Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968 (Proposition 1968:50)

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968

Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående införande av
färgtelevision m. m.; given Stockholms slott den 8
mars 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utbildningsärenden för denna dag, bereda riksdagen
tillfälle att avge yttrande över vad föredragande departementschefen anfört
rörande införande av färgtelevision m.m.

GUSTAF ADOLF

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att reguljära färgsändningar i televisionen inleds
per den 1 april 1970. Vid valet av tidpunkt har beaktats behovet av förberedelser
i form av färganpassning av TV-distributionsnätet, iordningställande
av lokaler och anskaffning av teknisk utrustning samt rekrytering
och utbildning av personal för produktion av färgprogram, anordnande av
experimentsändningar etc. Vidare har beaktats önskvärdheten att välja
en tidpunkt, som gör det möjligt för den svenska radioindustrin att anpassa
sin produktionsplanering till den efterfrågesituation, som kan förväntas uppstå
i samband med en start av reguljära färgsändningar. Särskilt angeläget
har slutligen bedömts vara att genom en bestämning av starttidpunkten —
som då inte bör ligga för långt fram i tiden — ge allmänheten vägledning i
dess ny- och ersättningsanskaffning av mottagarapparater, dvs. i valet mellan
UHF-apparater för svartvit mottagning och färgapparater.

Beträffande omfattningen av färgsändningarna innebär förslaget, att
Sveriges Radio — efter en period av experimentsändningar — under våren
1970 startar med 6 timmar per vecka. Härefter förutsätts en successiv ökning
av sändningstiden så att denna vid ingången av budgetåret 1973/74,
dvs. drygt tre år efter starttidpunkten, är uppe i ca 20 timmar per vecka.
Andelen egenproduktion i färgsändningarna förutsätts under den bär ifrågavarande
tiden utgöra 40 % av originalsändningarna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968

Merkostnaderna för Sveriges Radio genom färgsändningarna och förberedelserna
i anslutning därtill har för sexårsperioden 1968/69—1973/74 beräknats
till 30 ä 32 milj. kr., varav ca 20 milj. kr. avser utrustningsanskaffning.
Till detta kommer televerkets kostnader för färganpassning av distributionsnätet
om 7 milj. kr., vilket ger en sammanlagd merkostnad för perioden
om 37 å 39 milj. kr.

För att bestrida merkostnaderna och dessutom få ett visst bidrag till täckning
av kostnaderna för den bestående rundradioorganisationen, vars resurser
i viss utsträckning även kommer att tas i anspråk för färgtelevisionen,
föreslås att hushåll med färgapparat — utöver den allmänna mottagaravgiften
— skall erlägga en särskild tilläggsavgift. Denna avses införd i anslutning
till färg-TV-starten den 1 april 1970 och utgå med 25 kr. per kvartal.

Med den allmänna mottagaravgiften åsyftas här den kombinerade ljudradio-
och televisionsavgift, som enligt statsmakternas redan fattade beslut
skall avlösa de hittillsvarande ljudradio- och televisionslicenserna, dock med
bibehållande av en särskild ljudradioavgift för hushåll med enbart radioapparat.
Tidpunkten för införandet av den kombinerade avgiften och
den särskilda ljudradioavgiften har ännu inte mera exakt bestämts. Det
föreslås nu att de båda avgifterna införs per den 1 april 1969. Den kombinerade
avgiften, som tidigare i 1966 års prisläge angetts till 40 kr. per kvartal,
bör därvid med hänsyn till den inträffade löne- och prisstegringen utgå
med 45 kr. per kvartal. Den särskilda ljudradioavgiften bör som tidigare
förutsatts utgå med 50 kr. per år. Då tilläggsavgiften för hushåll med
färgapparat tillkommer ett år senare — per den 1 april 1970 — blir alltså
den sammanlagda kvartalsavgiften för dessa (45 + 25) 70 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968

Utdrag av protokollet över utbildningsårenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
8 mars 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, LIolmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman,
Moberg.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om införande av
färgtelevision in. in. och anför.

Inledning

Rundradioverksamheten har på senare tid karakteriserats av en snabb
utbyggnad och utveckling. För ljudradions del togs en andra programkanal i
bruk år 1956, och ett ytterligare utvecklingssteg kom med starten under år
1961 av de s. k. melodi- och nattradiosändningarna, vilka senare — enligt
beslut av 1964 års riksdag — sammanfördes i en ny tredje programkanal.
Även i fråga om televisionen har utvecklingen varit snabb. Sedan principbeslut
om televisionens ekonomiska och organisatoriska betingelser och om
cn utbyggnad av ett hela landet täckande sändarnät på VHF fattats av 1956
och 1957 års riksdagar, beslöts redan vid 1958 års B-riksdag en forcering av
utbyggnaden av sändarnätet. Detta har successivt uppnått i det närmaste
fullständig täckning. Programsändningarna har efter hand ökat i omfattning
och representerar i dagens läge en sändningstid om drygt 40 timmar
i veckan. — Nästa utvecklingssteg i fråga om televisionen togs, då 1966 års
riksdag — i enlighet med förslagen i en proposition angående rundradions
fortsatta verksamhet (prop. 136, SU 163, rskr 388) — fattade beslut om införande
av ett andra program i televisionen med start kring årsskiftet 1969/
70 och om utbyggnad för ändamålet av ett nytt distributionsnät på UHFbanden.
I sammanhanget antogs bl. a. också riktlinjer för den fortsatta organisationen
av Sveriges Radios programverksamhet.

I den nyssnämnda rundradiopropositionen behandlades även frågan om
färgtelevision. Departementschefen var dock inte beredd att i dåvarande
Ij- 11 i han g till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968

läge ta ställning till frågan om tidpunkten för dess införande. Skäl ansågs
tala för att avvakta utvecklingen i de större länder i Europa, som i en nära
framtid förväntades starta färgsändningar. Även från konsumentsynpunkt
kunde fördelar ligga i att vänta något med tanke på de tekniska förbättringar
och de lägre priser i fråga om färgmottagarna, som det fanns anledning
räkna med.

Sedan tiden för rundradiopropositionens framläggande har färgtelevisionen
kommit igång på flera håll i Europa, och därmed har vissa erfarenheter
vunnits om färgtelevisionens tekniska, programmässiga och ekonomiska betingelser.
Då jag nu i det följande föreslår, att ett nytt utvecklingssteg tas
genom införande av färgtelevision, sker det på grundval av ett ingående utredningsarbete,
som bl. a. beaktat de erfarenheter och bedömningar som
gjorts utomlands. Parallellt med utredningsarbetet har också inom televerket
anordnats omfattande tekniska prov, vilka syftat till att klarlägga det nuvarande
TV-distributionsnätets funktionssätt från färg-TV-synpunkt och dess
behov av upprustnings- och modifieringsåtgärder inför en eventuell färgTV-start.
— Samråd har även ägt rum med övriga nordiska länder. Sålunda
har bl. a. färg-TV-frågan behandlats vid möten, som ägt rum dels i november
1967 dels i februari 1968 mellan de för radio- och televisionsfrågorna i
resp. länder ansvariga ministrarna.

Färgtelevisionen utomlands

I USA inleddes reguljära färgsändningar år 1954. Under de första åren
hade färgtelevisionen dock svårigheter att slå igenom. Detta torde i första
hand ha berott på de brister, som kännetecknade den elektroniska utrustningen.
Medan det av National Television System Committee (NTSC) godkända
systemet i och för sig bedömdes innebära en tekniskt god lösning,
återstod relativt mycket att göra i fråga om industriellt utvecklingsarbete.
Till angivna brister — som bl. a. ledde till färgförskjutningar, för svag
ljussättning och svårigheter vid apparatinställningen — kom det höga priset
på mottagarna. Sedan några år har emellertid de tekniska problemen i
huvudsak lösts, och detta i förening med en successiv sänkning av apparatpriserna
har lett till en snabb ökning av färgmottagarbeståndet. Medan det
år 1963 fanns endast 3 milj. sådana mottagare i USA motsvarande en täckning
av 5 % av landets hushåll, hade man vid utgången av år 1967 sålunda
kommit upp i ett antal om drygt 15 milj. apparater. Vid slutet av år 1968
beräknas beståndet komma att utgöra drygt 20 milj. apparater, innebärande
att mer än 35 % av de amerikanska hushållen då har färgapparater. — I
Kanada har reguljära färgsändningar startat med ingången av år 1967.

I Europa har sedan ett tiotal år på olika håll bedrivits en experimentverksamhet,
som främst avsett utveckling av lämpliga system för färgtele -

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1968 5

vision. Introduktionen av sådan har dock dröjt, och först under år 1967 bär
färgtelevisionen officiellt införts i ett antal länder.

Som första land i Europa har Västtyskland inlett reguljära färgsändningar
i augusti 1967. Sändningarna förekommer såväl i Deutsches Fernsehen
(ARD) som i Zweites Deutsches Fernsehen (ZDF), och den sammanlagda
sändningstiden har för det första året bestämts till 8 timmar per vecka varav
4 timmar för vartdera företagets programkanal. Frågan om sändningstid
har reglerats i en särskild överenskommelse mellan de båda rundradioföretagen,
vilken överenskommelse bl. a. skapat garantier för att färgsändningar
inte sker på samma tider. I Frankrike har färgtelevision startat i oktober
1967 med en sändningstid av 12 timmar per vecka och med sändningarna
samlade i en programkanal. Beträffande den fortsatta sändningstidsutvecklingen
i Västtyskland och Frankrike föreligger inga uppgifter, men
det förutses en successiv och relativt snabb ökning av sändningstiden.

Även i Holland har färgtelevision officiellt införts i oktober 1967. Sändningstiden
är under det första verksamhetsåret 7 timmar per vecka med 3,5
timmar i vardera av de båda programkanalerna. Sändningstiden förutses
successivt öka i en takt som innebär att den efter tre år — dvs. i oktober
1970 — uppgår till 22 timmar per vecka. I Storbritannien har BBC med ingången
av december månad 1967 inlett reguljära färgsändningar. Dessa_

som i starten omfattat en sändningstid av 25 timmar per vecka — har inplacerats
i BBC:s andra programkanal. Det räknas emellertid med att även
BBC:s första programkanal liksom det kommersiellt drivna ITV i en nära
framtid kommer att få färgsändningar. Tillgängliga prognoser tyder på en
snabb expansion innebärande att den sammanlagda sändningstiden redan
år 1969 kommer att vara uppe i ca 100 timmar per vecka. — Det kan vidare
nämnas, att färgsändningar officiellt införts i Sovjetunionen under oktober
1967.

I fråga om programsammansättningen i de färgsändningar, som sålunda
kommit igång under år 1967, kan exempelvis beträffande Västtyskland och
Holland konstateias en strävan att i inledningsskedet begränsa den egna och
ge ett ökat utrymme åt den främmande programproduktionen jämfört med
vad som gäller för svartvitsändningar. Vidare synes allmänt i fråga om den
egna produktionen gälla, att film och videobandinspelningar i inledningsskedet
ges ett relativt större utrymme än studio- och OB-producerade s. k.
liveprogram. I båda fallen torde programpolitiken betingas av önskvärdheten
att genomföra färgtelevisionen i former, som medger en successiv anpassning
av lokal-, program- och utbildningsresurser. — I finansieringshänseende
kan konstateras, att i Storbritannien introduktionen av färgtelevision
föranlett införandet av särskild tilläggslicens, vilken innebär att ett
färg-TV-hushåll erlägger dubbel licens jämfört med ett hushåll med vanlig
svartvit apparat. I Holland har ifrågavarande programföretag — med hän -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968

visning till det finansiella läget för rundradioverksamheten — föreslagit införandet
av en motsvarande färg-TV-avgift.

Under de allra närmaste åren förväntas ytterligare ett antal länder i
Europa börja med färgtelevision. Det gäller i första hand Schweiz, där man

_ sedan experiment- och eurovisionssändningar kommit igång i början

av år 1968 — avser att under senhösten övergå till reguljära färgsändningar.
I Östeuropa förutses Polen starta i slutet av år 1968 eller början av år
1969. I fråga om Belgien, Luxemburg och Italien förväntas färgtelevision bli
införd omkring 1970.

Vad angår de nordiska länderna har i Danmark frågan om färgtelevision
fått särskild aktualitet genom starten i augusti 1967 av västtyska färgsändningar.
Dessa kan enligt uppgift mottas av ca 250 000 av Danmarks 1,6 milj.
hushåll. Den under våren 1967 tillsatta radiokommissionen — som enligt
sina direktiv har att utreda olika problem, som sammanhänger med en
fortsatt utbyggnad av rundradioverksamheten — har med hänsyn till den
allmänna utvecklingen på färg-TV-området i oktober 1967 i skrivelse till
den danska regeringen uttalat sig för ett införande av färgtelevision. Den
betonar bl. a. angelägenheten att hos allmänheten — med dess möjligheter
att följa grannländernas program — vidmakthålla intresset för de danska
rundradiosändningarna. Vidare understryks vikten av att genom ett snart
beslut i färg-TV-frågan ge allmänheten vägledning i dess anskaffning av
mottagarapparater och den danska radioindustrin möjligheter till en produktionsanpassning.
Radiokommissionen har förklarat, att den avser att i
särskild ordning framlägga förslag till tidsplan för ett successivt genomförande
av färgtelevisionen. Enligt uppgift kommer ett sådant förslag att
avges i mitten av mars 1968.

Val av tekniskt system för färgtelevision

Såsom nämnts i det föregående tillämpas i USA det s. k. NTSC-systemet.
Då man i Europa för ett tiotal år sedan på allvar började experimentera
med färgtelevision blev detta en naturlig utgångspunkt. Med hänsyn till vissa
tekniska bristfälligheter i det amerikanska systemet kom utvecklingsarbetet
snart att inriktas på en modifiering av detsamma. Därvid framkom i
Frankrike den s. k. SECAM-varianten och i Västtyskland den s. k. PALvarianten.

Inför de olika systemalternativen — och med färg-TV-frågan successivt
aktualiserad i flera länder —-- framstod det från olika synpunkter som önskvärt
att åtminstone länderna i Europa kunde ena sig om ett gemensamt
sändningssystem. Förutsättningarna för en standardisering prövades särskilt
inom ett av Internationella teleunionens organ, den s. k. Internationella

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1968

rådgivande radiokommittén, som behandlade systemfrågan senast vid möten
i Wien 1965 och Oslo 1966. Man sökte där att med tekniska och ekonomiska
argument sammanjämka berörda länder, men någon allmän enighet nåddes
inte. Det förhållandet att under år 1967 ett flertal länder i Europa startade
färgtelevision, försämrade givetvis radikalt förutsättningarna för en vidare
samordning i systemfrågan.

Läget efter mötet i Oslo var att bl. a. Holland, Italien, Schweiz, Storbritannien,
Västtyskland, Österrike samt Sverige, Norge, Danmark och Island uttalat
sig för PAL-systemet. Frankrike och Sovjetunionen hade stannat för
SECAM, och till detta system kunde även övriga länder i Östeuropa väntas
ansluta sig. Belgien och Finland dröjde med sina ställningstaganden men
har numera — Finland så sent som i januari 1968 — anslutit sig till PAL.

Om det svenska ställningstagandet kan följande sägas. Skillnaderna mellan
de tre systemen är inte stora. Man har dock inom såväl televerket och
Sveriges Radio som den svenska radioindustrin bedömt PAL överlägset andra
system. Sålunda kan mottagarna göras lätt inställbara och stabila. Vidare
återges färgerna väl även i sådana fall, då överföringskedjans egenskaper
varierar. PAL-systemet är minst känsligt för reflexionsstörningar och bäst
lämpat för långa överföringar. Med hänsyn bl. a. härtill och till förhållandet
att en rad andra länder — däribland de skandinaviska länderna — stannat
för PAL bar det tett sig naturligt för Sverige att uttala sig för detta system.

Eftersom olika länder stannat för olika system, är frågan om möjligheterna
till internationell programöverföring av intresse. Härvidlag gäller att
utbyte av färg-TV-program mellan länder med skilda system förutsätter
en omvandlingsprocess. Det gäller vid såväl direktöverföringar som vid utbyte
av videobandinspelningar. Det svårare problemet — som dock delvis
har lösts — uppkommer vid omvandling mellan system med olika linjetal,
vilket är aktuellt i förhållandet mellan å ena sidan det amerikanska och å
andra sidan de båda europeiska systemen. Omvandling mellan system med
samma linjetal — dvs. mellan PAL och SEGAM — är enklare och kan ske
med endast en mera begränsad kvalitetsförlust.

Införandet av färgtelevision i Sverige
Programdistribution

I Sverige har sedan drygt ett år utförts experimentsändningar, som bl. a.
haft till syfte att möjliggöra vissa tekniska prov. En del av sändningarna
har gått över Stockholms TV-station, vars reservsändare har färgstandard,
och en del har gått över hela det nuvarande TV-distributionsnätet. Sedan
januari i år förekommer experimentsändningar över hela nätet tre gånger i
veckan under en halv till en timme åt gången. De ifrågavarande sändningar -

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1968

na innefattar olika slags färgsignaler, test- och stillbilder samt i viss begränsad
utsträckning rörliga bilder. I sistnämnda fall är det fråga om experimentprogram
producerade av Sveriges Radio.

Vid de tekniska prov som utförts i anslutning till sändningarna har bl. a.
konstaterats att radiolänkförbindelser och sändarstationer inte ger upphov
till några nämnvärda störningar eller kvalitetsförluster vid svartvit mottagning
av färgsändningar. Vidare framgår att de existerande mottagarantennerna
och svartvitmottagarna av olika åldrar ger godtagbara svartvitbilder
vid sådana sändningar. Inom televerket har planerats vissa åtgärder
för att praktiskt taget helt eliminera störningsriskerna härvidlag. Även i
fråga om möjligheterna till färgmottagning har proven gett positiva resultat.
De har sålunda visat, att de befintliga radiolänklinjerna medger en i stort
sett fullgod färgåtergivning och att sändarstationerna — med ett par undantag
— får fullgod färgstandard efter vissa modifieringar av utrustningen.

Beträffande de förberedelser, som krävs av televerket vid ett beslut om
införande av färgtelevision, gäller följande. Huvuddelen av det nuvarande
sändarnätet kan ges fullgod standard genom att vissa rörbestyckade enheter
i sändarutrustningarna utbyts mot moderna lialvledarbestyckade enheter i
sändarnas videodel och att vissa justeringar vidtas i sändarna. Ifrågavarande
åtgärder motiveras i första hand av en strävan att öka anläggningarnas
driftsäkerhet och att hålla underhållskostnaderna nere, och åtgärderna faller
inom ramen för de fortlöpande underhålls- och upprustningsarbeten som
televerket utför med anlitande av tillgängliga driftmedel. Härvidlag uppkommer
således inte någon merkostnad i anledning av färgtelevisionen.

I övrigt krävs anskaffning av helt nya sändarutrustningar till två stationer
samt anskaffning av olika slags kontroll- och instrumentutrustning.
Kostnaderna härför beräknas till 7 milj. kr.

Den tid som behövs för att ge hela nätet fullgod färgstandard är i första
hand beroende av leveranstiderna för utrustningen. Under förutsättning av
ett beslut i färgtelevisionsfrågan under våren 1968 bör emellertid färganpassningen
av nätet kunna vara klar kring eller strax efter årsskiftet 1969/
70. Därvid krävs att av nyssnämnda 7 milj. kr. halva beloppet eller 3,5 milj.
kr. ställs till förfogande budgetåret 1968/69 och återstoden budgetåret 1969/
70.

Programproduktion

De krav som vid ett införande av färgtelevision kommer att ställas på
Sveriges Radios programresurser sammanhänger nära med den sändningstid
och den programsammansättning som planeras för färgsändningarna.

Sändningstid och program sa in mansättning. Såsom
nämnts i det föregående uppvisar de utländska radioföretag, som under år

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968

1967 inlett färgsändningar, rätt stora skillnader i sändningstid. I Holland
har man börjat med 7 timmar per vecka, i Västtyskland med 8 timmar per
vecka, i Frankrike med 12 timmar per vecka och i Storbritannien med 25
timmar per vecka. I de båda förstnämnda länderna är sändningsvolymen
fördelad på två kanaler och i de båda senare länderna är den samlad i en
kanal. I samtliga fall förutses en relativt snabb ökning av sändningstiden.

För Sveriges del har vid de överväganden, som ligger till grund för mina
förslag, en lämplig riktpunkt för planeringen bedömts vara, att reguljära
färgsändningar inleds under våren 1970 och att sändningstiden då
utgör 6 timmar per vecka. Härefter förutsätts en ökning av sändningstiden,
som innebär att denna — från en sändningsvolym budgetåret 1970/71
om 8 timmar per vecka — successivt ökar med 4 timmar per vecka under
ettvart av de närmast följande budgetåren. Vid ingången av budgetåret
1973/74 — dvs. drygt tre år efter starttidpunkten —- skulle man därmed vara
uppe i en sändningstid av 20 timmar per vecka. Under antagande att det
andra televisionsprogrammet angivna budgetår är utbyggt till samma sändningstid
som nuvarande program — vilket för de båda programmen tillhopa
innebär en sändningstid om ca 84 timmar per vecka — skulle färgsändningarna
då komma att svara för närmare 25 % av den totala programvolymen.

De krav, som färgtelevisionen ställer på programresurserna, är också beroende
av programsammansättningen. En högre andel egenproduktion —
live- och filmproduktion — innebär större krav på lokaler och tekniska resurser,
personal och personalutbildning etc. Härvidlag har det bedömts
lämpligt -— åtminstone för de närmaste åren efter starten av de reguljära
färgsändningarna — att låta de egenproducerade programmen svara för
ungefär 40 % av originalsändningarna. Detta är en något lägre andel än den
som gäller i fråga om de svartvita sändningarna, där man under samma tid
har att räkna med ca 50 % egenproducerade program. Det kan konstateras,
att en andel av 40 % i fråga om färgsändningarna synes svara mot vad som
tillämpas i Västtyskland och Holland. Återstående 60 % av originalsändningarna
i färg skulle bestå av främmande produktion, dvs. närmast förhyrda
program och eurovisionsöverföringar. Utbudet på sådana kan förväntas
successivt öka i takt med den allmänna färg-TV-utvecklingen utomlands.

Programresurser. Om de programresurser som behövs under de
angivna förutsättningarna kan följande konstateras.

. Inför den av statsmakterna beslutade starten av ett andra TV-program
vid årsskiftet 1969/70 kommer under hösten 1969 det nya televisionshuset
i Stockholm att tas i drift. Den tekniska utrustning, som skall installeras
där och vilken man redan börjat lägga ut beställningar på, kommer att ges
färgstandard. Beträffande huvuddelen av utrustningen gäller att detta rim -

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1968

ligen bort ske även om ett snart beslut i färg-TV-frågan inte fattats. Annars
skulle man nämligen löpa risken att senare — då färgsändningar väl kommer
till stånd — få slopa dyrbar, för enbart svartvit produktion avpassad
utrustning och i samband med utbytet av denna även få vidkännas ett
längre driftuppehåll. — För radio- och televisionshuset i Göteborg, vars
uppförande nyligen beslutats, avses utrustningen på motsvarande sätt få
färgstandard. Det kan konstateras, att vissa möjligheter redan nu föreligger
till OB-produktion av färgprogram genom att den livekamerautrustning man
disponerar för experimentändamål vid behov kan monteras in i OB-bussar.

Den ökning av personalen som aktualiseras vid ett införande av färgtelevision
blir förhållandevis begränsad. Antalet personer i de egentliga produktionsteamen
torde inte påverkas. Däremot kommer en del stödfunktioner
att behöva förstärkas. Ljussättningen kan exempelvis kräva större arbetsinsats.
Filmbehandlingen på laboratoriesidan blir mera arbetskrävande. Vidare
får de tekniska underhållsuppgifterna en något större omfattning.
Sammantaget innebär detta för den egentliga programverksamheten ett ökat
personalbehov, som för budgetåret 1973/74 •— med den då antagna sändningstiden
och andelen egenproduktion — kan anges till uppskattningsvis
ca 20 anställda. Om sålunda personalökningen blir förhållandevis begränsad,
kräver införande av färgtelevision en betydande utbildningsinsats inom
radioföretaget. Utbildningen måste avse praktiskt taget alla personalkategorier
inom programproduktionen (producent-, teknik- och dekorpersonal
etc.). Genom att det vid en start år 1970 blir en viss förberedelsetid och
genom att det för de närmaste åren efter starten förutses en måttlig ökning
av sändningstiden och andelen egenproduktion bedöms emellertid utbildningen
kunna sträckas ut i tiden. Den torde på så sätt inte komma att erbjuda
något allvarligare problem.

Direkta program förberedelser. Såsom nämnts i det föregående
pågår redan nu i viss utsträckning test- och experimentsändningar i
färg som dels möjliggör olika slags tekniska prov, dels ger Sveriges Radio
viss programerfarenhet. Sändningstiden för de av radioföretaget producerade
experimentprogrammen och testbilderna utgör f. n. uppåt en halv timme
i veckan, och sändningarna — som äger rum varje tisdag eftermiddag
■— går ut över hela nätet. För det fall reguljära färgsändningar skall inledas
under våren 1970, är det från utbildnings- och programförberedelsesynpunkt
nödvändigt, att dessa experimentsändningar under budgetåret 1968/69 byggs
ut, förslagsvis till en sändningstid om 1,5 timme per vecka. Enligt Sveriges
Radio kan det därvid övervägas att förlägga dem till kvällstid efter det ordinarie
TV-programmets slut under någon dag i veckan. Till ifrågavarande
färgprogram kommer de eurovisionsöverföringar, som sker i anslutning till
olika evenemang utomlands och som sänds ut över det svenska distributionsnätet
med bibehållna färgsignaler.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968

Investerings- och driftkostnader

Om de merkostnader som vid ett införande av färgtelevision uppkommer
för rundradioverksamheten under den här behandlade tiden — dvs. budgetåren
1968/69—1973/74 — kan följande konstateras.

På investeringssidan begränsar sig kostnaderna till färganpassningen av
nuvarande televisionsnät. Kostnaderna härför har i det föregående angetts
till 7 milj. kr.

På driftsidan uppkommer i första hand merkostnader för att ge de inventarier
och den tekniska utrustning som anskaffas till de nya televisionshusen
i Stockholm och Göteborg färgstandard. Merkostnaderna härför samt
för färgstandard vid viss ytterligare inventarieanskaffning under perioden
kan uppskattas till uppåt 20 milj. kr.

På driftsidan har man vidare att beakta de merkostnader, som uppkommer
i den löpande programproduktionen. En uppskattning härvidlag kan
lämpligen ske genom att det på genomsnittskostnaderna för produktion av
svartvita program inom resp. programkategorier — olika slags egenproduktion
och eurovisionsöverföringar — görs ett procentuellt färgtillägg. Med
ledning av vissa utländska erfarenheter kan det härvidlag räknas med ett
färgtillägg av 20 å 25 % i inledningsskedet. Tillägget sjunker sedan successivt
för att i mitten av 1970-talet utgöra endast ca 5 %.

Den högre merkostnaden i inledningsskedet beror bl. a. på att personalen
ännu saknar rutin och att den tekniska materielen inte är fullt utprovad.
Den merkostnad man även på sikt har alt räkna med sammanhänger
främst med de högre ateljékostnaderna jämte de högre kostnaderna för råfilm
och filmbearbetning etc. På grundval av en sådan beräkning och med
ett visst fast pristillägg även för förhyrda program kan — med den i del
föregående förutsedda sändningstidsutvecklingen och programsammansättningen
— de ifrågavarande merkostnaderna under sexårsperioden uppskattas
till 10 å 12 milj. kr.

Sammanlagt skulle vid ett införande av färgtelevision den för rundradioverksamheten
uppkommande merkostnaden under sexårsperioden 1968/69
—1973/74 bli 37 å 39 milj. kr., dvs. genomsnittligt 6 å 6,5 milj. kr. per år.
Av genomsnittskostnaden utgör 4,5 milj. kr. kostnader av engångskaraktär,
medan 1,5 å 2 milj. kr. är att hänföra till löpande programkostnader.

Vissa samhällsekonomiska aspekter

Prognoser avseende försäljningen av TV-mottagare vid ett införande av
färgtelevision måste med nödvändighet kännetecknas av en betydande osäkerhet.
Förutom av sedvanliga ny- och ersättningsanskaffningar — betingade
av behovet att utrangera äldre apparater och av tillkomsten av nya TVhushåll
etc. — kommer TV-mottagarbeståndets tillväxt och sammansättning
under de närmaste åren i särskild grad att påverkas av två faktorer, näm -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 50 år 1968

ligen dels den av 1966 års riksdag beslutade starten av ett andra TV-program
kring årsskiftet 1969/70 dels den här förutsatta introduktionen av
färgtelevision under våren 1970. Härmed följer med all sannolikhet en snabbare
utrangering av beståndet av äldre VHF-mottagare och en motsvarande
snabbare övergång till de modernare »svartvita» UHF-mottagarna alternativt
till färgapparater. Även i fråga om UHF-mottagarna kan i viss utsträckning
förutsättas en snabbare utrangering med hänsyn till introduktionen av
färgtelevision. Man har emellertid också att räkna med att innehavare av
särskilt UHF-mottagare i viss mån kommer att behålla dessa utöver den
normala livslängden i avsikt att senare skaffa färgapparater.

Av det anförda följer att om man — med beaktande av bl. a. angivna
olika faktorer — gör prognoser över försäljningen av TV-apparater för ett
antal år framöver, sådana prognoser närmast får karaktären av räkneexempel.
Härtill kommer att man vid en bedömning av försäljningsvärdet för
apparaterna får göra antaganden om prisutvecklingen, som måste bli i hög
grad hypotetiska.

Om det sålunda inte bedömts meningsfyllt att i detta sammanhang försöka
sig på några mera detaljerade prognoser, finns det dock grund för antagandet
att vid ett införande av färgtelevision försäljningen av TV-apparater
— i första hand färgapparater men även apparater för svartvit mottagning
— kommer att få en ganska betydande omfattning under de närmaste
åren. Från synpunkten av den eventuella samhällsekonomiska effekten av
ifrågavarande totala apparatförsäljning kan det här göras antagandet att
försäljningen för budgetåren 1967/68—1975/76 kommer att representera
ett sammanlagt värde av omkring 4,5 å 5,5 miljarder kr. Frågan är sedan
vilken omfattning apparatförsäljningen kunde tänkas få i ett teoretiskt
tänkt läge där ett införande av färgtelevisionen inte var aktuellt. Om
i detta fall för samma tid förutsätts en försäljning av apparater för svartvit
mottagning ungefär motsvarande ersättningsbehovet med hänsyn till det
nuvarande apparatbeståndets åldersstruktur och nyanskaffningsbehovet genom
tillkomsten av nya TV-hushåll, skulle ett försäljningsvärde erhållas i
storleksordningen 3 miljarder kr. Merutgiften vid ett införande av färgtelevision
skulle därmed bli 1,5 å 2,5 miljarder kr. för ifrågavarande period.

Det torde inte utan vidare kunna hävdas, att denna merutgift leder till
en ökad total konsumtion. En effekt av sistnämnda slag förutsätter, att det
blir fråga om ett minskat hushållssparande. Härom kan sägas att det knappast
finns några erfarenheter, som stöder sannolikheten av ett sådant antagande.
Det torde i stället beträffande en ganska betydande del av färgapparatanskaffningen
finnas anledning räkna med att ekonomiskt utrymme skapas
genom att exempelvis inköp av andra varaktiga konsumtionsvaror eller
vissa andra större engångsutgifter får stå tillbaka eller skjutas på framtiden.

Kangl. Maj. ts proposition nr 50 år 1968

Departementschefen

Fäigtelevisionen innebär utan tvekan ett betydande framsteg från tekniska
och programmässiga synpunkter. Det räcker att hänvisa till vad färgen
kan betyda för upplevelsen av exempelvis teater-, balett- och andra kulturprogram,
vissa slags underhållningsprogram, informationsprogram på de
naturvetenskapliga, tekniska och medicinska områdena, konsument- samt
vissa barn- och ungdomsprogram etc. Nämnas bör även olika slags underrisningsprogram,
där färgen får särskild betydelse som ett pedagogiskt
hjälpmedel. Det finns således all anledning att ta tillvara de möjligheter,
som färgtelevisionen erbjuder.

Det har dock dröjt innan färg-TV-tekniken kunnat få en mera allmän tilllämpning.
Det har sålunda tagit relativt lång tid att lösa de tekniskt-industriella
utvecklingsproblemen. USA har härvidlag utgjort ett varnande exempel
i fråga om de svårigheter och det motstånd hos allmänheten, som uppkommer
vid en alltför tidig introduktion, vilken inte varit tillräckligt tekniskt
och industriellt förberedd. I USA har dock dessa problem numera övervunnits,
och de senaste åren har karakteriserats av en relativt kraftig expansion.

Förra året startade färgtelevisionen i Europa. I Holland, Frankrike, Storbritannien,
Västtyskland och Sovjetunionen inleddes då reguljära färgsandnmgar.
Under år 1968 kommer enligt uppgift Schweiz och sannolikt
Polen att följa efter. I Belgien, Luxemburg och Italien förutses en introduktion
äga rum omkring år 1970. Vad angår de nordiska länderna har i
Danmark en av den danska regeringen tillkallad utredning på radio- och
televisionsområdet i slutet av förra året förordat införande av färgtelevision,
och den väntas inom kort framlägga förslag till tidsplan för ett
successivt genomförande av sådan. Beträffande Norge och Finland tyder
tillgänglig information på att något beslut om införande av färgtelevision
där tills vidare inte är aktuellt.

I anslutning till den internationella utvecklingen vill jag erinra om det
särskilda problem, som frågan om val av tekniskt system för färgtelevision
inneburit. Man har här stått inför tre systemalternativ, nämligen dels det
amerikanska NTSC-systemet dels de europeiska PAL- och SECAM-systemen,
som framkommit inom Västtyskland resp. Frankrike och som båda kan sägas
innebära en vidareutveckling av det amerikanska systemet. Såsom framgår
av den föregående redovisningen har betydande ansträngningar gjorts
- särskilt i Internationella teleunionens regi — att ena länderna i Europa
om ett och samma säudningssystem, men trots detta har en uppdelning på
PAL och SECAM inte kunnat undvikas. Läget är numera att flertalet länder
i Västeuropa anslutit sig till det förra systemet, medan Frankrike och

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968

Sovjetunionen stannat för SECAM. Till detta system kan också övriga länder
i Östeuropa väntas ansluta sig.

Ett särskilt problem har systemfrågan utgjort i förhållandet mellan de
nordiska länderna. Medan Sverige, Danmark, Norge och Island tidigt uttalat
sig för PAL, har Finland — som stått i valet mellan PAL och SECAM —
dröjt med sitt ställningstagande. Frågan har ägnats uppmärksamhet av Nordiska
rådet, vars presidium i augusti 1967 riktade en hemställan till de
nordiska ländernas regeringar, att de måtte medverka till att ett och samma
system blev tillämpat. Frågan behandlades också vid ett möte i Stockholm
i november 1967 mellan de för radio- och televisionsfrågorna i resp. länder
ansvariga ministrarna. Den har numera lösts, sedan Finland i januari 1968
definitivt beslutat sig för PAL-systemet.

Frågan om ett införande av färgtelevision i Sverige och formerna härför
har under det senaste året varit föremål för ett ingående utredningsarbete,
som avsett färgtelevisionens tekniska, programmässiga och ekonomiska betingelser.
Utredningsarbetet har givetvis skett med utgångspunkt i svenska
rundradioförhållanden, men i möjlig utsträckning liar man sökt att beakta
de erfarenheter och bedömningar som gjorts i de länder i Europa som numera
inlett färgsändningar. Samråd har även ägt rum med övriga nordiska
länder. Sålunda har färg-TV-frågan behandlats — förutom vid det nyssnämnda
nordiska ministermötet i Stockholm i november 1967 vid ett
ytterligare ministermöte i Oslo i februari 1968.

Vid en bedömning av förutsättningarna för en introduktion av färg-T\
har särskild uppmärksamhet ägnats de distributionstekniska betingelserna.
Härvidlag har experimentsändningar ägt rum, vid vilka omfattande tekniska
prov anställts i fråga om radiolänk- och sändarnätets funktionssätt. Proven
har gett klart positiva resultat i fråga om såväl svartvit- som färgmottagning
av färgsändningar, och de åtgärder som krävs är av relativt begränsad räckvidd.
Huvuddelen av sändarnätet kan sålunda ges fullgod färgstandard genom
vissa med driftmedel finansierade justeringar i stationsutrustningarna,
vilka justeringar — oavsett färgtelevisionen — är motiverade med hänsyn
till stationsnätets driftsäkerhet. Det bör framhållas, att i fråga om dessa
delar av sändarnätet färgmottagning redan nu i och för sig är möjlig,
dock med vissa kvalitetsförluster. I investeringshänseende krävs utbyte av
ett par stationsutrustningar och anskaffning av viss kontroll- och instrumentutrustning.
Kostnaderna härför har beräknats till 7 milj. kr.

Vid bedömningen av den tidpunkt då reguljära färgsändningar kan starta
får hänsyn tas — förutom till den tid som krävs för färganpassningen av
distributionsnätet — till den tid som behövs dels för iordningställande av
lokaler och anskaffning av teknisk utrustning samt rekrytering och utbildning
av personal för produktion av färgprogram, dels för anordnande av erforderliga
experimentsändningar etc. Förutsättningarna i dessa olika hänseenden
har närmare redovisats i det föregående. Härvid kommer man vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968

en samlad bedömning till att en start av reguljära, programmässigt någorlunda
allsidigt sammansatta färgsändningar inte med fördel kan äga rum
förrän strax efter årsskiftet 1969/70.

Om sålunda denna tidsgräns måste beaktas, finns det olika skäl som talar
för att man därefter inte onödigtvis uppskjuter starttidpunkten. Sålunda
är det allmänt ett intresse att så snart omständigheterna medger göra det
möjligt för Sveriges Radio att tillhandahålla en programservice, som blir
alltmer allmän i Europa. Vidare är det givetvis angeläget att genom en bestämning
av starttidpunkten — som då inte bör ligga för långt fram i tiden
— ge allmänheten vägledning i dess ny- och ersättningsanskaffning av
mottagarapparater, dvs. i valet mellan UHF-apparater för svartvit mottagning
och färgapparater. Slutligen har beaktats önskvärdheten att välja
en tidpunkt, som gör det möjligt för den svenska radioindustrin att anpassa
sin produktionsplanering till den efterfrågesituation, som kan förutses
uppstå i samband med en start av reguljära färgsändningar. I detta fall
har från radioindustrins sida den erforderliga förberedelsetiden angetts till
ca 18 månader efter ett officiellt besked om starttidpunkten. Efter en sådan
tidrymd kan även radioindustrin förutsättas ha ett intresse av att introduktionen
av färgtelevision inte onödigtvis dröjer. Vid en sammanvägning av
angivna olika faktorer har jag funnit skäl tala för att bestämma den officiella
starttidpunkten till den 1 april 1970.

Beträffande omfattningen av färgsändningarna har överväganden skett,
som siktat till att genom lämplig utveckling av sändningstiden och andelen
egenproduktion möjliggöra en successiv och smidig anpassning av färgaktiviteterna
till Sveriges Radios lokal-, personal- och utbildningsmässiga förutsättningar.
Som resultat av dessa överväganden vill jag såsom en allmän
riktpunkt för programutvecklingen ange följande. Efter en period av experimentsändningar
inleder radioföretaget den 1 april 1970 reguljära färgsändningar
med en programtid om 6 timmar per vecka. Sändningstiden blir
efter ett par månader 8 timmar per vecka och ökar sedan successivt så
att den vid ingången av budgetåret 1973/74 — drygt tre år efter starten —
är uppe i ca 20 timmar per vecka. Andelen egenproduktion under den här
ifrågavarande tiden har bedömts böra ha en omfattning motsvarande ca
40 % av originalsändningarna i färg. Resten är främmande produktion i
form av förhyrda program och eurovisionsöverföringar etc.

Samtidigt som man med den angivna sändningstidsutvecklingen får en
med hänsyn till resursanspråken någorlunda störningsfri introduktion av
färgtelevisionen, kommer sändningsvolymen enligt min bedömning att ha en
omfattning, som ger hushållen med färgapparat rimligt programutbyte.
Sändningsvolymen synes även i det inledningsskede varom här är fråga
innebära ett rimligt utrymme för rundradioföretaget att producera sådana
program i färg som i särskild grad lämpar sig för ett dylikt framställningssätt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1968

Merkostnaderna för Sveriges Radio genom färgsändningarna och förberedelserna
i anslutning därtill har för sexårsperioden 1968/69—1973/74 beräknats
till 30 å 32 milj. kr., varav ca 20 milj. kr. avser utrustningsanskaffning.
Till detta kommer televerkets kostnader för färganpassningen av
distributionsnätet om 7 milj. kr., vilket tillhopa ger en sammanlagd merkostnad
för perioden om 37 å 39 milj. kr.

För att färganpassningen av distributionsnätet skall vara klar till den
ovan förutsatta tidpunkten för starten av de reguljära färgsändningarna
krävs, att av angivna 7 milj. kr. ett belopp om 3,5 milj. kr. ställs till förfogande
för budgetåret 1968/69. Detta belopp bör belasta investeringsanslaget
till rundradioanläggningar under televerkets fond. Det synes mig inte
erforderligt att i anledning härav hos riksdagen begära någon ökning av
detta anslag. Däremot torde den för rundradioanläggningar i årets statsverksproposition
beräknade investeringsramen för nästkommande budgetår
böra vidgas med det angivna beloppet.

I fråga om finansieringen av färgtelevisionen gäller att det här är fråga
om en program service, som under förmodligen ganska lång tid framöver
endast en del av TV-hushållen —och under de närmaste åren efter starten
av de reguljära färgsändningarna endast en mindre del av dem -— kommer
att kunna tillgodogöra sig. Det framstår under sådana förhållanden såsom
rimligt, att de ifrågavarande bushållen också får bära de investerings- och
driftkostnader, som följer med färgtelevisionen. Detta kan lämpligen ske
genom att hushåll som innehar färgapparat utöver den sedvanliga mottagaravgiften
får erlägga en särskild tilläggsavgift. I sammanhanget må erinras
om att en sådan tilläggslicens nyligen införts i Storbritannien i samband
med att BBC inlett färgsändningar. Uttagandet av tilläggslicensen innebär
att ett engelskt färg-TV-hushåll erlägger dubbel avgift jämfört med hushåll,
som endast har apparat för svartvit mottagning.

De kostnader, som uppkommer för rundradioverksamheten vid ett införande
av färgtelevision, har i det föregående angetts till uppåt 40 milj.
kr. för tidsperioden 1968/69—1973/74. Det är då fråga om de rena merkostnaderna
för färgtelevisionen. Då man bedömer storleken av en särskild
tilläggsavgift för hushåll med färgapparat, bör man emellertid enligt min
mening inte enbart se till dessa kostnader. För färgtelevisionen tas ju i anspråk
resurser inom den bestående rundradioorganisationen, och det synes
mig rimligt att genom tilläggsavgiften ett någorlunda reellt bidrag erhålls
till täckning av kostnaderna för denna. Det finns desto mindre anledning
att frångå ett sådant synsätt som kostnaderna för rundradioverksamheten
under de närmaste åren kommer att inte obetydligt öka genom den av
statsmakterna beslutade utbyggnaden av ett andra televisionsprogram. Kan
i detta läge genom färg-TV-avgiften ett bidrag erhållas till den allmänna
kostnadstäckningen, innebär detta i motsvarande mån en dämpning av det
tryck mot successiva höjningar av den allmänna mottagaravgiften som kost -

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1968

nadsutvecklingen för med sig. En sådan dämpande effekt är givetvis särskilt
angelägen med hänsyn till den stora grupp av TV-hushåll, för vilka
mottagaravgiften utgör en relativt kännbar utgiftspost.

Med hänsyn till det anförda förordar jag alltså, att i samband med starten
av reguljära färgsändningar — dvs. den 1 april 1970 — en särskild tilläggsavgift
införs för hushåll med färgmottagare. Avgiften bör bestämmas
till 100 kr. per år och uttas samtidigt med den allmänna mottagaravgiften,
vilket innebär kvartalsvisa betalningar med 25 kr. per kvartal.

I anslutning till det föregående vill jag också ta upp frågan om den allmänna
mottagaravgiften. Härmed åsyftas den kombinerade ljudradio- och
televisionsavgift, baserad på innehavet av TV-apparat, som enligt beslut
av 1966 års riksdag skall avlösa de hittillsvarande ljudradio- och televisionslicenserna
i samband med starten kring årsskiftet 1969/70 av ett andra
program i televisionen, dock med bibehållande av en särskild ljudradioavgift
för hushåll med enbart radioapparat. Enligt 1966 års rundradioproposition
som ligger till grund för riksdagens ifrågavarande beslut har — utan
någon mera exakt bestämning av tidpunkten för införandet av avgifterna —
såvitt avser den kombinerade avgiften angetts, att erforderligt avgiftsbelopp
i anslutning till starten av program 2 i televisionen beräknats till 40 kr. per
kvartal — dvs. 160 kr. per år — i 1966 års löne- och prisläge. Storleken av
den särskilda ljudradioavgiften har samtidigt bestämts till 50 kr. per år.

Inför den planerade starten av det andra televisionsprogrammet kring
årsskiftet 1969/70 får jag nu föreslå, att det nya avgiftssystemet genomförs
den 1 april 1969. Med hänsyn till löne- och prisstegringen sedan år 1966
bör den kombinerade avgiften då bestämmas till 45 kr. per kvartal. Enligt
det föregående tillkommer därefter ett år senare — den 1 april 1970 —
den särskilda tilläggsavgiften för hushållen med färgmottagare, vilket innebor
att dessa då erlägger en sammanlagd kvartalsavgift om (45 + 25) 70 kr.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t bereder
riksdagen tillfälle

att avge yttrande i anledning av vad jag i det föregående
anfört rörande införande av färgtelevision och uttagande av
avgifter för innehav av mottagarapparater.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680157

Ur protokollet:
Britta Gyllensten