Kungl. Maj:ts proposition nr 4 (Proposition 1919:4)

Kungl. Maj:ts proposition nr 4

Nr 4.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i vissa delar av vattenlagen m. m.; given Stockholms
slott den 17 januari 1919.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i vissa delar av vattenlagen,

2) lag om flottning i allmän flottled,

3) lag huru avgöras skall, varest tidigare tillkommen allmän flottled
skall jämlikt vattenlagen bibehållas,

4) lag om ändrad lydelse av 19 kap. 15 § strafflagen, samt

5) lag om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen den 16
juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 4 käft. (Nr 4.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av vattenlagen.

Härigenom förordnas, att vattenlagen den 28 juni 1918 skall, i nedanstående
delar, erhålla följande ändrade lydelse:

1 KAP.

Om rätt till vatten.

4 §•

Huruledes under vissa förutsättningar den, som äger råda över vatten, kan
förpliktas att till följd av företag, som avses i 2, 3 eller 6 kap., underkasta sig förlust
i honom tillkommande vattenmängd eller vattenkraft, därom stadgas i nämnda
kapitel; och galle i fråga om rätt till ersättning för sålunda tillskyndad förlust
vad i 6 kap. 5 § och i 9 kap. finnes föreskrivet, dock med de inskränkningar,
som föranledas av stadgandena i 6 och följande §§ av detta kap. samt i 2 kap. 7
och 8 §§.

Beträffande skyldighet att i andra fall än i första stycket sägs underkasta
sig förlust, som ovan nämnts, så ock om gottgörelse därför gälle vad särskilt är
stadgat, dock med här nedan föreskrivna inskränkningar i rätten till ersättning,
där sådan kunnat eljest ifrågakomma.

6 §•

Tages i vattendrag, där kongsådra finnes, vatten i anspråk för inrättande,
utvidgande eller förbättrande av allmän farled eller allmän flottled eller för fiskets
tillgodoseende eller för torrläggning eller bevattning av mark, vare ägare av
strömfall eller annat område i vattendraget pliktig att utan gottgörelse underkasta
sig därigenom uppkommen förlust i vattenmängd, i den mån förlusten tillsammans
med det vatten, som förut utan att ersättning därför utgått må hava
tagits i anspråk för ändamål, som nyss nämnts, icke överstiger en tredjedel av
den i varje tidsmoment framrinnande vattenmängden. Där viss myckenhet vatten
tages i anspråk oberoende av växlingarna i vattenföring, skall omförmälda anpart

Kungl. Maj ds proposition nr 4.

beräknas av lågvattenmängden. Angående viss serskild rätt att för flottning utnyttja
vattenmängd stadgas i 6 kap. 5 § tredje stycket.

Om för ändamål, som ovan nämnts, åtgärd vidtages, varigenom i strömfall,
där kungsådra finnes, fallhöjden minskas, vare fallägaren pliktig att utan
gottgörelse vidkännas en tredjedel av den därigenom uppkomna förlusten i vattenkraft;
dock skall, där fallägaren går eller förut gått förlustig jämväl vattenmängd,
sammanlagt allenast en tredjedel av den ursprungliga vattenkraften i den del av
fallet, som borttages, avstås utan ersättning.

Därest genom vattenreglering, som verkställts inom de närmaste tjugu
åren före framställandet av anspråk enligt denna §, lågvatten mängden blivit ökad.
skola de nu givna bestämmelserna icke vinna tillämpning i avseende å den vunna
ökningen.

2 KAP.

Om byggande i vatten.

11 §•

I eller vid allmän farled må ej byggas, med mindre byggnaden göres på
sådant sätt eller sådana särskilda anordningar vidtagas, att leden fortfarande
kan utan olägenhet av någon betydelse användas för aet därmed avsedda ändamålet.

Lag samma vare, där någon vill bygga i allmän flottled; och skall genom
bestämmelser rörande vattentillgångens fördelning mellan vattenverk och flottning
eller annorledes mellan stridiga intressen, såvitt möjligt, så jämkas, att ett vart
kan behörigen tillgodoses utan förfång eller väsentligt omak för annat. Om talan
rörande särskild anläggning eller åtgärd till skydd mot skada å byggnaden skils
i 6 kap. 18 §.

38 §.

Där arbete, som i detta kap. sägs, avser huvudsakligen utförande av vattenreglering
eller inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän farled eller av
allmän flottled, torrläggning av mark eller avledande av kloakvatten, skola stadgandena
i 2 och följande §§ av detta kap. äga tillämpning endast, såvitt sådant
finnes för varje fall i 3, 5, 6, 7, eller 8 kap. föreskrivet.

3 KAP.

Om vattenreglering.

9 §•

Kungl. May.ts proposition nr 4.

eller kloak- eller avloppsledningen, där den vunna nyttan kan uppskattas till
visst penningbelopp, på talan av deltagarna förpliktas att antingen på en gång
eller med fördelning på visst antal år erlägga högst så stor del av nämnda belopp,
som svarar mot förhållandet mellan å ena sidan företagets anläggningskostnad
och å den andra den båtnad, som företaget beräknats medföra för strömfall.
För bidrag, som nu nämnts, förvärvas ej delaktighet i företaget, och vare
förty bidragsgivaren ej skyldig att taga del i framtida kostnad för detta.

Yad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning med avseende å
allmän flottled, där genom vattenregleringen vinnes stadigvarande minskning i
kostnaderna för flottningen eller för flottledens underhåll; dock att flottledens
bidrag skall av de flottande betalas i den ordning, som finnes stadgad beträffande
allmän flottleds anläggningskostnad.

Anslag, som i 8 § sägs, räknas i avseende, varom nu är fråga, den till
godo, som givit anslaget.

6 KAP.

Om allmän flottled.

1 §•

I vattenområde där den 1 januari 1920 finnes allmän flottled, som inrättats
efter det förordningen . om allmän flottled den 30 december 1880 trädde i kraft
eller vari flottningen blivit därefter enligt myndighets beslut ordnad, skall allmän
flottled jämväl framgent bibehållas.

Där vid tiden, då nämnda förordning trädde i kraft, var allmän flottled,
skall ock, ändå att flottningen däri ej sedermera ordnats, allmän flottled bibehållas,
såframt under det förordningen gällde åtminstone vissa år i leden idkats flottning
av någon betydelse.

Huruledes avgöras skall, varest allmän flottled efter ty nu sagts skall bibehållas,
därom är särskilt stadgat.

2 §•

Kan vattendrag, sjö eller annat vatten, varest allmän flottled ej finnes, användas
därtill, må, där sådant prövas vara av nöden och kunna medföra väsentligt
gagn för orten eller eljest lända till nytta för det allmänna, på ansökan förordnas
att därstädes skall vara allmän flottled.

Vid prövning av ansökan, som nu nämnts, skall hänsyn tagas till omfattningen
å ena sidan av ortens skogshantering och av gagnet för densamma av
flottledens inrättande samt å andra sidan av de störningar, som genom flottleden
eller flottningen däri kunna vållas andra näringar.

Om allmän flottleds inrättande genom upptagande av ny vattenled vare i
tillämpliga delar lag samma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

3 §•

1 mom. Ansökan om allmän flottleds inrättande ingives till Konungens
befallningshavande, och värde ärendet därefter handlagt vid syneförrättning i den
ordning, som föreskrives i 10 kap. 1—31 §§.

Synemännens utlåtande skall underställas vattendomstolens prövning; dock
må ej vattendomstolen ingå i bedömande av frågor rörande ersättning enligt 5 och
6 §§ i vidare mån, än som föranledes av anförda besvär eller av ändrade anordningar
eller föreskrifter rörande företagets utförande.

2 mom. Erfordras för flottledens inrättande, att vattnets avrinning i större
omfattning regleras eller att vattenförhållandena eljest väsentligt förändras,

eller kan befaras, att genom flottledens inrättande allmän samfärdsel, som
äger rum eller framdeles må kunna ifrågakomma, skulle i avsevärd mån försvåras,

eller synes fiskerinäring av större betydenhet komma att lida väsentligt
förfång genom flottningen,

eller är anledning antaga, att tillgodoseendet av allmännyttigt ändamål
eljest skulle till följd av flottledens inrättande förhindras,

äger Konungen förbehålla sig prövningsrätten, huruvida flottleden må komma
till stånd eller särskilda villkor böra föreskrivas för dess inrättande och begagnande;
dock skall besked härom lämnas vattendomstolen före det frågan slutligen
avgjorts av domstolen.

3 mom. Hurusom allmän flottleds upplåtande till allmänt begagnande så
ock avgörandet av vissa frågor rörande dess nyttjande ankommer på Konungens
befallningshavande, därom skils i lagen om flottning i allmän flottled.

4 §•

Är för allmän flottleds inrättande någon anläggning eller åtgärd nödig,
som kan inverka på strand-, bro-, fiske- eller vattenverksägares eller annans rätt,
såsom:

damm, kaj, väg, ledarm, bomledning, brötbildare, ränna, kanal eller andra
dylika anstalter;

förvaringsplats för båtar, bommar eller annan materiel;
byggnad för flottningsarbetarnas härbärgerande under flottningstiden;
upptagningsverk, magasinsbom, skiljeställe för flottgodsets sorterande med
därför erforderliga byggnader, buntverk och dylikt;

avsättande av vältplatser för virkets uppläggande innan det utföres i flottleden
eller av särskilt område för utsorterat virkes sammanläggande och förvarande
i avbidan på dess forslande från platsen;

strandröjning, sprängning, grävning, muddring eller andra rensningsar beten; ändrande

eller bortrivande av befintlig byggnad;

omläggande, ändrande eller borttagande av väg, bro, färjställe eller dylikt,
vare den, vars rätt därav beröres, pliktig att tåla skada och intrång, som
därigenom vållas; och skall såväl därvid som då fråga uppstår om skydd för en -

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

skild rätt bestämmas, huru vid flottledens ordnande och begagnande tjänligast
bör förfaras, så att ändamålet må utan oskälig kostnad vinnas med minsta olägenhet
för annan. Erfordras särskilda bestämmelser om vattentillgångens fördelning
mellan flottningen och vattenverk eller eljest beträffande vattenhushållningen, bör
tillses, att mellan stridiga intressen såvitt möjligt så jämkas, att ett vart kan behörigen
tillgodoses utan förfång eller väsentligt omak för annat.

5 §•

För skada och intrång, som vållas genom anläggning eller åtgärd för allmän
flottled, skall gäldas ersättning enligt bestämmelserna i 9 kap., dock att,
efter ty i 6 § lagen om flottning i allmän flottled stadgas, i vissa fall frågan om
sådan ersättning skall bedömas enligt de för skada i följd av flottningen i nämnda
lag givna regler. Till skada eller intrång, varför ersättning skall givas, räknas
ej att vatten, för vars tillgodogörande särskild anordning ej vidtagits vid tiden
för flottledens inrättande, nyttjas för flottningen utan att bortledande därav sker.

Finnes skada eller intrång, som kan väntas uppstå i följd av flottningen,
bliva så stadigvarande, att värdet därå kan genom uppskattning på förhand utrönas,
skall, om ersättningstagare påstår det, ersättning därför bestämmas i flottledsmålet.
Eljest galle om flottningsskada vad i lagen om flottning i allmän
flottled därom stadgas.

Om vissa förhållanden med avseende å vattendrag, där kungsådra finnes,
skils i 1 kap. 6 och följande §§. Där den vattenmängd, som för varje tidsmoment
må i dylikt vattendrag utan ersättning tagas i anspråk för flottningen,
skulle befinnas otillräcklig för ändamålet eller när skäl därtill eljest äro, äge vattendomstolen
föreskriva, att flottningen skall begränsas till viss tid av dygnet
eller veckan med rätt för de flottande att därunder utnyttja allt det vatten, som
skolat tillkomma flottningen under hela dygnet eller veckan -

6 §•

Där till anläggning, som i 4 § sägs, tarvas utmål av någon betydenhet,
som kan förväntas bliva av stadigvarande behov för flottleden, må föroimnas, att
för flottleden skall lösas erforderligt område mot ersättning, som i 9 kap. sägs.

7 §•

Har någon i vatten, där allmän flottled skall inrättas, bekostat byggnader
eller andra arbeten till befrämjande av flottning, vare han pliktig att till allmänna
flottleden avstå vad därav prövas nödigt eller nyttigt för densamma, och
njute han i samma ordning, som för anläggare är stadgat, ersättning därför av
de flottande med belopp, som i beslutet angående flottledens inrättande bestämmes
efter det skick, vari arbetena då befinnas. Om fastighetsägares och annans
skyldighet att fortfarande tåla skada och intrång av anläggningar, som nu nämts,
vare lag som i 4 § sägs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

8 §•

Vad i 2 kap. 8 §, 11 § första stycket, 12, 13 och 18 §§ finnes stadgat i
fråga om byggande i vatten skall äga motsvarande tillämpning med avseende å
arbete för inrättande av allmän flottled.

9 §•

Finnes i vatten, där allmän flottled skall inrättas, fiske av någon betydenhet,
och kan skäligen befaras, att genom anläggningar eller åtgärder för flottleden
eller i följd av flottningen avsevärt men tillskyndas fisket, må de flottande
förpliktas att för anordnande och uppehållande av fiskodlingsanstalt eller för vidtagande
av andra åtgärder till fiskets bevarande i vattenområdet erlägga en årlig
avgift, motsvarande högst fem öre för varje kubikmeter flottgods.

Huru avgift, som nu nämnts, skall indrivas och för ändamålet användas,
därom förordnar Konungen.

10 §.

Utförandet av de för allmän flottleds inrättande erforderliga anläggningar
och åtgärder varde överlämnat åt den, som sökt flottledens inrättande, såvitt han
ej finnes olämplig därtill, eller, där jämväl annan anmält sig till arbetets övertagande,
åt den, som prövas kunna säkrast och snabbast utföra detsamma; vill
kronan utföra arbetet, äge företrädesrätt därtill. Antages annan än sökanden,
varde honom ålagt att genast gottgöra sökanden de anläggningskostnader denne
förskjutit.

Erfordras för inrättande av allmän flottled, att vattenverk eller annan
byggnad utrives eller ändras, besörje därom den, vilken enligt vad nyss sagts antagits
till anläggare. Skall byggnaden ändras, och vill ägaren själv utföra arbetet,
galle därom vad i 2 kap. 19 § finnes för motsvarande fäll stadgat.

Har i beslut om allmän flottleds inrättande föreskrivits, att förut i flottleden
utförda byggnader och arbeten skola enligt 7 § avstås till flottleden, vare
anläggaren skyldig att under byggnadstiden underhålla vad sålunda skall övertagas.

11 §•

För anläggningskostnaden njute anläggaren i den ordning, som stadgas i
lagen om flottning i allmän flottled, ersättning av de flottande med belopp, som,
sedan flottleden blivit besiktigad och godkänd, jämlikt 11 kap. 66 § andra st3mket
fastställes med hänsyn till det skick, vari byggnader och arbeten befinnas vid
tiden för godkännandet.

Till anläggningskostnad hänföres ej blott kostnaden för utförande av arbeten,
som i 10 § sagts, utan även all annan utgift för företagets genomförande
såsom ersättning enligt 5 och 6 §§, i den mån den blivit till ersättningstagare
utbetalad före flottledsarbetets fullbordande; nödiga utgifter för förberedande undersökningar
angående företaget; kostnaden för ärendets behandling vid syneförrättning
samt hos vattendomstolen och Konungens befallningshavande; kostnaden
för tillsyn å arbetet under byggnadstiden jämte annat dylikt samt ränta å förlagskapitalet
för tiden till flottledens godkännande.

Kung!. Maj:ts proposition nr 4.

Har ersättning enligt 5 eller 6 § icke av anläggaren guldits före arbetets
fullbordande, äger ersättningstagaren för beloppets utfående hålla sis- till flottningsföreningen.

12 §.

Finnes under företagets utförande, att visst arbete, som i beslutet föreskrivits,
kan anses obehövligt, eller erfordras i övrigt jämkning av den för företagets
utförande fastställda planen, äge vattendomstolen på ansökan av anläggaren föreskriva
sådana ändrade anordningar, som av förhållandena påkallas. Utan vattendomstolens
tillstånd må sådan avvikelse från den fastställda planen göras, som
icke berör allmän eller enskild rätt.

13 §.

Visar sig under fortgången av den för företagets fullbordande bestämda
tiden, att anläggaren icke kan eller vill fullborda företaget före tidens utgång,
må på särskild talan vattendomstolen förklara anläggaren förlustig rätten till arbetets
vidare utförande.

Har arbetet icke inom den bestämda tiden behörigen slutförts, vare anläg faren

förlustig rätten till dess vidare utförande. Dock må, om giltigt skäl för
röjsmål visas eller hänsynen till allmänt väl sådant kräver, vattendomstolen på
därom före tidens utgång gjord ansökan bevilja anstånd med arbetets fullbordande
på viss tid, icke utan särskilda skäl överstigande två år. Anläggaren äge ock
utan vattendomstolens tillstånd verkställa av besiktningsman jämlikt 13 kap. 2 §
föreskriven rättelse inom tid, som av denne förelagts eller av vattenrättsdomaren
blivit enligt 13 kap. 5 § bestämd.

14 §.

Har anläggaren avsagt sig arbetet eller förverkat rätten till dess utförande,
läte vattenrättsdomaren utfärda kungörelse i en eller flera tidningar inom orten
med anmodan till dem, som vilja övertaga arbetet, att inom viss tid anmäla sig
hos honom; och äge vattendomstolen överlämna arbetets slutförande åt annan an
läggare, med utsättande av sådan ny tid härför, som av förhållandena påkallas.
Den, som i ty fall frånträder arbetet, njute i avseende å förskjuten anläggningskostnad
fortfarande an lägga res rätt.

Kan ny anläggare ej erhållas, förklare vattendomstolen beslutet om flottledens
inrättande hava förfallit.

15 §.

Närmare föreskrifter i fråga om allmän flottleds nyttjande och om flottningsförening
mellan dem, som flotta i sådan led, meddelas i lagen om flottning
i allmän flottled.

16 §.

Laga kraft ägande beslut om inrättande av allmän flottled vare med de
inskränkningar, som följa av stadgandena i detta kap. och i 2 kap. 11 § andra

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

stycket, gällande mot envar såväl vad angår rätten att utföra och för framtiden
bibehålla anläggningar, som i beslutet må hava föreskrivits, som ock beträffande
ersättning och annat, varom beslutet må innehålla bestämmelser.

17 §.

Finnes under flottningens. fortgång, att de till skydd mot skada och intrång
vidtagna anordningar eller rörande hushållningen med vattnet eller annat meddelade
föreskrifter äro för sitt ändamål otillräckliga eller mindre tjänliga, eller visar
sig behov av nya anordningar eller föreskrifter till förekommande av skada eller
intrång, må, utan hinder av vad i 16 § stadgats, medelst stämning till vattendomstolen
talan föras mot flottningsföreningen om skyldighet för de flottande att
vidtaga sådana anordningar eller underkasta sig sådana föreskrifter, som, utan
att flottningen därav oskäligt betungas, må påkallas av anmärkta förhållanden.

18 §.

Menar någon, som byggt eller ärnar bygga i vatten, där allmän flottled
finnes, att särskild anläggning eller åtgärd till skydd mot skada eller intrång
å byggnaden i följd av flottningen bör bekostas av de flottande, äge medelst
stämning å flottningsföreningen påkalla vattendomstolens bestämmelse om erforderliga
skyddsanordningar. Om påföljd av underlåtenhet att väcka talan, som
nu sagts, skils i 7 § lagen om flottning i allmän flottled.

19 §.

Vid prövning av talan, som i 17 och 18 §§ omförmäles, skola bestämmelserna
i 4—8 §§ i tillämpliga delar gälla.

20 §.

Vill flottningsförening eller ock annan vidtaga anläggning eller åtgärd för
befintlig allmän flottleds utvidgande eller förbättrande och äro sannolika skäl, att
allmän eller enskild rätt därav förnärmas, eller har, där annan än flottningsförening
eljest vill utföra arbete för flottleden, föreningen ej därtill samtyckt, skall
före arbetets påbörjande inhämtas vattendomstolens besked, huruvida och under
vilka villkor arbetet må göras. Beträffande anläggning eller åtgärd, för vars utförande
ej erfordras vattendomstolens prövning, må ändock till beredande av trygghet
för framtiden sådan prövning kunna påkallas.

Har anläggning eller åtgärd verkställts utan föregången prövning, vare
flottningsförening obetaget att sedermera söka domstolens godkännande därav.

Har efter den 1 januari 1920 anläggning eller åtgärd för allmän flottled
vidtagits utan föregången prövning, vare flottningsföreningen. bevisningsskyldig i
avseende å de före arbetets utförande rådande förhållandena i vattnet.

21 §.

Vill någon påkalla vattendomstolens prövning av fråga, som i 20 § sägs,
eller önskar någon att för flottningens underlättande nya eller ändrade föreskrifter

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 4 käft. (Nr 4.) 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

meddelas rörande hushållningen med vatten eller annat, göre ansökan därom hos
vattendomstolen, och varde ärendet prövat i den ordning, som i 11 kap. stadgas
för ansökningsmål; dock att om för frågans prövning erfordras undersökning av
längre sträcka av flottleden, vattenrättsdomaren äger förordna, att ärendet skall
behandlas i den ordning, som i 3 § 1 mom. föreskrives för mål rörande inrättande
av allmän flottled.

I samma ordning, som nu sagts, skola ock handläggas frågor om ändrade
bestämmelser rörande skyldigheten att avbarka virke, så ock om åläggande för
de flottande att betala fiskeavgift, som i 9 § sägs.

22 §.

Beträffande mål, som ornförmäles i 21 §, skall vad i 3 § 2 mom. och följande
§§ här ovan föreskrives med avseende å mål rörande inrättande av allmän
flottled i tillämpliga delar gälla; dock att, där annan än flottningsföreningen är
sökande, till anläggare skall antagas föreningen, om denna så äskar, och må, där
företaget fått förfalla, gottgörelse för förskjuten kostnad åtnjutas, i den mån utfört
arbete finnes vara till nytta för flottningen.

Huru mål, som nyss sagts, må kunna avgöras med begränsad rättsverkan,
därom skils i 11 kap. 81 § andra stycket.

23 §.

Har genom beslut enligt denna lag ersättning för skada eller intrång blivit
bestämd att utgå medelst årlig avgift till visst belopp, vare den omständigheten
att beslutet härom vunnit laga kraft icke hinder för vattendomstolen att i sammanhang
med beslut om nya eller ändrade anordningar eller föreskrifter för flottleden
meddela sådana ändrade bestämmelser rörande ersättningen och sättet för
dess utgående, vilka må föranledas av de ändrade förhållandena.

Vad nu stadgats äge motsvarande tillämpning med avseende å skadeersättning,
som blivit bestämd enligt lagen om flottning i allmän flottled.

24 §.

Byggnader och anläggningar, vilka utförts eller från annan övertagits för
allmän flottleds inrättande, utvidgande eller förbättrande, så ock fast eller lös
egendom, som eljest för flottleden eller flottningens ombesörjande förvärvas att av
de flottande gäldas, vare flottledens tillhörighet och förty att anse som allmän egendom.
Om förvaltning av egendom, som nu nämnts, stadgas i lagen om flottning i
allmän flottled.

Ej må allmän flottled tillhörig egendom tagas i mät för annan gäld än
sådan, varför den lagligen må särskilt häfta.

25 §.

Finnes beträffande hushållningen med vattnet i allmän flottled vattenmärke
utsatt till efterrättelse vid flottningens bedrivande, galle vad i 2 kap. 27 § finnes

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

för där avsedda fall stadgat. Är för dammluckas öppnande viss tid i laga ordning
bestämd eller eljest särskild föreskrift om vattnets framsläppande given,
lände det till efterrättelse.

Har ej vattenmärke utsatts, och hava ej heller eljest meddelats bestämmelser,
som nyss sagts, skall hushållningen med vattnet ske på sådant sätt, att flottningen
må kunna ändamålsenligt skötas med minsta olägenhet för den, vars rätt
är i fråga.

26 §.

hönsning, som med hänsyn till flottningens behöriga ombesörjande är av
nöden för bibehållande av vattnets djup eller läge i allmän tiottled, äge flottningsförening
verkställa utan vattendomstolens prövning; dock skall markens ägare
förut därom tillsägas. Vill föreningen hos vattendomstolen påkalla prövning av
arbetets laglighet, galle om sådan prövning vad här ovan stadgats angående allmän
flottleds utvidgande och förbättrande. Har prövning, som nu sagts, icke ägt rum,
skall i fråga om rensning stadgandet i 20 § tredje stycket äga motsvarande
tillämpning.

Jord eller annat, som vid rensningen upptages, må, om ej avsevärda olägenheter
vållas därav, uppläggas på närmaste strand eller föras till lämpligt
ställe i närheten; dock skall markens ägare genast därom underrättas. Lider
han men av upplaget, njute ersättning därför, efter ty i lagen om flottning i
allmän flottled stadgas med avseende å ersättning för flottningsskada.

27 §.

Allmän flottled må på ansökan avlysas av vattendomstolen, där sådana omständigheter
yppas, att flottningen kan anses vara alldeles nedlagd.

Uppstår eljest fråga om avlysning av allmän flottled, ankomme ärendet
på Konungens prövning, efter ty för dylika frågor särskilt är stadgat.

Huruledes vid flottleds avlysning skall förfaras med flottledens egendom,
därom stadgas i lagen om flottning i allmän flottled.

28 §.

"Varder allmän flottled avlyst eller har vattendomstol jämlikt 14 § för
klarat beslut om flottleds inrättande förfallet, må den, som av bibehållandet av
anläggning för flottleden kan lida men. av vattendomstolen på ansökan tillåtas
bortskaffa densamma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

9 KAP.

Om ersättning.

Om ersättningsskyldighet i allmänhet.

1 §•

Där jämlikt denna lag rätt medgives någon att tillösa sig samfällt strömfall
med eller utan utmål eller att eljest lösa eller taga i anspråk annan tillhörigt
område eller att tillgodogöra sig vattenmängd eller vattenkraft, som tillhör
annan, eller att vidtaga åtgärd, varigenom eljest annans egendom lider skada eller
intrång, varde, såvitt ej i 1 eller 6 kap. annorledes stadgas, honom ålagt att efter
tv nedan sägs gälda ersättning för egendom, som avstås, eller för förlust, skada
eller intrång, som förorsakas.

12 §.

Skall till följd av företag eller åtgärd enligt denna lag egendom lösas eller
ersättning givas för skada eller intrång därå och har, efter det kungörelse om
företaget eller åtgärden blivit offentliggjord eller underrättelse eljest meddelats
ägaren på sätt i 10 och 11 kap. för varje särskilt fall stadgas, kostnad nedlagts
å egendomen, må vid ersättningens bestämmande den kostnad tagas i beräkning
allenast, såvitt den prövas hava varit nödig eller nyttig samt icke blivit gjord i
uppenbar avsikt att höja ersättningen.

47 §.

Ersättning i penningar varde bestämd att utgå på en gång; dock må skadeersättning
till följd av företag enligt 6 kap. fastställas att utgå i årlig avgift, när
skälig anledning därtill förekommer. Kan i mål rörande allmän flottled skada eller
intrång ej på förhand med säkerhet uppskattas eller synes den ej komma att årligen
uppstå, må den skadelidande hänvisas att göra sin talan gällande i den ordning,
som i lagen om flottning i allmän flottled föreskrives med avseende å flottningsskada,
dock att, där så ske kan, grunderna för ersättningens beräknande böra
angivas.

54 §.

Ersättning för fast egendom, som skall lösas, samt, om endast en del av
en fastighet löses, ersättning för skada och intrång å den återstående delen så ock
ersättning för förlust av eller intrång i sådan särskild rätt till egendomen, varom
i 52 § förmäles, gäldas medelst ersättningsbeloppets nedsättande hos Konungens
befallningshavande i det län, där egendomen är belägen. I fråga om ersättning,
som bestämts jämlikt 9 §, vare lag samma.

Kung!. Maj:ts proposition nr 4.

Ersättning för vattenkraft samt för skada och intrång å fast egendom i
andra fall än i första stycket avses skall, där ersättningen bestämts att utgå på
en gång, jämväl nedsättas hos Konungens befallningshavande, såframt jämlikt stadgandena
i 59 eller 60 § uppsägning skall ske eller den fastighet, till vilken vattenkraften
hör eller som skadas, är besvärad av inteckning för fordran eller kan
jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens band häfta för ogulden köpeskilling;
och varde i fall, som nu sagts, jämväl ersättning, som må hava bestämts till innehavare
av särskild rätt till fastigheten, nedsatt. Skall ej uppsägning ske, och
prövas förlusten av vattenkraft eller skadan eller intrånget vara väsentligen utan
betydelse för fordringsägarens säkerhet, erfordras dock ej nedsättning.

I samband därmed att ersättning enligt denna lag bestämmes, skall givas
till känna, om och i vilken mån nedsättning efter ty ovan sagts skall ske.

55 §.

Har mellan ägare, innehavare av nyttjanderätt eller andra tvist yppats om
bättre rätt till vad såsom ersättning skall utgå, eller skall för egendom, som innehaves
såsom fideikommiss, gäldas ersättning, bestämd att utgå på en gång, varde
ersättningen nedsatt hos Konungens befallningshavande, ändå att enligt föreskrifterna
i 54 § nedsättning ej erfordras; och stånde sedan i avbidan på tvistens
slutliga avgörande eller Konungens föreskrift angående fideikommissmedlen ersättningsbeloppet
i kvarstad, där ej enligt 69 § utdelning bör äga rum.

59 §.

Har föreskrift meddelats, att boningshus, kvarn, såg eller annan byggnad,
som användes till handels-, hantverks- eller fabriksrörelse eller annan yrkesutövning,
skall till följd av skada därå genom företag enligt denna lag i dess
helhet ersättas eller ock flyttas till annan plats, skall vad i 58 § stadgas för det
fall, att fast egendom skall lösas, äga motsvarande tillämpning. Lag samma vare,
där strömfallsägare skall avstå vattenkraft, som är av honom tillgodogjord, samt
ersättningen därför skall utgå på en gång.

66 §.

Skall i andra fall än i 58—60 §§ sägs ersättning, bestämd att utgå på en
gång, gäldas för skada, förlust eller intrång, som tillskyndas någon genom företag
eller åtgärd enligt denna lag; då må ej arbete å annans mark verkställas eller
åtgärd eljest till förfång för annan vidtagas, innan föreskriven ersättning guldits.
Varder ej sådan ersättning gulden inom tid, som genom avtal eller eljest i laga
ordning blivit bestämd, eller, om sådan bestämmelse saknas, inom fem år efter
det ersättningens belopp blivit fastställt genom utslag, som vunnit laga kraft,
vare den då väckta frågan förfallen, i vad sådan ersättningstagares rätt angår.

Vad i 65 § finnes stadgat i fråga om ersättning för nödig eller nyttig
kostnad å egendom, som skall lösas, äge motsvarande tillämpning, där dylik kostnad
göres å egendom, som skadas eller lider intrång.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

73 §.

Förmenar innehavare av fordran, varför fast egendom på grund av inteckning
eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, att ersättning för denna eller
för därifrån förlorad vattenkraft eller för skada och intrång å egendomen blivit för
lågt beräknad, vare han, i den mån ersättningens belopp till följd av överenskommelse
därom mellan ersättningsgivaren och egendomens ägare eller av annan anledning
ej blivit prövat av domstol eller vid syneförrättning, berättigad att, där
ej full betalning för hans fordran lämnas honom, äska att ersättningen, såvitt
på hans eller annan sådan fordringsägares rätt inverkar, varder av vattendomstolen
bestämd. Talan härom skall anhängiggöras sist inom sex månader efter
det fördelning av ersättningen vunnit laga kraft eller, där ersättningen bestämts
att utgå i kraft, efter den för kraftöverföringens början bestämda tid; försittes
tid, som nu sagts, vare rätt till talan förlorad.

10 KAP.

Om syneförrättning.

Om syneförrättning rörande företag enligt 6 kap.

1 §•

Till handläggande av syneförrättning rörande inrättande av allmän flottled
skall förordnas i vattenbyggnad kunnig och i flottning förfaren person, vilken på
grund av ådagalagda kunskaper och praktisk erfarenhet i hithörande ämnen av
Konungen förklarats behörig att hålla dylik förrättning.

2 §•

Förordnande, som i 1 § sägs, skall efter ansökan, varom i 6 kap. 3 § 1
mom. förmäles, meddelas av Konungens befallningshavande.

I ansökningen skola angivas det vattenområde, som med ansökningen avses,
samt den eller de församlingar, där flottleden är avsedd att framgå, ävensom,
såvitt möjligt, de bebyggda strömfall och med fast fiskebyggnad försedda fisken,
vilka företaget må angå, samt beträffande sådan egendom ägares och nyttjanderättshavares
namn och hemvist, så ock huruvida annan allmän flottled, allmän
farled, vattenavlednings-, invallnings- eller vattenregleringsföretag, järnväg, allmän
väg eller allmän bro beröres av den ifrågasatta flottleden.

Innan förordnande meddelas, äge Konungens befallningshavande, där förhållandena
påkalla sådant, fordra att sökanden ställer säkerhet för förrättningskostnaden.

Underrättelse om förordnande av förrättningsman skall genast tillställas
vattenrättsdomaren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

3 §•

Förrättningsmannen skall vid syneförrättningen biträdas av två av Konungens
befallningshavande utsedda, om ortens förhållanden kunniga gode män,
av vilka den ene bör vara förfaren i skogsbruk och flottning och den andre i
jordbruk.

Förekommer vid syneförrättning fråga, för vars bedömande tarvas särskilda
fackkunskaper, äge synemännen hos Konungens befallningshavande begära
förordnande för ojävig, i sådant ämne sakkunnig person att biträda synemännen.

4 §•

Konungens befallningshavande läte om ansökningen underrätta vederbörande
fiskeritjänsteman; och åligger det denne att under förrättningen avgiva yttrande,
huruvida fiskerinäring kan genom företaget lida förfång och vilka särskilda åtgärder
kunna erfordras till skydd för fisket.

Tillika förordne Konungens befallningshavande skogstjänsteman att vid förrättningen
bevaka det allmännas intresse av skogshushållningen samt tillvarataga
statsskogarnas bästa, så ock att förebringa erforderlig utredning angående virkestillgången
inom flottledsområdet eller skilda delar däravv

Om förordnande av annat allmänt ombud, när anledning därtill förekommer,
besörje Konungens befallningshavande själv eller medelst underrättelse om ansökningen
till myndighet, under vars förvaltning viss egendom lyder eller som
eljest äger utföra viss talan.

Där förhållandena påkalla sådant, förordne Konungens befallningshavande
en allmänt betrodd, om ortens jordbruksförhållanden kunnig man att såsom ortsombud
närvara vid förrättningen för att meddela de upplysningar och göra de
framställningar, som må finnas erforderliga för tillvaratagande av den jordbrukande
ortsbefolkningens gemensamma intressen. Där så finnes lämpligt, må olika
personer förordnas till ortsombud för skilda delar av vattenområdet.

5 §•

Syneförrättning skall hållas å tjänlig årstid och påbörjas snarast möjligt
efter det förordnande meddelats förrättningsmannen samt bör, såvitt ske kan,
utan uppskov fortsättas och avslutas.

Linder förrättningen skola å lämpliga platser hållas sammanträden, minst
ett inom varje församling, där flottleden skall framgå; och äga strand-, bro-,
fiske-, strömfalls- och skogsägare samt andra, som anse frågan kunna inverka å
deras rätt, vid sådant sammanträde eller i samband därmed företagen synegång
framställa de yrkanden, vartill de finna fog.

6 §. ’

Om tid och ställe för sammanträde, som i 5 § sägs, så ock för synegång,
som i samband därmed företages, förordne förrättningsmannen efter samråd med
övriga synemän och sökanden, samt meddele sakägare och andra besked därom
medelst kungörelse, som av förrättningsmannen varder minst tre veckor före den

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

för sammanträdet utsatta tiden avsänd till vederbörande pastorsämbete för uppläsande,
så snart ske kan, i kyrkan för församling, där sammanträdet skall hållas,
så ock minst fjorton dagar förut införd i en eller, där förhållandena påkalla det,
två eller flera av ortens tidningar. Om tid och plats för första sammanträdet
under förrättningen varde därjämte underrättelse i god tid tillställd allmänt ombud
och ortsombud.

Finnas, då kungörelse skall utfärdas, flera sammanträden lämpligen böra
hållas i följd efter varandra inom loppet av en vecka, och kan på grund härav
tiden för samtliga sammanträden icke bestämt angivas, må desamma ändock utlysas;
därvid för varje sammanträde och i samband därmed företagen synegång
tiden skall angivas så nära som möjligt med uppgift tillika på någon i orten
boende pålitlig person, minst en inom varje församling, hos vilken närmare besked
om tiden för sammanträde och synegång inom församlingen framdeles skall
tillhandahållas; och åligger det förrättningsmannen att om sammanträde och synegång,
som nu sagts, underrätta sådan person senast klockan 6 på aftonen dagen
före sammanträdet.

Har sammanträde icke så kungjorts, som ovan sagts, må ändock sammanträdet
hållas med tillstädeskomna personer, men vare förrättningsmannen skyldig
utsätta och kungöra nytt sammanträde för hörande av övriga, som äga yttra sig
i ärendet.

7 §•

Skulle på vederbörligen kungjort sammanträde avsedd utredning icke medhinnas,
bör, innan sammanträdet avslutas, besked meddelas om tid och ställe för
det nya sammanträde, som sålunda kan bliva av nöden; och vare i sådant fall
särskild kungörelse icke erforderlig.

8 §•

Förrättningsmannen åligger att minst fjorton dagar före första sammanträdet
under förrättningen i betalt öppet brev eller brevkort å posten avlämna
underrättelse om tid och ställe för sagda sammanträde till envar i ansökningen
uppgiven eller eljest för honom känd ägare och nyttjanderättshavare av bebyggt
strömfall eller med fast fiskebyggnad försedd fiskelägenhet, som företaget angår.
Underrättelsen skall adresseras till den fastighet, varom fråga är, såvida ej säker
kunskap vinnes om annan adress inom landet för mottagaren. År egendomen samfälld
för helt skifteslag eller eljest för flera fastigheter, erfordras ej underrättelse
till de särskilda delägarna i den samfällda egendomen. Finnes för denna känd
styrelse, varde styrelsen på nämnda sätt underrättad.

I samma ordning, som nu sagts, skall ock underrättelse tillsändas styrelse
eller känd förvaltning för sådana i 2 § omförmälda företag, varom sökanden lämnat
uppgift eller förrättningsmannen eljest må äga kännedom.

Varder sakägare, som ovan nämnts, för förrättningsmannen känd först efter
underrättelsernas utsändande, skall förrättningsmannen ofördröjligen på förutnämnda
sätt lämna honom underrättelse om förrättningen eller om visst sammanträde.
Befinnes underrättelse, som blivit å posten avlämnad, hava försetts med
oriktig adress och vinnes upplysning om mottagarens rätta adress, eller finnes
sakägare, till vilken underrättelse efter ty ovan sägs bort sändas, hava förbi -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 4.

gåtts, vare lag samma. Ej må dock förrättningens företagande cell avslutande
uppehållas av anledning, som nu sagts.

över avsända underrättelser skall förrättningsmannen upprätta förteckning
med angivande av avsändningsdagen. Förteckningen, som skall av förrättningsmannen
underskrivas och biläggas förrättningshandlingarna, utgöre, där ej av eljest
föreliggande omständigheter annat förhållande framgår, bevis att den angivna
dagen underrättelser avsänts under de i förteckningen upptagna adresser, j;

9 §•

Förrättningsman åtnjute det skydd och vare underkastad det ansvar, som
i lag stadgas beträffande tjänsteman.

10 §•

Kommer ej förrättningsman tillstädes å den för sammanträde utsatta tid,
och infinner han sig ej heller inom tre timmar därefter; då må de, som tillstädeskommit,
åtskiljas. Utebliver god man, kalle förrättningsmannen genast i hans
ställe annan god man, förfaren i skogsbruk och flottning eller i jordbruk, allt efter
den särskilda sakkunskap den uteblivne ägt.

Synemän, som utan skälig orsak utebliver från sammanträde, ersätte all
skada och olägenhet, som därav uppstår; förrättningsman ansvare därjämte såsom
för tjänstefel.

Sökandens, annan sakägares, allmänt ombuds eller ortsombuds uteblivande
från sammanträde må ej hindra förrättningens fortgång.

11 §•

Vill sökanden återkalla ansökningen i dess helhet eller beträffande viss del
av vattenområdet, göre det skriftligen hos förrättningsmannen, innan förrättningen
avslutas. Har återkallelse skett, läte förrättningsmannen, där ej annan inträder
som sökande, tillsvidare inställa förrättningen eller den del därav, som av återkallelsen
beröres, samt anmäle förhållandet hos Konungens befallningshavande,
som, där ej kronan var sökande, har att inhämta besked, huruvida kronan vill
fullfölja ansökningen. Varder ej ansökningen inom två månader fullföljd av
kronan eller annan, vare frågan förfallen; och åligge förrättningsmannen att
härom skyndsamt underrätta vattenrättsdomaren. Fullföljes ansökningen, njute
den, som gjort återkallelse^ gottgörelse för förskjuten förrättningskostnad på sätt
om annan anläggningskostnads återgäldande är stadgat.

Äro sökandena flera och sker återkallelse av någon eller några av dem,
vare den eller de återstående fortfarande att anse såsom sökande.

12 §.

Mot synemän och sakkunnigt biträde enligt 3 § galle dessa jäv: om han
själv eller någon, med vilken han är i den skyldskap eller det svågerlag, sem enligt
lag utgör jäv mot domare, eller någon, i vars enskilda tjänst han är anställd,

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 4 käft. {Nr 4.) o

Kungl. Maj:ts proposition nr å.

är sökande till förrättningen eller av företaget kan vänta synnerlig ny tta^ eller genom
anläggning eller åtgärd för detsamma kan vänta skada eller intrång eller
vill vid förrättningen kräva skyddsåtgärd eller ersättning för flottningsskada;
om han är vederdeloman eller uppenbar ovän till sakägare, som nu sagts; eller
om han såsom domare deltagit i åtgärd eller beslut, som rör saken. Söker någon,
sedan ärendet anhängiggj orts, sak med synemän eller sakkunnigt biträde eller
tillfogar honom något med ord eller gärning i uppsåt att därmed göra honom
jävig, det skall ej räknas för jäv.

Hänför sig jäv allenast till fråga om viss anläggning eller åtgärd eller
till fråga om ersättning för skada eller intrång å viss egendom, och är avgörandet
av sådan fråga icke av väsentlig betydelse för företaget i dess helhet, vare
synemän eller sakkunnigt biträde, mot vilken jävet förekommer, därav icke hindrad
att deltaga i förrättningen i övrigt.

13 §.

Henar sakägare, att synemän eller sakkunnigt biträde är jävig, anmäle
jävet vid det sammanträde, där han först är vid förrättningen tillstädes, eller, om
jävet hänför sig till viss fråga, som i .12 § andra stycket sägs, vid tillfälle då
sådan fråga först förekommer till behandling.

Ej må fråga om jäv senare väckas, utan så är att den omständighet, vara
jävet grundas, först efteråt tillkommit eller blivit sakägaren kunnig. I dylikt
fall skall jävet för att vinna beaktande framställas å det därefter infallande sammanträde,
där sakägaren först är närvarande.

14 §.

Över jävsinvändning äge synemännen gemensamt besluta; finna de jävet
lagligen grundat, åligge förrättningsmannen att, om han är jävig eller om sakkunnigt
biträde eller god man är av jäv hindrad att vidare deltaga i förrättningen,
anmäla det hos Konungens befallningshavande, som förordnar annan i
den jävades ställe.

Är jäv mot sakkunnigt biträde eller mot god man av beskaffenhet, som i
12 § andra stycket omförmäles, äge förrättningsmannen, under iakttagande avvad
i 10 § första stycket för där avsett fäll stadgats, i den jävades ställe kalla
annan att* i den utsträckning jävsanledningen påkallar deltaga i förrättningen.

Beslut, varigenom jävsinvändning varder gillad, skall ej medföra någon verkan
till rubbning eller upphävande av åtgärd eller beslut, som tillkommit innan
invändningen gjordes.

Ogillas jävsinvändning, må däröver anförda besvär ej utgöra hinder för
förrättningens fortgång.

15 §.

Synemännen må ej inlåta sig i prövning, huruvida vattenverk eller annan
anläggning, om vars ändring eller utrivning fråga väckes, lagligen tillkommit eller
är av laga beskaffenhet. Tvist härom föranlede ej uppehåll i förrättningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

1(3 §•

Vid syneförrättningen böra synemännen, efter undersökning om vattenområdets
lämplighet för flottning, om strändernas odlingsgrad och om beskaffenheten
av befintliga vattenverk, fisken, broar och andra inrättningar, tillse å ena
sidan huruvida med hänsyn till påräknad virkestilIgång och övriga omständigheter
vattenområdets upplåtande till allmän flottled är av nöden och kan medföra
väsentligt gagn för orten eller eljest lända till nytta för det allmänna, samt
å andra sidan huruvida genom sådant upplåtande väsentlig olägenhet kan uppstå,
så ock huru ändamålet må utan oskälig kostnad vinnas med minsta olägenhet
för strandägare eller annan, vars rätt är i fråga.

17 §•

I fråga om sättet och villkoren för flottledens ordnande och begagnande
åligger det synemännen att förebringa nödig utredning och därvid särskilt tillse:

1. huruvida den föreslagna leden lämpligen bör bilda en självständig flottled
eller ingå som de! i annan, förut befintlig allmän flottled, så ock vilken utsträckning
uppåt och nedåt lämpligen bör givas åt densamma för tillgodoseende
av ledens ändamål;

2. vilka föreskrifter böra, där flottningen kan inverka störande på vattenområdets
nyttjande såsom farled, givas för fredande därav, såsom att farled och
flottled å vissa ställen skiljas genom bommar, att flottningen någonstädes inskränkes
till viss tid av dygnet, att virket i farleden insläppes med vissa försiktighetsmått
eller, där sä anses oundgängligen nödigt, framföres i ringbom eller sammanlagt
i flottar eller att, där bomledning tvärs över farleden anses behövlig,
särskild vakthållning eller andra lämpliga åtgärder för ledningens skyndsamma
öppnande anordnas;

o. vilka åtgärder eller föreskrifter kunna anses nödiga till fredande av
allmän färj trafik så ock till betryggande för strandägare och närboende av nödig
samfärdsel stränderna mellan och långs efter dem, även där allmän farled ej
finnes;

4. huruvida med hänsyn till befarad skada eller olägenhet för fiske eller
stränder erfordras, att flottningen i hela flottleden eller någon del därav inskränkes
till viss tid av året, samt huruvida för vidtagande av åtgärder till fiskets bevarande
särskild avgift bör åläggas de flottande;

5. huruvida med hänsyn till vattenområdets beskaffenhet, där förekommande
fiske och andra på frågan inverkande förhållanden föreskrift bör meddelas om
skyldighet för de flottande att låta avbarka virke, innan det i flottleden utlägges;

6. vilka byggnader, åtgärder eller föreskrifter i övrigt kunna anses nödiga
för att emot''skada och intrång skydda stränder, broar, färjor, vatten- och
fiskeverk eller annan egendom;

7. vilka särskilda bestämmelser erfordras i fråga om vattentillgångens
fördelning emellan flottningen och vattenverk ävensom i övrigt angående vattenhöjdens
reglering efter visst märke eller annorledes och om uppdämt vattens framsläppande; 8.

varest och huru för flottledens ändamålsenliga ordnande eller för flottningens
underlättande strandröjning eller strömrensning eller annan åtgärd till

[Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

strömbäddens reglerande må verkställas eller vilka anläggningar eller åtgärder i
övrigt böra för ändamålet utföras;

9. huruvida tillhandahållande av särskilda byggnader för flottningsarbetarnas
härbärgerande under flottningstiden finnes vara av nöden samt i sådant
fall varest sådana byggnader lämpligen böra uppföras och huru desamma med
hänsyn till yrkets behov och ortens förhållanden skäligen böra anordnas;

10. huruvida och varest vältplatssr böra anordnas eller skilje3tälle för
flottgodsets utsorterande bör anläggas och huru därför erforderliga anstalter böra
inrättas, ävensom huruvida särskilt område bör avsättas för utsorterat virkes sammanläggande
och förvarande i avbidan på dess forslande från platsen;

11. till huru stort belopp kostnaden för varje särskilt arbete bör beräknas
;

12. huruvida förut verkställda flottledsbyggnader eller andra för flottnings
bedrivande avsedda arbeten äro för flottleden nödiga eller nyttiga och i ty fall
med vilket belopp de böra jämlikt 6 kap. 7 § ersättas;

13. huruvida och i vad mån skada eller intrång å annans egendom orsakas
genom anläggningar eller åtgärder för flottleden;

14. huruvida till rättvis fördelning av flottleds- och underhållsutgifterna
leden bör indelas i flottledsdistrikt samt i sådant fall huru indelningen bör göras,
med iakttagande därav att åt distrikten icke gives ringare utsträckning än behovet
oundgängligen kräver samt att kostnaden för anläggning till gagn för flera
flottledsdistrikt varder i mån av båtnaden fördelad på samtliga dessa distrikt;

15. huru stor myckenhet flottgods kan inom varje flottledsdistrikt årligen
påräknas;

16. huruvida till rättvis fördelning av utflottnings-, inventarie- och förvaltningsutgifter
flottleden bör indelas i utflottningsdistrikt samt i sådant fall huru
denna indelning bör göras;

17. huruvida med hänsyn till vattendrags och flottledsbyggnaders beskaffenhet
visst högsta mått bör fastställas för virke, som må i flottleden framföras;

18. huruvida det i allmänna flottningen ingående flottgodset skall framföras
gemensamt eller allmän bestämmelse bör meddelas om flottning utan sammanblandning
av skilda ägares flottgods;

%19. inom vilken tid företaget skall vara slutfört.

18 §.

Skada och intrång, som vållas genom anläggning eller åtgärd för allmän
flottled, skola synemännen uppskatta, ändå att yrkande därom ej göres. Om ersättning
för utmål, som i 6 kap. 6 § sägs, vare lag samma.

Äskar någon, som kan vänta skada eller intrång i följd av flottningen,
att ersättning därför, efter ty i 6 kap. 5 § andra stycket sägs, bestämmes i flottledsmålet,
åligge synemännen att verkställa uppskattning jämväl av sådan ersättning,
där skadan eller intrånget anses kunna beräknas på förhand.

Vill sakägare fordra ersättning eller påyrka särskilda anordningar eller
föreskrifter till förebyggande eller minskande av skada eller intrång, bör yrkandet
framställas sist vid sammanträdet för den sträcka av flottleden, där skada
eller intrång är att förvänta eller avsedda anordningar böra vidtagas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

19 §.

Vid syneförrättningen böra synemännen jämväl utreda:

1. efter vilka allmänna grunder särskilda slag av flottgods böra jämlikt
29 § - lagen om flottning i allmän flottled med varandra jämföras vid kostnaders
fördelning;

_ 2. inom vilken tid och mot vilken ränta jämlikt 30 § i nämnda lag anläggningskostnaderna
böra med hänsyn till den inom varje flottledsdistrikt beräknade
virkestillgången återgäldas till anläggare eller annan, som njuter anläggares
rätt, och huru med ledning av nämnda omständigheter taxa för flottledsavgifter
bör uppgöras.

20 §.

Skall ersättning utgå för vattenkraft, som till följd av företaget går förlorad,
skola synemännen bestämma sådan ersättning i penningar, ändå att från
någondera sidan yrkas, att den skall utgå genom tillhandahållande av kraft jämlikt
de i 9 kap. därför givna regler; och varde hänvisning lämnad den, som äskar
kraftöverföring, att föra talan därom hos vattendomstolen inom tid och på sätt,
som finnes bestämd för talan mot synemännens utlåtande i övrigt.

21 §•

Vilja sakägare träffa överenskommelse i fråga om ersättning eller annat,
skall särskild avhandling därom upprättas, av vederbörande underskrivas samt,
där ej synemännen finna överenskommelsen innehålla villkor, som är oförenligt
med flottledens intresse eller länder de flottande till men, förses med intyg om
synemännens godkännande; och varde därefter sådan överenskommelse bindande
såväl för de flottande som för dem, som slutit överenskommelsen, och deras rättsinnehavare.
*

Rör överenskommelsen fastighet, tillhörig kronan eller allmän anstalt, skall
den i avseende å kronans eller anstaltens rätt ej gälla, med mindre den godkännes
av vederbörande myndighet.

22 §.

Ägare av fastighet, som saken angår, vare pliktig att till synemännen på
anmodan uppgiva nyttjanderättshavare, där dennes rätt beröres av saken. Underlåter
han det, och uppstår skada för nyttjanderättshavare, som saknat kännedom
därom, att företaget angår fastigheten, skall ägaren, där han visas hava ägt dylik
kännedom, hålla nyttjanderättshavaren skadeslös.

23 §.

Tvistas om fastighet, som företaget angår, vare den av de tvistande, som
med äganderättsanspråk innehar fastigheten, berättigad att med laga verkan tala
och svara för densamma, till dess den lagligen vinnes från honom.

Ny ägare må ej rubba överenskommelse, som förre ägaren ingått, eller
annan i ärendet vidtagen, för denne bindande åtgärd. Har i förut angiven ord -

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

ning underrättelse om förrättningen blivit förre ägaren tillsänd, vare underrättelse
till nye ägaren ej erforderlig.

24 §.

Stanna synemännen i olika meningar, då beslut eller utlåtande skall av
dem meddelas, gånge efter vad de flesta säga. Har var sin mening och kan ej
jämkning ske, galle den mening, som förrättningsmannen biträder.

25 §.

Eörrättningsmannen åligga att vid alla under syneförrättningen förefallande
sammanträden föra protokoll, varuti paragraferna numreras i ordningsföljd
för hela förrättningen. I protokollet böra noggrant antecknas alla under förrättningen
gjorda iakttagelser och på saken inverkande omständigheter samt yrkanden
och upplysningar av sakägare och andra så ock verkställda uppskattningar och i
övrigt allt, som för sakens slutliga bedömande är av nöden; och varde tillika
därvid fogade alla under förrättningen slutna överenskommelser och andra till
synemännen ingivna handlingar.

26 §.

Sedan erforderliga sammanträden hållits och alla vid förrättningen förefallande
frågor blivit utredda, upprätte synemännen skyndsamt provisorisk längd,
upptagande dels de anläggningar och åtgärder, vilka synas kunna ifrågakomma
för flottledens inrättande, med angivande av de platser, där dessa tänkts skola
vidtagas, samt den egendom, som för sådant ändamål behöver tagas i anspråk,
dels ock den ersättning för skada och intrång, som enligt skedd uppskattning
synes böra utgå till vederbörande sakägare.

Denna längd skall av förrättningsmannen så snart ske kan i bestyrkt avskrift
jämte meddelande om förrättningsmannens adress överlämnas till en eller
flera i orten boende, pålitliga personer, minst en inom varje tingslag, men i Norrbottens
och Västerbottens läns lappmarker minst en inom varje församling, vilka
enligt tillkännagivande vid sammanträdena inom varje sådant område av synemännen
utsetts att mottaga handlingarna i målet och hålla dem tillgängliga. Om
längdens framläggande och platsen för dess tillhandahallande sa ock om vad sakägare
jämlikt 27 § har att iakttaga för sin talans bevakande skall kungörelse
införas i en eller flera ortstidningar, och vare den därefter under trettio dagar
hos de utsedda personerna tillgänglig för en var, som åstnndar taga del därav.

27 §.

Under den för längdens granskning i 26 § bestämda tid äga de, som anse
att genom föreslagen anläggning eller åtgärd skada eller inträng kan dem tillskyndas,
så ock andra, vilkas rätt kan vara av företaget beroende, Ull förrättningsmannen
ingiva eller i betalt brev med posten insända de erinringar, de
kunna önska framställa.

28 §.

Efter utgången av den för erinringars avlämnande föreskrivna tid och sedan
den ytterligare utredning i ärendet ombesörjts, som av inkomna erinringar

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

må föranledas, give synemännen på grund av vad sålunda och förut i ärendet
förekommit snarast möjligt skriftligt utlåtande och hålle det för sakägarna tillgängligt
på tid och plats, varom det åligger förrättningsmannen att meddela besked
medelst kungörelse i den ordning, som i 6 § första stycket sägs.

. Då utlåtande sålunda gives, erfordras ej att synemännen äro samlade.

29 §.

Utlåtandet skall innehålla synemännens besked, med angivande av skälen,
rörande de i 16, 17 och 18 §§ omförmälta frågor med tillkännagivande, vid vilken
vattendomstol talan mot förrättningen i dessa delar må föras samt vad enligt
11 kap. 85 § bör iakttagas för sådan talans bevarande, så ock därom att utlåtandet
skall underställas vattendomstolens prövning.

Vid utlåtandet foge synemännen förslag till erforderliga bestämmelser rörande
de i 19 § omförmälta frågor med underrättelse, huru ärendet i dessa delar
kommer att jämlikt 14 § lagen om flottning i allmän flottled vidare behandlas
och vad sakägare därvid bör iakttaga för talans bevakande.

Sist förklara synemännen förrättningen avslutad.

Avskrift av utlåtandet och av nyssnämnda förslag skall genast tillhandahållas
sökanden så ock avsändas till den eller de enligt 26 § utsedda personer,
och skall besked härom lämnas i den kungörelse, som utfärdas.

30 §.

För förrättning, varom nu är fråga, njute synemännen gottgörelse i enlighet
med vad särskilt är stadgat. Angående beloppet av den ersättning, som tillkommer
sakkunnigt biträde, varom i 3 § förmäles, beslute synemännen. Kostnad, som
nu sagts, så ock kostnad för kungörelser och underrättelser eller annat, som för
syneförrättningen är av nöden, skall genast förskjutas av sökanden eller, där flera
äro sökande, av den bland dem, som gälda gitter.

Kostnad för skogs- och fiskeritjänstemans, annat allmänt ombuds samt ortsombuds
närvaro vid syneförrättningen så ock kostnad för av skogstjänsteman
verkställd utredning angående skogstillgången skall gäldas av allmänna medel.

Sakägare njute ej ersättning för sin talans bevakande vid syneförrättningen.

31 §.

Vad ovan stadgats i fråga om syneförrättning för inrättande av allmän
flottled skall i tillämpliga delar gälla jämväl sådant ärende rörande allmän flottleds
utvidgande eller förbättrande, som enligt 6 kap. 21 § bör i enahanda ordning
handläggas.

Om syneförrättning rörande företag enligt 7 kap.

32 §.

Angående syneförrättning, som avser dikning eller annat avledande av vatten
för torrläggning av mark, galle vad därom finnes eller kan varda särskilt
stadgat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

11 KAP.

Om domstolar och rättegång i vattenmål.

17 §.

Till vattenmål hänföras följande mål:

Å. luisökningsmål:

1. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 20 §, huruvida och under vilka
villkor byggande i vatten må ske;

2. ansökan om godkännande jämlikt tredje stycket i nyssnämnda lagrum
av verkställt ändrings- eller reparationsarbete å byggnad i vatten;

3. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 25 § av befintlig vattenbyggnads
laglighet;

4. ansökan jämlikt 2 kap. 31 § första stycket om meddelande av bestämmelser
rörande hushållning med vatten;

5. ansökan jämlikt 2 kap. 34 § om rätt att utriva byggnad i vatten;

6. ansökan om prövning jämlikt 3 kap. 11 § rörande sättet och villkoren
för verkställande av vattenreglering, som avses i 3 kap. 1 §, så ock angående
delaktigheten i kostnaden för företaget;

7. ansökan om prövning jämlikt 4 kap. 1 §, huruvida och i vilken utsträckning
skyldighet må åläggas ägare av strömiall att tillhandahålla kraft åt kringliggande
bygd, så ock ansökan jämlikt 4 kap. 4 § att komma i åtnjutande av
kraft, som på grund av dylikt åläggande skall tillhandahållas;

8. ansökan om nyprövning enligt 4 kap. 5 eller 16 §;

9. ansökan om bestämmande av avgift enligt 4 kap. 14 §;

10. ansökan jämlikt 6 kap. 12 § om ändrade anordningar med avseende å
beslutade flottledsarbeten;

11. ansökan jämlikt 6 kap. 21 § om provning, utan förutgången syneförrättning
enligt 10 kap., av fråga om anläggning eller åtgärd för befintlig allmän
flottleds utvidgande eller förbättrande eller om nya eller ändrade föreskrifter rörande
hushållningen med vatten eller annat för flottningens underlättande eller
om bestämmelser rörande virkes barkning eller fiskeavgift;

12. ansökan jämlikt 6 kap. 27 § första stycket om avlysande av allmän
flottled;

13. ansökan jämlikt 6 kap. 28 § om tillåtelse att bortskaffa flottledsanläggning; 14.

ansökan om anstånd med fullbordande av företag, vartill medgivande
enligt denna lag lämnats;

15. ansökan jämlikt 9 kap. 17 § om överflyttning från en fastighet till en
annan av rättighet till kraftbelopp, vilket utgår i ersättning för förlorad vattenkraft.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

It. stämningsmål:

16. talan om borttagande eller ändrande av annan tillhörig byggnad i
vatten för uttagande av vattenkraft eller vattnets tillgodogörande annorledes i
industriellt syfte, för vattenreglering, för fiske eller fiskens framkomst, för bevattning
eller för ändamål, som avses i 2 kap. 40 § andra stycket, eller för järnvägsbro
eller allmän vägbro, såframt talan grundas därå, att byggnaden icke tillkommit
i laga ordning eller icke är av laga beskaffenhet;

17. talan om ersättning för skada eller intrång av sådan byggnad i vatten,
som under 16 sägs;

18. talan om ansvar för det sådan byggnad utförts eller ändrats i strid
mot stadgande i denna lag eller mot föreskrift, som meddelats i sammanhang med
arbetets medgivande, eller för det någon mot stadgandet i 2 kap. 20 § tredje
stycket underlåtit att söka vattendomstolens godkännande av verkställd ändring
å dylik byggnad;

19. talan jämlikt 2 kap. 24 § om ändrande av byggnad i vatten, vartill
vattendomstolen meddelat tillstånd, eller om ändrade föreskrifter rörande hushållningen
med vattnet vid sådan byggnad;

20. talan, beträffande andra företag enligt denna lag än de i 6 kap. avsedda,
om ansvar eller skadestånd för hushållning med eller framsläppande av
vattnet i strid mot lag eller givna föreskrifter så ock talan jämlikt 2 kap. 31 §
andra stycket om meddelande av dylika föreskrifter eller ändrande av förut
givna sådana i fråga om annan tillhörig byggnad i vatten;

21. talan, som grundas därå, att den, vilken är skyldig att underhålla sådan
byggnad i vatten, som under 16 sägs, brister i fullgörande av denna skyldighet,
eller därå, att någon utan erhållet medgivande, där sådant erfordras, utriver
dylik byggnad;

22. talan, som utan samband med ansökningsmål föres jämlikt 2 kap. 23 §
om gottgörelse för damm eller annan vattenbyggnad eller om fortsatt tillgodogörande
av annan tillhörigt vatten och bestämmande av ersättning därför, jämlikt
2 kap. 10 § om bestämmande av fiskeavgift, jämlikt 2 kap. 14 § om rätt till
intrång å annans fastighet i vissa avseenden, jämlikt 2 kap. 15 § om rätt att begagna
annan tillhörig byggnad i vatten eller jämlikt 2 kap. 16 § om rätt till
utmål å annans fastighet;

23. talan utan samband med ansöknings- eller underställningsmål om tilllämpning
av stadgandena i 1 kap. 6—13 §§;

24. talan jämlikt 3 kap. 6 § om skyldighet för ägare av strömfall att deltaga
i kostnad för vattenreglering och om beräkning av den kostnad, vari strömfallsägare
har att taga del;

25. talan jämlikt 3 kap. 9 § om skyldighet för den, som av vattenreglering
tillskyndats båtnad i annat hänseende än såsom ägare av strömfall, att lämna
bidrag till företaget;

26. talan beträffande allmän flottled om vidtagande av sådana anordningar
eller åtgärder eller meddelande av sådana föreskrifter, som i 6 kap. 17 eller 18 §
sägs;

27. talan om borttagande eller ändrande av anläggning eller om rättelse i
åtgärd, som skett för allmän flottled, såframt talan grundas därå, att anläggningen
eller åtgärden icke tillkommit i laga ordning eller icke är av laga beskaffenhet,

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 4 höft. (Nr 4.) 4

26 KungI. Maj:ts proposition nr 4.

så ock talan om ansvar för vidtagande av dylik anläggning eller åtgärd eller för
olovligt hushållande med eller framsläppande av vattnet i allmän flottled;

28. talan jämlikt 6 kap. 13 § första stycket om förverkande av rätten till
flottledsarbetes vidare utförande;

29. talan jämlikt 9 kap. 25, 29, 31 eller 42 § om ändrade föreskrifter rörande
kraftbelopp, som utgår i ersättning för förlorad vattenkraft, samt om ändring
i vad förut bestämts angående uttagningskostnadens storlek och dess gäldande,
så ock talan om förnyad prövning av sådan ständig avgälds belopp, som omförmäles
i 9 kap. 28 §;

30. talan om fördelning av uppburen penningersättning, varom i 9 kap.
31 § förmäl es;

31. talan om fastställande av vite, som i 9 kap. 37 § sägs, eller om böjning
eller sänkning av redan bestämt sådant vite;

32. talan jämlikt 9 kap. 39 § om rätt att åter komma i åtnjutande av vattenkraft,
som strömfallsägare till följd av företag enligt denna lag gått förlustig;

33. talan jämlikt 9 kap. 73 § av innehavare av fordran, varför fast egendom
häftar, om högre ersättning för egendomen eller för därifrån förlorad vattenkraft
eller för skada eller intrång därå;

34. talan jämlikt 9 kap. 74 § om rätt att få återlösa fast egendom, som
på grund av stadgande i denna lag blivit av annan löst.

C. besvärsmål:

35. besvär mot synemäns beslut, varigenom vid syneförrättning enligt 10
kap. jävsinvändning ogillats, ävensom klagan över synemäns åtgöranden i fall,
då utlåtande ej underställes.

I). underställningsmål:

36. underställning av samt besvär mot utlåtande vid syneförrättning enligt
10 kap.

Där i denna lag flnnes föreskrivet, att vad i något av de här ovan åberopade
lagrum stadgas skall äga tillämpning å annat fall än som avses i samma
lagrnm, skall ock talan, som rör sådan tillämpning, hänföras till vattenmål.

18 §.

Är i mål, som avses i 17 §, fråga om byggnad i vatten, utom för annat
ändamål, jämväl för allmän farleds räkning eller för torrläggning av mark, vare
målet ändock att hänföra till vattenmål, såframt ej byggnaden verkställts eller
skall verkställas huvudsakligen för farledens räkning eller för marks torrläggning.

Har vattendomstol till prövning upptagit mål, som rör farled eller marks
torrläggning, må ej målet upptagas till behandling av annan myndighet, där ej
högre rätt, dit frågan om vattendomstolens behörighet i laga ordning dragits,
förklarat målet ej vara att hänföra till vattenmål.

21 §.

Finnes vid allmän domstol anhängiggjord talan, som ej enligt 17 § är att
hänföra till vattenmål, men som rör i denna lag behandlat ämne, angå fråga av

Kungi. Maj:ts proposition nr å.

avsevärd betydelse för vattenförhållandena, äge, på hemställan av den allmänna
domstolen, vederbörande vattendomstol förordna om målets upptagande därstädes.
Meddelas sådant förordnande, hänvise den allmänna domstolen målet till fortsatt
handläggning och avdömande vid vattendomstolen, och varde målet räknat som
vattenmål. Har vattendomstol meddelat beslut i anledning av hemställan, som
nu sagts, skall vid det beslut förbliva.

Där någon, mot vilken vid allmän domstol föres talan om borttagande
eller ändrande av annan byggnad i vatten än som avses i 17 § IG och 27, förrän
målet blivit vid underrätten avgjort visar, att han hos vederbörande vattendomstol
gjort ansökan om sådan prövning beträffande byggnaden, som i 17 § 3 sägs, skall,
safrand ej frågan rör tvist om äganderätt till fastighet eller omfattningen av
fastighets ägoområde, den allmänna underrätten hänvisa det där anhängiga målet
till handläggning och avdömande vid vattendomstolen i sammanhang med ansökningsmålet.
Varder den hos vattendomstolen gjorda ansökningen avvisad eller
återkallas densamma eller förklaras den hava förfallit, skall på anmälan av någondera
parten den allmänna underrätten ånyo upptaga det där anhängiggjorda
målet och detsamma slutligen avdöma.

25 §.

Har i vattenmål, förrän målet företagits till handläggning vid sammanträde
med vattendomstolen, sökande, kärande eller klagande återkallat sin talan
eller denna förklarats förfallen, och vill motpart yrka ersättning för sina kostnader
å målet, skall sådant yrkande anhängiggöras vid allmän domstol.

Om förfarandet vid vattendomstol i ansökuiugsmål.

26 §.

Ansökan, som i 17 § 1—15 sägs, skall göras skriftligen och ingivas till
vattenrättsdomaren i det antal exemplar, som finnes nedan för varje fall föreskrivet.

27 §.

1 mom. Ansökan enligt 17 § 1 skall vara åtföljd av de ritningar jämte
beskrivning och andra handlingar samt innehålla de upplysningar, vilka erfordras
för bedömande av det tillämnade företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar.
Särskilt skola så fullständigt som möjligt uppgivas den eller de fastigheter,
varå byggandet skall ske eller vilka företaget eljest efter ty i 14 .kap. 4 §
sägs angår, vederbörande ägares och nyttjanderättshavares namn och hemvist
samt de ersättningsbelopp sökanden förmenar böra till följd av företaget utgå till
dylik fastighetsägare eller andra. Är fråga om utförande av byggnad för vattens
tillgodogörande, skall uppgift lämnas å det område, med vilket, enligt sökandens
åsikt, rätten till vattnets tillgodogörande lämpligen bör vara för framtiden
förenad. Beträffande anläggning för uttagande av vattenkraft varde därjämte
storleken av den vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas genom
anläggningen, uppgiven.

I fråga om ansökan enligt 17 § 2, 3, 4 och 6 skall vad i första stycket
stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

. 2 inom. Ansökan, som i 17 § 5 och 13 sägs, skall vara åtföljd av den
beskrivning å byggnadens eller anläggningens läge och beskaffenhet samt innehålla
de upplysningar i övrigt, som erfordras för bedömande av verkningarna utav
byggnadens utrivande eller anläggningens bortskaffande.

3 inom. I ansökan jämlikt 17 § 10 och 11 skall uppgivas, såvitt möjligt,
vilka bebyggda strömfall eller med fast fiskebyggnad försedda fisken saken må
angå samt,_ då ansökningen avser utförande eller godkännande av visst arbete, å
vilken fastighet arbetet skall utföras eller är utfört, så ock beträffande egendom,
som nu nämnts, ägares och nyttjanderättshavares namn och hemvist.

4 mom. Dä ansökan göres enligt 17 § 15, skall sökanden förete bevis därom,
huruvida den fastighet, varifrån rättigheten till överförd kraft skall överflyttas,
är besvärad med inteckning, ävensom de överenskommelser, som i ärendet
må hava träffats med inteckningshavare. Ansökningen skall därjämte innehålla
uppgift å den plats, dit kraften önskas för framtiden överförd, samt vara åtföljd
av plan för den erforderliga ledningens sträckning.

29 §.

I mål, som i 27 § 1, 2 och 3 mom. avses, skola samtliga ansökningshandlingar
ingivas i fem samt i övriga ansökningsmål i tre exemplar. Är fråga om företag,
som berör två eller flera län eller eljest ett vidsträckt område, skall efter vattenrättsdomarens
beprövande ytterligare ett eller flera exemplar ingivas.

Hava ansökningshandlingar ej ingivits i nödigt antal exemplar, eller finner
vattenrättsdomaren handlingarna eljest i något avseende ofullständiga, förelägge
han sökanden viss tid att ingiva vad ytterligare erfordras, vid äventyr, om det
försummas, att ansökningen förklaras förfallen.

30 §.

Avses med ansökan enligt 17 § 1, 2 eller 11 ändring av befintlig anläggning
i vatten, må, där ej enligt denna eller äldre lag medgivande erhållits till
anläggningen i dess skick före vidtagande av den ändring, varom fråga är, eller
jämlikt 12 kap. 11 § första stycket ägarens rätt att bibehålla anläggningen är
fri från klander, ansökningen icke upptagas, med mindre jämväl prövning av anläggningens
laglighet påkallas.

31 §.

Finner vattenrättsdomaren, innan kungörelse utfärdas, som i 32 eller 61 §
sägs, ingiven ansökan vara av beskaffenhet, att det uppenbarligen icke tillkommer
vattendomstolen att upptaga densamma, eller möter mot dess upptagande hinder,
varom i 30 § förmäles, varde ansökningen av vattenrättsdomaren avvisad.

Där ansökningen, efter ty i 29 § eller i förevarande § sägs, av vattenrättsdomaren
förklaras förfallen eller avvisas, skall bevis därom med de skäl, varå
beslutet grundas, tecknas å ett exemplar av ansökningen.

32 §.

Aro ansökningshandlingarna fullständiga, eller varder vad därutinnan brister
inom förelagd tid fullgjort, skall vattenrättsdomaren skyndsamt inhämta nödiga

2!)

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

upplysningar för bestämmande av det eller de ställen, där handlingarna efter ty
nedan sägs skola hållas för parterna tillgängliga, samt därefter om ansökningen
utfärda kungörelse.

Kirngörelsen skall innehålla

dels tillkännagivande:

att, intill dess frågan blivit slutligen prövad, ett exemplar av ansökningshandlingarna
skall för dem, som önska taga del därav, finnas tillgängligt å viss
för parterna välbelägen plats hos tjänsteman, kommunal befattningshavare eller
pålitlig enskild person eller, där ansökningen angår företag, som berör två eller
nera län eller eljest ett vidsträckt område, å flera dylika ställen;

att, därest i målet avgivas erinringar eller påminnelser, varom i 39 g förmäles,
eller sådant utlåtande, som i 45 § sägs, jämväl dessa handlingar skola
hållas tillgängliga på förut angivna ställe eller ställen;

att även vattendomstolens utslag i målet skall därstädes i avskrift vara för
parterna att tillgå; samt

att kallelser och andra meddelanden till parterna, under det målet är anhängigt
vid vattendomstolen, skola, där de icke röra allenast sökanden eller ock
särskilt tillställas den eller dem, till vilka de äro riktade, ske på det sätt, att de
genom vattenrättsdomarens försorg införas i viss eller vissa tidningar inom orten
och hållas tillgängliga så som nyss är sagt;

dels och erinran om innehållet i 38 och 53 §§ jämte besked om den tid,
inom vilken erinringar enligt 38 § skola ingivas.

I mål, som avses i 17 § 1—9, 13 och 15, skola i kungörelsen de fastigheter,
som saken förmenas angå, namngivas eller, i den mån det kan ske på oförtydbart
sätt, utmärkas medelst gemensam geografisk eller annan beteckning, varjämte,
där sökanden vill med tillärnad byggnad tillgodogöra sig annan tillhörig
vattenkraft, särskild uppgift därom skall lämnas. I mål, som avses i 17 § 10 och 11,
skall i kungörelsen uppgivas, vilka bebyggda strömfall eller med fast fiskebyggnad
försedda fisken saken må angå, så ock, då ansökningen avser utförande eller
godkännande av visst arbete, å vilken fastighet arbetet skall utföras eller är utfört.

Innefattar ansökan om tillstånd till utnyttjande av samfällt strömfall så,
som i 2 kap. 7 § sägs, tillika inbjudan till övriga delägare att deltaga i företaget,
skall i kungörelsen, med omförmälan av sistnämnda förhållande, jämväl intagas
föreläggande för delägare, som vill begagna sig av inbjudningen, att tillkännagiva
detta i den ordning och inom den tid, som är förelagd för bestridande av
ansökningen eller framställande av invändningar i fråga om företaget, vid äventyr
att den, som underlåter detta, skall hava försuttit sin rätt att bliva delaktig i
företaget.

Om kungörelsens innehåll i fall, som avses i 61 § första stycket, galle vad
där finnes stadgat.

Är fråga om ansökan, varom i 17 § 10 och 14 förmäles, skall kungörelse
enligt denna § eller 61 § första stycket utfärdas allenast, då vattenrättsdomaren
prövar det nödigt. Utfärdas ej sådan kungörelse, skall dock tiden och stället för
vattendomstolens sammanträde sist å tjuguförsta dagen förut kungöras på sätt i
33 § första stycket sägs.

Huruledes mål rörande företag enligt 6 kap. må i visst fall kunna behandlas
utan förutgången kungörelse, därom stadgas i 61 § andra stycket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

33 §.

Kungörelse, som i 32 g sägs, skall genom vattenrättsdomarens försorg dels
för uppläsande så snart ske kan i kyrkan genast avsändas, i mål, som i 17 § 1—9
samt 13 och 15 avses, till pastorsämbetet i den eller de församlingar, där fastigheter,
som saken förmenas angå, äro belägna, i mål, som avses i 17 § 10, 11
och 12, till pastorsämbetet i den eller de församlingar, där den del av flottleden,
varom fråga är, framgår, samt i mål, som avses i 17 § 14, till pastorsämbetet i
den eller de församlingar, i vilka ansökan om företaget förut kungjorts, dels ock
inom tio dagar införas i en eller flera av ortens tidningar så ock i allmänna tidningarna.
Ett exemplar av kungörelsen skall tillika med ett exemplar av ansökningshandlingarna
ofördröjligen sändas till det eller de ställen, som i kungörelsen
angivits.

Vattenrättsdomaren skall därjämte, såframt i målet är fråga om ansökan
enligt 17 § 1, 2, 3, 4, 6, 10 eller 11, utan dröjsmål i betalt öppet brev eller brevkort
å posten avlämna underrättelse om kungörelsens utfärdande, om det eller de ställen,
varest handlingarna i målet hållas för parterna tillgängliga, samt om den för
erinringars avgivande bestämda tiden till envar i ansökningen uppgiven eller eljest
för honom känd ägare av fastighet, som i kungörelsen omförmäles, så ock till de
kända nyttjanderättshavare, vilkas rätt beröres i saken. Underrättelsen skall
adresseras till den fastighet, varom fråga är, såvitt ej säker kunskap vinnes om
annan adress inom landet för mottagaren. Varder efter tv i 37 § sägs sökanden
ålagt att delgiva viss sakägare kungörelsen, erfordras ej underrättelse, som nu
sagts, till sådan sakägare.

Bär sakägare, som i andra stycket sägs, varder för vattenrättsdomaren känd
först efter underrättelsernas utsändande, skall vattenrättsdomaren ofördröjligen på
ovannämnda sätt meddela sådan sakägare underrättelse om målet så ock om vad
kan för sin rätts bevakande mä hava att iakttaga. Befinnes underrättelse, som
blivit å posten avlämnad, hava försetts med oriktig adress, och vinnes upplysning
om mottagarens rätta adress, eller finnes sakägare, till vilken underrättelse efter
ty ovan sägs bort sändas, hava förbigåtts, vare lag samma. Ej må dock målets
handläggning och avgörande uppehållas av anledning, som nu sagts.

År jord eller annan fäst egendom, som saken angår, samfälld för helt skifteslag
eller eljest för flera fastigheter, erfordras ej underrättelse, varom ovan förmäles,
till de särskilda delägarna i den samfällda egendomen. Finnes för denna
känd styrelse, varde styrelsen på nämnda sätt underrättad.

Ägare av fastighet, som saken angår, vare pliktig att till vattenrättsdomaren
eller vattendomstolen uppgiva innehavare av nyttjanderätt till fastigheten,
där dennes rätt beröres av saken. Underlåter han det, och uppstår skada
för nyttjanderättshavare, som saknat kännedom därom, att företaget eller åtgärden
angår fastigheten, skall ägaren, där han visas hava ägt dylik kännedom, hälla
nyttjanderättshavaren skadeslös. Erinran härom varde införd i den kallelse, som
enligt denna § tillsändes fastighetens ägare.

35 §.

1 mom. Bär fråga är om ansökan, varom i 17 § 1—6 förmäles, skall vattenrättsdomaren
utan dröjsmål insända ett exemplar av ansökningshandlingarna

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

jämte kungörelsen till kammarkollegiet, som har att, där det prövas nödigt, föra
talan för tillgodoseende av de allmänna intressen, som kunna vara i fråga.

Föres efter ty nu sagts talan i målet av allmänt ombud, åligge ombudet
att på begäran tillhandagå dem, vilkas rätt beröres i saken, med kostnadsfria råd
angående bevakandet av deras rätt. Menar part, att på grund av företagets omfattning
eller eljest åliggande av nu nämnd art bör uppdragas åt annan än allmänt
ombud, göre anmälan därom hos Konungens befallningshavande i det län.
inom vilket det företag eller den åtgärd ansökningen avser huvudsakligen skall
verkställas; och må Konungens befallningshavande, där så prövas erforderligt för
tillvaratagande av sakägarnas rätt, förordna särskild person att på sätt nyss
nämnts biträda dem.

Om allmänt ombuds eller sålunda förordnat biträdes namn och hemvist
skall så snart ske. kan underrättelse meddelas vattenrättsdomaren, som har att i
den för kallelser till parterna stadgade ordning bringa underrättelsen till parternas
kännedom.

2 mom. Finnes i andra mål, än som i 1 mom. avses, nödigt att ombud förordnas
till bevakande av det allmännas rätt, anmäle vattenrättsdomaren förhållandet
hos Konungens befallningshavande, som har att ofördröjligen utse allmänt
ombud eller, där talan skall bevakas av annan myndighet, överlämna underrättelsen
till den myndighet.

36 §.

I mål, som avses i 27 § 1 mom., skall ett exemplar av ansökningshandlingarna
jämte kungörelsen utan dröjsmål av vattenrättsdomaren översändas till lantbruksstyrelsen.
Finner denna uppenbart, att fiskens upp- och nedgång eller
eljest fiskeriintresse icke kan röna inverkan av det företag, varom fråga är, skall
meddelande härom skyndsamt lämnas vattenrättsdomaren; i annat fall förordna
styrelsen fiskeritjänsteman att inom den för erinringars framställande bestämda
tid till vattenrättsdomaren avgiva yttrande, huruvida fiskerinäring av betydenhet
kan genom företaget lida väsentligt förfång, så ock vilka särskilda åtgärder
utöver vad sökanden må hava föreslagit kunna erfordras till skydd för
fisket. Då meddelande av lantbruksstyrelsen, som nyss nämnts, eller yttrande av
fiskeritjänstemannen avgives, skola ansökningshandlingarna återställas till vattenrättsdomaren.

Yad nu sagts galle ock beträffande mål enligt 27 § 2 och 3 inom., såframt
ej ansökningen angår fråga, varav fisket uppenbarligen icke kan röna inverkan.

Kan yttrande, som ovan nämnts, icke avgivas utan att undersökning å

Slagen äger rum, ankomme på vattenrättsdomaren att efter inkommen anmälan
arom uppdraga åt den av lantbruksstyrelsen förordnade eller ock annan av styrelsen
föreslagen fiskeritjänsteman att åt vattendomstolen verkställa undersökning
och avgiva utlåtande, som i 45 § sägs.

37 §.

Kan inverkan ske på kanal- eller slussanläggning, förelägga vattenrättsdomaren
sökanden att inom tid, som i varje fall föreskrives, och vid äventyr, som
nedan sägs, till vattenrättsdomaren ingiva bevis, att kungörelsen delgivits anläggningens
ägare eller styrelsen för densamma på sätt, som för delgivande av stäm -

Knngl. Maj:ta. proposition nr 4.

ning är stadgat. Lag samma vare beträffande känd förvaltning eller styrelse för
annan allmän farled, vattenregleringsföretag eller flottningsstyrelse för allmän
flottled eller syssloman för vattenavledningsföretag, där det företag, varom i
målet är fråga, berör led eller företag, som nu nämnts.

År fråga att genom tillärnad byggnad taga i anspråk av annan tillgodogjord
vattenkraft, förelägges sökanden enahanda delgivningsskyldighet med ägaren
av den anläggning, där kraften tillgodogöres. Varder denne vid delgivningsförsök
å särskilda dagar ej anträffad i sitt hemvist, må kungörelsen med samma verkan
delgivas föreståndaren för kraftanläggningen eller, där föreståndare ej finnes eller
ej vid särskilda delgivningsförsök anträffas, fästas å lämplig plats vid anläggningen.

Där fråga är om ansökan, som i 17 § 15 avses, förelägge vattenrättsdomaren
sökanden att inom tid, som vattenrättsdomaren bestämmer, och vid nedan
stadgat äventyr ingiva bevis om kungörelsens delgivning med ägaren av det
strömfall, från vilket kraftbelopp, varom fråga är, tillhandahålles. Vad nu sagts
äge motsvarande tillämpning beträffande ansökan enligt 17 § 7, 8 eller 9.

Försummar sökanden vad enligt denna § förelägges honom, skall ansökningen
av vattenrättsdomaren förklaras förfallen; och varde bevis därom med de
skäl, varå beslutet grundas, tecknat å ett exemplar av ansökningen. Tillkännagivande
om beslutet skall lämnas parterna i den för kallelser till dem stadgade
ordning.

44 §•

Angår målet fråga, för vars bedömande tarvas särskilda fackkunskaper,
som icke annorledes äro för vattendomstolen tillgängliga, må vattenrättsdomaren
eller vattendomstolen till biträde åt domstolen tillkalla i sådant ämne sakkunnig
person.

Mot sakkunnigt biträde, som nu sagts, galle de jäv, som efter ty förut
stadgats gälla mot ledamot i vattendomstolen; dock må den omständigheten att
fiskeritjänsteman i målet avgivit yttrande enligt 36 § icke utgöra hinder för honom
att vara sakkunnigt biträde i samma mål.

I fråga om tiden för framställande av jäv mot sakkunnigt biträde skall
vad i 52 § finnes stadgat äga motsvarande tillämpning.

45 §.

1 mom. Erfordras för bedömande av målet särskild teknisk utredning eller
vidlyftigare värdering, uppdrage vattenrättsdomaren, där sådant finnes lämpligt,
åt biträde, som i 44 § sägs, eller ock åt annan sakkunnig person att efter förberedande
undersökning avgiva utlåtande i målet. Tarvas utredning av mer än
eu person, varde uppdraget lämpat därefter.

Undersökning, som nu nämnts, skall hållas så snart ske kan. Om tiden
för dess företagande skall meddelande lämnas vattenrättsdomaren, som i den för
kallelser till parterna bestämda ordning underrättar dem därom. Sedan undersökningen
bragts till slut, skall utlåtandet utan dröjsmål översändas till vattenrättsdomaren
och av honom hållas för parterna tillgängligt å förut kungjorda
ställe eller ställen. Förordas i något hänseende andra tekniska anordningar eller
andra regler för hushållningen med vattnet än sökanden må hava föreslagit, skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 33

utlåtandet hållas tillgängligt under minst fjorton dagar före vattendomstolens
sammanträde.

2 mom. Yattenrättsdomaren må ock, där så finnes lämpligt, uppdraga åt
vattenrättsingenjörerna eller en av dem att, med eller utan biträde av vattenrättsnämndemännen
eller en av dem, verkställa undersökning å stället. I enklare
fall må sådant uppdrag kunna lämnas åt vattenrättsnämndernännen eller en
av dem.

Om tiden för sådan undersökning skall vattenrättsdomaren meddela parterna
underrättelse i den för kallelser till dem bestämda ordning. Protokoll över
undersökningen skall föras av den vattenrättsdomaren därtill förordnat och sedermera
tillställas vattenrättsdomaren. Där undersökning sker allenast såsom förberedelse
för domstolens sammanträde till syn på stället, vare dock underrättelse
och protokoll, som nu nämnts, ej av nöden.

3 mom. Där vid undersökning enligt denna § i mål rörande vattenreglering,
som avses i 3 kap. 1 §, en eller flera strömfallsägare vilja förena sig med
sökanden om företaget eller yrka, att till vinnande av ökad båtnad däråt gives
större omfattning än sökanden äskat, göre det skriftligen; och varde handlingen
vitsordad medelst undersökningsförrättarens påskrift samt översänd till vattenrättsdomaren.

de §.

I mål, som i 17 § 11 omförmäles, må vattenrättsdomaren, där sökanden
därom anhåller och ärendet finnes brådskande, medgiva vidtagande av erforderliga
provisoriska åtgärder. Omfattar sådan åtgärd vidlyftigare arbete eller är
avsevärt intrång på allmän eller enskild rätt därav att befara, må sådant förordnande
av vattenrättsdomaren lämnas, allenast såframt sökanden hos Konungens
befallningshavande ställer pant eller borgen för skadestånd, som han kan kännas
skyldig utgiva till följa av arbetet i fråga.

Beslut, som nu sagts, må utan hinder av däröver anförda besvär lända till
efterrättelse, såframt ej vattendomstolen eller vattenöverdomstolen annorlunda förordnar.

50 §.

För målets prövning sammanträder vattendomstolen till syn på stället eller,
där målet kan prövas utan syn, å annan plats, som är för parterna välbelägen.

Tiden och stället för vattendomstolens sammanträde bestämmes av vattenrättsdomaren
och skall sist å fjortonde dagen före sammanträdet tillkännagivas
parterna i den för kallelser till dem bestämda ordning.

Har sökanden begärt syn på stället, och avser ej målet företag enligt 6
kap., må dess avdömande ej ske utan syn. Äskas i mål om byggnad för vattnets
tillgodogörande syn av någon, som förmenar sig lida skada av sådan
byggnad, vare lag samma, såframt ej syn finnes uppenbarligen icke vara erforderlig
för tillgodoseende av parternas rätt.

60 §.

Finner vattendomstolen anledning antaga, att företag eller åtgärd, som i
målet avses, har vidsträcktare verkningar än i ansökningen uppgivits, skall till Bihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 4 höft. (AV 4.) 5

iCungl. Maj:ts proposition nr 4.

fälle lämnas tillstädesvarande parter att yttra sig däröver. Finnes antagandet
grundat, ålägge domstolen, ändå att särskilt yrkande ej framställes, sökanden att
gälda den ökade ersättning, som därav må föranledas.

I mål rörande företag enligt 6 kap. skall vattendomstolen, ändå att yrkande
därom ej göres, ingå i prövning av, huruvida och till vad belopp ersättning för
skada och intrång genom anläggning eller åtgärd för företaget Dör till vederbörande
utgå, allt i den mån ej sådan prövning må jämlikt 9 kap. 47 § göras beroende
på särskild talan.

Där i andra mål på yrkande av någon part uppskattningen av honom tillkommande
ersättning finnes böra sättas högre än sökanden föreslagit, må domstolen
jämväl beträffande andra parter vidtaga sådan jämkning i ersättningsbelopp,
som må erfordras för vinnande av likformighet i uppskattningen. Ej må i mål
av sistnämnda slag ersättning sättas lägre än sökanden i ansökningen föreslagit.

Har särskild uppgörelse träffats, må ersättning ej på grund av föreskrifterna
i denna § bestämmas annorlunda än sålunda blivit avtalat, dock må i mål
rörande företag enligt G kap. uppgörelse, som nu sagts, icke fastställas, därest den
finnes innehålla villkor, som är oförenligt med liottledens intresse eller länder de
flottande till men.

61 §.

Där mål finnes behörigen kunna utredas utan skriftväxling mellan parterna,
äge vattenrättsdomaren i kungörelse genast utsätta viss tid, minst tre
veckor efter kungörelsens utfärdande, och viss ort för målets handläggning inför
vattendomstolen; och skall beträffande sådant mål i tillämpliga delar gälla vad
i 32 § tredje stycket, 33—37 och 41—58 §§ samt 60 § föreskrivits.

Är mål rörande företag enligt 6 kap. av beskaffenhet, att det synes lämpligen
kunna avgöras med bindande verkan allenast mot viss eller vissa sakägare, som
uteslutande eller huvudsakligen av dess utgång äro beroende, och deras rättsinnehavare,
må vattenrättsdomaren kunna förordna att målet utan kungörelse skall
behandlas enligt de för stämningsmål i 75—84 §§ stadgade regler.

62 §.

1 mom. Där genom vattendomstols utslag lämnas medgivande att bygga i
vatten, skall utslaget innehålla noggranna bestämmelser om byggnadens läge och
konstruktion, om den ersättning, som skall till följd av företaget utgå, i den mån
ej prövning därav jämlikt 9 kap. 47 § göres beroende på särskild talan eller bestämmelser
därom skola träffas i den för expropriation stadgade ordning, samt om
de villkor i övrigt, som må vara behövliga för tillgodoseende av allmän och enskild
rätt, så ock, i den mån det prövas erforderligt, innefatta bestämmelse om
vattenmärke eller andra föreskrifter om hushållningen med och framsläppande av
vattnet såväl efter byggnadens fullbordan som under byggnadstiden.

2 mom. Är fråga om byggnad för vattnets tillgodogörande, skall utslaget
angiva, med vilken fastighet rätten till tillgodogörandet skall för framtiden vara
förenad. Denna fastighet (strömfallsfastigheten) bör, där så lämpligen kan ske,
omfatta allenast den sökanden tillhöriga mark, som upptages av byggnaden och
därmed förenade anläggningar, jämte den del av vattenområdet, som sökanden
äger. Vattenrättsdomaren bör förty, när omständigheterna därtill föranleda, tillse

Kung!.. Maj:ts proposition nr 4. 35

att, såvitt möjligt, en till strömfallsfastighet lämpad fastighet varder under målets
handläggning bildad.

Utslaget skall jämväl angiva, i vad mån tillgodogörandet medgivits på
grund av äganderätt eller av annan grund, samt, där med byggnaden avses tillgodogörande
allenast av en del av det framrinnande vattnet, huruvida utslaget
vilar på antagande att jämväl vattnet i övrigt i strömfallet eller den del därav,
vars fallhöjd tages i anspråk, eller den sida av strömfallet, om vars tillgodogörande
är fråga, tillhör fastighet, för vilken sökanden såsom ägare fört talan i
målet. _ •

I utslag, varigenom medgivande lämnas till byggnad för utnyttjande av
vattenkraft, varde vidare angivet, huruvida byggnaden är av beskaffenhet,
i 4 kap. meddelade bestämmelserna om skyldighet för byggnadens ägare att tillhandahålla
kraft åt kringliggande bygd ävensom angående nyprövning och lösningsrätt
för kronan därå äga tillämpning.

3 mom. Vad i 1 mom. stadgats skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse
beträffande vattendomstols utslag i andra ansökningsmål. I utslag, varigenom
lämnas medgivande till utförande av vattenreglering, varde angivet, om
regleringsföretaget är av beskaffenhet,'' att stadgandena i 4 kap. om nyprövning
och om avgifter därå äga tillämpning, och skall, då fråga är om företag, som avses
i 3 kap. 1 §, utslaget tillika innehålla uppgift å det belopp, vartill kostnaden
för regleringens utförande blivit av vattendomstolen beräknad, samt föreskrift om
den anpart i kostnaden för företaget, som belöper å varje till regleringssamfälligheten
hörande strömfall.

63 §.

I sammanhang med beslut, varigenom ifrågasatt byggande i vatten eller
utförande av vattenreglering medgives, bestämme vattendomstolen viss tid, i regel
ej överstigande tio år eller, där fråga är om anläggning för allmän flottled, två
år, inom vilken arbetet skall vara fullbordat.

35 §.

Ändå att sökandens talan bifalles, varde honom ålagt att gottgöra motpart
sådana kostnader å målet, som prövas hava varit nödiga för tillvaratagande av
hans rätt; dock att i mål rörande företag enligt 6 kap. sakägare ej är berättigad
till gottgörelse i annat fåll än att han måst vidkännas kostnad för tillvaratagande
av sin rätt till skadeersättning i målet.

Har svarandepart framställt invändning eller påstående i målet, ändå att
han insett eller skäligen bort inse, att fog därför saknas, och vållas därav uppskov
i målet eller eljest ökade kostnader, gottgöre han sökanden de utgifter, som
därigenom åsamkats denne.

66 §.

I mål rörande byggande i vatten eller utförande av vattenreglering må
vattendomstolen, när synnerliga skäl därtill prövas föreligga, meddela slutligt utslag
rörande viss del av företaget, innan målet i övrigt avgöres.

Där i mål om utförande av anläggning eller åtgärd för allmän flottled
besiktning å arbetet jämlikt 13 kap. 1 § skall äga ruin, bör rörande deu anläg -

Kungl. 3faj:ts proposition nr 4.

gare tillkommande gottgörelse för anläggningskostnad utslaget om arbetets verkställande
innehålla allenast en förberedande uppskattning efter då föreliggande
förhållanden, men gottgörelsen till beloppet fastställas först efter besiktningen
med ledning av därvid verkställd värdering och, där så erfordras, ytterligare utredning
vid domstolen. Om fastställande av amorteringspian för gottgörelsens utbekommande
skils i 15 § lagen om flottning i allmän flottled.

67 §.

Vattendomstolen äge, när skäl därtill äro, förordna, att dess beslut må
verkställas utan hinder därav, att det icke äger laga kraft; dock allenast såframt,
innan medgivet arbete påböpjas eller, där fråga är om ändrade hushållsbestämmelser,
dessa tillämpas, hos Konungens befallningshavande ställes pant eller borgen
för den ersättning i penningar, som högre rätt kan ålägga sökanden eller anläggaren
att utgiva utöver vad vattendomstolen i sådant avseende bestämt, så ock
för det skadestånd, vartill han kan kännas skyldig, om vattendomstolens beslut
eljest ändras.

År sådant förordnande meddelat,-och fullföljes mot beslutet talan i högre
rätt, äge denna, när skäl därtill förekomma, att, innan ändringssökandet slutligen
prövas, förordna, att verkställighet icke må äga rum.

71 §.

Vattenrättssekreteraren åligge att över alla vid vattendomstolen anhängiggjorda
ansökningsmål föra förteckning, utvisande tiden, då varje mål inkommit,
därmed vidtagna åtgärder samt tiden för målets avgörande.

72 §.

Vattenrättsdomaren före med biträde av vattenrättssekreteraren protokoll
vid vattendomstolens sammanträden och underskrive detsamma å domstolens
vägnar. I målet ingiven handling må ej i protokollet intagas, utan där allenast
anmärkas.

73 §.

För varje ansökningsmål skall av vattenrättssekreteraren upprättas eu akt,
omfattande ett exemplar av samtliga de handlingar, som i målet ingivits, så ock
avskrift av de utav vattenrättsdomaren i målet utfärdade kungörelser och meddelade
beslut ävensom av vattendomstolens protokoll och utslag i målet jämte förteckning
å de kartor, ritningar och andra handlingar, som akten omfattar.

Vid akten skall jämväl fogas en av vattenrättsdomaren underskriven förteckning
över de underrättelser, vilka på grund av bestämmelserna i 33 och 47
§§ blivit av honom å posten avlämnade; och skall förteckningen angiva den dag,
då avlämnandet skett. Där ej av eljest föreliggande omständigheter annat förhållande
framgår, utgöre förteckning, som nu nämnts, bevis att den uppgivna dagen
underrättelser avsänts under de i förteckningen upptagna'' adresser.

Beträffande skyldighet att till Svea hovrätt insända ett exemplar av akten
i målet skall vad rörande insändande till hovrätt av underrätts dombok är stadgat
äga motsvarande tillämpning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 37

75 §.

Vill någon mot annan föra talan, som i 17 § 16—34 avses, ingive till vattenrättsdomaren
skriftlig inlaga, innehållande uppgift å svarandens namn och
hemvist så ock å kärandens påståenden jämte skälen därtill; bifoge ock de handlingar
käranden vill åberopa till stöd för sin talan.

Inlaga, som nu sagts, skall jämte därtill hörande handlingar ingivas i två
exemplar; dock äge i fråga om kartor och ritningar samt handlingar av_vidlyftigare
beskaffenhet vattenrättsdomaren medgiva befrielse från denna skyldighet.

Beträffande mål rörande häktad galle vad i 84 § finnes stadgat.

81 §•

Yad i 42—45 §§, 49 § första stycket, 50 § första stycket, 51, 52, 55 §§,
56 § första stycket, 57, 58, 64, 67, 69—72 §§, 73 § första och tredje, styckena
samt 74 § stadgas beträffande ansökningsmål skall, där annat ej framgår av vad
nedan i denna § sägs, äga motsvarande tillämpning i fråga om stämningsmål.

Utlåtande, som i 45 § sägs, skall hållas för parterna tillgängligt å vattenrättsdomarens
tjänsterum.

I de fail, då, enligt vad för ansökningsmål finnes föreskrivet, parterna
skola erhålla besked i den för kallelser till dem i 32 § bestämda ordning, skall i
stämningsmål med avseende å sättet för meddelande av sadant besked i stället
lända till efterrättelse föreskriften i 80 §.

I avseende å stämningsmål, däri talan om ansvar föres, skall vad i 55 §
finnes stadgat beträffande ansökningsmål icke äga tillämpning, såvitt angår svarande,
vilken ej under skriftväxlingen erkänt den förseelse, som lägges honom till
last. Förordnande, som i 67 § sägs, må ej meddelas angående verkställighet av
straff eller annan påföljd av brottslig gärning.

83 §.

Bär någon, mot vilken talan föres i stämningsmål, till bemötande därav
hos vattenrättsdomaren gör ansökan, som i 17 § 2, 3, 4, 10 eller 11 avses, varde
målet i dess helhet handlagt i den för ansökningsmål stadgade ordning, där det
ej är av beskaffenhet att jämlikt 61 § andra stycket ändock böra behandlas som
stämningsmål.

Har i stämningsmål vattendomstolen eller har allmän domstol eller överexekutor
förordnat om borttagande eller ändrande av byggnad eller annan anläggning
i vatten, och göres därefter ansökan, som nyss nämnts, äge vatterättsdomarenj
om skäl därtill äro och sökanden ställer pant eller borgen för kostnad och
skada, förordna, att utslaget ej må verkställas, innan ansökningsmålet blivit slutligen
avgjort eller ock vattendomstolen annorlunda förordnar.

Om förfarandet vid vattendomstol i besvärs* och underställningsmål.

85 §.

Är sakägare missnöjd med beslut, varigenom under förrättning enligt 10
kap. synemännen ogillat framställd jävsinvändning, ingive inom trettio dagar från

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

det beslutet avkunnats till vattenrättsdomaren sina besvär jämte utdrag av synemännens
protokoll, i vad det avser det överklagade beslutet.

År någon eljest missnöjd med åtgärd eller beslut under syneförrättning
enligt 10 kap., eller vill han föra talan mot synemännens utlåtande, ingive inom
trettio dagar från den dag förrättningen förklarats avslutad sina till vattendomstolen
ställda besvär.

I besvären skola fullständigt upptagas klagandens alla påståenden och skälen
därtill; och skola vid besvären fogas de handlingar klaganden vill åberopa
till stöd för ändringssökandet.

Besvär, varom i andra stycket förmäles, skola ingivas i tre exemplar. Hava
besvären ej ingivits i föreskrivet antal exemplar eller finner vattenrättsdomaren
eljest flera exemplar vara erforderliga, förelägge han klaganden viss tid att ingiva
det antal exemplar, som ytterligare är av nöden, vid äventyr, om det försummas,
att på klagandens bekostnad av besvärshandlingarna verkställes avskrift
i erforderligt antal exemplar.

Huruledes, påståenden rörande synemännens åtgärder och förslag i frågor,
som omförmälas i 10 kap. 19 §, må göras hos Konungens befallningshavande, därom
skils i lagen om flottning i allmän flottled.

86 §.

över besvär, som i 85 § första stycket sägs, meddele vattenrättsdomaren
skyndsamt beslut.

När besvär anförts hos vattendomstolen, underrätte vattenrättsdomaren därom
förrättningsmannen; och åligge denne att ofördröjligen till vattendomstolen
insända det vid förrättningen förda konceptprotokollet jämte kartor, ritningar,
kostnadsförslag och övriga handlingar, som röra saken.

87 §.

Sedan de i 86 § andra stycket omförmälda handlingar inkommit och besvärstiden
gått till ända, skall vattenrättsdomaren, så snart ske kan, låta ett
exemplar av besvärshandlingarna tillställas den eller de personer, som efter ty
därom är stadgat utsetts att mottaga förrättningshandlingarna, samt angående
besvären utfärda kungörelse.

Kungörelsen skall innehålla

dels tillkännagivande:

att, intill dess målet slutligen avgjorts, ett exemplar av besvärshandlingarna
ävensom av inkommande förklaringar och påminnelser samt av utlåtande,
som enligt 45 § må komma att avgivas, skall hållas för sakägare tillgängligt hos
bemälde person eller personer;

att även vattendomstolens utslag i målet skall på nämnda sätt i avskrift
vara för parterna att tillgå; samt

att kallelser och andra meddelanden till parterna i målet, under det målet
är anhängig! vid vattendomstolen, skola, där de icke särskilt tillställas den eller
dem, till vilka de äro riktade, ske på det sätt, att de genom vattenrättsdomarens
försorg offentliggöras i viss eller vissa tidningar inom orten samt hållas tillgängliga
hos ovannämnda person eller personer;

:;9

itungt. Maj:ts proposition nr i.

dels ock erinran om innehållet i 89 § samt, där besvären ej angå allenast
fråga om ersättning, besked om den tid, inom vilken förklaring skall enligt 89 §
avgivas.

Angå besvären allenast fråga om ersättning, varde kungörelsens innehåll,
såvitt rör tiden för förklarings avgivande, lämpat efter stadgandet i 89 § andra
stycket. ■

I sammanhang med kungörelsens utfärdande bör vattenrättsdomaren, om
det lämpligen låter sig göra, bestämma tid och ställe för det vattendomstolens
sammanträde, där målet skall företagas till handläggning, samt i kungörelsen intaga
underrättelse därom. Sammanträdet må i allmänhet ej utsättas till tidigare
dag än trettio dagar efter den för förklarings avgivande bestämda tid; dock må,
där i besvären föres talan allenast beträffande ersättning, tidigare dag för sammanträdet
bestämmas.

88 §.

Angående offentliggörande av kungörelse, som i 87 § sägs, galle vad i 33 §
första stycket finnes i sådant avseende föreskrivet i fråga om mål enligt 17 §
10, 11 och 12; och varde kungörelsen tillika tillställd den eller de personer, som
utsetts att mottaga förrättningshandlingarna.

89 §•

Sakägare, som vill bemöta vad i besvären anförts och yrkats, skall till
vattenrättsdomaren ingiva förklaring i två exemplar inom viss tid, minst trettio
dagar efter kungörelsens dag, vid äventyr, där förklaring ingives senare, att vattendomstolen
ej är pliktig att fästa avseende vid densamma, i den mån den rör
annat än fråga om ersättning, som bör till följd av företaget utgå.

I fråga om tiden och sättet för avgivande av förklaring över yrkande, som
i besvären göres angående ersättning, så ock rörande påföljden av underlåtenhet
att avgiva sådan förklaring skall gälla vad i 53 § stadgas i fråga om yrkanden och
påståenden, som där avses.

90 §.

Skall utlåtande vid syneförrättning underställas vattendomstolens prövning,
varde samtliga handlingarna i målet av förrättningsmannen insända till vattendomstolen
inom den för besvärs anförande stadgade tid.

91 §.

I besvärsmål skall tid och ställe för målets handläggning inför vattendomstolen
sist å fjortonde dagen före sammanträdet tillkännagivas parterna i den för
kallelser till dem bestämda ordning, såframt ej underrättelse därom intagits i kungörelse
enligt 87 §.

Underställningsmål skall jämte i målet anförda besvär företagas till avgörande
å tid och plats, som vattenrättsdomaren bestämmer och låter kungöra genom
tre veckor före sammanträdet utfärdad kungörelse, vilken offentliggöres på
sätt i 33 § första stycket stadgas i fråga om mål enligt 17 § 10, 11 och 12 samt
tillställes den eller de personer, som utsetts att mottaga förrättningshandlingarna.

Kung1. Maj:ts ''proposition nr 4.

92 §.

Vad i 29 § andra stycket, 39—41 §§, 56 § första stycket, 60 § första, andra
och fjärde styckena, 69—72 §§, 73 § första och tredje styckena samt 74 § stadgas
beträffande ansökningsmål skall äga motsvarande tillämpning å underställningsmål
ävensom, i tillämpliga delar, å besvärsmål vid vattendomstolen, 60
§ dock med iakttagande av bestämmelsen i 6 kap. 3 § 1 mom.

Bestämmelserna i 42—45, 48, 49 §§, 50 § första stycket, 51, 52, 54, 55,
57—59, 62—64, 66 och 67 §§ skola i tillämpliga delar gälla besvärsmål vid vattendomstolen
och underställningsmål.

93 §.

Varda anförda besvär av vattendomstolen ogillade, pröve domstolen efter
ty med hänsyn till föreliggande omständigheter finnes skäligt, huruvida klaganden
bör gottgöra motparterna deras kostnader för avgivande av förklaring eller
eljest för tillvaratagande av deras rätt.

Vad i 65 § andra stycket finnes stadgat om skyldighet för part i ansökningsmål
att gälda kostnader, som han genom obefogad invändning eller annorledes
föranlett, äge motsvarande tillämpning i besvärsmål.

94 ''§.

I underställningsmål rörande företag enligt 6 kap. skall vattenrättsdom aren
bereda Konungens befallningshavande tillfälle att inom lämplig tid avgiva
yttrande rörande å ena sidan gagnet för orten av det i målet ifrågasatta företaget
och å andra sidan de olägenheter, som tilläventyrs av detsamma äro att
förvänta.

Där i mål rörande företag enligt 6 kap. bestämmelser erfordras angående
frågor, som omförmälas i 10 kap. 19 §, åligge det vatteurättsdomaren att, sedan
målet blivit hos vattendomstolen avgjort, för prövning av sådana frågor översända
handlingarna i målet till Konungens befallningshavande; och galle angående ärendets
handläggning hos denna myndighet vad därutinnan stadgas i lagen om flottning
i allmän flottled. Handlingarna i mål, som nu sagts, skola förvaras hos
vattendomstolen och böra förty, sedan målet blivit avgjort, av vederbörande myndighet
dit återställas.

Om bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation och verksamhet.

95 §.

Lämnas jämlikt denna lag medgivande till byggande i vatten för vattnets
tillgodogörande såsom drivkraft eller till vattenreglering, eller meddelas i syfte
att vinna ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft ändrade bestämmelser rörande
hushållningen med vattnet, åligge sökanden att, innan medgivet arbete må påbörjas,
eller, där fråga är om ändrade hushåilningsbestämmelser, dessa må tilllämpas,
erlägga viss avgift såsom bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas
organisation och verksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Avgift, som nu nämnts, skall beträffande byggnad för vattnets tillgodogörande
såsom drivkraft bestämmas i förhållande till den förut icke tillgodogjorda
vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas vid byggnaden, dock med
avdrag för den vattenkraft, för vilken i samband med regleringsföivtag avgift
förut erlagts. Där med vattenreglering eller med ändrade hushållningsbestämmelser
åsyftas ökning i uttagbar vattenkraft, skall avgiften bestämmas i förhållande
till ökningen i den vattenkraft, som vid lågvatten kan uttagas i sökandens
eller, då fråga är om vattenreglering enligt 3 kap. 1 §, samtliga till regleringssamfälligheten
hörande strömfall. Avses att möjliggöra utnyttjande av förut
uttagbar vattenkraft på fördelaktigare sätt, varde avgiften bestämd i förhållande
till den ökning i vattenkraftens värde, som genom företaget eller genom de ändrade
hushållningsbestämmelserna beredes. Där till grund för avgiften skall läggas
storleken av viss vattenkraft, skall den utgå med en krona för varje hästkraft
till och med 5,000, femtio öre för varje hästkraft över 5,000 till och med 10,000
samt tjugufem öre för varje hästkraft utöver 10,000, men må ej, utom då fråga
är om vattenreglering, överstiga tjugutusen kronor. Skall avgiften beräknas efter
ökningen i värde å vattenkraft, värde den erlagd med eu för tusen av värdeökningen.

Avgift, som efter ovan nämnd beräkning skulle uppgå till mindre belopp
än tio kronor, skall icke erläggas.

96 §.

Storleken av avgift, varom i 95 § förmäles, skall enligt där meddelade
grunder bestämmas av vattendomstolen.

Huru avgifter, som nu nämnts, skola indrivas och för det därmed avsedda
ändamålet användas, därom förordnar Konungen.

97 g.

Sökande i ansökningsmål vare pliktig att förskjuta:

kostnaden för sådana kungörelser och underrättelser i målet, vilka det
åligger vattenrättsdomaren att offentliggöra eller avsända, så ock för handlingarnas
tillhandahållande, såsom i 32 § sägs, där särskild utgift härför ifrågakommer;

ersättning för sådana utgifter för vattendomstolens sammanträde, varom i
11 § andra stycket förmäles; .

gottgörelse åt person, som jämlikt 35 § 1 mom. särskilt förordnats att biträda
sakägarna i målet; oi

gottgörelse åt sakkunnig person, som jämlikt 44 § tillkallas i målet såsom
sakkunnigt biträde åt domstolen;

ersättning för undersökning enligt 45 § 1 mom; samt

gottgörelse åt vattendomstolens ledamöter och sekreterare för inställeise vid
domstolens sammanträde, där detta hålles vid syn å stället, eller vid undersökning
enligt 45 § 2 mom., dock ej ersättning för längre resa än från järnvägs- eller
ångbåtsstation, som ligger närmast sammanträdesplatsen.

Yad nu sagts beträffande sökande i ansökningsmål äge motsvarande tilllämpning
i avseende å kärande i stämningsmål samt å klagande i besvärs- och
underställningsmål, i den mån kostnaden förorsakats av hans besvär.

Bihang till riksdagens protokoll 1019. 1 samt. 4 höft. (AV 4.)

Kungl. Majds proposition nr 4.

Där i underställningsmål kostnad, som nu nämnts, är av nöden, vare om
dess förskjutande lag, som i 10 kap. 30 § sägs, i den mån ej kostnaden efter ty
nyss sagts skall förskjutas av klagande.

Huruvida kostnad, som någon sålunda förpliktas att gälda, skall helt eller
delvis gottgöras honom av annan part, varde avgjort enligt de rörande rättegångskostnader
i vattenmål gällande regler.

Om fullföljd av talan mot vattendomstols ocli vattenriittsdomarcs beslut.

98 §.

I fråga om fullföljd av talan mot vattendomstols beslut skola, såvitt ej
bär nedan eller eljest i lag eller författning särskilda stadganden därom meddelas,
i tillämpliga delar lända till efterrättelse rättegångsbalkens föreskrifter beträffande
fullföljd av talan mot allmän underrätts beslut, med iakttagande därav att talan
mot vattendomstols beslut skall fullföljas hos vattenöverdomstolen och att vad i
25 kap. 8 § och 26 kap. 1 § rättegångsbalken sägs om häradshövding skall i vattenmål
gälla om vattenrättsdomaren.

99 §.

Talan mot vattendomstols slutliga utslag skall fullföljas efter vad, där ej
målet är av brottmåls natur eller ock jämlikt stadgandet i 108 § talan däremot
skall föras hos Konungen genom besvär.

Har vattendomstol förklarat sig obehörig eller i stämningsmål förklarat
stämningen ogill, skall över det
är sådant, att talan mot slutligt utslag däri eljest skolat efter vad fullföljas.

Vad i 25 kap. 5 § rättegångsbalken finnes stadgat rörande sättet för fullföljd
av talan mot där avsedda beslut skall äga motsvarande tillämpning i vattenmål.

100 §.

Yad mot vattendomstols utslag skall anmälas sist å fjortonde dagen eller,
där anläggning, företag eller åtgärd, varom fråga är, angår fastighet inom Norrbottens
eller Västerbottens läns lappmark, sist å tjuguförsta.dagen från den dag,
då utslaget gavs. Hos vattenrättssekreteraren må ock vädjas; pröve dock vattenrättsdomaren,
huruvida sålunda gjord vadeanmälan rätteligen skett. Vadepenning
tillfälle vattenrättsdomaren.

Meddelar jämlikt 66 § vattendomstol skilda utslag i målet, och har part
erlagt _ vadepenning rörande ett utslag, tarvas ej ny vadepenning, där han vill
fullfölja talan jämväl mot utslag, som senare meddelas.

101 §.

Kanyl. Maj:ts proposition nr 4. 43

läns lappmark, före klockan tolv å fyrtiofemte dagen från den dag, då utslaget
gavs; dock att, där vadetalan fullföljes mot vattendomstols utslag i mål, som avser
företag enligt 6 kap., part skall i vattenöverdomstolen inställa sig före klockan
tolv å nittionde dagen efter det tiden för anförande av besvär jämlikt 108 § gått
till ända eller, där sådan besvärstalan,förts, efter det slutligt utslag i anledning
därav givits.

102 §.

Där i ansökningsmål, vari kungörelse enligt 32 § utfärdats, talan mot
vattendomstols utslag efter vad fullföljes av sökanden, skola de av honom vid
vattenöverdomstolen företedda inlagor och andra handlingar, därav enligt 26okap.
13 § rättegångsbalken avskrifter skola bifogas, hållas parterna tillhanda å det
eller de i kungörelsen angivna ställe eller ställen. För sådant ändamål skall avskrift
av handlingarna så fort ske kan dit översändas, och varde på sökandens bekostnad,
tillkännagivande därom, att sådan avskrift finnes att tillgå därstädes,
införd i den eller de i samma kungörelse angivna ortstidningar. Har sökanden
ej ingivit avskrifter till det antal, som erfordras för handlingarnas tillhandahållande
på sätt nu nämnts, skall på sökandens bekostnad verkställas utskrift, av
handlingarna i det ytterligare antal exemplar, som för ändamålet är behövligt.

103 §.

Vill någon hos vattenöverdomstolen anföra besvär över vattendomstols
utslag eller beslut, ingive sina besvär före klockan tolv å trettionde dagen
eller, där anläggning, företag eller åtgärd, varom fråga är, angår fastighet inom
Norrbottens eller Västerbottens läns lappmark, före klockan tolv å fyrtiofemte
daglön från den dag, då utslaget eller beslutet meddelades.

Avse besvär beslut, som, där det meddelats av allmän domstol, må utan
inskränkning till viss tid överklagas, vare då ej heller klagan över vattendomstolens
beslut till viss tid begränsad. _

Vad i 27 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken finnes stadgat skall äga
tillämpning jämväl å part, som hålles häktad i vattenmål.

104 §.

Skall över besvär hos vattenöverdomstolen motpart höras, skola i de fall,
som avses i 27 kap. 6 och 10 §§ rättegångsbalken, i stället för de i 1 § i samma
kap. stadgade tider komma till tillämpning de tider, som finnas angivna i 103 §.

105 §.

Skola, där mot beslut i ansökningsmål, vari kungörelse enligt 32 g utfärdats,
besvär hos vattenöverdomstolen anförts av sökanden, motparterna höras
däröver, varde genom klagandens försorg besvärshandlingarna tillställda i stället
för motparterna den eller de personer, hos vilka enligt nämnda kungörelse de till
vattenrättsdomaren i målet ingivna handlingarna hållas tillgängliga, samt tillkännagivande
därom, att besvärshandlingarna finnas att tillgå därstädes, före utgången
av den för ingivande av delgivningsbevis bestämda tid infört i den eller
de uti samma kungörelse angivna ortstidningar; och åligge det klaganden, vid

Kung!. Maj:ts proposition nr 4.

den för underlåtenhet att inkomma med delgivningsbevis stadgade påföljd, att
inom nämnda tid jämväl styrka, att sådant tillkännagivande ägt rum.

I fall, som i denna § avses, varde den tid, inom viiken förklaring skall
avgivas, räknad från den sista dag, då handlingarna delgivits någon av nyssnämnda
personer eller tillkännagivande, som nyss sagts, blivit i tidning infört.

106 §.

Har part rätteligen vädjat mot vattendomstols utslag, åligge vattenrättsdomaren
att före utgången av den tid, inom vilken talan skall fullföljas, till
vattenöverdomstolen insända akten i målet. Har i vattendomstols slutliga utslag
eller beslut ändring sökts genom besvär hos vattenöverdomstolen, skall akten i
målet infordras från vattenrättsdomaren. Lag samma vare, där besvären avse ett
av vattendomstolen under rättegången meddelat beslut samt besvären prövas vara av
beskaffenhet att icke kunna avgöras utan att andra till akten i målet hörande
handlingar än vattendomstolens protokoll äro för vattenöverdomstolen tillgängliga.

Vad i rättegångsbalken stadgas om skyldighet för part att vid fullföljd av
talan mot underrätts utslag eller beslut ingiva underrättens protokoll i målet,
skall, utom såvitt angår överklagade utslaget eller beslutet, icke äga tillämpning,
då talan hos vattenöverdomstolen fullföljes mot vattendomstols utslag eller beslut,
utan så är att talan genom besvär fullföljes mot ett av vattendomstolen under
rättegången meddelat beslut.

107 §.

Angår målet fråga, för vars bedömande fordras särskilda fackkunskaper,
må vattenöverdomstolen till biträde åt sig tillkalla i sådant ämne sakkunnig
person.

Tillkallad sakkunnig bör, sedan tillfälle lämnats honom att taga del av
handlingarna i målet, övervara målets föredragning i vattenöverdomstolen och må
där deltaga i överläggning rörande detsamma. Han skall, efter det målet föredragits,
men innan detsamma företages till avgörande, till vattenöverdomstolen
avgiva skriftligt yttrande rörande de delar av målet, i vilka hans sakkunskap av
vattenöverdomstolen tagits i anspråk.

Kan yttrande, som nyss nämnts, icke avgivas utan att undersökning å
platsen äger rum, ankomme på vattenöverdomstolen att uppdraga åt det sakkunniga
biträdet eller ock annan i ämnet sakkunnig person att företaga dylik
undersökning och däröver avgiva utlåtande.

Huru ersättning åt sakkunnig, varom i denna § förmäles, må bestämmas,
därom förordnar Konungen.

108 §.

Talan mot vattendomstols slutliga utslag i mål, som avser företag enligt
3 kap., skall, i vad beslutet rör annat än förd ansvarstalan eller ersättning,
fullföljas hos Konungen genom besvär, som ingivas i vederbörande statsdepartement
sist före klockan tolv å trettionde dagen eller, där företaget berör område
inom Norrbottens eller Västerbottens läns lappmark, före klockan tolv å fyrtiofemte
dagen från beslutets dag.

I samma ordning, som nu sagts, skall ock talan fullföljas mot beslut, som

Kung!.. MajUs proposition nr 4.

vattenrättsdomaren jämlikt 6 kap. 13 § andra stycket meddelat i avseende a
tiden för fullbordande av föreskrivna tilläggsarbeten.

Beträffande besvärstalan, som i denna § avses, skall i tillämpliga delar
gälla vad i 105 ock 107 §§ stadgats angående besvär, som anförts lios vattenöver -domstolen.

109 §.

Har talan i vattenmål av vattenrättsdomaren avvisats eller förklarats kava
förfallit eller kar vattenrättsdomaren förklarat vadeanmälan ej kunna upptagas,
må klagan däröver föras kos vattenöverdomstolen i enahanda ordning, som ovan
finnes stadgad med avseende å besvär mot vattendomstolens utslag eller beslut.
Lag samma vare beträffande vattenrättsdomares beslut om medgivande av provisoriska
åtgärders vidtagande, som i 46 § sägs, om inskrivning i vattenbok, som
i 12 kap. förmäles, angående besiktning, varom i 13 kap. sägs, samt i fråga, som
i 14 kap. 7 § avses.

Mot vattenrättsdomares beslut rörande jävsfråga, varom i 85 § första stycket
förmäles, må talan ej föras.

över annat av vattenrättsdomare meddelat beslut än nu nämnts må klagan
föras allenast i sammanhang med klagan över slutligt besked.

Om fullföljd av talan mot vattenöverdomstolens beslut.

110 §.

1 fråga om fullföljd av talan mot vattenöverdomstolens beslut skall i allt,
varom ej nedan i 111—113 §§ eller eljest i lag eller författning är särskilt stadgat,
lända till efterrättelse vad rörande fullföljd av talan mot hovrätts beslut
finnes föreskrivet, där det tillämpligt är.

in §■

Har i fall, som i 66- § avses, vattenöverdomstolen meddelat skilda utslag
i målet, och kar part erlagt fullföljdsavgift rörande ett utslag, då må sådan
nedsättning av parten åberopas jämväl för fullföljd av talan mot senare utslag
i målet; dock åligge parten att härom göra anmälan hos Konungens befallningshavande
ävensom att, då han hos vattenöverdomstolen anmäler missnöje mot dess
utslag, därvid tillika ingiva Konungens befallningshavandes_ bevis såväl angående
nämnda anmälan som ock därom att den nedsatta fullföljdsavgilten icke återbekommits.

112 §.

Föreskriften i rättegångsbalken om skyldighet för part att vid fullföljd av
talan mot hovrätts utslag eller beslut ingiva underrättens protokoll i målet skall
icke äga tillämpning, då talan fullföljes mot vattenöverdomstolens utslag eller beslut,
utan så är att talan fullföljes mot vattenöverdomstolens beslut i fråga, som
genom besvär över ett av .vattendomstolen under rättegången meddelat beslut
dragits under vattenöverdomstolens prövning.

Kungl. Maj:ts proposition nr i.

113 §.

Yad i 102, 105 och 107 §§ är stadgat angående mål, som vid vattendomstol
anhängiggjorts medelst ansökning och däri talan till vatten överdomstolen
fullföljts av sökanden, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om mål, som
sökanden dragit under Konungens prövning.

12 KAP.

Om vattenbok.

1 §•

Kör varje vattendomstols område skall föras bok för antecknande av de
uppgifter rörande företag enligt denna lag, varom här nedan stadgas. Denna bok
kallas vattenbok.

Vattenboken föres i två avdelningar:

första avdelningen: för inskrivning av faktiska och rättsliga förhållanden
rörande anläggningar för tillgodogörande av rinnande vatten såsom drivkraft eller
annorledes så ock rörande dammbyggnader, ändå att de ej avse vattnets tillgodogörande;
dock att vad nu stadgats ej äger tillämpning å andra anläggningar för
allmän flottled än dammbyggnader och ej heller beträffande anläggningar för allmän
farled;

andra avdelningen: för införande av uppgifter om beslut i flottledsmål
rörande inrättande av allmän flottled eller rörande nya eller ändrade anordningar
eller föreskrifter med avseende å befintlig allmän flottled så ock om andra förhållanden,
vilka efter ty därom stadgas i lagen om flottning i allmän flottled
böra antecknas i vattenboken.

I vattenboken böra ock anmärkas hydrografiska och topografiska beskrivningar
över de inom vattendomstolens område belägna vattendrag med tillhörande
vattensamlingsområden, i den män sådana beskrivningar äro eller varda av vederbörande
myndighet utarbetade.

3 §■

När, efter det denna lag trätt i kraft, beslut av domstol eller annan
myndighet meddelats och vunnit laga kraft rörande verkställande, ändrande
eller borttagande av anläggning, varom enligt 1 § inskrivning bör ske i vattenbokens
första avdelning, eller beträffande hushållningen med vattnet vid
sådan anläggning eller och jämlikt 2 kap. 34 § angående skyldighet för
annan än anläggningens ägare att underhålla densamma, åligge det vattenrättsdomaren
utan särskild ansökan att med ledning av beslutet i sagda
avdelning av vattenboken verkställa inskrivning av de huvudsakliga förhållanden,
som äro av vikt för kännedomen om anläggningens beskaffenhet samt
om de rättigheter och skyldigheter för framtiden, vilka äro förenade med
densamma. Vad nu sagts galle ock i fråga om beslut, som innefattar prövning
jämlikt 2 kap. 25 § eller 6 kap, 20 § av redan verkställd anläggnings laglighet, så

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

ock beträffande beslut, varigenom ändring göres i förhållande, som förut inskrivits.
Meddelas jämlikt stadgande i 4 kap. föreskrift om skyldighet för ägare av
strömfall att tillhandahålla kraft åt kringliggande bygd, skall beträffande sagda
skyldighet inskrivning göras i vattenboken.

Har beslut, som nu sagts, blivit av annan domstol eller myndighet än
vattendomstolen meddelat, skall underrättelse om beslutet jämte erforderliga handlingar
och upplysningar genom den beslutande myndighetens försorg så snart sig
göra låter tillsändas vattenrättsdomaren.

4 §•

Där anläggning, varom inskrivning bör ske i vattenbokens första avdelning,
tillkommit innan denna lag trätt i kraft eller ock därefter i enlighet med domstols
eller annan myndighets beslut, vilket dessförinnan meddelats, vare ägaren berättigad
att rörande anläggningen söka inskrivning i vattenboken.

5 §•

Ansökan om inskrivning i vattenboken skall ingivas till vattenrättsdomaren
samt vara åtföljd av erforderlig beskrivning så ock av tillgängliga domar och
andra handlingar, som må angå anläggningens rättsliga förhållanden. Beträffande
anläggning för annat ändamål än allmän nottled skall ansökningen tillika åtföljas
av ritningar över anläggningen, sådan denna befinnes.

Ansökningen skall innehålla uppgift, med angivande av socken, härad och
län, å den eller de fastigheter, varå anläggningen är belägen, samt å det vattendrag,
som därav beröres, så ock å de regler för hushållningen med vattnet, vilka
tillämpas vid anläggningen, varjämte böra meddelas de andra upplysningar, vilka
kunna vara av vikt för kännedom om de med anläggningen förenade rättigheter
och skyldigheter.

Avser ansökningen inskrivning rörande byggnad för tillgodogörande av
strömfall, skall särskilt uppgivas, huruvida strömfallet eller den del därav, som
genom byggnaden tillgodogöres, helt eller delvis tillhör annan fastighet än byggnaden
samt, om sä är förhållandet, vilken rätt byggnadens ägare har att tillgodogöra
sig vattnet.

Uppgift, som nu nämnts, må lämnas medelst hänvisning till företedd dom
eller annan handling, där densamma innehåller tillfyllestgörande besked i ämnet.
Är sökanden oviss om något förhållande, varom ansökning bör innehålla uppgift,
varde sådant i ansökningen angivet.

13 §.

Har enligt förordnande efter ty i 13 kap. 1 § sägs besiktning hållits å anläggning,
varom inskrivning bör ske, eller av vattenmärke, om vars utsättande
vattendomstolen meddelat föreskrift enligt 11 kap. 64 §, skall besiktningsprotokollet
ingivas till vattenrättsdomaren och anteckning om dess huvudsakliga innehåll
göras i vattenboken.

14 §.

När efter den 1 januari 1920 vattendomstol eller annan myndighet meddelat
sådant beslut, varom anteckning bör göras i vattenbokens andra avdelning, åligge

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

det vattenrätt.^!omaren, sedan beslutet vunnit laga kraft, att utan särskild ansökan
i sagda avdelning göra anteckning därom, med angivande av dagen för
beslutet, det vatten, som därav beröres, samt företagets eller anläggningens huvudsakliga
beskaffenhet.

Har beslutet meddelats av annan domstol eller myndighet än vattendomstolen,
skall underrättelse om beslutet jämte erforderliga handlingar och upplysningar
genom den beslutande myndighetens försorg så snart sig göra later tillsändas
vattenrättsdomaren.

15 §.

Närmare föreskrifter om vattenbokens inrättande och förande meddelas av
Konungen.

13 KAP.

Om besiktning och handräckning så ock om ansvar för överträdelse av

denna lag.

1 §•

I sammanhang med beslut, varigenom byggande i vatten eller utförande
av vattenreglering medgives, äge vattendomstolen, när skäl därtill äro, föreskriva
att, sedan arbetet fullbordats eller den för fullbordandet bestämda tid gått till
ända, besiktning å arbetet skall verkställas av sakkunnig person. Innehåller
vattendomstolens beslut, att vattenmärke jämlikt 11 kap. 64 § skall utsättas,
skall samtidigt meddelas föreskrift om besiktning av märket.

Har föreskrift om besiktning, som nu sagts, av vattendomstolen lämnats,
men viss besiktningsman icke samtidigt förordnats, tillkomma vattenrättsdomaren
att förordna sådan vid tiden, då besiktningen skall ske.

Där i mål, som avser företag enligt 6 kap., beslut meddelas om byggnads
eller annat arbetes utförande, skall, såvitt ej arbetet skall verkställas av flottningsföreningen
och det är av mindre betydenhet, föreskrift meddelas om besiktning,
som nyss nämnts.

Kostnad för besiktning enligt denna § skall i fråga om företag enligt 6
kap. förskjutas av anläggaren, men i andra fall gäldas av byggnadens ägare.

2 §■

Finnas vid besiktning, som i 1 § sägs, sådana avvikelser från vattendomstolens
beslut vara gjorda, att allmän eller enskild rätt därigenom kränkes, meddela
besiktningsmannen, att rättelse bör ske inom viss tid vid äventyr att förhållandet
eljest anmäles för allmänna åklagaren i orten.

Till besiktning av arbete för allmän flottled skall anläggaren kallas så
ock, där annan än tiottningsförening är anläggare, flottningsstyrelsen. Finnes att
till följd av förändrade förhållanden värdet å arbetet avviker från det förut beräknade
eller att i annat avseende särskild värdering är av nöden, åligge besikt -

•Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

ningsmannen att med biträde av två ojävige gode män, som han själv äger tillkalla,
företaga erforderlig värdering.

4 §•

Har byggnad i vatten tillkommit efter prövning i laga ordning, stånde
ägaren fritt att nos vattenrättsdomaren påkalla besiktning genom sakkunnig person
till bevisning därom, att byggnaden utförts i överensstämmelse med de därför
givna föreskrifter eller att de avvikelser därifrån, som., må hava skett, icke äro
av beskaffenhet att kränka allmän eller enskild rätt. Ägare av byggnad i vatten
må ock eljest på sätt nu nämnts begära besiktning för erhållande av intyg
angående byggnadens beskaffenhet eller om lagligheten av vattenmärke eller särskilt
anbragt fixpuhkt, som avses i 3 § sista stycket.

Har jämlikt 6 kap. 14 § utförandet av flottledsarbete överlåtits från en anläggare
till en annan, skall på begäran av endera besiktning hållas å det utförda
arbetet.

Om kostnad för besiktning, som i denna § sägs, galle vad i 3 § andra
stycket linnes stadgat.

5 §•

Över vad vid besiktning förekommer och utrönes skall föras protokoll.

Om besiktningsmans skyldighet att i vissa fall ingiva protokollet till vattenrättsdomaren
finnes i 12 kap. 13 § stadgat.

Protokoll över besiktning, som hålles på grund av stadgandet i 1 § tredje
stycket, varde ock ingivet till vattenrättsdomaren; och äge han, när skäl därtill
äro, för vidtagande av sådan rättelse, som besiktningsman må hava jämlikt 2 §
föreskrivit, utsätta annan tid än denne bestämt.

Har besiktning hållits på grund av ansökan, som i 3 eller 4 § sägs, skall
avskrift av protokollet så snart ske kan tillhandahållas sökanden.

10 §•

Ansökan om besiktning och handräckning, varom ovan finnes stadgat, må,
där allmänna intressen äro i fråga, göras av allmän åklagare eller annan vederbörande
myndighet; och skall kostnaden i ty fall förskjutas av allmänna medel.

11 §.

Den, som mot bestämmelserna i 2 kap. 20 § första eller andra stycket bygger
i vatten utan därtill av vattendomstolen lämnat medgivande

eller mot nämnda bestämmelser eller stadgandet i 3 kap. 11 § verkställer
vattenreglering utan vattendomstolens medgivande

eller mot föreskriften i 2 kap. 20 § tredje stycket underlåter att söka vattendomstolens
godkännande av verkställd ändring å byggnad i vatten

eller mot stadgandet i 2 kap. § 34 första stycket utan vattendomstolens
medgivande utriver byggnad i vatten

eller mot vad i 2 kap. 37 § finnes stadgat vidtager åtgärd för vattendrags
Återställande utan medgivande av vattendomstolen

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 4 käft. (Nr 4.)

Kungl. Maj:ts proposition nr å.

eller mot stadgandet i 6 kap. 20 § första stycket utför anläggning eller
åtgärd för allmän flottled utan medgivande av vattendomstolen eller, där sådant
enligt 11 kap. 46 § är tillfyllest, av vattenrättsdomaren,

skall, där han insett eller skäligen bort inse, att jämlikt åberopade lagrum
medgivande eller godkännande, som nu nämnts, varit erforderligt, straffas med
böter från och med fem till och med fem tusen kronor eller med fängelse från
och med en till och med sex månader.

14 KAP.

Slutbestämmelser.

9. §.

Där enligt stadgande i denna lag handling skall ingivas till vattendomstol
eller vattenrättsdomaren, må den i stället på vederbörande parts eget ansvar i
betalt brev insändas med posten.

Genom denna lag upphävas:

2, 3, 4, 6—14 §§ i förordningen den 30 december 1880 om allmän flottled,
såvitt angår frågor, varom i denna lag bestämmelser givits;

1—9 §§ samt 23 § i flottningstadgan den 30 december 1880, såvitt angår
frågor, varom i denna lag bestämmelser givits;

tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring eller förklaring
av vad sålunda upphävda bestämmelser innehålla eller tillägg därtill;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot
bestämmelserna i denna lag.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,
som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall denna i stället tillämpas; och
skall i de hänseenden, vari enligt 12 kap. 3, 4 och 11 §§ vattenlagen tiden för
samma dags ikraftträdande är av betydelse, i stället, såvitt rörer dammbyggnad
för allmän flottled, dagen då denna lag träder i kraft komma i betraktande.

I fråga om flottleds anläggande, utvidgande eller förbättrande i gränsfloderna
Torneä och Muonio älvar galle vad därom är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920; dock må utan hinder av
stadgandet i 10 kap. 1 § Konungens befallningsbavande intill den 1 januari 1925
till förrättningsman vid syneförrättning enligt sagda kap. förordna person, som
enligt hittills gällande bestämmelser varit behörig förrätta flottledssyn.

De vid denna lags ikraftträdande anhängiga mål rörande allmän flottled
skola bandläggas och bedömas enligt äldre lag, dock att denna lags bestämmelser
skola tillämpas å mål rörande inrättande av allmän flottled, därest vid den tid,
då denna lag träder i kraft, syn enligt äldre lag ej ännu i målet påbörjats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Förslag

till

Lag

om flottning i allmän flottled.

Härigenom förordnas, som följer:

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

I allmän flottled stånde envar öppet att, efter ty här nedan närmare skils,
låta flottgods löst framflyta.

2 §.

De, som i annat fall än i 3 § sägs låta flottgods löst framflyta i allmän
flottled, som upplåtits till allmänt begagnande (allmän flottning), skola utgöra
en flottningsförening med uppgift och befogenhet, varom i 4 kap. förmäles.

Huruledes för vissa fall Konungen må bestämma, att allmänna flottningen
skall ombesörjas i annan ordning än genom flottningsförening, därom stadgas

Innehavare av jordbruksfastighet inom by eller hemman, som gränsar till
flottleden, vare icke pliktig att för husbehovsvirke, som han framflottar från skog,
tillhörig byn eller hemmanet eller vari byn eller hemmanet har del, tillhöra
flottningsförening eller erlägga avgifter för flottledens begagnande eller eljest i
fråga om husbehovsflottning vara underkastad bestämmelserna i denna lag; dock
må dylik flottning ej äga rum på sådant sätt, att därigenom uppstår hinder för
den allmänna flottningen eller fara för husbehovsvirkets sammanblandning med
det i den allmänna flottningen ingående flottgodset, och vare förty sådan flottande
pliktig att i avseende å såväl anmälan om tillämnad flottning som iakttagande
av nödiga försiktighetsmått ställa sig till efterrättelse vad Kungl. Maj:ts
befallningshavande därutinnan föreskriver.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

4 §•

Allt i allmän flottning ingående flottgods skall framföras gemensamt (gemensam
flottning), där ej vattendomstolen för viss flottled meddelat allmän bestämmelse
om flottning utan flottgodsets sammanblandande (separatflottning) eller
ock för särskilt tillfälle flottningsstyrelsen finner nu nämnt flottningssätt kunna
utan hinder för den gemensamma flottningen tillstädjas viss flottande.

5 §■

Utan särskilt lov må de, som ombesörja flottningsarbetet, äga tillträde till
stränderna, där sådant är av nöden för skadas avvärjande eller flottgodsets utvältande
eller framförande i flottleden. Väg eller stig över annans tomt, åker, äng,
plantering eller andra ägor, vilka kunna skadas därav, må dock ej tagas, om tillträde
till stranden annorledes kan lämpligen beredas.

Under pågående flottning vare ock tillåtet att i vattnet hålla tillfälliga
led- och stoppbommar, där samfärdseln ej avsevärt hindras därav, så ock att å
eller invid stränderna anbringa nödiga bomfästen, stöd eller dylikt eller därtill
använda naturföremål.

2 KAP.

Om ersättning för flottningsskada..

6 §•

För skada och intrång, som vållas av flottgodset eller genom åtgärd, som
i 5 § sägs eller eljest i följd av flottningen (flottningsskada), skall gäldas ersättning
med fulla värdet.

Vad i denna lag stadgas med avseende å flottningsskada galle ock beträffande
skada och intrång, som vållas genom anläggning eller åtgärd för flottleden,
i den män. ej ersättning därför blivit i beslut om anläggningen eller åtgärden
eller eljest i laga ordning på förhand uppskattad och erlagd.

Hurusom i vissa fall flottningsskada kan i sammanhang med beslut rörande
flottledens inrättande, utvidgande eller förbättrande varda ■ uppskattad och ersatt,
därom skils i 6 kap. vattenlagen.

7 §•

Bygger någon i allmän flottled annorledes än med lag eller givna föreskrifter
överensstämmer, stånde själv den skada, som å byggnaden må vållas i
följd av flottningen. Där någon utan att påkalla och avbida vattendomstolens
bestämmelse om skyddsåtgärd, som i 6 kap. 18 § vattenlagen sägs, gör byggnad
i flottleden, stånde ock under tiden själv skadan.

8 §•

De, vilka under året deltagit i allmän flottning å det ställe, där skada timat,
äro en för alla och alla för en ansvariga för ersättnings gäldande till den, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

lidit skadan, men för ersättnings utbekommande har denne att söka flottningsföreningen,
vars styrelse har att föra de flottandes talan härutinnan och ombesörja
betalningen. Skulle flottningsstyrelse ej finnas hos Kung!. Maj:ts befallningskavande
anmäld eller utdömd betalning icke kunna utfås hos flottningsföreningen,
må viss flottande sökas med rätt för honom att, i den mån han guldit
mera än vad på honom efter hans andel i flottgodset belöper, återkräva beloppet
av de övriga flottande.

9 §.

Ersättningsanspråk mot flottningsförening skall, om och i den mån ersättningen
ej blivit på förhand bestämd, anmälas hos flottningsstyrelsen eller dess
i 44 § omnämnda ombud före utgången av det kalenderår, då skadan uppkom,
vid äventyr, om tiden försittes, att rätt till talan är förlorad, såframt ej ändå före
utgången av nämnda tid skadans uppskattning blivit i laga ordning hänskjuten
till skiljemän. Har flottning någonstädes pågått efter den 1 november, må dock
i fråga om skada, som vid sådan del av flottleden uppkommit, anmälan, som nu
sagts, göras intill utgången av nästföljande kalenderår.

Anmälan, varom nu är fråga, skall göras i skrift, som tillställes den, hos
vilken anmälan skall ske, dock att hos flottningsstyrelsens ombud i orten anmälan
må med laga verkan göras muntligen. Skriftlig anmälan, som inneslutes i rekommenderat
brev, avlämnat på posten inom ovan angivna tid och ställt till mottagarens
vanliga adress, skall anses behörigen delgiven.

10 §■

Varder ej överenskommelse träffad om ersättningen, skall efter syn och
uppskattning frågan avgöras av tre ojäviga skiljemän, bland vilka en utses av
vardera parten och de sålunda utsedda tillkalla den tredje.

Flottningsförening åligger att varje år å tid, som i reglementet bestämmes,
utse skiljeman och ersättare för denne. Här så i reglementet föreskrives, skola
för skilda sträckor av flottleden eller för prövning av olika slag av skada utses
olika personer.

För viss by eller visst annat område utmed flottleden må efter sinsemellan
träffad överenskommelse strandägare och andra med avseende å dem vidkommande
flottningsskada med laga verkan på förhand utse gemensam skiljeman och ersättare
för denne samt om valet underrätta flottningsstyrelsen.

He för flottningsförening utsedda skiljemännens och ersättarnes namn och
adresser skola varje år inom i reglementet angiven tid anmälas hos Kungl. Maj:ts
befallningshavande för kungörande på flottningsföreningens bekostnad i länskungörelserna
och i en eller flera tidningar inom orten.

11 §•

Skiljemannaåtgärd, som i 10 § sägs, må påkallas av envar av parterna.
Sådant påkallande sker medelst framställning till motparten eller skiljeman, som
denne må hava utsett på förhand.

Har flottningsförening underlåtit att utse skiljeman och vederbörligen anmäla
valet, eller har annan part, för vilken skiljeman ej blivit på förhand utsedd,

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

ej inom tio dagar efter skiljemannaåtgärdens påkallande tillkännagivit sitt val av
skiljeman, eller kan ej enighet vinnas om valet av den tredje, skall skiljeman
utses av domaren i orten.

Tiden för syns hållande bestämmes av skiljemännen med iakttagande av
att, där ej skadan är av beskaffenhet att böra skyndsamt uppskattas, synen såvitt
möjligt bör företagas efter det flottningen avslutats och i sammanhang med övriga
skadors uppskattande. Har sedan skiljemannaåtgärd påkallats, skiljedom ej meddelats
inom etthundraåttio dagar därefter, vare part oförhindrad draga tvisten
under prövning av allmän underrätt i den ort, där skadan skett. Skiljedom, som
meddelas senare än nu sagts, vare utan verkan, såframt ej parterna överenskomma
att åtnöjas därmed.

12 §.

Varder dömt till ersättning, skall den ersättningsskyldige ock förpliktas
att gälda kostnaden för skiljemannaförrättningen samt motpartens utgifter å saken;
dock att där ersättningen ej sättes högre än den ersättningsskyldige före
förrättningen bjudit, envar skall stånda sina kostnader och vardera gälda halva
förrättningskostnaden. Ogillas ersättningsyrkande, men finnes den, som framställt
kravet, ej hava saknat fog därför, vare ock lag som sist sagts; eljest gälde han
all förrättningskostnad och motpartens utgifter å saken. Har part till skiljeman
utsett person utom orten och finnes uppenbart, att ojävig och till skiljeman lämplig
person varit att tillgå inom orten, må motparten icke betungas med högre ersättning
för sådan skiljemans inställelse, än som kan anses motsvara vad person
inom orten bort tillerkännas.

Vad de flesta skiljemännen säga skall, änskönt någondera parten är missnöjd
därmed, gå i verkställighet, där ej rätten eller överexekutor förordnar annorlunda;
den av parterna, som ej nöjes med skiljedomen, dock ej förment att
draga tvisten under domstols prövning, så framt han instämmer sin talan inom
nittio dagar från det skiljedomen tillställdes honom. Skiljedomen skall avfattas
skriftligt och däri lämnas tydlig hänvisning om, vad den missnöjde har att iakttaga
för tvistens dragande under domstols prövning.

Rätt domstol för upptagande av tvist, som nu sagts, vare allmän underrätt
i den ort, där skadan skett.

13 §.

Finnes flottningsskadä bliva så stadigvarande, att värdet därå kan genom
uppskattning på förhand utrönas, skall, om ersättningstagaren påstår det, ersättningen
på förhand bestämmas att utgå vare sig i årlig avgift under hela den tid
flottning kommer att fortgå eller ock på en gång, allt efter ty skäligt prövas. Ej
må, ändå att parterna må vara ense om visst belopp, ersättningen bestämmas till
högre belopp än som kan anses skäligt.

Vad i 9 kap. 54—57 samt 68—71 §§ vattenlagen stadgas beträffande ersättnings
nedsättande i vissa fall samt Kungl. Maj:ts befallningshavandes befattning
med nedsatta ersättningsmedel och om anmälan i vissa fall till vederbörande
domstol skall äga motsvarande tillämpning i fråga om ersättning för
fiottningsskada, som blivit på förhand bestämd att utgå på en gång. I samband
därmed att ersättning enligt denna § bestämmes, skola skiljemännen giva tillkänna,
om och i vilken mån nedsättning därav skall ske.

Kungl: Maj:ts proposition nr 4.

Beslut, varigenom ersättning bestämmes på förhand, bör senast inom ett
år från beslutets meddelande genom endera partens försorg insändas till vattenrättsdomaren
för antecknande i vattenboken; och vare, sedan sådant antecknande skett,
laga kraftvunnet beslut gällande jämväl mot framtida ägare och innehavare av
fastighet, som av beslutet beröres.

Hurusom till följd av ändrade förhållanden avgift, som bestämts att utgå
årligen, kan varda till beloppet ändrad eller ock bestämd att upphöra, därom skils
i 6 kap. 23 § vattenlagen.

3 KAP.

Om avgörande av vissa frågor rörande allmän flottleds upplåtande och begagnande.

14 §.

Sedan i underställningsmål rörande företag enligt 6 kap. vattenlagen vattendomstolen
meddelat beslut om allmän flottleds inrättande eller om vidtagande av
åtgärder för redan befintlig allmän flottleds utvidgande eller förbättrande, äge envar,
som vill yttra sig över synemännens förslag till bestämmelser rörande de i 10 kap. 19 §
vattenlagen omförmälta frågor, att inom trettio dagar från det vattendomstolens beslut
meddelades till Kungl. Maj:ts befallningshavande ingiva eller i betalt brev med posten
insända sina erinringar i saken. Erfordras före ärendets avgörande ytterligare
utredning, äge Kungl. Maj:ts befallningshavande härför anlita biträde av förrättningsmannen
eller annan . sakkunnig person; prövas nödigt att vidare höra sakägarna,
lämne Kungl. Maj:ts befallningshavande dem tillfälle att yttra sig
vid sammanträde inför Kungl. Maj:ts befallningshavande eller, där fråga är om mindre
flottled och det i övrigt finnes lämpligt, inför någon av länsstyrelsens tjänstemän.
Kungörelse om sådant sammanträde skall minst tre veckor före sammanträdet
dels avsändas till pastorsämbetet för uppläsande i kyrkan för den eller de församlingar,
där flottleden framgår, dels tillställas den eller de personer, som jämlikt
10 kap. 26 § vattenlagen utsetts att mottaga handlingarna i målet, ävensom senast
tio dagar förut införas i en eller flera tidningar inom orten. Anläggaren av
flottleden varde till sammanträdet särskilt kallad.

Så snart ske kan företage Kungl. Maj:ts befallningshavande härefter omförmälta
frågor till avgörande i enlighet med föreskrifterna i 29 och 30 §§.

15 §.

Väckes hos Kungl. Maj:ts befallningshavande beträffande befintlig flottled
fråga om nya eller ändrade bestämmelser i de hänseenden, som i 29 och
30 §§ sägs, galle angående sådant ärendes handläggning i tillämpliga delar vad
i 14 § stadgats, dock att sammanträde med sakägarna alltid skall hållas, där ej
frågan endast rörer fastställande eller jämkning av amorteringsplan samt flottningsföreningen
och förlagsgivaren annorledes blivit i saken hörda.

Av äldre beslut vare Kungl. Maj:ts befallningshavande ej förhindrad att
meddela ny eller ändrad bestämmelse i ämne, varom nyss förmälts; dock att fast -

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

ställd amorteringsplan ej må näbbas i vidare mån än som överensstämmer med
stadgandena i 31 §.

16 §.

Sedan de för allmän flottleds inrättande föreskrivna arbeten blivit besiktigade
och godkända, varde flottleden av Kungl. Maj:ts befallningshavande genom
särskilt beslut upplåten till allmänt begagnande, dock må dylikt upplåtande ej
ske, innan Kungl. Maj:ts befallningshavande meddelat beslut i de frågor, som i
14 § omförmälas, samt fastställt reglemente för flottningsförening.

Ej må flottning idkas i allmän flottled, förrän den blivit till allmänt begagnande
upplåten; dock att rätt till interimsflottning, efter ty nedan sägs, må
kunna av Kungl. Maj:ts befallningshavande i vissa fäll dessförinnan medgivas.

17 §.

Har enligt laga kraft vunnet beslut förordnats om allmän flottleds inrättande
och kan, ändå att i beslutet föreskrivna åtgärder icke vidtagits, flottning
ske utan väsentligt men för strand-, bro-, fiske- och vattenverksägare eller andra
samt utan betydligare hinder för föreskrivna flottledsarbetens utförande, må i avbidan
på flottledens upplåtande till allmänt begagnande tillstånd till interimsflottning
kunna efter särskild ansökan medgivas den, som förut enskilt flottat därstädes,
så ock annan, som visas genom uppehåll med flottningen komma att lida
avsevärd förlust.

Ansökan om interimsflottning ingives till Kungl. Maj:ts befallningshavande;
och åligger det Kungl. Maj:ts befallningshavande att däröver infordra yttrande
från vattenrättsdomaren, den enligt 10 kap. 2 § vattenlagen förordnade förrättningsmannen
och anläggaren av flottleden ävensom att, där ärendet ej är av brådskande
beskaffenhet och det i övrigt finnes erforderligt, på lämpligt sätt bereda
strandägare och andra, vilkas rätt kan beröras av frågan, tillfälle att inom viss
kort tid yttra sig över ansökningen.

18 §.

Tillstånd till interimsflottning må av Kungl. Maj:ts befallningshavande
meddelas i den omfattning, som med hänsyn till föreliggande omständigheter
finnes lämplig, dock ej för längre tid än ett år i sänder; och föreskrive Kungl.
Maj:ts befallningshavande de villkor för flottningen, som för varje fäll må finnas
erforderliga, med iakttagande därav dels att de av vattendomstolen meddelade
allmänna bestämmelser för flottledens nyttjande till allmän flottning bliva i tilllämpliga
delar gällande med avseende å interimsflottningen dels ock att interimsflottande
förpliktas att för sitt flottgods erlägga flottledsavgifter till samma belopp,
som beräknas böra utgå, sedan flottleden upplåtits till allmänt begagnande.

Interimsflottande bör tillika erinras om honom åliggande skyldighet att
ersätta ej mindre strandägare och andra uppkommande flottningsskada än även
anläggaren av den allmänna flottleden all genom flottningen förorsakad kostnad
för underhåll av flottledsbyggnader, som må vara utförda; och skall vad i 8 samt
10—12 §§ stadgas med avseende å ersättning för flottningsskada i tillämpliga
delar gälla även beträffande ersättning av interimsflottande för flottledsbyggnaders
underhåll.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Där omständigheterna sådant påkalla, bör ock föreskrivas, att interimsfiottande,
innan flottningen vidtager, skall ställa fullgod säkerhet för avgifter och
skadestånd, som nu sagts.

Vid tillstånds meddelande varde tillsett, att bland flera sökande ingen erhåller
obehörig fördel framför annan.

19 §•

Beslut, varigenom tillstånd till interimsflottning meddelas, må, ändå att
ändring däri sökes, gå i verkställighet. Om beslutet varde på sökandens bekostnad
kungörelse genast införd i en eller flera tidningar i orten.

Utan hinder därav att beslutet vunnit laga kraft eller gått i verkställighet,
må Kungl. Majtts befallningshavande, när anledning därtill förekommer, efter
interimsflottandes hörande föreskriva nya villkor för flottningen eller erforderliga
inskränkningar däri eller ock återkalla det meddelade tillståndet.

20 §.

Vid meddelande av tillstånd till interimsflottning förordne Kungl. Makts
befallningshavande syssloman att med den befogenhet, som i 33 § 1 mom. andra stycket
tillerkännes flottningsstyrelse, av de flottande uttaga de i 18 § omförmälda flottledsavgifter
och att i övrigt tillse, att föreskrivna villkor iakttagas vid flottningen.

Till syssloman, som nu sagts, skall förordnas lämplig och vederhäftig person
eller ock flottningsstyrelse för annan uppströms eller nedströms belägen allmän
flottled; och njute sysslomannen arvode av de flottande med belopp, som bestämmes
av Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Flottledsavgifter, som av sysslomannen uppbäras, skola göras räntebärande
genom insättande å bankinrättning; och åligger det sysslomannen att, sedan flottleden
upplåtits till allmänt begagnande och flottningsförening bildats, till flottningsstyrelsen
redovisa vad han uppburit jämte upplupen ränta. Där till följd
av stadgandena i 6 kap. 14 § vattenlagen frågan om allmän flottled förfaller,
skall redovisning lämnas till Kungl. Maj:ts befallningshavande, som med medlen
förfar på sätt i 82 § första stycket stadgas; dock att ägare av enskilda flottledsbyggnader
äger av influtna avgifter bekomma vad å nämnda byggnader må belöpa,
så ock, där han ej är anläggare, vad han därutöver kan hava själv erlagt
i avgifter.

21 §•

Där beträffande vatten, varest allmän flottled icke finnes men flottning
ändock flere år bedrivits, sådant förhållande uppkommer, att rätten till flottning
icke vidare utan oskäliga kostnader står till buds, vare, sedan ansökan om allmän
flottleds inrättande i vattenområdet inkommit, den omständigheten att beslut därå
ej ännu av vattendomstolen meddelats, ej hinder för Kungl. Maj:ts befallningshavande
att medgiva sökanden till flottledsföretaget rätt till interimsflottning,
såframt flottningens avstannande finnes komma att för honom medföra synnerligen
betydande förluster; och skall å sådant ärende stadgandena i 17—20 §§ äga motsvarande
tillämpning. Ej må dock i fall, som nu nämnts, interimsflottning be Biliang

till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 4 Käft. (Nr 4.) 8

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

viljas, med mindre sökanden ställer fullgod säkerhet dels för avgifter och skadestånd,
som i 18 § omförmälas, dels ock med visst belopp, motsvarande virkets
värde, för att flottledsarbetet, därest sökanden antages till anläggare, behörigen
utföres.

22 §.

Har i beslut om allmän flottleds inrättande eller sedermera föreskrivits,
att flottning i flottleden skall till viss tid av året inskränkas, äge Kungl. Maj:ts
befallningshavande, där för visst fall under pågående flottning yppas behov av
tidens utsträckande, på ansökan lämna tillstånd därtill antingen beträffande flottleden
i dess helhet eller med avseende å viss del därav.

Skola enligt vattendomstolens beslut arbeten av större omfattning utföras
för allmän flottleds utvidgande eller förbättrande och finnes nödigt, att flottningen
härunder begränsas eller helt inställes, äger Kungl. Maj:ts befallningshavande på
framställning meddela erforderliga bestämmelser angående flottningens bedrivande
under tiden till dess arbetena blivit fullbordade och godkända.

4 KÅP.

Om flottningsföreningar.

Om flottningsförenings uppgift och verksamhet.
23 §.

Flottningsförening har att i enlighet med denna lag ombesörja den allmänna
flottningen, handhava och vidmakthålla flottleden jämte dess tillhörigheter
samt uppbära och redovisa de för flottledens nyttjande stadgade flottledsavgifter.

E!j må flottningsförening utöva verksamhet, som är främmande för det
ändamål, föreningen sålunda har att fullfölja.

24 §.

Fottningsfö rening må ej förvärva fast egendom annorledes än för flottledens
räkning eller i andra fäll än:

1. där det tarvas för utförande av anläggning eller åtgärd för flottleden
eller för flottningens ändamålsenliga ordnande;

2. där förvärvande av visst område finnes önskvärt för nedbringande av
skadeersättning;

3. där fastighet skall användas för anordnande av nödiga kontors- eller
verkstadslokaler eller bostäder åt flottningschef, kontors-, flottnings- och annan
personal.

Prövningen, huruvida efter ty nu sagts förvärv av fast egendom må anses
tillåtet, ankomme på Kungl. Maj:ts befallningshavande i det eller de län, där
flottleden framgår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

25 §.

Allmän flottled tillhörig egendom må ej för gäld intecknas eller pantsättas;
dock att Kungl. Maj:ts befallningshavande äger, där sådant prövas ändamålsenligt,
för visst fäll medgiva flottningsförening att med inteckning för gäld
belasta fastighet, som i 24 § 3 omförmäles. Fast egendom må ej utan Kungl.
Maj:ts befallningsbavandes tillstånd avyttras; för flottningen behövliga byggnader
och anläggningar må ej avhändas flottleden.

Har flottningsförening för ändamål, som i 24 § sägs, förvärvat större fastighetsområde
än behovet kräver eller finnes eljest fast egendom icke vara för flottleden
eller flottningen behövlig, åligger det föreningen att, så snart det kan ske
utan förlust, avyttra vad lämpligen kan undvaras.

Behållningen av medel, som inflyta för flottleden tillhörig egendom, må ej
förbrukas till gäldande av årets löpande utgifter utan skola användas såsom kapitaltillskott
till fond, varom i 32 § förmäles, eller eljest till framtida båtnad för
flottleden.

26 §.

Har flottningsförening något år att vidkännas kostnad, som efter ty i 30 §
stadgas må fördelas å flera år att av de flottande gäldas enligt viss amorteringsplan,
må föreningen, där ej kostnaden förskjutes av årets flottande, med förlagsgivare
träffa avtal om kostnadens förskjutande medelst förlagslån med rätt för
förlagsgivaren att uppbära de för kostnadens återgäldande stadgade amorteringsavgifter.

Till belopp och under villkor, som bestämts i reglementet eller av flottningsstämma,
äge flottningsstyrelsen för föreningens löpande behov upptaga tillfälligt
lån. För gäldande av sådant lån svare allenast de, som flotta det år, för
vars utgifters täckande skulden göres.

27 §.

Med de inskränkningar och under de villkor, som kunna vara bestämda i
reglementet, må med bindande verkan jämväl för kommande års flottande beslut
fattas eller avtal träffas om flottningschefs, tjänstemäns och arbetares anställande
för flera år, om deras avlöningsförmåner samt om pensioner, olycksfalls- och sjukdomsunderstöd
och dylikt åt dem eller deras anhöriga. Vill någon vinna visshet,
att beslut eller avtal, som nu sagts, icke må kunna klandras avoskäl, som i 62 §
sägs, söke Kungl. Maj:ts befallningshavandes stadfästelse därå. Å sålunda stadfäst
beslut eller avtal äge stadgandet i 62 § ej tillämpning.

Flottningsförening äge ock ingå avtal, gällande för flere år, med strandägare
och andra rörande ersättning för flottningsskada, om strandarrenden, om
flottningsarbetets utförande på ackord och annat dylikt.

Om flottningsförenings utgifter och deras fördelande på de flottande.

28 §.

I flottningsförenings räkenskaper skola föreningens utgifter sammanföras
under nedannämnda huvudgrupper:

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

1. Flottledsutgifter, omfattande kostnader, som skola återgäldas till anläggare
eller annan, vilken njuter anläggares rätt, eller eljest utgives för flottledens
utvidgande eller förbättrande, så ock kostnader för förvärvande av fast egendom,
allt i den mån ej kostnaderna göras eller egendomen förvärvas för tillgodoseende
av ändamål, som under 4, 5 eller 6 omförmäles;

2. Underhållsutgifter, omfattande kostnader för vidmakthållande av flottleden
och av densamma tillhörig egendom, i den mån kostnaderna ej skola hänföras
till de under 4, 5 eller 6 omförmälda utgifter;

3. Utflottningsutgifter, omfattande all arbets- och annan kostnad för virkets
framskaffande i flottleden, strandarrenden, bom- och dammavgifter, ersättning
för flottningsskada, som icke skall hänföras till 4, samt andra utgifter för liknande»
ändamål;

4. Sorteringsutgifter, omfattande kostnader för skiljeanordningars inrättande
och vidmakthållande, för virkets insamlande och urskiljande vid skiljeställe,
för anskaffande och vidmakthållande av redskap och materiel för skiljningen,
så ock för ersättande av skada genom anläggning för skiljningen eller i
följd av skilj ningsarbetet;

5. Inventarieutgifter, omfattande kostnader för anskaffande och vidmakthållande
av redskap och materiel för utflottningen;

6. Förvaltningsutgifter, omfattande kostnader för kontorshållning, bokföring,
styrelse- och revisorsarvoden, flottningschefs och kontorspersonals avlöning samt
för pensioner, olycksfalls- och sjukdomsunderstöd och övriga allmänna omkostnader;

7. Separatutgifter, omfattande kostnader av icke gemensam art, såsom
för utvältning av flottgodset, separatflottning, avskilt virkes buntning, flottläggning
eller transporterande, inbärgande nedanför skiljeställe av vinddrivet eller
spillt virke och dylikt.

Har till rättvis fördelning av flottleds- och underhållsutgifter flottleden indelats
i flottledsdistrikt, skola över sagda utgifter räkenskaper föras särskilt för varje
distrikt. Lag samma vare om utflottningsutgifter, där flottleden blivit indelad i
utflottningsdistrikt. Finnes flottledsan läggning å visst distrikt bliva till gagn
för flottningen även å andra flottledsdistrikt, äge vattendomstolen eller, där anläggningen
utförts utan vattendomstolens tillstånd, flottningsstämma besluta, att
anläggningskostnaden skall i mån av båtnaden fördelas på samtliga dessa distrikt.

29 §.

För de flottandes inbördes delaktighet i olika slag av utgifter skall i den
ordning, som i 14 och 15 §§ sägs, Kungl. Maj:ts befallningshavande fastställa allmänna
grunder, varefter skilda slag av flottgods böra vid kostnaders fördelning
jämföras med varandra; och skall därvid iakttagas:

att kostnader, hänförliga till visst flottleds- eller utflottningsdistrikt, fördelas
allenast å flottgods, som å sådant distrikt fram flottats;

att grunderna för delaktighet i flottleds- och underhållsutgifter bestämmas
med hänsyn till vad som finnes skäligt och lämpligt för främjande av en god
skogshushållning;

att övriga utgifter varda fördelade efter den större eller mindre svårighet,
de särskilda flottgodsslagen orsaka vid flottningen eller sorteringen; dock att jämkning
i tillämpningen av denna fördelningsgrund beträffande smärre virkesdimen -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 4.

sioner eller beträffande virke, som flottas lång väg, må äga rnm, om sådant kan
ske utan påvisbar ökning av kostnaden för annat virke;

samt att i sorteringsutgifter deltaga beträffande varje skiljeställe allenast
de flottande, vilkas flottgods där avskiljes; dock att, där uppenbart är, att till
följd av det utsorterade virkets avskiljande ur flottleden orsakas minskning i sorteringskostnaden
för flottgods, som vidare framflottas, Kungl. Maj:ts befallningsbavande
äger efter tagen hänsyn jämväl till de av virkets uppehållande vid
sådant skiljeställe orsakade olägenheter bestämma, att även ägare av sådant flottgods
skall i mån av båtnad, som nu sagts, deltaga i gäldandet av sorteringskostnaden
vid skiljeställe, där virket icke avskiljes; där på grund av lokala förhållanden
skiljningen å viss plats verkställes vid skilda sorteringsverk, som stå i beroende
av varandra, må dessa i nu nämnt avseende anses som ett skiljeställe.

Separatutgifter fördelas på allenast de flottande, vilkas flottgods föranlett
kostnaderna i fråga; separatflottande vare fri från deltagande i arbetskostnaden
för den gemensamma flottningen. Där all flottning bedrives separat, må kostnaden
för virkets framskaffande fördelas å samtliga flottande.

30 §.

Där kostnader, som hänföras till flottledsutgifter, finnas vara så betydande,
att, om de lades å allenast ett års flottning, denna skulle därigenom oskäligt betungas,
förordne Kungl. Maj:ts befallningshavande i den ordning, som i 14 och
15 §§ sägs, att sådana kostnader skola gäldas genom amortering under flera, högst
tjugu, år medelst vissa avgifter å flottgodset (flottledsavgifter), så avvägda, att
beloppet jämte ränta å vad oguldet innestår skäligen kan antagas bliva därmed
under den beräknade tiden till fullo guldet; och varde räntan därvid så bestämd,
att den motsvarar den räntefot, mot vilken beloppet skäligen må antagas kunna
upplånas, med tillägg, där så finnes nödigt, av en riskpremie intill två procent.

Vad nu stadgats beträffande flottledsutgifter galle ock med avseende å
kostnader, hänförliga till underhålls-, sorterings-, inventarie- eller förvaltningsutgifter,
av sådan beskaffenhet, att jämväl kommande års flottande därav hämta
väsentlig fördel.

Under ovan stadgad förutsättning äge ock flottningsförening utan inhämtande
av Kungl. Maj:ts befallningshavandes besked besluta amortering under högst
tre flottningsår av kostnader, som ovan sagts.

Fastställda avgifter må ej uppbäras för längre tid än till dess det belopp,
varom fråga är, jämte ränta blivit till fullo guldet.

31 §.

Visar sig, sedan plan för amortering blivit av Kungl. Maj:ts befallningshavande
fastställd, att ändring av de bestämda avgifterna eller annan jämkning
i villkoren erfordras, må, såvitt törlagsgivares rätt ej därigenom försämras,
Kungl. Maj:ts befallningshavande på ansökan efter dennes hörande förordna om
sådan jämkning.

Har vid den beräknade betalningstidens utgång kostnaden ännu icke blivit
till fullo gulden, må Kungl. Maj:ts befallningshavande på ansökan bevilja utsträckt

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

tid för dess gäldande; dock må härvid beträffande anläggning, som med amorteringen
avses, i intet fall till amortering upptagas större belopp av den ursprungliga
kostnaden än som motsvarar dåvarande värdet av anläggningen. För utrönande
av detta värde må Kung!. Maj:ts befallningshavande förordna om nödig
utredning.

32 §.

På ansökan av flottningsförening eller med dess begivande äge Kungl.
Maj:ts befallningshavande för en tid varje gång av högst tio år förordna, att till
utjämnande av underhållsutgifterna viss årsavgift skall distriktsvis utgå för varje
flottgodsenhet. I den mån avgifterna för ett är icke åtgå till gäldande av samma
års underhållsutgifter, skola de ingå till en fond, benämnd underhållsfond.

I enahanda ordning må ock kunna förordnas om upptagande av bestämda
årsavgifter för bildande av understödsfonder till utjämnande av olika års utgifter
för pensioner, olycksfalls- och sjukdomsunderstöd och dylikt åt fiottningschef,
tjänstemän och arbetare eller deras anhöriga.

För förvaltningen av fond, som nu sagts, skall Kungl. Maj:ts befällningshavande
fastställa reglementariska bestämmelser, utmärkande förutom annat, under
vilka förhållanden och till vilket belopp fondens medel må tagas i anspråk till
gäldande av kostnader av angivet slag.

Fonds medel skola hållas avskilda från övriga av föreningen omhänderhavda
tillgångar och må icke användas eller tagas i mät för annat ändamål än
sådant, för vars tillgodoseende fonden bildats.

33 §.

1 mom. Till bestridande av föreningens utgifter är envar, som deltager i
den allmänna flottningen, pliktig att årligen å tider, som angivas i reglementet,
tillskjuta nödigt förlag, samt, om förlaget ej förslår till täckande av de utgifter,
som skola läggas å årets flottning, fylla bristen.

Längd för uttaxering av dylikt förlag skall av flottningsstyrelsen årligen
uppgöras med ledning av de enligt 66 § avgivna uppgifter. Försummar flottande
att erlägga infordrat tillskott, äger styrelsen till säkerhet därför hålla hans flottgods
kvar och efter tillsägelse till den flottande låta å offentlig auktion sälja så
mycket därav, att beloppet täckes.

Förlag må ej användas eller tagas i mät för annat ändamål än täckande
av föreningens utgifter för det år, för vilket förlaget lämnats; uppstår överskott,
skall det återbäras.

2 mom. Har i mål, som angår något föregående års flottande, betalningsskyldighet
blivit föreningen ålagd, vare styrelsen pliktig att utan dröjsmål uttaxera
beloppet å sagda flottande enligt grunderna för deras delaktighet i det
årets utgifter. Över uttaxeringen skall längd upprättas med angivande av vad
å varje flottande belöper samt tiden för inbetalningen, och vare längden framlagd
till granskning vid särskilt sammanträde med de flottande, som uttaxeringen avser.

Förmenar flottande, att den i längden verkställda fördelningen ej är med
lag överensstämmande, äge han genom stämning å styrelsen inom trettio dagar
efter sammanträdet påfordra rättelse i den gjorda debiteringen. Talan, som nu

Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 63

nämnts, skall anhängiggöras vid allmän underrätt i den ort, där styrelsen har
sitt säte.

Ändå att dylik klandertalan väckes, vare flottande pliktig att å föreskriven
tid inbetala å honom belöpande bidrag vid äventyr att, där ej rätten annorlunda
förordnar, beloppet må hos honom utsökas i enahanda ordning, som om betalningsskyldighet
vore honom genom laga kraftägande dom ålagd. Finnes flottande
sakna tillgångar till utsökta beloppets gäldande, varde vad som brister
uttaget hos övriga medflottande i enlighet med grunderna för deras delaktighet.

Om reglemente.)

34 §.

För flottningsförening skall finnas reglemente, som Kungl. Maj:ts befallningshavande
efter prövning av därtill avgivet förslag fastställer.

Flottningsförenings reglemente skall angiva:

1. föreningens benämning;

2. den eller de allmänna flottleder, som med föreningens verksamhet avses;

3. den ort inom riket, invid eller i närheten av flottleden, där flott ningsstyrelsen

skall hava sitt säte;

4. huru styrelsen skall, såvitt på föreningens val ankommer, samman sättas

;

5. antalet revisorer, som av föreningen skola utses;

6. tiden för räkenskapsavslutning;

7. huru ofta ordinarie flottningsstämma skall hållas;

8. det sätt, varpå kallelse till stämma skall ske och andra meddelanden
bringas till de flottandes kännedom, ävensom den tid före stämma, då föreskrivna
kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

9. huruvida och i vad mån begränsning av flottandes rösträtt skall

äga rum;

10. inom vilken tid föreningen, efter ty i 10 § stadgas, varje år skall utse
skiljeman och ersättare för honom så ock inom vilken tid på förhand utsedda
skiljemäns och ersättares ävensom i 44 § omförmälda ombuds namn och adresser
skola anmälas hos Kungl. Maj:ts befallningshavande;

11. tiden för flottningsförlagets inbetalande;

12. närmare föreskrifter om vad den, som ärnar deltaga i allmän flottning,
har att iakttaga jämlikt 66 §;

13. vad husbehovsflottande har att ställa sig till efterrättelse i avseende
å såväl anmälan om tillämnad flottning som iaktagande av nödiga försiktighetsmått

14. den tid, efter vars förlopp rätten till timmermärke, som lämnats utan
användning, skall vara förlorad.

Ej. må i reglemente intagas bestämmelse, som finnes stridande mot denna
eller annan lags föreskrifter.

35 §.

Om uppgörande av förslag till reglemente föranstalte de, som ärna begagna
flottleden; och läte Kungl. Maj ds befallningshavande däröver höra skogsägare

Kungl. May.ts proposition nr 4.

och andra, som av frågan äro intresserade, å sammanträde, som Kungl. Maj:ts
befallningshavande på lämpligt sätt utlyser och låter hålla.

Utan hinder av besvär mot beslut, varigenom reglemente första gången
fastställes för flottningsföréning, må reglementet tillämpas, intill dess i anledning
av besvären annorlunda må förordnas.

36 §.

Av flottningsföréning beslutad ändring i reglementet vare ej gällande,
med mindre den varder av Kungl. Maj:ts befallningshavande fastställd.

Över inkommet ändringsförslag läte Kungl. Maj:ts befallningshavande,
innan fastställelse meddelas, höra skogsägare och andra vederbörande i den ordning,
som i 35 § första stycket stadgas; och skall, där ändringsförslag framställts
av annan än flottningsföreningen, denna tillika lämnas tillfälle att å flottningsstämma
yttra sig däröver.

37 §.

Fastställt reglemente så ock underrättelse om däri meddelad ändring skall
av Kungl. Majds befallningshavande skyndsamt överlämnas till vattendomstolen.

Reglemente skall genom föreningens försorg mångfaldigas i tryck och vid
begäran hållas skogsägare och flottande tillhanda.

Om flottning sstyr élse och flottning schef.

38 §.

För flottningsföréning skall finnas en styrelse (flottningsstyrelse).

Styrelsen äge i enlighet med vad i denna lag är stadgat förvalta föreningens
angelägenheter.

39 §.

Styrelsen väljes å flottningsstämma, dock att en ledamot därav skall efter
ty i 40 § stadgas utses på annat sätt.

Till styrelseledamot må utses annan person än flottande.

Ledamot av styrelsen skall vara här i riket bosatt svensk medborgare, där
ej för särskilt fall Konungen medgiver undantag.

Styrelseledamot må, ändå att den tid, för vilken han blivit utsedd, ej gått
till ända, skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

Avgår av föreningen vald styrelseledamot, innan den tid, för vilken han
blivit vald. gått till ända, och finnes ej ersättare, åligger det övriga styrelseledamöter,
såframt styrelsen ej är beslutför med kvarstående ledamöter eller enligt
reglementet fulltalig styrelse alltid skall förefinnas, att ofördröjligen föranstalta
om val av ny ledamot.

40 §.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där styrelsen har sitt säte,
skall för viss tid utse lämplig person att utöver det i föreningens reglemente

Kung1. Maj:ts proposition nr 4.

angivna antal styrelseledamöter vara ledamot av styrelsen med samma befogenhet
som dessa att deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter och med
samma ansvar för styrelsens åtgärder. Till sådan styrelseledamot skall utses
någon med skogs- och flottningsförhållandena i orten förtrogen person, som ej
själv deltager i flottningen eller är anställd i flottandes enskilda tjänst; och
njute denne av föreningen arvode, vars belopp bestämmes av Kungl. Maj:ts befallningshavande.

41 §.

När styrelseledamot utsetts å flottningsstämma, skall anmälan därom göras
hos Kungl. Maj:ts befallningsbavande i det eller de län, där flottleden framgår,
för kungörande av den valdes namn och adress i Jänskungörelserna samt i en eller
flera tidningar inom orten. Vid anmälan skall fogas bestyrkt avskrift av protokoll
eller annan handling, som bestyrker valet.

Angående styrelseledamot, som jämlikt stadgandet i 40 § blivit av Kungl.
Maj:ts befallningshavande utsedd, skall ock kungörelse på sätt nu sagts utfärdas.

Saknar fiottningsförening anmäld, behörig styrelse, äge Kungl. Maj:ts befallningshavande
i det län, där styrelsen skall hava sitt säte, på yrkande av rättsägare
förordna syssloman att med samma befogenhet, som tillkommer flottningsstyrelse,
företräda föreningen eller flottleden i det ärende, varom fråga kan vara.

42 §.

Styrelsen äge att själv eller genom ombud ej mindre i förhållande till
tredje man handla å föreningens vägnar än även inför domstol och andra myndigheter
företräda föreningen; dock att där mot föreningen föres talan, som rör
något föregående års flottande, dessa äro berättigade att själva eller genom ombud,
utsett å flottningsstämma med samma års flottande, bevaka sin talan i målet.

1 brottmål, som angår flottgodset, äge styrelsen föra målsägandetalan för
sådan flottande, som ej själv för talan i målet.

Inskränkning i den befogenhet, som sålunda tillkommer styrelsen, vare, i den
mån ej annat följer av vad i denna lag eller reglementet stadgas, utan verkan
mot tredje man, med mindre han ägt eller bort äga kännedom om inskränkningen.

43 §.

Den allmänna flottningen jämte virkets avskiljande ur flottleden till de
särskilda flottande ävensom flottledens skötsel åligger styrelsen och under dess
inseende en av flottningsstämman utsedd flottningschef; dem åligger tillse att det
allmännas intresse av flottledens vidmakthållande behörigen tillgodoses, att flottningen
ombesörjes på ändamålsenligaste sätt och att icke oberättigad förmån
beredes någon flottande framför annan; ställe sig ock till efterrättelse i reglementet
givna föreskrifter så ock de föreskrifter, som av flottningsstämma eller,
såvitt rör flottningschef, av styrelsen meddelas, där de ej äro stridande mot lag
eller författning eller mot föreningens reglemente.

44 §.

Styrelsen åligger att för varje tingslag, där flottleden framgår, utse minst
ett, inom orten bosatt ombud, till vilket strandägare och andra äga hänvända sig

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 4 käft. (Nr 4.) 9

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

med anmälningar enligt 9 § samt andra framställningar rörande flottleden och
flottningen däri. Ombuds namn och adress skola årligen inom tid, som bestämmes
i reglementet, anmälas hos Kungl. Majds befallningshavande för kungörande i
länskungörelserna samt i en eller flera tidningar inom orten.

45 §.

Där ej annorlunda är bestämt i reglementet, vare styrelsen beslutför, då
mer än halva antalet ledamöter är närvarande, och galle såsom styrelsens beslut
den mening, om vilken de flesta röstande förena sig, men vid lika röstetal den
mening, som biträdes av ordföranden vid sammanträdet. Till styrelsesammanträde
skola dock, såvitt ske kan, samtliga ledamöter kallas. Elottningschefen varde
alltid ballad till sammanträde samt äge där deltaga uti överläggningen och till
protokollet få sin mening antecknad.

Ledamot av styrelsen eller flottningschef äge ej deltaga i behandling av
fråga rörande avtal mellan honom och föreningen. Ej heller må han deltaga i
behandling av fråga om avtal mellan föreningen och tredje man, där han i frågan
äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot föreningens. Yad
sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller annan
talan mot styrelseledamoten, flottningschefen eller tredje man.

46 §.

Angående befogenhet för styrelseledamot att för föreningen mottaga stämning
är stadgat i rättegångsbalken; och skall vad i sådant avseende gäller äga
tilllämpning jämväl, då annat meddelande skall delgivas föreningen.

Vill styrelsen kära till föreningen, kalle styrelsen de flottande till flottningsstämma
för val av ombud att i den tvist föra föreningens talan. Stämning
skall anses delgiven, dä den blivit föredragen å stämman.

47 §.

över styrelsens förvaltning och föreningens verksamhet skall styrelsen med
iakttagande av föreskrifterna i 28 § låta föra ordentliga räkenskaper, som för
varje räkenskapsår avslutas och vari föreningens utgifter fördelas mellan de
flottande enligt de av Kungl. Majds befallningshavande fastställda grunder.

Minst en månad eller den kortare tid, som må vara bestämd i reglementet,
före den flottningsstämma, där revisorernas berättelse skall framläggas, avlämne
styrelsen till revisorerna en av styrelsens ledamöter underskriven förvaltningsberättelse.

Inom tid, som nyss sagts, skall ock styrelsen tillställa en var flottande
bestyrkt räkenskapsutdrag, utvisande dennes mellanhavande med föreningen vid
räkenskapsårets slut.

48 §.

Styrelseledamöter, som genom att överträda denna lag eller föreningens
reglemente eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda flottleden för -

Kun yl. Mcij:ts proposition nr 4.

lust eller flottningsföreningen skada, svare därför eu för alla och alla för en;
svare ock på sätt nu nämnts för den skada, som genom överträdelse av denna
lag eller föreningens reglemente tillskyndas tredje man.

49 §.

Yad i denna lag finnes stadgat om styrelseledamot äge motsvarande tilllämpning
å ersättare för sådan ledamot.

klar ersättare utövat styrelseledamots befogenhet, vare den omständighet,
att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats, utan verkan mot envar,
som ej visas hava ägt kännedom därom.

Om revision.

50 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas av två
eller flera revisorer, av vilka en utses av Kung]. Maj:ts befallningshavande i det
län, där styrelsen har sitt säte, och den eller de övriga å den flottningsstämma,
där styrelsen väljes.

Till revisor må ej utses den, som är i föreningens eller styrelseledamots

tjänst.

Revisor må, ändå att den tid, för vilken han blivit utsedd, ej gått till
ända, skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

Avgår av föreningen vald revisor, innan den tid, för vilken han blivit
vald, gått till ända, och linnes ej ersättare, åligger det styrelsen att ofördröjligen
föranstalta om val av ny revisor. Avgår revisor, som av Kungl. Maj:ts befallningshavande
utsetts, skall anmälan därom genast göras hos nämnda myndighet.

Av Kungl. Maj:ts befallningshavande utsedd revisor njute ersättning av
föreningen med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj:ts befallningshavande.

51 §•

Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera alla de

Senningmedel och övriga tillgångar, som styrelsen för flottledens eller de flottanes
räkning omhänderhar, samt granska föreningens alla böcker, räkenskaper och
andra handlingar; och må av revisor begärd upplysning angående förvaltningen
ej av styrelsen eller flottningschefen förvägras.

Vid fullgörandet av sitt uppdrag hava revisorerna att ställa sig till efterrättelse
de särskilda föreskrifter, som av föreningen meddelas och ej avse inskränkning
i "deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida mot lag eller författning
eller mot föreningens reglemente.

Revisorerna skola över granskningen avgiva en av dem underskriven berättelse,
som, efter det styrelsen lämnats tillfälle taga del av densamma, framlägges
å flottningsstämma jämte styrelsens förvaltningsberättelse.

Angående revisorers befogenhet att påfordra sammankallande av extra
flottningsstämma stadgas i 58 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

52 §.

Hava revisorer i sin berättelse eller annan handling, som framlägges å flottningsstämma,
mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen underlåtit
att gorå anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av dem granskats,
eller vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant
komma sig till last, föreningen ansvariga för all därav uppkommande skada, en
för alla och alla för en.

Om flottningsstämma.

53 §.

Flottandes rätt att deltaga i handhavandet av flottningsförenings angelägenheter
utövas å flottningsstämma. Där äge envar, som anmält virke till flottning
under eget inregistrerat märke, rösträtt i enlighet med vad i 55 § sägs.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan deltaga
i behandling av fråga rörande avtal mellan honom och föreningen. Ej heller
må han deltaga i behandling av fråga om avtal mellan föreningen och tredje
man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot
föreningens. Yad sålunda stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande rättegång
eller annan talan mot honom eller tredje man. Styrelseledamot må ej deltaga
i beslut om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för vilken han är ansvarig,
eller i val av revisor.

54 §.

Där ej annat finnes stadgat i reglementet, välje flottningsstämma själv
ordförande att leda förhandlingarna, och tillkommer därvid varje röstande en röst.

Å stämman skall upprättas och till godkännande framläggas en förteckning
över närvarande flottande och ombud för flottande med uppgift å den rösträtt,
som tillkommer en var av dem. Sedan denna förteckning, som skall tjäna
till röstlängd vid stämman, godkänts, lände densamma till efterrättelse å stämman,
dock att, där stämman uppskjutes till senare dag än nästföljande söckendag,
ny förteckning skall upprättas å den fortsatta stämman.

Vid ordinarie stämma, som i 57 § omförmäles, skola upprättas två särskilda
röstlängder, en för det gångna flottningsåret och en för det nya.

Över beslut, som å stämman fattas, skall genom styrelsens försorg föras
protokoll, som underskrives av ordföranden och minst en å stämman närvarande
röstägande. Senast fyra veckor efter stämman skall protokollet vara tillgängligt
för de flottande.

55 §.

Jämte vad i övrigt i denna lag är stadgat om utövande av rösträtt och
fattande av beslut å flottningsstämma galle:

att flottande äger deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter
endast såvitt angår det år, varunder han deltager eller deltagit i flottningen;

att med de begränsningar, som må vara bestämda i reglementet, rösträtt
tillkommer varje flottande i förhållande till beloppet av det förlag, han enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

upprättad ^taxeringslängd tillskjutit eller har att tillskjuta till bestridande av
föreningens gemensamma utgifter;

att flottande som icke inbetalat förlag, förfallet till betalning tidigare än
fjorton dagar före stämman, är förlustig sin rösträtt, intill dess inbetalningen
fullgöres;

att frånvarande flottandes rösträtt må utövas genom ombud;

att såsom föreningens beslut gäller den mening, för vilken de flesta rösterna
avgivas;

att vid lika röstetal val avgöres genom lottning men i andra frågor den
mening gäller, som biträdes av de flesta röstande, eller, om jämväl antalet röstande
är lika, av stämmans ordförande.

56 §.

Flottningsstämma skall, såframt ej annat blivit i reglementet eller för
visst fall av flottningsstämma bestämt, sammanträda å den ort inom flottledsområdet,
som av styrelsen bestämmes.

Styrelsen har att, på sätt reglementet föreskriver, kalla de flottande till
flottningsstämma. Där enligt bestämmelse i reglementet för giltighet av beslut
erfordras, att det fattas å två på varandra följande stämmor, må kallelse till andra
stämman ej ske, innan den första hållits.

Under minst- åtta dagar närmast före flottningsstämma skall förteckning
över de ärenden, som därvid skola förekomma, genom styrelsens försorg hållas
tillgänglig för de flottande ävensom ofördröjligen översändas till flottande, som
med uppgivande av postadress anhåller därom.

Skall å stämman förekomma ärende, innefattande förslag till ändring av
reglementet, varde den föreslagna ändringen till sitt huvudsakliga innehåll angiven
i .förteckningen.

Ärende, som ej varit upptaget å förteckningen, må ej vid stämman företagas
till avgörande, där det ej enligt lag eller reglementet skall förekomma å
stämman eller omedelbart föranledes av ärende, som där skall avgöras. Utan
hinder av vad sålunda stadgats må dock å stämman kunna fattas beslut om utlysande
av extra stämma för behandling av visst ärende.

Flottande vare berättigad att få ärende hänskjutet till prövning å stämman,
såframt han hos styrelsen framställer yrkande därom senast en månad före
stämman.

57 §.

Innan flottningen varje år börjas, skall bållas ordinarie flottningsstämma,
»o vilken framläggas avgående styrelsens och revisorernas berättelser över föregående
räkenskapsårs räkenskaper och förvaltning samt företages till avgörande
av det gångna årets flottande frågan om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen
för den tid, revisionsberättelsen omfattar.

Härefter skola det nya årets flottande utse flottningsstyrelse jämte revisorer.

58 §.

Styrelsen, så ock syssloman, som i 41 § tredje stycket förmäles, äge, när
sådant finnes lämpligt, kalla årets flottande till extra flottningsstämma. Före -

70 Kungi. Maj:ts proposition nr 4.

kommer ärende, som endast rör visst förflutet års flottande, bör med dem hållas
särskild stämma.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med
angivande av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra flottmogsstämma
att hållas, så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske. Efterkommer
styrelsen ej inom en vecka sådan påfordran, äge revisorerna själva utlysa
flottningsstämma. Äro ej samtliga revisorer ense om stämmas utlysande, galle
den mening, varom de flesta förena sig, eller vid lika röstetal den mening,
som biträdes av den av Kungl. Maj:ts befallningshavande tillsatta revisorn.

Extra flottningsstämma skall ock av styrelsen utlysas, då det för uppgivet
ändamål skriftligen påfordras av flottande med ett sammanlagt röstetal, utgörande
minst en tiondedel av samtliga flottandes sammanlagda röstetal eller den mindre
del därav, som må vara bestämd i reglementet.

50 §•

Underlåter styrelsen att i föreskriven ordning kalla de flottande till ordinarie
flottningsstämma, eller har styrelsen ej senast två veckor efter påfordran,
varom i 58 § tredje stycket är sagt, utlyst flottningsstämma att hållas så snart
det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske, eller finnes ej behörigen
utsedd styrelse, bar Kungl. Maj:ts befallningshavande att på anmälan av flottande
ofördröjligen utlysa stämma.

Kungl. Maj:ts befallningshavande äge ock, när så finnes nödigt, anmoda
styrelsen att utlysa extra flottningsstämma. Efterkommer styrelsen ej inom en
vecka sådan anmodan, må Kungl. Maj:ts befallningshavande själv utlysa stämman.

Om rätt till talan i vissa fall rörande förvaltningen.

60 §.

Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid revisorernas berättelse
omfattar ej anställd inom ett hundra åttio dagar från det berättelsen framlades
å flottningsstämma, vare så ansett, som om ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad.

Utan hinder därav, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å förvaltningen,
som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig handling, kunna
mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen avsett även den handling.

Talan mot revisorer enligt 52 § må ej anställas, sedan två år förflutit från
det revisorernas berättelse framlades å flottningsstämma, utan så är, att talan
grundas därpå att brottslig handling blivit begången.

61 §•

Förmenar enskild flottande, att honom blivit påförda större kostnader än
med fastställda fördelningsgrunder överensstämmer, äge han genom stämning å
föreningen inom trettio dagar efter den flottningsstämma, då styrelsens berättelse
över räkenskapsårets räkenskaper framlades, påfordra rättelse i den gjorda debiteringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Menar styrelsen eller ledamot därav eller flottande, att beslut, som å flottningsstämma.
fattats, icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot lag
eller författning eller mot föreningens reglemente eller eljest fastställda föreskrifter,
äge därå tala genom stämning å föreningen inom trettio dagar från beslutets dag.
Försummas det, vare rätt till klandertalan mot beslutet förlorad.

Vill styrelsen anhängiggöra klandertalan, vare lag som i 46 § andra stycket
sägs; dock skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, om den där omförmälda
flottningsstämman blivit inom ovan i denna paragraf stadgad tid utlyst att hållas
så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske.

Har klandertalan anhängig]orts, äge domstolen, när skäl därtill förekommer,
att, innan slutligt utslag i målet meddelas, förordna, att klandrade beslutet
ej må verkställas.

Domstols utslag, varigenom föreningsbeslut upphävts eller ändrats, galle
jämväl för dem, som ej instämt klandertalan.

62 §.

. Menar flottande, att genom föreningens beslut om kostnaders uttaxering
flottningen oskäligt betungas eller att något för föreningen fattat beslut eller
träifat avtal om arvode åt styrelseledamot eller revisor eller om flottningschefs.
annan tjänstemans eller arbetares anställande eller om sålunda anställd persons
avlöningsförmåner eller om pension, olycksfalls- eller sjukdomsunderstöd eller dylikt
åt honom eller hans anhöriga är oförenligt med flottledens intresse eller länder
till uppenbart men för de flottande, äge att därutinnan söka rättelse hos Kund.
Maj:ts befallningshavande.

Förmenar flottande, att genom något under tidigare år fattat beslut eller
träffat avtal å flottningen under det år, han däri deltager, lagts kostnad, som ej
bör gäldas av det årets flottande eller som är uppenbart oskälig, äge likaledes söka
rättelse hos Kungl. Maj:ts befallningshavande, som, när skäl därtill finnes, äger
bestämma, att kostnaden skall helt eller delvis bestridas av de flottande under
det år, varunder beslutet fattats eller avtalet träffats.

Huruledes i visst fall beslut eller avtal kan på förhand vinna Kungl.
Maj:ts befallningshavandes stadfästelse, därom skils i 27 §.

Om laga domstol.

63 §.

Flottningsförening vare uti de mål, för vilka ej annorlunda genom denna
eller annan lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där föreningens
styrelse enligt reglementet har sitt säte.

Om förvaltningen av skilda flottledcr inom samma vattensystem.

64 §.

Finnas inom samma vattensystem flera flottleder under särskilda flottningsföreningars
förvaltning, skall i varje led flottningen såvitt möjligt ordnas på

Kungl. Majits proposition nr 4.

sådant sätt, som utan oskäligt betungande eller gynnande av flottningen i viss
led må vara ägnat att befrämja flottningen i vattensystemet i dess helhet; och
bör därvid vad flottningschef för nedströms belägen led med iakttagande av de
regler, som må vara fastställda av vattendomstolen, bestämmer beträffande vattenhushållningen
och flottgodsets framsläppande, såvitt ske kan, lända till efterrättelse
för uppströms belägen led.

Har flottande i uppströms belägen flottled försummat erlägga för utgifternas
täckande infordrat tillskott, vare på framställning av styrelsen för nämnda
led styrelsen för nedströms belägen led, dit den flottandes flottgods må hava vidare
framflottats, pliktig att, därest flottgodset kan där ur leden uttagas, kvarhålla
det för tillskottets uttagande i den ordning, som stadgas i 33 §.

65 §.

Kungl. Maj:ts befallningshavande äge på framställning av flottningsförening
förordna, att denna sammanslås med annan förening inom samma vattensystem,
där sådan sammanslagning finnes lämplig med hänsyn till flottningens ändamålsenliga
ordnande i vattensystemet i dess helhet samt byggnader och anstalter i de
skilda flottlederna finnas i tillfredsställande skick.

Om sammanslagning av flottningsföreningar underrätte Kungl. Maj:ts befallningshavande
vattendomstolen för anteckning i vattenboken.

5 KAP.

Ordningsföreskrifter för deltagande i allmän flottning.

66 §.

Envar, som vill deltaga i allmän flottning, åligger att före den i 57 § omnämnda
flottningsstämma hos flottningsstyrelsen anmäla myckenheten och beskaffenheten
av det flottgods, han ämnar under året införa i flottleden, samt därefter
avlämna flottgodset å eller invid flott vatten inom uppgivet distrikt av flottleden,
allt i överensstämmelse med de närmare föreskrifter reglementet därom innehåller.

Han vare ock pliktig att över det virke, han tillför flottleden, föra och vid
anfordran till styrelsen avlämna fullständiga virkesjournaler och tumningslistor,
utvisande för varje flottleds- och utflottningsdistrikt det tillförda virkets mängd
och dimensioner.

67 §.

Allt flottgods, som i allmän flottled framflottas, skall vara försett med tydliga
märken, vilka, innan de få användas, skola vara godkända av flottningsstyrelsen.

Över anmälda och godkända märken skall av styrelsen föras register,
och må i reglementet stadgas rätt för flottningsförening att vid märkes godkännande
upptaga viss lämplig avgift. Antalet märken, som av varje flottande må
användas, varde med iakttagande av vad i reglementet därom må stadgas bestämt
av flottningsstyrelsen.

Kungi. Maj:ts proposition nr 4.

Rätt till märke, som ej använts under viss i reglementet angiven tid, vare
förlorad; och må förty sådant märke av annan flottande upptagas och anmälas till
godkännande.

68 §.

A flottgods, som är omärkt eller försett med otydligt eller ej godkänt
märke eller icke blivit i stadgad ordning anmält till flottning, skola läggas dubbla
umgälder; och äge flottningsstyrelsen till säkerhet för dem kvarhålla flottgodset
och, där ägaren är känd, efter tillsägelse till honom å offentlig auktion sälja så
mycket därav att beloppet därigenom täckes. Är ägaren okänd, give Kungl. Maj:ts
befallningshavande i länskungörelserna och tidning inom orten föreläggande för
honom att inom nittio dagar anmäla sig hos Kungl. Maj:ts befallningshavande;
sker ej anmälan, må flottgodset säljas å offentlig auktion, och skall behållningen
av de vid försäljningen influtna medel tillföras någon föreningens fond, varom i
32 § förmäles, eller eljest användas till något flottledens gemensamma ändamål.

Ej må i andra fall, än i 73 och 74 §§ omförmälas, utan flottningsstyrelsens
begivande omärkt eller otydligt märkt flottgods upptagas ur allmän flottled.

69 §.

Virke, som tillföres allmän flottled å plats, varifrån dess utflottning beräknas
kunna medhinnas under första flottningsåret, må flottas obarkat, så framt
icke med avseende å beskaffenheten av vattendraget med stränder och fiske ävensom
övriga förhållanden, som kunna inverka på frågan, vattendomstolen finner
skäligt att för hela flottleden eller viss del därav förordna, att allt eller visst
slags virke skall, innan det utlägges i flottleden, hava undergått avbarkning.

Virke, vars utflottning beräknas icke kunna medhinnas under första flottningsåret,
skall, innan det utlägges i flottleden, hava medelst avbarkning så
fullständigt som möjligt befriats från bark, där ej med hänsyn till ovan sagda
förhållanden vattendomstolen funnit skäligt medgiva undantag från denna bestämmelse.

Ej må avbarkning verkställas å isen eller å stranden så nära vattnet, att
barken kan nedsköljas däri.

6 KAP.

Om tillsyn å allmänna flottleder och flottningsföreningar.

70 §.

Ä allmän flottleds skötsel och underhåll samt flottningsförenings verksamhet
utöve Kungl. Maj:ts befallningshavande tillsyn. Teknisk tillsyn å flottledsanläggningarnas
underhåll och nyttjande åligger under befallningshavandes
överinseende tillika tjänstemännen å väg- och vattenbyggnadsdistrikten, vilka hava
att verkställa inspektion å flottlederna i enlighet med de närmare föreskrifter, som
därom varda av Konungen meddelade.

Flottningsstyrelsen och flottningschefen äro skyldiga att vid tillsynens utövande
på anfordran lämna vederbörande alla erforderliga upplysningar.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 4 Käft. {Nr 4.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Om rätt att vid förefallande behov hos vattenrättsdomaren påkalla besiktning
å anläggning för allmän flottled så ock om handräckning skils i 13 kap.
vattenl agen.

71 §.

Har under någon tid flottning ej bedrivits i allmän flottled eller visst
flottledsdistrikt och varder till följd därav underhållet försummat, äge den, som
för anläggnings utförande må vara berättigad till ersättning, vidtaga åtgärder för
dess nödtorftiga underhäll; finnas medel tillgängliga i underhållsfond, som i 32 §
sägs, må Kungl. Maj:ts befallningshavande föranstalta, att nödiga underhållsarbeten
varda därmed vidtagna.

72 §.

Vidmakthållas ej de till farleds betryggande eller i övrigt till skydd emot
skada föreskrivna flottledsbyggnader, tillhålle Kungl. Maj:ts befallningshavande
flottningsstyrelsen att sådant fullgöra eller läte, om så erfordras, genast avhjälpa
bristen på föreningens bekostnad.

Uppstår genom försummelse i underhållet av skydd sbyggnader omedelbar
fara för vattenverk eller annan egendom, och bättras ej skyndsamt bristen, sedan
flottningsstyrelsen, fiottningschef eller ombud, som i 44 § sägs, eller ock den, som
inom distriktet förestår fiottningen, blivit tillsagd därom, vare ock den, som kan
lida men av försummelsen, berättigad att på föreningens bekostnad själv verkställa
arbetet, efter det bristen blivit av kronobetjänt i orten vid undersökning på stället
vitsordad.

73 §.

Har i allmän flottled virke sjunkit å ställe, där det kan vålla uppgrundning
eller annan olägenhet, äge Kungl. Maj:ts befallningshavande om dylikt virkes
bortskaffande enahanda vårdnad, som i 72 § första stycket sägs om underhåll av
där avsedd flottledsbyggnad; stånde ock strandägare eller annan, som kan lida
men av virkets kvarlämnande, fritt att, därest ej virket efter tillsägelse till flottningsstyrelse,
fiottningschef eller ombud, som i 44 § sägs, eller den, som inom
distriktet förestår fiottningen, skyndsamt bortföres, själv upptaga virket, sedan
behovet därav blivit vid undersökning på platsen vitsordat av två ojävige män.
Om upptagandet skall underrättelse genast Jämnas till flottningsstyrelsen; och
äge styrelsen avgöra, huruvida det upptagna virket skall av föreningen för ägarens
räkning omhändertagas mot ersättning för upptagningskostnaden eller ock
till upptagaren överlåtas.

Vad nu är sagt om sjunket virke galle ock om virke, som i sjunkande
tillstånd står upprätt i flottleden.

74 §.

Skulle vid allmän flottled i land flutet virke lämnas å ställe, där det kan
vålla skada, kvarliggande längre än med avseende å flottningens lämpliga anordning
och andra förhållanden kan anses behövligt, äge Kungl. Maj:ts befallningshavande
tillhålla flottningsstyrelsen att återföra virket till flottleden vid äventyr
att sådant eljest må på föreningens bekostnad verkställas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Beträffande virke, som i flottleden lagt sig i brötar eller magasinerats å
otillåten plats eller i strid mot meddelade bestämmelser, skall vad nu stadgats
äga motsvarande tillämpning.

75 §.

Yisar sig, att underhållet av allmän flottled försummas, att fastställda
amorteringsavgifter eller bestämda skadeersättningar ej behörigen gäldas eller att
flottningen ej ordentligt besörjes, eller förekommer eljest anmärkning mot flottningsförenings
verksamhet, och vinnes ej rättelse efter det flottningsstyrelsen
blivit i saken hörd, sammankalle Kungl. Maj:ts befailningshavande de flottande;
och ankomme då på Kungl. Maj:ts befallningshavandes prövning, under vilka
villkor flottning vidare må tillåtas i flottleden.

På framställning av Kungl. Maj:ts befailningshavande eller när eljest anledning
därtill förekommer må Konungen i fall, som nu sagts, förordna om flottledens
förvaltning och flottningens ombesörjande i annan ordning än i denna lag
stadgas.

'' 76 §.

För varje år å tid, som bestämts i reglementet eller föreskrives av Kungl.
Maj:ts befailningshavande, skall flottningsstyrelsen till Kungl. Majits befalluingshavande
insända:

förteckning över årets samtliga flottande jämte uppgift å dem tillkommande
rösträtt inom föreningen samt grunderna för deras deltagande i årets utgifter;

uppgift å den mängd flottgods, som inom varje flottledsdistrikt framflottats
under året;

bestyrkt räkenskapsutdrag, utvisande vad under året guldris och vad vid
årets slut återstår ogulaet av kostnad, som skall gäldas enligt fastställda eller
av föreningen antagna amorteringsplaner, ävensom befintliga fonders ställning;

styrkt avskrift av styrelsens och revisorernas berättelser samt av protokoll,
upptagande de å flottningsstämma i anledning av nämnda berättelser fattade beslut.

Finner Kungl. Maj:ts befailningshavande nödigt att infordra ytterligare
upplysningar eller att taga del av föreningens räkenskaper och övriga handlingar,
vare styrelsen och flottningschefen skyldiga tillhandagå härmed.

Handlingar, som nu nämnts, skola hos Kungl. Maj:ts befailningshavande
hållas för envar tillgängliga.

7 KAP.

Straffbestämmelser.

77 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

dock lägst tio kronor; och skall, där olovlig flottning ägt rum innan flottleden
upplåtits till allmänt begagnande, den skyldige tillika förpliktas utgiva flottledsavgifter,
varom i 18 § förmäles.

Underlåter någon att vid flottning ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
som till skydd för allmän farled, väg, bro eller färja blivit meddelade; eller

underlåter flottande vad honom åligger enligt 66 § andra stycket med avseende
å virkesjournaler och tumningslistor; eller

bryter någon mot det i 68 § andra stycket stadgade förbud att ur allmän
flottled upptaga omärkt eller otydligt märkt virke; eller

verkställer någon avbarkning i strid mot bestämmelsen i 69 § tredje
stycket;

straffes med böter från och med fem till och med femhundra kronor.

78 §.

Med böter från och med tjugufem till och med ett tusen kronor straffes:

1) ledamot av flottningsstyrelse eller flottningschef, där han mot bättre
vetande i handling, som framlägges å flottningsstämma eller ingives till Kungl.
Maj:ts befallningshavande, rörande flottledens eller flottningsföreningens angelägenheter
meddelar oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller flottningschef, där han uppsåtligen i strid med bestämmelserna
i 25, 32 eller 33 § använder någon flottledens eller de flottandes
tillhörighet för ett annat ändamål än det, för vilket samma tillhörighet må
användas;

3) revisor, där han i berättelse eller annan handling, som framlägges å
flottningsstämma, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift rörande flottledens
eller flottningsföreningens angelägenheter eller uppsåtligen underlåter att göra
anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av honom granskats.

79 §.

Asidosättes föreskrift, som i 37 § andra stycket, 41 § första stycket, 44 §,
47 § andra och tredje styckena, 51 § första stycket, 54 § sista stycket eller 76 §
första och andra styckena är meddelad, eller försummar styrelseledamot vare
sig att på sätt i 56 § tredje stycket stadgas hålla den där omförtnälda förteckningen
tillgänglig och översända den till flottande eller att, då flottande enligt
sjätte stycket i nämnda § påyrkat hänskjutande av visst ärende till prövning å
flottningsstämma, låta upptaga ärendet å förteckningen,

straffes den försumlige med böter från och med fem till och med femhundra
kronor.

Förseelse mot 47 § tredje stycket, 51 § första stycket, 54 § sista stycket
eller 56 § tredje stycket, så ock styrelseledamots försummelse att å den i 56 §
omförmälda förteckning upptaga ärende, vars hänskjutande till flottningsstämma
av flottande påyrkats enligt sjätte stycket i samma §, må åtalas allenast av
målsägande, och skall härvid såsom målsägande anses såväl flottningsföreningen
som varje flottande.

Åtal för förseelse, som i denna paragraf omförmäles, skall anhängiggöras
vid allmän underrätt i den ort, där flottningsstyrelsen har sitt säte.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

SO §.

Ej må straff, som ovan är stadgat, tillämpas, där förseelsen enligt allmänna
strafflagen bör beläggas med strängare straff.

81 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan, dock att av böter,
som ådömas enligt 77 § första stycket, en tredjedel, dock högst femhundra kronor,
tillfaller åklagaren. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skall förvandling
ske enligt allmänna strafflagen.

8 KAP.

Särskilda bestämmelser.

82 §.

Varder allmän flottled jämlikt 6 kap. 27 § vattenlagen avlyst, skall, där
dess tillgångar överstiga skulderna, behållningen tilläggas någon fond hos flottningsföreningen
eller, om föreningen samtidigt upplöses, tillfalla länets skogsvårdsstyrelse
eller, där skogsvårdsstyrelse ej finnes, vederbörande hushållningssällskap
att användas till främjande av skogsvården inom flottledsområdet.

Understödsfond, varom i 32 § andra stycket förmäles, skall vid flottleds
avlysande främst användas för därmed avsedda ändamål, därvid personer, som
redan tillerkänts pension eller annat understöd, hava företräde framför dem, som
ännu icke kommit i åtnjutande därav; och må, där så finnes lämpligt, fondens
ändamål tillgodoses genom de understödsberättigades inlösande i anstalt för försäkring
eller understöd.

Där förhållandena påkalla sådant, äge Kungl. Maj:ts befallningshavande
utse särskild förvaltare att övertaga avlyst flottleds tillhörigheter och vidtaga
erforderliga åtgärder därmed. Efter fullgjort uppdrag redovise förvaltaren inför
Kungl. Maj:ts befallningshavande.

83 §.

Vill utländsk man idka flottning i allmän flottled inom svenskt område,
skall han, jämte iakttagande av vad i denna lag är föreskrivet, hos Kungl. Maj:ts
• befallningshavande i orten nedsätta en av två vederhäftiga inländska män utfärdad
löftesskrift, däruti de, en för bägge och bägge för en, borga såsom för egen
skuld för fullgörande av vad honom såsom flottande åligger.

84 §.

I fråga om framförande av flottgods i sammanlagda flottar äge stadgandena
i denna lag icke tillämpning; men låter någon flottgods framflyta hopfäst

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

i knippen eller mindre buntar eller framföres flottgods i ringbom, räknas det för
lösflottning och vare förty denna lag därå tillämplig.

^Yad i denna lag är föreskrivet äger icke tillämpning på gränsfloderna
Torneå och Muonio älvar.

85 §.

Genom denna lag upphävas:

1) 1 och 5 §§ i förordningen den 30 december 1880 om allmän flottled
samt övriga stadganden i samma förordning, i den mån de angå frågor, varom i
vattenlagen icke meddelats bestämmelser;

2) 10—22 §§ samt 24—26 §§ i flottningsstadgan den 30 december 1880, dock
med den inskränkning beträffande 20 §, som följer av stadgandet i 86 § här
nedan, så ock övriga stadganden i samma författning, i den mån de angå frågor,
varom i vattenlagen icke meddelats bestämmelser;

3) kungörelsen den 2 oktober 1885 angående ändring, såvitt granvirke angår,
i gällande föreskrifter om barkning av virke, som i allmän flottied framflottas;
dock med den inskränkning, som följer av stadgandet i 86 § här nedan;

så ock vad i övrigt tinnes i lag eller särskild författning stridande mot
denna lags bestämmelser.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,
som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall denna i stället tillämpas.

86 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

Rättigheter och skyldigheter, som uppkommit dessförinnan, skola bedömas
efter äldre lag.

Beträffande flottningen i flottleder, som tillkommit med stöd av äldre lag,
samt i fråga om flottningsföreningar, som bildats, innan denna lag trätt i kraft,
skola denna lags bestämmelser tillämpas; dock att där reglemente eller eljest
för flottledens nyttjande givna bestämmelser innehålla föreskrifter, som avvika
från vad under 4 kap. härovan stadgats, sagda föreskrifter skola lända till efterrättelse,
intill dess med ledning av denna lag nya föreskrifter hunnit meddelas,
dock högst intill den 1 januari 1923, samt att, beträffande skyldigheten att avbarka
virke, de i hittills gällande författningar meddelade bestämmelser eller med stöd
därav särskilt givna föreskrifter skola i avseende å sagda leder fortfarande gälla,
intill dess med tillämpning av denna lag ändrade bestämmelser därutinnan må
komma till stånd.

Det tillkommer Kungl. Maj:ts befallningshavande att tillse såväl att förut
fastställda reglementen varda så fort ske kan ändrade till överensstämmelse med
denna lag, som även att, därest i någon led flottning hittills bedrivits utan att
de flottande varit sammanslutna till förening, reglemente för flottningsförening
varder beträffande sådan led antaget och fastställt.

Kung!. Maj ds proposition nr 4.

Förslag

_ till

Lag

huru avgöras skall, varest tidigare tillkommen allmän flottled skall jämlikt

vattenlagen bibehållas.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §•

Omedelbart efter det denna lag trätt i kraft, insände Kungl. Maj:ts befallningshavande,
var för sitt län, till Konungen uppgift å de vattenområden inom
länet, i vilka enligt 6 kap. 1 § första stycket vattenlagen allmän flottled skall
bibehållas, samt upplyse tillika om dagen för det eller de beslut, varigenom efter
den 30 april 1881 varje uppgiven flottled blivit ordnad, ävensom om flottledens
utsträckning uppåt och nedåt.

2 §• .

Med ledning av de från Kungl. Maj:ts befallningshavande inkomna uppgifterna
utfärdar Konungen snarast provisorisk förteckning över de vattenområden,
i vilka enligt 6 kap. 1 § första stycket vattenlagen allmän flottled skall
bibehållas.

I sammanhang härmed skall kungöras, att, om någon vill påstå, att
vattenområde, som nyss sagts, ej blivit i förteckningen upptaget eller ock att i
visst område skall finnas allmän flottled på grund av stadgandet i 6 kap. 1 §
andra stycket, han må med bifogande av de handlingar, som han vill åberopa
till stöd för sitt påstående, göra anmälan därom hos vederbörande vattendomstol
före viss dag, åtta månader efter dagen för kungörelsens utfärdande. Handlingar,
som sålunda inkomma, skola efter sagda tids utgång ofördröjligen av vattenrättsdomaren
insändas till Konungen.

Visas sannolika skäl, att allmän flottled finnes i vattenområde, som i andra
stycket nämnts, upptages detsamma å en provisorisk tilläggsförteckning, som av
Konungen utfärdas sist ett år efter det denna lag trätt i kraft.

De provisoriska förteckningarna över allmänna flottleder så ock kungörelse,
som ovan nämnts, skola införas dels för varje län i de delar, som beröra
samma län, i dess länskungörelser, dels ock tre gånger med fyra veckors mellantid
i allmänna tidningarna.

Kung1. Maj:ts proposition nr 4.

3 §•

Förmenar någon, att förteckningarna icke i överensstämmelse med stadgandena
i 6 kap. 1 § vattenlagen angiva de vattenområden, i vilka allmän
tlottled skall bibehållas efter 1920 års ingång, äge han, vid förlust av vidare
talan, inom två år från det denna lag trätt i tillämpning hos vederbörande vattendomstol
anhängiggöra klander mot förteckningarna medelst ansökan, som i två
exemplar skall ingivas till vattenrättsdomaren och i lika antal exemplar åtföljas
av de handlingar, vilka till stöd för klandret åberopas.

I fråga om behandlingen av sådan talan skall vad i 11 kap. vattenlagen
finnes stadgat beträffande ansökningsmål i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

4 §•

Sedan den i 3 § stadgade tid för anhängiggörande av klandertalan mot de
provisoriska förteckningarna gått till ända, skola vattendomstolarna, var för sitt
område, ofördröjligen i enahanda ordning, som i 2 §.stadgas med avseende å de
provisoriska förteckningarna, offentliggöra, i vilka delar förteckningarna såsom
oklandrade vunnit laga kraft och i vilka delar klander väckts. Efter det anhängiggjord
klandertalan blivit genom laga kraft ägande beslut avgjord, skall uppgift
därom jämväl på enahanda sätt offentliggöras.

5 §•

I mån som provisorisk förteckning vinner laga kraft eller anhängiggjord
klandertalan bliver slutligen avdömd, vare därmed för framtiden avgjort, huruvida
den 1 januari 1920 allmän flottled fanns i visst vattenområde eller icke.

Om sålunda träffat avgörande skall anteckning ske i vattenbokens andra
avdelning; och galle härom i tillämpliga delar stadgandena i 12 kap. 14 § vattenlagen.

6 §•

Uppstår tvist om rättsförhållande, som är beroende därav, huruvida den 1
januari 1920 allmän flottled fanns i viss område eller icke, och är ej frågan därom
efter vad i 5 § sägs avgjord, skall med tvistens prövning anstå till dess sådant
avgörande skett.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 19 kaj). 15 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 19 kap. 15 § strafflagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Förstörer eller skadar man uppsåtligen allmän minnesvård, brygga, bro,
färja, brunn, vattenledning, gasledning, väg, gata, farled eller fiottled; eller stängsel
eller märke, som, till avvärjande av fara eller till varning därför, vid allmän väg,
gata eller farled eller å annat sådant ställe satt är; straffes med fängelse i högst
sex månader eller straffarbete i högst två år. I ringare fall må till böter dömas.

Tillstänger man olovligen. utan skadegörelse, som nu är nämnd, allmän
väg, gata, farled eller flottled, eller utkastar man i segelled eller flottleu barlast
eller annat, varav uppgrundning förorsakas kan; vare straffet böter.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 4 käft. (Nr 4.)

Kung!. Maj:ts proposition nr 4.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 24 och 36 §§ i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom skola^ erhålla följande ändrade lydelse:

24 §.

1 mom. Har i enlighet med gällande bestämmelser om expropriation eller
om ändring eller ntrivning av vattenverk eller enligt vattenlagen fast egendom
blivit avträdd samt ersättningen å behörig ort nedsatts, eller, där fråga är om
strömfall, för vilket enligt sistnämnda lag ersättningen bestämts att utgå medelst
kraftöverföring, denna i föreskriven ordning påbörjats, skall vad sålunda avträtts
ej vidare häfta för inteckning, som meddelats i egendomen; skolande därom, sedan
till rätten eller domaren inkommit anmälan om förhållandet, göras anteckning i
inteckningsprotokollet såsom i 23 § sägs.

Har egendom blivit avträdd jämlikt lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare
att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, skall, sedan områdets
inlösen fullbordats, vad i föregående stycke stadgats äga tillämpning.

Kuugl. Maj:ts proposition nr 4.

delning av medel, som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas mellan
rättsägare i fäst egendom ändå att försäljning av egendomen ej skett, betalning
å buvudstolen av intecknad fordran, för vars gäldande försäljningen skolat
ske, vare inteckningen till motsvarande belopp utan verkan; och varde därom,
sedan fördelningen visats vara godkänd eller hava vunnit laga kraft, anteckning
gjord i inteckningsprotokollet som nyss sagts.

Vad sålunda stadgats skall jämväl tillämpas, där enligt gällande bestämmelser
om expropriation intecknad egendom tages i besittning av den exproprierande
före expropriationens fullbordande eller allenast till en del varder till honom
avträdd eller ock nyttjanderätt eller servitutsrätt till intecknad egendom
upplåtes samt i något av de fall nu sagda äro vid ersättnings fördelning betalning
utfäller å huvudstol av inteckning, så ock där enligt vattenlagen intecknad
egendom varder avträdd, innan ersättningen blivit slutligen bestämd, eller enligt
sagda lag eller gällande bestämmelser om ändring eller utrivning av vattenverk
eller om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område allenast en del av intecknad egendom avträdes och vid fördelning
av ersättningen betalning utfäller å intecknings huvudstol.

36 §.

1 mom. Har egendom, som gemensamt med annan häftar för inteckning,
blivit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, skalL egendomen, sedan
auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, icke vidare häfta för större
del av intecknade beloppet än köparen enligt 131 § utsökningslagen kan hava fått
avräkna å köpeskillingen eller som enligt 117 § 1 mom. samma lag skall innestå
i egendomen; och varde därom, efter ty i 23 § sägs, anteckning gjord i inteckningsprotokollet.

Varda av gemensamt intecknade egendomar en eller flera utmätningsvis
sålda, skola de övriga ej vidare häfta för vad av inteckningen kunnat utgå ur
köpeskillingen för de egendomar, som sålts; skolande därom, när det visas, huru
köpeskillingen fördelats och att fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga
kraft, göras anteckning i inteckningsprotokollet.

2 mom. Ej heller skola i det fall, att enligt gällande bestämmelser om
expropriation en eller derå av gemensamt intecknade egendomar helt eller delvis
avträdas till den exproprierande eller av honom före expropriationens fullbordande
tagas i besittning eller ock nyttjanderätt eller servitutsrätt till en eller flera av
gemensamt intecknade egendomar upplåtes, eller att enligt vattenlagen eller gällande
bestämmelser om ändring eller utrivning av vattenverk eller lagen om flottning
i allmän flottled en eller flera av gemensamt intecknade egendomar varda
helt eller delvis avträdda eller åtgärd vidtages, som medför skada eller intrång å
en eller flera av gemensamt intecknade egendomar, eller att egendom, som gemensamt
med annan häftar för inteckning, delvis avträdes enligt Jagen om rätt i
vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område,
elEr att frälseränta, som gemensamt med annan fast egendom häftar för inteckning,
varder inlöst för statsverkets räkning eller avlöst, de övriga egendomar -

Kungl. MajUs proposition nr 4.

na häfta för intecknat belopp, varför betalning utfallit vid ersättnings fördelning;
skolande jämväl därom göras anteckning i inteckningsprotokollet enligt vad i 1
mom. andra stycket sägs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 18 september 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde efter
gemensam beredning med cheferna för civil- och jordbruksdepartementen
det av särskilda inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga den 14
december 1916 avgivna betänkande med förslag till ny flottningslagstiftning.

Härvid anförde föredragande departementschefen:

»Frågan om revision av gällande flottningsförfattningar har sedan Föresråeud.-flera år tillbaka varit, föremål för behandling. Redan den av Kungl. u.ti|''e,!*
Maj:t den 7 juni 1901 tillsatta kommittén för utredande av frågan huru- nIll?jrledes
den självägande jordbrukande befolkningens ställning i Norrland
och Dalarne måtte kunna vidmakthållas och stärkas och jordbrukets utveckling
i nämnda landsdelar befrämjas, den s. k. norrlandskommittén,

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 4 käft. (Nr 4.) 12

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

De sakkunnigas
förslag

fäste uppmärksamheten på behovet av vissa ändringar av ifrågavarande
författningar. Kommittén hade vid sina undersökningar försport, att på
grund av de bristfälligheter, som vidlådde sagda författningar, åtskilliga
oegentligheter vid deras tillämpande förekommit, särskilt därutinnan att
de större skogs- och virkesägarna i olika avseenden begagnat sig av det
stora inflytande, de ägde över flottningsväsendet, för att obehörigen gynna
sig på de skogägande böndernas bekostnad. Till följd av de mångahanda
anmärkningar, som i sådant hänseende från olika håll framställts
och som kommittén funnit i mycket vara befogade, fann sig kommittén
föranlåten att i sitt den 27 oktober 1904 avgivna betänkande även framlägga
förslag till kungörelse angående ändring i vissa delar av flottningsstadgan
den 30 december 1880. Nämnda förslag avsåg dock givetvis
icke att avhjälpa andra bristfälligheter i flottningsförfattningarna än dem,
som stodo i samband med de särskilda förhållanden, vilkas utredning ingått
i kommitténs uppdrag. Vissa av de myndigheter, vilkas yttranden
inhämtades med anledning av sagda ändringsförslag, framhöllo ock önskvärdheten
av att hithörande lagstiftning omarbetades även i andra avseenden
än de av kommittén anmärkta. Liknande hemställan framfördes
av flottningschefsföreningen — eu sammanslutning av flottningscheferna
vid rikets större flottleder — uti en till Kungl. Maj:t den 14 mars 1907
ingiven skrivelse, vari, samtidigt med det vissa erinringar framställdes mot
norrlandskommitténs förslag, föreningen påvisade åtskilliga av norrlandskommittén
icke anförda olägenheter, som vunnen erfarenhet givit vid
handen vid fiottningsförfattningarnas tillämpning, samt framhöll nödvändigheten
av att denna lagstiftning underkastades en noggrann revision för
att kunna motsvara nutida förhållanden. Över nämnda skrivelse infordrades
yttrande från domänstyrelsen, som i ett den 27 maj 1909 avgivet utlåtande
ingick i närmare undersökning av, huruvida gällande flottningsförfattningar
kunde anses tillfredsställande särskilt ur synpunkten av en rationell
skogsvård, samt påvisade, huru hithörande lagstiftning även ur sagda och
andra synpunkter vore i behov av en omfattande revision. I anledningav
sistnämnda utlåtande infordrades ytterligare yttranden från övriga
myndigheter.

Genom nådigt beslut den 10 november 1911 bemyndigade Kungl.
Maj:t dåvarande chefen för justitiedepartementet att tillkalla ett antal
personer för att inom departementet biträda med utarbetande av förslag
till ny lagstiftning om flottning och till de förändrade bestämmelser
i andra delar av lagstiftningen, som härav påkallades. Redan då
nämnda sakkunniga tillkallades hade de s. k. vattenrätts- och dikningslagskommittéerna
avgivit betänkande med förslag till ny vattenlag, vari

Kungl. Maj;ts proposition nr 4.

samtliga vattenrättsliga föreskrifter med undantag av flottningslagstiftningen
sammanförts till ett helt. Revision av flottningslagstiftningen
hade icke ingått i dessa kommittéers uppdrag, men de hade förutsatt,
att en sådan skulle företagas samt att även denna lagstiftning borde
införas i vattenlagen. I sådant syfte hade kommittéerna i den tilltänkta
vattenlagen reserverat ett särskilt kapitel, det fjärde, som skulle innehålla
bestämmelser om allmän flottled. De för utarbetande av ny flottningslagstiftning
tillkallade sakkunniga hava även så till vida tillstyrkt en
sådan anordning, att de delar av flottningslagstiftningen, som angå inrättande,
utvidgande och förbättrande av allmän flottled, borde sammanföras
med övriga delar av vattenrätten och intagas i det förut utarbetade
vattenlagsförslaget; lagbestämmelserna om allmän flottleds nyttjande och
om de flottandes inbördes förhållande därvid hava de sakkunniga däremot
ansett vara av sådan art, att de icke lämpa sig för införande i en lag,
som huvudsakligen avser att meddela reglerna för byggande i vatten,
utan att de höra sammanställas i en särskild lag. I överensstämmelse
härmed hava de sakkunniga i sitt betänkande framlagt förslag dels till vissa
tillägg och ändringar i det äldre vattenlagsförslaget och dels till lag om
flottning i allmän flottled jämte ett par andra mindre författningsförslag.

Over de sakkunnigas förslag hava efter remisser från Kungl. Maj:t
utlåtanden avgivits av såväl olika ämbetsmyndigheter som enskilda
korporationer, vilka i allmänhet funnit förslagen väl ägnade att läggas
till grund för ny lagstiftning i ämnet och endast haft olika detaljanmärkningar
att framföra mot desamma. Därefter hava förslagen underkastats
omarbetning inom justitiedepartementet med tagen hänsyn till såväl de
mot förslagen framställda anmärkningar som den av Kungl. Maj:t och
riksdagen innevarande år antagna vattenlagen, i den mån dess allmänna
grunder och utformning ansetts böra påverka även flottningslagstiftningen.»

Sedan föredraganden härefter redogjort för de olika förslagens innehåll,
anförde han vidare:

»Genom den vattenlag, som innevarande år utfärdats, hava nya
grunder lagts för avvägningen mellan allmänt och enskilt intresse i våra
vattendrag. Regler hava givits för byggande i vatten i allmänhet, och
särskilt har rätten att förfoga över vattenkraften för direkt industriellt
ändamål eller i distributionssyfte utvidgats och närmare bestämts i förhållandet
till andra rättigheter av allmän och enskild natur.

Viktiga områden av vattenrätten återstå emellertid ännu oreglerade
eller äro underkastade föråldrade och otillräckliga bestämmelser. Hit höra
spörsmålen om de skilda åtgärder, som röra torrläggning av mark för

Departe ments chefen.

Olösta lagstiftningsfrågor
inom
vattenrätten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

vinnande av jord eller jordförbättring (medelst avledning av vatten eller
genom invallning). En annan del av vattenrätten, varom nya bestämmelser
äro behövliga, gäller anstalterna i landets vattendrag för farled
och flottled. I ovannämnda och andra avseenden, vari behov av reformer
inom vattenrätten framträtt, hava på senare tid vidlyftiga utredningar
utförts och yttranden från skilda myndigheter och andra håll inkommit
till ledning för ny lagstiftning. Allt eftersom detta material
blivit tillgängligt, har det gjorts till föremål för beredning och övervägande
inom statsrådet. De flesta av hithörande frågor måste ock anses
vara av den viktiga och brådskande beskaffenhet, att de i sin helhet
snarast möjligt böra bringas till sin lösning.

På grund av ämnets vidlyftighet och invecklade natur kan en sådan
lösning icke väntas ske annat än successivt. Denna behandling av frågorna
är även för framtiden underlättad genom att statsmakterna i och
med antagande av den nya vattenlagen fastslagit vissa allmänna principer
och ett visst rättsförfarande, varunder nya delar av vattenrätten
synas kunna i stort sett infattas.

Vid bedömandet av frågan, i vilken ordning lagstiftningen på det
vattenrättsliga området bör fullföljas, kunna emellertid olika meningar
göra sig gällande i fråga om de skilda önskemålens olika vikt och betydelse.
Så föreligga yttranden från bland andra den så kallade produktionskommittén,
varigenom först och främst krävas lagstiftningsåtgärder
för underlättande av jords torrläggning medelst invallning och på
annat sätt.

Beredandet av ökad möjlighet till torrläggning av mark — rari
invallningen ingår som ett icke oviktigt medel — är obestridligen, särskilt
under nuvarande förhållanden, en fråga av största betydelse, vars
lämpliga lösning bör i möjlig mån påskyndas. Emellertid föreligger berörda
fråga icke för närvarande i det skick, att proposition i ämnet kan
väntas bliva av Kungl. Maj:t framlagd för 1919 års riksdag. Det
kommittébetänkande, som år 1910 avlämnades med förslag till ny vattenlag
och som i väsentliga delar ligger till grund för den vid 1918 års
riksdag antagna vattenlagen, behandlade jämväl avledning av vatten
ävensom invallning i torrläggningssyfte. Men i berörda avseenden har
förslaget, i de däröver avgivna yttranden och eljest, varit föremål för
åtskilliga erinringar av beskaffenhet att påkalla en mera ingående omarbetning
av förslaget, eventuellt med biträde av särskilda sakkunniga.
Detta arbete kan icke inom den närmaste tiden hinna slutföras; och att
utbryta en del av ämnet för särskild tidigare behandling synes, med

Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 89

hänsyn till hithörande frågors samband med varandra, näppeligen låta
sig göra.

Annorlunda förhåller det sig med de lagförslag, som av särskilt
för ändamålet tillkallade sakkunniga utarbetats på flottningslagstiftningens
område och för vilka jag nyss lämnat redogörelse. Dessa förslag hava icke,
vare sig i avgivna yttranden eller eljest, mötts med andra erinringar
än sådana, vilka utan förnyad utredning kunnat beaktas vid den inom
justitiedepartementet företagna bearbetningen. Vidare är att märka,
att ifrågavarande förslag röra ett relativt fristående ämne, ett organiskt
helt av rättsregler, vilka numera så mycket hellre kunna särskilt för
sig antagas, som huvudgrunderna för flottningsintressets avgränsning
mot andra intressen i vattendragen redan genom den nya vattenlagen
blivit bestämda. Dessutom representerar flottningen ett så viktigt allmänintresse
och ingriper inom stora delar av vårt land så starkt i befolkningens
levnadsförhållanden, att man även på den grund kan äga
visst fog att låta flottningens nyreglering följa näst efter den industriella
vattenkraftsfrågans nyligen vunna avgörande, särskilt som åtskilliga uppenbara
missförhållanden på detta område uppstått och böra avhjälpas.
Belysande för flottningens nationalekonomiska betydelse är det förhållande,
att endast exporten av våra skogsalster normalt utgör cirka 40 % av hela
värdet av vår export. Är det obestridligen nödvändigt att erhålla en allt
mera rationell vård av det kapital, som ligger i landets skogstillgångar, är
det för vinnande av detta syfte jämväl av vikt att trygga allmän och enskild
rätt vid anordningarna för virkesforslingen, som i alldeles övervägande
grad sker genom våra flottleder. Inalles flottas 80—100 millioner
stockar årligen i våra vattendrag.

Slutligen finner jag mig böra anmärka ett förhållande, som gör
det särskilt angeläget att upptaga flottningslagstiftningen till revision
omedelbart efter antagande av nya bestämmelser rörande vattenkraftens
utbyggande för industriellt ändamål. Flottledsanläggningarna utgöra nämligen
huvudparten av de byggnadsarbeten i ett vattendrag, som representera
ett det enskilda vattenbyggnadsintresset motstående intresse.
Man får ett begrepp om den ställning våra flottledsanläggningar intaga
genom en erinran därom, att flottledernas sammanlagda längd
beräknas utgöra minst 30,000 kilometer — till jämförelse må nämnas,
att järnvägsnätets utsträckning utgör cirka 14,700 kilometer — samt att
å flottledernas utbyggnad nedlagts ett kapital av minst 150 millioner
kronor.

Därest man hyser förhoppningen, att genom den nyligen antagna

Flottningslagstiftningens
särställning.

Kungi. Maj:ts proposition nr 4.

Förslagens

allmänna

grunder.

vattenlagens tillämpning det industriella utbyggandet av vår vattenkraft
skall befordras, bör det oek finnas angeläget att i detta vattenkraftindustriens
nya läge fullt klarställa flottledens och flottningens
ställning i syfte att förebygga konflikter, vilka icke kunna annat än
skada såväl flottningsintresset som det enskilda vattenbyggnadsinitiativet.
För att vinna ett allsidigt avgörande efter enhetliga grunder av dessa
båda intressens förhållande till varandra anser jag det därför synnerligen
lämpligt, att flottningslagstiftningen omedelbart insättes i sitt sammanhang
med de nya reglerna inom vattenrätten. Därvid har det för
mig, liksom för de flottningssakkunniga, framstått såsom särskilt angeläget,
att den rättsliga handläggningen av flottledsfrågor, som för närvarande
ligger i Kungl. Maj:ts befallningshavandes hand, överflyttas till de vattendomstolar,
vilka enligt den nya vattenlagen hava att behandla vattenbyggnadsfrågor
i allmänhet. Till de närmare skälen för denna ståndpunkt
vill jag återkomma i det följande i samband med utvecklingen
av vissa andra synpunkter av mera allmän innnebörd.

Vad angår flottningslagstiftningens nya innehåll, finner jag, som
på sin tid deltagit i de flottningssakkunnigas arbete, mig icke äga skäl
att på grund av vad som förekommit efter det deras betänkande avlämnats
påyrka någon huvudsaklig ändring i förslagens grunder. Vid utarbetande
av desamma hava syftemålen varit: att med anknytning till
nuvarande flottningslagstiftning befrämja och underlätta en sund utveckling
av våra flottleder och flottningsförhållanden till gagn för den allmänna
skogsvården; att förekomma sådana företeelser, som på grund av brister
i gällande lagstiftning kunnat på det allmänna flottningsintressets bekostnad
obehörigen gynna enskilda intressen; att mera rättvist fördela rättigheter
och skyldigheter mellan de flottande inbördes; samt att på ett mera
tillfredsställande sätt än för närvarande är fallet bestämma de flottandes
rättsförhållande utåt, särskilt i fråga om skyldigheten att ersätta genom
flottledsanläggning och flottning uppkommen skada.

I dessa avseenden överensstämma de överarbetade förslagen väsentligen
med dem, som de sakkunniga avgivit, dock att givetvis de mot vissa
detaljer framställda erinringar, i den mån dessa funnits befogade, hava
vunnit beaktande. Större avvikelser förekomma allenast dels i ett par fall
på grund av den nya vattenlagens uttryckliga stadgande, varefter den nu
ifrågavarande lagstiftningen haft att taga rättelse, dels och i viss mån
såsom konsekvens av vattenlagens allmänna ståndpunkt, tillämpad på
det förevarande ämnet. I sistberörda avseende skall anmärkas, att de
överarbetade förslagen ■— vari starkt betonats, att flottningen är ett allmänintresse
och flottleden allmän egendom — i överensstämmelse här -

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

med och med den nya vattenlagens allmänna tendens ytterligare skärpt
det allmännas kontroll över och möjlighet att bestämmande ingripa i
flottledens och flottningens skötsel.

Efter dessa erinringar vill jag i korthet beröra grunderna för några
huvudpunkter i de särskilda förslagen.

I överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit i fråga om Försla^rt
lagstiftningens uppställning har jag ansett bestämmelserna rörande allmän
flottleds inrättande, utvidgande och förbättrande höra inflyta i själva ingen.
vattenlagen; och avses berörda stadganden ingå dels som ett nytt 6 kap.
i nya vattenlagen och dels i 1, 2, 3, 9, 10, 11, 12 och 13 kap. av nämnda
lag. De principer, som ligga till grund för de här föreslagna bestämmelserna,
i jämförelse med den på området nu gällande lagstiftningen, äro i
korthet följande.

Såsom jag redan förut anfört, skola flottledsmålen enligt förslaget till Prövningen
huvudsakliga delar handläggas av de vattendomstolar, som komma att in- 1Ij‘iv1 övei-ayträttas
enligt den i år antagna vattenlagen, under det att enligt nu gäl-tas i imsadlande
flottningsförfattningar Kungl. Maj:ts befallningshavande äger avgöra, tendomstoien.
såväl huruvida ett vattendrag hör upplåtas till allmän flottled, som ock med
vilka byggnader och anstalter leden därvid bör förses samt vilka regler
skola iakttagas vid ledens inrättande och begagnande. Befallningshavanden
äger härvid giva lov till vidtagande av nödiga anläggningar
och åtgärder för flottleden, även om de inverka å annans rätt, blott
med den inskränkning att, där för ändamålet fordras att jord eller lägenhet,
som annan tillhör, begagnas för flottleden eller att vatten annan
till men bortledes ur vattendraget, frågan om skyldighet att avstå vad
nödigt är ankommer på Kungl. Maj:ts prövning enligt reglerna för expropriation.
Dessutom tillkommer det befallningshavanden: att bestämma
sättet för återgäldande av anläggningskostnaderna till den, som förskjutit
dem; att fastställa reglemente för flottningsföreningen och i övrigt reglera
de flottandes inbördes förhållande; samt att öva tillsyn över flottleden
och flottningsföreningen. Däremot äger befallningshavanden icke taga
någon befattning med ersättningsfrågor. Dessa komma över huvud icke
under bedömande i själva flottledsinålet, utan bliva, där de icke lösas på
godvillighetens väg, avgjorda antingen i den ordning, expropriationslagen
stadgar, eller, såsom vanligast är, i särskilda tvister mellan de skadelidande
och flottningsföreningen inför skiljemän eller allmän domstol.

Hittills vunnen erfarenhet har givit vid handen, att den nuvarande
ordningen för flottledsmålens avgörande i flera avseenden icke varit tillfredsställande
utan medfört åtskilliga olägenheter. Först må erinras om,

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

att i dessa mål i regel förekomma vissa betydelsefulla frågor, som måste
anses främmande för en administrativ myndighets egentliga uppgifter,
nämligen de rättsliga frågor, som äro förknippade med de vatten- och
bvggnadstekniska spörsmålen. Vid en flottleds anläggande erfordras vidtagande
av åtskilliga byggnader och åtgärder i vattnet, fastställande av
hushållningsregler för vattentillgångens fördelande mellan flottningen och
vattenverk m. m., allt frågor, som ofta nog djupt ingripa i allmän och
enskild rätt och för vilkas omsorgsfulla avgörande den prövande myndigheten,
särskilt i första instans, måste äga ingående kännedom om
såväl vattenrättsliga som vattentekniska förhållanden i det vattendrag,
som är i fråga. En sådan allsidig kännedom torde i regel icke förefinnas
hos befallningshavandena. Dessutom äro dessa överhopade med
andra göromål, varför handläggningen av flottledsmålen ofta alltför
mycket fördröj es. En ytterligare olägenhet, som vidlåder den nuvarande
rättsproceduren, är, att det vållar osäkerhet i lagtillämpningen, att bestämmanderätten
om byggande i vatten tillkommer, när byggnaden
är avsedd för flottning, Kungl. Maj:ts befallningshavande, men när
ändamålet är vattnets utnyttjande för industriellt ändamål, domstol.
Tvekan har därför understundom yppat sig, huruvida i visst fall
byggnadsmål skolat avgöras av befallningshavande eller domstol. Särskilt
kunna svårigheter uppstå, när dammbyggnader för industriellt
ändamål skola utföras i vattendrag, där allmän flottled redan finnes. I
dessa fall tillkommer det enligt nuvarande lag domstol att pröva själva
dammbyggnadsfrågan, men spörsmålet, i vad mån vattendraget skall
lämnas öppet för flottningen eller huru flottgodset skall föras förbi eller
genom dammen eller huru skyddsbyggnader för dammen skola anläggas,
tillhör befallningshavandes bestämmanderätt. Tydligt är, att så intimt
som dessa frågor sammanhänga med varandra, det i praxis ej varit lätt
att upprätthålla gränsen mellan den ena och den andra myndighetens
prövningsområde. — Slutligen må även erinras om en annan, ganska
avsevärd olägenhet, som vidlåder den nuvarande ordningen för flottledsmålens
handläggning, nämligen att frågor om ersättning för skada, som
vållas genom medgivna flottledsbyggnaders inrättande, icke kunna bliva
avgjorda i samband med att tillstånd till byggnadernas utförande lämnas.
Varken synemännen eller befallningshavandena äga behörighet att avgöra
sådana frågor, utan de uppskjutas i regel till prövning, till dess flottleden
upplåtits till allmänt begagnande och bliva ofta ej ens då en gång för
alla avgjorda. Skada av en och samma anläggning göres sålunda till
föremål för årliga uppskattningar, såvida icke den skadelidande påfordrar
dess bestämmande en gång för all framtid. Överflyttas flottledsmålen

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

till vattendomstol, kunna dylika ersättningsfrågor, som äga samband med
flottledsanläggning, avgöras vid själva byggnadsmedgivandet.

Övervägande skäl tala alltså för överflyttande av flottledsmålens
handläggning till de nyinrättade vattendomstolarna, vilka erhållit eu
lämplig organisation för behandlingen av jämväl nu ifrågavarande
slag av vattenrättsliga frågor. Av de myndigheter och enskilda, som
yttrat sig över de sakkunnigas förslag, hava ock så gott som samtliga tillstyrkt
en dylik anordning. Endast eu myndighet har ansett sig böra
avstyrka flottledsmålens överflyttning till vattendomstolarna, men de skäl,
som härför anförts, äro huvudsakligen att hänföra till samma myndighets
betänkligheter mot att överhuvudtaget införa nya specialdomstolar.

Då emellertid statsmakterna redan fattat beslut om inrättande av särskilda
vattendomstolar, är denna invändning numera utan betydelse.

De flottningssakkunniga hava emellertid icke föreslagit, att alla Kungi. Maj:ts
frågor, som förekomma till behandling uti ett flottledsmål, skulle över- befallnings 4—7

7 *—'' '' havande för föras

till vattendomstolen. Vissa rent administrativa spörsmål hava av behåll prövdem
fortfarande förbehållits Kungl. Majrts befallningshavandes prövning.

För sådant ändamål hava de uti flottledsärenden förekommande frågor vissa frågor
uppdelats uti tvenne grupper, varmed eu bestämd gräns dragits mellan avra^“ia’^st‘
vattendomstolens och befallningshavandes prövningsområden. Enligt
denna uppdelning, som tydligast kommit till synes uti avfattningen av
10 kap. 17 och 19 §§ vattenlagen, skulle följande huvudfrågor höra under
vattendomstolen: 1) prövning av företagets behov och nytta; 2)
avgörandet av, vilka byggnader och åtgärder tarvas för företagets
genomförande, deras konstruktion, läge och beräknade kostnad o. s. v.;

3) uppskattning av skadeersättningar; 4) fastställande av anläggare^
ersättningsbelopp; 5) meddelande av trafiktekniska regler och föreskrifter
till skyddande av andra intressen, såsom angående hushållningen med
vattnet vid dammar, om flottningstiden, virkespåsläppning, farleds öppenhållande,
fiskeavgifter, barkningstvång; och 6) flottledens indelande i
distrikt. Till befallningshavandes prövningsområde skulle åter höra följande
frågor: 1) fastställande av amorteringsplaner för byggnadskostnadernas
återgäldande; 2) bestämmande av de indelningsgrunder, varefter
olika slag av virke skola med varandra jämföras vid flottningskostnadernas
fördelande mellan de flottande.

Mot denna uppdelning har av åtskilliga myndigheter anmärkts, att Erinringar
det skulle föranleda tidsutdräkt att låta olika''delar av ett och samma
ärende behandlas av skilda myndigheter, varjämte understundom tvekan nas nppdelkunde
uppstå, vilken myndighet ett visst spörsmål skulle tillhöra. Det ““^mellan
har därför påyrkats, att till vattendomstolens avgörande skulle överflyttas stolen och be Bihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 4 käft. (Nr 4.) 13 ^vanden"

Flottledens
förhållande
till andra intressen.

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

även frågorna om amorteringstaxor och grunderna för flottningskostnadernas
fördelning.

Givet är, att det skulle medföra vissa fördelar, om samma myndighet,
som har att besluta om flottledens inrättande och bebyggande,
samtidigt upptoge till avgörande även nämnda frågor om taxa och indelningsgrunder.
Emellertid bör ej förbises, att dessa frågor, som äro av
uteslutande ekonomisk och administrativ art, icke hänföra sig till själva
vattnet utan angå de flottandes inbördes förhållande, varmed vattendomstolen
icke i allmänhet enligt förslagen skall hava att skaffa. Berörda
spörsmål äro däremot närmast att likställa med reglementsfrågor, vilkas
avgörande otvivelaktigt bör tillkomma befallningshavanden. Enligt hittills
gängse praxis hava de härutinnan meddelade bestämmelserna också alltid
upptagits i flottningsreglementena. Vad särskilt angår frågan om fastställande
av indelningsgrunder blir denna enligt förslaget huvudsakligen av
skogsekonomisk betydelse och därför alldeles främmande för vattendomstolen.
Den kan och hör prövas för sig oberoende av byggnadsfrågan;
beträffande redan befintliga flottleder är det också för närvarande sä
gott som regel, att fråga om ändring av gällande indelningsgrunder väckes
utan samband med annan fråga. Angående åter amorteringstaxors
fastställande må erinras, att enligt förslaget flottningsförening ofta nog
liksom hittills blir berättigad att själv fatta beslut om byggnaders amortering
och taxas bestämmande. Den, som är missnöjd med föreningens
beslut och förmenar att flottningen därigenom onödigt betungas, skall
emellertid äga att söka rättelse däruti hos den myndighet, som har att
hålla tillsyn över föreningens verksamhet. Det kan ej gärna ifrågasättas,
att vattendomstolen skall hava tillsynen över flottningsförenings verksamhet
eller till prövning upptaga besvär över dess beslut, utan synes denna
funktion liksom hittills böra utövas av befallningshavanden; och det skulle
då givetvis framstå som eu inkonsekvens, därest amorteringsfrågor skulle
avgöras av befallningshavanden i det fall, att flottningsförening fattar
beslut om amortering och taxa, men vid flottleds inrättande eller eljest
av vattendomstolen. Härtill kommer att befallningshavanden enligt förslaget
under viss förutsättning tillerkänts rätt att förordna om bildande
av understöds- och underhållsfonder inom föreningen genom påläggande
av årliga avgifter å flottgodset. Dessa avgifter äro att likställa med och
skola utgå enligt samma grunder som gälla för andra flottningsavgifter,
och helt naturligt synes samma myndighet böra anses kompetent att
avgöra båda dessa slag av samhöriga frågor.

Inrättande av allmän flottled kan icke äga rum utan att såväl allmän
som enskild rätt i någon mån lider intrång därav. Detta intrång

Kungl. Majits proposition nr 4.

får dock ej göras större än nödigt är, och därest vid prövning av ett Kungi. Maj
flottledsärende befinnes, att de olägenheter, som uppstå genom flottningen, vr°^z''
skulle vara övervägande i jämförelse med den nytta, flottleden skulle
medföra för skogshanteringen inom orten, är detta anledning att avslå
den gjorda ansökningen.

" Avvägandet av de olika intressenas inbördes vikt och betydelse är,
i överensstämmelse med vad som iakttagits i fråga om motsvarande stadganden
i den redan antagna vattenlagen, jämväl enligt föreliggande förslag
i allmänhet lagt i vattendomstolens hand. I den nya vattenlagen
har dock beträffande vissa frågor, som äro av särskild betydelse ur
allmän synpunkt, från nämnda regel gjorts undantag, i det att i dylik
fråga prövningsrätten ansetts böra förbehållas åt Kungl. Maj:t såsom de
allmänna intressenas högste vårdare. Enligt bestämmelserna i 4 kap.

13 § vattenlagen tillkommer det sålunda i fråga om reglering av sjöarna
Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland och Siljan
ävensom beträffande annat regleringsföretag av större omfattning Kungl.

Maj:t att pröva, huruvida med hänsyn till företagets inverkan å den
omgivande bygden eller å jordbrukets, fiskets, samfärdselns, flottningens
eller andra intressen av allmän natur företaget må komma till stånd
eller särskilda villkor böra föreskrivas för dess utförande.

De skäl, som ligga till grund för vattenlagens ifrågavarande bestämmelser,
äga uppenbarligen sin fulla giltighet jämväl i fråga om flottledsföretag.
Också för ett dylikt företag kan det understundom ifrågakomma
att genom regleringsåtgärder eller annorledes i betydande omfattning
inverka å förut rådande vattenförhållanden, och härvid kunna uppenbarligen
intressen av allmän natur utsättas för intrång i lika hög grad
som vid eu vattenreglering, vilken verkställes med stöd av den redan
antagna lagen. Det torde därför endast utgöra eu följdriktig utvecklingav
de grundsatser, som gjort sig gällande vid vattenlagens gestaltning,
att dylik prövningsrätt inrymmes Kungl. Maj:t också beträffande flottledsföretagen.
Jämväl med hänsyn till enhetligheten i bedömandet av hithörande
spörsmål beträffande olika slag av vattenahläggningar synes det
angeläget, att avvägandet av förhållandet mellan de olika, sinsemellan ofta
stridiga intressen av allmän innebörd, som anknyta sig till våra vattendrag
och större vattenområden, i sista hand anförtros åt en och samma
myndighet, och detta mål torde icke lämpligen kunna nås på annat sätt
än att prövningen i viktigare fall överlämnas åt Kungl. Maj:t.

Mot upptagande av en dylik prövningsrätt jämväl beträffande flottledsföretagen
torde icke kunna åberopas några principiella skäl, detta
desto mindre som redan eldigt gällande flottledsförfattningar prövningen

Kung!. Maj:ts proposition nr 4

av dessa frågor tillkommer administrativ myndighet. 1 detta sammanhang
må erinras, hurusom vattenrätts- och dikningslagskommittéerna
i sitt år 1910 avgivna betänkande beträffande ett närliggande lagstiftningsområde,
nämligen i fråga om allmän farled, funnit sig böra
åt Kung], Maj:t inrymma en ganska vidsträckt prövningsrätt i hithörande
frågor. Ehuru de flottningssakkunniga i sitt förslag icke upptagit
någon motsvarighet härtill, har jag på de skäl, som jag sålunda
framhållit, dock icke tvekat att i det överarbetade förslaget upptaga
vissa bestämmelser i ämnet. Dessa bestämmelser hava erhållit plats som
ett andra moment till 3 § av 6 kap. i vattenlagen.

Jämväl i vissa andra hänseenden har jag med hänsyn till de allmänna
intressenas tillgodoseende funnit de sakkunnigas förslag höra
något fullständigas eller förtydligas.

företrädesrätt Vac* först angår åvägabringandet av ett flottledsföretag tillkom tm

Xttieds mer redan enligt de sakkunnigas förslag initiativrätten härutinnan enuturande,
var — enskild, allmän sammanslutning eller kronan — som är intresserad
av företagets tillkomst. Sökanden har i allmänhet företrädesrätt
till företagets utförande, dock med den inskränkningen att denna företrädesrätt
enligt de sakkunnigas förslag »under i övrigt lika förhållanden»
tillkommer kronan. De citerade orden hava vid förslagets överarbetning
uteslutits. Flottledens inrättande på lämpligaste sätt med avseende å de
allmänna intressena i vattendragen torde nämligen i allmänhet bäst komma
att tillgodoses därigenom att flottleden, då förhållandena det medgiva,
anlägges av kronan. I varje fall synes det mig icke lämpligt, att frågan
om kronans företrädesrätt i ett dylikt fall göres till föremål för domstols
diskretionära prövning.

ntgö^aUmän Enligt de sakkunnigas förslag skola byggnader och anläggningar,
egendom, vilka utförts eller från annan övertagits för allmän flottleds inrättande,
utvidgande eller förbättrande, liksom fast eller lös egendom, som förvärvas
för flottleden eller flottningens ombesörjande, utgöra flottledens tillhörighet
(4 kap. 24 §). I motiven till detta stadgande, som äger sin
motsvarighet i 9 § 1 mom. av gällande flot.tningsstadga, utvecklas, hurusom
åt detsamma icke kan givas annan tolkning än den att flottleden med vad
därtill hör är allmän egendom. Detta förhållande, som alltså gäller redan
i fråga om nu befintliga allmänna flottleder, synes mig emellertid vara av
den vikt, att det bör tydligt fastslås i själva lagen. Jag har därför
vid överarbetningen låtit förtydliga det ifrågavarande lagrummet i angiven
riktning.

Tillvaratagandet av det allmännas rätt under företagets fortbestånd
regleras, vad angår de mera betydande företagen, enligt den antagna

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

vattenlagen till huvudsaklig del genom bestämmelserna om nyprövning
och kronans lösningsrätt. Då, såsom framhållits, flottleden redan vid sin
tillkomst utgör allmän egendom, följer härav, att bestämmelserna om
kronans lösningsrätt icke kunna finna någon motsvarighet beträffande
allmän flottled. Flottledens egenskap av allmän egendom medför uppenbarligen
en långt större befogenhet från det allmännas sida än som kan
ifrågakomma beträffande egendom av enskild natur. Något hinder av
rättslig beskaffenhet föreligger sålunda uppenbarligen icke, att statsmakterna
härvidlag, närhelst förhållandena det påkalla, kunna ingripa reglerande.
Såsom framgår av de i 6 kap. 27 § upptagna bestämmelserna
om avlysning av allmän flottled tillkommer också Kungl. Maj:t eu synnerligen
vidsträckt rätt i frågor angående flottledens fortbestånd. Med
hänsyn till det nu anförda torde det ej heller vara av behovet påkallat
att beträffande flottledsföretag införa någon motsvarighet till vattenlagens
bestämmelser om nyprövning.

På sätt jag nyss antytt, äger vederbörande befallningshavande enligt
nuvarande lag befogenhet att till förmån för allmän flottled lämna
medgivande till anläggning eller åtgärd, som inverkar å annans rätt. Härvid
gäller dock den inskränkning att, om för ändamålet tarvas att annan
tillhörig jord eller lägenhet begagnas eller att vatten annan till men bortledes
ur vattendrag, frågan om skyldighet att avstå vad nödigt finnes
skall prövas i den för expropriation stadgade ordning.

Kung]. Maj:ts befallningshavande äger alltså ålägga strandägare att
tåla visst intrång å sitt område, vilken skyldighet närmast är att förlikna
vid ett hans egendom ålagt servitut. Erfordras emellertid för flottleden
användande av jord eller lägenhet eller avledande av vatten, måste de
flottande enligt flottledsförordningen med äganderätt tillösa sig större eller
mindre områden utefter flottleden; och det torde vara ovisst, huruvida
numera expropriationslagen av den 12 maj 1917, oberoende av flottledsförordningen,
medger möjlighet till erhållande av upplåtelse av nyttjanderätt
eller servitutsrätt för flottledens räkning. Huru som helst har vid
tillkomsten av nuvarande flottledsbyggnader expropriationsförfarandet
gällt avstående med äganderätt och icke servitutsrätt. Erfarenheten har
emellertid hittills ådagalagt, att, trots det annans jord eller lägenhet
ofta behövt tagas i anspråk för flottledsanläggningar, expropriation för
sådant ändamål sällan förekommit. Förklaringen härtill har varit, att jordägarna
hellre velat underkasta sig ett intrång å sin mark av servituts
natur än med äganderätt avstå mindre områden av sin egendom, och att
de därför godvilligt medgivit, att erforderlig mark fått tagas i anspråk
för ändamålet mot skadeersättning. I överensstämmelse med denna praxis

Intrång i
annans rätt.
Servitutsrätt.

Tvångsrätt
såsom
medel mot
monopolisering.

Bostäder för
flottningsarbetare.

Ersättningsfrågors
avgörande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

och med den princip, som numera kommit till uttryck i den nyligen
antagna vattenlagen, har även i förevarande förslag den tvångsrätt, som
vid flottleders inrättande, utvidgande och förbättrande tarvas för byggnaders
utförande å annans mark, anordnats som förvärv av servitutsrätt.
Vattendomstolen äger bestämma, i vad mån dylik servitutsrätt bör upplåtas.
Expropriation i vanlig bemärkelse skall i allmänhet icke vidare
behöva ifrågakomma; dock må vattendomstolen, när i något enstaka fall
utmål av någon betydenhet erfordras och behovet därav kan väntas bliva
stadigvarande, förordna om utmålets överlåtande med äganderätt till
flottleden.

Genom att tvångsvis möjliggöra servitutsrätt i skilda avseenden för
den allmänna tlottningens utförande — såsom medelst flottningsrännors
anläggning över land och anordnandet av särskilda vältplatser, varom
senare närmare skall ordas — har förslaget velat upphäva de hinder för
allmän flottning, vilka hittills ofta nog rests av enskilda till förfång för
speciellt de mindre skogsägarna.

I detta samband bör anmärkas, att innehavare av enskild flottled
enligt förslaget blir skyldig att till den allmänna flottleden avstå för denna
nödiga byggnader, liksom vattenbyggare i allmänhet blir skyldig tåla det
intrång, som flottningen efter införande av allmän flottled förorsakar.

Den tvångsrätt, som enligt vad nu sagts ger upphov till ett slags
servitut utan att avstående med äganderätt behöver förekomma, har icke
blott den verkan, att flottledens tillkomst eller förbättrande till rimliga
kostnader därigenom underlättas. Denna upplåtelseform har även den
fördelen, att den i mindre grad än avstående med äganderätt medför
intrång och olägenhet för strandägarna utefter flottleden. Den är därför
även avsedd att komma till användning vid det anordnande av bostäder
åt flottningsarbetare, som förslaget vill trygga. Det är härvid lagt i synemännens
och vattendomstolens hand att utreda och pröva, i vad mån
tillhandahållande av sådana bostäder bör åläggas de flottande. Beträffande
åter den tillsyn över dessa bostäder, som kan finnas erforderlig,
höra lagbestämmelserna härom icke hemma i nu förevarande lagstiftning
utan torde böra anordnas i särskild ordning.

Att föreskrifter till tryggande av flottningsarbetarnas behov av bostäder
böra intagas i förevarande lagstiftning torde vara så mycket mera
uppenbart, som detta behov för närvarande icke kan fyllas ens på expropriationens
väg.

Härförut har jag redan i förbigående påpekat som eu olägenhet
hos den gällande flottningslagstiftningen, att ersättningsfrågor icke bliva
föremål för behandling vid flottledens inrättande eller utbyggande utan

Kung!. Maj:ts proposition nr 4. 99

uppskjutas för avgörande till dess flottleden upplåtits för allmänt begagnande.
Icke ens efter det flottleden öppnats för allmän trafik är
det möjligt för de flottande att framtvinga ett fastställande eu gång för
alla av den ersättning, som bör utgå för skada genom anläggningar eller
åtgärder för flottleden. Den skadelidande liar ensam initiativrätten härutinnan
och kan årligen begära uppskattning av skada, som uppstått
genom anläggningarna. Genom att flottledsmålens avgörande överflyttas
till vattendomstolen vinnes, på sätt tidigare anmärkts, den fördelen, att
dylika ersättningsfrågor kunna upptagas till bedömande av domstolen
i samband med att tillstånd lämnas till flottledsbyggnadernas utförande.
Förslaget skiljer härvid mellan å ena sidan »anläggningsskada>, d.''v. s.
skada genom byggnader och åtgärder för flottleden, samt å andra sidan
»flottningsskada», skada som uppstår under själva flottningens bedrivande
genom landtramp, timmers uppkastande å land in. in. För den vid
byggnadstillståndets medgivande uppskattbara anläggningsskadan bestämmer
vattendomstolen ersättning i det utslag, varigenom flottleden inrättas
eller eljest ny byggnad medgives. Flottningsskada åter kommer i allmänhet
att uppskattas varje år den timar; och i saknad av godvillig
överenskommelse om ersättningen sker denna uppskattning då genom
skiljemän i den ordning, vartill jag senare vill återkomma.

Beträffande flottandes rätt till nödigt vatten i vattendragen för flottningens
bedrivande avser förevarande förslag ej att rubba de principer,
som för närvarande gälla eller som blivit fastslagna genom nya vattenlagen.
På grund av denna frågas vikt särskilt i fråga om flottningens
skyldighet att i vissa fall ersätta behövligt vatten anser jag mig böra
något närmare beröra förslagets ståndpunkt härutinnan.

Såsom allmän regel beträffande flottningens förhållande till utomstående
gäller, dels att, där allmän flottled finnes eller i laga ordning
medgives komma till stånd, nödigt vatten för flottningens bedrivande skall
avstås, och dels att de flottande ej äro pliktiga att betala ersättning för
vatten i andra fall än då skada sker. Sistnämnda regel har kommit till
uttryck uti det i enlighet med flottningssakkunnigas förslag gjorda tillägget
till 1 kap. 4 § vattenlagen, däruti genom hänvisning till 6 kap. 5 §
framhålles, att endast skada genom anläggning eller åtgärd för flottleden
skall ersättas. De flottande äro sålunda alltid berättigade att utan ersättning
nyttja det fritt framflytande vattnet liksom ock vid vattenverk det
vatten, som ej därvid utnyttjas (»överflödsvatten»). Denna regel gäller,
oavsett vilketdera företaget tillkommit tidigare, flottleden eller viss annan
vattenbyggnad. Men i övrigt ställa sig förhållandena olika, allteftersom
det ena eller andra företaget först tillkommit. Är den allmänna flottleden

Flottningens
rätt till
nödigt vatten.

100

Kungl. May.ts proposition nr 4.

äldre, gäller för alla vattendrag den för närvarande i vattenrättsförordningens
7 § meddelade föreskriften, att i allmän flottled ej må så byggas,
att flottningen hindras, eller, såsom motsvarande stadgande uttryckes
i nya vattenlagens 2 kap. 11 §, att i allmän flottled ej må byggas, med
mindre byggnaden göres på sådant sätt eller sådana särskilda anordningar
vidtagas, att leden fortfarande kan utan olägenhet av någon betydelse
användas för det därmed avsedda ändamålet. Denna föreskrift är en
legal inskränkning i vattenägarens rådighet över vattnet, som stadgats i
den allmänna samfärdselns och varuforslingens intresse, och han kan
därför ej fordra ersättning för det vatten, som han på denna grund måste
avstå till flottningen. Vattenverksägaren lider visserligen inskränkning i
sitt förfogande, därigenom att han under flottningens gång förhindras
tillgodogöra sig det för flottningen behövliga vattnet, men denna inskränkning
i den allmänna flottledens intresse åvilar vattnet redan vid tiden
för det till vattenverksägaren lämnade byggnadsmedgivandet.

Har åter ett strömfall redan blivit utbyggt, när allmän flottled
skall inrättas genom detsamma, är strömfallsägaren visserligen även här
alltid skyldig att avstå det vatten, som prövas nödigt för flottningens
behov, men i avseende å hans rätt till ersättning för vatten, som avstås,
gälla olika regler, allt eftersom kongsådra finnes i vattendraget eller ej.
Finnes icke kungsådra i vattendraget, är han berättigad erhålla ersättning
för den del av det vid vattenverket utnyttjade vattnet, som tages i anspråk
för flottleden, och denna ersättning skall enligt föreliggande förslaguppskattas
och bestämmas redan vid flottledens inrättande. Finnes åter
kungsådra i vattendraget och skall ännu gällande rätt tillämpas, kan
strömfallsägaren bliva skyldig utan ersättning avstå allt det vatten, som
framrinner i den tredjedel av vattnets bredd, där ådran framgår. Skall
däremot å de med kungsådra förbundna skyldigheter den nya vattenlagen
komma till tillämpning, är vattenverksägaren blott pliktig ersättningsfritt
avstå intill eu tredjedel av hela framrinnande vattenmängden,
och denna regel är därjämte enligt 1 kap. 7 § vattenlagen underkastad
vissa modifikationer till vattenverksägarens förmån. Därest nämligen 40
år ännu icke förflutit från den för byggnadens fullbordande bestämda
tid, då fråga om avstående av vattenmängd väckes, är han icke skyldig
att för flottningen utan gottgörelse avstå mera än eu niondedel av vattenmängden.
Tages mera vatten i anspråk, skall ersättning härför utgå,
dock att för varje förflutet år utöver de närmaste tjugu åren efter byggnadens
tillkomst ersättningen skall, såvitt angår kungsådrans vattenmängd,
reduceras med en tjugondedel.

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Såsom framgår av mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 15
februari 1918 vid remitterandet till lagrådet av förslag till ny vattenlag,
överensstämmer icke nu förevarande förslag i nyssberörda del till fullo
med min då uttalade mening. Jag uttalade då den åsikten, att flottningen
under inga förhållanden borde utgiva någon gottgörelse för vattnet,
där kungsådra finnes, så länge därmed icke tages i anspråk större
anpart än en tredjedel av vattenmängden. Till följd av den ståndpunkt
1918 ars riksdag intagit till detta spörsmål, anser jag mig dock icke
numera äga tillräckliga skäl att föreslå ändring av 1 kap. 7 § vattenlagen,
ej heller att vidtaga någon jämkning av 8 § av samma kapitel
i den riktning, som framgår av de flottningssakkunnigas förslag. Emellertid
torde den rättsminskning, som flottledsintresset sålunda måste underkasta
sig» e,j vara av synnerlig betydelse, enär den niondedel av vattenmängden,
som flottningen alltid blir berättigad begagna utan ersättning, i vanliga
fall torde jämte det överflödsvatten, som ersättnings fritt står flottningen
till buds, vara tillfyllest för flottuingens behöriga ombesörjande. Härtill
kommer, att enligt det tillägg, jag föreslagit till G kap. 4 §, de flottande
skola av vattendomstolen kunna berättigas att under vissa tider av dygnet
eller veckan utnyttja den sammanlagda vattenmängd, som eljest skall tillkomma
flottningen under hela perioden ifråga.

I avseende å proceduren för flottledsmålens behandling avviker för- Rättegången,
slaget väsentligt från nu gällande lagstiftning, eu naturlig följd av dessa
måls överflyttande till vattendomstolarna. De i It kap. av nya vattenlagen
upptagna bestämmelserna rörande rättegången i vattenmål hava
härvid med vissa modifikationer gjorts tillämpliga även i avseende å flottledsmål.
Syneförrättning genom särskilt förordnad förrättningsman med
biträde av gode män, som hittills företagits i så gott som alla flottledsmål,
skall enligt förslaget endast hållas uti sådana mål, där fråga är om
inrättande av ny flottled eller om vidlyftigare omreglering av redan befintlig
led.

Vid synen skola de allmänna intressena bevakas genom vederbör- Allmänna
liga ombud. För att på lämpligt sätt fylla ett redan av norrlandskommitten
anmärkt behov stadgas särskilt, att, där förhållandena det påkalla, ombud»,
ett eller flera »ortsombud» må förordnas för att vid svneförrättningen
tillvarataga strandägarnas allmänna intressen, en bestämmelse, som speciellt
motiveras av behörig hänsyn till ortens jordbruk.

I olikhet med den enligt gällande fiottningsstadga föreskrivna
flottledssynen kommer den nu föreslagna svneförrättningen att antaga
karaktären ej blott av förberedande undersökning utan även av särskild
instans. Synemännen skola nämligen uppskatta alla anläggningsskador

Bihang till riksdagens protokoll 11)19. 1 sand. 4 höft. (AV 4.) 14

102

Instans ordningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr å.

och bestämma den ersättning, som bör utgå härför, och deras beslut
härutinnan vinner laga kraft, om det ej överklagas eller om vattendomstolen
ej förordnar om andra dispositioner i fråga om flottledens anordnande.
Från synemännen komma målen underställningsvis under vattendomstolens
behandling. I vattenlagens 11 kap. har därför upptagits eu
särskild avdelning lagbestämmelser i fråga om underställningsmål.

Övriga flottledsmål upptagas däremot direkt av vattendomstolen till
behandling utan att syn föregått. Sådana mål, vari flottningsförening eller
annan av flottleden intresserad gör framställning om tillstånd att vidtaga
nya byggnader eller åtgärder för flottledens underlättande, skola handläggas
i den ordning, som i nya vattenlagen föreskrives beträffande behandlingen
av ansökningsmål. De mål åter, vari ett flottningen motsatt
intresse påyrkar åläggande för de flottande att vidtaga åtgärder eller
underkasta sig nya föreskrifter till skydd för skada å annans egendom,
skola behandlas i den för stämningsmål stadgade ordning.

Enligt gällande lagstiftning skall talan mot befallningsliavandens beslut
i flottledsmål fullföljas hos Kungl. Maj:t genom besvär, vilka upptagas
till prövning av regeringsrätten. Frågor rörande skadeersättning
tillkomma emellertid, såsom jag förut anmärkt, ej befallningsliavandens
avgörande, utan upptagas till prövning av de allmänna domstolarna.
I flottledsfrågor äro alltså dels regeringsrätten och dels högsta domstolen
för närvarande högsta instans. De flottningssakkunniga hava i sitt
betänkande föreslagit, att även efter vattendomstolarnas inrättande ungefär
samma instansordning som hittills skulle bibehållas och att talan
mot vattendomstolens utslag i dessa mål till huvudsakliga delar skulle
fullföljas hos Kungl. Maj:t att avgöras av regeringsrätten, men beträffande
ansvars- och ersättningsfrågor till högsta domstolen. Det har varit föremål
för övervägande, huruvida icke, i överensstämmelse med vad enligt vattenlagen
skall gälla i avseende å fullföljd av talan mot vattendomstols utslag
i andra vattenmål, talan mot domstolens utslag även i flottledsmål
borde i sin helhet fullföljas först till vattenöverdomstolen och vidare till
högsta domstolen. I flottledsmålen förekomma ofta till behandling
vattenrättsliga och byggnadstekniska spörsmål av likartad natur som i
övriga vattenbyggnadsmål, och det har i viss mån framstått såsom inkonsekvent,
att i ena fallet låta samma frågor fullföljas till vattenöverdomstolen
och högsta domstolen och i andra fall till regeringsrätten.

För den ståndpunkt, som de flottningssakkunniga intagit i denna fråga,
kunna dock å andra sidan mycket vägande skäl anföras. De allmänna
flottlederna äro utfartsvägar för skogarna och helt ställda i skogshushållningens
tjänst. Vid bedömandet av frågorna rörande inrättande och för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

103

bättrande av dessa leder måste i första hand hänsyn tagas till skogsskötselns
behov av förbättrade kommunikationer och deras förmåga att
bära de kostnader, som föranledas av nya anläggningar; dessa hänsyn
bliva ofta de egentligen avgörande. Särskilt i de mindre flottlederna
eller där man har att räkna med en begränsad skogstillgång inträffar ofta,
att huru nyttiga och av behovet påkallade nya byggnader eller åtgärder
kunna anses vara, man måste avstå från deras utförande på grund av
att flottledsavgifterna eljest skulle stiga till sådan höjd, att det icke
bleve ekonomiskt möjligt att utflotta virket från skogarna. Liknande
synpunkter måste i ännu högre grad anläggas vid bedömandet av övriga
frågor i flottledsmål såsom vid fastställande av flottningstiden, avgörandet
av barkningsfrågor, behovet av nya sorteringsställen, vältplatser och områden
för virkes förvarande nedanför skiljeställen m. in. Det torde icke
kunna bestridas att dylika spörsmål i allmänhet böra bedömas mera ur
administrativ än judiciell synpunkt och att de föga lämpa sig för avgörande
av vattenöverdomstolen och högsta domstolen. Rena rättsfrågor,
som icke gälla ersättning och ansvar, torde ock mindre ofta ingå i de
fullföljda målen.

På grund härav och med hänsyn såväl till att regeringsrätten
vunnit erfarenhet om dessa måls handläggning som till angelägenheten av
dessa ärendens skyndsamma avgörande har jag funnit övervägande skäl
tala för de flottningssakkunnigas förslag rörande instansordningen.

Såsom jag förut framhållit hava bestämmelserna om allmän flottleds
nyttjande och om de flottandes inbördes förhållande ansetts vara
av sådan art, att de icke lämpa sig för intagande i vattenlagen. De hava
därför, såsom de sakkunniga föreslagit, upptagits i en särskild lag om
flottning i allmän flottled. Denna lag innehåller alltså, förutom vissa
allmänna ordningsföreskrifter beträffande flottningens bedrivande, huvudsakligen
reglerna om flottningsföreningarnas verksamhet samt om ersättande
av skada, som vållas i följd av flott ningen.

Till stor del äro ifrågavarande bestämmelser på grund av flottledens
egenskap av allmän egendom av administrativ beskaffenhet; den
nu gällande flottningsstadgan har också tillkommit i administrativ ordning.
Till de sakkunnigas ståndpunkt att tilldela jämväl denna del
av lagstiftningen civillags natur ansluter jag mig emellertid desto hellre,
som i förslaget till flottningslag jämväl upptagas åtskilliga rättsregler av
uteslutande privaträttslig innebörd, såsom angående ersättning för flottningsskada
in. m. Beskaffenheten av de förhållanden, som regleras i flottningslagen,
medför dock oundvikligen, att åt administrativ myndighet

Förslaget
till flottningslag.

De allmänna
intressent
tillvaratagande.

104

Kungi. Maj:ts proposition nr 4.

måste överlämnas en ganska vidsträckt befogenhet i hithörande ämnenRedan
av flottledens natur att utgöra en allmän samfärdsled följer,
att dess begagnande och förvaltning bör stå under det allmännas tillBör
flotta- syn. Uppenbarligen föreligger ej heller något principiellt hinder, att
riernas för- flottleden övertages till direkt förvaltning av statsmyndigheterna. Till

vältning lör- ° ^ ^

statligas? stöd för en dylik anordning kunna också otvivelaktigt åberopas vissa
skäl. Genom förvaltningens centralisation till en och samma myndighet
skulle den allmänna skogshushållningen, såvitt den är beroende av flottningsförhållandena,
kunna handhavas efter mera enhetliga principer. De
sakkunniga hava emellertid icke ansett sig böra slå in på den nu antydda
vägen utan i stället givit företrädet åt den bestående ordningen i
fråga om flottledernas förvaltning. Enligt gällande flottningsstadga handhaves
nämnda förvaltning, närmast efter kooperativa principer, i allmänhet
av särskilda av de flottande bildade föreningar, flottningsföreningarna.
Åt dessa föreningar är det i regel överlämnat att ombesörja den gemensamma
flottningen och verkställa för flottledens underhåll nödiga arbeten.

Den av de sakkunniga sålunda föreslagna förvaltningsformen, beträffande
vilken eu ganska rik erfarenhet redan föreligger, torde i stort
sett på ett lyckligt sätt vara avpassad efter flottningsförhållandena inom
vårt land. Den har i varje fall visat sig äga avgjorda företräden framför
det tidigare systemet med flottningens överlämnande åt särskilda
bolag, de s. k. oktroj bolagen.

De anmärkningar, som riktats mot flottningsföreningarna och deras
verksamhet, synas ej heller i regel haft sin grund i själva organisationen
såsom sådan utan vara att hänföra till andra förhållanden. I detta hänseende
må först framhållas, hurusom flottningsföreningarna, till eu del
på grund av gällande bestämmelsers ofullständighet eller oklarhet, understundom
icke rätt fattat sin uppgift. Under påverkan av traditionerna
från det tidigare oktroj systemet har flottningsföreningarnas offentligträttsliga
karaktär kommit att undanskymmas. Vid nu ifrågavarande lagstiftnings
revision har det därior framstått som angeläget att mera in''
gående fastställa formerna för dessa föreningars verksamhet liksom att
närmare bestämma deras rättsliga ställning och befogenheter. Bestämmelserna
härom hava inrymts i flottningslagens 4 kap.

Det allmän- Andra anmärkningar, som framkommit mot flottningsföreningarnas

å^ottDirngs1 förvaltning, hava uppenbarligen sin grund däri, att deras verksamhet i
föreningarna, det allmännas tjänst icke varit underkastad tillräcklig kontroll. De orsaker,
som skulle kunna giva upphov till anmärkningar av detta slag,
höra följaktligen kunna undanrödjas därigenom, att den offentliga kontrollen
över flottningsföreningarna göres tillräckligt omfattande och fullt

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

105

effektiv. I sistberörda syfte hava också ingående bestämmelser upptagits i
förslaget. Ifrågavarande bestämmelser, som äro av den vikt, att de torde
böra här något närmare beröras, upptagas i flottningslagens 39, 50 samt
70-75 §§.

Bland de nu anmärkta stadgandena må först erinras om föreskriften
i 39 §, enligt vilken det åligger vederbörande befallningshavande utse
lämplig person att vara ledamot i flottningsförenings styrelse. Till sådan
ledamot skall utses någon med skogs- och flottningsförliållandena i
orten förtrogen person, som ej själv deltager i flottningen eller är anställd
i flottandes enskilda tjänst. Han skall hava till uppgift att iakttaga,
att vid flottledens och flottningens ordnande vederbörlig hänsyn
tages till skogsnäringens krav på goda flottningsförhållanden inom orten.
Särskilt torde det vara att förvänta, att skogsägare, vilka ej själva deltaga
i flottningen men för avyttringen av sitt virke äro beroende av
flottningsförhållandena, i den av befallningshavanden utsedde styrelseledamoten
erhålla en målsman för sina intressen. Såsom domänstyrelsen
framhållit i sitt utlåtande av den 27 maj 1909 äga dessa skogsägare för
närvarande icke någon möjlighet att inom föreningen få sina synpunkter
framförda och beaktade. Enligt de flottningssakkunnigas förslag skulle
dylik ledamot endast utses i sådana fall, då vederbörande befallningshavande
prövade det erforderligt. Emellertid har jag ansett lämpligt
föreslå att en ledamot i styrelsen alltid utses av befallningshavanden. Med
den betydelse flottleden har ur kommunikationssynpunkt synes det nämligen
icke tillrådligt att överlämna frågan, huruvida de allmänna intressena
böra företrädas inom flottningsstyrelsen, till eventuellt olika praxis
hos skilda befallningshavande.

Enligt stadgandet i 50 § åligger det vidare vederbörande befallningshavande
att utse revisor för granskning av styrelsens förvaltning
och föreningens räkenskaper. Sådan revisor skulle enligt de sakkunnigas
förslag endast utses i fall då befallningshavanden funne det lämpligt.
Kravet å offentlig revision, som framförts redan av norrlandskommittén,
har jag emellertid, på skäl, som närmare skola utvecklas vid nämnda §
ansett böra ytterligare tillgodoses, och jag har i överensstämmelse härmed
föreslagit, att offentlig revision alltid skall äga rum.

På tal om den offentliga tillsynen över flottningsföreningarnas
verksamhet bör jämväl omnämnas den kontrollrätt, som genom stadgandet
i 76 § tillagts allmänheten. Enligt nämnda stadgande åligger det
flottningsförenings styrelse att för varje år till vederbörande befallningshavande
överlämna handlingar, innehållande fullständig redogörelse för
flottledens förvaltning och föreningens verksamhet. Dessa handlingar

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

skola enligt uttrycklig föreskrift hos befallningshavanden hållas tillgängliga
för envar, som vill taga del av dem. Härigenom lägges alltså flottningsföreningarnas
verksamhet under allmänhetens omedelbara tillsyn.

Slutligen må erinras, hurusom enligt stadgandet i 70 § det tillkommer
vederbörande befallningshavande att utöva tillsyn å allmän flottleds
skötsel och underhåll samt flottningsförenings verksamhet. Den tekniska
tillsynen å flottledsanläggningarna har tillika i anledning av framställningar
av domänstyrelsen och väg- och vattenhyggnadsstyrelsen i
det överarbetade förslaget särskilt anförtrotts åt tjänstemännen å vägoch
vattenhyggnadsdistrikten. Inom varje flottningsförening skall dessutom
alltid finnas en flottningschef, som vid sidan av flottningsstyrelsen
har att ombesörja och leda den allmänna flottningen. Då denne erhållit
en i förhållande till såväl de flottande som styrelsen mera självständig
ställning än den som nu tillkommer flottningschef, torde man från hans
sida hava att förvänta ett opartiskt handhavande av hithörande angelägenheter.

ljuf M£>:ts Även om den kontroll, som flottningsförening sålunda underkastats,
att anordna gjorts synnerligen ingående och faran att det allmännas intressen skola
förvaltningen komma att undanskjutas i stort sett måste betecknas såsom ringa, kan
i nya ormer. fje^ ^ andra sidan icke helt och hållet bortses ifrån, att missförhållanden
dock någon gång kunna uppkomma av den beskaffenhet, att de icke låta
sig avlägsnas genom ovan antydda medel, utan att härför krävas
mera verksamma åtgärder. För sådant fall innehåller redan nu gällande
flottningsstadga den bestämmelsen att, om det visar sig, att föreskrivna
arheten ej inom utsatt tid verkställas, att underhållet av flottleden försummas,
att fastställda ersättningar ej gäldas eller att flottningen ej
ordentligt besörjes, befallningshavanden har att sammankalla de flottande,
varefter det skall ankomma på särskild prövning, om och med vad
villkor allmän flottning i flottleden vidare må tillåtas. Med hänsyn till
den nuvarande flottningsstadgans administrativa natur föreligger uppenbarligen
ej heller något hinder för Kungl. Maj:t att, när skäl därtill
prövas föreligga, skilja föreningen från dess befattning med flottningen
och eventuellt anordna förvaltningen i helt andra former, som kunna
finnas lämpliga. De sakkunniga hava i sitt förslag upptagit flottningsstadgans
bestämmelser om rätt för Kungl. Maj:ts befallningshavande att
i ovan angivna fall pröva frågan om villkoren för flottningens fortsatta
bedrivande. Då enligt föreliggande förslag bestämmelserna om flottning
äro avsedda att äga civillags natur, synes emellertid tvekan kunna yppas,
huruvida det fortfarande tillkomme Kungl. Maj:t att i särskilda fall förordna
om förvaltningen efter andra grunder än de i lagen uttryckligen

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

107

angivna, helst som i 2 § av förslaget till flottningslag finnes föreskrivet,
att de, som flotta i allmän flottled, skola med visst särskilt anmärkt
undantag utgöra en flottningsförening. Enligt min mening bör ifrågavarande
befogenhet alltjämt tillkomma Kungl. Maj:t. Jag har därför
ansett 75 § i de sakkunnigas förslag böra fullständigas med ett stadgande
om rätt för Kungl. Maj:t att, då flottningsförening åsidosätter sina
skyldigheter, på framställning av vederbörande befallningshavande eller
när förhållandena eljest därtill giva anledning, förordna om flottledens
förvaltning och flottningens ombesörjande i annan ordning än den, varom
stadgas i flottningslagen. Samtidigt har jag låtit i 2 § intaga en hänvisning
till den i 75 § sålunda införda bestämmelsen.

I den del av förslaget, som innehåller reglerna om ersättning för Fiotuiingsflottningsskada,
föreslås en del viktiga förändringar. Under det att enligt Bgknttn?iit*
gällande flottledsförordning skadelidande icke är underkastad annan begränsning
beträffande tiden för skadeståndsanspråks framställande än
den vanliga tioåriga preskriptionsbestämmelsen, föreskrives i förslaget, att
han är skyldig anmäla sitt skadeståndskrav hos flottningsföreniugen
inom viss tid. Härigenom avses att bereda föreningen tillfälle att så
fort som möjligt få flottningsskadorna till sitt belopp uppskattade, så att
ersättningsbeloppen må kunna i samband med andra utgifter utdebiteras
å de flottande, som äro ansvariga för deras gäldande. De flottningssakkunniga
hava föreslagit, att förenämnda anmälan av skadeståndsanspråk
skulle ske före utgången av det kalenderår, då skadan uppkom. Av
hänsyn till att flottning understundom på vissa platser bedrives långt in
mot slutet av året och att det således i vissa fall kunde medföra svårigheter
för de skadelidande att alltid upptäcka skada, som inträffat därunder,
har jag i förslaget intagit ett stadgande, att om flottning någonstädes
pågått efter den 1 november, skada, som å sådan del av flottleden
uppstått, må anmälas före utgången av nästföljande kalenderår.

I avseende å sättet för flottningsskadas uppskattning — när denna SkiijemanEaicke
undantagsvis ägt rum vid företagets tillkomst — gäller att skadan fljjnungs-0''
i första hand skall bestämmas av skiljemän. Skiljemannaförfarandet göres skadas bealltså
obligatoriskt, under det att enligt gällande lag den skadelidande 6 amman
äger valfrihet mellan att draga tvisten inför skiljemän eller domstol.

Båda parterna tillerkännes vidare rätt att påkalla skiljemannaförfarandets
tillämpande. Flottningsföreniugen, vilken för närvarande saknar varje
möjlighet att själv framtvinga uppskattning av timade skador, beredes
den förmånen, att skadeersättningarna bliva bestämda under samma år,
som skadan uppstått.

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Interimsflottningens
reglering.

Lagen om
förteckning
å befintliga
flottleder.

Med anledning av de oegentligheter, som ofta förekommit i samband
med så kallad interimsflottning, d. v. s. den- flottning som bedrives
i ett för allmän flottled förklarat vattendrag, innan leden upplåtits
till allmänt begagnande, och vilka oegentligheter särskilt påtalats
av norrlandskommittén, har detta slag av flottning blivit i förslaget reglerat
genom särskilda bestämmelser. Så har, samtidigt med det flottning
vid straffpåföljd förbjudits i allmän flottled, innan den öppnats för
allmän trafik, åt Kungl. Maj:ts befallningshavande inrymts befogenhet att
under vissa förutsättningar lämna tillstånd till interimsflottning åt den,
som förut enskilt flottat i vattendraget, eller åt annan, som skulle kunna
lida avsevärd förlust genom flottningens uppehåll. Vissa villkor äro
uppställda för rättigheten att utöva dylik flottning, bland vilka särskilt
må omnämnas skyldighet för den flottande att erlägga flottledsavgifter
till samma belopp, som skolat utgå om flottleden redan varit iordningställd.
Därjämte hava särskilda bestämmelser meddelats i syfte att säkerställa,
att avgifterna verkligen erläggas och att interimsflottningen i
övrigt ombesörjes i överensstämmelse med givna föreskrifter. För behörig
kontroll i berörda avseenden skall vid meddelande av tillstånd att
idka interimsflottning av befallningshavanden utses särskild syssloman.

Enligt gällande lagstiftning har det icke alltid varit lätt att avgöra,
varest allmän flottled finnes. I avseende å de vattenområden, där sådan
led inrättats med stöd av 1880 års flottningsförfattningar, möter det
visserligen ingen svårighet att styrka flottledens förekomst, enär jämlikt
kungl. cirkuläret den 30 december 1880 befallningshavandena hava skyldighet
att anteckna ärenden rörande allmän flottled uti det hos befallningshavandena
förda registret över ärenden angående dikning eller annan avledning
av vatten. Men beträffande alla de vattendrag, där flottled tillkommit
före den 1 maj 1881, ställer sig frågan annorlunda. Angående
dessa sistnämnda vattendrag stadgas i flottledsförordningen, att där vid
den tid, då sagda förordning trädde i kraft, flottning på grund av dittills
gällande lag eller särskilda föreskrifter allmänneligen idkades eller
tillåten var, skulle allmän flottled jämväl framgent bibehållas. För bedömandet
av frågan, huruvida på grund av sagda stadgande flottled
finnes i ett vattendrag, har man alltså att gå tillbaka till de förhållanden,
som förelågo vid tiden omkring den 1 maj 1881. Men att numera,
sedan närmare 40 år förflutit, åstadkomma eu tillförlitlig utredning rörande
dessa förhållanden, ställer sig ingalunda lätt och blir för varje år svårare.
Härtill kommer att tolkningen av ifrågavarande stadgande även
erbjudit vissa svårigheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

109

För att ernå full klarhet för framtiden uti förevarande avseende
har föreslagits, att en autentisk förteckning skall upprättas över alla de
vattenområden, där allmän flottled finnes vid den tid, då den nya flottningslagstiftningen
träder i kraft. Denna förteckning har tillerkänts
bindande verkan, så att det efter viss tid icke kan göras anmärkning mot
förteckningens innehåll och fullständighet. Bestämmelserna, huru denna
förteckning skall åstadkommas, hava sammanförts i ett särskilt förslag
till lag om förteckning å vattenområden, där allmän flottled finnes.

Slutligen bör anmärkas, att genom föreslaget tillägg i 19 kap. 15 §
strafflagen skadegörelse å allmän flottled likställts med skadegörelse å
andra i sagda lagrum omnämnda allmänna inrättningar.

Efter denna framställning rörande den nya lagstiftningens huvudprinciper
övergår jag till att närmare redogöra för de delar av förslagen,
varutinnan i viktigare avseenden omarbetning ägt rum i jämförelse med
de flottningssakkunnigas förslag och för vilka icke motivering i det föregående
av mig lämnats.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen.

6 KAP.

2 §•

Enligt de sakkunnigas förslag skulle ny flottled under de förutsättningar,
som i denna § angivas, kunna inrättas i »vattendrag». Härmed
har otvivelaktigt avsetts såväl rinnande vatten som sjöar, vilka
genomlöpas därav. Då emellertid enligt den i vattenlagen antagna
terminologien med uttrycket vattendrag endast avses rinnande vatten
och givet är, att flottled fortfarande bör kunna inrättas i sjöar, som vattendragen
genomflyta, har en terminologisk ändring härutinnan vidtagits.
Samtidigt härmed har i enlighet med framställda erinringar flottleds inrättande
även medgivits uti annat vatten än nyss sagts. Det har nämligen
från flera håll anmärkts, att det ofta bleve nödvändigt att utsträcka
flottlederna ett stycke ut i de havsvikar, vari våra floder utmynna,
för anläggande av sorteringsställen, förvaringsplatser för utsorterat
virke m. m. Tvekan har i praxis rått därom, huruvida ett dylikt inrättande
av flottled i havsvikar vore tillåtet enligt nu gällande lagstiftning,
men otvivelaktigt är, att sådant mången gång är av behovet påkallat,
särskilt till förekommande av att, såsom understundom inträffat,
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 4 käft. (Nr 4.) 15

Straffsky<H
mot skadegörelse
å
flottled.

Flottled må
inrättas även
i havsvikar

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 4.

enskilda flottande genom förvärv av allt vattenområde nedanför skiljeställena
utestänga andra flottande från möjligheten att begagna flottleden.

Riksdagens Genom den avfattning, som i förslaget givits åt förevarande para 20

mars 1918. graf, har satts utom all tvekan, att flottled kan utsträckas till havsvatten;

och härigenom torde därjämte i väsentlig mån uppnås det mål, som
Riksdagen åsyftat uti en dess skrivelse till Kungl. Maj tf den 20 mars
1918. I anledning av Kungl. Maj ds proposition till innevarande års
riksdag med förslag till lag med vissa bestämmelser om sjöfynd hade uti
en inom första kammaren väckt motion hemställts, att sådant tillägg
måtte göras till sagda lag, att den icke måtte få avseende å med inregistrerat
märke försett flottgods i färskvatten, skärgård eller insjö nedströms
allmän flottled. Såsom skäl för motionen anfördes huvudsakligen,
att den dittills gällande lagen om sjöfynd av vederbörande tullmyndigheter
tillämpats så, att ilandflutet eller kringdrivande flottgods i regel
behandlades som sjöfynd, oaktat uppenbart vore, att det ej härrörde
från övergivet fartyg, skeppsvrak eller fartygsgods, utan från ovanför
varande allmän flottled, varifrån det kommit i drift. Under uttalande
av att de i sagda motion påtalade olägenheterna vore av den allvarliga
art, att de snarast möjligt borde undanröjas genom ingripande från lagstiftarens
sida, har riksdagen uti förberörda skrivelse anhållit, att Kungl.
Maj:t måtte taga under övervägande, vilka åtgärder lämpligen måtte
kunna vidtagas i syfte att trygga virkesägares rätt att återfå löskoinmet,
med inregistrerat märke försett flottgods samt, därest för ändamålet riksdagens
medverkan erfordrades, snarast möjligt förelägga riksdagen förslag
i ämnet.

De i förenämnda motion omnämnda missförhållanden hava huvudsakligen
förekommit i de delar av de norrländska havsvikarna, som äro
belägna närmast nedanför flottledernas skiljeställen. I dessa vikar finnes
i regel för närvarande ej allmän flottled, beroende därpå att man ansett
den allmänna flottleden få sin slutpunkt vid skiljestället. Men flottgods
framföres det oaktat härstädes i stora mängder på ett sätt, som
enligt flottningsförfattningarna är att likställa med lösflottning. Sedan
nämligen de olika ägarnas virke avskilts vid skiljeställena, hopsamlas
det i ringbommar eller buntas samt forslas vidare ned till de industriella
verken, där virket skall förädlas, vilka verk ofta äro belägna- i vikarna
nedanför sorteringsverken. Denna transport av virket till de industriella
verken ombesörjes numera i regel av flottningsföreningarna, och det är huvudsakligen
härunder som en del av virket till följd av storm eller andra
orsaker sliter sig löst och kommer i drift samt upptages av strandbefolkningen
för att hos tullmyndigheterna anmälas som sjöfynd. Det synes

Kungl. Majtis proposition nr 4.

111

mig uppenbart, att när virkestransporterna företagas på ett dylikt med
lösflottningen jämställt sätt, allmän flottled lämpligen borde finnas inrättad
i förenämnda havsvikar. Om så vore fallet, skulle nämligen allenast
vederbörande flottningsförening äga befogenhet att tillvarataga det i vikarna
kringflytande spilltimret. Genom att hos vederbörande myndighet begära
inrättandet av allmän flottled nedanför skiljeställena, torde alltså
de här ovan omtalade missförhållandena bliva avhjälpta. Möjlighet att
få även dessa vattenområden förklarade för allmän flottled lämnas därför
genom den ändrade avfattning, ifrågavarande § erhållit.

1 övrigt har jag ej haft något att erinra mot de sakkunnigas avfattning
av förevarande §. Beträffande de däri angivna förutsättningarna
för allmän flottleds inrättande torde dock, utöver vad de sakkunniga därom
yttrat, böra anmärkas, att för det fall inrättandet av allmän flottled
sökes i ett vattendrag, där enskild flottled redan finnes och där vederbörande
strandägare alltså redan äro underkastade visst intrång, sådan
ansökan bör, under i övrigt likartade förhållanden, lättare kunna vinna
bifall än då flottning icke alls tidigare ägt rum i ett vattendrag.

4 §■

Uti förevarande § hava de flottningssakkunniga upptagit åtskilliga
exempel på flottledsbyggnader och andra åtgärder, som anses böra tillåtas
för allmän flottleds inrättande. Såsom av de sakkunnigas motiv framgår,
hava de till flottledsanstalter icke velat hänföra de platser utefter
flottlederna, där virket upplägges i avvaktan på dess nedvältande i vattendraget
vid flottningens början, eller s. k. vältplatser. De sakkunniga
hava i likhet med nya lagberedningen, som utarbetat förslagen till nu
gällande flottningsförfattningar, ansett det vara den enskilde flottandes
ensak att själv anskaffa sådana platser och att flottningsledningen
ej hade skyldighet tillhandagå härmed. Tvångsrätt gent emot strandägarna
skulle alltså ej vara medgiven för anskaffande av vältplatser.
Häremot har uti de inkomna utlåtandena anmärkts, att tillhandahållandet
av vältplatser vore av så vital betydelse för skogsägarna, att,
om dessa platser icke finge inordnas bland tillåtliga flottledsanstalter,
fara vore att flottleden ej komme att stå öppen för envar, utan kunde
monopoliseras i vissa större skogsägares händer. Det kunde tänkas
och hade för övrigt inträffat, att där stränderna på ömse sidor
om flottleden, såsom ofta vore fallet, långa sträckor ägdes av en och
samma skogsägare, denne i konkurrenssyfte förbjöde ägare av innanför
liggande skogar att upplägga virket å stränderna, därest de ej ville

Tvångsrätt
även för
vältplatser.

112

Vattentillgångens
fördelning

mellan vattenverk
och
flottningen.

Fiskeavgift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

sälja sitt virke till honom. Det vore nämligen av vissa skäl ofta förbjudet
i flottningsreglementena att lägga virke å själva vattendraget, och
att köra det långa vägar till andra platser läte sig ej göra. Om ej dylika
vältplatser kunde tvångsvis anskaffas för de fall att strandägaren vägrade
att frivilligt upplåta nödigt område härför, skulle vissa virkesägare
kunna bereda sig uteslutande rätt att inköpa virket från de mindre skogsägarna.
Det vore därför lika nödvändigt att bereda de flottande möjlighet
anskaffa vältplatser som att möjlighet gåves dem taga i anspråk
områden nedanför skiljeställe för utsorterat virkes sammanläggande och
förvarande, vilket senare de flottningssakkunniga ansett böra upptagas såsom
flottledsanordning med tvångsrätt.

De skäl, som sålunda anförts mot de flottningssakkunnigas ståndpunkt
i detta avseende, hava föranlett mig att bland de i denna § uppräknade
exemplen å flottledsanstalter även uttryckligen upptaga vältplatser.
I samband härmed har i enlighet med gjorda framställningar exemplifieringen
även i några andra avseenden kompletterats.

Uti sista stycket av denna § hava de flottningssakkunniga i fråga om
vattentillgångens fördelning mellan flottningen och vattenverk endast föreskrivit,
att vattendomstolen vid flottleds inrättande skulle meddela bestämmelser,
huru mellan stridiga intressen i avseende härå må jämkas,
så att ett vart kan behörigen tillgodoses utan förfång eller väsentligt
omak för annat. Rörande denna bestämmelse har från flottningsintresserat
håll erinrats, att då till följd av lagbestämmelserna i 1 kap. vattenlagen
det understundom kan inträffa, att den vattenmängd, som i varje
tidsmoment utan ersättning står flottningen till buds, blir otillräcklig, vattendomstolen
även borde äga rätt föreskriva, att flottningen skall kunna företagas
förbi vattenverk under vissa timmar av dygnet eller vissa dagar i
veckan, med skyldighet för vattenverksägaren att därunder tillsläppa en
ökad vattenmängd, allt så avvägt att den genomsnittliga fördelningen av
vattnet mellan vattenverket och flottningen ej rubbas. Att de flottningssakkunniga
med sitt förslag även avsett att möjliggöra en dylik fördelning
av vattentillgången torde vara otvivelaktigt, men för undanröjande
av varje tvekan härom har jag låtit omredigera förevarande § i överensstämmelse
med vad sålunda hemställts.

9 §.

Mot denna §, sådan den i de sakkunnigas förslag avfattats, har anmärkts,
att uttrycken däri vore alltför svävande och kunde lämna rum
för subjektiva uppfattningar; särskilt borde de sakkunnigas förslag om en

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

113

»billig avgift» utbytas mot stadgande om en avgift inom bestämda gränser,
såsom förut skett i vattenlagens 2 kap. 10 § i fråga om vattenverks skyldighet
att erlägga avgifter för fiskets befrämjande. I anslutning till denna anmärkning
har i paragrafen upptagits föreskrift om det maximibelopp, vartill
avgiften i varje fall må bestämmas.

11 §•

I enlighet med hemställan från vissa myndigheter att till anläggningskostnaderna
även böra hänföras nödiga kostnader för förberedande
undersökningar angående flottledsföretag, bär ett tillägg härom gjorts till
förevarande §.

12 §.

Enligt den avfattning, de sakkunniga givit åt 12 §, har densamma av
åtskilliga myndigheter uppfattats så, som om varje avvikelse från den
fastställda planen, huru oväsentlig ändringen än vore, skulle kräva medgivande
av vattendomstolen. Från flera håll har därför påfordrats, att
vattendomstolens besked ej skulle behöva inhämtas i andra fall, än då
fråga vore om ändringar av väsentlig betydelse. Såsom av de sakkunnigas
motiv framgår, har detta även varit de sakkunnigas mening, och har i
överensstämmelse härmed §:ns lydelse något omredigerats.

20 §.

Det i sista stycket av denna § upptagna stadgandet förekommer icke i
de sakkunnigas förslag. Av samma skäl, som ligga till grund för 2 kap.
26 § vattenlagen, bör emellertid även i fråga om anläggning eller åtgärd,
som vidtages för allmän flottled, gälla, att, därest dylika arbeten utföras
utan föregången prövning, flottningsföreningen bliver bevisningsskyldig i
avseende å de före arbetets utförande rådande förhållandena i vattnet.

26 §.

Under denna § hava de sakkunniga upptagit ett stadgande av innehåll,
att beträffande rensning, som för bibehållande av allmän flottled
vore av nöden, skulle gälla vad i 2 kap. 36 § stadgades. Då emellertid
sistnämnda stadgande icke i sin helhet är avpassat å rensning
för allmän flottled, särskilt i fråga om sättet för bestämmandet av ersättning
för skada, som vållas av jordupplag å annans mark, har i stället
för hänvisningen till 2 kap. 36 § här upptagits ett fullständigt stadgande
angående flottningsförenings rätt att verkställa rensningsarbeten,

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

därvid i överensstämmelse med de bestämmelser, förslaget i övrigt innehåller
angående sättet för uppskattande av skada, som vållas i följd av
flottningen, föreskrivits att ersättning för skada i följd av jordupplagskall
bedömas enligt reglerna för flottningsskada.

9 KAP.

1 §•

Den princip ifråga om ersättnings utgående för allmän flottleds inrättande,
varpå gällande lagstiftning vilar, hava de sakkunniga, på sätt
förut anförts, ansett böra fortfarande bibehållas. Uti det stadgande,
som motsvarar 6 kap. 5 § av det överarbetade förslaget, hava de sakkunniga
sålunda upptagit en bestämmelse, att vid flottleds inrättande ersättning
skall utgå allenast för skada som vållas genom anläggning eller
åtgärd för flottleden. Denna ersättning skulle bestämmas i enlighet med
föreskrifterna uti 9 kap. vattenlagen.

I överensstämmelse med denna även av mig hysta mening rörande
den omfattning, som ersättningsskyldigheten vid flottledsföretagen bör
äga, har det här genom hänvisning till 6 kap., utsagts, att förlust eller
intrång, som icke kan hänföras till »skada», ej heller enligt 9 kapitlets
bestämmelser skall uppskattas till ersättning, när fråga är om flottledsföretag.

Även de förändringar, som vidtagits med vissa andra §§ uti detta
kap., överensstämma i sakligt hänseende med vad de flottningssakkunniga
föreslagit.

10 KAP.

2 §•

Uti ett tredj e stycke av denna § hava de sakkunniga upptagit ett
stadgande därom, att om sökanden föreslagit viss person till förrättningsman,
övrige sakägare skulle efter kungörelse beredas tillfälle att yttra sig
angående den föreslagnes lämplighet. Häremot har av ett flertal myndigheter
och enskilda anmärkts, att ett dylikt stadgande vore alldeles
obehövligt, enär varje förrättningsman på förhand skall vara av Konungen
förklarad behörig; det vore tillika motbjudande och för förrättningsmannen
nedsättande, att hans person och kompetens utlämnades till granskning
av en allmänhet, som ej ägde förmåga härtill, varjämte stadgandet
skulle förorsaka onödig tidsutdräkt.

Kung!. Maj:ts proposition nr 4.

115

På grund av de sålunda framställda invändningarna har ifrågavarande
stadgande uteslutits. I övrigt har paragrafen undergått den jämkning,
att det ålagts sökanden att i ansökningen även uppgiva, huruvida
vissa allmänna företag beröras av den ifrågasatta flottleden.

3 §•

I enlighet med gjorda erinringar har i fråga om gode männens kompetens
vidtagits den jämkning, att den i flottning förfarae gode mannen
även bör vara kunnig i skogsbruk, varjämte beträffande båda gode männen
bibehållits den nu gällande föreskriften, att de böra äga kännedom
om ortens förhållanden.

Den i andra stycket av de sakkunnigas förslag till förevarande §
upptagna föreskriften att vid syneförrättning skulle i vissa fall deltaga
ytterligare en tredje god man har jag, efter vad flere myndigheter anmärkt,
funnit obehövlig och låtit utgå. Skulle synemänen anse sig vara
i behov av särskilt sakkunnig person i fråga om vattenverks utrivning
eller ändring, står dem alltid till buds den i paragrafen stadgade möjligheten
att begära förordnande för sakkunnigt biträde.

4 §•

Den ändring, som denna § undergått, har föranletts av domänstyrelsens
anmärkning, dels att vederbörande revirförvaltare ej alltid kunde
vara lämplig att bevaka skogshushållningens allmänna intresse eller tillvarataga
statsskogarnas bästa, dels ock därom att det enligt gällande instruktion
ej ålåge skogstjänsteman att ex officio bevaka det allmänna
skogsintresset.

8 §.

Den omredigering, som vidtagits med denna §, har skett för att bringa
§:en i närmare överensstämmelse med motsvarande stadgande ill kap.

12 §.

På grund av framställd anmärkning att statstjänsteman ej borde
på grund av sin tjänst vara jävig att handlägga syneförrättning, där
kronan vore sökande, har §:en undergått någon jämkning härutinnan.

26 §.

Enär från sakkunnigt håll vitsordats, att det numera ej föreligger
behov av att beträffande lappmarkerna lämna längre granskningstid än för
övriga delar av Norrland, har samma tid fastställts för hela landet.

116

Kungi. MajUs proposition nr 4.

11 KAP.

35 §.

De allmänna intressen, som kunna vara beroende av flottledsföretagen,
skulle enligt de sakkunnigas förslag, när fråga var om inrättande
av ny flottled eller om större omreglering av redan befintlig led, tillvaratagas
vid syneförrättningen genom särskilda allmänna ombud. Härutinnan
gör ej heller föreliggande förslag någon ändring. Beträffande åter
sådana flottledsmål, som utan föregående syneförrättning upptagas direkt
till handläggning av vattendomstolen, hava de sakkunniga ej föreslagit
annan föreskrift till bevakande av de allmänna intressena uti målet, än
att i fråga om fisket vederbörande fiskeritjänsteman skulle efter erhållen
del av ansökningshandlingarna avgiva yttrande rörande företagets inverkan
å fiskerinäringen. Övriga allmänna intressen skulle vattendomstolen av
eget initiativ vara pliktig tillvarataga.

Gällande flottningsstadga, enligt vilken syn hålles i så gott som
alla flottledsmål, vare sig de angå inrättande eller förbättrande av flottled,
innehåller härutinnan den bestämmelsen, att befallningshavanden
skall, när anledning därtill förekommer, förordna allmänt ombud att närvara
vid synen. Enligt gängse praxis förordnas ock i regel dylikt ombud.
Då det även efter förevarande lagförslags antagande understundom
må vara av behovet påkallat, att de allmänna intressena företrädas av särskild
målsman vid flottledsmåls handläggning inför vattendomstolen, har
jag låtit i 35 § intaga bestämmelse därom, att när det finnes nödigt, att
ombud förordnas till bevakande av det allmännas rätt, vattenrättsdomaren
skall anmäla förhållandet till befallningshavanden, som har att själv utse
allmänt ombud eller överlämna anmälan till vederbörande myndighet för
liknande åtgärd.

108 §.

Såsom jag redan förut framhållit, skall enligt förslaget talan mot
vattendomstolens beslut i flottledsmål till huvudsakliga delar fullföljas
hos Konungen och upptagas till prövning av regeringsrätten. Härvid
kan det understundom vara lämpligt att bereda regeringsrätten tillgång
till sakkunnigt tekniskt biträde vid dess behandling av flottledsmålen,
såsom enligt nya vattenlagen skett i fråga om vattenmålen vid deras
handläggning inför vattenöverdomstolen och högsta domstolen. Jag har
därför ansett, att de i 107 § av detta förslag upptagna bestämmelserna

Kungl. Åtaj:ts-proposition nr 4.

117

böra äga motsvarande tillämpning i fråga om behandlingen av flottledsmål,
som fullföljts till regeringsrätten.

Övergångsstadgandena.

Beträffande de uti de sakkunnigas förslag upptagna övergångsbestämmelserna
har erinrats, att därest stadgandet i 10 kap. 1 § att
förrättningsman skall vara av Konungen förklarad behörig hålla syneförrättning
genast träder i tillämpning vid lagstiftningens ikraftträdande,
det kunde befaras att ej tillräckligt antal förrättningsmän funnes att
tillgå att hålla syneförrättningar. Det har därför uttalats önskvärdheten
av, att befallninghavanden skulle oberoende av sagda stadgande
vara berättigad att under viss övergångstid till förrättningsmän utse
personer, även om deras kompetens ej prövats av Konungen. Då dessa
erinringar synas mig berättigade, hava övergångsstadgandena omredigerats
i överensstämmelse härmed.

Förslaget till lag om flottning i allmän flottled.

11 §•

För att förhindra att för uppskattande av skador inom samma
sträcka av flottleden flera syner hållas å olika tider, ett förfarande varigenom
kostnaderna givetvis skulle onödigt fördyras, bär till förevarande
§ gjorts ett tillägg av innehåll att, där ej skada är av beskaffenhet att
böra skyndsamt uppskattas, synerna skola företagas i ett sammanhang och
först efter det flottningen för året avslutats.

14 och 15 §§.

Enligt de sakkunnigas förslag till 14 § skulle, sedan i underställningsmål
rörande inrättande av allmän flottled vattendomstolen meddelat sitt
beslut och handlingarna inkommit till befallningshavanden, denne alltid
hålla samnjanträde med sakägarna för deras hörande över synemännens
förslag till amorteringsplan och indelningsgrunder. Mot den sålunda föreslagna
anordningen med sammanträdes hållande inför befallningshavanden
har anmärkts, att behov av nya sammanträden med sakägarna ofta
icke förelåge, enär dessa nyligen fått yttra sig inför förrättningsmannen,

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 4 käft. {År 4.) 16

118

Kungl. MajUs proposition nr 4.

samt att det vore tillräckligt om sakägarna linge inom viss tid skriftligen
göra sina erinringar hos befallningshavanden, åt vilken det tillika borde
överlämnas att bestämma, huruvida sakägarnas hörande vore av nöden.
Då dessa anmärkningar synas hava fog för sig och tidsbesparing kan
vinnas genom att sammanträde ej hålles i annat fall, än då verkligt behov
därav föreligger, har 14 § i sådant syfte omredigerats. I sammanhang
därmed har 15 § underkastats någon omarbetning.

17 §.

Såsom de sakkunniga i sina motiv framhållit, har förslaget så uppställts,
att interimsflottning allenast undantagsvis bör ifrågakomma. Skulle
emellertid sådana omständigheter föreligga, att interimsflottning överhuvud
bör beviljas, kan det inträffa, att tillåtelse härtill bör lämnas utan att
strandägare och andra förut blivit därom hörda. Det har nämligen liänt
att, oaktat en allmän flottled blivit färdigbyggd, den av en eller annan
anledning icke kunnat öppnas för allmän trafik vid den tid, som härför
beräknats. Virkesägarna hava emellertid, i förlitande på att flottleden
skulle öppnas vid flottningssäsongens början, redan nedfört sitt virke till
vattendraget och måste då, kanske i sista stund, anhålla att få interimistiskt
utflotta detsamma, om det ej skall bliva kvarliggande ytterligare
ett år. Det är vid sådana tillfällen av synnerlig vikt, att behandling av
ansökan om interimsflottning ej onödigt uppskjutes, enär flottningen eljest
ofta nog icke kan medhinnas under året; och då något behov av att i
allmänhet höra strandägarna över sådan ansökan under angivna förhållanden
ej heller torde finnas, har jag ansett fordran härpå icke böra
uppställas.

22 §.

Stadgandet i andra stycket förekommer ej i de sakkunnigas förslag.
Det bär emellertid i vissa avseenden redan nu sin motsvarighet i bestämmelsen
i flottningsstadgans 8 § 3 mom. och har med någon utvidgning
ansetts lämpligt att här upptaga.

29 §.

Uti de inkomna yttrandena har från vissa håll anmärkts, att det
någon gång förekpmmer, att på grund av lokala förhållanden den slutliga
sorteringen icke kan verkställas enbart vid ett enda skiljeställe utan att
skiljningen måste uppdelas på flera, på visst avstånd från varandra liggande
sorteringsverk. Dessa skilda sorteringsverk hava alltid betraktats

Kungi. MajUs proposition nr 4.

119

såsom ett enda skiljeställe, enär de stå i beroende av varandra, och hava
samtliga kostnader vid dessa sorteringsverk således gemensamt fördelats
å allt vid desamma utskilt virke. Då tvekan kunde uppstå, huruvida
enligt de sakkunnigas förslag dylika särskilda skiljen fortfarande finge i
avseende å kostnadernas fördelning betraktas som ett enda sorteringsställe,
har hemställts om förtydligande av denna §.

Att då, på sätt anförts, sorteringen på grund av särskilda lokala förhållanden
måste verkställas vid skilda sorteringsanordningar, som dock
stå i beroende av varandra, alla dessa anordningar äro att anse som ett
skiljeställe, synes mig uppenbart och torde även hava varit de sakkunnigas
uppfattning. För att tvekan ej härom må råda, har ett tillägg av sagda
innebörd införts i denna §.

Beträffande det uti sista stycket av §:en enligt de sakkunnigas förslag
upptagna stadgandet, att separatutgifter skola fördelas på allenast de flottande,
vilkas flottgods föranlett kostnaderna, har av en flottningsförening i
södra Sverige anmärkts, att nämnda stadgande skulle medföra orättvisa i de
fall, då, såsom vore förhållandet i den av föreningen förvaltade leden,
alla flottandes virke regelmässigt framfördes separat. Den ordningsföljd,
yttrar föreningen, i vilken de flottandes virke där framfördes, bestämdes
av styrelsen med hänsyn till virkets olika belägenhet utmed stränderna
och övriga faktorer, som kunde påverka flottningens gynnsamma bedrivande.
På grund av de oftast korta flodtiderna i dessa leder kunde vissa virkesägares
flottar, vilka framfördes under det lämpligaste vattenståndet,
komma att draga betydligt mindre arbetskostnad per enhet än andras,
vilka framfördes under ogynnsammare vattenstånd. Med anledning därav
hade utflottningsutgifterna distriktsvis lika fördelats på allt flottgodset
inom respektive distrikt; och ville föreningen hemställa, att i de flottleder,
där regelmässig separatflottning bedreves, förutnämnda fördelningsgrund
för utflottningsutgifter finge tillämpas.

Vad sålunda anförts har jag funnit böra föranleda viss jämnkning
av sista stycket av 29 § i den av förenämnda förening angivna riktning.

30 §.

I enlighet med av åtskilliga myndigheter gjorda erinringar rörande
amorteringstidens längd har jag ansett densamma, i likhet med vad nuvarande
flottningsstadga föreskriver, böra sättas till högst tjugu år.

Mot de flottningssakkunnigas förslag att medgiva amortering även
av ersättning för flottningsskada, där denna något år uppgått till särdeles
betydande belopp, hava även erinringar framställts. De sakkunniga hava

120

Kung!,. Maj:ts proposition nr 4.

grundat sitt förslag härutinnan uteslutande på billighetsskäl, under framhållande
av att dylik ersättning understundom kunde uppgå till så stort
belopp, att årets flottande icke rimligtvis borde ensamma ansvara därför.
De kommande årens flottande kunna dock även de åberopa billighetsgrunder
för att ej behöva belastas med utgifter, varav de ingen fördel njutit eller
i vilkas tillkomst de ej haft någon del. Efter övervägande av vad från
skilda håll anförts har jag av de mot de sakkunnigas förslag härutinnan
framförda anmärkningar föranletts att låta sistberörda bestämmelse utgå.

50 §.

Uti det förslag till ändringar av flottningsstadgan, som av norrlandskommittén
avgavs, hade kommittén upptagit ett stadgande av innehåll,
att, oavsett vad i flottningsreglementet funnes föreskrivet rörande
sättet för granskning av styrelsens redovisning, skulle föreningens räkenskaper
och dess styrelses förvaltning granskas jämväl av eu utav befallningshavanden
utsedd revisor. De flottningssakkunniga hava även, på
sätt jag tidigare omnämnt, upptagit en föreskrift om tillsättande av offentlig
revisor, men låtit utseendet av sådan revisor bero av befallningshavandes
lämplighetsprövning. De skäl, de sakkunniga anfört för sin
sålunda intagna ståndpunkt, innefatta i huvudsak, att behovet av offentlig
revisor ställer sig olika, allt efter som i flottningen deltaga eu
mångfald flottande, som äga förmåga att själva tillvarataga sina intressen
vid revisorsval, eller en övervägande majoritet å stämman tillkommer
en eller ett par flottgodsägare, som sålunda hava att utse föreningens
revisorer; i fall av sistnämnda slag vore deltagande i revisionen
av en person, utsedd av offentlig myndighet, önskvärd, om icke för
annat, så för att bryta udden av möjliga misstankar om bristande oväld
i handhavandet av föreningens angelägenheter.

Emellertid kan häremot anmärkas, att det uppdrag, revisorerna hava
att utföra, avser ej blott att tillvarataga de enskilda flottandes intressen
utan även att tillse, att de allmänna intressen, som äro förknippade
med flottleden och flottningen, blivit av styrelsen vederbörligen tillgodosedda.
För övrigt är det ej ovanligt, att majoriteten inom eu flottningsförening
årligen växlar, så att det ofta torde bliva för befallningshavandena
omöjligt att avgöra, när det ur vissa enskilda flottandes intresse vore
behövligt att tillsätta eu offentlig revisor.* Med hänsyn härtill och för
att de allmänna, intressenas rätt i avseende å flottlederna må bliva fullt

121

Kung!.. Maj:ts proposition nr 4.

ut tillgodosedd, har jag vidtagit sådan ändring av förevarande §, att
offentlig revisor alltid skall för flottningsförening utses.

53 §.

Enär den uti första stycket av denna paragraf i sakkunnigeförslaget
förekommande bestämmelsen om flottandes rätt att utöva rösträtt
å flottningsstämma i olika avseenden missuppfattats, bär stadgandet omarbetats.

61 §.

Uti de flottningssakkunnigas förslag finnes ej upptagen någon föreskrift,
inom vilken tid och på vad sätt enskild flottande, som förmenar
att honom blivit påförda större kostnader än med fastställda fördelningsgrunder
överensstämmer, bör göra sin talan gällande. Stadgande härom
har inrymts uti första stycket av förevarande §.

65 §.

Enligt de flottningssakkunnigas förslag skulle sammanslagning av
skilda fiottningsföreningar kunna tvångsvis äga rum, endast när framställning
därom gjordes av bivattendrags förening. Huvudflottningsförening skulle
däremot ej kunna påfordra dylik sammanslagning. Från skilda håll har
häremot erinrats, att det ej vore berättigat att i detta avseende göra åtskillnad
mellan större och mindre föreningar, utan borde samma befogenhet
tillerkännas dem alla. Med flottledernas intresse vore bäst överensstämmande,
att samtliga leder inom samma vattensystem förenades till
ett helt. T överensstämmelse med denna anmärkning, som synes välgrundad,
har paragrafen omredigerats.

70 §.

Uti sitt den 27 maj 1909 avgivna utlåtande rörande flottningslag- -stiftningens revision har domänstyrelsen fäst uppmärksamheten på vikten
av, att eu effektivare kontroll än den närvarande anordnas över flottlederna
och flottningsföreningarnes verksamhet. Styrelsen föreslog i sådant
syfte tillsättandet av offentliga flottledsinspektörer, vilka dels genom
inspektionsresor utefter flottlederna och dels genom granskning av föreningarnas
räkenskaper skulle utöva den tillsyn, som i det allmännas in -

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

tresse kunde anses önskvärd. De flottningssakkunniga avstyrka införandet
av eu dylik inspektion dels med hänsyn till ekonomiska skäl och dels
på grund av svårigheten att anskaffa fullt kompetenta personer för uppdraget.
I stället hava de sakkunniga stannat vid att såsom hittills överlämna
högsta tillsynen över flottlederna och flottningsföreningarna åt
befallningshavandena, men med rätt för dessa att vid tillsynens utövande
njuta nödigt biträde av vederbörande skogs- och vattenby ggnadstj änstemän
samt att vid behov anordna inspektioner genom tillkallade sakkunniga
personer.

Mot de sakkunnigas förslag i denna del hava väl flertalet myndigheter
och enskilda, som yttrat sig i ärendet, ej haft något att erinra. Doinänstyrelsen
samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte ett antal skogs- och
vattenby ggnadstj änstemän hava emellertid anmärkt, att anordnandet av eu
offentlig inspektion vore av behovet påkallad. Domänstyrelsen vidhåller
sitt förut framlagda förslag om inspektionens utövande genom särskilda
av staten tillsatta flottledsinspektörer, vilka under befallningshavandes
tillsyn skulle utöva kontroll såväl över flottledernas skötsel och underhåll
som över föreningarnas administration och förvaltning. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framhåller, att då flottlederna närmast äro att betrakta
som kommunikationsleder, de böra övervakas i samma ordning
som andra dylika utav väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, till vars ämbetsförvaltning
enligt gällande instruktion också hör handläggandet av
ärenden rörande flottleder. Som emellertid en fullständigt ordnad inspektion
skulle beröra tvenne till sin art ganska skilda områden, nämligen
ett rent tekniskt, omfattande byggnadernas anläggning, underhåll och
direkta användande, samt ett mera administrativt, omfattande närmast
föreningarnas arbetssätt och ekonomiska förvaltning, syntes det styrelsen
mest ändamålsenligt, att inspektionen ordnades på det sätt, att den tekniska
inspektionen finge påvila tjänstemännen i väg- och vattenbyggnadsdistrikten
och att den administrativa uppdroges åt befallningshavandena.

Med anledning av den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda
föreslagna lösningen av förevarande fråga har jag låtit företaga en
jämkning i de sakkunnigas förslag. Ledningen av tillsynen över flottlederna
bör dock enligt min mening alltid tillkomma Kungl. Maj:ts
befallningshavande. Ingen ny eller kostsam organisation behöver därmed
anordnas, utan bör den redan nu å väg- och vattenbyggnadsdistrikten
tjänstgörande personalen kunna anlitas för erforderlig teknisk tillsyn över
flottledsbyggnader, deras underhåll och nyttjande. Dessa tjänstemän hava
hittills ofta varit anlitade för flottledssyner och böra sålunda redan hava
förvärvat tillräcklig erfarenhet i fråga om flottlederna. Att för utövande

Kungl. Maj:ts proposition nr å.

123

av befallningshavandes administrativa tillsyn anordna särskilt biträde åt
dessa torde ej heller vara behövligt, så mycket mindre som förslaget i
övrigt innehåller åtskilliga föreskrifter för denna tillsyns underlättande,
varvid jag särskilt vill framhålla den av befallningshavanden tillsatta
styrelseledamoten och revisorn.

I överensstämmelse med det nu sagda har 70 § avfattats.»

Efter att hava anmärkt, att de sakkunnigas förslag jämväl undergått
vissa av föredraganden ej särskilt berörda smärre ändringar, huvudsakligen
av formell natur, samt att till 24 och 36 §§ i inteckningsförordningen
gjorts vissa av stadgandet i 13 § flottningslagen betingade
tillägg, uppläste föredraganden de utarbetade lagförslagen, nämligen förslag
till

1) lag om ändring i vissa delar av vattenlagen;

2) lag om flottning i allmän flottled;

3) lag om förteckning å vattenområden, där allmän flottled finnes;

4) lag om ändrad lydelse av 19 kap. 15 § strafflagen; samt

5) lag om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen den
16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom,

varefter föredraganden hemställde, att för det ändamål § 87 regeringsformen
omförmäler lagrådets utlåtande över lagförslagen måtte genom
utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
lämna bifall.

Ur protokollet :

Adil Wivesson.

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Förslag

till

Lag

om ändring'' i vissa delar av vattenlagen.

Härigenom förordnas, att vattenlagen den 28 juni 1918 skall, i nedanstående
delar, erhålla följande ändrade lydelse:

1 KAP.

Om rätt till vatten.

4 §■

Huruledes under vissa förutsättningar den, som äger råda över vatten, kan
förpliktas att till följd av företag, som avses i 2 eller 3 kap., underkasta sig förlust
i honom tillkommande vattenmängd eller vattenkraft, därom stadgas i nämnda
kapitel; och galle i fråga om rätt till ersättning för sålunda tillskyndad förlust
vad i 9 kap. finnes föreskrivet, dock med de inskränkningar, som föranledas av
stadgandena i 6 och följande §§ av detta kap. samt i 2 kap. 7 och 8 §§.

Beträffande skyldighet att för inrättande, utvidgande eller förbättrande av
allmän flottled underkasta sig förlust, som ovan nämnts, så ock beträffande gottgörelse
för skada, som därav vållas, galle vad i 6 kap. stadgas, dock med här
nedan föreskrivna inskränkningar i rätten till ersättning, där sådan enligt 5 §
samma kap. kunnat eljest ifrågakomma.

Angående skyldighet att i andra fall än i första och andra styckena sägs
underkasta sig förlust i vattenmängd eller vattenkraft så ock om gottgörelse därför
galle vad särskilt är stadgat, dock med här nedan föreskrivna inskränkningar
i rätten till ersättning, där sådan kunnat eljest ifrågakomma.

2 KAP.

Om byggande i vatten.

11 §•

I eller vid allmän farled må ej byggas, med mindre byggnaden göres på
sådant sätt eller sådana särskilda anordningar vidtagas, att leden fortfarande kan
utan olägenhet av någon betydelse användas för det därmed avsedda ändamålet.

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Lag samma vare, där någon vill bygga i allmän flottled; och skall genom
bestämmelser rörande vattentillgångens fördelning mellan vattenverk och flottning
eller annorledes mellan stridiga intressen, såvitt möjligt, så jämkas, att ett vart
kan behörigen tillgodoses utan förläng eller väsentligt omak för_ annat. Väckes
anspråk att till skydd mot skada å byggnaden särskild anläggning eller åtgärd
bör bekostas av de flottande, skall enligt de i 6 kap. 4 § stadgade grunder därom
bestämmas som skäligt prövas.

3 KAP.

Om vattenreglering.

9 §•

Visas, efter det vattenreglering, som i 1 § sägs, blivit utförd, att densamma
länder till stadigvarande nytta för allmän hamn eller annan allmän farled eller
för kloakledning eller annan avloppsledning för spillvatten, må ägaren av farleden
eller kloak- eller avloppsledningen, där den vunna nyttan kan uppskattas till
visst penningbelopp, på talan av deltagarna förpliktas att antingen på en gång
eller med fördelning på visst antal år erlägga högst så stor del av nämnda belopp,
som svarar mot förhållandet mellan å ena sidan företagets anläggningskostnad
och å den andra den båtnad, som företaget beräknats medföra för strömfall.
För bidrag, som nu nämnts, förvärvas ej delaktighet i företaget, och vare
förty bidragsgivaren ej skyldig att taga del i framtida kostnad för detta.

Vad sålunda stadgats galle ock med avseende å allmän flottled, där genom
vattenregleringen vinnes stadigvarande minskning i kostnaderna för flottningen
eller för flottledens underhåll; dock att flottledens bidrag skall av de flottande
betalas i den ordning, som finnes stadgad beträffande allmän flottleds anläggningskostnad.

Anslag, som i 8 § sägs, räknas i avseende, varom nu är fråga, den till
godo, som givit anslaget.

6 KAP.

Om allmän flottled.

1 §•

Där, efter det förordningen om allmän flottled den 30 december 1880 trätt
i kraft, inrättats allmän flottled eller i fråga om äldre flottled flottningen blivit
enligt myndighets beslut ordnad, skall allmän flottled jämväl framgent bibehållas.

Där vid tiden, då nämnda förordning trädde i kraft, var allmän flottled,
skall ock, ändå att flottningen däri ej sedermera ordnats, allmän flottled bibehållas,
såframt efter nämnda tid åtminstone vissa år därstädes idkats flottning av
någon betydelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 4 käft. (Nr 4.)

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Huruledes avgöras skall, varest allmän flottled efter ty nu sagts skall bibehållas,
därom är särskilt stadgat.

2 §■

Om allmän flottleds inrättande genom upptagande av ny vattenled vare i
tillämpliga delar lag samma.

3 §•

1 mom. Ansökan om allmän flottleds inrättande ingives till Konungens
befallningshavande, och varde ärendet därefter handlagt vid syneförrättning i den
ordning, som föreskrives i 10 kap. 1—31 §§.

2 mom. Erfordras för flottledens inrättande, att vattnets avrinning i större
omfattning regleras eller att vattenförhållandena eljest väsentligt förändras,

eller kan befaras, att genom flottledens inrättande allmän samfärdsel, som
äger rum eller framdeles må kunna ifrågakomma, skulle i avsevärd mån försvåras,

eller synes fiskerinäring av större betydenhet komma att lida väsentligt
förfång genom flottningen,

eller är anledning antaga, att tillgodoseendet av allmännyttigt ändamål
eljest skulle till följd av flottledens inrättande förhindras,

äger Konungen förbehålla sig prövningsrätten, huruvida flottleden må komma
till stånd eller särskilda villkor Döra föreskrivas för dess inrättande och begagnande;
dock skall besked härom lämnas vattendomstolen före det frågan slutligen
avgjorts av domstolen.

4 §•

År för allmän flottleds inrättande någon anläggning eller åtgärd nödig,
som kan inverka på strand-, bro-, fiske- eller vattenverksägares eller annans rätt,
såsom:

127

Kungl Maj:ts proposition nr 4.

damm, kaj, väg, ledarm, bomledning, brötbildare, ränna, kanal eller andra
dylika anstalter;

förvaringsplats för båtar, bommar eller annan materiel;
byggnad för Hottningsarbetarnas härbärgerande under flottningstiden;
upptagningsverk, magasinsbom, skiljeställe för flottgodsets sorterande med
därför erforderliga byggnader, buntverk och dylikt; . .

strandröjning, sprängning, grävning, muddring eller andra rensmngsar beten; ändrande

eller bortrivande av befintlig byggnad;

omläggande, ändrande eller borttagande av väg, bro, färjställe eller dylikt,
vare den, vars rätt därav beröres, pliktig att tåla sadant intrång, ocli skall
såväl därvid som då fråga uppstår om skydd för enskild rätt bestämmas, huru
vid flottledens ordnande och begagnande tjänligast bör förfaras, sa att ändamålet
må utan oskälig kostnad vinnas med minsta olägenhet för annan. Erfordras särskilda
bestämmelser om vattentillgångens fördelning mellan flottningen och vattenverk
eller eljest beträffande vattenhushållningen, bör tillses, att mellan stridiga
intressen såvitt möjligt så jämkas, att ett vart kan behörigen tillgodoses utan
förfång eller väsentligt omak för annat, och må vattendomstolen,^ där den vattenmängd,
som för varje tidsmoment ma utan ersättning tagas i anspråk för flottningen,
skulle befinnas otillräcklig för ändamålet eller da skäl därtill eljest äro, föreskriva,
att flottningen skall begränsas till viss tid av dygnet eller veckan med rätt för
de flottande att därunder utnyttja allt det vatten, som skolat tillkomma flottningen
under hela dygnet eller veckan.

’> §•

För skada, som vållas genom anläggning eller åtgärd för allmän flottled,
skall gäldas ersättning enligt bestämmelserna i 9 kap.; dock att, efter ty i 6 §
lagen om flottning i allmän flottled stadgas, i vissa fall frågan om sådan ersättning
skall bedömas enligt de för skada i följd av flottningen i nämnda lag givna

r6S r''Finnes skada, som kan väntas uppstå i följd av flottningen, bliva så stadigvarande,
att värdet därå kan genom uppskattning på förhand utrönas, skall,
om ersättningstagare påstår det, ersättning därför bestämmas i flottledsmaiet.
Eljest galle om flottningsskada vad i lagen om flottning i allmän ttottled darom

^ Om vissa förhållanden med avseende å vattendrag, där kongsådra finnes,
skils i 1 kap. 6 och följande §§.

6 §•

Där till anläggning, som i 4 § sägs, tarvas utmål av någon betydenhet,
som kan förväntas bliva av stadigvarande behov för flottleden, må förordnas, att
för flottleden skall lösas erforderligt område mot ersättning, som i 9 kap. sags.

128

Kangl. Maj:ts proposition nr 4.

7 §•

Har någon i vatten, där allmän flottled skall inrättas, bekostat byggnader
eller andra arbeten till befrämjande av flottning, vare lian pliktig att till allmänna
flottleden avstå vad därav prövas nödigt eller nyttigt för densamma, ock
njute han i samma ordning, som för anläggare är stadgat, ersättning därför av
de flottande med belopp, som i beslutet angående flottledens inrättande bestämmes
efter det skick, vari arbetena då befinnas. Om fastighetsägares och annans
skyldighet att fortfarande tåla intrång av anläggningar, som nu näints, vare
lag som i 4 § sägs.

8 §•

9 §•

kinnes i vatten, där allmän flottled skall inrättas, fiske av någon betydenhet,
och kan skäligen befaras, att genom anläggningar eller åtgärder för flottleden
eller i följd av flottningen avsevärt men tillskyndas fisket, må de flottande
förpliktas att för anordnande och uppehållande av fiskodlingsanstalt eller för vidtagande
av andra åtgärder till fiskets bevarande i vattenområdet erlägga en årlig
avgift, motsvarande högst fem öre för varje kubikmeter flottgods.

Huru avgift, som nu nämnts, skall indrivas och för ändamålet användas,
därom förordnar Konungen.

10 §.

Utförandet av de för allmän flottleds inrättande erforderliga anläggningar
och åtgärder värde överlämnat åt den, som sökt flottledens inrättande, såvitt han
ej finnes olämplig därtill, eller, där jämväl annan anmält sig till arbetets övertagande,
åt den, som prövas kunna säkrast och snabbast utföra detsamma; vill
kronan utföra arbetet, äge företrädesrätt därtill. Antages annan än sökanden,
varde honom ålagt att genast gottgöra sökanden de anläggningskostnader denne
förskjutit.

Erfordras för inrättande av allmän flottled, att vattenverk eller annan
byggnad, utrives eller ändras, besörje därom den, vilken enligt vad nyss sagts antagits
till anläggare. Skall byggnaden ändras, och vill ägaren själv utföra arbetet,
galle därom vad i 2 kap. 19 § finnes för motsvarande fall stadgat.

H §•

För anläggningskostnaden njute anläggaren i den ordning, som stadgas i
lagen om flottning i allmän flottled, ersättning av de flottande med belopp, som,

129

Kung!. Maj:ts proposition nr 4.

sedan flottleden blivit besiktigad och godkänd, jämlikt 11 kap. (36 § andra stycket
fastställes med hänsyn till det skick, vari byggnader och arbeten befinnas vid
tiden för godkännandet.

Till anläggningskostnad hänföres ej blott kostnaden för utförande av arbeten,
som i 10 § sagts, utan även all annan utgift för företagets genomförande
såsom ersättning enligt 5 och 6 §§, i den män den blivit till ersättningstagare
utbetalad före flottledsarbetets fullbordande; nödiga utgifter för förberedande undersökningar
angående företaget; kostnaden för ärendets behandling vid syneförrättning
samt hos vattendomstolen och Konungens befallningshavande; kostnaden
för tillsyn å arbetet under byggnadstiden jämte annat dylikt samt ränta å förlagskapitalet
för tiden till flottledens godkännande.

Har ersättning enligt 5 eller 6 § icke av anläggaren guldits före arbetets
fullbordande, äger ersättningstagaren för beloppets utfående hålla sig till flottningsföreningen.

12 §.

Finnes under företagets utförande, att visst arbete, som i beslutet föreskrivits,
kan anses obehövligt eller att i övrigt jämkning av den för företagets utförande
fastställda planen bör vidtagas, och äro de ändrade anordningar, som påkallas,
av väsentlig betydelse, eller beröres allmän eller enskild rätt därav, må
ej avvikelse från den fastställda planen ske, utan att vattendomstolen på ansökan
lämnat tillstånd därtill.

13 §.

Har arbetet icke inom den bestämda tiden behörigen slutförts, vare anläggaren
förlustig rätten till dess vidare utförande. Dock må, om giltigt skäl för
dröjsmål visas eller hänsynen till allmänt väl sådant kräver, vattendomstolen på
därom före tidens irtgång gjord ansökan bevilja anstånd med arbetets fullbordande
på viss tid, icke utan särskilda skäl överstigande två år; och äge vattendomstolen,
där arbetet vid besiktning, som i 13 kap. 1 § sägs, funnits vara i huvudsak behörigen
fullgjort, för utförande av sådana ändrings- och tilläggsarbeten, som blivit
föreskrivna, medgiva nödig utsträckning av byggnadstiden.

14 §.

Har anläggaren avsagt sig arbetet eller förverkat rätten till dess utförande,
läte vattenrättsdomaren utfärda kungörelse i en eller flera tidningar inom orten
med anmodan till dem, som vilja övertaga arbetet, att inom viss tid anmäla sig
hos honom; och äge vattendomstolen överlämna arbetets slutförande åt annan anläggare,
med utsättande av sådan ny tid härför, som av förhållandena påkallas.
Den, som i ty fall frånträder arbetet, njute i avseende å förskjuten anläggningskostnad
fortfarande anläggares rätt.

Kan ny anläggare ej erhållas, varde den beslutade flottleden avlyst.

130

Kungl. Majds proposition nr 4.

15 §■

Närmare föreskrifter i fråga om allmän liottleds nyttjande och om flottningsförening
mellan dem, som flotta i sådan led, meddelas i lagen om flottning
i allmän flottled.

10 §•

Laga kraft ägande beslut om inrättande av allmän flottled vare med de
inskränkningar, som följa av stadgandena i detta kap., gällande mot envar såväl
vad angår rätten att utföra och för framtiden bibehålla anläggningar, som i
beslutet må hava föreskrivits, som ock beträffande ersättning och annat, varom
beslutet må innehålla bestämmelser.

17 §.

Finnes under flottningens fortgång, att de till skydd mot skada vidtagna
anordningar eller rörande hushållningen med vattnet eller annat meddelade föreskrifter
äro för sitt ändamål otillräckliga eller mindre tjänliga, eller visar sig
behov av nya anordningar eller föreskrifter till förekommande av skada, må, utan
hinder av vad i 16 § stadgats, medelst stämning till vattendomstolen talan föras
mot flottningsföreningen om skyldighet för de flottande att vidtaga sådana anordningar
eller underkasta sig sådana föreskrifter, som, utan att flottningen därav
oskäligt betungas, må påkallas av anmärkta förhållanden.

18 §.

Menar någon, som byggt eller ärnar bygga i vatten, där allmän flottled
finnes, att särskild anordning till skydd mot skada å byggnaden i följd av flottningen
bör bekostas av de flottande, äge medelst stämning å flottningsföreningen
påkalla vattendomstolens bestämmelse om skyddsåtgärd, som i 2 kap. 11 § sägs.
Om påföljden av underlåtenhet härutinnan skils i 7 § lagen om flottning i allmän
flottled.

19 §.

I fråga om mål, som i 17 och 18 §§ omförmälas, skola bestämmelserna i
4—8 §§ i tillämpliga delar gälla.

20 §.

Vill flottningsförening eller ock annan vidtaga anläggning eller åtgärd för
befintlig allmän flottleds utvidgande eller förbättrande och äro sannolika skäl, att
allmän eller enskild rätt därav förnärmas, eller har, där annan än flottningsförening
eljest vill utföra arbete för flottleden, föreningen ej därtill samtyckt, skall
före arbetets påbörjande inhämtas vattendomstolens besked, huruvida och under
vilka villkor arbetet må göras. Beträffande anläggning eller åtgärd, för vars utförande
ej erfordras vattendomstolens prövning, ma ändock till beredande av trygghet
för framtiden sådan prövning kunna påkallas.

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Änskönt anläggning tillkommit utan föregången prövning, vare flottningsförening
obetaget att sedermera söka domstolens godkännande därav.

Har efter den 1 januari 1920 anläggning eller åtgärd för allmän flottled
vidtagits utan föregången prövning, vare flottningsföreningen bevisningsskyldig i
avseende å de före arbetets utförande rådande förhållandena i vattnet.

21 §.

Vill någon påkalla vattendomstolens prövning av fråga, som i 20 § sägs,
eller önskar någon att för flottningens underlättande nya eller ändrade föreskrifter
meddelas rörande hushållningen med vatten eller annat, göre ansökan därom hos
vattendomstolen, och varde ärendet prövat i den ordning, som i 11 kaj), stadgas
för ansökningsmål; dock att om för frågans prövning erfordras undersökning av
längre sträcka av flottleden, vattenrättsdomaren äger förordna, att ärendet skall
behandlas i den ordning, som i 3 § 1 mom. föreskrives för mål rörande inrättande
av allmän flottled.

22 §.

Beträffande mål, som omförmäles. i 21 §, skall vad i 3 § 2 mom. och följande
§§ här ovan föreskrives med avseende å mål rörande inrättande av allmän
flottled äga motsvarande tillämpning; dock att, där annan än flottningsföreningen
är sökande, till anläggare skall antagas föreningen, om denna så äskar, och; mä,
där företaget fått förfalla, gottgörelse för förskjuten kostnad åtnjutas, i den mån
utfört arbete finnes vara till nytta för flottningen.

Om begränsad rättsverkan i visst fall av beslut i mål, som nu sagts,
skils i 11 kap. 61 § andra stycket.

23 §.

Har genom beslut enligt denna lag ersättning för skada blivit bestämd att
utgå medelst årlig avgift till visst belopp, vare den omständigheten att beslutet
härom vunnit laga kraft icke hinder för vattendomstolen att i sammanhang med
beslut om nya eller ändrade anordningar eller föreskrifter för flottleden meddela
sådana ändrade bestämmelser rörande ersättningen och sättet för dess utgående,
vilka må föranledas av de ändrade förhållandena.

Yad nu stadgats äge motsvarande tillämpning med avseende å skadeersättning,
som blivit bestämd enligt lagen om flottning i allmän flottled.

24 §.

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

dom. Om förvaltning av egendom, som nu nämnts, stadgas i lagen om flottning i
allmän flottled.

Ej må allmän flottled tillhörig egendom tagas i mät för annan gäld än
sådan, varför den lagligen må särskilt häfta.

25 §.

Einnes beträffande hushållningen med vattnet i allmän flottled vattenmärke
utsatt till efterrättelse vid flottningens bedrivande, galle vad i 2 kap. 27 § finnes
för där avsedda fall stadgat. Är för dammluckas öppnande viss tiu i laga ordning
bestämd eller eljest särskild föreskrift om vattnets framsläppande given,
lände det till efterrättelse.

26 §.

Rensning, som med hänsyn till flottningens behöriga ombesörjande är av
nöden för bibehållande av vattnets djup eller läge i allmän ttottled, äge flottningsförening
verkställa utan vattendomstolens prövning; dock skall markens ägare
förut därom tillsägas. Vill föreningen» hos vattendomstolen påkalla prövning av
arbetets laglighet, galle om sådan prövning vad här ovan stadgats angående allmän
flottleds utvidgande och förbättrande. Har prövning, som nu sagts, icke ägt rum,
skall i fråga om rensning stadgandet i 20 § tredje stycket äga motsvarande
tillämpning.

Jord eller annat, som vid rensningen upptages, må, om ej avsevärda olägenheter
vållas därav, uppläggas på närmaste strand eller föras till lämpligt
ställe i närheten; dock skall markens ägare genast därom underrättas. Lider
han men av upplaget, njuta ersättning därför, efter ty i lagen om flottning i
allmän flottled stadgas med avseende å ersättning för flottningsskada.

27 §.

Allmän flottled må på ansökan avlysas av vattendomstolen, där sådana omständigheter
yppas, att flottningen kan anses vara alldeles nedlagd.

Uppstår eljest fråga om avlysning av allmän flottled, ankomme ärendet
på Konungens prövning, och varde därvid så förfaret, som för varje fall finnes
stadgat.

Huruledes vid flottleds avlysning skall förfaras med flottledens egendom,
därom stadgas i lagen om flottning i allmän flottled.

barder flottled avlyst, må den, som av bibehållandet av anläggning för
flottleden kan lida men, av vattendomstolen på ansökan tillåtas bortskaffa densamma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

133

9 KAP.

Om ersättning.

1 §•

Där jämlikt deima lag rätt medgivas någon att tillösa sig samfällt strömfall
med. eller utan utmål eller att eljest lösa eller taga i anspråk annan tillhörigt
område eller att tillgodogöra sig vattenmängd eller vattenkraft, som tillhör
annan, eller att vidtaga åtgärd, varigenom eljest annans egendom lider skada eller
intrång, varde, såvitt ej i 1 eller (5 kap. annorledes stadgas, honom ålagt att efter
ty nedan sägs gälda ersättning för egendom, som avstås, eller för förlust, skada
eller intrång, som förorsakas.

12 §.

Skall till följd av företag eller åtgärd enligt denna lag egendom lösas eller
ersättning givas för skada eller inträng därå och har, efter det kungörelse om
företaget eller åtgärden blivit offentliggjord eller underrättelse eljest meddelats
ägaren på sätt i 10 och 11 kap. för varje särskilt fäll stadgas, kostnad nedlagts
å egendomen, må vid ersättningens bestämmande den kostnad tagas i beräkning
allenast, såvitt den prövas hava varit nödig eller nyttig samt icke blivit gjord i
uppenbar avsikt att höja ersättningen.

47 §.

Ersättning i penningar varde bestämd att utgå på en gång; dock må skadeersättning
till följd av företag för allmän flottled fastställas att utgå i årlig avgift,
när skälig anledning därtill förekommer. Kan i mål rörande allmän flnttled
skada ej på förhand nn-d säkerhet uppskattas eller synes den ej komma att ärligen
uppstå, må den skadelidande hänvisas att göra sin talan gällande i den ordning,
som i lagen om flottning i allmän flott led föreskrives med avseende å flottningsskada,
dock att, där så ske kan, grunderna för ersättningens beräknande böra
angivas.

50 §.

I fråga om ersättning till följd av byggande i vatten eller annan åtgärd
enligt denna lag för inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän ilottled
eller för annat allmänt ändamål skall, där ej tillika åsyftas vattens utnyttjande
vid kraftanläggning eller eljest i industriellt eller privatekonomiskt syfte, vad i
48 § stadgas om förhöjning över värdet ej vinna tillämpning. Dylik förhöjning
skall ej heller äga rum beträffande ersättning, som utgår enligt 9 §.

54 §.

Ersättning för fäst egendom, som skall lösas, samt, om endast en del av
en fastighet löses, ersättning för skada och intrång å den återstående delen så ock
ersättning för förlust av eller inträng i sådan särskild lätt till egendomen, varom
i 52 § förmäles, gäldas medelst ersättningsbeloppets ned-ättande hos Konungens

Bihang till riksdagens protokoll 191U. 1 sand. 4 höft. (AV 4.) 18

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

befallningshavande i det län, där egendomen är belägen. I fråga om ersättning,
som bestämts jämlikt 9 §, vare lag samma.

I samband därmed att ersättning enligt denna lag bestämmes, skall givas
till känna, om och i vilken mån nedsättning efter ty ovan sagts skall ske.

55 §.

Har mellan ägare, innehavare av nyttjanderätt eller andra tvist yppats om
bättre rätt till vad såsom ersättning skall utgå, eller skall för egendom, som innehaves
såsom fideikommiss, gäldas ersättning, bestämd att utgå på en gång, varde
ersättningen nedsatt bos Konungens befallningshavande, ändå att enligt föreskrifterna
i 54 § nedsättning ej erfordras; och stånde sedan i avbidan på tvistens
slutliga avgörande eller Konungens föreskrift angående fideikommissmealen ersättningsbeloppet
i kvarstad, där ej enligt 69 § utdelning bör äga rum.

59 §.

Har föreskrift meddelats, att boningshus, kvarn, såg eller annan byggnad,
som användes till handels-, hantverks- eller fabriksrörelse eller annan yrkesutövning,
skall till följd av sk*da därå genom företag enligt denna lag i dess
helhet ersättas eller ock flyttas till annan plats, skall vad i 58 § stadgas för det
fall, att fast egendom skall lösas, äga motsvarande tillämpning. Lag samma vare,
där strömfallsägaie skall avstå vattenkraft, som är av honom tillgodogjord, samt
ersättningen därför skall utgå på en gång.

66 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

135::

73 §.

'' Förmenar innehavare av fordran, varför fast egendom på grund av inteckning
eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, att ersättning för denna eller
för därifrån förlorad vattenkraft eller för skada och intrång å egendomen blivit för
lågt beräknad, vare han, i den mån ersättningens belopp till följd av överenskommelse
därom mellan ersättningsgivaren och egendomens ägare eller av annan anledning
ej blivit prövat av domstol eller vid syneförrättning, berättigad, att, där
ej full betalning för hans fordran lämnas honom, äska att ersättningen, såvitt
på hans eller annan sådan fordringsägares rätt inverkar, varder av vattendomstolen
bestämd. Talan härom skall anhängiggöras sist inom sex månader efter
det fördelning av ersättningen vnnnit laga kraft eller, där ersättningen bestämts
att utgå i kraft, efter den för kraftöverföringens början bestämda tid; försittes
tid, som nu sagts, vare rätt till talan förlorad.

10 KAP.

Om syneförrättning.

I. Rörande företag enligt 6 kap.

1 §•

2 §•

Förordnande, som i 1 § sägs, skall efter ansökan, varom i 6 kap. 3 § 1
mom. förmäles, meddelas av Konungens befallningshavande.

Innan förordnande meddelas, äge Konungens befallningshavande, där förhållandena
påkalla sådant, fordra att sökanden ställer säkerhet för förrättningskostnaden.

Underrättelse om förordnande av förrättningsman skall genast tillställas
vattenrättsdomaren.

136

KungI. Maj:ts proposition nr 4.

3 §■

Förekommer vid syneförrättning fråga, för vars bedömande tarvas särskilda
fackkunskaper, äge synemännen bos Konungens befallningshavande begära
förordnande för ojävig, i sådant ämne sakkunnig person att biträda synemännen.

Konungens befallningshavande läte om ansökningen underrätta vederbörande
fiskeritjänsteman; och åligger det denne att under förrättningen avgiva yttiande,
huruvida fiskerinäring kan genom företaget lida förfång och vilka särskilda åtgärder
kunna erfordras till skydd för fisket.

Tillika förordne Konungens befallningshavande skogstjänsteman att vid förrättningen
bevaka skogshushållningens allmänna intressen samt tillvarataga stats
skogarnas bästa, så ock att förebringa erforderlig utredning angående virkestillgången
inom flott!edsområdet eller skilda delar därav.

Där förhållandena påkalla sådant, förordne Konungens befallningshavande
en allmänt betrodd, om ortens jordbruksförhållanden kunnig man att såsom ortsombud
närvara vid förrättningen för att meddela de upplysningar och göra de
framställningar, som må finnas erforderliga för tillvaratagande av strandägarnas
allmänna intressen. Där så finnes lämpligt, må olika personer förordnas till ortsombud
för skilda delar av vattenområdet.

Syneförrättning skall hållas å tjänlig årstid och påbörjas snarast möjligt
efter det förordnande meddelats förrättningsmannen samt bör, såvitt ske kan,
utan u '' v fortsättas och avslutas.

• förrättningen skola å lämpliga platser hållas sammanträden, minst
ett inom varje församling, där flottleden skall framgå; och äga strand-, bro-,
fiske-, strömfalls- och skogsägare samt andra, som anse frågan kunna inverka å
deras rätt, vid sådant sammanträde eller i samband därmed företagen synegång
framställa de yrkanden, vartill de finna fog.

4 §•

5 §•

6 §•

137

Kung]. Maj:ts proposition nr 4.

Finnas, då kungörelse skall utfärdas, flera sammanträden lämpligen böra
hållas i följd efter varandra inom loppet av en vecka, och kan på grund härav
tiden för samtliga sammanträden icke bestämt angivas, må desamma ändock utlysas;
därvid för varje sammanträde och i samband därmed företagen synegäng
tiden skall angivas så nära som möjligt med uppgift tillika på någon i orten
boende pålitlig person, minst en inom varje församling, hos vilken närmare besked
om tiden för sammanträde och synegäng inom församlingen framdeles skall
tillhandahållas; och åligger det förrättningsmannen att om sammanträde och synegång,
som nu sagts, underrätta sådan person senast klockan 6 på aftonen dagen
före sammanträdet.

7 §•

8 §•

Förrättningsmannen åligger att minst fjorton dagar före första sammanträdet
under förrättningen i betalt öppet brev eller brevkort å posten avlämna
underrättelse om tid och ställe för sagda sammanträde till envar i ansökningen
uppgiven eller eljest för honom känd ägare och nyttjanderättshavare av bebyggt
strömfall eller med fäst fiskebyggnad försedd fiskelägenhet, som företaget angår.
Underrättelsen skall adresseras till den fastighet, varom fråga är, såvida ej säker
kunskap vinnes om annan adress inom landet för mottagaren. År egendomen samfälld
för helt skifteslag eller eljest för dera fastigheter, erfordras ej underrättelse
till de särskilda delägarna i den samfällda egendomen. Finnes för denna känd
styrelse, varde styrelsen på nämnda sätt underrättad.

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

gåtts, vare lag samma. Ej må dock förrättningens företagande och avslutande
uppehållas av anledning, som nu sagts.

Över avsända underrättelser skall förrättningsmannen upprätta förteckning
med angivande av avsändningsdagen. Eörteckningen, som skall av förrättningsmannen
underskrivas och biläggas förrättningshandlin garna, utgöre, där ej av eljest
föreliggande omständigheter annat förhållande framgår, bevis att den angivna
dagen underrättelser avsänts under de i förteckningen upptagna adresser.

9 §•

För obehörigt dröjsmål med syneförrättnings påbörjande, fortsättande och
avslutande, sa ock för försummande av föreskrift rörande sammanträdes hållande
och kungörande samt sakägares underrättande, ansvare förrättningsmannen såsom
för tjänstefel.

10 §.

Kommer ej förrättningsman tillstädes å den för sammanträde utsatta tid,
och infinner ha,n sig ej heller inom tre timmar därefter; då må de, som tillstädeskommit,
atskiljas. Utebliver god man, kalle förrättningsmannen genast i hans
ställe annan god man, förfaren i skogsbruk och flottning eller jordbruk, allt efter
den särskilda sakkunskap den uteblivne ägt.

Synemän, som utan skälig orsak utebliver från sammanträde, ersätte all
skada och olägenhet, som därav uppstår; förrättningsman ansvare därjämte såsom
för tjänstefel.

Sökandens, annan sakägares, allmänt ombuds eller ortsombuds uteblivande
från sammanträde må ej hindra förrättningens fortgång.

11 §•

Vill sökanden återkalla ansökningen i dess helhet eller beträffande viss del
av vattenområdet, göre det skriftligen hos förrättningsmannen, innan förrättningen
avslutas. Har återkallelse skett, läte förrättningsmannen, där ej annan inträder
som sökande, tillsvidare inställa förrättningen eller den del därav, som av återkallelsen
beröres, samt aninäle förhållandet hos Konungens befallningshavande,
som, där ej kronan var sökande, har att inhämta besked, huruvida kronan vill
fullfölja ansökningen. Varder ej ansökningen inom två månader fullföljd av
kronan eller annan, vare frågan förfallen; och åligge förrättningsmannen att
härom skyndsamt underrätta vattenrättsdomaren.

Aro sökandena flera och sker återkallelse av någon eller några av dem,
vare den eller de återstående fortfarande att anse såsom sökande.

Fullföljes ansökningen av annan, njute den, som återkallat ansökningen,
gottgörelse för förskjuten iörrättningskostnad på sätt om annan anläggningskostnads
återgäldande är stadgat.

12 §.

Mot synemän och sakkunnigt biträde enligt 3 § galle dessa jäv: om han
själv eller någon, med vilken han är i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt
lag utgör jäv mot domare, eller någon, i vars enskilda tjänst han är anställd,

139

Kung!. Maj.-ts proposition nr 4.

är sökande till förrättningen eller av företaget kan vänta synnerlig nytta eller genom
anläggning eller åtgärd för detsamma kan vänta skada eller vill vid förrättningen
kräva skyddsåtgärd eller ersättning för flottningsskada; om lian är
vederdeloman eller uppenbar ovän till sakägare, som nu.sagts; eller om han såsom
domare deltagit i åtgärd eller beslut, som rör saken. Söker någon, sedan
ärendet anhängiggjorts, sak med synemän eller sakkunnigt biträde eller tillfogar
honom något med ord eller gärning i uppsåt att därmed göra honom jävig, det
skall ej räknas för jäv.

Hänför sig jäv allenast till fråga om viss anläggning eller åtgärd eller
till fråga om ersättning för skada å viss egendom, och är avgörandet av sådan
fråga icke av väsentlig betydelse för företaget i dess helhet, vare synemän eller
sakkunnigt biträde, mot vilken jävet förekommer, därav icke hindrad att deltaga
i förrättningen i övrigt.

13 §.

Menar sakägare, att synemän eller sakkunnigt biträde är jävig, anmäle
jävet vid det sammanträde, där han först är vid förrättningen tillstädes, eller, om
jävet hänför sig till viss fråga, som i 12 § andra stycket sägs, vid tillfälle då
sådan fråga förekommer till behandling.

Ej må fråga om jäv senare väckas, utan så är att den omständighet, varå
jävet grundas, först efteråt tillkommit eller blivit sakägaren kunnig. 1 dylikt
fall skall jävet för att vinna beaktande framställas å det därefter infallande sammanträde,
där sakägaren först är närvarande.

14 §.

Över jävsinvändning äge synemännen gemensamt besluta; finna de jävet
lagligen grundat, åligge förrättningsmannen att, om han är jävig eller om sakkunnigt
biträde eller god man är av jäv hindrad att vidare deltaga i fprrättningen,
anmäla det hos Konungens beiällningshavande, som förordnar annan i
den jävades ställe.

Är jäv mot sakkunnigt biträde eller mot god man av beskaffenhet, som i
12 § andra stycket omförmäles, äge förrättningsmannen, under iakttagande av
vad i 10 § första stycket för där avsett fall stadgats, i den jävades ställe kalla
annan att i den utsträckning jävsanledningen påkallar deltaga i förrättningen.

Beslut, varigenom jävsinvändning varder gillad, skall ej medföra någon verkan
till rubbning eller upphävande av åtgärd eller beslut, som tillkommit innan
invändningen gjordes.

Ogillas jävsinvändning, må däremot anmält missnöje ej utgöra hinder för
förrättningens fortgång.

15 §•

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

16 §.

Vid syneförrätiningen böra synemännpn, efter undersökning om vattenområdets
lämplighet för flottning, om strändernas odlingsgrad och om beskaffenheten
av befintliga vattenverk, fisken, broar och andra inrättningar, tillse å ena
sidan huruvida med hänsyn till påräknad virkestillgång och övriga omständigheter
vattenområdets upplåtande till allmän flottled är av nöden och kan medföra
väsentligt gagn för orten eller eljest lända till nytta för det allmänna, samt
å andra sidan huruvida genom sädant upplåtande väsentlig olägenhet kan uppstå,
så ock huru ändamålet må titan oskälig kostnad vinnas med minsta olägenhet
för strandägare eller annan, vars rätt är i fråga.

17 §.

I fråga om sättet och villkoren för flottledens ordnande och begagnande
åligger det synemännen att förebringa nödig utredning och därvid särskilt tillse:

1. huruvida den föreslagna leden lämpligen bör bilda en självständig flottled
eller ingå som del i annan, förut befintlig allmän flottled, så ock vilken utsträckning
uppåt och nedåt lämpligen bör givas åt densamma för tillgodoseende
av ledens ändamål;

• 2. vilka föreskrifter böra, där flottningen kan inverka störande på vattenområdets
nyttjande såsom farled, givas för fredande därav, såsom att farled och
flottled å vissa ställen skiljas genom bommar, att flottningen någonstädes inskränkes
till viss tid av dygnet, att virket i farleden insläppes med vissa försiktighetsmått
eller, där så anses oundgängligen nödigt, framföres i ringbom eller sammanlagt
i flottar eller att, där bomledning tvärs över farleden anses behövlig,
särskild vakthållning eller andra lämpliga åtgärder för ledningens skyndsamma
öppnande anordnas;

Ö. vilka åtgärder eller föreskrifter kunna anses nödiga till fredande av
allmän färjtrafik så ock till betryggande för strandägare och närboende av nödig
samfärdsel stränderna mellan och långs efter dem, även där allmän farled ej
finnes;

5. huruvida med hänsyn till vattenområdets beskaffenhet, där förekommande
fiske och andra på frågan inverkande förhållanden föreskrift bör meddelas om
skyldighet för de flottande att lata avbarka virke, innan det i flottleden utlägges;

6. vilka byggnader, åtgärder eller föreskrifter i övrigt kunna anses nödiga
för att emot skada skydda stränder, broar, färjor, vatten- och fiskeverk eller
annan egendom;

varest och huru för flottledens ändamålsenliga ordnande eller för flottningens
underlättande strandröjning eller strömrensning eller annan åtgärd till

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

strömbäddens reglerande må verkställas eller vilka anläggningar eller åtgärder i
övrigt böra för ändamålet utföras;

9. huruvida tillhandahållande av särskilda byggnader för flottningsarbetarnas
härbärgerande under Hottningstiden finnes vara av nöden samt i sådant
fall varest sådana byggnader lämpligen böra uppföras och huru desamma med
hänsyn till yrkets behov och ortens förhållanden skäligen böra anordnas;

10. huruvida och varest vältplatser böra anordnas eller skiljeställe för
flottgodsets utsorterande bör anläggas och huru därför erforderliga anstalter böra
inrättas, ävensom huruvida särskilt område bör avsättas för utsorterat virkes sammanläggande
och förvarande i avbidan på dess forslande från platsen;

11. till huru stort belopp kostnaden för varje särskilt arbete bör beräknas; 12.

huruvida förut verkställda flottledsbyggnader eller andra för flottnings
bedrivande avsedda arbeten äro för flottleden nödiga eller nyttiga och i ty fall
med vilket belopp de böra jämlikt 6 kap. 7 § ersättas;

13. huruvida och i vad mån skada å annans egendom orsakas genom anläggningar
eller åtgärder för flottleden;

15. huru stor myckenhet flottgods kan inom varje flottledsdistrikt årligen
påräknas;

16. huruvida till rättvis fördelning av utflottnings-, inventarie- och förvaltningsutgifter
flottleden bör indelas i utflottningsdistrikt samt i sådant fall huru
denna indelning bör göras;

17. huruvida med hänsyn till vattendrags och flottledsbyggnaders beskaffenhet
visst högsta mått bör fastställas för virke, som må i flottleden framföras;

18. huruvida det i allmänna flottningen ingående flottgodset skall framföras
gemensamt eller allmän bestämmelse bör meddelas om flottning utan sammanblandning
av skilda ägares flottgods;

19. inom vilken tid företaget skall vara slutfört.

18 §.

Skada, som vållas genom anläggning eller åtgärd för allmän flottled, skola
synemännen uppskatta, ändå att yrkande därom ej göres. Om ersättning för utmål,
som i 6 kap. 6 § sägs, vare lag samma.

Äskar någon, som kan vänta skada i följd av flottningen, att ersättning
därför, efter ty i 6 kap. 5 § andra stycket sägs, bestämmes i flottledsmalet,
åligge synemännen att verkställa uppskattning jämväl av sådan ersättning, där
skadan anses kunna beräknas på förhand.

Vill sakägare fordra ersättning eller påyrka särskilda anordningar eller
föreskrifter till förebyggande eller minskande av skada, bör yrkandet framställas
sist vid sammanträdet för den sträcka av flottleden, där skada är att förvänta
eller avsedda anordningar böra vidtagas.

Bihang till riksdagens protokoll 1019. 1 sand. 4 höft. (Nr 4.)

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

19 §•

Vid syneförrättningen böra synemännen jämväl utreda:

1. efter vilka allmänna grunder särskilda slag av flottgods böra jämlikt
29 § lagen om flottning i allmän flottled med varandra jämföras vid kostnaders
fördelning;

2. inom vilken tid och mot vilken ränta jämlikt oO § i nämnda lag anläggningskostnaderna
böra med hänsyn till den inom varje flottledsdistrikt beräknade
virkestillgången återgäldas till anläggare eller annan, som njuter anläggares
rätt, och huru med ledning av nämnda omständigheter taxa för flottledsavgifter
bör uppgöras.

20 §.

21 §.

Vilja sakägare träffa överenskommelse i fråga om ersättning eller annat,
skall särskild avhandling därom upprättas, av vederbörande underskrivas samt,
där ej synemän Den finna överenskommelsen innehålla villkor, som är oförenligt
med flottledens intresse eller länder de flottande till men, förses med intyg om
synemännens godkännande; och varde därefter sådan överenskommelse bindande
såväl för de flottande som för dem, som slutit överenskommelsen, och deras rättsinnehavare.

Rör överenskommelsen fastighet, tillhörig kronan eller allmän anstalt, skall
den i avseende å kronans eller anstaltens rätt ej gälla, med mindre den godkännes
av vederbörande myndighet.

22 §.

Ägare av fastighet, som saken angår, vare pliktig att till synemännen på
anmodan uppgiva nyttjanderättshavare, där dennes rätt beröres av saken. Underlåter
han det och uppstår skada för nyttjanderättshavare, som saknat kännedom
därom, att företaget angår fastigheten, skall ägaren, där han visas hava ägt dylik
kännedom, hålla nyttjanderättshavaren skadeslös.

23 §.

Ny ägare må ej rubba överenskommelse, som förre ägaren ingått, eller
annan i ärendet vidtagen, för denne bindande åtgärd. Har i förut angiven ord -

143

Kungl. Mcij:ts proposition nr 4.

ning underrättelse om förrättningen blivit förre ägaren tillsänd, vare underrättelse
till nye ägaren ej erforderlig.

24 §.

Stanna synemännen i olika meningar, da beslut eller utlåtande skall av
dem meddelas, gånge etter vad de flesta säga.

25 §.

Förrättningsmannen åligge att vid alla under syneförrättningen förefallande
sammanträden föra protokoll, varuti paragraferna numreras i ordningsföljd
för kela förrättningen. I protokollet böra noggrant antecknas alla under förrättningen
gjorda iakttagelser och på saken inverkande omständigheter samt yrkanden
och upplysningar av sakägare och andra så ock verkställda uppskattningar och i
övrigt allt, som för sakens slutliga bedömande är av nöden; och varde tillika
därvid fogade alla under förrättningen slutna överenskommelser och andra till
synemännen ingivna handlingar.

26 §.

Sedan erforderliga sammanträden hållits och alla vid förrättningen förefallande
frågor blivit utredda, upprätte synemännen skyndsamt provisorisk längd,
upptagande dels de anläggningar och åtgärder, vilka synas kunna ifrågakomma
för flottledens inrättande, med angivande av de platser, där dessa tänkts skola
vidtagas, samt den egendom, som för sådant ändamål behöver tagas i anspråk,
dels ock den ersättning för skada, som enligt skedd uppskattning synes böra utgå
till vederbörande sakägare.

Denna längd skall av förrättningsmannen så snart ske kan i bestyrkt avskrift
jämte meddelande om förrättningsmannens adress överlämnas till en eller
flera i orten boende, pålitliga personer, minst en inom varje tingslag, men i Norrbottens
och Västerbottens läns lappmarker minst en inom varje församling, vilka
enligt tillkännagivande vid sammanträdena inom varje sådant område av synemännen
utsetts att mottaga handlingarna i målet och hålla dem tillgängliga. Om
längdens framläggande och platsen för dess tillhandahallande så ock om vad sakägare
jämlikt 27 § har att iakttaga för sin talans bevakande skall kungörelse
införas i en eller flera ortstidningar, och vare den därefter under trettio dagar
hos de utsedda personerna tillgänglig för en var, som åstundar taga del därav.

27 §.

Under den för längdens granskning i 26 § bestämda tid äga de, som anse
att genom föreslagen anläggning eller åtgärd skada kan dem tillskyndas, så ock
andra, vilkas rätt kan vara av företaget beroende, till förrättningsmannen ingiva
aller i betalt brev med posten insända de erinringar, de kunna önska framställa.

28 §.

Efter utgången av den för erinringars avlämnande föreskrivna tid och sedav
den ytterligare utredning i ärendet ombesörjts, som av inkomna erinringar

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

må föranledas, give synemännen på grund av vad sålunda och förut i ärendet
förekommit^ snarast möjligt skriftligt utlåtande och hålle det för sakägarna tillgängligt
på tid och plats, varom det åligger förrättningsmannen att meddela besked
medelst kungörelse i den ordning, som i 6 § första stycket sägs.

Då utlåtande sålunda gives, erfordras ej att synemännen äro samlade.

29 §.

Utlåtandet skall innehålla synemännens besked, med angivande av skälen,
rörande de i 16, 17 och 18 §§ omförmälta frågor med tillkännagivande, vid vilken
vattendomstol talan mot förrättningen i de^sa delar må föras samt vad enligt
11 kap. 85 § bör iakttagas för sådan talans bevarande, så ock därom att utlåtandet
skall. underställas vattendomstolens prövning.

Vid utlåtandet loge synemännen förslag till erforderliga bestämmelser rörande
de i 19 § omförmälta frågor med underrättelse, huru ärendet i dessa delar
kommer att jämlikt 14 § lagen om flottning i allmän flottled vidare behandlas
och vad sakägare därvid bör iakttaga för talans bevakande.

Sist förklare synemännen förrättningen avslutad.

Avskrift av utlåtandet och av nyssnämnda förslag skall genast tillhandahallas
sökanden sa ock avsändas till den eller de enligt 26 § utsedda personer,
och skall besked härom lämnas i den kungörelse, som utfärdas.

30 §.

hör förrättning, varom nu är fråga, njute synemännen gottgörelse i enlighet
med vad särskilt är stadgat. Angående beloppet av den ersättning, som tillkommer
sakkunnigt biträde, varom i 3 § förmäles, beslute synemännen. Kostnad, som
nu sagts, så ock kostnad för kungörelser och underrättelser eller annat, som för
syneförrättningen är av nöden, skall genast förskjutas av sökanden eller, där flera
äro sökande, av den bland dem, som gälda gitter.

Sakägare njute ej ersättning för sin talans bevakande vid syneförrättningen.

31 §.

Vad ovan stadgats i fråga om syneförrättning för inrättande av allmän
flottled skall i tillämpliga delar gälla jämväl sådant ärende rörande allmän flott
leds förbättrande, som enligt 6 kap. 21 § bör i enahanda ordning handläggas.

II. Börande företag enligt 7 kap.

32 §.

Angående syneförrättning, som avser dikning eller annat avledande av vatten
för torrläggning av mark, galle vad därom finnes eller kan varda särskilt
stadgat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

145

11 KAP.

Om domstolar och rättegång i vattenmål.

17 §.

Till vattenmål hänföras följande mål:

*A. ausökningsmål:

1. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 20 §, huruvida och under vilka
villkor byggande i vatten må ske;

2. ansökan om godkännande jämlikt tredje stycket i nyssnämnda lagrum
av verkställt ändrings- eller reparationsarbete å byggnad i vatten;

3. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 25 § av befintlig vattenbyggnads
laglighet;

4. ansökan jämlikt 2 kap. 31 § första stycket om meddelande av bestämmelser
rörande hushållning med vatten;

5. ansökan jämlikt 2 kap. 34 § om rätt att utriva byggnad i vatten;

7. ansökan om prövning jämlikt 4 kap. 1 §, huruvida och i vilken utsträckning
skyldighet må åläggas ägare av strömfall att tillhandahålla kraft åt kringliggande
bygd, så ock ansökan jämlikt 4 kap. 4 § att komma i åtnjutande av
kraft, som på grund av dylikt åläggande skall tillhandahållas;

8. ansökan om nyprövning enligt 4 kap. 5 eller lfi §;

9. ansökan om bestämmande av avgift enligt 4 kap. 14 §;

10. ansökan jämlikt 6 kap. 12 § om ändrade anordningar med avseende å
beslutade flottledsarbeten;

11. ansökan jämlikt 6 kap. 21 § om prövning, utan förutgången syneförrättning
enligt 10 kap., av fråga om anläggning eller åtgärd för befintlig allmän
flottleds utvidgande eller förbättrande eller om nya eller ändrade föreskrifter rörande
hushållningen med vatten eller annat för fiottningens underlättande eller
om bestämmelser rörande virkes barkning eller fiskeavgift;

12. ansökan jämlikt 6 kap. 27 § första stycket om avlysande av allmän
flottled;

13. ansökan jämlikt 6 kap. 27 § fjärde stycket om tillåtelse att bortskaffa
flottledsanläggningar;

14. ansökan om anstånd med fullbordande av företag, vartill medgivande
enligt denna lag lämnats;

15. ansökan jämlikt 9 kap. 17 § om överflyttning från en fastighet till en
annan av rättighet till kraftbelopp, vilket utgår i ersättning för förlorad vattenkraft.

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

B. stämningsmål:

17. talan om ersättning för skada eller intrång av sådan byggnad i vatten,
som under 16 sägs;

18. talan om ansvar för det sådan byggnad utförts eller ändrats i strid
mot stadgande i denna lag eller mot föreskrift, som meddelats i sammanhang med
arbetets medgivande, eller för det någon mot stadgandet i 2 kap. 20 §• tredje
stycket underlåtit att söka vattendomstolens godkännande av verkställd ändring
å dylik byggnad;

19. talan jämlikt 2 kap. 24 § om ändrande av byggnad i vatten, vartill
vattendomstolen meddelat tillstånd, eller om ändrade föreskrifter rörande hushållningen
med vattnet vid sådan byggnad;

20. talan, beträffande andra företag enligt denna lag än de i 6 kap. avsedda,
om ansvar eller skadestånd för hushållning med eller framsläppande av
vattnet i strid mot lag eller givna föreskrifter sä ock talan jämlikt 2 kap. 81 §
andra stycket om meddelande av dylika föreskrifter eller ändrande av förut
givna sådana i fråga om annan tillhörig byggnad i vatten;

22 talan, som utan samband med ansökningsmål föres jämlikt 2 kap. 23 §
om gottgörelse för damm eller annan vattenbyggnad eller om fortsatt tillgodogörande
av annan tillhörigt vatten och bestämmande av ersättning därför, jämlikt
2 kap. 10 § om bestämmande av fiskeavgift, jämlikt 2 kap. 14 § om rätt till
intrång å annans fastighet i vissa avseenden, jämlikt 2 kap. 15 § om rätt att begagna
annan tillhörig byggnad i vatten eller jämlikt 2 kap. 16 § om rätt till
utmål å annans fastighet;

23. talan utan samband med ansökningsmål om tillämpning av stadgandena
i 1 kap. 6—13 §§;

24. talan jämlikt 3 kap. 6 § om skyldighet för ägare av strömfall att deltaga
i kostnad för vattenreglering och om beräkning av den kostnad, vari strömfailsägare
har att taga del;

25. talan jämlikt 3 kap. 9 § om skyldighet för den, som av vattenreglering
tillskyndats båtnad i annat hänseende än såsom ägare av strömfall, att lämna
bidrag till företaget;

26. talan beträffande allmän flottled om vidtagande av sådana anordningar
eller åtgärder eller meddelande av sadana föreskrifter, som i 6 kap. 17 eller 18 §
sägs;

27. talan om borttagande eller ändrande av anläggning, som skett för allmän
flott!ed, såframt talan grundas därå, att anläggningen icke tillkommit i laga
ordning eller icke är av laga beskaffenhet, så ock talan om ansvar för utförande

Kungl. Maj ds proposition nr 4. 147

av sådan anläggning eller för olovligt hushållande med eller framsläppande av
vatten i allmän flottled;

28. talan jämlikt 6 kap. 13 § första stycket om förverkande av rätten till
flottledsarbetes vidare utförande;

30. talan om fördelning av uppburen penningersättning, varom i 9 kap.
31 § förmäles;

31. talan om fastställande av vite, som i 9 kap. 37 § sägs, eller om höjning
eller sänkning av redan bestämt sådant vite;

32. talan jämlikt 9 kap. 39 § om rätt att åter komma i åtnjutande av vattenkraft,
som strömfallsägare till följd av företag enligt denna lag gått förlustig;

34. talan jämlikt 9 kap. 74 § om rätt att få återlösa fast egendom, som
på grund av stadgande i denna lag blivit av annan löst.

C. besvärsmål:

35. besvär mot utlåtande eller beslut vid syneförrättning enligt 10 kap.

I). underställningsmål:

36. underställning av utlåtande vid syneförrättning enligt 10 kap.

Där i denna lag tinnes föreskrivet, att vad i något av de här ovan åberopade
lagrum stadgas skall äga tillämpning å annat fall än som avses i samma
lagrum, skall ock talan, som rör sådan tillämpning, hänföras till vattenmål.

18 §.

Är i mål, som avses i 17 §, fråga om byggnad i vatten, utom för annat
ändamål, jämväl för allmän farleds räkning eller för torrläggning av mark, vare
målet ändock att hänföra 1 ill vattenmål, såframt ej byggnaden verkställts eller
skall verkställas huvudsakligen för farledens räkning eller för marks torrläggning.

Har vattendomstol till prövning upptagit mål, som rör farled eller marks
torrläggning, må ej målet upptagas till behandling av annan myndighet, där. ej
högre rätt, dit frågan om vattendomstolens behörighet i laga ordning dragits,
förklarat målet ej vara att hänföra till vattenmål.

21 §•

Finnes vid allmän domstol anhängiggjord talan, som ej enligt 17 § är att
hänföra till vattenmål, men som rör i denna lag behandlat ämne, angå fråga av
avsevärd betydelse för vattenförhållandena, äge, på hemställan av den allmänna
domstolen, vederbörande vattendomstol förordna om målets upptagande därstädes.

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Meddelas sådant förordnande, hänvise den allmänna domstolen målet till fortsatt
handläggning och avdömande vid vattendomstolen, och värde målet räknat som
vattenmål. Har vattendomstol meddelat beslut i anledning av hemställan, som
nu sagts, skall vid det beslut förbliva.

Här någon, mot vilken vid allmän domstol föres talan om borttagande
eller ändrande av annan byggnad i vatten än som avses i 17 § 16 och 27, förrän
målet blivit vid underrätten avgjort visar, att han hos vederbörande vattendomstol
gjort ansökan om sådan prövning beträffande byggnaden, som i 17 § 3 sägs, skall,
såframt ej frågan rör tvist om äganderätt till fastighet eller omfattningen av
fastighets ägoområde, den allmänna underrätten hänvisa det där anhängiga målet
till handläggning och avdömande vid vattendomstolen i sammanhang med ansökningsmålet.
Varder den hos vattendomstolen gjorda ansökningen avvisad eller
återkallas densamma eller förklaras den hava förfallit, skall på anmälan av någondera
parten den allmänna underrätten ånyo upptaga det där anhängiggjorda
målet och detsamma slutligen avdöma.

25 §.

Har i vattenmål, förrän målet företagits till handläggning vid sammanträde
med vattendomstolen, sökande, kärande eller klagande återkallat sin talan
eller denna förklarats förfallen, och vill svarandepart yrka er-sättning för sina
kostnader å målet, skall sådant yrkande anhängiggöras vid allmän domstol.

26 §.

Ansökan, som i 17 § 1—15 sägs, skall göras skriftligen och ingivas till
vattenrättsdomaren i det antal exemplar, som finnes nedan för varje fall föreskrivet.

27 §.

1 mom. Ansökan enligt 17 § 1 skall vara åtföljd av de ritningar jämte
beskrivning och andra handlingar samt innehålla de upplysningar, vilka erfordras
för bedömande av det tillämnade företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar.
Särskilt skola så fullständigt som möjligt uppgivas den eller de fastigheter,
varå byggandet skall ske eller vilka företaget eljest efter ty i 14 kap. 4 §
sägs angår, vederbörande ägares och nyttjanderättshavares namn och hemvist
samt de ersättningsbelopp sökanden förmenar böra till följd av företaget utgå till
dylik fastighetsägare eller andra.. År fråga om utförande av byggnad för vattens
tillgodogörande, skall uppgift lämnas å det område, med vilket, enligt sökandens
åsikt, rätten till vattnets tillgodogörande lämpligen bör vara för framtiden
förenad. Beträffande anläggning för uttagande av vattenkraft varde därjämte
storleken av den vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas genom
anläggningen, uppgiven.

I. fråga om ansökan enligt 17 § 2, 3, 4 och 6 skall vad i första stycket
stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

2 mom. Ansökan, som i 17 § 5 och 13 sägs, skall vara åtföljd av den
beskrivning å byggnadens läge och beskaffenhet samt innehålla de upplysningar i
övrigt, som erfordras för bedömande av verkningarna utav byggnadens utrivande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 149

3 mom. I ansökan jämlikt 17 § 10 och 11, skall uppgivas, såvitt möjligt,

vilka bebyggda strömfall eller med fast fiskebyggnad försedda fisken saken må
angå samt, då ansökningen avser utförande eller godkännande av visst arbete, å
vilken fastighet arbetet skall utföras eller är utfört, så ock beträffande egendom,
som nu nämnts, ägares och nyttjanderättshavares namn och hemvist.

4 mom. Dä ansökan göres enligt 17 § 15, skall sökanden förete bevis därom,
huruvida den fastighet, varifrån rättigheten till överförd kraft skall över flyttas,

är besvärad med inteckning, ävensom de överenskommelser, som i ärendet
må hava träffats med inteckningshavare. Ansökningen skall därjämte innehålla
uppgift å den plats, dit kraften önskas för framtiden överförd, samt vara åtföljd
av plan för den erforderliga ledningens sträckning.

29 §.

I mål, som i 27 § 1, 2 och 3 mom. avses, skola samtliga ansökningshandlingar
ingivas i fem samt i övriga ansökningsmål i tre exemplar. År fråga om företag,
som berör två eller flera län eller eljest ett vidsträckt område, skall efter vattenrättsdomarens
beprövande ytterligare ett eller flera exemplar ingivas.

31 §.

32 §.

Aro ansökningshandlingarna fullständiga, eller varder vad därutinnan brister
inom förelagd tid fullgjort, skall vattenrättsdomaren skyndsamt inhämta nödiga
upplysningar för bestämmande av det eller de ställen, där handlingarna efter ty
nedan sägs skola hållas för parterna tillgängliga, samt därefter om ansökningen
utfärda kungörelse.

Kungörelsen skall innehålla

dels tillkännagivande:

att, intill dess frågan blivit slutligen prövad, ett exemplar av ansökningshandlingarna
skall för dem, som önska taga del därav, finnas tillgängligt å viss
för parterna välbelägen plats hos tjänsteman, kommunal befattningshavare eller
pålitlig enskild person eller, där ansökningen angår företag, som berör två eller
flera län eller eljest ett vidsträckt område, å flera dylika ställen;

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt 4 höft. (Nr 4.)

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

att, därest i målet avgivas erinringar eller påminnelser, varom i 39 § förmäles,
eller sådant utlåtande, som i 45 § sägs, jämväl dessa handlingar skola
hållas tillgängliga på förut angivna ställe eller ställen;

att även vattendomstolens utslag i målet skall därstädes i avskrift vara för
parterna att tillgå; samt

att kallelser och andra meddelanden till parterna, under det målet är anhängig!
vid vattendomstolen, skola där de icke röra allenast sökanden eller ock
särskilt tillställas den eller dem, till vilka de äro riktade, ske på det sätt, att de
genom vattenrättsdornarens försorg införas i viss eller vissa tidningar inom orten
och hållas tillgängliga så som nyss är sagt;

dels ock erinran om innehållet i 38 och 53 §§ jämte besked om den tid,
inom vilken erinringar enligt 38 § skola ingivas.

I mål, som avses i 17 § 1—9, 13 och 15, skola i kungörelsen de fastigheter,
som saken förmenas angå, namngivas eller, i den mån det kan ske på oförtydbart
sätt, utmärkas medelst gemensam geografisk eller annan beteckning, varjämte,
där sökanden vill med tillärnad byggnad tillgodogöra sig annan tillhörig
vattenkraft, särskild uppgift därom skall lämnas. I mål, som avses i 17 § 10 och 11,
skall i kungörelsen uppgivas, vilka bebyggda strömfall eller med fäst fiskebyggnad
försedda fisken saken må angå, så ock, då ansökningen avser utförande eller
godkännande av visst arbete, å vilken fastighet arbetet skall utföras eller är utfört.

Innefattar ansökan om tillstånd till utnyttjande av samfällt strömfall så,
som i 2 kap. 7 § sägs, tillika inbjudan till övriga delägare att deltaga i företaget,
skall i kungörelsen, med omförmälan av sistnämnda förhållande, jämväl intagas
föreläggande för delägare, som vill begagna sig av inbjudningen, att tillkännagiva
detta i den ordning och inom den tid, som är förelagd lör bestridande av
ansökningen eller framställande av invändningar i fråga om företaget, vid äventyr
att den, soin underlåter detta, skall hava försuttit sin rätt att bliva delaktig i
företaget.

Är fråga om ansökan, varom i 17 § 10 och 14 förmäles, skall kungörelse
enligt denna § utfärdas allenast, då vattenrättsdorn aren prövar det nödigt. Utfärdas
ej sådan kungörelse, skall dock tiden och stället för vattendomstolens sammanträde
sist å tjuguförsta dagen förut kungöras på sätt i 33 § första stycket sägs.

År mål av den beskaffenhet att för dess behöriga utredande kungörelse av
det innehåll nu stadgats icke erfordras, vare lag som i fil § sägs.

33 §.

Kungörelse, som i 32 § sägs, skall genom vattenrättsdomarens försorg dels
för upi läsande så snart ske kan i kyrkan genast avsändas, i mai, som i 17 § 1—
9 samt 13 och 15 avses, till pastorsämbetet i den eller de församlingar, där fastigheter,
som saken förmenas angå, äro belägna, i mål, som avses i 17 § 10, 11
och 12 till pastorsämbetet i den eller de församlingar, där den del av flottleden,
varom fråga är, framgår, samt i mål, som avses i 17 § 14, till pastorsämbetet i
den eller de församlingar, i vilka ansökan om företaget förut kungjorts, dels ock
inom tio dagar införas i en eller flera av ortens tidningar så ock i allmänna tidningarna.
Ett exemplar av kungörelsen skall tillika med ett exemplar av ansökningshandlingarna
ofördröjligen sändas till det eller de ställen, som i kungörelsen
angivits.

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Vattenrättsdomaren skall därjämte, såframt i målet är fråga om ansökan
enligt 17 § 1, 2, 3, 4, 6, 10 eller 11, utan dröjsmål i betalt Öppet brev eller brevkort
å posten avlämna underrättelse om kungörelsens utfärdande, om det eller de ställen,
varest handlingarna i målet hållas för parterna tillgängliga, samt om den för
erinringars avgivande bestämda tiden till envar i ansökningen uppgiven eller eljest
för honom känd ägare av fastighet, som i kungörelsen omtörmäles, så ock till de
kända nyttjanderättshavare, vilkas rätt beröres i saken. Underrättelsen skall
adresseras till den fastighet, varom fråga är, såvitt ej säker kunskap vinnes om
annan adress inom landet för mottagaren. Varder efter ty i 37 § sägs sökanden
ålagt att delgiva viss sakägare kungörelsen, erfordras ej underrättelse, som nu
sagts, till sådan sakägare.

Där sakägare, som i andra stycket sägs, varder för vattenrättsdomaren känd
först efter underrättelsernas utsändande, skall vattenrättsdomaren ofördröjligen på
ovannämnda sätt meddela sådan sakägare underrättelse om malet så ock om vad
han för sin rätts bevakande mä hava att iakttaga. Befinnes underrättelse, som
blivit å posten avlämnad, hava försetts med oriktig adress, och vinnes upplysning
om mottagarens rätta adress, eller finnes sakägare, till vilken underrättelse etter
ty ovan sägs bort sändas, hava förbigåtts, vare lag samma. Ej må dock målets
handläggning och avgörande uppehållas av anledning, som nu sagts.

Är jord eller annan fast egendom, som saken angår, samfälld för helt skifteslag
eller eljest för liera fastigheter, erfordras ej underrättelse, varom ovan förmäles,
till de särskilda delägarna i den samfällda egendomen. Finnes för denna
känd styrelse, varde styrelsen på nämnda sätt underrättad.

35 §.

Där fråga är om ansökan, varom i 17 § 1—(> förmäles, skall vattenrättsdomaren
utan dröjsmål insända ett exemplar av ansökningshandlingarna jämte
kungörelsen till kammarkollegiet, som har att, där det prövas nödigt, föra talan
för tillgodoseende av de allmänna intressen, som kunna vara i fråga.

Finnes i andra mål, än nyss sagts, nödigt att ombud förordnas till bevakande
av det allmännas rätt, anraäle vattenrättsdomaren förhållandet till Konungens
befallningshavande, som har att ofördröjligen utse allmänt ombnd eller,
där talan skall bevakas av annan myndighet, överlämna underrättelsen till den
myndighet.

Föres efter ty nu sagts talan i målet av allmänt ombud, åligge ombudet
att på begäran tillhandagå dem, vilkas rätt beröres i saken, med kostnadsfria råd
angående bevakandet av deras rätt. Menar part, att på grund av företagets omfattning
eller eljest åliggande av nu nämnd art bör uppdragas åt annan än allmänt
ombud, göre anmälan därom hos Konungens befallningshavande i det län,
inom vilket det företag eller den åtgärd ansökningen avser huvudsakligen skall

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

verkställas; och må Konungens befallningshavande, där så prövas erforderligt för
tillvaratagande av sakägarnas rätt, förordna särskild person att på sätt nyss
nämnts biträda dem.

36 §.

Vad nu sagts galle ock beträffande mål enligt 27 § 2 och 3 inom., såframt
ej ansökningen angår fråga, varav fisket uppenbarligen icke kan röna inverkan.

Kan yttrande, som ovan nämnts, icke avgivas utan att undersökning å
platsen äger rum, ankomme på vattenrättsdomaren att efter inkommen anmälan
därom uppdraga åt den av lantbruksstyrelsen förordnade eller ock annan av styrelsen
föreslagen fiskeritjänsteman att åt vattendomstolen verkställa undersökning
och avgiva utlåtande, som i 45 § sägs.

37 §.

Kan inverkan ske på kanal- eller slussanläggning, förelägge vattenrättsdomaren
sökanden att inom tid, som i varje fall föreskrives, och vid äventyr, som
nedan sägs, till vattenrättsdomaren ingiva bevis, att kungörelsen delgivits anläggningens
ägare eller styrelsen för densamma på sätt, som för delgivande av stämning
är stadgat. Lag samma vare beträffande känd förvaltning eller styrelse för
annan allmän farled, vattenregleringsföretag eller allmän flottled eller syssloman
för vattenavledningsföretag, där det företag, varom i målet är fråga, berör led
eller företag, som nu nämnts, så ock beträffande flottningsstyrelsen för allmän
flottled, när i mål rörande företag enligt 6 kap. annan än flottningsföreningen är
sökande.

År fråga att genom fillärnad byggnad taga i anspråk av annan tillgodogjord
vattenkraft, förelägges sökanden enahanda delgivningsskyldighet med ägaren
av den anläggning, där kraiten tilJgodogöres. Varder denne vid delgivningsförsök
å särskilda dagar ej anträffad i sitt hemvist, må kungörelsen med samma verkan
delgivas föreståndaren för kraftanläggningen eller, där föreståndare ej finnes eller
ej vid särskilda delgivningsförsök anträffas, fästas å lämplig plats vid anläggningen.

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Där fråga är om ansökan, som i 17 § 15 avses, förelägge vattenrättsdomaren
sökanden att inom tid, som vattenrättsdomaren bestämmer, ock vid nedan
stadgat äventyr ingiva bevis om kungörelsens delgivning med ägaren av det
strömfall, från vilket kraftbelopp, varom fråga är, tillhandahålles. Vad nu sagts
äge motsvarande tillämpning beträffande ansökan enligt 17 § 7, 8 eller 9.

Försummar sökanden vad enligt denna § förelägges honom, skall ansökningen
av vattenrättsdomaren förklaras förfallen; och varde bevis därom med de
skål, varå beslutet grundas, tecknat å ett exemplar av ansökningen. Tillkännagivande
om beslutet skall lämnas parterna i den för kallelser till dem stadgade
ordning.

44 §.

Mot sakkunnigt biträde, som nu sagts, galle de jäv, som efter ty förut
stadgats gälla mot ledamot i vattendomstolen; dock må den omständigheten, att
fiskeritjänsteman i målet avgivit yttrande enligt 36 § icke utgöra hinder för honom
att vara sakkunnigt biträde i samma mål.

I fråga om tiden för framställande av jäv mot sakkunnigt biträde skall
vad i 52 § finnes stadgat äga motsvarande tillämpning

45 §.

1 mom. Erfordras för bedömande av målet särskild teknisk utredning eller
vidlyftigare värdering, uppdraga vattenrättsdomaren, där sådant finnes lämpligt,
åt biträde, som i 44 § sägs, eller ock åt annan sakkunnig person att efter förberedande
undersökning avgiva utlåtande i målet. Tarvas utredning av mer än
eu person, varde uppdraget lämpat därefter.

2 mom. Vattenrättsdomaren må ock, där så finnes lämpligt, uppdraga åt
vattenrättsingenjörerna eller en av dem att, med eller utan biträde av vattenrättsnämndemännen
eller en av dem, verkställa undersökning å stället. I enklare
fall må sådant uppdrag kunna lämnas åt vattenrättsnämndemännen eller en
av dem.

154

Kungl. Maj:ts proposition nr é.

beredelse för domstolens sammanträde till syn på stället, vare dock underrättelse
och protokoll, som nu nämnts, ej av nöden.

3 mom. Där vid undersökning enligt denna § i mål rörande vattenreglering,
som avses i 3 kap. 1 §, en eller flera strömfalIsägare vilja förena sig med
sökanden om företaget eller yrka, att till vinnande av ökad båtnad däråt gives
större omfattning än sökanden äskat, göre det skriftligen; och varde handlingen
vitsordad medelst undersökningsförrättarens påskrift samt översänd till vattenrättsdomaren.

46 §.

I mål, som i 17 § 11 omförmäles, må vattenrättsdomaren, där sökanden
därom anhåller och ärendet finnes brådskande, medgiva vidtagande av erforderliga
provisoriska åtgärder. Omfattar sådan åtgärd vidlyftigare arbete eller är
avsevärt intrång på allmän eller enskild rätt därav att befara, må sådant förordnande
av vattenrättsdomaren lämnas, allenast såframt sökanden hos Konungens
befallningshavande ställer pant eller borgen för ersättning och skadestånd, som
han kan kännas skyldig utgiva till följd av arbetet i fråga.

50 §.

För målets prövning sammanträder vattendomstolen till syn på stället eller,
där målet kän piövas utan syn, å annan plats, som är för parterna välbelägen.

Har i mål av annat slag, än som avses i 6 kap., sökanden begärt syn
på stället, må målets avdömande ej ske utan syn. Äskas i mål om byggnad för
vattnets tillgodogörande syn av någon, som förmenar sig lida skada av sådan
byggnad, vare lag samma, såframt ej syn finnes uppenbarligen icke vara erforderlig
för tillgodoseende ''av parternas rätt.

60 §.

Finner vattendomstolen anledning antaga, att företag eller åtgärd, som i
målet avses, bär vidsträcktare verkningar än i ansökningen uppgivits, skall tillfälle
lämnas til leta desvarande parter att yttra sig däröver. Finnes antagandet
grundat, ålägge domstolen, ändå att särskilt yrkande ej framställes, sökanden att
gälda den ökade ersättning, som därav må föranledas.

I mål rörande företag enligt 6 kap. skall vattendomstolen, ändå att yrkande
därom ej göres. ingå i prövning av, huruvida och till vad belopp ersättning för
skada genom anläggning eller åtgärd för företaget bör till vederbörande utgå.

Har särskild uppgörelse träffats, må ersättning ej på grund av föreskrifterna
i denna § bestämmas annorlunda än sålunda blivit avtalat, dock må i mål

155

Kungl. May.ts proposition nr 4.

rörande företag enligt 6 kap. uppgörelse, som nu sagts, icke fastställas, därest den
finnes innehålla villkor, som är oförenligt med tlottledens intresse eller länder de
flottande till men.

61 §.

Där mål finnes kunna behörigen utredas utan skriftväxling mellan parterna,
äge vattenrättsdomaren i kungörelse genast utsätta viss tid, minst tre
veckor etter kungörelsens utfärdande, och viss ort för målets handläggning inför
vattendomstolen; och skall beträffande sådant mål i tillämpliga delar gälla vad
i 32 § tredje stycket, 33—37 och 41—58 §§ samt 60 § föreskrivits.

År mål rörande företag enligt 6 kap. av beskaffenhet, att det synes lämpligen
kunna avgöras med bindande verkan allenast mot viss eller vissa sakägare, som
uteslutande eller huvudsakligen av dess utgång äro beroende, och deras rättsinnehavare,
må vattenrättsdomaren kunna förordna att målet utan kungörelse skall
behandlas enligt de för stämningsmål i 75—84 §§ stadgade regler.

63 §.

65 §.

Ändå att sökandens talan bifalles, varde honom ålagt att gottgöra motpart
sådana kostnader å målet, som prövas hava varit nödiga för tillvaratagande av
hans rätt; dock att i mål rörande företag enligt 6 kap. sakägare ej är berättigad
till gottgörelse i annat fall än att han måst vidkännas kostnad för tillvaratagande
av sin rätt till skadeersättning i målet.

66 §.

Där i mål om utförande av anläggning för allmän flottled besiktning å
arbetet jämlikt 13 kap. 1 § skall äga ruin, bör rörande den anläggare tillkommande
gottgörelse för anläggningskostnad beslutet om arbetets verkställande innehålla
allenast en förberedande uppskattning efter då föreliggande förhållanden,
men gottgörelsen till beloppet fastställas först, efter besiktningen med ledning av
därvid verkställd värdering och, där så erfordras, ytterligare utredning vid domstolen.
Om fastställande av amorteringsplan för gottgörelsens utbekommande skils
i 15 § lagen om flottning i allmän flottled.

156

Kungi. Maj:ta proposition nr 4.

67 §.

Vattendomstolen äge, när skäl därtill äro, förordna, att dess beslut må
verkställas utan hinder därav, att det icke äger laga kraft; dock allenast såframt,
innan medgivet arbete påbörjas eller, där fråga är om ändrade hushållsbestämmelser,
dessa tillämpas, hos Konungens befallningshavande ställes pant eller borgen
för den ersättning i penningar, som högre rätt kan ålägga sökanden eller anläggaren
att utgiva utöver vad vattendomstolen i sådant avseende bestämt, så ock
för det skadestånd, vartill han kan kännas skyldig, om vattendomstolens beslut
eljest ändras.

Är sådant förordnande meddelat, och fullföljes mot beslutet talan i högre
rätt, äge denna, när skäl därtill förekomma, att, innan ändringssökandet slutligen
prövas, förordna, att verkställighet icke må äga rum.

75 §.

Inlaga, som nu sagts, skall jämte därtill hörande handlingar ingivas i två
exemplar; dock äge i fråga om kartor och ritningar samt handlingar av vidlyftigare
beskaffenhet vattenrattsdomaren medgiva befrielse från denna skyldighet.

Beträffande mål rörande häktad gälle vad i 84 § finnes stadgat.

81 §•

Vad i 42—45 §§, 49 § första stycket, 50 § första stycket, 51, 52, 55 §£,
56 § första stycket, 57, 58, 64, 67, 69—72 §§, 73 § första, andra och fjärde styckena
samt 74 § stadgas beträffande ansökningsmål skall, där annat ej framgår av
vad nedan i denna § sägs, äga motsvarande tillämpning i fråga om stämningsmål.

Utlåtande, som i 45 § sägs, skall hållas för parterna tillgängligt å vattenrättsdomarens
tjänsterum.

I de fall, då, enligt vad för ansökningsmål finnes föreskrivet, parterna
skola erhålla besked i den för kallelser till dem i 32 § bestämda ordning, skall i
stämningsmål med avseende å sättet för meddelande av sådant besked i stället
lända till efterrättelse föreskriften i 80 §.

83 §.

Där någon, mot vilken talan föres i stämningsmål, till bemötande därav
hos vattenrättsdomaren gör ansökan, som i 17 § 2, 3, 4, 10 eller 11 avses, varde
målet i dess helhet handlagt i den för ansökningsmål stadgade ordning, där det

Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 157

ej är av beskaffenhet att jämlikt 61 § andra stycket ändock böra behandlas som
stämningsmål.

Har i stämningsmål vattendomstolen eller har allmän domstol eller överexekutor
förordnat om borttagande eller ändrande av byggnad eller annan anläggning
i vatten, och göres därefter ansökan, som nyss nämnts, äge vatterättsdomaren,
om skäl därtill äro och sökanden ställer pant eller borgen för kostnad och
skada, förordna, att utslaget ej må verkställas, innan ansökningsmålet blivit slutligen
avgjort eller ock vattendomstolen annorlunda förordnar.

Om förfarandet rid vattendomstol i besvärs- ocli underställningsmål.

85 §.

Är sakägare missnöjd med beslut, varigenom vid förrättning enligt 10 kap.
synemännen ogillat framställd jävsinvändning, ingive inom trettio dagar från det
beslutet avkunnats, till vattenrättsdomaren sina besvär jämte utdrag av synemännens
protokoll, i vad det avser det överklagade beslutet.

Är sakägare eljest missnöjd med åtgärd eller beslut under syneförrättning
enligt 10 kap., eller vill han föra talan mot synemännens utlåtande, ingive inom
trettio dagar från den dag förrättningen förklarats avslutad sina till vattendomstolen
ställda besvär.

I besvären skola fullständigt upptagas klagandens alla påståenden och skälen
därtill; och skola vid besvären fogas de handlingar klaganden vill åberopa
till stöd för ändringssökandet.

Besvär, varom i andra stycket förmäles, skola ingivas i tre eller, om
vattenrättsdomaren prövar sådant nödigt, flera exemplar. Hava besvären ej ingivits
i tillräckligt antal exemplar, förelägge vattenrättsdomaren klaganden viss
tid att ingiva det antal exemplar, som ytterligare är av nöden, vid äventyr, om
det försummas, att på klagandens bekostnad av besvärshandlingarna verkställes
avskrift i erforderligt antal exemplar.

Huruledes påståenden rörande synemännens åtgärder och förslag i frågor,
som omförmälas i 10 kap. 19 §, må göras hos Konungens befällningshavande, därom
skils i lagen om flottning i allmän flottled.

86 §.

över besvär, som i 85 § första stycket sägs, meddele vattenrättsdomaren
skyndsamt beslut.

87 §.

Sedan de i 86 § andra stycket omförmälda handlingar inkommit och besvärstiden
gått till ända, skall vattenrättsdomaren, sä snart ske kan, låta ett

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 4 käft. (Nr 4.) 21

158

Kungl. Majtts proposition nr 4.

exemplar av besvärshandlingarna tillställas den eller de personer, som efter ty
därom är stadgat utsetts att mottaga förrättningshandlingarna, samt angående
besvären utfärda kungörelse.

Kungörelsen skall innehålla

dels tillkännagivande:

att även vattendomstolens utslag i målet skall på nämnda sätt i avskrift
vara för parterna att tillgå; samt

att kallelser och andra meddelanden till parterna i målet, under det målet
är anhängigt vid vattendomstolen, skola, där de icke särskilt tillställas den eller
dem, till vilka de äro riktade, ske på det sätt, att de genom vattenrättsdomarens
försorg offentliggöras i viss eller vissa tidningar inom orten samt hållas tillgängliga
hos ovannämnda person eller personer;

dels ock erinran om innehållet i 89 §.

Angå besvären allenast fråga om ersättning, värde kungörelsens innehåll,
såvitt rör tiden för förklarings avgivande, lämpat efter stadgandet i 89 § andra
stycket.

88 §.

89 §.

Vill sakägare avgiva förklaring allenast över yrkande, som i besvären göres
angående ersättning, galle om tiden och sättet för sådan förklarings avgivande
vad i 53 § stadgas i fråga om yrkanden och påståenden, som där avses.

90 §.

Tiden och stället för vattendomstolens sammanträde skall, såframt ej underrättelse
därom intagits i kungörelse enligt 87 §, sist å fjortonde dagen före
sammanträdet tillkännagivas på det sätt, som i nämnda kungörelse blivit bestämt.

Kungi. Maj:ts proposition nr 4.

159

91 §.

Vad i 29 § andra stycket, 39—45, 48 §§, 50 § första stycket, 51, 52,
54, 55 §§, 56 § första stycket, 57—60, 62, 66, 67, 69—72 §§, 73 § första, andra
och fjärde styckena samt 74 § stadgas beträffande ansökningsmål skall äga motsvarande
tillämpning å besvärsmål vid vattendomstolen.

92 §.

93 §.

Underställningsmål skall företagas till avgörande å tid och plats, som vattenrättsdomaren
bestämmer och låter kungöra genom tre veckor före sammanträdet
utfärdad kungörelse, vilken offentliggöres på sätt i 33 § första stycket stadgas i
fråga om mål enligt 17 § 10, 11 och 12 samt tillställes den eller de personer,
som utsetts att mottaga förrättningshandlingarna.

Bestämmelserna i 44, 45, 48, 49 §§, 50 § första stycket, 51, 54, 55, 58, 59
§§, 60 § andra och fjärde styckena, 62—64, 66, 67, 72 §§, 73 § andra stycket samt
74 § skola i tillämpliga delar gälla även beträffande underställningsmål.

I underställningsmål rörande företag enligt 6 kap. skall vattenrättsdomaren
bereda Konungens befallningshavande tillfälle att inom lämplig tid avgiva yttrande
rörande å ena sidan gagnet för orten av det i målet ifrågasatta företaget
och å andra sidan de olägenheter, som tilläventyrs av detsamma äro att förvänta.

94 §.

Där i mål rörande företag enligt 6 kap. bestämmelser erfordras angående
frågor, som omförmälas i 10 kap. 19 §, åligge det vattenrättsdomaren att, sedan
målet blivit hos vattendomstolen avgjort, för prövning av sådana frågor översända
handlingarna i målet till Konungens befallningshavande; och galle angående ärendets
handläggning hos denna myndighet vad därutinnan stadgas i lagen om flottning
i allmän flottled. Handlingarna i mål, som nu sagts, skola förvaras hos
vattendomstolen och böra förty, sedan målet blivit avgjort, av vederbörande myndighet
dit återställas.

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Om bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation och verksamhet.

95 §.

Lämnas jämlikt denna lag medgivande till byggande i vatten för vattnets
tillgodogörande såsom drivkraft eller till vattenreglering, eller meddelas i syfte
att vinna ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft ändrade bestämmelser rörande
hushållningen med vattnet, åligge sökanden att, innan medgivet arbete må påbörjas,
eller, där fråga är om ändrade hushållningsbestämmelser, dessa må tililämpas,
erlägga viss avgift såsom bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas
organisation och verksamhet.

Avgift, som nn nämnts, skall beträffande byggnad för vattnets tillgodogörande
såsom drivkraft bestämmas i förhållande till dem förut icke tillgodogjorda
vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas vid byggnaden, dock med
avdrag för den vattenkraft, för vilken i samband med regleringsföretag avgift
förut erlagts. Där med vattenreglering eller med ändrade hushållningsbestämmelser
åsyftas ökning i uttagbar vattenkraft, skall avgiften bestämmas i förhållande
till ökningen i den vattenkraft, som vid lågvatten kan uttagas i sökandens
eller, då fråga är om vattenreglering enligt 3 kap. 1 §, samtliga till regleringssamfälligheten
hörande strömfall. Avses att möjliggöra utnyttjande av förut
uttagbar vattenkraft på fördelaktigare sätt, varde avgiften bestämd i förhållande
till den ökning i vattenkraftens värde, som genom företaget eller genom de ändrade
hushållningsbestämmelserna beredes. Där till grund för avgiften skall läggas
storleken av viss vattenkraft, skall den utgå med en krona för varje hästkraft
till och med 5 000, femtio öre för varje hästkraft över 5,000 till och med 10,000
samt tjugufem öre för varje hästkraft utöver 10,000, men må ej, utom då fråga
är om vattenreglering, överstiga tjugutusen kronor. Skall avgiften beräknas efter
ökningen i värde å vattenkraft, värde den erlagd med en för tusen av värdeökningen.

Avgift, som efter ovan nämnd beräkning skulle uppgå till mindre belopp
än tio kronor, skall icke erläggas.

96 §.

Storleken av avgift, varom i 95 § förmäles, skall enligt där meddelade
grunder bestämmas av vattendomstolen.

Huru avgifter, som nu nämnts, skola indrivas och för det därmed avsedda
ändamålet användas, därom förordnar Konungen.

97 §.

Sökande i ansökningsmål vare pliktig att förskjuta:

kostnaden för sådana kungörelser och underrättelser i målet, vilka det
åligger vattenrättsdomaren att offentliggöra eller avsända, så ock för handlingarnas
tillhandabållande, såsom i 32 § sägs, där särskild utgift härför ifrågakommer;

ersättning för sådana utgifter för vattendomstolens sammanträde, varom i
11 § andra stycket förmäles;

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

gottgörelse åt person, som jämlikt 35 § särskilt förordnats att biträda sakägarna
i målet;

gottgörelse åt sakkunnig person, som jämlikt 44 § tillkallas i målet såsom
sakkunnigt biträde åt domstolen;

ersättning för undersökning enligt 45 § 1 mom; samt
gottgörelse åt vattendomstolens ledamöter och sekreterare för inställelse vid
domstolens sammanträde, där detta hålles vid syn å stället, eller vid undersökning
enligt 45 § 2 mom., dock ej ersättning för längre resa än från järnvägs- eller
ångbåtsstation, som ligger närmast sammanträdesplatsen.

Yad nu sagts beträffande sökande i ansökningsmål äge motsvarande tilllämpning
i avseende å kärande i stämningsmål och klagande i besvärsmål.

Där i underställningsmål kostnad, som nu nämnts, är av nöden, vare om
dess förskjutande lag, som i 10 kap. 30 § sägs, dock att, i den mån kostnad förorsakats
i följd av i målet anförda besvär, dess förskjutande åligger den klagande.

Om fullföljd av talan mot vattendomstols och vattenrättsdomares beslut.

98 §.

I fråga om fullföljd av talan mot vattendomstols beslut skola, såvitt ej
här nedan eller eljest i lag eller författning särskilda stadganden därom meddelas,
i tillämpliga delar lända till efterrättelse rättegångsbalkens föreskrifter beträffande
fullföljd av talan mot allmän underrätts beslut, med iakttagande därav att talan
mot vattendomstols beslut skall fullföljas hos vattenöverdomstolen och att vad i
25 kap. 8 § och 2(5 kap. 1 § rättegångsbalken sägs om häradshövding skall i vattenmål
gälla om vattenrättsdomaren.

99 §.

Talan mot vattendomstols slutliga utslag skall fullföljas efter vad, där ej
målet är av brottmåls natur eller ock jämlikt stadgandet i 108 § talan skall i där
föreskriven ordning fullföljas.

Har vattendomstol förklarat sig obehörig eller i stämningsmål förklarat
stämningen ogill, skall över det utslag klagan föras genom besvär, ändå att målet
är sådant, att talan mot slutligt utslag däri eljest skolat efter vad fullföljas.

Vad i 25 kap. 5 § rättegångsbalken finnes stadgat rörande sättet för fullföljd
av talan mot där avsedda beslut skall äga motsvarande tillämpning i vattenmål.

100 §.

Vad mot vattendomstols utslag skall anmälas sist å fjortonde dagen eller,
där anläggning, företag eller åtgärd, varom fråga är, angår fastighet inom Norrbottens
eller Västerbottens läns lappmark, sist å tjuguförsta dagen frän den dag,
då utslaget gavs. Hos vattenrättssekreteraren må ock vädjas; pröve dock vatten -

162

Kungl. May.ts proposition nr 4.

rättsdomaren, huruvida sålunda gjord vadeanmälan rätteligen skett. Vadepenning
tillfälle vattenrättsdomaren.

Meddelar jämlikt 66 § vattendomstol skilda utslag rörande olika delar av
det företag, varom fråga är, och har part erlagt vadepenning rörande ett utslag,
tarvas ej ny vadepenning, där han vill fullfölja talan jämväl mot beslut, som senare
meddelas.

101 §.

Part, som vädjat mot vattendomstols utslag, skall i vattenöverdomstolen
sig inställa före klockan tolv å trettionde dagen eller, där anläggning, företag
eller åtgärd, varom fråga är, angår fastighet inom Norrbottens eller Västerbottens
läns lappmark, före klockan tolv å fyrtiofemte dagen från den dag, då utslaget
gavs; dock att, där vadetalan fullföljes mot vattendomstols utslag i mål, som avser
företag enligt 6 kap., part skall i vattenöverdomstolen inställa sig före klockan
tolv å sextionde dagen efter det tiden för anförande av besvär jämlikt 108 § gått
till ända eller, där sådan besvärstalan förts, efter det slutligt utslag i anledning
därav givits.

102 §.

Pär i ausökningsmål, vari kungörelse enligt 32 § utfärdats, talan mot
vattendomstols utslag efter vad fullföljes av sökanden, skola de av honom vid
vattenöverdomstolen företedda inlagor och andra handlingar, därav enligt 26 kap.
13 § rättegångsbalken avskrifter skola bifogas, hållas parterna tillhanda å det
eller de i kungörelsen angivna ställe eller ställen. För sådant ändamål skall avskrift
av handlingarna så fort ske kan dit översändas, och varde på sökandens bekostnad,
tillkännagivande därom, att sådan avskrift finnes att tillgå därstädes,
införd i den eller de i samma kungörelse angivna ortstidningar. Har sökanden
ej ingivit avskrifter till det antal, som erfordras för handlingarnas tillhandahållande
på sätt nu nämnts, skall på sökandens bekostnad verkställas utskrift. av
handlingarna i det ytterligare antal exemplar, som för ändamålet är behövligt.

103 §.

Besvär över vattendomstols utslag eller beslut skola till vattenöverdomstolen
ingivas före klockan tolv å trettionde dagen eller, där anläggning, företag
eller åtgärd, varom fråga är, angår fastighet inom Norrbottens eller Västerbottens
läns lappmark, före klockan tolv å fyrtiofemte dagen från den dag, då utslaget
eller beslutet meddelades.

Avse besvär beslut, som, där det meddelats av allmän domstol, må utan
inskränkning till viss tid överklagas, vare då ej heller klagan över vattendomstolens
beslut till viss tid begränsad.

Vad i 27 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken finnes stadgat skall äga
tillämpning jämväl å part, som hålles häktad i vattenmål.

104 §.

Skall över besvär motpart höras, skola i de fäll, som avses i 27 kap. 6 och
10 §§ rättegångsbalken, i stället för de i 1 § i samma kap. stadgade tider komma
till tillämpning de tider, som finnas angivna i 103 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

163

105 §.

Skola, där mot beslut i ansökningsmål, vari kungörelse enligt 32 § utfärdats,
besvär anförts av sökanden, motparterna höras däröver, varde genom
klagandens försorg besvärshandlingarna tillställda i stället för motparterna den
eller de personel’, hos vilka enligt nämnda kungörelse de till vattenrättsdomaren
i målet ingivna. handlingarna hållas tillgängliga, samt tillkännagivande därom,
att besvärshandlingarna finnas att tillgå därstädes, före utgången av den för ingivande
av delgivningsbevis bestämda tid infört i den eller de uti samma kungörelse
angivna ortstidningar; och åligge det klaganden, vid den för underlåtenhet
att inkomma med delgivningsbevis stadgade påföljd, att inom nämnda tid jämväl
styrka, att sådant tillkännagivande ägt rum.

I fall, som i denna § avses, varde den tid, inom vilken förklaring skall
avgivas, räknad från den sista dag, då handlingarna delgivits någon av nyssnämnda
personer eller tillkännagivande, som nyss sagts, blivit i tidning infört.

106 §.

Har part rätteligen vädjat mot vattendomstols utslag, åligge vattenrättsdomaren
att före utgången av den tid, inom vilken talan skall fullföljas, till
vattenöverdomstolen insända akten i målet. Har i vattendomstols slutliga utslag
eller beslut ändring sökts genom besvär, skall akten i målet infordras frän vattenrättsdomaren.
Lag samma vare, där besvären avse ett av vattendomstolen under
rättegången meddelat beslut samt besvären prövas vara av beskaffenhet att icke kunna
avgöras utan att andra till akten i målet hörande handlingar än vattendomstolens
protokoll äro för vattenöverdomstolen-tillgängliga.

Vad i rättegångsbalken stadgas om skyldighet för part att vid fullföljd av
talan mot underrätts utslag eller beslut ingiva underrättens protokoll i målet,
skall, utom såvitt angår överklagade utslaget eller beslutet, icke äga tillämpning,
då talan fullföljes mot vattendomstols utslag eller beslut, utan så är att talan
genom besvär fullföljes mot ett av vattendomstolen under rättegången meddelat
beslut.

107 §.

Angår målet fråga, för vars bedömande fordras särskilda fackkunskaper,
må vattenöverdomstolen till biträde åt sig tillkalla i sådant ämne sakkunnig
person.

Kan yttrande, som nyss nämnts, icke avgivas utan att undersökning a
platsen äger rum, ankomme på vattenöverdomstolen att uppdraga åt det sakkunniga
biträdet eller ock annan i ämnet sakkunnig person att företaga dylik
undersökning och däröver avgiva utlåtande.

Huru ersättning åt sakkunnig, varom i denna § förmäles, må bestämmas,
därom förordnar Konungen.

164

Kungl. Majtfs proposition nr 4.

108 §.

Talan mot vattendomstols slutliga utslag i mål, som avser företag enligt
6 kap., skall, i vad beslutet rör annat än förd ansvarstalan eller ersättning,
fullföljas hos Konungen genom besvär, som sist före klockan tolv å trettionde
dagen från beslutets dag ingivas i vederbörande statsdepartement.

Beträffande besvärstalan, som nu sagts, skall i tillämpliga delar gälla vad
i 105 och 107 §§ stadgats angående besvär, som anförts hos vattenöverdomstolen.

109 §.

Har talan i vattenmål av vattenrättsdomaren avvisats eller förklarats hava
förfallit eller har vattenrättsdomaren förklarat vadeanmälan ej kunna upptagas,
må klagan däröver iöras hos vattenöverdomstolen i enahanda ordning, som ovan
finnes stadgad med avseende å besvär mot vattendomstolens utslag eller beslut.
Lag samma vare beträffande vattenrättsdomares beslut om inskrivning i vattenbok,
som i 12 kap. sägs, angående besiktning, varom i 13 kap. förmäles, samt i
fråga, som i 14 kap. 7 § avses.

Mot vattenrättsdomares beslut rörande jävsfråga, varom i 85 § första stycket
förmäles, må talan ej föras.

över annat av vattenrättsdomare meddelat beslut än nu nämnts må klagan
föras allenast i sammanhang med klagan över slutligt besked.

Om fullföljd av talan mot vattenöverdomstolen» beslut.

no §.

I fråga om fullföljd av talan mot vattenöverdomstolens beslut skall i allt,
varom ej nedan i 111—113 §§ eller eljest i lag eller författning är särskilt stadgat,
lända till efterrättelse vad rörande fullföljd av talan mot hovrätts beslut
finnes föreskrivet, där det tillämpligt är.

111 §.

Har i mål rörande byggnad i vatten eller utförande av vattenreglering
vattenöverdomstolen meddelat skilda utslag rörande olika delar av företaget, och
har part erlagt fullföljdsavgift rörande ett utslag, då må sådan nedsättning av
parten åberopas jämväl för fullföljd av talan mot senare utslag i målet; dock
äligge parten att härom göra anmälan hos Konungens befallningshavande ävensom
att, då han hos vattenöverdomstolen anmäler missnöje mot dess utslag, därvid
tillika ingiva Konungens befallningshavandes bevis såväl angående nämnda
anmälan som ock därom att den nedsatta fullföljdsavgiften icke återbekommits.

112 §.

Föreskriften i rättegångsbalken om skyldighet för part att vid fullföljd av
talan mot hovrätts utslag eller beslut ingiva underrättens protokoll i målet skall

165

Kung!.. MajUs proposition nr 4.

icke äga tillämpning, då talan fullföljes mot vattenöverdomstolens utslag eller beslut,
utan så är att talan fullföljes mot vattenöverdomstolens beslut i fråga, som
genom besvär över ett av vattendomstolen under rättegången meddelat beslut
dragits under vattenöverdomstolens prövning.

113 §.

Vad i 102, 105 och 107 §§ är stadgat angående mål, som vid vattendomstol
auhängiggjorts medelst ansökning och däri talan till vattenöverdomstolen
fullföljts av sökanden, skall öga motsvarande tillämpning i fråga om mål, som
sökanden dragit under Konungens prövning.

12 KAP,

Om vattcnbok.

1 §-

För varje vattendomstols område skall föras bok för antecknande av de
uppgifter rörande företag enligt denna lag, varom här nedan stadgas. Denna bok
kallas vattenbok.

Yattenboken föres i två avdelningar:

andra avdelningen: för införande av uppgifter om beslut i flottledsmål
rörande inrättande av allmän flottled eller rörande nya eller ändrade anordningar
eller föreskrifter med avseende å befintlig allmän tiottled så ock om andra förhållanden,
vilka efter ty därom stadgas i lagen om flottning i allmän flottled
böra antecknas i vattenboken.

I vattenboken böra ock anmärkas hydrografiska och topografiska beskrivningar
över de inom vattendomstolens område belägna vattend lag med tillhörande
vattensamlingsområden, i den mån sådana beskrivningar äro eller varda av vederbörande
myndighet utarbetade.

3 §•

När beslut av domstol eller annan myndighet meddelats och vunnit laga
kraft rörande verkställande, ändrande eller borttagande av anläggning, varom
enligt 1 § inskrivning bör ske i vattenbokens första avdelning, eller beiräffande
hushållningen med vattnet vid sådan anläggning eller ock jämlikt 2 kap. 34 §
angående skyldighet för annan än anläggningens ägare att underhålla densamma,
åligge det vattenrättsdomaren utan särskild ansökan att med ledning av beslutet
i sagda avdelning av vattenboken verkställa inskrivning av de huvudsakliga

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 4 käft. (AV 4.) 22

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

förhållanden, som äro av vikt för kännedomen om anläggningens beskaffenhet
samt om de rättigheter och skyldigheter för framtiden, vilka äro förenade med
densamma. Vad nu sagts galle ock i fråga om beslut, som innefattar prövning
jämlikt 2 kap. 25 § eller 6 kap. 20 § av redan verkställd anläggnings laglighet, så
ock beträffande beslut, varigenom ändring göres i förhållande, som förut inskrivits.
Meddelas jämlikt stadgande i 4 kap. föreskrift om skyldighet för ägare av
strömfall att tillhandahålla kraft åt kringliggande bygd, skall beträffande sagda
skyldighet inskrivning göras i vatten boken.

4 §■

Där anläggning, varom inskrivning bör ske i vattenbokens första avdelning,
tillkommit före den 1 januari 1919 eller ock därefter i enlighet med domstols eller
annan myndighets beslut, vilket dessförinnan meddelats, vare ägaren berättigad
att rörande anläggningen söka inskrivning i vattenboken. År fråga om dammbyggnad
för allmän flottled, galle vad nu sagts jämväl beträffande anläggning,
som tillkommit eller till vars utförande medgivande lämnats under år 1919.

5 §•

Ansökan om inskrivning i vattenboken skall ingivas till vattenrättsdomaren
samt vara åtföljd av erforderlig beskrivning så ock av tillgängliga domar och
andra handlingar, som må angå anläggningens rättsliga förhållanden. Beträffande
anläggning för annat ändamål än allmän flottled skall ansökningen tillika åtföljas
av ritningar över anläggningen, sådan denna befinnes.

Ansökningen skall innehålla uppgift, med angivande av socken, härad och
län, å den eller de fastigheter, vard anläggningen är belägen, samt å det vattendrag,
som därav beröres, så ock å de regler för hushållningen med vattnet, vilka
tillämpas vid anläggningen, varjämte böra meddelas de andra upplysningar, vilka
kunna vara av vikt för kännedom om de med anläggningen förenade rättigheter
och skyldigheter.

Avser ansökningen inskrivning rörande byggnad för tillgodogörande av
strömfall, skall särskilt uppgivas, huruvida strömfallet eller den del därav, som
genom byggnaden tillgodogores, helt eller delvis tillhör annan fastighet än byggnaden
samt, om så är förhållandet, vilken rätt byggnadens ägare har att tillgodogöra
sig vattnet.

Uppgift, som nu nämnts, må lämnas medelst hänvisning till företedd dom
eller annan handling, där densamma innehåller tillfyllestgörande besked i ämnet.
År sökanden oviss om något förhållande, varom ansökning bör innehålla uppgift,
varde sådant i ansökningen angivet.

13 §.

Har enligt förordnande efter ty i 13 kap. 1 § sägs besiktning hållits å anläggning,
varom inskrivning bör ske, eller av vattenmärke, om vars utsättande

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

vattendomstolen meddelat föreskrift enligt 11 kap. 64 §, skall besiktningsprotokollet
ingivas till vattenrättsdomaren och anteckning om dess huvudsakliga innehåll
göras i vattenboken.

14 §.

När efter den 1 januari 1920 vattendomstol eller annan myndighet meddelat
sådant beslut, varom anteckning bör göras i vattenbokens andra avdelning, ål igge
det vattenrättsdomaren, sedan beslutet vunnit laga kraft, att utan särskild ansökan
i sagda avdelning göra anteckning därom, med angivande av dagen för
beslutet, det vatten, som därav beröres, samt företagets eller anläggningens huvudsakliga
beskaffenhet.

15 §•

Närmare föreskrifter om vattenbokens inrättande och förande meddelas av
Konungen.

13 KAP.

Om besiktning och handräckning så ock om ansvar för överträdelse a>

denna lag.

1 §•

I sammanhang med beslut, varigenom byggande i vatten eller utförande
av vattenreglering medgives, äge vattendomstolen, när skäl därtill äro, föreskriva
att, sedan arbetet fullbordats eller den för fullbordandet bestämda tid gatt till
ända, besiktning å arbetet skall verkställas av sakkunnig person. Innehaller
vattendomstolens beslut, att vattenmärke jämlikt 11 kap. 64 § skall utsättas,
skall samtidigt meddelas föreskrift om besiktning av märket.

Har föreskrift om besiktning, som nu sagts, av vattendomstolen lämnats,
men viss besiktningsman icke samtidigt förordnats, tillkomme vattenrättsdomaren
att förordna sådan vid tiden, då besiktningen skall ske.

Där i mål. som avser företag enligt 6 kap., beslut meddelas om byggnads
eller annat arbetes utförande, skall, såvitt ej arbetet skall verkställas av nottningsföreningen
och det är av mindre betydenhet, föreskrift meddelas om besiktning,
som nyss nämnts. ..

Kostnad för besiktning enligt denna § skall i fråga om företag enligt t.
kap. förskjutas av anläggaren, men i andra fäll gäldas av byggnadens ägare.

2 §•

Finnas vid besiktning, som i 1 § sägs, sådana avvikelser från vattendomstolens
beslut vara gjorda, att allmän eller enskild rätt därigenom kränkes, med -

168 Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

dele besiktningsmannen, att rättelse bör ske inom viss tid vid äventyr att förhållandet
eljest anmäles för allmänna åklagaren i orten.

•Till besiktning a,v arbete, för allmän flottled skall anläggaren kallas så
Åni annan an dottningsförening är anläggare, flottningsstyreisen. Finnes att
till följd av förändrade förhållanden värdet å arbete avviker från det förut beräknade
eller att i annat avseende särskild värdering är av nöden, åligge besiktningsmannen
att med biträde av tvä ojävige gode män, som han siälv°äger tillkalla,
företaga erforderlig värdering.

4 §•

Har byggnad i vatten tillkommit etter prövning i laga ordning, stånde
ägaren fritt att hos vattenrätt.sdomaren påkalla besiktning genom sakkunnig person
till bevisning därom, att byggnaden utförts i överensstämmelse med de därför
givna föreskrifter eller att de avvikelser därifrån, som. må hava skett, icke äro
av beskaffenhet, att kränka allmän eller enskild rätt. Ägare av byggnad i vatten
må ock eljest på sätt nu nämnts begära besiktning för erhållande av intyg
angående byggnadens beskaffenhet eller om lagligheten av vattenmärke eller särskilt
anbragt tidpunkt, som avses i 3 § sista stycket.

Har jämlikt 6 kap. 14 § utförandet av flottledsarbete överlåtits från en anläggare
till en annan, skall på begäran av endera besiktning hållas å det utförda
arbetet.

Om kostnad för besiktning, som i denna § sägs, galle vad i 3 8 andra
stycket finnes stadgat.

5 §•

Över vad vid besiktning förekommer och utrönes skall föras protokoll.

Om besiktningsmans skyldighet att i vissa fall ingiva protokollet till vatenrättsdomaren
finnes i 12 kap. 13 § stadgat.

Protokoll över besiktning, som hålles på grund av stadgandet i 1 § tredje
stycket, varde ock ingivet till vattenrättsdomaren.

. Har besiktning hållits på grund av ansökan, som i 3 eller 4 § sägs, skall
avskrift av protokollet så snart ske kan tillhandahållas sökanden.

10 §.

Ansökan, om besiktning och handräckning, varom ovan finnes stadgat, må,
där allmänna intressen äro i fråga, göras av allmän åklagare eller annan vederbörande
myndighet; och skall kostnaden i ty fall förskjutas av allmänna medel.

11 §•

• Oen, som mot bestämmelserna i 2 kap. 20 § första eller andra stycket bygger
i vatten utan därtill av vattendomstolen lämnat medgivande

eller mot nämnda bestämmelser eller stadgandet i 3 kap. 11 § verkställer
vattenreglering utan vattendomstolens medgivande

eller mot föreskriften i 2 kap. 20 § tredje stycket underlåter att söka vattendomstolens
godkännande av verkställd ändring å byggnad i vatten

169

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

eller mot stadgandet i 2 kap. 34 § första stycket utan vattendomstolens
medgivande utriver byggnad i vatten

eller mot vad i 2 kap. 37 § finnes stadgat vidtager åtgärd för vattendrags
återställande utan medgivande av vattendomstolen

eller mot stadgandet i 6 kap. 20 § första stycket utför anläggning eller
åtgärd för allmän flottled utan medgivande av vattendomstolen eller i fall, som
omförmäles i 11 kap. 16 §, av vattenrättsdomaren,

skall, där han insett eller skäligen bort inse, att jämlikt åberopade lagrnm
medgivande eller godkännande, som nu nämnts, varit erforderligt, straffas med
böter trall och med fem till och med fem tusen kronor eller med fängelse från
och med en till och med sex månader.

Genom denna lag upphävas:

2, 3, 4, 6—14 §§ i förordningen den 30 december 1880 om allmän flottled,
såvitt angår frågor, varom i denna lag bestämmelser givits;

1—9 §3 samt 23 § i flotta i ngstadgan den 30 december 1880, såvitt angår
frågor, varom i denna lag bestämmelser givits;

tillika med alla de särskilda stadgande!!, vilka innefatta ändring eller förklaring
av vad sålunda upphävda lagrum innehålla eller tillägg därtill;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot
bestämmelserna i denna lag.

I fråga om flottleds anläggande, utvidgande eller förbättrande i gränsfloderna
Torneå och Muonio galle vad därom är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920; dock må utan hinder av
stadgandet i K) kap. 1 § Konungens befallningsiiavande intill den 1 januari 1925
till förrätta!ngsman vid syneförrättning enligt sagda kap. förordna person, som
enligt hittills gällande bestämmelser varit behörig förrätta flottledssyn.

De vid denna lags ikraftträdande anhängiga mål rörande allmän flottled
skola handläggas och bedömas enligt äldre lag, dock att denna lags bestämmelser
skola tillämpas å mål rörande inrättande av allmän flottled, därest vid den tid,
då denna lag träder i kraft, syn enligt äldre lag ej ännu i målet påbörjats.

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Förslag

till

Lag

om flottning i allmän flottled.

Härigenom förordnas, som följer: ,

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

I allmän flottled stånde envar öppet att, efter ty här nedan närmare skils,
låta flottgods löst framflyta.

2 §•

De, som i annat fall än i 3 § sägs låta flottgods löst framflyta i allmän
flottled (allmän flottning), skola utgöra en flottningsförening med uppgift och
befogenhet, varom i 4 kap. förmälas.

Huruledes för vissa fall Konungen må bestämma, att allmänna flottningen
skall ombesörjas i annan ordning än genom flottningsförening, därom stadgas
i 75 §.

3 §•

Innehavare av jordbruksfastighet inom by eller hemman, som gränsar till
flottleden, vare utan skyldighet att tillhöra flottningsförening eller erlägga avgifter
för flottledens begagnande berättigad att från skog, tillhörig bvn eller hemmanet
eller vari byn eller hemmanet har del, framflotta husbehovsvirke, som kan
framföras utan hinder för den allmänna flottningen och utan sammanblandning
med däri ingående flottgods (husbehovsdottning); ställe sig dock i avseende å såväl
anmälan om tillämnad flottning som iakttagande av nödiga försiktighetsmått
till efterrättelse vad Kungl. Maj:ts befallningshavande därutinnan föreskriver.

4 §•

Allt i allmän flottning ingående flottgods skall framföras gemensamt (gemensam
flottning), där ej vattendomstolen för viss flottled meddelat allmän be -

171

Kungl. Maj:t$ proposition nr 4.

stämmelse om flottning utan flottgodsets sammanblandande (separatflottniag) eller
ock för särskilt tillfälle flottningsstyreisen finner nu nämnt flottningssätt kunna
utan hinder för den gemensamma flottningen tillstädjas viss flottande.

5 §•

Und^r pågående flottning vare ock tillåtet att i vattnet hålla tillfälliga
led- och stoppbommar, där samfärdseln ej avsevärt hindras därav, så ock att å
eller invid stränderna anbringa nödiga bomfästen, stöd eller dylikt eller därtill
använda naturföremål.

2 KAP.

Om ersättning för flottningsskada.

6 §■

För skada, som vållas av flottgodset eller genom åtgärd, som i 5 § sägs
eller eljest i följd av flottningen (flottningsskada), skall gäldas ersättning med
fulla värdet.

Yad i denna lag stadgas med avseende å flottningsskada galle ock beträffande
skad-a, som vållas genom anläggning eller åtgärd för flottleden, i den mån
ej ersättning därför blivit i beslut om anläggningen eller åtgärden eller eljest i
laga ordning på förhand uppskattad och ersatt.

Hurusom i vissa fall flottningsskada kan i sammanhang med beslut rörande
flottledens inrättande, utvidgande eller förbättrande varda uppskattad och ersatt,
därom skils i 6 kap. vattenlagen.

7 §■

Bygger någon i allmän flottled annorledes än med lag eller givna föreskrifter
överensstämmer, stånde själv den skada, som å byggnaden må vållas i
följd av flottningen. Där någon utan att påkalla och avbida vattendomstolens
bestämmelse om skyddsåtgärd, som i 2 kap. 11 § vattenlagen sägs, gör byggnad
i flottleden, stånde ock under tiden själv skadan.

8 §•

De, vilka under året deltagit i allmän flottning å det ställe, där skada timat,
äro en för alla och alla för eu ansvariga för ersättnings gäldande till den, som
lidit skadan, men för ersättnings utbekommande har denne att söka flottningsföreningen.
vars styrelse har att föra de flottandes talan härutinnan och ombe -

172

Kutujl. Maj:ts proposition nr 4.

sörja betalningen. Skulle flottningsstjTelse ej finnas bos Kung]. Maj:ts befallningsbavande
anmäld eller utdömd betalning icke kunna utfås bos flottningsföreningen,
må viss flottande sökas med rätt för honom att, i den mån han guldit
mera än vad på honom efter hans andel i flottgodset belöper, återkräva beloppet
av de övriga flottande.

9 §.

Ersättningsanspråk mot flottningsförening skall, om och i den mån ersättningen
ej blivit på förhand bestämd, anmälas bos Hottningsstyrelsen eller dess
i 44 § omnämnda ombud före utgången av det kalenderår, då skadan uppkom,
vid äventyr, om tiden försittes, att rätt till talan är förlorad, såframt ej ändå före
utgången av nämnda tid skadans uppskattning blivit i laga ordning hänskjnten
till skiljemän. Har flottning någonstädes pågått efter den 1 november, må dock
i fråga om skada, som vid sådan del av flottleden uppkommit, anmälan, som nu
sagts, göras intill utgången av nästföljande kalenderår.

Anmälan, varom nu är fråga, skall göras i skrift, som tillställes den, hos
vilken anmälan skall ske, dock att hos fhdtningsstyrelsens ombud i orten anmälan
må med laga verkan göras muntligen. Skriftlig anmälan, som inneslutes i rekommenderat
brev, avlämnat på posten inom ovan angivna tid och ställt till mottagarens
vanliga adress, skall anses behörigen delgiven.

10 §.

Flottningsförening åligger att varje år å tid, som i reglementet bestämmes,
utse skiljeman och ersättare för denne. Där så i reglementet föreskrives, skola
för skilda sträckor av flottleden eller för prövning av olika slag av skada utses
olika personer.

De för flottningsförening utsedda skiljemännens och ersättarnes namn och
adresser skola varje år inom i reglementet angiven tid anmälas hos Kungl. Maj:ts
befallningshavande för kungörande på flottningsföreningens bekostnad i länskungörelserna
och i en eller flera tidningar inom orten.

11 §•

Skiljemannaåtgärd, som i 10 § sägs, må påkallas av envar av parterna.
Sådant påkallande sker medelst framställning till motparten eller skiljeman, som
denne må hava utsett på förhand.

Har flottningsförening underlåtit att utse skiljeman och vederbörligen anmäla
valet, eller har annan part, för vilken skiljeman ej blivit på förhand utsedd,
ej inom tio dagar efter skiljemannaåtgärdens påkallande tillkännagivit sitt val av

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

skiljeman, eller kunna de av parterna utsedda skiljemännen ej enas om valet av
den tredje, skall skiljeman utses av domaren i orten.

Tiden för syns hållande bestämmes av skiljemännen med iakttagande av
att, där ej skadan är av beskaffenhet att böra skyndsamt uppskattas, synen såvitt
möjligt bör företagas efter det fiottningen avslutats och i sammanhang med övriga
skadors uppskattande. Har sedan skiljemannaåtgärd påkallats, skiljedom ej meddelats
inom etthundraåttio dagar därefter, vare part oförhindrad draga tvisten
under prövning av allmän underrätt i den ort, där skadan skett.

12 §.

Varder dömt till ersättning, skall den ersättningsskyldige ock förpliktas
att gälda kostnaden för skiljemannaförrättningen samt ''motpartens utgifter å saken;
dock att där ersättningen ej sättes högre än den ersättningsskyldige före
förrättningen bjudit, envar skall stånda sina kostnader och vardera gälda halva
förrättningskostnaden. Ogillas ersättningsyrkande, men finnes den, som framställt
kravet, ej hava saknat fog därför, vare ock lag som sist sagts; eljest gälde han
all förrättningskostnad och motpartens utgifter å saken. Har part till skiljeman
. utsett person utom orten och finnes uppenbart, att ojävig och till skiljeman lämplig
person varit att tillgå inom orten, må motparten icke betungas med högre ersättning
för sådan skiljemans inställelse, än som kan anses motsvara vad person
inom orten bort tillerkännas.

Rätt domstol för upptagande av tvist, som nu sagts, vare allmän underrätt
i den ort, där skadan skett.

13 §.

Finnes flottningsskada bliva så stadigvarande, att värdet därå kan genom
uppskattning på förhand utrönas, skall, om ersättningstagaren påstår det, ersättningen
på förhand bestämmas att utgå vare sig i årlig avgift under hela den tid
flottning kommer att fortgå eller ock på en gång, allt efter ty skäligt prövas. Ej
må, ändå att parterna mä vara ense om visst belopp, ersättningen bestämmas till
högre belopp än som kan anses skäligt.

Vad i 9 kap. 54—57 samt 63—71 §§ vattenlagen stadgas beträffande ersättnings
nedsättande i vissa fall samt Kungl. Maj:ts befallningshavandes befattning
med nedsatta ersättningsmedel och om anmälan i vissa fall till vederbörande
domstol skall äga motsvarande tillämpning i fråga om ersättning för
flottningsskada, som blivit på förhand bestämd att utgå på en gång. I samband
därmed att ersättning enligt denna § bestämmes, skola skiljemännen giva tillkänna,
om och i vilken män nedsättning därav skall ske.

Beslut, varigenom ersättning bestämmes på förhand, bör senast inom ett
år från beslutets meddelande genom endera partens försorg insändas till vattenrätts Biliang

till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 4 käft. (Nr 4.) 23

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

domaren för antecknande i vattenboken; och vare, sedan sådant antecknande skett,
laga kraftvunnet beslut gällande jämväl mot framtida ägare och innehavare av
fastighet, som av beslutet beröres.

Hurusom till följd av ändrade förhållanden avgift, som bestämts att utgå
årligen, kan varda till beloppet ändrad eller ock bestämd att upphöra, därom skils
i G kap. 23 § vattenlagen.

3 KAP.

Om avgörande av vissa frågor rörande allmän flottleds upplåtande och begagnande.

14 §.

Sedan i underställningsmål rörande företag enligt 6 kap. vattenlagen vattendomstolen
meddelat beslut om allmän flottleds inrättande eller om vidtagande av
åtgärder för redan befintlig allmän flottleds förbättrande, äge envar, som vill yttra
sig över synemännens förslag till bestämmelser rörande de i 10 kap. 19 § vattenlagen
omförmälta frågor, att inom trettio dagar från det vattendomstolens beslut meddelades
till Kungl. Maj:ts befallningshavande ingiva eller i betalt brev med posten
insända sina erinringar i saken. Erfordras före ärendets avgörande ytterligare
utredning, äge Kungl. Maj:ts befallningshavande härför anlita biträde av förrättningsmannen
eller annan sakkunnig person; prövas nödigt att vidare höra sakägarna,
lämne Kungl. Maj:ts befallningshavande dem tillfälle att yttra sig
vid sammanträde inför Kungl. Maj:ts befallningshavande eller, där fråga är om mindre
flottled och det i övrigt finnes lämpligt, inför någon av länsstyrelsens tjänstemän.
Kungörelse om sådant sammanträde skall minst tre veckor före sammanträdet
dels avsändas till pastorsämbetet för uppläsande i kyrkan för den eller de församlingar,
där flottleden framgår, dels tillställas den eller de personer, som jämlikt
10 kap. 26 § vattenlagen utsetts att mottaga handlingarna i målet, ävensom senast
tio dagar förut införas i en eller flera tidningar inom orten. Anläggaren av
flottleden varde till sammanträdet särskilt kallad.

Så snart ske kan företage Kungl. Maj:ts befallningshavande härefter omförmälta
frågor till avgörande i enlighet med föreskrifterna i 29 och 30 §§.

15 §.

Av äldre beslut vare Kungl. Maj:ts befallningshavande ej förhindrad att
meddela ny eller ändrad bestämmelse i ämne, varom nyss förmälts; dock att fastr
ställd amorteringsplan ej må rubbas i vidare mån än som överensstämmer med
stadgandena i 31 §.

Kungi. Maj:ts proposition nr 4.

175

16 §•

Sedan de för allmän flottleds inrättande föreskrivna arbeten blivit besiktigade
och godkända, varde flottleden av Kungl. Maj:ts befallningshavande genom
särskilt beslut upplåten till allmänt begagnande, dock må dylikt upplåtande ej
ske, innan Kung!. Maj:ts befallningshavande meddelat beslut i de frågor, som i
14 § omförmälas, samt fastställt reglemente för flottningsförening.

Ej må flottning idkas i allmän flottled, förrän den blivit till allmänt begagnande
upplåten; dock att rätt till interimsflottning, efter ty nedan sägs, må
kunna av Kungl. Majrts befallningshavande i vissa fall dessförinnan medgivas.

17 §.

avsevärd förlust. _ .

Ansökan om interimsflottning ingives till Kungl. Maj:ts beiallnmgshavande;
och åligger det Kungl. Maj:ts befallningshavande att däröver infordra yttrande
från vattenrättsdomaren, den enligt 10 kap. 2 § vattenlagen förordnade förrättningsmannen
och anläggare!! av flottleden ävensom att, där ärendet ej är av brådskande
beskaffenhet och det i övrigt finnes erforderligt, på lämpligt sätt bereda
strandägare ock andra, vilkas rätt kan beröras av frågan, tillfälle att inom viss
kort tid yttra sig över ansökningen.

18 §.

Tillstånd till interimsflottning må av Kungl. Maj:ts befallningshavande
meddelas i den omfattning, som med hänsyn till föreliggande omständigheter
finnes lämplig, dock ej för längre tid än ett ar i sänder; och föreskrive Kungl.
Maj:ts befallningshavande de villkor för flottningen, som för varje fall må finnas
erforderliga, med iakttagande därav dels att de av vattendomstolen meddelade
allmänna bestämmelser för flottledens nyttjande till allmän flottning bliva i tilllämpliga
delar gällande med avseende å interimsflottningen dels ock att interimsflottande
förpliktas att för sitt flottgods erlägga flottledsa vgiftertill samma belopp,
som beräknas böra utgå, sedan flottleden upplåtits till allmänt begagnande.

Interimsflottande bör tillika erinras om honom åliggande skyldighet att
ersätta ej mindre strandägare och andra uppkommande flottningsskada än även
anläggaren av den allmänna flottleden all genom flottningen förorsakad kostnad
för underhåll av flottledsbyggnader, som må vara utför la; och skall vad i 8 samt
10—12 §§ stadgas med avseende å ersättning för flottningsskada i tillämpliga
delar gälla även beträffande ersättning av interimsflottande för flottledsbyggnaders
underhåll.

176

Kungl. May.ts proposition nr 4.

,, ii omständigheterna sådant påkalla, bör ock föreskrivas, att interims n°

tran de, innan flottningen vidtager, skall ställa fullgod säkerhet för avgifter och
skadestånd, som nu sagts.

Xic! ti.llständs meddelande varde tillsett, att bland flera sökande in°-en erhåller
obehörig fördel framför annan.

19 §.

•• j ®eslut, varigenom tillstånd till interimsflottning meddelas, må, ändå att
ändring däri sökes, gå i verkställighet. Om beslutet varde på sökandens bekostnad
kungörelse genast införd i en eller flera tidningar i orten.

Utan hinder därav att beslutet vunnit laga kraft eller gått i verkställighet,
ma Kung! Mapts befallmngshavande, när anledning därtill förekommer, efter
interimsflottandes hörande föreskriva nya villkor för flottningen eller erforderliga
inskränkningar däri eller ock återkalla det meddelade tillståndet.

20 §.

Vid meddelande av tillstånd till interimsflottning förordne Kungl. Mapts
befäl ningshavande syssloman att med den befogenhet, som i 33 § andra stycket
tiller kännes liottningsstyrelse, av de flottande uttaga de i 13 § omförmälda flott ledsavguter

och att i övrigt tillse, att föreskrivna villkor iakttagas vid flottningen.
°

n Till syssloman, som nu sagts, skall förordnas lämplig och vederhäftig person
eller ock liottningsstyrelse för annan uppströms eller nedströms belägen allmän
flottled; och njuta sysslomannen arvode av de flottande med belopp, som bestämmes
av Kungl. Mapts befallmngshavande.

Flott i ed savgifter, som av sysslomannen uppbäras, skola göras räntebärande
genom insättande å bankinrättning; och åligger det sysslomannen att, sedan flottleden
upplåtits till allmänt begagnande och flottningsförening bildats, till flottnmgsstyrelsen
redovisa vad han uppburit jämte upplupen ränta. Där till följd
av stadgandena i 6 kap. 14 § vattenlagen frågan om allmän flottled förfaller,
skall redovisning lämnas till Kungl. Maj:ts befallmngshavande, som med medlen
toriar pa sätt i 82 § första stycket stadgas: dock att ägare av enskilda flottledsbyggrmder
äger av influtna avgifter bekomma vad å nämnda byggnader må bei
avgifte °C^’ ^ian eJ äl aniäggare, vad han därutöver kan hava själv erlagt

21 §.

, . beträffande vatten, varest allmän flottled icke finnes man flottning
ändock flere ar bedrivits, sådant förhållande uppkommer, att rätte-n till flottning
a uij a-re utan oskäliga kostnader står till buds, vare, sedan ansökan om allmän
nottleds inrättande i vattenområdet inkommit, den omständigheten att beslut därå
ej ännu av vattendomstolen meddelats, ej hinder för Kungl. Majrts befallningshavande
att medgiva sökanden till fiottledsföretaget rätt till interimsflottning,
såframt ffottmngens avstannande finnes komma att för honom medföra synnerligen
betydande förluster; och skall å sådant ärende stadgandena i 17—20 §8 äga mot
svaiande tillämpning. Ej må dock i fall, som nu nämnts, interimsflottning be -

177

Kungi. Maj:ts proposition nr 4.

viljas, med mindre sökanden ställer fullgod säkerhet dels för avgifter och skadestånd,
som i 18 § omtörmälas, dels ock därutöver för visst belopp, motsvarande
värdet av det flottade virket, att utgå såsom vite, därest flottleden ej kommer till
stånd. Med förfallet vite skall förfaras på sätt i 82 § första stycket stadgas med
avseende å allmän flottleds tillgångar i händelse av ledens avlysande.

22 §.

Har i beslut om allmän flottleds inrättande eller sedermera föreskrivits,
att flottning i flottleden skall till viss tid av året inskränkas, äge Kungl. Haj:ts
befallningshavande, där för visst fäll under pågående flottning yppas behov av
tidens utsträckande, på ansökan lämna tillstånd därtill antingen beträffande flottleden
i dess helhet eller med avseende å viss del därav.

4 KAP.

Om flottningsföreningar.

Om flottningsförenings uppgift och verksamhet.

23 §.

Ej må flottningsförening utöva verksamhet, som är främmande för det
ändamål, föreningen sålunda har att fullfölja.

24 §.

För flottledens räkning må flottningsförening förvärva fast egendom:

1. där det tarvas för utförande av anläggning eller åtgärd för flottleden
eller för flottningens ändamålsenliga ordnande;

2. där förvärvande av visst område finnes önskvärt för nedbringande av
skadeersättning;

3. där fastighet skall användas för anordnande av nödiga kontors- eller
verkstadslokaler eller bostäder åt flottningschef, kontors-, flottnings- och annan
personal.

I andra fall, än nu sagts, vare flottningsförening ej tillåtet att förvärva
fast egendom.

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

25 §.

Allmän flottled tillhörig egendom må ej för gäld intecknas eller pantsättas;
dock att Kungl. Maj:ts befallningshavande äger, där sådant prövas ändamålsenligt,
för visst fall medgiva flottningsförening att med inteckning för gäld
belasta fastighet, som i 24 § 3 omförmäles. Past egendom må ej utan Kungl.
Maj:ts befallningshavandes tillstånd avyttras; för flottningen behövliga byggnader
och anläggningar må ej avhändas flottleden.

26 §.

Till belopp och under villkor, som bestämts i reglemente eller av flottningsstämma,
äge flottningsstyrelsen för föreningens löpande behov upptaga tillfällgit
lån. För gäldande av sådant lån svare allenast de, som flotta det år, för
vars utgifters täckande skulden göres.

27 §.

Med de inskränkningar och under de villkor, som kunna vara-bestämda i
reglementet, må med bindande verkan jämväl för kommande års flottande beslut
fattas eller avtal träffas om flottningschefs, tjänstemäns och arbetares anställande
för flera år, om deras avlöningsförmåner samt om pensioner, olycksfalls- och sjukdomsunderstöd
och dylikt åt dem eller deras anhöriga. Vill någon vinna visshet,
att beslut eller avtal, som nu sagts, icke må kunna klandras avoskäl, som i 62 §
sägs, söke Kungl. Maj:ts befallningshavandes stadfästelse därå. A sålunda stadfäst
beslut eller avtal äge stadgandet i 62 § ej tillämpning.

Om flottningsförenings utgifter och deras fördelande på de flottande.

28 §.

I flottningsförenings räkenskaper skola föreningens utgifter sammanföras
under nedannämnda huvudgrupper:

179

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

1. Flottlcdsutgifter, omfattande kostnader, som skola återgäldas till anläggare
eller annan, vilken njuter anläggares rätt, eller eljest utgives för flottledens
utvidgande eller förbättrande, så ock kostnader för förvärvande av fäst egendom,
allt i den mån ej kostnaderna göras eller egendomen förvärvas för tillgodoseende
av ändamål, som under 4, 5 eller 6 omförmäles;

3. Utflottningsutgifter, omfattande all arbets- och annan kostnad för virkets
framskaffande i fluttleden, strandarrenden, bom- och dammavgifter, ersättning
för flottningsskada, som icke skall hänföras till 4, samt andra utgifter för liknande
ändamål;

4. Sortering sutgifter, omfattande kostnader för skiljeanordningars inrättande
och vidmakthållande, för virkets insamlande och urskiljande vid skiljeställe,
för anskaffande och vidmakthållande av redskap och materiel för skiljningen,
så ock för ersättande av skada genom anläggning för skiljningen eller i
följd av skiljningsarbetet;

5. Inventarieutgifter, omfattande kostnader för anskaffande och vidmakthållande
av redskap och materiel för utflottningen;

6. Förvaltning sutgifter, omfattande kostnader för kontorshållning, bokföring,
styrelse- och revisorsarvoden, flottningschefs och kontorspersonals avlöning samt
för pensioner, olycksfalls- och sjukdomsunderstöd och övriga allmänna omkostnader;

7. Separatutgifter, omfattande eljest kostnader av icke gemensam art, så som

för utvältning av flottgodset, separatfiottning, avskilt virkes buntning, flottläggning
eller transporterande, inbärgande nedanför skiljeställe av vinddrivet eller
spillt virke och dylikt. .

Har till rättvis fördelning av flottleds- och underhållsutgifter flottleden indelats
i flottledsdistrikt, skola över sagda utgifter räkenskaper föras särskilt för varje
distrikt. Lag samma vare om utflottningsutgifter, där flottleden blivit indelad i
utflottningsdistrikt. Finnes flottledsanläggning å visst distrikt bliva till gagn
för flottningen även å andra flottledsdistrikt, äge vattendomstolen eller, där anläggningen
utförts utan vattendomstolens tillstånd, flottningsstämman besluta, att
anläggningskostnaden skall i mån av båtnaden fördelas på samtliga dessa distrik t

29 §.

att kostnader, hänförliga till visst flottleds- eller utflottningsdistrikt, fördelas
allenast å flottgods, som å sådant distrikt fram flottats;

att grunderna för delaktighet i flottleds- och underhållsutgifter bestämmas
med hänsyn till vad som finnes skäligt och lämpligt för främjande av en god
skogshushållning; „

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

sioner eller beträffande virke, som flottas lång väg, må äga rum, om sådant kan
ske utan påvisbar ökning av kostnaden för annat virke;

samt att i sorteringsutgifter deltaga beträffande varje skiljeställe allenast
de flottande, vilkas flottgods där avskiljes; dock att, där''uppenbart är, att till
följd av det utsorterade virkets avskiljande ur flottleden orsakas minskning i sorteringskostnaden
för flottgods, som vidare framflottas, Kungl. Maj:ts befallningshavande
äger efter tagen hänsyn jämväl till de av virkets uppehållande vid
sådant; skiljeställe orsakade olägenheter bestämma, att även ägare av sådant flottgods
skall i män av båtnad, som nu sagts, deltaga i gäldandet av sorteringskostnaden
vid skiljeställe, där virket icke avskiljes; där på grund av lokala förhållanden
skiljningen å viss plats verkställes vid skilda sorteringsverk, som stå i beroende
av varandra, må dessa i nu nämnt avseende anses som ett skiljeställe.

Där kostnader, som hänföras till flottledsutgifter, finnas vara så betydande,
att, om de lades å allenast ett års flottning, denna skulle därigenom oskäligt betungas,
förordne Kungl. Maj:ts befallningshavande i den ordning, som i 14 och
15 §§ sägs,%tt sådana kostnader skola gäldas genom amortering under flera, högst
tjugu, år _ medelst vissa avgifter å flottgodset (flottledsavgifter), sä ayvägda, att
beloppet jämte ränta å vad av beloppet innestår oguldet skäligen kan antagas
bliva^ därmed under den beräknade tiden till fullo guldet; och varde räntan därvid
så bestämd, att den motsvarar den räntefot, mot vilken beloppet skäligen må
antagas kunna upplånas, med tillägg, där så tinnes nödigt, av en riskpremie intill
två procent.

Yad nu stadgats beträffande flottledsutgifter galle ock med avseende å
kostnader, hänförliga till underhålls-, sorterings-, inventarie- eller förvaltningsutgifter,
av sådan beskaffenhet, att jämväl kommande års flottande därav hämta
väsentl'' del.

ovan stadgad förutsättning äge ock flottningsförening utan inhämtande
av Kungl. Maj:ts befallningshavandes besked besluta amortering under högst
tre flottningsår av kostnader, som ovan sagts.

Fastställda avgifter må ej uppbäras för längre tid än till dess det belopp,
varom fråga är, jämte ränta blivit till fullo guldet.

Visar sig, sedan plan för amortering blivit av Kungl. Maj:ts befallningshavande
fastställd, att ändring av de bestämda avgifterna eller annan jämkning
i villkoren erfordras, må, såvitt förlagsgivares rätt ej därigenom försämras,
Kungl. Maj:ts befallningshavande på ansökan efter dennes hörande förordna om
sådan jämkning.

Har vid den beräknade betalningstidens utgång kostnaden ännu icke blivit
till fullo gulden, må Kungl. Maj:ts befallningshavande på ansökan bevilja utsträckt

30 §.

31 §.

181

Kung!. Maj:ts proposition nr 4.

tid för dess gäldande; dock må härvid beträffande anläggning, som med amorteringen
avses, i intet fall till amortering upptagas större belopp av den ursprungliga
kostnaden än som motsvarar dåvarande värdet av anläggningen. För utrönande
av detta värde må Knngl. Maj:ts befallningsbavande förordna om nödig
utredning.

32 §.

På ansökan av flottningsförening eller med dess begivande äge Kungl.
Maj:ts befallningshavande för en tid varje gång av högst tio år förordna, att till
utjämnande av underhållsutgifterna viss årsavgift skall distriktsvis utgå för varje
flottgodsenhet. I den mån avgifterna för ett år icke åtgå till gäldande av samma
års underh ål Isutgifter, skola de ingå till en fond, benämnd underhållsfond.

I enahanda ordning må ock kunna förordnas om upptagande av bestämda
årsavgifter för bildande av understödsfonder till utjämnande av olika års utgifter
för pensioner, olycksfalls- och sjukdomsunderstöd och dylikt åt llottningsckef,
tjänstemän och arbetare eller deras anhöriga.

För förvaltningen av fond, som i andra stycket sägs, skall Kungl. Maj:ts
befallningshavande fastställa reglementariska bestämmelser, utmärkande förutom
annat, under vilka förhållanden och till vilket belopp fondens medel må tagas i
anspråk till gäldande av kostnader av angivet slag.

Fonds medel må icke användas eller tagas i mät för annat ändamål än
sådant, för vars tillgodoseende fonden bildats.

33 §.

Till bestridande av föreningens utgifter är envar, som deltager i den allmänna
flottningen, pliktig att årligen å tider, som angivas i reglementet eller i
brist av stadgande därstädes bestämmas av flottningsstyrelsen, tillskjuta nödigt
förlag, samt, om förlaget ej förslår till täckande av de utgifter, som skola läggas
å årets flottning, fylla bristen.

Förslag till uttaxering av dylikt förlag skall av flottningsstyrelsen årligen
uppgöras med ledning av de enligt 66 § avgivna uppgifter. Försummar flottande
att erlägga infordrat tillskott, äger styrelsen till säkerhet därför hålla hans flottgods
kvar och efter tillsägelse till den flottande låta å offentlia auktion sälja sa
mycket därav, att beloppet därigenom täckes.

Uppburet förlag skall av flottningsstyrelsen redovisas och må ej användas
eller tagas i mät för annat ändamål än täckande av föreningens utgifter för det
år, för vilket förlaget lämnats.

Om reglemente.

34 §.

För flottningsförening skall finnas reglemente, som Kungl. Maj:ts befallningshavande
efter prövning av därtill avgivet förslag fastställer.
Flottningsförenings reglemente skall angiva:

1. föreningens benämning;

2. den eller de allmänna flottleder, som med föreningens verksamhet avses;

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 4 Käft. {Nr 4.) 24

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

3. den ort inom riket, invid eller i närheten av flottleden, där flottningsstyrelsen
skall hava sitt säte;

4. huru styrelsen skall, såvitt på föreningens val ankommer, sammansättas; 5.

antalet revisorer, som av föreningen skola utses;

6. tiden för räkenskapsavslutning;

7. huru ofta ordinarie flottningsstämma skall hållas;

9. huruvida och i vad mån begränsning av flottandes rösträtt skall
äga rum;

11. tiden för flottningsförlagets inbetalande;

12. närmare föreskrifter om vad den, som ärnar deltaga i allmän flottning,
har att iakttaga jämlikt 6(5 §;

13. vad husbehovsflottande har att ställa sig till efterrättelse i avseende
å såväl anmälan om tillämnad flottning som iaktagande av nödiga försiktighetsmått;

14. den tid, efter vars förlopp rätten till timmermärke, som lämnats utan
användning, skall vara förlorad.

Ej må i reglemente intagas bestämmelse, som finnes stridande mot denna
eller annan lags föreskrifter.

35 §.

Om uppgörande^ av förslag till reglemente föranstalte de, som ärna begagna
flottleden; och läte Kungl. Maj:ts befallningshavande däröver höra skogsägare
och andra, som av frågan äro intresserade, å sammanträde, som Kungl. Maj:ts
befallningshavande på lämpligt sätt utlyser och låter hålla.

Utan hinder av besvär mot beslut, varigenom reglemente första gången
fastställes för fiottningsförening, må reglementet tillämpas, intill dess i anledning
av besvären annorlunda må förordnas.

36 §.

Av fiottningsförening beslutad ändring i reglementet vare ej gällande,
med mindre den varder av Kungl. Maj:ts befallningshavande fastställd.

37 §.

båstställt reglemente sa ock underrättelse om däri meddelad ändring skall
av Kungl. Maj:ts befallningshavande skyndsamt överlämnas till vattendomstolen.

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Reglemente skall genom föraningens försorg mångfaldigas i tryck och vid
begäran hällas skogsägare och flottande tillhanda.

Om flottningsstyrelse och flottning schef.

38 §.

För flottningsförening skall finnas en styrelse (flottningsstyrelse), bestående
av en eller flera ledamöter.

Styrelsen äge i enlighet med vad i denna lag är stadgat förvalta föreningens
angelägenheter. Styrelsen väljes å flottningsstämma, dock att vissa ledamöter
skola efter ty i 39 och 40 §§ stadgas utses på annat sätt.

Till styrelseledamot må utses annan person än flottande.

Ledamot av styrelsen skall vara bär i riket bosatt svensk medborgare, där
ej för särskilt fall Konungen medgiver undantag.

Styrelseledamot mä, ändå att den tid, för vilken han blivit utsedd, ej gått
till ända, skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

39 §.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där styrelsen bär sitt säte,
skall för viss tid utse lämplig person att utöver det i föreningens reglemente
angivna antal styrelseledamöter vara ledamot av styrelsen med samma befogenhet
som dessa att deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter och med
samma ansvar för styreLens åtgärder. Till sådan styrelseledamot skall utses
någon med skogs- och flottningsförhållandena i orten förtrogen person, som ej
själv deltager i flottningen eller är anställd i flottandes enskilda tjänst; och
njute denne av föreningen arvode, vars belopp bestämmes av Kungl. Maj:ts befallningshavande.

40 §.

Finnas inom samma vattensystem skilda flottleder, som handhavas av
olika flottningsföreningar, vare styrelsen för huvudvattendragets flottningsförening
berättigad att i styrelsen för bivattendrags förening utöver annars bestämt antal
styrelseledamöter insätta en ledamot att deltaga i avgörandet av frågor, som äga
betydelse för flottningens ordnande uti vattensystemet i dess helhet. Ej må dock
förening, som sist sagts, betungas med utgifter för arvode eller annan ersättning
till sålunda utsedd styrelseledamot.

41 §.

När styrelseledamot utsetts å flottningsstämma, skall anmälan därom göras
hos Kungl. Maj:ts befallningshavande i det eller de län, där fiottleden framgår,

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

för kungörande av den valdes namn och adress i länskungörelserna samt i en eller
flera tidningar inom orten. Vid anmälan skall fogas bestyrkt avskrift av protokoll
eller annan handling, som bestyrker valet. Angående styrelseledamot, som jämlikt
stadgandet i 89 § blivit av Kungl. Maj:ts befallningshavande utsedd, varde
ock kungörelse på sätt nu sagts utfärdad.

Saknar fiottningsförening anmäld, behörig styrelse, äge Kungl. Maj:ts befallningsbavande
på yrkande av rättsägare förordna syssloman att med samma befogenhet,
som tillkommer flottningsstyrelse, företräda föreningen eller flottleden i
det ärende, varom fråga kan vara.

42 §. ’

1 brottmål, som angår flottgodset, äge styrelsen föra målsägandetalan för
sådan flottande, som ej själv för talan i målet.

43 §.

Den allmänna flottningen jämte virkets avskiljande ur flottleden till de
särskilda flottande ävensom tiottledens skötsel åligger styrelsen och under dess
inseende en av tiottningsstämman utsedd flottningschef; dem åligger tillse att det
allmännas intresse av flottledens vidmakthållande behörigen tillgodoses, att flottningen
ombesörjes på ändamålsenligaste sätt och att icke oberättigad förmån
beredes någon flottande framför annan; ställe sig ock till efterrättelse i reglementet
givna föreskrifter så ock de föreskrifter, som av flottningsstämma eller,
såvitt rör flottningschef, av styrelsen meddelas, där de ej äro stridande mot lag
eller författning eller mot föreningens reglemente.

44 §.

Styrelsen åligger att för_ varje tingslag, där flottleden framgår, utse minst
ett, inom orten bosatt ombud, till vilket strandägare och andra äga hänvända sig
med anmälningar enligt 9 § samt andra framställningar rörande flottleden och
flottningen däri. Ombuds namn och adress skola årligen inom tid, som bestämmes
i reglementet, anmälas hos Kungl. Maj:ts befallningshavande för kungörande i
länskungörelserna samt i en eller flera tidningar inom orten.

45 §.

Där ej annorlunda är bestämt i reglementet, vare styrelsen beslutför, då
mer än halva antalet ledamöter är närvarande, och gälle såsom styrelsens beslut

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

den mening, om vilken de flesta röstande förena sig, men vid lika röstetal den
mening, som biträdes av ordföranden vid sammanträdet. Till styrelsesammanträde
skola dock, såvitt ske kan, samtliga ledamöter kallas. Flottningschefen värde
alltid kallad till sammanträde samt äge där deltaga uti överläggningen och till
protokollet få sin mening antecknad.

46 §.

Angående befogenhet för styrelseledamot att för föreningen mottaga stämning
är stadgat i rättegångsbalken, dock att dylik befogenhet icke tillkommer
ledamot, som i 40 § omförmäles; och skall vad i sådant avseende gäller äga
tilllämpning jämväl, då annat meddelande skall delgivas föreningen.

47 §.

Över styrelsens förvaltning och föreningens verksamhet skall styrelsen med
iakttagande av föreskrifterna i 28 § låta föra ordentliga räkenskaper, som för
varje räkenskapsår avslutas och vari föreningens utgifter fördelas mellan de
flottande enligt de av Kungl. Maj:ts befallningshavande fastställda grunder.

Inom tid, som nyss sagts, skall ock styrelsen tillställa en var flottande
bestyrkt räkenskapsutdrag, utvisande dennes mellanhavande med föreningen vid
räkenskapsårets slut.

48 §.

Styrelseledamöter, som genom att överträda denna lag eller föreningens
reglemente eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda flottleden förlust
eller flottande, anläggare, förlagsgivare eller annan, som njuter anläggares
rätt, skada, svare därför en för alla och alla för en.

Flottningschef svare ock för skada, som på sätt nu nämnts, av honom tillskyndas
flottande.

49 §.

Yad i denna lag finnes stadgat om styrelseledamot äge motsvarande tilllämpning
å ersättare för sådan ledamot.

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Har ersättare utövat styrelseledamots befogenhet, vare den omständighet,
att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats, utan verkan mot envar,
som ej visas hava ägt kännedom därom.

Om revision.

50_§.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas av två
eller flera revisorer, av vilka en utses av Kungl. Maj:ts befallningsbavande i det
lån, där styrelsen har sitt säte, och den eller de övriga å den fiottningsstämma,
där styrelsen väljes.

Till revisor må ej utses den, som är i föreningens eller styrelseledamots

tjänst.

Revisor må, ändå att den tid, för vilken han blivit utsedd, ej gått till
ända, skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

Av Kungl. Maj:ts belällningshavande utsedd revisor njute ersättning av
föreningen med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj:ts befallningshavande.

51 §•

Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera alla de
penningmedel och övriga tillgångar, som styrelsen för flottledens eller de flottandes
räkning omhänderhar, samt granska föreningens alla böcker, räkenskaper och
andra handlingar; och må av revisor begärd upplysning angående förvaltningen
ej av styrelsen eller flottningschefen förvägras.

Vid fullgörandet av sitt uppdrag hava revisorerna att ställa sig till efterrättelse
de särskilda föreskrifter, som av föreningen meddelas och ej avse inskränkning
i -deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida mot lag eller författning
eller mot föreningens reglemente.

Revisorerna skola över granskningen avgiva en av dem underskriven berättelse,
som, efter det styrelsen lämnats tillfälle taga del av densamma, framlägges
å fiottningsstämma jämte styrelsens förvaltningsberättelse.

Angående revisorers befogenhet att påfordra sammankallande av extra
fiottningsstämma stadgas i 58 §.

52 §.

Hava revisorer i sin berättelse eller annan handling, som framlägges å flottningsstämma,
mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen underlåtit
att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av dem granskats,
eller vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant
komma sig till last, flottande, anläggare, förlagsgivare eller annan, som njuter
anläggares rätt, ansvariga för all därav uppkommande skada, en för alla och alla
för en.

Kiingl. Maj:ta ''proposition nr 4.

187

Om flottningsstämma.

53 §.

54 §.

Där ej annat finnes stadgat i reglementet, välje flottningsstämma själv
ordförande att leda förhandlingarna, och tillkommer därvid varje röstande en röst.

Vid ordinarie stämma, som i 57 § omförmäles, skola upprättas två särskilda
röstlängder, en för det gångna flottningsåret och en för det nya.

55 §.

Jämte vad i övrigt i denna lag är stadgat om utövande av rösträtt och
fattande av beslut å flottningsstämma galle:

att flottande äger deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter
endast såvitt angår det år, varunder han deltager eller deltagit i fiottningen;

att med de begränsningar, som må vara bestämda i reglementet, rösträtt
tillkommer varje flottande i förhållande till beloppet av det förlag, han enligt
upprättad uttaxeringslängd tillskjutit eller har att tillskjuta till bestridande av
föreningens gemensamma utgifter;

att flottande som icke inbetalat förlag, förfallet till betalning tidigare än
fjorton dagar före stämman, är förlustig sin rösträtt, intill dess inbetalningen
fullgöres;

att frånvarande flottandes rösträtt må utövas genom ombud;

att såsom föreningens beslut gäller den mening, för vilken de flesta rösterna
avgivas;

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

56 §.

Flottningsstämma skall, såframt ej annat blivit i reglementet eller för
visst fall av flottningsstämma bestämt, sammanträda å den ort inom flottledsömrådet,
som av styrelsen bestämmes.

Styrelsen har att, på sätt reglementet föreskriver, kalla de flottande till
flottningsstämma. Där enligt bestämmelse i reglementet för giltighet av beslut
erfordras, att det fattas å tvä på varandra följande stämmor, må kallelse till andra
stämman ej ske, innan den första hållits.

»Skall å stämman förekomma ärende, innefattande förslag till ändring av
reglementet, varde den föreslagna ändringen till sitt huvudsakliga innehåll angiven
i förteckningen.

Ärende, som ej varit upptaget å förteckningen, må ej vid stämman företagas
till avgörande, där det ej enligt lag eller reglementet skall förekomma å
stämman elle ■ omedelbart föranledes av ärende, som där skall avgöras. Utan
hinder av vad sålunda stadgats må dock å stämman kunna fattas beslut om utlysande
av extra stämma för behandling av visst ärende.

Flottande vare berättigad att få ärende hänskjutet till prövning å stämman,
såframt han hos styrelsen framställer yrkande därom senast en månad före
stämman.

57 §.

Innan flottningen värjo år börjas, skall hållas ordinarie flottningsstämma,
å vilken framläggas avgående styrelsens och revisorernas berättelser över föregående
räkan skapsårs räkenskaper och förvaltning samt företages till avgörande
av det gångna årets flottande frågan om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen
för den tid, revisionsberättelsen omfattar.

Härefter skola det nya årets flottande utse flottningsstyrelse jämte revisorer.

58 §.

Styrelsen, så ock syssloman, som i 41 § tredje stycket förmäles, äge, när
sådant finnes lämpligt, kalla årets flottande till extra flottningsstämma. Förekommer
ärende, som endast rör visst förflutet års flottande, bör med dem hållas
särskild stämma.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med
angivande av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra flottningsstämma
att hållas, så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske. Efterkommer
styrelsen ej inom en vecka sådan påfordran, äge revisorerna själva utlysa
flottningsstämma. Äro ej samtliga revisorer ense om stämmas utlysande, galle

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

den mening, varom de flesta förena sig, eller vid lika röstetal den mening,
som biträdes av den av Kungl. Maj:ts befallningshavande tillsatta revisorn.

Extra flottningsstämina skall ock av styrelsen utlysa*, då d t för uppgivet
ändamål skriftligen påfordras av flottande med ett sammanlagt röstetal, utgörande
minst en tiondedel av samtliga flottandes sammanlagda röstetal eller den mindre
del därav, som må vara bestämd i reglementet.

59 §.

Underlåter styrelsen att i föreskriven ordning kalla de flottande till ordinarie
flottningsstämina, eller har styrelsen ej senast två veckor etter påfordran,
varom i 58 § tredje stycket är sagt, utlyst flottningsstämma att hållas så snart
det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske, eller finnes ej behörigen
utsedd st3''relse, har Kungl. Maj:ts befallningshavande att på anmälan av flottande
ofördröjligen utlysa stämma.

Kungl. Maj:ts befallningshavande äge ock, när han så finner nödigt, anmoda
styrelsen att utlysa extra flottningsstämma. Efterkommer styrelsen ej inom
en vecka sådan anmodan, må Kungl. Maj:ts befallningshavande själv utlysa
stämman.

Om rätt till talan i vissa fall rörande förvaltningen.

CO §.

61 §.

Menar styrelsen eller ledamot därav eller flottande, att beslut, som a flottningsstämma
fattats, icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot lag
eller författning eller mot föreningens reglemente eller eljest fastställda föreskrifter,
äge därå tala genom stämning å föreningen inom trettio dagar trän beslutets dag.
Försummas det, vare rätt till klandertalan mot beslutet förlorad.

Vill styrelsen anhängiggöra klandertalan, vare lag som i 46 § andra stycket
sägs; dock skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, om den där omlörmalda

Bihang till riksdagens protokoll 1V1U. 1 sand. 4 käft. (A r 4.) 25

190

Kungi. Maj:ts proposition nr 4.

flottningsstämman blivit inom ovan i denna paragraf stadgad tid utlyst att hållas
så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske.

Har klandertalan anhängiggjorts, äge domstolen, när skäl därtill förekommer,
att, innan slutligt utslag i målet meddelas, förordna, att klandrade beslutet
ej må verkställas.

Domstols utslag, varigenom föreningsbeslut upphävts eller ändrats, galle
jämväl för dem, som ej instämt klandertalan.

62 §.

Menar flottande, att genom föreningens beslut om kostnaders uttaxering
flottningen oskäligt betungas, eller att för föreningen fattats beslut eller träffats
avtal, som eljest är oförenligt med flottledens intresse eller länder till uppenbart
men för de flottande, äge att därutinnan söka rättelse hos Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Hurusom i visst fall beslut, som nu nämnts, kan på förhand vinna Kungl.
Maj:ts befallningshavandes stadfästelse, därom skils i 27 §.

Om flottningsförenings laga domstol.

63 §.

Om förvaltningen av slulda flottleder inom samma vattensystem.

64 §.

Finnas inom samma vattensystem skilda flottleder under olika flottningsföreningars
förvaltning, skall i varje flottled flottningen såvitt möjligt ordnas på
sådant sätt, som utan oskäligt betungande eller gynnande av flottningen i viss
flottled må vara ägnat att befrämja flottningen i vattensystemet i dess helhet; och
bör därvid vad flottningschef för nedströms belägen flottled med iakttagande av de
regler, som må vara fastställda av vattendomstolen, bestämmer beträffande vattenhushållningen
och flottgodsets framsläppande, såvitt ske kan, lända till efterrättelse
för uppströms belägen fiottled.

65 §.

. Kung]. Maj:ts befallningshavande äge på framställning av flottningHörenmg
förordna, att denna förenas med annan förening inom samma vattensystem,

191

Kungl. Majits proposition nr 4.

där sådan sammanslagning finnes lämplig med hänsyn till flottnmgens ändamålsenliga
ordnande i vattensystemet i dess helhet samt byggnader och anstalter i de
skilda flottlederna finnas i tillfredsställande skick.

Om sammanslagning av flottningsföreningar underrätte Kungl. J\laj:ts befallningshavande
vattendomstolen för anteckning i vattenboken.

5 KAP.

Ordningsföreskrifter för deltagande i allmän flottning.

66 §.

Envar, som vill deltaga i allmän flottning, åligger att före den i 57 § omnämnda
flottningsstämma hos flottningsstyrelsen anmäla myckenheten och beskaffenheten
av det flottgods, han ämnar under året införa i flottleden, samt därefter
avlämna flottgodset å eller invid flott vatten inom uppgivet distrikt av tiottleden,
allt i överensstämmelse med de närmare föreskrifter reglementet därom innehåller.

Han vare ock pliktig att över det virke, han tillför flottleden, fora och vid
anfordran till styrelsen avlämna fullständiga virkcsjournaler och tummngslistor,
utvisande för varje flottleds- och utflottningsdistrikt det tillförda virkets mängd
och dimensioner.

67 §.

Allt flottgods, som i allmän flottled framflottas, skall vara försett med tydliga
märken, vilka, innan de få användas, skola vara godkända av flottnmgs ^''

Över anmälda och godkända märken skall av styrelsen föras förteckning,
och må i reglementet stadgas rätt för flottningsförening att vid märkes godkännande
upptaga viss lämplig avgift. Antalet märken, som av varje flottande ma
användas, värde med iakttagande av vad i reglementet därom ma stadgas bestämt
av flottningsstyrelsen. . , L ^ . ...

Rätt till märke, som ej använts under viss i reglementet angiven tid, vare
förlorad; och må förty sådant märke av annan flottande upptagas och anmalas till
godkännande.

68 §.

Å flottgods, som är omärkt eller försett med otydligt eller ej godkänt
märke eller icke blivit i stadgad ordning anmält till flottning skola läggas dubbla
umgälder; och äge flottningsstyrelsen till säkerhet för dem kyarhalla ttottgodset
och där ägaren är känd, efter tillsägelse till ..honom å offentlig auktion sälja sa
mycket därav att beloppet därigenom täckes. År ägaren okänd, give Kungl. Maj:ts
befallningshavande i länskungörelserna och tidning inom orten föreläggande or
honom att inom nittio dagar anmäla sig hos Kungl. Hajits befallningshavande;
sker ej anmälan, må flottgodset säljas å offentlig auktion, och skall behållningen
av de vid försäljningen influtna medel tillföras någon föreningens fond, varom i
32 § förmärs, eller eljest användas till något flottledens gemensamma ändamål.

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

i • Q ^ ma } ,a°dra fal1’ ä“ 1 73 oel1, 74 §§ omförmälas, utan flottningsstyrelsens
?märkt, eJler„ otydhgt märkt fiottgods upptagas ur allmän flottled.
Uver husbehovsvirke ma dock utan hinder av vad sålunda stadgats ägaren förfoga.

69 §.

Virke, som tillföres allmän flottled å plats, varifrån dess utflottnino- beraknas
kunna medhinnas under första fiottningsåret, må flottas obarkat, så framt
icke med avseende a beskaffenheten av vattendraget med stränder och fiske ävenrÄ
,f3rhalland®n- som kunna inverka på frågan, vattendomstolen finner
skäligt att för hela flottleden eller viss del därav förordna, att allt eller visst
slags virke skall, innan det utlägges i flottleden, hava undergått avbarkning.

o * ''r Xar® utlottning beräknas icke kunna medhinnas under första flottmngsaret
skail innan det utlägges i flottleden, hava medelst avbarkning vä önri

tSr bffrlat+ V-r bfrk’ ,'' ar eJ me!1 hänsyn ti]1 ovan sagda förhållanden vattendomstolen
funnit skäligt medgiva undantag från denna bestämmelse.

Kj ma avbarkning verkställas ä isen eller å stranden så nära vattnet, att
barken kan nedskoljas däri.

6 KAP.

Om tillsyn å allmänna flottleder och flottningsföreningar.

7° §.

. . -A allmän flottleds skötsel och underhåll samt fiottningsförenings verksamhet
utove Kungl. Maj:ts befallningshavande tillsyn. Teknisk tillsyn å flottledsanläggningarnas
underhåll och nyttjande åligger under betållningshavandes
överinseende tillika tjänstemännen a väg- och vattmibyggnadsdistrikten, vilka hava
att verkställa inspektion a flottlederna i enlighet med de närmare föreskrifter som
darom varda av Konungen meddelade.

Fhittningsstyrelsen och fiottningschefen äro skyldiga att vid tillsynens utövande
pa anfordran lämna vederbörande alla erforderliga upplysningar!

a m rätt att vid förefallande behov hos vattenrättsdomaren påkalla besiktvltfeidao-en
SgnlDg ^ fl°ttled så °°k om handräckning skils i 13 kap.

71 §.

fl.fti aHrr+ ?,n*der ”3S011, tid ej bedrivits i allmän flottled eller visst

nottledsdistrikt och varder till följd därav underhållet försummat, äge den, som

llTFi”88 utförande må vara berättigad till ersättning, vidtaga åtgärder för
de.s nod torftiga underhall; finnas medel tillgängliga i underhållsfond, som i 32 8
sags, ma Kungl. Mapts befallningshavande föranstalta, att nödiga underhållsarbeten
varda därmed vidtagna.

72 §.

Vidmakthållas ej de till farleds betryggande eller i övrigt till skydd emot
skada föreskrivna flottledsbyggnader, tillhåll Kungl. Maj:ts befallningshavande

193

Kungil. Maj:ts proposition nr 4.

flottningsstyrelsen att sådant fullgöra eller läte, om så erfordras, genast avhjälpa
bristen på bekostnad av de flottande, som därför böra svara.

Uppstår genom försummelse i underhållet av skyddsbyggnader omedelbar
fara för vattenverk eller annan egendom, och bättras ej skyndsamt bristen, sedan
flottningsstyrelsen eller ombud, som i 44 § sägs, eller ock den, soin inom distriktet
förestår fiottningen, blivit till-agd därom, vare oek den, som kan lida men av
försummelsen, berättigad att på föreningens bekostnad själv verkställa arbetat, efter
det bristen blivit av kronobetjänt i orten vid undersökning på stället vitsordad.

73 §.

Har i allmän flottled virke sjunkit å ställe, där det kan vålla uppgrundning
eller annan olägenhet, äge Kung! Maj:ts befallningshavande om dylikt virkes
bortskaffande enahanda vårdnad, som i 72 § första stycket sägs om underhåll av
där avsedd flottledsbyggnad; stånds ock strandägare eller annan, som kan lida
men av virkets kvarlämnande, fritt att, därest ej virket efter tillsägelse till flottningsstyrelse,
flottningschef eller den, som inom distriktet förestår fiottningen,
skyndsamt bortföres, själv upptaga virket, sedan behovet därav blivit vid undersökning
på platsen vitsordat av två ojävige män. Om upptagandet skall underrättelse
genast Jämnas till flottningsstyrelsen; och äge styrelsen avgöra, huruvida
det upptagna virket skall av föreningen för ägarens räkning omhändertagas mot
ersättning för upptagningskostnaden eller ock till upptagaren överlåtas.

Vad nu är sagt om sjunket virke galle ock om virke, som i sjunkande
tillstånd står upprätt i flottleden.

74 §.

Skulle vid allmän flottled i land flutet virke lämnas å ställe, där det kan
vålla skada, kvarliggande längre än med avseende å flottningens lämpliga anordning
och andra förhållanden kan anses behövligt, äge Kungi. Maj:ts befallningshavande
tillhålla flottningsstyrelsen att återföra virket till flottleden vid äventyr
att sådant eljest må på föreningens bekostnad verkställas.

Beträffande virke, som i flott!eden lagt sig i brötar eller magasinerats å
otillåten plats eller i strid mot meddelade bestämmelser, skall vad nu stadgats
äga motsvarande tillämpning.

75 §.

Visar sig, att underhållet av allmän flottled försummas, att fastställda
amorteringsavgifter eller bestämda skadeersättningar ej behörigen gäldas eller att
fiottningen ej ordentligt besörjes, eller förekommer eljest anmärkning mot flottningsförenings
verksamhet, och vinnes ej rättelse efter det flottningsstyrelsen
blivit i saken hörd, sammankalla Kungl. Maj:ts befallningshavande de flottande;
och ankomme då på Kungl. Maj:ts befällningskavandes prövning, under vilka
villkor flottning vidare må tillåtas i flottleden.

På fi amställning av Kungl. Maj:ts befallningshavande eller när eljest anledning
därtill förekommer må Konungen i fäll, som nu sagts, förordna om flottledens
förvaltning och flottningens ombesörjande i annan ordning än i denna lag
stadgas.

194

Kungl. ilaj:ts proposition nr 4.

76 §.

För. varje år å tid, som av Kungl. Maj:ts befallningshavande föreskrives,
skall flottningsstyrelsen till Kungl. Maj:ts befall ningshavanae insända:

förteckning över årets samtliga flottande jämte uppgift å dem tillkommande
rösträtt inom föreningen samt grunderna för deras deltagande i årets utgifter;

uppgift å den mängd flottgods, som inom varje flottledsdistrikt framflottats
under året;

bestyrkt räkenskapsutdrag, utvisande vad under året guldits och vad vid
årets slut återstår oguldet av kostnad, som skall gäldas enligt fastställa eller
av föreningen antagna amorteringsplaner, ävensom befintliga fonders ställning;

styrkt avskrift av styrelsens och revisorernas berättelser samt av protokoll,
upptagande de å flottningsstämma i anledning av nämnda berättelser fattade beslut.

Finner Kungl. Maj:ts befallningshavande nödigt att infordra ytterligare
upplysningar eller att taga del av föreningens räkenskaper och övriga handlingar,
vare styrelsen och floltningschefen skyldiga tillhandagå härmed.

Handlingar, som nu nämnts, skola hos Kungl. Maj:ts befallningshavande
hållas tillgängliga för den, som vill taga del av dem.

7 KAP.

Straffbestämmelser.

77 §.

Idkas utan behörigt tillstånd flottning i allmän flottled, innan densamma
blivit till allmänt begagnande upplåten, eller eljest å tid, då flottning ej är medgiven,
eller utlägges i allmän flottled obarkat virke, där sådant icke är tillåtet,
vare bot från fem till femtio öre för varje stycke flottgods, dock lägst tio kronor;
och skall där olovlig flottning ägt rum innan flottleden upplåtits till allmänt
begagnande, den skyldige tillika förpliktas utgiva flottledsavgifter, varom i 18 §
förmäles.

Underlåter någon att vid flottning ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
som til! skydd för allmän farled, väg, bro eller färja blivit meddelade; eller
underlåter flottande vad honom åligger enligt 66 § andra stycket med avseende
å virkesjournaler och tumningslistor; eller

bryter någon mot det i 68 § andra stycket stadgade förbud att ur allmän
flottled upptaga omärkt eller otydligt märkt virke; eller

verkställer någon avbarkning i strid mot bestämmelsen i 69 § tredje
stycket;

straffes med böter från och med fem till och med femhundra kronor.

78 §•

Med böter från och med tjugufem till och med ett tusen kronor straffes:

1) ledamot av flottningsstyrelse eller flottningschef, där han mot bättre
vetande i handling, som framlägges å flottningsstämma eller ingives till Kungl.

195

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Maj:ts befallningshavande, rörande flottledens eller flottningsföreningens angelägenheter
meddelar oriktig uppgift;

79 §.

Åsidosättes föreskrift, som i 37 § andra stycket, 41 § första stycket, 44 §,
47 § andra och tredje styckena, 51 § första stycket, 54 § sista stycket eller 76 §
första och andra styckena är meddelad, straffes den försumlige med böter från
och med fem till och med femhundra kronor.

Förseelse mot 47 § tredje stycket, 51 § första stycket eller 54 § sista
stycket må åtalas allenast av målsägande; och skall härvid såsom målsägande
anses såväl flottningsföreningen som varje flottande.

Åtal för förseelse, som i denna paragraf omförmäles, skall anhängiggöras
vid allmän underrätt i den ort, där flottningsstyrelsen har sitt säte.

80 §.

Ej må straff, som ovan är stadgat, tillämpas, där förseelsen enligt allmänna
strafflagen bör beläggas med strängare straff.

81 §•

8 KAP.

Särskilda bestämmelser.

82 §.

Varder allmän flottled jämlikt 6 kap. 27 § vattenlagen avlyst, skall, där
dess tillgångar överstiga skulderna, behållningen tilläggas någon fond hos den
flottningsförening, under vars förvaltning flottleden stått; har flottleden förvaltats
av skild förening, som samtidigt upplöses, skall behållningen tillfalla länets
skogsvårdsstyrelse eller, där skogsvårdsstyrelse ej finnes, vederbörande hushållningssällskap
att användas till främjande av skogsvården inom flottledsområdet.

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Understödsfond, varom i 32 § andra stycket förmäles, skall vid fiottleds
avlysande främst användas för därmed avsedda ändamål, därvid personer, som
redan tillerkänts pension eller annat understöd, hava företräde framför dem, som
ännu icke kommit i åtnjutande därav; och må, där så finnes lämpligt, fondens
ändamål tillgodoses genom de understödsberättigades inlösande i anstalt för försäkring
eller understöd.

83 §.

Vill utländsk man idka flottning i allmän flottled inom svenskt område,
skall han, jämte iakttagande av vad i denna lag är föreskrivet, hos Kungl. Maj:ts
befallningshavande i orten nedsätta, en av två vederhäftiga inländska män utfärdad
löftesskrift, däruti de, en för bägge och bägge för en, borga såsom för egen
skuld för fullgörande av vad honom såsom flottande åligger.

84 §.

I fråga om framförande av flottgods i sammanlagda flottar äge stadgandena
i denna lag icke tillämpning; men låter någon flottgods framflyta hopiäst
i knippen eller mindre buntar eller framföres flottgods i ringbom, räknas det för
lösdottning och vare förty denna lag därå tillämplig.

Vad i denna lag är föreskrivet äger icke tillämpning på gränsfloderna
Torneå och Muonio.

85 §.

Genom denna lag upphävas:

1) 1 och 5 §§ i förordningen den 30 december 1880 om allmän flottled
samt övriga stadganden i samma förordning, i den mån de angå frågor, varom i
vattenlagen icke meddelats bestämmelser;

2) 10—22 §§ samt 24—26 §§ i flottningsstadgan den 30 december 1880, dock
med den inskränkning beträffande 20 §, som fnreskrives i 86 § här nedan, så
ock övriga stadganden i samma författning, i den mån de angå frågor, t7arom
i vattenlagen icke meddelats bestämmelser;

3) kungörelsen den 2 oktober 1885 angående ändring, såvitt granvirke angår,
i gällande föreskrifter om barkning av virke, som i allmän flottled framflottas;
dock med den inskränkning, som föreskrives i 86 § här nedan;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot
denna lags bestämmelser.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,
som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall denna i stället tillämpas.

Kungl. Maj:ts ''proposition, nr 4.

197

86 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

Rättigheter och skyldigheter, som uppkommit dessförinnan, skola bedömas
efter äldre lag.

Beträfiande flottningen i flottleder, som tillkommit med stöd av äldre lag,
samt i fråga om flottniugsföreningar, som bildats, innan denna lag trätt i kraft,
skola denna lags bestämmelser tillämpas; dock att där reglemente eller eljest
för flottledens nyttjande givna bestämmelser innehålla föieskrifter, som avvika
från vad under 4 kap. hätovan stadgats, sagda föreskrifter skola lända till efterrättelse,
intill dess med ledning av denna lag nya föreskrifter hunnit medddlas,
dock högst intill den 1 januari 1923, samt att, Beträffande skyldigheten att avbarka
virke, de i hittills gällande författningar meddelade bestämmelser eller mad stöd
därav särskilt givna föreskrifter skola i avseende å sagda leder fortfarande gälla,
intill dess med tillämpning av denna lag ändrade bestämmelser därutinnan må
komma till stånd.

Det tillkommer Kungl. Maj:ts befallningshavande att övervaka ock vidtaga
nödiga åtgärder att förut fastställda reglementen varda så fort ske kan ändrade
till överensstämmelse med devna lag.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 4 käft. (Nr 4.)

198

Kung!. Maj:ts proposition nr 4.

Förslag

till

Lag

om förteckning å vattenområden, där allmän flottled finnes.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §■

2 §•

I sammanhang härmed skall kungöras, att, om någon vill påstå, att
vattenområde, som bort upptagas i nyss nämnda provisoriska förteckning, obehörigen
förbigåtts i densamma eller ock att i visst område skall finnas allmän flottled
på grund av stadgandet i 6 kap. 1 § andra stycket, han må med bifogande
av de handlingar, som han vill åberopa till stöd för sitt påstående, göra anmälan
därom hos vederbörande vattendomstol före viss dag, åtta månader efter dagen
för kungörelsens utfärdande. Handlingar, som sålunda inkomma, skola efter
sagda tids utgång ofördröjligen av vattenrättsdomaren insändas till Konungen.

Yisas sannolika skäl, att allmän flottled finnes i vattenområde, som i andra
stycket nämnts, upptages detsamma å en provisorisk tilläggsförteckning, som av
Konungen utfärdas sist ett år efter det denna lag trätt i kraft.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

199

3 §•

Förmenar någon, att visst vattenområde med orätt vare sig upptagits å
provisorisk förteckning eller uteslutits därifrån, äge lian, vid förlust av vidare
talan, inom två år från det denna lag trätt i tillämpning hos vederbörande vattendomstol
anhängiggöra klander mot förteckningen medelst ansökan, som i två
exemplar skall ingivas till vattenrättsdomaren och i lika antal exemplar åtföljas
av de handlingar, vilka till stöd för klandret aberopas. _

I fråga om behandlingen av sådan talan skall vad i 11 kap. vattenlagen
finnes stadgat beträffande ansökningsmål i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
I sammanhang med utfärdande av sådan kungörelse angående klandret,
som i 11 kap. 32 § vattenlagen omförmäles, åligge vattenrättsdomaren att till justitiekanslern
insända underrättelse om kungörelsens innehåll.

4 §•

Sedan den i 3 § stadgade tid för anhängiggörande av klandertalan mot de
provisoriska förteckningarna gått till ända, skola vattendomstolarna, var för sitt
område, ofördröjligen i enahanda ordning, som i 2 § stadgas med avseende å de
provisoriska förteckningarna, offentliggöra, i vilka delar förteckningarna såsom
oklandrade vunnit laga kraft och i vilka delar klander väckts. Efter det anhängiggjord
klandertalan blivit genom laga kraft ägande beslut avgjord, skall uppgift
därom jämväl på enahanda sätt offentliggöras.

5 §•

I mån som provisorisk förteckning vinner laga kraft eller anhängiggjord
klandertalan bliver slutligen avdömd, vare därmed för framtiden avgjort^ huruvida,
sedan denna lag trätt i kraft, tidigare tillkommen allmän flottled finnes i
visst vattenområde eller icke.

Om sålunda träffat avgörande skall anteckning ske i vattenbokens andra
avdelning; och gälle härom i tillämpliga delar stadgandena i 12 kap. 14 § vattenlagen.

6 §•

Uppstår, innan laga kraft ägande förteckning, som ovan nämnts, föreligger,
tvist därom, huruvida, efter det denna lag trätt i tillämpning, i visst vattenområde
finnes tidigare tillkommen allmän flottled, ma den tvist ej upptagas till
bedömande i annan ordning än ovan stadgats; och varde förty i slikt mål vederbörande
part hänvisad att göra sitt påstående i omförmälta hänseende gällande
i den ordning, som ovan i 2 eller 3 § sägs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

200

Kungi. Maj:ts proposition nr 4.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 19 kap. 15 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 19 kap. 15 § strafflagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Förstörer eller skadar man uppsåtligen allmän minnesvård, brygga, bro,
färja, brunn, vattenledning, gasledning, väg, gata, farled eller flottled; eller stängsel
eller märke, som, till avvärjande av fara eller till varning därför, vid allmän väg,
gata eller farled eller å annat sådant ställe satt är; straffes med fängelse i högst
sex månader eller straffarbete i högst två år. I ringare fåll må till böter dömas.

Tillstänger man olovligen, utan skadegörelse, som nu är nämnd, allmän
väg, gata, farled eller flottled, eller utkastar man i segelled eller flottled barlast
eller annat, varav uppgrundning förorsakas kan; vare straffet böter.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

Kung}. Mnj:ts proposition nr 4.

201

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 24 och 36 §§ i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom skola erhålla följande ändrade lydelse:

24 §.

1 mom. Har i enlighet med gällande bestämmelser om expropriation eller
om ändring eller utmaning av vattenverk eller enligt vattenlagen fast egendom
blivit avträdd samt ersättningen å behörig ort nedsatts, eller, där fråga är om
strömfall, för vilket enligt sist ämnda lag ersättningen bestämts att utgå medelst
kraftöverföring, denna i föreskriven ordning påbörjats, skall vad sålunda avträtts
ej vidare häfta för inteckning, som meddelats i egendomen; skolande därom, sedan
till rätten eller domaren inkommit anmälan om förhållandet, göras anteckning i
inteckningsprotokollet såsom i 2ö § sägs.

Har egendomen blivit avträdd jämlikt lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare
att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, skall, sedan områdets
inlösen fullbordats, vad i föregående stycke stadgats äga tillämpning.

2 mom. Kommer vid fördelning av ersättning enligt vattenlagen för förlorad
vattenkraft eller av ersättning, som enligt nämnda lag eller lagen om dikning
och annan avledning av vatten eller lagen om flottning i allmän flottled
tillkommer jord- eller vattenverksägare för skada eller intrång, eller av lösen för
mark, som jämlikt bestämmelserna i gruvestadgan avträtts till gruvägare, betalning
att utfalla å huvudstolen av inteckning i egendomen, eller utfaller vid fördelning
av medel, som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas mellan
rättsägare i fast egendom ändå att försäljning av egendomen ej skett, betalning
å huvudstolen av intecknad fordran, för vars gäldande försäljningen skolat
ske, vare inteckningen till motsvarande belopp utan verkan; och varde därom,
sedan fördelningen visats vara godkänd eller hava vunnit laga kraft, anteckning
gjord i inteckningsprotokollet som nyss sagts.

202

Kuri yl. Maj:ts proposition nr 4.

Yad sålunda stadgats skall jämväl tillämpas, där enligt gällande bestämmelser
om expropriation intecknad egendom tages i besittning av den exproprierande
före expropriationens fullbordande eller allenast till en del varder till honom
avträdd eller ock nyttjanderätt eller servitutsrätt till intecknad egendom
upplåtes samt i något av de fall nu sagda äro vid ersättnings fördelning betalning
utfaller å huvudstol av inteckning, så ock där enligt vattenlagen intecknad
egendom varder avträdd, innan ersättningen blivit, slutligen bestämd, eller enligt
sagda lag eller gällande bestämmelser om ändring eller utrivning av vattenverk
eller om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område allenast en del av intecknad egendom avträdes och vid fördelning
av ersättningen betalning utfaller å intecknings huvudstol.

36 §.

1 mom. Har egendom, som gemensamt med annan häftar för inteckning
blivit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, skall egendomen, sedan
auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, icke vidare häfta för större
del av intecknade beloppet än köparen enligt 131 § utsökningslagen kan hava fått
avräkna å köpeskillingen eller som enligt 117 § 1 mom. samma lag skall innestå
i egendomen; och varde därom, efter ty i 23 § sägs, anteckning gjord i inteckningsprotokollet.

2 mom. Ej heller skola i det fall, att enligt gällande bestämmelser om
expropriation en eller derå av gemensamt intecknade egendomar helt eller delvis
avträdas till den exproprierande eller av honom före expropriationens fullbordande
tagas i besittning eller ock nyttjanderätt eller servitutsrätt till en eller flera av
gemensamt intecknade egendomar upplåtes, eller att enligt vattenlagen eller gällande
bestämmelser om ändring eller utrivning av vattenverk eller lagen om flottning
i allmän flottled en eller flera av gemensamt intecknade egendomar varda
helt eller delvis avträdda eller åtgärd vidtages, som medför skada eller intrång å
en eller flera av gemensamt intecknade egendomar, eller att egendom, som gemensamt
med annan häftar för inteckning, delvis avträdes enligt lagen om rätt i
vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område,
elflr att frälseränta, som gemensamt med annan fast egendom häftar för inteckning,
varder inlöst för statsverkets räkning eller avlöst, de övriga egendomarna
häfta för intecknat belopp, varför betalning utfallit vid ersättnings fördelning;
skolande jämväl därom göras anteckning i inteekningsprotokollet enligt vad i 1
mom. andra stycket sägs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

203

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj ds lagråd tisdagen den
26 november 1918.

Närvarande:

Justitieråden Gulestrand,
von Setii,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

O O

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedeparternentsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
18 september 1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över
upprättade förslag till

l:o) lag om ändring i vissa delar av vattenlagen;

2:o) lag om flottning i allmän flottled;

3:o) lag om förteckning å vattenområden, där allmän flottled tinnes;

4:o) lag om ändrad lydelse av 19 kap. 15 § strafflagen; samt

5:o) lag om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen den 16
juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits av hovrättsrådet Arnold Lindman.

Förslagen föranledde följande yttranden av lagrådet och dess särskilda
ledamöter:

204

Kunyl. Maj:ts proposition nr 4.

Förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen.

1 KAP.

4 §-

Lagrådet:

De skäl, varmed de sakkunniga motiverat inrymmandet i paragrafens
text av en särställning för flottledsfrågorna, verka ej övertygande. Och
för så vitt de beträffande allmän flottled i paragrafen meddelade föreskrifterna
avse alt uttrycka de av föredragande departementschefen angivna
principerna i fråga om flottriingens skyldighet att i vissa fall ersätta behövligt
vatten, lärer deras ändamål knappast vara vunnet. Den skillnad
mellan skada, å ena, samt förlust och intrång, å andra sidan, som man
genom förevarande och andra lagrum, särskilt 6 kap. 5 §, velat uppdraga,
synes sakna nödig klarhet. Det torde böra utsägas, att till skada eller
intrång, varför ersättning skall givas, icke hänföres, att vatten, för vars
tillgodogörande särskild anordning ej vidtagits, nyttjas för flottningen utan
att bortledande därav sker. Meddelas en sådan bestämmelse, vilken lämpligen
kunde införas i 6 kap. 5 §, synes intet giltigt skäl kunna anföras
mot att i nu förevarande paragraf behandla flottledsfrågorna i omedelbart
samband med frågorna om företag enligt 2 eller 3 kap.

2 KAP.

Lagrådet:

Jämlikt 2 kap. 38 § skola stadgandena i samma kap. icke utan särskild
föreskrift äga tillämpning med avseende å arbeten, som huvudsakligen
angå allmän flottled. Denna bestämmelse är dock ej så att förstå,
som skulle ett arbete, vilket eljest är att enligt den i 2 kap. 1 § givna
definitionen anse såsom byggande i vatten, allenast därför att det uteslutande
eller huvudsakligen avser allmän flottled falla utom räckvidden
för de stadganden, vilka i vattenlagens övriga kap. äro meddelade om sådant
byggande. Med andra ord: 1 § i 2 kap. hör icke till de stadganden,
vilkas tillämplighet är enligt 2 kap. 38 § beroende av särskild föreskrift
— något som måhända borde genom en jämkning i sistnämnda
lagrums avfattning tydliggöras.

Av det sagda framgår, att det är med all rätt som förslaget lämnat
oförändrade vissa i vattenlagen, utanför 2 kap., givna stadganden, vilka

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

205

helt allmänt hänföra sig till byggande i vatten och anses böra få gälla
även flottledsfrågor. Däremot vill det synas, som om förslaget icke berör
alla de lagrum, vilka enligt sin nuvarande lydelse angå blott sådant byggande,
som redan är i vattenlagen reglerat, men böra för framtiden omfatta även
byggande för flottledsändamål. De skäl, som ligga till grund för bestämmelsen
i 11 kap. 30 §, lära sålunda i allt väsentligt äga sin giltighet
även med avseende å en vattenbyggnad, den där huvudsakligen tjänar
flottningens intresse. I sagda paragraf torde fördenskull ansökan enligt
den föreslagna punkt 11 i 17 § av sistnämnda kap. böra jämställas med
ansökan enligt punkterna 1 och 2.

Sådant anspråk på särskild skyddsanordning, varom talas i sista
punkten av 11 §, behandlas tillika i 6 kap. 18 och 19 §§. Vad berörda
punkt innehåller utöver 6 kap. 18 § är allenast bestämmelsen, att de i
6 kap. 4 § stadgade grunder skola tillämpas. Dylik tillämpning är emellertid
också föreskriven i 6 kap. 19 §. Ifrågavarande punkt lärer alltså
böra ersättas med en hänvisning till bestämmelserna i G kap. 18 §. Sker
så, bör det i 7 § flottningslagen förekommande citatet av lagrum i vattenlagen
anpassas härefter.

6 KAP.

1 §•

Lagrådet:

Till förebyggande av varje missförstånd borde måhända genom någon
omredigering tydligare angivas, att frågan, huruvida i visst vattenområde
allmän flottled skall bibehållas eller ej, gäller tiden från och med
den 1 januari 1920.

4 §.

Lagrådet:

Bestämmelsen om rätt för de flottande att under viss tid av dygnet
eller veckan utnyttja allt det vatten, som skolat tillkomma flottningen under
hela dygnet eller veckan, är avfattad så, att den gäller ej blott kungsådrevatten.
Flottningen skulle enligt bestämmelsens ordalydelse kunna
komma i åtnjutande av ifrågavarande förmån även såvitt angår annat vatten,
som utan ersättning står densamma till buds, t. ex. det vid ett
vattenverk framrinnande överflödsvattnet — något som tydligen kunde
för vattenverksägaren ställa sig i hög grad obilligt och, såvitt föredragande
departementschefens yttrande utmärker, ej varit åsyftat. Bestäm Dihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 4 käft. (nr 4.) 27

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

melsen lärer alltså böra omarbetas därhän, att dess räckvidd otvetydigt
begränsas till kungsådrevattnet. Sker så, torde den hava sin rätta plats i
tredje stycket av 5 §. Tillika må erinras alt, då bestämmelsen innefattar
ett viktigt undantag från de angående kungsådrevattqn i 1 kap. givna
stadganden, en hänvisning till densamma lärer böra inrymmas i 1
kap. 6 §.

Försåvitt lagtexten anses böra även för andra än nu ifrågavarande
fall giva uttrycklig anvisning om möjligheten att inskränka flottningen
till viss tid av dygnet eller veckan, synes ett stadgande i sådan riktning
lämpligen kunna införas i 10 kap. 17 § punkt 7.

5 §<

Lagrådet:

Under hänvisning till vad redan vid 1 kap. 4 § blivit anmärkt må
här ytterligare påpekas att, i överensstämmelse med vad eljest i vattenlagen
iakttagits, såsom föremål för ersättning torde böra angivas ej blott
skada utan även intrång, som vållas genom anläggning eller åtgärd för
allmän flottled. Ett dylikt sidoordnande av begreppen skada och intrång
påkallar jämkning även i vissa andra delar av förslaget, exempelvis 4 §
av förevarande kap. Vad flottningsskada angår, sjmes den närmare bestämning
härav, som gives i 6 § flottningslagen, böra avfattas så, att därunder
faller jämväl intrång.

12 §•

Lagrådet:

Att en avvikelse från den fastställda planen är av väsentlig betydelse,
men dock ej berör vare sig allmän eller enskild rätt, lärer knappast
kunna förekomma. Motsvarande bestämmelser i 13 kap. täcka ej heller
annan avvikelse från vattendomstolens beslut än sådan, varigenom allmän
eller enskild rätt kränkes.

13 §*

Lagrådet:

Då i slutet av denna paragraf talas om föreskrivna ändrings- och
tilläggsarbeten, avses härmed, enligt vad de sakkunnigas motiv giva vid
handen, sådan föreskrift om rättande av gjord avvikelse från vattendomstolens
beslut, som besiktningsman meddelar jämlikt 13 kap. 2 §. Dylik

Kungl. Maj:tu proposition nr 4.

207

föreskrift skall, enligt samma lagrum, angiva viss tid för rättelsens vidtagande.
Det synes då naturligt, att anläggaren bör äga inom den sålunda
förelagda tiden utföra arbetet. Något medgivande därtill från vattendomstolens
sida lärer ej böra krävas. Nödigt korrektiv för den händelse
besiktningsmannen tillmäter en olämplig, särskilt en obehövligt lång
tid torde erbjudas genom en bestämmelse, att vattenrättsdomaren, som ju,
jämlikt det föreslagna nya tredje stycket i 13 kap. 5 §, i nu ifrågavarande
fall får besiktningsprotokollet sig tillställt, äger, när han finner omständigheterna
påkalla det, utsätta annan tid.

I överensstämmelse med vad nu sagts torde andra stycket av förevarande
paragraf böra omarbetas och ett tillägg göras till 13 kap. 5 §.

14 §.

Lagrådet:

I denna paragraf utsäges ej, vilken myndighet skall meddela sådant
beslut angående avlysning av flottled, varom förmäles i sista stjmket. Att
döma av ordalagen i 27 § skulle avlysningen ankomma å beslut av Konungen.
Då emellertid detta ej gärna kan vara meningen, stannar man i
tvivel, huruvida ej förevarande bestämmelse i själva verket åsyftar icke ett
beslut om avlysning, utan fastmer att, såsom det heter i 20 § dottningslagen,
frågan om allmän flottled förfaller. Ur flera synpunkter att föredraga
år dock säkerligen att låta avlysning äga rum, naturligtvis enligt
beslut av vattendomstolen, och sålunda göra bestämmelserna i 27 § av
förevarande kap. tillämpliga även för ifrågavarande händelse. En omredigering
av förslaget, varigenom den nu förordade ordningen blir otvetydigt
föreskriven, lärer fördenskull böra vidtagas.

16 §.

Lagrådet:

Den jämkning mellan stridiga intressen, varom talas i första punkten
av andra stycket i 2 kap. 11 §, skall företagas i ‘byggnadsinålet, således
utan att stämningstalan därom väckts. Sådan jämkning åsyftas ej
med bestämmelserna i 17 och 18 §§ av förevarande kap., vilka lagrum
föreskriva, att där berörda anspråk skola anhängiggöras genom stämning.
Då emellertid även den i 2 kap. 11 § omförmälda jämkningen tydligen
utgör ett undantag från regeln om flottledsbesluts allmängiltighet, bör en
hänvisning till sagda lagrum icke saknas i nu ifrågavarande paragraf.

208

Kung!. Maj:ts proposition nr 4.

17 och 18 §§.

Lagrådet:

Vid 2 kap. 11 § har anmärkts, att däri intagna stadgande angående
särskild skyddsanordning borde utgå och ersättas med en hänvisning till
bestämmelserna i 18 §. Här må ytterligare erinras, hurusom giltigt skäl
lärer saknas att särskilt för sig behandla skyddsanordning enligt 18 §,
då ju redan 17 § helt allmänt talar om ändrade eller nya anordningar
till förekommande av skada.

9 KAP.

50 §.

Lagrådet:

Den föreslagna ändringen av denna paragrafs lydelse synes över-.
flödig. Den skulle, när vattenlagen framdeles fullständigas med bestämmelser
angående allmän farled, följdriktigt kräva ytterligare en tyngande
omskrivning av paragrafen.

10 Kap.

4 §-

Lagrådet:

Att, såsom meningen torde vara, skogstjänstemannen skall bevaka
det allmännas intresse av skogshushållningen och ortsombudet tillvarataga
den jordbrukare ortsbefolkningens gemensamma intressen synes ej rätt
väl framgå av de i paragrafen nyttjade uttrycken.

9 §-

Lagrådet:

Förrättningsmannen bör naturligtvis vara underkastad tjänstemannaansvar
jämväl för andra försummelser än de här nämnda, sålunda
exempelvis även för underlåtenhet att fullgöra vad i 25 § är föreskrivet
beträffande syneprotokoll. Det uppräknande av vissa särskilda felaktigheter,
som förevarande paragraf innehåller, synes alltså vara ägnat att
vilseleda. En bestämmelse, motsvarande innehållet i 13 kap. 6 §, torde
vara att föredraga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

24 §.

201)

Lagrådet:

Om synemännen hava var sin mening och jämkning ej kan ske, bör
förrättningsmannens gälla. Uttryck häråt torde höra givas i higtexten.

11 KAP.

17 §.

Lagrådet:

Enligt 6 kap. 3 § 1 mom. skall utlåtande vid syneförrättning, som
omförmäles i 10 kap., underställas vattendomstolens prövning med den
inskränkning allenast, att domstolen endast under förutsättning av anförda
besvär eller visst annat förhållande får ingå i bedömande av ersättningsfrågor
jämlikt 6 kap. 5 och 6 §§. Det mål, som sålunda inkommer
till vattendomstolen, är i förevarande paragraf upptaget såsom underställningsmål.
Äro besvär anförda mot synemännens utlåtande, skola besvären
uppenbarligen prövas i samma mål, och det är förty, om än besvären
äro underkastade särskild procedur, en oegentlighet, att handläggningen
och avdömandet av dem i paragrafen upptagits såsom ingående i en särskild
klass av mål, besvärsmål. En följd av denna anordning, vars grund
är att söka i vattenrätts- och dikningslagskommittéernas förslag om underställning
av synemännens utlåtande allenast beträffande viss fråga, har
blivit, att 91 och 93 §§ av förevarande kap., vilka lagrum giva hänvisning
till de beträffande ansökningsmålens procedur meddelade bestämmelser,
som skola tillämpas jämväl å besvärs- och underställningsmål, innehålla i
91 § uppräkning av ett flertal lagrum, som avser besvärsmål, och i 93 §
en motsvarande uppräkning av lagrum att tillämpa i underställningsmålen,
och innefatta dessa hänvisningar till större delen samma lagrum. Den
omständigheten att, då vattenlagen i en framtid fullständigas med bestämmelser
angående diknings- och vattenavledningsföretag, möjligen kan föreligga
praktiskt behov att i fall, som i någon män motsvara de förevarande,
skilja mellan besvärs- och underställningsmål, bör uppenbarligen ej föranleda,
att utan nödtvång nu göres en sådan skillnad beträffande de mål,
som här avses. Sådant nödtvång synes ej föreflnnas. Målen kunna lämpligen
benämnas underställningsmål, och hinder föreligger ej, att klagan
angives ske genom besvär, ehuru fortfarande kommer att finnas en särskild
grupp besvärsmål. Denna kommer i sådant fall att omfatta klagan
över synemännens beslut i jävsfråga, där talan mot sådant beslut kan
föras, ävensom klagan över synemännens åtgöranden i fall, då, t. ex. på

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

grund av återkallelse, utlåtande ej underställes. I övrigt erfordras allenast
mindre jämkningar i de bestämmelser, som handla om förfarandet vid
vattendomstol i besvärs- och underställningsmål, särskilt inarbetande av
91 § i 93 §:s bestämmelser, ävensom vissa jämkningar i 97. §.

Då yrkande om tillämpning av stadgandena i 1 kap. 6—13 §§ bör
kunna utan stämning väckas även i samband med annat mål än ansökningsmål,
torde avfattningen av punkt 23 böra något jämkas. I punkt 27
torde, såsom skett i 13 kap. 11 §, ej blott anläggning utan även åtgärd
för allmän flottled böra omnämnas.

27 §.

Lagrådet:

För vinnande av närmare överensstämmelse med 17 § 13 torde 2
mom. böra erhålla en något ändrad avfattning.

35 §.

Lagrådet:

Mot förslaget i vad det avser förordnande av allmänt ombud även
i andra mål än som avses i 17 § 1—6 är intet att erinra. Tillräckliga
skäl torde däremot knappast föreligga att åt bestämmelserna i nuvarande
andra och tredje styckena av nu ifrågavarande paragraf förläna utsträckt
tillämplighet.

46 §•

Lagrådet:

Förordnande, som vattenrättsdomaren enligt denna paragraf meddelar,
omnämnes ej särskilt i 109 § och skall följaktligen jämlikt dess
sista stycke kunna överklagas allenast i sammanhang med klagan över
slutligt besked. Då här är fråga om brådskande och provisoriska åtgärder,
synes dock rätt till omedelbar fullföljd böra äga rum. Naturligtvis
bör beslutet, oavsett däröver anförda besvär, lända till efterrättelse, så
framt ej vattendomstolen eller vattenöverdomstolen annorlunda förordnar.

60 §.

Lagrådet:

Andra stycket av denna paragraf har sin egentliga betydelse i angivandet
av att det icke beror av sakägarnas yrkande, huruvida domstolen

Kungl. Maj:ta proposition nr 4.

211

skall ingå i prövning av ersättningsfrågorna. Stadgandet har emellertid
formulerats så, att det icke står väl tillsammans med innehållet i andra
punkten av 9 kap. 47 §. En något ändrad redaktion av nu ifrågavarande
stycke lärer alltså vara erforderlig.

I samband härmed må erinras, att nyss omförmälta bestämmelse i
9 kap. 47 § torde göra någon jämkning nödig även i 1 mom. av 62 §.

85 §>

Lagrådet:

l)å talan jämlikt andra stycket i denna paragraf bör stå öppen även
för sakkunnigt biträde, som ej vill åtnöjas med syneinännens beslut jämlikt
10 kap. 30 § om ersättning till honom, och sådant biträde icke är att
anse som sakägare i den mening, vari ordet nyttjas i vattenlagen, bör
någon jämkning i styckets avfattning äga rum.

87 och 89 §§.

Lagrådet:

Försåvitt besvär ej röra allenast fråga om ersättning, bör kungörelse
jämlikt 87 § upptaga icke blott, såsom i förslaget stadgas, erinran om
innehållet i 89 § utan även besked om den tid, inom vilken förklaring
skall avgivas. Första stj^cket i 89 § bestämmer ju blott viss kortaste tid,
som det står vattenrättsdomaren öppet att förlänga. Beträffande sistnämnda
paragraf kan anmärkas, att den föreskrivna tillämpningen i vissa
hänseenden av 53 § torde böra gälla också där stadgat äventyr och att,
när förklaring angår såväl ersättning som annat, vattendomstolen ej bör
vara pliktig fästa avseende vid densamma ens vad rörer ersättningen, med
mindre förklaringen avgivits å tid, som i 53 § sägs.

90—93 §§.

Lagrådet:

Därest, såsom vid behandlingen av 17 § föreslagits, till underställningsmål
kommer att hänföras i dess helhet varje mål, däri ett från synemän
underställt utlåtande föreligger till bedömande, kräver detta omarbetning
i någon mån av nu förevarande lagrum. Så bör bestämmelsen i 90
§, som angår ej blott besvärsruålen utan även de underställningsmål, i
vilka besvär anförts, flyttas tillsamman med stadgandet i 93 § andra st)7cket,
vilket berör blott underställningsmål, däri besvär ej föreligga till be -

212

Kung1. Maj: t a proposition nr 4.

dömande. Före dessa lagrum bör emellertid upptagas innehållet i första
stycket av sistnämnda paragraf; och efter desamma kunna lämpligen
komma stadgandena i 91 § och 93 § tredje stycket, förslagsvis så sammanförda,
att vad i 29 § andra stycket, 39—41 §§, 56 § första stycket,
60 § första, andra och fjärde styckena, 69, 70, 72 §§, 73 § första, andra
och fjärde styckena samt 74 §, stadgas beträffande ansökningsmål skall äga
motsvarande ''tillämpning å underställningsmål ävensom, i tillämpliga delar,
å besvärsmål vid vattendomstolen, 60 § dock med iakttagande av bestämmelsen
i 6 kap. 3 § 1 mom. andra stycket, samt att bestämmelserna i
42—45, 48, 49 §§, 50 § första stycket, 51, 52, 54, 55, 57—59, 62—64,
66 och 67 §§ skola i tillämpliga delar gälla besvärsmål vid vattendomstolen
och underställningsmål. Härefter kunna bestämmelserna i 92 § och
stadgandet i 93 § fjärde stycket få plats.

Att hänvisa till 71 § är såväl för stämningsmål (81 §) som besvärsmål
(91 §) överflödigt, enär detta lagrum enligt sin avfattning gäller
för varje fall, då handling skall jämlikt vattenlagens föreskrift ingivas
till vattendomstolen eller vattenrättsdomaren. Rätteligen borde bestämmelsen
i 71 § hava sin plats i 14 kap.

97 §.

Lagrådet:

Den av lagrådet föreslagna distinktionen mellan besvärs- och underställningsmål
torde föranleda mindre jämkning i förevarande paragraf.

98-113 §§.

Lagrådet:

I redaktionellt hänseende må såsom önskligt framhållas, att redan i
99 § angives, hurusom talan jämlikt 108 § föres hos Konungen genom
besvär, och att 103—106 §§ avfattas så, att de ej komma att omedelbart
gälla andra besvär än de, som anförts hos vattenöverdomstolen.

Bestämmelserna i 100 § andra stycket och i 111 § torde böra gälla
även för det fall, som avses i 66 § andra stycket.

Skäl lärer saknas för den olikhet mellan 101 och 103 §§, å ena,
samt 108 §, å andra sidan, att blott i de förstnämnda särskild fullföljdstid
stadgats såvitt rörer Norrbottens och Västerbottens läns lappmark.
Det må erinras, att den längre granskningstid, som beträffande lappmarkerna
föreslagits av de sakkunniga i 10 kap. 26 §, icke bibehållits i det
remitterade förslaget.

Vad i 101 § stadgas därom, att inställelsetiden i visst fall bör räk -

213

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

nas från det slutligt utslag givits av Konungen, synes ej rätt väl lämpat
efter den i statsdepartementen, även beträffande regeringsrättens beslut,
vedertagna praxis, att besluten sättas såsom givna å (lagen för avgörandet,
ej för expeditionens utfärdande. Med denna praxis skulle stadgandet
kunna medföra, att parten i själva verket ginge miste om en avsevärd del
utav den bestämda inställelsetiden. Varder det brukliga förfarandet i nu
omförmälda hänseende icke, såvitt angår flottledsbesluten, ändrat, torde inställelsetiden
böra antingen förlängas eller ock räknas från del fåendet av
beslutet.

Iakttages vad lagrådet hemställt vid 6 kap. 13 §, torde besvär över
sådant beslut, som vattenrättsdomaren jämlikt sagda lagrum kunde komma
att meddela, böra anföras hos Konungen och förty ett tillägg härom vara
av nöden i 108 §.

12 KAP.

Lagrådet:

Förslaget lämnar 11 § i detta kap. oförändrad. Vad i paragrafens
sista stycke stadgas beträffande anläggning, varom inskrivning skett på
grund av beslut i ett vid tiden för vattenlagens ikraftträdande, d. v. s.
1919 års ingång, anhängigt mål bör dock i fråga om dammbyggnad för
allmän flottled gälla även när beslutet meddelats i ett mål, som är anhängigt
ännu vid 1919 års utgång. Ifrågavarande stycke borde alltså i
förslaget hava erhållit en ändrad lydelse, motsvarande de jämkningar, vilka
föreslås i 4 §. En mindre tyngande anordning vore emellertid att låta
såväl 3 och 4 §§ som 11 § alltjämt hänföra sig till tiden för vattenlagens
ikraftträdande, men i den nu tillärnnade lagen,- i samband med stadgandet
om upphävande av vissa äldre lagrum, inrycka en bestämmelse av innehåll
att, såvitt rörer flottledsdamm, tiden för sistnämnda lags ikraftträdande
skall komma i betraktande i de hänseenden, där enligt omförmälta
tre paragrafer tiden för vattenlagens ikraftträdande är av betydelse.

13 KAP.

5 §•

Lagrådet:

Vattendomstolen kommer, jämlikt 13 kap. 1 § första stycket, att
kunna förordna om besiktning med avseende å företag enligt 6 kap. även
i fall, där dylik besiktning icke skall jämlikt paragrafens tredje stycke
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 4 käft. (Nr 4.) 28

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

ovillkorligen äga ruin. Det synes lämpligt, att protokoll över besiktning,
som avser företag av omförmälta slag, i varje fall ingives till vattenrättsdomaren.
Och en jämkning av nu förevarande lagrum i sådan riktning
lärer bliva nödvändig, därest vad lagrådet hemställt vid 6 kap. 13 § vinner
beaktande.

Slutbestämmelserna.

Lagrådet:

Här torde böra intagas en motsvarighet till 9 § i vattenlagens promulgationslag.
Endast med ett sådant tillvägagående synes det kunna
föisvaras att låta promulgationslagens 7 §, däri hänvisning sker till 11
kap. 17 § 7 vattenlagen, bibehålla sin nuvarande lydelse även efter det
sistnämnda lagrum blivit, såsom enligt förevarande förslag är åsyftat, ersatt
genom bestämmelse i 11 kap. 17 § 14.

Förslag till lag om flottning i allmän flottled.

2 §•

Lagrådet:

Definitionen på allmän flottning i första stycket synes vara vidare än
som överensstämmer med såväl sakens natur som förslagets bestämmelser
i övrigt.

Interimsflottning bör nämligen icke hänföras till allmän flottning, och
det framgår också av bestämmelserna i 17—20 §§, att detta ej varit förslagets
mening.

ö O

Endast lösflottning i allmän flottled, som upplåtits till allmänt begagnande,
är att hänföra till allmän flottning. 1 överensstämmelse härmed
bör definitionen jämkas.

3 §•

Justitierådet von Seth:

Bestämmelserna i förslaget om husbehovsflottning äro icke och avses
uppenbarligen icke att vara uttömmande.

Dels förekommer husbehovsflottning även i vattendrag, i vilka allmän
flottled ej är inrättad, och dels kan det ej ifrågasättas att inrätta allmänna
flottleder endast för att tillgodose behovet av dylik flottning.

215

Kung!. Maj:ts proposition nr 4.

Beträffande vattendrag, däri allmän flottlcd ej finnes, lärer, i den
mån husbehovsflottning kan äga rum utan olägenhet för övriga ägare eller
innehavare av vattendraget och stränderna vid detsamma, rätt till sådan
flottning kunna anses ingå i den allmänningsrätt till vattnet, som obestridligen
finnes, ehuru den i den nya vattenlagen ej erhållit den
reglering, som varit önskvärd, men i övrigt synes den, som vill idka husbehovsflottning
i dylikt vattendrag, vara hänvisad till den godvilliga överenskommelsens
väg, såvida ej för någon ort landssed kan åberopas.

Något annorlunda ställer sig saken, om allmän flottled tinnes i ett
vattendrag upplåten till allmänt begagnande. Härigenom påverkas rätten
till husbehovsflottning i dubbel riktning, å ena sidan så, att den gent
emot strand- och vattenägare blir friare, och å andra sidan så, att den får
ännu en begränsande faktor att räkna med, nämligen den allmänna flottningen.

Det förra torde vara en så självfallen sak, att något uttryckligt lagstadgande
därom ej erfordras. Vad det gäller att reglera är däremot de
rättsförhållanden, som kunna uppkomma genom friktionen mellan husbehovsflottningens
intressen och den allmänna liottningens intressen; och
det är givetvis just en sådan reglering och intet annat, som avses med
förevarande paragraf.

Detta förhållande skulle emellertid komma till ännu tydligare uttryck
än genom paragrafens nuvarande avfattning, om åt dess stadganden
gåves den lydelsen, att innehavare av jordbruksfastighet inom by eller
hemman, som gränsar till flottleden, icke skall vara pliktig att för husbehovsvirke,
som han framflottar från skog tillhörig byn eller hemmanet
eller vari byn eller hemmanet har del, tillhöra hottningHörening eller erlägga
avgifter för flottledens begagnande eller eljest itråga om husbehovsflottningen
vara underkastad bestämmelserna i förevarande lag, men att
dylik flottning dock ej må äga rum på sådant sätt, att därigenom uppstår
hinder för den allmänna flottningen eller fara för husbehovsvirkets
sammanblandning med det i den allmänna flottningen ingående flottgodset,
samt att det för den skull skall åligga den, som vill i allmän flottled
idka husbehovsflottning, att i avseende å såväl.anmälan om tillämnad flottning
som iakttagande av nödiga försiktighetsmått ställa sig till efterrättelse
vad Konungens befallningshavande därutinnan föreskriver.

Genom en sådan avfattning vunnes även att det bleve fullt klart,
vad som, ehuru ej så tydligt uttryckt som önskligt vore, nog ändå framgår
av en närmare granskning av bestämmelserna i 16 och tf. §§ om förbud
mot flottning i allmän flottled under anläggningstiden och om iuterimsflottning,
eller att nämnda bestämmelser ej avse husbehovsflottniiigen.

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Att den, som idkar husbehovsflottning, trots att han är undantagen
från deltagandet i det gemensamma gäldande av flottningsskada, som omförmäles
i 2 kap., kan bliva ersättningsskyldig för skada, som vållas av
hans flottgods, lärer följa av allmänna rättsregler. I varje fall torde det
vara riktigast att, som förslaget gör, lämna reglerandet av denna ersättningsskyldighet
alldeles å sido i detta sammanhang. Skulle bestämmelser
härom visa sig erforderliga, böra de sammanföras med de övriga bestämmelser
om allmänningsrätten till vatten, som säkerligen förr eller senare
måste meddelas.

Justitieråden GullstrancL och Wedberg samt regeringsrådet PlantingGyllenbåga
voro ense med justitierådet von Seth i fråga om lagrummets
avfattning.

11 §•

Lagrådet:

Andra stycket av denna paragraf lärer böra erhålla en något ändrad
lydelse, så att domarens befattning med utseende av skiljeman inträder i
varje fall, där enighet om valet av den tredje skiljemannen ej förefinnes
mellan de båda övriga — oavsett således huruvida dessa utsetts av parterna
eller icke.

Stadgandet i sista punkten av tredje stycket, att om, sedan skiljeinannaåtgärd
påkallats, skiljedom ej meddelats inom 180 dagar därefter,
part skall vara oförhindrad att draga tvisten under prövning av allmän
underrätt i den ort, där skadan skett, skulle enligt uttalande i de sakkunnigas
motiv innebära, att en skiljedom, som meddelas senare, är utan
verkan mellan parterna, såvitt de ej frivilligt överenskomma att nöja sm
därmed. jo ö

Detta framgår emellertid näppeligen av ordalydelsen och lärer med
hänsyn till det sätt, varpå ifrågavarande skiljedomsinstitut enligt förslaget
är ordnat, ej heller kunna sägas ligga i sakens natur.

Vill man, att ett dröjsmål utöver den bestämda tiden med skiljedomens
meddelande skall hava den i motiven antydda verkan, och en
sådan anordning kan ju hava vissa fördelar med sig såsom bidragande till
större klarhet och reda i förhållandena mellan parterna, lärer detta böra
få komma till tydligt uttryck i paragrafens avfattning.

21 §.

Lagrådet:

Stadgandet om skyldighet för sökanden att ställa säkerhet för visst
belopp, motsvarande värdet av det flottade virket, att utgå såsom vite,

Kung!. Majits proposition nr 4.

217

därest flottleden ej kommer till stånd, synes gå vida utöver både vad till
missbruks förekommande erfordras och vad som överensstämmer med rättvisa
och billighet mot sökanden. Att flottleden ej kommer till stånd, kan
ju bero på omständigheter, gent emot vilka sökanden står alldeles maktlös.
Det är, såsom framgår av den föreslagna lydelsen av 6 kap. 10 § vattenlagen,
ej ens givet, att han blir antagen till anläggare.

Längre än till ett föreläggande för sökanden att intill ett belopp,
motsvarande virkets värde, ställa säkerhet för det ordentliga utförandet,
därest sökanden varder antagen till anläggare, av de arbeten för flottledens
iordningställande, som kunna varda föreskrivna, sjmes lagstiftaren icke böra
ställa sina krav i förevarande hänseende.

24 §.

Lagrådet:

Förevarande paragraf innehåller ej någon bestämmelse, vem det
tillkommer att pröva, huruvida ett förvärv av fast egendom från en flottningsförenings
sida uppfyller de i paragrafen uppställda villkoren för tilllåtligheten
av dylikt förvärv.

Det liffger vid sådant förhållande närmast till hands att anse nämnda
prövning skola ankomma på lagfartsdomstolen.

Till följd av den allmänna uppsikt över flottningsförenings verksamhet,
som enligt 70 § tillkommer Konungens befallningshavande, lärer
det däremot vara Konungens befallningshavande, som har att hålla hand
över att flottningsförening icke behåller fastighetsområde, som ej är behövligt
för flottleden eller flottningen. Det är således icke uteslutet, att
i detta hänseende Konungens befallningshavandes uppfattning kan komma
att stå emot lagfartsdomstolens, en möjlighet, som synes föga tilltalande.

För övrigt kan det på goda grunder ifrågasättas, om vederbörande
lagfartsdomstolar, särskilt med den sammansättning de enligt nyligen vidtagen
lagstiftningsåtgärd kunna få, komma att besitta den sakkunskap,
som erfordras för prövningen av ett förvärvs tillåtlighet enligt förevarande
paragraf.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hemställes, om det ej vore
lämpligast, att även den prövning, som nödvändiggöres av bestämmelserna
i denna paragraf, överlämnades till Konungens befallningshavande.

Till stöd för en sådan anordning må ock erinras därom, att det är
Konungens befallningshavande, som har att verkställa den prövning av
fastighetsförvärv, vilken erfordras på grund av bestämmelserna i 2 och 3 §§

218

Kungi. Maj:ts proposition nr 4.

av 1906 års lag angående förbud i vissa fall för bolag och förening att
förvärva fast egendom, liksom även den prövning, varom förmäles i 4 §
av 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom
m. m., samt att det jämväl är Konungens befallningshavande, som
enligt nästa paragraf i förslaget har att avgöra frågor om intecknande
eller pantsättning av egendom, vilken tillhör allmän flottled.

Den tidsutdräkt, som kan föranledas av nödvändigheten att före lagfarten
inhämta Konungens befallningshavandes tillstånd till förvärvet, lärer
ej bliva av större betydelse.

25 §.

Lagrådet:

Såsom andra stycket är avfattat, kan det giva anledning till den
tolkningen, att flottningsförening skulle behöva tillstånd till avyttring
jämväl av sådant fastighetsområde, som den av vederbörande tillsynsmyndighet
fått förständigande att avhända sig, något som ej gärna kan hava
varit meningen.

32 §.

Lagrådet:

Stadgandet i sista stycket, att fonds medel ej må tagas i mät för
annat ändamål än sådänt, för vars tillgodoseende fonden bildats, giver i
sin allmängiltighet anledning till allvarliga betänkligheter.

Bildandet av en fond inom en förvaltning innebär ju i regel icke,
att vissa förmögenhetsobjekt avskiljas från andra dylika, som av förvaltningen
omfattas, utan endast att. det belopp, vartill fonden uppgår, upptages
som särskild skuld i räkenskaperna. Ett naket förbud att taga en
dylik fonds medel i mät skulle alltså bliva utan all verkan.

Endast om fondens tillgångar hållas avskilda, är ett utmätningsförbud
överhuvudtaget möjligt att tillämpa, och det kan ifrågasättas, om
man ej bör fordra jämväl åtminstone i viss mån skilda förvaltningsorgan,
för att utmätningsfrihet må äga ruin. Blott härigenom vinnes nämligen

O Ö O o

någon trygghet, mot obehöriga manipulationer till skada för fordringsägaren.

En dylik skild förvaltning kan beträffande de i andra stycket omförmälda
understödsfonderna lätt åstadkommas genom föreskrifter i de
reglementariska bestämmelser Konungens befallningshavande har att fastställa
för förvaltningen av dylika fonder. Dessa föreskrifter behövde icke

219

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

ovillkorligen innebära kravet på en särskild styrelse för fonden. Ett avskiljande
t. ex. i den form, som är föreskriven ifråga om vissa fonder,
som försäkringsbolag äro pliktiga att avsätta, kunde ju vara tillfyllest.

Läggas de synpunkter, som ovan framförts, till grund för en omredigering
av paragrafens sista stycke, bör det givetvis sörjas för att fond ej
kommer att lida obehörig minskning vare sig genom utmätning eller eljest
genom någon av styrelsen behörigen verkställd utbetalning av föreningens
medel t. ex. till fullgörande av ålagd ersättningsskyldighet. Förhållandena
ställa sig i någon mån olika, allteftersom den skuld, för vilken utmätning
skett, eller den verkställda utbetalningen skall i sista hand drabba något
föregående års hettande eller den skall gäldas av de flottande under det
löpande året eller detta och följande år. För det senare fallet eller att
föregående års flottandes rätt icke beröres lärer det vara av förslagets allmanna
grunder klart, att bristen i regeln skall uttagas av årets flottande.
Huru däremot i det förstnämnda fallet skall tillgå, framgår ej av förslaget.
Saken synes emellertid för detta fall böra ordnas så, att styrelsen
uppgör en debiteringslängd och att därefter med denna förfares på i huvudsak
enahanda sätt som det, vilket är föreskrivet i fråga om den i 3
kap. 20 § vattenlagen omförmälda debiteringslängden.

Bestämmelser, genom vilka nyssnämnda förhållanden regleras, synas
alltså icke kunna undvaras i lagen. Med hänsyn till vad som kommer
att anföras i fråga om sista stycket av 33 § torde emellertid desamma hava
sin rätta plats först efter sistnämnda paragraf.

33 §.

Lagrådet:

Stadgandet i första stycket, att tillskott av förlag skall ske årligen
å tider, som angivas i reglementet eller i brist av stadgande därstädes
bestämmas av flottningsstyrelsen, innebär i sitt sista led möjlighet till den
missuppfattningen, att det vore överlämnat åt de enskilda hottningsföreningarna
att var för sig bestämma, huruvida reglementet skulle innehålla
föreskrift om tiden för erläggande av förskott eller ej. Detta är emellertid,
såsom framgår av 34 § 11 punkten, ej meningen. Vad som med
stadgandet i fråga avses är uppenbarligen endast att, om andra inbetalningar
av förskott erfordras än som blivit förutsatt i reglementet, det
ankommer på styrelsen att bestämma tiden för dessa, något som torde
vara självklart.

Bestämmelsen i andra stycket, att styrelsen skall upprätta förslag
till uttaxering av förlag, sammanhänger med en i 57 § av de sakkunnigas

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

förslag förekommande föreskrift, att styrelsens förslag till uttaxering av
årets kostnader skulle granskas å ordinarie flottningsstämma. Då sistnämnda
bestämmelse på grund av de befogade anmärkningar, som i avgivna
yttranden gjorts mot densamma, uteslutits ur det remitterade förslaget,
bör givetvis styrelsens beslut om uttaxeringen omedelbart lända
till efterrättelse och således ej längre betecknas endast som ett förslag.

Härigenom hindras naturligtvis icke, att i särskilt fall styrelsen hänskjuter
en uttaxeringsfråga till flottningsstäininan, liksom ej heller denna
av den beslutanderätt, som sålunda tillagts styrelsen, är förhindrad att
besluta rättelse i ett styrelsens beslut, som den finner olämpligt, eller att
mot styrelsen göra gällande ansvarskrav på grund av ett dylikt beslut.

Föreskriften i tredje stycket, att uppburet förlag skall av styrelsen
redovisas, vilken ju, efter bokstaven tolkat, icke komme att innehålla
annat än vad som självfallet gäller beträffande alla tillgångar, som styrelsen
får omhänder, torde åsyfta ett inskärpande, att förlaget alltid skall
bokföras så, att dess användning tydligt framgår av bokföringen. Anses
överhuvudtaget ifrågavarande föreskrift böra bibehållas, bör densamma

o o

avfattas så, att dess nu angivna innebörd blir fullt klar.

Bestämmelsen i samma stycke, att uppburet förlag ej må tagas i
mät för annat ändamål än täckande av föreningens utgifter det år, för
vilket förlaget lämnats, giver i ännu högre grad anledning till betänkligheter
än motsvarande stadgande i 32 §. Det är otänkbart, att medel, som
motsvara förlaget, skulle kunna hållas effektivt avskilda, och, även om så
kunde ske, kräver hänsynen till en eventuell fordringsägares intressen, att
han bör kunna erhålla gottgörelse ur föreningen tillhöriga medel. Avser
hans krav gottgörelse för en fordran, som ytterst skall gäldas av ett föregående
års flottande, skulle han ställas alldeles rättslös, om han ej finge
vid en utmätning hålla sig till de tillgångar, som finnas.

Beträffande nödvändigheten av att eventuell brist i förlaget till följd
av en sådan utmätning täckes och sättet därför hänvisas till vad som anförts
i fråga om 32 §.

34 §.

Lagrådet:

I de sakkunnigas motiv förekommer ett uttalande, som giver vid
handen, att sakkunniga ansett sig genom stadgandet i paragrafens sista
stycke hava förekommit intagandet i reglementet för en flottningsförening
av, bland andra, föreskrift om avgörande genom skiljemän av tvister mellan
föreningen och styrelsen eller flottande.

Kungl. May.ts proposition nr 4.

221

Det må påpekas, att detta uttalande ej äger full giltighet, men i
den mån annan form för dylika tvisters avgörande blivit uttryckligen
föreskriven i denna eller annan lag, såsom t. ex. genom bestämmelserna
i 61 §, är uttalandet obestridligen gällande.

38 §•

Lagrådet:

Enligt 34 § skall reglementet för en flottningsförening innehålla
bestämmelse, bland andra, huru styrelsen skall, såvitt på föreningens val
ankommer, sammansättas. 1 första stycket av förevarande paragraf stadgas,
att styrelsen skall bestå av en eller flera ledamöter, och enligt andra
stycket väljes den å flottningsstämma, dock att vissa ledamöter skola, efter
ty i 39 och 40 §§ stadgas, utses på annat sätt. 1 39 § föreskrives, att
Konungens befallningshavande i det län, där styrelsen har sitt säte, skall
för viss tid utse lämplig person att utöver det i föreningens reglemente
angivna antalet styrelseledamöter vara ledamot av styrelsen. Slutligen
innehåller 40 § atr, om inom samma vattensystem finnas skilda flottleder,
som handhavas av olika flottningsföreningar, styrelsen för huvudvattendragets
flottningsförening skall vara berättigad att i styrelsen för bivattendrags
förening utöver annars bestämt antal styrelseledamöter insätta eu
ledamot att deltaga i avgörandet av vissa frågor.

Det faller av den gjorda sammanställningen genast i ögonen,
att dessa bestämmelser, sådana de äro avfattade, icke rätt val stämma
överens.

Sålunda ställer man sig undrande inför bestämmelsen, att styrelsen
skall kunna bestå av allenast en ledamot, då å ena sidan såväl 34 som
38 § förutsätter val å flottningsstämma samt å andra sidan enligt 39 §
en ledamot skall utses av Konungens befallningshavande. Är det, såsom
lärer vara att antaga, förslagets mening, att föreningen skall kunna avstå
från att för egen del välja ledamot och Atnöjas med att förvaltningen
handhaves av den av Konungens befallningshavande utsedde ledamoten
ensam, bör givetvis detta på något sätt komma till uttryck.

Vidare föreligger icke, på sätt av 38 § kunde slutas, enligt 40 §
någon skyldighet f <"»r styrelsen för huvud vattendragets- flottningsförening
att begagna den i sistnämnda paragraf medgivna rätten. Skall överhuvudtaget
40 § bibehållas oförändrad, bör i varje fall en jämkning ske i 38
§:s lydelse, så att den formella motsättningen mellan de båda paragraferna
försvinner.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 4 käft. (Nr 4.)

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.
40 §.

Lagrådet:

Det är ej av paragrafens avfattning klart och framgår ej heller
av annat stadgande i lagen vem det tillkommer att bestämma, om ett
ärende är sådant, att den i paragrafen oruförmälda styrelseledamoten äger
deltaga i dess avgörande. Därpå, att härutinnan betryggande föreskrifter
finnas, beror emellertid i väsentlig mån, huruvida han skall kunna hävda
den ställning förslaget avser åt honom. Sådant förslaget nu är, finnes i
detta hänseende ingen annan garanti än den, som kan ligga i 45 §:s bestämmelser,
enligt vilka även nu ifrågavarande ledamot i regel skall kallas
till styrelsesammanträde.

Stora svårigheter möta nog också att lämna fullt tillfredsställande
bestämmelser i ämnet. Givetvis borde dessa först och främst innehålla,
att ärende, beträffande vilket det kan ifrågasättas, att bemälde ledamot
bör deltaga i avgörandet, icke får företagas, utan att han blivit kallad
till sammanträdet och i kallelsen erhållit meddelande om förekomsten av
ärendet. Vidare måste bestämmas, huru det skall förfaras vid olika meningar
mellan ifrågakomne ledamot och styrelsen i övrigt rörande hans
berättigande att deltaga i avgörandet av visst ärende. Att avgörandet ej
bör få bero på omröstning inom styrelsen, lärer vara uppenbart. A andra
sidan torde åtminstone en del dylika ärenden kräva så pass snabbt avgörande,
att det ej gärna går för sig att hänvisa kompetensfrågans slitande
till domstol. Mindre betänkligheter skulle kanske möta mot att lämna
avgöranderätten åt den styrelse, som utsett ledamoten, ehuru även detta
har vissa olägenheter.

Med hänsyn till de svårigheter, som sålunda möta, och då de intressen
ifrågavarande styrelseledamot skulle hava att bevaka synas bliva
fullt tillgodosedda genom bestämmelserna i 64 och 65 §§, kan det ifrågasättas,
om överhuvudtaget den möjlighet paragrafen bereder för huvudvattendragets
flottriingsförening att bevaka sina intressen i själva styrelsen
för ett bivattendrags fiottningsförening bör bibehållas.

Vill man emellertid icke helt övergiva denna tanke, synes den enda
fullt framkomliga vägen vara att i kompetenshänseende göra representanten
för huvudvattendragets fiottningsförening jämställd med Övriga styrelseledamöter.

41 §.

Lagrådet:

Det synes böra uttryckligen stadgas, att den rätt att utse syssloman,
varom förmäles i andra stycket, skall tillkomma Konungens befallningshavande
i det län, där styrelsen enligt reglementet skall hava sitt säte.

Kungl. Maj:ta proposition nr 4.

223

42 §.

Justitierådet von Seth:

Stadgandet i tredje stycket innebär skyldighet för tredje man, som
förhandlar med styrelsen, att taga reda på ej blott sådana inskränkningar
i styrelsens befogenhet, som följa av själva lagen, utan även inskränkningar,
som kunna vara stadgade i reglementet. I sistnämnda hänseende
avviker förslaget från de grundsatser, som på senare tider vunnit tillämpning
inom bolags- och föreningsrätten. Något skäl till en sådan avvikelse
har ej anförts och lärer ej heller med anspråk på giltighet kunna anföras.
Det hemställts alltså, att orden »eller reglementet» måtte få utgå ur lagtexten.

48 §.

Lagrådet:

Samma skäl, som föranledde, att 3 kap. 21 § första stycket vattenlagen
erhöll sin nuvarande lydelse, medföra, att åt första stycket av förevarande
paragraf bör givas motsvarande avfattning. Därvid är att märka,
att i de hänseenden, varom här är fråga, såväl enskild flottande som anläggare,
förlagsgivare och annan, som åtnjuter anläggares rätt, är att hänföra
till tredje man.

Jämväi stadgandet i andra stycket innebär ett undantag från allmänt
gällande regler i fråga om huvudmans och sysslomans ansvarighet
för den senares åtgöranden, vilket icke synes vara betingat av förhållandena.
Har t. ex. flottningschefen handlat efter styrelsens eller flottningsstämmans
beslut, bör enligt allmänna rättsgrundsatser den skadelidande i
regel hava att hålla sig till flottningsföreningen. Det hemställes alltså,
att detta stycke måtte få utgå.

52 §.

Lagrådet:

Att, på sätt paragrafen gör, giva enskild flottande, anläggare, förlagsgivare
och annan, som åtnjuter anläggares rätt, befogenhet att för
sådant förfarande, som avses i paragrafen, föra talan mot revisorer står
icke i överensstämmelse med de principer, som i allmänhet fått göra sig
gällande inom bolags- och föreningsrätten. De fel, som kunna giva anledning
till dylik talan, äro ju i första hand begångna ej mot den enskilde
flottande, anläggaren o. s. v., vilka icke gent emot revisorerna intaga någon
som helst ställning av uppdragsgivare, utan mot de flottande såsom
ett helt, d. v. s. mot flottningsföreningen. Det hemställes, att paragrafens
avfattning måtte jämkas i överensstämmelse härmed.

224

Kungl. Maj:Is proposition nr 4.

62 §.

Justitierådet von Seth:

Enligt paragrafen får av enskild flottande rättelse sökas hos Konungens
befallningshavande, om den flottande förmenar, att för föreningen
fattats be>lut eller träffats avtal, som är oförenligt med flottledens intresse
eller länder till uppenbart men för de flottande, och då denna klanderrätt
är avsedd att lända till skydd också för framtida flottande, har densamma
ansetts icke böra bindas till någon viss tid.

För så vitt ett av styrelsen eller föreningen fattat beslut eller träffat
avtal allenast angår sådana förhållanden ►om de, vilka beröras i 27 §
första stycket, och som äro ungefär desamma som de, beträffande vilka,
såvitt angår bolagsstämmas beslut, rättelse kan vinnas i den ordning 96 §
aktiebolagslagen angiver, lärer nämnda klanderrätt kunna försvaras.

Beträffande andra beslut och avtal däremot ställer sig saken helt
annorlunda. Har t. ex. styrelsen eller flottningsstämrnan låtit genom
entreprenör utföra arbeten i flottleden, skulle, såsom paragrafen nu lyder,
entreprenören, även om han slutfört arbetena och erhållit likvid för desamma,
ända till dess tio år därefter förgått vara utsatt för risken att få
sin ersättning nedsatt på talan av en enskild flottande, som deltagit i flottningen
samma år uppdraget gavs, och, om kostnaden varit så betydlig, att
amortering beslutats, även på talan av flottande under ett senare år; och
detta skulle till och med kunna ske i administrativ ordning. Ett dylikt
förhållande kan uppenbarligen icke vara rimligt. Tredje man bör enligt
allmänna rättsgrundsatser hava rätt att hålla sig till eu viljeförklaring från
föreningens sida, såvida icke densamma antingen kan undanröjas i den i 61 §
andra stycket angivna ordningen eller på något från avtalsrätten härlett
skal icke är bindande för föreningen. Denna grundsats måste i rättssäkerhetens
och jämväl i flottningsföreningarnas eget intresse ovillkorligen
upprätthållas. Den enda modifikation i nämnda grundsats man, såvitt
tredje mans rätt är i fråga, skulle kunna tänka sig vore, att det stadgades
en viss kortare tid, under vilken rättelse kunde få sökas och under vilken
viljeförklaringen således ej finge anses definitiv. Oavsett att man icke
härigenom skulle vinna någon trygghet för senare års flottande, skulle
emellertid en sådan anordning, enligt vilken aldrig något beslut av styrelsen
eller flottningsstämrnan skulle kunna omedelbart xerkställas, medföra sådana
praktiska olägenheter, att varje tanke därpå torde böra övergivas.
Avser ett beslut allenast rent inre förhållanden inom föreningen, möta
kanske ej fullt så stora betänkligheter att medgiva ett ändringssökande av
sådana grunder, som avses i förevarande paragraf. Även ifråga om dylika

225

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

beslut torde emellertid vikten av att förvaltningens järn na gång tryggas
medföra, att en dylik befogenhet att söka rättelse, vilken är främmande
för den allmänna bolags- och föreningsrätten, bör vara utesluten.

Vill man överhuvudtaget möjliggöra för en enskild flottande, under
samma eller ett senare år, att undandraga sig konsekvenserna av ett oförmånligt
beslut eller avtal, lärer följaktligen detta ej kunna ske på annat
sätt än genom att bereda honom rätt mot dem, som å föreningens sida
deltagit i eller eljest äro ansvariga för beslutet eller avtalet, till talan om
skyldighet att hålla den klagande skadeslös för de oförmånliga följderna
av detsamma. En dylik ansvarighet för de i ett beslut deltagande är t. ex.
för vissa fall stadgad enligt 135 § första stycket och 54 § aktiebolagslagen,
och det skulle ju kunna ifrågasättas att beträffande beslut för flott -ningsförening i något större utsträckning införa en liknande ansvarighet.

Vid avgörandet, om och i vad mån detta bör ske, lärer skillnad
böra göras mellan å ena sidan beslut och avtal, tillkomna under utövning
av styrelsens förvaltningsbefogenhet, samt å andra sidan beslut och avtal,
för vilka flottningsstärnman omedelbart bär ansvaret.

Beträffande de förstnämnda är styrelsen i första hand ansvarig, men
denna ansvarighet kan i fall sådana som de, om vilka här är fråga, eldigt
vanliga rättsgrundsatser endast göras gällande av föreningen som sådan.
Såsom framgår av vad som erinrats vid tal om 48 §, bör ej heller för
förevarande lags del avvikelse göras från vad sålunda i allmänhet gäller.
Den enskilde flottande får således finna sig i att för vad föreningen lämnät
oklandrat är styrelsen också ansvarsfri.

Den enda modifikation i denna regel, som kunde komma i fråga,
vore att medgiva en minoritet av flottande enahanda talerätt som den,
vilken enligt 87 § aktiebolagslagen tillerkänts en minoritet av aktieägare.
Motsvarande talerätt är emellertid ej tillerkänd minoriteten i en ekonomisk
förening, och det kan näppeligen finnas tillräckliga skäl att införa
en dylik befogenhet i flottningslagstiftningen. Skulle clet göras, måste i
varje fall viss kortare tid för sådan talans anställande fastslås, och det
torde vara alldeles uteslutet, att dylik talerätt skulle kunna medgivas
andra flottande än sådana, som enligt 57 § äga deltaga i beslutet om ansvarsfrihet
för styrelsen. För kommande års flottande skulle alltså en
sådan talerätt icke innebära något skydd, men det är ju framför allt dem
man velat skydda genom bestämmelserna i förevarande paragraf.

Bör alltså den enskilde flottande icke få vända sig mot styrelsen,
gäller det att avgöra, om han ej heller bör få hålla sig till någon annan,
flottningsföreningen, övriga flottande eller de av dessa, som bidragit till
beslutet om ansvarsfrihet.

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Någon dylik befogenhet finnes ej medgiven i den allmänna bolagsoch
föreningslagstiftningen och skulle, bortsett från dess principvidrighet,
val, om den funnes, huvudsakligen hava till följd, att till ringa båtnad
för det hela uppkomna meningsskiljaktigheter skulle sträcka sin verkan
under avsevärd tidrymd.

Så lånod inom flottningsföreriingarna förhållandena äro likartade med
dem inom ett bolag eller en vanlig ekonomisk förening, d. v. s. såvitt det
gäller allenast förhållandet mellan ett och samma års flottande, lärer det
ej heller finnas någon anledning att för nu ifrågavarande lagstiftnings del
frångå nämnda allmänna grundsats. Korrektivet mot missbruk de senare
emellan ligger i stadgandet i 53 § sista stycket jämfört med 61 § andra
stycket.

Däremot får det nog anses vara en riktig tanke hos förslaget, att
beträffande ifrågakomna föreningar vissa säkerhetsföreskrifter kunna vara
erforderliga med hänsyn därtill, att föreningarna för varje flottningsår
växla medlemsbestånd och att den ena uppsättningen medlemmars intressen
så långt ifrån behöva sammanfalla med den andras, att det tvärtom
kan för det ena årets flottande föreligga en stark frestelse att söka
skjuta över så mycket som möjligt av de nödvändiga utgifterna för flottledens
vidmakthållande och dylikt på det andra årets flottande. Det lärer
otvivelaktigt böra sörjas för att rättelse kan vinnas i missförhållanden,
som hava sin rot däruti, att något års flottande givit efter för en dylik
frestelse.

Nu senast framförda synpunkter äga sin fulla giltighet även ifråga
om beslut och avtal, för vilkas tillkomst ffottningsstämman är oinedrlbart
ansvarig. Såvitt gäller förhållandet mellan samma års flottande, synas
jämväl beträffande sådana beslut och avtal minoriteten och frånvarande
böra få finna sig uti vad flottningsstämmans majoritet beslutat, medan
däremot beträffande förhållandet mellan olika års flottande rättelse i vad
som tillskapats genom ett olämpligt eller av ensidiga intressen förestavat
beslut eller avtal bör kunna vinnas genom myndighets ingripande.

Av det förut anförda framgår, att den rättelse, som sålunda bör
kunna vinnas, icke må få rikta sig mot själva giltigheten utåt av beslutet
eller avtalet, utan att den bör vara inskränkt till ett överförande av de
oförmånliga verkningarna av detsamma, så långt med skälighet överensstämmer,
å den årgång flottande, vilken bär ansvaret för detsamma.

Med iakttagande av vad sålunda anförts skulle alltså paragrafen komma
att innehålla huvudsakligen att, om flottande menar, att genom föreningens
beslut om kostnaders uttaxering flottningen oskäligt betungas eller att ett
för föreningen fattat beslut eller träffat avtal om arvode åt styrelseleda -

227

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

mot eller revisor eller om flottningschefs, tjänstemans eller arbetares anställande
eller om sålunda anställd persons avlöningsförmåner eller om
pension, olycksfalls- eller sjukdomsunderstöd eller dylikt åt honom eller
hans anhöriga är oförenligt med flottledens intresse eller länder till
uppenbart men för de flottande, den flottande skall äga söka rättelse hos
Konungens befallningshavande; att flottande, som förmenar, att genom ett
under föregående flottningsår för föreningen fattat beslut eller träffat avtal
å flottningen under det år, då han deltager i densamma, lagts kostnad,
som ej bör gäldas av det årets flottande eller som är uppenbart
oskälig, likaledes skall vara berättigad att söka rättelse hos Konungens
befallningshafvande, samt att rättelse, varom nu senast varit tal, ej må gå
ut på annat, än att kostnaden skall alltefter omständigheterna helt eller
delvis bestridas av de flottande under det år, varunder beslutet fattats
eller avtalet ingåtts.

Justitieråden GulUtrcmd och Wedberg samt regeringsrådet PlantingGyllenbåga
instämde i huvudsak med justitierådet von Seth.

68 §.

Lagrådet:

läkt!ages vad som hemställts i fråga om 3 §, blir stadgandet i sista
punkten av förevarande paragrafs andra stycke överflödigt.

69 §•

Lagrådet:

Det ligger synnerlig vikt uppå att, då barkning skall äga rum, den
sker på fullt tillfredsställande sätt. Uttrycket i andra stycket, att virket
skall hava väsentligen befriats från bark, kunde möjligen tolkas såsom innebärande
en eftergift i fordran på barkningens ordentliga utförande och
svnes böra utbytas mot annat, som strängare inskärper kravet på avbarkningens
fullständighet, såvitt sig göra låter.

72 och 73 §§.

Lag rå<l et:

I första stycket av 72 § ålägges det Konungens befallningshavande
alternativt att, om så erfordras, låta genast avhjälpa förefintlig brist å
flottledsbyggnad på bekostnad av flottande, som därför böra svara; och

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

enligt 73 § äger Konungens befallningshavande under vissa förutsättningar
enahanda vårdnad om sjunket eller sjunkande virkes bortförande, sola i
72 § första stycket sägs om underhåll av flottledsbyggnad.

Det synes emellertid näppeligen kunna begäras, att Konungens befallningshavande
själv skall uttaga kostnaden av de särskilda flottande, som
skola svara för densamma. Särskilt i 73 §:s fall skulle detta mången gång
nödvändiggöra en utredning, som Konungens befallningshavande knappast
kan åstadkomma. Virket kan ju härröra frän ett flertal års flottning, och
det lärer för sådant fall endast vara flottningsstyrelsen, som har någon
möjlighet att på rättvist sätt fördela kostnaden. Konungens befallningshavande
synes liksom i de i 72 § andra stycket och 74 § avsedda fallen
höra få hålla sig till flottningsföreni ngen, inom vilken det sedan får bliva
eu inre fråga, om kostnaden skall gäldas av ett eller flera års flottande,
om den skall gäldas amorteringsvis o. s. v. Skulle för året ej någon flottningsstyrclse
finnas, bereder ju 41 § andra stycket tillfälle till sakens
ordnande.

79 §■

Lagrådet:

Bestämmelserna i de fyra sista styckena av 56 § äga motsvarighet
i 81 § lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag. I 133 § av sistnämnda
lag stadgas straff för förseelser i vissa avseenden mot berörda 81 §. Motsvarande
straffstadgandcn saknas däremot i förevarande lagförslag, men
synas böra upptagas däri.

8G §.

Lagrådet:

Rätt till ersättning för flottningsskada preskriberas enligt gällandelag
först efter tio år, medan enligt 9 § av förslaget såsom huvudregel
gäller, att ersättningsanspråk mot flottningsförening skall anmälas före utgången
av det år, då skadan uppkom, vid äventyr, om tiden försittes, att
rätt till talan är förlorad. Det synes, som om i analogi med vad eljest
plägar ske, då genom en ny lag förut medgiven tid för talans anställande
förkortas, i förevarande paragraf borde beträffande sådan skada, som i 2
kap. avses, införas bestämmelse att, om ej frihet från krav på ersättning
för skada, som skett före den nya lagens trädande i kraft, vinnes fortare
med tillämpning av hittills gällande bestämmelser, rätt till talan om ersättningens
utfående i varje fall skall vara förlorad, om ej inom ett år
efter den nya lagens trädande i kraft ersättningsanspråket anmäles i den
ordning 9 § stadgar.

Kungl. May.ts proposition nr 4.

229

I vissa flottleder, tillkomna före den 1 maj 1881, bedrives ännu
flottningen utan att de flottande äro sammanslutna till en förening. Då
den nu föreslagna lagstiftningen vill genomföra föreningstvånget Sven såvitt
angår dessa äldre leder, synes det lämpligen böra åläggas Konungens
befallningshavande tillse ej blott, såsom i denna paragraf stadgas, att
förut fastställda reglementen vederbörligen ändras utan ock att reglemente
för flottningsförening varder beträffande sådan led antaget och fastställt.

Justitierådet von Seth:

De föreslagna nya lagarna om ändring i vissa delar av vattenlagen
och om flottning i allmän ffottled innehålla i avseende å ny flottleds upplåtande
till allmänt begagnande bestämmelser avsedda att bereda kontroll
över att föreskrivna arbeten dessförinnan blivit ordentligt utförda. Sålunda
stadgas i 13 kap. 1 § vattenlagen att, när i mål, som avser företag enligt
6 kap. samma lag, beslut meddelas om byggnads eller annat arbetes
utförande, då skall, såvitt ej arbetet utföres av flottningsföreningen och
det är av mindre betydenhet, föreskrift meddelas om besiktning av detsamma,
och i 16 § av det sistnämnda förslaget föreskrives att, sedan de
för allmän flottleds inrättande föreskrivna arbetena blivit besiktigade och
godkända, flottleden skall av Konungens befallningshavande genom särskilt
beslut upplåtas till allmänt begagnande.

Dessa bestämmelser motsvaras i gällande flottningsstadga av föreskrifterna
i 1 mom. av 8 § att, då de för flottled eller visst distrikt därav
föreskrivna arbetena blivit fullbordade, anmälan därom skall göras hos
Konungens befallningshavande, som har att draga försorg om arbetenas
besiktning, och i 2 mom. av samma paragraf att, innan de i avseende å
farled eller i övrigt till skydd mot skada genom flottningen föreskrivna
arbetena blivit avsynade och godkända, flottleden eller den del därav, varom
fråga är, icke får upplåtas till allmänt begagnande.

Med hänsyn till hithörande stadgandens övervägande processuella
natur torde av allmänna rättsgrundsatser följa, att efter de nya lagarnas
trädande i kraft det blir deras bestämmelser, som komma att bliva tilllämpliga
även i avseende å flottleder, om vilkas inrättande beslut fattats
med tillämpning av äldre lag, men som ej hunnit bliva upplåtna till allmänt
begagnande före de nya lagarnas ikraftträdande, och detta så, att
de nya bestämmelserna skola bliva bestämmande i avseende å alla åtgärder,
som komma i fråga att därefter vidtagas, även om anledning till
åtgärden givits av någon dessförinnan förekommen omständighet, men
att åtgärder, som under äldre lags giltighetstid företagits i enlighet med
dennas föreskrifter, bibehålla sin giltighet.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 4 käft. (Nr 4.)

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Har besiktning enligt 8 § 1 morr), flottningsstadgan redan hunnit
verkställas, då de nya lagarna träda i kraft, uppstå icke några svårigheter.
Konungens befallningshavande har då endast att enligt 16 8 lagen om
flottning i allmän flottled besluta om flottledpns upplåtande.

Aven om saken ej fortskridit så långt, men likväl anmälan enligt
8 § 1 mom. flottningsstadgan hunnit ske, torde övergången till de nya
bestämmelserna icke möta några svårigheter. Konungens befallningshavande
har då att jämlikt 13 kap. 10 § vattenlagen påkalla besiktning,
varefter förfares enligt de om sådan besiktning lämnade föreskrifterna samt
16 § Ingen om flottning i allmän flottled.

Har emellertid saken ej ens fortskridit så långt som till anmälan
enligt 8 § 1 mom. flottningsstadgan, kunna däremot nog vissa svårigheter
yppas. Motsvarande anmälan är ej föreskriven som ett led i det av de
nya lagarna stadgade förfaringssättet, och dessa känna överhuvudtaget ej
något annat sätt för frågans väckande än det i 13 kap. 1 § vatteidagen
föreskrivna förordnandet av vattendomstolen om besiktning, vilket ju å
andra sidan saknar motsvarighet i de jämlikt äldre lag meddelade besluten
om flottleds inrättande. Den rätta lösningen ligger nog däri, att även
i nu ifrågavarande fall anmälan göres till Konungens befallningshavande
och att Konungens befallningshavande därefter förfar på samma sätt,
som härovan angivits som det rätta, då anmälan men ej mera redan rnedhunnits
vid de nya lagarnas trädande i kraft. För så vitt arbetena dessförinnan
hunnit avslutas, kan möjligen en dylik anmälningsskyldighet redan
anses framgå av stadgandet i andra stycket av förevarande paragraf,
att skyldigheter, som uppkommit under den äldre lagens giltighetstid,
skola bedömas enligt denna. Eu mera allmänt gällande föreskrift bland
övergångsbestämmelserna om dylik anmälningsskyldighet, skulle säkerligen
bidraga till underlättande av övergången till den nya lagstiftningen.

Förslag1 till lag om förteckning å vattenområden, där allmän flottled finnes.

Lagrådet:

Förevarande lagförslag är avfattat efter mönstret av lagen om förteckning
å vattendrag, där kongsådra finnes. Det vill synas, som den
formella efterbildningen i vissa avseenden genomförts längre än med de
sakliga olikheterna mellan den redan gällande och den föreslagna lagen är
väl förenligt.

Jämlikt 1 kap. 5 § vattenlagen är frågan om kungsådras befintlighet
i visst vattenområde för varje fall beroende av huruvida området är

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

231

upptaget å lagakraftägande förteckning, upprättad i särskilt stadgad ordning.
I samma lagrum angives också den norm, som vid förteckningens
uppgörande skall följas.

Helt annat innehåll föreslås för det lagrum, 6 kap. 1 § vattenlagen,
vartill nu ifrågavarande lagförslag ansluter sig. Där stadgas intet om befintligheten
över huvud och för all framtid av allmän flottled i visst vattenområde.
Regler givas blott för avgörandet, i vilka vattenområden allmän
flottled skall anses finnas den 1 januari 1920; liksom nya allmänna
flottleder kunna tillskapas efter nämnda dag, så kan även en då förefintlig
allmän flottled sedermera bliva avlyst, kanske redan före utgången av
de två år, inom vilka process angående befintligheten av allmän flottled
skall jämlikt 3 § i nu ifrågavarande förslag kunna anhängiggöras vid
vattendomstolen. Därför är ej heller i 6 kap. 1 § vattenlagen tal om någon
förteckning, och härmed står i överensstämmelse, att förevarande lagförslag
icke påbjuder upprättande av någon enhetlig och fullständig
förteckning ens över de vattenområden, där allmän flottled finnes den 1
januari 1920. De provisoriska förteckningarna skola ej hopföras, och om
en mot desamma väckt klandertalan resulterar däri, att allmän flottled förklaras
vara den 1 januari 1920 befintlig i visst å förteckningarna ej upptaget
vattenområde, skall visserligen ett sådant beslut kungöras och anteckning
därom ske i vattenboken, men vattenområdet i fråga blir ej uppfört
å någon förteckning.

Vad nu anförts lärer giva fog för den erinran, att lagförslaget bör
förses med en rubrik, som bättre än den ifrågasatta och i närmare överensstämmelse
med de grundläggande stadgandena i 6 kap. 1 § vattenlagen
betecknar den tillämnade lagens innehåll.

Vidare kan anmärkas, att vad i 3 § säges om att visst vattenområde
förmenas hava med orätt upptagits å eller uteslutits från provisorisk förteckning
icke, med de bestämmelser, som givits angående förteckningarnas
upprättande, ger ett riktigt uttryck åt tanken, vilken är, att förteckningarna
förmenas ej i överensstämmelse med stadgandena i 6 kap. 1 § vattenlagen
angiva de vattenområden, i vilka allmän flottled skall bibehållas efter 1920
års ingång. Föreskriften i 3 § om underrättelses insändande till justitiekanslern
lärer saklöst kunna bortfalla, då hos denne knappast kan förväntas
någon särskild kännedom om de frågor, som i klanderprocessen komma
före, och ju vattendomstolen genom första punkten i paragrafens andra
stycke får sig ålagt att jämlikt 11 kap. 35 § vattenlagen göra anmälan till
Konungens befallningshavande, när domstolen anser förordnande av allmänt
ombud vara erforderligt. Det avgörande, varom talas i 5 §, torde böra
angivas gälla, huruvida den 1 januari 1920 allmän flottled fanns i visst

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

vattenområde eller icke. Till överensstämmelse härmed bör ock avfattningen
av 6 § jämkas. Sistnämnda paragraf bör ytterligare omredigeras så,
att det oegentliga uttrycket »laga kraft ägande förteckning som ovan
nämnts» avlägsnas och i övrigt motsvarande lagrum i kungsådreförteckningslagen
närmare följes.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 19 kap. 15 § strafflagen.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 24 och 30 §§ i förordningen den
16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.

Ur protokollet
Erik Öländer.

Kungl. MajUs proposition nr 4.

233

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 17 januari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Sciiotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson. * ?!

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde efter
gemensam beredning med cheferna för civil- och jordbruksdepartementen
lagrådets den 26 november 1918 avgivna utlåtande över de den 18 september
1918 till lagrådet remitterade förslagen till

1) lag om ändring i vissa delar av vattenlagen,

2) lag om flottning i allmän flottled,

3) lag om förteckning å vattenområden, där allmän flottled finnes,

4) lag om ändrad lydelse av 19 kap. 15 § strafflagen, samt

5) lag om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen den 16
juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredragande
departementschefen:

»De av lagrådet framställda erinringarna beröra, såsom av den
lämnade redogörelsen framgår, icke de principer, å vilka lagförslagen

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

byggts; särskilt bär lagrådet icke haft något att erinra mot de principer
i avseende å flottningens rätt till erforderligt vatten i vattendragen,
varpå förslagen grundats och som av mig . närmare utvecklats i mitt anförande
till statsrådsprotokollet den 18 september 1918. Lagrådets mot
vissa detaljer i lagförslagen gjorda anmärkningar hava så gott som
samtliga vunnit beaktande i de reviderade förslag, jag nu går att framlägga,
och har sålunda hl. a. rubriken å det till lagrådet remitterade
förslaget till »lag om förteckning å vattenområden, där allmän flottled
finnes» utbytts mot den mera riktiga beteckningen »lag huru avgöras
skall, varest tidigare tillkommen allmän flottled skall jämlikt vattenlagen
bibehållas». Endast i några punkter har jag funnit lagrådets anmärkningar
ej böra föranleda till vidtagande av ändringar i den av lagrådet
angivna riktning, och tillåter jag mig i korthet anföra skälen därför.

Den otydlighet i avfattningen av 14 § i 6 kap. av förslaget till lag
om ändring i vissa delar av vattenlagen, som av lagrådet anmärkts,
synes mig böra avhjälpas på det sätt, som bäst överensstämmer med
förslagets grunder i övrigt och särskilt med 20 § av förslaget till flottningslag,
nämligen så, att därest ny anläggare ej erhålles i de fall, som
förstnämnda lagrum behandlar, vattendomstolen har att förklara, att beslutet
om flottledens inrättande förfallit. I anslutning härtill har i en
ny 28 § av samma kapitel införts bestämmelse, huru med anläggning
för flottleden under viss förutsättning må förfaras, därest dylikt beslut
förklaras förfallet. Till sagda nya § har därvid överförts fjärde stycket
av 27 § samma kapitel i det remitterade förslaget.

Vid 17 och 18 §§ i nämnda kapitel har lagrådet erinrat, att giltigt
skäl saknades att särskilt för sig behandla skyddsanordning enligt 18 §,
då redan 17 § helt allmänt talade om ändrade eller nya anordningar till
förekommande av skada. Häremot må dock anmärkas, att ehuru visserligen
nämnda §§ båda handla om rätt för skadelidande att mot flottningsförening
väcka talan om vidtagande av anordningar till skydd mot
skada i följd av flottningen, så äro likväl de rättsförhållanden, som regleras
i sagda £?£, av skild natur, vilket ock föranleder, att påföljden av
underlåtenhet att framställa dylik talan är olika. I 17 § avhandlas huvudsakligen
sådana skyddsanordningar, som bort vidtagas redan vid flottledens
inrättande, men som av kostnadsskäl eller annan orsak då ansetts
icke böra föreskrivas till utförande eller som måhända rent av
förbisetts; även om den skadelidande underlåter att påyrka sådana
skyddsanordningars utförande, är han fortfarande berättigad till full ersättning
för den skada, som tillskyndas honom. Från den skadelidandes
synpunkt innebär alltså den talan om skyddsanordningar, som omför -

235

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

mäles i 17 §, ett yrkande att få utbyta rätten till skadeersättning mot
en anordning, som förhindrar vidare skadas uppkomst. I 18 § åter behandlas
ett speciellt slag av skyddsbyggnader, nämligen sådana varav
behov inträder först i samband med att någon utför vattenverksbyggnad
eller annan anläggning, som kan skadas av det i vattendraget framflytande
timret. För dylik skada är byggnadens ägare enligt 7 § flottningslagen
icke berättigad till ersättning, om han underlåter att hos vattendomstolen
påkalla prövning av skyddsanordningens vidtagande; han får
själv stånda den skada, som genom flottningen orsakas å byggnaden.
Då det tillika i detta sistnämnda fall är av synnerlig vikt, att tydliga
lagbestämmelser återfinnas i vattenlagen till ledning för dem, som ämna
utföra vattenverksbyggnader i allmän flottled, har jag funnit förevarande
stadganden om skyddsanordningar böra fortfarande upptagas särskilt under
två olika §§.

Under 33 § tredje stycket i lagen om flottning i allmän fiottled
upptog det remitterade förslaget, i överensstämmelse med de flottningssakkunnigas
förslag, ett stadgande av innehåll bland annat, att förlagsmedel,
som det åligger de flottande att årligen inbetala till flottningsförening
för omkostnadernas gäldande, ej finge tagas i mät för annat
ändamål än täckande av föreningens utgifter för det år, för vilket förlaget
lämnats. Mot denna bestämmelses bibehållande har lagrådet uttalat
betänkligheter. Det vore, yttrar lagrådet, otänkbart, att medel, som
motsvara förlaget, skulle kunna hållas effektivt avskilda från andra tillgångar,
och, även om så kunde ske, krävde hänsynen till en eventuell
fordringsägares intressen, att han borde kunna erhålla gottgörelse nr föreningen
tillhöriga medel. Avsåge hans krav gottgörelse för en fordran,
som ytterst skulle gäldas av ett föregående års flottande, skulle han
ställas alldeles rättslös, om han ej finge vid en utmätning hålla sig till
de tillgångar, som finnas.

Denna lagrådets anmärkning kan jag emellertid ej finna befogad.
Vad angår erinringen att förlagsmedel ej skulle kunna hållas avskilda
från andra tillgångar, må framhållas, att en flottningsförening icke
innehar annan utmätningsbar egendom än de penningar, som de
flottande årligen tillskjuta eller som av styrelsen upplånas i avvaktan
på att dessa förlag inflyta. Flottledsanläggningarna och den lösa flottningsmaterielen
tillhöra ej föreningen, utan flottleden såsom sådan
och skola enligt 6 kap. 24 § vattenlagen, mot vilket lagrum lagrådet ej
haft något att erinra, ej kunna tagas i mät för gäldande av föreningens
löpande utgifter. Samma är förhållandet med de flottledsfonder, som
jämlikt 32 § flottningslagen komma att bildas; de ägas ej av föreningen

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

och skola i övrigt enligt nämnda stadgande hållas avskilda från förlagsmedlen
och vara fritagna från utmätning för gäldande av de vanliga
flottningsomkostnaderna. Årets förlagsmedel äro alltså de enda tillgångar,
som vid en utmätning mot föreningen kunna komma i fråga. Beträffande
åter erinringen att hänsyn till fordringsägarens intressen skulle kräva,
att de tillgångar, som tillskjutits av ett visst års flottande, borde kunna
tagas i mät för gäldande av fordringar, varför föregående års flottande
ensamt äro ansvariga, får jag anföra följande. Såsom de flottningssakkunniga
i sina motiv till stadgandet framhållit, äro de flottandens förlagsmedel
av dem avsedda endast till gäldande av de flottningskostnader,
som framforslandet av deras virke föranleder, och ej till betalande av
föregående års omkostnader. De flottande under ett visst år hava i
stort sett intet gemensamt med föregående års flottande, utan varje års
förvaltning är ett särskilt helt för sig; vid varje flottningsårs slut äger
likvidation rum inom föreningen, så att, sedan alla dess skulder guldits,
återstående penningar återbetalas till de flottande. Ej heller stå de
flottande under ett visst år i något som hälst rättsförhållande till föreningens
borgenärer under föregående år; det vore därför stridande mot
rättvisa och billighet, om blott den omständigheten, att de flotta i samma
vattendrag, skulle medföra skyldighet för dem att gälda de föregående
trafikanternas obetalda flottningskostnader. Fordringsägaren kan sålunda
icke med rätta påstås lida någon rättsförlust genom den föreslagna anordningen.
Tvärtom vore det ett obehörigt gynnande av honom, om
han skulle berättigas utfå sin fordran från andra personer än de verkliga
gäldenärerna, d. v. s. medlemmarna i föreningen under det år,
då hans fordran uppkom. Mot de senare är han fortfarande berättigad
vända sig, och genom stadgandet i 2 momentet av 33 § i det nu överarbetade
förslaget ha meddelats bestämmelser, varigenom för en äldre
fordringsägare säkerställes möjligheten att göra sig betald hos dem det
vederbör, utan att ett senare års förlagsmedel behöva tillgripas. Enligt
detta stadgande har ju den fungerande styrelsen ålagts att utan dröjsmål
verkställa uttaxering av fordringsbeloppet hos vederbörande äldre
flottande och möjlighet lämnats att erhålla verkställighet å uttaxeringslängden
såsom å lagakraftägande dom. Skulle styrelsen underlåta att
föranstalta om dylik uttaxering, är den jämlikt 48 § i flottningslagen
underkastad skadeståndsansvar.

Vid 8(5 § i samma lag har lagrådet slutligen i fråga om övergångsbestämmelserna
hemställt, att den nya lagens föreskrifter i 2 kap. om
preskription av flottningsskada borde bliva tillämpliga även beträffande
dylik skada, som uppkommit före lagens ikrafträdande. Rätt till

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

237

talan om utfående av ersättning för flottningsskada, uppkommen före den
1 januari 1920, skulle alltså vara förlorad, om ej senast inom ett år efter
nämnda dag ersättningsanspråket anmäldes i den ordning, 9 § stadgar.
Även om en dylik bestämmelse skulle stå i överensstämmelse med vad
vanligen plägar föreskrivas, då genom en ny lag förut medgiven tid för
talans anställande förkortas, har jag dock med hänsyn till de rättsförluster,
som därigenom skulle kunna uppstå för den stora gruppen strandägare
utefter våra flottleder, ansett sådant stadgande ej böra i förslaget
införas. Man torde nämligen ej kunna förutsätta, att strandägarna i allmänhet
genast erhålla en mera ingående kännedom^ om eu sådan speciallag
som den förevarande och allra minst om lagens övergångsbestämmelser,
varför det vore att befara, att de av ren okunnighet skulle gå miste om
en rätt, som de i god tro förmenat vara dem bibehållen flere år framåt.
För de flottande åter torde upptagandet av en dylik bestämmelse ej bliva
av någon större betydelse. Det remitterade förslaget har därför i denna
del bibehållits oförändrat, och dess innebörd härutinnan bliver således
den, att rätten till ersättning för flottningsskada, som inträffat före den
1 januari 1920, preskriberas först efter tio år från det skadan i varje
fall uppkom.

Utöver den omarbetning av förslagen, som föranletts av lagrådets
yttrande, hava däri företagits vissa mindre jämkningar av formell natur.

Vid remitterandet till lagrådet av förevarande lagförslag erinrade
jag beträffande frågan om beredande av bostäder vid flottlederna åt
flottningsai’betarna, att den tillsyn över dessa bostäder, som kunde finnas
erforderlig, icke borde regleras i denna lagstiftning, utan anordnas i särskild
ordning. Denna fråga äger nära samband med innehållet av det
lagförslag angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning och kolning
av härbärge åt arbetarna m. in., om vars framläggande för årets riksdag
chefen för civildepartementet torde komma att hemställa; och har
jag i samråd med chefen för civildepartementet under övervägande
spörsmålet, huru det särskilda skydd, som i nu ifrågavarande hänseende
torde böra beredas flottningsarbetarna, bör närmare regleras. Det är
min mening, att förslag härom skall kunna föreläggas Kungl. Maj:t
i sådan tid, att särskild proposition i ärendet kan avlåtas till innevarande
riksdag.»

Föredraganden uppläste härefter i erforderliga delar förslagen till
lag om ändring i vissa delar av vattenlagen, lag om flottning i allmän

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 4 Käft. (A r 4.) 31

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

flottled, lag huru avgöras skall, varest tidigaste tillkommen allmän flottled
skall jämlikt vattenlagen bibehållas, lag om ändrad lydelse av 19 kap.
15 § strafflagen, samt lag om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen
den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom; och hemställde
departementschefen, att förslagen måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Denna hemställan, i vilken statsrådets övriga ledamöter
instämde, täcktes Hans Maj:t Konungen bifalla,
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A dil Wifvesson.

Stockholm 1919. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

183543