Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1968 (Proposition 1968:48)

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1968

Nr 48

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av
en datamaskinfond och anslag till statskontoret för
budgetåret 1968/69, m. m.; given Stockholms slott
den 1 mars 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag rörande sättet för anskaffning och förvaltning
av datamaskiner för statens behov. Det föreslås att anskaffningen
finansieras över en central datamaskinfond. I denna inordnas den nuvarande
fonden för anskaffning av datamaskiner för högre undervisning och
forskning. Fonden förvaltas av statskontoret. Fonden upplåter mot avgift
datamaskinerna till olika driftsmyndigheter. Dessa ställer maskintid till förfogande
för förbrukarna mot särskild taxa.

Vidare framläggs förslag till anslag till statskontoret och till viss försöksverksamhet
inom statsförvaltningen in. in. för budgetåret 1968/69.

1 Bihany till riksdagens protokoll l''J68. 1 samt. Nr 4S

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1968

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
1 mars 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Aspling, Sven-Erig

Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor om inrättande av
en datamaskinfond och anslag till statskontoret för budgetåret 1968/69,
m. m. samt anför.

I statsverkspropositionen (bil. 9 s. 39) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1968/69
beräkna till Statskontoret: Avlöningar ett förslagsanslag av 11 341 000 kr.,
till Statskontoret: Omkostnader ett förslagsanslag av 2 137 000 kr. och till
Viss försöksverksamhet inom statsförvaltningen m. m. ett förslagsanslag av
7 milj. kr. Beredningen av denna fråga är nu avslutad och jag anhåller att
få redogöra för den närmare.

Samtidigt får jag anmäla ett av statskontoret i samråd med riksrevisionsverket
med skrivelse den 23 september 1966 framlagt förslag rörande sättet
för anskaffning och förvaltning av datamaskiner för statens behov.

Efter remiss har yttranden över statskontorets förslag avgetts av rikspolisstyrelsen,
försvarets civilförvaltning, arméförvaltningen, flygförvaltningen,
försvarets forskningsanstalt, försvarets fabriksverk, riksförsäkringsverket,
poststyrelsen, statens järnvägar, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, byggnadsstyrelsen, statistiska
centralbyrån, statens vattenfallsverk, centrala folkbokförings- och
uppbördsnämnden, universitetskanslersämbetet, domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen
och statens personalpensionsverk. Universitetskanslersämbetet
har bifogat yttranden av rektorsämbetena vid universiteten i Uppsala, Lund,
Göteborg och Stockholm, karolinska institutet, handelshögskolan i Göteborg,
tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola samt av
organisationskommittén för teknisk högskola i Lund.

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1968

I. Statens datamaskinfond

Den nuvarande ADB-organisationen
Central samordning

Den nuvarande organisationen av den automatiska databehandlingen inom
statsförvaltningen fastställdes efter beslut av 1963 års riksdag (prop. 1963:
85, SU 81, rskr 196). Beslutet innebar att de centrala uppgifterna inom den
administrativa databehandlingen, som hade ett klart samband med den allmänna
rationaliseringsverksamheten inom statsförvaltningen, flyttades över
från dåvarande matematikmaskinnämnden till statskontoret. I avvaktan på
särskild utredning om organisationen av den matematiska databehandlingen
och andra tekniska uppgifter, som åvilat matematikmaskinnämnden, förlädes
även dessa uppgifter provisoriskt till statskontoret. I samband därmed
fick statskontoret i uppdrag att avge förslag till den framtida organisationen
av den matematiska databehandlingen och därmed sammanhängande forskning.
För att biträda vid detta utredningsarbete knöts till statskontoret ett
expertråd med företrädare för bl. a. forskningen och den högre undervisningen.

På grundval av förslag av expertrådet och statskontoret fattade 1965 års
riksdag beslut rörande organisationen av den automatiska databehandlingen
inom den högre utbildningens och forskningens område (prop. 1965:40, SU
107, rskr 297 och prop. 1965:42, SU 91, rskr 224). Statskontoret gavs därvid
en central ställning vid anskaffningen av datamaskiner för den högre utbildningen
och forskningen. Samtidigt beslöts en omorganisation av statskontoret,
som bl. a. innebar en förstärkning av verkets resurser för den dataadministrativa
verksamheten.

Statskontorets nuvarande uppgifter på dataområdet innebär bl. a. att verket
svarar för samordning i fråga om anskaffning och utnyttjande av datamaskiner
inom statsförvaltningen. Verket lämnar därvid bl. a. råd till statliga
myndigheter i anskaffningsfrågor och verkar för att anskaffningen sker
på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt. När en myndighet anmäler ökat
behov av ADB-kapacitet får statskontoret i första hand undersöka om behovet
kan täckas av ledig kapacitet på någon befintlig anläggning eller om
flera myndigheters behov kan tillgodoses genom anskaffning av en gemensam
anläggning. Om eu ny anläggning skall anskaffas, medverkar statskontoret
i regel vid utvärderingen av olika förslag till maskinanläggningar.

Statskontoret fungerar vidare som en clearingcentral för datamaskininnehavare
och maskintidsförbrukare. Clearingcentralens verksamhet för rådgivning
och anvisning av ADB-kapacitet förutsätter ett väl utbyggt informationssystem.
Statskontoret inhämtar därför uppgifter om befintliga anläggningar,
t. ex. i fråga om maskinsammansättning och vissa tekniska data,

tf Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 48

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1968

kostnadsförhållanden och ledig kapacitet. Om en myndighet hänvisas till en
statlig datamaskinanläggning för att täcka sitt maskintidsbehov, medverkar
statskontoret som regel med att fastställa taxor för maskinkörningarna.

Statskontoret har också, som närmare framgår av följande avsnitt, ålagts
väsentliga uppgifter när det gäller uppbyggnaden och driften av datamaskinanläggningarna
för den högre utbildningen och forskningen.

Datamaskiner för högre utbildning och forskning

Den gällande organisationen för databehandlingsresurser för den högre
utbildningen och forskningen innebär att särskilda datamaskincentraler inrättats
vid de fem universitetsorterna Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm
och Umeå. Anskaffningen av maskiner till centralerna sker över en särskild
datamaskinfond.

Datamaskinfonden förvaltas av statskontoret. Medel för anskaffningen av
maskiner till fonden anvisas av riksdagen genom investeringsanslag på kapitalbudgeten.
De på detta sätt anskaffade maskinerna hyrs sedan ut till datamaskincentralerna.
Hyran beräknas så att den skall täcka anskaffningskostnaderna
för maskinerna vid en skälig avskrivningstid.

Datamaskincentralerna skall vara helt självförsörjande. De tar därför ut
ersättning av sina uppdragsgivare enligt en särskild taxa. Denna utformas
så att den i princip skall täcka de avgifter som datamaskincentralen skall
erlägga till fonden och centralens egna driftskostnader. Taxan fastställs av
statskontoret efter samråd med riksrevisionsverket. Inkomst- och utgiftsstat
för datamaskincentralerna fastställs årligen av Kungl. Maj :t. Om underskott
uppkommer för ett enskilt budgetår till följd av otillräcklig beläggning vid
en viss datamaskincentral, täcks underskottet genom det på driftbudgeten
under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till universitetens datamaskincentraler.

På var och en av universitetsorterna finns en databehandlingsdelegation
som är styrelse för datamaskincentralen. Såsom anförts i prop. 1968: 1 (bil.
10 s. 333) avses dock en gemensam styrelse skola inrättas den 1 juli 1968.
Statskontoret är chefsmyndighet för centralerna och delegationerna.

För att förse datamaskincentralerna med resurser har riksdagen för budgetåren
1965/66—1967/68 anvisat sammanlagt 40 milj. kr. I prop. 1968:1
(bil. 9 s. 154) har föreslagits ytterligare 10,7 milj. kr. för ändamålet.

Nuvarande datamaskinutrustning

Datamaskinutrustningen inom statsförvaltningen har ökat kraftigt under
de senaste åren. När den nuvarande organisationen för den automatiska databehandlingen
inom statsförvaltningen fastställdes år 1963, fanns installerade
eller beställda sammanlagt 35 datamaskinanläggningar vid 21 statliga
myndigheter och institutioner. Av maskinerna var 18 placerade vid centrala
förvaltningsmyndigheter, åtta vid affärsverk och nio vid universitet och

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1968

högskolor. F. n. uppgår antalet installerade och beställda datamaskinanläggningar
inom statsverksamheten till sammanlagt 87 vid 28 myndigheter
och institutioner. Av dessa maskiner är 46 placerade vid statliga myndigheter,
24 vid affärsverk och 17 vid universitet eller högskolor. Av de sistnämnda
maskinerna är fyra s. k. terminaler. Härtill kommer elva maskiner
vid statliga bolag.

Samtidigt som antalet anläggningar ökat har anläggningarnas kapacitet
blivit väsentligt större. Den totala volymen för datamaskinutrustningen och
ökningen under de senaste åren framgår av följande sammanställning, som
anger inköpsvärden för köpt och förhyrd datamaskinutrustning.

April 1966 Sept. 1967 Ökning

Milj. kr. Milj. kr. %

Statsförvaltningen (exkl. affärsverken och

universiteten)........................ 71,6 129,3 80

Universiteten........................ 14;8 21 2 43

Affärsverken .................. 26^2 67^8 159

Summa 112,6 218,3 94

Inköpsvärdet för beställd datautrustning för statsverket utgjorde i september
1967 59 milj. kr. Härav avsåg 24 milj. kr. affärsverken.

Summan av installerad och beställd utrustning har från april 1966 till
september 1967 ökat från 222 milj. kr. till 277 milj. kr. för statsverket
inkl. affärsverken och från 163 milj. kr. till 185 milj. kr. exkl. affärsverken.

Som exempel på större datamaskinanläggningar inom den statliga verksamheten
kan nämnas, att vid statistiska centralbyråns datamaskincentral,
som förutom att tillgodose centralbyråns eget behov av datamaskinkapacitet
även fungerar som allmän serviceanläggning för statsförvaltningen, f. n.
finns installerade en stor samt flera medelstora och mindre datamaskiner.
För folkbokförings- och uppbördsväsendet finns datamaskinanläggningar
vid 19 länsstyrelser. Förhållandevis stora anläggningar finns vidare vid
rikspolisstyrelsen, karolinska sjukhuset, statens vägverk och Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut. Inom olika försvarsmyndigheter
finns ett antal medelstora och mindre anläggningar liksom även inom postverket,
statens järnvägar, televerket och statens vattenfallsverk. Den planerade
och delvis anskaffade maskinparken vid universitetens datamaskincentraler
omfattar i Stockholm bl. a. en mycket stor maskin och i Uppsala,
Lund, Göteborg och Umeå förhållandevis stora maskiner, i flera fall med anslutna
terminalanläggningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1968

Statskontorets förslag
Framtida behov av ADB-kapacitet

Statskontoret beräknar att den ADB-utrustning inom statsförvaltningen,
för vilken ersättningsanskaffning behöver planeras, representerar ett anskaffningsvärde
av ca 200 milj. kr. Med en beräknad ekonomisk livslängd
hos maskinerna av sex år innebär detta, att ersättningsanskaffningar på i
genomsnitt 33 milj. kr. behöver göras varje år. Med hänsyn till den tekniska
utvecklingen medför en ersättningsanskaffning till oförändrat belopp
i kronor räknat en kapacitetsmässig ökning. Samtidigt måste man
emellertid räkna med att behovet av ADB-kapacitet inom statsförvaltningen
ökar i snabbare takt än som motsvarar kostnadsminskningarna genom den
tekniska utvecklingen.

På grundval av erfarenheter bl. a. från utlandet räknar statskontoret
med att datamaskinanskaffningarna kommer att öka med 30 % årligen under
åren närmast efter 1968. En sådan ökning innebär att ny- och ersättningsanskaffningar
årligen behövs till ett värde av ca 90 milj. kr. inom
statsförvaltningen.

Den tekniska utvecklingen

Den tekniska utvecklingen inom ADB har nått den s. k. tredje generationen.
Den första generationens datamaskiner innehöll elektroniska vacuumrör.
Transistorer introducerades med den andra generationen i slutet
av 1950-talet. Kännetecknande för den tredje generationen är den integrerade
kretstekniken, som innebär stor ökning av hastighet och kapacitet
hos datamaskinerna. Härigenom har det blivit möjligt att över telekommunikationssystem
knyta terminaler till centralt uppställda datamaskiner,
varigenom många maskintidsförbrukares behov kan tillgodoses. Denna utveckling
innebär också, att det nu kan vara ekonomiskt lönsamt att ha direkt
åtkomst till alla relevanta data för kontroll av en stor organisation.
Man kan snabbt få information ur en s. k. databank. Flera datamaskintillverkare
har introducerat »familjer» av datamaskiner på marknaden. Härigenom
är det möjligt för en maskintidsförbrukare att gå över till större
system i samma serie allt eftersom behoven växer.

Vid sidan om utvecklingen mot allt större datamaskiner finns en utvecklingslinje
mot små billiga maskiner. Under de senaste åren har de s. k.
mellanmaskinerna kommit i marknaden. Beteckningen mellanmaskiner anger,
att dessa maskiner i storlek står mellan hålkorts- och datamaskinerna.
Dessa maskiner kan fylla behov, där det föreligger begränsade krav på beräkningskapacitet
och där det inte är lämpligt att inordna databehandlingen
i ett större integrerat system. Dessa maskiner kan dock, liksom datamaskiner
av andra storleksklasser, kommunicera med andra dataanläggningar
och således fungera både självständigt och som terminaler.

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1968 7

Parallellt med utvecklingen på utrustningssidan kan man också notera
en markant utveckling av programmeringssystemen. Det finns en trend
mot standardiserade programmeringsspråk.

Behov av ökad centralisering

Flera skäl talar enligt statskontoret för att dataverksamheten kommer
att bli mera centraliserad. Stora datamaskiner drar vanligen lägre kostnader
än en mindre anläggning för samma arbete. Få myndigheter har dock
sådana behov, att de ensamma kan belägga en stor modern datamaskin.
Detta medför att flera myndigheters datamaskinbehov måste samordnas.
Systemutformningen kommer att bli beroende mera av användarnas funktionella
krav än av de traditionella gränserna mellan olika förvaltningsenheter.
Fördelar kan uppnås genom integration mellan olika myndigheters
databehandling. Om samma grunddata används inom flera förvaltningsenheter,
kan det vara motiverat att lagra dessa grunddata centralt. Speciellt
anpassad information kan sedan levereras till varje användare, eventuellt via
en terminal.

En centralisering av databehandlingen medför bättre möjligheter att
överblicka verksamheten. Den underlättar också utvecklingen av gemensam
standard för programmering och systemarbete. Myndigheter med likartade
problem får därmed ökade möjligheter att utbyta erfarenheter. Behovet
att utvärdera datamaskinanläggningar och samordna utnyttjandet
av dem utifrån hela statsverkets synvinkel kommer att öka.

I detta sammanhang erinrar statskontoret om att man i Amerikas förenta
stater centraliserat de dataadministrativa uppgifterna för den federala förvaltningen
till en central myndighet. Denna har till uppgift att samordna
och standardisera inköp, användning och disposition av all ADB-utrustning
för de federala myndigheterna. De medel som anvisas för anskaffning av
ny utrustning går till en revolverande fond, från vilken även det centrala
dataorganets verksamhet finansieras.

Uppgifter för ett centralt ADB-organ

Dataadministrationen är redan nu centraliserad i viss utsträckning. Anskaffningar
av datamaskiner till statsförvaltningen sker genom medverkan
av statskontoret. I sin utredning har statskontoret närmare angett förutsättningarna
för en rationell användning av ADB inom statsverksamheten
och det centrala ADB-organets upgifter.

En analys angående lönsamheten av ADB kan göras stegvis. Först måste
fastställas om det är lönsamt att använda ADB för de aktuella arbetsuppgifterna
eller om de hellre bör utföras på annat sätt. Principbeslut att använda
ADB för en viss uppgift fattas som regel av den myndighet där arbetet
skall utföras. Ett centralt dataorgan kan härvid ge information om
kostnader för ADB. Det kan också tillhandahålla konsulter, som kan med2
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 48

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1968

verka vid systemutformning och beräkning av den datamaskinkapacitet som
behövs.

Om en myndighet beslutar att vissa uppgifter skall utföras med ADB,
måste avgöras hur kapacitetsbehovet lämpligen bör tillgodoses. Först måste
man undersöka vilka möjligheter som finns att använda befintliga anläggningar
för den aktuella typen av uppgifter. Dessa alternativ får jämföras
med investerings- och driftskostnader vid nyanskaffning av utrustning.
När en myndighet först börjar använda ADB inom sitt verksamhetsområde,
är beräkningsvolymen vanligen liten, och legokörning kan vara det
lönsammaste alternativet. När beräkningsvolymen växer, kan en egen anläggning
övervägas. I framtiden kommer större dataanläggningar att via
terminaler fjärrbrukas av olika användare. För att man skall kunna utnyttja
den snabbt expanderande ADB-tekniken, krävs bl. a. av detta skäl en
viss central koordinering. Ett centralt dataorgan kan här ge information om
tillgänglig ADB-kapacitet inom statsverket och anvisa hur kapacitetsbehovet
lämpligen bör tillgodoses.

För att uppnå den mest ekonomiska lösningen vid överväganden om nyanskaffning
av ADB-utrustning, måste olika alternativ utvärderas. Detta
medför att flera myndigheters behov måste samordnas. Lönsamhetsberäkningar
måste göras för mindre och större anläggningar. I valet mellan olika
investeringsalternativ är beräkningar av maskinernas ekonomiska livslängd
mycket väsentliga. Leverantörer av ADB-utrustning måste tillställas
noggranna specifikationer av de uppgifter som skall utföras vid anläggningen
och de krav och villkor som måste uppfyllas. Leverantörernas förslag
skall utvärderas. I princip skall det alternativ väljas, som uppfyller
ställda krav och medför lägsta kostnad. Vissa differenser mellan förslagen
kan emellertid vara svåra eller omöjliga att kvantifiera, varför jämförelsen
kan bli komplicerad.

Sammanfattningsvis uppställer statskontoret följande mål för det centrala
ADB-organets verksamhet:

1. Det skall medverka till att ADB-resurser styrs till områden, där de
största vinsterna kan erhållas, och verka för att endast »lönsamma» ADBtillämpningar
kommer till stånd.

2. Det skall söka uppnå största effektivitet för statliga datamaskinanläggningar
genom att samordna tillgodoseendet av olika myndigheters behov
av ADB-kapacitet och främja utvecklingen av en effektiv driftsorganisation.

3. Det skall verka för att den totala ADB-kapaciteten inom statsverket
byggs ut i takt med behoven och söka uppnå hög utnyttjandegrad vid befintliga
statliga ADB-anläggningar.

4. Det skall vid investeringar i ADB-utrustning söka uppnå en optimal
anpassning mellan behovs- och utrustningskaraktäristika och söka ernå
lägsta anskaffningskostnader vid givna krav på utrustning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1968

5. Det skall välja det anskaffningssätt, köp eller hyra, som medför
lägsta kostnader.

6. Det skall söka ange när en statlig datamaskinanläggning används utöver
den ekonomiska livslängden och göra den myndighet som driver anläggningen
uppmärksam härpå.

Inrättande av en datamaskinfond

För alt underlätta de samordningsuppgifter på dataområdet som ålagts
statskontoret föreslår verket, att anskaffning av statlig ADB-utrustning redovisas
över eu kapitalfond. I denna fond skulle den nuvarande datamaskinfonden
för högre undervisning och forskning inordnas. Fonden ges anslag
för anskaffning av ADB-utrustning, som sedan mot ersättning ställs
till förfogande för den myndighet som driver anläggningen.

Statskontoret pekar på flera fördelar med det föreslagna systemet. Sålunda
kan anskaffningsplanerna för ADB-utrustning fixeras vid en senare
tidpunkt än eljest. Vid begäran om anslag kan man lättare redovisa totalsystem
som innefattar databehandlingen inom flera myndigheter. Om flera
myndigheter använder gemensam utrustning förenklas kostnadsregleringen
dem emellan. Förflyttningar av utrustning från en myndighet till en
annan underlättas. Man uppnår en jämnare arbetsbelastning för de dataadministrativa
uppgifterna hos statskontoret.

Någon företagsform med självständig ställning gentemot statsmakterna,
t. ex. aktiebolag, anser statskontoret inte vara motiverad. Verket diskuterar
också om fonden bör delas upp på flera delfonder men stannar för att förorda
en fond.

Anslutna myndigheter

Statskontoret föreslår att datamaskinfonden skall omfatta dataanläggningar
inom hela statsförvaltningen utom de affärsdrivande verken.

Statskontoret förutsätter att fondförvaltaren skall kunna delegera anskaffningen
till användarmyndigheten, om detta anses lämpligt. En sådan
delegering kan t. ex. vara motiverad, om anskaffningskostnaderna understiger
en viss gräns. Sekretesshänsyn, försvarsskäl e. d. kan också vara motiv
för delegering. Största delen av den militära sektorns ADB-utrustning av
den art som skall ingå i fonden beräknas dock komma att falla inom fondförvaltarens
område, eftersom det centrala dataorganets verksamhet främst
avser själva anskaffningen, medan utrustningen helt disponeras av den myndighet
som driver anläggningen.

Statskontoret berör särskilt affärsverkens ställning när det gäller upphandling
av datautrustning. De motiv som anförts för en centraliserad anskaffning
har enligt statskontoret mindre tyngd när det gäller affärsverken
än i fråga om förvaltningen i övrigt. För affärsverkens del förutsätter statskontoret,
att beslut om anskaffning av ADB-utrustning liksom nu skall fat -

Kungl. Maj:ts proposition nr b8 år 1968

tas av vederbörande verk efter samråd med statskontoret och att, vid eventuell
oenighet, frågan skall underställas Kungl. Maj :t för avgörande. I övriga
hänseenden anser statskontoret att de affärsdrivande verken skall omfattas
av fondförvaltarens verksamhet, exempelvis vad det gäller utnyttjande
av överskottstid och fastställande av maskintidstaxor för sådant utnyttj
ande.

Fondens omfattning

Statskontoret föreslår att datamaskinfonden skall omfatta sådan ADButrustning
som är massproducerad och kommersiellt tillgänglig. Dylik utrustning
bör ingå även om den endast utgör en del av ett system som innehåller
specialutrustning.

Över fonden bör enligt statskontoret bestridas direkta inköpskostnader för
ADB-utrustning, dvs. fakturakostnad, frakt, transportförsäkring, tull och
varuskatt. Även maskinhyra bör belasta fonden i de fall förhyrning ställer
sig fördelaktigare än inköp. Detta motiveras främst av att avgörandet i
denna fråga vanligen fattas mycket sent under anskaffningsproceduren. Ett
annat motiv är de möjligheter som fås att kontrollera att man går över från
hyra till köp om detta skulle bli lönsamt. Administrationskostnaderna för
fondförvaltarens egen verksamhet bör även bestridas på fonden.

För att man skall kunna lösa de finansieringsproblem som uppstår vid
nyetablering eller utbyggnad av en självbärande datacentral bör även Andra
kostnader än investeringar i ADB-utrustning kunna bekostas av datamaskinfonden.
Innan arbetsuppgifter löpande kan bearbetas på en större dataanläggning,
måste omfattande förberedelser vidtas. Systemprogrammerare
kan behöva arbeta en tid före installationen av en anläggning, för att driften
skall kunna komma igång omedelbart efter installationen. Även denna
typ av investeringsutgifter bör få betalas från fonden.

Befintliga statliga datamaskinanläggningar, som faller under fondens tilllämpningsområde,
föreslås skola invärderas på fonden efter förslag av fondförvaltaren.

Fondens administration

De centrala uppgifterna inom det administrativa databeliandlingsområdet
åvilar f. n. statskontoret. Detta har främst motiverats av sambandet mellan
ADB och den allmänna rationaliseringsverksamheten. Mot denna bakgrund
anser statskontoret att verket bör förvalta datamaskinfonden.

Såsom fondförvaltare får statskontoret en servicefunktion gentemot statsförvaltningen
i övrigt. Inom statskontoret bygger man f. n. i samordningssyfte
upp ett system för information om statlig ADB-verksamhet. Information
om befintliga och planerade statliga ADB-anläggningar och ADB-tilllämpningar
kommer att ställas samman och delges myndigheterna. Vid behov
av ADB-kapacitet kan myndigheterna själva genom detta informations -

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1968

system avgöra vilka myndigheter som har liknande ADB-tillämpningar och
om det finns tillgänglig kapacitet på någon statlig ADB-anläggning.

Om myndigheterna inte anser att deras behov av ADB-kapacitet kan tillgodoses
vid någon befintlig eller planerad statlig anläggning, skall de vända
sig till statskontoret och redovisa sina behov. Statskontoret undersöker om
det finns ledig kapacitet på någon befintlig statlig anläggning. Finns det
inte kapacitet får statskontoret undersöka om behovet kan täckas vid någon
icke-statlig anläggning eller genom kompletteringsanskaffning till någon
statlig anläggning. Att statliga myndigheter i första hand bör hänvisas till
statliga ADB-anläggningar och inte utan statskontorets medgivande använda
icke-statliga anläggningar motiveras av att marginalkostnaden för utnyttjande
av tillgänglig kapacitet på statliga anläggningar med stor sannolikhet
är lägre än kostnaderna för köp av maskintid vid icke-statliga anläggningar.

Om statskontoret anser alt det är motiverat att anskaffa ADB-ntrustning,
förvärvar statskontoret utrustningen på fonden genom köp eller förhyrning.
Utrustningen ställs mot avgift till den myndighets disposition som skall driva
anläggningen. Statskontoret får inga direkta befogenheter i fråga om
driften av anläggningen, med undantag för taxesättning när anläggningen
används för servicebearbetningar för utomstående. Om anskaffning av utrustning
har delegerats av statskontoret, bestrids anskaffningskostnaderna
på den ifrågavarande myndighetens egna anslag. Utrustningen kommer då
inte att redovisas på datamaskinfonden. Det kan dock uppkomma fall, när
praktiskt taget hela arbetet i samband med anskaffning utförs av den myndighet
som skall bruka utrustningen men anskaffningskostnaderna bestrids
över fonden.

För att fondförvaltaren skall kunna agera smidigt föreslår statskontoret,
att fondförvaltaren får samma ställning som de myndigheter som är angivna
i 7 § 1952 års uppliandlingskungörelse, när det gäller att infordra anbud.

A vgifter och taxor

Statskontorets förslag innebär alt datamaskinfonden mot avgift ställer maskinerna
till förfogande för driftsmyndigheterna. Dessa kan i sin tur upplåta
datamaskintid mot särskild taxa.

Beträffande avgifterna till datamaskinfonden konstateras, alt dessa bör
fastställas så att man återvinner kapitalet till fonden. I princip bör det kapital
återvinnas som motsvarar kostnaden för likvärdig maskinkapacitet vid
den tidpunkt då en anläggning bör bytas ut.

Avgifterna till fonden bör inkludera såväl kostnaderna för anskaffning
(inköps- resp. hyreskostnader) som fondförvaltarens administrationskostnader.
I dessa ingår främst löner, socialförsäkringsavgifter och pensionskostnader.

Avgifterna kan utgå efter olika grunder. De kan ha direkt anknytning till
maskinutnyttjandet eller utgå med visst belopp per månad eller år. Kombi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1968

nationer mellan dessa grunder för avgiftsberäkning är också tänkbara.
Exempelvis kan avgift utgå med visst belopp per år och ytterligare belopp i
proportion till utnyttjande utöver ett skift.

Avgifter till fonden föreslås skola utgå för invärderade anläggningar, som
arbetar på servicebyråbasis, och för samtliga nyanskaffade anläggningar.

När det gäller principerna för taxesättning framhåller statskontoret att
varje uppgift som utförs med hjälp av ADB bör belastas med statsverkets
medelkostnader (drift- och kapitalkostnader), trots att marginalkostnaderna
för bearbetning vanligen är låga efter det att en dataanläggning anskaffats.
Detta motiveras bl. a. därav, att man bör se statsverkets anläggningar som
en gemensam tillgång och inte skilja mellan olika användare. Vidare bör
man undvika att påbörja sådana bearbetningar som inte kan bära medelkostnader,
eftersom dessa bearbetningar annars måste avvisas när en anlägg #

ning blir överbelagd.

Huvudprincip för taxesättningen föreslås vara kostnadsgrundade taxor
och självbärande datamaskinanläggningar. Att en anläggning är självbärande
innebär att inkomsterna under anläggningens livstid skall täcka utgifterna
under samma tid.

Om verkligheten avviker väsentligt från planerna, t. ex. på grund av teknisk
utveckling, kan taxor som är avsedda att ge täckning för både driftoch
kapitalkostnader leda till snedheter i beläggningen mellan olika anläggningar.
Eftersom marginalkostnaden för den befintliga anläggningen är avgörande
för lönsamheten av ersättningsanskaffning, kan det vara motiverat
att fortsätta driften av en anläggning, även om man inte får täckning för
samtliga kostnader.

Taxorna kan användas som ett medel att styra beläggningen till olika anläggningar,
så att man får lägsta totalkostnader. Självbärande drift kan då
inte uppnås för de enskilda anläggningarna. I stället kan en grupp anläggningar
tillsammans kalkyleras att bli självbärande.

Såväl avgifterna till datamaskinfonden som taxorna för maskinutnyttjarna
föreslås skola fastställas av statskontoret efter samråd med riksrevisionsverket.
Denna ordning för fastställande av taxor föreslås skola gälla för alla
statliga myndigheter, inkl. de affärsdrivande verken, även om anskaffningen
har delegerats till den myndighet som skall driva anläggningen.

Såsom överskott på datamaskinfonden föreslås skola bokföras ett belopp
som motsvarar räntan på utestående fondkapital. Denna beräknas enligt
statens normalränta. Avsättningen till värdeminskningskonto bör beräknas
så att inkomsterna täcker utgifterna. Eventuellt överskjutande inkomster
skall tas upp som överskott.

Kungl. Maj:ts proposition nr k8 år 1968

Remissyttrandena

Remissinstanserna har i allmänhet biträtt förslaget om inrättande av
en datamaskinfond. Endast ett par instanser ställer sig avvisande
till den centrala samordning som förslaget innebär.

Bland de remissinstanser som i princip tillstyrker förslaget är statistiska
centralbyrån, som anser fonden vara ett instrument att genom en förenklad
administration tillhandahålla medel vid datamaskinanskaffningar. Centralbyrån
understryker vikten av att största möjliga effektivitet uppnås för statliga
datamaskinanläggningar. Detta kräver bl. a. en samordning av olika
myndigheters behov av ADB-kapacitet. Det är också enligt centralbyrån väsentligt
att statsverkets förhandlingsposition gentemot maskinleverantörerna
och konkurrensen mellan maskinleverantörerna förstärks. Centralbyrån
ställer dock upp bestämda förutsättningar för sitt tillstyrkande, bl. a. att
affärsverken omfattas av fonden och att kompletterande utredningar görs
om prissättning m. m. samt om myndigheternas ställning till fondförvaltningen.
Verket understryker också att endast en del av de förslag som framförs
i statskontorets utredning har direkt samband med inrättandet av en
fond.

Statens personalpensionsverk betonar nödvändigheten av samordning i
fastare former av den statliga ADB-verksamheten. Riksförsäkringsverket
anser utredningsförslaget vara en följdriktig utveckling från tidigare beslut,
som ledde till inrättandet av den dataadministrativa enheten inom statskontoret.
Byggnadsstyrelsen finner statskontorets argumentation övertygande
och är t. o. m. beredd att gå längre, när det gäller samordning av dataverksamheten.

Arméförvaltningen anser att inrättandet av ett centralt organ för samordning
av anskaffning och utnyttjande av ADB-utrustning är av väsentlig betydelse.
Förvaltningen förordar emellertid, att en mera djupgående analys
görs för att utröna vilken form för verksamheten som är lämpligast, en kapitalfond
eller en företagsform med självständigare ställning, t. ex. aktiebolag.

Universitetskanslersämbetet har funnit att det system, som f. n. tillämpas
beträffande ADB-utrustning för högre utbildning och forskning och som
till stora delar sammanfaller med den nu föreslagna organisationen, är ändamålsenligt.
Ämbetet tillstyrker därför en generell tillämpning av detta
system inom statsförvaltningen. Rektorsämbetet vid Uppsala universitet,
som praktiskt har prövat det nuvarande systemet för universitetens datamaskincentraler,
har funnit att det fungerar väl i alla avseenden.

Förslaget avstyrks av rektorsämbetet vid Stockholms universitet, som är
kritiskt mot den centrala samordning som föreslås. Ämbetet uttalar farhågor
för att konkurrensbegränsning skulle kunna bli följden av att all statlig
ADB-utrustning anskaffas på en datamaskinfond. Enligt ämbetet vore det

Knngl. Maj:ts proposition nr 48 år 1968

konkurrensbefrämjande, om olika statliga ADB-konsumenter bereddes tillfälle
att skaffa sig förstahandserfarenhet av olika leverantörers dataanläggningar.
Även väg- och vattenbyggnadsstgrelsen avstyrker förslaget och
föreslår i stället, att dataintressenter med smärre kapacitetsbehov sammanförs
i grupper till gemensamma anläggningar som administreras av en datacentral
under statskontorets ledning. Beträffande statliga myndigheter med
större databehandlingsvolyin bör statskontorets verksamhet enligt styrelsen
koncentreras till rådgivning. Styrelsen anför dock att frågan om en fond kan
få aktualitet, då utvecklingen på datamaskins- och datakommunikationssidan
avancerat så långt, att de största systemen kan konkurrera ut de medelstora
datamaskinerna.

I fråga om anslutningen av myndigheter till fondens verksamhet
råder delade meningar. För en anslutning av samtliga ADB-anläggningar,
alltså även affärsverkens, uttalar sig statistiska centralbyrån, statens
personalpensionsverk, byggnadsstyrelsen och rektorsämbetet vid tekniska
högskolan i Stockholm. Byggnadsstyrelsen anser sålunda, att ett inordnande
av affärsverken på samma basis som övriga myndigheter skulle innebära
uppenbara fördelar. Mot bakgrund av den stora andel av den statliga datamaskinparken
som affärsverkens datamaskiner utgör föreslår styrelsen att
frågan utreds närmare.

Affärsverken själva är däremot i stort sett emot en anslutning enligt förslaget,
dvs. obligatoriskt samrådsförfarande. Poststyrelsen anser det sålunda
vara absolut nödvändigt att postverket har full frihet att välja den utrustning,
som den ansvariga ledningen bedömer som mest ändamålsenlig, för att
styrelsens rationaliseringsprogram skall kunna förverkligas. På flera områden
är ADB inte ett perifert administrativt hjälpmedel utan är och kommer
i allt större utsträckning att bli det väsentliga arbetsredskapet. Styrelsen avstyrker
därför bestämt utredningens förslag om obligatorisk skyldighet för
postverket att underställa frågor om anskaffning av ADB-utrustning statskontorets
prövning. Statens järnvägar och statens vattenfallsverk är emot
ett obligatoriskt samråd med fondförvaltaren i anskaffningsfrågor men är
däremot beredda till samråd på frivillig basis. Försvarets fabriksverk och
domänstyrelsen har ingen erinran mot statskontorets förslag.

Om fonden förverkligas, anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att verket
bör likställas med de affärsdrivande verken.

Beträffande ton dens omfattning har förslaget allmänt godtagits.
Den enda invändningen görs av riksförsäkringsverket, som anser att fondförvaltarens
administrationskostnader inte skall bestridas på fonden.

När det gäller fondens administration har remissinstanserna
genomgående godtagit att statskontoret skall vara fondförvaltare. Statistiska
centralbyrån anser sålunda att detta ligger helt i linje med statskontorets
roll som samordnande organ för ADB inom statsförvaltningen.

Frågan om driftsformerna berörs i några yttranden. Statistiska central -

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1968

fryrå/2 föreslår, att varje anläggning ur anslagsteknisk synpunkt skall drivas
på affärsmässig basis på samma sätt som datamaskincentralen vid centralbyrån.
Försvarets forskningsanstalt förordar också den affärsmässiga driftsformen
och föreslår att bearbetningar vid samtliga anläggningar debiteras.
Detta skulle gälla även anläggningar som används uteslutande för en myndighets
räkning.

Försvarets databehandlingsfrågor tas upp av försvarets civilförvaltning,
som framhåller att det centrala ADB-organet i sin samordning måste ta hänsyn
till försvarets behov av ADB i krig och de sekretessproblem som föreligger
för försvarets bearbetningar. Överskottskapaciteten vid försvarets anläggningar
kan därför inte fritt utnyttjas av utomstående myndigheter.
Arméförvaltningen anför, att krigsmakten främst på grund av sekretesskäl
bör betraktas som en isolerad enhet i förhållande till den Övriga statsförvaltningen.

F ty gf or vattningen anser, att garantier bör skapas så att försvaret får den
ADB-kapacitet som man själv anser sig behöva för sin materielanskaffning.
Detta kan arrangeras genom att anskaffningsrätt i fråga om ADB-kapacitet
delegeras av fondförvaltaren till resp. myndighet inom försvaret.

Universitetskansler sämbetet, rektorsämbetet vid Uppsala universitet och
riksförsäkringsverket anser, att berörda myndigheter bör ha någon form av
medbestämmande i fondförvaltningen.

Rektorsämbetet vid Chalmers tekniska högskola och organisationskommittén
för teknisk hogskola i Lund framför betänkligheter mot att fondförvaltaren
skulle undantas från upphandlingskungörelsens huvudbestämmelser, när
det gäller infordrande av offerter på datamaskinanläggningar.

De föreslagna principerna för avgifter och taxor föranleder några
uttalanden. Statistiska centralbyrån och centrala folkbokförings- och
uppbördsnämnden anser, att avgifts- och taxefrågorna bör utredas ytterligare.
Enligt centralbyrån bör avgifterna till datamaskinfonden utgå med
bestämt belopp per månad och baseras på uppskattad användningstid. Driftsledningen
skulle härigenom få större möjligheter att påverka driftresultatet,
och marginalintäkts- och marginalkostnadstänkande skulle främjas. Centralbyrån
anser också att en högre grad av flexibel styrning med taxan är möjlig,
än som framgår av utredningsförslaget.

Centralbyrån anser vidare, liksom även arméförvaltningen, att driftsmyndigheterna
bör ha medbestämmanderätt beträffande taxesättningen.

Departementschefen

Utvecklingen av ADB inom statsverksamheten

Den automatiska databehandlingen (ADB) har inneburit genomgripande
förändringar inom en rad områden. Genom datamaskinerna har arbetsuppgifter
som förut utförts manuellt kunnat mekaniseras, och uppgifter som

Kungl. Maj:ts proposition nr ''18 år 1968

tidigare inte varit möjliga att utföra liar kunnat komma till stånd. Inte
minst inom det administrativa området har ADB-tekniken medfört stora
möjligheter till rationalisering av driften.

Redan tidigt har den moderna datatekniken tagits i anspråk för den statliga
verksamheten i vårt land. Stor uppmärksamhet har också ägnats åt de
administrativa formerna för ADB-verksamheten inom det statliga området.
Sålunda bildades år 1948 matematikmaskinnämnden, som hade till uppgift
att i samråd med expertis på området planlägga och leda arbetet med att
anskaffa matematikmaskinutrustning för svenska behov. En statlig kommitté,
kommittén för maskinell databehandling, tillsattes redan i mitten av
1950-talet för att utreda förutsättningarna att använda ADB inom statsförvaltningen.
Även andra utredningar har på olika områden behandlat ADBtillämpningar
inom statsförvaltningen. Jag vill här nämna det utredningsarbete
som gjordes av uppbördsorganisationskommittén (SOU 1962: 18)
och som ledde fram till att ADB infördes inom folkbokförings-, skatte- och
uppbördsväsendet.

Den nuvarande organisationen för ADB inom statsförvaltningen fastställdes
efter beslut av 1963 års riksdag. Genom denna organisation fördes de
centrala uppgifterna på ADB-området samman med de allmänna rationaliseringsuppgifter
som åligger statskontoret. Detta verk blev centralt organ
för ADB och övertog därmed även matematikmaskinnämndens dittillsvarande
uppgifter.

De organisatoriska formerna för att ge den högre utbildningen och forskningen
databehandlingsresurser beslöts år 1965. Härvid inrättades särskilda
datamaskincentraler på de fem universitetsorterna. En central datamaskinfond
tillskapades för att finansiera anskaffningen av datautrustning till
datamaskincentralerna. Jag har förut lämnat en närmare redogörelse för
denna organisation.

Den ökade användningen av ADB inom statsverksamheten har medfört
att antalet ADB-anläggningar ökat kraftigt. När den nuvarande organisationen
för den automatiska databehandlingen fastställdes år 1963 fanns
sålunda drygt ett 30-tal anläggningar. F. n. finns ungefär 90 installerade
och beställda anläggningar. Värdet av den använda ADB-utrustningen har
under ett par år mer än fördubblats. Även om de senaste årens utveckling
inneburit en särskilt snabb ökning av datakapaciteten, talar allt för att
den statliga ADB-utrustningen även i framtiden kommer att väsentligt öka.

Den tekniska utvecklingen på ADB-området har gått mycket snabbt. Det
har blivit möjligt att bygga upp stora integrerade datakommunikationsnät
och att lagra stora mängder av information i s. k. massminnen, fiån vilka
man direkt kan ta fram lagrade data. Utvecklingen har emellertid också
inneburit att kostnaderna för databehandling sjunkit. Härigenom har det
blivit lönande att utnyttja ADB inom nya områden.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 48 år 1968 17

Utvecklingen inom datakommunikations- och massminnestekniken har
varit en av förutsättningarna för utformningen av de centrala registersystem
som håller på att byggas upp eller planeras inom statsförvaltningen. Centralt
registrerade data kan snabbt tillställas lokala organ med hjälp av datakommunikation.
Denna teknik kommer att användas inom arbetsmarknadsverket
och polisväsendet och för de centrala bil- och fastighetsregistren. Den
övervägs också för administrationen av den allmäna försäkringen.

Ett markant drag vid användningen av ADB inom statsförvaltningen i dag
är den allt större integrationen mellan olika myndigheters verksamhet. Också
här har utvecklingen inom datakommunikations- och massminnesteknik
varit av avgörande betydelse. Flera projekt, som är under utveckling, erbjuder
exempel på dessa integrationstendenser. Det informationssystem som
planeras inom rättsväsendet berör polis-, åklagar-, domstols- och kriminalvår
dsmyndigheter. Samband finns också med andra myndigheter, t. ex. tullverket,
statistiska centralbyrån och kontrollstyrelsen. Ett annat område
med stora integrationsmöjligheter är administrationen av den allmänna försäkringen,
som har nära samband med befolkningsregistreringen. Statistiska
centralbyrån bygger upp ett arkivstatistiskt system, som har samband
med länsdataregister, fastighetsregister och rättsväsendets informationssystem.
Ytterligare ett exempel utgör arbetsmarknadsverkets informationssystem,
som bl. a. innehåller register som skall användas för olika ändamål
inom försvaret. Möjligheterna att på detta sätt åstadkomma en integration
över de traditionella myndighetsgränserna medför en stor vinst vid en övergång
till ADB.

Behovet av eu datamaskinfond

Den utveckling inom ADB-området som jag nyss har angett utgör bakgrunden
till det förslag som statskontoret har lämnat i samråd med riksrevisionsverket
om att inrätta en central datamaskinfond. Redan när den
nuvarande fonden för anskaffning av datamaskiner för högre undervisning
och forskning inrättades, diskuterades möjligheterna att utvidga denna
fond till hela statsförvaltningen. I den utredning som låg till grund för
prop. 1965:42 angående anslag för budgetåret 1965/66 till statskontoret
m. m. och statens datamaskinfond angav statskontoret sålunda att verket
avsåg att närmare utreda frågan om en central datamaskinfond.

Förslaget innebär att anskaffning av statlig datamaskinutrustning skall
ske ö\er en central kapitalfond. I denna fond inordnas den nuvarande fonden
för datamaskiner för högre undervisning och forskning. Anslag till anskaffning
av ADB-utrustning anvisas över fonden. Utrustningen ställs sedan
mot avgift till förfogande för de myndigheter som svarar för driften
av anläggningarna.

Nästan alla remissinstanser är positiva till förslaget, och många har un -

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1968

derstrukit vikten av en samordning av den statliga anskaffningen av datamaskinanläggningar.
Ett par remissinstanser har dock ställt sig avvisande
och uttalat farhågor beträffande den föreslagna centraliseringen.

Erfarenheterna sedan den nuvarande organisationen för ADB inom statsförvaltningen
fastställdes år 1963 har övertygande visat betydelsen av en väl
genomförd planering och en stark samordning när det gäller anskaffning
och utnyttjande av ADB-utrustning. Den utveckling som kan förutses för
de kommande åren gör det än mera angeläget att tillse att datamaskinresurserna
utnyttjas effektivt. Jag kan därför i allt väsentligt ansluta mig
till de synpunkter som statskontoret anfört i fråga om behovet av en samordning
av den statliga datamaskinanskaffningen och inrättandet av en central
datamaskinfond.

Jag vill även peka på en annan omständighet som talar för alt anskaffningen
av ADB-utrustning redovisas över en särskild fond, nämligen de
försök som pågår att genomföra programbudgetering inom statsförvaltningen.
En datamaskinfond kommer att underlätta redovisningen av ADBinvesteringar.
Genom att kapitalbehovet för anskaffningen täcks över fonden,
kommer de enskilda ADB-projekten endast att belastas med de löpande
kostnaderna, vilket underlättar den kostnadsmässiga redovisningen av program
där ADB ingår.

Jag föreslår alltså att en central datamaskinfond inrättas. I denna bör inordnas
den nuvarande fonden för anskaffning av datamaskiner för högre
undervisning och forskning. Den nya organisationen bör i sin helhet gälla
fr. o. m. den 1 juli 1969. Redan dessförinnan bör det föreslagna systemet
dock kunna tillämpas vid anskaffning av ADB-utrustning och för redovisningen
av enstaka ADB-anläggningar, om det visar sig lämpligt.

De anläggningar som är redovisade på den nuvarande datamaskinfonden
för högre undervisning och forskning bör föras över till den nya fonden.
Efter förslag av den fondförvaltande myndigheten bör på fonden även invärderas
andra befintliga ADB-anläggningar. Behovet av medel för ytterligare
maskinanskaffningar till fonden får prövas i sedvanlig ordning efter anslagsframställning
av den fondförvaltande myndigheten.

Den samordning som datamaskinfonden avses medföra gäller anskaffningen
av ADB-utrustning och upplåtandet av tillgängliga ADB-anläggningar.
Ansvaret för lönsamheten hos de enskilda ADB-projekten faller däremot
helt på den myndighet som svarar för verksamheten i fråga. Det blir
denna som får bedöma om man skall välja ADB eller en annan form för
de aktuella arbetsuppgifterna. Självfallet kommer dock den fondförvaltande
myndigheten att kunna ge värdefull service till myndigheterna när
det gäller sådana lönsamhetsbedömningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1968

Anslutna myndigheter

I sin utredning föreslår statskontoret att datamaskinutrustning för alla
statliga myndigheter och institutioner, utom de affärsdrivande verken, skall
anskaffas på datamaskinfonden. Förslagets övriga delar gäller samtliga
statliga organ, således även affärsverken. Från flera remissinstansers sida
har anförts, att även affärsverkens datamaskinanskaffningar borde inordnas
under fonden. Affärsverken själva är i allmänhet emot en fullständig
anknytning till det föreslagna systemet.

Jag kan biträda statskontorets förslag när det gäller anslutningen till det
föreslagna systemet. När man skall ta ställning till frågan om affärsverkens
anknytning till fonden anser jag det väsentligt att man ser förslaget
i ett större sammanhang. Syftet med detta är främst att åstadkomma ett effektivt
utnyttjande av statliga datamaskinresurser. Genom att taxebelägga
datamaskintiden skapar man ett pris som skall möjliggöra för de enskilda
myndigheterna att avgöra om ADB-bearbetningarna uppfyller ställda lönsamhetskrav.
Affärsverken har ett räntabilitetskrav för sin rörelse. Motivet
för det föreslagna fondsystemet har därför inte samma giltighet för affärsverken
som för statsförvaltningen i övrigt. Affärsverkens databearbetningar
är dessutom ofta en integrerad del av verkens arbete. Genom sin affärsmässiga
inriktning synes affärsverken ha tillräckligt incitament till att
utbjuda överskottskapacitet till utomstående när detta är möjligt. Av dessa
skäl förordar jag att affärsverkens datamaskinanläggningar inte skall omfattas
av datamaskinfonden.

Vissa affärsverk har i remissyttrandena även kritiserat den av statskontoret
föreslagna skyldigheten för affärsverken att samråda med den fondförvaltande
myndigheten i anskaffningsfrågor. Jag vill med anledning härav
erinra om att motsvarande samrådsfråga diskuterades redan i prop.
1963: 85 (s. 50) angående organisationen av den automatiska databehandlingen
inom statsförvaltningen, där det gällde statskontorets uppgift som
centralt ADB-organ inom statsförvaltningen. Jag framhöll därvid, att ett
samrådsförfarande för affärsverkens del i många fall kom att bli av rent
formell karaktär —-bl. a. på grund av den ingående kännedom affärsverken
hade av ADB-teknik och ADB-drift — men att det likväl borde vara
värdefullt för affärsverken att ta del av statskontorets erfarenheter i dessa
frågor. Denna ståndpunkt anser jag alltjämt i princip äga giltighet. De skäl
som jag angett för att undanta affärsverkens datamaskinanskaffningar
från datamaskinfonden talar dock för att affärsverken även i övrigt bör
få självständigt handha sina datamaskinfrågor.

Även om jag alltså inte anser att affärsverken bör åläggas formell samrådsskyldighet,
förutsätter jag att fortlöpande kontakter kommer att hållas
mellan statskontoret och affärsverken för att man på ömse håll skall kunna
utnyttja varandras erfarenheter på dataområdet. Jag anser det vara särskilt
angeläget att sådan kontakt hålls när det gäller affärsverkens taxor för

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1968

datamaskintid till andra statliga myndigheter, så att inte taxesättningen
leder till ett ojämnt utnyttjande av de statliga datamaskinanläggningarna.

Om förvaltaren av datamaskinfonden skall få den överblick över de statliga
datamaskinanläggningarna som behövs för att fullgöra de centrala
samordningsuppgifterna, krävs emellertid uppgifter också om affärsverkens
tillgängliga anläggningar och framför allt om planerade ny- och ersättningsanskaffningar.
Jag anser därför att affärsverken bör åläggas att till
fondförvaltaren i god tid anmäla planerade datamaskinanskaffningar och
successivt hålla fondförvaltaren informerad om tillgänglig datamaskinkapacitet.

Fondens omfattning

Statskontorets förslag innebär att datamaskinfonden skall omfatta generellt
användbar ADB-utrustning, medan specialtillverkad utrustning som
t. ex. förekommer inom försvaret inte skall ingå. Jag kan ansluta mig till
denna ståndpunkt. I enlighet med förslaget förordar jag alltså att till fonden
hänförs serietillverkad, kommersiellt tillgänglig ADB-utrustning för
den statliga verksamheten.

Speciell användning av ADB-utrustning, t. ex. inom sekretessbelagd verksamhet,
utgör i och för sig inget skäl för att undanta utrustningen från fonden.
Den fondförvaltande myndighetens medverkan gäller nämligen endast
själva anskaffningen och upplåtandet av datautrustningen. För vilka ändamål
utrustningen utnyttjas faller utanför dennes verksamhetsområde. Samma
synpunkter kan anföras beträffande generellt användbar ADB-utrustning
som ingår i ett system tillsammans med specialtillverkad utrustning.
Sådan generell utrustning bör också ingå i fonden.

Vad angår arten av de kostnader som bör täckas från fonden kan jag
ansluta mig till statskontorets förslag. Detta innebär att av fondens medel
bör bestridas inköps- eller hyreskostnader för datamaskinerna, administrationskostnader
för fondförvaltningen samt vissa initialkostnader i samband
med att en datamaskinanläggning skall sättas igång.

Fondens administration

Förslaget att statskontoret skall förvalta datamaskinfonden har allmänt
biträtts av remissinstanserna. Att statskontoret år 1963 gavs uppgiften som
centralt organ för den administrativa databehandlingen inom statsförvaltningen
motiverades främst av sambandet mellan denna verksamhet och
den allmänna rationaliseringsverksamheten. Eftersom detta samband kommer
att vara starkt även i framtiden, finner jag det naturligt att statskontoret
blir förvaltare av datamaskinfonden. De serviceuppgifter som fondförvaltaren
enligt förslaget kommer att få gentemot statsförvaltningen i övrigt
ligger helt i linje med de centrala uppgifter som statskontoret redan har
på dataområdet.

Kungl. Maj:ts proposition nr A8 år 1968

Det är självfallet angeläget att upphandlingen av datamaskiner för statens
behov kan ske i så effektiva former som möjligt. Jag anser det därför
lämpligt, att statskontoret som fondförvaltare får samma ställning som
affärsverken och en rad andra myndigheter har enligt 7 § 1952 års upphandlingskungörelse.
Detta innebär att anbud kan infordras på det sätt
som är lämpligt med hänsyn till upphandlingens beskaffenhet och storlek
samt kravet på affärsmässighet i varje särskilt fall. Kungl. Maj :t kan besluta
i denna fråga.

Några remissinstanser har speciellt berört driftsformerna för statliga
ADB-anläggningar och förordat en affärsmässig driftsform. Jag förutsätter
att statskontoret som fondförvaltare kommer att ägna speciell uppmärksamhet
åt driftsformerna, särskilt när det gäller nytillkommande ADB-anläggningar.
När ett flertal myndigheter använder samma anläggning kan
det vara önskvärt att denna har en relativt fristående ställning.

Avgifter och taxor

Statskontorets förslag innebär att datamaskinfonden mot avgift skall
upplåta maskinerna till driftsmyndigheterna. Dessa kan använda maskinerna
antingen för eget behov eller upplåta maskintid till utomstående. I det
senare fallet skall enligt förslaget ersättning utgå efter fastställd taxa. Denna
ordning har allmänt godtagits av remissinstanserna.

Jag anser det föreslagna systemet med avgifter och taxor värdefullt ur
flera synpunkter. Genom taxan får maskintidsförbrukarna ett underlag
för sina kostnadskalkyler. De kan enkelt välja den mest lämpliga anläggningen
i den statliga maskinparken för den aktuella bearbetningen. Den
myndighet som driver anläggningen skall genom avgifts- och taxesystemet
ges ett incitament till att skaffa sig så stor bearbetningsvolym som möjligt
och att driva anläggningen med lägsta möjliga kostnad.

De allmänna principer som statskontoret angett för avgifts- och taxesättningen
och som jag redovisat i det föregående finner jag lämpliga. Jag
anser således i likhet med statskontoret att taxan i princip bör grundas på
en medelkostnad för den ifrågavarande anläggningen. Det bör dock vara
möjligt att göra jämkningar, så att en smidig tillämpning uppnås. Vid debiteringen
bör hänsyn kunna tas bl. a. till i vilken utsträckning olika komponenter
i ett datamaskinsystem utnyttjas. Rabatter bör också kunna lämnas
i syfte att uppnå en hög och jämn beläggning på datamaskinerna.

Avgifterna till fonden bör fastställas av statskontoret efter samråd med
riksrevisionsverket. Taxorna vid olika anläggningar bör efter samråd med
riksrevisionsverket fastställas av den myndighet som driver anläggningen.
Jag utgår ifrån att riksrevisionsverket efter samråd med statskontoret utarbetar
riktlinjer för taxesättningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1968

II. Anslagsfrågor

Statskontoret: Avlöningar

1966/67 Utgift .................. 11 675 854

1967/68 Anslag ................ 12 395 000

1968/69 Förslag ................ 11 591 000

Statskontoret är central förvaltningsmyndighet för rationaliseringsverksamheten
inom statsförvaltningen. I verkets uppgifter ingår bl. a. att ta
initiativ till och utföra rationaliseringsundersökningar, att utbilda personal
för rationaliseringsverksamhet och att genom rådgivning verka för förenklingar
och kostnadsbesparingar inom statsförvaltningen. Verket svarar vidare
för samordning i fråga om anskaffning och utnyttjande av datamaskiner
inom statsförvaltningen och handlägger frågor om tryckning för
statens räkning.

Statskontoret leds av en styrelse. Chef för statskontoret är en generaldirektör.
Inom verket finns fyra utredningsavdelningar, en planerings- och
utbildningsavdelning och en administrativ byrå. Därutöver finns en fondbyrå,
som är provisoriskt knuten till ämbetsverket. Frågan om den framtida
förläggningen av de arbetsuppgifter som nu ankommer på fondbyrån
utreds f. n.

Den personal inom statskontoret som bedriver rationalisering inom försvaret
har samlats till en särskild organisationsenhet, den militära enheten,
vid sidan av de övriga organisationsenheterna. I den proposition angående
organisation m. m. av försvarets rationaliseringsverksamhet, som enligt
Kungl. Maj :ts beslut tidigare denna dag skall avlåtas till riksdagen, föreslås
att ifrågavarande enhet skall utgå ur statskontorets organisation och att ett
centralt verk för försvarets rationaliseringsverksamhet, försvarets rationaliseringsinstitut,
skall inrättas den 1 juli 1968 (prop. 1968: 35).

1967/68 Beräknad ändring 1968/69

Statskontoret Dep.chefen

Mil. en- Övrigt

hetens
upphörande

Tjänster

A. Statskontoret utom
fondbyrån

Lednings- och ad -

ministrativ personal Utrednings- och ut-	9	—	—	—
bildningspersonal ..	161	- 31	+ 2	- 31
Övrig personal ....	64	- 6	—	- 6
	*234	l- 37	+ 2	- 37

1 Exkl. 7 tjänster för vilka avlöningarna bekostas från det under fjärde huvudtiteln upptagna
anslaget till rationaliseringsförsök.

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1968

1967/68 Beräknad ändring 1968/69

Statskontoret Dep.chefen

Mil. en- övrigt

hetens
upphörande

B. Fondbyrån

Handläggande per -

sonal ............ Övrig personal ....	7 20	—	_	—
Anslag Avlöningar till tjänste-	27		''
män................ Arvoden och särskilda	9 863 000	- 1 357 000	+ 790 000	- 662 000
ersättningar..........	32 000	—	+ 8 000	+ 8 000
Ersättning till expertis	2 500 000	- 550 000	+ 1 500 000	- 150 000
Uppbördsmedel Ersättning från statens	12 395 000	- 1 907 000	+ 2 298 000	- 804 000
datamaskinfond ......	—	—	+ 1 026 000	—
	12 395 000	- 1 907 000	+ 1 272 000	- 804 000

Statskontoret

I yttrande över den inom försvarsdepartementet upprättade promemorian
angående rationaliseringsverksamheten inom försvaret (Stencil Fö 1967:
11) beräknar statskontoret att en avveckling av den militära enheten kommer
att minska verkets medelsbehov med sammanlagt 2 552 000 kr. Av beloppet
hänför sig 1 907 000 kr. till avlöningar, 250 000 kr. till omkostnader
och 395 000 kr. till viss försöksverksamhet inom statsförvaltningen m. in.

Vid beräkningen av minskningen av medelsbehovet under avlöningsanslaget
har statskontoret utgått från att samtliga tjänster inom militära enheten
och två biträdestj änster på administrativa byrån skall dras in. Av ifrågavarande
tjänster bekostas 28 från anslagsposten till avlöningar till tjänstemän,
nämligen fyra organisationsdirektörer i Be 6 eller Ce 1, två organisationsdirektörer
i Bg 6 eller Cg 1, åtta byrådirektörer, nio förste byråsekreterare
(förste byråingenjörer) och fem assistenter eller biträden. Expertisposten
beräknas minska med dels 424 000 kr. motsvarande lönen för nio fast anställda
experter vid militära enheten, dels 126 000 kr. för konsultarvoden.
(— 1 907 000 kr.)

I sin anslagsframställning för nästa budgetår har statskontoret utgått från
en oförändrad organisation och därvid beräknat medel för bl. a. ytterligare
en tjänst som högst byrådirektör och en tjänst som högst förste byråsekreterare
(förste byråingenjör) för dataadministrativa uppgifter (95 028 kr.). Om
de program, som verket upprättat för sin verksamhet under det kommande
budgetåret skall kunna fullföljas, måste vidare expertismedlen räknas
upp med 1,5 milj. kr. Av ökningen motsvaras ca 700 000 kr. av den höjning

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1968

av konsulttaxor och expertislöner som skett under de senaste åren. Löneomräkningen
i övrigt tas upp till 702 972 kr.

Om förslaget om en central datamaskinfond genomförs, bör statskontoret
gottgöras sina kostnader för arbetet som fondförvaltare. Ersättningen för
lönekostnader tas för nästa budgetår upp med 1 026 000 kr.

Departementschefen

Kungl. Maj :t har tidigare denna dag beslutat förelägga riksdagen proposition
angående organisation m. in. av försvarets rationaliseringsverksamhet.
(prop. 1968: 35). I propositionen föreslås bl. a. att statskontorets militära
enhet skall upphöra i och med att ett centralt verk för försvarets rationaliseringsverksamhet
inrättas den 1 juli 1968. Statskontorets beräkning
av de ändringar i medels- och personalbehov som föranleds av denna
omorganisation har jag inte något att erinra mot. Med anledning av omorganisationen
bör fyra tjänster som organisationsdirektör i Be 6 eller Ce 1
dras in. I samband med att den militära enheten upphör bör Kungl. Maj :t
kunna vidta erforderliga övergångsåtgärder.

Jag har i det föregående förordat, att en central datamaskinfond med
statskontoret som förvaltare skall inrättas den 1 juli 1969. Detta kommer
att medföra ökat arbete för statskontoret. Redan under nästa budgetår torde
vissa insatser behövas för förberedelsearbeten. Med hänsyn till att statskontorets
personal för dataadministrativa uppgifter under innevarande
budgetår har utökats med två organisationsdirektörer i enlighet med vad
jag förutsatte vid min anmälan av statskontorets avlöningsanslag i prop.
1967: 1 (bil. 9 s. 32, SU 7, rskr 7), är jag emellertid inte beredd att nu
tillstyrka att medel beräknas för ytterligare tjänster för dessa uppgifter.
Jag förutsätter att behovet av ökade insatser på detta område under nästa
budgetår skall kunna tillgodoses inom ramen för tillgängliga medel.

Indragningen av den militära enheten skulle i och för sig föranleda att expertismedlen
räknas ned med 550 000 kr. Behovet av expertis inom statskontorets
övriga verksamhetsområden har dock ökat. Vidare har såväl konsulttaxorna
som expertarvodena höjts. Jag förordar därför att minskningen av
expertisposten begränsas till 150 000 kr.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att Kungl. Maj :t i prop. 1968: 1
(bil. 2 s. 16) föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att inrätta eu
central förslagsnämnd med uppgift att besluta om vissa ersättningar och
belöningar för rationaliseringsförslag inom statsverksamheten och att verka
för samordning av förslagsverksamheten. Nämnden avses knytas till statskontoret.
Kungl. Maj: förutsätts få bestämma om arvoden och övrig ersättning
till ledamöter och sekreterare i nämnden. Sådana ersättningar bör bestridas
från statskontorets avlöningsanslag.

Med hänvisning till det sagda och till sammanställningen beräknar jag
anslaget till 11 591 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr i8 år 1968

Statskontoret: Omkostnader

1966/67 Utgift . 1967/68 Anslag 1968/69 Förslag			1 693 423 1 937 000
		2 257 000
	1967/68	Beräknad ändring 1968/69
		Statskontoret	Dep.chefen
		Mil. en-hetens upphörande	Övrigt
1. Sjukvård m. m.........	30 000	- 5 000	—	—	5 000
2. Reseersättningar........	500 000	- 110 000	+ 200 000	—	10 000
Därav utrikes tjänsteresor . .	200 000	—	+ 25 000	+	25 000
3. Expenser
a) Bränsle, lyse, vatten .. b) Övriga expenser för	80 000	- 12 000	—	—	12 000
eget behov.......... c) Övriga expenser för an-	870 000	- 123 000	+ 105 000	—	78 000
nät än eget behov ....	150 000	—	+ 350 000	+	350 000
4. Publikationstryck ......	20 000	—	+ 5 000	+	5 000
5. Kursverksamhet m. m. 6. Förslagsverksamhet inom	230 000	—	+ 70 000	+	70 000
statsförvaltningen ...... 7. Övriga utgifter	50 000	—	—		—
a) Förvaring i riksbanken av värdehandlingar .. b) Besiktning och värde-	5 000	—	—		—
ring av fastigheter....	2 000	—	—		—
	1 937 000	- 250 000	+ 730 000	+ 320 000
Uppbördsmedel Ersättning från statens data-
maskinfond............	—	—	+ 227 000		—
	1 937 000	- 250 000	+ 503 000	4- i	320 000

Statskontoret

2. Med hänsyn till arten av de aktuella utredningsprojekten, som bl. a.
omfattar undersökningar vid landsstaten, beräknas resekostnadsersättningarna
för statskontoret — utom militära enheten — öka med 200 000 kr.

3. c) Statskontoret har ålagts att tillhandahålla olika blanketter för folkbokföringsändamål.
Delposten bör räknas upp med 350 000 kr.

4. En ny kurstyp planeras för vidareutbildning av ADB-personal. Kostnaderna
för denna kurs beräknas till 50 000 kr. Kostnaderna för utbildningsverksamheten
i övrigt beräknas öka med 20 000 kr.

Departementschefen

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 2 257 000
kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1968

Viss försöksverksamhet inom statsförvaltningen m. m.

1966/67 Utgift ................... 3 700 756

1967/68 Anslag ................... 5 000 000

1968/69 Förslag .................. 7 000 000

Från anslaget bestrids bl. a. utgifter för försöksverksamhet med automatisk
databehandling för sådana myndigheter som saknar egna anslag för
ändamålet. Även utgifter för försöksverksamhet av mera allmän karaktär,
som bedrivs i rationaliseringssyfte, kan bekostas från anslaget.

Statskontoret

Under budgetåren 1965/66 och 1966/67 har statskontoret av anslaget tagit
i anspråk 2,6 milj. kr. resp. 2,9 milj. kr. för försöksverksamhet i rationaliseringssyfte.
För innevarande budgetår har statskontoret bemyndigats disponera
ca 6 milj. kr. För att genomföra statskontorets program behövs för
nästa budgetår sammanlagt 9 milj. kr. Härav faller 395 000 kr. på den militära
enheten, 1,4 milj. kr. på ett ADB-system för fastighetsregistret och ca
4 milj. kr. på olika rationaliseringsförsök inom sjukvårdsområdet.

Departementschefen

Den försöksverksamhet som bekostas från anslaget är av väsentlig betydelse
för rationaliseringsarbetet inom statsförvaltningen. Statskontoret har
i sin plan för verksamheten under den kommande femårsperioden (1967
års femårsplan för rationaliseringsverksamheten) lämnat en redovisning för
pågående och planerade rationaliseringsprojekt och kostnaderna för att
genomföra dessa.

Jag har i huvudsak inte något att erinra mot statskontorets beräkning av
kostnaderna för den planerade verksamheten under nästa budgetår. Kostnaderna
för den militära enhetens försöksverksamhet, beräknade till ca
400 000 kr., bör dock i enlighet med vad jag tidigare har anfört inte belasta
detta anslag. Vidare bör kostnaderna för det fortsatta arbetet på ett ADBsystem
för fastighetsregistret fr. o. m. nästa budgetår bestridas från det
reservationsanslag till ADB-system för *fastighetsdata som har tagits upp
under andra huvudtiteln (prop. 1968: 1 bil. 4 s. 10).

Jag vill i detta sammanhang även erinra om att sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut (SPRI) har börjat sin verksamhet
den 1 januari 1968. Verksamheten finansieras delvis genom statsbidrag,
som utgår från ett särskilt anslag under femte huvudtiteln (prop.
1968: 1 bil. 7 s. 62). Statskontoret har under förevarande anslag beräknat
medel för vissa rationaliseringsförsök på sjukvårdsområdet. Eftersom SPRI
bl. a. har till uppgift att ekonomiskt stödja och samordna projekt av detta
slag, räknar jag med att statskontorets verksamhet på förevarande område

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1968

successivt kan reduceras. Jag förutsätter att överenskommelse kommer att
träffas med institutet angående den fortsatta försöksverksamheten inom
ifrågavarande område.

För försöksverksamhet, som bedrivs av andra myndigheter än statskontoret,
har under detta budgetår tagits i anspråk ca 500 000 kr. av anslaget.
Jag räknar med att dessa utgifter kommer att bli av ungefär samma omfattning
nästa budgetår.

Jag förordar att anslaget för nästa budgetår förs upp med 7 milj. kr.

III. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen att

a) besluta om inrättande av en datamaskinfond i enlighet
med vad jag förordat i det föregående,

b) besluta att organisationen för statskontoret ändras i
enlighet med vad jag förordat i det föregående,

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidta de övergångsåtgärder
som behövs i samband med att statskontorets militära
enhet upphör,

d) till Statskontoret: Avlöningar för budgetåret 1968/69
på driftbudgeten under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 11 591 000 kr.,

e) till Statskontoret: Omkostnader för budgetåret 1968/
69 på driftbudgeten under sjunde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 2 257 000 kr.,

f) till Viss försöksverksamhet inom statsförvaltningen
m. m. för budgetåret 1968/69 på driftbudgeten under sjunde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 7 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 dr 1968

Innehållsförteckning

Sid.

I. Statens datamaskinfond ...................................... 3

Den nuvarande ADB-organisationen............................ 3

Statskontorets förslag .......................... 6

Remissyttrandena ........................................... 13

Departementschefen ......................................... 15

II. Anslagsfrågor............................................... 22

Statskontoret: Avlöningar .................................... 22

Statskontoret: Omkostnader.................................. 25

Viss försöksverksamhet inom statsförvaltningen in. in........... 26

III. Hemställan ................................................. 27

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680161