Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1962 (Proposition 1962:46)

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1962

Nr 46

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förs kollär arutbildningens
organisation; given Stockholms slott den 2 februari
1962.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att principbeslut skall fattas om förstatligande av
förskollärarutbildningen, att huvudmännen för de nuvarande sex förskoleseminarierna
fr. o. m. budgetåret 1962/63 skall erhålla statsbidrag, motsvarande driftkostnaderna
för seminarieverksamheten, att ett statligt seminarium fr. o. m.
nästa budgetår skall upprättas i Malmö, att statsbidrag skall få utgå till kostnaderna
för en utökad utbildningskapacitet vid de nuvarande seminarierna,
samt att förskollärarutbildningen skall ställas under skolöverstyrelsens tillsyn.

Anslaget till verksamheten föreslås höjt från 825 000 till 1 450 000 kr. samt
överflyttat från femte till åttonde huvudtiteln.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr lfG

Kungl. Maj:ts proposition nr h6 år 1962

IJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2
februari 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — frågor angående förskollärarutbildningens
organisation och anför därvid följande. I

I årets statsverksproposition, bilagan 10, ecklesiastikdepartementet, har Kungl.
Maj :t på min hemställan under punkt 281 föreslagit riksdagen att, i avbidan på
särskild proposition i ämnet, till Bidrag till utbildning av förskollärare för budgetåret
1962/63 beräkna ett reservationsanslag av 1 450 000 kr.

Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.

Kungl. Maj:ts proposition nr J6 år 1962

I. Inledning

Med stöd av vederbörligt bemyndigande tillkallade statsrådet Lindström den
18 april 1958 fem sakkunniga1, vilka sedermera antog benämningen 1958 års
förskollärarutredning, för att med utgångspunkt i en av socialstyrelsen år 1957
avgiven promemoria angående utbildningen av personal inom halvöppen barnavård
och däröver avgivna remissyttranden utreda det framtida behovet av förskollärare,
utvägarna att tillgodose detta, spörsmålet om huvudmannaskapet
för seminarierna samt frågan om tillsynen över seminarierna och barnstugorna.

Hösten 1960 avgav utredningen betänkandet Förskollär arutbildning ens organisation
(SOU 1960: 33), för vilket närmare skall redogöras i det följande.

Över utredningens betänkande har yttranden avgivits av statskontoret, byggnadsstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, överstyrelsen
för yrkesutbildning, medicinalstyrelsen, överståthållarämbetet (efter
hörande av stad skollegiet i Stockholm, som i sin tur infordrat yttranden från
bl. a. barnavårdsnämnden och skoldirektionen i staden), länsstyrelsen i Uppsala
län (efter hörande av stadsfullmäktige i Uppsala), Östergötlands län (efter hörande
av stadsfullmäktige i Norrköping), Malmöhus län (efter hörande av
stadsfullmäktige i Malmö och Lund), Göteborgs och Bohus län (efter hörande
av stadsfullmäktige i Göteborg), Örebro län (efter hörande av stadsfullmäktige
i Örebro) samt Norrbottens län (efter hörande av stadsfullmäktige i Luleå), 1955
års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning,
styrelserna för Socialpedagogiska seminariet, Södra KFUK:s pedagogiska institut,
Uppsala förskoleseminarium, Örebro förskoleseminarium och Luleå förskoleseminarium,
nämnden för Fröbelinstitutet i Norrköping, Svenska stadsförbundet,
Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Sveriges
förskollärares riksförbund, Sveriges förskoleseminariers lärarsällskap, Sveriges
skolledarförbund samt Tjänstemännens centralorganisation.

Vidare har Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen, drätselkammaren
i Jönköping och Sveriges husmodersföreningars riksförbund i särskilda
skrivelser framfört vissa synpunkter på de i betänkandet framlagda förslagen. 1

1 Riksdagsledamöterna Gunnel Olsson, ordförande, E. Adamsson, K. R. Bergli och N. H. Tli
Larsson samt byrådirektören Margit Vinge.

Kungl. Maj ds proposition nr 46 år 1962

II. Nuvarande organisation

Förskollärarutbildningen är tvåårig och bedrives för närvarande vid sex förskoleseminarier,
nämligen Uppsala förskoleseminarium, Fröbelinstitutet i Norrköping,
Örebro förskoleseminarium och Luleå förskoleseminarium (enkelseminarier)
ävensom Socialpedagogiska seminariet i Stockholm och Göteborgs förskoleseminarium
(dubbelseminarier, dvs. två parallellavdelningar). För fyra av
seminarierna (Norrköping, Örebro, Luleå och Göteborg) är vederbörande kommun
huvudman. De övriga drives av enskilda stiftelser med kommunala bidrag.

Vid seminarierna meddelas såväl teoretisk som praktisk undervisning. Den
praktiska utbildningen äger huvudsakligen rum vid kommunala barnstugor (lekskolor,
daghem, eftermiddagshem1) men även — i begränsad omfattning — vid
sjukhus och liknande anstalter.

Från seminarierna utexamineras ca 230 lärare per år. Seminarierna står under
tillsyn av socialstyrelsen, som även utövar den statliga tillsynen över barnstugorna.

Vid fem seminarier finns heltidsanställd rektor med viss undervisningsskyldighet
medan vid ett seminarium (Luleå) endast finns studierektor utan undervisningsskyldighet.
Vidare finns praktikföreståndare. I övrigt medverkar i utbildningen
praktikhandledare, timlärare och speciallärare.

Statsbidrag har utgått till seminarierna sedan år 1945. Enligt nu gällande
bestämmelser kan det årliga statsbidraget uppgå till högst 94 820 kr. för varje
enkelseminarium och högst 157 240 kr. för dubbelseminarium. Dessutom har för
innevarande budgetår beräknats 25 000 kr. till anordnandet av en fortbildningskurs
för personal vid förskoleinstitutioner, som tar emot handikappade barn,
och 40 000 kr. för anordnande av en ettårig utbildningskurs för personal med
ofullständig utbildning.

1 Fritidshem enligt terminologien i den nya barnavårdslagen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 46 år 1962

III. Utredningens förslag

1. Huvudmannaskap och samordning med annan lärarutbildning

Utredningen erinrar om att frågan om huvudmannaskapet för förskoleseminarierna
diskuterats vid skilda tillfällen. Senast föreslog socialstyrelsen i sin
tidigare berörda promemoria att principbeslut skulle fattas om seminariernas
förstatligande fr. o. m. budgetåret 1900/61. Styrelsens förslag på denna punkt
vann anslutning i flertalet yttranden över promemorian.

Även utredningen förordar, att förskollärarutbildningen förstatligas. Utredningen
framhåller, att utbildningen av förskollärare liksom annan utbildning av
lärare i princip måste anses vara en statlig uppgift. Vidare kan enligt utredningens
mening någon ökning av utbildningskapaciteten inte ske utan ökade
statliga insatser. Utredningen anser för övrigt att ett förstatligande är nödvändigt
redan för att förhindra att den nuvarande utbildningskapaciteten minskas.
Som ytterligare ett skäl för ett förstatligande anges att förutsättningar då skapas
för ett effektivt samarbete med annan statlig lärarutbildning. Härom anför utredningen
i huvudsak följande.

Förutom de rent pedagogiska fördelarna med en sådan samordning skulle
betydande kostnadsbesparingar kunna erhållas. Härvid är det möjligt att allt
efter de lokala förhållandena välja den lämpligaste lösningen. Det skulle vara
särskilt betydelsefullt, om utbildningen av förskollärare kunde förläggas till
anstalter, som utbildar andra lärarkategorier av närbesläktad art, såsom folkoch
småskollärare eller bar na vårdslärare. Därigenom skulle det bli lättare att
tillgodose förskollärarutbildningens behov av kvalificerade timlärare. Skriv-,
städerske- och vaktmästarpersonal skulle kunna vara gemensam. Specialutrymmen
såsom salar för slöjd, sång och gymnastik samt bibliotek m. m. kunde bättre
utnyttjas. Vidare skulle ett ökat värdefullt utbyte av erfarenheter och idéer
kunna komma till stånd mellan såväl lärare som elever. Önskemålet om en gemensam
grundutbildning för samtliga barnavårdande yrken skulle kunna föras
närmare sin lösning. Forskningen på olika områden, framför allt i fråga om barnpsykologien,
skulle kunna främjas. Vid en kombination med annan statlig lärarutbildning
av likartat slag skulle också kunna skapas en elastisk organisation
med möjlighet att öka eller minska elevtillströmningen till de olika linjerna vid
den gemensamma utbildningsanstalten allt efter behov. En stor vinst vid ett
sammanförande av förskollärarutbildningen med annan statlig lärarutbildning
till gemensamma utbildningsanstalter vore att lokalfrågans lösning skulle underlättas.
Behovet av nya eller större lokaler är nämligen trängande på flera av de
nuvarande seminarieorterna. Större lokalresurser är en förutsättning för den
erforderliga examinationsökningen. I vissa fall kan de nuvarande lokalerna ej få
disponeras längre än cn begränsad tid. T ett fall (Uppsala) är lokalerna så bristfälliga,
att deras ersättande med mera ändamålsenliga sådana är ofrånkomligt.
Då nybyggnader erfordras för de seminarier för huslig utbildning, vilka utbildar

1* — Bihang till riksdagens protokoll 10GH. 1 samt. Nr Ifi

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1962

barnavårdslärare, skulle å några orter vid en endast måttlig kostnadsökning
lokaler kunna erhållas även för utbildning av förskollärare. På andra orter skulle
de utrymmen, som blir lediga genom den minskade intagningen i folkskoleseminarierna,
om några år kunna utnyttjas för utbildning av förskollärare. Anknytning
till lärarhögskola, vilken tanke ursprungligen framförts av skolkommissionen
i dess principbetänkande (SOU 1948: 27) kan även komma i fråga.
På två av de nuvarande seminarieorterna, Örebro och Norrköping, där det
för närvarande ej finns några statliga lärarutbildningsanstalter, med vilka utbildningen
av förskollärare lämpligen kan sammanföras, torde även efter ett förstatligande
seminarierna tills vidare få fortsätta som självständiga utbildningsanstalter.

Enligt utredningens mening får frågan om sammanförande av förskollärarutbildningen
med annan lärarutbildning lösas med hänsyn till de lokala förhållandena
på varje seminarieort. Utredningen anser dock, att ett närmare samarbete
mellan förskollärarutbildningen och annan lärarutbildning förutsätter,
att förskoleseminarierna sorterar under samma centrala myndighet som övrig
lärarutbildning. Utredningen återkommer i annat sammanhang till denna fråga.

Utredningen föreslår, att principbeslut fattas om förstatligande av förskoleseminarierna.
För att erhålla en så smidig övergång som möjligt från den nuvarande
ordningen till den nya organisationsformen bör kommun eller annan,
som önskar kvarstå som huvudman under åtnjutande av statsbidrag, under en
övergångstid få göra detta. Bidrag bör i sådant fall utgå med belopp, som medger
full täckning för huvudmannens kostnader för seminariets drift, dock högst
med belopp, motsvarande genomsnittskostnaden för ett i statlig regi drivet
seminarium av samma storlek.

2. Behovet av förskollärare

Utredningen lämnar uppgifter rörande utvecklingen av barnstugorna under
1950-talet, vilka här torde återges. År 1950 fanns 674 institutioner med ca
28 800 platser. År 1960 var motsvarande antal 1 041 respektive 47 500. Av de
sistnämnda platserna fanns något över 10 000 i daghem, drygt 35 000 i lekskolor
och ca 2 450 i eftermiddagshem. Ökningen av platsantalet har under den angivna
tidsperioden så gott som helt avsett lekskolorna, medan antalet platser i
daghem och eftermiddagshem ökat obetydligt.

Under den kommande tioårsperioden skulle en större utbyggnad av lekskolorna
än den som skett sedan år 1955 — ca 45 årligen — behövas för att efterfrågan
skulle bli tillgodosedd. Efterfrågan antages stiga kraftigt i takt med den
ökade tätortsbebyggelsen. Vid sin bedömning av lärarbehovet har utredningen
utgått ifrån en ökning med 45 lekskolor årligen fram till år 1965 och 55 årligen
under den därpå följande femårsperioden.

Utvecklingen av antalet daghem och eftermiddagshem under samma period
är svår att förutse. Utredningen hänvisar till att socialstyrelsen år 1959 räknat

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1962

med ett oförändrat antal daghem och eftermiddagshem under femårsperioden
1960/61—1964/65 och med en årlig ökning med två institutioner under den
därpå följande femårsperioden.

Utredningen framhåller, att den ständigt fortgående utbyggnaden av förskoleverksamheten
sedan länge medfört en alltmer ökad efterfrågan pa pedagogiskt
utbildad personal. Det är för närvarande stor brist pa förskollärare.
Enligt utredningen uppgår bristen till betydligt över 100 lärare. Därtill kommer,
att utbyggnaden av verksamheten ej kunnat fortgå i den takt som med hänsyn
till efterfrågan på platser vore önskvärd. Bristen på förskollärare hindrar
också en angelägen förbättring av personalstandarden vid daghemmen där värden
och tillsynen i större utsträckning än nu bör handhavas av förskollärare.
Behov av förskollärare finns dessutom på sjukhus, institutioner för handikappade
eller utvecklingsstörda barn och som lärare, konsulenter och inspektriser
m. m.

En expansion av verksamheten i den ovan angivna omfattningen kräver en
ökning av examinationen av förskollärare med 45 per år i daghem, lekskolor och
eftermiddagshem under första hälften av 1960-talet och med minst 60 lärare
årligen för den därpå följande femårsperioden.

Från angivna utgångspunkter uppskattar utredningen behovet av förskollärare
till 2 280 år 1965 och till 2 660 år 1970. Utbildningskapaciteten är för
närvarande 230 förskollärare per år. Vid en oförändrad årlig examination och en
årlig avgång av ca 11 % av de inom yrket verksamma skulle antalet förskollärare
— nu ca 1 800 — kunna beräknas till ca 1 930 år 1965 och 1 990 år 1970.
För att det av utredningen uppskattade behovet skall kunna tillgodoses föreslår
utredningen, att examinationen ökas till 365 förskollärare per år.

Den föreslagna ökningen av utbildningskapaciteten bör enligt utredningens
mening i första hand ske på följande sätt.

Fröbelinstitutets seminarium i Norrköping och Örebro förskoleseminarium utbygges
till dubbelseminarier.

Uppsala förskoleseminarium utbygges till dubbelseminarium fr. o. m. 1963/64
och samordnas i lokalhänseende med annan lärarutbildningsanstalt i Uppsala
(förslagsvis husliga seminariet, som utbildar barnavårdslärare).

Luleå förskoleseminarium bibehålies som enkelseminarium men samordnas i
lokalhänscende med folkskoleseminariet i staden.

Utredningen föreslår vidare inrättande av ett förskoleseminarium i Malmö,
till en början som enkelseminarium men senare såsom dubbelseminarium. Detta
seminarium bör enligt utredningens mening samordnas med lärarhögskolan i
staden.

Inrättande av ytterligare ett antal nya förskoleseminarier torde enligt utredningen
komma att aktualiseras före utgången av den närmaste tioårsperioden.
Mellersta och södra Norrland samt sydöstra Sverige synes därvid i första hand
böra komma ifråga.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 46 år 1962

För specialutbildning av förskollärare för handikappade samt för fortbildningsverksamhet
föreslår utredningen att ett specialseminarium upprättas och knytes
till dubbelseminariet i Stockholm (Socialpedagogiska seminariet, drivet av HSB).
Därigenom skulle det bli möjligt att utöka den ordinarie utbildningsverksamheten
vid läroanstalten under de perioder, då behovet av fortbildning tillfälligt
skulle visa sig vara tillgodosett. Den omedelbara ledningen av kursverksamheten
bör anförtros åt en särskild, fast anställd lärare, som svarar för en del av undervisningen
i psykologi och pedagogik.

3. Tillsynsfrågor

Utredningen anser beträffande tillsynen över seminarierna och barnstugorna,
att seminariernas karaktär av lärarutbildningsanstalter motiverar, att tillsynen
över dem flyttas från socialstyrelsen till skolöverstyrelsen. Den omständigheten,
att seminarierna utbildar lärare för ett visst åldersstadium anses ej längre kunna
motivera, att tillsynen över dessa anstalter kvarligger hos socialstyrelsen. En
sådan överflyttning anses också vara en nödvändig förutsättning för en samordning
av förskollärarutbildningen med utbildning av andra lärarkategorier. Utredningen
erinrar om att tillsynen över utbildningen av barnavårdslärare enligt
1960 års riksdagsbeslut skall ligga hos skolöverstyrelsen medan den praktiska
utbildningen av dessa lärare huvudsakligen är förlagd till institutioner, som står
under tillsyn av socialstyrelsen.

Angående barnstugorna framhåller utredningen att verksamheten inom dem
främst är av pedagogisk art, vilket talar för att tillsynen över dem flyttas från
socialstyrelsen till skolöverstyrelsen. Utredningen anser det önskvärt, att samma
myndighet har tillsyn över såväl förskoleseminarierna som barnstugorna.

Utredningen föreslår av angivna skäl, att skolöverstyrelsen blir tillsynsmyndighet
för såväl förskoleseminarierna som barnstugorna (daghem, barnstugor,
lekskolor och eftermiddagshem).

4. Personalorganisation

Utredningen har också gått in på frågan om personalorganisationen vid de
läroanstalter, som skall utbilda förskollärare. Utredningen uttalar emellertid, att
det inte varit möjligt att ta ståndpunkt i detalj i nämnda avseende innan omorganisationen
avslutats.

Utredningen föreslår, att vid varje seminarium skall finnas en fast lärartjänst
i psykologi och pedagogik, som vid de självständiga seminarierna skall förenas
med befattning som rektor; vid övriga seminarier skall läraren i egenskap av
huvudlärare under rektorn för den gemensamma anstalten svara för förskollärarlinjen.
I princip bör lektorskompetens krävas för dessa tjänster.

Kungl. Maj:ts proposition nr Ifi år 1962

Vidare bör finnas praktikföreståndare. Utredningen beräknar 1,5 sådan tjänst
vid enkelseminarium och 3 tjänster vid dubbelseminarium. Som kompetenskrav
bör uppställas förskollärarutbildning, fyra ars praktik samt fortbildningskurs.

I övrigt erfordras timlärare och arvoden för föreläsningstimmar, viss biträdespersonal
m. m. Beloppen till praktikhandledarnas avoden föreslås — i viss
anslutning till de vid folkskoleseminarierna och de husliga seminarierna tilllämpade
ersättningsgrunderna — höjda från sammanlagt 10 080 kr. till 30 000
kr. vid enkelseminarium respektive från 20 160 till 60 000 kr. vid dubbelseminarium.

5. Övningsinstitutioner

Utredningen, som också berör frågan om anordnandet av praktisk utbildning
för eleverna vid seminarierna, betonar, att det för en fullgod utbildning är nödvändigt,
att varje förskoleseminarium har tillgång till övningsinstitutioner i
tillräcklig omfattning, främst omfattande barn i åldersgrupperna 2—7 år. Enligt
utredningens mening är det inte nödvändigt att övningsinstitution inrymmes i
seminariets fastighet eller i direkt anslutning till denna. Utredningen framhåller,
att seminarierna efter ett förstatligande kommer att sakna egna övningsinstitutioner.
Med hänsyn härtill bör det föreskrivas skyldighet för huvudman
för statsunderstödda barnstugor att lämna erforderlig medverkan till övningsundervisning
för elever vid förskoleseminarier.

6. Kostnadsberäkningar

De sammanlagda kostnaderna vid ett genomförande av kommitténs i det
föregående återgivna förslaget har beräknats till 1 817 000 kr. Kostnaderna har
beräknats enligt följande.

I. Dubbelseminarium
Avlöningar

Löner till fast anställda lärare......................

Arvoden till timlärare .............................

Extra arvoden till kval. timlärare ..................

Arvoden till extra föreläsare........................

» » biträdeshjälp å rektorsexpedition........

» » bibliotekarie .........................

» » läkare och sköterska..................

» » vaktmästare .........................

» » handledare...........................

86 500
30 000
3 000
2 250
15 000
2 500
2 500
2 500
60 000

S:a 204 250

Avrundat 205 000

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 46 år 1962
Omkostnader

Sjukvård ..................................................... 500

Reseersättningar .............................................. 500

Bränsle, lyse och vatten........................................ 10 000

Övriga expenser

Städning............................................. 6 000

Undervisningsmateriel och böcker...................... 6 000

Inventarier........................................... 4 ooo

Skrivmateriel, papper m. m............................. 6 000

Telefon m. m.......................................... 2 000 24 000

S:a 35 000

Lokalkostnader

Hyra ........................................................ 20 000

II. Enkelseminarium

Avlöningar

Löner till fast anställda lärare.................................. 58 000

Arvoden till timlärare.......................................... 15 000

Extra arvoden till kval. timlärare............................... 1 500

Arvoden till extra föreläsare.................................... 1 500

» » biträdeshjälp å rektorsexpedition.................... 10 000

» » bibliotekarie ...................................... 1500

» » läkare och sköterska............................... 1 500

» » vaktmästare ...................................... 1500

» » handledare ....................................... 30 000

S:a 120 500

Avrundat 120 000

Omkostnader

Sjukvård ..................................................... 500

Reseersättningar .............................................. 500

Bränsle, lyse och vatten........................................ 7 qoo

Övriga expenser

Städning ............................................. 4 000

Undervisningsmateriel och böcker....................... 4 500

Inventarier........................................... 3 000

Skrivmateriel, papper m. m............................. 4 OOO

Telefon m. m......................................... 1 500 17 000

S:a 25 000

Lokalkostnader

Hy™.......................................................... 12 000

Kungl. Maj:ts proposition nr £6 år 1962

III. Specialseminarium

S:a kostnader

100 000

Summa

kostnader för en fullt utbyggd organisation

Löner och omkostnader

Dubbelseminarium 6 X 240 000 ..................

Enkelseminarium 1 X 145 000 ..................

Specialseminarium 1 X 100 000 ..................

1 440 000
145 000
100 000

1 685 000

Lokalkostnader

6 X 20 000 ...........

1 X 12 000 ...........

S:a 1 685 000 + 132 000

— 120 000

: 12 000

132 000
= 1 817 000

Utredningen har vid sina beräkningar ej tagit hänsyn till eventuella besparingar
vid samordning med annan lärarutbildning.

IV, Remissyttranden

Förslaget att förskoleseminarierna förstatligas tillstyrkes av
alla remissinstanser utom statskontoret. Statskontoret erinrar om att förskoleverksamhet
ombesörjes av kommunerna som ett frivilligt åtagande. Det synes
därför naturligt, att det ansvar, som kommunerna hittills iklätt sig for utbildning
av personal till dessa institutioner, upprätthålles. Ämbetsverket har ej
någon erinran mot att statsbidragen reformeras i syfte att skapa garantier for
att bidrag av viss storlek i förhållande till de faktiska utgifterna utgår.

Utredningens förslag att kommun eller annan, som under en övergångstid
önskar kvarstå som huvudman, skall få göra detta under åtnjutande av statsbidrag
som helt täcker kostnaderna för seminariets drift tillstyrkes eller lämnas
utan erinran i yttrandena.

Vad utredningen anfört i fråga om förskollärarutbildningens samordning
med annan lärarutbildning har berörts i åtskilliga yttranden. En
positiv inställning till förslagen — i en del fall med vissa reservationer — intas
av arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, länsstyrelserna i Uppsala län och
Norrbottens län, stadsfullmäktige i Luleå, styrelsen för Luleå förskolesemmarium,
Stockholms skoldirektion samt Svenska landstingsförbundet. Ett betydande
antal remissorgan — såsom socialstyrelsen, Norrköpings stads drätselkammare,
stadsfullmäktige i Örebro, styrelserna för samtliga forskolesemmaner utom

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1962

ett samt Sveriges förskollärares riksförbund och Sveriges förskollärares lärarsällskap
— biträder däremot inte förslagen i denna del.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner det rationellt att förlägga förskoleseminarierna
till andra seminarier.

Skolöverstyrelsen befarar, att den ifrågasatta förläggningen av vissa förskoleseminarier
till husliga seminarier kommer att stöta på betydande svårigheter,
då ett förskoleseminarium behöver många lokaler som ett husligt seminarium
inte har. En anknytning till folkskoleseminarierna säges vara lämpligare, bl.a.
med hänsyn till mer ändamålsenliga lokaler och större förutsättningar att rekrytera
timlärare och annan lärarpersonal. Vidare kan folkskoleseminariernas större
biblioteksresurser utnyttjas. För en sådan anknytning säges också starka pedagogiska
motiv tala, främst möjligheten till ömsesidigt utbyte av erfarenheter från
verksamhet med olika åldersstadier.

I särskilt hög grad värdefullt och inspirerande vore det, om lärare och lärarkandidater
vid ett seminarium med både små- och förskollärarlinjer kunde kontinuerligt
umgås med varandra i dagligt rutinarbete, i kollegier och ämneskonferenser.
Överstyrelsen framhåller, att intagningen vid folkskoleseminarierna
kommer att minska samtidigt som utbildningen av förskollärare måste utökas.
Redan nu är utbildningsbehovet av folk- och småskollärare trots seminarieindragningen
mindre än folkskoleseminariernas totala examinationskapacitet.
Lokaler och lärarkrafter vid folkskoleseminarierna kommer att i viss utsträckning
friställas för andra arbetsuppgifter.

Överstyrelsen erinrar om att det ansetts lämpligt att sammanföra utbildningen
av folk- och småskollärare till samma seminarier. Denna sammanslagning har
utfallit väl. Det torde inte finnas någon anledning befara, att förläggandet av
förskollärarutbildning till vissa folkskoleseminarier skulle lyckas sämre, helst som
förskolelinjerna skulle få sina egna skolledare.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att en samordning endast är lämplig under
förutsättning att skolöverstyrelsen blir tillsynsmyndighet för förskoleseminarierna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län förutsätter, att de speciella krav, som måste
ställas på förskollärarutbildningen i förhållande till annan lärarutbildning, inte
blir eftersatta. Det är därför lämpligt att vid en kombinerad läroanstalt vissa
på rektor ankommande arbetsuppgifter delegeras på lärare, som enbart har att
göra med förskollärarutbildningen.

Socialstyrelsen anser, att den nuvarande standarden på utbildningen måste
äventyras, om förskoleseminarierna skulle fogas in under olika former av lärarutbildning.
En enhetlig förskollärarutbildning skulle helt omöjliggöras. Förskoleseminarierna
bör enligt styrelsens uppfattning vara fristående.

Nämnden för Fröbelinstitutet i Norrköping anför, att utredningen inte framlagt
något förslag till generell lösning av förskollärarutbildningens organisation.
Förslagen baseras främst på seminariernas lokalfråga. Om det befinnes lämpligt
att i något fall helt eller delvis utnyttja andra läroanstalters lokaler bör

Kungl. Maj:ts proposition nr lfi år 1962

detta enligt nämndens mening kunna ske lokalt utan att seminarierna berövas
sin karaktär av självständiga institutioner. Nämnden ifrågasätter starkt, om förskollärarutbildningen
bör organisatoriskt sammankopplas med lärarutbildningen
för det obligatoriska skolväsendet. Enligt nämnden finns ett betydligt starkare
samband mellan förskolelärarutbildningen och övrig barnavårdande utbildning.

Liknande synpunkter framföres av flertalet övriga seminariers styrelser.
Flera av dessa framhåller med skärpa, att det är ett livsvillkor för seminarierna
att de får behålla sin självständighet.

Sveriges för skollärares riksförbund anför, att några bärande pedagogiska eller
organisatoriska skäl för den föreslagna nydaningen inte framförts. Det hade
varit önskvärt, att förskollärarutbildningens organisation setts ur litet vidare
synvinkel än som ett problem att med minsta möjliga kostnad lösa seminariernas
administrations- och lokalproblem.

Styrelsen för Uppsala förskoleseminarium anser det synnerligen olämpligt att
sammankoppla två seminarier av så olika karaktär som ett skolkökslärarseminarium
och ett förskollärarseminarium.

Stadsfullmäktige i Örebro uttalar, att eu samordning inte rimligtvis bör få
medföra, att förskoleseminarier flyttas från städer, där de äger alla förutsättningar
att leva vidare som självständiga och effektiva enheter. Det synes därvid
rimligt att hänsyn tas till kommuner, som utfört en betydande pionjärgärning
genom att under lång tid och med stora uppoffringar fullgöra en uppgift
av erkänt statlig karaktär. I liknande riktning uttalar sig Norrköpings stads
drätselkammare.

Förslaget att anordna förskollärarutbildning vid lärarhögskola
mottas positivt av flera remissorgan, även sådana som i övrigt är kritiskt
inställda till samordning med andra lärarutbildningsanstalter. Biand dessa
märks skolöverstyrelsen, Stockholms skoldirektion, styrelsen för Göteborgs förskoleseminarium
och styrelsen för socialpedagogiska seminariet. I yttrandena betonas
under hänvisning till tidigare uttalanden av skolkommissionen (SOU
1948: 27) och psykologutredningen (SOU 1955: 11) vikten av ingående forskning,
såväl beträffande förskoleålderns som andra skeden i barns och ungdoms
utveckling. Skoldirektionen anför, att förklaringen till att förskoleåldern ännu
inte i vårt land gjorts till föremål för större pedagogisk uppmärksamhet måhända
kan sökas däri, att ansvaret för gestaltningen av hela detta område inte
åvilat pedagogiskt ansvariga myndigheter. Skolöverstyrelsen anser, att frågan
om samordning med lärarhögskolan i Malmö bör närmare undersökas.

Utredningens bedömning av utbildningsbehovet godtages i huvudsak
av samtliga remissorgan utom statskontoret, som anser, att — även om en
utbildning av den föreslagna omfattningen i och för sig kan anses önskvärd —
hänsyn måste tas till att på många områden brist råder på personer med kvalificerad
utbildning, t. ex. lärare. En avvägning mellan olika behov måste därför
ske. Seminariernas kapacitet torde åtminstone för närvarande böra höjas endast
i en mera långsam takt, t. ex. med 60 elever eller två avdelningar. Länsstyrelsen

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1962

i Göteborgs och Bohus län anser det angeläget, att man vid planeringen och
uppbyggandet av den statliga utbildningsorganisationen på detta område beaktar
de prognoser som i andra aktuella utbildnings- och undervisningssammanhang
torde ha uppgjorts angående de befolkningsnumerära möjligheterna att
på olika områden tillgodose samhälls- och näringslivets växande behov av utbildningspersonal.

Det av utredningen framräknade behovet av förskollärare anges i flera yttranden
som ett minimum. Socialstyrelsen betecknar sålunda läget som katastrofalt.
Medicinalstyrelsen framhåller, att personalbehovet kan komma att påverkas
av att krav kommer att resas på flera daghem, då möjligheterna att anskaffa
lämpliga familjedaghem uttömts. Styrelsen erinrar i detta sammanhang också
om det växande behovet av befattningshavare med lämplig utbildning för handhavandet
av barn med olika slag av fysiskt handikapp. Öv er ståthållar ämbetet
påpekar, att bristen på förskollärare är ojämförligt större i Stockholm än i landet
i övrigt.

I allmänhet godtas förslaget om ökad utbildningskapacitet
genom utvidgning av tre av de nuvarande enkelseminarierna till dubbelseminarier
samt inrättande av ett nytt seminarium i Malmö. Skolöverstyrelsen anser
sig med hänsyn till vad styrelsen anfört om lämpligheten att anknyta förskoleseminarier
till folkskoleseminarier inte kunna tillstyrka förslaget att åstadkomma
den nödvändiga ökningen av förskoleseminariernas examinationskapacitet
genom att dubblera seminarierna i Norrköping, Örebro och Uppsala. Styrelsen
föreslår, att denna ökning i stället åstadkommes genom att nya förskollärarlinjer
inrättas vid folkskoleseminarier. Det synes härvid lämpligast att förlägga
förskollärarutbildningen till folkskoleseminarium med småskollärarutbildning.
Det bör uppdragas åt tillsynsmyndigheten att i samarbete med av chefen för
ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga för utredning av ämnes- och
klasslärarutbildningens organisation undersöka, vilka folkskoleseminarier som
med hänsyn till läge, lokalutrymme, klassantal samt tillgång på lärare och praktikinstitutioner
kan anses mest lämpade att motta förskoleseminarieavdelningar.

Samarbete delegationen för de fyra nordligaste länen förutsätter — med hänsyn
till det stora avståndet Uppsala—Luleå — att mellersta Norrland främst
ihågkommes vid en framtida utbyggnad av seminarieorganisationen.

Drätselkammaren i Jönköping framhåller att såväl med hänsyn till lokalfrågan
som möjligheterna att tillgodose elevernas teoretiska och praktiska utbildning
starka skäl talar för att ett seminarium förlägges till staden.

Förslaget om inrättande av ett special seminarium godtas i stort sett.
Vikten av specialutbildning för lärare bland barn med olika slags handikapp
understrykes.

Utredningens förslag om skolöverstyrelsen som tillsynsmyndighet
över förskoleseminarierna har väckt delade meningar.
Förslaget biträdes av statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen,
skolöverstyrelsen, länsstyrelserna i Malmöhus, Örebro och Norrbottens län,

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 46 år 1962

stadsfullmäktige i Göteborg, stadsfullmäktige i Luleå, samt Svenska landstingsförbundet,
Svenska socialvårdsförbundet och Sveriges husmodersföreningars riksförbund.

Medicinalstyrelsen finner det uppenbart, att ett pedagogiskt betraktelsesätt
med tiden tillmätts allt större betydelse på detta område, medan de sociala synpunkterna
på grund av den allmänna utvecklingen trängts mer i bakgrunden.
Mot bakgrunden härav bör tillsynsfrågan omprövas. Enligt medicinalstyrelsens
mening talar den föreslagna utbyggnaden och den alltmer differentierade och
utvecklade specialutbildningen samt den planerade fortbildningen liksom samordningen
med annan undervisning för att skolöverstyrelsens inflytande över
bl. a. utbildningen tillgodoses genom att tillsynen överflyttas dit.

Skolöverstyrelsen anför bl. a. följande skäl för att tillsynen bör flyttas till
överstyrelsen.

1. Det kan i längden icke anses lämpligt att isolera förskollärarutbildningen
i förhållande till utbildningen av småskollärare. Båda dessa utbildningslinjer
har så mycket gemensamt och så mycket att lära av varandra, att de snarast
möjligt bör få bättre kontakt med varandra, än nu är fallet, och följaktligen
också ställas under samma tillsynsmyndighet.

2. Förskoleseminarierna är institutioner av rent pedagogisk karaktär.

3. Förskoleseminariernas organisatoriska samordnande med folkskoleseminarierna,
som överstyrelsen förordat, talar för deras ställande under skolöverstyrelsen.

4. De pedagogiska synpunkterna på förskoleinstitutionerna blir allt starkare.

Några remissinstanser tillstyrker med vissa förbehåll. Sålunda betonar TCO,

att en överföring av tillsynen under inga förhållanden bör få leda till någon förändring
beträffande seminariernas arbetssätt och examinationsformer.

Styrelsen för socialpedagogiska seminariet tillstyrker förslaget endast under
förutsättning att seminarierna får utgöra en självständig enhet och inte sammanföres
med andra lärarutbildningsanstalter, att seminarierna får en gemensam
stadga, vid vars utarbetande hänsyn tas till nu gällande riktlinjer för seminarierna
samt att tillsynen över seminarierna och institutionerna utövas av en
särskild sektion eller rotel inom skolöverstyrelsen. Om dessa förutsättningar inte
skulle kunna uppfyllas, vill styrelsen bestämt uttala sig för att verksamheten
kvarligger under socialstyrelsens tillsyn. Liknande synpunkter anföres av styrelsen
för Södra KFUK.s pedagogiska institut, Sveriges förskollärares riksförbund
och Sveriges förskollärares lärar sällskap.

Länsstyrelsen i Uppsala län vill inte motsätta sig en överflyttning av tillsynen
över seminarierna till skolöverstyrelsen. Om en gemensam tillsynsmyndighet för
seminarierna och barnstugorna anses nödvändig bör denna vara socialstyrelsen.

Utredningens förslag avstyrkes av socialstyrelsen (två ledamöter anser dock
att tillsynen bör överflyttas till skolöverstyrelsen), övcrståtliållarämbetet, länsstyrelserna
i Östergötlands län samt Göteborgs och Bohus län, stadsfullmäktige
i Örebro, stadskollegiet i Stockholm (sex av de tolv ledamöterna reserverade sig

Kungl. Maj ds proposition nr 46 år 1962

för att seminarierna ställes under skolöverstyrelsens ledning) och Svenska stadsförbundet
(två ledamöter vill dock överflytta tillsynen till skolöverstyrelsen).
Dessa remissorgan uttalar sig för att tillsynen bör kvarstanna hos socialstyrelsen.

Socialstyrelsen anför, att tillsynen över seminarierna inte bör skiljas från tillsynen
över institutionerna. Seminariernas verksamhet är intimt förknippad med
förskoleinstitutionema. Utbyggnaden av barnstugorna är beroende av utbildnings-
och fortbildningsmöjligheterna vid förskoleseminarierna och vice versa.

Stockholms stadskollegium anser att — om synpunkter på en gemensam tillsynsmyndighet
för utbildningen och institutionerna skall tillmätas avgörande
vikt — de flesta skäl talar för socialstyrelsen som tillsynsmyndighet. Man synes
av språkliga skäl ha latit sig förledas till att inlägga huvudsakligen pedagogisk
innebörd i en förskollärares arbetsuppgifter. Det föreligger emellertid en grundläggande
skillnad mellan a ena sidan skolans och å andra sidan lekskolans eller
daghemmets syften och arbetssätt.

Stadsfullmäktige i Norrköping och nämnden för Fröbelinstitutet förordar, att
tillsynen överflyttas till överstyrelsen för yrkesutbildning, som redan nu är tillsynsmyndighet
för den kvantitativt största barnavårdsutbildningen (barnsköterskorna)
i landet.

Överstyrelsen för yrkesutbildning anför, att tillsynsfrågan bör prövas av 1955
ars sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning.
Jvämnda sakkunniga anser att fragan otvivelaktigt faller inom ramen för dess
uppdrag. Det är därför önskvärt att ett definitivt ställningstagande till frågan
sker först i samband med att fragan om den centrala ledningen av yrkesutbildningen
i dess helhet bringas till sin lösning. Om frågan bör avgöras i samband
med ett eventuellt beslut om förstatligande tillstyrker de sakkunniga förslaget
om överflyttning till skolöverstyrelsen.

Förslaget om skolöverstyrelsen som tillsynsmyndighet
över barnstugorna avstyrkes av en majoritet av remissinstanserna bl. a.
statskontoret, socialstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala,
Göteborgs och Bohus samt Örebro län, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas
förbund, Svenska socialvårdsförbundet, stadskollegiet i Stockholm
(två ledamöter vill överflytta tillsynen över lekskolorna till skolöverstyrelsen)
och stadsfullmäktige i Örebro. I yttrandena betonas särskilt, att de barnavårdande
synpunkterna fortfarande intar en framträdande plats i verksamheten.
Det framhålles, att barnstugeverksamheten är ett led i den samhälleliga barnavården,
vilket talar för att socialstyrelsen fortfarande bör utöva nämnda tillsyn.

Socialstyrelsen framhåller, att vårduppgifterna visserligen dominerar då det
gäller institutioner för spädbarn och småbarn men är framträdande ända upp
i de yngsta skolaldrarna. Enligt styrelsens uppfattning kompletterar institutionerna
hemmens barnavård. Styrelsen anser, att såväl den socialt motiverade
heldagsvården i daghem eller familjedaghem som den pedagogiskt motiverade
korttidsvården i lekskolorna närmast bör åvila de lokala barnavårdsmyndighe -

Kungl. Maj:ts proposition nr 4G år 1962

terna. Övergången mellan de olika formerna av förskoleinstitutioner bör vara
så smidig som möjligt emedan barn ofta kan behöva överflyttas från t. ex. lekskola
till daghem eller från daghem till lekskola.

Svenska socialvårdsförbundet, som tillstyrkt att tillsynen över förskollärarutbildningen
överflyttas på skolöverstyrelsen, anser det inte nödvändigt att tillsynen
över institutionerna och seminarierna skall tillkomma samma myndighet.
Förbundet framhåller att barnstugeverksamheten vuxit fram och utvecklats
inom socialvårdens ram. Även om t. ex. förskolorna lika väl skulle kunna knytas
till skolväsendet hör däremot daghemmen intimt samman med den övriga sociala
barnavården. Daghemmen har uppgifter som knappast tillhör skolmyndigheternas
intresseområde. Särskilt framhåller förbundet i detta sammanhang spädbarnsvården
och den nödvändiga samverkan med familjedaghemsverksamheten.

Stockholms stadskollegium upplyser, att verkställda utredningar visat att vid
daghemmen drygt 40 % av de intagna är barn till ensamstående mödrar
samt att 70 % av föräldrarna är berättigade till nedsatt vårdavgift. I åtskilliga
fall blir lekskolan eller daghemmet ett direkt instrument för att förebygga en
hotande social felutveckling eller för att behandla redan uppkomna psykiska
skador. Daghemmens och lekskolornas uppgift är av övervägande mentalhygienisk,
social och — i synnerhet vid specialinstitutioner för handikappade och
nervösa barn — socialmedicinsk karaktär. Även om verksamheten liksom vid
alla barnavårdande institutioner har ett starkt fostrande inslag kan därav dock
inte dras slutsatsen att tillsynen bör åläggas skolmyndigheterna, som torde
sakna kompetens för en sådan uppgift.

Länsstyrelsen i Norrbottens län finner det anmärkningsvärt att utredningen
helt förbigått den nya barnavårdslagen och dess förarbeten. Länsstyrelsen framhåller,
att någon tvekan om barnstugornas ställning inte redovisats i nämnda
förarbeten. I liknande riktning uttalar sig statskontoret, som anser att det inte
bör komma i fråga att redan nu överväga någon ändring av barnavårdslagen i
detta avseende.

Utredningens förslag rörande tillsynen över barnstugorna tillstyrkes av bl. a.
arbetsmarknadsstyrelsen, stadsfullmäktige i Luleå, styrelsen för socialpedagogiska
seminariet och styrelsen för Södra KFUK.s pedagogiska institut.

Styrelsen för socialpedagogiska seminariet anser, att en överflyttning av tillsynen
är klart motiverad med tanke på att man under senare år även inom
skolan kommit att alltmera beakta de socialpsykologiska och vårdande aspekterna
i skolans uppgift. Detta har skett genom införande av skolmåltider, kontinuerlig
läkartillsyn, kuratorsverksamhet, skoltandvård etc. Detta sammanhänger
helt med daghemmens program i vilket de pedagogiska och de vårdande
synpunkterna alltmer integrerats till en helhet.

Stadsfullmäktige i Lidcå uttalar, att de pedagogiska synpunkterna kommit i
förgrunden varför daghem och lekskolor alltmera fått karaktären av en förberedelse
för den egentliga skolan. Förskoleväsendet i staden står under förvaltning
av skolstyrelsen, som även fungerat som styrelse för förskoleseminariet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1962

Man har enbart goda erfarenheter av dessa arrangemang. Förskolorna bör i
administrativt avseende lokalt sortera under den rektor vid det obligatoriska
skolväsendet, inom vars område institutionerna är belägna.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser, att de med en överflyttning förenade organisatoriska
problemen bör ytterligare övervägas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker endast att tillsynen över lekskolorna
överflyttas till skolöverstyrelsen. Tillsynen över daghem och eftermiddagshem
— som har uppgifter av övervägande vårdkaraktär — bör däremot vara kvar
hos socialstyrelsen.

Svenska landstingsförbundet ställer sig tveksam till en överflyttning till skolöverstyrelsen,
även om starka skäl kan anföras för en sådan lösning.

Skolöverstyrelsen föreslår, att en ny utredning verkställes. Denna bör särskilt
undersöka de problem, som maste lösas, om ifrågavarande institutioner ställs
under skolans organ. Därvid måste även beaktas de uppgifter som skulle komma
att åvila skolstyrelserna och länsskolnämnderna.

Utredningens förslag till personalorganisation har i vad avser förslaget
att varje förskoleseminarium skall ha en heltidsanställd ledare med akademisk
examen i pedagogik och psykologi inte mött några egentliga invändningar.
Skolöverstyrelsen föreslår, att ledaren för ett förskoleseminarium får
titeln rektor, oavsett om seminariet är fristående eller samordnat med annan
lärarutbildningsanstalt.

Vad beträffar praktikföreståndare anser socialstyrelsen flertalet
seminariestyrelser samt Sveriges förskoleseminariers lärarsällskap och Sveriges
förskollärares riksförbund benämningen seminarielärare mera lämplig. I yttrandena
framföres även önskemål om en lärare för varje klass, dvs. fyra vid dubbelseminarium
och två vid enkelseminarium. Deras undervisning anses för att ge
tillräcklig tid åt övriga arbetsuppgifter böra begränsas till högst 7 timmar per
vecka.

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1962

V. Socialstyrelsens anslagsframställning för budgetåret 1962/63

Socialstyrelsen framhåller, att det rader stor brist pa utbildad personal vid
institutionerna och att en ökning av utbildningskapaciteten vid förskoleseminarierna
är ofrånkomlig, om inte utbyggnaden av barnstuguverksamheten i hela
landet skall äventyras. Styrelsen föreslår, att Fröbelinstitutets seminarium i
Norrköping samt förskoleseminarierna i Örebro och Uppsala ombildas till dubbelseminarier
ävensom att ett förskoleseminarium inrättas i södra Sverige fr. o. m.
läsåret 1962/63. Enligt styrelsens uppfattning bör ett sådant seminarium förläggas
till Lund, där samarbete med universitetet i fråga om barnpsykologisk
forskning torde kunna etableras.

Socialstyrelsen föreslår vidare, att principbeslut fattas om helt förstatligande
av samtliga förskoleseminarier. Kostnaderna för seminariet i Lund bör helt
bestridas av statsmedel. För de övriga seminarierna förordar styrelsen att statsbidraget
fr. o. m. nästa budgetår höjes med ca 25 %. Den nuvarande maximeringen
av timarvodet till föreläsare — för närvarande 35 kr. — bör enligt styrelsens
mening borttagas. Statens kostnader i anledning av dessa förslag beräknas
till ca 1 195 000 kr.

För att tillgodose behovet av utbildning för bl. a. seminarielärare och praktikhandledare
föreslår styrelsen, att det av 1958 års förskollärarutredning föreslagna
specialseminariet inrättas fr. o. m. nästa budgetår. Specialseminariet bör
anknytas till dubbelseminariet i Stockholm. Kostnaden härför beräknas till
100 000 kr. Styrelsen föreslår härjämte, att 10 000 kr. anvisas till kurser för
seminariernas lärare och för kommunala konsulenter och inspektriser samt
2 000 kr. till vissa utgifter i samband med en central handläggning av ansökningsförfarandet
för sökande till seminarierna.

Medelsbehovet under nästa budgetår beräknar socialstyrelsen till sammanlagt
1 307 000 kr., vilket innebär en ökning med 482 000 kr. i förhållande till anslaget
för innevarande budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1962

VI. Departementschefen

Vid förskoleseminariema utbildas personal för olika former av barnstugor,
såsom lekskolor, daghem och fritidshem. Sex sådana seminarier finns för närvarande.
Fyra av dem har vederbörande kommun som huvudman. De övriga
drives av enskilda stiftelser med kommunala bidrag. Samtliga är statsunderstödda.
Frågan om förskoleseminariernas ställning, organisation och utbildningskapacitet
har under senare år alltmer uppmärksammats i den allmänna debatten
i anslutning till det ökade intresset för barnen i förskoleåldern. Antalet barnstugor
har till följd av detta intresse under det senaste decenniet kraftigt vuxit,
vilket medfört en motsvarande ökning av efterfrågan på utbildade förskollärare.
Denna efterfrågan har inte kunnat tillgodoses med tillgänglig utbildningskapacitet
vid seminarierna. Brist på förskollärare har följaktligen uppkommit och
denna brist tenderar att öka.

Mot denna bakgrund tillsattes 1958 års förskollärarutredning för att utreda
det framtida behovet av förskollärare och utvägarna att tillgodose detta. Utredningen
skulle också överväga frågorna om huvudmannaskapet för seminarierna
samt tillsynen över seminarierna och barnstugorna.

I fråga om huvudmannaskapet föreslår utredningen, att principbeslut skall
fattas om förstatligande av förskoleseminariema. Utredningen har motiverat
detta förslag med att utbildningen av förskollärare liksom annan lärarutbildning
i princip är en statlig uppgift, att någon utökning av utbildningskapaciteten inte
kan ske utan ökade statliga insatser samt att förutsättningar därigenom skapas
för ett effektivt samarbete med annan statlig lärarutbildning. Utredningens
förslag i denna del har allmänt tillstyrkts vid remissbehandlingen.

Nagra hallbara motiv kan enligt min mening inte anföras mot betraktelsesättet
att den ifrågavarande lärarutbildningen är en statlig uppgift. Då det
\idare
rande former utan risk för att kapaciteten minskar — jag erinrar om att ett

privat seminarium, Södra KFUK:s pedagogiska institut, nedlagts hösten 1961_

förenas principiella och praktiska skäl för den av utredningen föreslagna åtgärden
att förstatliga den nuvarande utbildningsorganisationen. Om så sker, räknar
jag med att förutsättningar skapas för att en erforderlig utbyggnad och en ändamålsenlig
organisation av förskoleseminariema skall kunna komma till stånd.
Jag förordar, att principbeslut nu fattas om att förskollärarntbildning skall bedrivas
vid statliga seminarier.

Utredningen har inte närmare behandlat de praktiska frågor, som sammanhänger
med ett förstatligande. Ett beslut härom nu kan därför inte förverkligas
fullt ut förrän efter en övergångstid. Som en konsekvens av ett dylikt prin -

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1962

cipiellt ställningstagande bör dock följa, att staten redan fr. o. m. nästa budgetår
övertager det ekonomiska ansvaret för de nuvarande förskoleseminariernas verksamhet
såtillvida, att statsbidraget till denna, som nu utgår med i genomsnitt
ca 65 % av huvudmännens kostnader räknas upp, så att driftkostnaderna helt
kan täckas av statsmedel. Beträffande beräkningen av och villkoren för statsbidrag
torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser.
Jag återkommer senare till frågan om medelsbehovet för detta ändamål.

Det ytterligare förberedelsearbete, som måste föregå ett fullständigt genomförande
av ett beslut om statlig utbildning, bör bedrivas i former, varom Kungl.
Maj:t äger besluta. I detta förberedelsearbete bör ingå fortsatta överväganden
av frågan om en närmare samordning mellan förskollärarutbildningen och annan
lärarutbildning.

I anslutning till det nu berörda spörsmålet om samordnad lärarutbildning vill
jag ta upp frågan om tillsynen över förskoleseminarierna.

Utredningen har föreslagit, att tillsynen över förskoleseminarierna flyttas
från socialstyrelsen till skolöverstyrelsen. Detta förslag biträdes av flertalet
remissinstanser, bl. a. skolöverstyrelsen. Enligt min mening kan en dylik överflyttning
förmodas vara en förutsättning för att en samordning mellan förskoleseminarierna
och annan lärarutbildning skall kunna komma till stand och bli
effektiv. Då även andra vägande skäl förebragts för en sådan överflyttning förordar
jag, att tillsynen över förskoleseminarierna fr. o. m. budgetåret 1962/63
skall ankomma på skolöverstyrelsen. Till frågan om inverkan av en dylik åtgärd
på skolöverstyrelsens personalbehov torde jag få återkomma vid anmälan av
överstyrelsens avlöningsanslag.

Frågan om tillsynen över barnstugorna prövades så sent som vid 1960 års
riksdag i samband med ställningstagandet till förslaget om ny barnavårdslag.
Det finns ingen anledning att nu ompröva denna fråga. Den hittillsvarande tillsynen
över barninstitutionerna har visat sig ändamålsenlig. Den sociala motiveringen
för omhändertagande av förskolebarn i daghem och förskolor är alltjämt
starkare än den pedagogiska. Det är inte nödvändigt att tillsynen över barnstugeverksamheten
utövas av samma centrala myndighet som handhar tillsynen
över förskoleseminarierna. Det finns redan åtskilliga verksamhetsområden, för
vilka personalutbildningen sker under överinseende av skolmyndighet, medan
verksamhetsområdena ligger under andra huvudmän. Jag förutsätter vid bifall
till vad jag här förordat, att det kan bli ett nära och fruktbärande samarbete
mellan socialstyrelsen som tillsynsmyndighet för barnstugorna och skolöverstyrelsen
som ansvarig för förskollärarutbildningen. Med hänsyn till behovet av en
samordnad planering på det lokala planet bör en samverkan även där ske mellan
företrädarna för skolan respektive bamstugeverksamheten.

Utredningen har funnit, att en avsevärd utökning av examinationskapaciteten
vid förskoleseminarierna är nödvändig för att täcka den förefintliga bristen pa
förskollärare samt för att tillgodose behovet av personal till barnstugorna,
vilka under 1960-talet förutses komma att utbyggas i något större omfattning än

Kungl. Maj:ts -proposition nr 46 år 1962

under 1950-talet. Enligt utredningens mening bör utbildningskapaciteten höjas
från för närvarande ca 230 till 365 förskollärare per år genom att enkelseminarierna
i Örebro, Norrköping och Uppsala ombildas till dubbelseminaricr samt
genom att ett nytt seminarium anordnas i Malmö. Dessa förslag godtages av de
flesta remissorganen. Skolöverstyrelsen anser dock, att den nödvändiga ökningen
av kapaciteten bör åstadkommas genom att nya förskollärarlinjer inrättas vid
f olkskoleseminarierna.

Vad gäller utvidgningen av utbildningskapaciteten nästa budgetår finner jag
det lämpligt, att denna ökas dels genom att enkelseminariet i Örebro ombildas till
ett dubbelseminarium, dels ock genom att ett statligt förskollärarseminarium i enlighet
med utredningens förslag upprättas i Malmö. Om möjligt bör detta seminarium
från början organiseras som ett dubbelseminarium. Den sammanlagda kapacitetsökningen
skulle sålunda komma att uppgå till ca 50—75 elever. I enlighet
med vad skolöverstyrelsen anfört bör möjligheterna till en samordning mellan det
sistnämnda seminariet och lärarhögskolan i Malmö närmare undersökas. Bl. a.
med hänsyn till att en sadan samordning eller i varje fall en samverkan mellan
de båda utbildningsanstalterna kan visa sig möjlig och önskvärd bör ett nytt
förskollärarseminarium enligt min mening upprättas i Malmö och inte, såsom
socialstyrelsen förordat, i Lund. Jag vill också påminna om att folkskoleseminariet
på sistnämnda ort befinner sig under avveckling.

Utredningens förslag om anordnande av ett specialseminarium är jag inte
beredd att förorda, då jag anser att det utbildningsbehov, som därigenom skulle
täckas, bör tillgodoses genom anordnande av kurser vid befintliga seminarier.

Till frågan om personalorganisationen vid förskoleseminarierna kan ställning
inte tagas förrän frågan om samordning med annan lärarutbildning prövats och
bättre förutsättningar för fastställande av en mera definitiv utbildningsorganisation
skapats genom fortsatta utredningar. Jag förutsätter därför, att seminarierna
tills vidare driver sin verksamhet med nuvarande former av personalorganisation.
Om den närmare organisationen av ett statligt seminarium i Malmö bör
det få ankomma på Kungl. Maj:t att fatta beslut, beträffande personaluppsättningen,
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som hittills ansetts böra gälla
för statsunderstött förskoleseminarium samt, vad gäller tjänsters inrättande och
lönegradsplacering, inom ramen för härom gällande allmänna bestämmelser.

Såsom utredningen påpekat är tillgång till övningsinstitutioner en nödvändig
förutsättning för en fullgod praktisk utbildning av eleverna och bör därför
säkerställas. Det synes i detta syfte lämpligt att i enlighet med utredningens
förslag föreskriva skyldighet för huvudman för statsunderstödda barnstugor att
lämna erforderlig medverkan vid utbildningen av förskollärare. Det torde få
ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga föreskrifter härom, varvid
som utgångspunkt bör tjäna reglerna om tillhandahållande av klasser inom det
obligatoriska skolväsendet för folk- och småskollärarutbildningen.

Med utgångspunkt i kostnaderna för den nuvarande förskoleseminarieorganisationen
och med beaktande av den utökade kapacitet jag nyss förordat ävensom

Kungl. Maj:ts proposition nr £6 år 1962

behovet av särskild kursverksamhet kan statsverkets kostnader för förskollärarutbildningen
under nästa budgetår vid bifall till mitt förslag, att driftkostnaderna
för denna utbildning fr. o. m. den 1 juli 1962 helt skall täckas av statsmedel,
beräknas till i runt tal 1 450 000 kr., vilket belopp bör uppföras som ett
förslagsanslag under åttonde huvudtiteln. Då för motsvarande ändamål innevarande
budgetår ett reservationsanslag av 825 000 kr. är uppfört under femte
huvudtiteln skulle anslagsökningen uppgå till (1 450 000—825 000=) 625 000 kr.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) besluta, att förskollärarutbildningen skall förstatligas i den
ordning och vid den tidpunkt riksdagen senare bestämmer;

b) besluta, att ett statligt förskoleseminarium fr. o. m. budgetåret
1962/63 skall upprättas i Malmö med den organisation
Kungl. Maj:t bestämmer;

c) besluta, att statsbidrag till nuvarande sex förskoleseminarier
fr. o. m. budgetåret 1962/63 enligt Kungl. Maj:ts närmare
bestämmande skall utgå med belopp, motsvarande seminariernas
driftkostnader;

d) besluta, att förskollärarutbildningen fr. o. m. budgetåret
1962/63 skall stå under skolöverstyrelsens tillsyn;

e) bemyndiga Kungl. Maj:t, att fatta de beslut och vidtaga
de åtgärder som erfordras för genomförande av den av mig i det
föregående förordade omorganisationen av förskollärarutbildningen; f)

till Utbildning av förskollärare för budgetåret 1962/63 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1450 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Marianne Astell

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1962

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Inledning....................................................... 3

II. Nuvarande oganisation .......................................... 4

III. Utredningens förslag............ 5

1. Huvudmannaskap och samordning med annan lärarutbildning____ 5

2. Behovet av förskollärare...................................... 6

3. Tillsynsfrågor................................................ 8

4. Personalorganisation.......................................... 8

5. Övningsinsti tu tioner .......................................... 9

6. Kostnadsberäkningar ......................................... 9

IV. Remissyttranden ................................................ 11

V. Socialstyrelsens anslagsframställning för budgetåret 1962/63 ......... 19

VI. Departementschefen............................................. 20

Ivar Haeggströms Tryckeri AB • Stockholm 1962

6*0017