Kungl. Maj:ts proposition nr 45 (Proposition 1939:45 - urtima)

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

.Nr 45.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bemyndigande
att träffa vissa avtal rörande produktion av sulfitsprit
m. m.; given Stockholms slott den 6 oktober
1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
6 oktober 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med chefen för handelsdepartementet:

Genom proposition den 17 mars 1939 (nr 215) angående visst avtal mellan
aktiebolaget Vin- & spritcentralen och Mo och Domsjö aktiebolag har Kungl.
Majit förelagt riksdagen vissa förslag, åsyftande en ökad inhemsk produktion
av sulfitsprit.

I skrivelse nr 423 har riksdagen anmält sitt bifall till nämnda förslag.
Kungl. Majit har vidare genom beslut samma dag bemyndigat chefen för
finansdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för att inom finansdepartementet
biträda med viss omprövning av grunderna för gällande spritBihang
till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 45.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

reglering. Till statsrådsprotokollet anförde jag därvid, att utredningen borde
avse hela den grupp spörsmål, som aktualiserades, när på spritregleringen
anlades vidare försörjnings- och beredskapssynpunkter. Arbetet borde dock
så bedrivas, att utredningsmännen, där så lämpligen kunde ske, utan att avvakta
utredningens slutförande i dess helhet framlade förslag i särskilda
delar av ämnet.

Jag har sedermera tillkallat sex sakkunniga med berörda uppdrag.

På grund av den europeiska krisen har spörsmålet om ersättande av importerat
motorbränsle med inom landet framställd vara gjort sig gällande
med ökad styrka. Frågan örn den inhemska sulfitspritproduktionen har
därför måst omedelbart upptagas till ny omprövning.

Tillgång på inhemsk motorsprit.

Av de olika hos oss framställda slagen av sprit — d. v. s. av potatis, sulfitavfallslut
och melass -— faller den kvantitativt sett viktigaste produktionen
av motorsprit på den vid sulfitfabrikerna framställda spriten. Av all
under tillverkningsåret 1938/39 framställd motorsprit härrörde drygt 90
procent från dessa fabriker.

För närvarande äro 20 sulfitspritfabriker i verksamhet inom riket. Den
totala produktionen av sprit vid dessa fabriker uppgives vid full drift inom
sulfitfabrikerna kunna uppgå till 67 milj. normalliter. Genom vissa utvidgningar
och förbättringar av driften lär årskapaciteten kunna utökas till
approximativt uppgivna 90 milj. normalliter. Då den tillverkade kvantiteten
sulfitsprit är direkt beroende av produktionen av sulfitmassa, men
den senare är i hög grad konjunkturbetonad, måste de nyss angivna siffrorna
betecknas såsom maximital, vilka kunna uppnås endast vid full drift.
Till belysning härav må nämnas, att under sista året, då fabrikerna gått med
inskränkt drift, produktionen av sulfitsprit stannat vid omkr. 57 milj. normalliter.

I nu rådande läge har allmänt ansetts, att det vore önskvärt, att produktionen
av till motorsprit användbar sulfitsprit inom landet kunde ökas. Utöver
vad som i detta hänseende kan vinnas genom särskilda anordningar vid
de nuvarande spritfabrikerna och de sulfitfabriker, till vilka de äro anknutna,
torde utsikterna till en ökning närmast vara förknippade med möjligheten
att anlägga och driva nya sulfitspritfabriker.

Nija sulfitspritfabriker.

För att utröna förutsättningarna härför har jag i början av september d. å.
underhand uppdragit åt två av förutnämnda sakkunniga, nämligen ordföranden,
verkställande direktören i Vin- & spritcentralen Ernst Lyberg samt
ledamoten av riksdagens andra kammare, direktören Sven Lundberg att träda
i förbindelse med representanter för sulfitfabriker utan spritfabrik och undersöka,
huruvida intresse hos dem förelåge att uppföra spritfabriker och i
så fall på vilka villkor uppförande och drivande av dylik anläggning kunde
antagas komma till stånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

Lyberg och Lundberg lia rörande resultatet av dessa överläggningar till
mig avlämnat en den 13 september 1939 dagtecknad P. M., ur vilken jag anhåller
få återgiva vissa huvudpunkter.

Hela antalet av de sulfitfabriksföretag med en årsproduktion av minst
lo,000 ton massa, vilka sakna spritfabrik, utgöra 20 och hava en sammanlagd
tillverkning av omkr. 650,000 ton massa. I överläggningarna ha deltagit
representanter för 17 företag med en sammanlagd årsproduktion sulfid
massa av omkr. 600,000 ton och en beräknad spritproduktion av omkr. 32
milj. liter 95 %> eller drygt omkr. 60 milj. normalliter.

Intresse för den väckta tankens genomförande torde förefinnas hos ett
övervägande flertal av företagen, under förutsättning att tillfredsställande
villkor kunna avtalas rörande spritens avsättning, pris m. m. I fråga örn den
tidrymd, inom vilken de nya fabrikerna kunde uppföras, hade hänvisats till
att Ingen jörsvetenskapsakademien beräknat denna tid till 6 å 12 månader,
samt att Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap i sina utredningar
i saken antagit, att viss tidsförkortning vore möjlig genom standardisering
samt nödig forcering i framskaffandet av material o. d. Vidare hade
konstaterats, att, såvitt nu kunde bedömas, de viktigaste förnödenheterna för
anläggningarnas uppförande och driftens bedrivande kunde i tillräcklig grad
disponeras inom landet. Härvid förutsattes emellertid, att i förekommande
fall i fråga om kol en övergång skedde till ved.

Det hade därutöver framhållits, att sulfitfabrikernas tekniska och ekonomiska
förutsättningar för sprittillverkning måste antagas vara sins emellan
mycket skiftande. Av sadan anledning och då anläggandet av nya spritfabriker
i första hand syntes böra ske vid sådana företag, där förhållandena möjliggjorde
ett särskilt snabbt igångsättande av driften, vore det av vikt, att
denna sida av frågan gjordes till föremål för skyndsam utredning av med
ämnet förtrogna sakkunniga.

Vad därefter anginge de förutsättningar, under vilka fabrikerna kunde tänkas
vala hagade att upptaga den nya tillverkningen, så hade under överläggningarna
följande förslag framlagts av utredningsmännen rörande de huvudgrundel,
pa vilka avta! med sulfitfabrik örn anläggande av spritfabrik lämpligen
syntes kunna träffas.

1. Sedan statsmakterna fattat vissa för de tänkta förslagens genomförande
erforderliga beslut och den förut berörda utredningen angående sulfitlanrikenias
förutsättningar för upptagande av sprittillverkning verkställts,
m?^an av KunS!- Majit för ändamålet befullmäktiga! organ och varje
sulfitfabrik, som enligt utredningen befunnits böra ifrågakomma för anläggande
av spritfabrik, avtal rörande leverans snarast möjligt av sulfitsprit.

2- Spritfabriken utföres för framställning av motorsprit (av minst 99.1 %
alkoholstyrka) med utnyttjande av sulfitluten på sätt hittills ansetts normalt
under vederbörligt hänsynstagande till sulfittillverkningen, vilket i nuvarande
priskalkyler för sprittillverkning vid förefintliga sulfitspritfabriker tagit sig
uttryck i en beräknad självkostnad för lutens tillvaratagande av 1.5 öre per
volymhter.

3. Fabriken beräknas komma att få en kapacitet (normalkapacitet) motsvaiande
den högsta kvantitet sprit, som med de i 2. angivna utgångspunkterna
kan utvinnas vid full drift i sulfitfabriken, men bör planläggas så, att:
den utan svårighet möjliggör de utvidgningar, som kunna antagas erforderJ^i!iV1<
eventueH övergång till nya, för vinnande av större spritutbyte avsedda
metoder, vilka för närvarande äro under omprövning.

. 4; Statsmakterna tillförsäkra tillverkaren av motorsprit under en tid av
tio ar, räknat från och med den tidpunkt, då första leveransen av sprit äger

Kungl. Maj:ts proposition nr dö -

rum, dels den skattelättnad för motorsprit i förhållande till bensin, som för
närvarande gäller, och dels avsättning för den. kvantitet sprit, som enligt 3.
utgör spritfabrikens normalkapacitet.

Skulle under den period, för vilken sistnämnda avsättningsgaranti gäller
(garantiperioden), omläggning ske i fråga örn beskaffenheten av den massa,
som framställes i sulfitfabriken, och förutsättningarna för spritproduktionen
härigenom avsevärt förändras, skall härav betingad jämkning ske i beräkningen
av spritfabrikens normalkapacitet.

5. Prissättningen på den tillverkade motorspriten skall år för år i första
hand grundas på spritfabrikernas självkostnader och, i händelse överenskommelse
örn priset ävensom, i det under punkt 4. stycket 2 omförmälda
fall, angående normalkapaciteten ej kan träffas, verkställas genom skiljeförfarande
enligt mellan parterna träffad överenskommelse eller, därest sådan
överenskommelse ej kan träffas, av sådan prisnämnd, som omförmäles i
24 § av 1926 års brännvinstillverkningsförordning.

Vid denna prissättning skola gälla följande särskilda bestämmelser:

För avskrivning av anläggningen upptages bland tillverkningskostnaderna
ett belopp motsvarande Vio av anläggningskostnaden för vart och ett av
garantiperiodens år. Detta belopp fördelas på antalet liter under året framställd
sprit intill en kvantitet, motsvarande 9/io av fabrikens normalkapacitet,
fastställd på sätt i 3. säges. Därtill läggas ränte- och övriga driftskostnader
enligt samma grunder, som eljest tillämpats vid nuvarande prissättning på
av A.B. Svensk Sprit till A.B. Vin- & Spritcentralen försåld sulfitsprit. Det
sålunda erhållna priset betalas för hela den av spritfabriken under tiilverkningsåret
levererade kvantiteten.

6. Skulle framställningen av sprit ett eller flera år nedgå till eller understiga
hälften av normalkapaciteten, skall det enligt 5. gällande beloppet för
avskrivning av anläggningen minskas i samma proportion.

Har i dylikt fall spritproduktionens nedgång berott på omständigheter, över
vilka fabrikens ägare ej kunnat råda, skall sålunda uppkommande underskott
i avskrivningsbeloppet, enligt Kungl. Maj :ts bestämmande, antingen fördelas
på leveranserna under den återstående garantiperioden eller, där detta
ej befinnes lämpligt, denna period utsträckas för att möjliggöra den avsedda
avskrivningen av anläggningen eller fabrikens ägare på annat sätt ersättas
för underskottet.

7. Företagen skola vara oförhindrade att i egen tillverkning av kemisktekniska
och andra dylika produkter använda vid deras fabriker framställd
-sprit.

Rörande den i punkt 3. omnämnda normalkapaciteten framhålla utredningsmännen,
att beräkningen härav säkerligen komme att bereda vissa
svårigheter med hänsyn till de växlande produktionsförhållandena vid de
olika sulfitfabrikerna. Det vore därför gynnsamt, om man, såsom under
överläggningarna ifrågasatts, kunde till grund för normalkapacitetens bestämmande
lägga en generellt gällande relation mellan tillverkad massa
av visst slag och därur utvunnen sprit. Emellertid tydde tillgängliga uppgifter
angående dylika relationstal på, att de vöre i hög grad skiftande
mellan olika fabriker — yttergränserna vore lägst 25 och högst 90 liter
sprit per ton massa — och vore därför tanken på att bygga beräkningar
av normalkapaciteten på en generell siffra av detta slag näppeligen praktiskt
genomförbar. Vid träffandet av de individuella avtalen med varje
fabrik syntes likväl kunna omprövas, huruvida den angivna metoden för
normalkapacitetens bestämmande borde tillämpas.

Utredningsmännen erinra vidare ifråga om de i punkt 5. angivna grunderna
för prisbestämningen, att dessa, i jämförelse med vad som utginge

Kungl. Mcij.ts proposition nr 45.

enligt nuvarande prissättningsvillkor för sulfitsprit, innebure viss merbetalning
för såväl Vio av den spritmängd, som motsvarade fabrikens normalkapacitet,
som ock för vad som kunde levereras utöver denna kvantitet.
Syftet med denna prisregel vore, att tillverkaren skulle tillgodoföras,
utöver självkostnaderna -— nied däri ingående relativt mycket hög avskrivningskvot
för anläggningarna — en avsevärd del av det förbilligande,
som i form av lägre driftskostnader och större produktionskvantitet uppkomme
genom rationaliseringsåtgärder, vilka tillverkaren genomfört.

Det sålunda framlagda förslaget bygger, enligt vad utredningsmännen
framhålla, på förutsättningen, att företaget självt bestrider kostnaden för
anläggningen. Då det likväl ej vore uteslutet, att företag för att kunna
igångsätta spritproduktionen vöre i behov av statslån för anläggningen,
borde Kungl. Majit ha befogenhet att mot tillfredsställande säkerhet lämna
sådant lån till belopp, motsvarande högst anläggningskostnaden. Lånet
skulle amorteras varje år med minst det belopp, som företaget vid prissättningen
tillgodoförts i sådant hänseende. Garanti för amorteringen jämte
ränta på lånet kunde lämpligen ordnas på så sätt, att det organ, som .skulle
handha distributionen av sprit, vid leveransernas likvidering innehölle och
till staten inlevererade så stor del av likviden, som enligt prissättningen
upptagits för ändamålet.

Vid överlämnandet av redogörelsen för sina överläggningar ha utredningsmännen
meddelat, att de representanter för sulfitfabrikerna, för vilka
det nu refererade förslaget framlagts, visserligen förklarat sig eventuellt
kunna godkänna huvudpunkterna däri, men önskat en del modifikationer,
vilka senare utredningsmännen emellertid icke funnit sig kunna
förorda.

I anknytning till tanken på att företagen möjligen skulle föredraga, att
de för anläggningen av de nya fabrikerna nödiga medlen tillhandahölles av
staten, hade vidare några härav föranledda jämkningar i avtalsgrunderna
utförligare diskuterats. Enligt en därunder framkommen plan skulle statens
försträckning för anläggningen bestämmas till belopp, som enligt sakkunnig
utredning befunnes erforderligt. Företaget måste i stället avstå från
förmånen av tioårig avsättningsgaranti men tillförbindas att, i den ordning
och i den mån staten eller dess för ändamålet befullmäktigade organ så
önskade, leverera en spritkvantitet, motsvarande normalkapaciteten för tillverkningen
under en viss närmare angiven årsperiod. Den levererade spriten
skulle betalas med ett pris, som beräknas efter de eljest angivna huvudpunkterna
men med avdrag för det belopp per liter, som i prissättningen
motsvarade avskrivning för anläggningar. Dessa belopp per liter skulle, i
mån av verkställda leveranser, krediteras det erhållna statslånet. På samma
sätt skulle avdrag i priset resp. kreditering göras för ränta på lånet. Skulle
staten, innan den föreskrivna totalleveransen fullgjorts, förklara sig icke
önska mottaga ytterligare spritkvantitet, frikallas företaget från åtagen leveransplikt
och även från skyldighet att betala vad som kan restera på
statslånet.

Utredningsmännen ha för sin del icke upptagit detta alternativ på grund
dels av den därmed förbundna utlåningsrisken för staten och dels det mins -

Kungl. Maj:ts proposition nr 45-

kade intresse det kunde förutsättas innebära för företaget att genomföra
rationaliseringsåtgärder på lång sikt.

Annan sprit än sulfitsprit.

Utom sulfitsprit torde ytterligare några slag av sprit komma att stå till
förfogande för användning till andra ändamål än förtäring.

I främsta rummet gäller detta den sprit, som tillverkas med melass som
råvara. Dylik sprit har under senare tid framställts dels av Svenska Sockerfabriksaktiebolaget,
dels av Svenska Jästfabriksaktiebolaget. På grund av
den minskade tillgången på melass för fabriksändamål har spritproduktionen
hos sockerbolaget varit inställd från och med tillverkningsåret 1938/39,
medan framställningen av sprit vid jästfabrikerna nämnda år uppgick till
4.5 milj. normalliter. Jästfabriksaktiebolaget har tidigare uppgivit sig för
tillverkningsåret 1939/40 icke kunna påräkna mera melass än som åtginge
för jästfabrikationen, varav skulle följa, att spritframställningen sjönke till
1 milj. normalliter. Emellertid har senare meddelats, att bolaget jämväl under
tillverkningsåret 1939/40 torde vara i tillfälle att leverera samma kvantitet
sprit som under år 1938/39, ehuru sockerbolaget förklarat sin avsikt
vara att höja priset på melassen, varigenom vissa svårigheter kunde komma
att beredas jästbolaget. Samtidigt har bolaget underrättat örn att det
med nu befintlig fabriksutrustning skulle kunna årligen leverera ytterligare
7.5 milj., d. v. s. sammanlagt 12 milj. normalliter sprit, under förutsättning
att 22,000 ton melass utöver den för jästfabrikationen erforderliga
kvantiteten ställdes till bolagets förfogande. Priset på denna sprit bleve
emellertid högre än det nuvarande.

Vidare står till förfogande den sekundasprit, som erhålles vid spritcentralens
reningsverk och som beräknas uppgå till en årskvantitet av 0.5 milj.
normalliter.

Slutligen torde under nästa tillverkningsår viss kvantitet potatissprit kunna
disponeras, visserligen på grund av för låg alkoholhalt icke som motorbränsle,
men för tekniska och liushållsändamål, varigenom en motsvarande
mängd sprit med högre alkoholhalt frigöres för användning som motorsprit.
Enligt den av 1937 års riksdag godkända ordningen för disposition
av den estniska potatissprit, om vars införsel genom spritcentralens försorg
beslut samtidigt fattats, skulle denna sprit komma till användning såsom
förtäringssprit. Det skulle dock ankomma på Kungl. Majit att lämna
spritcentralen tillstånd att i större utsträckning än vad som eljest följde av
gällande avtal mellan staten och spritcentralen använda potatissprit för
försäljning jämlikt förordningen angående handeln med skattefri sprit. De
avtalade leveranserna om tillsammans 5 milj. normalliter estnisk sprit ha
numera fullgjorts. Med anledning härav har Kungl. Majit medgivit, att
spritcentralen får under tillverkningsåret 1939/40 inköpa 5 milj. normalliter
potatesbrännvin att användas såsom skattefri sprit och att med
samma kvantitet öka försäljningen av motorsprit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45-

Totala tillgången på motorsprit.

Sammanfattningsvis kan sålunda rörande tillgången på sprit för andra
ändamål än förtäring under 1939/40 sägas, att, därest beräkningen göres
utan hänsynstagande till möjligheten att redan under nämnda år kunna
påräkna leveranser från nyuppförda spritfabriker men med antagande av
full drift vid nuvarande sulfitspritfabriker, följande kvantiteter sprit kunna
bli disponibla:

milj. norinalliter

sulfitsprit ............................ 67.0

melassprit ................ 4.5

potatissprit ............. 5.0

sekundasprit.......................... 0.5

Summa 77.0 milj. normalliter.

Av den sammanlagda kvantiteten, 77 milj. normalliter, beräknas, med ledning
av siffrorna för år 1938/39 31 milj. komma att försäljas som teknisk
och hushållssprit och 1.6 milj. normalliter såsom skattelagd teknisk sprit,
varefter högst 44.4 milj. normalliter återstå för användning som motorsprit
eller ungefär 6 milj. mera än som enligt hittills gällande bestämmelser få
avsättas årligen. Örn melass i erforderlig utsträckning kan tillhandahållas
jästfabrikerna, skulle den där tillverkade kvantiteten ökas med 7.5 milj.
normalliter och den totala myckenheten således stiga till 84.5 milj. normalliter,
varav i runt tal 52 milj. normalliter motorsprit.

För de därefter närmast följande tillverkningsåren skulle, därest produktionen
vid alla de ifrågasatta nya sulfitspritfabrikerna kommit i gång, en ytterligare
produktion av motorsprit av högst 60 milj. normalliter kunna påräknas.
Vidare är det möjligt, att de nuvarande sulfitspritfabrikerna genom
vissa åtgärder kunna öka sin tillverkning till den för sådant fall uppgivna
siffran av 90 milj. normalliter. Den maximala tillgången på sprit för motorbränsle
kan därför i gynnsammaste fall från och med tillverkningsåret 1940/
11 angivas med 135 milj. normalliter eller drygt 65 milj. volymliter om
minst 99.1 n/o alkoholhalt.

Ändringar i spritmarknadens nuvarande reglering.

I sin tidigare omnämnda P. M. om anläggande av nya sulfitspritfabriker
lia utredningsmännen framhållit, att en enligt ändrade grunder genomförd
prissättning för av nyuppförda fabriker levererad sulfitsprit borde föranleda
viss modifikation även i reglerna för den prisbestämning, som nu tillämpas
för de i gång varande sulfitspritfabrikerna. Med hänsyn till det för närvarande
framträdande intresset att kunna stimulera fabrikerna till största möjliga
spritproduktion syntes det nämligen lämpligt att låta jämväl de nuvarande
spritfabrikerna komma i åtnjutande av sådan särskild gottgörelse fölen
produktion över 9/io av normalkapaciteten som för de nya fabrikerna förutsatts
ligga i den föreslagna bestämmelsen om att den mot avskrivningskvoten
svarande delen av priset skulle tillgodonjutas för hela årsleveransen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45-

Utredningsmännen erinra även om att enligt nu gällande, år 1934 beslutade
reglering av den inhemska spritmarknaden tillverkning och försäljning
av ytterligare kvantiteter sulfitsprit för motorändamål icke kunde ske utan
riksdagens medverkan. Ej heller stöde de grunder för prisbestämningen på
sulfitsprit, som förslagsvis framlagts, i överensstämmelse med de direktiv, vilka
i detta hänseende efter riksdagens hörande av Kungl. Maj:t meddelats
spritcentralen och som funnit uttryck i särskilt avtal mellan staten och bolaget.

Slutligen framhålla utredningsmännen, att, då under vissa omständigheter
behov kunde föreligga att lagra avsevärda kvantiteter av den tillverkade spriten,
men tillgång på härför lämpliga lagringsutrymmen för närvarande vore
relativt ringa, anordningar genom statens medverkan syntes böra vidtagas
för tillgodoseende av angivna syfte, närmast för beredande av lagringsmöjligheter
vid eller i närheten av vissa spritfabriker.

De år 1934 av riksdagen godkända grunderna för reglering av den inhemska
spritmarknaden, varom utredningsmännen erinrat, bygga bl. a. på
att, medan potatisbrännerierna fingo rätt att årligen leverera en kvantitet potatisråbrännvin,
svarande mot inköpsbehovet av sprit för förtäringsändamål,
sulfitspritfabrikernas samt melassbränneriernas leveranser skulle tillgodose
behovet av sprit för tekniska och hushållsändamål samt av motoralkohol.
För säkerställande av att redan anlagda sulfitspritfabriker skulle äga möjlighet
att fortsätta tillverkningen ansågos dessa genom särskilda åtgärder böra
beredas möjlighet för avsättning årligen av en spritkvantitet av 40 milj.
normalliter, d. v. s. den tidigare beräknade sammanlagda tillverkningskapaciteten
hos förefintliga fabriker. Därför infördes i det som en följd av 1934
års reglering mellan staten och spritcentralen träffade avtalet en bestämmelse
om att spritcentralen finge årligen av sulfitspritfabrikerna inköpa en kvantitet
av högst 40 milj. normalliter, varutöver finge disponeras den tillgängliga
produktionen av melassprit intill 6 milj. normalliter. För att trygga avsättningen
av motorsprit stadgades senare under året skyldighet för bensinimportörer
och bensintillverkare att inköpa dylik sprit i en omfattning, som
av Kungl. Maj:t skulle fastställas kvartalsvis till en viss procentuell andel
av importen resp. tillverkningen av bensin. Till förbrukarna distribueras
denna sprit såsom beståndsdel i s. k. lättbentyl, vars sammansättning enligt
år 1936 utfärdade bestämmelser skall vara 25 % alkohol och 75 % bensin.

För den hittillsvarande försäljningen av annan sprit än konsumtionssprit
ha således två olika avsättningsmetoder tillämpats: dels försäljning på en fri
marknad av sprit för hushålls- och tekniska ändamål, där efterfrågan fått
bestämma avsättningens storlek — således samma regel som gällt för den
till förtäring avsedda spriten, i huvudsak bestående av potatissprit — dels
en tvångsavsättning av motorbränsle. Utvecklingen på den fria marknaden
har företett en ständigt uppåtgående kurva, så att mot en avsättning av
sprit för hushålls- och tekniska ändamål av 17.6 milj. normalliter under år
1934/35, d. v. s. första tillverkningsåret efter spritcentralens övertagande
av distributionen, svarar en försäljning av 28 milj. normalliter under år
1938/39.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45•

Det nuvarande systemet beträffande motorspritens avsättningsförhållanden
har, såsom tidigare antytts, grundats på den förutsättningen, att svårigheter
skulle komma att möta att, även med subvention i form av befrielse från
skatt på motorsprit, bereda avsättning av varan i en närmast med tanke på
sulfitspritindustriens intressen avpassad omfattning. I stället har även här
förekommit en ökad efterfrågan, som föranlett bensinfirmorna att verkställa
inköp av motoralkohol utöver vad som ålegat dem enligt den fastställda inköpskvoten.
För kalenderåret 1938 inköptes omkr. 6.6 milj. normalliter motorsprit
mer än vad som föranletts av inköpsprocenten, och för tillverkningsåret
1937/38 utgjorde motsvarande kvantitet omkr. 3 milj. normalliter. I
realiteten har detta medfört ett nödtvunget överskridande av den från 33.4
till 38.4 milj. normalliter höjda kvantitet motorsprit, som legat till grund för
inköpskvantitetens och inköpskvotens fastställande. För att bereda sig tillgång
till den för försäljningen erforderliga spriten har spritcentralen nödgats
verkställa uttag i förskott på inköpskvantiteten för tillverkningsåret
1938/39. Dessa förhållanden ha haft till följd, att inköpskvoten för motorsprit
under sistnämnda försäljningsår måst trots den ökade efterfrågan
sättas lägre än under föregående år. Svårigheterna kulminerade under årets
sista kvartal, d. v. s. perioden juli—september 1939. Spritcentralen hade för
detta kvartal föreslagit och Kungl. Majit fastställt en inköpskvot av 1 % -—
mot 2 % för de närmast föregående kvartalen — enär i annat fall spritcentralens
försäljning av motorsprit skulle ha kommit att omfatta avsevärt
större kvantiteter än bolaget enligt gällande direktiv fått tillstånd inköpa för
året 1938/39. Då bensinimportörerna emellertid alltjämt rekvirerade större
mängder motorsprit än som svarade mot denna kvot, i vilket avseende de
voro i sin fulla rätt, enär kvoten endast avser att vara ett minimum, icke en
normalsiffra eller ett maximum, såg sig bolaget nödsakat meddela sina köpare,
att bolaget icke kunde leverera mer än en mot 1 % svarande kvantitet.
Betydande svårigheter uppkommo härigenom, särskilt för de motorägare,
som inställt sina motorer för användning av lätthentyl. På framställning av
spritcentralen medgav därför Kungl. Majit bolaget att, utöver tidigare fastställd
kvantitet, i förskott på inköpen för 1939/40 uttaga så stor mängd motorsprit,
att under tiden juli—september 1939 en inköpskvot av 2 °/o kunde
tillämpas.

De olägenheter, som sålunda framträtt vid tillämpningen av hittills gällande
ordning för spritcentralens inköp och försäljning av skattefri sprit,
ha föranlett spritcentralens verkställande direktör att i en till mig i början
av augusti i år överlämnad P. M. föreslå vissa modifikationer i nuvarande
bestämmelser, varvid framhållits, att dessa jämkningar syntes böra tagas i
övervägande oberoende av frågan om eventuell ökning av tillgången på motorsprit.

Till en början — anföres i promemorian — lär kunna fastslås, att det årliga
bestämmandet genom Kungl. Majit av den totala mängd sulfitsprit, som
Spritcentralen skall köpa och försälja, är både överflödigt och med hänsyn
till sina konsekvenser olämpligt. Ty då avsättningen av sprit för tekniska

Kungl. Maj:ts proposition nr 15-

och hushållsändamål (95 % sprit) ej är beroende av föreskrifter om tvångsköp
och ej tillskyndar staten någon förlust av bensinskatteintäkt samt då enligt
riksdagsdirektiven förutsattes, att den totala inköpskvantiteten skall höjas
allt eftersom omsättningen av sprit för sagda ändamål stiger, synes det
vara mest naturligt, att åt Spritcentralen överlämnas att, med ledning av beräknat
behov, för varje försäljningsår träffa avtal med sprittillverkarna om
leverans av 95 % sprit. Som det hittills varit ordnat bär Kungl. Maj:t för
det påföljande försäljningsåret fastställt en inköpskvantitet motsvarande det
föregående årets omsättning, men regelmässigt mot slutet av försäljningsåret
efter konstaterad fortsatt omsättningsökning medgivit avsevärda tillläggsköp.
Även bortsett från att Spritcentralen därigenom nödgas tidvis •—
i avbidan på dylikt medgivande —- överskrida den vid årets början av Kungl.
Majit fastställda inköpsrätten, har förhållandet medfört, att det för året bestämda
spritpriset blivit högre, än om man kunnat redan vid prissättningen
räkna med den större årskvantiteten.

En omläggning i angiven riktning, varigenom Spritcentralen finge vid försäljningsårets
början inköpa och prissätta en större årskvantitet kan numera
så mycket lättare genomföras, som ett eventuellt årsöverskott kan ingå i den
lagerhållning, vartill senaste riksdag lämnat medgivande.

Kungl. Majlis tillståndsbeslut skulle sålunda behöva avse blott motorspriten.
. Det är två omständigheter, som mot slutet av varje försäljningsår äro
speciellt ägnade att bereda svårigheter för regleringens ändamålsenliga tilllämpning
i vad angår sådan sprit. Den ena är, att inköpskvoten sättes i relation
till en beräknad framtida import resp. tillverkning av bensin. Den
andra är, att sagda kvot är bestämd som ett minimum. I det senare hänseendet
bör beaktas, att Spritcentralen med kännedom om de olägenheter, som
i annat fall skulle åsamkas motortrafiken, icke ansett sig under försäljningsårens
tidigare kvartal, då slutresultatet för året ännu ej kan överblickas,
kunna vägra försäljning utöver denna minimikvot. Örn det sedan visar sig,
att relativt ringa del av den fastställda kontingenten motorsprit återstår för
försäljningsårets sista kvartal, kan det såsom i år inträffa, att inköpskvoten
blir mycket låg och att större kvantitet än som motsvarar kvoten ej kan tilllåtas,
såvida ej exceptionella åtgärder tillfälligtvis vidtagas för att skaffa ökad
tillgång till motorsprit.

En utväg ur svårigheterna vore, att, under upprätthållande i övrigt av
hittillsvarande förfaringssätt, det gives Kungl. Majit möjlighet, att, när under
senare hälften av försäljningsåret den återstående delen av kontingenten visar
sig vara alltför ringa, medgiva, att, utöver den i riksdagsdirektiven angivna
kontingenten, motorsprit må av Spritcentralen tillhandahållas sådana
importörer resp. tillverkare, vilka önska köpa mera än som svarar mot
kvoten.

Anses ett sådant arrangemang mindre lämpligt, emedan statens förlust av
intäkt från bensinskatten i ty fall kan bli betydligt större än som förutsatts,
torde ungefär följande förfaringssätt böra övervägas, vilket som regel ej behöver
medföra överskridande av den enligt riksdagsdirektiven för närvarande
fastställda kvantiteten. Kungl. Majit medgiver likasom hittills omedelbart
före försäljningsårets början tillstånd till inköp av motorsprit (38.4 milj.
normalliter). Samtidigt föreskrives, att vederbörande importörer resp. tillverkare
skola vara skyldiga att under året köpa sagda kvantitet fördelad på
dem efter deras import resp. tillverkning av bensin linder närmast föregående
tolv månader alt uttagas med t. ex. en fjärdedel varje kvartal. Redan
från försäljningsårets början skulle alltså varje bensinförsäljare veta, hur
stor kvantitet motorsprit, som står till hans förfogande under året och kunna
inrätta sig härefter. Tänkbart torde under sådana förhållanden vära, att

Kungl. Maj.ts proposition nr 45-

bensinförsäljarna inbördes tillskapa ett clearingförfarande, varigenom försäljare,
som har mindre behov av motorsprit än som svarar mot hans kvot,
överlåter överskottet till försäljare, som har större behov än som svarar mot
hans kvot.

Mot det angivna arrangemanget kan synas tala, att en bensinförsäljare,
som upphör med sin verksamhet under året eller i hög grad får densamma
reducerad och ej kan överlåta motorspriten på annan, dock skulle vara skyldig
uttaga sitt kvantum. Med hänsyn härtill torde Kungl. Maj:t beredas
möjlighet att medgiva befrielse från sådan skyldighet. Skulle verksamheten
upphöra på så sätt, att den överlåtes till annan, torde överlåtaren för att
själv bli befriad ha tillförbundit den, som övertagit verksamheten, att fullgöra
överlåtarens skyldighet att uttaga motorsprit. Om i annat fall under
försäljningsåret tillkommer ny importör resp. tillverkare av bensin, hör denne
vara skyldig att, intill dess han kan inbegripas under det regelmässiga
förfaringssättet, uttaga motorsprit efter en inköpskvot ställd i relation till
hans import resp. tillverkning under varje kvartal av det löpande året och
bestämd efter förhållandet mellan den förut omförmälda (från tidigare tolv
månader erhållna) import- resp. tillverkningskvantiteten och den för året
fastställda normala kontingenten motorsprit. Skulle tillverkare inom landet
av bensin under försäljningsåret avsevärt utvidga sin tillverkning, torde
Kungl. Majit böra ha möjlighet att, örn tillverkaren så önskar, i nyss sagd
proportion köpa motorsprit från Spritcentralen.

Även med ett sådant arrangemang skulle alltså kontingenten kunna komma
att överskridas. Men det torde i så fall komma att inträffa endast undantagsvis
och röra sig om relativt obetydliga kvantiteter.

Direktiven rörande den nuvarande regleringen av spritmarknaden innehålla
bestämmelser jämväl angående grunderna för prissättningen av den
sprit, som inköpes av spritcentralen. I detta hänseende gäller enligt föreskrift
i avtalet mellan staten och bolaget, att prissättningen skall grundas på
framställningskostnaden i ett välskött och medelstort bränneri av det slag,
som är i fråga, och får för sprit av samma slag och kvalitet ej sättas olika
pris på grund av dess avsedda användning för olika ändamål. Någon handelsvinst
får icke beräknas och för melasspriten icke betalas högre pris än
för sulfitsprit. Enär antalet sulfitspritfabriker under regleringens hittillsvarande
tillämpning varit oförändrat, men den totala produktionen av sulfitsprit
stigit med omkr. 50 °/o, följer av de angivna reglerna, att den genomsnittliga
tillverkningen vid ett »medelstort bränneri» stigit i samma proportion,
i själva verket från 2 till omkr. 3 milj. normalliter per fabrik. Med
hänsyn till att självkostnaden -— om övriga faktorer äro oförändrade — vid
en större fabrik inom vissa gränser i stort sett ställer sig lägre än vid en
mindre, innebär en successiv höjning av leveranskvantiteterna utan ökning
av antalet fabriker, att inköpsprisen visa sjunkande tendens. Så bär ock varit
fallet. För första tillverkningsåret 1934/35 var priset på sulfitsprit 25
öre per liter 95 % och 28.2 öre per liter 99.1 %, medan motsvarande pris för
år 1938/39 sjunkit till resp. 21.5 och 24.5 öre per liter. Betydelsen för dessa
kalkyler av produktionens omfattning framgår även därav, att det förslag
till avtal om inköp av sulfitsprit från Mo och Domsjö aktiebolag, som underställdes
1939 års lagtima riksdag och vann dess bifall -— ehuru, enligt vad
jag erfarit, bolaget icke anser sig under nuvarande förhållanden kunna full -

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

följa avtalet — utgick från att priset för denna tillverkning, som beräknades
till 8 milj. normalliter per år, skulle vid dåvarande kolpris baseras på en
framställningskostnad av 20 öre per liter 99.1 %.

Från aktiebolaget Svensk sprit har den 4 oktober 1939 till finansdepartementet
inkommit en skrift, däri bland annat hemställts om en för fabrikanterna
gynnsammare prissättning å sulfitsprit i syfte att stimulera intresset
för produktionsökning.

Under beredningen av förevarande ärende har jag rådfört mig med cheferna
för kommerskollegium och kontrollstyrelsen.

Departements- När 1934 års reglering på spritmarknaden genomfördes, utgick man från
chefen. att svårigheter skulle uppstå för sulfitspritfabrikerna att avsätta sin normala
produktion. Därför försågs sprittillverkningen med den spärr mot expansion,
som låg i att Kungl. Maj:ts medgivande skulle erfordras för produktion
av större kvantitet än 40 milj. normalliter, varjämte avsättningen
av viss del av tillverkningen ansågs böra tryggas genom särskilda tvångsföreskrifter.
Utvecklingen har sedan visat, att produktionen har måst ökas
på grund av en stegring av efterfrågan på den del av marknaden, som behållit
sin frihet, och till någon del även emedan ökning medgivits i kvantiteten
tvångsförsåld sprit. Åtgången av sulfitsprit har såsom en följd därav
ökats med drygt hälften från den kvantitet, som år 1934 angavs som maximal.
I det nu rådande krisläget med dess osäkra utsikter i fråga örn tillgången
på importerat motorbränsle har emellertid även denna ökning tett
sig såsom relativt obetydlig, så mycket mera som endast omkring 60 % av
hela produktionen beräknats kunna tagas i anspråk såsom drivmedel för
motorer. Det är under dessa förhållanden som tanken på att bereda tillgång
på ytterligare väsentliga kvantiteter såsom motoralkohol användbar
sulfitsprit får upptagas till omprövning.

Utsikten till ett sådant läge av försvårad tillförsel utifrån hade redan före
krigsutbrottet lett till undersökning av de olika utvägar, som kunde stå oss
till buds för att åtminstone i någon utsträckning skaffa ersättning för utebliven
import av motoroljor. Frågan om en utvidgad tillverkning av sulfitsprit,
trots de därmed förbundna kostnaderna för hela folkhushållet, hade
därvid särskilt uppmärksammats. Den statliga utredning rörande produktionen
av sulfitsprit, som vid krigsutbrottet pågick, hade emellertid ett vidare
syfte, och för att snabbare vinna klarhet just i fråga om sulfitspriten som
motorbränsle uppdrog jag i september åt två av utredningsmännen att i detta
hänseende överlägga med representanter för sulfitindustrin och att på grund
därav eventuellt framkomma med förslag till ökad produktion. Den undersökning,
som verkställts av de sålunda underhand tillkallade utredningsmännen,
visar att det angivna syftet icke torde kunna nås utan ingripanden i
olika hänseenden från det allmännas sida. Detta gäller såväl det statliga stöd.
som ifrågasatts såsom förutsättning för anläggning av nya sulfitspritfabriker,
som ock den nyreglering av marknadsförhållandena på detta område, vilken

Kungl. Maj:ts proposition nr 45-

även under andra omständigheter sannolikt hade påkallats och som i varje
fall måste bli en följd av en ökad produktion. Vid omprövningen av frågan
örn statens medverkan för vinnande av de syften, om vilka här är tal, får visserligen
icke förbises, att den ökade tillgång på motorsprit, som därigenom
kan ernås, måhända i och för sig ter sig betydande, men i förhållande till den
normala kvantitet importerat motorbränsle, som den skall ersätta, blir av en
relativt mycket ringa storleksordning. De förut av mig anförda siffrorna
visa i detta hänseende bl. a., att den totala tillgång på såsom motorbränsle
användbar inhemsk sprit, som under de för produktionen gynnsammaste
förutsättningarna kan beräknas stå till förfogande under tillverkningsåret
1939/40, utgör omkring 26 milj. volymliter samt under de närmaste åren
därefter omkring 65 milj. volymliter. Den förra siffran motsvarar omkr.
två veckors, den senare fyra och en halv veckas förbrukning av bensin,
sådan denna konsumtion tedde sig under månaderna närmast före krigsutbrottet.
Men uppnåendet av dessa siffror är beroende av en rad faktorer,
vilkas inflytande för närvarande icke kan bedömas med någon större tillförlitlighet.
Dit höra sulfitföretagens villighet att vidtaga de åtgärder, som
erfordras för att öka spritproduktionen vid nu förefintliga spritfabriker, och
att nyanlägga spritfabriker, där sådana tidigare icke funnits. Hit måste
också räknas de kvantitativa växlingar, som produktionen av sulfitmassa
är underkastad och varav sprittillverkningens omfattning är direkt beroende.
Av skäl, som jag icke behöver närmare utveckla, är ovissheten på denna
punkt under nuvarande förhållanden särskilt starkt framträdande. Det är
därför möjligt, att man får räkna med en väsentlig reduktion av de siffror,
jag nyss nämnt, och därmed skulle betydelsen av de åtgärder från enskildas
och statens sida, som här ifrågasatts, ytterligare minskas.

Dylika överväganden synas emellertid icke i nu föreliggande situation utgöra
tillräckliga skäl för att avstå från tanken att genom medverkan från det
allmännas sida söka åstadkomma en ökad inhemsk produktion av motorsprit.
Även om denna tillverkning måste få tämligen blygsamma proportioner,
därest dess kvantitet mätes i förhållande till mängden under normala
förhållanden förbrukat motorbränsle, växer dess relativa betydelse i den
mån importen försvåras och begränsningar i förbrukningen framtvingas.
Uppenbarligen är det denna ovisshet örn fortsatta importmöjligheter och
riskerna av en minskad tillförsel utifrån, som kunna övervinna betänkligheterna
mot att med det allmännas hjälp söka utvidga produktionen av ett
motorbränsle, för vilket kostnaderna så väsentligt överstiga de för importvarorna
erforderliga. Ju längre den tidsperiod är, under vilken man anser
sig böra räkna med importsvårigheter eller avspärrning, desto mindre vikt
får tydligen tillmätas dessa betänkligheter. Men för så vitt den utvidgade
produktionen endast motiveras av krisläget, kan detta icke undgå att påverka
utformningen av de stödåtgärder, som anses oundgängliga.

De slag av sprit, som kunna komma ifråga för tillverkning av motorbränsle,
äro sulfitsprit och melassprit. Det tredje inom landet tillverkade

Kungl. Maj:ts proposition nr 45-

slaget av sprit, nämligen potatisråsprit, framställes för närvarande till
större delen i en koncentration av endast 70 å 80 %> alkohol och till en
mindre del med högst 95 % alkoholstyrka. För avsättning som motorsprit
kräves emellertid en alkoholkoncentration av minst 99.1 °/o. Visserligen är
det tekniskt möjligt att framställa potatissprit med även sistnämnda alkoholstyrka.
Härför fordras emellertid särskilda, relativt dyrbara anläggningar,
vartill som en avgörande faktor kommer, att potatisspriten är väsentligt dyrare
än sulfit- och melassprit, så att motorsprit, tillverkad av potatissprit,
skulle betinga ett pris, som vore mer än dubbelt så högt som motorsprit
av de båda andra slagen.

Vad beträffar melasspriten, så kan av denna vara, vilken i erforderlig
utsträckning torde kunna tillverkas med 99.1 % alkoholstyrka, under närmaste
tillverkningsår påräknas en produktion av 4.5 milj. normalliter. Därutöver
skulle emellertid, under förutsättning av tillräcklig tillgång på melass
och utan ytterligare kapitalinvestering för anläggningar o. d., kunna
framställas 7.5 milj. normalliter. För denna tillskottsproduktion beräknas
åtgå 22,000 ton melass, en kvantitet, som representerar bortåt 1/4, av den till
70,000 å 75,000 Ion uppskattade totalt tillgängliga årsmängden. Då melass
är ett fodermedel, som, enligt vad jag inhämtat, särskilt under nuvarande
förhållanden icke anses kunna utan svårighet avvaras för tillgodoseende av
vissa ulf o dringsbeho v och därför icke synes böra komma till användning för
spritframställning i större utsträckning än under senaste året, torde, i varje
fall ej för år 1939/40, kunna räknas med högre produktion av melassprit
än förut angivna kvantitet av 4.5 milj. normalliter.

Huvudintresset vid behandlingen av denna fråga förlägges därför till spörsmålet
örn möjligheterna att öka tillverkningen av sulfitsprit. Den utredning,
som i detta avseende verkställts och som av mig i det föregående refererats'',
visar, att dylika möjligheter torde förefinnas. Såsom en allmän förutsättning
gäller härvid, att sulfitfabrikernas tillverkning av sulfitmassa
kan upprätthållas i full eller i varje fall icke alltför starkt begränsad omfattning.
Visserligen äro för närvarande nya produktionsmetoder under utpröviling,
som skulle göra det möjligt att dels öka spritutvinningen vid
massafabrikationen med endast en mindre sänkning av massans kvalitet, och
dels uppdriva spritutbytet ur veden ännu mera på bekostnad av massakvaliteten,
möjligen ända därhän att användbar massa ej alls erhålles. Emellertid
lära dessa metoder icke vara så slutligt utarbetade, att med någon säkerhet
kan räknas med att de kunna komma till användning under den närmaste
tiden. Med hänsyn till detta förhållande och till berörda kvalitetsförsämring
för massan torde man få utgå från att producenterna icke i nuvarande
läge äro intresserade för att i större omfattning taga upp tillverkning
efter de nya linjerna och att alltså ökad sulfitspritproduktion knappast kan
påräknas på sätt nu angivits. Om produktion enligt de nya metoderna skulle
komma till stånd, erfordras nya bestämmelser för reglering av denna, varom
förslag vid behov torde få föreläggas riksdagen. Vad som från statsmakternas
sida kan göras för att genom teknisk forskning på området främja ut -

Kungl. Maj.ts proposition nr da -

lö

vecklingen av produktionsmetoder, genom vilka spritutbytet skulle okas,
synes emellertid böra komma till stånd. I enlighet härmed torde chefen för
handelsdepartementet, sedan pågående utredning i ärendet avslutats, komma
att föreslå Kungl. Maj : t att för ändamålet disponera erforderligt belopp
av det å riksstatens tionde huvudtitel uppförda reservationsanslaget till undersökningar
avseende utnyttjandet av vissa inhemska råvarutillgångar m. m.

Hos de nu i gång varande sulfitspritfabrikerna kan produktionen ökas genom
vissa anordningar för driftens utvidgning och rationalisering. En förutsättning
för att dylika åtgärder skola kunna vidtagas eller slutföras, där
de redan påbörjats, synes emellertid vara, att de nuvarande prissättningsgrunderna
för sprit från dessa fabriker ändras. Jag återkommer härtill i
det följande.

Undersökningen angående intresset för anläggande av nya sulfitspritfabriker
hos de sulfitfabriker, där sådan drift hittills icke förekommit, har visat,
att i varje fall ett flertal av de ifrågakommande företagen —- med en
massaproduktion av minst 15,000 ton per år och fabrik — torde vara villiga
att igångsätta och driva dylika anläggningar, under förutsättning att
från statens sida vissa garantier lämnas rörande avsättning och pris. I detta
hänseende ha de av mig tillkallade utredningsmännen föreslagit i huvudsak
följande grunder för avtal mellan staten eller något dess organ och
företagen.

Tillverkare av sulfitsprit tillförsäkras under tio år från första leveransdagen
dels den skattelättnad för motorsprit i förhållande till bensin, som för
närvarande gäller, och dels avsättning för den kvantitet sprit, som utgör
fabrikens normalkapacitet. Denna senare beräknas motsvara den högsta
kvantitet sprit, som kan utvinnas vid full drift i sulfitfabriken, varvid förutsättes,
att sulfitluten utnyttjas på sätt hittills ansetts normalt under vederbörligt
hänsynstagande till sulfittillverkningen. Skulle under garantiperioden
omläggning ske i beskaffenheten av den i sulfitfabriken framställda massan
och förutsättningarna för spritproduktionen härigenom avsevärt förändras,
skall härav betingad jämkning ske i beräkningen av spritfabrikens normalkapacitet.

Prissättningen på spriten skall ske för varje särskilt företag och år för
år i första hand grundas på dess självkostnader. För avskrivning av anläggningen
för vart och ett av garantiperiodens år skall bland tillverkningskostnaderna
upptagas ett belopp motsvarande 1/10 av anläggningskostnaden vilket
belopp fördelas på antalet liter under året vid fabriken framställd sprit intill
en kvantitet, motsvarande °/io av fabrikens normalkapacitet. Därtill läggas
ränte- och övriga driftskostnader enligt nuvarande prissättningsgrunder. Det
sålunda erhållna priset betalas för hela den av spritfabriken under tillverkningsåret
levererade kvantiteten. Skulle framställningen av sprit ett eller
flera år nedgå till eller understiga hälften av normalkapaciteten, skall beloppet
för avskrivning av anläggningen minskas i samma proportion. Ilar
i dylikt fall spritproduktionens nedgång berott på omständigheter, över vilka

Kungl. Maj:ts proposition nr 45-

fabrikens ägare ej kunnat råda, skall uppkommande underskott i avskrivningsbeloppet,
enligt Kungl. Maj:ts bestämmande, antingen fördelas på leveranserna
under den återstående garantiperioden eller, där detta ej befinnes
lämpligt, denna period utsträckas för att möjliggöra den avsedda avskrivningen
av anläggningen eller fabrikens ägare på annat sätt ersättas för underskottet.
Företagen skola slutligen enligt utredningsmännens förslag vara
oförhindrade att i egen tillverkning av kemisk-tekniska och andra dylika
produkter använda vid deras fabriker framställd sprit.

Under utredningen har jämväl, enligt vad utredningsmännen meddelat, ett
annat förslag till avtalsgrunder dryftats, som jag finner förtjänt av närmare
prövning. Utgångspunkten för detta förslag har varit, att företagen icke
skulle själva finansiera den nya anläggningen, utan att kostnaderna härför
skulle bestridas av staten genom låneförsträckning till företagen. Avsättningsgarantien
skulle bortfalla, men företaget åläggas att leverera en på
grundval av normalkapaciteten för viss årsperiod beräknad spritkvantitet.
För denna skulle gälla samma prissättningsgrunder som enligt utredningsmännens
förslag, med undantag av att från priset skulle avdragas ett mot
avskrivningskvot och ränta svarande belopp, vilket i stället skulle i mån av
fullgjorda leveranser räknas som avbetalning resp. förräntning av statslånet.
Staten skulle äga rätt att, även innan leveranser i den avtalade omfattningen
kommit till stånd, vägra mottaga ytterligare spritkvantitet, men företaget
bleve i dylikt fall befriat från återstående avbetalning av statslånet och övertoge
spritfabriken med full äganderätt.

Vid valet mellan nämnda båda alternativ för statens medverkan vid de nya
fabrikernas uppförande kunna olika synpunkter göras gällande. För staten
komme ett tillhandahållande av lånemedel för de nya anläggningarna att
sammanlagt taga i anspråk avsevärda belopp. Om storleken av det behövliga
kapitalet beräknas till förslagsvis uppgiven summa av 750,000 kr.
per fabrik och avtal träffas rörande samtliga ifrågakommande 20 fabriker,
skulle den totala försträckningen uppgå till omkring 15 milj. kronor. Enär
de fastigheter, där fabrikerna vore avsedda att uppföras, sannolikt redan i stor
utsträckning belastas av inteckningar såsom pant för tidigare erhållna lån,
torde tillfredsställande säkerhet knappast alltid kunna erbjudas för de nya
försträckningarna av statsmedel. Dessa olägenheter komme att helt bortfalla
enligt utredningsmännens huvudförslag, varvid förutsättes, att företagen
själva skulle övertaga finansieringen av de nya fabrikerna. Å andra sidan
kan det tänkas, att sporren för företaget att tillverka största möjliga
kvantitet sprit bleve större enligt statslånealternativet, enär vid tillämpning
av denna plan möjligheten att snabbt amortera skulden till staten gjorts direkt
beroende av företagens förmåga att leverera större kvantitet än som svarar
mot normalkapaciteten. För staten skulle detta innebära fördelen att
man möjligen skulle kunna påräkna högre spritutvinning från fabriken än
enligt det andra alternativet, ehuru icke får förbises, att även enligt denna
plan företaget har intresse av största möjliga produktion med hänsyn till den

Kungl. Maj.ts proposition nr 45-

därmed förbundna ökade vinstchansen. Slutligen bör vid övervägandet av
dessa båda alternativ uppmärksammas, att det med hänsyn till ovissheten örn
den kommande utvecklingen kan befinnas mindre lämpligt att binda staten
vid en för många år gällande inköpsgaranti i stället för att hålla möjligheten
öppen till cn avveckling inom en kortare period av ett låneengagement, även
örn därmed skulle förenas en viss kapitalförlust.

Från företagens sida har utredningsmännens förslag med hänsyn särskilt
till dess avsättningsgaranti allmänt ansetts böra ifrågakomma framför tanken
på statslån och de därmed enligt den här skisserade planen förenade villkoren.
Visserligen har det framhållits, att det för ett eller annat företag kunde
föreligga behov av en försträckning av statsmedel för den nya fabriken, men
man torde därvid icke ha tänkt sig att i gengäld avstå från förmånen av avsättningsgaranti.
Särskilt lär man vid övervägandet av statslånealternativet
med dess sistnämnda innebörd lia vänt sig emot den rätt det skulle innebära
för staten att när som helst kunna avböja mottagandet av fortsatta leveranser.
Den risk, som härvid antagits kunna uppstå för möjligheten att i fortsättningen
finna avsättning för spriten, ha företagen icke trott sig kunna
bära, varjämte påpekats den minskade stimulans för vidtagande av på lång
sikt lagda rationaliseringsåtgärder, förslaget i denna del kunde innebära. Rörande
de sålunda framförda farhågorna vill jag endast framhålla, att de synas
i någon mån överdrivna. Om nämligen staten viss tid efter driftens igångsättande
— här förutsättes att rimlig respit i dylikt fall alltid skall lämnas •—
förklarar sig icke vidare önska köpa sprit från den nya fabriken, så skulle
denna utan fortsatt skuldbelastning till staten tillfalla företaget såsom dess
egendom. Självkostnaden för den sprit, som i fortsättningen komme att tillverkas
vid en dylik fabrik, bleve utan tvivel avsevärt lägre än för sprit från
fabrik, som icke åtnjöte motsvarande förmån. Den förra fabrikens konkurrenskraft
bleve i motsvarande grad större och dess ställning på marknaden
borde därför trots frånvaron av avsättningsgaranti vara relativt trygg. Härvid
och vid bedömande överhuvud av såväl de nuvarande som de nya fabrikernas
behov av säkerhet för sin försäljning får icke glömmas, att, även om åtgången
av motorsprit skulle minskas, så kan efterfrågan på sprit för tekniska och
hushållsändamål förväntas komma att liksom hittills oavbrutet ökas. På
endast fyra år — från 1934/35 till 1938/39 — har konsumtionen av denna
vara stigit med omkring 50 °/o eller med i genomsnitt 2 å 3 milj. normalliter
om året, och inga tecken lia tytt på en avstannad takt i denna utveckling. Här
finnes en fri marknad, där möjlighet föreligger till avsättning av stigande
kvantiteter sprit.

Ehuru jag finner vissa fördelar för det allmänna vara förenade med låneframför
garantialternativet, anser jag dem dock i väsentliga hänseenden
likvärdiga och vill därför icke ifrågasätta ett avvisande av det senare,
särskilt med kännedom om företagens inställning till de båda alternativen,
sådan denna hittills kunnat fastställas. I anslutning härtill anser jag, att
de förhandlingar, som efter statsmakternas beslut i ärendet böra komma till
stånd mellan staten eller något dess organ och varje särskilt företag, icke

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 45. 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

lämpligen böra på förhand bindas vid ettdera av de båda alternativen. Valet
mellan dem synes sålunda kunna lämnas öppet. Det är även tänkbart,
att i vissa punkter finna en kombination mellan dem. Sålunda torde det ej
vara uteslutet, att med lånealternativet förena en avsättningsgaranti för viss
kortare tid, antingen angiven på förhand eller bestämd att gälla till viss
tidpunkt efter återinträdet av före kriget rådande läge. Å andra sidan synes
det också möjligt att i avtal efter garantilinjen inrymma bestämmelser om
avlösning efter viss tid av inköpsgarantien mot ersättning för icke avskrivna
kapitalutlägg.

De prissättningsgrunder, som föreslagits av utredningsmännen, synas mig
lämpligt avvägda med hänsyn till det angivna syftet att därmed kunna stimulera
till största möjliga produktion av sulfitsprit. I jämförelse med nuvarande
bestämmelser för motsvarande prissättning innebära de en betydande
höjning av avskrivningskvoten för anläggningarna — denna beräknas
nu till 2 °/o på fastigheter och 5 °/o på inventarier mot 10 % på såväl fastigheter
som inventarier enligt de föreslagna reglerna — så utformad att merbetalning
får tillgodonjutas för icke blott en tiondel av den sprit, som utgör
normalkapaciteten, utan ock för vad som tillverkas därutöver.

Jag delar den av utredningsmännen uttalade uppfattningen, att någon
fast relation mellan kvantiteten tillverkad massa och därur framställd sprit
icke synes kunna generellt användas som grund för normalkapacitetens beräkning
men väl kunna ifrågakomma vid träffande av de individuella uppgörelserna
med sulfitföretagen. Vidare finner jag mig kunna biträda förslaget
om att den skattedifferentiering för motorsprit i förhållande till bensin,
som gäller för den nuvarande sulfitsprittillverkningen, utsträckes även till
den planerade nya produktionen och upprättbålles under den tid den här
ifrågasatta ordningen varar. Även övriga, av mig ej här särskilt berörda
bestämmelser i utredningsmännens förslag synas mig kunna godkännas såsom
grund för de överenskommelser, vilka äro avsedda att träffas med de
sulfitföretag, som befinnas villiga att på här i huvudsak angivna villkor leverera
motorsprit från nyanlagda fabriker. Såsom statens organ för förhandlingar
rörande dessa avtal med fabrikerna torde aktiebolaget Vin- &
spritcentralen böra anlitas med hänsyn till att det är detta bolag, som enligt
gällande lagstiftning har att taga befattning med den tillverkade spritens
försäljning inom landet.

Såsom jag förut antytt, har i planen rörande ökad försörjning med motorsprit
räknats även med stegrad tillverkning hos de nuvarande sulfitspritfabrikerna,
åstadkommen genom utvidgningar och förbättring av driften.
Om detta resultat skall säkerställas, torde det böra övervägas att bereda även
de äldre fabrikerna den förmån, som ligger i en gynnsammare prisberäkning
enligt samma regler, som föreslagits för de nya fabrikerna. Även örn produktionen
vid sistnämnda fabriker näppeligen kan förväntas komma i gång
förrän under tillverkningsåret 1940/41 och de ombyggnader eller nyanlägg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

ningar, som ifrågakomma hos de äldre fabrikerna, ej torde kunna bli allmänt
färdiga att användas tidigare än under senare hälften av år 1939/40,
torde de nya prisreglerna för de nuvarande sulfitspritfabrikerna böra tillämpas
från den tidpunkt under budgetåret 1939/40, då erforderliga förberedelser
i form av kapacitetskalkyler etc. hunnit verkställas och nya avtal i
anslutning härtill kunnat träffas. Då melasspriten enligt gällande regler
betalas med högst samma pris som sulfitspriten, torde för kommande tillverkning
av melassprit enahanda regler böra hänföra sig till det genomsnittliga
pris, som kommer att betalas nuvarande spritfabriker.

Enligt nu gällande avtal mellan staten och spritcentralen, vilket bygger på
direktiv meddelade i samband med genomförandet av 1934 års spritreglering,
får bolaget icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd inköpa mera än 40 milj.
normalliter sulfitsprit och 6 milj. normalliter melassprit per tillverkningsår.
Denna föreskrift har tillämpats så, att Kungl. Majit i slutet av tillverkningsåret
fastställt en inköpskvantitet för det kommande året, som beräknats
på grundval av det gångna årets försäljning. Då omsättningen emellertid
år för år ökats, har Kungl. Majit för att bereda spritcentrålen möjlighet
tillgodose den stigande konsumtionen regelbundet medgivit avsevärda
tilläggsköp. De olägenheter, som härav framkallats och som närmare belysts
i en av mig i det föregående återgiven P. M. av spritcentralens verkställande
direktör, lia föranlett denne föreslå, att det ifråga om spritcentralens
inköpsbehov av sprit för tekniska och hushållsändamål måtte överlämnas
till bolaget alt, med ledning av beräknad förbrukning, för varje
försäljningsår träffa avtal med spritlillverkarna om leverans av 95 °/o sprit.
Med hänsyn till de för denna anordning anförda skälen finner jag mig
kunna biträda förslaget.

I samma P. M. ha föreslagits vissa ändrade grunder även för motorspritens
försäljning. De svårigheter, som framkallats av i detta avseende nu
gällande föreskrifter om inköpsprocent m. m., ha utförligt belysts i det föregående.
Det kan icke förnekas, att förekomsten av dessa svårigheter giva
stöd åt önskemålet om en ny reglering av detta område av spritmarknaden.
Under normala förhållanden vore därvid föga att erinra mot genomförande
i huvudsak av det i den åberopade P. M. framlagda förslaget, vilket
i stort sett innebär, att sedan Kungl. Majit bestämt spritcentralens inköpskvantitet
av motorsprit, importörer och tillverkare av bensin skulle åläggas
köpa denna sprit med fördelning efter de mängder bensin, de infört eller
tillverkat under närmast föregående tolvmånadersperiod. Denna P. M.
bar emellertid grundats på förhållanden, som varit rådande, innan de av
kriget framkallade svårigheterna för vår import inträtt. I nuvarande läge -—
då den största ovisshet råder rörande möjligheten att importera bensin till
riket och i varje fall angående de mängder av denna vara, som kunna påräknas
-—- förefaller det emellertid vara tveksamt, huruvida ett kvotdelningssystem
eller överhuvud ett tvångsförfarande behöver bibehållas för mo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

torspritens avsättning. Det torde under dessa förhållanden få ankomma på
Kungl. Majit att meddela erforderliga bestämmelser angående dispositionen
av motorspriten.

Den hittillsvarande regleringen av vissa här berörda förhållanden på spritmarknaden
har i olika hänseenden på framställning av Kungl. Maj :t godkänts
av riksdagen. På grund härav erfordras riksdagens medverkan för genomförande
av de nu av mig framlagda förslagen, i vad de avse ändringar i eller
tillägg till denna reglering. Bemyndigande för Vin- & spritcentralen bör inhämtas
att med vissa sulfitfabriker träffa avtal om anläggande av nya spritfabriker
samt örn leverans av motorsprit. I samband härmed böra huvudgrunderna
för avtalen med dessa företag och de äldre sulfitspritfabrikerna bli
föremål för riksdagens prövning.

Vidare bör av riksdagen begäras medel för lån till sådana sulfitföretag,
som för uppförande av spritfabriker önska försträckning av statsmedel. Storleken
av medelsbehovet kan nu ej beräknas. För närvarande torde det dock
vara tillräckligt om för ändamålet äskas ett anslag av fem miljoner kronor.
Om anslaget upptages under fonden för förlag till statsverket, böra medel
avses för en avskrivning under tio år av de belopp som må komma att utbetalas
av anslaget; dessa avskrivningar balanseras av ökade inkomster av Vin&
spritcentralen.

Slutligen fordras dels riksdagens bemyndigande för Kungl. Majit att utfärda
de bestämmelser angående dispositionen av motorsprit, som kunna påkallas
av omständigheterna, dels ock riksdagens medgivande för Kungl. Majit
att träffa överenskommelse med spritcentralen om de ändringar i eller tillägg
till tidigare med bolaget slutna avtal, som föranledas av nu framställda
förslag.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen att

dels medgiva, att aktiebolaget Vin- & spritcentralen må
träffa avtal angående uppförande av nya sulfitspritfabriker
och leverans av motorsprit från dessa samt angående inköp av
sådan sprit från äldre företag, allt i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående tillstyrkt,

dels bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de bestämmelser
angående dispositionen av motorsprit, som bliva erforderliga
vid genomförande av nämnda överenskommelser eller eljest
kunna påkallas av utvecklingen av tillgången på motorbränsle,
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att träffa överenskommelse
med aktiebolaget Vin- & spritcentralen om de ändringar
i och tillägg till tidigare med bolaget slutna avtal som bliva
nödvändiga vid bifall till nyss angivna förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

Vidale hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40 till
Anläggningskapital för nga sulfitspritfabriker, å kapitalbudgeten
under fonden för förlag till statsverket, anvisa ett reservationsanslag
av .................... kronor 5,000,000.

Med bilall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
R. Borgström.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 45.