Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968 (Proposition 1968:42)

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Nr 42

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen om ökat ekonomiskt stöd
åt barnfamiljer; given Stockholms slott den 8 mars 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

Camilla Odlmoff

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om den familjepolitiska reform som
har aviserats i årets statsverksproposition. Reformen syftar till att bereda
barnfamiljer med lägre inkomster och familjer med flera barn ett förstärkt
ekonomiskt stöd, vilket utformas så att det också medverkar till att höja
familjernas bostadsstandard.

Det ökade familj estödet ges formen av ett helt nytt bostadstillägg för
barnfamiljer. Vidare föreslås att kommunerna erhåller statsbidrag till
kompletterande bostadstillägg för barnfamiljer med särskilt höga hyror. En
höjning av bidragsförskotten ingår också i det ökade familj estödet. De allmänna
barnbidragen behålls oförändrade. De nuvarande familj ebostadsbidragen
avskaffas.

Det nya statliga bostadstillägget utformas på ett sådant sätt, att det utgår
till alla barnfamiljer som med hänsyn till inkomster och barnantal behöver
ett ökat ekonomiskt stöd. Alla barnfamiljer med lägre inkomster får utöver
barnbidraget ett grundbelopp som alltid ökar när familjen får ett barn till.
Stimulansen att skaffa större lägenhet åstadkommes genom att bostadstillägget
därutöver ökar med bostadens storlek upp till ett visst rumsantal.

Det grundbelopp som utgår utan särskilda bostadsvillkor föreslås till 720
kr. om året. Detta belopp gäller för familjer med ett barn under 16 år. Beloppet
ökar med 240 kr. om året för varje ytterligare barn under 16 år.
Grundbeloppet på 720 kr. per år för familjer med ett barn ökar således till
960 kr. för tvåbarnsfamiljer, 1 200 kr. för trebarnsf amil jer, 1 440 kr. för
fyrbarnsfamiljer, 1 680 kr. för fembarnsf amil jer osv.

Vidare ökas grundbeloppen med 720 kr. om året per rum upp till ett visst
rumsantal. Det högsta sammanlagda bidragsbeloppet blir för år räknat
1 680 kr. för en tvåbarnsfamilj, 2 640 kr. för en trebarnsfamilj, 2 880 kr.
för en fyrbarnsfamilj och 3 840 kr. för en familj med fem barn. För det
högsta bidragsbeloppet vid varje familjestorlek — men inte för övriga be1—Bihang
till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 42

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

lopp — tillämpas bl. a. eu utrymme snorm som innebär att antalet boende
inte får vara mer än två personer per rum, köket oräknat.

Fullt bostadstillägg med de nämnda beloppen utgår upp till en årsinkomst
på omkring 16 000 kr. för en gift man vars hustru saknar förvärvsinkomst.
Om familjen har högre inkomster reduceras bidragsbeloppet med viss procentandel
av den överskjutande inkomsten enligt en glidande skala. De övre
inkomstgränserna kommer att ligga vid omkring 21 000 kr. för ettbarnsfamiljer,
28 000 kr. för tvåbarnsfamiljer, 35 000 kr. för tre- och fyrbarnsfamiljer
och 39 000 kr. för familjer med fem barn. För makar som båda förvärvsarbetar
och ensamstående barnförsörjare kan de motsvarande årsinkomsterna
vara upp till 3 000 kr. högre till följd av det förvärvsavdrag som
medges vid taxeringen.

Av totalt omkring en miljon barnfamiljer beräknas ca 415 000 familjer
bli berättigade till det nya bostadstillägget. I år har ca 150 000 familjer
familjebostadsbidrag. Över en kvarts miljon familjer med bidrag tillkommer
alltså.

För att bl. a. kunna ta särskild hänsyn till bostadskostnadens storlek för
barnfamiljer som har låga inkomster och samtidigt höga hyror förordas en
individuell komplettering av det nya bostadstillägget. Den bör få formen av
kommunala bostadstillägg, vartill föreslås utgå statsbidrag med 50 % av
kostnaderna. Enligt förslaget skall statsbidrag utgå för kommunala bostadstillägg
vilka avser att täcka en viss del av den bostadskostnad som för ettoch
tvåbarnsfamiljer ligger mellan 400 och 525 kr. i månaden, för tre- och
fyrbarnsfamiljer mellan 400 och 625 kr. i månaden och för familjer med fem
eller flera barn mellan 400 och 725 kr. i månaden.

Bidragsbeloppen i det nya bostadstillägget har avvägts så, att de ensamstående
barnförsörjarna kommer att få betydande ekonomiska förstärkningar.
Som en ytterligare åtgärd för att stödja de mera utsatta grupperna
bland dessa föreslås även en höjning av bidragsförskotten från 25 till 30 %
av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Vid nuvarande basbelopp
på 5 800 kr. innebär det en höjning av bidragsförskottet för varje barn från
1 450 kr. till 1 740 kr. om året, dvs. en höjning med omkring 300 kr. per år.

Bestämmelserna om statligt bostadstillägg för barnfamiljer och om statsbidrag
till kommunala bostadstillägg föreslås träda i kraft den 1 januari
1969. Höjningen av bidragsförskotten föreslås ske från samma tidpunkt.

Årskostnaden beräknas till ca 425 milj. kr. för de statliga bostadstillläggen
och till ca 10 milj. kr. för statsbidragen till kommunala bostadstillIägg.
För höjningen av bidragsförskotten beräknas statens kostnad till ca
16 milj. kr. per år. Jämfört med gällande regler för familj ebostadsbidrag —
som skulle inneburit ett anslagsbehov för budgetåret 1968/69 på ca 150
milj. kr. — blir kostnadsökningen för staten ca 300 milj. kr. för helt år.

Förslag framläggs om medelsanvisningar för nästa budgetår till allmänna
barnbidrag, bostadstillägg för barnfamiljer m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 8 mars
1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman,
Moberg.

Statsrådet Odhnoff anmäler efter gemensam beredning med statsrådets
övriga ledamöter fråga om ökat ekonomiskt stöd åt barnfamiljer och anför.

I årets statsverksproposition (bil. 7 s. 26—27) har Kungl. Maj :t föreslagit
riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1968/69 beräkna följande förslagsanslag, nämligen till Allmänna barnbidrag
1 615 milj. kr., till Ersättning till postverket för utbetalning av allmänna
barnbidrag 4 milj. kr. och till Bostadsrabatter 300 milj. kr. Beredningen
av dessa frågor är nu avslutad och jag anhåller att få redogöra för dem
närmare.

Inledning

Familjepolitiska kommittén1, som har i uppdrag att utreda frågan om
samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna, har i oktober 1967 avlämnat
betänkandet Barnbidrag och familjetillägg (SOU 1967:52). I betänkandet
har utredningen lagt fram förslag om ett ökat ekonomiskt stöd
åt barnfamiljer. Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande av ledamoten
Mundebo.

Över kommitténs betänkande har efter remiss avgetts yttranden av Göta
hovrätt, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, medicinalstyrelsen, poststyrelsen,
statskontoret, kammarrätten, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket,
centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden, sjömansskattenämnden,
arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, centrala studiehjälps *)

Statssekreteraren Lars-Åke Åström, ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare Nils
Carlshamre, t.f. expeditionschefen Ingrid Hilding, ledamöterna av riksdagens andra kammare
Gördis Hörnlund och Einar Larsson, ledamoten av riksdagens första kammare Lars Larsson
samt ledamoten av riksdagens andra kammare Ingemar Mundebo.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

nämnden, familj eskatteberedningen, överståhållarämbetet, samtliga länsstyrelser,
Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Landsorganisationen
i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Riksförbundet landsbygdens
folk (RLF), Kooperativa förbundet, Försäkringskasseförbundet, Hyresgästernas
sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund (HSB), Sveriges
allmännyttiga bostadsföretag (SABO), AB Svenska bostäder, Svenska
riksbyggen, Hyresgästernas riksförbund, socialförvaltningen i Göteborg, barnavårdsnämnden
i Malmö, drätselkamrarna i Norrköping, Kalmar, Borås,
Örebro, Borlänge, Sandviken, Sundsvall, Umeå och Luleå, kommunalnämnderna
i Huddinge och Munkfors, Fredrika-Bremer-Förbundet, Sveriges husmodersföreningars
riksförbund, Yrkeskvinnors klubbars riksförbund, Centerns
kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Högerpartiets kvinnoförbund,
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Svenska kvinnors vänsterförbund,
Centerns ungdomsförbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Högerns
ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.
Därjämte har yttranden inkommit från Sveriges liberala studentförbund,
Ensamma föräldrars förening och Göteborgs kommunistiska arbetarkommun.

Gällande bestämmelser

De allmänna barnbidragen

Författningsbestämmelserna rörande barnbidragen finns i lagen den 26
juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag (ändrad senast 1965: 31). Barnbidragen
utgör nu 900 kr. per barn och år och är skattefria.

Barnbidrag utgår fr. o. in. kvartalet efter det under vilket barnet fötts
eller rätt till bidrag på annat sätt uppkommit och t. o. m. det kvartal under
vilket barnet fyller 16 år. Dör ett barn, för vilket allmänt barnbidrag utgår,
eller inträffar någon annan omständighet som leder till att bidrag inte längre
skall utgå för barnet, dras barnbidraget in fr. o. m. kvartalet efter det dödsfallet
resp. förändringen skedde.

Vare sig barnet är svensk medborgare eller inte gäller som förutsättning
för rätten till barnbidrag att barnet är bosatt i Sverige. För barn som inte
är svensk medborgare fordras dessutom antingen att barnets fostrare är
bosatt och mantalsskriven i Sverige eller att barnet eller någon av dess föräldrar
vistas i Sverige sedan minst sex månader.

För att ett barn skall anses vara bosatt i Sverige gäller enligt socialstyrelsens
anvisningar som huvudregel att barnet skall vara kyrkobokfört
här. Ett barn som kommer bit från utlandet kan därför i allmänhet inte få
barnbidrag, förrän barnet inskrivit s i kyrkoböckerna. Enligt samma regel
upphör barnbidraget att utgå, så snart ett barn blivit avfört ur kyrkoböc -

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

kerna. Förutom kyrkobokföring fordras även faktisk bosättning i Sverige. En
utlandsvistelse, som varar längre tid än fyra kvartal efter det kvartal då utresan
ägt rum, betraktas enligt huvudregeln som stadigvarande vistelse
utomlands. Ett par månaders vistelse i Sverige varje år är inte tillräcklig
för att ett barn skall anses bosatt här.

Rätten att lyfta barnbidrag tillkommer den som bär vårdnaden om barnet.
Om barnet står under föräldrarnas gemensamma vårdnad skall i regel modern
lyfta bidraget. Endast om modern på grund av frånvaro, sjukdom eller
annan orsak för längre tid är förhindrad att delta i vårdnaden blir i stället
fadern mottagare.

I fråga om fosterbarn eller barn, som eljest fostras i annat enskilt hem
än hos den som har vårdnaden om barnet, skall barnbidraget i stället vanligtvis
lyftas av barnfostraren. Det gäller vare sig barnet placeras i fosterhemmet
av föräldrarna eller genom det allmännas försorg.

Övergår rätten att uppbära allmänt barnbidrag från en person till eu
annan, gäller detta i allmänhet per kvartal. Om särskilda skäl föreligger
kan dock bidraget för löpande kvartal fördelas på de för kvartalet bidragsberättigade.

Barnbidraget utgår enligt lagens ordalydelse som bidrag till barnets
uppehälle och uppfostran. Om det visar sig att mottagaren inte är lämplig
att ha hand om bidraget kan rätten att lyfta bidraget flyttas över till den
andra av föräldrarna eller barnavård sman för barnet eller annan lämplig
person. Om det föreligger synnerliga skäl kan barnavårdsnämnden ta hand
om bidraget för att använda det för barnets bästa.

Om kostnaderna för ett barn helt bestrids av statsmedel, antingen därigenom
att barnet vistas på en statlig anstalt eller på något annat sätt,
skall barnbidrag inle utgå. Detta gäller exempelvis för barn på ungdomsvårdsskolor
och skolor för blinda och döva barn. Om barnet vistas i föräldrahemmet
under ferierna — och i liknande fall — utgår dock barnbidrag
i viss omfattning.

Om barnet vårdas på anstalt på bekostnad av primärkommun eller
landstingskommun skall däremot barnbidrag utgå men uppbäras av det
kommunala organ som svarar för vårdkostnaden, i den mån kommunen är
berättigad att ta ut ersättning för kostnaden av barnet eller annan enskild
person. Eventuellt överskott skall redovisas till den som annars är berättigad
att uppbära barnbidrag för barnet.

Den som vill uppbära allmänt barnbidrag skall göra en anmälan om
detta till barnavårdsnämnden i den kommun där barnet är kyrkobokfört.
I allmänhet sker detta på ett mycket enkelt sätt redan på BB. Det åligger
dessutom folkbokföringsmyndighet att till barnavårdsnämnden meddela
bl. a. alla födelser. Då barnavårdsnämnden vidare kan fatta beslut om att
allmänt barnbidrag skall utgå utan att anmälan från den bidragsberättigade
inkommit, inträffar det så gott som aldrig att bidrag inte utgår för

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1968

barn som ger rätt till allmänt barnbidrag. Skulle detta ändå inträffa kan
barnavårdsnämnden, när det upptäcks, besluta om att bidrag skall utgå
för högst ett år tillbaka i tiden.

På grundval av besluten om allmänna barnbidrag för varje barnavårdsnämnd
ett barnbidragsregister. En gång i kvartalet skrivs barnbidragsanvisningar
ut efter registret. Anvisningarna överlämnas till postverket
som sänder ut dem till bidragsmottagaren. Utbetalningen sker sedan på
postkontoren med början den 21 i den första månaden av varje kvartal.
Barnavårdsnämnderna behöver således aldrig rekvirera några medel för
utbetalning av barnbidragen. Riksstatsanslaget till allmänna barnbidrag
står till postverkets disposition.

Barnavårdsnämndens beslut i ärenden rörande allmänna barnbidrag kan
överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsen utövar också tillsyn över barnavårdsnämndernas
tillämpning av lagen om allmänna barnbidrag. Upptäcker
länsstyrelsen någon felaktighet skall den hos barnavårdsnämnden
påkalla åtgärder för att rätta felet. Har barnavårdsnämnden beslutat om
för stort bidrag kan emellertid det för mycket utbetalda beloppet inte krävas
av barnavårdsnämnden eller kommunen. Har däremot någon enskild
t. ex. genom oriktiga uppgifter förorsakat att allmänt barnbidrag utgått
felaktigt skall, vanligen genom avräkning vid senare utbetalningar, bidragsmottagaren
återbetala det som betalts ut för mycket.

Över länsstyrelsens beslut i ett barnbidragsärende kan besvär föras hos
socialstyrelsen, som är sista instans. Socialstyrelsen utövar också tillsyn
över tillämpningen av lagen om allmänna barnbidrag samt utfärdar tilllämpningsföreskrifter.
Till socialstyrelsen skall länsstyrelserna årligen avlämna
en berättelse över den tillsyn som åvilar dem. Dessa berättelser
inges även till riksrevisionsverket, som det åligger att utföra en viss kameral
granskning av bidragsverksamheten.

Familjebostadsbidragen

De gällande reglerna om familjebostadsbidrag finns i kungörelsen den
24 maj 1957 (nr 358) om familjebostadsbidrag (ändrad senast 1964:512).
Tillämpningsföreskrifter och anvisningar har meddelats av bostadsstyrelsen,
senast i augusti 1967.

Bidragsverksamheten handhas av bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna
och kommunerna. Det organ, som på kommunplanet sysslar med
familjebostadsbidragen, brukar kallas förmedlingsorganet. Om kommunen
inte beslutar att bidragsverksamheten skall handhas av ett särskilt kommunalt
organ, fungerar kommunens styrelse — drätselkammaren eller
kommunalnämnden — som förmedlingsorgan.

Ändamålet med familjebostadsbidraget är att sänka de årliga bostads -

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1968

kostnaderna för familjer med barn samt att befordra en förbättring av bostadsstandarden.
Rätten till bidrag är beroende av barnantal, inkomst och
bostadsstandard.

Familjer med ett eller flera barn under 16 år, som helt eller delvis försörjs
inom familjen, är berättigade till familjebostadsbidrag om de i övrigt
uppfyller de krav som ställs i kungörelsen. Till barn räknas även adoptivbarn
samt fosterbarn, som vårdas i familjen under minst sex månader. Med
familj avses äkta makar med barn eller ensamstående med barn eller
minderåriga föräldralösa syskon. Barn som vårdas hos särskilt förordnad
förmyndare jämställs i fråga om familjebostadsbidrag med barn som vårdas
hos sina föräldrar. Med äkta makar jämställs — i likhet med vad som sker
inom skattelagstiftningen och i den allmänna försäkringen — man och
kvinna som utan att vara gifta lever tillsammans, om de tidigare varit gifta
med varandra, har eller har haft barn gemensamt.

Bidragsgivningen är inte begränsad till svenska medborgare. Efter sex
månaders vistelse i Sverige kan en utlänning få familjebostadsbidrag
retroaktivt räknat från ankomsten till landet.

För att främja det bostadspolitiska syftet med familjebostadsbidragen gäller
vissa utrymmes- och standardkrav beträffande bidragstagarnas bostäder.
När det föreligger särskilda skäl kan länsbostadsnämnderna eller i vissa
fall förmedlingsorganen medge undantag från de i bidragskungörelsen angivna
kraven.

Beträffande bostädernas storlek har uppställts vissa krav. Huvudregeln är
att bostaden skall vara minst så stor att antalet boende per rum, köket oräknat,
är högst två personer. Från denna bestämmelse kan medges undantag
i vissa fall.

Boenderegeln tre per rum, som gällde fram till den 1 januari 1963, skall
alltjämt tillämpas beträffande familj som bor kvar i den lägenhet, för vilken
familjen åtnjöt bidrag vid utgången av 1962. Samma boenderegel
tillämpas enligt ett av bostadsstyrelsen år 1963 meddelat beslut övergångsvis
beträffande familj om minst sju personer. Övergångstiden bär
enligt styrelsens beslut utsträckts till den 1 januari 1970.

Större lägenheter än fem rum och kök krävs inte för bidragsrätt oavsett
familjens storlek.

Om en lägenhet består av minst två rum och kök, kan bidrag beviljas
för högst ett år framåt, trots att antalet boende är större än två per rum,
under förutsättning att en för familjens behov tillräckligt stor bostad med
säkerhet kan anskaffas under året och att familjen förklarar sig villig att
flytta till denna större lägenhet.

I bestämmelserna anges även vissa krav beträffande minimiyta. Lägenhet
om två rum och kök skall innehålla minst 50 kvm. Lägenhet om ett
rum och kök eller ett rum och kokvrå, som endast är bidragsberättigande
för familj om högst två personer, skall innehålla minst 30 kvm. Undantag

Kungl. Maj. ts proposition nr 42 år 1968

från sistnämnda bestämmelse kan medges om bostadsytan uppgår till
minst 25 kvm och lägenheten är färdigställd före 1960.

En inte ovanlig situation är den att en familj, som redan har familjebostadsbidrag,
blir trångbodd genom att barnantalet, ökar. I så fall gäller
att fortsatt bidrag kan utgå under skälig övergångstid.

Utrymmesstandarden skyddas även av vissa regler om inackorderingar.
Uthyrning i s. k. uppenbart förvärvssyfte godtas nämligen inte om lägenheten
är mindre än tre rum och kök. Omfattar lägenheten minst tre rum
och kök är sådan uthyrning tillåten under förutsättning att den del av
lägenheten, som bidragstagaren och hans familj bor i, uppfyller huvudregeln
om antalet boende (högst två personer per rum). Uppenbart förförvärvssyfte
anses föreligga när en del av lägenheten upplåtes till person
som inte kan jämställas med familjemedlem.

Som redan nämnts gäller förutom utrymmeskraven även vissa utrustnings-
och standardkrav. I kungörelsen om familjebostadsbidrag sägs att
lägenheten för att ge rätt till bidrag skall vara utrustad med vatten- och
avloppsledningar inom lägenheten samt anordningar för centraluppvärmning.
Lägenheten skall även bereda nöjaktig möjlighet till bad. I bostadsstyrelsens
tillämpningsföreskrifter utvecklas standardkraven närmare.
Bl. a. ges vissa föreskrifter om köksutrustning som att spis, disk- och
arbetsbänk, skåp, etc. skall finnas i köket. Lägenheten skall vidare ha tillgång
till varmt och kallt vatten i kök, badrum och toalettrum. Lägenheten
måste också vara försedd med wc inom lägenheten och utrustad med centraluppvärmning.

Lägenhet i flerfamiljshus skall vara utrustad med ett inom lägenheten
befintligt badrum. I en- och tvåfamiljshus godtas som nöjaktig badmöjlighet
badrum i husets källare — i fråga om tvåfamiljshus dock endast
om tvättrum finns inom lägenheten. Bastu kan godtas som nöjaktig badmöjlighet
i stället för badrum.

Endast familjer med inkomster under vissa gränser är berättigade till
familjebostadsbidrag. Till grund för inkomstprövningen ligger mannens
och hustruns sammanlagda till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst
vid den senaste taxering som är tillgänglig, när förmedlingsorganet
fattar beslut i bidragsärendet. Mannens och hustruns beskattningsbara inkomster
skall alltid sammanläggas utom då vid beslutstillfället äktenskapet
upplösts genom dödsfall eller makarna är taxerade såsom ogifta och
faktiskt lever åtskilda. I vissa fall kan även hemskilda, förskottsvis i avbidan
på kommande särtaxering, få bidrag som räknats på endast den egna
beskattningsbara inkomsten.

Huvudregeln innebär att t. ex. 1966 års inkomster, vilka taxeras 1967,
påverkar bidragsrätten för 1968.

Till familjer med två eller flera barn utgår beroende på inkomstens
storlek extra förhöjt bidrag, förhöjt bidrag, helt bidrag eller reducerat bidrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Helt bidrag utgår till familjer med två barn och beskattningsbar inkomst
under 12 000 kr. För familjer med fler barn höjs inkomstgränsen med 1 500
kr. för varje barn fr. o. m. det tredje t. o. m. det sjätte. Högsta tillåtna inkomst
för rätt till helt bidrag är således 13 500 kr. i beskattningsbar inkomst för
en trebarnsfamilj, 15 000 kr. för en fyrabarnsfamilj etc. För familjer med
ett barn gäller att helt bidrag kan beviljas om den beskattningsbara inkomsten
inte överstiger 7 000 kr.

Till familjer med två eller flera barn, vilkas inkomster med högst 2 000
kr. överstiger de för resp. barnantal gällande högsta inkomstgränserna för
helt bidrag, kan reducerat bidrag beviljas. Familjer med ett barn kan inte
få reducerat bidrag. Familjer med två barn erhåller förhöjt bidrag om den
beskattningsbara inkomsten understiger gränserna för helt bidrag med
4 000—5 900 kr. och extra förhöjt bidrag om den beskattningsbara inkomsten
understiger gränserna för helt bidrag med 6 000 kr. eller mera.

Om en familj har helt, förhöjt eller extra förhöjt bidrag och antalet bidragsberättigande
barn, minskar till ett, kan familjen erhålla s. 1c. övergångsbidrag
under påföljande år. I de fall där förhöjt bidrag utgår och den
beskattningsbara inkomsten inte överstiger 8 000 kr., utgår ett övergångsbidrag
som är lika stort som helt bidrag för en tvåbarnsfamilj. överstiger
inkomsten 8 000 kr. men inte 12 000 kr. utgör övergångsbidraget samma
belopp som reducerat bidrag för en tvåbarnsfamilj under förutsättning att
förhöjt eller helt bidrag utgår.

För familjer med två eller flera barn består bidragen av ett visst årligt belopp
per barn och ett visst årligt belopp för familjen. Ettbarnsfamiljer erhåller
endast ett visst belopp för familjen. Beloppen per familj varierar något
i olika delar av landet. I bidragshänseende är landet nämligen indelat i
tre zoner. Zon III utgörs av Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län,
zon II av Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län samt
zon I av övriga län.

Helt bidrag utgår per familj med 330 kr. i zon I, 360 kr. i zon II och 390
kr. i zon III samt därutöver med 180 kr. för varje bidragsberättigande barn.

Reducerat bidrag utgår med hälften av helt bidrag.

Förhöjt bidrag utgår per familj med 660 kr. i zon I, 720 kr. i zon II och
780 kr. i zon III samt därutöver med 230 kr. per barn.

Extra förhöjt bidrag utgår med samma belopp per familj som förhöjt
bidrag, medan beloppet per barn utgör 330 kr.

För ettbarnsfamiljer utgör helt bidrag 395 kr. om året i zon I, 410 kr.
i zon II och 425 kr. i zon III. Förhöjt bidrag utgår i dessa fall med 100 kr.
högre belopp.

Familjebostadsbidragens storlek för olika familjetyper och i olika inkomstlägen
framgår av följande sammanställning. I denna sammanställning
anges även de årsinkomster som normalt motsvarar den beskattningsbara
inkomsten dels för gift man vars hustru saknar egen inkomst och dels

Kungl. Maj:ts proposition nr i2 år 1968

för ensamstående med barn. Omräkningen har gjorts på grundval av de
regler som tillämpas vid 1968 års taxering, dvs. vid taxeringen av 1967 års
inkomster.

Antal hemma- varande barn under 16 år	Bidragstyp	Statligt beskatt- ningsbar inkomst högst	Årsinkomst vid en komm. skatt av 18: 50	Familjebostadsbidrag, kr/år
Zon I	Zon II	Zon III
för gift man vars hustru saknar inkomst högst ca	för ensam-stående med barn högst ca
1	förhöjt.........	6 000	16 000	19 000	495	510	525
	helt...........	7 000	17 000	20 000	395	410	425
2	e. förhöjt.......	6 000	16 000	19 000	1 320	1 380	1 440
	förhöjt.........	8 000	18 000	21 000	1 120	1 180	1 240
	helt...........	12 000	22 000	25 000	690	720	750
	reducerat......	14 000	24 000	27 000	345	360	375
3	e. förhöjt.......	7 500	17 500	20 500	1 650	1 710	1 770
	förhöjt.........	9 500	19 500	22 500	1 350	1 410	1 470
	helt...........	13 500	23 500	26 500	870	900	930
	reducerat ......	15 500	25 500	28 500	435	450	465
4	e. förhöjt.......	9 000	19 000	22 000	1 980	2 040	2 100
	förhöjt.........	11 000	21 000	24 000	1 580	1 640	1 700
	helt...........	15 000	25 000	28 000	1 050	1 080	i no
	reducerat ......	17 000	27 000	30 000	525	540	555
5	e. förhöjt.......	10 500	20 500	23 500	2 310	2 370	2 430
	förhöjt.........	12 500	22 500	25 500	1 810	1 870	1 930
	helt...........	16 500	26 500	29 500	1 230	1 260	1 290
	reducerat......	18 500	28 500	31 500	615	630	645
6	e. förhöjt.......	12 000	22 000	25 000	2 640	2 700	2 760
	förhöjt.........	14 000	24 000	27 000	2 040	2 100	2 160
	helt...........	18 000	28 000	31 000	1 410	1 440	1 470
	reducerat......	20 000	30 000	33 000	705	720	735

För varje barn utöver det sjätte ökas extra förhöjt bidrag med 330 kr, förhöjt med 230 kr, helt
med 180 kr och reducerat bidrag med 90 kr. Inkomstgränserna är desamma som för sexbarnsfamiljerna.

Zon I = Götaland och Svealand utom Kopparbergs och Värmlands län
Zon II = Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län
Zon III = Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län

Familjebostadsbidrag skall sökas hos det kommunala förmedlingsorganet,
som prövar om familjen med hänsyn till barnantalet, bostaden och den
beskattningsbara inkomsten enligt senaste kända taxering är berättigad
till bidrag. Förmedlingsorganet bestämmer bidragets belopp och från vilken
tidpunkt bidraget skall löpa. Bidraget kan utgå fr. o. m. månaden efter
den under vilken villkoren beträffande barnantalet och bostaden uppfyllts.
Har bidrag inte sökts samtidigt som dessa villkor uppfyllts, kan det be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1968 11

viljas retroaktivt men inte för längre tid tillbaka än två kvartal före det
kvartal, under vilket förmedlingsorganet fick ansökan.

Om ansökan om nytt familjebostadsbidrag skall prövas efter den 30
juni och årets taxeringslängd inte ännu är tillgänglig, uppskjuts besluten
tills längden föreligger. Det beslut om nytt bidrag som sedan fattas på
grundval av årets taxering gäller såvitt avser inkomstprövningen såväl för
det löpande året — om retroaktivt bidrag beviljas möjligen även delvis
föregående år — som för nästkommande år. Om beslut om nytt bidrag
fattas under första halvåret sker detta på grundval av föregående års
taxering.

I princip skall omständigheter som medför att beviljat bidrag skall
upphöra att utgå eller utgå med ändrat belopp medföra beslut om detta,
vilket skall avse kalenderåret efter det under vilket omständigheterna inträffade.
Vissa ändrade omständigheter medför dock att bidraget omedelbart
skall upphöra att utgå. Den viktigaste av dessa är flyttning till en bostad
som inte är bidragsberättigande. Ändringar av familjens storlek eller
inkomst eller av bidragstagarens civilstånd skall däremot inverka på bidraget
först från påföljande årsskifte.

I oktober eller november varje år sker omprövning av de utgående bidragen,
och på grundval av de uppgifter som då lämnas fattas beslut om
bidrag för följande år. Om man då finner att bidrag inte skali utgå för
det följande året eller alt det skall utgå med lägre belopp, underrättar förmedlingsorganet
omedelbart bidragstagaren. Beslutet åtföljs av besvärshänvisning.
Efter det att beslut om fortsatt bidrag fattats kan naturligtvis
någon omständighet som påverkar ärendet inträffa under återstående del
av året. I så fall fattas ett ändringsbeslut som gäller från den dag det skulle
ha gällt, om omständigheten i fråga hade varit känd då det första beslutet
fattades. Ändringar av taxeringen sker ofta långt efter årsskiftet. Därvid
gäller att om taxeringen sänks, skall den höjning av bidraget som kan
bli följden ske retroaktivt. Om taxeringen däremot höjs, skall en eventuell
sänkning av bidragsbeloppet ske först fr. o. m. månaden efter den
då förmedlingsorganet får besked om den ändrade taxeringen.

För bidragstagare i hyreshus eller i hus som tillhör bostadsrättsförening
utbetalas bidragen till hyresvärden eller föreningen, som i sin tur drar av
beloppet från hyran eller avgiften. Bidraget kallas därför ibland hyresrabatt.
Bidragstagare i sådana hus kan inte erhålla bidrag som överstiger
den aktuella hyran eller avgiften. Om familjen själv bekostar uppvärmningen
av bostaden, gäller dock att bidraget inte får överstiga årshyran
ökad med 700 kr. i zon III, 600 kr. i zon II och 500 kr. i zon I.

Familjebostadsbidrag som utgår till en familj i enfamiljs- eller tvåfamiljshus,
som ägs av någon av familjemedlemmarna, utbetalas i princip kontant
till bidragstagaren halvårsvis i efterskott. Om statligt lån har beviljats för
husets uppförande, ombyggnad eller förbättring, skall dock bidraget i första

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

hand tillgodoföras familjen genom avdrag på kostnaderna för lånet. Förmedlingsorganet
kan även bestämma att bidraget skall användas för betalning
av kostnader för lån som åvilar fastigheten och som beviljats av
kommun eller bank samt för tomträttsavgäld.

Bidragsförskotten

När ett barns föräldrar lever åtskilda betalar vanligen den av föräldrarna
som inte har vårdnaden om barnet ett genom avtal eller genom domstols
avgörande fastställt underhållsbidrag för detta. För att förhindra att barnet
blir lidande om den underhållsskyldige föräldern är försumlig eller saknar
förmåga att betala det fastställda underhållsbidraget har bidragsförskotten
införts. Bidragsförskotten ger ett ekonomiskt grundskydd för frånskilda
makars och ogifta föräldrars barn.

Bidragsförskott kan utgå till alla barn under 16 år som inte står under
föräldrarnas vårdnad eller vilkas vårdnad tillkommer endast en av föräldrarna.
F. n. utgår bidragsförskott till ca 110 000 barn. Bidragsförskott kan
utgå oberoende av om underhållsbidrag fastställts och utan begränsning
till det fastställda bidragets storlek.

Vissa begränsningar i rätten till bidragsförskott finns dock. Bidragsförskott
kan således inte utgå då barnet bor tillsammans med den underhållsskyldige
eller då vårdnadshavaren underlåter att medverka till att få underhållsbidrag
eller faderskap till barnet fastställt. Vidare utgår inte bidragsförskott
om det står klart att den underhållsskyldige själv betalar minst
lika stort belopp som bidragsförskottet. Har den underhållsskyldige erlagt
ett engångsbelopp för barnet kan bidragsförskott inte komma i fråga.

Bidragsförskott utgår med 25 % av basbeloppet enligt lagen om allmän
försäkring eller f. n. med 1 450 kr. om året, vilket motsvarar 120 ler. i månaden.
Om vårdnaden av barnet tillkommer särskilt förordnad förmyndare
utgår bidragsförskott i förhållande till båda de underhållsskyldiga föräldrarna
med 17,5 %, dvs. totalt med 35 % av basbeloppet. Om den underhållsskyldige
i vederbörlig ordning själv betalar fastställt underhållsbidrag som
är mindre än 25 % av basbeloppet utgår mellanskillnaden i form av bidragsförskott.
Bidragsförskottet har i detta fall karaktär av utfyllnadsbidrag.
Vidare gäller att bidragsförskott inte utgår- med högre belopp än underhållsbidraget
i de fall vårdnadshavaren utan giltigt skäl underlåter att vidta eller
medverka till åtgärder för att få underhållsbidraget höjt.

Ansökan om bidragsförskott görs hos barnavårdsnämnden. Utbetalning
av bidragsförskott sker genom barnavårdsnämndens försorg till vårdnadshavaren.
För fosterbarn eller andra barn som fostras i annat enskilt hem
än vårdnadshavarens skall bidragsförskottet utbetalas till den som fostrar
barnet. Barnavårdsnämnden kan också under vissa förutsättningar förordna
att bidragsförskottet skall utbetalas till barnavårdsman för barnet eller an -

Kungl. Maj ris proposition nr 42 år 1968

nan lämplig person eller att nämnden själv omhändertar bidragsförskottet
för att användas till barnets bästa.

I den mån bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag inträder
barnavårdsnämnden i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige.

Mot barnavårdsnämnds beslut i bidragsförskottsärende kan talan föras
hos länsstyrelsen. Länsstyrelses beslut kan överklagas hos Kungl. Maj :t och
prövas av regeringsrätten. Socialstyrelsen är central tillsynsmyndighet i frågor
rörande bidragsförskott.

Av icke återbetalt bidragsförskott betalas tre fj ärdedelar av staten och en
fjärdedel av kommunen.

Författningsbestämmelserna finns i lagen den 21 maj 1964 (nr 143) om
bidragsförskott.

Familjepolitiska kommittén
Allmänna synpunkter på ett ökat familjestöd

Som en allmän utgångspunkt för sina överväganden och förslag ansluter
sig familjepolitiska kommittén till de rättvise- och valfrihetsmotiv som
under de senaste åren bär spelat en framträdande roll i den familjepolitiska
diskussionen. De befolkningspolitiska synpunkterna tillmäter
kommittén mindre betydelse. Kommittén framhåller att man från trygghetssynpunkt
kan se familj epolitiken som ett led i en allmän socialpolitisk
strävan att minska skillnaderna i levnadsstandard mellan olika skeden i
en människas liv, där familj epolitikens roll är att minska den standardnedpressning
som förekomsten av barn oftast medför — en nedpressning
av levnadsstandarden som blir särskilt kännbar för familjer i lägre inkomstlägen
och för familjer med många barn. En utjämning av detta
slag ger också familjer som annars av ekonomiska skäl skulle avstå från
att skaffa sig barn eller flera barn ökad valfrihet för det barnantal de
önskar. Från rättvisesynpunkt bör enligt kommitténs mening riktmärket
vara att åstadkomma större jämlikhet i materiella villkor mellan barnfamiljer
och familjer utan barn liksom mellan olika kategorier av barnfamiljer
inbördes. Kommittén framhåller att familj epolitiken också kan
ses ur aspekten att den bör medföra en rättvisare fördelning av barnkostnaderna,
så att hela den nu aktiva generationen — även de barnlösa —
deltar i försörjningen av den unga generation som senare i sin tur får
försörja dem som nu är aktiva, när dessa lämnar förvärvslivet.

Enligt utredningsdirektiven har familjepolitiska kommittén till uppgift
att pröva den inbördes avvägningen av olika familjepolitiska åtgärder med
hänsyn bl. a. till den olika ekonomiska bärkraften hos olika familjetyper.

Kungl. Maj:ts proposition nr i2 år 1968

Familjepolitiken bör enligt direktiven differentieras så att stödet sätter in
när och där behovet är störst. För egen del konstaterar kommittén, att
konsumtionsstödet till barnfamiljerna dels bör ökas och dels bör innefatta
hänsynstagande till inkomster och barnantal så att familjer med lägre inkomster
och flera barn får ett kraftigare stöd än familjer med högre inkomster
och färre barn.

Under utredningsarbetet har kommittén förutsättningslöst prövat tre
olika vägar på vilka man skulle kunna uppnå de angivna syftena. Det
skulle kunna ske 1) genom att man inför inkomstprövade familjetillägg
till nuvarande allmänna barnbidrag, 2) genom att man höjer barnbidragen,
inför allmänna familjetillägg och beskattar förmånerna eller 3) genom att
man höjer barnbidragen, inför allmänna familjetillägg och inkomstgraderar
förmånerna. Eftersom mellanalternativet — beskattade barnbidrag och
familjetillägg — fordrar överväganden även rörande helt andra sociala
förmåner och därför inte torde vara aktuellt, står valet i praktiken mellan
å ena sidan inkomstprövade familjetillägg till nuvarande allmänna barnbidrag
och å andra sidan höjda allmänna barnbidrag och familjetillägg
med inkomstgraderade belopp. Vill man nu åstadkomma kraftigare förbättringar
för barnfamiljer med lägre inkomster och flera barn, får man
enligt kommitténs mening beträda endera av dessa båda vägar.

Kommittén framhåller, att familjer med flera barn bland låginkomsttagarna
liksom det stora flertalet ensamstående barnför sörj are utan tvivel
nu kämpar med de allra största ekonomiska svårigheterna för barnens försörjning.
I flerbarnsfamiljer och i enförälderf amil jer med årsinkomster
under 16 000 kr. finns ca 250 000 barn. Familjerna ligger under inkomstgränserna
för familjebostadsbidrag, men olika undersökningar tyder på att
omkring hälften av dem inte har sådant bidrag och följaktligen nu saknar
ett stöd som tar hänsyn till deras inkomstsituation. Samtidigt vet man att
nära 100 000 barn — till antalet motsvarande en hel årskull barn — tillhör
familjer som får socialhjälp. Det borde enligt kommitténs mening inte råda
någon tvekan om att dessa barnfamiljer bör få del av kraftiga ekonomiska
förbättringar utan dröjsmål. Man kan heller inte bortse från att det finns
familjer med många barn i inkomstlägen över det nyss nämnda som har
ekonomiska bekymmer för försörjningen av barnen. Med hänsyn till dessa
omständigheter har kommittén sökt redovisa resultatet av sina överväganden
rörande konsumtionsstödet åt barnfamiljerna så snart som möjligt.
Det har dessutom förutsatts från riksdagens sida att kommittén skulle
verkställa omprövningen av familjebostadsbidragen med skyndsamhet.

I enlighet med sina direktiv har kommittén fortlöpande samrått med
den särskilda utredningsman som har att pröva familjebeskattningens utformning.
Kommittén framhåller att en eventuell särbeskattningsreform
inte löser frågan om differentiering av stödet till barnfamiljerna efter inkomster
och barnantal. Det kommer även i framtiden att fordras ett in -

Kungl. Maj:is proposition nr 42 år 1968

strument för en sådan differentiering på bidragssidan. Vid kommitténs
samråd med familjeskatteberedningen har inte framkommit något som
skulle innebära principiella eller tekniska hinder mot att vid en särbeslcattning
tillämpa det system för konsumtionsstöd till barnfamiljerna som
kommittén föreslår.

Mot den angivna bakgrunden anser kommittén att en reform rörande
bidragssystemet för barnfamiljerna bör genomföras den 1 januari 1969.

Kommittén påpekar att det vid en särbeskattning kan bli aktuellt att
avskaffa eller förändra de kvarvarande speciella skatteförmånerna för
barnfamiljer, främst förvärvsavdraget för gift kvinna med barn och för
ensamstående barnförsörjare. Eventuella ändringar av dessa regler har
ett direkt samband med frågan om att införa ett vårdbidrag för barnfamiljer.
Kommittén, som i sitt fortsatta arbete skall behandla vårdbidragsfrågan,
kommer i den delen att avvakta familjeskatteberedningens förslag.

Kommittén förutskickar emellertid redan nu att ett vårdbidrag är
förenat med betydande kostnader. Ett vårdbidrag med 10 kr. om dagen,
utformat så att det kan betraktas som en förlängning av ersättningstiden
inom moderskapsförsäkringen med sex månader, skulle kosta ca 340 milj.
kr. per år. Kostnaderna för ett vårdbidrag av samma storlek åt familjer
med barn under skolåldern skulle bli drygt 2 000 milj. kr. om året, dvs.
mer än det nuvarande anslaget till allmänna barnbidrag. Barnens vård
och tillsyn är dock enligt kommitténs mening inte enbart en fråga om
kontantersättning utan kanske i högre grad en fråga om samhällsservice.
Kommittén har inte enligt sina direktiv att ta ställning till servicefrågorna
men redovisar ändå uppgifter, som belyser den omfattande utbyggnad av
samhällets barntillsyn som pågår och planeras, en aktivitet som kommittén
från sin utgångspunkt finner mycket glädjande.

Kommittén anmäler också, att den har för avsikt att i ett kommande
betänkande ta upp frågan om indexreglering eller annan form för successiv
anpassning av bidragsbeloppen i konsumtionsstödet till pris- eller inkomstutvecklingen.
Kommittén förutsätter att bidragen i framtiden justeras så
att risk för en urholkning av bidragen på grund av pris- eller inkomstutvecklingen
inte behöver uppstå.

Barnfamiljernas ekonomiska situation

Som en allmän bakgrund till sina förslag redovisar kommittén vissa
uppgifter om den ekonomiska situationen för barnfamiljerna. Kommittén
konstaterar att det i vårt land finns ungefär 2,4 milj. ensamstående vuxna
utan barn, 1,8 milj. gifta utan barn, 1,8 milj. gifta med barn och drygt
100 000 ensamstående med barn. Med barn avses barn under 16 år.

Ungefär hälften av alla gifta har således barn. Det finns drygt 1 milj.
barnfamiljer, varav drygt 100 000 ensamstående vårdnadshavare. Nästan

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

hälften av barnfamiljerna har endast ett barn och en dryg tredjedel har
två barn. Antalet barn uppgår till närmare 1,8 milj.

Kommittén framhåller, att dessa uppgifter naturligtvis inte innebär att
två femtedelar av alla vuxna aldrig skulle gifta sig eller bli föräldrar, att
hälften av alla äktenskap förblir barnlösa eller att hälften av alla föräldrar
endast får ett barn. Många av dem som vid ett visst undersökningstillfälle
redovisas som ensamstående har tidigare varit gifta eller kommer
att gifta sig. Flertalet av dem som redovisas som gifta utan barn har haft
eller kommer att få barn. Bland de gifta med barn sker ständiga förändringar;
ettbarnsfamiljen är i flertalet fall endast ett genomgångsstadium
för en »växande» eller »krympande» familj.

Att döma av en undersökning som gjorts för kommitténs räkning av
statistiska centralbyrån bar flertalet av dem, som gifter sig ett visst år, fått
barn inom loppet av två år. Att ettbarnsfamiljen i regel är ett övergångsstadium
framgår av att mindre än hälften av de äktenskap, som 1960 hade
ett barn, fyra år senare fortfarande var ettbarnsf amil jer. Närmare hälften
av de gifta med barn skaffar sig två barn och ytterligare en dryg fjärdedel
tre eller flera barn. Undersökningen tyder på att närmare hälften av alla
barn som växer upp i bestående äktenskap tillhör familjer med minst tre
barn i olika åldrar, inräknat barn över 16 år.

De ensamstående föräldrarna utgör minst av alla en homogen och konstant
grupp. Ungefär två tredjedelar av dem har tidigare varit gifta men
sedan på grund av skilsmässa eller genom makens död blivit ensamstående.
Den resterande tredjedelen, de ogifta med barn, gifter sig ofta relativt
snart efter barnets födelse. Bland de tidigare gifta är omgifte inte ovanligt.
Enföräldersituationen är i regel en temporär situation och en ganska vanlig
sådan.

De flesta människor hinner således passera ett flertal av dessa hushållseller
familjetyper under sitt liv; först ensamstående utan barn, sedan
kanske något år som gift utan barn, därefter några decennier som »barnfamilj»,
sedan inräknad bland de gifta barnlösa igen när yngsta barnet
fyllt 16 år, slutligen åter ensamstående utan barn såsom änkling eller änka.
Frågan om en omfördelning mellan barnfamiljer och barnlösa eller mellan
olika kategorier av barnfamiljer inbördes är därför i hög grad samtidigt
en fråga om omfördelning mellan olika perioder i en människas liv.

I stället för att söka teckna en schematisk inkomst- eller standardkurva
för »normalbarnfamiljer» söker kommittén bedöma hur familjepolitiken
bör inriktas dels genom att granska den ekonomiska situationen i dag för
olika typer av barnfamiljer, dels genom att se på de olika familjesituationer
som en enskild familj kan passera under sitt liv. Kommittén finner då bl. a.
att yrkesverksamma gifta med barn har något högre inkomster än yrkesverksamma
gifta utan barn. Förhållandet är emellertid det motsatta i de
yngre äktenskapen. Barnlösa gifta par där mannen är under 30 år har

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Barnfamiljernas inkomster 1967

Procentuell fördelning av olika kategorier av barnfamiljer på inkomstgrupper

Årsinkomst, kr.

12 000-16 000-20 000-24 000-30 000-36 000-42 000-48 000-

-12 000
-16 000
-20 000
-24 000
-30 000
-36 000
-42 000
-48 000

Summa

Gifta med

1 barn

100

2 barn

8
14

100

3 barn

5
8

6
13

100

4 barn

100

5 +
barn

100

Sa mtliga
gifta
med
barn

100

Ensamstående med	Samtliga en-samstående med barn
1 barn	2 barn	3 + barn
53	56	63	54
14	13	12	14
13	12	10	13
9	8	7	9
6	6	5	6
2	2	2	2
1	1	1	1
0	0	0	0
1	1	1	1
100	100	100	100

Anm. Två makar har alltid räknats som en inkomsttagare.

P. g. a. avrundningar blir summan av de olika procenttalen inte alltid 100.

Tabellen är en framräkning som gjorts på grundval av statistiska centralbyråns undersökning »Familjernas
sammansättning 1964» (Statistiska meddelanden Be 1966: 16).

genomsnittligt högre inkomster än gifta med barn i samma åldersgrupp.
Av sammanställningen framgår hur barnfamiljer av olika kategorier fördelar
sig procentuellt på olika inkomstlägen.

Med stöd av inkomststatistiken visar kommittén på de betydande skillnader
som finns mellan olika barnfamiljer. Medianinkomsten för gifta
med barn ligger vid nära 30 000 kr. per år (makarnas sammanlagda inkomst)
medan medianinkomsten för ensamstående vårdnadshavare uppgår
till något över 10 000 kr. De flesta ensamstående med barn bar dessutom
en inkomst i form av underhållsbidrag, bidragsförskott eller barnpension
för barnet eller barnen, vilken inte kommer till synes i inkomststatistiken.
Ungefär en fjärdedel av barnfamiljerna har inkomster över
38 000 kr. per år. Medianinkomsten för dessa familjer ligger på ca 48 000
kr. per år. På inkomster under 20 000 kr. per år återfinns också ungefär
en fjärdedel av barnfamiljerna. Medianinkomsten för dessa familjer är
drygt 12 000 kr. per år.

Den fjärdedel av barnfamiljerna som bar de högsta inkomsterna har
alltså ca fyra gånger högre genomsnittsinkomst än den fjärdedel som har
de lägsta inkomsterna. De äldre barnfamiljerna (där föräldrarna är äldre
och där äktenskapet varat längre) har genomsnittligt högre inkomster än
de yngre. Familjer med tre eller flera barn bär genomsnittligt lägre inkomster
än familjer med ett eller två barn, och deras genomsnittsinkomster
minskar med ökande barnantal. Dessutom är det ju i dessa familjer
fler personer som skall dela på den gemensamma inkomsten.

Att mångbarnsfamiljer och enförälderf amil jer ofta befinner sig i en besvärlig
ekonomisk situation bestyrks även av socialhjälpsstatistiken. Un2
—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt Nr 42

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

der 1965 utgavs socialhjälp i ca 136 000 fall. I ca 44 000 fall — nära en
tredjedel av alla fall — var det barnfamiljer som mottog lijälp. Bland de
personer som erhöll hjälp ingick drygt 95 000 barn. Ca 3 % av alla gifta
med barn uppbar socialhjälp mot närmare 15 % av alla ensamstående med
barn.

Gifta med barn visar ett stigande hjälpbehov med ökande barnantal.
Detta framgår av en bearbetning av socialhjälpsstatistiken som statistiska
centralbyrån gjort för kommitténs räkning. Endast ca 18 % av alla
gifta med barn hade 1965 tre eller flera barn, men sådana familjer stod
för närmare 40 % av socialhjälpsfallen bland de gifta med barn. Hjälpfrekvensen
är alltså dubbelt så stor bland mångbarnsf amil jer i jämförelse
med barnfamiljerna i gemen. Medan antalet gifta par med fyra eller flera
barn endast var ca 5 % av alla gifta par med barn, utgjorde dessa familjer
närmare 20 % av socialhjälpsfallen bland de gifta med barn 1965. Hjälpfrekvensen
är således fyra gånger så stor för de största familjerna.

Kommittén konstaterar vidare att ca 17 000 ensamstående barnafostrare
uppbar socialhjälp under 1965, vilket motsvarar närmare 13 % av hjälpfallen
det året. Uppgiften tyder på att var sjunde eller var åttonde enförälderfamilj
i hela landet uppbar socialhjälp någon lid under 1965. Vid
en undersökning i Stockholm 1961 visade det sig att de ensamma mödrarna
utgjorde drygt 25 % av de långvariga socialhjälpsfallen. Av statistiska
centralbyråns bearbetning av 1965 års socialhjälpsstatistik framgår
också, att ensamstående med två eller flera barn relativt sett uppbär
socialhjälp i större utsträckning än ensamstående med ett barn.

Det första barnets ankomst betyder i regel en genomgripande förändring
i en familjs liv. Frågan om en ny bostad kan i manga fall bli aktuell.
Utgifterna för barnets konsumtion är emellertid vanligtvis lägre under de
första åren än senare. För familjens ekonomi består omställningen främst
i att en av föräldrarna stannar hemma för att vårda barnet åtminstone
under det första halvåret och att — om sedan båda föräldrarna förvärvsarbetar
— utgifterna för barnets vård ofta tar i anspråk en inte obetydlig
del av familjeinkomsten. För den ensamstående barnfostraren blir omställningen
i regel ännu mer genomgripande.

Första barnets ankomst medför att moderskapspenningen betalas ut och
att barnbidrag börjar utgå. För en ogift förälder tillkommer i regel bidragsförskott
om inte underhållsbidrag utgår. Under sex månader i samband
med barnafödseln ger moderskapsförsäkringen ett skydd mot större delen
av inkomstbortfallet för en tidigare förvärvsarbetande moder. Om modern
sedan går ut i förvärvslivet (igen eller för första gången), kan hon
utnyttja den skatteförmån som genom förvärvsavdraget tillkommer barnfamiljer
och som ofta betyder mer än barnbidraget. I en familj där båda
makarna förvärvsarbetar blir utgifterna för att upprätthålla en viss standard
i regel större än i en familj där en av makarna är hemma. Förvärvs -

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

avdraget tar särskilt sikte på barntillsynskostnaderna för familjer där
hustrun förvärvsarbetar. Två makar som tjänar 20 000 kr. om året vardera
får genom första barnets födelse en skattelindring på sammanlagt drvgt
1 200 kr. En ogift mor eller far, som har vårdnaden om barnet och förvärvsarbetar,
får en väsentligt större skattelindring än ett gift par. En
ensamstående vårdnadshavare som tjänar 20 000 kr. om året får en skattelindring
på drygt 3 000 kr., vilket motsvarar mellan tre och fyra barnbidrag.
De som får plats för barnet på barnstugor och kommunala familjedaghem
— vilket gäller ett fåtal av de gifta och omkring en fjärdedel av
de förvärvsarbetande ensamstående -— får dessutom i regel en indirekt
samhällssubvention som i vissa fall kan uppgå till flera gånger barnbidragets
belopp. Om modern (eller den ogifte fadern) stannar hemma för att
vårda barnet — av fritt val eller därför att barntillsyn inte gått att ordna
'' lindras däremot i flertalet fall bortfallet av förvärvsinkomsten endast
genom ett barnbidrag och eventuellt ett bidragsförskott. För ett gift par
med goda inkomster behöver den ekonomiska omställningen vid första
barnets ankomst inte bli så svår som för ensamstående föräldrar och gifta
med låga inkomster.

I ungefär en fjärdedel av barnfamiljerna föds inte mer än ett barn. I de
flesta fall torde detta bero på andra än ekonomiska skäl. För flertalet av
dessa familjer inträder inga betydande förändringar i den ekonomiska
situationen under barnets uppväxttid. Barnets behov av vård och tillsyn
minskar successivt samtidigt som konsumtionsutgifterna ökar. Det generella
stödet från samhällets sida förändras inte heller med barnets ålder.

Flertalet barnfamiljer får emellertid ytterligare barn. Det andra barnet
kan knappast sägas medföra en lika stor omställning i familjeekonomin
som det första barnet. Familjens bostad blir emellertid trängre och det nytillkomna
barnets mat, kläder och utrustning betyder ofrånkomligen nya
utgifter för familjen. Om modern redan före det andra barnets ankomst var
hemmafru medför det andra barnets vård och tillsyn inga större merkostnader,
även om kanske moderns hemmafruperiod blir längre än om familjen
endast har ett barn. Om däremot båda föräldrarna förvärvsarbetar blir
—- bortsett från de första månaderna, som täcks av moderskapsförsäkringen
— vårdkostnaderna ofta högre och möjligheterna att ordna vården
mindre. Det andra barnbidraget kan endast till en del lindra dessa effekter.
På skattesidan medför andra barnets födelse inga förändringar. När det
andra barnet kommer får alltså, naturligt nog, övriga familjemedlemmar i
regel minska sin konsumtion en del. Särskilt i lägre inkomstlägen kan den
ekonomiska situationen bli besvärlig. De inskränkningar som måste göras
blir givetvis mer kännbara om familjen redan tidigare har en låg levnadsnivå.

Ungefär en fjärdedel av barnfamiljerna får tre eller flera barn. Sannolikt
är det många som av ekonomiska skäl undviker att skaffa sig flera

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

än två barn. Konsumtionsutryramet per familjemedlem vid oförändrad
inkomst sjunker med varje ytterligare barn. Både föräldrar och barn får
minska sin standard och avstå från sådant som familjer med färre barn
och motsvarande inkomster kan kosta på sig. Även när det gäller barnens
vård och tillsyn ökar problemen. Flerbarnsfamiljerna har lägre genomsnittsinkomster
än familjerna med ett och två barn. Att de ekonomiska
påfrestningarna ibland blir övermäktiga för flerbarnsfamiljer med låga
inkomster visar sig som nämnts i ett ökat behov av socialhjälp.

När familjen åter »krymper» genom att de äldsta barnen passerar 16-årsgränsen förbättras i regel den ekonomiska situationen något genom att
ungdomarna börjar tjäna pengar eller får del av de studiesociala förmånerna
och alltmer frigör sig från familj eekonomin.

Familjens ekonomi kan som nämnts förändras på många andra sätt än
genom att barn föds eller växer upp till självständiga inkomsttagare. Om
en av föräldrarna avlider eller blir sjuk eller arbetslös täcker i regel
socialförsäkringen större delen av det inkomstbortfall som blir följden.
I andra fall — exempelvis om föräldrarna skiljer sig eller om en av föräldrarna
en längre tid måste stanna hemma från arbetet för att vårda ett
sjukt barn — kan förändringen få ekonomiska konsekvenser som även
går ut över barnen. Unga föräldrar som får barn innan de hunnit ut i
förvärvslivet befinner sig kanske ofta i en besvärligare situation än andra
föräldrar bl. a. därigenom att ingen tilläggssjukpenning från moderskapsförsäkringen
utgår. I sådana fall kan ett starkt behov av samhällsstöd
föreligga.

Sammanfattningsvis konstaterar kommittén att de stödbehov som denna
genomgång belyst kan delas upp i två grupper: sådana som beror på barnens
behov av vård och tillsyn och sådana som hänger samman med barnens
konsumtionsutgifter. Givetvis går det ingen skarp gräns mellan de
båda grupperna eller typerna, men vissa huvudlinjer kan anges. I ettbarnssituationen
är det, när barnet är litet, snarast problem av den första typen
som kan uppkomma, dvs. problem som hänger samman med barnets vård
och tillsyn. Även om konsumtionsutgifterna stiger med barnets ålder har
en ettbarnsfamilj, vars barn är i skolåldern i regel lättare att klara dessa utgifter
än familjer med flera barn. I mångbarnssituationen finns det däremot
ett tydligt behov av ökat stöd för att familjen utan en alltför stor standardsänkning
skall klara utgifterna för barnens konsumtion. För ensamstående
barnför sörj are sammanfaller oftare än för gifta problem av båda slagen.
Svårigheter att ordna för barnens vård och tillsyn och i regel mycket låga
inkomster samverkar här till att skapa ett betydande stödbehov. För
alla familjetyper eller familjesituationer gäller att ju lägre familjens inkomster
är, desto mer elementär är den konsumtion som måste skäras ner
när familjen blir större.

Kungl. Maj:ts proposition nr k2 år 1968

Inriktningen av ett ökat familjestöd

Barnfamiljernas ekonomiska situation pekar enligt kommitténs mening
på ett betydande behov av ökat stöd i vissa familjetyper eller familjesituationer.
Särskilt det förhållandet att ensamstående vårdnadshavare i
regel har mycket låga inkomster och att mångbarnsf amil jer ofta har ett
mycket begränsat konsumtionsutrymme per familjemedlem understryker
behovet av ett ökat stöd till barnfamiljerna. Den nedpressning av standarden
som ett barn medför, blir svårare att bära ju flera barn och ju lägre
inkomster familjen har, eftersom inskränkningarna då måste gå ut över en
alltmer elementär konsumtion.

Kommittén framhåller att socialhjälpsstatistiken bestyrker att just enförälderfamiljerna
och mångbarnsf amil j erna — familjetyper som många
barn lever i under någon period av sitt liv —• i regel har ett stort behov
av ekonomiskt stöd från samhällets sida redan för att både föräldrarna
och barnen skall få den trygghet för en viss minimistandard som alla medborgare
anses ha rätt till. Även om socialhjälpen kan ge ett sådant minimistöd
är det angeläget att i möjligaste mån avlösa den behovsprövade
socialhjälpen med generellt verkande åtgärder. Att nästan en hel årskull
barn erhåller socialhjälp varje år utgör enligt kommitténs mening i och för
sig ett starkt skäl för ökat stöd till barnfamiljerna.

Det faktum att enförälderfamiljer och mångbarnsfamiljer relativt ofta
tvingas anlita socialhjälpen gör det också troligt att dessa familjesituationer
medför betydande ekonomiska påfrestningar även för familjer vilkas
inkomster ligger ett stycke över existensminimum.

Den av kommittén verkställda genomgången av barnfamiljernas situation
visar, att det finns stora variationer i stödbehovet mellan olika familjetyper
och familjesituationer. Låga inkomster och flera barn är av naturliga
skäl de väsentliga omständigheter som grundar ett starkare stödbehov,
i synnerhet där båda dessa omständigheter uppträder i förening. Kommittén
konstaterar, att varje höjning av de nuvarande barnbidragen med 100
kr. om året betyder att statsutgifterna ökar med ca 180 milj. kr. För de
familjer som har det största behovet av stöd skulle en måttlig höjning av
de nuvarande barnbidragen ge en relativt blygsam förbättring. Ä andra
sidan skulle en sådan höjning utgå även till familjer med höga inkomster,
vilkas behov av stöd är mindre framträdande.

Kommittén framhåller att det emellertid inte skulle vara fråga om höjningar
av barnbidragen med något 100-tal kronor per år utan snarare med
något 1 000-tal kronor om man på denna väg skulle ge alla barnfamiljer —
och därigenom också dem som bäst behöver ett ökat stöd — kompensation
för vad som ändå kan anses vara relativt måttliga utgifter för barnens
konsumtion. Enligt kommitténs mening finns det därför starka skäl att

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

överväga en bättre differentiering av familjestödet så att detta sätter in när
och där behovet är störst.

Samhällets stöd till konsumtionsutgifterna för barnen bör enligt kommitténs
mening innefatta hänsynstaganden till i vart fall två omständigheter:
familjens inkomst och antalet barn i familjen.

Det väsentligaste skälet för ett ökat stöd till flerbarnsfamiljerna är att
barnkostnaderna — i den mån de inte täcks av samhället — blir alltmer
betungande ju fler barn familjen har. Kommittén betonar att tidigare försök
att beräkna barnkostnadernas storlek har visat de svårigheter som
uppstår om man vill mäta dessa kostnader i mera exakta tal. Kostnaderna
varierar med familjeinkomst och levnadsvanor, barnens ålder, bosättningsort
m. in. Barnkostnaderna är vad man förmår och vill kosta på
barnen. Alla generella beräkningar av barnkostnadernas storlek måste
därför bli osäkra.

Utan att söka precisera barnkostnadernas storlek bör man emellertid
enligt kommitténs mening vid den allmänna bedömningen av dessa frågor
erfarenhetsmässigt kunna räkna med att utgifterna för ett barns konsumtion
— mat, kläder, bostad etc. — normalt kan röra sig om 200—300 kr. i
månaden. Att vissa konsumtionsutgifter minskar något för varje ytterligare
barn torde i de fall familjen kan öka sitt bostadsutrymme mer än väl
uppvägas av den kostnadsökning som uppstår därigenom. I följande sammanställning
gör kommittén ett försök att mot denna bakgrund illustrera
konsumtionsutgifter för barnen i familjer med olika barnantal.

	Antagen konsumtionsutgift per barn och månad
Antal	200 kr.	300 kr.
Konsumtions-utgift för barnen	Allmänt	Återstående konsumtions-	Konsumtions-utgift för barnen	Allmänt	Återstående konsumtions-
barn
	barnbidrag	utgift för barnen	barnbidrag	utgift för barnen
1	200	75	125	300	75	225
2	400	150	250	600	150	450
3	600	225	375	900	225	675
4	800	300	500	1 200	300	900
5	1 000	375	625	1 500	375	1 125

I den mån som den återstående konsumtionsutgiften för barnen inte
täcks blir effekten en standardnedpressning som går ut över hela familjen.
Så länge familjestödet endast täcker en mindre del av barnens konsumtionskostnad
tvingas familjemedlemmarna att minska sin konsumtion när
ytterligare barn tillkommer.

Således medför ett barns födelse praktiskt taget alltid att övriga familjemedlemmar
får minska sin konsumtionsstandard. För en familj med få

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

barn och höga inkomster behöver standardminskningen inte bli särskilt
kännbar. Men ju lägre utgångsstandard familjen har, desto mer elementära
utgifter får man pruta på. Den låga utgångsstandarden behöver inte
bero på att familjen redan bär många barn, den kan i minst lika hög grad
hänga ihop med en låg familjeinkomst. Kommittén erinrar i detta sammanhang
om en av familjeberedningen redovisad intervjuundersökning
med syfte att bl. a. belysa hur barnkostnaderna uppfattas i olika familjer.
Denna undersökning antyder hur konsumtionsutrymmet för barnen
sjunker med minskande familjeinkomst. Den uppgivna utgiften per barn
uppgår i de lägsta inkomstlägena i medeltal till mindre än hälften av utgiften
i de högsta inkomstlägena. Ett av syftena med ett differentierat familjestöd
bör därför enligt kommitténs mening vara att öka konsumtionsutrymmet
för barnfamiljer med lägre inkomster.

Kommittén framhåller vidare att de ensamstående barnförsörjarna vanligen
har det sämre ställt ekonomiskt än andra barnfamiljer, trots att särskilda
stödformer finns för dem. De har i regel — utöver barnbidraget —
antingen underhållsbidrag/bidragsförskott eller barnpension. De är härigenom
tillförsäkrade ett i praktiken skattefritt stöd på f. n. ca 120 kr.
per barn och månad i tillägg till barnbidraget. Vissa ensamstående föräldrar
— en del frånskilda men mera sällan ogifta mödrar — erhåller
ett högre stöd till barnen i form av underhållsbidrag som överstiger detta
belopp. För änkor med barn under 16 år utgår änkepension från folkpensioneringen
med f. n. ca 410 kr. i månaden. Har maken avlidit under
senare år utgår vanligen också familjepension från tilläggspensioneringen.
Änkepension är skattepliktig inkomst.

Situationen för de ensamstående barnförsörjarna är i flera avseenden
olik den som normalt gäller för de fullständiga familjerna. Den ensamstående
föräldern har att själv svara för utgifter som i den fullständiga
familjen delas av två. Bostadskostnaden blir därför mer betungande för
den ensamstående barnförsörjaren, som ofta blir hänvisad till att ensam
svara för denna ganska tunga post i familjeekonomin. Problemen accentueras
starkt genom att de ensamstående barnförsörjarna i stor utsträckning
har låga inkomster. Dessa omständigheter motiverar enligt kommittén
att familj estödet till ensamstående barnförsörjare i jämförelse med stödet
till fullständiga familjer omfattar en större del av barnens konsumtionsutgifter.
Kommittén anser därför, att man vid en differentiering
av familj estödet bör ta särskild hänsyn till ensamstående barnförsörjare
med lägre inkomster. För de ensamstående barnförsörjarna tillkommer
att en ordnad barntillsyn — med de kostnader som denna kan
medföra — är en ofrånkomlig förutsättning för att de skall kunna försörja
familjen genom förvärvsarbete. Kommittén påpekar också, att de ensamstående
vårdnadshavare har rätt till skatteförmåner som i högre inkomstlagen
uppgår till avsevärda belopp men att de flesta ensamstående barn -

Kungl. Maj. ts proposition nr 42 år 1968

försörj are har så låga inkomster att de inte alls eller endast delvis kan utnyttja
dessa förmåner.

Enligt kommitténs mening bör en förstärkning av det ekonomiska stödet
till barnfamiljerna ta hänsyn till de nyss angivna omständigheterna.
Konsumtionsutrymmet per familjemedlem minskar med stigande barnantal
även när hänsyn tas till nuvarande barnbidrag. Det ekonomiska familjestödet
bör därför, per barn räknat, öka med antalet barn i familjen.
Konsumtionsutrymmet sjunker med minskande familjeinkomst. Det ekonomiska
familjestödet bör ha till syfte att öka konsumtionsutrymmet för
barnen i familjer med lägre inkomster och bör därför vara kraftigare ju
lägre familjens inkomst är. Inom ett sådant differentierat stödsystem bör
man dessutom ta särskild hänsyn till ensamstående barnförsörjare i låga
inkomstlägen.

Kommittén framhåller att de flesta familjer finner det naturligt att göra
en viss ekonomisk uppoffring för barnens skull. Att föräldrarna normalt
prutar av på sin standard till förmån för barnen betraktar kommittén inte
som orimligt. Men rimligheten blir mindre när familjen har låga inkomster
och flera barn. De ekonomiska åtaganden som samhället kan vänta sig att
föräldrarna skall göra för barnen får inte vara alltför stora — av hänsyn
till barnen likaväl som av hänsyn till föräldrarna själva. I låga inkomstlägen
och särskilt där det finns flera barn kan dessa bördor bli övermäktiga.
Socialhjälpen bär vittne om detta. I högre inkomstlägen med få
barn däremot är det en alltmer umbärlig konsumtion för föräldrarna som
barnkostnaderna går ut över. Även den som menar att samhället skall
kompensera familjerna i alla inkomstlägen för alla barnkostnader måste,
framhåller kommittén, finna att detta är uteslutet av finansiella skäl under
överskådlig tid. Som kommittén tidigare konstaterat är det svårt att ange
en generell barnkostnad. Om man emellertid räknar med att utgifterna
för ett barns konsumtion normalt ligger någonstans mellan 200 och 300 kr.
i månaden, skulle en fullständig kompensation genom barnbidragen för
dessa kostnader för samtliga barnfamiljer innebära att statens utgifter för
barnbidragen skulle stiga från 1,6 till omkring 5 miljarder kr. om året.
Kommittén anser att en sådan prioritering av barnfamiljerna på bekostnad
av andra grupper — bl. a. pensionärerna — varken är önskvärd eller möjlig
att genomföra.

I detta perspektiv är det enligt kommitténs mening desto angelägnare att
i fråga om konsumtionsstödet till barnfamiljerna ta hänsyn till de faktiska
förhållanden som kommittén har belyst — både att de utgifter som
nu stannar på familjen växer med varje barn och att möjligheterna att
betala utgifterna är mindre ju lägre inkomster familjen har.

Med hänsyn härtill förordar kommittén inte bara en förstärkning av
samhällets totala stöd till barnfamiljerna utan också en omfördelning av
familjestödet. Genom en differentiering av stödet blir det också möjligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

att med en begränsad kostnadsökning ge en snabb och påtaglig förbättring
till de grupper av barnfamiljer där behovet av ett ekonomiskt stöd från
samhället är mest framträdande.

Olika möjligheter att differentiera familjestödet

Enligt kommitténs mening bör således en förstärkning av det ekonomiska
stödet till barnfamiljerna i första hand inriktas på flerbarnsfamiljerna
och de ensamstående barnförsörjarna och stödet bör ha sin tyngdpunkt
i de lägre inkomstlägena. En sådan inriktning förutsätter att familjestödet
kan differentieras dels med hänsyn till familjetyp och antal
barn i familjen och dels med hänsyn till inkomsten.

De allmänna barnbidragen utgår med samma belopp för varje barn
till familjer i alla inkomstlägen och kan därför inte, i vart fall inte ensamma
eller i nuvarande form, ge de av kommittén eftersträvade effekterna.

Däremot är familjebostadsbidragen differentierade efter familjeinkomst
och familj estorlek. De är inkomstprövade och utgår med högre belopp vid
ökande barnantal. Dessutom är de emellertid knutna till innehavet av en
bostad av viss beskaffenhet. Kommittén framhåller att det självfallet är
önskvärt att barnfamiljerna har goda och rymliga bostäder. Bostadskostnaden
är också en viktig post i familjebudgeten. Kommittén har därför ansett
det ligga nära till hands att pröva om man kan använda sig av familj ebostadsbidragen
för att uppnå ett kraftigare stöd till konsumtionen i dess
helhet för familjer med lägre inkomster och flera barn.

Familj ebostadsbidragen

Kommittén erinrar om att familjebostadsbidragens huvudsyfte är att
sänka bostadskostnaderna för familjer med barn och befordra en förbättring
av bostadsstandarden. När familj ebostadsbidragen år 1948 i huvudsak
fick sin nuvarande utformning skedde det mot bakgrunden av
barnfamiljernas dåvarande bostadssituation. 1945 års folk- och bostadsräkning
visade att 46 % av samtliga barn tillhörde trångbodda hushåll,
dvs. antalet boende per rum — köket oräknat -— var mer än två personer.
Lägenheternas utrustningsstandard var relativt låg. över hälften av alla
lägenheter i det totala bostadsbeståndet saknade centralvärme, över en tredjedel
saknade vatten och avlopp. Bad- och duschrum fanns i endast en femtedel
av lägenheterna. Över tjugo år har nu gått sedan dess. Under denna tid
har barnfamiljernas bostadsförhållanden avsevärt förbättrats. Trångboddheten
har minskat betydligt, vilket framgår av följande tablå. Siffrorna
i tablån anger för varje familj estorlek andelen trångbodda barnfamiljer
i procent av samtliga barnfamiljer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Familj estorlek	Trångboddhet i %
1945	1960	1965 prel.
1 barn...............	35	15	9
2 barn...............	35	13	7
3 barn...............	56	34	21
4 barn...............	62	36	22
5 eller flera barn.....	82	62	49

Andelen fullt moderna bostäder av det totala lägenhelsbeståndet har
mellan 1960 och 1965 ökat med en tredjedel. Det kan förutsättas att även
andelen barnfamiljer med sådana bostäder ökat från 1960 till 1965. Allt
talar för att barnfamiljerna i större utsträckning än andra hushåll bor i
moderna lägenheter.

Det är inte möjligt att skilja ut alla de faktorer som bidragit till att
barnfamiljernas bostadsstandard från 1945 till 1965 har kunnat höjas på
det sätt som skett. Den allmänna standardhöjningen och den ökade andelen
större och moderna bostäder i det totala lägenhetsbeståndet är självfallet
av avgörande betydelse. Kommittén framhåller att även familjebostadsbidragen
utan tvekan har spelat en viktig roll i denna utveckling.

När det gäller bostädernas utrustningsstandard kan man säga att målsättningen
för familjebostadsbidraget har uppnåtts i väsentlig grad såtillvida
som barnfamiljerna i allmänhet bor i bättre bostäder än andra.
Också i fråga om utrymmesstandarden är situationen nu helt annan än när
familj ebostadsbidraget infördes. Men för en femtedel av familjerna med
tre eller flera barn är trångboddheten fortfarande ett faktum. De större
familjernas trångboddhet har inte kunnat minskas i samma omfattning
som ett- och tvåbarnsfamiljernas.

Kommittén framhåller också att de senaste bostadsräkningarna har visat,
att det för barnfamiljerna liksom för andra hushåll råder ett starkt
samband mellan inkomst och bostadsstandard. För barnfamiljerna gäller
detta i högre grad ju större familjen är.

Enligt kommitténs mening har familjebostadsbidragen emellertid som
bostadspolitiskt instrument även betydande svagheter. Meningen är att en
familj skall stimuleras att flytta till en bättre bostad genom vetskapen att
familjen kommer att få familjebostadsbidrag om den flyttar. För att denna
stimulans skall få effekt måste två förutsättningar vara uppfyllda.

Den första förutsättningen för att bostadsstimulansen skall fungera är
att det finns tillräcklig tillgång på sådana bostäder som uppfyller de uppställda
kraven. Man torde kunna påstå, att barnfamiljerna på vissa orter
i landet på grund av läget på bostadsmarknaden ofta inte kan komma över
en bidragsberättigande bostad även om de skulle önska det. Kommittén
anser att detta är en betydande nackdel för ett ekonomiskt stöd som är
knutet till bostaden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4-2 år 1968

Den andra förutsättningen är att möjligheten att få familjebostadsbidrag
verkligen påverkar familjens vilja att byta bostad. Kommittén påpekar att
familjebostadsbidragens möjligheter att påverka familjens vilja att flytta
till en bättre bostad bl. a. hänger samman med avvägningen av bidragsbeloppen.
Även om en bidragsberättigande bostad kan anskaffas uppgår i
många fall skillnaden mellan hyran för en bidragsberättigande och en icke
bidragsberättigande lägenhet till belopp som vida överstiger familj ebostadsbidraget.
Detta är en konsekvens av att bidragets storlek är beroende av
barnantal och inkomst men inte varierar med hyrans eller bostadens storlek.
Härtill kommer att bidragsbeloppens storlek i olika familjetyper är
avvägda på ganska egenartat sätt. Per barn räknat utgår i allmänhet störst
bidrag till familjer med två barn. Vid ökande barnantal minskar därefter
bidraget per barn. Då familjebostadsbidragen är inkomstprövade och
inkomstgränserna förändras med barnantalet blir ökningen av bidragssumman
vid ökande barnantal mycket varierande.

Av följande sammanställning kan man utläsa den ökning av familjebostadsbidraget
som ett barns födelse medför för en familj i ett visst
inkomstläge. För fullständiga ett- och tvåbarnsfamiljer fordras 2 rum och
kök. Av tabellen framgår att en ettbarn sfamilj med en årsinkomst av
18 000 kr. inte kan få familj ebostadsbidrag. När familjen får sitt andra
barn kan bidrag börja utgå. Detta familj ebostadsbidrag blir inte mindre
än 1 120 kr. om året. Schematiskt sett kan förloppet därefter bli följande.
Får familjen ett tredje barn, fordras i princip 3 rum och kök, men bidraget
ökar endast med 230 kr. om året; ett fjärde barn leder till en höjning av
familj ebostadsbidraget med 630 kr., men fortfarande godtas 3-rumslägenheten.
Först om familjen får ett femte barn krävs i princip en större
lägenhet, men det bidrag som då tillkommer är endast 330 kr.

Kommittén påpekar att trångboddhetsregeln — högst två boende per
rum köket oräknat — medför att en familj kan tvingas byta bostad när
familjen fått sitt första, tredje och femte barn. För ettbarnsfamiljer utgår

Familjebostadsbidragets ökning per barn

Årsinkomst (brutto) kr.	Tillkommande belopp per år i zon I (Götaland och större delen av Svealand) för
l:a barnet*	2:a barnet	3:e barnet*	4:e barnet	5:e barnet*
16 000..............	495	825	330	330	330
18 000..............	—	1 120	230	630	330
20 000..............	—	690	180	710	730
22 000..............	—	690	180	180	760
24 000..............	—	345	90	615	180
26 000..............	—	—	—	525	705
28 000..............	—	—	—	—	615
30 000..............	—	—	—	—	—

Gränser enligt trångboddhetsregeln

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

emellertid bidrag endast i mycket låga inkomstlagen och för trebarnsfamiljer
är det tillkommande beloppet för tredje barnet mycket lågt. I stället
är som nämnts det tillkommande bidragsbeloppet för andra barnet oftast
liögt, trots att det andra barnets ankomst inte enligt trångboddhetsregeln
medför att familjen behöver byta bostad.

Kommittén framhåller vidare att möjligheten att få bidrag vid byte av
bostad motsvaras av en risk att gå miste om bidraget om man inte flyttar.
Trångboddhetsregeln kan medföra att exempelvis en tvåbarnsfamilj förlorar
sitt bidrag sedan familjen fått ett tredje barn. Om familjen inte kan
flytta till en större lägenhet kan nämligen bidraget dras in efter en skälig
övergångstid. Bostadsvillkoren kan här leda till att en familj, som har
samma bostadskostnader som tidigare och större utgifter i övrigt på grund
av det ökade barnantalet, förlorar det ekonomiska stöd som familj ebostadsbidraget
utgör.

En annan svaghet som kommittén pekar på är att familj ebostadsbidragen
inte tycks nå ut till de grupper som bidragen är avsedda för. En undersökning
för kommitténs räkning som gjorts av statistiska centralbyrån på
ett urval avsett att täcka ca 2/3 av alla barnfamiljer, ledde fram till att
ungefär 70 000 bland dessa familjer inte uppbar familjebostadsbidrag för
år 1965 trots att de uppfyllde såväl inkomst- som bostadsvillkoren för bidraget.
Det skulle betyda att minst en fjärdedel av alla bidragsberättigade
familjer det året gick miste om bidraget. I vart fall är det tydligt att en
betydande del av de familjer som är berättigade till stödet inte får det.

Vid kommitténs undersökningar rörande familj ebostadsbidraget har
också konstaterats en del olägenheter i bidragssystemet av mer bidragsteknisk
art. Vissa av dessa olägenheter hänger samman med sättet att
inkomstpröva bidragen. Bidragssystemets inkomstgränser medför besvärliga
tröskeleffekter genom att en mycket liten inkomstökning kan leda till
ett med flera hundra kronor minskat bidrag. En familj med fyra barn
som har förhöjt familjcbostadsbidrag och vars beskattningsbara inkomst
passerar den inkomstgräns som ligger på 15 000 kr. får vidkännas en
bidragsminskning med ca 550 kr. Vidare sker inkomstprövningen av familj
ebostadsbidragen på grundval av i genomsnitt två år gamla inkomster.
Vid sjunkande inkomster — t. ex. när en av föräldrarna stannar hemma
för att vårda barn — utgår därför bidrag efter den lägre inkomsten först
två år efter att inkomstminskningen skedde.

Andra bidragstekniska olägenheter hänger samman med bostadsvillkoren.
Differentieringen av bidragsbeloppen för olika delar av landet (zoner)
är enligt kommitténs mening föråldrad. Storstadsområdena, där hyrorna
i allmänhet är högst, ligger i den lägsta bidragszonen. Standardkraven
på bostaden kan medföra svårbedömbara gränsfall. De gränsdragningar
man tvingas att göra leder i vissa fall till resultat som framstår
som stötande. Kommittén framhåller också att bidraget trots bostadslån -

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968 29

koren inte beloppsmässigt är knutet till bostadskostnaderna, lägenhetens
storlek e. d.

Kommittén framhåller att det redan i kommitténs direktiv påpekas att
familjebostadsbidragen i sin dubbla funktion av konsumtionsstöd och bostadstimidans
har den svagheten, att mindre bemedlade familjer, som inte
kunnat anskaffa bostäder av den standard som utgör villkor för bidrag,
inte blir delaktiga av ett i och för sig behövligt konsumtionsstöd. Detta belyses
av den undersökning som statistiska centralbyrån utfört för kommitténs
räkning. Enligt denna undersökning torde — utöver de nyss nämnda
familjerna som helt uppfyller bidragsvillkoren och ändå inte har bidrag
—- ytterligare minst 65 000 familjer med lägre inkomster ha varit uteslutna
från bidragsrätten under 1965 därför att familjens bostad inte uppfyllde
de krav på storlek och utrustning som bidragsbestämmelserna uppställer.
Att vissa barnfamiljer utesluts på grund av bostadsvillkoren kan
sägas ligga i systemets natur. Vad kommittén vill påvisa är att ett stort
antal familjer, vilkas inkomster och barnantal motiverar ett: kraftigare
stöd, i dag står utan det enda familjestöd som tar sådana hänsyn.

Kommittén påpekar också, att ensamstående barnförsörj are med låga
inkomster endast i obetydlig omfattning får del av det ekonomiska stöd
som familjebostadsbidraget utgör. Det stora flertalet ensamstående barnförsörj
are har inkomster som berättigar till familj ebostadsbidrag, men år
1965 var det endast omkring 20 % som hade sådana bidrag.

Statistiska centralbyråns nämnda undersökning tyder på att ungefär
40 % av alla barnfamiljer år 1965 hade så pass låga inkomster att de uppfyllde
inkomstvillkoren för att erhålla familjebostadsbidrag. Emellertid var
det samma år endast 20 % av barnfamiljerna som verkligen hade familjebostadsbidrag.
Det förefaller således som om ungefär varannan barnfamilj
i dessa inkomstlägen går miste om ett stöd som de med hänsyn till sina inkomster
och barnantal skulle behöva. I de lägsta inkomstlägena är det -—•
att döma av samma undersökning — ungefär två tredjedelar av familjerna
som går miste om stödet. En av förklaringarna härtill torde vara att de
ensamstående barnförsörjarna utgör en stor del av låginkomsttagarna men
mera sällan förekommer bland familjer med familjebostadsbidrag.

Det här anförda leder enligt kommitténs mening fram till flera slutsatser.
De nuvarande familj ebostadsbidragen är förenade med så betydande olägenheter
att bidragssystemet behöver en betydande omarbetning, om det
skall bibehållas. Vidare kan man enligt kommitténs mening inte använda
sig av en till bostadsinnehavet knuten stödform — av det slag familjebostadsbidragen
även efter en eventuell omarbetning får förutsättas utgöra —
för att kanalisera ett förstärkt familj estöd till alla de barnfamiljer som
har det största behovet av stöd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Kommittén anser det inte möjligt att inom ramen för nuvarande barnbidrag
och familj ebostadsbidrag ta behövlig hänsyn till att stödbehovet är
större ju fler barn och ju lägre inkomster familjen har. Vill man tillgodose
dessa önskemål, måste enligt kommitténs mening förändringar av familjestödet
komma till stånd. Kommittén framhåller att eu differentiering av
familj estödet kan ske genom att det nuvarande barnbidragssystemet ändras
— utan att de allmänna barnbidragens karaktär av till alla familjer
utgående bidrag förloras — eller genom att andra stödformer skapas.

Inkomstprövat familj etillägg

Kommittén har i första hand prövat möjligheten att vid sidan av de allmänna
barnbidragen införa ett familj etillägg av ungefär samma konstruktion
som familj ebostadsbidragen, dock utan att fästa några villkor om bostadens
beskaffenhet vid rätten till bidrag. Ett sådant familj etillägg borde
för att utgöra ett verkligt mångbarnsstöd utformas så att bidraget, per barn
räknat, ökar med antalet barn i familjen. Inom ramen för ett familjetillägg
kan även en differentiering till förmån för ensamstående barnför sörj are
uppnås genom att låta familj etillägget till dessa utgå redan från första barnet
och med förhöjda belopp om i familjen finns mer än ett barn.

Kommittén redovisar olika metoder att differentiera ett sådant familjetillägg
efter inkomst. En väg är att inkomstpröva familj etillägget på samma
sätt som nu sker med familj ebostadsbidragen, dvs. på grundval av den senast
kända beskattningsbara inkomsten till statlig inkomstskatt. Bidragsbeloppen
ändras stegvis då den beskattningsbara inkomsten passerar vissa
inkomstgränser. Denna metod har två väsentliga nackdelar, som kommittén
sammanfattar i begreppen eftersläpning och tröskeleffekter.

Tröskeleffekterna hänger samman med inkomstgränserna för familjebostadsbidragen.
Stiger inkomsten över en sådan gräns minskas bidraget i
regel med flera hundra kronor per år. Om en tvåbarnsfamilj t. ex. passerar
den inkomstgräns som ligger vid en beskattningsbar inkomst på 8 000 kr.
(motsvarande en årsinkomst på ca 18 000 kr.), minskar familjens bidrag
med ca 450 kr. Tröskeleffekterna blir än mer markanta för mångbarnsfamiljerna
genom att dessa familjer har större bidrag. En fembarnsfamilj,
vars beskattningsbara inkomst passerar den inkomstgräns som ligger vid
16 500 kr., får vidkännas en bidragsminskning med över 600 kr. En sådan
bidragsminskning kan föranledas av en mycket blygsam inkomstökning. I
de inkomstlägen som ligger vid sådana trösklar kan således den metod för
inkomstprövning som gäller för familjebostadsbidragen få besvärande effekter.
Tar man dessutom hänsyn till skatten på inkomstökningen blir
effekten ännu kraftigare.

Med tanke på de olägenheter som tröskeleffekterna i familjebostadsbidragen
innebär, har kommittén undersökt om man kan undvika sådana effekter
genom ett system med inlcomstprövade familjetillägg, där bidragsbelop -

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

pen reduceras vid stigande inkomster efter en glidande skala i stället för
att minskas stegvis vid vissa inkomstgränser.

Kommittén har ingående prövat denna fråga. För att få frågeställningarna
konkret belysta har alternativa modeller utarbetats. Allmänt sett kan
resultaten av dessa undersökningar beskrivas på följande sätt. Riktpunkten
bör vara att ge ett förhållandevis kraftigt stöd åt barnfamiljer med inkomster
upp till åtminstone ca 20 000 kr. per år. Därefter bör familjetilllägget
minska successivt allteftersom behovet av stöd blir mindre framträdande,
för att upphöra t. ex. i inkomstlägen omkring 30 000 eller inemot
40 000 kr. Reduceringen går till så att varje inkomstökning från den nedre
inkomstgränsen (då bidraget utgår oreducerat) till den övre inkomstgränsen
(då bidraget upphör) leder till att bidraget minskar med en viss del av
inkomstökningen. Minskningen av bidraget blir alltid mindre än inkomstökningen,
vilket betyder att tröskeleffekterna hos familjebostadsbidragen
i princip kan undvikas. För att ett relativt kraftigt bidragsbelopp i lägre
inkomstlägen skall kunna reduceras till noll i inkomstlägen mellan 30 000
och 40 000 kr. måste avtrappningen av bidraget ganska snart komma upp
i storleksordningen 20 % eller mer av inkomstökningen. Redan i inkomstskiktet
25 000—30 000 kr. är emellertid marginalskatten ca 45 %. Summan
av bidragsminskning och skatt blir i vanliga inkomstlägen ca 65—70 %. Det
betyder att nettobehållningen av 1 000 kr. i inkomstökning i dessa relativt
vanliga inkomstskikt skulle bli 300—350 kr. Kommittén påpekar att en
dubbel marginaleffekt av denna storlek har betydande nackdelar.

Det är naturligtvis möjligt att sänka avdragsfaktorn och därigenom
minska marginaleffekten om familj etilläggets maximibelopp görs relativt
låga. Detta leder dock till att det huvudsakliga syftet med det nya bidraget
förfelas. Målet är ju att ge ett kraftigt ökat stöd till i första hand flerbarnsfamiljerna
och de ensamstående barnförsörjarna i de lägre inkomstlägena.

Kommittén framhåller att man med ett system av detta slag kan undvika
tröskeleffekterna hos familj ebostadsbidragen, men man kan inte ■— hur
systemet än varieras — undgå resultat av liknande slag, nämligen den nyss
beskrivna dubbla marginaleffekten.

En annan nackdel med den traditionella metoden för inkomstprövning
— som nu gäller beträffande familj ebostadsbidragen — är enligt kommittén
den eftersläpningseffekt som blir följden av att inkomstprövningen
sker på grundval av familjens inkomster två år före bidragsåret. Denna
eftersläpning beror på att inkomstprövningen av familj ebostadsbidragen
görs på grundval av familjens senast fastställda beskattningsbara inkomst.
Uppgifter om denna är i regel inte tillgängliga förrän under hösten året
efter inkomståret och kan tillämpas först påföljande år.

Även i det inom kommittén skisserade systemet med inkomstprövade
familjetillägg har inkomstprövningen tänkts ske på grundval av familjens
beskattningsbara inkomst. Om man bortser från eftersläpningen har den

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

beskattningsbara inkomsten betydande fördelar som grundval för en inkomstprövning.
Av etablerade inkomstbegrepp torde den beskattningsbara
inkomsten ge den mest fullständiga bilden av en familjs inkomstförhållanden.
Kommittén framhåller också att det kan vara naturligt att vid inkomstprövningen,
av en social förmån använda samma inkomstbegrepp
som vid beskattningen. Även om skatteuttaget inte enbart beror på hur inkomstbegreppet
fastställs utan även på hur skatteskalorna utformas, är
den för beskattningen fastställda inkomsten en grundläggande faktor vid
bedömningen av inkomsttagarnas förmåga att betala skatt och därigenom
också en godtagen mätare på deras allmänna ekonomiska bärkraft.

Man skulle kunna tänka sig att skapa möjligheter att bedöma rätten till
familj etillägg med hänsyn till den aktuella inkomsten -— en beräknad beskattningsbar
inkomst för bidragsåret — i vissa fall, då det kan visas att
familjens inkomst minskat väsentligt i förhållande till vad som framgår
av den senaste taxeringen. En sådan undantagsregel skulle dock leda till
en prövning i detalj av familjens inkomstförhållanden och till ett betydande
administrativt merarbete för de organ som skulle ha hand om administrationen
av de inkomstprövade tilläggen. Det ligger vidare i hjälpformens
natur att familjetillägget ofta skulle börja utgå just i en situation då familjens
ekonomi förändras väsentligt, nämligen då ett barns ankomst medför
att den ena föräldrainlcomsten faller bort. Undantagsregeln skulle få tilllämpas
alltför ofta.

På grund av den eftersläpning som en inkomstprövning på basis av den
beskattningsbara inkomsten leder till har kommittén emellertid också undersökt
möjligheterna att lägga något annat inkomstbegrepp till grund för
prövningen. Sjukpenningförsäkringens inkomstbegrepp har därvid kommit
i första rummet. Fördelen med detta inkomstbegrepp är att det i princip
avser inkomsten under löpande år. Det avspeglar alltså familjens aktuella
inkomstläge och inte inkomsterna två år tidigare. Varje år ändras 25 %
av sjukpenningklassplaceringarna. Under två år är det en inte oansenlig
del av de försäkrade som får ändrade inkomstförhållanden. Från den synpunkten
är sjukpenningförsäkringens inkomstbegrepp klart överlägset beskattningens
såsom instrument för inkomstprövningen av ett familj etilllägg Kommittén

påpekar att den för sjukpenningförsäkringen fastställda inkomsten
dock har vissa nackdelar i andra avseenden. Sjukpenningen avser
att kompensera bortfall av arbetsinkomster, och man tar därför endast hänsyn
till detta slag av inkomster när underlaget för sjukpenningklassplaceringen
fastställs. För det stora flertalet löntagare spelar troligen andra
typer av inkomster, exempelvis kapitalinkomster, ingen eller mycket obetydlig
roll. För de flesta löntagare skulle en inkomstprövning på grundval
av sjukpenningklassplaceringen ge ett gott resultat. Det blir däremot vissa
svårigheter i fråga om jordbrukare och andra företagare. För dessa fast -

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1968

ställs nämligen sjukpenningklassplaceringen inte på grundval av den faktiska
inkomsten utan i stället på grundval av normalinkomsten för vissa
jämförbara yrkesgrupper. Då sjukpenningen som nämnts avser att kompensera
bortfall av en arbetsinkomst och företagarinkomsten vanligen också
härrör ur kapital, är man inom sjukförsäkringen hänvisad till en bedömning
av vad det skulle kosta att anställa en ersättare för den försäkrade
när han är sjuk. Härtill kommer att den inkomst som läggs till grund
för sjukpenningklassplaceringen alltid utgör eu uppskattning av förväntade
inkomster och därför inte kan bestämmas med den säkerhet som är
önskvärd i ett system där inkomstökningar skall leda till att bidraget minskar
med en viss procent av inkomsten. I många fall kan uppskattningen av
den framtida inkomsten ge utrymme för olika bedömningar. Den försäkrades
bedömning av detta kan i efterhand visa sig ha varit alltför pessimistisk
utan att detta kan läggas honom till last. Det vore naturligtvis också
oriktigt om någon på grund av familj estödets utformning skulle bli benägen
att t. ex. underlåta att anmäla en inkomstökning till försäkringskassan
och därigenom få både ett för stort familjestöd och ett för litet
sjukförsäkringsskydd.

Genom en inkomstprövning på grundval av makarnas sjukpenningldassplacering
skulle man som nämnts grunda prövningen på familjens aktuella
inkomster och således i huvudsak undvika eftersläpningseffekten hos bidragen.
Man skulle otvivelaktigt kunna utnyttja denna betydande fördel
genom att basera en preliminär inkomstprövning på den inkomst som motsvarar
sjukpenningklassplaceringen och ändå ta till vara värdet med den
beskattningsbara inkomsten genom att grunda ett definitivt avgörande på
den. Likväl kvarstår problemet med de förut beskrivna dubbla marginaleffekterna
i ett inkomstprövat familj etillägg.

Beskattade allmänna barnbidrag och familjetillägg

Som tidigare framhållits eftersträvar kommittén en sådan utformning av
det ekonomiska familj estödet, att det får en tyngdpunkt i lägre inkomstlägen
och tar större hänsyn till flerbarnsfamiljer och ensamstående barnförsörj
are. Då dels stödbehoven för dessa grupper är mycket framträdande
och dels nuvarande stödformer är otillräckliga, bör man enligt kommitténs
mening vara beredd att vidta relativt vittgående anordningar för att tillgodose
dessa kategorier av barnfamiljer.

Kommittén har undersökt om man kan åstadkomma en önskvärd styrning
av det ökade stödet genom att införa generella (icke-inkomstprövade)
familjetillägg till familjer med två eller flera barn och göra dessa familjetillägg
beskattade. Härigenom når man att tilläggen utgår helt ograverade
till familjer utan inkomster eller i de allra lägsta inkomsskikten, där den
egentliga inkomsten tillsammans med familjetillägget inte ap tillräckligt
2 — Bilmng till riksdagens protokoll 1968. 1 samt Nr 42

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

stor för att en beskattningsbar inkomst skall uppkomma. Vid stigande inkomster
skulle sedan först kommunalskatten reducera familjetillägget med
den gällande kommunalskattesatsen, därefter skulle socialförsäkringsavgifterna
och den progressiva statsskatten medföra en accelererad reduktion
av familj etillägget, som dock aldrig skulle reduceras till noll. Genom en
beskattning av ett särskilt familjetillägg kan man inte undgå att en viss del
av de medel man vill disponera på tillägget hamnar hos barnfamiljer i mycket
höga inkomstlägen. Följaktligen kan tyngdpunkten i stödet inte läggas
lika starkt hos de lägre inkomsttagarna, för vilka tillägget är avsett. Denna
effekt är ofrånkomlig så länge man endast beskattar familjetilläggen. Bilden
blir en annan om man även skulle beskatta de allmänna barnbidragen.

Ser man till resultaten av en beskattning av förmånerna skulle man därigenom
utan tvekan kunna åstadkomma ett stöd med tyngdpunkten hos
de lägre inkomsttagarna speciellt bland flerbarnsfamiljerna och de ensamstående
barnförsörjarna. Det kunde ske genom att de allmänna barnbidragen
höjs kraftigt och beskattas samt kompletteras med allmänna -— likaledes
beskattade — familjetillägg som utgår till alla familjer med minst
två barn. När såväl barnbidrag som familjetillägg beskattas ger progressiviteten
i inkomstbeskattningen ensam en tillräcklig gradering av bidragen.
Till de ensamstående barnför sörj arna skulle familjetillägg utgå redan vid
ett barn. Man skulle inom en rimlig kostnadsram ge de sämst ställda familjerna
ett ökat stöd av en sådan storlek att det annars skulle fordras miljardbelopp
för att ge ett lika stort stöd till alla barnfamiljer.

Från principiell synpunkt kan kommittén inte finna det oriktigt, att en
varaktig inkomstutfyllnad av den typ barnbidragen utgör behandlas på
samma sätt som själva inkomsten och således beskattas, speciellt då bidragen
ökas så att de utgår med betydande belopp. En gradering av familjestödet
genom beskattningen har också det viktiga principiella försteget
framför en traditionell inkomstprövning att man inte behöver skapa ett nytt
mått på den ekonomiska bärkraften i olika inkomstlägen. Man använder sig
av den redan fastställda skalan för uttag av statlig inkomstskatt. Den mätare
på den ekonomiska bärkraften som denna skala utgör används för uttag
av statlig inkomstskatt på en sammanlagd inkomstsumma av 75 miljarder
kr. och bör då också kunna användas som ett mått på familjernas
behov av ekonomiskt stöd för att fördela en avsevärt mindre bidragssumma.

Kommittén framhåller att man genom ett system med allmänna skattepliktiga
barnbidrag kompletterade med allmänna skattepliktiga familj etilllägg
i väsentlig mån undgår de tidigare diskuterade problemen med ett inkomstprövat
familjetillägg, nämligen de dubbla marginaleffekterna och
eftersläpningen.

Den s. k. dubbla marginaleffekten vid en traditionell inkomstprövning
består som nämnts däri att en inkomstökning till stor del »äts upp» genom
att skatten ökar och bidraget minskar. Till marginalskatten för en barn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

familj i de aktuella inkomstlägena kommer en reduceringsfaktor för bidraget
som måste ligga omkring 20 % eller t. o. m. högre för att man skall
uppnå de eftersträvade effekterna. Även de nuvarande familj ebostadsbidragen
har som nämnts effekter av detta slag. Vid ett system med beskattade
bidrag däremot uppnår man den eftersträvade inriktningen av stödet genom
att endast använda sig av den marginalskatt som ligger i skatteskalan.
Någon ytterligare reduceringsfaktor tillkommer alltså inte, även om de beskattade
bidragen liksom en annan inkomstökning av samma storlek kan
leda till att en familj flyttas upp något steg på skatteskalan. Effekten blir
vanligen ganska mild eftersom marginalskatteskikten är tämligen breda
och skillnaderna i marginalskatt från ett skikt till ett annat uppgår till
5—8 %.

Även eftersläpningen kan undvikas vid ett system med beskattade bidrag.
Arbetsgivaren skulle i ett sådant system sannolikt få dra preliminärskatt
på den anställdes barnbidrag och familjetillägg likaväl som på den egentliga
inkomsten. En annan möjlighet är att låta den utbetalande myndigheten
dra preliminärskatt på bidragen. I båda fallen skulle bidragsbeloppen på
samma sätt som källskatten relateras till familjernas aktuella inkomst och
eftersläpningen alltså i huvudsak undvikas.

Kommittén konstaterar att ett system med beskattade barnbidrag och
familj etillägg dock skulle medföra flera praktiska problem. Ett av dessa
hänger samman med finansieringen av bidragssystemet. För att åstadkomma
de önskade effekterna, måste barnbidragens och familjetilläggens
bruttobelopp göras så stora att statens bruttokostnader för bidragen uppgår
till ca 3 500 milj. kr. Som en jämförelse kan anges att kostnaderna för de
nuvarande barnbidragen och familj ebostadsbidragen för detta budgetår
uppgår till 1 820 milj. kr. På barnbidragen och familjetilläggen skulle barnfamiljerna
i genomsnitt betala skatt med 40—45 %. Av dessa skattemedel
skulle närmare hälften utgöras av kommunalskatt. En beskattning av barnbidragen
och familj etillägget skulle härigenom komma att leda till betydande
problem med omfördelning av skattemedel från kommunerna till staten.
Troligen skulle reglerna för skatteutjämningsbidragen till kommunerna
behöva göras om helt.

Ett system med beskattade bidrag skulle också medföra problem av teknisk
och annan natur. För arbetsgivaren skulle det bli ett merarbete att
vid preliminärskatteavdraget även ta hänsyn till den anställdes barnbidrag
och familjetillägg. Det skulle också betyda att en anställd skulle få mindre
i lönekuvertet ju fler barn han har, även om detta mer än väl skulle uppvägas
av de barnbidrag och familj etillägg som skulle komma på posten.
Även om man i stället lät barnavårdsnämnden göra preliminärskatteavdraget
vid utbetalningen av bidragen, måste skattemyndigheterna kopplas
in på skatteuppbörden bl. a. för att bokföra källskatten på de skattskyldigas
skattekonton. Bidragen skulle få tas upp i självdeklarationen. Det kan vara

Knngl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

diskutabelt vem av makarna som skall anses vara skattskyldig för bidragen.
Avgifterna till sjukförsäkringen och folkpensioneringen är delvis baserade
på eu persons beskattningsbara inkomst. Om barnbidragen skulle
beskattas — och alltså ingå i den beskattningsbara inkomsten —- skulle
underlaget för uttag av dessa socialförsäkringsavgifter få göras om.

De tekniska problemen utgör naturligtvis inga oöverstigliga hinder för
ett system med beskattade bidrag. Kommittén har emellertid också ansett
det tveksamt att genomföra en beskattning av barnbidrag och familjetilllägg
av det skälet att frågan helst bör ses i ett större sammanhang. De flesta
sociala förmåner är skattefria och det kan vara svårt att överblicka vilka
effekter ett separat beslut om beskattning av de berörda familjepolitiska
förmånerna kan få för andra sociala förmåner.

Även om kommittén som nämnts inte finner det onaturligt att en varaktig
inkomstutfyllnad av den typ barnbidragen utgör behandlas på samma
sätt som själva inkomsten och således beskattas, menar kommittén att
denna fråga bör prövas i ett större sammanhang. Kommittén är därför inte
beredd att föreslå att barnbidrag och familj etillägg görs till skattepliktig
inkomst.

Inkomstgraderade barnbidrag och familj etillägg

Enligt kommitténs mening finns det anledning att ta fasta på tanken
att tillämpa den progressiva statliga skatteskalan som en metod för differentiering
av familjestödet efter inkomst. Kommittén har funnit det möjligt
och lämpligt att nå de angivna fördelarna hos ett system med beskattade
bidrag genom alt införa inkomstgraderade allmänna barnbidrag och
familj etillägg, utan att underkasta förmånerna beskattning. Ett sådant
system — som sammanfattningsvis beskrivs i det följande — ger i huvudsak
samma styrningseffekt som ett system med beskattade bidrag
skulle ge. Kommittén framhåller att man med ett sådant system i huvudsak
undviker de svårigheter en beskattning av bidragen skulle medföra,
samtidigt som man kan ta tillvara de fördelar det innebär att få bidrag
utan alltför stora marginaleffekter anknutna till familjens aktuella inkomster.

Det förslag som kommittén lägger fram innebär i huvudsak följande.
Allmänna barnbidrag skall liksom hittills utgå till alla barn och utgå med
lika belopp för det första och de följande barnen inom familjen. Kommittén
föreslår emellertid att familjestödet differentieras på två sätt. Dels
föreslås att de allmänna barnbidragen skall utgå med högre belopp ju
lägre inkomster familjen har. Barnbidragsbeloppen höjs därvid kraftigt
för familjer med lägre inkomster. Dels föreslås införande av allmänna
familj etillägg för fullständiga familjer med två eller flera barn under 16

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1068

år samt för ensamstående barnför sörj are. Familjetilläggen ökar med barnantalet
och inkomstgraderas på samma sätt som barnbidragen. Inkomstgraderingen
bör avvägas med ledning av den progressiva skala som tillämpas
vid den statliga inkomstbeskattningen.

För att barnbidragens och familjetilläggens belopp skall ansluta sig så
nära som möjligt till familjens aktuella inkomstsituation föreslås att de
utgår med hänsyn till föräldrarnas sjukpenningklassplacering: ju lägre
sjukpenningklass desto högre belopp. De högsta beloppen utgår i de lägsta
sjukpenningklasserna.

Man torde kunna utgå från att sjukpenningklassen ger ett på det hela
taget riktigt uttryck för familjens reella inkomstläge i det stora flertalet
fall. Klassplaceringen inom sjukförsäkringen innebär dock vissa schabloniseringar,
som framför allt hänger samman med sjukpenningens funktion
att kompensera bortfall av en arbetsinkomst allteftersom inkomsten förloras
när vederbörande blir sjuk. I princip avspeglar sjukpenningklassen
den förvärvsinkomst man väntas få framöver. Endast inkomster av förvärvsarbete
och inte kapitalinkomster medräknas. För vissa företagare
ser man i regel inte till det faktiska inkomstbortfallet utan till vad det
skulle kosta att anställa en ersättare under företagarens sjukdom. Inkomster
över ett visst belopp (39 000 kr.) behandlas lika. Det är inte
helt tillfredsställande att sådana schabloniseringar i en del fall skall avgöra
familj estödets nivå.

Kommittén föreslår därför att en slutjustering av barnbidrags- och
familj etilläggsbeloppen görs när den faktiska årsinkomsten blivit känd.
Det föreslås att så sker i samband med beskattningen genom att maximibeloppet
— i det följande kallat grundbeloppet — av barnbidrag och familj
etillägg läggs till den beskattningsbara inkomsten till statlig inkomstskatt
och därvid behandlas som om det vore en vanlig inkomst. Den statsskatt
som skulle ha utgått på denna inkomstdel blir det belopp med vilket
man i varje särskilt fall minskar grundbeloppen av barnbidrag och familjetillägg.
Inkomstgraderingen görs alltså efter den progressiva skala som
gäller i den statliga inkomstbeskattningen. Den gradering av bidragsbeloppen
efter inkomst som härigenom uppnås blir i huvudsak densamma
som om bidragsbeloppen gjordes skattepliktiga till statlig inkomstskatt.

Den beskrivna metoden för inkomstgradering har enligt kommitténs mening
betydande fördelar framför en inkomstprövning i traditionell form,
som t. ex. nu gäller för familj ebostadsbidragen. Ett inkomstprövat bidrag
av traditionell typ utgår endast i vissa inkomstlägen och avvägs efter en
särskild reduceringsskala. Det av kommittén föreslagna familjetillägget
skulle däremot liksom barnbidragen utgå generellt och inte bara till familjer
med låga inkomster — även om bidragsbeloppen varierar med familjeinkomsten.
Förslaget innebär vidare att familjen inte behöver lämna in
någon särskild ansökan för att få de nya familjetilläggen. Den som uppbär

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

två eller flera barnbidrag blir automatiskt berättigad till familj etillägg.
Genom att anknyta utbetalningen till sjukpenningklass undviker man att
behöva laborera med en två år gammal inkomst som prövningsgrund.
Genom att slut justera bidragsbeloppet mot den statliga skatteskalan åstadkommes
inte endast en avslipning av vissa kantigheter i sjukpenningklassplaceringarna
utan även andra väsentliga fördelar. Beräkningen av bidragsbeloppen
vid utbetalningen och vid slutavräkningen kan ske automatiskt
utan särskild medverkan från bidragstagaren. I stället för att tillverka
en särskild bidragsskala går det att direkt använda den mätare
på den ekonomiska bärkraften som spelar huvudrollen för inkomstutjämningen
i vårt land. Kommittén finner det vidare vara av stor vikt att man
genom förslaget i avsevärd mån undviker de dubbla marginaleffekter som
annars uppstår därigenom att en inkomstökning samtidigt medför
både en skatteökning och en bidragsminskning. Kommitténs förslag innebär
också att man praktiskt taget helt undgår sådana tröskeleffekter som
består i att en liten inkomstökning i ett visst läge kan resultera i en oproportionerligt
stor bidragsminskning.

Kommittén föreslår att de allmänna barnbidragens grundbelopp fastställs
till 1 320 kr. per år, dvs. 110 kr. per månad, och inkomstgraderas samt
att allmänna familj etillägg införs till alla familjer med två eller flera
barn under 16 år. Tilläggen bör enligt kommitténs förslag öka med barnantalet
och inkomstgraderas efter samma regler som barnbidragen. För
alla ensamstående med barn under 16 år föreslås härutöver ett familjetillägg,
vars grundbelopp tills vidare bör utgöra 30 kr. i månaden.

De allmänna barnbidragens och de allmänna familjetilläggens grundbelopp
enligt förslaget framgår av följande sammanställning.

Bidragstyp	Grundbelopp per månad kr.	Grundbelopp per år kr.
	no	1 320
Allmänt familj etillägg för familj med	40	480
	90	1 080
	160	1 920
	250	3 000
Allmänt familj etillägg till ensam-stående med barn, därutöver.	30	360

För varje barn utöver det femte ökar familjetilläggets grundbelopp med
90 kr. per månad.

Summan av de föreslagna barnbidragens och familj etilläggens grundbelopp
vid olika barnantal framgår av följande sammanställning, som
också visar hur bidragssumman ökar vid ökande barnantal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Familjetyp	Bidrags- snmma per månad kr.	Bidragssum-mans ökning för tillkom-mande barn per månad kr.	Bidragssumma per år kr.
Gifta med
1 barn............	no	no	1 320
2 barn............	260	150	3 120
3 barn............	420	160	5 040
4 barn............	600	180	7 200
5 barn............	800	200	9 600
Ensamstående med
1 barn............	140	140	1 680
2 barn............	290	150	3 480
3 barn............	450	160	5 400
4 barn............	630	180	7 560
\| 5 barn............	830	200	9 960

För varje barn utöver det femte ökas enligt kommitténs förslag summan
av grundbeloppen såväl för gifta som för ensamstående med 200 kr.
per månad.

Kommittén föreslår att bidragsbeloppen inkomstgraderas vid utbetalningen
efter föräldrarnas sjukpenningklassplacering. I de lägsta sjukpenningklasserna
utgår nyss angivna belopp oreducerade. I övriga sjukpenningklasser
avvägs utbetalningsbeloppen med utgångspunkt i den procentsats,
som enligt den statliga skatteskalan gäller för inkomsterna inom
varje sjukpenningklass.

I följande sammanställning visas några exempel på utbetalningsbelopp
för familjer där endast mannen är placerad i tilläggssjukpenningklass.

Sjukpen-	Inkomsten av förvärvs-arbete uppgår	Utbetalningsbelopp per månad

nr	till	men ej
	kr.	till kr.	1 barn	2 barn	3 barn	4 barn	5 barn
6	5 000	5 800	no	260	420	600	800
9	8 400	10 200	100	235	380	540	720
12	14 000	16 000	100	235	370	520	680
15	21 000	24 000	90	210	335	465	605
17	27 000	30 000	80	190	295	415	545
21	39 000		65	150	245	350	450

Som tidigare nämnts slutjusteras bidragsbeloppen enligt kommitténs
förslag i samband med taxeringen året efter bidragsåret. Barnbidragets
och familj etilläggets grundbelopp för bidragsåret läggs därvid till makarnas
sammanlagda beskattningsbara inkomst och behandlas som om det
vore en vanlig inkomst. Den statsskatt som skulle ha utgått på denna inlcomstdel
blir det belopp med vilket man i varje särskilt fall slutgiltigt
minskar grundbeloppet för barnbidrag och familj etillägg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Kommittén föreslår vidare att bidragen betalas ut månadsvis av barnavårdsnämnderna
med ledning av uppgifter från försäkringskassorna om
föräldrarnas sjukpenningklass. Framdeles förs beräkningen och utbetalningen
av bidragen över till försäkringskassorna. Slutavräkningen görs av
den lokala skattemyndigheten i samband med taxeringen. Resultatet redovisas
på debetsedeln för slutlig skatt.

I följande sammanställning anges de årliga bidragsbeloppen och (inom
parentes) förändringarna i förhållande till nuvarande barnbidrag för
gifta med olika barnantal i skilda inkomslägen enligt kommittéförslaget.
Uppgifterna avser familjer där endast mannen bar inkomst. Har makarna
tillsammans motsvarande inkomst, blir bidragsbeloppen i allmänhet något
större.

Årsinkomst

(brutto)

Bidragsbelopp per år (slutbelopp)

1 barn

2 barn

3 barn

4 barn

5 barn

6 000

16 000

20 000

24 000

30 000

40 000

50 000

60 000
100 000

1 320 ( + 420)

1 188 ( + 288)

1 122 ( + 222)
964 ( + 64)
871 (— 29)
766 (—134)
686 (— 214)
607 (— 293)

3 120 ( + 1 320)
2 808 ( + 1 008)
2 736 ( + 936)

2 553(+ 753)

2 278 (+ 478)

1 947 ( + 147)

1 810 ( + 10)
1 622 (— 178)
1 435 (— 365)

5 040 ( + 2 340)
4 536 ( + 1 836)
4 368 ( + 1 668)
4 050 ( + 1 350)
3 595 ( + 895)

3 061 ( + 361)

2 835 ( + 135)

2 621 (— 79)

2 318 (—- 382)

7 200 ( + 3 600)
6 403 ( + 2 803)
6 096 ( + 2 496)
5 661 ( + 2 061)
5 020 ( + 1 420)
4 313 ( + 713)

3 959 ( + 359)

3 744 ( + 144)

3 312 (— 288)

9 600 (+ 5 100)
8 443 ( + 3 943)
7 968 ( + 3 468)
7 413 ( + 2 913)
6 604 ( + 2 104)
5 705 ( + 1 205)
5 207 ( + 707)

4 992 ( + 492)

4 416 (— 84)

De av kommittén föreslagna bidragsbeloppen för ensamstående barnförsörj
are framgår av följande sammanställning, där på samma sätt förändringarna
jämfört med nuvarande barnbidrag anges inom parentes.

Årsinkomst

Bidragsbelopp per år (slutbelopp)

(brutto)

1 barn

2 barn

3 barn

6 000

10 000

16 000

20 000

40 000

60 000

1 680 ( + 780)

1 512 (+ 612)

1 109 ( + 209)
874 (— 26)

3 480 ( + 1 680)
3 340 ( + 1 540)
3 132 ( + 1 332)
3 132 ( + 1 332)
2 297 ( + 497)

1 810 ( + 10)

5 400 ( + 2 700)
5 068 ( + 2 368)
4 860 ( + 2 160)
4 815 ( + 2115)
3 453 ( + 753)

2 808 (+ 108)

Kommitténs målsättning har varit att åstadkomma en markant förstärkning
av stödet till barnfamiljer i lägre inkomstlägen, flerbarnsfamiljer
och ensamstående föräldrar. Kommitténs förslag leder till att stödet
till familjer med inkomster under 30 000 kr. om året ökar med ungefär
en tredjedel totalt sett (jämfört med nuvarande barnbidrag och familjebostadsbidrag).
Det sammanlagda stödet till gifta med ett barn blir ungefär
oförändrat. Gifta med två barn får — som grupp — en ökning med

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

10—15 %. För gifta med tre barn ökar stödet med ca 20 %, för gifta med
fyra barn med närmare 30 % och för gifta med fem eller flera barn ökar
det sammanlagda stödet med mellan 35 % och 40 %. För de ensamstående
med barn ökar stödet med ca 50 %.

Kommittén föreslår att det nya bidragssystemet genomförs den 1 januari
1969. Stödet till barnfamiljernas bostadskostnader har inarbetats i det
av kommittén föreslagna bidragssystemet, varför de särskilda familjebostadsbidragen
föreslås avvecklade från samma tidpunkt. Kommitténs
förslag medför en merkostnad som — sedan de beräknade kostnaderna
1969 för nuvarande familjebostadsbidrag frånräknats — uppgår till omkring
300 milj. kr.

Frågan om ett särskilt bostadsstöd

Såsom tidigare nämnts har kommittén redovisat motiven för ett stöd
som inriktas på konsumtionen i dess helhet för i första hand familjer med
lägre inkomster, däribland ensamstående barnförsörjare och flerbarnsfamiljer.
Kommittén tar också upp frågan om det jämsides eller i kombination
härmed bör finnas ett särskilt stöd som är bundet vid bostaden. Familj
ebostadsbidragen bör därvid enligt kommitténs mening inte bibehållas
i sin nuvarande utformning.

Kommittén ställer frågan om man inte kan avstå från den konsumtionsstyrning
som ligger i att ett bidrag till barnfamiljerna binds vid bostaden.
Om man svarar nej, bör man enligt kommitténs mening kunna påvisa att
föräldrarna i påtaglig utsträckning inte känner tillräckligt ansvar för sina
och barnens bostadsförhållanden. En sådan utgångspunkt för ett familjestöd
anser kommittén diskutabel, eftersom det stora flertalet föräldrar torde
betrakta en god och rymlig bostad som något i högsta grad eftersträvansvärt.

Kommittén framhåller att man dock inte kan bortse från att trångboddheten
fortfarande är påtaglig bland familjer med många barn, något som
säkerligen främst hänger samman med deras ekonomiska situation. Otvivelaktigt
ger trångboddheten många gånger upphov till personliga problem
och ibland också sociala. Kommittén menar därför att det skulle kunna
övervägas att inom ramen för ett allmänt konsumtionsstöd med den uppläggning
som kommittén föreslagit ge en särskild bidragsförhöjning åt
mångbarnsfamiljer i större lägenheter. Man kunde t. ex. öka utbetalningsbeloppen
med 10 % för tre- och fyrabarnsf amil jer som flyttar in i — eller
redan bor i — lägenheter på minst 3 rum och kök, likaså för familjer med
fem eller flera barn i bostäder på minst 4 rum och kök.

Ett sådant komplement till systemet skulle enligt kommitténs mening
ha vissa fördelar om man vill vidmakthålla en viss bostadsstimulans utan
alltför störande effekter. Större barnfamiljer med lägre inkomster — dem
som man i första hand vill hjälpa till större bostäder — skulle få ett kraf -

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

tigare stöd genom ett procentuellt påslag på bidragsbeloppet. Den sammankoppling
som därvid skulle ske med rumsantalet är direkt inriktad på att
motverka trångboddheten. Att den särskilda bidragshöjningen utlöses så
snart familjen kan visa, att bostaden innehåller ett visst antal rum, torde i
stort sett göra den mindre svårhanterlig från administrativ synpunkt.

En sådan lösning bör dock enligt kommitténs mening rimligen bygga på
den allmänna förutsättningen att bostäder med ett större rumsantal är dyrare
än bostäder med färre rum. Kommittén påpekar att så långtifrån alltid
är fallet. En tvårumslägenhet i nyproduktionen kan vara dyrare än både
tre- och fyrarumslägenheter i äldre bebyggelse även om olika åtgärder vidtas
för att hålla nere kostnaderna för nyproducerade lägenheter. Under
alla omständigheter torde man kunna påstå, att en faktor, som vid sidan
om bostadens storlek även framdeles kommer att ha betydelse för bostadskostnaden,
är bostadens standard.

Kommittén framhåller att det givetvis vore möjligt att som villkor för den
förut diskuterade särskilda förhöjningen av konsumtionsstödet till större
barnfamiljer i större bostäder också kräva en viss bostadsstandard. Detta
skulle å andra sidan försvåra handhavandet av bidragen. Att i stället göra
bidragsbeloppet beroende av hyrans storlek skulle enligt kommitténs mening
göra bidragsgivningen mycket komplicerad.

Efter övervägande av olika synpunkter har kommittén kommit till den
uppfattningen, att konsumtionsstödet till mångbarnsfamiljer med lägre inkomster
överlag bör läggas på en högre nivå med hänsyn till bl. a. önskemålet
att bereda dem ökade ekonomiska möjligheter att skaffa rymligare
och bättre bostäder. Att mångbarnsfamiljerna nu uppvisar de relativt sett
högsta trångboddhetssiffrorna torde bero på att deras ekonomiska situation
är sämre på det hela taget. Genom att förstärkningen av det allmänna konsumtionsstödét
åt barnfamiljerna enligt kommitténs förslag får sin tyngdpunkt
på dessa grupper, bör det bidra till att också trångboddheten minskar
bland dem. I samband med att ett sådant stöd införs anser kommittén
att de nuvarande familjebostadsbidragen bör kunna avvecklas.

Kommittén räknar med att ca 110 000 barnfamiljer med nuvarande regler
skulle ha familjebostadsbidrag över årsskiftet 1968—1969. Av dessa familjer
skulle omkring 75 % få förbättringar i det av kommittén föreslagna
bidragssystemet. För övriga föreslår kommittén övergångsvis garantiregler
som hindrar att försämringar uppstår. Kommitténs förslag om dessa garantiregler
innebär att ifrågavarande familjer vid övergången till det nya
bidragssystemet erhåller schablonmässigt beräknade övergångsbidrag av en
sådan storlek att de högsta förekommande bidragsminskningarna täcks in
av övergångsbidraget.

Studiehjälpen

Kommittén erinrar om att övergången från obligatorisk till frivillig utbildning
i stor utsträckning sammanfaller med att nuvarande förmåner

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

inom familjepolitiken — barnbidrag och familj ekostadsbidrag — faller bort
och eleven i stället erhåller studiehjälp.

Kommittén påpekar att det föreslagna familj estödets konstruktion har
tyngdpunkten lagd på flerbarnsfamiljerna. I fullständiga familjer med två
eller fler barn och med årsinkomster på ca 17 000 kr. eller mer kan övergången
till frivillig utbildning leda till sänkt bidragsnivå vid oförändrade regler
för studiestödet. Förändringarna ligger i regel inom 10—30 kr. i månaden.
För familjer med ett barn i motsvarande inkomstlägen uppkommer däremot
med något undantag förbättringar av motsvarande storlek. För familjer
med låga inkomster -— upp till ca 12 000 kr. i årsinkomst — blir det
kraftiga förbättringar, i regel 50 å 100 kr. i månaden.

För barn till ensamstående medför studiehjälpen relativt kraftiga förbättringar
i de låga inkomstskikten. För inkomsttagare mellan 20 000 och
60 000 kr. kan bidragsnivån komma att minska med högst 30 kr. i månaden.
För övriga blir det smärre förbättringar eller oförändrade bidrag.

Kommittén påpekar att den förstärkning av studiestödet varom 1964 års
riksdag fattade beslut till en del motiverades av familjepolitiska skäl. Med
hänsyn härtill och till önskemålet om att undvika bidragsförändringar i en
familj i samband med att ett barn fyller 16 år har kommittén övervägt
att låta studerande omyndiga barn över 16 år inräknas i det barnantal som
ligger till grund för det av kommittén föreslagna familjetillägget samt att
även låta sådant barn bli berättigat till allmänt barnbidrag. I samband härmed
skulle studiebidrag samt inkomstprövat och behovsprövat tillägg avvecklas.

Fn sådan åtgärd skulle innebära fördelar i två avseenden. Den ojämnhet
i en familjs bidragsnivå som följer av att barn efter 16 år fortsätter i en
frivillig skolutbildning skulle upphöra. Några tröskeleffekter mellan barnbidrag
och familj etillägg å ena sidan och studiebidrag, inkomstprövat och
behovsprövat tillägg å andra sidan skulle inte uppstå. Vidare skulle rent
administrativa vinster ligga i att skolstyrelserna och centrala studiehjälpsnämnden
inte längre skulle behöva handlägga ärenden om dessa tillägg.

Kommittén har emellertid å andra sidan noterat att studiehjälpen även
har andra målsättningar än att utgöra en del i samhällets familjepolitiska
åtgärder. Den möjlighet som nu föreligger att genom olika tillägg stimulera
till utbildning efter grundskolan skulle avsevärt reduceras om inlcomstoch
behovsprövade tillägg slopades. Från utbildningspolitisk synpunkt finner
kommittén det vidare angeläget att det råder en rimlig balans mellan
studiesociala åtgärder på olika utbildningsnivåer och inom olika skolformer.

Kommittén erinrar om att det finns en markerad tendens till ökad självständighet
från föräldrarna bland dagens ungdom. Studiehjälpen utgår
också enbart med hänsyn till elevens situation även om föräldraekonomin
används som en mätmetod för att fastställa studiestödets storlek. Det skulle
innebära ett frångående av denna princip om inkomstprövat och behovsprövat
tillägg avvecklades.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Kommittén vill inte heller utesluta att de administrativa vinsterna skulle
komma att motvägas av att det skulle erfordras kontakt mellan barnavårdsnämnden
i hemkommunen och skolkommunen, som i många fall är en annan
än hemkommunen. Vidare bör beaktas att studiehjälpen av naturliga
skäl utgår endast för tid, under vilken studier bedrivs, och att denna tidsperiod
kan omfatta ned till åtta veckor.

Kommittén har med hänsyn härtill kommit till slutsatsen att inte förorda
några ändringar av studiehjälpens uppbyggnad. Kommittén finner
det emellertid angeläget att de nyss beskrivna effekter som kan uppstå vid
en förstärkning av familj estödet beaktas av statsmakterna vid behandlingen
av kommitténs förslag. Detta torde kunna ske genom justeringar av bidragsbelopp
och inkomstgränser inom studiehjälpen.

Kommittén erinrar också om att det inom studiehjälpen sedan 1964 utgår
ett s. k. förlängt barnbidrag till barn i grundskola (eller motsvarande)
som fyllt 16 år. I de fall då förlängt barnbidrag utgår avser det i regel endast
ett kvartal. Beloppet bör enligt kommitténs mening även i fortsättningen
utgöra ett schablonbelopp. Även denna fråga bör beaktas vid behandlingen
av kommitténs förslag.

Administrationsfrågor

Kommitténs förslag om allmänna barnbidrag och familj etillägg med inkomstgraderade
belopp förutsätter en administration som i vissa avseenden
skiljer sig från den som nu gäller för de allmänna barnbidragen och familj
ebostadsbidragen.

Genom att stödet till barnfamiljernas bostadskostnader har inarbetats
i det av kommittén föreslagna bidragssystemet skulle det ganska omfattande
arbetet med handläggningen av familjebostadsbidrag i den kommunala
förvaltningen bortfalla. Å andra sidan räknar kommittén med att administrationen
av det nya bidragssystemet samtidigt kommer att medföra
ett ökat arbete, vilket dock främst beror på att de nya bidragen enligt kommitténs
förslag skall betalas ut månadsvis.

Vid kontakter som kommittén haft med företrädare för kommunförbunden
och socialstyrelsen har från kommunförbundens sida förts fram önskemål
om att flytta över handhavandet av de nuvarande barnbidragen från
barnavårdsnämnderna till försäkringskassorna. Detsamma gäller beträffande
administrationen av de nya bidrag som kommittén föreslår. Kommittén
har i princip samma uppfattning som kommunförbunden gett uttryck
för. En överflyttning av detta arbete till försäkringskassorna förutsätter
att försäkringskassorna för sin verksamhet har tillgång till dataanläggningar.
Kommunerna använder f. n. databehandling för ungefär hälften av
alla barnbidragsanvisningar, och att då föra över hela administrationen till
ett manuellt förfarande hos försäkringskassorna skulle enligt kommitténs

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

mening inte vara rationellt. En utredning om möjligheterna att genom användning
av datamaskiner rationalisera administrationen inom den allmänna
försäkringen har satts i gång under våren 1967. Utredningen verkställs
på Kungl. Maj :ts uppdrag av statskontoret och riksförsäkringsverket
i samråd med de allmänna försäkringskassorna. Enligt kommitténs mening
bör detta utredningsarbete också omfatta frågan om en överflyttning av den
lokala administrationen av barnbidrag och familjetillägg till försäkringskassorna
och kassornas behov av tillgång till datautrustning bör bedömas
med hänsyn även till dessa arbetsuppgifter. Därvid bör också möjligheterna
till samverkan med länsstyrelsernas datakontor undersökas. Kommittén
föreslår att ifrågavarande utredningsuppdrag snarast möjligt kompletteras
genom tilläggsdirektiv med detta innehåll.

Intill dess försäkringskassorna har tillgång till dataanläggningar för sin
verksamhet, bör enligt kommitténs förslag administrationen av barnbidragssystemet
av praktiska skäl ligga kvar hos barnavårdsnämnderna.
Dessa bör avgöra när barnbidrag och familjetillägg skall utgå och betala ut
månadsbeloppen med ledning av föräldrarnas sjukpenningklassplacering.
Beslutsförfarandet bör liksom nu kunna delegeras till ledamot av nämnden
eller till tjänsteman. Det löpande arbetet bör därigenom kunna organiseras
på ett smidigt sätt och med utnyttjande av i första hand de administrativa
resurser som redan finns inom den kommunala förvaltningen. Anknytningen
av utbetalningsbeloppen till de inkomstklasser som gäller för sjukpenningförsäkringen
förutsätter medverkan av försäkringskassorna, som
skall lämna barnavårdsnämnderna uppgifter om aktuella sjukpenningklassplaceringar.
Att försäkringskassorna på så sätt redan från början medverkat
i administrationen skulle underlätta en kommande överflyttning av
barnbidragsutbetalningarna till försäkringskassorna.

Den slutjustering av bidragsbeloppen som förutsätts ske på grundval av
taxeringen, bör verkställas av länsstyrelsernas datakontor i samband med
debitering av slutlig inkomstskatt för det inkomstår som bidragen avsett.
Till ledning för denna slut justering av bidragen bör barnavårdsnämnden
årsvis lämna den lokala skattemyndigheten uppgifter om grundbelopp och
utbetalningsbelopp för varje bidragstagare.

Liksom vad nu gäller för de allmänna barnbidragen bör länsstyrelsen
vara regionalt tillsynsorgan och socialstyrelsen central tillsynsmyndighet
då det gäller handläggningen av frågor rörande de föreslagna nya barnbidragen
och familjetilläggen. För handläggningen hos lokal skattemyndighet
och länsstyrelsernas datakontor bör föreskrifter och anvisningar lämnas av
centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden såsom centralt organ inom
uppbördsväsendet.

Enligt kommitténs förslag bör de åtgärder som bidragsberättigade familjer
har att vidta för att komma i åtnjutande av barnbidrag och familjetilllägg
liksom för nuvarande barnbidrag begränsas till att ge in en bidrags -

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

anmälan till barnavårdsnämnden. Rätten att uppbära barnbidrag och familjetillägg
föreslås — i överensstämmelse med vad som gäller för de nuvarande
barnbidragen — i regel tillkomma modern. Efter överenskommelse
mellan föräldrarna bör dock denna rätt i stället kunna tillkomma fadern.

Som tidigare nämnts föreslår kommittén att utbetalningen av de nya bidragen
sker månadsvis. Utbetalningen av barnbidrag och familjetillägg bör
liksom för nuvarande barnbidrag ske genom särskilda barnbidragsanvisningar,
som av barnavårdsnämnden överlämnas till postverket. De nuvarande
barnbidragen kan lyftas den 21 i månaden. Det är enligt kommitténs
mening önskvärt att de nya bidragen om möjligt kan betalas ut närmare
månadsskiftet, så att familjerna disponerar bidragsbeloppet ungefär samtidigt
med hyresbetalningar och andra större utgifter som är koncentrerade
till månadsskiftena. De familjer som nu har familjebostadsbidrag och bor
i hyreshus är vana vid att en del av hyran betalas genom att bostadsbidraget
tillförs hyresvärden. Närmare hälften av dem som nu har familjebostadsbidrag
bor i egnahem, och för dem avräknas bostadsbidragen på ränta
och amortering på bostadslån. Beträffande barnbidragen finns redan nu
möjlighet att få beloppet överfört till bank. Även i det av kommittén föreslagna
nya bidragssystemet kan det vara praktiskt för bidragstagaren att
motsvarande möjligheter står till buds. Givetvis ställer detta ökade anspråk
på den myndighet som svarar för utbetalningen. Särskilt med tanke på att
familj ebostadsbidragen föreslås gå upp i de nya bidragen finner kommittén
det önskvärt att bidragstagaren har möjlighet att få sitt bidrag — eller en
bestämd del därav — överfört till hyresvärd, bank e. d.

Riksstatsanslaget för barnbidrag och familjetillägg bör såsom redan på
motsvarande sätt är fallet med barnbidragsanslaget stå till postverkets förfogande
för att av postverket disponeras för utbetalning av de anvisningar
som barnavårdsnämnden överlämnar. Den förut nämnda slutjusteringen
av bidragsbeloppen i samband med taxeringen bör avräknas mot samma
riksstatsanslag.

Administrationskostnaderna för det av kommittén föreslagna nya bidragssystemet
beräknas öka med ca 12 milj. kr., varav emellertid 11 milj.
kr. avser den föreslagna övergången till månadsutbetalning av bidragen.
Av nämnda belopp avser 8 milj. kr. ökad ersättning till postverket för bidragens
utbetalning. En besparing beräknas uppkomma i kommunernas
administrationskostnader för nuvarande familjebostadsbidrag med ca 2,5
milj. kr. De totala administrationskostnaderna för det av kommittén föreslagna
bidragssystemet beräknas motsvara knappt 1 % av den årliga bidragssumman.

Kostnader

De av kommittén föreslagna barnbidragen och familj etilläggen avses att
löpa per kalenderår och kommittén föreslår bl. a. med hätisyn härtill att
de nya bidragsreglerna träder i kraft den 1 januari 1969.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Kostnaden för det av kommittén föreslagna bidragssystemet beräknas för
år 1969 till ca 2 065 milj. kr. Härav belöper ca 1 725 milj. kr. på barnbidragen
och ca 340 milj. kr. på familjetilläggen. Barnbidrag enligt nuvarande regler
skulle vid samma tidpunkt kosta ca 1 630 milj. kr. Genom att stödet till barnfamiljernas
bostadskostnader föreslås inarbetat i det nya bidragssystemet
bör också frånräknas kostnaderna för nuvarande familj ebostadsbidrag, som
med gällande bidragsregler beräknas ha reducerats till ca 120 milj. kr. under
1969. Merkostnaden jämfört med nuvarande bidragsregler beräknas alltså
utgöra (2 065—1 630—120) 315 milj. kr. för år räknat. Härtill kommer höjda
utbetalningslcostnader för statsverket med ca 8 milj. kr. per år genom att de
nya bidragen förutsätts utbetalda månadsvis. Under 1969 och 1970 tillkommer
vidare kostnaderna för de av kommittén föreslagna övergångsbidragen med
7 resp. 5 milj. kr. Eftersom kommittén föreslår att det nya bidragssystemet
skall träda i kraft den 1 januari 1969 fördelas det ökade anslagsbehovet på
budgetåren 1968/69 och 1969/70.

Remissyttranden

Allmänna synpunkter på ett ökat familjestöd

Familjepolitiska kommittén har framhållit att man från trygghetssynpunkt
kan se familjepolitiken som ett led i en allmän socialpolitisk strävan
att minska skillnaderna i levnadsstandard mellan olika stadier i en människas
liv, där familj epolitikens roll är att minska den standardnedpressning
som förekomsten av barn oftast medför — en nedpressning av levnadsstandarden
som blir särskilt kännbar för familjer i lägre inkomstlägen
och för familjer med flera barn. Mot bakgrund av de i betänkandet redovisade
undersökningarna om barnfamiljernas ekonomiska situation har
kommittén ansett, att konsumtionsstödet till barnfamiljerna bör ökas och
att en sådan reform bör genomföras utan dröjsmål. Kommitténs uppfattning
att det behövs ett ökat stöd till barnfamiljer understryks särskilt i
remissyttrandena från socialstyrelsen, statistiska centralbyrån, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Kronobergs,
Hallands, Älvsborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län, Svenska stadsförbundet,
Svenska kommunförbundet, LO, SACO, SAF, Kooperativa förbundet, SABO,
Svenska bostäder, socialförvaltningen i Göteborg, drätselkamrarna i Kalmar
och Sandviken, Centerns kvinnoförbund, Svenska kvinnors vänsterförbund,
Centerns ungdomsförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund
och Sveriges liberala studentförbund. Det framhålls att kommittén genom
sina undersökningar klart har påvisat behovet av ett ökat stöd till barnfamiljerna.
Det betonas också att en snabb och påtaglig förbättring för

Kungl. Maj:ts proposition nr b2 år 1968

stora grupper av barnfamiljer är ett angeläget reformönskemål. LO understryker
att man vid sidan av skattepolitiken och arbetsmarknadspolitiken
även genom socialpolitiska åtgärder bör medverka till att en inkomstutjämning
kommer till stånd mellan olika grupper i samhället. Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund framhåller att en familjepolitisk reform
bör utformas så att samhället täcker en större del av barnkostnaderna
än vad som f. n. är fallet.

Med hänvisning till det samråd som kommittén haft med familj eskatteberedningen
har kommittén framhållit, att en eventuell särbeskattningsreform
inte löser frågan om differentiering av stödet till barnfamiljerna
efter inkomster och barnantal och att det även i framtiden kommer att
behövas ett instrument för en sådan differentiering på bidragssidan. Eftersom
vissa grupper av barnfamiljer enligt kommitténs mening bör få del av
kraftiga ekonomiska förbättringar utan dröjsmål, har kommittén därför
ansett sig böra redovisa sina överväganden angående lconsumtionsstödet åt
barnfamiljerna utan att avvakta resultatet av familjeskatteberedningens
arbete. Kommittén har också påpekat, att det vid en särbeskattning kan bli
aktuellt att avskaffa eller förändra de nuvarande speciella skatteförmånerna
för barnfamiljerna, främst förvärvsavdraget för gift kvinna med
barn och för ensamstående barnför sörj are. Eventuella ändringar av dessa
regler har ett direkt samband med frågan om att införa ett vårdbidrag för
barnfamiljer, och kommittén har därför anmält att den i vårdbidragsfrågan
kommer att avvakta familjeskatteberedningens förslag. Kommittén har i
samband härmed också framhållit att barnens vård och tillsyn inte enbart
är en fråga om kontantersättning utan kanske i högre grad en fråga om
samhällsservice och att den pågående snabba utbyggnaden av samhällets
barntillsyn därför är av stor betydelse.

I anslutning till vad kommittén sålunda har anfört om sambandet mellan
olika familjepolitiska åtgärder framhålls i flera av remissyttrandena att det
skulle varit önskvärt att frågan om familj ebeskattningen och vårdbidragsfrågan
kunnat behandlas samtidigt med det av kommittén nu framlagda förslaget
om ett ökat konsumtionsstöd till barnfamiljerna.

Familj ebeskattningen berörs särskilt av kammarrätten, länsstyrelserna
i Skaraborgs, Örebro och Kopparbergs län, familjeskatteberedningen, LO,
TCO, SACO, Fredrika-Bremer-Förbundet, Yrkeskvinnors klubbars riksförbund,
Högerpartiets kvinnoförbund och Svenska kvinnors vänsterförbund.
Därvid framhålls bl. a. att barnbidragen inte endast får ses i sitt familjepolitiska
sammanhang utan att de även är att betrakta som ett led i vidare
överväganden, främst av skattepolitisk art. Familjeskatteberedningen
framhåller att det från teknisk synpunkt inte föreligger något hinder mot
att tillämpa det av kommittén föreslagna bidragssystemet vid en fullständig
eller modifierad särbeskattning. Beredningen påpekar att en vidgad inkomstprövning
eller inkomstgradering av barnfamiljernas förmåner dock

Kangl. Maj.ts proposition nr 42 år 1968

kan leda till något som kan jämställas med en höjning av marginalskatten
och skattetröskeln när gift kvinna tar förvärvsarbete, så att den effekt som
man vill nå med en övergång till särbeskattning av makar därvid kan
komma att motverkas.

Frågan om ett vårdbidrag till barnfamiljer och om barntillsynen tas
upp av bl. a. LO, TCO, SACO, socialförvaltningen i Göteborg, RLF, FredrikaBremer-Förbundet,
Högerpartiets kvinnoförbund, Svenska kvinnors vänsterförbund,
Folkpartiets ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund. Det betonas att olika åtgärder i dessa avseenden bör vidtas
från samhällets sida. LO påpekar att en snabb utbyggnad av barnstugeverksamheten
också har en inkomstutj ämnande effekt eftersom föräldrarna
betalar en avgift som är avvägd efter deras inkomst.

Flera av de remissinstanser som anser att det skulle varit önskvärt att
även andra familjepolitiska åtgärder kunnat behandlas samtidigt med
kommitténs nu framlagda förslag, förordar likväl en snabbt genomförd
delreform på det familjepolitiska området. Denna mening förs fram bl. a.
av Centerns kvinnoförbund, Högerpartiets kvinnoförbund och Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund. Ställningstagandet motiveras med att de
sämst ställda familjerna är i starkt och omedelbart behov av ett utökat
stöd från samhället. Även socialstyrelsen framhåller att en snabbt genomförd
delreform behövs för att förbättra situationen framförallt för flerbarnsfamiljer
med små eller begränsade inkomster och för ensamstående
barnförsörjare.

Inriktningen av ett ökat familjestöd

Kommittén har framhållit, att barnfamiljernas ekonomiska situation
visar ett betydande behov av ökat stöd i vissa familjetyper eller familjesituationer.
Kommittén har samtidigt betonat att den nedpressning av
standarden som ett barn medför, blir svårare att bära ju flera barn och
ju lägre inkomster familjen har, eftersom inskränkningarna då måste gå
ut över en alltmer elementär konsumtion. Låga inkomster och flera barn
anser kommittén vara de väsentligaste omständigheter som grundar ett
starkare stödbehov, i synnerhet där båda dessa omständigheter uppträder
i förening. Samhällets stöd till barnfamiljernas konsumtion bör därför enligt
kommitténs mening inriktas på ett sådant sätt, att det tar hänsyn till
i vart fall två omständigheter: familjens inkomst och antalet barn i familjen.

Den av kommittén på detta sätt förordade inriktningen av ett ökat familjestöd
har mött ett positivt gensvar vid remissbehandlingen. Behovet av
ett förstärkt ekonomiskt stöd till barnfamiljer med lägre inkomster och
familjer med flera barn understryks särskilt i yttranden från socialstyrelsen,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Söder4
— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 42

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

manlands, Jönköpings, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,
Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens
län, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Statstjänstemännens
riksförbund, LO, Kooperativa förbundet, SABO, Svenska bostäder,
Svenska riksbgggen, socialförvaltningen i Göteborg, drätselkamrarna i Borås,
Sandviken och Sundsvall, kommunalnämnden i Huddinge, Centerns
kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Högerpartiets kvinnoförbund,
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Folkpartiets ungdomsförbund
och Högerns ungdomsförbund. Beträffande flerbarnsfamiljerna framhålls
i dessa remissyttranden att kommittén på ett övertygande sätt har visat
vilka betydande ekonomiska bekymmer för barnens försörjning många av
dessa familjer har. Särskilt betonas att konsumtionsutrymmet per familjemedlem
vid oförändrad inkomst sjunker med varje ytterligare barn och
att detta innebär att både barn och föräldrar får minska sin standard och
avstå från sådant som familjer med färre barn och motsvarande inkomster
kan kosta på sig. Det anses därför från rättvisesynpunkt vara motiverat
med en sådan inriktning av familjestödet till flerbarnsfamiljerna som kommittén
har förordat.

Även det ökade stödbehovet för barnfamiljer med låga inkomster betonas
i de nämnda remissyttrandena. Det framhålls särskilt att låga inkomster
ofta uppträder i kombination med att familjen har många barn eller att det
i familjen endast finns en förälder. Det framhålls att de i betänkandet
redovisade undersökningarna visar att många barn växer upp under klart
otillfredsställande ekonomiska förhållanden. Mot bakgrund härav understryks
att det ekonomiska familjestödet bör ta hänsyn till familjernas inkomst.

Enförälderfamiljernas ekonomiska situation tas också upp av praktiskt
taget alla av de nyssnämnda remissinstanserna. Det framhålls att många
av dessa familjer enligt de av kommittén redovisade undersökningarna ofta
tvingas leva på en låg ekonomisk standard och att detta motiverar särskilda
samhällsinsatser för dessa familjer. Socialstyrelsen betonar att vissa ofullständiga
familjer, främst sådana där vårdnadshavare!! efter upplösning av
äktenskapet blivit ensam med flera barn liksom vissa ogifta mödrar med
barn, ofta lever på en alltför låg ekonomisk standard. Ensamma föräldrars
förening påpekar att de av kommittén redovisade uppgifterna ur socialhjälpsstatistiken
belyser de ekonomiska problem som manga enförälderf
amil jer har. LO framhåller att ca 80 % av alla ensamstående med barn
enligt kommitténs undersökningar har en årsinkomst som understiger
20 000 kr. och att det därför behövs ett ökat stöd till dessa familjer.

Familjebostadsbidragen och frågan om ett särskilt bostadsstöd

Flertalet av remissinstanserna anser att ett särskilt stöd till barnfamiljernas
bostadskonsumtion bör finnas kvar. Socialstyrelsen, bostadsstyrelsen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

överståthållarcimbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Kronobergs,
Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,
Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands och Norrbottens län, Svenska stadsförbundet, Svenska
kommunförbundet, LO, TCO, SACO, HSB, SABO, Svenska bostäder, Svenska
riksbyggen, Hyresgästernas riksförbund, socialförvaltningen i Göteborg, barnavårdsnämnden
i Malmö, drätselkamrarna i Kalmar, Örebro, Borlänge,
Sandviken och Sundsvall, Fredrika-Bremer-Förbundet, Yrkeskvinnors klubbars
riksförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund, Svenska kvinnors vänsterförbund, Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund och Göteborgs kommunistiska arbetarkommun ställer
sig därför tveksamma till eller avstyrker kommitténs förslag om en avveckling
av familjebostadsbidragen. Det framhålls att barnfamiljernas boendeförhållanden
fortfarande är otillfredsställande och att detta i hög grad gäller
familjer med många barn och låga inkomster. Mot den bakgrunden menar
man att ett bostadsinriktat stöd är ett mera verksamt medel för att avhjälpa
trångboddheten än ett allmänt konsumtion sstöd. Det framförs också mera
allmänna synpunkter på att ett bostadsinriktat familjestöd är nödvändigt
för att skapa förutsättningar för en bättre bostadsstandard bland barnfamiljerna.
En del remissinstanser understryker bostadens betydelse för att
skapa goda förutsättningar för barns och ungdoms utveckling. Flera remissinstanser
pekar också på den höga hyresnivån i nyproducerade lägenheter.
Bostadsstyrelsen framhåller vikten av att det i bostadspolitiken alltjämt
bör ingå ekonomiska åtgärder som tar sikte på speciella hushållskategoriers
behov.

Åtskilliga av de remissinstanser som uttalar sig för att det bör finnas ett
bostadsinriktat familjestöd förordar att bidragets storlek vid sidan av inkomst
och barnantal görs beroende av familjens bostadskostnad. För en
sådan utformning av bostadsbidragen uttalar sig länsstyrelserna i Malmöhus,
Skaraborgs, Västmanlands och Jämtlands län, LO, SABO, Svenska bostäder,
Svenska riksbyggen, Hyresgästernas riksförbund, socialförvaltningen
i Göteborg, barnavårdsnämnden i Malmö, drätselkammaren i Norrköping,
Fredrika-Bremer-Förbundet, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund,
Svenska kvinnors vänsterförbund och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.
I remissyttrandet från bostadsstyrelsen framhålls att ett system
med bidragen anknutna till den faktiska bostadskostnaden otvivelaktigt har
vissa fördelar och att det enligt styrelsens mening bör ytterligare undersökas.
Styrelsen framhåller att ett sådant system torde ge en bättre anpassning
till stödbehovet men att det innebär betydande administrativa
komplikationer framförallt vad gäller bidragsberäkningen för egnahemsägare
och motsvarande kategorier.

Kommitténs förslag om avveckling av familjebostadsbidragen tillstyrks
av länsstyrelserna i Södermanlands och Östergötlands län, Statstjänstemän -

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1968

nens riksförbund, SAF, RLF, Kooperativa förbundet, drätselkamrarna i Borås
och Umeå, kommunalnämnden i Munkfors, Högerpartiets kvinnoförbund,
Centerns ungdomsförbund, Högerns ungdomsförbund, Sveriges liberala
studentförbund och Ensamma föräldrars förening. I dessa remissyttranden
åberopas genomgående de olägenheter som anses vara förenade med nuvarande
familj ebostadsbidrag. I en del av remissyttrandena ifrågasätts också
behovet av konsumtionsstyrande stödformer för barnfamiljerna.

Även de remissinstanser som uttalar sig för att en del av familj estödet bör
vara bostadsinriktat är i flertalet fall ense med kommittén om att de nuvarande
familj ebostadsbidragen är förenade med betydande olägenheter och
att de därför inte bör behållas i sin nuvarande utformning. Det förordas därför,
att en genomgripande översyn sker av de gällande bidragsreglerna. Bostadsstyrelsen
redovisar i sitt remissyttrande ett närmare utformat förslag
som nära anknyter till de nuvarande familjebostadsbidragen. Skillnaderna
jämfört med nuvarande regler är främst att bidragsbeloppen räknats upp
med ca 30 %, att inkomstgränserna höjts med ca 25 % och att inkomstprövningen
konstruerats efter en mer glidande skala. Förslaget innebär också att
ettbarnsfamiljerna inordnas i bidragssystemet på samma grunder som övriga
familjer och att trångboddhetsreglerna mjukas upp så att ett reducerat
bidrag utgår till familjer som bor tre personer per rum, köket oräknat.

Inkomstgraderade barnbidrag och familjetillägg

Kommitténs förslag om inkomstgraderade barnbidrag och familj etillägg
tillstyrks endast av ett fåtal remissinstanser. Länsstyrelsen i Gotlands län,
Kooperativa förbundet, drätselkammaren i Borås, kommunalnämnderna
i Huddinge och Munkfors, Centerns ungdomsförbund, Högerns ungdomsförbund
och Ensamma föräldrars förening anser att det föreslagna systemet
med inkomstgraderade barnbidrag och familj etillägg bör genomföras. Kammarrätten
har i princip inte något att erinra mot förslaget under förutsättning
att bidragen helt betraktas såsom sociala bidrag och inte till någon
del som ett komplement till beskattningen.

Ytterligare några remissinstanser bär i sina principiella omdömen funnit
förslaget vara förtjänstfullt. LO framhåller att familjepolitiska kommitténs
förslag är ett allvarligt försök att konstruera ett differentierat bidragssystem
med inkomstutjämnande syfte. Liknande synpunkter anförs av Svenska
stadsförbundet och Svenska kommunförbundet. Arbetsmarknadsstyrelsen
framhåller att kommittén har uppmärksammat de marginaleffekter som uppstår
i varje system där bidragsbeloppen sätts i relation till inkomsten och att
kommittén bär lyckats utforma ett bidragssystem med relativt små marginaleffekter.
Länsstyrelserna i Östergötlands och Västerbottens län anser
att kommitténs tankegångar om ett samordnat bidragssystem i princip är

Kungl. Maj.ts proposition nr h2 år 1968

riktiga. Statstjänstemannens riksförbund framhåller att man med ett begränsat
ekonomiskt utrymme får inrikta de familjepolitiska insatserna på att
gälla åtgärder för någon eller några grupper.

Barnavårdsnämnden i Malmö tillstyrker kommitténs förslag om generella
inkomstgraderade barnbidrag men förordar att familjebostadsbidragen
behålls. Nämnden framhåller att en generell höjning av barnbidragen
till att motsvara de faktiska barnkostnaderna inte är realistisk och att man
därför inom ramen för generellt utgående barnbidrag bör göra en sådan
omfördelning att barnfamiljer med låga inkomster, flerbarnsfamiljer och
ensamstående med barn erhåller de högsta bidragen. Svenska stadsförbundet
och Svenska kommunförbundet anser att en differentiering och inkomstgradering
av familj estödet kan ske utan den av kommittén föreslagna ändringen
av principerna för de allmänna barnbidragen.

Majoriteten av remissinstanserna förordar emellertid att de allmänna
barnbidragen behålls oförändrade till sin konstruktion. Denna mening förs
fram av socialstyrelsen, öv er ståthållar ämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,
Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads,
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands och
Jämtlands län, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, LO,
SACO, SAF, TCO, RLF, Svenska riksbyggen, Hyresgästernas riksförbund,
socialförvaltningen i Göteborg, drätselkamrarna i Borlänge, Sandviken och
Umeå, Fredrika-Bremer-Förbundet, Yrkeskvinnors klubbars riksförbund,
Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets
kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund,
Svenska kvinnors vänsterförbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund, Sveriges liberala studentförbund och
Göteborgs kommunistiska arbetarkommun. De oftast återkommande motiven
för lika barnbidrag som anförs i dessa remissyttranden är att det nuvarande
barnbidragssystemet är inarbetat och att det anses uttrycka en bärande
socialpolitisk princip samt att det är enkelt att administrera och lättbegripligt
för den enskilde. Det anförs också att en inkomstgradering leder till
marginaleffekter som bl. a. kan minska gifta kvinnors benägenhet att ta förvärvsarbete.
I fråga om marginaleffekterna påpekar dock flera remissorgan,
att sådana effekter är ofrånkomliga i varje system där stödet sätts i relation
till inkomsten och att kommittén sökt utforma ett bidragssystem som ger relativt
små marginaleffekter. En ofta återkommande uppfattning är att en
reform såvitt möjligt inte bör leda till försämringar för några familjer jämfört
med de bidrag som nu utgår. Det förhållandet att kommitténs förslagför
familjer med högre inkomster skulle leda till en mirtskning av de nuvarande
barnbidragen anförs av åtskilliga remissinstanser som en väsentlig
svaghet i kommitténs förslag. Även länsstyrelserna i Hallands, Älvsborgs,
Västernorrlands och Norrbottens län, Statstjänstemännens riksförbund och
drätselkammaren i Luleå vill tills vidare behålla de nuvarande barnbidragen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Som skäl anförs bl. a. att man inte bör vidta någon genomgripande ändring
av familjestödet förrän bl. a. frågan om familjebeskattningens utformning
blivit löst.

Kommitténs förslag att inkomstgraderingen av familjestödet avvägs med
ledning av den statliga skatteskalan tas upp i några remissyttranden. Centerns
ungdomsförbund anser att systemet med reduktion av grundbeloppen
enligt den progressiva skatteskalan är lämpligt och att det ger de önskvärda
effekterna för utjämning mellan olika inkomstgrupper. Svårigheterna att
finna en godtagbar grund för en inkomstgradering av familjestödet betonas
i åtskilliga remissyttranden i anslutning till kommitténs förslag om att
knyta utbetalningsbeloppen till sjukpenningklassplaceringen och att på
grundval av taxeringen slutjustera bidragsbeloppen vid debiteringen av
slutlig skatt. Kammarrätten, länsstyrelserna i Gotlands och Skaraborgs
län, drätselkamrarna i Sandviken och Borlänge, Högerns ungdomsförbund
och Centerns ungdomsförbund framhåller — i likhet med kommittén —
att man genom ett sådant system undgår den eftersläpning som uppkommer
"vid en traditionell inkomstprövning med ledning av den beskattningsbara
inkomsten. Försäkringskasseförbundet anser att utbetalningsbeloppen
i allmänhet bör kunna fastställas med stöd av aktuella sjukpenningklassplaceringar
men att kompletterande utredningar kan behövas i vissa fall.
Statskontoret samt länsstyrelserna i Södermanlands och Hallands län
ifrågasätter om sjukpenningklassplaceringen är en tillräckligt noggrann
mätare för att bestämma bidragens storlek. Även den beskattningsbara inkomsten
ifrågasätts av några remissinstanser som en godtagbar grundval
för en inkomstgradering. Kammarrätten, länsstyrelsen i Kristianstads län,
TCO, SACO och Högerpartiets kvinnoförbund påpekar bl. a. att den beskattningsbara
inkomsten inte alltid ger ett uttryck för eu familjs ekonomiska
läge. Sjömansskattenämnden pekar på de specialregler som behövs för bidragsmottagare
som är skattskyldig till sjömansskatt.

Vissa av de remissinstanser som anser att barnbidragen fortfarande bör
vara lika för alla barn förordar en höjning av de nuvarande barnbidragen.
Förslag om en sådan barnbidraghöjning förs fram av överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Älvsborgs,
Värmlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, TCO,
SACO, drätselkamrarna i Borlänge och Luleå, Centerns kvinnoförbund,
Folkpartiets kvinnoförbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund och Göteborgs kommunistiska arbetarkommun.
I remissyttrandet från LO framhålls att en höjning av barnbidragen
visserligen är angelägen men att huvuddelen av tillgängliga resurser bör
läggas på en bostadsinriktad stödform. I några remissyttranden tas också
upp frågan om någon form av värdebeständighet för barnbidragen.

Det av kommittén diskuterade alternativet med ett inkomstprövat familjetillägg
tas upp som en möjlig lösning bl. a. av Svenska stadsförbundet

Kungl. Maj.ts proposition nr t2 år 1968

och Svenska kommunförbundet. Förslag om att de allmänna och lika barnbidragen
kompletteras med inkomstgraderade familjetillägg förs fram av
länsstyrelsen i Södermanlands län, TCO, statstjänstemännens riksförbund,
RLF, drätselkammaren i Umeå, Yrkeskvinnors klubbars riksförbund, Sveriges
husmodersföreningars riksförbund, Centerns kvinnoförbund och Sveriges
liberala studentförbund. Några av dessa remissinstanser anser att ett
sådant inkomstgraderat familjetillägg bör inriktas på att underlätta för
barnfamiljerna att skaffa bättre lägenheter. Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund delar kommitténs uppfattning att särskilda tillägg bör
införas för flerbarnsfamiljerna, men förbundet anser att ett sådant familjetillägg
inte bör kombineras med ett inkomstgraderat barnbidrag. LO anser
att ett inkomstgraderat familjetillägg enligt kommitténs förslag är värdefullt
men att frågan bör tas upp i samband med genomförandet av en ny familj ebeskattning.

Kommitténs förslag om en bidragsförhöjning till ensamstående barnförsörjare
tillstyrks eller lämnas utan erinran i de flesta remissyttrandena.
LO framhåller att någon form av generellt tillägg till ensamstående föräldrar
bör övervägas redan i samband med den familjepolitiska reform
som det nu kan bli aktuellt att genomföra. Socialstyrelsen pekar på möjligheterna
att genom en ändring av bidragsförskotten öka det ekonomiska
stödet åt ensamstående barnfamiljer. Styrelsen anser att det kan övervägas
att differentiera bidragsförskotten så att ett högre belopp utgår till vårdnadshavare
som inte bildat ny familj. Även länsstyrelsen i Västernorrlands län
och SACO tar upp frågan om en höjning av bidragsförskotten.

I några remissyttranden behandlas också vissa frågor som ligger utanför
kommitténs förslag. Sambandet mellan familjestödet och studiestödet -—
som berörts av kommittén — understryks av Centrala studiehjälpsnämnden,
TCO, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund. Centrala studiehjälpsnämnden framhåller att
ett genomförande av kommitténs förslag om ökade bidrag till barn under
16 år aktualiserar en översyn av bidragsbelopp och inkomstgränser inom
studiehjälpssystemet. Från Folkpartiets kvinnoförbund förs fram önskemål
om eu samordning av åldersgränserna för de olika stödåtgärderna för barn
och ungdom. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund vill aktualisera
frågan om höjda statliga bosättningslån.

Administrationsfrågorna

Kommittén har framhållit att ett bidragssystem som innefattar allmänna
barnbidrag och familjetillägg med inkomstgraderade belopp förutsätter en
administration som i vissa avseenden skiljer sig från den som nu gäller
för de allmänna barnbidragen och familjebostadsbidragen. Bl. a. statskontoret
och försäkringskasseförbundet anser att det av kommittén föreslagna

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

administrationsförfarandet tekniskt sett är genomförbart. Drätselkammaren
i Borlänge framhåller särskilt, att den föreslagna samordningen av de båda
bidragsformerna är till fördel både administrativt och för bidragsmottagaren.

De flesta remissinstanser som yttrat sig beträffande det administrativa
förfarandet pekar dock på olika svårigheter. Det framhålls att anknytningen
av utbetalningsbeloppen till sjukpenningklass innebär ett avsevärt
merarbetc för barnavårdsnämnderna och att slutjusteringen av bidragsbeloppen
i samband med debitering av slutlig skatt leder till ett omfattande
administrationsarbete. Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden
finner det möjligt att räkna ut bidragen med liänsyn till inkomsten under
bidragsåret och att göra en slutreglering i efterhand med ledning av uppgifter
om dessa inkomster. Det föreslagna systemet skulle dock bli mycket tungt
att administrera och medföra från skatteuppbördssynpunkt inte önskvärda
konsekvenser. För den slutliga regleringen av bidragsbeloppen krävs en närmare
anpassning av systemet till de regler som gäller inom beskattningssystemet.
Nämnden anser att en direkt sammankoppling med systemet för
debitering och uppbörd av skatt bör undvikas. En tänkbar metod som nämnden
pekar på skulle vara att göra slutregler ingen av bidragen utan samband
med debetsedlarna. Ett särskilt avräkningsförfarande torde kunna ske antingen
av länsstyrelserna eller av de myndigheter som svarar för barnbidragsutbetalningen.
I sistnämnda fall borde länsstyrelserna medverka genom
att till utbetalningsmyndigheterna överlämna magnetband med uppgift om
statligt beskattningsbar inkomst. Slutavräkning behövde inte nödvändigtvis
ske genom utbetalning resp. inbetalning av skillnadsbeloppet. Skillnadsbeloppet
kunde oftast regleras i samband med bidragsutbetalning kommande
år genom höjning eller sänkning av bidragsbeloppen.

Kommitténs förslag att den lokala administrationen av familj estödet på
sikt förs över till försäkringskassorna har genomgående tagits emot positivt
av remissinstanserna. Riksförsäkringsverket tillstyrker kommitténs
förslag om att en pågående utredning beträffande möjligheterna att med
hjälp av datamaskiner rationalisera administrationen inom den allmänna
försäkringen utvidgas till att omfatta även frågan om en överflyttning tifl
försäkringskassorna av den lokala administrationen av barnbidragen. Försäkring
skas s eförbundet tillstyrker att administrationen av bidragssystemet
i varje fall på sikt flyttas över till försäkringskassorna och att frågan om
datamässig utbetalning av bidragen snarast utreds. Statskontoret anser att
även andra alternativ än en förläggning av administrationen till försäkringskassorna
bör utredas. Länsstgrelserna i Malmöhus, Örebro, Västerbottens
och Norrbottens län framhåller att försäkringskassorna bör kunna använda
sig av länsstyrelsernas dataanläggningar för utbetalningarna och att
dessa anläggningar också kan användas för slutjustering av bidragsbeloppen.
Poststyrelsen betonar fördelarna med centraliserad utskrivning av anvis -

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

ningarna, vilket skapar förutsättningar för rationella behandlingsrutiner
med hjälp av den nya optiska databehandlingstekniken.

Flera remissinstanser, bland dem Svenska stadsförbundet och Svenska
kommunförbundet, anser att administrationen av det föreslagna bidragssystemet
redan från början bör föras över till försäkringskassorna. Del
påpekas att flera kommuner f. n. utnyttjar servicebyråer för sin databehandling
och att det inte torde vara något som hindrar att försäkringskassorna
ordnar en dataservice på samma sätt. Oavsett om det nya bidragssystemet
genomförs anser stadsförbundet och kommunförbundet det angeläget
att administrationen av de allmänna barnbidragen snarast förs över
till försäkringskassorna. Försäkringskasseförbundet framhåller att tidpunkten
för en överflyttning av administrationen till försäkringskassorna inte
behöver vara beroende av att försäkringskassorna har tillgång till egna
datamaskiner. Redan nu ombesörjs databehandling beträffande sjukförsäkringsavgifter
av statistiska centralbyrån enligt avtal med samtliga försäkringskassor.
Statistiska centralbyrån erinrar i sitt remissyttrande också
om att centralbyråns datamaskincentral redan nu utför viss service åt försäkringskasseförbundet.

I samband med administrationsfrågan erinrar Svenska stadsförbundet
och Svenska kommunförbundet om att förbunden uttalat sig för ett hostadsanknutet
bidrag. Förbunden framhåller att detta sker i medvetande
om att även ett sådant bidrag inrymmer betydande administrativt arbete.
I jämförelse med de nuvarande familjebostadsbidragen bör enligt förbundens
mening dock en väsentlig förenkling kunna åstadkommas.

Svenska riksbyggen framhåller att den nuvarande utbetalningen av familjebostadsbidragen
till hyresvärden medför ett administrativt merarbete för
denne. Kostnaderna för detta skulle fördelas mera rättvist om de bidragsgivande
myndigheterna betalade ut bidragen direkt till de bidragsberättigande
familjerna. Om samhället även i fortsättningen önskar behålla en garanti
för att ett bostadsanknutet stöd skall användas för bostadskonsumtion har
Svenska riksbyggen dock inte något att erinra mot att även i fortsättningen
förmedla bidragen till sina bostadshavare.

Kommitténs förslag att bidragen bör betalas ut månadsvis behandlas i
några remissyttranden. Förslaget tillstyrks av poststyrelsen, länsstyrelsen
i Västmanlands län och drätselkammaren i Sandviken. Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund ifrågasätter däremot värdet av att övergå
från kvartals- till månadsutbetalningar. Riksrevisionsverket anser sig inte
kunna bedöma om fördelarna med en omläggning till månadsutbetalningar
är så stora alt de uppväger de ökade administrationskostnaderna. Statskontoret
framhåller att utbetalningar i regel bör göras till endast en mottagare
och att utbetalning av en del av bidraget till exempelvis en bank
eller en hyresvärd alltså bör undvikas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

Föredraganden

Familjepolitiska kommittén har med sina undersökningar visat, att det
ekonomiska stödet till barnfamiljerna behöver ökas. Vid remissbehandlingen
av kommitténs betänkande har det också betonats, att en snabb och
påtaglig förbättring för stora grupper av barnfamiljer är ett angeläget
reformönskemål.

Det förslag som familjepolitiska kommittén nu har lagt fram avser konsumtionsstödet
till barnfamiljerna. Det grundläggande motivet för kommittéförslaget
är att man utan dröjsmål behöver förbättra den ekonomiska
situationen för barnfamiljer, som med hänsyn till inkomstläge och familjestorlek
har ekonomiska bekymmer för barnens försörjning. Kommittén
framhåller bl. a. att nära 100 000 barn — till antalet motsvarande en hel
årskull barn — tillhör familjer som får socialhjälp. De föreslagna åtgärderna
gäller främst flerbarnsfamiljer bland låglönegrupperna och ensamstående
barnförsörjare.

Familj epolitikens syfte är dels att genom ett ekonomiskt stöd till barnfamiljer
åstadkomma en omfördelning mellan olika grupper utöver vad
som sker genom beskattningsreglerna, dels att med hänsyn till strukturförändringarna
låta samhället överta funktioner som i ett tidigare samhällssystem
naturligt vilade på familjen.

När det gäller det direkta ekonomiska stödet åt barnfamiljer bör man
enligt min mening prioritera en kraftig förstärkning av stödet till de grupper
av barnfamiljer som kommittéförslaget tar sikte på. Den i olika sammanhang
aktualiserade frågan om ett vårdbidrag för barnfamiljer har i motsats
till det nu aktuella kommittéförslaget ett direkt samband med familjebeskattningens
framtida utformning. Familjepolitiska kommittén har för avsikt
att behandla vårdbidragsfrågan när familjeskatteberedningen har slutfört
sitt pågående utredningsarbete. Barnens vård och tillsyn är inte minst
en fråga om en utbyggd samhällsservice för barntillsyn i olika former. På
detta område har en snabb utbyggnad nu kommit igång. För att kunna förverkliga
kommunernas omfattande utbyggnadsplaner har i årets statsverksproposition
(bil. 7, s. 31) föreslagits ytterligare ökade anslag till barnstugor.
I årets statsverksproposition (bil. 7, s. 36) har också lagts fram förslag i
syfte att få till stånd en ökad verksamhet med kommunalt organiserade
familjedaghem parallellt med en snabb utbyggnad av barnstugorna.

Inriktningen av ett ökat stöd åt barnfamiljer

Konsumtionsutgifterna för en barnfamilj blir svårare att bära ju flera
barn och ju lägre inkomster familjen har, eftersom inskränkningarna då
måste gå ut över en alltmer elementär konsumtion. Kommittén har visat

Kungl. Maj:ts proposition nr i2 år 1968

att låga inkomster och flera barn är de väsentligaste omständigheter som
grundar ett starkare stödbehov, särskilt när dessa omständigheter uppträder
i förening. Remissinstanserna har genomgående anslutit sig till den av kommittén
på dessa grunder förordade inriktningen av ett ökat familj estöd.
Jag vill för egen del ge ett bestämt uttryck för samma uppfattning.

Familjepolitiska kommittén har funnit det orealistiskt att inom överskådlig
tid nå det uppställda syftet genom att höja de allmänna barnbidragen i
deras nuvarande form. Kommittén framhåller att varje höjning av de nuvarande
barnbidragen med 100 kr. om året betyder att statsutgifterna ökar
med ca 180 milj. kr. För de familjer som har det största behovet av stöd
skulle en måttlig höjning av de nuvarande barnbidragen ge en relativt blygsam
förbättring. Å andra sidan skulle en sådan höjning utgå även till familjer
med höga inkomster, vilkas behov av stöd är mindre framträdande.
Som en illustration har kommittén gjort antagandet att kostnaderna för
ett barns konsumtion normalt ligger mellan 200 och 300 kr. i månaden.
För att genom barnbidragen ge ett stöd av denna storlek åt de familjer som
bäst behöver det skulle man behöva höja barnbidragen lika mycket för samtliga
barnfamiljer, och detta skulle medföra en ökning av statens utgifter
från 1,6 till omkring 5 miljarder kr. om året. En sådan prioritering av barnfamiljerna
på bekostnad av andra grupper, bl. a. pensionärerna, är det enligt
kommitténs mening varken önskvärt eller möjligt att genomföra. En
höjning av de nuvarande barnbidragen är alltså inte en framkomlig väg, när
man vill ge ett kraftigt ökat stöd till de barnfamiljer som har det största
stödbehovet.

Kommittén bär vidare granskat familjebostadsbidragen. Dessa är inkomstprövade
och på visst sätt graderade efter barnantalet. Dessutom är de
knutna till innehavet av en bostad av viss beskaffenhet. Kommittén har
prövat om man kan använda sig av familj ebostadsbidragen för att uppnå
ett kraftigare stöd till konsumtionen i dess helhet för familjer med lägre
inkomster och flera barn. Därvid har kommittén funnit att endast ungefär
hälften av de barnfamiljer vilkas inkomster och barnantal skulle motivera
ett kraftigare stöd har familj Bostadsbidrag. För ca en fjärdedel torde detta
bl. a. bero på bristande kännedom om bidragen. Ytterligare ca en fjärdedel
torde ha uteslutits från bidragsrätt därför att familjens bostad inte uppfyllt
de krav på storlek, utrustning in. m. som uppställs i bidragsbestämmelserna.
En stor del av dem som går miste om stödet utgörs av ensamstående barnförsörj
are. Enligt kommitténs mening kan man inte använda sig av en
till bostadsinneliavet knuten stödform — av det slag familj ebostadsbidragen
även efter en eventuell omarbetning får anses utgöra — för att kanalisera
ett förstärkt familj estöd till alla de barnfamiljer som har det största behovet
av stöd.

Sammanfattningsvis yttrar kommittén, att det inte är möjligt att inom
ramen för det befintliga systemet för ekonomiskt stöd åt barnfamiljerna ta

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1068

behövlig hänsyn till att stödbehovet är större ju fler barn och ju lägre inkomster
familjen har. Vill man tillgodose dessa önskemål, måste förändringar
av familj estödet komma till stånd.

Det angivna resonemanget har inte mött gensagor under remissbehandlingen,
och jag kan för egen del ansluta mig därtill.

Kommittén har förutsättningslöst prövat tre olika bidragstekniska vägar
för att uppnå de angivna syftena. Det skulle kunna ske 1) genom att man
inför inkomstprövade familj etillägg till nuvarande allmänna barnbidrag,
2) genom att man höjer barnbidragen, inför allmänna familj etillägg och
beskattar förmånerna eller 3) genom att man höjer barnbidragen, inför
allmänna familj etillägg och inkomstgraderar förmånerna.

Skillnaderna mellan de olika alternativen ligger främst i det sätt på vilket
bidraget sätts i relation till inkomsten. Vid bedömningen härav har kommittén
fäst stor vikt vid de marginaleffekter som uppstår då familjeinkomsten
ökar och föranleder att bidraget minskar samtidigt som skatten stiger. Kommittén
har funnit att marginaleffekterna blir relativt stora i ett system med
traditionell inkomstprövning och att de därtill i ett sådant system kommer
att avse familjer med inkomster under vissa gränser men däremot inte
högre inkomsttagare. Vid en beskattning av bidragen -— efter höjning av
bruttobeloppen —- nås den eftersträvade inriktningen av stödet genom
skatteprogressionen, dvs. den marginaleffekt som ligger i skatteskalan. Eu
sådan beskattning, som kommittén inte finner oriktig från principiell synpunkt,
anses dock av olika skäl inte genomförbar f. n. Därför har kommittén
också undersökt ett system med inkomstgradering av bidragen, som skulle
få samma verkan som om förmånerna beskattades till statlig inkomstskatt.
Härigenom skulle marginaleffekterna bli påtagligt mildare än i ett inkomstprövat
system. Valet bär för kommittén i praktiken stått mellan å ena sidan
inkomstprövade tillägg till nuvarande allmänna barnbidrag och å andra sidan
höjda allmänna barnbidrag och tillägg som båda inkom stgrader as. Vill
man åstadkomma kraftiga förbättringar för barnfamiljer med lägre inkomster
och flera barn, får man enligt kommitténs mening beträda endera av
dessa båda vägar.

Kommittén har kommit fram till att differentieringen av konsumtionsstödet
till barnfamiljerna bör ske inom ramen för ett enda system, som
innehåller barnbidrag och familj etillägg, båda med inkomstgraderade belopp.
De av kommittén föreslagna bidragen skulle vara generella men själva bidragsbeloppen
graderade i förhållande till inkomsten med ledning av den
statliga skatteskalan för gifta. Familjebostadsbidragen föreslås avvecklade.

Ett genomförande av kommitténs förslag skulle innebära en radikal ändring
av det nuvarande barnbidragssystemet. Vid remissbehandlingen har
riktats stark kritik mot kommittéförslaget i detta avseende. En stor majoritet
av remissinstanserna kräver att det nuvarande barnbidragssystemet
behålls oförändrat till sin konstruktion.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Vid remissbehandlingen har också framförts kraftiga erinringar mot kommitténs
förslag om att avveckla familjebostadsbidragen i samband med att
konsumtionsstödet till mångbarnsfamilj er med lägre inkomster i stället
överlag skulle läggas på en högre nivå. Flertalet av remissinstanserna anser
att ett särskilt stöd till barnfamiljernas bostadskonsumtion bör finnas kvar.
De flesta av de remissinstanser som uttalar sig för ett bostadsinriktat stöd
är dock ense med kommittén om att nuvarande familj ebostadsbidrag är
förenade med så betydande olägenheter att de inte bör behållas i sin nuvarande
utformning.

Jag är inte beredd att förorda någon ändring av grunderna för det nuvarande
barnbidragssystemet. I likhet med kommittén anser jag emellertid
att de resurser som samhället nu kan disponera för ett ökat familjestöd
bör sättas in på de grupper av barnfamiljer där stödbehovet är störst. En
höjning av de nuvarande barnbidragen skulle begränsa möjligheterna att
ge en kraftig förbättring åt dessa grupper. Jag förordar därför, att de
nuvarande allmänna barnbidragen behålls oförändrade. Genom selektiva
åtgärder kan man sätta in en långt större förstärkning av det ekonomiska
familjestödet till de barnfamiljer som har de största ekonomiska svårigheterna
på grund av barnens försörjning. Detta bör enligt min mening ske
genom att barnbidragen för dessa familjer kompletteras med stöd i annan
form.

Förstärkningen av det ekonomiska stödet till de grupper av barnfamiljer
som jag har pekat på bör utformas så, att det också medverkar till att höja
familjernas bostadsstandard. Vid remissbehandlingen av kommittéförslaget
har understrukits att ett särskilt stöd till barnfamiljernas bostadskonsumtion
bör finnas kvar men att detta bör ges en annan utformning än de
nuvarande familj ebostadsbidragen.

Efter samråd med chefen för inrikesdepartementet förordar jag att familjebostadsbidragen
avskaffas och ersätts av ett nytt inkomstprövat bostadstillägg.
Detta bör utformas på ett sådant sätt, att det utgår till alla barnfamiljer
som med hänsyn till inkomst och barnantal behöver ett ökat ekonomiskt
stöd. Ett grundbelopp —- som ökar med antalet barn i familjen —
bör utgå utan särskilda bostadsvillkor. Den nya stödformen kommer därigenom
att fylla funktionen av ett allmänt konsumtionsstöd till barnfamiljer
med lägre inkomster och familjer med flera barn.

Ett lika viktigt syfte med det nya bostadstillägget bör vara att höja barnfamiljernas
bostadsstandard. Genom en sammankoppling med bostadens
rumsantal bör bostadstillägget inriktas på att motverka trångboddheten hos
barnfamiljerna. Bostadstilläggets belopp bör därför — till skillnad från
nuvarande familjebostadsbidrag — öka med bostadens rumsantal upp till
en viss bostadsstorlek. För dessa högre bidragsbelopp bör gälla vissa utrustningskrav
som definieras på ett enkelt sätt.

Basen i det nya tillägget bör alltså utgöras av ett konsumtionsstöd som

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

ökas med vissa belopp beroende på bostadens rumsantal. Som framgår av
det anförda har jag funnit att den nya stödformen bör kallas bostadstillägg
även såvitt angår det belopp som utges utan särskilda bostadsvillkor. Det
kan erinras om att man för kommunala bostadstillägg till folkpensioner inte
ställer upp några villkor i fråga om bostadens beskaffenhet.

Åtskilliga av remissinstanserna har uttalat sig för att ett bostadsinriktat
familjestöd vid sidan av inkomst och barnantal görs beroende av familjens
bostadskostnad. För familjer som har låga inkomster och samtidigt höga
hyror kan det enligt min mening från sociala synpunkter vara motiverat
att på detta sätt ta särskild hänsyn till bostadskostnadens storlek. Behovet
framträder speciellt i de situationer då barnfamiljer med begränsade inkomster
hänvisas till lägenheter i nyproducerade bostadshus med höga hyror.
Det bör därför skapas en lämplig form för individuell komplettering
av det nya bostadstillägget, som helt naturligt måste ges en i viss mån schematisk
utformning. Eftersom bostadskostnaderna kan variera avsevärt mellan
olika kommuner, bör en sådan kompletterande stödform för barnfamiljer
med särskilt höga bostadskostnader lämpligen anförtros åt kommunerna.
En sådan kommunal medverkan kan ske med stöd av 1947 års lag
om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande. På grundval
av bostadskostnadsläget på orten bör kommunerna bestämma storleken av
den bostadskostnad som skall föreligga för att sådant kommunalt bostadstillägg
skall kunna utgå till eu viss del av den överskjutande bostadskostnaden.
Jag förordar att statsbidrag — enligt vissa normer — får utgå till kommunerna
med hälften av kostnaderna för sådana särskilda tillägg.

Slutligen vill jag i detta sammanhang också erinra om de riktlinjer för bostadspolitiken
som fastställdes vid förra årets riksdag (prop. 1967: 100, SU
100, rskr 265). Dessa riktlinjer innebär bl. a. en avveckling av det generella
bostadsstödet i förening med ökat stöd för de grupper av befolkningen som
av ekonomiska skäl har särskilda svårigheter att skaffa sig en tillfredsställande
bostad.

Familjepolitiska kommitténs undersökningar har visat, att ensamstående
barnför sörj are i regel har mycket låga inkomster och allmänt sett en besvärligare
ekonomisk situation än de gifta med barn. Detta har understrukits
vid remissbehandlingen, och det har allmänt uttalats önskemål om särskilda
förbättringar för ensamstående barnför sörj are. Familjepolitiska kommittén
framhåller att det inom denna grupp av barnfamiljer finns stora skillnader
i levnadsnivå, främst mellan å ena sidan änkor med egen pension och å
andra sidan frånskilda och ogifta utan särskilt bidrag för egen del. Kommittén
torde ha åsyftat att alla änkor har änkepension från folkpensioneringen
och att praktiskt taget alla nyblivna änkor med barn dessutom har
en ATP-pension, varvid även barnpensionen höjs med ATP-förmåner. Änkor
som inte har ATP-pension och befinner sig i lägre inkomstlägen får kommunalt
bostadstillägg till folkpensionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr i2 år 1968

Det nya bostadstillägget för barnfamiljer bör utformas så, att de ensamstående
barnförsörjarna i stort sett får samma ekonomiska förstärkning som
vid ett genomförande av kommittéförslaget. Enligt min mening finns det
motiv för att vidta ytterligare åtgärder för att stödja de mera utsatta grupperna
av ensamstående barnförsörjare. Socialstyrelsen har under remissbehandlingen
aktualiserat frågan om en höjning av bidragsförskotten när
det gäller barn till ogifta och frånskilda. Jag vill förorda att en viss höjning
av bidragsförskotten kommer till stånd för alla som uppbär bidragsförskott.
Beträffande efterlevandeförmånerna inom den allmänna pensioneringen
vill jag erinra om att dessa förmåner och deras inbördes avvägning
prövas av pensionsförsäkringskommittén.

I familjepolitiska kommitténs betänkande redovisas ett material som
belyser den samhällsekonomiska och statsfinansiella utvecklingen. Kommittén
förklarar sig medveten om att en ökning av det ekonomiska stödet
till barnfamiljerna förutsätter både att det skapas statsfinansiellt utrymme
för en sådan reform och att den totala konsumtionsökningen hålls inom
de ramar som samhällsekonomin medger. Kommittén har föreslagit en familjepolitisk
reform som skulle medföra en kostnadsökning på ca 300 milj.
kr. för helt år. Totalkostnaden skulle — inräknat de kostnader som det nuvarande
familjebostadsbidraget skulle ha medfört — utgöra omkring 450
milj. kr. per år. Jag räknar i det följande med samma reformkostnad som
kommittén.

Statligt bostadstillägg för barnfamiljer

Jag har i det föregående framhållit, att syftet med en familjepolitisk reform
bör vara att bereda ett förstärkt ekonomiskt stöd åt barnfamiljer med
lägre inkomster, familjer med flera barn och ensamstående barnförsörjare.
Förstärkningen av det ekonomiska stödet till dessa grupper av barnfamiljer
bör utformas på ett sådant sätt, att det också medverkar till att höja familjernas
bostadsstandard. För att nå de angivna syftena behövs en annan stödform
än de nuvarande familjebostadsbidragen. Jag har därför förordat att
familjebostadsbidragen ersätts av ett helt nytt inkomstprövat bostadstillägg
för barnfamiljer.

Bidragsbeloppen

En framträdande svaghet hos det nuvarande familjebostadsbidraget är, att
detta bidrag inte når ut till alla de barnfamiljer som har det största stödbehovet.
I de lägsta inkomstgrupperna står två tredjedelar av barnfamiljerna
utanför denna bidragsform, och särskilt anmärkningsvärt är att de ensamstående
barnförsörjarna endast i obetydlig omfattning får del av det ekonomiska
stöd som familjebostadsbidragen utgör.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Det nya bostadstillägget måste därför byggas upp på andra grunder än
familjebostadsbidraget. Bostadstillägget bör utformas på ett sådant sätt, att
det utgår till alla barnfamiljer som med hänsyn till sin inkomst behöver ett
ökat ekonomiskt stöd. En del av bostadstilläggets belopp — ökande med
antalet barn i familjen — bör därför utgå utan särskilda bostadsvillkor. Alla
barnfamiljer med lägre inkomster blir alltså genom bostadstillägget garanterade
ett visst bidragsbelopp utöver det allmänna barnbidraget.

Ett sådant bidragsbelopp, som är oberoende av särskilda bostadsvillkor,
bör utgöra basen i det nya bidragssystemet. Storleken av detta bidragsbelopp
får avvägas med hänsyn till den totala reformkostnad som har angivits
i det föregående och med beaktande av att bidragssystemet även skall innehålla
en stimulans för att höja barnfamiljernas bostadsstandard. På grundval
härav förordar jag, att grundbeloppet i bostadstillägget fastställs till 60
kr. i månaden, dvs. 720 kr. per år. Detta belopp bör gälla för familjer med
ett barn under 16 år. Beloppet bör öka med 20 kr. i månaden eller med 240
kr. per år för varje ytterligare barn under 16 år. Grundbeloppet på 720 kr.
per år för familjer med ett barn bör således öka till 960 kr. för tvåbarnsfamiljer,
1 200 kr. för trebarnsfamiljer, 1 440 kr. för fyrbarnsfamiljer, 1 680
kr. för fembarnsfamiljer osv.

Som jag redan nämnt bör det nya bostadstillägget utformas på ett sådant
sätt, att det även medverkar till att höja barnfamiljernas bostadsstandard.
Familjepolitiska kommittén har framhållit att trångboddheten fortfarande
är påtaglig bland familjer med många barn och att detta främst hänger
samman med deras ekonomiska situation. Vid remissbehandlingen har det
understrukits att barnfamiljernas boendeförhållanden fortfarande är otillfredsställande
och att detta i hög grad gäller familjer med många barn och
låga inkomster. Mot den bakgrunden anser många av remissinstanserna att
bostadsstödet till barnfamiljerna bör ha som ett syfte att avhjälpa trångboddheten.

Som villkor för det nuvarande familjebostadsbidraget gäller att bostaden
skall vara minst så stor att antalet boende per rum, köket oräknat, är högst
två personer. Detta villkor har den olägenheten att en familj, som får ett barn
till och därigenom blir trångbodd, kan förlora sitt bidrag efter en viss övergångstid.
Med hänsyn härtill har bostadsstyrelsen i sitt remissyttrande föreslagit
att denna trångboddhetsregel mjukas upp så att ett reducerat bidrag
skulle utgå till familjer där antalet boende är tre personer per rum, köket
oräknat. Vidare anser bostadsstyrelsen att större bostad än fyra rum och
kök inte borde krävas för rätt till bidrag. Det är att märka att bostadsstyrelsen
därvid inte förutsatt något av bostaden oberoende, inkomstprövat stöd
till barnfamiljer.

Det nya bostadstillägget bör enligt min mening genom en sammankoppling
med bostadens rumsantal inriktas på att motverka trångboddheten hos
barnfamiljerna. Bidragsreglerna bör utformas så, att man kommer ifrån

Kungl. Maj. ts proposition nr 42 år 1968 (55

sådana olägenheter som förorsakas av trångboddhetsregeln i nuvarande
familjebostadsbidrag. Jag förordar därför, att bostadstilläggets belopp för
familjer med två eller flera barn under 16 års ålder stegvis ökas med bostadens
rumsantal.

Det bör erinras om att 1966 års riksdag som allmänt riktmärke för planeringen
av den framtida bostadsproduktionen uppställde en utrymmesnorm
som innebär att det inte bör bo fler personer än två per rum, kök och vardagsrum
oräknade. Läget på bostadsmarknaden är sådant att man inte för
en bidragsgivning kan sträcka sig till den nyss angivna utrymmesnormen,
vilken som nämnts tar sikte på den framtida bostadsproduktionen. Man bör
inte heller bortse från att olika former av bostadskomplement också medför
eu höjd bostadsstandard och ett ökat bostadsvärde. Jag förordar att man
för de högsta bidragsbeloppen i det nya bostadstillägget inte ställer upp
strängare krav på bostadsutrymme än vad som gäller för nuvarande familjebostadsbidrag.

Som tidigare nämnts bör utgångspunkten för bostadstillägget utan bostadsvillkor
vara ett belopp av 60 kr. i månaden för en ettbarnsfamilj, vilket
belopp bör öka med 20 kr. i månaden för varje barn. För varje rum utöver
det första bör bostadstillägget öka med 60 kr. i månaden upp till det rumsantal
som följer av vad jag nyss anfört. Denna uppbyggnad av bostadstilllägget
visas i följande sammanställning som avser fullständiga familjer där
barnen är under 16 år.

Uppbyggnaden av bostadstilläggets maximibelopp

Bostadsvillkor	Antal barn under 16 år
1	2	3	4	5
		Månadsbelopp i kronor
Ej särskilda villkor...	60	80	100	120	140
2 r. o. k..............	60	no	160	180	200
3 r. o. k..............	60	140	220	250	260
4 r. o. k. och större. . .	60	140	220	240	320
		Årsbelopp 1 kronor
Ej särskilda villkor...	720	960	1 200	1 440	1 680
2 r. o. k..............	720	1 (iUO	1 920	2 160	2 400
3 r. o. k..............	720	1 680	2 640	2 8110	3 120
4 r. o. k. och större. . .	720	1 680	2 640	2 880	3 840

Som framgår av sammanställningen över årsbeloppen innebär bidragsavvägningen
i princip följande. För en familj som får sitt andra barn ökar
bidragsbeloppet från 720 kr. till 960 kr. Bidraget ökar därutöver med 720 kr.
till 1 680 kr. om familjen bar eller skaffar en bostad på minst två rum och
kök. När familjen har tre barn ökar bidragsbeloppet till 1 920 kr. om familjen
bor kvar i tvårumslägenheten och till 2 640 kr. om familjen har en bostad
på minst tre rum och kök. Även för en familj med fyra barn som bor i en två5
— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 42

Kungl. Maj:ts proposition nr fi2 år W68

rumslägenhet ökar bidragsbeloppet med 720 kr. om familjen flyttar till en
lägenhet med tre rum och kök. Bidragsbeloppen är 2 160 kr. resp. 2 880 kr.
En familj med fem barn får 3 120 kr. när den har en trerumslägenhet, och om
bostaden är på minst fyra rum och kök ökar bidragsbeloppet för denna
familj med ytterligare 720 kr. till 3 840 kr. För varje barn utöver det femte
ökas bidragsbeloppet med 240 kr. per år.

För det högsta beloppet vid varje familjestorlek — men inte för övriga
belopp — bör man som förut antytts tillämpa en utrymmesnorm som innebär
att antalet boende inte får vara mer än två personer per rum, köket
oräknat. Större bostad än fyra rum och kök bör dock inte krävas. Vid tilllämpning
av utrymmesnormen bör som boende i regel räknas personer —
barn under och över 16 år, föräldrar och släktingar — som bor i lägenheten
under större delen av året. Inneboende bör dock inte medräknas. Rum
som är uthyrt och därför inte — eller inte helt —• disponeras av familjen
bör nämligen frånräknas redan vid bestämning av rumsantalet. Utrymmesnormen
innebär att exempelvis eu familj med två barn under 16 år och ett
äldre barn behöver ha en trerumslägenhet för att ha rätt till det högsta
bidragsbelopp som gäller för familj med två barn under 16 år.

Eu strikt tillämpning av utrymmesnormen kan i enstaka fall medföra
att bidragsbeloppet skulle komma att minska när barnantalet ökar. För
att förhindra en sådan bidragsminskning bör gälla en garantiregel av innebörd
att bidraget i sådana fall skall utgå med oförändrat belopp.

För det nuvarande familjebostadsbidraget gäller detaljerade krav på
bostadens utrustning. Dessa regler bör väsentligt förenklas i det nya
bostadstillägget. För bidragsbelopp utöver grundbeloppet bör som bostadsvillkor
förutom rumsantalet gälla en schablonregel som innebär att bostaden
skall ha vatten och avlopp och — för de bidragsbelopp som är anknutna till
utrymmesnormen — att det för bostaden finns tillgång till badrum eller
duschrum. I regel är badrummet beläget inom lägenheten. Det finns dock
en del familjebostäder där så inte är fallet. Det gäller främst lägenheter i
en- och tvåfamiljshus. Enligt min mening bör familjer i bostäder, där badrummet
inte är placerat inom lägenheten utan på annan plats i huset, inte
på grund härav vara sämre ställda i bidragshänseende. Om bostadsvillkoren
i övrigt är uppfyllda, bör därför även dessa familjer kunna erhålla de bidragsbelopp
som är anknutna till utrymmesnormen.

En sammanfattning av det nya bostadstilläggets maximibelopp visas i
följande tablå.

Den av mig förordade utformningen av bostadstillägget innebär att alla
barnfamiljer med lägre inkomster utöver barnbidraget blir garanterade ett
bidragsbelopp som i princip ökar när familjen får ett barn till. Stimulansen
att skaffa en större lägenhet åstadkommes genom att bostadstillägget därutöver
ökar med bostadens storlek upp till den utrymmesstandard som jag
förut har angett.

Kungi. Maj:ts proposition nr ''i2 år 1968
Bostadstilläggets maximibelopp per år

Antal boende och antal rum (köket oräknat)		Antal barn under 16 år
1	2	3	4	5
a) Antal boende per rum är mer än två personer och famil-jen disponerar 1 rum..........	720	960	1 200	1 440	1 680
2 rum..........	720	960	1 920	2 160	2 400
3 rum .........	720	960	1 920	2 160	3 120
b) Antal boende är högst två personer per rum eller famil-jen disponerar 4 el. flera rum......	720	1 680	2 640	2 880	3 840

Åldersgränsen in. m.

Bostadstillägget bör liksom det allmänna barnbidraget utgå i förhållande
till antalet barn under 16 år. Bostadstillägget bör löpa per kalenderår. Det
nuvarande familjebostadsbidraget ändras inte under löpande år om antalet
barn under 16 år ökar eller minskar. Som nyss nämnts är det nya
bostadstillägget utformat så, att bidragsbeloppet alltid ökar om familjen
får ett barn till. Ändring av bidragsbeloppet bör därför kunna göras under
löpande år. Detta medför ett administrativt merarbete för förmedlingsorganen.
För att så långt som möjligt förenkla handläggningen bör dessa
ändringar göras kvartalsvis. Jag förordar därför, att bidragsbeloppet bestäms
med hänsyn till antalet barn vid bidragsårets början och att det liksom
barnbidraget ändras från följande kvartalsskifte om antalet barn under
16 år ökar eller minskar under året. Om bidragsrätt uppkommer under löpande
år — t. ex. då första barnet föds — bör bostadstillägg liksom barnbidraget
utgå fr. o. in. det nästföljande kvartalsskiftet. Om familjen flyttar
till annan bostad och bostadstillägget av denna anledning skall utgå
med ändrat belopp, bör det nya beloppet utgå fr. o. in. nästa månadsskifte.

Jag vill i detta sammanhang beröra den situation som i bidragshänseende
uppkommer när något av barnen i en familj fyller 16 år. Det allmänna barnbidraget
för detta barn upphör då från det följande kvartalsskiftet och
samtidigt minskar eller upphör bostadstillägget. Om barnet studerar, börjar
i stället att utgå ett allmänt studiebidrag med 75 kr. i månaden, dvs. samma
belopp som barnbidraget räknat per månad. Som kompensation för det
minskade eller bortfallna bostadstillägget har familjen möjlighet att få del
av de inkomst- och behovsprövade tilläggen inom studiehjälpen. Det nya
bostadstillägget aktualiserar vissa justeringar i det studiesociala stödet
fr. o. m. läsåret 1969/70 i vad avser det inkomstprövade tillägget i studiehjälpssystemet.
Överväganden härom pågår inom utbildningsdepartementet.
Förslag avses komma att redovisas i nästa års statsverksproposition.

Kungl. Maj:ts proposition nr ''i2 år 1968

Inkomstprövningen

Familjepolitiska kommittén föreslog som nämnts ett system med skattcgraderade
allmänna barnbidrag och familjetillägg. För alt så snabbt som
möjligt anpassa bidragsbeloppen efter familjens aktuella inkomstförhållanden
föreslogs att bidragsbeloppen vid utbetalningen skulle graderas efter
föräldrarnas sjukpenningklassplacering. Bidragsbeloppen skulle slutjusteras
när makarnas beskattningsbara inkomst för bidragsåret fastställts vid
taxeringen. Avvägningen av utbetalningsbeloppen liksom slutjusteringen av
bidragen skulle ske på grundval av den skatteskala som vid beräkningen av
statlig inkomstskatt gäller för gifta.

Att använda den statliga skatteskalan som reduceringsfaktor förutsätter
ett integrerat system där reduceringen även innefattar de allmänna barnbidragen.
För ett fristående bostadstillägg skulle denna metod inte ge en tillräcklig
inriktning av stödet på de lägre inkomstgrupperna. Då man inte
genomför det av kommittén föreslagna systemet med skattereglerade bidrag,
blir motiven också mindre för att använda sjukpenningklassplaceringen
för den form av källskatteavdrag på bidragen som det var avsikten att införa
med kommittéförslaget.

Man blir således vid inkomstprövningen av det nya bostadstillägget hänvisad
till eu mera traditionell form av inkomstprövning, som sker med ledning
av makarnas beskattningsbara inkomst enligt senaste taxering till
statlig inkomstskatt. En viss nackdel med denna metod är onekligen att
bidragsberäkningen kommer att ske på grundval av inkomstförhållanden
två år före bidragsåret. Bidraget för år 1969 kommer t. ex. att fastställas
med ledning av 1968 års taxering, som avser inkomsterna under år 1967.
För att begränsa olägenheterna med denna eftersläpning bör för bostadstillägget
gälla en undantagsregel av det slag som redan finns inom studiehjälpssystemet.
Den bör innebära att rätten till bostadstillägg kan bedömas
med hänsyn till eu beräknad beskattningsbar inkomst för det år bostadstillägget
avser i sådana fall då familjens inkomster väsentligt har minskat
i förhållande till vad som framgår av senaste taxering. Det bör ankomma på
tillsynsmyndigheten att utfärda närmare anvisningar för tillämpning av
denna regel, som av praktiska skäl måste begränsas till sådana fall då det
skett en påtaglig förändring av inkomstförhållandena. En viss vägledning
för tillämpningen torde kunna hämtas från studiehjälpssystemet.

Huvudregeln bör således vara att inkomstprövningen av bostadstillägget
sker på grundval av makarnas sammanlagda inkomst enligt senaste
taxering till statlig inkomstskatt. Fullt bostadstillägg med de maximibelopp
som har angetts i det föregående bör utgå upp till en faktisk årsinkomst
på ca 16 000 kr. för en gift man vars hustru saknar förvärvsinkomst. Denna
undre inkomstgräns är lika med den lägsta inkomstgränsen för nuvarande
familjebostadsbidrag. Om familjen har högre inkomster bör bidragsbeloppet

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

reduceras med viss procentandel av den överskjutande inkomsten. Tekniskt
bör inkomsten uttryckas i den till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomsten. Följande inkomstgränser och avdragsfaktorer bör gälla.

Statligt beskattnings-bar inkomst

Motsvarande faktisk årsinkomst

Bidraget reduceras
med följande andel
av den beskattnings-bara inkomsten i resp.
inkomstskikt

för gift man vars
hustru saknar in-komst, ca

för ensamstående med
barn, ca

6 100—16 000 kr

16 100—20 000 »

20 100—24 000 »

24 100— »

16 000—26 000 kr

26 000—30 000 »

30 000—35 000 »

35 000— »

19 000—29 000 kr

29 000—33 000 »

33 000—38 000 »

38 000— »

12%

18%

24%

30%

För familjer där båda makarna har förvärvsarbete kan den beskattningsbara
inkomsten motsvaras av en faktisk årsinkomst upp till samma belopp
som här har angetts för ensamstående med barn genom att förvärvsavdraget
vid taxeringen medför en lägre beskattningsbar inkomst.

När det gäller det inkomstprövade tillägget inom studiehjälpen liksom
vid inkomstprövningen av de kommunala bostadstilläggen m. m. till folkpensioner
tar man även hänsyn till förekomsten av förmögenhet. Inom
studiehjälpen gäller den regeln att den fastställda beskattningsbara inkomsten
skall ökas med 20 % av den behållna förmögenhet som överstiger 30 000
kr. Jag anser att samma regel bör gälla för bostadstilläggen. Innebörden
härav kan belysas på följande sätt. Två makar har tillsammans tillgångar
på 60 000 kr. och skulder på 20 000 kr., dvs. en nettoförmögenhet på 40 000
kr. Därvid jämställs med beskattningsbar inkomst 20 % av 10 000 kr., dvs.
2 000 kr., som läggs till den faktiska beskattningsbara inkomsten.

Av praktiska skäl bör reduceringen av bostadstilläggets maximibelopp
göras i form av en stegvis avtrappning för varje påbörjat 200-tal kronor
i beskattningsbar inkomst. Till ledning för det bidragsbeviljande organet
bör tillsynsmyndigheten upprätta bidragstabeller med beloppen i krontal
per månad. Genom att utforma inkomstprövningen efter en sådan glidande
skala kan man begränsa tröskeleffekterna i förhållande till nuvarande familjebostadsbidrag.
En tröskeleffekt som uppstår i familj ebostadsbidraget då
inkomsten passerar vissa inkomstgränser kan i undantagsfall uppgå till
över 600 ler. per år. Med den nu föreslagna regeln reduceras den maximala
effekten exempelvis från 430 kr. till 36 kr. för tvåbarnsf amil jer och från 480
kr. till 48 kr. för trebarnsfamiljer.

Vid tillämpningen av den föreslagna reduceringsslcalan kan man räkna
med att de övre inkomstgränserna kommer att ligga vid ca 21 000—24 000 kr.
för ettbarnsfamiljer, ca 28 000—31 000 kr. för tvåbarnsfamilj er, omkring
35 000 kr. för tre- och fyrbarnsfamiljer och omkring 39 000 kr. för familjer
med fem barn.

Avtrappningen av bidraget vid en inkomstökning har en effekt som till
sin innebörd kan jämföras med en marginalskatt, eftersom båda var för
5* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 42

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

sig minskar nettobehållningen av inkomstökningen. Som familjepolitiska
kommittén framhållit är marginaleffekter — den samlade effekten av skatteökning
och bidragsminskning — ofrånkomliga i varje system där bidragsbeloppen
sätts i relation till inkomsten på sådant sätt att högre bidrag utgår
vid lägre inkomster. Skulle man vilja helt undvika marginaleffekter i bidragssystemet
måste man avstå från att ge ett särskilt stöd som inriktas på barnfamiljer
i låglönegrupperna. En sådan ståndpunkt vill jag inte acceptera.

Ett genomförande av kommittéförslaget skulle som förut antytts medföra
mildare marginaleffekter än ett inkomstprövat system. En följd av att man
blir hänvisad till eu traditionell form av inkomstprövning är att man
nödgas acceptera de större marginaleffekterna. I det nya bostadstillägget
har dock eftersträvats att marginaleffekterna i inkomstlägena 20 000—25 000
kr. inte blir nämnvärt större än om själva bidraget vore beskattat i stället
för inkomstprövat. För årsinkomster upp till omkring 26 000 kr. utgör bidragsminskningen
enligt de föreslagna reglerna 12 % av inkomstökningen.
Tillsammans med skatteökningen vid stigande inkomst blir den sammanlagda
marginaleffekten i dessa inkomstlägen omkring 50 %. Marginaleffekterna
av bidragsminskning och skatteökning stiger sedan till drygt 60 %
i inkomstlägena upp till 30 000 kr. I högre inkomstlägen — där det dock
gäller ett relativt sett litet antal familjer — stiger marginaleffekterna ytterligare.
Det bör emellertid påpekas att den förut nämnda eftersläpningen
på två år vid inkomstprövningen leder till att bidragsminskningen inte uppträder
samtidigt med skatteökningen.

Marginaleffekterna blir mildare när en gift kvinna går ut i förvärvsarbete
än när familjen skaffar sig samma inkomstökning genom att mannen ökar
sin inkomst. Det beror på att kvinnan har rätt till förvärvsavdrag vid taxeringen.
Exempel på detta kommer att lämnas i det följande.

Bostadstilläggets verkningar

Det nya bostadstillägget innebär en förstärkning av stödet för de familjer
som nu har familjebostadsbidrag men också en betydande ökning av antalet
bidragsberättigade familjer. Förändringen av antalet familjer med bidrag
framgår av följande sammanställning.

	Familjer som kan få bo-stadstillägg (1969)	Familjer med familje-bostadsbidrag (1968) i % av samtliga familjer ca
Familj estorlek	antal ca	i % av samtliga familjer ca
1 barn.......	150 000	30%	5 %
2 » .......	150 000	45%	20%
3 » .......	80 000	60 %	25 %
4 » .......	25 000	70%	35%
5 » el. fler	10 000	90 %	65 %
Därav ensam-stående barn-	415 000	40%	15 %
försörj are.....	115 000	90%	12 %

Kungi. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Av totalt något över 1 miljon barnfamiljer beräknas alltså ca 415 000
familjer bli berättigade till det nya bostadstillägget. I år har ca 150 000
familjer familjebostadsbidrag. Över en kvarts miljon familjer med bidrag
tillkommer alltså. Det framgår av sammanställningen att man med familjebostadsbidragen
numera endast når ca 15 % av landets barnfamiljer. När
familjebostadsbidraget fick sin nuvarande utformning för fem år sedan
hade man tänkt sig att nå ungefär 25 % av barnfamiljerna. Det nya bostadstillägget
beräknas omfatta ca 40 % av barnfamiljerna.

Bidragsökningarna för de 150 000 familjer som nu bär familjebostadsbidrag
blir olika stora, beroende på familjens inkomster och antalet barn.
De största ökningarna kan gå upp till ca 600 kr. för tvåbarnsfamiljer, ca
1 200 kr. för tre- och fyrbarnsfamiljer och till ca 1 800 kr. för fembarnsfamiljer.
Bidragsökningarna (vid oförändrad inkomst) framgår närmare
av följande sammanställning.

Familj estorlek	Bidragsökning för familjer som nu har familjebostadsbidrag, kr. per år
lägst	högst
1 barn.....................	175	265
2 » .....................	200	690
3 » .....................	690	1 290
4 » .....................	420	1 185
5 » .....................	870	1 785

De nämnda bidragsökningarna gäller således familjer som nu har familjebostadsbidrag.
Genom att det nya bostadstillägget ges en betydligt vidare
syttning än nuvarande familjebostadsbidrag kommer ytterligare ca 265 000
barnfamiljer att få bidrag.

Familjer med en årsinkomst upp till ca 16 000 kr. kan få bostadstillägg
med de maximibelopp som jag tidigare har redovisat. Vid högre inkomstlägen
reduceras dessa belopp enligt de inkomstprövningsregler som jag nyss
har redogjort för.

Bostadstilläggets årsbelopp i några olika inkomstlägen framgår av följande
sammanställning.

Årsinkomst	Bostadstilläggets årsbelopp vid följande barnantal, kr. per år
1	2	3	4	5
lägst	högst	lägst	högst	lägst	högst	lägst	högst
16 000..................	720	960	1 680	1 200	2 640	1 440	2 880	1 680	3 840
20 000..................	240	480	1 200	720	2 160	960	2 400	1 200	3 360
25 000..................	—	—	600	120	1 560	360	1 800	600	2 760
30 000..................	—	—	—	—	720	—	960	—	1 920

De bidragsbelopp som i sammanställningen anges som lägsta belopp för
familjer med två eller flera barn utgår utan särskilda bostadsvillkor. De

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

angivna högsta beloppen avser det bostadstillägg som utgår till familjer som
inte är trångbodda enligt normen högst två boende per rum och vilkas bostad
uppfyller det därtill knutna utrustningskravet.

Av sammanlagt ca 415 000 bidragsberättigade familjer beräknas ca
180 000 familjer ha inkomster som ger rätt till oreducerat bidragsbelopp.
Nästan lika många familjer beräknas ha årsinkomster mellan 16 000 och
26 000 kr. Ca 65 000 bidragsberättigade familjer beräknas ha en årsinkomst
på mer än 26 000 kr.

Av ca 265 000 bidragsberättigade familjer med två eller flera barn beräknas
ca 220 000 familjer erhålla de belopp som utgår om utrymmesnorm
och utrustningskrav är uppfyllda.

De i sammanställningen angivna årsinkomsterna gäller för gift man vars
liustru saknar inkomst. För makar som båda förvärvsarbetar och för ensamstående
barnförsörjare kan den motsvarande årsinkomsten vara upp till
3 000 kr. högre till följd av det förvärvsavdrag som medges vid taxeringen.
Det betyder att en viss familjeinkomst i regel ger ett större bostadstillägg om
endast hustrun eller båda makarna förvärvsarbetar än om endast mannen
bar tjänat in inkomsten. Det betyder också —- som nämnts — att bidragsminskningen
vid stigande inkomst blir mildare när hustrun går ut i förvärvsarbete
än när mannen ökar sin inkomst. En trebarnsfamilj där mannen
tjänar 20 000 kr. per år och hustrun saknar inkomst kommer enligt förslaget
att få ett bostadstillägg på ca 2 160 kr. om året. Om hustrun tar förvärvsarbete
och tjänar 10 000 kr. om året minskar familjens bostadstillägg
med ca 960 kr. Vidare ökar familjens skatt med ca 2 800 kr. Sedan skatt och
bidragsminskning avräknats återstår en inkomstökning för familjen på ca
6 240 kr.; 28 % går bort i skatt och bostadstilläggets minskning motsvarar
ca 10 % av inkomstökningen. Marginaleffekten blir 38 % i stället för 28 %.

Kostnaderna för bostadstillägget kan beräknas till ca 425 milj. kr. Härav
belöper 90 milj. kr. på ettbarnsfamiljer, 150 milj. kr. på tvåbarnsf amil jer,
120 milj. kr. på trebarnsfamilj er, 45 milj. kr. på fyrbarnsfamiljer och 20
milj. kr. på familjer med fem eller flera barn. Av totalbeloppet beräknas
ca 110 milj. kr. gå till ensamstående barnförsörjare, vilket för denna grupp
av barnfamiljer innebär en ökning med ca 95 milj. kr. jämfört med det
nuvarande familjebostadsbidraget. Av bidragssumman faller 335 milj. kr.
på familjer med två eller flera barn. Därav kan ca 285 milj. kr. beräknas avse
familjer som uppfyller utrymmesnormen och det därtill knutna utrustningskravet
på bostaden.

Ansökningsförfarande och utbetalning

Administrationen av det nya bostadstillägget bör — liksom det nuvarande
familj ebostadsbidraget — handhas av bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna
och de kommunala förmedlingsorganen.

Bostadstillägget bör utgå per kalenderår. Ansökan med uppgifter om bo -

Knngl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

stadsförhållanden och barnantal in. m. bör ges in till förmedlingsorganet
före bidragsårets början. Efter att ha inhämtat uppgifter om den beskattningsbara
inkomsten enligt senast fastställda taxeringslängd har förmedlingsorganet
att fastställa bostadstilläggets belopp. Om bidragsrätt uppkommer
under löpande år bör bidragsrätten prövas på grundval av en ansökan
som då ges in. Som förut nämnts bör ändring av bidragsbelopp under löpande
år ske om antalet barn under 16 år ökar eller minskar och i samband
med att familjen flyttar till ny bostad. För att barnfamiljerna på ett effektivt
sätt skall informeras om rätten att erhålla bostadstillägg bör förmedlingsorganet
på hösten varje år tillställa samtliga barnbidragsmottagare i
kommunen en ansökningsblankett som också innehåller upplysningar om
möjligheten att erhålla bostadstillägg.

Som nämnts innehåller bostadstillägget ett grundbelopp som är oberoende
av bostadsvillkor. Liksom bostadstillägg till folkpension betalas ut direkt
till pensionären bör det nu föreslagna bostadstillägget av förmedlingsorganet
betalas ut till familjen. Det bör i ansökan anges vem av makarna som
skall vara bidragsmottagare. Även om det alltså normalt bör vara så, att bostadstillägget
betalas ut direkt till familjen, bör familjen beredas möjlighet
att på begäran få beloppet utbetalt till hyresvärd eller — i fråga om egnahemsägare
— till kreditgivare. Om familjen önskar att bostadstillägget skall
betalas ut på sådant sätt bör också detta kunna anges på ansökningsblanketten.
Genom överenskommelse mellan familjen och hyresvärden resp.
kreditgivaren kan värden eller kreditgivaren få rätt att använda bidragsbeloppet
som betalning på hyra eller bostadslån.

Rätten till bostadstillägget bör tillkomma makar gemensamt om de inte
lever åtskilda. Detta innebär bl. a. att ansökan skall undertecknas av båda
makarna, och likaså skall en eventuell överenskommelse med hyresvärden
godkännas av dem båda.

Huvudregeln bör vara att bostadstillägget betalas ut i slutet av varje
månad. Om bostadstilläggets månadsbelopp understiger 30 kr. bör utbetalningen
i stället ske halvårsvis i juni och december. Minsta bostadstillägg
bör utgöra 10 kr. per månad räknat.

De allmänna barnbidragen bör betalas ut på samma sätt som nu. Det är
emellertid avsikten att närmare utreda de tekniska möjligheterna att vid
en senare tidpunkt flytta över barnhidragsutbetalningarna från barnavårdsnämnderna
till försäkringskassorna och att samordna utbetalningen av
bostadstilläggen med barnbidragsutbetalningarna.

Kommunerna bör hos länsbostadsnämnden månadsvis kunna rekvirera
förskott för utbetalning av bostadstilläggen. Redovisningen för erhållna
förskott bör ske för kalenderår i samband med att kommunen till länsbostadsnämnden
ger in slutlig ansökan om ersättning av statsmedel för av
kommunens förmedlingsorgan under året utbetalda bostadstillägg. Utbetalning
av dessa medel till kommunerna bör göras av bostadsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Besvär över förmedlingsorgans beslut bör föras hos länsbostadsnämnden
och därifrån vidare till bostadsstyrelsen. över bostadsstyrelsens beslut
bör talan inte få föras.

Kungl Maj :t bör äga meddela de erforderliga bidragsbestämmelserna. Bostadsstyrelsen
bör vara tillsynsmyndighet för verksamheten och kunna
meddela de tillämpningsföreskrifter som behövs.

Särskilda frågor

En förutsättning för rätt till det nya bidraget bör vara att familjen är
bosatt i landet. Samma krav gäller f. n. i fråga om de allmänna barnbidragen.
Utländska medborgare och statslösa bör äga samma rätt till bidrag som
svenska medborgare.

Som bidragsberättigande barn bör som nämnts räknas barn under 16 år
som helt eller delvis försörjs inom familjen. Vistas barnet på institution bör
det räknas som försörjt inom familjen om barnet är hemma under normal
ferietid. Med barn avses givetvis även adoptivbarn, och likaså barn som
vårdas hos särskilt förordnad förmyndare. Även fosterbarn bör räknas som
bidragsberättigande barn, om det fostras i familjen sedan minst sex månader.

Till grund för inkomstprövningen bör läggas makarnas sammanlagda
beskattningsbara inkomst, om båda är taxerade till statlig inkomstskatt.
Som man och hustru bör därvid räknas även de som lever tillsammans
utan att vara gifta, om de tidigare varit gifta eller gemensamt har eller har
haft barn. Vad som nu har sagts om sammanläggning av makars inkomster
bör i förekommande fall även gälla beträffande makars förmögenhet.

Lever makarna åtskilda, bör deras inkomster emellertid kunna beräknas
var för sig. Vid bedömningen av om de lever åtskilda eller inte bör hänsyn
bl. a. tas till om de särtaxerats vid senast tillgängliga taxering. Denna omständighet
bör emellertid inte ensam vara utslagsgivande. Har makarna
levat åtskilda under större delen av det år ansökningen görs och lever de
alltjämt åtskilda vid ansökningstillfället, bör deras inkomster inte heller
sammanläggas vid inkomstprövningen. Detsamma bör gälla om det eljest
av omständigheterna klart framgår att makarna inte längre sammanlever
och inte heller kan antas återuppta sammanlevnaden under det år bidraget
avser.

För andra bostadstillägg än det lägsta inom varje familjekategori med mer
än ett barn bör krävas, att familjen har egen bostad, dvs. innehar bostaden
med äganderätt, bostadsrätt eller hyresrätt. Som egen bostad bör kunna
räknas också bostad, som är hyrd i andra hand.

Det är angeläget att de bidragsbeviljande myndigheterna är relativt generösa
vid tillämpningen av bostadsvillkoren. Liksom f. n. gäller beträffande
familjebostadsbidragen bör länsbostadsnämnderna, och efter deras bemyndigande
förmedlingsorganen, ha möjlighet att medge undantag från bostads -

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

kraven. Behovet av sådana undantag torde dock bli relativt litet i fortsättningen,
bl. a. därför att kraven på bostadens utrustning förenklats i det
nya systemet. Härtill kommer ytterligare en omständighet. Beträffande nuvarande
familjebostadsbidrag medges vanligen undantag från utrymmesnormen,
om familjen får ytterligare ett barn och därigenom blir trångbodd.
Familjen får åtnjuta det gamla bidraget under en övergångstid av
i regel två år. Som framgått av vad jag tidigare anfört har det nya bostadsstödet
byggts upp så att familjen får ett ökat bidrag med växande barnantal,
oavsett om familjen därigenom blir trångbodd. Någon övergångstid
för åtnjutande av tidigare bidrag behövs alltså inte.

F. n. finns det en regel som begränsar möjligheterna att retroaktivt få
ut familjebostadsbidrag. Dessa betalas således inte ut för längre tid tillbaka
än två kvartal före det kvartal, då ansökningen gjordes. För det nya
bostadstillägget bör liksom för det allmänna barnbidraget gälla att det inte
utgår för längre tid tillbaka än ett år före det kvartal då ansökningen gjordes.

Ansökan om bostadstillägg bör göras enligt formulär som bostadsstyrelsen
fastställer. Förstagångsansökan görs när rätten till tillägg uppkommer,
exempelvis då det första barnet föds. I fråga om familjebostadsbidragen går
det f. n. till så att förmedlingsorganet varje höst skickar ut ett s. k. kontrollbesked
till alla som åtnjuter bidrag. Sedan prövar man om familjebostadsbidraget
skall upphöra att utgå eller utgå med annat belopp under det följande
kalenderåret. Den omständigheten att bidraget är inkomstprövat gör
det nödvändigt med en sådan årlig kontroll. Som jag tidigare nämnt bör
bostadstillägget utgå per kalenderår. Förmedlingsorganets beslut kommer
därför att gälla endast till årets utgång och nytt beslut, avseende bidrag
för påföljande år, måste fattas i slutet av varje kalenderår. En ansökningsblankett
med upplysningar om möjligheterna att få bostadstillägg kommer,
som jag nyss angelt, att en gång om året tillställas inte bara familjer som
redan uppbär bostadstillägg för det löpande året utan samtliga mottagare
av allmänna barnbidrag. Likaså bör alla som får sitt första barn få ett sådant
meddelande i samband med den första barnbidragsutbetalningen.

Ändring av beviljat bidragsbelopp för löpande år till följd av ökat eller
minskat antal barn under 16 år bör beslutas av förmedlingsorganet på grundval
av en avisering från barnbidragsregistret hos barnavårdsnämnden. Flyttning
bör omedelbart anmälas av familjen till förmedlingsorganet, som dä
fattar beslut om den ändring av bidragsbeloppet som kan föranledas av flyttningen.
Detta nya beslut liksom övriga beslut som fattats under året omprövas
sedan från nästa årsskifte.

Enligt vad jag tidigare förordat skall bostadstillägget betalas direkt till
familjen. Det är emellertid oundvikligt med regler, som gör det möjligt för
myndigheterna att i speciella fall betala ut bidraget till någon annan än
bidragsmottagaren, exempelvis barnavårdsman. Regler av denna typ finns
när del gäller allmänna barnbidrag, studiehjälp m. m. Jag förordar att

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

bestämmelserna utformas så att länsbostadsnämnden eller efter dess bemyndigande
förmedlingsorganet skall kunna besluta att bostadstillägg
skall betalas ut till barnavårdsman eller annan lämplig person om det föreligger
särskilda skäl för detta. Som särskilda skäl kan nämnas exempelvis
att vederbörande är allvarligt sjuk, vårdas på institution av något slag eller
missköter sin ekonomi så att familjen blir lidande. Regeln bör tillämpas
restriktivt. Är det fråga om två makar bör givetvis i första hand den
andra maken få uppbära bostadstillägget. I dessa fall bör det för övrigt
alltid undersökas, om inte makarna kan komma överens om att den andre
i stället skall få hand om bostadstillägget. Först om detta inte går eller om
det föreligger särskilda skäl beträffande båda makarna bör myndigheterna
ingripa med särskilt beslut. Innebörden av ett sådant beslut blir att den nye
bidragsmottagaren får förfoga över bostadstillägget för familjens räkning,
exempelvis genom att betala hyran till värden.

I likhet med vad som gäller på andra bidragsområden bör det finnas en
bestämmelse om återbetalningsskyldighet för obehörigen uppburna bostadstillägg.
Återbetalningsskyldigheten bör givetvis begränsas till fall där
vederbörande insett eller skäligen bort inse att tillägget uppburits obehörigen.
Bostadsstyrelsen bör äga rätt att medge eftergift från återbetalningsskyldighet.
Föreligger det återbetalningsskyldighet för någon bör kvittning
kunna ske mot därefter utgående belopp.

Fordran på bostadstillägg bör inte kunna överlåtas eller utmätas. Detsamma
gäller redan i fråga om allmänt barnbidrag och studiehjälp.

De nuvarande familj ebostadsbidragen räknas inte som skattepliktig inkomst.
De föreslagna bostadstilläggen bör behandlas på samma sätt i skattehänseende.
Härför behövs ett förtydligande i kommunalskattelagen och
anvisningarna till denna. Frågan härom torde få anmälas i annat sammanhang.

Jag vill också ta upp en fråga som rör samordningen mellan de nya
bostadstilläggen och de befintliga kommunala bostadstilläggen till folkpension.
Först vill jag erinra om samordningsreglerna beträffande de nuvarande
familj ebostadsbidragen. I de fall då bostadstillägg till folkpensionen
är beroende av den faktiska bostadskostnaden, avräknas familjebostadsbidragets
belopp från denna bostadskostnad. Som jag tidigare framhållit
är basen i det nu föreslagna bostadstillägget för barnfamiljerna ett konsumtionsstöd,
som ökas med vissa belopp med stigande rumsantal och bostadsstandard.
Det synes rimligt att man vid bestämmandet av bostadskostnaden
drar av den del av det nya stödet som har en direkt bostadsanknytning
när det kommunala bostadstillägget till folkpension beräknas.
Däremot bör grundbeloppet i den nya stödformen inte få påverka beräkningen
av folkpensionsförmånen. På det sättet kommer den nya stödformen
att innebära en reell förbättring även för de ensamstående och förtidspensionärer
med barn, som nu uppbär kommunalt bostadstillägg till folkpension.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968
Övergångsbestämmelser m. m.

Dd nya bostadstillägget kommer att betalas ut första gången under senare
delen av januari månad 1969. Familjer som är bosatta i egnahem e. d. och
som bar familjebostadsbidrag får ut familjebostadsbidraget för sista halvåret
1968 i december månad, i förekommande fall samtidigt med att ränta
och amortering skall betalas på statligt bostadslån. Här behöver alltså inte
uppkomma några särskilda problem i samband med övergången till det nya
bidragssystemet. För familjer som bor i hyreshus eller bostadsrättslägenhet
utbetalas däremot familj ebostadsbidraget till hyresvärden eller bostadsrättsföreningen
på sådant sätt att det avräknas sista gången på hyran eller
avgiften för december månad 1968. Det innebär att de familjer som har
familjebostadsbidrag inte skulle få hyresnedsättning genom familj ebostadsbidrag
när hyran för januari månad 1969 skall betalas vid årsskiftet, under
det att det nya bostadstillägget inte utbetalas förrän under senare delen
av januari 1969. Jag förordar därför, att hyresvärden eller bostadsrättsföreningen
vid utbetalningen av familjebostadsbidrag för 1968 tillgodoförs
ett belopp som täcker även januari månad 1969. Den ändring av hyresbeloppet
som kommer till synes när familj ebostadsbidraget upphör kommer
därigenom att inträda vid den tidpunkt då det nya bostadstillägget börjar
att betalas ut.

I detta sammanhang vill jag anmäla, att bostadsstyrelsen fr. o. in. den
1 juli 1968 successivt kommer att gå över till direktavisering till låntagare
med statligt bostadslån i stället för den nuvarande aviseringen genom förmedlingsorganen.
Detta medför att familjebostadsbidrag i dessa fall inte
längre kan avräknas på låneavin och att familj ebostadsbidraget därför får
betalas ut direkt till familjen. Det ankommer på Kungl. Maj :t att meddela
de bestämmelser som kan behövas i samband med detta ändrade utbetalningsförfarande
för det nuvarande familj ebostadsbidraget.

Det skulle i vissa fall kunna inträffa att det nya bostadstillägget kommer
att understiga nu utgående familjebostadsbidrag. För att göra övergången
till det nya systemet så mjuk som möjligt förordar jag en övergångsregel
för åren 1969 och 1970 av följande innebörd. För de familjer som har familjebostadsbidrag
vid utgången av år 1968 och som skulle få ett bostadstillägg
med lägre belopp för år 1969 bör undersökas vilket belopp de skulle
ha erhållit i familjebostadsbidrag för år 1969 enligt nu gällande regler. Är
sistnämnda belopp högre än det nya bidraget, bör bostadstillägget höjas till
vad som skulle utgått i familjebostadsbidrag. För dessa familjer bör motsvarande
gälla beträffande bestämningen av bostadstillägget för år 1970. Jag
vill understryka att de nya bestämmelserna givetvis träder i funktion under
denna övergångstid, om bidraget därigenom skulle bli högre än tidigare.

De bestämmelser som behövs i samband med ikraftträdandet bör kunna
meddelas av Kungl. Maj :t eller efter Kungl. Maj :ts bemyndigande av bostadsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Kommunalt bostadstillägg för barnfamiljer med höga bostadskostnader

Det förslag om statliga bostadstillägg för barnfamiljer som jag har lagt
fram i det föregående innebär en väsentlig ökning av samhällets stöd till de
familjer som med hänsyn till sina inkomster är i behov därav. Stödsystemet
har utformats så att bostadstilläggets högsta belopp utgår om familjens
bostad bär en viss standard i fråga om utrymme och utrustning. Dessa
belopp är högre än familjebostadsbidragen och kommer att kunna utgå till
ett betydligt större antal familjer än de som omfattas av det nuvarande
bidragssystemet. Den nya stödformen medför alltså ökade möjligheter för
barnfamiljerna att betala kostnaden för goda bostäder.

Som jag inledningsvis har framhållit kan det emellertid från sociala
synpunkter vara motiverat att ta särskild hänsyn till bostadskostnadens
storlek för barnfamiljer som har låga inkomster och samtidigt särskilt höga
hyror. Eftersom bostadskostnaderna kan variera avsevärt mellan olika
kommuner, har jag funnit att en sådan kompletterande stödform för barnfamiljer
med särskilt höga bostadskostnader lämpligen bör anförtros åt
kommunerna.

Kommuner som beslutar att införa ett kompletterande bostadstillägg för
barnfamiljer med höga bostadskostnader bör på grundval av bostadskostnadsläget
på orten bestämma storleken av den bostadskostnad som skall
föreligga för att sådant kommunalt bostadstillägg skall kunna utgå till en
viss del av den överskjutande bostadskostnaden. Kommunerna bör kunna
erhålla statsbidrag med 50 % av kostnaderna för de till den faktiska bostadskostnaden
anknutna kommunala bostadstilläggen. Det ligger i sakens natur
att statens bidrag till kommunerna förenas med vissa villkor i fråga om de
normer som skall tillämpas för dessa kommunala bostadstillägg. Det bör
emellertid framhållas att dessa villkor har betydelse endast för bestämmandet
av statsbidraget. Kommunerna är givetvis oförhindrade att på grundval
av 1947 års bostadsförsörjningslag lämna tillägg utöver vad som följer av
statsbidragsvillkoren.

Förutsättningarna för statsbidrag

En förutsättning för statsbidrag till kommunala bostadstillägg för barnfamiljer
bör vara att bostaden uppfyller de standardkrav som gäller för att
flerbarnsfamiljer skall kunna få statligt bostadstillägg med belopp som utgår
när familjen inte är trångbodd. I de fall där priset för en sådan bostad
är relativt högt bör kombinationen av statligt bostadstillägg och kommunalt
bostadstillägg kunna i hög grad bidra till att öka barnfamiljernas möjligheter
att tillgodose sina bostadsbehov. Med andra ord bör även det kommunala
tillägget ha till syfte att främja den bostadspolitiska målsättning som
kommer till uttryck i standardkraven. Denna utformning av stödsystemet
bör redan nu kunna öppna en väg för barnfamiljer med lägre inkomster
att flytta in i lägenheter som ger tillgång till en god boendeservice.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Även om standardkraven bör gälla i princip, kan man inte bortse från att
ett konsekvent upprätthållande av dem ibland kan leda till inte önskvärda
konsekvenser. Jag tänker närmast på det fall där en familj blir trångbodd
genom att den får ytterligare barn. Om det kommunala tillägget då
skulle bortfalla på grund av utrymmesnormen kunde ökningen av barnantalet
medföra en minskning av bostadsstödet till familjen. Beträffande
de nuvarande familjebostadsbidragen har som tidigare nämnts meddelats
särskilda föreskrifter för sådana fall. Som framgår av vad jag förut anfört
bör det nya stödsystemet utformas så, att det inte medför sådana konsekvenser.
Jag förordar därför, att en familj som blir trångbodd genom ökning
av barnantalet skall få fortsätta att uppbära kommunalt bostadstillägg
under skälig övergångstid utan att statsbidraget upphör. Som förutsättning
härför bör gälla att familjen förklarar sig villig att flytta till en tillräckligt
stor bostad så snart det kan anvisas en sådan som familjen bör
kunna godta. Det bör vidare förutsättas att kommunen aktivt medverkar
till att så snart som möjligt anvisa familjen en sådan bostad. Dessa regler
bör ha motsvarande tillämpning när en familj är trångbodd redan när
bidragsfrågan prövas första gången eller familjen flyttar till ny lägenhet
men tillräckligt stor bostad inte kan anvisas.

När ett barn fyller 16 år minskar det statliga bostadstillägget från påföljande
kvartal. I vissa fall kan även det kommunala tillägget minska av denna
anledning. Om barnet fortsätter sin utbildning kan inkomst- och behovsprövade
tillägg inom studiehjälpen utgå. Härigenom kan en minskning av
det statliga bostadstillägget kompenseras. Inom studiehjälpen kan dock
inte gärna en kompensation ges för det kompletterande bidrag som avser en
särskilt hög bostadskostnad. För att förhindra att minskningen av förmånerna
blir alltför kännbar bör således statsbidrag kunna utgå till kommunalt
bostadstillägg efter oförändrade grunder så länge barnet erhåller studiebidrag
enligt studiehjälpsreglementet den 4 juni 1964 (nr 402). Motsvarande
bör gälla under den tid då det kan utgå förlängt barnbidrag enligt förordningen
den 4 juni 1964 (nr 400).

Vid bedömningen av normerna för statsbidraget uppkommer vidare
frågan om vad som skall anses vara en särskilt hög bostadskostnad. Utgångspunkten
bör vara den högsta hyra som en familj bör kunna betala
med hjälp av enbart det statliga bostadstillägget. Jag anser det lämpligt
att gränsen dras vid en hyra av 400 kr. i månaden. Denna gräns bör vara
lika hög oberoende av barnantalet i familjen. Härigenom kan man få en starkare
bidragseffekt för familjer med flera barn, vilket är motiverat med
hänsyn till dessa familjers behov av större utrymme. Statsbidrag bör alltså
utgå för kommunala bostadstillägg som avser att täcka en viss del av den
hyra som överstiger 400 kr. i månaden. Som statsbidragsnorm bör vidare
gälla en övre gräns för den hyra som kan berättiga till kommunalt bostadstillägg.
Jag förordar att denna gräns bestäms till en hyra av 525 kr. i må -

Kungl. Maj:ts proposition nr i2 år 1968

naden för familj med ett eller två barn, 625 kr. i månaden för familj med
tre eller fyra barn och 725 kr. i månaden för familj med fem eller flera
barn. Hyreskostnad utöver dessa belopp bör således inte beaktas vid beräkning
av statsbidragets storlek.

Tilläggets andel av den hyra som ligger inom nämnda intervall bör bestämmas
så att det ger en god effekt men ändå så att familjen själv får bära
en rimlig del av den ifrågavarande hyresutgiften. En lämplig avvägning
synes vara att den andel som berättigar till statsbidrag fastställs till högst
40 % av den del av hyran som ligger i de nämnda intervallen. Av administrativa
skäl bör regeln utformas så att tilläggets belopp utgör 10 kr. i månaden
för varje helt 25-tal kronor av hyresbelopp mellan de nämnda gränserna.
Om en kommun fastställt andelen till mindre än 40 % får beloppet på 10 kr.
jämkas i enlighet därmed. Vad jag här sagt om hyra gäller även bostadskostnad
för den som innehar bostaden med äganderätt eller bostadsrätt. Vad
jag förut har sagt om samordningen mellan de statliga bostadstilläggen och
de befintliga kommunala bostadstilläggen till folkpension bör ha motsvarande
tillämpning beträffande de nu ifrågavarande tilläggen.

Gränserna för de kommunala bostadstillägg som bör ge rätt till statsbidrag
med 50 % av kommunens kostnad framgår av följande sammanställning.

Antal barn under 16 år	Bostadskostnad, kr. per månad	Kommunalt bostads-tillägg med 40 %, kr. per månad
1 barn...........	400—525	10— 50
2 » ...........	400—525	10— 50
3 » ...........	400—625	10— 90
4 » ...........	400—625	10— 90
5 » el. fler.....	400—725	10—130

För kommunala bostadstillägg med statsbidrag bör gälla samma inkomstprövningsregler
som jag i det föregående har förordat för de statliga bostadstilläggen.
Inkomstprövningen bör avse det sammanlagda beloppet av
statligt bostadstillägg och kommunalt bostadstillägg. Då jag anser det lämpligt
att det statliga bostadstillägget utgår med samma belopp oavsett om
kommunalt bostadstillägg kan utgå eller ej, förordar- jag att inkomstprövningen
i första hand reducerar det statliga tillägget och i andra hand det
kommunala bostadstillägget.

Som jag förut nämnt är syftet med de kommunala bostadstilläggen att
utöver det nya statliga bostadstillägget ge ett förstärkt stöd åt barnfamiljer
som har låga inkomster och samtidigt höga hyror. Effekten av denna kombination
i stödsystemet kan belysas av ett par exempel som alltså gäller fall
där kommunen beslutat införa kommunalt bostadstillägg enligt de nyss angivna
normerna. En tvåbarnsfamilj med 25 000 kr. i årsinkomst som bor

Kungl. Maj:ts proposition nr ri2 år 1968

i en tvårumslägenhet med en hyra på 300 kr. i månaden får statligt bostadstillägg
med 50 kr. per månad, alltså 600 kr. om året. Om familjen flyttar
till en tvårumslägenhet i ett nytt hus med en hyra på 525 kr. i månaden
får den fortfarande statligt bostadstillägg med 50 kr. i månaden men kan då
dessutom få ett kommunalt tillägg med likaså 50 kr. i månaden. Familjen
får alltså ett sammanlagt bidragsbelopp på 100 kr. per månad. Genom detta
bidrag täcks ungefär en femtedel av hyreskostnaden för den nya lägenheten.
Om samma familj med 25 000 kr. i årsinkomst i stället har tre barn under
16 år och bor i en tvårumslägenhet med eu månadshyra på 300 kr. utgår
statligt bostadstillägg med 70 kr. i månaden. Flyttar trebarnsfamiljen till en
trerumslägenhet ökar det statliga bostadstillägget med 60 kr. i månaden,
alltså till 130 kr. per månad. Uppgår månadshyran för den nya trerumslägenheten
till 600 kr. kan familjen dessutom få kommunalt tillägg med
80 kr. i månaden. Det sammanlagda bidraget för denna familj blir alltså
210 kr. per månad, vilket motsvarar drygt en tredjedel av hyreskostnaden
för den nya trerumslägenheten.

På grundval av tillgänglig bostadskostnadsstatistik kan man räkna med
att omkring 60 000 familjer nu kan bli berättigade till det kommunala
bostadstillägget, om kommuner med höga bostadskostnader mera allmänt
inför denna kompletterande stödform. De totala kostnaderna kan på samma
grunder beräknas till ca 20 milj. kr. per år. Årskostnaderna för statsbidraget
bör således kunna beräknas till ca 10 milj. kr.

Kommunalt bostadstillägg bör betalas ut av det kommunala förmedlingsorganet
direkt till bidragstagaren tillsammans med det statliga bostadstilllägget
och i samma ordning som detta. Även i övrigt bör i tillämpliga delar
gälla samma regler som för statligt bostadstillägg. Statsbidraget för utgivna
kommunala bostadstillägg bör utgå för kalenderår. Liksom när det gäller
de statliga bostadstilläggen bör kommunerna månadsvis kunna få förskott
av statsmedel för bidragsutbetalningcn.

Kungl. Maj :t bör äga meddela de erforderliga statsbidragsbestämmelserna
och det bör kunna uppdragas åt bostadsstyrelsen att utfärda nödvändiga
tillämpningsföreskrifter.

Beräkningen av bostadskostnaden

Beräkningen av familjens bostadskostnad erbjuder i regel inga större
problem då det är fråga om hyreslägenheter. Bostadskostnaden utgör i sådana
fall den kontrakterade årshyran inkl. bränslekostnader m. m. Hyrs
lägenheten möblerad bör i bostadskostnaden inte inräknas sådan del av
avtalad hyra som belöper på möblerna. Om en del av lägenheten hyrs ut
bör bostadskostnaden minskas med hänsyn härtill. Om lägenheten innehas
med bostadsrätt bör den fastställda årsavgiften anses utgöra bostadskostnaden.
Visserligen beaktas därvid inte ränta på grundavgiften, som i
varje fall delvis kan vara finansierad genom upplåning. Detta uppvägs emel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

lertid av att en del av årsavgiften är amortering som, till den del den inte motsvaras
av avskrivning, utgör ett sparande.

När det gäller egnahem är frågan vad som skall anses utgöra familjens
bostadskostnad betydligt mera komplicerad. I sådana fall måste man antingen
tillämpa en schablonmetod eller beräkna bostadskostnaden på grundval
av uppgifter om faktiska utgifter för bostaden. Schablonmetoden kan utformas
så att man med ledning av beräkningar av kostnaderna för att bo i
eget hem under olika förutsättningar fastställer en procentsats som tilllämpad
på husets taxeringsvärde anger den beräknade bostadskostnaden.
En sådan metod skulle i vart fall i fråga om hus byggda under senare år
ge ett någorlunda tillfredsställande resultat. För äldre hus där kapitalkostnaderna
ofta är låga kan emellertid, på grund av den höjning av taxeringsvärdena
som skett under senare år, en för alla årgångar av egnahem gemensam
procentsats resultera i en överskattning av familjens bostadskostnad.
En beräkning med ledning av uppgifter om faktiska utgifter för bostaden
är därför enligt min mening att föredra, trots att det administrativa
arbetet blir mera omfattande. Beräkningen bör avse såväl ränteutgifter för
upplånat och i fastigheten nedlagt kapital som driftkostnader. Enbart dessa
uPP§ifter ger dock ingen rättvis bild av familjens faktiska bostadskostnader,
eftersom räntekostnader enligt vissa regler är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen
och skatteminskningen genom dessa avdrag varierar med den
beskattningsbara inkomstens storlek. Effekterna av denna avdragsrätt bör
kunna beaktas genom ett avdrag från de faktiska utgifterna. Detta avdrag
bör i viss mån kunna göras schablonmässigt. Härvid bör schablonerna
varieras i skälig omfattning med hänsyn till skillnader i fråga om marginalskatt.
Det bör övervägas om inte även driftkostnader helt eller delvis kan
beräknas schablonmässigt.

Den nu förordade beräkningsmetoden bör kunna användas även i fråga
om tvåfamilj shus och egnahemsägare som bedriver rörelse i fastigheten.
För ägare av tvåfamilj shus bör den totala bostadskostnaden minskas med
hyresinkomsten för den uthyrda lägenheten. För rörelseidkare gäller att
taxeringsvärdet på huset fördelas mellan bostadsdel och rörelsedel. De
totala utgifterna bör i detta fall fördelas på samma sätt. För bostadshus på
jordbruksfastigheter kan den angivna metoden inte användas eftersom
byggnaderna inte är åsatta särskilt taxeringsvärde. I sådana fall bör i stället
som bostadskostnad anses det värde som vid den årliga taxeringen beräknas
för familjens bostadsförmån med tillägg för bränsleförmån eller kostnader
för bränsle.

Det bör ankomma på bostadsstyrelsen att utarbeta anvisningar för beräkningen
av bostadskostnaden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Höjning av bidragsförskotten

I det nya bostadstillägget bär bidragsbeloppen avvägts på ett sådant sätt,
att de ensamstående barnförsörjarna kommer att få betydande ekonomiska
förstärkningar. Av kostnaderna för det statliga bostadstillägget beräknas
ca 110 milj. kr. avse ensamstående barnför sörj are. I familj ebostadsbidrag
utgår f. n. endast ca 15 milj. kr. till denna kategori av barnfamiljerna. De
ensamstående barnförsörjarna kommer alltså genom bostadstillägget att
tillföras ett ökat ekonomiskt stöd med ca 95 milj. kr. Detta belopp är av
samma storlek som de ensamstående barnförsörjarna skulle tillförts vid
ett genomförande av familjepolitiska kommitténs förslag.

Som jag inledningsvis har nämnt finns det motiv för att vidta ytterligare
åtgärder för att stödja de mera utsatta grupperna bland de ensamstående
barnförsörjarna. Detta bör ske genom en höjning av bidragsförskotten.

Bidragsförskottens uppgift i det sociala trygghetssystemet är att ge ett
ekonomiskt grundskydd för barn som är födda utom äktenskap eller vilkas
föräldrar är skilda. Det kan utgå till alla barn under 16 år som endast den
ene av föräldrarna har vårdnaden om eller som inte står under föräldrarnas
vårdnad. F. n. utgår bidragsförskott till ca 110 000 barn.

Bidragsförskottet utgör enligt huvudregeln 25 % av basbeloppet enligt
lagen om allmän försäkring. I den mån bidragsförskott svarar mot fastställt
underhållsbidrag inträder barnavårdsnämnden i barnets rätt till underhållsbidrag
från den underhållsskyldige. Om den underhållsskyldige i vederbörlig
ordning själv betalar fastställt underhållsbidrag som är mindre än 25 % av
basbeloppet, utgår mellanskillnaden i form av bidragsförskott. Detta har
i sådana fall karaktär av utfyllnadsbidrag.

Barnen garanteras alltså genom bidragsförskotten ett generellt underhåll
som i regel motsvarar 25 % av basbeloppet enligt lagen om allmän
försäkring. Jag förordar att denna garantinivå höjs från 25 % till 30 %
av basbeloppet. Vid nuvarande basbelopp på 5 800 kr. innebär det en höjning
av bidragsförskottet för varje barn från 1 450 kr. till 1 740 kr. om
året, dvs. en höjning med omkring 300 kr. per år. Härigenom beräknas
ytterligare ca 25 milj. kr. komma att utgå i bidragsförskott.

Eftersom höjningen i många fall kommer att få karaktären av ett utfyllnadsbidrag
utöver det fastställda underhållsbidraget, får man räkna med en
relativt låg andel för återbetalningar från underhållsskyldiga. Om man försiktigtvis
beräknar detta belopp till ca 4 milj. kr., blir samhällets nettokostnad
för den förordade höjningen av bidragsförskotten ca 21 milj. ler. Enligt
gällande bestämmelser svarar staten för tre fjärdedelar och kommunerna
för en fjärdedel av nettokostnaderna. Statens utgifter kan alltså beräknas
till 75 % av 21 milj. kr. eller ca 16 milj. kr. per år.

Barnavårdsnämnderna betalar ut bidragsförskotten, och ersättningen
från staten erläggs enligt gällande bestämmelser till kommunerna för kalen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

derår i efterskott. Den förordade höjningen av bidragsförskotten påverkar
därför inte anslagsbehovet på riksstaten för nästa budgetår.

För att genomföra den förordade höjningen av bidragsförskotten behöver
det vidtas ändring i lagen den 21 maj 1964 (nr 143) om bidragsförskott.
Jag avser att senare denna dag återkomma till frågan om denna lagändring.

Kostnader och ikraftträdande

De föreslagna bestämmelserna om bostadstillägg för barnfamiljer och om
statsbidrag till kommunala bostadstillägg bör träda i kraft den 1 januari
1969. Den förordade höjningen av bidragsförskotten bör ske från samma
tidpunkt.

Som jag tidigare nämnt kan årskostnaden beräknas till ca 425 milj. kr.
för de statliga bostadstilläggen och till ca 10 milj. kr. för statsbidragen till
kommunala bostadstillägg. För bidragsförskotten tillkommer ca 16 milj. kr.
Jämfört med gällande regler för familjebostadsbidrag — som skulle inneburit
ett anslagsbehov för 1968/69 av ca 150 milj. kr. — blir kostnadsökningen
för staten ca 300 milj. kr. för helt år, dvs. en reformkostnad
av den storlek som har aviserats i statsverkspropositionen. Härtill kommer
kommunernas kostnader som för helt år kan beräknas till ca 10 milj. kr.
för de kommunala bostadstilläggen och ca 5 milj. kr. för höjningen av bidragsförskotten.
Kommunerna får också kostnader för administrationen av
de nya bostadstilläggen. Kostnadsökningen för staten fördelas med ca 143
milj. kr. på vart och ett av budgetåren 1968/69 och 1969/70 och med 16 milj.
kr. — avseende bidragsförskotten — på budgetåret 1970/71.

Anslagsfrågor

De anslagsfrågor för budgetåret 1968/69 som behöver tas upp i detta sammanhang
gäller de allmänna barnbidragen, de nuvarande familjebostadsbidragen
m. m., det föreslagna statliga bostadstillägget för barnfamiljer
och det föreslagna statsbidraget till kommunala bostadstillägg. Den föreslagna
höjningen av bidragsförskotten påverkar — som jag tidigare nämnt
— inte anslagsbehovet för nästa budgetår.

Allmänna barnbidrag m. m.

Antalet barn under 16 år vid slutet av år 1968 kan beräknas till omkring
1 794 000. Med ledning härav beräknar jag anslagsbehovet för allmänna barnbidrag
under budgetåret 1968/69 till 1 615 milj. kr.

Ersättning till postverket för utbetalning av allmänna barnbidrag utgår
f. n. med 89 öre per utbetald barnbidragsanvisning. På grundval härav kan
anslagsbehovet för barnbidragsutbetalningarna för budgetåret 1968/69 beräknas
till 3,7 milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Bostadstillägg för barnfamiljer m. in.

Vid bifall till de förslag soin jag har redovisat i det föregående kommer
nuvarande familjebostadsbidrag att utgå under hela år 1968, och bestämmelserna
om det nya bostadstillägget liksom om statsbidraget till kommunala
bostadstillägg kommer alt träda i kraft den 1 januari 1969. Anslagsbehovet
för samtliga dessa ändamål under budgetåret 1968/69 bör lämpligen
redovisas under en gemensam anslagsrubrik, kallad Bostadstillägg
för barnfamiljer, in. in. Efter samråd med chefen för socialdepartementet
föreslår jag att det under denna anslagsrubrik även beräknas medel för
särskilda bidrag till pensionärsbostäder enligt kungörelsen den 5 oktober
1962 (nr 542) om pensionärsbostadsbidrag, som f. n. utgår från anslaget
Bostadsrabatter.

Anslagsbehovet för de familj ebostadsbidrag som löper till utgången av
år 1968 kan för budgetåret 1968/69 beräknas till omkring 75 milj. kr.
inkl. kostnaderna till följd av den övergångsregel beträffande januari månad
1969 som jag har förordat i det föregående. Vidare bör för de nyss nämnda
pensionärsbostadsbidragen beräknas ca 5 milj. kr. De nya statliga bostadstilläggen
för barnfamiljer och statsbidraget till kommunala bostadstillägg beräknas
för budgetåren 1968/69 medföra ett anslagsbehov på ca 218 milj. kr.,
dvs. hälften av den beräknade helårskostnaden för dessa nya stödformer.

Sammanlagt kan medelsbehovet under det ifrågavarande anslaget för
nästa budgetår alltså beräknas till avrundat 300 milj. kr.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående hemställer jag, att
Kungl. Maj :t föreslår riksdagen afl

I. a) till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1968/69
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
1 615 000 000 kr.,

b) till Ersättning till postverket för utbetalning av allmänna
barnbidrag för budgetåret 1968/69 under femte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 3 700 000 kr.,

II. a) godkänna de av mig förordade grunderna för statliga
bostadstillägg för barnfamiljer att gälla fr. o. m. den
1 januari 1969,

b) godkänna de av mig förordade grunderna för statsbidrag
till kommunala bostadstillägg för barnfamiljer att
gälla fr. o. m. den 1 januari 1969,

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

c) till Bostadstillägg för barnfamiljer, m.m. förbudgetåret
1968/69 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 300 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Innehållsförteckning

Sid.

Inledning ...................................................... 3

Gällande bestämmelser .......................................... 4

De allmänna barnbidragen........................................ 4

Familj ebostadsbidragen ......................................... 6

Bidragsförskotten ................................................ 12

Familjepolitiska kommittén ...................................... 13

Allmänna synpunkter på ett ökat familjestöd ...................... 13

Barnfamiljernas ekonomiska situation ............................ 15

Inriktningen av ett ökat familjestöd .............................. 21

Olika möjligheter att differentiera familjestödet.................... 25

Familj ebostadsbidragen ...................................... 25

Inkomstprövat familjetillägg .................................. 30

Beskattade allmänna barnbidrag och familj etillägg................ 33

Inkomstgraderade barnbidrag och familjetillägg.................... 36

Frågan om ett särskilt bostadsstöd................................ 41

Studiehjälpen .................................................. 42

Administrationsfrågor .......................................... 44

Kostnader .................................................... 46

Remis sgttr anden .............................................. 47

Allmänna synpunkter på ett ökat familjestöd...................... 47

Inriktningen av ett ökat familjestöd .............................. 49

Familj ebostadsbidragen och frågan om ett särskilt bostadsstöd ...... 50

Inkomstgraderade barnbidrag och familj etillägg.................... 52

Administrationsfrågor na ........................................ 55

Föredraganden ................................................ 58

Inriktningen av ett ökat stöd åt barnfamiljer ...................... 58

Statligt bostadstillägg för barnfamiljer ............................ 63

Bidragsbeloppen .............................................. 63

Åldersgränsen m. m........................................... 67

Inkomstprövningen .......................................... 68

Bostadstilläggets verkningar .................................. 70

Ansökningsförfarande och utbetalning .......................... 72

Särskilda frågor .............................................. 74

Övergångsbestämmelser m. m................................. 77

Kommunalt bostadstillägg för barnfamiljer med höga bostadskostnader 78

Förutsättningarna för statsbidrag .............................. 78

Beräkningen av bostadskostnaden .............................. 81

Höjning av bidragsförskotten .................................... 83

Kostnader och ikraftträdande .................................... 84

Anslagsfrågor .................................................. 84

Allmänna barnbidrag m. in..................................... 84

Bostadstillägg för barnfamiljer m. m........................... 85

Hemställan