Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961 (Proposition 1961:42)

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

Nr 42

Ilungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statlig kreditgaranti
för anordnande av auktionslokaler för trädgårds
produkter, m. mgiven Stockholms slott den 27
januari 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I syfte att främja utvecklingen mot en ändamålsenligare organisation
för försäljning av trädgårdsprodukter föreslås i propositionen, att statlig
kreditgaranti skall på vissa angivna grunder lämnas för lån till anordnande
av auktionslokaler för sådana produkter. I anslutning härtill förordas
vidare, att statsgaranti under budgetåret 1961/62 må beviljas dels
för lån avseende uppförande av lagerhus m. m. för jordbruksändamål intill
ett belopp av 5 000 000 kronor och dels för lån avseende trädgårdsnäringens
rationalisering intill ett belopp av 2 000 000 kronor.

I propositionen framlägges härjämte förslag att till trädgårdsnäringen
kollektivt restituerade bensinskattemedel skall få disponeras även för informationsverksamhet.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 42

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

Utdrag av protokoll över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
27 januari 1961.

Närva ra nde:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, fråga om statlig kreditgaranti
för anordnande av auktionslokaler för trädgårdsprodukter, m. m.
samt anför därvid följande.

I. Inledning

Vid ett flertal tillfällen under senare år har fråga väckts om införande
av möjligheter till statsstöd för anordnande av lokaler för auktionsförsäljning
av trädgårdsprodukter. Bl. a. framförde lantbruksstyrelsen i ett yttrande
över vid 1956 års riksdag väckta motioner om gottgörelse för av trädgårdsnäringens
utövare erlagd bensinskatt (I: 316 och II: 474) önskemål om,
att bidrag ur restituerade bensinskattemedel skulle kunna utgå bl. a. till
uppbyggande av producentkooperativa försäljningsorganisationer. Detta biträddes
emellertid varken av 1956 års riksdag (sammansatt Bev.- och JoU
nr 1; rskr. 219) eller av påföljande års riksdag, som hade att taga ställning
till yrkanden av enahanda innebörd. Enligt jordbruksutskottet borde ytterligare
utredning av frågan om anordnande av försälj ningscentraler för
trädgårdsnäringens produkter övervägas (IX ht 1957, p. 218; JoU 1957: 1,
p. 205; rskr. 1957:9). I en skrivelse i augusti 1957 omnämnde lantbruksstyrelsen,
att utredning pågick inom trädgårdsnäringens yrke ssammanslutningar
beträffande förutsättningarna för att i de koncentrerade odlingsdistrikten
för köksväxter omkring Malmö och Hälsingborg organisera försäljningen
av huvudsakligen dylika produkter men även andra trädgårdsalster
enligt samma system som i Holland och Danmark, nämligen försäljning
i parti genom auktion. Ett villkor härför var dock, att det fanns
tillgång till härför lämpliga lokaler. Styrelsen uttalade, att den ansåg det
vara i överensstämmelse med syftet med den statliga stödverksamheten
jämlikt kungörelsen den 7 maj 1954, nr 311, om statlig garanti för lån för
uppförande av lagerhus m. m. för jordbruksändamål, att möjlighet öppnades
att bevilja statsgaranti för lån även till lokal, som erfordrades för nyss

Kungl. Maj.ts proposition nr 12 år 1961

angivna ändamål. Eu utvidgning av lånegarantibestämmelserna borde enligt
styrelsen innebära, att stöd kan lämnas även i fråga om lokal som avses
tagas i anspråk för tillfällig förvaring och auktionsförsäljning av samtliga
slag av trädgårdsprodukter, som kan marknadsföras genom sådan försäljning.
I anslutning härtill föreslog styrelsen, att kungörelsens 1 § första punkt
samtidigt skulle ändras att avse också andra trädgårdsprodukter än frukt
och köksväxter. Kungl. Maj:t biträdde ej lantbruksstyrelsens förslag vid behandlingen
av detsamma i 1958 års statsverksproposition (IX ht, p. 19), varvid
dock anmäldes avsikten att inom kort återkomma till spörsmålet om den
allsidiga utredning rörande trädgårdsnäringens problem varom 1957 års
riksdag hemställt. Ej heller 1958 års jordbruksutskott ansåg skäl föreligga
att bifalla förslaget, vilket stöddes av motionsyrkanden med samma syftemål.
Utskottet hänvisade till att nyssnämnda utredning tillsatts och att direktiven
utformats så att förevarande ämne kunde upptagas till prövning av
utredningen. Riksdagen godkände utskottets utlåtande i frågan (mot. I: 101
och II: 117; JoU 1958: 19; rskr. 1958:279). I sin anslagsskrivelse hösten
1958 återkom lantbruksstyrelsen till spörsmålet och hemställde då att sådan
ändring måtte vidtagas i kungörelsen 1954: 311 att det blev möjligt att bevilja
lånegaranti även för byggnad avsedd för partiförsäljning av frukt och
grönsaker. Departementschefen uttalade därefter i 1959 års statsverksproposition
(IX ht, p. 17) att han liksom 1958 års riksdag under hänvisning till
trädgårdsnäringsutredningens direktiv ej fann skäl biträda förslaget. Detta
framfördes jämväl motionsledes till 1959 års riksdag (I: 64 och II: 90). Enligt
motionärernas mening var den av lantbruksstyrelsen föreslagna ändringen
av sådan art, att den borde kunna bli föremål för beslut utan föregående
utredningsbehandling. Ett dagsaktuellt behov förelåg, påpekade motionärerna,
på grund av att trädgårdsnäringens yrkessammanslutningar redan
hade påbörjat byggnadsverksamheten med sikte på partiförsäljning av frukt
och grönsaker. Jordbruksutskottet anslöt sig ej till angivna synpunkter (JoU
30) och riksdagen fann inte skäl frångå den 1958 intagna ståndpunkten.

Den 3 november 1960 har trädgårdsnäringsutredningen i anledning av en
av jordbruksdepartementet den 1 juli samma år remitterad, av departementet
sammanställd promemoria överlämnat en undersökning om marknadsföringen
av trädgårdsprodukter jämte förslag till ändrad utformning av vissa
statliga lånegarantier på trädgårdsområdet. Häröver har remissutlåtanden
avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd,
kommerskollegium, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens
folk, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund (SHTF), Sveriges yrkesfruktodlares
riksförbund, Kooperativa förbundet, Sveriges grossistförbund,
Sveriges köpmannaförbund och statens institut för konsumentfrågor.

I årets statsverksproposition (bil. 11, p. 18) har jag meddelat min avsikt
all senare i särskild proposition behandla frågan om storleken av garantiramarna
for lån till uppförande av lagerhus m. m. för jordbruksändamål
och för lån till trädgårdsnäringens rationalisering. Jag torde nu få återkomma
till denna fråga.

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1961

II. Trädgårdsnäringsutredningens undersökning

I sin undersökning har trädgårdsnäringsutredningen till en början redogjort
för distributionsformerna för trädgårdsprodukter. Av denna redogörelse
framgår följande.

Den svenska trädgårdsodlingen erhöll karaktären av en självständig näringsgren
först i slutet av 1800-talet. Den handelsmässiga trädgårdsodlingen
utvecklades härvid från herrgårdsträdgårdarna, som utbjöd vissa överskott
till försäljning. Så småningom vidgades avsättningsmöjligheterna och omkring
sekelskiftet började uppstå företag, vilka var inriktade på odling av
blommor och grönsaker i växthus eller på odling av frukt och grönsaker
på friland. Försäljningen skedde till en början huvudsakligen hos odlaren
direkt till konsument eller också ombesörjde odlarna själva försäljningen
av vissa produkter på städernas salutorg. Samtidigt uppstod enstaka blomsteraffärer,
vilka hade såväl herrgårds- som handelsträdgårdar till leveran -

törer. ... . , . ,

Såsom framgår av det föregående, försåg odlarna i början behovet hos
en närliggande marknad och försäljningen skedde då utan mellanled diiekt
från producent till konsument. I samband med tätorternas tillväxt och den
vidgade förbrukningen av trädgårdsprodukter kunde tillförseln emellertid
ej längre ombesörjas enbart av odlarna i tätorternas närmaste omkrets och
i samband därmed minskade också direktförsäljningen i betydelse. Trädgårdsprodukter
började i allt större utsträckning saluföras i livsmedelsbutikerna
samtidigt som särskilda distributionsföretag tillkom såväl i detaljhandels-
som partihandelsledet. Inom detaljhandeln etablerades nu ett stort
antal butiker för försäljning av blommor, frukt och grönsaker. En väsentlig
del av produktionen salufördes dock fortfarande genom torghandeln.
Odlarna själva kom härvid att ombesörja en allt mindre del av denna handel
och de efterträddes i detta sammanhang i stor utsträckning av en särskild

försäljarkår. . .

De blomsteraffärer, som etablerades under mellankrigsaren, boll i allmänhet
redan från början en god standard. Däremot blev grönsaksaffärerna
ofta inhysta i bakgårds- och källarlokaler och även varukvaliteten blev i
många fall mindre tillfredsställande. En väsentlig ändring skedde härvidlag
först under 1940-talet, då grönsakerna vann insteg i s. k. allivsbutiker av

varuhustyp.

Samtidigt med förut angivna utveckling kom uppsamlingen och distributionen
av trädgårdsprodukter i allt större utsträckning att ske genom särskilda
partihandels- och grossistföretag och redan omkring 1920 fanns det
flera mindre sådana företag för frukt och grönsaker och ä\ en några mindre
motsvarande företag för blommor. Partihandels- och grossiströrelsen utvecklades
under mellankrigsåren och antalet ifrågavarande företag ökade
successivt. I åtskilliga fall kom härvid företagens verksamhet att omfatta
såväl inländska som utländska produkter. .

Såsom nämnts, övertogs steg för steg en allt större del av distributionen
av trädgårdsprodukter av särskilda grossist- och detaljhandelsföretag. År
1939 bildades dessutom en producentkooperativ försäljningsorganisation.
Denna utvecklades snabbt under de första åren, men råkade därefter i ekonomiska
svårigheter. Redan år 1945 saknade organisationen all betydelse
och trädde några år senare i likvidation. Av dess 18 underavdelningar bestod
några fram till början av 1950-talet medan numera endast en finns
kvar, nämligen Södra Norrlands trädgårdscentral i Gävle. Försäljning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

trädgårdsprodukter i producentkooperativ regi förekommer vidare genom
Gotlands trädgårdsprodukter i Visby. I slutet av 1950-talet har dessutom
nya producentkooperativa försäljningsföreningar bildats i Hälsingborg, Kalmar
och Linköping, varvid man vid den på våren 1959 i Hälsingborg påbörjade
verksamheten för första gången har tillämpat auktionssystemet vid
försäljningen av trädgårdsprodukter i Sverige. De producentkooperativa försälj
ningsforinerna svarar dock fortfarande för endast en begränsad del av
marknadsföringen av trädgårdsprodukter.

Trädgårdsprodukterna avsättes dels till konservindustrin, dels till färskvarumarknaden.
Konservindustrin täcker sitt råvarubehov genom kontraktsleveranser
från enskilda odlare och genom köp i den öppna marknaden från
odlarna direkt eller från partihandlare. En av trädgårdsnäringsutredningen
utförd specialundersökning visar, att den kontraktsbundna arealen mellan
1955 och 1958 har ökat från 4 220 har till 4 870 har eller med 15 procent.
En jämförelse mellan de båda åren anger vidare, att en allt större del av
industrins råvaruförsörjning täcks genom leveranser från kontraktsodlare.
Beträffande konservärter svarade sålunda kontraktsodlingen år 1955 för 34
procent av den totala anskaffningen, medan denna andel år 1958 hade stigit
till 98 procent. Motsvarande siffror är för morötter 34 resp. 65 procent
samt för rödbetor 79 resp. 86 procent.

Eftersom konservindustrins råvarubehov i allt större utsträckning synes
komma att täckas genom kontraktsodlingen, blir färskvaruförsörjningens
problem dominerande för handeln med trädgårdsprodukter. På detta område
förekommer en råd olika försälj ningsformer. Inom de utpräglade produktionsområdena
förekommer partihandelsföretag, vilka uppsamlar och
i en del fall även sorterar och förpackar produkterna och därefter säljer
dem till andra grossister över hela landet. En del producentkooperativa företag
är av denna typ och i fråga om avsättningen av frukt från den sydsvenska
yrkesfruktodlingen är systemet mycket vanligt. Vidare förekommer
grossistföretag, vilka gör direkta uppköp från odlarna för att därefter förse
detaljhandlare inom ett i regel lokalt begränsat område. Till denna kategori
kan även räknas försäljare — i en del fall även producenter — som på vissa
partihandelstorg säljer direkt till detaljhandlare. Enligt 1951 års företagsräkning
fanns det över 800 partihandelsföretag för rot- och grönsaker, potatis,
bär och frukt med en omsättning år 1950 på närmare 400 milj. kr.
Beträffande blommor registrerades samtidigt 50—60 företag med en omsättning
på över 14 milj. kr.

Försörjningen av den konsumentkooperativa detaljhandeln med trädgårdsprodukter
sker till övervägande del genom särskilda inköpscentraler,
vilka i huvudsak gör uppköp från odlarna direkt och från auktionshallen i
Hälsingborg. Varuanskaffningen till sådan privatägd detaljhandel, vilken är
ansluten till särskilda inköpsorganisationer, sker genom särskilda centraler
dels på samma vägar som till den konsumentkooperativa detaljhandeln, dels
genom den uppsamlande partihandeln.

I föreliggande sammanhang bör även nämnas kringföringshandeln, som
köper produkterna av odlarna och därefter säljer såväl till detaljhandeln
som direkt till konsumenterna. En del odlare säljer även själva till närbelägna
detaljhandlare och i viss utsträckning även till konsumenterna.

Såsom framgår av det föregående, har distributionen av trädgårdsprodukter
tidigare varit i hög grad splittrad, vilket bl. a. har hindrat tillkomsten
av enhetliga normer beträffande kvalitet, sortering och packning. Ifrågavarande
förhållanden har också påverkat prisbildningen och försvårat en
lugn anpassning till marknadsläget. Under det senaste årtiondet bar dock
eu betydande koncentration och rationalisering av inköpsverksamheten ägl

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 dr 1961

rum. Vidare har tillkomsten av auktionsförsäljningen i Hälsingborg inneburit
en väsentlig nyhet i fråga om marknadsföringen av trädgårdsprodukter
i Sverige. Genom att till auktionen koncentrera odlarnas utbud samt
grossisternas och inköpscentralernas efterfrågan, har man inom ifrågavarande
odlingsområde sökt övervinna de tidigare angivna svårigheterna.

Marknadsföringen av trädgårdsprodukter är förenad med särskilda problem,
vilka bl. a. hänför sig till dessa produkters karaktär av färskvara.
Det kännetecknande för en färskvara är lättförstörbarheten, som bl. a. försvårar
transporterna och mer eller mindre begränsar den tid under vilken
produktionen måste försäljas. Lättförstörbarheten är givetvis högst varierande
för olika trädgårdsprodukter — beträffande en del frukt är hållbarheten
tämligen god och möjliggör förhållandevis lång lagring samt avlägsna
transporter, medan däremot en del finare grönsaker endast kan förvaras
under mycket begränsad tid och följaktligen ej heller tål längre transporter.
Det bör emellertid observeras, att lättförstörbarheten hos en produkt
kan ändras genom de tekniska landvinningarna i fråga om transport och
lagring samt genom att mera transport- och lagringshärdiga sorter föres i
marknaden.

Den utpräglade lättförstörbarheten hos vissa trädgårdsprodukter medför
bl. a., att marknadsföringen måste ske snabbt och att även begränsade överskott
under en tidsperiod kan ge kraftiga utslag i prisbildningen för ifrågavarande
produkter. Samtidigt är trädgårdsalster såsom naturprodukter underkastade
icke obetydliga säsongvariationer. Under vissa perioder kan följaktligen
distributionsapparaten bli utsatt för särskilda påfrestningar med
betydande risk för återkommande rubbningar i marknadsjämvikten.

För trädgårdsnäringen är en effektiv distributionsapparat av väsentlig
betydelse, samtidigt som en jämn och kvalitativt enhetlig tillförsel självfallet
även är ett legitimt konsumentkrav. Marknadsföringen försvåras dock
på trädgårdsområdet även genom de betydande variationer i fråga om kvalitet
och storlek, som en trädgårdsprodukt kan uppvisa. Varorna har följaktligen
i många fall måst för varje inköp särskilt granskas av köparen,
vilket ofta har lett till ett tungrott distributionssystem. För att övervinna
dessa svårigheter har man på en del varuområden sökt genomföra en standardisering
av kvalitet och storlek enligt fasta normer och man har därigenom
underlättat kontakter mellan säljare och köpare även vid stora avstånd.

Som bakgrund till sitt förslag har utredningen lämnat följande redogörelser
för marknadsföringen av trädgårdsprodukter i Nederländerna och
Danmark.

I en del västeuropeiska länder har marknadsföringen av trädgårdsprodukter
koncentrerats till ett begränsat antal försäljningsställen, varvid försäljningen
sker enligt auktionssystemet. Detta gäller i första hand Nederländerna,
där den övervägande delen av marknadsförda trädgårdsprodukter
utbjudes till försäljning genom auktionsföreningarna. Även i Danmark förekommer
en omfattande auktionsförsälj ning, som dock svarar för en betydligt
mindre marknadsandel än i Nederländerna.

Då förhållandena inom den nederländska trädgårdsodlingen är av betydande
intresse även vid en diskussion av den svenska trädgårdsnäringens
problem, har utredningen i oktober i år gjort en studieresa till Nederländerna,
varvid särskild uppmärksamhet ägnades åt frågorna i samband med
marknadsorganisationen.

Den nederländska trädgårdsodlingens produktionsvärde uppgår till om -

Kungl. Maj :ts proposition nr i2 år 1961

kring 1,2 miljarder kr., varvid närmare tre femtedelar går till export. På
grund av den omfattande utförseln blir i praktiken exportpriserna i huvudsak
bestämmande även för den inhemska prisnivån. Sedan 1930-talet förekommer
dock betydande ingrepp i produktionen och marknadsföringen av
trädgårdsprodukter.

För att stabilisera utbudet av trädgårdsprodukter har i Nederländerna
genomförts ett system med särskilda odlarlicenser. För att på en viss areal
bedriva trädgårdsodling krävs sålunda att vederbörande uppfyller vissa krav
i fråga om praktisk erfarenhet på trädgårdsodlingens område och att han
har genomgått viss teoretisk yrkesutbildning. Vidare krävs att den blivande
trädgårdsmästaren har en någorlunda stabil ekonomisk ställning. Odlarlicenserna
lämnas i enlighet med lagstiftningen av s. k. Productschap, som
har bildats för att handha marknadsregleringen för en särskild produkt eller
en grupp av närbesläktade produkter och där bl. a. odlare, förädlingsindustrin
och handeln är representerade. Genom licenssystemet har man
avsett att undvika, att tillfälliga producenter uppträder på marknaden och
att en prisuppgång således kan utmynna i ett väsentligt ökat utbud.

Erhållen odlarlicens innebär icke, att producenten själv får bestämma
formerna för marknadsföringen av sin produktion. För den övervägande
delen av grönsaker gäller leveransplikt till auktionshallar. I fråga om
blommor råder däremot icke auktionstvång, men trots detta omfattar även
på detta område auktionsförsäljningen en väsentlig del av den marknadsförda
produktionen.

De typiska holländska auktionerna tillgår på följande sätt. Produkten
levereras av odlaren och varupartierna kontrolleras vid mottagandet på auktionen
för utrönande av att de svarar mot odlarnas varubeskrivning. Partierna
numreras sedan och överlämnas till auktionsförrättaren. En köpare
har rätt att begära förnyad kontroll av varan, men detta måste ske innan
han övertar den. Visar det sig, att en anmärkning varit berättigad, görs en
skälig reduktion av priset. Har odlaren brustit i något avseende, riskerar
han bestraffning från auktionsinrättningens sida. Därest vid uppkommen
tvist överenskommelse icke nås mellan säljare och köpare, kan särskilt skiljedomsförfarande
tillgripas.

Vid det tidigare praktiserade muntliga auktionsförfarandet uppstod ofta
tvister mellan auktionsförrättare och köpare. Genom anlitande i stor utsträckning
av »auktionsklockor» har sådana tvister i stort sett kunnat elimineras.
Eu dylik klocka är indelad i sektioner, representerande olika priser.
En visare löper över klockan, med början från högre till allt lägre priser.
Köparna sitter på numrerade stolar, uppställda i rader framför klockan.
Vid varje plats finns en stoppknapp. På denna trycker köparen, när visaren
nått det pris han är villig att betala. Visaren stannar och köparens nummer
framträder. Auktionsförrättaren antecknar köparens nummer samt pri Vanligtvis

sker kontantbetalning. Köparen kan också ställa garantier för
kommande köp. I praktiken ges ibland också kredit till välkända köpare.
Odlaren erhåller betalning efter avdrag av auktionskostnaderna. Det är
emellertid auktionsföretaget och icke odlaren som står som säljare.

Flertalet auktioner ägs av odlarföreningar och endast ett fåtal är privatägda.
Det kan nämnas, att det tidigare har funnits auktioner bedrivna i aktiebolagsform,
men att denna auktionstyp numera icke är tillåten. I fråga
om många auktionsföreningar gäller, att deras medlemmar är skyldiga att
sälja sina produkter genom den egna auktionen. Även icke medlemmar kan
saluföra sina produkter vid en auktionsinrättning, men får då i regel betala
eu högre auktionsavgift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

Auktionerna är av mycket olika storlek. Det finns auktioner, där omsättningen
per år överstiger 40 milj. kr., medan andra åter har en omsättning
understigande 150 000 kr. Somliga auktioner är huvudsakligen inriktade
på exporthandeln, andra på inhemsk avsättning. Under senare år har
man strävat att slå tillsammans de allt för små enheterna, vilket bl. a. kan
motiveras av de höga kostnaderna för modern auktionsutrustning.

Verksamheten vid auktionerna finansieras genom avgifter, som dras från
priset. Avgiftens höjd avpassas efter de faktiska auktionskostnaderna och
medelsbehovet till fonder för förnyelse och underhåll av byggnader och utrustning.
Vid de stora exportauktionerna kan avgiften hållas så lågt som
vid 1 å 2 procent, medan den på andra håll är betydligt högre. Även auktionens
sortiment kan inverka på avgifternas höjd. Vid fruktauktionerna
uppgår således avgiften till lägst 4 procent.

Kapital för uppförandet av byggnader och anskaffning av utrustning erhålles
vanligen från banker, främst den centrala Raiffeisenbank i Utreclit
och den centrala kooperativa lånekassan i Eindhoven. Medlemmarnas ansvarighet
för lån är utformad på olika sätt, exempelvis visst belopp per medlem
eller viss andel av omsättningen (med eller utan individuellt »tak»).
Under senare år har det blivit allt vanligare att kapital anskaffats genom
att eventuella efterlikvider helt eller delvis innehållits av föreningarna såsom
medlemslån. .

Redan tidigt insåg man betydelsen av enhetlighet i fråga om förpackningar.
Auktionerna tillhandahåller sålunda odlarna emballage och standardiseringen
på detta område har numera drivits långt. Under senare år har
engångsemballage blivit allt vanligare, särskilt vid export till avlägsna marknader
och för speciellt lättförstörbara varor.

Kvalitetskontrollen och varusorteringen har i hög grad befrämjats genom
auktionsväsendet. På varje auktion finns personal, som har till uppgift att
kontrollera, att bestämmelserna på dessa områden följs. I fråga om utförseln
har odlarna och handeln bildat ett gemensamt organ, UCB (Export
Control Office). Numera är kontroll genom denna organisation obligatorisk.
Även på inlandsmarknaden har man att följa särskilda kvalitetsföreskrifter.
Självbetjäningssystemets utbyggnad har på sistone medfört, att konsumentförpackningar
blivit allt vanligare.

Nödvändigheten av snabb avsättning av ofta lättförstörbara varor har varit
en av drivfjädrarna bakom auktionssystemet. Det har emellertid också
förelegat ett behov för odlarna att få sin avsättning spridd över så stor del
av året som möjligt. Kylhusförvaring, särskilt av äpplen och päron, har
betraktats som ett viktigt led i auktionsföreningarnas verksamhet och alla
fruktauktioner har numera kylanläggningar. Kapaciteten hos dessa utgor
enligt senaste tillgängliga uppgifter 150 000 ton.

Topporganisationer för frukt- och grönsaksauktionerna är Centralbyrån
för auktionerna (Central Bureau of Auctions), medan en särskild centralorganisation
finns för blomsterauktionerna. Till Centralbyrån för auktionerna
är f. n. 137 auktionsföretag anknutna. De bildar åtta provinsförbund,
nämligen för Nord-Holland, Svd-Holland, Zeeland, Nord-Brabant, Limburg,
Friesland, Gelderland, Utrecht och Overijsel samt Groningen och Drente.
Varje provinsförbund har en kommitté utsedd av auktionsföretagen. Provinsförbunden
handhar de lokala frågorna och utser representanter till Centralbyrån.
Den löpande verksamheten vid Centralbyrån handhas av ett arbetsutskott
bestående av ordföranden samt fem ledamöter ur styrelsen. Härtill
kommer ett råd med representanter utsedda av provinsförbunden.

En viktig uppgift för Centralbyrån är att utfärda bestämmelser om packning
och sortering. Centralbyrån bedriver vidare upplysnings- och reklam -

Kangl. Maj.ts proposition nr 42 år 1961

verksamhet för att främja konsumtionen. Utställningar anordnas genom
dess försorg såväl i hemlandet som i främmande länder.

Ett viktigt steg i Centralbyråns verksamhet togs 1947, när en särskild
avsättningsfond tillskapades. Denna fond gav Centralbyrån medel för att
befrämja avsättningen både i hemlandet och på exportmarknaderna.

Auktionssystemet har vidare fr. o. m. 1948 förknippats med ett stödsystem
i syfte att stabilisera marknaden för trädgårdsprodukter. Detta stödsystem
bär utformats som ett minimiprissystem, varvid minimipriserna
för grönsaker och frukt fastställs av Centralbyrån för auktionerna. Ett
motsvarande minimiprissystem finns även beträffande blommor. I det fall
priset på auktionen icke når upp till minimipriset, tas varorna ur marknaden.
Systemet har till syfte att hindra priserna att falla alltför kraftigt vid
topptillförseln. Minimipriserna ändras alltefter marknadsläget.

När varupartier på angivet sätt undandras marknaden, erhåller odlarna
en ersättning (kompensationspris), som icke i något fall överstiger 80 procent
av minimipriset men för en del produkter är ännu lägre. Ifrågavarande
ersättningar utgår ur särskilda fonder för olika produktslag, vilka fonder
finansieras genom avgifter från odlarna i samband med auktionsförsäljningen.
Varje produklfond administreras för sig och medel kan alltså icke
överföras från den ena fonden till den andra.

Produktionsvärdet inom den yrkesmässiga danska trädgårdsodlingen beräknades
år 1959 till 495 milj. danska kr., varvid 115 milj. kr. hänförde sig
till grönsaksodling på friland, 75 milj. kr. till grönsaksodling under glas,
106 milj. kr. till fruktodlingen och 143 milj. kr. till blomsterodlingen. Den
återstående delen utgörs av produktionen vid plantskolorna samt av en beräknad
produktion vid vissa mindre trädgårdsföretag.

Genom auktionsliallarna omsattes år 1959 i Danmark trädgårdsprodukter
till ett värde av 120 milj. danska kr. Antalet auktionshallar uppgår i
Danmark till 24 och auktionsföreningarna är sammanslutna till ett samarbetsorgan,
De Danske Andelssalgsforeninger for gartneri och frugtavel.
För fruktens vidkommande finns dessutom ett antal producentkooperativa
packeri- och försäljningsföreningar, vilka tillsammans bildar De Samvirkende
Frugtsalgsforeninger.

Härutöver finns föreningen Köbenhavns Engros Gröntorv, som är en
sammanslutning av odlare i Köpenhamnstrakten med syfte att uppföra
och administrera försäljningshallar i den danska huvudstaden. Omsättningen
uppgick här år 1959 till 172 milj. kr., varvid märks att en viss del
av produkterna tidigare försålts på auktioner i den danska landsorten. Föreningen
är inte någon försäljningsförening, då medlemmarna säljer sina
produkter individuellt i de gemensamma lokalerna. Utöver de här nämnda
producentkooperativa försäljningsformerna sker marknadsföringen och exporten
i Danmark genom den enskilda partihandeln. Dessutom säljer en
del producenter direkt till detalj handeln och i vissa fall även direkt till
konsumenterna. I mindre utsträckning omhändertas också exporten av enskilda
odlare, främst av blommor och småplantor för vidare kultur.

Mellan auktionsföreningarna finns icke något samarbete i försäljningssyfte.
Den tidigare nämnda topporganisationen har således arbetsuppgifter
av främst allmänt facklig karaktär. Organisationen arbetar bl. a. med frågan
om likartade sorterings- och förpackningsregler, gör propaganda för
trädgårdsprodukterna inom och utom landet samt företräder i gemensamma
angelägenheter auktionsföreningarna inför statliga och andra myndigheter.
Dessutom verkställer organisationen hl. a. gemensamma inköp av
emballage.

Medlemsantalet vid de t ill De Danske Andelssalgsforeninger for gartneri

Knngl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

og frugtavel anslutna föreningarna uppgick 1959 till 5 072. Medlemmarna är
främst handelsträdgårdar och fruktodlingar, medan däremot jordbruk med
fältodling av köksväxter icke förekommer i större omfattning bland medlemmarna.
Det hör dock härvid observeras, att den sistnämnda produktionsiypen
icke är så vanlig i Danmark som i Sverige och att således den danska
odlingen av grövre köksväxter på friland vanligen bedrivs i anslutning till
handelsträdgårdarna.

Försäljningen från föreningarna till köpare inom landet sker med hjälp
av auktionsur, och omfattar alla färdiga produkter, varvid dock grönsaksförsäljningen
är dominerande. I viss utsträckning bedriver föreningarna
också grossisthandel vid sidan om auktionsförsäljningen. Detta gäller främst
beträffande exporten samt handeln med plantor för vidare kultur.

De enskilda föreningarnas medlemsantal och omsättning är högst varierande.
Störst är Odense Salgsforening, som 1959 hade 1 158 medlemmar och en
omsättning på 52,8 milj. danska kr. Närmast därefter kommer Aarhus Salgsforening,
som samma år hade 781 medlemmar och 23,4 milj. kr. i omsättning.
Den minsta föreningen finns i Köge och den hade 1959 endast 43 medlemmar
samt 288 700 kr. i omsättning. Av de 24 auktionsföreningarna hade
år 1959 ej mindre än 14 en omsättning understigande 2 milj. danska kr.

De mindre auktionsföreningarna uppges på senare tid ha haft betydande
ekonomiska svårigheter, beroende på i förhållande till omsättningen höga
adminstrationskostnader. Förslag har därför framförts om sammanslagning
av flera mindre föreningar till större enheter. Härvid har bl. a. åberopats,
att högre priser erhålles på de större auktionerna, dit köpintresset främst
koncentreras.

De olika föreningarna bedriver även export av trädgårdsalster. Exportsamarbete
förekommer dock mellan de enskilda föreningarna endast i fråga
om frukt, varvid även Danmarks samvirkende frugtsalgsforeninger deltager.
Auktionsföreningarnas samlade fruktexport uppgick 1959 till 15,7 milj.
kg motsvarande ett värde av 10,6 milj. danska kr. I fråga om blommor
exporteras i första hand nejlikor och vissa slag av krukväxter. Något samarbete
förekommer icke härvid mellan föreningarna. Den största exporten
av blommor har Odense Salgsforening, som bl. a. har lyckats genomföra export
till Holland och Belgien av krukväxter och plantor för vidare kultur.
Export av danska trädgårdsalster bedrivs dock ej enbart av föreningarna
utan också av andra organ, ej minst av flera enskilda, större odlare, som
står utanför organisationerna. Den samlade danska exporten av frukt och
grönsaker uppgick 1958 till 44,5 milj. danska kr.

Som tidigare nämnts, har salgsforeningen i Odense den största omsättningen
och den svarar också för den första auktionshallen i Danmark. Dess
utveckling kan anges som ett exempel på hur föreningarna har byggts upp,
eftersom de senare bildade har följt ungefär i samma spår.

Salgsforeningen i Odense bildades våren 1929 efter att några av ortens
trädgårdsodlare efter en studieresa i Nederländerna hade funnit auktionssystemet
vara lämpligt även i Danmark. Denna resa gjordes i syfte att utröna,
vari den starka holländska konkurrenskraften på trädgårdsområdet bestod.
Redan vid denna tid exporterades betydande kvantiteter grönsaker
från Nederländerna och även de danska trädgårdsodlarna hade känning av
konkurrensen därifrån. Man fann vid besöket, att man i Nederländerna var
långt före i fråga om sortering och förpackning av produkter samt att försäljningssystemet
väsentligen bidrog härtill.

Vid starten anslöt sig 34 trädgårdsodlare till föreningen. Denna fick hyra
en nedlagd repslagarbana och inredde den för sitt nya ändamål. Från Nederländerna
inköptes ett auktionsur, vilket kostade 2 8Ö0 danska kr. Övriga ini -

Kungl. illaj.ts proposition nr 42 år 1961

tialkostnader uppgick till 25 000 danska kr., varav 14 600 kr. för inventarier
och 5 200 kr. för inredningsarbeten. Medel skaffades genom lån i Fyns Landmandsbank,
men redan ett år senare skiftades bankförbindelse till Fyns
Disconto Kasse. Villkoren för att få lån i denna bank var bl. a., att alla medlemmar
skulle b a konto i banken och att avräkningarna till medlemmarna
skulle gå genom denna. Som säkerhet för lånet tecknade också medlemmarna
garantibelopp av varierande storlek, från 800 ner till 100 kr. per medlem.
Dessa belopp fastställdes icke efter någon gradering av företagens storlek,
utan synes mera ha avvägts efter vars och ens råd och lägenhet. Det samlade
garantibeloppet uppgick till 11 200 danska kr.

Omsättningen under det första verksamhetsåret uppgick till 920 000 kr.
Redan året därpå visade det sig nödvändigt att utvidga lokalerna och föreningen
bestämde sig för att uppföra egna hallar. Inför detta ändrades bestämmelserna
om garantibeloppen och dessa beräknades nu efter företagens
storlek och graderades från lägst 500 till högst 3 000 kr. På samma
villkor som tidigare fick föreningen låna 300 000 kr. till 6 procents ränta av
Fyns Disconto Kasse. Som säkerhet ställdes garantibevis för 50 procent
av lånesumman.

Hösten 1930 var nybygget färdigt och omfattade då en täckt areal av
3 300 in1 2. Kostnaderna fördelade sig med 65 000 danska kr. för inköp av
tomt, själva byggkostnaden utgjorde 185 000 kr. och inventarier anskaffades
för ungefär 50 000 kr.

Nästa utvidgning skedde 1937, då hallarna utbyggdes med ytterligare
3 500 m2. Kostnaderna härför uppgick till 190 000 kr. En emba‘llagebyggnad
med källare för inrättande av en sorteringscentral uppfördes 1942 för
en kostnad av 250 000 kr.

År 1948 var medlemsantalet uppe i 1 200 och omsättningen i 26,6 milj.
danska kr. Lokalerna var åter för trånga och föreningen beslöt genomföra
en grundlig om- och tillbyggnad av såväl kontors- som försäljningslokalerna.
Den nya anläggningen kunde tagas i bruk våren 1951 och hade då
en auktionshall för såväl blommor som grönsaker. Kostnaderna för utvidgningen
uppgick till över 3 milj. kr. Auktionshallens tomtområde omfattade
41 000 m2 och golvarealen 15 000 m2. Även efter 1951 har vissa utvidgningar
förekommit.

De övriga föreningarna har vuxit fram på liknande sätt. Man har börjat
i liten skala och genomfört utvidgningar och förbättringar, allteftersom
verksamhetens omfattning har framtvingat detta och också skapat ekonomiska
förutsättningar härför. Statligt stöd har endast under kort tid i början
av 1950-talet utgått i form av lån från en särskild fond, som har stött
etableringen eller rationaliseringen av fruktlagerhus och i helt begränsad
omfattning även av motsvarande verksamhet på grönsaksområdet. Denna
lånegivning har dock numera upphört.

Utredningen har vidare lämnat följande redogörelse för de nuvarande
producent-kooperativa organisationerna för försäljning av trädgårdsprodukter
i Sverige.

1. Trädgårdshallen i Hälsingborg. Inom Sveriges handelsträdgårdsmästareförbunds
Hälsingborgs-distrikt gjordes 1949—51 vissa förberedelsearbe ten

för att starta en auktionshall för trädgårdsprodukter i Hälsingborg. En
särskild förening kom till stånd och stadgar inregistrerades, men det visade
sig senare icke möjligt alt kunna finansiera ett hallbygge och ej heller er -

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

hölls något arbetstillstånd härför. Tanken togs emellertid upp på nytt 1956,
då Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund anslog 10 000 kr. för en utredning
om förutsättningarna för en organiserad försäljning av trädgårdsprodukter
i Skåne. Med hänsyn till att Skåne är det viktigaste produktionsområdet
för trädgårdsalster, ansågs det angeläget att där åstadkomma en ny
ekonomisk organisation inom trädgårdsodlingen.

För utredningsarbetet tillsattes en särskild kommitté. Arbetet påbörjades
med en statistisk undersökning över trädgårdsodlingens omfattning i Skåne
och därför erhölls 50 000 kr. bensinskattemedel. Vidare gjordes ingående
undersökningar av finansieringsmöjligheterna. I februari 1958 bildades därefter
en ny försäljningsförening för nordvästra Skåne, som antog ett anbud
av Kooperativa förbundet att få hyra auktionslokal i av förbundet uppförda
hallar i Hälsingborg.

Någon tvekan om att auktionsför sälj ning var det rätta systemet radde
icke när försäljningsföreningen bildades. I många år hade man följt denna
försäljningsmetods utveckling i Nederländerna och Danmark och man var
övertygad om att samma system skulle vara fördelaktigt även i Skåne, där
stora varupartier snabbt måste omsättas och vidaretransporteras.

Den nya föreningens affärsverksamhet startade i april 1959. Fram till
verksamhetsårets utgång den 30 september hade föreningen uppnått en omsättning
på 9,5 milj. kr. Vid samma tidpunkt var föreningens medlemsantal
282 skilda medlemmar vartill kom fem organisationer, nämligen potatisodlarföreningarna
i Kullabygden och på Bjärehalvön. Medlemsantalet har
sedan dess stigit och är nu över 400, däribland många från Malmö- och
Kristianstadsområdena och från Blekinge. Föreningen har också upprättat
särskild uppsamlingscentral i Malmö. Omsättningen uppgick verksamhetsåret
1959/60 till totalt 14,2 milj. kr.

Föreningen betalar till Kooperativa förbundet i årshyra för auktionslokalen
99 000 kr. Därtill har föreningen själv fått svara för inredningen av
auktionslokalen, vilken kostat 57 000 kr. samt för anskaffning av kontorsinventarier,
sorteringsanläggning, interna transportmedel m. m. för 287 000
kr. Organisationskostnaderna har uppgått till 55 000 kr.

Finansieringen av starten har huvudsakligen skett genom ett lån mot säkerhet
av medlemsreverser i jordbrukskassan på 260 000 kr. samt en checkräkningskredit
på 150 000 kr. Till bestridande av organisationskostnader erhölls
av bensinskattemedel 24 000 kr. och av samma medel till utrustning
av sorteringsanläggningen 90 000 kr.

Då försäljningslokalerna visat sig vara för små för den kraftigt ökande
tillförseln av produkter till hallen, avser föreningen att inom den närmaste
framtiden uppföra en egen större anläggning. Tomtkostnaden beräknas härvid
till 475 000 kr. Iordningställande av tomten med asfaltering, spåranslutning
m. m. beräknas kosta 700 000 kr. Byggnaden avses omfatta en in- och
utlämningshall på 2 000 m2, sorterings- och packningslokal på 1 000 m2,
kyllager på 500 m2, auktionslokal, kontor, serveringslokal m. m. på 1 000
m2 samt avställningslokal för kunder på 2 100 m2. Byggnadskostnaden upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

skattas till 3,1 milj. kr. Ytterligare lokaler för grossister samt för förvaring
och emballage m. m. skall ingå i en kommande utbyggnadsetapp.

2. Södra Norrlands trädgårdscentral, Gävle. Föreningen bildades 1939 i
samband med uppbyggandet av den i tidigare sammanhang nämnda ekonomiska
riksorganisationen Sveriges trädgårdsodlares riksförbund, till vilken
ett statsbidrag på 1,5 milj. kr. utgick. Produktionen av trädgårdsalster
inom föreningens tillförselområde har gått tillbaka under de senaste åren,
men trots detta har centralen utvidgats till ett betydande distributionsföretag
för frukt och köksväxter. Verksamhetsåret 1959 uppgick omsättningen
till 5 450 000 kr. Av den totala försäljningen utgjorde medlemmarnas leveranser
endast 8 procent. Som jämförelse kan nämnas, att omsättningen år
1950 uppgick till 2 840 000 kr. och att medlemmarnas leveranser då utgjorde
närmare 14 procent. Antalet medlemmar är f. n. 102. Föreningen äger egen
fastighet med ett taxeringsvärde på 570 000 kr.

Föreningen startade sin verksamhet 1939 med att förvärva firman Skånelagret,
ett grossistföretag i potatis och köksväxter. Av Sveriges trädgårdsodlares
riksförbund, som administrerade statsanslaget för organisationsverksamheten,
erhölls en växelkredit på 130 000 kr., varav 65 000 kr. användes
för inköpet av grossistfirman och resten utnyttjades till rörelsekapital.
År 1941 utökades växelkrediten till 150 000 kr.

År 1943 började riksförbundets sönderfall och för att icke dragas med i
detta gick föreningen ur förbundet 1944. Efter en tids svårigheter att placera
sina krediter, kunde föreningen täcka behovet härav genom ett lån i
Svenska Handelsbanken.

Föreningen byggde egen fastighet 1944 med försäljnings- och lagerlokaler,
däribland ganska omfattande kyllager samt kontorsutrymmen. Från den
dåvarande potatis- och lagerhusfonden erhölls ett lån på 412 500 kr., motsvarande
75 procent av den beräknade byggnadskostnaden, samt ett statsbidrag
med 10 procent av denna kostnad eller 55 000 kr. Resterande belopp,
82 500 kr. kunde lånas mot reverser från medlemmarna. Statslånet har nu
amorterats ner till 221 000 kr. 3

3. Gotlands trädgårdsprodukter, Visby. Föreningen bildades 1948 av gotländska
lantbrukare med fältodlingar av köksväxter och bär. Deras odlingar
var till en början främst inriktade på avsättning till konservindustrin,
men de sökte också avsättningsmöjligheter på färskvarumarknaden.
Förutom sin uppgift med omsättning av färskprodukter har föreningen
tjänstgjort som avtalspart för medlemmarna gentemot konservindustrin. År
1957 övertog föreningen Bro konservfabrik på arrende, men denna verksamhet
har senare nedlagts. I stället har föreningen 1959 förvärvat hela aktieposten
i Klinteby konservfabrik, vilken tidigare ägdes av föreningen tillsammans
med KF och Riksost. Föreningen sluter fortfarande avtal för medlemmarnas
räkning för leverans av produkter till konservfabriker på fastlandet.
Även handelsträdgårdarna på ön är anslutna till Gotlands trädgårds -

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1961

produkter och för deras odlingar av finare grönsaker såsom tomat, gurka,
sallat, rädisor, blomkål m. in. har en långt gående odlingsplanering genomförts,
så att kontinuerlig tillförsel kan ske under hela odlingsssäsongen. Huvudparten
av färskvaruprodukterna avsätts på Gotland, medan vissa varuslag,
främst jordgubbar, sparris och morötter, även levereras till fastlandet.

Den totala omsättningen uppgick år 1959 till 3 milj. kr., varav ungefär
2 milj. kr. kom på partiaffären och 0,7 milj. kr. på kontraktodlingar till konservindustrin.
Antalet medlemmar är 2 229. Föreningen äger egen fastighet
med ett taxeringsvärde på 210 000 kr.

Verksamheten påbörjades i förhyrda lokaler. Som startkapital erhölls ett
checkräkningskreditiv i Svenska Handelsbanken på 50 000 kr. mot styrelsens
borgen. Därjämte erhölls ett lån i Burs sparbank på 25 000 kr. likaledes mot
borgen av styrelsen. Ett visst stöd erhölls också från de lantbruksekonomiska
föreningarna på ön. År 1957 byggde föreningen en egen fastighet med
lager- och försäljningslokaler. Härtill erhölls lån i länets centralkassa mot en
statlig kreditgaranti på 150 000 kr. Eftersom föreningen också till stor del
har hand om handeln med potatis på Gotland beviljades den ett bidrag av
Potatisodlarnas riksförbund på 40 000 kr. av medel som riksförbundet fått
till sin disposition för sådana ändamål från införselavgifterna på potatis.

4. Kalmar-ölands trädgårdsprodukter, Kalmar. I Kalmar bildades 1939
på samma sätt som i Gävle en trädgårdscentral i Sveriges trädgårdsodlares
riksförbunds regi. Centralen kämpade i många år med stora ekonomiska
svårigheter och gick i likvidation sommaren 1959 i samband med att en ny
försäljningsförening bildades, nämligen Kalmar-ölands Trädgårdsprodukter.
Denna övertog den gamla centralens rörelse och medlemmarna övergick
till den nya föreningen.

RLF:s trädgårdsnämnd deltog i förberedelsearbetet till den nya föreningen,
dels genom att medverka till en statistisk undersökning av trädgårdsodlingens
omfattning inom länet och dels genom att ställa en organisatör
till förfogande för medlemsvärvningen till föreningen.

Den nya föreningens verksamhet började den 1 augusti 1959 och någon
redogörelse för omsättningen under ett helt verksamhetsår föreligger ännu
ej. Föreningen har något över 400 medlemmar, varav ungefär 50 representerar
handelsträdgårdar, huvudsakligen i Kalmartrakten, medan 350 är
lantbrukare, huvudsakligen på Öland. Föreningen är bl. a. avsedd att vara
avtalspart gentemot konservindustrin. Potatis intar en framträdande plats
i föreningens affärsverksamhet. Bland övriga viktigare produkter kan särskilt
nämnas matlök, som sedan länge odlats i stor omfattning på södra
Öland.

På grund av verksamhetsområdets struktur (Öland resp. fastlandsdelen)
har verksamheten icke kunnat förläggas endast till eu plats och kostnaderna
för anläggningarna har därmed fördyrats. I Kalmar uppgick startkostnaderna
för övertagandet av den gamla centralens inventarier och varula

Kungl. Maj. ts proposition nr 42 år 1961

ger samt för inredning av kylutrymmen in. m. till 102 000 kr. Man hyr
vidare lokaler av Svenska lantmännens riksförbund för en kvartalshvra
av 1 200 kr.

På Öland har man hittills hyrt lokal i Mörbylånga för sortering av matlök
till en kostnad av 600 kr. per kvartal. Sorteringsutrustning har övertagits
från en numera nedlagd förening för lökodlare, K/B Ölands Lökcentral.
Startkostnaderna bär här uppgått till 20 600 kr.

Under lintern 1960/61 avser föreningen att uppföra en sorteringsanläggning
för potatis i Persnäs till en beräknad kostnad av 40 000 kr., vartill kommer
maskinutrustning för 13 000 kr. I Färjestaden skall föreningen uppfora
en sorteringsanläggning för matlök, morötter m. in. för en beräknad
kostnad av 150 000 kr. Maskinutrustningen beräknas här tillkomma för
ungefär 50 000 kr.

Organisationskostnaderna har uppgått till 22 000 kr.

Föreningens hittillsvarande kostnader utgöres av igångsättningskostnaderna
i Kalmar och Mörbylånga samt organisationskostnaderna. Tillhopa
uppgår dessa kostnader till ett belopp av 144 600 kr. Medel härför har erhållits
genom att länets slakteriförening och centralförening som stödjande
medlemmar tillskjutit ett insatskapital på 50 000 kr. samt ställt borgen
for en checkräkningskredit på 100 000 kr. Ett lån mot säkerhet av medlem
sreverser har upptagits i Jordbrukskassan med 150 000 kr. Av organisationskostnaderna
har RLF:s trädgårdsnämnd bestritt 12 400 kr., föreningsnämnden
i Kalmar 4 600 kr. och RLF :s länsförbund med ett beräknat belopp
av o 000 kr. Till sorteringsanläggningarna har av bensinskattemedel erhållits
28 000 kr. De medel, som ej tagits i anspråk för inköp av inventarier
eller andra forvärv, har utnyttjats till rörelsekapital.

För de närmast planerade utvidgningarna anges föreningen ha ett kreditbehov
av 253 000 kr.

o. Östgöta tradgårdsprodukter, Linköping. På tillskyndan av RLF.s trädgårdsnamnd
genomfördes under år 1958 statistiska"undersökningar över
trädgårdsodlingens omfattning inom ett antal områden, där det bedömdes
finnas förutsättningar för bildandet av försäljningsföreningar för trädg
r sprodukter. Ett sådant område var Östergötland, där framförallt odlingen
i handelsträdgårdar är betydande. På hösten 1958 förelåg preliminära
uppgifter från inventeringen. Av en i samband med denna gjord opinionsundersökning
over intresset för organiserad försäljning av produkterna
framgick, att stort intresse härför förelåg bland odlarna i länet En utrednmgskommUté
blev därför tillsatt och däri ingick representanter för SHTF s
distrikt i Östergötland samt för RLF.s länsförbund. Kommittén framlade
i december 1959 ett förslag till bildandet av en försäljningsförening. Trots
a många förespråkare fanns för att en auktionshall skulle inrättas, ansågs
det dock lämpligast att i likhet med flertalet Övriga försäljningsföreningar
for tradgårdsprodukter bedriva verksamheten som ett grossistföre -

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

tåg av vedertagen typ. En skillnad gentemot övriga föreningar var att man
i Östergötland för första gången beslöt sig för att också uppta blommor

till gemensam försäljning.

RLF s trädgårdsnämnd ställde en organisatör till förfogande fr. o. m.
den 1 januari 1960. I mars hölls konstituerande stämma och i juni igångsattes
försäljningsverksamheten i Linköping med köksväxter och potatis. En
filial upprättades i september i Norrköping, där verksamheten också omfattar
blomsterförsäljning. Föreningen hade vid starten 140 medlemmar
med en sammanlagd produktion uppgående till ett varde av 7 milj. kr. °

Föreningen har i Linköping övertagit firman Fridhems Handelsträdgård,
ett grossistföretag för potatis, köksväxter och frukt, och anstallt dess tidigare
innehavare som affärsledare. Kostnaden för övertagandet av firman
uppgick till 120 000 kr. vid överlåtelsen. Detta utgör dock ej hela överlåtelsesumman,
utan denna skall betalas under några år framåt. För övertagande
och anskaffning av inventarier och material har betalats 103 000 kr. Organisationskostnaderna
har uppgått till 37 500 kr. Behovet av rörelsekapital
vid starten uppgick till 150 000 kr.

Mot säkerhet i medlemsreverser har föreningen erhållit ett lån av Svennes
Kreditbank på 310 000 kr. Av organisationskostnaderna har av RLF:s
trädgårdsnämnd betalats 28 000 kr. Föreningen har därjämte fått låna
pensionsfonden i förutvarande Fridhems Handelsträdgård mot en garanti
av Kreditbanken. Ifrågavarande lånebelopp uppgår till 105 000 kr.

Utredningen har slutligen redovisat en sammanställning beträffande vissa
statliga lånegarantier på trädgårdsområdet.

Vid 1950 års riksdag beslöts, erinrar utredningen, att de tidigare frukt- och
potatislagerhusfonden och spannmålslagerhusfonden, vilka hade bildats i början
av 1940-talet, fr. o. m. den 1 juli 1950 skulle sammanslås till en fond,
benämnd jordbrukets lagerhusfond. Vidare medgav riksdagen, att vid utgången
av budgetåret 1949/50 disponibla kapitalmedel under förstnämnda
båda fonder finge användas för låneverksamheten från den nya fonden. Under
åren 1950/51—1953/54 kom därefter lån att beviljas från ifrågavarande
fond med följande belopp (i kr.).

Totalt

1950/51 2 667 800

1951/52 2 000 000

1952/53 3 155 000

1953/54 6 455 000

14 277 800

Till anläggningar inom
trädgårdsnäringen

670 000
455 000
425 000

1 550 000

Lån från jordbrukets lagerhusfond har inom trädgårdsområdet beviljats
till följande företag (inom parentes anges ändamålet med lånet).

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

Lånebelopp

kr.

1951/52

AB Gotlands frys (fryshus) .............................. 670 000

1952/53

Kronobergs läns frukt- och trädgårdscentral,

Urshult (fruktlagerhus) ................................ 180 000

Lundafrukt, Dalby (fruktlagerhus) ........................ 275 000

1953/54

Andelsföreningen Hästveda fruktförädling (tillbyggnad av
fruktförädlingslokaler och inrättande av fryskylförvaring

för frukt) ............................................ 65 000

Västmanland-Dala trädgårdscentral, Västerås (frukt- och potatislagerhus)
.......................................... 360 0001

För de angivna lånen medgavs i regel en amorteringstid på 15 år, varvid
de tre första åren var amorteringsfria. Utöver lån beviljades under åren
1950/51-—1953/54 bidrag för ifrågavarande ändamål med 101 000 kr., varav
70 000 kr. utgick till anläggningar på trädgårdsområdet.

Enligt beslut av 1954 års riksdag avvecklades jordbrukets lagerhusfond
med utgången av budgetåret 1953/54 och ersattes av ett system med statlig
lånegaranti. Det fastställdes därvid, att statlig lånegaranti för ifrågavarande
ändamål skulle få beviljas intill ett belopp av 4 milj. kr. för budgetåret
1954/55. För efterföljande budgetår har garantiramar av samma storlek
fastställts utom för budgetåret 1959/60 då ramen bestämdes till 5 milj. kr.

Bestämmelserna beträffande här ifrågavarande statliga lånegarantier
fastställdes i kungörelsen den 7 maj 1954, nr 311. Enligt denna kungörelse
kan lantbruksstyrelsen bevilja statsgaranti för sådana lån, som tages i enskild
kreditinrättning för

1) uppförande, inköp, ombyggnad eller inrättande av uppsamlings- eller
centrallagerhus för spannmål, frukt, potatis eller köksväxter med därtill
hörande maskinell utrustning, förpackningslokaler, kylanordningar och
anordningar för industriell bearbetning av frukt eller köksväxter;

2) uppförande, inköp, ombyggnad eller inrättande av torkningsmagasin
för spannmål eller lagringskällare för frukt, potatis eller köksväxter med
därtill hörande maskinell utrustning;

3) anskaffande av maskinella anordningar för torkning av spannmål
(spannmålstorkar) eller för rensning av spannmål (rensningsmaskiner);
samt

4) uppförande av anläggningar för torkning av huvudsakligen vallväxter
(grästorkar) och anskaffande av maskinell utrustning till sådana anläggningar.

Kungörelsen 1954:311 anger vidare, att lånegaranti kan erhållas endast

1 Detta belopp har aldrig uttagits.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 42

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

av sammanslutning mellan odlare av det slag av produkter, varom i det
särskilda fallet är fråga. Såsom förutsättning för beviljande av lånegaranti
gäller vidare

att medlemmarna i sammanslutningen bildat ekonomisk förening eller,
om antalet medlemmar understiger fem, handelsbolag,

att sammanslutningen med hänsyn till innehållet i föreningsstadgarna
eller bolagsavtalet, utsikterna till varaktigt fortbestånd, sammanslutningens
ekonomiska ställning och förhållandena i övrigt prövas lämplig att driva
verksamhet av det slag, som är i fråga, och finnes skäligen böra åtnjuta
statlig lånegaranti för verksamheten samt

att medlemmarna i sammanslutningen kontant inbetalat så mycket av
sina insatser att beloppet jämte vad som må hava avsatts till reservfond
bereder sammanslutningen en betryggande egen kapitalförsörjning.

Om särskilda skäl föreligga, kan lånegaranti beviljas även annan samfällighet
än det tidigare angivna. För sådant fall skall i fråga om samfällighetens
beskaffenhet vad där stadgats äga motsvarande tillämpning.

Vidare har bl. a. angetts att lånegaranti ej skall avse lån å högre belopp
än som motsvarar 85 procent av den beräknade och godkända kostnaden
för de med lånet avsedda åtgärderna, utgift för tomt ej inräknad. Lånegaranti
skall därvid icke beviljas för lån, vilket sökande kan erhålla såsom
bottenlån.

Under perioden 1954/55—1959/60 har lånegaranti beviljats med följande
belopp (i kr.).

1954/55	Totalt 4 000 000	Till anläggningar trädgårdsnäringen
1955/56	4 000 000	875 000
1956/57	4 000 000	425 000
1957/58	3 930 000	1 120 000
1958/59	4 000 000	80 000
1959/60	3 268 000	500 000
	23 198 000	3 000 000

Amorteringstiden för lånen har bestämts till 19—25 år, varvid upp till
fem år har medgivits amorteringsfria. Den 30 juni 1960 utgjorde stående
lånegarantier på trädgårdsområdet 2 976 160 kr. Kreditgarantier har på
detta område utgått till följande odlarsammanslutningar (inom parentes
anges ändamålet med lånet).

Kreditgar.

belopp

kr.

1955/56

Kristianstadsfrukt (fruktlagerhus) .......................... 875 000

1956/57

Kristianstadsfrukt (fruktlagerhus) .......................... 275 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

Kreditgar.

belopp

kr.

Gotlands trädgårdsprodukler (kombinerad potatis- och grönsaks -

lagerhus) .............................................. 150 000

1957/58

Kiviksfrukt (fruktlagerhus) ................................ 900 000

Lundafrukt, Dalby (fruktlagerhus) .......................... 220 000

1958/59

Kronobergs läns frukt- och trädgårdscentral,

Urshult, (packeri- och lagerhus för frukt) .................. 80 000

1959/60

Kiviksfrukt (fruktlagerhus) ................................ 500 000

Lantbruksstyrelsen har uppgett, att det på trädgårdsoinrådet åren 1955/
56—1959/60 beviljade lånegarantibeloppet för vederbörande företag motsvarat
mellan 43 och 68 procent av anläggningskostnaderna. Högsta procentsatsen
har avsett tillbyggnadsprojekt i samband med vilka det icke varit
möjligt att få på fastigheten redan tagna bottenlån höjda. Så långt den
till förfogande stående garantiramen medgivit har lantbruksstyrelsen försökt
att med statlig garanti upp till 85 procent av anläggningskostnaderna
tillgodose sökandenas lånebehov inkl. de lån, som på öppna kreditmarknaden
kunnat erhållas som bottenlån utan garanti. Sistnämnda procenttal har
beträffande hittills avgjorda ärenden växlat mellan 77 och 84,7. Styrelsen
uppger vidare, att den har kunnat tillgodose samtliga hittills behandlade
ansökningar om lånegarantier till trädgårdsändamål. Den säkerhet som erbjudits
har utgjorts av inteckningar i vederbörande fastigheter. Lantbruksstyrelsen
har ansett sig som säkerhet kunna godtaga inteckningar upp till
ett intecknat kapitalbelopp av 85 procent av anläggningskostnaderna.

Såsom framgar av det föregående, har lånegaranti på trädgårdsområdet
hittills till övervägande del lämnats till fruktlagerhus (undantaget utgöres
av lånegarantien till Gotlands trädgårdsprodukter 1956/57 med 150 000 kr.).
Lantbruksstyrelsen har emellertid uppgett, att den med stöd av kungörelsen
1954:311 anser sig kunna lämna lånegaranti till odlarsammanslutning,
som insamlar, packar, lagrar samt försäljer och distribuerar medlemmarnas
frukt och köksväxter oavsett produkternas större eller mindre lagringsduglighet.
Likaså anser styrelsen, att stödet må kunna omfatta även
sådan del av byggnad, som tages i anspråk för administration av sagda
verksamhet inkl. de mindre utrymmen, som i förekommande fall må kunna
erfordras för partiförsäljning.

Då emellertid i författningen intet sägs om försäljningslokal, anser sig
lantbruksstyrelsen förhindrad att lämna lånegaranti till uppförande, inrättande
och utrustning av sådan del av byggnad (auktionslokal), som är speciellt
avsedd för auktionsförsäljning av trädgårdsprodukter enligt den metod,
som numera tillämpas i Hälsingborg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

Icke heller anser sig lantbruksstyrelsen kunna lämna lånegaranti till
byggnad eller del av byggnad, som skall användas för andra trädgårdsprodukter
än de i författningen nämnda. Detta innebär, att odlarsammanslutning
icke kan få stöd för att organisera insamling, lagring och distribution
av produkter som blommor och krukväxter samt plantskolealster.

III. Utredningens förslag

Utredningen har såsom framgår av det föregående bl. a. belyst vissa särdrag
hos marknadsföringen av trädgårdsprodukter samt lämnat redogörelser
för auktionssystemets tillämpning i Nederländerna och Danmark. Det
har därvid framgått, att väl ordnade distributionsförhållanden är av central
betydelse för en jämn marknadsutveckling på trädgårdsnäringens område.
Samtidigt har de utländska erfarenheterna visat, att auktionssystemet
i hög grad har befordrat avsättningen och förbättrat marknadsförandet
av trädgårdsprodukter.

En stor del av trädgårdsprodukterna kännetecknas enligt utredningen av
en utpräglad lättförstörbarhet och de måste följaktligen marknadsföras
snabbt. Härtill kommer, att produktionen är underkastad icke obetydliga
säsongvariationer och även mindre överskott kan starkt påverka prisbildningen
för dessa produkter. Auktionssystemet främjar emellertid en snabb
omsättning och begränsar riskerna för stockningar i distributionen under
perioder med topptillförsel. Genom att utbuden förlägges till auktionerna
koncentreras dit också handelns inköp under inbördes konkurrens. Prisbildningen
vid auktionerna blir därmed ett uttryck för den aktuella utbudsoch
efterfrågesituationen. Odlarna blir säkra på att för sina produkter få
ut det pris, som betingas av marknadsläget. På motsvarande sätt kan handeln
räkna med att vid sina inköp icke behöva betala ett högre pris än det
som betingas av den aktuella marknadssituationen. Auktionssystemet innebär
också en rationalisering av distributionen för trädgårdsprodukter genom
att man härigenom undviker ett stort antal småförsäljningar, vilka
är tids- och kostnadskrävande för såväl odlarna som handeln.

Kvalitetskontroll och varusortering främjas, anser utredningen, i hög grad
genom auktionssystemet. Trädgårdsprodukterna kan uppvisa betydande variationer
i fråga om kvalitet och storlek och detta har inneburit en väsentlig
hämsko för en smidig distribution av dessa produkter. I anslutning till
auktionssystemets koncentrerade marknadsföring kan emellertid fasta normer
för kvalitetskontroll, sortering och packning införas och effektivt tilllämpas.
Vid auktionsförsäljning kan också den enskilde odlaren ständigt
jämföra beskaffenheten hos sina produkter med beskaffenheten hos den övriga
marknadsförda produktionen, vilket har en väsentlig uppfostrande betydelse
och stimulerar till en höjning av produktionsstandarden.

Den första auktionsf örsäl j ningen i Sverige, som våren 1959 infördes i
Hälsingborg, har tydligt visat, att auktionssystemet med fördel kan tilläm -

Kungl. Maj. ts proposition nr 42 år 1961

pas även i vårt land. Såsom tidigare angetts, har de nuvarande lokalerna
för auktionsförsäljningen i Hälsingborg redan blivit för trånga och nya lokaler
är avsedda att byggas under den närmaste framtiden. Införandet av
auktionsförsäljning har också diskuterats på en del andra platser, bl. a. i
Göteborg och Stockholm. Som underlag för bedömningen av försälj ningsunderlaget
har under senare år särskilda produktionsundersökningar genomförts
i olika områden.

Det är givetvis av stor vikt, framhåller utredningen, att grundliga undersökningar
föregår införande av auktionsförfarandet inom ett område med
därmed följande investeringar. Fördelarna med denna försäljningsform kan
utvinnas endast vid en förhållandevis stor omsättning och endast om till
auktioner koncentreras utbudet resp. efterfrågan från en mångfald av säljare
och köpare. I första hand synes auktionssystemet med fördel kunna
tillämpas i större överskottsområden. Utländska erfarenheter visar dock,
att systemet även kan fungera effektivt vid större konsumtionscentra. Med
hänsyn till den svenska trädgårdsnäringens struktur måste man räkna med,
att auktionsförsäljningen i Sverige under de närmaste åren endast kan komma
att etableras på ett begränsat antal platser.

Såsom framgår av vad utredningen i det föregående sagt, besitter auktionssystemet
väsentliga fördelar och det är enligt utredningens uppfattning
av betydelse att en utveckling av systemet i Sverige främjas. Lantbruksstyrelsen
har angett, att enligt dess tolkning av de nuvarande bestämmelserna
lånegaranti icke kan lämnas till uppförande, inrättande och utrustning av
sådan del av byggnad (auktionslokal), som är speciellt avsedd för auktionsförsäljning
av trädgårdsprodukter. Däremot kan enligt styrelsens uppfattning
lånegaranti redan nu lämnas för uppförande, inrättande och utrustning
av övriga lokaler i samband med auktionsförsäljningen. —- Med
hänsyn till den vikt utredningen lägger vid att möjligheter snarast öppnas
till statsstöd för påskyndande av tillkomsten av auktionsförsäljningssystem,
vill utredningen förorda att — utan att utredningens allmänna förslag
till trädgårdsnäringens främjande avvaktas — särskilda bestämmelser
införes i detta syfte. Härvid bör statliga lånegarantier kunna beviljas sammanslutning
som ordnar lokaler för auktionsförsäljning under förutsättning
att det klart framgår, att företaget kommer att medföra förbättrade
villkor för trädgårdsodlingen i den trakt auktionslokalerna skall betjäna.

Utredningen anför, att den är väl medveten om att hur betydelsefullt
auktionsförfarandet än kan bli för trädgårdsnäringen, kommer det dock
att finnas stora områden, där på grund av olika skäl försäljningen måste
ske i andra former. Det synes därför utredningen angeläget, att även på
annat sätt än genom stöd åt auktionsförfarandet en koncentration och rationalisering
av försäljningen av trädgårdsprodukter främjas. På nuvarande
stadium av sitt arbete är utredningen emellertid icke beredd att ta ställning
till frågan om utformningen av detta stöd men avser återkomma härtill
så snart den genom olika undersökningar har erhållit ett tillräckligt
bedömningsunderlag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 dr 1961

Statsgaranti, varom nu är fråga, bör liksom de nuvarande lånegarantierna
enligt kungörelsen 1954: 311 lämnas av lantbruksstyrelsen efter gianskning
av vederbörliga byggnadsritningar, kostnadskalkyler och distributionsplaner.
Då det emellertid i föreliggande sammanhang rör sig om ett nytt tilllämpningsområde
för statliga lånegarantier, varvid det kan komma att gälla
betydande belopp, vill utredningen förorda, att lantbruksstyrelsens beslut
i varje ärende under en övergångstid underställes Kungl. Maj:t för prövning
och godkännande.

Enligt de nuvarande bestämmelserna kan statlig lånegaranti för här ifrågavarande
ändamål endast lämnas ekonomiska företag eller handelsbolag,
som har karaktären av sammanslutning mellan odlare av det slag av produkter,
varom i det särskilda fallet är fråga. Enligt utredningens mening är
det önskvärt, att man genom utformningen av bestämmelserna för statlig
lånegaranti icke förhindrar, att vid tillkomsten av auktionsförsäljning samarbete
etableras mellan odlarna samt övriga i handeln av trädgårdsprodukter
engagerade grupper. Utredningen vill följaktligen föreslå att statlig lånegaranti
i samband med tillkomsten eller utbyggnad av auktionsförsäljning
även lämnas sammanslutningar av icke uteslutande odlarkaraktär.

Det statliga stödet till auktionsinrättningarna bör, anser utredningen, avse
försäljning av alla slag av trädgårdsprodukter oavsett om dessa är att
hänföra till frukt, köksväxter, blommor, krukväxter eller plantskolealster.

Utredningen vill förorda, att maximibeloppet för statlig lånegaranti till
auktionsinrättningar sättes till samma procentsats, som gäller för de nuvarande
garantierna enligt kungörelsen 1954: 311, nämligen 85 procent. Med
hänsyn till de stora fördelar, vilka auktionsförsäljningen kan väntas erbjuda
ur alla synpunkter, finns det ingen anledning att i detta fall sätta sämre
garantivillkor; utredningen vill härvid särskilt erinra om den kvalitetsförbättrande
effekten, som kan väntas följa auktionsförsälj ningen. Utredningen
vill emellertid samtidigt framhålla, att det är av stor betydelse att de
sammanslutningar, som svarar för auktionsförsälj ningen, har en stabil ekonomisk
grundval och att intressenterna i fråga tar skäligt ekonomiskt ansvar
även på detta område. Utredningen har konstaterat, att även om maximibeloppet
vid hittillsvarande garantiformer har varit 85 procent, har den
faktiska garantisatsen i allmänhet varit lägre.

I övrigt bör för det här föreslagna garantilånesystemet gälla samma regler,
som återfinnes i kungörelsen 1954: 311.

Av utredningens tidigare redogörelse för auktionssystemet framgår, att
detta system kan beräknas medföra en väsentligt förbättrad marknadsföring
av trädgårdsprodukter. Utredningen har i det föregående ansett sig böra
föreslå, att möjligheter skapas att genom ett garantilånesystem stödja tillkomsten
och utbyggnaden av ifrågavarande försäljningsform. De föreslagna
lånegarantierna till auktionsinrättningarna kan dock endast bli av betydelse
därest vidgning sker av den nuvarande ramen för lånegarantier. Med
hänsyn till det lånebehov, som kan bedömas föreligga i samband med utbyggnaden
av auktionssystemet i Sverige, bör enligt utredningens uppfatt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961 23

ning den ifrågavarande totala garantiramen höjas från 4 milj. kr. till lägst
6 milj. kr.

Auktionssystemets utveckling bör enligt utredningens mening även stödjas
på andra vägar än genom det i det föregående föreslagna garantilånesystemet.
I samband med tillkomsten av auktionsförsäljning måste ett kostnadskrävande
organisationsarbete genomföras och i detta sammanhang föreligger
även behov av olika statistiska undersökningar beträffande försäljningsunderlag
m. in. Av betydelse är också, att upplysningsåtgärder kan
vidtagas bland såväl odlare som köpare. Utredningen vill förorda, att här
angivna verksamhet skall stödjas med medel från trädgårdsnäringens bensinskattefond
och med de medel, som inflyter genom den årliga gottgörelsen
till trädgårdsnäringen för av dess utövare erlagd bensinskatt. Ifrågavarande
stöd avses lämnas av lantbruksstyrelsen enligt de allmänna grunder,
som Kungl. Maj :t bestämmer. Enligt utredningens mening är det önskvärt,
att bidragsgivningen kan ske i ett nära samarbete med representanter för
trädgårdsnäringen. Därest en riksorganisation skulle komma till stånd på
trädgårdsnäringens område, bör stödet således lämnas efter samråd med
denna organisation. —- Utredningen framhåller slutligen vikten av att man
bl. a. kan genomföra åtgärder i syfte att främja konsumenternas förutsättningar
för kvalitetsval i fråga om frukt och köksväxter.

IV. Yttranden över utredningens förslag

Statskontoret anför, att den föreliggande utredningen synes giva starkt
stöd för att marknadsföring av trädgårdsprodukter genom auktioner är ett
ur olika synpunkter lämpligt och värdefullt försäljningssystem. Ett sådant
system har befunnits främja en snabb omsättning och därmed begränsa
riskerna för stockningar och kvalitetsförluster. Handelns inköp från producenterna
får ske under inbördes konkurrens, vilket främjar prisbildningen,
och en rationalisering av distributionen möjliggöres. Den koncentrerade
marknadsföringen har också visat sig ha gynnsamma verkningar beträffande
produkternas kvalitet. Erfarenheterna av auktionssystemet i Danmark
och Holland synes också ha varit goda.

Vad utredningen anfört talar enligt statskontoret sålunda otvivelaktigt
för att auktionssystemet även i vårt land bör kunna befordra avsättningen
och förbättra marknadsföringen av trädgårdsprodukter. Det bör således
här likaväl som i Danmark och Holland, finner statskontoret, vara ett starkt
intresse för producenterna och deras sammanslutningar att tillvarata de
fördelar, som synes vara förenade med systemet. I de nämnda länderna
torde härvid av betänkandet att döma i allt väsentligt stöd icke ha lämnats
av statsmakterna. Några särskilda skäl, varför i vårt land förutsättningar
skulle saknas för en liknande utveckling, har icke anförts. Redan av denna
anledning måste tvekan göra sig gällande, om statliga åtgärder i förevarande
hänseende bör vidtagas. Som ytterligare skäl för en restriktiv in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

ställning till utredningens förslag anföres, att det — som utredningen påpekat
— under de närmaste åren endast kan bli fråga om auktionslokaler
på ett begränsat antal platser. Dessa måste då uppenbarligen vara så
belägna, att en riklig tillförsel är möjlig, vilket förutsätter en väl utbyggd
produktion. En sammanslutning av producenter bör då kunna bli så ekonomiskt
bärkraftig att den bör kunna erhålla erforderlig kredit enligt vedertagna
bankmässiga grunder. Om gängse principer tillämpas för statlig
kreditgarantigivning, skulle garanti i så fall lämnas endast om synnerliga
skäl föreligger. Det anförda talar enligt statskontorets mening närmast för
att statliga åtgärder i det av utredningen föreslagna syftet icke bör vidtagas.
Statskontoret kan därför ej biträda förslaget.

Övriga remissinstanser tillstyrker i princip utredningens förslag eller
lämnar detsamma utan erinran. Sålunda har lantbruksstyrelsen intet att
erinra mot utredningens förslag. Styrelsen erinrar dock om att bensinskattemedel
enligt riksdagens beslut redan nu kan användas och i betydande
omfattning bär använts för organisationsarbete och för tillfälliga statistiska
undersökningar. Sålunda har under budgetåren 1958/59 1959/60

130 000 kr. lämnats som bidrag till organisationsarbete, dels till trädgårdshallen
i Hälsingborg och dels till RLF:s trädgårdsnämnd, som är en samarbetsnämnd
för yrkesorganisationerna inom trädgårdsnäringen inkl. befintliga
försäljningsföreningar. För statistiska undersökningar rörande försälj
ningsunderlag har därutöver under de tre senaste budgetaren beviljats
icke mindre än 246 000 kr., varigenom det blivit möjligt att under medverkan
av Alnarpsinstitutets trädgårdsekonomiska byrå verkställa produktionsundersökningar
inom samtliga de delar av landet, där det kan finnas
förutsättningar för bildandet av producentkooperativa försäljningsorganisationer.
Dessa undersökningar är delvis avslutade och redovisade. När
det gäller upplysningsåtgärder bland odlare och köpare torde bland odlarna
viss upplysningsverksamhet redan förekomma i samband med det organisationsarbete,
som bedrives av RLF:s trädgårdsnämnd, för vilket arbete som
nämnts bensinskattemedel redan beviljats. Därutöver har styrelsen med
stöd av riksdagens beslut beviljat bidrag av bensinskattemedel till framställning
av åskådningsmaterial för undervisnings- och upplysningsverksamhet,
huvudsakligen filmer och bildserier. Styrelsen har emellertid i tidigare
sammanhang föreslagit, att bensinskattemedel skulle få användas
jämväl till konsumentupplysning för att underlätta avsättningen av trädgårdsnäringens
produkter, varvid styrelsen som skäl härför framhållit, att
bensinskattemedel till fiskerinäringen får användas för sådant ändamål.
Framställningen har emellertid icke bifallits liksom ej heller motioner till
riksdagen i samma syfte. Styrelsen tillstyrker bifall till utredningens förslag
om utvidgning av användningsområdet för trädgårdsnäringens bensinskattemedel
till att omfatta upplysningsverksamhet jämväl bland köpare
av trädgårdsprodukter. Avslutningsvis uttalar utredningen, att det är önskvärt,
att bidragsgivningen kan ske i nära samarbete med representanter för
trädgårdsnäringen och att, därest en riksorganisation skulle komma till

Kungl. Maj. ts proposition nr 42 år 1961

stånd på trädgårdsnäringens område, stödet bör lämnas efter samråd med
denna organisation. Med anledning härav erinrar styrelsen om att lantbruksstyrelsen
vid fördelning av trädgårdsnäringens bensinskattemedel — såväl
de årliga anslagen som trädgårdsnäringens bensinskattefond — enligt riksdagens
beslut skall rådgöra med fyra av Kungl. Maj :t utsedda representanter
för trädgårdsnäringen. Det av utredningen framförda önskemålet är således
f. n. tillgodosett. Styrelsen har icke något att erinra mot att, därest
en riksomfattande försäljningsorganisation skulle komma till stånd på
trädgårdsnäringens område, denna beredes tillfälle att avgiva yttrande
över ansökningar om bidrag till försäljningsorganisationer och deras arbete.

Statens jordbruksnämnd understryker till en början de i utredningens
promemoria berörda synpunkterna att auktionssystemet visserligen torde
kunna erbjuda väsentliga fördelar i olika avseenden men att inrättandet
av nya eller utvidgade auktionslokaler måste föregås av noggranna undersökningar
rörande förutsättningarna för att ekonomisk bärkraft, m. m., kan
uppnås i det enskilda fallet. Enligt nämndens åsikt bör man vid planeringen
av auktionslokaler för trädgårdsprodukter utgå ifrån att varubehovet skall
kunna täckas med inhemska produkter från närliggande produktionsområde.
Endast på platser, där detta villkor kan uppfyllas, bör auktionsförsäljning
ifrågakomma. Eftersom auktionssystemet av allt att döma kan uppvisa
väsentliga fördelar, tillstyrker jordbruksnämnden utredningens förslag
beträffande statlig medverkan i form av lånegarantier till inrättande av
dylika lokaler. Nämnden tillstyrker även förslaget att medel från trädgårdsnäringens
bensinskattefond och medel, som inflyter genom den årliga gottgörelsen
till trädgårdsnäringen för av dess utövare erlagd bensinskatt, skall
ställas till förfogande för organisationsarbete och statistiska undersökningar
beträffande försäljningsunderlag in. in. Att den bidragslämnande myndigheten,
lantbruksstyrelsen, skall samarbeta med representanter för trädgårdsnäringen
i dessa frågor får enligt jordbruksnämndens åsikt anses givet.
Jordbruksnämnden har vidare intet att erinra mot utredningens förslag om
en utvidgning av det varusortiment, som skall kunna bli föremål för stödåtgärder
av här ifrågavarande slag, och ej heller emot förslaget att statlig
lånegaranti i samband med tillkomsten eller utbyggnaden av auktionsförsäljning
lämnas sammanslutningar av icke uteslutande odlarkaraktär. Nämnden
biträder även förslagen beträffande avvägningen av maximibeloppet för
statlig lånegaranti till auktionsinrättningar samt beträffande en förstärkning
av den garantiram inom vilken lånegarantierna till auktionslokaler
kommer atl inrymmas.

Kommerskollegium uttalar, att det allmänna syftet med statens kreditstödjande
verksamhet inom trädgårdsnäringens område uppenbarligen har
varit att i första hand avhjälpa finansieringsproblemen för odlarna. Den av
utredningen aktualiserade frågan om en utvidgning av det hittillsvarande
kredilstödet till att omfatta jämväl statsgarantier för lån till sammanslutningar
som anordnar lokaler för auklionsförsäljning, finner kollegium inne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

bära ett avsteg från hittillsvarande principer, såtillvida att låneändamålen
närmast är att hänföra till investeringar inom varudistributionens område.
Detta intryck förstärkes genom utredningens förslag om att kreditstödet
även skall kunna utgå i samband med tillkomsten eller utbyggnaden av
auktionsförsäljning då denna organiserats av även andra än odlare. Ehuru
denna inriktning av det föreslagna kreditstödet är ägnad ingiva viss betänksamhet
finner sig kollegium på grund av de enligt kollegii mening tungt
vägande skäl som utredningen anfört för statliga kreditåtaganden till förmån
för sammanslutningar för ordnande av auktionsförsäljning av trädgårdsprodukter,
kunna tillstyrka att åtgärder vidtagas i sådant syfte. Kollegium
framhåller i sammanhanget vikten av att — såsom utredningen även
föreslagit — kreditstödet begränsas till att avse lån för investeringar i anläggningar.
Denna inskränkning beträffande låneändamålen anser kollegium
särskilt betydelsefull då fråga uppkommit om lån även till företag
inom den egentliga handelns område.

Sveriges lantbruks förbund vitsordar värdet av ifrågavarande auktionssystem,
inte minst med hänsyn till dess främjande av kvalitetskontroll och
varusortering ävensom den rationalisering av distributionen för trädgårdsprodukter,
som systemet innebär. Emellertid är förbundet samtidigt övertygat
om att en auktionsförsäljning kan tillämpas endast i områden med
betydande underlag, d. v. s. förutom i Hälsingborg, där sådan redan äger
rum, på allenast två, tre platser i landet. Av denna anledning anser förbundet,
att statliga lånegarantier icke bör förbehållas endast sammanslutningar,
som anordnar lokaler för auktionsförsäljning utan även sammanslutningar,
som uppför andra slags försäljningslokaler i angivet syfte. Om denna
utvidgning i tillämpningen av garantigivningen icke kommer till stånd,
lämnas större delen av landet utanför möjligheterna till den stimulans, som
ytterst avses med det statliga stödet på härvarande område, nämligen att
genom åstadkommande av rationalisering i försäljningsledet bereda konsumenterna
bästa tänkbara produkter.

Riksförbundet Landsbggdens folk anser utredningens förslag vara riktigt
och av stor betydelse för främjandet av trädgårdsprodukternas avsättning.
Då det enligt utredningens särskilda direktiv emellertid ej varit möjligt att
föreslå ytterligare användning av den statliga lånegarantien, understryker
riksförbundet vikten av att bestämmelserna utsträckes till att omfatta även
uppförande och utrustning av försäljningslokaler för trädgårdsprodukter
under andra former än genom auktionsförsäljning. Härigenom får man inom
alla berörda områden av landet samma möjlighet att erhålla dettta statliga
stöd. Tidigare anförda synpunkter visar att den svenska strukturen och omfattningen
av trädgårdsnäringen ej lämpar sig för ett ensidigt inriktande på
auktionsförsäljning utan är en kombination av båda tillämpbara försäljningsformer
det absolut mest lämpade. Som skäl för en fortsatt utbyggnad
av auktionsförsäljningen av trädgårdsprodukter framhåller utredningen
denna försäljningsforms främjande av kvaliteten. Med anledning härav
anför riksförbundet dels som redan sagts, att konkurrensen olika företag

Kungl. Maj. ts proposition nr 42 år 1961

emellan ej möjliggör ett eftersättande av kvaliteten oavsett försäljningsformen,
dels att det f. n. i RLF:s trädgårdsnämnd arbetas för ett genomförande
av enhetliga sorterings- och packningsbestämmelser för köksväxter, som
beräknas bli allmänt tillämpade av i första hand alla producentägda företag
fr. o. in. 1961. Slutligen förordar riksförbundet i likhet med utredningen
att användningen av medel ur trädgårdsnäringens bensinskattefond
jämte årligen tillförda medel i form av restituerad bensinskatt, utökas till
att omfatta även upplysningsåtgärder för främjandet av avsättningen av
näringens produkter. Dylika åtgärder i samband med ett väl utbyggt system
av försäljningsföretag av den form som bäst lämpar sig inom resp.
område samt enhetliga kvalitetsregler för produkterna, bör då kunna bli
till gagn för såväl producenter som konsumenter.

Sveriges hnndelsträdgårdsmästareförbund ansluter sig till det föreliggande
förslaget om statlig lånegaranti för anordnande av auktionslokaler för
trädgårdsprodukter m. m. Förbundet understryker dock samtidigt starkt
angelägenheten av, att dessa garantilån även kommer de producentkooperativa
föreningar till del, som bedriver försäljning i form av trädgårdscentraler.
Vidare hemställer förbundet om att reglerna för bidrag från anslaget
till gottgörelse åt trädgårdsnäringen för av dess utövare erlagd bensinskatt
snarast möjligt ändras på så sätt, att bidrag även kan ges till konsumentupplysning
om trädgårdsprodukter.

Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund vitsordar värdet av att tillkomsten
av lokaler för auktionsförsäljning av trädgårdsprodukter befrämjas. Emellertid
framhåller förbundet, att omfattningen och strukturen av den svenska
trädgårdsväxtproduktionen är sådan att ett enhetligt genomförande av auktionssystemet
vad gäller trädgårdsprodukternas maxknadsförande ej kan
anses vara den mest lämpade formen. Inom områden med betydande produktion
är auktionsförsäljning motiverad, medan försäljningen, inom områden
där produktionen i huvudsak är av den omfattning att det lokala konsumtionsbehovet
tillgodoses, bör ske genom försäljningsföreningar av typen
Gotlands trädgårdsprodukter. Erfarenheterna från Norge visar, att denna
kombination av föreningar med olika försäljningsformer är väl lämpad för
våra förhållanden. Med anledning härav föreslår förbundet, att bestämmelserna
om statlig lånegarantis beviljande utformas till att omfatta jämväl
uppförande och utrustning av andra försäljningslokaler än som är avsedda
för auktionsförsäljning.

Kooperativa förbundet förordar, alt de statliga lånegarantireglerna utvidgas
till att omfatta även auktionslokaler men avråder från att stöd skall
kunna lämnas till andra typer av försäljningslokaler. Förbundet understryker
att utrymmet för utökning av auktionssystemet i ekonomisk skala i
Sverige är synnerligen begränsat och att följaktligen endast en eller annan
ytterligare auktionshall kan komma i fråga baserad på lokal produktion, t. ex.
i Malmö. Förbundet anser det osannolikt, att det kan innebära distributionsekonomiska
fördelar att uppföra auktionshallar baserade huvudsakligen på
försäljning av andra landsdelars produktion eller av importerade trädgårds -

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

alster, eftersom denna distributionsfunktion minst lika effektivt bör kunna
skötas av den reguljära handeln. Som grundläggande förutsättning framhåller
förbundet betydelsen av att konkurrens på lika villkor kommer till stånd
mellan olika företagareformer.

Sveriges grossistförbund delar utredningens uppfattning, att det för främjande
av kvalitetskontroll och varusortering samt för ett snabbt marknadsförande
av trädgårdsprodukter från de stora avsättningsområdena är önskvärt
med en utökning av det f. n. i begränsad omfattning tillämpade auktionsförsäljningssystemet.
Förbundet biträder de synpunkter och förslag rörande
en utökning av de nuvarande möjligheterna att erhalla statlig lånegaranti
för inrättande av auktionslokaler som framföres i trädgårdsnäringsutredningens
betänkande. Enligt förbundets mening bör lånemöjligheten
hålles öppen även för inom handeln med trädgårdsprodukter bildade sammanslutningar
för ifrågavarande ändamål.

Sveriges köpmannaförbund och statens institut för konsumentfrågor tillstyrker
i princip utredningens förslag.

V. Departementschefen

Marknadsföringen av trädgårdsprodukter är ett centralt problem inom
trädgårdsnäringen. Med hänsyn till den betydelse och omfattning som trädgårdsprodukterna
numera har och kan beräknas få i det svenska folkhushållet
måste det vara en angelägen uppgift att främja utvecklingen mot ändamålsenliga
former för distribution och handel av dessa produkter. Då
trädgårdsalster är färskvaror är marknadsförandet förenat med speciella
problem. Produkternas lättförstörbarhet medför att transporterna försvåras
och den tidrymd, under vilken de kan försäljas, är i hög grad begränsad.
Detta leder till att lagringstiden är kort och att distributionen måste ske
snabbt. Även tämligen ringa överskott kan ge kraftiga utslag i prisbildningen
och förorsaka rubbningar i marknadsläget.

De utländska erfarenheter, för vilka trädgårdsnäringsutredningen redogjort,
pekar på att man genom auktionsförsäljning av trädgårdsodlingens
alster i vissa fall kan åstadkomma en väsentlig förbättring av marknadsförandet.
Auktionssystemet synes sålunda genom den snabba omsättningen
begränsa riskerna för besvärande överskott inom områden med betydande
produktion. Samtidigt vinnes att prisutvecklingen blir ett klart uttryck för
den aktuella utbuds- och efterfrågesituationen. Köparna riskerar således
inte att behöva betala mera för varorna än det aktuella marknadspriset och
säljarna kan i sin tur räkna med att få ut det pris som betingas av det föreliggande
marknadsläget.

Genom att handelns inköp och odlarnas utbud under inbördes konkurrens
koncentreras, befordrar auktionssystemet uppenbarligen en jämn marknadsutveckling.
Auktionssystemet synes också befrämja utvecklingen mot
högre kvalitet på de saluförda trädgårdsprodukterna samt en bättre sorte -

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

ring. Vid ett auktionsförfarande torde nämligen en säljare inte kunna påräkna
någon större efterfrågan på sina produkter om de är av sämre kvalitet
än andra vid auktionen tillgängliga varor. Systemet medför vidare en
rationalisering av distributionen genom att för såväl odlarna som handeln
lids- och kostnadskrävande direktförsäljning av småpartier minskas.

I Sverige har erfarenheterna av den år 1959 påbörjade auktionsförsäljningen
i Hälsingborg varit positiva.

Auktionssystemet får anses innefatta så avsevärda fördelar för såväl konsumenterna
och odlarna som handeln att en ökad användning av systemet
i vårt land enligt min mening bör stimuleras. Trädgårdsnäringsutredningen
har föreslagit att detta skall ske genom stöd av det allmänna i form av
statliga lånegarantier för uppförande, inrättande och utrustning av lokaler
för auktionsförsälj ning av trädgårdsprodukter. Förslaget har vunnit starkt
stöd i remissyttrandena.

Liknande företag som det i Hälsingborg har börjat planeras även på andra
orter. Utredningen har räknat med att auktionsförsäljningen under de närmaste
åren endast kan tillämpas på ett begränsat antal platser. Vissa remissinstanser
anser att systemet kan användas endast i områden med betydande
underlag, d. v. s. förutom Hälsingborg, på allenast två å tre platser
i landet. Enligt min uppfattning kan systemet vara fördelaktigt för större
överskottsområden. Utredningen framhåller att utländska erfarenheter visar
att systemet kan fungera effektivt även vid större konsumtionscentra.
Förutom i Hälsingborg är det med hänsyn härtill tänkbart med auktionslokaler
också på andra orter i Skåne samt inom exempelvis Stockholmsområdet,
Göteborgsområdet och i Östergötland. Jag utgår således från att antalet
lokaler för auktionsförsäljning inte behöver bli så ringa som vissa remissinstanser
antagit. I detta sammanhang vill jag uttala, att lantbruksstyrelsen
bör ta initiativ och medverka till lokala undersökningar rörande
möjhgheterna och lämpligheten av att inom skilda områden anordna auktionslokaler.

Då det enligt min mening är önskvärt med en utveckling av auktionssystemet
med hänsyn till såväl konsumenternas som producenternas intressen,
vill jag förorda, att systemet skall stödjas av det allmänna. Stödet bör,
såsom utredningen med instämmande i remissyttrandena föreslagit, lämpligen
fa formen av statliga kreditgarantier för anordnande av sådana auktionslokaler,
vilka angivits i det töregående. Enär det synes önskvärt att
påskynda denna utveckling bör beslut om att införa ett dylikt kreditstöd enligt
min uppfattning meddelas nu och utan att avvakta trädgårdsnäringsutredningens
senare, allmänna förslag till näringens främjande. Vid utformandet
av reglerna för det föreslagna nya lånestödet synes bestämmelserna
i kungörelsen den 7 maj 1954, nr 311, om statlig garanti för lån för uppförande
av lagerhus m. in. för jordbruksändamål i huvudsak kunna tagas till
mönster. Verksamheten vid auktionerna förutsättes i första hand avse svenska
trädgårdsprodukter, vilket emellertid inte bör utesluta möjligheten att
genom auktionsförsäljningarna tillgodose större konsumtionsområden även

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

med importerade trädgårdsalster. Kreditgarantierna bör avse auktionslokaler
för försäljning av alla slag av trädgårdsprodukter oavsett om dessa ar
att hänföra till frukt, köksväxter, blommor, krukväxter eller plantskolealster,
Med auktionslokaler åsyftar jag såväl lokalerna för själva auktionsförsäljningen
som erforderliga utrymmen för administration, lager och dylikt. I
anslutning till vad utredningen anfört bör en förutsättning för beviljande av
kreditgarantier bland annat vara att försäljningsföretaget bedömes komma
att medföra förbättring av ej endast distributionen av trädgårdsvarorna och
kvalitetsstandarden utan även av villkoren för trädgårdsodlingen i trakten.
Vid sistnämnda förhållande anser jag stort avseende bör fästas.

Statsgaranti, varom nu är fråga, bör lämnas av lantbruksstyrelsen, som
det skall åligga att granska av sökanden företedda byggnadsritningar, kostnadskalkyler
och distributionsplaner. Styrelsen bör vidare pröva att tillfredsställande
ekonomiska betingelser föreligger samt att auktionsför sälj ningen
kommer att betjäna ett tillräckligt stort antal odlare och att tillräckligt stabil
efterfrågan kan påräknas. I avvaktan på erfarenheterna av ifrågavarande
garantisystem förordar jag att, i överensstämmelse med vad utredningen
föreslagit, lantbruksstyrelsens beslut i varje särskilt ärende tills vidare skall
underställas Kungl. Maj :t för prövning och godkännande.

I likhet med utredningen finner jag att ifrågavarande statliga kreditgarantier
inte bör förbehållas rena odlarsammanslutningar. Garantien skall
också kunna utgå till sammanslutningar av icke uteslutande odlarkaraktär,
d. v. s. sådana som förutom odlare jämväl innefattar företrädare för handeln
eller andra av distributionen av trädgårdsvaror berörda intressenter.

På sätt som motsvarar det nuvarande garantistödet till anordnande av
lagerlokaler torde lånegarantierna beträffande auktionslokalerna böra begränsas
till att avse högst 85 procent av den beräknade kostnaden för den
med vederbörande lån åsyftade åtgärden. Självfallet bör garanti inte beviljas
för belopp, vilket sökanden kan erhålla såsom bottenlån. Det torde i
sammanhanget uppmärksammas att, såsom utredningen konstaterat, den
faktiska garantisatsen vid lagerhuslån jämlikt kungörelsen 1954:311 i allmänhet
varit lägre än 85 procent.

I övrigt bör för det föreslagna lånegarantisystemet gälla, att medlemmarna
i den stödsökande sammanslutningen bildat ekonomisk förening eller
handelsbolag i det fall antalet medlemmar understiger fem. Sammanslutningen
bör vidare — med hänsyn till innehållet i föreningsstadgarna eller
bolagsavtalet och utsikterna till varaktigt fortbestånd, sammanslutningens
ekonomiska ställning samt förhållandena i övrigt — prövas vara lämplig
att driva verksamhet av ifrågavarande slag och finnas skäligen böra åtnjuta
statlig lånegaranti för verksamheten. Medlemmarna i sammanslutningen
bör kontant ha inbetalat så mycket av sina insatser att beloppet jämte vad
som har avsatts till reservfond bereder sammanslutningen en betryggande
egen kapitalförsörjning.

Lånegaranti bör beviljas endast om sökanden för lånet ställer säkerhet,

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

som lantbruksstyrelsen finner tillfredsställande ur det allmännas synpunkt.
Styrelsen skall även uppställa de villkor för garantien, som styrelsen finner
erforderliga för att trygga företagets genomförande. I övrigt bör gälla samma
regler, som återfinnes i kungörelsen 1954: 311. De närmare bestämmelserna
beträffande kreditgarantier till anordnande av auktionslokaler torde
få utfärdas av Kungl. Maj :t.

Vissa remissinstanser har föreslagit, att statliga lånegarantier bör kunna
medgivas även sammanslutningar som anordnar andra slag av försäljningsutrymmen
än auktionslokaler. För ett ställningstagande till frågan om ändring
av gällande bestämmelser i kungörelsen 1954:311 att avse kreditstöd
för sådan lokal erfordras enligt min uppfattning en mera fullständig utredning
rörande bland annat distributionsvägarna för trädgårdsprodukter och
de lämpligaste framtida distributionsformerna. Sedan trädgårdsnäringsutredningen
avgivit sina slutliga förslag i ämnet är det min avsikt att återkomma
till spörsmålet.

För att lämna större utrymme för garantigivning beträffande lån till anordnandet
av auktionsförsälj ning bör ramen för garantier för kredit till uppförande
av lagerhus m. m. för jordbruksändamål vidgas. Under budgetåret
1960/61 är nämnda ram 4 000 000 kronor. För att bättre kunna beakta det
nya ändamålet förordar jag, att ramen utökas till 5 000 000 kronor. Till
lånegarantigivning under budgetåret 1961/62 till trädgårdsnäringens rationalisering
bör som lantbruksstyrelsen föreslagit bestämmas en oförändrad
totalram av 2 000 000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att, om
forhållandena ger anledning därtill, medgiva en inbördes jämkning de båda
föreslagna garantiramarna emellan.

Utredningen har rekommenderat, att kollektivt restituerade bensinskattemedel
skall ställas till förfogande för organisationsarbete, statistiska undersökningar
samt upplysningsåtgärder bland såväl odlare som köpare i samband
med tillkomsten av auktionslokaler för försäljning av trädgårdsalster.
Jag ansluter mig till detta utredningens uttalande och föreslår att förutom
organisationsarbete och statistiska undersökningar även upplysningsåtgärder
skall upptagas bland dem som kan stödjas med medel ur reservationsanslaget
Gottgörelse till trädgårdsnäringen för av dess utövare erlagd bensinskatt
och ur den med tidigare anvisade restitutionsmedel tillskapade fonden,
varvid ifrågavarande stöd givetvis bör kunna utgå även i annat sammanhang
än i samband med tillkomsten av auktionshallar. Upplysningsverksamheten
bland konsumenterna torde lämpligen böra i väsentliga delar
taga den av organisationen Svensk matpotatiskontroll (SMAK) med statsmedel
bedrivna informationsverksamheten som förebild. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att utfärda de bestämmelser härvidlag som från
Kungl. Maj :ts sida kan befinnas erforderliga.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

att statlig kreditgaranti må enligt de grunder som angivits
i det föregående lämnas för lån till anordnande av auktionslokaler
för trädgårdsprodukter,

att under budgetåret 1961/62 statlig kreditgaranti må beviljas
dels för lån avseende uppförande av lagerhus m. m. for
jordbruksändamål intill ett belopp av 5 000 000 kronor, dels
för lån avseende trädgårdsnäringens rationalisering intill ett
belopp av 2 000 000 kronor, med rätt för Kungl. Maj :t att, om
förhållandena skulle ge anledning därtill, medgiva jämkning
i sagda fördelning, samt

att till trädgårdsnäringen kollektivt restituerade bensinskattemedel
får disponeras även för informationsverksamhet
i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående
angivits.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Stig Johansson

610043 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag