Kungl. Maj:ts proposition nr 400 (Proposition 1920:400)

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

Nr 400.

Kungl. Alaj:ts proposition till riksdagen med. förslag till förordningar
om ändring i vissa delar dels av förordningen
den 28 oktober 1919 om inkomst- och förmögenhetsskatt,
dels ock av förordningen samma dag om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering; given Stockholms
slott den 19 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av stadsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till:

1) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28
oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt; och

2) förordning om ändring i vissa delar av förordningen samma dag
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 342 höft. (Nr 400.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910

om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12 och 16 §§,
18 § 1 mom., 19 § 1 mom., 22 §, 24 § 1 mom. och 25 § 1 mom. i
förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt
ävensom de vid samma förordning fogade särskilda anvisningar till ledning
vid taxeringen skola i nedan angivna delar hava följande ändrade
lydelse:

2 KAP.

Om skyldighet att erlägga skatt för inkomst.

3 §•

1 inom. Skyldig att erlägga skatt för inkomst är:

a) svensk medborgare, som författningsenligt är eller bör vara i riket
mantalsskriven:

för all inkomst, vare sig den förvärvats här eller utom riket;

b) — — — — — — — — ______

c) utlänning:

för inkomst av här belägen fast egendom och av näring eller annan
rörelse, som här bedrivits, för härifrån uppburen lön eller pension samt
för utdelning å aktier i svenska aktiebolag, å lotter i svenska solidariska
bankbolag, å kommanditlotter i svenska kommanditbolag och å insatser i
svenska ekonomiska föreningar;

skolande utlänning, som författningsenligt är eller bör vara härstädes

mantalsskriven, erlägga skatt jämväl för annan inkomst-----

här använts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

2 mom. Skatt för inkomst erlägges vidare av:

a) svenska aktiebolag — — — — — inrättningar, ekono miska

föreningar och andra inländska juridiska, personer, därunder inbegripna
ägare av för gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar,
häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter — — — —

utom riket; ävensom

b) utländska bolag: för inkomst av här belägen fast egendom och
av näring eller annan rörelse, som av bolaget här bedrivits, samt för
utdelning å aktier i svenska aktiebolag, å lotter i svenska solidariska bankbolag,
å kommanditlotter i svenska kommanditbolag och å insatser,i svenska
ekonomiska föreningar.

4 §•

Vanliga handelsbolag, enkla bolag och rederier taxeras icke, utan
hänföres — — — — — bolagets eller rederiets inkomst. Kommandit bolag

taxeras för den del av sin vinst, som belöper å kommanditdelägarna,
varemot beträffande vinsten i övrigt bestämmelserna i första
punkten av denna paragraf skola tillämpas.

5 §•

1 mom. Från skatt för inkomst frikallas:

a) medlem av konungahuset:

för av staten anvisat anslag samt för inkomst av kapital;

b) --------------

c) — — — — — — — — — — — — — —

om han icke är svensk medborgare:

för annan inkomst än inkomst av här belägen fast egendom eller
av näring eller annan rörelse, som han här bedrivit, samt härifrån uppburen
lön eller pension; dock att person tillhörande olönat konsulat jämte
betjäning icke är frikallad från utgörande av skatt för inkomst genom utdelning
å aktier i svenska aktiebolag, å lotter i svenska solidariska bankbolag,
å kommanditlotter i svenska kommanditbolag och å insatser i svenska
ekonomiska föreningar;

om han är svensk medborgare:

för den inkomst, han åtnjutit av sin tjänst hos den främmande
makten;

d) utlänning eller i utlandet bosatt»svensk undersåte, vilken givit
eller medverkat vid offentlig föreställning, som avses i gällande förordning
angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter:

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

för inkomst av föreställning, för vilken dylik avgift utgjorts eller
beträffande vilken befrielse från avgift jämlikt särskilt stadgande i samma
förordning åtnjutits; samt

e) — — — — — — ___ _ __ __

2 mom. Följande juridiska personer erlägga icke skatt för inkomst:

c) kyrkor, akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar jämte andra fromma stiftelser
ävensom stipendiefonder och pensionsanstalter;

d) ,_--____________

e) — — — — — delägare;

f) — — — fordran; samt

g) nedannämnda juridiska personer för sådan inkomst av fast egen dom,

som består i förmånen att för avsedda ändamål nyttja dem tillhöriga
fastigheter av nedan angivna beskaffenhet, nämligen:

regementen, officers- och underofficerskårer i fråga om deras vid
mötesplatser till begagnande under mötena uppförda byggnader;

nykterhetsföreningar i fråga om för deras verksamhet såsom sådana
avsedda byggnader, samt

enskilda samfund i fråga om kyrkobyggnader och bönehus.

6 §•

Såsom inkomst — — — härflutit av fast egendom, näring
eller annan inkomstkälla.

Förmån av bostad — — — räknas såsom inkomst.

7 §•

Vid den uppskattning, som för taxeringen äger rum, hänföras:

l:o) till inkomst av fast egendom följande av fast egendom här i
riket härflutna intäkter, nämligen:

a) inkomst, som av ägare eller med ägare likställd innehavare eller
av brukare åtnjutits under form av hyresfri bostad eller arrende eller hyra;

b) inkomst av jordbruk med dess binäringar;

c) inkomst av skogsbruk;

d) — — — — — lera och dylikt; samt

e) frälseränta och annan avgäld av fast egendom, därunder inbegripen
på grund av patronatsrätt uppburen tionde eller ersättning därför;

2:o) till inkomst av näring:

inkomst av handelsrörelse, industriell verksamhet, hantverk och av
annat företag av sådan beskaffenhet, att enligt bestämmelserna i 14 § i

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

kommunalskattelagen för detsamma skall erläggas näringsskatt, ävensom
inkomst, av järnvägs-, spårvägs- och kanaldrift;

3:o) till inkomst av annan inkomstkälla:

A. inkomst av kapital, nämligen:

a) ränta å utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda eller
hos penningförvaltande verk eller enskilda insatta penningar;

b) utdelning å aktier, å lotter i solidariska bankbolag, å komraanditlotter
i kommanditbolag och å insatser i ekonomiska föreningar; samt

e) inkomst, som åtnjutits från fast egendom i utlandet;

B. inkomst av arbetsanställning eller tjänst, pension, livränta, undantagsförmån
och sådant periodiskt understöd, därför givaren enligt 10 §
är berättigad till avdrag;

C. inkomst av rörelse eller yrke, såvitt den icke, enligt vad ovan
sagts, skall upptagas såsom inkomst av näring;

D. inkomst av icke yrkesmässig verksamhet och tillfälliga inkomster:

a) vinster av tillfällig natur, därunder inbegripen vinst å icke
yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som förvärvats genom
köp eller byte och varit i säljarens ägo, om det är fast egendom, under
mindre än tio år och eljest under mindre än fem år; samt

b) inkomst av tillfälliga uppdrag och annan här ovan ej särskilt
nämnd skattepliktig inkomst.

8 §•

Såsom inkomst taxeras icke:

vad som förvärvats —— — — — gåva, därunder inbegripet

sådant periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
därför givaren icke enligt, 10 § är berättigad till avdrag;

vinst — — — — — fem ar eller därutöver;

ersättning för skada — — — — — olycksfallsförsäkring i

annan form än livränta tillfallit den försäkrade eller hans stärbhus;
kapital, som — — — stärbhus; samt
vad som — — — — —

å stat uppförd häst- och båtlega;
officerares lönetillägg för tjänstehästar;

anslag till skrivmaterialier---traktamentstagaren varit bosatt.

Vid uppskattning av inkomst —
arrende- eller hyresavgift;

Kung!. Maj:ts proposition nr 400.

undantagsförrnån, frälseränta och annan avgäld — — — — —

själva skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt;

pensioner och understöd på grund av förutvarande anställning i skattskyldigs
verksamhet;

kostnad för nödigt biträde i hemmet — — — med iakttagande

av att sammanlagda avdraget från olika inkomstkällor i intet fall må°överstiga
200 kronor;

kontors- och andra förvaltningskostnader;

kostnad för resor till och från arbetsplatsen, därest denna är belägen
på sådant avstånd från den skattskyldiges bostad, att den skattskyldige skäligen
kan anses behöva anlita särskilt fortskaffningsmedel;

kostnad för utövning av vetenskap, konst eller handaslöjd; samt
ränta å lånt anläggnings- och rörelsekapital;

så ock för fastighetsskatt och näringsskatt samt för avgifter till
pensions-, änke- och pupill-, understöds- eller annan sådan kassa, i vilken
det ålegat någon på grund av hans tjänst att vara delägare.

För värdeminskning å byggnader ävensom å gruvor, inventarier och
annan dylik egendom ma avdrag ske — — — anvisningarna.

Har kooperativ förening av vinsten å sin kooperativa verksamhet
lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller icke, pristillägg,
rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till gjorda köp eller försäljningar,
må föreningen njuta avdrag för dylik utdelning.

10 §.

Skattskyldig äger vidare, i den mån avdrag icke verkställts på grund
av bestämmelserna i 9 §, rätt till avdrag för:
alla utskylder utom kronoutskylder;
ränta å gäld;

periodiskt understöd eller annan därmed jämförlig periodisk utbetalning;
dock att avdrag icke får ske för vad som utgivits för person,
som tillhör den skattskyldiges hushåll, eller eljest utbetalts såsom bidragtill
någons undervisning eller uppfostran;

sådan förlust å fast egendom eller verksamhet, som ej är att hänföra
till kapitalförlust; dock att avdrag för förlust å icke yrkesmässig avyttring
av fast eller lös egendom ej får ske med högre" belopp än som
motsvarar den skattskyldiges inkomst av dylik avyttring;

försäkringspremier — — — — — pupillförsäkring, dock att

avdrag, som nu nämnts, ej må överstiga sammanlagt 200 kronor.

Svensk medborgare, — — — som här utövats.

Kungl. Maj.ts proposition nr 400.

11 §•

Vid taxering av inkomst — — — — — hänförliga utgifter,

härunder inbegripet vad den skattskyldige utgivit för person, som tillhör
hans hushåll, samt vad han eljest utbetalt såsom bidrag till någons undervisning
eller uppfostran;

för ränta — — — — — fasta egendom, näring eller annan

rörelse nedlagda kapital;

för vad som använts till — — — — — skuld.

4 KAP.

Om skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet.

12 §.

Skyldiga att erlägga skatt för förmögenhet äro:

a) svenska medborgare, som författningsenligt äro eller böra vara
i riket mantalsskrivna; samt

b) föreningar och samfund, — — — — — besparingsskogar,
häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter — — — — —
äro skyldiga att erlägga skatt för inkomst:

för all den förmögenhet — — — utrikes ort;

c) — — — — — nedlagd.

Medlem av konungahuset är frikallad från utgörande av skatt för
förmögenhet.

Olönad — — — — — nedlagd.

16 §.

Till grund för uppskattningen — — — — — föremål för

taxering.

Fast egendom, frälseränta inbegripen, skall, där ej annorlunda stadgas
i de vid denna förordning fogade särskilda anvisningarna, upptagas
till sitt taxeringsvärde under nästföregående år.

Fordran, som ej är förfallen — — — fogade tabell I. Annan
säker fordran upptages till det belopp, varå den lyder. Osäker fordran
upptages till det belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös
fordran upptages icke.

Annan för evärdlig tid — — — — • —

yngstes ålder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

18 § 1 moln.

För svensk medborgare — — —

c) I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmäga på grund av sär skilda

omständigheter (långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll
av andra närstående än dem, för vilka han äger åtnjuta familjeavdrag,
eller annan därmed jämförlig omständighet) är väsentligt — — —

enligt detta stycke.

d) ----

19 § 1 mom.

Inkomst- och förmögenhetsskatt — — — —

a) För andra skattskyldiga än svenska aktiebolag och svenska solidariska
bankbolag ävensom svenska kommanditbolag, i vad angår den del
av deras vinst, som belöper på kommanditdelägarna, utgör grundbeloppet:

b) För svenskt aktiebolag och svenskt solidariskt bankbolag ävensom
för svenskt kommanditbolag, i vad angår den del av bolagets vinst,
som belöper på kommanditdelägarna, utgör grundbeloppet (A-skatt):

Till kapital, varom här är fråga, räknas såväl aktie- eller lottkapitalet
som ock reservfonden eller, vad beträffar kommanditbolag, kommanditdelägarnas
insatser i bolaget. Aktie- eller lottkapitalet — — —
— — — — — reservfonden ävensom vid beräkning av kommanditdelägarnas
insatser i kommanditbolag.

22 §.

Har någon — — — för lågt taxerad, skall, efter det sådant

kommit till vederbörandes — — — berörda förfarande undandragits.

Efterbeskattning — — — — — bouppteckning blivit ingiven
för registrering. Stärbhuset svarar icke — — — — — i boet utgör.

24 § 1 mom.

Har behållningen i boet efter person, som avlidit under taxeringsåret
eller under nästföregående år, ej överstigit 15,000 kronor, må beskattningsnämnd
medgiva befrielse från utgörande av den inkomst- och
förmögenhetsskatt, som eljest skolat utgå.

Kungl. Mai: ta proposition nr 400.

Befrielse, som nu nämnts, må åtnjutas allenast för ett år och endast
tillgodokomma dödsbo efter här i riket mantalsskriven svensk medborgare,
vilken efterlämnat änka, oförsörjda barn eller andra bodelägare,
som varit beroende av honom för sin försörjning.

2o § 1 inom.

År skattskyldig gift —--åtnjutas för hustru.

Hustrus inkomst av arbetsanställning eller tjänst samt av näring,
annan rörelse eller yrke skall vid taxeringen medräknas allenast om och
i den mån ifrågavarande inkomst sammanlagt överstiger 200 kronor.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

l:o)

Inkomst av fast egendom.

7 § 1 :o)

I. Värdet av bostadsförmån — — — jaktstuga o. d.

I skattskyldigs inkomst — — — begagnas såsom bostad av den

i någon hans verksamhet använda tjänste- och arbetspersonalen — — —
ifrågavarande lägenheter.

Om och i den mån den skattskyldige använder egen fastighet för
näring, annan rörelse eller yrke upptages hyresvärdet — — — andel

av dess värde.

II. Till inkomst av jordbruk räknas:

a) inkomst genom försäljning (ej realisation) av jordbrukets, ladugårdens
och trädgårdens produkter ävensom av levande och döda inventarier;

b) inkomst genom direkt tillgodogörande av egendomens avkastning:

för förbrukning i den skattskyldiges hushåll eller för den skattskyldiges
och hans familjs jämte personliga tjänares räkning eller för förädling
eller förbrukning i näring eller annan rörelse, som av den skattskyldige
drives; samt

för avlöning åt arbetspersonal, som icke tillhör den skattskyldiges
hushåll, för utgörande av undantagsförmåner eller eljest för fullgörande

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 342 käft. (Nr 400.) 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

av förpliktelse, som åligger den skattskyldige i förhållande till någon, som

icke tillhör hans hushåll; .

skolande värdet av vad sålunda tillgodogöres beräknas med ledning

av ortens försäljningspris;

c) inkomst av jordbrukets binäringar. Beträffande vad som är att
hänföra till jordbrukets binäringar är stadgat i anvisningarna till kommunalskattelagen.

Såsom kostnader — — —

lön och underhåll åt arbetspersonal, som uteslutande eller huvudsakligen
användes för jordbruket och dess binäringar; skolande i fråga om
lön och underhåll — — ——— tillämpning;

nyanskaffning (ej nyuppsättning) av levande och döda inventarier;
ägande i följd härav — — — — — och nötning;

underhåll av byggnader — — — — — inkomst av jordbruk.

III. Till inkonist av skogsbruk hänföres den inkomst, som någon

förvärvar dels genom tillgodogörande för egen räkning eller genom användande
i egen näring eller annan rörelse av skogseffekter från fastighet
— — — — — skadan nedgått i värde.

IV. — — — — —

V. I fråga om rätt till avdrag vid taxering av inkomst av sådan

fast egendom, som icke användes för jordbruksdrift, komma särskilt i betraktande
— — — — — såsom''-sådan; dock att kostnader för under håll

och skötsel av trädgård icke må avdragas till högre belopp än som
motsvarar den uppgivna inkomsten från trädgården.

VI. I fall som i 7 § l:o) a) sägs anses såsom likställd med ägare:
den som innehar fast egendom med fideikommissrätt eller eljest på grund
av testamentariskt förordnande; den som innehar fast egendom med stadgad
åborätt, med tomträtt eller med vattenfallsrätt; innehavare av s. k.
ofri tomt i stad och den, som eljest innehar fast egendom med ständig
eller ärftlig besittningsrätt; innehavare av skogsområde, som blivit av staten
upplåtet till bergshanteringens understöd, till kanalbolag eller till stad
eller annan menighet; innehavare av fast egendom, som är anslagen till
boställe eller eljest på lön, samt av lägenhet, som är avsöndrad från annan
egendom till besittning på viss tid eller på livstid.

Kung!. Maj: in proposition nr 400.

2:o)

Inkomst av arbetsanställning eller tjänst, pension m. m.

7 § 3:o) B.

Till inkomst, som här avses, hänföras:

periodiskt understöd, så framt icke understödstagaren tillhört givarens
hushåll eller uppburit understödet såsom bidrag till sin undervisning
eller uppfostran.

Värdet av bostadsförmån, som tjänstinnehavare åtnjuter å fast egendom,
som är honom anslagen till boställe eller eljest på lön, upptages på
sätt i l:o) härovan är angivet, under inkomst av fast egendom. I andra
fall -— — — — — efter ortens medelpris utgör.

3:o)

Inkomst av näring, annan rörelse, yrke eller icke yrkesmässig verksamhet
och tillfälliga inkomster.

7 §, 2:o), 3:o) C. och I).

Härunder upptagas:

1) inkovist av näring, såsom:

bergsbruk — — — — — elektrisk energi; ävensom

konstnärlig verksamhet, advokat- och läkareverksamhet och annan
yrkesmässigt utövad verksamhet, för så vitt verksamheten enligt bestämmelserna
i kommunalskattelagen är underkastad näringsskatt;

2) följande inkomster av annan inkomstkälla:

a) annan inkomst av yrkesmässig verksamhet än inkomst av fast
egendom, näring, arbetsanställning eller tjänst;

b) inkomst av icke yrkesmässig verksamhet och tillfälliga inkomster:
inkomst av tillfälliga uppdrag, som ej äro att hänföra till tjänste uppdrag

eller yrkesmässig verksamhet, såsom uppdrag att ombesörja försäljning
av annans egendom, att verkställa utredning av dödsbo eller

. Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

att förrätta bouppteckning eller arvsskifte samt alla andra inkomstbringande
uppdrag av mindre stadigvarande natur;

tillfälliga vinster och sådana skattepliktiga intäkter, som ej böra
hänföras under annan rubrik, såsom realisationsvinster, lotterivinster, inkomst
av patent- och därmed jämförliga rättigheter o. d.

Till inkomst av näring eller annan rörelse räknas ock — — —

— — från avkastningen av den näring eller rörelse, som av honom drives.

Ränteinkomst och utdelning å aktier, bank- och kommanditlotter
samt å insatser i ekonomiska föreningar äro icke alltid att anse såsom
inkomst av kapital utan kunna understundom utgöra inkomst av näring,
annan rörelse eller yrke. För den, som driver bankrörelse, annan penningeller
lånerörelse, försäkringsrörelse eller handel med värdehandlingar, är
sålunda utdelning å aktier, bank- och kommanditlotter och insatser i ekonomiska
föreningar att anse icke såsom inkomst av kapital utan såsom
inkomst av näring. Huruvida ränteinkomst för den, som driver näring,
rörelse eller yrke, är att anse såsom inkomst av kapital eller såsom inkomst
av näringen, rörelsen eller yrket, måste bedömas med hänsyn till,
huruvida det kapital, varifrån ränteinkomsten härflutit, varit nedlagt i
verksamheten eller ej.

Vid taxering av inkomst av näring, annan rörelse eller yrke sker
icke särskild uppskattning — — — — — såsom omkostnad.

Där i näring eller eljest i rörelse eller yrke förädlas eller förbrukas
produkter från eget jordbruk eller skogsbruk eller beståndsdelar från egen,
i verksamheten ej använd fastighet, får vid beräkningen av inkomsten av
näringen, rörelsen eller yrket avdrag ske för produkternas eller beståndsdelarnas
värde med belopp, varmed värdet skall ingå i inkomsten från
fastigheten.

Har näringsidkare till någon, som är ekonomiskt intresserad i hans
näringsföretag eller kan öva inflytande på företagets ledning, försålt varor
till lägre pris eller av honom köpt varor till högre pris än de i allmänhet
gällande eller vidtagit andra liknande åtgärder, och har, uppenbarligen i
följd härav, inkomsten av företaget blivit avsevärt lägre än den eljest skolat
bliva, skall inkomsten av företaget beräknas till det belopp, vartill den
kan antagas hava uppgått, därest sådana åtgärder icke vidtagits; skolande
detsamma i tillämpliga delar gälla, då fråga är om särskilda näringsföretag,
som tillhöra samma näringsidkare. I fall, som här sägs, skall motsvarande
jämkning ske i fråga om beräkningen av den inkomst, för vilken
den genom här avsedda åtgärder gynnade personen har att erlägga inkomstoch
förmögenhetsskatt, eller, där fråga är om särskilda näringsföretag, som
tillhöra samma näringsidkare, beträffande inkomstberäkningen för det genom

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

åtgärden gynnade företaget. I fråga om kooperativ förening skall dock
sådan beräkning av inkomsten icke äga rum allenast på den grund, att
föreningen till sina medlemmar sålt varor till lägre pris eller av dem köpt
varor till högre pris än de i allmänhet gällande, därest de föreningens
kunder, som icke tillhört föreningen, fått i berörda hänseenden åtnjuta
motsvarande förmåner som föreningens medlemmar.

En ekonomisk förening är i beskattningshänseende att anse såsom
kooperativ, därest den är öppen och i sina angelägenheter tillämpar lika
rösträtt. För att eu förening skall anses vara öppen fordras icke blott att
den enligt sina stadgar är berättigad att när som helst antaga nya medlemmar,
utan också att den faktiskt visar sig villig att antaga till medlem
var och en, som är bosatt inom föreningens verksamhetsområde eller tillhör
dess angivna verksamhetskrets, förbinder sig att följa föreningens stadgar
och beslut och som därjämte skäligen kan antagas komma att som medlem
bidraga till förverkligandet av föreningens i stadgarna angivna syfte.
Den omständigheten, att styrelsen eller annat föreningsorgan äger rätt att
pröva inträdesansökningarna och avvisa sådana sökande, som icke besitta
nu nämnda kvalifikationer för medlemskap, betager icke föreningen dess
egenskap av öppen.

I det fall att en förening säljer till utomstående kan den som regel
icke utan att förlora sin öppna karaktär vägra att mottaga som medlem
någon, som kan ådagalägga, att han plägar köpa förnödenheter genom
föreningen. Anser föreningens styrelse emellertid, att vederbörande köpare
på grund av rent personliga förhållanden icke kan beviljas medlemskap —
i en stor .förening, som säljer till utomstående, är det omöjligt att i varje
fall inskränka försäljningen till personer, som skulle vara önskvärda som
medlemmar — så bör föreningen för att anses såsom öppen ha skyldighet
att i ekonomiskt hänseende jämställa honom med medlem, det vill säga
giva honom samma återbäring på köpta varor som medlem erhåller.

Kooperativa föreningars centralorganisationer äro att anse såsom
öppna, även om inträde beviljas blott sådana lokala föreningar, som fylla
av centralorganisationen uppställda krav på stadgar, skötsel och ekonomisk
soliditet, och om endast ett enda företag inom varje område antages såsom
medlem. Vad angår kravet på lika rösträtt, så berövas en centralorganisation
icke dess kooperativa karaktär, om rösträtten bland dess förstahandsmedlemmar,
föreningarna, utövas efter föreningarnas medlemsantal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

4:o)

Inkomst genom utdelning från bolag m. m.

4 § och 7 § 3:o) A.

Såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag, solidariskt bankbolag,
kommanditbolag eller ekonomisk förening upptages det belopp, som
delagaren nästföregående år från bolaget eller föreningen uppburit eller
ägt uppbära i utdelning i förhållande till sin andel eller insats. Har
aktie, banklott eller andel under nästföregående år bytt ägare, upptages
utdelningen såsom inkomst för den, som varit ägare av den till aktien,
lotten eller andelen hörande kupongen eller eljest berättigad att lyfta utdelningen
vid den tidpunkt, då denna blev tillgänglig för lyftning. Under
utdelning, varom här är fråga, hånföres jämväl utdelning till kommanditdelägare
i solidariskt bankbolag.

Delägare i vanligt handelsbolag, enkelt bolag och rederi ävensom annan
delägare i kommanditbolag än kommanditdelägare, beskattas för den del av
bolagets eller rederiets vinst nästföregående år, som på honom belöper,
huru denna än må hava av bolaget eller rederiet använts och oberoende
av vad han må hava lyftat av bolagets eller rederiets under nämnda år
eller tidigare förvärvade vinst.

5:o)

Vissa avdrag vid inkomstens uppskattning-.

Avdrag är medgivet:

1) för alla omkostnader — — — egen bostad o. d.

Däremot är avdrag medgivet för allt, som kan inrymmas under begreppet
driftkostnader eller år att anse såsom kostnader för fullgörande
av arbetsanställning, tjänst eller tjänsteuppdrag. Dit höra t. ex. kostnader
för hyra och underhåll av arbetslokaler, för lön och underhåll åt
arbetspersonal, pensioner och understöd till förut anställd arbetspersonal,
förvaltningskostnad, accis, fastighetsskatt och näringsskatt, ränta å lånt
kapital, som nedlagts i näring, rörelse eller yrke, resekostnader och ökning
i levnadskostnader, då skattskyldig för sin verksamhet måste vistas utom
den vanliga bostadsorten o. s. v. Under resekostnader faller även den nöd -

Kunr/l. Maj:ta proposition nr 400.

vandla och verkliga kostnad, skattskyldig fått vidkännas för resor till och
från arbetsplatsen, därest denna är belägen på sådant avstånd från den
skattskyldiges bostad, att han behöft anlita och anlitat särskilt fortskaftningsmedel.
Är ersättning för resekostnad och ökning i levnadskostnaderna
vid skattskyldigs vistande utom den vanliga bostadsorten särskilt anvisad,
och skall sådan ersättning taxeras såsom inkomst, får avdraget härför icke
överstiga den sålunda anvisade ersättningens belopp. Då för dessa kostnaders’
bestridande — — — inkomst för barnet. Gift kvinna, som av
förvärvsverksamhet är i avsevärd grad förhindrad att ägna sig åt hemmets
skötsel, äger att från sin inkomst av dylik verksamhet avdraga kostnaden
för nödigt biträde i hemmet, dock högst 200 kronor. — — - - avdragas
från annan inkomst.

Kan tillförlitlig utredning icke vinnas, i vad mån ränta å upplånat
kapital hänför sig till fastighet eller till rörelse eller till särskilda fastigheter
eller till särskilda slag av rörelse, må vid uppskattningen av inkomstbeloppen
från de olika inkomstkällorna ränteutgifterna fördelas till avdrag
å dessa efter förhållandet mellan bruttoinkomsternas inbördes storlek.

Även indirekta kostnader — — — vara beskattningsbar inkomst.

Slutligen äger avdrag rum

3) för vissa utgifter — — — ränta å allt slags gäld. om

räntan ej avdragits vid beräkningen av inkomst från särskild inkomstkälla,
sådan förlust å fast egendom eller verksamhet, som ej är att anse såsom
kapitalförlust, periodiskt understöd och andra sådana utbetalningar, som
grunda sig på en rättsligt eller frivilligt åtagen förpliktelse. Vad som utgivits
för person, tillhörande den skattskyldiges hushåll, eller vad som
eljest utbetalts såsom bidrag till någons undervisning eller uppfostran får
icke avdragas.

6:o)

Uppskattning av förmögenhet.

Såsom förmögenhet taxeras — — lustjakter och dylikt, medräknas

vid taxeringen.

Är fordran för sin tillkomst — — — hava en varaktighet av

minst fem år.

Fast egendom upptages till sitt taxeringsvärde under nästföregående
år, dock att, om sådant värde då icke varit åsatt eller omständighet inträffat,
som kan under en taxeringsperiod påkalla förändrad värdering,
fastigheten upptages till det taxeringsvärde, som under löpande året be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 400.

stämmes, samt att byggnad å annans mark uppskattas till belopp, motsvarande
det pris, byggnaden med avseende jämväl å villkoren för besittningsrätten
till den mark, varå byggnaden är belägen, kan antagas vid
försäljning betinga. Eljest gäller såsom allmän grund för uppskattning
av egendom — — — ej få såsom skuld avdragas.

7:o)

Om efterbeskattning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921, dock med iakttagande
av att svenskt kommanditbolag icke är skyldigt att år 1921 erlägga
skatt enligt 19 § 2 mom. (B-skatt).

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Härigenom förordnas att 1 §, 2 § 1 mom., 3, 4, 7, 9, 11, 13 och
14 §§, 15 § 1 mom., 16 §, 18 §, 20 §, 23 § 1 mom., 25 §, 27 §, 29 §
1 mom., 30 §, 31 § 1 mom., 32 §, 36 § 2 mom., 39 §, 41 §, 45 §, 49
§ 1 mom., 50 §, 52 § 2 mom., 54 § 6 mom. och 59 § 1 mom. i förordningen
den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering i nedan angivna delar ävensom det vid samma förordning
fogade formulär nr 1 skola hava följande ändrade lydelse.

1 §•

För utgörande av inkomst- och förmögenhetsskatt, landstingsskatt
samt kommunalskatt verkställes taxering av skattskyldigs inkomst och förmögenhet,
av fast egendoms värde och av näringsskattekapitals storlek i
den ordning, här nedan angives, av taxeringsnämnder och prövningsnämnder.
Den i kommunalskattelagen föreskrivna uppskattning av värdet å viss
fast egendom, för vilken frihet från fastighetsskatt åtnjutes, verkställes
jämväl av samma nämnder.

Om dessa nämnders sammansättning — —---nämnda lag.

2 §. 1 mom.

Skyldighet att avgiva — — — — —

a) verk eller bolag — — — under offentlig kontroll, så ock
vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för registreringspliktigt
fartyg;

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 342 käft. (Nr 400.)

Eungl. Maj:ts proposition nr 400.

b) svensk medborgare, som är här i riket mantalsskriven, därest
han under nästföregående år varit taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt,
näringsskatt eller kommunal inkomstskatt eller sagda år åtnjutit så
stor inkomst av beskaffenhet att kunna taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt
och vid samma års utgång ägt så stor förmögenhet, att inkomsten
och en sextiondedel av förmögenheten tillsammans uppgått till minst 600
kronor, eller vid samma års utgång haft näringsslcattepliktig förmögenhet
till värde överstigande 10,000 kronor eller under nästföregående år i näring,
som av honom drivits, haft anställda i medeltal, för år räknat, minst
tre personer;

c) annan skattskyldig, som nästföregående år varit taxerad till inkomst-
och förmögenhetsskatt, näringsskatt eller kommunal inkomstskatt
eller åtnjutit så stor inkomst av beskaffenhet att kunna taxeras till inkomstoch
förmögenhetsskatt och vid sagda års utgång ägt så stor förmögenhet,
att inkomsten och en sextiondedel av förmögenheten tillsammans uppgått
till minst 100 kronor, eller vid samma års utgång haft näringsskattepliktig
förmögenhet till värde överstigande 10,000 kronor eller under nästföregående
år i näring, som av honom drivits, haft anställda i medeltal, för år räknat.
minst tre personer;

skolande vid beräkning — — — därför.

3 §,

Deklaration skall avgivas på heder och samvete samt i enlighet med
härvid fogat formulär (formulär nr 1) dels med avseende å nästföregående
år angiva:

den fasta egendom — — — — —

de särskilda tjänster — — — — —

de särskilda slag av näring, rörelse eller yrke han drivit, samt den
eller de orter, där driften ägt rum, ävensom
den inkomst — — — — —

dels i fråga om uppgiftspliktig, som är skattskyldig för förmögenhet,
upptaga:

beloppet av denna förmögenhet vid slutet av nästföregående år,
dels ock i fråga om uppgiftspliktig, som är skattskyldig för näringsskattekapital,
upptaga storleken av den näringsskattepliktiga förmögenheten,
meravkastningen och arbetarkapitalet.

Skall uppgiftspliktig taxeras jämväl för---— förmögenhet.

Deklaration skall särskilt — — — beräknats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

I fråga om näring, som drivits i två eller flera kommuner, skall
angivas, huru enligt den uppgiftspliktiges mening såväl inkomsten därav
som den näringsskattepliktiga förmögenheten och arbetarkapitalet böra med
avseende å taxeringen till kommunalskatt fördelas mellan de särskilda kommunerna.
Enahanda gäller vid skattskyldighet inom olika i samma kommun
belägna administrativa områden, inom vilka menighet äger utöva beskattningsrätt.

Vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för registreringspliktigt
fartyg skola därjämte uppgiva, vad beträffar handelsbolag och rederi,
den andel av inkomsten, som belöper å varje delägare, samt, vad
beträffar kommanditbolag, dels den andel av inkomsten, som belöper å
varje annan delägare än kommanditdelägare, och summan av kommanditdelägarnas
andelar av inkomsten, dels ock summan av sistnämnda delägares
insatser i bolaget.

För svenskt aktiebolag och svenskt solidariskt bankbolag uppgives
särskilt bolagets kapital.

För svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag och svenskt
kommanditbolag uppgives därjämte bolagets nästföregående år enligt 19 §
1 mom. —--taxerade inkomst och bolaget därför påförda kronoutskylder
ävensom vad av sagda inkomst utdelats till delägarna; —--

prövningsnämnden.

Deklaration, som avgives — — — — — löpande året.

4 §•

För beräkning av inkomst av fast egendom inom riket, som användes
i jordbruksnäring och som, vare sig den består — — — — äge
jordbrukare, som ej kan lämna uppgifter om naturaförmåners värde i
penningar, att i deklarationen beträffande nämnda förmåner endast ifylla
uppgifterna om förmånernas beskaffenhet och myckenhet.

7 §•

Ägare eller innehavare av fast egendom, som användes i jordbruksnäring,
vare oavsett den — — — — —

Likaledes vare ägare eller innehavare av annan fast egendom, än här
ovan sitgs, efter anmaning skyldig — — — — — lägenheter.

Ä uppgiftsblanketten skall jämväl angivas det värde, vartill egendomen
enligt den uppgiftspliktiges mening skäligen bör taxeras.

Möter i fall — — — — —

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

9 §•

Skyldighet — — — — — boet. Uppgiftsskyldighet i fråga

om avliden persons inkomst, förmögenhet och näringsskattekapital åligger
den — — — — — andra juridiska personer.

11 §•

Till ledning — — — —

l:o) — — — — —

2:o) — — — — —

f) av vanligt handelsbolag, kommanditbolag, rederi för registreringspliktigt
fartyg och ekonomisk förening:

1) i fråga om handelsbolag, kommanditbolag och rederi:

uppgift enligt deklarationsformulär nr 1 angående bolagets eller

rederiets fasta egendom, inkomst och förmögenhet ävensom om den en var
delägare eller i fråga om kommanditbolag en var annan delägare än kommanditdelägare
tillkommande andelen av bolagets eller rederiets inkomst
och värdet av varje delägares andel eller lott i bolaget eller rederiet;

börande vid uppgiften — — — — — vinst- och förlusträkning;

2) i fråga om kommanditbolag och ekonomisk förening, som nästföregående
år lämnat utdelning å insatser i bolaget eller föreningen:

uppgift å kommanditdelägare eller medlemmar, som uppburit utdelning,
samt å utdelningens belopp;

g) av styrelse för verk eller bolag — — — arbetsgivare be träffande

de under nästföregående år i hans näring eller annan rörelse anställda
personer:

enahanda uppgift — — — — — förmåner.

Efter anmaning vare en var arbetsgivare pliktig att lämna uppgift
angående avlöningsförmåner åt andra hos honom anställda personer än de
här ovan under g) nämnda.

Beträffande pension — — — — — skall uppgivas.

I övrigt — — — — — avlöningsförmån, och skall vidare
iakttagas, att, där uppgiven avlöningsförmån avser kortare tid än helt år,
upplysning meddelas om den tidrymd, för vilken förmånen utgått.

Vid fullgörandet av uppgiftsskyldighet, som omförmäles i 2:o) b),

c), d), e), f) och g), iakttages, att särskild uppgift upprättas för en var
person, varom fråga är, samt att, där så ske kan, fullständigt angives ej
allenast personens namn och hemvist enligt mantalslängd utan även bostadsadressen.
Där så ske kan, skall uppgift enligt 2:o) e) och g) tillika
— — — nationalitet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

Samtliga uppgifter — — — avser.

Styrelse för bankbolag, sparbank eller annan penningförvaltande
inrättning är skyldig att efter anmaning lämna uppgift om namngiven
skattskyldigs ränteinkomst från den penningförvaltande inrättningen ävensom
om beloppet av den skattskyldiges innestående medel vid viss angiven
tidpunkt.

13 §.

1 mom. Deklarationer — — — — magistraten i den stad eller

landsfiskalen i det distrikt, där den skattskyldige är — — — — —

2 inom. De i 11 § — — — — — magistraten i den stad
eller landsfiskalen i det distrikt, där den taxering — — — — — — —

14 §.

Deklaration — — — före den 1 mars.

Möter för den, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, för
delägare i vanligt handelsbolag eller rederi eller för annan delägare i kommanditbolag
än kommanditdelägare hinder att avlämna deklaration — —
— före den 15 april.

Uppgift, som enligt 11 § skall — — — anstånd med avlämnande
av uppgift, som enligt 11 § 2:o) f) 1) skall avgivas.

Deklaration och annan uppgift--— föra handelsböcker, del ägare

i vanligt handelsbolag eller rederi och annan delägare i kommanditbolag
än kommanditdelägare må efter anmälan —--går till ända.

15 § 1 mom.

Rätt till anmaning--— enligt 18 § medför.

Anmaning tillsändes den uppgiftspliktige---magistraten och

å landet landsfiskalen i orten —--anmaningen.

16 §.

Har uppgiftspliktig under nästföregående år inom annat distrikt än
där han har att avgiva deklaration själv eller i bolag ägt, innehaft eller
brukat fast egendom eller haft inkomst av icke yrkesmässig avyttring av
fast egendom eller drivit näring, åligger honom att å ort, som i varje
fall vederbör, avlämna särskild uppgift till ledning för beräkningen av den
därstädes beskattningsbara inkomsten av fastigheten, fastighetsavyttringen och

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

näringen samt för beräkningen av hans därstädes skattepliktiga näringsskattekapital.
Denna uppgift skall i varje särskilt fall vara så uppställd,
som deklarationsformuläret anvisar i fråga om uppgift till ledning vid
taxering för inkomst av fast egendom, icke yrkesmässig avyttring av dylik
egendom och näring samt för näringsskattekapital.

I fråga om — — — — beträffande deklaration.

Efter anmaning vare ock en var annan, som ägt, innehaft eller brukat
fast egendom eller haft inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast
egendom eller idkat näring å ort, där han icke är skyldig erlägga inkomstoch
förmögenhetsskatt, pliktig att för taxering till kommunalskatt avlämna
uppgift, som ovan sägs, för varje dylik ort.

Uppgiftspliktig, som inom två eller flera kommuner drivit näring av
nedan angivna beskaffenhet, skall för varje sådan kommun, i överensstämmelse
med vad därom är med avseende å taxering till kommunalskatt
särskilt stadgat, meddela upplysningar i följande hänseenden. Skattskyldig,
som drivit bankrörelse, skall vid uppgifterna foga utdrag — — —
månads slut. Skattskyldig, som drivit försäkringsrörelse, förutom vid huvudkontor
inom viss kommun, jämväl vid avdelningskontor inom annan kommun,
skall uppgiva dels summan av alla intäkter av rörelsen dels premieinkomstens
fördelning på de särskilda kontoren. Skattskyldig, som idkat
järnvägsdrift, skall uppgiva beloppet av sina utgifter för avlöningsförmåner
och dessa utgifters fördelning på varje kommun, genom vilken järnvägen
framgår samt på kommun, där järnvägen haft huvudkontor, ävensom,
där skattskyldig, som idkat järnvägsdrift å egen bana, tillika för egen
räkning omhänderhaft trafiken å främmande bana eller där skattskyldig
idkat järnvägsdrift å flera främmande banor, varje stations trafikvärde.
Skattskyldig, som idkat spårvägsdrift, skall lämna uppgift å sammanlagda
beloppet av alla influtna avgifter och å de inom varje kommun, som av
spårvägen beröres, influtna avgifter, eller, därest uppgift i sistnämnda avseende
icke kan lämnas, i stället härför uppgift om spårvägsnätets sammanlagda
längd och nätets längd inom varje kommun. Skattskyldig, som
drivit företag, vilket avser att med hjälp av ledning tillhandahålla vatten,
gas eller elektrisk energi, skall uppgiva den eller de kommuner, där huvudkontor
varit beläget, där vatten-, gas- eller kraftverk funnits och där
vatten, gas eller elektrisk energi förbrukats, ävensom den i verken nedlagda
näringsskattepliktiga förmögenhetens storlek, de olika verkens kapacitet
och förbrukningsmängden inom varje kommun. Ägare av jlottled
skall uppgiva flottledens längd inom varje kommun, där flottning försiggått,
och myckenheten av det virke, som inom varje kommun framflottats.

Vad här ovan i denna paragraf är stadgat galle även vid skattskyl -

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

dighet inom olika i samma kommun belägna administrativa områden, inom
vilka menighet äger att utöva beskattningsrätt.

Uppgift enligt denna paragraf — — — — — magistraten i

den stad, eller landsfiskalen i det distrikt, där taxeringen i fråga skall ske
— — — — enligt denna paragraf.

18 §.

1 mom. — — — — —

2 mom. Samma påföljd inträder — — — förvaltningsberättelse,
så ock där i 6 § sista stycket omförmält verk eller bolag — — — sådan
berättelse.

3 mom. — — — — -—

5 mom. Fullgöres icke uppgiftsskyldighet — — — — — be räknas

i förhållande till det antal skattekronor, som påföres den skattskyldige
— — — — — fem kronor.

6 mom. — — — — —

20 §.

Har någon — — — till för lågt belopp upptagit inkomst, för mögenhet,

näringsskattepliktig förmögenhet, meravkastning eller arbetarkapital
böte — — — — undandraga.

23 § 1 mom.

Granskning av de skattskyldigas deklarationer må verkställas endast
av följande personer — — — prövningsnämnd ävensom av särskilt

tillkallad sakkunnig, varom i 30 och 45 §§ förmärs, i fråga om deklaration,
för vars behandling han blivit tillkallad.

För innehållet — — — deklarationerna förstöras.

Vad nu är sagt om deklaration galle även beträffande uppgift, som
omförmäles i 11 § sista stycket.

25 §.

Taxeringsnämnd utgöres — — — — kan uppgå till elva.

Ordföranden och en ledamot — — — — — återkalla detsamma.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

Övriga ledamöter — — — — — inom taxeringsdistriktet erlagt

kommunalskatt eller inkomst- och förmögenhetsskatt.

27 §.

Magistratsperson, häradsskrivare eller landsfiskal må ej utan laga
förfall — — — taxeringsnämnden.

29 § 1 mom. ''

För varje taxeringsdistrikt — — — — — dels över taxeringen

av fast egendom, för vilken fastighetsskatt erlägges, och av sådan staten
samt kommuner och menigheter, allmänna undervisningsverk och barmhärtighetsinrättningar
med flera tillhörig fast egendom, för vilken fastighetsskatt
icke erlägges (fastighetslängder), dels ock över taxeringen till
näringsskatt, kommunal inkomstskatt och kommunal progressivskatt, landstingsskatt
samt inkomst- och förmögenhetsskatt (inkomstlängd).

Har konungen--— kommunindelningen.

30 §.

Taxeringsnämndens sammanträden — — — — — deltaga.

För behandling av särskild uppskattningsfråga äger nämnden, där
så anses erforderligt, tillkalla sakkunnigt biträde.

Taxeringsnämnderna böra — — — — — senast den 15 juni.

31 § 1 mom.

Taxeringsnämnds ordförande — — — — —

h) att då inkommen uppgift om inkomst, förmögenhet eller nä ringsskattekapital

avser skattskyldig — — — — — uppgift för skatt skyldig,

som skall för inkomst, förmögenhet eller näringsskattekapital
taxeras inom distriktet, utvisar, att skattskyldig utom distriktet ägt, innehaft
eller brukat fast egendom eller drivit näring lämna — — — —

— förhållandet;

i) att å deklaration---samt om skälen därför; skolande, då

avvikelsen skett på grund därav, att, på sätt i sjätte stycket i avdelning 3:o)
i de vid förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt fogade »Särskilda
anvisningar till ledning vid taxeringen» omförmäles, någon här i riket
skattskyldig, som är ekonomiskt intresserad i vederbörande näringsföretag

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

eller kan öva inflytande på företagets ledning, blivit gynnad genom åtgärd,
som i samma stycke avses, motsvarande underrättelse tillställas även denne
samt, där han har annan beskattningsort, ordföranden i taxeringsnämnden
å denna ort.

k) - - —

32 §.

Det åligger taxeringsnämnden att införa — — — — —

i inkomstlängden skattskyldigs namn och civilstånd samt antalet barn,
för vilka skattefritt avdrag äger rum, och dels i avseende å kommunalskatt
beskattningsbart näringsskattekapital, uppskattad inkomst, inkomstens taxerade
belopp, sammanlagda beloppet av skattefria avdrag och inkomstens beskattningsbara
belopp samt grundbeloppet för den kommunala progressivskatten,
dels i avseende å landstingsskatt till sådan skatt beskattningsbar
inkomst, dels ock i avseende å inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp,
beloppet av skattefria avdrag och beskattningsbart belopp samt i fråga
om svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag och svenskt kommanditbolag
bolagets kapital — — — för en var jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring
avgiftspliktig enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerat belopp, därest detsamma icke införts på grund av föreskriften
här ovan, ävensom det avgiftsbelopp — — — mantalslängden.

Har skattskyldig icke avlämnat — — — — — som må ingå

i taxerat belopp.

A titelbladet — — — — — sammanföras.

Där taxeringsnämnden medgiver — — — — — antecknings kolumn.

Enahanda gäller vid tillämpning av bestämmelserna i 42 § 2
mom. b) 1) i kommunalskattelagen.

Finnes inom distriktet municipalsamhälle, skola de inom detta samhälle
förekommande fastigheter ävensom de skattskyldiga, som där taxeras
till näringsskatt, kommunal inkomstskatt, kommunal progressivskatt eller
inkomst- och förmögenhetsskatt, i längderna särskilt angivas och sammanföras.
Om av inkomst av fast egendom eller näring endast en del härflutit
från municipalsamhället, skall i inkomstlängdens anteckningskolumn
anteckning om beloppet härav göras ävensom angivas, huru stor del av
det till kommunal inkomstskatt inom kommunen beskattningsbara beloppet
med hänsyn till den inkomst, som härflutit från municipalsamhället, är att
hänföra till detta. Motsvarande gäller, där av näringsskattekapital allenast
en del är att hänföra till näringsdrift inom municipalsamhället.

Är kommun uppdelad i olika församlingar, som var för sig hava
att bestrida utgifter för kyrkliga eller andra ändamål, eller i olika skol Bihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 342 käft. (Nr 400.) 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

distrikt och är fast egendom belägen eller har näring drivits inom flera
dylika förvaltningsområden, skall i inkomstlängden angivas, huru stor del
av inkomsten av den fasta egendomen eller näringen härflutit från och
huru stor del av det till kommunal inkomstskatt inom kommunen beskattningsbara
beloppet med hänsyn härtill är att hänföra till varje förvaltningsområde
ävensom huru stor del av näringsskattekapitalet är att hänföra
till varje förvaltningsområde.

I stad böra taxeringsnämnderna — — — — — ledamöter.

36 § 2 mom.

Efter emottagandet — — — införa de avgifter till staten, som

på grund — — — givit anledning.

39 §.

över taxeringsnämnds beslut må besvär anföras av

a) skattskyldig, som icke till följd av stadgandet i 18 § förlorat rätt
till talan: i vad beslutet honom rörer;

b) kommun: i vad angår taxering till kommunalskatt;

c) municipalsamhälle och i stad belägen territoriell församling, som
enligt kyrkostämmans beslut av sina medlemmar uttager särskilda på taxeringen
till kommunalskatt grundade avgifter, ävensom församling på landet
och skoldistrikt, där församlingens eller skoldistriktets område ej sammanfaller
med kommuns område: i vad angår taxeringen till fastighetsskatt,
näringsskatt och kommunal inkomstskatt;

<l) vägstyrelse: i vad angår taxeringen till fastighetsskatt och kommunal
inkomstskatt.

Ändring sökes hos prövningsnämnden genom besvär, vilka, skriftligen
avfattade, skola, vid påföljd att besvären eljest icke varda upptagna
till prövning, ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande senast före
klockan tolv på dagen i länen den 15 juli och i Stockholm den 31 augusti
eller, om då är helgdag, nästföljande dag; och böra de skattskyldiga
genom den i 42 § omförmälda kungörelsen härom erinras.

Om rätt till besvär — — — — — nämnda lag.

41 §.

Prövningsnämnd skall bestå — — — — — föreslagna perso nerna.

Ledamöterna i prövningsnämnden böra så utses, att nämnden, såvitt

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

förhållandena medgiva, kommer att utgöras av ett efter beskattningens
belopp och mängden av de skattskyldiga skäligen lämpat antal ägare av
fast egendom, näringsidkare och andra inkomsttagare samt att — —

— — — ledamöter i nämnden.

45 §.

Kungl. Maj:ts befallningshavande äger, där så anses erforderligt,
dels tillkalla sakkunnig person att biträda prövningsnämnden vid behandling
av särskild taxeringsfräga och dels kalla taxeringsnämnds ordförande eller
vid förfall — — — — — där nämnden sammanträder.

49 § 1 mom.

över prövningsnämnds beslut — — — — — vägstyrelse.

Skattskyldig — — — — —

c) om hans deklaration eller i fråga om taxering till kommunalskatt
uppgift, som oinförmäles i 16 § — — — — den skattskyldige

uppgivit.

Besvären ställas till kammarrätten och skola före klockan tolv på
sista helgfria dagen i december månad det år, då taxeringen ägt rum,
vid påföljd, om den tid föisittes, att besvären icke varda upptagna till
prövning, ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där
taxeringen ägt rum; dock må icke den omständigheten, att besvären i
stället för till sistnämnda myndighet ingivits eller insänts till kammarrätten,
utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären dit inkommit
före utgången av den härovan stadgade besvärstid. I sådant fall
skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till vederbörande
befallningshavande för vidare behandling på sätt i 2 mom. är stadgat.

50 §.

Den, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt eller till fastighetsskatt,
näringsskatt, kommunal inkomstskatt eller kommunal progressivskatt
i fall, där sådan taxering icke bort honom åsättas,

den, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt eller kommunal
progressivskatt å ort, där han icke är skattskyldig för dylik skatt,

den, som taxerats till kommunalskatt för samma fasta egendom,
näringsskattekapital eller inkomst å mer än en ort eller eljest å ort, där
han icke varit för egendomen, näringsskattekapitalet eller inkomsten skattskyldig,

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

så ock deri, som efterbeskattats å ort, där han icke eljest taxerats
till inkomst- och förmögenhetsskatt eller kommunalskatt det år, efterbeskattningen
skett,

äge att häröver anföra besvär hos kammarrätten.

Besvären skola inom natt och år, efter det att utskylder vederbörande
avfordrats, ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län,
inom vilket taxeringen skett, vid påföljd, om den tid försittes, att besvären
icke varda upptagna till prövning; dock må icke den omständigheten, att
besvären i stället för till sistnämnda myndighet ingivits eller insänts till
kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest
besvären dit inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden. Avse
besvären taxering för samma fasta egendom, näringsskattekapital eller inkomst
å mer än en ort och hava utskylder därför av fordrats vederbörande
å olika tider, räknas besvärstiden från det senaste kravet.

52 § 2 mom.

Ordförande — — — biträdande tjänsteman eller sakkunnig få

icke — — — skadan.

54 § 6 mom.

Ledamöterna i prövningsnämnd, sakkunnigt biträde hos taxeringseller
prövningsnämnd samt de taxeringsnämndsordförande eller av Kungl.
Maj:ts befallningshavande förordnade ledamöter i taxeringsnämnd, som på
Kungl. Maj:ts befallningshavandes kallelse inställt sig antingen till sådant
sammanträde, som i 28 § omförmäles, eller före eller under prövningsnämndens
sammanträde för upplysningars meddelande, äga åtnjuta, om
de äro bosatta å annan ort än sammanträdesorten, traktamentsersättning
under såväl sammanträdes- som resdagar med fjorton kronor om dagen
och övrig ersättning för resekostnaderna enligt fjärde klassen av gällande
resereglemente samt, om de äro bosatta å sammanträdesorten, traktamentsersättning
med elva kronor om dagen. Ersättning efter ovannämnda grunder
tillkommer jämväl ledamot i prövningsnämnd, som efter kallelse av
ordföranden inställt sig för att deltaga i protokolljustering.

Om sakkunnig för sitt biträde åt beskattningsnämnd måst verkställa
mera omfattande utredning eller undersökning, ankorame på Kungl. Maj:ts
befallningshavande att bestämma den särskilda gottgörelse, som härför må
till honom utgå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

59 §. 1 mom.

Inom riksräkenskapsverket må vid granskning 4—--för skattskyldig
uträknade skatt, men däremot i avseende å verkställd taxering---

ägande kammarrätten att, där gjord anmärkning föranleder talan inför
kammarrätten, föreskriva erforderlig rättelse.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921. 1

„ /
/ ä

* -• T''

•i

fi i

i ‘ i

)

+ -

Kung!. Majtts proposition nr 400.

De hänvisningar till nummer (/, 2, 3 o. s. v), som
förekomma i denna blankett och därtill hörande bilagor,
hänföra sig till vidfästadc blad, innehållande ?Anvisningar
för deklarationsblankettens ifyllande''.

Deklarationsblankett n:r 1

Deklaration om inkomst, förmögenhet och näringsskattekapital,

att avlämnas år 19 av:

Fullständiga för- och tillnamn: .....................................................................

Yrke (eller titel oeh anställning): .................................................................................

vilken, född år 1 . är för innevarande år mantal skriv en i:

Län: ........................................................................................... Stad:...........

Socken, köping: .................................. Församling (i stad):

Eg, gård, hemman och n:r ............................................................ Kvarter:....................................................

Lägenhet, torp............................................................................ med adressn.r:............... vid ................

Uppgifterna avse kalenderåret 19 (räkenskapsåret fr. 0. in. den 19 t. 0. m. den

A. Inkomst av fast egendom.

I. Inkomst i naturaförmåner oeh penningar från fast egendom, som den skattskyldige

ägt eller hrnkat. (se 1) (Specificeras för varje särskild fastighet å bilaga enligt formulär.)

Undertecknad har under nästföregående år:

ägt \

brukat j (fastighet» namn och

i ............................. kommun ; inkomsten därav enligt bilaga n:r utföres (se 2) med

(

brukat f (fastighets namn och nummer)

i kommun ; inkomsten därav enligt bilaga n:r utföres (se 2) med

Rote:

n:r

19 ).

Inkomsten har
icke överstigit

Kronor öre

.....

• 3

II. Inkomst av frälseränta och annan avgäld samt tionde eller ersättning därför.....

Inkomst under A

B. Inkomst av näring (se 3).

(Specificeras för varje företag å bilaga enligt formulär.)

Undertecknad har under nästföregående år drivit:

rörelse inom ................................................... kommun ;

inkomsten därav enligt bilaga n:r utföres (se 2) med...............

rörelse inom kommun

inkomsten därav enligt bilaga n:r ............. utföres (se 2) med...............

■

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 342 käft. (Nr 400.)

Inkomst under B

4t i

Kung i Majrts proposition'' nr 4 Jfr.

C. Inkomst av annan inkomstkälla.

I. Inkomst av kapital (se 4).

a) Ränteinkomst (ränta å utlånade, i räntebärande obligationer nedlagda eller hos bank, annat penningförval*

tande verk eller enskilda insatta penningar) .......................

b) Utdelning å aktier, å lotter i solidariska bankbolag, å kommanditlotter i kommanditbolag och å insatser i
ekonomiska föreningar enligt följande specifikation (eventuellt å bilaga):

......................... st. i ..........................................................:........

(bolagets eller föreningens namn)

Summa

Avgår: ränta å gäld, hänförlig till denna inkomstkälla (se 5)...........kr.

utgifter till förvaltningskostnad.................... »

c) Behållen inkomst av fast egendom i utlandet

Återstående inkomst

Inkomst under C I

II. Inkomst av arbetsanställning eller tjänst, pension m. in. (se 6).

a) Av tjänst, mera varaktig arbetsanställning och stadigvarande uppdrag, efter avdrag för obligatoriska pensionsavgifter
och utgifterna för tjänsten, anställningen och uppdraget:

för mig i egenskap av.......................................................................................................

Inkomsten har icke
överstigit

Kronor

öre

för min hustru ..................„.................................................................................................

för mina barn .......................................................................................

b) Av tillfällig arbetsanställning efter avdrag av utgifterna för anställningen

c) Pension, livränta, undantagsförmån........

d) Periodiskt understöd (se 7)..........

III. Inkomst av annan yrkesmässig verksamhet än näring.

Bruttoinkomst av ..........................................

Inkomst under C II

(verksamhetens namn)

Avgår: ränta å lånt anläggnings- och rörelsekapital (se 5).............kr.

avskrivningar (se 8)........ ..................

övriga driftkostnader (se 9 o. 10).....................

Taxeringsvärdet å i verksamheten använd

egen fastighet utgjorde kr...............................

TV. Inkomst av icke yrkesmässig verksamhet och tillfälliga inkomster.

a) Inkomst vid avyttring av fastigheten ......................................;........... i ................................................ kommun (se 11)

Inkomst under C III

b) Annan realisationsvinst (se 11)

c) Inkomst av tillfälliga uppdrag, såsom boutredning, uppdrag att försälja fastighet eller att förrätta auktion
(allt för sa vitt uppdragen ej äro att hänföra till tjänsteuppdrag (C II a) eller yrkesmässig verksamhet såsom
t. ex. advokatyrket), royalty o. d., lotterivinst och övrig inkomst av tillfällig art, som ej skall annorstädes
i blanketten uppgivas .................

Inkomst under C IV

D. Inkomst, som undertecknad förvärvat såsom delägare i enkelt bolag, vanligt
handelsbolag eller rederi eller såsom personligen ansvarig delägare
i kommanditbolag.

(bolagets eller rederiets namn)

Under året har jag varit delägare för ......................... i.............................

(andelens storlek)

Hela inkomsten för detta re(jerj utgjorde kr.........................., därav alltså på min andel belöper kr.

Avgår: ränta å gäld för förvärv av andelen (se 5)................ »

Min inkomst under D fördelas sålunda mellan följande kommuner (se 12):

Inkomst under D

Kvngi. Maj:te proposition nr iUÖ

Sammanfattning.

Inkomst under A...................

* B...................

> €1..................

5 CII..................

CIV..................

D...................

Sammanräknad inkomst

Allmänna avdrag; (se 13).

Frun den sammanräknade inkomsten yrkas avdrag för följande icke förut under A, B. CI,

C UT, C IV eller D avräknade utgifter och förluster.

1. Utskylder med undantag av kronoutskylder..................j 2.

Ränta å gäld (samtliga ränteutgifter uppgingo till kr..........................)........

3. Periodiskt understöd och andra periodiska utbetalningar (testamentlegat, pension, livränta,
underhåll till frånskild make o. s. v.), som grunda sig på åtagande eller annan förpliktelse
och icke innefatta kapitalavbetalning å skuld (se 14), utgivet till

Förlust, som särskild inkomstkälla i sin helhet utvisar och som ej är att hänföra till

kapitalförlust (se 15): förlust å .............................................................................................................

Försäkringspremier och andra avgifter, som utbetalats för min och min hustrus livförsäkring,
livränte-, kapital- och olycksfalls- eller sjukförsäkring ävensom för pupillförsäkring,
minskade med under året uppburen vinstandel (Avdraget får icke överstiga 200 kronor)

Summa avdrag

Återstående inkomst (underskott utföres med noll)

E. Förmögenhet (se 16).

Taxeringsvärdet å fast egendom enligt följande specifikation (eventuellt å bilaga):

................................................................................................................. kr.........................................

» ........................................

» ................................

Levande inventarier (.................. hästar, därav .................. unghästar, .................. oxar och tjurar,

kor, ............... ungkreatur, ........... får och getter, ... svin..............................................)

Maskiner, redskap, fartyg och andra döda inventarier................

Inneliggande lager (vid jordbruk) av spannmål, potatis, foder- och gödselmedel, skogseffekterm.m.

Inneliggande lager (i annan näring) av handelsvaror, råmaterial, hel- och halvfabrikat samt

förbrukningsartiklar m. ............................

Aktier, banklotter, andelar i enkla bolag, handelsbolag, kommanditbolag, ekonomiska föreningar
och rederier samt obligationer, enligt följande specifikation (eventuellt å bilaga):

............ st............................................................................................................................ kr...............................

Fordringar (även banktillgodohavanden) och kontanter.......

Andra tillgångar, som skola ingå i den skattepliktiga förmögenheten .

Summa tillgångar

Avgår: skulder

Av förmögenheten tillhörde mig och min hustru kr.
för vilka jag är uppgiftspliktig: ..............................................

Behållen förmögenhet

... och följande mina barn,

Kronor	öre	Taxeringsnämndens anteckningar
Kronor i öre
i		1


1 j		\|
!
1




.3
		..............................
			.......

		%

.....4......................

.		..............................
			........
1 y			........
i ! f • *	i

	1.......
	.......


	1 .i.......

1/60 av behållna förmögenheten utgör
»Återstående inkomst» utgör enligt uppgift här ovan

Summa att taxera till inkomst- och förmögenhetsskatt

F. Näringsskattekapital.

Ifråga om näringsskattekapital hänvisas till bilag.......... n:r ..........................

O. Särskild uppgift av aktiebolag, solidariskt bankbolag och kommanditbolag (se 17).

Bolagets kapital eller, om detsamma undergått förändring, dess medelstorlek under året utgjorde ........................................... kr., och utgör

alltså bolagets här ovan deklarerade inkomst ......................... procent av kapitalet.

Bolagets förra året till A-skatt taxerade inkomst uppgick till kr......................................., för vilket belopp bolaget påförts kronoutskylder

mec[ ]jr........................................ Av återstående inkomst har intill denna dag till delägarna utdelats kr..............................., vadan bolagets till

B-skatt beskattningsbara inkomst utgör kr.............. .....................—

Kunffl. Maj-M proposition nr 400,

Sammanställning för taxering till kommunal inkomstskatt. i I enlighet med omstående uppgifter och särskilda bilagor uppgiver jag för taxering inom ............................................................................................................................................................kommun: av inkomst under A........................>. » B............................ i inkomst. » Cl...................... » eu.... ....	Kronor	öre	Taxeringsnämndens anteckningar Kronor \| öre
	....... ? ''		........
v c in .......................... av inkomst » C IV........................ » >'' * D............................ Sammanräknad inkomst ‘Avgår (se 13 o. 18): a) Ränta å gäld (= allmänna avdrag 2)................... b) Periodiskt understöd (= allmänna avdrag 3)...... * c) Förlust eller underskott ..................	..............................	-	..............................	.......

'' i		.
d) Försäkringspremier (= allmänna avdrag 5)................. 1 Summa avdrag Återstående inkomst	i

..............................i........

Särskilda upplysningar och yrkanden.

Undertecknad var under nästföregående år gift ogift änkling änka frånskild (det rätta understrykes) samt husföreståndarinna

(so 19).

Antalet hemmavarande eller av mig helt eller delvis underhållna barn, vilka vid utgången av nästföregående år ej uppnått 21 år och icke själva
skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, utgjorde: .............................

■

Att jag, min hustru och mila hemmavarande eller av mig helt eller delvis underhållna barn, vilka vid utgången
av nästföregående År ej uppnått 21 år och icke själva skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, under året
icke åtnjutit annan inkomst, drivit annan näring eller vid årets slut haft förmögenhet till högre belopp, än här
ovan uppgivits, samt att jag efter bästa förstånd meddelat de lämnade uppgifterna, bekräftas på heder och samvete

.................................................................................. den ......................................................................... 19

Namn: ................................................................................................................... Gift kvinna skall i sin deklaration här anteckna

Yrke eller titel:
Nationalitet: .......

Postadress:............

Mannens namn:...

(Jfvlles icke för svensk medborgare)

yrke eller titel: .................................................

nationalitet:...........................................................

(ifylles icke för svensk medborgare)

Taxeringsnämndens beslut.

Taxeringsnämnden har med fingående av deklarationen taxerat den skattskyldige

Taxerat belopp

. . . . '' ■ .1

Skattefria avdrag

Beskattningsbart | Till B-skatt
belopp j taxerat belopp

i. Till inkomst- och förmögenhetsskatt . . . . j.

! 1

..... •: - '''' j'' ■ . • ''-i- -

2. Till kommunal inkomstskatt inom denna kommun i.

Skäl för avvikelse från deklarationen:

Kunyl. Maja# proposition nr 400.

Särskild bilaga lämnas för varje fastighet. Bilaga till A I.

För jordbruksfastigheter i sambruk må dock T . „

gemensam redovisning lämnas. Inkomst av fast egendom.

Jordbruksfastighet.

Bilägä nr till ........................................................................................................................................................................................ deklaration,

(den skattskyldiges namn)

utvisande inkomster och utgifter från ..........................................................................................................

(fastighets namn och nummer)

inom ....................................................................................................................kommun.................. under år 19

Taxeringsvärde (se 20): ...............................................................................................................................................

Areal i hektar: åker ........................., äng ................................, skogs- och betesmark....................

Kreatursbesättning i medeltal: ............ hästar, därav ............ unghästar,

oxar och tjurar, ............kor, ........... ung -

kreatur, för, getter, ............ svin, ............ höns, ............ annat fjäderfä, ...........bisamhällen, .

Inkomster.

Kronor

öre

1. Naturaförmåner (se 21) enligt ortens pris:

a) Förmån av hyresfri bostad för mig och min I

familj (.............. rum och kök) jämte utrymmen i

för bekvämlighet och trevnad (se 22) . . . !.

b) I hushållet använda produkter (se 2 3) från egendomen
för .......... hushållsmedlemmar (se 24)

samt för tillfälliga kosttagare:

vete ........ .......... kg. . . kr............................... !

Utgifter (se 9).

Arrenden och betesavgifter.....

Kontanta arbetslöner:

till fast anställd driftspersonal
(se 29) . . . .kr...............................

» daglönare...................................

» ackordsarbetare ...» ..............................

Kost för anställd personal:

Kronor	öre
	1

räg ................ » . .

korn ...... . .

havre.......... » . . » ..

ärter.................... » . . » ..

potatis ............... . .

trädgårdsprodukter . . »

nötkreatur och kött därav » .
svin och fläsk .... » ..

får och getter samt ull » .
fjäderfä, fisk och vilt » ..
mjölkoehprodukterdärav » .

ägg -------------- tjog . .

bränsle......» .

c) Saluvärdet av produkter från egendomen, som

utgått till statare och annan drifts personal samt
till undantagstagare m. fl., ej i den skattskyldiges
kost (se 23)...........

d) Produkter och beståndsdelar från egendomen,

använda till nybyggnad, till- eller ombyggnad
eller grundförbättring (se 23):......

skogseffekter .... kr..............................

sten, grus, lera och tegel

m. m.......» .....................................................i........

Överföres ........................j........

Bihang till riksdagms protokoll 1920. 1 samt. 342 käft.

............... kostdagar för fast

anstånd driftspersonal (se

29) å kr........... pr dag kr...............................

.............kostdagar för lego dagsverkare

å kr...........

pr dag ......» ..............................

4. Avlöning i natura (bostadsförmån i mig

tillhörig fastighet oräknad) till statare och
annan driftspersonal, ej i husbondens kost
(se 30)..............

5. Utgifter för inköp av (se 31):

spannmål och frövaror . . kr...............................

kraftfoder och betmassa » ..............................

potatis och rotfrukter . . ''» ..............................

hö, halm och grönfoder » ..............................

andra fodermedel ...» ..............................

gödselmedel och torvströ » ..............................

hästar........» ..............................

nötkreatur......» ..............................

svin och grisar . . . . ..............i...............

får och getter ...... .....................

fjäderfä.......» ..............................

redskap och andra yttre

inventarier.....» .............................

överföres I........................;.....

(Nr 400.) 4f t

Katigt. Maj:t» proposition nr 400.

2. Inkomst i penningar:

a) Arrenden och betesavgifter, hyror

b) För försålda produkter (se 25):

spannmål och frövaror kr.
sockerbetor (grundpris +

tilläggspris) .... » .

potatis, rotfrukter, grönsaker
och trädgårdsprodukter.
...... »

hö, halm och grönfoder » ..

hästar....... » ..

nötkreatur och kött därav » ..

svin och grisar samt fläsk » .

får och getter .... » ..

fisk och vilt..... » ..

fjäderfä och ägg ... » ..

mjölk och produkter därav »

ull, hudar och skinn . . »

Överfört

Kronor

öre

c) Diverse inkomster:

körslor (se 26)............

uthyrning av maskiner, dragare och annan
arbetskraft............

försäljning av redskap och andra döda inventarier
(se 25)...........

försäljning av sten, torv, grus m. m. eller
ersättning vid upplåtelse av rätt att tillgodogöra
sig sådana beståndsdelar (se 27)

ersättning vid upplåtelse av vattenkraft, rätt
till jakt och fiske m. m......

ersättning för vägunderhåll......

d) Inkomst av skogsbruk:

köpeskilling för sålt virke och andra skogseffekter
(se 23)..........

köpeskilling'' vid upplåtelse av avverkningsrätt

där skog sålts i samband med fastigheten:
så stor del av köpeskillingen som belöper
å skogen (se 28)..........

3. Saluvärdet av virke och andra egendomens
produkter eller beståndsdelar,
som förädlats eller förbrukats i eget näringsföretag
(se 23)...........

Summa inkomster i

Avgå motstående utgifter |

Återstående inkomst i

Överfört

6. Reparationer, försäkringar m. m.:

a) Underhåll av inventarier.........

b) Underhåll av byggnader.........

c) Avgifter för försäkring av byggnader, förråd

och driftsinventarier.........

d) Utgifter för försäkring av samt läkarvård och

medicin till driftspersonal.....

e) Yeterinärvård och medicin till kreatursbesätt

ning..............

f) Fastighetsskatt...........

g) Diverse driftkostnader enl. följande specifikation

Kronor	II

7. Ränta å lånt anläggnings- och drifts kapital

(se 5)..........

8. Undantagsförmåner:

a) I pennningar . . . kr. ............................

b) Kost tillhandahållen

i mitt eget hushåll » ........................,.....

c) Övriga naturaförmå ner

(se 30) . . . » ...........................

9. Värdeminskning:

a) Genom slitning av mig tillhöriga byggnader
(se 8)..........

__________% å........................ kr.

.........% å................ ...... kr.

(Brandförsäkringsvärdet......................... kr.)

b) Genom avverkning eller försäljning av

skog (minskning i skogens ingångsvärde) (se 32)............
c) Genom förbrukning eller försäljning av egendomens beståndsdelar såsom sten, torv, grus, lera, tf. s. v. (se 33) . . !	\|	........1

............................................................................................... ..............................................................................................	........................
Summa utgifter		.

Fördelning mellan kommuner ifråga om fastigheter i sambruk (se 12):

Av taxeringsnämnden beräknad inkomst........................kr.

Skäl för avvikelse från deklarationen: ......................................................................................................................

Kungl. Maj:te ''proposition nr 400.

Särskild bilaga lämnas för varje fastighet. Bilaga till A 1.

Inkomst av fast egendom.

Annan fastighet än jordbruksfastighet.

Bilaga nr till deklaration

(den skattskyldiges namn)

utvisande inkomster och utgifter från fastigheten

(kvarter och nummer eller annan beteckning)

inom kommun under år 19

Taxeringsvärde (se 20) kr. . Brandförsäkringsvärde kr.

Kronor öre

-:-\—

Inkomster.

I I

1. Naturaförmåner (se 21) enligt ortens pris:

a) Förmån av hyresfri bostad för mig och min familj (............... rum och kök) jämte utrymmen och anlägg- i

ningar för bekvämlighet och trevnad, såsom trädgård, drivhus, stallrum, vagnsbod o. s. v. (se 22) . . . j..............................j.........

I . ■

b) I hushållet använda produkter från fastigheten (se 23)............................................................

2. Inkomst i penningar:

a) Hyror, arrenden o. dyl................................................................j.........

b) övrig inkomst, t. ex. genom försäljning av produkter.....................j..............................j.........

Utgifter.

1. Ränta å upplånat, i fastigheten nedlagt kapital (se 5).............

2. Omkostnader (se 9):

a) Avlöning till vice vard, gårdskarl, portvakt o. s. v. (se 30)..........

b) Arbetslön och annan omkostnad för trädgård (se 34).............

c) Utgifter för vatteniorbrukning, renhållning, uppvärmning, belysning och dylikt, som

jag måst i egenskap av fastighetsägare vidkännas..............

d) Reparationskostnader..........................

e) A egendomen belöpande fastighetsskatt..................

f) Utgifter för försäkring av byggnader....................

g) Övriga omkostnader................................................................................................................................

3. Värdeminskning å byggnader (.................... % å kr..................................................) (se 8) » ............................. ;

Återstående inkomst

Summa

kr..............................

Av taxeringsnämnden beräknad inkomst

kr.

Skäl för avvikelse från deklarationen:

i-!

\''.ia

f*;»

. £

• - , i •'' • '' . ;

Kungl. Maj ds proposition nr 400.

Särskild bilaga lämnas för varje företag.
Denna sida av bilagan användes av näringsidkare,
som icke föra liandelsböcker.

Bilaga till B.

Inkomst av näring. Uppgift
om inkomst av fast egendom
lämnas å bilaga till A I.

Bilaga n:r till

en skattskyldiges namn)

inkomster och utgifter uti av mig bedriven

deklaration, utvisande
.......................................rörelse

inom

kommun............ under år 19

Taxeringsvärdet (se 20) å i näringen använd egen fastighet:

Bruttoinkomster under året (även där likvid icke influtit under samma år) (se 37): 1. Försäljning av varor eller tillverkningar..................kr..........................	Kronor	Öre
3. Saluvärdet av de förnödenheter och varor, som jag ur affären tillgodogjort mig i hushållet eller eljest för egen eller min familjs räkning (se 22)....... . » .........................
Utgående lager: Anskaffningsvärdet å lager av handelsvaror, råmaterial, hel- och halvfabrikat samt förbruk-ningsartiklar m. m. vid årets slut (se 38)........................... Summa Ingående lager: Anskaffningsvärdet å lager av handelsvaror, råmaterial, hel- och halvfabrikat samt förbruk- ningsartiklar m. m. vid årets början (se 38).......................... Omkostnader under året (även där likvid icke erlagts under samma år) (se 9, 10 o. 39): 5. Inköp av råmaterial, förbrukningsartiklar och andra för rörelsen avsedda varor..........

	............

8. Arbetslöner: lrf
9. Andra utgifter för rörelsen: bränsle......... ....................kr..........................

■»

» .........................

Summa

kraft och belysning.........................

reparations- och underhållskostnader...................

frakter ...............................

kontorskostnader och porto.......................

å näringen belöpande fastighetsskatt, näringsskatt och acciser.........

premier för försäkring av i rörelsen använd personal och egendom.......

diverse driftkostnader ........................................................................................................................

10. Avskrivningar:

värdeminskning å egna byggnader, som använts i rörelsen (.....% å kr.....................) (se 8)

(Brandförsäkringsvärdet vid årets slut utgjorde kr.................................)

värdeminskning å driftsinventarier (.......... % å kr.........................) (se 8).....

avskrivning å fordringar (se 36).....................

Summa bruttoinkomster och utgående lager..........kr.

Summa ingående lager och omkostnader...........*

Återstående inkomst (skillnaden) kr.

Fördelning mellan kommuner (se 12):

Av taxeringsnämnden beräknad inkomst.........................kr.

Skål för avvikelse från deklarationen: .......................................................................................................................................................

4f a

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 342 höft. (Nr 400.)

Kungi. May.ia proposition nr 400.

Särskild bilaga lämnas för varje företag.
Denna sida av bilagan användes av
näringsidkare som föra hand el sb ocker.

Bilaga till B.

Inkomst av näring. Uppgift
om inkomst av fast egendom
lämnas å bilaga till A I.

Bilaga n:r ............ till

....................................................................................................... deklaration, utvisande

(den skattskyldiges namn)

inkomster och utgifter uti av mig bedriven

rörelse

inom

. kommun............ under år 19

Taxeringsvärdet (se 20) å i näringen använd egen fastighet

Nettovinst enligt bilagda räkenskapsutdrag (se 35)...............

Tillkommer:

1. Saluvärdet av de förnödenheter och varor, som jag ur affären tillgodogjort mig i hushållet
eller eljes för egen eller min familjs räkning, (därest icke motsvarande belopp ingår
i bokförda nettovinsten) (se 22) . . ...................

Sammanlagda beloppet av i räkenskapen gjorda avskrivningar för värdeminskning
Alla bokförda utgifter för utskylder..................

kr.

4. Eljest bokförda omkostnader eller avdrag, som ej få avräknas, såsom personliga utgifter,

hushållskostnader o. d. (se 5, 9 o. 10)..................

Avgår:

5. Värdeminskning å egna byggnader, som använts i rörelsen (se 8):-

.......... % å kr................................................... = kr..........................

...... % å kr.................................................. = » ......................

(Brandförsäkringsvärdet vid årets slut utgjorde kr............................)

(i. Värdeminskning å driftsinventarier (se 8):

........ % å kr................................................... — kr. .......................

.......... % å kr................................................... — » ..................t......

kr.

7. Värdeminskning å andra för stadigvarande bruk avsedda tillgångar (gruva, rätt till sten brott,

patenträtt etc.) (se 33).......................

8. Avskrivningar för lidna förluster å fordringar (se 36)..............

9. Å näringen belöpande fastighetsskatt och näringsskatt..............

10. I nettovinsten ingående inkomst av kapital, som uppgives under C I i deklarationsformuläret

11. Saluvärdet av skog och andra produkter eller råämnen från egen fastighet, som förädlats

eller förbrukats i företaget ävensom annan i nettovinsten ingående inkomst av fast
egendom, som uppgives under A i deklarationsformuläret (se 23)........

12. Eljest bokförd, ej skattepliktig eller ej som inkomst av näring skattepliktig vinst ..........

Kronor

Öre

Summa

Återstående inkomst

Fördelning mellan kommuner (se 12):

Av taxeringsnämnden beräknad inkomst

Skäl för avvikelse från deklarationen: ...................

kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

Särskild bilaga lämnas för varje näringsföretag.

Bilaga till F.

N ärin gsskattekapital.

Bilaga nr ............ till ..............................................................................................................................

(den skattskyldiges namn)

deklaration, innehållande uppgifter för taxering till IlärillgSSktltt.

Uppgifterna avse av mig bedriven ........................................................................................,............,

(näringens beskaffenhet)

inom

handel med värdehandlingar.

kommun

under år 19.....

vilken rörelse

icke omfattar
även omfattar

I. Mringsskattepliktig förmögenhet.

I denna näring voro vid räkenskapsårets slut nedlagda följande tillgångar (uppgivas vare sig de tillhöra näringsidkaren eller annan):

1. För näringen avsedda inventarier såsom maskiner, kraftledningar, kontors-möbler, hästar, vagnar, motorfordon, fartyg, fiskredskap, o. s. v. . . . 2. Gruvfyndighet, rätt till stenbrott, förlagsrätt, rätt till patent o. dyl. . . 3. Firmanamn, varumärke, mönsterskydd, tidnings titel o. dyl...... 4. Lager av handelsvaror, råmaterial, hel- och halvfabrikat samt förbruk-ningsartiklar m. m......................	Anskaffningsvärde (se 40)	Bokfört värde vid årets slut	Saluvärde vid årets slut
Er.	öre	1 Er. I öre	Er.	öre



	.}
o. Värdehandlingar: a) aktier, bank- och kommanditlotter samt andelar i ekonomiska före- ningar och rederier (uppgift härom lämnas endast i det fall att rörel-sen även omfattar handel med värdehandlingar)......... b) andra värdehandlingar: 1) som äro att anse som varor i affärsverksamheten (se 41) . . . . 2) som ej äro att anse som sådana varor........... 6. Fordringar (även banktillgodohavanden).............. 7. Kontanta penningar.....................




Avgår: 8. I rörelsen vid årets slut innestående årsvinst,...........	Summa tillgångar ........kr.
9. Skulder till belopp ej överstigande summan av tillgångar under 5 b) 2), 6 och 7 (företag som driver penning- eller försäkringsrörelse, äger avdraga hela skuldsumman)..... Hela skuldbeloppet, aktiekapital och bolags fonder ej inräknade, utgjorde kr..................................... NäringSSkatteplikt	»
ig förmögenhet

Fördelning mellan kommuner (se 12 o. 42).

Förestående näringsskattepliktiga förmögenhet är till belopp som här angives nedlagd i följande kommuner:

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

II. Näringens meravkastning.

Den i årets deklaration nppgivna beskattningsbara inkomsten av denna näring utgör............

Tillkommer:

1. Hyra för annan tillhörig, i näringen använd lös egendom kr..............................., efter avdrag för skälig värdeminskning
å samma egendom kr................................ således .............kr.......................

2. Arrendeavgift för hela näringen kr.............................., minskad med hyresvärdet av i arrendet ingående
fast egendom kr............................... och skälig värdeminskning å i arrendet ingående

lös egendom kr..............................., således.....................» ........................

3. Av kooperativ förening gjorda avdrag för pristillägg, rabatt o. dyl............ » ........................

4. Avlöning till affärsledningen (se 43), nämligen:

till styrelse...................... ... kr..........................

» verkställande direktör.................... » .........................

» disponent eller motsvarande befattningshavare........ . . » .........................

» delägare......................... » ......................... » ........................

Summa avkastning

Den näringsskattepliktiga förmögenheten utgör enligt beräkning å motstående sida.....kr.............................

Tillkommer taxeringsvärdet (se 20) å mig tillhörig, i näringen använd fast egendom.....* .............................

kr.

Näringsföretagets samtliga skulder utgöra
Avgå enligt I 9 redan avdragna skulder

kr.

Återstående förmögenhet kr.

Avgår från ovanstående »summa avkastning»: 6 % å den återstående förmögenheten ....

Näringens meravkastning utgör således

Kronor

öre

III. Arbetarkapitalet.

I näringen hava varit anställda i medeltal för år räknat .............................. personer (se 44).

Detta antal, multiplicerat med 2000, bildar det i kronor uttryckta arbetarkapitalet, som således utgör . kr.

Fördelning mellan kommuner (se 12).

Arbetarkapitalet fördelar sig med nedan angivna belopp på följande kommuner:

Riktigheten av förestående uppgifter bekräftas på heder och samvete

Taxeringsnämndens beslut.

, , i enlighet med , , ,

Taxeringsnämnden har mg(j fr4ng4en<je av ^ar ovan lamnade uppgifter uppskattat

den näringsskattepliktiga förmögenheten till...........................kr.

näringens meravkastning till.........................kr..............................

Meravkastningens kapitalvärde utgör således........................... » ..............................

Summa kr...............................

Denna summa upptages utan reducering, i den mån den icke överstiger nedan angivna arbetarkapital, med kr....................,..........

Överskjutande kr............................... reduceras till hälften och utföres med...............» ..............................

Arbetarkapitalet fastställes till................................* ——...................

Summa näringsskattekapital kr...............................

Avgår jämlikt 24 § kommunalskattelagen............................»__ 5 000

Beskattningsbart näringsskattekapital kr...............................

Det beskattningsbara näringsskattekapitalet fördelas på följande kommuner:

Skäl för avvikelse från de lämnade uppgifterna:

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

(Detta ark avskiljes vid blankettens ifyllande och
medföljer ej deklarationen vid avlämnandet.)

Anvisningar för deklarationsblankettens ifyllande.

Deklaration skall för en var upptaga inkomst, förmögenhet för beräkning av inkomst- och förmögenhetsskatt, närings
skattepliktig förmögenhet, meravkastning och arbetarkapital, varför han är underkastad beskattning här i riket, samt angiva
inkomsten, meravkastning en och arbetarkapitalet nästföregående kalenderår eller, i fall da räkenskapsår ej sammanfaller med
kalenderår, det räkenskapsår, som tilländagått närmast före den 1 mars det löpande året, ävensom förmögenheten för beräkning av
inkomst- och förmögenhetsskatt och den näringsskattepliktiga förmögenheten vid utgången av näst föregående kalenderår eller,
i ovan omförmälda fall, räkenskapsår.

Skyldighet att avgiva deklaration åligger utan anmaning:

a) verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig
kontroll, ävensom vanligt handelsbolag, kommanditdolag och rederi för registreringspliktigt fartyg;

b) svensk medborgare, som är bär i riket mantalsskriven, därest han under nästföregående ar varit taxerad till inkomstoch
förmögenhetsskatt, näringsskatt eller kommunal inkomstskatt eller sagda år åtnjutit så stor inkomst av beskaffenhet att kunna
taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt och vid samma års utgång ägt så stor förmögenhet, att inkomsten och en sextiondedel
av förmögenheten tillsammans uppgått till minst 600 kronor, eller vid nästföregående ars utgång haft näringsskattepliktig förmögenhet
till ett värde, överstigande 10,000 kronor, eller under samma år i näring, som av honom drivits, haft anställda i medeltal,
för år räknat, minst tre personer;

c) annan skattskyldig, som nästföregående år varit taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt, näringsskatt eller kommunal
inkomstskatt eller sagda år åtnjutit så stor inkomst av beskaffenhet att kunna taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt
och vid samma års utgång ägt så stor förmögenhet, att inkomsten och en sextiondedel av förmögenheten tillsammans uppgått till
minst 100 kronor, eller vid nästföregående års utgång haft näringsskattepliktig förmögenhet till värde, överstigande 10,000 kronor,
eller under samma år i näring, som av honom drivits, haft anställda i medeltal, för ar räknat, minst tre personer;

skolande vid beräkning av enskild skattskyldigs inkomst och förmögenhet hänsyn tagas till hustrus och barns inkomst och
förmögenhet, därest, enligt vad nedan sägs, den skattskyldige är uppgiftspliktig därför.

Efter anmaning vare även en var annan skyldig att avgiva deklaration.

Gift man skall uppgiva även hustruns inkomst och förmögenhet. Har hustrun haft inkomst eller förmögenhet, som
rättsligen varit undantagen från mannens förvaltning, skall dock hustrun själv eller god man för henne avgiva deklaration angående
denna. .

Har skattskyldig hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn, som ej uppnatt 21 ar, skall, därest barnen
icke själva skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, den skattskyldige i sin deklaration eller i bilaga till densamma
uppgiva sådana barns inkomst och förmögenhet. När i deklarationen uppgives inkomst, som tillkommit barn, för vilkas inkomst
den skattskyldige är uppgiftspliktig, böra barnens namn och storleken av deras inkomst från varje särskild inkomstkälla uppgivas.

Den, som ej är svensk medborgare, skall uppgiva sin nationalitet.

Vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för registreringspliktigt fartyg skola i sin deklaration lämna upplysning
om den del av inkomsten, som belöper, vad beträffar vanligt handelsbolag och rederi, å varje delägare och, vad beträffar kommanditbolag,
dels å kommanditdelägarna gemensamt dels ock å varje personligen ansvarig delägare d. v. s. delägare, som ej är blott
kommanditdelägare. Till ledning för taxering av delägare skall nu nämnt bolag och rederi därjämte lämna uppgift, innehållande
upplysningar enligt deklarationsformuläret om bolagets eller rederiets fasta egendom, inkomst och förmögenhet ävensom om värdet
av varje delägares andel eller lott i bolaget eller rederiet samt om den del av inkomsten, som belöper, vad beträffar vanligt handelsbolag
och rederi, å varje delägare och, vad beträffar kommanditbolag, å varje personligen ansvarig delägare.

Deklaration, som skall avgivas utan anmaning, ävensom uppgift, som ovan förmärs, skall vara avlämnad före den 1 mars.
Endast den, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker eller som är delägare i vanligt handelsbolag eller rederi eller personligen
ansvarig delägare i kommanditbolag, får åtnjuta anstånd dock ej längre än till den 15 april. Härför fordras emellertid, att anmälan,
att hinder mött, skriftligen göres före den 1 mars hos ordföranden i taxeringsnämnden.

Avlämnas ej deklaration inom behörig tid, vare den skattskyldige förlustig rätten att överklaga taxering, för vilken
deklarationen skolat ligga till grund. Underlåtenhet att avlämna uppgift, varom ovan sägs, medför för den försumlige påföljd
av böter.

Har någon i deklaration eller uppgift mot bättre vetande uteslutit eller till för lågt belopp upptagit inkomst, förmögenhet
för beräkning av inkomst- och förmögenhetsskatt, näringsskattepliktig förmögenhet, meravkastning eller arbetarkapital, böte från och
med 25 till och med 1,000 kronor. Om genom det oriktiga meddelandet föranletts, att skattskyldig icke blivit taxerad eller blivit
för lågt taxerad, kunna böterna förhöjas utöver sistnämnda belopp, dock högst med fem gånger det skattebelopp, som genom det
svikliga förfarandet undandragits.

Deklaration eller ovan omförmäld uppgift avlämnas eller insändes på den uppgiftspliktiges eget äventyr i betalt brev med
allmänna posten antingen till ordföranden i taxeringsnämnden eller ock i Stockholm till överståthållarämbetet och i övriga orter
till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, magistraten i den stad eller landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt, där den skattskyldige
är mantalsskriven eller taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt eljes anses skola äga rum.

Verk och bolag så ock annan uppgiftsskyldig, som nästföregående år enligt lag varit skyldig föra handelsböcker, skola vid
deklaration och uppgift foga bestyrkt avskrift av in- och utgående balansräkning samt, där sådan föres, vinst- och förlusträkning
för senaste räkenskapsåret. Så fort ske kan bör tillika för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit
registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av revisionsberättelsen
för samma tid. Aktiebolag skall därjämte, så snart ske kan, bifoga förvaltningsberättelse.

Har någon, som är skyldig att utan anmaning avgiva deklaration, under nästföregående ar inom annat distrikt än där han
har att avgiva deklaration själv eller i bolag ägt, innehaft eller brukat fast egendom eller haft inkomst av icke yrkesmässig avyttring
av fast egendom eller drivit näring, åligger honom att å ort, som i varje fall vederbör, samt inom tid, som här ovan är angiven för
avgivande av deklaration, avlämna särskild uppgift till ledning för beräkningen av den därstädes beskattningsbara inkomsten av fastigheten,
fastighetsavyttringen eller näringen samt av hans därstädes beskattningsbara näringsskattekapital. Denna uppgift skall i varje
särskilt fall vara så uppställd, som deklarationsformuläret anvisar i fråga om uppgift till ledning vid taxering för inkomst av fast
egendom, icke yrkesmässig avyttring av dylik egendom och näring samt för näringsskattekapital. I fråga om skyldighet att förete
räkenskapshandlingar, revisionsberättelse och förvaltningsberättelse gäller vad här ovan sägs beträffande deklaration.

En var, som önskar upplysning rörande beskaffenheten av honom åliggande uppgiftsskyldighet eller sättet för dess fullgörande,
äger att för sådant ändamål hänvända sig till ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd.

f4 4

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 342 Käft. (Nr 400.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

1. Har skattskyldig ägt eller brukat fast egendom endast en
del av nästföregående år, bör uppgivas, vilken del av året
fastigheten varit i hans ägo eller av honom brukats. Sådan
innehavare av fast egendom, som i beskattningsavseende är
likställd med ägare (fideikommissarie, kronåbo, boställsinnehavare,
innehavare av avsöndring m. fl.) är skyldig här uppgiva
inkomsten från den egendom, han sålunda innehaft.

Under A I redovisas inkomst, som av ägare eller med
ägare likställd innehavare eller av brukare åtnjutits under
form av hyresfri bostad eller arrende eller byra, inkomst av
jordbruk med dess binäringar, inkomst av skogsbruk samt
inkomst, som förvärvats genom upplåtelse åt någon av rätt
att i visst avseende tillgodogöra sig eller nyttja fast egendom
eller del därav eller genom försäljning av vissa egendomens
beståndsdelar, såsom torv, sten, grus, lera o. d.

Till jordbrukets binäringar räknas bl. a. mejerihantering
och kvarndrift, som huvudsakligen avse förädling av det
egna jordbrukets produkter, samt sådan av jordbrukaren å
den egendom, vara jordbruket bedrives, eljest utövad verksamhet
för förädling av produkter eller beståndsdelar från
egendomen, som #ker huvudsakligen för husbehovsändamål
eller med huvudsaklig användning av jordbrukets inventarier,
driftsbyggnader och ordinarie arbetsbesättning.

Under skogsbruk inbegripes jordägares, därmed likställd innehavares
eller brukares tillgodogörande för eget behov eller i egen
förädlingsrörelse eller genom försäljning av virke i oförädlat
skick, såsom timmer, props, ved m. m. samt av bark, kottar
o. d. ävensom av jordägaren, innehavaren eller brukaren be
driven virkesförädling, så framt förädlingen icke är att anse
såsom särskild näring. Kolning samt utvinning av biprodukter
till skog, såsom tjära o. d., anses såsom skogsbruk,
när verksamheten ej sker i mera avsevärd omfattning, t. ex.
i fasta kolugnar, i fasta tjärugnar e. d. eller drives i sammanhang
med annan yrkesmässig förädlingsverksamhet. Annan
virkesförädling än kolning och utvinning av biprodukter
till skog anses såsom särskild näring, då förädlingen icke
huvudsakligen sker för husbehovsändamål. Under skogsbruk
inbegripes icke skogsavverkning å annans mark på grund av
upplåtelse.

2. Här utföres vad i vederdörande bilaga angivits såsom »återstående
inkomst». Ger inkomstberäkningen underskott till
resultat, utföres noll, och underskottet avdrages såsom förlust
under allmänna avdrag, dock ifråga om underskott för barn
med den inskränkning, som angives i punkt 13 här nedan.

6. Har avdrag ägt rum för kostnader för arbetsanställning, tjänst
eller tjänsteuppdrag (t. ex. för pensionsavgifter eller resekostnader)
böra i deklarationen eller i bilaga till densamma angivas
de olika belopp, som avdragits.

Av staten anvisad ersättning till bestridande av särskild med
tjänst eller uppdrag förenad kostnad skall icke uppgivas. —
Räcker icke särskilt anvisad kostnadsersättning, må, vare sig
ersättningen anvisats av staten eller annan, vad för ända -

målet ytterligare åtgått icke avdragas. För att få avdragas
skola utgifterna självfallet vara verkliga och således icke
blott beräknade.

7. Vad någon erhållit såsom bidrag till sin undervisning eller
uppfostran så ock vad person, tillhörande givarens hushåll,
uppburit såsom understöd, uppgives icke.

8. Om avdrag yrkas för värdeminskning å byggnad skall upp”
lysning lämnas om byggnadens användning, byggnadsmaterial
och andra omständigheter, som anses inverka på byggnadens
varaktighet, såsom ålder, där den kan uppgivas, byggnadssätt,
läge o. s. v. ävensom om byggnadens värde, i avseende
varå skall upplysas, om det uppgivna värdet beräknats efter
taxeringsvärde, brandförsäkringsvärde, bokfört värde eller annat
värde, vilket i så fall uppgives.

I övrigt hänvisas till stadgandet i avdelning l:o) I, sista
stycket, i de till förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
hörande »Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen»,
vilket lyder: »Därest byggnader kunna anses även med
noggrant underhåll och aktsam vård vara underkastade värdeminskning
genom slitning, må för den värdeminskning, som
av dylik anledning ägt rum under nästföregående år avdrag
äga rum, motsvarande en efter varje byggnads beskaffenhet
och användning lämpad andel av dess värde.»

Avse gjorda avskrivningar eller avsättningar för värdeminskning
å driftsinventarier olika slags tillgångar med väsentligen
olika varaktighet, redogöres härför i särskild bilaga.

9. Såsom utgifter få ej räknas värdet av eget eller hustruns arbete
(t. ex. beräknad egen eller hustrus avlöning), lön och underhåll
åt hemmavarande barn, som användes i skattskyldigs
verksamhet, därest barnet icke uppnått 21 år eller självt
taxeras för sin inkomst, eller åt tjänare, som är att räkna
till den skattskyldiges familj (se 22), hyresvärdet av egna
driftsbyggnader eller affärslokaler i eget hus, ränta å eget i
fast egendom, näring, rörelse eller yrke nedlagt kapital, kapitalavbetalning
å skuld eller utgifter för fast egendoms förbättring
genom nybyggnad, genom om- eller tillbyggnad eller
genom grundförbättringar.

Gift kvinna, som av förvärvsverksamhet är i avsevärd grad
förhindrad att ägna sig åt hemmets skötsel, äger att från
sin inkomst av dylik verksamhet avdraga kostnaden för nödigt
biträde i hemmet, dock att sammanlagda avdraget från
olika inkomstkällor icke får överstiga 200 kronor. Har dylikt
avdrag. ägt rum, skall upplysning lämnas om storleken
av detsamma och om den inkomst, från vilken avdraget skett.

Kostnad för tillökning eller förbättring av inventarier får
ej avdragas såsom omkostnad. Ej heller får såsom omkostnad
i näring, rörelse eller yrke upptagas utgift, som hänför
sig till inkomst av fast egendom, t. ex. kostnad för avverkning
å egen fastighet e. d.

Såsom realisationsvinst uppgives, särskilt för varje avyttring,
vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom,
som förvärvats genom köp eller byte och varit i säljarens
ägo, fast egendom under mindre än tio år och lös egendom
under mindre än fem år. Har vid dylik avyttring uppstått
underskott, utföres noll och underskottet avdrages i den mån
det ej kan anses såsom kapitalförlust, såsom förlust under
allmänna avdrag, dock med den inskränkning, som angives
i punkt 15 av anvisningarna.

Därest fast egendom är belägen eller näring drivits inom
olika kommuner eller inom olika i samma kommun belägna
administrativa områden, inom vilka menighet äger utöva
beskattningsrätt (såsom municipalsamhälle, territoriell församling
i stad, skoldistrikt, församling på landet, som ej
sammanfaller med kommun) skall angivas, huru enligt den
skattskyldiges mening inkomsten samt, ifråga om näring, den
näringsskattepliktiga förmögenheten och arbetarkapitalet böra
fördelas å de särskilda kommunerna eller områdena.

Svensk medborgare, som icke är i riket mantalsskriven, ävensom
utlänning är ej berättigad till avdrag för försäkringspremier
samt äger åtnjuta annat allmänt avdrag endast för
så vitt avdraget hänför sig till inkomst, för vilken skatt skall
här erläggas, eller till verksamhet, som här utövats.

Barn, för vilket den skattskyldige är uppgiftspliktig, äger
åtnjuta allmänna avdrag blott till belopp, motsvarande summan
av barnets behållna inkomster. Den skattskyldige själv
tillkommande allmänt avdrag må däremot avräknas från den
skattskyldiges inkomst eller från barns inkomst, för vilken
han är uppgiftspliktig. Därest hustrun särskilt taxeras och,
efter det allmänna avdrag skett, underskott uppstått för en
av makarna, må underskottet avräknas från den andre makens
behållna inkomst.

3. Om vad med näring förstås, se anvisningarna vid 14 § kommunalskattelagen.
Såsom inkomst av näring upptages icke inkomst
av jordbruk med dess binäringar eller skogsbruk (se 1).
Inkomst av skogsavverkning på annans mark på grund av
upplåtelse upptages såsom inkomst av näring och skall taxeras
till kommunal inkomstskatt i den kommun, där det
skogsområde, som varit föremål för avverkningen, är beläget.

4. För den, som driver bankrörelse, annan penning- eller lånerörelse,
försäkringsrörelse eller handel med värdehandlingar,
är utdelning å aktier, banklotter, kommanditlotter och insatser
i ekonomiska föreningar i regel att anse icke såsom inkomst
av kapital utan såsom inkomst av näring. Huruvida ränteinkomst
bör anses såsom inkomst av kapital eller såsom inkomst
av näring, måste avgöras med hänsyn till omständigheterna
i det särskilda fallet. I regel skall dock såsom inkomst
av näring anses, i fråga om den, som driver näring
av nyss angivet slag, all ränteinkomst samt, i fråga om annan
näringsidkare, ränteinkomst å kapital, som är nedlagt i
rörelsen och ingår i den näringsskattepliktiga förmögenheten,
t. ex. ränta å utestående fordringar, ränta å tillfälligtvis
i bank innestående medel, som äro avsedda för rörelsen
o. s. v.

5. Kan tillförlitlig utredning icke vinnas i vad mån ränteutgifter
äro att hänföra till olika inkomstkällor, såsom fastighet,
näring, yrke eller rörelse, eller till särskilda fastigheter
eller särskilda näringsföretag, må ränteutgifterna fördelas på
de olika inkomstkällorna efter förhållandet mellan bruttoinkomsternas
inbördes storlek. Annuitet å lån (t. ex. hypotekslån)
får avdragas endast till den del, som motsvarar
ränta.

10.

11.

12.

13.

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

14. Avdrag får icke äga rum för periodiskt understöd, som ut- 19,
givits för person, tillhörande den skattskyldiges hushåll, eller
eljest utbetalts såsom bidrag till någons undervisning eller
uppfostran.

15. Avdrag för förlust får icke ske, därest icke upplysning
lämnas, å vilken verksamhet förlusten uppstått och huru
förlusten beräknats.

Sammanlagda förlusten å icke yrkesmässig avyttring av fast
eller lös egendom får icke avdragas till högre belopp än som
motsvarar under C IV a och b redovisad behållen inkomst.

16. Såsom förmögenhet uppgives värdet av tillgångar utöver 21
skulderna. Tillgångarna skola upptagas till sitt saluvärde.
Såsom saluvärde å fast egendom anses dess taxeringsvärde;
dock att värdet av byggnad å annans mark upptages till
belopp, motsvarande det pris, byggnaden med avseende jämväl
å villkoren för besittningsrätten till den mark, varå
byggnaden är belägen, kan antagas vid försäljning betinga.
Vissa rättigheter upptagas till sitt kapitalvärde.

Såsom tillgångar skola icke upptagas: möbler, husgeråd och
andra lösören, som äro avsedda för den skattskyldiges och hans
familjs personliga bruk; konstverk, bok-, konst- och andra
därmed jämförliga samlingar, så framt ej ägaren med dem
driver handel eller yrkesmässigt håller dem för allmänheten
tillgängliga; kapitalvärdet av undantagsförmåner och pension
eller annan förmån, som åtnjutes på grund av ett förutvarande
tjänsteförhållande; rätt till ränta, avkomst eller annan
förmån, som är bestämd att tillgodonjutas för den berättigades
livstid, där värdet av vad han årligen må i sådant
avseende åtnjuta understiger 1,000 kronor; rätt till förmögenhet,
varav en annan för närvarande åtnjuter avkastningen.

17. Till kapital räknas, ifråga om kommanditbolag, kommanditdelä^arnas
insatser i bolaget samt, i fråga om aktiebolag eller
solidariskt bankbolag, såväl aktie- eller lottkapital som ock
reservfond, och skola dessa upptagas till belopp, som angivits
i ingående balansräkningen, där de ej under året undergått
förändring. I sådant fall bör upplysning lämnas, efter
vilka grunder medelstorleken av kapitalet beräknats.

Den förra året till A-skatt taxerade inkomsten upptages
till det belopp, som bestämts av taxeringsnämnden eller, om
dess beslut ändrats av högre myndighet, det sålunda bestämda
beloppet. Såsom till delägarna utdelat uppgives, vad
av den taxerade inkomsten tilldelats dem såsom utdelning i
vanlig ordning.

18. Avdrag för förlust å icke yrkesmässig avyttring av fast eller
lös egendom får ej ske med högre belopp än som motsvarar den
skattskyldiges inkomst under C IV a) och b). Dylik förlust,
som hänför sig till fast egendom, skall i första hand avdragas
å inkomst vid icke yrkesmässig avyttring av fast egendom inom
samma kommun. Möjligen överskjutande förlust å icke yr-1
kesmässig avyttring av fast egendom ävensom förlust å dylik j
avyttring av lös egendom avdrages vid taxering inom den
kommun, där den skattskyldige skall taxeras till inkomstoch
förmögenhetsskatt, från inkomst å icke yrkesmässig avyttring
av fast egendom i samma kommun eller av lös egendom.
Har skattskyldig vid tillämpning av nu angivna regler
icke kommit i åtnjutande av avdrag, som helt motsvarar
hans förlust å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös
egendom, skall återstoden av förlusten avdragas från de i
andra kommuner uppskattade inkomster av icke yrkesmässig
avyttring av fast egendom, därvid iakttages, att i varje kommun
avdrages så mycket av underskottet, som å kommunen
belöper efter förhållandet mellan de uppskattade inkomsterna
av ifrågavarande art.

Avdrag för annan till kapitalförlust icke hänförlig förlust
ävensom för ränta å gäld, periodiskt understöd och försäkringspremier
sker i följande ordning. Förlust å fast egendom
eller näring inom en kommun avdrages från annan den
skattskyldiges inom samma kommun uppskattade inkomst.
Härvid uppstående underskott ävensom förlust å annan verksamhet,
ränta å gäld, periodiskt understöd och försäkringspremier
där avdrag icke skett under A—D i deklarationen,
avdragas från summan av den skattskyldiges uppskattade
inkomster inom den kommun, där han skall taxeras
till inkomst- och förmögenhetsskatt. Därest härvid i
sistnämnda kommun uppkommer underskott, må avdrag för
detsamma äga rum från den skattskyldiges i annan kommun
uppskattade inkomst eller, om för honom uppskattats inkomst
i flera andra kommuner, så stor del av underskottet avdragas
från den i var och en av dessa kommnner uppskattade
inkomsten, som efter förhållandet mellan de uppskattade inkomsterna
å kommunen belöper.

Uppgift om husföreståndarinna lämnas blott av den, som är
ogift, änkling, änka eller frånskild samt har hemmavarande
eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn,
vilket vid utgången av nästföregående år icke uppnått 21 år
och icke självt skall taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.

20. Har fastigheten under nästföregående år icke haft taxeringsvärde
sig åsatt, skall uppgivas dess eljest antagliga värde,
eventuellt det värde, vartill deklaranten upptagit fastigheten
för sin förmögenhetsberäkning.

Bostadsförmån för tjänstinnehavare uppgives under A I, om
den åtnjutes å fast egendom, vilken är honom såsom boställe
eller eljest på lön anslagen, i annat fall under C.
Enahanda gäller i tillämpliga delar om övriga naturaförmåner.

22. Till skattskyldigs familj räknas även sådana tjänare, som
uteslutande eller huvudsakligen äro anställda för personlig
uppassning (hushållerska kokerska, hus- och kammarjungfru,
köksa, betjänt, kusk, chaufför o. d.). Till familjen räknas
däremot icke i skattskyldigs verksamhet använt hemmavarande
barn, som uppnått 21 år eller självt skall taxeras för
sin inkomst.

Under utrymmen för bekvämlighet och trevnad inbegripas
övriga för familjen avsedda byggnader och lägenheter, gästrum,
trädgård, drivhus, stallrum och vagnsbod för hästar
och åkdon, som uteslutande eller huvudsakligen användas
för personligt bruk o. d.

23. Värdet av använda produkter skall upptagas i"*enlighet med
gällande försäljningspris i orten. Därest produkter eller
beståndsdelar från egendomen, innan de använts för eget,
driftspersonals, undantagstagares m. fl. behov eller försålts,
varit föremål för bearbetning eller förädling i någon av den
skattskyldige driven binäring till jordbruket, eller i förädlingsverksamhet,
som är att hänföra till skogsbruk, skola
de upptagas till de ökade värden, de på grund av bearbetningen
eller förädlingen erhållit.

Hava däremot produkter från egendom förädlats eller förbrukats
i av den skattskyldige drivet företag, som ej är att
anse såsom binäring till jordbruket eller såsom skogsbruk
utan såsom särskilt näringsföretag, upplages värdet av produkterna
i oförädlat skick bland inkomsterna av egendomen
under 3 i bilaga till A I (jordbruksfastighet) och bland
utgifterna för näringsföretaget å bil. till B. Värdet av de
förädlade produkter, som använts för egen räkning, upptages
däremot såsom inkomst i det särskilda näringsföretaget.
Motsvarande gäller beträffande beståndsdelar från egendomen,
vilka förädlats eller förbrukats i av den skattskyldige
drivet särskilt näringsföretag, därest icke utvinningen
av beståndsdelarna, skett under sådana förhållanden, att densamma
är att anse såsom en del av näringsföretaget (jfr 27).

24. Till hushållsmedlemmar räknas här icke blott de personer,
som räknas till skattskyldigs familj (se 22) utan jämväl
undantagsfolk och fast anställd driftspersonal (se 29),
som äro i den skattskyldiges kost.

25. Såsom inkomst upptages vad som influtit vid försäljning av
jordbrukets, ladugårdens och trädgårdens produkter ävensom
av kreatur och andra inventarier, men däremot upptages icke
såsom inkomst under A I vad som influtit vid realisation av
levande eller döda inventarier. Vinst å dylik realisation
upptages i förekommande fall såsom inkomst under C IV b)
(se 11).

26. Inkomst av körslor är att anse såsom inkomst av binäring
till jordbruk, därest körslorna skett med hjälp av de för
jordbruket avsedda dragarne. Därest körslor däremot skett
i större utsträckning och med större antal dragare än som i
regel kan finna användning inom jordbruket eller dess binäringar,
måste åkerirörelse anses föreligga, och inkomsten
av denna upptages under B såsom inkomst av näring.

27. Därest utvinning av sten, torv, grus o. d. skett med hjälp
av särskilda därför avsedda inventarier och med användande
av andra arbetare än dem, som ingå i jordbrukets ordinarie
arbetarbesättning, är utvinningen att anse såsom särskilt
näringsföretag och inkomsten därav redovisas under B.

28. Uppgift härom lämnas icke, därest vinsten å fastighetsaffären
i dess helhet skall uppgivas under B såsom vinst av yrkesmässig
handel med fastigheter eller under C IV a) såsom
vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast egendom.

29. I driftspersonalen inräknas hemmavarande i den skattskyldiges
förevarande verksamhet använt barn, som uppnått 21 år
eller självt taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

30. Värdet av bostadsförmån å fastigheten får icke avdragas
såsom utgift.

31. Såsom utgifter få upptagas kostnaderna för nyanskaffning av
levande och döda inventarier, i följd varav skattskyldig icke
äger att under form av avskrivning göra avdrag för den
värdeminskning å jordbruksinventarier, som förorsakats av
nötning eller slitning. Kostnad för nyuppsättning av levande
eller döda inventarier får icke avdragas såsom utgift.

32. Om vad med skogs ingångsvärde förstås, se anvisningarna
till förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt l:o) III.

33. I fråga om stenbrott, grustag, o. d. upptages såsom värdeminskning
så mycket av anskaffningsvärdet för hela fyndigheten,
som belöper å det förbrukade eller sålda.

34. Kostnaden för underhåll och skötsel av trädgård, däri inbegripet
avlöning till trädgårdsmästare, trädgårdsdräng o. d.
får icke avdragas till högre belopp än som motsvarar det
såsom inkomst upptagna värdet av produkter från trädgården,
vilka använts i den skattskyldiges hushåll eller försålts.

35. Nettovinsten uppgives i sin helhet, även om däri ingår inkomst
av fast egendom eller av kapital eller annan intäkt,
som icke är skattepliktig såsom inkomst av näring. Dylik
intäkt avdrages under 10, 11 eller 12 i förevarande bilaga
och redovisas i den mån den är skattepliktig, såsom
inkomst å vederbörlig plats under A, C eller D i deklarationen.

36. Värdelös fordran må avskrivas i sin helhet samt osäker
fordran, r den mån fordringen överstiger det belopp, varmed
den kan beräknas inflyta.

37. Såsom inkomst upptagas även fordriDgar för under året försålda
varor eller utförda arbeten, men däremot icke influten
likvid för fordringar, som förvärvats ett föregående år. Har
under året influtit likvid för fordran, som förut helt eller
delvis avskrivits, upptageä dock såsom inkomst vad som influtit
utöver det belopp, vartill fordringens värde vid avskrivningen
beräknats.

38. Såsom anskaffningsvärde Upptages i fråga om varor, som förädlats
eller bearbetats i företaget, kostnaden för anskaffning
av i varorna ingående råmaterial samt den kostnad, som nedlagts
å förädlingen eller bearbetningen, ävensom i fråga om
eljest i lagret ingående Varor kostnaden för anskaffning av
desamma.

39. Bland omkostnaderna skola upptagas alla de utgifter för rörelsen,
som gjorts under iret, även om t. ex. näringsidkaren
icke under året erlagt betalning för en del inköpta varor,
utan vid årets utgång häftar i skuld därför. Däremot får
icke såsom omkostnad under året upptagas vad näringsidka -

ren under året erlagt såsom betalning för varor, som han
inköpt ett föregående år.

40. Därest för vissa tillgångar anskaffningsvärdet icke kan uppgivas,
bör detta anmärkas antingen i denna kolumn eller
nederst på sidan.

41. Värdehandlingar äro att anse såsom varor i affärsverksamhet,
där handel med värdehandlingar yrkesmässigt bedrives,
vare sig detta sker såsom huvudsaklig näring eller vid sidan
av den egentliga affärsverksamheten.

42. Vid fördelning av den näringsskattepliktiga förmögenheten
tages icke hänsyn till de under 5 b 2m), 6 och 7 upptagna
tillgångar, därest sammanlagda värdet av dessa icke överstigit
skulderna. Har värdet av nyss angivna tillgångar överstigit
skulderna, skall det överskjutande beloppet fördelas på de
olika kommunerna efter det förhållande, vari ifrågavarande
tillgångar utan avdrag för skulderna faktiskt varit fördelade
på dessa.

43. Till affärsledningen räknas: verkställande direktör, disponent
eller innehavare av motsvarande anställning, vare sig näringen
drives av bolag, förening, rederi eller enskild näringsidkare;
delägare i vanligt handelsbolag eller rederi samt personligen
ansvarig delägare i kommanditbolag; ledamot av
styrelse för aktiebolag, solidariskt bankbolag eller ekonomisk
förening; så ock en var kommanditdelägare i kommanditbolag,
aktieägare i aktiebolag, lottägare i solidariskt bankbolag
eller medlem i ekonomisk förening, som av bolaget
eller föreningen åtnjuter högre avlöning än som vanligen utgår
till person med motsvarande anställning.

44. Bland anställda inräknas icke den, som hör till affärsledningen
(se 43), ej heller näringsidkarens hustru eller hemmavarande
barn, som icke uppnått 21 år och icke självt skall
taxeras för sin inkomst.

Har näringen icke drivits hela året utan blott en del
därav eller med olika antal anställda personer under olika
delar av året, skall hänsyn tagas härtill vid beräkning av
medeltalet anställda (arbetarantalet). Däremot får vid beräkning
av arbetarantal hänsyn icke tagas till åtnjuten semester,
till arbetares mera tillfälliga frånvaro, t. ex. för kortare
sjukdom e. d., liksom ej heller därtill att arbetet på grund
av minskad drift pågått färre dagar i veckan eller med kortare
ordinarie daglig arbetstid än som i näringen är vanligt.

Bråkdel, som ingår i det slutliga arbetarantalet, bortfaller.

Exempel: Näringen har drivits blott 30 veckor av året,

därav 10 veckor med 20, 10 veckor med 25 och 10 veckor
med 15 arbetare. Arbetarantalet blir då

10X20 + 10X25 + 10X15 _ 600 _

52 — 52 —

Skulle det å blanketter anvisade utrymmet för vissa uppgifter eller upplysningar befinnas vara otillräckligt,
må sådana meddelas i särskild bilaga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

Utdrag av protokollet
Konungen i

över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
statsrådet å Stockholms slott den 19 mars

1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena frih. Palmstierna,

Statsråden: Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde här- inledning.

efter:

Jag har den 12 innevarande månad för Kungl. Maj:t Vnmält förslag
till kommunalskattelag, innefattande bestämmelser om reglering av kommunmedlemmarnas
allmänna bidragsskyldighet till kommunen. För genomförande
av det sålunda framlagda skatteförslaget erfordras emellertid bestämmelser
angående de myndigheter, åt vilka taxeringen för de föreslagna
kommunala skatterna skall anförtros, och angående förfarandet vid nämnda
taxering. Särskilda bestämmelser härom hava hittills icke varit erforderliga,
då den kommunala beskattningen vilat omedelbart å den taxering,
som verkställts för bevillningen till staten.

Bevillningen skall ju enligt nämnda förslag upphöra och inkomstoch
förmögenhetsskatten utgöra den enda direkta skatten till staten. Av de

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

föreslagna kommunala skatterna anknyter sig endast den kommunala progressivskatten
direkt till den taxering, som sker för inkomst- och förmögenhetsskatten,
under det att för övriga kommunala skatter särskild taxering
erfordras. Denna taxering erbjuder dock i många avseenden beröringspunkter
med taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt, och särskilt gäller detta
i fråga om den kommunala inkomstskatten. För att åstadkomma en likformig
taxering synes det därför lämpligt, att taxeringen till de kommunala
skatterna uppdrages åt de myndigheter, som redan nu firmas för taxeringen
till inkomst- och förmögenhetsskatt. Härför erfordras en hel del
ändringar i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid
taxering den 28 oktober 1910, och har förslag till sådana ändringar inom
departementet utarbetats.

För att underlätta deklarationens avgivande för de skattskyldiga och
taxeringsmyndigheternas arbete är det vidare av vikt, att bestämmelserna
i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt samt i kornmunalskattelagen
angående vad som är att anse såsom inkomst, vad som är att hänföra
till viss inkomstkälla, rätten till avdrag o. s. v., såvitt möjligt överensstämma
med varandra. Då i vissa av dessa avseenden bestämmelserna
i kommunalskatteförslaget måst givas något annat innehåll än nu gällande
föreskrifter i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, böra erforderliga
ändringar ske i sistnämnda förordning, för att de båda författningarna
skola bringas i överenstämmelse med varandra. Förslag till sådana
ändringar hava jämväl inom departementet utarbetats.

I samband med den revision av taxeringsförordningen och förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt, som är direkt beroende av
kommunalskatteförslaget, hava jämväl utarbetats förslag till en del mindre
ändringar i nämnda förordningar, vilka ändringar ansetts lämpligen kunna
ske i sammanhang med den övriga revisionen av förordningarna.

Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t anmäla de sålunda utarbetade
förslagen.

Sakkunniga Innan jag övergår till en redogörelse för förslagen, torde jag böra

inkomst- få redogöra för gången av ärendets hittillsvarande beredning,
skatteförord- Sedan jag den 28 juni 1918 av Kungl. Maj:t. bemyndigats att tillkalla

taxerings- särskilda sakkunniga för att inom finansdepartementet biträda vid revision
förordningen, i vissa delar av lagstiftningen rörande den direkta beskattningen till staten
samt jag i anledning härav samma dag tillkallat landskamreraren Otto
V. Landén, f. professorn Knut Wicksell samt assessorn i Göta hovrätt
Harald Waller, bland vilka Landén skulle hava att som ordförande leda
arbetet, att såsom sakkunniga inom finansdepartementet biträda vid ifråga -

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

varande revision av skattelagstiftningen, anmälde jag den 31 oktober 1919
för Kungl. Maj:t, att genom tidigare samma dag utfärdade författningar
om vissa ändringar i förordningarna om inkomst- och förmögenhetsskatt
samt om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering det dittills
igångsatta revisionsarbetet blivit slutfört. Jag anmälde samtidigt, att tidpunkten
syntes vara inne att upptaga frågan om ett fortsättande av revisionen
av vår skattelagsstiftning jämväl på åtskilliga andra områden, och
nämnde, att härvid borde till en mera ingående undersökning upptagas frågan
om lämpligheten och möjligheten av en differentiering av skattebelastningen
med hänsyn såväl till sättet för inkomstens förvärvande som till
inkomstens användning, ävensom andra till inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
rörande frågor, som funnes kunna på ett ändamålsenligt sätt
inpassas i utredningsarbetet. Sedan jag ytterligare framhållit, att för genomförande
av en rättvis beskattning och tillvaratagande av statens skatteintressen
jämväl en genomgripande omläggning av taxeringsväsendet syntes
erforderlig, men påpekat, att vissa skäl syntes tala emot att omedelbart
igångsätta det antydda utredningsarbetet, anförde jag vidare:

»Ett dylikt tillfälligt undanskjutande är så mycket mer motiverat
på den grund, att det revisionsarbete i avseende å taxeringsförordningen,
som är mest angeläget, är det arbete, vilket direkt påkallas av det inom finansdepartementet
under beredning varande förslaget till kommunalskattelag.

Det har under detta beredningsarbete befunnits, att det taxeringsarbete,
som det föreliggande kommunalskatteförslaget påkräver, visserligen
icke i och för sig behöver föranleda någon omläggning av grunderna för
nuvarande taxeringsorganisation, men val förutsätter åtskilliga jämkningar
i gällande taxeringsförordning och framför allt en ingående överarbetning
av nuvarande deklarationsblanketter.

Åt denna arbetsuppgift synes mig uppmärksamheten i första rummet
böra riktas.

Enär härvid bör eftersträvas största möjliga enhetlighet vid taxering
till statsskatt och kommunalskatt liksom största möjliga enkelhet i deklarationsformulären,
torde utredningsarbetet ock höra omfatta härför erforderlig
överarbetning av vissa bestämmelser i förordningen om inkomst O

Ö o

och förmögenhetsskatt, vilken fråga jämväl vid kommunalskatteberedningen
varit under dryftande.

Under fortgången av detta arbete, som bör bedrivas med all skyndsamhet,
torde det kunna bliva möjligt att även inpassa vissa sådana ändringar
i taxeringsförordning och deklarationsformulär, som äro av mindre
genomgripande art. Hur önskvärt detta vore, har jag tillåtit mig tidigare
framhålla. Jag anser mig emellertid böra uttryckligen betona, att ett

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 342 höft. (Nr 400.) 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

upptagande av reformkrav utav nu angiven art endast må ifrågakomma i
den mån så kan ske utan fördröjande av det med kommunalskatteförslaget
direkt sammanhängande arbetet.

Det synes mig då lämpligast, att direktiv angående de punkter,
som böra komma under behandling i detta sammanhang, efter hand som
arbetet fortskrider, meddelas av chefen för finansdepartementet. Jag torde
dock böra vid detta tillfälle i största korthet ange av vad slag de ändringar
äro, som synas mig därvid kunna komma under övervägande. Hit
lärer sålunda böra hänföras:

beträffande inkomst av fast egendom:

fråga om fullständigare specifikation av inkomst från fast egendom
med beaktande av vad 1919 års riksdag i skrivelse n:r 374 härom uttalat;

av 1913 års riksdag genom skrivelse n:r 251 väckt fråga om rätt
för den, som har ordnad bokföring, att vid avgivandet av deklaration för
inkomst av fast egendom följa de grunder, efter vilka räkenskaperna äro
uppställda;

beträffande inkomst av kapital:

av riksdagens andra kammare åren 1913, 1915, 1918 och 1919 beslutad
uppgiftsplikt för penningförvaltande inrättningar angående insättares
räntor och innestäende medel;

fråga om specifikation av deklarerad inkomst av aktieutdelningar,

beträffande inkomst av arbete:

fråga om specifikation av tillfälliga inkomster, särskilt realisationsvinster; -

beträffande förmögenhet:

fråga om specificerad bruttoredovisning av förmögenhet:

. i övrigt:

rätt för taxeringsmyndighet att i viss utsträckning anlita sakkunniga
biträden;

utvidgad rätt för ledamöter i taxeringsnämnd att taga del av deklarationer; jämkning

av bestämmelsen, att prövningsnämnd utanför Stockholm
till minst haiva antalet bör bestå av fastighetsägare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

Till sist har jag att beröra vissa spörsmål angående utredningsarbetets
organiserande.

Av vad jag förut anfört framgår, vilken uppfattning jag hyser om
den ordningsföljd, i vilken olika delar böra komma.

Då jag anser, att de sakkunnigas arbete bör i första hand inriktas
med hänsyn till angelägenheten av kommunalskattefrågans snabba lösning,
är givetvis en nära och fortlöpande kontakt erforderlig mellan nu ifrågasatta
utredning och det pågående beredningsarbetet i fråga om den kommunala
beskattningen.

Detta lärer enklast och smidigast åvägabringas därigenom, att chefen

O CD CD CD 1

för finansdepartementet under fortgången av arbetet på bägge områdena
lämnar erforderliga direktiv.

Det synes mig emellertid därutöver synnerligen önskvärt att med
de sakkunniga för nu ifrågavarande revisionsarbete adjungeras, för den
del av deras arbete som berör kommunalskattefrågan, någon representant
för den samtidigt arbetande kommunalskattedelegationen. Därjämte torde
det visa sig önskvärt, att, särskilt vid behandling av frågor om ändrat deklarationsförfarande,
sakkunniga represantanter för jordbruk och industri
beredas tillfälle att medverka. Jag tillåter mig därför att hos Kungl.
Maj:t nu anhålla om bemyndigande att få tillkalla ytterligare tre sakkunniga,
vilka icke skulle deltaga i hela det ifrågasatta revisionsarbetet utan
torde få inkallas att deltaga i vissa delar av utredningen.

På grund härav hemställer jag om bemyndigande att för utförande
av revision i vissa delar av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen till
staten ävensom av taxeringsväsendet enligt av mig givna anvisningar få
tillkalla, utöver det antal av högst tre sakkunniga, som jag den 28 juni
1918 berättigats att utse, ytterligare tre sakkunniga, som skola deltaga i
revisionsarbetet inom särskilda av mig angivna områden.»

Vad jag sålunda hemställt behagade Kungl. Maj:t bifalla.

På grund av det mig lämnade bemyndigandet tillkallade jag samma
den 31 oktober 1919 landskamreraren A. Bökelund att såsom sakkunnig
biträda vid ifrågavarande revisionsarbete, såvitt detsamma i fråga om
taxeringsväsendet eller eljest komme att beröra spörsmål av betydelse för
den kommunala beskattningsreformen, varefter jag den 6 december 1919
tillkallade ledamoten av riksdagens andra kammare Nils Månsson i Erlandsro
och direktören 0. Falkman att såsom sakkunniga biträda, den förre i vad
anginge jordbruksnäringen och den senare i vad anginge industrien berörande
spörsmål, vid ifrågavarande revisionsarbete, i första hand såvitt
detsamma avsåge ändrat deklarationsförfarande samt i övrigt efter de anvisningar,
som av mig under arbetets fortgång komme att meddelas.

Eungl. Maj:ts proposition nr 400.

Det sålunda igångsatta utredningsarbetet har omfattat alla de frågor,
som jag förut angivit böra för närvarande komma under övervägande med
undantag av den av 1913 års riksdag genom skrivelse nr 251 väckta frågan
om rätt för den, som har ordnad bokföring, att vid avgivande av
deklaration för inkomst av fast egendom följa de grunder, efter vilka
räkenskaperna äro uppställda, ävensom frågan om utvidgad rätt för ledamöter
i taxeringsnämnd att taga del av deklarationer. Anledningen till
att dessa frågor icke nu upptagits till behandling, har varit, att deras utredande
ansetts komma att fördröja arbetet i övrigt.

Till de sakkunniga hava även överlämnats en från landshövdingen i
Värmlands län d n 31 juli 1918 inkommen skrivelse angående behov av
ändrad uppställning av deklarationsformuläret i visst avseende samt en den
22 juli 1919 från kontorsskrivaren O. E. Bjursell i Böda inkommen framställning
om ändring av bestämmelserna för beskattning av inkomst från
jordbruksfastighet in. m.

Av de sakkunniga hava utarbetats förslag till författningar om vissa ändringar
i förordningarna om inkomst- och förmögenhetsskatt samt om
taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering ävensom förslag till
nytt deklarationsformulär.

Förslagen hava varit remitterade till kammarrätten, som den 15 innevarande
mars inkommit med yttrande däröver. Kammarrättens utlåtande
torde få såsom bilaga fogas vid detta protokoll.

Förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Jag skall nu redogöra för innehållet i de framlagda förslagen och
vill därvid först uppehålla mig vid förslaget till vissa ändringar i förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt.

De i sistnämnda förordning föreslagna ändringarna äro i huvudsak
beroende av en önskan att vinna största möjliga enhetlighet vid taxeringen
till statsskatt och till kommunal inkomstskatt, och innebära i inånga fall en
blott formell ändring. I alla de fall, där sålunda blott en formell men
icke saklig ändring ägt ruin, kommer jag därför att i det följande blott
påpeka de ändringar, som skett, och de bestämmelser i kommunalskatteförslaget,
med vilka man velat vinna överensstämmelse. I andra fall åter
komma de ändrade bestämmelserna att innebära ändring i sak, men motiven
för dessa ändringar äro desamma, som föranlett motsvarande bestämmelser
i kommunalskatteförslaget och har jag därför ansett mig kunna
i dessa fall inskränka mig till att hänvisa till motiven för kommunalskat
teförslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

Jag vill först beröra ett par frågor, som hava större omfattning och
föranleda ändringar i ett flertal paragrafer.

För statsbeskattningen är ju det viktigaste att finna den skattskyldiges
samlade nettoinkomst, under det att det är av mindre betydelse att
vinna utredning om, huru inkomsten fördelar sig på olika inkomstkällor.
Det är sålunda icke av större betydelse, huruvida t. ex. en viss inkomst är
att anse såsom inkomst av fast egendom eller annan rörelse eller huruvida
en viss utgift avdrages såsom driftskostnad från inkomsten av viss inkomstkälla
eller under allmänna avdrag från den samlade inkomsten. 1 fråga
om kommunalbeskattningen är förhållandet däremot annorlunda. Då inkomsten
från olika inkomstkällor kan komma att taxeras till kommunal
inkomstskatt i olika kommuner, är det för en rättvis fördelning av beskattningsrätten
mellan de olika kommunerna av stor betydelse att få
fastslaget, huru stor inkomst som influtit från varje särskild inkomstkälla,
liksom det är av vikt, att t. ex. en utgift, som rätteligen bör avdragas
från inkomsten av viss näring, som skall beskattas i driftskommunen,icke
i stället kommer att under allmänna avdrag i mantalsskrivningskommunen
avdragas från inkomsten av de inkomstkällor, som där beskattas. Med
hänsyn härtill hava bestämmelserna i 28, 29 och 39 §§ i kominunalskatteförslaget
om vad som är att hänföra till olika inkomstkällor samt stadgandena
i 35 § i samma förslag om vad som får avdragas vid uppskattningen
av inkomsten från varje inkomstkälla och vad som får avdragas
från den samlade inkomsten erhållit annan lydelse än motsvarande hittillsvarande
bestämmelser i inkomstskatteförordningen. Då det, såsom förut
påpekats, för underlättandet av taxeringsarbetet är av största betydelse
att i nu förevarande avseenden full överensstämmelse råder mellan inkomstskatteförordningen
och kommunalskattelagen, har för vinnande av
sådan överensstämmelse omarbetning ägt rum av 7, 10 och 11 §§ i inkornstskatteförordningen,
vilka innehålla bestämmelserna om olika slag av
inkomster, om avdrag vid uppskattningen av inkomst från särskild inkomstkälla
och om s. k. allmänna avdrag.

I anledning av kammarrättens påpekande av, att ett fastslående av
vad som menas med begreppen »näring» och »inkomst av näring» är erforderligt
— angående vad kammarrätten därom yttrat tillåter jag mig
hänvisa till dess utlåtande — vill jag framhålla följande.

Enligt det remitterade förslaget ävensom enligt kommunalskatteförslaget
enligt dess ursprungliga lydelse skulle såsom inkomst av näring anses
inkomst av ett företag av den beskaffenhet och storlek, att för detsamma
faktiskt skulle utgå näringsskatt, ävensom inkomst av järnvägs-, spårvägsoch
kanaldrift. Om däremot ett företag vore så litet, att näringsskatt icke

Olika inkomstkällor

m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

skulle utgå för detsamma, skulle inkomsten därav anses icke såsom inkomst
av näring utan såsom inkomst av annan inkomstkälla. Anledningen till
dessa bestämmelser var, att, då enligt kommunalskatteförslaget inkomst
av näring skulle beskattas i driftskommunen men inkomst av annan inkomstkälla
i mantalsskrivningskommunen, de mindre näringsidkarna skulle
erhålla tillfälle att komma i åtnjutande av orts- och familjeavdrag från
inkomsten av företaget i de fall, där denna kunde antagas vara deras enda
eller huvudsakliga inkomstkälla. Vid arbetet med revision av taxeringsförordningen
visade sig de av kammarrätten påpekade olägenheterna av att
på nyss angivet sätt definiera begreppet inkomst av näring, framförallt
svårigheten för en näringsidkare att avgöra, huruvida han borde deklarera
inkomsten av ett visst företag såsom inkomst av näring eller såsom inkomst
av annan inkomstkälla. På grund härav hava sedermera kominunalskatteförslagets
och inkomstskatteförordningens bestämmelser i förevavarande
avseende omarbetats, så att enligt desamma skall såsom inkomst
av näring taxeras dels inkomst av företag av den beskaffenhet, att näringsskatt
för detsamma över huvud kart utgå, även om näringsskatt faktiskt
icke utgår, enär näringsskattekapitalet icke överstiger 5,000 kronor,
dels ock inkomst av järnvägs-, spårvägs- och kanaldrift. I samband härmed
har jag ansett uttrycket näring kunna i taxeringsförordningen användas
för att beteckna verksamhet av den beskaffenhet, att inkomsten
därav skall taxeras såsom inkomst av näring. Då begrej pet »näring» och
»inkomst av näring» sålunda komma att fullständigt korrespondera med
varandra, torde det icke föranleda några svårigheter, att näring användes
i denna mera inskränkta betydelse d. v. s. utan att därunder inbegripas
jordbruk och skogsbruk, vilka enligt vanligt språkbruk äro att anse såsom
näringar. För att beteckna annan under det nuvarande begreppet rörelse
eller yrke fallande verksamhet än näring begagnas i förslagen uttrycket
annan rörelse eller yrke. Beträffande beskattningsorten i kommunalt avseende
för inkomsten av de minsta näringsföretagen har jag icke velat
frångå den ursprungliga tanken, att innehavaren av ett mycket litet företag
bör beredas tillfälle att från inkomsten av företaget åtnjuta eljest medgivna
skattefria avdrag, och har därför i kommunalskatteförslaget införts
bestämmelse, att inkomst av näringsföretair, för vilket icke skall utgå näringsskatt,
skall taxeras i den skattskyldiges mantalsskrivningskommun.
De av kammarrätten påpekade olägenheter, som kunna uppstå därigenom,
att på grund av denna bestämmelse inkomsten av ett och samma näringsföretag
kan komma att ett år taxeras i driftskommunen och ett annat år
i mantalsskrivningskommunen, äro enligt min åsikt icke av den betydelse,
att de kunna motivera en ändring i den föreslagna bestämmelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

I överensstämmelse med kommunalskatteförslaget föreslås vidare den
ändring i inkomstskatteförordningen, att kommanditbolag, såvitt angår
kommanditdelägarnas andel i bolagets vinst, beskattas enligt de för beskattning
av aktiebolag gällande regler. Sålunda skall enligt 4 § kommanditbolag
självt taxeras för den del av sin vinst, som belöper å kommanditdelägarna,
samt enligt 7 § utdelning å kommanditlotter hos delägarna beskattas
såsom inkomst av kapital. Kommanditbolag är enligt 19 § skyldigt
att i likhet med aktiebolag erlägga såväl A-skatt som B-skatt och
skall vid beräknande av inkomstprocenten såsom bolagets kapital anses
kommanditdelägarnas insatser i bolaget. I fråga om skälen till de sålunda
föreslagna ändringarna får jag hänvisa till den redogörelse, jag lämnat för
skälen till motsvarande bestämmelser i kommunalskatteförslaget.

I samband härmed har i 4 § uttrycket »rederier, som icke äro aktiebolag»,
ersatts med uttrycket rederier; detta enär aktiebolag icke är att
anse såsom rederi i sjölagens mening.

Jämväl beträffande beskattningen av ekonomiska föreningar föreslås
vissa ändringar i inkomstskatteförordningen för att vinna överensstämmelse
med kommunalskatteförslaget. Enligt 7 § i dess föreslagna lydelse
skall sålunda utdelning å insatser i ekonomiska föreningar beskattas såsom
inkomst av kapital, och har den förut i 11 § befintliga bestämmelsen om
rätt för föreningar till avdrag under vissa villkor för pristillägg, rabatt
eller annan dylik utdelning till sina kunder borttagits och ersatts med en
i 9 § intagen bestämmelse om rätt för kooperativ förening till visst avdrag.
Beträffande skälen för dessa ändringar far jag hänvisa till min
redogörelse för kooperativa föreningars beskattning enligt kommunalskatteförslaget.

Då det uttalats farhågor, att, i brist på tydliga lagbestämmelser, vid
skatteförordningarnas tillämpning tvekan ofta skulle uppstå, huruvida eu
ekonomisk förening vore att anse såsom kooperativ eller ej, har jag ansett
uttryckligen böra angivas, under vilka villkor en förening skall anses vara
kooperativ. Bestämmelserna härom, vilka hava betydelse jämväl för kommunalbeskattningen,
hava intagits i avdelning 3:o av de vid inkomstskatteförordningen
fogade särskilda anvisningar, varigenom de på grund av bestämmelse
i kommunalskatteförslaget skola gälla även vid taxeringen till
kommunal inkomstskatt. Bestämmelserna i förevarande avseende i det
remitterade förslaget hade avfattats i huvudsaklig överensstämmelse med
innehållet i den redogörelse för kännetecknen å en kooperativ förening,
som jag lämnat vid anmälan den 7 mars 1919 inför Kungl Maj:t av förslag
till ändrade bestämmelser rörande ekonomiska föreningars beskattning.

Kommandit bolag.

Ekonomiska

föreningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

men hava i anledning av de av kammarrätten framställda anmärkningar
omarbetats och betydligt förkortats. Jag har dock i olikhet med kammarrätten
icke ansett den omständigheten, att en centralorganisation såsom
medlem antager endast en förening inom varje område, kunna betaga
centralorganisationen dess karaktär av öppen.

Jag skall nu övergå till att redogöra för de föreslagna ändringarna
i varje §, i den mån de icke redan berörts.

3 §•

Då särskild skattskyldighet, på sätt ovan nämnts, införts för utdelning
å kommanditlotter i kommanditbolag och insatser i ekonomiska
föreningar, böra tydligen utlänningar och utländska bolag vara skattskyldiga
för dvlika utdelningar från svenska företag liksom de redan förut

O J C O

varit skattskyldiga för utdelning å aktier i svenska aktiebolag och å lotter
i svenska solidariska bankbolag, och hava bestämmelser härom intagits i
förevarande §. I samband härmed har av skål, vilka framgå av min redogörelse
för kommunalskatteförslaget, upphävts den skattefrihet, vilken
förut i viss mån varit medgiven utlänning, som för idkande av studier
vistats här i riket.

1 enlighet med kommunalskatteförslaget hava vidare häradsallmänningar
upptagits såsom likställda med besparingsskogar.

I övrigt har företagits blott ett par redaktionella ändringar, betingade
av den i 7 § genomförda åtskillnaden på näring och rörelse.

4 §•

För ändringarna i denna § har redan förut redogjorts.

5 §.

I 1 mom. a) har formellt icke skett annan förändring, än att uttrycket
medlem av konungaätten utbytts mot medlem av konungahuset,
men då enligt kommunalskatteförslaget och de föreslagna ändringarna i
7 § inkomst av fast egendom i utlandet, vilken förut hänförts till inkomst
av fast egendom, numera skall anses såsom inkomst av kapital, kommer, på
sätt jag vid anmälan av kommunalskatteförslaget påpekat, bibehållandet
av det nuvarande stadgandet att för medlem av konungahuset medföra
skattefrihet för inkomst av fast egendom i utlandet.

I 1 mom. c) har för utländsk medborgare tillhörande främmande
makts olönade konsulat, införts skyldighet att, i likhet med vad som enligt
3 § i allmänhet skall gälla för utlänningar, erlägga skatt för utdelning å

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

kommanditlotter i svenska kommanditbolag och å insatser i svenska ekonomiska
föreningar, varjämte i likhet med vad som skett i 3 § uttrycket
näring utbytts mot näring eller annan rörelse.

2 mom. c) bar undergått en blott redaktionell förändring i syfte
att uppnå formell likhet med kommunalskatteförsbiget.

Slutligen har såsom g) i 2 mom. av förevarande § tillagts ett nytt
stycke av samma innehåll som stadgandet i 34 § 2 mom c) i kommunalskatteförslaget.

6 §•

I denna § har vidtagits ett par smärre formella ändringar, beroende
av den ändrade uppdelningen å olika inkomstkällor i 7 §.

7 §•

Denna § har, såsom tidigare påpekats, fullständigt omarbetats för
att studerandena om olika slag av inkomst skola komma att stå i överensstämnielse
med motsvarande bestämmelsi r i konmiunalskutteförslaget.

I enlighet med kammarrättens hemställan har en omarbetning företagits
ifråga om inkomst av tillfälliga vinster, så att en från 7 § i dess
förutvarande lydelse hämtad bestämmelse, att sådana vinster skulle upptagas
med avdrag av möjligen liden förlust å likartade affärer utgått och
ersatts med bestämmelse i 10 §, att förlust å icke yrkesmässig avyttring
å fast eller lös egendom icke får avdragas till högre belopp än som motsvarar
inkomst av dylik avyttring. Liknande bestämmelse finnes i kommunalskatteförslaget.

8 §.

I förevarande § har särskilt påpekats, att skattefrihet icke åtnjutes
för livränta på grund av sjuk- eller olyckfallsförsäkring, varjämte bestämmelsen
om skattefrihet för furagcersättning uteslutits, enär sådan ersättning
icke längre förekommer. I övrigt har gjorts blott en formell ändring.

9 §.

Denna § har, såsom jag tidigare omnämnt, undergått en del förändringar
för att komma i överensstämmelse med 35 § i kommunalskatteförslaget.
Sålunda fa såsom utgifter under varje särskild inkomstkälla avdragas
undantagsförmåner, pensioner och understöd på grund av förutvarande
ansiäilning i skattskyldigs verksamhet, kostnad för resor till och
från arbetsplatsen under viss förutsättning ävensom fastighetsskatt och

Bihang till riksdagens protokoll 1U20. 1 sand. 342 högt. (.\ r 400). 6

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

näringsskatt. Maximum för det avdrag, som hustru äger göra för kostnad
för nödigt biträde i hemmet, har sänkts till 200 kronor, och i samband
därmed har i 25 § införts den bestämmelsen, att hustrus inkomst av arbetsanställning
eller tjänst samt av näring, rörelse eller yrke skall medräknas
allenast om och i den mån ifrågavarande inkomst sammanlagt
överstiger 200 kronor. Skälen för sistberörda ändringar framgå av min
redogörelse för kommunalskatteförslaget.

För det kooperativa föreningar medgivna särskilda avdraget har jag
tidigare redogjort.

10 §.

I denna § har i fråga om rätten till avdrag för periodiskt understöd
skett en mindre ändring i sak för att vinna överensstämmelse med
kommunalskatteförslaget, varjämte en formell ändring vidtagits, beroende
på att vissa i denna § medgivna avdrag enligt 9 § kunnat ske redan vid
beräkning av inkomsten från varje särskild inkomstkälla.

11 §•

Förutom en formell ändring har här skett blott en mindre ändring,
betingad av den ändrade bestämmelsen i 10 § om rätt till avdrag för periodiskt
understöd, varjämte, såsom förut omnämnts, bestämmelsen om rätt
för ekonomisk förening till visst avdrag uteslutits.

12 §.

I denna § har icke vidtagits annan ändring än att i likhet med vad
som skett i 3 § häradsallmänningar upptagits såsom likställda med bespara
gsskogar samt att uttrycket medlem av konungaätten liksom i 5 §
utbytts mot medlem av konungahuset.

16 §.

Enligt kommunalskatteförslaget skall taxeringsvärdet å fastighet beräknas
efter enahanda grunder vare sig mark och byggnader tillhöra samma
person eller olika personer. Detta förfarande, kan dock leda därtill, att
taxeringsvärdet å byggnad på annans mark kan komma att betydligt överstiga
det värde, byggnaden representerar för dess ägare, när man tager
hänsyn därtill, att byggnaden kanske får kvarstå blott en kortare tid eller
att ägaren är skyldig att mot en ringa lösen avstå byggnaden. Såsom jag

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

redan vid redogörelsen för 7 § i konnnunalskatteförslaget påpekat, bör
därför till grund för förmögenhetsbeskattningen läggas byggnadens värde
för innehavaren. Bestämmelsen härom har ansetts böra intagas i avdelning
G:o av de särskilda anvisningarna, under att i själva paragrafen införts
en hänvisning till de särskilda anvisningarna.

I denna § har därjämte vidtagits eu saklig förändring, vilken icke
direkt betingats av motsvarande bestämmelse i kommunalskatteförslaget.
Enligt förutvarande bestämmelser har osäker fordran icke skolat inräknas
bland den skattskyldiges tillgångar. En dylik fordran måste dock anses
äga ett visst förmögenhetsvärde och i regel torde ock näringsidkare i sina
böcker upptaga osäker fordran såsom tillgång, ehuru till lägre värde än
dess nominella belopp; på grund härav synes det icke föreligga giltiga
skäl, varför en dylik fordran icke bör inräknas i förmögenheten. Då därjämte
reglerna för beräkning av förmögenhet skola ligga till grund för
beräkningen av den näringsskattepliktiga förmögenheten, har det jämväl
för vinnande av överensstämmelse mellan de bokförda tillgångarna och de
tillgångar, som skola ingå i den näringsskattepliktiga förmögenheten, ansetts
lämpligt stadga, att värdet av osäker fordran skall inräknas i förmögenheten.
Stadgandet om beräkning av värdet av osäker fordran har fått
samma avfattning som motsvarande stadgande i lagen om aktiebolag. Den
ändrade bestämmelsen i denna del har ämväl föranlett en mindre ändring
i avdelning 6:o av de särskilda anvisningarna.

18 § 1 mom.

Här har i anledning av kammarrättens påpekande vidtagits en mindre
ändring för att vinna överensstämmelse med 42 § 2 mom. b) 2) i kommunalskatteförslaget.

19 §•

För ändringarna i denna § har jag redan tidigare redogjort.

22 §.

Häf har skett den ändring, att avgörande för den tid, inom vilken
skatt för avliden persons inkomst på grund av efterbeskattning må påföras
dödsbo alltid blir tidpunkten för bouppteckningens inregistrering, och icke
såsom förut, när bouppteckningen förrättats av domstol eller magistrat,
tiden för bouppteckningens förrättande. Motsvarande bestämmelse återfinnes
i kommunalskatteförslaget, och anledningen till den vidtagna ändringen
är, att först genom bouppteckningens inregistrerande densamma
kan anses hava erhållit en högre grad av offentlighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

24 § 1 inom.

Angående den föreslagna åndrade lydelsen av förevarande moment
anför kammarratten i sitt utlåtande: Mot den nuvarande lydelsen av momentet
hade anmärkts, att där omförmäld befrielse val kunnat medgivas i
avseende å avliden persons inkomst under det år, dödsfallet inträffat, men
däremot beträffande hans inkomst under nästföregående år allenast såvitt
dödsfallet inträffat så tidigt under taxeringsåret, att beskattningsnämnd
kunnat behandla ärendet. Med den nu föreslagna lydelsen av momentet
skulle icke blott den nu anmärkta oegentligheten kvarstå utan tillika den
inskränkning i beskattnirigsnämndernas befogenhet i förevarande avseende
stipuleras, att befrielsen finge åtnjutas allenast för ett år. Då det syntes
synnerligen önskvärt, att deri skattebefrielse, varom nu vore fråga, bibehölles
i hittills gällande utsträckning och tillika ovanberörda oegentlighet
undanröjdes, hemställde kammarrätten om ändrad lydelse av förevarande
moment, och tilläte kammarrätten sig därvid hänvisa till 39 § 2 mom. i
Eiserman-von Wolckers förslag till lag om kommunal skattskyldighet och
taxering. Med hänsyn till penningvärdets fall torde det föreslagna beloppet
15,000 kronor böra höjas åtminstone till 20,000 kronor.

De av kammarrätten sålunda framställda anmärkningarna torde icke
kunna frånkännas ett visst fog. Bestämmelsen i förevarande moment har
emellertid avfattats i full överensstämmelse med motsvarande stadgande i
50 § i kommunalskatteförslaget, och stadgandena i båda lagrummen torde
ock böra vara lika. Då kammarrättens utlåtande inkommit vid sådan tidpunkt,
att det icke kunnat föranleda en omarbetning av komrnunabkatteförslaget
i förevarande avseende, därest en dylik omarbetning vid närmare
undersökning visat sig önskvärd, har jag ansett mig icke böra ingå på
närmare prövning av frågan om ändrad avfattning av nu förevarande
moment.

25 § 1 inom.

För ändringen i denna § har jag redogjort under 9 §.

De särskilda anvisningarna.
l:o

I. I detta moment har skett ett par mindre formella ändringar.

II. Detta moment har fått en delvis ny uppställning, beroende på
följande. Då enligt kommunalskatteförslaget inkomst av fast egendom

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

skall beskattas i den kommun, där egendomen är belägen, men inkomst av
näring skall beskattas i driftskommunen samt inkomst av annan rörelse
eller yrke i den skattskyldiges mantalsskrivningskommun, bär det för en
rättvis fördelning av skatteobjekten mellan de olika kommunerna visat sig
erforderligt att företaga en strängare uppdelning av inkomsten på olika
inkomstkällor. Förut har värdet av produkter från eget jordbruk eller
skogsbruk, vilka använts i näring eller rörelse, icke upptagits såsom inkomst
av jordbruk eller skogsbruk utan ingått i inkomsten av näringen
eller rörelsen. Enligt det nu framlagda förslaget skall däremot värdet av
produkterna upptagas såsom inkomst av jordbruk eller skogsbruk, samt i
stället motsvarande belopp avdragas såsom utgift i näringen eller rörelsen.

Vidare har det vid behandlingen av frågan om utsträckt uppgiftsplikt
för jordbrukare, vartill jag återkommer vid redogörelsen för förslaget
till nytt deklarationsformulär, visat sig önskvärt, att jordbrukare matte
åläggas att uppgiva å ena sidan bruttoinkomsten och å andra sidan
alla utgifter för jordbruket och dess binäringar, ej såsom nu i vissa
fall underlåta att uppgiva viss inkomst, i den mån den åtgår till täckande
av utgift, och i andra fall uppgiva utgift blott till den del, den överstiger
viss inkomst. I enlighet härmed skall såsom inkomst upptagas
vad som inflyter vid försäljning av döda inventarier, men får å andra sidan
kostnaden för nyanskaffning av döda inventarier i sin helhet avdragas såsom
utgift. Vidare skall såsom inkomst upptagas värdet av produkter
från fastigheten, vilka användas till kost eller avlöning in natura till arbetspersonal
eller för utgörande av undantagsförmåner eller fullgörande av
andra förpliktelser. Däremot få kostnaderna för kost och avlöning åt arbetspersonal,
för utgörande av undantagsförmåner och fullgörande av
annan förpliktelse i deras helhet avdragas såsom utgifter.

Då i kommunalskatteförslaget angivits vad som är att hänföra till
jordbrukets binäringar, har det ansetts onödigt här upprepa samma bestämmelser,
utan har hänvisning skett till kommunalskattelagen.

III. Såsom jag redan, förut omnämnt, har den förutvarande bestämmelsen,
att skogsinkomst bestående i virke, som förädlas i egen förädlingsrörelse,
skall taxeras i samband med inkomsten av rörelsen, blivit upphävd.
Värdet av virket i oförädlat skick skall i stället upptagas såsom
inkomst av skogsbruk.

IV. Det kunde ifrågasättas, att, i likhet med vad enligt förslaget
är fallet med produkter från en fastighet, värdet av beståndsdelar från
fastighet, vilka förädlas eller förbrukas i ett av fastighetsägaren drivet särskilt
näringsföretag, alltid borde taxeras såsom inkomst av fast egendom.
Ett sådant stadgande synes dock olämpligt. I de allra flesta fall, där en

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

person i näringsföretag förädlar eller förbrukar beståndsdelar från egen
fastighet, torde utvinningen av dessa beståndsdelar ske under sådana former,
att själva utvinningen blir antingen en del av förädlingsverksamheten
eller ock särskilt näringsföretag. I båda fallen kommer då fyndigheten
att bliva en del av ett näringsföretag och liksom lösryckas ur sitt sammanhang
med fastigheten i övrigt. Det synes icke under sådana förhållanden
påkallat att uppdela inkomsten av företaget på inkomst av fast egendom
och inkomst av näring, och härtill tinnes desto mindre skäl, som fyndigheten
skall anses utgöra fast driftställe samt en del av inkomsten av näri
ngsföretaget alltså skall taxeras i den kommun, där fastigheten är belägen.
I de undantagsfall, där själva utvinningen icke blir näringsföretag
eller del av ett näringsföretag, torde däremot värdet av beståndsdelarna
böra upptagas såsom inkomst av fast egendom. Uttryckligt stadgande
härom har dock ansetts icke behöva inrycka i förevarande moment, men
har bestämmelse om, huru beståndsdelarnas värde i dylikt fall bör redovisas,
intagits i anvisningarna till deklarationsblankettens ifyllande.

V. Enligt vad erfarenheten givit vid handen har det vid deklaration
av inkomst från villafastigheter och andra liknande fastigheter, till
vilka hört trädgård, vid upprepade tillfällen hänt att avdrag för utgifterna
för trädgårdens skötsel yrkats med belopp, som avsevärt överstigit den
redovisade inkomsten från trädgården. Detta torde i regel hava berott
därpå, att bland utgifterna ingått en del kostnader för trädgården, vilka
närmast varit att anse icke såsom driftkostnader utan såsom ägarens levnadskostnader
t. ex. för skötsel av prydnadsträdgård och park o. d. Detta
missförhållande kunde kanske avhjälpas därigenom, att värdet av förmånen
att begagna trädgården uppskattades till högre belopp eller ock genom att
eu uppdelning av kostnaden för trädgårdens skötsel verkställdes, så att en
del av kostnaden ansåges såsom levnadskostnad och sålunda ej finge avdragas.
Det bleve dock mycket svårt att effektivt övervaka efterlevnaden
av dylika bestämmelser. Det har därför synts lämpligare att stadga förbud
att för kostnader för underhåll och skötsel av trädgård avdraga högre
belopp än som motsvarar den redovisade inkomsten från trädgården.

I övrigt har i detta moment blott vidtagits en formell ändring.

VI. Ändringarna i detta moment hava vidtagits i syfte att uppnå
överensstämmelse med bestämmelserna i 11 § i koinmunalskatteförslaget.

2:o

Ändringarna i denna avdelning betingas dels av den ändrade bestämmelsen
i 10 § i inkomstskatteförordningen angående rätten till avdrag

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

för periodiskt understöd dels ock av bestämmelsen i avdelning l:o VI i
de särskilda anvisningarna, att såsom med ägare likställd anses Tnnehavare
av fast egendom, som är anslagen till boställe eller eljest på lön, vare si"
egendomen är att anse såsom jordegendom eller ej.

3:o

I anslutning till den ändrade uppställningen i 7 § har första stycket
i denna avdelning fått en delvis ändrad lydelse. Någon närmare redogörelse
härför torde icke vara erforderlig utom i ett avseende.

I det remitterade förslaget hade bland exempel å tillfälliga vinster Royalty.
och andra skattepliktiga intäkter, som icke böra hänföras under annan
rubrik, upptagits jämväl royalty.

Härom yttrade kammarrätten i sitt utlåtande: Såsom exempel å till- Kammariälliga
vinster och sadana skattepliktiga intäkter, som ej borde hänföras rättenunder
annan rubrik, hade tillagts inkomst av royalty. Motsvarande exempel
återfunnes redan i gällande deklarationsformulär. Med åberopande av
vad kammarrätten i sitt utlåtande över 1917 års kommunalskatteförslag
anfört rörande royaltys beskattningsnatur, hemställde kammarrätten, att
royalty måtte utgå ur exemplifieringen såväl i anvisningarna som i deklarationsformuläret.

. , 1 dert åberopade utlåtandet, vilket i denna del rörde Eiserman-von KammarrätWolckers
förslag, hade kammarrätten anfört: Enlio-t förslaget skulle till ten över
avkomstgivande rättigheter räknas bland annat rätt till royaTty. Såsom i^wXke''™
motiveringen framhölles, kunde förmånen att uppbära royalty leda sitt förslagursprung
från olika anledningar. Ofta framträdde emellertid rätten till
royalty såsom grundad å eller likställd med delägarskap i affärsverksamhet
och det vore icke uteslutet, att den egentliga aftärsägaren kunde uttaga
sin huvudsakliga vinst av affärsföretaget under form av royalty. Oaktat
royalty i gällande deklarationsformulär hänfördes till inkomst av icke
yrkesmässig verksamhet och tillfälliga inkomster, hade dock royalty i praxis
betraktats såsom inkomst av rörelse. I enlighet härmed hade utlännin"
som uppburit royalty av här i riket bedrivet affärsföretag, ansetts härstädes
skattskyldig jämväl för det fall, att han icke varit här i riket bosatt.
Kammarrätten ansåge skäl icke föreligga att frångå den hävdvunna
uppfattningen, enligt vilken royalty beskattades såsom inkomst av rörelse.

.På sätt kammarrätten påpekat, kan förmånen att uppbära royalty Departeleda
sitt ursprung från olika anledningar. Den kan på grund därav''vara mentschefenav
mycket olika natur och torde i vissa fall kunna anses såsom inkomst
av näring. För att förebygga den missuppfattningen, att royalty alltid är

Ränta och
utdelning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

att hänföra till tillfälliga vinster och sådana skattepliktiga intäkter, som
icke böra hänföras till annan rubrik, torde därför royalty i enlighet med
kammarrättens hemställan böra uteslutas ur exemplifieringen i anvisningarna.
Däremot torde royalty liksom hittills böra bibehållas bland exemplen
i deklarationsformuläret för att utvisa, att inkomst av royalty, därest
den icke upptagits under annan rubrik, bör upptagas under C IV c) i
formuläret bland tillfälliga inkomster. _

Enligt 7 § skola ränta och utdelning hänföras till inkomst av kapital,
men (fe äro dock i många fall att anse såsom inkomst av näring; så
torde väl t. ex. för en bank uppburen ränta alltid vara en inkomst av
bankverksamheten, och har den väl också i praktiken behandlats såsom
sådan. I anvisningarna har därför intagits ett påpekande av, att ränta och
utdelning icke alltid äro att anse såsom inkomst av kapital, varjämte meddelats
vissa bestämmelser till ledning vid avgörandet av, till vilken inkomstkälla
inkomst genom ränta och utdelning är att hänföra.

Dessutom har i denna avdelning inryckts bestämmelse om särskild
inkomsten beräkning av inkomsten i nä ringsföretag, där på grund av vissa av näringsfrån
närings-idkaren vidtagna åtgärder inkomsten blivit avsevärt lägre än den eljest
företag i vissaskolat b]iva> I fråjra om skälen till den föreslagna bestämmelsen hänvisar
ju o- till vad jag anfört vid 29 § i kommunalskatteförslaget. Jag vill blott
ytterligare påpeka, att jag ansett böra även här och icke blott i taxeringsförordnin^en
intagas bestämmelser i syfte, att, då ändring vidtages i fråga
om beräkningen av inkomsten i ett företag, motsvarande jämkningar komma
att ske med avseende å beräkningen av inkomsten från de gynnade företagen.
Då kooperativ förening äger åtnjuta avdrag för pristillägg, rabatt eller annan
dylik utdelning, som skett till alla kunder vare sig de tillhört föreningen

Särskild be
räkning av
inkomsten

eller ej, bör tydligen dylik

utdelning,

därest den skett omedelbart vid

köpet eller försäljningen, och sålunda minskat föreningens vinst, icke föranleda
särskild beräkning av föreningens inkomst, och har uttrycklig bestämmelse
härom intagits i anvisningarna. .

För övriga i denna avdelning vidtagna ändringar har jag redan

tidigare redogjort.

4:o

Ändringarna i denna avdelning betingas av ändringarna i 4 § angående
beskattning av kommanditbolag och i 7 § angående beskattning av
utdelning å kommanditlotter i kommanditbolag och insatser i ekonomiska
föreningar.

Kung!. Maj:ts proposition nr 400.

<55

5:o

Ändringarna under 1) äro i huvudsak beroende av ändringarna i 9 §.
Enligt nämnda § får avdrag äga ruin för kostnad för resor till och från
arbetsplatsen, därest denna är belägen på sådant avstånd från den skattakyldiges
bostad, att den skattskyldige skäligen kan anses behöva anlita särskilt
fortskaffningsmedel. Sådant avdrag får naturligen ske, endast om den skattskyldige
använt särskilt fortskaffningsmedel och endast med det minsta belopp,
för vilket resan kunnat företagas. Har t. ex. resan skett med järnväg
får avdragas blott kostnaden för resa i billigaste klass, även om resan skett i
dyrare klass, och har resan företagits i automobil, ehuru spårväg eller
järnväg kunnat användas, får blott kostnaden för resa med det billigaste
fortskaffningsinedlet avdragas. För att framhålla detta har i anvisningarna
intagits den bestämmelsen, att under resekostnader faller blott nödvändig
och verklig kostnad, som skattskyldig fått vidkännas för resor till och
från arbetsplatsen. I likhet med vad som skett i anvisningarna vid 35
§ i kommunalskatteförslaget har på sätt kammarrätten hemställt här intagits
bestämmelse om fördelning av ränteutgifter mellan flera inkomstkällor.
Övriga ändringar under 1) torde icke behöva närmare beröras.

De under 3) vidtagna ändringarna höra samman med de ändrade
bestämmelserna i 9 och 10 §§ angående rätten till avdrag för periodiskt
understöd.

6:o

Förutom de ändringar, för vilka jag redogjort under 16 §, har här
skett blott en mindre formell ändring.

Förordningen om taxeringsmyndighet och förfarandet vid taxering.

Jag skall nu redogöra för de föreslagna ändringarna i förordningen
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

1 §•

Såsom jag redan framhållit kan efter kommunalskatteförslagets genomförande
debiteringen av kommunalskatt icke längre grundas omedelpå
den taxering, som skall ske till statsskatt, utan måste särskild taxering
till kommunalskatt äga rum. Likaledes förutsätter det förslag till
lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om landsting den 21

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 342 käft. (Nr 400.) 7

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

Vanliga han
delsbolag,
kommanditbolag
och
rederier.

mars 1862, som jag deri 12 innevarande månad för Kungl. Maj:t anmält, en
särskild taxering till landstingsskatt. Det nya taxeringsarbete, som erfordras
härför ävensom för den i kominunalskatteförslaget föreskrivna uppskattning
av viss fast egendom, för vilken frihet från fastighetsskatt äger rum, bör
enligt min åsikt för vinnande av enhetlighet anförtros åt de taxeringsnämnder
och prövningsnämnder, som redan nu finnas för taxeringen till statsskatt.
Ett sådant ordnande av taxeringsväsendet får dock anses såsom blott provisoriskt
och icke föregripande den utredning angående en omläggning av
taxeringsväsendet i dess helhet, som torde höra igångsättas inom en icke
allt för avlägsen framtid. Vid en sådan utredning torde tvärtom böra till
prövning upptagas frågan om lämpligheten av, att taxeringen till kommunalskatt
till viss del, jag tänker härvid närmast på taxeringen till fastighetsskatt,
överlämnas till särskilda nämnder.

2 §1 mom.

Enligt förut gällande bestämmelser hava vanliga handelsbolag, kommanditbolag
och rederier icke varit skattskyldiga och sålunda ej heller
skyldiga att avgiva deklaration till ledning vid egen taxering, men däremot
har enligt 11 § nu nämnt bolag ävensom rederi för regi stre ringspliktigt
fartyg varit pliktigt att utan avseende å inkomstens storlek lämna
uppgift till ledning för delägarnas taxering. Genom de föreslagna ändringarna
i inkomstskatteförordningen och enligt kominunalskatteförslaget
skall däremot kommanditbolag bliva skattskyldig! för den del av sin inkomst,
som belöper å kommanditdelägarna, varjämte enligt kommunalskatteförslaget
kommanditbolag, vanliga handelsbolag och rederier äro skyldiga
att erlägga näringsskatt. Då nu nämnda bolag och rederier sålunda
skola själva taxeras, böra de även vara skyldiga att till ledning för egen
taxering avgiva deklaration, och denna deklarationsplikt synes, vad angår
nyssnämnda bolag ävensom rederier för registreringspliktiga fartyg, kunna
göras ovillkorlig, d. v. s. vara oberoende av, huruvida bolaget eller rederiet
nästföregående år varit taxerat, och av storleken av bolagets eller
rederiets inkomst. Därest bolaget eller rederiet drivit näring inom andra
distrikt än det, där det har avgiva deklaration, är det pliktigt att till
ledning för egen taxering avlämna uppgift enligt 16 §. Den för bolagets
eller rederiets taxering lämnade deklarationen eller uppgiften torde utan
svårighet kunna användas vid kontroll av de uppgifter, som delägarna
äro skyldiga att avlämna till ledning för sin taxering till kommunal inkomstskatt,
och man synes därför utan olägenhet kunna upphäva den
hittillsvarande bestämmelsen i 11 § 2:o f) om skyldighet för bolag eller

Kungl. Maj.ts proposition nr 400.

rederi att till ledning för delägarnas taxering till bevillning av inkomst
avlämna viss uppgift. Bestämmelsen om de särskilda upplysningar, som
bolags eller rederis deklaration skall innehålla för att leda till eu riktig
taxering av såväl bolaget eller rederiet som delägarna återfinnas i 3 §.
Nuvarande bestämmelse i 11 § 2:o f) om skyldighet för bolag eller rederi
att avlämna uppgift till ledning vid delägares taxering till inkomst- och
förmögenhetsskatt torde däremot höra bibehållas med blott den förändring,
som betingas av att kommanditbolag men ej kommanditdelägarna skall
taxeras för den del av bolagets inkomst, som belöper på kommanditdelägarna.
Då utdelning till kommanditdelägare i kommanditbolag skall
taxeras såsom inkomst, bör, i likhet med vad som nu gäller beträffande
uppgiftsskyldighet för aktiebolag och solidariska bankbolag, införas skyldighet
för kommanditbolag att lämna uppgift om utdelning till kommanditdelägare,
och har bestämmelse härom intagits i 11 § 2:o f).

Förut har för andra skattskyldiga än de i 2 § 1 mom. a) omför-Andra skattmälda
verk och bolag deklarationsplikten varit ställd i beroende av be- verk,''bolag
skattningen till inkomst- och förmögenhetsskatt, så att endast den varit och rederi,
skyldig att avgiva deklaration, som nästföregående år varit taxerad till
sådan skatt eller haft så stor inkomst och förmögenhet, att under förutsättning
av lägsta skattefria avdrag skyldighet att erlägga sagda skatt kunnat för
honom inträda. 1 anledning av införandet av de föreslagna nya kommunala
skatterna synes en ändring härutinnan böra äga rum, så att deklarationsplikten
i viss mån göres beroende av huruvida skyldighet att utgöra kommunal skatt
föregående år förelegat eller kan beräknas komina att på grund av årets taxering
föreligga. Då för här i riket mantalsskriven svensk medborgare skattskyldighet
i mantalsskrivningskommunen inträder först, när inkomsten
uppgått till 600 kronor, samt skattskyldighet för annan skattskyldig inträder
vid en inkomst av 100 kronor, synes den kommunala inkomstskatten
icke böra föranleda andra ändringar i bestämmelserna om deklarationsplikt,
än att sådan ålägges skattskyldig, som nästföregående år varit taxerad
till kommunal inkomstskatt, och att gränsen för inträdande av deklarationsplikt
för här i riket mantalsskriven svensk medborgare sänkes, så
att för sådan skattskyldig deklarationsplikt inträder redan, när inkomsten
och en sextiondedel av förmögenhet tillsammans uppgått till 600 kronor
i stället för såsom förut överstigit sagda belopp. Sistnämnda ändring är,
på sätt jag kommer att närmare beröra vid redogörelsen för 32 §, jämväl
önskvärd med hänsyn till det förslag till ändringar i lagen om allmän
pensionsförsäkring, vilket chefen för civildepartementet i och för remiss till
lagrådet den 12 innevarande månad för Kungl. Maj:t anmält. Den inkomst,
som här avses, är sådan inkomst, som kan taxeras till inkomst- och förmö -

Deklara tionsformu läret.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

genhetsskatt. Den föreslagna näringsskatten åter synes böra medföra deklarationsplikt
i eu del fall, där sådan eljest icke skulle föreligga. Ehuru en
näringsidkares inkomst och förmögenhet icke varit så stor, att han på grund
därav blir deklarationspliktig, kan näringsskatt nämligen dock komma att
utgå för ett av honom drivet näringsföretag, därvid näringsskattekapitalet
beräknas med hänsyn blott till den näringsskattepliktiga förmögenheten och
arbetarkapitalet. Då gränsen för deklarationsplikten ansetts böra sammanfalla
med skattskyldighets inträdande, synes deklarationsplikt böra stadgas även
i nu förevarande fall. På grund av de jämförelsevis invecklade bestämmelserna
för beräknande av näringsskattekapitalet torde deklarationsplikten
dock böra göras beroende av att någon av de båda nämnda faktorerna för
sig uppgått till den storlek, att skyldighet att erlägga näringsskatt inträder.
I anledning härav föreslås den bestämmelse, att deklarationsplikt
skall åligga skattskyldig, som vid nästföregående års utgång haft en näringsskattepliktig
förmögenhet till värde överstigande 10,000 kronor eller
under nästföregående år haft i näring, som av honom drivits, anställda i
medeltal, för år räknat, minst tre personer. Deklarationsplikt torde även
böra åläggas skattskyldig, som nästföregående år varit taxerad till näringsskatt.

3 §■

Jag vill här först beröra förslaget till nytt deklarationsformulär och
de mera betydande skiljaktigheterna mellan detsamma och det nuvarande
deklarationsformuläret.

I sammanhang med den omarbetning av deklarationsformuläret, som
betingas av kommunalskatteförslaget och den i samband därmed stående
taxeringen till näringsskatt och kommunal inkomstskatt, hava de sakkunniga
enligt av mig lämnat direktiv undersökt, huru man lämpligen kan
tillmötesgå den av 1919 års lagtima riksdag i skrivelse nr 374 uttalade
önskan om en fullständigare specifikation av inkomsternas och driftskostnadernas
sammansättning vid deklaration av inkomst av jordbruk, ävensom
sökt utreda önskvärdheten av en fullständigare uppgiftsskyldighet i
fråga om en del andra inkomstkällor och i fråga om förmögenhetens sammansättning.
Det har härvid visat sig, att om en dylik fullständigare
specifikation, vilken måste anses i flera avseenden önskvärd, skulle intagas
i själva formuläret, detta skulle svälla ut i så hög grad, att det troligen
kormne att visa sig allt för ohanterligt och att de uppgiftspliktiga lätt
skulle komma att göra sig skyldiga till misstag vid dess ifyllande. Det
mest ändamålsenliga synes därför vara, att nödig specifipation beträffande
inkomster och utgifter för fastighet och näring ävensom de upplysningar,

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

I>9

som erfordras för taxering till näringsskatt, lämnas i särskilda bilagor
enligt därför avsedda formulär samt att nettoinkomstbeloppen för varje
särskild fastighet och varje särskild näring överföres till etr huvud formulär,
vilket innehåller övriga upplysningar till ledning för taxeringen.
Huvudformuläret kotniner genom eu sådan anordning att innehålla alla
upplysningar, som erfordras vid taxering av andra än ägare, innehavare
och brukare av fastighet ävensom näringsidkare, och kommer att bliva
jämförelsevis enkelt och överskådligt, varför det torde utan svårighet kunna
användas även av löntagare o. d., vilka för närvarande äro berättigade att
deklarera enligt det s. k. mindre formuläret. Om det nu föreslagna systemet
med huvudformulär jämte bilagor genomföres, behöves därför blott
ett enda deklarationsformulär, och därmed försvinna de olägenheter, som
alltid i viss mån äro förknippade med tillvaron av två olika formulär.

Såsom riksdagen i sin ovannämnda skrivelse också framhållit, har inkomst av
erfarenheten visat, att med deklarationspliktens nuvarande omfång jord- fastighet,
brukares deklarationsuppgifter icke kunnat effektivt kontrolleras, i följd
varav jordbrukare i många fall torde blivit oriktigt taxerade. Ett sätt
att underlätta en riktig taxering torde därför vara att av jordbrukare fordra
en fullständigare specifikation av inkomster och utgifter, då härigenom
sannolikheten minskas av, att vissa inkomster vid deklarationen av förbiseende
eller eljest icke uppgivas, samt det därjämte blir lättare för taxeringsmyndigheten
att kontrollera, att alla inkomster uppgivits och upptagits
till riktiga värden. Enligt förslaget skall därför för varje fastighet i
särskild bilaga angivas alla bruttoinkomster och utgifter, med undantag
av att bostad å fastigheten för arbetspersonal och undantagstagare icke
upptages vare sig såsom inkomst eller utgift. Då specificerad uppgift
skall lämnas angående vad som åtgått i hushållet och hushållsmedlemmarnas
antal, möjliggöres en jämförelsevis effektiv kontroll av att naturaförmåner
upptagas till riktig myckenhet och till riktiga värden, och det är
just detta, som förut varit svårast att kontrollera. Jämväl i fråga om
övriga inkomster och härvid särskilt beträffande inkomst i penningar av
försålda produkter torde den föreslagna specifikationen möjliggöra en ökad
kontroll.

De sakkunniga hava förfrågat sig hos samtliga landskamrerare i
riket, huruvida brukarna av mindre fastigheter i allmänhet begagna sig
av den dem i 4 § tillförsäkrade förmånen att i stället för uppgift om
naturaförmåners värde lämna vissa uppgifter om areal, avkastning m. m.
och huruvida de sålunda lämnade uppgifterna möjliggöra en riktig taxering.
Av de inkomna svarsskrivelserna framgår, att dylika uppgifter endast
i ett fåtal fall lämnas, utan att även de mindre jordbrukarna i all -

Kungl. May.ts proposition nr 400.

Inkomst
av annan
fastighet.

Inkomst av
näring.

mänhet lämna uppgifter om naturaförmåners värde i penningar samt
att uppgifterna om areal, avkastning m. m. i stort sett icke äro tillräckliga
för en tillförlitlig taxering. Det har dock av flera landskamrerare
framhållits, att upplysningar om areal och kreatursbesättning äro
ägnade att underlätta kontrollen av, att värdet av naturaförmåner och
inkomster genom försäljning av produkter upptagas till riktiga belopp. I
anledning av de sålunda vunna upplysningarna tvekar jag icke att föreslå
den ändring i 4 §, att det ålägges även brukarna av mindre fastigheter
att specificera sina naturaförmåner, dock att där svårighet möter att
bestämma värdet i penningar av förmånerna, uppgifterna må avse blott
förmånernas beskaffenhet och myckenhet. Den föreslagna skyldigheten
att specificera naturaförmåner och inkomster genom försäljning av produkter
förutsätter visserligen, att vissa anteckningar föras, men en dylik
enklare bokföring är dock nödvändig, för att jordbrukaren skall kunna
överblicka sin ställning, och ett åläggande att föra sådan torde så mycket
mindre kunna anses obefogat, som de flesta jordbrukare väl redan föra
sådana anteckningar, eftersom de ju i flertalet fall kunnat lämna uppgifter
om sina naturaförmåners värde i penningar. På grund av de förmåner
i kontrollavseende, som ansetts kunna vinnas genom upplysningar om
jordbruksfastighets areal och kreatursbesättning, torde uppgiftsplikt i dessa
avseenden böra åläggas beträffande varje fastighet.

Jämväl i fråga om inkomst av annan fastighet än jordbruksfastighet
har det ansetts lämpligt att upplysningarna i deklarationen specificeras
något mer än hittills skett, och har detta iakttagits vid utarbetandet av
bilaga för uppgivande av inkomsten från sådan fastighet. De i denna
del gjorda ändringarna äro också delvis betingade av den inskränkning i
rätten att avdraga utgiftér för underhåll och skötsel av trädgård, som intagits
i avdelning l:o V av de vid inkomstskatteförordningen fogade särskilda
anvisningarna.

För den bilaga som skall användas vid deklaration av inkomst av
näring hava upprättats två olika formulär, av vilka det ena är avsett att
begagnas av näringsidkare, som föra handelsböcker, under det att det
andra formuläret skall användas av dem, som icke föra böcker. Med nuvarande
uppställning av deklarationsformuläret har det ofta mött svårigheter,
när man sökt kontrollera en deklaration med tillhjälp av näringsidkarens
balansräkning samt vinst- och förlusträkning, detta enär deklarationen
icke kunnat grunda sig direkt på näringsidkarens bokföring. För
deklarationens avgivande har näringsidkaren ofta måst så att säga göra
ett särskilt bokslut, men efter vilka grunder detta upprättats, har icke
alltid framgått av deklarationen och därvid fogade handlingar. Formulä -

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

ret, för näringsidkare, som föra handelsböcker, har nu uppställts på sådant
sätt, att man utgår från den bokförda nettovinsten samt dels härtill lägger
vissa poster, vilka i beskattningsavseende icke få avdragas eller, såsom i
fråga om avskrivningar, särskilt böra kontrolleras, dels ock från den sålunda
funna summan avdrager tillåtna avskrivningar, skatter, för vilka
avdrag från särskild inkomstkälla får äga rum, samt inkomster, vilka,
ehuru de bokförts såsom inkomst av näringen, i beskattningsavseende äro
att hänföra till annan slags inkomst eller till icke skattepliktig vinst.
Genom denna anordning kommer det för deklarationen erforderliga särskilda
bokslutet att äga rum i själva deklarationen, och underlättas härigenom
kontrollen, varjämte deklarationens upprättande torde bliva lättare
för den skattskyldige. Formuläret för näringsidkare, som icke föra handelsböcker,
har uppställts på sådant sätt, att det kommer att utgöra ett
bokslut utvisande nettoinkomsten för året. För att formuläret skall kunna
ifyllas, erfordras visserligen, att den skattskyldige fört vissa anteckningar
över inköp och försäljningar, arbetslöner m. m., men dylika anteckningar
torde väl föras av alla näringsidkare och hava redan förut varit nödvändiga
för att näringsidkaren över huvud skolat kunna avgiva en riktig
deklaration.

Kammarrätten har i sitt uttalande framhållit, att det föreslagna formuläret
syntes ställa, allt för stora krav å de näringsidkare, som icke föra
handelsböcker, då flertalet av dessa icke torde såsom inkomst för visst år
beräkna värdet av utfört arbete, som likviderades först följande år, eller
såsom omkostnad för visst år upptaga annan än sådan som likviderats
samma år. Ej heller syntes ifrågavarande näringsidkare böra för inkomstberäkningen
avfordras uppgift om värdet av utgående och ingående lager,
utan i berörda avseenden jämställas med jordbrukare, vilka icke hade att
för inkomstberäkningen redovisa lagerbehållningen.

Det är otvivelaktigt, att deklarationens upprättande skulle för de
näringsidkare, som icke föra handelsböcker, betydligt underlättas, om de
finge vid inkomstens beräknande följa de grunder, som kammarrätten föreslagit.
Dessa grunder överensstämma dock icke med vad som i allmänhet
gäller i fråga om beräkningen om inkomst av näring, och för att sagda
grunder skola få tillämpas vid deklarationens avgivande, torde erfordras
en omarbetning av de vid inkomstskatteförordningen fogade särskilda anvisningarna,
så att i desamma intagas särskilda bestämmelser om sättet för
beräknande av inkomsten av näringsföretag, för vilket icke föres handelsböcker.
En dylik omarbetning av de särskilda anvisningarna torde dock
icke böra ske utan vederbörlig utredning av hithörande spörsmål, men den
korta tid, som stått till buds, efter det kammarrättens utlåtande inkommit,

Kammar rätten.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

Inkomst genom
utdelning.

Spekulations yinst.

Förmögenhet.

Ändringar i

3 §■

har icke medgivit verkställandet av en dylik utredning. Jag har därför
ansett kammarrättens påpekande i denna punkt icke böra nu föranleda
någon åtgärd.

Enligt nuvarande deklarationsformulär skall uppgivas blott nettoinkomsten
av utdelning å aktier och lotter i solidariska bankbolag, vilket
emellertid medfört svårighet att med ledning av de från bolagen meddelade
uppgifterna om lyftade utdelningar kontrollera den skattskyldiges
uppgifter. För möjliggörande av en effektivare kontroll skall därför enligt
förslaget lämnas uppgift å utdelningen från varje särskilt bolag eller
förening.

Beträffande inkomst genom icke yrkesmässig avyttring av fast eller
lös egendom föreslås likaledes specifikation, i det uppgift skall lämnas om
inkomsten av varje särskild affär. I fråga om avyttring av fast egendom
är detta nödvändigt redan på den grund, att inkomst av sådan skall taxeras
till kommunal inkomstskatt i den kommun, där fastigheten är belägen,
och det sålunda är nödvändigt att för taxeringen erhålla uppgift på fastighetens
namn och den ort, där fastigheten är belägen. Vad angår avyttring
av lös egendom är en specifikation önskvärd ur kontrollsynpunkt.

Jämväl i fråga om förmögenhetsuppgiften synes en specifikation
vara nödvändig, för att densamma måtte kunna kontrolleras. Fn dylik
specifikation, vilken föreskrives i förslaget, är i första hand önskvärd för
att kontrollera värdesättningen, och gäller detta framför allt värdesättningen
av aktier och andra värdehandlingar, vadan beträffande dessa fullständig
specifikation skall lämnas.

Kammarrätten har i sitt utlåtande framställt vissa anmärkningar —
angående vilkas innehåll jag tillåter mig hänvisa till utlåtandet — i anledning
av den föreslagna specifikationen i fråga om inkomst genom utdelning
och genom icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom samt
i fråga om förmögenhet. Jag har dock icke ansett dessa anmärkningar

ö o o o

böra föranleda några ändringar i denna del i det remitterade förslaget.

Då bevillningen är avsedd att upphöra, hava de förutvarande särskilda
uppgifterna till ledning för bevillningstaxeringen uteslutits ur det
nya formuläret och ersatts med en sammanställning för taxering till kommunal
inkomstskatt.

Av de i själva lagtexten till förevarande paragraf föreslagna ändringarna
har jag redan vid 2 § omnämnt dem, som avse de särskilda upplysningar,
som det bör åligga vanligt handelsbolag, kommanditbolag och
rederi att lämna. Övriga i denna paragraf föreslagna ändringar äro betingade
av näringsskatten och av den omständigheten, att enligt kommu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

nalskatteförslaget inkomst av näring, men icke inkomst av annan rörelse
skall taxeras i driftskommunen, och torde någon närmare redogörelse för
desamma icke vara erforderlig.

4 §•

Beträffande ändringen i denna § tillåter jag mig hänvisa till min
redogörelse för det nya deklarationsformuläret i vad det avser inkomst av
jordbruksfastighet.

7 §•

Då en fastighets ägare eller innehavare är den, som har lättast att
beräkna fastighetens värde, måste det anses lämpligt, att han avgiver förslag
angående vilket taxeringsvärde som bör åsättas fastigheten, och har
bestämmelse i sådant avseende inryckts i förevarande §.

I övrigt har i paragrafen blott vidtagits ett par formella ändringar.

9 §•

Andringen i denna § är betingad av den föreslagna näringsskatten
och torde icke behöva närmare motiveras.

11 §•

För de ändringar i denna §, som beröra uppgiftsplikten för vanligt uppgift angåhandelsbolag,
kommanditbolag och rederi, har jag redogjort redan vid 2 §. n*°deån*de1''

Då enligt 7 § i inkomstskatteförordningen i dess föreslagna lydelse ””/i ekonoutdelning
å insatser i ekonomiska föreningar skall taxeras såsom inkomst, misH t6v>''
bör tydligen, i likhet med vad nu gäller för aktiebolag och solidariska nms''
bankbolag, ekonomiska föreningar åläggas att lämna uppgift om utdelningar
och har bestämmelse härom införts i 2:o f) av förevarande §.

Enligt nuvarande bestämmelser i 2:o g) är annan arbetsgivare än Uppgift från
verk, bolag eller rederi skyldig att avlämna uppgifter angående anställdas arbetsgivare,
avlöningsförmåner och pensionstagares förmåner endast, därest han nästföregående
år i sin rörelse eller yrke haft minst fem personer stadigvarande
anställda. Anledningen till denna bestämmelse torde hava varit
eu önskan att bespara de mindre arbetsgivarna besväret att avlämna uppgifter.
Genom ifrågavarande bestämmelse beredes emellertid svårighet att
kontrollera deklarationen från löntagare, vilka varit anställda hos ai''betsgivare
med mindre antal arbetare, och det lär jämväl hava inträffat, att
Bihang till riksdagens protokoll 1020. 1 saml. 342 käft. (Nr 400.) 8

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

arbetsgivare med flera än fem arbetare underlåtit att fullgöra sin uppgifts -skyldighet under förevändning, att arbetarna icke varit stadigvarande anställda
utan under året några arbetare utbytts mot andra. På grund
härav och då det förut antydda skälet för en inskränkning i uppgittsskyldigheten
torde hava förlorat i betydelse under nuvarande förhållanden,
när man ansett sig kunna på en hel del andra områden fordra fullständigare
uppgifter än som ansetts möjligt vid deklarations- och uppgiftspliktens
införande, synes skyldigheten att i förevarande avseende lämna uppgifter
böra utsträckas till att gälla för varje arbetsgivare beträffande de i hans
näring eller rörelse anställda personer. I samband därmed har det ansetts
lämpligt att för möjliggörande av en effektivare kontroll ålägga den, som
är uppgiftspliktig för avlöningsförmån, att, där avlöningsförmånen avser
kortare tid än helt år, meddela upplysning om den tidrymd, för vilken
förmånen utgått.

Viss upp- Vid olika tillfällen hava yrkanden framställts därom, att bankinrätt dighetför

ningar m. fl. borde åläggas att lämna uppgift beträffande beloppet av inbanker
m. fl. sättarna gottgjorda räntor ävensom beloppet av insättarnas innestående
medel.

1913 års Sålunda föreslogs i en vid 1913 års riksdag i andra kammaren väckt

riksdag. motion sådan ändring i taxeringsförordningen, att banker och andra
sammanslutningar eller enskilda personer, som mot ränta emottoge penningar
till förvaltning, ålades att till taxeringsmyndighet lämna uppgift å
beloppet av varje insättares under föregående år uppburna ränta.

Bevillningsutskottet anförde härom bland annat: Det torde kunna

antagas, att genom den föreslagna åtgärden statens och kommunens
skatteintresse skulle i många fall främjas. Huru önskvärt detta i och för
sig vore, syntes dock förslagets förverkligande möta allt för stora praktiska
svårigheter. Sålunda skulle uppgiftspliktens fullgörande åsamka särskilt
de större penninginrättningarna med deras tusental av insättare ett synnerligen
betungande besvär. Det med motionen avsedda syftet hade emellertid
synts utskottet kunna väsentligen tillgodoses på enklare sätt, nämligen
så, att penninginrättningar och enskilda, som av allmänheten emottoge
medel till förräntande, förklarades skyldiga att på skriftlig anfordran av
taxeringsmyndighet, närmare bestämt taxeringsnämnds ordförande eller
kronans ombud hos prövningsnämnd, uppgiva viss skattskyldigs ränteinkomst.
Därigenom vunnes möjlighet att i fall, där deklarant misstänktes
hava lämnat oriktig eller ofullständig uppgift, kontrollera denna.

I anslutning till vad utskottet sålunda anfört föreslog utskottet riksdagen
att besluta viss ändring i taxeringsförordningen. Denna hemställan
bifölls av andra kammaren, men avslogs av första kammaren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

Vid 1915 års riksdag upptogs frågan ånyo i en uti andra kammaren
väckt motion. Bevillningsutskottet gjorde enahanda hemställan som förut
och frågan tick inom riksdagens båda kammare samma utgång som år 1913.

Genom proposition till 1918 års lagtima riksdag, nr 283, föreslog
Kung]. Maj:t riksdagen att antaga förslag till vissa ändringar i taxeringsförordningen,
vilket förslag bl. a. innehöll följande tillägg till 11 §:

Styrelse för bankbolag, sparbank eller annan penningförvaltande inrättning
ävensom enskild man eller handelsbolag, som yrkesmässigt driver
bankrörelse eller liknande verksamhet, är skyldig att efter anmaning lämna
uppgift om namngiven skattskyldigs ränteinkomst från den penningförvaltande
inrättningen, personen eller handelsbolaget ävensom om beloppet
av den skattskyldiges innestående medel vid viss angiven tidpunkt.

Genom föreslaget tillägg i 23 § 3 mom. samma förordning skulle
hithörande uppgifter få samma skydd mot offentliggörande som deklarationerna.
Enligt vad i propositionen uttalades, borde ett motsvarande
tillägg sedermera införas i tryckfrihetsförordningen.

Vid anmälan av nämnda förslag, till grund för vilket legat ett tidigare
inom departementet utarbetat förslag, över vilket yttranden inkommit
från en del myndigheter och korporationer, anförde jag bl. a.:

Mot förslaget har i huvudsak erinrats, att banksekretessen därigenom
skulle hävas. Givetvis bör ett slopande av banksekretessen ej ske onödigtvis,
men det måste betonas, att vikten av densammas bibehållande också
kan överskattas. Visserligen givas många fall, där banksekretessen tillgodoser
ett verkligt och berättigat intresse, men det torde också finnas
tillfällen, då den tjänar att skydda affärstransanktioner, som ej tåla en
närmare granskning. Vad angår uppgiftspliktens omfattning, så upptager
det remitterade förslaget en vida mera omfattande uppgiftsskyldighet än
den av bevillningsutskottet på sin tid föreslagna bestämmelsen rörande
uppgiften om namngivna skattskyldigas ränteinkomster. Att begränsa uppgiften
till att avse allenast ränteinkomsten torde emellertid åstadkomma,
att det föreslagna stadgandet ej bleve av den verkliga nytta, som därmed
avsetts. Ur kontrollsynpunkt måste det nämligen anses vara synnerligen
viktigt, att kunna erhålla kännedom om en namngiven kunds innestående
tillgodohavande vid viss tid. Det bör ihågkommas, att då de motioner,
som förelegat till bevillningsutskottets behandling, avsågo endast skyldighet
att lämna uppgifter om ränteinkomster, utskottets betänkande ej lärer
böra förstås så, att utskottet ansett uppgiftsskyldigheten ej kunna givas
den av mig ovan antydda utsträckning. Däremot har jag funnit det möta
betänkligheter, särskilt innan närmare erfarenhet vunnits, att medgiva
taxeringsmyndighet någon mera allmän rätt att infordra upplysningar om

1915 års
riksdag.

1918 års
riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

1919 års
riksdag.

vederbörande skattskyldigas affärsverksamhet. Jag har därför låtit omarbeta
det remitterade förslaget därhän, att uppgiftsskyldigheten skulle
begränsas till de av mig här ovan särskilt angivna avseendena.

Bevillningsutskottet tillstyrkte berörda förslag, varemot sex ledamöter
reserverade sig. Andra kammaren biföll utskottets förslag, men första
kammaren biföll reservationen. Efter det sistnämnda kammare förkastat
av bevillningsutskottet föreslagen proposition för gemensam votering förföll
frågan.

Uti en vid 1919 års lagtima riksdag inom andra kammaren väckt
motion föreslogs därefter sådan ändring i 15 § 4 mom. i taxeririgsförordningen,
att ordförande i taxeringsnämnd och kronans ombud hos taxeringsnämnd
skulle äga att av enskilda, verk eller bolag, i vilkas verksamhet
inginge inlåning från allmänheten, på skriftlig anfordran erhålla uppgift
angående viss skattskyldigs ränteinkomst.

Uti avgivet betänkande anförde bevillningsutskottet därom bl. a.:

Vad själva saken beträffade, saknade utskottet anledning att frånträda
den ståndpunkt, utskottet intagit vid de tre föregåénde tillfällena.
Utskottet ansåge alltfort den föreslagna uppgiftsplikten bilda en ej oviktig
länk i kedjan av de åtgärder, som behövde tillgripas för ernående av ett
effektivt taxeringsresultat. Emellertid gällde numera, enligt den lydelse
1 § i lagen om bankrörelse erhållit genom lagen den 26 juni 1918, som
trätt i kraft den 1 juli samma år, att bankrörelse finge här i riket bedrivas
av, utom riksbanken, allenast bankaktiebolag och solidariskt bankbolag.
Med bankrörelse förstodes åter varje »verksamhet, i vilken ingår inlåning
från allmänheten på räkning, som av bank allmänneligen begagnas». Enskild
man eller handelsbolag, som minst två månader före den nya lagens
ikraftträdande drivit bankrörelse, finge fortsätta därmed till utgången av
år 1920. Om synnerliga skäl vore förhanden, ägde Konungen medgiva,
att rörelsen jämväl därefter finge tillsvidare fortsättas. Den sålunda genomförda
inskränkningen i rätten att yrkesmässigt bedriva inlåning medförde,
att, praktiskt taget, det förevarande spörsmålet icke vidare vore aktuellt i
fråga om enskilda personer och handelsbolag. Utan olägenhet torde man
nämligen kunna bortse från de fall, som berodde av ovanberörda övergångsbestämmelser,
och som i varje händelse efter slutet av 1920 torde
bliva mycket sällsynta. De farhågor, som kunde hysas beträffande förslaget
om ifrågavarande uppgiftsplikt, torde huvudsakligen hänföra sig till banksekretessen.
Det finge dock anses uteslutet, att någon formell konflikt
skulle uppkomma med banklagens regel i 258 §: »Enskildas förhållanden
till bankbolag må ej i oträngt mål yppas». Om oträngt mål kunde ju
nämligen ej bliva tal i ett fall av förevarande art. Såge man åter till

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

sakens reella sida, torde risken för ett obehörigt blottande av affärshemligheter
på denna väg ej vara synnerligen nämnvärd, särskilt om, i enlighet
med fjolårets proposition, genom tillägg i 23 § taxeringsförordningen och
å vederbörligt håll i tryckfrihetsförordningen, åt hithörande uppgifter gåves
samma skydd mot offentliggörande, som tillkomme de skattskyldigas deklarationer.
Jämväl i fråga om platsen för huvudstadgandet och dettas formella
lydelse syntes Kungl. Maj:ts förslag förra året böra tjäna till ledning. En
föreskrift av det innehåll i huvudsak motionären föreslagit borde alltså
upptagas i 11 § taxeringsförordningen i stället för i 15 §, och även avfattningen
torde böra lämpas efter fjolårets förslag. Enligt vad ovan
erinrats, borde föreskriften dock ej omfatta enskilda personer eller handelsbolag.

I anslutning till vad bevillningsutskottet sålunda anfört hemställde
utskottet, att riksdagen måtte besluta vissa ändringar i taxeringsförordningen,
under det att sex ledamöter av utskottet reserverade sig. Andra
kammaren biföll, men första kammaren avslog utskottets hemställan. Sedan
första kammaren avslagit av bevillningsutskottet föreslagen proposition,
till gemensam votering, förföll frågan.

Jag har ansett frågan om införande av förut föreslagen uppgiftsplikt
beträffande insättares ränteinkomster och tillgodohavanden vara av
den betydelse, att frågan bör i nu förevarande sammanhang ånyo hänskjutas
till riksdagens prövning, och har därför i det nu framlagda förslagets
11 § intagits bestämmelse av i huvudsak enahanda innehåll som
motsvarande bestämmelse i det år 1918 framlagda förslaget. På sätt bevillningsutskottet
år 1919 i sitt ovan omnämnda betänkande framhållit
torde det dock med hänsyn till de ändrade bestämmelserna i lagen om
bankrörelse vara onödigt att införa ifrågavarande uppgiftsplikt för enskilda
eller handelsbolag, vadan den nu föreslagna bestämmelsen erhållit därav
betingad ändrad lydelse.

1 enlighet med vad jag år 1918 föreslog torde genom ett tillägg till
23 § nu ifrågavarande upplysningar böra erhålla samma skydd som de skattskyldigas
egna deklarationer, och torde motsvarande stadgande böra införas
i tryckfrihetsförordningen.

Departe mentschefen.

13 §.

I denna § hava blott ett par formella ändringar vidtagits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

14 §.

Kommanditdelägare i kommanditbolag skall ju enligt kommunalskatteförslaget
och de föreslagna ändringarna i inkomstskatteförordningen
icke längre taxeras för den å honom belöpande andelen av bolagets vinst
utan blott för utdelning å sin insats, och i anledning härav föreligger ej
längre för kommanditdelägaren någon svårighet att på grund av sitt delägarskap
i bolaget i vanlig tid avgiva deklaration. Rätten för kommanditdelägare
att kunna erhålla anstånd med deklarationens avgivande har
därför upphävts.

15 §.

Här har skett en blott formell ändring.

16 §.

Enligt kommunalskatteförslaget kan skattskyldig inom annan kommun
än den, där han skall taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt,
taxeras till näringsskatt samt till kommunal inkomstskatt för inkomst av
fast egendom, näring och icke yrkesmässig avyttring av fast egendom. I
anledning härav fordras ändrade bestämmelser angående de uppifter, som
skattskyldig bör avlämna till ledning för sin taxering i andra kommuner
än hemortskommunen och hava sådana bestämmelser intagits i förevarande §.

Likaledes hava här införts bestämmelser om avgivande av de särskilda
upplysningar, som äro nödvändiga för tillämpning av de i kommunalskatteförslaget
föreskrivna grunderna för fördelning mellan olika kommuner
av näringsskattekapitalet och inkomsten i vissa slags företag. Skyldighet
att meddela dylika särskilda upplysningar har förut ålegat blott
verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit
registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll. Då även
andra än dylika verk eller bolag kunna driva verksamhet av här ifrågavarande
art och jämväl för dessas taxering erfordras liknande upplysningar,
har skyldigheten att i förevarande avseende meddela upplysningar utsträckts
till att avse alla skattskyldiga, som driva näring av angiven beskaffenhet.

För fördelning av skattskyldigs näringsskattekapital och inkomst å
olika inom samma kommun belägna administrativa områden, inom vilka
menighet äger att utöva beskattningsrätt, erfordras motsvarande upplysningar,
som för fördelning av näringsskattekapitalet och inkomsten å olika
kommuner, och har därför här intagits bestämmelse om skyldighet att

Kungl. Maj:ts proposition nr 400. 79

meddela för förstnämnda fördelnings verkställande erforderliga uppgifter
och upplysningar.

1 övrigt har blott skett en formell ändring.

Kammarrätten har hemställt, att kommanditdelägare måtte befrias
från skyldighet att avlämna uppgift enligt 16 §. En uttrycklig bestämmelse
härom torde icke vara erforderlig, då kommanditdelägares inkomst
från bolaget ju icke skall taxeras i driftskommunen och sålunda förutsättningen
för uppgiftsplikt icke föreligger. Kommanditdelägare blir ju
likställd med aktieägare, och det torde aldrig hava ifrågasatts, att aktieägare,
vilken ju också drivit rörelse i bolag, skulle vara skyldig att lämna
uppgift enligt 16 §.

18 §.

2 mom. har undergått en formell ändring, som nödvändiggjorts av
den ändrade bestämmelse i 2 § 1 mom. a).

Uti det i 5 mom. omförmälda fall hava förut böter skolat beräknas
i förhållande till den bevillning, som påföres den skattskyldige på grund
av den taxering, varom fråga är. Då bevillningen föreslagits skola upphävas
måste den sålunda stadgade beräkningsgrunden utbytas mot annan, och
måste det då anses lämpligast, att böterna beräknas i förhållande till antalet
skattekronor, vilket begrepp närmast motsvarar den gamla bevillningen.

20 §.

Här har vidtagits de ändringar, som erfordras för att lämnandet av
oriktiga upplysningar för taxering till näringsskatt skall medföra motsvarande
straff som lämnandet av oriktiga upplysningar om inkomst och förmögenhet.
I sista punkten av paragrafen har icke gjorts någon ändring,
men då taxeringen skall ske icke blott till statsskatt utan jämväl till landstingsskatt
och kommunalskatt, kommer maximum för bötesför höj ningen
att ställas i relation till summan av de olika skattebelopp, som genom
det svikliga förfarandet undandragits.

23 § 1 mom.

På sätt framgår av de föreslagna ändringarna i 30 och 45 §§ är
det min avsikt föreslå, att taxeringsnämnd och Kungl. Maj:ts befallningshavande
måtte berättigas tillkalla sakkunniga att biträda vid behandlingen
av viss uppskattningsfråga. Dylik sakkunnig måste naturligtvis för full -

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

görande av sitt uppdrag äga rätt att granska vederbörande deklaration,
och har stadgande om dylik rätt intagits i förevarande §.

Beträffandet det till momentet tillagda stycket hänvisar jag till vad
jag yttrat vid 11 § angående uppgiftsskyldighet för banker m. fl.

25 §.

Den nuvarande bestämmelsen, att till ledamot av taxeringsnämnd
må av Kungl. Majrts befallningshavande blott förordnas person, som är
boende inom taxeringsdistriktet eller angränsande distrikt, har visat sig
ofta medföra olägenheter, i det att det varit svårt att inom det angivna
området finna för uppdraget lämplig person. På grund härav och då den
kännedom om ortsförhållandena, som är för taxeringen nödvändig, torde i
tillräcklig grad finnas hos de valda ledamöterna, synes omnämda bestämmelse
böra upphävas.

Då arrenderandet av fast egendom ej längre i och för sig medför
kommunal rösträtt, bör bestämmelsen i sista stycket av denna § om arrendator
valbarhet till ledamot eller suppleant i taxeringsnämnden utgå, och
har detta iakttagits i förslaget.

27 §.

Här har skett blott en formell ändring.

29 § 1 mom.

De ändrade bestämmelserna i denna §, vilka betingas av kommunalskatteförslaget,
torde icke behöva närmare motiveras.

30 §.

För att kunna kontrollera deklarationer av mera invecklad beskaffenhet
såsom t. ex. rörande ett industriföretag, en handelsverksamhet. av mera
egenartad natur e. d. erfordras ofta större sakkunskap än som finnes att
tillgå bland ledamöterna i taxeringsnämnden eller prövningsnämnden. 1
dylika fall har taxeringsnämndens ordförande och kronans ombud i prövningsnämnden,
om de velat erhålla önskad kontroll, varit hänvisade till att
på privat väg skaffa sig den hjälp, som kunnat vara behövlig. Detta kan
dock icke vara riktigt, utan böra taxeringsnämnd och prövningsnämnd vara
berättigade att på det allmännas bekostnad erhålla det sakkunniga biträde,
som kan vara behövligt för behandlingen av särskilda uppskattningsfrågor.

Kung!. Maj.ts proposition nr 400.

I förevarande § och 45 § hava intagits bestämmelser om rätt att tillkalla
sakkunnig, varjämte i 54 § 6 mom. meddelats föreskrifter om arvode till
sålunda tillkallad sakkunnig.

31 § 1 mom.

För ändringen under h) i detta moment torde jag icke behöva närmare
redogöra. Jag vill dock i detta sammanhang fästa uppmärksamheten
på en detalj i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt av inkomst
av näring. Enligt kornmunalskatteförslaget skall såsom inkomst av näring
upptagas inkomst från företag av den beskaffenhet, att för detsamma
näringsskatt över huvud kan utgå, sålunda även om ett företag är så litet,
att på grund av bestämmelserna i 24 § i samma förslag näringsskatt i det
särskilda fallet faktiskt icke skall utgå. I sistnämnda fall skall inkomsten
av näringen taxeras i den skattskyldiges mantalskommun, under det att
i övriga fall inkomst av näring skall taxeras i den kommun, där den drivits,
driftskommunen. Det torde icke böra tillerkännas det skattskyldige någon
rätt att pröva, huruvida näringsskatt skall utgå för ett företag eller icke,
och att med ledning därav avgöra, i vilken kommun han skall uppgiva
inkomsten från företaget för taxering till kommunal inkomstskatt. Det
har därför ålagts skattskyldig, som drivit näring, att alltid i driftskommunen
lämna uppgift enligt 16 § till ledning för taxering till näringsskatt och
kommunal inkomstskatt. Taxeringsnämnden i driftskommunen får därefter
avgöra, huruvida näringsskatt för företaget skall utgå eller icke; skulle
det härvid visa sig att näringsskattekapitalet icke överstiger 5,000 kronor,
åligger det enligt bestämmelsen under h) i nu förevarande moment nämndens
ordförande att till ordföranden i taxeringsnämnden i den skattskyldiges
mantalskrivningskommun översända den inkomna uppgiften med underrättelse
om, att inkomsten av företaget ansetts icke höra taxeras till
kommunal inkomstskatt i driftskommunen. Genom dessa bestämmelser
undanröjes tvekan hos den skattskyldige angående i vilken kommun han
skall uppgiva inkomst av näring för taxering till kommunal inkomstskatt,
liksom man jämväl vinner klarhet beträffande vilken taxeringsnämnd som
har att avgöra, huruvida näringsskatt skall utgå för ett näringsföretag
eller ej, och därmed också huruvida inkomsten av företaget skall taxeras
i driftskommunen eller mantalsskrivningskommunen

I sjätte stycket av avdelning 3:o) i de vid inkomstskatteförordningen
fogade anvisningarna stadgas, att om där omförmäld justering av inkomsten
från ett företag ägt rum, motsvarande jämkning skall ske i fråga
om beräkningen av inkomsten för den person, som blivit gynnad genom

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 342 höft. (Nr 400.) 9

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

åtgärd, som avses i sagda lagrum. Till i) i nu förevarande moment föreslås
nu ett tillägg, innehållande föreskrifter i syfte, att dylik jämkning
måtte komma att äga rum.

32 §.

I förevarande §, som handlar om taxeringsnämndens åligganden,
hava införts de ändringar, som betingas av kommunalskatteförslaget och
därmed sammanhängande frågor. Av de sålunda vidtagna ändringarna
torde jag behöva omnämna blott de viktigaste.

Av skäl, för vilka chefen för civildepartementet redogjort vid anmälan
den 12 innevarande mars inför Kungl. Maj:t av förslag till lag om
vissa ändringar i lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913,
är det icke lämpligt att göra den i 4 § av nämnda lag stadgade skyldighet
att utgiva särskild tilläggsavgift beroende av, huruvida en avgiftspliktig
faktiskt har att utgöra inkomst- och förmögenhetsskatt eller kommunal
inkomstskatt, utan bör i stället dylik skyldighet åligga en var
avgiftspliktig som haft så stor inkomst av beskaffenhet att kunna taxeras
till inkomst- och förmögenhetsskatt samt så stor förmögenhet, att det enligt
17 § i inkomstskatteförordningen beräknade taxerade beloppet d. v. s.
inkomsten jämte en sextiondedel av förmögenheten, uppgått till minst 600
kronor. För att avgiftsplikien skall kunna göras beroende av det enligt
inkomstskatteförordningen taxerade beloppets storlek även i de fall då
medgivet avdrag överstiger det taxerade beloppet och sålunda någon
egentlig taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt icke äger rum erfordras
bestämmelser om vilken myndighet som i dylika fall'' skall beräkna
det taxerade beloppet. Det synes lämpligast, att utförandet härav
uppdrages åt taxeringsnämnden, som har taxeringen om hand och redan
nu har att i inkomstlängden införa ifrågavarande tilläggsavgifter, i de fall
då desamma skola införas i längden. Enligt förslaget åligger det därför
taxeringsnämnden att för en var enligt lagen om allmän pensionsförsäkring
avgiftspliktig, även om något till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart
belopp icke skall för honom utföras, införa det enligt inkomstskatteförordningen
taxerade beloppet. Även om avgiftspliktig under 21
år icke själv taxeras för sin inkomst- och förmögenhet, bör dock det
taxerade beloppet för honom införas, därest detsamma uppgår till minst
600 kronor.

Därest en kommun är uppdelad på flera administrativa områden,
inom vilka menighet äger utöva beskattningsrätt, t. ex. om inom en stad
finnas flera territoriella församlingar, samt en skattskyldig drivit näring

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

inom olika församlingar, erfordras en fördelning av näringsskattekapitalet
och inkomsten på de olika församlingarna. Denna fördelning åligger det
taxeringsnämnden att verkställa, och hava föreskrifter därom intagits i
denna §. Några särskilda bestämmelser om de grunder, efter vilka fördelningen
av näringsskattekapitalet skall äga rum, torde icke vara erforderliga,
då för denna fördelning böra användas de för fördelning av
näringsskattekapital mellan olika kommuner i kommunalskatteförslaget
meddelade regler. Annorlunda är förhållandet med fördelningen av inkomsten.
Den skattskyldiges sammanlagda inkomster inom kommunen äro
sammanförda till ett taxerat belopp och den kommunala skattskyldigheten
skall i regel icke bestämmas efter detta taxerade belopp utan efter ett
lägre beskattningsbart belopp. Det är tydligen detta beskattningsbara belopp,
som skall fördelas på de olika församlingarna, men bör fördelningen
ske med hänsyn till huru stor del av inkomsten som är att hänföra till
varje särskild församling. För möjliggörande av en rättvis fördelning bör
först uträknas, huru inkomsten fördelar sig på de olika församlingarna,
därvid till den församling, där den skattskyldige är mantalsskriven, hänföres
inkomst av beskaffenhet att enligt kommunalskatteförslaget böra
taxeras i mantalsskrivningskommunen, och därefter bör i proportion härtill
det beskattningsbara beloppet fördelas på de olika församlingarna.
Jämväl om skattskyldig haft inkomst av fastigheter, belägna inom olika
församlingar, får en dylik fördelning av det beskattningsbara beloppet äga
rum. Motsvarande gäller vid fördelning av näringsskattekapital och till
kommunal inkomstskatt beskattningsbart belopp mellan andra inom samma
kommun belägna administrativa områden än territoriella församlingar eller
när inom kommun finnes municipalsamhälle och en del av skattskyldigs
inkomst hänflutit från municipalsamhället och en del från den utom detsamma
belägna delen av kommunen.

Då enligt förordningen angående försäljning av rusdrycker den 14
juni 1917 taxeringsnämnd icke längre äger att meddela beslut i fråga om
det litertal brännvin, för vilket försäljningsavgift skall erläggas, bör den
hittillsvarande föreskriften, att dylikt beslut skall intagas i taxeringsmämndens
protokoll, upphävas.

36 § 2 mom.

Det är avsett, att debiteringen av de kommunala skatterna skall ske
i särskilda debiteringslängder, och höra på grund därav blott de avgifter,
som skola utgå till staten, införas i taxeringslängderna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 400.

39 §.

Municipalsamhälle och annat administrativt område inom kommun
är icke berättigat till någon andel i den kommunala progressivskatten,
och ej heller står vägskatt eller vägunderhåll i något förhållande''till den
kommunala progressivskatten eller till näringsskatten. På grund härav
och då nu liksom förut den principen bör gälla, att menighet skall
vara berättigad att överklaga blott taxering, varav dess rätt är beroende,
har förevarande § erhållit en härav betingad ändrad avfattning.

41 §.

För närvarande gäller, att bland prövningsnämndens medlemmar
minst hälften och i Stockholms stad minst en fjärdedel bör vara ägare
av fast egendom. Denna bestämmelse kan hava haft sitt berättigande
under äldre tider, när jordbruksnäringen i förhållande till andra näringar
hade den ojämförligt största betydelsen och bevillningen till stor del vilade
direkt å fastigheterna, men däremot synes det icke föreligga tillräckliga
skäl att bibehålla samma bestämmelse under nuvarande förhållanden, då
andra näringar, framför allt industrien, vunnit så stor utveckling och
löntagarklassen så ökats i storlek. Ett bibehållande av bestämmelsen
skulle i många län medföra, att fastighetsägarna skulle erhålla ett oproportionerligt
stort inflytande på taxeringen. Bestämmelsen torde böra
ersättas med ett stadgande, att prövningsnämnden skall utgöras av ett
efter beskattningens belopp och mängden av de skattskyldiga lämpat antal
fastighetsägare, näringsidkare och andra inkomsttagare; fastighetsägarna
kommer därigenom att tillerkännas det inflytande på taxeringen, som med
hänsyn till deras antal och betydelse ur skattesynpunkt kan anses skäligt.

45 §.

Beträffande denna § får jag hänvisa till vad jag yttrat vid 30 §.

49 § 1 mom.

Den hittillsvarande bestämmelsen i förevarande moment, att besvär
över prövningsnämndens beslut skola, ehuru de skola vara ställda till
kammarrätten, ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande, har ofta medfört
för de skattskyldiga ödesdigra misstag, i det att besvären ingivits till
kammarrätten och för den skull förklarats icke kunna upptagas till prov -

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

ning. Visserligen kan sägas, att de skattskyldiga i dylika fall hava sig
själva att skylla, men det synes dock obilligt, att en skattskyldig i anledning
av ett dylikt misstag, vilket kan anses i viss mån ursäktligt, skall
förlora sin rätt att få sin talan sakligt prövad. Till förevarande stadgande
har därför gjorts ett tillägg av innehåll, att den omständigheten,
att besvären i stället för till Kungl. Maj:ts befallningshavande ingivits till
kammarrätten, icke rnå utgöra hinder för deras upptagande till prövning.

50 §.

Förutom den omarbetning, som direkt betingats av kommunalskatteförslaget,
har i denna § införts bestämmelser, ledande till en utsträckning
av den extraordinära besvärsrätten. Sålunda har den förutvarande inskränkningen,
att extraordinär besvärsrätt icke ägde rum ifråga om skatt,
som påförts i kommun, där den skattskyldige var mantalsskriven, blivit
upphävd, varjämte i övrigt rätten att överklaga taxering till viss skatt
gjorts beroende icke såsom förut av, att den taxerade över huvud varit
skattskyldig för ifrågavarande slags skatt, utan därav huruvida han i det
särskilda fallet bort taxeras till skatt. Det synes nämligen obilligt, att
en person, blott för det han är mantalsskriven å viss ort, skall vara
skyldig att kontrollera, att han icke där taxeras till skatt i större utsträckning
än som bort ske, liksom det ock torde vara obilligt, att en person,
vilken väl är skattskyldig, men i det särskilda fallet icke bort taxeras
till viss skatt, t. ex. därför att hans inkomst icke överstigit medgivna
avdrag, skall vara skyldig kontrollera, att han icke taxeras till skatt.
Han har nämligen i ett sådant fall icke haft anledning antaga, att han
skulle taxeras, och därför ej heller haft anledning undersöka, huruvida
taxering skett. Om t. ex. en här i riket mantalsskriven svensk medborgare,
vilken alltså är skattskyldig till inkomst- och förmögenhetsskatt,
haft lägre inkomst än 600 kronor, och sålunda icke bör taxeras till sagda
skatt, har han ingen anledning antaga, att han taxerats till sådan skatt,
och bör därför ej heller vara skyldig granska taxeringslängden för att
undersöka, huruvida taxering ägt rum. Ej heller hör den omständigheten,
att en skattskyldig rätteligen taxerats till viss skatt t. ex. inkomst- och
förmögenhetsskatt föranleda, att han skall vara skyldig undersöka, att han
icke därjämte felaktigt taxerats till» viss annan skatt, t. ex. kommunal
progressivskatt.

Jämväl i denna § har i likhet med vad som skett i 49 § intagits
föreskrift, att den omständigheten, att besvären i stället för till Kungl.
Maj:ts befallningshavande ingivits till kammarrätten, icke må föranleda till,
att besvären icke upptagas till prövning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

52 § 2 inom.

Jag tillåter mig att beträffande ändringen i detta moment hänvisa
till mitt yttrande vid 30 §.

54 § 6 mom.

Här har införts bestämmelse om rätt till traktamentsersättning jämväl
för ledamöter i prövningsnämnd m. fl., vilka äro bosatta å sammanträdesorten,
och har traktamentsersättningens storlek bestämts i enlighet
med vad bevillningsutskottet vid 1919 års lagtima riksdag i sitt betänkande
(nr 47) i anledning av proposition med förslag till förordning om uppskattning
av mark i och för framdeles skeende taxering till jordvärdeeller
jordräntestegringsskatt föreslagit i fråga om ersättning till av Kungl.
Maj:ts befallningshavande samt landsting utsedda ledamöter i uppskattningsnämnd
in. fl.

59 § 1 mom.

I detta moment har vidtagits ett par formella ändringar, betingade
av inrättandet av det föreslagna riksräkenskapsverket, varjämte i anledning
av utav kammarrätten gjort påpekande upphävts bestämmelsen om rätt att
vid granskningen framställa anmärkning till rättelse därav, att oriktig person
upptagits såsom skattskyldig för fast egendom.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst inom finansdepartementet
utarbetade förslag till dels förordning om ändring i vissa
delar av förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt,
dels ock förordning om ändring i vissa delar av förordningen
samma dag om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, hemställde
departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå
riksdagen att antaga samma förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och
skulle proposition av den lydelse bilaga litt. vid
detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Sven Lidholm.

Bil. till Kung). May.ts proposition nr 400.

Bilaga.

Kammarrättens utlåtande.

Till Konungen.

Grenom nådig remiss den 9 februari 1920 har Eders Kungi. Maj:t anbefallt
kammarrätten att avgiva underdånigt utlåtande över remissen bilagda förslag dels
till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om
inkomst- och förmögenhetsskatt med därtill hörande anvisningar (skatteförordningen),
dels till förordning om ändring i vissa delar av förordningen berörda den
28 oktober om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering (taxeringsförordningen)
och dels till ändrad lydelse av det vid sistnämnda förordning fogade
deklarationsformuläret nr 1.

Förslagen åtföljas icke av någon motivering.

Kammarrrätten får i anledning av den nådiga remissen, med återställande
av de remitterade handlingarna, anföra följande.

De föreslagna ändringarna påkallas huvudsakligen för åstadkommande av
överensstämmelse mellan skatte- och taxeringsförordningarna, å ena, samt ett inom
finansdepartementet uppgjort förslag till kommunal skattelag, å andra sidan. Detta
senare förslag har under hand överlämnats till kammarrätten för att vara att
tillgå vid granskning av de remitterade förslagen. Ämbetsverket, som icke har
att yttra sig över förslaget till kommunalskattelag, har därför ansett sig icke
böra ingå i sakligt bedömande av de i skatte- och taxeringsförordningarna ur nyssnämnda
synpunkt föreslagna ändringarna utan ägnat desamma allenast redaktionell
granskning. I vissa delar har dock kammarrätten ej kunnat undgå att av
hänsyn till deras sammanhang med förslagen i övrigt ingå i ett sakligt bedömande;
och får kammarrätten härutinnan hänvisa till vad nedan vidare anföres.

Med avseende å den olika legislativa ställning, som den statliga skatteförordningen
och en kommunal skattelag intaga, och då de båda författningarna
med var sitt tillämplighetsområde skola var för sig självständigt tillämpas, synes
vardera författningen böra upptaga fullständiga, i detalj utarbetade bestämmelser.
Då å andra sidan båda författningarna äro avsedda att samtidigt och av samma
beskattningsmyndigheter tillämpas, är det ur praktisk synpunkt önskvärt, att bestämmelserna,
där icke sakens natur annat påkallar, till såväl ordalag som ordningsföljd
sammanfalla i de ifrågavarande författningarna. Den nu verkställda
överarbetningen av skatteförordningen kan icke anses till fullo motsvara nyssnämnda
önskemål. Det måste betecknas såsom mindre tillfredsställande, att i

Bil. till Kungl. Maj:ts ■proposition nr 400.

vissa fall skatteförordningen hänvisar till innehållet i kommunalskattelagen och i
andra fall kommunalskattelagen ger hänvisning till innehållet i skatteförordningen
Och för såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna vållas svårigheter
därigenom att i de båda författningarna korresponderande bestämmelser icke
alltid återfinnas i samma ordningsföljd eller med samma uttryck. Kammarrätten
håller före att vad sålunda erinrats bör vinna beaktande, om ej förr, så vid
den ytterligare revision av skatteförordningen, som lärer förestå.

X anledning av den den föreslagna kommunala näringsskatten. erfordras
fastslående i skattelagsstiftningen av begreppet »näring». Av synnerlig vikt är
härvid att i vederbörande författningar gives ett bestämt uttalande om vad som
hör förstås med näring och att det sålunda angivna näringsbegreppet konsekvent
bibehålies i författningarna. I kommunalskatteförslaget förstås med näring all
näringsverksamhet, i de remitterade förslagen åter blott annan näring än jordbruk
och skogsbruk. I de senare, förslagen upptages näring än såsom fallande
under begreppet »rörelse eller yrke» än såsom ett från »rörelse eller yrke» fristä Det^^nuvarande

begreppet »rörelse eller yrke» omfattar all yrkesmässig
verksamhet, som ej består i jordbruk med dess binäringar eller skogsbruk och ej
heller grundas å tjänst eller uppdrag. Hit räknas sålunda ock de s. k fria yrkena,
vilka i regel icke kunna hänföras till näringsverksamhet, hör kammarrätten
synes begreppet »näring» lämpligen böra omfatta allenast sådant näringsföretag,
som nu faller under rubriken »rörelse eller yrke». Denna rubrik skulle
följaktligen uppdelas i tvenne, nämligen dels »näring» och dels »annan yrkesmässio-
verksamhet», varmed då skulle avses de s. k. fria yrkena, i den man de icke
på o-rund av därom i kommunalskattelagen givna bestämmelser äro häniörliga till
näring. I varje fall erfordras sådana ändringar i förslagen, att begreppet »näring»
icke i olika fall får olika innebörd.

Enligt kommunalskatteförslaget och förslaget till ändringar i skatteförordningen
skall till inkomst av näring — med näring avses här och i det följande
vad. kammarrätten efter ty ovan sägs anser böra i beskattninghänseende raknas
såsom näring — hänföras, oavsett inkomst av viss kommumkationsdrift, inkomst av
företag, därför närir.gsskatt skall erläggas, medan åter enligt förslagen till ändringar
i taxeringsförordningen och i deklarationsformuläret skall till inkomst av
näring räknas icke blott sådan inkomst, som nyss nämnts, utan jämväl inkomst
av icke skattepliktig näring. Anledningen till denna åtskillnad i begreppet »inkomst
av näring» torde vara att söka däri, att enligt kommunalskatteförslaget inkomst
av skattepliktig näring och viss kommunikation sdrift skall beskattas i kommun,
där driften ägt rum, varemot inkomst av sådan mindre omfattande näring,
som icke underkastas näringsskatt, skall såsom härflytande av »annan inkomstkälla»
tagas till beskattning i näringsidkarens mantalsskrivningskommun, varigenom
den förmånen beredes honom, att han å inkomst av näringen erhallei
skattefria avdrag. Å andra sidan kan för näringsidkare möta svårighet att beräkna,
huruvida näringen är skattepliktig eller ej, varför han ansetts höra
såsom inkomst av näring redovisa den av näringsverksamheten härflytande
inkomsten utan avseende å näringens större eller mindre omfattning, Aven om
syftet att vid den kommunala inkomstbeskattningen bereda sådana innehavare av
mindre näringsföretag, vilka äro bosatta i annan kommun än den, där näringen
drives, skattefria avdrag å inkomsten av näringen, måste erkännas behjärtans -

Bil. till K ungl. Muj:t.i proposition nr 400.

värt, synas dock skattetekniska skäl påbjuda, att undantag icke sker frän den
eljest givna regeln, att inkomst av näring skall kommunalt beskattas i driftskommunen.
Att inkomsten allt efter verksamhetens omfattning det ena året taxeras
i mantalsskrivningskommunen och det andra i driftskommunen, medför säkerligen
oreda och osäkerhet i taxeringsförfarandet, Dubbeltaxering eller underlåtenhet
att å någondera orten taxera inkomsten kan lätt nog befaras. Härjämte
må erinras, att för närvarande icke finnes motsvarande förmån beskärd de ifrågavarande
näringsidkarna, vilkas antal för övrigt icke torde vara synnerligen stort.
Huru denna fråga än må lösas, måste dock, enligt kammarrättens mening, begreppet
»inkomst av näring» erhålla enahanda omfattning i de särskilda författningarna
och deklarationsformuläret.

Vad särskilt beträffar förslaget till ändringar i skatteförordningen får kammarrätten
framhålla följande.

I 5 § bör intagas ett stadgande, som motsvarar innehållet i 34 § 3 mom. i
förslaget till kommunalskattelag.

Med hänsyn till de nya omgrupperingarna av inkomstkällorna och omfattningen
av begreppet näring, torde (i § böra undergå omformulering.

I 7 § 3:o) D. torde orden »dock efter avdrag av möjligen liden förlust å
andra likartade affärer», vilka icke återfinnas i förslaget till kommunalskattelag,
lämpligen böra utgå och i stället i samma paragraf eller anvisningarna lämnas
föreskrift att avdrag för förlust å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös
egendom icke får ske med högre belopp än som motsvarar den skattskyldiges inkomst
av dylik verksamhet. I sammanhang härmed må bemärkas första punkten
i andra stycket av anvisningarna vid 35 § i kommunalskatteförslaget, enligt vilken
avdragsrätten torde vara i någon mån mera vidsträckt än i förslaget till ändringar
i deklarationsformuläret (se punkt 15).

Andra stycket av lfi § torde böra erhålla ändrad lydelse med hänsyn till
föreslagna ändrade bestämmelser rörande taxeringsvärdet av byggnad å annans
mark. I samma stycke böra orden »enligt bevillningsförordningen» utgå.

Första punkten i 18 g 1 mom. c) bör erhålla en mot 42 § 2 mom. 2) i
kommunalskatteförslaget svarande lydelse. I sistnämnda lagrum saknas den i
andra punkten av berörda 18 § 1 mom. c) lämnade föreskriften.

Mot den nuvarande lydelsen av 24 § 1 mom. i skatteförordningen har anmärkts,
att där omförmäld befrielse väl kunnat medgivas i avseende å avliden
persons inkomst under det är, dödsfallet inträfiät, men däremot beträffande hans
inkomst under nästföregående år allenast såvitt dödsfallet inträffat så tidigt under
taxeringsåret, att beskattningsnämnd kunnat behandla ärendet.

Med den nu föreslagna lydelsen av samma moment skulle icke blott den
anmärkta oegentligheten kvarstå utan tillika den inskränkning i beskattningsnämndernas
befogenhet i förevarande avseende stipuleras, att befrielsen finge åtnjutas
allenast ett år.

Då det synes synnerligen önskvärt, att den skattebefrielse, varom nu är
fråga bibehålies i hittills gällande utsträckning och tillika ovanberörda oegentlighet
undanröjes, hemställer kammarrätten om ändrad lydelse av förevarande moment;
och tillåter sig kammarrätten härvid hänvisa till 39 § 2 mom. i Eiserman
von Wolckers förslag till lag om kommunal skattskyldighet och taxering.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 342 höft. (Nr 400). 10

Bil. till Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

Med hänsyn till penningevärdets fall torde det föreslagna beloppet 15,000 kronor
böra höi as åtminstone till 20,000 kronor. .

1 punkt 3:o) av anvisningarna till skatteförordningen har såsom exempel ä
tillfälliga vinster och sådana skattepliktiga intäkter, som ej böra hänföras under
annan rubrik, tillagts inkomst av royalty. Motsvarande exempel återfinnes redan
nu i gällande deklarationsformnlär. Med åberopande av vad kammarrätten i sitt
underdåniga utlåtande över 1917 års kommunalskatteförslag anfört (sid. 58) rörande
royaltvs beskattningsnatur, hemställer kammarrätten, att royalty måtte utgå
ur exemplifieringen såväl i anvisningar som i deklarationsformuläret.

Huruvida ränteinkomst samt utdelning å aktier m. m. höra för näringsidkare
upptagas såsom inkomst av näring eller av kapital torde i varje särskilt fall
böra bedömas med hänsyn därtill om kapitalet kan anses vara nedlagt i näringen
eller ej. Hithörande stycke av punkt 3:o) i anvisningarna till skatteförordningen
och punkt 5 i förslaget till anvisningar för deklarationsblankettens ifyllande synas
böra erhålla en häremot svarande formulering. .

Med det i förevarande punkt av anvisningarna till skatteförordningen intagna
stadgandet rörande inkomstens beräkning i det fall att näringsidkare genom
vissa transaktioner med annan nedbringar vinsten till avsevärt lägre belopp
än den eljest skolat bliva, torde avses allenast det fall att ifrågavarande transaktioner
vidtagas med annan näringsidkare såsom sådan. Vidsträcktare tillämpning
av stadgandet synes kammarrätten ej heller böra ifrågasättas. Ordalydelsen
skulle emellertid möjligen kunna föranleda, att stadgandet komme att tilllämpas
å ett i aktiebolags form bedrivet näringsföretag, som till delägare i bolaget
sålde varor till lägre pris än de i allmänhet gällande. Till förebyggande
av" stadgandets tillämpning å dylika fall, torde ordet »någon» böra utbytas mot

»annan näringsidkare». . .

Enligt den föreslagna lydelsen av ifrågavarande punkt ö:o) i anvisningarna
till skatteförordningen skall en ekonomisk förening vara att i beskattningsavseende
anse såsom kooperativ, därest den är öppen och i sina angelägenheter tillämpar
lika rösträtt; och angivas härefter förutsättningarna för att en ekonomisk
förening skall anses vara öppen. Formuleringen av dessa förutsättningar synes
emellertid vara både vilseledande och alltför vidlyftig. Särskilt förefalla exemplen
mindre väl formulerade och åtminstone vad de tre första beträffar överflödiga.
Kammarrätten vill för sin del hemställa, att åt bestämmelserna om villkoren för
att ekonomisk förening skall anses öppen gives det huvudsakliga innehåll, att sådan
förening är att anse såsom öppen, da rätt att inträda såsom medlem i förenino-en
enligt dess stadgar är medgiven en var inom föreningens verksamhetsområde
boende eller till föreningens verksamhetskrets hörande person, som icke på
o-rund av särskilda förhållanden finnes böra förvägras inträde, samt föreningen
vid prövning av ansökan om inträde faktiskt visar sig följa dessa bestämmelser;
att ekonomisk förening, som säljer till andra än sina medlemmar, skall, för att
anses såsom öppen, beträffande rabatt å köpta varor eller återbäring av erlagt
pris likställa köpare, som enligt stadgarne kan bliva medlem av föreningen, med
föreningsmedlem; samt att kooperativa föreningars centralorganisationer äro att
anse såsom öppna, om inträde beviljas sadana lokala föreningar, som fylla av
centralorganisationen uppställda krav på stadgar, skötsel och ekonomisk soliditet.

Till sistnämnda ur exempel 4) hämtade sats har i förslaget fogats det tilllägg,
att centralorganisationen är att anse såsom öppen, även om »endast ett enda

Bil. till Kungl. Maj:ts ■proposition nr 400. !)1

företag inom varje område antages såsom medlem . Då den omständigheten att
kooperativa föreningar, som äro öppna, genom ifrågavarande lagstiftning beredes
en i beskattningshänseende privilegierad ställning icke lärer innefatta giltigt skäl
att åt vissa kooperativa företag bereda tillgång till en sådan monopolställning,
som skulle kunna bliva en följd av den citerade bestämmelsen, anser kammarrätten
densamma böra under alla förhållanden utgå.

Slutligen vill kammarrätten fästa uppmärksamheten därå att innehållet i
första stycket av anvisningarna vid 35 § i kommunalskatteförslaget jämväl bar
avseende å taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt och att motsvarande
anvisningsbestämmelse följaktligen bör intagas i anvisningarna till skatteförordningen.

Vidkommande härefter förslaget till ändringar i taxerings för ordning en bemärkes,
att ändringar icke föreslagits i fråga om taxeringsdistriktens omfattning
och ej heller nämnvärda förändringar i beskattningsnämndernas sammansättning.
Visserligen upptager förslaget, att för behandling av särskild uppskatta ingsfråga
sakkunnig person må tillkallas att biträda beskattningsnämnderna, men det måste
med skäl ifrågasättas, huruvida icke för tillförande av ökad kapacitet åt nämnderna
mera vittgående reformer äro av nöden, särskilt med hänsyn till fastighetstaxeringen
och jämväl den kommunala beskattningen i övrigt. Vid blivande reformarbete
inom beskattningsväsendets område framstår ifrågavarande angelägenhet
med synnerlig vikt.

Enligt 2 § 1 mom. skall deklarationsplikt för svensk medborgare, som är
i riket mantalsskriven, inträda — utom i andra fall — då inkomsten och en sextiondedel
av förmögenheten överstigit 600 kronor ävensom då han i näring, som
av honom drivits, haft anställda i medeltal, för år räknat, minst tre personer.
Då deklarationsplikts inträde bör, såvitt möjligt, sammanfalla med skatteplikts
inträde, synes ordet »överstigit» böra ändras till »uppgått till minst». Av samma
anledning må ifrågasättas, huruvida icke för näringsidkare deklarationsplikt bör
föreligga, så snart han haft i näringen anställda minst två personer i medeltal
för år.

Eör hustru, som har från mannens förvaltning rättsligen undantagen inkomst
eller förmögenhet, lärer deklarationsplikt enligt 2 § 1 mom. b) icke kunna
anses föreligga — därest ej andra förutsättningar äro för handen — med mindre
hennes inkomst tillika med förmögenhetsdelen överstigit, resp. uppgått till 600
kronor. Då emellertid för makar det beskattningsbara beloppet bestämmes efter
båda makarnes taxerade belopp sammanräknade samt deklarationspliktig man har
att i sin deklaration upptaga hustruns inkomst och förmögenhet, som icke varit
från hans förvaltning rättsligen undantagna, oberoende av denna inkomsts och
förmögenhets större eller mindre belopp, lärer konsekvensen fordra, att hustru bör,
såvitt mannen är deklarationspliktig, åläggas deklarationsskyldighet för den från
mannens förvaltning rättsligen undantagna inkomsten och förmögenheten utan avseende
å beloppet av ifrågavarande inkomst och förmögenhet, I annat fall inträffar,
att makar komma att i beskattningsavseende intaga en mera oförmånlig
ställning i det fall att mannen äger förvalta hustruns inkomst och förmögenhet
än då så icke är förhållandet. Kammarrätten hemställer alltså om sådant tilllägg
till förevarande paragraf, att hustrus deklarationsplikt utsträckes på sätt
ovan antytts.

Bestämmelserna i - 3 § rörande uppgiftsskvldighet i avseende å fast egen -

Bil. till Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

dom torde böra kompletteras i anledning av vad kommunalskatteförslaget innebåller
om taxeringsvärde å byggnad, uppförd å annans mark.

I 11 § föreslås den ändring beträffande brandförsäkringsanstalters uppgiftsskyldigbet,
att densamma, som hittills avsett allenast till annan fastighet än
jordbruksfastighet hänförliga byggnader, utsträckes till samtliga byggnader, som
under nästföregående år blivit försäkrade emot brandskada eller vilkas försäkring
under samma tid till beloppet förändrats. Kammarrätten vill i anledning
härav fästa uppmärksamheten därå, att — efter vad ämbetsverket inhämtat —
den brandförsäkringsanstalterna redan nu åliggande uppgiftsskyldigheten i förevarande
avseende åtminstone av vissa anstalter befunnits alltför betungande och
ej heller fullgjorts.

Beträffande 13 § 1 mom. må anmärkas, att föreskrift saknas var deklaration
skall avlämnas för här i riket icke mantalsskriven person, som är skattskyldig
allenast till kommunal näringsskatt eller till kommunal inkomstskatt.

Från den i 16 § föreskrivna uppgiftsskyldigheten bör kommanditdelägare
i svenskt kommanditbolag befrias. Med avseende å kommunalskatteförslagets bestämmelser
om beskattningsort för inkomst av skogsavverkning på grund av upplåten
avverkningsrätt, bör möjligen i anvisningarna till deklarationsblanketten erinras,
att den som bedrivit sådan avverkning, har att avlämna uppgift enligt 16 §
i en var av de kommuner, inom vilka avverkningen bedrivits ocn där han ej har
att avgiva deklaration, en uppgiftsskyldighet, som för närvarande icke åligger
honom.

I 31 § torde böra intagas föreskrift för taxeringsnämnds ordförande att å
deklaration anteckna taxeringsnämndens beslut. Däremot bör, i enlighet med vad
kammarrätten i föregående underdåniga utlåtanden hemställt, det stycke i 32 §,
som börjar med orden »Där vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt» utgå.

Då det ur flera synpunkter synes önskvärt, att inkomstlängden, på sätt nu
äger rum, redovisar den uppskattade inkomsten från varje särskild inkomstkälla
eller åtminstone varje särskild grupp av inkomstkällor, torde i 32 § lämnas föreskrift,
att i inkomstlängden skall i avseende å kommunalskatt införas jämväl
uppskattat belopp.

Beträffande 59 § 1 mom. erinras, att den granskningsrätt, som tillkommer
kammarrättens revisionsavdelning, icke får sträcka sig in på kommunalbeskattningens
område. Av sådan anledning erfordras åtminstone sådan ändring av
förevarande moment, att anmärkning icke får framställas därom att oriktig person
upptagits såsom skattskyldig för fast egendom.

Vad slutligen angår förslaget till ändrad lydelse av deklarations formulär et
nr 1 jämte tillhörande anvisningar för deklarationsblankettens ifyllande, upptager
förslaget, förutom de ändringar som föranledas av kommunalskatteförslaget, en
del föreskrifter, ägnade att bereda taxeringsmyndigheterna möjlighet av ökad
kontroll över riktigheten av deklarenternas uppgifter och värdesättningar. Denna
större kontrollmöjlighet, som för visso måste särskilt beträffande uppgifter om
inkomst av fast egendom anses vara av behovet påkallad, åstadkommes enligt
förslaget genom åläggande för deklarenterna att i väsentligt större omfattning än
för närvarande specificera sina inkomster och avdragsgilla omkostnader ävensom
att lämna specifik förteckning å sin förmögenhet, vilken hittills uppgivits i allenast
en klumpsumma. Fråga är emellertid, huruvida icke den sålunda föreslagna
specificeringen utsträckts till områden, som så intimt beröra den enskildes ekono -

Bil. till Kungl. Maj:ts proposition nr 40(1.

miska förhållanden, att de böra vara •— även med den större eller mindre sekretess,
varmed deklarationerna äro omgärdade — från bekantgörande fridlysta.
Kammarrätten syftar härvid huvudsakligen å den i förslaget föreskrivna specificeringen
av de i förmögen heten ingående obligationer samt aktier, banklotter,
andelar i enkla bolag, handelsbolag, kommanditbolag, ekonomiska föreningar och
rederier. Det synes vara fara värt, att genom ett dylikt, säkerligen enligt mångas
uppfattning obilligt krav på redogörelse för förmögenhetsplaceringen de skattskyldiga
alltför lätt fälla för frestelsen att på ett eller annat sätt undandraga
sig en sådan deklarationsplikt. Vad nu sagts gäller ock, ehuru icke i samma
grad, föreskriften om specifikation av uppburen utdelning å aktier m. in. Då,
såvitt kammarrätten har sig bekant, hittills icke försports några avsevärda missbruk
å deklarenternas sida vid fullgörandet av uppgiftsskyldigheten rörande den
i värdehandlingar nedlagda förmögenheten eller uppburen utdelning å aktier m.
m., samt det vidare tillerkänts taxeringsnämndsordförande och kronoombud hos
prövningsnämnd rätt att från skattskyldig infordra alla för hans taxering erforderliga
upplysningar och, vad särskilt nyssnämnda utdelningar beträffar, de från
bolagen lämnade uppgifterna å utdelningarnas belopp i regel torde lämna tillräckligt
materiel för kontrollerande av deklarenternas uppgifter härutinnan, anser
kammarrätten för sin del skäl icke föreligga att i nu förevarande avseenden påbjuda
specifikation.

Vad ovan anmärkts emot den utsträckta specificeringsskyldigheten har även
avseende å den i punkt 11 av anvisningarna till deklarationsblankettens ifyllande
lämnade föreskriften om redogörelse för vinsten å varje särskild, icke yrkesmässigt
skedd avyttring av fast och lös egendom. Skyldighet att bekantgöra en var
sådan affärstransaktion, varom här är fråga, synes näppeligen böra deklarenten
åläggas.

Däremot håller kammarrätten före, att beträffande inkomst av arbetsanställning
— vare sig stadigvarande eller tillfällig — samt av tjänst bör uppgivas
icke allenast, på sätt förslaget upptager, den behållna inkomsten utan jämväl de
avdrag, som deklarenten gjort från bruttoinkomsten. Särskilt med hänsyn till
den föreslagna utsträckta avdragsrätten för resekostnader till och från arbetsplatsen
samt till möjligheten att kontrollera deklarentens uppgift med ledning av
arbetsgivarens, synes sådan specificeringsskyldighet böra för lön- och arvodestagare
ovillkorligen föreskrivas.

Enligt föreskrift i nu gällande deklarationsformulär skola för att avdrag
för värdeminskning å byggnader må medgivas, nöjaktiga upplysningar till stöd
för avdragens befogenhet lämnas å därtill särskilt anvisad plats i deklarationsblanketten,
varemot i det remitterade förslaget dylik föreskrift saknas; allenast
brandförsäkringsvärdet behöver uppgivas. Då emellertid avdragets storlek är beroende
på ändamålet med byggnadens användande, byggnadsmaterialet m. m.,
torde de för närvarande härutinnan äskade upplysningarna vara till så pass stort
gagn för taxeringsmyndigheterna, att kravet på desamma icke bör eftergivas.

Likaledes synes kammarrätten anledning icke föreligga att, på sätt i förslaget
skett, utesluta anvisningar om anteckning å deklarationsblanketten rörande
driftsinventariers anskaffningsvärde och bokförda värde vid yrkande om avdrag
för värdeminskning av dylika inventarier samt om särskild redogörelse för det
fall att avdragen avse olika slags tillgångar med väsentligen olika varaktighet.
Visserligen skola anskaffnings- och bokföringsvärden uppgivas för de i närings -

Bil. till Kungl. Maj:ts proposition nr 400.

skattepliktig förmögenhet ingående inventarierna, men till sistnämnda inventarier
räknas även hyrda inventarier, därå avdrag för värdeminskning icke får av näringsidkaren
åtnjutas.

Vid sammanställning för taxering till kommunal inkomstskatt synes lämpligen
till ledning för de skattskyldige upplysning böra lämnas om beskattnings
orten för de särskilda slagen av inkomst antingen medelst angivande å själva deklarationsblanketten
av beskattningskommunen för varje inkomstart eller ock
genom särskild punkt i anvisningarna.

Beträffande de uppgifter, vilka å särskild bilaga skola lämnas av näringsidkare,
som icke föra handeisböcker, synas alltför stora krav ställas å dylika näringsidkare.
Flertalet av dem torde icke såsom inkomst för visst år beräkna värdet
av utfört arbete, som likvideras först följande år, eller såsom omkostnad för
visst år upptaga annan än sådan'' som likviderats under samma år. Ej heller
synas ifrågavarande näringsidkare böra för inkomstberäkningen avfordras uppgift
om värdet av utgående och ingående lager, utan i berörda avseende jämställas
med jordbrukare, vilka icke hava att för inkomstberäkningen redovisa lagerbehållningen.
I enlighet härmed skulle i anvisningarna punkterna 38 och 39 samt
första meningen i punkt 37 utgå.

Därest punkt 33 anses böra kvarstå i anvisningarna, torde vad i samma
punkt föreskrives böra inflyta i anvisningarna till skatteförordningen. Värdeminskningsavdraget
torde emellertid böra beräknas jämväl å kostnaderna för utförda
schaktningsarbeten och därmed jämförliga inrättningar*och anläggninnar för
stadigvarande bruk vid driften, i den mån dessa kostnader icke avdragits såsom
driftskostnader.

Kammarrätten tillåter sig i övrigt hänvisa till de av kammarrätten föreslagna,
huvudsakligen redaktionella ändringar, som finnas tecknade å remissakten.

Stockholm den 2 mars 1920.

Underdånigst:

ALBERT PETTERSSON.

E. Lagerbring John Lybeck

föredragande

A. W. Cygnaeus Otto Ekenberg

S. Wåhlin
Hans Asplund
Knut Kinberg.

Stockholm 1920. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

19543S