Kungl. Maj:ts proposition nr 38 (Proposition 1934:38)

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Nr 38.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen nied förslag till förordning
om erkända arbetslöshetskassor m. m.; given Stockholms
slott den 12 januari 1934.

Under åberopande av dels bilägga i statsrådet förda protokoll, dels ock i
lagrådet den 16 mars 1933 fört, vid propositionen nr 209 till 1933 års riksdag
fogat protokoll vill Kungl. Maj:t härmed

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade
förslag till

lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (nr
184) örn understödsföreningar samt

lag angående bidrag från arbetsgivare till bestridande av statens
omkostnader för de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga
arbetsförmedlingen,

dels ock föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
förordning örn erkända arbetslöshetskassor,

förordning örn riksförsäkringsanstaltens uppbörd av avgifter jämlikt
lagen angående bidrag från arbetsgivare till bestridande av
statens omkostnader för de erkända arbetslöshetskassorna och den
offentliga arbetsförmedlingen samt

förordning om ändrad lydelse av § 5 i förordningen den 31 mars
1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i
riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall
i arbete.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1034. 1 sami. Nr 38.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Förslag

till

I a g

angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (nr 184) om

understödsföreningar.

Härigenom förordnas, att 1, 9, 44 och 89 §§ i lagen den 29 juni 1912 om understödsföreningar,
sådana dessa lagrum lyda enligt lag den 26 juni 1931
(nr 279), skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Med understödsförening förstås i denna lag sådan förening för inbördes bistånd,
som avser att utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse
bereda medlem — — — eller moderskapshjälp;
bereda understöd vid arbetslöshet;

eller idka ---- — hänförlig verksamhet.

Understödsförening, som---lag pensionskassa.

9 §•

Understödsförenings firma skall innehålla ordet »understödsförening». Avser
föreningen uteslutande eller huvudsakligen att bereda sjukhjälp eller avser
den att bereda understöd vid arbetslöshet, må dock föreningen i stället i firman
hava, i förra fallet, ordet »sjukkassa» och, i senare fallet, ordet »arbetslöshetskassa».

I understödsförenings firma må ej ordet »bolag» eller eljest något, som betecknar
ett bolagsförhållande, och ej ordet »bank» intagas på sådant sätt, att
därav kan föranledas det misstag, att firman innehaves av ett bolag eller av
en bank. Ej heller må firman innehålla såväl ordet »ömsesidig» som ordet
»försäkring». Annan förening än den, vilken i enlighet med vad därom finnes
särskilt stadgat är antagen till erkänd sjukkassa eller till erkänd arbetslöshetskassa,
må icke i firman hava ordet »erkänd».

Firman skall---understödsförenings firma.

44 §.

Beslut örn ändring av understödsförenings stadgar vare ej giltigt, med mindre
samtliga röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats å två på
varandra följande föreningssammanträden, därav minst ett ordinarie, och å
det sammanträde, som sist hålles, biträtts av minst två tredjedelar av de
röstande. Har beslut örn sådan ändring i erkänd sjukkassas eller erkänd ar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

betslöshetskassas stadgar, som må erfordras för erkännandets bibehållande,
å sammanträde biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande, vare det ock
tfillt.

Där stadgeändringen---understödsberättigades bekostnad.

Skall sådan---samtycke därtill.

Är för--— till efterrättelse.

Stadgeändring, som -—■ — — sista sammanträdet.

89 §.

Rätt till sjukhjälp eller moderskapshjälp eller till understöd vid arbetslöshet
eller till kapitalunderstöd, i vad det icke överstiger femhundra kronor, kan
ej överlåtas och må förty ej tagas i mät för gäld.

Hurusom pension---i utsökningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1935.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Förslag

till

1 a g

angående bidrag från arbetsgivare till bestridande av statens omkostnader
för de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbetsförmedlingen.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Arbetsgivare, som i sin verksamhet använder arbetare i sådan omfattning,
att de motsvara ett antal av minst tio i genomsnitt för kalenderår till fullo sysselsatta
arbetare, är skyldig att såsom bidrag till bestridande av statens omkostnader
för de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbetsförmedlingen
erlägga årlig avgift i enlighet med vad nedan sägs.

Med arbetsgivare och arbetare förstås i denna lag de, som enligt 2 § i lagen
den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete anses
såsom arbetsgivare och arbetare.

Denna lag äger icke tillämpning å staten eller kommun, ej heller å innehavare
av anstalt för yrkesutbildning, såvitt angår dem, som vid anstalten åtnjuta
undervisning och enligt Konungens förordnande äro att anse såsom arbetare
enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.

2 §.

Avgiften utgår med tre kronor för arbetare och beräknas efter det antal i
genomsnitt för kalenderår till fullo sysselsatta arbetare, som de under nästföregående
år i verksamheten använda arbetarna motsvara, avjämnat till närmaste
hela tal.

Användes arbetare till arbete av två eller flera arbetsgivare gemensamt,
svara arbetsgivarna, i den mån avgiftsplikt föreligger, en för alla och alla för
en för avgiften.

a §.

Uppbörden av avgifterna ombesörjes av den försäkringsinrättning, i vilken
arbetarna äro försäkrade jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.

Det ankommer å försäkringsinrättning, som i första stycket sägs, att besluta,
huruvida arbetsgivare, vars arbetare där äro försäkrade, är avgiftspliktig,
samt att i förekommande fall bestämma avgiftens belopp. Beslut av riksförsäkringsanstalten
örn avgifts belopp skall, även där beloppet blivit alle -

Kungl. Maj:ts proposition nr S8.

nast provisoriskt bestämt, utan hinder av förd klagan tillsvidare lända till
efterrättelse. Vinnes nedsättning i eller befrielse från avgift, återbetalas vad
för mycket blivit erlagt.

Avgifter till riksförsäkringsanstalten erläggas på tid och sätt, som av
Konung och riksdag bestämmas. Avgifter, som icke på föreskrivet sätt blivit
erlagda till anstalten, indrivas i den ordning, som för indrivning av resterande
kronoutskylder är stadgad.

4 §.

Riksförsäkringsanstalten bar att till statskontoret inbetala de avgifter, som
uppburits av anstalten.

Bolag, som avses i 4 § i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete, skall
varje år före den 1 september till statskontoret inbetala ett belopp, motsvarande
de avgifter, vilkas uppbörd bolaget skolat ombesörja. Samtidigt med inbetalningen
skall bolaget till riksförsäkringsanstalten skriftligen uppgiva beloppet
av den avgift, som inbetalats för varje arbetsgivare.

5 §.

Summan av de varje budgetår inflytande avgifterna skall beräknas å riksstaten.

Av det sålunda beräknade beloppet skall så stor del, som erfordras för bestridande
av statens omkostnader för den offentliga arbetsförmedlingen, dock
högst två tredjedelar, anvisas såsom anslag för detta ändamål.

Återstoden skall anvisas såsom anslag för avsättning till en särskild fond,
vilken skall användas till bestridande av stadgade förvaltningsbidrag till de
erkända arbetslöshetskassorna samt, i den mån medlen finnas därtill förslå,
enligt Konungens bestämmande i varje särskilt fall, till åtgärder för utveckling
av den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen.

6 §.

Till bestridande av kostnad för uppbörden av avgifterna samt för täckande
av förlust till följd av försummad avgiftsbetalning äger försäkringsbolag av
de avgiftspliktiga arbetsgivarna uttaga så stort belopp, som skäligen kan anses
belöpa på envar av dem.

7 §•

Över beslut av försäkringsinrättning i fråga, som avses i 3 eller 6 §, må
klagan föras hos försäkringsrådet genom besvär, som skola ingivas till rådet
eller i betalt brev med allmänna posten vara till rådet inkomna sist å trettionde
dagen efter det klaganden av beslutet erhållit del, den dagen oräknad, då sådant
skedde.

Försäkringsrådet äger, ändå att klagan icke förts eller framställning gjorts,
till prövning upptaga ärende, som här avses.

Försäkringsrådets beslut meddelas kostnadsfritt.

över försäkringsrådets beslut må klagan ej föras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

8 §.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga
för lagens tillämpning, meddelas av Konungen eller, efter Konungens
förordnande, av försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1935; och skola arbetsgivare förty
första gången erlägga avgifter under år 1936.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Förslag

till

förordning
om erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas som följer:

I. Om antagande av erkända arbetslöshetskassor.

1 §•

Registrerad understödsförening, vilken enligt sina stadgar bereder medlem
understöd vid arbetslöshet i enlighet med vad i denna förordning stadgas, må
på sätt nedan sägs antagas till erkänd arbetslöshetskassa.

Understödsförening antages till erkänd arbetslöshetskassa av den i 69 § i
lagen den 29 juni 1912 örn understödsföreningar omförmälda tillsynsmyndigheten.

Med antagande följer rätt till statsbidrag i enlighet med därför fastställda
grunder.

Erkänd arbetslöshetskassas firma skall innehålla orden »erkänd arbetslöshetskassa».

2 §•

Ansökan örn antagande till erkänd arbetslöshetskassa skall göras av föreningens
styrelse.

Vid ansökningen skola fogas enligt fastställda formulär avfattade uppgifter
rörande medlemmarnas antal samt fördelning efter yrken och tillförsäkrade
förmåner ävensom angående föreningens tillgångar och skulder samt av
samfund, inrättning eller annan gjord utfästelse örn bidrag till föreningen.
Nämnda handlingar skola vara försedda med styrelseledamöternas bevittnade
namnunderskrifter.

3 §•

Understödsförening skall för att kunna antagas till erkänd arbetslöshetskassa
bestå av minst 500 medlemmar. Såvida särskilda omständigheter därtill
föranleda, må jämväl förening med mindre medlemsantal än nyss nämnts
antagas.

4 §■

Vid prövning av ansökan örn antagande skall tillsynsmyndigheten tillse,
att föreningens stadgar innehålla tillfredsställande bestämmelser örn avgifter,

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

medelsförvaltning och fondbildning samt jämväl i övrigt äro betryggande för
medlemmarna. Finnes anledning till anmärkning i sådant hänseende eller
överensstämma stadgarna icke med vad under II—V i denna förordning föreskrives
eller innehålla stadgarna bestämmelser, som med hänsyn till ändamålet
med föreningens verksamhet prövas vara obehöriga, skall antagande vägras.

Sammanfaller det avsedda verksamhetsområdet för föreningen helt eller till
huvudsaklig del med verksamhetsområdet för redan erkänd arbetslöshetskassa,
må antagande vägras.

5 §.

Understödsförening skall för att kunna antagas till erkänd arbetslöshetskassa
hava i sina stadgar angivet:

1) föreningens verksamhetsområde;

2) under vilka villkor medlem må uteslutas;

3) under vilka förutsättningar uttaxering å medlemmarna skall äga rum,
i vilken ordning beslut örn uttaxering skall fattas och efter vilka grunder beslutad
uttaxering skall verkställas;

4) under vilka förutsättningar beträffande arbetslöshetens omfattning bland
kassans medlemmar eller kassans ekonomiska ställning daghjälpens storlek
och understödstidens längd må i den i 24 § stadgade ordningen ändras;

5) huru i händelse av föreningens upplösning, där ej överlåtelse, på sätt
i 61 § i lagen örn understödsföreningar sägs, kommer till stånd, med behållna
tillgångar skall förfaras.

6 §.

Erkänd arbetslöshetskassa må ej utöva annan verksamhet än sådan, som
avser beredande av understöd vid arbetslöshet, eller använda medel för ändamål,
som är främmande för dylik understödsverksamhet.

II. Om stadgarnas bestämmelser rörande medlemskap.

7 §.

Från rätt att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvarstå
såsom medlem skall uteslutas

1) den som under de senast förflutna tolv månaderna under längre tid än sex
månader haft ställning såsom självständig företagare utan att samtidigt mot
avlöning användas till arbete för annans räkning;

2) den som under de senast förflutna tolv månaderna under längre tid än
sex månader använts till arbete av make, föräldrar eller adoptant, barn eller
adoptivbarn;

3) den som är medlem av annan erkänd arbetslöshetskassa;

4) den som icke uppnått viss i stadgarna angiven ålder;

5) utländsk medborgare, såvida han icke tillhör stat, med vilken sådan
överenskommelse träffats, som avses i 13 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

8 §.

Från rätt att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvarstå
såsom medlem må utöver de i 7 § avsedda personer allenast kunna uteslutas 1)

den som i fall, då enligt stadgarna kassans verksamhetsområde är så
bestämt, att medlem skall tillhöra visst yrke eller viss verksamhetsgren, ej
uppfyller och ej heller under minst tre av de senast förflutna tolv månaderna
uppfyllt sålunda föreskrivet villkor;

2) den som i fall, då enligt stadgarna kassans verksamhetsområde är så
bestämt, att medlem skall vara anställd vid visst arbetsföretag eller bosatt
inom visst område, ej uppfyller och ej heller under minst en av de senast förflutna
sex månaderna uppfyllt sålunda föreskrivet villkor;

3) den för vilken på grund av varaktig nedsättning av arbetsförmåga,
lättja, osedlig vandel, dryckenskap eller annan dylik anledning synnerlig risk
för arbetslöshet är för handen;

4) den som svikligen uppgiver eller förtiger något förhållande av betydelse
för bedömande av hans rätt till understöd;

5) den som underlåter att ställa sig till efterrättelse kassans stadgar eller
styrelsens behörigen utfärdade föreskrifter;

6) den vars ålder överstiger den gräns, som kan vara föreskriven i stadgarna.

Beslut, varigenom rätt att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller
att där kvarstå såsom medlem förvägras någon av anledning, som under 3)
omförmäles, skall av kassans styrelse omedelbart anmälas för tillsynsmyndigheten.

9 §•

Finnes beträffande medlem av erkänd arbetslöshetskassa omständighet
hava inträffat, som kan föranleda hans uteslutande, skall det åligga kassans
styrelse att genom rekommenderat brev under medlemmens senaste kända
adress giva honom underrättelse därom, därvid skälig tid skall föreskrivas för
avgivande av förklaring.

10 §.

Är medlem, då han uteslutes ur kassan, på grund av redan inträffad arbetslöshet
berättigad till understöd, skall uteslutningen anses hava skett först
då löpande understödstid gått till ända.

11 §•

Häftar medlem av erkänd arbetslöshetskassa vid utgången av åttonde veckan
efter den tid, å vilken stadgad avgift eller uttaxerat belopp belöper, fortfarande
för avgift eller belopp som nu sagts, skall han anses hava utträtt ur
kassan vid sagda tidpunkt.

Tillsynsmyndigheten äger, därest särskilda omständigheter därtill föran -

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

leda, beträffande viss kassa medgiva, att den tidpunkt, då sådan påföljd skall
inträda, bestämmes senast till utgången av tjugnsjätte veckan.

12 §.

I rätten att utträda ur erkänd arbetslöshetskassa må begränsning ej vara
föreskriven i kassans stadgar.

13 §.

Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet, ingå överenskommelse
med främmande stat, att medborgare i denna skall vid tillämpningen av denna
förordning likställas med svensk medborgare.

m. Om stadgarnas bestämmelser rörande understöd.

14 §.

Understöd från erkänd arbetslöshetskassa må endast utgå till arbetslös medlem,
som

1) fyllt 16 år;

2) är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete;

3) hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen anmält sig såsom arbetssökande,
på sätt i 19 § föreskrives; samt

4) uppfyller de i 21 § stadgade villkor med avseende å avgiftsbetalning.

15 §.

Till den, som frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller på
grund av otillbörligt uppförande skilts från arbetet eller avvisat erbjudet
lämpligt arbete, må understöd icke utgivas för de fyra närmast följande veckorna
efter det sådant förhållande inträffat.

Erbjudet arbete skall anses lämpligt under förutsättning,

att det motsvarar arbetarens krafter och färdigheter,

att det är förenat med avlöning, som prövas vara skälig i förhållande till
i arbetsorten förekommande avlöning för sådant arbete,

att det icke hänför sig till arbetsplats, där arbetskonflikt råder, samt

att icke heller eljest särskilda omständigheter föreligga med hänsyn till
sökandens personliga förhållanden eller arbetets natur.

Vad sålunda stadgats angående arbetskonflikt skall icke äga avseende å
konflikt, som befunnits strida mot kollektivavtal eller lagen örn kollektivavtal
eller av tillsynsmyndigheten förklarats eljest vara av den särskilda beskaffenhet,
att skälig anledning till arbetsvägran icke förelegat; dock att inom
område, där kollektivavtal gäller, sådan förklaring skall äga giltighet allenast
för tid intill dess arbetsdomstolen eller, där enligt avtal tvisten må hänskjutas
till skiljemän, dessa meddelat beslut angående konflikten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

16 §.

Under tiden för arbetskonflikt må understöd icke utgivas:

1) till den, som är direkt indragen i konflikten (deltager i strejk eller är
föremål för lockout) ;

2) till den, som eljest blivit arbetslös i anledning av konflikten och vilkens
löne- och anställningsvillkor skäligen kunna antagas röna inverkan av densamma.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av ovan angivna regler meddelas
av tillsynsmyndigheten.

17 §.

Understöd från erkänd arbetslöshetskassa må ej utgå i annan form än såsom
ett för dag beräknat belopp, benämnt daghjälp, samt såsom hjälp till täckande
av rese- och flyttningskostnader för tillträdande av arbete å annan ort.

Daghjälp må, såvida omständigheterna därtill föranleda, helt eller delvis utgivas
i naturaförmåner.

18 §.

Daghjälp må icke utgivas till medlem för söndag, ej heller för annan helgdag,
med mindre han var arbetslös nästföregående vardag, eller för dag, för
vilken han trots sin arbetslöshet åtnjuter avlöning.

19 §.

Medlem av erkänd arbetslöshetskassa, som önskar komma i åtnjutande av
daghjälp för viss dag, skall den dag hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen
personligen söka arbete. Är medlemmen avlägset boende eller
skulle av annan anledning skyldigheten att personligen inställa sig bliva synnerligen
betungande för honom eller föreligga eljest särskilda omständigheter,
äger arbetsförmedlingsanstalt för viss dag eller visst antal dagar av varje
vecka befria honom från denna skyldighet. Av organ för den offentliga arbetsförmedlingen
utfärdat intyg örn arbetsansökan eller om meddelad befrielse
därifrån skall, då understöd gökes, av medlemmen ingivas till kassan.

Intyg, varom i första stycket förmäles, skall bevaras bland kassans handlingar.

20 §.

1 mom. Såsom daghjälp må ej utgivas mer än som svarar mot, för medlem
som är familjeförsörjare, fyra femtedelar och för annan medlem tre
femtedelar av den i orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag för arbetare
inom samma yrke och av samma arbetsförmåga som den arbetslöse; och må
vad sålunda utgår icke i något fall överstiga sex kronor örn dagen.

Daghjälp skall utgöra minst två kronor; dock att daghjälp må utgå med
lägre belopp:

1) i fall som följa av första stycket här ovan eller som omförmälas i 2
mom. i denna paragraf eller i 24 § första stycket;

Kungl. Majlis proposition nr 38.

2) till kvinnliga medlemmar eller till medlemmar, vilka ännu icke uppnått
viss i stadgarna angiven ålder; dock, utom i fall som avses under 1), med
lägst en krona;

3) då tillsynsmyndigheten på grund av särskilda skäl därtill lämnat medgivande.

Såsom familjeförsörjare skall anses den, som har försörjningsskyldighet
mot make eller mot barn eller adoptivbarn under 16 år eller som lever i gemensamt
bo med och huvudsakligen underhåller föräldrar eller adoptant.

2 mom. Är medlem i erkänd arbetslöshetskassa i anledning av arbetslöshet
lagligen berättigad till regelbundet utgående understöd av annan beskaffenhet
än fattigvård, må daghjälp till honom utgivas allenast i den mån
understödet icke uppgår till den andel av arbetsförtjänsten, varom i 1 mom.
sägs.

Kassa äger i sina stadgar föreskriva, att till medlem, vilken uppbär understöd,
som i första stycket nämnts, må utgå daghjälp allenast i den mån understödet
icke uppgår till den medlemmen eljest tillförsäkrade daghjälpen.

3 mom. Erkänd arbetslöshetskassa äger i sina stadgar föreskriva, att daghjälp
icke må utgå till medlem, som på grund av driftinskränkning vid Idet
företag, där han är anställd, under varje period örn fjorton dagar har arbete
ett mindre antal dagar än vid full drift är vanligt.

Har sådan föreskrift icke meddelats, skall dock det antal dagar under varje
period örn fjorton dagar, för vilka han eljest varit berättigad till daghjälp,
minskas med två.

21 §.

1 mom. Erkänd arbetslöshetskassa må till medlem, som icke tidigare uppburit
understöd från kassan, utgiva understöd endast därest han för tid under
de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna tjugufyra månaderna
till kassan erlagt avgifter, motsvarande minst fyrtio veckoavgifter. Har
medlem, som har avses, övergått från klass med lägre daghjälp till klass med
högre daghjälp, må den högre daghjälpen icke utgivas till honom, med mindre
summan av hans för tid under de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna
tjugufyra månaderna inbetalade avgifter motsvarar summan av fyrtio
veckoavgifter i den högre klassen, dock att avgifter måste hava efter övergången
erlagts för minst tjugu veckor i den högre klassen.

Till medlem, vilken tidigare uppburit understöd från kassan, må understöd
utgivas endast därest han för tid under de närmast före arbetslöshetens
inträdande förflutna tolv månaderna till kassan erlagt avgifter, motsvarande
minst tjugu veckoavgifter. Har sådan medlem övergått till klass med högre
daghjälp, må den högre daghjälpen icke utgivas till honom, med mindre summan
av hans för tid under de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna
tolv månaderna inbetalade avgifter motsvarar summan av tjugu veckoavgifter
i den högre klassen, dock att avgifter måste hava efter övergången
erlagts för minst tio veckor i den högre klassen.

Där sjukdom eller värnpliktstjänstgöring varit orsaken till den sista arbetsanställningens
avbrytande eller inträffat under tiden efter dennas upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

hörande, skall vid tillämpning av första och andra styckena bortses från den
tid medlemmen av sådan anledning varit förhindrad åtaga sig arbete.

Har medlem på grund av bestämmelserna i 15 § första stycket varit avstängd
från understöd, skall vid tillämpning av första och andra styckena i
detta moment arbetslösheten anses hava inträtt först vid avstängningstidens
slut.

2 mom. Har någon omedelbart före inträdet i kassan varit medlem i annan
erkänd arbetslöshetskassa, må, såframt mellan kassorna därom träffas överenskommelse,
som av tillsynsmyndigheten godkännes, de avgifter, vilka han
erlagt såsom medlem av annan kassa, kunna vid tillämpning av denna paragraf
helt eller delvis räknas honom till godo.

Tillsynsmyndigheten må ock medgiva, att medlem, vilken omedelbart före
inträdet i kassan varit medlem i sammanslutning för meddelande av arbetslöshetshjälp,
som icke antagits till erkänd arbetslöshetskassa, må tillgodoräknas
avgifter, vilka han erlagt till nämnda sammanslutning.

3 mom. Vid tillämpning av 1 och 2 moni. må beträffande medlem, som
med mellantider tillhört kassan eller annan erkänd arbetslöshetskassa eller
sammanslutning, som avses i 2 morn., allenast tagas i betraktande avgifter,
som belöpa å tid efter senaste avbrottet i medlemstiden.

4 mom. Vid tillämpning av 1 mom. må beträffande medlem, som med
mellantider tillhört kassan, allenast tagas i betraktande understöd, som uppburits
efter senaste avbrottet i medlemstiden.

Har överenskommelse träffats eller medgivande lämnats enligt vad i 2 mom.
sägs, skall vid tillämpning av denna förordning med understöd, som utgivits
av kassan, likställas understöd, vilket utgivits av kassa eller sammanslutning,
som överenskommelsen eller medgivandet avser.

5 mom. Medlem må vid tillämpning av denna paragraf allenast tillgodoräknas
avgift, som erlagts för tid, då han för annans räkning mot avlöning
använts till arbete, som utförts annorstädes än i medlemmens hem.

22 §.

Daghjälp må icke utgå till medlem för någon dag, med mindre han under
nästföregående fjorton dagar varit arbetslös under sex dagar och för dessa
dagar företett intyg, som i 19 § sägs. Vid tillämpning härav må hänsyn ej
tagas till arbetslöshet under tid, då av annan orsak understöd ej kunnat
utgå.

Erkänd arbetslöshetskassa må i sina stadgar föreskriva viss längre karenstid
än i första stycket sägs, därvid tiden dock ej må bestämmas längre
än till tre månader samt den tid, inom vilken karenstiden må beräknas, ej må
bestämmas längre än till sex månader. Vad i första stycket sägs skall jämväl
äga giltighet.

Vad sålunda föreskrivits örn iakttagande av karenstid skall icke äga tilllämpning,
då medlem, som är berättigad till daghjälp, erhåller tillfälligt arbete
för högst aderton dagar eller på grund av sjukdom eller värnpliktstjänstgöring
eller särskild av tillsynsmyndigheten med stöd av sista stycket i den -

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

lia paragraf meddelad föreskrift ej kan erhålla daghjälp samt omedelbart
elter arbetets eller hindrets upphörande ånyo ansöker örn daghjälp.

Innesluter understödsförening, som antages eller antagits till erkänd arbetslöshetskassa,
medlemmar tillhörande yrke, inom vilket arbetslöshet årligen
regelbundet förekommer, eller föreligga eljest särskilda omständigheter, äger
tillsynsmyndigheten beträffande vissa medlemmar föreskriva, att daghjälp ej
må utgå förrän efter viss längre karenstid än i första stycket sägsj, därvid
de i andra stycket omnämnda tider ej må överskridas samt vad i första stycket
sägs skall äga giltighet, eller att för viss bestämd tid av året daghjälp
över huvud icke må utgå eller att den längsta medgivna understödstiden under
loppet av femtiotvå på varandra följande veckor skall uppdelas i två perioder,
därvid den ena skall omfatta tid, under vilken arbetslöshet regelbundet förekommer.

23 §.

Daghjälp må icke utgå till medlem för mer än sammanlagt etthundratjugu
dagar under loppet av femtiotvå på varandra följande veckor. Har på grund
härav medlems rätt till daghjälp upphört, må daghjälp icke ånyo utgivas
till medlemmen, förrän han till kassan erlagt avgifter, motsvarande minst två
veckoavgifter, vilka jämlikt 21 § 5 mom. må tillgodoräknas honom.

Har erkänd arbetslöshetskassa i sina stadgar bestämt längre karenstid än i
22 § första stycket sägs, må understödstiden ökas utöver etthundratjugu dagar
med högst den tid, varmed karenstiden förlängts.

Ej må den tid, för vilken daghjälp under loppet av femtiotvå på varandra
följande veckor längst må utgå, i annat fall än som omförmäles i 24 § första
stycket utgöra mindre än nittio dagar.

24 §.

Då någon i 5 § 4) avsedd förutsättning föreligger, må kassans styrelse efter
medgivande av tillsynsmyndigheten besluta nedsätta daghjälpens storlek eller
minska understödstidens längd.

Beslut, varom nu nämnts, skall avse jämväl dem, som vid beslutets fattande
på grund av redan inträffad arbetslöshet äro berättigade till understöd, samt
må gälla, intill dess tillsynsmyndigheten annorlunda förordnar.

25 §.

Medlem, som önskar komma i åtnjutande av daghjälp, skall hos sin senaste
arbetsgivare anhålla örn intyg, utvisande den tid, anställningen varat, och
orsaken till att den upphört eller, där fråga är örn daghjälp på grund av
minskning i antalet arbetsdagar till följd av driftinskränkning, antalet arbetsdagar
under varje period örn fjorton dagar. Erhållet intyg skall av medlem
överlämnas till kassan, som har att förvara det bland sina handlingar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

IV. Om stadgarnas bestämmelser rörande avgifter och fondbildning.

26 §.

Erkänd arbetslöshetskassa skall för tid, då medlem för annans räkning mot
avlöning användes till arbete, som utföres annorstädes än i medlemmens hem,
upptaga fasta medlemsavgifter.

De fasta avgifterna skola vara så avvägda, att de i förening med andra
för verksamheten avsedda inkomster må antagas förslå till utgivande av tillförsäkrade
förmåner, föreskriven fondbildning, förvaltningskostnader och övriga
kassan åliggande utgifter. Avgifterna må icke göras olika för olika grupper
av kassans medlemmar i vidare mån, än som skäligen föranledes av olikhet
medlemmarna emellan i avseende å tillförsäkrade förmåner eller å arbetslöshetsrisk.

Eöreskrives i stadgarna, att särskild avgift skall erläggas i samband med
inträde i kassan eller övergång till högre understödsklass eller av medlem, som
underlåtit att i rätt tid betala fast avgift eller uttaxerat belopp, må dylik särskild
avgift icke bestämmas högre, än som enligt tillsynsmyndighetens prövning
kan anses skäligt.

27 §.

Erkänd arbetslöshetskassa skall såsom fond avsätta tillgångar, motsvarande
i fråga örn kassor med 10,000 medlemmar eller däröver minst genomsnittliga
beloppet av de tre sistförflutna årens inkomster i form av erlagda avgifter
och erhållet statsbidrag, i fråga örn kassor med 500 medlemmar eller därunder
minst fyra gånger ett på samma sätt beräknat belopp och i fråga örn kassor
med flera än 500 men färre än 10,000 medlemmar minst det belopp, tillsynsmyndigheten
med ledning av här angivna siffror bestämmer.

Utbetalning av understöd må ej påbörjas, förrän tillsynsmyndigheten med
hänsyn till fondens storlek samt kassans ekonomiska ställning i övrigt därtill
lämnat medgivande.

Överskott å verksamheten skall tillföras fonden.

Fonden får endast tagas i anspråk, i den mån kassans inkomster ej förslå
till täckande av kassans löpande utgifter.

Fondens tillgångar skola redovisas:

1) i obligationer, som utfärdats eller garanterats av staten;

2) i Sveriges allmänna hypoteksbanks eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassas
obligationer;

3) i fordringsbevis, utfärdade av riksbanken, bankbolag eller sparbank;

4) i obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade
av kommuner, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit Konungens
tillstånd;

5) med tillsynsmyndighetens medgivande i fastighet, avsedd för kassans
verksamhet; dock att i varje fall åbyggnad å fastigheten skall vara brandförsäkrad
i något med vederbörligen fastställd bolagsordning försett brandförsäkringsbolag
inom riket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

V. Om stadgarnas bestämmelser rörande styrelse och revisorer samt rörande
utövande av den befogenhet, som tillkommer sammanträde med arbetslöshetskassa.

28 §.

Av erkänd arbetslöshetskassas styrelse skall tillsynsmyndigheten efter förslag
av kassan utse en ledamot jämte suppleant för honom.

Tillsynsmyndigheten skall jämväl utse en av kassans revisorer jämte suppleant
för honom.

Styrelseledamot och revisor, som utsetts av tillsynsmyndigheten, äga för
uppdragets fullgörande uppbära arvode från statsverket med belopp, som av
tillsynsmyndigheten bestämmas.

29 §.

I erkänd arbetslöshetskassa, som har lokalavdelningar å olika orter, skall
den befogenhet, som tillkommer sammanträde med kassan, helt utövas av valda
ombud.

VI. Örn tillsyn å erkända arbetslöshetskassor så ock örn återkallande

av antagande.

80 §.

Hos tillsynsmyndigheten skall över erkända arbetslöshetskassor föras en
förteckning, vilken beträffande envar sådan kassa skall innehålla hänvisning
till inskrivningar rörande kassan i understödsföreningsregistret samt uppgift
örn kassans verksamhetsområde och postadress. Har kassa medgivits att
utöva verksamhet med lägre medlemsantal än 500, skall uppgift jämväl härom
intagas i förteckningen.

31 §.

Erkänd arbetslöshetskassas räkenskaper skola avslutas för kalenderår samt
föras i enlighet med bokföringslagen den 31 maj 1929 jämte de särskilda föreskrifter,
som tillsynsmyndigheten därutöver meddelar.

I balansräkningen skall såsom skuld upptagas ett belopp, minst motsvarande
det för kassa av ifrågavarande storlek föreskrivna lägsta fondbeloppet.

32 §.

Det tillkommer tillsynsmyndigheten att övervaka, att erkänd arbetslöshetskassa
bedriver sin verksamhet i enlighet med bestämmelserna i denna förordning
och kassans stadgar samt på ett i övrigt ändamålsenligt sätt, och har
tillsynsmyndigheten jämväl att tillhandagå med råd och upplysningar ej
mindre i fråga örn åtgärder, som må erfordras för antagande, än även beträffande
det lämpliga inrättandet av verksamheten.

Erkänd arbetslöshetskassa är pliktig att när som helst bereda tillsynsmyndigheten
eller dess ombud tillfälle att granska kassans räkenskaper, protokoll

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

och övriga handlingar samt att lämna dem tillträde till sammanträden med
kassan eller dess styrelse. Kassa åligger ock att till tillsynsmyndigheten insända
de handlingar och uppgifter rörande verksamheten, som av nämnda
myndighet äskas.

Närmare bestämmelser örn övervakandet av de erkända arbetslöshetskassorna
meddelas av Konungen.

33 §.

Har medlemsantalet i erkänd arbetslöshetskassa nedgått under 500 eller, i
fråga örn kassa, som medgivits utöva verksamhet med lägre medlemsantal än
500, under det tal, som tillsynsmyndigheten bestämt, åligger det styrelsen för
kassan att ofördröjligen därom göra anmälan hos tillsynsmyndigheten.

I anledning av anmälan, som nu sagts, har tillsynsmyndigheten att, så snart
ske kan, meddela beslut, huruvida det må vara kassan medgivet att med mindre
medlemsantal, än ovan för varje särskilt fall avsetts, fortsätta sin verksamhet
som erkänd arbetslöshetskassa. Lämnas sådant medgivande, skall tillsynsmyndigheten
tillika bestämma visst tal, under vilket kassans medlemsantal
ej må nedgå, vid äventyr att medgivandet återkallas.

Har medgivande, som i nästföregående stycke sägs, ej lämnats eller har
sådant medgivande lämnats och kassans medlemsantal därefter nedgått under
det nya talet och detta icke inom tre månader åter uppnåtts, skall kassan
vara pliktig att träda i likvidation.

34 §.

Linner tillsynsmyndigheten, att avvikelse från denna förordning förekommer
eller att eljest anledning till anmärkning mot erkänd arbetslöshetskassas
verksamhet föreligger, äger tillsynsmyndigheten meddela kassan anvisning
att vidtaga den åtgärd eller den förändring av kassans verksamhet, som prövas
erforderlig, därvid tillsynsmyndigheten skall bestämma viss skälig tid,
inom vilken anvisad åtgärd eller förändring skall hava vidtagits.

Finnes erkänd arbetslöshetskassa icke tillbörligen ställa sig sålunda meddelad
anvisning till efterrättelse, må antagandet återkallas eller kassan förklaras
vara rätten till statsbidrag helt eller delvis för viss tid förlustig.

Har anvisning enligt 82 § i lagen om understödsföreningar meddelats erkänd
arbetslöshetskassa och finnes kassan icke tillbörligen ställa sig anvisningen
till efterrättelse, må tillsynsmyndigheten, där den ej finner skäl föreligga
att tillämpa i nämnda paragraf därför stadgad påföljd, förfara enligt
andra stycket här ovan.

Återkallande av antagande må ej ske utan att tillfälle lämnats kassan att
å sammanträde fatta beslut i anledning av lämnad anvisning.

35 §.

Örn delgivning av beslut, som av tillsynsmyndigheten meddelats enligt
denna förordning, så ock om besvär över sådant beslut skall gälla vad i 83 §

Bihang till riksdagens protokoll 1984. 1 sami. Nr 38. 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

i lagen om understödsföreningar finnes stadgat; dock må klagan icke föras
över beslut, som av tillsynsmyndigheten meddelats angående beskaffenheten
av arbetskonflikt inom område, där kollektivavtal gäller.

36 §.

I enlighet med bestämmelser, som Konungen meddelar, skall utses en
nämnd, bestående av personer med sakkunskap beträffande arbetslöshetsfrågor,
vilken nämnd skall hava att sammanträda inför tillsynsmyndigheten för
att samråda med denna myndighet i angelägenheter, som röra de erkända arbetslöshetskassorna.

VII. Straffbestämmelser.

37 §.

Styrelseledamot eller annan, som vid ansökan örn antagande mot bättre vetande
meddelar oriktig uppgift, straffes med dagsböter.

Försummas anmälan, som är föreskriven i 33 §, straffes den försumlige
med böter från och med fem till och med trehundra kronor.

38 §.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

Försummelse att göra anmälan, som är föreskriven i 33 §, skall åtalas vid
allmän underrätt i den ort, där kassans styrelse enligt stadgarna har sitt säte.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1935.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

F örslag

till

förord ning

om riksförsäkringsanstaltens uppbörd av avgifter jämlikt lagen angående
bidrag från arbetsgivare till bestridande av statens omkostnader för
de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbetsförmedlingen.

Härigenom förordnas som följer:

I fråga örn riksförsäkringsansaltens uppbörd av avgifter jämlikt lagen den
1934 (nr ) angående bidrag från arbetsgivare till bestridande
av statens omkostnader för de erkända arbetslöshetskassorna och den
offentliga arbetsförmedlingen skola bestämmelserna i §§ 2, 4—6 och 8 i förordningen
den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar
i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall
i arbete äga motsvarande tillämpning med iakttagande, att avgifterna
skola uppbäras i samband med de i förordningen omförmälda avgifterna samt
att utanordning enligt § 4 mom. 5 i förordningen icke skall äga rum.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1935.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Förslag

till

förordning

om ändrad lydelse av § 5 i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående
uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att § 5 i förordningen den 31 mars 1922 angående
uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen
örn försäkring för olycksfall i arbete skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 5.

Skall försäkringsavgift uppbäras i den i § 4 stadgade ordning och uppgår
avgiften ensamt eller tillika med avgift jämlikt lagen den 1934

(nr ) angående bidrag från arbetsgivare till bestridande av statens omkostnader
för de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbetsförmedlingen
till 1,000 kronor eller mera, må riksförsäkringsanstalten på ansökan av
den avgiftspliktige medgiva, att avgiften erlägges med hälften under första
och återstoden under andra halvåret.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1935.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 januari
1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför chefen
för socialdepartementet, statsrådet Möller:

Vid behandlingen i statsverkspropositionen av frågan örn anslag till socialstyrelsen
(femte huvudtiteln, punkt 2) anmälde jag, att inom departementet
förbereddes framläggande för innevarande års riksdag av förslag rörande arbetslöshetsförsäkring.
Vidare anförde jag, att förslaget rörande arbetslöshetsförsäkring
och därav föranledd utvidgning av den offentliga arbetsförmedlingen
bomme att medföra ökade kostnader för socialstyrelsen. Jag
uppskattade därvid approximativt kostnaderna under nästa budgetår för införandet
av arbetslöshetsförsäkring till 50,000 kronor och för omorganisationen
av arbetsförmedlingen till 60,000 kronor.

Jag anhåller nu att få anmäla frågan örn arbetslöshetsförsäkring till fortsatt
behandling.

Efter hemställan av mig föreslog Kungl. Maj :t i proposition nr 209 till
1933 års riksdag, att riksdagen måtte antaga vissa i propositionen innefattade
förslag, avseende införande av ett system för frivillig arbetslöshetsförsäkring.
Särskilda utskottet vid nämnda riksdag tillstyrkte i avgivet utlåtande,
nr 18, med vissa ändringar Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets utlåtande
blev med någon ändring godkänt'' av andra kammaren, under det att
första kammaren med 71 röster mot 67 avslog utskottets hemställan. Som
motivering för avslaget antog första kammaren den motivering, som innefattades
i en vid utskottets utlåtande fogad reservation av herrar Westman och
Pehrsson i Bramstorp. I berörda reservation yttrades, att Kungl. Maj:ts
förslag till arbetslöshetsförsäkring innebure, att den frivilliga arbetslöshetsförsäkringens
princip tillämpades på ett sätt, som undanröjde åtskilliga av
de vådor, varmed den frivilliga försäkringens system visat sig vara förenat.
Om förslaget likväl icke kunde tillstyrkas, vore detta beroende dels därpå att

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

1933 års
proposition.

Erkända arbetslöshetskassor.

vissa viktiga frågor i förslaget enligt reservanternas mening icke kunde sägas
hava blivit lösta på ett tillfredsställande sätt, dels ock därpå att ett införande
av en arbetslöshetsförsäkring ej lämpligen borde ske under så svåra depressionstider
som för det dåvarande. I skrivelse den 27 juni 1933, nr 370, anmälde
riksdagen, att det av Kungl. Majit framlagda förslaget örn införande
av arbetslöshetsförsäkring till följd av kamrarnas skiljaktiga beslut förfallit.

Härefter har företagits en förnyad utredning till närmare belysande av
vissa av de punkter i förslaget, som blevo föremål för jämkning av utskottet
eller som åsyftades i den nyss omnämnda reservationen. Denna utredning
har verkställts i socialdepartementet med biträde av de hösten 1932 jämlikt
Kungl. Majits bemyndigande för utredning angående arbetslöshetsförsäkring
tillkallade sakkunniga. Innan jag ingår på de vid utredningen berörda frågorna,
anhåller jag att få lämna en redogörelse för det av Kungl. Maj :t till
1933 års riksdag framlagda förslaget ävensom för de viktigaste ändringar
däri, som föreslogos av särskilda utskottet, samt för vissa frågor, däri avvikande
meningar anfördes i olika vid utskottets utlåtande fogade reservationer.
Beträffande Kungl. Maj :ts förslag följer jag därvid den i utskottets utlåtande
lämnade redogörelsen. Vad angår den tidigare behandlingen i vårt land
av frågan örn arbetslöshetsförsäkring tillåter jag mig att hänvisa till den i
bilaga G vid 1933 års proposition intagna redogörelsen härför (sid. 4 ff.).
Beträffande de förändringar i lagstiftningen angående arbetslöshetsförsäkring,
som vidtagits i vissa länder under det senaste året, tillåter jag mig att hänvisa
till den sammanställning härav, vilken såsom bilaga (Bilaga A) fogats vid
detta protokoll.

Det av Kungl. Majit år 1933 framlagda förslaget, som i huvudsak överensstämmer
med det av 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring avgivna
förslaget, avser ett system för frivillig arbetslöshetsförsäkring, innebärande att
staten lämnar bidrag till av arbetarna själva bildade arbetslöshetskassor, som
fylla vissa i lagen givna bestämmelser och bedriva sin verksamhet i enlighet
med givna föreskrifter. De bestämmelser, som reglera kassornas verksamhet,
hava sammanställts i förslag till förordning örn erkända arbetslöshetskassor.

De ifrågasatta arbetslöhetskassorna komma att utgöra parallellföreteelser
till de statsunderstödda sjukkassorna, för vilka grunden lagts genom 1931 års
sjukförsäkringsreform. Detta gäller såväl i rättsligt hänseende som beträffande
den praktiska utformningen av''kassornas organisation. I föreningsrättsligt
hänseende innebär förslaget, att arbetslöshetskassorna skola vara registrerade
som understödsföreningar enligt lagen den 29 juni 1912 örn understödsföreningar.
De särskilda bestämmelser, som i nämnda lag meddelas för föreningar
med godkända stadgar, skola dock icke gälla för arbetslöshetskassorna.
Kassorna måste vidare för att få statsbidrag antagas till »erkända arbetslöshetskassor».
Ansökan örn antagande skall göras hos socialstyrelsen i egenskap
av tillsynsmyndighet för de erkända arbetslöshetskassorna. Socialstyrelsen
har därvid att tillse, att kassans stadgar överensstämma med de i för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 23

ordningen givna bestämmelserna och i övrigt äro betryggande för medlemmarna.

I förordningen har någon annan begränsning ej gjorts med avseende å kassornas
verksamhetsområden, än att medlemmarna skola vara lönearbetare i
förordningens mening. I allmänhet väntas kassorna komma att bildas såsom
rikskassor för arbetare inom visst yrke eller viss verksamhetsgren, men det
skall ej möta hinder att bilda en kassa för arbetare vid visst företag eller för
lönearbetare, oberoende av yrket, inom visst område. Förordningen medgiver
jämväl bildandet av allmän kassa för hela landet eller viss del därav med
tillträde för alla lönearbetare.

Såsom villkor för antagande till erkänd arbetslöshetskassa har i förordningen
stadgats, att kassan skall hava minst 500 medlemmar; tillsynsmyndigheten
dock obetaget att, där särskilda omständigheter därtill föranleda, antaga kassa
med lägre medlemsantal. Vidare har tillsynsmyndigheten medgivits rätt att
vägra antagande av kassa, örn det avsedda verksamhetsområdet helt eller till
huvudsaklig del sammanfaller med verksamhetsområdet för redan erkänd arbetslöshetskassa.

De erkända arbetslöshetskassorna skola med de undantag, som angivas i
förordningen, vara öppna för alla lönearbetare inom kassans verksamhetsområde.
Sålunda får ej såsom villkor för medlemskap uppställas, att vederbörande
skola vara anslutna till viss organisation eller sammanslutning. Förordningen
upptager vissa omständigheter, som obligatoriskt skola utgöra hinder
mot medlemskap, varjämte kassorna medgivas rätt att därutöver i vissa särskilt
angivna fall utesluta från medlemskap.

Bland de obligatoriska fordringarna för rätt till medlemskap upptages
främst kravet på att vederbörande skall vara lönearbetare. Begreppet lönearbetare
har dock ej, med hänsyn till vissa svårigheter, positivt bestämts i förordningen.
I stället har det negativt bestämts, att den som är självständig
företagare skall uteslutas från medlemskap. Prövningen härav anknytes till
förhållandena under de senast förflutna tolv månaderna. För att rätt att vinna
inträde i eller kvarstå som medlem i kassan skall föreligga, får vederbörande
under nämnda tid ej hava haft ställning som självständig företagare mer än
fem månader utan att samtidigt hava mot avlöning använts till arbete för
annans räkning.

Bland de absoluta uteslutningsgrunderna upptages vidare det fall, att någon
är anställd hos viss nära anförvant. Prövningen härav skall på samma sätt,
som nyss nämnts, anknytas till förhållandena under de senast förflutna tolv
månaderna. Vidare får ingen på samma gång vara medlem i mer än en erkänd
arbetslöshetskassa. Utländsk medborgare kan ej bliva medlem i en erkänd
arbetslöshetskassa, om han ej tillhör stat, med vilken överenskommelse träffats
örn ömsesidighet.

För den händelse att en kassas verksamhetsområde är så bestämt, att medlemmarna
skola tillhöra visst yrke eller viss verksamhetsgren eller vara anställda
vid visst företag eller bosatta inom visst område, har kassan medgivits
rätt att från medlemskap utesluta de personer, som ej uppfylla sålunda före -

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

skrivet villkor. Genom bestämmelser av olika slag har kassan dock förhindrats
att utesluta någon, innan viss tid förflutit, från det villkoret upphörde att
vara uppfyllt.

Örn för någon person synnerlig risk för arbetslöshet är för handen på grund
av varaktig nedsättning av arbetsförmåga, lättja, osedlig vandel, dryckenskap
eller annan dylik anledning, äger kassan rätt att utesluta honom från medlemskap.
Beslut härom skall dock omedelbart anmälas för tillsynsmyndigheten.
Vidare kunna personer, som lämna svikliga uppgifter eller icke ställa
sig till efterrättelse kassans stadgar eller av styrelsen i behörig ordning utfärdade
föreskrifter, uteslutas från medlemskap.

Kassorna kunna i sina stadgar bestämma åldersgränser för medlemmarna.
Hava sådana gränser bestämts, kan dispens härifrån endast meddelas beträffande
den övre gränsen.

Särskild bestämmelse har lämnats för att förhindra, att någon uteslutes ur
en kassa under tid, då han på grund av redan inträffad arbetslöshet är berättigad
till understöd från kassan.

I likhet med i förordningen örn erkända sjukkassor har införts en bestämmelse
örn automatiskt uteslutande av medlem, örn han efter viss tids förlopp
fortfarande häftar för avgift eller uttaxerat belopp. Den tidpunkt, då påföljden
skall inträda, har bestämts till åtta veckor efter den tid, å vilken avgiften
eller beloppet belöper, med rätt likväl för tillsynsmyndigheten att för viss kassa
bestämma denna tidpunkt senast till utgången av tjugusjätte veckan.

För att kunna bliva berättigad till understöd från en erkänd arbetslöshetskassa
måste medlem, som icke tidigare åtnjutit understöd från kassan, hava
under de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna trettiosex månaderna
till kassan erlagt avgifter, motsvarande minst femtiotvå veckoavgifter.
För medlem, som tidigare uppburit understöd, krävas avgifter, motsvarande
minst tjugusex veckoavgifter, under de närmast före arbetslöshetens inträdande
förflutna aderton månaderna. Vid bedömande av frågan om tiden för arbetslöshetens
inträdande skall man bortse från den tid efter sista arbetsanställningens
upphörande, som medlemmen varit sjuk eller fullgjort värnpliktstjänstgöring.
Har medlem åter på grund av eget förvållande varit avstängd från
understöd under viss tid, skall arbetslösheten anses hava tagit sin början först
vid avstängningstidens slut.

Örn medlem övergått från klass med lägre daghjälp till klass med högre daghjälp,
måste han erlägga visst antal avgifter i den högre klassen, innan den
högre daghjälpen kan utgå. Efter överenskommelse mellan kassorna, som av
tillsynsmyndigheten godkännes, kan medlem få tillgodoräkna sig avgift, som
han erlagt såsom medlem av annan erkänd arbetslöshetskassa. Vidare kan
tillsynsmyndigheten medgiva, att medlem må tillgodoräknas avgift, som erlagts
till sammanslutning för meddelande av arbetslöshetshjälp, vilken icke
antagits till erkänd arbetslöshetskassa. Denna bestämmelse innebär möjlighet
att få tillgodoräkna sig avgifter, som erlagts till någon av de nu befintliga,
till fackförbund anknutna arbetslöshetskassorna. Har sådan överenskommelse
träffats eller medgivande lämnats, skall med understöd som utgivits av kassan

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

likställas understöd, vilket utgivits av kassa eller sammanslutning, som överenskommelsen
eller medgivandet avser. Har medlem endast med mellantider
tillhört kassan eller sådan kassa eller sammanslutning, som nyss nämnts, må
allenast tagas i betraktande avgifter, som belöpa å tid, efter det han senast
saknade medlemsrätt i.sådan kassa eller sammanslutning. Vid prövning av
frågan om rätt till understöd kan medlem aldrig få räkna sig tillgodo andra
avgifter än som erlagts för tid, då han för annans räkning mot avlöning använts
till arbete, som icke utförts i medlemmens hem.

För att bliva berättigad till understöd måste medlem vidare hava fyllt 16 år,
vara arbetsför och oförhindrad att åtaga sig arbete samt hos organ för den
offentliga arbetsförmedlingen hava anmält sig såsom arbetssökande. Sådan
anmälan skall i regel ske varje dag, men arbetsförmedlingsanstalt äger, örn skäl
därtill föreligga, för viss dag eller visst antal dagar i varje vecka befria den
arbetslöse från anmälningsskyldighet. Örn medlem deltager i strejk eller är
föremål för lockout, kan han ej erhålla understöd. Ej heller kan understöd
utgå för dag för vilken medlem åtnjuter avlöning.

Örn en medlem i en erkänd arbetslöshetskassa frivilligt utan giltig anledning
lämnat sitt arbete eller på grund av otillbörligt förhållande skilts från arbetet
eller avvisat erbjudet lämpligt arbete, får understöd icke utgivas till honom
under fyra veckor, efter det sådant förhållande inträffat. Särskilda bestämmelser
reglera förutsättningarna för att ett erbjudet arbete skall anses
lämpligt. Prövningen härav tillkommer kassan, som äger uppställa strängare
regler än som stadgats i förordningen. Örn arbetet motsvarar arbetarens krafter
och färdigheter, är förenat med avlöning, som icke understiger den i arbetsorten
vanliga avlöningen för sådant arbete, och icke hänför sig till arbetsplats,
där arbetskonflikt råder, samt ej heller eljest särskilda omständigheter föreligga
med hänsyn till sökandens personliga förhållanden eller arbetets natur,
så skall arbetet alltid anses lämpligt. Från bestämmelsen att arbetet icke får
hänföra sig till arbetsplats, där arbetskonflikt råder, har undantag gjorts för
det fall, att konflikten i vederbörlig ordning befunnits strida mot kollektivavtal
eller lagen örn kollektivavtal. Tillsynsmyndigheten har därjämte medgivits
rätt att avgiva förklaring om att konflikt eljest är av den särskilda beskaffenhet,
att skälig anledning till arbetsvägran icke förelegat. Inom område,
där kollektivavtal råder, skall sådan förklaring äga giltighet allenast
för tid intill dess arbetsdomstolen eller, där enligt avtal tvisten må hänskjutas
till skiljemän, dessa meddelat beslut angående konflikten.

Understöd utgår i regel med ett för dag beräknat belopp, benämnt daghjälp,
men kan också utgå såsom hjälp till täckande av rese- och flyttningskostnader
för tillträdande av arbete på annan ort. Daghjälp kan utgivas i naturaförmåner.

Daghjälp skall bestämmas till belopp ej överstigande sex och i regel ej understigande
två kronor. Kassorna äga själva bestämma daghjälpens storlek
inom dessa gränser med den inskränkningen, att daghjälp aldrig får överstiga,
för familjeförsörjare fyra femtedelar och för annan medlem tre femtedelar av
den i orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag för arbetare inom samma

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

yrke ock av samma arbetsförmåga som deri arbetslöse. Såsom familjeförsörjare
skall anses den, som har försörjningsskyldighet mot make eller mot barn
eller adoptivbarn under 16 år eller som lever i gemensamt bo med och huvudsakligen
underhåller föräldrar eller adoptant. Kassorna kunna införa olika
understödsklasser för medlemmarna. För kvinnliga medlemmar och medlemmar,
vilka ännu icke uppnått viss i stadgarna angiven ålder, kan särskild understödsklass
inrättas med daghjälp under eljest föreskrivet minimum av två
kronor; dock må daghjälpen ej bestämmas lägre än till en krona.

Den omständigheten, att en medlem för sig eller sin familj åtnjuter fattigvård,
inverkar ej på daghjälpens storlek.

Örn medlem i anledning av arbetslösheten är lagligen berättigad till regelbundet
utgående understöd av annat slag än fattigvård, äga kassorna själva
bestämma, örn daghjälpen skall minskas med det belopp, som understödet utgör.
Dock må daghjälp aldrig utgivas till större belopp, än att summan av
daghjälpen och understödet icke överstiger den andel av arbetsförtjänsten, vartill
daghjälpen högst må uppgå.

Kassorna äga bestämma, att daghjälp icke får utgå till medlem, som på
grund av driftinskränkning vid det företag, där han är anställd, under varje
period örn fjorton dagar har arbete ett mindre antal dagar än vid full drift är
vanligt. Har sådan bestämmelse icke meddelats, skall dock det antal dagar
under varje period örn fjorton dagar, för vilka han eljest varit berättigad till
daghjälp, minskas med två.

Daghjälp får icke utgå till någon medlem förrän efter viss karenstid, som
kassorna själva äga bestämma. Karenstiden får dock aldrig bestämmas kortare
än till sex dagar, vilka dagar ej behöva ligga i följd utan kunna vara
fördelade under de nästföregående fjorton dagarna. Karenstiden får ej heller
överstiga tre månader. Vid beräkning av karenstid får hänsyn ej tagas till
arbetslöshet under tid, då medlem av annan orsak ej kunnat erhålla understöd.
Ny karenstid behöver ej beräknas för medlem, som är berättigad till understöd,
örn avbrott sker på grund av tillfälligt arbete för högst aderton dagar
eller på grund av sjukdom eller värnpliktstjänstgöring eller på grund av särskild
av tillsynsmyndigheten meddelad bestämmelse, därest medlemmen efter
arbetets eller hindrets upphörande omedelbart ansöker örn daghjälp.

För kassor med medlemmar inom säsongbetonade yrken eller eljest, då särskilda
omständigheter föreligga, har tillsynsmyndigheten medgivits rätt att
beträffande vissa medlemmar föreskriva längre karenstid än eljest, dock ej
över tre månader, eller förbjuda utbetalande av understöd under viss del av
året eller föreskriva uppdelande av längsta understödstiden under tolv på varandra
följande månader i två perioder, varvid ena perioden skall omfatta den
tid, under vilken arbetslöshet regelbundet förekommer.

Understödstiden har bestämts till högst 120 dagar under 52 på varandra
följande veckor. Kassorna äga bestämma kortare understödstid, dock ej under
90 dagar. Örn en kassa bestämt längre karenstid än den föreskrivna minimitiden,
kan understödstiden förlängas över 120 dagar, dock högst med den
tid, varmed karenstiden förlängts.

Kungl. Majlis proposition nr 88.

Vid framställning om daghjälp skall medlem styrka orsaken till arbetslösheten
och att han innehaft arbete under den tid, för vilken avgifter minst
skola vara erlagda. Medlemmens skyldighet härutinnan skall i allmänhet fullgöras
genom överlämnande till kassan av intyg från arbetsgivaren. Skyldighet
för arbetsgivare att utfärda sådant intyg har dock ej ansetts behöva särskilt
föreskrivas.

Erkänd arbetslöshetskassa skall upptaga fasta avgifter av sina medlemmar.
Dessa avgifter skola utgå för tid, då medlem för annans räkning mot avlöning
användes till arbete, som ej utföres i medlemmens hem, samt vara så avvägda,
att de i förening med andra inkomster förslå till föreskriven fondbildning,
utgivande av tillförsäkrat understöd och kassans övriga utgifter. Avgifterna
må ej göras olika för olika grupper av kassans medlemmar i vidare
mån än som föranledes av olika understödsrätt eller arbetslöshetsrisk. Kassorna
lia vidare rätt att upptaga särskild avgift vid inträde i kassan eller övergång
till högre understödsklass eller vid försummelse att i rätt tid erlägga fast
avgift eller uttaxerat belopp.

Erkänd arbetslöshetskassa skall som fond avsätta tillgångar av viss i
förordningen med hänsyn till kassans medlemsantal och inkomster angiven
storlek. Denna fond, till vilken överskottet å verksamheten alltid skall avsättas,
får tagas i anspråk endast i den mån inkomsterna ej förslå till täckande
av löpande utgifter. Eondens tillgångar skola redovisas på visst i förordningen
angivet sätt. I balansräkningen skall alltid som skuld upptagas
ett belopp, minst motsvarande det föreskrivna lägsta fondbeloppet. Utbetalning
av understöd får ej påbörjas, förrän tillsynsmyndigheten med hänsyn till
fondens storlek samt kassans ekonomiska ställning i övrigt lämnat medgivande
därtill.

Om kassans inkomster ej förslå till utgifterna, får, som nyss nämnts, fonden
tagas i anspråk. Därest så med hänsyn till kassans ekonomiska ställning
eller arbetslöshetens omfattning bland medlemmarna är erforderligt, må kassans
styrelse efter medgivande av tillsynsmyndigheten nedsätta daghjälpens
storlek eller minska understödstidens längd. Det eljest föreskrivna minimibeloppet
av daghjälpen eller i regel två kronor och kortaste understödstiden
eller nittio dagar må därvid underskridas. Visar det sig nödvändigt, skall
därjämte särskild uttaxering å medlemmarna tillgripas. Förutsättningarna för
vidtagande av dessa åtgärder skola finnas angivna i kassans stadgar, varför
stadgeändring icke i något fall erfordras. Minskning av understödstidens
längd och nedsättning av daghjälpens storlek skola avse jämväl dem, som vid
beslutets fattande redan voro understödsberättigade. Beslutet får ej gälla för
längre tid än till dess tillsynsmyndigheten annorlunda förordnar.

Tillsynsmyndigheten skall utse en ledamot i varje erkänd arbetslöshetskassas
styrelse liksom även en revisor. Örn en kassa har lokalavdelningar å olika
orter, skall den befogenhet, som tillkommer sammanträde med kassan, helt
utövas av valda ombud.

Tillsynsmyndigheten har erhållit vittgående befogenheter med avseende å
övervakandet av kassornas verksamhet. Sålunda är varje kassa skyldig att

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Statsbidrag.

när som helst bereda tillsynsmyndigheten eller dess ombud tillfälle att granska
kassans räkenskaper, protokoll och övriga handlingar samt att lämna dem
tillträde till sammanträden med kassan eller dess styrelse. Örn tillsynsmyndigheten
finner anledning till anmärkning, skall tillsynsmyndigheten lämna
anvisning för kassan att inom viss tid vidtaga den åtgärd eller förändring av
kassans verksamhet, som prövas erforderlig. Ställer sig kassan ej meddelad
anvisning till efterrättelse, kan tillsynsmyndigheten återkalla antagandet eller
förklara kassan vara rätten till statsbidrag helt eller delvis för viss tid förlustig.
Om den anmärkta åtgärden innebär avvikelse från någon i lagen örn
understödsföreningar given bestämmelse, kan tillsynsmyndigheten, på sätt i
nämnda lag finnes stadgat, hos rätten eller domaren göra ansökning örn åläggande
för kassan att träda i likvidation. Tillsynsmyndigheten må dock icke
återkalla antagande utan att tillfälle lämnats kassan att å sammanträde fatta
beslut i anledning av lämnad anvisning.

Örn en kassas medlemsantal nedgått under 500 eller, i fråga örn kassa som
medgivits utöva verksamhet med lägre medlemsantal än 500, under det tal,
som tillsynsmyndigheten kan hava bestämt, åligger det kassans styrelse vid
straffansvar att därom ofördröjligen underrätta tillsynsmyndigheten. Denna
har därvid att meddela beslut, örn kassan skall få fortsätta sin verksamhet,
och i så fall fastställa ett nytt lägsta medlemsantal för kassan. Lämnas ej
sådant medgivande eller underskrides det fastställda nya talet och uppnås ej
detta åter inom tre månader, är kassan skyldig att träda i likvidation.

Besvär över beslut, som meddelats av tillsynsmyndigheten, kunna anföras
hos regeringsrätten. Har tillsynsmyndigheten meddelat beslut angående beskaffenheten
av arbetskonflikt inom område, där kollektivavtal gäller, kunna
besvär dock ej anföras över beslutet.

För att bereda tillsynsmyndigheten möjlighet att i angelägenheter rörande
de erkända arbetslöshetskassorna samråda med personer, som äga sakkunskap
beträffande arbetslöshetsfrågor, skall i enlighet med bestämmelser, som
Kungl. Majit äger meddela, utses en särskild nämnd.

Statens bidrag till de erkända arbetslöshetskassorna skall enligt förslaget
utgå dels såsom bidrag till täckande av kassornas utgifter för understöd, s. k.
daghjälpsbidrag, dels såsom bidrag till kostnaderna för kassornas förvaltning,
förvaltningsbidrag. Statsbidragsbestämmelserna intogos icke i förordningen
om erkända arbetslöshetskassor utan voro avsedda, att knytas såsom villkor
vid anslagsbeviljandet för ifrågavarande ändamål och att sedan av Kungl.
Majit sammanfattas i en särskild kungörelse.

Daghjälpsbidraget bestämmes med hänsyn dels till den genomsnittliga daghjälpens
storlek inom kassan, dels till arbetslöshetens omfattning bland medlemmarna,
uttryckt i årliga antalet understödda dagar, beräknat i förhållande
till antalet av kassans samtliga medlemmar, oavsett om de under året
varit arbetslösa eller icke. I kungörelsen är avsett att angivas, huru många
procent av hela kostnaden bidraget skall utgöra vid olika kombinationer av
daghjälpsbelopp och antalet understödda dagar per medlem och år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Förslaget innebar, att de försäkrade själva skulle finansiera så stort antal
understödda dagar i förhållande till medlemsantalet, som motsvarade det genomsnittliga
daghjälpsbeloppet i kronor minskat med en halv. överstiger
antalet understödda dagar per medlem den sålunda i relation till det genomsnittliga
daghjälpsbeloppet fixerade gränsen, skall daghjälpsbidrag börja utgå,
till en början med en relativt liten del av hela kostnaden men därefter växande
intill 21 understödda dagar per medlem och år. Bidraget har vid denna gräns
bestämts till 75 % av hela kostnaden vid en daghjälp av två kronor och 40 %
av hela kostnaden vid en daghjälp av sex kronor. Med utgångspunkt härifrån
har i utkastet till kungörelse sammanställts en tabell, utvisande daghjälpsbidragets
storlek i procent av hela kostnaden för understöd vid olika antal understödda
dagar per medlem och en genomsnittlig daghjälp av 2 kr., 2: 25 kr.,
2:50 kr. o. s. v. till och med sex kronor. Daghjälpsbidraget skall uträknas
särskilt för varje understödsklass inom kassan.

Förvaltningsbidraget utgår för kalenderår dels med två kronor för varje
årsmedlem i kassan, dels med belopp motsvarande vad under året utgivits
i arvode till styrelseledamot och revisor, som utsetts av tillsynsmyndigheten.

Statsbidraget utbetalas årsvis i efterskott, med rätt för kassa att efter varje
kvartals slut erhålla utbetalning intill tre fjärdedelar av det bidrag, som skäligen
kan antagas belöpa å kvartalet.

Som följd av att de blivande erkända arbetslöshetskassorna skola vara registrerade
såsom understödsföreningar erfordras vissa formella ändringar i
lagen örn understödsföreningar. Förslag härom framlades i propositionen.

I särskild proposition, nr 210, till 1933 års riksdag framlade Kungl. Majit
förslag till lag örn ändrad lydelse av 1 § lagen örn försäkringsavtal. Förslaget
innebar, att ifrågavarande lag ej skulle äga tillämpning å de blivande erkända
arbetslöshetskassorna.

I särskild proposition, nr 213, till 1933 års riksdag framlade Kungl. Majit
förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling. Förslaget innebar en med hänsyn
till arbetslöshetsförsäkringen betingad betydande utvidgning av den offentliga
arbetsförmedlingen, så att dess organisation komme att överspänna hela
riket.

I propositionen nr 214 till 1933 års riksdag föreslog Kungl. Majit, att inom
socialstyrelsen skulle upprättas en byrå, som bland annat skulle hava att fullgöra
den socialstyrelsen enligt förslaget åliggande tillsynsskyldigheten över de
erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbetsförmedlingen.

Såsom ett led i det i propositionen nr 209 till 1933 års riksdag framlagda
förslaget ingingo arbetsgivarbidrag, avsedda att användas till bestridande av
statens omkostnader för de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga
arbetsförmedlingen. Bestämmelserna härom hade sammanförts i en särskild
lag.

Ändringar i
lagen om
understödsföreningar.

Ändring i
lagen om
försäkringsavtal.

Den offentliga
arbetsförmedlingen,

Den centrala
organisationen.

Arbetsgivar bidrag.

Kungl. Majlis proposition nr 38.

Förslaget innebar, att av alla arbetsgivare med minst tio årsarbetare —
utom staten och kommunerna samt innehavare av vissa anstalter för yrkesutbildning
■—- skulle, oberoende av örn dessa arbetare vore försäkrade eller ej,
uttagas avgifter med tre kronor för varje årsarbetare. Då antalet årsarbetare
hos dessa arbetsgivare år 1929 beräknats till 927,000 komme härigenom,
med hänsyn även tagen till att icke alla avgifter kunde väntas inflyta, summan
av avgifterna att uppgå till omkring 2,700,000 kronor för år.

Uppbörden av avgifterna skulle ombesörjas av den försäkringsinrättning, i
vilken arbetarna vore försäkrade jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall
i arbete. Sådan försäkringsinrättning hade jämväl att besluta, huruvida arbetsgivare,
vars arbetare där vore försäkrade, vore avgiftspliktig, samt att i
förekommande fall bestämma avgiftens belopp, över beslut av försäkringsinrättning
uti hithörande frågor kunde besvär anföras hos försäkringsrådet.

I enlighet med särskilt förslag till förordning skulle de avgifter, vilkas
uppbörd riksförsäkringsanstalten hade att ombesörja, uppbäras i samband med
avgifterna för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring
för olycksfall i arbete. Vidare föreslogs viss ändring i den angående
uppbörd av sistnämnda avgifter gällande förordningen.

Sådant ömsesidigt försäkringsbolag, som omförmäles i 4 § i lagen om försäkring
för olycksfall i arbete, ålades enligt förslaget att varje år före den
1 september till statskontoret inbetala ett belopp, motsvarande de avgifter,
vilkas uppbörd bolaget skolat ombesörja. Till bestridande av kostnaderna för
uppbörden samt för täckande av förlust till följd av försummad avgiftsbetalning
ägde sådant bolag av de avgiftspliktiga arbetsgivarna uttaga så stort
belopp, som skäligen kunde anses belöpa på envar av dem.

Det avgiftsbelopp, som för varje år beräknades inflyta, skulle upptagas i
riksstaten på sådant sätt, att så stor del av det beräknade inkomstbeloppet, som
erfordrades till täckande av kostnaderna för den offentliga arbetsförmedlingen,
anvisades som anslag för detta ändamål, dock med iakttagande av den begränsningen,
att högst två tredjedelar av det beräknade avgiftsbeloppet härför disponerades.
Den återstående delen av avgiftsbeloppet — alltså minst en tredjedel
— skulle anvisas som anslag för avsättning till en särskild fond. Denna
skulle användas till bestridande av förvaltningskostnaderna för de erkända
arbetslöshetskassorna samt, i den mån medlen funnes därtill förslå, enligt
Kungl. Maj:ts bestämmande i varje särskilt fall, till åtgärder för utveckling
av den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen.

Kostnadsbe- Kostnaderna för ett fullt genomfört förslag i enlighet med propositionen till
rakning. 1933 års riksdag beräknades där med utgångspunkt från de inverkande faktorerna,
sådana de då kunde uppskattas, komma att uppgå till följande belopp: -

Kungl. Majlis proposition nr 88. 31

Kostnader i miljoner kronor belöpande å

	Stats- verket	Landsting och vissa städer	Arbets- givarna	De för-säkrade	Summa
Daghjälpsbidrag till försäkringen .	.... 15,5	—	—	17,7	33,2
Förvaltningsbidrag till försäkringen	.... 0,5	—	0,9	—	1,4
Arbetsförmedlingen........	.... —	0,9	1,8	—	2,7
Socialstyrelsen..........	.... 0,2	—	—	—	0,2
	Summa 16,2	0,9	2,7	17,7	37,5

För försäkringens genomförande räknades med en övergångstid av fyra år,
vilket innebar, att statens utgifter först under år 1938 skulle kunna komma
att uppgå till det ovan angivna beloppet. För budgetåret 1933/1934 beräknades
statens utgifter för statsbidrag och anordningar för försäkringens genomförande
komma att uppgå till 50,000 kronor.

Beträffande frågan örn utgivande av understöd under pågående arbetskonflikt
innebar Kungl. Maj:ts förslag, att endast de, som deltoge i strejk
eller lockout, skulle vara avstängda från understöd. Utskottet föreslog härutöver,
att understöd icke heller skulle få utgivas till den, som eljest blivit
arbetslös i anledning av konflikten och vilkens löne- och anställningsvillkor
skäligen kunde antagas röna inverkan av densamma. Vidare föreslog utskottet,
att tillsynsmyndigheten över de erkända arbetslöshetskassorna skulle
äga meddela närmare bestämmelser angående tillämpningen av de givna reglerna.

I fråga örn det antal avgifter, som skulle vara erlagda, för att rätt till
understöd från erkänd arbetslöshetskassa skulle föreligga för en medlem,
innebar Kungl. Maj:ts förslag, att en medlem, som icke tidigare uppburit
understöd från kassan, skulle hava erlagt avgifter, motsvarande minst femtiotvå
veckoavgifter, under de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna
trettiosex månaderna. För att medlem, som tidigare uppburit understöd
från kassan, skulle bliva understödsberättigad krävdes, att han för tid
under de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna aderton månaderna
skulle hava erlagt avgifter, motsvarande minst tjugosex veckoavgifter.
Utskottets förslag på denna punkt innebar en tillbakagång till det av 1932
års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring avgivna förslaget eller att för
understöd från kassan skulle första gången krävas femtiotvå avgifter under
tjugofyra månader och därpå följande gånger tjugosex avgifter under tolv
månader.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag voro bestämmelserna örn statsbidrag till de
erkända arbetslöshetskassorna avsedda att knytas såsom villkor vid anslagsbeviljandet
för ifrågavarande ändamål och att sedan av Kungl. Majit sammanfattas
i en särskild kungörelse. Utskottet föreslog i stället, att villkoren
örn statsbidrag skulle meddelas i en av Kungl. Majit och riksdagen gemensamt
antagen förordning.

Kungl. Majits förslag om införande av skyldighet för vissa arbetsgivare

Särskilda

utskottet

1933.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Reservationer
vid
utskottets
utlåtande.

Departe ments chefen.

att utgiva bidrag till bestridande av statens omkostnader för de erkända arbetslöshetskassorna
och den offentliga arbetsförmedlingen avstyrktes av utskottet.

I herrar Westmans och Pehrssons i Bramstorp förut omförmälda reservation,
som godkändes av första kammaren, omnämnas vissa frågor i förslaget,
vilka enligt reservanternas mening ej lösts på ett tillfredsställande sätt. Dessa
frågor voro förhållandet till fattigvården, avgränsningen av de s. k. självständiga
företagarna och behandlingen av hemarbetarna.

I särskilda vid utskottets utlåtande fogade reservationer av herr Trygger
m. fl. och herr Hamrin m. fl. anfördes avvikande meningar i fråga örn stadgandet
angående erbjudet arbetes lämplighet med hänsyn till lönens storlek.
Kungl. Maj:ts förslag på denna punkt innebar, att erbjudet arbete skulle
anses lämpligt bland annat under förutsättning, att det vore förenat med avlöning,
som icke understege den i arbetsorten vanliga avlöningen för sådant
arbete. I reservationerna hemställdes, att som villkor för arbetes lämplighet
skulle gälla, att arbetet vore förenat med avlöning, som prövades vara skälig
i förhållande till i arbetsorten förekommande avlöning för sådant arbete.

I den av herr Trygger m. fl. avgivna reservationen yrkades vidare, att arbete,
vilket anordnats som statligt eller statskommunalt reservarbete, skulle
oavsett lönens storlek anses som lämpligt arbete. Därjämte hemställdes i
samma reservation, att bestämmelserna örn utgivande av understöd vid arbetskonflikt
skulle avfattas i nära anslutning till de för den statsunderstödda
arbetslöshetshjälpen då gällande konfliktdirektiven. Dessa reservanter ansågo
vidare, att de s. k. hemarbetarna borde medgivas rätt att erlägga avgifter
till erkänd arbetslöshetskassa och att tillgodoräkna sig avgifterna för
rätt till understöd. I fråga om maximeringen av daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa
i det fall, att medlem i anledning av arbetslöshet vore lagligen
berättigad till regelbundet utgående understöd av annan beskaffenhet
än fattigvård, innebar Kungl. Maj:ts förslag, att daghjälp finge utgivas till
medlemmen allenast i den mån understödet icke uppginge till den andel av
arbetsförtjänsten, som daghjälpen högst finge motsvara. I nyssnämnda reservation
hemställdes, att daghjälpen i dylikt fall ytterligare skulle begränsas
att utgå endast i den mån understödet icke uppginge till vad medlem
högst kunde uppbära i daghjälp, d. v. s. sex kronor.

Vid ett förnyat övervägande av frågan om arbetslöshetsförsäkring har jag
icke funnit de mot en dylik försäkring framförda invändningarna böra föranleda
ändring i den ståndpunkt jag förra året intog. Med stöd jämväl av
de vid den förnyade utredningen vunna resultaten finner jag mig därför böra
tillstyrka, att förslag örn införande av arbetslöshetsförsäkring enligt ett frivilligt
system ånyo underställes riksdagens prövning. I det väsentliga har
jag därvid funnit mig böra vidhålla det i föregående års proposition framlagda
förslaget. Jag anser mig emellertid böra särskilt behandla samtliga de frågor,
beträffande vilka delade meningar kommit till uttryck i utskottsutlåtandet

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

föregående år. Jag anhåller nu att få övergå härtill. Vad beträffar förslaget
i övrigt tillåter jag mig att hänvisa till propositionen nr 209 till 1933 års
riksdag.

Viss tids av giftsbetalning för rätt till understöd.

I och för utrönande av effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring verkställde
1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring efter erhållet bemyndigande
under hösten 1932 en undersökning beträffande arbetslöshetsförhållandena
inom metallindustri- samt grov- och fabriksarbetareförbunden. Vid
undersökningen förutsattes, att villkoren för erhållande av understöd vore desamma,
som innehölles i 1928 års förslag till obligatorisk försäkring, ävensom
att försäkringen trätt i kraft den 1 januari 1928. Undersökningen genomfördes
beträffande metallindustriarbetareförbundet för åren 1929—1931 och för
grov- och fabriksarbetareförbundet för åren 1929—1930. Redogörelse för undersökningen
och de därvid vunna uppgifterna finnes fogad som bilaga vid
den av de sakkunniga i januari 1933 avgivna promemorian. (Bilaga G till 1933
års proposition nr 209.)

Enligt det av de sakkunniga framlagda förslaget erfordrades, för att rätt till
understöd från erkänd arbetslöshetskassa skulle föreligga för en medlem, som
icke tidigare uppburit understöd från kassan, att han för tid under de närmast
före arbetslöshetens inträdande förflutna tjugufyra månaderna till kassan erlagt
avgifter, motsvarande minst femtiotvå veckoavgifter. För att medlem,
som tidigare uppburit understöd från kassan, skulle bliva understödsberättigad
krävdes, att han under de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna
tolv månaderna till kassan erlagt avgifter för en tid, motsvarande minst tjugusex
veckoavgifter. Därest medlem övergått från klass med lägre daghjälp till
klass med högre daghjälp, skulle den högre daghjälpen icke få utgivas till
honom, såvida icke summan av hans under nyss angivna förutsättningar och
tid erlagda avgifter minst motsvarade summan av femtiotvå respektive tjugusex
avgifter i den högre klassen, varjämte han efter övergången alltid måste
hava erlagt minst tjugusex respektive tretton avgifter i den högre klassen.

I propositionen till 1933 års riksdag föreslogs sådan ändring i nu nämnda
villkor, att för rätt till understöd från kassan skulle första gången krävas
femtiotvå veckoavgifter under trettiosex månader och därpå följande gånger
tjugusex avgifter under aderton månader. Motsvarande ändring föreslogs i
bestämmelserna om understödsrätt efter övergång från klass med lägre daghjälp
till klass med högre daghjälp.

I motiveringen för ifrågavarande ändringar framhöll jag till en början, att
bestämmelserna örn att visst antal avgifter skulle hava erlagts under viss
tid, för att rätt till understöd skulle förefinnas, hade till huvudändamål att
bidraga att skapa en fast grundval för kassornas ekonomi ävensom att på ett
effektivt sätt avskilja alla, som under en större del av året hade ställning
såsom självständiga företagare. Jag anförde därefter vidare bland annat:

»Det är emellertid uppenbart, att de av de sakkunniga — i anslutning till
1928 års förslag — utarbetade bestämmelserna på ett synnerligen restriktivt

Bihang till riksdagens protokoll 193-t. 1 sami. Nr 38. 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

sätt komma att avskära stora grupper av de försäkrade från att komma i åtnjutande
av försäkringens förmåner. Såsom framgår av den genom de sakkunnigas
försorg inom grov- och fabriksarbetareförbundet samt metallindustriarbetareförbundet
verkställda undersökningen, skulle för det förstnämnda
förbundets del -— även örn man bortser från sockerbrukens kampanjarbetare
och torvindustriens arbetare — ej mindre än 65 respektive 61 procent av antalet
arbetslösa veckor under åren 1929 och 1930 hava blivit diskvalificerade från
understöd enbart på grund av att 26 veckoavgifter ej erlagts under det närmast
före arbetslöshetens inträdande förflutna året. För metallindustriarbetareförbundets
del äro motsvarande siffror 54 och 42 procent. Det är under sådana
omständigheter tydligt, att man måste ställa sig betänksam inför konsekvenserna
av de föreslagna reglerna.

Det har varit med full avsikt, som försäkringen begränsats till att avse endast
ett visst bestämt område av den samlade arbetslösheten. Denna begränsning
kan emellertid ej få drivas för långt; det är då fara värt, att försäkringen
ej längre försvarar sin plats i ett arbetslöshetsprogram. Ur skilda synpunkter
anser jag det därför vara lyckligt, örn bestämmelserna på denna punkt
något uppmjukas, även örn detta komme att medföra ökade avgifter för de
försäkrade. Rimlig hänsyn synes mig även böra tagas till den å arbetarhåll,
enligt vad som framgår av yttrandena, allmänna opinionen i frågan.

Jag har därför med utgångspunkt från det av de sakkunniga sammanbragta
materialet i nyssnämnda två fackförbund låtit verkställa en undersökning
angående den verkan på försäkringens effektivitet, som skulle ernås genom
att förevarande villkor omlades så, att för rätt till understöd första gången
från en erkänd arbetslöshetskassa krävas 52 erlagda avgifter under de närmast
före arbetslöshetens inträdande förflutna tre åren och för rätt till understöd
därpå följande gånger krävas 26 avgifter under ett och ett halvt år
före arbetslöshetens inträdande. Den över denna undersökning upprättade
promemorian är såsom bilaga (bilaga H) fogad till propositionen.

Vad först angår huvudvillkoret eller att för rätt till understöd andra och
följande gånger från en erkänd kassa skulle fordras 26 erlagda avgifter under
ett och ett halvt år i stället för, såsom enligt sakkunnigförslaget, under ett år,
giver undersökningen vid handen, att för metallindustriarbetareförbundets del
en stegring i försäkringens effektivitet skulle äga rum med omkring 20 procent
eller från 37.2 till 44.6 procent. För grov- och fabriksarbetareförbundet
skulle stegringen uppgå till 35 procent eller från 27 till 36.5 procent.

Verkan på försäkringens effektivitet genom en utsträckning från två till
tre år av kravet på 52 erlagda avgifter, för att medlem första gången skulle
bliva berättigad till understöd, har på grund av materialets beskaffenhet endast
kunnat beräknas för metallindustriarbetareförbundet. Resultatet skulle
för järnbruksarbetarna bliva en stegring med 54 procent eller från 26 till 39.9
procent.

De erhållna resultaten, som väl i stort sett torde kunna anses signifikativa
för försäkringsklientelet i allmänhet, giva alltså vid handen, att en betydande
ökning i försäkringens effektivitet erhålles genom att till tre respektive ett

Kungl. Majlis proposition nr 88.

och ett halvt år utsträcka den tid, inom vilken det fastställda antalet avgifter
skall hava erlagts. Då, såsom framgår av det nyss anförda, denna ökning av
effektiviteten nås, utan att själva försäkringssystemet rubbas, vill jag för min
del förorda en ändring i sådant avseende.

Jag har särskilt övervägt lämpligheten av att, i stället för att utsträcka
tiden, bibehålla två, respektive ett år och i stället sänka antalet avgifter till
40 respektive 20. Även då skulle man ernå en ökning i effektiviteten av ungefärligen
samma storleksgrad som vid den här ifrågasatta utsträckningen av
tiden. Man skulle i sådant fall även undvika, att den tid, inom vilken avgifterna
skulle få erläggas, fastställdes till en del av ett år. Detta måste nämligen
för säsongyrkenas del föra med sig vissa variationer för de enskilda medlemmarna,
beroende på vid vilken tidpunkt arbetslösheten inträffar. Härvidlag
finnes dock ingen möjlighet att beräkna verkningarna, enär man ej kan
förutsäga, vilka inskränkande bestämmelser för de olika säsongyrkena, som
kunna komma att meddelas av tillsynsmyndigheten.

Det är således tydligt, att man torde kunna välja vilken som helst av de
båda vägarna och ernå samma resultat. Då jag, som nyss nämnts, stannat för
att förorda en utsträckning av tiden, beror detta närmast därpå, att det synes
önskvärt, att rätt till understöd icke i något fall kan inträda förrän efter ett
års medlemskap, motsvarande 52 erlagda veckoavgifter.

Det har icke förbisetts, att en utsträckning av tiden för erläggande av avgifterna
på sätt här ifrågasatts kan under särskilda förhållanden medföra
icke önskvärda påföljder med hänsyn till understödsrätten. Då det emellertid
torde röra sig örn undantagsfall samt en jämkning av bestämmelserna med hänsyn
därtill visat sig leda till ojämnheter i andra avseenden, har jag ansett det
anmärkta förhållandet icke böra föranleda någon åtgärd.»

Vid beräkningen av den ökning i kostnaderna, som den föreslagna förändringen
i understödsvillkoren skulle medföra, utgick jag från att försäkringens
effektivitet och därmed även antalet understödda dagar per medlem genomsnittligen
skulle komma att ökas med 25 procent. Jag framhöll, att de sammanlagda
kostnaderna för försäkringen givetvis komme att ökas i motsvarande
grad, men att en liknande slutsats icke kunde dragas beträffande statsbidraget.
För den händelse antalet understödda dagar per medlem och år vore
mindre än 21, komme statsbidraget att ökas mer än 25 procent, enär bidraget
utgår med en relativt större del av den sammanlagda kostnaden ju större antalet
understödda dagar per medlem är. Skulle åter antalet understödsdagar
per medlem redan på grund av bestämmelserna i de sakkunnigas förslag komma
att närma sig 21 eller överstiga detta antal, komme en ökning av försäkringens
effektivitet icke att medföra någon höjning av statsbidraget. Hela ökningen
måste i detta fall bäras av de försäkrade.

Jag beräknade, att kostnaden för statens daghjälpsbidrag vid en fullt utbyggd
försäkring komme att stegras med 2.7 miljoner kronor eller från 12.8
miljoner kronor till 15.5 miljoner kronor. Kostnaden för de försäkrade komme
samtidigt att stiga med 3.0 miljoner kronor eller från 13.8 miljoner kronor
till 17.7 miljoner kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Särskilda utskottet hemställde, att riksdagen måtte med ändring av Kungl.
Maj:ts förslag godkänna vad 1932 års sakkunniga på denna punkt föreslagit.
Utskottets yttrande i frågan är av följande lydelse:

Den av departementschefen verkställda kostnadsberäkningen giver vid handen,
att ifrågavarande utsträckning av den tid, inom vilken föreskrivet antal
avgifter skola vara erlagda, för såväl de försäkrade som för staten komme
att medföra en mycket betydande kostnadsökning. Hedan ur ekonomiska synpunkter
måste således betänkligheter göra sig gällande emot ett bifall till
Kungl. Maj:ts förslag. Framför allt måste emellertid försäkringen förlora
mycket av sin stadga genom att den utsträckes till personer, som behöva så
lång tid som tre år för att erlägga 52 veckoavgifter. Därigenom skulle i försäkringen
kunna inlemmas personer, som under flera år tillbaka övervägande
delen av tiden varit arbetslösa och som rimligen ej kunna räknas till de försäkringsbara
fallen. Den begränsning till visst verksamhetsområde, som man, i enlighet
med vad utskottet förut anfört, principiellt bör eftersträva för försäkringen,
bleve härigenom redan från begynnelsen på ett betänkligt sätt uppmjukad.
Vidare skulle den önskade verkan av bestämmelserna, som består i
ett effektivt frånskiljande av de självständiga företagarna, enligt utskottets
förmenande till stor del försvinna.

Härtill kommer ytterligare en omständighet, som av utskottet måste tillmätas
betydelse. Genom att enligt förslaget den tid, inom vilken vid förnyad
ansökan örn understöd visst antal avgifter skola vara erlagda, gjorts längre än
den tid, inom vilken en viss längsta understödst^ bestämts, kunna samma
avgifter komma att beräknas för åtnjutande av två hela understödsperio.der.
Utskottet vill härutinnan hänvisa till följande exempel. Örn en medlem i en
erkänd arbetslöshetskassa, efter att i en följd hava erlagt 52 avgifter, blir
arbetslös, kan han, därest förutsättningarna i övrigt föreligga, efter intjänad
karenstid, vilken antages utgöra sex dagar, erhålla understöd i 120 dagar.
Under återstående delen av de 52 veckor, som tagit sin början första understödsdagen,
må han trots fortsatt arbetslöshet ej uppbära daghjälp. Men det
kräves ej mera än att han under ifrågavarande 52 veckor har arbete så lång
tid, som motsvarar en karensperiod, d. v. s. sex dagar, för att han efter understödsårets
utgång och en karensperiod ånyo skall vara berättigad till understöd
under 120 dagar. Den tid, inom vilken de 26 avgifter skola vara erlagda,
vilka erfordras för att medlemmen åter skall kunna erhålla understöd, utgör
nämligen aderton månader, och därav följer att i ytterlighetsfallet ej mindre
än 25 avgifter, som erlagts före den förra understödsperioden, komma att ånyo
beräknas för erhållande av understöd.

Departementschefen har icke förbisett, att sådana fall kunna inträffa, men
förklarat sig anse, att dylika icke önskvärda påföljder av avgiftstidens utsträckning
torde kunna betraktas som undantagsfall. Utskottet håller däremot
före, att sådana fall kunna inträffa ganska ofta. Om en fabrik, som är
belägen i en mindre ort, måste stängas, förflyter säkerligen ej sällan avsevärd
tid, innan arbetarna kunna erhålla ny anställning. Ett tillfälligt arbete under
några veckor torde de flesta arbetarna dock kunna påräkna, och i sådana fall
inträffar just den situation, som utskottet ovan sökt exemplifiera.

Såsom departementschefen jämväl anfört, skulle en jämkning av bestämmelserna
i syfte att förebygga sådana påföljder av en utsträckning av avgiftstiden
leda till ojämnheter i andra avseenden. Utskottet vill därför uttala, att, örn
en uppmjukning av de utav 1932 års sakkunniga föreslagna avgiftsbestämmelserna
över huvud anses böra ske, denna bör verkställas genom att antalet avgifter,
som skola vara erlagda under två respektive ett års tid, minskas. Av
förut angivna skäl anser utskottet emellertid, att en ändring av de utav de

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 37

sakkunniga i förevarande hänseende föreslagna bestämmelserna icke bör
göras.

I detta läge ansåg jag det vara lämpligt att till komplettering av den utav
1932 års sakkunniga tidigare verkställda undersökningen av en arbetslöshetsförsäkrings
effektivitet företaga vissa nya undersökningar. Avsikten härmed
var främst att erhålla nytt material för vinnande av en jämförelse mellan de
skilda förslagen till bestämmelser örn avgiftsbetalning. Då vidare det föreliggande
förslaget till försäkring i flera avseenden avveke från 1928 års förslag,
skulle en ny undersökning, som givetvis borde utgå från föreliggande
förslag, lämna ett tillförlitligare material till bedömande av effektiviteten.
Slutligen skulle man, genom att utsträcka undersökningen jämväl till år 1932
och första halvåret av år 1933, få möjlighet att belysa försäkringens verkningar
under en långvarig krisperiod.

Undersökningarna, vilka verkställdes genom 1932 års sakkunniga, utfördes
så, att dels det vid de sakkunnigas hösten 1932 verkställda undersökning vunna
materialet i anslutning till vad som anförts i utskottets utlåtande underkastades
kompletterande bearbetning till belysande av en försäkrings effektivitet
därest antalet avgifter, som skulle krävas för rätt till understöd, minskades
till 40 och 20 under två respektive ett år, dels ock arbetslöshetsförhållandena
i ett nytt fackförbund, nämligen träindustriarbetareförbundet, undersöktes
med utgångspunkt från föreliggande förslag till försäkring.

Den över undersökningarna upprättade promemorian är såsom bilaga (Bilaga
B) fogad till detta protokoll.

Som jag förut omnämnt, grundade sig 1932 års undersökning beträffande
arbetslöshetsförhållandena inom metallindustri- samt grov- och fabriksarbetareförbunden
på 1928 års förslag till obligatorisk försäkring. Den för undersökningen
viktigaste skillnaden mellan 1928 års förslag till obligatorisk försäkring
och 1933 års propositionsförslag är följande. Enligt förstnämnda förslag
skulle det antal avgifter, som fordrades för understödsrätt, vara erlagda inom
viss tid före början av det kvartal, under vilket arbetslösheten inträffade.
Under hela den tid, som arbetslösheten varade, skulle vid varje kvartalsskifte
ånyo undersökas, huruvida villkoret om erlagda avgifter vore uppfyllt med
hänsyn till då förfluten tid. Av denna orsak måste det ofta komma att inträffa,
att understödsrätten avklipptes under löpande arbetslöshet, oaktat
medlemmen ännu icke uppburit understöd under den medgivna längsta tiden.
Enligt 1933 års propositionsförslag åter skulle villkoret örn erlagda avgifter
endast prövas vid arbetslöshetens början med hänsyn till viss då förfluten tid.
Om understödsrätt då förelåge, bibehölles densamma under hela arbetslöshetsfallet
med begränsning i stort sett allenast genom bestämmelsen om maximering
av understödstiden.

Vid den kompletterande bearbetningen av det vid 1932 års undersökning
beträffande metallindustri- samt grov- och fabriksarbetareförbunden vunna
materialet jämfördes en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet, mätt i antalet
understödda veckor i förhållande till hela antalet arbetslösa veckor, med hänsyn
till tre olika alternativ för villkoret beträffande viss tids avgiftsbetalning,

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

nämligen 26 avgifter under 4 kvartal, 26 avgifter under 6 kvartal och 20 avgifter
under 4 kvartal. Vidare undersöktes effektiviteten, så långt materialets
beskaffenhet medgav detta, vid en fördubbling av såväl antalet avgifter som
tiden. Beträffande de erhållna resultaten hänvisar jag till den å sid. 94 i promemorian
över undersökningen intagna tabellen. I stort sett torde man kunna
säga, att alternativen 20 avgifter under 4 kvartal och 26 avgifter under 6 kvartal
visade sig vara lika effektiva. Skillnaden synes vara, att det förstnämnda
alternativet är något mera effektivt under år 1929 eller med andra ord under
bättre tider, medan det sistnämnda alternativet överväger under år 1931, som
representerar ett krisår. Dessa båda alternativ äro för grov- och fabriksarbetareförbundets
del omkring 30 procent och för metallindustriarbetareförbundets
del mellan 12 och 15 procent effektivare än alternativet 26 avgifter på 4 kvartal.
För samtliga alternativ ökas — alltjämt relativt taget — effektiviteten,
då krisen sätter in. Beträffande alternativet 26 avgifter på 6 kvartal blir
effektivitetsökningen större, ju längre in i krisen man kommer.

Vid undersökningen av arbetslöshetsförhållandena inom träindustriarbetareförbundet
var utgångspunkten, som jag nyss nämnt, föregående års propositionsförslag.
En på detta förslag grundad försäkrings effektivitet undersöktes
med hänsyn till de tre alternativ beträffande villkoret i fråga om avgiftsbetalning,
som föreligga i sakkunnigförslaget, propositionen och det i propositionen
diskuterade alternativet 20 avgifter under 12 månader. För vinnande
av en jämförelse med den tidigare undersökningen undersöktes dessutom effektiviteten
av en försäkring enligt 1928 års förslag till obligatorisk försäkring
med 26 avgifter under de 4 nästföregående kalenderkvartalen. I samtliga fall
antogs, att försäkringen trätt i kraft den 1 januari 1928. Effektiviteten av de
fyra olika alternativen undersöktes för åren 1929—1932 samt för första halvåret
av 1933. Arbetslösheten inom förbundet stegrades mycket starkt under
denna tid och kulminerade första kvartalet 1933 med 45.1 procent. Beträffande
de erhållna siffrorna över effektiviteten hänvisar jag till den å sid. lil i promemorian
över undersökningen intagna tabellen. Försäkringens effektivitet för
hela den undersökta tidsperioden är i genomsnitt cirka 32 procent beträffande
1928 års förslag till obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, 36 procent beträffande
sakkunnigförslaget samt 40 procent beträffande såväl propositionsförslaget
som propositionens alternativ. Trots den skiftande omfattningen av arbetslösheten
avvika effektivitetssiffrorna för olika år icke nämnvärt från dessa medeltal.
Såsom naturligt är, framträder dock en tendens till minskad absolut effektivitet
sedan depressionen fortgått en längre tid. Sålunda sjunker effektiviteten
vid en jämförelse mellan första halvåret 1932 och första halvåret 1933 från
cirka 39 till 30 procent beträffande 1928 års förslag, från 44 till 36 procent i
fråga om sakkunnigförslaget samt från 48.5 till 41 procent enligt propositionens
alternativ. Beträffande propositionsförslaget är minskningen relativt
liten, i det att effektiviteten blott nedgår från 49 till 45 procent. Att propositionsförslaget
är uthålligast under en depression sammanhänger med
den enligt detta alternativ långa tid, för vilken erlagda avgifter få tillgodoräknas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Ett synnerligen viktigt resultat av undersökningen är, att 1932 års sakkunnigförslag
visade sig vara i genomsnitt 12 procent effektivare än 1928 års
förslag till obligatorisk försäkring, trots att antalet avgifter och inbetalningstiderna
äro desamma för båda förslagen. Orsaken härtill är uppenbarligen
omläggningen av villkoret i fråga om avgiftsbetalning till att endast avse tiden
före arbetslöshetens början.

I fråga örn propositionsförslaget och propositionens alternativ visade sig
effektiviteten komma att ligga ungefär 25 procent över 1928 års förslag till
obligatorisk försäkring.

Säsongvariationerna i arbetslösheten påverka effektiviteten på i stort sett
samma sätt beträffande de skilda alternativen. Effektiviteten är sålunda
högst under första kvartalet samt faller under andra och tredje kvartalen för
att sedan åter stegras under fjärde kvartalet. Denna samstämmighet i utvecklingen
gav sig även tydligt till känna vid 1932 års undersökning. Särskilt anmärkningsvärt
är, att beträffande propositionsförslaget och det i propositionen
diskuterade alternativet kurvorna för effektivitetens kvartalssiffror så
gott som sammanfalla ända till årsskiftet 1932—1933.

Beträffande de vid undersökningarna i övrigt vunna resultaten hänvisar jag
till den däröver upprättade promemorian.

Genom de verkställda nya undersökningarna har man vunnit ett betydelsefullt
material för bedömande av en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet vid
olika alternativ beträffande avgiftsbetalningar. Vidare hava verkningarna av
en försäkring kunnat studeras under en synnerligen svårartad och i tiden långt
utdragen depression.

Den beträffande träindustriarbetareförbundet företagna undersökningen har
i stort sett bekräftat den bild av försäkringens verkningar, som erhölls vid
1932 års undersökning beträffande metallindustri- samt grov- och fabriksarbetareförbunden.

Det måste betecknas som tillfredsställande, att försäkringens effektivitet
håller sig tämligen stabil även under en långvarig krisperiod. Detta är givetvis
beroende på att en icke obetydlig omsättning försiggår bland de arbetslösa
under kristiden. Vilket alternativ beträffande avgiftsbetalningen, som man än
väljer, är det tydligt, att försäkringen enligt förslaget kan övertaga en betydande
del av det allmännas hjälpverksamhet emot arbetslösheten jämväl under
utpräglade kriser. Då de försäkrade själva komma att bära över hälften av
kostnaderna för försäkringen, kan denna därigenom komma att innebära en
stor lättnad i det allmännas bördor.

Vad angår övervägandet av vilket alternativ beträffande avgiftsbetalningen,
som man bör bestämma sig för, bör ihågkommas, att gränsdragningen för försäkringens
verksamhetsområde i viss mån måste utgöra en bedömningsfråga.
Man kan icke sänka kravet på visst antal under en begränsad tidsperiod erlagda
avgifter för långt, ty då kan man riskera, att försäkringen förlorar sin
karaktär av socialförsäkring och kommer att nalkas ett understödssystem. Å

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

andra sidan bör nian icke ställa kravet på avgiftsbetalning för högt; det är då
fara värt, att anslutningen till försäkringen blir så ringa, att försäkringen ej
längre försvarar sin plats i det allmännas hjälpsystem för bekämpande av arbetslösheten.
Jag vill därjämte betona, att de genom en effektivitetsökning
förhöjda kostnaderna ingalunda komma att helt läggas på statsverket. De
försäkrade måste även bära sin andel därav. Då antalet understödda dagar
per medlem och år överstiger 21, måste de försäkrade helt bära den kostnadsökning,
som därav föranledes. Är arbetslösheten mindre, kommer kostnadsökningen
bland olika grupper av försäkrade att fördela sig så, att de bättre
ställda grupperna själva få bekosta större delen av kostnadsökningen, medan
de i inkomsthänseende sämre ställda grupperna få en större andel av kostnaderna
ersatt genom statsbidraget. Dessa dåligt ställda arbetargrupper skulle
ändock ha kommit att tungt belasta det allmännas arbetslöshetshjälp. Det
torde komma att visa sig, att försäkringen för det allmänna är en jämförelsevis
billig form av arbetslöshetshjälp.

Genom den kostnadsberäkning, som jag låtit verkställa och till vilken jag
senare återkommer, ha naturligtvis icke erhållits några definitiva siffror över
de blivande kostnaderna för försäkringen. Siffrorna avse endast att ungefärligen
visa, vilka kostnaderna skulle vara, för den händelse försäkringen nu
varit helt genomförd. Kostnaderna för daghjälpen skulle vid alternativet
26 avgifter under 12 månader uppgå till 29.8 miljoner kronor. Av dessa
kostnader skulle på statsverket falla 14.3 miljoner kronor och på de försäkrade
stanna 15.5 miljoner kronor. Vid alternativet 20 avgifter under 12 månader,
vilket i effektivitetshänseende är nära jämställt nied alternativet 26 avgifter
under 18 månader, skulle kostnaderna för daghjälpen uppgå till 37.0 miljoner
kronor, varav på statsverket skulle falla 15.7 miljoner kronor och på de
försäkrade stanna 21.3 miljoner kronor. Jag erinrar örn att beräkningarna
avse en fullt utbyggd försäkring med omkring 700,000 kassemedlemmar.

För min del anser jag mig efter ett förnyat övervägande av frågan böra förorda,
att bestämmelserna örn avgiftsbetalning utformas så, att den högre effektiviteten,
eller omkring 40 procent beträffande träindustriarbetareförbundet, ernås.
Detta är -— som redan antytts — fallet med både alternativet 26 avgifter
under 18 månader och alternativet 20 avgifter under 12 månader.

Då jag härefter övergår till att diskutera spörsmålet örn vilket av sistnämnda
båda alternativ, som valet bör falla på, vill jag till en början erinra örn
att jag föregående år förordade alternativet 26 avgifter under 18 månader.
Detta var framför allt beroende därpå, att det syntes mig önskvärt, att rätt
till understöd icke i något fall skulle kunna inträda förrän efter ett års medlemskap,
motsvarande 52 erlagda avgifter. Enighet lärer nämligen råda örn
lämpligheten av att för understödsrätt första gången från en kassa skall krävas
dubbelt så många avgifter under en jämväl fördubblad avgiftstid som för
understödsrätt därpå följande gånger.

Det hade vid förra årets behandling av frågan icke förbigått mig, att en utsträckning
av avgiftstiden utöver den tid, inom vilken understödet maxime -

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

rats, eller ett år, i vissa avseenden kunde medföra icke önskvärda påföljder.
Såsom jag föregående år yttrade, är jag emellertid icke benägen att tillmäta dessa
fall någon större betydelse. Med hänsyn till vad särskilda utskottet härom anfört
har jag likväl icke ansett mig böra vidhålla min föregående år intagna
ståndpunkt, i synnerhet som med alternativet 20 avgifter under 12 månader vinnas
vissa andra fördelar. För de försäkrade kommer understödsrätten att
kunna inträda snabbare, och för kassorna kommer administrationen att underlättas.
Bland annat blir det en lättnad vid tillämpningen av bestämmelserna
att ej behöva undersöka en understödssökandes arbetsförhållanden och erlagda
avgifter under så lång tidrymd som vid det andra alternativet.

Jag förordar sålunda, att bestämmelserna örn avgiftsbetalning utformas så,
att en medlem i en erkänd arbetslöshetskassa för att första gången bliva berättigad
till understöd skall för tid liggande inom de närmast före arbetslöshetens
början förflutna tjugufyra månaderna hava till kassan erlagt avgifter,
motsvarande minst fyrtio veckoavgifter. För att ånyo bliva berättigad
till understöd bör medlemmen hava erlagt tjugu avgifter under tolv månader
närmast före arbetslöshetens början. I anslutning härtill lärer till
medlem, som övergått från klass med lägre daghjälp till klass med högre daghjälp,
icke böra få utgivas den högre daghjälpen, såvida icke summan av hans
under nyss angivna förutsättningar och tid erlagda avgifter minst motsvarar
summan av fyrtio respektive tjugu avgifter i den högre klassen, varjämte efter
övergången alltid måste hava erlagts minst tjugu respektive tio avgifter i den
högre klassen.

Till spörsmålet örn den inverkan, som omläggningen av villkoret örn avgiftsbetalning
kan ifrågasättas hava på urskiljandet från försäkringen av de s. k.
självständiga företagarna, återkommer jag senare.

Flera understödsperioder under en och samma arbetslöshetsperiod.

Såsom jag i annat sammanhang framhållit, var enligt 1928 års förslag till
obligatorisk försäkring rätten till understöd beroende på att villkoret örn erlagda
avgifter uppfyllts vid början av det kvartal, under vilket vederbörande
arbetslöshetsfall inträffade. Vid varje kvartalsskifte under hela den tid, som
arbetslösheten varade, skulle sedan en förnyad prövning ske för att utröna,
huruvida det föreskrivna antalet avgifter inom den fastställda tidsperioden
före den tidpunkten vore erlagda. I annat fall avstängdes den försäkrade omedelbart
från vidare understöd, oberoende av att han ännu ej uppburit understöd
under eljest medgiven längsta tid.

Enligt förevarande förslag är det däremot tillräckligt för bibehållande av
understödsrätten under hela arbetslöshetstiden, att föreskrivet antal avgifter
erlagts under den bestämda tiden före arbetslöshetens början. Någon ytterligare
prövning av om detta villkor uppfyllts sker sålunda icke, hur långt än
arbetslöshetsfallet är. Denna omläggning av det för understödsrätten mycket
viktiga villkoret örn avgiftsbetalning medför rättsverkningar i vissa avseen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

den. Bland annat kommer understödsrätten under ett och samma arbetslöshetsfall
i stort sett att bliva beroende av maximeringen av understödet till 120
dagar under loppet av femtiotvå på varandra följande veckor. Därest ett
arbetslöshetsfall utan avbrott varar utöver femtiotvå veckor, bör en försäkrad
givetvis icke vara berättigad att ånyo uppbära understöd. För att förtydliga
den nyss antydda, i föregående års proposition föreslagna regeln örn
understödstidens maximering skulle (jfr s. 43) det därför vara lämpligt att
i förordningen stadga, att understöd i varje fall icke må uppbäras under mer
än 120 dagar av ett och samma arbetslöshetsfall.

Vid den undersökning av en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet vid olika alternativ
beträffande villkoret örn avgiftsbetalning, som hösten 1933 företagits
genom 1932 års sakkunniga och som grundar sig på det i föregående års proposition
framlagda förslaget till frivillig försäkring, har emellertid framkommit
ytterligare en verkan av nyssnämnda omläggning av detta villkor, som påkallar
uppmärksamhet. Det visade sig nämligen, att, även örn understödstiden under
ett arbetslöshetsfall begränsades till 120 dagar, hur länge detsamma än varade,
i vissa fall flera understödsperioder skulle kunna infalla under ett och
samma arbetslöshetsfall. Detta förhållande inträffar alltid, därest en försäkrad
under året närmast före en lång arbetslöshetsperiods början uppburit understöd
under en eller flera perioder. Genom att understödsrätten maximerats till
visst antal dagar under 52 på varandra följande veckor, skall för varje dag, som
understöd begäres, undersökas, huruvida under de då förflutna 52 veckorna
understöd uppburits för högsta medgivna dagantal. Följden härav blir, att understöd,
som uppburits under året närmast före ett arbetslöshetsfalls början,
så att säga avspeglar sig i den löpande understödsrätten, och att alltså upprepade
avbrott i denna kunna förekomma.

På sätt som framgår av den över de sakkunnigas undersökning upprättade
promemorian (bilaga B sid. 121 f.), läto de sakkunniga närmare undersöka
frekvensen av flera understödsperioder under samma arbetslöshetsperiod ävensom
i vad mån försäkringens effektivitet skulle påverkas av en bestämmelse,
som avskure en försäkrad från vidare understödsrätt under en arbetslöshetsperiod,
sedan understöd en gång upphört att utgå. Denna undersökning begränsades
på grund av undersökningsmaterialets beskaffenhet till tiden från
och med tredje kvartalet 1931 till och med andra kvartalet 1933. Antalet fall,
då flera understödsperioder förekommo under en och samma arbetslöshetsperiod,
utgjorde under denna tid 399 eller 2.7 procent av antalet arbetslöshetsperioder,
under vilka understöd över huvud utgick. Därest understödsrätt under
en arbetslöshetsperiod ej finge återinträda, sedan understöd en gång upphört
att utgå, hade antalet understödda veckor under den angivna tiden minskat
med 2,628. Försäkringens effektivitet skulle härigenom hava blivit 1.3
enheter eller 4.2 procent lägre.

Det är givet, att det icke på något sätt kan sägas innebära ett missbruk av
bestämmelserna örn avgiftsbetalning och understödstidens maximering, att understöd
uppbäres under flera perioder av ett och samma arbetslöshetsfall. Ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

sådant förhållande måste emellertid vara rätt svårbegripligt för de försäkrade.
Ur denna synpunkt torde det vara lämpligt att begränsa understödsrätten till
en period under samma arbetslöshetsfall. Uppenbart är därjämte, att en sådan
begränsning för kassornas del skulle innebära en stor lättnad vid
tillämpningen av bestämmelserna örn understödsrätt. Någon effektivitetsminskning
av betydelse uppkommer icke heller härigenom. Jag har därför låtit
upprätta förslag till ändring av 23 § i försäkringsförordningen i syfte att ernå
en begränsning i understödsrätten av angivet slag. För att ett blott tillfälligt
arbete under ett par dagar icke skall medföra ny understödsrätt, föreslår
jag vidare, att understödsrätt ej skall kunna återinträda, förrän minst två
veckoavgifter, som enligt därför gällande bestämmelser må tillgodoräknas den
försäkrade, erlagts till kassan.

Begränsningen i understödsrätten till en enda period under samma arbetslöshetsfall
lärer emellertid endast böra ske under förutsättning, att avbrottet
i understödsrätten ägt rum på grund av bestämmelserna örn maximering av
understödet till 120 dagar. Har avbrottet skett av annan orsak, exempelvis
sjukdom hos den försäkrade, bör han fortfarande bibehållas vid sin understödsrätt.

Vid införandet av en sådan bestämmelse örn begränsning av understödsrätten
bortfaller behovet av särskild bestämmelse angående maximering av understödsrätten
till 120 dagar under arbetslöshetsfall, som sträcker sig över flera år.

Arbetskonflikters inverkan på utgivande av understöd.

I propositionen till 1933 års riksdag föreslog Kungl. Maj :t beträffande frågan
örn arbetskonflikters inverkan på understöds utgivande, att understöd från
erkänd arbetslöshetskassa ej skulle få utgå till medlem, som deltoge i strejk
eller vore föremål för lockout, för den tid konflikten varade. Vid ett lagfästande
av detta förslag bleve resultatet, att en konflikt bleve utan inverkan
i vad angår arbetslöshetshjälpen dels beträffande alla arbetare, som vid konfliktens
utbrott redan vore arbetslösa, dels ock beträffande de personer, som
utan att vara direkt indragna i konflikten blivit arbetslösa i anledning av
densamma.

Särskilda utskottet yttrade i denna fråga, att utskottet i likhet med Kungl.
Maj:t funnit den lösning av denna fråga vara förenad med de minsta olägenheterna,
enligt vilken varje verkan bakåt av en konflikt uteslötes. Vad däremot
anginge de s. k. sekundärt arbetslösa kunde utskottet icke ansluta sig
till Kungl. Maj:ts förslag, att en konflikt alltid skulle vara utan inverkan beträffande
sådana arbetare. Utskottet yttrade härom, att utskottet till en början
ansåge det vara uppenbart, att i sådana fall, där konfliktens primära omfattning
bestämdes av taktiska hänsyn och där således till följd av densamma
arbetslösa men icke direkt indragna arbetare hade samma intresse av konfliktens
utgång, som de däri deltagande, arbetslöshetshjälp icke borde utgå till
sist avsedda arbetaregrupper. Utskottet förklarade emellertid vidare, att över -

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Departe mentschefen.

vägande skäl talade för att en konflikts verkningar icke alltid skulle vara begränsade
till sådana arbetare, vilka vore parter i samma kollektivavtal som
de i konflikten direkt indragna. Gränsen borde i stället dragas emellan så*
dana arbetare, vilka med avseende å sina löne- och anställningsförhållanden
hade ett påvisbart intresse av konfliktens utgång, och andra. Det måste dock
noga tillses, att en regel i sådant hänseende icke åberopades i de fall, då intressegemenskapen
endast vore av mindre betydelse eller av sekundär beskaffenhet.
Det borde därför ankomma på tillsynsmyndigheten att meddela närmare
bestämmelser ävensom att i tvistiga fall lämna direkta anvisningar.

Utskottet föreslog, att de av utskottet sålunda förordade reglerna skulle ägatillämpning
icke blott i fråga örn rätten att uppbära daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa
utan även vad anginge rätten till hänvisning till reservarbete
eller till erhållande av kontantunderstöd med statsbidrag. Riksdagen godkände
utskottets förslag till konfliktdirektiv för reservarbetena och den kontanta
understödsverksamheten. Bestämmelser i enlighet härmed hava sedermera införts
i kungörelsen den 26 juni 1933 angående statlig och statsunderstödd
hjälpverksamhet vid arbetslöshet.

Den lösning, som den gamla frågan örn arbetskonflikters inverkan på meddelandet
av offentlig arbetslöshetshjälp i olika former sålunda erhållit vid
1933 års riksdag, innebär enligt min uppfattning ett stort framsteg i förhållande
till vad som dittills gällt. Jag finner mig visserligen fortfarande icke
vara övertygad örn lämpligheten av att över huvud utsträcka en konflikts inverkan
på meddelandet av understöd till andra personer än sådana, som direkt
deltaga i konflikten. Då jag dock anser mig kunna tillstyrka, att bestämmelserna
angående arbetskonflikters inverkan på meddelandet av daghjälp
från erkänd arbetslöshetskassa avfattas i enlighet med vad som för närvarande
gäller för den övriga statsunderstödda hjälpverksamheten, är detta i hög
grad betingat av att bestämmelserna i ämnet, i enlighet med vad utskottet
yttrat, icke böra kunna åberopas i de fall, då intressegemenskapen endast är
av mindre betydelse eller av sekundär beskaffenhet. Skillnaden i praktiken
emellan de nu gällande bestämmelserna i den angivna tolkningen och vad som
av mig i föregående års proposition förordats i samma ämne lärer icke vara
synnerligen stor. Det måste emellertid anses vara önskvärt, att enhetliga bestämmelser
i frågan gälla inom hela området för den statsunderstödda hjälpverksamheten.

Enligt kungörelsen om hjälpverksamheten vid arbetslöshet (nr 446) ankommer
det på statens arbetslöshetskommission att meddela närmare bestämmelser
angående tillämpningen av konfliktdirektiven. Motsvarande skyldighet skall
för arbetslöshetsförsäkringens del åligga socialstyrelsen såsom tillsynsmyndighet
för de erkända arbetslöshetskassorna. Jag vill med anledning härav framhålla
nödvändigheten av att dessa båda myndigheter anordna ett intimt samarbete
i dessa frågor, så att sinsemellan stridande tillämpningsbestämmelser
icke komma att utfärdas. I fråga örn fullföljd av talan över de båda myndigheternas
beslut i dessa frågor gälla olika regler, i det att besvär över arbetslös -

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

hetskommissionens beslut avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet och besvär över
socialstyrelsens beslut gå till regeringsrätten. Detta lärer emellertid icke behöva
medföra några olägenheter, enär det torde få förutsättas, att Kungl.
Maj:t, såsom jämväl särskilda utskottet i annat sammanhang yttrat, före avgörandet
i statsrådet av dylikt ärende kommer att inhämta regeringsrättens
yttrande.

Erbjudet arbetes lämplighet med hänsyn till lönens storlek.

Jlin av de grundläggande principerna för arbetslöshetsförsäkring liksom för
annan arbetslöshetshjälp är, att understöd endast skall lämnas den, som är
oförvållat arbetslös och hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen sökt
men ej erhållit lämpligt arbete. I fråga om vilket arbete, som skall anses lämpligt
och som sålunda vid risk av understödets indragande ej skall få föranleda
arbetsvägran, förordades utförliga bestämmelser i propositionen till 1933
års riksdag. Beträffande dessa bestämmelser hava delade meningar givit sig
tillkänna i fråga örn sättet för beräkning av den avlöning, med vilken ett erbjudet
arbete skall vara förenat, för att detsamma skall anses lämpligt.
Kungl. Majit föreslog härutinnan, att arbetet skulle vara förenat med avlöning,
som icke understege den i arbetsorten vanliga avlöningen för sådant arbete.

Särskilda utskottet tillstyrkte för arbetslöshetsförsäkringens del Kungl.
Maj :ts förslag. För reservarbetslinjen och kontantunderstödsverksamheten åter
föreslog utskottet, att erbjudet arbete skulle anses lämpligt under förutsättning
bland annat, att det vore förenat med avlöning, som prövades vara skälig i
förhållande till å arbetsorten förekommande avlöning för sådant arbete. Till
stöd för sitt sistnämnda förslag anförde utskottet, att det visserligen ägde sin
riktighet, att beträffande arbetsområde, vilket reglerades av kollektivavtal
och där kollektivavtalslönen alltså vore den »vanliga», organiserade arbetare
vore lagligen tillförbundna att icke inom arbetsområdet åtaga sig arbete till
lägre lön än denna. Det kunde därför tydligen icke ifrågakomma, att de genom
vägran att där antaga arbete till en lön understigande den avtalsbestämda
skulle bliva utestängda från arbetslöshetshjälp, även örn den erbjudna lönen
skulle kunna anses »skälig». Beträffande arbetsområden, där kollektivavtal
icke vore allmänt gällande — exempelvis inom skogsbruk och lantbruk
—- kunde ifrågavarande meningsskiljaktighet emellertid äga avsevärd praktisk
betydelse.

Riksdagen godkände för reservarbetslinjen och den kontanta understödsverksamheten
utskottets förslag örn avstängning från arbetslöshetshjälp vid
vägran att antaga erbjudet arbete med »skälig lön». Bestämmelserna i kungörelsen
örn statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet hava
utformats i enlighet härmed.

Såsom utskottet anfört, hänför sig skiljaktigheten mellan förevarande båda
förslag till bestämmelser om avstängning vid arbetsvägran i huvudsak till de

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

arbetsområden, som icke reglerats medelst kollektivavtal. På dessa områden
måste tillämpningen givetvis bliva väsentligt mera vansklig, örn man utgår
från principen örn »skälig lön» än örn prövningen skall hänföra sig till den
på arbetsområdet vanliga lönen. Otvivelaktigt föreligger emellertid bär en
betydande skillnad mellan försäkringen och övriga former av offentlig arbetslöshetshjälp.
I sistnämnda fall sker prövningen av vederbörande arbetslöshetskommitté,
och sammansättningen av densamma måste erbjuda en viss och ingalunda
obetydlig garanti för att avstängning från understöd icke sker av oberättigade
skäl. För försäkringens del ankommer prövningen däremot på de särskilda
arbetslöshetskassorna och deras lokala organ.

På grund härav skulle det enligt min mening vara att föredraga att för försäkringens
del få prövningen av en arbetsvägran, som är föranledd av den erbjudna
avlöningens storlek, anknuten till den på arbetsområdet vanliga lönen.
Jag är dessutom fortfarande av den uppfattningen, att principen om »vanlig
lön» av rent sakliga skäl äger företräde framför principen örn »skälig lön».
Liksom ifråga örn konfliktdirektiven torde det dock även i denna fråga vara
mycket önskvärt, att bestämmelserna bliva enhetliga inom hela området för den
statsunderstödda hjälpverksamheten. Jag anser mig därför kunna tillstyrka,
att bestämmelserna i ämnet utformas i enlighet med principen örn »skälig
lön».

Arbetslöshetsförsäkringens anknytning till reservarbetslinjen.

En fråga, som nära sammanhänger med spörsmålet örn sättet för beräknandet
av avlöningen vid arbete, som erbjudes en understödssökande arbetslös
person, är frågan örn anknytningen emellan arbetslöshetsförsäkringen och av
staten eller kommun anordnat reservarbete. I det av Kungl. Maj:t vid 1933
års riksdag föreslagna systemet för hjälpåtgärder vid arbetslöshet ingingo
icke reservarbeten, och av denna anledning upptogs icke denna fråga till behandling
i propositionen örn arbetslöshetsförsäkring.

I det allmänna system för hjälpåtgärder emot arbetslöshet, som beslöts vid
1933 års riksdag, ingå reservarbeten som en integrerande del. Avlöningen vid
reservarbete skall fastställas av statens arbetslöshetskommission på sådant
sätt, att den ej överstiger den lägsta grovarbetarlön, för vilken arbete i orten
kan i avsevärd grad beredas, med beaktande jämväl av löneförhållandena inom
jord- och skogsbruk. I den officiella statistiken upptagas de vid reservarbete
sysselsatta arbetarna såsom arbetslösa.

Särskilda utskottet vid 1933 års riksdag yttrade vid behandlingen av frågan
örn anknytningen emellan arbetslöshetsförsäkringen och reservarbetslinjen, att
det med hänsyn till sättet för bestämmandet av avlöningen vid reservarbete
icke gärna kunde ifrågakomma, att en reservarbetare sett från försäkringens
synpunkt skulle betraktas som arbetslös. Han borde ur denna synpunkt helt
jämställas med den, som vore sysselsatt vid arbete å öppna arbetsmarknaden.
Härav följde, att en reservarbetare hade skyldighet och rätt att inbetala av -

Kungl. Maj:is proposition nr 38.

gifter till sin kassa, att lian på grund av sådana avgifter kunde bliva understödsberättigad
samt att ny arbetslöshet skulle anses hava inträtt vid reservarbetets
upphörande, därest annan sysselsättning ej samtidigt erhölles. Vidare
följde av denna princip, att den, som utan giltig anledning lämnade ett
reservarbete, ej skulle få uppbära daghjälp under fyra veckors tid. Utskottet
förklarade därjämte, att det med hänsyn till sättet för bestämmandet av avlöningen
vid reservarbete icke torde vara möjligt att uttala något allmänt omdöme
örn att arbetslönen vid reservarbete uppfyllde det krav på avlöning, som
försäkringsförordningen uppställde, för att vägran att antaga erbjudet arbete
skulle föranleda avstängning från understöd.

I den av herr Trygger m. fl. avgivna reservationen yrkades, att skyldighet
skulle införas för de försäkrade att, oavsett lönens storlek, vid risk av understödets
indragande antaga hänvisning till reservarbete.

Herr Hamrin m. fl. hemställde i avgiven reservation, att skyldighet skulle
införas för de försäkrade att vid extraordinära arbetslöshetsförhållanden efter
av tillsynsmyndigheten lämnad föreskrift antaga hänvisning till reservarbete
oavsett avlöningens storlek.

Till vad utskottet anfört örn förhållandet mellan arbetslöshetsförsäkringen
och reservarbetslinjen kan jag ansluta mig. Jag anser sålunda, att en medlem
i erkänd arbetslöshetskassa, som är sysselsatt vid reservarbete, med avseende
å rättigheter och skyldigheter i förhållande till arbetslöshetskassan skall betraktas,
som örn han vore sysselsatt å öppna arbetsmarknaden. Han har därför
skyldighet att erlägga avgifter till kassan och äger i en framtid åberopa dessa
avgifter för rätt till understöd. Först vid reservarbetets upphörande kan han
av kassan anses såsom arbetslös, och om han utan giltig orsak lämnat reservarbetet,
skall han avstängas från understöd under minst fyra veckor.

Tveksamhet torde egentligen blott kunna råda beträffande frågan örn
skyldighet skall förefinnas för en arbetslös medlem av erkänd arbetslöshetskassa
att vid risk av understödets indragande antaga hänvisning till reservarbete.
Härvid är emellertid att märka följande. En medlem av en erkänd
arbetslöshetskassa lärer böra avstängas från understöd, därest han lämnar ett
av honom på öppna arbetsmarknaden innehaft arbete, utan annat skäl än att
lönen icke kan betraktas som skälig. Däremot kan han utan att förlora sin understödsrätt
vägra att antaga ett erbjudet arbete på öppna arbetsmarknaden, örn
lönen icke är att anse som skälig. Någon anledning att i dessa avseenden särskilja
reservarbete från arbete på öppna arbetsmarknaden förefinnes icke enligt
min uppfattning. Jag ansluter mig alltså till utskottets förslag, att en vägran
att antaga hänvisning till reservarbete skall helt jämställas med en vägran
att antaga erbjudet arbete på öppna arbetsmarknaden. Genom det sätt, varpå
arbetslönerna vid reservarbetena numera beräknas, torde det för övrigt blott
mera sällan kunna förekomma, att avlöningen icke skulle komma att betraktas
som skälig i förhållande till å arbetsorten förekommande avlöning för sådant
arbete. Exempel härå kan emellertid, såsom utskottet anfört, tänkas

Departe mentschefen.

48 Kungl. Maj:is proposition nr 38.

beträffande ett såsom reservarbete anordnat vägarbete inom en utpräglad
jordbrukskommun.

Det av herr Hamrin m. fl. i en reservation framförda yrkandet örn skyldighet
för de försäkrade att under extraordinära arbetslöshetsförhållanden efter
därom av tillsynsmyndigheten lämnad föreskrift vid risk av understödets
indragande antaga hänvisning till reservarbete oavsett lönens storlek sammanhänger
med det av samma riksdagsledamöter förordade systemet för bestämmandet
av reservarbetslönen. Enligt detta system skulle reservarbetslönen
blott upp till fyra kronors höjd komma att sammanfalla med den av statens
arbetslöshetskommission fastställda lägsta grovarbetarlönen i orten. Vid högre
grovarbetarlöner skulle dessa reduceras enligt en stigande skala för bestämmandet
av reservarbetslönen. Inom den högre delen av löneskalan skulle det
därför ej utan vidare föreligga skyldighet för de försäkrade att antaga hänvisning
till reservarbete. Reservanterna ansågo ej heller, att en allmän sådan
skyldighet borde föreskrivas.

Med det av riksdagen fastställda systemet för bestämmandet av reservarbetslönen
lärer behov icke förefinnas av den av reservanterna förordade regeln.
Frågan örn skyldighet att antaga hänvisning till reservarbete bör sålunda
bedömas från fall till fall enligt de i försäkringsförordningen för arbeten över
huvud givna bestämmelserna. I likhet med utskottet anser jag icke, att behov
förefinnes av särskilt stadgande härom.

Självständiga företagares ställning till försäkringen.

1932 års sakkunniga anförde beträffande omfattningen av försäkringen, att
det vore önskvärt, att densamma gjordes tillämplig allenast å verkliga lönearbetare.
Då det emellertid mötte betydande svårigheter att positivt bestämma,
vem som skulle anses som lönearbetare, föreslogo de sakkunniga, att man
negativt skulle bestämma, att den, som vore självständig företagare, skulle
uteslutas från medlemskap. Med hänsyn till önskvärdheten av att smärre
jordbrukare, som för sitt uppehälle huvudsakligen vore beroende av lönearbete,
bereddes tillfälle att inträda i försäkringen, uppställdes icke ett absolut förbud
för dem, som regelbundet men endast viss del av året vore att anse som
självständiga företagare, att ingå och kvarstå såsom medlemmar i erkänd arbetslöshetskassa.
De sakkunniga föreslogo i stället en bestämmelse örn att
kassa skulle vara skyldig att från medlemskap utesluta den, som under de
senast förflutna tolv månaderna under längre tid än fem månader haft ställning
såsom självständig företagare utan att samtidigt mot avlöning användas
till arbete för annans räkning. Omfattningen av begreppet självständig företagare
överlämnades åt praxis att utforma. De sakkunniga anförde, att tiden
fem månader valts med hänsyn till att, örn någon under längre tid än sex månader
av ett år varit medlem i en erkänd arbetslöshetskassa, möjlighet funnits
att inbetala av de sakkunniga föreslaget antal avgifter för att rätt till understöd
skulle föreligga.

Kungl. Maj :ts proposition nr 38.

I propositionen till 1933 års riksdag anförde jag, att självägande bönder,
arrendatorer oell småbrukare, som endast vintertiden sökte sin utkomst genom
skogsarbete, i regel icke borde tillåtas att ingå såsom medlemmar i en erkänd
arbetslöshetskassa. Örn deras jordbruk vore litet och kanske kunde skötas
huvudsakligen med hjälp av hemmavarande barn samt örn de verkligen större
delen av året hade anställning som lönearbetare, syntes man däremot ej rimligen
kunna förvägra dem rätt att ansluta sig till försäkringen. Jag förklarade
vidare, att jag ansåge det sätt, varpå de sakkunniga dragit gränsen gentemot
de självständiga företagarna, vara ändamålsenligt och ägnat att i möjligaste
mån förhindra missbruk. Jag fann det likaledes lämpligt att icke i
förordningen införa någon närmare definition å begreppet självständig företagare
utan ansåg, att bestämmandet av omfattningen härav borde överlämnas
åt de tillämpande organen.

Särskilda utskottet fann ej anledning att yttra sig i frågan utan tillstyrkte
förslaget i denna del. I en vid utskottets utlåtande fogad reservation med hemställan
örn avslag å propositionen förklarade emellertid herrar Westman och
Pehrsson i Bramstorp utan närmare motivering, att de ansågo avgränsningen
av de självständiga företagarna utgöra en fråga, som enligt deras uppfattning
ej lösts på ett tillfredsställande sätt.

Under debatten i kamrarna anfördes från olika håll, att det vore en svaghet
i förslaget, att en mindre jordbrukare, som på grund av bristande tillgång på
skogsarbete bleve hänvisad att leva på sin egen gård i mer än fem månader
av ett år, skulle uteslutas från försäkringen.

Frågan örn det lämpligaste sättet att behandla de självständiga företagarna
utgjorde en av de punkter i förslaget, som av 1932 års sakkunniga ansågos
mest tveksamma. Under gången av de sakkunnigas arbete konstaterades först
nödvändigheten av att försäkringen gjordes tillämplig allenast å verkliga lönearbetare.
Då det härefter gällde att avgränsa försäkringen mot sådana personer,
som icke borde anses såsom lönearbetare, visade det sig, att svårigheterna
i stort sett inskränkte sig till torpare och de jordbrukare, som regelbundet
varje år under viss del därav arbetade i skogsbruk för att erhålla en kontant
inkomst. De sakkunniga voro därvid av den uppfattningen, att dessa personer
icke borde kunna ingå såsom medlemmar i en erkänd arbetslöshetskassa
under andra förutsättningar än att de verkligen större delen av året arbetade
som lönearbetare. Till denna uppfattning anslöt jag mig. Skälen för
densamma synas mig ligga i öppen dag. En arbetslöshetsförsäkring bör icke
och kan icke vara avsedd för sådana personer, som vid inträffad arbetslöshet
hava ett eget jordbruk att falla tillbaka på. Dessa personer bliva icke i likhet
med de rena lönearbetarna fullständigt utblottade, därest de sakna arbetsinkomst.
Därtill kommer svårigheten att beträffande en något större jordbrukare
avgöra, örn arbetslöshet verkligen kan anses föreligga, för den händelse
han icke kan erhålla lönearbete. För de rena småbrukarnas och torparnas
del ligga däremot förhållandena annorlunda till. För dem är inkomsten

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 38.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

av lönearbete ett livsvillkor nästan i lika hög grad som för industriarbetarna.

Med denna inställning till spörsmålet blev svårigheten närmast att draga
en gräns, som effektivt avskilde de något större jordbrukarna från rätt att inträda
eller kvarstå såsom medlemmar i en erkänd arbetslöshetskassa. En viss
och ingalunda obetydlig spärr erhålles visserligen redan genom bestämmelserna
örn det antal avgifter, som måste vara erlagda, för att rätt till understöd
skall kunna uppkomma, samt därom att avgifter få tillgodoräknas endast i den
mån de erlagts för tid av lönearbete. Det är nämligen uppenbart, att en person
med ett icke alltför litet jordbruk ej gärna kan vara hågad att ingå i en
erkänd arbetslöshetskassa och under en avsevärd tidrymd där erlägga avgifter,
för att det sedan vid understöds sökande eventuellt skall visa sig, att det
antal avgifter han äger tillgodoräkna sig icke är tillräckligt för understöds
vinnande. Denna gränsdragning emot de självständiga företagarna kan dock
icke anses vara tillräckligt effektiv. Då de sakkunniga därför granskade möjligheterna
av att uppdraga skarpare gränser med hänsyn till fastighetens storlek,
husdjursbesättning eller dylikt, visade det sig emellertid, att en enhetlig
sådan gränsdragning vore förenad med betydande svårigheter och ej heller
kunde beräknas lämna ett tillnärmelsevis rättvist resultat, detta bland annat
på grund av de ytterligt skiftande förhållandena inom olika delar av landet,
över huvud visade sig ingen annan väg framkomlig än att man helt allmänt
stadgade, att självständiga företagare skulle uteslutas från medlemskap i de
blivande kassorna.

Enär begreppet självständig företagare vid tillämpningen av förordningen
tydligen måste tolkas i nära överensstämmelse med sin språkliga betydelse
samt således även mindre jordbrukare, vare sig de äro självägande eller arrendatorer,
i denna sin egenskap bliva att anse såsom självständiga företagare, i
varje fall örn de hava annan person anställd på gården, var det uppenbart, att
man, för att det önskade resultatet skulle kunna vinnas, ej kunde åtnöja sig
med en enkel bestämmelse örn förbud för självständiga företagare att inträda
eller kvarstå såsom medlemmar i en erkänd arbetslöshetskassa. Det var i
stället önskvärt, att verksamhet under viss del av året såsom självständig företagare
icke skulle medföra, att behörigheten till medlemskap ifrågasattes. I
syfte att förebygga orättvisor borde prövningen härutinnan — vilken måste
verkställas såväl vid ansökning om inträde i en kassa som under löpande medlemskap
—• anknytas till förhållandet under de vid varje tidpunkt senast förflutna
tolv månaderna. Spörsmålet gällde härefter blott att bestämma den
tidrymd inom de senast förflutna tolv månaderna, under vilken medlemmar
i en erkänd arbetslöshetskassa borde kunna verka såsom självständiga företagare,
utan att rätten till medlemskap ginge förlorad.

1932 års sakkunniga föreslogo, som nyss nämnts, beträffande denna gränsdragning,
att från rätt att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att
där kvarstå såsom medlem skulle uteslutas den, som under de senast förflutna

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

tolv månaderna under längre tid än fem månader haft ställning såsom självständig
företagare utan att samtidigt mot avlöning användas till arbete för
annans räkning. I de sakkunnigas promemoria anfördes som motivering, att
tiden fem månader valts med hänsyn till att, om någon under längre tid än sex
månader av ett år varit medlem i en erkänd arbetslöshetskassa, möjlighet funnits
att inbetala i 21 § i förordningen omförmält antal avgifter och sålunda
förvärva rätt till understöd. De sakkunniga utgingo därvid från att för rätt
till understöd skulle krävas, första gången 52 avgifter under två år och därpå
följande gånger 26 avgifter under ett år. I propositionen till 1933 års riksdag
godkändes i princip de sakkunnigas uppfattning i denna fråga. Emellertid
utsträcktes tiden för erläggandet av nämnda antal avgifter till tre respektive
ett och ett halvt år. Särskilda utskottet tillstyrkte för sin del bifall till de
sakkunnigas förslag på denna punkt.

Det är fortfarande min uppfattning, att problemet icke på ett tillfredsställande
sätt kan lösas enligt någon annan huvudlinje än den av de sakkunniga
förordade. Att i förordningen intaga någon närmare definition av begreppet
självständig företagare, såsom bland annat påyrkats av socialstyrelsen i dess
över de sakkunnigas promemoria avgivna utlåtande, torde knappast vara erforderligt.
Jag erinrar här örn att begreppet tidigare införts i svensk lagstiftning
utan närmare definition, exempelvis i lagen örn försäkring för olycksfall
i arbete. Med det sätt, varpå bestämmelserna utformats i förordningen, torde
för övrigt gränsfallen näppeligen behöva giva anledning till några svårlösta
tvister.

Avgörandet av frågan örn den tidrymd inom de senast förflutna tolv månaderna,
under vilken medlemmar i en erkänd arbetslöshetskassa böra kunna verka
såsom självständiga företagare, utan att rätten till medlemskap förloras, torde
främst böra vara beroende på hur gränsen emot de rena självständiga företagarna
önskas dragen. Ju längre den tidrymd under de senast förflutna tolv månaderna
göres, under vilken medlemmar i erkända arbetslöshetskassor skola kunna vara
självständiga företagare, desto flera hemmansägare och arrendatorer med tämligen
stora jordbruk kunna ansluta sig till försäkringen. Såsom jag nyss anfört,
är det enligt min uppfattning lämpligt, att gränsen i detta avseende dragés ganska
snävt. Man kan emellertid vid avgörandet av frågan icke bortse från
att densamma måste bedömas jämväl med hänsyn till att rätt till erhållande
av understöd inträder efter det ett visst antal avgifter erlagts — naturligtvis
dock endast därest övriga förutsättningar för understödsrätt föreligga.
Sålunda torde man i möjligaste mån böra förhindra, att medlemmar, som
fullgjort vad på dem ankommer, för att de skola vara berättigade till understöd
vid arbetslöshet, skola förlora sitt medlemskap, innan de hunnit göra sin
understödsrätt gällande.

Även med utgångspunkt från de sakkunnigas förslag i fråga örn avgränsningen
mot de självständiga företagarna och örn viss avgiftsbetalning för erhållande
av rätt till understöd kan en jordbrukare, som erlagt föreskrivet

Kungl. Majlis proposition nr 88.

antal avgifter för tid, under vilken lian arbetat som lönearbetare, komma att
uteslutas ur kassan, innan han ännu varit i tillfälle att göra rätten till understöd
gällande. Detta blir nämligen fallet, så snart han under de senast förflutna
tolv månaderna verkat som självständig företagare i mer än fem månader.
Då bestämmelserna sålunda kunna komma att verka obilligt emot vissa försäkrade,
torde det vara lämpligt att något mildra desamma utan att likväl
uppgiva den principiella inställningen till frågan. En bidragande orsak till
en sådan mildring är jämväl, att jag av skäl, som jag tidigare anfört, ansett
mig böra föreslå, att understödsrätt skall inträda, första gången efter 40 under
två år erlagda avgifter och därpå följande gånger efter 20 under ett år erlagda
avgifter. En enligt min mening lämplig avvägning av bestämmelserna i fråga
örn de självständiga företagarna vinnes, örn tidslängden för den verksamhet
som självständig företagare, som medför uteslutning ur kassan, bestämmes till
sex i stället för fem månader av de senast förflutna tolv månaderna. Visserligen
kan, även örn gränslinjen flyttas på nu angivet sätt, på grund av
ändringen i bestämmelserna örn antalet avgifter, som krävas för vinnande av
understödsrätt, en medlem under vissa speciella förhållanden komma att uteslutas
ur kassan, efter det han erlagt föreskrivet antal avgifter men innan han
varit i tillfälle att göra rätten till understöd gällande. Detta lärer likväl icke
böra förhindra en ur skilda synpunkter önskvärd allmän gränsdragning emot de
självständiga företagarna.

I detta sammanhang torde till rättande av ett missförstånd, som vid åtskilliga
tillfällen gjort sig gällande, böra nämnas följande. Örn en mindre jordbrukare,
som vintertid regelbundet plägar ha lönearbete, under denna tid blir
arbetslös och till följd härav »vistas» på sin gård, skall han icke allenast på
grund härav under arbetslöshetstiden anses som självständig företagare. Det
relevanta, såväl vid prövning av uteslutning ur kassan som vid prövning av
framställning örn understöd, är i stället, om vederbörande under tid av brist
på lönearbete kunnat genom sysselsättning på den egna gården bereda sig
skälig ersättning för den inkomst av lönearbete, varom han gått miste.

I samband med att bestämmelserna om de självständiga företagarna ändras
så, att gränsen för uteslutning ur kassan flyttas från fem till sex månaders
verksamhet som självständig företagare under de senast förflutna tolv månaderna,
lära av enahanda grunder bestämmelserna i 7 § 2) i försäkringsförordningen
beträffande personer, som använts till arbete av vissa närstående släktingar,
böra undergå en motsvarande ändring. Jag förordar sålunda, att uteslutning
ur erkänd arbetslöshetskassa av den, som arbetar hos någon i paragrafen
omnämnd släkting, icke skall ske, med mindre anställningen varat under
längre tid än sex månader av de senast förflutna tolv månaderna.

Hemarbetarnas ställning till försäkringen.

1932 års sakkunniga yttrade angående hemarbetarna, att det torde vara
ostridigt, att denna grupp av arbetare ej lämpligen kunde inordnas i ett system

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

av arbetslöshetsförsäkring. De sakkunniga hänvisade i sådant hänseende till
den i 1928 års betänkande anförda motiveringen för uteslutandet av hemarbetarna
från den obligatoriska försäkringen. Hemarbetarna intoge, anfördes
det i sistnämnda betänkande, en mellanställning mellan självständiga
yrkesutövare och egentliga arbetare, och kåren utgjordes i icke ringa utsträckning
av hemmavarande hustrur och minderåriga barn. Det vore synnerligen
svårt att erhålla effektiv kontroll därå, att vederbörande verkligen vore arbetslös.

I propositionen till 1933 års riksdag yttrade jag, att jag i likhet med de
sakkunniga ansåge det ur kontrollsynpunkt vara omöjligt att inbegripa hemarbetarna
under försäkringen, varför jag ej funne mig kunna förorda någon
ändring av de föreslagna bestämmelserna.

Särskilda utskottet fann ej anledning att yttra sig i frågan utan tillstyrkte
förslaget i denna del. I olika reservationer anfördes emellertid avvikande meningar.
Sålunda yttrade herrar Westman och Pehrsson i Bramstorp, att behandlingen
av hemarbetarna vore en bland de frågor i förslaget, som enligt
deras mening ej lösts på ett tillfredsställande sätt. Vidare förklarade herr
Trygger m. fl., att de icke kunde finna den anförda motiveringen för hemarbetarnas
uteslutande övertygande, samt yttrade i fortsättningen:

De s. k. hemarbetarna utgjordes till mycket stor del av arbetare, vilka hade
lika fast anställning som de arbetare, vilka utförde sitt arbete å av arbetsgivaren
anvisad arbetsplats. Exempel härå erbjöde skrädderiarbetarna inom
konfektionsbranschen och vissa grupper av textilarbetare, särskilt i Västergötland.
Det framstode som en orättvisa, örn dessa arbetare i realiteten skulle
lämnas utanför försäkringen. Svårigheterna att erhålla tillfredsställande kontroll
på att hemarbetarna verkligen innehade arbete under tid, för vilken de
erlade avgifter, och att de vore arbetslösa, då de framställde begäran örn
understöd, torde ingalunda vara oöverkomliga. I stor utsträckning torde man
kunna lita på den kontroll, som utövades av vederbörandes kamrater, och i
övrigt kunde uppgifter härom erhållas av arbetsgivaren. Härvid borde jämväl
hållas i minne, att enligt av departementschefen i annat sammanhang given
motivering rätt att erlägga avgift i allmänhet skulle föreligga, även örn arbete
blott innehafts en dag i veckan.

Ifrågavarande reservanter förordade därför, att medlem i erkänd arbetslöshetskassa
skulle medgivas att för rätt till understöd tillgodoräkna sig avgifter
jämväl för tid, då arbetet utförts i medlemmens hem. I samband härmed föreslogo
dessa reservanter, att skyldigheten för kassorna att upptaga fasta avgifter
utsträcktes jämväl till de fall, då arbetet utfördes i medlemmens hem.

Andra kammaren biföll utskottets förslag i denna punkt. I första kammaren
kom frågan med hänsyn till utgången av principvoteringen icke under
behandling.

I anledning av vad sålunda förekommit i frågan må till densammas belysande
ytterligare anföras följande.

Efter nådigt uppdrag avgav socialstyrelsen år 1917 redogörelse, betitlad
Svensk hemindustri, över en av styrelsen verkställd ingående undersökning

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

rörande förekomsten och omfattningen år 1912 av hemindustriellt arbete i
Sverige ävensom angående de ekonomiska och sociala förhållanden, varunder
sådant arbete bedrevs i vårt land. Ur denna redogörelse må följande anföras.

Som hemarbetare betecknades personer, som på uppdrag av arbetsgivare för
dennes yrkesmässigt bedrivna rörelse mot lön sysselsattes med tillverkning
eller förarbetning av varor i sina egna bostäder eller i andra arbetslokaler,
som icke tillhandahölles av arbetsgivaren.

Genom denna definition avskiljas från hemarbetarna dels alla självständiga
hantverkare och dels tillverkare av exempelvis hemslöjdsalster i de fall, då
tillverkarna själva försälja sina alster till olika uppköpare eller såsom gårdfarihandlare.
Enligt den för försäkringen använda terminologien böra dessa
grupper av arbetare betecknas som självständiga företagare.

År 1912 funnos i riket 3,252 företag med hemindustriell produktion, sysselsättande
sammanlagt 28,953 hemarbetare, av vilka 6,739 voro män och 22,214
kvinnor. Med stöd av en särskild, representativ utredning uppskattades antalet
av hemarbetarnas någorlunda regelmässigt arbetande medhjälpare till
14,031 personer, varav 2,287 män och 11,744 kvinnor. Sammanlagt uppgick
sålunda hemindustriens arbetarantal till 42,984 personer, av vilka 9,026 män
och 33,958 kvinnor. Under den vidare utredningen räknades emellertid endast
med de egentliga hemarbetarna till ett antal av 28,953 personer. De personer,
vilka som mellanhänder mottagit arbetsuppgifter från fabriker och i sin tur
fördelat uppgifterna bland hos dem anställda hemarbetare, inräknades bland
företagen. Antalet mellanhänder utgjorde 1912 193 st., sysselsättande 1,972
hemarbetare.

Hemarbetarna fördelade sig med 19,861 i städerna och 9,092 på landsbygden.
Största antalet fanns i Älvsborgs län med 3,084 i städerna och 4,632
på landsbygden. Stockholm hade 5,058, fördelade på 655 företag. I Göteborgs
och Bohus län funnos 3,572 och i Malmöhus län 2,009 hemarbetare. I
övrigt funnos över 1,000 hemarbetare endast i Östergötlands, Jönköpings och
Örebro län-. I vart och ett av de tre nordligaste länen uppgick antalet hemarbetare
endast till mellan 100 och 150.

Av hemarbetarna arbetade i genomsnitt 6.7 procent i städerna och 4.5 procent
på landsbygden mer eller mindre regelbundet åt mera än en arbetsgivare.

Med avseende å yrkesgrupper fördelade sig hemarbetarna med 14,437 å beklädnadsindustrien,
därav 4,183 män och 10,254 kvinnor. Å textilindustrien
kommo 11,111, av vilka blott 910 voro män. Vidare funnos 1,035 hemarbetare
inom träindustrien. Återstående antalet eller 2,370 fördelade sig å övriga yrkesgrupper.
Inom beklädnadsindustrien voro största antalet eller 7,790 sysselsatta
med tillverkning av manskläder. Vidare sysselsattes 1,840 med tillverkning
av damkläder, 1,893 med linnesömnad och 1,696 med tillverkning av
skodon. Inom textilindustrien voro 4,564 sysselsatta med trikåarbete och 4,214
med väveriarbete. De inom träindustrien sysselsatta hemarbetarna arbetade

Kungl. Maj:ts proposition nr 88,

till större delen eller 872 st. med möbelsnickeri. Inom övriga yrkesgrupper
sysselsattes bland annat 713 med metallvaruarbeten, huvudsakligen silverpolering,
564 med monteringsarbeten av olika slag, 313 med pappersarbeten och
260 med korgarbeten.

De inom hemindustrien arbetande företagen voro av skiftande storlek. I
genomsnitt sysselsatte varje företag 9 arbetare. Medan omkring 75 procent
av totalantalet företag förfogade över en hemarbetarstyrka av högst 5 arbetare,
räknade omkring 8 procent av företagen över 20 arbetare. Icke mindre
än 42 företag sysselsatte över 100 arbetare.

Den av socialstyrelsen gjorda undersökningen av hemarbetarnas ekonomiska
och sociala förhållanden gjordes representativ och omfattade 5,064 hemarbetare,
varav 807 män och 4,257 kvinnor. Av männen voro 73.1 procent gifta, medan
motsvarande procenttal för hemarbeterskor utgjorde 46.4. Omkring hälften av
såväl de manliga som de kvinnliga hemarbetarna tillhörde åldrarna mellan 30
och 50 år.

Det visade sig vid undersökningen vara förenat med betydande svårigheter
att bestämma den genomsnittliga arbetstiden för hemarbetarna, beroende på att
dessa arbetare i regel avbryta arbetet vid oregelbundna tider för andra sysselsättningar
eller vila. Vidare framkom vid undersökningen, att flertalet hemindustrier
icke kunde bereda alla, i många fall ej ens de flesta av sina arbetare
jämnt arbete hela året örn. Vissa tider av året kunde en hemarbetare få så
mycket arbete han kunde hinna med, också med den mest utsträckta arbetstid.
Ibland kunde arbete finnas i begränsad mängd, och åter andra tider kunde arbetsgivaren
kanske ej alls lämna något arbete. Under sommarmånaderna torde
exempelvis antalet sysselsatta hemarbetare alltid vara lägre, medan höstmånaderna
inom alla yrkesgrupper regelbundet kännetecknades av brådska.
Däremot torde de hemarbetare, som rekryterades ur jordbrukarhem, alltid någon
stund under varje dag arbeta vid väven eller maskinen, även om utearbetet
under sommaren toge längsta tiden.

I genomsnitt arbetade omkring två tredjedelar av de av den representativa
undersökningen berörda hemarbetarna praktiskt taget hela året. Av dessa
arbetare uppgåvo 53.1 procent, att deras dagliga arbetstid utgjorde minst 10
timmar, och för icke mindre än 22.2 procent uppgick arbetstiden till 12 timmar
eller mera. Kortare arbetstid än 8 timmar hade 24.9 procent. I allmänhet
visade det sig, att bland kvinnorna hustrurnas arbetstid var kortare än de ogiftas.

Även beträffande hemarbetarnas löner gjordes en noggrann undersökning.
De härvid framkomna siffrorna torde emellertid vara utan allt intresse för nuvarande
tid med helt olika löneläge. Här må sålunda endast anmärkas, att hemarbetarna
undantagslöst avlönades med stycklön och att hemarbetarna i de
flesta fall själva måste vidkännas kostnaderna för anskaffande av arbetsmaterial
samt för inköp, underhåll och amortering av arbetsredskap och arbetsmaskiner.
Ofta tillkommo vidare kostnader för arbetets hämtande och avlämnande.
Vid granskning av den tid, som olika hemarbetare behövt för visst

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

arbetes fullbordande, framgick, att denna arbetstid vore i hög grad växlande.
Ibland kunde det till och med visa sig, att vissa arbetare kunde utföra ett arbete
på halva den tid, som andra arbetare behövde.

De vid löneundersökningen erhållna uppgifterna utvisade, att inkomsten av
hemarbetet för männens och de självförsörjande kvinnornas del i regel var hushållets
huvudsakliga inkomstkälla. För de gifta hemarbeterskornas familjer
var inkomsten av hustruns hemarbete däremot oftast blott en biförtjänst till den
inkomst mannen eller andra hushållsmedlemmar tillförde hushållet, ehuru hustruns
inkomst ej sällan kunde uppgå till en tredjedel av familjens hela inkomst.

Sedan socialstyrelsen den 26 mars 1927 anmodats att avgiva yttrande över
internationella arbetsbyråns rapport och förslag till frågeformulär rörande metoderna
för fastställande av minimilöner, lät styrelsen verkställa en utredning
angående utvecklingen av och det dåvarande tillståndet å hemindustriens område.
Vid denna utredning, som icke framträdde med anspråk på att lämna
någon statistisk belysning av ämnet, vitsordades såväl från arbetsgivar- som
arbetarhåll, att antalet inom hemindustrien sysselsatta arbetare med tiden avsevärt
nedgått. I konkurrens med den allt mer mekaniserade och rationaliserade
fabriksdriften syntes hemindustrien nämligen vara dömd att inskränkas
till vissa för densamma särskilt lämpade förhållanden. Vidare framkom, att
hemindustriens löner år 1927 i jämförelse med dem, som gällde vid 1912 års
motsvarande undersökning, i stort sett företedde en höjning, som vore avsevärt
starkare än den allmänna lönenivåns. Socialstyrelsen ansåg sig därför med
fog kunna säga, att den tidigare inom hemindustrien icke okända »utsvettningen»
dåmera knappast förekomme.

Vid besvarandet av internationella arbetsbyråns frågecirkulär framhöll regeringen
de genom utredningen vunna upplysningarna samt yttrade bland annat,
att hemindustriens driftförhållanden småningom syntes hava så förändrats,
att statens ingripande till arbetarnas skydd genom stadgande av minimilöner
blivit mindre nödvändigt eller obehövligt. Regeringen anförde vidare, att ett
förhållande, som även förtjänade beaktande, vore det, att det industriella hemarbetet
för många utgjorde en bisysselsättning, som tillgrepes i den mån lantbrukets
eller hushållets göromål medgåve det och som sålunda möjliggjorde ett
utnyttjande av eljest värdelös tid. En möjlighet till sysselsättning beredde
också hemindustrien ej så få personer, som på grund av vanförhet, sjuklighet,
hög ålder eller annat förhållande icke kunde eller ville arbeta på verkstad.

Den internationella arbetskonferensen antog sedermera förslag till konvention
angående införande av metoder för fastställande av minimilöner. I den proposition
till 1929 års riksdag, vari konventionsförslaget anmäldes, anförde departementschefen,
att några omständigheter av beskaffenhet att föranleda ett
övergivande av den i regeringens nyss nämnda svarsskrivelse intagna ståndpunkten
icke hade tillkommit. Konventionen blev icke av Sverige ratificerad.

Enligt kommerskollegii senast tillgängliga industristatistik (för år 1931)
utgjorde antalet hemarbetare inom industrien 12,584, därav inom textil- och
beklädnadsindustrien 10,658. Inom sistnämnda yrkesgrupp sysselsatte söm -

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

nadsfabriker 6,624 och trikåfabriker 2,961 hemarbetare. Kollegium framhåller
emellertid, att antalet redovisade hemarbetare icke avsåge samtliga i riket befintliga
dylika arbetare utan endast sådana, som arbetat åt industriföretag,
vilka eljest vore till industristatistiken redovisningsskyldiga.

Genom den av socialstyrelsen verkställda undersökningen rörande förekomsten
och omfattningen år 1912 av hemindustrielit arbete i Sverige har noggrann
uppgift vunnits angående antalet hemarbetare vid nämnda tidpunkt. För senare
tid äro exakta siffror icke tillgängliga eller möjliga att skaffa annat än
genom en likartad undersökning. De i industristatistiken intagna uppgifterna
kunna nämligen icke användas annat än som minimisiffror, enär samtliga industriföretag
icke äro redovisningsskyldiga till industristatistiken. Uppgifter
från företagsräkningen kunna icke heller erhållas förrän vid en senare tidpunkt
under innevarande år. Så mycket torde dock kunna sägas, att antalet
hemarbetare under senare år avsevärt nedgått. Detta framgår redan av den
partiella undersökning, som socialstyrelsen verkställde år 1927. Uppgifter i
enahanda riktning hava lämnats av representanter för arbetsgivare- och arbetareorganisationer
inom beklädnadsindustrien, inom vilken industri hemarbetet alltid
varit mest använt. Den för utvecklingen härvidlag avgörande faktorn synes
vara rationaliseringssträvandena inom industrien. Med den ökade användningen
av specialmaskiner följer, att arbetet allt mer måst koncentreras å verkstäderna.
Bland de industrier, som tidigare i stor utsträckning använt sig av hemarbete,
torde detta speciellt vara förhållandet beträffande herrkonfektionen. Däremot
torde antalet hemarbetare inom damkonfektionen knappast hava minskat, beroende
på att de skiftande moderna omöjliggöra anskaffandet av specialmaskiner.
Särskilt inom sistnämnda fack torde hemarbetet fortfarande utgöra huvudsysselsättning
för vederbörande arbetare. De s. k. mellanmännen synas numera
i stor utsträckning hava försvunnit. I övrigt torde tendensen till minskning
av hemarbetet vara större i städerna än å landsbygden.

För bedömande av frågan om hemarbetarnas ställning i förhållande till en
statsunderstödd arbetslöshetsförsäkring torde det emellertid icke vara nödvändigt
att införskaffa exakta siffror å hemarbetarnas nuvarande antal. Noggrannare
uppgifter lära i detta hänseende icke vara erforderliga än att hemarbetarna
år 1912 utgjorde 6,739 män och 22,214 kvinnor eller tillsammans
28,953 personer, av vilka 19,861 voro bosatta i städerna och 9,092 på landsbygden,
att antalet hemarbetare sedan nämnda år minskat tämligen avsevärt
och mera i städerna än å landsbygden, samt att antalet till industristatistiken
år 1931 anmälda hemarbetare utgjorde 12,584 personer.

Hemarbetarna äro enligt erhållna uppgifter icke organiserade i någon större
utsträckning. Några siffror, som belysa anslutningen, finnas dock icke tillgängliga,
beroende på att fackförbunden i sina matriklar ej avskilja hemarbetarna
från övriga arbetare. Särskilt ringa torde anslutningen till fackförbunden
vara på landsbygden. I konfektionsindustriens kollektivavtal finnas
närmare bestämmelser intagna angående hemarbetarna. Under avtalet inräknas
de hemarbetare, som blott arbeta åt en arbetsgivare, vare sig direkt

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

åt en fabrik eller åt en mellanman, och som stå till buds åt arbetsgivaren i
den utsträckning han begär. Dessa hemarbetare äro bland annat tillförsäkrade
semester, därvid semesterersättningen bestämmes med hänsyn till det
genomsnittliga arbetsresultatet under året. Semesterersättning utgår dock ej,
om man icke kan säga, att hemarbetaren arbetat i samma utsträckning som
en verkstadsarbetare. I textilindustriens kollektivavtal finnas däremot inga
bestämmelser angående hemarbetare, vilket torde bero på att antalet organiserade
hemarbetare inom textilindustrien är mycket litet.

Hemarbetare synas i allmänhet vara skyldiga att hava färdigställt erhållet
arbete inom viss kortare tid. Detta gäller i varje fall inom konfektionsindustrien
och är beroende på att arbetsgivarna oftast låta tillverka varorna
först sedan desamma sålts till grossister eller detaljister, varigenom hållandet
av lager undvikes. Hemarbetare kunna därför icke, även örn de kunna förutse
snar brist på arbete, fördela tillgängliga arbetsuppgifter å någon längre tid.
Vid minskning av arbetstillfällena brukar detta först träffa de hemarbetare,
som arbeta mera tillfälligt inom yrket. Arbetslösheten har under depressionen
icke varit anmärkningsvärt stor inom konfektionsyrkena, beroende på stor
konkurrensförmåga på grund av noggrannhet i utförandet från de svenska
producenternas sida gentemot de utländska varorna. I regel torde hemarbetarna
hava arbete under hela året, men vad exempelvis beställningsskrädderiet
beträffar, torde vissa grupper av dess hemarbetare vara arbetslösa under vissa
delar av året. Jämväl vissa grupper av de kvinnliga hemarbetarna torde i
regel vara arbetslösa viss del av året. Exempel härå erbjuda stråhattssömmerskorna,
för vilka tiden från den 1 juli till den 1 oktober alltid är dödsäsong.
Exakta uppgifter angående arbetslöshetens omfattning och fördelning
bland hemarbetarna synas knappast kunna erhållas utan en omfattande
undersökning.

Priserna på de färdiga varorna hava sjunkit ganska mycket under de senaste
åren, men detta har icke lett till någon större minskning i hemarbetarnas
inkomster. Snarare hava de kunnat få sin ställning något förbättrad i
jämförelse med tidigare dåliga löner. Det är emellertid omöjligt att ens
tillnärmelsevis angiva något medeltal för månads- eller dagsförtjänsten, då
variationerna härutinnan äro mycket stora såväl mellan olika yrkesområden
som bland de enskilda arbetarna. Det finnes även exempel på att hemarbetare
fortfarande erbjuda sig till arbete emot ren underbetalning, bara för att de
överhuvud taget skola få något att göra.

Det torde icke vara vanligt, att hemarbetare samtidigt utföra arbeten åt
mera än en arbetsgivare. Ett undantag härifrån utgöra dock de inom beställningsskrädderiet
sysselsatta hemarbetarna. Samma arbetare kunna där
ofta anlitas av flera av de mindre skrädderierna. Dessa hemarbetare övergå
dessutom ofta till självständiga företagare genom att mottaga och utföra egna
beställningar från kunder.

Beklädnadsarbetarförbundet har en arbetslöshetskassa, till vilken alla i förbundet
organiserade arbetare automatiskt äro anslutna, sålunda jämväl de organiserade
hemarbetarna. Kassan har ganska stränga regler för att medlem -

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

marna skola bliva berättigade till understöd. Karenstiden utgör 14 dagar,
och även ett blott tillfälligt arbete av någon eller några dagars längd medför,
att ny karenstid måste beräknas, innan understöd ånyo kan erhållas. I de
fall, då arbetslöshet regelmässigt förekommer under viss del av året för någon
arbetargrupp, avstängas dessa arbetare helt från understöd under ifrågavarande
tid. Kontrollen över avgiftsbetalning, fristämpling och understöds
utgivande är lagd å de olika avdelningarna, varför förbundets styrelse ej
direkt har något att skaffa därmed. Några särskilda svårigheter hava enligt
uppgift från förbundet icke varit förenade med kontrollen å hemarbetarna.
Denna kontroll sker dels genom inhämtande av uppgifter från arbetsgivaren
och dels genom kamraterna i förbundet. I allmänhet känna de ledande å avdelningarna
mycket bra till alla medlemmarna och deras arbetsförhållanden.
I fråga örn kontrollen på att hemarbetare inom beställningsskrädderiet ej
under tid, då understöd uppbäres, mottaga egna beställningar från kunder,
är man dock helt hänvisad till arbetarnas egna uppgifter. Det torde naturligtvis
vidare vara ganska svårt att kontrollera riktigheten av lämnade uppgifter
beträffande de hemarbetare, som regelmässigt utföra arbete åt flera
arbetsgivare. Orsaken till att någon svårighet icke förmärkts i fråga om
kontrollen av hemarbetarnas arbetsförhållanden synes främst vara att söka
däri att medlemmarna så gott som uteslutande äro bosatta i städerna. Förbundet
har därför ej haft anledning att närmare undersöka möjligheterna av
att anordna en liknande kontroll å landsbygden. Kontrollarbetet torde vidare
avsevärt underlättas genom de stränga karenstidsbestämmelserna och genom
bestämmelser örn allmän avstängning från understöd under normal dödsäsong.

Vid ett förnyat övervägande av frågan örn hemarbetarnas ställning till en
statsunderstödd arbetslöshetsförsäkring finner jag mig fortfarande böra vidhålla
den uppfattningen, att denna arbetargrupp icke lämpligen kan inordnas
under försäkringen. Det synes mig vara synnerligen viktigt, att försäkringen
från början konstrueras så, att möjligheter till missbruk i görligaste mån förhindras.
Ingen torde kunna bestrida, att svårigheterna att ordna en effektiv
kontroll i varje fall äro betydligt större beträffande de arbetare, som ej arbeta
under arbetsgivarens direkta ledning och tillsyn, än beträffande vanliga verkstadsarbetare.
Att något fackförbund ansett sig kunna medtaga hemarbetare
i sin nuvarande arbetslöshetskassa utan att på något sätt särskilja dem från
verkstadsarbetare torde knappast kunna tagas till intäkt för ett påstående,
att en liknande åtgärd vore möjlig att genomföra vid en statsunderstödd försäkring.
Man måste nämligen bland annat vid en jämförelse uppmärksamma
de stränga bestämmelser, som gälla i ifrågavarande fackförbunds arbetslöshetskassa,
för att rätt till understöd skall föreligga, ävensom det förhållandet,
att praktiskt taget samtliga medlemmarna i kassan äro bosatta i städer
eller i stadsliknande samhällen, varest möjligheterna till kontroll äro väsentligt
större än på landet. Fordringarna på kontroll och bevislighet måste vid
en statsunderstödd försäkring ställas högt. Man kan där icke åtnöja sig med

Kungl. Maj:ts proposition nr S8.

att en funktionär så att säga har på känn, att en viss medlem icke haft arbete
under tid, för vilken ersättning sökes. I förordningen finnes intagen en
föreskrift om att tiden för arbetsanställning skall styrkas medelst intyg från
arbetsgivaren. Detta torde vara omöjligt att fordra för hemarbetarnas del.
Arbetsgivaren kan i sådant hänseende blott bestyrka, att hemarbetaren avlämnat
viss kvantitet färdiga varor, men örn arbetet utförts av hemarbetaren
själv eller en annan person samt huru lång arbetstiden varit kan ej bedömas
härav. De i förordningen intagna bestämmelserna örn dagunderstöd vid korttidsarbete
skulle vidare vara omöjliga att tillämpa å arbetare, för vilka arbetstiden
ej i detalj kan kontrolleras. I båda dessa avseenden skulle sålunda ett
inordnande av hemarbetarna under försäkringen kräva särbestämmelser.

Även om antalet hemarbetare, som arbeta åt mera än en arbetsgivare, är
förhållandevis litet, måste dock blotta möjligheten av att så kan i praktiken
vara fallet i hög grad skärpa fordringarna på kontroll, därest hemarbetarna
skulle medgivas rätt att ingå i försäkringen. En ur kontrollsynpunkt försvårande
faktor är vidare det stora antalet gifta kvinnor bland hemarbetarna.
År 1912 voro sålunda av 22,214 kvinnliga hemarbetare icke mindre
än över 10,000 eller omkring 46 procent gifta. Denna uppgift tyder därjämte
på att behovet av en arbetslöshetsförsäkring för hemarbetarnas del icke är
särskilt framträdande.

Man skulle visserligen med hänsyn till försäkringsbarhet och kontrollsvårighet
kunna tänka sig en uppdelning av hemarbetarna antingen i förhållande
till hemarbetets karaktär av huvud- eller bisysselsättning eller i förhållande
till bosättningen — stad eller större samhälle i motsats till landsbygden.
I intetdera fallet torde uppdelningen emellertid giva ett rättvist
resultat eller kunna utan betydande svårigheter genomföras, utan bomme den
troligen alltid att giva upphov till tvister och missnöje.

Förhållandet till fattigvården.

Beträffande förhållandet mellan arbetslöshetsförsäkringen och fattigvården
föreslogo 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring följande bestämmelser.
Örn en försäkrad i anledning av arbetslöshet uppbure fattigvård
av annat slag än som omförmäles i 50 § 2 mom. i lagen örn fattigvården —
d. v. s. kläder, underhåll eller annat, som avser att sätta barn i tillfälle att
begagna skolundervisning, läkar- eller förlossningshjälp eller medicin, då hjälpen
eller medicinen lämnats annorledes än i förening med vård å anstalt, eller
begravningshjälp — så skulle daghjälp icke alls få utgivas till honom. Detsamma
skulle gälla, då någon, för vilken den försäkrade hade försörjningsplikt,
i anledning av hans arbetslöshet uppbure fattigvård; här hade dock
gjorts det ytterligare undantaget, att vård å sjukvårdsanstalt icke skulle inverka
på daghjälpen. Örn medlemmen själv bleve intagen å sjukvårdsanstalt,
så vore han ju icke längre arbetsför, och daghjälp kunde av denna anledning
icke utgå till honom. Någon särskild regel i sådant hänseende föreslogs alltså
icke.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

I propositionen till 1983 års riksdag anförde jag, att det uppenbarligen ur
olika synpunkter skulle vara till fördel, om det läte sig göra att uppdraga en
klar gräns mellan arbetslöshetsförsäkringen och fattigvården. Det ville emellertid
sjönas, som örn förutsättningarna för en dylik gränsdragning icke nu
vore för handen. Den borde ingå som ett led i ett allmänt åtskiljande av den
med återbetalningsskyldighet förenade fattigvården och den hjälp, som i skiftande
former lämnades till följd av arbetslöshet. De hittills påvisade svårigheterna
och olägenheterna torde knappast heller med särskild styrka hava förekommit
i förhållandet mellan de frivilliga arbetslöshetskassor, som nu funnes,
och fattigvården. I stället hade det från olika håll vitsordats, att samarbete
visat sig vara i praktiken möjligt, så att dubbelersättning i de flesta fall kunnat
undvikas. Vad däremot anginge förhållandet mellan kommunal arbetslöshetshjälp
och fattigvård vore förhållandena säkerligen mindre tillfredsställande,
men den nu behandlade frågan lämnade icke möjlighet till ett ingripande
därvidlag. Visserligen kunde det i allt fall sägas vara av betydelse,
att man, då statsverksamheten nu vore ifrågasatt att utsträckas till ett nytt
område, såge till, att ersättning från två håll icke kunde komma i fråga. Därvidlag
vore emellertid att märka, vad kammarrätten i sitt över de sakkunnigas
promemoria avgivna yttrande erinrat därom, att en dylik gränsdragning icke
skett beträffande de former av socialförsäkring, som redan reglerats; sålunda
funnes icke någon motsvarande bestämmelse i fråga örn den statsunderstödda
sjukförsäkringen, och vad anginge pensionsförsäkringen utginge pension och
understöd samtidigt med fattigvård utom i de fall, då denna vård bestode i
vård å anstalt, i vilket fall vederbörande fattigvårdsinyndighet hade rätt att
uppbära pensionen i avräkning å sina kostnader.

Jag yttrade vidare, att man vid sådant förhållande torde böra bedöma frågan
med hänsyn till dess verkningar för de närmast intresserade parterna.
Jag ansåg det visserligen icke vara riktigt, att sakkunnigförslaget skulle
strida mot de allmänna principerna för fattigvården samt mot försäkringsmässiga
grunder. Detta uteslöte dock icke, att den försäkrade givetvis måste
få mycket svårt att förstå, varför han icke, när övriga förutsättningar företage,
skulle kunna utfå sin daghjälp just i de fall, då han vore i så stort behov
därav, att han dessutom skulle behöva anlita fattigvården. Till denna de
försäkrades naturliga inställning till frågan måste man taga stor hänsyn.
Härtill komme, att man icke heller från kommunalt håll vore tillfredsställd med
förslaget. Från den sidan såge man saken så, att man befarade, att ifrågavarande
regel skulle omintetgöra den avlastning från fattigvården, som försäkringen
eljest vore ägnad att medföra, ja, kanske medföra ökade bördor
för fattigvården i förhållande till för närvarande. Visserligen hade därvid
sannolikt icke fästs tillräckligt avseende vid den fara, som måste anses föreligga
för missbruk av fattigvården genom att, då daghjälp utginge från försäkringen,
man genom ett relativt ringa bidrag från fattigvården skulle kunna
åstadkomma möjlighet till en mindre knapp existens. Hänsyn torde det
oaktat böra tagas till den från kommunalt håll i frågan uttalade uppfatt -

ningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Departe mentschefen.

På sålunda angivna grunder ansåg jag mig ej kunna på denna punkt följa
sakkunnigförslaget. Jag föreslog i stället, att ifrågavarande bestämmelser
helt skulle utgå ur försäkringsförordningen. Detta innebar, att daghjälpen
från försäkringen komme att kunna i alla fall, då behov förelåge, suppleras av
fattigvård, och att detta icke inverkade på daghjälpens belopp. Jag ansåg
mig emellertid kunna utgå från att ett sådant underrättelse- och förbindelseväsen
skulle kunna upprättas mellan arbetslöshetskassornas ledning och fattigvårdsmyndigheterna,
att även med en sådan regel oberättigad dubbelersättning
i de flesta fall skulle kunna undvikas.

Särskilda utskottet yttrade i denna fråga bland annat följande:

Vad arbetslöshetsförsäkringen beträffar skulle det enligt utskottets uppfattning
vara synnerligen önskvärt, örn från början en bestämd gräns kunde dragas
emot fattigvården. Det förslag, som av 1932 års sakkunniga framlagts, synes
utskottet ur olika synpunkter vara väl motiverat. I likhet med departementschefen
anser sig emellertid utskottet ej kunna förorda, att förslaget nu genomföres.
Utskottet vill särskilt erinra örn att en gränsdragning mot fattigvården
ej skett beträffande de former av socialförsäkringen, som redan reglerats.
Dessa frågor äro för närvarande föremål för omprövning vid pågående utredningar
örn planmässighet och enhetlighet inom samhällets sociala hjälpverksamhet.
Vid dessa utredningar synes även frågan örn arbetslöshetsförsäkringens
förhållande till fattigvården böra tagas under övervägande. Frågan kräver
ett skyndsamt avgörande. Av denna anledning hemställer utskottet i annat
sammanhang, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla om utredningrörande
reglering av förhållandet mellan den offentliga arbetslöshetshjälpen i
dess olika former samt den allmänna fattigvården.

I en vid utskottets utlåtande fogad reservation anförde herrar Westman och
Pehrsson i Bramstorp, att förhållandet till fattigvården utgjorde en av de frågor
i förslaget, som enligt deras mening ej lösts pa ett tillfredsställande sätt.

I skrivelse den 21 juni 1933, nr 356, hemställde riksdagen bland annat örn
skyndsam utredning dels rörande reglering av förhållandet mellan den offentliga
arbetslöshetshjälpen i dess olika former samt den allmänna fattigvården,
dels ock beträffande omfattningen av kommunernas lagliga rätt att lämna arbetslöshetshjälp
utan fattigvårds karaktär samt örn behovet och lämpligheten
av laglig reglering av kommunernas verksamhet för arbetslöshetens bekämpande.

I anledning av riksdagens nyssnämnda skrivelse har jag inom socialdepartementet
låtit verkställa en förberedande utredning beträffande den förstnämnda
av de i skrivelsen berörda frågorna. På föredragning av mig har Kungl.
Maj :t härefter anbefallt länsstyrelserna att införskaffa särskild utredning från
kommunerna till närmare belysning av det sätt, varpå kommunerna ordnat den
del av arbetslöshetshjälpen, som ej består i anordnande av arbeten och ej
heller består i utgivande av kontantunderstöd med statsbidrag. Bearbetning
av det från kommunerna inkomna vidlyftiga utredningsmaterialet har igångsatts
inom departementet. Särskild utredning har också inom departementet
verkställts rörande innebörden av gällande rätt i fråga örn kommuns befogenhet
att lämna arbetslöshetshjälp utan fattigvårds karaktär.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Såsom jag föregående år anförde, måste en gränsdragning emellan arbetslöshetsförsäkringen
och den allmänna fattigvården ingå som ett led i ett allmänt
åtskiljande av den med återbetalningsskyldighet förenade fattigvården
och annan hjälp, som i skiftande former lämnas till följd av arbetslöshet. Ett
dylikt åtskiljande sammanhänger nära med frågan örn åstadkommande av en
större enhetlighet vid förvaltningen inom kommunerna av den sociala hjälpverksamheten.
Denna fråga är som bekant för utredning överlämnad till de
s. k. organisationssakkunniga. Nämnda sakkunniga hava numera i en till
mig överlämnad promemoria meddelat, att de sakkunniga vid sina undersökningar
i nyssnämnda fråga jämväl behandlat frågan örn förhållandet mellan
arbetslöshetshjälpen och fattigvården. I promemorian uttalas vidare, att de
sakkunniga funnit, att vissa materiella bestämmelser i fattigvårdslagen, exempelvis
2 § och dess tillämpning under arbetslöshet, stöde i nära sammanhang
med de organisationsfrågor, som närmast överlämnats till de sakkunniga.
De sakkunnigas arbete på detta område kunde således komma att beröra en
del av den av riksdagen begärda utredningen.

I det läge, vari frågan sålunda befinner sig, är det uppenbarligen icke möjligt
att föreslå några särskilda bestämmelser till reglering av förhållandet mellan
arbetslöshetsförsäkringen och den allmänna fattigvården. Jag förordar
i anslutning härtill i likhet med föregående år, att daghjälpen från försäkringen
må kunna i alla de fall, då behov därav föreligger, suppleras av fattigvård
samt att detta icke skall inverka på daghjälpens storlek.

Förhållandet mellan daghjälp och regelbundet utgående understöd av annan

beskaffenhet än fattigvård.

I 1933 års proposition föreslogs beträffande förhållandet mellan daghjälp
och sådant regelbundet utgående understöd av annan beskaffenhet än fattigvård,
som medlem i anledning av arbetslösheten kunde vara lagligen berättigad
att erhålla, att summan av daghjälp och sådant regelbundet utgående
understöd aldrig skulle få överstiga, för familjeförsörjare fyra femtedelar och
för annan medlem tre femtedelar av den i orten vanliga arbetsförtjänsten för
arbetsdag för arbetare inom samma yrke och av samma arbetsförmåga som
den arbetslöse, överskredes denna andel av arbetsförtjänsten, skulle daghjälpens
storlek i motsvarande grad minskas. Däremot förhindrades ej, att summan
av daghjälpen och understödet kunde överstiga den för daghjälpen satta
absoluta maximigränsen av sex kronor. Kassorna lämnades emellertid frihet
att i sina stadgar föreskriva, att daghjälp finge utgå till medlem allenast i
den mån av honom åtnjutet understöd icke uppginge till den honom eljest tillförsäkrade
daghjälpen.

Särskilda utskottet förklarade sig icke hava något att erinra emot de sålunda
föreslagna reglerna. Utskottet förordade emellertid viss jämkning i ordalydelsen
i syfte att förhindra en möjlig oklarhet.

I en av herr Trygger m. fl. avgiven reservation till utskottets utlåtande anfördes
i denna fråga följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Departe mentschefen.

Det övervägande antalet fall, då medlemmar i en erkänd arbetslöshetskassa
komma att i anledning av arbetslöshet vara lagligen berättigade till regelbundet
utgående understöd av annan beskaffenhet än fattigvård, torde komma
att utgöras av sådana, då medlemmarna vid sidan av den erkända kassan bildat
en fristående arbetslöshetskassa för att förstärka daghjälpens storlek. Det
kan emellertid icke anses riktigt, att staten skall lämna bidrag till försäkring
av sådana arbetare, som äro i den ekonomiska ställning, att de vid sidan av
försäkringen uteslutande genom egna avgifter förskaffa sig ett högre understöd.
Att daghjälpens maximibelopp bestämts till sex kronor måste bero på
att detta belopp ansetts tillräckligt för en nödtorftig försörjning även på dyrare
orter. Jämväl på grund härav saknas anledning att med statsbidrag underlätta
förvärvandet av en högre sammanlagd inkomst än sex kronor örn dagen.
Utskottet vill därför förorda en sådan ändring i förevarande regler, att
daghjälp må till medlem utgivas allenast i den mån understödet icke uppgår
till vad daghjälpen enligt 1 mom. i paragrafen högst må utgöra för honom.
Detta innebär med andra ord, att summan av daghjälpen och understödet maximeras
i förhållande såväl till den relativa som till den absoluta gränsen.

Med anledning av vad som anförts i nyssnämnda reservation vill jag framhålla,
att någon skillnad emellan propositionens förslag och de av reservanterna
förordade bestämmelserna icke gärna kan tänkas uppkomma i andra fall,
än då daghjälpen i den erkända arbetslöshetskassan bestämts till högsta möjliga
belopp eller sex kronor. Förrän detta är fallet, förefinnes nämligen icke
skäl för de försäkrade att för vinnande av högre daghjälp vid sidan av den
erkända kassan bilda en fristående arbetslöshetskassa, grundad uteslutande
på egna avgifter. Antalet fall, då daghjälpen kommer att bestämmas till ett
så högt belopp som sex kronor, torde emellertid komma att bliva synnerligen
ringa. Den praktiska betydelsen av skillnaden mellan de olika förslagen lärer
därför ej bliva stor. Härtill är att märka, att en erkänd arbetslöshetskassa,
som bestämt daghjälpen till sex kronor, själv måste svara för en så betydande
andel av arbetslösheten, att enligt de föreslagna grunderna för statsbidrag
detta, utöver bidrag till förvaltningskostnaderna, faktiskt endast torde komma
att utgå under tider av svårare arbetslöshet. Jag erinrar vidare örn att kassorna
tillerkänts rätt att i sina stadgar införa den av reservanterna förordade
skärpta begränsningen.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört, finner jag icke skäl att frångå den
i föregående års proposition intagna ståndpunkten. Emot den av utskottet
föreslagna jämkningen i stadgandets ordalydelse har jag icke något att erinra.

Av utskottet förordade detaljändringar i fjolårets förslag till förordning om

erkända arbetslöshetskassor.

Utskottet föreslog förutom i av mig behandlade avseenden vissa smärre
ändringar och jämkningar i Kungl. Maj :ts förslag. Ändringarna berörde följande
paragrafer i förslaget till förordning örn erkända arbetslöshetskassor,
nämligen 4, 8, 9, 18, 21, 22, 25, 27, 28 och 32 §§. Då jag icke finner anledning
till erinran emot vad utskottet i sådant hänseende föreslagit samt anmärkningar
ej heller eljest däremot framställts, torde det icke vara erforderligt att
här närmare redogöra för de olika ändringarna och jämkningarna. Utskottets
förslag härvidlag hava av mig beaktats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Grunderna för statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna.

I samband med redogörelsen för fjolårets förslag till arbetslöshetsförsäkring
lämnade jag en översikt över de föreslagna grunderna för statsbidrag till de
erkända arbetslöshetskassorna (sid. 28 f.). Härutöver anhåller jag nu att få
anföra följande.

Med tillhjälp av vissa formler har, på sätt närmare framgår av propositionen
nr 209 till 1933 års riksdag sid. 139 f., gjorts en beräkning av daghjälpsbidraget
i procent av hela kostnaden för daghjälpsbelopp av två, tre, fyra, fem och
sex kronor, kombinerade med olika antal understödda dagar per medlem av
kassan. Resultatet har sammanställts i tabell A (sid. 66). Hela kostnaden
för daghjälpen från en kassa erhålles genom multiplikation av daghjälpsbeloppet
och antalet understödda dagar per medlem. Med utgångspunkt från dessa
kostnadssiffror och med ledning av de i tabellen angivna procenttalen har
gjorts en omräkning av bidragsbeloppet i kronor jämfört med de försäkrades
avgifter för olika kombinationer av daghjälp och antal understödda dagar per
medlem. Resultatet av denna beräkning har sammanförts i tabell B (sid.
67).

I fjolårets proposition nr 209 framhöll jag, att det icke vore helt uteslutet,
att statsbidrag till försäkringen kunde komma att belasta det nästkommande
budgetårets riksstat samt att därför medgivande från riksdagen torde böra
inhämtas att eventuellt använda anslag för ändamålet. I propositionen nr 215
föreslogs därefter, att ett för försäkringens organisation till socialstyrelsen
avsett anslag om 50,000 kronor skulle få användas till bestridande av det statsbidrag,
som enligt nyss omförmälda grunder kunde komma att utgå under nästkommande
budgetår.

Särskilda utskottet anförde i sitt utlåtande nr 20 beträffande de föreslagna
grunderna för statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna följande:

Den huvudprincip, som ligger till grund för utmätandet av statsbidraget,
innebär, att en procentuellt sett större hjälp lämnas till kassor, som organiseras
av de i löneavseende och med hänsyn till arbetslöshetsrisk sämre ställda
arbetarna. Därigenom torde möjlighet hava öppnats även för exempelvis lantoch
skogsarbetarna att bilda arbetslöshetskassor. Utskottet anser detta utgöra
en styrka hos förslaget. Vidare hava statens förpliktelser begränsats,
i avsikt att risk ej skall föreligga för att en oproportionerligt stor börda vid
större kriser skall kunna komma att belasta det allmänna. Kassorna hava i
stället skyldighet att vid sådana tillfällen själva svara för de ökade kostnaderna
för sin understödsverksamhet och att, örn så skulle erfordras av ekonomiska
skäl, begränsa sin verksamhet. Genom de i detta hänseende givna bestämmelserna
torde enligt utskottets uppfattning en tillräckligt fast grund
hava lagts för försäkringens bestånd.

Utskottet finner jämväl i övrigt grunderna för statsbidraget vara väl avvägda
och tillstyrker därför bifall till Kungl. Maj :ts förslag.

Vad angår Kungl. Maj:ts förslag att grunderna för statsbidraget av riksdagen
endast skulle fogas som villkor vid anslagsbeviljandet, varpå grunderna
skulle av Kungl. Majit sammanfattas i en kungörelse, är det väl sant, att
detta förfaringssätt använts vid den år 1931 genomförda sjukkassereformen.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 38. 5

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Tnb. A. Storleken av daglijälpsbidraget i procent av hela kostnaden.

Antal understödda dagar per medlem av kassan och år	Daghj&lpsbidraget i procent av hela kostnaden vid en genomsnittlig daghjälp av
	2 kr.	3 kr.	4 kr.	5 kr.	6 kr.
1.............	_	__		_	_
2...............	9.6	—	—	—	—
3................	21.7	6.3	—	—	—
4...........	30.0	15.1	4.7	—	—
5................	36.2	21.7	11.7	3.8	—
6................	41.3	27.0	17.2	9.6	3.2
7................	45.5	31.3	21.7	14.3	8.2
8................	49.2	35.1	25.6	18.3	12.3
9................	52.4	38.4	28.9	21.7	15.8
10................	55.2	41.3	31.9	24.8	18.9
11................	57.8	43.9	34.6	27.5	21.7
12................	60.1	46.3	37.0	30.0	24.2
13................	62.3	48.5	39.2	32.2	26.5
14...............	64.3	50.5	41.3	34.3	28.6
15...............	66.1	52.4	43.2	36.2	30.6
16................	67.8	54.1	45.0	38.0	32.4
17................	69.4	55.8	46.6	39.7	34.1
18................	70.9	57.3	48.2	41.3	35.7
19................	72.4	58.8	50.0	42.8	37.2
20................	73.7	60.1	51.1	44.2	38.6
21...............	75.0	61.4	52.4	45.5	40.0
22................	71.6	58.6	50.0	43.4	38.2
23................	68.5	56.1	47.8	41.5	36.5
24................	65.6	53.7	45.9	39.8	35.0
25................	63.0	51.6	44.0	38.2	33.6
26................	60.6	49.6	42.3	36.7	32.3
27...............	58.3	47.8	40.8	35.4	31.1
28................	56.2	46.0	39.3	34.1	30.0
29................	54.3	44.5	37.9	32.9	29.0
30................ 0. S. V.	52.5	43.0	36.7	31.8	28.0

Då emellertid beträffande arbetslöshetsförsäkringen statsbidragsgrundernas utformning
ingår som ett viktigt led i strävandena att i olika avseenden förhindra
en icke önskvärd utveckling av försäkringen, synes det utskottet vara
lämpligt, att de erhålla den större stadga, som ligger i att de fastställas i
form av en av Kungl. Majit och riksdagen gemensamt antagen författning.
Utskottet vill därför förorda, att statsbidragsgrunderna sammanfattas i en
särskild av Kungl. Majit och riksdagen gemensamt antagen förordning.

Såsom departementschefen anfört, är det icke helt uteslutet, att statsbidrag

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 67

Tal). H. Storleken av ilaglijälpsbidraget och de försäkrades avgifter i kronor per

medlem.

Antal understödda dagar per medlem av kassan och år	Storleken av daghjälpsbidraget och de försäkrades avgifter per medlem vid olika antal understödda dagar per medlem av kassan och år samt en genomsnittlig daghjälp av
2	kr.	3 kr.	4	kr.	5 kr.	6	kr.
	Bidrag	Förs.- avg.	Bidrag	Förs.- avg.	Bidrag	Förs.- avg.	Bidrag	Förs.- avg.	Bidrag	Förs.- avg.
1..........	—	2.0	—	3.0	—	4.0	—	5.0	_	6.0
2..........	0.4	3.6	—	6.0	—	8.0	—	10.0	—	12.0
3.......• . .	1.3	4.7	0.6	8.4	—	12.0	—	15.0	—	18.0
4..........	2.4	5.6	1.8	10.2	0.8	15.2	—	20.0	—	24.0
5..........	3.6	6.4	3.3	11.7	2.3	17.7	1.0	24.0	—	30.0
6..........	5.0	7.0	4.9	13.1	4.1	19.9	2.9	27.1	1.2	34.8
7..........	6.4	7.6	6.6	14.4	6.1	21.9	5.0	30.0	3.4	38.6
8...........	7.9	8.1	8.4	15.6	8.2	23.8	7.3	32.7	5.9	42.1
9..........	9.4	8.6	10.4	16.6	10.4	25.6	9.8	35.2	8.5	45.5
10..........	11.0	9.0	12.4	17.6	12.8	27.2	12.4	37.6	11.3	48.7
11..........	12.7	9.3	14.5	18.5	15.2	28.8	15.1	39.9	14.3	51.7
12..........	14.4	9.6	16.7	19.3	17.8	30.2	18.0	42.0	17.4	54.6
13..........	16.2	9.8	18.9	20.1	20.4	31.6	20.9	44.1	20.7	57.3
14..........	18.0	10 0	21.2	20.8	23.1	32.9	24.0	46.0	24.0	60.0
15..........	19.8	10.2	23.6	21.4	25.9	34.1	27.2	47.8	27.5	62.5
16........	21.7	10.3	26.0	22.0	28.8	35.2	30.4	49.6	31.1	64.9
17..........	23.6	10.4	28.5	22.5	31.7	36.3	33.7	51.3	34.8	67.2
18..........	25.5	10.5	30.9	23.1	34.7	37.3	37.2	52.8	38.6	69.4
19..........	27.5	10.5	33.5	23.5	38.0	38.0	40.7	54.3	42.4	71.6
20..........	29.5	10.5	36.1	23.9	40.9	39.1	44.2	55.8	46.3	73.7
21..........	31.5	10.5	38.7	24.3	44.0	40.0	47.8	57.2	50.4	75.6
22..........	>	12.5	>	27.3	>	44.0	>	62.2	>	81.6
23..........	>	14.5	>	30.3	>	48.0	>	67.2	>	87.6
24..........	>	16.5	>	33.3	>	52.0	>	72.2	>	93.6
25..........	>	18.6	>	36.3	>	56.0	>	77.2	>	99.6
26..........	>	20.5	>	39.3	>	60.0	>	82.2	’	105.6
27..........	>	22.5	>	42.3	>	64.0	>	87.2	>	111.6
28.........	>	24 5	»	45.3	>	68.0	>	92.2	>	117.6
29..........	>	26.5	>	48.3	>	72.0	>	97.2		123.6
30.......... 0. S. V.	>	28.5	>	51.3	>	76.0	>	102.2	>	129.6

till de erkända arbetslöshetskassorna redan under nästa budgetår kan komma
att böra utbetalas. Utskottet tillstyrker därför, att det förut omförmälda
organisationsanslaget jämväl må användas till bestridande av det statsbidrag,
som kan komma att utgå under nästa budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Departe mentschefen.

Med anledning av utskottets förslag, att statsbidragsgrunderna skulle sammanfattas
i en särskild av Kungl. Majit och riksdagen gemensamt antagen
förordning, vill jag framhålla, att de av utskottet till stöd för dess uppfattning
framhållna synpunkterna näppeligen kunna här tillmätas större betydelse än
vid sjukkassereformen. Även enligt den nya sjukförsäkringslagstiftningen
utgöra nämligen statsbidragens former och storlek en viktig punkt i
hela systemet; som exempel kan särskilt nämnas läkarvårdsbidraget. Tillräckliga
skäl saknas alltså enligt mitt förmenande för att genomföra den
legislativa utformningen på annat sätt nu än vid sjukkassereformen. Jag förordar
därför i likhet med föregående år, att grunderna för statsbidraget knytas
som villkor vid anslagsbeviljandet för att sedan av Kungl. Maj :t sammanfattas
i en kungörelse.

Beträffande den närmare utformningen av statsbidragsgrunderna har jag
icke funnit skäl att frångå, vad som i detta avseende föreslogs i 1933 års proposition.
De av mig förordade statsbidragsgrunderna, vilka äro fullständigt
likalydande med de föregående år föreslagna, hava såsom bilaga (Bilaga C)
fogats till detta protokoll.

Den nya lagstiftningen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1935. Då
enligt grunderna för statsbidrag en kassa skall vara berättigad att efter varje
kvartals slut erhålla utbetalning intill tre fjärdedelar av det bidrag, som skäligen
kan antagas belöpa på kvartalet, innebär detta, att en möjlighet finnes,
att viss utgift för försäkringen skall kunna belasta redan nästa budgetårs
riksstat. I annat sammanhang kommer jag att senare denna dag hemställa
örn förslag till riksdagen angående anvisande av ett särskilt anslag för nästkommande
budgetår till socialstyrelsens kostnader för försäkringens organisation
(proposition nr 41). Medgivande torde böra inhämtas från riksdagen
att eventuellt använda detta anslag till bestridande av statsbidrag till de erkända
arbetslöshetskassorna. Förslag härom kommer att framläggas i nyssnämnda
proposition.

Ändringar i lagen om understödsföreningar.

Som följd av att de blivande erkända arbetslöshetskassorna skola vara registrerade
som understödsföreningar erfordras vissa ändringar i lagen den 29
juni 1912 örn understödsföreningar. Förslag till lag örn sådana ändringar remitterades
föregående år till lagrådet för yttrande. Då någon annan ändring
i fjolårets förslag icke ifrågasättes än beträffande dagen för ikraftträdandet,
vilken bör rättas efter årets förslag till förordning örn erkända arbetslöshetskassor,
lärer det icke erfordras att inhämta lagrådets yttrande över förslaget.
Jag ämnar följaktligen hemställa, att fjolårets förslag måtte med nyss antydd
ändring föreläggas riksdagen till antagande.

Ändring i lagen om försäkringsavtal.

Den föreslagna nya lagstiftningen påkallar viss ändring i lagen den 8 april
1927 örn försäkringsavtal. Förslag därom lärer denna dag komma att anmälas
av chefen för justitiedepartementet.

Kungl. Majlis proposition nr 38.

Omorganisation av den offentliga arbetsförmedlingen.

Införandet av en arbetslöshetsförsäkring påkallar en betydande utvidgning
av den offentliga arbetsförmedlingen. Jag kommer att senare denna dag anmäla
frågan örn ny lagstiftning beträffande arbetsförmedlingen (proposition
nr 40).

Arbetsgivarbidrag.

I enlighet med erhållna direktiv upptogo 1932 års sakkunniga såsom ett
led i sitt förslag arbetsgivarbidrag, avsedda att användas dels till de av försäkringen
föranledda merkostnaderna för den offentliga arbetsförmedlingen,
dels till de avsedda förvaltningsbidragen till arbetslöshetskassorna. Förslaget
innebar, att av alla arbetsgivare med minst tio årsarbetare, med undantag
för staten och kommunerna, skulle, oberoende av örn dessa arbetare vore försäkrade
eller ej, uttagas avgifter med två kronor för varje årsarbetare.

I 1933 års proposition anförde jag i den allmänna motiveringen för införande
av arbetslöshetsförsäkring, att, då vid en obligatorisk försäkring samtliga arbetare
vore försäkrade, man vid en sådan försäkring med skäl kunde fordra, att
jämväl arbetsgivarna skulle deltaga i kostnaderna för själva försäkringen.
dag yttrade vidare, att det vore principiellt tilltalande, att produktionen direkt
finge deltaga i bärandet av bördan av arbetslösheten. Ett sådant förhållande
bleve en motsvarighet till säsongyrkena, där arbetslönen plägat bestämmas
med hänsyn till att arbetarna skulle kunna erhålla sin försörjning
jämväl under de tider, då de normalt ginge arbetslösa. Arbetsgivarbidragen
kom me för övrigt att belasta produktionskostnaderna och åtminstone i den s. k.
hemmaindustrien att direkt övervältras på konsumenterna. Beträffande det
förordade förslaget till frivillig försäkring framhöll jag som en fördel, att
systemet visat sig medgiva uttagande av arbetsgivarbidrag, örn också i mycket
begränsad omfattning.

Efter att hava lämnat en redogörelse för vad som anförts i de avgivna yttrandena
rörande denna fråga anförde jag följande:

»För min del kan jag ansluta mig till vad de sakkunniga i detta hänseende
föreslagit. De synpunkter, som anförts från svenska arbetsgivareföreningen,
synas icke kunna tillmätas betydelse beträffande ett bidrag från arbetsgivarnas
sida, som begränsats på sätt här angivits. Alldeles oavsett den utsträckning,
i vilken arbetsgivarna kunna komma att även i framtiden visa hänsyn
mot arbetarna vid genomförandet av driftinskränkningar — jag begagnar
här tillfället att uttala den förhoppningen, att ett blivande statsunderstöd till
den redan existerande frivilliga arbetslöshetsförsäkringen icke på något håll
bland arbetsgivarna skall kunna tagas till förevändning för mindre tillmötesgående
i detta hänseende -—- måste tillvaron av en genomförd försäkringsorganisation
vara ägnad att åstadkomma ökad stabilisering och minskad oro på
arbetsplatserna och därmed även inom näringslivet. Det lärer icke kunna förnekas,
att detta måste komma industrien direkt till godo. Ett bidrag till försäkringens
organisationskostnader av den måttliga omfattning, som Ilar föreslagits,
synes mig alltså fullt berättigat. Vad angår det ifrågasatta bidraget till

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

arbetsförmedlingens kostnader gäller detsamma, i den mån merkostnaden direkt
sammanhänger med arbetsförmedlingens verksamhet för samarbete med
försäkringsorganen. Den av denna anledning nödvändiggjorda utbyggnaden
av förmedlingsorganisationen måste emellertid komma att bliva till direkt betydelse
för näringslivet, såsom varande ägnad att i hög grad medverka till arbetskraftens
rörlighet och till möjligheterna för industrien att vid varje tillfälle
erhålla den lämpligaste arbetskraften. Jämväl denna del av den blivande merkostnaden
bör därför skäligen kunna bestridas av arbetsgivaravgifter.

Vad skogsägareförbundet anfört därom, att skogsägarna skulle få erlägga
avgifter för ett stort antal arbetare, som icke skulle vara inbegripna under försäkringen,
torde väsentligen bero på ett missförstånd av försäkringens innebörd.
Vid fråga örn uteslutning från försäkringen av självständiga företagare
skall enligt förslaget endast räknas med den tid, då sådana personer icke samtidigt
hava ställning av lönearbetare. Eftersom detta är fallet under de av
skogsägareförbundet åberopade omständigheter, vilka föranleda utbetalande av
olycksfallsförsäkringsavgift, komma de av förbundet framhållna svårigheterna
att inträda endast i det fall, att i skogsarbete användas personer, som under
minst sju månader av året icke äro anställda i skogsbruket. Även för
detta fall är emellertid att anmärka, att avgiften beräknas per årsarbetare och
att avgift för en person, som endast en mindre del av året användes i skogsbruk,
följaktligen utgår med ett proportionellt mindre belopp.

De sålunda anförda skälen för bidrag från arbetsgivarna tala med den
tyngd, att jag anser mig kunna ifrågasätta, att detta bidrag höjes utöver vad
de sakkunniga föreslagit. Av deras promemoria framgår, att statens årliga
kostnad för arbetsförmedlingen efter försäkringens genomförande uppskattats
till i runt tal 1,800,000 kronor. Ehuru jag ännu icke är beredd att taga ståndpunkt
till det framlagda organisationsförslaget beträffande arbetsförmedlingen,
anser jag mig redan nu kunna utgå från att denna uppskattning av de
blivande kostnaderna är väsentligen riktig. Då detta belopp motsvarar ungefär
två kronor för var och en av det antal arbetare, för vilka enligt sakkunnigförslaget
arbetsgivarbidrag skulle utgå, vill jag alltså förorda, att nämnda
bidrag bestämmes så, att andelen till arbetsförmedlingen skulle kunna utgå
med två kronor per arbetare. Andelen till försäkringens förvaltningskostnader
skulle, enligt vad nyss anförts, beräknas efter en krona per arbetare, vadan
arbetsgivarbidraget skulle bestämmas till tre kronor per årsarbetare. Av det
sammanlagda årligen inflytande beloppet skulle följaktligen 2/3 användas till
kostnaderna för arbetsförmedlingen och 1/3 gå i avräkning på statsverkets kostnader
för försäkringens förvaltningskostnader, därvid dock den modifikationen
torde böra göras, att, därest den för arbetsförmedlingskostnaderna avsedda andelen
överstiger det för ändamålet beräknade utgiftsbeloppet, överskottet bör
tillföras den till försäkringens förvaltningskostnader avsedda andelen.»

Särskilda utskottet yttrade beträffande arbetsgivarbidragen följande:

Utskottet kan i denna del ej ansluta sig till vad Kungl. Maj:t föreslagit.
Väl må det vara sant, att man vid en obligatorisk försäkring allmänt ansett sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

kunna lägga en del av kostnaderna direkt på arbetsgivarna. Inom en frivillig
försäkring åter måste frågan te sig annorlunda, eftersom många arbetsgivare
ej alls och andra endast till en mindre del kunna antagas lia försäkrade arbetare
anställda och det av tekniska skäl torde vara omöjligt att stadga bidragsskyldighet
allenast för försäkrade arbetare. Vad angår den del av bidragen,
som skulle gå till kostnaderna för den offentliga arbetsförmedlingen, torde visserligen
arbetsförmedlingens utbyggande till en del komma arbetsgivarna direkt
till godo. Att av denna orsak för dem införa en särskild avgiftsskyldighet
torde dock ej vara motiverat. I varje fall saknas skäl för att arbetsgivarna
skulle, såsom i propositionen är beräknat, övertaga statens samtliga kostnader
för den offentliga arbetsförmedlingen. Härtill kommer, att man i möjligaste
mån synes böra undvika tillskapandet av nya specialbudgeter.

Jag anhåller nu att få lämna en kortfattad redogörelse för den danska lagstiftningen
angående arbetsgivarbidrag.

År 1921 infördes i Danmark skyldighet för de arbetsgivare, som omfattades
av olycksfallsförsäkringslagen, att inbetala bidrag till en samtidigt inrättad
arbetslöshetsfond. Arbetsgivarnas bidrag voro avsedda att utgöra i
genomsnitt 9 kronor per årsarbetare. Bidraget växlade dock efter de olika
yrkenas arbetslöshetsrisk från lägst 3 till högst 15 kronor per årsarbetare.
Efter år 1924 och 1927 vidtagna sänkningar uppgick bidragets storlek till
3 kronor per årsarbetare med undantag för lärlingar samt lant- och skogsarbetare,
för vilka bidraget uppgick till 2 kronor. Därjämte inskränktes kretsen
av bidragsskyldiga arbetsgivare till sådana yrken, för vilka arbetslöshetskassor
kunde bildas.

Enligt lagen den 20 maj 1933 örn arbetsförmedling och arbetslöshetsförsäkring
m. m. åligger det samtliga arbetsgivare inom sådana yrken, för vilka
arbetslöshetskassor kunna bildas, att till arbetslöshetsfonden erlägga bidrag
med 4 kronor 50 öre per årsarbetare. För lärlingar under de första två åren
av lärotiden samt för lant- och skogsarbetare är avgiften fortfarande bestämd
till 2 kronor örn året. Från bidragsplikten stadgas vissa undantag i lagen.
Därjämte kan socialministern efter hemställan av arbetslöshetsfondens styrelse
medgiva, att arbetsgivare inom yrke, för vilket någon erkänd arbetslöshetskassa
icke upprättats, skola befrias från bidragsplikt. Därest arbetslöshetsfondens
medel stiga till ett belopp av över 12 miljoner kronor, bortfaller
skyldigheten för arbetsgivarna att erlägga bidrag med utgången av det räkenskapsår
för fonden, under vilket nämnda summa uppnåtts. Bidragsplikten
inträder ånyo, när fondens medel sjunka till 10 miljoner kronor. Staten lämnar
jämväl tillskott till fonden.

Arbetslöshetsfondens medel skola användas till årliga bidrag till de erkända
arbetslöshetskassornas fortsättningskassor, till bidrag till nödhjälpsarbeten,
som igångsättas av staten, kommunerna eller privata institutioner, som åtnjuta
offentligt stöd, till kurser för arbetslösa samt till lån till arbetslöshetskassor
vid extraordinärt stor arbetslöshet. Vidare kan av fondens ränteinkomster intill
20 procent användas till bidrag till icke erkända arbetslöshetskassor. Därest
fondens ekonomi tillåter det, kan vid stor arbetslöshet bidrag lämnas till föreningar
och institutioner, som verka till de arbetslösas nytta.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Departe mentschefen.

Såsom jag föregående år anförde, måste det anses vara en bland den obligatoriska
arbetslöshetsförsäkringens fördelar, att en del av kostnaderna för försäkringen
kan läggas direkt pa produktionen genom bidrag såväl från de
försäkrade arbetarna som fran arbetsgivarna. Grunden till avgifterna från
arbetsgivarna i den obligatoriska försäkringen förklaras bland annat vara, att
samtliga arbetare i en dylik försäkring äro försäkrade. I de länder, där obligatorisk
försäkring är införd, har man allmänt inrättat försäkringssystemet
så, att kostnaderna för detsamma bäras av staten, de försäkrade och arbetsgivarna.
En viss arbetslöshetsrisk synes städse vara förbunden med produktionen,
och de huvudsakliga kostnaderna för en försäkring mot denna risk
böra därför principiellt inga i de normalt beräknade produktionskostnaderna.
I r denna synpunkt äro arbetsgivarbidrag väl motiverade.

Oppositionen emot arbetsgivarbidrag i vårt land lärer emellertid ej rikta sig
emot den principiella satsen, att sådana bidrag böra uttagas vid en obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring. De framkomna invändningarna avse fastmer uttagandet
av arbetsgivarbidrag vid en frivillig försäkring. Som skäl häremot
åberopas, att vid en frivillig försäkring många arbetsgivare ej alls och andra
endast till en mindre del kunna antagas hava försäkrade arbetare anställda samt
att det av tekniska skäl torde vara omöjligt att stadga bidragsskyldighet allenast
för försäkrade arbetare.

Utan att bestrida att det anförda resonemanget äger en viss • giltighet, synes
det mig dock knappast kunna med någon större styrka göras gällande mot de
ytterst obetydliga arbetsgivarbidrag, som jag förordar. Förslaget upptager
ju avgifter om allenast tre kronor per årsarbetare. En sådan avgift kan icke
sägas utgöra en börda för näringslivet.

Visserligen är hela förslaget uppbyggt enligt ett frivilligt system. Men på
grund av dess läggning kan man förvänta en mycket allmän anslutning till
försäkringen från lönarbetarnas sida inom jämförelsevis få år. Den organiserade
arbetarklassen har redan i stor omfattning givit till känna sin avsikt att
bilda arbetslöshetskassor enligt förslaget. Försäkringen har därför goda utsikter
att bliva en allmän arbetarförsäkring. Även på denna grund borde det
anses riktigt, att arbetsgivarna direkt få bidraga till densamma.

De föreslagna arbetsgivarbidragen äro avsedda att med högst två tredjedelar
användas till statens kostnader för den offentliga arbetsförmedlingen och
med återstoden till förvaltningsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna.
På grund härav borde betänkligheterna emot bifall till förslaget kunna hävas
hos dem, som ej kunna giva sin anslutning till ett förslag örn arbetsgivarbidrag,
avsedda att användas till förmåner åt de försäkrade arbetarna. Såsom
jag närmare utvecklade föregående år, måste nämligen en genomförd försäkringsorganisation
vara ägnad att åstadkomma ökad stabilisering och minskad
oro på arbetsplatserna och därmed även inom näringslivet samt sålunda komma
industrien i dess helhet till godo. Den offentliga arbetsförmedlingen är
jämväl av direkt betydelse för näringslivet, såsom varande ägnad att medverka
till arbetskraftens rörlighet och till möjligheterna för industrien att erhålla
den lämpligaste arbetskraften.

Kungl. Maj:ts proposition nr S8.

På sålunda angivna skäl har jag ansett mig böra förorda, att förslaget om
arbetsgivarbidrag ånyo underställes riksdagens prövning i samband med det
förnyade förslaget till arbetslöshetsförsäkring.

Jag har icke funnit skäl att företaga annan ändring i det föregående år
framlagda lagförslaget än beträffande dagen för ikraftträdandet, vilken ändrats
i överensstämmelse med årets förslag örn arbetslöshetsförsäkring. Vid sådant
förhållande lärer det icke erfordras att ånyo inhämta lagrådets yttrande
över lagförslaget.

I fråga örn motiveringen för de särskilda bestämmelserna i lagförslaget tilllåter
jag mig att hänvisa till propositionen nr 209 till 1933 års riksdag (sid.
154 ff.).

Icke heller har jag ansett mig böra föreslå någon ändring i de föregående
år föreslagna bestämmelserna angående uppbörden av de avgifter, som skola
erläggas till riksförsäkringsanstalten. Jag hänvisar även i detta hänseende
till nyssnämnda proposition.

Ikraftträdandet.

I 1933 års proposition föreslogs, att den nya lagstiftningen skulle träda i
kraft redan från och med årsskiftet 1933/1934. Beträffande de härför anförda
skälen tillåter jag mig att hänvisa till fjolårets proposition s. 149. Särskilda
utskottet gjorde icke någon erinran beträffande tiden för ikraftträdandet.

Under hänvisning till vad jag föregående år anfört angående tidpunkten
för ikraftträdandet föreslår jag, att den blivande lagstiftningen bestämmes att
träda i kraft från och med den 1 januari 1935. Med hänsyn härtill torde arbetsgivarbidrag
första gången böra erläggas under år 1936.

Kostnadsberäkningar.

De undersökningar, som utfördes av 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring,
gåvo vid handen, att understödsprocenten (n), d. v. s. antalet från
försäkringen understödda veckor i procent av antalet arbetslösa veckor kunde
försäkringen understödda veckor i procent av antalet arbetslösa veckor, kunde
för yrken, som icke företedde någon säsongkaraktär, ungefärligen uttryckas
medelst formeln

n — 36.6 — 0.72 P,

där P betecknar arbetslöshetsprocenten.

Det antogs härvid, att villkoren för understöd från försäkringen voro utformade
i enlighet med det förslag till obligatorisk arbetslöshetsförsäkring,
som år 1928 framlades av 1926 års arbetslöshetssakkunniga (1928 års förslag).

Kungl. Maj:ts proposition nr S8.

De utförda undersökningarna visade även, att för samma genomsnittsvärde
på arbetslöshetsprocenten försäkringens effektivitet blev större, ju mera utpräglad
säsongkaraktär yrket uppvisade. Sålunda syntes man i stort sett
kunna antaga, att effektiviteten inom ett yrke, som uppvisade en säsongkaraktär
motsvarande grov- och fabriksarbetareförbundet, var i runt tal 50 % större
än den enligt formeln erhallna effektiviteten. Inom ett yrke med den utpräglade
säsongkaraktär, som måleriarbetareförbundet uppvisade, kunde man påräkna
en effektivitet, som var icke mindre än omkring dubbelt så stor som den,
vilken framgick ur den nyss angivna formeln.

Det förslag till arbetslöshetsförsäkring, som förelädes 1933 års riksdag,
företedde i avseende på villkoren för understöd vissa skiljaktigheter från det
förslag, som låg till grund för de ovan omnämnda undersökningarna. Beträffande
de viktigaste olikheterna emellan de båda förslagen hänvisas till förut
lämnad redogörelse (se sid. 37, jfr sid. 91). Det må i detta sammanhang därutöver
nämnas, att det vid de undersökningar, som utfördes av 1932 års sakkunniga,
i förenklande syfte förutsattes, att den första veckan av varje arbetslöshetsperiod
vore att anse såsom karensvecka, varunder understöd icke skulle
utgå. Enligt förslaget skulle emellertid ny karensvecka ej räknas, därest en
understödsperiod avbröts av tillfälligt arbete av mindre än 18 dagars varaktighet.

Vid framläggandet av 1933 års regeringsförslag var det icke möjligt att
mera ingående undersöka, vilka förskjutningar i kostnadsavseende som de i
sakkunnigförslaget verkställda ändringarna kunde väntas medföra. De mera
sporadiska undersökningar, som i sådant syfte verkställdes, ansågos emellertid
lämna stöd för den uppfattningen, att ändringarna i fråga kunde väntas medföra
en ökning i försäkringens effektivitet av i runt tal 25 procent. I anledning
av det sätt, varpå statsbidragsgrunderna utformats, beräknades den stegrade
effektiviteten medföra en ökning av statsbidraget (daghjälpsbidraget)
med 42 procent för fackförbund med arbetslöshetskassor och 14 procent för
fackförbund utan arbetslöshetskassor. Att den procentuella ökningen av statsbidraget
blev mindre för fackförbund utan arbetslöshetskassor berodde därpå,
att den stegrade effektiviteten i flera fall medförde, att antalet understödda
dagar per medlem och år för dessa förbund översteg 21, varvid statsbidraget
icke kom att i motsvarande grad ökas.

I samband med förarbetena till det nu föreliggande förslaget hava ingående
undersökningar verkställts till belysning av frågan örn vilka ändringar försäkringens
effektivitet kommer att undergå, därest villkoren för understöd förändras
i olika avseenden. En redogörelse för dessa undersökningar återfinnes
i den över undersökningarna upprättade promemorian (Bilaga B, sid. 89). I
detta sammanhang skall erinras örn följande resultat, vilka äro av betydelse
för kostnadsfrågan och för bedömande av daghjälpsbidragets storlek.

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

Period

Antal arbetslösa
veckor

Träindustriarbetareförbundet.
Antal understödda veckor

Understödda veckor i %
arbetslösa veckor

			Alt. A	Alt. B	Alt. C	Alt. A	Alt. B	Alt. C
1929		30,711	10,110	10,935	12,365	32.9	35.6	40.3
1930		37,223	10,722	12,272	14,069	28.8	33.0	37.8
1931		56,882	18,466	20,830	23,708	32.5	36.6	41.7
	1929—1931	124,816	39,298	44,037	50,142	31.5	35.3	40.2
					Relativa tal	100	112	128
			Grov- och Fabriksarbetareförbundet.
	Period		Antal arbets-lösa veckor	Antal understödda veckor	Understödda veckor i % av arbetslösa veckor
				Alt. A	Alt. C,	Alt. A	Alt. C,
1929 .			114,757	27,188	37,397		23.7	32.6
1930 .			139,423	38,212	49,865		27.4	35.8
	1929-1930	254,180	65,400	87,262		25.7	34.3
					Relativa tal	100	133

Metallindustriarbetareförbundet.

	,, . , Antal arbets- Period lösa veckor	Antal understödda veckor	Understödda veckor i % av arbetslösa veckor
		Alt. A	Alt. Cj	Alt. A	Alt. C,
1929 .	.......... 35,175	11,057	12,798	31.4	36.4
1930 .	.......... 55,415	21,202	24,056	38.3	43.4
1931 .	.......... 108,444	40,431	45,137	37.3	41.6
	1929-1931 199,034	72,690	81,991	36.5	41.2
			Relativa	tal 100	113

De i översikten upptagna alternativens innebörd framgår ur följande sammanställning.

Ali. A. (1928 års förslag till obligatorisk försäkring.) 26 veckoavgifter
under fyra på varandra följande kalenderkvartal; understödsmaximum
20 veckor under fyra på varandra följande kalenderkvartal;
den första veckan av varje arbetslöshetsperiod betraktas som
karensvecka.

Alt. B. (1933 års utskottsförslag.) 26 veckoavgifter under 12 månader
närmast före arbetslöshetens början; understödsmaximum 20 veckor
under 52 på varandra följande veckor; karensbestämmelser enligt
22 § i förslaget till försäkringsförordning.

Alt. C. (Föreliggande förslag.) 20 veckoavgifter under 12 månader närmast
före arbetslöshetsfallet; understödsmaximum och karensvillkor
= ali. B.

Alt. Ci. 20 veckoavgifter under fyra på varandra följande kalenderkvartal;
understödsmaximum och karensvillkor = alt. A.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Genom undersökningarna har det konstaterats, att föreliggande förslag i
effektivitetshänseende nära överensstämmer med det i fjolårets proposition
framlagda förslaget, vilket för rätt till understöd krävde 26 veckoavgifter under
18 månader närmast före arbetslöshetens början. På grund härav Ilar
någon särskild kostnadsberäkning icke genomförts beträffande fjolårets propositionsförslag.

Särskilt anmärkningsvärt är det förhållandet, att, då man ser på träindustriarbetareförbundet,
alt. B ger en effektivitet, som är 12 % större än alt. A.
Den huvudsakliga skillnaden mellan dessa båda alternativ är, som nyss nämnts,
att alt. A kräver 26 veckoavgifter under de fyra närmast föregående kalenderkvartalen,
vilket villkor jämväl skall vara uppfyllt vid början av varje
kalenderkvartal under hela arbetslöshetsfallet, medan alt. B endast kräver 26
erlagda veckoavgifter under de vid arbetslöshetens början senast förflutna 12
månaderna. Som synes förete alternativen C och Ci, bortsett från antalet erforderliga
veckoavgifter, samma inbördes avvikelser som alternativen B och A.
Antager man, att skillnaden i effektivitet mellan alternativen med 20 veckoavgifter
är densamma som konstaterats mellan alternativen med 26 veckoavgifter
samt att erfarenheterna från träindustriarbetareförbundet kunna utan vidare
överföras till grov- och fabriks- samt metallindustriarbetareförbunden,
skulle effektiviteten enligt C kunna för sistnämnda båda förbund väntas vara
12 % större än enligt Cl I det följande har hänsyn till nu berörda olikhet
emellertid tagits på det sätt, att de relativa effektivitetstalen för grov- och
fabriks- samt metallindustriarbetareförbunden 133 och 113 (sid. 75) ökats
med 12 enheter vardera, varvid följande effektivitetssiffror erhållits:

Försäkringens effektivitet enligt

Alt. A Alt. C

(1928 ärs förslag) (föreliggande förslag)

Träindustriarbetareförbundet........ 100 128

Grov- och fabriksarbetareförbnndet..... 100 145

Hetallindnstriarbetareförbnndet....... 100 125

De erhållna siffrorna antyda, att effektivitetsökningen blir större, ju mera
säsongbetonat yrket är. För metallindustriarbetareförbundet har under de
gjorda förutsättningarna erhållits en ökning av effektiviteten med 25 %, vilket
överensstämmer med det antagande, som lades till grund för beräkningen i
propositionen till 1933 års riksdag. För grov- och fabriksarbetareförbundet
har erhållits en effektivitetsökning av 45 %. Att med ledning av dessa hållpunkter
kunna med någon som helst grad av säkerhet bestämma effektivitetsökningen-
för det fall, att säsongkaraktären skulle vara ännu mera utpräglad,
såsom exempelvis ifråga örn måleriarbetareförbundet, är givetvis icke möjligt.
För de följande beräkningarna skall emellertid antagas, att försäkringens
effektivitet för yrken med samma utpräglade säsongkaraktär som måleriarbetareförbundet
kommer att ökas med 60 % vid en övergång från ali. A
till alt. C.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Sammanfattas vad i det föregående anförts, skulle man sålunda för en arbetslöshetsförsäkring,
avseende yrken av olika säsongkaraktär, erhålla den
effektivitet, som framgår ur följande översikt:

Försäkringens effektivitet enligt
1928 års förslag föreliggande förslag

Yrken utan säsongkaraktär................ rr 1.25 n

Yrken av samma säsongkaraktär som grov- och fabriksarbetare förbundet

.............•......... 1.5 n 1.46''1.5 n = 2.2 n

Yrken av samma säsongkaraktär som måleriarbetareförbandet 2.0 n 1.60''2.0 it = 3.2 n

För n gäller det värde, som framgår ur den nyss (sid. 73) återgivna formeln.

Vid genomförandet av årets kostnadsberäkningar hava lagts till grund samma
antaganden rörande försäkringens omfattning som i 1932 års sakkunnigförslag.
Arbetslöshetsprocenten har liksom där antagits motsvara den genomsnittliga
arbetslösheten under åren 1929—1931. Även i fråga om daghjälpens
belopp hava samma antaganden tillämpats.

Resultatet av årets beräkning beträffande föreliggande förslag finnes sammanställt
i följande tablå.

Sammandrag av 1934 års kostnadsberäkning.

Fackförbund och samman -

		slutningar med arbets- utan arbets-löshetskassa löshetskassa	Tillsammans
Antal medlemmar..............		328,000	365,000	693.000
Beräknat antal understödda dagar per år . . .		3,882,000	8,636,000	12,518,000
Beräknad kostnad för daghjälp........		12,757,000	24,207,000	36,964,000
Statsbidrag (daghjälpsbidrag).........	>	4,941,000	10,719,000	15,660,000
De försäkrades avgifter...........	>	7,816,000	13,488,000	21,304,000
Daghjälpsbidrag i procent av hela kostnaden . .	%	38.7	44.3	42.4
Genomsnittsvärden:
Hela kostnaden per medlem.........	. kr.	38.89	66.32	53.34
Daghjälpsbidraget per medlem........	>	15.06	29.37	22.60
De försäkrades avgifter per medlem......	>	23.83	36.95	30.74
Arbetslöshetsprocenten............	. %	9.0	18.6	14.1
Understödsprocenten............	%	43.7	42.5	42.8
Antal understödda dagar per medlem.....		11.8	23.7	18.1
Daghjälp per understödsdag.........		3.29	2.80	2.95

Vid behandlingen av 1933 års proposition föreslog utskottet den lösning,
som ovan betecknats med alt. B. Även detta förslag har gjorts till föremål
för en kostnadsundersökning.

I följande tablå hava sammanställts resultaten av dels de beräkningar, som
föregående år verkställdes beträffande det i 1933 års proposition framlagda
förslaget, dels den uppskattning som nu verkställts beträffande förslaget enligt
föreliggande proposition ävensom utskottsförslaget.

Kungl. Alaj:ts proposition nr 38.

	Kostnaden i 1,000-tal kronor, avseende fackförbund
	med arbets-löshetskassa	utan arbets-löshetskassa	Tillsammans	I I allt
	Dag- hjälps- bidrag	De för-säkrades avgifter	Dag- hjälps- bidrag	De för-säkrades avgifter	Dag- hjälps- bidrag	De för-säkrades avgifter
1933 års proposition enligt då gjord beräkning......	4,763	7,510	10,722	10,222	15,485	17,732	33,217
1933 och 1934 års propositioner enligt nn gjord beräkning *	4,941	7,816	10,719	13,488	15,660	21,304	36,964
Utskottsförslaget enligt nn gjord beräkning........	4,008	6,975	10,291	8,500	14,299	15,475	29,774
Ökning (+) resp. minskning (—) i förhållande till 1933 års proposition enligt då gjord beräkning 1934 års proposition.....	+ 178	+ 306	— 3	+ 3,266	+ 175	+ 3,572	+ 3,747
Utskottsförslaget......	— 755	- 535	- 431	- 1,722	- 1,186	- 2,257	- 3,443 1

Såsom synes av sammanställningen kan — då effektiviteten av de båda
årens propositioner i det föregående antagits vara densamma — den större ökning
av försäkringens effektivitet för säsongyrkena, vartill hänsyn icke kunde
tagas vid beräkningarna i propositionen till 1933 års riksdag, antagas medföra
endast en obetydlig ökning av statsbidraget till fackförbund med arbetslöshetskassor
och praktiskt taget icke någon ändring alls i fråga örn statsbidraget
till förbund utan dylika kassor. Detta beror därpå att för samtliga
förbund utan arbetslöshetskassor med säsongkaraktär antalet understödda dagar
per medlem och år kommer att överstiga 21 redan vid en ökning med 25
procent, vilket var den ökning i förhållande till sakkunnigförslaget, som lades
till grund för 1933 års beräkning beträffande samtliga kassor. Vad däremot
angår kostnaderna i sin helhet för daghjälp beräknas desamma nu till cirka
37 i stället för 33 miljoner kronor eller cirka 12 procent högre. Då vår kännedom
örn sambandet mellan säsongkaraktären och den effektivitetsökning,
som framgår ur en uppmjukning av understödsvillkoren från 26 till 20 veckoavgifter
per år, är bristfällig, måste den angivna ökningen av de sammanlagda
kostnaderna betraktas såsom osäker. Däremot torde den beräknade ökningen
av statsbidraget kunna betraktas såsom mera tillförlitlig, oaktat även
denna är behäftad med en viss osäkerhet, bland annat på den grund att de
utförda undersökningarna avsett endast några fackförbund, varav resultatet
sedermera i viss utsträckning måst generaliseras till övriga förbund.

Utskottsförslaget innebär strängare försäkringsvillkor än 1933 års proposition
och föreliggande förslag. Det skulle enligt de nu gjorda beräkningarna
medföra en minskning av den sammanlagda årskostnaden för försäkringen med
cirka 7.2 miljoner kronor, varav cirka 1.4 miljoner kronor motsvara minskat

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

daghjälpsbidrag oell återstoden eller cirka 5.8 miljoner kronor minskning av
de försäkrades avgifter.

Det må även nämnas, att, örn man antager, att den ökning av effektiviteten
för mera säsongbetonade yrken, som tidigare (sid. 76) antagits utgöra 45
respektive 60 %, alltefter graden av säsongväxlingarna, i stället antages till 40
respektive 50 %, detta enligt verkställda beräkningar skulle komma att reducera
den sammanlagda kostnaden för daghjälp för försäkringen i dess helhet
med omkring 0.7 miljoner kronor, medan däremot statsbidraget icke skulle påverkas.

För att underlätta en uppfattning örn vilka förskjutningar såväl kostnaderna
i sin helhet som statsbidraget kunna väntas undergå, därest arbetslöshetsnivån
skulle komma att väsentligt sänkas, har genomförts en beräkning av de
nämnda kvantiteterna enligt föreliggande förslag under antagande av att arbetslösheten
inom samtliga fackförbund skulle reduceras med en fjärdedel.
Resultatet finnes sammanställt i nedanstående tablå.

	Kostnader i 1,000-tal kronor
Den arbetslöshet, som lagts till grund för beräkningarna	Fackförbund med arbets-löshetskassa	Fackförbund utan arbets-löshetskassa	Tillsammans
	Hela kost- naden	Stats- bidraget	Hela kost- naden	Stats- bidraget	Hela kost- naden	Stats- bidraget
ArbetslSsheten under perioden 1929—1931	12,757	4,941	24,207	10,719	36,964	15,660
Ovanstående arbetslöshet reducerad nied en fjärdedel ............	10,415	3,463	21,490	10,232	31,905	13,695
Kostnadsminskning i procent motsvarande en minskning i arbetslösheten med 25 %	18.4	29.9	11.2	4.5	13.7	12.5

Ur tablån framgår, att kostnaderna i sin helhet såväl för fackförbund med
som utan arbetslöshetskasor icke avtaga i samma proportion som arbetslösheten
själv. Detta förhållande beror därpå, att antalet understödda dagar per
medlem, som blir ett mått på kostnadernas storlek, förändras relativt långsamt
jämfört med förändringen i arbetslöshetsprocenten, ett förhållande, som
för övrigt framgår av undersökningar verkställda av 1932 års sakkunniga
(se bilaga G till proposition nr 209 år 1933, sid. 96). Då arbetslösheten är
mera omfattande, kommer en ändring av densamma att medföra endast en
ringa ändring av antalet understödda dagar per medlem och därmed även en
relativt obetydlig ändring av kostnaderna. Sistnämnda förhållande förklarar,
att hela kostnaden för försäkringen för fackförbund utan arbetslöshetskassor,
inom vilka arbetslösheten är betydande, endast sjunker med 11.2 procent, medan
arbetslösheten antagits hava nedgått med 25 procent.

Ser man åter på förändringarna i statsbidraget, gestalta sig förhållandena
annorlunda. Då arbetslösheten är relativt låg, såsom fallet är inom fackför -

Kungl. Maj.ts proposition nr 38.

hund nied arbetslöshetskassor, kommer en minskning av arbetslösheten att
medföra en relativt snabbare minskning av statsbidraget. Man finner även
ur tablån, att för dessa förbund en minskning av arbetslösheten med 25 procent
kommer att reducera kostnaden för statsbidraget med omkring 30 procent.
Däremot skulle motsvarande minskning av statsbidraget för fackförbund utan
arbetslöshetskassor endast komma att uppgå till 4.5 procent, ett förhållande,
som förorsakas därav, att flera av ifrågavarande kassor komma, med den arbetslöshet,
som lagts till grund för beräkningarna, att uppvisa mer än 21 understödda
dagar per medlem och år, över vilken gräns statsbidraget icke undergår
någon förändring, även örn arbetslöshetens omfattning skulle undergå förskjutningar
i ena eller andra riktningen.

Förutom det allmänna statsbidraget skall enligt förslaget utgå förvaltningsbidrag
för varje kalenderår till de erkända arbetslöshetskassorna dels med ett
belopp i kronor motsvarande två gånger antalet årsmedlemmar i kassan under
året, dels med belopp motsvarande vad under året utgivits i arvode till styrelseledamot
och revisor, som utsetts av tillsynsmyndigheten. Vid fullt utbyggd
försäkring kan förvaltningsbidraget beräknas komma att uppgå till omkring
1,400,000 kronor. Av vad jag tidigare anfört framgår, att jag föreslår, att
omkring 900,000 kronor av detta belopp skall gäldas av de större arbetsgivarna
i form av en särskild årlig avgift. Statsverkets andel av förvaltningskostnaderna
skulle sålunda komma att uppgå till omkring 500,000 kronor.

Utbyggandet av försäkringen torde komma att taga en tid av minst fyra
år i anspråk. Detta innebär, att först under år 1939 statens utgifter skulle
komma att uppgå till det belopp, som beräknats för fullt genomförd försäkring.

Vad beträffar kostnaderna under nästa budgetår hänvisar jag till vad jag
därom anfört i samband med behandlingen av grunderna för statsbidrag till
de erkända arbetslöshetskassorna (sid. 68).

Departementschefens hemställan.

Föredragande departementschefen uppläser härefter inom socialdepartementet
upprättade förslag

dels till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (nr
184) om understödsföreningar,

dels till lag angående bidrag från arbetsgivare till bestridande av statens
omkostnader för de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbetsförmedlingen,

dels till förordning om erkända arbetslöshetskassor,
dels till grunder för statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor,
dels till förordning örn riksförsäkringsanstaltens uppbörd av avgifter jämlikt
lagen angående bidrag från arbetsgivare till bestridande av statens omkostnader
för de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbetsförmedlingen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

dels till förordning om ändrad lydelse av § 5 i förordningen dea 31 mars
1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete,
allt av den lydelse, bilagor till detta protokoll utvisa.

Härefter hemställer föredraganden, att Kungl. Maj :t ville dels, jämlikt § 87
regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga de upplästa två lagförslagen,
dels ock föreslå riksdagen att antaga de därefter upplästa tre förslagen till
förordningar.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
B. Spångberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1984. 1 sami. Nr 38,

Kungl. Majlis proposition nr 38.

Bilaga A.

Ny lagstiftning i vissa främmande länder angående arbetslöshetsförsäkring.

Danmark.

Den 20 maj 1933 hava i Danmark utfärdats nya lagar örn offentlig försörjning,
folkförsäkring, olycksfallsförsäkring, arbetsförmedling och arbetslöshetsförsäkring
samt angående privat arbetsanvisning. Det sedan flera år pågående
arbetet på en förnyelse och kodifikation av den sociala lagstiftningen
är därmed slutfört.

Lagen om arbetsförmedling och arbetslöshetsförsäkring undergick, såsom
närmare framgår av en i den av 1932 års sakkunniga avgivna promemorian
intagen redogörelse, redan år 1932 en betydande omarbetning och har nu i
samband med de övriga socialförsäkringslagarnas antagande endast undergått
vissa smärre ändringar, avseende bland annat att bringa bestämmelserna örn
kommunernas bidrag till full överensstämmelse med de regler, som införts inom
de andra försäkringsgrenarna. Lagen har dessutom kompletterats med en särskild
lag angående privat arbetsförmedling, vilken innefattar förbud utom i
särskilda undantagsfall mot utkrävande av avgifter i samband med platsanskaffning
för arbetare eller andra anställda inom industri, hantverk, handel
och samfärdsel. Kommissionskontor för förmedling av arbetskraft till husligt
arbete eller jordbruk kunna under vissa villkor alltjämt få bedriva sin verksamhet
men underkastas skärpta restriktioner.

Beträffande vissa huvuddrag av socialreformen i övrigt torde följande
kortfattade redogörelse böra lämnas.

Enligt den hittillsvarande ordningen har fattigvården utgjort den normala
formen för samhällets hjälpverksamhet. Efter hand har emellertid från fattigvårdens
klientel avskilts ett flertal kategorier av hjälpbehövande, vilka
hänvisats till andra understödsformer, som icke medfört fattigvårdens rättsverkningar.
Den nya lagstiftningen åter utgår från att ett oförvållat nödtillstånd
som regel bör avhjälpas genom en efter behovet avpassad understödsform
och att återbetalningsskyldighet eller andra för den hjälpsökande menliga
rättsverkningar ej böra inträda i andra fall än där det uttryckligen föreskrivits.

I överensstämmelse härmed upptager lagen örn offentlig försörjning ett flertal
olika former av samhällshjälp för särskilda kategorier av hjälpbehövande
såsom minderåriga, ensamstående barnaförsörjare, barnaföderskor, kroniskt
sjuka, abnorma och vanföra m. fl. Vidare meddelas regler om hjälp vid vissa
tillfälliga trångmål såsom sjukdom, dödsfall, husvillhet, olyckshändelser etc.
samt örn offentlig barnbespisning i skolorna. Slutligen har införts en bestämmelse
örn befogenhet för kommunalstyrelse att bevilja visst anslag, motsvarande
för varje år högst 50 öre per invånare, varur bistånd skall kunna lämnas
hjälpsökande, som råkat ut för oförutsedda svårigheter och icke på annat sätt
kunna bispringas.

Kungl. Majlis proposition nr $8.

För de lijälpbelaövande, som icke kunna hänföras till någon av de särskilt
anordnade understödsformerna, återstå två hjälpformer, i lagen benämnda kommunhjälp
och fattighjälp. Båda dessa hjälpformer medföra återbetalningsskyldighet
för mottagaren. Fattighjälpen är avsedd för försumliga familjeförsörjare
och andra arbetsovilliga eller asociala individer samt medför förlust
av rösträtt och vissa andra medborgerliga rättigheter. Kommunhjälpen åter
är avsedd för sådana hjälpsökande, av vilka man kan förvänta större ambition
och vilja att göra rätt för sig. Återbetalningsskyldigheten för erhållen kommunhjälp
upphör, örn vederbörande under viss tid kan reda sig utan förnyat
understöd. Övergår kommunhjälpen däremot till att bli ett permanent understöd,
kan den under vissa förutsättningar komma att betraktas som fattighjälp
med dess rättsverkningar. Jämväl fattighjälpen kan efter viss tids förlopp
eftergivas.

Kommunhjälp får normalt icke utgivas till den, som uppbär eller uppfyller
villkoren för att uppbära invalid- eller ålderspension eller annan offentlig
hjälp, som motsvarar full försörjning. Enligt en i arbetslöshetsförsäkringslagen
given bestämmelse jämställes understöd enligt denna lag med nu nämnda
former av offentlig hjälp. Kommunhjälpen kan ej användas för supplering
av arbetslön, då vederbörande har eller kan anvisas fullt arbete till vanlig lön.
Endast örn särskilda omständigheter därtill föranleda, äger socialnämnden i
dessa fall rätt att efter bifall av kommunalstyrelsen utgiva kommunhjälp.

Fattighjälp liksom också sådan kommunhjälp, som har fattighjälps rättsverkningar,
avskär vederbörande hjälpsökande från rätt att erhålla andra former
av samhällshjälp, sålunda bland annat invalid- eller ålderspension och arbetslöshetsunderstöd.

Emot dessa i lagen örn offentlig försörjning givna bestämmelser svarar den
i lagen örn arbetsförmedling och arbetslöshetsförsäkring meddelade bestämmelsen,
att en statserkänd arbetslöshetskassa icke må utgiva understöd bland
annat till medlemmar, som

1) uppbära invalid- eller ålderspension eller på grund av nedsatt förvärvsförmåga
erhålla offentligt understöd, vilket till storlek och varaktighet kan
jämställas med invalidpension;

2) försörjas på anstalt; samt

3) uppbära fattighjälp eller kommunhjälp under sådana förhållanden, att
densamma skall betraktas som fattighjälp, eller som tidigare uppburit fattighjälp
eller nu nämnd kommunhjälp, dock blott så länge de i försörjningslagen
stadgade verkningarna av hjälpen bestå.

Arbetsdirektören kan medgiva undantag från det under 1) ovan omnämnda
villkoret, då särskilda skäl tala därför.

Förhållandet mellan arbetslöshetshjälpen och andra former av offentligt
understöd åt hjälpbehövande innebär icke någon ny princip. Icke heller enligt
tidigare gällande lagstiftning ägde de statserkända arbetslöshetskassorna utgiva
understöd till medlemmar, som uppburo invalid- eller ålderspension eller
fattigvård. Någon hänsyn i dessa fall till en medlems genom egna inbetalningar
av avgifter förvärvade rätt till understöd har sålunda varken enligt den
äldre eller den nya lagstiftningen tagits.

I ''samband med vissa förslag till kristidslagstiftning framlade regeringen
under september månad 1933 i folketinget förslag till lag om provisorisk utvidgning
av rätten till understöd från statserkända arbetslöshetskassor. Förslaget
förföll, då enighet icke nåddes om detsamma före riksdagssessionens
slut. Vid riksdagens sammanträde under oktober månad 1933 framlade regeringen
emellertid ånyo samma lagförslag.

Innan lagförslagets innehåll behandlas, torde en redogörelse få lämnas för

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

gällande regler angående villkoren för erhållande av understöd från en statserkänd
arbetslöshetskassa och den tid, under vilken sådant understöd må utgivas.

Understöd kan icke utgivas till någon, med mindre han har varit ersättningsberättigad
(»nydende») medlem i en erkänd kassa och erlagt på honom
belöpande avgifter under de sistförflutna 12 månaderna. Rätten till understöd
bortfaller emellertid, när en medlem icke haft arbete i minst 10 månader
under loppet av de senast förflutna två åren. Socialministern kan medgiva,
att sistnämnda bestämmelse tillfälligtvis sättes ur kraft vid extraordinärt stor
arbetslöshet inom kassans verksamhetsområde. Rätten att erhålla understöd
bortfaller dock alltid, örn en medlem icke har haft arbete som lönearbetare under
respektive minst 26 eller 39 veckor inom en i kassans stadgar bestämd
gräns av tre eller fyra år. För att åter bliva berättigad till understöd måste
vederbörande inom 12 på varandra följande månader hava haft arbete som
lönearbetare i minst 26 veckor. I kassornas stadgar skall angivas den maximala
understödstiden under 12 på varandra följande månader. Denna tid får
icke sättas kortare än 70 dagar. I kassornas stadgar skall vidare fastställas
den tidrymd, inom vilken en medlem högst skall kunna uppbära fullt årligt understöd.
Denna tidrymd må icke överstiga fyra år. Har en medlem uppburit
maximiunderstödet under den i stadgarna bestämda tidrymden, äger han icke
rätt till ytterligare understöd, förrän han varit medlem i en erkänd kassa och
betalat avgifter som ersättningsberättigad medlem under 12 månader.

Varje erkänd arbetslöshetskassa äger rätt att upprätta en fortsättningskassa,
vars medel icke må användas till täckande av kassans ordinarie utgifter.
Under särskilt stor arbetslöshet inom kassans verksamhetsområde kail däremot
fortsättningskassans medel användas till utgivande av understöd utöver det
i kassans stadgar eljest fastställda dagantalet. Fortsättningskassornas understöd
utgivas under samma regler och i samma storlek och omfång som kassans
ordinarie daghjälp, dock att understöd under 12 på varandra följande
månader icke kail utgivas under mer än 70 dagar.

Förslaget till lag örn provisorisk utvidgning av rätten till understöd från
statserkända arbetslöshetskassor avsåg att giva de medlemmar, som på grund
av de sista årens stora arbetslöshet uttömt sin understödsrätt från försäkringen,
en utvidgad sådan rätt. Vidare bereddes genom lagförslaget möjlighet
för de medlemmar, vilkas understödsrätt ännu icke inträtt, att genast få understöd.
I dessa hänseenden föreslogs, att medlemmar, som i övrigt uppfyllde
villkoren för understödsrätt, under tiden från lagens ikraftträdande till den
30 april 1934 skulle äga uppbära understöd genom arbetslöshetskassan i intill
140 dagar. Därjämte hade det för fortsättningskassorna stadgade maximum
av 70 dagar förlängts till 140 dagar, såvitt anginge utbetalning av fortsättningshjälp
under tiden från lagens ikraftträdande till den 30 april 1934.

Arbetslöshetskassornas och fortsättningskassornas utgifter på grund av
lagen skulle helt ersättas av staten. Kommunerna skulle därefter ersätta staten
en tredjedel av utgifterna. De sammanlagda utgifterna för den nu nämnda
krishjälpen beräknades komma att uppgå till 17,8 miljoner kronor.

Den 12 december 1933 antog riksdagen i anledning av regeringens förslag
till krislagstiftning en lag örn »kriseforanstaltninger», vilken den 13 i samma
månad promulgerades. Det framlagda förslaget till lag om provisorisk utvidgning
av rätten till understöd från statserkända arbetslöshetskassor har
med vissa ändringar intagits som ett särskilt kapitel i förenämnda lag. Medlem
av erkänd arbetslöshetskassa, som förbrukat det fastställda maximum av
70 dagar för erhållande av fortsättningshjälp. har sålunda berättigats att, örn
han i övrigt uppfyller villkoren för rätt till hjälp från arbetslöshetskassa,
under tiden från den 10 december 1933 till den 30 april 1934 uppbära under -

Kungl. Alaj.ts proposition nr 38.

stöd under ytterligare 90 dagar. Rätten till understöd har jämväl utvidgats
med 90 dagar dels för medlem av arbetslöshetskassa, som förlorat rätten
till understöd antingen därför att han förbrukat det i lagen stadgade 3 (4)
ånga maximum för understöd eller emedan han icke haft arbete i föreskrivet
omfång, dels ock för medlem, som nyanmälts före den 15 juli 1933 och vars
understödsrätt ännu icke inträtt. Socialministern har vidare bemyndigats att
förlänga det sålunda fastställda dagantalet med intill 18 dagar, varvid hänsyn
skall tagas till vissa i lagen närmare angivna omständigheter.

England.

På sätt som anförts i den av 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring
lämnade redogörelsen för lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkring
i vissa viktigare länder, tillsattes den 9 december 1930 i England en kunglig
kommitté under ordförandeskap av domaren H. Gregory, med uppgift att
granska försäkringssystemet i dess helhet och inkomma med förslag dels beträffande
försäkringsplanens framtida omfattning och bestämmelser samt medlen
att göra den solvent och självförsörjande, dels beträffande åtgärder som
borde vidtagas utom försäkringsplanen med de arbetslösa, som äro arbetsdugliga
och användbara för arbete.

Kommittén avlämnade sitt slutlig^ betänkande i november 1932. En närmare
redogörelse för betänkandet finnes intagen i den av 1932 års sakkunniga
avgivna, såsom bilaga G vid propositionen till 1933 års riksdag fogade
promemorian (sid. 204 ff.), till vilken redogörelse här må hänvisas.

Engelska regeringen har härefter i november 1933 avlämnat proposition till
parlamentet med förslag i anslutning till betänkandet örn vissa ändringar i
lagen örn arbetslöshetsförsäkring. Regeringen ifrågasätter icke någon väsentligare
förändring med avseende på det nuvarande systemet för försäkringen.
Denna skall sålunda alltfort vara obligatorisk med ungefär samma omfattning
som hittills. Ingen ändring föreslås heller beträffande storleken av avgifter
och understöd. Den principiellt viktigaste delen av förslaget torde i stället
vara ordnandet av det allmänna hjälpsystemet vid sidan av försäkringen.

Av de föreslagna ändringarna beträffande själva försäkringen må här omnämnas
följande. Minimiåldern för inträde i försäkringen har sänkts från
16 år till åldern för skolans avslutande, dock lägst till 14 år. För personer
under 16 år skola avgifter erläggas med 2 pence per vecka av arbetsgivaren,
av den anställde och av staten. Därest någon frivilligt deltager i en fortsättningsskola,
komma försäkringsavgifter under tiden att krediteras honom. Särskilda
instruktionskurser för personer mellan 14 och 18 år skola anordnas i
stor skala. Genom sänkningen av åldern för inträdet i försäkringen kunna
de försäkrade hädanefter bliva ersättningsberättigade vid 16 års ålder, d. v. s.
30 veckor tidigare än för närvarande. Under.stödstidens längd bestämmes på
följande sätt. Örn förutsättningarna för erhållande av understöd föreligga,
skall den försäkrade vara berättigad att under ett understödsår erhålla understöd
i 156 dagar (26 veckor), vilket motsvarar den nuvarande understödstiden.
Därutöver skall en försäkrad, som under fem försäkringsår närmast
före löpande understödsårets början varit försäkrad och under denna tid erlagt
minst en veckoavgift, vara berättigad till understöd under det löpande
understödsåret med sex dagar för erlagda tio avgifter under de sista fem åren,
minskat med en dag för varje antal av fem dagar, som han uppburit understöd
under samma fem försäkringsår. Den föreslagna regeln medför, att en
arbetare, som under de fem senaste försäkringsåren ej uppburit något understöd
men betalat samtliga försäkringsavgifter, tillhopa 260, blir berättigad
till ytterligare 156 dagars (26 veckors) understöd. Maximalt kan en för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

säkrad sålunda uppbära understöd under hela understödsåret. En försäkrad,
som under något understödsår uttömt sin rätt till understöd, kan under ett
påföljande understödsår icke bliva berättigad till understöd, förrän han erlagt
tio avgifter. Örn en försäkrad vid början av ett understödsår uppfyller
villkoret örn erlagda avgifter, behöver detta villkor icke vidare prövas under
samma understödsår. Personer, som beviljats avsked från krigsmakten, bliva
understödsberättigade från försäkringen, såsom örn de erlagt avgifter till
försäkringen under hela tjänstetiden.

Enligt lagförslaget skall en ständig försäkringskommitté tillsättas, vilken
skall råda arbetsministern i frågor angående försäkringen. Kommittén skall
senast inom utgången av februari månad varje år och i övrigt då så finnes
påkallat avgiva rapport örn försäkringens finansiella ställning och med hänsyn
härtill föreslå erforderliga ändringar eller tillägg i försäkringsvillkoren.
Kommittén skall vidare hava skyldighet att avgiva yttrande över alla av
arbetsministern ifrågasatta ändringar i försäkringsvillkoren. Så snart som
möjligt efter lagförslagets antagande skall kommittén avgiva förslag örn arbetslöshetsförsäkring
för personer, som äro anställda i jordbruk och skogsbruk.

Försäkringsfondens skuld till statskassan, som för närvarande uppgår till
inemot 115 miljoner pund, skall förräntas efter 31/, procent. Genom halvårsvis
gjorda inbetalningar örn 2,750,000 pund kommer skulden att avbetalas
under loppet av ungefär 40 år. De nuvarande avgifterna från arbetsgivarna,
de försäkrade och staten beräknas förslå till såväl kostnaderna för understöd
och administration som till avbetalningarna å skulden.

Det särskilda hjälpsystemet vid sidan av försäkringen, vars understöd skola
ersätta de nuvarande s. k. »transitional payments», skall handhavas av en styrelse
för arbetslöshetshjälp (Unemployment Assistance Board). De lokala
myndigheterna fråntagas sålunda all befattning med arbetslöshetsunderstöden,
vilka för framtiden skola administreras av berörda statliga organ. För att
erhålla kunskap örn olika lokala förhållanden skall styrelsen emellertid tillsätta
särskilda rådgivande kommittéer för lämpliga områden.

Hjälpsystemet skall omfatta samtliga personer mellan 16 och 65 års ålder,
vilka normalt äro sysselsatta i ett yrke, beträffande vilket betalningsskyldighet
föreligger enligt lagen örn änke-, pupill- och ålderspension, samt äro arbetsdugliga
och användbara för arbete. Under hjälpsystemet inrangeras jämväl personer,
vilka efter 16 års ålder icke innehaft något avlönat arbete men skäligen
borde hava haft sådant arbete, örn ej förhållandena inom industrien omöjliggjort
detta. Praktiskt taget samtliga arbetslösa personer komma genom dessa bestämmelser
att innefattas under hjälpsystemet. Avgörande i frågan, örn en
person skall innefattas under hjälpsystemet, fattas av styrelsens tjänstemän
men kan överklagas hos särskilt inrättade nämnder (appeal tribunals), vilkas
avgörande är slutgiltigt.

Styrelsen har att vidtaga anstalter för anordnande av yrkeskurser i syfte att
underlätta erhållande av arbete för de hjälpsökande. För att ytterligare befordra
utbildningen och träningen må styrelsen ingå överenskommelser med lokala
myndigheter örn anställning av hjälpsökande i lämpliga arbeten emot vanliga
löner för perioder icke överstigande tre månader.

Understöd utgår till sådana hjälpsökande, vilka äro anmälda hos den offentliga
arbetsförmedlingen utan att hava erhållit arbete eller blott hava arbete så
kort tid, att de icke kunna förtjäna tillräckligt för sitt uppehälle, under den
allmänna förutsättningen att de äro i behov av understöd. Prövningen av behovet
skall avse inkomster och tillgångar hos samtliga medlemmar av de hjälpsökandes
hushåll enligt i lagen givna specificerade regler. Understödets storlek
är icke på samma sätt som i försäkringen fastställt utan bestämmes med
hänsyn till behovet i varje särskilt fall för den hjälpsökande och de personer,

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

för vilka han är försörjningspliktig. Understöd ina icke utgivas till personer,
som på grund av deltagande i en arbetskonflikt icke kunnat erhålla understöd
från försäkringen. Alla frågor angående understöd avgöras av styrelsens
tjänstemän men kunna överklagas hos de nyss omförmälda nämnderna.

En särskild arbetslöshetshjälpfond skall inrättas för det nya hjälpsystemet.
Bidrag till fonden skola inbetalas av samtliga kommuner enligt i lagen givna bestämmelser.
Bidragen skola bestämmas i proportion till minskningen ^av de
utgifter för ifrågavarande understödshjälp, som kommunerna hittills fått bestrida.

Tyskland.

Genom en den 22 september 1933 dagtecknad lag har från försäkringsplikt
undantag^ verksamhet inom lant- och skogsbruk, fiske i insjöar och dammar
samt kustfiske. Avsikten med lagen är, att genom minskning av arbetskostnaderna
inom dessa yrken söka kvarhålla i arbete så många som möjligt av
de personer, som under den varma årstiden erhållit sysselsättning inom dessa
verksamhetsgrenar.

Finland.

Den finska frivilliga arbetslöshetsförsäkringen har länge ansetts ej motsvara
nutida förhållanden, särskilt därutinnan att det högsta i förordningen medgivna
dagunderstödet, 10 mark, efter penningvärdets försämring ej längre är tillräckligt.
Riksdagen begärde år 1925 utredning, huruvida och i vilken omfattning
obligatorisk försäkring borde införas. Uti proposition till 1931 års riksdag
fram brill regeringen emellertid, att någon anledning icke förelåg att införa
en obligatorisk försäkring. Regeringen framlade i stället förslag till ny lag
angående arbetslöshetskassor, som äga rätt till bidrag av statsmedel. Efter
åtskilliga ändringar blev lagförslaget av riksdagen antaget men lämnades vilande
över nästkommande val. Då ifrågavarande lagförslag därefter givit
anledning till anmärkningar och ändringar däri ej kunna av riksdagen vidtagas,
har regeringen i oktober 1933 för riksdagen framlagt ett nytt lagförslag i
ämnet.

Arbetslöshetskassorna få enligt lagförslaget icke^ bedriva annan verksamhet
än att bevilja understöd åt sina medlemmar vid iråkad arbetslöshet, och kassorna
få ej heller tillhöra förening, organisation eller annan sammanslutning,
som bedriver nämnda verksamhet, eller vara beroende av sådan. Med stadgandet
avses, att kassorna skola hållas åtskilda från motsvarande fackliga organisationers
verksamhet. Det är däremot icke meningen att förhindra, att på visst
yrkesområde eller viss ort organiserade arbetare skulle kunna utgöra kärnan
även i arbetslöshetskassan å motsvarande område eller ort. I kassornas stadgar
må dock icke föreskrivas, att medlem bör tillhöra eller ansluta sig till annan
förening, organisation eller sammanslutning.

Understöd må endast beviljas den, som tillhört kassan åtminstone de. sex
närmast föregående månaderna samt under denna tid erlagt medlemsavgifter
för minst 26 veckor. Understöd kan utgå även vid korttidsarbete enligt vissa
regler. Dagunderstödets storlek får högst bestämmas till 30 mark för försörjningspliktig
medlem samt får ej överstiga två tredjedelar av medlemmens vanliga
avlöning. För icke försörjningspliktiga medlemmar må understödet icke
överstiga tre fjärdedelar av understödet för försörjningspliktig medlem. Understöd
må under tolv på varandra följande månader icke utgivas för längre
tid än 120 dagar. Har medlem under 24 på varandra följande månader uppburit
högst tillåtna understöd, må ytterligare understöd icke beviljas honom,
innan minst sex månader förflutit och medlemmen under denna tid erlagt avgifter
för minst 26 veckor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Understöd ma icke utgivas till medlem, som är sjuk eller eljest arbetsoförmogen
eller som utan tvingande orsak lämnat sitt arbete eller av eget vållande
är arbetslös. Understöd får ej heller utgivas till den, som utan giltiga skäl
vägrar att mottaga tillbudsstaende arbete, vilket motsvarar hans arbetsförmåga
och yrkesskicklighet samt icke hänför sig till arbetsplats, där strejk eller
lockout råder, och för vilket betalas i yrket för tiden vanlig lön å orten eller,
örn arbetet är med allmänna medel anordnat eller understött, minst fyra
femtedelar av sagda lön. Slutligen får understöd icke utgivas till den. som
för sin person åtnjuter stadigvarande fattigvård. I det vilande lagförslaget
stadgades, att understöd icke finge utgå, örn medlem vägrade att mottaga
arbete, för vilket betalades minst tva tredjedelar av hans i yrket vanliga daglön
å orten eller, örn arbetet vore med allmänna medel anordnat eller understött
nödhjälpsarbete, minst tre femtedelar av sagda lön. Ändringen har motiverats
med att men ej velat genom stadgandet medverka till den allmänna lönenivåns
nedgång utan ansett den å fria arbetsmarknaden rådande lönenivån såsom
sådan samt vid allmänna arbetslöshetsarbeten de på föreskrivet sätt nedsatta
lönerna böra vara bestämmande.

Under arbetshäst får arbetslöshetskassa ej utgiva understöd åt medlem, som
omedelbart i följd av strejk eller lockout blivit arbetslös eller som medelbart
genom strejk eller lockout blivit arbetslös, därest av omständigheterna framgår,
att avsikten med arbetstvisten är att åstadkomma förändringar jämväl i
hans arbets- och löneförhållanden.

Statsbidrag till arbetslöshetskassorna utbetalas halvårsvis och utgår för understöd,
som icke överstiger tio mark örn dagen, med två tredjedelar för försörjningspliktiga
och hälften för övriga medlemmar. För understöd, som överskrider
tio mark, utgår statsbidraget med hälften för försörjningspliktiga och
en tredjedel för övriga medlemmar.

Kungl. Majlis proposition nr 38.

Bilaga B.

P. M.

angående en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet vid olika
villkor för förvärv av understödsrätt.

A. Kompletterande bearbetning av det vid 1932 års undersökning
angående en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet erhållna materialet.

Fil. lic. T. Hessler.

Bitr. Sekreterare i Statens Arbetslöshetskommission.

1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring verkställde hösten 1932
vissa undersökningar rörande effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring. Det
material, varpå dessa undersökningar grundade sig, utgjordes av uppgifter
från Svenska grov- oell fabriksarbetareförbundet och Svenska metallindustriarbetareförbundet.
Beträffande resultaten av dessa utredningar hänvisas till
bilaga E till 1932 års utredning rörande arbetslöshetsförsäkring, vilken såsom
bilaga G- är fogad till Kungl. Maj:ts proposition nr 209 år 1933.

Denna undersökning utgick från antagandet, att en arbetslöshetsförsäkring
hade införts i Sverige från och med den 1 januari 1928 i huvudsaklig överensstämmelse
med det av 1926 års sakkunniga år 1928 publicerade förslaget
till obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och avsåg tiden 1929—1930; för metallindustriarbetareförbundet
utsträcktes undersökningen jämväl till år 1931.
Undersökningens huvudresultat i fråga örn den sannolika effektiviteten av en
arbetslöshetsförsäkring torde kunna sammanfattas på följande sätt: för grovoch
fabriksarbetareförbundets medlemmar skulle försäkringseffektiviteten kunna
uppskattas till i genomsnitt omkring 30 %, medan för metallindustriarbetareförbundets
klientel effektiviteten skulle uppgå till inemot 40 °/°. Med
effektivitet förstås i detta sammanhang antalet från en försäkring understödda
veckor i procent av hela antalet arbetslösa veckor.

Såsom nämnts byggde denna undersökning på 1928 års förslag till obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring. Huvudvillkoret för förvärv av understöd innebar
enligt detta förslag, att den arbetslöse under närmast föregående 4 kalenderkvartal
skulle ha erlagt minst 26 veckoavgifter; härjämte begränsades
understödsrätten bland annat av bestämmelsen, att understöd från försäkringen
icke finge åtnjutas för mer än 20 veckor under fyra på varandra följande
kalenderkvartal.

För att undersöka möjligheten till ernående av en större effektivitet av försäkringen
verkställdes sedermera inom socialdepartementet en kompletterande
undersökning, avsedd att belysa verkningarna av vissa uppmjukningar i de
bestämmelser, som reglerade understödsrätten. Denna undersökning avsåg
effektiviteten av en försäkring under det antagandet, att de ovan omnämnda
26 avgifter, som skulle fordras för erhållande av understödsrätt, finge tillgodoräknas
vederbörande under en tid av 6 på varandra följande kalenderkvartal
i stället för 4. Resultaten av denna utredning återfinnas i bilaga H till
nämnda proposition, nr 209/1933.

Kungl. Maj:is proposition nr 38

På grund av den korta tid, som stod till förfogande för verkställandet av
sist avsedda undersökning, var man tvungen att i mycket hög grad begränsa
densamma. Medan den föregående, av 1932 års sakkunniga verkställda
utredningen hade omfattat en tid av flera år, inskränktes departementsundersökningen
sålunda till allenast tvenne kvartal, nämligen till första och tredje
kvartalen 1930 i fråga örn grov- och fabriksarbetareförbundet och till motsvarande
kvartal 1931 för metallindustriarbetareförbundet. Vidare medtogos
endast vissa av de i ovannämnda förbund ingående yrkesgrupperna. Det kan
sålunda nämnas, att av de sammanlagt 16 yrkesgrupper, som tillhöra grovoch
fabriksarbetareförbundet, ingingo endast 5 och av metallindustriarbetareförbundets
3 grupper endast 2. Det ligger i sakens natur, att de begränsningar,
som sålunda vidtogos, måste medföra en viss osäkerhet i fråga örn
resultaten. Beträffande dessa må här endast nämnas, att man ansåg sig
kunna vara berättigad till antagandet, att, därest villkoret för förvärv av understödsrätt
ändrades från 26 avgifter under 4 kvartal till 26 avgifter under 6
kvartal, effektiviteten skulle, relativt sett, stegras, vad grov- och fabriksarbetareförbundet
beträffar, nied 35 % och för metallindustriarbetareförbundet
med 20 %.

I
arbetslöshetsförsäkring har sedermera statsrådet och chefen för socialdepartementet
uppdragit åt de sakkunniga att låta verkställa vissa ytterligare kompletterande
utredningar i enlighet med en till skrivelsen fogad promemoria.
I denna framhålles bland annat värdet av en undersökning rörande den sannolika
effektiviteten av en försäkring enligt det alternativ, som berörts i propositionen
och som även diskussionsvis framkommit vid försäkringsförslagets
behandling i särskilda utskottet, nämligen förvärv av understödsrätt efter
20 erlagda avgifter under 4 kvartal. Samtidigt med att man sålunda kompletterade
den äldre utredningen med detta alternativ, ansågs det lämpligt att
jämväl något utförligare undersöka verkningarna av alternativet 26 veckoavgifter
under 6 kvartal, vilka undersökningar, såsom ovan nämnts, på grund av
den knappa tid, som stått till förfogande vid departementsundersökningen,
endast kunnat verkställas för en begränsad del av det till förfogande stående
materialet.

Samtidigt med att de tidigare undersökningarna sålunda kompletterades med
en undersökning av de båda alternativen 26 avgifter under 6 kvartal och 20
avgifter under 4 kvartal, borde jämväl undersökas verkningarna av de bestämmelser,
som avsågos böra ifrågakomma för förvärv av understödsrätt första
gången en medlem gör anspråk på understöd från en arbetslöshetskassa, nämligen
52 avgifter under 12 kvartal, respektive 40 avgifter under 8 kvartal.

I det följande benämnes alternativet 26 avgifter under 4 kvartal 1928 års
förslag och alternativet 26 avgifter under 6 kvartal propositionsförslaget,
medan det ovannämnda i propositionen och inom utskottet diskuterade förslaget
örn 20 avgifter under 4 kvartal benämnes propositionens alternativ.
De olika alternativ till arbetslöshetsförsäkring, som här göras till föremål för
undersökning, ansluta sig så till vida till vederbörande förslag, att antalet avgifter
för förvärv av understöd varit det antal, som föreslagits i dessa. De
villkor, som i övrigt tänkts reglera understödsrätten, ansluta sig i allt väsentligt
till 1928 års förslag till obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. När sålunda
ovan alternativet 26 avgifter under 6 kvartal benämnes propositionsförslaget,
innebär detta endast att det föreskrivna antalet avgifter för förvärv av
understöd antagits vara 26 avgifter erlagda under 6 kvartal. Däremot ha i allt
övrigt bestämmelserna i 1928 års förslag antagits gälla. Samma är förhållandet
med propositionens alternativ.

Enligt bestämmelserna i 1928 års förslag till obligatorisk arbetslöshetsför -

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

säkring bestämdes understödsrätten av det antal avgifter, som erlagts under
de senast förflutna fyra kalenderkvartalen. Understödsrätten nyprövades
alltså vid varje kvartalsskifte. I den förevarande undersökningen Ilar vidare
generellt antagits, att första veckan av ett arbetslöshetsfall på grund av
karensbestämmelserna icke understödjes från en arbetslöshetsförsäkring. Dessa
nu nämnda bestämmelser, som antagits vara gällande i förevarande undersökning,
skilja sig emellertid från dem, som antagits gälla i den nedan under
avd. B relaterade utredningen. Denna senare grundar sig i detalj på de villkor
för understödsrätt, som föreslagits i de olika alternativen. Sålunda har i denna
undersökning, i enlighet med bestämmelserna i vederbörande förslag, understödsrätten
prövats allenast vid ett arbetslöshetsfalls inträde. Någon nyprövning
har sedan icke ägt rum, utan förvärvad understödsrätt har tänkts bevarad
under ett och samma arbetslöshetsfall; understödstiden har sedan reglerats
endast genom karensbestämmelserna och understödstidens maximering.
Antalet erlagda avgifter har vidare vid bestämmandet av understödsrätten beräknats
för den tid av 1 respektive 11/2 år, som närmast föregått arbetslöshetsfallets
inträdande. Sistnämnda undersökning grundar sig vidare på ett helt
nytt innevarande år inhämtat material rörande Svenska träindustriarbetareförbundet.

Ehuru i de båda utredningarna de undersökta försäkringsförslagen givits
samma namn, nämligen propositionsförslaget och propositionens alternativ,
äro dock, såsom framgår av vad ovan anförts, bestämmelserna i fråga örn understödsrätt
i viss män olika. Den här förevarande undersökningen kan helt
karakteriseras som ett komplement till den av 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring
utarbetade och tidigare i bilaga G till propositionen nr 209/
1933 återgivna utredningen.

Den av 1932 års sakkunniga ursprungligen utförda utredningen rörande en
arbetslöshetsförsäkrings effektivitet grundade sig såsom nämnts på material
från grov- och fabriksarbetareförbundet och metallindustriarbetareförbundet.
Sammanlagt inhämtades uppgifter rörande omkring 70,000 medlemmar i dessa
förbund. Vid verkställande av den nu förevarande kompletterande utredningen
ansågs det icke behövligt att utföra denna på hela detta omfattande material.
För att vinna tid och för att i görligaste mån minska kostnaderna för
utredningen ansågs det lämpligt att verkställa ett representativt urval av det
tidigare begagnade materialet. Det torde i detta sammanhang böra erinras
om att den ursprungliga undersökningen utfördes å ett representativt urval
bland medlemmarna i vederbörande förbund, så att för grov- och fabriksarbetareförbundet
medtagits hälften av samtliga medlemmar, medan för metallindustriarbetareförbundet
motsvarande proportion satts till 1/3. Vid det nu
verkställda representativa urvalet har man gått till väga på så sätt, att 2/5 av
de i den föregående undersökningen ingående medlemmarna medtagits. På
detta sätt ha för grov- och fabriksarbetareförbundet i förevarande undersökning
medtagits V5 och för metallindustriarbetareförbundet 2/15 av dessa organisationers
hela medlemsantal. Undersökningen har vidare utförts för hela den
tid, som den ursprungliga undersökningen omfattade. Till sist må även nämnas,
att i den nu företagna undersökningen i fråga örn grov- och fabriksarbetareförbundet
tvenne yrkesgrupper, nämligen sockerindustriens kampanjarbetare
och torvindustriens arbetare på grund av de för dessa grupper säregna
arbetslöshetsförhållandena icke medtagits.

Det torde böra erinras därom, att, då endast viss del av det i den ursprungliga
undersökningen ingående materialet medtagits, de i här förevarande undersökning
erhållna resultaten enligt sakens natur icke helt överensstämma med de
tidigare uppnådda utan förete vissa mindre avvikelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

För ett rätt bedömande av de följande resultaten torde i förbigående först
böra erinras om läget på arbetsmarknaden under den tid, som undersökningen
omfattat.

Tab. 1. Arbetslöshetens omfattning åren 19*29—1931.

År, kvartal	Utredningens arbetslöshets-procent enligt föreg, års undersökning	Socialstyrelsens arbetslöshetsprocent
Grov- o. fabriksarb.-förbundet	Metall- industriarb.- förbundet	Grov- o. fabriksarb.-förbnndet	Hetall- industriarb.- förbundet	Samtliga fackorganisa- tioner
1929 1 .........	35.0	10.9	32.S	8.8	15.4
2.........	21.5	5.8	21.4	6.1	10.6
3.........	16.3	3.9	14.3	4.5	7.0
4.........	22.4	4.0	21.3	5.6	10.9
1930 1 .........	31.4	10.1	28.7	7.5	14.3
2.........	22.9	7.2	20.0	7.0	10.1
3.........	19.1	6.6	16.1	7.4	8.7
4.........	28.8	9.3	25.8	13.9	15.3
1931 1........•		20.6	34.4	17.7	20.5
2.........		15.1	22.8	15.8	15.9
3.........		13.3	18.6	14.4	13.1
4.........		15.4	27.6	20.0	19.5
1929 ..........	23.4	5.8	21.9	6.1	10.7
1930 ..........	25.3	8.2	22.4	9.4	12.2
1931..........		15.8	25.5	17.1	17.2

Det framgår av ovanstående tabell, att arbetslösheten inom här berörda fackorganisationer
till följd av den inträffade konjunkturförsämringen börjar att
stiga med tredje kvartalet år 1930. Till en början är dock stegringen förhållandevis
liten. Arbetslösheten ligger sålunda endast några få procent högre
än motsvarande tid föregående år. Från och med ingången av år 1931 inträffar
emellertid en betydande stegring. Sistnämnda år torde sålunda
arbetslösheten vad beträffar metallindustriarbetareförbundet i genomsnitt få
anses hava varit inemot dubbelt så stor som år 1930.

Såsom tidigare anförts, torde en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet lämpligast
böra mätas i antalet understödda veckor i förhållande till hela antalet
arbetslösa veckor. Resultaten av de utförda undersökningarna rörande effektiviteten
äro återgivna i de till promemorian fogade tabellbilagorna. I efterföljande
tabell 2 äro vissa huvudresultat sammanställda.

Tab. 2. En arbetslöshetsförsäkrings effektivitet enligt olika förslag.

Försäkra gsförslag	Villkor	Grov- och fabriks-arbetareförbundet	Hetallindustriarbetare- förbnndet
1929	1930	1929	1930	1931
1928 års förslag........	26 avg./4 kv.	23.7	27.4	31.4	38.3	37.3
Propositionens alternativ1 ....	20 avg./4 kv.	32.6	35.8	36.4	43.4	41.6
Propositionsförslaget1......	26 avg./6 kv.	28.9	36.2	34.3	42.9	44.1 >

1 Rörande innebörden av detta förslag hänvisas till vad ovan inledningsvis anförts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Innan de ovan återgivna resultaten kommenteras, torde böra erinras därom,
att de siffermässiga resultaten rörande 26 avgifter på 4 kvartal icke exakt
överensstämma med de i föregående undersökning återgivna. Detta förhållande
beror emellertid, såsom nämnts, på att den förevarande undersökningen endast
verkställts å en del av det i den tidigare undersökningen ingående materialet.

Av tabellen framgår, att vad grov- och fabriksarbetareförbundet beträffar
skillnaden mellan en försäkrings effektivitet år 1929 enligt 1928 års förslag och
enligt propositionsförslaget skulle ha uppgått till 5.2 %. För propositionens
alternativ, 20 avgifter under 4 kvartal, åter skulle skillnaden ha kommit
att uppgå till 8.9 %. För metallindustriarbetareförbundet äro resultaten liknande,
ehuru differenserna härvid äro mindre. Det framgår, att skillnaden
i effektiviteten mellan propositionens och 1928 års förslag skulle komma att
uppgå till 2.9 %, medan den mellan det alternativa förslaget och 1928 års förslag
skulle hava varit 5.0 %. Under år 1929, som ur arbetslöshetssynpunkt bör
anses såsom ett synnerligen gott år med genomsnittligt låg arbetslöshet, skulle
alltså propositionens alternativ kommit att verka ej obetydligt gynnsammare
än propositionsförslaget.

När det gäller att jämföra propositionsförslaget med de båda andra alternativen,
torde man emellertid böra erinra örn att jämförelsen för år 1929 giver
ett något missvisande och för propositionsförslaget ofördelaktigt resultat. På
grund av att material icke inhämtats för tid längre tillbaka än 1 januari 1928,
har den uppmjukning i villkoren, som ligger i utsträckningen av tiden från 4
till 6 kvartal, icke kunnat visa sina verkningar förrän under senare hälften av
år 1929. De för detta år meddelade genomsnittliga resultaten äro således med
avseende på propositionsförslaget lägre än vad de i verkligheten skulle lia
blivit, därest försäkringen hade varit införd tidigare än från och med ingången
av år 1928.

Ser man på förhållandena under år 1930, är situationen i viss mån ändrad.
Skillnaden i effektivitet mellan propositionens alternativ och 1928 års förslag,
vad beträffar grov- och fabriksarbetareförbundet, uppgår detta år till 8.4 %,
medan skillnaden mellan propositionsförslaget och 1928 års förslag utgör
8.8 %. Propositionsförslaget visar sig sålunda detta år något gynnsammare.
För metallindustriarbetareförbundet är propositionens alternativ år 1930 ännu
något litet gynnsammare än propositionsförslaget, men år 1931 omkastas förhållandena.
Olikheten i effektivitet belyses även av efterföljande tabell 3, i
vilken effektivitetstalen enligt propositionens alternativ och förslag satts i
procent av motsvarande tal för 1928 års förslag.

Tal». 3. Jämförelse mellan de olika förslagens effektivitet.

Effektiviteten enligt 1928 års förslag = 100.

		Grov- och fabriks-	Metallindnstriarbetare-
Förslag	Villkor	arbetareförbundet	förbundet

		1929	1930	1929 1 1930	1931
Propositionens alternativ . .	20 avg./4 kv. . . .	138	130	116 ! 113	112
Propositionsförslaget ....	26 avg./6 kv. . . .	122	132	109 \| 112	118

Av ovanstående tabell torde än klarare än av tabell 2 framgå den ökning,
sorn en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet undergår, därest villkoren för understödsrätton
förändras i mildrande riktning. Det framgår även, att ökningen
i effektivitet har varit starkast för grov- och fabriksarbetareförbundet, ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

förhållande som nedan kommer att belysas. Vidare framgår av tabellen, att
för grov- och fabriksarbetareförbundet propositionens alternativ skulle ha
medfört en relativ ökning av effektiviteten med över 30 %, medan propositionsförslaget
härvidlag skulle ha visat sig något mindre förmånligt. För
metallindustriarbetareförbundet uppgår stegringen blott till i genomsnitt 15 %
för både propositionens förslag och dess alternativ.

Vid jämförelsen mellan propositionens alternativ och förslag visar sig även,
att ju längre in i krisen man kommer, desto större blir effektivitetsökningen
enligt propositionsförslaget, medan däremot enligt alternativet ökningen i
effektivitet blir allt svagare. — Försäkringens effektivitet under varje särskilt
kvartal under här ifrågavarande tidsperiod framgår av efterföljande
tabell 4.

Tätt. 4. En arbetslöshetsförsäkrings effektivitet enligt olika förslag. Kvartalsuppgifter.

Alt. I = 1928 års förslag,

Alt. II = Propositionens alternativ.

Alt. III = Propositionsförslaget.

	Grov- o. fabriksarbetareförb.	Metallindustriarbetareförbundet
Ar, kvartal \|	Understödsprocent	Index alt. I = 100	Understödsprocent	Index alt. I = 100
	alt. I	alt. II	alt. III	alt. II	alt. III	alt. I	alt. II	alt. III	alt. II	alt. III
1929 1 ........	31.6	43.2	31.6	137	100	36.9	43.0	36.9	116	100
2........	18.4	25.2	21.3	137	116	30.4	35.6	33.6	117	lil
O O........	18.3	23.5	24.9	128	136	24.5	27.1	28.8	lil	117
4........	21.4	31.1	34.9	145	163	28.2	32.7	35.0	116	124
1930 1 ........	31.3	43.5	44.1	139	141	33.3	40.5	39.9	122	120
2........	22.6	28.8	27.5	127	122	38.6	43.7	42.6	113	110
3........	24.9	30.1	29.1	121	117	36.1	40.2	39.3	lil	109
4........	29.0	37.4	39.9	129	138	43.7	47.9	48.3	110	110
1931 1 ........	—	—	—	_	—	44.5	49.4	50.7	lil	114
2........	—	___	—	_	—	33.5	37.6	39.6	112	118
3 .......	—	—	—	—	—	32.7	36.5	38.7	lil	118
4........	—		—	—	—	37.3	41.7	46.2	112	124

Att börja med bör erinras om att man vid bedömandet av effektiviteten
av en försäkring enligt propositionsförslaget torde böra bortse från första
och andra kvartalen 1929 av skäl, som ovan anförts. — Örn man granskar
den sifferserie, som erhålles, då effektivitetstalen för propositionens alternativ
och förslag sättas i procent av motsvarande uppgifter för 1928 års förslag,
visar sig, vad beträffar metallindustriarbetareförbundet, att den ökning,
som effektiviteten undergår enligt de båda förstnämnda förslagen under hela
den tidsperiod, som undersökningen omfattar, i stort sett ligger på en oförändrad
nivå. Visserligen variera i någon mån siffrorna, men variationerna hållas
dock inom sådana gränser, att man torde vara berättigad att säga, att
resultaten av en uppmjukning av bestämmelserna angående rätten till understöd
åtminstone för här ifrågavarande förbund endast medför, att försäkringens
effektivitet kommer att ligga å ett högre plan. För grov- och fabriksarbetareförbundet
äro variationerna något större. Innan orsakerna till detta
förhållande undersökas, torde med några ord böra beröras frågan örn vilket
av de båda förslagen, propositionens alternativ eller dess förslag, som genomsnittligt
sett ger den högsta effektiviteten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Tab. 5. En arbetslöshetsförsäkrings effektivitet enligt olika förslag för de olika i
grov- och fabriksarbetareförbundet och metallindustriarbctareförbundet ingående yrkesgrupperna.
Understödsprocent.

Alt. I = 1928 års förslag.

Alt. II = Propositionens alternativ.

Alt. III = Propositionsförslaget.

A. Grov- och fabriksarbetareförbundet.

Yrkesgrupp	Försäk-		1	9 2	9			1	9 3	0
rings- förslag	1 kv.	2 kv.	3 kv.	4 kv.	Hela året	1 kv.	2 kv.	3 kv.	4 kv.	Hela året

Byggnadsindustri.....	Alt. I	32.0	17.8	15.2	22.9	23.7	32.1	23.0	23.1	29.5	27.6
>	II	43.3	24.4	20.0	32.0	32.3	43.9	29.9	29.0	37.1	35.9
	>	III	32.0	20.9	22.6	34.1	28.5	43.6	27.2	28.0	39.9	35.8
Byggnadsämnesindnstri . .	5>	I	37.5	19.9	10.1	18.8	26.0	35.7	20.8	17.5	24.4	26.7
	II	52.G	27.6	14.7	32.7	38.3	51.7	26.4	20.3	37.9	38.1
	>	III	37.5	21.4	17.4	42.9	34.1	52.7	24.1	20.6	44.0	40.1
Glasindnstri.......	>	I	40.4	12.6	29.2	19.6	27.3	31.2	41.9	49.4	44.0	42.7
	>	II	42.2	15.6	37.8	26.6	32.3	39.6	48.2	51.7	47.4	47.4
	>	III	40.4	13.4	41.i	35.0	34.3	39.7	46.6	50.6	45.8	46.2
Glödlampsindustri ....		I		8.5	5.7		4.5		8.9	77.4	77.8	35.8
>	II		10.6	5.7		5.3		10.1	77.4	77.8	36.4
		III		8.5	5.7		4.5		8.9	77.4	77.8	35.8
Gummiindustri......		I	24.0	13.7	33.3	25.9	22.7	31.9	17.3	38.7	15.6	25.8
		II	30.3	20.6	41.9	30.9	29.6	38.3	21.4	48.1	22.9	32.1
	>	lil	24.0	18.6	40.8	33.2	27.6	41.8	25.8	43.2	20.5	33.6
Kol- Och lerindustri . . .	)	I	21.4	26.5	25.9	15.0	21.0	47.0	37.4	44.6	59.6	54.0
	>	II	32.1	26.5	25.9	25.1	27.3	48.4	43.6	55.0	63.9	59.4
	>	III	21.4	27.5	25.9	18.0	22.3	49.8	44.8	46.4	59.8	55.2
Konservindnstri.....	»	I	3.0	7.4	7.5	9.3	6.4	16.4	11.3	14.3	6.8	12.8
	>	II	9.8	15.4	20.0	20.0	15.5	30.8	19.5	16.4	12.7	21.0
	>	III	3.0	10.1	12.1	13.6	9.0	31.7	28.4	19.3	16.3	25.1
Konstgödningsindustri . . .	»	I	24.4	13.1	5.0	10.6	13.9	8.6	8.2	15.6	33.3	18.2
3>	II	28.9	16.0	10.1	13 8	17.8	15.4	12.4	18.6	36.7	22.4
	»	III	24.4	16.6	11.9	18.9	18.4	23.8	12.8	19.8	38.1	24.9
Porslinsindnstri.....	I>	I	22.3	21.1	54.0	12.1	31.8	12.2	11.9	52.2	23.6	26.7
		II	24.3	23.7	629	14.1	36.5	17.9	12.8	61.1	28.9	31.7
	>	III	22.3	23.5	58.2	14.1	34.4	12.7	12.8	55.3	29.6	29.2
Sockerindustri: årsarbetare		I	24.4	30.4	34.0	35.0	30.5	24.6	28.8	27.7	31.6	27.9
	>	II	40.3	41.7	38.0	39.0	40.0	37.8	36.8	33.8	38.1	36.7
	>	III	24.4	35.2	37.4	41.5	34.1	48.1	39.3	33.3	40.1	40.7
Tändsticksindustri ....	>	I	7.1	0.3	3.4	19.1	5.6	19.2	5.4	29.7	26.4	17.2
	>	II	6.0	0.3	3.4	19.1	5.2	19.2	6.1	39.2	41.7	23.8
	>	III	7.1	0.3	3.4	19.1	5.5	20.0	5.4	29.7	26.4	17.3
Tvättinrättningar.....	»	I	37.5	16.9	19.7	33.1	28.3	61.8	13.0	0.6	9.1	22.8
>	II	37.6	19.4	26.5	45.7	33.0	60.3	8.1	11.2	21.0	26.8
	»	III	37.6	24.2	26.5	37.0	32.2	59.3	13.0	4.6	12.6	23.9
Mekaniska verkstäder . . .		I	18.8	17.2	17.6	5.5	14.7	24.7	19.0	14.8	15.3	18.6
		II	29.8	28.2	20.1	17.0	24.4	35.8	29.0	23.9	26.0	28.9
	>	III	18.8	20.3	17.6	14.0	17.6	30.5	20.1	16.0	26.3	23.2
Olika slag av fabriker . .	>	I	20.7	21.1	19.9	20.3	20.5	22.2	25.7	28.6	19.6	23.7
>	II	28.2	25.6	23.3	27.0	26.1	28.7	30.1	32.1	25.4	28.9
	>	lil	20.7	22.3	23.5	26.3	23.2	27.5	31.8	33.2	24.6	29.0

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

	Försök-		1	9 2	9			1	9 3	0
Yrkesgrupp	riogs- förslag	1 kv.	2 kv.	3 kv.	4 kv.	liela året	1 kv.	2 kv.	3 kv.	4 kv.	Hela året
Olika slag av arbete . . .	Alt. I	19.7	7.7	11.0	11.4	12.8	20.9	15.8	17.4	22.3	19.2
> II	27.2	12.2	15.2	21.5	19.4	28.6	20.9	20.9	24.6	23.7
	> III	19.7	11.0	15.9	17.3	16.1	24.7	19.2	23.2	26.9	23.6
Samtliga yrkesgrupper
utom sockerindustriens kampanjarbetare och torv-industien.......	> I	31.6	18.4	18.3	21.4	23.7	31.3	22.6	24.9	29.0	27.4
	» II	43.2	25.2	23.5	31.1	32.6	43.5	28.8	30.1	37.4	35.8
	> III	31.6	21.3	24.9	34.9	28.9	44.1	27.5	29.1	39.9	36.2

B. Metallindustriarbetareförbundet.

Yrkesgrupp	År, kvartal	Försa	sringsf	ö r s 1 a g
Alt. I	Alt. II	Alt. III
Järnbruk .............	1929	1	22.6	27.0	22.6
		2	15.8	19.0	20.3
		3	19.8	22.4	25.9
		4	25.9	28.1	28.7
	1930	1	28.7	32.4	32.0
		2	33.5	35.7	35.1
		3	35.8	38.4	37.9
		4	37.4	39.3	39.9
	1931	1	41.9	46.6	47.0
		2	29.1	34.4	36.7
		3	29.1	36.2	37.1
		4	33.1	39.0	43.4
	1929		21.3	24.6	24.0
	1930		34.2	36.7	36.6
	1931		33.4	39.1	41.2
Mekaniska verkstäder........	1929	1	37.6	43.2	37.6
		2	31.2	36.2	34.3
		3	25.3	28.0	29.4
		4	29.4	34.4	37.0
	1930	1	33.4	40.8	40.6
		2	40.1	46.0	44.7
		3	37.1	41.8	40.7
		4	46.7	51.4	51.7
	1931	1	44.8	49.3	50.6
		2	34.5	37.9	39.7
!		3	34.3	37.0	39.7
		4	39.0	42.9	47.4
	1929		32.1	36.9	35.1
	1930		39.8	45.5	45.0
	1931		38.4	42.0	44.7
Rörarbetare.............	1929	1	52.2	64.0	52.2
		2	48.3	59.3	50.8
		3	27.5	28.1	24.8
		4	19.8	26.2	28.8

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Yrkesgrupp	År, kvartal	Försa	kringsförslag
Alt. I	Alt. II	Alt. III
	1930 1	43.4	57.1	53.9
	2	41.6	48.9	47.9
	3	19.5	23.5	22.7
	4	33.1	41.6	41.4
	1931 1	48.9	57.9	60.2
	2	36.7	45.8	48.2
	3	19.1	19.1	21.7
	4	28.1	36.2	40.9
	1929	45.0	55.2	46.9
	1930	37.9	47.6	46.0
	1931	38.3	46.4	49.4
Samtliga yrkesgrupper......	1929 1	36.9	43.0	36.9
	2	30.4	35.6	33.6
	3	24.5	27.1	28.8
	4	28.2	32.7	35.0
	1930 1	33.3	40.5	39.9
	2	38.6	43.7	42.6
	3	36.1	40.2	39.3
	4	43.7	47.9	48.3
	1931 1	44.5	49.4	50.7
	2	33.5	37.6	39.6
	3	32.7	36.5	38.7
	4	37.3	41.7	46.2
	1929	31.4	36.4	34.3
	1930	38.3	43.4	42.9
	1931	37.3	41.6	44.1

Det torde härvid böra erinras om att villkoret 20 avgifter under 4 kvartal
innebär, att i medeltal minst 5.0 avgifter per kvartal skola vara erlagda till
vederbörande arbetslöshetskassa, medan villkoret 26 avgifter under 6 kvartal
motsvarar 473 avgifter eller 2/;i avgifter per kvartal mindre. Det förstnämnda
alternativet är sålunda något strängare än det sistnämnda. De ovan i tab. B
och 4 meddelade uppgifterna giva emellertid vid handen, att de båda förslagen
olika år giva ganska olika effektivitet. Variationerna äro jämväl märkbara
mellan olika kvartal. Medan vissa tider propositionsförslaget ger en gynnsammare
effektivitet, ger å andra sidan dess alternativ vissa andra kvartal
högre effektivitet. En bestämd olikhet föreligger dock, nämligen den att under
slutet av år 1931 propositionsförslaget ger ett bestämt gynnsammare
resultat. Försäkringens effektivitet enligt propositionsförslaget skulle ha hållit
sig på en icke obetydligt högre nivå än såväl enligt 1928 års förslag som
propositionens alternativ. Förklaringen härtill ligger i öppen dag. Den längre
tid, under vilken avgifterna enligt propositionsförslaget få tillgodoräknas den
försäkrade, medför att under en tid av stigande arbetslöshet avgifter från
längre bort liggande tider, då arbetslösheten genomsnittligt varit lägre, få
tillgodoräknas. Detta måste å andra sidan medföra, att under tider av fallande
arbetslöshet med stigande konjunktur propositionsförslaget ger ett förhållandevis
ogynnsammare resultat än dess alternativ.

Ovan berördes, att ökningen i effektiviteten i fråga örn grov- och fabriksarbetareförbundet
var större än för metallindustriarbetareförbundet ävensom
att denna ökning varierade förhållandevis starkt under olika kvartal. Det
framgår även av tabellen, att ökningen under fjärde kvartalet 1929 skulle

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 38. 7

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

i fråga om propositionens alternativ hava uppgått till icke mindre än 45 %,
medan den under det tredje kvartalet 1930 skulle hava stannat vid 21 %. I
fråga om propositionsförslaget äro variationerna ännu större, i det att för
fjärde kvartalet 1929 uppkommit en ökning av icke mindre än 63 %, medan
densamma för tredje kvartalet 1930 stannade vid blott 17 %. De starka variationerna
härvidlag sammanhänga närmast med de starka säsongvariationerna
i arbetslöshetens omfattning, som göra sig gällande bland mycket
betydande delar av de i grov- och fabriksarbetareförbundet ingående yrkesgrupperna.
Detta belyses närmare i tabell 5.

Innan tabellen ifråga diskuteras, torde först böra erinras örn vissa resultat,
som den av de sakkunniga föranstaltade undersökningen givit vid
handen. Av de i grov- och fabriksarbetareförbundet ingående yrkesgrupperna
karakteriserades ur arbetslöshetssynpunkt de båda första grupperna framför
andra av synnerligen starka säsongvariationer. I särskild grad gällde detta
byggnadsämnesindustrien. I den föregående undersökningen berördes även,
hurusom en stegring i arbetslöshetens omfattning i regel omedelbart medför
en stegring i försäkringens effektivitet och hurusom omvänt en sänkning i
arbetslösheten jämväl medför en omedelbar sänkning i effektiviteten, ett förhållande
som gör, att yrken med starka säsongvariationer uppvisa stora växlingar
i försäkringens effektivitet.

Såsom belyses i bilagda diagram (sid. 100 och 101), varierar effektiviteten
på ungefär samma sätt för alla de tre olika förslagen, endast med den olikheten,
att propositionens alternativ respektive förslag ligga på ett något högre plan
än 1928 års förslag. En bestämd skillnad gör sig dock gällande, nämligen att
vid starkt stegrad arbetslöshet stegringen i effektiviteten blir något starkare
för propositionens alternativ och förslag än för 1928 års förslag. Av diagrammen
framgår även, att avståndet mellan de olika kurvorna vid deras toppar
är större än i deras nedre lägen.

I den tidigare undersökningen påvisades, hurusom säsongvariationer ofta
medföra kortvariga, förhållandevis starka stegringar i effektiviteten. Nyss
har visats, att för säsongyrkena effektivitetsökningen för propositionens alternativ
och förslag varit särskilt stark under dödsäsongen. Det ligger nära till
hands att antaga, att vid en uppmjukning av villkoren för understödsrätt yrken
med säsongartade variationer i arbetslösheten även i främsta rummet skola
komma i åtnjutande av ökningen i försäkringens effektivitet. Den större
effektivitetsökning, som ger sig tillkänna ifråga örn grov- och fabriksarbetareförbundet,
torde även huvudsakligen sammanhänga härmed. De större variationerna
i fråga örn effektiviteten för grov- och fabriksarbetareförbundet än
för metallindustriarbetareförbundet lära jämväl sammanhänga härmed.

Den här påvisade olikheten i fråga örn verkningarna av de föreslagna
mildringarna i villkoren för understödsrätt torde emellertid få anses vara av
så stor betydelse, att den förtjänar att något närmare belysas. I efterföljande
tab. 6 hava i tab. 5 återgivna understödsprocent för propositionens alternativ
och förslag för varje särskild yrkesgrupp jämförts med 1928 års förslag.
Härvidlag har angivits såväl storleken av de absoluta skillnaderna som relationen
mellan procentsatserna.

Det framgår, att effektivitetsökningen för de olika grupperna varit förhållandevis
olika. Härvidlag får man dock hålla i minnet, att för vissa yrkesgrupper
materialet varit litet och att därför tillfälligheter hava kunnat spela in.

Tabellen visar att börja med, att för byggnads- och byggnadsämnesindustrierna,
som båda äro grupper av mycket stor omfattning och vilkas arbetslöshet
karakteriseras av betydande säsongvariationer, effektivitetsökningen'' är
förhållandevis stor. För byggnadsindustrien motsvarar ökningen i det närmaste
genomsnittet för hela förbundet, för den andra gruppen åter är stegringen

Kungl. Majlis proposition nr 88.

Tal). 6. Jemförelse mellan försäkringens effektivitet för de olika i grov- och fabriksarbetareförbundet
oell metallindustriarbctareförbiindet ingående yrkesgrupperna.

Alt. I = 1928 åra förslag.

Alt. II = Propositionens alternativ.

Alt. III = Propositionsförslaget.

A. Grov- och fabriksarb dare förbundet.

	Effektivitetsökning''	Index (alt. I = 100)
Yrkesgrupp	1929	1930	1929	1930
	Alt.	Alt.	Alt.	Alt.	Alt.	Alt.	Alt.	Alt.
	II.	III.	II.	III.	II.	III.	II.	III.
1. Byggnadsindustri.......	8.6	4.8	8.3	8.2	136	120	130	130
2. Byggnadsämnesindnstri ....	12.3	8.1	11.4	13.4	147	131	143	150
3. Glasindustri.........	5.0	7.0	4.7	3.5	118	126	lil	108
4. Glödlampsindustri.......	0.8	0.0	0.6	0.0	117	100	102	100
5. Gnmmiindustri........	6.9	4.9	6.3	7.8	131	122	124	130
6. Kol- och lerindustri......	6.3	1.3	5.4	1.2	130	106	110	102
7. Konservindnstri........	9.1	2.6	8.2	12.3	244	141	164	195
8. Konstgödningsindustri.....	3.9	4.5	4.2	6.7	128	132	123	137
9. Porslinsindustri.......	4.7	2.6	5.0	2.5	115	108	119	109
10. Sockerindustri: årsarbetare . . .	9.5	3.6	8.8	12.8	131	112	132	146
12. Tändsticksindustri......	-i- 0.3	O.o	6.6	0.1	96	100	138	100
13. Tvättinrättningar.......	4.7	3.9	4.0	1.1	116	114	118	105
14. Mekaniska verkstäder.....	9.7	2.9	10.3	4.6	167	120	155	125
15. Olika slag av fabriker.....	5.6	2.7	5.2	5.3	127	113	122	122
16. Olika slag av arbete.....	6.6	3.3	4.5	4.4	152	126	123	123
Samtliga yrkesgrupper	8.9	5.2	8.4	8.8	138	122	131	132

B. Metallindustriarbetareförbundet.

	Effektivitetsökning		Index (alt. I =	100)
Yrkesgrupp	1929	1930	1931	1929	1930	1931
	Alt.	Alt.	Alt.	Alt.	Alt.	Alt.	Alt	Alt.	Alt.	Alt.	Alt.	Alt.
	II.	III.	II.	III.	II.	III.	II.	III.	II.	III.	II.	lil.
1. Järnbruk........	3.3	2.7	2.5	2.4	5.7	7.8	116	113	107	107	117	123
2. Mekaniska verkstäder . . .	4.8	3.0	5.7	5.2	3.6	6.3	115	109	114	113	109	116
3. Rörarbetare.......	10.2	1.9	9.7	8.1	8.1	11.1	123	104	126	121	121	129
Samtliga yrkesgrupper	5.0	2.9	5.1	4.6	4.3	6.8	lie	109	113	112	112	118

icke obetydligt större. Jämväl för andra grupper med säsongartade variationer
i arbetslösheten, exempelvis konservindustriens arbetare och rörarbetarna,
är den inträffade stegringen relativt stark och betydligt över medeltalet.
För andra åter, såsom glasindustrien, som icke uppvisar dylika variationer,
är stegringen förhållandevis liten. Emellertid är den här påvisade
tendensen ingalunda utan undantag. Tager man hänsyn till att materialet
i fråga^om vissa av grupperna är litet och att till följd härav tillfälligheter
kunna åstadkomma avvikelser, torde dock de ernådda resultaten berättiga till
slutsatsen, att det synes föreligga en tendens till att yrken med säsongartade

1 Effektivitetsökning = nndcrstödsprocenten för alt. II resp. III minskad med motsvarande understödsprocent
för alf. I.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Grov- &. Fabri ksarbelareförbuncUt

-gg

so lo so -

nö -

or sl muni

dosarbetare

Gum mi in du st r i

Konscrvindustri

Konstgödnings industri

Mekaniska verkstäder

0-l

tö sö-.

lo ■

to no ro-- o -

/920

J030 1919 1930 1920 1930

Jämförelse mellan en försäkrings effektivitet

I 1928 års förslag (-II Propositionens alternativ (----)

Kungl. Majlis proposition nr 38.

101

■Samilia* yrkesgrupper
utom 10 k 111.

Olika slag av [abi

Oi i ka slag

/S29

1910

te lo -

20 ■

10 ■

50-

lo -

So lo 0 -

Metall industri arbetareförbundet

Jarntru k Meka niska vcrksläcler

Rorgrb el are

Sanitliqa, yrkesqrupper

ii liw

{ !; v\\

;53o

;o3a

19 as

enligt olika försäkring9förslag. Understödsprocent.

III Propositionsförslaget (-•-•-)
Arbetslöshetsprocent (++++++)

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

variationer i arbetslösheten erhålla en något större effektivitetsökning än andra
yrken vid uppmjukning av villkoren för understödsrätt.

Det torde här vara pa sin plats att med några ord jämföra de ovannämnda
resultaten med den nyssnämnda, av socialdepartementet i början av år 1933
verkställda kompletterande undersökningen. Såsom redan nämnts hänförde sig
denna endast till tvenne kva-rtal samt blott till vissa i materialet ingående
yrkesgrupper. Det då verkställda urvalet var sålunda icke representativt,
vilket däremot varit fallet i den nu förevarande undersökningen. Enligt de
uppnådda resultaten hade försäkringens effektivitet år 1930 vid 26 avgifter
under 6 kvartal för grov- och fabriksarbetareförbundet beräknats till 36.5 %
och för metallindustriarbetareförbundet för år 1931 till 44.6 %. Man hade härvid
räknat med en genomsnittlig effektivitetsökning, för det förra förbundet av
35 % och för det senare förbundet av 20 %. Det har av de ovan angivna undersökningarna
framgått, att för de år, vartill dessa undersökningar hänföra sig,
den verkliga effektivitetsökningen skulle hava inskränkt sig, för det förra förbundet
till 32 % och för det senare förbundet till 18 %. Under stödsprocenten
skulle för det förra förbundet hava blivit 36.2 % och för det senare förbundet
44.1 %. Som synes har den här förevarande undersökningen givit något lägre
resultat än departementsundersökningen. Avvikelserna torde med hänsyn till
den osäkerhet, varmed kalkylerna i departementsundersökningen på grund av
materialets litenhet voro behäftade, få anses vara små. Att departementsundersökningen
kom att giva något högre resultat, beror i huvudsak på följande
omständigheter. Såsom nämnts stödde sig denna på endast två kvartal,
nämligen det första och det tredje. Man utgick härvidlag från antagandet,
att ett medeltal för dessa båda kvartal i det närmaste skulle motsvara ett
genomsnitt av hela året. Emellertid ha de nu verkställda undersökningarna
givit vid handen, att effektiviteten under de båda återstående kvartalen ifrågavarande
år i genomsnitt varit lägre än under det första och tredje.

Samtidigt med de båda alternativen 26 avgifter under 6 kvartal respektive
20 avgifter under 4 kvartal har jämväl, såsom inledningsvis påpekats, undersökts
effektiviteten av en försäkring vid de båda alternativen 52 avgifter under
12 kvartal och 52 avgifter under 8 kvartal. De nu verkställda undersökningarna
ha i allt väsentligt verifierat resultaten av de tidigare gjorda utredningarna.
Det visade sig sålunda, att en fördubbling av antalet avgifter och
den tid, under vilken dessa skola beräknas, i någon mån försämrat effektiviteten.
Resultaten hava sammanställts i efterföljande tablå, i vilken även för
jämförelse medtagits 52 avgifter under 8 kvartal.

F örsäkrings villkor	Grov- ock fabriksarbetare-förbundet	Metallindustri arbetare-förbundet
1930	1930	1931
52 avg. 8 kv.......	21.7	33.5	38.2
40 avg. 8 kv.......	29.1	38.9	42.5
52 avg. 12 kv.......	—	—	42.2

Jämföras siffrorna vad metallindustriarbetareförbundet beträffar under
åren 1930 och 1931, visar det sig, att en dubblering av avgifternas antal
och den tid, under vilken de skola vara erlagda, varit mest ogynnsam under
år 1930 och däremot mindre ogynnsam under år 1931. Detta förhållande
hänger naturligen samman därmed, att i den längre tid, under vilken avgifterna
skola beräknas kommer att ingå tider med förhållandevis låg arbetslöshet,
under vilka det varit lättare att erlägga de stadgade avgifterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

103

I den. av 1932 års sakkunniga verkställda utredningen rörande effektiviteten
av en arbetslöshetsförsäkring meddelas jämväl den omfattning, i vilken de
arbetslösa överhuvudtaget kommit i åtnjutande av understöd ifrån en försäkring,
d. v. s. hur stor del av de arbetslösa, som vid något tillfälle kommit i
åtnjutande av understöd från försäkringen. I den till förevarande promemoria
fogade tabellbilagan hava resultaten av undersökningen återgivits. I efterföljande
tab. 7 hava vissa huvudresultat härav sammanförts.

På grund av angelägenheten att så vitt möjligt begränsa undersökningens
omfattning hava i olikhet mot i den tidigare undersökningen icke särskilda årssiffror
beräknats i fråga örn de understödda personerna. Beräkningen av dylika
fordrar nämligen särskilda undersökningar.

Tabell 7. Antalet understödda personer 1 förhållande till hela antalet arbetslösa personer.

Alt. I = 1928 års förslag.

Alt. II = Propositionens alternativ.

Alt. III = Propositionsförslaget.

Ar. Kvartal	Grov- och fabriksarbetareförb.	Metallindustriarbetareförb.
alt. I	alt. II	alt. III	alt. I	alt. II	alt. III
1929 1 . . .	37.5	48.3	37.5	38.9	43.2	38.9
2 . . .	25.0	33.1	27.9	37.4	43.0	40.2
3 . . .	28.3	34.6	35.2	33.3	36.4	37.2
4 . . .	30.8	41.6	43.8	37.4	42.2	43.7
1930 1 . . .	40.4	52.2	52.4	36.0	41.1	40.1
2 . . .	27.9	34.8	33.2	47.4	51.5	50.7
3 . . .	37.6	44.6	44.0	47.5	52.1	51.3
4 . . .	40.1	49.0	51.0	51.2	55.9	56.2
1931 1 . . .	_	_	—	49.1	53.3	54.8
2 . . .	_	—	—	43.2	47.6	49.5
3 . . .	_	_	—	43.9	48.1	51.1
4 . . .	—	—	—	44.7	50.1	54.6

I stort sett ger den ovanstående tabellen samma bild av variationerna i försäkringens
effektivitet som de tidigare angivna uppgifterna rörande understödsprocenten.
En jämförelse de olika alternativen emellan visar, att de ovan
meddelade uppgifterna rörande antalet understödda personer icke giva något
väsentligt nytt utöver vad som redan framkommit ur undersökningen beträffande
de understödda veckorna. Genomsnittligt ligga procentsatserna å en
högre nivå än i fråga om understödda veckor, ett förhållande som torde vara
naturligt. Det torde kunna sägas, att variationerna i procentuella antalet
understödda personer är genomsnittligt mindre än understödsprocenten, något
som även berörts i den tidigare undersökningen. Det framgår även tydligt,
att den säsongmässiga stegringen i effektiviteten i fråga örn understödda
personer inträffar redan under tredje kvartalet, medan i fråga örn understödda
veckor stegringen först inträffar i fjärde kvartalet. Detta sammanhänger
med att säsongförsämringen normalt torde börja att inträda först mot slutet
av det tredje kvartalet.

Till sist torde böra meddelas de erhållna resultaten i fråga örn understödda
personer, därest villkoret för understödsrätt varit 40 avgifter under 8 kvartal

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

respektive 52 avgifter under 12 kvartal. Huvudresultaten äro sammanställda i
efterföljande tablå.

Är, kvartal	Grov- och fabriksarbetare-förbandet	Metallindnstriarbetare- förbandet
52 avg./8 kv.	40 avg../8 kv.	52 avg./8 kv.	40 avg./8 kv.	52 avg.G2kv.
1930 1 .........	32.8	42.8	32.4	36.3	32.4
2.........	22.2	28.6	41.0	47.1	42.3
3.........	31.7	38.5	43.5	47.5	46.0
4.........	34.6	42.7	46.9	51.7	49.6
1931 1 .........	—	—	46.2	50.7	49.0
2 .........	—	—	43.3	48.2	46.6
3 .........	—	—	46.6	49.8	50.2
4 .........	—	—	50.2	53.8	54.2

Jämväl härvidlag bekräftas resultaten av de föregående undersökningarna
i fråga örn understödsprocenten. För år 1930 visar det sig, att en fördubbling
av avgifts antalet och den tid, under vilken avgifterna få tillgodoräknas, medför
ett genomgående försämrat resultat. Först under 1931 inträffar härvidlag
en förändring. Mot slutet av året är sålunda i vissa fall effektiviteten
av här senast berörda alternativ något större än i fråga örn de föregående, ett
förhållande, vars orsaker redan tidigare berörts.

Stockholm den 23 december 1933.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

105

B. Undersökning verkställd med utgångspunkt från arbetslöshetsförhällandena
inom Svenska träindustriarbetareförbundet.

Fil. lic. Erik Drougge.

Förste amanuens i Socialstyrelsen.

I. Undersökningens omfattning och utförande.

I skrivelse den 31 oktober 1933 erhöllo 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring
chefens för socialdepartementet bemyndigande att verkställa
tvenne undersökningar till utrönande av en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet.
För den ena av dessa undersökningar har ovan under A redogjorts.
Den andra undersökningen, för vars resultat här nedan redogöres, skulle baseras
på arbetslöshetsförhållandena inom Svenska träindustriarbetareförbundet.

Såsom redan framgått av avdelning A (sid. 89) föreligger i visst avseende
en principiell skiljaktighet mellan de båda undersökningarna. Medan sålunda
den undersökning, för vars resultat redogjorts under avd. A, företagits
med utgångspunkt från 1928 års förslag till obligatorisk arbetslöshetsförsäkring,
har beträffande föreliggande undersökning utgångspunkten för beräkningarna
angående en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet varit förslaget till frivillig
arbetslöshetsförsäkring i propositionen den 17 mars 1933, nr 209. Detta
har inneburit, att i förra fallet den i 1928 års förslag fastslagna principen
angående kvartalsprövning av understödsrätten överförts på de övriga förslag
till anordnande av arbetslöshetsförsäkring, vilka gjorts till föremål för
utredning, medan i det senare fallet motsvarande undersökning angående en
arbetslöshetsförsäkrings effektivitet kunnat verkställas i noggrann överensstämmelse
med bestämmelserna örn förvärv av understödsrätt enligt de skilda
förslagen. Resultaten av de båda undersökningarna äro således i allmänhet
ej fullt jämförbara.

Föreliggande undersökning avser att belysa en arbetslöshetsförsäkrings
effektivitet med hänsyn till fyra olika alternativ för rätt till understöd från
arbetslöshetskassa. Dessa fyra alternativ, vilka motsvara 1928 års förslag till
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, 1932 års sakkunnigas förslag till frivillig
arbetslöshetsförsäkring, ett i propositionen nr 209 och i särskilda utskottets
utlåtande den 15 juni 1933, nr 18, diskuterat alternativ samt förslaget till
frivillig arbetslöshetsförsäkring i propositionen nr 209, komma i fortsättningen
att benämnas respektive 1928 års förslag, 1932 års förslag, propositionens
alternativ och propositionsförslaget.

De i desamma innehållna bestämmelserna örn understödsrätt kunna i korthet
sammanfattas på nedanstående sätt:

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Understöd utgår vid arbetslöshet under förutsättning av att

1928 års förslag

1932 års förslag

Propositionens

alternativ

Propositionsför slaget -

minst 26 veckoavgifter erlagts under
fyra nästföregående kalenderkvartal

minst 26 veckoavgifter erlagts under de
tolv månader (52 veckor), vilka
föregå arbetslöshetsfallet

minst 20 veckoavgifter erlagts under de
tolv månader (52 veckor), vilka
föregå arbetslöshetsfallet

minst 26 veckoavgifter erlagts under de
aderton månader (78 veckor), vilka
föregå arbetslöshetsfallet

antalet understödsveckor ej överstiger
20 under fyra på varandra följande
kalenderkvartal

antalet understödsveckor ej överstiger
20 under en tidrymd av ett år

d:o

Genom tillmötesgående från träindustriarbetareförbundet ställdes för undersökningen
erforderligt material till förfogande. Detta material har utgjorts
av förbundets medlemsregister, vilket är upplagt i form av ett kortsystem. Å
varje kort finnes bl. a. uppgift örn vederbörande medlems namn, medlemsnummer
och den avdelning av förbundet han tillhör. Kortet är i övrigt inrutat med
hänsyn till redovisning veckovis av erlagda medlemsavgifter samt, då fristämpling
föreligger, av orsaken till avgiftsbefrielse. Enligt förbundets stadgar
äro medlemmarna skyldiga att erlägga avgifter endast under tid, då de
inneha arbetsanställning. Vid arbetslöshet, sjukdom, värnplikt, konflikt samt
skolkurs beviljas fristämpling. De veckor, för vilka en medlem erhåller fristämpling
för arbetslöshet, komma sålunda att motsvara vederbörandes arbetslöshetstid.

Fristämpling från erläggande av veckoavgift beviljas vid arbetslöshet, då
medlemmen varit arbetslös under minst 3 av veckans 6 arbetsdagar. Detta
medför sålunda, att en för arbetslöshet fristämplad vecka i verkligheten kommer
att motsvara 1/2—U/2 arbetslöshetsvecka. Det är sannolikt, att till följd
härav den i undersökningen redovisade arbetslösheten skulle något överstigit
den verkliga, om icke en annan omständighet verkat i motsatt riktning.

Denna omständighet utgöres därav, att allmän avgiftsbefrielse är stadgeenligt
medgiven för årets första och sista vecka. Till följd härav komma uppgifterna
för dessa båda veckor att bli bristfälliga och ha för den skull icke
medtagits i undersökningen. Ett år avser sålunda i det följande jämnt 50 veckor.
Enär arbetslösheten såsom regel är förhållandevis stor just under den tid
av året, där dessa s. k. friveckor äro belägna, medför detta för undersökningens
vidkommande en tendens till redovisning av en arbetslöshet, som är något lägre
än den verkliga. De påpekade tendenserna upphäva tydligen åtminstone delvis
varandra.

På grund av den korta tid, som stått till förfogande för undersökningen,
gällde det att i möjligaste mån begränsa uppgiftsinsamlingen. Med anledning
härav beslöto de sakkunniga, att urvalet av medlemmar från förbundet skulle
inskränkas till 40 procent av de anslutna, vilket skedde på så sätt, att endast
de medlemmar, vilkas medlemsnummer slutade på någon av siffrorna 1—4, uttogos
för undersökningen.

Enligt departementschefens skrivelse skulle undersökningen omfatta tiden
1929—1932. Enär det emellertid visade sig, att uppgifter kunde erhållas jämväl
för första halvåret 1933, vilka uppgifter voro av särskilt intresse med
hänsyn till den då rådande synnerligen starka arbetslösheten inom förbundet,
syntes det de sakkunniga befogat att utöka undersökningstiden intill den 1
juli 1933.

Med hänsyn till de skiljaktigheter beträffande arbetslöshetsförhållandena,
vilka kunde antagas förefinnas mellan olika inom förbundet representerade

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

107

yrkeskategorier, ansågs lämpligt att företaga en uppdelning av materialet på
fem olika yrkesgrupper, nämligen: möbelfabriker (M), snickeri- & möbelfabriker
(K), snickerifabriker (S), exportsnickerier (E) samt övriga slag av företag
(D). Uppdelningen företogs på så sätt, att för varje avdelning av förbundet
undersöktes, till vilken av ovannämnda grupper avdelningens samtliga medlemmar
närmast voro hänförbara.

Av naturliga skäl är effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring olika under
tiden omedelbart efter dess ikraftträdande — nämligen så länge bestämmelsen
örn maximeringen av understödstiden kan verka diskvalificerande —
och senare, då försäkringen varit i kraft någon tid. För att ej erhålla missvisande
resultat bör man till följd härav utgå från den förutsättningen, att
arbetslöshetsförsäkringen varit i kraft redan någon tid före undersökningsperiodens
början. Man beslöt härvid att antaga, att arbetslöshetsförsäkring
hade införts från den 1 januari 1928. Enligt detta antagande skulle sålunda
medlemmarna tänkts erlägga avgifter till försäkringen från och med ingången
av nämnda år. De i undersökningen ingående personerna ha sålunda vid
början av den tid, undersökningen avser, tänkts i vederbörlig ordning lia
erhållit visst understöd från försäkringen i den mån de varit arbetslösa.

Det första skedet av undersökningen har bestått i att från förbundets medlemsregister
inhämta ovannämnda uppgifter angående erlagda avgifter, arbetslöshet,
sjukdom m. m. Dessa lia antecknats å kartoliner av utseende, som
framgår av fig. 1.

I kartolinens två första kolumner äro angivna respektive år och kvartal. I de
tretton följande, vilka avse veckor under kvartalen, ha antecknats fristämplade
veckor med angivande av orsaken till avgiftsbefrielse. Sålunda har arbetslöshet
markerats med ett horisontalt streck inom veckorutans övre del,
sjukdom utmärkts med »s», värnplikt med »v», skolkurs med »o» samt konflikt
med »k». Blanka vecko rutor innebära, att avgift erlagts till förbundet.
För medlemmar, som under undersökningstiden inträtt i eller utgått ur förbundet,
ha orden »In» och »Ut» insatts i de veckorutor, som avgränsa medlemstiden.
I samband med denna överföring av medlemskortens uppgifter till utredningens
kartoliner lia kolumnerna »a» (= arbetslöshetsveckor) och »Erl. avg.»
(= erlagda veckoavgifter) uträknats.

Undersökningens andra skede har omfattat uträknandet för varje medlem
av det understöd, varav han skulle kommit i åtnjutande, därest arbetslöshetsförsäkring
varit införd. Tillvägagångssättet har härvid varit följande.

För varje arbetslöshetsfall har först undersökts, huruvida understöd kunnat
utgå med hänsyn till villkoret beträffande erlagda avgifter enligt 1932 års
förslag, propositionens alternativ och propositionsförslaget. Har villkoret varit
uppfyllt enligt samtliga dessa alternativ, ha i första veckorutan för vederbörande
arbetslöshetsfall antecknats siffrorna 12 3, varvid siffran 1 avsett
1932 års förslag, 2 propositionens alternativ och 3 propositionsförslaget. Har
villkoret varit uppfyllt blott beträffande ett eller två av alternativen, ha endast
motsvarande alternativsiffror utsatts. Om villkoret icke varit uppfyllt enligt
något av alternativen, har ingen anteckning gjorts, vilket inneburit, att
vederbörande arbetslöshetsperiod diskvalificerats beträffande understöd enligt
alla här ifrågavarande alternativ.

Därefter har prövning skett med hänsyn till villkoret angående understödsrättens
maximering i fråga örn de arbetslöshetsfall, vilka fyllt villkoret angående
erlagda avgifter. Varje arbetslöshetsvecka, vilken ej utgjort karensvecka,
har sålunda härvid gjorts till föremål för särskild undersökning beträffande
understödsrätten. Har det ur understödsrättens maximering härledda villkoret
för understöd varit uppfyllt, har vederbörande vecka avbockats å kartolinen.
Under aktgivande på de alternativsiffror, vilka denna avbockning gällt, lia

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Träindustriarbetareförbundet. Medlemsnummer .............................................. Grupp .....£_

År	Kv.	1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	n	ia	13	a	Erl. avg.	u	Per.	-		" I
1	2 1 3
	1														-	/*
28	2						—	—	—						¥	?	-	-	-	/	¥	c	O \
3			K	8	4										/O
4													■	-	a
29	1	a			/*»	v	k''''		1/	y	y				7	K	é	é	&	/	-	L	&
2														/3
3					/JA		1/	IS						9	s	3	3	3	/	-	3	3 \
4						/T3	k"						■	Z	/o	/	/	/	/	-	/	/ j
30	1		TU			T7	k7	FF	TU	~F	~				9	3	8	3	3	/	-	S	8 \
2															13
3							4	¥	4	¥		77i		Z	6	/	/	/■	/	-	/	/
4	y	vs	y''	y		i/	ly	y	y	y''	ty		■	n	-	//	//	//	-	-	//	//
31		B		y	y	i/	i/	\S	y	y	y			/z	-	3	3	S	-	JZ	O	O
o			—											3	/O	-	-	-		3	0	0
3 4		1/		— 3							14		1/	/o	3	-	-	/ //	L	/CL /Z	JL ■ 0	o 0
V''	y	y		y	y	y	y	vy	■	n	-	-	_
32	_1	B		k''	y	y	y	y	y	y	y^				/z	__		-	8	-	/z	78	0
2			—-*	—										9	9.	-	-	-		¥	O	0
3							T			~~~~		_		Jt	9	-	-	-	/	JL	O	O
4					v-	V''	y	y	y	y	y	y	■	9	3	-	8	8	/	9	O	o
33	i	■	k	y		V''	y			l				r	9	-	8	(T	-	r	0	o
2				/T3	T7		~F	!				v	9	3	3	3	/	-	3	3
	1 = 26 veckoavgifter under 1 år 2 = 20 » » 1 »	29 30 31 32	JJL J3 41 1?	37_ zz J3	J/L ZQ JL	JL ZO 8	/o ZO zo	J Z„ /	0 JL 37	JL zo 0	JO zo 0
3 = 26 > > V/i >	V	8	1É>.	z	Zf	0	0
33	L	K>	3	8	8	/	s■	3	3

Fig. 1. För undersökningen använd kartolin (ifylld utom beträffande medlemsnummer).

därefter de avbockade veckorna sammanräknats kvartalsvis och antalet utförts
under Ul, U2 och U3 (= antal understödda veckor enligt respektive 1932 års
förslag, propositionens alternativ och propositionsförslaget).

Sedan dessa understödsveckor sålunda beräknats, har man övergått till att
uträkna antalet understödsveckor enligt 1928 års förslag, för vilket kartolinens
fyra sista kolumner äro avsedda. Härvid har förfarits så, att i kol.
»Per.» införts antalet under vederbörande kvartal påbörjade arbetslöshetsperioder.
Beträffande varje kvartal, som innehållit arbetslöshetsveckor, har därefter
prövats, huruvida minst 26 veckoavgifter erlagts under de fyra föregående
kalenderkvartalen. Har så icke varit förhållandet, har i kol. »b» inskrivits
hela antalet arbetslöshetsveckor, d. v. s. det i kol. »a» antecknade veckoantalet.
Samtidigt med att i »b» antecknats nämnda antal veckor, har i de två följande
kolumnerna antecknats siffran 0, vilket angivit, att understöd icke kunnat
utgå. Har däremot villkoret angående erlagda avgifter varit uppfyllt, har i
kol. »b» utsatts ett tvärstreck och i kol. »a» insatts antalet arbetslöshetsveckor
under kvartalet minskat med antalet påbörjade arbetslöshetsperioder. Genom
subtraktionen lia karensveckorna fråndragits. I kolumn »u» har sedan antecknats
det antal veckor, för vilka understöd skulle ha utgått, därest den maxi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 109

mala understödstiden uppgått till 20 veckor under fyra på varandra följande
kvartal.

Undersökningens tredje skede har inneburit de individuella uppgifternas
hopsummering. För varje alternativ, yrkesgrupp och kvartal ha med tillhjälp
av arbetstabeller gjorts erforderliga sammanställningar.

n. Arbetslöshetsförsäkringens effektivitet vid tillämpning av de olika alternativen
beträffande rätt till understöd.

1. Definitioner.

I det följande förstås med »medlemmar» antalet personer, reducerat med
hänsyn till den tid, de tillhört försäkringen. Antalet medlemmar ett visst år
har sålunda beräknats såsom antalet under året eller den del därav, då vederbörande
tillhört förbundet, genomlevda veckor, dividerat med 50. På samma
sätt bär medlemsantalet för ett kvartal beräknats såsom det under denna tid
genomlevda antalet veckor, dividerat med det antal veckor, kvartalet innehåller.

Med »arbetslös person» förstås en av arbetslöshet drabbad individ, oavsett
antalet arbetslöshetsfall. Med »understödda personer» förstås individer, som
erhållit understöd från försäkringen, oavsett den tid, för vilken understöd utgått.

Med »arbetslöshetsveckor» förstås för arbetslöshet fristämplade veckor
(d. v. s. veckor med minst tre arbetslöshetsdagar). Med »understödda veckor»
förstås veckor, under vilka understöd uppbäres.

Med.»arbetslöshetsperiod» avses en tidrymd, under vilken en medlem utan
avbrott varit arbetslös.

Med »under stödsperiod» avses en tidrymd, under vilken medlem utan avbrott
åtnjutit understöd.

Med »diskvalificerade veckor» förstås arbetslöshetsveckor, för vilka understöd
icke utgått.

Med »arbet slö shets pr ocent» avses, såvida icke annat särskilt angives, antalet
arbetslöshetsveckor i procent av genomlevda veckor.

Med »understödsprocent» förstås antalet understödda veckor i procent av antalet
arbetslöshetsveckor.

2. Arbetslöshetens omfattning.

Den förevarande undersökningen omfattar en tidsperiod, som att börja med
kännetecknas av förhållandevis låg arbetslöshet, vilken dock vid mitten av år
1930 visar tecken till stegring för att sedermera beträffande ifrågavarande
fackförbund allt mer ökas till inemot mitten av år 1933.

Tab. 1 torde främst giva en bild av utvecklingen på arbetsmarknaden beträffande
träindustriarbetareförbundet enligt material, hämtat direkt från förbundet.
Såsom framgår av tabellen, börjar arbetslösheten stiga med tredje
kvartalet 1930. Från och med nämnda kvartal är nämligen arbetslösheten
större än under motsvarande tid det föregående året. Under 1930 är stegringen
dock förhållandevis liten. Arbetslösheten ligger under senare hälften av nämnda
år blott någon eller några procent över siffrorna för 1929. Med ingången
av år 1931 blir arbetslöshetens stegring mer accentuerad för att omkring årsskiftet
1931—1932 antaga mycket stora proportioner. Vid mitten av det senare
året synes arbetslösheten tendera att kulminera. Denna tendens, som —
om hänsyn tages till arbetslöshetens säsongvariationer — är ganska utpräglad
beträffande fjärde kvartalet 1932, brytes emellertid av eri ny, mycket kraftig
arbetslöshetsvåg, vilken sätter in omkring årsskiftet 1932—1933.

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Tab. 1. Arbetslöshetens omfattning Inom träindustriarbetareförbundet under tiden

1929—andra kvartalet 1933.

År,	Utredningens	Socialstyrel-	År, kvartal	Utredningens	Socialstyrel-
kvartal	arbetslöshets-	sens arbetslös-	arbetslöshets-	sens arbetslös-
procent	hetsprocent	procent	hetsprocent
1929 1 ......	16.0	11.9	1932 1 ......	34.7	26.0
2......	11.6	8.8	2......	30.5	27.9
3......	9.6	6 5	3......	30.5	26.6
4......	10.5	8.5	4......	30.2	26.9
1930 1 ......	13.7	10.9	1933 1 .....	45.1	38.1
2......	11.1	8.1	2......	42.7	36.1
3......	11.5	7.9	1929 .......
4......	14.1	11.2	11.8	8.9
1931 1 ......	20.5	15.1	1930 .......	12.5	9.9
2......	17.0	13.3	1931.......	17.9	14.5
3 ...... 4 ......	14.9 19.5	12.3 16.6	1932 .......	31.4	27.1
			1933 (1 o. 2 kv.) .	43.8	37.3

Tab. 1 ina även tjäna att jämföra den på grundval av den förevarande utredningen
beräknade arbetslöshetsprocenten med den av socialstyrelsen månatligen
publicerade. Denna senare arbetslöshetsprocent angiver antalet vid en
viss månads slut arbetslösa personer i procent av samtliga. Den avser vidare
endast de avdelningar, som till socialstyrelsen insända erforderliga rapporter;
dessa representera omkring 2/3 av samtliga organiserade arbetare. De i
tab. 1 atergivna procenttalen ur socialstyrelsens statistik äro beräknade på
grundval av de i »Sociala meddelanden», häfte 3, varje år sammanställda uppgifterna
rörande arbetslösheten under föregående år. Detta gäller dock ej procenttalen
för 1933, vilka äro beräknade med ledning av den fortlöpande månadsrapporteringen
i nämnda publikation. Kvartalssiffrorna ha beräknats
såsom det aritmetiska mediet av fyra på varandra följande månadstal. Siffran
för första halvåret 1933 har beräknats såsom det aritmetiska mediet av sju
på varandra följande månadstal.

Utredningens arbetslöshetsprocent ligger hela tiden något högre än socialstyrelsens.
Detta förhållande torde närmast antyda, att arbetslösheten inom
de avdelningar, som icke rapportera till socialstyrelsen, är högre än inom de
övriga. Därjämte torde det vara möjligt, att en del mera konstant arbetslösa
medlemmar icke av vederbörande avdelning över huvud rapporteras till socialstyrelsen.
Beträffande arbetslöshetens utvecklingstendens vid skilda tidpunkter
överensstämma däremot, såsom framgår av tabellen, de båda talserierna
mycket väl.

3. Understödshj!.

Resultaten av de gjorda undersökningarna rörande effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring
äro sammanställda i tabellbilaga. Nedan i tab. 2 återgivas
i sammandrag vissa huvudresultat av dessa undersökningar.

För det fall att en arbetslöshetsförsäkring införts från och med ingången
av år 1928 skulle, såsom framgår av tabellen, enligt 1928 års förslag 32.9 %
av den sammanlagda arbetslösheten hava understötts från försäkringen under
år 1929. Motsvarande siffror för 1930, 1931, 1932 samt första halvåret av
1933 äro respektive 28.8, 32.5, 33.2 och 30.0 %. Serien är som synes tämligen
jämn och utvisar, att enligt detta alternativ i genomsnitt bortåt en tredjedel av
hela arbetslösheten skulle bliva understödd. Det må anmärkas, att vid beräk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

lil

Tab. 2. Arbetslöshetsförsäkringens effektivitet inom träindustriarbetareförbundet.

År, kvartal		Arbe	tslöshet	s v e c k o r			Arbets- lös- hets- pro- cent
Hela antalet		Därav understödda	enligt
1928 års för-slag	1932 års för-slag	Propositionens alternativ	Propositions- förslaget
Antal	%	Antal	%	Antal	%	Antal	%
1929 1 . . .	9,642	3,578	37.1	3,761	39.0	4,325	44.9	(3,778)	(39.2)	16.0
2 . . .	7,707	2,595	33.7	2,820	36.6	3,101	40.2	(2,866)	(37.2)	11.5
3 . . .	6,505	1,667	25.6	1,796	27.6	2,063	31.7	1,976	30.4	9.5
4 . . .	6,857	2,270	33.1	2,558	37.3	2,876	41.9	2,877	42.0	10.5
1930 1 . . .	9,188	3,228	35.1	3,560	38.7	4,047	44.0	4,153	45.2	13.7
2 . . .	8,392	2,156	25.7	2,481	29.6	2,852	34.0	2,873	34.2	11.1
3 . . .	9,127	2,356	25.8	2,719	29.8	3,112	34.1	2,989	32.7	11.5
4 . . .	10,516	2,982	28.4	3,512	33.4	4,058	38.6	4,033	38.4	14.1
1931 1 . . .	15,366	5,732	37.3	6,250	40.7	7,021	45.7	7,066	46.0	20.5
2 . . .	13,942	4,460	32.0	4,932	35.4	5,546	39.8	5,563	39.9	17.0
3 . . .	12,395	3,256	26.3	3,881	31.3	4,523	36.5	4,543	36.7	14.9
4 . . .	15,179	5,018	33.1	5,767	38.0	6,618	43.6	6,628	43.7	19.5
1932 1 . . .	27,172	11,569	42.6	12,598	46.4	14,036	51.7	14,069	51.8	34.7
2 . . .	25,869	9,449	3B.6	10,740	41.5	11,741	45.4	11,949	46.2	30.5
3 . . .	25,723	7,716	30.0	8,820	34.3	9,816	38.2	9,963	38.7	30.5
4 . . .	23,317	5,108	21.9	6,232	26.7	7,330	31.4	8,010	34.4	30.2
1933 1 . . .	34,638	11,265	32.5	13.375	38.6	15,326	44.2	16,983	49.0	45.1
2 . . .	35,274	9,730	27.6	11,695	33.2	13,235	37.5	14,332	40.6	42.7
1929 ....	30,711	10,110	32.9	10,935	35.6	12,365	40.3	(11,497)	(37.4)	11.8
1930 ....	37,223	10,722	28.8	12,272	33.0	14,069	37.8	14,048	37.7	12.5
1931 ....	56,882	18,466	32.5	20,830	36.6	23,708	41.7	23,800	41.8	17.9
1932 ....	102,081	33,842	33.2	38,390	37.6	42,923	42.0	43,991	43.1	31.4
1933 (1 o. 2 kv.	69,912	20,995	30.0	25,070	35.9	28,561	40.9	31,315	44.8	43.8

ningen av effektiviteten enligt 1928 års förslag ingen hänsyn tagits till den
omständigheten, att i vissa fall första veckan av en arbetslöshetsperiod icke
utgör karensvecka. Detta tillvägagångssätt har varit motiverat med hänsyn
till sammanknytandet av förevarande undersökning med tidigare utredning angående
en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet (Bil. G till propositionen nr
209), vid vilken ej förelegat möjlighet att fastställa, när undantagsbestämmelser
beträffande karens varit tillämpliga. På grund härav underskatta
nyss anförda siffror i någon mån försäkringens effektivitet. En särskild
undersökning har emellertid givit vid handen, att denna underskattning är
skäligen betydelselös, i det att de anförda siffrorna näppeligen borde höjas
med mer än en enhet för att motsvara de verkliga. För 1932 års förslag äro
respektive årssiffror något högre än beträffande 1928 års förslag, nämligen
35.6, 33.0, 36.6, 37.6 och 35.9 %, medan de beträffande propositionens alternativ
och propositionsförslaget markerat överstiga de för 1928 års förslag
gällande.

Skiljaktigheten i effektivitet mellan de olika alternativen illustreras bäst
genom att effektiviteten i fråga om 1928 års förslag sättes lika med 100 för
varje år och effektiviteten av de övriga alternativen beräknas i relation härtill.
Man erhåller då följande sifferserier:

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

	1928 års	1932 års	Propositionens	Propositions-
	förslag	förslag	alternativ	förslaget
1929 . .	.... 100	108	122	_
1930 . .	.... 100	115	131	131
1931 . .	. • . . 100	113	128	129
1932 . .	.... 100	113	127	130
1933 (1	o. 2 ky.) 100	120	136	149

Enligt denna sammanställning skulle 1932 års förslag, örn hänsyn tages
till vad nyss nämnts angående beräkningen av karensveckor, vara cirka 12 %
effektivare än 1928 års förslag, medan motsvarande tal beträffande propositionens
alternativ skulle uppgå till omkring 25 %. För propositionsförslaget, i
fråga örn vilket emellertid här såsom annorstädes ej ansetts lämpligt införa
någon årssiffra beträffande 1929, då försäkringen enligt detsamma först vid
mitten av nämnda ar skulle bli fullt effektiv, skulle effektiviteten ligga något
över den för propositionens alternativ gällande. Med hänsyn till att för de
båda kvartal av 1929, under vilka effektivitetssiffrorna. beträffande propositionsförslaget
och övriga alternativ äro jämförbara, siffrorna för propositionsförslaget
ligga ungefär i jämnhöjd med de för propositionens alternativ
gällande, och då vidare skiljaktigheten i effektivitet närmast hänför
sig till en relativt kort tidsperiod, torde emellertid differensen i fråga, på lång
sikt sedd, komma att bliva skäligen obetydlig.

De anförda siffrorna belysa den genomsnittliga nivåskillnaden i försäkringens
effektivitet vid tillämpning av de olika alternativens bestämmelser.
Vid sidan härav har det sitt intresse att konstatera, huru effektiviteten
relativt sett ställer sig beträffande dessa skilda alternativ för år med olika
stor arbetslöshet. En jämförelse härvidlag kan åstadkommas genom att försäkringens
effektivitet^ sättes lika med 100 beträffande samtliga alternativ
under ett och samma år och effektivitetssiffrorna för de övriga åren beräknas
i relation härtill. Därest man härvidlag utgår från år 1930, vilket kan
anses befogat både med hänsyn till att detta år uppvisar de lägsta effektivitetssiffrorna
för samtliga alternativ och att året i fråga är det första, från
vilket årssiffror för alla alternativen föreligga, erhållas följande sifferserier:

	1928 års	1932 års	Propositionens	Propositions-
	förslag	förslag	alternativ	förslaget
1929 .	.....114	108	107	—
1930 .	.....100	100	100	100
1931 .	. • ... 113	lil	110	lil
1932 .	.....115	114	lil	114
1933 (1	o. 2 kv.) . 104	109	108	119

Av siffrorna^ framgår, att försäkringens effektivitet skulle vara relativt
hög för 1928 års förslag jämfört med 1932 års förslag och propositionens
alternativ under en tid med låga och tämligen konstanta arbetslöshetssiffror
(1929—1930). Vid försämrade konjunkturer på arbetsmarknaden stiger försäkringens
effektivitet ungefär lika mycket beträffande de fyra olika alternativen
(1930—1932). Under ett senare skede av en fortsatt och långvarig
konjunkturförsämring faller effektiviteten tämligen starkt tillbaka enligt
1928 års förslag, går något långsammare tillbaka enligt 1932 års förslag
och propositionens alternativ samt fortsätter att stiga enligt propositionsförslaget
(1932—1933). Propositionsförslaget är sålunda i varje fall
så att säga uthålligast under en depression, vilket givetvis sammanhänger
med den enligt detta alternativ långa tid, under vilken erlagda avgifter få tillgodoräknas.

Kungl. May.ts proposition nr 38.

113

Såsom framgår av tab. 1, är arbetslösheten för träindustriarbetareförbundet
säsongbetonad. Arbetslösheten under ett år är sålunda vanligen högst
under årets första kvartal, sjunker sedermera under andra kvartalet, fortsätter
att sjunka eller håller sig tämligen konstant under tredje kvartalet
och stiger därefter under årets fjärde kvartal. Dessa växlingar i arbetslösheten
återspeglas tydligt i kvartalssiffrorna för en arbetslöshetsförsäkrings
effektivitet. Med något enstaka och obetydligt undantag ■—- örn man bortser
från fjärde kvartalet 1932, då speciella förhållanden förelågo, vilka i fortsättningen
komma att närmare diskuteras •—- karakteriseras försäkringens
effektivitetsgrad under skilda delar av året — och detta beträffande samtliga
alternativ — därav, att effektiviteten är högst under första kvartalet,
därefter sjunker under andra och fortsätter att sjunka under tredje kvartalet
för att till sist stegras under årets fjärde kvartal.

Denna samstämmighet i utvecklingen, vilken även tydligt givit sig tillkänna
vid den tidigare undersökningen angående en arbetslöshetsförsäkrings
effektivitet (Bil. 6 till propositionen nr 209), torde, såsom i nämnda utredning
angives, kunna förklaras ur flera omständigheter. Arbetare, som under
vintern drabbats av arbetslöshet, torde sålunda i förhållandevis stor utsträckning
ha kunnat inbetala erforderligt antal avgifter till försäkringen under
de föregående sommarmånaderna och härigenom kvalificerat sig för understödsrätt.
Detta förklarar försäkringens relativt höga effektivitet under vinterhalvåret.
På sommaren åter är understö dsrätten efter vinterns höga arbetslöshet
uttömd, varför effektiviteten sjunker. En annan förklaringsgrund till
försäkringens förhållandevis ringa effektivitet under sommarhalvåret är, att
de, som drabbas av arbetslöshet under sommaren, i allmänhet ha osäkrare
anställningsförhållanden och större arbetslöshetsrisk än de övriga, varför till
följd härav de sommararbetslösa endast i mindre utsträckning kunna förvärva
understöd från försäkringen.

Jämförelsen i fråga har, som särskilt påpekats, endast förts fram till mitten
av 1932. Efter nämnda tidpunkt träda nämligen speciella faktorer i
verksamhet beträffande arbetslöshetens utveckling inom träindustrien, vilka
överskugga säsongvariationerna. Med anledning härav och på grund av den
därmed sammanhängande extrema utvecklingen på arbetsmarknaden inom vederbörande
fack, kan det anses lämpligt att göra försäkringens effektivitet
under denna tid till föremål för en särskild diskussion.

Under sista kvartalet 1932 undanskymmes arbetslöshetens säsongutveckling
av en tendens till konjunkturförbättring. Denna tendens brytes emellertid
hastigt för träindustriens vidkommande omkring årsskiftet 1932—1933,
påtagligen av återverkningar från den hotande konflikten inom byggnadsfacket,
i det att beställningar för nybyggnader i stor utsträckning utebliva,
fabrikationen av s. k. seriemöbler, vilken synes taga starkt intryck av byggnadsverksamhetens
omfattning, inskränkes o. d. Arbetslösheten, som redan
förut legat på en mycket hög nivå, ökar våldsamt med 50 % från det sista
kvartalet 1932 till första kvartalet 1933. Under andra kvartalet 1933 går
denna höga arbetslöshet något tillbaka, trots att nu byggnadskonflikten blivit
ett faktum.

Det speciella intresset i föreliggande sammanhang beträffande en arbetslöshetsförsäkrings
effektivitet knyter sig främst till i hur hög grad effektiviteten
påverkas av en dylik utveckling, när redan förut arbetslösheten en
längre tid legat på en ovanligt hög nivå. Härvid kunna följande iakttagelser
göras. Arbetslösheten har praktiskt taget samma omfattning under tredje
och fjärde kvartalet 1932. Från det förra kvartalet till det senare sjunker
försäkringens effektivitet med 27 % enligt 1928 års förslag, 22 % enligt
1932 års förslag, 18 % enligt propositionens alternativ samt 11 % enligt pro Biliang

till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 38. 8

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

positionsförslaget. Att i detta läge en effektivitetsminskning måste inträda,
är självklart. Den håller sig emellertid inom relativt snäva gränser, vilket
antyder, att en arbetslöshetsförsäkring, baserad å här diskuterade alternativ
beträffande understödsrätt, komme att bibehålla en ej ringa effektivitet även
vid en starkt prolongerad depression med konstant arbetslöshetsprocent. De
skillnader beträffande de olika alternativen, vilka framkomma, torde huvudsakligen
bero på att en del personer, som tidigare under året eller strax före
denna tid varit arbetslösa och nu åter drabbats av arbetslöshet, ha lättast att
förvärva, understödsrätt enligt propositionsförslaget, därefter lättast enligt
propositionens alternativ o. s. v.

Från sista kvartalet 1932 till första kvartalet 1933 stiger försäkringens effektivitet.
enligt 1928 års förslag med 48 %, enligt 1932 års förslag med
45 %, enligt propositionens alternativ med 41 % samt enligt propositionsförslaget
med 42 %. Stegringens intensitet är således någorlunda samstämmig enligt
de olika alternativen, vilket givetvis härrör därifrån, att den skarpt nedåtgående
konjunkturen inom träindustrien medfört ett stort tillskott av sådana
arbetslösa, vilka, under lång tid förut icke berörts av arbetslöshet och för
vilka sålunda skiljaktigheterna mellan bestämmelserna för understödsrätt i
fråga örn de olika alternativen tills vidare icke spela någon roll.

För övriga arbetslösa är nu emellertid understödsrätten synbarligen ganska
starkt angripen enligt de flesta alternativen. Detta ger sig i viss mån
tillkänna bl. a. örn man jämför försäkringens effektivitet för första kvartalet
1933 med effektiviteten under motsvarande kvartal ett år tidigare, då arbetslösheten
även nådde en toppunkt, vilken emellertid låg betydligt lägre än
den nu uppnådda (34.7 % mot 45.1 %). Jämförelsen visar, att enligt 1928 års
förslag försäkringens effektivitet under första kvartalet 1933 understiger
dess effektivitet under motsvarande kvartal 1932 med ej mindre än 24 %,
medan motsvarande siffror för 1932 års förslag och propositionens alternativ
bliva respektive 17 och 15 %. För propositionsförslaget stannar emellertid nedgången
vid 5 %. Detta torde bero på att de nu nytillkomna arbetslösa, vilka
tidigare endast varit mera sporadiskt arbetslösa (säsongarbetslösa samt nytillkomna
arbetslösa vid arbetslöshetens starka stegring från tredje till fjärde
kvartalet 1932), draga fördel av den enligt detta alternativ utsträckta tiden
för tillgodoräknande av erlagda avgifter.

Med något minskad arbetslöshet under andra kvartalet 1933 faller försäkringens
effektivitet från första kvartalet. Nedgången är beträffande 1928
års förslag 15, 1932 årsförslag 14, propositionens alternativ 15 och propositionsförslaget
17 %. Några större avvikelser föreligga som synes ej. Den
något mera markerade nedgången beträffande propositionsförslaget torde kunna
förklaras därav, att de under sista. kvartalet 1932 nytillkomna arbetslösa,
vilka då skulle erhållit understöd enligt propositionsförslaget men ej enligt
övriga alternativ, intill eller under andra kvartalet 1933 konsumerat hela den
dem. tillkommande understödsrätten.

.Vid bearbetningen av undersökningens material ba, såsom tidigare framhållits,
sammanställningar gjorts beträffande skilda yrkesgrupper, vilka äro
representerade inom träindustriarbetareförbundet. De siffror, som härvid
framkommit angående en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet och vilka återfinnas
i tabellbilaga, bestyrka.vad här ovan anförts angående hela förbundet.
Detta framgår även av diagram 1, där för varje yrkesgrupp såväl som
för dessa grupper sammanslagna inlagts de kurvor, vilka representera arbetslöshetsförsäkringens
effektivitet enligt de olika alternativen samt arbetslöshetens
omfattning.

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

4. Understödda personer.

I det föregående har försäkringens effektivitet mätts med antalet understödda
veckor i relation till hela antalet arbetslöshetsveckor. Av intresse kan
emellertid jämväl vara att undersöka, huru många av de arbetslösa som överhuvud
erhålla understöd från försäkringen, d. v. s. relationen mellan antalet
understödda och arbetslösa personer. Medan understödsprocenten i viss mån
kan sägas registrera försäkringens effektivitet sedd ur samhällssynpunkt, kan
antalet understödda personer i visst avseende sägas mäta försäkringens effektivitet
från den enskilde individens synpunkt.

Tab. 3. Antal arbetslösa och understödda personer Inom träindustriarbetareförbundet.

År, kvartal	Antal av arbets-löshet drabbade personer	Där	a y u	n d e i	stöt	d a p	r 9 o n	er en	ligt
1928 års förslag	1932 års förslag	Propositionens alternativ	Propositions- förslaget
Antal	%	Antal	%	Antal	%	Antal	%
1929 1 .....	1,928	815	42.3	858	44.5	949	49.2	(859)	(44.6)
2.....	1,576	563	35.7	626	39.7	682	43.3	(624)	(39.6)
3.....	1,348	443	32.9	489	36.3	548	40.7	521	38.6
4.....	1,246	474	38.0	549	44.1	606	48.6	605	48.6
1930 1 .....	1,901	762	40.1	833	43.8	923	48.6	934	49.1
2.....	1,731	524	30.3	616	35.6	687	39.7	680	39.3
3.....	1,799	604	33.6	693	38.5	777	43.2	755	42.0
4......	1,969	744	37.8	852	43.3	945	48.0	940	47.7
1931 1 .....	3,423	1,461	42.7	1,579	46.1	1,715	50.1	1,720	50.2
2.....	2,913	1,070	36.7	1,174	40.3	1,293	44.4	1,304	44.8
3.....	2,522	929	36.8	1,065	42.2	1.178	46.7	1,187	47.1
4.....	2,746	1,127	41.0	1,259	45.8	1,417	51.6	1,408	51.3
1932 1 .....	5.136	2,504	48.8	2,682	52.2	2,913	56.7	2,911	56.7
2.....	4,241	2,015	47.5	2.261	53.3	2,428	57.3	2,453	57.8
3.....	4,046	1,865	46.1	2,124	52.5	2,316	57.2	2,356	58.2
4.....	3,634	1,220	33.6	1,494	41.1	1,713	47.1	1,838	50.6
1933 1 .....	4,972	2,289	46.0	2,639	53.1	2,957	59.5	3,197	64.3
2.....	4,836	1,998	41.3	2,387	49.4	2,672	55.3	2,848	58.9
1929 ......	3,055	1,474	48.2	1,563	51.2	1,689	55.3	1,587	51.9
1930 ......	3,592	1,665	46.4	1,779	49.5	1,894	52.7	1,869	52.0
1931......	5,011	2,754	55.0	2,949	58.9	3,139	62.6	3,103	61.9
1932 ......	6,101	3,858	63.2	4,082	66.9	4,358	71.4	4,349	71.3
1933 (1 o. 2 kv.) .	5,555	2,901	52.2	3,300	59.4	3,648	65.7	3,884	69.9 1

Det är naturligt, att, såsom framgår av i tab. 3 meddelade siffror, det
procentuella antalet genom försäkringen hjälpta personer såsom regel skall
icke obetydligt överstiga understödsprocenten. I övrigt ger ovanstående tabell
i stort sett samma bild av variationerna i försäkringens effektivitet som
tab. 2, vilken avsåg understödsprocenten. I vissa fall förekomma dock stegringar
i det relativa antalet understödda personer, som antecipera stegringar
i understödsprocenten. Detta är naturligt på grund därav, att procenttalet
understödda personer påverkas mera än understödsprocenten av en sådan
stegring i arbetslösheten, vilken påbörjas under loppet av ett kvartal. Man
lägger vidare märke till, hurusom vid under lång tid stigande arbetslöshet de
båda procentserierna alltmer skilja sig från varandra. Detta torde närmast

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

60-r

so lo ao w o

Snickerifabriker.

Övriga slag av företag.

12 3 4

1929

12341234123412
1930 1931 1932 1933

Diagram 1. Understödsprocent vid tillämpning av olika
, 1932 åra förslag =---, propositionens alternativ

1928 års förslag =

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

117

Snickeri- & möbelfabriker.

-/- /

Exportsnickerier.

/''A\\

Va ;A\

N'' / / \

Samtliga yrkesgrupper.

12 341234 128412341 2

1929 1930 1931 1932 1933

alternativ beträffande rätt till understöd från arbetslöshetskassa.

-----, propositionsförslaget ------, arbetslöshetsprocenten =--

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

bero på att arbetslöshetsperioderna i regel äro längre under dåliga än under
goda tider, varför bestämmelsen örn understödsrättens maximering i större
utsträckning diskvalificerar arbetslöshetsveckor från understöd vid depression
än vid högkonjunktur. Beträffande propositionsförslaget förtjänar anmärkas
en motsatt tendens vid ett tillfälle, nämligen att procenttalet understödda
personer sjunker från år 1932 till 1933, medan understödsprocenten stiger.

Samtliga yrkesgrupper,

s /

./ /.

\ s

2 3

2 8

Diagram 2. Det procentuella antalet understödda personer vid tillämpning av olika alternativ beträffande
rätt till understöd från arbetslöshetskassa. 1928 års förslag = -, 1932 års förslag =----,

propositionens alternativ =----, propositionsförslaget ------.

För att närmare åskådliggöra, huru utvecklingen beträffande antalet understödda
personer ställer sig i fråga örn de olika alternativen för förvärv
av understödsrätt, ha respektive utvecklingskurvor inlagts å diagram 2. Detta
uppvisar en stor samstämmighet beträffande utvecklingstendenserna vid skilda
tidpunkter och företer i övrigt samma typiska kännetecken, som karakteriserade
understödsprocentens utvecklingskurvor enligt diagram 1.

I tidigare företagen undersökning angående effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring
(Bil. G till propositionen nr 209) gjordes gällande, att särskilt
under sommarkvartalen avståndet mellan kurvan för antalet understödda personer
och kurvan för understödsprocenten tenderade att vidgas. Innebörden
av detta förhållande ansågs kunna förklaras på flera sätt, dock i första hand
därav att det i huvudsak är de långa arbetslöshetsfallen, vilka diskvalificeras
för understöd. I diagram 3, där antalet understödda personer och vederbörande
understödsprocent enligt de skilda alternativen för understödsrätt
utmärkts, bekräftas den påpekade avvikningstendensen, och detta ej blott i
fråga örn 1928 års förslag, vilket nyssnämnda undersökning närmast avsåg,
utan även i fråga örn i föreliggande utredning undersökta övriga alternativ
beträffande förvärv av understödsrätt.

Kungl. Majlis proposition nr 88.

119

Samtliga yrkesgrupper.

1928 års förslag. 1932 års förslag.

123412341234123412
1929 1930 1931 1932 1933

Propositionens alternativ.

Propositionsförslaget.

1 23412341 234123412
1929 1930 1931 1932 1933

Diagram 3. Jämförelse mellan nnderstödsprocent (-) och procentuella antalet understödda

personer (+H+).

HL Verkningarna av en utsträckning av den tid, för vilken erlagda avgifter
få tillgodoräknas, vid samtidig proportionell ökning av fordringarna beträffande
antalet erlagda avgifter.

I tidigare undersökning angående en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet
(Bil. G till propositionen nr 209) gjordes vissa beräkningar angående de förändringar
i effektiviteten, vilka skulle uppstå vid en förlängning av tiden
för tillgodoräknande av erlagda avgifter och en samtidigt i proportion härtill
höjd fordran beträffande antalet erlagda avgifter. Det visade sig härvid,
att en dylik förändring i villkoren för understödsrätt komme att i icke ringa
grad minska försäkringens effektivitet.

Med hänsyn bl. a. därtill att samtliga i förevarande undersökning behandlade
förslag till arbetslöshetsförsäkring — bortsett från 1928 års — innehålla
den bestämmelsen, att understödsrätt första gången förvärvas först sedan
medlem av arbetslöshetskassa under en till den dubbla utsträckt avgiftstid
erlagt dubbla antalet veckoavgifter mot det, som sedermera erfordras, har
det ansetts lämpligt att göra denna fråga till föremål för ytterligare utredning.
För den skull ha särskilda beräkningar utförts angående en försök -

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Tabell 4. Verkningarna av en fördubbling av den tid, för vilken erlagda avgifter få tillgodoräknas
vid samtidig fördubbling av fordringarna beträffande antalet

erlagda avgifter.

Yrkesgrupper	Förändringen i effektivitet beträffande och antal erlagda avgifter fördubblas	nedanstående kvartal då avgiftstid i fråga om vidstående alternativ
Alternativ		1930			1931			1932		! 19 3 3
	1	2	3	I 4	1	2	1 3	\| 4	1	2	1 3	I 4	1	1 2
Möbelfabriker 1928 års försl. . .	- 8.1	-2.8	- 1.0	- 2.2	- 5.5	- 2.2	+ 2.6	-0.1	+o.o	+ 0.8	+ 0.3	+ 1.1	+ 3.3	+ 2.4
1932 > > . .	-10.0	-3.4	- 3.1	- 4.0	— 4.9	- 2.4	+ 0.6	-1.2	-1.1	-1.2	-1.4	-0.8	+ 0.1	+ 0.9
Prop. alternativ .	- 4.7	-2.5	- 3.8	- 2.5	- 3.8	- 5.8	-3.3	-2.4	-2.6	-1.1	-1.6	-2.2	-0.4	+ 0.9
Prop.-förslaget . .	—	—	—	—	- 7.7	- 8.5	-3.8	-1.9	-4.7	-4.6	-2.5	-1.7	-2.7	-0.6
Snickeri- & möbel-fabriker 1928 års försl. . .	- 5.1	-2.1	— 6.5	- 3.2	- 7.8	- 5.0	-1.1	-1.3	-1.7	-1.4	+ 1.4	+ 2.6	+ 6.6	+ 6.0
1932 » > . .	- 6.6	-2.8	- 5.2	— 6.5	- 8.0	- 4.3	-3.1	-3.6	-2.4	-1.9	+ 1.0	+ 1.8	+ 4.3	+ 3.6
Prop. alternativ .	- 7.6	-1.9	— 6.5	- 4.8	- 6.2	- 3.7	-4.5	-3.4	-2.4	-1.6	-1.9	+ 0.1	+ 3.4	+ 2.4
Prop.-förslaget . .	—	—	—	—	- 8.0	— 4.9	-2.5	—3.8	-5.1	-3.6	-0.8	-0.9	-1.5	-0.2
1 Snickerifabriker
1 1928 års försl. . .	- 7.6	-6.9	- 6.1	- 8.9	-13.5	-10.2	-2.0	+ 4.2	+ 3.7	+ 3.4	+ 0.5	+ 0.1	+ 1.1	+ 2.0
1 1932 > > . .	- 9.3	-6.8	- 8.5	-10.6	-14.1	-10.0	-4.0	-1.0	-0.3	-0.5	+ 1.8	-0.8	-0.9	-0.7
J Prop. alternativ .	-12.4	-5.7	-10.4	-12.3	-13.1	-14.0	-7.9	-6.9	-4.3	-3.0	+ 1.7	+ 0.5	-0.9	-1.8
Prop.-förslaget . .	—	—	—	—	-14.7	—10.o	-7.6	-5.4	—4.4	-4.9	-2.6	-5.7	-5.0	-2.1
\| Exportsnickerier
1928 års försl. . .	+ 1.7	+ 3.0	+ 0.6	+ 0.3	+ 0.5	- 1.5	-5.5	-6.3	-4.1	-2.3	+ 2.0	+ 4.0	+ 9.2	+ 2.8
1932 > > . .	+ 1.4	+ 1.0	- 08	+ 0.3	+ 1.8	+ 0.3	-4.3	-5.8	-3.4	-1.6	+ 0.7	+ 2.6	+ 6.6	+ 3.7
Prop. alternativ .	+ 4.3	+ 0.8	- 2.8	+ 0.2	+ 4.0	+ 0.7	-2.9	-4.2	-3.3	-1.8	+ 0.8	+ 3.4	+ 6.2	+ 6.1
Prop.-förslaget . .	—	—	—	—	- 1.1	- 1.1	-4.6	-3.0	-1.9	-1.3	-0.6	-0.5	+ 0.8	+ 2.6
Övriga slag av företag 1928 års försl. . .	- 2.2	+ 0.0	+ 0.4	- 4.1	- 5.4	- 0.2	+ 2.5	-1.7	-3.0	-3.0	-1.0	+ 3.4	+ 1.8	4- 3.6
1932 > . . .	- 2.6	-2.9	— 2.6	- 7.3	- 6.9	- 2.3	-1.2	-2.6	-3.0	-2.3	-2.6	+ 1.2	+ 1.8	+ 2.5
Prop. alternativ .	- 7.0	-7.1	— 4.2	- 7.0	- 9.2	- 4.5	-0.8	-1.9	-4.8	—4.6	-2.7	+ 0.1	-0.5	+ 2.6
Prop.-förslaget . .	—	—	—		- 9.6	- 4.5	-4-1	-6.6	-5.8	-4.2	-3.3	+ 0.3	-3.1	+ 0.3
Samtliga yrkes-grupper 1928 års försl. . .	- 4.0	-1.1	- 1.9	- 3.5	- 6.2	- 3.4	-0.4	-1.2	-1.3	-0.8	+ 0.7	+ 2.4	+ 4.6	+ 3.7
1932 > > . .	— 5.2	-2.5	- 35	- 5.5	- 6.3	— 3.3	-2.1	-2.9	-2.2	-1.6	-0.3	+ 1.0	+ 2.5	+ 2.1
Prop. alternativ .	— 4.9	-3.1	- 5.0	- 5.1	- 5.5	— 4.7	-3.5	-3.5	—3.S	-2.2	-1.1	+ 0.3	+ 1.7	+ 2-0
Prop.-förslaget . .	—	—	—	—	- 8.0	- 5.6	-4.2	-4.4	-4.5	-3.8,	-1.8	-1.4	-2.1	-1.1

rings effektivitet vid en beträffande förut diskuterade alternativ för förvärv
av understödsrätt å ena sidan fördubblad avgiftstid, å den andra fördubblad
nrinimifordran i fråga om antalet erlagda avgifter.

Försäkringens effektivitet enligt de sålunda framkomna nya alternativen
redovisas i tabellbilaga.

I tab. 4 belysas närmare de verkningar, som dylika förändringar i villkoren
för understödsrätt leda till. Tabellen redovisar de absoluta skillnaderna
i understödsprocenten mellan de ursprungliga och de »utbyggda» alternativen,
varvid minustecken markerar lägre och plustecken högre effektivitet
för det utbyggda alternativet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

121

_ Av tabellen framgår, att de utbyggda alternativen vid de flesta tillfällen
giva lägre effektivitet än de ursprungliga. Särskilt gäller detta propositionsförslaget,
beträffande vilket en fördubbling av avgiftstiden och antalet erlagda
avgifter så gott som alltid skulle medföra sänkt effektivitet. Undantagen
beröra härvid endast enstaka yrkesgrupper under enstaka kvartal.

I övrigt kunna följande iakttagelser göras. Den genomsnittliga sänkningen
av effektiviteten vid utsträckt avgiftstid och i samband därmed ökade anspråk
på antalet erlagda avgifter skulle bliva minst beträffande 1928 års
förslag, något större i fråga örn 1932 års förslag och propositionens alternativ
samt störst beträffande propositionsförslaget.

Effektivitetsminskningen skulle i allmänhet bliva störst under tider av relativt
låg arbetslöshet. .Vid stigande arbetslöshet utplånas så småningom differensen
i effektivitet mellan de ursprungliga och de utbyggda alternativen
alltmer. Yarar en depression länge och tilltager den därvid i styrka, synes
det åtminstone beträffande 1928 års förslag, 1932 års förslag samt propositionens
alternativ vara antagligt, att differensen slår örn från negativ till positiv,
d. v. s. att de utbyggda alternativen skulle för en tid giva högre effektivitet
än de ursprungliga.

Vad här sagts angående effektiviteten beräknad på antalet understödda veckor
gäller, som framgår av tabellbilaga, även i fråga om effektiviteten beräknad
på relationen mellan antalet understödda och arbetslösa personer.

IV. Förekomsten av flera understödsperioder under en och samma arbetslöshetsperiod.

Utmärkande för samtliga i föreliggande undersökning behandlade alternativ
beträffande rätt till understöd från arbetslöshetskassa är, att i vissa fall flera
understödsperioder kunna infalla under en och samma arbetslöshetsperiod.
Sålunda skulle det kunna inträffa, att de fem första veckorna (efter karensveckan)
under en arbetslöshetsperiod bleve understödda, de nästa fem lämnades
utan understöd, de fem följande bleve understödda e. d. Huru detta förhållande
uppstår, illustreras av fig. 1 (sid. 108).

Under undersökningens gång visade det sig, att ett dylikt förhållande icke
skulle bliva så sällan förekommande i praktiken. Med hänsyn härtill och då
förhållandet i fråga — även om det icke vore okänt inom sjukförsäkringen —•
skulle komma att framstå såsom skäligen svårförståeligt för många försäkringstagare,
ansågs det lämpligt att närmare undersöka dess frekvens och
samtidigt konstatera exempelvis i vad mån försäkringens effektivitet skulle
påverkas, örn en sådan bestämmelse infördes, som avskure vidare understödsrätt
under en arbetslöshetsperiod, sedan understöd en gång upphört att utgå.

Den utredning, som på grund härav vidtogs, måste begränsas till tiden
fr. o. m. tredje kvartalet 1931 t. o. m. andra kvartalet 1933, då först från
förstnämnda tidpunkt säkra data angående det diskuterade förhållandet kunde
utvinnas ur undersökningsmaterialet. Utredningen begränsades vidare till
de arbetslöshetsperioder, vilka togo sin början under eller efter tredje kvartalet
1931, samt till en prövning av dessa i enlighet med bestämmelserna i
1932 års förslag.

Undersökningens resultat framgår av tab. 5. Enligt densamma visar det
sig, att antalet fall, då flera understödsperioder förekomma under en
och samma arbetslöshetsperiod, utgör 399 eller 2.7 % av de perioder, som i
större eller mindre utsträckning erhålla understöd från försäkringen. Då det
genomsnittliga antalet medlemmar beträffande undersökningen per år varit
något över 6,000, innebär detta, att årligen intill 3 % av de försäkrade skulle

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

bomma att uppbära understöd diskontinuerligt under en och samma arbetslöshetsperiod.

Beträffande nedgången i försäkringens effektivitet, därest en sådan bestämmelse
infördes, som avskure vidare understödsrätt under en arbetslöshetsperiod,
sedan understöd en gång upphört att utgå, skulle densamma bliva 1.3
enheter eller cirka 4.2 %. Beräkningen grundar sig på den minskning med 2,628
understödda veckor, vilken framkommit i tabellen.

De här utförda beräkningarna lida emellertid av vissa svagheter. De underskatta
nämligen både fallen av diskontinuitet i understödsbetalningen och antalet
veckor, som tillhöra den andra eller senare understödsperioder inom samma
arbetslöshetsperiod. Detta är en följd därav, att de arbetslöshetsperioder,
som tagit sin början före ingången av tredje kvartalet 1931 och fortsatt efter
denna tid, ej kommit med i kalkylen. Å andra sidan torde man emellertid våga
påstå, att under tider med låg arbetslöshet antalet fall av diskontinuerlig understödsbetalning
skulle bliva relativt mindre än under tider med hög arbetslöshet,
varför den utförda kalkylen, som baserar sig på förhållandena under
typiska depressionsår, med hänsyn härtill snarast skulle överskatta betydelsen
av de undersökta faktorerna beträffande en längre tidsperiod.

Talu 5. Antalet understödsperioder per arbetslöshetsperiod.1

Arbets-löshets-periodens längd i veckor	Antal arbets- löshets- perioder	Därav med nedanstående antal understöds perioder		Arb.-löshets-per. med mer än en under-stödsper. i % av samt!, un-derstödda ar-betslöshets-per.	Ant. under-stödda veckor, vilka skulle bortfalla, örn end. en under-stödsper. finge förekomma under en och samma arb.-löshetsper.
ingen	en	två	tre	fyra	fem	sex eller flera
antal	%	antal	%
1	13,527	11,359	84.0	2,168	16.0	_	_	_	_	_	_	_
2 .	5,233	873	16.7	4,360	83.3	—	—	—	—	—	—	—
3 .	2,677	477	17.8	2,200	82.2	—	—	—	—	—	—	—
4 .	1,660	364	21.9	1,295	78.0	1	—	—	—	—	0.1	1
5 .	1,138	239	21.0	898	78.9	1	—	—	—	—	0.1	2
6 .	768	193	25.1	575	74.9	—	—	—	—	—	—	—
7 .	707	162	22.9	542	76.7	3	—	—	—	—	0.6	4
8 .	510	132	25.9	374	73.3	4	—	—	—	—	1.1	11
9 .	430	127	29.5	295	68.6	8	—	—	—	—	2.6	15
10 .	328	101	30.8	221	67.4	6	—	—	—	—	2.6	14
11—15 .	1,000	305	30.5	675	67.5	18	1	1	—	—	2.9	77
16—20 .	533	187	35.0	320	60.0	22	4	—	—	—	7.5	113
21—25 .	448	172	38.4	228	50.9	36	8	2	2	—	17.4	221
26—30 .	319	157	49.2	110	34.5	35	8	9	—	—	32.1	270
31—35 .	224	102	45.5	81	36.2	26	11	3	—	1	33-6	242
36-40 .	154	87	56.5	32	20.8	18	9	6	2	—	52.2	277
41—45 .	80	47	58.8	9	11.3	13	4	4	1	2	72.7	172
46—50 .	85	27	31.8	24	28.2	15	11	4	4	—	58.6	256
51—100	334	151	45.2	87	26 0	41	21	15	5	14	52.5	953
1-100	30,155	15,262	50.6	14,494	48.1	247	77	44	14	17	2.7	2,628

1 Tabellen omfattar samtliga arbetslöshetsperioder, vilka tagit sin början tidigast den 1 joli 1931.
Då undersökningen icke kunnat föras fram längre än till 1 juli 1933, ha vissa arbetslöshetsperioder
härigenom avklippts i förtid och äga i verkligheten en längre utsträckning än den i tabellen redovisade.
Detta gäller givetvis främst långa arbetslöshetsfall. På grund härav har det ansetts befogat
att i tabellen endast summariskt redovisa de fall, vilka enligt föreliggande undersökning skulle representera
50—100 arbetslöshetsveckor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88

123

Vid ifrågavarande specialundersökning framkommo, såsom framgår av tab. 5,
vissa data beträffande antalet understödda och icke understödda arbetslöshetsperioder.
Med anledning härav torde det få anses befogat att i förevarande
sammanhang med några ord beröra denna sak.

Det visar sig, att under tiden juli 1931-—juni 1933, vilken som förut nämnts
karakteriseras av hög arbetslöshet, cirka hälften av samtliga arbetslöshetsperioder
skulle bliva helt diskvalificerade beträffande understöd. Denna ogynnsamma
relation härrör sig emellertid till stor del från det förhållandet, att perioder
örn blott en vecka i stor utsträckning diskvalificeras på grund av karensbestämmelserna.
Borträknas dessa perioder, erhålles till resultat, att endast
23.5 % av arbetslöshetsperioderna skulle enligt förslaget lämnas helt utan
understöd.

Stockholm den 23 december 1933.

T A B EL LBILAGOR

TILL

AVD. A

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Tabellbilaga I till avd. A. Effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring, då

understödsrätt förvärvas enligt olika alternativ. Understödstid.

Alt. I 26 avgifter under 4 kvartal Alt. IV 52 avgifter under 8 kvartal

Alt. II 20 > > 4 > Alt. V 40 > , 8

Alt. III 26 > > 6 » Alt. VI 52 > » 12 »

(I övrigt ha bestämmelserna i 1928 års förslag till obligatorisk försäkring tänkts gälla.)

Yrkesgrupp	År, kvar- tal				A r	b e	t s 1 ö	s a	y e c	k o	r
Hela antalet	Därav understödda enligt följande alternativ
Alt. I	Alt.	ii	Alt.	in	Alt. IV	Alt.	V	Alt.	VI
antal	%	antal	%	antal	1 %	antal	%	antal	%	antal	%
				A.	Grov- oell Fabriksarbetareförbundet.
Byggnadsin-	1929	1	20,978	i 6,713	32.0	9,075	43.3	6,713	32.0		_	2,037	9.7
dustri.		2	12,832	2,285	17.8	3,134	24.4	2,682	20.9	246	1.9	1,043	8.1
		3	9,956 1,511	15.2	1,988	20.0	2,254	22.6	544	5.5	1,218	12.2
		4	14,973 3,434	22.9	4,786	32.0	5,112	34.1	2,134	14.3	3,512	23.5
	1930	1	20,867	6,702	32.1	9,161	43.9	9,097	43.6	5,121	24.5	7,115	34.1
		2	15,845 3,641	23.0	4,738	29.9	4,31?	27.2	2,564	16.2	3,539	22.3
		3	13.539	3,126	23.1	3,925	29.0	3,785	28 0	2,302	17.0	3,128	23.1
		4	20,250	5,978	29.5	7,509	37.1	8,074	39.9	4,952	24.5	6,391	31.6
	1929		58,739	13,943	23.7	18,983	32.3	16,761	28.5	2,924	5.0	7,810	13.3
	1930		70,501	19,450	27.6	25,333	35.9	25,269	35.8	14,939	21.2	20,173	28.6
Byggnads-	1929	1	10,446	3.921	37.5	5,498	52.6	3,921	37.5	_	_	655	6.3
ämnesindu-		2	4,278	852	19.9	1,181	27.6	917	21.4	30	0.7	211	4.9
stri.		3	2,702	274	10.1	398	14.7	471	17.4	68	2.5	238	8.8
		4	7,110	1,337	18.8	2,322	32.7	3,052	42.9	889	12.5	1,812	25.5
	1930	1	10,116	3,607	35.7	5,232	51.7	5,330	52.7	2,927	28.9	4,268	42.2
		2	5,230	1,087	20.8	1,380	26.4	1,260	24.1	803	15.4	1,108	21.2
		3	4,177	729	17.5	848	20.3	861	20.6	519	12.4	652	15.6
		4	9,708	2,373	24.4	3,684	37.9	4,269	44.0	1,873	19.3	2,890	29.8
	1929		24,536	6,384	26.0	9,399	38.3	8,361	34.1	987	4.0	2,916	11.9
	1930		29,231	7,796	26.7	11,144	38.1	11,720	40.1	6,122	20.9	8,918	30.5
Glasindustri.	1929	1	1,028	415	40.4	434	42.2	415	40.4	_	_	253	24.6
		2	596	75	12.6	93	15.6	80	13.4	19	3.2	55	9.2
		3	802	234	29.2	303	37.8	330	41.1	197	24.6	272	33.9
		4	811	159	19.6	216	26.6	284	35.0	166	20.5	247	30.5
	1930	1	1,021	319	31.2	404	39.6	405	39.7	312	30.6	381	37.3
		2	1,544	647	41.9	744	48.2	719	46.6	617	40.0	694	44.9
		3	1,572	776	49.4	812	51.7	796	50.6	699	44.5	7521 47.8
		4	2,017	888	44.0	956	47.4	924	45.8	804	39.9	890	44.1
	1929		3,237	883	27.3	1,046	32.3	1,109	34.3	382	11.8	827	25.5
	1930		6,154	2,630	42.7	2,916	47.4	2,844	46.2	2,432	39.5	2,717	44.2
Glödlamps-	1929	1	28
industri.		2	lii	4	8.5	5	10.6	4	8.5	2	4.3	4	8.5
		3	35	2	5.7	2	5.7	2	5.7	2	5.7	2!	5.7
		4	23
	1930	1	23’
		2	79	7	8.9	81	10.1	7	8.9	—	—	—	—
		3	62!	48	77.4	48	77.4	48	77.4	—	—	32 51.6
		4	9	7	77.8	7	77.8	7	77.8	I1	11.1	1	11.1
	1929		133	6	4.5	7	5.3	6	4.5	4	3.0	6	4.5
	1930		173	62	35.81	63	36.4	62	35.8	1	0.6	331	19.1

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

127

Yrkesgrupp	År, kvar- tal				A r	b e	; s 1 ö	s a	y e c	kor
Hela antalet			Därav understödda enligt följande	alternativ
Alt,	I	Alt.	II	Alt.	ni	Alt.	IV	Alt.	V	Alt.	VI
antal	%	antal	%	antal	%	antal	%	antal	%	antal	%
Gummiin-	1929	1	801	192	24.0	243	30.3	192	24.0			75	9.4
dustri.		2	1,502	206	13.7	310	20.6	279	18.6	59	3.9	150	10.0
		3	986	328	33.3	413	41.9	402	40.8	194	19.7	324	32.9
		4	611	158	25.9	189	30.9	203	33.2	150	24.5	205	33.6
	1930	1	1,078	344	31.9	413	38.3	451	41.8	307	28.5	408	37.8
		2	1,283	222	17.3	274	21.4	331	25.8	216	16.8	332	25.9
		3	680	263	38.7	327	48.1	294	43.2	239	35.1	281	41.3
		4	424	66	15.6	97	22.9	87	20.5	74	17.5	100	23.6
	1929		3,900	884	22.7	1,155	29.6	1,076	27.6	403	10.3	754	19.3
	1930		3,465	895	25.8	1,111	32.1	1,163	33.6	836	24.1	1,121	32.4
Kol- och ler-	1929	1	112	24	21.4	36	32.1	24	21.4	—	—	—	—
industri.		2	102	27	26.6	27	26 5	28	27.5	13	12.7	13	12.7
		3	81	21	25.9	21	25.9	21	25.9	21	25.9	21	25.9
		4	167	25	15.0	42	25.1	30	18.0	5	3.0	24	14.4
	1930	1	219	103	47.0	106	48.4	109	49.8	32	14.6	60	27.4
		2	163	61	37.4	71	43 6	73	44.8	21	12.9	42	25.8
		3	509	227	44.6	280	55.0	236	46.4	187	36.7	200	39 3
		4	1,605	957	59.6	1,025	63.9	959	59.8	808	50.3	870	54.2
	1929		462	97	21.0	126	27.3	103	22.3	39	8.4	58	12.6
	1930		2,496	1,348	54.0	1,482	59.4	1,377	55.2	1,048	42.0	1,172	47.0
Konservin-	1929	1	737	22	3.0	72	9.8	22	3.0	_	—	14	1.9
dustri.		2	676	50	7.4	104	15.4	68	10.1	16	2.4	36	5.3
		3	611	46	7.5	122	20.0	74	12.1	1	0.2	12	2.0
		4	375	35	9.3	75	20.0	51	13.6	2	0.5	32	8.5
	1930	1	883	145	16.4	272	30.8	280	31.7	57	6.5	125	14.2
		2	786	89	11.3	153	19.5	223	28.4	28	3.6	70	8.9
		3	714	102	14.3	117	16.4	138	19.8	88	12.3	94	13.2
		4	498	34	6.8	63	12.7	81	16.3	34	6.8	61	12.2
	1929		2,399	153	6.4	373	15.5	215	9.0	19	0.8	94	3.9
	1930		2,881	370	12.8	605	21.0	722	25.1	207	7.2	350	12.1
Konstgöd-	1929	1	533	130	24.4	154	28.9	130	24.4	_	—	59	11.1
ningsindu-		2	487	64	13.1	78	16.0	81	16.6	4	0.8	27	5.5
stri.		3	404	20	5.0	41	10.1	48	11.9	5	1.2	8	2.0
		4	470	50	10.6	65	13.8	89	18.9	37	7.9	78	16.6
	1930	1	512	44	8.6	79	15.4	122	23.8	42	8.2	82	16.0
		2	563	46	8.2	70	12.4	72	12.8	28	5.0	67	11.9
		3	590	92	15.6	110	18.6	117	19.8	57	9.7	83	14.1
		4	792	264	33.3	291	36.7	302	38.1	190	24.0	254	32.1
	1929		1,894	264	13.9	338	17.8	348	18.4	46	2.4	172	9.1
	1930		2,457	446	18.2	550	22.4	613	24.9	317	12.9	486	19.8
Porslinsin-	1929	1	206	46	22.3	50	24.3	46	22.3	_	—	18	8.7
dustri.		2	452	95	21.1	107	23.7	106	23.5	66	14.6	86	19.0
		3	483	261	54 0	304	62.9	281	58.2	227	47.0	260	53.8
		4	199	24	12.1	28	14.1	28	14.1	24	12.1	24	12.1
	1930	1	229	28	12.2	41	17.9	29	12.7	28	12.2	28	12.2
		2	454	54	11.9	58	12.x	58	12.8	41	9.0	54	11.9
		3	427	223	52.2	261	61.1	236	55.3	208	48.7	226	52.9
		4	280	66	23.6	81	28.9	83	29.6	43	15.4	53	18.9
	1929		1,340	426	31.8	489	36.5	461	34.4	317	23.7	388	29.0
	1930		1,390	371	26.7	441	31.7	406	29.2	320	23.0	361	26.0

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Yrkesgrupp	År, tvär tal					A r b	e t	slös	a	v e c	k o
Hela antalet			Därav	understödda enligt följande alternativ
Alt.	I	Alt.	II	Alt.	in	Alt.	IV	Alt.	V	Alt.	VI
antal	%	antal	%	antal	%	antal	%	antal	%	antal	%
Sockerindu-	1929	1	2,000	502	24.4	830	40.3	502	24.4			18	0.9
stri: års-		2	2,533	769	30.4	1,056	41.7	891	35.2	30	1.2	370	14.6
arbetare.		3	1,934	657	34.0	735	38.0	724	37.4	367	19.0	531	27.5
		4	1,452	508	35.0	567	39.0	603	41.5	331	22.8	459	31.6
	1930	1	1,916	471	24.6	724	37.8	921	48.1	416	21.7	653	34.1
		2	2,438	703	28.8	896	36.8	959	39.3	616	25.3	805	33.0
		3	1,348	373	27.7	455	33.8	449	33.3	339	25.1	409	30.3
		4	1,091	345	31.6	416	38.1	438	40.1	349	32.0	408	37.4
	1929		7,979	2,436	30.5	3,188	40.0	2,720	34.1	728	9.1	1.378	17.3
	1930		6,793	1,892	27.9	2,491	36.7	2,767	40.7	1,720	25.3	2,275	33.5
Tändsticks-	1929	1	184	13	7.1	11	6.0	13	7.1	_		3	1.6
industri.		2	339	1	0.3	1	0.3	1	0.3	_	_	1	0.3
		3	234	8	3.4	8	3.4	8	3.4	1	0.4	1	0.4
		4	141	27	19.1	27	19.1	27	19.1	15	10.6	26	18.4
	1930	1	130	25	19.2	25	19.2	26	20.0	22	16.9	31	23.8
		2	654	35	5.4	40	6.1	35	5.4	26	4.0	34	5.2
		3	283	84	29.7	lil	39.2	84	29.7	65	23.0	75	26.5
		4	436	115	26.4	182	41.7	115	26.4	89	20.4	108	24.8
	1929		898	49	5.5	47	5.2	49	5.5	16	1.8	31	3.5
	1930		1,503	259	17.2	358	23.8	260	17.3	202	13.4	248	16.5
Tvättinrätt-	1929	1	224	84	37.5	84	37.5	84	37.5	_	_	20	8.9
ningar.		2	124	21	16.9	24	19 4	30	24.2	6	4.8	12	9.7
		3	147	29	19.7	39	26.5	39	26.5	—	—	19	12.9
		4	127	42	33.1	58	45.7	47	37.0	15	11.8	22	17.3
	1930	1	204	126	61.8	123	60.3	121	59.3	72	35.3	64	31.4
		2	161	21	13.0	13	8.1	21	13.0	9	5.6	14	8.7
		3	178	1	0.6	20	11.2	8	4.5	4	2.2	12	6.7
		4	176	16	9.1	37	21.0	22	12.5	17	9.7	22	12.5
	1929		622	176	28.3	205	33.0	200	32.2	21	3.4	73	11.7
	1930		719	164	22.8	193	26.8	172	23.9	102	14.2	112	15.6
Mekaniska	1929	1	346	65	18.8	103	29.8	65	18.8	_	_	42	12.1
verkstäder.		2	227	39	17.2	64	28.2	46	20.3	5	2.2	32	14.1
		3	159	28	17.6	32	20.1	28	17.6	4	2.5	21	13.2
		4	271	15	5.5	46	17.0	38	14.0	7	2.6	14	5.2
	1930	1	377	93	24.7	135	35.8	115	30.5	71	18.8	98	26.0
		2	379	72	19.0	110	29.0	76	20.1	39	10.3	74	19.5
		3	351	52	14.8	84	23.9	56	16.0	43	12.3	48	13.7
		4	327	50	15.3	85	26.0	86	26.3	47	14.4	72	22.0
	1929		1,003	147	14.7	245	21.4	177	17.6	16	1.6	109	10.9
	1930		1,434	267	18.6	414	28.9	333	23.2	200	13.9	292	20.4
Olika slag	1929	1	1,281	265	20.7	361	28.2	265	20.7	_	_	72	5.6
av fabriker.		2	1,178	249	21.1	301	25.6	263	22.3	95	8.1	151	12.8
		3	1,055	210	19.9	246	23.3	248	23.5	108	10.2	130	12.3
		4	1,219	248	20.3	329	27.0	320	26.3	172	14.1	232	19.0
	1930	1	1,546	343	22.2	444	28.7	425	27.5	260	16.8	348	22.5
		2	1,597	410	25.7	481	30.1	508	31.8	388	24.3	473	29.6
		3	1,507	430	28.5	483	32.1	500	33.2	382	25.3	472	31.3
		4	1,899	372	19.6	483	25.4	467	24.6	287	15.1	381	20.1
	1929		4,733	972	20.5	1,237	26.1	1,096	23.2	375	7.9	585	12.4
	1930		6,549	1,555	23.7	1,891	28.9	1,900	29.0	1,317	20.1	1,674	25.6

Kungl. Maj:ts proposition nr 88,

129

	År,					A r	b e	talo	s a	y e c	k o	r
Yrkesgrupp					Därav understödda enligt följande	alternativ
tal		Hela antalet	Alt.	I	Alt.	II	Alt.	in	Alt.	IV	Alt.	V	Alt.	VI
				antal	%	antal	%	antal	%	antal	%	antal	%	antal	%
Olika slag	1929	1	824	162	19.7	224	27.2	162	19.7			36	4.4
av arbete.		2	703	54	7.7	86	12.2	77	11.0	19	2.7	45	6.4
		3	671	74	11.0	102	15.2	107	15.9	40	6.0	63	9.4
		4	684	78	11.4	147	21.5	118	17.3	54	7.9	82	12.0
	1930	1	860	180	20.9	246	28.6	212	24.7	112	13.0	175	20.3
		2	885	140	15.8	185	20.9	170	19.2	98	11.1	126	14.2
		3	900	157	17.4	188	20.9	209	23.2	105	11.7	143	15.9
		4	1,032	230	22.3	254	24.6	278	26.9	199	19.3	242	23.4
	1929		2,882	368	12.8	559	19.4	464	16.1	113	3.9	226	7.8
	1930		3,677	707	19.2	873	23.7	869	23.6	514	14.0	686	18.7
Samtliga	1929	1	39,788	12,554	31.6	17,175	43.2	12,554	31.6	_	_	3,302	8.3
yrkes-		2	26,076	4,791	18.4	6.571	25.2	5,553	21.3	610	2.3	2,236	8.6
grupper		3	20,260	3,703	18.3	4,754	23.5	5,037	24.9	1,779	8.8	3,120	15.4
utom soc-		4	28,633	6,140	21.4	8,897	31.1	10,002	34.9	4,001	14.0	6,769	23.6
kerindu-	1930	1	39,981	12,530	31.3	17,405	43.5	17,643	44.1	9.779	24.5	13,836	34.6
		2	32,061	7,238	22.6	9,221	28.8	8,825	27.5	5,494	17.1	7,432	23.2
		3	26,837	6,683	24.9	8,069	30.1	7,817	29.1	5,237	19.5	6,607	24.6
o. torlin-		4	40,544	11,761	29.0	15,170	37.4	16,192	39.9	9,767	24.1	12,743	31.4
dustrien.	1929		114,757	27,188	23.7	37,397	32.6	33,146	28.9	6,390	5.6	15,427	13.4
	1930		139,423	38,212	27.4	49,865	35.8	50,477	36.2	30,277	21.7	40,618	29.1
				B. Metallindustriarbetareförbundet.
Järnbruk.	1929	1	2,144	484	22.6	579	27.0	484	22.6	_	_	231	10.8	_
		2	1,275	201	15.8	242	19.0	259	20.3	65	5.1	149	11.7	65	5.1
		3	1,012	200	19.8	227	22.4	262	25.9	125	12.4	223	22.0	125	12.4
		4	1,219	316	25.9	342	28.1	350	28.7	274	22.5	328	26.9	274	22.5
	1930	1	3,259	935	28.7	1,056	32.4	1,043	32.0	867	26 6	938	28.8	867	26.6
		2	2,960	993	33.5	1,058	35.7	1.040	35.1	870	29.4	966	32.6	873	29.5
		3	3,604	1,291	35.8	1,385	38.4	1,366	37.9	1,235	34 3	1,297	36.0	1,264	35.1
		4	4,262	1,596	37.4	1,677	39.3	1,702	39.9	1,439	33.8	1,603	37.6	1,524	35.8
	1931	1	6,080	2,549	41.9	2,831	46.6	2,857	47.0	2,464	40.5	2,649	43.6	2,589	42.6
		2	5,456	1,585	29.1	1,876	34.4	2,000	36.7	1,794	32.9	1,968	36.1	1,964	36.0
		3	6,094	1,772	29.1	2,206	36.2	2,260	37.1	2,067	33.9	2,220	36.4	2,262	37.1
		4	6,199	2,053	33.1	2,416	39.0	2,692	43.4	2,403	38.8	2,653	42.8	2,741	44.2
	1929		5,650	1,201	21.3	1,390	24.6	1,355	24.0	464	8.2	931	16.5	464	8.2
	1930		14,085	4,815	34.2	5,176	36.7	5,151	36.6	4,411	31.3	4,804	34.1	4,528	32.1
	1931		23,829	7,959	33.4	9,329	39.1	9,809	41.2	8,728	36.6	9,490	39.8	9,556	40.1
Mekaniska	1929	1	10,105	3,802	37.6	4,361	43.2	3,802	37.6	_	_	2,062	20.4	_	_
verkstäder.		2	6,343	1,978	31.2	2,296	36.2	2,173	34.3	761	12.0	1,599	25.2	761	12.0
		3	5,300	1,342	25.3	1,485	28.0	1,559	29.4	1,118	21.1	1,317	24.8	1,118	21.1
		4	4,928	1,451	29.4	1,693	34.4	1,825	37.0	1,273	25.8	1,508	30.6	1,273	25.8
	1930	1	9,616	3,208	33.4	3,926	40.8	3,900	40.6	2,823	29.4	3,428	35.6	2,823	29.4
		2	7,952	3,185	40.1	3,654	46.0	3,554	44.7	2,660	33.5	3,329	41.9	2,835	35.7
		3	8,090	3,001	37.1	3,382	41.8	3,291	40.7	2,600	32.1	3,019	37.3	2,978	36.8
		4	11,980	5,594	46.7	6,161	51.4	6,195	51.7	4,885	40.8	5,486	45.8	5,333	44.5
	1931	1	20,291	9,092	44.8	9,995	49.3	10,269	50.6	8,299	40.9	9,317	45.9	9,065	44.7
		2	18,252	6,295	34.5	6.912	37.9	7,246	39.7	6,600	36.2	7,194	39.4*	6,918	37.9
		3	18,131	6,223	34.8	6,711	37.0	7,193	39.7	6,437	35.5	7,049	38.9	7,149	39.4
		4	21,964	8,573	39.0	9,416	42.9	10,406	47.4	9,229	42.0	10,523	47.9	10,627	48.4
	1929		26,676	8,573	32.1	9,835	36.9	9,359	35.1	3,152	11.8	6,486	24.3	3,152	11.8
	1930		37,638	14,988	39.8	17,123	45.5	16,940	45.0	12,968	34.5	15,262	40.5	13,969	37.1
	1931		78,638	30,183	38.4	33,034	42.0	35,114	44.7	30,565	38.9	34,083	43.3	33,759	42.9
Bihang	till riksdagens	protokoll	7034.	1 sami.	Nr	S8.				9

130

Kungl. Maj:ts proposition nr S8.

Yrkesgrupp	År, tvär tal					A r	) e t	slö	s a	y e c	k o	r
Hela antalet	Därav understödda enligt följande alternativ
Alt.	I	Alt.	II	Alt.	in	Alt.	IV	Alt.	V	Alt.	VI
antal	%	antal	%	antal	%	antal	%	antal	%	antal	%
Rörarbetare.	1929	1	1,530	798	52.2	979	64.0	798	52.2			245	16.0	_	_
		2	742	359	48.3	440	59.3	377	50.8	64	8.6	177	23.9	64	8.6
		3	153	42	27.5	43	28.1	38	24.8	18	11.8	18	11.8	18	11.8
		4	424	84	19.8	lil	26.2	122	28.8	91	21.5	103	24.3	91	21.5
	1930	1	1,418	615	43.4	810	57.1	765	53.9	571	40.3	664	46.8	571	40.3
		2	1,016	423	41.6	497	48.9	487	47.9	317	31.2	419	41.2	324	31.9
		3	405	79	19.5	95	23 5	92	22.7	65	16.0	75	18.5	53	13.1
		4	853	282	33.1	355	41.6	353	41.4	259	30.4	310	36.3	290	34.0
	1931	1	2,443	1,195	48.9	1,414	57.9	1,471	60.2	1,056	43.2	1,232	50.4	1,158	47.4
		2	1,646	604	36.7	754	45.8	794	48.2	612	37.2	724	44.0	690	41.9
		3	456	87	19 1	87	19.1	99	21.7	82	18.0	90	19.7	80	17.5
		4	1,432	403	28.1	519	36.2	586	40.9	418	29.2	496	34.6	491	34.3
	1929		2,849	1,283	45.0	1,573	55.2	1,335	46.9	173	6.1	543	19.1	173	6.1
	1930		3,692	1,399	37.9	1,757	47.6	1,697	46.0	1,212	32.8	1,468	39.8	1,238	33.5
	1931		5,977	2,289	38.3	2,774	46.4	2,950	49.4	2,168	36.3	2,542	42.5	2,419	40.5
Samtliga	1929	1	13,779	5,084	36.9	5,919	43.0	5,084	36.9	_	_	2,538	18.4	—	—
yrkes-		2	8,360	2,538	30.4	2,978	35.6	2,809	33. G	890	10.6	1,925	23.0	890	10.6
grupper.		3	6,465	1,584	24.6	1,755	27.1	1.859	28.8	1,261	19.5	1,558	24.1	1,261	19.5
	4	6,571	1,851	28.2	2,146	32.7	2,297	35.0	1,638	24.9	1,939	29.5	1,638	24.9
	1930	1	14,293	4,758	33.3	5.792	40.5	5,708	39.9	4,261	29.8	5,030	35.2	4,261	29.8
		2	11,928	4,601	38.6	5,209	43.7	5,081	42.6	3,847	32.3	4,714	39.5	4,032	33.8
		3	12,099	4,371	36.1	4,862	40.2	4,749	39.3	3,900	32.2	4,391	36.3	4,295	35.5
		4	17,095	7,472	43.7	8,193	47.9	8,250	48.3	6,583	38.5	7,399	43.3	7,147	41.8
	1931	1	28,814	12,836	44.5	14,240	49.4	14,597	50.7	11,819	41.0	13,198	45.8	12,812	44.5
		2	25,354	8,484	33.5	9,542	37.6	10,040	39.6	9,006	35.5	9,886	39.0	9,572	37.8
		3	24.681	8,082	32.7	9,004	36.5	9,552	38.7	8,586	31.8	9,359	37.9	9,491	38.5
		4	29,595	11,029	37.3	12,351	41.7	13,684	46.2	12,050	40.7	13,672	46.2	13,859	46.8
	1929		35,175	11,057	31.4	12,798	36.4	12,049	34.3	3,789	10.8	7,960	22.6	3,789	10.8
	1930		55,415	21,202	38.3	24,056	43.4	23,788	42.9	18.591	33.5	21,534	38.9	19,735	35.6
	1931		108,444	40,431	37.3	45,137	41.6	47,873	44.1	41,461	38.2	46,115	42.5	45,734	42.2

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

131

Tabellbilaga II till avd. A. Effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring,

då understödsrätt förvärvas enligt olika alternativ. Understödda personer.

Alt. I 26 avgifter under 4 kvartal Alt. IV 52 avgifter under 8 kvartal

Alt. II 20 > » 4 > Alt. V 40 > . 8 »

Alt. III 26 > » 6 > Alt. VI 52 > > 12 >

(I övrigt ha bestämmelserna i 1228 års förslag till obligatorisk försäkring tänkts gälla.)

Yrkesgrupp	År, kvar- tal	Av ar	b e	t s 1	ö s 1	e t	d r	a b b	a d	e p e	r s	one	r
Hela antalet			Därav	understödda enligt följande alternativ
Alt. I	Alt. II	Alt.	III	Alt.	IV	Alt. V	Alt	VI
antal	%	antal	%	antal	%	antal	%	antal	%	antal	%
				A.	Grov- och fabriksarbetareförbundet.
Byggnadsindu-	1929	1	2,718	1.111	40.9	1,439	52.9	1,111	40.9	_	_	395	14.5
stri.		2	2,180	626	28.7	839	38.5	709	32.5	83	3.8	312	14.3
		3	1,812	448	24.7	574	31.7	598	33.0	191	10.5	369	20.4
		4	2,490	824	33.1	1,094	43.9	1,129	45.3	543	21.8	823	33.1
	1930	1	2,830	1,224	43.3	1,581	55.9	1,561	55.2	963	34.0	1,268	44.8
		2	2,739	897	32 7	1,139	41.6	1.060	38.7	680	24.8	887	32.4
		3	2,339	785	33.6	973	41.6	960	41.0	622	26.6	810	34.6
		4	3,093	1,251	40.4	1,531	49.5	1,619	52.3	1,060	34.3	1,326	42.9
Byggnadsäm-	1929	1	1,269	570	44 9	750	59.1	570	44.9	_	_	145	11.4
nesindustri.		2	940	262	27.9	353	37.6	280	29.8	11	1.2	69	7.3
		3	652	104	16.0	135	20.7	153	23.5	32	4.9	84	12.9
		4	1,196	366	30.6	533	44 6	605	50.6	255	21.3	428	35.8
	1930	1	1,285	560	43.6	753	58.6	762	59.3	472	36.7	623	48.5
		2	1,181	310	26.2	401	34.0	365	30.9	244	20.7	325	27.5
		3	988	226	22.9	286	28.9	286	28.9	181	18 3	230	23.3
		4	1,482	543	36.6	745	50.3	811	54.7	463	31.2	626	42.2
Glasindnstri.	1929	1	249	122	49.0	127	51.0	122	49.0			83	33.3
		2	146	34	23.3	41	28.1	36	24.7	15	10.3	30	20.5
		3	208	68	32.7	85	40.9	91	43.7	54	26 0	71	34.1
		4	253	49	19.4	67	26.5	74	29.2	49	19.4	64	25.3
	1930	1	248	84	33.9	106	42.7	104	41.9	83	33.5	101	40.7
		2	383	199	52.0	222	58.0	214	55.9	184	48.0	202	52.7	1
		3	389	238	61.2	248	63.8	245	63.0	220	56 6	236	60.7
		4	528	232	43.9	245	46.4	238	45.1	217	41.1	235	44.5
Glödlamps-	1929	1	6
industri.		2	8	3	—	4	—	3	_	2		3	_
		3	23	2	_	2	_	2	_	2	_	2	_
		4	3
	1930	1	5
		2	33	2	—	3	—	2	_	_	_	_
		3	22	16	—	16	—	16	_	_	_	16
		4	2	2	—	2	—	2	—	1	—	1	—
Gummiindu-	1929	1	316	41	13.0	49	15.5	41	13.0			20	6.3
stri.		2	442	50	113	68	15.4	62	14.0	19	4.3	41	9.3
		3	301	173	57.6	199	66.1	187	62.1	91	30.2	151	50.2
		4	108	44	40,7	53	49.1	55	50 9	37	34.8	48	44.4
	1930	1	364	142	39.0	153	42.0	157	43.1	131	36.0	146	40.1
		2	373	51	13.7	58	15.5	64	17.2	45	12.1	63	16.9
		3	264	192	72.7	213	80.7	207	78.4	170	64 4	201	76.1
		4	70	22	31.4	26	37.1	25	35.7	19	27.1	27	38.6

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 38,

Yrkesgrupp	År, kvar- tal	A	a r	b e	t s 1	ö s 1	e t	d r a b b	a d	b p e	r s	one	r
Hela antalei	Därav understödda enligt följande alternativ
Alt. I	Alt. II	Alt.	III	Alt.	IV	Alt. V	Alt.	VI
antal	%	antal	%	antal	%	antal	%	antal	%	antal	%
Kol- och ler-	1929 1	14	4	28.6	5	35.7	4	28.6
industri.	2	11	4	28.6	5	35.7	5	35.7	2	14.3	2	14.3
	3	12	2	16.7	2	16.7	2	16.7	2	16.7	2	16.7
	4	28	6	21.4	9	32.1	7	25.0	1	3.6	4	14.3
	1930 1	26	13	50.0	14	53.9	14	53.9	5	19.2	8	30.8
	2	26	12	46.2	14	53.9	13	50.0	6	23.1	9	34.6
	3	145	109	75.2	117	80.7	lil	76.6	102	70.3	105	72.4
	4	310	252	81.3	263	84.8	253	81.6	232	74.8	241	77.7
Konservindu-	1929 1	95	13	13.7	24	25.3	13	13.7	_	_	8	8.4
stri.	2	81	13	16.0	25	30.9	17	21.0	2	2.5	8	9.9
	3	75	7	9.3	21	28.0	14	18.7	1	1.3	4	5.3
	4	84	14	16.7	25	29.8	19	22.6	1	1.2	8	9.5
	1930 1	112	28	25.0	45	40.2	45	40.2	15	13.4	28	25.0
	2	97	25	25.8	34	35.1	43	44.3	12	12.4	23	23.7
	3	97	23	23.7	30	30.9	34	35.1	21	21.6	22	22.7
	4	92	14	15.2	19	20.7	24	26.1	12	13.0	21	22.8
Konstgödnings-	1929 1	68	24	35.3	26	38.2	24	35.3	_	_	12	17.6
industri.	2	64	14	21.9	19	29.7	17	26.6	2	3.1	6	9.4
	3	54	9	16.7	13	24.1	14	25.9	3	5.6	5	9.3
	4	60	13	21.7	16	26.7	20	33.3	10	16-7	17	28.3
	1930 1	72	13	18.1	19	26.4	23	31.9	9	12.5	17	23.6
	2	85	16	18.8	20	23.5	21	24.7	12	14.1	20	23.5
	3	92	26	28.3	30	32.6	33	35.9	20	21.7	25	27.2
	4	93	41	44.1	44	47.3	45	48.4	31	33.3	39	41.9
Porslinsindu-	1929 1	74	18	24.3	20	27.0	18	24.3	_	_	7	9.5
stri.	2	231	34	14.7	38	16.5	36	15.6	25	10.8	33	14.3
	3	168	125	74 4	128	76.2	128	76.2	lil	66.1	118	70.2
	4	71	4	5.6	6	8.5	6	8.5	4	5.6	4	5.6
	1930 1	68	12	17.6	17	25.0	13	19.1	10	14.7	12	17.6
	2	281	20	7.1	21	7.5	21	7.5	17	6.0	20	7.1
	3	137	103	75.2	113	82.5	107	78.1	99	72.3	104	75.9
	4	63	20	31.7	23	36.5	23	36.5	16	25.4	18	28.6
Sockerindustri:	1929 1	286	76	26.6	116	40.6	76	26.6	_	_	8	2.8
årsarbetare.	2	422	155	36.7	199	47.2	172	40.8	5	1.2	92	21.8
	3	259	119	45.9	133	51.4	127	49.0	62	23.9	90	34.7
	4	252	102	40.5	115	45.6	124	49.2	66	26.2	93	36 9
	1930 1	218	73	33.5	107	49.1	127	58.3	60	27.5	89	40.8
	2	421	130	30.9	162	38.5	171	40.6	119	28.3	146	34.7
	3	210	75	35.7	96	45.7	97	46.2	74	35.2	85	40.5
	4	226	86	38.1	108	47.8	108	47.8	78	34.5	99	43.8
Tändsticksin-	1929 1	76	2	2.6	2	2.6	2	2.6	_	_	1	1.3
dustri.	2	215	1	0.5	1	0.5	1	0.5	—	—	1	0.5
	3	140	2	1.4	2	1.4	2	1.4	1	0.7	1	0.7
	4	19	5	26.3	5	26.3	5	26.3	4	21.1	5	26.3
	1930 1	29	5	17.2	5	17.2	6	20.7	4	13.8	5	17.2
	2	367	12	32.7	13	35.4	12	32.7	10	27.2	11	30.0
	3	49	14	28.6	17	34.7	14	28.6	9	18.4	10	20.4
	4	124	21	16.9	31	25.0	21	16.9	13	10.5	18	14.5

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

133

Yrkesgrupp

Tvättinrätt ningar.

Mekaniska

verkstäder.

Olika slag av
fabriker.

Olika slag av
arbete.

Samtliga yrkcsgrupper

utom sockerindustriens
kampanjarbetare
och
torvindustrien.

Järnbruk.

	A v	a r	) e t	slö	8 h	e t (	r a	b b a	d e	P e	r s o	ner
År,			Därav understödda enligt följande alternativ
kvar- tal
Hela antalet	Alt.	I	Alt.	11	Alt.	ni	Alt.	IV	Alt.	V	Alt.	VI
		antal	%	antal	%	antal	%	antal	%	antal	%	antal	*
1929 1	40	9	22.5	10	25.0	9	22.5	_	_	2	5.0
2	24	4	16.7	5	20.8	5	20.8	2	8.3	3	12.5
3	18	5	—	6	—	6	—	—	—	3	—
4	20	8	—	12	—	9	—	2	—	4	—
1930 1	29	19	—	16	_	16	—	10	—	10	—
2	51	4	—	4	—	4	—	1	—	2	—
3	31	1	—	7	—	3	—	2	—	3	—
4	33	5	—	10	—	7	—	6	—	7	—
1929 1	60	22	36.7	26	43.3	22	36.7	_	_	17	28.3
2	60	12	20.0	15	25.0	13	21.7	3	5.0	11	18.3
3	30	6	20.0	7	23.3	6	20.0	2	6.7	4	13.3
4	44	6	13.6	11	25.0	10	22.7	3	6.8	4	9.1
1930 1	65	20	30.8	25	38.5	24	36.9	15	23.1	19	29.2
2	59	15	25.4	20	33.9	16	27.1	10	16.9	15	25.4
3	50	13	26.0	17	34.0	15	30 0	11	22.0	13	26.0
4	52	20	38.5	24	46.2	24	46.2	17	32.7	21	40.4
1929 1	203	49	24.1	64	31.5	49	24.1	_	_	17	8.4
2	191	51	26.7	62	32.5	53	27.7	21	11.0	31	16.2
3	156	39	25.0	48	30.8	46	29.5	26	16.7	31	19.9
4	173	45 26.0	58	33.6	56	32.4	35	20.2	43	24.9
1930 1	216	63	29.2	79	36.6	84	38.9	56	25.9	69	31.9
2	239	75	31.4	90	37.7	94	39.3	71	29.7	85	35.6
3	199	72	36.2	86	43.2	89	44.7	65	32.7	82	41.2		•
4	287	84	29.3	99	34.5	102	35.5	70	24.4	85	29.6
1929 1	112	31	27.7	41	36.6	31	27.7	_	_	13	11.6
2	107	17	15.9	24	22.4	23	21.5	6	5.6	14	13.1
3	94	25	26.6	31	33.0	33	35.1	16	17.0	22	23.4
4	114 29	25.4	39	34.2	36	31.6	23	20.2	29	25.4
1930 1	131	45	34.4	55	42.0	51	38.9	35	26.7	46	35.1
2	127	38	29.9	46	36.2	45	35.4	24	18.9	31	24.4
3	121	37	30.6	42	34.7	41	36.4	29	24.0	35	28.9
4	158	62	39.2	68	43.0	72	45.6	5b	35.4	62	39.2
1929 1	5,586	2,092	37.5	2,699	48.3	2,092	37.5	—	_	728	13.0
2	5,125	1,28C	25.0	1,698	33.1	1,432	27.9	198	3.9	656	12.8
3	4,002	1,13''	28.3	1,386	34. (	1,4( i2	35.5	594	14.8	957	23.9
4	4,915	1,515	30. 8	2,043	41.f	2,155	43.8	1,03£	21.C	1,574	32.C
1930 1	5,698	2,301	40.4	2,975	52.5	2,987	52.1	1,868	32.8	2,441	42.8
2	6,46*	1,801-	27.1	2,247	34.1	2,145	33.5	1,435	22.5	1,835	28.E
3	5,13c	1,931	37.i	2,291	44.1	2.26:	44.(	1,625	31.7	1,97"	38.E
4	6,61c	2,055	40.1	3,238	49.(	3,371	51.(	2,291	34.f	2,826	42.''
		11. Metallindustriarbetareförbnndet.
1929 1	55(	1 16	29.1	171	32.	16i	29.	—		95	16.’	-	-1 -
2	32<	; 8	25.1	9;	29.	9;	28.	35	9.8	6J	19.	32 9.8
3	27	8	31.(	9;	; 33.	9f	34.	5''	21.8	8''	30.	59 21.3
4	36	12i	35.	13"	38.	) 13''	38.	) lif	32.	12	35.	116\| 32.1

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Yrkesgrupp	År, kvar- tal	A	v a	b e	t s 1	ö s h e t	d r	a b b	a d	e p	r s	one	r
Hela antale''	Därav understödda enligt följande alternativ
Alt. I	Alt. 11	Alt.	ni	Alt. IV	Alt. V	Alt	VI
anta	%	anta	%	antal	%	anta]	*	anta;	%	antal	%
	1930	1	840	351	41.8	373	44.4	368	43.8	334	39.8	349	41.5	334	39.8
		2	720	318	44.2	334	46.4	329	45.7	293	40.7	314	43.6	295	41.0
		3	779	389	49.9	417	53.5	409	52.5	381	48.9	395	50.7	388	49.8
		4	1,038	500	48.2	530	51.1	533	51.3	475	45.8	511	49.2	491	47.3
	1931	1	1,274	639	50.2	693	54.4	707	55.5	635	49.8	673	52.8	656	51.5
		2	1,174	491	41.8	557	47.4	579	49.3	533	45.4	569	48.5	560	47.7
		3	1,209	559	46.2	639	52.9	658	54.4	623	51.6	651	53.8	661	54.7
		4	1,216	528	43.4	614	50.5	666	54.8	603	49.6	657	54.0	671	55.2
Mekaniska	1929	1	1,881	747	39.7	828	44.0	747	39.7		_	474	25.2
verkstäder.		2	1,104	421	38.1	482	43.7	454	41.1	161	14.6	338	30.6	161	14.6
		3	1,050	355	33.8	389	37.0	399	38.0	279	26.6	337	32.1	279	26.6
		4	878	341	38.8	391	44.5	410	46.7	295	33.6	348	39.6	295	33.6
	1930	1	2,213	722	32.6	838	37 9	819	37.0	632	28.6	729	32.9	632	28.6
		2	1,414	675	47.7	745	52.7	735	52.0	581	41.1	681	48.2	606	42.9
		3	1,484	698	47.0	772	52.0	763	51.4	615	41.4	690	46.5	667	44.9
		4	2,041	1,088	53.3	1,199	58.7	1,202	58.9	978	47.9	1,088	53.3	1,044	51.2
	1931	1	3,304	1,588	48.1	1,716	51.9	1,767	53.5	1,472	44.6	1,632	49.4	1,574	47.6
		2	3,253	1,401	43.1	1,515	46.6	1,577	48.5	1,371	42.1	1.542	47.4	1,487	45.7
		3	3,119	1,364	43.7	1,469	47.1	1,578	50.6	1,421	45.6	1,530	49.1	1,541	49.4
		4	3,627	1,653	45.6	1,816	50.1	1,980	54.6	1,860	51.3	1,969	54.3	1,974	54.4
Rörarbetare.	1929	1	203	114	56.2	132	65.0	114	56.2		_	46	22.7
		2	134	80	59.7	95	70.9	82	61.2	18	13.4	40	29.9	18	13.4
		3	26	9	34.6	10	58.5	8	30.8	5	19.2	5	19.2	5	19.2
		4	91	28	30.8	33	36.3	34	37.4	23	25.3	28	30.8	23	25.3
	1930	1	202	100	49.5	127	62.9	117	57.9	88	43.6	102	50.5	88	43.6
		2	159	93	58.5	101	63.5	99	62.3	67	42.1	85	53.5	68	42.8
		3	71	22	31.0	26	36.6	25	35.2	20	28.2	23	32.4	18	25.4
		4	167	74	44.3	87	52.1	90	53.9	69	41.3	80	47.9	76	45.5
	1931	1	295	166	56.3	188	63.7	195	66.1	145	49.2	167	56.6	157	53.2
		2	249	129	51.8	154	61.8	158	63.5	121	48.6	142	57.0	133	53.4
		3	91	18	19.8	18	19.8	22	24.2	16	17.6	19	20.9	18	19.8
		4	251	95	37.8	122	48.6	134	53.4	95	37.8	117	46.6	114	45.4
Samtliga yr-	1929	1	2,634	1,025	38.9	1,138	43.2	1,025	38.9	_	_	612	23.2
kesgrupper.		2	1,564	585	37.4	672	43.0	629	40.2	211	13.5	443	28.3	211	13.5
		3	1,353	450	33.3	492	36.4	503	37.2	343	25.4	426	31.5	343	25.4
		4	1,330	497	37.4	561	42.2	581	43.7	434	32.6	505	38.0	434	32.6
	1930	1	3,255	1,173	36.0	1,338	41.1	1,304	40.1	1,054	32.4	1,180	36.3	1,054	32.4
		2	2,293	1,086	47.4	1,180	51.6	1,163	50.7	941	41.0	1,080	47.1	969	42.3
		3	2,334	1,109	47.5	1,215	52.1	1,197	51.3	1,016	43.5	1,108	47.5	1,073	46.0
		4	3,246	1,662	51.2	1,816	55.9	1,825	56.2	1,522	46.9	1,679	51.7	1,611	49.6
	1931	1	4,873	2,393	49 1	2,597	53.3	2,669	54.8	2,252	46.2	2,472	50.7	2,387	49.0''
		2	4,676	2.021	43.2	2,226	47.6	2,314	49.5	2,025	43.3	2,253	48.2	2,180	46.6
		3	4.419	1,941	43.9	2,126	48.1	2,258	51.1	2,060	46.6	2,200	49.8	2,220	50.2\|
		4	5,094	2,2761	44.7	2,552	50.1	2,780	54.6	2,558	50.2	2,743	53.8	2,759	54.21

TABELLBILAGA

TILL

AVD. B

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Tabellbilaga. Effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring enligt olika

Alt. A = minst 26 erlagda veekoavgifter under sistförflutna 4 kalenderkvartal (1928 års förslag).
Alt. B = » 26 » » » »12 månader (1932 års förslag).

Alt. C = » 20 » » » » 12 » (propositionens alternativ).

Alt. D = »26 » » » » 18» (propositionsförslaget).

					A	7 a	r b e	t S	lös	bet
År	Antal med- lemmar1							Där	a y un	der-
Kvartal	Hela antalet	Alt.	A	Alt.	B	Alt	C	Alt.	D
			antal	%	antal	%	antal	%	antal	%
Möbelfa 1929 1	briker 1,375	490	230	46.9	232	47.3	250	51.0	(232)	(47.3)
2	1,420	413	151	36.6	168	40.7	176	42.6	(168)	f40.7)''
3	1,450	347	107	30.8	124	35.7	132	38.0	133	''38.3''
4	1,530	256	85	33.2	95	37.1	99	38.7	107	41.8
1930 1	1,585	526	218	41.4	232	44.1	248	47.1	248	47.1
2	1,642	383	104	27.2	134	35.0	146	38.1	147	38.4
3	1,671	389	126	32.4	144	37.0	155	39.8	152	39.1
4	1,724	362	107	29.6	118	32.6	132	36.5	133	36.7
1931 1	1,742	944	371	39.3	404	42.8	438	46.4	437	46.3
2	1,779	797	285	35.8	322	40.4	349	43.8	347	43.5
3	1,795	697	272	39.0	314	45.1	344	49.4	340	48.8
4	1,814	583	224	38.4	239	41.0	259	44.4	258	44.3
1932 1	1,860	1,498	694	46.3	738	49.3	783	52.3	790	52.7
2	1,857	1,218	608	49.9	696	57.1	735	60.3	748	61.4
3	1,831	1,093	551	50.4	628	57.5	672	61.5	662	60.6
4	1,827	837	340	40.6	386	46.1	431	51.5	437	52.2
1933 1	1,817	1,420	771	54.3	863	60.8	926	65.2	968	68.2
2	1,810	1,421	717	50.5	823	57.9	897	63.1	931	65.5
1929	1,443	776	382	49.2	397	51.2	411	53.0	(397)	(51.2)
1930	1,656	864	363	42.0	384	44.4	409	47.3	403''	46.6
1931	1,783	1,361	716	52.6	769	56.5	811	59.6	793	58.3
1932	1,844	1,749	1,131	64.7	1,184	67.7	1,249	71.4	1,240	70.9
1933	1,813	1,588	965	60.8	1,066	67.1	1,138	71.7	1,168	73.6
Snicker 1929 1	- & niobe 1,409	Ifabriker 515	187	36.3	192	37.3	208	40.4	(192)	(37.3)
2	1,446	371	112	30.2	127	34.2	139	37.5	(131)	(35.3)
3	1,479	279	101	36.2	106	38.0	122	43.7	114	40.9 i
4	1,545	244	87	35.7	102	41.8	113	46.3	113	46.3
1930 1	1,597	482	163	33.8	181	37.6	206	42.7	203	42.1
2	1,677	414	122	29.5	140	33.8	157	37.9	154	37.2
3	1,706	391	138	35.3	148	37.9	171	43.7	167	42.7
4	1,773	470	190	40.4	210	44.7	227	48.3	230	48.9
1931 1	1,809	953	465	48.8	494	51.8	527	55.3	521	54.7
2	1,841	779	325	41.7	345	44.3	377	48.4	376	48.3 \|
3	1,854	664	238	35.8	274	41.3	293	44.1	294	44.3 1
4	1,903	725	279	38.5	309	42.6	342	47.2	339	46.8
1932 1	1,930	1,470	773	52.6	820	55.8	879	59.8	874	59.5
2	1,932	1,207	613	50.8	673	55.8	716	59.3	723	59.9
3	1,918	1,072	473	44.1	537	50.1	597	55.7	589	54.9
4	1,887	1,058	375	35.4	427	40.4	488	46.1	515	48.7
1933 1	1,871	1,441	685	47.5	772	53.6	874	60.7	950	65.9
2	1,874	1,373	613	44.6	749	54.6	850	61.9	908	66.1
1929	1.469	769	323	42.0	338	44.0	370	48.1	(344)	(44.7)
1930	1,688	913	389	42.6	405	44.4	413	45.2	421	46.1
1931	1,852	1,414	780	55.2	820	58.0	867	61.3	849	60.0
1932	1,917	1,774	1,127	63.5	1,191	67.1	1,272	71.7	1,958	70.9
1933	1,873	1,619	890	55.0	1,000	61.8	1,111	68.6	1,187	73.3

1 Beräknat på grundval av genomlevda veckor. — a Arbetslöshetsveckor i procent av genom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

137

alternativ beträffande rätt till understöd. A. Understödda personer.

Alt. Aj= minst 52 erlagda veckoavgifter under sistförfluten 8 kalenderkvartal.

Alt. B,= i) 52 » » » » 24 månader.

Alt. Ct= » 40 » » » » 24 »

Alt. I- i> 52 » » » » 36 »

dra	b b a	d e	per	son	e r
stödd	a enl	i g t						Arbets- löshets-	År

Alt.	A,	Alt.	B,	Alt	C,	Alt.	D,	procent 2	Kvartal
antal	%	antal	%	autal	%	antal	%
—	—	—	—	—	—	—	—	14.8 10.0 7.7	1929	1 2 3
180	34.2	183	34.8	217	41.3	—	—	7.1 11.5	1930	4 1
93	24.3	114	29.8	138	36.0	—	—	8.0		2
117	30.1	130	33.4	136	35.0	—	—	7.6		3
99	27.3	103	28.5	121	33.4	—	—	7.5		4
324	34.3	355	37.6	396	41.9	368	39.0	16.9	1931	1
267	33.5	306	38.4	320	40.2	294	36.9	14.6		2
283	40.6	305	43.8	319	45.8	310	44.5	12.3		3
215	36.9	232	39.8	245	42.0	242	41.5	11.8		4
679	45.3	708	47.3	748	49.9	727	48.5	28.7	1932	1
605	49.7	674	55.3	716	58.8	696	57.1	27.8		2
573	52.4	614	56.2	649	59.4	639	58.5	25.0		3
351	41.9	380	45.4	417	49.8	414	49.5	21.7		4
824	58.0	864	60.8	922	64.9	930	65.5	42.5	1933	1
774	54.5	836	58.8	910	64.0	918	64.6	43.0		2
_	_	_	_	_	—	—	—	9.8	1929
309	35.8	321	37.2	365	42.2	—	—	8.6	1930
657	48.3	690	50.7	735	54.0	704	51.7	13.8	1931
1,094	62.6	1,129	64.6	1,187	67.9	1,154	66.0	25.9	1932
1,013	63.8	1,054	66.4	1,126	70.9	1,127	71.0	42.8	1933
—	—	—	—	—	z	—	—	13.7 9.2 7.4	1929	1 2 3
140	29.0	153	31.7	175	36.3	—	—	7.9 10.5	1930	4 1
lil	26.8	117	28.3	138	33.3	—	—	8.4		2
120	30.7	129	33.0	147	37.6	—	—	8.2		3
170	36.2	180	38.3	202	43.0	—	—	10.2		4
395	41.4	420	44.1	475	49.8	443	46.5	19.1	1931	1
291	37.4	308	39.5	340	43.6	330	42.4	16.0		2
225	33.9	242	36.4	262	39.5	265	39.9	13.0		3
268	37.0	286	39.4	318	43.9	312	43.0	15.9		4
739	50.3	777	52.9	838	57.0	803	54.6	34.6	1932	1
594	49.2	643	53.3	692	57.3	670	55.5	30.0		2
486	45.3	536	50.o	572	53.4	568	53.0	27.5		3
421	39.8	449	42.4	489	46.2	496	46.9	28.5		4
782	54.3	833	57.8	905	62.8	917	63.6	45.4	1933	1
725	52.8	802	58.4	873	63.6	890	64.8	44.1		2
_	___	_	__	_	_	_	—	9.4	1929
365	40.0	388	42.5	422	46.2	—	—	9.3	1930
675	47.7	716	50.6	784	55.4	745	52.7	15.9	1931
1,076	60.7	1,123	63.3	1,188	67.0	1,156	65.2	30.1	1932
986	60.9	1,047	64.7	1,120	69.2	1,137	70.2	44.7	1933

cvda veckor.

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Tabellbilaga. Effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring enligt olika

					A \	a	r b e	t s	lös	i e t
År	Antal med- lemmar							Där	av un	der-
Kvartal	Hela antalet	Alt.	A	Alt.	B	Alt.	C	Alt.	D
			antal	%	antal	*	antal	%	antal	%
Snicker: 1929 1	fabriker 504	229	64	27.9	67	29.3	82	35.8	(68)	(29.7)
2	549	187	34	18.2	42	22.5	52	27.8	(43)	(23.0)
3	588	166	31	18.7	36	21.7	42	25.3	39	23.5
4	603	178	48	27.0	60	33.7	75	42.1	69	38.8
1930 1	644	211	86	40.8	95	45.0	108	51.2	104	49.3
2	697	219	60	27.4	63	28.8	73	33.3	65	29.7
3	718	205	65	31.7	81	39.5	93	45.4	87	42.4
4	719	309	129	41.7	162	52.4	176	57.0	169	54.7
1931 1	729	435	186	42.8	204	46.9	220	50.6	211	48.5
2	731	309	114	36.9	120	38.8	134	43.4	125	40.5
3	731	278	103	37.1	113	40.6	135	48.6	127	45.7
4	735	378	177	46.8	208	55.0	236	62.4	233	61.6
1932 1	725	596	245	41.1	283	47.5	317	53.2	309	51.8
2	739	453	191	42.2	216	47.7	232	51.2	237	52.3
3	741	384	160	41.7	182	47.4	203	52.9	218	56.8
4	751	460	159	34.6	197	42.8	226	49.1	251	54.6
1933 1	746	598	297	49.7	334	55.9	365	61.0	387	64.7
2	738	545	228	41.8	273	50.1	302	55.4	313	57.4
1929	561	364	121	33.2	133	36.5	158	43.4	(139)	(38.2)
1930	695	468	236	50.4	263	66.2	286	61.1	274	58.5
1931	731	596	342	57.4	365	61.2	398	66.8	384	64.4
1932	739	659	399	60.5	442	67.1	472	71.6	478	72.5
1933	742	651	352	54.1	387	59.4	422	64.8	443	68.0
Exports 1929 1	nickerier 773	326	155	47.5	169	51.8	184	56.4	(169)	(51.8)
2	760	273	130	47.6	138	50.5	148	54.2	(139)	(50.9)
3	737	238	95	39.9	105	44.1	113	47.5	108	45.4
4	728	262	122	46.6	145	55.3	149	56.9	151	57.6
1930 1	724	321	151	47.0	158	49.2	169	52.6	192	59.8
2	719	329	118	35.9	141	42.9	151	45.9	160	48.6
3	883	398	122	30.7	140	35.2	154	38.7	152	38.2
4	884	396	142	35.9	158	39.9	180	45.5	187	47.2
1931 1	873	508	178	35.0	193	38.0	213	41.9	236	46.5
2	860	483	177	36.6	200	41.4	218	45.1	238	49.3
3	855	382	143	37.4	160	41.9	180	47.1	186	48.7
4	868	470	213	45.3	234	49.8	265	56.4	264	56.2
1932 1	868	667	404	60.6	422	63.3	457	68.5	460	69.0
2	861	584	298	51.0	326	55.8	353	60.4	358	61.3
3	858	690	333	48.3	384	55.7	407	59.0	439	63.6
4	847	585	137	23.4	212	36.2	244	41.7	281	48.0
1933 1	841	700	228	32.6	315	45.0	373	53.3	430	61.4
2	829	648	154	23.8	207	31.9	241	37.2	282	43.5
1929	750	514	297	57.8	321	62.6	332	64.6	(323)	(62.8)
1930	802	644	308	47.8	321	49.8	337	52.3	342	53.1
1931	864	730	429	58.8	470	64.4	482	66.0	512	70.1
1932	859	814	568	69.8	583	71.6	613	75.3	619	76.0
1933	835	742	285	38.4	373	50.3	435	58.6	492	66.3

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 139

alternativ beträffande rätt till understöd. A. Understödda personer (forts.).

dra	b b a	d e	per	son	e r
stöde	a enl	i g t						Arbets- löshets-	År
								Kvartal
Alt.	Alt	B,	Alt. C,	Alt	D,	procent
antal	%	antal	%	antal	%	antal	%
—	—	—	—	—	—	—	—	19.2 12.0 11.3	1929 1 2 3
71	33.0	76	36.0	84	39.8	—	—	13.6 14.2	4 1930 1
41	18.7	44	20.1	56	25.6	—	—	10.0	2
48	23.4	59	28.8	73	35.6	—	—	11.7	3
103	33.3	121	39.2	134	43.4	—	—	20.8	4
137	31.5	150	34.5	171	39.3	154	35.4	24.5	1931 1
90	29.1	96	31.1	105	34.0	99	32.0	16.5	2
97	34.9	98	35.3	109	39.2	102	36.7	15.6	3
182	48.1	197	52.1	209	55.3	204	54.0	27.3	4
252	42.3	271	45.5	289	48.5	280	47.0	35.9	1932 1
202	44.6	209	46.1	217	47.9	213	47.0	29.0	2
162	42.2	182	47.4	206	53.6	202	52.6	26.4	3
172	37.4	205	44.6	233	50.7	231	50.2	33.8	4
309	51.7	320	53.5	356	59.5	351	58.7	45.6	1933 1
255	46.8	269	49.4	298	54.7	294	53.9	40.6	2
—	—	_	_	_	_	_	_	13.8	1929
179	38.2	195	41.7	223	47.6	—	—	14.1	1930
302	50.7	314	52.7	337	56.5	318	53.4	20.8	1931
399	60.5	421	63.9	443	67.2	433	65.7	31.1	1932
363	55.8	375	57.6	416	63.9	412	63.3	43.0	1933
—	—	—	—	—	—	—	—	16.9 15.6 12.7	1929 1 2 3
159	49.5	167	52.0	183	57.0	—	—	15.4 21.5	4 1930 1
128	38.9	144	43.8	151	45.9	—	—	20.5	2
127	31.9	137	34.4	144	36.2	—	—	18.5	3
142	35.9	158	39.9	180	45.5	—	—	22.6	4
179	35.2	196	38.6	227	44.7	229	45.1	24.7	1931 1
169	35.0	199	41.2	223	46.2	225	46.6	21.6	2
100	26.2	123	32.2	168	44.0	147	38.5	19.4	3
170	36.2	194	41.3	243	51.7	232	49.4	25.0	4
368	55.2	390	58.5	430	64.5	435	65.2	42.3	1932 1
305	52.2	320	54.8	344	58.9	351	60.1	34.6	2
365	52.9	395	57.2	423	61.3	427	61.9	44.5	3
188	32.1	231	39.5	267	45.6	268	45.8	41.8	4
333	47.6	389	55.6	449	64.1	457	65.3	51.5	1933 1
195	30.1	245	37.8	293	45.2	304	46.9	42.3	2
_	_	_	_	_	__	_	_	15.1	1929
292	45.3	308	47.8	320	49.7	—	—	20.7	1930
361	49.5	412	56.4	474	64.9	444	60.8	22.6	1931
539	66.2	563	69.2	593	72.9	603	74.1	40.8	1932
369	49.7	432	58.2	493	66.4	504	67.9	46.8	1933

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Tabellbilaga. Effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring enligt olika

					A	a	r b e	t s ] ö s h e t
Ar	Antal med- lemmar							Där	iv un	der-
Kvartal	Hela antalet	Alt.	A	Alt.	B	Alt.	C	Alt.	D
			antal	%	antal	£	antal	%	antal	%
Övriga 1929 1	dag av fi) 961	retag 368	179	48.6	198	53.8	225	61.1	(198)	(53.8)
2	985	332	136	41.0	151	45.5	167	50.3	(153)	(46.1)
3	999	318	109	34.3	118	37.1	139	43.7	127	39.9
4	1,015	306	132	43.1	147	48.0	170	55.6	165	53.9
1930 1	1,046	361	144	39.9	167	46.3	192	53.2	187	51.8
2	1,094	386	120	31.1	138	35.8	160	41.5	154	39.9
3	1,115	416	153	36.8	180	43.3	204	49.0	197	47.4
4	1,120	432	176	40.7	204	47.2	230	53.2	221	51.2
1931 1	1,080	583	261	44.8	284	48.7	317	54.4	315	54.0
2	1,104	545	169	31.0	187	34.3	215	39.4	218	40.0
3	1,155	501	173	34.5	204	40.7	226	45.1	240	47.9
4	1,152	590	234	39.7	269	45.6	315	53.4	314	53.2
1932 1	1,146	905	388	42.9	419	46.3	477	52.7	478	52.8
2	1,138	779	305	39.2	350	44.9	392	50.3	387	49.7
3	1,133	807	348	43.1	393	48.7	437	54.2	448	55.5
4	1,125	694	209	30.1	272	39.2	324	46.7	354	51.0
1933 1	1,124	813	308	37.9	355	43.7	419	51.5	462	56.8
2	1,109	849	286	33.7	335	39.5	382	45.0	414	48.8
1929	990	632	351	55.5	374	59.2	418	66.1	(385)	(60.9)
1930	1,094	703	369	52.5	406	57.8	449	63.9	429	61.0
1931	1,123	910	487	53.5	525	57.7	581	63.8	565	62.1
1932	1,135	1,105	633	57.3	682	61.7	752	68.1	754	68.2
1933	1,117	955	409	42.8	474	49.6	542	56.8	594	62.2
Samtlig 1929 1	x yrkesgr 5,023	upper 1,928	815	42.3	858	44.5	949	49.2	(859)	(44.6)
2	5,159	1,576	563	35.7	626	39.7	682	43.3	(634)	(40.2)\|
3	5,253	1,348	443	32.9	489	36.3	548	40.7	521	38.6 I
4	5,421	1,246	474	38.0	549	44.1	606	48.6	605	48.6
1930 1	5,597	1,901	762	40.1	833	43.8	923	48.6	934	49.1
2	5,828	1,731	524	30.3	616	35.6	687	39.7	680	39.3
3	6,094	1,799	604	33.6	693	38.5	777	43.2	755	42.0
4	6,219	1,969	744	37.8	852	43.3	945	48.0	940	47.7
1931 1	6,233	3,423	1,461	42.7	1,579	46.1	1,715	50.1	1,720	50.2
2	6,315	2,913	1,070	36.7	1,174	40.3	1,293	44.4	1,304	44.8
3	6,390	2,522	929	36.8	1,065	42.2	1,178	46.7	1,187	47.1
4	6,472	2,746	1,127	41.0	1,259	45.8	1,417	51.6	1,408	51.3
1932 1	6,529	5,136	2,504	48.8	2,682	52.2	2,913	56.7	2,911	56.7 i
2	6,527	4,241	2,015	47.5	2,261	53.3	2,428	57.3	2,453	57.8
3	6,480	4,046	1,865	46.1	2,124	52.5	2,316	57.2	2,356	58.2
4	6,438	3,634	1,220	33.6	1,494	41.1	1,713	47.1	1,838	50.6
1933 1	6,400	4,972	2,289	46.0	2,639	53.1	2,957	59.5	3,197	64.3
2	6,361	4,836	1,998	41.3	2,387	49.4	2,672	55.3	2,848	58.9
1929	5,214	3,055	1,474	48.2	1,563	51.2	1,689	55.3	(1,588)	(52.0)
1930	5,936	3,592	1,665	46.4	1,779	49.5	1,894	52.7	1,869	52.0
1931	6,353	5,011	2,754	55.0	2,949	58.9	3,139	62.6	3,103	61.9
1932	6,494	6,101	3,858	63.2	4,082	66.9	4,358	71.4	4,349	71.3 ,
1933	6,380	5,555	2,901	52.2	3,300	59.4	3,648	65.7	3,884	69.9

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 141

alternativ beträffande rätt till understöd. A. Understödda personer (forts.)-

dra	b b a	d e	per	son	e r
stödd	a enl	i g t						Arbets- löshets- procent	År
Alt	A,	Alt	B,	Alt. C,	Alt	Dt	Kvartal
antal	%	antal	*	antal	%	antal	%
—	—	—	—	—	—	—	—	18.7 13.5 11.9	1929	1 2 3
132	36.6	149	41.3	162	44.9	—	—	14.4 16.2	1930	4 1
120	31.1	127	32.9	135	35.0	—	—	14.3		2
1 150	36.1	167	40.1	181	43.5	—	—	16.7		3
161	37.3	171	39.6	198	45.8	—	—	19.4		4
236	40.5	250	42.9	279	47.9	267	45.8	22.9	1931	1
166	30.5	170	31.2	185	33.9	188	34.5	19.2		2
175	34.9	181	36.1	213	42.5	204	40.7	18.4		3
224	38.0	246	41.7	286	48.5	274	46.4	28.7		4
360	39.8	385	42.5	433	47.8	419	46.3	38.0	1932	1
282	36.2	324	41.6	362	46.5	355	45.6	33.6		2
343	42.5	363	45.0	408	50.6	406	50.3	36.8		3
238	34.3	268	38.6	318	45.8	325	46.8	35.6		4
341	41.9	372	45.8	426	52.4	434	53.4	43.7	1933	1
316	37.2	352	41.5	401	47.2	409	48.2	41.1		2
_	_	_	_	_	_	—	_	14.5	1929
339	48.2	351	49.9	377	53.6	—	—	16.6	1930
439	48.2	455	50.o	509	55.9	482	53.0	22.2	1931
590	53.4	628	56.8	691	62.5	678	61.4	35.9	1932
449	47.0	490	51.3	558	58.4	562	58.8	42.4	1933
_	_	—	—	—	—	—	—	16.0 11.5 9.5	1929	1 2 3
682	35.9	728	38.3	821	43.2	—	—	10.5 13.7	1930	4 1
493	28.5	546	31.5	618	35.7	—	—	11.1		2
562	31.2	622	34.0	681	37.9	—	—	11.5		3
675	34.3	733	37.2	835	42.4	—	—	14.1		4
1,271	37.1	1,371	40.1	1,548	45.2	1,461	42.7	20.5	1931	1
983	33.7	1,079	37.0	1,173	40.3	1,136	39.0	17.0		2
880	34.9	949	37.6	1,071	42.5	1,028	40.8	14.9		3
1,059	38.6	1,155	42.1	1,301	47.4	1,264	46.0	19.5		4
2,398	46.7	2,531	49.3	2,738	53.3	2,664	51.9	34.7	1932	1
1,988	46.9	2,170	51.2	2,331	55.0	2,285	53.9	30.5		2
1,929	47.7	2,090	51.7	2,258	55.8	2,242	55.4	30.5		3
1,370	37.7	1,533	42.2	1,724	47.4	1,734	47.7	30.2		4
2,589	52.1	2,778	55.9	3,058	61.5	3,089	62.1	45.1	1933	1
2,265	46.8	2,504	51.8	2,775	57.4	2,815	58.2	42.7		2
_	_	_	_	_	_	_	_	11.8	1929
1,484	41.3	1,563	43.5	1,657	46.1	—	—	12.5	1930
2,434	48.6	2,587	51.6	2,839	56.7	2,693	53.7	17.9	1931
3,698	60.0	3,864	63.3	4,102	67.2	4,024	66.0	31.4	1932
3,180	57.2	3,398	61.2	3,713	66.8	3,742	67.4	43.8	1933

142

Kungl. Majlis proposition nr 88.

Tabellbilaga. Effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring enligt

Alt. A = minst 26 erlagda veckoavgifter under sistförfluten 4 kalenderkvartal (1928 års förslag).

Alt. B = » 26 » » i) » 12 månader. (1932 års förslag).

Alt. C = » 20 » » » » 12 » (propositionens alternativ).

Alt. D = » 26 » » » » 18 » (propositionsförslaget).

								A	b	e t	1 ö	s h e	t s -
Ar											Dara	v un	der-
Kvartal	Hela an-	Alt. A		Alt. B		Alt.	C	Alt. D
	talet	antal	%	per j med-! lem	antal	! : %	per med- lem	antal	%	per med- lem	antal	%	per med- lem
Miibelfs 1929 1	ibriker 2,437	1,053	43.2	0.77	1,063	43.6	0.77	1,188	48.7	0.86	(1,063)	(43.6)	(0.77)''
2	1,844	637	34.5	0.45	714	38.7	0.50	765	41.5	0.54	(715)	(38.8)	(0.50);
3	1,451	324	22.3	0.22	367	25.3	0.25	388	26.7	0.27	390	26.9	0.27
4	1,310	390	29.8	0.25	443	33.8	0.29	463	35.3	0.30	527	40.2	0.34
1930 1	2,180	844	38.7	0.53	946	43.4	0.60	1,014	46.5	0.64	1,055	48.4	0.67
2	1,709	411: 24.0	0.25	500	29.3	0.30	570	33.4	0.35	565	33.1	0.34
3	1,651	449	27.2	0.27	533	32.3	0.32	576	34.9	0.34	572	34.6	0.34
4	1,554	426	27.4	0.25	465	29.9	0.27	527	33.9	0.31	524	33.7	0.30
1931 1	3,529	1,480	41.9	0.85	1,579	44.7	0.91	1,742	49.4	1.00	1,763	50.o	1.01
2	3,377	1,139 33.7	0.64	1,303	38.6	0.73	1,471	43.6	0.83	1,455	43.1	0.82
3	2,862	813	28.4	0.45	960	33.5	0.54	1,118	39.1	0.62	1,095	38.3	0.61
4	2,559	847	33.1	0.47	947	37.0	0.52	1,037	40.5	0.57	1,019	39.8	0.56
1932 1	6,405	2,721	42.5	1.46	2,980	46.5	1.60	3,263	50.9	1.75	3,341	52.2	1.80
2	6,715	2,600	38.7	1.40	3,051	45.4	1.64	3,285	48.9	1.77	3,415	50.9	1.84
3	5,947	2,139	36.0	1.17	2,511	42.2	1.37	2,719	45.7	1.48	2,675	45.0	1.46
4	4,767	1,320	27.7	0.72	1,535	32.2	0.84	1,722	36.1	0.94	1,719	36.1	0.94
1933 1	9,272	3,596	38.8	1.98	4,271	46.1	2.35	4,668	50.3	2.57	4,994	53.9	2.75
2	10,127	3,674	36.3	2.03	4,319	42.6	2.39	4,755	47.0	2.63	5,010	49.5	2.77
1929	7,042	2,404	34.1	1.67	2,587	36.7	1.79	2,804	39.8	1.94	(2,695)	(38.3)	(1.87)
1930	7,094	2,130	30.0	1.28	2,444	34.5	1.47	2,687	37.9	1.62	2,716	38.3	1.64
1931	12,327	4,279	34.7	2.40	4,789	38.8	2.69	5,368	43.5	3.01	5,332	43.3	2.99
1932	23,834	8,780	36.8	4.76	10,077	42.3	5.46	10,989	46.1	5.96	11,150	46.8	6.05
1933	19,399	7,270	37.5	4.01	8,590	44.3	4.74	9,423	48.6	5.20	10,004	51.6	5.52
Snicker 1929 1	i- & ni 2,316	öbelfa 850	brik 36.7	er 0.60	889	38.4	0.63	975	42.1	0.69	(889)	(38.4)	(0.63)''
2	1,737	479	27.6	0.33	538	31.0	0.37	594	34.2	0.41	(556)	(32.0)	(0.38)
3	1,426	392	27.5	0.27	393	27.6	0.27	489	34.3	0.33	454	31.8	0.31
4	1,460	393	26.9	0.25	454	31.1	0.29	531	36.4	0.34	513	35.1	0.33
1930 1	2,004	561	28.0	0.35	626	31.2	0.39	761	38.0	0.48	734	36.6	0.46
2	1,831	367	20.0	0.22	401	21.9	0.24	498	27.2	0.30	509	27.8	0.30
3	1,822	509	27.9	0.30	537	29.5	0.31	640	35.1	0.38	626	34.4	0.37
4	2,174	665	30.6	0.38	797	36.7	0.45	893	41.1	0.50	940	43.2	0.53
1931 1	4,146	1,845	44.5	1.02	1,997	48.2	1.10	2,162	52.1	1.20	2,118	51.1	1.17
2	3,820	1,549	40.5	0.84	1,655	43.3	0.90	1,790	46.9	0.97	1,804	47.2	0.98
3	3,122	866	27.7	0.47	989	31.7	0.53	1,113	35.7	0.60	1,125	36.0	0.61
4	3,642	1,192	32.7	0.63	1,355	37.2	0.71	1,493	41.0	0.78	1,484	40.7	0.78
1932 1	8,007	3,738	46.7	1.94	4,037	50.4	2.09	4,396	54.9	2.28	4,400	55.0	2.28
2	7,526	3,089	41.0	1.60	3,436	45.7	1.78	3,708	49.3	1.92	3,745	49.8	1.94
3	6,852	2,037	29.7	1.06	2,228	32.5	1.16	2,573	37.6	1.34	2,500	36.5	1.30
4	6,452	1,517	23.5	0.80	1,760	27.3	0.93	2,081	32.3	1.10	2,222	34.4	1.18 f
1933 1	10,189	3,682	36.1	1.97	4,246	41.7	2.27	4,830	47.4	2.58	5,430	53.3	2.90
2	10,753	3,255	30.3	1.74	3,969	36.9	2.12	4,550	42.3	2.43	4,989	46.4	2.66
1929	6,939	2,114	30.5	1.44	2,274	32.8	1.55	2,589	37.3	1.76	(2,412)	(34.8)	(1.64)
1930	7,831	2,102	26.8	1.25	2,361	30.1	1.40	2,792	35.7	1.65	2,809	35.9	1.66
1931	14,730	5,452	37.0	2.94	5,996	40.7	3.24	6,558	44.5	3.54	6,531	44.3	3.53
1932	28,837	10,381	36.0	5.42	11,461	39.7	5.98	12,758	44.2	6.66	12,867	44.6	6.71
1933	20,942	6,937	33.1	3.70	8,215	39.2	4.39	9,380	44.8	5.01	10,419	49.8	5.56

1 Arbetslösbetsveckor i procent av genomlevda veckor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

143

olika alternativ beträffande rätt till understöd. B. Understödst^.

Alt. A, = minst 52 erlagda veekoavgifter under sistförflutna 8 kalenderkvartal.

Alt. Bl = » 52 » » » » 24 månader.

Alt. Ct = * 40 » » » » 24 »

Alt. D, = » 52 » » » » 36 »

v e c	k	o r										Arbets- 1Ö8- hets- pro- cent1	År Kvartal
stöl)	d a	enl	i K t
Alt. A,	Alt. B,	Alt. C,	Alt. Dt
antal	%	per med- lem	antal	%	per med- lem	antal	%	per med- lem	antal	%	per med- lem
												14.8	1929	1
												10.0		2
												7.7		3
												7.1		4
666	30.6	0.42	728	33.4	0.46	911	41.8	0.58	—	—	—	11.5	1930	1
363	21.2	0.22	442	25.9	0.27	528	30.9	0.32	—	—	—	8.0		2
433	26.2	0.26	482	29.2	0.29	513	31.1	0.31	—	—	—	7.6		3
391	25.2	0.23	402	25.9	0.23	488	31.4	0.28	—	—	—	7.5		4
1,285	36.4	0.74	1,405	39.8	0.81	1,610	45.6	0.92	1,493	42.3	0.86	16.9	1931	1
1,065	31.5	0.60	1,222	36.2	0.69	1,276	37.8	0.72	1,168	34.6	0.66	14.6		2
887	31.0	0.50	975	34.1	0.54	1,025	35.8	0.57	986	34.5	0.55	12.3		3
845	33.0	0.47	916	35.8	0.50	975	38.1	0.54	970	37.9	0.53	11.8		4
2,723	42.5	1.46	2,910	45.4	1.56	3,092	48.3	1.66	3,041	47.5	1.63	28.7	1932	1
2,652	39.5	1.43	2,966	44.2	1.60	3,213	47.8	1.73	3,109	46.3	1.67	27.8		2
2,157	36.3	1.18	2,424	40.8	1.32	2,625	44.1	1.43	2,530	42.5	1.38	25.0		3
1,374	28.8	0.75	1,496	31.4	0.82	1,617	33.9	0.89	1,641	34.4	0.90	21.7		4
3,903	42.1	2.15	4,282	46.2	2.36	4,630	49.9	2.55	4,748	51.2	2.61	42.5	1933	1
3,915	38.7	2.16	4,402	43.5	2.43	4,853	47.9	2.68	4,950	48.9	2.73	43.0		2
												9.8	1929
1,853	26.1	1.12	2,054	29.0	1.24	2,440	34.4	1.47	—	—	—	8.6	1930
4,082	33.1	2.29	4,518	36.7	2.53	4,886	39.6	2.74	4,617	37.5	2.59	13.8	1931
8,906	37.4	4.83	9,781	41.0	5.30	10,547	44.3	5.72	10,321	43.3	5.60	25.9	1932
7,818	40.3	4.31	8,684	44.8	4.79	9,483	48.9	5.23	9,698	50.0	5.35	42.8	1933
												13.7	1929	1
												9.2		2
												7.4		3
												7.9		4
458	22.9	0.29	492	24.6	0.31	609	30.4	0.38	—	—	—	10.5	1930	1
327	17.9	0.19	350	19.1	0.21	463	25.3	0.28	—	—	—	8.4		2
390	21.4	0.23	442	24.3	0.26	522	28.6	0.31	—	—	—	8.2		3
595	27.4	0.34	656	30.2	0.37	790	36.3	0.45	—	—	—	10.2		4
1,520	36.7	0.84	1,665	40.2	0.92	1,903	45.9	1.05	1,786	43.1	0.99	19.1	1931	1
1,357	35.5	0.74	1,491	39.0	0.81	1,652	43.2	0.90	1,614	42.3	0.88	16.0		2
829	26.6	0.45	892	28.6	0.48	974	31.2	0.53	1,045	33.5	0.56	13.0		3
1,144	31.4	0.60	1,224	33.6	0.64	1,371	37.6	0.72	1,343	36.9	0.71	15.9		4
3,604	45.0	1.87	3,842	48.0	1.99	4,207	52.5	2.18	3,997	49.9	2.07	34.6	1932	1
2,978	39.6	1.54	3,296	43.8	1.71	3,593	47.7	1.86	3,479	46.2	1.80	30.0		2
2,132	31.1	1.11	2,298	33.5	1.20	2,444	35.7	1.27	2,449	35.7	1.28	27.5		3
1,682	26.1	0.89	1,892	29.3	1.00	2,091	32.4	1.11	2,164	33.5	1.15	28.5		4
4,355	42.7	2.33	4,687	46.0	2.51	5,178	50.8	2.77	5,280	51.8	2.82	45.4	1933	1
3,900	36.3	2.08	4,358	40.5	2.33	4,806	44.7	2.56	4,965	46.2	2.65	44.1		2
												9.4	1929
1,770	22.6	1.05	1,940	24.8	1.15	2,384	30.4	1.41	—	—	—	9.3	1930
4,850	32.9	2.62	5,272	35.8	2.85	5,900	40.1	3.19	5,788	39.3	3.13	15.9	1931
10,396	36.1	5.42	11,328	39.3	5.91	12,395	43.0	6.47	12,089	41.9	6.31	30.1	1932
8,255	39.4	4.41	9,045	43.2	4.83	9,984	47.7	5.33	10,245	48.9	5.47	44.7	1933

144

Kungl. Majlis proposition nr 38,

Tabellbilaga. Effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring enligt

								A i	b	e t	s 1 ö	h e	t s -
											Dara	y n n	der-
Kvartal	Hela an-	Alt. A	Alt. B	Alt.		Alt. D
	talet	antal	%	per med- lem	antal	%	per med- lem	antal	%	per med- lem	antal	%	per med- lem
Snicker 1929 1	ifabrii 1,165	ier 263	22.6	0.52	279	23.9	0.55	376	32.3	0.75	(291)	(25.0)	(0.58)
2	853	149	17.5	0.27	162	19.0	0.29	203	23.8	0.37	(166)	(19.5)	(0.30)
3	865	165	19.1	0.28	186	21.5	0.32	216	25.0	0.37	205	23.7	0.35
4	984	196	19.9	0.33	247	25.1	0.41	321	32.6	0.53	281	28.6	0.47
1930 1	1,099	281	25.6	0.44	319	29.0	0.50	411	37.4	0.64	373	33.9	0.58
2	907	170	18.7	0.25	184	20.3	0.26	224	24.7	0.32	201	22.2	0.29
3	1,097	217	19.8	0.30	269	24.5	0.37	334	30.4	0.47	294	26.8	0.41
4	1,791	536	29.9	0.75	675	37.7	0.94	767	42.8	1.07	729	40.7	1.01
1931 1	2,139	861	40.3	1.18	919	43.0	1.26	1,005	47.0	1.38	966	45.2	1.33
2	1,565	515	32.9	0.70	536	34.2	0.73	622	39.7	0.85	552	35.3	0.76
3	1,483	420	28.3	0.57	473	31.9	0.65	585	39.4	0.80	542	36.5	0.74
4	2,405	795	33.1	1.08	998	41.5	1.36	1,226	51.0	1.67	1,157	48.1	1.57
1932 1	3,125	1,134	36.3	1.56	1,315	42.1	1.81	1,540	49.3	2.12	1,502	48.1	2.07
2	2,788	813	29.2	1.10	984	35.3	1.33	1,062	38.1	1.44	1,107	39.7	1.50
3	2,546	597	23.4	0.80	673	26.4	0.91	772	30.3	1.04	873	34.3	1.18
4	3,049	798	26.2	1.06	985	32.3	1.31	1,136	37.3	1.51	1,292	42.4	1.72
1933 1	4,084	1,402	34.3	1.88	1,608	39.4	2.16	1,863	45.6	2.50	2,016	49.4	2.70
2	3,897	996	25.6	1.35	1,194	30.6	1.62	1,342	34.4	1.82	1,361	34.9	1.84
1929	3,867	773	20.0	1.38	874	22.6	1.56	1,116	28.9	1.99	(943)	(24.4)	(1.68)
1930	4,894	1,204	24.6	1.73	1,447	29.6	2.08	1,736	35.5	2.50	1,597	32.6	2.30
1931	7,592	2,591	34.1	3.54	2,926	38.5	4.00	3,438	45.3	4.70	3,217	42.4	4.40
1932	11,508	3,342	29.0	4.52	3,957	34.4	5.35	4,510	39.2	6.10	4,774	41.5	6.46
1933	7,981	2,398	30.0	3.23	2,802	35.1	3.78	3,205	40.2	4.32	3,377	42.3	4.55
Exports 1929 1	nickel 1,568	ier 665	42.4	0.86	720	45.9	0.93	805	51.3	1.04	(721)	(46.0)	(0.93)
2	1,543	775	50.2	1.02	809	52.4	1.06	867	56.2	1.14	(820)	(53.1)	(1.09)
3	1,216	326	26.8	0.44	359	29.5	0.49	383	31.5	0.52	381	31.3	0.52
4	1,349	616	45.7	0.85	676	50.1	0.93	703	52.1	0.97	713	52.9	0.98
1930 1	1,866	882	47.3	1.22	949	50.9	1.31	988	52.9	1.36	1,132	60.7	1.56
2	1,911	646	33.8	0.90	756	39.6	1.05	797	41.7	1.11	855	44.7	1.19
3	2,130	521	24.5	0.59	572	26.9	0.65	662	31.1	0.75	619	29.1	0.70
4	2,397	490	20.4	0.55	587	24.5	0.66	736	30.7	0.83	751	31.3	0.85
1931 1	2,585	602	23.3	0.69	700	27.1	0.80	826	32.0	0.95	971	37.6	1.11
2	2,420	508	21.0	0.59	611	25.2	0.71	689	28.5	0.80	752	31.1	0.87
3	2,161	478	22.1	0.56	615	28.5	0.72	740	34.2	0.87	741	34.3	0.87
4	2,604	904	34.7	1.04	1,001	38.4	1.15	1,139	43.7	1.31	1,130	43.4	1.30
1932 1	4,405	2,071	47.0	2.39	2,170	49.3	2.50	2,407	54.6	2.77	2,420	54.9	2.79
2	3,874	1,522	39.3	1.77	1,638	42.3	1.90	1,792	46.3	2.08	1,833	47.3	2.13
3	4,966	1,473	29.7	1.72	1,730	34.8	2.02	1,841	37.1	2.15	1,942	39.1	2.26
4	4,249	537	12.6	0.63	771	18.1	0.91	903	21.3	1.07	1,079	25.4	1.27
1933 1	5,197	1,038	20.0	1.23	1,493	28.7	1.77	1,806	34.8	2.15	2,133	41.0	2.54
2	4,563	592	13.0	0.71	786	17.2	0.95	903	19.8	1.09	1,108	24.3	1.34
1929	5,676	2,382	42.0	3.18	2,564	45.2	3.41	2,758	48.6	3.67	(2,635)	(46.4)	(3.51)
1930	8,304	2,539	30.6	3.17	2,864	34.5	3.57	3,183	38.3	3.97	3,357	40.4	4.19
1931	9,770	2,492	25.5	2.88	2,927	30.0	3.39	3,394	34.7	3.93	3,594	36.8	4.16
1932	17,494	5,603	32.0	6.52	6,309	36.1	7.34	6,943	39.7	8.08	7,274	41.6	8.47
1933	9,760	1,630	16.7	1.95	2,279	23.4	2.73	2,709	27.8	3.24	3,241	33.2	3.88

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 145

olika alternativ beträffande rätt till understöd. B. Understödst^ (forts.).

v e c	k	o r										Arbets- lös- hets- pro- cent	År Kvartal
stöd	d a	enl	i g t
Alt. A,	Alt. B,	Alt. C!	Alt. D,
antal	%	per med- lem	antal	%	per med- lem	antal	%	per med- lem	antal	%	per med- lem
												19.2	1929	1
										—	—	12.0		2
												11.3		3
												13.6		4
198	18.0	0.31	216	19.7	0.34	275	25.0	0.43	—	—	—	14.2	1930	1
107	11.8	0.15	122	13.5	0.18	172	19.0	0.25	—	—	—	10.0		2
150	13.7	0.21	176	16.0	0.25	219	20.0	0.31	—	—	—	11.7		3
376	21.0	0.52	486	27.1	0.68	546	30.5	0.76	—	—	—	20.8		4
573 26.8	0.79	618	28.9	0.85	725	33.9	0.99	653	30.5	0.90	24.5	1931	1
355 22.7	0.49	378	24.2	0.52	402	25.7	0.55	396	25.3	0.54	16.5		2
390 26.3	0.53	414	27.9	0.57	467	31.5	0.64	428	28.9	0.59	15.6		3
896 37.3	1.22	974	40.5	1.33	1,061	44.1	1.44	1,026	42.7	1.40	27.3		4
1,249; 40.0	1.72	1,306	41.8	1.80	1,406	45.0	1.94	1,366	43.7	1.88	35.9	1932	1
909 32.6	1.23	970	34.8	1.31	979	35.1	1.32	970	34.8	1.31	29.0		2
608 23.9	0.82	717	28.2	0.97	815	32.0	1.09	808	31.7	1.09	26.4		3
802! 26.3	1.07	959	31.5	1.28	1,153	37.8	1.51	1,118	36.7	1.49	33.8		4
1,444	35.4	1.94	1,571	38.5	2.11	1,824	44.7	2.44	1,813	44.4	2.43	45.6	1933	1
1,074	27.6	1.46	1,164	29.9	1.58	1,270	32.6	1.72	1,278	32.8	1.72	40.6		2
											—	13.8	1929
i 831	17.0	1.20	1,000	20.4	1.44	1,212	24.8	1.74	—	—	—	14.1	1930
2.214	29.2	3.03	2,384	31.4	3.26	2,655	35.0	3.63	2,503	33.0	3.42	20.8	1931
3,568 31.0	4.83	3,952	34.3	5.35	4,353	37.8	5.89	4,262	37.0	5.77	31.1	1932
2,518	31.5	3.39	2,735	34.3	J}.69	3,094	38.8	4.17	3,091	38.7	4.17	43.0	1933
												16.9	1929	1
												15.6		2
												12.7		3
—												15.4		4
915	49.0	1.26	976	52.3	1.35	1,068	57.2	1.48	—	—	—	21.5	1930	1
! 704 36.8	0.98	775	40.6	1.08	813	42.5	1.13		—	—	20.5		2
535 25.t	0.61	555	26.1	0.63	602	28.3	0.68		—	—	18.5		3
!! 495,20.7	0.56	595	24.8	0.67	740	30.9	0.84	—	—	—	22.6		4
615 23.8	0.7O	748	28.9	0.86	931	36.0	1.06	944	36.5	1.08	24.7	1931	1
472 19.5	0.55	616	25.5	0.72	706	29.2	0.82	726 30.0	0.84	21.6		2
358 16.6	0.42	524	24.2	0.61	676	31.3	0.79	642 29.7	0.75	19.4		3
740 28.4	0.85	850	32.6	0.98	1,029	39.5	1.19	1,052 40.4	1.21	25.0		4
1,891 42.9	2.18	2,024	45.9	2.33	2,259	51.3	2.60	2,336 53.0	2.69	42.3	1932	1
1,433 37.0	1.66	1,578	40.7	1.83	1,723	44.5	2.00	1,782! 46.0	2.07	34.6		2
1,576 31.7	1.84	1,763	35.5	2.05	1,881	37.9	2.20	1,913! 38.5	2.23	44.5		3
704 16.6	0.83	880	20.7	1.04	1,048	24.7	1.24	1,059 24.9	1.25	41.8		4
1,517 29.2	1.80	1,836	35.3	2.18	2,129	41.0	2.53	2,174 41.8	2.59	51.5	1933	1
719 15.8	0.87	953	20.9	1.15	1,182	25.9	1.43	1,226	26.9	1.48	42.3		2
	1											15.1	: 1929
! 2,649 31.9	3.30	2,901	34.9	3.62	3,223	38.8	4.02			—	20.7	1930
i 2,185 22.4	2.53	2,738	28.0	3.17	3,342	34.2	3.87	3,36-1	34.4	3.89	22.6	1931
5,604 32.0	6.52	6,245	35.7	7.27	6,911	39.5	8.05	7,090 40.5	8.25	40.8	1932
i 2,236! 22.9	2.68	2,789	28.6	3.34	3,311	33.9	3.97	3,400 34.8	4.07	46.8	1933

Bihang till riksdagens protokoll 1984. 1 sami. Nr 88. 10

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Tabellbilaga. Effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring enligt

År i Kvartal								A	b	e t	slö	s h e	t g -
\| Hela an-talet										Dara	v u n	d é r -
	Alt.	A	Alt. B		Alt.	C	Alt. D
antal	%	per med- lem	antal		per med- lem	antal	%	per med- lem	antal	%	per med- lem
Övriga slag av företag
1929 1	2,156	747	34.6	0.78	810	37.6	0.84	981	45.5	1.02	(814)	(37.8)	(0.85)
2	1,730	555	32.1	0.56	597	34.5	0.61	672	38.8	0.68	(609)	(35.2)	(0.62)
3	1,547	460	29.7	0.46	491	31.7	0.49	587	37.9	0.59	546	35.3	0.55 i
4	1,754	675 38.5	0.67	738	42.1	0.73	858	48.9	0.85	843	48.1	0.83
1930 1	2,039	660 32.4	0.63	720	35.3	0.69	873	42.8	0.83	859	42.1	0.82
2	2,034	562 27.6	0.51	640 31.5	0.59	763 37.5	0.70	743	36.5	0.68
3	2,427	660	27.2	0.59	808	33.3	0.72	900, 37.1	0.81	878	36.2	0.78
4	2,600J 865	33.3	0.77	988! 38.0	0.88	1,135! 43.7	1.01	1,089	41.9	0.97
1931 1	2,967	944	31.8	0.87	1,055	35.6	0.98	1,286'' 43.3	1.19	1,248	42.1	1.16
2	2,760	749	27.1	0.68	827 30.0	0.75	974 35.3	0.88	1,000	36.2	0.91
3	2,767\| 679! 24.5	0.59	844	30.5	0.73	967; 34.9	0.84	1,040	37.6	0.90 1
4	3,969 1,280 32.2	1.11	1,466 36.9	1.27	1,723 43.4	1.50	1,838	46.3	1.60
1932 1	5,230! 1,905 36.4	1.66	2,096 40.1	1.83	2,430 46.5	2.12	2,406	46.0	2.10 I
2	4,966	1,425 28.7	1.25	1,631	32.8	1.43	1,894; 38.1	1.66	1,849	37.2	1.62
3	5,412 1,470	27.2	1.30	1,678	31.0	1.48	1,911! 35.3	1.69	1,973	36.5	1-74 j
4	4,800	936! 19.5	0.83	1,181	24.6	1.05	1,488 31.0	1.32	1,698	35.4	1.51 1
! 1933 1	5,896	1,547 26.2	1.38	1,757	29.8	1.56	2,159'' 36.6	1.92	2,410	40.9	2.14 !
2	5,934	1,213	20.4	1.09	1,427	24.0	1.29	1,685; 28.4	1.52	1,864	31.4	1.68 ;\|
1929	7,187	2,437	33.9	2.46	2,636	36.7	2.66	3,098'' 43.1	3.13	(2,812)	(39.1)	(2.84)
1930	9,100	2,747	30.2	2.51	3,156; 34.7	2.88	3,6711 40.3	3.36	3,569	39.2	3.26
1931	12,463	3,652	29.3	3.25	4,192	33.6	3.73	4,950! 39.7	4.41	5,126	41.1	4.56
1932	20,408	5,736	28.1	5.05	6,586	32.3	5.80	7,723 37.8	6.80	7,926	38.8	6.98
1933	11,830	2,760	23.3	2.47	3,184	26.9	2.85	3,844 32.5	3.44	4,274	36.1	3.83
\| Samtliga yrkesgrupper
! 1929 1	9,642	3,578	37.1	0.71	3,761	39.0	0.75	4,325	44.9	0.86	(3,778)	(39.2)	(0.75)
2	7,707	2,595	33.7	0.50	2,820	36.6	0.55	3,101	40.2	0.60	(2,866)	(37.2)	(0.56);
3	6,505	1,667	25.6	0.32	1,796	27.6	0.34	2,063	31.7	0.39	1,976	30.4	0.38 1
4	6,857	2,270	33.1	0.42	2,558	37.3	0.47	2,876	41.9	0.53	2,877	42.0	0.53 j
: 1930 1	9,188	3,228	35.1	0.58	3,560	38.7	0.64	4,047	44.0	0.72	4,153	45.2	0.74
2	8,392	2,156	25.7	0.37	2,481	29.6	0.43	2,852	34.0	0.49	2,873	34.2	0.49 !
3	9,127	2,356	25.8	0.39	2,719	29.8	0.45	3.112	34.1	0.51	2,989	32.7	0.49 ;
4	10,516	2,982 28.4	0.48	3,512	33.4	0.56	4,058	38.6	0.65	4,033	38.4	0.65 !
1 1931 1	15,366	5,732 37.3	0.92	6,250	40.7	1.00	7,021	45.7	1.13	7,066	46.0	1.13
2	13,942	4,460	32.0	0.71	4,932	35.4	0.76	5,546	39.8	0.88	5,563	39.9	0.88 i
3	12,395	3,256	26.3	0.51	3,881	31.3	0.61	4,523	36.5	0.71	4,543	36.7	0.71
4	15,179	5,018	33.1	0.78	5,767	38.0	0.89	6,618	43.6	1.02	6,628	43.7	1.02
1932 1	27,172 11,569	42.6	1.77	12,598	46.4	1.93	14,036	51.7	2.15	14,069	51.8	2.15
2	25,869	9,449	36.5	1.45	10,740 41.5	1.65	11,741	45.4	1.80	11,949	46.2	1.83 j
3	25,723	7,716	30.0	1.19	8,820 34.3	1.36	9,816	38.2	1.51	9,963	38.7	1.54 II
4	23,317	5,108	21.9	0.79	6,232	26.7	0.97	7,330	31.4	1.14	8,010	34.4	1.24 1
1933 1	34,638	11,265	32.5	1.76	13,375	38.6	2.09	15,326	44.2	2.39	16,983	49.0	2.65
2	35,274	9,730	27.6	1.53	11,695 33.2	1.84	13,235	37.5	2.08	14,332	40.6	2.25
1929	30,711	10,110	32.9	1.94	10,9351 35.6	2.10	12,365	40.3	2.37	(11,497)	(37.4)	(2.21),
1930	37,223	10,722	28.8	1.81	12,272 33.0	2.07	14,069	37.8	2.37 ''	14,048	37.7	2.37 !
1931	56,882	18,466	32.5	2.91	20,830 36.6	3.28 j	23,708	41.7,	3.73 i	23,800	41.8	3.75
1932	102,081	33,842	33.2	5.21	38,390 37.6	5.91 ;	42,923	42.0	6.61 !	43,991	43.1	6.77 \|\|
1933	69,912	20,995! 30.o	3.29	25,070i 35.9	3.93	28,561	40.91	4.48 !	31,315	44.8	4.91 1

Kungl. Maj:ts proposition nr S8. 147

olika alternativ beträffande rätt till understöd. B. Understödstid (forts.).

v e c	k	o r										Arbets- lös- hets- pro- eent	År Kvartal
stöd	d a	enl	i g t
Alt. A,	Alt. B!	Alt. C,	Alt. D,
antal	%	per med- lem	antal	%	per med- lem	antal	%	per med- lem	antal	%	per med- lem
												18.7	1929	1
												13.5		2
_												11.9		3
	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	14.4		4
'' 616	30.2	0.59	666	32.7	0.64	730	35.8	0.70	—	—	—	16.2	1930	1
562	27.6	0.51	582	28.6	0.53	619	30.4	0.57	—	—	—	14.3		2
670	27.6	0.60	745	30.7	0.69	798	32.9	0.72	—	—	—	16.7		3
760	29.2	0.63	797	30.7	0.71	954	36.7	0.85	. -	—	—	19.4		4
784	26.4	0.73	851	28.7	0.79	1,012	34.1	0.94	965	32.5	0.89	22.9	1931	1
742	26.9	0.67	764	27.7	0.69	851	30.8	0.77	874	31.7	0.79	19.2		2
746	27.0	0.65	810	29.3	0.70	944	34.1	0.82	928 33.5	0.80	18.4		3
1,210	30.5	1.05	1,360 34.3	1.18	1,647	41.5	1.43	1,576	39.7	1.37	28.7		4
1,747	33.4	1.52	1,941	37.1	1.69	2,182	41.7	1.91	2,105	40.2	1.84	38.0	1932	1
1,276	25.7	1.12	1,515	30.5	1.33	1,665	33.5	1.46	1,640	33.0	1.44	33.6		2
1,416	26.2	1.25	1,536	28.4	1.36	1,766	32.6	1.56	1,798	33.2	1.59	36.8		3
1,101	22.9	0.98	1,238	25.8	1.10	1,492	31.1	1.33	1,714	35.7	1.52	35.6		4
1,649	28.0	1.47	1,864 31.6	1.66	2,131	36.1	1.90	2,228	37.8	1.98	43.7	1933	1
1,423	24.0	1.28	1,581	26.6	1.43	1,839	31.0	1.66	1,879	31.7	1.69	41.1		2
\|\| -												14.5	1929
2,608	28.7	2.38	2,790 30.7	2.55	3,101	34.1	2.83	—	—	—	16.6	1930
II 3,482	27.9	3.10	3,785 30.4	3.37	4,454	35.7	3.97	4,343] 34.8	3.87	22.2	1931
i 5,540	27.1	4.88	6,230 30.5	5.49	7,105	34.8	6.26	7,257	35.6	6.39	35.9	1932
3,072	26.0	2.75	3,445 29.1	3.08	3,970	33.6	3.55	4,107	34.7	3.68	42.4	1933
Is —												16.0	1929	1
												11.5		2
												9.5		3
												10.5		4
2,853	31.1	0.51	3,078	33.5	0.55	3,593	39.1	0.64	—	—	—	13.7	1930	1
2,063	24.6	0.35	2,271	27.1	0.39	2,595	30.9	0.45	—	—	—	11.1		2
2,178	23.9	0.36	2,400	26.3	0.39	2,654	29.1	0.44	—	—	—	11.5		3
2,617	24.9	0.42	2,936	27.9	0.47	3,518	33.5	0.57	—	—	—	14.1		4
4,777	31.1	0.77	5,287	34.4	0.85	6,181	40.2	0.99	5,841	38.0	0.94	20.5	1931	1
i 3,991	28.6	0.63	4,471	32.1	0.71	4,887	35.1	0.77	4,778	34.3	0.76	17.0		2
! 3,210	25.9	0.50	3,615	29.2	0.57	4,086	33.0	0.64	4,029	32.5	0.63	14.9		3
\| 4,835	31.9	0.75	5,324	35.1	0.82	6,083	40.1	0.94	5,967	39.3	0.92	19.5		4
11,214	41.3	1.72	12,023	44.2	1.84	13,146	48.4	2.01	12,845	47.3	1.97	34.7	1932	1
i 9,248	35.7	1.42	10,325	39.9	1.58	11,173	43.2	1.71	10,980	42.4	1.68	30.5		2
\| 7,889	30.7	1.22	8,738	34.0	1.35	9,534	37.1	1.47	9,498	36.9	1.47	30.5		3
5,663	24.3	0.88	6,465	27.7	1.00	7,401	31.7	1.15	7,696	33.0	1.20	30.2		4
12,868	37.1	2.01	14,240	41.1	2.23	15,892	45.9	2.48	16,243	46.9	2.54	45.1	1933	1
11,031	31.3	1.73	12,458	35.3	1.96	13,950	39.5	2.19	14,298	40.5	2.25	42.7		2
												11.8	1929
i 9,711	26.1	1.64	10,685	28.7	1.80	12,360	33.2	2.08	—	—	—	12.5	1930
16,813	29.6	2.65	18,697	32.9	2.94	21,237	37.3	3.34	20,615	36.2	3.24	17.9	1931
34,014	33.3	5.24	37,551	36.8	5.78	41,254	40.4	6.35	41,019	40.2	6.32	31.4	1932
23,899	34.2	3.75	26,698	38.2	4.18	29,842	42.7	4.08	30,541	43.7	4.79	43.8	1933

148

Kungl. Maj:ts proposition nr SS.

Bilaga C.

Förslag

till

grunder för statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

1. Statsbidrag, som avses i förordningen den (nr ) om

erkända arbetslöshetskassor, utgår till envar sådan kassa dels såsom daghjälpsbidrag,
dels såsom förvaltning sbidrag.

2. Daghjälpsbidrag utgår för kalenderår med viss procentuell andel av
kassans sammanlagda kostnader för understöd vid arbetslöshet under tid av
året, då antagande till erkänd arbetslöshetskassa varit gällande. Procenttalet
bestämmes i förhållande till det genomsnittliga daghjälpsbeloppet samt antalet
understödda dagar per medlem i överensstämmelse med följande tabell med
därvid fogade särskilda bestämmelser:

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

149

Antal understödda dagar per medlem	! Daghjälpsbidragets storlek i procent av hela kostnaden för understöd vid olika antal understödda dagar per medlem och en genomsnittlig daghjälp av kronor
2.00	2.25	2.50	2.76	3.00	3.26	3.60	3.75	4.00	4.25	4.50	4.75	5.00	5.25	5.50	5.75	6.00
1.50	0.0		1														I
1.75	5.4	; o.oi —			1
2	9.6	4.7	0.0
2.25	13.2	8.5	4.2	0.0
2.50	16.4	11.7	7.6	3.8	0.0
2.75	19.2	14.6	10.6	6.9	3.4	0.0
3	21.7	17.2	13.2	9.6	6.3	3.2	0.0			-
3.25	24.0	19.6	15.6	12.1	8.8	5.8	2.9	0.0
3.50	26.2	21.7	17.8	14.3	11.1	8.2	5.4	2.7	0.0	—	—	—	—	—	—	—	—
3.75	28.1	23.7	19.8	16.4	13.2	10.3	7.6	5.0	2.6	0.0
4	30. o	25.6	21.7	18.3	15.1	12.3	9.6	7.1	4.7	2.4	0.0	—	—	—	—	—	—
4.26	31.7	27.3	23.5	20.0	16.9	14.1	11.5	9.0	6.7	4.4	2.3	0.0	—	—	—	—	—
4.50	33.3	28.9	25.1	21.7	18.6	15.8	13.2	10.8	8.5	6.3	4.2	2.2	0.0	—	—	—	—
4.75	34.8	30.5	26.7	23.3	20.2	17.4	14.8	12.4	10.2	8.0	6.0	3.6	2.0	O.0	—	—	—
5	36.2	31.9	28.1	24.8	21.7	18.9	16.4	14.0	11.7	9.6	7.6	5.7	3.8	1.9	O.o	—	—
5.25	37.6	33.3	29.5	26.2	23.1	20.4	17.8	15.4	13.2	11.1	9.1	7.2	5.4	3.6	1.9	0.0	—
5.60	38.9	34.6	30.8	27.5	24.5	21.7	19.2	16.8	14.6	12.5	10.6	8.7	6.9	5.1	3.4	1.8	O.o
6	41.3	37.0	33.3	30. o	27.0	24.2	21.7	19.4	17.2	15.1	13.2	11.4	9.6	7.9	6.8	4.7	3.2
7	45.5	41.3	37.6	34.3	31.3	28.6	26.2	23.9	21.7	19.7	17.8	16.0	14.3	12.7	11.1	9.6	8.2
8	49.2	45.0	41.3	38.0	35.1	32.4	30.0	27.7	25.6	23.6	21.7	19.9	18.3	16.7	15.1	13.7	12.3
9	52.4	4a2	44.5	41.3	38.4	35.7	33.3	31.0	28.9	27.0	25.1	23.4	21.7	20.1	18.6	17.2	15.8
10	55.2	51.1	47.4	44.2	41.3	38.6	36.2	34.0	31-9	30. o	28.1	26.4	24.8	23.2	21.7	20.3	18.9
11	57.8	53.6	50.0	46.8	43.9	41.3	38.9	36.7	34.6	32.6	30.8	29.1	27.5	25.9	24.5	23.1	21.7
12	60.1	56.0	52.4	49.2	46.3	43.7	41.3	39.1	37.0	35.1	33.3	31.6	30.0	28.4	27.0	25.6	24.2
13	62.3	58.1	54.5	51.4	48.5	45.9	43.5	41.3	39.2	37.3	35.6	33.8	32.2	30.7	29.2	27.9	26.5
14	64.3	60.1	56.5	53.4	50.5	47.9	45.5	43.3	41.3	39.4	37.6	35.9	34.3	32.8	31.3	30.0	28.6
15	66.1	62.0	58.4	55.2	52.4	49.8	47.4	45.2	43.2	41.3	39.5	37.8	36.2	34.7	33.3	31.9	30.6
16	67.8	63.7	60.1	57.0	54.1	51.5	49.2	47.0	45.0	43.1	41.3	39.6	38.0	36.5	35.1	33.7	32.4
17	69.4	65.3	61.8	58.6	55.8	53.2	50.8	48.6	46.6	44.7	43.0	41.3	39.7	38.2	36.8	35.4	34.1
18	70.9	66.8	63.3	60.1	57.3	54.7	52.4	50.2	48.2	46.3	44.5	42.9	41.3	39.8	38.4	37.0	35.7
19	72.4	68.3	64.7	61.6	58.8	56.2	53.8	51.7	50.0	47.8	46.0	44.3	42.8	41.3	39.9	38.5	37.2
20	73.7	69.6	66.1	63.0	60.1	57.6	55.2	53.1	51.1	49.2	47.4	45.8	44.2	42.7	41.3	39.9	38.6
21	75.0	70.9	67.4	64.3	61.4	58.9	56.5	54.4	52.4	50.5	48.7	47.1	45.5	44.0	42.6	41.3	40.0

Särskilda bestämmelser:

a) Om antalet understödda dagar per medlem är större än 21, beräknas procenttalet genom att

multiplicera motsvarande procenttal enligt tabellen för 21 dagar med —, där n- betecknar antalet
understödda dagar per medlem.

b) Vid andra kombinationer av daghjälp och antal understödda dagar per medlem än sådana, som
direkt framgå ur tabellen, interpoleras liniärt mellan de i tabellen angivna procenttalen, varvid det
erhållna resultatet avrundas till närmaste tiondels procent. Vid lika avstånd sker avrundning uppåt.

c) Samma avrundningsregel som under b) tillämpas i fråga om beräkningen av daghjälpsbidraget
för det fall, att antalet understödda dagar per medlem överstiger 21.

3. För kassa, i vilken medlemmarna äro fördelade i olika understödsklasser,
beräknas daghjälpsbidraget särskilt för varje klass.

4. Har antagande till erkänd arbetslöshetskassa blivit gällande eller upp -

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

hört att gälla under ett kalenderår, beräknas daghjälpsbidraget för den tid
av året, då antagandet varit gällande, efter förhållandena under ett helt år,
räknat i förra fallet från det antagandet blev gällande och i senare fallet till
dess antagandet upphörde att gälla.

5. Förvaltning sbidrag utgår för kalenderår dels nied ett belopp i kronor
motsvarande två gånger antalet årsmedlemmar i kassan under året, dels med
belopp motsvarande vad under året utgivits i arvode till styrelseledamot och
revisor, som utsetts av tillsynsmyndigheten.

6. Antalet årsmedlemmar under visst år motsvarar summan av antalet
medlemmar vid utgången av varje kalendermånad av året, under vilken antagande
till erkänd arbetslöshetskassa hela tiden varit gällande, dividerad med
tolv.

Genomsnittliga daghjälpsbeloppet under visst år motsvarar sammanlagda
beloppet av för året utbetalad daghjälp, dividerat med hela antalet understödda
dagar under samma år. Har i något fall daghjälp utgått med mindre än två
kronor, skall vid beräkningen av det genomsnittliga daghjälpsbeloppet så anses,
som örn daghjälpen utgjort nämnda belopp.

Antalet understödda dagar per medlem under visst år motsvarar antalet
dagar under året, för vilka daghjälp utgått, dividerat med antalet årsmedlemmar
under samma år.

7. Statsbidrag utbetalas årsvis i efterskott efter ansökan; dock att kassa
må kunna, efter varje kvartals slut erhålla utbetalning intill tre fjärdedelar
av det bidrag, som skäligen kan antagas belöpa å kvartalet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

151

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Propositionen.............................

Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen om understödsföreningar
Förslag till lag angående bidrag från arbetsgivare till bestridande av statens
omkostnader för de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbetsförmedlingen
..........................

Förslag till förordning örn erkända arbetslöshetskassor..........

Förslag till förordning örn riksförsäkringsanstaltens uppbörd av avgifter jämlikt
lagen angående bidrag från arbetsgivare till bestridande av statens omkostnader
för de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbetsför medligen.

...........................

Förslag till förordning örn ändrad lydelse av § 5 i förordningen angående
uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen
örn försäkring för olycksfall i arbete................

Utdrag av statsrådsprotokollet den 12 januari 198h.

Inledning.............................

1933 års proposition........................

Särskilda utskottet 1933 ••....................

Reservationer vid utskottets utlåtande.................

Departementschefen: allmän motivering................

Viss tids avgiftsbetalning för rätt till understöd............

Flera understödsperioder under en och samma arbetslöshetsperiod.....

Arbetskonflikters inverkan på utgivande av understöd..........

Erbjudet arbetes lämplighet med hänsyn till lönens storlek........

Arbetslöshetsförsäkringens anknytning till reservarbetslinjen........

Självständiga företagares ställning till försäkringen...........

Hemarbetarnas ställning till försäkringen...............

Förhållandet till fattigvården....................

Förhållandet mellan daghjälp och regelbundet utgående understöd av annan

beskaffenhet än fattigvård.....................

Av utskottet förordade detaljändringar i fjolårets förslag till förordning örn

erkända arbetslöshetskassor....................

Grunderna för statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna......

Ändringar i lagen örn understödsföreningar...............

Ändring i lagen om försäkringsavtal.................

Omorganisation av den offentliga arbetsförmedlingen...........

Arbetsgivarbidrag..........................

Ikraftträdandet..................

Kostnadsberäkningar............. . . . . ! : V . .

Departementschefens hemställan...................

Sid.

.80

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

152

Bilagor.

Bilaga A.

Bilaga B.

Bilaga C.

Ny lagstiftning i vissa främmande länder angående arbetslöshetsförsäkring
..................;■•••• 851

P. M. angående en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet vid olika
villkor för förvärv av understödsrätt.............89

A. Kompletterande bearbetning av det vid 1932 års undersök ning

angående en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet erhallna
materialet.....................89

B. Undersökning verkställd med utgångspunkt från arbetslöshets förhållandena

inom Svenska träindustriarbetareförbundet . . 105

Tabellbilagor till avd. A och B..............125

Förslag till grunder för statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor 148

Stockholm 1934. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

33.3170