Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369 (Proposition 1920:369)

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

Nr 369.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala samt till anordnande
av utbildning skur ser för lärarinnor i hushållsgöromål;
given Stockholms slott den 5 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att anvisa, under de villkor Kungl. Maj:t kan finna skål bestämma,
dels till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala
ej mindre på extrastat för år 1921 ett förslagsanslag, högst 95.000 kronor;
än även på tilläggsstat för år 1920 såsom särskilda förslagsanslag, högst:

1) till förstärkning av åt fackskolan för år 1920 redan beviljade anslag
ett belopp av 30,000 kronor samt

2) för anordnande av en utbildningskurs för lärarinnor i barnavård
ett belopp av 5,000 kronor;

dels ock till understöd för anordnande av utbildningskurser för lärarinnor
i hushållsgöromål på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag, högst

18,000 kronor, att utgå till styrelsen för aktiebolaget Ateneum för flickor
i Stockholm med högst 9,000 kronor och till Göteborgs allmänna folkskolestyrelse
likaledes med högst 9,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 312 käft. (Nr 369.)

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

Anslag till
fackskolan för
huslig ekonomi
i Uppsala
samt till anordnande
av
utbildningskurser
för lärarinnor
i hushållsgöromål.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
mars 1920.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anförde därefter:

Vid anmälan den 7 januari 1920 av de anslagsbehov under riksstatens
åttonde huvudtitel, som voro avsedda att föreläggas 1920 års riksdag,
hemställde jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, i avbidan
på proposition angående anslag till fackskolan för huslig ekonomi
i Uppsala m. fl. läroanstalter, för ändamålet beräkna dels på extra stat
för år 1921 ett förslagsanslag, högst 113,000 kronor, dels ock på tilläggsstat
för år 1920 ett förslagsanslag, högst 35,000 kronor.

Vad jag sålunda hemställt bifölls av Kungl. Maj:t.

Ärendet har numera hunnit undergå den förberedande behandling
och granskning, som varit av nöden, och jag är således i tillfälle att
underställa detsamma Kungl. Maj:ts prövning och avgörande.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

Såsom jag erinrade vid min nyss omnämnda förberedande anmälan
av nu förevarande ärende, har anslag förut utgått till de läroanstalter,
varom här är fråga. Sålunda anvisade 1919 års lagtima riksdag på
förslag av Kungl. Maj:t till utbildningskurser för lärarinnor i huslig
ekonomi på extra stat för år 1920 ett förslagsanslag, högst 31,600 kronor,
att utgå till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala med högst 23,600
kronor, styrelsen för aktiebolaget Ateneum för flickor i Stockholm med
högst 4,000 kronor och Göteborgs allmänna folkskolestyrelse likaledes med
högst 4,000 kronor. Under åtskilliga år förut hade statsunderstöd utgått
till nu angivna utbildningskurser.

De nu nämnda siffrorna för de av riksdagen beviljade understödsbeloppen
visa, att den ojämförligt största andelen av anslaget kommit
fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala till del. Från styrelsen för Uppsala
enskilda läroverk, som tillika är styrelse för nämnda fackskola, gjordes
emellertid år 1918 framställning om förslag till 1919 års riksdag om väsentligt
ökat anslag till fackskolan. Då frågan härom den 9 januari 1919 anmäldes
inför Kungl. Maj:t, anförde föredragande departementschefen:

Av fackskolan i Uppsala har, under framhållande av de ekonomiska svårigheter,
den rådande kristiden förorsakat skolan, ifrågasatts en betydande höjning av nn beviljat
understöd till skolan, avseende dels det till verksamheten utgående anslaget, dels
ock reglering av lärarinnornas löner.

Jag är fullt övertygad om att de abnorma förhållandena under närvarande tid
gjort sig starkt kännbara för nämnda läroanstalt saväl som för de allra flesta
institutioner av liknande art, och jag tvivlar ej på att det finnes vissa skäl, som tala
för styrelsens framställning om ökat statsunderstöd. Emellertid synes det mig ej
möjligt att under nuvarande förhållanden, då anspråken på statskassan äro synnerligen
stora, tillmötesgå alla framställningar om höjning av nu utgående statsunderstöd.
I nu föreliggande fall ledes jag dessutom av den uppfattningen, att innan någon
mera avsevärd höjning vidtages av de anslag, som för närvarande under olika titlar
utgå till de många skilda grenarna av fackskolans i Uppsala verksamhet, en grundlig
och allsidig utredning bör verkställas angående den ställning, som bör tillkomma fackskolan
i skolsystemet, samt angående fackskolans ekonomiska förhallanden och därmed
sammanhängande frågor. Jag tillåter mig därjämte bringa i erinran att, på sätt jag
redan i annat sammanhang antytt, frågan om omorganisation av vissa privatläroverk
och reglering av grunderna för statens understödjande av dylika läroanstalter blivit
överlämnad till utredning av en särskild inom ecklesiastikdepartementet tillsatt kommission.
Den sålunda igångsatta utredningen ävensom den ytterligare prövning av
tackskolans verksamhet för kvinnlig yrkesutbildning i praktisk riktning, som må höra
verkställas av skolöverstyrelsen, synas mig böra avvaktas, innan några mera ingripande
åtgärder vidtagas för överflyttande å statsverket av en större del av den ekonomiska
bördan för upprätthållande av fackskolaus verksamhet än som redan nu påvilar
staten. Under sådana förhållanden måste jag inskränka mig till att i överensstämmelse
med vad läroverks- och folkskolöverstyrelserna hemställt tillstyrka fram -

KungI. Maj:ts Proposition Nr 369.

ställning till riksdagen om beviljande av anslag för ifrågavarande utbildningskurser
till samma belopp, som anvisats för år 1919.

Inom riksdagen väcktes emellertid sedermera motioner med hemställan,
att riksdagen måtte bevilja fackskolan ytterligare understöd dels för
år 1919 för beredande av medel till tillfällig löneförbättring åt vissa lärarinnor
vid skolan, dels ock för år 1920. Beträffande dessa motioner anförde
riksdagen i sin skrivelse den 12 juni 1919, nr 8 A, angående regleringen
av utgifterna under riksstatens åttonde huvudtitel, bland annat,
följande:

Genom under senare år av riksdagen tattade beslut angående löneregleringar
eller tillfälliga löneförbättringar hava de ekonomiska villkoren för lärarpersonalerna
vid flertalet allmänna undervisningsanstalter blivit väsentligt förbättrade. För lärarinnorna
vid privatläroverken är en dylik löneförbättring ställd i utsikt jämväl för år
1920, och skolkökslärarinnor vid olika läroanstalter skulle enligt Kungl. Maj:ts
till 1919 års riksdag framlagda förslag få sina avlöningsförmåner bättre tillgodosedda.
Att vid sådant förhållande åtgärder vidtagas för beredande av någon ökad
ekonomisk förmån åt just de lärarinnor, som handhava själva utbildningen av flertalet
skolkökslärarinnor, finner riksdagen stå i överensstämmelse med billighetens fordringar.
Departementschefen har visserligen, på sätt av statsrådsprotokollet i förevarande punkt
framgår, givit uttryck åt den uppfattningen, att, innan någon mer avsevärd höjning
vidtages av de anslag, som för närvarande under olika titlar utgå till de många skilda
grenarna av fackskolans i Uppsala verksamhet, en grundlig och allsidig utredning bör
verkställas angående den ställning, som bör tillkomma fackskolan i skolsystemet, samt
angående fackskolans ekonomiska förhållanden och därmed sammanhängande frågor.
Riksdagen kan icke finna, att den av departementschefen antydda utredningen på
något sätt föregripes genom ett tillmötesgående av motionärernas krav i så måtto, att
omförmälda lärarinnor under åren 1919 och 1920 tillerkännas den relativt obetydliga
löneförbättring, som nu ifrågasättes. Vad däremot angår det i sistberörda motion
framställda yrkandet om ytterligare anslag för år 1920, utöver tillfällig löneförbättring
åt nämnda skola, anser riksdagen ett bifall härtill kunna innebära ett föregripande
av förenämnda utredning, vadan riksdagen icke funnit sig böra bifalla motionen
i denna del. Berörda utredning torde kunna verkställas inom skolöverstyrelsen
och ej behöva göras vidlyftigare, än att den kan föreligga så tidigt, att en därpå
grundad kungl. proposition om erforderligt statsanslag till ifrågavarande fackskola eventuellt
kan föreläggas 1920 års riksdag.

Vid föredragning den 19 juni 1919 av riksdagens berörda skrivelse
anbefallde Kungl. Maj:t läroverksöverstyrelsen och skolöverstyrelsen att
verkställa av riksdagen i dess skrivelse ifrågasatt utredning beträffande
fackskolans för huslig ekonomi i Uppsala verksamhet samt att före den
1 november 1919 till Kungl. Maj:t inkomma med härav föranlett yttrande.

I skrivelse den 31 december 1919 hava överstyrelserna framlagt resultatet
av den sålunda anbefallda utredningen samt framställt därav föranledda
förslag. Samtidigt hava överstyrelserna avgivit särskilt utlåtande

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

i fråga om statsunderstöd åt de två övriga, förut omförmälda utbildningskurserna
för lärarinnor i hushållsgöromål, Ateneums för flickor skolköksseminarium
i Stockholm och det av Göteborgs allmänna folkskolestyrelse
upprätthållna Göteborgs skolköksseminarium.

Vid avgivandet av dessa utlåtanden hava överstyrelserna haft att taga
hänsyn till ansökningar om statsunderstöd, som av vederbörande styrelser
ingivits till Kungl. Maj:t eller till överstyrelserna.

I det följande är det min avsikt att först till behandling upptaga de
framställningar, som gjorts av styrelsen för fackskolan för huslig ekonomi
i Uppsala samt den utredning rörande sistnämnda läroanstalt, som verkställts
av läroverks- och skolöverstyrelserna. Innan jag emellertid närmare
redogör för nyssberörda framställningar och det över dem avgivna
utlåtandet, anser jag mig böra lämna en kortfattad redogörelse för fackskolans
uppkomst och utveckling fram till dess nuvarande organisation,
därvid jag ock torde böra giva en summarisk redogörelse för de statsanslag,
som kommit skolan till del. Vid denna min översikt kommer jag
att i stor utsträckning följa den redogörelse för nämnda förhållanden, som
lämnats av läroverks- och skolöverstyrelserna i deras förut omförmälda
utredning.

I. Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala.

Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala leder sitt ursprung från
Uppsala enskilda läroverk. Vid denna läroanstalt inrättades redan under
läsåret 1893—1894 ett skolkök för läroverkets kvinnliga elever. Vårterminen
1895 beslöt styrelsen att inrätta en fackskola för utbildande av
lärarinnor i huslig ekonomi, vilken skola för beredande åt lärarinneeleverna
av öyning i undervisning mottog ett mindre antal flickor från
Uppsala stads folkskola. Vid slutet av höstterminen 1895 utexaminerades
från fackskolan de första skolkökslärarinnorna.

Under de följande åren utvecklades fackskolan snabbt och utökades
med ett avsevärt antal nya kurser, delvis avsedda även för andra grenar
av huslig och kvinnlig verksamhet.

Hösten 1897 inrättades vid skolan en husmoderskurs, närmast avsedd för flickor,
som genomgått högre flickskola, samt en fortsättningskurs för flickor, som genomgått
folkskola. Husmoderskursen utvidgades år 1899 till två parallellavdelningar.

Hösten 1902 inrättades en överbyggnad på husmoderskursen, s. k. specialkurser
i finare matlagning, klädsömnad och barnavård. Samtidigt skaffades ock uppsättning
för ett flyttande skolkök. Flera sådana hava sedermera tillkommit.

Fackskolans
ursprung och
utveckling

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

Våren 1903 började en praktisk yrkeskurs för vuxna elever, bland annat för
utbildning av husmödrar, hushållerskor och kokerskor.

Hösten 1905 tillkom en ny lärarinnekurs avseende både matlagning och handarbete.

Fem år senare, sålunda år 1910, utvidgades skolan ytterligare. Då inköptes en
mindre lantegendom, Brogård, belägen 25 km. från Uppsala i Tensta socken (Vattholma
station), i syfte att där lämna utbildning i lanthushallningssysslor åt blivande
lärarinnor. Samma år inrättades i samband med anstalten i Uppsala ett litet barnhem,
där sedan år 1911 undervisning i barnavård meddelas. Barnhemmet erhöll år
1916 ny lokal i Odengatan 2 och kan mottaga 16 spädbarn. Barnhemmet är icke
internat, utan barnen lämnas dit på morgnarna av mödrarna och hämtas på kvällarna.

Hösten 1912 öppnades lanthushållningsskolan Kumlan på ett småbruk i Brogårds
omedelbara närhet.

Från år 1916 hava särskilda utbildning skur ser för lärarinnor i barnavård varit
anordnade i samband med nyssnämnda barnhem.

Under åren 1917 och 1918 har fackskolan givit ett antal kurser för vidare utbildning
av köksföreståndare och kokerskor vid armén. Från och med hösten 1918
äro dessa militärkurser ersatta med storkökskurser för unga kvinnor, som ämna söka
anställning i storkök för massbespisning, t. ex. vid sjukhus, fattiggårdar och dylika
anstalter.

Härtill komma mera tillfälliga kurser av olika slag, som under hand tillkommit
och numera årligen hällas vid fackskolans olika avdelningar.

Såsom förut nämnts har fackskolan sedan läsåret 1893—1894 lämnat undervisning
åt kvinnliga lärjungar från Uppsala enskilda läroverk samt från och med år
1895 åt lärjungar från Uppsala städs folkskolor, från år 1897 åt omkring ett
hundratal folkskolelever varje år. År 1910 åtog sig fackskolan undervisning i huslig
ekonomi i Uppsala landsförsamling för att ge lärarinneeleverna tillfälle att biträda
med undervisningen i flyttande skolkök.

För att med siffror åskådliggöra den utveckling av skolans verksamhet,
av vilken jag nu lämnat en kort översikt, torde jag böra här återgiva
en i överstyrelsens utredning intagen tablå, angivande antalet avdelningar,
lärare och lärarinnor samt elever vid fackskolan under åren
från dess begynnelse till och med år 1919. Enligt vad överstyrelserna
påpeka, anföras höstterminens siffror, då antalet varit olika under höst
och vår.

Tablån lyder så:

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 369.

År.	Antal av-delningar.	Antal lärare och lärarin-nor.	Antal lärarinne- elever.	Antal Övriga vuxna elever.	Antal skolbarn.	Deltagare i kortare kurser.	Summa elever för år.
1894 ................................	1				10		10
1895 .................................	4	9	8	16	57	_	81
1896 ................................	4	10	11	—	62	—	73
1897 .................................	6	9	10	14	119	—	143
1898 ................................	6	16	14	16	137	—	167
1899 .................................	6	15	18	32	119	—	169
1900 ................................	6	20	17	37	136	42	232
1901 .................................	6	22	15	43	145	15	218
1902 .................................	8	20	17	64	165	10	256
1903 ................................	8	22	18	62	150	—	230
1904 ................................	8	20	27	80	155	—	262
1905 ................................	9	22	37	83	149	26	295
1906 .................................	10	22	39	79	159	31	308
1907 .................................	10	21	40	79	160	24	303
1908 .................................	10	22	48	78	163	49	338
1909 .................................	10	21	54	76	158	32	320
1910 .................................	10	24	60	73	132	—	265
1911 ................................	14	28	68	86	153	69	376
1912 .................................	16	33	74	98	183	142	397
1913 .................................	15	33	74	185	185	120	514
1914 ................................	17	35	84	146	248	80	558
1915 ................................	16	36	84	148	239	103	574
1916 ...............................	20	39	84	162	262	64	572
1917 ................................	20	39	88	261	257	175	781
1918 ...............................	20	39	90	232	242	32	598
1919 ................................	19	39	97	181	332	38	648

Vad fackskolans nuvarande organisation beträffar anhåller jag få
lämna följande upplysningar, hämtade ur läroverks- och skolöverstyrelsernas
omförmälda skrivelse samt ur skolans »program» i juni 1919.

Först bör jag omnämna de tre kurser vid skolan, som äro avsedda
för utbildning av lärarinnor i huslig ekonomi. Dessa äro:

A. Lärarinnekurs för skolkök, avseende utbildning av lärarinnor för både högre
flickskolor och folkskolor.

För tillträde till kursen fordras att hava genomgått 8-klassig flickskola. Kursen
omfattar tre terminer, och undervisningen meddelas genom praktiska arbeten under
lärarinnornas ledning; föreläsningar och bokstudier med demonstrationer, förhör och
skriftliga uppsatser, besök i charkuteri- och slakteriaffärer, ladugård, mejeri, kvarn,
bageri, bryggeri och dylikt; vidare besök i museer och samlingar, som falla inom om -

Facksk olans
organisation.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

rådet för fackskolans undervisning; övnings- och provlektioner av eleverna med lärjungar
i skolans olika avdelningar.

B. Lärarinnekurs i huslig ekonomi med handarbete för utbildning av lärarinnor
i folkskolor, högre flickskolor och folkhögskolor.

För tillträde till kursen fordras såsom förkunskaper att hava genomgått 8-klassig
flickskola. Kursen omfattar fem terminer, och undervisningen bedrives såsom i
A-kursen. Till den praktiska utbildningen i handarbetslärarinnekursen hör olika slags
sömnad och vävning jämte växtfärgning och fackteckning, varjämte undervisas i materiallära,
allmän konsthistoria, huvuddragen av textilkonstens historia samt i handarbetets
metodik.

C. Lärarinnekurs i huslig ekonomi med lanthushållning för utbildning av lärarinnor
för lanthushållsskolor och husmoderskurser på landet, folkskolor, folkhögskolor
samt av hemkonsulenter.

För tillträde till kursen fordras såsom förkunskaper att hava genomgått högre
folkskola eller folkhögskola eller seminarium eller minst fem klasser av högre flickskola
eller ock vara i besittning av motsvarande, på anuat sätt förvärvad allmänbildning.
Kursen omfattar två år, varav eu hösttermin vid fackskolan i Uppsala, ett helt
år (med tre veckors ferier på sommaren och tre veckors ferier vid jul eller nyår) å
skolans lantgård Brogård samt följande vårtermin åter vid fackskolan i Uppsala.

Vid fackskolan meddelas undervisningen såsom i A-kursen. Till utbildningen å
Brogård hör, att eleverna utföra allt sådant praktiskt arbete, som vanligen vid en
lantgård ut föres av kvinnor; besök göres å större gårdar, småbruk och mejerier i
Uppland (ävensom längre studieresor); övnings- och provlektioner hållas av lärarinneeleverna
med lärjungarna å lanthushållsskolan å Kumlan; teoretisk undervisning
lämnas å Brogård dels och huvudsakligen i samband med det praktiska arbetet, dels
under form av föreläsningar, med förhör, dels genom föredrag av eleverna.

Utom genom de nu nämnda lärarinnekurserna bedrives verksamheten vid fackskolan
för närvarande i följande kurser och anstalter:

D. Lärarinnekurs i barnavård, som avser utbildning till lärarinna i spädbarnsvård
och eventuellt föreståndarinna för späd barnshem (ensamt eller i förening med
husmodersskola).

För tillträde till kursen fordras bland annat att hava genomgått högre flickskola
eller i alla händelser äga allmänbildning utöver folkskolans vanliga mått. Kursen
varar sammanlagt omkring 10 månader, därav fem månader praktisk och teoretisk
barnavård i fackskolans barnhem, 1 månads kurs å universitetets barnklinik och 3—4
månaders kurs ä fackskolan i praktisk matlagning.

Antalet elever i denna lärarinnekurs var år 1916 tre, 1917 fem och under 1918
sju. Från och med hösten 1918 ser sig skolan i stånd att årligen utbilda tio lärarinnor
i barnavård.

E. Hasmoderskurs, huvudsakligen avsedd för flickor, som genomgått högre flickläroverk
eller äga motsvarande allmänbildning och — utan att vilja utbilda sig till
lärarinnor — önska grundlig teoretisk och praktisk utbildning i sådana ämnen, som
äro av vikt för en husmor.

Kursen varar 8''/2 månader, och i densamma ingår en fyra veckors praktisk kurs
i barnavård i skolans barnhem. Under våren gives en kortare husmoderskurs på en
termin utan undervisning i barnavård, sjukvårdslära och samhällslära.

F. Specialkurs, högre husmoderskurs, avsedd för unga kvinnor, som förut genomgått
kursen E eller äga på annat sätt förvärvade kunskaper, ungefär motsvarande

Kungl. May.ts Proposition Nr 369.

dem, som meddelas i nämnda kurs, och önska vidare utbildning i husliga ämnen.
Kursen omfattar omkring 4 månader.

G. Praktisk yrkeskurs i matlagning för utbildning av husmödrar och kokerskor.
En kurs hålles under våren och eu under hösten, och vardera kursen omfattar omkring
4 månader.

H Kurs i matlagning för storkök utbildar husmödrar för armén ävensom
köksföreståndarinnor vid hospital och sjukhus, sanatorier, försörjningsanstalter, centralkök
o. s. v.

För tillträde till kursen fordras bland annat att hava genomgått högre flickskola
eller avlagt realskolexamen eller äga på annat sätt förvärvade kunskaper utöver
folkskolans kurser.

Planen för dessa kurser är godkänd av arméförvaltningens intendentsdepartement.
Utbildningen innefattar såväl praktisk matlagning som teoretisk undervisning
i tillhörande ämnen, varjämte även meddelas undervisning i författningskunskap och
förvaltningsteknik. Kursen omfattar ett kalenderår med omkring sex veckors ferier
på sommaren. Undervisningen försiggår till större delen i fackskolan, vartill kommer
nio veckors praktik dels i Upplands infanteriregementes kök, dels i Uppsala hospitals,
i akademiska sjukhusets och i stadens försörjningsinrättnings kök. Kursen är avsedd
för 12 elever, men den nu pågående forsta kursen har blott 7 elever.

I. Fortsättningskurser, avsedda för sådana flickor, som förut genomgått ettårig
folkskolekurs i huslig ekonomi. Kursen är ettårig (höst- och vårtermin).

K. Lanthushållskurs å fackskolans lantgård Brogård, avsedd i första band
för skolkökslärarinnor (fortsättningskurs), som vilja komplettera sin utbildning; ävensom
förberedande kurs för flickor, som ämna söka inträde i fackskolans lärarinnekurser.
Kursen omfattar tre sommarmånader. *

L. Kurs i trädgårdsskötsel å Brogård, avsedd dels för lärarinnor i huslig ekonomi,
dels för andra unga kvinnor, som vilja ägna sig åt sådant arbete. Kursen pågår
6—7 månader (april—oktober).

M. Kurs i barnavård i fackskolans barnhem omfattar skötseln av späda barn
med allt vad därtill hör, praktiskt och teoretiskt. En kurs varar minst en månad.
I män av utrymme utbildas barnsköterskor. Sådan kurs varar fem månader, därav
fyra i barnhemmet och eu å universitetets barnklinik.

Flyttande skolkök ställas under vissa villkor till kommuners, myndigheters och
enskildas förfogande för kurser å sex veckor.

Till fackskolans verksamhet hör även utgivande av skrifter. År 1897
började skolan utgiva en serie läroböcker i huslig ekonomi. Bland dessa
har Hemmets kokbok utgått i en mängd upplagor. Från och med år
1905 utgives från fackskolan Tidskrift för hemmet.

1 de olika köken lagad mat tillhandahålles mot ersättning, som åtminstone
i vissa fall får anses vara mycket lågt beräknad, åt eleverna och
lärarinnorna samt i mindre utsträckning åt främmande spisgäster. Övriga
i bakstuga och kök beredda matvaror försäljas i en till fackskolan hörande
matvaruaffär.

Tillträde till de olika kurserna lämnas lika för sökande från landets
olika delar. Undantag utgör i viss mån den praktiska yrkeskursen. Vid

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 312 höft. (Nr 369 ) 2

Flickskolan
en lårarinne
uttal dningsanstalt -

Fackskolans
styrelse och
för vältning.

10 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

denna finnas för elever från Uppsala län sex friplatser om året, och
flickor från nämnda län ha företräde att antagas som elever intill viss i
annons uppgiven dag.

Den nu lämnade redogörelsen för fackskolans organisation och verksamhet
visar, att skolan, såsom tidigare anförts, i främsta rummet är en
lärarinneutbildningsanstalt. Lärarinneelevernas behov av övningsundervisning
tillgodoses genom de flickor från Uppsala enskilda läroverk, Uppsala
stad och landsförsamlingen, vilka som förut nämnts erhålla undervisning
i fackskolan. De utgöra alltså skolans övningsskola. Aven de särskilda
kurserna och anstalterna vid fackskolan, vilka vid sidan därav fullfölja
sina speciella syften, utgöra emellertid i vidsträckt mån övningsskolor för
lärarinnekurserna.

Enligt av Kungl. Maj:t den 30 juni 1916 meddelade föreskrifter skall
undervisningen vid de statsunderstödda utbildningskurserna i huslig ekonomi
bedrivas efter plan, som blivit gillad av läroverksöverstyrelsen och
folkskolöverstyrelsen.

Några uppgifter angående fackskolans styrelse och förvaltning torde
i detta sammanhang böra lämnas.

Ledningen av fackskolan utövas av »sällskapet Uppsala enskilda läroverk», som
enligt av Kungl. Magt den 9 juni 1916 fastställda stadgar bär sig anförtrodd ledningen
av Upphala enskilda läroverk, Uppsala privatgymnasium och fackskolan för huslig
ekonomi. Till den sistnämnda anstalten räknas ock dess avdelning vid Brogård samt
barnhemmet.

Enligt stadgarna skola de medel i gods eller penningar, som till sällskapet överlämnas
och av detsamma mottagas, användas för de ändamål, som av givarna blivit
för dem bestämda, samt de olika under sällskapet lydande anstalterna i fråga om
egendom och förvaltning hållas fullständigt skilda.

Fackskolan för huslig ekonomi skall stå under inseende av en inspektor, vilken
efter förslag av läroverks- och skolöverstyrelserna samt lantbruksstyrelsen utses av
Kungl. Maj:t.

Sällskapets styrelse utgöres av inspektörer, rektorer och föreståndarinnor för sällskapets
läroanstalter samt åtta vid årsmöte inom eller utom sällskapet valda ledamöter.

Det bör här omnämnas, att enligt vad av handlingarna framgår, för närvarande
därjämte i styrelsen säte och stämma intages av eu av stadsfullmäktige i Uppsala vald
ledamot. Så sker intill dess sällskapet guldit ett för fackskolans nybyggnad upptaget
lån, för vilket Uppsala stad iklätt sig borgen.

På sätt jag i det följande får tillfälle att ytterligare omnämna, beviljade
1915 års riksdag ett anslag såsom bidrag till kostnaderna för fullföljande
av påbörjad nybyggnad åt fackskolan, att utgå under 5 år med

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369. 11

visst årligt belopp. Såsom villkor för åtnjutandet av dessa årsanslag har
stadgats, att styrelsen skulle årligen till Kungl. Maj:t ingiva sammandrag
av skolans räkenskaper för att tillställas riksdagens revisorer.

I fackskolans huvudböcker ingå enligt uppgift ej räkenskaperna för
skolans elevhem och för Brogårds hushåll, och dessa räkenskaper granskas
därför ej av sällskapets revisorer.

Genom Kungl. Maj:ts brev den 28 mars 1913 har förordnats, att styrelsen
för fackskolan för huslig ekonomi jämväl skall utgöra styrelse för
lanthushållsskolan Kumlan och »att de åligganden, vilka enligt § 15
(av reglementet för lanthushållsskolor den 29 juni 1912) tillkomma
föreståndarinnan för denna lanthushållsskola, skola fördelas mellan sekreteraren
vid fackskolans styrelse, fackskolans föreståndarinna och eu av
lanthushållsskolans lärarinnor».

Beträffande fackskolans ställning anföra läroverks- och skolöverstyrelserna
i sitt omförmälda utlåtande, bland annat, följande:

Såvitt av den verkställda undersökningen kunnat utrönas, intager fackskolan för
huslig ekonomi, oaktat den gemensamhet i avseende på huvudman, förvaltning och
styrelse med Uppsala enskilda läroverk och gymnasium, som förut blivit nämnd, en
fullt fristående ställning såsom läroanstalt betraktad. Denna självständighet gäller
såväl skolans fastigheter, lokaler och ekonomiska förhållanden i övrigt — viss gemensamhet
i vissa sällskapet tillhöriga fonder kommer att senare omnämnas — som ock
lärarpersonalen, vars tjänstgöring i det stora hela är helt förlagd till fackskolau och
vars avlöning är helt uppförd på fackskolans stat utan sammanblandning med enskilda
läroverkets.

För den undervisning i huslig ekonomi, som fackskolau meddelar åt kvinnliga
lärjungar vid enskilda läroverket och Lindska flickskolan, lämnar läroverket och sagda
skola en årlig ersättning åt fackskolan. Uppsala kommun och Uppsala landsting betala
på enahanda sätt till fackskolan för elever, som vid skolan åtnjuta undervisning.

Yad så angår fackskolans ställning till de anstalter, vilkas verksamhet är med
henne närmare förbundna, så synes otvivelaktigt, att dels barnhemmet och dels Brogårds
lantgård och skola utgöra särskilda avdelningar av fackskolan, då en väsentlig
del av fackskolans såväl lärarinneutbildning som kursverksamhet i övrigt är förlagd
till dessa anstalter, vilkas räkenskaper och — med det undantag för själva hushållsrörelsen
på Brogård, som förut angivits — ingå i fackskolans allmänna räkenskaper.

Beträffande den förut nämnda i Brogårds omedelbara närhet belägna
lanthushållsskolan Kumlan anföra överstyrelserna, att dess ställning till
fackskolan synes något obestämd men att densamma rätteligen torde böra
betraktas som eu självständig, från fackskolan skild anstalt, ehuru den,
såsom nyss erinrats, enligt Kungl. Majffs föreskrift har med fackskolan
gemensam styrelse. Efter erinran om att nu ifrågavarande lanthushållsskola
åtnjuter dels statsunderstöd, uppfört -å riksstatens nionde hu -

F&ckjäkolam

ställning.

Fackskolans

ledning.

Fackskolans

inkomster.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

vudtitel, dels ock anslag av Uppsala läns landsting och samma läns hushållningssällskap,
förmäla sig överstyrelserna vilja i sin följande utredning
lämna sistnämnda skola å sido.

Ytterligare må omnämnas, att den omedelbara ledningen av fackskolan
utövas av en föreståndarinna med biträde av sällskapets sekreterare samt
att för närvarande är vid skolan anställd en rektor. Det bör ock nämnas,
att på grund av fackskolans stora omfattning med många förgreningar
och praktisk, delvis affärsmässig verksamhet till personalen hör icke
blott en talrik lärarinnekår utan även så kallad förvaltningspersonal. Till
denna hör i främsta rummet anstaltens husmoder, vidare kassörska och
sekreterare samt föreståndarinnor för försäljningen, för butiken och för
telefonväxeln.

Fackskolan har — liksom övriga sällskapets läroanstalter — hittills
saknat särskilt reglemente. Enligt vad överstyrelserna uppgiva, har styrelsen
dock gått i författning om utarbetande av ett sådant.

Såsom jag redan erinrat, uppbär fackskolan sedan åtskilliga år tillbaka
statsunderstöd. Om de inkomstkällor, som järnte statsanslag stått och
stå skolan till buds för uppehållande av dess verksamhet, hava läroverksoch
skolöverstyrelserna i sitt utlåtande lämnat åtskilliga, på meddelanden
från styrelsen samt eljest inhämtade uppgifter grundade upplysningar.

Ekonomiskt underlag för bedrivandet av tackskolans verksamhet utgöra
Uppsala enskilda läroverks grundfonder. Reglemente för dessa fonder
har av Kungl. Maj:t fastställts den 9 juni 1916.

Medel, vilka blivit givna utan speciella bestämmelser om deras användning,
rubriceras som gemensamma fonder.

Grundfonderna uppgingo vid 1917 års slut, det senaste för vilket reviderade
räkenskaper förelågo, till 32,328 kronor 21 öre. Ytterligare
donerade medel å 10,000 kronor hade då anmälts. Räntan från de gemensamma
fonderna, utan särskilt angivet ändamål, 919 kronor 66 öre, utdelades
sagda år till Brogårds utrustning.

Fondernas, kapital är till väsentlig del utlånat till fackskolan mot säkerhet
i dess fastigheter.

Fn av fackskolans förnämsta inkomstkällor synes hava varit gåvor och
understöd av enskilda givare. Enligt vad överstyrelserna framhålla, skulle
skolan knappast hava kunnat existera utan dylika understöd och i varje fall ej
utvecklats till sin nuvarande omfattning. I en år 1919 tryckt, handlingarna
bilagd promemoria angående fackskolan uppgives, att till skolan och
därmed sammanhängande läroanstalter under årens lopp från olika håll in -

Kungl Maj:ts Proposition Nr 369.

flutit i gåvor omkring 250,000 kronor. Såsom överstyrelserna anföra, synes
intet av de skänkta beloppen hava kunnat fonderas utan hava åtgått
till löpande utgifter och driftkostnader, till största delen till finansiering
av byggnadsföretagen, som därigenom möjliggjorts.

Till barnhemmet utgår ur den Gillbergska barnhusfonden i Uppsala
ett anslag, för år 1919 utgörande 1,500 kronor.

Utgifterna för undervisningen bestridas i främsta rummet av elevernas
avgifter. Ur överstyrelsernas utlåtande må här återgivas följande översikt
över de för de särskilda kurserna bestämda grundavgifterna, dyrtidstillägg
oberäknade:

A. Lärarinnekurs (3 terminer) 250 kronor.

B. » (5 terminer) 440 kronor.

C. > (4 terminer) 300 kronor.

D. Lärarinnekurs i barnavård (10 månader) 300 kronor.

E. Husmoderskurs (8 x/2 månader) 300 kronor.

F. Specialkurs (1 termin) 175 kronor.

G. Praktisk yrkeskurs (1 termin) 75 kronor.

H. Storkökskurs (1 år) 350 kronor.

K. Lanthushållskurs å Brogård (3 månader) 95 kronor.

L. Kurs i trädgårdsskötsel å Brogård (6—7 månader) 150 kronor.

M. Kurser i barnavård (1 månad) 60 kronor.

Styrelsen har enligt lämnad uppgift beslutit att från och med höstterminen 1917
utöka var och en av nu angivna terminsavgifterna med en dyrtidsavgift.

I ett handlingarna åtföljande statförslag för år 1921 äro elevavgifterna
(Brogård ej medräknad) upptagna till ett belopp av 39,730 kronor. Elevavgifterna
till barnhemmet utgjorde år 1917 3,372 kronor 50 öre och beräknas
i staten för år 1921 till 6,435 kronor.

För den undervisning åt elever vid främmande läroanstalter, vilken,
såsom jag redan antytt, ombesörjes av fackskolan, åtnjuter skolan ersättning.
Sådan ersättning lämnas enligt uppgift för närvarande av Uppsala
stad, av Trefaldighetsförsamlingen, av Uppsala enskilda läroverk samt av
Lindska flickskolan i Uppsala, sammanlagt till ett belopp av 7,675 kronor.
För vandrande skolkök erhålles en avgift av 12 kronor för kurs.

Den förut omnämnda matvaruförsälj ning en och serveringen av mat
åt främmande spisgäster lämna en vinst, som år 1918 uppgick till sammanlagt
9,180 kronor 7 öre.

De av tackskolan utgivna skrifterna, varom förut talats, lämnade för
år 1918 en inkomst av 7,800 kronor.

Det återstår nu att närmare redogöra för de understöd till fackskolan,
vilka såsom jag redan erinrat — utgått och för närvarande utgå
av statsmedel. De nu utgående anslagen äro avsedda för olika grenar av

Kungl. May.ts Proposition Nr 369.

fackskolans verksamhet, dels till lärarinnekurserna i huslig ekonomi, dels
till lärarinnekursen i handarbete, dels till lärarinnekursen i lanthushållning,
dels ock till husmoderskurserna. De nu nämnda anslagen äro årliga.
Därjämte har som sagt för viss tid utgått ett årligt anslag till
fackskolans nybyggnad.

Vad först beträffar anslaget till lärarinnekurserna i huslig ekonomi
har anslag för detta ändamål utgått till fackskolan under hela dess tillvaro
utom de tre första åren. Från och med år 1897 har riksdagen årligen
tilldelat nämnda kurser understöd, utgående ur ett å åttonde huvudtiteln
uppfört anslag med rubriken »utbildningskurser för lärarinnor
i huslig ekonomi».

Statsunderstödet till fackskolans lärarinnekurser i huslig ekonomi har
upprepade gånger förhöjts. Om de växlingar, detsamma undergått, lämnar
följande översikt besked. Den visar, att anslaget under de olika åren varit:

1897 —1900..................... 2,200 kronor

1901 — 1903................... 3,200

1904 -1905..................... 5,000

1906—1907.................. 7,000

1908—1911..................... 10,500

1912-1913..................14,000

1914—1915.....................21,600

1916-1920.................. 23,600

1 allmänhet hava förhöjningarna i statsanslaget begärts av vederbörande
och av riksdagen beviljats med hänsyn till fackskolans alltjämt pågående
utveckling. Deri av 1915 års riksdag beslutade anslagsökningen åter
åsyftade att sätta fackskolan i tillfälle att höja de vid skolan anställda
lärarinnornas avlöning till samma belopp, som enligt då gällande föreskrifter
var bestämt för lärarinnor i huslig ekonomi vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter.

Utom dessa årligen återkommande anslag har riksdagen vid ett tillfälle
beviljat särskilda anslag för fackskolans nu ifrågavarande verksamhet,
i det att 1919 års lagtima riksdag med anledning av väckta motioner
till beredande dels under år 1919, dels ock under år 1920 av tillfällig
löneförbättring åt vissa lärarinnor vid fackskolan anvisade såväl på tillläggsstat
för år 1919 som på extra stat för år 1920 ett förslagsanslag,
högst 4,267 kronor. Anslagen skulle utgå till lärarinna i skolans tre
lärarinnekurser i huslig ekonomi enligt vissa av riksdagen fastställda villkor.

För utgåendet av förenämnda årliga anslag till fackskolan såväl som av
motsvarande anslag till de båda övriga lärarinneutbildningskurserna har
Kungl. Maj:t genom beslut den 30 juni 1916 föreskrivit bland andra följande
villkor:

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

att undervisningen vid de utbildningskurser, för vilka understödet är avsett, skall
bedrivas efter plan, som blivit gillad av läroverksöverstyrelsen och folkskolöverstvrelsen; att

för undervisningen skola tillhandahållas lokaler och materiell, som godkännas
av överstyrelserna;

att i varje årskurs ej må intagas större antal elever än att sammanlagda antalet
elever i årskursen utgör högst 16;

att avlöningsförmånerna för lärarinna i huslig ekonomi vid ifrågavarande utbildningskurser
ej få understiga de avlöningsförmåner, som för lärarinna i huslig ekonomi
äro stadgade genom kungörelsen den 21 februari 1914 om ändrad lydelse av vissa
bestämmelser i kungörelsen den 29 oktober 1909 angående avlöning av lärarinnorna
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter
m. m.; samt

att utbildningskurserna skola vara underkastade viss tillsyn och inspektion.

Såsom jag redan omnämnt, utbildar fackskolan jämväl lärarinnor i
handarbete. Den härför avsedda kursen, benämnd B-kursen, utgör eu
kombinerad utbildningskurs i huslig ekonomi och i handarbete. På sätt
jag nyss angivit utgår statsunderstöd åt kursen såväl för utbildning av
lärarinnor i huslig ekonomi som för utbildande av handarbetslärarinnor.
I sistnämnda avseende Jreviljades anslag första gången av 1918 års lagtima
riksdag, ingående i det anslag, som under åttonde huvudtiteln är
uppfört under rubriken »utbildande av handarbetslärarinnor». Fackskolans
andel i nämnda anslag uppgick för år 1919 till 2,500 kronor men
höjdes på framställning av Kungl. Maj:t av 1919 års lagtima riksdag till
4,500 kronor för år 1920.

I likhet med vad jag nyss anfört i fråga om fackskolans lärarinnekurser
i huslig ekonomi, hava lärarinnorna vid sistberörda kurs i handarbete
blivit delaktiga av anslag till tillfällig löneförbättring för år 1919,
som av 1919 års lagtima riksdag i anledning av väckta motioner anvisades
till lärarinnorna vid de statsunderstödda handarbetslärarinneseminarierna.
Genom beslut den 10 oktober 1919 fördelade Kungl. Maj:t ifrågavarande
anslag mellan nämnda seminarier och tilldelade då fackskolans
lärarinnekurs i handarbete ett belopp av 900 kronor.

I samband med redogörelse för fackskolans olika kurser bär jag omnämnt,
att den med C betecknade kursen utgör en kombinerad utbildningskurs
i huslig ekonomi och i lanthushållning. Den särskilda lanthushållning
skur sen är förlagd till Brogård och åtnjuter understöd från riksstatens
nionde huvudtitel. Sådant understöd beviljades första gången av
1911 års riksdag, som för ändamålet anvisade å extra stat för år 1912
ett anslag å 8,000 kronor, varav 4,000 kronor skulle få förskottsvis utgå
redan under år 1911.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

De beviljade anslagen för sagda ändamål under olika år äro:

1911 —1913: 4,000 kronor för år;

1914—1919: 5,500 kronor för år + 3,000 kronor för år 1919;

1920: 8,500 kronor.

Av 1919 års riksdag beviljades således dels en förhöjning för år 1920
av det tidigare utgående anslaget med 3,000 kronor, dels ock ett anslag
av 3,000 kronor på tilläggsstat för år 1919.

Under de senare åren har anslag av statsmedel utgått för ännu en
gren av fackskolans verksamhet, nämligen för de i det föregående omnämnda,
med E betecknade liusmoderskurserna. Sagda anslag har beviljats
skolan i enlighet med kungörelsen den 29 juni 1917 (nr 567) angående
understöd av statsmedel till yrkesskolor för husmodersutbildning i städer,
köpingar, industri- och andra liknande samhällen m. m. För två sådana
kurser om året har understöd under år 1919 utgått med sammanlagt
2,800 kronor. Jag ber få erinra om att 1919 års lagtima riksdag på
grund av Kungl. Maj:ts proposition medgivit, att ett tillägg av 100 procent
finge för vart och ett av åren 1919 och 1920 utgå å de statsbidrag, som
komme att tilldelas varje undervisningskurs vid sådan yrkesskola för husmodersutbildning,
som i nyssnämnda kungörelse avsåges. I enlighet härmed
har Kungl. Maj:t genom beslut den 10 oktober 1919 tilldelat fackskolan
för år 1919 ytterligare 2,800 kronor, och fackskolan har således
för sina husmoderskurser åtnjutit ett anslag av tillhopa 5,600 kronor under
år 1919.

Jag bör här tillägga, att fackskolan i enlighet med bestämmelserna i
kungörelsen den 16 september 1918 (nr 771) angående statsunderstöd åt
skolor för den lägre yrkesundervisningen genom Kungl. Maj:ts beslut den
16 januari 1920 erhållit anslag för år 1919 dels med 3,490 kronor för
uppehållande av verksamheten vid den inom skolan anordnade kursen i
matlagning för storkök, dels ock med 3,650 kronor för de inom skolan
anordnade yrkeskurserna för kokerskor.

Ytterligare bör jag här erinra om ett par mera tillfälliga anslag,
som kommit fackskolan till del. Först må då erinras om att 1915 års
riksdag såsom bidrag till kostnaderna för fullföljande av påbörjad nybyggnad
åt fackskolan beviljade ett anslag av 25,000 kronor att under de villkor
Kungl. Maj:t bestämde utgå under åren 1916—1920. Nämnda anslag
har utgått med 5,000 kronor under vart och ett av åren 1916—1920.

Vid inredningen av lokalerna på Brogård erhöll fackskolan för detta
ändamål ett statsunderstöd å 2,500 kronor, och senare anslog Kungl. Maj:t

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

4,000 kronor till en nybyggnad därstädes, vilka belopp utgingo av besparade
medel på nionde huvudtiteln.

Utom av statsmedel har fackskolan under vissa år erhållit andra anslag
av offentlig natur.

Till den praktiska yrkeskursen i matlagning har Uppsala läns landsting
bidragit med ett anslag under åren 1918 och 1919 å 1,450 kronor,
och även för år 1920 har anslag för samma ändamål beviljats. I kursen
skola mottagas 6 frielever från länet.

Ö % #

Till lanthushållningsskolan å Brogård lämnar landstinget ett årligt
anslag å 400 kronor, vilket belopp är avsett att betacka kostnaderna för
sådana anordningar i fråga om lokaler och materiell, som behövas för tillfälliga
undervisningskurser för ortens och länets# invånare.

Utoili bidrag för särskild i fackskolan meddelad undervisning å sammanlagt
2,300 kronor lämnar vidare Uppsala kommun ett årligt anslag
till fackskolans barnhem å 1,500 kronor. Dessutom har kommunen
till lärarinneavlöningar vid fackskolan anslagit för år 1917 3,400 kronor,
för år 1918 3,400 kronor och för år 1919 9,034 kronor. Till nybyggnaden
lämnas från staden årligen ett anslag å 1,000 kronor. Staden har ock träffat
avtal med fackskolan, att denna under år 1920 skall bestrida undervisningen
i en särskild lärlingskurs för flickor i Uppsala stad, vartill staden
skall bidraga med ett belopp av 4,366 kronor.

Läroverks- och skolöverstyrelserna hava i sin omförmälda skrivelse i en
tablå sammanfört de olika anslag, som för år 1919 utgått till fackskolan
för olika . ändamål. Då denna tablå ger en god översikt i nyssberörda
hänseende, torde jag böra här återgiva densamma.

Bihang till riksdagens protokoll 1920.

1 sand.

312 höft. (Nr 369.)

Fackskolans

utgifter.

18 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

Anslag till fackskolan år 1919.

				Från
Till	Staten.	Lands- tinget.	Uppsala stad.	Dom- kyrkoför- samling- en.	Trefal-dighets-försam-lingen.	Andra läroan- stalter.	Fonder.
Lärarinnekurserna i huslig eko-nomi.......................................	23,600	•
Dyrtidstillägg åt lärarinnorna i eko....................................*...	4.267		_	_	—
Lärarinnekursen i handarbete	2,500	—	—	—	—	—	—
Dyrtidstillägg åt lärarinnorna i d:o.......................................	900		_	—	—
Lärarinnekurserna i lanthus-hållning å Brogård...............	5,500		_	—	—	_
Dyrtidstillägg åt d:o................	3,000	—	—	—	—	—	900
Brogård i övrigt .....................	—	400	—	—	—	—
Husnioderskurserna.................. Praktiska yrkeskursen...............	5,600	1,450	_	—	—	_	_
Fortsättningskursen..................	—	—	—	1,000	—	—	—
Folkskolekurserna.....................	—	—	—	1,300	800	—	• -
Läro verkskurserna.....................	—	—	—	—	—	4,875!)	—
Barnhemmet ...........................	—	—	1,500	—	—	—	1,500
Dyrtidstillägg åt lärarinnor......	—	—	9,034	—	—		—
Nybyggnaden ...........................	5,000	—	1,000			—
i) Enskilda läroverket kronor 3,188:— och Lindska skolan kronor 1,687:—.

Härtill böra läggas de anslag å respektive 3,490 och 3,650 kronor,
som, enligt vad jag nyss erinrat, genom Kungl. Majtts beslut den 16 januari
1920 — alltså efter det överstyrelsernas utlåtande avgivits — blivit
fackskolan tilldelade för storkökskurs och för yrkeskurser för kokerskor.

Jämväl beträffande fackskolans större utgiftsposter hava läroverks- och
skolöverstyrelserna i sitt utlåtande lämnat åtskilliga sammanfattande uppgifter,
vilka torde böra i detta sammanhang återgivas.

Den ojämförligt största utgiftsposten kommer på avlöningarna dels
till den egentliga lärarpersonalen och dels till den förvaltningspersonal,
som är nödvändig vid en anstalt av fackskolans betydande omfång. Under
vårterminen 1919 hade fackskolan 32 lärarinnor med full tjänstgöring, föreståndarinna
och förvaltningspersonal häri inberäknade.

KungI. Maj:ts Proposition Nr 369.

Avlöningarna uppgingo under år 1917 till ett belopp av 50,192 kronor
59 öre och under år 1918 till 65,186 kronor 18 öre.

Driftkostnaderna hava ock, särskilt under de senaste krisåren, uppgått
till betydliga summor. Ensamt posten bränsle och lyse, som år 1917
uppgick till 11,996 kronor, steg under år 1918 till 19,064 kronor.

Ur överstyrelsernas skrivelse vill jag även återgiva en jämförande
tablå över omkostnaderna för själva huvudanstalten, upptagande dels de
faktiska utgifterna för åren 1917 och 1918, dels de för år 1921 beräknade.
Tablån lyder så:

1917 kronor 1	1918 kronor	1921 kronor
Lokaler.......................................................................	7,500: —	7,525: —	20,650: —
Reparationer och ersättningar.................................	1,942: 04	1.911: 18	1,665: —
Bränsle och lyse.........................................................	11,996:39	19,064:95	15.240: —
Förbrukningsartiklar ...............................................	4,253: 94	4,542:26	3,135: —
Avlöningar ......................................................	50.192: 59	65,186:18	97,122: —
Betjäning ............................................................... Tvätt ......................................................................	3,778: 46	4,850: 60\|	q Ann.
940:32	1,399: 63\|
Tryck och annonser...................................................	1,111:98	2,856: 40	3,760: —
Materiell för undervisning.......................................	49: 29	53:46	—
Inventarier och d:o...................................................	—	—	4,000: —
Barnhemmet...............................................................	—	3,320: —	—
Räntor........................................................................	—	—	2,400: -
Diverse omkostnader ................................................	2,654: 25	2.594: 24	2,875: —
Summa kronor	84,429: 26	113,303: 90	160,247: —

Tablåns siffror uppgivas vara hämtade dels ur de reviderade räkenskaperna
för år 1917, dels ur det till statsrevisorerna lämnade räkenskapssainmandraget
för år 1918 och dels ur styrelsens statförslag för år 1921.

I regeln hava inkomsterna ej räckt till att täcka utgifterna, och styrelsen
har därför nödgats i stor utsträckning anlita lånevägcn för att
uppehålla skolans verksamhet.

I alldeles särskild grad, säga överstyrelserna, gäller detta lokalanskaffningen.
Men även själva skolan och dess olika avdelningar gå, såsom räkenskaperna utvisa,
med förlust, och bristen betäekes ofta med upplånta medel. Härigenom ökas skuldsättningen
och de årliga ränteutgifterna. Under år 1918 upptogs ett amorteringslån
å 10,000 kronor att betäcka kostnader för bränsle in. m., och under år 1919 har skolans
kreditiv ökats från 3,000 till 20,000 kronor. Enligt vad räkenskapssammandraget
för år 1918 utvisar, har skulden för själva skolan under sagda år ökats med omkring

Fackskolans

lärarpersonal.

20 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

5,500 kronor till omkring 37,000 kronor. För fastigheten har lån upptagits under år
1918 till belopp av 35,000 kronor och skulderna ökats från 233,371 kronor till 254,581
kronor. Å lantgården Brogård finnes en skuld å 30,000 kronor.

Förutom att fackskolan, på sätt jag i det föregående anfört, erhållit
betydande understöd genom Kungl. Maj:ts och riksdagens försorg, har skolan
även i annan ordning rönt erkännande och uppskattning från det allmännas
sida. Genom särskilda Kungl. Maj:ts beslut har nämligen för viss
tid och under vissa villkor godkänt avgångsbetyg från lärarinnekurserna
A och B vid fackskolan samt från skolans lärarinnekurs i huslig ekonomi
med handarbete tillerkänts visst kompetensvärde i fråga om rätt till lönetursberäkning
och behörighet till lärarbefattning i kvinnligt handarbete
vid statssamskola.

Jag anhåller härefter få övergå till lärarpersonalen samt därvid lämna
vissa upplysningar om dess avlönings- och tjänstgöringsförhållanden m. in.
Aven i fråga härom kan jag i huvudsak följa den framställning i förevarande
hänseende, som lämnats av överstyrelserna, överstyrelserna hava
uPP&j°rt en vid deras skrivelse fogad tabell, upptagande lärarpersonalens
tjänstgöring inom olika kurser, avlöning och lönegrader.

Av nämnda tabell framgår, att de flesta lärarinnorna hava sin tjänstgöring
förlagd till lärarinnekurserna. Även de få lärarinnor, som hava sin
tjänstgöring förlagd mera uteslutande i andra kurser, biträda i lärarinnekurserna
vid övnings- och provlektioner.

Såsom timlärare i fysiologi, kemi, hälsolära, bakteriologi, samhällslära
och pedagogik äro anställda företrädesvis manliga lärare (professorer och
amanuenser vid universitetet samt läkare) ävensom en kvinnlig gymnastikdirektör.

I fråga om lärarpersonalens anställningsförhållanden åligger det enligt
ett äldre, av myndighet icke fastställt reglemente skolans styrelse att
anställa rektorer och föreståndarinnor, lärare och lärarinnor med årsanställning
och minst halv tjänstgöring. En delegation av styrelsen, benämnd
skolrådet, anställer lärare och lärarinnor med mindre än halv tjänstgöring.
Rektorsämbetet antager lärare och lärarinnor för kortare tid än ett år.
Lärarinnorna antagas utan bestämmelse om uppsägningstid antingen för år
eller för en treårsperiod, vilket senare anses för »ordinarie» anställning.

Angående tjänstgöringsförhållandena giver utredningen vid handen,
att lärarinna med full tjänstgöring i regeln har en tjänstgöringstid av 40
timmar i veckan, fördelad på fem dagar. Med åtta timmars arbetsdag vinnes
ett fullt utnyttjande av lokaler och materiell. Lärarinnans lediga dag
gives mitt i veckan. En sådan arbetsordning åsyftar att förebygga överansträngning.

Kung!. Maj:ts Proposition ATr 369.

I överensstämmelse med överstyrelsernas i deras utredning fällda omdöme
torde det kunna sägas, att lärarpersonalens — särskilt lärarinnornas
— avlöning är med hänsyn tagen till tjänstgöringens natur och stora omfattning
ganska låg. Detta omdöme bestyrkes av nämnda utredning med
där lämnade uppgifter.

Såsom förut nämnts, föreskrevs såsom villkor för statsbidrags utgående
till fackskolan från och med år 1916, att fackskolans lärarinnor
skulle avlönas med minst samma belopp som lärarinna i huslig ekonomi
vid högre flickskola och andra statsunderstödda enskilda läroanstalter.
Dessa avlöningsförmåner tillämpade på fackskolans lärarinnor med hänsyn
till omfattningen av deras tjänstgöring äro, utom viss kost, 1,400 kronor
i första, 1,650 kronor i andra och 1,900 kronor i tredje lönegraden.

Emellertid hava fackskolans lärarinnor under de sista åren erhållit
någon förhöjning av sina löneförmåner. Sedan år 1917 har Uppsala stad
anslagit medel till löneförbättring åt nämnda lärarinnor.

Såsom jag redan erinrat, beviljade 1919 års lagtima riksdag anslag å
4,267 kronor för vart och ett av åren 1919 och 1920 för beredande under
nämnda år av tillfällig löneförbättring åt vissa lärarinnor vid fackskolan.
Löneförbättringen skulle utgå enligt följande grunder:

1) Den tillfälliga löneförbättringen utgår till lärarinna i nämnda skolas tre
lärarinnekurser i huslig ekonomi med följande belopp utöver föreskriven minimiavlöning: a)

till lärarinna med full tjänstgöring med 400 kronor för år;

b) till lärarinna med partiell tjänstgöring med ett belopp, beräknat efter 400
kronor för år och utgående i förhållande till omfattningen av vederbörandes tjänstgöring; c)

till timlärare med 16 kronor 67 öre för veckotimme.

2) Den tillfälliga löneförbättringen utgår, under förutsättning att utöver nu
angivna belopp eu summa, motsvarande hälften av det för varje fall bestämda beloppet,
tillskjutes av kommunen eller enskilda donatorer eller utgår av medel, som eljest
stå till läroanstaltens förfogande.

I enlighet med dessa bestämmelser utgick under år 1919 det kommunala
tillägget med ett belopp av 400 kronor till de lärarinnor, som
ägde delaktighet i den av riksdagen beviljade löneförbättringen. Tillägg
till avlöningen kom emellertid även övriga vid fackskolan anställda lärarinnor
till del.

För att ingen olikställighet skulle uppkomma mellan de vid fackskolan
anställda lärarinnorna i avseende på löneförbättringen, har Uppsala
stad beviljat ytterligare 400 kronor till dem, som ej erhållit löneförbättring
från staten, vadan samtliga lärarinnor i allt åtnjuta 800 kronor utöver
föreskriven minimiavlöning. Skolan lämnar i regeln intet kontant
tillskott utöver den bestämda minimilönen.

Framställningar
från
fackskolan.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

I fråga om lärarinnorna tillkommande naturaförmåner meddela överstyrelserna
följande upplysningar. Lärarinnor, som undervisa i matlagning,
erhålla utöver den kontanta lönen mat tillsammans med eleverna. Dessutom
hava lärarinnorna 1) alla dagar frukost, té och kaffe; 2) middagar
de dagar, då de ej ha matlagning; 3) lärarinnor i teoretiska ämnen och
handarbete ha middag alla vardagar; 4) alla ha fri tvätt av arbetskläder.
Dessa förmåner äro beräknade till 100 kronor (det verkliga värdet är givetvis
väsentligen större), som fråndrages den kontanta lönen.

Avlöningen under år 1919 vid fackskolan ställer sig alltså på följande
sätt:

Lönegrad	Minimilön	Dyrtidstillägg	Summa
Kontant	Värde av naturaför-måner	Av kommunen (i lära-rinnekura 400, i övriga kurser 800 kronor)	Av staten i lärarinne-kurserna
l:a .....................	1,300	100	400 å 800	400	2,200
2:a .....................	1,550	100	400 ä 800	400	2,450
3:e .....................	1.800	100	400 å 800	400	2,700

Barnhemmets föreståndarinna åtnjuter avlöning i första lönegraden
jämte kommunens lönetillägg samt bostad. Lärarinnorna på Brogård, vilkas
tjänstgöring varar hela dagen, åtnjuta avlöning i högsta lönegraden
med dyrtidstillägg jämte bostad.

I den förut omnämnda, överstyrelsernas skrivelse åtföljande bilagan
lämnas en mera detaljerad översikt beträffande lärarpersonalens avlöningsförhållanden.

Beträffande lärarpersonalens pensionsförhållanden anföra överstyrelserna,
att för närvarande 20 av skolans lärarinnor vore delägare i svenska
lärarinnornas pensionsförening. Föreståndarinnan ägde därjämte delaktighet
i lärarinnornas pensionsanstalt.

Såsom jag i det föregående meddelat, hava flera framställningar från
fackskolans styrelse inkommit, avseende statsunderstöd åt läroanstalten.
Dessa framställningar, över vilka överstyrelserna haft att avgiva yttrande
i samband med fullgörandet av förenåmnda utredning, äro följande:

Kungl. May.ts Proposition Kr 369.

1. I en den 10 juli 1919 dagtecknad ansökning har fackskolans styrelse
hemställt om ökat anslag för år 1921. Vid ansökningen äro fogade
åtskilliga bilagor, bland dem statförslag för sistnämnda år dels för de med
A, B och C betecknade kurserna för utbildande av lärarinnor i huslig
ekonomi, dels ock för fackskolan i dess helhet. Styrelsen har framhållit,
att många skäl talade för att anslagen till skolan sainmansloges till ett
anslag och att skolan således betraktades som en enhetlig lärarinneutbildningsanstalt
för huslig ekonomi med handarbete och barnavård, och
sistberörda förslag till inkomst- och utgiftsstat avsåge som sagt just en
dylik enhetligt fattad läroanstalt. Med hänsyn härtill har styrelsen gjort
alternativa anslagsyrkanden och hemställt om antingen ett förhöjt anslag
för år 1921 av 62,630 kronor till fackskolans kurser för utbildning av
lärarinnor i huslig ekonomi eller ock ett anslag till skolan i dess helhet
av 87,796 kronor.

2. I ansökning den 10 juli 1919 har styrelsen vidare — under förutsättning
att sådan sammanslagning av de till anstalten utgående understöden,
varom i förut omnämnda ansökning talats, ej bleve genomförd —
hemställt om en höjning för år 1921 av det nu utgående anslaget till
fackskolans lärarinnekurs i handarbete till 8,000 kronor. Jämväl till denna
ansökning är fogat, bland annat, förslag till stat för år 1921 för nu ifrågavarande
lärarinnekurs. Över ansökningen har utlåtande avgivits av överstyrelsernas
dåvarande inspektör för undervisningen i kvinnligt handarbete,
lektorn Hedwig Sidner, som tillstyrkt styrelsens ansökning.

3. Ytterligare har styrelsen gjort framställning om anslag för vartdera
av åren 1920 och 1921 till fackskolans med D betecknade lärarinnekurs
i barnavård. Då denna framställning avser en verksamhetsgren, till
vilken statsunderstöd ej tidigare utgått, torde jag böra här återgiva vissa
delar av styrelsens ansökning.

Styrelsen erinrar till eu början, att bland läroämnen i de husmodersskolor, till
vilka utginge statsunderstöd enligt kungörelse den 29 juni 1917 angående understöd
av statsmedel till yrkesskolor för husmodersutbildning i städer, köpingar, industri- och
andra liknande samhällen in. m., nämndes »praktisk barnavård».

Därefter yttrar styrelsen:

Redan förut både undervisning i barnavård lämnats i vissa anstalter, t. ex. barnkrubbor,
och några av dessa anstalter hade även utbildat barnsköterskor. Till de anstalter,
där sådan undervisning lämnats, hörde även fackskolan för huslig ekonomi i
Uppsala, som från januari 1911 haft ett eget »barnhem», till eu början närmast avsett
för undervisning av fackskolans egna elever. Före år 1916 hade emellertid inom
Sverige ingen anstalt funnits för utbildning av lärarinnor i barnavård. Under år
1916 hade det första försöket i denna riktning gjorts vid fackskolan i Uppsala. Se -

Kungl. Maj:ts Proposition Kr 369.

dan under åren 1916 och 1917 ett mindre antal sådana lärarinnor där utbildats och
kursen efter hand, på grund av vunnen erfarenhet och prövning av för ändamålet tillgängliga
resurser, kommit till relativt fasta former, upptoge fackskolans senast utgivna
program under litt. D en särskild »lärarinnekurs i barnavård», avsedd för lärarinnor
i spädbarnsvärd och eventuellt föreståndarinnor för spädbarnshem (ensamt eller
i förening med liusmodersskola).

Antalet elever i fackskolans lärarinnekurs i barnavård hade under år 1916 varit
tre, år 1917 fem, under år 1918 sju. Från och med hösten 1918 såge sig skolan i
stånd att årligen utbilda tio lärarinnor i barnavård.

Kursen genomginges till sin huvudsakliga del i fackskolans barnhem, men eleverna
hade dessutom eu månads kurs å universitetets barnklinik och finge i fackskolans
huvudanstalt undervisning i hälsolära, praktisk matlagning och födoämneslära.
Skolstyrelsen hade nämligen ansett det nödvändigt, att de blivande barnavårdslärarinnorua
hade nödiga kunskaper och färdigheter för att kunna sköta eller övervaka ett
barnhems hushåll, helst tillagning av föda åt de större barnen mer eller mindre närmade
sig vanlig matlagning. Elever, som förut genomgått vare sig lärarinnekurs i
huslig ekonomi eller ett-årig husmoderskurs eller annan därmed likvärdig skola, behövde
icke deltaga i undervisningen i praktisk matlagning och födoämneslära. Man
kunde beräkna, att i genomsnitt så skulle vara fallet med ett par elever varje år.
Kursen vore i det stora hela så ordnad, att samtidigt irngefär halva antalet elever
vore sysselsatt i barnhemmet och halva antalet i fackskolan (d. v. s. där finge undervisning
i matlagning).

Avgiften för undervisning inom fackskolaus lärarinnekurs i barnavård vore 300
kronor, som fördelades på det sätt, att på undervisningen i barnhemmet och barnkliniken
komme 200 kronor och på undervisningen i fackskolaus huvudanstalt 100 kronor.
Denna avgift kunde under nuvarande förhållanden anses normal, då kursen upptoge
omkring 10 månader.

Fackskolans barnhem stode under inseende av professorn i pediatrik vid Uppsala
universitet G. Bergmark; han tjänstgjorde som hemmets läkare och lämnade en
del av den teoretiska undervisningen i barnavård.

Hemmet kunde samtidigt iiysa 15 spädbarn. Hela antalet elever av olika slag
hade under år 1918 varit 118.

Med hänsyn till det gagn barnhemmet ansåges göra Uppsala stad därigenom, att
hemmet till vård och underhåll under dagen mot en ringa penning mottoge barn av
mödrar, som under dagen vore sysselsatta med arbete utom hemmet, både Uppsala
stad under de senare åren till barnhemmet lämnat ett årligt understöd, växlande mellan
1,500 och 2,900 kronor.

Undervisningen för elever av olika slag utom lärarinuekursen betalades med avgifter,
vilka icke kunde höjas. Skolstyrelsen såge således ingen annan utväg att bringa
jämvikt i budgeten, än att statsverket som bidrag till kostnaden för lärariuneutbildningen
lämnade ett understöd av allmänna medel motsvarande den beräknade bristen
å 5,500 kronor.

Undervisningen i barnavård vore, som varje sakkunnig kände, en jämförelsevis
dyrbar affär. Det föreslagna statsunderstödet å 5,500 kronor avsåge egentligen utbildning
av lärarinnor, men fackskolans barnhem verkade dessutom för en förbättrad
barnavård, dels genom de många elever, som där årligen undervisades längre eller
kortare tid, dels genom det exempel barnhemmet gåve därstädes vårdade barns mödrar,
samt de anvisningar och råd, som mödrarna finge genom barnhemmets lärarinnor.

Kungl. Maj:is Proposition Nr 369.

Det vore i detta sammanhang ej ur vägen att erinra om de motioner rörande såväl
undervisning i barnavård som utbildning av lärarinnor i ämnet, vilka framlades för
1918 års riksdag och föranledde en riksdagens skrivelse till Kungl. Maj:t.

Efter vanlig ordning skulle skolstyrelsens framställning om proposition till 1920
års riksdag rörande anslag för utbildning av lärarinnor i barnavård blott kunna avse
1921 års stat. Då emellertid lärarinnor i barnavård omedelbart behövdes i ej allt för
obetydligt antal, eftersom statsanslag för husmodersskolor med barnavård utginge redan
från och med är 1918; då vidare fackskolans kurs i ämnet börjat redan år 1916 och
sålunda nu, om ock i mindre skala, fortgått redan 4 år; då slutligen ingen som helst
utväg syntes finnas att utan statsunderstöd vidare fortsätta utbildning av lärarinnor,
hoppades skolstyrelsen, att 1920 års riksdag skulle befinnas villig att bevilja nödigt
understöd redan för år 1920.

Vid ansökningen fanns fogad av styrelsen fastställd stat för ifrågavarande
kurs för år 1920.

4. I det föregående har jag erinrat om att 1915 års riksdag beviljat
ett anslag såsom bidrag till kostnaderna för fullföljande av påbörjad nybyggnad
åt fackskolan. Anslaget bestämdes till 25,000 kronor att utgå
under åren 1916 —1920. Styrelsen för fackskolan har nu gjort framställning
om beviljande av dylikt anslag jämväl för de nästföljande 5 åren.
I ansökningen framhålles, att kostnaderna för fackskolans ifrågavarande
nybyggnad, vilken blivit fullföljd och avslutad, stigit vida högre än man
år 1914 beräknat. Det vore därför av stor vikt, att skolan fortfarande
komme i åtnjutande av det till förräntning och amortering av skolans
byggnadslån avsedda anslag, som sålunda tidigare beviljats, åtminstone till
dess någon större del av byggnadslånet hunnit amorteras. Styrelsen ifrågasatte
därför för detta ändamål ett anslag å 25,000 kronor, varav för år
1921 skulle utgå 5,000 kronor.

5. Slutligen har fackskolans styrelse i särskild ansökning av den 14
juli 1919 hemställt om höjt anslag även för år 1920. Styrelsen erinrar
om den av mig redan i början av mitt anförande omnämnda framställning
om höjt anslag för år 1920, som styrelsen tänkt sig förelagd 1919 års
riksdag, om den förberörda inom riksdagen väckta motionen om tilläggsanslag
åt skolan för sistnämnda år samt om de yttranden i anledning av
nu angivna framställningar, som fällts såväl av vederbörande departementschef
som av riksdagen. Den ifrågasatta förhöjningen av anslaget vore i
främsta rummet motiverad av behovet att ernå en välbehövlig ökning av

m o o

lärarinnornas löner. Det belopp, som för år 1920 vore ytterligare behövligt,
borde enligt styrelsens mening beräknas efter samma grunder, som
åberopats i fråga om det för år 1921 behövliga anslaget.

överstyrelserna erinra vidare om den framställning om statsunderstöd
till utbildning av lärarinnor i lanthushållning å skolans lantgård Brogård,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 312 Käft. (Nr. 369). 4

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 369.

som ingivits till jordbruksdepartementet och som föranlett Kungl. Maj:t
att under nionde huvudtiteln hos riksdagen äska dels ett anslag på, extra
stat för år 1921 å 11,000 kronor, dels ett anslag å tilläggsstat för år 1920

å 2,500 kronor. .

Ytterligare omnämna överstyrelserna tre framställningar, som icke
åsyfta proposition till riksdagen men som i detta sammanhang äro av vikt
för bedömandet av fackskolans anslagsbehov. Dessa framställningar äro

följande: , . .

1. skrivelse av den 15 augusti 1919 om anslag, enligt kungörelsen

den 16 september 1918 angående statsunderstöd åt skolor för den lägre
yrkesundervisningen, å 4,413 kronor 87 öre att under år 1919 utgå töi
fackskolans kurs i matlagning för storkök såsom yrkesskola för husligt
(irbctc *

2. skrivelse av den 15 augusti 1919 om anslag enligt sistnämnda
kungörelse å 3,647 kronor 61 öre att under år 1919 utgå för fackskolans
praktiska yrkeskurs såsom yrkesskola för husligt arbete; samt

3 skrivelse av den 30 oktober 1919 om fortsatt anslag enligt törberörda
kungörelse den 29 juni 1917 å 5,600 kronor att under år 1920
utgå till två husmoderskurser i egenskap av yrkesskolor för husmodersut bildning.

„ , ,

överstyrelserna anföra, att skolöverstyrelsen komme att framdeles avgiva
Yttrande över sist omförmälda tre ansökningar, vilka avsåge Kung!.
Maj:ts'' prövning, huruvida vissa kurser vid fackskolan fyllde villkoren för
erhållande av statsbidrag såsom för enskild yrkesskola redan under åren
1919 och 1920.

Vad beträffar de två förstnämnda av nu ifrågavarande framställningar
ber jag få hänvisa till vad jag i det föregående erinrat beträffande Kungl.
Majrts i anledning av framställningarna fattade beslut.

Fackskolans styrelse har, såsom jag förut anfört, vid sina framställningar
om statsunderstöd fogat åtskilliga statförslag för år 1921. . Förslagen
hava av överstyrelserna i deras skrivelse hopförts och återgivits.^ Det
första förslaget avser lärarinnekurserna i huslig ekonomi, i det föregående
betecknade A, B och C. Förslaget slutar på 94,486 kronor. I förslag
nr 2 upptages staten för lärarinnekursen i handarbete, slutande på 13,087
kronor. Förslaget nr 3 avser lanthushållningsskolan å Brogård och slutar
på 18,925 kronor; förslaget nr 4, avseende fackskolans kurs i barnavård
(barnhem), slutar på 21,949 kronor. .

Såsom förslag nr 5 är upptagen stat för fackskolan i dess helhet.
Detta förslag torde jag ''höra här återgiva. Det lyder så:

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.
Statförslag 5. Fackskolan i dess helhet.

Inkomster.

Elevavgifter från lärarinnekurserna i huslig ekonomi A, B, C

Från enskilda läroverket för undervisning...............................

» folkskolorna........................................................................

Statsbidrag till byggnadskostnader.............................................

Statsbidrag för huslig ekonomi A, B, C.....................................

Elevavgifter från handarbetskursen ..........................................

Kortare kurser i handarbete......................................................

Statsanslag för handarbetskursen ..............................................

Elevavgifter för 2 ettåriga husmoderskurser ...........................

Statsanslag för dessa kurser.......................................................

Elevavgifter för husmoderskurs på 1 termin, 16 X 225 .........

Elevavgifter från specialkursen, 16 X 225.................................

Elevavgifter från praktiska yrkeskursen....................................

Statsanslag för samma kurs .......................................................

» till materiell.............................................................

Anslag från landstinget för kursen ...........................................

Elevavgifter för storkökskursen 12 X 250.................................

Statsanslag till samma kurs ......................................................

> till materiell.............................................................

Elevavgifter för lärarinnekursen i barnavård, 10 X 100

Anslag från Uppsala stad för lärlingskurs.................................

Lindska skolan för undervisning................................................

Bidrag till byggnadskostnaderna från Uppsala stad ...............

Vinst å matvaror........................................................................

Inskrivningsavgifter å 3 kronor................................................

Brist att täcka genom tillfälliga kurser eller på annat sätt

... kronor	14.040
	2,800
»	3,350
»	5.000
	62,630	87,820
»	4,480
2-	607
	8.000	13,087
»	7,200
»	5,600	12,800
>		3,600
»		3,600
»	2,850
»	3,347
»	300
»	1.450	7,947
»	3,000
	2,169
	250	5,419
»		1,000
»		4,366
		720
»		1,000
»		14,000
		348
		4.540
Summa kronor 160,247

Utgifter.

Lokaler, 7 procent å 295,000 krOnor............................................................

Avlöningar inom skolan ..............................................................................

Avlöningar utom skolan för storkökskursen................................................

Inventarier och undervisningsmateriell (1918: 3,997).................................

Bränsle och lyse (1918: 13,539, 1919: approx. 16,240)

Betjäning och tvätt (1918: 6,249, 1919: approx. 9,400) ...........................

Förbrukningsartiklar (1918: 4,542)...............................................................

Reparationer och ersättningar (1918: 1,911, 1919: approx. 1,665)...........

Tryck och annonser (1918: 2,856, ökas med 30 procent)...........................

Räntor...................................................................................................•••

Till sällskapets kassa för gemensamma utgifter (sekreterare, revision,tryck)
Diverse, omkostnader ....................................................................................

kronor 20,650
» 96.472

» 650

* 4.000

> 15,240

» 9,400

» 3,135

> 1,665

» 3,760

> 2,400

» 900

> 1,975

Summa kronor 160,247

Dessutom har fackskolans styrelse för lanthushållningsskolan å Brogård
begärt ett statsanslag för år 1921 under nionde huvudtiteln å 12,785 kronor.

Läroverksoch
skolöverstyrelsernas

yttrande och
förslag.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 309.

Efter det läroverks- och skolöverstyrelserna slutfört den utredning
rörande fackskolans organisation och anslagsbehov m. m., som till huvudsaklig
del ligger till grund för min nu lämnade redogörelse, övergå överstyrelserna
till sitt av nämnda utredning föranledda yttrande och förslag.
Därvid behandla överstyrelserna först anslagsfrågan för år 1921 och i
samband därmed vissa principiella synpunkter beträffande fackskolans ställning
i anslagshänseende, därefter framställningarna om vissa anslag för
år 1920 och till sist styrelsens ansökning om ett särskilt byggnadsanslag.

I det följande ämnar jag i den utsträckning, som kan anses erforderlig,
återgiva överstyrelsernas berörda yttrande, därvid jag följer den ordning,
vari överstyrelserna upptagit de olika spörsmålen till skärskådande.

Under rubriken anslagsfrågan för år 1921 omnämna överstyrelserna
till en början fackskolans ställning och uppgift.

Med framhållande att staten sedan lång tid tillbaka lämnat understöd åt i främsta
rummet de av fackskolan anordnade kurserna för utbildning av lärarinnor i huslig ekonomi
samt att denna verksamhet sedermera utsträckts även till de med sagda lärarinneutbildning
förenade utbildningskurserna för lärarinnor i handarbete och i lanthushållning,
erinra överstyrelserna om att nu ifrågasattes statsunderstöd för ytterligare en lärarinneutbildningskurs,
nämligen av lärarinnor i barnavård, samt att överstyrelserna vid ett
föregående tillfälle, år 1918, då dylik ansökning av styrelsen ingivits, principiellt tillstyrkt
understödet härför. Skolan åtnjöte emellertid, fortsatte överstyrelserna, statsunderstöd
icke blott för sina olika grenar av seminarieverksamhet utan jämväl för sin verksamhet
såsom yrkesskola för unga kvinnor, vilka sökte teoretisk och praktisk utbildning
i olika grenar av husligt arbete. Sålunda utginge redan statsunderstöd till skolans
husmoderskurser, och det ifrågasattes, att sådant understöd skulle utbekommas
även till ett par andra yrkeskurser för kvinnlig ungdom, vilka nu under olika benämningar
inginge i skolans verksamhet-.

Ehuru överstyrelserna ej ansett sig böra i detta sammanhang upptaga frågan om
fackskolans ställning i skolsystemet, trädde emellertid, säga överstyrelserna, vid denna
utredning den sida av läroanstaltens ställning, som rörde frågan om dess egentliga
uppgift, genast i förgrunden. En blick tillbaka på skolans utveckling visade, att allt
från början utvecklingen av de olika lärarinneutbildningskurserna och de olika praktiska
skolkurserna i hushållsarbete gått band i hand. Det för fackskolan mest karaktäristiska
kunde ock sägas vara den nära föreningen av nämnda båda sidor av skolans
verksamhet. Det mera ideella målet för fackskolans verksamhet sökte skolan praktiskt
nå dels genom att direkt verka såsom kvinnlig yrkesskola med kurser av olika slag
på det husliga arbetets område, dels genom utbildning av lärarinnor i skilda grenar
av det kvinnliga och husliga arbetet: hushållsgöromål, handarbete, barnavård och lanthushållningens
kvinnliga sysslor. Vidare ville fackskolan, med tillvaratagande av såväl
sina egna goda möjligheter i egenskap av stor anstalt som sin belägenhet i universitetsstad
med dess tillgång på kvalificerade lärarkrafter, verka som provskola med
tillgodogörande, i den mån resurserna räckte till, av sådana uppslag, redskap och metoder,
som kunde befordra utvecklingen av det husliga arbetet och undervisningen i

Kungl. Majits Proposition Nr 369. 29

detsamma. Härtill medverkade även utgivandet genom skolans försorg av facklitteratur
på det husliga arbetets område.

Överstyrelserna framhålla vidare, att ehuru de praktiska eller mindre yrkesmässiga
kurserna vid skolan mottoge elever från landets skilda delar och skolan alltså i denna
mening vore av allmän betydelse, det dock läge i sakens natur, att det vore fackskolans
uppgift såsom utbildningsanstalt för lärarinnor, som gjorde den särskilt betydelsefull
för det allmänna och således även särskilt förtjänt av understöd frän det
allmännas sida. Överstyrelserna meddela, att av de omkring 80 lärarinnor, som årligen
utexaminerades från utbildningsaustalterna för huslig ekonomi i landet, 45 å 50
komme från fackskolan, samt att omkring 12 av de från handarbetslärarinneseminarierna
i landet årligen utexaminerade, omkring 45 till antalet, genomgått Uppsalaskolans
handarbetslärarinnekurs. Vidare betona överstyrelserna, att behovet av lärarinnor
i husbållsgöromål helt säkert komme att inom den närmaste framtiden betydligt
ökas, sedan de nya praktiska fortsättnings-, lärlings- och yrkesskolorna kommit i gång.
Och helt säkert skulle det vid en mängd kommunala skolor av mindre omfattning bliva
ett särskilt stort behov av sådana lärarinnor, som jämte sin utbildning i hushållsgöromål
även besutte nödig kompetens för undervisning i handarbete, i lanthushållning
och i barnavård. Denna uppfattning av fackskolan såsom i allra främsta rummet en
lärarinneutbildningsanstalt, för vilken de mera fristående kurserna tjänade som övningsskolor,
har, påpeka överstyrelserna, starkt framhållits ej blott av överstyrelserna utan
även av skolans styrelse. Det har visat sig, att eleverna i de tre lärarinnekurserna
för sin praktisk-pedagogiska utbildning årligen behövde omkring 950 övningsdagar
(av de 1,170 varöver skolan i sin helhet förfogade) i annan avdelning i anstalten.
Utanför lärarinneutbildningens område läge egentligen blott en enda kurs, nämligen
den s. k. storkökskursen.

Överstyrelserna upptaga därpå till besvarande frågan, om fackskolans
verksamhet är förtjänt av understöd, och utgå härvid från den av 1918
års riksdag beslutade organisationen av de praktiska ungdomsskolorna.

Det framhålles, att det för framgången av nämnda skolor vore ett verkligt livsvillkor,
att skolorna erhölle väl kvalificerade lärare samt att utbildningen av sådana
lärare i tillräckligt antal alltså vore en den angelägnaste uppgift för det allmänna.
Detta gällde icke minst de praktiska skolorna för kvinnlig ungdom; för dem behövdes
hädanefter ett väsentligt ökat antal lärarinnor i husligt arbete än hittills, då behovet
varit begränsat huvudsakligen till högre flickskolor och folkskolor. Överstyrelserna
erinra om att för närvarande endast en statsaustalt ombesörjde sådan lärarinneutbildning,
varom här är fråga, samt att i den mån staten icke kunde åtaga sig dylik utbildning,
densamma måste anförtros åt enskilda läroanstalter. Då sådana anstalter för
att kunna hålla elevavgifterna nere vid rimlig nivå måste erhålla statsunderstöd, syntes
det vara en plikt för staten att understödja de enskilda lärarinneutbildningsanstalterna
av nu ifrågavarande slag. Ur denna synpunkt och även med hänsyn till tackskolans
förtjänstfulla verksamhet i övrigt såsom eu specialskola för kvinnliga yrken
och för vad som folie inom hemmets verksamhetsområde, borde ock enligt överstyrelsernas
mening fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala i sina olika verksamhetsgrenar
komma i åtnjutande av statsunderstöd i än vidare mån än vad som hittills skett.
Denna mening hade överstyrelserna redan tidigare uttalat. Så hade särskilt skett i

Kim f/l. Maj:ts Proposition Nr 369.

saraband med avgirande av utlåtande den 31 augusti 1918 över en av fackskolestyrelsen
gjord ansökning om understöd åt skolans lärarinnekurs i barnavård.

överstyrelsernas då avgivna yttrande i detta hänseende torde jag böra
här i huvudsak återgiva, enär detsamma ju avser framställning om anslag
för ett ändamål, som tidigare ej av staten understötts. överstyrelserna
yttra däri bland annat:

Att det för vår kvinnliga ungdom, de blivande mödrarna, förefunnes ett verkligt
behov av utbildning i barnavård syntes överstyrelserna vara uppenbart. Den stora
dödligheten bland barnen under de två första levnadsåren torde till icke ringa del
förorsakas av bristfällig vård på grund av otillräckliga insikter med avseende pa barnens
skötsel. Att söka så vitt möjligt avhjälpa detta missförhållande genom beredande
av tillfällen till erforderlig utbildning å här berörda område måste därför anses vara
ett samhällsintresse av största vikt. Undervisning i vård av spädbarn hade redan
upptagits på arbetsplanen vid eu del olika läroanstalter för flickor, och man torde med
sannolikhet kunna antaga, att under den närmaste tiden antalet anstalter med sådan
undervisning skulle komma att avsevärt ökas. Undervisning i praktisk barnavård vore
nämligen upptagen såsom särskilt läroämne å arbetsplanen för de husmodersskolor, för
vilka genom beslut av 1917 års riksdag understöd av statsmedel må kunna utgå, och
även i eu del högre folkskolor med undervisning för flickor i husligt arbete torde detta
senare ämne komma att omfatta jämväl barnavård. 1918 års lagtima riksdag hade
ock, under uttalande av att den ansåge det vara ett statsintresse av stor vikt, att frågan
om utsträckt undervisning i barnavård erhölle den bästa möjliga lösning, i skrivelse
anhållit om utredning och förslag angående denna sak.

Under sådana förhållanden vore det att förutse, att behovet av för undervisning
i barnavård utbildade lärarinnor komme att göra sig allt starkare gällande. Så vitt
överstyrelserna hade sig bekant, vore fackskolan för närvarande den enda anstalt inom
vårt land, som meddelade specialutbildning för undervisning av ifrågavarande art. Av
de handlingar, som åtföljde den föreliggande ansökningen, syntes framgå, att den vid
fackskolan anordnade kursen för lärarinnor i barnavård vore väl planlagd och stode
under sakkunnig ledning.

I den skrivelse, vari överstyrelserna meddela resultatet av sin förberörda
utredning rörande fackskolan, anföra överstyrelserna beträffande den
nu föreliggande förnyade framställningen om statsunderstöd åt ifrågavarande
kurs i barnavård, att överstyrelserna varit i tillfälle förvissa sig om
att sagda kurs även under det senaste året varit praktiskt ordnad och
givit goda resultat. 1 anslutning till sitt nyss anförda yttrande och under
erinran om att enligt den nya stadgan för den lägre tekniska undervisningen
i lärlingsskola för husligt arbete skulle meddelas även grunderna
för barnavård och sjukvård i hemmet samt, där så kunde ske, praktisk
barnavård, tillstyrka överstyrelserna, att även denna gren av fackskolans
lärarinneutbildning blir vederbörligen beaktad vid bestämmande av statsanslag
till fackskolan.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

I fråga om det nuvarande anslagets storlek framhålla överstyrelserna,
att meningarna ej torde vara delade därom, att det nu utgående statsanslaget
till fackskolan vore otillräckligt och behovet av ytterligare understöd
således stort.

Den av överstyrelserna verkställda utredningen visade, att grundvalen för skolans
ekonomi vore i det hela löslig och att de stora utgifter, som särskilt lärarinneutbildningen
medförde, bleve för varje år allt svårare att bestrida. Överstyrelserna erinra
vidare om att statsanslaget till skolan — frånsett den ökning, som beviljades år 1915
med hänsyn till nödvändigheten att höja lärarinnornas avlöning — vant oforandrat
allt sedan år 1914. Det sedan dess inträffade starka fallet i penningvärdet hade givetvis
väsentligt reducerat anslagets effektivitet. Härtill komme nu flera behov, som
framkallats av anstaltens alltjämt fortgående utveckling, nybyggnadsverksamheten under
dyrtiden och slutligen den synnerligen trängande angelägenheten av lonetorbattrincr
åt lärarpersonalen. Att höja terminsavgifterna i sådan grad, att den under kristiden
inträffade prisstegringen kompenserades, vore uppenbarligen icke möjligt; viss
ökning av nämnda avgifter hade emellertid ägt rum under de sista åren. En allt för
stark köjniug av avgifterna vore därjämte i hög grad betungande för den otta foga
bemedlade ungdom, som sökte inträde vid berörda kurser, och skulle från kurserna
utestänga flickor från obemedlade samhällslager.

I detta sammanhang ville överstyrelserna påpeka, att en riktig jämförelse mellan
de understöd, som staten lämnade de olika privata läroanstalterna för »utbildmngskurser
för lärarinnor i huslig ekonomi», icke kunde rättvisligen göras blott genom en
jämförelse mellan de direkta understöd, som beviljades under nyss anförda rubrik a
åttonde huvudtiteln, enär utom ifrågavarande anslag statsbidrag även utginge indirekt
till skolköksseminariet vid Ateneum i Stockholm i form av ålders- och dyrtidstillägg
till lärarinnorna genom den buvudanstalt, med vilken seminariet vore förenat. Vad
Göteborgs skolköksserainarium beträffade hade vederbörande kommun i sista hand
iklätt sig det ekonomiska ansvaret för detsamma. , , „ . .

Att bygga skolans ekonomi på tillfälliga gavor, såsom hittills i stor utsträckning
skett kunde tydligen i längden ej äga rum. Det förtjänade att i detta sammanhang
omnämnas, att bland de gåvor, som kommit anstalten till del, vore inkomster av den
av skolans föreståndarinna utgivna »Hemmets kokbok», som till ett sammanlagt belopp
av omkring 70,000 kronor av henne överlämnats till skolan.

I det följande ingå överstyrelserna på en närmare granskning av de
olika statförslag, soin, på sätt jag i det föregående omnämnt, framlagts av
fackskolans styrelse.

De erinringar, som överstyrelserna sålunda gjort i fråga om sagda förslag, avsåge,
säga överstyrelserna, närmast att utgöra exempel på svårigheterna, för att icke
säim omöjligheten av att i fråga om en läroanstalt med fackskolans säregna konstru
ticm göra en rationell boskillnad i ekonomiskt hänseende mellan dess olika delar. Dessa
exempel talade ock enligt överstyrelsernas mening för behovet av eu omläggning av
grunderna för statens understödjande av fackskolan.

bör ske, söka överstyrelserna visa i den

Hur en dylik omläggning

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 309.

närmast följande delen av sitt yttrande, där till skärskådande upptages
frågan om olika linjer beträffande statens understödjande av fackskolan.

Det erinras därvid först om att det nuvarande sättet för skolans understödjande
tillkommit av historiska grunder, i det statsbidrag utverkats för de olika kurserna på
olika tider och från olika håll, allt eftersom möjligheter yppat sig. Det kunde nu
tänkas, säga överstyrelserna, att man fortsatte på samma väg, så att dels de statsanslag,
som redan utginge till lärarinnekurserna i huslig ekonomi, till lärarinnekursen i
handarbete, till lärarinnekursen i lanthushållning och till husmoderskurserna,i erforderlig
man ökades, och dels nya anslag beviljades till därav förtjänta grenar av skolans verksamhet,
närmast da till lärarinnekursen i barnavård, samt till vissa yrkes- och lärlingskurser.

Den förebragta utredningen syntes emellertid, fortsätta överstyrelserna, hava till
fullo adagaiagt de många och stora olägenheter, som detta system nödvändigt måste
medföra, f ör det första vunnes på denna väg icke den enhetlighet och konsekvens i
amslagsbeviljandet, som givetvis måste vara synnerligen önskvärd. Att en och samma
läroanstalt, såsom fallet varit med fackskolan under de närmast föregående åren, erhölle
anslag från både fjärde, sjätte, åttonde och nionde huvudtitlarna i riksstaten,
måste från nyssnämnda enhetssynpunkt betraktas som en absurditet. Visserligen utginge
understöden — sedan militäranslaget upphört och husmodersskolorna överförts
från sjätte till åttonde huvudtiteln — för närvarande endast från åttonde och nionde
huvudtitlarna. Men även detta gjorde en enhetlig och konsekvent behandling av fackskolans
anslagsfragor omöjlig, dä de skulle beredas till en del av skolöverstyrelserna
och till en del av lantbruksstyrelsen.

Till belysande härav anföra överstyrelserna vissa exempel på bristande
enhetlighet och konsekvens i behandlingen av frågor rörande anslag till
fackskolan.

Ln annan väsentlig olägenhet av det nuvarande understödsförfarandet, redan i
det föregående framhållen, beröres här av överstyrelserna, nämligen nödvändigheten
för styrelsen att vid varje fall av begäran om anslag för en viss kurs eller en viss
grupp av kurser framlägga förslag till stat för denna. Då de olika kurserna, säga
överstyrelserna, hade lokaler, lärarinnor, förvaltning och ekonomi i övrigt gemensamma,
kunde dylika stater givetvis icke uppgöras med något slags exakthet, och sannolikhetsberäkningarna
kornme att i större eller mindre grad präglas av konstruktion och sken.

Genom nämnda krav med ty åtföljande skyldighet att åt många håll lämna uppgifter
och dylikt förorsakades styrelsen onödigt mycket bekymmer och besvär, och förvaltningen
fördyrades.

Större likformighet, enkelhet och reda kunde tydligen vinnas, om anslagen, i
stället för att såsom för närvarande utgå till olika ändamål och skilda delar av skolan,
samlades pa en hand i form av ett anslag till fackskolan i dess helhet att utgå under
en gemensam rubrik och på endast en huvudtitel i riksstaten, nämligen den åttonde.

Under erinran att en dylik omläggning av formen för statsunderstödets utgående
stode i överensstämmelse med skolstyrelsens önskan, framhålla överstyrelserna, att nu
ifrågasatta koncentration av anslagen borde avse samtliga grenar av fackskolaus verksamhet.
Vad kursen vid Brogård beträffade syntes både sakliga och formella skäl tala
för att densamma i anslagshänseende fördes till fackskolan i dess helhet, liksom den i
administrativt hänseende redan hörde dit. Verksamheten på Brogård ginge icke utom
ramen för det kvinnliga och husliga arbetet i ett lanthem utan hörde till »huslig

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

ekonomi» i vidsträckt och egentlig bemärkelse, och lanthushållningskursen därstädes
utgjorde en del av fackskolans med C betecknade lärarinnekurs i huslig ekonomi med
lanthushållning. Att överföra anslaget till sistberörda kurs från nionde till åttonde
huvudtiteln skulle alltså enligt överstyrelsernas mening ej medföra några som helst
konsekvenser i fråga om lantkushållningsskoloruas ställning i allmänhet.

Hela detta spörsmål vore, säga överstyrelserna, närmast en lämplighetsfråga, men
det borde, därest berörda synpunkt tillämpades, tillses, att vid de olika anslagens hopförande
till ett anslag totalauslaget ej bleve mindre än summan av de nu utgående
eller för den närmaste framtiden påräkneliga statsbidragen till de olika avdelningarna.
Ej heller skulle någon olägenhet vara att vänta därigenom, att fackskolan utbrötes ur
sitt hittillsvarande sammanhang i auslagshänseende med dels övriga enskilda skolköksseminarier
och dels övriga enskilda handarbetslärarinneseminarier. Nu åsyftade lärarinneutbildningsanstalter
vore nämligen ej sins emellan likartade och kunde ej understödjas
efter rationellt enhetliga grunder. Det vore vidare, anse överstyrelserna, ej
heller lämpligt att sammanslå de till de egentliga lärarinnekurserna avsedda anslagen
till ett, under det att understöd till övriga av fackskolans kurser såsom hittills utginge
av särskilda fpr motsvarande ändamål anvisade anslag — detta av det redan
påpekade skälet, att ett nära samband vore rådande mellan de egentliga lärarinnekurserna
och de övriga kurserna, vilka som nämnts i stor utsträckning tjänade som övningsskola
vid lärarinneelevernas pedagogiska utbildning. En nödvändig förutsättning
för ifrågavarande lärarinnors utbildning på fullt tillfredsställande sätt vore, att tillfälle
till övningsundervisning bleve dem berett under utbildningstiden. Överstyrelserna betona
härvid, att därest enskilda utbildningsanstalter med erforderliga övningsskolor ej
funnes i tillräcklig omfattning, det vore statens ofrånkomliga skyldighet att tillgodose
det i nu berörda hänseende förefintliga behovet.

I detta sammanhang bör jag erinra om att frågan tidigare varit uppe
om uppförande av anslaget till fackskolan för huslig ekonomi under särskild
rubrik. Så skedde vid den av Kungl. Maj:t till 1915 års riksdag
gjorda framställningen om anslag till sagda läroanstalt. Föredragande
departementschefen anförde då, att det vore lämpligt, att anslaget till
fackskolan utbrötes ur den för fackskolan och vissa andra anstalter dittills
gemensamma anslagstiteln, och Kungl. Maj:ts anslagsäskande avfattades i
enlighet därmed. På därom av enskild motionär framställt yrkande beslöt
emellertid riksdagen att icke bifalla Kungl. Maj:ts omförmälda förslag,
huvudsakligen på den grund att Kungl. Maj:t icke aktat nödigt att inhämta
yttrande i ärendet av läroverks- och folkskolöverstyrelserna.

Överstyrelserna framhålla emellertid i fråga om nu berörda spörsmål, att, såsom
förut uppvisats, fackskolans utveckling och anslagsfrågor sedan dess gått i sådan riktning,
att starka sakliga skäl talade för att skolan i anslagshänseende ställdes för sig
i riksstaten, och då de farhågor mot eu sådan anordning, som hade fog för sig år
1915, icke längre vare sig för närvarande eller för framtiden torde vara grundade,
funne sig överstyrelserna böra förorda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att
det anslag, som till fackskolan kunde komma att beviljas, uppfördes under rubriken:
Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 312 höft. (Nr 369.)

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 369.

Överstyrelserna övergå därefter till frågan om löneförbättring åt lärarpersonalen.

Härvid erinras till en början om att den förut lämnade redogörelsen för nämnda
personals avlöningsförmåner visat, att lärarinnorna trots sin mycket omfattande och
maktpåliggande tjänstgöring vore klent avlönade. Bortsett från de jämförelsevis mycket
blygsamma dyrtidstillägg, som under de senaste åren kommit dem till del från
Uppsala stad och beträffande vissa lärarinnor under år 1919 även från staten, uppbure
fackskolans lärarinnor i regeln icke mer än den för skolkökslärarinnor vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter bestämda minimilönen. Ett flertal lärarinnor vid fackskolan
hade därför också, med framhållande av otillräckligheten av dem tillkommande
löneförmåner, till skolstyrelsen ingivit en framställning om lönereglering.

( Iverstyrelserna fortsätta därpå:

Det synes överstyrelserna uppenbart, att en förbättring i lärarinnornas avlöning
snarast bör komma till stånd, och torde detta icke under förhandenvarande förhållanden
kunna ske under annan form än som hittills tillämpats, nämligen så, att en viss
minimiavlöning uppställes såsom villkor för att skolan skall erhålla statsbidrag. För
närvarande gäller detta villkor blott de lärarinnor, som äro anställda vid de särskilda
lärarinnekurserna i huslig ekonomi, men med hänsyn till den mera enhetliga karaktär,
som enligt överstyrelsernas förslag hädanefter skulle förlänas anstalten, synes lämpligt,
att detta villkor utsträckes att gälla samtliga vid skolan anställda lärarinnor, föreståndarinnan
däri inräknad, jämte en lärarinna vid barnhemmet och tre lärarinnor vid
Brogård. Däremot anse sig överstyrelserna icke böra förorda, att detta villkor utsträckes
även till den egentliga förvaltningspersonalen. Yad i övrigt avlöningens storlek
beträffar, synes ett mera definitivt ordnande av lönefrågan icke nu kunna ske,
enär den saken måste anses stå i nära samband med den lönereglering för privatläroverken
i allmänhet, som är förebådad, och som för närvarande är under utredning i
skolkommissionen. Under sådana förhållanden anse sig överstyrelserna för närvarande
endast kunna för fackskolans lärarinnor förorda lönebelopp av mera provisorisk karaktär, så
tilltagna, att de, på samma gång de innebära en väsentlig löneförbättring, icke föregripa
ett senare mera fullgiltig! ordnande av lönefrågan. Av samma skäl anse överstyrelserna,
att frågan om föreståndarinnans och rektorns särskilda avlöningar icke böra
i detta sammanhang upptagas till prövning.

Fackskolans styrelse har för sin del föreslagit lönebelopp, som motsvara vad som
av 1918 års riksdag bestämdes för lärarinnor i huslig ekonomi och i kvinnlig slöjd vid
statens folkskoleseminarier, nämligen, för tjänstgöring beräknad intill 32 timmar i veckan,
i första lönegraden 2,880 kronor, i andra lönegraden 3,264 kronor, i tredje lönegraden
3,648 kronor och i fjärde lönegraden 4,032 kronor. Dessa avlöningar motsvara en avlöning
för veckotimme av 90, 102, 114 och 126 kronor i de olika lönegraderna, vilka arvoden
skulle tillkomma dem, som icke hade full tjänstgöring, d. v. s. i förevarande fall icke
upp till 32 veckotimmar.

Emellertid är att märka, att 1919 års lagtima riksdag beviljat lärarinnorna i hushållsgöromål
vid folkskoleseminarierna tillfällig löneförbättring med belopp intill 500
kronor för den tjänstgöring, varom här är fråga, vadan beloppen i de olika lönegraderna
för sagda lärarinnor äro 3,380, 3,764, 4,148 och 4,532 kronor. Härtill komma
dyrtidstillägg å sistnämnda belopp efter samma grunder som för statens övriga befattningshavare.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

Utan att i detta sammanhang uttala någon mening om, med vilka andra lärarinnegrupper
fackskolans lärarinnor rätteligen böra jämställas vid ett mera definitivt
ordnande av avlöningsförhållandena, finna överstyrelserna med hänsyn tagen till de
omständigheter, som ovan anförts, att de lönebelopp, som av skolans styrelse blivit
föreslagna, äro så avvägda, att de kunna tjäna som grundval vid bestämmandet av eu
provisorisk lönereglering för fackskolans lärarinnor. I varje fall kunna lönerna enligt
överstyrelsernas mening icke gärna sättas lägre. Även med den naturaförmån, som innefattas
i viss fri kost på samma sätt som för närvarande, komma dessa löner för fackskolans
lärarinnor endast ungefärligen i jämnhöjd med de avlöningsförmåner, som
(dyrtidstillägg oberäknat) äro fastställda för lärarinnor i yrkesämnen vid yrkesbestämd
högre folkskola, nämligen (ersättning för bostad och bränsle inberäknad) 3,270,
3,570, 3,870 och 4,170 kronor i de olika lönegraderna.

Det kunde givetvis ifrågasättas, att någon skillnad gjordes i den bestämda rninimiavlöningen
för de lärarinnor, som mera uteslutande äro anställda vid lärarinnekurserna,
och för övriga vid anstalten anställda lärarinnor. Att överstyrelserna likväl
icke föreslagit någon sådan skillnad har sin grund dels däri, att de nu föreslagna lönerna
måste, såsom förut är sagt, i avvaktan på skolkommissionens betänkande rörande
privatläroverken i allmänhet, få en mera provisorisk karaktär, dels däri, att de lärarinnor,
som icke på något sätt biträda i lärarinuekurserna, endast äro ett ringa fåtal.
Skolan själv bar hittills icke gjort någon sådan skillnad i avlöningshänseende, detta
bland annat på den grund, att hela fackskolan betraktas såsom en lärarinneutbildniugsanstalt
och att lärarinnorna, som samtliga äga kompetens för lärarinnekurserna, icke
äro fixt bundna vid vissa kurser utan ofta vid ledigheter och behov i övrigt förflyttas
mellan olika kurser, vadan i det hänseendet ingen bestämd gräns är dragen mellan
lärarin uekurser och övriga kurser.

överstyrelserna få sålunda föreslå, att såsom minimilöner för faekskolans lärarinnor
bestämmas följande belopp, nämligen 2,880 kronor i första, 3,264 kronor i andra,
3,643 kronor i tredje och 4,032 kronor i fjärde lönegraden, vartill skall komma fri
kost på sätt som är bestämt för skolkökslärarinnor i statsunderstödda enskilda läroanstalter.
För tjänstgöring, som understiger 32 timmar i veckan, skall avlöningen
beräknas för veckotimme med 90 kronor i första, 102 kronor i andra, 114 kronor i
tredje och 126 kronor i fjärde lönegraden. Om bostad erhålles in natura, kunna givetvis
de föreslagna beloppen reduceras med vad som skäligen kan anses motsvara bostadsersättning.

Överstyrelserna tillägga, att enligt deras mening det vore av förhållandena motiverat,
att till nu angivna lönebelopp komme av staten beviljat skäligt dyrtidstillägg.
Då emellertid spörsmålet härom uppenbarligen hörde samman med frågan om dyrtidstillägg
åt andra lärarinnegrupper i motsvarande ställning vid statsunderstödda enskilda
läroanstalter, och då denna sistnämnda fråga, enligt vad överstyrelserna förnummit,
vore föremål för särskild utredning, funne sig överstyrelserna i detta sammanhang
endast böra hemställa, att frågan om särskilda dyrtidstillägg för fackskolans
lärarinnor måtte vinna vederbörligt beaktande, då frågan om dyrtidstillägg åt lärare
i ett större sammanhang upptages till prövning av statsmakterna.

i det följande upptaga överstyrelserna till skärskådande frågan om
statsanslagets storlek.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

Därvid anföres, att med hänsyn därtill, att dels läraravlöningarna utgjorde den
största posten i skolans budget, dels staten måste för sitt understöd uppställa fordran
på viss minimilön för lärarinnorna, ökningen i statsbidraget borde i första band beräknas
till ett belopp, som ungefärligen motsvarade den merkostnad för skolan, som
bleve en följd av böjningen av lärarinnornas löner.

Hur stor denna merkostnad skulle bliva framgår av en i överstyrelsernas
skrivelse intagen tablå, som uppgjorts med ledning av uppgifter, som
inhämtats från fackskolan. Tablån lyder sålunda:

Lönegrad.	År 1919.	År 1921.
Antal lärarinnor.	Minimiavlöning enligt nu gäl-lande grunder. Kronor.	Antal ! lärarinnor.	Minimiavlöning enligt före-slagna grander. Kronor.
1 .........................	8	11,200	6	19,280
2......................................................	7	11,550	7	22,848
3.......................	10	19,000	10	36,480
4....................	—	—	2	8,064
Summa	25	41,750	25	84,672

Skillnaden mellan de båda slutsummorna för lärarinnornas sammanlagda
avlöning för åren 1919 och 1921 utgör alltså 42,922 kronor. De
för år 1920 bestämda eller av överstyrelserna beräknade statsbidragen till
skolans olika kurser uppgå till 47,200 kronor, så fördelade:

till lärår i n n ekurser n a i huslig ekonomi................................................ kronor 23,600: _

* lärarinnekursen i handarbete ....................................................... » 4''500: _

» » » lanthushållning................................................... » 8''ö00: _

» husmoderskurserna........................................................................... > s''600: _

» barnavårdskurs................................................................................. * 5^000: _

Kronor 47,200: —

Sistnämnda belopp, 47,200 kronor, sammanlagt med det belopp, som
enligt nyss återgivna tablå utgör merkostnaden för lärarinnornas avlöning
på nu föreslaget sätt, utgör 90,122 kronor.

Enligt överstyrelsernas mening borde emellertid någon hänsyn tagas även till att
de manhga timlärarnas arvodesbelopp komme att undergå förhöjning, samt att skolans
ostnade^r i övrigt starkt stigit under de senare åren. Sistnämnda belopp borde
därför med nödvändighet avrundas uppåt, och hava överstvrelserna såsom behöv“K*
anslagsbelopp angivit 95,000 kronor. Skolans styrelse “har för sin del för år
1920 begärt sammanlagt 96,296 kronor, därav 8,500 kronor på nionde huvudti9,
verstyrelserna framhålla, att man komme till samma resultat genom
att beräkna anslagen för vart och ett av de olika ändamålen. Förutsättningen

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

för de olika specialanslagens upphörande och ersättande med ett gemensamt anslag
till fackskolan i dess helhet borde naturligtvis vara, att skolan och dess olika avdelningar
från och med år 1921 ej lomme i åtnjutande av statsanslag på annat sätt.

Överstyrelserna föresloge sålunda, att ett understöd av 95,000 kronor för fackskolans
verksamhet under år 1921 måtte av riksdagen utverkas.

Såsom jag redan anfört, äro vissa villkor föreskrivna för utgåendet
av de hittills beviljade understöden till lärarinnekurserna. Särskilda villkor
böra enligt överstyrelsernas mening givetvis fastställas även för åtnjutandet
av ett till skolan i dess helhet beviljat statsanslag.

I sådant hänseende hava överstyrelserna anfört, att läroanstalten fortfarande
borde sta under skolöverstyrelsens omedelbara inseende, ävensom att lärarinnornas avlöningsförmåner
icke finge understiga vad riksdagen i sådant hänseende bestämde. I
revisionen för fackskolans räkenskaper syntes Kungl. Maj:t böra utse en ledamot. Skolans
inspektor, som fortfarande borde utses av Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen,
borde enligt överstyrelsernas mening gentemot skolans styrelse och förvaltning
hava en mera fri ställning än för närvarande och ej vara ledamot av styrelsen.
En ändring i stadgarna för sällskapet Uppsala enskilda läroverk borde därför i denna
punkt och möjligen även i andra avseenden komma till stånd. Slutligen borde ock
för fackskolan finnas ett av Kungl. Maj:t fastställt reglemente, något som hittills saknats.
Enligt vad överstyrelserna hade sig bekant hade styrelsen under utarbetande
ett förslag till reglemente. I övrigt borde fackskolan vara underkastad den kontroll
och de bestämmelser, som Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva.

Jag har redan omnämnt, att fackskolans styrelse gjort framställning
om ökat anslag även för år 1920, och jag har jämväl i korthet redogjort
för framställningens huvudsakliga innebörd. Därjämte har som nämnts
styrelsen ifrågasatt ett anslag av 5,500 kronor för vartdera av åren 1920
och 1921 till lärarinnekursen i barnavård, en verksamhetsgren, som ej
tidigare varit understödd av staten. Beträffande motiveringen för sistberörda
framställning ber jag få hänvisa till min i det föregående lämnade
redogörelse därför.

Sistnämnda anslagsbegäran hava överstyrelserna redan i tidigare angivet sammanhang
understött men anföra här, att anslaget borde minskas till 5,000 kronor samt
utgå pa tilläggsstat för ar 1920. Vad år 1921 beträffade, vore särskilt anslag för
sistnämnda år ej erforderligt, därest överstyrelsernas förslag om ett gemensamt anslag
för skolan i dess helhet för samma år vunne bifall.

I fråga om det särskilda tilläggsanslaget till fackskolan för år 1920 erinra överstyrelserna
om att detsamma, beräknat på sätt skolstyrelsen i sin ansökning hemställt,
skulle uppgå till 38,262 kronor. För egen del anse överstyrelserna det otvivelaktigt,
att fackskolan vore i starkt behov av tilläggsanslag. Överstyrelserna erinra vidare om
dels att riksdagen för år 1920 beviljat vissa av fackskolans lärarinnor tillfällig löneförbättring
med ett belopp av 400 kronor för full tjänstgöring samt 16 kronor 67 öre
för veckotimme till timlärare, dels att riksdagen ävenledes beviljat tillfällig löneförbättring
till lärarinnor i huslig ekonomi och i slöjd vid statsunderstödda enskilda läro -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

anstalter med 40 kronor för veckotimme. I enlighet med sistberörda beslut av riksdagen
skulle alltså skolkökslärarinna, som avlönades enligt förut omnämnda kungörelse
den 21 februari 1914, för en undervisning av 32 timmar i veckan under år 1920 uppbära
i kontant avlöning minst 2,680 kronor i första, 2,930 kronor i andra och 3,180
kronor i tredje lönegraden. Det syntes då överstyrelserna billigt, att lärarinnorna vid
fackskolan, som i övervägande grad hade till uppgift att utbilda lärarinnor och som
enligt hittills gällande bestämmelser tillförsäkrats minimiavlöning enligt sistberörda
kungörelse, även under år 1920 tillförsäkrades en avlöning, som icke understege vad
som bestämts såsom minimum för nyssnämnda övningslärarinnor vid privatskolor, och
syntes det överstyrelserna, att denna löneförbättring borde tillkomma även de få lärarinnor
vid fackskolan, som icke vore direkt anställda vid lärarinnekurserna och som sålunda
icke heller av staten fått tillfällig löneförbättring för år 1920. Med beräkning
av det antal lärarinnor i olika lönegrader under år 1919, som angivits i en i det föregående
återgiven tabell, funne man, att merkostnaden för en löneökning upp till sagda
minimum belöpte sig till 32,000 kronor. Om härifrån droges det belopp av 6,367
kronor, som på grund av riksdagens beslut redan beviljats såsom tillfällig löneförbättring
för vissa lärarinnor för år 1920 (4,267 kronor till skolkökslärarinne-, 900 kronor
till handarbetslärarinue- och 1,200 kronor till lanthushållskurserna), återstode 25.633
kronor. Tydligen kunde en sådan tillfällig löneförbättring icke komma till stånd,
utan att statsverket åtoge sig kostnaden härför.

Men även för år 1920 behövde enligt överstyrelsernas mening skolan erhålla
någon ersättning för de av dyrtiden vållade ökade kostnaderna för verksamhetens bedrivande
i övrigt. Det härför erforderliga beloppet borde beräknas så stort, att summan
av hela det extra anslaget för år 1920 uppginge till 30,000 kronor.

Överstyrelserna hemställde alltså, att till fackskolau måtte av riksdagen för år 1920
utverkas dels ett anslag av 5,000 kronor till eu lärarinnekurs i barnavård, dels ett
allmänt dyrtidsanslag å 30,000 krouor under villkor, att lärarinnornas löner för sagda
år icke komme att understiga de minimilöner, tillfällig löneförbättring inräknad, som
tillförsäkrats skolkökslärarinuor vid enskilda statsunderstödda läroanstalter.

Beträffande frågan om särskilt dyrtidstillägg åt fackskolans lärarinnor utöver den
sålunda bestämda minimilönen hänvisade överstyrelserna till vad överstyrelserna därom
förut yttrat i samband med avlöningsfrågan för år 1921.

Jag tiar i det föregående erinrat om det byggnadsanslag å 25,000
kronor, som av 1915 års riksdag beviljades åt fackskolan att utgå under
åren 1916—1920, och jag har även omnämnt, att skolans styrelse nu hemställt
om förnyat anslag å 25,000 såsom bidrag till täckande av kostnaderna
för skolans nybyggnad.

Under hänvisning till fackskolans räkenskaper i vad dessa avsåge skolans fastighet
samt de uppgifter om skolans ekonomi, som i utredningen lämnades, hava överstyrelserna
framhållit, att behovet av fortsatt understöd av staten till fackskolans byggnadskostnader
vore påtagligt. Då det ej vore lämpligt, att det härför behövliga anslaget
inginge i det anslag, som för övrigt komme skolan till del, hemställde överstyrelserna,
att ett särskilt anslag måtte få utgå även för åren 1921—1925 med 5,000
kronor årligen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

Såsom sammanfattning av de förslag, överstyrelserna i sitt utlåtande
framlagt, hava överstyrelserna hemställt, att Kung]. Maj:t måtte föreslå
riksdagen, att

dels på extra stat för år 1921 under rubriken: »Fackskolan för huslig
ekonomi i Uppsala» anvisa till understöd åt nämnda läroanstalt under de
villkor, Kungl. Maj:t kunde finna skäl bestämma, ett förslagsanslag, högst

95.000 kronor,

dels såsom bidrag till amortering och förräntning av för fackskolans
nybyggnad upptagna lån bevilja ett belopp av 25,000 kronor att under
de villkor, Kungl. Maj:t kunde bestämma, utgå under åren 1921—1925,
och därav på extra stat för år 1921 anvisa såsom reservationsanslag 5,000
kronor,

dels ock på tilläggsstat för år 1920 till understöd åt fackskola n
under de villkor, Kungl. Maj:t kunde finna skäl bestämma, anvisa såsom
särskilda förslagsanslag, högst nedan angivna belopp:

för anordnande av en utbildningskurs för lärarinnor i barnavård 5,000
kronor, samt

till förstärkande av åt fackskolan förut för sagda år beviljat anslag

30.000 kronor.

II. Övriga skolköksseminarier.

I början av mitt anförande erinrade jag om att framställningar om Skoikoksstatsunderstöd
för år 1921 gjorts även av de två av aktiebolaget Ateneum sl“éne”m för
för flickor i Stockholm och Göteborgs allmänna folkskolestyrelse upprät- flickor och
tade utbildningskurser för lärarinnor i huslig ekonomi, som tidigare åtnjutit
sådant understöd, och jag har jämväl omnämnt, att läroverks- och seminarium,
skolöverstyrelserna den 31 december 1919 avgivit utlåtande över sagda
framställningar. Jag anhåller nu att få redogöra för ifrågavarande anslagsäskanden
samt för överstyrelsernas yttrande och förslag med anledning
därav.

Först får jag emellertid ånyo erinra om att statsunderstöd till nu
ifrågavarande två kurser utgått sedan flera år tillbaka samt att sagda understöd
varit och även för år 1920 äro sammanförda med förut berörda
understöd till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala till ett anslag å
riksstatens åttonde huvudtitel under rubriken: till utbildningskurser för
lärarinnor i huslig ekonomi, för år 1920 utgörande 31,600 kronor. För
år 1920 utgår till vardera av de båda nu berörda kurserna ett anslagsbelopp
av 4,000 kronor. För understödens åtnjutande äro genom Kungl.

Maj:ts brev den 30 juni 1916 stadgade vissa villkor, vilka jag i samband
med min redogörelse för fackskolans för huslig ekonomi i Uppsala orga -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

nisation m. m. i huvudsak återgivit. Här torde jag böra erinra, att ett
av dessa villkor innebär, att avlöningsförmånerna för lärarinna i huslig
ekonomi vid ifrågavarande utbildningskurser ej få understiga de avlöningsförmåner,
som för lärarinna i huslig ekonomi äro stadgade genom den
av mig i det föregående omnämnda kungörelsen den 21 februari 1914.

I den av styrelsen för aktiebolaget Ateneum för flickor i Stockholm
nu gjorda ansökningen har styrelsen framhållit, att statsunderstödet till
lärarinnekursen i huslig ekonomi vid Ateneum, vanligen benämnd Ateneums
skolköksseininarium, ej blivit höjt under de gångna krisåren samt
att en höjning vore synnerligen välbehövlig på grund av den starka stegringen
av skolköksseminariets omkostnader framför allt för löner men även
för lokaler, bränsle, städning, tvätt och förbrukningsartiklar. Hänvisning
göres i ansökningen till ett ansökningen bifogat förslag till stat för seminariet
för år 1921. Detta förslag lyder så:

Inkomster.

Terminsavgifter ....................................................

Statsbidrag............................................................

Brist .......................................................................

	3,000: —
	9.000: —
	1.743: —
Summa kronor	13,743: —

Utgifter.

Avlöningar............................................................

Avgifter till pensions- och vikariatskassor.........

Hyra .....................................................................

Uppvärmning och belysning.................................

Inventarier ...........................................................

Städning och tvätt................................................

Måltider för lärarinnor och övningsklasser.........

Diverse ............................................................

............ kronor 7,043: —

............ » 300: —

............ » 2,200: —

............ » 2,000: —

............ * 400: —

............ » 700: —

............ » 600: —

....... > 600: —

Summa kronor 13,743: —

I staten äro icke upptagna å vare sig inkomst- eller utgiftssidor stats- och kommunbidrag
till löner och pensionsavgifter.

Vid ansökningen funnos fogade — förutom nyss återgivna statförslag
— redogörelse för verksamheten vid Ateneum för flickor under läsåret
1918—1919 samt en tablå över sistnämnda läroanstalts utgifter för
bränsle och städning under åren -1911 —1920.

Senast omförmälda tablå har följande lydelse:

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

Ateneums för fliclcor utgifter för bränsle och städning åren 1911—1920.

Bränsle. Städning.

1911 ...................................................................................... 4.734: 77 3.186: 04

1912 ...................................................................................... 5.827: 36 3,405: 39

1913 ...................................................................................... 6.302: 35 3 443: 93

1914 ................................................................................... 5.356: 40 3.317: 10

1915 ...................................................................................... 7.660: 20 3,571: 32

1916 ...................................................................................... 15.931: 93 3,436: 12

1917 .......................................................................................i) 20.318: 76 3.809:69

1918 .................................................................................. 14.963: 47 5.128: 88

19191/1—2%.......................................................................2) 12,733: 15 3,666: 39

Styrelsen hemställer till sist, att åt seminariet måtte utverkas ett anslag
för år 1921 av 9,000 kronor.

I en till Kungl. Maj:t ställd ansökning har vidare, som nämnts, Göteborgs
allmänna folkskolestyrelse hemställt om statsunderstöd för den av
styrelsen upprättade utbildningskursen i huslig ekonomi, vanligen benämnd
Göteborgs skolköksseminarium.

Under erinran att statsanslag till nämnda kurs utgått allt sedau år 1897, anför
styrelsen, bland annat, att kursen under årens lopp utvecklats och förbättrats, att elever
mottagits från hela landet och att de utexaminerade lärarinnorna erhållit anställning
å olika platser inom landet. Styrelsen framhåller vidare, att stora svårigheter
under senare år yppat sig för läroanstalten med anledning av den starka prisstegringen.
Löner och timarvoden hade måst avsevärt höjas, och prisen å förbrukningsartiklar hade
stegrats, utan att kursavgiften för eleverna höjts.

Kostnaderna för seminariet hade, i den mån de icke kunnat täckas genom statsanslaget
och influtna elevavgifter, bestritts genom anslag av stadsfullmäktige i Göteborg.

Styrelsen hemställde om ett till 7,000 kronor förhöjt statsunderstöd för år 1921.

Vid ansökningen voro fogade dels vissa uppgifter rörande verksamheten
vid skolköksseminariet under läsåren 1917—1918 och 1918 — 1919,
dels tablå över seminariets räkenskaper för år 1918, dels förslag till stat
för år 1921, dels ock stadgar för seminariet.

Nämnda tablå och förslag lyda så:

Tablå över Göteborgs skolköksseminariums räkenskaper för år 1918.

Inkomster.

Kursavgifter, 12 elever å 75 kronor ............................

Statsbidrag..................................................................

Försålda produkter från de praktiska övningarna m. m.
Brist täckt genom anslag av stadsfullmäktige .................

J) Inneliggande förråd ganska stort 81/12 1917.
a) » > beräknas räcka till 1 nov.

Bihang till riksdagms protokoll 1920. 1 samt. 312 höft.

............ kronor 900: —

............ » 4 000: —

............ » 1,849: 70

....... » 4 613:39

Summa kronor 11.363: 09

(Nr 369.)

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.
Utgifter.

Lön till föreståndarinnan, 4:de lönegraden........................................ kronor 4,045: —

» » ordinarie lärarinnan, lista lönegraden.................................... » 2,697: —

Till timarvoden....................................................................................... » 660: —

Lokal...................................................................................................... » 600: —

Värme och lyse .................................................................................... » 320: 73

Inventarier och inventariers underhåll................................................ » 207: 43

Rengöring ............................................................................................. » 243: 76

Inköpta matvaror ................................................................................. » 2,247: 93

Diverse................................................................................................... * 341: 24

Summa kronor 11,363: 09

Beräknad stat för Göteborgs skolköksseminarium för år 1921.

Inkomster.

Kursavgifter, 12 elever å 75 kronor

Statsbidrag.........................................

Försålda produkter m. m.................

Brist ..................................................

kronor 900: —
» 7.000: —

» 1.850: —

» 5 311: 66

Summa kronor 15,061: 66

Utgifter.

Lön till föreståndarinnan, 4:de lönegraden............ kronor 4.200:

med dyrtidstillägg.............................................

Lön till ordinarie lärarinnan, l:a lönegraden......... » 2.750: —

med dyrtidstillägg............................................. » 1,464: 16

Till timarvoden ....................................................................................

Lokal; de lokaler, vilka äro gemensamma med de

äro ej inberäknade .............................................

Värme och lyse, centraluppvärmning ej inberäknad

Inventarier och inventariers underhäll .....................

Rengöring ..................................................................

Inköp av matvaror......................................................

Diverse ........................................................................

» 1,947: 50 kronor 6,147: 50

4,214:

750:

..... »	600: —
	300: —
	200: —
»	250: —
	i) 2,250: —
..... »	350: —
ima kronor 15,061: 66

I en till skolöverstyrelsen ställd skrivelse har sedermera folkskolestyrelsen
— under hänvisning därtill att i samband med den av läroverks-
och skolöverstyrelserna verkställda utredningen rörande fackskolan
för huslig ekonomi i Uppsala fråga uppstått om höjning av minimiavlöningen
åt lärarinnor vid skolköksseminarierna, samt under framhållande
att dylik löneförhöjning skulle föranleda betydande ökning i kostnaderna

i) Därav 400 kronor för kost åt 2 lärarinnor ävensom för matvaror vid undervisningsprov.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

för nämnda seminarier — hemställt, att anslaget till Göteborgs skolköksseminarium
för år 1921 måtte utgå med 9,000 kronor.

över de nu omnämnda två framställningarna hava, som sagt, läroverks-
och skolöverstyrelserna yttrat sig och därvid anfört i huvudsak
följande:

Vad överstyrelserna i sitt utlåtande i fråga om fackskolan för huslig ekonomi i
Uppsala yttrat beträffande behovet av lärarinnor i hushållsgöromål och angelägenheten
av att staten på ett kraftigare sätt än hittills lämnar understöd åt de privata läroanstalter,
som utbilda sådana lärarinnor, äger sin fulla tillämpning även på de skolköksseminarier,
varom nu är fråga. Överstyrelserna få därför förorda, att, i likhet
med vad som föreslagits i fråga om fackskolan i Uppsala, en väsentlig höjning jämväl
anslagen till Ateneums i Stockholm och Göteborgs skolköksseminarier mätte komma
till stånd. En dylik ökning i statsunderstödet till dessa seminarier finna överstyrelserna
väl motiverad genom den i ansökningarna framhållna kostnadsstegringen under
de senaste åren, under vilka anslaget utgått oförändrat.

I fråga om den största utgiftsposten, nämligen lärarinneavlöningen, få överstyrelserna
tillika erinra därom, att överstyrelserna i sitt utlåtande angående faekskolan
i Uppsala föreslagit, att såsom villkor för statsbidrags utgående borde från statsmakternas
sida föreskrivas en avsevärd höjning i den minimiavlöning åt lärarinnorna vid
sagda läroanstalter, som för närvarande är bestämd genom förenämnda kungl. brev av
den 30 juni 1916. Men en dylik föreskrift bör enligt överstyrelsernas mening gälla
även de övriga statsunderstödda enskilda skolkökssemiuarierna, och synes det överstyrelserna
billigt, att den merkostnad, som en dylik löneförhöjning för lärarinnorna
medfcr, även för dessa seminarier bestrides av statsmedel.

Överstyrelsernas förslag innebär, såsom av utlåtandet rörande fackskolan i Uppsala
framgår, att avlöning till lärarinna med tjänstgöring av minst 32 veckotimmar
skulle utgå i fyra lönegrader med minst följande belopp: 2,880, 3,264 3,648 och 4.032
kronor samt för mindre omfattande tjänstgöiing i förhållande härtill. Enligt från Ateneums
skolköksseminarium lämnade uppgifter bör för sagda läroanstalt beräknas tre
lärarinnor, därav en i första, en i tredje och en i fjärde lönegraden. Då nu gällande
minimiavlöning utgår i tre lönegrader med respektive 1,400, 1,650 och 1,900 kronor,
kommer kostnadsökningen för den föreslagna löneförbättringen att för sagda seminarium
belöpa sig till 5,360 kronor. För Göteborgs skolköksseminarium, där enligt lämnade
uppgifter undervisningen bestrides av två lärarinnor med full tjänstgöring samt
av fyra timlärare, torde merkostnaden icke uppgå till fullt lika stort belopp. Emellertid
synes, med hänsyn till den föreslagna minimiavlöniugen och vad styrelserna i sina
ansökningar i övrigt anfört, statsbidraget skäligen böra för vart och ett av de båda
seminarierna bestämmas till ett belopp av högst 9,000 kronor. Även med ett statsunderstöd
av denna storlek kommer det, enligt vad de framlagda statförslagen för år
1921 utvisa, att uppstå en brist, som måste täckas med andra medel än de beräknade
terminsavgifterna och statsbidragen, uppgående vid Ateneums seminarium till ett belopp
av 1,743 kronor och vid Göteborgs seminarium till ett belopp av 3,311 kronor
66 öre-;

Överstyrelserna hava föreslagit, att anslaget till fackskolan för huslig ekonomi i
Uppsala måtte utbrytas ur sitt hittillsvarande sammanhang och uppföras under särskild

Departe mentschc ten.

44 Kungl. Maj ds Proposition Nr 369.

rubrik å riksstatens åttonde huvudtitel. Anslagen till de nu ifrågavarande skolköksseminarierna
torde böra uppföras under samma rubrik som hittills, endast med den
ändringen, att benämningen huslig ekonomi ändras till hushållsgöromål.

överstyrelserna hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till understöd under de villkor, Kungl. Maj:t kunde finna skäl bestämma,
till utbildningskurser för lärarinnor i hushållsgöromål anvisa på
extra stat för år 1921 ett förslagsanslag, högst 18,000 kronor, att utgå
till styrelsen för aktiebolaget Ateneum för flickor i Stockholm med högst

9,000 kronor och Göteborgs allmänna folkskolestyrelse likaledes med högst

9,000 kronor.

Den omorganisation och nybildning på den praktiska ungdomsundervisningens
område, som blivit vidtagna genom Kungl. Maj:ts och riksdagens
beslut, medför uppenbarligen ett ökat behov av bland annat lärarinnor
i huslig ekonomi och, ehuru ej i så hög grad, även i handarbete.
Då nu ett sådant behov tillskapats genom statsmakternas beslut, synes
det ock vara statens skyldighet att sörja för att nämnda behov varder behörigen
tillgodosett. Vill ej staten göra detta genom att upprätta egna
anstalter, där lärarinnor i tillräcklig mängd kunna erhålla fullgod utbildning,
lärer det vara nödvändigt, att staten alltjämt lämnar den enskilda
verksamheten på förevarande område erforderligt understöd. Det torde
ej vara något tvivel om att sistberörda åtgärd är den ur statsekonomisk
synpunkt fördelaktigare, då statens utgifter för upprättandet av egna utbildningsanstalter
av ifrågavarande slag säkerligen skulle bliva betydligt
större än det till de enskilda läroanstalterna utgående understödet. Enligt
min mening kan således ingen tvekan råda om att statsunderstöd fortfarande
och med större belopp än förut bör utgå till de nu ifrågavarande
enskilda läroanstalterna.

Om det nu sagda med skäl kan anses gälla samtliga berörda anstalter,
synes det särskilt kunna avse fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala,
då denna skola i många hänseenden visat sig vara väl ledd och kan sägas
vara en föregångsanstalt i vårt land beträffande utbildningen i åtskilliga
grenar av huslig verksamhet. Dessa omdömen äro enligt min mening till
fullo bestyrkta genom den grundliga och omfattande utredning rörande
nämnda skola, som framlagts av läroverks- och skolöverstyrelserna.

Berörda skola är, såsom utredningen visar, även på grund av sin
organisation särskilt värd att kraftigt understödjas av staten. Jag har
i min föregående redogörelse omnämnt, att så gott som alla de vid skolan
förekommande mera speciella, fristående kurserna äro av betydelse för

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

de egentliga lärarinnekurserna därigenom, att de göra tjänst som övningsskolor
för lärarinneeleverna. I sagda fristående kurser undervisas såväl
flickor som vuxna kvinnor, och lärarinneeleverna hava således för sin övningsundervisning
tillgång till lärjungar å olika åldersstadier. Särskilt från
yrkesskolavdelningen inom skolöverstyrelsen har det starkt betonats, att
det vore ett oeftergivligt krav på de lärarinnor, som komme att undervisa
i de blivande kvinnliga lärlings- och yrkesskolorna för husligt arbete,
att de under sin utbildningstid haft tillfälle att hålla övningslektioner i
praktiska kurser för vuxna kvinnor. Då nu fackskolan är fullt rustad för
meddelande av sådan övningsundervisning, bör detta förhållande anses som
ett ytterligare skäl för det allmänna att bereda skolan möjlighet till verksamhetens
fortsatta bedrivande i samma utsträckning som hittills.

Nu angivna möjlighet torde emellertid ej kunna förverkligas, utan att
statsanslaget till skolan väsentligen höjes. Detta synes mig vara desto tydligare,
som berörda anslag endast obetydligt ökats under de ej minst för
undervisningsanstalter påfrestande krisåren med deras starka prisstegring, vilken
givetvis vållat, att värdet av anslaget nu är väsentligt lägre än förut. Den
verkställda utredningen bar visat, att skolans ekonomiska ställning under sagda
år blivit försvagad, och det kan befaras, att verksamheten vid skolan snart nog
kommer att lida avbräck, om skolans ekonomiska grundvalar ej bliva åtskilligt
förstärkta. Det kan uppenbarligen ej ifrågasättas, att skolan skulle
kunna basera sin fortsatta verksamhet på upptagande av lån eller på frivilliga
gåvor. Ej heller kan genom höjning av elevavgifterna full kompensation
för utgiftsökningen ernås. En allt för stark avgiftshöjning skulle
otvivelaktigt hindra många eljest lämpliga lärarinneaspiranter att vinna
utbildning för lärarinnekallet. Då fackskolans verksamhet för utbildande
av lärarinnor kommer hela landet till godo, kan man tydligen ej heller
med skäl påfordra, att de kommunala myndigheterna inom länet skola
lämna bidrag, som säkerställa fackskolans fortvaro i dess nuvarande omfattning.
Under sådana omständigheter återstår tydligen endast, att statens
understöd blir fullt effektivt, och jag anser mig alltså böra, i likhet med
läroverks- och skolöverstyrelserna, tillstyrka en väsentlig förhöjning av
sagda understöd.

I fråga om sättet för anslagets utgående innebära överstyrelsernas
förslag två olikheter mot nu rådande förhållanden, nämligen dels
att de hittills utgående smärre anslagen för olika ändamål skulle
sammanslås och skolan således komma i åtnjutande av ett enda anslag,
dels ock att anslaget till fackskolan skulle utbrytas ur sitt hittillsvarande
sammanhang med övriga utbildningsanstalter för skolköks -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

lärarinnor och uppföras under särskild rubrik. För båda nu angivna åtgärder
— vilka tydligen stå i nära sammanhang med varandra — synas
mig överstyrelserna hava framlagt övertygande skäl. Vad den förstnämnda
beträffar, talar för densamma i främsta rummet önskvärdheten att kunna
med tillbörligt sammanhang och konsekvens pröva de olika anslagsbehoven
och över huvud åt anstalten giva den samlade och enhetliga
karaktär, som gemensam ekonomisk ram förlänar. Härtill kommer att
genom en dylik åtgärd skulle avlägsnas de nu förefintliga betydande svårigheter
för skolans ledning, som ligga i nödvändigheten att, åtminstone
formellt, ekonomiskt skilja mellan de olika verksamhetsgrenarna. Det vore
alltså ej mindre ur statens än ur skolans synpunkt synnerligen fördelaktigt,
att en dylik omläggning av sättet för statsanslagets utgående komme
till stånd. Härför talar slutligen än mer den omständigheten, att, såsom
av den verkställda utredningen tydligt framgår, skolan måste betraktas
som en enda läroanstalt, om än verksamheten är fördelad på ett flertal
grenar, vilka stå i organiskt samband med och komplettera varandra. Jag
finner mig alltså böra instämma i överstyrelsernas i nu förevarande hänseende
framlagda förslag. Även förslaget att uppföra anslaget till fackskolän
under särskild rubrik synes mig ägnat att i sin mån bidraga till
vinnande av den översiktlighet och enhetlighet, som äro önskvärda. Jag
biträder därför jämväl detta förslag.

En självklar konsekvens av nu angivna betraktelsesätt är, att alla till
skolan givna anslag böra från och med år 1921 uppföras under åttonde
huvudtiteln. Det förut omnämnda, å nionde huvudtiteln för år 1921 begärda
anslaget för lanthushållningsskolan å Brogård bör alltså inbegripas
i det understöd, som för sagda år bör utgå från åttonde huvudtiteln.
Till frågan om det å nionde huvudtitelns tilläggsstat för år 1920 begärda
anslaget till Brogård återkommer jag senare.

Det återstår nu att överväga, med vilket belopp statsunderstödet bör
utgå. Såsom överstyrelserna framhållit, spelar frågan om lärarinnornas
avlöning härvid eu viktig roll, då berörda post i utgiftsstaten är den mest
betydande, överstyrelsernas utredning har på ett oemotsägligt sätt ådagalagt,
att lärarinnornas nuvarande löneförmåner äro allt för låga. Det
måste betecknas som abnormt, att lärarinnorna vid en utbildningsanstalt för
blivande lärarinnor själva, såsom här är fallet, åtnjuta en avlöning, som ej oväsentligt
understiger vad lärarinnor på elementarstadiet numera uppbära.
Det måste därför vara en angelägen åtgärd att bereda fackskolans lärarinnor
högre avlöning.

Den väg, varpå detta syfte bäst skulle uppnås, synes mig vara den, som

Kungl. Maj;ts Proposition Nr 369.

angivits av överstyrelserna, nämligen att i anslutning till vad i andra fall
äger rum såsom villkor för skolans åtnjutande av statsunderstöd stadga
vissa minimilöner för lärarinnorna. Jag instämmer med överstyrelserna även
därutinnan, att detta villkor bör gälla ej blott som nu lärarinnorna vid
utbildningskurserna i huslig ekonomi utan samtliga vid fackskolan anställda
lärarinnor men ej förvaltningspersonalen.

Vad så beträffar storleken av den minimiavlöning, som sålunda bör
fordras för statsunderstöds åtnjutande, har jag varit ganska tveksam. De
avlöningsbelopp, som av såväl skolstyrelsen som läroverks- och skolöverstyrelserna
förordats, eller desamma, som utan inräknande av tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg åtnjutas av lärarinnor i hushållsgöromål vid statens
folkskoleseminarier, respektive 2,880, 3,264, 3,648 och 4,032 kronor
i de olika lönegraderna, äro visserligen enligt min mening i och för sig lämpliga
med hänsyn till ifrågavarande lärarinnekategoriers inbördes jämförliga
åligganden. Men å andra sidan vill jag erinra därom, att Kungl. Maj:t för
nu pågående riksdag på min hemställan framlagt förslag om höjt anslag
till den vid högre lärarinneseminariet upprättade lärarinneutbildningskursen i
huslig ekonomi, beräknat med hänsyn tagen till, bland annat, en avlöning för
lärarinnorna vid läroanstalten å 2,500 kronor. Bifall till överstyrelsernas
förslag skulle nu kunna innebära, att lärarinnorna vid en enskild läroanstalt
genom statsmakternas beslut finge sig tillförsäkrad en minimiavlöning,
som väsentligt överstege den, som stadgades för lärarinnor i alldeles motsvarande
ställning vid en statens läroanstalt. En dylik anordning vore
givetvis synnerligen olämplig, men i nu föreliggande fall inverka här ett
par omständigheter, som ställa saken helt annorlunda. Först och främst
är då att framhålla, att lärarinnorna vid statens skolköksseminarium varit
och äro berättigade att liksom övriga vid högre lärarinneseminariet anställda
befattningshavare uppbära dels tillfällig löneförbättring, dels ock
dyrtidstillägg. Härigenom blir deras avlöning så betydligt ökad, att
densamma kommer att överstiga även det högsta av de för fackskolelärarinna
nu ifrågasatta avlöningsbeloppen. Lärarinnorna vid fackskolan åter skulle,
därest de finge sina avlöningar ökade till nyss angivna belopp, ej genom någon
statens åtgärd komma i åtnjutande av vare sig tillfällig löneförbättring
eller dyrtidstillägg, och deras minimiavlöning skulle därför, även om man
tar hänsyn till den förmån av fri kost, som nu tillkommer dem även
under de tider, då de ej direkt deltaga i undervisningen i hushållsgöromål,
under alla förhållanden komma att icke obetydligt understiga såväl lärarinnornas
vid statens skolköksseminarium som lärarinnornas i hushållsgöromål
vid folkskoleseminarierna. Under sådana omständigheter har jag
ej ansett mig kunna förorda någon sänkning av de av överstyrelserna

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 36i>.

föreslagna minimiavlöningsbeloppen. Särskilt har det på nu antydda
grunder synts mig obilligt att genom ett fastlåsande av alla fackskolelärarinnors
avlöningar vid ett och samma belopp beröva de flesta bland
nämnda lärarinnor den förmån i form av rätt till ålderstillägg, som
hittills varit dem av statsmakterna tillförsäkrad. För jämförelses skull ber
jag få omnämna, att lärarinnor i huslig ekonomi vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter äro berättigade att under år 1920 uppbära för tjänstgöring
under 32 veckotimmar en avlöning av respektive 2,680, 2,930 och
3,180 kronor i de olika lönegraderna, alltså föga mindre än den för fackskolans
lärarinnor nu föreslagna minimiavlöningen. Till förstnämnda lärarinnors
avlöning torde därjämte komma dyrtidstillägg.

Jag kan ej inse, att en föreskrift om dylika minimilöner för fackskolans
lärarinnor skulle kunna medföra några betänkliga konsekvenser.
I sådant hänseende ber jag få anmärka, att den löneförhöjning för lärarinnorna
vid statens skolköksseminarium, varom förslag nu föreligger hos
riksdagen, ej är avsedd att vara en definitiv lönereglering. Frågan om
nämnda seminariums ställning och organisation har tydligen visst samband
med frågan om högre lärarinneseminariets blivande ställning och är alltså
föremål för skolkommissionens omprövning. Fn definitiv lönereglering
för nämnda lärarinnor vid statens skolköksseminarium torde såvitt nu kan
bedömas medföra lönesatser, som ej understiga dem, som gälla för lärarinnor
i hushållsgöromål vid folkskoleseminarierna. Jag tillstyrker alltså,
att såsom villkor för förhöjt statsunderstöd åt fackskolan stadgas, att lärarinnorna
därstädes erhålla den av överstyrelserna föreslagna minimiavlöningen.
I samband härmed vill jag tillika giva uttryck åt den förhoppningen,
att den höjning av lärarinnornas avlöningar, som därigenom åvägabringas,
icke skall giva de kommunala myndigheterna inom länet anledning
att ställa sig avvisande till eventuella förslag om anvisande av bidrag
till en ytterligare höjning av avlöningarna, i den mån en sådan kan anses
vara av omständigheterna påkallad.

övergår jag så till frågan, hur stort anslaget till fackskolan bör tillmätas,
vill jag ånyo understryka, att lärarinrieavlöningarna äro den
största utgiftsposten för skolan. Statsanslagets stoi lek är alltså i väsentlig
mån betingat av storleken av de minimilöner, som kunna komma att föreskrivas.
Det ligger då nära till hands att vid beräkningen av anslaget utgå
från minimibeloppet av lärarinnornas sammanlagda avlöningar enligt nu gällande
föreskrifter jämfört med det sammanlagda avlöningsbeloppet, beräknat
på sätt jag nyss anfört. En dylik beräkning giver, såsom jag i det föregående
omnämnt, till resultat, att skillnaden mellan dessa båda belopp uppgår

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369. 49

till 42,922 kronor. ^ Mot en dylik beräkning kan visserligen invändas, att
den må vara exakt för närvarande, men att i den mån avlöningarna för lärarinnorna
vid fackskolan förändras, exempelvis på grund av° ombyten och
uppflyttningar i högre lönegrad, utgångssiffrorna bliva förändrade. Denna
invändning är tydligen i och för sig berättigad, men jag vill påpeka, att
förenämnda beräkningssätt givetvis får anses blott såsom en våg att finna
ett under nuvarande förhållanden acceptabelt grundlag för uppskattandet
av fackskolans anslagsbehov. Godtagandet av berörda beräkningssätt bör
och kan alltså icke anses innebära något åtagande från statsmakternas sida
att_ utan vidare jämka statsanslaget efter de förändringar i avseende
å lärarinnornas avlöningar, som kunna inträffa i nyss angivna hänseenden.

Till förenämnda belopp, 42,922 kronor, hava överstyrelserna lavt summan
av de anslag, som beräknas skola för år 1920 utgå till skolan, varefter
överstyrelserna avrundat det sålunda erhållna beloppet till 95,000 kronor.

Jag har redan vid min föregående preliminära anmälan av nu förevaiande
ärende och vid min då gjorda hemställan om reserverande av
medel för detta ändamål utgått från ett anslag till fackskolan av nu
angivna storlek. ^ Något skäl att i detta hänseende nu ändra mening svnes
mig ej förefinnas. Jag är visserligen medveten om att det är ettjämförelsevis
mycket betydande belopp, som på detta sätt skulle komma eu
enskild läroanstalt till del. Men jag har utgått ifrån att anstaltens verksamhet
är synnerligen behövlig för tillgodoseendet av de behov, som nu
föreligga, och att endast en verkligt effektiv hjälp kan sätta skolan i stånd
att allt fortfarande i samma utsträckning som hittills fortsätta sin samhällsgagnande
verksamhet. Mina betänkligheter hava därför fått vika, och
jag tillstyrker överstyrelsernas förslag i nu berörda hänseende.

överstyrelserna hava ifrågasatt, att lärarinnorna vid fackskolan skulle
bliva delaktiga av dyrtidstillägg efter samma grunder, som kunde bliva
godtagna i fråga om motsvarande lärarinnor vid statsunderstödda enskilda
läroanstalter. Då inga medel för beredande av dylikt tillägg åt fackskolelärarinnorna
blivit vid uppgörandet av riksstaten’ för år 1921 reserverade,
finner jag mig ej kunna vidtaga någon åtgärd i berörda syfte.

I fråga om de villkor för skolans åtnjutande av statsunderstöd, som
höra. föreskrivas, har jag redan angivit ett, avseende minimiavlöning åt
lärarinnorna. Överstyrelserna hava föreslagit uppställande jämväl av vissa andra
villkor. Jag har intet att därvid erinra men vill blott anmärka, att
det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att, innan anslaget ställes till
vederbörandes förfogande, fastställa behövliga och lämpliga villkor för
anslagets utgående.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 312 höft. (Nr 369.)

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 369.

På urin hemställan har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att för fackskolan
beräkna på tilläggsstat för år 1920 ett belopp av 35,000 kronor.
Denna åtgärd åsyftade, såsom jag vid min tidigare anmälan av förevarande
ärende angav, att redan för år 1920 giva fackskolan ett kraftigare understöd
än eljest kunde ske. Jag har i det föregående nämnt, att i sagda
belopp är inräknat av fackskolans styrelse begärt anslag å 5,000 kronor
till skolans lärarinnekurs i barnavård. Jag har varit något tveksam i fråga
om sistbeiörda anslags storlek, då sagda kurs ju är jämförelsevis föga
omfattande och en reduktion av anslaget alltså kunde synas befogad. De
skäl, som av överstyrelserna andragits för anslagets bestämmande till nyss
angivna belopp, hava emellertid föranlett mig att ej förorda någon minskning
däri. Angående behovet för fackskolan att i övrigt redan för år
1920 erhålla ökat understöd har jag däremot ej varit tveksam; överstyrelsernas
utredning visar på ett efter min mening övertygande sätt det berättigade
i eu dylik åtgärd. Det är i detta fall önskan att bereda lärarinnorna
vid fackskolan minst samma avlöning, som enligt 1919 år riksdags
beslut — alltså frånsett eventuellt dyrtidstillägg — kommer skolkökslärarinnor
vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna till del, som
främst föranlett mig att ansluta mig till överstyrelsernas förslag. För åtnjutandet
av förhöjt statsunderstöd under år 1920 böra, liksom i fråga om
understöd för år 1921, av Kungl. Maj:t stadgas vissa villkor. Bland dem
bör ett avse skyldighet för fackskolan att under år 1920 lämna lärarinnorna
en avlöning, som ej understiger de minimilöner, tillfällig löneförbättring
inberäknad men med bortseende från eventuellt dyrtidstillägg,
vilka tillförsäkrats skolkökslärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.

Vad beträffar dyrtidstillägg åt lärarinnorna för år 1920, får jag hänvisa
till vad jag redan yttrat i fråga om dylikt tillägg för år 1921.

I anledning av skolstyrelsens därom gjorda framställning hava överst)7relserna
som nämnts tillstyrkt beviljandet av ett anslag såsom bidrag
till amortering och förräntning av för fackskolans nybyggnad upptagna
lån. Detta anslag, som skulle utgöra en fortsättning av det av riksdagen
förut beviljade anslaget för samma ändamål, skulle utgå med 5,000 kronor
årligen under åren 1921—1925. Jag har av den i ärendet förebragta utredningen
funnit, att fackskolans nybyggnad starkt bidragit till att försvaga
skolans ekonomiska ställning, och det är klart, att ett särskilt
understöd för berörda ändamål från statens sida skulle medföra en
väsentlig lättnad för fackskolan. Emellertid har, såsom min föregående
framställning visar, inga medel för sådant syfte beräknats vid riksstatens

Kanyl. Maj:ts Proposition Nr 369.

uppgörande. På grund härav och med hänsyn jämväl till den ökning av
statsbidraget i övrigt till fackskolan, som jag, enligt vad av det redan
anförda framgår, är, sinnad att förorda, har jag, utan att ingå på någon
granskning av det berättigade i den gjorda ansökningen i detta hänseende,
ej ansett mig kunnat nu upptaga ifrågavarande förslag.

-lag ber till sist få erinra om att Kungl. Maj:t på föredragning av
chefen för jordbruksdepartementet föreslagit riksdagen att förutom förenämnda
för år 1921 avsedda anslag bevilja på tilläggsstat för år 1920 ett
anslag å 2,500 kronor till lanthushållningsskolan å Brogård. På sätt jag
förut anfört, bör anslaget för år 1921 inräknas i det anslag för samma
år, som bör utgå till fackskolan och alltså överföras från nionde till åttonde
huvudtiteln. Vad åter tilläggsanslaget beträffar, synes det mig mest
lämpligt, att detsamma utgår å samma huvudtitel, å vilken anslag för
nämnda ändamål för år 1920 redan beviljast. I enlighet med denna min
mening bör sagda tilläggsanslag alltså ej inräknas i det tilläggsanslag
för år 1920, som synes mig böra beviljas å åttonde huvudtiteln.

Jag har slutligen att uttala mig angående de framställningar om statsunderstöd
för år 1921, som gjorts av förenämnda styrelsen för aktiebolaget
Ateneum för flickor i Stockholms och Göteborgs allmänna folkskolestyrelse.

Såsom skäl för den av nämnda styrelser gjorda begäran om höjt
statsunderstöd har anförts framför allt behovet för vederbörande läroanstalter
att erhålla någon kompensation för den starka omkostnadsökning,
som den nuvarande dyrtiden medfört och som bland annat gjort löneförhöjning
åt lärarinnorna till en nödvändighet.

Jag vill erinra om att under krisåren statsanslaget till Ateneums skolköksseminarium
förblivit oförändrat och till Göteborgs skolköksseminarium
blivit förhöjt med allenast 1,500 kronor. Skola nu — i överensstämmelse
med den förväntan riksdagen år 1916 uttalade beträffande här ifrågavarande
två läroanstalter — elevavgifterna vid anstalterna kunna hållas nere,
synes det vara oundgängligt, att statsanslaget tillmätes väsentligt rikligare
än hittills. Detta torde därjämte vara nödvändigt, om verksamheten
vid seminarierna över huvud skall kunna upprätthållas på ett tillfredsställande
sätt.

Den ökning — från 4,000 kronor till 9,000 kronor för vardera läroanstalten
— som begärts och av överstyrelserna tillstyrkts, kan måhända
förefalla väl stor. De skäl, som jag nyss anfört till förmån för ökat anslag,
synas mig emellertid väl motivera denna höjning. Jag tillstyrker
alltså förslag till riksdagen på sätt överstyrelserna hemställt.

Kungi. Maj;ts Proposition Nr 369.

Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag alltså, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att anvisa, under de villkor Kungl. Maj:t kan finna
skäl bestämma,

dels till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala
ej mindre på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag,
högst 95,000 kronor;

än även på tilläggsstat för år 1920 såsom särskilda
förslagsanslag, högst:

1) till förstärkning av åt fackskolan för år 1920
redan beviljade anslag ett belopp av 30,000 kronor samt

2) för anordnande av en utbildningskurs för lärarinnor
i barnavård ett belopp av 5,000 kronor;

dels ock till understöd för anordnande av utbildningskurser
för lärarinnor i hushållsgöromål på extra stat
för år 1921 ett förslagsanslag, högst 18,000 kronor,
att utgå till styrelsen för aktiebolaget Ateneum för flickor
i Stockholm med högst 9,000 kronor och till Göteborgs
allmänna folkskolestyrelse likaledes med högst

9,000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt
behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av
statsrådets övriga ledamöter, bifalla; och skulle proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Gösta Neuendorff.

Stockholm 1920, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.