Kungl. Maj:ts. proposition nr 362 (Proposition 1921:362)

Kungl. Maj:ts. proposition nr 362.

Nr 362.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare anslag
för bekämpande av arbetslösheten samt lindrande av nöd;
given Stockholms slott den 20 maj 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Henning Elmquist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 maj

1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, finansoch
jordbruksdepartementen anförde chefen för socialdepartementet, statsrådet
Elmquist:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 308 höft. (Nr 362.)

Kungl. MajUs proposition nr 362.

Arbetslös hetskom missionen.

Genom propositionen nr 150 har Kungl. Maj:t tidigare föreslagit
den pågående riksdagen att för bekämpande av arbetslösheten och lindrande
av nöd på tilläggsstat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag, högst,
11 miljoner kronor. Denna proposition tillstyrktes av statsutskottet i
utlåtandet nr 80 och beviljades av riksdagen enligt dess skrivelse nr 177.

Det sålunda beviljade anslaget avsåg emellertid icke att fylla medelsbehovet
för ifrågavarande ändamål under hela år 1921. Propositionen
var grundad på eu av arbetslöshetskommissionen den 28 februari 1921
avgiven framställning, i vilken medelsbehovet för nämnda år beräknats
utgöra 25,5 miljoner kronor, varjämte ett belopp av 2,5 miljoner kronor
ansetts böra äskas för år 1922. Kommissionen hade emellertid — med
hänvisning till svårigheten att bedöma den framtida utvecklingen på arbetsmarknaden
och under förutsättning att kommissionen erbölle tillfälle att
längre fram under riksdagens lopp och senast under maj månad återkomma
med en förnyad framställning — föreslagit, att av det enligt nämnda beräkning
erforderliga sammanlagda beloppet, 28 miljoner kronor, för det
dåvarande skulle hos riksdagen äskas allenast så mycket, som ansåges
erforderligt för tiden till den 1 juli 1921, eller 12 miljoner kronor.

Kungl. Maj:t avvek i nämnda proposition så till vida från kommissionens
framställning, att för det dåvarande endast äskades 11 miljoner
kronor eller det belopp, som i årets statsverksproposition beräknats
för ifrågavarande ändamål samt därvid avsetts skola utgå ur statsverkets
fond av rusdrycksmedel. Frågan huru medel skulle anskaffas till täckning
av den övriga delen av ifrågavarande anslagsbehov, enligt den preliminära
beräkningen 17 miljoner kronor, ansågs då icke lämpligen böra
upptagas till prövning, så mycket mindre som hela arbetslöshetsproblemet
icke ännu kunde så överblickas, som fallet skulle bliva efter ytterligare
någon tid.

Arbetslöshetskommissionen bar nu i en till mig ställd skrivelse av
den 9 innevarande maj avgivit förslag angående framställning till riksdagen
om täckande av det återstående anslagsbehovet, som emellertid i
följd av den försiggångna utvecklingen av förhållandena på arbetsmarknaden
befunnits vida större än enligt den förut nämnda preliminära beräkningen.
Kommissionens framställning, vilken är enhällig, lyder sålunda:

I sin skrivelse den 28 sistlidne februari framhöll Statens Arbetslöshetskommission,
att det ekonomiska läget i såväl yttre som inre hänseende var så
ovisst, att den möjligheten icke kunde tillbakavisas, att framemot våren en ljusning
måhända skulle inträda, som kunde tillåta ett mer optimistiskt bedömande
av den framtida utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden och en däremot
svarande minskning av anspråken på statens medel för arbetslöshetens bekämpande.
På den grund och under förutsättning att tillfälle bereddes att längi^e

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

fram och senast under maj månad återkomma med en förnyad framställning, fann
sig Kommissionen böra tills vidare föreslå Herr Statsrådet att hos Kungl. Maj:t
och riksdagen utverka ett belopp, som vore tillräckligt stort för att möjliggöra en
fortsättning av Kommissionens verksamhet intill den 1 instundande juli i enlighet
med i skrivelsen angivna grunder. I den därefter avlåtna propositionen n:r
150 äskade Kungl. Haj:t på Herr Statsrådets förslag i sådant syfte på tilläggsstat
för år 1921 ett förslagsanslag, högst, 11 miljoner kronor, vilket belopp nyligen
av riksdagen anvisats.

Då Arbetslöshetskommissionen nu går att framlägga ovannämnda slutgiltiga
beräkning av sitt medelsbehov, vill Kommissionen erinra därom, att de approximativa
kalkylerna i den förstberörda skrivelsen slutade på ett totalbelopp av 28
miljoner kronor, varav för innevarande år 25''5 och för år 1922 2-5 miljoner kronor.
Till den nyssnämnda summan, 25 s miljoner kronor, hade Kommissionen kommit
genom att antaga, att från den 1 april 1921 till årets slut i genomsnitt 20,000
arbetslösa ''skulle kunna omhändertagas, varav ena hälften genom offentliga nödhjälpsarbeten
och den andra medelst direkt understödsverksamhet. För finansieringen
av dessa nödhjälpsarbeten skulle — under förutsättning av dels en kostnad
av 10 kronor per dag och arbetslös under 270 dagar, dels en återbäring från
vederbörande kommuners och vägstyrelsers sida av V3 av kostnaderna för ifrågavarande
arbetsföretags utförande genom Skogssällskapets Statsarbeten — krävas
ett belopp av 18 miljoner kronor. För den direkta understödsverksamheten, avseende
10,000 arbetslösa under 270 dagar med i medeltal 2 kronor i statsbidrag
om dagen, beräknade Kommissionen en kostnad på c:a ö s miljoner. Härtill kom
statens kostnad för den föreslagna nya hjälpformen, hyresbidrag o. dyl., som för
tre kvartal beräknades till ungefär 2 miljoner kronor. Sammanlagda utgjorde
dessa belopp 25-s miljoner kronor.

Härav beräknades som nämnt 11 miljoner kronor för tiden intill den 1
instundande juli och återstoden för andra halvåret. Av detta belopp kvarstodo den
1 dennes omkring 9 miljoner kronor — de 500,000 kronor oberäknade, som förutsatts
kunna utgå för lindrande av nöd — vadan nya beräkningar kunna utgå från
nyssnämnda datum.

Det hade härvid varit Kommissionens förhoppning att kunna fasthålla vid
sina tidigare kalkyler. Men den oavbrutet fortsatta försämringen av läget på
arbetsmarknaden och det till följd därav stegrade hjälpbehovet bland de arbetslösa
hava kullkastat grundvalen för dessa kalkyler, och nödgas kommissionen att
räkna med ett större antal arbetslösa såsom föremål för direkt statlig omvårdnad,
än som skedde i meranämnda skrivelse den 28 sistlidne februari.

Vid sagda tidpunkt framstod det ännu som en möjlighet att fram mot
våren de yttre förhållandena i Europa skulle kunna ha vunnit så pass stadga,
att världsekonomien och därmed konjunkturerna hunnit återhämta sig. Så har
icke blivit händelsen, fastän det kraftiga prisfallet, den sänkning av lönenivån,
som ägt rum, och de sista räntesänkningarna för vårt lands vidkommande synas
utgöra vissa förutsättningar för depressionens övervinnande. Det yttre läget förefaller
i stället mera förvirrat och oroväckande än i vintras; stagnationen på världsmarknaden
och de abnorma valutaförhållandena fortfara att göra sitt förlamande
inflytande gällande på affärslivet i alla civiliserade länder.

Av åtskilliga tecken att döma har arbetslösheten i Sverige också förvärrats
under de sista månaderna, åtminstone bland industriarbetarna. Trots den

Kungl. May.ts proposition nr 362.

tidiga våren, som givetvis medfört bättre arbetstillgång för grov- och övriga
säsongarbetare, bär någon lättnad icke försports på arbetsmarknaden. Antalet
arbetssökande vid de offentliga arbetsförmedlmgsanstalterna utgör alltjämt i genomsnitt
60,000 liksom i vintras, och arbetslöshetsfrekvensen inom fackorganisationerna,
som den 31/12 1920 utgjorde 15-8 % uppgick i slutet av januari, februari
och mars månader 1921 till resp. 20-2, 20-8 och 26’4 % Antalet arbetslösa organiserade
arbetare rapporterades i mitten av sistlidne mars månad till c:a 45,000.
Att exakt uppgiva hela antalet arbetslösa låter sig lika litet göra nu som i
februari. I varje fall understiger det icke 60,000, vilken siffra med hänsyn till
årstiden torde vara utan motstycke på den svenska arbetsmarknaden. Såsom är
att vänta, drabbar depressionen de särskilda industrierna med växlande tyngd.
Livsmedelsindustrierna äro minst berörda. Av exportindustrierna synas järnbruken
och de mekaniska verkstäderna mest utsatta. Den 1 april 1921 hade sålunda
järnbruken permitterat eller entledigat c:a 40 % av sin arbetsstyrka. Antalet
arbetare hos verkstadsföreningens medlemmar, som under september månad
1920 hade uppgått till 59,500, uppskattades i slutet av april till 40,000; flertalet
mekaniska verkstäder i landet arbetar dessutom med en arbetstid under 35 timmar
i veckan. Textilindustrien företer också bilden av en näring i svårt betryck.
Medlemmarna av textilindustriförbundet sysselsatte sålunda den 1/e 1920 28,000
arbetare, den 1/i däremot 21,000; 7,000 arbetare eller 25 % av arbetsstyrkan hava
permitterats eller avskedats; textilfabrikerna drivas i genomsnitt 35 timmar i
veckan och ändå lärer av produktionen 2/s få läggas på lager. Under de senaste
veckorna hava dessutom farhågorna ökats för arbetstillgången inom landets största
exportnäring, sågverksindustrien. Genom den ytterligt ringa försäljning, som
hittills kunnat verkställas, har sagda arbetstillgång inskränkts till ett minimum
med utsikter till fullständig stagnation längre fram, vilket kommer att få synnerligen
menliga följder för arbetsmarknaden i Norrland, särskilt under instundande
vinter. För cellulosafabrikerna och pappersbruken tyckes läget arta siolika
tröstlöst.

Vad själva nödläget bland de arbetslösa beträffar, försvåras givetvis de
arbetslösas ställning i den mån massarbetslösheten fortfar och de enskilda hjälpkällorna
efter hand utsina. Detta har också tagit sig uttryck i den starka stegring,
som den direkta understödsverksamheten från kommunernas sida företett under
de tvenne sista månaderna. Enligt Kommissionens beräkning uppgår för närvarande
^ antalet understödda arbetslösa i landet till c:a 20,000, varav flertalet
laller på de större städerna. Sålunda uppvisade i slutet av april Stockholm
5,735 understödda arbetslösa, Göteborg 3,091, Malmö 776, Norrköping 1,151, Hälsingborg
847, Örebro 390, Västerås 343, Eskilstuna 800. Antalet understödda har
sålunda väsentligt överstigit den av Arbetslöshetskommissionen under februari
beräknade genomsnittssiffran för hela året av 10,000. Trots den snabba utveckling,
som Skogssällskapets Statsarbetens verksamhet undergått sedan februari, har
det icke varit möjligt att bereda arbetstillfällen för alla dessa understödda. Statsarbetena
sysselsatte i slutet av april inemot 9,000 arbetslösa och äro beredda att
under innevarande maj månad ytterligare öka antalet upp till de 10,000, som
Kommissionen tidigare tänkte sig* som medeltal för hela året.

Då sålunda ställningen för närvarande är den, att kommunerna, vilka hittills
pa detta område varit fullt självständiga och automatiskt åtnjutit statsbidrag
till de understödda, för så vitit gällande författning så medgivit, funnit sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

böra understödja dubbelt så många arbetslösa som av kommissionen förutsatts i
februari, och då Skogssällskapets statsarbeten, vilkas verksamhet kommissionen
däremot helt haft i sin hand, först under innevarande månad kommit upp till
sitt avsedda maximum av 10,000 sysselsatta med möjligheter till ytterligare utvidgning,
ligger det nära till hands att tänka sig en överflyttning av 5,000 understödda
till dessa nödhjälpsarbeten. Härvid torde alltjämt ett avsevärt antal
arbetslösa utan giltiga skäl finna sig förhindrade att antaga sålunda anvisat arbete
och därigenom gå sitt understöd förlustiga, liksom också dessa nya arbeten
torde bliva en prövosten på det verkliga hjälpbehovet och arbetsvilligheten hos
de skaror av understödssökande, som framdeles komma att göra sig påminta hos
kommunerna. Kommissionen ifrågasätter därför en ökning av antalet sysselsatta
nödhjälpsarbetare med 5,000, sålunda tillhopa 15,000 i genomsnitt, vilken åtgärd
också står i överensstämmelse med den av statsmakterna ånyo understrukna grundprincipen
i den hittills förda arbetslöshetspolitiken i vårt land att hellre bereda
arbete än utdela understöd. Härigenom tror sig Kommissionen kunna nedbringa
antalet understödda till i medeltal 15,000, varvid kommissionens nyligen erhållna
bemyndigande att reglerande inverka på kommunernas understödsverksamhet
torde bliva av betydelse. Med hänsyn till det ovan skildrade arbetslöshetsläget
i landet lär man dock, under förutsättning av nu gällande understödsprincipers
bibehållande, ej kunna förvänta ytterligare sänkning av denna understödssiffra.

Sammanlagda antalet statshulpna arbetslösa skulle sålunda uppgå till

30,000 i genomsnitt, vilket är 50 % mer än den i februari beräknade siffran.
Denna enligt Kommissionens uppfattning oundgängliga ökning medför självfallet
avsevärda konsekvenser i anslagshänseende, till vilka Kommissionen nu övergår.

Dessförinnan vill dock Kommissionen förutskicka, att det icke längre synes
tillrådligt att räkna med ett så högt genomsnittligt bidrag från kommuner och
vägstyrelser till Statsarbetenas kostnader för utförda nödhjälpsarbeten som den
Va därav, vilken förutsattes i februari. Kommissionen finner det sannolikt, att
sagda bidrag i genomsnitt icke kan beräknas högre än till c:a 15 %. Erfarenheten
har nämligen givit vid handen, att dels åtskilliga nödhjälpsarbeten måste
förläggas på kronans mark och utföras direkt åt staten (såsom planering av övningsfält
o. dyl.), varvid ingen ersättning utgår, dels kommuner och vägstyrelser
få allt svårare att binda sig vid kontrakt på basis av återbetalning av V.s av
kostnaderna. Många nödhjälpsarbeten, särskilt för fattiga landskommuners vidkommande,
skulle ej kunna komma till stånd, såframt statsarbetena ej fiugo individualisera
återbäringski avet efter de skiftande förhållandena på olika orter,
varvid givetvis förmögnare samhällen måste sträcka sig längre än till V3- Av
samma anledning — kommunernas i allmänhet brydsamma finansläge — förefinnes
heller ingen trygghet för, att samtliga kommuner i längden skola förmå bära
hälften av kostnaderna för understödsverksamheten, utan torde det kunna förutsättas,
att de mest nödställda komma att till Kungl. Maj:t hemställa om statsbidrag
utöver 50 %''.

Ifråga om beräkningen av det slutliga medelsbehovet finner Kommissionen
— med hänsyn tagen till ovan angivna förbehåll — ändamålsenligt att göra en
särskild kostnadskalkyl för maj 1921 och en annan för den återstående delen av
året. Yad först innevarande månad beträffar, då ett antal nu understödda arbetslösa
skola överföras till Statsarbetenas successivt utvidgade nödhjälpsarbeten,
beräknar Kommissionen för nödhjälpsarbetena — schematiskt 10,000 man under

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

30 dagar å 10 kronor — 3 miljoner, vilket efter 15 % avdrag för återbäring blir

2.550.000 kronor. För statsbidrag till den direkta understödsverksamheten —

20.000 understödda ä 2 kronor under 30 dagar — åtgå 1,200,000 kronor. För
maj månad skulle sålunda kostnadsbeloppet för staten bliva 3.8 miljonor kronor.

För tiden 1 juni 1921 till årets slut te sig kalkylerna på följande sätt.
För nödbjälpsarbetena — 15,000 arbetare under 210 dagar å 10 kronor per dag
— beräknas en bruttokostnad på 31.5 miljoner; härifrån avgå 4.7 miljoner, utgörande
15 % återbäring från kommuner och vägstyrelser; återstår sålunda en
nettokostnad för staten av 26.8 miljoner kronor. För understödsverksamheten —

15.000 arbetslösa under 210 dagar å 2 kronor — beräknas en kostnad för staten
av 6.3 miljoner kronor. Samtidigt bör enligt Kommissionens uppfattning det
statliga bidraget till hyreshjälpen ävenledes höjas med 50 % eller från förut beräknade
2 till 3 miljoner kronor. Då för innevarande maj månad utgifterna uppskattades
till 3.8 miljoner kronor, blir sålunda sammanlagda kostnaden för tiden
1 maj 1921 till slutet av året 39.9 eller i runt tal 40 miljoner kronor. Härifrån
avgå de ovannämnda 9 miljoner kronor, som den 1 maj stodo till förfogande,
vadan nettomedelsbehovet för arbetslöshetens bekämpande för innevarande år —
utöver redan disponibla medel — uppgår till 31 miljoner kronor. I konsekvens
med nyssnämnda höjningar och med särskild hänsyn till de dystra utsikterna
för instundande vinter torde det på extra stat för 1922 föreslagna anslagsbeloppet,
som i februari upptogs till 2.5 miljoner kronor, böra fördubblas och beräknas
till 5 miljoner kronor. För arbetslöshetens bekämpande skalle sålunda nu
böra äskas av riksdagen 31 miljoner kronor på tilläggsstat för innevarande år och
5 miljoner kronor å extra stat för 1922 eller tillhopa 36 miljoner kronor.

Fastän nyssnämnda belopp, vilket utgör mera än en fördubbling av den
summa, som enligt Kommissionens beräkningar i februari slutgiltigt skulle hava
äskats av detta års riksdag, ur statsekonomi synpunkt inbjuder till allvarliga
betraktelser och farhågor, vågar likväl icke Kommissionen anse detta såsom ett
maximum. Det ligger i förhållandenas egen natur, att man på detta område
endast kan röra sig med synnerligen vaga approximationer. Då förestående kalkyler
äro byggda på osäkra förhandsbeaömanden och då den närmaste framtiden
icke kan förutses, vill Kommissionen icke binda sig vid denna beräkning utan
hemställer, att ifrågavarande anslag får karaktären av rent förslagsanslag utan
begränsningen »högst», såsom var fallet med det tidigare »dyrtidsanslaget». En
sådan förändring av anslagets natur kommer givetvis icke att medföra några
som helst andra principer beträffande sättet för Kommissionens handhavande av
statens medel, ifråga om vilka den noggrannaste sparsamhet nu mer än någonsin
är av nöden.

Nyss anförda beräkningar sluta, som sagt, på oroande höga belopp. Såsom
redan anförts, föreligger heller ingen säkerhet för att icke arbetslösheten och därmed
hjälpbehovet efter hand komma att så stegras, att ytterligare medel torde bliva erforderliga.
Skulle därför statsmakterna icke anse sig kunna bifalla Kommissionens framställning
om förändring av ifrågavarande anslags budgetstekniska natur, kan detta i
händelse av lägets försämring medföra vittgående konsekvenser beträffande det hittills
tillämpade hjälpförfarandet från det allmännas sida. Till grund för detta ligger nämligen
nu en prövning av det individuella hjälpbehovet hos envar oförvållat arbetslös
oberoende av yrke. Därest det om någon tid skulle visa sig, att ett eventuellt
anslagsbelopp »högst» för arbetslöshetens bekämpande icke skulle förslå med hän -

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

syn till hjälpbehovets stegring, måste tydligen, utan hänsyn till föreliggande
individuella hjälphehov, antalet av dem, som komma i åtnjutande av hjälp, begränsas
efter objektiva grunder. I sådant fall skulle man enligt kommissionens
uppfattning icke gärna kunna välja någon annan väg än att undersöka, vilket
eller vilka fack kunna förmodas äga de största utsikterna till självförsörjning
under nuvarande förhållanden. Under sådan förutsättning måste man säga sig,
att medan inom snart sagt alla av depressionen berörda näringsgrenar en stor del
av det produktiva arbete, som ännu är i gång, synes bedrivas som företagens
eget nödhjårsarbete, icke minst för att sammanhålla en yrkesskicklig arbetarstam,
omedelbart behov av nyproduktion endast torde föreligga beträffande byggnadsverksamheten
och jordbruket. En åtgärd av antydd restriktiv art skulle sålunda
bestå i att från det allmännas arbetslöshetshjälp avstänga byggnads- och grovarbetare,
vilka även genom själva naturen av sitt yrke under särskilt den varma
årstiden hava helt andra möjligheter att slå sig fram på egen hand än de egentliga
fabriks- och industriarbetarna. Härigenom skulle otvivelaktigt betydande
belopp kunna in besparas, alldenstund grov- och byggnadsarbetare för närvarande
torde utgöra 25 å 30 % av de arbetslösa i landet. Å andra sidan skulle avgränsningen
av nyssnänmda yrkeskategorier i praktiken stöta på avsevärda svårigheter.

Med ovanstående har kommissionen endast velat beröra en näraliggande
följd av den möjligheten, att anvisade medel icke skulle räcka till för förverkligandet
av kommissionens förut utvecklade hjälpprogram. Då detta i förhållande
till den faktiskt förefintliga arbetslösheten är hållet i det knappaste laget, nödgas
kommissionen fasthålla vid sitt förslag och får förty hemställa

att Herr Statsrådet måtte utverka statsmakternas bifall till att för arbetslöshetens
bekämpande måtte såsom förslagsanslag anvisas dels på tilläggstat för
innevarande år ett belopp av 31 miljoner kronor, dels ock på extra stat för år
1922 ett belopp av 5 miljoner kronor.

Såsom av arbetslöshetskommissionens skrivelse framgår, har den
fortgående försämringen av läget på arbetsmarknaden i vårt land föranlett
kommissionen att för den återstående delen av året beräkna en höjning
av antalet arbetslösa, som skulle omhändertagas med stöd av statsmedel,
från 20,000 till 30,000 samt i följd därav föreslå en väsentlig
ökning av motsvarande anslag. I likhet med kommissionen anser jag
den nuvarande svåra ställningen på arbetsmarknaden och än mera utsikterna
till dess fortvaro påkalla en förstärkning av den statliga beredskapen
för arbetslöshetens bekämpande utöver vad som ansågs erforderligt
vid avlåtande av propositionen nr 150 till innevarande riksdag. Men då
möjligheterna härtill hava sin ofrånkomliga begränsning i knappheten på
för ändamålet tillgängliga medel, måste den mest noggranna avvägning
äga rum mellan å ena sidan det antagliga hjälpbehovet samt å andra
sidan statens och kommunernas finansiella förmåga.

Mot arbetslöshetskommissionens uppskattning av det genomsnittliga
antalet med statsmedel hjälpta arbetslösa under den återstående delen
av året till 30,000 torde någon befogad anmärkning näppeligen kunna

Departe mentschefen.

Hjälpbehovets
omfattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

göras. Snarast lärer, såsom kommissionen framhållit, detta antal få
anses snävt tilltaget i betraktande av att det faktiska antalet sålunda
bisträckta arbetslösa redan uppgår till nämnda siffra. Mot
kommissionens förslag att efter hand nedbringa antalet av de för närvarande
medelst direkta understöd hulpna 20,000 arbetslösa till 15,000
genom att i motsvarande mån bereda ökade arbetstillfällen vid offentliga
arbetsföretag skulle väl den anmärkningen kunna riktas, att, då
nödhjälpsarbetet ställer sig åtskilligt dyrare per individ än det direkta
understödjandet, utgifterna härigenom komma att bliva betydligt större för
staten, eller med andra ord, att de nu för bekämpande av arbetslösheten
avsedda summorna skulle förslå till ett långt större antal arbetslösa, om
hjälpen gåves i form av understöd. Detta må äga sin riktighet i kostnadshänseende,
men större vikt måste även under nuvarande abnorma
förhållanden läggas på de sociala synpunkterna. Genom erbjudande
och bedrivande av nödhjälpsarbeten prövas hjälpbehovet och arbetsvilligheten
hos de arbetslösa på ett helt annat och mera tillfredsställande
sätt än som kan ske vid det blotta beviljandet av understöd. Detta kan
dessutom under många månaders sysslolöshet lätDbliva moraliskt nedbrytande
för mottagarna. Till dessa understödets sociala olägenheter kommer
dess improduktiva karaktär, medan däremot nödhjälpsarbetena åstadkomma
verkliga och varaktiga värden av allmänt gagn trots de vanskligheter,
som vidlåda alla anordningar av här ifrågavarande beskaffenhet.
Strävandet att bereda de arbetslösa möjlighet att försörja sig genom eget
arbete har för den skull varit den ledande principen i den hittills förda
arbetslöshetspolitiken i Sverige, och härpå böra också enligt uttalanden i
riksdagens förut berörda skrivelse ansträngningarna alltjämt i första
hand inriktas.

Av nyss anförda skäl kan jag, som sagt, i huvudsak giva min anslutning
till arbetslöshetskommissionens hjälp program, i vad angår beräkningen
av antalet omhändertagna arbetslösa och deras fördelning mellan
statliga nödhjälpsarbeten och direkta understöd. Då fördelningen mellan
de båda olika hjälpformerna grundar sig på approximativa beräkningar,
torde det böra lämnas öppet för arbetslöshetskommissionen att närmare
anpassa användandet av den ena eller andra formen för hjälpåtgärderna
efter de skiftande förhållandena på olika orter. Och det sammanlagda
antalet statshulpna arbetslösa torde icke ovillkorligen vid varje tidpunkt
böra begränsas till 30,000. Detta antal är beräknat som ett genomsnitt
för den återstående delen av året, och det synes mig böra tagas
under övervägande att åtminstone under sommarmånaderna på sätt, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

jag längre fram skall beröra, minska detta medeltal för att stå desto
bättre rustad till instundande höst och vinter.

Med hänsyn till det statsfinansiella läget och den begränsning i
omfattningen av statens hjälpåtgärder, som därav påkallas, kan jag emellertid
icke i allo förorda kommissionens hemställan. Det av kommissionen
beräknade anslagsbeloppet skulle så hårt belasta budgeten, att en
nedprutning av detsamma torde vara oundgänglig. En sådan synes också
kunna verkställas, utan att det ifrågasatta antalet statshulpna arbetslösa
behöver minskas. På grund av den pågående depressionen hava nämligen
löner och priser, särskilt å livsmedel, under de sista månaderna nedgått
så avsevärt, att man torde kunna räkna med betydande besparingsmöjligheter
i förhållande till kommissionens kostnadsberäkning. Riksdagen
har också i sin förut berörda skrivelse fäst uppmärksamheten å
denna fråga samt under förutsättning av fortsatt stegring av penningens
köpkraft funnit anledning föreligga för Kungl. Maj:t att vidtaga en
däremot svarande reduktion av gällande nödhjälpslöner och understödsbelopp.
Härigenom skulle också undvikas, att lönerna på den öppna
arbetsmarknaden komme att, såsom här och där lär vara fallet, understiga
nödhjälpslönerna. Till följd av det inre samband, som inom den
nu tilllämpade arbetslöshetspolitiken bör förefinnas mellan nödhjälpslöner
och understödsbelopp, i det att de förra alltid böra te sig fördelaktigare
än de senare, måste en nedsättning av arbetslönerna följas av en jämkning
nedåt av understödsbeloppen, så att det lämpliga avståndet dem
emellan bibehålies. Till begränsning av medelsbehovet verkar ock den
omständigheten, att prisfallet förbilligat nödhjälpsarbetena därigenom, att
marketenterikostnaderna enligt uppgift kunnat nedbringas med ungefär V3.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden torde kunna beräknas en
genomsnittlig kostnad vid arbetsföretagen av 8 kronor och 50 öre per dag
och nödhjälpsarbetare (i stället för av kommissionen beräknade 10 kronor)
samt en genomsnittlig sänkning av statsbidraget till den direkta understödsverksamheten
med lh. Vidare synes den av kommissionen förutsatta
ökningen med 1 miljon kronor av statens kostnader till hyreshjälp
icke böra ifrågakomma med hänsyn dels till riksdagens uttalande, att statsbidrag
för detta ändamål endast bör lämnas i särskilt ömmande fall, och
dels till den omständigheten, att risken av vräkning torde komma att minskas
på grund av den allmänna depressionen. Då det slutligen icke för närvarande
torde vara nödvändigt att höja de på extra stat för 1922 beräknade
beloppen utöver deras i årets statsverksproposition ifrågasatta storlek,
sammanlagt 3 miljoner kronor, synes det av kommissionen äskade
totalbeloppet kunna nedbringas med i runt tal 9,5 miljoner kronor till

Bihang till riksdagens protokoll 1321. 1 sand. 308 höft. (AV 362.) 2

Medels behovet.

Kungl. May.ts proposition nr 362.

26,5 miljoner kronor, varav 23,5 miljoner skulle äskas å tilläggsstat för år
1921 och 3 miljoner å extra stat för år 1922. Enär enligt riksdagens
omförmälda skrivelse av det redan beviljade anslaget å 11 miljoner kronor
ett belopp av 500,000 kronor är avsett att under senare delen av
innevarande år användas direkt till lindring av nöd bland personer, som
icke enligt gällande regler äro kvalificerade att erhålla arbetslöshetsunderstöd,
samt behovet av sådan hjälp under förutsättning av depressionens
fortvaro torde komma att med samma styrka göra sig gällande
under förra hälften av 1922, särskilt under vintermånaderna, torde jämväl
av det för sistnämnda år nu ifrågasatta anslaget ett belopp av 500,000
kronor böra avses för nämnda ändamål.

En ytterligare anledning till den av mig förordade begränsningen
av kostnadsramen finner jag däri, att de i propositionen nr 158 ifrågasatta
kristidsarbetena inom de affärsdrivande verken i händelse av riksdagens
bifall torde komma att bereda sysselsättning åt ett icke oväsentligt
antal av sådana, som eljest måst bispringas på de vanliga hjälpvägarna.

Fråga om I detta sammanhang får jag, efter samråd med chefen för kom arbetenPtiil

munikationsdepartementet, anmäla vissa uppkomna frågor om arbeten å
förbere- järnvägsbyggnader medelst anlitande av anslaget till arbetslöshetens bevis*!»
6an kämpande, vilka frågor ansetts vara av den vikt, att riksdagen bör bebyggnader.
redas tillfälle att uttala sin mening.

a) statsbana Med skrivelse den 1 april 1921 har länsstyrelsen i Norrbottens län

Nedwkaiu till kommunikationsdepartementet överlämnat en framställning av Nederkalix
järnvägskommitté, däri kommittén, på uppdrag av kommunalfullmäktige
i Nederkalix socken samt av nämnda sockens arbetslöshets-^ och
hjälpkommitté, anhållit, att arbeten omedelbart måtte igångsättas å en
bana från Morjärvs station å statsbanan Boden—Haparanda till Nederkalix
och därintill belägen lämplig hamn vid kusten. Till stöd för ansökningen
har framhållits, förutom betydelsen av ifrågavarande banbyggnad,
den omfattande arbetslöshet, som i dessa trakter dels redan inträtt
och dels vore att vänta på grund av driftinställelser inom ortens industrier.

Länsstyrelsen hemställer, att, därest ej statsfinansiella skäl eller
andra förhållanden resa hinder mot påbörjandet av ifrågavarande banbyggnad,
densamma snarast möjligt måtte komma till stånd.

Etiatanden. Till följd av särskilda remisser hava utlåtanden i ärendet avgivits

av järnvägsstyrelsen den 28 april 1921, chefen för generalstaben den 2
maj 1921 och statens arbetslöshetskommission den 3 maj 1921.

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

Järnvägsstyrelsen meddelar, att frågan om anläggande av en bana från
Morjärv till Nederkalix ännu icke vore, i det utredda skick, som, åtminstone under
normala förhållanden, skulle anses erforderligt, innan statsmakterna kunde fatta
beslut om banans byggande. Styrelsen framhåller emellertid, bland annat, att
banans betydelse vore så stor, att densamma förr eller senare måste komma till
stånd. Av hittills verkställda utredningar framginge, att för banan två alternativa
linjer vore utstakade, av vilka den ena (Kamlungelinjen) vore framdragen
öster om Kalix älv och den andra (Kosjärvlinjen) väster om älven. Kostnaderna
hade med 1919 års priser för de olika linjerna beräknats till 9,250,000 respektive
10,600,000 kronor, oberäknat kostnader dels för marklösen med mera, som förutsatts
skola bestridas av landstinget, dels ock för anordnande av lämplig hamn
vid banans slutpunkt, vilka kostnader ansetts i likhet med vad tidigare skett
böra bestridas av vederbörande kommuner. Om arbetsförhållandena i nu ifrågavarande
trakter kom me att gestalta sig så, att från statens sida åtgärder i större
omfattning måste vidtagas för att motverka följderna av arbetslösheten, och om
ej andra för orten mera omedelbart gagnande nödhjälpsarbeten kunde anordnas, •
förklarar sig styrelsen ej hava något att erinra emot, att åt de arbetslösa beredes
arbete med terrassering och nödiga vattengenomlopp för en framtida bana från
Morjärv till Nederkalix. Styrelsen förutsätter därvid, att dessförinnan valet
mellan de alternativa linjesträckorna efter ytterligare utredning hunnit ske samt
att landstinget på vanligt sätt åtagit sig kostnaden för markförvärv med mera.

Ett framtida beslut om banans byggande borde ej heller fattas, innan utfästelse
skett att vid banans slutpunkt utan kostnad för statsverket anordna lämplig hamn,
men syntes dylikt villkor ej kunna för närvarande uppställas, då frågan om hamnens
belägenhet med mera ännu ej vore klarlagd. Styrelsen anser vidare, att de
ifrågasatta arbetena borde betraktas såsom nödhjälpsarbeten och att arbetsförtjänsterna
borde rättas därefter ävensom att kostnaderna för arbetena icke borde påföras
statens järnvägars kapitalkonto, förrän och i den mån de bleve till nytta
tor statsbanorna. Först då en gång anslag komme att anvisas för banans fullbordande,
borde statens järnvägar påföras så stora kostnader för de redan utförda
arbetena, som motsvarades av värdet å dessa arbeten vid tidpunkten för deras
övertagande.

Chefen för generalstaben framhåller, att anläggandet av ifrågavarande järnvägsförbindelse
vore en av de viktigaste åtgärder, som kunde vidtagas lör att
stärka försvaret av Norrbottens östra gränstrakter, samt att av de ifrågasätta
linjerna Kosjärvslinjen vore ur försvarets synpunkt utan tvekan att föredraga.

Chefen för generalstaben har därför tillstyrkt, att de föreslagna nödhjälpsarbetena
snarast måtte igångsättas å denna linje.

Arbetslöshetskommissionen förordar livligt, att omförmälda arbeten igångsättas
i av järnvägsstyrelsen angiven omfattning under förutsättning, att vid desamma
komma att tillämpas de vid övriga statliga nödhjälpsarbeten gällande
arbets- och lönevillkor.

Enligt vad arbetslöshetskommissionen meddelat, kan arbetslöshet i Departcbetydande
utsträckning under de närmaste månaderna vara att befara men^he~
uti ifrågavarande del av Norrbottens län. Vid de stora sågverksanläggningarna
i trakterna kring Kalixälvens nedre lopp sysselsättas, enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

vad i handlingarna uppgives, under vanliga förhållanden omkring 1,200
eller vid vissa tider av året 2,000 arbetare, vilka pläga åtnjuta en arbetsförtjänst
av omkring 450,000 kronor i månaden. På grund av det
nuvarande läget inom sågverksindustrien har rörelsen vid vissa av dessa
anläggningar redan avstannat, och om konjunkturerna ej förändras i
gynnsam riktning, kunna driftsinställelserna taga en sådan omfattning,
att ett ingripande från statens sida till förhindrande av allmän nöd i
dessa trakter blir oundvikligt. Den lämpligaste formen för ett sådant
ingripande synes vara att genom nödhjälpsarbeten bereda så många arbetslösa
som möjligt sysselsättning.

Chefen för kommunikationsdepartementet har som sin åsikt uttalat,
att den ifrågasatta järnvägen Morjärv-Nederkalix otvivelaktigt i sinom tid
bör komma till stånd, om än byggandet av densamma tills vidare måst
anstå i avvaktan på fullbordandet av andra viktigare järnvägsförbindelser
i övre Norrland. Starka betänkligheter måste dock enligt sagda departementschefs
förmenande föreligga mot att under nu rådande statsfinansiella
förhållanden igångsätta arbeten på en ny järnväg, om vars trafikmöjligheter
och räntabilitet någon utredning ännu icke förelåge och till
vars fullbordande medel under de närmaste åren näppeligen syntes kunna
äskas av riksdagen, vartill komme, att dessa arbeten icke nu utan först
med banbyggnadens färdigställande kunde på något sätt nyttiggöras.
Nämnde departementschef ansåge det därför böra undersökas, huruvida
icke inom ifrågavarande trakter andra arbeten av större omfattning, såsom
vägbyggnader och dylikt, vilka kunde bliva för orten omedelbart gagnande,
lämpligen skulle kunna anordnas för avhjälpande av arbetslösheten.
Först om detta skulle visa sig omöjligt och om arbetslösheten toge eu
särdeles stor omfattning, ansåge han sig kunna tillstyrka, att arbetena
å banan Morjärv-Nederkalix nu igångsattes och i sådant fall endast sådana
arbeten, av beskaffenhet att ej taga skada, även om fullbordandet
av banbyggnaden komme att för eu längre tid undanskjutas. Vidare har
chefen för kommunikationsdepartementet framhållit, att för den händelse
omförmälda banbyggnadsarbeten ansåges böra påbörjas — vilket i allt
fall med hänsyn till de utredningar, som dessförinnan erfordrades, ej
kunde ske förrän efter några månader — frågan om banans sträckning
syntes kunna, sedan utredningarna härutinnan slutförts, överlämnas till
Kungl. Maj:ts avgörande, varjämte beträffande villkoren för banbyggnaden
borde gälla vad järnvägsstyrelsen därom föreslagit. I huvudsaklig
anslutning till vad järnvägsstyrelsen ifrågasatt, har nämnde departementschef
vidare ansett, att kostnaderna för omförmälda arbeten, om de nu
skulle igångsättas såsom nödhjälpsarbeten för att först framdeles komma

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

till nytta, endast i ringa mån borde belasta statens järnvägars kapitalkonto.
Huvudparten av kostnaderna borde därför bestridas från anslaget
för bekämpande av arbetslösheten och blott en mindre del avföras å det
särskilda anslaget till nödhjälpsarbeten vid kommunikationsverken.

Yad bemälde departementschef sålunda anfört anser jag mig böra
till alla delar biträda, och torde nödhjälpsarbeten till förberedande av
ifrågavarande banbyggnad alltså böra komma till stånd endast under de
förutsättningar och i den omfattning, som ovan angivits. Om förhållandena
skulle utveckla sig i sådan riktning, att dessa arbeten i enlighet
härmed måste till förhindrande av allmän nöd igångsättas, får detta
givetvis ej heller föregripa frågan om tiden för banans fullbordande i
vanlig ordning.

Vidare hava i särskilda till chefen för kommunikationsdepartementet b) Ostkustingivna
promemorior arbetslöshetskommissionen och ordföranden i den banans.
k. Ostkustbanekommittén ifrågasatt anordnande av vissa nödhjälpsarbeten
å Ostkustbanan.

Beträffande denna banbyggnad må endast erinras, att, sedan riksdagen
tidigare beviljat Ostkustbanans aktiebolag ett statslån å 3,000,000
kronor, vilket emellertid på grund av de för lånet uppställda villkor ej
kunnat av bolaget lyftas, 1920 års riksdag medgav vissa ändringar av
dessa villkor, i syfte att bolaget skulle kunna förfoga över lånebeloppet.

Bland de sålunda fastställda villkoren för lånet förekommer bland annat,
att detsamma endast får användas till bedrivande av arbeten å den del
av banan, som ligger emellan Sundsvall och Härnösand. Frågan om
sättet för fullföljandet av banbyggnaden i dess helhet och i samband
därmed stående förhållanden är, som bekant, föremål för utredning genom
förenämnda kommitté.

Ordföranden i arbetslöshetskommissionen har nu meddelat, att till följd av
depressionen inom sågverksindustrien större arbetslöshet uppstått inom sågverksdistrikten
utefter kusten mellan Gävle och Sundsvall, och att det vore att befara
att denna arbetslöshet komme att ökas. Antalet arbetslösa i dessa trakter kunde
icke för närvarande uppgivas, men torde uppgå till ett par tusental. Ostkustbanans
södra del mellan Gävle och Sundsvall genomlöpte de av arbetslösheten
drabbade sågverksdistrikten, vadan omfattande arbetstillfällen här erbjöde sig för
de arbetslösa. Ledningen för Ostkustbanan hade även förklarat sig villig att
med arbetslöshetskommissionen träffa avtal, enligt vilket kommissionen skulle
åtaga sig iitt såsom entreprenör på vissa villkor utföra terrasseringsarbeten på sådana
delar av banan, som vore lämpligt belägna i förhållande till de orter,
där större arbetslöshet rådde. Bland de föreslagna villkoren förekomme bland
annat, att överenskommen likvid för utfört arbete av banförvaltningen skulle
erläggas medelst räntebärande reverser, som skulle inlösas, då banans ekonomi
sådant medgåve.

Kungl. Maj:ts proposition n:r 362.

Departe ments chefen.

Byggnads arbetarnas särställning.

Chefen för kommunikationsdepartementet har meddelat mig, att
han hyste mycket allvarliga betänkligheter mot att, innan statsmakterna
tagit slutlig ställning till frågan om vidare låneunderstöd för banbyggnaden,
nödhjälpsarbeten komme till stånd särskilt å den del av densamma,
som läge söder om Sundsvall, och alldeles särskilt i fråga om
linjen söder om Söderhamn. Nämnde departementschef har likväl ej
velat motsätta sig en dylik åtgärd — vars verksamhetskrets då givetvis
bör förläggas så nordligt som möjligt — under den förutsättningen, att
endast på detta sätt en omfattande arbetslöshet kunde bekämpas, och
under det uttryckligen uttalade villkoret, att anordnandet av ifrågavarande
nödhjälpsarbeten icke finge anses innebära något som helst
ståndpunkttagande till frågan, huruvida och i vilken omfattning ytterligare
låneunderstöd för banan kunde beviljas. Såväl här som ifråga
om Kalixbanan borde emellertid alla andra möjligheter att effektivt bekämpa
arbetslösheten, exempelvis genom vägarbeten, vara uttömda innan
banarbeten igångsattes.

För egen del biträder jag de synpunkter på frågan, som chefen
för kommunikationsdepartementet anlagt. Förhållandena kunna emellertid
komma att utveckla sig så, att alla tillgängliga arbetstillfällen måste
utnyttjas. Under sådana omständigheter låter det tänka sig, att jag,
om riksdagen ej häremot uttalar någon erinran, under den av chefen för
kommunikationsdepartementet angivna förutsättning kan se mig nödsakad
att tillstyrka Kungl. Maj:t att lämna arbetslöshetskommissionen bemyndigande
i nu förevarande avseende.

De rådande förhållandena å arbetsmarknaden göra det påkallat
att redan nu taga under övervägande de åtgärder, som — förutom den
redan ifrågasatta nedsättningen av arbetslöner och understöd för de av
staten bisprungna arbetslösa — kunna bliva erforderliga för att de anslagsbelopp,
som riksdagen ser sig i stånd att bevilja för arbetslöshetens
bekämpande, skola förslå till bispringande även av andra arbetslösa
än som nu beräknats. Jag vill då särskilt nämna den av arbetslöshetskommissionen
anvisade utvägen att begränsa antalet hjälpberättigade
efter vissa objektiva grunder före vidtagandet av den individuella
be bo vsprö vn in g, som ligger till grund för det offentliga bjälpförfarandet.
Främst skulle väl i så fall ifrågakomma att åtminstone under den varma
årstiden avstänga byggnadsarbetarna och möjligen vissa andra arbetarkategorier
från såväl nödhjälpsarbeten som direkt lämnade understöd.

En sådan åtgärd skulle förvisso, såsom kommissionen också fram -

'' Kungl. Maj:ts proposition n:r 362.

håller, möta svårigheter vid det praktiska genomförandet. Men det synes
mig obestridligt, att arbetslöshetsproblemet för åtminstone byggnadsarbetarnas
vidkommande ter sig annorlunda än för arbetare inom andra
yrkesgrupper. Under det att arbetslösheten på andra områden beror på
svårigheterna att finna avsättning för arbetets produkter, framstår alltjämt
åstadkommandet av nya bostäder såsom en trängande angelägenhet. Visserligen
möta även inom byggnadsindustrien stora ekonomiska svårigheter,
vilka yttra sig däri, att man med den nuvarande avsevärda disproportionen
mellan byggnadskostnader och gängse hyror ej kan påräkna ensden mest måttliga
förräntning av kapital, som investeras i nybyggnadsföretag, särskilt
vad angår bostadsbyggen. Såtillvida måste dock byggnadsindustrien anses
befinna sig i ett förmånligare läge än andra industrigrenar som den
dels är oberörd av konkurrerande import och dels kan påräkna en alltjämt
intensiv efterfrågan på nyproducerade bostäder. Detta förhållandevis
gynnsamma läge för byggnadsindustrien skulle utan tvivel ytterligare
förbättras, därest en från alla synpunkter önskvärd revision av det sistlidet
år under högkonjunkturens inflytande och vid prisnivåns toppunkt
träffade löneavtalet kunde åstadkommas på överenskommelsens väg och
tillika en ändring vidtoges i den nu vanliga taktiken med ofta nog synnerligen
oskäliga blockader och strejker. Byggnadsarbetarna äga sålunda
större möjligheter än arbetarna inom flertalet andra fack att genom egna
åtgöranden medverka till ökande av arbetstillfällena. Framförallt bör emellertid
erinras, att byggnadsindustrien är föremål för en omfattande hjälpverksamhet
från det allmännas sida i syfte att främja dess ekonomiska
produktionsbetingelser. Om också denna hjälpverksamhet primärt varit
inriktad på att bringa nya bostäder till stånd, har den tillika den allra
största betydelse för arbetsförhållandena inom byggnadsfacket. Givet är
nämligen, att den byggnadsverksamhet, som genom dylika understöd
bringas till stånd, i stor utsträckning bereder arbetstillfällen, vilka eljest
icke skulle yppa sig.

Betydelsen av den statliga understödsverksamheten till främjande
av bostadsproduktionen förtjänar att något närmare klarläggas ur ifrågavarande
synpunkt. Till en början torde böra erinras om de medel, som
för ändamålet ställts till förfogande'' och som för närvarande äro av aktuell
betydelse för frågan. Riksdagen anvisade under förra året sammanlagt
40,5 miljoner kronor att utgå dels under vartdera av åren 1920
och 1921 med 15 miljoner kronor till bostadslån och dels under år 1920
med 4 och under innevarande år med 6,5 miljoner kronor till statsbidrag
för bostadsbyggande. Förra årets medel fördelades under november månad
i fjol och de byggen, som med hjälp därav kunna bringas till stånd,

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

torde för närvarande till stor del vara under arbete. Enligt gällande
bestämmelser skola dessa byggnadsföretag vara fullbordade före innevarande
års utgång. De för innevarande år tillgängliga medlen torde kunna
disponeras under tidigare delen av den kommande hösten, och vederbörande
byggen skola^ enligt meddelade föreskrifter i regel vara fullbordade
senast vid nästa års utgång.

Då det gäller att uppskatta de arbetstillfällen, som med tillhjälp
av dessa anslag kunna beredas inom byggnadsfacket, är man givetvis i
någon mån hänvisad till en del ovissa antaganden. Det kan sålunda
tänkas, att medlen icke helt och hållet tagas i anspråk och att följaktligen
byggnadsföretag ej komma till stånd i den omfattning, som man
nu beräknar. Emellertid finnes, såsom i årets proposition i ämnet (nr
357) framhållits, anledning till förhoppning, att tillgängliga medel verkligen
skola komma till åsyftad användning.

Hittills hava statsunderstöd å sammanlagt 6,76 miljoner kronor i
lån och 1,79 miljoner kronor i bidrag blivit slutgiltigt beviljade. De företag,
som tillgodonjuta dessa understöd, beräknas uppföra bostadshus till
en sammanlagd kostnad av något över 24 miljoner kronor, d. v. s. inemot
det tredubbla beloppet av tillgodonjutna understöd. Om man utgår
ifrån, att denna proportion mellan understöd och byggnadskostnad
kan upprätthållas, skulle följaktligen med tillhjälp av de under år 1920
anvisade understödsmedlen (40,5 miljoner kronor) kunna produceras bostäder
för sammanlagt cirka 120 miljoner kronor. Denna produktion
skulle i huvudsak infalla under åren 1921 och 1922.

Jämväl må erinras, att riksdagen år 1920 anvisade två särskilda
reservationsanslag för åren 1920 och 1921 å sammanlagt 17,5 miljoner
kronor för uppförande av bostadshus åt tjänstemän vid postverket, telegrafverket
samt statens järnvägar och vattenfallsverk. Den byggnadsverksamhet,
som kan komma att bedrivas med tillhjälp av dessa anslag,
torde likaledes i huvudsak komma att infalla under åren 1921 och 1922.

Jag torde icke överskatta den andel av byggnadskostnaden, som
utgår såsom arbetslön på byggnadsplatserna, om jag anslår den till en
tredjedel eller sammanlagt för nu ifrågavarande statsunderstödda eller
enbart med statsmedel bedrivna byggnadsverksamhet till omkring 46 miljoner
kronor, d. v. s. i avrundade tal till 23 miljoner kronor under vartdera
av åren 1921 och 1922. De statsunderstöd, som lämnas till
främjande av bostadsproduktionen, motsvara ungefär de avlöningar,
som komma att utgå vid de byggnadsföretag, som genom understöden
bringas till stånd. Understöden utgå visserligen i främsta rummet till
egnahemsbyggnadsföretag, som delvis bedrivas av personer, vilka icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

direkt äro ätt hänföra till arbetare inom byggnadsfacket, men säkert torde
vara, att den väsentliga delen av hithörande löner tillgodokommer arbetare
inom byggnadsfacket.

Söker man uppskatta de arbetstillfällen, uttryckta i antalet sysselsatta
årsarbetare, som staten genom nu berörda anslag direkt eller indirekt
kan komma att bereda inom byggnadsfacket, erhåller man mellan
13- och 14,000, motsvarande fullt årsarbete för inemot 7,000 man under
vartdera av åren 1921 och 1922.

Av det anförda framgår, att staten genom sina uppoffringar för
bostadsproduktionens främjande bereder arbetstillfällen för arbetskraften
inom byggnadsfacket i betydande utsträckning. Någon motsvarande
hjälp till andra industrigrenar, inom vilka arbetslöshet råder, lämnas
icke. Skulle de belopp, som nu av riksdagen beviljas till arbetslöshetens
bekämpande, visa sig otillräckliga, lärer därför Kungl. Maj:t, såvida nu
framhållna synpunkter av riksdagen lämnas utan erinran, i första hand
böra taga under övervägande att bemyndiga arbetslöshetskommissionen
att avstänga byggnadsarbetarna från statens arbetslöshetshjälp. Härigenom
skulle otvivelaktigt avsevärda belopp kunna inbesparas under sommaren
för att komma till desto bättre användning under den instundande, med
förklarlig oro emotsedda vintern.

Möjligen kan också under någon del av året eu dylik åtgärd bliva
påkallad i fråga om vissa grovarbetare med hänsyn till den ökade tillgången
på arbetstillfällen inom jordbruket ävensom i fråga om en eller
annan grupp av nu icke särskilt nämnda säsongarbetare.

På grund av de ovissa framtidsutsikterna och möjligheten att
hjälpbehovet längre fram under året kan komma att stegras utöver nu
ifrågasatt omfattning har arbetslöshetskommissionen hemställt, att anslaget
för arbetslöshetens bekämpande skulle erhålla karaktären av rent förslagsanslag
utan begränsningen »högst». Av hänsyn till nödvändigheten
att budgeten göres så hållbar som under nuvarande förhållanden är möjligt
synes detta kommissionens förslag icke kunna förverkligas. De
23,5 miljoner kronor, om vilkas anvisande på tilläggsstat för innevarande
år framställning nu synes böra göras, torde däremot böra få karaktären
av reservationsanslag, på det att eventuella besparingar skola kunna stå
till förfogande jämväl under nästkommande år.

De belopp, som enligt vad jag anfört rörande medelsbehovet skulle
behöva nu äskas av riksdagen, eller 23,5 miljoner för år 1921 och 3
miljoner för år 1922, måste på grund av den nyss antydda möjligheten

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 308 höft. (Nr 362.) 3

Arbetslöshetsanslagets
natur
m. m.

Kungl. May.ts proposition nr 362.

att avskilja vissa kategorier av arbetslösa med dea största sannolikhet
visa sig tillräckliga för arbetslöshetens bekämpande enligt förut angivna
grunder. Jag kan dock givetvis icke förneka möjligheten av, att arbetslösheten
kan komma att ytterligare växa i sådan grad och förhållandena
i övrigt utveckla sig på sådant sätt, att därigenom de anslag, som nu
beviljas, bliva otillräckliga att fylla ens de mest trängande behoven under
tiden intill början av nästa lagtima riksdag. Skulle mot förmodan så
bliva händelsen, lärer Kungl. Maj:t icke underlåta att vidtaga de åtgärder,
som till mötande av en dylik utomordentlig situation må finnas påkallade.

Det synes mig kunna anbefallas, att de nu föreslagna anslagsbeloppen
skola liksom det redan beviljade anslaget å 11 miljoner kronor
bestridas av medel ur statsverkets rusdrycksmedelsfond. Jag har härom
samrått med chefen för finansdepartementet, vilken förklarat sig i princip
dela denna min uppfattning. Då emellertid, enligt vad sagda departementschef
tillika meddelat, utredning för närvarande pågår inom finansdepartementet
till utrönande av i vad mån och för vilka ändamål det
överhuvud synes kunna bliva fråga om att taga i ånspråk medel ur
nämnda fond, torde spörsmålet om sättet för medelsanskaffningen till
arbetslöshetens bekämpande lämpligen böra anstå för att senare på föredragning
av chefen för finansdepartementet upptagas i samband med
andra frågor om disposition av medel ur rusdrvcksmedelsfonden.

På grund av vad jag anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att för bekämpande av arbetslösheten och lindrande
av nöd i huvudsaklig överensstämmelse med av
mig nu angivna grunder anvisa utöver det förut beviljade
anslaget å 11 miljoner kronor dels på tilläggsstat
för år 1921 ett reservationsanslag å 23,5 miljoner kronor
och dels på extra stat för år 1922 ett förslagsan- ''
slag, högst, å 3 miljoner kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

_ Åke Karlholm.

Stockholm 1921. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

211535