Kungl. Maj:ts proposition nr 345 (Proposition 1943:345 - höst)

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Nr 345.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i vissa delar av taxering sfär ordningen
den 28 september 1928 (nr 379), m. m.; given
Stockholms slott den 8 oktober 1943.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28
september 1928 (nr 379),

2) lag örn ändrad lydelse av 3 och 62 §§ kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370),

3) förordning angående ändrad lydelse av 21 § förordningen den 28 september
1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

4) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 14 juni
1933 (nr 357) om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet,

5) lag angående ändrad lydelse av 67 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251) örn
kommunalstyrelse på landet,

6) lag angående ändrad'' lydelse av 62 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om
kommunalstyrelse i stad,

7) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337)
om kommunalstyrelse i Stockholm,

8) lag angående ändrad lydelse av 46 § 1 mom. lagen den 20 juni 1924
(nr 349) om landsting, samt

9) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 12 februari
1943 (nr 44) om kupongskatt,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang lill riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 343.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 3 § 3 morn., 11 §, 89 §, 102 §, 103 § och 141
§ 3 mom. taxeringsförordningen1 den 28 september 1928 skola upphöra att
gälla, att 2 § 3 morn., 3 § 2 morn., 4 §, 5 § 2 morn., 6 § 1 morn., 7 §, 8 § 2, 3,
5 och 6 morn., 9 §, 10 §, 12—14 §§, 15 § 2 morn., 16 §, 28 §, 29 §, 32 § 2 och 3
morn., 33 §, 34 §, 35 § 2 och 3 morn., 36 § 1 och 3 morn., 38 § 3 morn., 39 §

4 morn., 41 §, 42 § 3 och 4 morn., 46 §, 49 § 4 morn., 51 §, 52 §, 55 § 1 morn.,
56 § 1 morn., 57 §, 58 § 1 morn., 59 §, 62 § 1 morn., 65 §, 66 § 2 morn.,
68 §, 69 § 1 och 3 morn., 70 §, 72 §, 73 §, 75—78 §§, 79 § 1 och 2 morn.,
80 §, 83 § 1 morn., 85—88 §§, 90 § 2 morn., 91 § 1 och 2 morn., 92 §
1 morn., 93—95 §§, 96 § 1 morn., 97—101 §§, 104 och 105 §§, 106 §
1 och 3 morn., 107 §, 109—113 §§, 115 §, 117—119 §§, 121—124 §§, 124
a §, 125 §, 127 §, 128 § 2 morn., 129 §, 134 §, 135 §, 139 §, 140 §, 141 §

5 morn., 143 § 2 morn., 144 § 2 och 3 morn., 145 § 1—5, 7, 8 och 11 mom.
samt 146 § 1 och 3 mom. nämnda förordning skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives, samt att i samma förordning skola införas fyra nya
paragrafer, benämnda 64 a §, 80 a §, 97 a § och 104 a §, av den lydelse som
i det följande angives.

2 §•

3 mom. Där ej annat angives eller av sammanhanget framgår, förstås i
denna förordning med län jämväl Stockholms stad, med länsstyrelse jämväl
Överståthållarämbetet, med lånspr övning snämnd, varom i 3 § 2 mom. förmäles,
jämväl den i samma moment omnämnda Stockholms stads prövningsnämnd,
med landskamrerare jämväl skattedirektören hos Överståthållarämbetet
samt med taxering sintendent jämväl enligt 10 § förordnat allmänt 1 2

1 Senaste lydelse, se beträffande 51 § 1930:192; beträffande 13 § 1 morn., 36 § 1 morn., 68 §,
87 §, 100 § 1 morn., lil § 1 morn., 117 §, 119 § 1 och 3 morn., 123 § 1 och 3 mom. 1931:80;
beträffande 4 § 1932:279; beträffande 59 § 1 morn., 145 § 8 mom. 1932:292; beträffande 15 §

2 morn., 101 §, 103 §, 124 a § 2 morn., 135 §, 145 § 1, 5 och 7 mom. 1931:295; beträffande
14 § 2 morn., 32 § 3 morn., 33 §, 35 § 2 och 3 morn., 52 §, 55 § 1 morn.. 79 § 1 och 2 morn.,
93 §, 140 § 1935:255; beträffande 8 § 3 mom. 1937:519; beträffande 5 § 2 morn., 12 § 1 morn.,
28 §, 29 § 1 morn., 34 §, 56 § 1 morn., 76 §, 77 §, 78 §, 80 §, 86 §, 90 § 2 morn., 91 § 2 morn.,
92 § 1 morn., 98 §, 99 §, 105 §, 118 §, 119 § 2 morn., 123 § 2 morn., 124 § 2 morn., 124 a § 1 morn.,
145 § 4 mom. 1938: 374; beträffande 95 § 1940:141; beträffande 122 § 2 mom. 1941: 571; beträffande
42 § 4 mom. 1943: 47; samt beträffande 38 § 3 morn., 39 § 4 morn., 49 § 4 morn., 141 § 5 morn.,
143 § 2 morn., 144 § 2 mom. 1943: 314.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

ombud hos den mellankommunala prövningsnämnden ävensom i 16 § omförmäld
tjänsteman. Med vederbörande länsstyrelse avses, försåvitt fråga är
örn den mellankommunala prövningsnämnden, Överståthållarämbetet.

3 §•

2 morn. Beskattningsnämnder vid årlig taxering äro i första instans taxeringsnämnder.
Taxeringsnämnderna äro dels lokala, var och en inom sitt
lokala taxeringsdistrikt, och dels särskilda, de sistnämnda med uppgift att
var och en inom sitt särskilda distrikt verkställa taxering som i 77 § 2 mom.
avses. En lokal taxeringsnämnd i Stockholm förordnas årligen av Överståthållarämbetet
att, utöver nämnden eljest tillkommande göromål, såsom en
för riket gemensam taxeringsnämnd (den gemensamma taxeringsnämnden)
handlägga ärenden, som avses i 77 § 4 mom.

över dessa nämnder äro prövningsnåmnder.

Varje län---(Stockholms stads prövningsnämnd).

Därjämte finnes---(den mellankommunala prövningsnämnden).

4 §•

Indelning i beredningsdistrikt och fastighetstaxeringsdistrikt verkställes av
länsstyrelsen senast den 31 augusti året näst före taxeringsåret. Senast den
30 november året näst före taxeringsåret fastställer länsstyrelsen indelningen
i lokala taxeringsdistrikt och antalet särskilda taxeringsnämnder i länet, därvid
tillika för varje särskild taxeringsnämnd skall angivas ej mindre vilka
grupper av skattskyldiga, som skola taxeras av nämnden, än även huruvida
nämndens distrikt skall utgöras av länet i dess helhet eller visst angivet område
inom detsamma. För stad, som ej deltager i landsting, skall alltid utses
minst en särskild taxeringsnämnd.

Åt distrikten skall givas den omfattning, som betingas av vederbörande
nämnds arbetsuppgifter och anses lämplig för arbetets behöriga slutförande
inom därtill anslagen tid. När skäl därtill äro, må länsstyrelsen uppdela
kommun i två eller flera lokala distrikt eller förena två eller flera kommuner
å landet till ett lokalt distrikt. Fastighetstaxeringsdistrikten å landet skola
göras så stora, som omständigheterna lämpligen medgiva, och alltid omfatta
flera beredningsdistrikt; ett beredningsdistrikt må ej uppdelas mellan olika
fastighetstaxeringsdistrikt. I särskilda fall må länsstyrelsen vid uppdelning av
kommun i flera lokala taxeringsdistrikt förordna, att vid taxering för inkomst
eller förmögenhet beträffande viss grupp eller vissa grupper skattskyldiga
eller vid särskild fastighetstaxering eller vid virkestaxering annan indelning
skall tillämpas än som föreskrives för taxeringen i övrigt.

Innan länsstyrelsen — — — drätselkammaren infordras.

5 §•

2 morn. Besvär över val av ledamöter och suppleanter må anföras hos
länsstyrelsen senast före klockan tolv å femtonde dagen efter valets förrättande;
och skall i övrigt örn vals överklagande i tillämpliga delar gälla vad i lagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

om kommunalstyrelse på landet är stadgat angående besvär över kommunalstämmas
eller kommunalfullmäktiges beslut. Finner länsstyrelsen anledning
förordna örn nytt val på grund därav, att vid valet någon grupp av skattskyldiga
icke, på sätt i 12 § 1 mom. tredje stycket sägs, blivit vederbörligen
företrädd, har länsstyrelsen att meddela föreskrift, huru många ledamöter
för varje grupp skola väljas. Varder det därefter företagna valet överklagat
och befinnes detsamma icke böra fastställas, äger länsstyrelsen utse ledamöter
i nämnden.

Över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.

6 §.

1 morn. Fastighetstaxeringsnämnd består — — — fyra ledamöter.

Ordföranden förordnas av länsstyrelsen i samband med indelningen i fastighetstaxeringsdistrikt.
Ej må den, som förordnats till ordförande i någon av
de till distriktet hörande beredningsnämnderna, förordnas till ordförande i
fastighetstaxeringsnämnden.

Av ledamöterna förordnas en av länsstyrelsen och i övrigt inträda i nämnden: d

landet:

a) två av länets landsting valda ledamöter;

b) vederbörande beredningsnämndsordförande; ävensom

c) två kommunvis---vederbörande kommun;

och skola dessa ledamöter tjänstgöra, de av landsting valda i hela taxeringsdistriktet,
beredningsnämndsordföranden, då fråga är om taxering av
fastighet inom ordförandens beredningsdistrikt, samt de av kommun valda,
då fråga är om taxering av fastighet inom kommun, för vilken de valts;
samt

i stad:

tre av--— valda ledamöter.

Val av---före taxeringsåret.

Om utgången---och länsstyrelsen.

7 §•

1 mom. Fastighetsprövningsnämnd i län skall utgöras av medlemmarna av
den i 9 § omförmälda länsprövningsnämnden samt ytterligare nio ledamöter,
vilka utses av länsstyrelsen senast den 15 april under taxeringsåret. Av sistnämnda
ledamöter skola tre utses bland dem, som deltagit i fastighetstaxeringsnämndernas
arbete under året efter förordnande av länsstyrelsen eller
val av landsting, tre bland dem, som deltagit i samma arbete efter val av
kommun, samt tre bland personer inom länet, som icke deltagit i nämnda
arbete men genom sin verksamhet kunna antagas besitta sakkunskap i
fråga om fastighetsvärdering.

Enligt samma grunder, som gälla för utseende av ovannämnda nio ledamöter,
utser länsstyrelsen sex suppleanter för dem.

2 mom. Ordföranden i länsprövningsnämnden skall vara fastighetsprövningsnämndens
ordförande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

8 §•

2 mom. Länsstyrelsen förordnar---— i nämnden.

Vid samma tillfälle förordnar länsstyrelsen en person (taxeringskonsulent)
att för visst antal lokala taxeringsdistrikt inom länet fullgöra de uppgifter,
som i 80 a § sägs. Sådant förordnande skall dock icke meddelas för taxeringsdistrikt,
som avses i 4 § andra stycket sista punkten.

Åt taxeringskonsulents verksamhetsområde skall givas den omfattning, som
betingas av hans arbetsuppgifter.

3 mom. Därjämte skola ledamöter i taxeringsnämnden ävensom suppleanter,
en för varje ledamot, väljas under december månad för nästkommande år.

Här avsedda ledamöter och suppleanter i lokal taxeringsnämnd utses å
landet av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, av dessa
samt i stad av stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige icke finnas,
av allmän rådstuga. Antalet valda ledamöter i lokal taxeringsnämnd skall,
om taxeringsdistriktet består av en kommun eller del av kommun, bestämmas
i sammanhang med valet och utgöra minst tre, högst åtta. Består taxeringsdistriktet
av två eller flera kommuer, bestämmes antalet ledamöter från
varje kommun av länsstyrelsen i samband med indelningen i taxeringsdistrikt
under iakttagande att ledamöterna skola vara högst fem från varje kommun,
dock sammanlagt högst tio.

I detta mom. avsedda ledamöter och suppleanter i särskild taxeringsnämnd
väljas i stad, som icke deltager i landsting eller som enligt av länsstyrelsen
fastställd arbetsfördelning ensam skall utgöra verksamhetsområde för en eller
flera särskilda taxeringsnämnder, av stadsfullmäktige samt eljest av vederbörande
landstings förvaltningsutskott. Antalet valda ledamöter i särskild
taxeringsnämnd skall bestämmas i sammanhang med valet och utgöra minst
fem, högst åtta, därest desamma utses av landstings förvaltningsutskott, men
eljest minst tre och högst åtta. I Kalmar län skall dock för det fall, att särskild
taxeringsnämnd skall vara verksam inom båda landstingsområdena, antalet
ledamöter i nämnden enligt länsstyrelsens bestämmande utgöra sex eller
åtta, av vilka vartdera landstingets förvaltningsutskott väljer halva antalet.

5 mom. Om utgången---i taxeringsnämnden.

över valen må besvär anföras i enahanda ordning, som i 5 § 2 mom.
första punkten sägs. Vad i nyssnämnda mom. i övrigt finnes stadgat skall
äga motsvarande tillämpning beträffande val som här avses; dock att, där
fråga är örn besvär över val förrättat av landstings förvaltningsutskott, diariebevis
över att klaganden besvärat sig skall ingivas till ordföranden i förvaltningsutskottet.

Finner länsstyrelsen efter besvär anledning förordna örn nytt val på grund
därav, att vid valet icke iakttagits bestämmelsen i 12 § 1 mom. fjärde stycket
eller motsvarande bestämmelse i samma moment femte stycket första
punkten, har länsstyrelsen att erinra örn den ifrågavarande bestämmelsen
samt att, såvitt möjligt, föreskriva vilka slag av skattskyldiga som skola väljas
och antalet av varje slag.

6 mom. Vederbörande skogsvårdsslyrelse må senast den 15 februari under

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

taxeringsåret utse ett ombud (skogsvårdsombucl) med rättighet att vid virkestaxering
deltaga i taxeringsnämndens överläggningar men icke i dess beslut.

Har skogsvårdsombud utsetts, åligger det skogsvårdsstyrelsen att ofördröjligen
därom underrätta ej mindre ombudet än även ordföranden i taxeringsnämnden
och länsstyrelsen.

9 §•

Länsprövningsnämnd skall bestå av landskamreraren såsom ordförande
samt minst fyra, högst åtta ledamöter jämte suppleanter för dem, en för
varje ledamot. Ledamöter och suppleanter utses av Kungl. Maj:t för en
tid av fyra år bland personer, som äro valbara till ledamöter i taxeringsnämnd
inom prövningsdistriktet. Högst halva antalet ledamöter och suppleanter
må vara medlemmar i taxeringsnämnd inom distriktet.

10 §.

Den mellankommunala prövningsnämnden utgöres av ordförande och sju
ledamöter, vilka utses av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år. En av ledamöterna
skall förordnas till vice ordförande att vid förfall för ordföranden
tjänstgöra i hans ställe. För varje ledamot utser Kungl. Maj:t en suppleant.

Kungl. Maj:t förordnar för en tid av fyra år en person att vara allmänt
ombud hos den mellankommunala prövningsnämnden med skyldighet att
fullgöra de åligganden, som hos annan prövningsnämnd ankomma på taxeringsintendenten,
och ställer till hans förfogande lämpligt antal biträden.
Kungl. Majit utser protokoll- och längdförare hos nämnden.

12 §.

1 mom. Till medlemmar---taxeringens verkställande.

Av kommun må till ledamot eller suppleant i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd
eller taxeringsnämnd utses allenast den, som är inom kommunen
mantalsskriven, och av landsting må till ledamot eller suppleant i
fastighetstaxeringsnämnd utses allenast den, som är mantalsskriven i kommun
inom fastighetstaxeringsdistriktet. Av landstings förvaltningsutskott må till
ledamot eller suppleant i särskild taxeringsnämnd utses allenast den, som är
mantalsskriven i kommun inom nämndens verksamhetsområde; beträffande
Kalmar län skall därjämte iakttagas att den, som av någotdera landstingets
förvaltningsutskott väljes, skall vara mantalsskriven i kommun inom samma
landstings område. Ej må annan väljas till ledamot eller suppleant än den
som tillika under det år, då valet äger rum, haft att utgöra allmän kommunalskatt
eller statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å
förmögenhet och jämväl, i den mån utskylderna vid tiden för valet varit förfallna,
erlagt desamma.

Vid kommuns val av ledamöter i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd
eller lokal taxeringsnämnd, så ock vid förordnande av ledamöter i
fastighetsprövningsnämnd eller länsprövningsnämnd skall tillses, att örn möj -

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

ligt såväl ägare eller brukare av fastighet som rörelseidkare, vilka bedriva
inom distriktet allmänt förekommande verksamhet, samt arbetare och andra
inkomsttagare komma att tillhöra nämnden ävensom att, såvitt möjligt är,
kännedom örn distriktets olika delar kommer att förefinnas inom densamma.

Vid val av ledamöter och suppleanter i lokal taxeringsnämnd i distrikt,
som i 4 § andra stycket sista punkten avses, skall därjämte iakttagas, att
sådana personer skola utses som kunna antagas besitta särskild insikt och
erfarenhet i de på nämndens handläggning ankommande taxeringsfrågorna.

Till medlemmar och suppleanter i särskild taxeringsnämnd skola utses personer,
som kunna antagas besitta särskild insikt och erfarenhet i de taxeringsfrågor,
som ankomma på dylik nämnds handläggning. Därjämte bör tillses,
att inom nämnden kännedom såvitt möjligt kommer att förefinnas om olika
delar av nämndens verksamhetsområde.

2 mom. Ej må annan avsäga sig uppdrag såsom ordförande, ledamot eller
suppleant i beskattningsnämnd än:

kvinna;

ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra
uppdraget;

den som är boende utom vederbörande nämnds distrikt;

vid förordnandet eller valet den som under de fyra senaste åren, det år då
förordnandet meddelas eller valet sker inberäknat, tjänstgjort såsom medlem
i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd eller taxeringsnämnd;

den som uppnått sextio års ålder; samt

den som eljest uppgiver hinder, vilket beträffande den som förordnats av
Kungl. Majit eller länsstyrelse godkännes av Kungl. Majit eller länsstyrelsen
och beträffande annan godkännes av den kommun, det landsting eller det
landstings förvaltningsutskott, som förrättat valet.

3 mom. Medlem i beskattningsnämnd skall vara svensk medborgare.

Ej må sådant uppdrag utövas av den, som är omyndig eller försatt i konkurstillstånd,
eller av den, som icke under näst föregående kalenderår haft
att utgöra allmän kommunalskatt eller statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
eller särskild skatt å förmögenhet, ej heller av den som icke, i den mån
utskyldema äro förfallna, erlagt desamma.

13 §.

1 mom. Av Kungl. Maj:t eller länsstyrelse meddelat förordnande såsom
ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd kan när som helst återkallas.

Avgår medlem---den avgångne.

2 mom. Utebliver vald ledamot i beredningsnämnd, i fastighetslaxeringsnämnd
eller i taxeringsnämnd från utlyst sammanträde och finnes icke utsedd
suppleant för tillfället att tillgå, äga nämndens vid sammanträdet närvarande
medlemmar att, örn det för taxeringsförrättningens fortgång erfordras,
inkalla annan till ledamot valbar person att i förrättningen deltaga.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

14 §.

1 mom. Beskattningsnämnd så ock ordförande i taxeringsnämnd må för
utförande av sitt uppdrag i mån av behov åtnjuta biträde av sakkunnig, som,
då fråga är om biträde åt beskattningsnämnd i första instans eller örn biträde
åt ordförande i taxeringsnämnd, tillkallas av vederbörande ordförande efter
samråd med taxeringsintendenten men, då fråga är örn biträde åt fastighetsprövningsnämnd
eller prövningsnämnd, utses av vederbörande nämnd. Finner
taxeringsintendent nödigt att vid handläggning av taxeringsfrågor anlita
biträde av sakkunnig, må han själv tillkalla sådan.

2 mom. Länsstyrelsen skall, under iakttagande av de närmare föreskrifter
Kungl. Majit finner nödigt meddela, träffa avtal med erforderligt antal i
skogshantering sakkunniga personer att, då de därtill kallas, lämna biträde
som i 1 mom. sägs. Där så prövas erforderligt, må länsstyrelsen ock träffa
dylikt avtal med i bokföring sakkunniga personer.

Taxeringsintendenten meddelar de sakkunniga nödiga anvisningar för fullgörande
av deras uppdrag.

15 §.

2 mom. Ordförande i beskattningsnämnd i första instans äger anlita skrivbiträde,
som av ordföranden tillkallas. Vid uppläggandet och kompletterandet
av de längder, som skola föras hos fastighetstaxeringsnämnd och taxeringsnämnd
i stad, där magistrat finnes, skall erforderligt biträde lämnas av uppbörds-
eller annan tjänsteman, som ställes till förfogande i Stockholm av Överståthållarämbetet
och i annan stad av magistraten. I stad utan magistrat, där
debitering av kronoutskylder verkställes av annan än häradsskrivare, skall
erforderligt biträde lämnas av tjänsteman, som ställes till förfogande av drätselkammaren.
I övriga städer och på landet skall biträde lämnas av vederbörande
häradsskrivare i den utsträckning Kungl. Majit föreskriver.

16 §.

Där så anses oundgängligen nödvändigt, må länsstyrelse, efter Kungl. Majits
medgivande, förordna person med länsbokhållares eller taxeringsrevisors
kompetens att beträffande vissa taxeringsärenden eller vissa grupper av sådana
ärenden fullgöra de åligganden, som enligt denna förordning åvila taxeringsintendenten.

28 §.

1 mom. Självdeklaration är dels allmän självdeklaration, dels särskild
självdeklaration.

2 mom. Deklarationsskyldig, som icke är fysisk person, oskift dödsbo eller
familjestiftelse, skall avgiva allmän självdeklaration inom det län, där han är
skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å
förmögenhet. Sådan deklarationsskyldig skall därjämte avgiva särskild själv -

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

deklaration i varje annat län, inom vilket han är skattskyldig till kommunal
inkomstskatt. Här avsedd deklarationsskyldig, som icke är skattskyldig till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet,
skall avgiva särskild självdeklaration i varje län, inom vilket han är skattskyldig
till kommunal inkomstskatt.

Särskild självdeklaration skall dock i fall av behov efter anmaning avgivas
jämväl inom det län, där allmän självdeklaration avgives, ävensom i flera
exemplar.

Självdeklaration, som det åligger bostadsförening eller bostadsaktiebolag
att avgiva, skall avlämnas i två exemplar, av vilka det ena är avsett för
den särskilda taxeringsnämnd, som har att taxera föreningen eller bolaget,
och det andra för den lokala taxeringsnämnden i den kommun, som är beskattningsort
för föreningen eller bolaget.

3 mom. Deklarationsskyldig, som är fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse
och som är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva dels i den kommun, där
han är mantalsskriven eller utan att vara mantalsskriven är skattskyldig till
sådan skatt, allmän självdeklaration till ledning vid taxering till nämnda skatter
och till kommunal inkomstskatt i samma kommun, dels i varje annan
kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt, särskild självdeklaration
till ledning vid taxering till sådan skatt. Här avsedd deklarationsskyldig,
som icke är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva särskild självdeklaration i
varje kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt.

Finnes inom kommun administrativt område, inom vilket menighet äger
utöva beskattningsrätt, och är deklarationsskyldig, som i detta mom. avses,
skattskyldig för inkomst eller förmögenhet såväl inom sådant område som
inom annan del av kommunen, skall, därest de delar av kommunen, varom
sålunda är fråga, tillhöra olika taxeringsdistrikt, med avseende å självdeklarations
avgivande så anses, som om varje sådant distrikt utgjorde särskild
kommun.

29 §.

1 mom. Allmän självdeklaration---åligger honom.

Har skattskyldig---och skulder.

Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, som haft intäkt genom
utdelning, för vilken jämlikt 7 § li) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skatteplikt icke föreligger, skall tillika lämna uppgift om utdelningens
belopp.

Inländsk försäkringsanstalt, — —• — 30 § kommunalskattelagen.

Utländsk försäkringsanstalt, —---av försäkring.

Belopp, som---Ördal bortfalla.

2 mom. Särskild självdeklaration skall för den kommun eller, i fall som
avses i 28 § 3 morn. andra stycket, för det distrikt, deklarationen avser, inne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

fatta de uppgifter, som erfordras för taxeringen inom kommunen eller distriktet;
och skall örn sådan deklaration i tillämpliga delar gälla vad örn
allmän självdeklaration är stadgat.

3 mom. Beträffande sådan allmän eller särskild självdeklaration, som
skattskyldig jämlikt 28 § 2 mom. har att avgiva inom län där skattskyldighet
till kommunal inkomstskatt för honom föreligger i flera kommuner eller särskilda
administrativa områden inom kommun, skall utöver vad ovan är stadgat
gälla, att i deklarationen skola upptagas de uppgifter, som erfordras för
taxeringen inom varje kommun eller område.

32 §.

2 mom. Efter anmaning är envar skyldig att i den omfattning, som i anmaningen
angivits, meddela för egen taxering för inkomst eller förmögenhet
erforderliga upplysningar utöver dem, som föranledas av deklarationsformuläret.
Dylika upplysningar skola avgivas skriftligen, men må, om de infordrats
av taxeringsnämndens ordförande eller taxeringskonsulent, meddelas muntligen
inför ordföranden eller konsulenten. I sistnämnda händelse skola upplysningarna
skriftligen avfattas av ordföranden eller taxeringskonsulenten
samt undertecknas av den, som meddelat dem.

3 mom. Skattskyldig, som under beskattningsåret enligt lag varit skyldig
föra handelsböcker eller, utan att sådan skyldighet förelegat, likväl fört
dylika böcker i av honom bedriven rörelse, åligger att efter anmaning av taxeringsintendent,
i den utsträckning denne prövar nödigt, tillhandahålla sin
bokföring med därtill hörande handlingar för granskning, varom förmäles i
79 och 93 §§. Enahanda skyldighet åligger rörelseidkare, som ej fört handelsböcker,
med avseende å av honom förda anteckningar rörande intäkter
och utgifter inom rörelsen jämte därtill hörande handlingar.

Vad nu---och handlingar.

33 §.

Till ledning---utbetalts, angående det utbetalda beloppet.

I uppgift, som avses under a), skola vid angivandet av de åtnjutna förmånernas
belopp däri inräknas skatter, försäkringsavgifter och dylikt, som
arbetsgivaren erlagt för vederbörandes räkning, särskilda felräkningspenningar,
ersättning för representationskostnad vid kommunal eller enskild
tjänst ävensom gratifikationer i penningar eller annat, varjämte anteckning
skall göras angående de förmåner i övrigt, som följt med anställning eller
uppdrag, såsom fri kost, boställe, bostad eller löningsjord eller inkomst av
sportler, expeditionslösen, botes- eller beslagsandelar eller andra liknande,
ej till beloppet bestämda inkomster. Avser uppgiven förmån endast en del
av året, skall upplysning meddelas örn den tidrymd, för vilken förmånen utgått.
Har från annan arbetsgivare än statlig myndighet utgått särskild resekostnads-
eller traktamentsersättning, skall i uppgiften angivas beloppet av
sådan ersättning jämte antalet dagar, för vilka traktamentsersättning utgått.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagarens eller hans efterlevandes
pensionering, skall i uppgiften upptagas endast den återstående
avlöningen men upplysning lämnas örn att sådant avdrag skett.

Beträffande annan---för lyftning.

Vid fullgörande —--och födelseår.

34 §.

Vanligt handelsbolag,---rederiet; samt

b) för varje kommun eller, i fall som avses i 28 § 3 mom. andra stycket,
för varje taxeringsdistrikt, dit någon av bolaget eller rederiet innehavd förvärvskälla
är att hänföra: uppgift, avfattad enligt reglerna för särskild självdeklaration,
med upplysning tillika örn den andel av inkomsten, som å varje
delägare belöper.

Äro bolagets----det distriktet.

Vid uppgift,--— där förmäles.

35 §.

2 mom. Efter anmaning är idkare av jordbruk, skogsbruk eller rörelse
skyldig avlämna uppgift örn belopp, som han utbetalt till namngiven annan
näringsidkare, därest beloppet är av beskaffenhet att i mottagarens hand utgöra
intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse.

Efter anmaning av taxeringsintendent är idkare av jordbruk, skogsbruk
eller rörelse skyldig att, ändå att mottagarna icke i anmaningen namngivas,
avlämna uppgift örn belopp som han utbetalt till andra näringsidkare, i den
mån beloppen äro av beskaffenhet som i första stycket sägs. Uppgift skall
därvid lämnas jämväl om mottagarnas namn och adress.

3 mom. Utövare av rörelse, som har att avlämna uppgift enligt 33 §, är
skyldig att, efter anmaning av taxeringsintendent, för kontroll av uppgifternas
riktighet och fullständighet tillhandahålla sina handelsböcker med därtill
hörande handlingar eller, därest handelsböcker icke förts, förda anteckningar
rörande intäkter och utgifter inom rörelsen.

Har rörelseidkare---sådant avseende.

Angående den----93 §§ sägs.

36 §.

1 mom. Självdeklaration, som---under taxeringsåret.

Staten, landsting---31 mars.

Verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat
såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, så ock annan,
som nästföregående år enligt lag varit skyldig föra handelsböcker, må tillgodonjuta
anstånd med självdeklarations avlämnande till den 15 mars, därest
räkenskapsåret gått till ända senare än den 31 oktober året näst före taxeringsåret.

På ansökan av deklarationsskyldig, som visar att i följd av hans förvärvskällors
särskilda beskaffenhet eller verksamhetens mera betydande omfatt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

ning eller annan omständighet av säregen beskaffenhet hinder möter att avlämna
självdeklaration inom ovan stadgad tid, må, om den deklarationsskyldige
är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, taxeringsintendenten
i det län, där den deklarationsskyldige har att avgiva allmän
självdeklaration, och, om den deklarationsskyldige icke är skattskyldig till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, taxeringsintendenten i det län, där
den deklaration, ansökningen avser, skall avgivas, utsätta särskild tid för avlämnandet.

Vad i---- eller rederi.

3 mom. Uppgifter enligt 33 § skola vara avlämnade senast den 31 januari
under taxeringsåret.

Uppgifter enligt 34 § skola vara avlämnade senast den 15 februari under
taxeringsåret; dock må vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för
registreringspliktigt fartyg under enahanda villkor, som i 1 mom. tredje och
fjärde styckena sägs, åtnjuta där omförmält anstånd med avlämnande av
uppgift som i detta stycke avses.

38 §.

3 mom. Vid anmanings meddelande skall iakttagas, att densamma skall innehålla
föreläggande för den anmanade att, därest han avgiver självdeklaration,
annan uppgift eller upplysning skriftligen, avlämna densamma till den,
som utfärdat anmaningen, inom viss efter omständigheterna lämpad tid,
minst fem dagar efter delfåendet. Därjämte skall anmaning, som utfärdas av
ordförande i taxeringsnämnd eller taxeringskonsulent, innehålla meddelande
till den anmanade att, därest han vill begagna sig av medgiven rätt att muntligen
avgiva uppgift eller upplysning, för sådant ändamål inställa sig inför
ordföranden eller konsulenten å tid och ort, som i anmaningen angivas. Härutöver
skall anmaningen innehålla underrättelse om postadressen för den, som
utfärdat anmaningen, ävensom om den påföljd, som underlåtenhet att hörsamma
anmaningen medför enligt 39 eller 40 § eller 141 § 2 mom.

39 §.

4 mom. Angående ansvar i vissa fall för underlåtenhet att efter anmaning
avlämna självdeklaration meddelas föreskrifter i 141 § 2 mom.

41 §.

Särskild uppgift angående renskötsel, som avses i 26 § 3 morn., skall avfattas
å blankett enligt formulär, som fastställes av Kungl. Majit i anslutning
till de i 29 § 1 mom. meddelade föreskrifter. Sådan uppgift bör senast den 31
januari avlämnas antingen i den ordning, som i 37 § 1 mom. sägs, eller ock
till ordningsmannen i den lappby, uppgiftslämnaren tillhör.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

omständigheterna påkallade. Uppgifterna skola därefter av ordningsmannen
senast den 15 februari eller, om uppgift senare avlämnas, inom en vecka
efter avlämnandet översändas till landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt, där
taxeringen skall äga rum, med åliggande för denne att ofördröjligen vidarebefordra
dem till ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd.

42 §.

3 mom. Envar, som utbekommit utdelning å svenska aktier, så ock envar,
som här i riket utbekommit

a) utdelning å andelar i svensk ekonomisk förening eller från utländsk
juridisk person eller

b) ränta, vilken---avsedd förskrivning,

är skyldig--- •— kupongen förvärvats.

Uppgift avfattas---betalning sker.

Örn ansvar---i 141 § 4 mom.

4 mom. Med uppgifter,---om kupongskatt.

övriga enligt 3 mom. avgivna uppgifter, som avse utdelning, skola för
varje år senast den 31 januari nästföljande år av den som mottagit uppgifterna
avlämnas i enahanda ordning, som enligt 37 § 1 mom. är föreskriven
för där omförmälda uppgifter. Har i något fall utbetalning av utdelning skett
utan att uppgiftsskyldighet vederbörligen fullgjorts, skall vid uppgifternas
avlämnande lämnas upplysning härom.

Enligt 3 mom. — — — de förstöras.

Om ansvar--— motsvarande tillämpning.

46 §.

Efter anmaning---till vederbörande.

Efter anmaning är vidare envar skyldig att i den omfattning, som i anmaningen
angives, meddela för egen taxering för avverkat virke erforderliga
upplysningar utöver dem, som föranledas av deklarationsformuläret. Dylika
upplysningar skola avgivas skriftligen, men må, om de infordrats av taxeringsnämndens
ordförande eller taxeringskonsulent, meddelas muntligen inför
ordföranden eller konsulenten. I sådan händelse skola upplysningarna
skriftligen avfattas av ordföranden eller taxeringskonsulenten samt undertecknas
av den, som meddelat dem.

49 §.

4 mom. Angående ansvar i vissa fall för underlåtenhet att efter anmaning
avlämna virkesdeklaration meddelas föreskrifter i 141 § 2 morn.

51 §.

Skyldighet att ----skall fullgöras

för omyndig---örn förmynderskap,

för sådan person, för vilken god man förordnats enligt 11 kap. 3 eller 4 §

14 Kungl. Afaj.ts proposition nr 345.

nämnda lag, av gode mannen beträffande vad han har under sin förvaltning,
samt

för avliden ---- — i boet.

För annan--- — annorlunda förordnar.

För bolag, — — — juridiska personer.

52 §.

För taxering erforderlig, i denna förordning icke särskilt omförmäld uppgift
skall, då ordförande i beskattningsnämnd i första instans, taxeringskonsulent
eller taxeringsintendent framställer begäran därom, lämnas av statligt
eller kommunalt verk, allmän inrättning eller överförmyndare, därvid skola
iakttagas de närmare bestämmelser angående uppgiftspliktens fullgörande,
som kunna av Kungl. Majit meddelas.

55 §.

1 mom. Rätt att utfärda anmaning, som i 32 § 3 mom. eller 35 § 2 mom.
andra stycket eller 35 § 3 mom. sägs, tillkommer taxeringsintendenten i det
län, där den uppgiftsskyldiges hemortskommun är belägen, eller, örn han saknar
hemortskommun, taxeringsintendenten hos Överståthållarämbetet. I fråga
om skattskyldig, vilkens taxering bragts under mellankommunala prövningsnämndens
prövning, skall rätt till anmaning, som i 32 § 3 mom. avses, tillkomma
jämväl allmänna ombudet hos denna nämnd.

Rätt att utfärda anmaning i andra fall än ovan sägs tillkommer taxeringsintendent
samt ordföranden i vederbörande beskattningsnämnd i första instans.
Samma rätt tillkommer taxeringskonsulent, i den mån så erfordras för
fullgörande av honom åvilande granskning av deklaration eller annan uppgift,
dock att taxeringskonsulent icke äger anmana skattskyldig att avlämna
deklaration.

56 §.

i mom. Granskning av självdeklarationer må verkställas endast av ordförande
och kronoombud i vederbörande taxeringsnämnd, av den kommunvalda
eller landstingsvalda ledamot i taxeringsnämnd, som nämnden därtill utser,
och av tjänsteman, som omförmäles i 15 § 1 inom., vidare av ordförande
och ledamöter i vederbörande prövningsnämnd samt av taxeringsintendent och
vid hans granskningsarbete biträdande personer. Vid granskning inom taxeringsnämnd
må i särskilda fall biträda ytterligare en ledamot, som taxeringsnämnden
därtill utser. Taxeringskonsulent äger verkställa granskning av
självdeklaration, varmed han jämlikt 80 a § har att taga befattning, och må
han, i den mån så erfordras för fullgörande av honom åvilande granskningsskyldighet,
jämväl taga del av annan självdeklaration. Jämlikt 8 § 4 mom.
vald ledamot i taxeringsnämnd äger verkställa granskning av självdeklaration,
i den mån så erfordras för fullgörande av ledamotens åliggande enligt
81 §. Därjämte äger sakkunnig, som biträder vid taxeringsarbetet, verkställa
granskning av självdeklaration, för vars behandling hans biträde påkallas,

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

samt ordningsman i lappby och lappfogde verkställa granskning av självdeklaration,
som lapp inom vederbörande lappby eller lappfogdedistrikt avgivit.
Skrivbiträde, som av ordförande i taxeringsnämnd tillkallats, äger att i den
omfattning, ordföranden bestämmer, taga del av hos ordföranden befintliga
självdeklarationer.

För innehållet i självdeklaration må icke inom beskattningsnämnd lämnas
vidare redogörelse än som för taxeringen erfordras. Utan den skattskyldiges
skriftligen givna samtycke må självdeklaration icke i beskattningsnämnds
protokoll intagas i vidare män än som påkallas av stadgandena i 83, 87, 98,
105 och 115 §§.

Självdeklaration skall tillhandahållas de ämbets- och tjänstemän, vilka i
och för sin befattning böra erhålla del därav, ävensom i erforderliga fall,
med motsvarande tillämpning av vad i första stycket sägs, annan beskattningsnämnd
än den, som har att verkställa taxeringen. I fall som i 124 a §
sägs äger ock ombud för besvärsberättigad kommun taga del av självdeklaration,
vilken legat till grund för sådan taxering av inkomst, som besvären
kunna avse. Den som utför talan för kommun, församling, skoldistrikt, municipalsamhälle
eller landsting i fråga örn viss skattskyldigs taxering för inkomst
eller förmögenhet äger likaledes taga del av självdeklaration, som avlämnats
för den skattskyldige.

Då besvär---annan vederbörande.

Självdeklaration, som ----oundgängligen erfordras.

I övrigt---sådan bearbetning.

Efter taxeringsårets---annorlunda föreskriver.

Vad ovan---anlitade medhjälpare.

57 §.

Ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd, taxeringsintendent, taxeringskonsulent
eller annan, som tager del i taxeringsarbetet, får icke, utom vid
vederbörande nämnds sammanträde och jämväl då endast med iakttagande
av vad i 56 § sägs, yppa innehållet av de i samma paragraf angivna deklarationer
och uppgifter för annan än den, som enligt samma paragraf själv
må taga del av desamma. Ej heller må annan, som, utan att deltaga i taxeringsarbetet,
jämlikt 56 g erhållit del av nämnda deklarationer och uppgifter,
til] obehörig yppa något av deras innehåll.

Under överläggningarna---sätt utspridas.

Örn ansvar---i 140 §.

58 §.

1 mom. När allmän---och förslag.

Sedan de i första stycket angivna handlingarna inkommit till länsstyrelsen,
har landskamrerare!! att, med erforderligt biträde av sakkunnig person, på
grundval av nämnda och eljest tillgängliga handlingar samt i mån av behov
inhämtade upplysningar upprätta förslag till en efter länets förhållanden
avpassad tabell för utfinnande av skogsmarkens och den växande skogens

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

värde per hektar vid olika avkastningsförmåga och virkespris (hjälptabell)
ävensom till de särskilda anvisningar för verkställande av taxering av skogsmark
och växande skog, som kunna finnas erforderliga för en riktig tillämpning
av de föreskrivna taxeringsgrunderna, såsom örn medelbonitet och genomsnittligt
rotvärde för varje kommun i länet samt om virkesprisens beräkning
med hänsyn till olika utdrivningsförhållanden, olika flottnings- och andra
transportkostnader, olika grovlek och därav betingat olika värde å det virke,
som kan regelmässigt utvinnas å en viss bonitet, med mera dylikt. Finnes
lämpligt upprätta olika hjälptabeller och anvisningar för skilda delar av länet,
må sådant ske.

59 §.

1 mom. Senast den 25 oktober året näst före det, då allmän fastighetstaxering
skall äga rum, skola efter kallelse av länsstyrelsen ordförandena i
beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna å länets landsbygd
ävensom de beredningsnämndsledamöter, som därtill utsetts enligt 5 § 3 morn.,
samt de fastighetstaxeringsnämndsledamöter, vilka enligt 6 § 1 mom. utsetts
av länets landsting, sammanträda inför landskamreraren å en eller flera
lämpliga orter för förberedande överläggningar rörande tillämpningen av de
allmänna grunderna vid den förestående allmänna fastighetstaxeringen; och
äger länsstyrelsen till dessa sammanträden kalla jämväl andra personer, vilka
på grund av sin verksamhet eller eljest kunna antagas äga sakkunskap rörande
fastighetsvärdena inom länet eller delar därav eller ock särskilt rörande
värdering av skogsmark och skog.

Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid försäljning
av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering
och för de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna saluvärde,
som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, så ock för övriga av
honom kända förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda värde.
Därjämte skall landskamreraren framlägga jämlikt 58 § 1 mom. andra stycket
upprättat förslag till hjälptabell och till särskilda anvisningar för värdering
av skogsmark och växande skog ävensom, i den mån så finnes erforderligt,
förslag till särskilda anvisningar jämväl i andra hänseenden, såsom angående
redovisningen av olika ägoslag, värdesättning av övrig mark och bete å
skogsmark med mera. Avser sammanträdet överläggning angående taxeringen
inom allenast viss del av länet, skola redogörelserna och förslagen till tabell
och särskilda anvisningar därefter lämpas.

För sådana--— för taxeringen.

Till ledning för värdesättning av skogsmark och växande skog skola på
grundval av de förslag, som av landskamreraren avgivas, fastställas hjälptabell
ävensom de särskilda anvisningar, som kunna finnas erforderliga.

Länsstyrelsen har att skyndsamt tillställa ordförandena i beredningsnämnderna
och i fastighetstaxeringsnämnderna å länets landsbygd bestyrkta avskrifter
av det vid sammanträdet förda protokollet.

2 morn- Skulle för åstadkommande av en jämn och likformig taxering i

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

stad länsstyrelsen finna lämpligt, att sammanträde inför landskamrer ren
hålles med ordförande och ledamöter av stadens fastighetstaxeringsnämnder,
må sådant sammanträde äga rum före taxeringsarbetets påbörjande. Därvid
skola stadgandena i 1 moni. hava motsvarande tillämpning.

3 mom. Sedan sammanträde enligt 1 mom. hållits och innan beredningsnämnderna
börja det egentliga arbetet, skall å landet ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden,
efter samråd med landskamreraren angående tid och
plats, sammankalla de av länsstyrelsen och landstinget utsedda ledamöterna
i fastighetstaxeringsnämnden ävensom samtliga ordförande i de till fastighetstaxeringsdistriktet
hörande beredningsnämnderna till överläggningar rörande
det förestående taxeringsarbetet. Vid överläggningarna bör uppmärksamhet
ägnas åt åtgärder för befordrande av likformig taxering inom fastighetstaxeringsdistriktets
olika delar samt åt spörsmål, som kunna förväntas
vålla beredningsnämnderna svårigheter.

Vid sammanträdet---av protokollet.

62 §.

1 mom. Beredningsnämndens sammanträden hållas å tid och plats, som
ordföranden bestämmer efter samråd med ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden.
Möter för ordinarie ledamot hinder att tillstädeskomma, skall
han i sitt ställe kalla sin suppleant och tillika härom underrätta ordföranden
i beredningsnämnden.

Vid sammanträdena---två ledamöter.

64 a §.

Det åligger fastighetstaxeringsnämndens ordförande att för vinnande av
jämnhet och likformighet i taxeringen följa arbetet i beredningsnämnderna
inom fastighetstaxeringsdistriktet samt därvid i erforderlig utsträckning lämna
anvisningar för arbetets bedrivande. Han äger övervara beredningsnämndernas
sammanträden samt därunder deltaga i överläggningarna men icke i
besluten.

65 §.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd å landet åligger huvudsakligen:

a) att följa arbetet i beredningsnämnderna inom fastighetstaxeringsdistriktet
samt lämna anvisningar för arbetets bedrivande på sätt stadgas i 64 a §;

b) att före fastighetstaxeringsnämndens sammanträde granska de från beredningsnämndernas
ordförande enligt 64 § inkomna längderna och övriga
handlingar och därvid särskilt undersöka, huru beredningsnämnderna tilllämpat
de enhetsvärden, som föreslagits vid det i 59 § 1 mom. omförmälda
sammanträdet, samt de värderingsgrunder i övrigt, som å detta sammanträde
ansetts böra komma till användning inom vederbörande beredningsdistrikt;

c) att vidtaga åtgärder för införskaffande av de uppgifter och upplysningar,
som ytterligare må finnas erforderliga för taxeringen;

Bihang tilt riksdagens protokoll 1953. 1 sami. Nr 345.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

d) att kalla fastighetstaxeringsnämndens ledamöter till sammanträden och
om utsatt tid och ställe härför på lämpligt sätt och i god tid underrätta länsstyrelsen; e)

att leda nämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet; samt

f) att ombesörja förandet av nämndens protokoll och längder.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd i stad har enahanda åligganden som

i 61 § stadgas för ordförande i beredningsnämnd. Det åligger honom att
om fastighetstaxeringsnämndens sammanträden lämna underrättelse som i
första stycket under d) sägs.

66 §.

2 mom. Innan fastighetstaxeringsnämnd å landet börjar det egentliga arbetet,
skall ordföranden, efter samråd med landskamreraren angående tid och
plats, kalla de av länsstyrelsen och landstinget utsedda ledamöterna ävensom
samtliga ordförande i beredningsnämnderna i de till fastighetstaxeringsdistriktet
hörande beredningsdistrikten till ett förberedande sammanträde.
Vid detta har ordföranden, med erforderligt biträde av beredningsnämndernas
ordförande, att avgiva noggrann redogörelse för de värderingsgrunder, efter
vilka varje beredningsnämnd upprättat sitt förslag, ävensom för sin egen
mening, huruvida och i vad mån dessa värderingsgrunder kunna anses överensstämma
med resultatet av överläggningarna vid det i 59 § 1 mom. omförmälda
sammanträdet inför landskamreraren eller eljest med de priser, som
erhållits vid fastighetsförsäljningar i orten. På grundval av dessa redogörelser
skola de vid sammanträdet närvarande taga under övervägande och för
anteckning till protokollet uttala sin mening, vilka allmänna jämkningar av
beredningsnämndernas förslag finnas erforderliga för en jämn och likformig
taxering i hela fastighetstaxeringsdistriktet.

Avskrift av---angivna sammandragen.

68 §.

Såvitt ej annat föranledes av vad i lil § 1 mom. stadgas, må beslut icke
fattas av fastighetstaxeringsnämnd å landet, med mindre ordföranden och
föredraganden samt tillika en landstingsvald och en kommunvald ledamot
äro tillstädes, ej heller av fastighetstaxeringsnämnd i stad, med mindre
ordföranden samt minst två ledamöter äro tillstädes.

Envar ledamot---biträde anlitats.

69 §.

1 mom. Fastighetstaxeringsnämndens arbete bör taga sin början å landet
senast den 1 februari under taxeringsåret och i stad senast den 15 december
året dessförinnan. Arbetet skall vara avslutat i länen senast den 25 mars och
i Stockholm senast den 15 juni under taxeringsåret.

3 mom. Fastighetslängderna, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift, skola
vara att tillgå för landskamreraren, taxeringsintendenten och fastighetsprövningsnämnden
samt i den ordning, Kungl. Majit föreskriver, dels tillhanda -

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

hållas dem, som hava alt verkställa debitering av de på grund av taxeringen
utgående utskylder, dels offentligen framläggas inom vederbörande kommun
under minst fjorton dagar före den 15 maj under taxeringsåret.

70 §.

1 mom. Sedan fastighetslängdema med tillhörande handlingar blivit tillgängliga
för taxeringsintendenten, skall denne ingående granska längderna
ävensom de hos berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna förda protokollen
samt därefter hos fastighetsprövningsnämnden framställa yrkande om
de åtgärder, som erfordras för åstadkommande av en med skatteförfattningama
överensstämmande, jämn och likformig fastighetstaxering. Landskamreraren
har att sörja för införskaffandet av erforderliga yttranden över hos
fastighetsprövningsnämnden anförda besvär och gjorda framställningar; där
yttrandena därtill föranleda, skola påminnelser infordras från vederbörande.
Taxeringsintendenten har att åvägabringa för besvärens och framställningarnas
prövning eljest erforderlig utredning.

Vid granskningsarbetet må taxeringsintendenten åtnjuta nödigt biträde av,
förutom vederbörande tjänstemän hos länsstyrelsen, jämväl andra personer,
som av länsstyrelsen ställas till hans förfogande. Då i visst taxeringsärende
utredning genom särskild sakkunnig anses erforderlig, bör taxeringsintendenten
föranstalta därom.

2 mom. Länsstyrelsen äger, där så anses erforderligt, kalla ordförande
eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd i länet eller andra i fastighetsvärdering
kunniga och erfarna personer att under taxeringsintendentens granskningsarbete
infinna sig för upplysningars meddelande.

72 §.

1 mom. Fastighetsprövningsnämnd granskar -— --- fastighetstaxerings nämndernas

beslut.

Fastighetsprövningsnämnd eller dess ordförande äger, där så anses erforderligt,
kalla ordförande eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd i länet
eller andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer att infinna sig
vid sammanträde med fastighetsprövningsnämnden eller hos dess ordförande
för att meddela upplysningar.

Skattskyldig må, när omständigheterna därtill föranleda, kallas att muntligen
höras inför fastighetsprövningsnämnden vid äventyr att mål eller ärende
avgöres på förhandenvarande skäl.

2 mom. I län sammanträder fastighetsprövningsnämnd på ordförandens
kallelse i residensstaden eller, i anseende till inlräffade utomordentliga händelser,
å annan samlingsort å sådan tid att nämndens arbeten må vara avslutade
senast den 30 juni under taxeringsåret. Möter för ledamot hinder att
tillstädeskomma, bör anmälan därom ofördröjligen göras hos ordföranden,
som inkallar suppleant i hans ställe.

Ordföranden är föredragande i nämnden, där icke för vissa mål eller ärenden
annan föredragande av länsstyrelsen utsetts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Taxeringsintendenten har att övervara nämndens sammanträden med skyldighet
att bevaka det allmännas intresse under iakttagande tillika att de
taxeringar, som åsättas, bliva med skatteförfattningarna överensstämmande
samt jämna och likformiga. Han har därvid att framställa de yrkanden örn
påförande av eller ändring i taxering, vartill han må finna anledning.

Landshövdingen äger närvara vid nämndens sammanträden samt deltaga
i överläggningarna men icke i besluten.

Efter framställning av nämnden äger Kungl. Majit medgiva, att i län,
där med hänsyn till ärendenas antal så finnes erforderligt, nämnden sammanträder
å två avdelningar, vardera bestående av landskamreraren såsom
ordförande och halva antalet ledamöter i nämnden; dock att, där antalet ledamöter
icke är jämnt, den ena avdelningen må utgöras av en ledamot mera än
den andra. Då avdelning vid överläggning till avgörande av ärende finner,
att fråga är om beslut av principiell innebörd, så ock eljest då avdelning finner
så böra ske, må avdelningen besluta att ärendet skall avgöras av nämnden
i dess helhet.

3 mom. Stockholms stads prövningsnämnd sammanträder för behandling
av ärenden rörande allmän fastighetstaxering å tid, som ordföranden
bestämmer sålunda, att behandlingen av dessa ärenden må vara avslutad senast
den 31 oktober.

73 §.

Alla beslut---av Kungl. Majit.

Justering av protokollet skall för varje sammanträde verkställas inför
nämnden, innan sammanträdet upplöses, eller av nämndens ordförande senast
inom åtta dagar efter sammanträdets avslutande. Justeringen bestyrkes
i vartdera fallet genom ett av ordföranden å protokollet tecknat intyg, däri
dagen för justeringen utsättes.

Vederbörande protokollförare---gjorda tillägg.

75 §.

Länsstyrelsen må, innan taxeringsarbetet för året tager sin början, från varje
taxeringsnämnd inom länet eller viss del därav kalla ordföranden och
högst två andra medlemmar att å lämplig ort sammanträda inför landskamreraren
för överläggningar rörande taxeringsarbetet, och må till dylikt sammanträde
jämväl särskilda sakkunniga kallas för lämnande av upplysningar.
Vid överläggningarna bör uppmärksamhet ägnas åt åtgärder för befordrande
av en likformig och rättvis taxering samt åt spörsmål, som vid tidigare
års taxeringar varit föremål för oriktiga avgöranden av taxeringsnämnderna
eller som kunna förväntas under det förestående arbetet vålla nämnderna svårigheter.

Landskamreraren har att upprätta och för länsprövningsnämnden framlägga
förslag till anvisningar för årets taxering. Därest sammanträde enligt
första stycket hållits, skall förslaget uppgöras med ledning av vad som därvid
förekommit. Länsprövningsnämnden har att på grundval av ifrågavarande

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

förslag fastställa anvisningar för årets taxering ävensom senast den 15 januari
samma år överlämna anvisningarna till ordförandena i taxeringsnämnderna.

76 §.

Senast den 31 januari skola i den ordning, Kungl. Majit föreskriver, till
taxeringsnämndens ordförande, utom i Stockholm, överlämnas avskrifter av
fastighetslängderna, inkomstlängden, förmögenhetslängden, skogsaccislängden
och länsprövningsnämndens ändringslängder för nästföregående år, såvitt
taxeringsdistriktet angår.

Inom samma---för taxeringsdistriktet.

Efter anmälan---hava behov.

Erfordras för — — — mellankommunala prövningsnämnden.

77 §.

1 mom. Taxeringsnämnderna hava att, med i 85 § angivet undantag och
i enlighet nied vad nedan i denna paragraf stadgas, verkställa taxering av
de skattskyldiga.

2 mom. Särskild taxeringsnämnd verkställer, utom i fall som i 4 mom.
sägs, taxering till kommunal inkomstskatt, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
samt särskild skatt å förmögenhet av sådana skattskyldiga inom
nämndens taxeringsdistrikt, som icke äro fysiska personer, oskifta dödsbon
eller familjestiftelser.

3 mom. Lokal taxeringsnämnd verkställer taxering av de skattskyldiga inom
nämndens taxeringsdistrikt, i den mån taxeringarna icke skola handhavas
av särskild taxeringsnämnd eller av den i 4 mom. omförmälda gemensamma
taxeringsnämnden.

4 mom. Den gemensamma taxeringsnämnden har att verkställa dels taxering
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å förmögenhet
av skattskyldiga, som sakna hemortskommun i riket, ävensom av sådana
i 26 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt omförmälda
skattskyldiga, som jämlikt § 3 mom. 2 mantalsskrivningsförordningen skola
mantalsskrivas inom Stockholms stad och S:t Nikolai församling, dels ock
taxering till kommunal inkomstskatt av skattskyldiga, då sådan taxering skall
ske för gemensamt kommunalt ändamål.

Taxering, som verkställes av den gemensamma taxeringsnämnden, anses
äga rum å särskild ort och i särskilt taxeringsdistrikt.

78 §.

Taxeringsnämndens ordförande åligger huvudsakligen:

<1) att ordna och granska för taxeringen avlämnade deklarationer, uppgifter
och andra handlingar, vidtaga åtgärder för felande deklarationers och
andra uppgifters införskaffande samt i övrigt söka inhämta upplysningar till
ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering, dock att ordföranden icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

är skyldig att granska deklarationer, med vilka taxeringskonsulent har att
taga befattning, i vidare mån än ordföranden finner erforderligt, varjämte
länsstyrelsen, då särskilda skäl därtill föranleda, må för viss taxeringsnämnd
visst år medgiva, att deklarationer av enkel beskaffenhet, som avse huvudsakbgen
inkomst av tjänst, efter ordförandens bestämmande granskas allenast
av kronoombudet;

h) att även i andra fall än under e), f) och g) här ovan sägs, därest under
taxeringsarbetet framkommit förhållanden, som kunna antagas hava betydelse
för taxering i annat distrikt, lämna vederbörande taxeringsnämndsordförande
underrättelse därom;

i) att kalla taxeringsnämndens ledamöter till sammanträde och örn utsatt
tid och ställe härför på lämpligt sätt och i god tid underrätta länsstyrelsen
och de skattskyldiga inom taxeringsdistriktet;

k) att ombesörja förandet av nämndens protokoll och, i den utsträckning
Kungl. Maj:t föreskriver, dess längder; samt

l) att, därest ----vinnande behövligt.

Det åligger därjämte ordförande i lokal taxeringsnämnd att på begäran av
ordförande i särskild taxeringsnämnd lämna de upplysningar till ledning för
taxeringen i sistberörda nämnd, som finnas erforderliga och som av ordföranden
i den lokala nämnden kunna lämnas.

79 §.

1 mom. Finner taxeringsnämndens ordförande för en behörig taxering av
skattskyldig, som i 32 § 3 mom. första stycket omförmäles, vara nödigt, att
granskning av den skattskyldiges bokföring verkställes, har han att till taxeringsintendenten
framställa begäran om dylik granskning. Därvid skall den
skattskyldiges deklaration med tillhörande handlingar överlämnas.

På taxeringsintendenten ankommer att bestämma, huruvida granskning
skall äga rum, samt att antingen själv verkställa granskningen, därvid i händelse
av behov biträde av sakkunnig må anlitas, eller låta granskningen
verkställas av taxeringsnämndens ordförande eller av annan person, som
därtill av taxeringsintendenten för varje särskilt fall utses. Så snart handläggningen
av ärendet slutförts, skall, där så erfordras, underrättelse örn utgången
meddelas taxeringsnämndens ordförande, därvid den översända deklarationen
återställes.

Vad i---rederiets bokföring.

2 mom. Anser taxeringsnämndens ordförande anledning föreligga att för
ändamål, som i 35 § 3 mom. sägs, granskning av där omförmäld rörelseidkares
bokföring äger rum, framställes begäran härom hos vederbörande
taxeringsintendent, vilken har att vidare förfara på sätt i 1 mom. sägs. Framkomma
vid granskningen omständigheter av beskaffenhet att kunna antagas
inverka å annan taxeringsnämnds taxeringsåtgärd, skall taxeringsintendenten
föranstalta om underrättelse härom till ordföranden i denna nämnd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

80 §.

Kronoombudet har med avseende å taxering för inkomst eller förmögenhet
till åliggande särskilt

a) att, oavsett den ordföranden tillkommande granskningsskyldigheten,
granska alla inkommande självdeklarationer, andra uppgifter och upplysningar,
dock att kronoombudet icke är skyldigt att granska deklarationer,
med vilka taxeringskonsulent har att taga befattning, varjämte länsstyrelsen,
då särskilda skäl därtill föranleda, må för viss taxeringsnämnd visst år
medgiva, att deklarationer av enkel beskaffenhet, som avse huvudsakligen
inkomst av tjänst, efter ordförandens bestämmande granskas allenast av
denne;

b) att vid---iakttaget; samt

c) att, i den mån sådant må vara erforderligt och av ordföranden påkallas,
biträda honom under taxeringsarbetet och verkställa förekommande längdföring.

Med avseende å särskild fastighetstaxering och virkestaxering åligger det
kronoombudet att, i den mån ordföranden det påkallar, granska inkomna deklarationer
och andra för dessa taxeringar avlämnade uppgifter och upplysningar
samt verkställa förekommande längdföring.

80 a §.

Taxeringskonsulent åligger att granska självdeklarationer och andra uppgifter,
som avgivas av rörelseidkare vilka äro fysiska personer, oskifta dödsbon
eller familjestiftelser. Han har därjämte att granska andra deklarationer
och uppgifter av mera invecklad beskaffenhet, vilka taxeringsnämnd överlämnar
till honom för granskning.

Taxeringskonsulent äger, då fråga är om deklaration eller annan uppgift
som av honom granskats, deltaga i taxeringsnämndens överläggningar men
icke i dess beslut.

83 §.

1 mom. Taxeringsnämndens sammanträden — — — underrätta ordföranden.

Vid sammanträdena —--två ledamöter.

Ordföranden är föredragande i taxeringsnämnden; dock skall taxeringskonsulent
föredraga deklaration eller annan uppgift, som av honom granskats.
Vid föredragningen har ordföranden eller taxeringskonsulenten att, i den
omfattning stadgandena i 56 § medgiva, tillhandahålla ledamöterna alla för
taxeringen erhållna deklarationer, andra uppgifter och upplysningar samt
att efter sorgfällig beredning göra de anmärkningar och framställningar,
vartill ordföranden eller konsulenten för en behörig taxering finner sig äga
anledning.

85 §.

Taxering till kommunal inkomstskatt på grund av 57 § 3 mom. kommunalskattelagen
må icke verkställas av taxeringsnämnd. Anser sådan nämnd anledning
föreligga att beträffande viss skattskyldig tillämpa berörda stadgan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

de, skall nämndens ordförande härom göra skriftlig anmälan hos taxeringsintendenten
i länet, som, därest granskningen och prövningen av den skattskyldiges
taxering ankomma på prövningsnämnden i länet, förfar enligt 93 §.
Är däremot fråga om skattskyldig, vilkens taxering på grund av den ifrågasatta
åtgärden eller av annan orsak skall bliva föremål för granskning och
prövning av den mellankommunala prövningsnämnden, skall taxeringsintendenten
skyndsamt med eget yttrande överlämna ordförandens anmälan till
allmänna ombudet hos denna nämnd för den åtgärd, som enligt 93 § ankommer
på ombudet, och samtidigt härom underrätta taxeringsintendenten i annat
län, där den skattskyldige, såvitt kunnigt är, blivit taxerad till kommunal
inkomstskatt.

86 §.

För varje lokalt taxeringsdistrikt eller, om sådant distrikt består av mer än
en kommun, för varje kommun skola föras särskilda taxeringslängder, nämligen
två längder över taxeringen av fastigheter (fastighetslängder), av vilka
den ena skall upptaga fastigheter, som jämlikt 5 § 1, 3 eller 5 mom. kommunalskattelagen
äro undantagna från skatteplikt, och den andra skall upptaga
övriga fastigheter, med undantag för sådana, som avses i 5 § 2 mom.
nämnda lag, en längd över taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
och till kommunal inkomstskatt (inkomstlängd), en längd över taxeringen
till särskild skatt å förmögenhet (förmögenhetslångd) ävensom en
längd över taxeringen till skogsaccis (skogsaccislängd). Hos den gemensamma
taxeringsnämnden skola föras särskild inkomstlängd och särskild förmögenhetslängd
över taxering för inkomst eller förmögenhet av skattskyldiga,
som omförmälas i 77 § 4 mom.

Hos särskild taxeringsnämnd skola föras inkomstlängd och förmögenhetslängd.
Särskilda längder skola föras för varje fögderi samt för varje stad,
där magistrat finnes.

De beslutade---skattskyldiges namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende å statlig inkomst- och förmögenhetsskatt yrkesbeteckning
för den skattskyldige, uppskattad inkomst av olika förvärvskällor, medgivet
avdrag för underskott å förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst, medgivna
allmänna avdrag som icke avse underskott å förvärvskälla, taxerat belopp,
beloppet av medgivna ortsavdrag, dock ej såvitt angår ensamstående
skattskyldig, samt beskattningsbart belopp med angivande tillika, där det
ej framgår av längdens uppställning, av den punkt i 18 § 2 mom. förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, enligt vilken grundbeloppet
för däri ingående bottenskatt skall beräknas;

dels i avseende å kommunal inkomstskatt taxerad inkomst, beloppet av
medgivna ortsavdrag samt beskattningsbar inkomst;

dels ock,---här ovan.

I förmögenhetslängden---beskattningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter---Kungl. Majit.

Taxeringslängderna underskrivas---och ledamöter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

87 §.

Såvitt ej annat föranledes av vad i lil § 1 morn. stadgas, må beslut icke
fattas av lokal taxeringsnämnd, där taxeringsdistriktet omfattar blott en kommun
eller del därav, därest icke närvarande äro ordföranden, kronoombudet
och minst två kommunvalda ledamöter, ej heller, där taxeringsdistriktet omfattar
två eller flera kommuner, med mindre ordföranden, kronoombudet
och en ledamot från varje kommun äro tillstädes. Av särskild taxeringsnämnd
må, såvitt ej annat föranledes av bestämmelserna i nyssnämnda författningsrum,
beslut icke fattas, därest icke närvarande äro ordföranden,
kronoombudet och minst tre eller, där fråga är om nämnd, till vilken ledamöter
utsetts av stadsfullmäktige, minst två av de valda ledamöterna.

Ordföranden åligger att i alla de fall, då hans mening icke blivit följd, i vederbörande
taxeringslängds anteckningskolumn särskilt upptaga den taxering,
han ansett böra bestämmas. Var och en av de övriga medlemmarna av taxeringsnämnden
är det obetaget att få sin särskilda mening till protokollet antecknad,
om densamma skriftligen avfattad senast vid protokoll justeringen
avlämnas till ordföranden. Enahanda rätt att få sin särskilda mening till
protokollet antecknad tillkommer jämväl skogsvårdsombud så ock tillkallad
sakkunnig beträffande taxering, för vilken hans biträde anlitats, samt lappfogde
beträffande taxering av lapp för inkomst av renskötsel eller i sådan
rörelse nedlagd förmögenhet.

Det åligger taxeringskonsulent att i fråga örn ärenden, som av honom föredragits,
låta till protokollet anteckna sin mening, om denna avviker från
nämndens beslut.

88 §.

I lånen skall lokal taxeringsnämnd hava avslutat sitt arbete, såvitt angår
annan taxering än virkestaxering, senast den 15 maj och beträffande virkestaxering
senast den 31 maj. Särskild taxeringsnämnd skall hava slutfört sitt
arbete senast den 31 maj. På framställning av ordföranden i särskild taxeringsnämnd
må länsstyrelsen medgiva utsträckning av den tid, inom vilken
nämndens arbete skall vara avslutat, dock ej till senare tidpunkt än den 15
juni. Sådant medgivande må, på framställning av ordföranden, lämnas jämväl
åt lokal taxeringsnämnd, därest så finnes oundgängligen erforderligt.

I Stockholm skall taxeringsnämnd hava avslutat sitt arbete senast den 15
juni.

90 §.

2 mom. Har självdeklaration---eller upplysning.

I enahanda ordning skall underrättelse om påförd taxering för inkomst
eller förmögenhet eller för avverkat virke meddelas skattskyldig, som icke
avgivit deklaration eller uppgift till ledning för taxeringen och som icke heller
därtill anmanats.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

91 §.

1 mom. Senast den 15 juni skall taxeringsnämndens ordförande till länsstyrelsen
insända de deklarationer och andra skriftliga uppgifter och upplysningar,
som avlämnats lill ledning vid taxeringen, ävensom de enligt 76 §
första, andra och tredje styckena taxeringsnämndens ordförande tillhandakomna
längdavskrifterna och övriga handlingar. Har länsstyrelsen medgivit
utsträckning av den tid, inom vilken taxeringsnämnds arbete skall vara avslutat,
må länsstyrelsen jämväl förordna om utsträckning av förstnämnda
tid, dock längst till den 30 juni.

De upprättade taxeringslängderna skola avlämnas å den tid och i den ordning,
Kungl. Majit föreskriver.

2 mom. Taxeringslängderna, i huvudskrift eller avskrift, skola vara att
tillgå för landskamreraren, taxeringsintendenten och länsprövningsnämnden
samt i den ordning, Kungl. Majit föreskriver, tillhandahållas dem, som hava
att verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder.

92 §.

1 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens
bestämmelser örn beskattningsort är att hänföra till skilda prövningsdistrikt,
skola genom vederbörande taxeringsintendents försorg, så snart ske
kan efter det inkomst- och förmögenhetslängderna för året med tillhörande
handlingar inkommit till länsstyrelsen och senast den 31 juli, till den mellankommunala
prövningsnämnden översändas de självdeklarationer och andra
handlingar, som avgivits till ledning vid den skattskyldiges taxering för inkomst
eller förmögenhet dels i kommun, till vilken dylik förvärvskälla är att
hänföra, dels ock, därest han inom annan kommun är skattskyldig till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt, i denna kommun. Har den skattskyldige
under beskattningsåret varit gift, skola till den mellankommunala prövningsnämnden
jämväl översändas de självdeklarationer och andra handlingar, som
avgivits till ledning vid den andra makens taxering för inkomst eller förmögenhet
i nämnda kommuner, därest 52 § 1 mom. kommunalskattelagen eller
19 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är tilllämplig
å makarnas taxering. Samtidigt härmed skola överlämnas utdrag av
inkomst- och förmögenhetslängderna samt taxeringsnämndernas protokoll, såvitt
angår ifrågavarande taxeringar.

93 §.

Taxeringsintendenten har att i fråga örn de taxeringar, som enligt 96 §
skola handläggas av den prövningsnämnd, hos vilken han tjänstgör, noggrant
undersöka, huruvida dessa taxeringar äro med skatteförfattningama överensstämmande
samt likformiga och rättvisa, samt för sådant ändamål granska
tillgängliga handlingar rörande samma taxeringar. Härvid skall särskilt uppmärksammas,
huruvida beträffande skattskyldig, som blivit för inkomst
taxerad i mera än ett taxeringsdistrikt, ojämnhet förefinnes mellan de olika

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

taxeringarna eller huruvida beträffande viss skattskyldig anledning föreligger
att tillämpa 57 § 3 morn. kommunalskattelagen.

Finner taxeringsintendenten för en behörig taxering av skattskyldig, som i
32 § 3 mom. omförmäles, vara nödigt, att granskning verkställes av den skattskyldiges
bokföring eller, då den skattskyldige varit delägare i vanligt handelsbolag,
kommanditbolag eller rederi, av bolagets eller rederiets bokföring,
eller anser taxeringsintendenten anledning föreligga att för ändamål, som i
35 § 3 mom. sägs, granskning av där omförmäld rörelseidkares bokföring
äger rum, bör taxeringsintendenten föranstalta om sådan granskning, därvid
biträde av sakkunnig må anlitas. Tillkommer jämlikt 55 § 1 morn. anmaningsrätten
annan taxeringsintendent, bör framställning om granskning göras
hos denne. Angående granskningens utförande skall i varje fall gälla vad i
79 § 3 mom. sägs.

Jämväl i andra fall, då utredning genom särskild sakkunnig befinnes erforderlig,
skall taxeringsintendenten föranstalta därom.

Finner taxeringsintendenten anledning till erinran mot viss taxering eller anser
han 57 § 3 morn. kommunalskattelagen böra tillämpas beträffande viss
skattskyldig, skall, efter det den skattskyldige, där så ske kan och fråga icke
är allenast örn uppenbar felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,
erhållit tillfälle att yttra sig, taxeringsintendenten hos prövningsnämnden
framställa yrkande örn de åtgärder, som erfordras för åvägabringande
av en riktig taxering. Där så finnes lämpligt, skall framställningen delgivas
taxeringsnämndens ordförande.

Landskamreraren har att sörja för införskaffandet av erforderliga yttranden
över hos prövningsnämnden anförda besvär och gjorda framställningar;
där yttrandena därtill föranleda, skola påminnelser infordras från vederbörande.
Taxeringsintendenten har att åvägabringa för besvärens och framställningarnas
prövning eljest erforderlig utredning.

I fråga om sådana skattskyldiga, vilka skola taxeras till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt inom visst prövningsdistrikt och därjämte till kommunal
inkomstskatt inom annat prövningsdistrikt, utan att dock sådant fall
föreligger, som i 96 § 2 mom. avses, böra taxeringsintendentema i de olika
distrikten samråda för åvägabringande av likformig taxering.

94 §.

1 mom. Vid fullgörande av vad i 93 § stadgas må taxeringsintendent åtnjuta
nödigt biträde av, förutom till bans förfogande stående tjänstemän,
jämväl andra personer, som av länsstyrelsen ställas till bans förfogande.

2 mom. Länsstyrelsen äger, där så anses erforderligt, kalla ordförande eller
ledamot i taxeringsnämnd inom prövningsdistriktct att under taxcringsintendentens
granskningsarbete infinna sig för meddelande av upplysningar i
distriktet vidkommade taxeringsfrågor.

I fråga •— —• — tillkommer länsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

95 §.

Prövningsnämnd beslutar över anförda besvär och gjorda framställningar
samt granskar och prövar årets taxeringar i övrigt.

Prövningsnämnd eller dess ordförande äger, där så anses erforderligt, kalla
ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd inom prövningsdistriktet att infinna
sig vid sammanträde med prövningsnämnden eller hos dess ordförande
för att meddela upplysningar i taxeringsfrågor.

Skattskyldig må, när omständigheterna därtill föranleda, kallas att muntligen
höras inför prövningsnämnden vid äventyr att mål eller ärende avgöres
på förhandenvarande skäl.

Om rätt---och 129 §.

96 §.

1 mom. Länsprövningsnämndema hava, envar för sitt prövningsdistrikt,
att taga befattning med taxeringarna därstädes, med undantag av dem som
jämlikt 2 mom. falla under den mellankommunala prövningsnämndens handläggning.

97 §.

Länsprövningsnämnd sammanträder på ordförandens kallelse i residensstaden
eller, i anseende till inträffade utomordentliga händelser, å annan
samlingsort å tid, som ordföranden bestämmer. Möter för ledamot hinder
att tillstädeskomma, bör anmälan därom ofördröjligen göras hos ordföranden,
som inkallar suppleant i hans ställe.

Ordföranden är föredragande i nämnden, där icke för vissa mål eller ärenden
annan föredragande av länsstyrelsen utsetts.

Nämnden är beslutför, då ordföranden och fyra ledamöter eller suppleanter
för dem äro tillstädes.

Taxeringsintendenten har att övervara nämndens sammanträden med skyldighet
att bevaka det allmännas intresse under iakttagande tillika att de taxeringar,
som åsättas, bliva med skatteförfattningarna överensstämmande samt
likformiga och rättvisa. Han har att, under iakttagande av de i 97 a § givna
bestämmelserna angående den tid inom vilken dylika frågor skola väckas,
hos nämnden framställa de yrkanden om påförande av eller ändring i taxering,
vartill han må finna anledning.

Landshövdingen äger närvara vid nämndens sammanträden samt deltaga i
överläggningarna men icke i besluten.

Efter framställning av nämnden äger Kungl. Maj:t medgiva, att i län, där
med hänsyn till ärendenas antal så finnes erforderligt, nämnden sammanträder
å två avdelningar, vardera bestående av landskamreraren såsom ordförande
och fyra ledamöter. Avdelning är icke beslutför med mindre ordföranden
och samtliga ledamöter eller suppleanter för dem äro närvarande. Då
avdelning vid överläggning till avgörande av ärende finner, att fråga är om
beslut av principiell innebörd, så ock eljest då avdelning finner så böra ske,
må avdelningen besluta att ärendet skall avgöras av nämnden i dess helhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

97 a §.

Efter taxeringsårets utgång må taxeringsintendent eller medlem av länsprövningsnämnd
icke hos nämnden framställa yrkande, som avser samma
års taxering, där ej fall föreligger, som avses i 123 §, 124 a §, 128 § 2 morn.,
129 § eller 130 § denna förordning, 75 § 1 eller 2 mom. kommunalskattelagen,
24 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, 7 §
förordningen örn särskild skatt å förmögenhet eller 16 § andra stycket lagen
om folkpensionering; vederbörande dock obetaget att efter taxeringsårets utgång
närmare angiva omfattningen av yrkande, som dessförinnan framställts.

Hava besvär jämlikt 118 § anförts rörande taxeringen av viss skattskyldig
eller av viss fastighet, må taxeringsintendenten eller medlem av länsprövningsnämnden
icke hos nämnden framställa yrkande rörande samma taxering
efter det nämnden avgjort nyssnämnda besvär.

Mål och ärenden rörande ett års taxering skola avgöras, så snart ske kan.
Där ej fall föreligger, som avses i något av de i första stycket omförmälda
författningsrum, skola av skattskyldiga anhängiggjorda besvärsmål såvitt
möjligt vara avgjorda i länen senast den 10 oktober och i Stockholm senast
den 31 oktober under taxeringsåret. Övriga mål och ärenden skola, där ej fall
föreligger som nyss sagts, vara avgjorda senast den 30 juni året näst efter
taxeringsåret.

98 §.

Alla beslut av länsprövningsnämnd skola, med angivande i förekommande
fall av skäl för avvikelse från skattskyldigs deklaration, upptagas i nämndens
protokoll, där jämväl, i händelse skattskyldig underlåtit att avgiva honom
av taxeringsintendenten avfordrad uppgift eller upplysning, anteckning
om sådan försummelse bör ske.

Taxering, som----av Kungl. Maj:t.

Vederbörande protokollförare---gjorda tillägg.

Vad i denna paragraf föreskrives om anteckningar i taxeringslängd och
i ändringslängd gäller icke i fråga om sådana beslut rörande visst års taxering,
som meddelas senare än den 30 juni året därpå.

99 §.

Länsprövningsnämndens ändringslängder, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift,
skola i den ordning Kungl. Majit föreskriver tillhandahållas dem,
som verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder.
Stadgandet i denna paragraf har icke tillämpning beträffande Stockholm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

100 §.

1 mom. Det åligger protokollföraren hos länsprövningsnämnden att senast
å fjortonde dagen efter den, då protokollet justerats, i rekommenderat
brev med mottagningsbevis med allmänna posten tillsända dels ägare eller
därmed likställd innehavare av varje sådan fastighet, vilkens taxering varit
föremål för nämndens efter särskild prövning meddelade beslut, dels ock
varje skattskyldig, vilkens taxering för inkomst eller förmögenhet eller för
avverkat virke varit föremål för nämndens efter särskild prövning meddelade
beslut, underrättelse örn beslutet medelst utdrag av nämndens protokoll.
Vad nu sagts äger icke tillämpning, då beslutet inneburit allenast, att
taxering för inkomst eller förmögenhet efter yrkande av annan än den skattskyldige
rättats i avseende å felaktighet vid beräkningen eller införingen i
inkomstlängden av ortsavdragen.

Har i---jämväl klaganden.

Vad ovan är sagt om ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet
skall hava avseende jämväl å annan, som i stället för ägaren eller innehavaren
är skattskyldig för den fastighet, varom fråga är.

2 mom. Å protokollsutdrag, som i 1 mom. omförmäles, skall vid utlämnandet
finnas tecknad underrättelse örn vad den har att iakttaga, som vill anföra
besvär över beslutet.

3 mom. Återkommer utsänt protokollsutdrag utan att mottagningsbevis
erhållits, skall utdraget skyndsamt delgivas vederbörande på sätt i 55 §
2 mom. sägs.

101 §.

Innefattar sådant beslut rörande visst års taxering, som länsprövningsnämnd
meddelat senare än den 30 juni året därpå, att taxering
höjts eller överflyttats å annan, skall länsstyrelsen till dem, som hava att
verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder, för
verkställighet översända utdrag av prövningsnämndens protokoll.

Har prövningsnämnd jämlikt 123 § 1 eller 4 mom. eller 129 § gjort ändring
beträffande fastighetstaxering, skall, i den mån vederbörande icke erhållit
del av beslutet jämlikt 100 §, genom länsstyrelsens försorg utdrag
av nämndens protokoll rörande beslutet för kännedom tillställas, förutom
klaganden, den skattskyldige och, om annan än den skattskyldige ägde fastigheten
vid den tidpunkt till vilken skattskyldigheten hänför sig, jämväl denne,
den kommun, där fastigheten är belägen, så ock, där den skattskyldige
eller fastighetens ägare vid berörda tidpunkt hade sin hemortskommun i annat
län, taxeringsintendenten i det länet.

Stadgandet i första stycket bär icke tillämpning beträffande Stockholm.

104 §.

Den mellankommunala prövningsnämnden sammanträder på ordförandens
kallelse i Stockholm å tid, som ordföranden bestämmer; dock må, i anseende
till inträffade utomordentliga händelser, Kungl. Maj:t kunna förordna

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

om annan samlingsort. Möter för ledamot hinder att tillstädeskomma, bör
anmälan därom ofördröjligen göras hos ordföranden, som inkallar suppleant
i hans ställe. Vid förfall för ordföranden skall vice ordföranden underrättas
samt dennes suppleant inkallas.

Ordföranden är föredragande i nämnden, där icke för vissa mål eller ärenden
annan föredragande av nämnden utsetts.

Nämnden är beslutför, då fem medlemmar äro tillstädes.

Allmänna ombudet hos nämnden har att övervara nämndens sammanträden
med skyldighet att bevaka det allmännas intresse- under iakttagande
tillika att de taxeringar, som åsättas, bliva med skatteförfattningarna överensstämmande
samt likformiga och rättvisa. Han har att, under iakttagande av
de i 104 a § givna bestämmelserna angående den tid inom vilken dylika frågor
skola väckas, hos nämnden framställa de yrkanden om påförande av
eller ändring i taxering, vartill han må finna anledning.

104 a §.

Efter taxeringsårets utgång må allmänna ombudet hos eller medlem av
den mellankommunala prövningsnämnden icke hos nämnden framställa yrkande,
som avser samma års taxering, där ej fall föreligger, som avses i
123 §, 124 a §, 128 § 2 mom. eller 130 § denna förordning, 75 § 1 eller 2 mom.
kommunalskattelagen, 24 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt, 7 § förordningen om särskild skatt å förmögenhet eller
16 § andra stycket lagen om folkpensionering; vederbörande dock obetaget
att efter taxeringsårets utgång närmare angiva omfattningen av yrkande,
som dessförinnan framställts.

Hava besvär jämlikt 118 § anförts rörande taxeringen av viss skattskyldig,
må allmänna ombudet hos eller medlem av den mellankommunala prövningsnämnden
icke hos nämnden framställa yrkande rörande samma taxering
efter det nämnden avgjort nyssnämnda besvär.

Mål och ärenden rörande ett års taxering skola avgöras, så snart ske kan.
Där ej fall föreligger, som avses i något av de i första stycket omförmälda
författningsrum, skola av skattskyldiga anhängiggjorda besvärsmål såvitt
möjligt vara avgjorda senast den 5 oktober under taxeringsåret, övriga mål
och ärenden skola, där ej fall föreligger som nyss sagts, vara avgjorda senast
den 30 juni året näst efter taxeringsåret.

105 §.

Alla beslut----- bör ske.

Taxering, som till följd av nämndens beslut tillkommit eller som blivit fastställd
annorlunda än taxeringsnämnd bestämt, skall upptagas i särskild längd
(ändringslängd). En sådan längd föres för varje län, och skall i densamma
uppläggas särskild avdelning för taxering till särskild skatt å förmögenhet.
Vad i detta stycke stadgas skall icke gälla i fråga örn sådana beslut rörande
visst års taxering, som meddelas senare än den 30 juni året därpå.

Justering av protokollet skall för varje sammanträde verkställas inför

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

nämnden, innan sammanträdet upplöses, eller av nämndens ordförande senast
inom åtta dagar efter sammanträdets avslutande. Justeringen bestyrkes
i vartdera fallet genom ett av ordföranden å protokollet tecknat intyg, däri
dagen för justeringen utsättes.

Vederbörande protokollförare —--deras riktighet.

106 §.

1 morn. Den mellankommunala prövningsnämndens ändringslängder skola
inom tid, som Kungl. Majit bestämmer, översändas till vederbörande länsstyrelser.
Det åligger längdförarna hos länsprövningsnämnderna att om den
mellankommunala prövningsnämndens beslut verkställa enahanda anteckningar,
som i 98 § äro föreskrivna beträffande beslut av länsprövningsnämnd.

3 mom. Innefattar sådant beslut rörande visst års taxering, som den mellankommunala
prövningsnämnden meddelat senare än den 30 juni året
därpå, att taxering höjts eller överflyttats å annan, skall protokollföraren
översända utdrag av nämndens protokoll till vederbörande länsstyrelse, som
har att vidtaga i 101 § omförmäld åtgärd för beslutets bringande till verkställighet.

107 §.

Länsstyrelsen har att vaka över att taxeringsarbetet ordnas och bedrives
ändamålsenligt.

Det åligger taxeringsintendenten att med biträde av tjänstemän å landskontoret
samt häradsskrivare, som länsstyrelsen i mån av behov därtill förordnar,
lämna ordförandena i beskattningsnämnderna i första instans inom
länet råd och upplysningar, på begäran av ordförande i sådan nämnd verkställa
utredning i invecklade taxeringsärenden samt övervaka nämndernas arbete.
Taxeringsintendenten liksom av honom därtill beordrad tjänsteman äger
för den skull närvara vid sammanträde med beskattningsnämnd i första instans
inom länet och därunder deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

109 §.

Beskattningsnämnderna skola — — — och rättvis.

Anser ordförande i beskattningsnämnd i första instans, att nämnden icke
iakttager vad i första stycket stadgas, åligger det honom att sådant genast
anmärka. Dylik anmärkning ävensom nämndens i anledning därav meddelade
yttrande skola intagas i protokollet. Utdrag av protokollet skall genom
ordförandens försorg ofördröjligen tillställas taxeringsintendenten.

110 §.

Sammanträde med beskattningsnämnd skall hållas inom slutna dörrar.
Skattskyldig är dock berättigad att företräda inför beskattningsnämnd i
första instans för att meddela upplysningar rörande taxeringen, i vad honom
angår. Vidare äger skattskyldig samt, örn annan än denne besvärat sig,

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

jämväl klaganden vara tillstädes inför fastighetsprövningsnämnd eller prövningsnämnd
vid handläggning av mål eller ärende, som angår den skattskyldige,
samt därvid utföra sin talan.

Där så kan ske utan hinder för taxeringsförrättningens fortgång, bör taxeringsnämnd
på stället meddela skattskyldig begärd upplysning om nämndens
beslut rörande hans taxering.

111 §.

1 mom. Ordförande eller---vid taxeringen.

Ordförande eller ledamot i fastighetsprövningsnämnd eller prövningsnämnd
skall därjämte avträda, då fråga förekommer örn taxering, i vars
behandling inom annan beskattningsnämnd han tidigare deltagit.

Den som i annan befattning handlagt visst taxeringsärende må icke såsom
landskamrerare eller taxeringsintendent taga befattning med samma ärende.

2 mom. Är ordförande i beskattningsnämnd i första instans på grund av
vad i 1 mom. stadgats hindrad att i nämnden deltaga i behandling av visst
taxeringsärende och finnes ej ställföreträdare för honom förordnad, utser
nämnden inom sig viss ledamot att vid behandlingen av ärendet föra ordet.
Förekommer av dylik anledning hinder för av länsstyrelse förordnad ledamot
i fastighetstaxeringsnämnd eller i taxeringsnämnd att deltaga i behandling av
visst taxeringsärende, må hans utevaro icke hindra nämnden att i ärendet
besluta.

Är landskamrerare på grund av vad i 1 mom. stadgas hindrad att i fastighetsprövningsnämnd
eller länsprövningsnämnd deltaga i behandling av visst
taxeringsärende, inträder i hans ställe den befattningshavare hos länsstyrelsen,
som av länsstyrelsen förordnats att i denna del fullgöra landskamrerarens
åligganden.

3 mom. Föreligger för ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd hinder,
som i 1 mom. sägs, skall anteckning härom ske i nämndens protokoll.

112 §.

Uppstå skiljaktiga meningar inom beskattningsnämnd och måste till följd
därav omröstning anställas, skall denna vara öppen och den mening bliva gällande,
vilken flertalet biträtt, eller, om rösterna utfalla lika, den som länder
till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas, gäde den mening,
som biträdes av ordföranden.

113 §.

Kan av någon anledning taxeringsförrättning icke företagas eller fortgå, bör
anmälan därom av vederbörande nämnds ordförande göras hos länsstyrelsen
för vidtagande av den åtgärd förhållandet anses påkalla.

115 §.

Eftertaxering enligt vad därom i skaf teförfattningarna är stadgat verkställes
av taxeringsnämnder och prövningsnämnder. Örn de vid dylik taxering
Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sami. Nr 345. 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

följda grunderna skall fullständig redogörelse intagas i nämndernas protokoll,
varjämte till den skattskyldige skall avlåtas meddelande om eftertaxeringen
i samma ordning, som gäller för meddelande till skattskyldig om
avvikelse från deklaration.

117 §.

över beslut av fastighetstaxeringsnämnd må besvär anföras hos fastighetsprövningsnämnden av

ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt fastigheten
rörer;

så ock av vederbörande kommun, municipalsamhälle och landsting.

Besvären skola, skriftligen avfattade, ingivas i lånen till länsstyrelsen före
klockan tolv på dagen den 15 maj och i Stockholm till Överståthållarämbetet
före klockan tolv på dagen den 10 augusti.

118 §.

Över beslut av taxeringsnämnd må besvär anföras

a) , i fråga om taxering av fastighet:

av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt fastigheten
rörer;

så ock av vederbörande kommun, municipalsamhälle och landsting;

b) i fråga örn taxering för inkomst eller förmögenhet:

av skattskyldig, såvitt honom rörer;

av vederbörande kommun, municipalsamhälle och landsting, såvitt angår
taxering till kommunal inkomstskatt;

c) i fråga örn taxering för avverkat virke:

av skattskyldig, såvitt honom rörer;

av vederbörande kommun;

så ock av vederbörande skogsvårdsstyrelse.

119 §.

Besvär enligt 118 § skola, skriftligen avfattade och ställda till den prövningsnämnd,
som enligt 96 § har att granska och pröva taxeringen i fråga,
ingivas till länsstyrelsen i det län, där den överklagade taxeringsåtgärden företagits,
därest ej sådant fall föreligger som i andra stycket här nedan avses.

Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens bestämmelser
om beskattningsort är att hänföra till två eller flera prövningsdistrikt,
skola besvär enligt 118 §, för såvitt de avse den skattskyldiges taxering
för inkomst eller förmögenhet i den kommun, där han taxerats eller
bort taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt
å förmögenhet, eller i sådan annan kommun, dit förvärvskällan är att hänföra,
skriftligen avfattade, ingivas till den mellankommunala prövningsnämnden.

Besvären skola ingivas före klockan tolv på dagen den 31 juli under taxeringsåret;
dock att kommun, municipalsamhälle, landsting eller skogsvårds -

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

styrelse, som klagar, äger ingiva sina besvär före klockan tolv på dagen den
15 augusti samma år.

Hava besvär, som skolat ingivas till den mellankommunala prövningsnämnden,
i stället före den stadgade besvärstidens utgång ingivits till länsstyrelsen
i något av de län, inom vilka klaganden taxerats eller bort taxeras
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet
eller dit av klaganden innehavd förvärvskälla är att hänföra, skall hinder
icke på grund därav föreligga för besvärens upptagande till prövning.
Länsstyrelsen har att omedelbart överlämna besvären till den mellankommunala
prövningsnämnden.

121 §.

1 mom. över beslut, som fastighetsprövningsnämnd meddelat, må besvär
anföras hos kammarrätten av taxeringsintendenten. Enahanda rätt att
anföra besvär tillkommer vederbörande kommun, municipalsamhälle och
landsting.

över beslut, som nu nämnts, må ock besvär anföras hos kammarrätten
av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt angår taxering
av fastigheten, i följande fall:

a) om han hos fastighetsprövningsnämnden inom föreskriven tid överklagat
fastighetstaxeringsnämndens beslut och hans talan därstädes icke bifallits;
samt

b) om fastighetsprövningsnämnden ändrat den av fastighetstaxeringsnämnden
verkställda taxeringen, utan att sådan ändring påyrkats av klaganden.

I det under a) omnämnda fallet må besvären dock innefatta endast fullföljande
helt eller delvis av yrkande, som klaganden framställt hos fastighetsprövningsnämnden.

1 det under b) omförmälda fallet må talan icke innefatta längre gående
yrkande än taxeringens bestämmande i enlighet med fastighetstaxeringsnämndens
beslut.

2 mom. över beslut, som prövningsnämnd meddelat, må besvär anföras
hos kammarrätten av taxeringsintendenten. Enahanda rätt att anföra besvär
tillkommer ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt angår
taxering av fastigheten, annan skattskyldig, såvitt angår egen taxering för inkomst
eller förmögenhet eller för avverkat virke, där han ej enligt 39 eller
49 § förlorat talan, så ock vederbörande kommun, municipalsamhälle, landsting
och skogsvårdsstyrelse, i den mån de jämlikt 118 § äga föra talan mot
taxeringsnämnds beslut.

Besvär må anföras i följande fall:

a) om inom föreskriven tid taxeringsintendenten framställt yrkande hos
prövningsnämnden om påförande av eller ändring i taxering eller annan klagande
där besvärat sig över taxeringsnämndens beslut men talan icke bifallits
av prövningsnämnden; samt

b) om prövningsnämnden ändrat den av taxeringsnämnden verkställda
taxeringen, utan att sådan ändring påyrkats av klaganden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Vad i 1 morn. tredje och fjärde styckena stadgas skall äga motsvarande
tillämpning beträffande besvär, varom i föregående stycke förmäles.

122 §.

1 mom. Besvär enligt 121 § 1 mom. skola, skriftligen avfattade, före klockan
tolv den 31 december under taxeringsåret ingivas till länsstyrelsen i det
län, där den överklagade taxeringsåtgärden vidtagits.

Besvär enligt 121 § 2 mom. över beslut av länsprövningsnämnd skola, skriftligen
avfattade, av skattskyldig ingivas till den länsstyrelse, som i första stycket
sägs, före klockan tolv å sextionde dagen efter den, då han av beslutet
erhållit del. Taxeringsintendent samt kommun, municipalsamhälle, landsting
och skogsvårdsslyrelse skola till nämnda länsstyrelse ingiva sina besvär,
skriftligen avfattade, taxeringsintendenten före klockan tolv å sextionde dagen
samt annan klagande före samma tid å nittionde dagen efter den, då
länsprövningsnämndens protokoll justerades.

1 fråga om besvär enligt 121 § 2 mom. över beslut av den mellankommunala
prövningsnämnden skall vad i föregående stycke sägs äga motsvarande
tillämpning, dock att besvären skola ingivas till nämnden.

Försummas något av vad nu föreskrivits, varda besvären icke upptagna
till prövning. Ej må dock den omständigheten, att besvären i stället för till
vederbörande länsstyrelse, respektive den mellankommunala prövningsnämnden
ingivits direkt till kammarrätten, utgöra hinder för besvärens upptagande
till prövning, därest besvären till kammarrätten inkommit före utgången
av den stadgade besvärstiden; i sådant fall skall kammarrätten omedelbart
överlämna besvären till vederbörande länsstyrelse, respektive den mellankommunala
prövningsnämnden för vidare behandling enligt 2 mom. I fråga
örn besvär, som skolat ingivas till den mellankommunala prövningsnämnden,
skola vidare bestämmelserna i 119 § sista stycket hava motsvarande tilllämpning.

2 mom. Omedelbart efter taxeringsårets utgång har länsstyrelsen, respektive
den mellankommunala prövningsnämnden att till kammarrätten insända
förteckning å besvär, som före nämnda tidpunkt anförts enligt 121 §. I länsstyrelsens
förteckning skola besvär över taxering av fastighet upptagas för
sig utan sammanblandning med övriga besvär. Inkomma besvär efter taxeringsårets
utgång, skall förteckning å sådana besvär omedelbart efter varje
månads utgång insändas lill kammarrätten.

Länsstyrelsen har att vid de besvär, som till länsstyrelsen inkommit, foga
såväl utdrag av taxeringslängd och beskattningsnämndernas protokoll, såvitt
den överklagade taxeringsfrågan angår, som ock de till nämnderna i frågan
ingivna handlingarna ävensom, där fråga är om taxering av fastighet,
utdrag av taxeringslängd beträffande närmast föregående taxering av fastigheten.
Länsstyrelsen har därefter att infordra förklaringar och, där förklaringarna
därtill föranleda, påminnelser från vederbörande samt, inom sex
månader efter det att besvären inkommit till länsstyrelsen, överlämna handlingarna
till kammarrätten. Angå besvären taxering av fastighet, böra hand -

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

lingarna vara till kammarrätten inkomna inom fyra månder efter det att
besvären inkommit till länsstyrelsen.

Beträffande besvär, som inkommit till den mellankommunala prövningsnämnden,
har nämnden att i tillämpliga delar förfara på enahanda sätt, som
stadgas i andra stycket.

123 §.

1 mom. Har fastighet---för fastigheten,

eller har---som vederbort,

eller har---äga rum,

eller har under löpande taxeringsperiod genom beslut av taxeringsnämnd
nytt taxeringsvärde åsatts fastighet eller jämlikt 8 § sista stycket kommunalskattelagen
taxeringsvärde fördelats å olika i taxeringsenhet ingående fastigheter
eller delar av fastigheter eller framställning om vidtagande av sådan
taxeringsåtgärd avslagits, men ägare eller därmed likställd innehavare av
fastigheten icke erhållit föreskriven underrättelse därom senast den 30 juni,
eller har---felaktigt taxerad,

må fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare uti den i 124 §
angivna ordning häröver anföra besvär hos länsprövningsnämnden eller,
därest taxeringen redan varit föremål för beslut, som efter särskild prövning
meddelats av fastighetsprövningsnämnd eller länsprövningsnämnd, hos kammarrätten.

2 mom. Den som---skattepliktig förmögenhet,

den som---taxeringen skett,

den som -— — — en ort,

den som---är skattskyldig,

den som--— utgöra sådan skatt,

den som---till sådan skatt,

den som taxerats för inkomst eller förmögenhet å viss ort, ehuru skyldighet
enligt stadgandena i 26 och 28 §§ icke för honom förelegat att till ledning
för taxering å orten avgiva självdeklaration,

den som uti stadgad ordning avlämnat behörig självdeklaration och ej
gjort sig skyldig till sådan underlåtenhet, som enligt 39 § 1 mom. andra punkten
föranleder förlust av talan, men som blivit av taxeringsnämnd taxerad
för inkomst eller förmögenhet med avvikelse från deklarationen och icke erhållit
föreskriven underrättelse därom senast den 30 juni,
den som — — — nyss nämnts,

så ock---blivit felaktig,

må uti--— hos kammarrätten.

Skall i fråga örn stiftelse, för vilken uti stadgad ordning avlämnats behörig
självdeklaration och för vilkens vidkommande ej sådan underlåtenhet
förekommit, som enligt 39 § 1 morn. andra punkten föranleder förlust av
talan, grundbelopp för den i statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående
bottenskatten enligt beslut av taxeringsnämnd beräknas enligt 18 §
2 mom. a) förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skall be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

svärsrätt, som nyss sagts, såvitt angår denna taxeringsåtgärd, tillkomma stiftelsen
för det fall att stiftelsen ej erhållit föreskriven underrättelse rörande
taxeringsåtgärden senast den 30 juni.

3 mom. Den som---avgiva virkesdeklaration,

den som uti stadgad ordning avlämnat behörig virkesdeklaration men blivit
av taxeringsnämnd taxerad för avverkat virke med avvikelse från deklarationen
och icke erhållit föreskriven underrättelse därom senast den 30 juni,

den som---nyss nämnts,

så ock---blivit felaktig,

må uti den i 124 § angivna ordning häröver anföra besvär hos länsprövningsnämnden
eller, därest taxeringen redan varit föremål för länsprövningsnämnds
efter särskild prövning meddelade beslut, hos kammarrätten.

4 mom. Rätt till besvär enligt 1, 2 och 3 mom. i anledning av förelupen
felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende tillkommer jämväl
taxeringsintendenten så ock vederbörande kommun, municipalsamhälle,
landsting och skogsvårdsstyrelse, i den mån de jämlikt 117 eller 118 § äga
föra talan mot fastighetstaxeringsnämnds eller taxeringsnämnds beslut.

124 §.

1 mom. Besvär enligt 123 § skola, skriftligen avfattade, ingivas till länsstyrelsen
i det län, där den överklagade taxeringsåtgärden företagits, eller,
i motsvarande fall som i 119 § andra stycket avses, till den mellankommunala
prövningsnämnden. Besvären skola ingivas, av skattskyldig inom natt och
år efter det utskylderna avfordrats honom och av annan klagande före utgången
av kalenderåret näst efter taxeringsåret.

Försummas något av vad sålunda föreskrivits, varda besvären icke upptagna
till prövning. Ej må dock den omständigheten, att besvär, som anföras
hos kammarrätten, i stället för till vederbörande länsstyrelse, respektive den
mellankommunala prövningsnämnden ingivits direkt till kammarrätten, utgöra
hinder för besvärens upptagande till prövning, därest besvären till kammarrätten
inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden; i sådant
fall skall kammarrätten omedelbart överlämna besvären till vederbörande
länsstyrelse, respektive den mellankommunala prövningsnämnden för vidare
behandling enligt 2 mom. I fråga om besvär, som skolat ingivas till den mellankommunala
prövningsnämnden, skola vidare bestämmelserna i 119 § sista
stycket hava motsvarande tillämpning.

Avse besvären--— senaste kravet.

2 mom. Länsstyrelsen har att vid de besvär, som till länsstyrelsen inkommit,
foga såväl utdrag av taxeringslängd och beskattningsnämnds protokoll,
såvitt den överklagade taxeringen angår, som ock övriga till ärendet
hörande handlingar. Sedan därefter förklaringar över besvären och, där förklaringarna
därtill föranleda, påminnelser infordrats från vederbörande, överlämnas
handlingarna till länsprövningsnämnden i prövningsdistriktet eller,
därest taxeringen redan varit föremål för länsprövningsnämnds efter särskild
prövning meddelade beslut, till kammarrätten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Beträffande besvär, som inkommit till den mellankommunala prövningsnämnden,
har nämnden att i tillämpliga delar förfara på enahanda sätt, som
stadgas i första stycket. Hava icke uldrag av inkomstlängd, förmögenhetslängd
och taxeringsnämnds protokoll, såvitt den överklagade taxeringen angår,
samt de till taxeringsnämnden i frågan ingivna handlingarna på grund
av stadgandet i 92 § tidigare överlämnats till den mellankommunala prövningsnämnden,
åligger det nämnden att översända besvären till vederbörande
länsstyrelse, som har att därvid foga ifrågavarande utdrag och handlingar
samt därefter skyndsamt återsända besvären med vidfogade handlingar till
nämnden.

124 a §.

1 mom. Har skattskyldig vid taxering till kommunal inkomstskatt åtnjutit
avdrag enligt 45 § kommunalskattelagen eller har förmögenhet vid skattskyldigs
taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller till särskild
skatt å förmögenhet beräknats med hänsyn till fastighets taxeringsvärde, och
sker genom utslag av Kungl. Majit eller kammarrätten eller beslut jämlikt
123 § 1 eller 4 mom. eller 129 § av länsprövningsnämnd sådan ändring beträffande
fastighetstaxeringen, att avdraget eller förmögenheten bör beräknas till
annat belopp än som skett, må besvär med yrkande örn härav föranledd ändring
i taxeringen av inkomst eller förmögenhet anföras hos prövningsnämnden
eller, om denna taxering redan varit föremål för beslut av kammarrätten,
vilket ej överklagats, eller av Kungl. Majit, hos den som meddelat beslutet.
Är sagda taxering i annan ordning föremål för prövning av kammarrätten,
eller Kungl. Majit, skola besvären anföras hos kammarrätten eller
Kungl. Majit för att prövas i sammanhang med prövning av målet i övrigt.

Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han
ej gjort sig skyldig till underlåtenhet som avses i 39 § 1 morn., ävensom
taxeringsintendenten och, såvitt angår taxeringen till kommunal inkomstskatt,
kommun.

Besvären skola, skriftligen avfattade, ingivas till länsstyrelsen i det län,
där den överklagade taxeringsåtgärden företagits, eller, i motsvarande fall
som i 119 § andra stycket avses, till den mellankommunala prövningsnämnden.
Besvären skola ingivas, av skattskyldig eller kommun inom sex månader
och av taxeringsintendent inom åtta månader från den dag, då beslutet rörande
fastighetstaxeringen meddelades.

Försummas något av vad sålunda föreskrivits, varda besvären icke upptagna
till prövning. Ej må dock den omständigheten, att besvär, som anföras
hos kammarrätten eller Kungl. Majit, i stället för till vederbörande
länsstyrelse, respektive den mellankommunala prövningsnämnden ingivits
direkt till kammarrätten eller Kungl. Majit, utgöra hinder för besvärens upptagande
till prövning, därest besvären dit inkommit före utgången av den
stadgade besvärstiden; i sådant fall skola besvären omedelbart överlämnas
till vederbörande länsstyrelse, respektive den mellankommunala prövningsnämnden
för vidare behandling enligt 124 § 2 mom. I fråga örn besviir, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

skolat ingivas till den mellankommunala prövningsnämnden, skola vidare
bestämmelserna i 119 § sista stycket hava motsvarande tillämpning.

Besvär enligt---slutligen avgjort.

Vid besvär---motsvarande tillämpning.

2 mom. Besvär enligt denna paragraf böra ej, såvitt icke av skattskyldig
eller kommun anförda besvär eller andra särskilda omständigheter därtill
föranleda, anföras av taxeringsintendent, med mindre besvären avse rättelse
av avsevärt missförhållande, förorsakat av den ändrade fastighetstaxeringen.

125 §.

I fråga om klagan över prövningsnämnds beslut i anledning av besvär enligt
123 § skola stadgandena i 121 § 2 morn., 122 § 1 mom. andra, tredje och
fjärde styckena samt 122 § 2 mom. andra och tredje styckena hava motsvarande
tillämpning.

127 §.

Den som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i taxeringsmål äger att,
utom i fall som i andra stycket här nedan stadgas, däri hos Kungl. Majit
söka ändring genom besvär, vilka, vid påföljd att besvären eljest icke varda
upptagna till prövning, skola före klockan tolv å sextionde dagen efter den,
då klaganden av utslaget erhållit del, ingivas till finansdepartementet tillika
med bevis örn dagen för utslagets delfående.

över utslag---icke föras.

128 §.

2 mom. Vid prövningsnämnds prövning av besvär enligt 123 § skola bestämmelserna
i 1 mom. hava motsvarande tillämpning å prövningsnämnden;
dock skall, därest under länsprövningsnämnds handläggning av besvär enligt
123 § fråga uppkommer om vidtagande av här ovan omförmäld åtgärd beträffande
taxering inom annat prövningsdistrikt än det, som besvären angå,
ärendet i hela dess vidd överlämnas till avgörande av den mellankommunala
prövningsnämnden.

129 §.

Därest efter taxeringsårets utgång fastighets taxeringsvärde i anledning av
anförda besvär ändras eller taxeringsvärde åsättes fastighet, som icke blivit
taxerad, har länsprövningsnämnden i det prövningsdistrikt, där fastigheten
är belägen, att efter anmälan av taxeringsintendenten vidtaga däremot svarande
åtgärd för efterföljande år under taxeringsperioden, där ej beträffande
fastigheten sådant förhållande inträffat, som jämlikt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen
bör föranleda åsättande av nytt taxeringsvärde.

Sådan anmälan hos länsprövningsnämnden må ock göras av fastighetens
ägare eller därmed likställd innehavare eller, om besvären anförts av annan
än ägaren eller innehavaren, av denne.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

134 §.

Ordförande i beskattningsnämnd i första instans är skyldig att, då sådant
av vederbörande myndighet påfordras, avgiva förklaring över besvär angående
taxering. Vid förfall för ordföranden må förklaringsskyldigheten åläggas
någon av nämndens ledamöter. Beskattningsnämnd må icke åläggas förklaringsskyldighet.

Av prövningsnämnd behandlad taxeringsfråga må återförvisas till nämnden
för förnyad behandling.

135 §.

Har genom---för verkställighet.

Utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t beträffande fastighetstaxering
skall, därest utslaget innefattar ändring av länsprövningsnämndens beslut,
för kännedom tillställas, förutom klaganden, den skattskyldige och, om annan
än den skattskyldige ägde fastigheten vid den tidpunkt till vilken skattskyldigheten
hänför sig, jämväl denne, den kommun, där fastigheten är belägen,
taxeringsintendenten i det län, där fastigheten är belägen, så ock, där
den skattskyldige eller fastighetens ägare vid berörda tidpunkt hade sin hemortskommun
i annat län, taxeringsintendenten i det länet.

139 §.

Den som blivit utsedd till medlem i prövningsnämnd eller fastighetsprövningsnämnd
eller blivit inkallad i stället för ordinarie ledamot och utan vederbörligen
anmält laga förfall utebliver från nämndens sammanträde skall,
därest nämnden till följd av hans utevaro icke varder beslutför, böta tjugufem
kronor.

140 §.

Den som bryter mot vad i 57 § är stadgat vare, där han ej för sin förseelse
är underkastad ansvar för tjänstefel, straffad med dagsböter.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats vid
granskning av handelsbok eller annan räkenskapshandling må ej yppas i vidare
mån än som erfordras för vinnande av det med granskningen avsedda
ändamålet. Bryter någon häremot straffes, där han ej för sin förseelse är underkastad
ansvar för tjänstefel, med dagsböter eller fängelse i högst sex
månader.

141 §.

5 mom. Vad i denna paragraf stadgas äger icke tillämpning, därest den
försumlige för sin underlåtenhet är underkastad ansvar för tjänstefel. Straff
för förseelse, som i 2 mom. eller 4 mom. andra punkten omförmäles, inträder
icke, där den försumlige visar giltig ursäkt för sin underlåtenhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

143 §.

2 morn. Finner ordförande i taxeringsnämnd anledning antaga, att oriktig
uppgift, om vilken ordföranden vid taxeringsarbetet erhållit kännedom, kan
medföra ansvar enligt skattestrafflagen, skall ordföranden göra anmälan därom
till taxeringsintendenten. Sådan anmälan skall göras senast vid den tid,
då taxeringsnämndens arbete för året avslutas.

Därest taxeringsintendent på grund av anmälan från ordförande i taxeringsnämnd
eller eljest finner, att någon gjort sig skyldig till brott, som avses
i skattestrafflagen, skall taxeringsintendenten göra anmälan därom till vederbörande
åklagare.

144 §.

2 mom. Där, i andra fall än i 143 § eller 1 mom. denna paragraf avses,
till följd av uraktlåtet fullgörande av de i denna förordning meddelade föreskrifter
eller av annan orsak fråga uppstår om tillämpning av stadgat bötesansvar
eller förelagt vite, skall av vederbörande taxeringsintendent, ordförande
eller ledamot i beskattningsnämnd i första instans eller annan behörig
person anmälan därom göras hos länsstyrelsen, som har att, efter prövning
av härvid förekommande förhållanden, förordna om uttagande av de böter
eller vitén, vartill någon finnes hava gjort sig förfallen, samt vidtaga de åtgärder,
som anmäld försummelse eller utebliven verkställighet av vad i denna
förordning stadgas för övrigt kan påkalla.

3 mom. Den som icke åtnöjes med av länsstyrelse givet beslut, varigenom
han på grund av ovan meddelade stadganden blivit fälld till böter eller utgivande
av vite, äger att, med iakttagande av vad i allmänhet är stadgat angående
dylika besluts överklagande, över beslutet anföra besvär hos kammarrätten.
Besvären skola före klockan tolv å trettionde dagen efter den, då klaganden
av beslutet erhållit del, ingivas till länsstyrelsen vid påföljd, om den
tid försittes, att besvären icke varda upptagna till prövning; dock må icke
den omständigheten, att besvären i stället för till sistnämnda myndighet ingivits
till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning,
därest besvären till kammarrätten inkommit före utgången av den stadgade
besvärstiden. I sådant fall skola besvären omedelbart överlämnas till länsstyrelsen.

Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att infordra
förklaringar och, där förklaringarna därtill föranleda, påminnelser från vederbörande
samt skyndsamligen överlämna handlingarna till kammarrätten
med det yttrande, vartill omständigheterna giva anledning.

Örn klagan---— å virkestaxering.

Vid prövning---under bedömande.

145 §.

1 mom. Av statsmedel bestridas:

1) ersättning åt ordförandena i beredningsnämnderna, fastighetstaxeringsnämndema
och taxeringsnämnderna, åt de av länsstyrelsen förordnade leda -

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

möterna i fastighetstaxeringsnämnderna, åt kronoombuden i taxeringsnämnderna
samt åt taxeringskonsulenterna;

2) bidrag till kostnader, som kommun åtagit sig för särskilda anstalter för
taxeringsarbetet genom tillhandahållande av tjänstemän enligt 15 § 1 mom.
eller annorledes, därest Kungl. Maj:t finner dessa anstalter äga särskilt värde
för det allmänna;

3) gottgörelse för det i samband med taxeringsförrättningarna jämlikt 15 §
2 mom. lämnade biträde av städernas tjänstemän;

4) ersättning för det i samband med taxeringsförrättningarna jämlikt 107
§ lämnade biträde av häradsskrivare; samt

5) kostnader för taxeringen, vilka omförmälas i 5 och 6 samt 8—12 mom.
här nedan.

2 mom. Det åligger länsstyrelsen att de år, då allmän fastighetstaxering
äger rum, senast den 1 maj, i Stockholm senast den 20 juli, till Kungl, Maj.t
inkomma med yttrande angående den ersättning, som för bestyr med nyssnämnda
taxering inom länet bör tillkomma envar av de personer, vilka enligt
bestämmelserna i 1 mom. 1), 3) och 4) äro därtill berättigade, och skola
därvid angivas de grunder, som varit bestämmande vid ersättningarnas beräknande.

Motsvarande yttrande---under taxeringsåret.

Yttrande enligt —---taxeringsnämndernas beslut.

3 mom. Kommun, som vill framställa anspråk på särskild ersättning enligt
1 mom. 2), har att, såvitt angår allmän fastighetstaxering i länen, senast
den 10 april under taxeringsåret och, såvitt angår allmän fastighetstaxering
i Stockholm eller årlig taxering såväl i Stockholm som i länen, senast den 1
juli under taxeringsåret till länsstyrelsen inkomma med framställning därom
med angivande av grunderna för ersättningsbeloppets beräknande.

Länsstyrelsen har---andra styckena.

4 mom. Efter prövning---kommun utanordnas. «

Därvid må vad som ställes till länsstyrelsernas förfogande för ersättning

åt ordförandena i berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna samt åt de
av länsstyrelserna förordnade ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna
ävensom för det i samband med allmän fastighetstaxering lämnade biträde
jämlikt 107 § av häradsskrivare och jämlikt 15 § 2 mom. av städernas tjänstemän
jämte vad som utanordnas till kommuner utgöra sammanlagt högst
ett belopp, motsvarande två hundradels procent av taxeringsvärdet å samtliga
fastigheter i riket, sådant detta värde beräknats enligt fastighetstaxeringsnämndernas
beslut.

Vad som ställes till länsstyrelsernas förfogande för ersättning åt ordförandena
och kronoombuden i taxeringsnämnderna samt åt taxeringskonsulentema
ävensom för det i samband med den årliga taxeringen lämnade biträde
jämlikt 107 § av häradsskrivare och jämlikt 15 § 2 mom. av städernas tjänstemän
jämte vad som utanordnas till kommuner må sammanlagt utgöra högst
ett belopp, motsvarande tre procent av grundbeloppet för hela riket av den
i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående bottenskatten, sådant
grundbeloppet beräknats enligt taxeringsnämndernas beslut.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Vid fördelningen---av länsstyrelsen.

5 mom. Till gäldande av de av Stockholms stads prövningsnämnds arbeten
föranledda utgifter, såsom gottgörelse åt tjänsteman, som förordnats att för
vissa fall fullgöra taxeringsintendentens åligganden, ersättning för biträde åt
taxeringsintendenten vid förberedande göromål, arvode för protokoll- och
längdföringen, nödiga tryckningskostnader samt gottgörelse för uppassning hos
nämnden, må Överståthållarämbetet, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, använda
erforderligt belopp. Kungl. Majit äger utfärda särskilda föreskrifter
rörande dispositionen av medel för ändamål, som nu sagts.

7 mom. Uppgift rörande de jämlikt 4, 5 och 6 mom. till olika personer
utbetalda ersättningsbeloppen, avseende sistförflutna budgetår, skall årligen
före juli månads utgång av länsstyrelsen insändas till finansdepartementet.

8 mom. De ipersoner,---rörande taxeringsanbetet,

dö personer,--— — myndighets medgivande,

de ordförande —--i 59 § 1 morn.,

de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd i stad, som på
vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles i
59 § 2 morn., ävensom

de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd eller i taxeringsnämnd,
som på vederbörlig kallelse inställt sig före eller under fastighetsprövningsnämnds
eller prövningsnämnds sammanträde för meddelande av
upplysningar,

äga att---allmänna resereglementet.

Ersättning efter ovannämnda grunder tillkommer jämväl sakkunnig, som
biträtt i taxeringsfrågor.

11 mom. Sådan i 126 § 2 morn. omförmäld ledamot av kammarrätten
ävensom sådan ledamot i fastighetsprövningsnämnd eller prövningsnämnd,
som icke är befattningshavare i statens tjänst, äger för tid, varunder han varit
inkalläd till tjänstgöring, åtnjuta arvode med tjugufyra kronor örn dagen,
örn han är bosatt å sammanträdesorten, och med trettiotvå kronor om dagen,
örn han är bosatt utom sammanträdesorten. Är sådan ledamot befattningshavare
i statens tjänst, skall han för tjänstgöringen åtnjuta, jämte ersättning
för avlöningsförmåner, som han får avstå under tjänstledighet för ifrågavarande
uppdrag, arvode med belopp, som bestämmes av Kungl. Majit. Därjämte
skall ledamot i förekommande fall för resedagar ånjuta rese- och
traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet.

146 §.

1 mom. Av kommun valda ledamöter i beredningsnämnd och i fastighetstaxeringsnämnd
ävensom av kommun jämlikt 8 § 3 mom. valda ledamöter i
lokal taxeringsnämnd äga, därest sådant beslutas av vederbörande kommun,
att av kommunens medel åtnjuta dels traktamentsersättning under såväl
sammanträdes- som resedagar med högst tio kronor örn dagen, dels ock, då
de icke äro bosatta å förrättningsorten, övrig resekostnadsersättning med
högst vad som på grund av allmänna resereglementet utgår till nämndeman.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Ersättning efter enahanda grunder må av kommunens medel utgå jämväl till
ordningsman i lappby för inställelse vid sammanträde enligt 83 § 2 morn.

De av---om dagen.

Av landstings förvaltningsutskott och stadsfullmäktige valda ledamöter i
särskild taxeringsnämnd äga att för deltagande i nämndens sammanträden
åtnjuta ersättning enligt de i 145 § 8 mom. angivna grunderna. Ersättningen
gäldas beträffande ledamöter, valda av landstings förvaltningsutskott, av
landstinget och beträffande ledamöter, utsedda av stadsfullmäktige, av stadens
medel.

3 mom. Skogsvårdsombud åtnjuter ersättning, som vederbörande skogsvårdsstyrelse
anvisar av till dess förfogande stående skogsvårdsmedel.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1944; dock skola förordningens
bestämmelser örn åtgärder, vilka för verkställande av taxering skola enligt
förordningen vidtagas före taxeringsårets ingång, träda i kraft dagen
efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 30 juni 1943 (nr 489)
angående tillämpning av vissa särskilda bestämmelser rörande taxeringsförfarandet
år 1942 i fråga om taxeringsförfarandet år 1944.

I samband med denna förordnings ikraftträdande skall följande iakttagas:

1) Ledamöter och suppleanter i prövningsnämnd skola enligt denna förordning
utses första gången för tiden den 1 januari 1944—den 30 juni 1947.

2) I fråga om besvär över 1943 och tidigare års taxeringar skola äldre
bestämmelser fortfarande gälla; dock att efter förordningens ikraftträdande
landskamrerares åligganden skola fullgöras av taxeringsintendent samt på
särskild prövningsnämnd ankommande uppgifter skola fullgöras av prövningsnämnd.

3) Vad i taxeringsförordningen i dess hittills gällande lydelse finnes stadgat
angående vägstyrelse skall, såvitt angår 1942 eller tidigare års taxering, alltjämt
äga tillämpning; dock att på vägstyrelsen ankommande uppgifter från
och med den 1 januari 1944 fullgöras av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

4) Uppgift rörande ersättningsbelopp, utbetalda jämlikt 145 § 4, 5 och 6
mom. och avseende tiden den 1 december 1943—den 30 juni 1944, skall av
länsstyrelsen före utgången av juli månad 1944 insändas till finansdepartementet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 3 och 62 §§ kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 3 och 62 §§ kommunalskattelagen den 28 september
1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §•

Med taxeringsår förstås i denna lag det kalenderår, under vilket taxering
av beskattningsnämnd i första instans verkställes, och med beskattningsår
det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret, eller, där räkenskapsår
icke sammanfaller med kalenderår, det räkenskapsår, som gått till ända närmast
före den 1 mars under taxeringsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

62 §.

Har skattskyldig---undgått taxering.

Eftertaxering ma icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen
rätteligen hort av beskattningsnämnd i första instans verkställas. Har den
skattskyldige avlidit, åsättes taxeringen hans dödsbo; dock att sådan taxering
icke må ske senare än två år efter utgången av det kalenderår, under vilket
bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 21 § förordningen den 28 september
1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 21 § förordningen den 28 september 1928 om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives. . -f (

21 §.

Har skattskyldig---undandraga statsverket.

Eftertaxering ma icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen rätteligen
bort av beskattningsnämnd i första instans verkställas. Har den skattskyldige
avlidit, asättes taxeringen hans dödsbo, dock att sådan taxering icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

må ske senare än två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning
efter honom blivit ingiven för registrering.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1944.

Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 14
juni 1933 (nr 357) om åsättande i vissa fall av särskilt uppskatt ningsvärde

å fastighet.

Härigenom förordnas, att 1, 4, 5, 8—10 och 13 §§ förordningen den 14
juni 1933 om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Har å fastighet ny-, till- eller ombyggnad verkställts efter den tidpunkt,
som det för fastigheten senast fastställda taxeringsvärdet avsett, må i den
ordning nedan stadgas fastigheten av fastighetsprövningsnämnd eller länsprövningsnämnd
åsättas särskilt uppskattningsvärde för fastighetsbelåning
(preliminärt taxeringsvärde) att gälla intill dess nytt taxeringsvärde, avseende
tidpunkt efter ny-, till- eller ombyggnaden, varder fastställt för fastigheten.

Har fastighet nybildats genom avstyckning enligt 19 kap. lagen örn delning
av jord å landet eller 5 kap. lagen örn fastighetsbildning i stad eller genom
sammanläggning enligt lagen om sammanläggning av fastigheter å landet
eller genom att tomt blivit rättsligen bestående, och finnes ej särskilt taxeringsvärde
fastställt för det område fastigheten omfattar, må ock sådan fastighet
av fastighetsprövningsnämnd eller länsprövningsnämnd åsättas preliminärt
taxeringsvärde att gälla intill dess nytt taxeringsvärde, avseende tidpunkt
efter nybildningen, varder fastställt för fastigheten eller för område,
vari den ingår.

Med länsprövningsnämnd avses i denna förordning jämväl Stockholms
stads prövningsnämnd.

4 §.

Framställning örn åsättande av preliminärt taxeringsvärde å fastighet skall,
skriftligen avfattad och ställd till fastighetsprövningsnämnden eller länsprövningsnämnden,
ingivas beträffande fastighet i Stockholm till Överståthållarämbetet
och beträffande annorstädes belägen fastighet till länsstyrelsen i

1 Senaste lydelse av 13 § se 1934: 296.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

länet. Framställning må ock på sökandens eget äventyr i betalt brev med
allmänna posten insändas till nu nämnd myndighet.

I framställningen — — — för uppskattningen.

Framställningen skall---ej mottagas.

5 §•

Då framställning, som i 4 § sägs, inkommit till där omförmäld myndighet,
skola vid framställningen fogas dels utdrag av senast upprättade fastighetslängd
i vad fastigheten angår dels ock den rörande fastigheten senast avlämnade
fastighetsdeklarationen, där denna är för myndigheten tillgänglig. Har
det fastigheten senast åsätta taxeringsvärdet ändrats efter besvär över fastighetsprövningsnämndens
eller länsprövningsnämndens beslut, skall jämväl avskrift
av det i anledning av besvären meddelade utslaget biläggas framställningen.
Handlingarna skola därefter ofördröjligen överlämnas till ordföranden
i fastighetstaxeringsnämnden för det distrikt, där fastigheten är belägen,
eller, om denna nämnd avslutat sin verksamhet, till ordföranden i vederbörande
lokala taxeringsnämnd; och åligger det ordföranden att skyndsamt
ombesörja den utredning, som för framställningens prövning anses erforderlig.

8 §•

Efter utgången av den enligt 7 § förelagda tid skall ärendet överlämnas
till fastighetsprövningsnämnden eller, om nämnden avslutat sitt arbete, till
länsprövningsnämnden; och har nämnden att utan dröjsmål företaga ärendet
till slutligt avgörande.

Innan ärendet avgöres, skall taxeringsintendenten giva nämnden sin mening
tillkänna.

Nämndens beslut intages i nämndens protokoll.

över nämndens beslut må klagan icke förås.

9 §•

Fastighetsprövningsnämndens eller länsprövningsnämndens beslut meddelas
sökanden genom utdrag av protokollet.

överstiger det — — — 275

Protokollsutdrag, som---tillsändas sökanden.

Protokollsutdrag, som---stämpelavgiften utmätas.

10 §.

Överståthållarämbetet och länsstyrelserna skola föra särskilda liggare över
meddelade beslut om åsättande av preliminärt taxeringsvärde. Anteckning
i liggaren skall verkställas inom tre dagar efter det fastighetsprövningsnämndens
eller länsprövningsnämndens protokoll justerats och till riktigheten ''bestyrkas
av protokollföraren hos nämnden.

Beslutet skall,---finnes infört.

Underrättelse om gällande preliminära taxeringsvärden skall tillika, utom

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

såvitt angår Stockholm, årligen av länsstyrelsen lämnas ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna
eller de lokala taxeringsnämnderna, envar såvitt
angår fastigheter inom nämndens distrikt. Sådan underrättelse skall avsändas,
de år då allmän fastighetstaxering äger rum, före januari månads utgång
och övriga år senast den 15 februari.

13 §.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd eller i lokal taxeringsnämnd så ock
av Överståthållarämbetet eller länsstyrelse förordnad ledamot i sådan nämnd
må för på honom ankommande göromål enligt denna förordning, där så finnes
skäligt, åtnjuta särskild ersättning av statsmedel med belopp, som efter
förslag av Överståthållarämbetet eller länsstyrelsen bestämmes av fastighetsprövningsnämnden
eller länsprövningsnämnden under iakttagande av de särskilda
föreskrifter rörande disposition av medel för ändamålet, Kungl. Maj:t
må finna nödigt meddela. Om ersättning till sakkunnig, som biträtt vid
uppskattningen, gäller vad i 145 § 6 och 8 mom. taxeringsförordningen sägs.
Av landsting eller kommun vald ledamot i beskattningsnämnd, som deltagit
i sammanträde enligt 6 §, må uppbära ersättning efter vad i 146 § taxeringsförordningen
är stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1944.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 67 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251)
om kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att 67 § lagen den 6 juni 1930 örn kommunalstyrelse
på landet1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

67 §.

Kommuns medelsbehov skall, i den mån det ej fylles genom andra inkomster,
täckas genom uttaxering av allmän kommunalskatt i förhållande
till de skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen
vid senaste taxering påförts de till kommunen skattskyldiga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.

1 Senaste lydelse se 1938: 379.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 345.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252)
om kommunalstyrelse i stad.

Härigenom förordnas, att 62 § lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse
i stad1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

62 §.

Stads medelsbehov skall, i den mån det ej fylles genom andra inkomster,
täckas genom uttaxering av allmän kommunalskatt i förhållande till de
skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen
vid senaste taxering påförts de till kommunen skattskyldiga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337)
örn kommunalstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 54 § lagen den 15 juni 1935 örn kommunalstyrelse
i Stockholm1 2 skall erhålla följande ändrade lydelse.

54 §.

Stadens medelsbehov skall, i den mån det ej fylles genom andra inkomster,
täckas genom uttaxering av allmän kommunalskatt i förhållande till de skattekronor
och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid
senaste taxering påförts de till kommunen skattskyldiga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.

1 Senaste lydelse se 1938: 380.

2 Senaste lydelse se 1938:381.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 46 § 1 moni. lagen den 20 juni 1924

(nr 349) om landsting.

Härigenom förordnas, att 46 § 1 mom. lagen den 20 juni 1924 örn landsting1
skall erhålla följande ändrade lydelse.

46 §.

1 mom. Där i lag eller författning icke finnes stadgat, att skatt eller avgift
till täckande av landstingets utgifter skall utgå efter annan grund, skola
sådana utgifter täckas med landstingsskatt. Skyldighet att erlägga landstingsskatt
skall, med den inskränkning, som må föranledas av stadgandet i
2 morn., åligga en var, som jämlikt senaste taxering är inom landstingsområdet
skattskyldig till allmän kommunalskatt. Landstingsskatt utgöres av
en var skattskyldig i förhållande till det antal skattekronor och skatteören,
som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen påförts honom på grund
av skattskyldighet inom landstingsområdet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.

Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 12
februari 1943 (nr 44) örn kupongskatt.

Härigenom förordnas, att 6 §, 9 § 3 morn., 10 och 13 §§ samt 15 § 1 och 2
mom. förordningen den 12 februari 1943 om kupongskatt skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

6 §.

Därest uppgifter om aktieutdelning inkomma till aktiebolag efter det bolaget
inbetalt kupongskatt enligt 5 § andra stycket, skall bolagets styrelse
senast å femtonde dagen efter utgången av det kalenderår under vilket de

1 Senaste lydelse se 1928: 392.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

inkommit överlämna dem till kupongskattekontoret, och skall efter beslut
av kupongskattenämnden till bolaget återbetalas kupongskatt belöpande å
sådana utdelningar, vid vilkas utbetalande kupongskatt ej bort innehållas
och för vilka uppgifter redovisas.

9 §•

3 mom. Aktiebolag är skyldigt att, efter anmaning från taxeringsintendenten
i det län där bolagets styrelse har sitt säte, för kontroll å kupongskatten
tillhandahålla kupongskattekontoret eller av taxeringsintendenten utsedd
person sina handelsböcker med därtill hörande handlingar.

Underlåter bolags---- — motsvarande tillämpning.

10 §.

Senast den 31 januari varje år skola de till kupongskattekontoret inkomna
uppgifter örn aktieutdelningar, som avse det årets taxering, tillställas vederbörande
länsstyrelser för att tjäna till ledning vid taxeringen.

13 §.

Taxeringsintendenten hos Överståthållarämbetet äger, om skäl därtill äro,
anmana den som uppburit utdelning utan att kupongskatt innehållits att inom
viss förelagd tid inkomma med en på heder och samvete avgiven försäkran
att han ej varit sådan bulvan för annan som i 1 § andra stycket avses.

Hörsammas ej---finnes stadgat.

15 §.

1 mom. över beslut av kupongskattenämnden må besvär anföras hos
kammarrätten av

den som---vederbörande aktiebolag,

så ock taxeringsintendenten hos Överståthållarämbetet.

Besvären skola,---delar gälla.

2 morn. över beslut av länsstyrelse enligt denna förordning må besvär
anföras av

vederbörande bolag

så ock taxeringsintendenten hos Överståthållarämbetet

samt, där---honom rörer.

I fråga---motsvarande tillämpning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1944.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 oktober
1953.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter.

Inledning.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 24 har bevillningsutskottet vid
1941 års riksdag behandlat vissa frågor angående taxeringsväsendets organisation
samt därvid framhållit angelägenheten av att en förbättring av förhållandena
på ifrågavarande område komme till stånd. Utskottet syftade därvid
närmast på en snabbare process och ökade garantier för beskattningsmålens
riktiga avgörande. I utlåtande över vissa i ämnet väckta motioner hade kammarrätten
upplyst att planer förelåge på en utredning inom ämbetsverket rörande
omorganisation av detta. Utskottet förutsatte, att denna utredning
skulle igångsättas snarast möjligt. Därest det, på sätt kammarrätten antytt,
under utredningens gång skulle visa sig erforderligt för att åstadkomma en
snabbare handläggning av besvärsmålen, att jämväl beskattningsnämndernas
verksamhet upptoges till omprövning, funne utskottet lämpligt att utredningen
gåves en sådan vidgad omfattning.

Med anledning härav bemyndigade Kungl. Maj:t den 19 september 1941
chefen för finansdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för utredning
av frågan om beskattningsmyndigheternas organisation m. m. Med stöd
av nämnda bemyndigande tillkallade jag den 25 september 1941 såsom sakkunniga
presidenten N. J. E. Quensel, ordförande, ledamoten av riksdagens
första kammare G. I. Anderson i Arboga, kammarrättsrådet S. Norrman,
landskamreraren A. T. Rietz, ledamoten av riksdagens första kammare, t. f.
underståthållaren K. G. A. Sandström samt ingenjören S. Wallin, Norrviken.
Ingenjör Wallin avled den 3 juni 1942. I hans ställe förordnades icke annan
sakkunnig.

De sakkunniga, vilka antogo benämningen beskattningsorganisationssakkunniga,
avgåvo den 11 november 1941 förslag till vissa provisoriska åtgärder
i syfte att under år 1942 stärka det för den årliga taxeringen grundläggande
arbete, som utfördes inom taxeringsnämnderna. Förslaget, vilket i pro -

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

positionerna nr 350 och 351 underställdes 1941 års riksdag under dess liöstsession,
bifölls i huvudsak av riksdagen (skr. nr 524 och 517).

Med skrivelse den 16 mars 1942 avgåvo de sakkunniga första delen av sitt
betänkande, innefattande förslag till ändrad organisation av kammarrätten
(SOU 1942: 18). Nämnda förslag förelädes i propositionerna nr 289 och 290
1942 års riksdag samt bifölls i huvudsakliga delar av densamma (skr. nr
462 och 436).

Därjämte avgåvo de sakkunniga den 28 september 1942 förslag örn ytterligare
vissa provisoriska åtgärder i ändamål att under innevarande år åstadkomma
en förbättrad taxering i taxeringsnämnderna. Sistnämnda förslag har
varit föremål för remissbehandling men i övrigt icke föranlett någon Kungl.
Maj:ts åtgärd.

De sakkunniga ha sedermera slutfört sitt uppdrag och med skrivelse den 25
november 1942 avlämnat andra delen av sitt betänkande, innefattande förslag
till ändrad organisation av beskattningsnämnderna och förstärkning av landskontorens
arbetskraft m. m. (SOU 1942: 49). Betänkandet innefattar åtskilliga
författningsförslag, vilka — med uteslutning av de förslag, som avse författningar
vilkas utfärdande bör ske i administrativ ordning — torde få såsom
Bilaga A fogas vid statsrådsprotokollet för innevarande dag.

Över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,
statskontoret, riksräkenskapsverket, lantbruksstyrelsen (med överlämnande
av yttranden från Sveriges lantbruksförbund och svenska lantmännens riksförbund,
förening u. p. a.), kommerskollegium (med överlämnande av yttranden
från Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes
handelskammare, handelskammaren i Gävle, Sveriges industriförbund,
Sveriges redareförening, kooperativa förbundet och Sveriges köpmannaförbund),
Överståthållarämbetet (med överlämnande av yttranden från stadsfullmäktige
i Stockholm, taxeringsintendenten, uppbördsintendenten och
mantalsintendenten vid Överståthållarämbetet samt föreningen taxeringsnämndsordförande
i Stockholm), länsstyrelserna i samtliga län (med överlämnande
av yttranden från vederbörande landstings förvaltningsutskott
samt ett flertal magistrater, stadsfullmäktige och kommunalfullmäktige,
kommunalborgmästare, drätselkammare, kronouppbördst jänstemän och taxeringsnämndsordförande
ävensom, beträffande vissa län, från vederbörande
länsförening av taxeringsnämndsordförande), allmänna lönenämnden, centrala
omsättningsskattenämnden, mellankommunala prövningsnämnden,
1942 års omsättningsskattesakkunniga, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas
förbund, svenska landstingsförbundet, svenska arbetsgivareföreningen,
svenska lantarbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige,
Sveriges häradsskrivareförening, taxeringsnämndsordförandenas riksförbund
(med överlämnande av yttranden från ett flertal länsföreningar), föreningen
Sveriges städers kronouppbördstjänstemän, Sveriges stadskamerala
förening, föreningen Sveriges länsassessorer, länsnotarier och länsbokhållare,
föreningen Sveriges taxeringsrevisorer samt föreningen Sveriges landskanslister
och landskontorister. Därjämte ha inkommit yttranden från föreningen
kvinnor i statens tjänst samt yrkesbokförares och revisorers förbund.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 345.

De sakkunnigas förslag.

För att avhjälpa de brister i fråga om fasthet och effektivitet, som de sakkunniga
funnit vidlåda den nuvarande taxeringsorganisationen, samt för att
åstadkomma en snabbare taxeringsprocess och ökade garantier för ett riktigt
avgörande av beskattningsmålen anse de sakkunniga åtgärder i olika hänseenden
erforderliga.

De sakkunniga föreslå sålunda beträffande den årliga taxeringen, att särskilda
taxeringsnämnder tillskapas för att handha taxeringen av vissa grupper
skattskyldiga, vilkas deklarationer för sin behandling erfordra speciell
sakkunskap, att längre tid beredes för arbetet i taxeringsnämnderna, att vissa
arbetsuppgifter avlastas från ordförandena i taxeringsnämnderna och i stället
åläggas vederbörande häradsskrivare eller tjänsteman i stad, att ledningen och
övervakningen av arbetet i taxeringsnämnderna från länsstyrelsens sida förstärkes
samt att arvodena till ordförande och kronoombud höjas. Beträffande
prövningsnämnderna föreslå de sakkunniga en fastare organisation och längre
arbetsperiod i syfte att därigenom vinna en allsidigare behandling av målen
och som följd därav en minskning av antalet besvär till skattedomstolarna.

Vad den allmänna fastighetstaxeringen angår föreslå de sakkunniga förstärkning
av ledningen av arbetet i beredningsnämnderna samt, såsom följd
av den ändrade organisationen av prövningsnämnderna vid den årliga taxeringen,
viss ändring i organisationen av fastighetsprövningsnämnderna. Därjämte
föreslås en mindre förlängning av fastighetstaxeringsnämndernas och
1''astighetsprövningsnämndernas arbetsperiod.

För att länsstyrelserna skola kunna bemästra de ledande och övervakande
uppgifter, som avses skola ankomma på länsstyrelserna, föreslås deras personal
förstärkt. En särskild taxeringsavdelning föreslås skola inrättas å varje
landskontor.

I ändamål att främja en likformig taxering i skilda län föreslå de sakkunniga
inrättande av ett centralt organ, riksskattenämnden, med uppgift att
verka för enhetlighet i rättstillämpningen.

Slutligen föreslå de sakkunniga viss utvidgad uppgiftsskyldighet vid taxering,
närmast för att förbättra kontrollen beträffande jordbrukares deklarationer.

Den årliga kostnadsökning (bortsett från kostnadsökning, sammanhängande
med allmän fastighetstaxering), som ett genomförande av de sakkunnigas
förslag skulle medföra, beräknas av de sakkunniga till 1,724,430 kronor. I

I yttrandena över de sakkunnigas förslag uttalas i övervägande antalet fall,
att förslaget syntes ägnat att i väsentlig mån avhjälpa nuvarande brister i taxeringsorganisationen
samt åstadkomma en mera effektiv, likformig och rättvis
taxering, varför förslaget i huvudsak borde kunna genomföras. Yttranden

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

i denna riktning ha avgivits av riksräkenskapsverket, kommerskollegium, lantbruksstyrelsen,
flertalet länsstyrelser, flertalet kommunala myndigheter, Sveriges
lantbruks förbund, svenska lantmännens riksförbund, Sveriges industriförbund,
Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes
handelskammare, svenska stadsförbundet, landsorganisationen i Sverige, föreningen
Sveriges städers kronouppbördstjänstemän, Sveriges stadskamerala
förening och åtskilliga lånsföreningar av taxeringsnämndsordfärande.

I några yttranden uttalas däremot betänkligheter i olika avseenden mot ett
genomförande av de sakkunnigas förslag.

Sålunda uttalar statskontoret, att statskontoret visserligen funne behovet av
en förstärkning och effektivisering av den nuvarande beskattningsorganisationen
vara av den förebragta utredningen klart ådagalagt. Vid bedömande av
vilka åtgärder, som borde vidtagas i syfte att åstadkomma en bättre ordning,
vöre man emellertid nödsakad hålla i minnet, dels att förhållandena på beskattningsområdet
till följd av krisläget för närvarande vore exceptionella,
dels att mera vittutseende och kostnadskrävande organisationsändringar såvitt
möjligt borde undvikas med hänsyn till den statsfinansiella situationen
och statsmakternas strävanden i pris- och lönestabiliserande syfte. Det syntes
statskontoret uppenbart, att frågan om beskattningsorganisationens omfattning
och närmare utformning måste bliva nära beroende av den skattelagstiftning,
som efter krigets slut kunde komma att ersätta de nuvarande mer
eller mindre provisoriska skatteförordningarna. Försiktigheten syntes därför
bjuda, att man icke nu bunde sig för en organisation, som måhända i ljuset
av senare vunnen erfarenhet kunde visa sig vara onödigt stor och dyrbar.

Några kommunala myndigheter och häradsskrivare anföra, att förslagets
genomförande skulle medföra en förlängning av taxeringsproceduren och att
som följd därav tiden mellan inkomstförvärvet och skattebetalningen komme
att ökas; en sådan konsekvens vore icke förenlig med de krav på förkortande
av nämnda tid, som under senare år ofta framställts.

Vidare uttala vissa andra kommunala myndigheter betänkligheter mot förslagets
tendens att minska lekmannainflytandet i beskattningsnämnderna.

Sveriges redareförening ifrågasätter lämpligheten av att under nu rådande
förhållanden genomföra så omfattande reformer, som de sakkunniga föreslagit,
och måhända binda statsverket för stora ökade årliga kostnader för
framtiden. Behovet av förbättrade förhållanden på detta område vore givetvis
stort. Enligt föreningens mening vore orsaken till att organisationsfrågan
kommit i sitt nuvarande läge den, att vår skattelagstiftning blivit invecklad
och svåröverskådlig samt ofta visat sig vara mycket svår att tillämpa. Föreningen
ifrågasatte, huruvida man icke borde taga under övervägande att
först söka åstadkomma en förenkling av vår skattelagstiftning och därefter
anpassa den nya organisation, som kunde befinnas erforderlig. Man torde
nämligen med stor sannolikhet kunna förutsäga att, därest lagstiftningen förbättrades
och förenklades, taxeringsorganisationen skulle kunna ordnas på
ett fullt rationellt sätt för en mindre kostnad än som beräknades enligt de
sakkunnigas förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Såsom de sakkunniga framhållit och flertalet av de hörda myndigheternaDepartementsoch
sammanslutningarna jämväl vitsordat, är den nuvarande beskattnings- chefen•
organisationen i olika hänseenden behäftad med brister. Det torde icke kunna
förnekas att dessa brister, vilka särskilt framträda i fråga örn beskattningsnämnderna
vid den årliga taxeringen samt beträffande landskontoren, innebära
en fara för att avgörandena i taxeringsärenden icke bliva riktiga och
rättvisa ävensom för att taxeringsarbetet icke bedrives med tillräcklig effektivitet.
Ifrågavarande organisatoriska brister kunna även motverka önskvärd
snabbhet i taxeringsförfarandet därigenom att ärendena dragas inför högre
instans i större utsträckning än vad eljest skulle vara fallet.

De åtgärder som de sakkunniga föreslagit för att avhjälpa de förefintliga
bristerna finner jag, i likhet med flertalet av de över förslaget hörda myndigheterna
och sammanslutningarna, i det stora hela vara välbetänkta samt
ägnade att medföra den förstärkning av taxeringsväsendet, varav behov utan
tvivel föreligger. Denna förstärkning synes mig kunna ske utan att lekmannainflytandet
vid taxeringen otillbörligen minskas. Jag har därför ansett mig
böra i huvudsak tillstyrka de sakkunnigas förslag, dock att jag endast delvis
biträder förslaget om inrättande av särskilda taxeringsnämnder, varjämte
jag funnit mig böra för närvarande avstå från att framlägga förslag örn inrättande
av en särskild riksskattenämnd med uppgift att verka för enhetlighet
i rättstillämpningen på taxeringsväsendets område.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att de sakkunnigas förslag örn
längre arbetsperiod för prövningsnämnderna i vissa fall kan medföra, att
utskylderna komma att erläggas senare än vad för närvarande är fallet. Detta
gäller emellertid endast i de fall, då prövningsnämnden höjer taxeringen genom
beslut, som meddelas så sent att beslutet icke hinner iakttagas vid den
ordinarie debiteringen, och endast beträffande det belopp varmed taxeringen
sålunda höjes. Nackdelarna härav torde dock vara obetydliga jämförda med
de fördelar, som förverkligandet av de sakkunnigas förslag i övrigt kommer
att medföra.

De sakkunnigas förslag har underkastats en närmare granskning och överarbetning
inom finansdepartementet. Denna överarbetning, vilken skett med
beaktande av i remissyttrandena framställda erinringar, har lett till upprättandet
av förslag till

1) förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28
september 1928 (nr 379),

2) lag om ändrad lydelse av 3 och 62 §§ kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370),

3) förordning angående ändrad lydelse av 21 § förordningen den 28 september
1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

4) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 14 juni
1933 (nr 357) örn åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet,

5) lag angående ändrad lydelse av 67 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251)
örn kommunalstyrelse på landet,

6) lag angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252) örn
kommunalstyrelse i stad,

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

7) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om
kommunalstyrelse i Stockholm,

8) lag angående ändrad lydelse av 46 § 1 mom. lagen den 20 juni 1924
(nr 349) örn landsting, samt

9) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 12 februari
1943 (nr 44) om kupongskatt.

Allmän motivering till departementsförslaget.

I. Taxering för inkomst eller förmögenhet samt virkestaxering.

A. Taxeringsnämnderna.

1. Inrättande av särskilda taxeringsnämnder.

De sakkunniga anföra angående taxeringsnämndernas arbete:

Som regel hava dessa nämnder att verkställa taxering av alla skattskyldiga
inom sina respektive taxeringsdistrikt. Vanligen innebär detta, att en och
samma taxeringsnämnd har att verkställa taxering dels av ett flertal skattskyldiga,
där taxeringsarbetet erbjuder mindre svårigheter, och dels av ett
mindre antal andra skattskyldiga, för vilkas riktiga taxering förutsättas alldeles
särskilda kvalifikationer. Resultatet härav lärer ej sällan bliva, att medan
de enkla normalfallen bliva noggrant granskade och taxerade, sker en
mindre noggrann sådan åtgärd beträffande de besvärligare fallen; inom
nämnderna saknas nämligen ofta erforderlig kunskap för denna sistnämnda
taxering, exempelvis då fråga är om taxering av en större rörelseidkare eller
ett aktiebolag, varvid bl. a. måste förutsättas kunskap i bokföring för ett riktigt
fullgörande av uppgiften i fråga. Då dylika taxeringsfall därjämte i flertalet
nämnder, såsom nyss erinrats, äro enstaka företeelser, erhålla dessa
nämnder ej heller erforderligt jämförelsematerial för vinnande av den rutin,
som är en oundgänglig förutsättning för arbetets rätta bedrivande.

Om en särskild grupp deklarationer torde i än högre grad gälla, att desamma
icke bliva — och icke kunna bliva — föremål för tillfredsställande behandling
av taxeringsnämnderna. Detta gäller de särskilda självdeklarationer,
vilka sedermera skola överlämnas till mellankommunala prövningsnämnden,
alltså särskilda självdeklarationer från rörelseidkare, som driva denna sin
verksamhet från fast driftställe inom flera län. I dessa fall sakna de taxeringsnämnder,
till vilka de särskilda självdeklarationerna överlämnas, så gott
som varje möjlighet att kontrollera deklarationerna. Större möjlighet härtill
har naturligtvis den taxeringsnämnd, till vilken i dylika fall vederbörandes
allmänna självdeklaration avgivits. Även härvidlag lärer dock gälla, att den
egentliga granskningen i många fall överlämnas åt mellankommunala prövningsnämnden,
medan taxeringsnämnden inskränker sig till att i inkomstlängden
införa det belopp deklarationen utvisar.

Efter att ha erinrat örn att behovet av tillgång å mera kvalificerade krafter
i taxeringsarbetet sedan länge varit föremål för beaktande — därvid diskussionen
emellertid närmast gällt huruvida taxeringen alltjämt borde verkställas
av lekmannaelement eller örn man i stället borde övergå till ett taxeringsförfarande,
som helt skulle ankomma å för ändamålet anställda tjänstemän
— anföra de sakkunniga vidare:

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Det är givet, att om all taxering anförtroddes åt särskilt utbildade taxeringstjänstemän,
beliovet av speciell sakkunskap skulle synnerligen effektivt
tillgodoses. A andra sidan skulle nian härigenom helt och hållet bryta med
en månghundraårig tradition inom vårt land och man skulle säkerligen därigenom
framkalla misstro och ovilja mot taxeringsmyndigheterna. Bortsett
härifrån möta emellertid så stora praktiska och ekonomiska svårigheter för
en dylik omläggning att redan på denna grund tanken på en övergång till
fullständig tjänstemannataxering måste uppgivas.

Även örn man i likhet med de sakkunniga intager nu sist angivna ståndpunkt,
följer emellertid därav icke, alt ej tjänstemän skulle kunna i viss utsträckning
användas såsom biträden åt beskattningsnämnderna. Härigenom
göres intet intrång i lekmannaelementets avgörande inflytande å taxeringen;
snarare borde väl därigenom lekmännens möjligheter att få en klar överblick
av det relevanta materialet komma att underlättas. För övrigt må erinras
örn att under långliga tider en tjänsteman biträtt beskattningsnämnderna,
nämligen kronofogden å landet samt särskild utsedd tjänsteman i stad.
Det nuvarande kronoombudet i taxeringsnämnden har ock uppenbarligen
varit tänkt att ersätta denne tjänsteman och fullgöra hans uppgifter, ehuruväl
detta syfte icke förverkligats.

Det senast förda resonemanget leder närmast fram till önskemålet att varje
taxeringsnämnd erhölle biträde av en särskild tjänsteman, lämpligen kanske
fungerande såsom kronoombud, vilken tjänsteman skulle i största möjliga
utsträckning biträda med utredningar av olika slag och med framställande
av förslag till taxering.

Fördelarna av en dylik lösning lära ock enligt de sakkunnigas mening vara
uppenbara. Emellertid möta fortfarande så betydande ekonomiska och praktiska
svårigheter för en dylik ordnings genomförande, att tanken hära mäste
uppgivas, ilär må endast erinras om, att i landet finnas mera än 2,000 taxeringsnämnder,
vilka arbeta omkring tre månader under första hälften a\
året. Redan kostnaderna för den erforderliga tjänstemannastaben skulle uppgå
till för våra förhållanden oerhörda belopp. Därjämte skulle i största utsträckning
möjlighet saknas att sysselsätta de ifrågavarande tjänstemännen
under den tid! taxeringsarbelet icke påginge. Slutligen torde det icke vara
möjligt att i erforderlig utsträckning ställa kompetenta personer till disposition
för ändamålet.

Då de nu antydda vägarna uppenbarligen icke äro framkomliga, återstår
att söka finna en annan sådan, som åtminstone på de viktigaste punkterna
skulle leda till en förbättrad och effektivare taxering. De sakkunnigas uppfattning
örn den tänkbara lösningen av denna fråga har redan antytts i skrivelser,
av de sakkunniga avlåtna till statsrådet och chefen för finansdepartementet
dels den 11 november 1941 nied förslag till provisoriska åtgärder vid
1942 års taxering, avseende överförande av taxeringen av juridiska personer
till särskilda taxeringsnämnder, och dels den 28 september 1942 med förslag
till provisoriska åtgärder vid 1943 års^ taxering, innebärande att taxeringen
av vissa rörelseidkare skulle anförtros at dylika nämnder.

De sakkunniga hava härvid ansett sig kunna utgå ifrån, att taxeringen av
normalfallen — den stora grupp, som i huvudsak endast uppbär inkomst
av tjänst oell sorn utgör omkring 70 procent av alla skattskyldiga, samt den
grupp, som i huvudsak endast uppbär inkomst av jordbruk oell som torde
uppgå lill omkring 10 procent av samtliga skattskyldiga — fortfarande nied
fördel kan handhavas av lekmän utan särskilt tjänstemannabiträde. Givetvis
förutsätta de sakkunniga härvid, att ledamöterna i vederbörande taxeringsnämnder
fortfarande utses på sådant sätt, att den i varje nämnd erforderliga
särskilda sakkunskapen och ortskännedomen där äro representerade.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

De områden, inom vilka däremot ett markerat behov av speciellt sakkunnig
hjälp åt taxeringsnämnderna framträder, bliva, såsom av det nyss anförda
framgår, till omfånget relativt begränsade. Främst komma här i fråga aktiebolag
och andra juridiska personer, men än vidare gäller detsamma för rörelseidkare
och utövare av de s. k. fria yrkena. Härutöver kunna naturligtvis
även eljest förekomma deklarationer av mera vidlyftig och svårartad beskaffenhet,
som påkalla tillgång till speciell sakkunskap.

Vad först angår taxeringen av aktiebolag och andra juridiska
personer ■— dock icke oskifta dödsbon och familjestiftelser — föreslå de
sakkunniga en föreskrift av innehåll att denna taxering skulle länsvis anförtros
åt en eller flera, av indelningen i lokala taxeringsdistrikt obundna,
särskilda taxeringsnämnder. Så syntes utan större olägenhet kunna ske beträffande
nu berörda skattskyldiga, enär person- och ortskännedomen inom
nämnden i fråga om dessas taxering icke hade samma betydelse som eljest.
Till vinnande av klarare terminologi föresloges i samband härmed, att övriga
taxeringsnämnder —- motsvarande de nu i 3 § 2 mom. första stycket
taxeringsförordningen omförmälda — skulle benämnas lokala taxeringsnämnder.
Ordförande och kronoombud i särskild taxeringsnämnd föresloges
skola utses av länsstyrelsen, medan övriga ledamöter skulle väljas av landstingets
förvaltningsutskott (i Kalmar län av de båda landstingens förvaltningsutskott)
; till ordförande och ledamöter borde tydligtvis utses personer
med speciell sakkunskap i hithörande frågor. Vad särskilt anginge kronoombudet
borde därtill förordnas en tjänsteman vid landskontoret, vilken
tydligtvis borde vara väl förtrogen med hithörande taxeringsfrågor. Till kronoombud
borde emellertid även kunna utses en för ändamålet väl kvalificerad
häradsskrivare eller, om sådan ej funnes att tillgå, annan väl kvalificerad
person. I fråga om antalet valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd hade
de sakkunniga i sin förut berörda skrivelse den 11 november 1941 närmast
ansett detta böra bestämmas till åtta motsvarande det högsta antal, vilket för
närvarande som regel kunde utses i taxeringsnämnd. Lägre antal valda ledamöter
hade icke synts böra ifrågakomma med hänsyn till att inom nämnden
borde förefinnas kännedom om länets olika delar. Då emellertid på denna
punkt en avvikelse skett från de sakkunnigas förslag till särskilda bestämmelser
rörande taxeringsförfarandet år 1942, i det att ledamotsantalet därvid
bestämts till minst fem, högst åtta, hade de sakkunniga ansett sig numera
böra ansluta sitt förslag till denna bestämmelse. I stad, som ej deltoge i
landsting, eller som enligt av länsstyrelsen fastställd arbetsfördelning ensam
skulle utgöra verksamhetsområde för en eller flera särskilda taxeringsnämnder,
skulle enligt de sakkunnigas förslag andra ledamöter i särskild taxeringsnämnd
än kronoombudet väljas av stadsfullmäktige; antalet sådana ledamöter
borde utgöra minst tre, högst åtta. I fråga örn besvär över val av
ledamöter i särskild taxeringsnämnd borde gälla i stort sett enahanda regler
som beträffande besvär över val av ledamöter i lokal taxeringsnämnd.

Rörande fördelarna av att taxeringen av aktiebolag och andra juridiska
personer — med förut angivna undantag — hänfördes till särskilda taxeringsnämnder
anföra de sakkunniga följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr 346.

De sakkunniga förbise icke, att de s. k. taxeringsrevisorer, som nu äro anställda
vid samtliga länsstyrelser, redan fullgöra en viktig uppgift vid bär
ifrågavarande taxering genom granskningen av bl. a. aktiebolagens deklarationer
och bokföring. Denna granskning kan dock av naturliga skäl icke år
från år avse hela det föreliggande materialet, varemot en fortlöpande mera
ingående granskning — ehuru visserligen icke av samma karaktär -— kan
vinnas genom den föreslagna åtgärden. Genom en sammanföring av nu berörda
skattskyldiga på här angivet sätt vinnes även en bättre översikt av hela
det ifrågakommande materialet, vilket bör underlätta taxeringsrevisorernas
arbete. Likaså vinnas härigenom bättre förutsättningar för en rationell tilllämpning
av författningarna angående utskiftningsskatt och ersättningsskatt.

Särskilt stora fördelar äro därjämte enligt de sakkunnigas uppfattning att
vinna beträffande taxeringen av ekonomiska föreningar, ideella föreningar
och stiftelser, därest nu föreslagen ordning genomföres. För närvarande, då
dessas taxeringar äro utspridda å en mångfald taxeringsnämnder inom länet,
finnes praktiskt taget ingen möjlighet att kontrollera, att verkligen alla sist
berörda skattskyldiga bliva taxerade, än mindre att deras taxering sker efter
enhetliga grunder. Sammanföras desamma till en eller flera nämnder, ökas
däremot kontrollmöjligheterna i väsentlig grad. Beträffande ekonomiska föreningar
kan kontroll över att samtliga bliva taxerade vinnas vid jämförelse
med det föreningsregister, som föres å länsstyrelserna, och beträffande stiftelserna
kan i stor utsträckning motsvarande kontroll vinnas med ledning av
förteckningarna hos länsstyrelserna över anmälda stiftelser. Slutligen herodes
möjlighet att med ledning av olika uppslagsböcker, av redogörelser i dagspressen
m. m. kunna tillse, att de ideella föreningarna i fall, där så bör ske,
bliva vederbörligen taxerade.

Till belysande av det nu sagda må här anmärkas, att, när en dylik omläggning
från och med 1937 års ingång genomfördes i Stockholm, voro därstädes
taxerade allenast 3,772 andra juridiska personer än aktiebolag. Något år därefter
hade antalet stigit till 5,246, och denna ökning hänför sig huvudsakligen
till ideella föreningar och stiftelser.

Vad härefter angår frågan örn sammanförande av vissa andra
grupper skattskyldiga till särskilda taxeringsnämnder,
uttala de sakkunniga till en början, att härutinnan olika uppfattningar
kunde göra sig gällande. De sakkunniga försätta:

Framför allt är det behovet av tillgång till den speciella ortskännedomen,
som är representerad inom de nuvarande lokala taxeringsnämnderna, som
härvidlag framkallar tvekan. Å andra sidan är uppenbart, att ett sammanförande
av exempelvis rörelseidkare till särskilda taxeringsnämnder länsvis
skulle vara ägnat att i hög grad främja likformigheten i taxeringen, varjämte
därmed sysselsatta organ skulle vinna väsentligt ökad rutin samt landskamrerare
och prövningsnämnd erhålla förbättrad översikt av taxeringen i
denna del. Under för närvarande rådande förhållanden böra även bemärkas
de betydande svårigheter, som mött att genomföra taxeringen till omsättningsskatt.
Denna taxering är ju nu som regel fördelad å samtliga taxeringsnämnder.
De ofta mycket svåra spörsmål, som här uppkomma, kunna knappast
på tillfredsställande sätt lösas av de olika laxeringsnämndsordförandena,
särskilt som dessa vid sidan därav alltjämt hava att förrätta den årliga
taxeringen. Ett sammanförande av rörelseidkarna till särskilda nämnder
skulle uppenbarligen i fråga örn omsättningsskatten medföra, att taxeringen
till sådan skatt anförtroddes ett mindre antal nämnder inom varje län, vilka
nämnder då hilt kunde utrustas med erforderlig personalförstärkning för denna
speciella taxering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Emellertid kan icke helt förbises betydelsen av orts- och personkännedom
även vid taxeringen av rörelseidkare. Detta behov gör sig särskilt starkt
gällande beträffande mindre rörelseidkare, varemot beträffande de större
fölhagen förhållandena äro ungefär desamma som beträffande juridiska
personer. En godtagbar lösning vore därför tänkbar, om man kunde skilja
ut de större rörelseidkarna till en särskild grupp och anförtro dessas taxering
åt särskilda nämnder, medan övriga rörelseidkare alltjämt taxerades i
de lokala taxeringsnämnderna. En rationell dylik uppdelning möter emellertid
betydande svårigheter. Visserligen vore tänkbart att uppräkna vissa olika
former av rörelse och bestämma att utövarna av dylik rörelse skulle taxeras i
särskilda nämnder. En dylik uppräkning, som ur den angivna synpunkten
vore någorlunda tillfredsställande, skulle emellertid vara mycket svår alt
åstadkomma; för övrigt komme den att i hög grad betunga författningstexten.

Vid angivna förhållanden ha de sakkunniga funnit lämpligast att anknyta
till en visserligen mera schematisk men därför också lättare genomförbar
uppdelningsgrund. De sakkunniga föreslå sålunda, att till särskild
nämnd skola hänföras sådana i avdelning A av inkomstlängden upptagna
rörelseidkare, vilka ha ordnad bokföring, som avslutas medelst vinst- och
förlustkonto i huvudbok, d. v. s. sådana rörelseidkare, vilka använda formulär
8 såsom bilaga till deklarationen. Härmed torde man till de särskilda nämnderna
komma att hänföra alla större rörelseidkare; att därvid även en del
mindre medtoges torde icke kunna undvikas. En fördel av den föreslagna
uppdelningen vunnes även beträffande taxeringen till omsättningsskatt. Förhållandet
vore ju det, att i de fall, då formulär 8 använts som bilaga till
deklarationen, denna taxering genomgående vore av besvärligare art, varemot,
då formulär 7 nyttjats, densamma vore väsentligt enklare. Det syntes
därför vara försvarbart att i sistnämnda fall låta taxeringen till omsättningsskatt
fortfarande ankomma å de lokala taxeringsnämnderna. En anmärkning
mot den föreslagna uppdelningen av rörelseidkare vore givetvis,
att indelningsgrunden icke vore fast; vederbörande skattskyldige kunde övergå
från att använda formulär 8 till att i stället använda formulär 7 och tvärtom.
Anmärkningen vore riktig såvitt fråga vore om mindre rörelseidkare; för
de större torde det vara nödvändigt att hava sådan ordnad bokföring, vilken
förutsatte användandet av formulär 8. I och för sig funne de sakkunniga
det vara av föga betydelse, att vissa mindre rörelseidkare på detta
sätt så att säga själva kunde bestämma av vilken nämnd de skulle taxeras.
Emellertid föresloge de sakkunniga för att i vart fall som regel förebygga
detta, att rörelse, som en gång upptagits till taxering av särskild nämnd,
alltjämt skulle taxeras i sådan nämnd. Även beträffande nu föreslagna särskilda
nämnder förutsattes val av ledamöter skola ske av landstingens förvaltningsutskott,
respektive av stadsfullmäktige i stad, som ej deltoge i
landsting eller som enligt av länsstyrelsen fastställd arbetsfördelning ensam
skulle utgöra verksamhetsområde för en eller flera sådana nämnder. Jämväl
i dylika särskilda nämnder borde tjänstemän från landskontoren vara kronoombud,
varjämte även häradsskrivarna syntes kunna därtill anlitas. Framför
allt i den mån dylika särskilda nämnder inrättades för olika lokala områden
inom ett och samma län ville det synas, som örn sistnämnda utväg skulle

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

vara värd att övervägas. Skulle för uppdraget lämpad häradsskrivare icke
vara att tillgå, borde annan härför kvalificerad person kunna komma i
fråga. Antalet valda ledamöter i här omförmälda särskilda taxeringsnämnder
borde vara detsamma som i de tidigare berörda. För att tillgodose det behov
av speciell ortskännedom, som för särskild taxeringsnämnd åtminstone i
vissa mål kunde uppkomma, syntes lämpligen böra bestämmas, att ordföranden
i nämnden ägde infordra yttrande från taxeringsnämndsordföranden
i det lokala distrikt inom den särskilda nämndens verksamhetsområde, där
ifrågavarande rörelse eller verksamhet dreves.

Med ledning av införskaffade uppgifter ha de sakkunniga uppgjort en
tablå (se sid. 64) utvisande dels antalet vid 1941 års taxering i avdelningarna
B och C av inkomstlängden upptagna, till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skattskyldiga personer, dels antalet i avdelning A av inkomstlängden
upptagna skattskyldiga, vilka driva rörelse och använda formulär 8 såsom
bilaga till deklarationen, dels ock det antal särskilda taxeringsnämnder, som
beräknades bliva erforderligt för taxering av berörda kategorier skattskyldiga.
I tablån har i kolumnen för »Antal särskilda taxeringsnämnder» angivits
jämväl det antal, som beräknades bliva erforderligt, därest till dylik nämnd
hänfördes endast de i avdelningarna B och C av inkomstlängden upptagna
skattskyldiga; antalet har angivits inom parentes.

De sakkunniga anföra i anslutning till tablån, att antalet erforderliga särskilda
taxeringsnämnder inom riket i dess helhet — bortsett från Stockholm
— kunde uppskattas till 71, därest även rörelseidkare, vilka använde formulär
8, hänfördes till dylika nämnder, men eljest till 32. Vid beräknandet
av antalet erforderliga dylika nämnder hade ansetts, att omkring 1,500 rörelseidkare
borde tilldelas varje nämnd. I fråga örn aktiebolag hade antalet ansetts
böra som regel vara lägre.

I detta sammanhang erinra de sakkunniga vidare örn att den nu ifrågasatta
differentieringen av taxeringsnämnderna med hänsyn till de skattskyldigas
art icke innebure någon fullständig nyhet. Vid 1928 års lagstiftning
infördes i 4 § taxeringsförordningen en bestämmelse av innehåll, att länsstyrelserna
i särskilda fall finge vid uppdelning av kommun i flera taxeringsdistrikt
förordna att vid taxering för inkomst eller förmögenhet beträffande
viss grupp eller vissa grupper skattskyldiga eller vid särskild fastighetstaxering
eller vid virkestaxering annan indelning skulle tillämpas än som föreskreves
för taxeringen i övrigt. Den sålunda beredda möjligheten till en differentiering
av vissa skattskyldigas taxering hade även i större eller mindre
utsträckning utnyttjats inom Stockholm och Göteborg med flera städer. Detta
i 4 § taxeringsförordningen lämnade medgivande vore emellertid begränsat
till skattskyldiga inom en och samma kommun. De sakkunnigas förslag innebure
en utvidgning härav att gälla samtliga skattskyldiga inom länet.

Genom ett sammanförande på nu angivet sätt av vissa grupper skattskyldiga
till särskild taxeringsnämnd syntes enligt de sakkunnigas mening, utöver
vad förut anförts, ytterligare en fördel vara alt ernå, vilken dock i första
hand vore till gagn för vissa skattskyldiga. De sakkunniga yttra härom:

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Län	Svens- ka aktie- bolag	Svens- ka ekon. för- ening- ar	B - 1 ä n Svenska försäk-ringsan-stalter, som icke äro aktie-bolag	g d Spar- ban- ker	Utländska juridiska per-soner, som icke äro oskifta döds-bon eller familjestif-telser	C- längd	A-längd Rörelse idkare, form. 6	Antal särskilda taxerings- nämn- der
Stockholm..........	299	204	_	2		603	3,379	4(1)
Uppsala............	287	275	—	4	—	805	1,358	2(1)
Södermanland ......	405	385	—	13	—	437	1,611	2(1)
Östergötland........	1509	160	1	35	—	734	3,827	4(1)
Jönköping..........	507	307	1	28	—	458	3,296	3(1)
Kronoberg..........	142	129	2	26	—	143	1,356	2(1)
Kalmar.............	342	218	—	37	—	183	2,120	3 (1)
Gotland ............	73	43	—	24	—	28	671	1 (1)
Blekinge............	151	157	—	24	—	140	1,442	2(1)
Kristianstad.........	299	452	1	83	1	348	2,249	3(1)
Malmöhus..........	2,122	812	24	61	7	820	6,709	8(3)
Halland............	245	273	—	12	—	236	1,375	2(1)
Göteborg och Bohus	2,422	2,814	9	10	1	854	2 3,396	8 (6)
Älvsborg............	756	403	3	12	—	447	3,489	4(2)
Skaraborg..........	307	175	2	8	—	326	2,439	3(1)
Värmland...........	274	142	—	8	—	126	2,890	3(1)
Örebro.............	439	198	2	16	1	331	2,497	3 (1)
Västmanland.......	278	226	—	7	—	492	1,648	2(1)
Kopparberg.........	322	195	—	13	—	345	2,694	3(1)
Gävleborg..........	489	281	6	10	—	267	2,619	3 (1)
Västernorrland......	417	385	2	5	—	229	2,227	3 (1)
Jämtland...........	125	128	—	2	_	102	908	1(1)
Västerbotten........	132	129	—	2	—	74	1,360	1 (1)
• Norrbotten.........	107	106	—	10	—	108	1,054	KD
Summa	11,449	8,597	53	452	10	8,636	56,614	71 (32)
Stockholms stad ____	6,800	2,900	49	3	4	1,292	S __	4 32 (7)
Totalsumma	18,249	11,497	102	455	14	9,928	—	103 (39)

Förutom den allmänna självdeklarationen hava vissa skattskyldiga att
avlämna särskild självdeklaration i varje annan kommun än hemortskommunen
och, för visst fall, i varje administrativt område, där vederbörande är
skattskyldig till kommunal inkomstskatt. Dylik särskild självdeklaration skall
sålunda bl. a. avgivas av varje skattskyldig, som utövar rörelse från fast driftställe
i annan kommun (administrativt område) än hemortskommunen. Särskilt
för rörelseidkare med många avdelningskontor inom olika kommuner
kan antalet särskilda självdeklarationer komma att bliva högst betydande
och måste i åtskilliga fall räknas i hundratal. Genom den föreslagna åtgärden^
med särskilda taxeringsnämnder bör föreskriften om avgivandet av sär 1

Endast aktiebolag, för vilka beskattningsbart belopp utförts i längden, hava medräknats

2 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har i sitt yttrande över beskattningsorganisationssakkunnigas
förslag anmärkt att i ovanstående uppställning antalet i A-längd upptagna rörelseidkare,
som deklarera å form. 8, och särskilda taxeringsnämnder för länet rätteligen skulle utgöra
7,000 respektive 19 (6).

8 Uppgift har icke kunnat lämnas.

4 Nuvarande antalet särskilda nämnder. Till särskild nämnd hänföras i Stockholm samtliga
rörelseidkare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

skild självdeklaration beträffande ifrågakommande skattskyldiga kunna mildras
väsentligt. Sorn huvudregel bör kunna gälla, att dylik skattskyldig endast
behöver avgiva allmän självdeklaration inom det län, där hemortskommunen
är belägen, samt därutöver en särskild självdeklaration i varje annat län, där
rörelse bedrives från fast driftställe. Emellertid bör rätt föreligga att avfordra
den skattskyldige flera särskilda självdeklarationer, där så påkallas; skäl härtill
kan förefinnas, därest en och samma skattskyldig undantagsvis taxeras
inom flera särskilda taxeringsnämnder i samma län. Förslaget överensstämmer
i denna del med vad som provisoriskt gällde vid 1942 års taxering.

De sakkunniga ha övervägt att föreslå inrättande av mellanbo m m una
1 a taxeringsnämnder för taxering av sådana skattskyldiga, vilka
för närvarande i andra instans taxeras av mellankommunala prövningsnämnden.
Härutinnan anföra de sakkunniga:

Tidigare har anmärkts, alt för närvarande taxeringen av sådana skattskyldiga,
vilkas deklarationer sedermera skola överlämnas till mellankommunala
prövningsnämnden, i allmänhet torde bliva föremål för föga ingående
behandling inom taxeringsnämnderna. Säkerligen kommer även härvidlag
en bättre ordning att inträda genom de föreslagna särskilda taxeringsnämnderna.
De sakkunniga hava emellertid övervägt, örn icke ännu en åtgärd
borde vidtagas för vinnande av ytterligare förbättring härutinnan. De
företag, varom här är fråga, tillhöra i allmänhet de största i riket. Deras
deklarationer kräva väsentligt mera ingående behandling än andra och deras
verksamhet sträcker sig ofta över stora delar av riket.

En konsekvent tillämpning av den princip de sakkunniga sökt genomföra
kunde synas leda till, att samtliga deklarationer från ifrågavarande
skattskyldiga redan från början utskildes från dem, vilka behandlas av länens
taxeringsnämnder, och i stället hänfördes till särskilda mellankommunala
taxeringsnämnder, gemensamma för riket i dess helhet. Då antalet deklarationer,
som nu handläggas av mellankommunala prövningsnämnden,
uppgår till i runt tal 3,000, skulle å taxeringsnämndsstadiet för nu berörda
arbete troligen krävas tre mellankommunala taxeringsnämnder.

Ett inrättande av dylika mellankommunala taxeringsnämnder skulle säkerligen
medföra en mera konsekvent och effektiv behandling av hithörande
skattskyldigas deklarationer å taxeringsnämndsstadiet och därjämte även betyda
en viss, ehuru föga betydande lättnad för de särskilda taxeringsnämnderna
i länen, då ju dessa befriades från arbetet med omkring 3,000 skattskyldiga.
Som exempel må anföras att i Stockholms stad, varest i runt tal 7,000
aktiebolag äro taxerade, omkring 500 sådana skulle överföras till mellankommunal
taxeringsnämnd.

Den nu ifrågasatta åtgärden skulle härutöver medföra en arbetslindring
för landskontoren under slutet av juni och början av juli månad, då för närvarande
en särskild arbetsanhopning förekommer där på grund av inkommande
besvär över taxeringsnämndernas beslut. Enligt föreskrift i 92 § 1
mom. taxeringsförordningen har ju landskamreraren att senast den 10 juli
översända deklarationer och andra handlingar rörande vederbörande skattskyldiga
till mellankommunala prövningsnämnden. Detta medför för landskontorens
vidkommande ett rätt forcerat och tidskrävande arbete under en,
sorn nyss erinrats, redan arbetsfylld period. Med den ifrågasatta omläggningen
skulle denna arbetsuppgift för länsstyrelserna bortfalla. Därjämte
skulle taxeringsnämndsordförandena kunna befrias från den i 21 § 1 morn.
kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet
stadgade skyldigheten att kommunvis uppgöra en förteckning

Milang till riksdagens protokoll 1943. 1 sand. Nr 345. f,

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

över alla inom deras distrikt förekommande skattskyldiga av ifrågavarande
art.

Mot den sist föreslagna omläggningen av taxeringsnämndsarbetet torde
emellertid två vägande anmärkningar vara att framställa. För det första
kan sägas, såsom redan antytts, att de lokala taxeringsnämnder, till vilka i
nu förevarande fall den allmänna självdeklarationen för närvarande ingives,
liksom även i viss mån de eventuellt nyinrättade särskilda taxeringsnämnderna,
med hänsyn till sin lokalkännedom böra äga bättre förutsättningar än
de här ifrågasatta för att bedöma deklarationens riktighet, åtminstone såvitt
angår de mindre rörelseidkarna. Denna lokalkännedom måste antagas saknas
eller åtminstone endast i ringa grad vara företrädd i en mellankommunal
taxeringsnämnd. De största olägenheterna av nuvarande förhållande borde
ju dessutom bliva avhjälpta genom inrättandet av särskilda taxeringsnämnder
länsvis.

Än vidare skulle, örn de mellankommunala taxeringsnämnderna liksom
mellankommunala prövningsnämnden lokaliserades till Stockholm, kommunikationen
mellan flertalet skattskyldiga och vederbörande taxeringsnämnd
bliva besvärlig, i motsats mot vad nu är fallet, då ju regelrätt den allmänna
självdeklaralionen finnes hos taxeringsnämnden i den ort eller i residensstaden
i det län, där vederbörande företag har sitt hemvist.

De sakkunniga lia vid övervägande av de olika skäl, som kunna anföras
för eller emot den ifrågasatta omläggningen, för sin del stannat vid att anse
nackdelarna böra tillmätas avgörande betydelse och anse sig för den skull
icke böra framlägga förslag om inrättandet av särskilda mellankommunala
taxeringsnämnder för nyss angivna uppgifter. I

I remissyttrandena betonas i ett flertal fall vikten och den grundläggande
betydelsen av taxeringsarbetet i första instans. Med hänsyn härtill uttalas, att
mera genomgripande förändringar borde vidtagas än vad
de sakkunniga föreslagit.

Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar sålunda:

Om taxeringsnämnderna icke kunna bemästra sina viktiga arbetsuppgifter
på ett tillfredsställande sätt, föreligger risk för taxeringsarbetets effektivitet
överhuvud, enär fel eller misstag, som begås av taxeringsnämnd, endast
i ringa omfattning kunna upptäckas och rättas i högre instans. Denna
olägenhet är särskilt i nuvarande statsfinansiella läge allvarlig och påkallar
snara åtgärder i syfte att åstadkomma ändrade förhållanden. Länsstyrelsen
har i yttranden över en del under senare tid avgivna reformförslag, som beröra
uppbörds- och i viss mån även taxeringsväsendet, gjort gällande, att
uppbörds- och taxeringsväsendets organisationsfrågor borde lösas gemensamt
under hänsynstagande till förhållandena inom hela det sammanhängande arbetsområdet.
En särskilt framträdande brist i taxeringsnämndernas organisation
vore, enligt vad länsstyrelsen vidare framhållit, att länsstyrelserna
praktiskt taget saknade möjlighet att övervaka taxeringsarbetet i första instans.
Det vore också nödvändigt att i största utsträckning ställa statsavlönad
personal till taxeringsnämndernas förfogande för tekniskt taxeringsarbete
och för biträde med ärenden av mer invecklad natur. Den statliga tillsynen
över taxeringsarbetet i första instans kunde — har länsstyrelsen påpekat —
på ett naturligt sätt anknytas till häradsskrivamas verksamhet, särskilt som
det icke torde möta några svårigheter att i framtiden avlyfta debiteringsarbetet
från häradsskrivarna för att i stället centralisera detta arbete till länsstyrelserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Länsstyrelsen anser fortfarande att en lokal organisation för taxeringsväsendet,
grundad å de nuvarande häradsskrivarkontoren, skulle inneburit den
bästa lösningen av ifrågavarande organisationsspörsmål och skulle med tillfredsställelse
hava sett, att dessa synpunkter nu kunnat beaktas i större utsträckning
än som skett. Av betänkandet synes framgå, att de sakkunniga
själva icke varit främmande för tanken att lösa organisationsfrågan efter de
angivna linjerna, ehuru de för närvarande funnit hinder möta härför. De
reformförslag, som de sakkunniga framlägga beträffande taxeringsnämndernas
organisation, utesluta emellertid icke att organisationsfrågan i sinom tid,
då uppbördsproblemen slutligen skola avgöras, löses på angivet sätt.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har funnit det önskvärt, att en genomgripande
förbättring av taxeringsnämndernas kvalifikationer genomfördes,
då de mest påtagliga bristerna i beskattningsnämndernas organisation torde
vara för handen i lägsta instansen. Vad som härutinnan föresloges vore delvis
av omtvistligt värde och delvis svårt att i praktiken genomföra. Även om
förslaget förverkligades i de delar, där så lämpligen kunde ske, bleve dock
icke allt väl beställt med taxeringsnämnderna, ehuru en viss förbättring av
arbetsresultaten obestridligen torde vara att emotse.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför:

Länsstyrelsen har i tidigare utlåtanden rörande omorganisationen av uppbördsförfarandet
hävdat, att landskontorens periodiska arbete med mantalsskrivning,
taxering, debitering, uppbörd och indrivning intimt hör samman
och att ett slutligt ordnande av dessa bestyr ej låter sig göra utan ett ställningstagande
till de grunder, efter vilka den lokala länsförvaltningen bör
uppbyggas. Landsfiskalernas ställning och uppgifter äro numera fastställda,
men frågan om häradsskrivareinstitutionen är fortfarande svävande, vilket
torde ha inverkat på förslagen i betänkandet angående anordningen med taxeringsnämndernas
organisation, arbete och övervakning.

Innan frågan örn den lokala länsförvaltningens organisation till fullo löses,
bör en grundlig undersökning verkställas rörande möjligheterna att hänföra
uppdraget som taxeringsnämndsordförande till ett med viss tjänst inom lokalförvaltningen
förenat uppdrag. Erfarenheterna av den nya landsfiskalsorganisationen
gör det måhända önskvärt att också söka åstadkomma viss jämkning
av landsfiskalernas arbetsåligganden, ty det synes olämpligt, att å landsfiskalskontoren
sammanföra så olikartade arbetsuppgifter som medelsförvaltning
och restindrivning å ena sidan med åklagare- och polisgöromål å den
andra. Givetvis bör vid en utredning även undersökas möjligheterna, i vad
mån en centralisering hos länsstyrelsen lämpligen kan ske av vissa göromål,
som nu äro förlagda till lokalförvaltningen.

Även länsstyrelserna i örebro och Västmanlands län ha funnit, att mera
ingripande reformer av taxeringsarbetet i första instans bort föreslås.

Från några håll framhålles, att större effektivitet i taxeringen skulle ernås
örn tjänstemannataxering i större eller mindre utsträckning infördes.

Magistraten i Laholm yttrar sålunda:

Med fog torde nog kunna sägas att, så som taxeringsarbetet utvecklat sig,
detsamma växt nuvarande organisation över luivndet. Hela utvecklingen av
taxeringsarbetet genom tiderna visar på en gång från en skälighetsprövning
-— då lokmannainslaget var ofrånkomligt — till en strävan till fakticilct på

Kungl. Maj:ts proposition, nr 345<

basis av löne- och andra uppgifter, vilken senare procedur helt kan och lämpligast
bör undvara lekmän. Med en dylik utveckling för ögonen torde därför
den enda rationella lösningen av hithörande problem vara att den årliga taxeringen
anförtros åt en särskild avdelning inom varje länsstyrelse. Dä kunde
en uppdelning av deklarationerna i svårhetsgrad lätt göras och de mera invecklade
fallen vinna verklig sakkunnig behandling. Då kunde även en bedömning
ske efter enhetliga linjer.

Mantalsdirektören i Göteborg — i vars yttrande magistraten i staden instämmer
— anför, att i de större städerna, där personkännedom inom taxeringsnämnderna
i stort sett saknades, det övervägande antalet skattskyldiga
utgjordes av rena löntagare. Granskningen av dessa skattskyldigas deklarationer
borde kunna anförtros åt en noggrann, rutinerad och omdömesgill
tjänsteman, vilken borde ha att i alla de fall, där deklarationen uppenbarligen
icke kunde föranleda avvikelse, granska densamma och fatta beslut. Genom
ett sådant förfarande skulle man i storstäderna kunna frigöra taxeringsnämndsordförandena
från ett mycket tidsödande och i stort sett onödigt arbete
och därigenom bereda dem tillfälle att under den begränsade tid, som
stöde till buds för taxeringsarbetet, mera ingående syssla med granskningen
av det övriga deklarationsmaterialet.

Stadsfullmäktige i Jönköping ifrågasätta, huruvida icke i större utsträckning
en övergång borde ske till ett taxeringsförfarande, där det egentliga arbetet
utfördes av för ändamålet anställda tjänstemän.

De sakkunnigas förslag att till särskilda taxeringsnämnder
hänföra taxeringen av aktiebolag och andra juridiska
personer, med undantag av oskifta dödsbon och familjestiftelser, tillstyrkes
eller lämnas utan erinran av samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar
med undantag av taxeringsnåmndsordförandenas riksförbund
och ett par kommunala myndigheter. Dessa senare uttala, att de ifrågavarande
skattskyldiga — liksom även de rörelseidkare, som vore fysiska
personer —- alltjämt borde taxeras av lokal nämnd då endast därigenom
tillgång till erforderlig lokalkännedom erhölles. Behovet av mera kvalificerad
arbetskraft borde tillgodoses på så sätt, att sakkunnig hjälp ställdes
till nämndens förfogande. Kvalificerade kronoombud borde förordnas, vilka
envar för visst område av ett län skulle biträda nämnderna med granskning
och utredning beträffande ifrågavarande skattskyldigas deklarationer samt
därefter föredraga ärendena inför vederbörande nämnd. Dessa kronoombud
skulle kunna biträda även med utredning av andra mera invecklade taxeringsfrågor.

Förslaget att till särskilda taxeringsnämnder överföra
taxeringen av sådana i avdelning A av inkomstlängden
upptagna rörelseidkare, vilka ha ordnad bokföring
som avslutas medelst vinst- och förlustkonto i
huvudbok, d. v. s. sådana rörelseidkare, vilka använda formulär 8 såsom
bilaga till deklarationen, tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet av

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

de hörda myndigheterna och sammanslutningarna. Yttranden av sådant innehåll
ha avgivits av kammarrätten, statskontoret, kommerskollegium, flertalet
länsstyrelser, åtskilliga kommunala myndigheter, handelskamrarna i Göteborg
och Gävle, Sveriges köpmannaförbund, svenska landstingsförbundet, föreningen
Sveriges städers kronouppbördstjånstemån och åtskilliga läns föreningar av
taxeringsnämndsordförande. I flera av yttrandena betonas, att livlig kommunikation
måste äga rum mellan särskild och lokal nämnd för att ersätta den
brist på lokalkännedom, som komme att förefinnas i den särskilda nämnden.

I åtskilliga yttranden uttalas däremot tvekan om lämpligheten att genomföra
de sakkunnigas förslag i denna del med hänsyn till att lokalkännedom
synnerligen ofta komme att saknas i den särskilda nämnden; detta vore betänkligt
eftersom den föreslagna grunden för uppdelning av rörelseidkare
mellan lokal och särskild taxeringsnämnd icke garanterade, att blott större
sådana komme att hänföras till den särskilda nämnden. Yttranden i denna
riktning ha avgivits av länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus,
Hallands, Västerbottens och Norrbottens län, några kommunala myndigheter
och svenska lantarbetsgivareföreningen.

Från vissa håll uttalas, att samtliga rörelseidkare, som vore fysiska personer,
allt fortfarande borde taxeras i de lokala taxeringsnämnderna, där icke
fråga vore örn rörelseidkare i städer och andra större samhällen. Såsom skäl
härför anföres, att med den föreslagna uppdelningsgrunden de särskilda taxeringsnämnderna
ofta komme att sakna erforderlig lokalkännedom och att,
därest alla rörelseidkare inom ett taxeringsdistrikt taxerades i samma nämnd,
nämnden erhölle större jämförelsematerial, varjämte tekniska svårigheter beträffande
längdföringen undvekes. Yttranden av sådan innebörd ha avgivits
av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Örebro län, några kommunala
myndigheter, svenska landskommunernas förbund, Sveriges häradsskrivare
förening, kooperativa förbundet och några läns föreningar av taxeringsnämndsordförande.
I några av dessa yttranden förordas även, i syfte att möjliggöra
en bättre taxering i den lokala taxeringsnämnden av ifrågavarande
skattskyldiga, att personal från landskontorets taxeringsavdelning eller andra
sakkunniga personer, exempelvis häradsskrivare, skola biträda nämnden med
deklarationsgranskning och utredning.

I några yttranden uttalas, att till särskild taxeringsnämnd
borde hänföras även andra skattskyldiga än de sakkunniga
föreslagit. Sålunda anför riksräkenskapsverket, att till dylik
nämnd borde kunna överföras, efter beslut av landskamreraren på hemställan
av ordförande i taxeringsnämnd, även andra rörelseidkare än sådana, vilka
lia ordnad bokföring som avslutas medelst vinst- och förlustkonto. Svenska
stadsförbundet ifrågasätter, huruvida icke till särskild taxeringsnämnd kunde
överföras även utövare av de fria yrkena, restaurangpersonal, handelsresande
m. fl. Sveriges köpmannaförbund föreslår, att till sådan nämnd hänskjutes
taxeringen jämväl av rörelseidkare med en årlig omsättning av viss storlek,

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

förslagsvis minst 40,000 kronor, även om de såsom bilaga till deklarationen
använda formulär 7.

Vissa av de hörda myndigheterna gå än längre och förorda, att till särskild
taxeringsnämnd skola hänföras samtliga rörelseidkare, som äro fysiska
personer. Därvid framhålles i några yttranden, att nämnden därigenom
skulle erhålla större jämförelsematerial för taxeringen, varigenom denna
skulle bliva mera likformig. Vidare uttalas, att genom en sådan anordning
taxeringen till omsättningsskatt skulle flyttas från de lokala taxeringsnämnderna,
vilka ofta visat sig ha svårighet att bemästra denna taxering. I de
ifrågavarande remissyttrandena uttalas vidare, att erforderlig lokalkännedom
skulle kunna vinnas genom den av de sakkunniga föreslagna kommunikationen
mellan särskild och lokal taxeringsnämnd eller därigenom, att representanter
för lokal nämnd vore närvarande vid den särskilda nämndens sammanträden
eller att de berörda kommunerna invalde ledamöter i den särskilda
nämnden. Yttranden i denna riktning ha avgivits av Överståthållarämbetet,
länsstyrelsen i Västmanlands län, några kommunala myndigheter
samt mellankommunala prövningsnämnden.

Vad angår antalet skattskyldiga, som bör hänföras
till envar särskild taxeringsnämnd, uttalar ett flertal myndigheter
och sammanslutningar, att detta av de sakkunniga beräknats för
högt. Berörda antal borde i fråga örn nämnd, som skulle taxera endast rörelseidkare
som vore fysiska personer, icke sättas högre än till 800—1,000
dylika skattskyldiga; i nämnd, som enbart hade att taxera aktiebolag, borde
antalet vara ännu lägre.

Inrättande av mellankommunala taxeringsnämnder för
taxering av skattskyldiga, vilkas taxering i andra instans nu handhaves av
mellankommunala prövningsnämnden, förordas av kammarrätten och Sveriges
köpmannaförbund. Kammarrätten uttalar därvid, att såvitt anginge
flertalet skattskyldiga riktigheten av de argument, som av de sakkunniga
anförts mot inrättande av dylika nämnder, väl kunde medgivas men att
kammarrätten likväl ansåge frågan böra ytterligare övervägas beträffande
vissa grupper av skattskyldiga, vilkas deklarationer enligt nu gällande ordning
i andra hand granskades av mellankommunala prövningsnämnden. Kammarrätten
anför vidare:

Påtagligt är, att beträffande exempelvis detaljhandelsföretag med fasta
driftställen i åtskilliga län, banker med ett vitt utgrenat nät av avdelningskontor
ävensom andra företag med rörelse inom stora delar av riket det skulle
vara särdeles lämpligt, att taxeringen handlades av endast en taxeringsnämnd.
Därigenom skulle vinnas en verklig och ingående förstahandsgranskning av
ingivna deklarationshandlingar och därmed även en fastare grund för beräkning
av kommunernas skatteunderlag. Vidare skulle ernås en icke oväsentlig
lättnad i arbetsbördan för riksskattenämnden (mellankommunala prövningsnämnden).
Härtill skulle komma åtskilliga fördelar för de skattskyldiga,
som bland annat skulle behöva avgiva endast en deklaration. Ovanberörda
av de sakkunniga anförda skäl mot en reform av ifrågavarande slag
äga tydligtvis ingen eller i varje fall ringa giltighet vidkommande nu åsyftade
skattskyldiga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Det kan givetvis invändas, att en rationell grund för uppdelning av de
skattskyldiga å de olika slagen av taxeringsnämnder är svår att utfinna. En
sådan invändning, torde dock i förhållande till de fördelar, som uppenbarligen
stå att vinna, icke vara alltför tungt vägande. Det skulle kunna tänkas,
att Kungl. Maj:t på förslag av riksskattenämnden (mellankommunala prövningsnämnden)
förordnade, att taxeringen för vissa skattskyldiga eller grupper
av skattskyldiga verkställdes av mellankommunal taxeringsnämnd. Till
sådan taxeringsnämnd skulle möjligen även kunna hänvisas taxeringar, vilka
enligt nu gällande ordning i andra hand handläggas av länsprövningsnämnd
men som på grund av sin natur äro särskilt lämpade för behandling i en med
speciell sakkunskap utrustad taxeringsnämnd.

I några yttranden förordas, att den föreslagna riksskattenämnden eller ock
prövningsnämnd skulle såsom första instans omhänderha taxeringen av dels
sådana skattskyldiga, vilkas deklarationer för närvarande efter behandlingen
i taxeringsnämnderna överlämnas till mellankommunala prövningsnämnden,
dels ock vissa andra större rörelseidkare. Härvid skulle berörda skattskyldigas
deklarationer granskas av tjänstemän vid riksskattenämndens kansli,
respektive å taxeringsavdelning i länen, varefter förslag till taxering skulle
upprättas. Därest detta avveke från den skattskyldiges deklaration, skulle
denne beredas tillfälle att yttra sig över förslaget. Därefter skulle riksskattenämnden,
respektive prövningsnämnd åsätta taxering. Yttranden i denna riktning
ha avgivits av Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg,
Sveriges industriförbund och Sveriges redareförening.

Skattelagstiftningen har undan för undan blivit alltmera komplicerad,Departemenuvarför
stora krav kommit att ställas på beskattningsmyndigheternas för- chelcnmåga
att riktigt tillämpa densamma för åvägabringande av en så likformig
och rättvis taxering som möjligt. I och med att skatterna stiga framträder
viklen av en riktig lagtillämpning så mycket tydligare. Särskilt angeläget är
det — med hänsyn till den grundläggande betydelse, som taxeringen i första
instans har ■— att taxeringsnämnderna äga tillräckliga kvalifikationer för
de uppgifter, som av dem handhavas. Det nu sagda gäller redan med avseende
å normala tider. Under rådande krisförhållanden lia kraven på beskattningsmyndigheterna
än ytterligare skärpts.

Då det gäller att bättre tillgodose taxeringsorganisationens i första instans
behov av kvalificerade arbetskrafter, kunna olika möjligheter komma i fråga.

Såsom de sakkunniga anfört vore det en tänkbar utväg, att taxeringen i sin
helhet anförtroddes åt härför utbildade tjänstemän. I likhet med de sakkunniga
och på av dem anförda skäl finner jag mig emellertid icke kunna tillstyrka
en dylik lösning. En annan utväg vore alt till varje taxeringsnämnd
knyta en sakkunnig tjänsteman med uppgift att biträda nämnden med utredningar
av olika slag och för densamma framlägga förslag till taxering.

Denna lösning avvisas dock av de sakkunniga under hänvisning till de betydande
ekonomiska och praktiska svårigheter den .skulle medföra. Även jag
anser att en sådan anordning icke hör ifrågakomma. Den lösning av frågan,
som de sakkunniga för sin del förorda, innebär att särskilda taxeringsnämn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

der skulle tillskapas för att handha taxeringen av sådana skattskyldiga, beträffande
vilka behovet av sakkunnig hjälp vid taxeringen är mest framträdande.
Dessa skattskyldiga äro enligt de sakkunnigas mening aktiebolag och
andra juridiska personer — med undantag av oskifta dödsbon och familjestiftelser
— samt fysiska personer sorn idka rörelse. Med hänsyn till lokalkännedomens
betydelse vid taxeringen anse de sakkunniga emellertid, att
till särskild taxeringsnämnd böra överföras endast aktiebolag och andra
juridiska personer — med nyss berörda undantag — samt fysiska personer
som idka rörelse av större omfattning; till den senare kategorien skulle enligt
de sakkunniga hänföras rörelseidkare, vilka ha ordnad bokföring som avslutas
medelst vinst- och förlustkonto, d. v. s. sådana rörelseidkare som använda
formulär 8 såsom bilaga till deklarationen.

Jag är ense med de sakkunniga om önskvärdheten av att de nämnda kategorierna
skattskyldiga bliva föremål för en mera noggrann och effektiv taxering
än som i allmänhet kan åvägabringas i de nuvarande taxeringsnämnderna.
Vad angår vissa — som regel större — städer har detta önskemål redan i viss
utsträckning tillgodosetts. I de nu åsyftade städerna lia nämligen, med stöd
av bestämmelsen i 4 § taxeringsförordningen, aktiebolag och andra juridiska
personer ävensom fysiska personer, som äro rörelseidkare, sammanförts till
en eller flera nämnder, varigenom vunnits dels att taxeringen kunnat läggas
i händerna på särskilt kvalificerade personer, dels ock att jämförelse kunnat
ske mellan olika näringsidkare i staden inom samma bransch. Det är givet, att
härigenom en bättre taxering kunnat komma till stånd än örn berörda skattskyldiga
varit fördelade på de vanliga nämnderna.

Vidare ma erinras, att beträffande 1942 och 1943 års taxeringar provisoriska
bestämmelser utfärdats, enligt vilka taxeringen av aktiebolag och andra
juridiska personer, med undantag av oskifta dödsbon och familjestiftelser,
skulle verkställas av sådana särskilda taxeringsnämnder som de sakkunniga
föreslagit. Såvitt av remissyttrandena framgår, har denna anordning utfallit
väl. Jag anser mig därför böra tillstyrka de sakkunnigas förslag att taxeringen
av nyssnämnda grupper av skattskyldiga nu definitivt skall överföras till
särskilda taxeringsnämnder.

I anledning av vad i vissa remissyttranden i denna del förekommit vill jag
uttala, att jag förutsätter att länsstyrelserna vid bestämmande av de särskilda
taxeringsnämndernas distrikt tillse, att dessa bliva av den storlek, som är
lämplig med hänsyn till att nämnderna skola på tillfredsställande sätt och
inom fastställd tid kunna utföra sitt arbete. Till en och samma taxeringsnämnd
synas mig som regel högst 1,000 skattskyldiga böra sammanföras.

Vad angår frågan om lämpligheten att överföra jämväl fysiska personer,
som äro rörelseidkare, samt eventuellt vissa andra grupper av skattskyldiga
till särskild taxeringsnämnd, vars distrikt omfattar ett helt län eller visst
antal kommuner, ha delade meningar kommit till uttryck i de avgivna yttrandena.
Även om de sakkunnigas förslag tillstyrkes av flertalet myndigheter
och sammanslutningar, uttalas likväl i ett stort antal yttranden att den föreslagna
grunden för överförande av vissa rörelseidkare till särskild nämnd

Kungl. Majlis proposition nr 345.

vöre otillfredsställande. Det göres i vissa yttranden gällande, antingen att
alla rörelseidkare fortfarande borde laxeras i lokal taxeringsnämnd eller att
alla rörelseidkare — och sålunda ej blott de större — borde överflyttas till
särskild taxeringsnämnd; i vartdera fallet åberopas, att härigenom större
jämförelsematerial skulle erhållas för åstadkommande av en mera likformig
taxering. Allmänt betonas även lokalkännedomens betydelse.

För egen del är jag synnerligen tveksam örn lämpligheten att genomföra
de sakkunnigas förslag i nu förevarande del. De sakkunnigas åsikt att för
taxeringen av de större rörelseidkarna i allmänhet icke erfordras lokalkännedom
i högre grad än för taxeringen av juridiska personer kan jag visserligen
i och för sig biträda. Emellertid torde med den av de sakkunniga föreslagna
uppdelningsgrunden ett mycket stort antal mindre rörelseidkare komma att
hänföras till särskild nämnd; i stor utsträckning använda nämligen dessa
formulär 8 som bilaga till deklarationen. Lokalkännedomen skulle vid sådant
förhållande komma att saknas i många fall, där den borde ha förefunnits.
Den av de sakkunniga föreslagna kommunikationen mellan ordförandena i
särskild och lokal nämnd synes mig icke kunna ersätta den bristande lokalkännedomen
i den särskilda nämnden. För att så skulle ske, borde en verklig
behandling av det från den särskilda nämnden hänskjutna fallet förekomma
i den lokala nämnden; detta skulle dock medföra ett alltför betungande och
dyrbart dubbelarbete.

Med hänsyn till det nyss anförda synes den av de sakkunniga föreslagna
uppdelningsgrunden knappast böra godtagas. Det återstår emellertid att undersöka
om annan lämpligare grund för uppdelningen kan erbjuda sig. De
sakkunniga ha antytt en tänkbar uppdelningsgrund, nämligen att utövare av
vissa angivna slag av rörelse skulle hänföras till särskild nämnd. De sakkunniga
ha emellertid själva avvisat denna tanke. Ej heller jag finner denna
uppdelningsgrund tillfredsställande. Lika otillfredställande torde det vara att
verkställa gränsdragningen med hänsyn till om bokföringsskyldighet föreligger
eller icke. En uppdelning efter omsättningens storlek kunde i och för
sig synas vara bättre; ej heller denna uppdelningsgrund lärer dock böra godtagas,
bland annat med hänsyn till att omsättningens storlek är en alltför variabel
faktor för att läggas till grund för uppdelningen.

Då sålunda en tillfredsställande uppdelning av rörelseidkarna i förevarande
hänseende svårligen torde kunna ske, synas mig samtliga böra hänföras antingen
till lokal taxeringsnämnd eller till särskild sådan. Vid valet mellan
dessa båda alternativ har jag stannat vid att i denna del icke föreslå någon ändring
i gällande regler. Jag förordar alltså att fysiska personer, som äro rörelseidkare,
alltfort skola taxeras i lokala nämnder. Härigenom bevaras tillgången
till erforderlig lokalkännedom, varjämte vinnes fördelen av större jämförelsematerial
vid taxeringen i de lokala nämnderna. Dessutom undvikas de icke
ringa tekniska svårigheter vid uppläggandet av taxeringslängdema, som uppkomma
då viss grupp skattskyldiga skall utbrytas ur avdelning A av inkomstlängden.

Jag vill tillägga alt den ståndpunkt, åt vilken jag nyss givit uttryck,

Kungl. Muj:ts proposition nr 345.

icke innebär att jag föreslår avskaffande av den i vissa städer nu tillämpade
ordningen att till en eller flera taxeringsnämnder inom kommunen sammanföra
samtliga rörelseidkare, som äro fysiska personer. Tvärtom finner jag det
önskvärt att dylika skattskyldiga, i så stor utsträckning som lämpligen kan
ske, sammanföras till en eller flera taxeringsnämnder inom vederbörande
stad, i vilka ordförande och kronoombud samt övriga ledamöter äro väl kvalificerade
för att handha taxeringen av rörelseidkare.

Godtages mitt förslag att taxeringen av rörelseidkare alltjämt skall ske i
de lokala nämnderna, torde det -— dock ej i fråga om de nyssberörda nämnderna
i vissa städer — bliva nödvändigt med någon förstärkning av de lokala
nämnderna. Denna förstärkning torde lämpligen kunna åvägabringas på
så sätt att nämnderna i viss utsträckning beredes biträde av sakkunniga
personer. Jag förordar sålunda att länsstyrelsen skall äga förordna lämplig
person, förslagsvis benämnd taxeringskonsulent, att inom visst område av länet,
omfattande ett antal taxeringsdistrikt, granska och inför vederbörande
taxeringsnämnd föredraga deklarationer och andra uppgifter, vilka avgivits
av sådana rörelseidkare som äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser.
Taxeringsnämnden bör äga att till taxeringskonsulenten för
granskning och föredragning överlämna jämväl andra deklarationer än nyss
sagts, därest de äro av mera invecklad beskaffenhet. Taxeringskonsulent bör
i fråga örn sådana deklarationer, vilka han föredragit i nämnden, äga rätt
att deltaga i nämndens överläggningar men icke i dess beslut. Till taxeringskonsulent
bör utses en för detta uppdrag väl kvalificerad tjänsteman vid
landskontor eller en häradsskrivare. Finnes ej sådan person att tillgå, lärer
såsom taxeringskonsulent kunna komma i fråga jämväl annan väl kvalificerad
person. Uppdraget såsom taxeringskonsulent torde i regel få fullgöras
som bisyssla. Utses härtill tjänsteman å sådan taxeringsavdelning vid landskontor,
som jag i det följande kommer att föreslå, synes emellertid uppdraget,
åtminstone i vissa fall, kunna utföras såsom huvudsyssla. Då länsstyrelsen
fastställer verksamhetsområde för taxeringskonsulent bör iakttagas, att
som regel på denne ankomma granskning och föredragning av högst 1,000
rörelseidkardeklarationer. För att granskning och utredning må kunna av
taxeringskonsulenten bedrivas utan omgång, bör denne beträffande de deklarationer,
som skola beredas av honom, äga samma rätt till anmaning som
ordförande i taxeringsnämnd.

I den mån så erfordras för vinnande av likformighet i taxeringen av juridiska
personer och sådana rörelseidkare, som äro fysiska personer, bör taxeningskonsulent
samråda med ordföranden eller kronoombudet i vederbörande
särskilda taxeringsnämnd.

Ersättning till taxeringskonsulent bör, efter förslag av länsstyrelsen, bestämmas
av Kungl. Majit i samband med övriga ersättningar för taxeringsarbetet.

Förordnandet av de ifrågavarande taxeringskonsulenterna torde icke behöva
föranleda någon större kostnadsökning för statsverket, eftersom arvodena
till konsulenterna delvis komma att motsvaras av minskade ersättningar
till ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna. Med nuvarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 345-

ersättningsgrunder skulle en taxeringskonsulent, som hade att granska 1,000
rörelseidkardeklarationer, äga uppbära ersättning med cirka 1,400 kronor.
Emellertid kan det bliva nödvändigt att något höja ersättningen till taxeringskonsulenterna.
Räknar man med ungefär 150 taxeringskonsulenter för hela
landet, synes den årliga kostnadsökningen, inklusive resekostnader, dock icke
böra beräknas till mera än cirka 50,000 kronor.

Med den förstärkning av taxeringsorganisationen i första instans, som jag
nu föreslagit, synes det mig icke erforderligt att inrätta särskilda mellankommunala
taxeringsnämnder. För övrigt torde inrättandet av dylika nämnder,
såsom de sakkunniga framhållit, vara förenat med vissa direkta nackdelar.

Att såsom i några yttranden förordats låta prövningsnämnd som första
instans handha taxeringen av vissa rörelseidkare synes föga ändamålsenligt.
Det bör även framhållas, att prövningsnämnd endast med svårighet torde
inom den tid, som är anslagen för ett års taxering, kunna medhinna detta
ytterligare arbete.

2. Åtgärder för beredande av lättnad i taxeringsnämndsordförandenas
arbete.

Beträffande de arbetsuppgifter, som åvila ordförande i taxeringsnämnd,
yttra de sakkunniga:

Det egentliga arbetet inom taxeringsnämnden åvilar givetvis dess ordförande.
Men det arbete, som på honom ankommer, inskränker sig icke till själva
taxeringsförfarandet. Han har därutöver att verkställa en mångfald åtgärder
av mer eller mindre enkel men dock tidskrävande art, vilka åtgärder följaktligen
ej oväsentligen inkräkta å den redan därförut korta tid, som står till förfogande
för taxeringen i första instans. Sålunda har ordföranden att sortera
alia inkommande självdeklarationer samt uppgifter om utdelningar och löner
m. m. Arbetet härmed torde i en medelstor taxeringsnämnd redan i och för
sig kräva tiden från den 15 februari och till nämnda månads utgång.
Men härtill kommer, att den egentliga finsorteringen av deklarationer
m. m. icke kan ske förrän ordföranden erhållit årets mantalslängd, vilket i
regel blir fallet först i slutet av februari månad, vadan sorteringsarbetet fortsätter
in i mars månad. Ordföranden har vidare att upplägga och föra vederbörliga
längder; i städerna erhålles dock enligt 15 § 2 mom. taxeringsförordningen
biträde härvid. Än vidare har ordföranden att ombestyra en i regel
omfattande skriftväxling såväl med de skattskyldiga som med andra taxeringsnämnder.

De sakkunniga uttala vidare, att det torde vara oomtvistligt att ett starkt
behov förelåge av ökat biträde åt taxeringsnämndsordförandena i syfte att
bereda dessa ökad tid för det egentliga taxeringsarbetet. I korthet sammanfattat
vore det önskvärt, att deklarationerna samt uppgifterna till ledning vid
annans taxering kunde insamlas centralt hos länsstyrelserna, där sorteras och
ordnas för att sedan tillställas ordförandena, att stommar lill längderna upprättades
på landet av häradsskrivare och i stad av vederbörande tjänsteman
samt tillställdes ordförandena ävensom att dessa erhölle kostnadsfri skrivhjälp
vid längdföringen och möjligen även vid utskrivandet av anmaningar
och meddelanden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

En koncentrering av deklarationsmaterialet på sätt nyss
nämnts i oell för sortering och ordnande anse de sakkunniga emellertid för
närvarande icke vara genomförbar och anföra härom:

Länsstyrelserna sakna såväl härför erforderlig personal som ock behövliga
lokalutrymmen, vartill kommer, att en betydande omgång nied försändelser
åt olika håll skulle uppkomma, enär allmänheten tydligtvis måste bibehållas
vid sin i 37 § 1 mom. taxeringsförordningen givna rätt att avlämna handlingarna
i fråga till där angivna lokala myndigheter, varifrån handlingarna sedan
måste sändas till länsstyrelserna för att därifrån i sinom tid åter expedieras
till taxeringsnämndsordförandena. Det återstår då endast att överväga, om
det särskilt i större taxeringsdistrikt betungande sorteringsarbetet skall kunna
på annat sätt underlättas, eventuellt delvis förläggas till tid, då den egentliga
taxeringen ännu icke börjat.

De sakkunniga hava härvidlag till en början haft under övervägande, huruvida
de nu gällande tidsfristerna för avlämnande av självdeklaration skulle
kunna förkortas. För närvarande äro ju två sådana tidsfrister fastställda.
Senast den 31 mars skall självdeklaration avgivas av staten, landsting, kommun
och annan dylik menighet ävensom av sådana skattskyldiga, vilka varit
bokföringspliktiga. Senast den 15 februari skall självdeklaration avgivas utav
övriga skattskyldiga. Anstånd utöver de sålunda fastställda tiderna kan dock
medgivas av landskamreraren, ett medgivande som enligt bestämmelsernas
avfattning endast undantagsvis borde ifrågakomma. Såvitt de sakkunniga
hava sig bekant, har emellertid praxis utvecklat sig därhän, att på sina håll
dylikt anstånd beviljas i synnerligen vidsträckt omfattning.

De självdeklarationer, vilka avgivas av bokföringspliktiga skattskyldiga,
äro ju av naturliga skäl de besvärligaste att granska. Det medför för den skull
för taxeringsnämnderna uppenbara olägenheter att dessa deklarationer icke
behöva ingivas förrän senast den 31 mars; även i sådana fall, säkerligen ej
sällan förekommande, då deklarationsskyldigheten kunnat tidigare fullgöras,
utnyttjar vederbörande skattskyldige ändock gärna det medgivna anståndet.
Lämnas därutöver av landskamreraren ytterligare anstånd med dylika deklarationers
avgivande, begränsas ännu mera den knappa tid, som står till taxeringsnämndens
förfogande för vederbörlig granskning därav; denna granskning
skall ju, bortsett från Stockholm, vara avslutad den 15 maj.

I de yttranden, vilka avgåvos över de sakkunnigas förslag angående särskilda
föreskrifter beträffande 1942 års taxering, framhöllo några länsstyrelser,
att det borde övervägas, huruvida icke tidpunkten för självdeklarations
avgivande borde bestämmas till senast den 31 januari i fråga om andra fysiska
personer än rörelseidkare. En länsstyrelse uttalade, att den kommuner
och menigheter medgivna rätten att åtnjuta anstånd med avlämnande av
deklaration till den 31 mars kunde bortfalla samt rätten till dylikt anstånd
för bolag och andra bokföringsskyldiga inskränkas till förslagsvis den 15
mars.

Frågan om fastställande av mera begränsad deklarationstid än den nu gällande
har tidigare varit under övervägande, såvitt fråga är örn andra fysiska
personer än rörelseidkare. I proposition till 1927 års riksdag (prop. 210, sid.
235) framhölls som skäl häremot, att det för en del statens verk men även
för enskilda arbetsgivare vore förenat med stora svårigheter att hinna färdigställa
löneuppgifter inom januari månads utgång samt att det icke torde vara
lämpligt att framtvinga löntagarnas egna deklarationer tidigare än löneuppgilterna.
Departementschefen framhöll därjämte, att en avknappning av deklarationstiden
ej heller skulle tjäna något ändamål, så länge det icke var
möjligt att färdigställa mantalslängden tidigare än vad fallet var.

Båda dessa erinringar torde alltjämt äga giltighet. Visserligen vill det synas

Kungl. Mnj:ts proposition nr 345.

som orri arbetsgivarna borde kunna till den 31 januari färdigställa löneuppgifterna.
Emellertid behöva de skattskyldiga någon tid därutöver för att —
såsom numera blivit allt vanligare — med ledning av dessa uppgifter iordningställa
deklarationen, och det synes med hänsyn härtill icke görligt att
låta deklarationstiden utgå den 31 januari; att i stället söka fixera någon dag
mellan sistnämnda datum och den 15 februari torde icke förtjäna allvarligare
övervägande. Då vidare mantalslängden icke lärer kunna färdigställas
tidigare än till slutet av februari månad, skulle alltjämt föga vara vunnet, om
deklarationstiden förkortades på föreslaget sätt; visserligen kunde en preliminär
sortering av deklarationerna — på sätt nedan föreslås beträffande löneuppgifterna
— ske med ledning av föregående års mantalslängd, men härigenom
vore föga vunnet i betraktande av förstberörda svårighet.

Annorlunda ställer sig frågan beträffande den andra tidsfristen för självdeklarations
avgivande, nämligen den, som gäller för stat och kommun samt
bokföringspliktiga skattskyldiga, vilka ju för närvarande åtnjuta anstånd
till den 31 mars. Intet av de nyss anförda skälen kan åberopas mot en förkortning
av denna tidsfrist. Det skäl, som föranlett bestämmelsens införande,
är givetvis hänsynen tili arbetet med boksluts upprättande; förrän
detta skett kan ju icke deklarationen upprättas. Någon tvekan lärer emellertid
icke råda därom, att ett stort antal av ifrågavarande skattskyldiga har
sina bokslut upprättade å sådan tid, att de val skulle kunna vid en tidigare
tidpunkt än den 31 mars avgiva självdeklaration. Vilken tidigare tidpunkt
man härvidlag bör fastslå kan vara föremål för tvekan. Till förebyggande
av alltför talrika framställningar om ytterligare anstånd hava de sakkunniga
stannat vid att föreslå, att deklarationstiden för nu berörda skattskyldiga
skall så begränsas, att densamma utgår senast den 15 mars.

De nu i 36 § 1 mom. taxeringsförordningen givna bestämmelserna angående
anstånd utöver de legala tidsfristerna med deklarations avgivande hava
ju avsiktligt formulerats så, att dylikt anstånd endast undantagsvis borde
ifrågakomma; såsom nyss påpekats hava emellertid dessa bestämmelser kommit
att tillämpas i en väsentligt större omfattning än avsikten varit. De^sakkunniga
föreslå därför en ändrad avfattning av bestämmelserna i fråga i
syfte att klart utmärka, att endast i särskilda undantagsfall, och då efter en
föregående omsorgsfull prövning, ytterligare något kortare anstånd bör medgivas.

I fråga om nu gällande skyldighet för deklarant att anmäla, att han
ville begagna sig av legalt anstånd med avgivande av
självdeklaration, anföra de sakkunniga:

För närvarande gäller att enskild skattskyldig, som vill begagna sig av det
legala anståndet till den 31 mars, senast den 15 februari skall härom göra
skriftlig anmälan hos ordföranden i taxeringsnämnden. Redan 1923 års taxeringssakkunniga
föreslogo, att denna anmälningsskyldighet skulle bortfalla
och departementschefen biträdde detta förslag i propositionerna till 1927 och
1928 års riksdagar. Särskilda utskottet vid 1928 års riksdag bibehöll emellertid
föreskriften i fråga med motivering att det otvivelaktigt var av intresse
för taxeringsnämndens ordförande att på el t tidigt stadium känna, vilka
skattskyldiga som ämnade begagna sig av dylikt anstånd. Vidare infördes i
141 § taxeringsförordningen ett ordningsstraff i lall av underlåtenhet atl avgiva
dylik anmälan, bestämt lill 10 kronors biller.

Sist berörda anmälningsskyldighet har medfört en mångfald skrivelser till
laxeringsmyndigheterna, vilka till synes icke äro av någon som helst praktisk
betydelse. Taxeringsnämndsordföranden vet därförutan vilka skattskyldiga
sorn liro iiänförliga till nu ifrågavarande grupp, och han lärer jämväl av er -

Kungl. Majda proposition nr 345.

farenhet veta, att dessa skattskyldiga genomgående utnyttja anståndsrätten.
Den givna straffbestämmelsen torde knappast någonsin tillämpas vid underlätet
fullgörande av anmälningsskyldigheten.

Med hänsyn till vad sålunda anförts föreslå de sakkunniga i detta sammanhang,
att anmälningsskyldigheten i fråga skall upphävas och att i samband
därmed straffsanktionen i 141 § taxeringsförordningen skall utgå.

I detta sammanhang torde böra nämnas, att Smålands och Blekinge handelskammare
i skrivelse den 7 oktober 1942 hemställt örn sådan ändring av
36 § 1 mom. tredje stycket taxeringsförordningen, att sista punkten, vilken
innehåller stadgande om nyssnämnda anmälningsskyldighet, utginge. Till stöd
för sin hemställan anför handelskammaren i huvudsak, att den i berörda författningsrum
medgivna anståndsmöjligheten för bokföringspliktiga skattskyldiga
enligt uppgift utnyttjades av praktiskt taget alla som vöre berättigade
till sådant anstånd. På grund av anmälningsskyldigheten förorsakades nämnda
kategori skattskyldiga ett arbete, som visserligen icke vore av någon större
betydelse i varje särskilt fall men som likväl för ett flertal skattskyldiga,
särskilt mindre företagare och dylika, icke gjordes utan besvär. Flertalet av
ifrågavarande skattskyldiga torde icke lia några som helst möjligheter att
före den 15 februari kunna verkställa inventering, upprätta bokslut och avgiva
självdeklaration, varför nämnda tidpunkt numera icke alls kunde säga»
vara fixerad med tillbörlig hänsyn till rådande förhållanden inom näringslivet.
Med den alltmer ökade omsorg, som nedlades på bokföring och bokslut,
tenderade tidsintervallen mellan den 15 februari och tidpunkten, då företag i
allmänhet hade sina bokslut färdiga och kunde avgiva självdeklaration, att
bliva allt större, varför tidpunkten den 15 februari numera i vad avsåge flertalet
bokföringsskyldiga icke hade någon praktisk betydelse. För taxeringsnämndernas
ordförande orsakade anmälningarna örn anstånds begagnande
ett icke oväsentligt extraarbete därigenom, att alla inkomna anmälningar
skulle sorteras och sedermera inläggas i de inkommande deklarationerna. Då
nästan undantagslöst alla deklarationsskyldiga, som hade rätt till anstånd,
begagnade sig därav och i regel icke inkomme med deklarationerna förrän
sista dagen eller någon av de sista dagarna före anståndstidens utgång, kunde
granskningen av deklarationerna icke påbörjas i nämnvärd omfattning
förrän efter den 31 mars. Enligt handelskammarens uppfattning skulle en
förenkling av förfaringssättet kunna åvägabringas, örn för ifrågavarande
skattskyldiga såsom tidpunkt för deklarationernas avlämnande fastställdes
den 31 mars i stället för såsom nu vore fallet den 15 februari. Härigenom
skulle för såväl de deklarationsskyldiga som taxeringsnämndernas ordförande
arbetet och besväret med anmälningarna elimineras.

De sakkunniga lia, såsom förut nämnts, icke ansett lämpligt att sluttiden
för avgivande av självdeklaration i allmänhet fastställdes till tidigare datum
än den 15 februari. Däremot ha de funnit en begränsning möjlig i fråga
om tiden för avgivande av de uppgifter, som skola lämnas
av arbetsgivare med flera till ledning vid annans
taxering. Härom anföra de sakkunniga:

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Dessa uppgifter skola nu i likhet nied deklarationerna avlämnas senast den
15 februari. På sätt de sakkunniga redan framhållit i sin åberopade skrivelse
av den 11 november 1941 framkallas härigenom åtskilliga olägenheter. Uppgifterna
avlämnas i regel icke förrän dagarna närmast före den 15 februari,
ej sällan för övrigt vida senare. Då självdeklarationerna avgivas vid samma
tidpunkt, medför detta, att taxeringsnämndsordförandena i bästa fäll få under
tiden närmast efter den 15 februari arbeta med sorteringen av både deklarationerna
och nyssberörda uppgifter. Ofta avlämnas emellertid uppgifterna
till taxeringsnämndsordförandena vid en senare tidpunkt, och därigenom förryckes
dessas arbete med taxeringen. Det är nämligen föga mening med att
behandla en deklaration, innan nyssberörda uppgifter kommit ordföranden
tillhanda, enär i sådana fall ej sällan taxeringen måste göras om, sedan uppgifterna
i fråga inkommit.

En annan olägenhet med den nu gällande tidsfristen är, att de, som skola
avgiva uppgifterna till ledning för annans taxering, ej sällan, åtminstone då
fråga är om mindre arbetsgivare, avgiva desamma liggande inne i sina deklarationer,
så att uppgifterna icke anträffas förrän vid det senare stadium, då
en realbehandling av deklarationerna äger rum.

Slutligen råder en rätt allmän missuppfattning bland dem, som erhålla anstånd
med avgivande av deklaration, i det att dessa hålla före, att medgivet
anstånd med deklarations avgivande även medför, att ifrågavarande särskilda
uppgifter icke heller behöva avgivas förrän vid den senare tidpunkt, då
deklarationen skall inlämnas. Så är emellertid icke förhållandet utom för
visst fall beträffande uppgifter enligt 34 § taxeringsförordningen.

Det synes de sakkunniga som örn en icke oväsentlig förbättring i nu berörda
avseenden skulle ernås, därest tidpunkten för avlämnande av uppgifterna
till ledning för annans taxering sattes till senast den 31 januari. Härvid
torde en dylik åtgärd dock kunna begränsas till uppgifter enligt 33 § och
42 § 3 mom. taxeringsförordningen, i vad de avse utdelning; uppgifter enligt
42 § 1 mom. torde numera sakna praktisk betydelse. Vid sådant förhållande
bör föreskrivas, att avskrifterna av nästföregående års taxeringslängder
skola tillställas taxeringsnämndernas ordförande senast den 31 januari.
Med en sådan ändring torde samtliga nyssberörda olägenheter kunna effektivt
undanröjas och taxeringsnämndsordförandena även kunna preliminärt
sortera dessa uppgifter, innan mängden av deklarationer inkommer. Därjämte
skulle tid vinnas för erforderlig kontroll å att arbetsgivarna verkligen
avgiva uppgifterna i fråga.

Mot den föreslagna åtgärden skulle kunna anmärkas, att arbetsgivarna,
framför allt de större sådana, måhända icke kunna medhinna att under den
sålunda förkortade tiden utskriva uppgifterna i fråga. Enligt de sakkunnigas
förmenande synes emellertid större avseende icke böra fästas vid en dylik erinran.
Enligt vad erfarenheten från Stockholm givit vid handen, har där under
de senaste åren genom frivilligt tillmötesgående från de större arbetsgivarna
kunnat genomföras, att berörda uppgifter ingivas väsentligt tidigare,
än vad i författningen föreskrives, och.några större svårigheter för arbetsgivarna
att tillmötesgå ett sådant önskemål hava icke yppat sig.

Därest avskrifterna av nästföregående års taxeringslängder skola tillställas
taxeringsnämndens ordförande redan den 31 januari, kan detta i städerna
komma alt verka hindrande på debitcringsarbetet, vilket sker med
ledning av berörda avskrifter och som regel icke är avslutat vid nämnda tidpunkt.
Det torde därför vara nödvändigt att för städerna göra ytterligare
en avskrift av faslighetslängder och inkomstlängd. Dessutom bör en avskrift
verkställas av skogsvårdsavgiftslängden både för landet och stad, vilken
avskrift den 31 januari påföljande år överlämnas lill taxeringsnämndens ordförande
i stället för, såsom nu sker, huvudskriften. Den senare bör nämligen

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

kvarbliva hos häradsskrivare eller vederbörande tjänsteman i stad under
hela den tid, prövningsnämndens arbete pågår; enligt de sakkunnigas förslag
till ändrad organisation av prövningsnämnden skall nämndens arbete med
avseende å ett års taxering fortgå till och med den 30 juni året därpå. Kostnaden
för ovannämnda ytterligare avskrifter synes beträffande stad, där magistrat
finnes, böra åvjla staden. I fråga om fögderistad torde ersättning böra
utgå till häradsskrivare för dylika avskrifters verkställande enligt de grunder,
som finnas angivna i cirkuläret den 26 maj 1939 (Svensk författningssamling
nr 199) angående ersättning till häradsskrivare för avskrifter av taxeringslängder
m. m.

Den sammanlagda koslnaden för statsverket för häradsskrivarnas verkställande
av nyssnämnda avskrifter beräknas av de sakkunniga till cirka 10,000
kronor för år.

De sakkunniga ha även undersökt, i vad mån en förlängning kunde
ske av den tid, inom vilken taxeringsnämndernas arbete
skall vara avslutat. De sakkunniga anföra härom:

De sakkunniga erinra örn att i förordningen med särskilda bestämmelser
rörande taxeringsförfarandet år 1942 bl. a. föreskrivits att länsstyrelse må på
framställning av ordföranden i särskild taxeringsnämnd medgiva utsträckning
av den tid, inom vilken nämndens arbete skall vara avslutat, dock ej till
senare tidpunkt än den 31 maj. Därvid får jämväl förordr.as om utsträckning
av tiden för insändande till länsstyrelsen av deklarationer och andra handlingar,
dock längst till den 15 juni. — En motsvarande bestämmelse kan givetvis
även i fortsättningen meddelas. Fråga är emellertid örn icke en generell
föreskrift kunde meddelas rörande förlängning av tiden för taxeringsnämndernas
arbete. På sätt i annat sammanhang framhållits medhinna åtskilliga
taxeringsnämndsordförande för närvarande icke att avsluta sitt arbete förrän
med maj månads utgång och på sina håll fortgår arbetet fram till mitten av
juni. I 88 § taxeringsförordningen given föreskrift om arbetets avslutande
senast den 15 maj har sålunda visat sig i praktiken icke kunna upprätthållas;
som en följd därav har man ej heller kunnat följa bestämmelsen i 22 § 1
mom. kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande
taxeringsförfarandet om att taxeringslängderna, med undantag av skogsac cislängden,

skola avlämnas senast den 20 maj.-----Betonas må att det är

av utomordentlig vikt, att taxeringsnämnderna erhålla tillräcklig tid att utföra
sitt betydelsefulla arbete. Utföres icke arbetet i första instans tillfredsställande,
återverkar detta på överinstanserna sålunda, att dessas arbetsbörda ökas
genom förhöjt antal besvär. Men vad värre är, ett mindre väl utfört arbete i
första instans kan ofta vara omöjligt att senare förbättra.

På grund av det anförda föreslå de sakkunniga, att den i 88 § taxeringsförordningen
givna bestämmelsen, att taxeringsnämnderna i länen skola ha
avslutat sina arbeten, såvitt angår annan taxering än virkestaxering, senast
den 15 maj, ändras sålunda, att som slutdag sättes den 31 maj. Därjämte
föreslå de sakkunniga, att länsstyrelse må på framställning av ordförande
i särskild taxeringsnämnd medgiva ytterligare utsträckning av tiden, dock
ej till senare tidpunkt än den 15 juni. Samtidigt föreslås sådan ändring av
91 § 1 mom. taxeringsförordningen, att den tidpunkt, då deklarationer och
andra handlingar senast skola insändas till länsstyrelsen, fastställes till senast
den 15 juni. Har länsstyrelsen medgivit utsträckning av den tid, inom
vilken särskild taxeringsnämnds arbete skall vara avslutat, föreslås läns -

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

styrelsen jämväl äga förordna om utsträckning av tiden för avlämnande av
deklarationer och andra handlingar, dock längst till den 30 juni. Med hänsyn
härtill och då häradsskrivarna enligt de sakkunnigas förslag skola från
taxeringsnämndsordförandena övertaga en del av längdföringen, föreslå de
sakkunniga vidare, att den tidpunkt, vid vilken avskrifter av taxeringslängdema
senast skola av häradsskrivarna avlämnas till länsstyrelsen och de
kommunala myndigheterna på landet och i fögderistad, av Kungl. Maj:t
fastställes till den 15 juli.

De sakkunniga framhålla, att vid ett genomförande av denna ordning
måste förutsättas, att taxeringslängdema av vederbörande ordförande så
snart ske kunde avlämnades till häradsskrivaren, respektive vederbörande
tjänsteman i stad, så att på dessa ankommande arbete kunde snarast möjligt
igångsättas. Härvid torde i mindre distrikt längderna kunna överlämnas
i slutet av april (möjligen ännu tidigare) eller i början av maj månad. I
större distrikt borde längderna avlämnas successivt i lämpliga delar. Bestämmelser
härom torde böra meddelas av Kungl. Majit i enahanda ordning
som de nu i kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter
rörande taxeringsförfarandet innehållna.

I samband härmed föreslå de sakkunniga, att den i 22 § förenämnda kungörelse
den 28 september 1928 intagna bestämmelsen om att taxeringslängderna
skola offentligen framläggas skall upphävas.
Såsom skäl härför anföres:

Vid upprepade tillfällen har framhållits, att detta framläggande av längderna
till granskning numera saknar praktisk betydelse. De skattskyldiga,
från vilkas deklarationer avvikelse skett, skola ju erhålla skriftligt meddelande
härom; längdernas framläggande tjänar sålunda ej längre syftet att
bereda de skattskyldiga underrättelse i angivna avseende. Något gagn ur
kontrollsynpunkt torde ej heller denna framläggning av längderna medföra,
ehuruväl så stundom gjorts gällande (jfr SOU 1937: 42, sid. 264). Slutligen
må erinras om, att något dylikt framläggande av taxeringslängdema aldrig
förekommit i Stockholm och att därstädes inga som helst olägenheter härav
uppkommit men väl den fördelen vunnits, att taxeringsarbetet kunnat fortgå
till den 15 juni.

För att från taxeringsnämndsordförandena avlasta
en del arbetsuppgifter av enklare slag föreslå de sakkunniga,
att häradsskrivarna och vederbörande tjänsteman i stad skola upprätta
och tillhandahålla ordförandena stommar till avdelning A av inkomstlängden,
grundade på mantalslängden och upptagande samtliga personer inom taxeringsdistriktet,
vilka kunna antagas bliva föremål för taxering. Härutinnan
anföres:

Med avseende å de för taxeringen erforderliga längderna skola stommar
lill fastighetslängd vid särskild fastighetstaxering jämlikt 18 § 2 mom. förenämnda
kungörelse den 28 september 1928 i tjänsten upprättas av häradsskrivare
och vederbörande tjänsteman i stad, där magistrat finnes, utom
Stockholm. Härutöver förekommer redan nu flerstädes på landet och som
regel i stad, att stommar till inkomstlängdens avdelning A uppläggas av häradsskrivare
och ovannämnde tjänsteman; härför erlägga som regel ordfö Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 1 saini. Nr 345. ti

82 Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

randena på landet viss ersättning, som måste utgå ur deras knappt tillmätta
arvode.

De sakkunniga föreslå uttrycklig föreskrift därom, att häradsskrivare och
vederbörande tjänsteman i stad skola tillhandahålla samtliga taxeringsnämndsordförande
inom fögderiet, respektive staden, stommar till avdelning
A av inkomstlängden, upptagande tillika uppgift om skattskyldigs civilstånd
och antal barn, för vilka enligt mantalslängden familjeavdrag äger rum, samt
afl ersättning härför skall av statsmedel utgå till häradsskrivare; magistratsstäderna
torde själva höra vidkännas kostnaden för upprättande av ifrågavarande
stommar. Denna ersättning synes böra inom riket i dess helhet
beräknas efter enhetliga grunder.

Vidare föreslå de sakkunniga, att på landet viss längdföring skall överflyttas
från taxeringsnämndsordförandena lill häradsskrivarna. Härom yttra de
sakkunniga:

En för taxeringsnämndsordförandena i landsdistrikten synnerligen betungande
uppgift är för närvarande förandet av inkomstlängden; anmärkas bör
att sagda längdföring endast på landsbygden verkställes av vederbörande ordförande,
medan densamma i städerna utföres av särskilda tjänstemän, vilka
av vederbörande stad ställas till ordförandens förfogande. Redan tidigare har
övervägts huruvida icke denna uppgift skulle kunna överflyttas å häradsskrivarna.
Departementschefen berörde jämväl denna fråga i proposition nr 148
till 1935 års riksdag men ansåg sig icke för det dåvarande böra föreslå åtgärder
av detta slag, enär frågan lämpligen borde lösas i samband med den
allmänna omprövning av liäradsskrivarnas ställning, som då sedan en tid
stått på dagordningen. Frågan om ändrad organisation av häradsskrivartjänsterna
har ännu icke vunnit sin lösning och synes ej heller inom den närmaste
tiden komma att göra detta. De sakkunniga hava vid sådant förhållande
ansett sig icke kunna underlåta att till förnyat övervägande upptaga spörsmålet,
huruvida på landsbygden taxeringsnämndsordförandena kunna erhålla
hjälp vid längdföringen genom liäradsskrivarnas försorg. Det torde måhända
böra anmärkas, att det härvidlag ej blott är fråga om att bereda ordförandena
en väl behövlig avlastning i fråga om det manuella arbetet utan att det jämväl
gäller att vinna en mera betryggande form för det primära längdmaterialets
förande; vid upprepade tillfällen har ju visat sig, att i övrigt lämpliga
och skickliga taxeringsnämndsordförande icke kunnat på fullt tillfredsställande
sätt föra längderna i fråga, med påföljd, att taxeringsfel uppkommit
och omfattande kontrollåtgärder måst vidtagas.

De sakkunniga anse sig, framför allt med hänsyn till nödvändigheten av
att icke ålägga häradsskrivarna alltför stora nya arbetsuppgifter, icke kunna
föreslå, att häradsskrivarna skulle övertaga längdföringen i dess helhet. Däremot
vilja de sakkunmga föreslå, att taxeringsnämndsordförandenas befattning
med förandet av inkomstlängden A skall begränsas till införande av
de uppgifter, som krävas för att uträkna taxerad inkomst eller taxerat belopp,
jämte angivande av denna inkomst eller detta belopp ävensom granskning
av uppgift, införd av häradsskrivare, rörande skattskyldigs civilstånd
och antal barn, för vilka familjeavdrag äger rum, medan å häradsskrivarna
skulle ankomma att införa ortsavdrag samt verkställa uträkningen av den
beskattningsbara inkomsten eller det beskattningsbara beloppet ävensom
summera längden i dess helhet. Härigenom skulle framför allt det besvärliga
arbetet med den s. k. bankningen komma att överflyttas från taxeringsnämndsordförandena
till häradsskrivarna. I den mån särskilt avdrag för
s. k. ömmande omständigheter eller halvt familjeavdrag för barn ifrågakom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

mer, skulle givetvis taxeringsnämndsordförandena hava att härom göra anteckning
i anmärkningskolumnen, medan uträkningen skulle ankomma å
liäradsskrivarna.

De sakkunniga hava verkställt vissa undersökningar angående möjligheten
av en dylik utökning av häradsskrivarnas arbetsbörda. Enligt vad som därvid
framkommit skulle förslaget vara genomföi''bart; dess genomförande förutsätter
emellertid, att särskilt A-längden avlämnas till häradsskrivaren snarast
möjligt. Ersättning bör givetvis beredas häradsskrivarna för denna nya
arbetsuppgift, då ju dessa själva skola hava att bekosta erforderlig biträdeshjälp
för uppgiftens lösande. Ersättningsbeloppet har synts de sakkunniga
skäligen böra bestämmas till 8 öre per skattskyldig, vilket torde vara i överensstämmelse
med eljest tillämpade grunder för ersättning åt häradsskrivarna.
Häri synes då även böra ingå erforderlig ersättning för upprättandet av
stommar till inkomstlängder.

De sakkunniga beräkna kostnaderna för häradsskrivarnas upprättande av
stommar samt för deras arbete med längdföring lill 145,600 kronor för år.

Slutligen uttala de sakkunniga, att någon möjlighet att, utöver vad sålunda
föreslagits, bereda taxeringsnämndsordförandena ytterligare hjälp i fråga örn
det egentliga skrivarbetet icke syntes föreligga. Visserligen vore tänkbart, att
vid bestämmande av ordförandenas arvoden däri även inräknades visst belopp
såsom ersättning för skrivgöromål. Det vöre dock uppenbart, att ett sådant
system lede av en given svaghet, i det att man tydligtvis icke kunde kräva
och än mindre kontrollera att vederbörande ordförande verkligen anlitade
skrivhjälp och icke själv utförde skrivarbetet. De sakkunniga bade icke funnit
anledning att framlägga något förslag i denna riktning. I

I remissyttrandena har i åtskilliga fall ifrågasatts huruvida icke en f ö rkortning
kunde ske av den nuvarande deklarationst id
e n, såvitt anginge skattskyldiga som icke vore bokföringspliktiga. Därvid
bär såsom lämplig tidsgräns angivits den 31 januari. I sådan riktning uttala
sig taxeringsintendenten vid Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands,
Örebro, Västernorrlands och Västerbottens län samt åtskilliga kommunala
myndigheter, häradsskrivare och taxeringsnämndsordfbrande.

Förslaget örn förkortande av tiden för anstånd med avgivande av självdeklaration
av staten m. fl. samt bokföringspliktiga skattskyldiga tillstyrkes
eller lämnas utan erinran i flertalet yttranden. Emellertid avstyrkes förslaget
av de kommunala myndigheterna i åtskilliga städer samt Sveriges stadskamerala
förening ävensom Sveriges lantbruks förbund, svenska lantmännens
riksförbund, Stockholms handelskammare, hand el skamrar na i Göteborg och
Gävle, svenska lantarbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges
redareförening och kooperativa förbundet. Betänkligheter mot förslagets genomförande
uttalas även av svenska stadsförbundet. Härvid anföres från
stadskommunalt båll, att enligt 59 § lagen örn kommunalstyrelse i stad räkenskaperna
för stad skulle vara upprättade senast den 31 mars och att som
regel räkenskaperna icke kunde vara färdiga tidigare än alt anstånd med

Kungl. Majlis proposition nr 345.

självdeklarations avgivande erfordrades lill nämnda dag. Såsom representativt
för de uttalanden, som göras av näringslivets organisationer, må återgivas
Sveriges lantbruksförbunds yttrande. Förbundet anför:

Förbundet anser i likhet med de sakkunniga det vara av stor vikt, att beskattningsnämnderna
beredas tillräcklig tid för fullgörande av taxeringsarbetet.
Alltför stark forcering måste lia en menlig inverkan på detta område, men
det kan å andra sidan icke nog understrykas, hur betydelsefullt det är för en
riktig beskattning, att även de skattskyldiga beredas tillräcklig lid att utarbeta
sina självdeklarationer och besvärsskrivelser. Ett av den skattskyldige
omsorgsfullt utarbetat och överskådligt uppställt deklarationsmaterial torde
alltjämt vara den säkraste grunden för en riklig beskattning. Inom förbundets
verksamhetsområde visar erfarenheten, att den tid, som för närvarande
står de skattskyldiga till huds i dessa hänseenden, varit i knappaste laget.
Vad de sakkunniga anfört, att någon tvekan icke lär råda därom alt ett stort
antal av bokföringspliktiga skattskyldiga lia sina bokslut upprättade å sådan
tid, alt de väl skulle kunna avgiva deklaration vid en tidigare tidpunkt
än den 31 mars, anser förbundet icke motsvaras av verkligheten. Tvärtom
är det endast med största svårighet flertalet av dessa företag lyckas att genom
forcerat arbete av företagsledningen färdigställa sina deklarationer inom
nu föreskriven tidsperiod. Vad särskilt de ekonomiska föreningarna inom jordbruket
angår, spelar även den omständigheten in, all de olika företagen inom
samma branschorganisation äro beroende av varandra vid upprättande av
bokslut på samma sätt som moder- och dotterbolag. Såsom de sakkunniga
framhållit, lia de bokföringspliktiga hittills i stor utsträckning varit nödsakade
anhålla örn anstånd med avgivande av deklaration utöver den 31 mars.
Detta är helt naturligt, då en riktig deklaration ofta förutsätter ingående
kännedom örn de invecklade, ofta ändrade skalteförfattningarna samt örn
svårtillgängliga rättsfall, uttalanden i förarbeten till författningar lii. lii. Härför
måste anlitas speciell sakkunskap, och då tillgången på sådan är begränsad,
måste anstånd begäras. Självklart innebär det ingen fördel för beskattningsnämnderna
att något tidigare erhålla deklarationer, om dessa till följd
därav bli ofullständigt genomarbetade och först efter infordrandet av ytterligare
material kunna kontrolleras. Förbundet får därför bestämt avstyrka,
att den legala tidsfristen för avgivande av självdeklaration för bokföringspliktiga
skattskyldiga inskränkes till den 15 mars, liksom att den hittills föreliggande
möjligheten att erhålla anstånd med deklarationens avgivande beskäres.

Genom de föreslagna åtgärderna i sylte att underlätta taxeringsnämndernas
och särskilt ordförandenas arbete samt genom en mera rationell fördelning
av arbetet på olika tidsperioder — de särskilda taxeringsnämnderna torde
dock redan den 15 februari tillhandahållas ett ej obetydligt arbetsmaterial
bl. a. från företag, vars räkenskaper utgå före den 1 november under beskattningsåret
— synes det med hänsyn till ovan anförda nackdelar ej heller vara
erforderligt att deklarationerna framtvingas tidigare än som nu är fallet.

Här må vidare påpekas, att företagsledarna stå personligen ansvariga för
de uppgifter, som lämnas. Då det givetvis icke alltid är möjligt för dessa att
i detalj genomgå primärmaterialet, äro de nödsakade att i stor utsträckning
lita på egen personal och anlita sakkunniga. Under sådana förhållanden
skulle det te sig obilligt, om deklarationsmaterialet skulle framtvingas inom
allt för kort tid. Än mer obilligt skulle detta framstå örn, såsom för kort tid
sedan föreslagits, straffskärpning införes för oriktig deklaration ända därhän,
att oaktsamhetsbrott beläggas med frihetsstraff.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund yttrar, att anståndsliden för
ifrågavarande kategorier skattskyldiga lämpligen kunde förkortas till den 1
mars, varvid dock landskamreraren i fall av behov skulle äga medgiva yttere
ligare anstånd.

Den föreslagna skärpningen av villkoren för ytterligare anstånd med självdeklarations
avgivande tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet av de
hörda myndigheterna. Skånes handelskammare uttalar betänkligheter möt
förslaget i denna del. Förslaget avstyrkes av de tidigare nämnda sammanslutningar
inom näringslivet, som avstyrkt förslaget örn begränsad anståndstid
i fråga örn avgivande av självdeklaration. Som motivering åberopas i huvudsak
vad som av nämnda sammanslutningar anförts vid avstyrkande av förslaget
i sistnämnda del. Förslaget avstyrkes jämväl av kammarrätten, som
därvid anför:

Deklarationsskyldig, vilken anser sig vara i behov av anstånd med avgivande
av deklaration efter ordinarie lid, kan jämlikt bestämmelserna i 36 §
1 mom. 4 stycket taxeringsförordningen erhålla uppskov. Emellertid har föreslagits
ändrad avfattning av författningsrummet i syfte att — enligt vad
de sakkunniga uttala — klart utmärka, att endast i särskilt undantagsfall, och
då efter föregången omsorgsfull prövning, ytterligare något kortare anstånd
bör medgivas. Ifrågasättas kan, om de sakkunniga i detta avseende tagit behörig
hänsyn till de deklarationsskyldigas berättigade intresse att erhålla erforderlig
tid för upprättande av deklarationer. Det kan väl anses odisputabelt,
att för åtskilliga skattskyldiga fullgörandet av deklarationsskyldigheten innefattar
en väsentlig belastning. Särskilt torde böra beaktas, att genom de senare
årens upprepade ändringar i skattelagstiftningen fullgörandet av deklarationsskyldigheten
blivit allt mera krävande, varför ökat behov uppstått av
särskild expertis vid deklarationernas upprättande. Detta lärer otvivelaktigt i
sin ordning motivera ökad deklarationstid för åtskilliga skattskyldiga. Det
torde vara så, att det allmännas krav på fullständiga och riktiga deklarationer
icke kan uppfyllas utan att de skattskyldigas intresse i nyssnämnda avseende
skäligen tillgodoses. Vad de sakkunniga anfört därom att ett mindre väl utfört
arbete i första instans ofta kan vara omöjligt alt senare förbättra, torde
i än högre grad äga motsvarande tillämpning beträffande de skattskyldigas
deklarationer, som ju utgöra primärmaterialet för taxeringsarbetet. Den här
föreslagna ändringen har enligt de sakkunniga föranletts därav, att i praxis
särskilt anstånd med deklarations avgivande på sina håll beviljats i synnerligen
vidsträckt omfattning. Det kan emellertid ifrågasättas, örn icke de föreslagna
bestämmelserna kunna komma att medföra en alltför snäv tillämpning
av stadgandet. Då en sådan konsekvens enligt kammarrättens åsikt icke
kan vara önskvärd, anser sig kammarrätten icke kunna förorda den föreslagna
ändringen av 36 § 1 mom. 4 .stycket taxeringsförordningen i annan
mån än som föranledes av rent redaktionella synpunkter. Av stadgandet i
dess nuvarande form lärer ock framgå, att anstånd bör medgivas endast
undantagsvis oell då särskilda förhållanden därtill föranleda oell synes vid
sådant förhållande en ändring i den icke avsedda tillämpning av stadgandet,
som de sakkunniga funnit förefinnas, icke omöjlig att åvägabringa även utan
författningsänd ri ng.

Förslaget örn avskaffande av anmälan av b o k f ö r i n g s p 1 i kt
i g skattskyldig o lii b e g a g n a n d e av anstånd med avi ä m -

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

nando av självdeklaration — vilket förslag först framlades i den
av Smålands och Blekinge handelskammare ingivna skrivelsen den 7 oktober
1942 — har vid remissbehandlingen av nämnda skrivelse tillstyrkts av kammarrätten
och Överståthållarämbetet. Kammarrätten åberopar härvid att,
enligt vad kammarrätten hade sig bekant, beskattningsorganisationssakkunniga
i sitt betänkande komme att föreslå, att berörda anmälningsskyldighet
skulle utgå. Överståthållarämbetet hänvisar till ett av taxeringsintendenten
vid ämbetet avgivet yttrande, i vilket intendenten uttalar att nämnda anmälningsskyldighet
för taxeringsmyndigheterna medförde ett icke oväsentligt
merarbete till mycket ringa eller ingen nytta, varför anmälningsskyldigheten
borde kunna avskaffas. Länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Örebro
och Västmanlands län avstyrka däremot framställningen. Därvid anföres
huyudsaldigen såsom skäl, att ett bifall till framställningen sannolikt
skulle medföra att självdeklarationerna från ifrågavarande kategori skattskyldiga
komme att avgivas först de sista dagarna i mars månad, vilket
skulle vara till nackdel för taxeringsarbetet och försvåra dess slutförande
inom fastställd tid. Taxeringsnämndsordfbrändenäs riksförbund har ansett sig
böra avgiva yttrande i saken först sedan förbundet erhållit tillfälle att taga
del av beskattningsorganisationssakkunnigas förslag.

Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas betänkande har deras förslag
i nu förevarande del tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga hörda
myndigheter och sammanslutningar med undantag av länsstyrelsen i Stockholms
län, myndigheterna i ett par kommuner samt några taxeringsnämndsordförande.
I de avstyrkande yttrandena anföres, att avskaffandet av ifrågavarande
anmälan skulle medföra en allmän försening beträffande avlämnandet
av berörda deklarationer. Det vore därjämte för taxeringsnämndsordföranden
av betydelse att genom anmälningarna få vela vilka skattskyldiga
som begagnade sig av anstånd, med hänsyn till att ordföranden på ett tidigt
.stadium borde anmana försumliga deklaranter att inkomma med vederbörlig
deklaration.

Förslaget örn tidigare avlämnande av uppgifter beträffande
lön och utdelning tillstyrkes eller lämnas utan erinran i de avgivna
yttrandena. Några kommunala myndigheter samt ett par länsföreningar av
taxeringsnämndsordfbrande avstyrka dock förslaget. Därvid anföres, att det
ej vore av stort intresse att erhålla ifrågavarande uppgifter tidigare än deklarationerna,
då sorteringen av uppgifter och deklarationer bäst skedde samtidigt
och för övrigt lämpligen icke kunde äga rum, förrän mantalslängden
omkring den 1 mars erhölles. Vidare borde beaktas, att en del arbetsgivare
hade svårt att hinna avlämna löneuppgifter till den 31 januari-. Sveriges
redareförening uttalar, att det vore omöjligt för rederierna att senast den 31
januari avlämna uppgift om löner, utbetalda till anställda å fartyg i transocean
fart.

De sakkunnigas förslag om förlängd tid för taxeringsarbetet
möter i övervägande antalet yttranden ej erinran. Ett flertal myndig -

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

heter och sammanslutningar anmärka dock, att taxeringsarbetet borde kunna
avslutas vid samma tidpunkt som för närvarande. Detta gällde i varje
fall beträffande de lokala taxeringsnämnderna, då dessa enligt förslaget bereddes
lättnad i arbetet därigenom, att taxeringen av vissa skattskyldiga
överflyttades till särskilda taxeringsnämnder samt häradsskrivarna och vederbörande
tjänstemän i stad övertoge vissa arbetsuppgifter från ordförandena
i de lokala nämnderna. I denna riktning uttala sig länsstyrelserna i Uppsala,
Östergötlands, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län, myndigheterna
i några städer, åtskilliga häradsskrivare samt ett pär länsföreningar
av taxeringsnåmndsordförande. Åtskilliga häradsskrivare och kronouppbördskassörer
framhålla därjämte, att ett framflyttande av tidpunkten för
taxeringslängdernas avlämnande skulle inkräkta på den tid, som vore nödvändig
för dessa tjänstemän för att de inom föreslagen tid skulle kunna
fullgöra på dem ankommande arbetsuppgifter. Ett par häradsskrivare anse,
att arbetet i de lokala taxeringsnämnderna skulle kunna avslutas de
första dagarna i maj månad. Sveriges häradsskrivareförening uttalar, att
taxeringsarbetet borde avslutas så tidigt, att taxeringslängderna kunde till
häradsskrivare avlämnas av lokal taxeringsnämnd senast den 20 maj —
liksom för närvarande är fallet — eller hellre den 15 maj, samt av särskild
taxeringsnämnd senast den 1 juni. I samband härmed anför föreningen:

Ifråga om tiden för taxeringsnämndernas arbete synes man hava godtagit
som ett oföränderligt faktum, att åtskilliga taxeringsnämnder för närvarande
icke hålla den stipulerade tiden utan i betydande grad överskrida densamma.
Det förefaller emellertid, som om man härvid förbisett grundorsakerna
till detta missförhållande. Dessa äro, enligt föreningens mening, dels
ojämnheten i taxeringsdistriktens storlek, sammanhängande med svårigheten
att erhålla kvalificerade ordförande, och dels framförallt den bristande
kontrollen av nämndernas arbete. Det förekommer ofta, att samma ordförande
är förordnad i ett flertal distrikt med ett betydande antal skattskyldiga,
medan å andra sidan en oixtförande, som kanske har ett mycket litet
distrikt, icke påbörjar sitt arbete förrän i april eller maj. Det är föreningens
bestämda uppfattning, att en reglering av taxeringsdistriktens storlek och
en effektiv övervakning av arbetets bedrivande skall råda bot på det missförhållande,
som nu är rådande. Då det vidare är de sakkunnigas mening,
att det mest tidsödande tekniska arbetet skall avlyftas från taxeringsnämnderna,
hade det enligt föreningens uppfattning varit konsekventare att minska
tiden för taxeringsnämndernas arbete i stället för att öka den. Detta
torde också vara nödvändigt för den händelse häradsskrivarna skola övertaga
det tekniska arbetet.

Förslaget att i större taxeringsdistrikt längderna borde avlämnas successivt
i lämpliga delar har från några håll mött erinran, därvid man anfört
att därigenom stundom skulle förhindras, att i taxeringsnämnden vidtoges
sådan ändring i taxering, som kunde föranledas av senare inkommen uppgift.
Sådana uttalanden lia gjorts av länsstyrelsen i Norrbottens län samt
några taxeringsnämndsordförande.

Riksräkenskapsverket framhåller, att den föreslagna utsträckningen av tiden
för taxeringsarbetets avslutande komme ali medföra, ali det material,

Kungl. Maj:ts proposition nr 3J5.

som läge till grund för kontrollräkningen av taxeringsutfallet i maj månad,
bleve mindre omfattande än nu.

Mot förslaget örn upphävande av nu gällande bestämmelse
örn t axe ring slängdernas offentliga framläggande göres
erinran blott av ett par taxeringsnämndsordfdrande, vilka framhålla att
nämnda framläggande fortfarande hade viss betydelse, då därigenom i
många fall kontroll kunde ske av att skattskyldig deklarerade samtliga sina
inkomster.

Skånes handelskammare anför beträffande förslaget i denna del:

Med detta förslag, varemot handelskammaren i och för sig intet har att
erinra, torde få anses konstaterat, att offentliggörandet av dessa längder
saknar betydelse ur beskattningssynpunkt samt att några legitima skäl för
deras publicering överhuvud ej längre förefinnas. Såsom ofta framhållits,
innebär detta offentliggörande ett med samhällsordningen och allmänna ekonomiska
principer föga förenligt tillvägagångssätt, vilket därjämte ur näringslivets
synpunkt är ägnat att medföra olägenheter. I detta avseende intar
Sverige en fullständigt unik ställning bland moderna kulturländer. Handelskammaren
anser sig därför böra hemställa, att i samband med förslagets genomförande
sådan ändring vidtages i lagen om inskränkning i rätten att utbekomma
allmänna handlingar, att sekretess beredes även för resultaten av
de till inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda taxeringarna.

De sakkunnigas förslag, att häradsskrivare eller vederbörande
tjänsteman i stad skall upprätta och tillhandahålla
taxering snämndsordföranden stomme till inkomstlängd
lämnas i de avgivna yttrandena utan annan erinran än att
ett par t axe ring snämnds ord förande betona svårigheten för ifrågavarande
tjänstemän att exakt veta, vilka personer som skola medtagas i längden.

Förslaget att överflytta viss längdföring från taxeringsnämndsordförandena
till häradsskrivarna tillstyrkes eller
lämnas utan erinran i övervägande antalet yttranden.

Tvekan eller betänkligheter i fråga om möjligheterna för häradsskrivarna
att övertaga ifrågavarande del av längdföringen uttalas av länsstyrelserna i
Uppsala, Östergötlands och Jönköpings län samt några häradsskrivare; därvid
betonas svårigheten för häradsskrivarna att anskaffa för ändamålet tillräcklig,
kvalificerad personal. Länsstyrelsen i Jönköpings län uppställer i
samband härmed frågan, huruvida häradsskrivarnas befattning med berörda
del av längdföringen vore att anse såsom taxering eller såsom debitering. I
sistnämnda fall skulle den granskning av taxeringslängderna i avseende å
ortsavdrag, beskattningsbar inkomst och beskattningsbart belopp, som hittills
skett å landskontoren, icke vidare behöva ifrågakomma, vilket innebure
en lättnad i arbetet för länsstyrelsen och även möjliggjorde, att arbetskraften
kunde i större utsträckning anlitas för annan taxeringskontroll. Ett förtydligande
på denna punkt vore därför önskvärt även med hänsyn lill bestämmelsen
i 136 § taxeringsförordningen.

Sveriges häradsskrivareförening yttrar, att det i fråga örn utförandet av
här berörda del av längdföringen funnes tre alternativ att välja emellan: att

Kungl. Maj.ts proposition nr 345

låta längdföringen ankomma på särskilda längdförare, på landskontorens
taxeringsavdelningar eller på häradsskrivarna. Föreningen anför vidare:

I magistratsstäderna ombesörjes redan nu längdföringen i taxeringsnämnderna
av särskild tjänsteman, som ställts till förfogande av magistraten. Även
åtskilliga av landsbygdens taxeringsordförande torde på egen bekostnad anlita
särskild längdförare. Fördelen med denna anordning i förhållande till
den av de sakkunniga föreslagna är särskilt den, att ordföranden kan få betydande
hjälp även med annat arbete, än det som nu föreslås skola läggas på
häradsskrivarna, kontrollsummering av deklarationer, utskrivande av anmaningar,
avvikelser och andra skrivelser m. m. Särskild längdförare bör givetvis
förordnas av länsstyrelsen och ersättning för arbetet utbetalas direkt till
densamme. Anordningen underlättas genom reglering av laxeringsdistriktens
storlek och kostnaden torde icke bliva större än enligt de sakkunnigas förslag.

Det tekniska arbetet torde även kunna ombesörjas av landskontoren och
särskilt deras taxeringsavdelningar, vilkas mindre kvalificerade personal vid
den tid, då ifrågavarande arbete skall verkställas, icke torde vara i högre
grad engagerad i taxeringsarbetet. Härtill kommer, att landskontoren med sin
betydligt större personal och större lätthet att erhålla extra hjälp betydligt
smidigare kan bemästra denna uppgift än häradsskrivarna. Det bör även
framhållas, att deklarationerna insändas direkt till länsstyrelsen och alt dessa
därför äro lätt tillgängliga i de säkerligen många fall, då taxeringsnämndens
anteckningar visa sig vara ofullständiga eller direkt felaktiga.

Det förutsättes beträffande de båda nu behandlade alternativen, att häradsskrivarna
skola i enlighet nied de sakkunnigas förslag tillhandahålla
stommar till inkomstlängderna.

Då de sakkunniga nu stannat vid att såsom de lämpligaste för denna uppgift
föreslå häradsskrivarna, innebär detta givetvis en uppskattning, som kåren
med tacksamhet noterar. Det bör heller icke råda något tvivel om att kårens
medlemmar skola lojalt oell efter bästa förmåga silka fullgöra även denna
nya uppgift liksom de redan tillfredsställande löst de många andra arbetsuppgifter,
som de sista årtiondena pålagts dem. Men föreningen önskar dock
framlägga de betänkligheter, som sakkunnigeförslaget i denna del väckt till
liv hos åtskilliga av kårens medlemmar. I

I motsats till de kvalificerade beskattningsuppgifter, som föreslås skola tilldelas
häradsskrivarna, är uppgiften med det tekniska arbetet närmast en biträdesfråga.
Det kan icke vara rimligt, och de sakkunniga synas ej heller ifrågasätta
delta, att liäradsskrivaren själv skall sysselsätta sig med ifrågavarande
arbete annat än som övervakare oell arbetsledare. Dock torde icke vilken
tillfällig hjälp som helst kunna anlitas, utan synes närmast den ordinarie
personalen å häradsskrivarekontoren böra anförtros uppgiften. Denna är
emellertid vid denna tidpunkt strängt sysselsatt med andra uppgifter av delvis
kvalificerad ari. Sålunda skall fullgöras: uppläggande av pensionsavgiftsförteckningar,
uppläggande av uppbördsbok, upprättande av röstlängder,
upprättande av skogsvårdsavgiftslängder, uträkning och debitering av pensionsavgifter,
uträkning oell debitering av inkomstskatt, uträkning och debitering
av värnskatt, uträkning och debitering av skogsvårdsavgifter, debitering
i uppbördsbok av avdikningslån m. m., avskrift av inkomst- och fastighetslängder,
utskrift av debetsedlar, samt en hel del övriga löpande göromål
Den anhopning av liäradsskrivarnas arbetsuppgifter till mitten av kalenderåret,
som skett de sisla 10-tal åren, har visat sig i hög grad besvärande och
någon ändring synes härutinnan icke vara att vänta. Det kan erinras örn, att

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

tillbakaflyttandet av värnskattedebiteringen i hög grad bidragit lill detta tillstånd
och att häradsskrivareföreningens styrelse bestämt avstyrkt denna åtgärd.
Skall nu även det tekniska arbetet nied taxeringslängderna förläggas
till denna tid, sker en belastning, som inom många fögderier kommer att bliva
utomordentligt svår att bemästra. Svårigheten att skaffa biträden och särskilt
tillfälliga sådana gör sig allt mera kännbar. På vissa håll lär det vara så
gott som omöjligt att erhålla tillfällig arbetskraft. Och arbetsanhopningen
gör sig mest gällande vid en tidpunkt, då biträdena rätteligen i likhet med
andra anställda böra kunna påräkna semester. Häradsskrivarna själva kunna
givetvis icke tänkas få någon ledighet förrän i slutet av augusti månad.

Slutligen uttalar föreningen, att den icke ville motsätta sig att det tekniska
arbetet överfördes på häradsskrivarna, därest detta befunnes nödvändigt för
ett rationellt taxeringsförfarande. För arbetets underlättande föreslår föreningen
dock vissa ändringar i de sakkunnigas förslag, vilka ovillkorligen
borde vidtagas för att häradsskrivarna på ett tillfredsställande sätt skulle kunna
fullgöra ifrågavarande uppgift. Berörda ändringar avse dels tekniska detaljer
beträffande längdföringen, dels tiden för längdernas avlämnande till
häradsskrivare samt för stommars avlämnande till taxeringsnämndsordförande,
dels ock tiden för färdigställande av röstlängderna. Beträffande sistnämnda
längder anför föreningen, att de uppgifter om hinder för rösträtt,
som nu skulle lämnas senast den 10 juni, borde lämnas senast den 10 april,
så att röstlängderna kunde färdigställas under april månad. Delta arbete
komme eljest att infalla under den brådaste tiden med taxeringslängdernas
färdigställande. Det torde emellertid härvid vara nödvändigt med tilläggsuppgifter,
avseende de ändringar, som till och med den 10 juni inträffat i fråga
örn dessa hinder, vare sig nya sådana uppstått eller tidigare anmälda bortfallit.

Några kommunala myndigheter, häradsskrivare och taxeringsnämndsordförande
avstyrka de sakkunnigas förslag i nu förevarande del. I ett par
av dessa yttranden uttalas, att taxeringsnämndsordförandena fortfarande
borde omhänderha längdföringen men att de borde erhålla särskild ersättning
för biträdeshjälp. Från häradsskrivarhåll framhållas svårigheterna att
erhålla biträden för längdföringen; ett par häradsskrivare anse, att längdföringen
lämpligen kunde överflyttas till landskontoren.

I ett par yttranden av kommunala myndigheter uttalas, att ordföranden
— utöver den lättnad i arbetsbördan, som föreslagits av de sakkunniga -—
borde beredas ytterligare hjälp med sorterings- och skrivarbete. Sveriges
köpmannaförbund anser, att all längdföring borde överflytttas å häradsskrivarna,
varigenom en viss kontroll å taxeringsnämndernas arbete skulle
vinnas. I

I fråga om den av de sakkunniga föreslagna ersättningen åt häradsskrivarna
för upprättande av stommar och verkställande av viss
längdföring, 8 öre för skattskyldig, framhåller Sveriges håradsskrivareförening,
att ersättningen vore för låg. Vid dess bestämmande borde nämligen
hänsyn tagas icke blott till löner åt biträden utan även till åtskilliga andra
kostnader, såsom slitage av maskiner, andel i kontorskostnader m. m.; nå -

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

gon ersättning borde dessutom beräknas för häradsskrivare^ övervakning
av arbetet. En ersättning av 10 öre för skattskyldig torde icke kunna anses
oskälig.

Vad angår de sakkunnigas förslag, att magistratsstäderna själva skulle vidkännas
kostnaderna för ytterligare längdavskrifter samt för stommar till inkomstlängd,
uttala åtskilliga myndigheter i dylika städer, att berörda kostnader
borde bäras av statsverket.

De åtgärder, som de sakkunniga föreslagit i syfte att bereda taxeringsnämndsordförandena
längre tid för deras arbete och ökat biträde vid dettas
utförande, synas mig i stort sett ägnade att medföra fördelar för taxeringsarbetet.

Vad först angår frågan örn den tidpunkt, då sådana skattskyldiga som icke
äro bokföringspliktiga senast skola avgiva självdeklaration, ha de sakkunniga
övervägt huruvida nämnda tidpunkt skulle kunna tillbakaflyttas från den 15
februari till den 31 januari. De sakkunniga ha dock på anförda skäl funnit
sig icke kunna förorda en förkortning av den nu stadgade deklarationstiden.
Frågan har ånyo tagits upp i en del remissyttranden. Ehuru en förkortning
av deklarationstiden för ifrågavarande skattskyldiga i och för sig synes
önskvärd, har jag emellertid, med hänsyn till vad de sakkunniga anfört,
ansett mig icke böra framlägga förslag därom.

Med hänsyn till stadgandet i 59 § lagen örn kommunalstyrelse i stad —
enligt vilket stadgande räkenskaperna för visst kalenderår skola avlämnas
före den 1 april påföljande år — torde någon förkortning av den i 36 § 1
mom. andra stycket taxeringsförordningen föreskrivna anståndstiden icke
böra ifrågakomma, såvitt angår stadskommunerna. För likformighetens skull
synes sådan ej heller böra ske beträffande landskommunerna och övriga i
sistnämnda författningsrum angivna skattskyldiga. För övrigt torde en förkortning
av deklarationstiden i fråga om dessa skattskyldiga vara av ringa
betydelse för taxeringsarbetet, då antalet deklarationer från sådana skattskyldiga
är relativt litet.

Vad angår bokföringspliktiga skattskyldiga torde flertalet kunna avlämna
självdeklaration före den 31 mars. Anståndstiden för nämnda skattskyldiga
synes därför kunna förkortas på sätt de sakkunniga föreslagit eller till den
15 mars. Skulle skattskyldig, varom här är fråga, icke medhinna att avlämna
självdeklaration till sistnämnda dag, har han möjlighet att erhålla ytterligare
anstånd jämlikt bestämmelserna i 36 § 1 mom. fjärde stycket taxeringsförordningen.
Någon skärpning av de i nämnda författningsrum angivna villkoren
för erhållande av ytterligare anstånd med avgivande av deklaration
anser jag icke påkallad.

Den nu gällande anmälningsskyldigheten för bokföringspliktiga skattskyldiga,
som vilja begagna sig av anstånd med avgivande av självdeklaration, förorsakar
besvär både för de skattskyldiga och för taxeringsmyndigheterna.
Då anmälningsskyldigheten har ringa praktisk betydelse, torde den kunna
avskaffas. De från vissa håll uttalade farhågorna, att anmälningsskyldighe -

Departemenla chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

tens borttagande skulle medföra att deklarationerna avgåves senare än vad
nu är fallet, synas mig knappast befogade.

De sakkunnigas förslag örn förkortande av tiden för avlämnande av uppgifter
beträffande lön och utdelning från den 15 februari till den 31 januari
synes ägnat att medföra vissa fördelar. Då erfarenheterna från Stockholm
torde giva vid handen, att en dylik förkortning av tiden för uppgifternas
lämnande kan genomföras utan att arbetsgivarna åsamkas några större svårigheter,
tillstyrker jag de sakkunnigas förslag i denna del. Såsom de sakkunniga
yttrat, torde i samband med den nu föreslagna ändringen böra föreskrivas,
att avskrifterna av nästföregående års taxeringslängder skola tillställas
taxeringsnämndernas ordförande senast den 31 januari. Däremot torde
det icke vara erforderligt att i samband med en dylik bestämmelse föreskriva,
att för stad skall verkställas en ytterligare avskrift av fastighetslängder
och inkomstlängd. Den 31 januari torde nämligen debiteringsarbetet i stad
hava fortskridit så långt, att vederbörande kommunala myndighet icke vidare
behöver äga tillgång till den kommunala avskriften av taxeringslängderna.

Vad beträffar tiden för avslutande av taxeringsnämndernas arbete i länen,
förordar jag genomförande av de sakkunnigas förslag, såvitt rör de särskilda
taxeringsnämnderna. Arbetsperioden för dessa nämnder torde sålunda böra
utsträckas till den 31 maj med rätt för länsstyrelsen att medgiva ytterligare
utsträckning, dock längst till den 15 juni. Med hänsyn till den lättnad i arbetet,
som beredes ordförandena i de lokala taxeringsnämnderna dels genom
de föreslagna taxeringskonsulenterna dels ock genom de ytterligare åtgärder
jag i det följande kommer att föreslå, torde däremot de lokala taxeringsnämnderna
även i fortsättningen kunna avsluta sitt arbete vid den tidpunkt
som för närvarande är stadgad, d. v. s. den 15 maj eller, såvitt angår virkeslaxering,
den 31 maj. Emellertid kan för lokal taxeringsnämnd, som har
att verkställa taxering av ett stort antal rörelseidkare, vilka äro fysiska
personer, i vissa fall uppkomma behov av att få fortsätta arbetet under tid
efter den 15 maj. Jag finner därför, att länsstyrelsen bör äga rätt att, efter
framställning av ordföranden i nämnden, medgiva liknande utsträckning av
tiden för taxeringsarbetet, som jag förordat i fråga örn särskild taxeringsnämnd,
d. v. s. till den 15 juni. Sådant medgivande torde dock icke böra
lämnas i annat fall än då så finnes oundgängligen nödvändigt. Det i några
remissyttranden framförda förslaget om förkortning av tiden för taxeringsarbetet
kan jag däremot icke tillstyrka, då detta skulle motverka syftet att
bereda taxeringsnämndsordförandena mera tid för taxeringsarbetet.

Det bör åligga länsstyrelsen att vaka över att taxeringslängderna så snart
ske kan och senast inom fastställd tid avlämnas till häradsskrivare och vederbörande
tjänsteman i stad. I större distrikt böra längderna avlämnas successivt
i lämpliga delar. I övrigt torde jag emellertid i den speciella motiveringen
få återkomma till frågan örn tidpunkten för längdernas avlämnande
ävensom till frågan om tidpunkten för deklarationernas och längdavskrifternas
insändande till länsstyrelsen.

Det offentliga framläggandet av de taxeringslängder, som föras vid den
årliga taxeringen, torde numera sakna praktisk betydelse. Med hänsyn härtill

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

och då häradsskrivare och vederbörande tjänsteman i stad skulle beredas mera
tid för arbetet med längdavskriftemas färdigställande, därest bestämmelsen
om längdernas offentliga framläggande upphävdes, tillstyi*ker jag de sakkunnigas
förslag härom. Något hinder för den, som vill taga del av taxeringslängderna,
att göra detta hos vederbörande myndighet föreligger icke. Det
synes icke finnas anledning att, såsom i ett remissyttrande föreslagits, föreskriva
inskränkning i denna rätt.

Jag finner mig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag, att häradsskrivare
och vederbörande tjänsteman i stad skola dels upprätta och tillhandahålla
taxeringsnämndsordförandena stommar till avdelning A av inkomstlängden,
tipis ock verkställa den avskrift av skogsvårdsavgiftslängden, som på sätt de
sakkunniga anfört blir erforderlig.

De sakkunniga Ira framlagt förslag om att arbetet med längdföringen skall
i viss utsträckning överflyttas från ordförandena i taxeringsnämnderna till
häradsskrivarna. Beträffande denna fråga torde jag till en början få erinra
om mitt yttrande till statsrådsprotokollet över finansärenden, fogat vid proposition
nr 148 till 1935 års riksdag, i anledning av ett av länsstyrelsen i
Örebro län framställt förslag i ämnet. Jag anförde därvid, att länsstyrelsen
påtalat att taxeringsnämndsordförandena och kronoombuden alltför
mycket foges i anspråk för arbete av rent teknisk art, framförallt längdföringen,
varför länsstyrelsen föreslagit att förandet av taxeringslängderna
överflyttades från taxeringsnämnderna till häradsskrivarna; hos taxeringsnämnderna
skulle i så fall endast göras vederbörliga anteckningar örn meddelade
beslut å deklarationerna eller andra handlingar, vilka därefter skulle
överlämnas till häradsskrivarkontoren för längdföring. Jag anförde vidare,
att jag för egen del vore benägen tro, att utvecklingen på taxeringsväsendets
område måste gå i den riktningen, att åtskilliga av de uppgifter, som nu
handhades såsom bisysslor av tjänstemän eller andra, pålades tjänstemän
att i tjänsten fullgöras. Särskilt gällde naturligtvis detta i fråga om de
mera tekniska uppgifterna. Berörda förslag angående längdföringen ginge
därför enligt min mening i rätt riktning. Att jag dock icke för det dåvarande
kunde föreslå åtgärder av delta slag berodde närmast därpå, att
frågan så ingripande berörde häradsskrivarnas ställning att den lämpligen
torde kunna lösas endast i samband med den allmänna omprövning härav,
som sedan en lång tid stått på dagordningen. Det förefölle mig för egen
del sannolikt, anförde jag vidare, att lösningen av dessa frågor snarast
koinme att sökas efter de linjer, som 1924 års uppbördssakkunniga angivit,
d. v. s. häradsskrivareuppgifternas inflyttning till .särskilda uppbördsavdelningar
i länsstyrelserna. Detta spörsmål sammanhängde emellertid också
med föreliggande reformfrågor beträffande mantalsskrivningsväsendet
och åklagarväsendet.

Då frågan örn överflyttning av vissa arbetsuppgifter till häradsskrivarna
nu på nytt blivit aktuell, ligger saken så till vida annorlunda till att förslaget
endast gäller arbetsuppgifter av relativt begränsad omfattning. Med
hänsyn härtill torde en överflyttning kunna ske utan att ståndpunkt tages
lill frågan örn häradsskrivarnas ställning i allmänhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

De sakkunnigas uttalande om önskvärdheten av att avlasta en del av arbetet
med längdföringen från ordförandena j taxeringsnämnderna torde icke
kunna jävas. Frågan kommer då närmast att gälla, huruvida arbetet skall
överflyttas å häradsskrivarna eller örn längdföringen skall handhavas av
särskilda längdförare eller av landskontoren. Vid valet mellan dessa alternativ
förordar jag, liksom de sakkunniga, att de ifrågavarande arbetsuppgifterna
anförtros åt häradsskrivarna. Jag är dock medveten örn att vissa svårigheter
kunna uppstå för häradsskrivarna att inom fastställd tid slutföra
arbetet.

Den del av arbetet med längdföringen, som nu föreslås skola övertagas
av häradsskrivarna, är att anse såsom ett led i taxeringen. Då nämnda arbete
utföres å häradsskrivarkontoren under övervakning av vederbörande
häradsskrivare, synes emellertid särskild granskning härav å landskontoren
icke vara erforderlig.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att utfärda närmare föreskrifter
rörande uppläggande av stommar samt längdföring.

Utöver den hjälp, som taxeringsnämndsordförandena skulle erhålla genom
den föreslagna överflyttningen å häradsskrivarna av viss del av arbetet med
längdföringen, kan åt ordförandena redan nu beredas ytterligare hjälp. Jag
vill härutinnan erinra om bestämmelserna i 15 § 1 mom. och 108 § taxeringsförordningen,
enligt vilka bestämmelser i stad magistrat eller drätselkammare
samt i köping eller landskommun kommunalstämma eller kommunalfullmäktige
äga till förfogande för beskattningsnämnderna i första instans
ställa kommunala tjänstemän med uppgift att biträda ordförandena vid
mottagandet och ordnandet av deklarationer och andra taxeringsuppgifter,
vid granskningen av nämnda handlingar samt, i den mån så erfordras, även
vid fullgörandet av ordförandenas övriga åligganden. Denna möjlighet att
förskaffa ordförandena hjälp vid utförandet av de enklare delarna av taxeringsarbetet,
varigenom ordförandena beredes tillfälle alt mera ägna sig åt
det egentliga taxeringsarbetet, synes i kommunernas eget intresse böra utnyttjas
i största möjliga utsträckning.

Särskild skrivhjälp åt taxeringsnämndsordförandena anser jag mig icke
böra föreslå.

Häradsskrivarna böra erhålla ersättning av statsmedel för arbetet med
längdföringen ävensom för arbetet med uppläggande av stommar. Även för
verkställandet av den förut omnämnda avskriften av skogsvårdsavgiftslängden
bör särskild ersättning utgå. Ersättningen för förstnämnda arbetsuppgifter
torde med hänsyn till uppgifternas omfattning skäligen böra utgå med 10
öre per skattskyldig. För ombesörjandet av omförmälda avskrift bör ersättning
utgå enligt motsvarande grunder som de, vilka tillämpas beträffande de
avskrifter av taxeringslängderna häradsskrivarna nu ha att verkställa.

Vad angår frågan örn bestridande av kostnaderna i magistratsstad för
ifrågavarande längdavskrift samt för stommar till inkomstlängd vill jag
erinra örn att magistratsstäderna bekosta den avskrift av taxeringslängderna,
som nu verkställes. Enligt min mening bör magistratsstad svara jämväl
för kostnaden för den föreslagna avskriften av skogsvårdsavgiftslängden. Kost -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 315.

naden för upprättande av berörda stommar synes däremot böra gäldas av
statsmedel. Jämlikt 145 § 1 mom. taxeringsförordningen, jämfört med 15 §
2 mom. samma förordning, gäldas nämligen för närvarande sådan gotlgörelse
för det biträde, som lämnas av städernas tjänstemän bland annat vid uppläggandet
av taxeringslängderna; häri ingår tydligen även uppläggandet av
stommar till längderna. Ersättningen för upprättandet av stommarna torde
skäligen böra utgå med 2 öre per skattskyldig.

Statsverkets årliga kostnad för häradsskrivarnas verkställande av omförmälda
längdavskrift torde kunna beräknas till 2,000 kronor. Vid de sakkunnigas
beräkning av kostnaderna för häradsskrivarnas upprättande av stommar
samt för deras arbete med längdföring lärer hänsyn icke hava tagits till
de å fögderistäderna belöpande kostnaderna. Det av de sakkunniga beräknade
kostnadsbeloppet, 145,600 kronor, torde av denna anledning böra uppräknas
till 160,000 kronor. Med den av mig föreslagna förhöjda ersättningen
bör kostnaden ökas med ytterligare 40,000 kronor eller till 200,000 kronor.
Vad slutligen angår ersättningen till magistratsstäderna för upprättande av
stommar torde nämnda ersättning böra beräknas till 10,000 kronor för år.

3, Kronoombudets uppgitter vid taxeringen.

De sakkunniga anföra beträffande kronoombudets uppgifter vid taxeringen: Kronoombudet

skulle, såsom redan benämningen angiver, bevaka kronans
intresse vid taxeringen. Han har därjämte enligt 80 § taxeringsförordningen
att, oavsett taxeringsnämndsordförandens granskningsskyldighet, granska
alla inkommande självdeklarationer, andra uppgifter och upplysningar; jämlikt
78 § d) och 80 § a) taxeringsförordningen må dock länsstyrelsen förordna,
att deklarationer av enkel beskaffenhet må granskas endast av kronoombudet
eller endast av ordföranden. Vidare har kronoombudet att, i den mån
sådant må vara erforderligt och av ordföranden påkallas, biträda denne under
taxeringsarbetet och verkställa den längdföring, som förekommer vid
taxeringsnämndens sammanträden.

Envar av dessa uppgifter är betydelsefull och krävande. Tyvärr måste dock
konstateras, att dessa uppgifters åläggande i stor utsträckning stannat videen
tom föreskrift i författningen, som icke äger motsvarighet i verkliga förhållandet.
I mycket stor omfattning torde förhållandet vara, att kronoombudet
ingalunda genomgår alla självdeklarationer, utan att endast ordföranden gör
detta —- ett förhållande, som är så mycket mera anmärkningsvärt, som kronoombudet
är den ende nämndsledamoten, vilken äger ovillkorlig rätt till
deklarationsgranskning. Ofta saknar kanske kronoombudet förutsättningarna
för en verklig dylik granskning, men även där sådana förutsättningar finnas,
torde den honom åliggande fullständiga granskningsskyldigheten i stor
utsträckning eftersättas. — Kronoombudets uppgift att särskilt bevaka de fiskaliska
intressena torde näppeligen klart framstå för den. stora mängden kronoombud.
— Vad slutligen angår kronoombudets skyldighet att biträda ordföranden,
bl. a. med längdföringen under sammanträdena, torde väl, såvitt
fråga är örn längdföringen, denna skyldighet tämligen ofta även fullgöras. Ej
sällan sker emellertid icke heller detta.

Ett resultat av hittills berörda förhållanden Ilar givetvis blivit, att det avgörande
inflytandet i taxeringsnämnden tillkommer ordföranden, vilken därvid
faktiskt får söka tillvarataga även kronans intressen; kronoombudets
funktioner med avseende härå fullgöras ju som regel icke. För ordförandens

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

vidkommande medför detta obestridligen en föga tilltalande dualism — han
skall på en gång vara den som verkställer utredningen i ärendena och den
som har att bedöma utredningens värde, lian skall samtidigt vara representant
för det allmännas intresse samt en oväldig och opartisk domare.

De sakkunniga anföra vidare:

Förut har påtalats, hurusom de viktiga funktioner, som enligt taxeringsförordningen
åvila kronoombudet i taxeringsnämnd, i stor utsträckning icke
bliva och icke kunna bliva av kronoombudet fullgjorda. Skälen härför hava
varit mångahanda, främst naturligtvis svårigheten att i varje taxeringsdistrikt
kunna finna en för dessa uppgifters fullgörande lämplig person. Därjämte
har emellertid medverkat den ytterst ringa ersättning, som utgår till kronoombuden.
Det är givetvis i hög grad önskvärt att kunna ernå sådan ändring,
att kronoombuden i taxeringsnämnd verkligen bliva vad de enligt författningen
äro avsedda att vara.

Vad angår de föreslagna särskilda taxeringsnämnderna bör detta syftemål
utan vidare kunna uppnås, då ju de sakkunniga förutsatt att som l egel tjänstemän
skola vara kronoombud i dessa nämnder. Beträffande övriga taxeringsnämnder
skulle emellertid de nu rådande olägenheterna alltjämt kvarstå.
Att här verkställa en allmän och i så fall avsevärd förhöjning av kronoombudens
ersättningar skulle båta föga, då ju bristen på lämpliga personer
därigenom näppeligen avhjälpes. De ekonomiska konsekvenserna skulle för
övrigt bliva alltför tyngande.

Emellertid är att märka, att de taxeringsfall, där kronoombudens ingripande
är särskilt påkallat, genom den föreslagna omläggningen flyttats bort
från de lokala taxeringsnämnderna samt att därför kraven å dessas kronoombud
icke bliva av lika stor omfattning som hittills.

I övrigt synes önskvärt, att vederbörande länsstyrelser erinra samtliga kronoombud
om dem författningsenligt åvilande uppgifter.

I vissa remissyttranden framhålles såsom önskvärt, att arvodena till kronoombuden
höjas. Uttalanden i sådan riktning göras av åtskilliga taxeringsnåmndsord
förande.

Riksräkenskapsuerket och taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anse,
att kronoombudens uppgifter borde tydligare och närmare angivas.

Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar, att värdet av att stärka kronoombudens
ställning icke borde överskattas. Största effektivitet torde uppnås, om
granskningsarbetet väsentligen anförtroddes åt väl avlönade ordförande med
biträde i svårare frågor av särskilt utbildade tjänstemän.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län yttrar, att örn ordförandeskapet i taxeringsnämnd
fullgjordes av statliga befattningshavare som ett med deras tjänst
förenat uppdrag, vilket organisatoriskt sett vore det lämpligaste, torde särskilda
kronoombud i nämnderna icke vara erforderliga.

Föreningen Stockholms läns taxeringsnämndsordförande anför, att man av
de sakkunnigas uttalanden möjligen frestades ifrågasätta, huruvida icke i de
lokala taxeringsnämnderna kronoombudens åligganden helt kunde överflyttas
å taxeringsnämndsordförandena, vilka därigenom formellt skulle ha att
söka tillvarataga även kronans intressen. Föreningen fortsätter:

Ett vägande skäl för bibehållande av kronoombudsinstitutionen jämväl i
de lokala taxeringsnämnderna torde emellertid vara — förutom det av de
sakkunniga påpekade förhållandet med den för ordförandens vidkommande

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

föga tilltalande dualismen att »samtidigt vara representant för det allmännas
intresse samt en oväldig och opartisk domare» — att tjänstgöring såsom kronoombud
ger en så värdefull praktisk inblick i taxeringsförfarandet, att densamma
bör ingå som ett led i utbildningen för blivande taxeringsnämndsordförande.

Kronoombudets uppgifter torde i praktiken ofta ha inskränkts till att avse Departementsgranskning
av endast ett fåtal deklarationer; på sina håll torde kronoom- chefenbudet
överhuvud icke granska några deklarationer utan är hans arbete inskränkt
till att avse endast deltagande i taxeringsnämndens sammanträden.

Med hänsyn härtill och då jag tidigare förordat, dels att i de särskilda taxeringsnämnderna
skola ingå för uppgiften väl kvalificerade kronoombud dels
ock att de lokala nämnderna skola vid taxeringen av rörelseidkare biträdas
av taxeringskonsulenter, kunde det synas som örn kronoombuden skulle
kunna avskaffas utom i vad anginge de särskilda nämnderna. Emellertid
torde detta likväl innebära en försvagning av organisationen, särskilt beträffande
sådana distrikt där jordbrukardeklarationer i större omfattning förekomma.
Ur organisatorisk synpunkt synes det ej heller tillfredsställande, att
ordföranden direkt skulle bevaka de fiskaliska intressena; jag bortser härvid
från att redan enligt nu gällande bestämmelser deklarationer av enkel beskaffenhet,
avseende huvudsakligen inkomst av tjänst, under vissa förutsättningar
må granskas allenast av ordföranden. Slutligen bör framhållas,
att tjänstgöringen såsom kronoombud ur utbildningssynpunkt är värdefull
för blivande taxeringsnämndsordförande. Jag biträder därför de sakkunnigas
mening, att någon ändring icke nu bör genomföras i fråga om kronoombudsinstitutionen.

Däremot bör tillses, att kronoombuden verkligen fullgöra de uppgifter, som
enligt taxeringsförordningen åvila dem. Därest det förslag om inrättande av
taxeringsavdelningar vid landskontoren, som jag i det följande kommer att
framlägga, vinner bifall, torde tillsynen över kronoombuden böra utövas av
vederbörande taxeringsavdelning. Det bör framhållas att kronoombuden —
frånsett de kronoombud som förordnas i de särskilda taxeringsnämnderna
och i vissa nämnder i städerna — i fortsättningen komma att erhålla mindre
omfattande uppgifter än för närvarande. Nämnda förhållande bör beaktas
vid bestämmandet av ersättningen till kronoombuden. Till frågan örn ersättning
för taxeringsuppdrag torde jag emellertid få återkomma i det följande.

4. Valperiod för ledamöter i taxeringsnämnd.

De sakkunniga erinra örn att mandattiden för närvarande vore ett år såväl
för de av länsstyrelsen förordnade ledamöterna i taxeringsnämnd, d. v. s.
ordföranden och kronoombudet, som för de valda ledamöterna. Vidare anföra
de sakkunniga:

Vad till en början angår dessa sistnämnda ledamöter, har den korta mandattiden
visat sig medföra olägenheter, enär alltför snabba personskiften

Bihang till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 345. 7

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

däx-av främjas. För att arbetet inom en nämnd skall löpa kontinuerligt och
friktionsfritt måste tillses, att icke nya och oerfarna medlemmar ersätta
gamla och rutinerade sådana alltför ofta eller i alltför stor omfattning.
Ehuruväl dessa synpunkter i regel beaktas av de väljande organen, synas,
till förebyggande av stundom framträdande tendenser i motsatt riktning, särskilda
bestämmelser böra meddelas. Ett ytterligare skäl härtill kan måhända
vara, att särskilt i större stadskommuner de årligen återkommande valen av
en fullständig uppsättning ledamöter i taxeringsnämnd vålla viss onödig omgång;
det kan ju här röra sig om ett årligt val av, såsom i Stockholm, upptill
320 ordinarie ledamöter och lika många suppleanter, där beträffande var
och en undersökning måste ske att icke valbarhetshinder föreligger å den
i 12 § 1 mom. andra stycket taxeringsförordningen angivna grund.

I överensstämmelse med vad numera är regel i fråga örn andra nämndsledamöters
mandattid föreslås densamma för valda ledamöter och suppleanter
i taxeringsnämnd till fyra år. Därjämte föreslås, till förebyggande av
alltför genomgripande omplaceringar vid mandattidens utgång, att halva antalet
ledamöter väljes vartannat år. En följd härav bliver, att vid de första
gången förrättade valen halva antalet ledamöter får väljas för två år (eller,
om antalet ledamöter icke är jämnt, det antal, som är närmast under hälften)
.

De sakkunniga föreslå däremot icke någon ändring i den nuvarande mandattiden
för ordförande och kronoombud. Såsom skäl härför anföres:

Beträffande ordförande och kronoombud tala icke samma skäl för en förlängning
av den nuvarande mandatperioden. Snarare lärer beträffande nytillträdande
ordförande kunna vara önskvärt, att dessa endast böra förordnas
för ett år; frågan om förlängning av deras förordnande måste ju bliva
beroende på deras ådagalagda lämplighet eller olämplighet för uppdraget
i fråga. Även för kronoombuden bör ju samma regel gälla. I

I övervägande antalet remissyttranden lämnas förslaget i denna del utan
erinran.

Överståthållarämbetet och stadsfullmäktige i Stockholm anse, att en förlängning
av mandattiden för de valda ledamöterna i taxeringsnämnd till två
år borde vara tillräcklig. En längre mandattid kunde medföra olägenheter i
det avseendet, att personer, som av åldersskäl eller andra orsaker icke längre
borde vara ledamöter, först efter relativt lång tid kunde avlägsnas ur nämnden.

Betänkligheter mot förslaget uttalas av länsstyrelsen i Västerbottens län,
som anför att med nuvarande ordning möjlighet funnes att omvälja dugliga
och lämpliga personer samt att redan efter ett år bortgallra sådana, som icke
lämpade sig för uppdraget, samt av svenska stadsförbundet, som ifrågasätter
huruvida längre valperiod vöre påkallad, då erfarenheten snarast syntes
visa att omval i allmänhet förekomme, där icke särskilda skäl föranledde ändring.

Förslaget avstyrkes av taxeringsnånmdsordförandenas riksförbund med
motivering att några klagomål över den nuvarande ettåriga mandattiden
icke avhörts; tvärtom hade betänkligheter framförts mot en förlängning, vil -

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

ken förmenades kunna medföra vissa nackdelar därigenom att en nämnd
icke skulle kunna befrias från en olämplig ledamot förrän efter fyra år.

Drätselkammaren i Gävle och handelskammaren därstädes förorda, att
även ordförande i taxeringsnämnd utses för en tid av tre eller fyra år. Länsstyrelsen
borde givetvis äga rätt att upphäva förordnandet, om vederbörande
visade sig olämplig för uppdraget.

De sakkunnigas förslag örn längre valperiod torde främst åsyfta att bättre Departementstillgodose
kravet på rutin och erfarenhet hos ledamöterna i fråga om faxe- CÄe/cwringsarbetet.
I praktiken torde emellertid dugliga ledamöter merendels omväljas
år efter år. Härigenom minskas betänkligheterna mot ett bibehållande
av den nuvarande ettåriga valperioden. Å andra sidan äro, såsom i remissyttrandena
framhållits, åtskilliga olägenheter förenade med en längre valperiod.

Jag har därför stannat vid att icke föreslå någon ändring i nu gällande bestämmelse
om den tid för vilken ledamöter i taxeringsnämnd skola utses.

5. Övervakningen av taxeringsnämndernas arbete.

Rörande övervakningen av taxeringsarbetet anföra de sakkunniga följande:

Övervakningen av att taxeringsarbetet ordnas och bedrives ändamålsenligt
ankommer enligt 107 § taxeringsförordningen å länsstyrelsen. Landskamreraren
äger enligt samma paragraf att närvara vid sammanträde med beskattningsnämnd
i första instans och därunder deltaga i överläggningarna, men
ej i besluten. Den bakomliggande tanken i fråga örn båda dessa bestämmelser
har givetvis varit, att landskamreraren skulle oavbrutet följa arbetet inom
taxeringsnämnderna. Han skulle, såsom 1923 års taxeringssakkunniga uttryckte
detta, härigenom erhålla möjlighet att »på ort och ställe utan omgång
förskaffa sig kännedom om vederbörandes sätt att ombesörja taxeringsarbetet
och han skulle därvid meddela behövliga råd och anvisningar för arbetets
rätta bedrivande». »Fördelarna härav», tilläde de sakkunniga, »torde vara
uppenbara.»

I enahanda syfte är bestämmelsen i 75 § taxeringsförordningen avsedd att
verka, enligt vilket stadgande länsstyrelsen såsom förberedande åtgärd för
taxeringsnämndernas verksamhet äger kalla ordföranden och högst två andra
medlemmar i taxeringsnämnderna till överläggningar rörande taxeringsarbe^
tet. Härjämte må erinras om att landskamrerarna årligen meddela detaljerade
direktiv för taxeringsnämndernas verksamhet.

Den övervakning av taxeringsnämndernas verksamhet, som enligt det anförda
skulle ankomma å landskamreraren, har emellertid, även den, blivit
allenast en föreskrift på papperet. 1 verkligheten är det så gott som uteslutet
för landskamrerarna, med deras mångahanda andra viktiga uppgifter,
att följa och övervaka taxeringsnämndernas arbete. Det förhåller sig i stället
i flertalet fall så, alt, från det taxeringen börjar den 15 februari och till
dess densamma skall vara slutförd i maj månad, landskamrerarna icke hava
någon kännedom örn vare sig hur långt taxeringsarbetet fortskridit eller på
vad sätt detsamma verkställts. Klarhet i att arbetet verkligen fullgjorts vinnes
först då detsamma skall vara slutfört. Någon kännedom örn på vad sätt
taxeringen verkställts kan ernås först vid den eftergranskning av taxeringarna,
som författningsenligt bör ske av prövningsnämnden.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 345

De sakkunniga anföra vidare i denna del:

Den kontroll, som kräves beträffande taxeringsnämndernas arbete, blir
under nuvarande förhållanden närmast en kontroll å ordförandens förmåga
alt fullgöra sina arbetsuppgifter. En dylik kontroll måste vara tvåfaldig. Densamma
skall avse att utröna dels huru snabbt taxeringsarbetet fortskrider
och dels på vad sätt detsamma fullgöres. I förstnämnda hänseende skulle
närmast erfordras, att taxeringsnämndens ordförande med vissa tidsmellanrum,
exempelvis den första dagen i varje månad, till landskontoret insände
uppgift å hela antalet till dem inkomna deklarationer och å huru många av
dessa som av ordföranden slutbehandlats; å ett senare stadium borde givetvis
tillkomma antalet av taxeringsnämnden slutbehandlade. Kontroll å det
sätt, varå taxeringen verkslälles, är däremot väsentligt svårare att anordna.
Så kan nämligen icke gärna ske annorledes, än att tjänstemän vid landskontoret
under taxeringsperioden besöka ordförandena och taga del av det
av dem utförda arbetet ävensom äro närvarande vid taxeringsnämndernas
sammanträden. Ett fullständigt dylikt kontrollsystem skulle emellertid förutsätta
en högst betydande personalökning å landskontoren under en viss
kortare tid av året. Alla de förut anförda skäl, som tala mot en sådan personalökning,
göra sig här åter med styrka gällande. Ej heller synes lämpligt
att ytterligare belasta samtliga taxeringsnämndsordförande med skyldighet
att avlämna arbetsuppgifter av förut angivet slag.

I nu förevarande avseenden synes emellertid befogat att göra en skillnad
mellan de särskilda taxeringsnämnderna och de lokala taxeringsnämnderna.
Beträffande de särskilda taxeringsnämnderna synas kunna uppställas bestämda
krav å att under pågående taxeringsperiod en kontroll utövas av del
sätt, varå taxeringen bedrives. Beträffande de lokala nämnderna synes mera
icke kunna krävas, än att viss personal skall finnas tillgänglig, som kan från
länsstyrelsen utsändas för att åtminstone stickprovsvis granska taxeringsnämndernas
arbete. Huru denna personalfråga skall ordnas sammanhänger
med spörsmålet om landskontorens organisation och behandlas nedan i samband
därmed; här må endast anmärkas, att häradsskrivarna torde kunna i
stor utsträckning utnyttjas för denna arbetsuppgift. Till möjliggörande av
den ifrågasatta kontrollen måste tydligtvis åligga taxeringsnämndsordförandena
att i god tid anmäla till landskontoren, när nämndssammanträden skola
hållas.

De sakkunniga föreslå i enlighet med vad ovan anförts, att fortlöpande
saklig kontroll skall äga rum beträffande de särskilda taxeringsnämndernas
arbete samt att till landskontoren hörande eller därunder sorterande personal
skall i den utsträckning, som finnes erforderlig och möjlig, under
taxeringsperioden besöka ordförandena i de lokala taxeringsnämnderna fölen
översyn av dessas arbetsresultat samt därvid deltaga i nämndernas sammanträden.
I

I remissyttrandena bär de sakkunnigas förslag i nu förevarande del i allmänhet
lämnats utan erinran.

Länsstyrelsen i Malmöhus län och ett par taxeringsnämndsordförande anmärka
emellertid, att övervakning beträffande särskild taxeringsnämnd icke
behövdes i större utsträckning än beträffande lokal nämnd. En taxeringsnämndsordförande
anser, att övervakning av särskild taxeringsnämnds arbete
icke alls erfordrades.

Taxeringsnämndsordf brändenäs riksförbund ifrågasätter stärkt den föreslagna
kontrollens praktiska värde och finner den snarare ägnad att irritera

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

101

än att främja taxeringsarbetet. Värdet av ifrågavarande kontroll ifiågasättes
jämväl av stadsfullmäktige i Solna och Norrköping.

Länsstyrelsen i Jämtlands län uttalar, att det med den personal, som föreslagits
för taxeringsavdelningen, vore uteslutet att i nämnvärd grad övervaka
taxeringsnämndernas arbete. Skånes handelskammare yttrar att, därest en
effektivare kontroll av taxeringsarbetet skulle kunna åstadkommas, det torde
vara nödvändigt att den föreslagna kvalificerade personalen å landskontoren
ytterligare förstärktes.

Den föreslagna kontrollverksamheten innebär icke någon principiell nyhet ltepartemenisutan
endast en effektivisering av den övervakning, som länsstyrelsen redan cAe/en.
nu har att utöva. Med hänsyn till den stora betydelse, som taxeringsarbetet i
första instans har, bör naturligen tillses att detta arbete blir utfört på bästa
möjliga sätt. Genom inrättandet av särskilda taxeringsnämnder med kvalificerade
ordförande och kronoombud samt genom tillsättandet av taxeringskonsulenter
skapas i fråga om vissa taxeringar bättre förutsättningar för ett
riktigt och rättvist taxeringsresultat. övervakning och, i viss omfattning, kontroll
lärer dock icke kunna undvaras vare sig beträffande dessa taxeringar eller,
än mindre, beträffande taxeringarna i övrigt. I vilken utsträckning övervakning
och kontroll skola kunna utövas av länsstyrelsen är givetvis beroende
på storleken av den personal, som för detta ändamål kan påräknas. Jag kommer
att i det följande föreslå viss personalförstärkning för landskontoren.

Genom en sådan personalförstärkning sättas landskontoren i stånd att bättre
än vad för närvarande är fallet övervaka taxeringsarbetet i första instans,
övervakningen torde i så stor utsträckning som möjligt böra ske i den
1 ormen, att tjänstemän från landskontoren besöka taxeringsnämndsordförandena
för översyn av arbetsresultatet samt deltaga i taxeringsnämndernas
sammanträden. Med det föreslagna personalbeslåndet torde annan kontroll
än genom stickprov icke kunna äga rum vare sig beträffande de särskilda
eller de lokala nämnderna. En dylik kontroll torde emellertid i allmänhet
få anses vara tillräcklig. 6

6. Instruktionskurser för ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd.

De sakkunniga framhålla, att å ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd
måste ställas relativt höga krav, särskilt i fråga örn författningskunskap.
Till de ifrågavarande posterna utsåges emellertid ofta personer, som
icke tidigare sysslat med hithörande arbetsuppgifter. Resultatet hade blivit,
att just på denna punkt allvarliga brister kommit till synes. De sakkunniga
anföra vidare härom:

Det är givet, att den ordförande eller det kronoombud, som under några år
tjänstgjort i sådan egenskap, därunder — förutsatt att han verkligen ägnar
sig åt sitt arbete — så småningom vinner en tillfredsställande kunskap och
erfarenhet. Denna blir emellertid ur det allmännas synpunkt ganska dyrköpt,
enär av naturliga skäl taxeringsarbetet under lärotiden måste bliva i större
eller mindre grad bristfälligt.

De sakkunniga hava förut såsom sin uppfattning uttalat, att nu berörda

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements chefen.

svaghet i systemet icke kan på det sätt avhjälpas, att sakkunniga tjänstemän
förordnas till biträden i samtliga eller ens flertalet taxeringsnämnder. Det
återstår då att på annat sätt söka åtminstone nödtorftigt avhjälpa ifrågavarande
brister.

Härvidlag böra uppmärksammas bestämmelserna i 75 § taxeringsförordningen.
Enligt denna äger ju länsstyrelsen, innan taxeringsarbetet för året tager
sin början, från varje taxeringsnämnd inom länet eller viss del därav kalla
ordföranden och högst två andra ledamöter i taxeringsnämnd att sammanträda
inför länsstyrelsen eller landskamreraren för överläggningar rörande
taxeringsarbetet. Uppmärksammas böra även de skriftliga promemorior angående
taxeringsarbetets bedrivande, som av landskamrerarna pläga årligen
utsändas. Vad som kan förekomma vid sagda sammanträde blir emellertid
med nödvändighet sådana ting, som kunna och böra tjäna till ledning för
de mera erfarna ordförandena vid deras taxeringsarbete; detsamma gäller innehållet
i nyss berörda promemorior.

Härutöver erfordras enligt de sakkunnigas uppfattning, att nytillträdande
ordförande och kronoombud beredas tillfälle att såväl före taxeringsarbetets
början som ock under detsammas fortgång erhålla kunskap om de elementära
grunderna för taxeringsarbetets bedrivande och tillfälle att dryfta olika
i samband därmed uppkommande frågor. Även för de mera erfarna ordförandena
och kronoombuden skulle säkerligen vara till gagn, om åt dem i
sistnämnda hänseende bereddes motsvarande möjlighet. Alldeles särskilt gäller
detta i fråga om tillämpningen av nya skatleförfattningar eller ändrade
sådana.

I nu angivna avseende synes lämpligt, att nytillträdande taxeringsnämndsordförande
och kronoombud exempelvis fögderivis kallades lill några sammanträden
inför lämplig tjänsteman från landskontoret. Därunder borde av
denne genomgås de viktigaste författningsbestämmelserna men därutöver
även lämnas närmare direktiv för själva arbetets bedrivande. Synnerligen
önskvärt vöre, om en kortfattad handledning härutinnan utarbetades, som
kunde läggas till grund för kurserna i fråga.

Den fortsatta vägledning i skatteförfattningarnas tillämpning, som bör
komma ordförande och kronoombud till del, lärer lämpligen kunna kombineras
med en kontrollverksamhet, varom förut varit tal.

I remissyttrandena lämnas förslaget örn instruktionskurser genomgående
utan erinran. Blott i tvenne yttranden —avgivna av kommunalborgmåstaren
i Bollnäs och en taxeringsnämndsordförande — uttalas att ifrågavarande
kurser vore obehövliga, åminstone för ordförande och kronoombud i lokal
taxeringsnämnd.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att även ordförande och kronoombud
i taxeringsnämnd borde beredas möjlighet att genomgå de mera omfattande
kurser, som av de sakkunniga föresloges för taxeringstjänstemän (se sid.
201 o. f).

Taxeringsnämndsordfbrändenäs riksförbund erinrar om den konsulterande
verksamhet, som bedreves av förbundet och vilken erhållit stöd av det allmänna.

De föreslagna instruktionskurserna för ordförande och kronoombud i
taxeringsnämnd torde vara av värde för taxeringsarbetet. Jag tillstyrker de
sakkunnigas förslag i denna del.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

103

7. Arvoden åt ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd.

De sakkunniga anföra:

Arvodet åt ordförandena och kronombuden i taxeringsnämnd står i viss
proportion till deras redovisade arbete enligt särskilda, av Kungl. Maj:t fastställda
grunder. För detta ändamål hava taxeringsnämndsordförandena att
avlämna uppgifter angående omfattningen av det genomgångna arbetsmaterialet.
Dessa uppgifter sammanställas länsvis, varvid för olika arbetsenheter
beräknas ett fastställt pris, vilket framgår av följande sammanställning:

kronor

Varje i inkomstlängd uppförd skattskyldig............................ 0.25

» » skogsaccislängd uppförd skattskyldig.......................... 0.50

» » fastighetslängd upptagen taxeringsenhet........................ 0.05

» självdeklaration av aktiebelag.................................. 2.00

» » » annan skattskyldig.......................... 0.20

» bilaga angående jordbruksfastighet............................. 0.30

» » » annan fastighet............................... 0.15

» bilaga angående rörelse enl. fonn. nr 7 a och b................ 0.75

» » » » » » »8a »9................ 0.50

» » » » » » »8b...................... 0.50

» annan taxeringsuppgift (löneuppgifter etc.)...................... 0.05

» anmaning (att deklarera m. m.)................................ 0.10

» underrättelse örn avvikelse från deklaration m. m............... 0.20

» i förmögenhetslängd upptagen skattskyldig...................... 0.25

» eftertaxering.................................................. 0.50.

Härjämte beräknas ett »tillägg» av 50 kronor för varje taxeringsdistrikt.

På detta sätt erhålles ett beräknat gemensamt ersättningsbelopp för samtliga
ordförande och kronoombud i länets taxeringsnämnder, vilket sedan underställes
finansdepartementets prövning. Även om det begärda beloppet beviljas,
betyder detta dock icke att varje ordförande och kronoombud erhåller
just den summa, som efter en matematisk uträkning motsvarar hans på angivet
sätt inregistrerade arbetsprestationer. En jämkning äger som regel rum,
varför ock stöd finnes i 145 § 4 mom. sista stycket taxeringsförordningen,
varest föreskrives, att vid fördelningen avseende skall fästas »på den för de
särskilda uppdragens utförande erforderliga och därå nedlagda skicklighet,
tid och arbete»; att även andra hänsyn måste tagas, är emellertid givet, och
särskilt gäller detta de mindre taxeringsdistrikten. För att icke ordförande
och kronoombud i dessa distrikt skola erhålla alltför obetydliga arvoden —
med påföljd, att ingen vill åtaga sig uppdraget — måste arvodet åt dessa höjas
på övriga ordförandes och kronoombuds bekostnad. Detta torde i allmänhet
tillgå så att det särskilda tilläggsarvodet å 50 kronor åt ordförande och kronoombud
i större distrikt ej kommer dessa tillgodo utan i stället användes
för att förbättra övriga ordförandes och kronoombuds eljest alltför låga arvoden.

Ehuruväl relativt fasta grunder alltså finnas för beräknande av arvodet till
ordförande och kronoombud har emellertid vid några tillfällen under senare
år avvikelse därifrån skett, i samtliga fall på så sätt, alt arvodesbeloppen
nedsatts; så var händelsen år 1923, år 1932 och år 1940.

De sakkunniga hava icke ansett sig böra ingå på frågan, huruvida den nuvarande
beräkningsgrunden för taxeringsarvodena bör bibehållas; att densamma
är både besvärlig och tidskrävande, lärer dock vara tydligt. Däremot
vilja de sakkunniga framhålla, alt de arvoden, som för närvarande utgå

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

till ordförande och kronoombud i taxeringsnämnderna, äro alltför låga. Ju
högre krav man vill ställa å dessa personer, desto angelägnare är det, att
arvodesfrågan löses på ett tillfredsställande sätt.

Under framhållande av att det uppenbarligen borde tillses, att arvodesbeloppen
tillmättes så att de stöde i rimlig proportion till arbetets krävande
art och möjliggjorde en god rekrytering av ordförande och kronoombud, föreslå
de sakkunniga, att ersättningen för jordbruksbilaga höjes från 30 till 50
öre med hänsyn till denna bilagas relativt invecklade beskaffenhet och det
arbete, som en ingående granskning av bilagan till följd därav krävde. De
sakkunniga anmärka, att även denna ersättning torde vara i minsta laget.
Vidare föreslå de sakkunniga, att den s. k. tilläggsersättningen höjes från
50 till 100 kronor per distrikt.

Kostnaderna för de sålunda föreslagna höjningarna beräknas av de sakkunniga,
på grundval av uppgifter från 1941 års taxering, till 196,530 kronor.
De sakkunniga tillägga, att dessa höjningar avvägts uteslutande med
hänsyn till normala tidsförhållanden.

Emellertid hade de sakkunniga funnit det uppenbart, att viss hänsyn måste
tagas även till den under rådande kristid inträdda allmänna förhöjningen
av levnadskostnaderna. Härutinnan anföres:

Det synes näppeligen rimligt, att ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd
icke skulle få åtnjuta härav påkallad tillfällig förbättring av arvodesförmånerna.
Även med den föreslagna allmänna arvodesförhöjningen komma
nämligen arvodena alltjämt att i många fall utgå med synnerligen blygsamma
belopp. De härav framkallade svårigheterna att till uppdragen i fråga
förvärva lämplig arbetskraft accentueras tydligen i den mån dessa arvoden
vid jämförelse med den allmänna prisnivån faktiskt komma att ligga
lägre än vad som under normala förhållanden skulle varit fallet. De sakkunniga
vilja givetvis icke föreslå införandet av ett efter glidande skala utgående
dyrtidstillägg men vilja förorda, att arvodena efter Kungl. Majrts
närmare beprövande justeras i huvudsaklig överensstämmelse med de för
det s. k. ramavtalet gällande grunder. Med denna utgångspunkt synes för
närvarande å de på angivet sätt beräknade arvodesbeloppen böra utgå ett
dyrtidstillägg med 20 %.

Detta skulle, med utgångspunkt från 1941 års kostnader för ersättningar
åt ordförande, kronoombud och vissa städers tjänstemän, innebära en ytterligare
kostnadsökning å ungefärligen 470,000 krono!-. I

I remissyttrandena har förslaget om höjda arvoden åt ordförande och
kronoombud i taxeringsnämnd i övervägande antalet fall tillstyrkts eller
lämnats utan erinran.

I åtskilliga yttranden uttalas, att arvodena även med den föreslagna höjningen
vore för låga i förhållande till det utförda arbetet. Yttranden av denna
art ha avgivits av länsstyrelserna i Kristianstads och Jämtlands län, vissa
myndigheter i städer samt ett antal taxeringsnåmndsordförande.

Några magistrater och taxeringsnämndsordfärande förorda, att särskild ersättning
måtte utgå till ordförande för skrivhjälp.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar, att det nu icke vore möjligt att bereda
de ordförande och kronoombud, vilka måste avhålla sammanträden å

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

105

annan ort än bostadsorten, full gottgörelse för därav förorsakade merkostnader.
Sådan gottgörelse borde utgå i forin av särskild resekostnads- och traktamentsersättning.

I åtskilliga yttranden uttalas önskvärdheten av att ersättningen för olika
slags deklarationer och bilagor höjdes samt att tilläggsersättningen utginge
med varierande belopp, allt efter distriktets storlek. Yttranden i denna riktning
lia avgivits av länsstyrelserna i Kalmar och Västmanlands län samt ett
antal taxeringsnämndsordförande.

I fråga örn förslaget att å taxeringsarvodena skulle utgå dyrtidstillägg med
20 procent framhåller allmänna lönenåmnden, att av levnadskostnadernas
växlingar föranledda tillägg icke utginge å bisysslearvoden. Därest en arvodesliöjning
funnes böra vidtagas, borde densamma därför icke betraktas såsom
en dyrtidskompensation i vanlig mening utan bedömas efter andra grunder,
sammanhängande med arbetets ökade omfattning, möjligheten att för
dessa uppdrag förvärva väl kvalificerade personer och dylikt.

Statskontoret avstyrker förslaget om höjning av arvodena åt ordförande
och kronoombud i taxeringsnämnd och anför därvid:

De sakkunniga framhålla, att de arvoden, som för närvarande utgå, äro
alltför låga, vilket medfört vissa svårigheter att för uppdragen i fråga förvärva
lämplig arbetskraft. För att råda bot härför föreslås dels vissa jämkningar
i de normala ersättningsgranderna, dels beviljande av dyrtidstillägg å
arvodena med 20 °/o. Ehuru statskontoret icke vill bestrida, att goda skäl
kunna anföras för en arvodesreglering och att arvodena — särskilt efter de
sänkningar, som ägde rum åren 1923, 1932 och 1940 — kunna synas väl
knappa, lärer dock en allmän arvodeshöjning i nuvarande läge böra undvikas.
Beträffande förslaget om dyrtidstillägg må dessutom erinras, att dylika
tillägg enligt gällande avlöningsprinciper icke utgå å ersättningar för uppdrag
av utpräglad bisysslekaraktär. Enligt statskontorets mening böra sålunda
arvodena åt ordförande och kronoombud tillsvidare utgå efter i huvudsak
oförändrade grunder, varigenom kostnaderna enligt förslaget skulle nedgå
med omkring 666,000 kronor.

Sveriges häradsskrivareförening beklagar i sitt yttrande, att icke förslag
framlagts till nya grunder för beräknande av taxeringsarvode. Den statistik,
som taxeringsnämndens ordförande skulle lämna efter avslutat arbete, vore
synnerligen tidsödande och besvärlig. Då denna statistik icke vore erforderlig
för Stockholms del, borde den icke heller vara nödvändig för landet i
övrigt.

Med hänsyn till det statsfinansiella läget och de åtgärder, som genom- Departementsförts
i syfte att åstadkomma ett pris- och lönestopp, torde en allmän höj- cAc/cnning
av taxeringsarvodena icke kunna nu ifrågakomma. Däremot synes det
rimligt att ersättningen för de arbetsenheter, för vilka ersättningen med hänsyn
till arbetets beskaffenhet är alltför låg i förhållande lill de för övriga
arbetsenheter utgående ensättningarna, något höjes. I enlighet härmed anser
jag mig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag, att ersättningsbeloppet för jordbruksbilaga
höjes från 30 till 50 öre. Härav .skulle föranledas en kostnadsökning
av cirka 80,000 kronor.

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Då taxeringsuppdragen ha karaktären av bisysslor, torde dyrtidstillägg icke
böra ifrågakomma å de för nämnda uppdrag utgående ersättningarna.

Sveriges häradsskrivareförening har ifrågasatt helt nya grunder för beräknande
av taxeringsarvodena. Förslag i sådan riktning är jag emellertid icke
beredd att nu framlägga. De nuvarande grunderna kunna visserligen förefalla
invecklade. Därest ersättningen skall utmätas så rättvist som möjligt, torde
dock detaljerade ersättningsregler icke kunna undvaras. I anledning av vad
föreningen yttrat rörande förhållandena i Stockholm vill jag nämna, att
även i Stockholm ordförandena lämna vissa uppgifter beträffande det genomgångna
arbetsmaterialet lill ledning för ersättningens bestämmande; dessa
uppgifter äro dock i Stockholm mindre detaljerade än i landet i övrigt,
beroende på för Stockholm säregna förhållanden.

I anledning av vad länsstyrelsen i Älvsborgs län anfört vill jag erinra om
att vid fördelning av ersättningsbeloppen viss hänsyn för närvarande tages
till resekostnader, som föranletts av taxeringsuppdragen. Någon ändring härvidlag
torde icke nu böra ifrågakomma.

B. Prövningsnäninderna.

1. Prövningsnäinndernas sammansättning m. m.

De sakkunniga anföra till en början i fråga om de brister, som de anse
vidlåda prövningsnäninderna:

Den ordinarie prövningsnämnden har enligt 95 § taxeringsförordningen i
huvudsak att »besluta över hos densamma anförda besvär eller gjorda framställningar,
varjämte ordinarie prövningsnämnd granskar och prövar årets
taxeringar i övrigt». Det är att märka, att enligt detta stadgande varje prövningsnämnd
sålunda skall granska samtliga taxeringar, som verkställts av
taxeringsnämnderna inom dess prövningsdistrikt. Ett av prövningsnämndens
sista beslut under arbetsperioden skall ju också innehålla att nämnden fastställer
alla de under året verkställda taxeringar, som icke i särskild ordning
dragits under nämndens prövning.

Vilka mål, som bliva föremål för dylik egentlig behandling i prövningsnämnd,
är emellertid helt och hållet beroende å initiativ av de skattskyldiga
och av landskamreraren. Enligt 93 § taxeringsförordningen skall landskamreraren
noggrant undersöka alla inom länet verkställda taxeringar och tillse,
örn dessa äro med skatteförfattningarna överensstämmande; han skall för
sådant ändamål granska samtliga tillgängliga handlingar rörande alla skattskyldiga
i länet. Enligt 94 § samma förordning må landskamreraren härvid
åtnjuta biträde av till hans förfogande stående tjänstemän ävensom andra
personer, som av honom tillkallas.

Det är uppenbart, att med den mängd skattskyldiga, som numera finnes i
varje län, det är ogörligt för landskamreraren att ens tillnärmelsevis fullgöra
denna uppgift. Uppgiften är nämligen av sådan omfattning, att därtill skulle
krävas ej blott att landskamreraren finge disponera hela sin arbetstid under
den tid, taxeringsarbetet pågår, utan även att han till sitt förfogande hade
en betydande stab av väl kvalificerade tjänstemän såsom biträden.

I stället förhåller det sig så, att landskamrerarens och tjänstemännens ordinarie
arbetstid helt upptages av andra uppgifter. Allenast under några korta
sommarmånader få landskamreraren och hans biträden på övertid eller un -

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

107

der åtnjuten tjänstledighet från andra tjänsteåligganden tillfälle att syssla
med översynen av taxeringen. Denna oerhört viktiga och betydelsefulla uppgift
har sålunda huvudsakligen fått karaktären av ett säsongbetonat övertidsarbete,
vilket då jämväl skall inbegripa behandlingen av anförda besvär
över taxeringsnämndernas beslut; av naturliga skäl måste uppmärksamheten
i första hand ägnas åt besvärsmål, vadan eftergranskningen av övriga
taxeringar än ytterligare skjutes i bakgrunden. Prövningsnämnden återigen,
som på grundval av landskamrerarens arbete skall granska alla taxeringar
inom länet, har för detta ändamål en arbetsperiod som sträcker sig
från i regel slutet av augusti månad till den 10 oktober.

Med avseende å prövningsnämndens arbetsformer må anmärkas följande.
Enligt bestämmelse i 9 § 2 mom. taxeringsförordningen är landshövdingen
ordförande i länsprövningsnämnd (i Stockholm överståthållaren eller underståthållaren);
enligt 97 § samma förordning är landskamreraren skyldig att
övervara nämndens sammanträden och att i varje särskilt fall tillkännagiva
sin uppfattning, dock utan rätt att deltaga i besluten.

Den som med ledning allenast av författningens kortfattade bestämmelser
söker klargöra för sig, huru prövningsnämnden arbetar, måste tydligtvis komma
till det resultat, att nämndens samtliga ledamöter sammanträda under
landshövdingens ledning och ordförandeskap och att vid detta sammanträde
landskamreraren redogör för samtliga taxeringsfall inom länet och i varje
särskilt fall framställer sitt yrkande.

Även här är emellertid verkligheten vida skild från vad författningens
ordalag giver vid handen. Landshövdingens ordförandeskap torde regelrätt
bestå däri, att han öppnar prövningsnämndens första sammanträde och att
han är närvarande vid ett slutsammanträde; med prövningsnämndens egentliga
arbete tager han icke någon befattning och om någon processledning från
hans sida under denna viktiga arbetsperiod kan således icke vara tal. I några
län plägar landshövdingen icke ens taga nu berörda ytliga del i prövningsnämndens
arbete. Det egentliga arbetet i nämnden återigen anordnas inom
hela landet med undantag för Stockholms stad i allmänhet sålunda, att
nämnden inom sig utser en eller flera delegationer, med var sin lekman som
ordförande. Under dennes ledning och vanligen på dennes föredragning behandlas
de besvärsmål och anmärkningsmål, som överlämnats till vederbörande
delegation. Landskamrerarens yrkande föreligger i form av en påskrift
på handlingarna och landskamreraren står till förfogande för lämnande av
erforderliga upplysningar, varjämte han i regel tid efter annan besöker
delegationerna. När delegationerna fattat sina beslut, består prövningsnämndens
arbete vid sista sammanträdet, då landshövdingen åter som regel ■—
men ingalunda alltid — tjänstgör sorn ordförande, så gott som uteslutande
i ett snabbt klubbfästande av delegationernas beslut. I de fall, där ledamöterna
av en delegation icke varit ense sinsemellan eller med landskamreraren
eller fråga är örn ärende av mera vidlyftig eller svårartad beskaffenhet,
plägar dock sakdiskussion uppkomma i den samlade prövningsnämnden.

De protokoll, som föras i prövningsnämnden och av densamma justeras,
torde regelrätt icke vara föremål för närmare granskning av ordföranden.

Vad angår den särskilda prövningsnämnden synes man diir i stor utsträckning
hava frångått alt ens markera landshövdingens författningsenliga ordförandeskap;
i icke ringa utsträckning lärer där nämligen en av de tre valda
ledamöterna ständigt fungera såsom ordförande. Däremot torde landskamreraren
städse vara närvarande vid sammanträde med särskild prövningsnämnd,
ehuru föredragningen kan vara anförtrodd ordföranden eller annan
ledamot i nämnden eller t. o. m. protokollföraren.

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Utöver vad nu anförts rörande prövningsnämndens arbetsformer, torde
ytterligare en sak vara att tillägga. Enlig 109 § taxeringsförordningen gäller
även beträffande prövningsnämnd, alt denna skall »ställa sig till ovillkorlig
efterrättelse de föreskrifter skatte- och taxeringsförfattningama innehålla».
Icke desto mindre kan man på sina håll förmärka en tendens hos prövningsnämnderna
att anse sig befogade att utan tillbörlig hänsyn till vad skatteförfattningarna
innehålla besluta i å dem ankommande ärenden; särskilt gäller
detta måhända de särskilda prövningsnämnderna. Örn denna tendens får
fortbestå och kanske vinna i styrka står man här inför faran, att ej blott de
formella föreskrifterna i taxeringsförordningen, såsom nu är händelsen, i
många fall bliva utan motsvarighet i verkligheten, utan att även de materiella
beskattningsreglerna sättas ur kraft av heskattningsnämnderna.

I detta sammanhang hör även observeras, att de särskilda prövningsnämnderna,
som i stor utsträckning hava att tillämpa formella rättsregler angående
besvärskompetens, enligt vad erfarenheten givit vid handen ofta underlåta
detta och i stället till prövning upptaga snart sagt alla inkommande
framställningar ävensom tillåta sig att meddela beslut som sträcka sig utanför
de framställda yrkandenas ram. Även här märkas tydligt spåren av en
bristande processledning.

En av de viktigaste anmärkningarna mot den nuvarande organisationen av
prövningsnämnderna är tydligtvis, att genom lösligheten i arbetsformerna
dessa nämnder icke tillnärmelsevis fylla kraven å en instans i förvaltningsprocessen.
Men skall en reform äga rum med avseende å denna process i
skattemålen, är det främsta kravet, att de organ, som handlägga målen innan
desamma fullföljas till beskatlningsdomstolarna, äro av sådan art, att en
allsidig och saklig prövning där kan ske. Alldeles särskilt gäller detta prövningsnämnderna,
som ju utgöra — eller i vart fall äro avsedda att utgöra —
en verklig instans i taxeringsprocessen.

Naturligtvis är önskvärt, att en dylik allsidig och saklig prövning ägt rum
redan i taxeringsnämnderna. De förslag, de sakkunniga med avseende å dessa
nämnder framlagt, torde jämväl enligt de sakkunnigas mening ej oväsentligt
bidraga till främjande av detta önskemåls förverkligande. Då emellertid
den föreslagna omläggningen av taxeringsnämndernas verksamhet av
anförda skäl endast kunnat göras partiell och då övriga föreslagna åtgärder
ingalunda kunna anses tillfyllestgörande för vinnande av angivna syfte, ligger
så mycket större vikt därå, att prövningsnämnderna så utrustas, att vad
som brustit vid taxeringsnämndernas handläggning verkligen varder i prövningsnämnden
rättat.

Ett tillgodoseende härav kräver, att prövningsnämnderna fast ox-ganiseras
såsom ett led i instansordningen med sådan sammansättning, att trygghet
vinnes för att ärendena av dessa nämnder bliva behandlade på ett så tillfredsställande
sätt som möjligt.

De sakkunniga framhålla, att vid en omorganisation av prövningsnämnderna
i syfte att göra dem bättre skickade att fylla sin uppgift som ett led i
instansordningen såsom första krav måste uppställas, att nämnderna erhölle
en verklig fast processledning. De sakkunniga anföra härom:

Det ordförandeskap till namnet, som för närvarande tillkommer landshövdingen,
synes böra avskaffas. Landshövdingarna äga ju som regel, naturligt
nog, icke någon föregående erfarenhet av skattelagarnas bestämmelser och
deras tillämpning, och de kunna därför icke utöva någon ledning av taxeringsprocessen
vid prövningsnämnderna. Landshövdingarnas av andra göromål

Kungl. Maj:ts proj>osition nr 345.

109

upptagna tid lärer ej heller medgiva ett mera ingående deltagande i prövningsnämndsarbetet
från deras sida. En ändring av angiven art vore för övrigt
endast det sista ledet i en följdriktig utveckling. Allt ansvar för skatteväsendet
i länen vilade en gång å landshövdingen. Därefter har undan för
undan en förskjutning ägt runi i det att det närmaste ansvaret alltmera överflyttats
å landskamrerare^ Ännu fram till 1928 års skattelagstiftning kvarstod
emellertid en bestämmelse av innehåll, att landshövdingen hade rätt att
deltaga i överläggningarna inom taxeringsnämnd men icke i besluten. Denna
bestämmelse avskaffades genom 1928 års taxeringsförordning, som i stället
överflyttade berörda rätt å landskamreraren; såsom motivering för sitt förslag
härom anförde 1923 års taxeringssakkunniga, att denna befogenhet för
landshövdingen dåmera torde sakna betydelse. Av enahanda skäl anse sig beskattningsorganisationssakkunniga
böra föreslå ett upphävande av nuvarande
bestämmelse örn att landshövdingen (överståthållaren eller underståthållaren)
skall vara självskriven ordförande i prövningsnämnden.

Då det gäller, att i landshövdingens ställe finna lämplig ordförande i prövningsnämnden,
må erinras om, att å denne ordförande måste ställas betydande
krav. Ilan bör vara en i beskattningsförfattningarna väl kunnig och med
deras tillämpning förtrogen man. Han bör därjämte äga den auktoritet, som
är nödvändig för ett rätt utövande av den processledande verksamheten.
Tänkbart vore tydligen att här gå samma väg, som beträtts i fråga om ordförandeskapet
i mellankommunala prövningsnämnden, och således förbehålla
åt Kungl. Maj:t att utse ordförande jämväl i övriga prövningsnämnder. Emellertid
synes anledning härtill näppeligen föreligga. Med hänsyn till de speciella
krav, som måste uppställas med avseende å prövningsnämndens ordförande,
lärer inom flertalet län antalet tänkbara kandidater vara starkt begränsat.
Den, som i vanliga fall bäst fyller dessa speciella krav, är tvdligtvis
landskamreraren, och närmast till hands är därför att bestämma, att landskamreraren
skall vara ordförande i prövningsnämnden.

I syfte att stärka ordförandens ställning i prövningsnämnden synes, i motsats
till vad nu gäller, böra föreskrivas, att ordföranden skall vara ledamot
av prövningsnämnden och sålunda äga taga del i besluten därstädes.

En allvarlig anmärkning mot detta förslag kunde synas vara, att landskamreraren
är den, som har att framställa yrkandena i prövningsnämnden
emot de skattskyldiga och som har att i beskattningsdomstolarna anföra besvär
över prövningsnämnds beslut. Dessa skäl hava tidigare anförts emot
ett framlagt förslag, enligt vilket landskamreraren skulle göras till ledamot
av prövningsnämnden. På sätt framgår av den följande framställningen rörande
landskontorens organisation åsyfta emellertid de sakkunniga, att landskamreraren
skall befrias från båda dessa åligganden och att dessa i stället
skola överflyttas å annan befattningshavare, förslagsvis benämnd taxeringsintendent.
Under sådan förutsättning förlora tvdligtvis de anförda anmärkningarna
sin giltighet. I

I fråga örn prövningsnämndens sammansättning i övrigt anföra de sakkunniga: Det

lärer emellertid icke vara tillfyllest, att man tillgodoser kravet att i
prövningsnämnden erhålla en ordförande med en annan och starkare ställning
jin nu. Även mot prövningsnämndens sammansättning i övrigt kunna berättigade
erinringar riktas. Ledamöterna av länsprövningsnämnden, vilka
hava ali taga ställning lill landskamrerarens yrkanden, utses årligen av länsstyrelsen.
Detta betyder sålunda, att prövningsnämndens ledamöter hava att
taga ståndpunkt till yrkanden, framställda av den befattningshavare hos
länsstyrelsen, som har all föredraga ärenden angående vilka personer som

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

år från år skola förordnas till ledamöter i nämnden. Nu berörda system
för utseende av prövningsnämndens ledamöter synes icke lämpligen böra
fortbestå. Än vidare synes mandattiden i fråga om prövningsnämndens ledamöter
vara allt för kort, därest man vill tillgodose det viktiga kravet på
kontinuitet i nämndens avgöranden.

Härjämte bar ofta påtalats den nu i 9 § 1 mom. taxeringsförordningen
givna föreskriften, att länsstyrelsen skall vid utseende av prövningsnämnden
tillse, att minst hälften av dennas ledamöter utses bland dem, som taxeringsnämnderna
i länen därtill bland sina medlemmar föreslagit. Då taxeringsnämnderna
av naturliga skäl oftast härtill föreslå sina ordförande, har resultatet
i regel blivit, att ungefärligen halva antalet ledamöter i varje prövningsnämnd
utgöres av taxeringsnämndsordförande i länet. Detta har obestridligen
framkallat en misstro mot prövningsnämndernas verksamhet, i
det man på sina håll, för övrigt icke utan fog, gjort gällande, att skattemålen
i andra instans i stor utsträckning behandlades av samma personer,
som i första instans verkställt den överklagade taxeringen. Visserligen får
vikten av denna anmärkning icke överskattas, men önskvärdheten av att
undanröja allt, som bidrager att minska tilltron till prövningsnämndens
opartiskhet, lärer med nödvändighet påkalla, att en omläggning härutinnan
äger rum.

Slutligen kan icke bestridas, att prövningsnämnden för närvarande består
av allt för många personer för att kunna på ett tillfredsställande sätt fungera
såsom en instans i taxeringsprocessen. Anledningen till det relativt stora antalet
ledamöter i prövningsnämnderna har ju varit, att man önskat, att kännedom
om länets olika delar där skolat vara representerad. Detta önskemål
är givetvis i och för sig synnerligen berättigat, ehuruväl man icke utan
fog kan spörja, framför allt i fråga örn större län, huruvida femton personer
verkligen kunna äga kännedom om alla länets olika delar.

De sakkunniga framhöllo nyss, alt det stora antalet ledamöter i prövningsnämnden
måste göra dess arbete besvärligt. Riktigheten av denna uppfattning
synes ock vara av rådande förhållanden bestyrkt. På sätt av tidigare
lämnad redogörelse framgår, förekommer nästan aldrig — bortsett från
Stockholms stad, där särskilda förhållanden råda — att prövningsnämnden
in pleno upptager samtliga ärenden. I regel fördela sig prövningsnämndens
ledamöter å subkommittéer, som var för sig behandla åt dem överlämnade
ärenden. Antalet ledamöter i dessa subkommittéer synes i allmänhet växla
från tre till fem, men där dessa ledamöter äro ense om beslutet, förekommer
som regel ingen som helst sakbehandling i den samlade prövningsnämnden,
såvida icke beslutet skiljer sig från landskamrerarens yrkande eller fråga
är om ärende av mera vidlyftig eller svårartad beskaffenhet. De övriga av
prövningsnämndens ledamöter godkänna subkommittéernas förslag utan att
själva äga någon kännedom örn de sålunda avgjorda målen.

Detta innebär ju i sak, att man i stället för en prövningsnämnd om elva1
till femton ledamöter, som för närvarande till namnet finnes, i verkligheten
har flera prövningsnämnder med ett ringa antal, vanligen tre till fem, ledamöter,
vilka avgöra det övervägande antalet ärenden.

Det är givetvis icke tilltalande att på detta sätt författningens bestämmelser
faktiskt blivit satta ur tillämpning. Detta har emellertid tydligtvis blivit
resultatet av att de nuvarande bestämmelserna visat sig ohållbara. En ytterligare
olägenhet av nu rådande system är, att svårigheter måste möta att
upprätthålla enhetlighet i de avgöranden, som träffas av olika subkommittéer
inom prövningsnämnden.

1 Det i taxeringsförordningen föreskrivna minimiantalet, åtta stycken, har i samtliga lån
överskridits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

lil

Vid övervägande av nu anförda omständigheter hava de sakkunniga för
sin del funnit nödvändigt att föreslå en begränsning av antalet ledamöter i
prövningsnämnden. Samtidigt förutsätta de sakkunniga givetvis, att samtliga
ifrägakoinmande ärenden verkligen skola handläggas i den samlade
prövningsnämnden.

Frågan örn, huru långt denna begränsning skall sträcka sig, är beroende
på i vad mån man ändock kan tillgodose kravet på kännedom inom nämnden
rörande förhållanden i olika delar av länet. Än vidare måste härvid tagas
hänsyn till, att olika mål kunna fordra, att sakkunskap av skilda slag skall
vara inom prövningsnämnden representerad.

Med utgångspunkt från vad sålunda anförts föreslå de sakkunniga, att
prövningsnämndens ledamöter skola efter förslag av länsstyrelsen förordnas
av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år. Vidare föreslå de sakkunniga, att
prövningsnämnden skall bestå av, förutom ordföranden, fyra ledamöter jämte
suppleanter för dessa, en för varje ledamot.

De sakkunniga anföra härjämte:

För att tillgodose behovet av ortskunskap inom prövningsnämnden föreslås
en utvidgad tillämpning av det nuvarande stadgandet i 94 § 2 mom.
taxeringsförordningen så att ordförande eller annan medlem av taxeringsnämnd
bör inkallas till prövningsnämndens sammanträde så snart antagas
kan att detta är av betydelse vid handläggningen av förekommande mål.
Taxeringsnämndsordförandens uppgift bliver dock tydligen endast att lämna
erforderliga upplysningar. Han inträder icke som ledamot i prövningsnämnden.

Slutligen föreslå de sakkunniga, under hänvisning till bestämmelserna i
145 § 11 mom. taxeringsförordningen, att ersättningen till ledamot i prövningsnämnd
höjes från nuvarande 12 kronor för dag, om vederbörande är bosatt
å sammanträdesorten, och eljest 16 kronor för dag till 24 respektive
32 kronor för dag. Därjämte föreslås, att ledamot i förekommande fall skall
för resedagar åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt reseoch
traktamentsklass I B i allmänna resereglementet.

De sakkunniga beräkna den årliga kostnadsökning, som ett genomförande
av förslaget till ändrad organisation av prövningsnämnden jämte höjning av
ersättningen till ledamöterna skulle föranleda, till omkring 25,000 kronor. I

I remissyttrandena uttalas i ett flertal fall, att den föreslagna organisationen
av prövningsnämnden vore ägnad att avhjälpa nuvarande brister och
befordra ett riktigare avgörande av ärendena; därjämte framhålles i åtskilliga
yttranden, att den föreslagna organisationen torde åstadkomma att
antalet besvär till högre instanser komme att minskas.

Sålunda yttrar kammarrätten:

De föreslagna bestämmelserna örn ändrad organisation av länsprövningsnämnderna
och deras arbetsformer synas vara ägnade att i förhållande till
vad hittills varit fallet medföra en mera allsidig och saklig prövning av
de frågor, som skola avgöras i dessa nämnder. De påtalade bristerna i länsprövningsnänmdernas
nuvarande organisation hava otvivelaktigt medfört en
i viss mån ökad arbetsbelastning flir kammarrätten, varför en minskning
i besvärsfrekvensen i kammarrätten torde kunna räknas lill de gynnsamma
verkningar, vilka kunna förväntas uppkomma av de föreslagna reformerna.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Riksräkenskapsverket anför:

Den föreslagna omläggningen av formerna för prövningsnämndernas arbete
synes riksräkenskapsverket ägnad att medföra garantier för att det taxeringsresultat,
vartill prövningsnämnderna kommit, skall bliva betydligt bådbärare
än för närvarande. Den förskjutning i tiden för arbetets avslutande,
som förslaget innebär, är givetvis ur vissa synpunkter att beklaga, men
med hänsyn till vad nyss sagts och till den minskning i antalet mål hos
skattedomstolarna, som torde kunna förväntas, skulle ju i många fall ett
snabbare slutligt avgörande än för närvarande likväl ernås.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser den föreslagna reformen nödvändig,
om prövningsnämnderna i fortsättningen skola kunna effektivt fylla sin
uppgift.

Svenska landskommunernas förbund uttalar:

De ändringar i prövningsnämndens organisation, som de sakkunniga föreslå,
torde enligt förbundets förmenande komma att verksamt tjäna det avsedda
syftet: att avgörandena i prövningsnämnd skola bliva i möjligaste
grad tillförlitliga samt att till följd därav antalet besvärsmål till beskattningsdomstolarna
skall kunna nedgå.

Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund yttra:

Vad särskilt angår prövningsnämnderna dela vi till alla delar de sakkunnigas
uppfattning att dessa nämnder, icke minst på grund av den korta
tid, varunder arbetet därstädes bedrives, icke tillnärmelsevis fylla kraven
å en instans i förvaltningsprocessen. Genom att prövningsnämnderna
givas en fast organisation, beredas tillräcklig tid för sitt arbete och erhålla
sådan sammansättning, som möjliggör ärendenas tillfredsställande behandling
i dessa nämnder, torde man kunna förvänta, att den bär mycket framträdande
bristen i den nuvarande taxeringsorganisationen blir avhjälpt.

I några yttranden ifrågasättes emellertid, huruvida de sakkunnigas förslag
till ändrad organisation av prövningsnämnden komme att medföra fördelar.
I sådan riktning uttala sig länsstyrelsen i Uppsala län samt myndigheter i
ett pär städer och landskommuner.

Förslaget i denna del avstyrkes av taxeringsnämndsordförandenas riksförbund,
som anför:

De föreslagna genomgripande förändringarna i prövningsnämndens arbetssätt
komma otvivelaktigt att skapa möjligheter för samtliga ledamöter
av nämnden att grundligt sätta sig in i ärendena och för en mera omfattande
genomgång av hela taxeringsmaterialet än för närvarande. Likväl måste
förbundet avstyrka de sakkunnigas förslag, vilket innebär, att prövningsnämnden
de facto organiseras såsom en skattedomstol. Enligt förbundets
åsikt bör nämligen prövningsnämnden även i fortsättningen bibehålla sin
karaktär av nämnd. Detta innebär, att prövningsnämnden, så långt görligt
obunden av former, kan sträva efter att uppnå en materiellt riktig taxering.
I stället för att beskära nämndens möjligheter härvidlag böra de vidgas
i största möjliga omfattning.

De sakkunnigas förslag att landskamreraren skall vara ordförande
i prövningsnämnden tillstyrkes eller lämnas utan erinran
i övervägande antalet yttranden.

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Emellertid uttalas i en del yttranden betänkligheter mot förslaget i denna
del. Sålunda anför länsstyrelsen i Hallands län, att man icke torde kunna
komma ifrån att landskamreraren, även med de ändrade funktioner han
komme att få enligt de sakkunnigas förslag, hos allmänheten komme att
framstå såsom representant för statens fiskaliska verksamhet och i denna
sin egenskap av de klagande skattskyldiga betraktas såsom en motpart. Länsstyrelsen
yttrar vidare:

Ur denna synpunkt må lämpligheten av landskamrerarens självskrivna
ordförandeskap i prövningsnämnden ifrågasättas, och det synes böra övervägas
om det icke trots allt funnes skäl att alltjämt bibehålla landshövdingen
i hans hittillsvarande funktion, varvid landskamreraren bör fungera som föredragande
och såsom landshövdingens ställföreträdare i hans frånvaro.
Landshövdingens närvaro är ju alltid en viss good-will för en beslutande
myndighet. Visserligen kan det icke förväntas, att landshövdingarna i allmänhet
skola äga någon föregående erfarenhet av skattelagarnas bestämmelser
och deras tillämpning. En del landshövdingar komma väl emellertid
fortfarande att på grund av sin föregående verksamhet inneha högsta kompetens
inom detta område och det synes knappast riktigt att beröva sådana
landshövdingar möjligheten att göra denna erfarenhet gällande i prövningsnämndsarbetet.
För varje landshövding måste det också synas egendomligt
att helt ställas utanför en så utomordentligt viktig del av länsstyrelsens verksamhet
som beskattningsväsendet.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalar, att landshövdingens ordförandeskap
i prövningsnämnden ökat nämndens anseende och för de klagande
framstått som en garanti för oväld.

Stadsfullmäktige i Norrköping anföra:

Mot landshövdingens ordförandeskap kunna visserligen med fog vissa invändningar
göras, bland annat påpekandet av hans starkt upptagna tid, men
å andra sidan bör man icke underskatta den betydelse ur prestigesynpunkt,
som landshövdingens medverkan otvivelaktigt har med sig. Givetvis finnes
intet i och för sig att erinra mot landskamreraren såsom prövningsnämndens
ordförande, men det kan ifrågasättas, om hans arbetskraft härigenom bäst
tillvaratages. Ordförandeskapet torde för övrigt komma att bliva ett synnerligen
betungande uppdrag, då ordföranden regelmässigt skall vara föredragande
i nämnden. Visserligen skola landskamrerarens nuvarande funktioner
i prövningsnämnden till stor del övertagas av taxeringsintendenten, men landskamrerarna
äro för närvarande utan tvekan sina läns främste taxeringsman,
och det torde finnas anledning antaga, att det kommer att dröja åtskilliga
år innan med de nuvarande landskamrerarna likvärdiga taxeringsintendenter
fungera i alla län.

Kooperativa förbundet håller före, att landskamreraren icke borde fungera
såsom ordförande i prövningsnämnden, då han fortfarande skulle vara
chef för landskontoret och därmed ansvarig för taxeringsavdelningens residtat.

I några yttranden framhålles, ali landskamreraren icke borde vara självskriven
ordförande i prövningsnämnden utan att Kungl. Majit skulle äga
utse annan person till ordförande, där så funnes lämpligt. Sveriges industriförbund
och Stockholms handelskammare yttra sålunda:

Bihang till riksdagens protokoll 194,1. 1 sami. Nr 345.

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Ordföranden i en enligt förslaget organiserad prövningsnämnd lärer emellertid
ofta få ett dominerande inflytande vid ärendenas avgörande. Det ligger
under sådana förhållanden vikt uppå, att ordföranden icke blott, såsom de
sakkunniga framhållit, är en i beskattningsförfattningarna väl kunnig och
med deras tillämpning förtrogen man, som tillika äger nödvändig auktoritet
för ett rätt utövande av den processledande verksamheten, utan även att de
skattskyldiga icke hava anledning sätta hans opartiskhet och objektivitet i
fråga. Denna sistnämnda förutsättning måste befaras icke bliva uppfylld, örn
ordföranden i sin tidigare verksamhet ensidigt sökt tillgodose det fiskaliska
intresset.

De sakkunniga anföra, att den som i vanliga fall tydligen bäst fyller de
speciella krav, som måste ställas på ordföranden i en enligt förslaget organiserad
prövningsnämnd, är landskamrerare^ Vi dela de sakkunnigas uppfattning
att landskamreraren säkerligen i allmänhet är bäst lämpad för fullgörande
av denna betydelsefulla uppgift, men hålla före, att så icke alltid är
fallet. Även de sakkunniga synas av den ovan återgivna antydningen att döma
giva uttryck för samma mening.

Med hänsyn härtill och då, såsom jämväl i betänkandet understrykes, allt
bör göras för att stärka förtroendet för prövningsnämndens vederhäftighet
och opartiskhet, anse vi oss böra förorda, att den jämkningen i förslaget vidtages,
att även örn landskamreraren i regel skall vara ordförande i vederbörande
prövningsnämnd, rätt likväl inrymmes åt Kungl. Majit att, där så finnes
lämpligt, förordna annan person. Även örn det ofta kan visa sig vanskligt
att finna en för ett dylikt tidskrävande uppdrag kvalificerad person, som är
villig att ställa sig till förfogande, synes dock särskilt vid övergången till den
nya organisationen en bestämmelse av angivet innehåll böra gälla, så att en
prövning av de ifrågavarande befattningshavarnas lämplighet för den nya uppgiften
kommer till stånd. En sådan prövning torde framstå såsom desto mera
angelägen som de nuvarande innehavarna av landskamrerarebefattningarna
utsetts med tanke på att de skola fylla, icke den uppgift som enligt förslaget
komme att åvila landskamreraren, utan i huvudsak de funktioner, som skola
fullgöras av taxeringsintendenten. Det är jämväl önskvärt, att Kungl. Majit
i samband med denna prövning erinrar de landskamrerare, som skola fungera
såsom ordförande i prövningsnämnd, att de vid fullgörandet av denna uppgift
icke äro representanter för det fiskaliska intresset utan domare med därav
följande särskilda krav på objektivitet vid ärendenas behandling.

Yttranden av i stort sett liknande innehåll som det nyss återgivna ha avgivits
av Sveriges lantbruks!örbund, svenska lantmännens riksförbund, kommerskollegium,
Sveriges redareförening och svenska lantarbetsgivareföreningen.

Överståthållarämbetet uttalar, att ämbetet funne det olämpligt att landskamreraren
(skattedirektören i Stockholm) inginge såsom ledamot i prövningsnämnden
och i sådan egenskap deltoge i beslut, som sedan skulle av
taxeringsintendenten granskas för eventuellt överklagande. Med hänsyn till
den sistnämndes ställning såsom underordnad i förhållande till den förre
torde icke kunna undgås, att taxeringsintendenten i viss utsträckning kände
sig bunden av prövningsnämndens avgöranden. Överståthållarämbetet ansåge
därför att såsom ledamot, tillika ordförande, i prövningsnämnden borde
tjänstgöra annan person än landskamreraren (skattedirektören) eller i varje

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

115;

fall — om dennes sakkunskap funnes böra utnyttjas i prövningsnämndsar-,
betet — att han tjänstgjorde allenast såsom nämndens ordförande utan rätt;
att deltaga i besluten.

Länsstyrelsen i Örebro län anser, att landshövdingen fortfarande borde
vara ordförande i prövningsnämnden; landskamreraren har dock anmält avvikande
mening och instämt i de sakkunnigas förslag. Länsstyrelsen anför till
utveckling av sin ståndpunkt:

Landskamreraren är och bör vara den mest sakkunnige i en länsstyrelse
i beskattningsfrågor och bör därför också användas för den större och mera
omfattande uppgiften att där vara kronans främsta ombud. För ordförandeskapet,
som innebär en högst väsentligt mindre arbetsuppgift, bör annan
kunna anlitas.

Länsstyrelsen är vidare av den uppfattningen att även om landskamrerarens
funktion i avseende å prövningsnämnden skulle ändras enligt de sakkunnigas
förslag så skulle han likväl med hänsyn till gammal tradition anses
såsom den där inom länet främst företrädde kronans fiskaliska intressen.
Det är ock att märka att även enligt de sakkunnigas förslag landskamreraren
såsom chef för landskontoret alltjämt skulle leda det å landskontoret ankommande
taxeringsarbetet. Det måste vara principiellt oriktigt att låta den,
som har ansvaret för att underlydande tjänstemän tillgodose kronans fiskaliska
intressen, döma över de yrkanden, som dessa i sådant avseende framställa.

Vad härefter beträffar landshövdings lämplighet som ordförande må framhållas
att i hans ämbetsuppgift ingår att som ordförande ofta leda förhandlingar,
där han saknar fackmannakunskap i de frågor det gäller. Bristen
härutinnan uppväges av den opartiskhet ställningen medför. På detta skäl
torde landshövdingen även när han icke är sakkunnig alltjämt vara att föredraga
såsom ordförande framför landskamreraren. I de fall då landshövdingen
av bristande tid eller annat skäl icke kan fullgöra ordförandeuppdraget,
bör av Kungl. Majit till ordförande förordnas annan lämplig person.
De sakkunniga hava själva övervägt den tanken. Rätt höga krav få givetvis
därvid ställas, men örn uppdraget, vilket efter höstsammanträdena icke torde
bliva alltför arbetskrävande, förenades med ett skäligt årsarvode, torde det
icke vara omöjligt att i varje län finna exempelvis en häradshövding, en magistratsledamot
eller annan i allmänna värv förfaren person, som vore både
kompetent för uppdraget och villig att åtaga sig detsamma. I

I det av mellankommunala prövningsnämnden avgivna yttrandet uttalas
liknande synpunkter som de av länsstyrelsen i örebro län anförda.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att landskamreraren fortfarande borde
fullgöra sina nuvarande''funktioner i prövningsnämnden. Ordförande i nämnden
borde utses av Kungl. Majit och borde på Kungl. Majits prövning bero,
örn landshövdingen eller annan person skulle förordnas därtill.

Taxeringsnämndsordfbrändenäs riksförbund yttrar att. såvitt det icke
kunde anförtros åt prövningsnämnden att själv utse ordförande, Kungl. Majit
borde utse en av ledamöterna till detta uppdrag.

I några yttranden uttalas att landshövdingen, även örn han icke vidare
skulle vara ordförande i prövningsnämnden, likväl icke borde betagas rätten
att närvara vid nämndens sammanträden. I denna riktning uttala sig läns -

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 345-

styrelserna i Kronobergs och Kalmar län, därvid de såsom motivering åberopa
att vederbörande länsstyrelse hade att vaka över ätt taxeringsarbetet
ordnades och bedreves ändamålsenligt. Statskontoret anser, att landshövdingen
borde äga att deltaga i prövningsnämndens överläggningar för att
vinna önskvärd inblick i länets ekonomiska förhållanden.

Förslaget att Kungl. Majit skall utse övriga ledamöter
i prövningsnämnden har i några yttranden blivit föremål för erinringar.

Länsstyrelserna i Uppsala, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län uttala
sålunda, att länsstyrelsen fortfarande borde utse ledamöter i prövningsnämnden.
Länsstyrelsen i Uppsala län anför därvid, att länsstyrelsen ägde den
största möjligheten att på grund av sin personkännedom träffa ett riktigt
val. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar att det skäl, som av de
sakkunniga anförts mot att länsstyrelsen utsåge ledamöter, med landskamrerare^
ändrade ställning i nämnden icke vidare torde kunna göras gällande.

Taxeringsnåmndsordfbrändenäs riksförbund uttalar, att ledamöterna i
prövningsnämnden borde utses av Kungl. Majit etter förslag av landstingets
förvaltningsutskott, respektive stadsfullmäktige i stad, som ej deltoge i landsting.
över förslaget borde länsstyrelsen äga yttra sig.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott förordar, att prövningsnämndens
ledamöter väljas av landstinget.

Kooperativa förbundet anser, att ledamöterna i prövningsnämnden till en
del, exempelvis hälften, borde utses av landstinget eller dess förvaltningsutskott.

Mot förslaget att prövningsnämnden skall bestå av — förutom
ordföranden — fyra ledamöter göras erinringar i ett
stort antal yttranden.

Sålunda uttala länsstyrelsen i örebro lån, mellankommunala prövningsnämnden,
några kommunala myndigheter, Sveriges häradsskrivare förening
och kooperativa förbundet betänkligheter mot förslaget med hänsyn till att
det innebure, att lokalkännedomen och lekmannainflytandet komme att
minska.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Malmöhus län hålla före, att
någon reducering av det nuvarande antalet ledamöter i prövningsnämnden
icke borde äga rum. Överståthållarämbetet anför i detta avseende följande:

Regeln är för närvarande, att samtliga femton ledamöter i Stockholms
stads prövningsnämnd kallas till nämndens sammanträden samt att, vid förfall
för en eller flera ledamöter, suppleanter för dem inkallas. I alla de ärenden,
som avses skola föredragas inför nämnden, genomgås handlingarna av
åtminstone en av nämndens ledamöter. Med det stora antal ärenden, som
under senare år handlagts i nämnden — under år 1942 var antalet ärenden
angående taxering till kommunal inkomstskatt, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
särskild skatt å förmögenhet eller ersättningsskatt över 6,000
och antalet ärenden angående taxering till krigskonjunkturskatt inemot 2,000
— har uppdraget såsom ledamot visat sig i hög grad betungande. Utslaget på

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

117

fyra ledamöter, vilka förutsättas jämte ordföranden skola taga del av handlingarna
i förekommande ärenden, bleve det förberedande arbetet säkerligen
till den grad omfattande för varje särskild ledamot, att rättssäkerheten komme
i fara. Därtill bleve det svårt, för att icke säga omöjligt, att för uppdragets
fullgörande förvärva verkligt kompetenta personer. -------

Genom en nedskärning av ledamöternas antal på sätt de sakkunniga föreslagit
skulle det dessutom bliva praktiskt taget omöjligt att tillföra prövningsnämnden
den mångsidiga sakkunskap och erfarenhet, som äro önskliga för
att prövningsnämnden skall kunna på bästa sätt fullgöra sina funktioner,
vilka ej böra förväxlas med en skattedomstols mera rättsliga bedömande av
förekommande fall.

Med frågan om antalet nämndsledamöter sammanhänga intimt av de sakkunniga
i övrigt föreslagna här ovan omförmälda förändringar. Prövningsnämnden
i dess hittillsvarande utformning har i det väsentliga fyllt kraven
på att vara en nämnd i verklig mening. I den mån antalet ledamöter nedskures
till fem, av vilka en innehade uppdraget i kraft av sitt ämbete och de
övriga fyra tillsattes av Kungl. Majit utan hänsyn till att majoriteten skall
utgöras av sådana som tidigare valts till ledamöter i taxeringsnämnd, skulle
prövningsnämnden få en helt annan karaktär än enligt nu gällande rätt. Den
kan nu utan framställning från de skattskyldigas sida ändra redan ågångna
taxeringar och jämväl åsätta dylika samt utgör således liksom taxeringsnämnden
en exponent för svenska folkets grundlagsenliga rätt att sig självt
beskatta. Genom den föreslagna omläggningen skulle nämnden allt mera få
karaktär av en skattedomstol i samma mening som kammarrätten, något som
den ej bör hava.

Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar, att mycket talade för den föreslagna
begränsningen av antalet ledamöter men att mot densamma dock kunde anföras,
att kravet på kännedom om ortsförhållandena praktiskt taget finge helt
uppgivas. Det torde emellertid kunna ifrågasättas örn nämndsinstitutionen
hade berättigande ur annan synpunkt än just den att representera orts- och
personkännedom. I länet vunna erfarenheter hade givit vid handen, att vid
avgörande av beskattningsärenden kännedomen om de lokala förhållandena
varit av mycket stor betydelse.

I ett flertal yttranden förordas, att antalet ledamöter bestämmes högre än
det av de sakkunniga föreslagna, varigenom kraven å lokalkännedom, representation
för olika grupper skattskyldiga samt tillbörligt lekmannainflytande
i prövningsnämnden skulle bättre tillgodoses. Länsstyrelserna i Uppsala,
Jönkköpings, Hallands, Skaraborgs och Kopparbergs län samt några kommunala
myndigheter och taxeringsnämndsordjbrande anse sålunda, att ledamöternas
antal borde utgöra sex eller minst sex. Kammarrätten och länsstyrelsen
i Älvsborgs län uttala, att prövningsnämnd borde bestå av minst fyra,
högst sex ledamöter. Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter, örn icke
i de större länen ledamotsantalet borde ökas till sju, dock att nämnden borde
vara beslutför därest minst fem ledamöter deltoge i beslutet. Länsstyrelsen i
Kalmar län anser det önskvärt, att möjlighet bereddes att utöka antalet ledamöter
till åtminstone fem. Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter, huruvida
icke ledamotsantalet lämpligen borde fastställas lör varje län, lörslagsvis
lill minst sex, högst tio. Länsstyrelserna i Göteborgs och Bolms samt
Värmlands län anse, att antalet ledamöter borde bestämmas till åtta. Stads -

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

fullmäktige i Stockholm finna det icke tillrådligt att i Stockholm begränsa
antalet ledamöter till färre än åtta. Taxeringsnämnclsordförandenas riksförbund
uttalar sig för åtta ledamöter. Skånes handelskammare anser ledamotsantalet
böra bestämmas till minst fyra, högst åtta. Sveriges köpmannaförbund
anser ledamöterna böra vara minst åtta. Handelskammaren i Gävle
förordar ett ledamotsantal av minst fyra, högst sex; två ledamöter borde vara
fullt förtrogna med näringslivets förhållanden.

Några myndigheter och sammanslutningar uttala, att prövningsnämnden
borde arbeta på avdelningar för alt underlätta och påskynda arbetet. Sålunda
finner länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län det vara ofrånkomligt,
därest man ville erhålla en mera funktionsduglig prövningsnämnd, att i Göteborgs
och Bohus och kanske även i åtskilliga andra län prövningsnämnden
så sammansattes, att den kunde arbeta å två av varandra oberoende och var
för sig beslutande avdelningar. Detta vore ju vad som i realiteten, örn än
ej formellt, numera förekomme och det skulle sålunda gälla att legalisera
denna arbetsform. Med en sådan uppdelning av prövningsnämnd å två avdelningar,
vilka kunde sammanträda å olika tider, oberoende av varandra,
kunde landskamreraren fungera som ordförande i båda. Arbetsbördan med
föredragning i båda avdelningarna, vilka i Göteborgs och Bohus län kanske
skulle behöva i genomsnitt en sammanträdesdag per vecka vardera, kunde
möjligen för honom bliva alltför betungande, eftersom ju inläsning av ärenden
till sådan föredragning endast utgjorde en del av landskamrerares uppgifter
såsom avdelningschef och föredragande jämväl i andra ärenden å landskontoret.
I så fall torde Kungl. Majit böra på särskild framställning av länsstyrelsen
uppdraga åt länsassessor att i landskamrerares ställe fungera som
ordförande och föredragande å avdelning i viss begränsad utsträckning; genom
delegation av länsassessors föredragning i övrigt till annan befattningshavare
å landskontoret behövde ersättningsfråga därav ej uppkomma.

Även stadsfullmäktige i Stockholm, Sveriges häradsskrivareförening och
kooperativa förbundet uttala sig för lämpligheten av att prövningsnämnden
arbetade på avdelningar.

. För åvägabringande av ett rationellt bedrivet arbete förordas i några yttranden,
att till ett vart sammanträde inkallas blott vissa av prövningsnämndens
ledamöter. Sålunda uttalar länsstyrelsen i Malmöhus län att det med
all sannolikhet bleve ytterligt svårt att finna personer, lämpliga såsom ledamöter,
vilka kunde avstå all den tid, som skulle erfordras för ärendenas behandling
i den ordning de sakkunniga föreslagit. Det kunde nämnas, att
1942 års prövningsnämnd i länet hade att handlägga inalles 4,381 ärenden.
Med hänsyn härtill borde arbetet i prövningsnämnden så ordnas, att till olika
sammanträden skulle kallas, utom ordföranden, endast visst antal, förslagsvis
fyra, ledamöter, varvid nämnden skulle vara beslutför därest alla närvarande
vöre ense om beslutet. Inför den samlade prövningsnämnden skulle
därefter behöva föredragas allenast ärenden av mera principiell natur samt
sådana, vari enighet icke nåtts vid handläggning inom prövningsnämnd med
begränsad sammansättning. Länsstyrelsen funne det omöjligt för en person

Kunni. Maj.ts proposition nr 345.

119

att under tiden till den 10 oktober, då besvärsmålen skulle vara avgjorda, på
ett tillfredsställande sätt sätta sig in i alla dessa mål; vid 1942 års taxering
uppginge besvärsmålen i länet till 2,651 stycken. I länet syntes därför biträdande
landskamrerare böra förordnas, i varje fall under nämnda tid. Lika
omöjligt torde det vara för en prövningsnämnd, bestående av allenast fem
ledamöter, att inom samma tid fatta ett något så när övervägt avgörande i en
sådan mängd av mål.

Länsstyrelsen i Värmlands län yttrar, att med ledning av tidigare erfarenheter
antalet sammanträdesdagar för prövningsnämnden i länet kunde beräknas
till trettio, sannolikt flera. För de utsedda ledamöterna torde sålunda
uppdraget komma att taga avsevärd tid. Det kunde ifrågasättas, om det under
angivna förhållanden bleve möjligt att härför finna lämpliga och villiga
personer. Ett alternativ, som syntes böra övervägas, vore att exempelvis åtta
ledamöter utsåges och att av dessa fyra tjänstgjorde vid varje sammanträde
enligt den fördelning av tjänstgöringsskyldigheten, som bestämdes av ordföranden.

Liknande arbetssätt förordas jämväl av Skånes handelskammare.

Förslaget att prövningsnämndens ledamöter icke skola
utses bland medlemmar i taxeringsnämnd har föranlett
kritik i en del yttranden.

Kooperativa förbundet anser sålunda, att taxeringsnämndsledamöter alltjämt
borde ingå i prövningsnämnden, dock att deras antal borde begränsas
till högst en fjärdedel av hela antalet ledamöter för att därigenom garantier
skulle vinnas för verkligt opartiska avgöranden.

Taxeringsnämndsordfbrändenäs riksförbund yttrar, att antalet taxeringsnämndsordförande
i prövningsnämnden icke borde få överstiga halva antalet
ledamöter. Örn antalet ledamöter skulle utgöra blott fyra, borde förbud stadgas
för den, som under året deltagit i taxeringsnämnds arbete, att vara ledamot
av prövningsnämnden.

Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar, att visst antal av prövningsnämndens
ledamöter borde utses bland taxeringsnämndsordförande, enär dessa i
allmänhet vore de enda inom ett län som vore förfarna i taxeringsfrågor.

Länsstyrelsen i Stockholms län och mellankommunala prövningsnämnden
anse, att ledamöter i prövningsnämnden alltjämt borde kunna utses bland
medlemmar av taxeringsnämnd, då möjlighet eljest icke torde förefinnas att
erhålla tillräckligt kvalificerade ledamöter i prövningsnämnden.

Överståthållarämbetet uttalar, att ett genomförande av förslaget i nu förevarande
del skulle bidraga till att prövningsnämnden förlorade sin karaktär
av beskattningsnämnd.

Länsstyrelsen i Västmanlands län betonar svårigheten att utanför kretsen
av taxeringsnämndsmedlemmar erhålla personer, lämpliga såsom ledamöter
i prövningsnämnden. Genom den föreslagna bestämmelsen lil § taxeringsförordningen,
enligt vilken bestämmelse ledamot i prövningsnämnd skulle
avträda då fråga förekomme örn taxering, i vars behandling inom annan be -

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

Departements chefen.

skattningsnämnd han tidigare deltagit, syntes vara sörjt för att misstankar
icke uppkomme om att ledamot i prövningsnämnden, som tillika vore medlem
av taxeringsnämnd, övade obehörigt inflytande å utgången av ärenden
från den egna taxeringsnämnden. För att belysa svårigheten att erhålla taxeringskunniga
ledamöter i prövningsnämnden ansåge länsstyrelsen sig böra omnämna,
att prövningsnämnden i Västmanlands län måst rekryteras helt eller
så gott som helt ur taxeringsmännens krets. Någon olägenhet härav hade
länsstyrelsen icke försport.

Den föreslagna ersättningen åt prövningsnämndens ledamöter
lämnas i yttrandena så gott som genomgående utan erinran.
Länsstyrelsen i Östergötlands län yttrar, att i betraktande av den uppoffring
av tid och egna intressen, som de med korta mellanrum återkommande
sammanträdena krävde av ledamöterna, ävensom med hänsyn till arbetets
art de föreslagna dagarvodena innebure den lägsta ersättning, som kunde
ifrågakomma. Den tilltänkta arbetsordningen komme jämväl att pålägga
ledamöterna förberedande hemarbete i icke ringa omfattning; även härför
borde utgå någon om ock ringa ersättning enligt grunder, som borde fastställas
i taxeringsförordningen. Länsstyrelsen i Uppsala län anser den föreslagna
ersättningen mycket ringa i förhållande till arbetets omfattning, svårighetsgrad
och ansvar.

Länsstyrelsen i Hallands län föreslår, för att i någon mån nedbringa kostnaderna
för prövningsnämnden, att dagarvodet bestämmes till 21 kronor
om dagen för den, som är bosatt å sammanträdesorten, och till 28 kronor
örn dagen för den, som är bosatt utom sammanträdesorten, samt att resekostnads-
och traktamentsersättning skall utgå enligt rese- och traktamentsklass
II C.

Allmänna lönenämnden ifrågasätter, huruvida tillräckliga skäl förelåge att
bestämma resekostnads- och traktamentsersättningen efter så hög klass som
föreslagits.

Statskontoret avstyrker den föreslagna fördubblingen av ledamöternas arvoden
och anför vidare:

Den åberopade jämförelsen med de i 126 § 2 mom. taxeringsförordningen
omförmälda ledamöterna i kammarrätten synes knappast bärande, bland
annat av den omständigheten, att ersättningen där avser ledamotskap i ett
till Stockholm förlagt ämbetsverk. Därest någon jämkning av ersättningsgrunderna
anses påkallad, förefaller det riktigare att i analogi med kommittékungörelsens
bestämmelser höja arvodet för den, som är bosatt utom sammanträdesorten,
från 16 till 18 kronor samt bevilja resekostnads- och traktamentsersättning
enligt klass I B i allmänna resereglemente! i stället för nu
klass II D.

En fastare organisation av prövningsnämnderna torde vara erforderlig i
syfte att skapa ökade garantier för att ärendena bliva handlagda på ett tillfredsställande
sätt. Vid prövning av frågan örn en dylik omorganisation träda
i huvudsak tvenne frågor i förgrunden, nämligen dels frågan om vem som

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

121

bör vara ordförande i prövningsnämnden, dels ock frågan om nämndens
sammansättning i övrigt.

Då prövningsnämnden har att avgöra ärenden, som till stor del äro av
rättslig karaktär och ofta av invecklad sådan, finner jag det naturligt att på
ordföranden ställes det kravet, att han är väl förtrogen med de rättsregler som
gälla på beskattningsväsendets område. Detta krav torde vara så mycket mera
berättigat som ordföranden icke bör besitta lägre kvalifikationer på ifrågavarande
område än den tjänsteman, som bevakar det allmännas rätt hos
prövningsnämnden. Härtill kommer att endast en ordförande med nyss angivna
kvalifikationer kan antagas vara i stånd att utöva den processledning,
som är nödvändig för vinnande av riktiga avgöranden. Ordföranden bör vara
ledamot av nämnden och således äga rätt att deltaga i dess beslut.

I likhet med de sakkunniga finner jag landshövdingen icke lämpligen böra
ifrågakomma såsom prövningsnämndens ordförande, då han som regel icke
besitter särskilda kunskaper och erfarenheter på beskattningsväsendets område.
Den person, som bäst motsvarar de krav vilka med hänsyn till uppgiftens
beskaffenhet böra ställas å ordföranden i prövningsnämnden, torde vara
landskamreraren. Därest landskamreraren skall vara prövningsnämndens ordförande,
måste han emellertid befrias från sina nuvarande, till stor del fiskaliska
uppgifter i fråga om taxeringen, då dessa givetvis icke böra förenas
med uppgiften att vara opartisk ordförande i prövningsnämnden.

Uppdraget såsom ordförande i prövningsnämnd torde taga i anspråk en
mycket betydande del av vederbörandes arbetstid. Det vore därför svårt —
bortsett från vad nyss sagts rörande erforderliga kvalifikationer — att finna
någon, som hade möjlighet att med annan tjänst förena ordförandeskapet i
prövningsnämnden. Att göra ordförandeskapet till en självständig befattning
lärer å andra sidan icke komma i fråga. Även ur nu angivna synpunkter synes
det lämpligt att med landskamrerarens åligganden såsom chef för landskontoret
förena uppdraget såsom ordförande i prövningsnämnden, enär det med
uppdraget förenade arbetet till sin kvantitet skulle ungefärligen motsvara de
uppgifter i fråga om taxeringen, som för närvarande åvila landskamreraren.

Mot en anordning med landskamreraren såsom prövningsnämndens ordförande
skulle, såsom skett i några yttranden, kunna riktas den anmärkningen,
att det kunde befaras att de nuvarande landskamrerarna skulle intaga en alltför
fiskalisk inställning till förekommande frågor. Gentemot en sådan invändning
vill jag emellertid anföra, att landskamreraren redan nu har till uppgift
icke blott att ensidigt bevaka kronans fiskaliska intresse aitan även att
tillse, att taxering åsättes i enlighet med skatteförfattningarna. Erfarenheten
torde även lia visat, att landskamrerarna i regel fullgjort sina nuvarande
taxeringsuppgifter på ett omdömesgillt och måttfullt sätt. Farhågorna för att
landskamrerarna, därest de bleve ordförande i prövningsnämndema, icke
skulle handha sina nya uppgifter på ett opartiskt sätt torde därför knappast
vara befogade. Det torde tvärtom kunna verka till skydd för de skattskyldigas
intressen, att ordföranden i prövningsnämnden är en person med lika
stor skatterättslig erfarenhet som den, tillvaratagaren av kronans fiskaliska
intressen representerar.

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

I några yttranden uttalas, att landskamreraren i vart fall icke borde vara
självskriven ordförande i prövningsnämnden utan att Kungl. Majit, där så
funnes lämpligt, skulle äga utse annan person lill ordförande. En sådan anordning
sknlle innebära, att i flertalet län landskamreraren vore prövningsnämndens
ordförande och annan tjänsteman fullgjorde landskamrerarens
nuvarande, till stor del fiskaliska uppgifter, medan i andra län landskamreraren
fortfarande handhade sistnämnda uppgifter. En sådan bristande enhetlighet
i organisationen synes mig icke böra ifrågakomma.

På grund av det nu anförda finner jag mig böra tillstyrka de sakkunnigas
förslag, att landskamreraren skall vara ordförande i prövningsnämnden
och tillika ledamot av densamma samt att en ny befattning (taxeringsintendent)
skall inrättas å landskontoren för handläggning av landskamrerarens
nuvarande taxeringsuppgifter. Då länsstyrelsen fortfarande skall ha att övervaka
taxeringsarbetet, bör emellertid landshövdingen äga övervara prövningsnämndens
sammanträden och deltaga i dess överläggningar men icke i besluten.
Vad angår Stockholm bör ordförandeskapet i prövningsnämnden utövas
av skattedirektören. Skattedirektörens nuvarande uppgifter beträffande
taxeringen böra därvid övertagas av taxeringsintendenten vid Överståthållarämbetet.
överståthållaren eller, vid förfall för honom, underståthållaren bör
äga närvara vid prövningsnämndens sammanträden och deltaga i dess överläggningar
men icke i besluten.

Vad angår prövningsnämndens sammansättning i övrigt synes mig det
nuvarande antalet ledamöter alltför stort för att nämnden skall kunna fungera
rationellt. Utvecklingen har också blivit den, att nämnden i flertalet
län delat upp sig i ett antal mindre avdelningar, vilka i praktiken blivit
beslutande, varje avdelning i de ärenden den haft att behandla. Anledningen
till att antalet ledamöter bestämts så högt som skett torde närmast ha varit,
att nämnden skulle äga tillgång till lokalkännedom beträffande olika
delar av länet. Såsom de sakkunniga anfört, torde det emellertid kunna ifrågasättas,
särskilt beträffande ett större län, huruvida femton ledamöter
kunna äga en mera ingående kännedom örn länets olika delar. För övrigt
synes behovet av lokalkännedom i prövningsnämnden icke vara lika stort
som vad fallet är beträffande taxeringsnämnderna. I de fall, då sådant behov
föreligger, torde detsamma kunna tillgodoses genom att medlem av vederbörande
taxeringsnämnd inkallas för att lämna erforderliga upplysningar.

Därest det nuvarande antalet ledamöter i prövningsnämnden likväl skulle
bibehållas, kunde det tänkas, att nämnden gjordes mera funktionsduglig genom
att antingen blott visst antal ledamöter inkallades till varje sammanträde
eller nämnden — på sätt för närvarande mestadels sker — fördelade
sig på ett antal mindre avdelningar. Mot båda dessa alternativ kan emellertid
anmärkas, att de innebära att endast vissa ledamöter skulle komma att
deltaga i prövningsnämndens beslut, varigenom dessa kunde befaras bliva
mindre enhetliga. Det förra alternativet är mindre tillfredsställande jämväl
i så måtto, att ledamöterna skulle komina att växla alltför mycket vid de
olika sammanträdena.

Med hänsyn till det anförda synes frågan om prövningsnämndens sam -

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

123

mansättning lämpligen böra lösas i huvudsaklig överensstämmelse med de
sakkunnigas förslag. Med en prövningsnämnd, bestående av ett relativt litet
antal ledamöter inför vilka samtliga ärenden föredragas, bör vinnas såväl
snabbhet i handläggningen av de särskilda taxeringsärendena, vilket är nödvändigt
med hänsyn till det stora antalet ärenden, som enhetlighet i besluten.
I likhet med åtskilliga av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna
finner jag emellertid det av de sakkunniga föreslagna antalet ledmöter vara
för litet för att möjliggöra, att olika kategorier skattskyldiga bliva på lämpligt
sätt representerade i nämnden. Jag vill därför föreslå, att prövningsnämnden
skall bestå av — förutom av ordföranden — minst fyra och högst åtta ledamöter
jämte motsvarande antal suppleanter. Det bör ankomma på Kungl.
Maj:t att för varje län bestämma det antal ledamöter, som skall ingå i prövningsnämnden.
Därest denna består av blott fem medlemmar, böra samtliga
dessa eller deras suppleanter vara närvarande för att nämnden skall vara beslutför.
Utgöres nämnden av större antal medlemmar, torde för beslutförhet
icke kunna krävas mera än att ordföranden och fyra ledamöter eller suppleanter
äro tillstädes.

Det torde, på sätt de sakkunniga föreslagit, böra ankomma på Kungl. Maj:t
att, efter förslag av länsstyrelsen, utse ledamöter och suppleanter i prövningsnämnden.
De böra i enlighet med de sakkunnigas förslag utses för en tid
av fyra år.

Med den sammansättning av prövningsnämnden, som jag enligt vad nyss
sagts förordar, kan framför allt i de största länen och Stockholms stad inträffa,
att nämnden under vissa perioder, särskilt under tiden augusti—oktober,
måste sammanträda så ofta, att svårighet uppkommer för ledamöterna att
närvara vid alla sammanträden. Det synes mig därför icke kunna undvikas,
att Kungl. Majit erhåller bemyndigande att, efter framställning av prövningsnämnd,
förordna att nämnden under viss tid äger arbeta på två avdelningar,
vardera bestående av landskamreraren såsom ordförande och fyra ledamöter.
Landskamrerarens ordförandeskap å båda avdelningarna torde härvid utgöra
en garanti för att kravet på enhetlighet i avgörandena blir tillgodosett.
För att avdelning skall vara beslutför torde böra krävas, att samtliga ledamöter
eller suppleanter å avdelningen äro närvarande. Då fråga är örn beslut
av principiell innebörd eller då avdelning eljest finner så böra ske, bör ärende
hänskjutas till avgörande av prövningsnämnden in pleno.

Med hänsyn till kravet på enhetlighet i avgörandena synes det mig icke
lämpligt att, såsom två länsstyrelser föreslagit, annan befattningshavare å
landskontor än landskamreraren förordnas att som ordförande i prövningsnämnden
handlägga vissa grupper av ärenden. Skulle arbetsbördan för landskamreraren
i de större länen bliva för stor, bör den lindras därigenom att
föredragningen av vissa grupper av ärenden överlämnas åt tjänsteman å den
taxeringsavdelning, som jag i det följande föreslår skola inrättas vid landskontoren.

Då prövningsnämnden, även efter genomförandet av nu föreslagna ändringar,
är en beskattningsnämnd med uppgift bland annat alt granska och

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

pröva årets taxeringar, synes något principiellt hinder icke föreligga att till
ledamöter av prövningsnämnden utse personer, som samtidigt äro medlemmar
i taxeringsnämnd. En förutsättning härför bör givetvis vara, att vederbörande
icke äger taga befattning med ärende, i vars behandling inom taxeringsnämnd
han tidigare deltagit. Det torde vara så mycket mera anledning
att tillåta medlemmar av taxeringsnämnd att jämväl vara ledamöter i prövningsnämnd
som det — efter vad i åtskilliga yttranden framhålles -—- kan
ställa sig svårt att utanför de förstnämndas krets finna personer, kvalificerade
för uppdraget att vara ledamot i prövningsnämnd. För att icke taxeringsnämndsmedlemmarna
skola erhålla alltför stort inflytande i prövningsnämnden
torde dock allenast viss del av prövningsnämndens ledamöter böra få
utses bland taxeringsnämndsmedlemmar. Lämpligen torde högst hälften av
hela antalet prövningsnämndsledamöter böra få utgöras av medlemmar i
taxeringsnämnd.

Den av de sakkunniga förordade ersättningen åt ledamöterna i prövningsnämnden
synes mig skälig med hänsyn till det ökade ansvar och det mera
omfattande arbete, som enligt förslaget kommer att åvila ledamöterna. Det
torde även böra framhållas, att enligt förslaget särskild ersättning icke utgår
för det arbete utöver sammanträdesdagarna, som avses skola ankomma på
ledamöterna.

Den årliga kostnadsökningen i anledning av den föreslagna ändrade organisationen
av prövningsnämnderna torde, såsom de sakkunniga angivit, kunna
beräknas till 25,000 kronor.

Då jag, såsom jag i det följande kommer att närmare utveckla, icke
förordar de sakkunnigas förslag om inrättande av en riksskattenämnd —
vilken nämnd enligt förslaget skulle övertaga den nuvarande mellankommunala
prövningsnämndens uppgifter samt därutöver vara verksam såsom ett
centralt organ för åstadkommande av enhetlighet i rättstillämpningen—- finner
jag någon ändring av mellankommunala prövningsnämndens sammansättning
icke böra komma till stånd. Uppdelning av nämnden på avdelningar
torde icke heller vara erforderlig. Däremot böra nämndens ledamöter, liksom
ledamöter i länsprövningsnämnd, utses för en tid av fyra år. De torde böra
erhålla samma ersättning som föreslagits för ledamöterna i länsprövningsnämnd.

2. Prövningsnämndernas arbetsformer m. m.

De sakkunniga anföra:

Vad särskilt angår föredragningen måste beaktas de svårigheter, som
städse uppstå, då fråga är om föredragning inför lekmannaelement. För den,
som icke äger långvarig vana att enbart å muntlig föredragning uppfatta
det relevanta i ett mål och att uteslutande med ledning därav träffa sitt
avgörande, erbjuder nämligen den muntliga föredragningen stora besvärligheter.
Alldeles särskilt gäller kanske detta skattemålen med de invecklade
beräkningsgrunder, varom däri ofta är fråga, och den myckenhet siffermaterial,
som likaledes ofta måste däri överblickas. Även med en skicklig
och rutinerad föredragande i prövningsnämnden måste resultatet för närvarande
bliva, att prövningsnämndens ledamöter, eller åtminstone många av
dem, komma att biträda förslag, örn vilkas verkliga innebörd de sakna till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

125

rådelig kännedom. Under sådana förhållanden blir värdet av lekmannainslaget
i prövningsnämnden ganska ringa; det blir här, som så ofta eljest i
fråga om bestämmelserna rörande beskattningsnämnderna, en lagföreskrift,
som inger föreställningar, vilka emellertid icke motsvaras av verkligheten.

Skall lekmannaelementet i prövningsnämnden verkligen kunna bliva av
värde vid målens avgörande — och det är ju detta, som måste åsyftas, därest
överhuvud taget lekmän skola vara där representerade — måste därför enligt
de sakkunnigas uppfattning en fullständig omläggning ske av nuvarande arbetsformer.
En verklig föredragning av varje mål, omfattande det relevanta
däri, bör ske. Föredragningen föreslås skola handhavas av ordföranden i
prövningsnämnden, där icke för vissa fall annan föredragande utses. Därjämte
bör i god tid före varje prövningsnämndssammanträde utskrifter ske av föredragningspromemoriorna,
vilka utskrifter därefter tillställas samtliga ledamöter
av prövningsnämnden; promemoriorna böra vara så fullständiga, att
därav erhålles en klar bild av vad målet avser, och givetvis även återgiva
förekommande yrkanden. Härutöver bör åtminstone en ledamot av prövningsnämnden
utöver ordföranden hava i förväg genomgått även handlingarna
till målen; detta kan ju lämpligen ske sålunda, att målen fördelas mellan
ledamöterna i och för handlingarnas granskning.

I ett par remissyttranden behandlas frågan örn sättet för ärendenas föredragning
inför prövningsnämnden.

Länsstyrelsen i Jämtlands län uttalar sålunda, att länsstyrelsen funne det
tveksamt örn det av de sakkunniga skisserade förslaget med fullständiga
promemorior, verklig föredragning av varje mål och så vidare kunde visa
sig praktiskt lämpligt även med den ifrågasatta koncentrerade nämnden och
med utsträckning av tiden för prövningsnämndens handläggning av besvär
och yrkanden. I ett i fråga om prövningsnämndsarbete medelstort län såsom
Jämtlands måste en detaljerad föredragning av omkring 1,400 besvärsmål
och 900 yrkanden om saklig ändring av taxering — siffrorna avsåge 1942
års prövningsnämnd i länet — taga en mycket avsevärd tid i anspråk. Även
om ledamöterna delvis i förväg genomginge handlingarna till målen, åtginge
motsvarande tid, arbete och kostnader utan att därigenom någon besparing
vunnes vid de egentliga sammanträdena.

Länsstyrelsen i Västerbottens län uttalar, att det föreslagna förfarandet
med ärendenas beredning och föredragning förefölle alltför omständligt och
tidsödande. Då det gällde mera invecklade besvär, vore det givelvis nöd■vändigt
att föredragningspromemorior upprättades, så att föredraganden
snabbt kunde giva en klar bild av vad målet avsåge och ledamöterna i nämnden
lättare uppfatta det relevanta i målet. Men en stor del av målen vore av
så enkel beskaffenhet, att upprättandet av särskild promemoria och utsändande
av avskrift därav till prövningsnämndsledamöterna måste anses som
onödigt slöseri med tid och arbetskraft. Så t. ex. när det gällde felräkning,
misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Det borde därför läggas i
föredragandens hand att avgöra, huruvida och i vilka fall dylika promemorior
skulle upprättas och tillställas ledamöterna.

Magistraten i Hälsingborg ifrågasätter lämpligheten av alt landskamreraren
såsom ordförande i prövningsnämnden skulle föredraga alla ärenden.
Taxeringsintendenten eller den person, som fran början handlagt ett ärende,

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

vöre ju den, som bäst kände till detsamma. Med hänsyn härtill och för undvikande
av dubbelarbete syntes det böra tillkomma denne att föredraga
ärendet inför prövningsnämnden.

Beträffande frågan örn muntliga förhandlingar i prövning
s n ä m n d anföra de sakkunniga, att en förutsättning för ernående av
en fullständigare utredning och en klarare belysning av förekommade mål
vore, att det nuvarande rena skriftväxlingsförfarandet kompletterades nied
muntlig förhandling inför prövningsnämnd. De sakkunniga anföra vidare
härom:

En dylik muntlig förhandling är ofta av nöden ej blott i mål av mera invecklad
beskaffenhet utan även beträffande i och för sig enkla besvärsmål.
I sistnämnda mål möter nian nämligen icke sällan hos den klagande en oförmåga
att i skrift framlägga sina i och för sig kanske bärande skäl. Genom
muntliga förhandlingar i dylika fall kunna säkerligen åtskilliga mål, som
nu i onödan belasta beskattningsdomstolarna, redan å prövningsnämndsstadiet
bliva på ett tillfredsställande sätt avgjorda. I mera vidlyftiga och
invecklade mål återigen utvisar erfarenheten att ofta vid målens första
handläggning i prövningsnämnd ytterligare utredning i olika avseenden kräves.
För närvarande händer ej sällan, att tiden icke medgiver, att dylik utredning
införskaffas, utan målet måste avgöras i bristfälligt skick. Även där
emellertid ytterligare utredning hinner införskaffas gäller alltjämt, att densamma
ofta icke är tillräckligt klarläggande. Även i dessa fall måste tydligen
muntliga förhandlingar på ett helt annat sätt kunna gagna sakens utredning.

Enligt de sakkunnigas uppfattning böra när helst anledning därtill förekommer
muntliga förhandlingar hållas i prövningsnämnd. Några särskilt
vidlyftiga föreskrifter härom torde icke påkallas. I fråga om skattskyldigs
information rörande dagen för handläggning av mål eller ärende synes vara
tillräckligt föreskriva, att viss tid före prövningsnämndens sammanträde
inom av nämnden disponerade lokaler en lista skall anslås, upptagande de
mål och ärenden, som skola förekomma vid sammanträdet.

En dylik allmän föreskrift torde kunna leda till att vederbörande enskilda
parter i eget intresse ofta komma tillstädes.

Härutöver synes emellertid prövningsnämnden böra tillerkännas rätt att
kalla enskild part vid äventyr att målet eljest avgöres på förhandenvarande
skäl.

Det är givetvis icke de sakkunnigas mening, att, utöver förslaget om införande
av muntliga förhandlingar inför prövningsnämnden, någon ändring
skall ske i nuvarande bestämmelse, att sammanträde med beskattningsnämnd
skall hållas inom slutna dörrar.

I vissa remissyttranden anföras betänkligheter mot de sakkunnigas förslag
örn införande av muntliga förhandlingar. Sålunda yttrar länsstyrelsen i
Jämtlands län, att med länets geografiska utsträckning avstånden och kommunikationssvårigheterna
i många fall icke torde medgiva för de skattskyldiga
att infinna sig personligen. Skattskyldig hade — redan enligt gällande
bestämmelser — möjlighet att inför landskamreraren personligen framlägga
sina synpunkter.

Stadsfullmäktige i Solna anföra, att den föreslagna skyldigheten för skattskyldig
att efter kallelse inställa sig inför prövningsnämnden för att muntligen
höras kunde vara alltför betungande. Med hänsyn härtill vore det av

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

127

synnerlig vikt, att taxeringen redan i första instans skedde med all omsorg
och med iakttagande av de skattskyldigas rätt. Det förutsattes därför, att
redan taxeringsnämndsordförandena införskaffade behövliga upplysningar
och uppgifter, och detta torde, där muntliga upplysningar erfordrades, i
all möjlig omfattning ske därigenom, att taxeringsnämndsordföranden å den
skattskyldiges hemort eller i dess omedelbara närhet beredde den skattskyldige
tillfälle att å för honom lämplig tid företräda inför ordföranden eller
nämnden för att lämna sådana upplysningar.

Kommunalnämnden i Skön uttalar tveksamhet beträffande förslaget, att
prövningsnämnden skulle ha rätt att kalla skattskyldig att muntligen höras
inför nämnden vid äventyr att mål eller ärende avgjordes på förhandenvarande
skäl. Detta kunde föranleda till att avlägset boende, mindre bemedlade
personer eller andra, för vilka svårighet förelåge att inställa sig inför
nämnden utan att laga hinder i vanlig mening mötte, genom sitt uteblivande
komme i ogynnsam ställning vid ärendets behandling.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Sveriges köpmannaförbund
avstyrka förslaget i denna del. Länsstyrelsen anför därvid, att muntliga förhandlingar
inför prövningsnämnden måste undvikas, enär sådana med nämndens
stora arbetsbörda icke medhunnes. Dylika förhandlingar skedde sedan
gammalt mellan skattskyldig och landskamrerare eller, i enklare fall, personalen
å taxeringsavdelningen och resultatet delgåves sedan prövningsnämnden.

Sveriges köpmannaförbund anför för sin del:

Enligt de sakkunniga skulle muntlig förhandling inför prövningsnämnden
utgöra en förutsättning för att prövningsnämndens avgöranden skulle
bli mera tillförlitliga. De sakkunniga synas härvid ha låtit leda sig av sin
önskan att göra prövningsnämnden till en domstol. I själva verket torde tanken
vara verklighetsfrämmande och den bygger helt på storstadsförhållanden.
För den övervägande delen av de skattskyldiga skulle det vara förenat
med betydande kostnader att inställa sig hos prövningsnämnden eller
att anlita ombud för inställelse. För en skattskyldig med liten inkomst, vilken
kanske med orätt fått sin taxering höjd av taxeringsnämnden, skulle
kostnaderna för anförande av besvär bli så stora, att han hellre avstode.
Taxeringsmyndigheterna skulle under sådana förhållanden sannolikt allvarligt
förlora i prestige. Någon utsträckning av den rätt, som nu medgives
i 110 § taxeringsförordningen för skattskyldig att företräda inför beskattningsnämnd
för meddelande av upplysningar rörande egen taxering, torde
icke böra ske.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län, taxeringsnämndsordfbrändenäs riksförbund,
Skånes handelskammare och Sveriges redareförening uttala, att .skattskyldig
genom särskilt meddelande borde underrättas örn dagen, då honom
angående ärende skulle handläggas inför prövningsnämnden.

Överståthållarämbetet framhåller, att skattskyldig, som vore tillstädes
vid prövningsnämnels handläggning av ärende, icke borde t illåtas närvara
vid nämndens överläggningar. Mot ett dylikt förbud kunde icke med fog
invändas att taxeringsintendenten finge vara tillstädes, ty denne vore icke
den skattskyldiges motpart utan hade att tillse, förutom det allmännas in -

Departementschefen.

128 Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

tresse att taxeringen icke bleve för låg, jämväl att densamma bleve i möjligaste
mån rättvis.

I fråga om återförvisning av ärende till prövning snämnd
anföra de sakkunniga, att därest i övrigt föreslagna ändringar vidtoges
beträffande prövningsnämnden anledning icke syntes föreligga att vidhålla
det år 1835 tillkomna förbudet mot återförvisning av ärende till prövningsnämnd
för förnyad handläggning (134 § taxeringsförordningen). Genom
ett upphävande av detta förbud torde säkerligen bättre möjlighet vinnas
att i förekommande fall införskaffa de ytterligare upplysningar, som kammarrätten
funne erforderliga, exempelvis genom muntliga förhandlingar inför
prövningsnämnden.

De sakkunnigas förslag avstyrkes i denna del av länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län med motivering, att prövningsnämndens arbetsbörda icke borde
få tyngas genom en sådan anordning.

De sakkunnigas förslag att föredragningen av mål och ärenden i princip
skall ombesörjas av ordföranden i prövningsnämnden föranleder icke någon
erinran från min sida. Emellertid bör —- såsom även de sakkunniga förutsatt
— föredragningen i viss omfattning få ombesörjas av tjänsteman å
taxeringsavdelningen. I de större länen torde det vara nödvändigt att så sker,
enär ordförandens arbetsbörda eljest skulle bliva för stor.

Mot förslaget om upprättande av föredragningspromemorior i samtliga mål
samt utsändande av avskrifter därav till nämndens ledamöter har anmärkts,
att förslaget innebure slöseri med tid och arbetskraft, såvitt anginge mål av
enkel beskaffenhet. Denna anmärkning finner jag icke sakna fog. Jag förordar
därför att skyldigheten att upprätta och utsända föredragningspromemorior
icke göres ovillkorlig, utan att detta må underlåtas i sådana fall där det
med hänsyn till målets beskaffenhet finnes onödigt. Självfallet böra promemoriorna
i intet fall göras vidlyftigare än som erfordras för att giva en klar
bild av vad ärendet gäller.

De sakkunnigas förslag att en ledamot av nämnden skall i förväg granska
handlingarna i respektive mål torde i sin mån vara ägnat att befordra riktiga
avgöranden i målen. Jag tillstyrker därför förslaget. Icke heller denna regel
torde emellertid böra gälla undantagslöst. Det stora antalet mål i vissa län
torde nämligen omöjliggöra för ledamöterna att förhandsgranska samtliga
mål. Dylik granskning torde därför icke behöva förekomma beträffande mål
och ärenden av enklare beskaffenhet.

Bestämmelser angående föredragningspromemorior och förhandsgranskning
av handlingar torde få utfärdas i administrativ ordning.

Muntliga förhandlingar inför prövningsnämnden såsom komplement till
den skriftliga processen äro av värde för att åvägabringa en så allsidig utredning
av beskattningsmålen som möjligt. En relativt tillfredsställande utredning
bör visserligen i allmänhet kunna ernås redan genom skriftliga förhandlingar
i form av yttranden och påminnelser från taxeringsintendent och
skattskyldig respektive annan klagande, men i vissa fall torde först förhandlingar
i muntlig form åstadkomma en fullständig utredning i målet. Part bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

129

äga påkalla muntlig förhandling i vilket mål som helst. Det torde få ankomma
på vederbörande att med ledning av s. k. uppropslista, anslagen inom de
av nämnden disponerade lokalerna, själv taga reda på dagen då hans mål
eller ärende förekommer till handläggning; upplysning härom kan givetvis
även erhållas genom förfrågan hos länsstyrelsen. Med hänsyn till det stora
antalet mål och ärenden — och då flertalet skattskyldiga icke lära akta
nödigt att iakttaga personlig inställelse — torde däremot prövningsnämnden
icke böra betungas med att ex officio tillställa vederbörande underrättelse i
nämnda avseende. Såsom de sakkunniga föreslagit, bör prövningsnämnden
vidare äga rätt att kalla enskild part att muntligen höras inför nämnden vid
äventyr att mål eller ärende avgöres på förhandenvarande skäl. Jag förutsätter
dock, att denna rätt användes med urskillning samt endast då sakens
vikt, jämförd med de besvär och kostnader som vederbörande part måste underkasta
sig för inställelsen, gör det motiverat. Parten bör äga rätt att nyttja
biträde vid talans utförande eller att inställa sig genom ombud. Vid prövningsnämndens
överläggning för besluts fattande bör skattskyldig icke äga
närvara.

I likhet med de sakkunniga finner jag ett upphävande av nu gällande förbud
mot återförvisning av ärende till prövningsnämnd för förnyad handläggning
ägnat att bidraga till bättre utredning av beskattningsmålen, varför jag
tillstyrker förslaget härom.

Därest muntliga förhandlingar komma att äga rum inför prövningsnämnderna
och återförvisning av ärende dit för förnyad behandling blir möjlig,
kommer givetvis prövningsnämndernas arbetsbörda att i viss omfattning öka.
De muntliga förhandlingarna äro emellertid av sådan betydelse för taxeringsprocessen,
att jag det oaktat anser mig böra förorda förslaget i nu förevarande
delar.

Vad jag i det föregående anfört rörande prövningsnämndernas arbetsformer
m. m. bör i tillämpliga delar gälla även beträffande den mellankommunala
prövningsnämnden.

3. Prövningsnämndernas arbetsperiod.

De sakkunniga anföra:

Ej sällan förekommer nu, att besvär anföras i prövningsnämnd men att
den skattskyldige, trots anmaningar, där icke förebringar vidare utredning.
Först i kammarrätten framlägges sedan den utredning, som kanske, om densamma
förebringats redan i prövningsnämnden, kunnat leda till ett tillfredsställande
avgörande i denna instans. Härutöver förekomma åtskilliga mål,
som aldrig passera prövningsnämnden utan där prövningen flyttas direkt
från taxeringsnämnd till kammarrätten. Så är händelsen med mål, vari landskamrerare
eller kommun anför besvär direkt hos kammarrätten utan att
först hava besvärat sig i prövningsnämnden.

Båda nu berörda olägenheter sammanhänga med den korta arbetsperiod,
som står prövningsnämnderna till buds. Det är ej alltid möjligt för en skattskyldig
att under denna tid förebringa all erforderlig utredning och det är
än mindre möjligt för landskamreraren och vederbörande kommuner att
under denna tid taga ståndpunkt till riktigheten av alla under året verkställda
taxeringar.

Biliana lill riksdagens protokoll 194.1. 1 sami. Nr 345.

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 345-

Man har då sökt på andra vägar minska dessa olägenheter, men resultatet
härav har blivit en egendomlig förskjutning i instansordningen, vilken i sak
kan uttryckas så, att kammarrätten de facto fått övertaga en del — och ingalunda
någon ringa del — av vad som ursprungligen varit prövningsnämndens
arbetsuppgifter.

Detta visar sig framför allt på två sätt.

Under tiden intill den 10 oktober, då prövningsnämnden ju slutar sitt arbete,
hinner landskamrerare!! icke att granska och bearbeta någon större del
av årets taxeringar. Den allmänna översyn av dessa, som skulle ankomma
på prövningsnämnden, kan därför icke genomföras. För att i någon mån råda
hot härpå har då landskamrerare!! — liksom kommunerna — erhållit rätt
att före årsskiftet hos kammarrätten anföra besvär över taxeringsnämnds
beslut, ehuru ingen talan förts i prövningsnämnden; att man sedan i formellt
hänseende betecknar dessa besvär såsom avseende prövningsnämndens underlåtehet
att ändra taxeringsnämndens beslut inverkar ej på det nu sagda.

Än vidare har landskamreraren — liksom kommunerna —- erhållit rätt
att i kammarrätten framställa vilka yrkanden som helst, obunden alltså av
huru hans yrkanden eventuellt formulerats i prövningsnämnden.

I förstnämnda fall har i verkligheten kammarrätten trätt i prövningsnämndens
ställe, dock utan dess möjligheter att taga hänsyn till praxis i vederbörande
län beträffande årets taxering i dess helhet.

I sistnämnda fall kan kammarrätten också sägas fullgöra åligganden, som
bort ankomma å prövningsnämnden, nämligen då först i kammarrätten den
fullständiga utredning förebragts, som bort ligga till grund för yrkanden och
avgöranden i prövningsnämnden.

Sett ur de skattskyldigas synpunkt innebär det nu sagda, att avgöranden i
viktiga skattefrågor -—- ofta de allra viktigaste och besvärligaste — vilka borde
hava av prövningsnämnden meddelats under taxeringsåret, i stället meddelas
av kammarrätten kanske tre å fyra år därefter.

De sakkunniga uttala, att örn man ville vinna en bättre tingens ordning och
framför allt ernå en klarare gräns mellan instanserna i beskattningsmålen,
PU bprörda utveckling tydligtvis måste stäckas oph förhållandena i görlig mån
återföras till yad ursprungligen varit avsett. Detta skulle i anslutning till det
anförda i sak betyda, att inga mål finge av taxeringsintendent (i stället för
landskamrerare) eller kommun (lika litet som av skattskyldig) fullföljas direkt
från taxeringsnämnd till kammarrätten utan att alla mål alltid därförinnan
måste passera prövningsnämnd för verklig prövning och avgörande.
Även taxeringsintendent och kommun skulle i kammarrätten vara bundna av
de yrkanden, som i prövningsnämnden framställts, så att icke till kammarrättens
prövning hänskötes längre gående yrkanden än som varit föremål för
prövningsnämndens bedömande. Genom bestämmelser av här angiven art torde
även reservationsbesvärep till kammarrätten praktiskt taget förebyggas.
Nu angivna önskemål kunde uppenbarligen icke ernås på annat sätt än alt
prövningsnämnden erhölle längre tid för fullgörandet av sina arbetsuppgifter
och därmed även taxeringsintendenten och kommun längre tid för att
framställa sina yrkanden i prövningsnämnden.

De sakkunniga framhålla, att den nuvarande begränsningen av pyövningsnämndernas
arbetsperiod nära sammanhängde med gällande regler för anförande
av besvär över taxeringsnämnds och prövningsnämnds beslut.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

131

De sakkunniga anföra vidare angående nu föreskrivna besvärstider:

Besvär över beslut av ett års taxeringsnämnd skola ingivas före kl. 12 på
dagen den 15 juli (i Stockholm den 10 augusti) till vederbörande länsstyrelse.
Då underrättelse om taxeringsnämndernas beslut väl i regel icke expedieras
förr än under tiden 15 maj—15 juni (i Stockholm 15 juni—10 juli),
hava de skattskyldiga bär 1 å 2 månaders tid för besvärens avgivande; som
regel inkomma dessa dock först mot besvärstidens utgång.

Besvär över prövningsnämnds beslut anföras senast kl. 12 på dagen den
sista helgfria dagen i december månad. Prövningsnämndens arbete skall visserligen
avslutas senast den 10 oktober (i Stockholm den 31 oktober) men
protokollsutdragen behöva icke vara expedierade till de skattskyldiga förrän
senast den 5 (20) november. Följaktligen lärer här en besvärstid av bortåt
två månader stå till de skattskyldigas förfogande (i Stockholm omkring 6
veckor). Även här blir emellertid som regel en våldsam anhopning av besvärsskrifter
fram emot besvärstidens utgång, i detta fall således fram emot
årsskiftet. Enligt en under år 1941 utfärdad författning skola dessa besvär —-med vederbörlig utredning och föreskrivna yttranden — före den 1 juli påföljande
år hava ingivits till kammarrätten. För kammarrättens avgörande är
ingen tid stadgad.

Schematiskt sett gestalta sig dessa tidsperioder, bortsett från Stockholm,
sålunda:

Vi 15/a 15/« 16/J 10/io »Vi«—Vi 3°/e

|-1-1--1-1--1--1

Taxerings- Tid för PN-s Tid för Tid för hesvärshandperiod
besvär arbete besvär lingarnas ingivande till
till PN till KR KR (efter utredning)

De sakkunniga uttala i anslutning härtill, att det torde vara uppenbart att
denna fastlåsning av arbetsuppgifterna till viss tidsperiod vöre av ondo. Arbetet
bleve under denna tid så forcerat och koncentrerat, att ett fullt tillfredsställande
resultat omöjligen kunde ernås, även örn länsstyrelsernas arbetskrafr
ter mångdubblades. Ville man vinna en ändring härutinnan, torde detta näppeligen
kunna ske på annat sätt än genom upphävande av de nuvarande till
fixa slutdata anknutna besvärsperioderna. I första hand måste då undersökas,
om en form kunde finnas, som möjliggjorde ett tidigare anförande av besvär
över taxeringsnämnds beslut. De nuvarande reglerna ledde, som nämnts, till
att underrättelser om taxeringsnämndernas beslut i regel utginge under tiden
15 maj—15 juni. Så länge detta vore fallet, kunde tiden för besvär till prövningsnämnd
icke sättas nämnvärt kortare än nu och följaktligen ej heller
prövningsnämndens arbete börja nämnvärt tidigare. En tänkbar väg att nå
det angivna syftet kunde synas vara, att besked om taxeringsnämndernas beslut
utsändes successivt under taxeringsperioden. Besvärstiden kunde därvid
fastställas till trettio dagar efter det vederbörande erhållit del av beslutet.
Därest en dylik ordning vore genomförbar, kunde besvär till prövningsnämnden
börja inkomma kanske redan den 15 april och nämnden börja sitt arbete
i slutet av maj för all fortsätta detsamma åtminstone lika länge som nu.
Emellertid måste enligt de sakkunniga mot en sådan anordning anmärkas följande.
Om taxeringsnämnderna meddelade definitiva beslut, innan deras arbete
avslutades i maj månad, kunde de icke iakttaga de ändringar i taxeringen,
som påkallades av upplysningar, vilka inkomme efter det besked utsänts
örn nämndernas beslut. Örn vidare prövningsnämnden fallade beslut i

132

Kungl. Mcij:ts proposition nr 315.

anledning av skattskyldigs besvär tidigare än vad nu vore fallet, kunde prövningsnämnden
icke senare ändra taxeringen, även om landskamreraren —-t. ex. efter bokföringsgranskning •— funne, att densamma borde höjas å annan
grund än som i besvären varit på tal. Den först nämnda olägenheten kunde
måhända icke anses avgörande, enär i dylika fall ju rättelse kunde ske i
prövningsnämnden. Betänkligare vore det andra fallet; i där angivna situation
skulle landskamreraren tvingas att anföra besvär i kammarrätten i åtskilliga
mål, där detta med nuvarande ordning icke behövde ske. Enda utvägen att
undgå detta vore att giva prövningsnämnden befogenhet att, oaktat nämnden
meddelat beslut i anledning av skattskyldigs besvär, ändock under året ändra
taxeringen å annan grund efter yrkande av landskamreraren. En dylik bestämmelse
skulle dock säkerligen framkalla stark irritation hos de skattskyldiga
och måste därjämte sägas innebära ett alltför stort avsteg från eljest
gällande rättsprinciper. De sakkunniga funne för sin del de anförda skälen
mot en omläggning av angivet slag böra tillmätas avgörande betydelse och
ansåge sig förty icke kunna framlägga förslag därom.

De sakkunniga, som finna att vid sådant förhållande allenast återstode att
bibehålla en fixerad, för alla mål likartad besvärstid, anföra vidare:

Besvärstiden utgår för närvarande, såsom förut erinrats, i Stockholm den
10 augusti och inom landet i övrigt den 15 juli. Därest arbetsperioden för
taxeringsnämnderna förlänges, på sätt de sakkunniga tidigare föreslagit, att
pågå t. o. m. den 31 maj och beträffande särskilda taxeringsnämnder eventuellt
t. o. m. den 15 juni, innebär detta med säkerhet att meddelanden om
avvikelser från deklarationer icke expedieras förrän några dagar efter utgången
av sagda tidsperioder. Därav skulle emellertid följa en förkortning av
den nuvarande besvärstiden, bortsett från Stockholms stad, med fjorton dagar
å en månad och besvärstidens längd kunna komma att nedgå under trettio
dagar. Detta är emellertid ett tydligtvis icke godtagbart resultat. En följd
av förlängningen av taxeringsnämndernas arbetsperiod måste därför bliva
att besvärstidens utgång något framflyttas i nu förevarande fall. Det synes
ej heller tilltalande med nu gällande särbestämmelser rörande i Stockholms
stad skattskyldiga personer, särskilt som verkställd utredning ju visat, att
även annorstädes än i Stockholm, exempelvis inom vissa taxeringsnämnder i
Göteborg, arbetet faktiskt pågår lika länge som i Stockholm. Ehuru skattskyldiga
annorstädes än i Stockholm sålunda kunna erhålla meddelande örn
verkställd avvikelse från deklarationen först ungefär samtidigt som i Stockholm
skattskyldiga personer, ånjuta de förstnämnda icke den med tjugofem
dagar förlängda besvärstid, som kommer de sistnämnda till del.

Med hänsyn till det anförda föreslå de sakkunniga, att besvärstiden bestämmes
på enahanda sätt beträffande skattskyldiga i Stockholms stad och
inom riket i övrigt samt att som slutdag i båda fallen sättes sista helgfria
dagen i juli månad.

Då de sakkunniga funnit, att någon förlängning av prövningsnämndens
arbetsperiod icke kunde vinnas genom att nämnden började sammanträda
tidigare än nu, ha de undersökt, huruvida och i vad mån en ändring kunde
ske av den tidpunkt då prövningsnämndens arbete skulle vara avslutat. De
sakkunniga anföra härom:

Skälen till den bestämmelse, enligt vilken prövningsnämndernas arbete skall
avslutas senast den 10 oktober, respektive den 31 oktober, hava till synes

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

133

varit tre. Dels har raan ansett erforderligt, att prövningsnämndens beslut
förelåge i så god tid, att desamma kunde iakttagas vid debetsedlarnas utskrivande;
debetsedlarna återigen måste ju vara de skattskyldiga tillhanda,
i städerna senast sju dagar före den 5 november och å landet senast sju
dagar före den 10 november, å vilka dagar första kronouppbördsstämman,
respektive kronouppbördsterminen börjar. Dels har man genom dessa bestämmelser
velat bereda de skattskyldiga erforderlig besvärstid, vilken tid,
såsom förut påpekats, kommer att bliva en och en halv å två månader eller
från det utdrag av prövningsnämndens protokoll kommit den skattskyldige
tillhanda eller han eljest fått kännedom om beslutet och till den 31 december.
Dels har det slutligen ansetts önskvärt, att kommunerna erhålla besked om
det genom prövningsnämndens beslut fastställda skatteunderlaget i god tid
innan utgifts- och inkomststaterna fastställas.

Det förstnämnda skälet synes näppeligen böra tillmätas alltför stor vikt
med hänsyn till det relativt ringa antal debetsedlar, varom här i värjo län är
fråga. I den mån prövningsnämndens beslut meddelas i tillräcklig tid före
uppbördsstämman, respektive uppbördsterminen, i november månad, böra
tydligtvis därav föranledda ändringar vidtagas i debiteringen och å debetsedlarna.
Meddelas besluten senare, få debetsedlarna utskrivas med ledning av
taxeringsnämndernas beslut och i förekommande fall — de torde icke bliva
alltför många —• restitution äga rum eller tilläggsdebetsedel utfärdas; detta
är ju ej annat än vad som redan nu gäller, då kammarrätten eller regeringsrätten
ändrar en taxering.

Vidkommande frågan om besvärstiden, synas här icke samma skäl föreligga
som i fråga om taxeringsnämnderna för att bibehålla en fixerad slutdag
för besvärs anförande. Ej heller synes nödvändigt med en besvärstid av sådan
längd, som nu står till de skattskyldigas förfogande. Denna besvärstid
synes utan olägenhet kunna nedsättas till 30 dagar. Besvärstiden bör då kunna
fastställas till 30 dagar efter undfången del av prövningsnämndens beslut;
postens bevis om delgivning bör gälla såsom fullt bevis härom, och
återkommer en försändelse såsom obeställbar, få vederbörande myndigheter
anlitas för delgivning. Då taxeringsintendenten klagar, bör för honom besvärstiden
räknas från den dag, då prövningsnämndens protokoll justerats.
En följd härav bliver emellertid, att även tiden för anförande av klagan
över prövningsnämnds beslut i anledning av dit inkomna extraordinära besvär,
vilken tid enligt 125 § taxeringsförordningen är bestämd till G0 dagar
efter delfående!, måste nedsättas till 30 dagar; något hinder härför synes emellertid
icke förefinnas.

Då de därav berörda på sätt nu nämnts erhålla del av prövningsnämndens
beslut, torde ändringslängdernas offentliga framläggande icke vara erforderligt.
De sakkunniga föreslå därför, att nämnda längder, liksom taxeringslängderna,
icke längre skola offentligen framläggas och att alltså bestämmelsen
härom i 2G § 3 mom. kungörelsen den 28 september 1928 med
vissa föreskrifter rörande taxerings lör farandet skall upphöra alt gälla.

Genom en omläggning av nu omförmäld art vinnes bl. a. även den fördelen,
att besvären till kammarrätten icke hopas omkring årsskiftet utan
fördelas över en längre period samt att därmed även kammarrätten bör i
åtskilliga fall erhålla besvärshandlingarna tidigare än nu. Härvidlag bör
tydligtvis för besvärshandlingarnas ingivande till kammarrätten fixeras en
tidsfrist av sex månader efter det besvären inkommit till länsstyrelsen.

Det sista skälet för den nuvarande tidsbegränsningen i fråga om prövningsnämndens
arbete bar varit kommunernas krav å att erhålla kunskap
om det genom prövningsnämndens beslut bestämda skatteunderlagets storlek
i god tid före fastställandet av utgifts- och inkomslstaterna. De sakkunniga
underskatta på intet säll betydelsen härav. Rubbningar av det skatteunderlag,

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

som lagts till grund för kommunalskattens beräknande, kunna tydligtvis
medföra allvarliga ekonomiska konsekvenser för mindre kommuner.

Emellertid bör bemärkas att skatteunderlaget ju på intet sätt är slutligen
fixerat genom prövningsnämndens beslut. Ändring därutinnan kommer ju
senare ofta till stånd genom kammarrättens och regeringsrättens beslut. I
verkligheten förhåller det sig alltså så, att det skatteunderlag, som ligger till
grund för den ett visst år beslutade kommunalskatten, är så att säga flytande
i bortåt tre å fyra år, under vilken tid både nedsättningar och höjningar av
detta skatteunderlag kunna äga rum. På grund härav måste ju regelrätt
också kommunerna vid uppgörande av utgifts- och inkomststat såsom en
särskilt utgiftspost räkna med restitutioner jämte ränta å restituerade medel.
Detta innebär alltså i sak, att kommunerna redan nu äro nödsakade att
årligen räkna med en viss reserv till täckande av uppkommande brister på
grund av ändrade taxeringar. Det synes de sakkunniga, som om under dessa
förhållanden det näppeligen kan anses oundgängligen erforderligt, att just de
ändringar, som beslutas av prövningsnämnd, skola föreligga färdiga innan
utgifts- och inkomststaten uppgöres. Till grund för kommunalskattens beräknande
torde i stället kunna läggas det skatteunderlag, vilket framkommit som
resultat av taxeringsnämndernas arbete. Osäkerhetsmarginalen blir måhända
härigenom något större än vad för närvarande är händelsen, men dock icke
i sådan utsträckning, att förhållandet kan anses innebära någon allvarligare
olägenhet. Framför allt gäller detta, när man häremot har att väga den betydande
fördel icke minst för kommunerna, som måste ligga däri, att mål,
vari för närvarande avgörande träffas först efter några års förlopp, böra
kunna bliva föremål för utredning och definitivt avgörande redan i prövningsnämnden.
Det är ock de sakkunnigas bestämda uppfattning, att med en
utökad arbetsperiod för prövningsnämnden och därmed väsentligt vidgad
möjlighet för undersökningar och utredningar rörande olika skattskyldiga
skatteunderlaget måste i rätt betydande utsträckning öka — ett förhållande
som givetvis i sin tur bör kompensera kommunerna för den med förslaget
förenade nyssberörda olägenheten.

Givetvis bör emellertid även med en ordning, enligt vilken prövningsnämndens
arbete avslutas senare än för närvarande, iakttagas att framför allt de
skattskyldigas besvär, vilka ju främst kunna tänkas medföra en minskning
av skatteunderlaget, böra snarast möjligt avgöras och, därest så ske kan, i sin
helhet vara föremål för beslut inom den för närvarande gällande tidrymden,
d. v. s. senast den 10 oktober (den 31 oktober).

Med hänsyn till vad de sakkunniga sålunda anfört, synas de skäl, som hittills
åberopats till stöd för att prövningsnämnden skall avsluta sitt arbete så
tidigt som för närvarande är fallet, icke böra vara av den avgörande betydelse,
att de lägga hinder i vägen för att nämndens arbetsperiod avslutas vid
en senare tidpunkt. Detta är, såsom ovan framhållits, nödvändigt, därest
nämndens avgöranden verkligen skola Idiva tillräckligt väl övervägda.

De sakkunniga föreslå därför, att frågor rörande ett års taxering må hos
prövningsnämnden väckas till och med den 31 december under taxeringsåret
samt att mål och ärenden, som därav beröras, skola vara avgjorda så
snart ske kan och senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret. Därmed
korinne prövningsnämnden att fungera under så gott som hela året.

I fråga örn den förlängda arbetsperiodens inverkan på processföringen anföra
de sakkunniga vidare:

Med de föreslagna tidsfristerna beträffande prövningsnämndens arbete
följer ock möjlighet att för taxeringsintendenten och vederbörande kommu -

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

135

ner bibehålla nuvarande rätt för landskamrerare och kommun att framställa
yrkanden rörande påförande av eller ändring i taxering, respektive anföra
besvär över taxeringsnämnds beslut intill utgången av taxeringsåret, samtidigt
som man tillser, att dessa besvär icke gå direkt till kammarrätten ulan
därförinnan upptagas i prövningsnämnd. De skäl, som tidigare åberopats till
stöd för att dessa parter skola hava längre besvärstid till sitt förfogande, lära
ju alltjämt äga giltighet.

Örn man vid ovan föreslagen ändring bibehåller den nuvarande bestämmelsen,
att prövningsnämnd skall granska och pröva alla taxeringar, bör
även denna nämndens självständiga granskning och prövning av årets taxeringar
kunna pågå till årsskiftet; därefter får prövningsnämnden till avgörande
upptaga endast tidigare gjorda framställningar.

Prövningsnämndens granskningsrätt innebär även, att prövningsnämnden,
ehuru de skattskyldigas besvärsrätt utgår sista helgfria dagen i juli månad
under taxeringsåret, är skyldig att taga hänsyn jämväl till därefter inkommande
besvärsskrivelser. För att så skall ske, skola emellertid besvären vara
inkomna senast den 31 december under taxeringsåret.

Ovan har framhållits, att reservationsbesvären till kammarrätten böra
praktiskt taget upphöra i och med det att taxeringsintendenten dels icke får
fullfölja mål direkt från taxeringsnämnd till kammarrätten och dels blir bunden
vid sina i prövningsnämnden gjorda yrkanden. Detta kan synas innebära
en minskning av den tid, som nu i besvärsmål står landskamreraren till buds,
innan talan behöver fixeras. Dock är att märka, att genom nuvarande bestämmelse
om besvärens insändande till kammarrätten senast den 30 juni
året näst efter taxeringsåret en viss begränsning redan bör hava inträtt av
den tid, varunder yrkandets fixering kan uppskjutas. Än vidare synas hinder
icke böra möta för att de reservationsbesvär, som nu ingivas till kammarrätten,
i stället ingivas till prövningsnämnden. För bestämmandet av
talan i dessa mål står då till förfogande tiden till och med den 30 juni året
näst efter taxeringsåret.

Med nu föreslagna anordning synas de tidigare berörda olägenheterna i
fråga örn processföringen vid prövningsnämnden kunna undanröjas eller åtminstone
förminskas.

Då prövningsnämnden arbetar under så gott som hela året, vinnes den
väsentliga fördelen, att alla ärenden, vari taxeringsintendent eller kommun
önskar ändring i taxeringsnämnds beslut, kunna bliva föremål för verklig
sakbehandling i prövningsnämnden. Man undgår därigenom ovan berörda
besvärsmål i kammarrätten, i vilka prövningsnämnden faktiskt icke inträtt
såsom mellaninstans. Med förlängningen av prövningsnämndens arbetsperiod
följer också möjligheten alt kräva, att vederbörande part där förebringar
all erforderlig utredning.

1 samband med att de sakkunniga föreslå att prövningsnämnden skall
fungera under bela året föreslås avskaffande av den särskilda prövningsnämnd,
vilken för närvarande under lid, då ordinarie prövningsnämnd icke
sammanträder, fungerar med uppgift alt besluta över hos densamma anförda
besvär och gjorda framställningar av visst slag. Såsom motivering härför
anföra de sakkunniga:

Då prövningsnämnden föreslås skola fungera under så gol t som hela året
för prövning och avgörande av ordinära mål och ärenden, synes näppeligen
anledning förefinnas all flir de extra ordinära besvär och särskilda framställningar,
vilka inkomma under årets första sju månader, bibehålla den rätt
egendomliga Institution, som kallas särskild prövningsnämnd. Tillskapar man

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

en verklig andra instans i skattemålen, måste det synas rätt svårförklarligt,
att denna instans endast skall avgöra det visserligen övervägande antal mål,
som inkommer under sista halvåret, men icke de mål, som inkomma under
årets första hälft. Såsom förut erinrats, ställa dessa sistsagda mål alldeles
särskilda krav å den formella processledningen. Åtskilliga av dem kräva
därjämte samma lokalkännedom inom nämnden som de egentliga besvärsmålen.
Några sakligt bärande skäl att för dessa mål reservera en mera styvmoderlig
behandling synas de sakkunniga icke kunna förebringas. Härtill kommer,
att med den föreslagna begränsningen av antalet ledamöter i prövningsnämnden
varje anledning lärer saknas att därutöver hava en särskild prövningsnämnd
med samma eller ungefär samma antal ledamöter.

I remissyttrandena lämnas förslaget om förlängning av prövningsnämndernas
arbetsperiod i allmänhet utan erinran.

I några yttranden betonas vikten av att i varje fall den väsentliga delen av
besvärsmålen avgjordes så tidigt, att besluten kunde påverka debiteringen
av kronoutskylder under taxeringsåret. I sådan riktning uttala sig kammarrätten,
Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Västmanlands och Norrbottens
län, mellankommunala prövningsnåmnden samt ett par kommunala
myndigheter.

Några kommunala myndigheter och svenska stadsförbundet framhålla de
olägenheter, som skulle vållas av att kommunernas utgifts- och inkomststater,
örn förslaget genomfördes, måste uppgöras på grundval av taxeringsnämndernas
beslut. I några yttranden, såsom i de av svenska landskommunernas
förbund och Sveriges stadskamerala förening avgivna, uttalas som
önskvärt att ärenden, i vilka besluten kunde beräknas medföra betydande
sänkning av skatteunderlaget, avgjordes före den tidpunkt, då utgifts- och
inkomststaterna fastställdes.

Länsstyrelserna i Östergötlands och Jämtlands län framhålla den ökade
arbetsbörda för landskontoren i form av större antal uppdebiteringar, avkortningar
och restitutioner, som en förlängning av prövningsnämndens arbetsperiod
skulle medföra.

Magistraten och mantalsdirektören i Göteborg uttala, att prövningsnämnden
borde ha fattat beslut i fråga örn taxering av skattskyldig för visst år,
innan taxeringsnämnden påföljande år beslutade i fråga om samma skattskyldigs
taxering för sistnämnda år. Det torde till och med böra ifrågasättas,
huruvida icke prövningsnämnden borde tillförbindas att fatta beslut i taxeringsfrågan
så tidigt påföljande år, att den skattskyldige redan vid deklarationens
upprättande sistnämnda år kunde äga kännedom om prövningsnämndens
beslut beträffande föregående års taxering.

Länsstyrelsen i Hallands län anser, att den föreslagna tidsfristen intill utgången
av taxeringsåret, inom vilken taxeringsintendent, kommun och medlem
av prövningsnämnd kunde väcka fråga rörande samma års taxering,
borde åtminstone för taxeringsintendentens och prövningsnämndens del utsträckas
till den 1 april året näst efter taxeringsåret. Härigenom skulle vinnas
en välbehövlig tid för granskning av det vidlyftiga taxeringsmaterialet.

Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar, att någon olägenhet av att den tid,

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

137

inom vilken taxeringsintendenten hade att väcka fråga rörande ett års taxering,
bestämdes exempelvis till sista dagen i februari månad året näst efter
taxeringsåret icke syntes uppkomma. I stället torde vinnas mindre hets i arbetet
och bättre taxeringsresultat.

Riksräkenskapsverket anför, att den föreslagna utsträckningen av prövningsnämndens
arbetsperiod medförde, att någon uppgift om taxeringsresultatet
efter prövningsnämndens ändringar icke komme att föreligga vid beräkningen
av inkomst- och förmögenhetsskattens utfall, vare sig vid novemberberäkningen
eller vid kontrollräkningen i maj. Novemberberäkningen
finge alltså byggas på de av taxeringsnämnderna åsätta taxeringarna. Detta
medförde såtillvida en fördel som uppgifter om dessa taxeringar kunde göras
tillgängliga för riksräkenskapsverket tidigare på hösten än det nuvarande
taxeringsmaterialet — innefattande jämväl prövningsnämndernas ändringar
— plägat föreligga färdigt.

I fråga om tiden för anförande av besvär över taxeringsnämnds
beslut uttalar länsstyrelsen i Malmöhus län, att besvärstiden
icke borde förlängas, då detta skulle innebära en motsvarande förkortning
av den redan alltför knappa tid, som stöde till prövningsnämndens förfogande
för besvärsmålens avgörande.

Sveriges köpmannaförbund och svenska lantarbetsgivareföreningen anse,
att besvärstiden borde bibehållas oförändrad.

Kammarrätten yttrar att, med hänsyn till att de sakkunniga föreslagit en
förlängning av tiden för taxeringsarbetet i första instans, besvärstiden för
stora grupper skattskyldiga skulle bliva kortare än vad nu vore fallet. Några
skäl för en dylik förkortning av besvärstiden förelåge icke. Kammarrätten
funne därför, att som slutdag för besvärs anförande av skattskyldig borde
bestämmas den 10 augusti, vilket icke torde medföra några mera avsevärda
olägenheter.

Stockholms handelskammare, Sveriges industriförbund, Sveriges redareförening
och kooperativa förbundet anföra, att då under juli månad allmänt
förekomme semesterledighet besvärstiden för skattskyldig syntes böra utsträckas
till den 10 augusti. Sveriges lantbruksförbund och svenska lantmännens
riksförbund anse, att besvärstiden med hänsyn till semesterledigheterna
borde utsträckas i vart fall till den 15 augusti.

Vad angår tiden för anförande av besvär över prövningsnämnds
beslut uttalar Sveriges köpmannaförbund, att besvärstiden borde,
för att bereda de skattskyldiga nödig tid alt iordningställa sina besvär,
bibehållas oförändrad.

Kammarrätten anför i nu förevarande hänseende:

I fråga örn besvärstiden anföra de sakkunniga utan angivande av närmare
skäl, att det ej synes nödvändigt med en besvärstid av sådan längd, som nu
står till de skattskyldigas förfogande. Enligt kammarrättens uppfattning kräver
emellertid hänsynen till de skattskyldiga, att besvärstiden örn möjligt i
icke alltför hög grad inskränkes. Det må nämligen betänkas, att åtskilliga

138

Kungl. Majlis proposition nr 345.

klagande, av vilka många äro bosatta i avlägset belägna bygder, anse sig i
behov av biträde med uppsättande av besvärsskrift till kammarrätten. Den
tidsutdräkt, som härav följer, i förening med en icke sällan långsam postgång
synes i icke ringa omfattning kunna medföra svårigheter för de skattskyldiga.
Om såsom avsett är prövningsnämnderna avgöra det stora flertalet
besvär av de skattskyldiga senast under oktober månad under taxeringsåret,
skulle de skattskyldiga i regel erhålla del av prövningsnämndens beslut senast
i början av därpå följande november månad. Med en besvärstid av trettio
dagar skulle besvären till kammarrätten inkomma till vederbörande myndighet
senast i början av december månad. Då såsom ovan framhållits rätten
att föra talan för annan klagande än skattskyldig icke tilländagår förrän
med utgången av taxeringsåret, kunna målen icke omedelbart bringas i sådant
skick, att de äro färdiga till avgörande. Visshet huruvida besvär anförts
av annan klagande än den skattskyldige kan vid sådant förhållande
icke vinnas förrän ett stycke in på det nästföljande året. Enligt kammarrättens
uppfattning skulle en förlängning av den föreslagna besvärstiden till
sextio dagar för samtliga klagande i stort sett icke försena avgörandet av
besvärsmålen i kammarrätten. Däremot skulle vinnas en enhetlig tid av
sextio dagar för anförande av besvär över prövningsnämnds beslut och över
kammarrättens utslag. Under åberopande av vad nu anförts får kammarrätten
framlägga förslag, att tiden för anförande av besvär över prövningsnämnds
beslut bestämmes till sextio dagar efter dagen för delgivning respektive
protokollets justering.

Även Sveriges lantbruks!örbund, svenska lantmännens riksförbund, svenska
lantarbetsgivareföreningen, Stockholms handelskammare, Sveriges industriförbund,
Sveriges redareförening, kooperativa förbundet och handelskammaren
i Gävle anse, att besvärstiden för de skattskyldiga borde bestämmas
till 60 dagar efter delfåendet för att dessa skulle ha erforderlig tid till sitt
förfogande för att avfatta och styrka Sina besvär; härigenom skulle samma
besvärstid komma att gälla vid klagah över prövningsnämnds och kammarrättens
beslut, vilket skulle innebära en fördel.

Beträffande besvär av kommun, municipalsamhälle, landsting
eller skogsvårdsstyrelse anför kammarrätten, att de sakkunnigas
förslag innebure, att då prövningsnämnds beslut i fråga om skattskyldigs
taxering som regel icke délgåves nämnda samfälligheter och styrelser
dessa skulle bibehållas vid sin besvärsrätt praktiskt taget huru länge som
helst i fråga om taxeringar, däri prövningsnämiid medgivit nedsättning. Enligt
kammarrättens uppfattning torde det föreslagna stadgandet böra kompletteras
med en bestämmelse av innehåll, att besvär av angivna kategori
klagande såvitt anginge annans taxering i varje fall måste ingivas senast
viss tid, förslagsvis sex månader, efter den dag då länsprövningsnämnds protokoll
justerats.

Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund uttala, alt fullföljdsbestämmelserna
borde kompletteras med en föreskrift, att besvär, som
anfördes av kommun, municipalsamhälle, landsting eller skogsvårdsstyrelse,
icke finge ingivas senare än inom viss tid efter det att prövningsnämndens
beslut meddelats, förslagsvis före utgången av kalenderåret näst efter taxe -

Kungl. Ma]:ts proposition nr 345.

139

ringsåret. Jämväl 127 § taxeringsförordningen syntes böra kompletteras med
en bestämmelse av motsvarande innehåll.

Kammarrätten framhåller slutligen, att de föreslagna bestämmelserna enligt
kammarrättens mening skulle medföra åtskilliga svårlösta problem.
Kammarrätten anför härom:

Beträffande kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse, landsting eller
skogsvårdsstyrelse föreligger besvärsrätt till utgången av taxeringsåret. Av
sådan menighet anförda besvär måste, såvitt kammarrätten kan finna, av
prövningsnämnden upptagas till prövning, oaktat denna eventuellt redan
avgjort besvär angående samma taxering på besvär av den skattskyldige. En
dylik ordning kan givetvis icke anses tillfredsställande.

Angående taxeringsintendenten är förhållandet ett annat. För denne finnes
enligt förslaget ingen annan begränsning angiven i tiden för framställande
av yrkanden i länsprövningsnämnden än som följer av den föreslagna
97 a § taxeringsförordningen, däri stadgas, att efter taxeringsårets utgång
må ej hos länsprövningsnämnd fråga väckas, som avser samma års taxering.
Dock angivas vissa särskilda undantag, från vilka lärer kunna bortses i
detta sammanhang. I betänkandet har diskuterats möjligheten att giva prövningsnämnden
befogenhet att, oaktat prövningsnämnden meddelat beslut i
anledning av skattskyldigs besvär, ändock ändra taxeringen å annan grund
efter yrkande av taxeringsintendenten. Samtidigt framhålles emellertid, att
en dylik bestämmelse säkerligen skulle framkalla stark irritation hos de
skattskyldiga och därjämte måste sägas innebära ett alltför stort avsteg från
eljest gällande rättsprinciper. I enlighet härmed har förslag i ämnet icke
framlagts av de sakkunniga. Genom taxerings upptagande till särskild behandling
i prövningsnämnd åstadkommes alltså, att taxeringsintendentens
rätt att framställa yrkande i prövningsnämnden elimineras. Ej heller kan
han genom anförande av besvär i kammarrätten vinna rättelse, då därför
kräves, att han framställt yrkandet redan i prövningsnämnden, och därtill
har han ju genom prövningsnämndens tidigare behandling av taxeringsfrågan
blivit förhindrad. Även denna konsekvens, som är ägnad att i en del
fall antingen såsom tidigare antytts medföra försening av prövningsnämndsarbetet
eller ock framkalla en viss motsättning mellan prövningsnämnden
och taxeringsintendenten, synes otillfredsställande.

Av skäl som nu anförts torde en översyn av de föreslagna bestämmelserna
böra vidtagas. I sådant avseende vill kammarrätten föreslå följande:

l:o. För taxeringsintendent fastställes samma besvärstid som för kommun,
d. v. s. att det skall åligga taxeringsintendent att inkomma med besvär eller
framställa yrkande före klockan tolv å sista helgfria dagen i december månad
under taxeringsåret.

2:o. Föreskrift meddelas att, därest besvär i rätt tid anföres i fråga om
taxering, som redan varit föremål för prövningsnämnds efter särskild prövning
meddelade beslut, desamma skola upptagas till prövning av kammarrätten.

Genom den under 2:o föreslagna föreskriften skulle man återkomma till
den av de sakkunniga påpekade egendomliga förskjutning i instansordningen,
som för närvarande kan äga rum, då landskamrerare!! eller kommun
anför besvär i kammarrätten. Liksom hittills skulle nämligen kammarrätten
få övertaga vissa uppgifter, som egentligen skulle tillkommit prövningsnämnd.
Detta betyder alltså, att kammarrätten får till prövning upptaga frå -

140

Kungl. Majlis proposition nr 345.

Departements chefen.

gor, som aldrig handlagts av prövningsnämnd. Det må dock framhållas, att
antalet sådana besvärsmål antagligen skulle bliva ganska ringa och betydligt
mindre än nu är fallet. Ehuru kammarrätten tillfullo instämmer i vad
de sakkunniga anfört på detta område, bär kammarrätten ansett denna anordning
vara mera lämplig än de två övriga alternativ, som enligt kammarrättens
mening stå till buds, nämligen antingen de sakkunnigas förslag eller
införande av en för samtliga klagande gemensam besvärstid, efter vars utgång
prövningsnämndsarbetet kunde taga sin början.

Den under l:o föreslagna besvärstiden lärer utgöra en förutsättning för
införande av den under 2:o upptagna bestämmelsen.

En utsträckning av prövningsnämndernas arbetsperiod på sätt de sakkunniga
föreslagit torde vara erforderlig för vinnande av en allsidigare prövning
av förekommande ärenden och därigenom en nedgång av antalet besvärsmål
till skattedomstolarna. En del olägenheter äro visserligen förknippade med
förlängningen av arbetsperioden, men dessa synas icke vara av den storleksordning
att de böra hindra förslagets genomförande. Jag vill emellertid understryka
vikten av att, såvitt möjligt, samtliga av skattskyldiga anhängiggjorda
besvärsmål avgöras i så god tid, att besluten kunna påverka debiteringen
av kronoutskylder under taxeringsåret.

De sakkunniga ha föreslagit, att för de skattskyldiga tiden för anförande
av besvär över taxeringsnämnds beslut skall utgå sista helgfria dagen i juli
månad. Med hänsyn till de skattskyldigas intressen torde någon förkortning
icke böra ske av den sålunda föreslagna besvärstiden. Ä andra sidan
torde icke heller någon förlängning av tiden kunna ske, då prövningsnämnderna
i sådant fall skulle få alltför kort tid på sig för avgörande av inkomna
besvärsmål. Emellertid torde den ändringen böra vidtagas i de sakkunnigas
förslag att såsom slutdag för besvärs anförande angives den 31 juli;
därest denna dag är söndag, kommer enligt lagen om Beräkning av lagstadgad
tid besvärstiden att utgå först nästa söckendag.

Då beträffande beslut av taxeringsnämnd besvärstiden för skattskyldig
sålunda bör utgå den 31 juli, kan besvärstiden för kommun, municipalsamhälle,
landsting och skogsvårdsstyrelse icke lämpligen utgå först å sista dagen
i december månad. En sådan ordning skulle, såsom kammarrätten anmärkt,
innebära att av sistnämnda klagande anförda besvär rörande viss
taxering finge av prövningsnämnden upptagas till prövning, oaktat nämnden
redan angående samma taxering avgjort besvär, som anförts av den
skattskyldige. Så lång besvärstid som den av de sakkunniga föreslagna synes
icke heller vara erforderlig för de relativt få fall, varom här är fråga.
Då kommunerna erhålla avskrift av årets fastighetslängder och inkomstlängder
senast den 15 juli, torde för ifrågavarande klagande såsom slutdag
för besvärs anförande kunna fastställas den 15 augusti. Med en sålunda bestämd
besvärstid torde prövningsnämndens arbete med handläggning av de
skattskyldigas besvär icke i nämnvärd grad fördröjas. Därjämte undgår man
att behöva tillgripa den av kammarrätten föreslagna utvägen att fortfarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

141

låta vissa besvär över taxeringsnämnds beslut med förbigående av prövningsnämnden
anföras direkt hos kammarrätten.

De sakkunnigas förslag örn de tidsfrister, inom vilka frågor rörande ett års
taxering må av taxeringsintendenten eller medlem av prövningsnämnden
väckas, föranleder icke någon erinran från min sida. Vad angår de av kammarrätten
anmärkta olägenheterna av att taxeringsintendenten skulle ha rätt
att hos prövningsnämnden väcka fråga rörande ett års taxering intill taxeringsårets
utgång, under det att skattskyldigs rätt att till prövningsnämnden
anföra besvär skulle utgå den 31 juli, torde dessa olägenheter i praktiken
sakna egentlig betydelse. Taxeringsintendenten skall nämligen yttra
sig över samtliga besvär. Finner han därvid anledning att, å annan grund
än varom i besvären är fråga, yrka ändring i taxeringen, bör han givetvis
icke framlägga ärendet för prövningsnämnden, förrän han har sitt yrkande
färdigt; hinner han icke detta före taxeringsårets utgång, har han att senast
den 31 december hos nämnden framställa ett icke specificerat yrkande om
ändring i taxeringen samt att därefter, så snart ske kan, närmare angiva
omfattningen av sitt yrkande. Den skattskyldiges besvär och taxeringsintendentens
ifrågavarande yrkande komma därigenom att behandlas i ett sammanhang.
Skulle taxeringsintendenten underlåta att anmäla sitt yrkande
innan prövningsnämnden meddelat beslut i anledning av den skattskyldiges
besvär, kan intendenten däremot icke framställa yrkandet vare sig hos prövningsnämnden
eller kammarrätten. Vad här sagts om taxeringsintendenten i
fråga om rätt att yrka ändring beträffande taxeringen i besvärsärende gäller
även i fråga örn medlem av prövningsnämnden.

Vad angår tiden för anförande av besvär över prövningsnämnds beslut,
finner jag, med anledning av vad kammarrätten och åtskilliga av näringslivets
organisationer anmärkt, denna böra för skattskyldig fastställas till
sextio dagar från det vederbörande erhållit del av beslutet. I detta fall föreligger,
i motsats till vad förhållandet är beträffande besvär över taxeringsnämnds
beslut, intet hinder för den längre besvärstiden i vederbörande myndighets
arbetsförhållanden. För taxeringsintendenten torde besvärstiden böra
utgå 60 dagar efter det prövningsnämndens protokoll justerats. Då kommun,
municipalsamhälle, landsting och skogsvårdsstyrelse som regel icke delgives
prövningsnämndens beslut rörande skattskyldigs taxering, bör även för
nämnda klagande besvärstiden bestämmas till viss tid efter den dag, då
prövningsnämndens protokoll justerats. Vid sådant förhållande böra dessa
klagande åtnjuta något längre besvärstid än de skattskyldiga; lämpligen
synes besvärstiden för dom kunna fastställas till 90 dagar efter nyssberörda
dag.

Besvärshandlingarnas överlämnande till kammarrätten torde, i enlighet
med de sakkunnigas förslag, böra ske inom sex månader efter det besvären
inkommit till länsstyrelsen.

Jag biträder de sakkunnigas förslag att ändringslängderna icke vidare
skola offentligen framläggas.

Örn den ordinarie prövningsnämndens arbetsperiod förlänges på föreslå -

142 Kungl. Maj.ts proposition nr 315.

get s.ätt, fprde anledning icke finnas att bibehålla den särskilda prövningsnämnden.

Vad jag tidigare anfört i fråga om prövningsnämndernas arbetsperiod bör
i tillämpliga delar gälla även beträffande den mellankommunala prövningsnämnden.

II. Fastighetstaxering.

A. Allmän fastighetstaxering.

1. Beskattningsnämnderna i första instans.

De sakkunniga erinra om att den allmänna fastighetstaxeringen i första
instans handhaves på landet av beredningsnämnder, som uppgöra förslag till
taxering, och fastighetstaxeringsnämnder, som besluta örn taxering, samt i
städerna av fastighetstaxeringsnämnder, som verkställa taxering. Fastighetsprövningsnämnden
granskar och prövar fastighetstaxeringarna inom sitt
distrikt samt beslutar över anförda besvär och gjorda framställningar i an.
edning av fastighetstaxeringsnämndernas beslut.

I fråga om bristerna i organisationen av den allmänna fastighetstaxeringen
anföra de sakkunniga:

Denna sedan år 1922 tillämpade organisation har säkerligen medfört, att
taxeringsresultatet blivit mera tillfredsställande än förut. Emellertid hava
vissa erinringar ändock framställts mot det härigenom vunna arbetsresultatet.
Sålunda har framhållits, att erforderlig ledning av arbetet i länen icke
hittills kunnat åstadkomma på tillräckligt tidigt stadium; detta gäller då
särskilt beredningnämndernas arbete.

Enligt nu gällande ordning inledes fastighetstaxeringen genom sammanträde
enligt 59 § taxeringsförordningen inför länsstyrelsen eller landskarnreraren,
därvid överläggningar hållas och anvisningar lämnas rörande de
allmänna grunderna för den förestående fastighetstaxeringen; sålunda fastställes
hjälptabell till ledning för taxeringen av skogsmark och vägande skog
och föreslås vissa ephetsvärden till ledning för taxeringen av jordbruksfastighet.
Därefter, och innan beredningsnämnderna börja sitt egentliga
arbete, hålles vanligen sammanträde inför ordföranden i vederbörande fastighetstaxeringsnämnd,
varvid överlägges angående åtgärder för befordrandet
av likformig taxering inom fastighetstaxeringsdistriktets olika delar. Härefter
fungera emellertid beredningsnämnderna självständigt och utan ledning eller
översyn? vadan i stort sett möjlighet saknas att kontrollera deras arbete
och tillse, att de ställa sig ^ivna anvisningar till efterrättelse. Visserligen äger
landskamreraren närvara vid beredningsnämndernas sammanträden, men det
är givet, att landskamreraren icke härigenom har möjlighet att utöva den
kontroll, som är nödvändig.

När därefter fastighetstaxeringsnämnderna hava att taga ställning till beredningsnämndernas
förslag, är den till förfogande stående tiden synnerligen
begränsad, och möjligheterna till mera ingående justeringar bliva därför små.
Detta förhållande är så mycket allvarligare som det tid efter annan vid
granskning av beredningsnämndernas taxeringar kunnat konstateras, att —
trots lämnade anvisningar — taxeringen i en kommun avviker från faxe -

Kungl. May.ts proposition nr 3J5.

143

ringen i andra kommuner inom fastighetstaxeringsdistriktet på sätt som
icke är motiverat av lokala hänsyn eller andra skäl. Ett ingripande i dylika
fall från fastighetstaxeringsnämndens sida måste då närmast få formen
av en omtaxering av samtliga fastigheter inom kommunen i fråga. Denna
besvärliga och omfattande procedur vidtages dock av naturliga skäl endast,
när avvikelsen från det normala taxeringsresultalet är mera framträdande.
Som regel får därvid omlaxeringen karaktären av en generell procentuell ändring
av taxeringsvärdena; att dylika schematiska rättelser icke kunna anses
helt tillfredsställande är tydligt. I sådana fall återigen, då avvikelsen från
normalt taxeringsresultat icke är av så framträdande art, torde regelrätt
den förelupna felbedömningen få kvarstå oförändrad.

De sakkunniga ha för sin del funnit obestridligt, att visst fog funnes för
sålunda framförda anmärkningar. Fastighetstaxeringsnämnderna hade icke
möjlighet att verkställa en ingående prövning av taxeringen av varje inom
distriktet förekommande fastighet. De saknade den härför erforderliga lokalkännedomen
och den tid, som stöde till deras förfogande, vore alldeles för
kort. Ett avgörande inflytande å den slutliga taxeringen utövades därför av
beredningsnämnderna. Det syntes uppenbart, att ökad kontroll över och förbättrad
ledning av dessa nämnders verksamhet vore nödvändig.

I syfte att avhjälpa de olägenheter, yilka hade sin grund i bristande ledning
av den allmänna fastighetstaxeringen i första instans och den korta tid,
som stade fastighetstaxeringsnämnderna till buds för utförande av deras arbete,
lia de sakkunniga övervägt, huruvida för landsbygdens vidkommande
en övergång kunde ske till motsvarande system som i städerna, d. v. s. att
fastighetstaxeringen i första instans bleve anförtrodd åt en enda nämnd, vars
arbete då kunde pågå från hösten före det år, under vilket allmän fastighetstaxering
ägde rum, till in i februari månad sistnämnda år, varefter fastighetsprövningspämndens
arbete skulle begynna. De sakkunniga anföra härutinnan: De

nämnder, vilka vid sådant förhållande i första instans skulle handhava
fastighetstaxeringen, måste dock tydligtvis erhålla väsentligt mindre
distrikt än nuvarande fastighetstaxeringsnämnder; närmast komme deras
arbetsområden att motsvara beredningsnämndernas. För att därvid tillgodose
kravet på likformighet, effektivitet och ändamålsenlighet vid taxeringen
och för° att möjliggöra för länsstyrelsen — närmast landskamreraren
— att på ett tidigt stadium ingripa ledande i taxeringsförfarandet
skulle erfordras särskilda av länsstyrelsen förordnade sakkunniga, vilka under
landskamrerarens ledning skulle utöva konsulterande och övervakande
verksamhet vid det fortlöpande taxeringsarbetet. Varje sådan sakkunnig
skulle svara för ett visst antal fastighetstaxeringsdistrikt, i huvudsak tillhopa
motsvarande nuvarande fastighetstaxeringsdistrikt; man skulle härigenom bibehålla
de fördelar, sorn otvivelaktigt nu vunnits genom sa niman förandet
av flera kommuner till jämförelsevis stora fastighetstaxeringsdistrikt, samtidigt
sorn man bättre skulle kunna utnyttja den lill bilds stående tiden för
taxeringsarbetet.

De sakkunniga hålla före, att en organisation av sålunda skisserad art
säkerligen skulle medföra åtskilliga fördelar. Emellertid .skulle till en början
svårigheter säkerligen uppstå att inom de olika länell finna erforderligt antal
tillräckligt kvalificerade personer ali sorn sakkunniga utöva nämnda kon -

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

sulterande och övervakande verksamhet; det är ju att marka, att envar av
dessa måste besitta erforderlig sakkunskap för taxering av jordbruk, skogsbruk,
annan fastighet, vattenfall m. m., medan för närvarande sakkunskapen
i dessa olika hänseenden representeras av skilda personer inom fastighets
taxeringsnämnderna.

Framför allt hava emellertid de sakkunniga ansett avgörande betydelse
böra tillmätas det förhållandet, att beredningsnämnderna och faslighetstaxeringsnämnderna
å landsbygden företräda olika intressen.

Taxering av fast egendom bygger i särskild grad på kännedom örn de lokala
förhållandena. Särskilt vad angår landsbygden är det för ernående av
en riktig fastighetstaxering av synnerlig vikt, att en allsidig och grundlig
kännedom örn jordens, skogens och bebyggelsens beskaffenhet å den fasta
egendomen finnes inom den nämnd, som har att åsätta taxeringsvärden.
Den främsta sakkunskapen för erhållande av en riktig värderelation fastigheterna
emellan inom kommunen företrädes nu av de kommunvalda ledamöterna
i beredningsnämnderna. Detta krav å ortskännedom kommer än ytterligare
att okas, därest värdering av skog vid taxering av fastighet kommer
att ske i enlighet med ett domänstyrelsens förslag till nya värderingsgrunder,
vilket förutsätter ingående kännedom örn varje skog, dess sortimentssammansättning
m. m. Organisationen med beredningsnämnd, som
uppgör förslag till taxering, har, enligt vad de sakkunniga inhämtat, ur nu
berörda synpunkt väl fyllt sin uppgift.

Fastighetstaxeringsnämnden har bland annat till uppgift alt motverka de
lokala intressen, som företrädas av beredningsnämnderna. Genom sin sammansättning
har den möjlighet att avgöra huruvida taxeringen inom olika
delar av taxeringsdistriktet rätt verkställts samt att, där ändringar behöva
vidtagas, verkställa en prövning i sådant syfte. Den likformighet i fastighetstaxeringen,
som åsyftas, skulle enligt de sakkunnigas uppfattning icke
kunna ernås, därest icke konstaterade felaktigheter och ojämnheter i taxeringen
kunde i görlig mån undanröjas före prövningsnämndsstadiet. Genom
den bearbetning av deklarationsmaterialet, som vid fastighetstaxeringsnämndens
granskning av beredningsnämndernas förslag till taxering verkställes,
erhålles en grundval för den ytterligare granskningen i fastighetsprövningsnämnden
av taxeringsutfallet. Det har gjorts gällande, att fastighetstaxeringsnämndemas
nuvarande arbete skulle bestå enbart i ett godtagande av beredningsnämndernas
förslag. Även örn så å vissa håll skulle vara fallet, torde
detta enligt upplysningar, som de sakkunniga inhämtat, icke få anses såsom
ett mera allmänt rådande förhållande. Det må exempelvis omnämnas, att vid
1938 års allmänna fastighetstaxering i ett län, där omkring 38,000 taxeringsenheter
å länets landsbygd (därav omkring 16,200 jordbruksfastigheter) voro
föremål för taxering, beredningsnämndernas förslag ändrades av fastighetstaxeringsnämndema
i omkring 7,000 fall, de flesta avseende jordbruksfastighet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anse därför de sakkunniga, att både
beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd böra bibehållas i fastighetstaxeringsorganisationen.

De sakkunniga anföra vidare:

Den ovan framförda erinringen, att ledningen av taxeringsarbetet icke
kan på ett tidigt stadium ingripa för att rätta felaktigheter, torde emellertid
för den skull icke sakna berättigande. En förbättring av taxeringsresultatet
skulle säkerligen vinnas, därest arbetet i beredningsnämnderna kunde ytterligare
kontrolleras. Genom den å landskontoret inrättade taxeringsavdelningen
blir visserligen landskamreraren i tillfälle att lämna beredningsnämnder -

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

145

na råd och upplysningar. Taxeringsintendenten och övrig personal å taxeringsavdelningen
skola därjämte övervaka, att för fastighetstaxeringen lämnade
anvisningar av beredningsnämnderna efterföljas, samt biträda dessa
nämnder med införskaffande i vissa fall av erforderlig utredning. Därutöver
är det emellertid önskvärt, att ytterligare mera kontinuerlig övervakning av
arbetet i dessa nämnder kommer till stånd. Då de sakkunniga, såsom ovan
anförts, funnit sig icke kunna föreslå anställandet av särskilda fastighetstaxeringskonsulenter,
återstår att söka på annat sätt tillgodose det avsedda
syftet.

I sådant hänseende vill det synas, som om sistnämnda övervakning lämpligen
kunde läggas å ordföranden i vederbörande fastighetstaxeringsnämnd.
Denne äger ju enligt gällande bestämmelser, innan arbetet i beredningsnämnderna
igångsattes, hålla sammanträde för överläggning angående detta
arbete och skall, efter det att beredningsnämnderna avslutat sitt arbete och
innan fastighetstaxeringsnämndema börja sitt egentliga arbete, hålla sammanträde
(66 § taxeringsförordningen) för undersökning, huru taxeringen i
beredningsnämnderna verkställts. Med hänsyn härtill synes lämpligt att fastighetstaxeringsnämndsordföranden
även under beredningsnämndernas arbete
erhåller rättighet att övervaka dessas arbete och framställa förslag i
fråga örn taxeringen. Då dessa nämnder endast uppgöra förslag till taxering,
kan härigenom något obehörigt intrång i deras rättigheter icke anses ske. Ordföranden
i fastighetstaxeringsnämnden bör således enligt de sakkunnigas mening
äga rätt att deltaga i beredningsnämnds inom fastighetstaxeringsdistriktet
överläggningar men icke i besluten. Vid de sammanträden, vari denne sålunda
deltager, bör vinnas ett värdefullt arbetsresultat genom att medelvärden
för olika ägoslag åker, äng etc. samt för skogsmark och växande skog för
vissa byar i ett beredningsdistrikt jämföras med motsvarande värden för
liknande byar inom annat beredningsdistrikt; detta är ju egentligen vad som
nu sker i fastighetstaxeringsnämnden, sedan arbetet i beredningsnämnderna
avslutats. För angivna ändamål borde inom fastighetstaxeringsdistriktets olika
socknar utväljas byar, vilka i fråga om jordens godhetsgrad och byggnadsbestånd
ävensom skogsmarkens och den växande skogens beskaffenhet lämpligen
kunde jämföras, och dessa först preliminärt taxeras. Därefter skulle
med ledning av framkomna medelvärden i olika socknar undersökning ske,
huruvida och i vilka avseenden korrigering ansåges böra äga rum. Jämväl
i fråga örn annan fastighet än jordbruksfastighet borde, i den mån så lämpligen
kunde ske, liknande jämförelse ilga rum mellan olika fastigheter eller
grupper av fastigheter. Då fastighetstaxeringsnämndsordföranden självfallet
icke kan närvara vid alla beredningsnämndernas sammanträden, böra beredningsnämnderna
tid efter annan tillställa nämnde ordförande rapport i två
exemplar angående taxeringsarbetet, av vilka del ena exemplaret bör insändas
till landskamreraren.

Genom närvaro vid beredningsnämndernas sammanträden och genom fortlöpande
meddelanden örn taxeringsresullatet hör fastiglietstaxeringsnämndens
ordförande sålunda erhålla möjlighet att följa arbetet i beredningsnämnderna
och tillse, atl taxeringen skur enligt givna direktiv samt blir likformig
och rättvis. Genom rapportör och upplysningar från fastighetstaxeringsnämndens
ordförande får även landskamreraren kännedom örn gången
av taxeringsarbetet och därvid framkomna resultat. Uppkommer vid taxeringsarbelet
i första instans spörsmål, som kan anses hava betydelse för
taxeringen inom länet i dess helhet, böra givetvis beredningsnämnds- och
faslighetslaxeringsnämndsordförandena på lämpligt sä11 bringa detta lill
landskamrerarens kännedom. De sakkunniga förutsätta, att samarbetet emellan
fastighetstaxeringsnämndsordlöranden och beredningsniimnden ordnas

liilMntj till riksdagens protokoll 1943. I sunil. Nr .‘lia. H)

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

på ett enkelt och friktionsfritt sätt, så att arbetet i nämnden icke fördröjes.

Därest ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden skulle erhålla ovan angivna
övervakande uppgift följer härav, att han icke bör förordnas jämväl
som ordförande i beredningsnämnd.

För att fastighetstaxeringsnämnderna i länen skola erhålla längre tid för sitt
arbete föreslå de sakkunniga vidare, att denna skall utsträckas från den 15 till
den 31 mars. Den tidpunkt, då fastighetslängderna senast skulle avlämnas
till häradsskrivare och vederbörande tjänsteman i stad, borde då bestämmas
till den 5 april. Vid sådant förhållande kunde häradsskrivare och vederbörande
tjänsteman i stad icke hinna färdigställa utdrag ur fastighetslängderna
jämte avskrifter tidigare än den 30 april. Däremot syntes tiden för
längdavskrifternas offentliga framläggande — vilken anordning borde bibehållas
med hänsyn till att särskild underrättelse angående vid allmän fastighetstaxering
åsatt taxeringsvärde icke meddelades den för fastigheten
skattskyldige — kunna reduceras till tio dagar (jfr bestämmelserna i 64 §
taxeringsförordningen). Någon ändring av tiden för anförande av besvär till
fastighetsprövningsnämnden, senast den 15 maj i länen, borde då enligt de
sakkunnigas mening icke behöva ske.

De sakkunniga förutsätta, att arvodena till fastighetstaxeringsnämndernas
ordförande skola höjas på grund av de ökade arbetsuppgifter, som enligt förslaget
skola åvila dem, samt beräkna statsverkets merkostnader i anledning
härav till omkring 50,000 kronor. De sakkunniga anse vidare skäligt att
— utöver nämnda arvodesförliöjning —- åt ordförande i beredningsnämnd
samt ordförande och av länsstyrelse förordnad ledamot i fastighetstaxeringsnämnd
beredes en liknande förstärkning av arvodet, som föreslagits för ordförande
och kronoombud i taxeringsnämnd. Någon beräkning av härav föranledd
kostnadsökning för statsverket ha de sakkunniga icke verkställt.

För att göra de officiella uppgifterna örn fastigheternas
arealer lättare tillgängliga för beskattningsnämnderna ifrågasätta de sakkunniga,
huruvida icke vid en kommande allmän fastighetstaxering en fullständig,
ny avskrift av jordregistret för varje socken, i stället för kompletterade
äldre jordregisterutdrag, borde tillställas beredningsnämnderna. Vidare
framhålla de sakkunniga, att det skulle vara till stort gagn för taxeringsarbetet,
därest jordregistret ändrades på så sätt, att stamfastighets areal alltid
kunde erhållas direkt ur jordregistret och icke först sedan arealen å verkställda
avsöndringar frånräknats. I

I fråga om fastighetslängderna vid den allmänna fastighetstaxeringen
föreslå de sakkunniga, att för erhållande av en överskådligare
längduppställning på landet jordbruksfastighet och annan fastighet, för
vilken fastighetsskatt utgöres, skola sammanföras i en gemensam längd, vari
jämväl upptagas de uppgifter som innehållas i den nuvarande s. k. kontrolllängden.
I den föreslagna längden borde, enligt de sakkunnigas mening, införas
uppgift även om markvärde per kvadratmeter dels för bebyggt och dels

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

147

för obebyggt område samt om byggnadsvärde per kubikmeter. Vidare föreslå
de sakkunniga, att anteckning i fastighetslängderna skall av fastighetstaxeringsnämnden
verkställas endast, då denna vidtager ändring i de av beredningsnämnden
införda uppgifterna; godkände fastighetstaxeringsnämnden
av beredningsnämnden föreslagna värden, skulle dessa alltså icke, såsom för
närvarande skedde, av fastighetstaxeringsnämnden ånyo införas i längden.
Sedan fastighetstaxeringsnämnden avslutat sitt arbete, skulle häradsskrivare
ur den upprättade längden över fastighet, för vilken fastighetsskatt utgjordes,
göra utdrag, upptagande i huvudsak blott fastigheter, ägarnas namn och
beslutade taxeringsvärden, ävensom verkställa avskrifter av nämnda utdrag.

Beträffande sådan fastighet i stad, för vilken fastighetsskatt utgöres, föreslå
de sakkunniga, med hänsyn till det i regel ringa antalet jordbruksfastigheter
därstädes i förhållande till antalet fastigheter av annat slag, att två fastighetslängder
skola föras, en för jordbruksfastighet och en för annan fastighet. Vardera
längden sknlle innehålla samtliga de uppgifter, som i den för landet föreslagna
gemensamma längden skulle upptagas för motsvarande kategori av
fastigheter; i fråga om annan fastighet föreslås i längden skola införas uppgift
jämväl om fastighetens årliga bruttoavkastning (bruttohyror) och om den
kapitaliseringsprocent, som det åsätta taxeringsvärdet motsvarade. Vederbörande
tjänsteman i stad (eller häradsskrivare) skulle, sedan fastighetstaxeringsnämnden
avslutat sitt arbete, ur längden över fastighet, för vilken fastighetsskatt
utgjordes, upprätta utdrag, upptagande samma uppgifter som motsvarande
av häradsskrivare för landet upprättade utdrag, ävensom verkställa
vederbörliga avskrifter.

De sakkunniga föreslå vidare, att Kungl. Maj:t skall äga förordna att i köping
eller municipalsamhälle med ringa antal jordbruksfastigheter särskilda
fastighetslängder skola föras för jordbruksfastighet och annan fastighet.

I fråga örn taxeringslängd över fastighet, för vilken fastighetsskatt icke
utgöres, föreslå de sakkunniga icke någon ändring.

Såsom ersättning åt häradsskrivare för upprättande av omförmälda
utdrag ur originalfastighetslängderna föreslås 1 krona 25 öre för varje fyrtiotal
fastigheter. Den sammanlagda ersättningen beräknas härvid uppgå
till omkring 40,000 kronor. De sakkunniga uttala, att magistratsstäderna
själva borde vidkännas kostnaden för verkställande av berörda utdrag. I

I flertalet remissyttranden har de sakkunnigas förslag beträffande den allmänna
fastighetstaxeringen tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

I några yttranden uttalas emellertid, att de föreslagna åtgärderna ej syntes
vara tillräckliga för att undanröja nuvarande brister i den allmänna fastighetstaxeringen.
Sålunda anför riksräkenskapsverket:

De åtgärder, som av de sakkunniga föreslagits för att vinna en förbättring
av de allmänna fastighetstaxeringarna, hava erhållit en betydligt mindre konkret
utformning än vad som föreslagits i avseende på beskattningsnämnderna
tor årlig taxering. Riksräkenskapsverket har i yttrande den 11 januari 1943
över ett av 1941 års sakkunniga för värdestegringsskatt framlagt förslag till

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

förordning om värdestegringsskatt å fastighet starkt understrukit beliovet
av åtgärder till ernående av en effektivare och mera likformig fastighetstaxering
än för närvarande. Mot de allmänt hållna förslag, som nu framlagts,
har ämbetsverket intet att erinra, men längre gående åtgärder synas
erforderliga. Ur de synpunkter, som riksräkenskapsverket anlagt i förenämnda
yttrande, vore det sålunda enligt ämbetsverkets mening naturligt, att åt den
föreslagna riksskattenämnden anförtroddes uppgiften att verka för en effektiv
_ocli likformig fastighetstaxering och att i sådant syfte dels följa de årliga
fastighetstaxeringarna, dels förbereda arbetet på de allmänna fastighetstaxeringarna.
För den uppgift, som sålunda skulle anförtros riksskattenämnden,
är det av särskild vikt, att till nämndens förfogande ställas fortlöpande statistiska
utredningar till tjänst för fastighetstaxeringsarhetet, bland annat utredningar
som belysa förhållandet mellan fastighetstaxeringsvärden och saluvärden
inom olika landsdelar, för skilda slag av fastigheter och vid olika
former av överlåtelser (fria försäljningar, släktöverlåtelser, exekutiva försäljningar
m. m.). Vid nämndens organiserande bör hänsyn tagas till de uppgifter
för effektivisering av fastighetstaxeringen som sålunda skulle anförtros
nämnden.

Stadsfullmäktige i Malmö yttra:

Vad angår allmänna fastighetstaxeringen, så förefalla de föreslagna
ändringarna i organisationen vara av endast ringa betydelse. Det synes
ej finnas anledning alt antaga, att de komma att nämnvärt undanröja
de bristfälligheter, som nu vidlåda fastighetstaxeringen åtminstone i
städerna. Vid fastighetstaxeringens ordnande har det tydligen ansetts viktigast
att sträva efter jämnhet i stort sett i värderingarna inom närliggande
kommuner, under det att avvägningen av värdet de olika fastigheterna emellan
tillmätts mindre betydelse. Detta torde bero på fastighetsskattens karaktär
av objektskatt, som uttages oberoende av fastighetens aktuella avkastningsvärde
och därför måste bliva mera ungefärlig. Det torde likväl l''å anses
önskvärt redan med hänsyn till rätt fördelning av kommunalskatten, att vid
taxeringsvärdenas fastställande ett noggrannare beaktande än vad som nu är
fallet skänkes vissa faktorer, som påverka stadsfastigheternas värde. Därmed
åsyftas, dels att stadsplane- och byggnadsbestämmelser inverka på ett hittills
ej tillräckligt beaktat sätt på de skilda fastigheternas markvärden, och dels
att särskilt tomternas värden i många fall högst betydligt påverkas av frågan,
huruvida på tomtmarken vilar skyldighet att bekosta gatumark och gatas anläggning
jämte avloppsledningar.

Taxeringsvärdena ligga vidare till grund för förmögenhetsbeskattningen,
men för denna torde de påtalade bristerna hava relativt liten betydelse. Viktigare
synes emellertid vara, alt taxeringarna såsom verkställda av allmänna
organ tillmätas en icke ringa betydelse vid markexpropriationer, fastighetsköp
och fastiglietsbelåning samt att oriktiga taxeringar därför kunna framkalla
många missförhållanden t. ex. vid exploatering av tillgänglig byggnadsmark
inom städerna.

För att fastigheternas taxering skall kunna hilva så långt möjligt tillfredsställande
ur nu angivna synpunkter torde erfordras, att denna taxering noggrant
förberedes genom därtill väl skickade taxeringsmedhjälpare, vilka, åtminstone
i de större städerna, få ägna sig åt detta arbete under hela taxeringsperioden.

I liknande riktning uttalar sig Sveriges stadskamerala förening.

Svenska stadsförbundet understryker vikten av att de materiella reglerna
för fastighetstaxeringen ägnades översyn. Därvid borde, utöver strävandena

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

149

att uppnå jämnhet i taxeringen i fråga om närliggande kommuner, avvägningen
av värdet de olika fastigheterna emellan ägnas mera uppmärksamhet
än nu med beaktande av alla de faktorer, som påverkade stadsfastigheternas
värden.

Beträffande frågan, huruvida den allmänna fastighetstaxeringen på landet
borde i första instans handhavas av en eller två nämnder, anför länsstyrelsen
i Blekinge län, att länsstyrelsen, visserligen efter tvekan, biträdde de
sakkunnigas förslag om bibehållande av de två nuvarande nämnderna. Därvid
borde emellertid den föredragningsskyldighet, som för närvarande åvilade
beredningsnämndsordförande i fastighetstaxeringsnämnd, överflyttas på ordföranden
i sistberörda nämnd; härigenom torde fastighetstaxeringsnämnden
beredas möjlighet att i större utsträckning än hittills skett självständigt pröva
beredningsnämndernas förslag. För att ernå större likformighet vid fastighetstaxeringen
olika kommuner emellan ansåge länsstyrelsen, att fastighetstaxeringsnämnderna
borde förstärkas på så sätt, att till deras biträde ställdes minst
en fastighetstaxeringskonsulent för varje län; denne, jämte ytterligare en
dylik konsulent, borde biträda även fastighetsprövningsnämnden.

Några av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna yttra, att en
bättre organisation av den allmänna fastighetstaxeringen skulle erhållas, därest
denna även på landet i första instans omhänderhades av blott en nämnd
med längre arbetsperiod. I sådan riktning uttala sig länsstyrelserna i Stockholms,
Östergötlands och Skaraborgs län, taxeringsnämndsordförandenas riksförbund
samt ett pär taxeringsnämndsordförande. Länsstyrelsen i Skaraborgs
län anför därvid, att fastighetstaxeringsnämndernas arbete gåve alltför ringa
resultat i förhållande till arbetets omfattning och de därmed förenade kostnaderna.
Genom lämplig förberedande statistisk bearbetning av tillgängligt
taxeringsmaterial och erforderlig, med biträde av sakkunniga verkställd översyn
å landskontoret av beredningsnämndernas taxeringsresultat torde kunna
förväntas tillfredsställande fastighetstaxeringar även efter indragning av
fastighetstaxeringsnämnderna. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund
anser, att nödigt antal konsulenter borde ställas till beredningsnämndernas
förfogande. En taxeringsnämndsordförande yttrar, att likformighet i taxeringen
kunde tillgodoses därigenom, att länsstyrelsen förordnade kronoombud,
vart och ett för visst antal taxeringsdistrikt, vilka hade att övervaka
taxeringen och därjämte biträda fastighetstaxeringsnämndens ordförande
med utredningsarbete.

Sveriges häradsskrivareförening uttalar betänkligheter mot den alltför korta
tid, som till följd av förslaget örn framflyttande av den tidpunkt, då fastighetstaxeringsnämnderna
skulle ha avslutat sitt arbete, stöde till häradsskrivarnas
förfogande för upprättande av utdrag ur fastighetslängderna jämte
avskrifter av utdragen eller tiden den 5—30 april. Härom anför föreningen:

Denna tid utgör, då påskhögtiden vanligen infaller därunder, i verkligheten
endast 17 å 18 arbetsdagar, vilket uppenbarligen är alldeles för kort tillmätt.

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departementschefen.

Då häradsskrivare:! emellertid på grund av andra honom åliggande arbeten
icke är behjälpt med ett medgivande om senare avlämnande av längderna,
vilket även av andra skäl är olämpligt, måste tydligen fastighetstaxeringslängderna
avlämnas tidigare eller vid samma tid som förut varit fallet, vilket
väl icke bör vara omöjligt med hänsyn till att taxeringsnämnderna nu skola
helt slippa längdföring utom vad angår anteckning om eventuellt ändrade
taxeringsvärden.

Mot den föreslagna förstärkningen av nu utgående ersättning till ordförande
i beredningsnämnd samt ordförande och av länsstyrelsen förordnad
ledamot i fastighetstaxeringsnämnd gör statskontoret samma erinringar,
som tidigare riktats mot förslaget örn höjning av ersättningen åt ordförande
och kronoombud i taxeringsnämnd. Statskontoret motsätter sig dock icke, att
ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna bereddes en mot deras nya
övervakande uppgifter med avseende å beredningsnämnderna lämpligt avpassad
arvodesförhöjning.

Mot förslaget beträffande arealuppgifter och fastighetslängder göres i yttrandena,
med ett pär undantag, icke någon mera väsentlig erinran. Däremot
framställas i fråga om längderna vissa detaljanmärkningar.

De åtgärder, som av de sakkunniga föreslås för vinnande av större effektivitet
och likformighet vid den allmänna fastighetstaxeringen, avse i huvudsak
arbetet i första instans. Med hänsyn till den grundläggande betydelsen
av detta arbete är det även enligt min åsikt här som en förstärkning framför
allt bör eftersträvas.

De sakkunniga anse, att någon ändring av den nuvarande organisationen
med både beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämd på landet icke
bör ske. I de avgivna yttrandena har förslaget i denna del i allmänhet icke
föranlett någon erinran. Därest den allmänna fastighetstaxeringen på landet
skulle verkställas av blott ett slag av nämnder, fastighetstaxeringsnämnder,
skulle erfordras att ett antal på fastighetstaxeringens område mångsidigt utbildade
och praktiskt förfarna personer ställdes till dessa nämnders förfogande;
i annat fall torde ett försämrat taxeringsutfall bliva följden. Det
torde emellertid bliva synnerligen svårt att för den begränsade tid, under
vilken ifrågavarande taxering pågår, uppbringa erforderligt antal sådana
personer. Bland annat med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig
böra förorda, att den nuvarande organisationen med tvenne beskattningsnämnder
i första instans på landet fortfarande bibehålies.

Förslaget att fastighetstaxeringsnämndens ordförande skall leda och övervaka
arbetet i beredningsnämnderna inom fastighetstaxeringsdistriktet synes
ägnat att bidraga till en förbättrad fastighetstaxering. Härtill bör även bidraga
den förstärkning av landskontorens taxeringspersonal, som jag i det
följande kommer att föreslå. Denna personal avses skola inom länet i dess

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

151

helhet ledande och övervakande följa taxeringsarhetet samt i svårare fall biträda
beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämndema med utredningar.
Jag vill understryka betydelsen av att vid ledningen och övervakningen
av fastighetstaxeringen ett intimt samarbete mellan fastighetstaxeringsnämndens
ordförande och landskontoret kommer till stånd.

De sakkunnigas förslag örn förlängning av fastighetstaxeringsnämndens arbetsperiod
finner jag mig endast såtillvida böra tillstyrka, att tidpunkten för
avslutandet av nämndens arbete hör bestämmas till den 25 mars under taxeringsåret;
den nu gällande bestämmelsen om skyldighet för nämndens ordförande
att senast den 31 mars överlämna fastighetslängderna till vederbörande
häradsskrivare eller tjänsteman i stad torde vid sådant förhållande
kunna bibehållas oförändrad. Senare tidpunkt än den 25 mars för avslutande
av fastighetstaxeringsnämndens arbete bör icke komma i fråga med hänsyn
till att häradsskrivare och vederbörande tjänsteman i stad böra erhålla tillräcklig
tid för verkställande av avskrifter av fastighetslängderna.

Jag är icke beredd att för närvarande taga ställning till de sakkunnigas
förslag i fråga om arealuppgifter och fastighetslängder vid den allmänna fastighetstaxeringen.
Frågan om ändring av fastighetslängderna torde framdeles
få upptagas till prövning i samband med andra frågor, som röra nästkommande
allmänna fastighetstaxering.

Då jag sålunda icke nu förordar någon ändring i fråga om faslighetslängderna
eller beträffande den tid, inom vilken dessa skola överlämnas till häradsskrivare
eller vederbörande tjänsteman i stad, torde ändring icke heller
behöva vidtagas beträffande den tid inom vilken häradsskrivare eller vederbörande
tjänsteman i stad skall färdigställa avskrifter av fastighetslängderna.
Vid sådant förhållande torde även bestämmelsen om fastighetslängdernas offentliga
framläggande under minst 14 dagar kunna bibehållas oförändrad.

Någon allmän höjning av arvodena åt de av länsstyrelsen utsedda medlemmarna
i beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd kan jag, av samma
skäl som jag tidigare anfört beträffande frågan om höjning av arvodena
vid den årliga taxeringen, icke tillstyrka. Däremot bör skäligt merarvode utgå
åt fastighetstaxeringsnämndernas ordförande för den övervakande uppgift
beträffande beredningsnämndernas arbete, som jag föreslår skola ankomma
på dem.

De sakkunnigas beräkning av det belopp, vartill merarvodena åt fastighetstaxeringsnämndsordförandena
komma att uppgå, 50,000 kronor, föranleder
icke någon erinran från min sida.

I anslutning till vad riksräkcnskapsverket anfört vill jag till slut framhålla,
att skäl utan tvivel kunna anföras till stöd för den meningen att längre
gående åtgärder i fråga örn fastighetstaxeringen än dem jag nu förordat
vore av behovet påkallade. Emellertid är jag icke för närvarande beredd att
framlägga förslag till dylika åtgärder.

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

2. Fastighetsprövningsnämnderna.

De sakkunniga erinra om att enligt 7 § taxeringsförordningen fastighetsprövningsnämnd
i län skall bestå av minst tolv, högst tjugufyra ledamöter,
vilka utses av länsstyrelsen till hälften bland dem, som deltagit i fastighetstaxeringsnämndemas
arbete efter förordnande av länsstyrelsen eller val av
landsting, till en fjärdedel bland dem, som deltagit i samma arbete efter val
av kommun, samt till en fjärdedel bland personer inom länet, vilka icke deltagit
i nämnda arbete men genom sin verksamhet kunna antagas besitta sakkunskap
i fråga om fastighetsvärdering.

Härefter uttala de sakkunniga, att de skäl, som föranlett dem att föreslå
ändrad sammansättning av länsprövningsnämnden, icke på samma sätt gjorde
sig gällande i fråga örn den överinstans, som bade att granska och pröva
fastighetstaxeringarna. De sakkunniga anföra vidare:

Fastighetstaxeringen, som omfattar jordbruk, skog, bostadshus och industrianläggningar,
kräver speciell sakkunskap, som bör hava inflytande å
värderingen. Den för den årliga taxeringen avsedda prövningsnämnden är
för detta ändamål icke tillräcklig. Å andra sidan synas skäl tala för att ledamöterna
i denna nämnd ingå som ledamöter i fastighetsprövningsnämnden.
De vid allmän fastighetstaxering bestämda värdena skola visserligen
bestå under taxeringsperioden. Men vid den årliga taxeringen under denna
period är ofta fråga om omtaxering av fastighet ävensom om åsättande av
preliminärt taxeringsvärde. Det är därför en fördel, att ledamöterna i länsprövningsnämnden
äga kännedom om och äro förtrogna med de värderingsfaktorer,
som varit bestämmande vid den allmänna fastighetstaxeringen.

För tillgodoseende av krav på tillräcklig sakkunskap och ortskännedom
föreslå de sakkunniga, att fastighetsprövningsnämnden skall bestå av fjorton
ledamöter, varav —- utöver länsprövningsnämndens fem medlemmar — nio
ledamöter skola till lika antal utses ur envar av följande grupper personer,
nämligen sådana, som deltagit i fastighetstaxeringsnämndemas arbete efter
förordnande av länsstyrelsen eller val av landsting, sådana, som deltagit i
samma arbete efter val av kommun, samt sådana inom länet, som icke deltagit
i nämnda arbete men genom sin verksamhet kunna antagas besitta
sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering. Liksom i länsprövningsnämnden
skall landskamreraren vara ordförande i fastighetsprövningsnämnden.

Då de sakkunniga, såsom tidigare framhållits, föreslagit att tiden för anförande
av besvär till länsprövningsnämnden skulle utsträckas till den 31
juli, varigenom det egentliga prövningsnämndsarbetet icke kunde påbörjas
förrän i början av augusti månad, syntes dem fastighetsprövningsnämndens
arbete — som enligt gällande regler skall vara avslutat den 20 juni — kunna
pågå något längre. De sakkunniga föreslå därför, att fastighetsprövningsnämndens
arbete må pågå till den 30 juni. Härav bleve en följd, att den nuvarande
tidpunkten för avlämnande av fastighetsprövningsnämndens ändringslängder
till häradsskrivare, magistrat och kommunal myndighet, den
15 juli, måste framflyttas till den 25 juli.

Någon ändring i besvärsreglerna vid den allmänna fastighetstaxeringen

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

153

föreslås icke. Däremot borde enligt de sakkunnigas mening, i likhet med vad
som föreslagits beträffande länsprövningsnämnden, muntliga förhandlingar
kunna äga rum inför fastighetsprövningsnämnden.

Ledamot i fastighetsprövningsnämnd föreslås av de sakkunniga skola erhålla
samma förhöjning av arvode samt resekostnads- och traktamentsersättning,
som föreslagits i fråga om ledamot i länsprövningsnämnd. Härav
föranledd kostnadsökning vid den allmänna fastighetstaxeringen uppskatta de
sakkunniga till omkring 20,000 kronor.

Den föreslagna organisationen av fastighetsprövningsnämnderna möter i en
del remissyttranden erinringar i olika avseenden.

Beträffande frågan om vem som skall vara ordförande i fastighetsprövningsnämnden
anför sålunda länsstyrelsen i Östergötlands län:

Om viss tveksamhet kan råda i fråga om lämpligheten av förslaget att låta
landshövdingarnas ordförandeskap i de årliga prövningsnämnderna upphöra,
gäller detta i än högre grad beträffande ordförandeskapet i fastighetsprövningsnämndema
med hänsyn därtill, att dessa hava att handlägga frågor av synnerligen
stort allmänt intresse. Som allmän fastighetstaxering förekommer
endast vart femte år, skulle ett bibehållande av landshövdingarnas ordförandeskap
i fastighetsprövningsnämnderna — i motsats mot vad fallet kunde
vara vid de årliga prövningsnämnderna— icke göra något permanent intrång
i deras arbetstid. Med en sådan anordning kunde jämväl den fördelen vinnas,
att landskamreraren kunde övertaga en del av det eljest på taxeringsintendenten
ankommande arbetet med fastighetstaxeringen enligt av länsstyrelsen
fastställd uppdelning, vilket med hänsyn till materialets omfattning och den
knappt tillmätta tiden säkerligen skulle vara till båtnad för resultatet och stå
i god överensstämmelse med den samverkan i övrigt av landskamrerare och
taxeringsintendent, som de sakkunniga beträffande fastighetstaxeringen åsyftat.

Länsstyrelsen i Blekinge län föreslår bibehållande av landshövdingens ordförandeskap
i fastighetsprövningsnämnden, då dennes göromål icke borde utgöra
hinder för hans deltagande i nämndens arbete och tillräckliga skäl för
den av de sakkunniga föreslagna förändringen i fråga om orförandeskapet
icke heller eljest kunde anses föreligga.

Rörande antalet ledamöter i fastighetsprövningsnämnden uttalar länsstyrelsen
i Älvsborgs län, att arbetet med en så stor nämnd som den av de sakkunniga
föreslagna bleve ganska tungrott, varför länsstyrelsen föresloge att
nämnden skulle bestå av, förutom medlemmarna i länsprövningsnämnden,
ytterligare sex eller nio ledamöter, beroende på vederbörande läns storlek.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser, att fastighetsprövningsnämnden
borde bestå av -— förutom medlemmarna i länsprövningsnämnden, vilkas antal
länsstyrelsen föreslagit till sju — ytterligare sju ledamöter.

Stadsfullmäktige i Östersund yttra, att antalet ledamöter i fastighetsprövningsnämnden
syntes kunna sänkas till elva, varvid blott sex ledamöter skulle
utses av länsstyrelsen.

154

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Departements chefen.

I fråga om fastighetsprövningsnämndens arbetsperiod ifrågasätter länsstyrelsen
i Hallands län, huruvida icke denna borde utsträckas till den 10 juli,
enär den av de sakkunniga föreslagna utökningen av tiden med tio dagar i
verkligheten icke bleve så lång, då midsommarhelgen infölle därunder.

Sveriges häradsskrivareförening uttalar, att frågan om framflyttande av
tidpunkten för avlämnandet av fastighetsprövningsnämndens ändringslängder
från den 15 till den 25 juli borde tagas under förnyat övervägande. Det vore
nämligen av mycket stor vikt, för att debiteringsarbetet skulle medhinnas i behörig
tid, att en sådan framflyttning icke komme till stånd om den icke vore
absolut nödvändig.

Mot den föreslagna förhöjningen av ersättningen till ledamot i fastighetsprövningsnämnd
anför statskontoret samma erinringar, som riktats mot förslaget
om höjning av ersättningen åt ledamot i länsprövningsnämnd.

Vad angår fastighetsprövningsnämndens organisation synes mig lämpligt,
att denna nämnd i länen utgöres av länsprövningsnämnden, förstärkt med nio
beträffande fastighetstaxering kunniga personer, utsedda på sätt de sakkunniga
föreslagit. Landskamreraren bör då vara ordförande jämväl i fastighetsprövningsnämnden.
Fastighetstaxeringen är visserligen av i viss mån annan karaktär
än inkomsttaxeringen, men detta torde likväl icke utgöra tillräcklig
anledning att beträffande ordförandeskapet i prövningsnämnden avvika från
den ordning, som befunnits lämplig i fråga örn den årliga taxeringen. Därtill
kommer, att det torde vara av principiella och praktiska skäl olämpligt, att
landskamreraren vid fastighetstaxeringen skulle handhava taxeringsintendentens
funktioner.

I Stockholm torde, liksom för närvarande, den prövningsnämnd som fungerar
vid den årliga taxeringen kunna tjänstgöra även såsom fastighetsprövningsnämnd.

I likhet med vad som föreslagits beträffande länsprövningsnämnd torde
— för att sätta fastighetsprövningsnämnd i stånd att vid större anhopning
av ärenden medhinna arbetet inom fastställd tid — Kungl. Maj :t böra erhålla
bemyndigande att efter framställning av fastighetsprövningsnämnd förordna,
att nämnden skall arbeta på två avdelningar, vardera bestående av landskamreraren
såsom ordförande samt halva antalet ledamöter. Är antalet ledamöter
i nämnden icke jämnt, torde den ena avdelningen få bestå av en ledamot mera
än den andra; även örn vissa invändningar kunna riktas mot en sådan anordning,
torde några praktiska olägenheter knappast vara förenade därmed.
Om fråga av principiell innebörd uppkommer eller avdelning eljest så finner
lämpligt, bör ärende hänskjutas till avgörande av fastighetsprövningsnämnden
in pleno.

Jag anser mig böra tillstyrka en förlängning av fastighetsprövningsnämndens
arbetsperiod till och med den 30 juni under taxeringsåret. Någon ytterligare
förlängning torde däremot icke böra komma i fråga. Även örn arbets -

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

155

perioden förlänges på angivet sätt torde ändringslängderna likväl kunna avlämnas
å nu föreskriven tid eller senast den 15 juli. Därest ändringslängderna
avlämnas å senare tidpunkt lära svårigheter uppstå för häradsskrivarna
att medhinna debiteringsarbetet i behörig tid.

Vad de sakkunniga uttalat rörande besvärsregler, muntliga förhandlingar
och ersättning till ledamot av fastiglietsprövningsnämnd giver icke anledning
till erinran från min sida.

De sakkunnigas kostnadsberäkning torde böra godtagas.

3. Central granskning av länsanvisningar för den allmänna fastighetstaxeringen.

För vinnande av en mera likformig taxering föreslå de sakkunniga, att länsanvisningarna
för den allmänna fastighetstaxeringen skola granskas centralt.

Härom yttra de sakkunniga:

Såsom förut framhållits skall enligt 59 § 1 mom. taxeringsförordningen sammanträde
hållas för överläggningar rörande de allmänna grunderna vid den
förestående fastighetstaxeringen. Vid sammanträdet skall till ledning för
taxering av jordbruksfastigheter föreslås vissa värden för ytenhet mark av
olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsförhållanden under förutsättning
av normalt byggnadsbestånd. Till ledning för värdesättning av skogsmark
och växande skog skola fastställas hjälptabell ävensom de särskilda anvisningar,
som kunna finnas erforderliga. Åtskilliga av de anvisningar, som
sålunda länsvis meddelas, framkomma genom överläggningar, som pläga
hållas med rikets landskamrerare och av länsstyrelserna förordnade skogssakkunniga.
Detta är emellertid i regel icke fallet i fråga om de s. k. enhetsvärdena
för taxering av jordbruksfastighet. Vid den undersökning av särskilt
tillkallade sakkunniga beträffande taxeringsutfallet, som plägar ske efter
varje allmän fastighetstaxering, har i vissa fall konstaterats, att anvisningar
och värdesättningar förekommit, mot vilka erinran kunnat framställas. Det
synes därför lämpligt, att för vinnande av en i största möjliga utsträckning
likformig taxering samtliga länsanvisningar för fastighetstaxeringen, innan
de vinna tillämpning, underkastas granskning, vilket lämpligen bör ske av
den i annat sammanhang föreslagna riksskattenämnden, förstärkt med nödig
sakkunskap.

Såsom jag redan anmärkt, tillstyrker jag icke inrättande av den av de Departementssakkunniga
föreslagna riksskattenämnden. Vid sådant förhållande förfaller chetenjämväl
de sakkunnigas förslag om granskning genom nämndens försorg av
länsanvisningarna för den allmänna fastighetstaxeringen. Emellertid torde
vid det landskamreraremöte, som hör hållas innan den allmänna fastighetstaxeringen
tager sin början, frågor av betydelse för den kommande taxeringen
böra behandlas; härigenom skapas förutsättningar för att de länsanvisningar
för taxeringen, som därefter komma att utfärdas, bliva i erforderlig grad
enhetliga.

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

B. Särskild fastighetstaxering.

De sakkunniga uttala, att enligt vad som från vissa håll gjorts gällande,
den årliga fastighetstaxering, som på grund av stadgandet i 12 § 2 mom.
kommunalskattelagen i större eller mindre utsträckning ägde rum, flerstädes
icke givit ett tillfredsställande resultat. Denna årliga fastighetstaxering vore ju
anförtrodd åt de vanliga taxeringsnämnderna, vilka icke sammansatts med
hänsyn tagen till denna speciella arbetsuppgift och som därför ofta saknade
härför erforderlig särskild sakkunskap. Då ledamöterna i dessa nämnder
stundom ej heller deltagit i någon allmän fastighetstaxering, saknade de även
kunskap om därvid tillämpade grunder -—• vilka dock skulle äga sin giltighet
även vid den årliga fastighetstaxeringen — och resultatet bleve att ofrånkomliga
ojämnheter i fastighetstaxeringen uppstode.

De sakkunniga ha funnit det obestridligt, att den årliga fastighetstaxeringen
icke alltid skedde på tillfredsställande sätt och dessutom stundom med icke
tillräckligt beaktande av de i författningen givna föreskrifterna. De sakkunniga
framhålla vidare, att det mötte väsentligt större svårigheter att avhjälpa
förefintliga brister vid den särskilda fastighetstaxeringen än vid den allmänna
fastighetstaxeringen. De anföra härom:

De framställda anmärkningarna sammanhänga nämligen närmast med
själva principerna för nuvarande fastighetstaxering och kunna näppeligen
undanröjas annat än i samband med en översyn av hela detta område, alltså
ej blott de formella utan även de materiella reglerna för fastighetstaxeringen
—- något som dock faller utom ramen för de sakkunnigas uppdrag.

Anmärkas må dock, att inom större kommuner, enkannerligen inom stadskommuner,
ett enhetligare förfarande kan vinnas genom att med tillämpning
av 4 § andra stycket taxeringsförordningen utse en särskild fastighetstaxeringsnämnd
för kommunen i dess helhet med särskilt kvalificerade ledamöter
och avsedd att fungera under tiden mellan de allmänna fastighetstaxeringarna.
Däremot kan icke tillrådas att exempelvis länsvis upprätta dylika nämnder
för nu angivna mellanperiod, enär därigenom den speciella ortskännedomen
skulle gå förlorad. Visserligen vore tänkbart att beträffande fastighetstaxeringen
under mellanperioderna låta de vanliga taxeringsnämnderna
fungera som beredningsnämnder samt mellan dem och länsprövningsnämnden
inrätta särskilda fastighetstaxeringsnämnder. Detta vill dock synas vara
en alltför stor apparat för det mindretal fastighetstaxeringar, som under mellanperioderna
förekomma, och det avsedda syftet torde måhända i huvudsak
ernås genom att, på sätt nedan föreslås, länsprövningsnämndens ledamöter
vinna erfarenhet i fastighetstaxering. I övrigt torde ingen annan åtgärd kunna
övervägas än att samma personer så långt möjligt förordnas som ordförande
både i taxeringsnämnd och i beredningsnämnd eller fastighetstaxeringsnämnd. I

I remissyttrandena har förevarande spörsmål i allmänhet icke särskilt
berörts. Emellertid uttala några kommunala myndigheter, att i städer och
större kommuner den särskilda fastighetstaxeringen borde anförtros åt en
särskild taxeringsnämnd med för denna uppgift särskilt kvalificerade ledamöter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

157

Det torde vara lämpligt, att länsstyrelserna vid uppdelning av kommun iDepartemenuflera
taxeringsdistrikt — så ofta förhållandena det medgiva — förordna att chelenden
särskilda fastighetstaxeringen skall handhavas av en eller flera lokala
taxeringsnämnder med för denna uppgift kvalificerade ledamöter. Länsstyrelserna
böra vidare i så stor utsträckning som möjligt förordna samma personer
såsom medlemmar både av lokal taxeringsnämnd och av beredningsnämnd
eller fastighetstaxeringsnämnd. Ett tillfredsställande resultat av den
särskilda fastighetstaxeringen skulle ytterligare främjas, därest kommun vid
utseende av ledamöter i beskattningsnämnd förfore på liknande sätt.

III. Landskontoren.

A. Förstärkning av personalen å landskontoren i syfte att åstadkomma ett

förbättrat taxeringsarbcte.

I fråga om den nuvarande organisationen av landskontoren och bristerna
däri anföra de sakkunniga:

Landskontorens befattning med taxeringsarbetet är av jämförelsevis nytt
datum. Då genom 1812 års bevillningsförordning en prövningskommitté (sedermera
prövningsnämnd) tillskapades såsom närmaste instans över taxeringskommittéerna
(sedermera taxexångsnämnderna), bestämdes jämväl, att
landskamreraren skulle vara närvarande vid prövningskommittés sammanträde.
Det blev även landskamreraren, som hade att förbereda ärendena till
prövningskommittén och att där framställa yrkanden.

Denna arbetsuppgift, som med dåtida skattelagstiftning var relativt ringa
betungande, har sedermera vuxit i allt högre grad och samtidigt blivit alltmera
krävande. Några åtgärder av verkligt genomgripande art i syfte att bereda
landskontoren erforderlig personal till bemästrande av denna ständigt
stegrade arbetsuppgift kunna emellertid icke sägas hava under de gångna
130 åren vidtagits. Man har i stället, här liksom eljest då fråga varit örn taxeringsväsendet,
oavbrutet fortsatt på provisoriernas väg och sålunda i huvudsak
anpassat landskontorens arbetskrafter efter de övriga arbetsuppgifter,
vilka förutom taxeringsarbetet åvilade dessa avdelningar av länsstyrelserna.
Taxeringsarbetet blev sålunda en uppgift, som först i andra hand fick sitt
behov av arbetskraft beaktat. Behovet av erforderlig arbetskraft tillgodosågs
därvid genom att landskontorens personal på övertid mot särskild ersättning
fick sysselsättas härmed. I den mån ej heller på detta sätt arbetsuppgifterna
kunde nödtorftigt bemästras, tillgrepos andra pi''ovisoriska åtgärder, främst
den att bevilja ifrågakommandc befattningshavare, i första hand landskamrerai-en,
partiell tjänstledighet för arbetet till prövningsnämnden. Så småningom
lämnades i 16 § taxeringsförordningen medgivande åt länsstyrelserna att
efter Kungl. Maj:ts beslut förordna biträdande landskamrerare vid länsstyrelsen.
Den sålunda medgivna möjligheten till dubblering av landskamrerartjänsten
innebär emellertid som regel allenast, att en befattningshavare å
landskontoret, i vanliga fall Iänsassessorn, befrias från övriga göromål för
att under sommaren och hösten biträda nied taxeringsarbetet för prövningsnämnden.
Vidare hava länsstyrelserna erhållit rätt att under tiden för prövningsnämndernas
arbete mot ersättning anlita utomstående personer såsom

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

biträden. Omfattningen av dessa provisoriska åtgärder för taxeringsarbetets
bedrivande belyses måhända bäst därav, att kostnaderna härför under år
1941 uppgingo till i runt tal 245,000 kronor. En hjälp av mera betydelsefull
art har emellertid sedan år 1935 beretts länsstyrelserna genom att dessa till
biträde kunnat erhålla s. k. taxeringsrevisorer, dock endast avsedda för det
i och för sig maktpåliggande arbetet med bokföringsgranskningar. Jämväl beträffande
taxeringsrevisorerna har man dock behållit provisoriets karaktär
genom att dessa endast förordnas för ett år i taget, stundom för del av året,
och sålunda hava en i högsta grad otrygg ställning; en given följd härav har
blivit, att det i stigande grad yppats svårigheter att finna personer, som velat
ägna sig åt uppgiften i fråga.

När man i ett sammanhang överväger å ena sidan den oerhörda betydelsen,
ej minst ur statsfinansiell synpunkt, av taxeringsarbetets rätta bedrivande
och å andra sidan omöjligheten för landskontoren att med till buds stående
arbetskraft bemästra denna uppgift, framstår det såsom föga förståeligt, att
nu angivna system kunnat få i årtionden fortbestå. En medverkande orsak
härtill har givetvis varit en allmän obenägenhet att utan tvingande skäl tillskapa
nya tjänster; erinras må dock, att, bland andra, statsrevisorerna vid
flera tillfällen påtalat förhållandena. En annan orsak har säkerligen varit, att
man under lång tid icke haft blicken öppen för de faror, det rådande systemet
innebar för taxeringsarbetets eftersättande och deklarationsmoralens förflackande,
och än mindre insett, vilka betydande värden som här årligen sattes
på spel.

De sakkunniga finna det uppenbart att, därest man överhuvud taget ville
ernå en förbättrad organisation av taxerings väsendet, det rådande provisoriesystemet
helt och hållet måste avskaffas. Uppsikten över och ledningen av
taxeringsarbetet vore icke en andrarangsuppgift, vars utförande vore mer eller
mindre likgiltigt, det vore i stället den viktigaste och mest arbetskrävande
uppgift, som anförtrotts åt landskontoren. Taxeringsarbetet vore ej heller för
landskontorens del en säsonguppgift, som kunde lösas under några månader
av året, det vore tvärtom en uppgift, som krävde arbetskraft, och ej obetydlig
sådan, under året i dess helhet; detta förhållande torde bliva än tydligare,
i den mån prövningsnämndens arbete, på sätt tidigare föreslagits, bomme att
fortgå under hela året. Såsom en ofrånkomlig förutsättning för en bättre
ordnings vinnande måste de sakkunniga därför uppställa, att till landskontorens
förfogande ställdes arbetskraft i erforderlig utsträckning, vilken arbetskraft
kunde under hela året disponeras för uppgiften i fråga. Än vidare måste
denna arbetskraft placeras i sådan löneställning och erhålla sådana anställningsvillkor,
att man verkligen hade möjlighet att förvärva på området skickliga
och kunniga personer.

De sakkunniga erinra örn att vid landskontoren regelmässigt vissa tjänstemän
avdelats för handhavande av huvudsakligen en särskild grupp eller särskilda
grupper av arbetsuppgifter. Sålunda funnes vid de flesta landskontor
en uppbördsavdelning, en omsättningsskatteavdelning etc. I analogi härmed
föreslå de sakkunniga, att å landskontoren skall finnas en särskild taxering
savdelning — vid några länsstyrelser är taxeringsavdelning, örn ock av
mindre omfattning, redan inrättad — vars personal alltså helt skall dispo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

159

neras för taxeringsarbetet. Ä andra sidan förutsätta de sakkunniga härvid,
att de nu utgående ersättningarna för prövningsnämndsarbetet skola väsentligt
begränsas.

Innan de sakkunniga närmare ingå på frågan om taxeringsavdelningens
organisation, beröra de landskamrerarens ställning till taxeringsarbetet
enligt den ifrågasatta nya organisationen och anföra i detta
avseende:

De sakkunniga hava tidigare uttalat, att i den såväl med avseende å arbetsperiod
som sammansättning förändrade länsprövningsnämnden, liksom även
i den till sin sammansättning ändrade fastighetsprövningsnämnden, landskamreraren
bör vara ordförande. På ordföranden i prövningsnämnden kommer
ju att vila det egentliga ansvaret för taxeringsarbetets rätta bedrivande
och på honom måste ställas alldeles särskilda krav i fråga om författningskunskap
och rutin; såsom i det föregående framhållits lära dessa krav som
regel icke kunna fyllas av annan än landskamreraren. I prövningsnämnden
skall landskamreraren utöva en verkligt processledade verksamhet, vilket
framför allt kommer till uttryck vid muntliga förhandlingar. Det ankommer
på honom att tillse, att utredningen är tillfyllest för att därå grunda ett
riktigt avgörande. Landskamreraren erhåller sålunda en vidgad och större
uppgift i taxeringsväsendet. Med den tilltänkta ansvarsfulla och viktiga posten
såsom opartisk ledare av prövningsnämndens arbete kunna emellertid
icke förenas uppgifterna att fiskaliskt tillvarataga det allmännas intresse gent
emot de skattskyldiga eller att i högre instans föra talan över prövningsnämndens
beslut. Dessa uppgifter måste därför överflyttas från landskamreraren
å annan befattningshavare.

Det är de sakkunniga angeläget att uttala, att härigenom icke åsyftas någon
ändring av landskamrerarens ledande ställning i fråga örn taxeringsarbetet.
Tvärtom åsyfta de sakkunniga en konsolidering och förstärkning därav
men anse, att de insikter och den erfarenhet, som en befattningshavare
i landskamrerares ställning bör hava vunnit, väsentligt bättre utnyttjas å den
viktiga posten såsom ordförande i prövningsnämnden än såsom kronans ombud
vid samma nämnd. Även här gäller den väl allmänt erkända regeln, att
hur stora krav man än — och med rätta —■ ställer å en åklagare, så måste än
högre krav ställas å domaren; eljest löper kravet å opartisk rättvisa fara att
åsidosättas till förmån för åklagarens partsbetonade inställning.

Ur allmänhetens synpunkt vinnes därjämte, att vid varje länsstyrelse finnes
en opartisk, i skalteförfattningarna kunnig man, till vilken allmänheten
kan framföra sina speciella synpunkter. Naturligtvis är väl numera regel, att
landskamreraren icke ensidigt söker tillvarataga det allmännas intresse, men
för allmänheten står detta icke klart, så länge landskamreraren är den, som
för talan gent emot allmänheten. Genom en omläggning, sådan som här föreslagits,
blir däremot landskamrerarens ställning även utåt en annan än nu.

Jämte sin uppgift att vara ordförande i fastighetsprövningsnämnden och
länsprövningsnämnden skall landskamreraren vara föredragande i dessa
nämnder, där icke för vissa fall föredragningen uppdrages åt annan. Föredragningen
torde väsentligt underlättas genom de referat av mål och ärenden,
som föreslås skola utsändas före sammanträdena. Därjämte skall landskamreraren
fortfarande såsom föredragande taga befattning med de ärenden
rörande taxeringsväsendet, i vilka beslutanderätten ankommer på länsstyrelsen,
dock med undantag för ärenden, som angå den omedelbara övervak -

160

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

ningen av taxeringsarbetet (107 § taxeringsförordningen). De i 59 § 1 och 2
mom. och 75 § taxeringsförordningen föreskrivna sammanträdena för överläggning
rörande taxeringsarbetet i fråga om allmän fastighetstaxering och
årlig taxering böra emellertid hädanefter hållas inför landskamreraren och
icke inför länsstyrelsen. Beträffande den allmänna fastighetstaxeringen bör
landskamreraren bibehållas vid de uppgifter, som jämlikt 58 § 2 morn., 59 §
3 mom. och 66 § 2 mom. taxeringsförordningen nu åligga honom. Anvisningar
för den årliga taxeringen böra, med ledning jämväl av vad som förekommit
vid det enligt 75 § hållna sammanträdet, föreslås av landskamreraren och,
sedan de granskats av riksskattenämnden, fastställas av länsprövningsnämnden,
under vars bedömande de sedermera komma i samband med prövning
av inför nämnden dragna mål och ärenden.

De sakkunniga redogöra härefter för sitt förslag till organisation av taxeringsavdelningen
och behandla därvid till en början frågan örn de arbetsuppgifter,
som skola åvila chefen för taxeringsavdelningen.
Härom yttra de sakkunniga:

De uppgifter, som från landskamreraren skulle överflyttas å annan befattningshavare
— nämligen landskamrerarens fiskaliska uppgifter enligt taxeringsförordningen:
att som föredragande vid länsstyrelsen, med biträde av
taxeringsavdelningens personal, övervaka taxeringsarbetet (genom att övervara
taxeringsnämndernas sammanträden samt granska, helt eller delvis, det
av nämnderna behandlade materialet), att infordra deklarationer och andra
taxeringsuppgifter samt skattskyldigs räkenskaper för granskning ävensom
att föra talan hos prövningsnämnden och högre instanser — äro tydligtvis av
sådan natur, att desamma böra åläggas den tjänsteman, som bliver föreståndare
för taxeringsavdelningen. Såsom ytterligare uppgifter skulle tillkomma
denne befattningshavare, med ovannämnda biträde, att handhava utbildningen
av nyutsedda ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, att meddela
råd och upplysningar, framför allt åt taxeringsnämndsordförande, samt att åt
taxeringsnämnderna verkställa utredning i tidskrävande och svårbedömbara
taxeringsärenden. Vidare skulle han närmast under landskamreraren vara
chef för taxeringsavdelningen. Slutligen skulle han närvara vid landskamrerarens
föredragning inför länsstyrelsen dels av ärenden, som angå personalen
å taxeringsavdelningen, och dels av ärenden enligt skatte- och taxeringsförfattningama,
med undantag av sådana, som avse länsstyrelsens utseende av
ledamöter och suppleanter i fastighetsprövningsnämnden samt uttagande av
böter eller vitén ävensom vidtagande av de åtgärder, som anmäld försummelse
eller utebliven verkställighet av vad i författning stadgas för övrigt kan påkalla;
därjämte skulle han närvara vid länsstyrelsens avgörande av visst ärende,
då länsstyrelsen så bestämde. Härvid skulle han äga rätt att uttala sin
mening och, därest beslutet bleve därifrån avvikande, låta anteckna densamma
till protokollet.

Såsom benämning å föreståndaren för taxeringsavdelningen föreslå de sakkunniga
titeln taxering sintendent, vilken vunnit burskap vid Överståthållarämbetet.

Även med avseende å taxeringsintendcnten gäller, att synnerligen höga krav
måste ställas å hans insikter, skicklighet och erfarenhet. Då de uppgifter,
som skulle ankomma på honom, hittills ansetts kunna anförtros allenast den
högste tjänstemannen vid landskontoret, kan givetvis icke ifrågakomma, att
vid en omläggning minska berörda krav genom att anförtro uppgifternas

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

161

fullgörande åt lägre befattningshavare. Visserligen komma landskamrerare^
insikter och erfarenhet alt fortfarande utnyttjas i prövningsnämnden — och
enligt de sakkunnigas mening bättre än hittills — men detta hindrar icke,
att det alltjämt måste fordras, att den tjänsteman, som leder de förberedande
utredningarna och utför talan vid prövningsnämnden och beskattningsdomstolarna,
besitter särskilda kvalifikationer härför. Är så icke fallet, försvåras
i hög grad för landskamreraren och prövningsnämnden att genomföra den
viktiga uppgiften att i fråga örn taxeringen tillse, att densamma varder likformig
och rättvis.

Som ovan nämnts, höra höga krav ställas på taxeringsintendenten. Denne
hör vara en person, som utöver sin juridiska examen vid tjänstgöring å länsstyrelse
visat sig väl skickad att handhava denna del av taxeringsarbetet. Med
hänsyn till den ansvarsfulla ställning, taxeringsintendenten skall intaga inom
taxeringsväsendet, föreslå de sakkunniga, att han placeras i lönegrad A 30;
i Gotlands län hör han dock icke placeras i högre lönegrad än A 27.

Den ytterligare arbetskraft, som erfordras å taxeringsavdelningen,
hör enligt de sakkunnigas mening utgöras av dels befattningshavare
med länsbokhållares kompetens, d. v. s. jurister, dels mindre
kvalificerad personal i landskontorists och biträdes tjänsteställning, dels ock
taxeringsrevisorer och biträden åt dessa, förslagsvis benämnda taxeringsassistenter.

De sakkunniga lia inhämtat uppgifter om i vilken utsträckning den nuvarande
personalen å landskontoren utför taxeringsarbete å tjänstetid. En sammanställning
av nämnda uppgifter torde få såsom Bilaga B fogas till statsrådsprotokollet
i förevarande ärende. De sakkunniga uttala i anslutning till
berörda uppgifter, att då befattningshavare helt eller till övervägande delen
användes för taxeringsarbete han givetvis borde överföras till den nya taxeringsavdelningen.
De befattningshavare, som kunde överföras till taxeringsavdelningen,
vore i första hand taxeringsrevisorerna samt de under år 19421
provisoriskt anställda boklöringsgianskarna, vilka helt ägnade sig åt taxeringsarbete.
Dessutom sysselsattes åtskilliga landskontorister och biträden helt
eller till större delen med dylikt arbete; även dessa borde överflyttas till
nämnda avdelning. Av juristerna — här bortsåges från de befattningshavare,
som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut under år 19421 provisoriskt avdelats
för taxeringsarbete — sysslade under normala tider de extra ordinarie länsassessorerna
i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands
län till ungefär hälften av sin tjänstetid med taxeringsarbete. För närvarande
vore extra ordinarie länsassessorn i Stockholms län helt avdelad för
taxering; motsvarande befattningshavare i Göteborgs och Bohus län ägnade,
med hänsyn till anhopningen av kristidsarbete, blott en fjärdedel av sin tjänstetid
åt arbete med taxering. Av öviiga jurister å länsstyrelserna sysselsattes,
med undantag för en länsbokhållare av andra klass i Kalmar län, ingen till
någon betydande del med taxeringsarbete. Något överflyttande av jurister till
taxeringsavdelningen vore sålunda som regel icke möjligt.

De sakkunniga framhålla, att utöver den personal, som från det övriga
landskontoret kunde överföras lill taxeringsavdelningen, ytterligare befatt -

1 Bestämmelser örn provisorisk förstärkning meddelade jämväl för år 1943.
Bihang till riksdagens protokoll 194.1. 1 sami. Nr Slö.

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

ningshavare erfordrades för att denna avdelning skulle kunna fylla sin uppgift
i fråga om taxeringsväsendet. Befaitningshavarna å taxeringsavdelningen
skulle, som tidigare berörts, biträda taxeringsintendenten med de arbetsuppgifter,
som åvilade denne. Med avseende å dessa uppgifter vore att märka, att
de till sin natur vore sådana, att snart sagt hur stor personal som helst skulle
kunna utnyttjas därvid. De sakkunniga hade emellertid för sin del av naturliga
skäl ansett sig böra begränsa den föreslagna personalökningen till så
snäva mått som vore möjligt utan att därmed äventyra de praktiska resultaten
av arbetet.

På grundval av sin kännedom om några landskontor, från länsstyrelserna
införskaffade uppgifter om personalbehov m. m. samt förefintligt statistiskt
material, företrädesvis beträffande antal av i inkomstlängd upptagna skattskyldiga,
jordbruksbilagor och rörelsebilagor samt besvär till prövningsnämnd
och kammarrätten, ha de sakkunniga beräknat det antal befattningshavare
av olika slag, som de anse vara erforderligt å de föreslagna taxeringsavdelningarna,
ävensom det antal nya befattningshavare som utöver de
tjänstemän, som kunna överföras från det övriga landskontoret, i följd därav
skulle behövas. Dessa uppgifter ha av de sakkunniga sammanställts i två
tablåer, vilka torde få såsom Bilagor C och D fogas till statsrådsprotokollet i
detta ärende. Den senare av de båda tablåerna visar även, vilka befattningar
å landskontoren som i samband med inrättandet av taxeringsavdelningarna
föreslås till indragning samt vilka jämkningar i anslagsberäkningen för ickeordinarie
personal, som därvid anses böra vidtagas. De sakkunniga framhålla,
att de, såsom nyss berörts, icke beräknat personalbehovet efter den
toppbelastning av arbete, vilken exempelvis vid särskilt ingående granskning
av taxeringsmaterialet kunde inträffa under höstmånaderna, då samtidigt
besvären över taxeringsnämndernas beslut behandlades, utan att nämnda
behov givetvis måst så begränsas, att personalen å taxeringsavdelningen
hade jämn sysselsättning året om. Därest sådan särskild anhopning av arbete
skulle inträffa, att den stadigvarande anställda personalen icke vore tillräcklig
för alt inom anslagen tid utföra detsamma, måste därför tillfällig personal
kunna få anställas för ändamålet.

Såsom av tablåerna framgår föreslå de sakkunniga, att utöver befattningen
som taxeringsintendent i regel en ny juristtjänst tillskapas å taxeringsavdelningen
i varje län. Innehavaren av nämnda tjänst, vilken föreslås
skola benämnas taxeringsinspektör — även denna titel vore hämtad från
Överståthållarämbetet — skulle biträda taxeringsintendenten med de uppgifter,
som förut nämnts. Taxeringsinspektörerna motsvarade de biträdande
landskamrerare, som tidigare förordnats i de flesta län under tiden för prövningsnämndsarbetet,
samt de befattningshavare, vilka under år 19421 provisoriskt
avdelats för taxeringsarbete.

1 Bestämmelser om provisorisk förstärkning meddelade jämväl för år 1943.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 345.

163

De sakkunniga erinra i detta sammanhang om att Kungl. Maj:t i anledning
av de sakkunnigas förslag i skrivelse den 11 november 1941 medgivit länsstyrelserna
att under förra halvåret 1942 anställa som regel en extra länsbokhållare
för att bliva i stånd att avdela en befattningshavare, i de flesta fall i
länsbokhållares tjänsteställning, att uteslutande ägna sig åt taxeringsarbete.
Motsvarande medgivande hade lämnats beträffande senare halvåret 1942.1
Vilka befattningshavare som sålunda avdelats för taxeringsarbete framginge
av sammanställningen å bilaga B. Under taxeringsperioden på våren
hade den för dylikt arbete avdelade befattningshavaren att under landskamrerarens
överinseende och efter hans direktiv lämna taxeringsnämnderna erforderliga
råd och upplysningar, åt dessa nämnder verkställa utredningar
i tidskrävande och mera svårbedömbara taxeringsfall samt biträda vid övervakning
av nämndernas arbete och vid förfall för landskamreraren närvara
vid dessas sammanträden. Därjämte skulle sagda befattningshavare, i den mån
hans övriga arbetsuppgifter det medgåve, biträda landskamreraren vid avgivande
av yttranden i besvärsmål till kammarrätten. Under senare halvåret
skulle ifrågavarande befattningshavare helt ägna sig åt arbetet för prövningsnämnden.

Den provisoriska förstärkning av taxeringsorganisationen, som sålunda
kommit till stånd, hade enligt de sakkunnigas mening varit till stort gagn för
arbetet. Kommunikationen mellan taxeringsnämnder och landskontor hade
blivit bättre än förut: taxeringsnämnderna hade erhållit hjälp från landskontoret
i många fall, där sådan varit påkallad, och landskontoret hade fått
större möjlighet att övervaka nämndernas arbete. Vidare hade prövningsnämndsarbetet
tillförts en välbehövlig förstärkning. Då de sålunda för taxeringsarbete
avdelade befattningshavarna visat sig fylla ett verkligt behov, hade
de sakkunniga, såsom framgår av vad nyss anförts, ansett desamma böra ersättas
med stadigvarande arbetskrafter. Taxeringsintendenten kunde som regel
icke ensam medhinna alla de uppgifter, som åvilade honom, utan måste
till sitt biträde hava ifrågavarande taxeringsinspektör. Denne skulle därjämte
— i likhet med vad fallet för närvarande vore beträffande biträdande landskamrerare
— efter länsstyrelsens förordnande kunna få på eget ansvar övertaga
en del av det förberedande arbetet till prövningsnämnden: avgivande av
yttranden i besvärsmål samt granskning av taxeringsmaterialet och, i förekommande
fall, framställande av yrkanden till nämnden. I vissa län, Kronobergs,
Gotlands, Blekinge och Jämtlands, förelåge emellertid enligt de sakkunnigas
mening icke något behov av taxeringsinspektör. Malmöhus samt
Göteborgs och Bohus län föresloges däremot med hänsyn lill länens storlek
skola erhålla vartdera två taxeringsinspektörer.

De sakkunniga föreslå, att taxeringsinspektörerna placeras i lönegrad A 24
eller i samma lönegrad som länsbokhållare av första klass. I de mindre länen,
Uppsala, Södermanlands, Hallands, Västmanlands, Västerbottens och Norrbottens,
där arbetet icke torde bliva så betungande och krävande, syntes
nämnda befattningshavare kunna placeras i lönegrad A 21 eller i samma löne -

164

Kungl. Mai:ts proposition nr 345.

grad som länsbokhållare av andra klass. De Malmöhus samt Göteborgs och
Bohus län tilldelade ytterligare taxeringsinspektörerna ha ansetts likaledes
höra placeras i lönegrad A 21.

De sakkunniga uttala, att trots den förstärkning av den kvalificerade arbetskraften,
som skedde genom inrättande av taxeringsinspektörstjänster i
vissa län, kunde i dessa — och även i övriga län — tillfälligtvis uppkomma
behov av särskild sådan förstärkning under prövningsnämndsarbetet. Möjlighet
borde därför fortfarande förefinnas för länsstyrelsen att efter medgivande
av Kungl. Majit förordna befattningshavare med länsbokhållares kompetens
att beträffande vissa taxeringsärenden eller vissa grupper av sådana
ärenden fullgöra de åligganden, som åvilade taxeringsintendent.

övrig erforderlig personal å taxeringsavdelningen föreslås av de sakkunniga
skola utgöras av — förutom taxeringsrevisorer och taxeringsassistenter —
landskontorister, icke-ordinarie landskontorister, kanslibiträden, kontorsbiträden
samt icke-ordinarie kontorsbiträden.

Ordinarie landskontorist skulle hava till uppgift att verkställa utredningsoch
granskningsarbete ävensom i övrigt biträda med de uppgifter, som av
taxeringsintendenten anförtroddes åt honom. Därjämte skulle denne befattningshavare
eller, där flera än en sådan funnes, den av dessa, som länsstyrelsen
därtill utsåge, övervaka det löpande expeditionella arbetet å taxeringsavdelningen.
I de större länen föreslås skola vara anställda två ordinarie
landskontorister, i de minde en (se tablån Bilaga C).

Ordinarie landskontorist är för närvarande placerad i lönegrad A 15. De
sakkunniga erinra om att vid åtskilliga tidigare tillfällen länsstyrelser och
sakkunniga föreslagit, att landskontorister eller vissa av dem skulle placeras
i 17 eller 18 lönegraderna. 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga hade i sitt
den 21 maj 1941 avgivna betänkande (SOU 1941: 17 sid. 90, 91) föreslagit
inrättande vid landskontoren av förste kanslisttjänster i lönegrad A 17,
vilka skulle ersätta de landskontoristtjänster, med vilka vore förenade de
mest kvalificerade arbetsuppgifterna. Sistnämnda sakkunniga hade därjämte
föreslagit, att kontoristbefattningar i lönegrad A 9 och kansliskrivarbefattningar
i lönegrad All skulle inrättas; därvid hade berörda sakkunniga förutsatt,
att jämsides därmed en minskning av antalet landskontoristtjänster
vidtoges.

Beskattningsorganisationssakkunniga anföra vidare i denna del:

Chefen för finansdepartementet har i 1942 års statsverksproposition under
rubriken för flera huvudtitlar gemensamma frågor vid behandling av frågan
om revision av den vid civila avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen
anfört, att tjänsteförteckningssakkunnigas förslag rörande länsstyrelserna
ansetts icke böra för närvarande upptagas till prövning utan skulle vila i
avvaktan på resultatet av pågående utredning rörande åtgärder för uppnående
av största möjliga enhetlighet och rationalisering i fråga om länsstyrelsernas
verksamhet och arbetssätt. Enligt statsrådsprotokollet den 10 april 1942,
fogat vid proposition nr 220 till 1942 års riksdag, har chefen för socialdepartementet
anslutit sig till vad chefen för finansdepartementet sålunda anfört.

Kungl. Maj:ts proposition nr 3Jö.

165

De uppgifter, som enligt vad ovan anförts skulle tillkomma ordinarie landskontorist,
motivei*a enligt de sakkunnigas mening väl, att dessa befattningshavare
placeras i 17 lönegraden. Emellertid anse de sakkunniga sig icke för
berörda befattningshavare kunna föreslå placering i högre lönegrad än den
nuvarande med hänsyn till ovannämnda uttalanden av cheferna för socialoch
finansdepartementen samt även till det förhållandet, att uppflyttning i
lönegrad av sådan befattning, som förekommer icke blott å taxeringsavdelningen
utan även å andra avdelningar å landskontoret, hör ske först efter
prövning av behovet av sådan uppflyttning för landskontoret i dess helhet.

Icke-ordinarie landskontorist skulle enligt beskattningsorganisationssakkunnigas
förslag ha att verkställa enklare utrednings- och granskningsarbete
ävensom i övrigt biträda med de uppgifter, som av taxeringsintendenten anförtroddes
åt honom. I Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt
Älvsborgs län föreslås skola finnas två befattningshavare av ifrågavarande
slag, i övriga län en sådan. I Gotlands län har dock dylik befattningshavare
icke ansetts erforderlig. (Jfr tablån Bilaga C.)

Befattningshavare, som antagits till extra landskontorist, åtnjuter för närvarande
lön under första tjänsteåret högst enligt 4 lönegraden i den i civila
icke-ordinarie reglementet den 15 juni 1939 intagna löneplanen för extra
tjänstemän, under påföljande två år högst enligt 7 lönegraden och under
därefter följande tre år högst enligt 11 lönegraden i samma löneplan. Därefter
må befattningshavaren av länsstyrelsen antagas till extra ordinarie
landskontorist med placering högst i 14 lönegraden i den i samma reglemente
intagna löneplanen för extra ordinarie tjänstemän. Någon ändring i denna
lönegradsplacering föreslå icke de sakkunniga.

Vad angår frågan om inrättande av kansliskri var- och kontoristbefattningar
samt i samband därmed motsvarande minskning av antalet landskontoristtjänsler
hålla beskattningsorganisationssakkunniga före, att de relativt
kvalificerade uppgifter, som skulle tillkomma landskontorist å taxeringsavdelningen,
icke kunde överflyttas å lägre befattningshavare. Ä andra sidan
torde kanslibiträdesbefattning (i vissa län kontorsbiträdesbefattning) vara en
tillräckligt hög tjänst för den kvinnliga befattningshavare å taxeringsavdelningen,
som utförde det mest kvalificerade arbetet. I

I detta sammanhang må nämnas, att sakkunniga för utredning rörande lönegradsplaceringen
för landskanslist^- och landskontorister i sitt den 25 februari
1943 avgivna betänkande i fråga örn landskontoren föreslagit, att ordinarie
landskontorist skulle placeras i lönegrad A 17. Denna lönegradsplacering motiverades
med att nämnda befattningshavare kommit att fullgöra alltmera
kvalificerade arbetsuppgifter, att deras tjänster numera linge betraktas såsom
sluttjänster samt att befattningshavarna till följd av de sakkunnigas förslag
örn inrättande av arbetsdetaljer inom landskontoren nied en ordinarie
landskontorist som föreståndare komme alt åläggas ännu mera ansvarsfulla
och kvalificerade göromål än hittills. Härvid förutsattes, dels att inga andra

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

ordinarie landskontorister skulle finnas än sådana, som vore föreståndare för
en arbetsdetalj, och dels att det vore möjligt att ersätta en del av de nuvarande
landskontoristerna med ordinarie kansliskrivare i lönegrad A 11 och
ordinarie kontorister i lönegrad A 9. Berörda sakkunniga ha ansett sådan
jämkning böra vidtagas i beskattningsorganisationssakkunnigas förslag, att
icke mera än en ordinarie landskontoristbefattning skulle finnas å samma
taxeringsavdelning utom vid envar av de tre största länsstyrelserna, där med
hänsyn till speciella förhållanden två dylika tjänster beräknats erforderliga.
Vid övriga länsstyrelser, där beskattningsorganisationssakkunniga föreslagit
två ordinarie landskontorister, ha här berörda sakkunniga upptagit den ene
såsom extra ordinarie.

Sakkunniga för utredning rörande lönegradsplaceringen för landskanslister
och landskontorister föreslå vidare, att icke-ordinarie landskontorist skulle
erhålla slutlön enligt lönegrad Eo 15 med hänsyn till att befordringsutsikterna
för denna kategori befattningshavare skulle bliva försämrade vid
ett genomförande av de sakkunnigas förslag.

De sakkunnigas ovannämnda förslag har utan ändring genom proposition
nr 301 förelagts innevarande års riksdag. Propositionen har i förevarande
delar bifallits av riksdagen (skriv, nr 409).

Kanslibiträde skulle handhava registratorsgöromål, d. v. s. mottagande,
diarieföring och expediering av handlingar samt därmed sammanhängande
uppgifter, såsom utfärdande av diariebevis, bestyrkande av avskrifter av
handlingar, arkivering av koncept, protokoll m. m. (jfr 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas
betänkande, sid. 53 ff.). Sådan befattningshavare föreslås
av beskattningsorganisationssakkunniga skola finnas i de större länen (jfr
tablån Bilaga C), där registratorsgöromålen torde giva denna full sysselsättning.
Kanslibiträde borde, liksom för närvarande vore fallet, vara placerat i
lönegrad A 7.

Kontorsbiträden och icke-ordinarie kontorsbiträden föreslås av de sakkunniga
skola ingå i taxeringsavdelningen tillhopa till ett antal av mellan två och
fem vid de olika länsstyrelserna, beroende på länets storlek ur taxeringssynpunkt.
Av hela antalet biträden (kansli- och kontorsbiträden) föreslås minst
hälften skola vara ordinarie (jfr tablån Bilaga C).

I de län, där kanslibiträde icke föreslås skola tilldelas taxeringsavdelningen
(Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hallands,
Västmanlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län), skulle ordinarie
kontorsbiträde utföra förekommande registratorsgöromål. Härmed syntes
enligt de sakkunnigas mening befattningshavaren knappast bliva fullt
sysselsatt utan torde vederbörande dessutom komma att syssla med andra
mindre kvalificerade arbetsuppgifter i likhet med övriga kontorsbiträden. De
sakkuniga lia därför ansett, att i nämnda län högre befattning än som kontorsbiträde
icke borde vara erforderlig för registratorsuppgifternas fullgörande.
De kontorsbiträden, som icke toge befattning med registratorsgöromål,
skulle utföra skrivarbete och handl äckningsarbete (framtagande och återin -

Kungl. Maj:ts proposition nr 345. 167

läggande av deklarationer, sorteringsarbete m. m.) samt kontrollräkning och
dylikt.

De sakkunniga uttala, att det skulle vara ändamålsenligt, därest allt utskriftsarbete
å landskontoret kunde förläggas till en gemensam skrivcentral,
ty därigenom vunnes ökad effektivitet i arbetet och ett bättre utnyttjande av
arbetskraften. Vid åtskilliga landskontor torde detta icke kunna genomföras,
då taxeringsavdelningen med hänsyn till rådande lokalbrist måste inhysas i
lokaler, skilda från det övriga landskontorets.

Ordinarie kontorsbiträde är för närvarande placerat i lönegrad A 4. Befattningshavare,
som antagits till extra kontorsbiträde, åtnjuter lön under första
Ijänsteåret högst enligt 2 lönegraden och under påföljande tre år högst enligt
4 lönegraden i löneplanen för extra tjänstemän. Därefter må befattningshavaren
av länsstyrelsen antagas till extra ordinarie kontorsbiträde med placering
högst i 4 lönegraden i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän. De
sakkunniga föreslå icke någon ändring i denna lönegradsplacering.

De sakkunniga yttra vidare, att utöver den stadigvarande personalen å
taxeringsavdelningen länsstyrelsen vid behov borde kunna få anlita tillfällig
personal; ersättningen till denna borde utgå på samma sätt som till
övrig tillfällig personal å landskontoret.

Beträffande vissa frågor rörande förhållandet mellan personalen å taxeringsavdelningen
och personalen å det övriga landskontoret anföra de sakkunniga: För

närvarande är åtskilliga befattningshavares tjänstetid delad mellan
taxeringsarbete och annat landskontorsarbete. Då det gällt att taga ställning
till huruvida dessa befattningshavares tjänster skola överflyttas till den nya
taxeringsavdelningen eller kvarbliva å det övriga landskontoret, hava de sakkunniga
förfarit så, att ifrågavarande tjänster föreslagits skola överföras till
taxeringsavdelningen, såvida befattningshavarna till mera än hälften av tjänstetiden
varit sysselsatta nied taxeringsarbete; i annat fall hava de fått kvarstå
å det övriga landskontoret, och en ny tjänst av motsvarande tjänstegrad har
tillskapats å taxeringsavdelningen. I förstnämnda fall har tydligen det övriga
landskontoret gått miste om arbetskraft, i sistnämnda fall har detsamma fått
för stor sådan. Utgör den del av ifrågavarande befattningshavares löner, vilken
belöper på arbetstid, som sålunda frångår eller tillföres det övriga landskontoret,
tillhopa ett belopp av minst 1,800 kronor — eller vad som kan anses
såsom skäligt minimiarvode för år lill extra befattningshavare med något års
tjänstetid — bör enligt de sakkunnigas mening landskontorets anslag till
icke-ordinarie personal ökas, respektive minskas med sådant belopp. De sakkunniga
utgå ifrån att därvid viss omplacering av arbetskrafterna å det
övriga landskontoret äger rum och att i samband därmed icke-ordinarie personal
anställes, respektive entledigas till det antal, som är erforderligt med
hänsyn till det ökade eller minskade anslaget. Uppgår ovannämnda del av
ifrågavarande befattningshavares löner tillhopa till lägre belopp, än ovan
sagts, hava de sakkunniga icke ansett sig höra föreslå någon ökning eller
minskning i anslaget till icke-ordinarie personal. Även i detta fall gäller dock,
alt vederbörande länsstyrelse bör ordna arbetet på mest rationella sätt och
göra de besparingar i anslaget, som äro möjliga. Erfordras ytterligare anslag,
har länsstyrelsen att begära sådant i vanlig ordning. Det förutsättes vidare,
att, därest föreliggande förslag kommer att genomföras, ytterligare reglering

168

Kungl. \laj:ts proposition nr 345.

av dessa förhållanden, med hänsyn tagen jämväl till remissyttrandena, sker
vid tilldelandet av anslag till landskontoren.

De sakkunnigas förslag om ökning eller minskning i ovan omförmälda avseende
av anslaget till icke-ordinarie personal framgår av tablån bilaga D.

Som framgår av tablån hava de sakkunniga —- bortsett från personal för
utskriftsarbete — sökt undvika en anordning med arbetskraft, gemensam
för taxeringsavdelningen och det övriga landskontoret. Detta har sin grund
icke blott i de sakkunnigas åsikt, att ordning och effektivitet i arbetet härigenom
i allmänhet befordras, utan även i det särskilda förhållandet, att taxeringsavdelningens
personal, såsom ovan nämnts, i åtskilliga län torde komma
att inrymmas i lokaler, som äro skilda från det övriga landskontorets.
Emellertid bör givetvis härigenom hinder icke möta att vid särskilda tillfällen,
då stor arbetsbelastning råder å taxeringsavdelningen och personal
kan lösgöras från det övriga landskontoret, använda denna personal å berörda
avdelning; likaså bör, under motsvarande förutsättning, personal å
taxeringsavdelningen kunna utnyttjas å det övriga landskontoret.

Till taxeringsavdelningen skola enligt de sakkunnigas förslag höra även
taxeringsrevisorerna, vilka ha till uppgift att året om verkställa utredningsarbete
för taxering. Antalet taxeringsrevisorer i de olika länen samt de arvoden,
som dessa åtnjuta, framgå av tablån bilaga B. Taxeringsrevisorerna äro
för närvarande anställda för budgetår eller del därav. Såsom villkor för anställningen
gäller bland annat, att taxeringsrevisorerna under anställningstiden
icke äga inneha annat av stat eller kommun avlönat uppdrag eller,
utan länsstyrelsens medgivande, avlönat uppdrag av annat slag, ej heller äga
åtaga sig att mot ersättning tillhandagå annan med hjälp i bokförings- eller
skattefrågor.

Beträffande taxeringsrevisorerna ha de sakkunniga	inhämtat	följande	»PP-
[ifter, avseende förhållandena den 1	januari	1942.
Mindre än 1	1-2	2-3	3-4	4-5	5-6	6-7 7-8	□ Q Mer 8 J än 9	S:a
Anställningstid (år) a) Taxeringsrevisor......... 7 b) Tidigare anställning med	3	3	2	3	8	— —	— —	26

samma arbetsuppgifter hos Överståthållarämbetet, läns-styrelse eller kommun.... 6	5	3	2		1			17
c) Sammanlagd anställnings-
tid som bokföringsgranska-re för taxering........... 3	4	3	1	3	7	2 1	1 1	26
d) D:o i taxeringsarbete..... 2	1	4	2	2	5	5 —	1 4	26
under	30	30-	-35	35-	-40	40-45	över 45	S:a
Levnadsålder Antal...................... 8			7		6	3	2	26

Under år 19421 lia, utöver taxeringsrevisorerna, anställts särskilda bokföringsgranskare
i syfte att åstadkomma förstärkning av deklaraiionskontrollen
beträffande rörelseidkare och utövare av fria yrken. Tablån bilaga B utvisar
för de olika länen antalet dylika bokföringsgranskare och de arvoden, som
utgå till dessa.

Angående behovet av särskilda bokföringsgranskare anföra de sakkunniga:

1 Motsvarande gäller beträffande år 1943.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

169

Den hjälp i fråga om bokföringsgranskningen, som förut stått landskamrerarna
lill buds, bar icke varit lill fyllest. Den nu beslutade utökningen av
arbetspersonalen måste därför anses synnerligen välmotiverad. Resultatet av
denna bar ännu icke kunnat helt fastslås, men av rapporter från länsstyrelserna
framgår, att bokföringsgranskarna, vilka av de sakkunniga föreslås
skola benämnas taxering sassistenter, hava väl fyllt sin uppgift. Särskilt med
hänsyn till den kontroll, som måste utövas i fråga om omsättningsskatten, är
det nödvändigt, att tillräcklig, sakkunnig personal ställes till länsstyrelsernas
förfogande.

Den förstärkning av personalen, som sålunda ägt rum, bar närmast tillkommit
som ett provisorium under kristid, men de sakkunniga äro fullt
övertygade örn att den även i en taxeringsorganisation, som åsyftar förhållanden
under fredliga tider, fyller ett behov. Det är här icke endast fråga örn
att skapa möjligheter för att bevaka statens slcatteintresse. Det är även till fördel
för de skattskyldiga att genom bokföringsgranskning få fastslaget, huruvida
och i så fall för vilket belopp skattskyldighet föreligger. I vissa fall hava
nämligen beskattningsnämndema, i saknad av uppgifter örn de verkliga förhållandena,
påfört taxeringar, som på grund av en efterföljande bokföringsgranskning
måste justeras. De sakkunniga anse därför, att redan för inkomsttaxeringen
i de flesta län, utöver taxeringsrevisom, en eller flera bokföringsgranskare
böra anställas. Med hänsyn tagen jämväl till taxeringen till omsättningsskatt
är det enligt de sakkunnigas mening ofrånkomligt, att det nuvarande
antalet bokföringsgranskare bibehålies, därest icke statsmakterna åsyfta
att i fråga örn denna skatt vidtaga andra kontrollåtgärder. Någon utökning
av detta antal synes för närvarande icke böra ske i vidare mån, än att Östergötlands,
Kristianstads och Älvsborgs län med hänsyn till antalet till omsättningsskatt
skattskyldiga — se den vid statsrådsprotokollet såsom Bilaga E
fogade tablån — böra erhålla ett vart ytterligare en bokföringsgranskare.
Skulle förhållandena visa, att för någon länsstyrelse oundgängligt behov föreligger
av ytterligare personal av ifrågavarande slag, lär vederbörande länsstyrelse
hava att härom göra framställning i samma ordning som beträffande
övrig utökning av personalen.

De sakkunniga hålla före, att det skulle vara fördelaktigt, därest, utöver de
vid länsstyrelserna anställda taxeringsrevisorerna och taxeringsassistentema,
anställdes i bokföring sakkunniga personer, vilka skulle stå till samtliga länsstyrelsers
förfogande. Genom specialutbildning för vissa branscher skulle
sistnämnda sakkunniga vara bättre skickade att verkställa granskning av räkenskaper,
förda av skattskyldiga, tillhörande dessa branscher, inom olika län.
Härigenom .skulle vinnas ytterligare erfarenhet att delgivas de lokala bokföringsgranskarna
och större möjligheter att åstadkomma likformighet i taxeringarna.
Detta gäller särskilt i fråga örn omsättningsskatten, där behov av
enhetlig granskning gjort sig särskilt starkt gällande. Här avsedda taxeringsrevisorer
borde lämpligast hava sin tjänstgöring förlagd till riksskattenämnden.
Emellertid torde med tillskapande av dessa centrala taxeringsrevisorer
lämpligen böra anstå, till dess resultatet av den utbyggnacl av organisationen,
som nyligen skett, blivit mera uppenbart.

De sakkunniga anföra vidare i detta sammanhang:

I fråga örn taxeringsrcvisorernas löneställning har styrelsen för föreningen
Sveriges taxeringsrevisorer i skrivelse den 17 april 1941 lill ehdén för finansdepartementet,
under åberopande av att taxeringsrevisorsinstilutionen fortbeslått
under mera än fem år oell visat sig fylla eli stadigvarande behov, hemställt,
att taxeringsrevisorstjänsterna måtte göras till ordinarie eller extra ordinarie
eller, örn denna hemställan ej för det dåvarande kunde bifallas, att

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

taxeringsrevisorernas avlöningsförmåner höjdes sålunda, alf framför allt
kompensation för dyrtiden bereddes dem.

Vidare har styrelsen för föreningen Sveriges landskamrerare i en den 17
november 1941 dagtecknad, till Kungl. Majit ingiven framställning angående
taxeringsrevisorernas m. fl. tjänsteställning, vilken framställning överlämnats
till de sakkunniga, föreslagit, att samtliga taxeringsrevisorer placerades som
extra ordinarie befattningshavare i 27 lönegraden. Styrelsen uttalade därvid,
att visserligen goda skäl kunde anföras för att uppföra berörda taxeringstjänstemän
på ordinarie stat men att styrelsen likväl under rådande förhållanden
stannat lör att för desamma föreslå extra ordinarie anställning. En dylik
anställning tillförsäkrade ju befattningshavarna i allt väsentligt, om man
bortsåge från själva den kontanta lönen, liknande förmåner, som tillkomme
de ordinarie statstjänstemännen i motsvarande lönegrad. Vid valet av lönegrad
hade styrelsen tagit hänsyn såväl till tjänstgöringens krävande och
grannlaga natur som till att enligt styrelsens förmenande dessa befattningshavare
icke skulle vara berättigade att mottaga avlönat arbete i taxeringsnämnd
eller att uppbära ersättning för övertidsarbete med taxeringsuppgifter.
Hänsyn hade även tagits till storleken av de arbetsförtjänster, som personer
med samma utbildning som taxeringsrevisorerna kunde bereda sig antingen
som egna yrkesutövare eller hos kommunala eller enskilda arbetsgivare. En
differentiering av lönegradsplaceringen med hänsyn till olika svårighetsgrad,
kvalitativt och kvantitativt, av arbetet inom olika län hade varit på tal, men
styrelsen hade icke ansett sig böra förorda en sådan, då ifrågavarande befattningshavares
arbetsuppgifter hänförde sig till ett för samtliga likartat, strängt
begränsat område och arbetsbördan kunde och borde regleras genom anställning
av lämpligt antal assistenter.

För de biträdande befattningshavarna vid taxeringsrevisionen, av styrelsen
förslagsvis benämnda taxeringsassistenter, föreslog styrelsen anställning på
enahanda villkor, som enligt kungl, brev till länsstyrelserna den 12 november
1937 gälla för befattningshavare, som antages till extra länsbokhållare. Med
hänsyn till att förstnämnda befattningshavare i förhållande till de unga juristerna
hade mycket starkt begränsade befordringsmöjligheter samt till att även
för dem ansåges böra gälla samma inskränkningar i fråga om rätten till extra
arbetsförtjänster som beträffande taxeringsrevisorerna, föreslog emellertid
styrelsen sådan påbyggnad å de för extra länsbokhållare gällande lönevillkoren,
att uppfattning finge äga rum för taxeringsassistenter till 21, 23 och
24 lönegraden, sedan ytterligare två, två, respektive ett år förflutit, efter det
att befattningshavaren placerats i 19 lönegraden i löneplanen för extra ordinarie
tjänstemän.

Redan anställda taxeringsrevisorer och taxeringsassistenter föreslogos skola
äga rätt att för placering i löneklass, respektive lönegrad tillgodoräkna sig
tid, under vilken de med goda vitsord beklätt då innehavd eller liknande anställning
eller eljest utfört motsvarande arbete i statens tjänst. Utmärkt vä''
vitsordad tjänstgöring såsom kommunal taxeringsassistent syntes böra medföra
samma rätt.

Som kompetenskrav för att vinna anställning som taxeringsrevisor eller
taxeringsassistent föreslog styrelsen avgångsexamen från handelshögskola.
Redan anställda revisorer och assistenter, vilka vitsordades hava väl fyllt sina
uppgifter, skulle i förekommande fall erhålla dispens från berörda kompetensfordran.

Slutligen uttalade styrelsen, att dåvarande innehavare av taxeringsrevisorseller
assistentbefattningar borde tillerkännas rätt att bliva antagen till motsvarande
befattning inom den nya organisaionen, därest icke i vederbörlig
ordning beslutades, att viss tjänst skulle ledigförklaras.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

171

De sakkunniga uttala för egen del i fråga om taxeringsrevisorers och taxeringsassistenters
anställningsform och löneställning, att taxeringsrevisorsinstitutionen,
som tillskapades år 1935, visat sig fylla ett behov, som av allt
att döma komme att bestå för framtiden. I en taxeringsorganisation kunde
tillgång till sakkunskap i fråga örn bokföring och balansteknik för landskontoren
och beskattningsnämnderna icke undvaras. De sakkunniga erinra
örn att statsmakterna nyligen i fråga om kammarrätten beviljat anslag för
anlitande av bokföringssakkunniga. Skäl syntes därför föreligga, att åt taxeringsrevisorema
bereddes en emot deras arbete svarande tryggad ställning,
och de sakkunniga ansåge för sin del motiverat, att taxeringsrevisorerna uppfördes
på ordinarie stat. Härvid borde dock uppställas det villkoret, att taxeringsrevisor
borde lia en tjänstgöring av minst fem år å länsstyrelse eller
hos Överståthållarämbetet eller som taxeringsassistent hos länsstyrelse eller
kommun, innan befordran till ordinarie tjänst ägde rum. I fråga om lönegradsplaceringen
för taxeringsrevisorerna framhålla de sakkunniga, att dessa
tjänstemäns möjlighet att åtaga sig uppdrag utanför tjänsten vore starkt begränsad
samt att de därför måste erhålla en relativt hög löneställning för
att icke bliva i ekonomiskt avseende alltför dåligt ställda i förhållande till
i enskild tjänst varande revisorer. I annat fall torde förhållandet bliva detsamma,
som under gångna år inträtt, nämligen att av länsstyrelserna anställda
taxeringsrevisorer efter några års förlopp överginge till ekonomiskt mera
lockande enskild tjänst. De sakkunniga föresloge därför, att taxeringsrevisorerna
placerades i lönegrad A 27. De taxeringsrevisorer, vilka hade kortare
tjänstgöringstid än förut sagts, borde erhålla avlöning såsom extra ordinarie
befattningshavare i lönegrad Eo 27. De sakkunniga hade övervägt, huruvida
icke för taxeringsrevisorerna vid vissa större länsstyrelser något högre lönesättning
borde äga rum. Emellertid hade de sakkunniga i likhet med styrelsen
för föreningen Sveriges landskamrerare kommit till det resultatet, att
samma lönegradsplacering borde tillämpas för alla taxeringsrevisorer och att
arbetsbördan lämpligen borde regleras genom anställandet av erforderligt
antal taxeringsassistenter. Av taxeringsassistenterna borde några placeras å
icke-ordinarie stat, under det att flertalet borde åtnjuta arvode. Ehuru de
sakkunniga vore övertygade örn att även det nuvarande antalet provisoriskt
anställda taxeringsassistenter icke vore för högt tilltaget, torde det likväl vara
skäl att, i avbidan på verkningarna av den föreslagna taxeringsreformen samt
de ändrade kontrollåtgärder beträffande omsättningsskatten, som kunde komma
att genomföras, icke giva samtliga dessa placering å stat. I län, där nuvarande
antalet taxeringsrevisorer och taxeringsassistenter tillhopa överstege
två, borde å icke-ordinarie stat uppföras en taxeringsassistent, dock att i
Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län två taxeringsassistenter borde sålunda
uppföras. Ifrågavarande taxeringsassistenter borde placeras i lönegrad
i enlighet med vad som gällde för icke-ordinarie länsbokhållare, dock
med rätt till ytterligare uppflyttning till 21, 23 och 24 lönegraden sedan två,
fyra, respektive fem år förflutit efter det att befattningshavaren placerats i
lönegrad Eo 19. övriga taxeringsassistenter borde vid anställandet erhålla arvode
motsvarande avlöning enligt lönegrad Ex 14.

172

Kungl. Mctj.ts proposition nr 345.

De sakkunnigas förslag beträffande taxeringsrevisorers och taxeringsassistenters
avlöningsförhållanden framgår av en vid detta protokoll såsom
Bilaga F fogad tablå.

Då de nu anställda bokföringsgranskarna åtnjuta årsarvoden, vilka variera
mellan 6,000 och 8,400 kronor1 samt sålunda äro högre än de löner, som
skulle utgå därest nämnda befattningshavare för närvarande placerades i
lönegrad, finna de sakkunniga de bokföringsgranskare, som enligt förslaget
skulle placeras i lönegrad, fortfarande böra erhålla avlöning i form av arvode,
intill dess att tjänstetiden berättigade dem att erhålla mot detta svarande avlöning
enligt tidigare angivna lönegradsplacering.

I fråga örn rätt att vid lönegradsplacering räkna sig tillgodo tidigare tjänstgöring
skulle enligt de sakkunnigas mening tillämpas härom givna bestämmelser
i gällande avlöningsreglementen.

Såsom kompetensvillkor för taxeringsrevisorer och taxeringsassistenter föreslå
de sakkunniga — i likhet med styrelsen för föreningen Sveriges landskamrerare
— avlagd avgångsexamen från handelshögskola. Liksom nämnda
styrelse uttala sig de sakkunniga för att nu anställda taxeringsrevisorer och
taxeringsassistenter, vilka vitsordades lia väl fyllt sina uppgifter, i förekommande
fall erhölle dispens från sålunda uppställd kompetensfordran.

Innehavare av befattning såsom taxeringsrevisor eller taxeringsassistent
anses av de sakkunniga, i överensstämmelse med vad styrelsen för föreningen
Sveriges landskamrerare uttalat, böra äga rätt att utan särskild ansökan, där
sådan eljest vore erforderlig, erhålla motsvarande tjänst inom den föreslagna
organisationen, där icke i vederbörlig ordning beslutades, att sådan tjänst
skulle ledigförklaras.

Beträffande övriga å landskontoret anställda tjänstemäns
befattning med taxeringen anföra de sakkunniga:

Om en särskild taxeringsavdelning inrättas på sätt de sakkunniga föreslagit,
kunde landskontorets övriga befattningshavare synas icke behöva anlitas
vid taxeringsarbetet. Emellertid torde, i synnerhet vid prövningsnämndsarbetet
under höstmånaderna, då även med den nya ordningen en forcering
av berörda arbete måste inträda, visa sig nödvändigt att kunna anlita
även ifrågavarande befattningshavare för taxering. Bestämmelsen i 20 §
landshövdinginstruktionen örn att envar befattningshavare å landskontoret
har skyldighet att, då han därtill anlitas, lämna landskamrerare!! erforderligt
biträde vid fullgörande av hans uppgifter enligt taxeringsförordningen bör
därför fortfarande gälla; därjämte bör det åligga nämnda befattningshavare
att lämna dylikt biträde jämväl åt taxeringsintendenten, vilken ju föreslås
skola övertaga landskamrerarens nuvarande uppgifter.

Härutöver vilja de sakkunniga emellertid föreslå, att protokollföringen vid
prövningsnämndens sammanträden ålägges befattningshavare å det övriga
landskontoret såsom tjänsteåliggande. Med de fiskaliska uppgifter, som skola
åvila taxeringsintendenten, och för att undvika jäv bör denne icke lämpligen
vikariera för landskamreraren i hans egenskap av ordförande i prövningsnämnden,
såvida det icke rör sig om sådan längre ledighet, att frågan örn
denna jämte om vikarie under densamma skall hänskjutas till Kungl. Maj:ts

1 Uppgifterna hänföra sig till juni 1942.

Kungl. Maj:(s proposition nr 345.

173

avgörande. Vid sådant förhållande bör skyldigheten att åtaga sig dylikt vikariat
åvila länsassessorn. För alt denne icke skall förlora kontakten med
taxeringsväsendet bör han handhava ovannämnda protokollföring, därest
icke länsstyrelsen annorlunda förordnar. Ett annat skäl lill att befattningshavare
i länsassessors tjänsteställning bör omhänderhava protokollföringen
är, att det är synnerligen viktigt — med hänsyn icke blott till de skattskyldiga
utan även, i de fall då besvär anföras, till skattedomstolarna — att protokollet
avfattas på ett formellt och materiellt riktigt sätt. (I fråga om dessa länsassessors
uppgifter att vid förfall för landskamreraren tjänstgöra såsom ordförande
i prövningsnämnd och att föra nämndens protokoll må jämföras de
uppgifter att vikariera för domare och att föra protokoll, vilka tillkomma vattenrättssekreterare
och sekreterare i domsaga.) Protokollföringen är emellertid
en uppgift av den omfattning, i synnerhet under höstmånaderna, att länsassessorn
därvid i fall av behov måste äga anlita biträde av länsbokliållaren
av första klass eller att delegation av vissa länsassessorns arbetsuppgifter
måste ske till denne befattningshavare.

I Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län,
där extra ordinarie länsassessor för närvarande finnes anställd, bör, där så
erfordras, denne — och i fall av behov jämväl länsbokhållare — biträda vid
protokollföringen eller övertaga handläggningen av vissa ärenden, vilka enligt
arbetsordningen äro tilldelade den ordinarie länsassessorn.

I Gotlands län böra de uppgifter, som i andra län föreslås skola åvila länsassessorn,
handhavas av länsbokliållaren av första klass.

Å taxeringsavdelningen skulle vara anställda, med länsbokhållares kompetens,
taxeringsintendent och taxeringsinspektör. Å det övriga landskontoret
finnas med samma kompetens anställda — bortsett från landskamreraren —
länsassessor och länsbokhållare. Befordringsgången för dessa befattningshavare
bör tydligen i normala fall bliva sådan, att den unge juristen börjar sin
anställning som icke-ordinarie länsbokhållare, därefter befordras till ordinarie
länsbokhållare eller taxeringsinspektör (i vissa län först till taxeringsinspektör
och därefter till ordinarie länsbokhållare eller tvärtom), sedan till
länsassessor, därefter till taxeringsintendent och slutligen till landskamrerare.
Härigenom vinnes den allsidiga utbildning och erfarenhet i fråga örn landskontorsgöromål,
som en landskamrerare bör äga. I övrigt vilja de sakkunniga
framhålla vikten av att till befattningshavare å taxeringsavdelningen endast
utses personer, som visat sig särskilt lämpliga för taxeringsarbete.

De sakkunniga föreslå, att viss övertidsersättning för taxeringsarbete
skall borttagas.

De sakkunniga framhålla sålunda, att den av dem föreslagna förstärkningen
av den arbetskraft, som sysslade med taxering, borde medföra att övertidsarbete
i den utsträckning, som för närvarande vore fallet, icke vidare behövde
förekomma. De sakkunniga ansåge på grund härav, att den övertidsersättning,
som enligt särskilda Kungl. Majlis föreskrifter utginge till befattningshavare i
högre lönegrad än den 18:de, holde kunna bortfalla. Som tidigare omnämnts,
hade vid olika tillfällen riksdagens revisorer riktat anmärkning mot denna
övertidsersättning, som vore säregen för landskontoren. Ett ytterligare skäl
att nu borttaga nämnda ersättning flir befattningshavare i Hilde och högre lönegrader
vore, alt dessa befattningshavares utsikter till befordran i hög grad
ökades, diirest de sakkunnigas förslag örn inrättande av nya tjänster komme
att genomföras.

174

Kiinc/l. Maj:ts proposition nr 345.

Utöver den tidigare nämnda personal, som avses skola sysselsättas med
taxeringsarbete, föreslå de sakkunniga, att även häradsskrivare må
kunna tagas i anspråk tor taxeringsår b etet. De sakkunniga
anföra härom:

Utöver det biträde som taxeringsintendenten äger i taxeringsavdelningens
kvalificerade personal (vartill kommer, där så erfordras, biträde av sådan
personal å det övriga landskontoret), torde för fullgörande av de uppgifter,
som åvila denne, i många län stundom erfordras ytterligare kvalificerad personal.
Under tid, taxeringsnämndernas arbete pågår, skola bl. a. råd och
upplysningar lämnas samt utredning i invecklade taxeringsärenden verkställas
åt dessa nämnder. Vidare skall i viss utsträckning granskning ske av det
av nämnderna behandlade materialet. Dessa uppgifter äro av den omfattning,
att den personal, som av de sakkunniga föreslagits skola tilldelas taxeringsavdelningen
(jämte tillgänglig personal å det övriga landskontoret), vid
vissa tillfällen kan visa sig vara otillräcklig för uppgifternas fullgörande. Ytterligare
kvalificerad personal synes kunna erhållas sålunda, att i fall av behov
länsstyrelserna förordna för ändamålet lämpliga häradsskrivare att biträda
vid utförandet av här berörda uppgifter. En av de sakkunniga verkställd
undersökning har visat, att vid 1941 års taxering 95 av landets 119 häradsskrivare
innehade uppdrag såsom ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd.
De allra flesta av häradsskrivare hava således erfarenhet, i större eller
mindre grad, av taxering; åtskilliga torde vara väl skickade för nu omförmälda
uppgifter. Härtill kommer, att häradsskrivare inom sina fögderier äga
orts- och personkännedom, vilken i många fall är av stor betydelse vid taxeringsarbetet.

Tidigare hava de sakkunniga förordat, att häradsskrivare i vissa fall skulle
kunna utses till kronoombud i särskild taxeringsnämnd. Intet bör hindra,
att ett dylikt kronoombudskap förenas med ovannämnda uppdrag att biträda
taxeringsintendenten, därest båda uppgifterna kunna medhinnas. Det är att
märka, att under den tid, taxeringsnämndsarbetet pågår, arbetet å häradsskrivarekontoren
är för häradsskrivarnas del relativt föga betungande. Detta
framgår även därav, att häradsskrivarna å sina håll i mycket stor omfattning
kunnat åtaga sig taxeringsuppdrag.

Förordnas häradsskrivare att på sätt ovan nämnts biträda taxeringsintendenten,
torde viss ersättning böra utgå för uppdragets fullgörande. Ersättningen
bör, efter förslag av länsstyrelsen, bestämmas av Kungl. Maj:t i samband
med övriga ersättningar för taxeringsarbetet; den synes lämpligen böra
utgå med visst belopp för timme, beräknat med hänsyn till kvalifikationen
av det arbete, som utförts.

Häradsskrivare lämnat förordnande att biträda taxeringsintendenten bör
kunna avse jämväl biträde vid granskningen av taxeringsmaterialet för prövningsnämnden,
därest länsstyrelsen så finner lämpligt. I

I så gott som samtliga avgivna remissyttranden har förslaget örn förstärkning
av den personal å landskontoren, som sysselsättes med taxeringsarbete,
samt örn inrättande av en särskild taxeringsavdelning tillstyrkts eller lämnats
utan erinran.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför härvid, att inrättandet av särskilda
taxeringsavdelningar vid landskontoren vore en praktisk anordning, som bleve
nödvändig med den utvidgning och intensifiering av taxeringsarbetet, som

Kungl, Maj.ts proposition nr 345. 175

åsyftades. Rutinerad personal måste finnas, som helt kunde disponeras för
detta arbete.

Länsstyrelsen i Jämtlands län yttrar, att vare sig de sakkunnigas förslag i
fråga om beskattningsnämndernas och då särskilt prövningsnämndernas organisation,
arbetssätt och arbetsperioder genomfördes eller man nöjde sig
med mindre genomgripande åtgärder för att på huvudsaklig grundval av
taxeringsförordningens nuvarande bestämmelser rörande beskattningsnämnderna
och deras verksamhet uppnå ett bättre taxeringsresultat, en särskild
taxeringsavdelning å landskontoren vore oundgängligen nödvändig för åstadkommande
av bättre ledning av arbetet i första instans och bättre resultat av
arbetet till och inom prövningsnämnden än som vore möjligt med nuvarande
fåtaliga arbetskrafter och den arbetstid som nu stöde dessa till buds.

I fråga om den föreslagna personalförstärkningen framhålla länsstyrelserna
i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads,
Hallands, Värmlands, örebro, Gävleborgs och Västerbottens län, att denna
utgjorde ett minimum. Länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge, Malmöhus,
Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens län finna den av de sakkunniga
föreslagna personalökningen för liten. Skånes handelskammare anser, att den
kvalificerade personalen å taxeringsavdelningarna borde ytterligare förstärkas,
därest landskontoren skulle kunna tillfredsställande fylla sina uppgifter.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar, att landskontorets omfattande kontroll-,
gransknings- och utredningsarbeten med tillgängliga arbetskrafter icke
kunde verkställas i den utsträckning och med den grundlighet som vore nödvändig
för ett fullt tillfredsställande arbetsresultat. De föreslagna arbetsförstärkningarna
förordades därför, även örn länsstyrelsen ställde sig tveksam
mot arbetskraftens omedelbara utökning i hela den utsträckning förslaget
innebure. Det syntes lämpligare, att arbetsförstärkningama skedde efter hand,
särskilt ur den synpunkten att taxeringsorganisationen icke kunde anses vara
slutgiltigt utformad av de sakkunniga.

Riksräkenskapsverket anför, att den föreslagna förstärkningen av landskontorens
organisation med hänsyn till de föreslagna lönegradsplaceringarna
och anställningsformerna vore av stor räckvidd. Förslaget skulle i denna del
med all sannolikhet i praktiken leda till en ganska allmän uppryckning i
lönegrad på landskontoren och i betydande utsträckning även till befordran
till ordinarie tjänster. Bortsett från det i många fall kanske ur andra synpunkter
motiverade häruti syntes detta ej låta sig väl förenas med vad chefen
för finansdepartementet i yttrande till protokollet över finansärenden den 4
januari 1943 framhållit i avseende på behandlingen av de civila statsutgifterna
i det senast framlagda riksstatsförslaget. Att en särskild taxeringsavdelning
tillskapades inom landskontoren funne riksräkenskapsverket vara rationellt.
Emellertid syntes starka skäl tala för alt vid utbyggandet av denna avdelning
iakttaga en viss försiktighet. De sakkunniga hade själva framhållit, att erfarenheten
givit vid handen, att varje, låt vara obetydlig, förbättring av taxeringsorganisationen
följts av en väsentlig förbättring av taxeringsresultatet.

Statskontoret finner sig i princip icke lia något att erinra mot att lands -

176

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

kontoren förstärktes med en särskild taxeringsavdelning, vars personal helt
skulle disponeras för taxeringsarbete. Någon mera ingående prövning av antalet
erforderliga befattningar av skilda slag å de nya taxeringsavdelningarna
bade statskontoret av lätt insedda skäl icke kunnat verkställa. Ämbetsverket
ville emellertid understryka vikten av att tillskapandet av nya tjänster i möjligaste
mån begränsades samt att organisationen utbyggdes successivt på
grundval av framdeles vunnen ytterligare erfarenhet rörande personalbehovet.

I fråga örn ledningen av taxeringsarbetet uttalar länsstyrelsen
i Skaraborgs län, att taxeringsavdelningen och revisionsavdelningen borde
särskiljas med chefen för vardera avdelningen direkt underställd landskamreraren.
Landskamrerare!! borde som avdelningschef icke avhändas några
arbetsuppgifter, som betoge honom ledningen av taxeringsarbetet.

Länsstyrelsen i Uppsala län, som håller före att landskamreraren borde bibehållas
vid sin nuvarande funktion, angiver som skäl härför att ledningen
av taxeringsarbetet vore av den betydelse, att ledningen borde förbehållas
landskamreraren. Den verkliga ledningen av nämnda arbete skulle vid ett genomförande
av de sakkunnigas förslag övergå till taxeringsintendenten. Landskamrerarens
dagliga arbete komme att förläggas till sysslandet med landskontorets
medelsförvaltning, vilken ostridigt vöre av mindre vikt än taxeringen.
Landskamreraren komme därför så småningom att beträffande taxeringen
övergå till en mindre sakkunnig och mera formellt arbetande funktionär.
Länsstyrelsen ansåge att den lättnad i landskamrerarens arbetsbörda, som
otvivelaktigt vore nödvändig, i stället borde ske genom att en befattningshavare
i länsassessors ställning insattes såsom ledare under landskamreraren
av medelsförvaltningen och att landskamreraren bibehölles såsom taxeringsarbetets
verklige ledare. Under sådana förhållanden bleve inrättandet av befattningen
som taxeringsintendent obehövlig. I stället föresloge länsstyrelsen,
att en ny befattning i länsassessorsgraden .och med benämning länsassessor
inrättades. Denne befattningshavare skulle uteslutande ägna sig åt taxeringsarbete
och få samma befogenheter, som nu tillkonmie en biträdande landskamrerare.
På honom skulle därjämte under landskamrerarens ledning ankomma
vissa arbetsuppgifter, som av de sakkunniga föresloges skola fullgöras
av taxeringsintendenten, nämligen att handhava utbildningen av nyutsedda
taxeringsnämndsordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, att
meddela råd och upplysningar samt att åt taxeringsnämnderna verkställa utredning
i tidskrävande och svårbedömbara taxeringsärenden. Han skulle således
bliva landskamrerarens närmaste man å taxeringsavdelningen.

Länsstyrelsen i örebro län förordar likaledes, att landskamreraren fortfarande
skall fullgöra sina nuvarande arbetsuppgifter. Länsstyrelsen uttalar
vidare att, i vilken riktning beslutet örn ordförandeskapet i prövningsnämnderna
än komme att gå, antalet juristbefattningar å taxeringsavdelningen
icke kunde sättas lägre än enligt förslaget med hänsyn till mängden av
förekommande svårbedömda ärenden och uppgifter av olika slag. Landskamreraren
måste för att kunna utöva den ledning av arbetet å landskontorets

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

177

övriga avdelningar, som ålåge honom men som hittills i oroväckande grad
måst försummas, kunna överlåta största delen av taxeringsarbetet å honom
underställda kvalificerade tjänstemän.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anför, att det enligt länsstyrelsens mening
ur rent principiell synpunkt möjligen kunde ifrågasättas, huruvida icke
landskamreraren såsom opartisk ordförande i prövningsnämnden å ena sidan
och taxeringsintendenten såsom part och lillvaratagare av de fiskaliska
intressena å andra sidan borde intaga en i förhållande till varandra helt
oberoende tjänsteställning. Ett nära samarbete mellan landskamreraren och
taxeringsintendenten vöre emellertid ofrånkomligt, hl. a. enär taxeringsavdelningen
måste utföra vissa arbeten direkt åt prövningsnämnden, t. ex.
längdföringen; då det vidare kunde förväntas bliva till gagn för taxeringsarbetet,
att landskamrerarens kunskaper och erfarenhet toges i anspråk i
rådgivande syfte med avseende å riktlinjerna för taxeringsintendentens verksamhet,
torde fog finnas för att placera taxeringsintendenten som befattningshavare
å landskontoret.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer — som förordar, att examen från
handelshögskola likställes med juris kandidatexamen såsom behörighet för att
erhålla tjänst som taxeringsintendent — anser att befattningen såsom taxeringsintendent
borde göras till sluttjänst. Under framhållande av att för en
sådan anordning talade tungt vägande skäl yttrar föreningen, att det ej
syntes vara lämpligt att landskamrerare skulle tillträda sin befattning såsom
föredragande hos och opartisk ordförande i prövningsnämnden omedelbart
efter en som regel mångårig tjänstgöring såsom taxeringsintendent. Denne
hade ju närmast en åklagares ställning i förhållande till prövningsnämnden.
Man torde kunna befara, att den till landskamrerare utnämnde taxeringsintendenten
komme att få svårt att helt frigöra sig från sin tidigare inställning
lill taxeringsai-betet. Taxeringsintendenten torde ej heller få den självständiga
ställning som avsetts, om den befattning han uppehölle bleve genomgångstjänst.
Den enda invändning av vikt, som kunde riktas mot förslaget
att göra befattningen som taxeringsintendent till sluttjänst, syntes vara
den, att detta kunde befaras medföra att de dugande tjänstemännen skulle
avskräckas från att söka lediga befattningar. Sådana farhågor syntes
dock ej motiverade. Såväl befattningens förmånliga lönegradsplacering som
möjligheten för skickliga taxeringsman att relativt snabbt erhållla en självständig
befattning torde locka kompetenta sökande bland juristpersonalen
på länsstyrelserna. Härtill skulle man, örn föreningens förslag beaktades,
kunna räkna med de mest dugande taxeringsrevisorerna som sökande till
taxeringsintendentbefattningarna.

Överståthållarämbetet framhåller, att någon befattningshavare, motsvarande
länsassessor och kompetent att uppehålla skattedirektörens tjänst beträffande
»ärenden, som enligt gällande skatte- och taxeringsförfattningar
ankomme på skattedirektören», icke funnes vid skatteverket. Mantalsintendenten
och uppbördsintendenten kunde icke anses äga dylik kompetens.
Under ledighet för skattedirektören av nu antytt slag torde således vikarie
Bil lang lill riksdagens protokoll 194.1. 1 sami. Nr 345.

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 3J5.

för honom få sökas utanför Överståthållarämbetet, något som torde komma
att vålla svårigheter jämväl med hänsyn därtill att skattedirektören avlönades
av Stockholms stad enligt det kommunala lönereglementet. Överståthållarämbetet
måste därför avstyrka förslaget i denna del, såvitt avsåge
Stockholms stad.

Vidkommande behovet av de föreslagna tjänsterna, dessas
placering i lönegrad och de med tjänsterna förenade
arbetsuppgifterna uttalar statskontoret, att i avvaktan på närmare
erfarenheter rörande den nya organisationen samtliga befattningar torde
böra uppföras å icke-ordinarie stat.

Vad särskilt angår taxeringsintendenten yttrar statskontoret, att det vore
principiellt felaktigt att hänföra denne till samma lönegrad som landskontorets
chef. Det syntes ur skilda synpunkter riktigare och lämpligare att såsom
föreståndare för taxeringsavdelningen förordna en befattningshavare
i länsassessors löne- och tjänsteställning, sålunda i 27 lönegraden.

Riksräkenskapsverket anser den föreslagna lönegradsplaceringen för taxeringsintendenten
alltför hög, delvis beroende på att avdelningen i övrigt
icke synts böra givas den vidlyftiga organisation som föreslagits. Riksräkenskapsverket
funne det naturligt, örn en tjänsteman i länsassessors ställning
gjordes till chef för taxeringsavdelningen.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar, att det, åtminstone icke för närvarande,
syntes vara någon anledning att bryta mot den nuvarande befattningsgrupperingen
å landskontoret genom anställande av nya befattningshavare
i andra lönegrader och med andra tjänstebeteckningar än dem, som
nu funnes. Länsstyrelsen föresloge, att den föreslagna befattningen såsom
taxeringsintendent utbyttes mot en tjänst som länsassessor.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:

Med hänsyn till de stora krav, som måste ställas på taxeringsintendenten,
lärer hans placering i lönegrad A 30 i och för sig få anses motiverad. Vikariat
för landskamreraren skulle i regel tillkomma länsassessorn, vilket länsstyrelsen
finner välmotiverat. Under dylika vikariat skulle alltså en i lönegrad
A 27 placerad tjänsteman utöva chefskap över en i lönegrad A 30 placerad
sådan. För att i någon mån bryta udden av den kritik, som kan riktas
mot en sådan anordning, kunde övervägas en placering jämväl av taxeringsintendenten
i lönegrad A 27 med en löneförstärkning av förslagsvis 1,500
kronor såsom kompensation för uteblivna taxeringsuppdrag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar:

För taxeringsintendenten har föreslagits lönegrad A 30. Länsstyrelsen förmenar
emellertid att taxeringsavdelningen bör förestås av en ordinarie länsassessor
i lönegrad A 27, vilken särskilt förordnas av Kungl. Maj:t tillsvidare
för tre år framåt att vara allmänt ombud vid prövningsnämnd med
rätt att i sådan egenskap åtnjuta särskilt arvode å 1,500 kronor för år. Fördel
härmed vore dels att gradskillnad icke göres mellan de två eller flera länsassessorer,
som å landskontoren komma alt finnas, så att förordnandet kan
lättare göras beroende av rent personlig lämplighet, arbets- och initiativförmåga,
dels att personbyte kunde göras vid ny treårsperiod, om så kan visa

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

179

sig lämpligt, dels att kompensation beredes vederbörande för att tjänsten
icke kan förenas med sådant uppdrag som ordförande i taxeringsnämnd,
vilket eljest står länsassessor till buds.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför:

De sakkunniga hava tänkt sig den nya intendentsbefattningen såsom ett
led i befordran från länsassessor till landskamrerare. De synas därför också
mena, att under ledighet eller förfall för landskamreraren intendenten skall
bestrida dennes tjänst. Därvid föreslås emellertid det viktiga undantaget, att
under tider, då vikariatsförordnandet icke är meddelat av Kungl. Majit, intendenten
icke skall fullgöra landskamrerarens åligganden i samband med
förberedelserna till allmän fastighetstaxering och årlig taxering samt vid
prövningsnämnd utan dessa åligganden fullgöras av länsassessorn. I praktiken
kunna alltså under 3 månader av året landskamrerarens åligganden vara
uppdelade på två ställföreträdare, av vilka den ene (länsassessorn) blir överordnad
den andre (intendenten) i ärenden rörande taxeringsförberedelserna
samt prövningsnämnden, medan den senare blir överordnad den förre beträffande
tjänsten i övrigt. En sådan anordning är ägnad att leda till konflikter.
Det kan icke heller vara lämpligt, att intendenten helt dragés från
sina fiskaliska huvudåligganden under långa tider av året. Då länsassessorn
är självständig föredragande beträffande vissa grupper av ärenden samt
har en för biträde med dessa ärenden avskild personal, för vars arbete länsassessorn
svarar under avdelningschefen på samma sätt, som den föreslagna
taxeringsintendenten skall göra det beträffande sin personal, bliva dessa
båda souschefer jämställda inom organisationen. De böra såsom följd
härav placeras i en och samma lönegrad. Skall emellertid intendenten uteslutas
från uppdrag såsom taxeringsordförande, bör han tillerkännas kompensation
i form av en särskild löneförstärkning med förslagsvis 2,000 kronor.
Av förut nämnd anledning bör länsassessorn normalt inträda vid varje
förfall för landskamreraren. Med denna anordning blir befordringsgången:
taxeringsintendent—länsassessor—landskamrerare. Länsassessorstjänsten binda,
ehuru den icke medför ökade löneförmåner, eftersträvansvärd för laxeringsintendenten
på grund av därmed följande vikariat för landskamreraren.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län uttalar, att med hänsyn till taxeringsintendentens
ställning och arbetsuppgifter, vilka — förutom att intendenten
hade att vara förste man och ledare för taxeringsavdelningen — ungefär
motsvarade en biträdande landskamrerares, det icke vore motiverat eller
påkallat, att han placerades i högre lönegrad än länsassessor. Länsstyrelsen
ville för den skull föreslå, att taxeringsintendenten placerades i samma lönegrad
som länsassessor. Detta ansåge länsstyrelsen så mycket mer motiverat,
som ju länsassessorn vid förfall för landskamreraren skulle tjänstgöra såsom
landskamrerare och chef för landskontoret samt såsom ordförande i
prövningsnämnden. Som kompensation för att taxeringsintendenten icke
finge förordnas till ordförande i taxeringsnämnd, vilket torde vara anledningen
till den av de sakkunniga föreslagna placeringen, ville länsstyrelsen
föreslå, att denne i stället tilldelades elt lämpligt avvägt extra lönetillägg.

Allmänna lönenämnden framhåller, att det givetvis vore av stor betydelse
för en tillfredsslällande rekrytering av de viktiga befattningarna såsom
taxeringsintendent, att de bleve förenade med en god löneställning. Löne -

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

nämnden hade dock icke kunnat undgå att finna den föreslagna lönegraden
väl hög. Landskamrerarna, som vore landskontorens chefer, tillhörde 30
lönegraden; de åtnjöle visserligen härutöver viss avlöningsförstärkning, men
denna vore icke pensionsgrundande. En inplacering av taxeringsintendenterna
i 30 lönegraden skulle alltså medföra samma pensionsställning för dem
som för landskamrerarna. Lönenämnden kunde fördenskull icke tillstyrka
en högre löneställning än enligt 29 lönegraden för taxeringsintendenterna i
allmänhet. Med utgångspunkt härifrån bleve en löneställning enligt 27 lönegraden
för taxeringsintendenten i Gotlands län mera lämpligt avvägd. Lönenämnden
ansåge sig böra tillägga, att det syntes böra förutsättas, att befordran
till taxeringsintendent i allmänhet endast borde ifrågakomma för sådana
tjänstemän, som kunde anses lämpliga för ytterligare befordran till landskamrerare,
och att sålunda erhållande av taxeringsintendentstjänst icke
borde betraktas såsom ett normalt led i befordringsgången inom landskontoren.

Föreningen Sveriges länsassessorer, länsnotarier och länsbokhållare anser
det fullt motiverat, att taxeringsintendenten placerades i löngrad A 30. Föreningen
framhåller härvid, att taxeringsintendenten i Stockholms stad vore
placerad i 30 lönegraden samt därutöver uppbure avlöningsförstärkning
med 1,500 kronor om året. Det funnes enligt föreningens mening även anledning
att befara, att en placering av taxeringsintendenterna i lägre lönegrad
än den föreslagna kunde lia till följd svårigheter att till dessa befattningar
anknyta dem, som vöre mest kompetenta att handhava desamma. I detta
avseende vore att framhålla, att de nuvarande ordinarie och extra ordinarie
länsassessorerna vid befordran till taxeringsintendenter skulle asamkas inkomstminskning
på grund av uteblivna taxeringsuppdrag.

I fråga örn taxeringsinspektörerna uttalar allmänna lönenämnden, att
nämnden icke hade något att erinra mot de sakkunnigas förslag.

Statskontoret finner behovet av ifrågavarande befattningshavare icke vara
övertygande styrkt och föreslår därför, att med inrättandet av dessa tjänster
finge tills vidare anslå.

Riksräkenskapsverket uttalar, att därest behov verkligen förelåge av att
inrätta ifrågavarande befattningar verket i och för sig icke hade något att
erinra mot den föreslagna lönegradsplaceringen. Enligt verkets mening borde
man dock först pröva, vilken arbetslättnad för landskontoren som kunde
följa av inrättandet av befattningar som taxeringsintendent, innan man på
detta sätt mera fast utbyggde taxeringsavdelningarna.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser, att taxeringsinspektör borde anställas
i samtliga län utom Gotlands län; i varje fall borde icke, på sätt de
sakkunniga föreslagit, något undantag göras beträffande Kronobergs län. Vid
taxeringsintendentens sida erfordrades nämligen en tjänsteman, som vöre
kompetent att övertaga en del av den förres arbete; även ur rekryteringssynpunkt
och för vikariatstjänstgöring vore en dylik befattningshavare behövhg.
Även länsstyrelserna i Blekinge och Jämtlands län hemställa, att befattning
såsom taxeringsinspektör måtte inrättas i dessa län.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

181

Länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Hallands, Västerbottens och
Norrbottens län samt föreningen Sveriges lånsassessorer, länsnotarier och
länsbokhållare anse, att även taxeringsinspektörerna i de mindre länen borde
placeras i lönegrad A 24.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar, att för länets vidkommande åtminstone
ytterligare tre juristbefattningar torde erfordras, därest övertidsarbetet
skulle kunna avskaffas eller i nämnvärd utsträckning begränsas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar, att taxeringsinspektör
borde likställas med landskontorens övriga jurister i länsbokhållares tjänsteställning
och med dem alternera. Den som bäst lämpade sig för taxeringsarbete
borde av länsstyrelsen kunna avdelas härför; visade det sig att den,
som avdelats för sådant arbete, icke lämpade sig för detta, borde vederbörande
kunna överflyttas till annat arbete. Anställning i viss tjänst skulle icke behöva
utgöra hinder för sådan omflyttning.

Vidkommande landskontorister och biträden uttalar riksräkenskapsverket,
att vad verket anfört i fråga örn taxeringsinspektörerna i viss mån även gällde
förstnämnda tjänster.

Länsstyrelsen i Gotlands län hemställer, att den för länet föreslagna tjänsten
såsom icke-ordinarie kontorsbiträde måtte utbytas mot en befattning såsom
icke-ordinarie landskontorist eller, örn så icke kunde ske, mot en befattning
såsom kanslibiträde.

Länsstyrelsen i Blekinge län finner önskvärt, att för länsstyrelsens del
den föreslagna tjänsten i lönegrad A 4 utbyttes mot en tjänst i lönegrad A 7.

Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar, att för länsstyrelsens del åtminstone
ytterligare två till tre kvinnliga skrivbiträdesbefattningar torde vara erforderliga,
därest övertidsarbetet skulle kunna avskaffas eller i nämnvärd utsträckning
begränsas.

Länsstyrelsen i Värmlands län förordar, att i organisationsplanen intoges
en å taxeringsavdelningen tjänstgörande expeditionsvakt, vilken skulle lia till
uppgift att för taxeringsändamål framtaga och åter inlägga deklarationer
samt öva tillsyn över dessa; härigenom skulle mera kvalificerad personal
kunna frigöras för andra uppgifter.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser behov föreligga för länsstyrelsen av
ytterligare ett ordinarie eller extra ordinarie kontorsbiträde.

Länsstyrelsen i Norrbottens län uttalar, att ytterligare en icke-ordinarie
kontorsbiträdesbefattning borde inrättas å taxeringsavdelningen i länet samt
att en kontorsbiträdesbefattning borde utbytas mot en kanslibiträdesbefattning.

Länsstyrelsen i örebro län hemställer, att i samband med personalförstärkningen
för länets taxcringsavdelning personalen å det övriga landskontoret
måtte förstärkas sålunda, att antalet ordinarie kontorsbiträden samt stadigvarande
anställda icke-ordinarie landskontorister och kontorsbiträden komme
att utgöra respektive tre, tre och två.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län finner del nödvändigt, alt vid länsstyrelsen
anställdes ett skogssakkunnigt biträde.

182

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Allmänna lönenåmnden yttrar, att det varit önskvärt, att frågan om införande
i viss utsträckning av 17 lönegraden för landskontorister kunnat upptagas
till prövning i förevarande sammanhang. Vidare framhåller lönenämnden,
att den nuvarande befordringsgången för den icke juridiskt utbildade
personalen å landskontoren syntes vara i behov av en översyn. Kontorist- och
kansliskrivargraderna vore sålunda icke alls utnyttjade. Lönenämnden måste
även ställa sig avvisande mot de sakkunnigas uttalande, alt kanslibiträdesbefattning
(i vissa län kontorsbiträdesbefattning) torde vara en tillräckligt hög
tjänst för den kvinnliga befattningshavare å taxeringsavdelningen, som utförde
det mest kvalificerade arbetet. En dylik värdering av det arbete, som
kunde utföras av kvinnlig befattningshavare, vore föga överensstämmande
med de grunder, på vilka det nuvarande lönesystemet vore uppbyggt. Enligt
de sakkunnigas förslag skulle ordinarie kontorsbiträden i tio län utföra förekommande
registratorsgöromål; vad som avsåges härmed framginge icke av
betänkandet i annan mån än att dessa göromål av de sakkunniga inbegrepes
under uttrycket »mindre kvalificerade arbetsuppgifter». Det anförda gåve
enligt lönenämndens mening vid handen, att anledning torde föreligga att
underkasta hela frågan om organisationen av icke-juristpersonalen å landskontoren
ytterligare överväganden.

Föreningen Sveriges landskanslister och landskontorister finner, att det
föreslagna antalet landskontoristtjänster för flertalet län borde utökas med
ytterligare minst en ordinarie eller icke-ordinarie landskontorist. De ordinarie
och icke-ordinarie landskontoristerna borde placeras i lönegrad A 18, respektive
Eo 15. En lyckligare anordning vore emellertid enligt föreningens mening
att inrätta en befattning såsom andre taxeringsinspektör (förslagsvis i lönegrad
A 21) vid varje länsstyrelse och att hålla denna tjänst, som avsåges som
sluttjänst, öppen för landskontorist, som visat sig särskilt dugande på taxeringsområdet.
Ett obestridligt faktum vore nämligen, att flertalet länsstyrelser
hyste någon landskontorist, som förvärvat sig sådana insikter och sådan
skicklighet i fråga om taxering, att han gjorde skäl för benämningen »taxeringsexpert».

Föreningen kvinnor i statens tjänst åberopar i huvudsak allmänna lönenämndens
yttrande.

Beträffande taxeringsrevisorerna anför statskontoret:

I fråga om lönegradsplaceringen för taxeringsrevisorerna hava de sakkunniga
framhållit, att dessa tjänstemäns möjlighet att åtaga sig uppdrag
utanför tjänsten vore starkt begränsad samt att de därför måste erhålla
en relativt hög löneställning för att icke bliva i ekonomiskt avseende
alltför dåligt ställda i förhållande till i enskild tjänst varande revisorer. De
sakkunniga föreslå fördenskull, att taxeringsrevisorerna placeras i lönegrad
A 27. Dylika normer för lönesättning av befattningar i statens tjänst måste,
såsom helt främmande för vanliga löneregleringsprinciper, bestämt avvisas.
Avgörande för löneställningen bör vara göromålens art och beskaffenhet, icke
storleken av påräkneliga biförtjänster eller liknande ovidkommande synpunkter.
Alt placera taxeringsrevisorerna högre än exempelvis revisorerna i
riksräkenskapsverket får enligt statskontorets mening anses uteslutet. Statskontoret
föreslår därför att taxeringsrevisorerna hänföras till lönegrad Eo 21.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

183

Riksräkenskapsverket yttrar:

Till taxeringsavdelningarna skulle även höra de nuvarande taxeringsrevisorerna
samt övriga med bokföringsgranskning sysselsatta tjänstemän, vilka
senare skulle benämnas taxeringsassistenter. Förslaget i denna del innebär,
att befattningshavare med bokföringssakkunskap — garanterad genom avlagd
avgångsexamen från handelshögskola — för framtiden skulle varaktigt
anknytas till taxeringsavdelningarna. Riksräkenskapsverket, som vid upprepade
tillfällen i annat sammanhang framhållit betydelsen av att landskontoren
utrustas med dylik sakkunskap, anser en sådan ordning i och för
sig mycket värdefull. Däremot finner ämbetsverket det icke kunna komma
ifråga att placera taxeringsrevisorerna i 27 lönegraden och att utan vidare
göra de taxeringsrevisorer, som hava minst fem års tjänstgöring bakom sig,
till ordinarie tjänstemän och övriga revisorer till extra-ordinarie. Riksräkenskapsverket
vill ej underskatta värdet av taxeringsrevisorernas arbete. Ämbetsverket
vill dock framhålla, att de kvalifikationer i avseende på kunskaper
och skolning i tjänsten, som här komma i fråga — även om de affärsmässigt
sett äro aldrig så värdefulla — likväl äro av begränsat slag och icke
utan vidare jämförbara med dem, som i allmänhet torde fordras av ämbetsmän
i denna grad. Utan tvivel förhåller det sig så, att taxeringsrevisorernas
arbete direkt kan tillföra statsverket avsevärda inkomster, vilket till stor del
följer av verksamhetens art. Att anlägga några provisionssynpunkter på frågan
om lönegradsplaceringen kan väl dock knappast komma ifråga.

Då taxeringsrevisor som tjänsteman i viss mån skulle intaga en chefsställning
i fråga om sin verksamhet, finner riksräkenskapsverket emellertid en
placering i 24 lönegraden motiverad. Vad beträffar anställningsformen anser
riksräkenskapsverket extra-ordinarieformen kunna komma i fråga under de
förutsättningar, som enligt förslaget skulle motivera ordinarie tjänst, medan i
övrigt endast en lösare anställningsform bör tillämpas.

t. f. Taxering sintendenten vid Överståthållarämbetet uttalar, att de föreslagna
befattningarna såsom taxeringsrevisorer och taxeringsassistenter bleve
förmånligare än de tjänster, som nu funnes vid skatteverkets bokgranskningsavdelning
och till vilkas innehavare utginge arvoden av statsmedel. Det
vöre därför att befara, att sistnämnda befattningshavare komme att söka
sig till landskontoren. För att undvika en sådan följd borde vid skatteverket
inrättas tjänster för bokföringsgranskare med sådan lönegradsplacering
och till sådant antal, att i Stockholm en verkligt effektiv och omfattande
bokgranskningsverksamhet kunde utföras.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser taxeringsrevisorernas verksamhet
vara av den art, att anställning som extra ordinarie i 27 lönegraden
borde beredas vederbörande först efter tre års arbete vid länsstyrelse samt
att anledning icke för närvarande funnes att besluta örn ordinarie tjänster
för hithörande personal. Taxeringsrevisorernas uppgifter inom en mera stadgad
taxeringsorganisation kunde iinnu icke så säkert bedömas, att man nu
hade anledning att låsa fast förhållandena.

Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter, huruvida icke taxeringsrevisor
borde kunna tilldelas mera självständiga arbetsuppgifter, framför allt i fråga
örn infordrande av uppgifter från skattskyldiga o. dyl. under pågående granskningsarbete.

184

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Länsstyrelsen i Västmanlands län ifrågasätter, om icke lämpligen taxeringsrevisor
med dokumenterad skicklighet i taxeringsvärv skulle, för att undvika
omgång i arbetet, kunna erhålla rätt att efter prövningsnämndens bestämmande
i det särskilda fallet självständigt fullfölja förarbetet till nämnden i
ett av honom i detalj förberett bokgranskningsmål. Taxeringsrevisor skulle
vidare ha skyldighet att för taxeringsintendenten framlägga förslag till plan
för ett kommande års taxeringskontroll inom länet samt övervaka taxeringsassistenternas
arbete.

Allmänna lönenämnden anser, att samtliga taxeringsrevisorer tills vidare
borde erhålla extra ordinarie anställning. Mot den föreslagna lönegradsplaceringen
ville lönenämnden icke framställa annan erinran än att det syntes
med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke taxeringsrevisorn i Gotlands län,
där taxeringsintendenten skulle tillhöra 27 lönegraden och där särskild taxeringsassisient
icke skulle finnas anställd, borde inplaceras i lägre lönegrad
än den 27 :e.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer framhåller, att taxeringsrevisorerna
borde, med biträde av taxeringsassistenterna, handha icke blott den del av
deklarationskontrollen, som utgjordes av bokföringsgranskning, utan även
deklarationskontrollen i dess helhet. Ett förslag till plan för denna under
nästkommande år borde uppgöras av taxeringsrevisorn och underställas
taxeringsintendenten för fastställelse. Det borde åligga taxeringsrevisorn att
i enlighet med planen och taxeringsintendentens direktiv bedriva arbetet med
deklarationskontrollen under året. Härvid borde möjlighet beredas länsstyrelse
att uppdraga åt taxeringsrevisor att beträffande vissa taxeringsärenden
eller grupper av sådana ärenden fullgöra de åligganden, som enligt taxeringsförordningen
åvilade taxeringsintendent. Föreningen anser en placering i
lönegrad A 28 för taxeringsrevisor vara motiverad, därest befattningen skulle
bliva sluttjänst. Vidare anhåller föreningen, att taxeringsrevisor vid övergången
till den nya organisationen måtte för placering i löneklass få i viss
utsträckning tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring. Härjämte hemställer föreningen
att, därest de sakkunnigas förslag örn inrättande av särskilda taxeringsavdelningar
vid landskontoren ej skulle vinna beaktande eller i väsentliga
delar frångås, taxeringsrevisorerna likväl måtte erhålla ordinarie anställning
och därvid placeras i lönegrad i enlighet med vad nyss sagts. Vunna
erfarenheter torde lia klart ådagalagt, att taxeringsrevisorernas tjänster under
inga förhållanden kunde undvaras i taxeringsarbetet. Vidare framhåller
föreningen såsom önskvärt, att skyndsam utredning verkställdes angående
möjligheterna att vid skatteverket i Stockholm inrätta ordinarie och extra
ordinarie befattningar, avsedda i första hand för de tjänstemän, vilka från
början av år 1942 anställts vid skatteverket för förstärkande av deklarationskontrollen.
I

I fråga om taxeringsassistenterna finner sig statskontoret icke kunna tillstyrka
den föreslagna löneställningen och anför härom:

Ovissheten rörande i vilken omfattning stadigvarande behov av dylik
arbetskraft kan komma att föreligga sedan mera normala förhållanden på

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

185

beskattningsområdet åter inträtt talar enligt statskontorets mening starkt
för att giva samtliga taxeringsassistenter ställningen av tillfälliga arvodestagare,
varvid lämplig differentiering av ersättningarna i förhållande till arbetsuppgifter
och kvalifikationer lättast åvägabringas. Därest emellertid
övervägande skäl skulle befinnas tala för att bereda en viss grupp av assistenterna
en fastare ställning, synas de med avseende å lönegradsplacering
och befordringsgång böra följa sedvanlig lönetur för icke-ordinarie personal
i amanuensställning inom de centrala ämbetsverken. De kunde då förslagsvis
vid anställandet placeras i lönegrad Ex 14 med möjlighet att vinna befordran
till e. o. assistenlbefattning i lönegrad Eo 15 respektive Eo 18. Under
alla förhållanden vill statskontoret bestämt avråda från att låta de irreguljära
lönetursbestämmelserna för icke-ordinarie länsbokhållare i utsträckt omfattning
gälla här avsedda befattningshavare.

Flertalet länsstgrelser anser, att samtliga taxeringsassistenter borde placeras
på stat med den rätt till uppflyttning i lönegrad, som de sakkunniga
föreslagit.

Länsstyrelserna i Östergötlands, örebro och Västmanlands län uttala, att
om de assistenter, som de sakkunniga föreslagit skola erhålla arvode, icke
kunde i fråga örn uppflyttning i lönegrad likställas med övriga assistenter,
de likväl borde äga rätt till uppflyttning i lönegrad Ex 19. Länsstyrelsen i
örebro län anför härjämte, att de arvoden, som utginge till de för närvarande
provisoriskt anställda bokföringsgranskarna, icke syntes ha bestämts efter
enhetliga grunder; nämnda arvodesfråga borde därför upptagas till förnyad
prövning. Länsstyrelsen i Värmlands län yttrar, att om en del assistenter
icke kunde placeras å stat dessa borde erhålla arvode åtminstone motsvarande
avlöning enligt lönegrad Ex 19. Länsstyrelsen i Jämtlands län håller
före att i samtliga län, utom Gotlands, en taxeringsassistent borde placeras
å stat samt att därutöver erforderliga assistenter — bortsett från sådana
i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län — borde anställas mot arvode.

Länsstyrelsen i Västerbottens län föreslår, att en av de två kontrollanter,
som 1942 års omsättningsskatlesakkunniga föreslagit för länet, utbytes mot
en taxeringsassistent. Länsstyrelsen i Norrbottens län hemställer, att i länet
måtte inrättas två tjänster såsom taxeringsassistent. Skulle emellertid enligt
de sakkunnigas förslag länet tilldelas blott en taxeringsassistent, anhåller
länsstyrelsen, att denne måtte placeras på icke-ordinarie stat med rätt till
uppflyttning i lönegrad på sätt de sakkunniga föreslagit.

Allmänna lönenämnden finner sig icke kunna biträda de sakkunnigas förslag
beträffande taxeringsassistenternas löneförmåner och anför härutinnan:

Förutom att det synts lönenämnden tveksamt, huruvida tillräcklig anledning
här föreligger att följa den för extra länsbokhållare stadgade befordringsgången
i lönehänseende, kunna ur principiell synpunkt invändningar
göras mot de föreslagna, automatiska lönegradsuppflyttningarna efter tillträdande
av första extra ordinarie anställning. Lönenämnden kan för sin del
— åtminstone lills vidare innan närmare erfarenhet vunnits -— icke förorda
högre löneställning för taxeringsassistenterna än enligt lönegraden Eo 21.
Beträffande ersättningen till de assistenter, som enligt de sakkunnigas förslag
skulle avlönas medelst arvode motsvarande avlöning enligt lönegrad Ex
14, d. v. s. enligt 11 löneklassen, får lönenämnden framhålla, att nämnda

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

ersättning synts lönenämnden väl låg och endast torde böra ifrågakomma
såsom begynnelseavlöning under den första anställningstiden.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer anser, att samtliga taxeringsassistenter
borde uppföras på icke-ordinarie stat. Därest dessa finge på visst sätt
tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring i egen verksamhet eller annan enskild
befattning, föresloges att de såsom extra tjänstemän skulle kunna uppflyttas
i 21 lönegraden, varefter de såsom extra ordinarie tjänstemän skulle
vid uppflyttning i lönegrad följa de sakkunnigas förslag. Finge de däremot
icke tillgodoräkna sig tjänstgöring av nämnda slag, borde de erhålla rätt
till förmånligare lönegradsplacering än de sakkunniga föreslagit, sålunda
att de efter placering i lönegrad Ex 14 uppflyttades i lönegrad Ex 20, Eo 20,
Eo 22, Eo 23 och Eo 25 efter 1, 2, 2, 2, respektive 1 år. Därest icke samtliga
taxeringsassistenter skulle kunna placeras på icke-ordinarie stat, borde
de assistenter, som komme att åtnjuta arvode, efter ett års tjänstgöring erhålla
dylikt, motsvarande avlöning antingen enligt lönegrad Ex 19, Ex 20
eller Ex 21, beroende på vederbörande assistents möjlighet att få tillgodoräkna
sig tidigare tjänstgöring i egen verksamhet eller enskild tjänst,
eller ock för samtliga enligt lönegrad Ex 20. Skulle de sakkunnigas förslag
örn inrättande av särskilda taxeringsavdelningar ej komma att genomföras
eller genomföras endast delvis, borde enligt föreningens mening dock
extra ordinarie taxeringsassistenttjänster inrättas till det antal och med den
lönegradsplacering, föreningen här föreslagit.

I några yttranden göras erinringar mot de av de sakkunniga förordade b enämningarna
å vissa av de föreslagna tjänsterna.

Länsstyrelserna i Hallands och Västernorrlands län förorda sålunda, att
taxeringsintendenten erhåller titeln landskamrerare. Den nuvarande landskamreraren
borde då erhålla annan titel; länsstyrelsen i Hallands län föreslår
därvid titeln länsråd.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser, att den föreslagne taxeringsinspektören,
som borde likställas med övriga jurister i länsbokhållares
tjänsteställning å landskontoret, borde ha samma benämning som dessa eller
länsnotarie enligt tjänsteförteckningssakkunnigas förslag (SOU 1942:46).

Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar, att den befattningshavare i länsassessors
lönegrad, som länsstyrelsen ansåge böra ersätta den föreslagne taxeringsintendenten,
borde benämnas »länsassessor, tillika taxeringsintendent»;
den föreslagne taxeringsinspektören borde benämnas »länsbokhållare, tillika
taxeringsinspektör».

Länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslår, att taxeringsinspektören benämnes
länsbokhållare.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser, att taxeringsassistent borde benämnas
biträdande taxeringsrevisor.

Länsstyrelsen i örebro län förordar, att taxeringsintendenten benämnes
förste länsassessor och taxeringsinspektören länsbokhållare.

Länsstyrelserna i Hallands och Älvsborgs län anse, att den föreslagna faxe -

Kungl. Maj:ts proposition nr 345-

187

ringsavdelningen borde benämnas taxeringsbyrå, då med »avdelning» i landshövdinginstruktionen
avsåges landskansliet, respektive landskontoret.

Slutligen framhåller t. f. taxeringsintendenten vid Överståthållarämbetet,
att beträffande de både vid Överståthållarämbetet och landskontoren förekommande
tjänster, vilkas innehavare benämndes (taxerings-) revisorer och
taxeringsinspektörer, stor skillnad rådde i lönegradsplaceringen mellan tjänsterna
vid Överståthållarämbetet, å ena, och tjänsterna vid landskontoren, å
andra sidan.

I fråga om behörighet för erhållande av befattning
vid landskontor yttrar länsstyrelsen i Västmanlands län, att för möjliggörande
av önskvärd utväxling av befattningshavare mellan landskontor
och kammarrätten kompetensfordringarna icke borde sättas lägre beträffande
landskontorstjänstemännen än beträffande jämförliga befattningshavare hos
kammarrätten.

Rörande kompetenskrav för erhållande av tjänst såsom taxeringsintendent
eller taxeringsinspektör uttalas i några yttranden, att juris kandidatexamen
icke borde uppställas såsom ovillkorlig fordran i detta avseende utan att med
nämnda examen borde vara likställd examen från handelshögskola. Härvid
åberopas, att inga särskilda kompetensvillkor vore stadgade för rätt att
söka och erhålla befattning hos skatteverket vid Överståthållarämbetet. Uttalanden
i sådan riktning ha gjorts av handelskammaren i Göteborg, Sveriges
köpmannaförbund och föreningen Sveriges taxeringsrevisorer; nämnda
förening yttrar därjämte, att dispens från kompetensfordringarna borde
kunna lämnas taxeringstjänsteman, som genom vunnen praktisk erfarenhet
och ådagalagd skicklighet befunnits lämplig för befordran till taxeringsintendent.

Länsstyrelsen i Jönköpings län yttrar, att juridisk eller därmed likställd
examen icke borde uppställas såsom ovillkorlig kompetensfordran för erhållande
av tjänst såsom taxeringsinspektör. I varje fall borde en befattningshavare,
som visserligen icke hade länsbokhållares kompetens men vid övergången
till den nya organisationen sedan längre tid tjänstgjorde å landskontor
och besutte erforderliga kunskaper och praktisk erfarenhet i fråga
om taxering, äga möjlighet att vinna befordran till taxeringsinspektör.

Sveriges häradsskrivare/örening uttalar, att det vore synnerligen välbetänkt,
örn landskontorets tjänstemän med häradsskrivarekompetens — studentexamen
och viss längre tids praktisk tjänstgöring — medgåves rätt att
söka och erhålla befattning såsom taxeringsinspektör samt att komma i åtnjutande
av förordnande å sådan tjänst. Därest vid befordran till häradsskrivare
särskilt avseende fästes vid taxeringsmeriter, kunde man räkna med
att sistnämnda tjänster bleve besatta med dugande taxeringsmän.

Beträffande protokollföringen hos prövningsnämnd anför
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, att denna icke borde ombesörjas av
länsassessor såsom alltför kvalificerad för uppgiften i fråga utan av läns -

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

bokhållare. Länsstyrelsen i Älvsborgs län håller före, att länsassessor i de
större länen icke torde medhinna protokollföringen hos prövningsnämnden.

I fråga om övertidsersättning uttalas i några yttranden, att
sådan ersättning, åtminstone i begränsad omfattning, fortfarande borde kunna
utgå till befattningshavare i högre lönegrad än den 18:e, då man även
efter förslagets genomförande måste räkna med övertidsarbete för nämnda
befattningshavare under höstmånaderna. I sådan riktning uttala sig länsstyrelserna
i Södermanlands, Älvsborgs, Jämtlands och Norrbottens län.

I fråga om härads skrivarnas utnyttjande i och för taxeringsarbetet
uttala Sveriges häradsskrivareförening, Sveriges lantbruksförbund
och svenska lantmännens riksförbund, att häradsskrivare med deras
erfarenhet i taxeringsfrågor borde tagas i anspråk för ifrågavarande
uppgifter i större utsträckning än de sakkunniga föreslagit. De båda senare
sammanslutningarna framhålla därvid, att häradsskrivarna borde tillhandagå
de lokala taxeringsnämnderna med råd och upplysningar i taxeringsfrågor;
det vore nämligen mera rationellt, att häradsskrivarnas sakkunskap
på detta sätt ställdes lill samtliga taxeringsnämnders förfogande än att de,
såsom för närvarande i stor utsträckning vore fallet, såsom ordförande bundes
vid en speciell taxeringsnämnd.

Statskontoret ifrågasätter huruvida icke uppgiften att biträda taxeringsintendenten
vid ledningen och övervakandet av taxeringsarbetet borde kunna,
åtminstone i viss utsträckning, inrymmas bland häradsskrivarnas ordinarie
tjänsteåligganden, för vilka särskild ersättning utöver lönen normalt icke
skulle utgå eller i varje fall utgå allenast med ett i jämförelse med de sakkunnigas
förslag reducerat belopp. I

I åtskilliga yttranden beröres frågan örn lokaler för de föreslagna
taxeringsavdelningarna.

Statskontoret yttrar, att lokalbehovet icke blivit tillfredsställande utrett,
varför förslaget i denna del påkallade komplettering och närmare kostnadsberäkningar.

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller, att ett förhyrande av lokaler
icke kunde accepteras annat än som ett provisorium för ett eller annat år.
Nybyggnader bleve därför i många residensstäder en ofrånkomlig följd av
förslagets antagande; de därmed förenade engångskostnaderna kunde anslås
till approximativt 1 å 2 miljoner kronor. Vid länsstyrelsen funnes icke
lokaler tillgängliga för den föreslagna taxeringsavdelningen; möjlighet att
förhyra lokaler i Linköping syntes utesluten med hänsyn till rådande förhållanden
å hyresmarknaden. Medel vore anvisade till uppförande av en
annexbyggnad, som bland annat kunde bereda nödiga utrymmen för en taxeringsavdelning,
men byggnaden hade ännu ej kunnat påbörjas.

Länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Jämtlands och Norrbottens län
upplysa, att i nämnda län lokaler för taxeringsavdelning måste förhyras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

189

Därest landskontoren skola kunna tillfredsställande fullgöra de ledande Departementsoch.
övervakande uppgifter med avseende å taxeringsväsendet, vilka böra ^frånkomma
på dem, är det nödvändigt att personal i tillräcklig omfattning
städes till förfogande för ändamålet. Det torde vara lämpligt att, på sätt de
sakkunniga föreslagit, denna personal sammanföres till en särskild avdelning
inom landskonloret, taxeringsavdelningen.

De sakkunnigas förslag rörande antalet befattningshavare å taxeringsavdelningarna
har i huvudsak tillstyrkts av det övervägande antalet av de hörda
myndigheterna. Då det gäller att fatta ståndpunkt till förslaget kan man
självfallet icke undgå att beakta, att förslaget innebär en så betydande ansvällning
av antalet tjänster vid länsstyrelserna, att det i och för sig är ägnat
att ingiva vissa betänkligheter. Å andra sidan bör emellertid understrykas, att
länsstyrelsernas nuvarande personal är otillräcklig för fullgörande av de uppgifter
med avseende å taxeringsväsendet, som avses skola ankomma på länsstyrelserna,
och att en tillfredsställande organisation icke lärer kunna vinnas
utan en relativt betydande ökning av antalet befattningshavare. Jag vill även
framhålla att, därest man nu går in för att avskaffa det provisorium som
länge varit rådande i fråga om länsstyrelsernas taxeringsarbete, nyorganisationen
bör givas sådan omfattning att man icke omedelbart måste bygga
på densamma med nya provisorier. Ytterligare bör beaktas att de kostnader,
som nedläggas i syfte att förbättra och effektivisera taxeringsorganisationen,
kunna förväntas medföra betydande förbättringar av taxeringsresultaten.

Med hänsyn till det sagda finner jag mig böra i huvudsak godtaga de sakkunnigas
förslag i fråga om antalet tjänster. Däremot kan jag icke förorda
att huvuddelen av de föreslagna nya befattningarna redan från början göres
till ordinarie tjänster. Det toi-de vara lämpligt att under någon kortare tid
pröva verkningarna av den nya personalorganisationen, innan befattningarna
bliva ordinarie. Med hänsyn härtill förordar jag, att samtliga de nya befattningarna
tills vidare uppföras såsom extra ordinarie.

Utöver de nya befattningar, som jag föreslår på grundval av beskattningsorganisationssakkunnigas
förslag, torde vissa ytterligare befattningar
böra inrättas hos länsstyrelserna i och för kontroll beträffande den allmänna
omsättningsskatten. Vid anmälan senare denna dag av fråga om vissa
ändringar i förordningen den 13 december 1940 om allmän omsättningsskatt
kommer jag nämligen att förorda, dels att beslutanderätten i ärenden rörande
allmän omsättningsskatt överflyttas från beskattningsnämnderna lill länsstyrelserna,
dels ock att en mera omfattande kontroll införes beträffande denna
skatt. Härav föranledes behov av vissa nya tjänster, vilkas innehavare lämpligen
böra placeras på taxeringsavdelningen.

De nya befattningar i olika lönegrader, som jag föreslår skola inrättas vid
landskontoren för att tilldelas de föreslagna taxeringsavdelningarna, ävensom
de befattningar, som jag föreslår skola i samband härmed indragas, framgå
av en sammanställning, vilken såsom Bilaga G torde få fogas vid detta protokoll.
En tablå, fogad vid protokollet såsom Bilaga II, utvisar det sammanlagda
antalet befattningar av olika slag vid de föreslagna taxeringsav -

190

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

delningarna; nämnda befattningar utgöras dels av de nytillkomna tjänsterna
och dels av de tjänster, som överflyttas från landskontoren i övrigt.

Vidkommande de föreslagna olika befattningshavarna må ytterligare följande
anföras.

Vad först angår taxering sintendenten avses denne skola övertaga landskamrerarens
nuvarande uppgifter i fråga örn taxeringen med de undantag,
som de sakkunniga angivit; han skall därjämte fullgöra de ytterligare uppgifter,
som de sakkunniga föreslå skola ankomma på honom. Han skall vara
föreståndare för taxeringsavdelningen.

I anledning av vad i ett par remissyttranden anförts vill jag understryka,
att taxeringsintendenten såsom föredragande vid länsstyrelsen har att närmast
under landshövdingen tillse, att taxeringsarhetet ordnas och bedrives på ett
ändamålsenligt sätt. Denna uppgift, som för närvarande åvilar landskamrerare^
är icke av den art, att den bör förenas med uppdraget alt vara opartisk
ordförande i prövningsnämnden. Vid fullgörande av sina uppgifter beträffande
taxeringsarhetet bör taxeringsintendenten intaga en fullt självständig
ställning gentemot landskamreraren. Denne bör alltså icke i sådant
avseende intaga någon chefsställning i förhållande till taxeringsintendenten.

Taxeringsintendent, som besitter erforderlig kompetens och är lämplig
såsom landskamrerare, bör kunna befordras till sådan befattning. Med hänsyn
till taxeringsintendentens ställning inom taxeringsväsendet bör emellertid
vid kortare ledighet för landskamreraren taxeringsintendenten i regel icke
vikariera för denne. Då jämlikt 44 § 2 mom. andra stycket gällande landshövdinginstruktion
fråga om längre ledighet för landskamrerare hänskjutits
till Kungl. Maj:ts avgörande, bör det ankomma på Kungl. Majit att pröva huruvida
taxeringsintendent bör meddelas förordnande såsom vikarie för landskamreraren.
I anledning av vad länsstyrelsen i Älvsborgs län anfört vill jag
tillägga, att vikarieförordnande bör avse landskamrerartjänsten i dess helhet.

Vad Stockholms stad angår torde, då fråga om längre ledighet för skattedirektören
enligt 71 § 2 mom. andra stycket gällande instruktion för Överståthållarämbetet
hänskjutits till Kungl. Majits avgörande, Kungl. Majit böra
pröva, huruvida taxeringsintendenten skall meddelas förordnande att uppehålla
skattedirektörens tjänst. Vid kortare ledighet för skattedirektören bör
taxeringsintendenten i regel icke meddelas sådant förordnande.

De uppgifter, som avses skola åvila taxeringsintendenten, äro av den art
att han bör erhålla en jämförelsevis hög löneställning. De sakkunniga ha
föreslagit, att taxeringsintendent skall placeras i lönegrad A 30. Med hänsyn
till vad allmänna lönenämnden anfört och då landsfogden, som är länets
högsta åklagarmyndighet, är placerad i lönegrad A 29 (i Gotlands län A 28),
kan jag emellertid icke förorda, att taxeringsintendent placeras i högre lönegrad
än den 29ide; i Gotlands län bör han, i likhet med vad de sakkunniga
föreslagit, placeras i 27 lönegraden. Såsom jag förut nämnt böra befattningarna
tills vidare vara extra ordinarie.

Vad härefter angår de föreslagna taxeringsinspektörstjänsterna vill jag
nämna, att jag övervägt huruvida icke med inrättandet av dessa befattningar

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

191

kunde tills vidare anstå. Emellertid torde icke kunna bestridas, att i flertalet
län behov föreligger av en kvalificerad befattningshavare, som kan biträda
taxeringsintendenten vid fullgörande av denne åvilande arbetsuppgifter och
som därutöver, efter länsstyrelsens förordnande, på eget ansvar kan utföra
det förberedande arbetet till prövningsnämnden beträffande vissa taxeringsärenden
eller vissa grupper av sådana ärenden. Jag vill även erinra om att
för närvarande en sådan befattningshavare — länsassessor eller länsbokhållare
— är provisoriskt avdelad att vid taxeringsarbetet biträda landskamreraren.
Därest inrättandet av taxeringsinspektörstjänsterna sattes på framtiden
samtidigt som de ifrågavarande provisoriska tjänsterna indroges, skulle
reformen alltså i denna del innebära ett försvagande av organisationen. Delta
torde icke böra komma i fråga. Jag förordar därför de sakkunnigas förslag
om tillsättande av kvalificerade befattningshavare, taxeringsinspektörer, för
att biträda taxeringsintendenten.

Med hänsyn till att ärenden angående den allmänna omsättningsskatten
avses skola beredas å taxeringsavdelningen anser jag emellertid viss utökning
böra ske av det antal taxeringsinspektörer, som de sakkunniga föreslagit; vid
sådant förhållande böra däremot av omsättningsskattesakkunniga föreslagna
skatteinspektörstjänster icke inrättas. Såsom framgår av bilaga G torde
sålunda länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar,
Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands,
Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län böra tilldelas
ytterligare en taxeringsinspektör utöver den eller de av beskattningsorganisationssakkunniga
föreslagna; därjämte torde vid envar av länsstyrelserna
i Kronobergs, Blekinge och Jämtlands län, där enligt beskattningsorganisationssakkunnigas
förslag någon taxeringsinspektörstjänst icke skulle
inrättas, en sådan tjänst böra inrättas. I Gotlands län torde däremot befattning
såsom taxeringsinspektör icke vara erforderlig.

Innehavarna av de taxeringsinspektörstjänster, som enligt vad nyss sagts
avses för handläggning av ärenden angående den allmänna omsättningsskatten,
torde böra anställas mot arvode, övriga taxeringsinspektörer torde böra
lönegradplaceras i lönegraderna Eo 24 respektive Eo 21; av bilaga G framgår
huru nämnda tjänster avses skola fördelas mellan de olika länen.

De taxeringsinspektörer, som anställas mot arvode, torde böra erhålla arvode
motsvarande nettolön enligt lägsta löneklassen inom lönegrad Eo 21 i
ortsgrupp E jämte rörligt tillägg och kristillägg eller, efter avrundning,
8,100 kronor för år. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att meddela
bestämmelser angående de ytterligare förmåner i form av semester m. m.,
som skola tillkomma ifrågavarande befattningshavare.

Utöver det biträde, som taxeringsinspektör lämnar taxeringsintendenten,
kan såsom de sakkunniga framhållit tillfälligt behov uppstå av ytterligare
kvalificerat biträde. Kungl. Majit torde därför fortfarande böra äga rätt
medgiva att länsstyrelse må förordna personer med länsbokhållares — eller
taxeringsrevisors — kompetens att beträffande vissa taxeringsärenden eller
vissa grupper av sådana ärenden fullgöra de åligganden, som enligt taxerings -

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

förordningen åvila taxeringsintendenten. Efter omorganisationen böra dylika
medgivanden emellertid icke lämnas annat än i särskilda fall oell då så anses
oundgängligen nödvändigt.

För fullgörande av mindre kvalificerade uppgifter av det slag, som de sakkunniga
angivit för varje grupp av befattningshavare, torde extra ordinarie
landskontorister, kanslibiträden samt kontorsbiträden böra tillsättas till det
antal i de olika länen, som framgår av tablån å Bilaga G. Vad jag i denna
del föreslår överensstämmer beträffande antalet befattningar i olika grupper
med de sakkunnigas förslag, dock med den ändringen att Örebro län ansetts
böra erhålla ytterligare ett icke-ordinarie biträde. I fråga om de olika befattningarnas
placering i lönegrad förordar jag, såsom förut nämnts, att
samtliga de nya befattningarna skola vara extra ordinarie. Härutöver föreslår
jag —• i överensstämmelse med riksdagens förenämnda beslut i anledning
av proposition 1943: 301 — att fyra av de föreslagna nya landskontoristbefattningarna
skola placeras i 17 lönegraden, dock såsom extra ordinarie, samt
att övriga landskontoristtjänster skola vara extra ordinarie i 15 lönegraden.
I de län, där kanslibiträdesbefattningar föreslås inrättade, samt därutöver i
Stockholms och Västerbottens län torde en av de i sakkunnigförslaget upptagna
kontorsbiträdestjänsterna böra utbytas mot en skrivbiträdestjänst i lönegrad
Eo 2. Nu ifrågavarande skrivbiträden torde under de två första tjänsteåren
böra erhålla lön enligt lönegrad Ex 2 samt därefter böra uppflyttas i
lönegrad Eo 2.

Med hänsyn till att samtliga befattningar föreslås skola bliva extra ordinarie
bör i Kopparbergs län indragas en tjänst såsom extra ordinarie kontorsbiträde
i stället för, såsom de sakkunniga föreslagit, en motsvarande ordinarie befattning.
I Jönköpings län, där jag icke föreslår inrättande av en ny landskonloristbefattning
i 17 lönegraden, föreslår jag icke heller indragning av en
sådan befattning i 15 lönegraden.

I anledning av vad allmänna lönenämnden uttalat vill jag framhålla, att å
taxeringsavdelningen icke torde finnas arbetsuppgifter för de kvinnliga befattningshavarna
av den art, att för desammas utförande erfordras befattningar
i 9 eller 11 lönegraden. Samtidigt vill jag emellertid understryka, att
hinder givetvis icke föreligger för kvalificerade kvinnliga befattningshavare
att söka och erhålla landskontoristtjänst.

De föreslagna taxering srevisorerna böra ha som uppgift att biträda vederbörande
taxeringsintendent med sådant utredningsarbete, för vars utförande
revisorns sakkunskap beträffande bokföring gör honom särskilt lämpad. Hit
lior i första hand bokföringsgranskning men härutöver även annat kvalificerat
kontrollarbete, som finnes lämpligen böra tilldelas taxeringsrevisorn. I
varje län bör finnas en taxeringsrevisor.

Med hänsyn till de kvalificerade uppgifter, som avses skola ankomma på
taxeringsrevisorerna, torde dessa böra erhålla en relativt förmånlig löneställning.
De sakkunniga lia föreslagit, att taxeringsrevisorerna skola placeras
såsom ordinarie tjänstemän i 27 lönegraden. För egen del anser jag mig dock

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

193

icke kunna tillstyrka placering i högre lönegrad än den 25:e i löneplanen för
extra ordinarie tjänstemän, i synnerhet som jag, i olikhet mot de sakkunniga,
icke förutsätter att befattning som taxeringsrevisor skall vara sluttjänst.

Taxeringsassistenterna, vilka föreslås skola ingå i taxeringsavdelningama
vid de olika länsstyrelserna till det antal bilaga H utvisar, böra biträda taxeringsrevisorerna
vid fullgörande av deras arbete. I fråga om antalet taxeringsassistenter
har jag följt de sakkunnigas förslag, dock att jag med hänsyn till
den föreslagna förstärkningen av den personal, som är avsedd för kontrollen
å omsättningsskattens utgörande, icke föreslår någon ökning av antalet taxeringsassistenter
i Östergötlands, Kristianstads och Älvsborgs län.

Därest vid länsstyrelse skall finnas mera än en taxeringsassistent, bör en
av dem — i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län dock två assistenter
— placeras i lönegrad i likhet med vad som gäller för icke-ordinarie länsbokhållare,
till vilken utgår begynnelselön enligt lönegrad Ex 14 och slutlön
efter tre tjänsteår enligt lönegrad Eo 19. För åvägabringande av en lämplig
befordringsgång torde dock de ifrågavarande assistenterna böra medgivas
rätt till uppflyttning till lönegrad Eo 20, sedan vederbörande tillhört lönegrad
Eo 19 under två år. Däremot anser jag mig icke böra förorda de sakkunnigas
förslag om ytterligare uppflyttning.

Övriga taxeringsassistenter böra vid anställandet erhålla arvode, motsvarande
lön enligt lägsta löneklassen inom lönegrad Ex 14 i ortsgrupp E
jämte rörligt tillägg och kristillägg eller, efter avrundning, 5,100 kronor för år.
Efter tre års tjänstgöring bör arvodet motsvara lön enligt lägsta löneklassen
inom lönegrad Ex 19 i ortsgrupp E jämte nämnda tillägg eller, efter avrundning,
6,600 kronor för år. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att meddela
bestämmelser angående de ytterligare förmåner i form av semester m. m.,
som skola tillkomma ifrågavarande befattningshavare.

Åtnjuter taxeringsassistent för närvarande arvode, som är högre än det
arvode han enligt nyssnämnda grunder skulle äga uppbära, torde han alltjämt
böra äga tillgodonjuta det högre arvodet. Därest taxeringsrevisor eller
taxeringsassistent, som skall placeras i lönegrad, åtnjuter arvode, som är
högre än lön enligt lägsta löneklassen i vederbörlig lönegrad jämte rörligt
tillägg och kristillägg, ankommer enligt gällande avlöningsbestämmelser på
Kungl. Majit att medgiva, att vederbörande placeras i högre löneklass än
den lägsta.

Likaledes beror å Kungl. Majits prövning, huruvida taxeringsrevisor eller
taxeringsassistent vid tillträde av tjänst, som ingår i den nu föreslagna organisationen,
må placeras i högre löneklass inom vederbörlig lönegrad än den
lägsta.

Kungl. Majit torde böra äga att efter framställning av vederbörande länsstyrelse
medgiva länsstyrelsen rätt att utan föregående kungörelseförfarande
tillsätta befattning såsom taxeringsrevisor med nuvarande innehavare av
motsvarande tjänst, därest denne är lämplig därtill.

Å taxeringsavdclningen böra även placeras de kontrollanter beträffande
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 345.

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

omsättningsskatten, vilkas tillsättande jag kommer att förorda vid anmälan
av förut berörda fråga om ändringar i förordningen om allmän omsättningsskatt.
Kontrollant bör vid anställandet erhålla arvode, motsvarande lön enligt
lägsta löneklassen inom lönegrad Ex 14 i ortsgrupp E jämte rörligt tilllägg
och kristillägg eller, efter avrundning, 5,100 kronor för år. Efter tre års
tjänstetid bör arvodet motsvara lön enligt lägsta löneklassen inom lönegrad
Ex 17 i ortsgrupp E jämte nämnda tillägg eller, efter avrundning, 6,000 kronor
för år. I län, där antalet kontrollanter överstiger två, bör en av dem erhålla
högre arvode; arvodet för denne kontrollant bör sålunda motsvara efter
en tjänstetid av ytterligare två år lön enligt lägsta löneklassen inom lönegrad
Ex 19 samt efter ytterligare två år lön enligt lägsta löneklassen inom lönegrad
Ex 20; härvid torde utöver lönen, som bör utgå efter ortsgrupp E, böra
beräknas rörligt tillägg och kristillägg. Enligt nu angivna grunder skulle de
förhöjda arvodena utgå med, efter avrundning, 6,600 respektive 6,900 kronor
för år. I Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län böra två kontrollanter
kunna erhålla på så sätt förhöjt arvode. Det torde böra ankomma på
Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser angående de ytterligare förmåner i
form av semester m. m., som skola tillkomma de föreslagna kontrollanterna.
Av bilaga G framgår för olika län antalet kontrollanter i respektive arvodesgrupper.

Inrättandet av kontrollanttjänsterna torde icke böra föranleda någon
minskning av antalet taxeringsassistenter, då dessa ändock äro erforderliga
för taxeringen för inkomst och förmögenhet. Den bokföringsgranskning, som
assistenterna verkställa, bör emellertid ske med avseende fäst även å omsättningsskatten.
Kontrollanterna å sin sida böra även ägna uppmärksamhet
åt nyssnämnda taxering.

Utöver den stadigvarande personal, som jag enligt vad nyss sagts föreslår
skola anställas vid länsstyrelserna, bör länsstyrelse vid behov äga anlita tillfällig
personal för taxeringsarbete.

Åtskilliga länsstyrelser ha i remissyttrandena hemställt, att ytterligare
tjänster utöver dem, som de sakkunniga föreslagit, måtte inrättas eller att
vissa av de föreslagna tjänsterna måtte utbytas mot andra i högre lönegrad.
Jag har emellertid icke ansett mig böra avvika från de sakkunnigas förslag
i vidare mån än vad av det förut anförda följer. Skulle i något län på grund
av särskilda omständigheter uppkomma ökat behov av personal, torde frågan
om tilldelande av ytterligare arbetskraft få prövas i vanlig ordning.

Jag torde i detta sammanhang få nämna, att jag ifrågasatt om icke de för
närvarande i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands
län inrättade befattningarna såsom icke-ordinarie länsassessor borde indragas.
Emellertid syssla de ifrågavarande befattningshavarna normalt under
ungefär hälften av sin arbetstid med andra uppgifter än taxeringsuppgifter.
Då härtill kommer att de i fortsättningen torde behöva anlitas att jämte vederbörande
ordinarie länsassessor föra protokollet hos prövningsnämnden,
synes indragning av tjänsterna icke böra komma i fråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

195

På skäl som de sakkunniga anfört torde, därest föreliggande förslag om
personalförstärkning genomföres, övertidsersättning för arbete med taxering
icke vidare böra utgå till befattningshavare i högre lönegrad än den 18:de.

Föreskrifter rörande vederbörande befattningshavares huvudsakliga arbetsuppgifter
torde böra av Kungl. Maj:t meddelas i landshövdinginstruktionen.
Därutöver har länsstyrelse att i sin arbetsordning intaga de närmare
bestämmelser rörande arbetsuppgifter m. m., som må visa sig erforderliga.

För behörighet att erhålla landskamrerare-, länsassessors- eller länsbokhållaretjänst
fordras för närvarande att ha avlagt antingen examen, medförande
behörighet till domarebefattning, eller statsvetenskaplig-juridisk examen.
Såsom kompetens för att erhålla befattning som taxeringsintendent eller
taxeringsinspektör bör gälla någon av förenämnda båda examensformer.
Härjämte bör person med taxeringsrevisors kompetens, vilken i övrigt är
härför lämpad, kunna utses till taxeringsinspektör eller taxeringsintendent.

Såsom de sakkunniga föreslagit bör för behörighet att erhålla befattning
såsom taxeringsrevisor eller taxeringsassistent fordras examen från handelshögskola.
Person, som utan att ha avlagt dylik examen vid den föreslagna
organisationens genomförande är anställd vid länsstyrelse i befattning, som
enligt den nya organisationen skall innehavas av taxeringsrevisor eller taxeringsassistent,
bör emellertid, därest vederbörande i övrigt är härför lämpad,
utan hinder av vad nyss sagts kunna utses till taxeringsrevisor eller taxeringsassistent.

Även annan befattningshavare å landskontoret än sådan, som tillhör taxeringsavdelningen,
bör vara skyldig att, då han därtill anlitas, lämna landskamreraren
och taxeringsintendenten erforderligt biträde vid fullgörande av
deras uppgifter enligt taxeringsförordningen.

De sakkunnigas förslag, att för ändamålet lämpade häradsskrivare skola
i fall av behov kunna av länsstyrelsen förordnas att biträda taxeringsintendenten
vid övervakningen av taxeringsarbetet i första instans, finner jag ändamålsenligt,
varför jag tillstyrker detsamma. Denna uppgift synes lämpligen
kunna kombineras med förordnande för vederbörande häradsskrivare
att vara taxeringskonsulent. För ifrågavarande uppgift böra häradsskrivama
erhålla ersättning, som efter förslag av länsstyrelsen torde böra bestämmas
av Kungl. Majit i den i 145 § taxeringsförordningen stadgade ordningen.

Därest personalen vid landskontoren förstärkes på sätt jag tidigare förordat,
måste i flertalet län anskaffas för den sålunda utökade personalen erforderliga
lokaler. I några län är visserligen nybyggnad eller tillbyggnad till
befintlig fastighet planerad för alt tillgodose länsstyrelsens behov av större
lokalutrymme. Härvid torde i vissa fall även lokaler för taxeringsavdelning
kunna beredas genom utvidgning av byggnadsplanerna. Intill dess nybyggnad
eller tillbyggnad kommit lill stånd, måste lokaler förhyras, i den mån så kan
ske. Kunna lokaler icke för närvarande anskaffas genom förhyrning, torde
lokaler tills vidare få ordnas genom skyndsamma ändrings- eller inredningsarbeten,
där tjänstelokaler genom .sådana åtgärder kunna vinnas, eller genom

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements chefen.

uppförande av barackbyggnad eller på annat sätt. Frågan om anvisande av
härför erforderliga anslagsmedel torde komma att upptagas av chefen för
kommunikationsdepartementet.

B. Förstärkning av viss personal hos skatteverket vid Överståthållarämbetet.

Vid överståthållarämbetets bokgranskningskontor finnas för närvarande
anställda en förste taxeringsassistent, en taxeringsassistent, åtta bokföringsgranskare
samt två extra kontorsbiträden, vilka avlönas med statsmedel.

Därjämte äro vid överståthållarämbetets omsättningsskatteavdelning anställda
en förste revisor — vilken även har andra arbetsuppgifter än dem som
avse omsättningsskatten — en föredragande (notarie), sex bokföringsgranskare,
tre exekutionsbiträden samt kvinnlig biträdespersonal. Till kostnaderna
för nämnda befattningshavares avlönande utgår statsbidrag.

I skrivelse den 20 april 1943 har Överståthållarämbetet hemställt att, därest
frågan örn förstärkning av landskontorens arbetskraft löstes enligt de av
beskattningsorganisationssakkunniga uppdragna riktlinjerna, även den vid
Överståthållarämbetet anställda, med statsmedel avlönade personalen måtte
förstärkas sålunda, att den sammanlagt komme att utgöras av två taxeringsrevisorer
i lönegrad A 27, tre taxeringsassistenter i lönegrad A 24, tre taxeringsassistenter
i lönegrad A 21, granskningsmän till ett antal, som kunde
varieras allt efter behovet, tills vidare förslagsvis fem, samt tre extra kontorsbiträden.
Det sålunda framlagda förslaget till förstärkning av personalen
beräknades av Överståthållarämbetet medföra en årlig kostadsökning för
statsverket av cirka 78,000 kronor.

Den personal hos skatteverket vid Överståthållarämbetet, som avlönas med
statsmedel, torde böra förstärkas på motsvarande sätt som föreslagits för
landskontorens del. Förstärkningen bör, såsom jag vid anmälan senare denna
dag av fråga rörande kontrollen över den allmänna omsättningsskatten kommer
att närmare utveckla, avse även den personal, som tager befattning med
nämnda skatt. Då skatteverket är upptaget å kommunens stat, böra emellertid
de nya befattningarna upptagas såsom kommunala befattningar. Därvid
torde ersättning böra utgå till Stockholms stad med belopp, som motsvarar
avlöningskostnaden för motsvarande befattningar å landskontoren. Följande
befattningar torde bliva erforderliga vid skatteverket, därvid ersättning för
avlöningskostnaden bör utgå enligt den lönegradsplacering eller med det ar -

vode, som härefter angives:

2 taxeringsrevisorer.........

3 taxeringsassistenter.......

7 > .......

2 kontorsbiträden ..........

1 skrivbiträde..............

............. Eo 25

..... Ex 14—Eo 20

Arvode, 5,100—6,600

............. Eo 4

............. Eo 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 345-

197

1 taxeringsinspektör......................................... Arvode 8,100

3 kontrollanter...................................... Arvode, 5,100—6,900

8 > ...................................... » 5,100—6,000

Av de nu nämnda befattningshavarna äro taxeringsinspektören och kontrollanterna
avsedda att tagas i anspråk för arbetet med omsättningsskatten.
De avses skola ersätta nuvarande föredragande och bokföringsgranskare.

C. Beräknade kostnader i anledning av den föreslagna personalförstärkningen
vid landskontoren och Överståthållarämbetet.

Vid beräkning av den årliga lönekostnaden i anledning av den förslagna
omorganisationen av landskontoren ha de sakkunniga i fråga om befattningshavare,
placerade i lönegrad, utgått från lägsta löneklassen inom respektive
lönegrader. I fråga om icke-ordinarie landskontorist och icke-ordinarie kontorsbiträde
har lönekostnaden beräknats med avseende å lägsta löneklassen
inom 14, respektive 4 lönegraden i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän,
i vilka lönegrader nämnda befattningshavare enligt de sakkunnigas
förslag uppflyttas efter sex, respektive fyra tjänsteår. Lön har för ordinarie
och extra ordinarie tjänstemän uträknats under förutsättning att vederbörliga
pensionsavdrag verkställts. Rörligt tillägg har beräknats efter 15 procent
och kristillägg efter 16 procent.

Med angivna beräkningsgrunder skulle den årliga lönekostnaden för de
föreslagna nya befattningarna såsom taxeringsintendent, taxeringsinspektör,
landskontorist, kanslibiträde och kontorsbiträde, efter avdrag för samma
kostnad för de befattningar, som föreslås till indragning (se tablån bilaga D),
uppgå till följande belopp: lön 666,396 kronor, rörligt tillägg 113,590 kronor
och kristillägg 121,146 kronor.

För närvarande äro vid länsstyrelserna anställda icke-ordinarie länsbokhållare
— i tre län icke-ordinarie landskontorister -— i stället för befattningshavare,
som provisoriskt avdelats för att enbart syssla med taxeringsarbete
(jfr tablån bilaga B). Därest de sakkunnigas förslag genomföres, bortfaller
lönekostnaden för förstnämnda befattningshavare. Dessa befattningshavare
åtnjuta under budgetåret 1943/44 lön enligt 19, respektive 7 lönegraden i den
i civila icke-ordinariereglementet intagna löneplanen för extra tjänstemän;
den årliga lönekostnaden utgör härvid lön 124,524 kronor, rörligt tillägg
18,692 kronor och kristillägg 19,932 kronor. Den återstående lönekostnaden
skulle sålunda uppgå till lön 541,872 kronor, rörligt tillägg 94,898 kronor och
kristillägg 101,214 kronor.

Den föreslagna placeringen av taxeringsrevisorerna i lönegrad (se tablån
bilaga F), skulle medföra beträffande lön en årlig kostnadsminskning å
12,888 kronor men beträffande rörligt tillägg och kristillägg en årlig kostnadsökning
av 34,135, respektive 36,420 kronor.

Därest placering i lönegrad av de nuvarande bokföringsgranskarna (taxeringsassistenterna)
skulle ske i den utsträckning, de sakkunniga föreslagit

198

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Departementschefen.

(se tablån bilaga F), skulle detta innebära, att under budgetåret 1943/44
endast taxeringsassistenterna i Stockholms, Älvsborgs, Värmlands och Örebro
län därigenom erhölle högre avlöningsförmåner än de arvoden, som för
närvarande utgå. Härigenom skulle uppkomma beträffande lön en årlig
kostnadsminskning å 3,560 kronor samt beträffande rörligt tillägg och kristillägg
en årlig kostnadsökning å 3,096, respektive 3,304 kronor. — Den totala
årliga avlöningskostnaden för de provisoriskt anställda bokföringsgranskarna
utgjorde år 1942 309,600 kronor.

Den årliga kostnadsökningen skulle i enlighet med vad de sakkunniga sålunda
anfört utgöra:

	Lön	Rörligt tillägg	Summa	Kristill- lägg	Total- summa
	541 872	94 898	636 770	101 214	737 984
12 888	34 135	21247	36 420	57 667
-1- 3 560	3 096	-i- 464	3 304	2 840
525 424	132129	057 553	140 938	798 491

Ytterligare tillkommer enligt de sakkunnigas beräkning kostnad för ersättning
åt häradsskrivare, som förordnas att biträda taxeringsintendent. De sakkunniga
uttala, att nämnda kostnad givetvis vore beroende på i vilken utsträckning
sådana förordnanden komme att meddelas. Förordnades 35 å 40
häradsskrivare såsom biträden åt taxeringsintendent och beräknades för envar
en årlig ersättning av 2,000 kronor, skulle den årliga kostnaden uppgå
till cirka 75,000 kronor.

Under åren 1937—1941 har ersättningen jämlikt 145 § 5 mom. taxeringsförordningen
för arbete åt ordinarie prövningsnämnd uppgått till i genomsnitt
256,500 kronor för år (se vid detta protokoll såsom bilaga I fogad tablå).
Med den föreslagna personalförstärkningen beräkna de sakkunniga, att av
detta belopp två tredjedelar eller 171,000 kronor skulle kunna inbesparas,
medan den återstående tredjedelen eller 85,500 kronor torde bliva nödvändig
för att täcka kostnad för extra personal.

Den totala årliga nettokostnadsökningen i anledning av den föreslagna
organisationen skulle enligt den av de sakkunniga sålunda gjorda beräkningen
bliva 702,491 kronor eller, i avrundat belopp, 702,500 kronor. Härtill
komme emellertid kostnader för sjukvård, reseersättningar, expenser och publikationstryck.
Beträffande sistnämnda kostnader ha de sakkunniga icke ansett
det erforderligt att göra särskilda beräkningar, vilka för övrigt enligt
deras mening skulle bliva synnerligen approximativa; de årliga reseersättningarna
syntes dock kunna beräknas uppgå till cirka 25,000 kronor och för
inköp av inventarier torde erfordras cirka 50,000 kronor.

De av mig förordade ändringarna i de sakkunnigas förslag beträffande
nya tjänster å landskontoren föranleda även ändring i den kostnadsberäkning,
som de sakkunniga uppgjort. Jag har därför låtit verkställa erforderliga
justeringar av nämnda kostnadsberäkning. Därjämte har jag låtit verkställa

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

199

beräkning av den kostnad, som ett genomförande av förslaget skulle medföra
därest lön till de av mig föreslagna befattningshavare, som placerats
i lönegrad, utginge enligt näst högsta löneklassen inom vederbörlig lönegrad,
samt arvode utginge med högsta föreslagna belopp. I fråga om lönegradsplacerad
taxeringsassåstent, landskontorist, kontorsbiträde och skrivbiträde har
kostnaden beräknats för lön dels enligt den lägsta löneklassen i lönegrad
Ex 14, Ex 4, respektive Ex 2 och dels enligt den näst högsta löneklassen
inom lönegrad Eo 20, Eo 15, Eo 4 respektive Eo 2. Kostnadsberäkningen
har ansetts kunna verkställas med utgångspunkt från lönen å E-ort, då hälften
av länsstyrelserna äro belägna å dylik eller lägre dyrort. I övrigt lia samma
beräkningsgrunder använts som de vilka tillämpats av de sakkunniga.
I fråga örn besparingar beträffande avlöningar och arvoden till nuvarande
befattningshavare å landskontoren har jag utgått från de sakkunnigas beräkning
med de undantag, som föranledas av de av mig föreslagna ändringarna
i de sakkunnigas förslag.

Enligt den av mig förordade personalorganisationen skulle den årliga avlöningskostnaden
för de nyinrättade befattningarna såsom taxeringsintendent,
taxeringsinspektör, landskontorist, kanslibiträde, kontorsbiträde, skrivbiträde,
taxeringsrevisor, taxeringsassistent och kontrollant uppgå till följande
belopp: lön 1,702,020 (1,986,429) kronor, rörligt tillägg 124,977 (174,821) kronor
och kristillägg 133,294 (186,452) kronor; det förstnämnda beloppet betecknar
kostnad, beräknad efter lön enligt den lägsta löneklassen, och det
inom parentes upptagna beloppet kostnad, beräknad efter lön enligt den
näst högsta löneklassen inom vederbörlig lönegrad. Beträffande taxeringsassistenterna,
vilka avses skola ersätta de nu provisoriskt anställda bokföringsgranskarna
har såsom minimikostnad räknats med nuvarande arvoden,
vilka med vissa undantag överstiga lön enligt lägsta löneklassen i lönegrad
Ex 14 jämte rörligt tillägg och kristillägg, respektive arvode motsvarande
nämnda avlöningsförmåner.

Utöver förenämnda kostnader tillkommer kostnad för ersättning åt häradsskrivare,
som förordnas att biträda taxeringsintendent vid ledningen och övervakandet
av taxeringsarbetet. De sakkunniga ha beräknat denna kostnad till

75,000 kronor årligen. Mot de sakkunnigas beräkning härutinnan har jag icke
någon erinran att göra.

Ytterligare tillkomma kostnader för sjukvård, reseersättningar, expenser
och publikationstryck. Berörda kostnader torde kunna beräknas uppgå årligen
till respektive 7,000, 100,000, 300,000 och 10,000 kronor. Utöver nyssnämnda
expenskostnad, 300,000 kronor, torde under första budgetåret efter
organisationens genomförande böra beräknas 100,000 kronor för inköp av
inventarier. Kostnaderna för tjänstelokaler torde, vare sig fråga är örn förhyrning
eller örn förläggning i statliga ny- eller tillbyggnader, böra approximativt
uppskattas till minst 100,000 kronor årligen.

Från nyssnämnda kostnader böra avräknas dels summan av förenämnda
besparingar beträffande avlöningar och arvoden till nuvarande befattningshavare
å landskontoren, vilka besparingar beräknas uppgå lill 60,000 kronor,

200

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

dels ock kostnaden för de nu provisoriskt anställda icke-ordinarie länsbokhållare
och landskontoristei, vilka ersätta de befattningshavare som avdelats
för att helt ägna sig åt taxeringsarbete. Kostnaden för ifrågavarande provisoriskt
anställda befattningshavare beräknas för år till lön 95,139 (160,836)
kronor, rörligt tillägg 14,271 (25,660) kronor samt kristillägg 15,222 (27,371)
kronor eller tillhopa 124,632 (213,867) kronor. Vidare skall från förstnämnda
kostnader avräknas summan av de arvoden, som utgå till de nuvarande
taxeringsrevisorerna, 234,000 kronor, och till de provisoriskt anställda bokföringsgranskarna,
320,400 kronor, eller tillhopa 554,400 kronor.

Såsom de sakkunniga beräknat synas av nu utgående ersättning för arbete
åt ordinarie prövningsnämnd kunna inbesparas 171,000 kronor, medan
85,500 kronor torde beräknas åtgå till ersättning åt extra personal. Härjämte
böra vissa kostnader, som för närvarande utgå för taxering till omsättningsskatt,
kunna inbesparas. Med den förutsatta organisationen för uttagande
av denna skatt torde dock icke böra räknas med någon besparing i
fråga om kostnaderna för den nuvarande personalen å landskontoren. Däremot
synes, såsom 1942 års omsättningsskattesakkunniga beräknat, besparing
kunna göras med hälften av det belopp, 203,980 kronor, som under
budgetåret 1942/43 utgått för taxeringsnämndernas befattning med omsättningsskatten,
eller med i runt tal 100,000 kronor.

Följande sammanställning utvisar de bruttokostnader, som den föreslagna
personalförstärkningen skulle medföra:

Avlöningar åt föreslagna nya befattningshavare	kronor	1,960,291	(2,347,702)
Ersättning åt häradsskrivare ..............		75,000	(75,000)
Sjukvård ........................	»	7,000	(7,000)
Reseersättningar..................	»	100,000	(100,000)
Expenser ............................		300,000	(300,000)
Publikationstryck ......................	»	10,000	(10,000)
Lokalhyror .........................	»	100,000	(100,000)
Summa	kronor	2,552,291	(2,939,702).
Av följande sammanställning framgå de kostnader, rande av organisationen beräkna$ kunna inbesparas: Avlöningar åt befattningshavare, vilka proviso-riskt anställts i stället för befattningshavare,	vilka vid ett genomfö-
som helt avdelats för taxeringsarbete...... Avlöningar åt övriga innehavare av befatt-	kronor	124,632	(213,867)
ningar, som böra indragas ..............	»	60,000	(60,000)
Arvoden åt nuvarande taxeringsrevisorer .... Arvoden åt nuvarande provisoriskt anställda	»	234,000	(234,000)
■bokföringsgranskare .................... Del av nu utgående kostnad för prövnings-	»	320,400	(320,400)
nämndsarbete .......................... Del av nu utgående kostnad för omsättnings-		171,000	(171,000)
skatten................................		100,000	(100,000)
Summa	kronor	1,010,032	(1,099,267).

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

201

Den årliga nettokostnaden för den föreslagna organisationen, såvitt länen
angår, — bortsett från förut nämnda engångskostnad å 100,000 kronor för inköp
av inventarier — skulle alltså enligt nu gjorda beräkning uppgå till
1,542,259 (1,840,435) kronor.

För Stockholms vidkommande skulle tillsättandet av de föreslagna befattningshavarna
medföra en årlig kostnad för statsverket av 148,989 (192,144)
kronor. Härifrån bör avgå kostnaden för nuvarande personal, svarande mot
nämnda befattningshavare, eller 136,200 kronor. Den årliga nettokostnaden
skulle således uppgå lill 12,789 (55,944) kronor.

För hela riket skulle den totala årliga nettokostnaden i anledning av den
föreslagna organisationen sålunda utgöra 1,555,048 (1,896,379) kronor. Det
bör tilläggas, att av nämnda kostnad ungefär en tredjedel är direkt hänförlig
till kontrollen över omsättningsskattens utgörande.

D. Särskild utbildning av taxeringstjänstemän.

De sakkunniga, som förordat särskilda utbildningskurser för nytillträdande
ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, ha funnit det nödvändigt
att till övervägande upptaga jämväl frågan om särskilda utbildningskurser
för de blivande tjänstemännen å taxeringsavdelningarna, i första hand
juristerna.

I fråga om den utbildning, som de unga juristerna borde undergå innan
de vunne anställning å landskontor, yttra de sakkunniga:

För att vinna anställning vid landskontor såsom länsbokhållare kräves avlagd
juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig examen. I fråga om dem,
som avlagt juris kandidatexamen, kräves icke med nödvändighet fullgjord
tingstjänstgöring, ehuru sådan dock i praktiken som regel torde vara en förutsättning
för anställnings vinnande. Enbart statsvetenskaplig examen torde
väl endast undantagsvis medföra möjlighet till anställning vid länsstyrelse.

Juris kandidatexamen är givetvis av betydelse med hänsyn till landskontorens
arbete, framför allt genom den allmänna överblick av de olika disciplinerna,
som därigenom erhålles. Tingsutbildningen har likaså sitt bestående
värde för den unge juristen därigenom, att han under densamma bibringas
praktisk erfarenhet och undergår stilistisk skolning.

Emellertid synes uppenbart och lärer jämväl vara till fullo av erfarenheten
bestyrkt, att nu berörda utbildning icke är tillräcklig för det speciella
arbete, som taxeringen utgör. Den kunskap i skatteförfattningarna, som genom
finansrättsstudiet vid universitet och högskolor kan vinnas, är relativt
obetydlig och därjämte, såsom kursplanerna äro anordnade, i allmänhet förgäten
vid den slutliga examens avläggande. Därtill kommer, att undervisning
i bokföring icke ingår i kursplanerna.

Vad som i främsta rummet kräves av en taxeringstjänstemän är emellertid
just ingående kunskap i de olika skatteförfattningarna och deras praktiska
tillämpning samt likaledes ingående kunskap i bokföring. På dessa de
viktigaste punkterna är sålunda den nuvarande utbildningen, då densamma
betraktas uteslutande ur taxeringsarbetets synpunkt, synnerligen bristfällig.
Att avhjälpa dessa brister genom en omläggning eller komplettering av kursplanerna
för juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig examen lärer väl
knappast vara görligt; i vart fall ingår det icke i de sakkunnigas uppdrag
att avgiva förslag i detta avseende.

202

Kungl. Alaj.ts proposition nr 345.

De sakkunniga uttala härefter såsom sin uppfattning, att en förbättrad
taxeringsorganisation icke torde kunna vinnas, utan att den ifrågakommande
personalen på ett tidigt stadium erhölle en tillfyllestgörande utbildning å
de två viktiga områden, som nyss berörts.

En sådan utbildning måste, för att giva önskvärt resultat, gälla såväl skatteförfattningarnas
teori som deras praktiska tillämpning. I förstnämnda avseende
krävdes en noggrann genomgång av de egentliga skatteförfattningarna
under beaktande av förefintliga prejudikat. Än vidare krävdes en likaledes
noggrann genomgång av de formella taxeringsbestämmelserna i taxeringsförordningen
m. fl. författningar, därvid måhända särskilt besvärsreglerna
tarvade ett ingående klarläggande; jämväl i nu förevarande avseende
borde givetvis redogörelse lämnas för aktuella prejudikat men därjämte även
bibringas kunskap örn de lämpligaste formerna för deklarationsgranskning,
upplysningars infordrande o. dyl. Slutligen måste också en grundlig genomgång
av bokföringsmetoderna och principerna för bokföringsgranskning äga
rum. Till denna teoretiska utbildning måste fogas en praktisk kurs, som
till synes enklast skedde genom att vederbörande elev finge tjänstgöra såsom
kronoombud vid lämplig taxeringsnämnd. Härunder borde eleven beredas
tillfälle att under erforderlig ledning och överinseende verkställa enklare
bokföringsgranskningar. Kursen i fråga borde avslutas med examen, och
betyg utfärdas över de inhämtade färdigheterna.

Beträffande utbildningskurserna anföra de sakkunniga vidare:

En dylik kurs borde årligen anordnas, omfattande förslagsvis tolv elever.
Såsom förutsättning för deltagande i kursen borde krävas, att vederbörande
antagits till tjänsteman å landskontor eller vid överståthållarämbetets skatteavdelning
eller eventuellt vid kammarrätten samt att han där tjänstgjort
minst ett år. Kurserna borde förläggas till Stockholm. Desamma borde börja
med teoretisk utbildning den 1 november ena året; denna utbildning borde
fortgå fram emot jul och därefter fortsätta under januari månad. Från
och med den 1 februari skulle den praktiska utbildningen begynna. Eleverna
skulle därunder till en början deltaga i det allmänna förberedelsearbetet
för taxeringen ävensom möjligen tjänstgöra å deklarationsbyråer
för att under sakkunnig ledning biträda allmänheten vid deklarationers
upprättande; sådana byråer pläga av ålder upprättas i Stockholm och åtskilliga
andra städer under tiden 1—15 februari. Därefter skulle eleverna
lämpligen tjänstgöra såsom kronoombud i en lokal taxeringsnämnd; eleverna
böra givetvis vinna erfarenhet om taxeringsförhållandena såväl å landsbygden
som i städerna. Denna praktiska tjänstgöring bör kunna förläggas
antingen till Överståthållarämbetet eller till länsstyrelse; härunder bör noggrann
eftergranskning ske av deklarationerna, så att en klar uppfattning
vinnes om elevens förmåga att praktiskt tillämpa skatteförfattningarna. Sedan
detta arbete avslutats, borde examen äga rum och skriftliga vitsord meddelas.

Den teoretiska delen av utbildningen beräknas omfatta följande ämnen och

antal timmar för varje ämne:

Handelsteknik .......................................... 60 timmar

Balansräkning och aktievärdering.......................... 30 »

Granskningsteknik ...................................... 30 »

Kommunalskattelagen .................................... 60 »

Kungl. Maj:ts proposition nr 345. 203

Förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt .... 20 timmar

Förordningen om arvsskatt och gåvoskatt .................. 10 »

Speciella skatteförfattningar (författningar rörande ersättningsskatt,
utskiftningsskatt, omsättningsskatt och krigskonjunk turskatt

m. m.) 40 »

Taxeringsförordningen m. m. (med inbegripande av processen

i kammarrätten och regeringsrätten) .................... 40 »

Översikt av främmande skattelagstiftning (främst norsk, dansk

och finsk) .................................... 5 »

översikt av bestämmelserna angående mantalsskrivning, folkbokföring
och uppbörd ......................... 5 *

Summa 300 timmar

För att icke deltagandet uti ifrågavarande kurser skall göras för ekonomiskt
betungande föreslå de sakkunniga, att deltagare däri skall under kurstiden
åtnjuta oavkortad lön å innehavd befattning samt, därest han är familjeförsörjare,
tjänstgöringstraktamente med 9 kronor för dygn. Därjämte
skall vederbörande för de av kursen föranledda resorna åtnjuta resekostnadsoch
traktamentsersättning enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet.

De sakkunniga beräkna kostnaderna för ifrågavarande kurser till cirka

24,000 kronor för år. Skulle det under det första året eller de första åren bliva
erforderligt att utöka antalet deltagare i kursen, måste givetvis anslaget höjas
i förhållande härtill.

I remissyttrandena har förslaget i denna del i allmänhet tillstyrkts eller i
allt fall lämnats utan erinran. I några yttranden föreslås emellertid, antingen
att ifrågavarande kurser skola göras mera omfattande eller att antalet deltagare
däri skall ökas. Sveriges lantbruks!örbund och svenska lantmännens
riksförbund förorda sålunda, att kurserna skola göras mera omfattande för
att åt deltagarna skänka mera grundliga kunskaper på taxeringsväsendets
område. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att tillfälle borde beredas även
fungerande eller blivande ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd att
genomgå kurserna i fråga. Stockholms handelskammare, Sveriges industriförbund
och Sveriges redareförening hemställa, att kurserna måtte göras tillgängliga
även för personer, som i enskild tjänst eller egen verksamhet syssla
eller ämna syssla med taxeringsfrågor. Sveriges redareförening ifrågasätter
därjämte, huruvida icke med hänsyn till kostnaderna ett större antal personer
än de sakkunniga tänkt sig borde utbildas vid varje kurs.

Allmänna lönenämndcn framställer erinran mot det föreslagna tjänstgöringstraktamentet
till kursdeltagare och yttrar:

Enligt lönenämndens mening synas de genom Kungl. Majlis beslut den 12
juni 1942 meddelade bestämmelserna angående ersättning under deltagande
i vid statens polisskola anordnade förkortade polischefskurser för landsfiskalsaspiranter
lämpligen böra givas motsvarande tillämpning å nu ifrågavarande
utbildningskurser. Därest över huvud tillräckliga skäl anses föreligga
att med avseende å tjänstgöringstraktamente i detta fall göra större
åtskillnad mellan familjeförsörjare och andra än eljest är brukligt, synes därför
det föreslagna traktamentet av 9 kronor för dygn böra nedsättas till 6
kronor 50 öre.

204

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Departementschefen.

Kammarrätten avstyrker förslaget i denna del och anför därvid:

Med allt erkännande av angelägenheten att ifrågavarande tjänstemän erhålla
en gedigen utbildning, ställer sig dock kammarrätten tveksam inför
nödvändigheten av en så pass dyrbar anordning som den föreslagna. Det synes
skäligen kunna påfordras, att tjänsteman på eget initiativ förvärvar insikter
i bokföring, innan han erhåller en mera stadigvarande anställning å
taxeringsavdelning. Erforderliga teoretiska kunskaper i övrigt torde i avsevärd
omfattning kunna inhämtas jämsides med den praktiska tjänstgöringen
å avdelningen under ledning av de kvalificerade befattningshavare, som enligt
förslaget skola tillhöra densamma.

De av de sakkunniga föreslagna utbildningskurserna synas värdefulla, särskilt
med hänsyn till att obligatorisk undervisning i bokföring icke för närvarande
ingår i juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig-juridisk examen.
Jag tillstyrker därför, alt en kurs av föreslagen art anordnas. Det torde få
ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser angående sådan
kurs.

Jag har intet att erinra mot de sakkunnigas kostnadsberäkning.

E. Befattningshavares å landskontor uppdrag såsom ordförande eller
kronoonibud i taxeringsnämnd.

De sakkunniga ha övervägt, huruvida befattningshavare å taxeringsavdelning
borde tillåtas inneha uppdrag såsom ordförande eller kronoonibud i
taxeringsnämnd. I samband härmed ha de sakkunniga upptagit frågan om
lämpligheten av att annan personal vid länsstyrelse innehar dylika uppdrag.

De sakkunniga erinra om att statsmakterna vid upprepade tillfällen ägnat
uppmärksamhet åt berörda spörsmål; därvid hade påtalats den stora utsträckning,
i vilken bland andra landskontorens befattningshavare innehade
bisysslor av ifrågavarande slag, och det olämpliga i att berörda befattningshavare,
som hade att i tjänsten behandla taxeringsärenden, anförtroddes
sådana uppdrag.

I fråga om de skäl, som åberopats till stöd för att förordnanden som ordförande
och kronoombud i taxeringsnämnd meddelas åt personal vid landskontoren,
anföra de sakkunniga:

Nämnda personal måste genom dylika förordnanden beredas tillfälle att
vinna ingående kännedom om taxeringsarbetet i första instans samt förvärva
erforderlig kunskap i skatte- och taxeringsförfattningarnas tillämpning, vilket
är av största betydelse för ett riktigt fullgörande av personalens tjänsteåligganden.
Vidare möta svårigheter — i synnerhet i länen — att utanför
landskontorstjänstemännens krets finna personer, som äro kompetenta och
villiga att åtaga sig taxeringsuppdrag. Härtill hava även bidragit de låga arvoden,
som utgått för sådana uppdrag.

Därest de sakkunnigas förslag om särskild taxeringsavdelning genomföres,
skulle det första av de angivna skälen, såvitt angår befattningshavarna å
taxeringsavdelningen, i viss mån förlora sin betydelse. Genom att året om

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

205

syssla med taxeringsarbete av olika slag torde dessa tjänstemän förvärva
en betydande erfarenhet i fråga om taxering. Dock komma de genom innehav
av uppdrag såsom ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd i
närmare kontakt med taxeringsarbetet i första instans än de göra såsom
tjänstemän å taxeringsavdelningen och förvärva därigenom en mera allsidig
kunskap örn taxeringsväsendet. Särskilt för juristerna, som kunna komma
att befordras till landskamrerare och därigenom få tjänstgöra såsom ordförande
i prövningsnämnd, är det en fördel att förvärva den erfarenhet, som
ordförandeskapet i taxeringsnämnd utan tvivel skänker. För landskontorets
övriga befattningshavare, av vilka åtskilliga förutsättas skola tidvis tjänstgöra
å taxeringsavdelningen eller befordras till tjänst där, torde angivna skäl
alltjämt äga så gott som full giltighet. I fråga om det andra av de relaterade
skälen synas ifrågavarande svårigheter till viss grad avhjälpas vid genomförande
av de sakkunnigas förslag om biträde åt taxeringsnämnderna av
taxeringsavdelningens personal (jämte tillgänglig personal å det övriga landskontoret)
samt häradsskrivare ävensom om höjning av arvodena åt ordförande
och kronoombud i taxeringsnämnd. De sakkunniga hålla dock för troligt,
att nämnda svårigheter till stor del komma att kvarstå, då arvodena för
taxeringsuppdragen även efter den föreslagna höjningen i allmänhet lära
bliva relativt låga.

De sakkunniga uttala härefter, att med hänsyn till vad sålunda anförts —
särskilt beträffande svårigheterna att utom landskontoret finna för ifrågavarande
taxeringsuppdrag kompetenta personer — de ansåge att möjlighet
att förordna befattningshavare å landskontor (och landskansli) såsom ordförande
och kronoombud i taxeringsnämnd alltjämt borde förefinnas. 1 enlighet
härmed hade också de sakkunniga, såsom förut omnämnts, förordat
att i första hand tjänsteman å landskontor förordnades till kronoombud i
särskild taxeringsnämnd. Emellertid kunde ifrågasättas, huruvida detta borde
gälla även befattningshavarna å taxeringsavdelningen, vilka hade att övervaka
taxeringsarbetet i första instans. Det vore givet, att icke taxeringsintendenten
-— lika litet som landskamreraren — borde kunna inneha taxeringsuppdrag.
Därest han förordnades såsom ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd,
skulle han enligt lil § taxeringsförordningen bliva jävig att i
egenskap av taxeringsintendent taga befattning med taxering, i vars behandling
inom nämnden han tidigare deltagit. 1 åkhet med vad nu vore fallet
borde ej heller taxeringsrevisorerna tilldelas taxeringsuppdrag. Samma borde
förhållandet vara med taxeringsassistenterna. För båda dessa grupper befattningshavare
föresloges ju relativt hög löneställning just med hänsyn till att
de icke skulle inneha hl. a. här ifrågavarande uppdrag. Övriga befattningshavare
å taxeringsavdelningen endast biträdde taxeringsintendenten vid övervakningen;
taxeringsinspektör kunde visserligen förordnas att i viss utsträckning
fullgöra taxeringsinlendentens åligganden. Nämnda förhållande borde
dock icke hindra, att länsstyrelsen, där till följd av brist på andra kompetenta
personer så funnes erforderligt, meddelade annan befattningshavare å
taxeringsavdelningen än taxeringsintendenten, taxeringsrevisor och taxeringsassislent
förordnande såsom ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd.
För närvarande biträdde befattningshavarna å landskontoret landskamreraren,
vilkens nuvarande uppgifter i fråga örn taxering föresloges skola över -

206

Kungl. Majis proposition nr 345.

tagas av taxeringsintendenten, vid hans åligganden med avseende å dessa
uppgifter; detta hade icke ansetts hindra, att nämnda befattningshavare tilldelades
taxeringsuppdrag. Härtill bomme ytterligare, att, därest befattningshavarna
å taxeringsavdelningen skulle förbjudas inneha taxeringsuppdrag,
under det att befattningshavarna å det övriga landskontoret skulle kunna
tilldelas sådana uppdrag, de förra befattningshavarna skulle komma i en ekonomiskt
sämre ställning än de senare och rekryteringen av dugliga tjänstemän
till taxeringsavdelningen därigenom försvåras.

Slutligen erinra de sakkunniga om vad Kungl. Maj:t i skrivelse den 14
januari 1938 till samtliga länsstyrelser uttalat rörande befattningshavares
vid länsstyrelse innehav av dylika taxeringsuppdrag, nämligen att länsstyrelserna
vid utseende av ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd
skulle iakttaga, att befattningshavare vid länsstyrelse icke härtill förordnades
i andra fall än då så kunde ske utan eftersättande av befattningshavare
åvilande tjänsteåligganden och sådant för vinnande av bästa möjliga resultat
av taxeringsarbetet prövades lämpligt.

I det övervägande antalet remissyttranden lämnas de sakkunnigas uttalanden
i denna del av förslaget utan erinran. Några av de hörda myndigheterna
och sammanslutningarna anse emellertid, att även vissa av de befattningshavare,
vilka de sakkunniga ansett icke böra få inneha taxeringsuppdrag,
borde kunna förordnas såsom ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd
dels för att vidga deras praktiska erfarenhet och dels för att
i nämnderna utnyttja deras sakkunskap i taxeringsfrågor. Sålunda uttala
länsstyrelsen i Västmanlands län och föreningen Sveriges taxeringsrevisorer,
att taxeringsassistent borde kunna förordnas såsom kronoombud i taxeringsnämnd,
varvid länsstyrelsen dock uttalar, att dylikt förordnande borde
meddelas endast under en kortare period i början av vederbörandes tjänstgöring.
Länsstyrelsen i Värmlands län anser, att taxeringsassistent borde
kunna inneha uppdrag både såsom ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd.
Länsstyrelsen i Stockholms län och föreningen Sveriges länsassessorer,
länsnotarie och länsbokhållare uttala, att även taxeringsintendent
borde medgivas att inneha taxeringsuppdrag; länsstyrelsen anser, att
befarade olägenheter härav torde kunna förebyggas, därest det allmännas
talan i sådana ärenden, som taxeringsintendenten själv handlagt i taxeringsnämnd,
fördes av vederbörande taxeringsinspektör. Länsstyrelserna i Hallands
och Älvsborgs län yttra, att även taxeringsintendent, taxeringsrevisor
och taxeringsassistent borde kunna förordnas såsom ordförande och kronoombud
i taxeringsnämnd.

Handelskammaren i Gävle uttalar, att taxeringsuppdrag borde tilldelas endast
härför kvalificerade personer; handelskammaren ifrågasätter därjämte,
om icke även taxeringsinspektör borde förbjudas att inneha dylika uppdrag.

Allmänna lönenämnden anser, att i samband med nu ifrågavarande omorganisation
borde övervägas, huruvida icke de föreskrifter, som meddelats
i Kungl. Maj:ts skrivelse den 14 januari 1938 till samtliga länsstyrelser

Kungl. Maj.ts proposition nr 345. 207

rörande befattningshavares vid länsstyrelse innehav av taxeringsuppdrag,
borde skärpas.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att i princip hinder icke bör före- Departementsligga
för befattningshavare vid länsstyrelse att inneha uppdrag såsom ord- cAe/ew.
förande eller kronoombud i taxeringsnämnd; hinder bör heller icke resas
mot att därför lämpad befattningshavare förordnas såsom taxeringskonsulent.
Härvid måste emellertid undantag göras för landskamrerare och taxeringsintendenter,
vilka med hänsyn till sin slällning icke böra inneha uppdrag
av ifrågavarande slag. Däremot anser jag, i motsats till vad de sakkunniga
uttalat, att något direkt hinder icke bör föreligga mot att taxeringsrevisor
eller taxeringsassistent tilldelas uppdrag av ifrågavarande slag.

Även om jag sålunda i princip icke har något att erinra mot att taxeringsuppdrag
fortfarande tilldelas befattningshavare vid länsstyrelse, vill jag
emellertid understryka, att vad Kungl. Majit i omförmälda skrivelse den 14
januari 1938 uttalat rörande befattningshavares vid länsstyrelse innehav
av uppdrag i taxeringsnämnd alltjämt bör äga tillämpning.

F. Förbud för befattningshavare å landskontor att mot ersättning biträda
skattskyldig med upprättande av deklarationer m. m.

De sakkunniga anföra:

Å sina håll lärer förekomma, att befattningshavare å landskontor mot ersättning
lämna de skattskyldiga biträde med upprättande av deklarationer
eller andra handlingar eller annat biträde i skatteärenden. Någon tvekan
torde icke kunna råda därom, att det är synnerligen olämpligt, att tjänstemän
hos en myndighet, som själv eller genom hos densamma anställda befattningshavare
— landskamrerare och taxeringsintendent — har att sörja
för en riktig taxering, på nämnda sätt biträda de skattskyldiga inom länet.
De sakkunniga föreslå därför uttryckligt förbud för befattningshavare å
landskontor att mot ersättning lämna skattskyldiga inom länet biträde av
ifrågavarande slag. Vad angår Överståthållarämbetet för skatteärenden har
motsvarande förbud meddelats redan år 1936 och återfinnes nu i 40 § av
den för Överståthållarämbetet den 9 september 1938 utfärdade instruktionen.1

Endast i två remissyttranden göres erinran mot de sakkunnigas förslag.

Länsstyrelsen i Malmöhus län — som upplyser, att vid landskontoret i
länet biträde åt skattskyldig vid upprättande av deklarationer m. m. förekomme
endast i mycket ringa omfattning — anser att förbud att lämna
dylikt biträde knappast vore fullt motiverat beträffande befattningshavare i
lägre lönegrad än den 19:de. I allt fall borde sådant förbud icke gälla kommissionär,
såvitt denne icke vore jurist.

Allmänna lönenäimnden yttrar, att skäl syntes tala för att ifrågavarande
förbud borde avse jämväl skattskyldiga utom länet.

1 33 § i instruktionen den 27 november 1942.

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements chefen.

Jag anser, i likhet med de sakkunniga, att förbud bör införas för befattningshavare
å landskontor att mot ersättning lämna skattskyldiga inom länet
biträde med upprättande av deklarationer eller andra i skatteförfattningarna
avsedda uppgifter eller annat biträde i skatteärenden. Bestämmelser
härom torde böra utfärdas i administrativ ordning. Jag torde framdeles få
förelägga Kungl. Maj:t förslag till sådana bestämmelser.

IV. Åtgärder för vinnande av enhetlighet i rättstillämpningen på
taxeringsväsendets område.

De sakkunniga förutsätta, att ett genomförande av tidigare föreslagna åtgärder
skulle, i vart fall sedan desammas verkningar efter någon tid börjat
göra sig gällande, leda till att det i 109 § taxeringsförordningen uppställda
målet för all taxering -— »att densamma varder i möjligaste måtto
likformig och rättvis» — i högre grad än hittills bleve främjat.

De sakkunniga anföra vidare:

Vad likformigheten i taxeringen beträffar, lära emellertid dessa åtgärder
i huvudsak göra sin verkan gällande allenast inom respektive län. Någon
garanti för att taxeringen jämväl varder, i största möjliga utsträckning, likformig
de särskilda länen emellan föreligger däremot icke. Visserligen böra
de avgöranden, som i särskilda fall träffas av högre instanser, i sista hand
regeringsrätten, i viss utsträckning medverka härtill, men detta är dock en
medverkan, som först på lång sikt har möjlighet att göra sig gällande och
som därjämte blott gäller speciella rättsfrågor.

Vid sidan härav föreligga emellertid betydande områden, där faktiska avgöranden
av stor räckvidd träffas utan att någon egentlig slutlig prövning av
högre instans kommer till stånd. Så är fallet i den mångfald hänseenden,
vari landskamrerarna nu årligen lämna direktiv till vederbörande taxeringsnämnder,
exempelvis angående naturaförmåners värdering, angående grunderna
för medgivande av avdrag för resekostnader och kostnad för facklitteratur,
angående skattebefrielse för dödsbo m. m. I dessa och andra hithörande
fall meddelar varje landskamrerare direktiv i enlighet med sin uppfattning,
och dessa direktiv kunna förty ock inom skilda län bliva av olika
innebörd. Visserligen äro taxeringsnämnderna icke bundna av direktiven i
fråga, men självklart är, att taxeringsnämnderna ändock genomgående ställa
sig desamma till efterrättelse.

Än vidare torde i olika län tillämpas skilda principer i fråga örn landskamrerarens
överklagande av prövningsnämndens och kammarrättens utslag.
Stundom har förekommit, att även i mål av betydande ekonomiskt intresse
viss prövningsnämnd friat från beskattning, ehuru så rätteligen icke bort
ske, medan övriga prövningsnämnder åsatt sådan, och att det friande beslutet
icke överklagats med påföljd vid det slutliga avgörandet, att endast
skattskyldiga i vissa län beskattats, medan skattskyldiga i annat län, på
grund av underlätet överklagande, felaktigt blivit fritagna från beskattning.

Allt detta kan leda till, att även rättvisan i fråga örn taxeringen kan visa
sig väsentligt olika inom olika län — ett förhållande, som givetvis icke är
ägnat att befästa förtroendet till taxeringsväsendet.

De landskamreraremöten, som under de senaste åren tämligen regelbundet
hållits i Stockholm, hava uppenbarligen i nu berörda avseende en viktig upp -

Kunol. Maj:ts proposition nr 345.

209

gift. Det synes ock önskvärt, att dessa möten bliva en bestående institution;
nied den föreslagna ordningen måste desamma emellertid utsträckas att avse
även taxeringsintendenterna. Säkerligen vore även lämpligt örn åtminstone
under någon del av dessa möten tillfälle bereddes att diskutera vissa i förväg
tillkännagivna, speciella skattefrågor, och detta under medverkan jämväl av
representanter för beskattningsdomstolarna.

Med allt det erkännande av landskamreraremötenas betydelse, som sålunda
lämnats, måste dock konstateras, att dessa möten icke kunna lösa hela den
ovan berörda uppgiften. Därför kräves ett under hela året fungerande organ,
som under intim kontakt med landskontor och prövningsnämnder inom riket
arbetar för främjande av likformigheten och rättvisan i taxeringen inom landet
i dess helhet.

De sakkunniga redogöra härefter för de åtgärder, som i Danmark, Norge
och Finland vidtagits för att ernå enhetlighet i taxeringen. Av denna redogörelse
må här återgivas endast följande.

I Danmark finnas inrättade ett ligningsdirektorat och ett ligningsraad. Ligningsdirektoratet
är inrättat som ett ämbetsverk med en direktör som chef.
Denne är därjämte ordförande i ligningsraadet, vilket består av förutom ordföranden
fjorton ledamöter. Ligningsdirektoratet har att hålla tillsyn
över, att taxeringen av inkomst och förmögenhet och värderingen av
fast egendom vid beskattningen sker på ett rättvist och likformigt sätt över
hela landet. Ligningsdirektoratet har vidare att utarbeta vägledande anvisningar
för taxeringsmyndigheterna, vilka i sin tur äro pliktiga att följa dessa
anvisningar; anvisningarna skola emellertid först godkännas av ligningsraadet.
Direktoratet skall vidare, i enlighet med av ligningsraadet godkända regler,
undersöka riktigheten av verkställda värderingar i och för taxeringen.
Ligningsraadet äger jämväl i vissa fall ändra dessa beräkningar ävensom bevilja
nedsättning av skattepåföringen med hänsyn till ömmande omständigheter.

I Norge finnes ett särskilt riksskattestyre, som är sista instans i taxeringsmål.
Riksskattestyret har att granska taxeringarna inom riket och kan därvid
besluta örn höjning eller nedsättning av taxering ävensom påbjuda omtaxering.
Härutöver ha åtskilliga andra funktioner uppdragits åt riksskattestyret;
sålunda har detta att i vissa fall besluta örn fördelningen av beskattningsbar
inkomst mellan olika kommuner saint att i olika avseenden utfärda
anvisningar för taxeringen, stundom med och stundom utan bindande verkan.

I Finland har först under år 1942 inrättats ett centralt organ av här ifrågavarande
slag. Delta har förlagts till finansdepartementet, vars avdelning för
skatteärenden utvidgats till alt omfatta tre byråer, nämligen allmänna byrån,
som bar till uppgift bland annat alt handlägga ärenden angående skattelagstiftningen,
allmänna föreskrifter och anvisningar, som skola utfärdas för
beskattningen, samt ärenden angående de kostnader, vilka föranledas av beskattningen,
undersökningsbyrån, som med fäst avseende på beskattningen
skall utföra undersökningar bland annat över avkastningen av olika näringar
och yrken samt över värdet av olika slag av förmögenhet jämte nödig beredning
för fastställandet av de grunder, vilka skola iakttagas vid beskattningen
av inkomster Iran lantbruksfastigheter saint vid fastställandet av värden för
Bihang till riksdagens protokoll 19A3. I sami. Nr ■lii.

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

värdepapper, jämte övriga grunder, vilka vid beskattningen skola iakttagas,
saint granskningsbyrån, på vilken närmast ankommer övervakningen, rådgivningen
och handledningen av lägre beskattningsmyndigheters verksamhet
samt i de viktigaste enskilda fallen granskningen av de skattskyldigas bokföring
och övriga beskattningsmaterial, så ock handläggningen av ärenden angående
åtgärder för väckande av åtal.

De sakkunniga erinra vidare om att förslag tidigare framlagts örn inrättande
i vårt land av ett centralt organ, som skulle verka för enhetlighet i
rättstillämpningen på beskattningsväsendets område. Dessa förslag hade
emellertid icke föranlett någon åtgärd. Sålunda föreslog 1879 års skatteregleringskommitté
tillskapande av en överskattenämnd, som skulle vara sista
instans i besvärsmål, granska de lägre nämndernas taxeringar samt avgiva
utlåtanden i till densamma hänskjutna frågor. Tanken på en dylik nämnd
såsom sista instans i taxeringsmål återkom i 1923 års taxeringssakkunnigas
betänkande, dock endast såvitt fråga var örn fastighetstaxering. De sakkunniga
föreslogo för sagda ändamål inrättandet av en särskild riksuppskattningsnämnd.
Denna nämnds verksamhet var emellertid enligt förslaget begränsad
till avgörandet av besvärsmål beträffande fastighetstaxering. Slutligen föreslogo
skattekontrollsakkunniga år 1933 inrättande av en central taxeringsinspektion,
vilken skulle utgöra en påbyggnad av kansliet hos mellankommunala
prövningsnämnden. Allmänna ombudet hos denna nämnd skulle tilllika
fungera såsom skattedirektör och chef för taxeringsinspektionen. Inspektionens
uppgift skulle vara att skapa fasthet i taxeringskontrollen samt att
utföra särskilt krävande utredningsuppgifter, framför allt bokgranskningar
hos koncerner och andra större företagare.

Beskattningsorganisationssakkunniga framhålla härefter, att för närvarande
här i landet finnas organ, som i vissa avseenden verka för enhetlighet i
taxering.

Den år 1928 inrättade mellankommunala prövningsnämnden har sålunda
att i fall, då skattskyldig haft förvärvskälla som enligt kommunalskattelagens
bestämmelser örn beskattningsort är att hänföra till skilda prövningsdistrikt
d. v. s. olika län, taga befattning med den skattskyldiges taxering för
inkomst eller förmögenhet i de kommuner, till vilka dylik förvärvskälla är
att hänföra, samt, örn han i annan kommun är skattskyldig till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt, i denna kommun. Är den skattskyldige gift
och lever tillsammans med sin make, skall mellankommunala prövningsnämnden
taga befattning jämväl med andra makens taxering för inkomst
eller förmögenhet i nämnda kommuner. Föreligger i annat fall än nu nämnts
tvist beträffande frågan, i vilket prövningsdistrikt skattskyldig skall taxeras
till kommunal inkomstskatt för viss inkomst eller till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt, tillkommer det likaledes mellankommunala prövningsnämnden
att taga befattning med de taxeringar, tvisten avser.

Genom förordningen den 19 augusti 1940 örn krigskonjunkturskatt för år
1940 tillskapades vidare en central krigskonjunkturskattenämnd, vars uppgift
enligt 28 § i nämnda förordning var att dels i den utsträckning, som framginge
av särskilda av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter, efter framställning

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

211

1 lån landskamrerare eller allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden
eller från prövningsnämnd avgiva yttranden i ärenden rörande
taxering till krigskonjunkturskatt och dels, när anledning därtill uppkom,
till Kungl. Maj :t avgiva förslag rörande tillämpning av krigskonjunkturskatteförordningen.
I huvudsak motsvarande bestämmelser hade meddelats i förordningen
den 30 maj 1941 örn krigskonjunkturskatt för år 1941 samt förordningen
den 19 juni 1942 om dylik skatt för år 1942.

Slutligen skall enligt förordningen den 13 december 1940 örn allmän omsättningsskatt
finnas en för hela riket gemensam nämnd, centrala omsättningsskattenämnden.
Denna nämnd har dels befogenhet att meddela bindande
förklaring beträffande frågan huruvida viss vara eller visst slag av varor
i beskattningshänseende skall hänföras till butikshandelsvaror eller ej
samt beträffande frågan huruvida viss vara är att hänföra till något av de
i 2 § 1 mom. a) eller b) förordningen angivna varuslagen, dels att efter framställning
från landskamrerare eller prövningsnämnd avgiva yttranden i ärenden
rörande taxering till omsättningsskatt och dels att, när anledning därtill
uppkommer, till Kungl. Majit avgiva förslag till föreskrifter rörande tillämpning
av omsättningsskatteförordningen.

De sakkunniga uttala, att enligt deras uppfattning tillgodoseendet av önskemålet
örn en likformig och rättvis taxering med nödvändighet krävde, att
ett särskilt organ tillskapades med uppgift att främja enhetligheten i taxeringen
inom riket i dess helhet. De sakkunniga lia haft under övervägande
olika möjligheter i fråga örn konstruktionen av ett sådant organ. Härutinnan
anföres:

Bland annat Ilar diskuterats huruvida nian kunde tänka sig inrättandet av
en särskild »skattekansler» eller »skatteombudsman», som å beskattningsvasendets
område skulle motsvara justitiekanslem eller justitieombudsmannen.
Denna befattningshavare skulle då ha till uppgift att i viss utsträckning
granska prövningsnämndernas protokoll, att infordra förklaringar i de fall,
da besvär icke anförts över prövningsnämnds beslut, ehuru så till synes bort
ske, att avgiva yttranden i skattefrågor, som till honom hänskötes, att lämna
beskattnmgsmyndigheterna förklaringar och upplysningar såväl då detta av
begärdes so*n då han själv eljest fann anledning därtill, att göra framstallnmgar
till Kungl. Majit angående brister i skattelagstiftningen m. m.
Därest befattningen i fråga tänktes uppförd å riksdagens stat, borde därjämte
befattningshavaren avgiva skriftlig berättelse till riksdagen, vilken berättelse
emellertid borde granskas av bevillningsutskottet i stället för första lagutskottet.
Häiigenom skulle även bevillningsutskottet erhålla en mera direkt anknytning
till det praktiska beskattningsarbetet.

Tvivelsutan skulle eli organ av nu angiven art komma att fylla en viktig
uppgift. De sakkunniga hava emellertid icke ansett den antydda vägen för vinnande
av likfoirnig taxering inom riket för närvarande vara framkomlig. En
dylik åtgärd måste till en början medföra avsevärda kostnader, då ju ifrågav
ar ande befattningshavare mäste erhålla ett icke obetydligt kansli för sitt
biträde. Svårigheter måste också möta att lill befattningen i fråga finna
lämplig innehavare. Slutligen kan icke helt förbises, alt en dylik institution
''naste '' allmänhetens ögon få en rätt förhatlig prägel, vilket förhållande måste
försvara möjligheterna alt fullgöra arbetsuppgiften.

De sakkunniga vilja därför i stiillet förorda en annan lösning, vilken har

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

den fördelen att vara tillförene prövad såväl inom vårt eget land å vissa speciella
skatteområden som ock i Norge och Danmark. De sakkunniga föreslå
sålunda inrättandet av en särskild riksskattenämnd. Denna nämnds huvudsakliga
syfte skulle vara att främja likformigheten i taxeringen mellan de
olika länen samt att därutöver utöva en rådgivande verksamhet för beskattningsmyndigheterna.
Denna riksskattenämnd synes da emellertid även böra
övertaga de uppgifter, som nu äro anförtrodda mellankommunala prövningsnämnden.
Härigenom skulle även vinnas att det nuvarande provisoriet i fråga
om mellankommunala prövningsnämndens kansli kunde bringas att upphöra.
Med de utökade uppgifter, som skulle tillkomma den ifrågasatta riksskattenämnden,
funnes uppenbarligen tillräckliga arbetsuppgifter året runt för den
personal, som nu endast tjänstgör en del av året vid nämnda kansli.

I fråga om de uppgifter, som skulle tillkomma den föreslagna riksskattenämnden,
yttra de sakkunniga, att till nämnden borde insändas samtliga de
direktiv, som inom olika län avgivits rörande taxeringens bedrivande, samt
ait nämnden sedan direktiven granskats borde, där icke motiverade skiljaktigheter
förelåge mellan länen, framställa förslag för vinnande av enhetliga
bestämmelser. Eventuellt kunde härvid tänkas, att dessa frågor åtminstone
till en början även borde diskuteras på möten med landskamrerarna
och taxeringsintendenterna. Det syntes icke erforderligt att tillägga riksskattenämnden
befogenhet alt meddela för beskattningsmyndigheterna bindande
föreskrifter. Även härförutan torde dess uttalanden med säkerhet komma att
i det övervägande antalet fall vinna erforderligt beaktande. Skulle så icke ske
i något mera betydelsefullt hänseende, bade riksskattenämnden alltid möjlighet
att påkalla statsmakternas ingripande genom lagstiftning i frågan.

I övrigt borde riksskattenämnden, enligt de sakkunnigas förslag, ha att
lämna övriga beskattningsnämnder anvisningar, att efter framställning från
landskamrerare eller taxeringsintendent eller när anledning eljest därtill förelåge
yttra sig i taxeringsfrågor, att avgiva utlåtanden i av Kungl. Majit till
nämnden hänskjuta frågor samt att, när anledning därtill förelåge, bos
Kungl. Majit göra framställning rörande ändringar eller förtydliganden i skatte-
eller taxeringsförfattningarna.

Genom riksskattenämndens försorg borde även, liksom förhållandet vore
vid motsvarande organ i Norge och Danmark, utsändas tryckta meddelanden
rörande av nämnden meddelade beslut m. m. ävensom med de upplysningar
i övrigt, som kunde vara till gagn för taxeringsarbetets bedrivande. Tillskapandet
av en dylik officiell serie av meddelanden, som borde tillställas,
bland andra, alla taxeringsnämndsordförande, skulle enligt de sakkunnigas
mening vara till synnerligt gagn för främjandet av en riktig och likformig
taxering. Offentliggörandet av nämndens uttalanden skulle även starkt bidraga
till att dessa verkligen lände till allmän efterrättelse.

För vinnande av enhetlighet vid beskattningsmålens avgörande syntes jämväl
befogenhet böra lämnas åt befattningshavare vid riksskattenämnden —
och då närmast åt den befattningshavare, som skulle motsvara nuvarande
allmänna ombudet vid mellankommunala prövningsnämnden och av de sakkunniga
föresloges skola benämnas skalteintendent — alt överklaga länspröv -

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

213

ningsnämndernas och fastighetsprövningsnämndernas samt i förekommande
fall kammarrättens beslut. I sådant fall måste emellertid denna besvärsrätt
vara obunden av de i prövningsnämnd av taxeringsintendenten framställda
yrkandena, enär eljest syftet med denna utvidgade besvärsrätt skulle helt
förfelas. Vid klagan över fastighetsprövningsnämnds beslut borde för skatteintendenten
gälla samma besvärstid som för annan klagande eller tiden till
sista helgfria dagen i december månad linder taxeringsåret. Då det gällde
skatteintendents besvär över beslut av länsprövningsnämnd, borde emellertid
denne äga längre besvärstid än den normala (trettio dagar från delfående
av beslutet); de sakkunniga föresloge, att besvärstiden för skalteintendent i
sådant fall bestämdes till sextio dagar, räknade från den dag då länsprövningsnämndens
protokoll justerats.

Därjämte borde såväl ordföranden som skatteintendenten äga att, efter anmälan
till chefen för finansdepartementet, företaga resor för att hos olika
länsprövningsnämnder och fastighetsprövningsnämnder göra sig underrättade
örn förhållanden, som berörde taxeringsväsendet, samt därvid meddela råd
och anvisningar.

De sakkunniga erinra om att den nuvarande mellankommunala prövningsnämnden,
vars arbetsuppgifter bland andra skulle av riksskattenämnden
övertagas, bestode av ordförande och sju ledamöter, vilka årligen utsåges av
Kungl. Majit. En av ledamöterna skulle förordnas tili vice ordförande att
vid förfall för ordföranden tjänstgöra i hans ställe. För varje ledamot utsåge
Kungl. Majit en suppleant. Minst fyra av ledamöterna samt deras suppleanter
skulle väljas bland personer, som därtill föreslagits av rikets länsstyrelser.
Såvitt fråga vöre om riksskattenämndens funktion såsom prövningsnämnd
syntes anledning icke förefinnas att fastställa större antal ledamöter
än för länsprövningsnämnderna eller sålunda tillhopa fem, ordföranden däri
inbegripen. Någon anledning all i fråga örn dessas utseende i viss utsträckning
binda Kungl. Majit vid förslag från länsstyrelserna syntes ej heller vara för
handen. Med avseende återigen på riksskattenämndens funktion i övrigt kunde
tydligtvis synas som örn det föreslagna antalet ledamöter vore för ringa.
Vid fullgörandet av nu förevarande uppgifter fordrades ju ingående sakkunskap
på olika områden och kunskap rörande förhållandena inom skilda delar
av landet. Emellerlid gällde härvidlag, att möjlighet näppeligen förefunnes,
hur pass stort ledamöternas antal än bestämdes, att från början få all erforderlig
kunskap representerad inom nämnden. Det torde därför vara lämpligast
att begränsa ledamotsantalet på sätt nyss föreslagits. I de fall, då så
erfordrades, hade ju nämnden möjlighet att tillkalla lämpliga sakkunniga för
att med ledning av dessas uttalanden meddela beslut. Med hänsyn härtill
föresloge de sakkunniga, att riksskattenämnden skulle bestå av ordförande
och ytterligare fyra ledamöter jämte suppleanter för dessa. Ordföranden syntes
böra förordnas för viss tid och övriga ledamöter för en tid av fyra år.
En av ledamöterna borde förordnas till vice ordförande att vid förfall för
ordföranden tjänstgöra i hans ställe. Samtliga förordnanden borde meddelas
av Kungl. Majit.

214

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Vidkommande ordförandeskapet i riksskattenämnden yttra de sakkunniga,
att de på ordföranden ankommande arbetsuppgifterna bleve synnerligen
omfattande och av väsentlig betydelse för rikets beskattningsväsende. De
sakkunniga anföra vidare:

De sakkunniga hysa därför ingen tvekan örn att för ändamålet kräves en
person, som helt och odelat kan ägna sin lid häråt. Härjämte måste å befattningshavaren
i fråga, med dennes centrala ställning inom beskattningsväsendet,
ställas mycket höga krav beträffande insikter och arbetsförmåga. Till en
början och innan arbetsuppgifterna kunna i detalj överblickas torde måhända
ifrågavarande befattning kunna anordnas såsom en arvodestjänst. Den,
som förordnas å berörda befattning, måste dock förutsättas för ändamålet
erhålla ledighet från annan innehavd tjänst. I fråga örn arvodesbeloppet
hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå enahanda belopp, som för närvarande
utgår till ordföranden i mellankommunala prövningsnämnden eller
6,000* kronor för år räknat. Nämnda belopp bar visserligen endast utgått under
senare år, då krigskonjunkturskattetaxering ingått bland nämndens uppgifter.
Tidigare bar ordförandens årliga arvode utgjort 2,500 kronor. Med
hänsyn till de väsentligt utökade uppgifter, som nu föreslås skola tillkomma
riksskattenämnden, synes emellertid ordförandens arvode icke böra bestämmas
till lägre belopp än det ovan föreslagna. Vid resor i tjänsten bör han
åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt rese- och traktamentsklass
I A i allmänna resereglementet.

Beträffande ledamöterna i riksskattenämnden uttala de sakkunniga, att
ersättning till dem — liksom till de föreslagna prövningsnämndsledamöterna
— borde utgå enligt de i 145 § 11 mom. taxeringsförordningen angivna
grunderna, d. v. s. arvode med 24 kronor örn dagen, örn ledamot är bosatt i
Stockholm, och med 32 kronor om dagen, örn han är bosatt utom Stockholm,
jämte i förekommande fall resekostnads- och traktamentsersättning
enligt rese- och traktamentsklass I B i allmänna resereglementet. Till vice
ordföranden syntes härutöver böra utgå särskilt arvode, förslagsvis 1 000
kronor för år.

Den personal, som året örn skulle stå till riksskattenämndens förfogande,
skulle utgöras av de befattningshavare, som för närvarande i huvudsak
blott under senare halvåret vore sysselsatta hos mellankommunala prövningsnämnden.
Nämnda personal boi''de erhålla följande tjänstebenämningar
och placeras i följande lönegrader: 1 skatteintendent A 30 jämte avlöningsförstärkning
3,500 kronor, 1 skatteassessor A 27, 2 skatteinspektörer
A 24, 1 kanslist A 15 samt 2 kontorsbiträden A 4.

De sakkunniga beräkna den totala årliga kostnaden för riksskattenämndens
verksamhet till cirka 110,800 kronor. Då den nuvarande årliga kostnaden
för mellankommunala prövningsnämnden — bortsett från kostnad för
krigskonjunkturskattetaxeringen — torde kunna uppskattas till ungefär

60,000 kronor, skulle den föreslagna organisationen medföra en årlig kostnadsökning
av omkring 50,800 kronor. I

I så gott som samtliga remissyttranden har de sakkunnigas förslag om inrättande
av ett centralt organ med uppgift att verka för enhetlighet i taxe -

Rätteligen 5,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

215

ringen inom riket tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Därvid betonar ett
stort antal myndigheter och sammanslutningar behovet av ett dylikt organ.
Endast kammarrätten, mellankommunala prövningsnämnden och statskontoret
anmäla betänkligheter mot förslaget i denna del.

Kammarrätten anför:

Kammarrätten ställer sig synnerligen betänksam inför den föreslagna organisationen,
som i själva verket innebär tillskapandet av ett nytt ämbetsverk.
Därmed vill dock kammarrätten ej hava sagt, att behov icke skulle föreligga
av ett samordnande organ för främjande av likformig taxering i riket.
Det torde emellertid i detta sammanhang böra framhållas, att beskattningsmyndighetema
i stor utsträckning kunna erhålla vägledning av de utslag,
som meddelas av beskattningsdomstolarna. Jämväl landskamrerarmötena,
som enligt de sakkunnigas åsikt böra bibehållas, äro ägnade att i hög grad
främja det ifrågavarande syftet. Det förefaller kammarrätten, att vad härutöver
erfordras i ifrågavarande avseende skulle kunna vinnas på ett enklare
sätt än som föreslagits.

Mellankommunala prövningsnämnden uttalar, att ett visst behov av åtgärder
i av de sakkunniga antydd riktning förelåge. Men fråga vore om utvägen
att tillskapa ett centralt organ med befogenhet att ingripa i och dirigera
samtliga länsprövningsnämnders verksamhet vore den lämpligaste. Med
en dylik anordning följde gärna risk för att sådana olikartade förhållanden
i de skilda länen, som rättvisligen borde tagas i betraktande vid vissa taxeringsfrågors
bedömande, icke bleve tillbörligen beaktade.

Statskontoret finner sig icke kunna dela de sakkunnigas uppfattning, att
tillgodoseendet av önskemålet örn en likformig och rättvis beskattning med
nödvändighet skulle kräva tillskapandet av ett särskilt organ med uppgift
att främja enhetligheten i taxeringen inom riket i dess helhet. Statskontoret
yttrar vidare:

De sakkunniga vilja för ändamålet ombilda mellankommunala prövningsnämnden
till en med avseende å personaluppsättningen väsentligt utvidgad
riksskattenämnd, som skulle draga en årlig kostnad, uppgående till över

110,000 kronor eller inemot 60,000 kronor mera än den normala årskostnaden
för mellankommunala prövningsnämnden. Förutom övertagande av de
uppgifter, som nu ankomma på denna prövningsnämnd, skulle riksskattenämndens
huvudsakliga syfte vara »att främja likformigheten i taxeringen
mellan de olika länen samt att därutöver utöva en rådgivande verksamhet för
beskattningsnämnderna». Statskontoret finner dessa allmänna uttalanden utgöra
en alltför vag motivering för inrättandet av en ny och dyrbar personalorganisation,
vars behövlighet överhuvud taget icke blivit tillfredsställande
styrkt. Enligt statskontorets mening skulle den avsedda likformigheten i taxeringen
kunna lika väl och för betydligt mindre kostnad främjas genom (iverläggningar
under fria lonner mellan de för taxeringsarbetet i de olika länen
i främsta rummet ansvariga landskamrerarna. Statskontoret vill sålunda förorda,
att man bygger vidare på den grund, som lagts med de under senare
år tämligen regelbundet avhållna landskamrerarmötena, och bibehåller mellankommunala
prövningsnämnden vid dess nuvarande uppgifter.

Åtskilliga av de börda myndigheterna och sammanslutningarna finna en
s a m lii a n k o piili n g av del 1'' ö resi a g n a cent r a I a o r g a n e I med

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

mellankommunala prövningsnämnden olämplig. Sådan mening
uttalas av kammarrätten, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala,
Östergötlands, Älvsborgs, Skaraborgs, örebro och Jämtlands län samt
taxeringsnämndsordfbrändenäs riksförbund, föreningen Sveriges taxeringsrevisorer,
Sveriges redareförening och kooperativa förbundet. I ett flertal av
dessa yttranden anföres, att då berörda nämnd vore en beskattningsnämnd,
sidoordnad med prövningsnämnderna i länen, den icke borde anförtros uppgiften
att lämna råd och anvisningar åt, bland andra, övriga prövningsnämnder.

De myndigheter och sammanslutningar, som avstyrka att mellankommunala
prövningsnämnden skulle på föreslaget sätt verka för enhetlighet i rättstillämpningen,
förorda som regel i stället att nämnda uppgift anförtros antingen
åt ett särskilt fristående organ (central nämnd) eller åt en byrå i finansdepartementet.

Ett särskilt fristående organ för ifrågavarande uppgifter förordas av länsstyrelserna
i Östergötlands och Älvsborgs län, taxering snämndsordf brändenäs
riksförbund, Sveriges redareförening och kooperativa förbundet. Länsstyrelsen
i Östergötlands län yttrar härvid, att såväl kammarrätten som landskamrerare
borde vara representerade i nämnda organ. Länsstyrelsen i Älvsborgs
län uttalar, att kammarrätten och landskamrerare borde äga utse var sin
representant i berörda organ. Ordförande och övriga ledamöter — de senare
förslagsvis högst tre — borde utses av Kungl. Maj:t. Härvid borde tillses, att
bland ledamöterna funnes representanter för sakkunskap i fråga örn skogstaxering
och bokföring. Det centrala organets namn borde bliva »riksskatterådet».
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund förordar en nämnd med
uteslutande rådgivande karaktär, vilken borde bestå av representanter för de
skattskyldiga, länsstyrelserna och taxeringsnämnderna. Denna nämnd kunde
näppeligen utgöras av mindre antal ledamöter än femton, örn den skulle få
en tillräckligt allsidig sammansättning. Sveriges redareförening yttrar, att i
den centrala nämnden borde såsom ledamöter ingå representanter för lantbruk,
industri, handel, sjöfart och löntagare. Såsom ordförande borde i första
hand ifrågakomma en ledamot av regeringsrätten eller en högt kvalificerad
ledamot av kammarrätten. Kooperativa förbundet anser, att såväl skatteteknisk
som juridisk sakkunskap och därjämte även erfarenhet från näringslivet
borde vara företrädda i den centrala nämnden; denna syntes böra organiseras
efter mönster av centrala krigskonjunkturskattenämnden, respektive
omsättningsskattenämnden.

En byrå inom finansdepartementet för handhavande av berörda uppgift
föreslås av Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Skaraborgs, örebro
och Jämtlands län samt föreningen Sveriges taxering srevisorer, länsstyrelserna
i Örebro och Jämtlands län samt nämnda förening förorda alternativt
ett särskilt fristående organ.

Kammarrätten ifrågasätter, om icke en ganska naturlig uppdelning av vissa
av de uppgifter, som enligt förslaget skulle tillkomma riksskattenämnden,
kunde ske mellan landskamreraremötena, mellankommunala prövningsnämn -

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

217

dens kansli och en nyinrättad central skattenämnd. Därvid skulle på landskamreraremötena
huvudsakligen ankomma den del av verksamheten, som
avsåge att lämna för riket gemensamma anvisningar i frågor rörande taxering.
Den allmänna översynen av beskattningsväsendet åter skulle handhavas
av den nyinrättade centrala skattenämnden, som bland annat skulle ha att
avgiva utlåtande i av Kungl. Majit till nämnden hänskjuta frågor samt att
hos Kungl. Majit göra framställning rörande ändringar eller förtydliganden
i skatte- och taxeringsförfattningarna. Beredningen av ärenden, som skulle behandlas
å landskamreraremöte och i den centrala skattenämnden, skulle ske
i mellankommunala prövningsnämndens kansli, som förutsattes skola i viss
omfattning fungera under hela året.

I fråga örn det centrala organets uppgifter göras i åtskilliga
yttranden erinringar mot de sakkunnigas förslag. Särskilt vänder man
sig härvid mot förslaget att skatteintendenten skulle äga överklaga länsprövningsnämndernas
och fastighetsprövningsnämndernas beslut. Kammarrätten
anför sålunda:

Beträffande det föreslagna stadgandet om rätt för skatteintendenten att anföra
besvär över länsprövningsnämnds beslut vill kammarrätten — — —
framhålla, att åtskilliga egendomliga förhållanden i processuellt avseende
torde kunna uppkomma därigenom, att skatteintendenten och taxeringsintendent
skulle äga besvärsrätt jämsides nied varandra. Det kan bland annat
tänkas, att skatteintendenten, vid vars besvärsrätt icke knutits villkor om
föregående talan i prövningsnämnden, skulle komma att anföra besvär hos
kammarrätten på begäran av taxeringsintendent i fall, då denne själv förlorat
sin talerätt. Detta kan givetvis icke anses lämpligt, då skatteintendentens
besvärsrätt väl närmast skulle avse principfrågor. En gränsdragning i
ifrågavarande avseende torde emellertid vara svår att åstadkomma. Som
särskilda bestämmelser örn skatteintendentens besvärsrätt hos Kungl. Majit
icke lämnats, torde få förutsättas, att skatteintendenten icke äger anföra besvär
över kammarrättens utslag i andra fall än då han själv fört talan därstädes
eller taxering ändrats av kammarrätten utan att han påyrkat sådan
ändring.

Enligt 107 § taxeringsförordningen har länsstyrelsen att vaka över att taxeringsarbetet
ordnas och bedrives ändamålsenligt. Härutinnan har ändring ej
föreslagits. Då länsstyrelserna lyda direkt under Kungl. Majit, måste det vara
förenat med svårigheter att samtidigt som länsstyrelsernas befogenheter i
fråga om taxeringsarbetet bibehållas anordna en central ledning av detsamma
i vissa avseenden. Såsom framgår av den föreslagna 135 a § taxeringsförordningen
hava de sakkunniga löst frågan så, att det skulle tillkomma riksskattenämnden
bland annat att lämna övriga beskattningsnämnder anvisningar
och att efter framställning från landskamrerare eller taxeringsintendent
eller när eljest anledning därtill förelåge yttra sig i taxeringsfrågor. Vidare
skulle enligt vad sakkunniga föreslagit såväl ordföranden i riksskattenämnden
som skatteintendenten vara berättigade företaga resor för att hos
olika fastighetsprövningsnämnder och prövningsnämnder göra sig underrättade
örn förhållanden, som beröra taxeringsväsendet. Det är alltså beskattningsnämnderna,
som skulle vara föremål för riksskattenämndens handledning,
och icke befattningshavarna hos länsstyrelserna.

218

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Ehuru såsom ovan framhållits riksskattenämndens handledande verksamhet
rent formellt icke skulle hava avseende å landskamrerarna och taxeringsintendenterna,
vilka i egenskap av befattningshavare hos länsstyrelserna
icke lära kunna mottaga direktiv från central myndighet, torde dock i praktiken
verksamheten närmast komma att beröra dessa. Man har därför svårt
att frigöra sig från den uppfattningen, att förhållandet mellan riksskattenämnden
och länsstyrelsernas befattningshavare skulle kunna giva anledning
till misshälligheter. Alldeles särskilt torde den ordförande i riksskattenämnden
och skatteintendenten medgivna rätten att genom besök å länsstyrelserna
granska prövningsnämndernas arbete vara ägnad att framkalla friktioner,
även om såsom väl får förutsättas ordföranden i nämnden och skatteintendenten
komme att fullgöra sitt grannlaga värv med stor takt och urskilning.
I den mån riksskattenämndens och dess ifrågavarande befattningshavares
verksamhet skulle kunna anses innebära, att mer eller mindre bestämda
direktiv gåves prövningsnämndema i deras dömande verksamhet,
måste enligt kammarrättens uppfattning en sådan inverkan anses obehörig
och därjämte oförenlig med syftet att organisera prövningsnämndema såsom
en verklig instans i förvaltningsprocessen.

Kammarrätten har tidigare framhållit vissa praktiska olägenheter, som
kunna tänkas uppkomma genom den besvärsrätt, som enligt förslaget tilllagts
skatteintendenten över länsprövningsnämndernas beslut. Ytterligare må
nu endast anmärkas, att det synes principiellt oriktigt att åt två olika representanter
för ett och samma intresse giva rätt att föra talan i kammarrätten
och hos Kungl. Maj:t.

Överståthållarämbetet yttrar:

Överståthållarämbetet anser sig icke kunna biträda förslaget, i vad detsamma
avser befogenhet för den nye befattningshavaren, skatteintendenten,
att jämsides med taxeringsin tendén terna hos kammarrätten och Kungl. Maj:t
anföra besvär i fråga örn ågångna taxeringar. Såsom ett väsentligt skäl mot en
dylik anordning kan framhållas, att vid samtidiga besvär av flera det allmännas
representanter yrkandena tilläventyrs icke sammanfalla, ett förhållande
som väl kan vara försvarligt i fall då kommun eller annan samfällighet klagar
jämsides med taxeringsintendent men som måste anses mindre lämpligt,
då taxeringsintendent och skatteintendenten föra talan beträffande en och
samma taxering. Ett annat icke oväsentligt skäl är, att då skatteintendenten
skulle äga längre besvärstid än taxeringsintendenten skulle den förstnämndes
befogenhet att anföra besvär i viss mån komma att innefatta en överprövningsrätt
i förhållande lill taxeringsintendentens åtgöranden, något som hans
avsedda kompetens och ställning i övrigt icke motiverar oell som jämväl av
andra orsaker förefaller mindre lyckligt.

Vad Överståthållarämbetet sålunda invänt torde erhålla än större betydelse
för den händelse landskamrerarna och skattedirektören skulle bibehållas vid
sin befogenhet att anföra besvär hos kammarrätten och Kungl. Majit.

örn läget skulle anses oundgängligen kräva, att åtgärder vidtagas för kontroll
av att det allmännas rätt i vederbörlig utsträckning bevakas genom anförande
av besvär hos skattedomstolarna — något som Överståthållarämbetet
icke vill med bestämdhet yttra sig om — förefaller det av de sakkunniga diskuterade
systemet med en »skattekansler» riktigare än ovanberörda i betänkandet
framlagda förslag. Överståthållarämbetet utgår emellertid ifrån att
riksskattenämnden eller den institution som tilläventyrs skulle träda i dennas
ställe endast skulle erhålla en allmänt rådgivande befogenhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

219

1 huvudsakligen samma riktning uttala sig länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands,
Älvsborgs, örebro, Kopparbergs och Jämtlands län samt Sveriges
redareförening. Sveriges redareförening anser, att rätten att granska och överklaga
prövningsnämndernas beslut borde tillkomma innehavaren av en återinrättad
advokatfiskalsbefattning i kammarrätten.

Länsstyrelsen i Västmanlands län och föreningen Sveriges taxering srevisorer
uttala, att ett centralt organ vore av stor betydelse för deklaralionskontrollen.

Rörande de anvisningar för taxeringen, som det centrala organet
skulle utfärda, uttalar länsstyrelsen i Östergötlands län, att anvisningarna
borde begränsas till att avse frågor, som hade intresse för hela riket,
och således icke inbegripa lokala värderingsfrågor. Länsstyrelsen i Uppsala
län uttalar, att innan anvisningar för taxeringen utfärdades förslag i ämnet
borde diskuteras vid landskamreraremöte.

Stadsfullmäktige i Norköping framhålla, att centrala anvisningar beträffande
exempelvis värdet av naturaförmåner kunde befaras medföra, att taxeringsnämnderna
komme att känna sig bundna av dessa normer, vilka sålunda
komme att verka hämmande på önskvärda initiativ från nämndernas sida.
Däremot hålla länsstyrelserna i Kristianstads och Älvsborgs län före, att
anvisningar beträffande värdering av naturaförmåner borde lämnas av det
föreslagna centrala organet. Länsstyrelsen i Älvsborgs län uttalar därjämte,
att det skulle vara till synnerligen stor fördel, örn dessa värden även kunde
fastställas av riksorganet. Det borde ligga nära till hands att söka åstadkomma
enhetliga sådana värdesättningar för alla kommuner inom riket, som
tillhörde en och samma dyrortsgrupp.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån anser de sakkunnigas förslag,
att riksskattenämnden skulle lämna anvisningar bland annat beträffande
värdet av icke börsnoterade aktier och andra värdepapper, böra så tolkas,
att värderingsgrunderna kunde bliva föremål för uttalande från nämndens
sida, medan däremot värdet skulle bedömas av landskontorens personal, som
kunde göra sig förtrogen med förhållandena i de speciella fallen.

I fråga om den betydelse, som komme att tillmätas riksskattenämndens
anvisningar, yttrar Överståthållarämbetet:

Mot anordningen med en riksskattenämnd eller annan liknande inrättning kan.
alltid anföras, att dess beslut eller anvisningar kunna komma alt stå i strid med
skattedomstolarnas rättstillämpning samt att tvivel därvid kunna uppkomma
rörande den vikt, som skall tillmätas nämnden, vilken i sin dömande verksamhet
är underställd skattedomstolarna. Förefintligheten av centrala nämnder
för omsättningsskatteärenden och krigskonjunkturskatteärenden kan icke
anses på ett avgörande sätt visa, att de farhågor, som i nämnt hänseende
inställa sig, skulle vara ogrundade. Dessa nämnder äro verksamma allenast
inom särskilda, speciellt avgränsade beskattningsområden, vartill kominer
att tillräcklig erfarenhet ännu ej föreligger beträffande den betydelse, som
i högsta instans tillmätts nämndernas i olika fall gjorda uttalanden.

220

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

I de yttranden, som avgivits av Sveriges lantbrnksförbund, svenska lantmännens
riksförbund, kommerskollegium, Stockholms hund el skummare, Sveriges
industriförbund, Sveriges redareförening och kooperativa förbundet,
framhålles önskvärdheten av att den föreslagna riksskattenämnden
eller annat centralt organ på begäran av skattskyldig
kunde meddela bindande förhandsuttalanden i
tveksamma taxeringsfrågor. Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund
anföra härom:

Från statsmakternas sida har vid olika tillfällen framhållits, att taxeringsmyndigheterna
böra slå de skattskyldiga till tjänst med upplysningar i tveksamma
fall. Vissa landskamrerare och måhända i den största utsträckningen
allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden hava ock visat
sig villiga att lämna besked örn sin ståndpunkt till frågor, som blivit dem
av de skattskyldiga underställda. Detta har utan tvivel varit till stort gagn
även för det allmänna därigenom att en mängd tvistefrågor lösts i samförstånd
och besvärsmål undvikits samt ett förtroendefullt samarbete mellan de
skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna främjats. I stor utsträckning hava
dock landskamrerarna icke velat lämna dylika förhandsbesked, och en godtagbar
lösning av frågan kan endast åstadkommas genom lagstiftning.

Det skulle innebära ett följdriktigt fullföljande av ett redan med framgång
praktiserat förfarande, örn de skattskyldiga berättigades att av riksskattenämnden
erhålla förhandsuttalanden i tveksamma taxeringsfrågor.
Att därvid göra åtskillnad på, å ena sidan, rättsfrågor och, å andra sidan,
avskrivnings- och andra uppskattningsfrågor synes knappast vara nödvändigt.
Beträffande de sistnämnda lärer emellertid i varje fall befogade invändningar
mot en dylik anordning icke kunna framställas. För att förhindra
att riksskattenämnden bleve överlupen av förfrågningar, synes det,
om så skvdle visa sig nödvändigt, kunna tagas under övervägande huruvida
icke viss avgift, bestämd av nämnden inom särskilt angivna latituder med
hänsyn till frågans svårighetsgrad och ekonomiska betydelse, borde uttagas
av den skattskyldige. För erhållande av besked skulle givetvis förutsättas,
att fullständig utredning företeddes av den skattskyldige. Jämväl borde
nämnden äga möjlighet att visa från sig frågor i sådana fall, då saken
syntes självklar eller den framställda frågan eljest framstode såsom obefogad.

Värdet av en dylik anordning skulle bliva ojämförligt mycket större, örn
det av riksskattenämnden givna förhandsuttalandet bleve för övriga beskattningsmyndigheter
bindande. Beträffande skattedomstolarna lärer dock
detta svårligen kunna ske, men ur praktiska synpunkter skulle i stort sett
samma resultat vinnas, örn det stadgades, att riksskattenämndens beslut skulle
vara bindande för beskattningsnämnderna och att skatteintendenten skulle
äga föreskriva, att klagan beträffande den skattskyldiges taxering, såvitt den
av riksskattenämnden avgjorda frågan anginge, icke finge av vederbörande
taxeringsintendent förås. Ett dylikt stadgande skulle stå i god överensstämmelse
med den dominerande ställning inom taxeringsorganisationen, som
enligt förslaget tillerkännes såväl riksskattenämnden som skatteintendenten.
Mot ett stadgande av denna innebörd skulle kunna invändas, att klagorätt
likväl beträffande den kommunala inkomstskatten skulle kvarstå för vederbörande
kommuner och att det därför skulle kunna inträffa, att en skattskyldigs
taxering bleve slutgiltigt bestämd enligt olika grunder vid den
statliga och den kommunala taxeringen. Detta innebär utan tvivel en brist
i den av oss ifrågasatta anordningen, men till ett dylikt resultat kunna även
gällande bestämmelser leda och denna brist kan enligt vår mening icke till -

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

221

mätas sådan betydelse, att man av den anledningen bör avstå från att pröva
anordningen, intill dess en bättre lösning tilläventyrs kan anvisas.

Frågan har mycket stor betydelse för produktionsmedlens rationella utnyttjande,
vilket sammanhänger med omöjligheten att göra en affärsmässigt
tillförlitlig kostnads- och vinstkalkyl vid nyanläggningar och andra affärstransaktioner
utan kännedom om den avsevärda omkostnadspost, som representeras
av de i samband med transaktionen utgående skatterna. De
erfarenheter sönå vunnits vid tillämpning av den Kungl. Majit meddelade
fullmakten att medgiva eftergift av krigskonjunkturskatt och fastställa särskild
grund för utgörande av sådan skatt torde bekräfta, att detta vårt påstående
icke är överdrivet. Någon risk för att de kommunala utskylderna
efter av vederbörande kommun anförda besvär så avsevärt skulle komma
att överstiga de utskylder, som med ledning av riksskattenämndens förhandsuttalande
kunna beräknas, att en affärsmässigt tillfredsställande kalkyl av
denna anledning skulle omöjliggöras, föreligger icke. Ovanberörda brist i
den av oss förordade anordningen ligger således på det formella och teoretiska
planet, någon praktisk betydelse av beskaffenhet att förringa värdet
av reformen för de skattskyldiga och därmed även för vår produktion och
försörjning har den icke.

Liknande anordningar ha även här i riket med framgång tillämpats å
närliggande områden. Jämlikt förordningen den 22 juni 1911 äger var och
en hos statskontoret erhålla upplysning i fråga örn skyldighet att utgöra
stämpelavgift och enligt förordningen om allmän omsättningsskatt åligger
det centrala omsättningsskattenämnden att efter framställning från skattskyldig
meddela bindande förklaring beträffande vissa vid tillämpning av
sistnämnda förordning uppkommande frågor. Båda dessa anordningar hava
visat sig vara av stort värde och fungerat tillfredsställande.

Sveriges redareförening anser, att varken skatteintendenten, taxeringsintendent
eller kommun skulle äga överklaga det centrala organets förhandsuttalanden.
Då det emellertid ur det allmännas synpunkt vore av vikt, att berörda
uttalanden kunde underställas skattedoinstolarnas prövning, borde en
särskild tjänsteman — innehavare av den återinrättade advokatfiskalsbefattningen
i kammarrätten — erhålla befogenhet att överklaga nämnda det centrala
organets beslut. Givetvis skulle även skattskyldig äga sådan rätt.

Handelskammaren i Gävle påpekar angelägenheten av att skattskyldig hos
taxeringsintendent eller, i förekommande fall, hos skatteintendenten kunde
erhålla förhandsuttalanden av nyssnämnda slag. I

I fråga om riksskattenämndens sammansättning lii. m.
uttala Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund, att till
ordförande i nämnden borde utses den bästa och mest auktoritativa kraft,
som stöde till förfogande. Skulle till posten önskas en ledamot av regeringsrätten,
borde detta kunna ordnas på samma sätt som då en ledamot av
högsta domstolen förordnades såsom ordförande i arbetsdomstolen eller
lagberedningen.

Kammarrätten ifrågasätter lämpligheten av föreskriften, att vice ordföranden
skulle utses inom riksskattenämnden. Det torde nämligen möta svårigheter
att såsom ledamot i nämnden erhålla en person, som vid förfall för

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

ordföranden skulle vara kompetent och även beredd att övertaga ordförandens
arbetsuppgifter med däri ingående föredragningsskyldighet.

Vad angår riksskattenämndens sammansättning i övrigt anföra lantbruksstyrelsen,
Sveriges lanlbruksförbund, svenska lantmännens riksförbund,
Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund, att vid fullgörande
av uppgiften att verka för enhetlighet i taxeringen riksskattenämnden
borde förstärkas med representanter för näringsorganisationer och löntagare.
I de fyra sistberörda yttrandena framhålles därjämte, att även kammarrätten
borde bliva representerad i nämnden, varigenom viss säkerhet kunde vinnas
för att dess direktiv vunne godkännande av denna instans.

Beträffande ersättning åt ordförande och ledamöter i riksskattenämnden
uttala Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund, att till ordföranden
icke borde utgå lägre ersättning än den avlöning, som tillkonnne
ledamot av regeringsrätten.

Allmänna lönenämnden yttrar, att nämnden icke ville motsätta sig, att i
avvaktan på närmare erfarenheters vinnande ersättning till ordföranden utginge
i enlighet med de sakkunnigas förslag, men ville tillägga att skäl måhända
kunde föreligga till övervägande av bestämt arvode i ett för allt. Med
avseende å ersättningen till ledamöterna i riksskattenämnden ville lönenämnden
framhålla, att en kombination av fast årligt arvode samt arvode
för sammanträdesdag synts lönenämnden vara att föredraga framför den
föreslagna anordningen med allenast dagarvoden. Mot de föreslagna reseoch
traktamentsklasserna — I A för ordföranden och I B för ledamöterna —
syntes intet vara att erinra.

Statskontoret anser, att de nuvarande grunderna för ersättning till mellankommunala
prövningsnämndens ledamöter borde i stort sett bibehållas,
dock med de jämkningar, som ämbetsverket tidigare föreslagit beträffande
ersättning åt ledamöterna i länsprövningsnämnd.

Vidkommande personalen hos det centrala organet uttala föreningen Sveriges
taxeringsrevisorer och kooperativa förbundet — vilka avstyrkt förslaget
alt sammankoppla nämnda organ med mellankommunala prövningsnämnden
— att viss personal skulle kunna vara gemensam för båda dessa
institutioner.

Mellankommunala prövningsnämnden uttalar, att i personaluppsättningen
hos riksskattenämnden måste ingå två taxeringsrevisorer, placerade lägst i
lönegrad A 27. Det vöre svårt att bedöma, huruvida den föreslagna personalen
i övrigt vore tillräcklig för de ifrågasatta arbetsuppgifterna.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer hemställer, att hos såväl mellankommunala
prövningsnämnden som det föreslagna centrala organet (eller
hos den nämnd, som skulle fullgöra dessa båda institutioners uppgifter) inrättades
ordinarie och eventuellt även extra ordinarie befattningar för personer
med taxeringsrevisors kompetens till så stort antal, som erfordrades
för att ifrågavarande institutioner skulle kunna bemästra de krävande uppgifter,
som tilldelades dem.

Skånes handelskammare, som håller före att den föreslagna kvalificerade

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

223

personalen å landskontoren borde ytterligare förstärkas, anser att detta skulle
kunna ske på så sätt att till riksskattenämnden knötes ett antal befattningshavare
i taxeringsinspektörs eller taxeringsrevisors tjänstegrad, vilka vid behov
kunde tjänstgöra å olika landskontor.

Allmänna lönenämnden förordar, att samtliga tjänster hos riksskattenämnden
tills vidare upptagas allenast såsom extra ordinarie. Vidare funne lönenämnden
det icke tillräckligt motiverat, att skatteintendenten erhölle särskild
avlöningsförstärkning. Den föreslagne kanslisten syntes böra ersättas
med en kansliskrivare i 11 lönegraden.

Statskontoret håller före, att nuvarande grunder för ersättning åt mellankommunala
prövningsnämndens personal borde i stort sett bibehållas.

Rörande den kostnadsökning, som skulle föranledas av ett genomförande
av de sakkunnigas förslag beträffande riksskattenämnden, anför mellankommunala
pr öv ning snämnden, att kostnadsökningen torde komma att uppgå
till högre belopp än de sakkunniga beräknat; dessa hade nämligen räknat
med för låga expenskostnader och dessutom icke tagit hänsyn till särskild
kostnad för anlitande av sakkunniga.

I detta sammanhang må nämnas att — efter det de sakkunnigas förslag avgivits
— frågan om inrättande av ett centralt organ för åstadkommande av
likformighet vid taxeringen behandlats i en av finansdepartementets
skatte beredning utarbetad, den 18 februari 1943 dagtecknad
promemoria. Den genom skatteberedningen verkställda utredningen
föranleddes av riksdagens skrivelse (nr 350) i anledning av motionerna
I: 94 och II: 133 till 1941 års riksdag; i nämnda motioner hemställdes
att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla örn skyndsam utredning rörande
möjlighet för skattskyldig att erhålla auktoritativa uttalanden av för ändamålet
bildat organ rörande rätt till avdrag vid taxering för värdeminskning
å i näringsverksamhet använda tillgångar för stadigvarande bruk, eventuellt
ock i andra vid taxering uppkommande frågor. I bevillningsutskottets av
riksdagen godkända betänkande nr 33 i anledning av motionerna anförde utskottet: I

likhet med motionärerna finner utskottet del vara av stort värde för rörelseidkare
att vid nyanläggningar eller nyanskaffningar för industriellt ändamål
erhålla bindande förhandsuttalanden i fråga om rätten att vid taxeringen
verkställa avdrag för värdeminskning å den tilltänkta anläggningen.
Utskottet anser emellertid denna fråga böra givas en större utsträckning än
sorn avses i de föreliggande motionerna. Under de senare åren har utskottet
haft anledning uppmärksamma, att skatteförfattningarna beträffande frågor
av mera allmänt intresse för de skattskyldiga stundom tillämpats på olika
sätt inom skilda delar av landet, samt att i följd härav taxeringarna de skattskyldiga
emellan icke blivit likformiga. En sådan ordning är givetvis icke
tillfredsställande samt förorsakar såväl de skattskyldiga sorn myndigheterna
olägenheter och ökat arbete. Även i sislberörda fall skulle det vara av värde,
därest ett auktoritativt organ funnes, som ägde befogenhet alt lämna bindande
utfästelser angående tillämpningen av skatteförfattningarna.

Utskottet är icke berett alt taga bestämd ståndpunkt till sättet för denna
frågas lösning. Emellertid vill utskottet framhålla att, därest ett auktorita -

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

tivt organ som förut nämnts kan tillskapas, utskottet anser detta böra hava
större befogenhet än enligt motionärernas förslag. Skall nämligen en dylik
anordning bliva av någon större praktisk betydelse, synes nödvändigt, att
det särskilda organet erhåller sådan befogenhet att dess på förhand gjorda
uttalanden bliva fullt bindande för alla parter. Huruvida det är möjligt att
med bibehållande av den nuvarande instansordningen i beskattningsmål lösa
frågan på nu antytt sätt, kan utskottet ej uttala sig örn. Skulle det emellertid
visa sig att en lösning efter denna riktlinje icke kan ske, anser utskottet
det vara av icke ringa värde, om man åtminstone kunde tillskapa ett särskilt
organ med befogenhet att lämna taxeringsmyndigheterna vägledning
beträffande avskrivningsfrågor och andra skattefrågor av mera allmänt intresse
för de skattskyldiga. Utskottet syftar därvid närmast på de landskamreraremöten,
som de senare åren plägat hållas för dryftande av vissa särskilda
beskattningsfrågor. Skola emellertid dessa möten givas en vidgad funktion
böra de givetvis erhålla en fastare organisation än nu är fallet. Vid sagda
möten horde icke blott rikets landskamrerare och ett lämpligt antal ledamöter
från skattedomstolarna vara representerade utan även sakkunniga på
näringslivets olika områden och måhända jämväl representanter för beskattningsnämnderna.
En dylik institution skulle säkerligen med sina anvisningar
kunna verkningsfullt bidraga till avlägsnande av de av utskottet i det föregående
påtalade olägenheterna beträffande olikformig tillämpning av skatteförfattningarna
ävensom måhända kunna fullgöra uppgiften att giva förhandsuttalanden
beträffande tillämpningen av gällande avskrivningsregler
m. m. Då utskottet finner det angeläget, att den nu berörda frågan tages under
närmare omprövning, får utskottet förorda, att en utredning härutinnan
snarast möjligt kommer till stånd.

I skaf teberedningens promemoria uttalas bland annat, att förliandsuttalanden
i taxeringsfrågor kunde avse speciella fall eller vara av allmän räckvidd.
I båda avseendena kunde förekomma rättsfrågor och uppskattningsfrågor.
Uttalandena kunde vara antingen bindande eller icke bindande men
likväl auktoritativa.

Vad anginge förhandsuttalanden i speciella fall torde dessa röra någon detalj,
som påverkade den totala taxeringen. Fråga vore, örn det kunde vara
lämpligt att ur sitt sammanhang utbryta detalj spörsmål och utan noggrann
kännedom om detta sammanhang för dem bestämma bindande normer. Annorlunda
ställde sig spörsmålet, där fråga icke vore om bindande besked utan
örn auktoritativa uttalanden. Skulle bindande förhandsuttalanden angående
skatteförfattningarnas tillämpning göras i speciella fall, torde befogenhet att
avgiva dylika, om nuvarande instansordning skulle upprätthållas, principiellt
kunna tillkomma endast den myndighet, som utgjorde sista instans för det
slag av ärenden, till vilket den föreliggande frågan vore att hänföra, d. v. s.
regeringsrätten eller, i vissa fall, kammarrätten. Vore åter fråga örn icke
bindande uttalanden, torde det vara direkt olämpligt att överlämna befogenheten
att avgiva sådana till nyssnämnda myndigheter. Dylik befogenhet syntes
i stället böra tillkomma något organ med särskild kompetens rörande sådana
frågor, som förhandsuttalandena i allmänhet kunde förväntas angå.

Vad åter anginge förhandsuttalanden au mera allmän räckvidd, vore väl
endast de fullt bindande, som hade formen av författningar, utfärdade av
Kungl. Majit och riksdag eller Kungl. Majit ensam. En särskilt hög grad

Kunni. Maj:ts proposition nr 345.

225

av auktoritet borde tillkomma uttalanden, som gjordes av de myndigheter,
som utgjorde sista instans i beskattningsmål. En mindre grad av auktoritet,
men dock av stor pi-aktisk betydelse, finge anses tillkomma uttalanden rörande
allmänna frågor, vilka gjordes av landskamrerare, exempelvis till ledning
för taxeringsnämnderna, eller landskamreraremöte. Det torde icke vara
lämpligt, att nyssnämnda allmänna uttalanden av beskattningsmyndighet i
högre instans avgåves beträffande andra frågor än rättsfrågor. Dylika uttalanden
rörande uppskattningsfrågor borde däremot lämpligen göras av landskamrerare
eller landskamreraremöte.

Då det gällde att finna ett lämpligt organ, åt vilket kunde anförtros uppgiften
att lämna förhandsuttalanden i speciella fall beträffande avskrivningsfrågor
eller andra frågor —- rättsfrågor dock som regel undantagna — beträffande
vilka ifrågavarande organ kunde anses äga särskild sakkunskap,
syntes närmast centrala krigskonjunkturskattenämnden kunna tagas till förebild.
Genom den sakkunskap, som skulle representeras i en sådan central
nämnd både på beskattningens och på näringslivets områden, kunde det förväntas,
att nämndens uttalanden eller beslut bleve så auktoritativa, att de
komme att efterföljas av övriga beskattningsmyndigheter, såvitt ej uppenbara
fel eller nya omständigheter kunde påvisas. Såsom tidigare anförts, torde det
vara olämpligt att i dylika fall meddela bindande besked. För de förhandsuttalanden,
varom här vore fråga, syntes det däremot knappast möjligt att
anlita landskamreraremötena, vilka vore en alltför vidlyftig apparat i detta
avseende. Ett visst samarbete mellan den centrala nämndens ledamöter och
landskamrerarna, bland annat vid landskamreraremötena, syntes emellertid
kunna ifrågasättas. För att i möjligaste mån tillgodose behovet av likformighet
borde även varje förhandsuttalande tillställas samtliga landskamrerare.

Tillskapandet av en dylik central nämnd innebure givetvis icke, att landskamreraremötena
skulle vara utan betydelse i förevarande sammanhang. I
fråga örn fastställande av allmänna normer för taxeringsarbetet kunde dessa
möten få avsevärd betydelse, särskilt med hänsyn till likformigheten. Utvecklingen
hade gått därhän, att landskamreraremöten brukade äga rum någon
gång om året. Det vore tänkbart, att större arbete kunde nedläggas på deras
förberedande än som varit vanligt hittills, då mötena i huvudsak betraktats
som en intern angelägenhet för landskamrerarna. Hinder mötte
givetvis ej, att uttalanden, som landskamrerarna enhälligt antagil, i vissa fall
offentliggjordes. Stundom torde detta vara att förorda. Det förefölle, som om
bevillningsutskottets betänkande i denna sak borde föranleda, att särskild
uppmärksamhet ägnades frågan örn dessa möten och deras organiserande.
Härvid syntes emellertid det framträdande behovet böra bliva utslagsgivande
för beskaffenheten av de åtgärder, som skulle vidtagas. Någon åtgärd i lagstiftningsväg
i detta avseende syntes icke erforderlig.

Vidkommande förhandsuttalanden rörande principiellt viktiga rättsfrågor,
vilka uttalanden möjligen, såsom tidigare berörts, skulle kunna avgivas av
regeringsrätten, respektive kammarrätten, syntes denna fråga ej kunna lösas
utan särskild, ingående utredning. För övrigt syntes det knappast vara lämp Bihang

lill riksdagens protokoll 19i.1. 1 sami. Nr 34~>.

226

Kungl. Majlis proposition nr 345.

ligt att under nuvarande förhållanden, då såväl regeringsrätten som kammarrätten
kunde antagas komma att få bära en mycket tung arbetsbörda, ytterligare
öka denna med nya arbetsuppgifter. För tillgodoseende av de syften,
varom här vore fråga, torde den nu ifrågasatta anordningen få mera
periferisk betydelse.

Sammanfattningsvis anföres i skaf teberedningens promemoria:

På grund av det sagda förordar skatteberedningen tillsättande av en för
hela riket gemensam nämnd, förslagsvis benämnd den centrala inkomstskattenämnden.
Denna nämnd bör ha till uppgift att efter framställning från
skattskyldig eller landskamrerare eller prövningsnämnd eller när anledning
eljest anses föreligga i särskilda fall avgiva yttranden i uppskattningsfrägor
rörande taxering enligt kommunalskattelagen samt förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt.

Som tidigare sagts bör såsom förebild för denna nämnd kunna tjäna den
centrala krigskonjunkturskattenämnden. I enlighet härmed föreslår skatteberedningen,
att nämnden skall bestå av en ordförande och nio ledamöter,
därav en förordnas till vice ordförande att vid förfall för ordföranden tjänstgöra
i hans ställe. För varje ledamot bör utses en suppleant. Ordföranden
måste enligt sakens natur äga höga kvalifikationer och sakkunskap rörande
beskattningsfrågor. Liknande kompetens bör krävas av vice ordföranden.
Ytterligare en ledamot synes böra företräda den skattetekniska sakkunskapen.
Övriga ledamöter böra däremot representera sakkunskap på olika områden,
såsom affärslivets bokföring, handel och industri samt jordbruk och
skogsbruk. Allt efter de föreliggande frågornas art bör bedömas om samtliga
ledamöter behöva kallas till nämndens sammanträden. Då det ej är möjligt
att i nämnden upptaga representanter för mer än ett fåtal näringsgrenar,
torde det vara nödvändigt att låta nämnden i den utsträckning Kungl. Hajd
förordnar åtnjuta biträde av sakkunniga. Såsom föredragande i nämnden
torde böra förordnas en person med fullgod kompetens. Sannolikt kommer
arbetet inom nämnden icke att taga föredragandens hela arbetstid i anspråk,
varför kostnaden för honom icke torde behöva beräknas såsom för heltidstjänst.
Kostnaderna i övrigt för nämndens verksamhet äro svåra att bedöma,
då dessa bliva beroende på omfattningen av det arbete nämnden kan få. Ett
belopp av 25,000 kronor är synnerligen approximativt uppskattat.

Nämnden bör givetvis få rätt att begära kompletterande upplysningar, likaså
rätt att vägra avgiva sakligt yttrande, därest omständigheterna skulle
föranleda därtill. Anledningen till vägran bör i så fall angivas. Någon rätt
till klagan över ett förhandsuttalande eller över att sådant vägrats kan givetvis
ej ifrågakomma.

Med hänsyn till att nämnden skulle få karaktär av remissinstans synas
några bestämmelser rörande densamma icke behöva inflyta i skattelagstiftningen.
Om den kan anses lia en tillräckligt bärande uppgift att fylla, när
nuvarande läge upphört, må erfarenheten utvisa.

Departements- Det torde få betecknas som en brist i taxeringsorganisationen att intet cenchefen.
irait organ finnes, som har till uppgift att verka för enhetlighet i taxeringen
genom en rådgivande, ledande och övervakande verksamhet. De sakkunnigas
förslag avser att avhjälpa denna brist genom inrättande av en så kallad riksskattenämnd;
utöver nyssnämnda uppgifter skulle riksskattenämnden även
övertaga de arbetsuppgifter, som nu äro anförtrodda åt den mellankommunala
prövningsnämnden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345

227

Därest ett centralt organ skulle inrättas med uppgift att verka för enhetlighet
vid taxeringen, torde det emellertid icke vara lämpligt alt denna uppgift
sammankopplades med de uppgifter, som för närvarande ankomma på
mellankommunala prövningsnämnden. Om ett ständigt fungerande organ
skulle handha uppgiften att främja enhetlighet vid taxeringen, synes detta
böra vara antingen ett särskilt fristående organ, lämpligen en central nämnd,
eller en byrå i finansdepartementet. Med hänsyn till att nämnda organ borde
utöva även en rådgivande verksamhet — därvid även förhandsuttalanden
på begäran av skattskyldig kunde komma i fråga — synes mig det förstnämnda
av de båda alternativen mest ändamålsenligt.

För egen del är jag emellertid icke beredd att för närvarande tillstyrka
inrättandet av en riksskattenämnd. Det synes befogat att, innan denna fråga
upplages till slutlig prövning, avvakta erfarenheterna av de nu föreslagna
reformerna. Jag vill i detta sammanhang tillägga dels att den i övrigt föreslagna
utbyggnaden av taxeringsorgamsationen otvivelaktigt är en angelägenhet
av mera brådskande natur än frågan om inrättande av en riksskattenämnd,
dels ock att sistnämnda fråga icke har något nödvändigt samband
med frågan om organisationens utbyggnad i övrigt.

Godtages den av mig nu uttalade meningen, torde man tills vidare få lita
till landskamreraremötena för vinnande i görligaste mån av enhetlighet i
taxeringen. Vid dessa möten böra till behandling upptagas frågor, som dit
hänskjutas av Kungl. Maj:! eller chefen för finansdepartementet eller som där
väckas av deltagare i mötet. Förhandsuttalanden i speciella fall på begäran
av skattskyldiga böra däremot icke komma i fråga. För att vid mötena gjorda
enhälliga uttalanden av betydelse för taxeringen skola bliva i större utsträckning
vägledande för taxeringsmyndigheterna och de skattskyldiga torde dylika
uttalanden böra på lämpligt sätt offentliggöras. Därest den av mig tidigare
föreslagna ändrade organisationen av landskontoren genomföres, böra
lill landskamreraremötena kallas — utom samtliga landskamrerare — även
samtliga taxeringsintendenter. Jämväl ordföranden i och allmänna ombudet
hos mellankommunala prövningsnämnden böra kallas till dessa möten. Det
torde såsom hittills böra ankomma på Kungl. Majit att besluta angående
landskamreraremötena och att utfärda de föreskrifter, som i samband därmed
må visa sig erforderliga. V.

V. Viss deklarationskontroll.

1 en inom första kammaren vid 1942 års riksdag väckt motion (nr 133) har
hemställts örn sådan ändring i 35 och 55 §§ taxeringsförordningen att taxeringsnä
mild sordförande skulle erhålla samma rätt, som för närvarande enligt
35 g 2 mom. tillkomme landskamrerare, att anmana idkare av jordbruk,
skogsbruk eller rörelse att avlämna uppgift örn belopp, som han utbetalt till
namngiven annan näringsidkare, därest beloppet vore av beskaffenhet att i
mottagarens hand utgöra intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse. Till

228

Kungl. Maits proposition nr 345.

stöd för nämnda hemställan har i motionen anförts, bland annat, att erfarenheten
från det praktiska taxeringsarbetet visat, att mycket ur skattekontrollsynpunkt
skulle kunna vinnas, om omvägen över landskamreraren kunde
undvikas. Några de skattskyldigas befogade intressen skulle näppeligen kunna
anses bliva trädda för nära genom att även taxeringsnämndsordföranden
erhölle sådan anmaningsrätt. En för sin uppgift intresserad taxeringsnämndsordförande
syntes ej — om icke högst väsentliga olägenheter härigenom
skulle uppstå — höra begränsas i sin verksamhet att åvägabringa rättvis

taxering. ....

Bevillningsutskottet vid 1942 års riksdag, till vilket motionen hänvisats, har
emottagit yttranden över motionen från fyra länsstyrelser samt från taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund. Enligt yttrandena äro meningarna
delade rörande behovet av ändrade bestämmelser på förevarande område.

1 ett pär yttranden har framhållits, att redan med stöd av gällande bestämmelser
beskattningsnämnderna hade möjlighet att verkställa en relativt tillfredsställande
kontroll av jordbrukarnas deklarerade inkomster. Att detta vore
möjligt berodde emellertid därpå, att de större uppköparna av jordbruks- och
skogsprodukter, såsom andelsföreningar och andra liknande företag eller sammanslutningar,
visat tillmötesgående mot myndigheterna samt frivilligt tillhandahållit
dem sådana uppgifter, som befunnits vara erforderliga for kontrollen
av jordbrukarnas inkomster. En länsstyrelse har däremot ansett det
nuvarande kontrollsystemet icke vara tillfredsställande. Det hade nämligen
visat sig vara förenat med stora svårigheter att utöva en effektiv kontroll i
sådana fall, då jordbrukare försålt sina produkter till privata uppköpare.
Samma länsstyrelse har framhållit, att den nuvarande bestämmelsen i 35 §

2 morn., att anmaning endast kan avse uppgift om belopp, som utbetalts till
namngiven näringsidkare, i hög grad hämmade en effektiv kontroll.

I yttrandena ha även gjorts vissa erinringar mot den föreslagna ändringen
av gällande bestämmelser. Sålunda ha farhågor uttalats för att ett genomförande
av förslaget kunde komma att verka oskäligt betungande för uppgiftslämnarna,
då dessa måhända bleve anmodade att lämna uppgifter på
begäran av såväl landskamreraren som taxeringsnämndsordföranden.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund har uttalat, att det icke komme
att innebära någon nämnvärd ökning av bördan för de uppgiftspliktiga,
örn skyldigheten att efter anmaning av landskamreraren lämna uppgifter
om namngiven näringsidkare utsträcktes till att avse alla skattskyldiga av
viss kategori inom ett visst område. Enligt förbundets åsikt borde därför
ordet »namngiven» utgå. Vidtoges denna ändring bleve det möjligt for landskamreraren
att redan före taxeringsarbetets början införskaffa uppgifter av
detta slag. Då kunde man också godtaga en utvidgning av anmaningsrätten
i förevarande fall såtillvida, att taxeringsnämndens ordförande erhölle ratt att
anmana den uppgiftspliktige att inkomma med uppgift rörande namngiven
skattskyldig; denna ordförandens anmaningsrätt vore att anse såsom ett supplement
till landskamrerarens motsvarande rätt och kunde användas för den

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

229

händelse någon genom landskamrerare^ försorg införskaffad uppgift skulle
visa sig ofullständig eller helt saknas.

Bevillningsutskottet har i sitt betänkande, nr 37, anfört:

I likhet med motionärerna finner utskottet det vara angeläget, att beskattningsnämnderna
äga möjlighet att på ett tillfredsställande sätt kontrollera de
skattskyldigas i deklarationerna lämnade uppgifter angående deras inkomster
och utgifter. I sådant hänseende synas gällande bestämmelser beträffande
jordbrukarna icke vara fullt ändamålsenliga, ett förhållande som i viss män
sammanhänger med att jordbrukarna icke äro bokföringspliktiga. Såsom i
några av de avgivna yttrandena framhållits, torde det för närvarande icke
vara möjligt att verkställa en fullt effektiv kontroll rörande sådana inkomstbelopp,
som jordbrukare erhålla vid försäljning av produkter till andra uppköpare
än andelsföreningar och andra liknande företag eller sammanslutningar.
Även om omfattningen av den förra försäljningsverksamheten icke är av
samma storleksordning som den senare, synes dock av vikt, att beskattningsnämndema
äga möjlighet att utan alltför stort besvär förskaffa sig kännedom
om, vilka skattskyldiga som på nyss antytt sätt försålt sina produkter
ävensom huru stor deras inkomst därav varit. Huru kontrollen i dylikt fall
lämpligen bör ordnas, är utskottet emellertid icke berett att närmare angiva.
Ej helier är det för utskottet möjligt att i frågans nuvarande läge bedöma^ huruvida
gällande bestämmelser i övrigt på detta område äro i behov av någon
ändring. Utskottet får därför förorda, att en mera fullständig utredning av
denna fråga verkställes än den som utskottet kunnat företaga. I detta sammanhang
vill utskottet understryka nödvändigheten av att kontrollföreskrifterna
böra vara så utformade, att de icke mera än som är nödvändigt för att
ernå ett tillfredsställande resultat öka beskattningsnämndernas redan nu
mycket stora arbetsbörda, att dubbelarbete för myndigheterna undvikes, samt
att icke heller rörelseidkarna åläggas en alltför betungande uppgiftsskyldighet.
En lämplig avvägning mellan dessa skilda önskemål kan givetvis vara
svår att åstadkomma. Vid omprövning av den föreliggande frågan synes böra
närmare övervägas vad taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anfört i
ämnet. Även andra utvägar att nå vad motionärerna åsyfta med sitt förslag
böra givetvis göras till föremål för övervägande. Då den föreliggande frågan
nära sammanhänger med spörsmålet örn beskattningsnämndernas organisation
och då detta spörsmål för närvarande är under utredning av särskilda
sakkunniga, finner utskottet lämpligt, att ovanberörda fråga tages under övervägande
i samband med nyssnämnda utredning. På grund härav finner sig
utskottet icke böra förorda bifall till motionärernas förslag på annat sätt än
att frågan bör göras till föremål för närmare utredning.

Riksdagen har i skrivelse, nr 434, under åberopande av bevillningsutskottets
förenämnda betänkande, som av riksdagen godkänts, anhållit, att Kungl.
Majit måtte föranstalta örn utredning angående förbättring av kontrollen i
fråga örn jordbrukares deklarationer och därvid beakta, vad i betänkandet
anförts, samt för riksdagen framlägga de förslag, som av utredningen kunde
föranledas.

På grund härav har Kungl. Majit uppdragit åt de sakkunniga att i samband
med fullgörandet av deras uppdrag verkställa den av riksdagen begärda utredningen.

De sakkunniga erinra först örn att frågan örn förbättring av deklarationskontrollen
i förevarande avseende tidigare varit föremål för uppmärksamhet.

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 34ö.

På uppdrag av chefen för finansdepartementet hade t. f. underståthållaren
K. G. A. Sandström år 1941 utarbetat en promemoria med förslag till åtgärder
bl. a. i sådant hänseende. Däri förordades bland annat alt, till förbättring
av kontrollen över jordbrukares deklarationer, uppgifter skulle införskaffas
från alla andelsmejeriet andelsslakterier, sockerfabriker m. fl. dylika företag
rörande verkställda inköp. Enligt promemorian skulle inom varje län verkställas
granskning av sådana företags räkenskaper samt göras anteckning
rörande alla, som dit sålt jordbruksprodukter, oberoende av var säljaren hade
sitt hemvist. Uppgifterna skulle därefter genom länsstyrelsens försorg
tillställas vederbörande taxeringsnämnder, respektive andra länsstyrelser. Alternativt
ifrågasattes i promemorian att ålägga uppköparna ovillkorlig uppgiftsplikt
rörande alla transaktioner av angivet slag, varigenom länsstyrelserna
skulle befrias från arbetet med uppgifternas insamlande hos uppköparna.
Över promemorian hade landskamrerarna avgivit yttranden. x\v dessa
franninge, att möjligheten till infordrande av uppgifter enligt 35 § 2 mom.
taxeringsförordningen begagnats i skiftande utsträckning i de olika länen. I
yttrandena tillstyrktes allmänt åtgärder för utvidgning av kontrollmaterialet
i denna del. Meningarna vore emellertid delade beträffande frågan, örn erforderliga
uppgifter borde insamlas genom granskning av uppköparnas räkenskaper
eller om det borde åläggas uppköparna att själva avgiva uppgifterna.
Insamlandet av uppgifter genom bokgranskning beräknades medföra
en avsevärd ökning av landskontorens arbetsbörda. Å andra sidan uttalades
i en del av yttrandena tvivel, örn det lämpligen läte sig göra att betunga uppköparföretagen
med åliggande att själva utarbeta och insända uppgifterna.
De flesta yttrandena ginge emellertid i den riktningen, att dylik uppgiftsskvldighet
kunde och borde åläggas företagen.

De sakkunniga uttala härefter, att de icke ville föreslå sådan utvidgning
av uppgiftsskyldigheten enligt 35 § 2 morn., att denna gjordes obligatorisk.
En dylik uppgiftsplikt skulle verka alltför betungande för ifrågavarande
näringsidkare. En viss utökning av berörda uppgiftsskyldighet ansåge de
sakkunniga emellertid böra äga rum. Såsom av de infordrade yttrandena
över förenämnda motion framginge, förekomme redan i viss utsträckning,
att uppköpare av jordbruks- och skogsprodukter efter anmaning tillhandahölle
landskamrerare eller taxeringsnämndsordförande uppgifter i önskad
omfattning för kontroll av jordbrukarnas inkomster, oberoende av huruvida
jordbrukarna i anmaningen namngivits eller ej. I de fall, då näringsidkarna
icke namngivits, skedde emellertid tillhandahållandet av uppgifterna
helt frivilligt; vederbörande vore i sin fulla rätt att vägra att tillhandagå
taxeringsmyndigheterna med uppgifter, därest han så funne för gott. Det
förekomme också ofta, att i synnerhet mindre uppköpare av lantbruksprodukter
vore obenägna att lämna uppgifter i större utsträckning än stadgandet
i 35 § 2 mom. ålade dem. Detta vore givetvis icke tillfredsställande. De
sakkunniga föresloge därför, att i nämnda författningsrum omförmälda näringsidkare
skulle vara skyldiga att efter anmaning av taxeringsintendent
avlämna uppgift örn lill andra näringsidkare utbetalade belopp av beskaf -

Kungl. Maj.ts proposition nr 345

231

fenhet, som i författningsrummet omförmäldes, jämte mottagarnas namn
och adress, utan att taxeringsintendenten skulle behöva i anmaningen namngiva
sistnämnda näringsidkare; taxeringsintendenten skulle i följd härav
kunna från uppköparen infordra uppgift antingen beträffande samtliga hans
leverantörer i visst avseende eller beträffande sådana inom visst område.

Denna utökade rätt att infordra ifrågavarande uppgifter hade de sakkunniga
ansett böra tillkomma endast taxeringsintendent för att erhålla garanti
för att nämnda rätt icke användes i andra fall än då så vore erforderligt.
Skulle även taxeringsnämndsordförande erhålla sådan rätt, kunde vidare
befaras, att uppköpare avfordrades uppgift beträffande samma leverantör av
både ordföranden och taxeringsintendenten. Ur arbetssynpunkt torde det även
vara mest rationellt, att före taxeringsarbetets början taxeringsintendenten
med biträde av personalen å taxeringsavdelningen för länet i dess helhet infordrade
de kontrolluppgifter, som ansåges erforderliga. Vid det möte, som
enligt 75 § taxeringsförordningen hölles inför landskamreraren med taxeringsnämndsordförandena
i länet, hade dessa tillfälle att framställa önskemål
rörande den omfattning, i vilken uppgifter borde införskaffas. Härutöver
ansåge de sakkunniga, att taxeringsnämndsordförande borde erhålla
anmaningsrätt uti ifrågavarande hänseende i så måtto, att han ägde infordra
uppgift om utbetalda belopp men endast beträffande namngiven annan näringsidkare.
Denna anmaningsrätt kunde, såsom taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund anmärkt, betraktas som ett supplement till den vidsträcktare,
taxeringsintendenten tillerkända anmaningsrätten och borde komma till
användning i fall, då beträffande viss näringsidkare genom taxeringsintendentens
försorg införskaffad uppgift icke förelåge eller vore ofullständig.
Det vore givet, att taxeringsintendent borde äga även sistnämnda mera inskränkta
anmaningsrätt.

De sakkunnigas förslag i nu förevarande del tillstyrkes eller lämnas utan
erinran i det övervägande antalet remissyttranden. Därvid anför länsstyrelsen
i Kristianstads län:

Förslaget synes i denna del ha på sina håll väckt invändningar från näringsidkarna,
vilka invändningar i sak torde innebära, att därest uppgifter
önskas i den utsträckning, de sakkunniga här avsett, näringsidkaren endast
borde vara skyldig ställa räkenskaperna till förfogande för att lämna taxeringsmyndigheterna
tillfälle göra erforderliga anteckningar. Länsstyrelsen
vill framhålla, att invändningarna, sådana de här refererats, beröra frågan
om den personal, länsstyrelsen kan ställa till förfogande för ändamålet, och
att länsstyrelsen för sin del icke anser den av de sakkunniga föreslagna utökningen
av landskontorens personal vara tillräcklig för alt kunna fullgöra
bestyret med utarbetande av sådana uppgifter. Då det därjämte i detta avseende
särskilt rör sig örn de få till buds stående allmänna kontrollmöjligheterna
vid taxering av idkare av jordbruk och skogsbruk, anser länsstyrelsen
det vara av största vikt, att de sakkunnigas förslag i denna del vinner
statsmakternas beaktande.

Länsstyrelsen i Jämtlands län yttrar, att i motsats tiil vad fallet varit under
tidigare år uppköpare av jordbruksprodukter i länet innevarande år

232

Kungl. Mcij.ts proposition nr 3-15.

vägrat lämna uppgifter till kontroll av jordbrukares inkomster i större utsträckning
än stadgandet i 35 § 2 mom. taxeringsförordningen ålade dem.
En utvidgad uppgiftsskyldighet för näringsidkare i enlighet med de sakkunnigas
förslag måste därför anses vara av behovet påkallad.

Näringslivets organisationer uttala däremot starka betänkligheter mot förslaget
i denna del eller direkt avstyrka detsamma med motivering, att den utökade
uppgiftsskyldigheten komme att verka alltför betungande för näringsidkarna
och stundom skulle vara så gott som omöjlig att fullgöra; den nuvarande
möjligheten att genom granskning av vederbörande uppköpares räkenskaper
erhålla erforderliga uppgifter syntes vara tillfyllest. Sveriges lantbruksförbund
anför sålunda, med instämmande av svenska lantmännens
riksförbund:

I 35 § 2 mom. 2 har föreskrivits, att taxeringsintendent äger anmana
idkare av jordbruk, skogsbruk eller rörelse att avlämna uppgift om till
andra näringsidkare, som icke äro i anmaningen namngivna, utbetalda belopp,
som äro att anse som intäkt av jordbruksfastighet eller rörelse, jämte
mottagarnas namn och adress. Något hinder enligt författningsrummets
ordalydelse föreligger alltså icke för att infordra uppgift rörande samtliga
leverantörer, ehuru av motiveringen framgår, att bestämmelsen avses komma
till användning för att infordra uppgift antingen beträffande samtliga köparens
leverantörer i visst avseende eller beträffande sådana inom visst område.
Enligt förbundets mening skulle en sådan utomordentligt vidsträckt uppgiftsskyldighet,
även örn den gives den något snävare omfattning, som antydes
i motiveringen, bliva orimligt betungande för företagarna. För de
jordbruksekonomiska föreningarna liksom jordbrukarna i gemen är detta
särskilt fallet. Ofta omfatta nämligen föreningarnas leverantörsreskontror
flera tiotusental konton. Det oerhörda arbete, som en dylik generell uppgiftsskyldighet
skulle medföra för de enskilda, torde icke stå i rimlig proportion
till värdet av den kontroll, som därigenom kan ernås. Vidare har man
anledning misstänka, att ett så vidlyftigt material med svårighet skulle kunna
utnyttjas av beskatlningsmyndigheterna. Då det dessutom icke föreligger
någon som helst garanti för att en dylik lagstadgad anmaningsrätt icke kommer
att missbrukas, särskilt som den redan nu förefintliga begränsade anmaningsrätten
icke alltid handhaves med den försiktighet, som torde vara
förutsedd, får förbundet bestämt avstyrka densamma. Den kontroll, som
behöver utövas, torde lämpligen böra ske i form av granskning av uppköparnas
räkenskaper. Vad de sakkunniga anfört örn att denna metod skulle öka
det allmännas omkostnader, kan näppeligen åberopas som ett skäl häremot,
då de sakkunnigas förslag skulle medföra väsentligt större kostnader och
ofta av improduktivt slag.

Yttranden av i huvudsak samma innehåll ha avgivits av kommerskollegium,
Stockholms handelskammare, handelskamrarna i Göteborg och Gävle,
Skånes handelskammare, Sveriges industriförbund, kooperativa förbundet
och svenska lantarhctsgivareföreningen. Även lantbruksstyrelsen och kammarrätten
ha avgivit yttranden av liknande innehåll.

För att bereda garanti för att anmaningsrätten begagnas med omdöme
och moderation anse kammarrätten, Stockholms handelskammare och Sveriges
industriförbund, att denna i samtliga fall borde förbehållas taxeringsintendenten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

233

Svenska landskommunernas förbund samt föreningen Kronobergs läns taxeringsnämndsordförande
och kronoombud ifrågasätta, om icke uppgiftsskyldigheten
uti ifrågavarande avseende borde göras obligatorisk. Svenska landskommunernas
förbund yttrar härvid:

Att taxeringsmyndigheterna erhålla möjligheter att kontrollera jordbrukarnas
inkomster i så stor utsträckning som möjligt — på sätt länge för löntagare
varit fallet — är enligt förbundets mening av utomordentligt stor betydelse
för åstadkommande av en rättvis och likformig taxering. Att som nu
är förhållandet lämnandet av dessa uppgifter skall vara beroende på vederborandes
goda vilja kan under sådana förhållanden givetvis icke vara tillfredsställande.
För sin del skulle förbundet helst se sådan utvidgning av
uppgiftsskyldigheten, att denna göres obligatorisk. Härigenom skulle ingen
skillnad i behandlingssätt uppstå vare sig mellan jordbrukarna å ena sidan
och t. ex. löntagarna å andra sidan eller mellan olika grupper av jordbrukare,
såsom enligt sakkunnigas förslag skulle bliva fallet, då uppgiftslämnande
skulle bliva beroende på anmaning. Det skäl, som anförts av de sakkunniga
mot obligatorisk uppgiltsskyldighet, eller att denna skulle verka
alltför betungande för ifrågavarande näringsidkare, kan förbundet ej finna
bärande; enligt förslaget kan taxeringsintendent infordra uppgifter om till
samtliga leverantörer utbetalda belopp, och det blir alltså beroende på vederbörande
tjänsteman, i vilken utsträckning uppgifter komma att införskaffas,
och vederbörande uppgiftslämnare komma således att bliva betungade i
mycket olika grad. Till sist får förbundet framhålla, att de farhågor, som
uttalats för att ett utsträckande av anmaningsrätten även till taxeringsnämndsordförandena
skulle komma att verka oskäligt betungande för uppgiftslämnarna
av den grund, att dessa måhända bleve anmodade att lämna
uppgifter av såväl vederbörande i länsstyrelsen som taxeringsnämndsordföranden.
skulle bliva utan grund, om uppgiftsplikten göres obligatorisk.

Här torde få erinras örn att riksdagens år 1942 församlade revisorer verkställt
utredning örn i vilken utsträckning olika länsstyrelser infordrat uppgifter
till kontroll av jordbrukares deklarationer. Revisorerna uttala i sin
berättelse, att stora skiljaktigheter förelåge mellan de olika länsstyrelsernas
handhavande av taxeringskontrollen. Hos vissa länsstyrelser syntes ifrågavarande
kontrollverkamhet lia varit av förhållandevis mycket ringa omfattning.
Utan att ingå på frågan, vilka omständigheter som i de särskilda fallen
kunde lia föranlett detta, ville revisorerna framhålla, att taxeringskontrollen
— särskilt i nuvarande statsfinansiella läge — uppenbarligen måste ägnas
allra största uppmärksamhet. Vid behandling av frågan örn effektivisering av
denna kontroll syntes även böra uppmärksammas, i vilken utsträckning kontrolluppgifter
borde lämnas till taxeringsmyndigheterna från bland annat de
olika krisorganen. I

I detta sammanhang må vidare nämnas, att föreningen fritt näringsliv i
skrivelse den 16 juni 1942 till chefen för finansdepartementet föreslagit, att
i ändamål att åstadkomma en effektiv beskattning av de medel, som i form
av återbäringar eller efterlikvider utdelades till eller goltskreves medlemmarna
i jordbrukarnas ekonomiska föreningar, nämnda föreningar skulle åläggas
att lill beskaltningsmyndighoterna lämna årliga uppgifter å beloppet av så -

23 i

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements chefen.

dana medel. Berörda uppgifter borde lämpligen avlämnas i samma ordning,
som föreskrivits beträffande uppgifter om utdelningar från aktiebolag.

Slutligen må erinras örn att årets riksdag (skr. nr 434) i anledning av väckta
motioner anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utrednig av frågan
om åstadkommande av en förbättring av taxeringskontrollen över de fria yrkenas
utövare ävensom för riksdagen framlägga de förslag, som kunde av utredningen
föranledas. Riksdagens ifrågavarande skrivelse har föranlett igångsättandet
av viss förberedande utredning i ämnet, vilken emellertid ännu icke
är slutförd.

Otvivelaktigt är det av vikt att taxeringsmyndigheterna lia möjlighet att
kontrollera, att de belopp, som andelsföreningar och andra uppköpare utbetala
till idkare av jordbruk, skogsbruk eller rörelse vid inköp av produkter, i
vederbörlig ordning deklareras. Den nu föreliggande möjligheten att med stöd
av 35 § 2 mom. taxeringsförordningen begära uppgift örn belopp, som sålunda
utbetalas till viss namngiven näringsidkare, torde ur kontrollsynpunkt icke
vara tillräcklig. För att tillfredsställande resultat i detta hänseende skall ernås
torde erfordras, att uppgift skall kunna erhållas beträffande samtliga
idkare av jordbruk, skogsbruk eller rörelse, till vilka den uppgiftspliktige
gjort utbetalning.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att obligatorisk uppgiftsskyldighet
i förevarande hänseende icke skäligen bör åläggas ifrågavarande näringsidkare,
då en dylik skyldighet skulle verka i hög grad betungande. Man torde
härvidlag icke böra gå längre än att möjlighet beredes beskattningsmyndighet
att efter anmaning införskaffa uppgifter i önskad omfattning. Detta kan ske
antingen sålunda, att vederbörande näringsidkare åläggas att — på sätt de
sakkunniga föreslagit — själva iordningställa och insända uppgifterna, eller
— såsom redan i viss utsträckning skett — att näringsidkaren tillhandahåller
sina räkenskaper åt beskattningsmyndigheten, som därur inhämtar erforderliga
uppgifter. Då förstnämnda metod ur beskattningsmyndiglieternas synpunkt
är att föredraga samt en uppgiftsskyldighet av föreslagen omfattning
icke kan anses vara för företagarna oskäligt betungande, tillstyrker jag de
sakkunnigas förslag. Den ifrågavarande anmaningsrätten bör tillkomma endast
taxeringsintendent. Självfallet bör anmaningsrätten utövas med urskillning
och omdöme. Det bör sålunda icke komma i fråga att varje år infordra
uppgifter beträffande näringsidkarnas samtliga leverantörer. En dylik mera
omfattande undersökning torde icke böra göras annat än då förhållandena
därtill föranleda. I övrigt torde kontrollen böra utövas såsom en stickprovskontroll,
lämpligen så att varje år uppgifter infordras rörande viss eller vissa
grupper av skattskyldiga. Att uppgifter i intet fall böra infordras i större omfattning
än som kan tillgodogöras vid taxeringsarbetet torde knappast behöva
framhållas.

Den mera vidsträckta anmaningsrätt, som sålunda bör tillkomma taxeringsintendent,
synes böra kompletteras med en rätt för vederbörande faxe -

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

235

ringsnämndsordförande att infordra uppgifter om belopp, som utbetalts till
viss namngiven näringsidkare. Att taxeringsintendentens anmaningsrätt innefattar
jämväl en sådan mera begränsad rätt är självfallet.

Vad slutligen angår frågan om åstadkommande av en förbättring av taxeringskontrollen
över de fria yrkenas utövare torde jag få återkomma till
denna fråga efter det den nu pågående ävensom ytterligare utredningar i
ämnet blivit slutförda.

VI. Sammanfattning av kostnaderna för den föreslagna ändrade
organisationen av taxeringsväsendet.

De sakkunniga beräkna den årliga kostnadsökning, som ett genomförande
av deras förslag skulle medföra, till 1,724,430 kronor enligt följande sammanställning: I.

Ändrad organisation av beskattningsnämnderna
för årlig taxering:

Taxeringsnämnder (inklusive kostnad
för mantalslängder och taxe ringslängder)

................ kronor 814,130

Länsprövningsnämnder ........ » 25,000 kronor

II. Ändrad organisation av landskontoren:

Personalförstärkning m. m.......kronor 810,500

Utbildningskurser .............. » 24,000 »

III. Inrättande av riksskattenämnden .... »

kronor 1,724,430.

I ovannämnda belopp ingå icke kostnaderna för nuvarande provisoriska
åtgärder till förstärkning av den med taxering sysselsatta personalen å länsstyrelserna.
Dessa kostnader uppgå till ett årligt belopp av 472,748 kronor.

De sakkunniga anföra i fråga örn kostnadsökningens storlek:

Den angivna årliga kostnadsökningen, 1,724,430 kronor, är givetvis betydande.
Dessa kostnader föranledas emellertid till största delen av nödvändigheten
att genomföra en nyorganisation av taxeringsväsendet i syfte att
övervinna den brist på fasthet och effektivitet, som, på sätt de sakkunniga
tidigare framhållit, länge gjort sig kännbar på detta område.

Vid bedömande av det anförda kostnadsbeloppets storlek bör sålunda beaktas,
att såsom en följd av nuvarande brister i taxeringsorganisationen säkerligen
högst betydande skattebelopp årligen undandragas stat och kommun.
Att bedöma storleken av dessa belopp är givetvis ogörligt, men man
kan med säkerhet utgå från att den beräknade kostnadsökningen i jämförelse
med dem är feiga betydande. Erfarenheten lärer jämväl hava givit vid handen,
att varje, låt vara obetydlig, förbättring av taxeringsorganisationen följts
av en väsentlig förbättring av taxeringsresultatet.

839,130

834,500

50,800

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements chefen.

Den kostnadsökning, som förslaget beträffande den allmänna fastighetstaxeringen
skulle medföra, beräkna de sakkunniga sålunda:

Fastighetstaxeringsnämnder (inklusive kostnad
för fastighetslängder) .............. kronor 90,000

Fastighetsprövningsnämnder.............. » 20,000 kronor 110,000.

De sakkunniga framhålla, att i sistnämnda belopp icke vore inräknad kostnad
för en allmän förstärkning av arvodet åt ordförande i beredningsnämnd
samt ordförande och av länsstyrelsen förordnad ledamot i fastighetstaxeringsnämnd.

De ändringar av de sakkunnigas förslag, som jag i det föregående förordat,
föranleda att den årliga kostnadsökningen vid ett genomförande av
förslaget kan beräknas utgöra 1,946,048 (2,287,379) kronor1 enligt följande
uppställning:

I. Ändrad organisation av beskattningsnämnderna för årlig taxering:

Taxeringsnämnder, inkl.
kostnad för taxeringslängder
(50,000 + 2,000
+ 200,000 + 10,000 +

80,000)...............kr. 342,000

Länsprövningsnämnder » 25,000 kr. 367,000

II. Ändrad organisation av

landskontoren:

Personalförstärkning

m. m................ kr. 1,542,259 (1,840,435)

Utbildningskurser...... » 24,000____» 1,566,259 (1,864,435)

III. Förstärkning av personalen hos skatteverket vid

Överståthållarämbetet......................... » 12,789 (55,944)

kr. 1,946,048 (2,287,379).

Då jag icke ansett mig kunna förorda någon allmän höjning av arvodena
åt de av länsstyrelserna förordnade medlemmarna i beredningsnämnder och
fastighetstaxeringsnämnder, kan den kostnadsökning, som föranledes av genomförandet
av förslaget beträffande den allmänna fastighetstaxeringen, beräknas
till (50,000 + 20,000 =) 70,000 kronor.

Ifrågavarande kostnadsökning är givetvis i och för sig mycket betydande.
Emellertid måste beaktas, att omorganisationen syftar till att avhjälpa sedan
länge förefintliga brister inom taxeringsorganisationen, vilka särskilt starkt
framträda under nuvarande utomordentliga förhållanden. Säkerligen undan 1

Förstnämnda belopp utgör kostnad, beräknad efter lön enligt den lägsta löneklassen, och
det inom parentes angivna beloppet kostnad, beräknad efter lön enligt den näst högsta -löneklassen
inom vederbörlig lönegrad.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 345.

237

hållas på grund härav betydande belopp från beskattning. Detta förhållande är
otillfredsställande icke blott för staten och kommunerna, vilkas skatteinkomster
sålunda minskas, utan även för alla lojala skattskyldiga, vilka därigenom
komma att få bära en tyngre skattebörda än annars skulle ha blivit fallet. Ej
heller må förbises de vådor med avseende å skattemoralen, som en otillräcklig
kontroll framkallar.

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departementschefen.

Specialmotivering.

I. Förslag till förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379).

2 § 3 morn.

De sakkunniga anföra:

De i detta moment intagna sammanfattande beteckningarna föreslås utökade
med lånsprövningsnämnd och taxeringsintendent för att i förordningen
undvika onödig upprepning av Stockholms stads prövningsnämnd,
respektive skatteintendent och i 16 § omförmäld tjänsteman. Beteckningen
landskamrerare föreslås nu enbart skola avse jämväl skattedirektören vid
Överståthållarämbetet för skatteärenden. Vidare har det ansetts lämpligt att
använda beteckningen prövningsnämnd i de fall, då icke blott länsprövningsnämnd
och Stockholms stads prövningsnämnd avses utan även rikskattenämnden.

Såväl i denna som i övriga ifrågakommande paragrafer i departementsförslaget
ha vidtagits de ändringar i förhållande till sakkunnigförslaget, som
föranledas av att frågan om inrättande av en riksskattenämnd enligt departementsförslaget
ställts på framtiden.

Då benämningen prövningsnämnd förekommer i författningstexten, åsyftas
därmed, liksom för närvarande, såväl lånsprövningsnämnd och Stockholms
stads prövningsnämnd som den mellankommunala prövningsnämnden.

4 §.

De sakkunniga yttra:

De särskilda taxeringsnämnderna skola enligt 77 § 2 mom. verkställa
taxering dels av juridiska personer, med undantag av oskifta dödsbon och
familjestiftelser, och dels av vissa rörelseidkare, som äro fysiska personer,
oskifta dödsbon eller familjestiftelser, där icke nämnda skattskyldiga på
grund av stadgandet i 77 § 4 morn. skola taxeras av den för riket gemensamma
taxeringsnämnden. Intet hindrar, att samma särskilda taxeringsnämnd,
örn länsstyrelsen så finner ändamålsenligt, anförtros taxeringen av båda nu
omförmälda kategorier skattskyldiga. I de flesta län blir mera än en sådan
nämnd erforderlig. Vid fördelningen av arbetsuppgifterna mellan flera särskilda
taxeringsnämnder inom ett län eller inom en stad, som ensam utgör
verksamhetsområde för en eller flera dylika nämnder, kan förfaras på olika
sätt. Antingen kan nämnda fördelning ske efter lokal grund (skattskyldiga i
olika delar av länet eller staden hänföras till olika särskilda taxeringsnämnder)
eller efter saklig grund, d. v. s. de skattskyldigas art (aktiebolag taxeras
exempelvis i en nämnd, ekonomiska föreningar i en annan, övriga juridiska
personer, med undantag för oskifta dödsbon och familjestiftelser, i en tredje

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

239

samt rörelseidkare, som äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser,
i en fjärde). Skattskyldiga juridiska personer, med nämnt undantag,
synas böra uppdelas mellan olika särskilda nämnder företrädesvis efter
de skattskyldigas art. Beträffande rörelseidkare, som äro fysiska personer,
oskilta dödsbon eller familjestiftelser, torde som regel annan än lokal fördelningsgrund
icke komma i fråga.

Beteckningen taxeringsdistrikt åsyftar även de särskilda taxeringsnämndernas
verksamhetsområden.

Den i andra stycket intagna bestämmelsen, att länsstyrelsen i särskilda fall
vid uppdelning av kommun i flera taxeringsdistrikt må förordna, att vid
taxering för inkomst eller förmögenhet beträffande viss grupp eller vissa
grupper skattskyldiga annan indelning skaij tillämpas, än som föreskrives för
taxeringen i övrigt, utgör ett komplement till stadgandet i 77 § 2 mom. I stad,
som ensam skall utgöra verksamhetsområde för en eller flera särskilda
taxeringsnämnder, kan sålunda länsstyrelsen förordna, att till den eller de
särskilda taxeringsnämnder, som omhänderhava taxeringen av rörelseidkare,
vilka äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser och hava
ordnad bokföring, som avslutas medelst vinst- och förlustkonto i huvudbok,
skola hänföras även dylika rörelseidkare, vilka icke hava så beskaffad bokföring.
I stad, som ingår i distrikt, som omfattar jämväl annan del av länet
eller länet i dess helhet, kan med stöd av 4 § förordnas, att sistnämnda rörelseidkare
skola taxeras av en särskild taxeringsnämnd i staden.

Såsom av den allmänna motiveringen framgår, biträder jag icke de sak- Departementskunnigas
förslag, att särskild taxeringsnämnd skall omhänderha taxeringen chefen.
av sådana rörelseidkare, som äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser
och som ha ordnad bokföring avslutad medelst vinst- och förlustkonto
i huvudbok. I städer av icke alltför ringa storlek böra emellertid
samtliga rörelseidkare, som äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser,
i den mån länsstyrelsen prövar en sådan anordning ändamålsenlig,
med stöd av 4 § andra stycket sammanföras till en eller flera taxeringsnämnder
inom staden. Sistberörda nämnder kunna handha taxeringen
antingen av enbart dylika rörelseidkare eller jämväl av vissa andra grupper
av skattskyldiga. Enligt den använda terminologien äro dessa nämnder att
anse som lokala nämnder.

Aktiebolag och andra juridiska personer, med undantag av oskifta dödsbon
och familjestiftelser, skola sålunda enligt departementsförslaget obligatoriskt
hänföras till särskilda taxeringsnämnder, vilkas verksamhetsområden
enligt länsstyrelsens bestämmande skola omfatta hela länet eller del därav
(stad, som icke deltager i landsting, skall dock alltid ensam utgöra verksamhetsområde
för sådan nämnd), medan på länsstyrelsens prövning avses skola
bero, huruvida rörelseidkare, som äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller
familjestiftelser, skola inom viss kommun sammanföras till en eller flera
lokala taxeringsnämnder.

5 § 2 mom.

Bestämmelsen örn förlängning av besvärstiden i händelse att slutdagen infaller
å en helgdag har — för att vinna överensstämmelse med motsvarande

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements chefen.

stadgande i 119 § och då en dylik förlängning inträder redan på grund av
bestämmelserna i lagen om beräkning av lagstadgad tid — ansetts böra utgå.

Hänvisningen till förordningen om kommunalstyrelse på landet har ändrats
till att avse 1930 års lag i samma ämne.

6 § 1 mom.

De sakkunniga uttala i sin allmänna motivering att, därest ordföranden i
fastighetstaxeringsnämnden skulle övervaka arbetet i beredningsnämnderna
inom fastighetstaxeringsdistriktet, han icke borde förordnas jämväl såsom
ordförande i beredningsnämnd.

Jag har tidigare förordat, att ordförande i fastighetstaxeringsnämnd erhåller
ifrågavarande övervakande uppgift. Vid sådant förhållande bör ordförande
i fastighetstaxeringsnämnd icke tillika förordnas såsom ordförande i beredningsnämnd
inom fastighetstaxeringsdistriktet. Hinder bör däremot icke
föreligga att ordförande i fastighetstaxeringsnämnd — t. ex. om brist på
lämpliga personer skulle föreligga -— förordnas såsom ordförande i beredningsnämnd
utom fastighetstaxeringsdistriktet. Förevarande paragraf har i
departementsförslaget utformats i enlighet med det nu sagda.

7 §.

De sakkunniga framhålla, att i 1 morn. orden »under året» tillagts i syfte
att tydligare utmärka, att med uttrycket »fastighetstaxeringsnämndemas arbete»
åsyftades dylikt arbete under löpande året.

8 §-

De sakkunniga uttala beträffande stadgandena i 3 morn.:

Valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd med större verksamhetsområde
än stad kunna tydligen icke utses av primärkommunernas representationer.
Mest konsekvent hade varit, att landstinget utsåge ifrågavarande
ledamöter. Emellertid sammanträder landstinget till lagtima möte blott en
gång om året, nämligen i början av september. För att landstinget då skulle
kunna utse ledamöter i särskild taxeringsnämnd erfordrades, att länsstyrelsen
redan fastställt distriktsindelningen för sådana nämnder i länet samt
därvid bestämt, vilka grupper skattskyldiga som skulle taxeras av varje särskild
nämnd. Lydelsen av 4 § torde icke lägga hinder i vägen för att länsstyrelsen
så tidigt meddelar beslut i berörda hänseende; det synes dock icke
lämpligt att redan i exempelvis augusti fatta dylikt beslut med avseende å
nämnd, som först i februari nästkommande år skall börja sitt arbete. Det
kan givetvis heller icke ifrågasättas, att landstinget skulle sammanträda till
urtima möte endast för att välja ifrågavarande ledamöter. De sakkunniga
hava därför föreslagit, att nämnda ledamöter skola utses av landstingets förvaltningsutskott,
vilket överensstämmer med vad som provisoriskt gällt beträffande
1942 års taxering enligt förordningen den 30 december 1941 (nr
991) med särskilda bestämmelser rörande taxeringsförfarandet år 1942.

Frågan om utseende av ledamöter i särskild taxeringsnämnd har berörts
i några remissyttranden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

241

Sålunda uttala magistraten i Umeå och kommunalfullmäktige i Nederluleå
socken, att länsstyrelsen borde utse ledamöter i särskild taxeringsnämnd.

Svenska landstingsförbundet samt Uppsala och Blekinge läns landstings
förvaltningsutskott ifrågasätta, huruvida det icke vore riktigare att landstinget,
i stället för dess förvaltningsutskott, utsåge ledamöter i särskild
taxeringsnämnd med större verksamhetsområde än stad. I flertalet fall, då
landstingsinstitutionen tillerkänts rätt att utse vissa ledamöter i styrelser
eller nämnder, vore det nämligen landstinget och icke förvaltningsutskottet,
som fått sig denna uppgift anförtrodd.

Sveriges stadskamerala förening och drätselkammaren i Kalmar yttra, att
länsstyrelsen såvitt möjligt borde låta stad bilda eget verksamhetsområde
för särskild taxeringsnämnd. Där så icke kunde ske, borde vid val av ledamöter
i sådan nämnd för område, till vilket hörde stad eller annan ort
med ett relativt stort antal rörelseidkare, landstingets förvaltningsutskott
tillse, att lämpligt antal personer från dylik stad eller ort bereddes plats
i nämnden. Det kunde ifrågasättas, huruvida icke staden eller orten genom
sin drätselkammare, kommunalnämnd etc. borde ha rätt att till förvaltningsutskottet
avgiva förslag å personer, lämpliga att utses till ledamöter i
nämnden.

Beträffande stadgandena i 5 mom. anföra de sakkunniga:

Då länsstyrelsen förordnar om nytt val av ledamöter och suppleanter i
särskild taxeringsnämnd på grund därav, att vid valet icke iakttagits bestämmelsen
i 12 § 1 mom. fjärde stycket första punkten om speciella kvalifikationer
hos ledamöterna och suppleanterna, skall länsstyrelsen därvid
alltid erinra örn nämnda bestämmelse. Därutöver skall länsstyrelsen, såvitt
möjligt, föreskriva, vilka slag av skattskyldiga som skola väljas och antalet
av varje slag. Är fråga om ledamöter och suppleanter i en nämnd, som skall
verkställa taxering av aktiebolag, ekonomiska föreningar eller rörelseidkare,
vilka äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser, kan länsstyrelsen
föreskriva, att ett visst antal rörelseidkare, som bedriva inom
distriktet allmänt förekommande verksamhet, skola väljas. Rör det sig däremot
örn ledamöter och suppleanter i en nämnd, som skall taxera enbart
ideella föreningar, vissa stiftelser m. fl., torde det vara svårt eller till och
med omöjligt för länsstyrelsen att meddela föreskrift örn vilket slag av
skattskyldiga, som skola väljas, och antalet av varje slag.

Såsom förut nämnts anser jag ändring icke böra ske av nu gällande be- Departement.sstämmelse,
att de valda ledamöterna i taxeringsnämnd skola utses årligen. ehdén.

Anledning synes icke föreligga att frångå de sakkunnigas förslag beträffande
vilka myndigheter som skola utse ledamöter i särskild taxeringsnämnd.
Därest i stad finnes tillräckligt antal skattskyldiga för att staden
lämpligen skall bilda eget distrikt för särskild taxeringsnämnd, bör länsstyrelsen
givetvis förordna därom. Då i annat fall stad eller annan kommun
med eli relativt stort antal aktiebolag eller andra juridiska personer
ingår såsom del av särskild taxeringsnämnds verksamhetsområde, beil* ve Diliang

till riksdagens protokoll 1943. 1 sand. Nr 314.

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements■
chefen.

derbörande landstings förvaltningsutskott vid val av ledamöter i nämnden
tillse att, såvitt möjligt, någon representant för staden eller kommunen i fråga
kommer att inträda i nämnden.

I 5 mom. sista stycket i de sakkunnigas förslag har gjorts ett tillägg, föranlett
av det av mig föreslagna fjärde stycket i 12 § 1 mom.

Bestämmelserna i 6 mom. ha ändrats i anledning av att skogsvårdsavgift
numera i intet fall ingår till domänstyrelsen.

9 §■

De sakkunniga anföra:

Ordförandeskapet i länsprövningsnämnd och, på grund av bestämmelsen
i 7 § 2 morn., i fastighetsprövningsnämnd åvilar innehavaren av landskamreraretjänsten.
Vid förfall för ordinarie landskamreraren inträder alltså som
ordförande den, som är förordnad att uppehålla landskamrerarens befattning,
i normala fall länsassessom, såsom angives i den allmänna motiveringen
beträffande landskontoren.

Länsstyrelse bör till Kungl. Majit avgiva förslag å personer, lämpliga att
deltaga i länsprövningsnämndens arbete. Enligt bestämmelse i 16 § 2 mom.
i de sakkunnigas förslag till ändring av kungörelsen den 28 september 1928
med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet skall länsstyrelse senast
den 30 april de år, då ledamöter och suppleanter i länsprövningsnämnd skola
utses, avgiva förslag å åtta personer, lämpliga att såsom ledamöter och suppleanter
deltaga i nämndens arbete.

I fråga om suppleanter för ledamöterna i prövningsnämnden yttrar länsstyrelsen
i Östergötlands län:

Som prövningsnämnden principiellt bör vara fulltalig vid varje avgörande
synes det mindre lämpligt att suppleant utses för varje ledamot personligen.
De nya prövningsnämnderna måste säkerligen sammanträda ganska
ofta, och det är icke uteslutet att såväl en ledamot som en speciellt för
honom utsedd suppleant samtidigt kunna av sjukdom eller annat förfall
vara hindrade att infinna sig. Ordningen för inkallande av suppleant torde
i stället böra bero på länsstyrelsens prövning.

Enligt förslaget skall prövningsnämnden bestå av minst fyra, högst åtta
ledamöter. I administrativ ordning torde böra föreskrivas, att länsstyrelse
skall avgiva förslag dels angående det antal personer, av vilket prövningsnämnden
skall bestå, dels ock å personer, lämpliga att såsom ledamöter
och suppleanter deltaga i nämndens arbete.

Då suppleant bör representera samma kategori av skattskyldiga som den
ordinarie ledamoten, böra suppleanterna vara personliga. Skulle vid något
tillfälle både ledamot och ledamotens suppleant vara förhindrade att närvara,
torde sammanträdet få uppskjutas.

10 §.

De sakkunniga yttra, att den nuvarande bestämmelsen i 16 § 1 mom. borde
överflyttas till 10 §, med vars innehåll den ägde närmare sammanhang.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

243

Då mellankommunala prövningsnämnden enligt departementsförslaget icke Departement)-skall, på sätt de sakkunniga föreslagit, fungera såsom riksskattenämnd, bör chefen—
såsom jag anfört redan i den allmänna motiveringen — någon ändring av
nämndens sammansättning icke vidtagas. Medlemmarna i nämnden torde
däremot, i likhet med vad som föreslås beträffande ledamöterna i länsprövningsnämnd,
böra utses för en tid av fyra år. Allmänna ombudet hos nämnden
bör förordnas för samma tid. Liksom för närvarande är fallet bör Kungl.

Maj:t till allmänna ombudets förfogande ställa erforderligt antal biträden
samt utse protokoll- och längdförare hos nämnden; berörda personer böra
utses för tid, som finnes lämplig. Bestämmelser i nu angivna hänseenden
torde böra upptagas i förevarande paragraf.

I administrativ ordning torde böra föreskrivas, att varje länsstyrelse skall
lämna förslag å en person, lämplig att deltaga i den mellankommunala prövningsnämndens
arbete.

Den i 10 § andra stycket sista punkten nu upptagna bestämmelsen angående
skyldighet för Kungl. Majit att utse visst antal ledamöter och suppleanter
bland de av länsstyrelserna nämnda personerna torde kunna utgå.

12 §.

De sakkunniga anföra:

1 mom. De föreslagna ändringarna överensstämma i huvudsak med motsvarande
bestämmelser i förordningen den 30 december 1941 (nr 991).

2 mom. De sakkunniga föreslå sådan ändring av bestämmelsen om rätt
till avsägelse för den, som förut viss tid tjänstgjort såsom medlem i beskattningsnämnd
i första instans, att stadgandet i fråga om nämnda tid bringas
i överensstämmelse med motsvarande stadgande i kommunallagarna.

3 mom. I detta moment föreslå de sakkunniga införande av bestämmelse
om fullgjord skattskyldighet som villkor för behörighet att utöva uppdrag
som medlem i beskattningsnämnd. Samma villkor, som enligt 1 mom. gäller
för valbarhet till beskattningsnämnd, skall sålunda vara uppfyllt under hela
valperioden för att medlem skall äga rätt att utöva sitt uppdrag.

Av de i detta moment enligt dess nuvarande lydelse angivna förhållanden,
vilka medföra obehörighet att vara medlem i beskattningsnämnd, hava för
närvarande endast omyndighets- och konkurstillstånd sådan verkan. Momentet
föreslås ändrat i överensstämmelse härmed.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar:

Taxeringsförordningens 12 § 3 mom. 2:dra st. i dess föreslagna ändrade
skick förutsätter, att medlem i beskattningsnämnd under näst föregående
kalenderår baft att utgöra allmän kommunalskatt lill kommunen. Detta villkor
passar icke för medlem av särskild taxeringsnämnd med större verksamhetsområde
än en kommun och innebär i vad avser taxeringsnämnds ordförande
och kronoombud en sådan begränsning av uppdraget till kommunens
egna medlemmar, som knappast kan vara avsedd och i varje fall är omöjlig
alt genomföra. »Till kommunen» lärer därför böra utgå.

Vad i 1 mom. sista stycket första punkten i de sakkunnigas förslag sägs Departement*.
om särskilda kvalifikationer för medlemmar och suppleanter i särskild taxe- chefen.
ringsnämnd bör gälla även i fråga örn medlemmar och suppleanter i sådan

244

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Departements chefen.

lokal taxeringsnämnd, som inom taxeringsdistrikt, varom förmäles i 4 § andra
stycket, har att verkställa där omnämnd taxering. En bestämmelse av dylikt
innehåll har i departementsförslaget upptagits såsom ett nytt fjärde
stycke i 1 mom.

Med hänsyn till vad länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anfört torde
orden »till kommunen» böra utgå ur 1 mom. andra stycket och 3 mom.
andra stycket.

Behörighetsbestämmelserna i 3 mom. äga motsvarande tillämpning beträffande
de särskilda ledamöter av kammarrätten, varom i 126 § 2 mom. förmäles
(se 126 § 2 mom. andra stycket). Den föreslagna skärpningen av
behörighetsbestämmelserna kommer således att avse även nämnda ledamöter.

I 2 mom. har ett par ändringar i förtydligande och kompletterande syfte
vidtagits.

13-16 §§.

De sakkunniga anföra:

13 § 1 mom. Det i andra stycket föreslagna tillägget örn val, som föranledes
av ändring i distriktsindelningen, är en konsekvens av att ledamöterna
i taxeringsnämnd enligt de sakkunnigas förslag väljas för fyra år, under det
att indelningen i taxeringsdistrikt verkställes årligen.

13 § 2 mom. Ändringen är av redaktionell natur.

U § 1 mom. För närvarande gäller, att då fastighetsprövningsnämnd eller
prövningsnämnd behöver åtnjuta biträde av sakkunnig, sådan, då fråga är
om biträde åt fastighetsprövningsnämnd, länsprövningsnämnd eller Stockholms
stads prövningsnämnd, förordnas av länsstyrelsen samt, då fråga är
om biträde åt mellankommunala prövningsnämnden, utses av nämnden.
Med den förändrade ställning, länsprövningsnämnden och fastighetsprövningsnämnden
komma att intaga enligt förslaget, anse de sakkunniga, att,
liksom mellankommunala prövningsnämnden för närvarande, även övriga
beskattningsnämnder i andra instans böra äga rätt att själva utse sakkunnig.

15 § 2 mom. I fråga om de utökade uppgifter, som skola tillkomma vederbörande
tjänstemän i stad, där magistrat finnes, samt häradsskrivare beträffande
uppläggande och förande av inkomstlängd, hänvisas till den allmänna
motiveringen och de sakkunnigas förslag till ändring av kungörelsen den
28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet.

16 §. De sakkunniga hänvisa till vad som anförts under 10 §.

Enligt departementsförslaget skall taxeringsnämnd väljas årligen. I följd
härav blir det av de sakkunniga föreslagna tillägget till 13 § 1 mom. obehövligt.

Tidigare har jag föreslagit, att bokföringssakknnniga personer skola såsom
taxeringsrevisorer och taxeringsassistenter stadigvarande knytas till länsstyrelserna.
Emellertid torde det likväl stundom bliva erforderligt för länsstyrelsen
att härutöver äga tillgång till personer, vilka i bokföringsfrågor kunna
lämna biträde som i 14 § 1 mom. taxeringsförordningen sägs. Länsstyrelserna
torde därför även i fortsättningen böra äga att, där så prövas erforderligt,
träffa avtal med bokföringssakkunniga personer, som efter kallelse skola
lämna biträde som nyss sagts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

245

Även person med taxeringsrevisors kompetens torde böra kunna förordnas
att beträffande vissa ärenden eller grupper av ärenden fullgöra de åligganden,
som åvila taxeringsintendenten.

I övrigt föranleder vad de sakkunniga anfört icke något uttalande från min
sida.

20 § 1 mom.

De sakkunniga lia framlagt förslag om tidigare ingivande av uppgift enligt
18 §. Förslaget har föranletts av att det förberedande arbetet för den allmänna
fastighetstaxeringen enligt 58 § föreslagits skola påbörjas en månad
tidigare än vad nu är fallet.

Då jag, såsom i det följande under 58 § omnämnes, icke föreslår ändring Departementsav
den tidpunkt, då det förberedande arbetet för den allmänna fastighets- chefentaxeringen
skall påbörjas, är ändring av nu förevarande paragraf icke erforderlig.

28 §.

De sakkunniga anföra beträffande 2 morn.:

En följd av den i första stycket föreslagna bestämmelsen skulle bliva,
att deklarationerna från bostadsföreningar och bostadsaktiebolag behandlades
centralt av särskild taxeringsnämnd, medan delägarnas deklarationer
behandlades av lokal taxeringsnämnd. Emellertid tjäna de uppgifter, som
enligt 40 a § skola innehållas i dylik förenings eller dylikt bolags deklaration,
även till kontroll å delägarnas deklarationer. För att icke denna kontroll
skall omöjliggöras eller i vart fall försvåras, föreslås, att bostadsförening
och bostadsaktiebolag skola avgiva deklaration i två exemplar, varav det
ena är avsett för vederbörande lokala taxeringsnämnd i den kommun, där
föreningen eller bolaget taxeras till kommunal inkomstskatt.

Utöver vad som yttrats i den allmänna motiveringen är att tillägga, att —
i motsats till vad som stadgas i förordningen den 30 december 1941 (nr
991) — rätt till anmaning enligt andra stycket bör tillkomma icke blott ordföranden
i särskild taxeringsnämnd utan även taxeringsintendenten.

Länsstyrelsen i Jönköpings län yttrar:

I anslutning till den bestämmelse, som gällt vid 1942 års taxering och även
gäller innevarande år, har till 28 § 2 mom. taxeringsförordningen föreslagits
ett tillägg, innebärande skyldighet för bostadsförening och bostadsaktiebolag
att avlämna duplettdeklaration avsedd för vederbörande taxeringsnämnd
i den kommun, som är beskattningsort för föreningen eller bolaget.

Ändamålet med ifrågavarande bestämmelse har varit, att den lokala taxeringsnämnden
skall äga tillgång till de uppgifter, som föreningen eller bolaget
har att avgiva jämlikt 1 morn. av 40 a § taxeringsförordningen. Med
hänsyn härtill synes kunna ifrågasättas, örn icke bestämmelsen bör överflyttas
lill sistnämnda paragraf och i jämkad form fogas till dess 2 moment.

Till komplettering av i sistnämnda moment stadgad uppgiftsskyldigliet torde
kunna föreskrivas, att till taxeringsnämnden i det distrikt, där de i respektive
fastighet boende skola taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
skall avlämnas avskrift av vid föreningens deklaration fogad bilaga,
vari uppgifter enligt 1 mom. lämnats. Eventuellt torde kunna föreskrivas,
att räkenskapsutdrag skola åtfölja jämväl sådan avskrift.

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements chefen.

Med hänsyn till att den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen tillämpats
både vid 1942 och 1943 års taxeringar utan att anmärkningar däremot
försports, torde bestämmelsen böra i oförändrat skick intagas i taxeringsförordningen.

29 §.

De sakkunniga yttra:

1 mom. Den vidtagna ändringen i momentbeteckningen i det i tredje stycket
angivna författningsrummet i förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
har sin grund i den ändring i nämnda författningsrum, som
skett genom förordningen den 29 maj 1942 (nr 275).

3 mom. Detta moment överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelse
i förordningen den 30 december 1941 (nr 991).

Vad de sakkunniga yttrat föranleder icke någon erinran från min sida.

32 §.

Ändringarna i 2 mom. äro en följd av den anmaningsrätt, som enligt min
mening bör tillkomma taxeringskonsulent och varom närmare stadgas i 55 §
1 mom.

I 3 mom. har anmaningsrätten angivits tillkomma taxeringsintendent i
stället för landskamrerare.

33 §.

Med skrivelse den 24 maj 1943 har Överståthållarämbetet till chefen för
finansdepartementet överlämnat en från ordföranden i 28:de särskilda taxeringsnämnden
i Stockholm inkommen skrivelse, vari framhålles önskvärdheten
av sådan ändring av 33 § taxeringsföroi’dningen, att annan arbetsgivare
än statlig myndighet, vilken utbetalat särskild resekostnads- eller traktamentsersättning,
bleve skyldig att utan anmaning lämna uppgift å beloppet av
dylik ersättning jämte antalet dagar, för vilka densamma utgått. Till stöd
för framställningen anför ifrågavarande taxeringsnämndsordförande bland
annat, att taxeringsnämndernas arbete i hög grad försvårades på grund av
att för närvarande annan arbetsgivare än statlig myndighet hade skyldighet
att lämna upplysning allenast om huruvida särskild resekostnads- eller traktamentsersättning
utgått men icke örn ersättningens belopp. Någon kontroll
erhölles därför icke, att den skattskyldige i sin deklaration upptoge riktiga
belopp i förevarande hänseende. Visserligen kunde efter anmaning erforderliga
uppgifter erhållas men härigenom förorsakades omgång och tidsförlust.
Fiskaliskt vore denna fråga ingalunda betydelselös. Mycket vanligt vore, att
deklaranten förbisåge, att förmånen av fri kost under resorna för honom
vore en beskattningsbar förmån till den del densamma motsvarade normala
vivrekostnader och att följaktligen traktamentsersättningen endast till den
del densamma avsåge gottgörelse för merkostnader för vivre under resorna
vore skattefri. Även om vissa arbetsgivare avsåge att ersätta endast rena merkostnader,
torde det mellan arbetsgivarna inbördes råda olika uppfattning

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

247

om storleken av dylika kostnader för likartade fall. övervägande skäl syntes
därför tala för att bedömningen överlätes å taxeringsnämnderna, varigenom
en mera jämlik bedömning torde kunna ernås.

Överståthållarämbetet har för egen del uttalat, att ämbetet funne vad taxeringsnämndsordföranden
anfört synnerligen beaktansvärt.

Av skäl som anförts i förenämnda skrivelse torde det vara lämpligt, att Departement»-annan arbetsgivare än statlig myndighet utan anmaning lämnar uppgift om chelenbeloppet
av utbetald resekostnads- eller traktamentsersättning samt örn antalet
dagar, för vilka traktamentsersättning utgått. Förevarande paragraf har
i departementsförslaget avfattats i enlighet härmed.

54 §.

De sakkunniga anföra:

De sakkunniga hava ansett, att samma skäl, som föranlett den föreslagna
bestämmelsen i 28 § 2 morn., att deklarationsskyldig, som taxeras av särskild
taxeringsnämnd, i regel skall avgiva blott en självdeklaration i varje
län, även böra medföra, att i denna paragraf omförmälda uppgifter för det
fall, att delägare taxeras av särskild taxeringsnämnd, skola avgivas länsvis i
stället för kommunvis.

Enligt departementsförslaget skola fysiska personer, som äro rörelseidkare, Departementalltjämt
taxeras av lokal taxeringsnämnd. Vid sådant förhållande —■ och chefen.
då ändrade bestämmelser i förevarande hänseende icke kunna anses erforderliga
beträffande de relativt fåtaliga fall, då juridisk person är delägare i
handelsbolag eller rederi — torde ifrågavarande paragraf kunna bibehållas
oförändrad, dock att den i första stycket under b) gjorda hänvisningen till
28 § tredje stycket hädanefter bör avse 28 § 3 mom. andra stycket.

38 § 3 mom.

Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund anföra, att föreskriften
i detta moment, att meddelat föreläggande skulle fullgöras inom
viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar efter delfåendet, i
stor utsträckning åsidosatts av taxeringsmyndigheterna. Avsikten torde hava
varit att minimitiden endast borde komma i fråga vid infordrande av enklare
uppgifter eller upplysningar. En tidsfrist av 5 å 8 dagar syntes emellertid i
stor utsträckning regelmässigt tillämpas även då fråga vore örn infordrande
av tämligen omfattande självdeklarationer och utredningar. Ofta inträffade,
att vidlyftiga utredningar infordrades till avlämnande inom så kort tid att
de skattskyldiga, vilka på grund av kända skäl i allt större omfattning nödgades
anlita taxeringssakkunniga biträden, icke med bästa vilja kunde avlämna
utredningen förrän efter tidsfristens utgång. Den skattskyldige riskerade
i dylikt fall jämlikt 39 § nämnda förordning förlust av rätten att hos
kammarrätten eller Kungl. Majit överklaga taxeringen —- han ansåges icke
hava »hörsammat» anmaningen. Bestämmelsen att sådan påföljd icke skulle
äga rum, örn den skattskyldige förmådde att för underlåtenheten visa giftig

Departements chefen.

248 Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

ursäkt, tillämpades så restriktivt, att den innebure ett tämligen ofullständigt
rättsskydd.

Handelskammaren och industriförbundet hemställa på grund härav, att
sådan ändring måtte vidtagas i förevarande moment, att föreläggandet skulle
fullgöras inom viss, efter omständigheterna lämpad tid, minst åtta dagar efter
delfående!, då fråga vore om allenast enklare uppgifter eller upplysningar,
men eljest minst fjorton dagar därefter.

En ändring av ifrågavarande författningsrum i syfte att tillförsäkra de
skattskyldiga nödig tid för avgivande av självdeklarationer eller andra uppgifter
synes mig icke erforderlig, då härför lärer vara sörjt redan genom
den nuvarande avfattningen. Jag understryker emellertid angelägenheten
av att taxeringsmyndigheterna vid bestämmande av den tid, inom vilken
deklarationer eller andra uppgifter efter anmaning skola avgivas, verkligen
taga hänsyn till omfattningen av de uppgifter, vederbörande skattskyldiga ha
att lämna.

Rörande de av mig föreslagna ändringarna i detta moment hänvisas till
vad jag anfört i motsvarande del under 32 §.

§■

I en vid 1937 års lappmöte väckt motion yrkades, att mötet skulle göra
framställning om sådan ändring av 41 § taxeringsförordningen, att lappfogdens
befattning med lapparnas taxering upphörde och lapparna även i
detta hänseende bleve fullt jämställda med övriga svenska medborgare. Till
stöd för yrkandet anfördes att, då det i varje socken funnes en officiell renlängd,
där uppgifter rörande varje renägares reninnehav funnes angivna till
ledning för taxeringsmyndigheterna, lappfogdens medverkan vid taxeringen
vore alldeles överflödig. Lapparna ville icke ha lappfogden till förmyndare
i sina privatekonomiska angelägenheter, och de särskilda bestämmelserna
beträffande deras taxering vore fullständigt onödiga.

Mötet beslöt att på det kraftigaste instämma i motionen.

I yttranden över mötets beslut har denna fråga berörts av länsstyrelserna
i Västerbottens och Norrbottens län samt lappfogdarna i sisnämnda län.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har ansett sig böra i lapparnas eget intresse
avstyrka den ifrågasatta ändringen i taxeringsförordningen. Lappfogdens
medverkan vid lapparnas taxering vore enligt länsstyrelsens mening av
stor betydelse. I renlängden funnes visserligen uppgifter angående varje renägares
reninnehav och genom ordningsmannen kunde upplysningar erhållas
beträffande lapparna inom hans lappby. Men det kunde lätt tänkas, att ordningsmannen
kände sig i viss mån beroende av lapparna och att hans uppgifter
kunde påverkas därav. De mest tillförlitliga upplysningarna beträffande
de olika renskötarnas förhållanden kunde säkerligen erhållas genom lappfogden.
Denne hade överblick över ett större antal renägare, varigenom en
jämnare och rättvisare taxering kunde åstadkommas icke blott inom visst

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

249

taxeringsdistrikt utan även mellan olika distrikt. Då mötet anslutit sig till
motionärens uppfattning att ifrågavarande undantagslagstiftning för lapparna
vore överflödig och hemställt att lapparna i taxeringshänseende måtte
bliva helt jämställda med övriga medborgare, syntes mötet icke lia gjort klart
för sig, vad ett bifall till detta yrkande skulle innebära. Därmed skulle emellertid
följa att den förmån, som lapparna nu hade genom alt få lämna särskilda
uppgifter angående inkomst av renskötseln, komme att bortfalla och
deklarationsplikt införas även med avseende å denna näring. Visserligen
skulle väl en renskötande lapp kunna deklarera för den inkomst, han haft
under nästföregående år, även om de nomadiserande lapparna till följd av
sitt kringströvande liv möjligen skulle lia något större svårigheter än andra
för uppsättande av en deklaration. Men vad som för lapparna själva sannolikt
skulle bliva till större olägenhet vore, att underlåtenheten att avgiva deklaration
inom föreskriven tid skulle medföra förlust av rätten att hos kammarrätten
och Kungl. Majit överklaga taxeringen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har ansett, att en felbedömning förelegat,
då yrkande framställdes örn ifrågavarande författningsändring. Ett bifall
därtill skulle enligt länsstyrelsens förmenande med all sannolikhet komma
att för lapparna medföra väsentliga olägenheter, som ingalunda skulle uppvägas
av de förmenta fördelarna.

Lappfogdarna ha bland annat framhållit, att det varit till nytta för lapparna
att vederbörande lappfogde deltagit i taxeringsarbetet. Lapparnas egna
intressen hade därigenom ofta kunnat tillvaratagas.

Förevarande fråga har därefter behandlats av generaldirektören Lennart
Berglöf, vilken av chefen för jordbruksdepartementet tillkallats för att såsom
.sakkunnig fullfölja överarbetning av 1930 års lapputrednings betänkande
ävensom verkställa den utredning i övrigt rörande lappväsendet, som sammanhängde
med i betänkandet omhandlade spörsmål. I betänkande angående
åtgärder till stöd för de renskötande lapparna m. m. (SOU 1942:41),
avgivet den 30 september 1942, anför den sakkunnige i berörda fråga:

Utredningsmannen får för sin del framhålla, alt av förarbetena till taxeringsförordningen
framgår, att anledningen till att de renskötande lapparna
befriats från deklarationsplikt för inkomst av renskötsel och förmögenhet,
som nedlagts i sådan rörelse, varit, att de till följd av sitt kringströvande liv
hade större .svårighet än andra medborgare för uppsättande av en deklaration
samt att underlåtenhet att avgiva sådan inom föreskriven tid vore förbunden
med förlust av rätten att överklaga taxeringen. Det har ansetts obilligt,
att en dylik underlåtenhet .skulle för de renskötande lapparna medföra
denna påföljd. Om lapparna så önska, kunna de emellertid redan nu i vanlig
ordning till taxeringsmyndigheterna avgiva självdeklaration även för inkomst
eller förmögenhet av angivet slag. Lapparna lia ock, såsom av den
ovan lämnade redogörelsen framgår, den möjligheten att avgiva särskild uppgift
örn inkomst eller förmögenhet grundad å renskötseln. Dylik uppgift skall
enligt 41 § taxeringsförordningen avlämnas antingen i samma ordning, sorn
iir föreskriven för självdeklaration, eller till ordningsmannen i lappbyn. I
senare fallet skall uppgiften vidarebefordras till lappfogden, sorn har att
efter granskning överlämna densamma till ordföranden i vederbörande laxe -

250

Kungl. Majlis proposition nr 345.

ringsnämnd. Vid taxeringsnämndernas behandling av frågor om lapparnas
taxering skall vederbörande ordningsman vara närvarande, och där så kan
ske, skall jämväl lappfogden vara tillstädes.

Det vill synas som om den av lappmötet framställda erinran rörande lappfogdens
ställning till utredningen i samband med lapparnas taxering avser
allenast hans befattning med nyssnämnda särskilda uppgifter omhandlade
i 41 § taxeringsförordningen. Anmärkning har däremot ej gjorts mot föreskrifterna
om lappfogdens skyldighet att deltaga i taxeringsnämndernas arbete
med taxeringen, därvid han har att verkställa granskning av självdeklarationer
och uppgifter samt närvara vid nämndernas sammanträden. De
upplysningar lappfogdarna här vinna torde giva tillfälle till större överblick
över vederbörande lapps hela ekonomi än den i 41 § föreskrivna
granskningen av lapparnas ifrågavarande uppgifter.

Bestämmelserna om lappfogdens deltagande i taxeringsarbetet torde till
en del sammanhänga med lapparnas befrielse från skyldighet att avlämna
deklaration så vitt angår renskötseln. Denna befrielse från deklarationsplikt
förutsätter, att i annan ordning säkra uppgifter kunna vinnas till grund för
beskattningen. Men även om deklaration eller särskilda uppgifter avlämnas,
är lappfogdens medverkan av betydelse. Beträffande andra personers taxering
kan erinras örn den kontroll de äro underkastade genom de uppgifter
arbetsgivare skola lämna angående anställdas löneförmåner samt de upplysningar,
som efter anmaning skola avgivas av penningförvaltande inrättningar
rörande skattskyldigs ränteinkomster och innestående medel.

Samtidigt som lappfogden har att tillvarataga statens intresse att vinna fullständiga
och riktiga upplysningar rörande de renägande lapparnas ekonomiska
ställning har han att tillse, att även lapparnas rätt vederbörligen skyddas.
Ej minst det sistnämnda är av betydelse, när det gäller en för taxeringsmyndigheterna
så svåröverskådlig näring som renskötseln med dess ovissa
ekonomiska utfall. Ordningsmannen lärer intaga en alltför ömtålig ställning
för att ensamt å hans uttalanden skall kunna byggas ett bedömande av de
olika lapparnas i byn förmögenhetsförhållanden med verkan att därav kan
följa höjning eller nedsättning av taxeringen.

Törhända torde emellertid ej böra bortses från den betydelse lapparna
synas fästa därvid, alt lappfogdens fristående granskning enligt 41 § taxeringsförordningen
av lapparnas särskilda uppgifter om deras å renskötsel
grundade inkomst och förmögenhet upphör. Detta torde så mycket mindre
böra möta hinder som denna granskning i viss grad synes innebära ett dubbelarbete
för lappfogden, då han, såsom förut berörts, har att enligt 56 §
nämnda förordning verkställa granskning av uppgifterna, sedan de inkommit
till taxeringsnämndens ordförande, varjämte han har att närvara vid
taxeringsnämndens sammanträden för lapparnas taxering för inkomst av
renskötsel. Såvitt angår delta lappfogdens biträde åt taxeringsnämnden lärer
invändning däremot ej kunna resas, då det överensstämmer med taxeringsnämndernas
rätt att i vidaste utsträckning inhämta och mottaga upplysningar
rörande andra skattskyldigas förmögenhetsförhållanden samt i övrigt
ur statens intresse torde vara nödvändigt på grund av de säregna förhållanden,
varom i förevarande fall är fråga.

Vidkommande det ordningsmännen enligt 41 § taxeringsförordningen tillkommande
bestyr med lapparnas uppgifter synes detta böra bibehållas med
hänsyn till dels den fördel, som därigenom beredes lapparna genom möjlighet
för dem att till en lätt anträffbar person avlämna sina uppgifter, dels
ock den lättnad de av ordningsmännen, eventuellt efter vederbörande lapps
hörande, på förhand givna upplysningar kunna medföra för taxeringsarbetet.

Kungl. Maj:ts proposition nr ,345.

251

I anslutning till vad den sakkunnige sålunda anfört har av honom upprättats
förslag till författningsändring, vilket torde få såsom Bilaga J fogas
vid detta protokoll.

Vid möte, som hölls i Arvidsjaur den 13—16 oktober 1942 inför den sakkunnige
med representanter för lappbyarna i riket för att höra dessa över den
sakkunniges förslag, tillstyrkte ett stort antal lappar bifall till förslaget om
ändring av förevarande paragraf. Därjämte förklarade samtliga vid mötet
närvarande, att sådan ändring borde vidtagas i taxeringsförordningen, att lapparna
finge utse ledamöter i taxeringsnämnderna.

I de yttranden, som avgivits över den sakkunniges förslag, beröres frågan
om lapparnas taxering av kammarrätten, länsstyrelsen i Jämtlands län och
lappfogden i samma lån.

Kammarrätten ifrågasätter, om icke nämnda, vid 1937 års lappmöte väckta
motion haft till ändamål ej mindre sådan ändring i 41 § taxeringsförordningen,
att däri stadgade bestämmelser örn lappfogdes befattning med de
särskilda uppgifterna enligt 26 § 3 mom. samma förordning upphävdes, än
även upphävande av övriga nu gällande bestämmelser med avseende å
lappfogdes befattning med lapparnas taxering. Sålunda skulle möjligen,
ehuru detta icke i motionen blivit uttryckligen uttalat, ändring ha åsyftats
även i 56 § 1 mom. och 83 § taxeringsförordningen. Kammarrätten anför
vidare:

Det syftemål, som med omförmälda motion avsetts, må vara vilket som
helst, för kammarrätten synes det i allt fall uppenbart, att den särskilda
lagstiftning, som nu gällande bestämmelser innefatta med avseende å lappfogdes
befattning med lappars taxering, är i dess helhet väl grundad. Utredningsmannen
framhåller också med rätta, att de upplysningar, lappfogden
erhåller under sin granskning av lapparnas självdeklarationer och uppgifter
samt genom sin närvaro vid nämndernas sammanträden, giva tillfälle till
större överblick över vederbörande lapps ekonomi än den i 41 § taxeringsförordningen
föreskrivna granskningen av de särskilda uppgifterna enligt
26 § 3 mom. samma förordning.

Vad i betänkandet sålunda och i övrigt anförts beträffande lappfogdes
betydelse för arbetet med lapparnas taxering lärer i själva verket snarare
innefatta motivering för att lappfogde bibehålies vid ifrågavarande bestyr
i den ordning och i den omfattning, nuvarande bestämmelser föreskriva.
Om likväl ett bifall till föreliggande förslag skulle innebära ett av lappbefolkningen
i allmänhet med intresse omfattat önskemål, får kammarrätten,
i betraktande av att enligt förslaget lappfogdarnas åligganden jämlikt 56 och
83 §§ taxeringsförordningen skulle lämnas orubbade, och sålunda ett tillmötesgående
av berörda önskemål icke lärer komma all medföra någon svårare
olägenhet, förklara sig icke hava något att mot förslaget erinra.

Länsstyrelsen i Jämtlands län yttrar:

Utredningsmannens förslag till ändring i fråga örn nu gällande förfarande
vid lapparnas taxering synes sakna större praktisk betydelse. Då lappfogden
icke med säkerhet kan antagas hinna närvara vid sammanträden med alla
taxeringsnämnder, som handlägga ärenden rörande taxering för inkomst av
renskötsel — i detta län 10 stycken taxeringsnämnder — och därvid taga
del av inkomna deklarationer eller särskilda uppgifter enligt 41 § taxerings -

252

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Departements chefen.

förordningen, synes lappfogdens förhandsgranskning av sistnämnda uppgifter
fortfarande hava sitt berättigande. Lappfogdens och respektive ordningsmans
befattning med lapparnas taxering för inkomst av renskötsel kan närmast
jämställas med den särskilda granskning av virkesdeklarationer, som
verkställes av skogsvårdsstyrelsens ombud och den kommunvalda ledamoten
i taxeringsnämnd. Anordningen torde ha sin grund i näringens speciella
natur och kan icke betraktas som någon yttring av förmyndarskap.

Såvitt länsstyrelsen kunnat finna, saknas anledning lill antagande att ett
materiellt riktigt resultat icke skulle vinnas vid lapparnas taxering av nämnder
med nuvarande sammansättning. Bifall till det av lapparna vid mötet
i Arvidsjaur den 13—16 oktober 1942 framställda yrkandet örn rätt att få
utse egen representant i taxeringsnämnd vid sidan av den rätt därtill, som
de redan äga såsom röstberättigade medlemmar av vederbörande kommun,
skulle giva lapparna en särställning i taxeringshänseende, som icke kan anses
motiverad. Länsstyrelsen anser sålunda ändrade bestämmelser i fråga
om lapparnas taxering icke vara av behovet påkallade.

Lappfogden i Jämtlands län anför:

Icke många renägare deklarera inkomst från renskötseln. De deklarationer,
som upprättas, skola nu enligt § 41 taxeringsförordningen gå från ordningsmannen
till lappfogde eller landsfiskal och sedan direkt till taxeringsnämnden.
Den granskning, som enligt nämnda § skall verkställas av ordningsmannen,
plägar här få utföras av lappfogden.

Utredningsmannens förslag innebär, att deklarationerna skola av ordningsmannen
sändas till landsfiskal, där lapps taxering skall äga rum, för
vidare befordran till taxeringsnämnden. Lappfogden skulle icke behöva taga
befattning med dessa deklarationer, förrän de kommit taxeringsnämndsordföranden
tillhanda. Förslaget tillstyrkes.

Avskaffandet av den förhandsgranskning av särskild uppgift angående
renskötsel, som lappfogde enligt förevarande paragraf bar att verkställa, synes
vara ett allmänt önskemål hos lappbefolkningen. Detta önskemål torde
kunna tillgodoses utan egentliga olägenheter för taxeringen. Bestämmelserna
i 56 § 1 mom. om rätt för lappfogde att verkställa granskning av deklaration
och annan uppgift, som lapp avgivit till ledning vid taxeringen, och i
83 § 2 mom. örn skyldighet för lappfogde att, där så ske kan, vara tillstädes
vid taxeringsnämnds sammanträde, avses nämligen enligt den sakkunniges
förslag skola bibehållas. Den granskning, som nu sker innan de särskilda
uppgifterna överlämnats till taxeringsnämndens ordförande, kommer — vid
bifall till den sakkunniges förslag — att i fortsättningen äga rum efter det
att uppgifterna kommit ordföranden tillhanda. Härigenom skulle förfaringssättet
komma att överensstämma med vad som nu gäller i fråga örn skogsvårdsombuds
granskning. För ett dylikt tillvägagångssätt talar även det förhållandet,
att för närvarande endast de uppgifter angående renskötsel, som
avlämnas till ordningsman i lappby, förliandsgranskas av lappfogden, under
det att de uppgifter, som avlämnas i den i 37 § 1 mom. angivna ordningen,
granskas av lappfogden först sedan uppgifterna kommit taxeringsnämndsordföranden
tillhanda. Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig
böra tillstyrka den sakkunniges förslag om avskaffande av den i 41 § föreskrivna
förhandsgranskningen av ifrågavarande uppgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

253

Däremot kan jag icke förorda lappmötets förslag örn rätt för lapparna att
utse representant i taxeringsnämnd även i sådana fall, då dylik rätt icke tillkommer
dem enligt eljest gällande regler. En sådan rätt skulle, såsom länsstyrelsen
i Jämtlands län anmärkt, giva lapparna en särställning i taxeringshänseende,
som icke kan anses motiverad.

Viss jämkning av 3 mom. torde vara erforderlig med hänsyn till att enligt
förordningen om kupongskatt uppgift om aktieutdelning förutsättes skola
lämnas jämväl då utdelningen lyftes i utlandet.

46 §■

Ändringarna i denna paragraf äro en följd av den anmaningsrätt, som enligt
min mening bör tillkomma taxeringskonsulent och varom närmare stadgas
i 55 § 1 mom.

Motsvarande ändringar lia föreslagits i fråga om 32 § 2 mom.

51 §.

Hänvisningen i förevarande paragraf till 11 kap. 4 a § lagen örn förmynderskap
har borttagits. Sistnämnda lagrum är nämligen numera upphävt
och ersatt av 11 kap. 4 § punkt 6 förmynderskapslagen.

52 §.

Anmaningsrätt enligt förevarande paragraf torde böra tillkomma, förutom
ordförande i beskattningsnämnd i första instans och taxeringsintendent, jämväl
taxeringskonsulent.

55 § 1 mom.

De sakkunniga anföra:

Då fråga är örn anmaning, som avses i 55 § 1 mom. andra stycket i de
sakkunnigas förslag, synes nuvarande begränsning i rätten att utfärda sådan
medföra en onödig omgång. Såsom ytterligare skäl att upphäva denna begränsning
tillkommer, att, då de sakkunniga föreslå, att prövningsnämndens
arbete skall pågå icke blott under taxeringsåret utan även under tiden
till och med den 30 juni året därpå, det kan inträffa, att vederbörande uppköpare
byter mantalsskrivningsort under tiden för prövningsnämndsarbetet.
Taxeringsintendenten i det län, där vederbörande under taxeringsåret varit
mantalsskriven, bör då icke vara förhindrad att under påföljande år utfärda
anmaning av här ifrågavarande slag.

Taxeringsintendents rätt till anmaning i fall, som ovan berörts, får givetvis
endast avse leverantör inom det egna länet.

En utsträckning av anmaningsrätten i fall, som avses i momentets första
stycke, bör icke ske, då ju vederbörande uppgiftsskyldige icke samtidigt kan
tillhandahålla sina räkenskaper ål mera än cn taxeringsintendent och taxeringsintendenten
i det län, där den uppgiftsskyldige har sin hemortskommun,
är den, som är bäst lämpad att omhänderhava räkenskapsgranskningen.

254

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Departements chefen.

Jämväl anmaningsrätt enligt 35 § 2 mom. andra stycket torde böra tillkomma
endast taxeringsintendenten i det län, där den uppgiftssskyldiges
hemortskommun är belägen, eller, om lian saknar hemortskommun, taxeringsintendenten
hos Överståthållarämbetet. I fråga om annan taxeringsintendent
synes den i 35 § 2 mom. första stycket stadgade anmaningsrätten vara
tillfyllest.

I 55 § 1 mom. andra stycket i departementsförslaget angives bland annat
omfattningen av taxeringskonsulents anmaningsrätt. Såsom av det föreslagna
stadgandet framgår, bär jag icke funnit taxeringskonsulent böra tillerkännas
rätt att anmana skattskyldig att avgiva deklaration; sådan rätt torde böra
tillkomma — förutom taxeringsintendent — endast ordföranden i vederbörande
taxeringsnämnd, som lämpligen i ett sammanhang bör anmana
samtliga skattskyldiga, som icke avgivit deklaration, att inkomma med sådan.
Däremot bör taxeringskonsulent äga rätt att i övrigt införskaffa sådana
uppgifter och upplysningar, som äro erforderliga för fullgörande av hans
åligganden.

56 § 1 mom.

I detta moment har infogats en bestämmelse om rätt för taxeringskonsulent
att granska självdeklaration, varmed han har att taga befattning, samt
att, i den mån så erfordras för fullgörande av honom åvilande granskningsskyldighet,
jämväl taga del av annan deklaration.

I departementsförslaget har därjämte bestämmelsen om rätt för den kommunvalde
ledamot, som taxeringsnämnden därtill utser, att granska självdeklarationer
kompletterats med en motsvarande bestämmelse i fråga om
landstingsvald ledamot i särskild taxeringsnämnd.

Slutligen har — med hänsyn till att vägstyrelserna upphöra att fungera
från och med 1944 års ingång — stadgandet i tredje stycket örn rätt för vägstyrelses
ombud att taga del av vissa deklarationer utmönstrats.

58 § 1 mom.

De sakkunniga yttra:

Då landskamreraren föreslås skola vara ordförande i fastighetsprövningsnämnden,
torde det vara lämpligast, att han i stället för länsstyrelsen ombesörjer
upprättandet av förslag till enhetliga värden och anvisningar för fastighetstaxeringen.
Därjämte bör landskamreraren avgiva förslag jämväl i de
avseenden, i vilka bestämmelserna i 59 § 1 mom. enligt dess nuvarande lydelse
förutsätta, att de vid det där omförmälda sammanträdet närvarande
lämna förslag. I praktiken torde landskamreraren avgiva förslag jämväl i
nämnda avseenden.

Då de sakkunniga föreslå, att landskamrerarens ovannämnda förslag skola
granskas av riksskattenämnden, måste den tidpunkt, då de förberedande åtgärderna
för beredningsnämndernas och fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet
skola taga sin början, bestämmas tidigare än vad nu är fallet. Ovannämnda
tidpunkt har ansetts böra fastställas till den 15 augusti året näst
före taxeringsåret eller en månad tidigare än för närvarande, enär den tid,
som måste stå till riksskattenämndens förfogande för dess granskning icke
torde kunna understiga en månad. Lika lång tid har — i överensstämmelse
med vad som nu i allmänhet torde vara händelsen — beräknats åtgå för
landskamreraren att upprätta förslagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

255

Då jag icke för närvarande förordar bifall till de sakkunnigas förslag om Departementsinrättande
av en riksskattenämnd, finner jag annan ändring av förevarande cheienparagraf
icke nu böra vidtagas än att uppgiften att upprätta förslag till hjälptabell
och anvisningar för skogstaxeringen överflyttas från länsstyrelsen till
landskamreraren.

59 §.

De sakkunniga uttala:

1 och 2 mom. I den allmänna motiveringen har framhållits, att de i dessa
moment omförmälda sammanträdena, med landskamrerarens ändrade ställning
inom taxeringsväsendet, böra bållås inför honom och icke inför länsstyrelsen.

I fråga om den årliga taxeringen hava de sakkunniga föreslagit, att, sedan
sammanträde enligt 75 § hållits inför landskamreraren, denne skall uppgöra
förslag till anvisningar för årets taxering, vilka därefter, sedan de granskats
av riksskattenämnden, skola prövas och fastställas av länsprövningsnämnden.

Det kunde ifrågasättas, huruvida icke även fastighetsprövningsnämnden borde
fastställa de av landskamreraren upprättade förslagen till enhetliga värden
och anvisningar för fastighetstaxeringen. Viss olikhet råder emellertid mellan
sammanträdena enligt 59 § 1 mom. — och i viss mån enligt 59 § 2 mom. —
å ena, samt enligt 75 § å andra sidan. Sammanträde enligt 59 § 1 morn. skall
ovillkorligen hållas, under det att sammanträde enligt 75 § hålles endast, då
länsstyrelsen finner så böra ske. Därjämte hava de vid förstnämnda sammanträden
närvarande mera inflytande å de vid sammanträde förekommande
ärendenas behandling än de, som närvara vid sistnämnda sammanträde. Vid
sammanträde enligt 59 § 1 mom. skola de närvarande till ledning för värdesättning
av skogsmark och växande skog fastställa hjälptabell och erforderliga
anvisningar ävensom överenskomma örn enhetliga grunder för taxeringen
i övrigt. I fråga om sammanträde enligt 59 § 2 mom. gäller i tillämpliga
delar detsamma. Sammanträde enligt 75 § hålles däremot enbart för överläggningar
rörande taxeringsarbetel; stundom kan emellertid förekomma, att
verklig överenskommelse träffas örn enhetliga normer för den förestående
taxeringen. Med hänsyn till sammanträdenas enligt 59 § 1 och 2 mom. sålunda
återgivna större betydelse vid fastställandet av anvisningar för taxeringsarbetet
har det icke ansetts erforderligt, att därutöver fastighetsprövningsnämnden
fastställer sådana anvisningar.

3 mom. Det sammanträde, som, enligt den nuvarande avfattningen av detta
moment, å landet må av fastighetstaxeringsnämndens ordförande hållas
med de av länsstyrelsen och landstinget utsedda ledamöterna i nämnden
ävensom ordförandena i de till fastighetstaxeringsdistriktet hörande beredningsnämnderna,
har av de sakkunniga ansetts vara av den vikt för åstadkommande
av en likformig taxering inom fastighetstaxeringsdistriktet, att detsamma
föreslagits skola bliva obligatoriskt.

4 mom. Beträffande innehållet i detta moment hänvisa de sakkunniga till
den allmänna motiveringen.

Med hänsyn till den av mig föreslagna lydelsen av 58 § anser jag blott
sådan ändring böra vidtagas i 1 mom. i förevarande paragraf, att där om- chl’lenförmälda
sammanträde — lill vilket kallelse alltjämt bör utfärdas av länsstyrelsen
— angives skola hållas inför landskamreraren. Därjämte bör den i
sista stycket av 1 mom. upptagna bestämmelsen att protokoll vid sammanträdet
skall föras av person, som länsstyrelsen därtill utsett, utgå då prolo -

Departements chefen.

256 Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

kollföringen bör fullgöras av befattningshavare å landskontoret såsom
tjänsteåliggande.

I övrigt har jag icke annan erinran att framställa mot de sakkunnigas förslag
och uttalanden rörande denna paragraf än att de bestämmelser, som av
de sakkunniga upptagits såsom 4 moni. i förevarande paragraf, lämpligen
torde böra upptagas i en särskild paragraf (64 a §) placerad i slutet av det
avsnitt av förordningen, som handlar om beredningsnämndernas verksamhet.

62 §.

De sakkunniga anföra:

1 mom. Då ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden enligt 59 § 4 mom.
har att övervaka arbetet i beredningsnämnderna inom fastighetstaxeringsdistriktet
och därvid äger övervara beredningsnämndernas sammanträden, är
det tydligt, att beredningsnämndens ordförande vid bestämmande av tid och
plats för nämnda sammanträden måste samråda med ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden.

3 mom. Den i nuvarande 4 morn. omförmälda längden, den s. k. kontrolllängden,
föreslås skola avskaffas och de uppgifter, som däri upptagits, föreslås
i stället skola införas i fastighetslängden över skattepliktiga fastigheter.
Det sammandrag av kontrollängden, som för närvarande insändes till landskamreraren,
kommer således enligt de sakkunnigas förslag att uppgöras med
ledning av ovannämnda fastighetslängd.

I fråga örn längdföringen hänvisas i övrigt till de sakkunnigas förslag till
ändring i kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande
taxeringsförfarandet.

Såsom jag förut anfört lia de bestämmelser, som av de sakkunniga upptagits
i 59 § 4 morn., i departementsförslaget införts i en särskild paragraf,
betecknad 64 a §.

I den allmänna motiveringen har jag uttalat, att jag icke för närvarande
vore beredd att taga ställning till de sakkunnigas förslag i fråga om fastighetslängder
vid den allmänna fastighetstaxeringen. I följd härav erfordras
icke för närvarande någon ändring av 3 och 4 mom. i förevarande paragraf.

64 a §.

Denna paragraf motsvaras, såsom förut anmärkts, av 59 § 4 mom. i de
sakkunnigas förslag.

65 §.

Fastighetstaxeringsnämndens ordförande föreslås skola närmast under
länsstyrelsen övervaka beredningsnämndernas arbete, bland annat genom att
närvara vid deras sammanträden. Vid sådant förhållande torde det i allmänhet
icke vara nödvändigt, att även befattningshavare hos landskontoret är
närvarande vid sammanträdena. Övervakningen av fastighetstaxeringsnämndernas
verksamhet åvilar däremot omedelbart länsstyrelsen och för fullgörande
av denna övervakning bör befattningshavare vid landskontoret i erforderlig
utsträckning närvara vid fastighetstaxeringsnämndernas sammanträden.
För att länsstyrelsen skall erhålla kännedom örn tid och plats för
sammanträdena bör underrättelse härom meddelas länsstyrelsen. Bestämmelse
örn dylik underrättelseskyldighet föreslås intagen i förevarande paragraf.

257

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

66 §.

Då jag icke för närvarande föreslår någon ändring i fråga om fastighetslängderna
vid allmän fastighetstaxering, bör ändring av 66 § 3 mom. icke
nu vidtagas.

68 §.

Den föreslagna ändringen av 68 § är föranledd av det tidigare omförmälda
förslaget till ändring av 6 § 1 mom. andra stycket.

69 §.

De sakkunniga uttala:

1 och 2 mom. Enligt vad som anförts i den allmänna motiveringen bör fastighetstaxeringsnämndens
arbete kunna pågå till och med den 31 mars under
taxeringsåret. Därvid synas de i 2 mom. omnämnda handlingarna kunna insändas
till länsstyrelsen redan den 5 april. Ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden
behöver ju icke hava tillgång till dessa handlingar för att med ledning
därav expediera underrättelser om verkställd avvikelse från deklaration
eller uppgift.

3 mom. Fastighetslängderna böra vara att tillgå icke blott för taxeringsintendenten,
som föreslås skola övertaga landskamrerarens nuvarande uppgifter,
och fastighetsprövningsnämnden utan även för landskamreraren.

Enligt vad jag anfört i den allmänna motiveringen bör fastighetstaxerings- Departementsnämndernas
arbete på landet vara avslutat den 25 mars under taxeringsåret. CÄC/en>
Vid sådant förhållande och då i 2 mom. omförmälda handlingar torde kunna
insändas till länsstyrelsen redan den 31 mars samma år lärer ändring av
2 moni. icke vara erforderlig.

I departementsförslaget har, såsom redan i den allmänna motiveringen anförts,
bestämmelsen i 3 mom. om tiden för fastighetslängdernas offentliga
framläggande bibehållits oförändrad.

70 §.

De sakkunniga anföra:

1 mom. Det har synts riktigast, att landskamreraren, som enligt förslaget
icke intager partsställning, sörjer för införskaffandet av erforderliga yttranden
från taxeringsintendenten och skattskyldig icke blott över av skattskyldig
anförda besvär utan även över framställningar, gjorda av taxeringsintendenten
eller skattskyldig. Därest yttrandena därtill föranleda, skola, för
att vinna så fullständig utredning som möjligt i ärendet, påminnelser infordras
från vederbörande. Det bör åligga taxeringsintendenten att åvägabringa för
besvärens och framställningarnas prövning eljest erforderlig utredning; motsvarande
uppgift åvilar för närvarande landskamreraren.

Vid granskningsarbetet äger taxeringsintendenten åtnjuta biträde av den
personal, som föreslås skola tilldelas landskontoren för att å en särskild
taxeringsavdelning stadigvarande sysselsättas med taxeringsarbete. Härutöver
må lian för nämnda arbetsuppgift anlita jämväl landskontorets övriga
personal, i den mån den kan frigöras från sitt normala arbete, samt häradsskrivare,
som av länsstyrelsen förordnats att biträda honom vid ledningen
och övervakandet av taxeringsarbetet. Vid särskild arbetsbelastning bör han
— liksom landskamreraren för närvarande — äga erhålla biträde jämväl av
personer utom länsstyrelsen. Med hänsyn till de särskilda kostnader, som äro

niliana till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 313. 17

258

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Departements chefen.

förenade nied anlitande av sistnämnda personer, bör lian anmäla behovet
av sådant biträde hos länsstyrelsen, som efter provning ställer erforderlig
arbetskraft till hans förfogande.

2 mom. Frågan om rätt att kalla ordförande eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd
eller andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer
att infinna sig vid sammanträde med fastighetsprövningsnämnden för
att meddela upplysningar behandlas i 72 § 1 mom.

Nuvarande rätt för länsstyrelsen att inkalla ledamot av fastighetsprövningsnämnden
före nämndens sammanträde för att meddela upplysningar åt
landskamreraren (enligt förslaget taxeringsintendenten) under dennes granskningsarbete
har icke ansetts böra bibehållas; ledamot av nämnden, som bär
att döma i av taxeringsintendenten behandlade mål och ärenden, bör nämligen
icke biträda denne vid hans i allmänhet fiskailska uppgifter.

Vad de sakkunniga uttalat föranleder icke någon erinran från min sida.

För att redaktionellt bringa denna paragraf i närmare överensstämmelse
med 93 § har i 1 mom. första punkten tillagts orden »med skatteförfattningarna
överensstämmande».

72 §.

De sakkunniga yttra:

1 mom. Det föreslagna andra stycket utgöres till en del av en bestämmelse,
som hit överflyttats från 70 § 2 morn., enär den berör fastighetsprövningsnämndens
verksamhet. Ifrågavarande rätt att inkalla vissa personer bör
med den ställning, fastighetsprövningsnämnden kommer att få enligt de sakkunnigas
förslag, tillkomma nämnden samt dessutom ordföranden i denna.
Sagda personer böra kunna kallas att infinna sig även inför ordföranden i
nämnden, då denna icke sammanträder.

Genom återstående delen av andra stycket införes rätt för nämnden och
dess ordförande att infordra deklarationer och andra uppgifter, varom i förordningen
förmäles. Ifrågavarande rätt är en följd av den granskningsrätt,
som tillkommer prövningsnämndens medlemmar och beträffande vilken de
sakkunniga icke föreslå någon ändring. Berörda rätt är avsedd att komma
till användning i sådana fall, då av någon anledning nämnden icke på annat
sätt kan erhålla tillgång till erforderligt utredningsmaterial.

Det nya tredje stycket står i samband med de sakkunnigas förslag örn införande
av muntliga förhandlingar inför fastighetsprövningsnämnd och länsprövningsnämnd;
beträffande denna fråga hänvisas till den allmänna motiveringen.

2 morn. I fråga örn den föreslagna ändrade tidpunkten för avslutande av
fastighetsprövningsnämndens arbete hänvisas till den allmänna motiveringen.

Med fastighetsprövningsnämndens ändrade ställning enligt de sakkunnigas
förslag bör följa, att ordföranden i stället för länsstyrelsen kallar nämnden
till sammanträde. Örn ledamot är förhindrad att närvara vid sammanträde
med nämnden, bör anmälan härom likaså göras hos ordföranden och
icke hos länsstyrelsen, varefter ordföranden inkallar suppleant i hans ställe.

Då taxeringsintendenten skall hava att bevaka det allmännas rätt ligger
häri, att han skall icke blott företräda kronans och kommuners m. fl. menigheters
intressen utan även vaka över att taxeringen blir med skatteförfattningarna
överensstämmande samt likformig och rättvis. Härvid må jämföras
lydelsen av 70 § 1 mom. första punkten.

3 mom. Då Stockholms stads prövningsnämnd tjänstgör som fastighetsprövningsnämnd
för staden och den förra nämndens arbete enligt de sakkunnigas
förslag pågår hela året, har beträffande fastighetstaxeringen en
särskild bestämmelse av här intaget innehåll blivit nödvändig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

259

De sakkunnigas förslag, att fastighetsprövningsnämnd eller dess ordfö- Departement».
rande skulle äga rätt att infordra deklarationer och andra uppgifter enligt CÄe/e?ltaxeringsförordningen,
synes ge åt nämnden en i viss mån fiskalisk karaktär,
vilket icke är lämpligt. Med hänsyn härtill och då en dylik rätt icke lärer
vara erforderlig för nämndens verksamhet, har jag ansett stadgandet böra
utgå. I detta sammanhang må anmärkas, att prövningsnämnd icke för närvarande
äger sådan anmaningsrätt varom här är fråga. Därest fastighetsprövningsnämnd
anser behövligt att viss deklaration eller annan uppgift införskaffas,
torde nämnden böra anmoda taxeringsintendenten att införskaffa
handlingen i fråga.

I fråga om de i 2 mom. tillagda andra, fjärde och femte styckena torde jag
få hänvisa till den allmänna motiveringen.

I författningstexten torde böra angivas vilka uppgifter taxeringsintendenten
har att fullgöra inför fastighetsprövningsnämnden. Ifrågavarande bestämmelser
ha upptagits i 2 mom. tredje stycket.

73 §.

De sakkunniga anföra:

Det nuvarande andra stycket föreslås skola utgå, enär där omförmäld
protokoll- och längdföring skall fullgöras såsom tjänsteåliggande av befattningshavare
å landskontoret, protokollföringen av länsassessorn och längdföringen
av den eller de tjänstemän, som därtill utses.

Därest fastighetsprövningsnämndens protokoll icke hinner justeras inför
nämnden, innan ett sammanträde (vilket kan pågå en eller flera dagar) upplöses,
torde det vara tillräckligt, att justeringen inom en tid, som synes kunna
begränsas till åtta dagar efter samma.nträdets avslutande, versktälles av ordföranden
ensam.

Länsstyrelsen i Blekinge län uttalar, att med hänsyn till möjligheten av
förekommande misstag från protokollförarens eller ordförandens sida det
vore önskvärt, att jämte ordföranden ledamot av fastighetsprövningsnämnden
ävensom taxeringsintendenten vore tillstädes vid protokolljusteringen.

Då prövningsnämnden icke är samlad, torde protokolljusteringen kunna Departement»,
ombesörjas av ordföranden ensam. Jag biträder sålunda de sakkunnigas för- chefenslag
i denna del.

75 §.

De sakkunniga uttala:

I likhet med sammanträdena enligt 59 § 1 och 2 mom. bör i denna paragraf
omförmält sammanträde hållas inför landskamreraren.

Då länsprövningsnämnden på grundval av landskamrerarens förslag, vilka
granskats av riksskattenämnden, fastställer anvisningar för taxeringen, vilka
skola översändas lill taxeringsnämndsordförandena, synes det var onödigt att
dessa erhålla del jämväl av protokoll, som förts vid sammanträde enligt denna
paragraf.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län och föreningen Stockholms läns taxeringsnämndsordförande
föreslå, att anvisningarna till ledning för årets taxering
skola färdigställas så tidigt, att de kunna vara taxeringsnämndsordföran -

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements chefen.

dena tillhanda senast den 15 januari under taxeringsåret. Härigenom kunde
nämnda anvisningar tjäna även de skattskyldiga till ledning vid upprättandet
av deklaration.

Även Överståthållarämbetet anser, att anvisningarna borde utfärdas tidigare
än de sakkunniga föreslagit.

Med hänsyn till vad jag förut anfört angående förslaget om inrättande av
en riksskattenämnd, bör den ifrågasatta bestämmelsen om nämndens granskning
av anvisningarna utgå.

Det synes lämpligt att, på sätt i nyssnämnda yttranden uttalats, anvisningarna
tillställas taxeringsnämndsordförandena senast den 15 januari under
taxeringsåret.

Det av de sakkunniga föreslagna andra stycket i 75 § synes kunna utgå,
då protokollföringen bör fullgöras av befattningshavare å landskontoret såsom
tjänsteåliggande.

76 §.

De sakkunniga framhålla att, då vissa uppgifter till ledning för taxeringen
enligt förslaget skulle avgivas senast den 31 januari under taxeringsåret, de i
första stycket omförmälda längdavskrifterna borde överlämnas inom samma
tid.

De sakkunnigas uttalande ger icke anledning till erinran från min sida.

77 §.

De sakkunniga yttra:

2 mom. Särskild taxeringsnämnd skall icke handhava fastighetstaxering
och taxering till skogsaccis, enär nämnda taxeringar förutsätta särskild lokalkännedom.
Sådan nämnd skall däremot verkställa taxering till omsättningsskatt;
stadgande härom finnes intaget i de sakkunnigas förslag till ändring
i förordningen den 13 december 1940 (nr 1000) om allmän omsättningsskatt.

Någon överflyttning av taxeringsärenden från den för riket gemensamma
taxeringsnämnden till särskild nämnd är icke åsyftad, vilket även, för att
undanröja all tvekan därom, kommit till uttryck i författningstexten.

I övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen.

Beträffande ändringen i de sakkunnigas förslag i fråga om taxeringen av
rörelseidkare hänvisar jag till den allmänna motiveringen. Såsom jag där
även omnämnt, har jag i annat sammanhang förordat att taxeringen till örn
sättningsskatt överflyttas från beskattningsnämndema till länsstyrelsen.

Enligt departementsförslaget har i förevarande paragraf icke särskilt
angivits, att taxering av aktiebolag till utskiftningsskatt ankommer på de
särskilda taxeringsnämnderna. Detta torde nämligen följa redan av den i
9 § förordningen örn skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska
bankbolags tillgångar upptagna bestämmelsen, att de i taxeringsförordningen
rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt givna bestämmelserna
i tillämpliga delar skola lända till efterrättelse även med avseende
å taxering till utskiftningsskatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

261

78 §.

De sakkunniga anföra:

De under d) och i) föreslagna ändringarna beröras i den allmänna motiveringen.

Då särskilda taxeringsnämnder föreslås inrättade, kan stundom komma
att inträffa, att deklaration eller annan uppgift, som skall överlämnas till
ordföranden i särskild taxeringsnämnd, felaktigt kommer ordföranden i lokal
taxeringsnämnd tillhanda. Denne har då, på grund av stadgandet under e),
att översända uppgiften till ordföranden i den särskilda taxeringsnämnden.

Har person, som skall taxeras av särskild taxeringsnämnd, barn under
aderton år, vilket under beskattningsåret haft minst 600 kronors inkomst och
därför skall taxeras av lokal taxeringsnämnd, skall ordföranden i den senare
nämnden, på grund av bestämmelsen under h), lämna ordföranden i den
förra nämnden underrättelse härom, för att icke fadern skall beviljas familjeavdrag
för barnet.

Jämväl i andra fall, än i tredje stycket sägs, skall, enligt bestämmelsen
under h), kommunikation uppehållas mellan ordförandena i särskild och
lokal taxeringsnämnd.

I fråga om under k) föreslagen ändring beträffande längdföringen hänvisas
till den allmänna motiveringen och till de sakkunnigas förslag till ändring
i kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande
taxeringsförfarandet.

Stadsfullmäktige i Solna anse, att med hänsyn till svårigheten att i förväg
bestämma tid för taxeringsnämndens sammanträden länsstyrelsen borde underrättas
blott örn tid och plats för nämndens första sammanträde. Ville befattningshavare
hos länsstyrelsen närvara vid sammanträde med nämnden,
borde denne i övrigt själv göra sig underrättad örn tid och plats härför. Bestämmelsen
att de skattskyldiga skulle lämnas underrättelse i berörda avseende
saknade även varje som helst värde. Då skattskyldig behövde inställa
sig vid nämndens sammanträde för att lämna upplysningar, underrättades
han särskilt därom. Ville skattskyldig av eget initiativ meddela upplysningar
rörande taxeringen, vände han sig till taxeringsnämndens ordförande,
som där så vore nödigt gåve honom tillfälle att lämna dessa inför nämnden.

Även om vissa deklarationer skola underkastas en kvalificerad granskning Departementsav
taxeringskonsulent, böra de likväl i erforderlig mån granskas jämväl av ditten.
ordföranden.

Det är uppenbarligen av värde för länsstyrelsen med hänsyn till dess övervakande
uppgift att erhålla underrättelse örn tid och plats för taxeringsnämndens
samtliga sammanträden. Likaså är det av intresse för de skattskyldiga,
därest de vilja hänvända sig till nämnden, att erhålla dylik underrättelse.

Jag finner mig därför böra godtaga den föreslagna avfattningen av bestämmelsen
under i).

Enligt departementsförslaget skall särskild taxeringsnämnd icke handha
taxeringen av rörelseidkare, som äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller
familjestiftelser. De sakkunnigas uttalande i tredje stycket i motiveringen till
förevarande paragraf äger emellertid motsvarande tillämpning i sådana fall,
då i kommun en särskild lokal nämnd omhänderhar taxeringen av nyssberörda
kategori skattskyldiga.

262

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Departements chefen.

Det av de sakkunniga under d) föreslagna tilläggsstadgandet har i departementsförslaget
upptagits såsom ett andra stycke i förevarande paragraf; stadgandet
har samtidigt underkastats viss redaktionell jämkning.

80 §.

De sakkunniga yttra:

Den skyldighet att verkställa längdföring, som under angiven förutsättning
åvilar kronoombudet, bör icke inskränka sig till sådan längdföring, som
förekommer vid taxeringsnämndens sammanträden, utan avse all längdföring.
För övrigt synes det de sakkunniga föga lämpligt, att tiden under sammanträdena
upptages med längdföring; denna bör verkställas å annan tid.

Föreningen Södermanlands läns taxeringsnämndsordfdrande anser, att kronoombuden
borde befrias från skyldighet att verkställa längdföring för att i
större utsträckning kunna ägna sig åt granskning av deklarationer.

Då vissa deklarationer skola underkastas kvalificerad granskning av taxeringskonsulent,
bör det icke vara erforderligt att stadga skyldighet jämväl
för kronoombudet att granska dessa deklarationer. Däremot bör kronoombudet
äga rätt att granska desamma, i den mån han finner anledning därtill.

Såsom av den nuvarande lydelsen av 80 § framgår, skall kronoombudet
endast i den mån sådant må vara erforderligt och av ordföranden påkallas
verkställa längdföring. Kronoombudets huvudsakliga uppgift är att granska
deklarationer och andra uppgifter samt därvid bevaka kronans intresse.
Då taxeringsnämndsordföranden emellertid även fortsättningsvis bör kunna
anlita kronoombudet för längdföring, i den mån så visar sig erforderligt, finner
jag icke anledning att i förevarande hänseende frångå de sakkunnigas
förslag.

86 §.

De sakkunniga anföra:

De särskilda taxeringsnämndernas distrikt kunna omfatta antingen hela
länet eller del därav. Med hänsyn härtill böra de av sådan nämnd förda längderna
upprättas på sätt föreslagits i andra stycket. I övrigt hänvisas beträffande
längdföringen till de sakkunnigas förslag till ändring i kungörelsen
den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet.

Jag har icke något att erinra mot vad de sakkunniga uttalat.

I departementsförslaget ha ■— utöver de av de sakkunniga föreslagna ändringarna
—- vidtagits vissa ytterligare ändringar av 86 §, betingade av de
förslag rörande en årlig inkomst- och verksamhetsstatistik som jag senare
denna dag kommer att anmäla.

87 §.

De sakkunniga anföra, att det föreslagna stadgandet om minsta antalet
närvarande medlemmar för beslutförhet i särskild taxeringsnämnd överensstämde
med motsvarande bestämmelse i förordningen den 30 december 1941
(nr 991).

De sakkunnigas förslag till bestämmelser rörande beslutförhet i särskild
taxeringsnämnd föranleder ej erinran från min sida.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

263

1 förevarande paragraf torde böra upptagas en bestämmelse om skyldighet
för taxeringskonsulent att, örn hans mening avviker frän av taxeringsnämnden
fattat beslut, till protokollet anteckna sin särskilda mening.

89 §.

Denna paragraf föreslås upphävd. Det synes nämligen onödigt att taxeringsnämnderna
avge förslag å lämpliga personer, då länsstyrelsen därförutan
lärer kunna för Kungl. Maj:t framlägga förslag rörande vilka medlemmar
av taxeringsnämnd, som eventuellt böra ingå såsom ledamöter i länsprövningsnämnden.

90 § 2 mom.

Länsstyrelsen i Södermanlands län yttrar att, då inkomstlängden och fastighetslängdema
icke avsåges skola offentligen framläggas, taxeringsnämndsordförande
borde åläggas skyldighet att meddela skattskyldig underrättelse
örn taxering, då sådan påförts utan att deklaration avgivits.

Då taxeringslängderna vid den årliga taxeringen föreslås icke vidare skola Departementsoffentligen
framläggas, bör i samtliga fall, då taxering för inkomst eller för- CÄ^en‘
mogenhet eller för avverkat virke påförts, underrättelse meddelas skattskyldig,
som icke avgivit deklaration eller uppgift till ledning vid taxering och
som icke heller därtill anmanats. Ifrågavarande författningsrum har ändrats
i överensstämmelse härmed.

91 § 1 och 2 mom.

De sakkunniga anföra:

1 mom. De här angivna tidpunkterna för insändande av deklarationer,
längdavskrifter och övriga handlingar till länsstyrelsen äro avhängiga av de
i 88 § föreslagna tiderna för avslutandet av taxeringsarbetet.

2 mom. I fråga örn dem, som skola hava tillgång till taxeringslängderna,
motsvarar den föreslagna bestämmelsen stadgandet i 69 § 3 mom. Det nuvarande
stadgandet örn längdernas offentliga framläggande har på skäl, som
angivits i den allmänna motiveringen, föreslagits skola utgå.

Enligt 91 § 1 mom. taxeringsförordningen i dess nu gällande lydelse skall Departementsordförande
i taxeringsnämnd insända deklarationer och längdavskrifter till chefenlänsstyrelsen
senast den 5 juni. Emellertid torde ordföranden behöva äga tillgång
till deklarationerna under ytterligare någon tid i och för utsändande av
föreskrivna underrättelser om avvikelse från deklaration. Med hänsyn härtill
och då sluttiden för de särskilda taxeringsnämndernas arbete föreslagits
till den 31 maj, torde sluttiden för deklarationernas (liksom för längdavskrifternas)
insändande till länsstyrelsen böra framflyttas till den 15 juni.

Har länsstyrelsen medgivit utsträckning av tiden för taxeringsnämnds arbete,
bör länsstyrelsen äga förordna om utsträckning jämväl av tiden för deklarationernas
och längdavskrifternas insändande, dock längst till den 30 juni.

Då de lokala taxeringsnämnderna normalt skola avsluta sitt arbete senast den
15 maj, böra emellertid dessa nämnder regelmässigt kunna insända ifrågavarande
handlingar lill länsstyrelsen redan i början av juni.

Någon framflyttning av tiden för längdernas avlämnande till häradsskri -

264

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Departements chefen.

vare och vederbörande tjänsteman i stad torde — med hänsyn till att en allmän
förlängning av tiden för de lokala taxeringsnämndernas arbete icke föreslås
— icke vara erforderlig såvitt angår dessa nämnder; längderna torde sålunda
alltjämt böra insändas senast den 20 maj eller, såvitt angår skogsaccislängd,
senast den 5 juni. Vad åter angår de särskilda taxeringsnämnderna
torde tiden för längdernas avlämnande böra bestämmas till den 5 juni. Har
länsstyrelse medgivit utsträckning av tiden för taxeringsnämnds arbete, bör
länsstyrelsen äga förordna örn utsträckning jämväl av tiden för längdernas
avlämnande, dock längst till den 20 juni. Erforderliga bestämmelser i nu
förevarande hänseende torde, liksom hittills skett, få utfärdas i administrativ
ordning.

92 §.

I fråga om 1 mom. uttala de sakkunniga:

Den föreslagna framflyttningen av tiderna för taxeringsarbetets avslutande
samt deklarationers, längders och övriga handlingars insändande till länsstyrelsen
medför, att även den tid, inom vilken deklarationer och andra
handlingar enligt denna paragraf i dess nuvarande lydelse skola översändas
till mellankommunala prövningsnämnden (enligt förslaget riksskattenämnden),
måste framflyttas.

Jag har icke annan erinran att göra mot de sakkunnigas uttalande än som
föijer av att enligt departementsförslaget den mellankommunala prövningsnämnden
skall bibehållas oförändrad.

Departementsförslaget har utformats med hänsyn till bestämmelserna i 28
§ 2 mom. första stycket.

93 och 94 §§.

De sakkunniga anföra:

93 §. Landskamreraren är för närvarande icke blott representant för kronans
fiskaliska intressen, utan han har tillika, såsom representant för det
allmännas intresse, att verka för att taxeringen blir med skatteförfattningarna
överensstämmande samt likformig och rättvis. Han har därvid att, om
anledning föreligger, yrka såväl höjning som sänkning av taxeringen. Taxeringsintendenten
skall i dessa avseenden övertaga landskamrerarens åligganden.
För att ytterligare framhäva taxeringsintendentens nyssnämnda uppgift
hava de sakkunniga ansett det lämpligt att uttryckligen angiva, att han vid
sin granskning av taxeringsmaterialet har att beakta jämväl synpunkten av
likformighet och rättvisa i taxeringen. Visserligen skall länsprövningsnämnden
jämlikt 109 § vid prövningen av taxeringen tillse, att densamma varder
i möjligaste måtto likformig och rättvis. Under nämndens prövning kommer
emellertid i huvudsak endast det material, som taxeringsintendenten förelägger
densamma. Det är då så mycket viktigare, att redan denne har sin
uppmärksamhet riktad på att taxeringen uppfyller nämnda fordringar.

I femte stycket föreslagen ändring motsvarar den, som föreslås vidtagen
i 70 § 1 mom. andra och tredje punkterna.

94 § 1 mom. Beträffande den föreslagna ändrade lydelsen av detta moment
hänvisas till vad som anförts under 70 § 1 mom. rörande motsvarande ändring
med avseende å allmän fastighetstaxering.

94 § 2 mom. Frågan örn rätt att kalla ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd
att infinna sig vid sammanträde med prövningsnämnden (härmed
avses alltså även rikskattenämnden) för att meddela upplysningar behandlas
i 95 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

265

I fråga om anledningen till att bestämmelsen angående rätt för länsstyrelsen
att för enahanda ändamål inkalla ledamot av prövningsnämnden före
nämndens sammanträde föreslagits skola utgå hänvisas till vad som anförts
under 70 § 2 mom.

Vad de sakkunniga uttalat föranleder icke annan erinran från min sida Departementsän
som följer av att enligt departementsförslaget riksskattenämnd icke för chefen.
närvarande skall inrättas.

95 §.

De sakkunniga yttra:

Det föreslagna andra stycket består delvis av en bestämmelse, som hit överflyttats
från 94 § 2 morn., enär den berör prövningsnämndens verksamhet.

Rörande innehållet i övrigt i detta stycke och i tredje stycket hänvisas till
vad som anförts under 72 § 1 mom. i motsvarande delar i fråga örn allmän
fastighetstaxering. Utöver den rätt, som fastighetsprövningsnämnden eller
dess ordförande har att infordra deklarationer och andra uppgifter, tillkommer
för prövningsnämnden eller dess ordförande rätt att anmana skattskyldig
att för granskning tillhandahålla nämnden eller ordföranden sina handelsböcker
eller anteckningar örn intäkter och utgifter i rörelsen, dock med
samma begränsning, som i 55 § 1 mom. första stycket stadgas för taxeringsintendent.

Då den särskilda prövningsnämnden föreslås avskaffad, utgår paragrafens
nuvarande andra stycke.

Departementsförslaget avviker från sakkunnigförslaget i fråga om prov- Departementsningsnämndens
befogenhet att infordra deklarationer m. m. Beträffande in- chefennebörden
av den vidtagna ändringen torde få hänvisas till vad jag i motsvarande
del anfört under 72 §.

96 §.

Då mellankommunala prövningsnämnden enligt departementsförslaget bibehålies
oförändrad, erfordras icke ändring av 96 § 2 mom.

97 §.

De sakkunniga anföra:

I likhet med vad som gäller i fråga örn fastighetsprövningsnämnd erfordras
för beslutförhet hos länsprövningsnämnd, att samtliga ledamöter eller
suppleanter för dem äro närvarande.

Första och tredje styckena motsvara 72 § 2 mom. Vad ovan anförts med
avseende därå gäller sålunda även här. Därutöver må hänvisas jämväl till
motiveringen för 93 §.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser, att prövningsnämnd borde vara
beslutmässig även om någon ledamot på grund av tillfälligt jäv jämlikt
lil § taxeringsförordningen måste avträda.

Överståthållarämbetet ifrågasätter om icke taxeringsintendenten, i likhet med
vad nu vore fallet beträffande landskamreraren, borde åläggas skyldighet
att i varje förekommande fall tillkännagiva sin uppfattning.

För beslutförhet bör, i enlighet med vad jag i den allmänna motiveringen Departementsanfört,
fordras att — förutom ordföranden — minst fyra ledamöter eller chefen.
suppleanter äro tillstädes. I de län, där prövningsnämnden beslår av ordfö -

266

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements chefen.

rande och fyra ledamöter, böra sålunda samtliga ledamöter (eller deras suppleanter)
vara tillstädes för att nämnden skall vara beslutmässig.

I fråga om fjärde stycket må hänvisas till vad som anförts rörande motsvarande
bestämmelser i 72 § 2 mom. tredje stycket. Med hänsyn till de i
fjärde stycket av förevarande paragraf upptagna bestämmelserna torde det
av Överståthållarämbetet föreslagna tillägget till paragrafen icke vara erforderligt.

Vidkommande paragrafens innehåll i övrigt torde få hänvisas till de sakkunnigas
uttalande och den allmänna motiveringen till departementsförslaget.

97 a §.

De sakkunniga anföra:

Innehållet i denna paragraf behandlas i den allmänna motiveringen.

Det är givet, att även efter taxeringsårets utgång fråga rörande samma års
taxering måste kunna väckas och behandlas inför länsprövningsnämnden i
fall, då det rör sig om extraordinära besvär och särskilda taxeringsåtgärder
i samband med prövningen därav, ansökan örn dödsbos befrielse från skattskyldighet
i visst fall samt besvär över viss påföring av pensionsavgift enligt
lagen om folkpensionering.

Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund uttala att det
missförhållandet, att landskamreraren enligt gällande bestämmelser reservationsvis
kunde anföra besvär hos kammarrätten över alla de taxeringar som
verkställts under året, väl genom de föreslagna fullföljdsreglerna komme att
avhjälpas men att dessa icke syntes hindra taxeringsintendent eller kommun
att före taxeringsårets utgång hos prövningsnämnden reservationsvis framställa
ett dylikt omfattande yrkande; inga taxeringar inom länet eller vederbörande
kommun skulle sålunda gentemot det allmänna vinna laga kraft
vid årsskiftet. Det läge såväl i de skattskyldigas som i det allmännas intresse,
att sådant missbruk av besvärsrätten förhindrades. I detta syfte syntes böra
föreskrivas, att då besvär anfördes av annan än den skattskyldige, i besvärsskriften
skulle angivas i mål angående taxering för inkomst och virkestaxering
den skaltskyldiges namn, taxeringsåret och beskattningsorten samt i
mål angående fastighetstaxering fastighetens benämnning, taxeringsåret och
beskattningsorten, allt vid äventyr att besvären icke upptoges till prövning.

I samma riktning uttalar sig handelskammaren i Gävle.

Skånes handelskammare hemställer, att prövningsnämnden måtte förpliktas
att, då fråga om ändring i deklaration väckes, härom underrätta den skattskyldige
snarast möjligt och i vart fall senast före taxeringsårets utgång.

Kammarrätten och Överståthållarämbetet anse att i författningstexten borde
utsättas, att besvärsmål som regel skulle vara avgjorda senast vid samma
tidpunkt som för närvarande (i länen den 10 och i Stockholm den 31
oktober under taxeringsåret).

Taxeringsintendent och kommun böra, därest de i enstaka fall nödgas reservationsvis
framställa yrkande eller anföra besvär hos prövningsnämnden,
angiva åtminstone den skattskyldige eller den fastighet, som därmed avses.
Detta torde få anses ligga i sakens natur.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

267

1 departementsförslaget Ilai i ett nytt andia stycke upptagits en bestämmelse
att, örn besvär jämlikt 118 § anförts rörande taxeringen av viss skattskyldig
eller av viss fastighet, laxeringsintendenten eller medlem av länsprövningsnämnden
icke må hos nämnden framställa yrkande rörande samma
taxering efter det nämnden avgjort besvären. Jag torde beträffande det
sålunda föreslagna stadgandet 1''å hänvisa till den allmänna motiveringen.

I anledning av Skånes handelskammares hemställan må hänvisas till bestämmelserna
i 93 § taxeringsförordningen, enligt vilka skattskyldig i regel
skall beredas tillfälle att yttra sig, då fråga uppkommer om påförande av
eller ändring i taxering, såvitt honom angår.

I sista stycket av förevarande paragraf har införts ett tillägg i enlighet
med vad som föreslagits av kammarrätten och Överståthållarämbetet.

98 §.

De sakkunniga yttra:

Då, utom taxeringsintendenten, även länsprövningsnämnd och dess ordförande
jämlikt 95 § äga anmana skattskyldig att inkomma med uppgift
eller upplysning, bör tydligen anteckning i protokollet ske jämväl då skattskyldig
underlåtit att efter anmaning av nämnden eller ordföranden avgiva
uppgift eller upplysning.

Tredje stycket föreslås skola utgå av samma skäl, som beträffande den
allmänna fastighetstaxeringen föranlett motsvarande förslag i fråga om 73 §.

I fråga örn den föreslagna ändringen i det nuvarande fjärde stycket hänvisas
till vad som anförts rörande motsvarande ändring i 73 §. Den nu angivna
tidpunkten, den 18 oktober, då protokollet senast skall vara justerat, är
icke längre tillämplig, då prövningsnämnden enligt de sakkunnigas förslag
skall arbeta under hela året.

För närvarande avslutas ett års ordinarie prövningsnämnds sammanträden
så tidigt — i länen den 10 och i Stockholm den 31 oktober — att alla
nämndens beslut rörande samma års taxering, vilka innebära, att taxering
tillkommit eller ändrats, kunna iakttagas vid debiteringen i uppbördsbok
samt kommunal debiterings- och uppbördslängd av samma års kronoutskylder,
respektive kommunalutskylder. Taxering lill följd av beslut, som i anledning
av besvär enligt 123 § fattas av ordinarie prövningsnämnd efter taxeringsårets
utgång eller av särskild prövningsnämnd, antecknas icke i nämnda
längder, då densamma icke kan påverka debitering i uppbördsbok och som
regel ej heller i kommunal debiterings- och uppbördslängd.

Genomföres de sakkunnigas förslag, enligt vilket mål rörande ordinära
besvär och framställningar i vissa fall kunna avgöras så sent som den 30 juni
året näst efter taxeringsåret, kunna blott beslut, som meddelats senast den
10 (i Stockholm den 31) oktober, påverka debitering i uppbördsbok och, i
vanliga fall, i kommunal debiterings- och uppbördslängd. Det kunde därför
ifrågasättas, huruvida icke anteckning i taxeringslängd och ändringslängd
skulle ske blott av taxering, som tillkommit eller ändrats på grund av sistnämnda
beslut. Beslut rörande årets taxering, som fattats senare, skulle uti
ifrågavarande avseende likställas med beslut enligt 123 g. Emellertid hava
de sakkunniga ansett, att tillkommen eller ändrad taxering på grund av
samtliga beslut rörande ett års taxering, vilka av prövningsnämnd fattas senast
den 30 juni året näst efter taxeringsåret, bör antecknas i taxeringslängd
och ändringslängd. Det synes nämligen lämpligt, all även taxeringar lill följd
av beslut, som meddelas senare än den 10, respektive (leii 31 oktober, med
hänsyn lill det stora antal, det torde komma all röra sig örn, sammanföras

26S

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements chefen.

i sådan gemensam förteckning, som ändringslängden utgör. Ändringslängd,
upptagande sistnämnda taxeringar, skall — i likhet med vad förhållandet
är beträffande ändringslängd, vilken upptager taxeringar på grund av beslut,
vilka fattats senast den 10 (31) oktober — översändas till häradsskrivare
och magistrat, som har att, då fråga är örn tillkommen eller höjd taxering,
verkställa erforderlig debitering av kronoutskylder. Är fråga om undanröjande
av eller nedsättning i taxering, har länsstyrelsen att verkställa den restitution
av kronoutskylder, som är en följd av beslutet. Därjämte skall avskrift
av ändringslängd översändas till kommunalstämmans (kommunalfullmäktiges)
ordförande samt kommunalborgmästare för vidtagande av motsvarande
åtgärder beträffande kommunalutskylder.

Med ovan föreslagna ordning synes anteckning i taxeringslängd och ändringslängd
böra ske även av tillkommen eller ändrad taxering på grund
av beslut, som i anledning av besvär enligt 123 § fattas av prövningsnämnd
rörande ett års taxering senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret.

De tillkomna eller ändrade taxeringar, vilka icke skola antecknas i taxeringslängd
och ändringslängd, bliva alltså sådana, som äro en följd av beslut,
som fattats av prövningsnämnden rörande ett års taxering senare än
den 30 juni året därpå.

För övrigt hänvisas till de sakkunnigas förslag till ändring i kungörelsen
den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet.

De sakkunniga tillägga, att ett annat skäl att i ändringslängd upptaga
samtliga tillkomna eller ändrade taxeringar på grund av beslut, vilka rörande
ett års taxering av prövningsnämnd fållås senast den 30 juni året därpå, är,
att ett dylikt förfarande underlättar upprättandet av det sammandrag över
ett års taxering, vilket enligt 33 § kungörelsen den 28 september 1928 med
vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet skall insändas till statistiska
centralbyrån.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt magistraten och mantalsdirektören
i Göteborg uttala, att debitering av utskylder på grund av sådana
beslut av prövningsnämnd, som fattats under tiden från och med oktober
månad ett år till och med juni månad påföljande år, torde kunna verkställas
efter protokollsutdrag och att anteckning i ändringslängd sålunda icke
vore erforderlig.

Sveriges häradsskrivareförening anför:

I specialmotiveringen till denna paragraf förutsätta de sakkunniga, att blott
beslut av prövningsnämnd, som meddelats senast den 10 oktober, skola påverka
debiteringen i uppbördsbok. Då protokolljustering skall ske senast
8 dagar efter besluts meddelande och ändringslängd expedieras senast 8 dagar
efter verkställd protokolljustering, skulle häradsskrivare bliva skyldiga att
iakttaga ändringar, varom de erhålla kännedom först den 27 eller 28 oktober.
Detta måste styrelsen beteckna som orimligt. Antingen måste den hittills gällande
tidpunkten — den 20 oktober — bliva gällande i fortsättningen eller
ock är det nödvändigt, att debetsedlarna få avlämnas vid en senare tidpunkt,
exempelvis den 10 november och uppbördstiden i motsvarande grad framflyttas.

Då prövningsnämnden eller dess ordförande enligt departementsförslaget
icke äger anmaningsrätt, har 98 § första stycket i de sakkunnigas förslag
jämkats i enlighet härmed.

Kungl. Majlis proposition nr 345.

269

Även beslut, som prövningsnämnden meddelar under tiden efter den 10
(31) oktober ett år till och med den 30 juni året därpå, torde såsom de sakkunniga
föreslagit böra upptagas i ändringslängd. Det torde även vara lämpligt,
att ändringslängden eller avskrift därav översändes till debiteringsförrättarna
för verkställighet.

Vad Sveriges häradsskrivareförening anfört torde böra beaktas vid utfärdande
av tillämpningsföreskrifter till taxeringsförordningen.

99 §.

De sakkunniga anföra att — i överensstämmelse med vad de föreslagit i
fråga om taxeringslängderna — ändringslängderna icke vidare borde offentligen
framläggas.

Vad de sakkunniga yttrat föranleder ingen erinran från min sida.

100 §.

Länsstyrelsen i Västerbottens län finner den tid, som enligt de sakkunnigas
förslag bestämts för utsändande av utdrag av prövningsnämndens protokoll,
vara för knappt tillmätt, särskilt då det gällde de första höstsammanträdena
där ett relativt stort antal ärenden torde komma att behandlas. Enligt länsstyrelsens
mening borde tiden utsträckas till åtminstone fjorton dagar.

Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar, att kommunal myndighet borde
delgivas prövningsnämndens samtliga beslut i ärenden från kommunen. Härigenom
skulle undvikas, att frågan örn en taxerings laga kraft onödigt länge
hölles svävande; vidare skulle tillgodoses kommunens intresse av att erhålla
uppgift å ärenden från kommunen, vilka behandlats av prövningsnämnden.
Delgivning med kommun borde ske även av beslut, meddelade av kammarrätten
och regeringsrätten.

Kommunalborgmästaren i Lidingö ifrågasätter, huruvida icke kommun
borde erhålla underrättelse om besvär, som av skattskyldig eller annan kommun
anförts över taxeringsnämnds och prövningsnämnds beslut.

Det torde vara lämpligt att, på sätt länsstyrelsen i Västerbottens län föreslagit,
den tid inom vilken utdrag av prövningsnämndens protokoll skola tillställas
skattskyldig och klagande utsträckes till fjorton dagar.

Beträffande frågan om delgivning med kommun av prövningsnämnds beslut
må hänvisas till de bestämmelser, som jag i det följande föreslår under
122 och 125 §§. Av dessa bestämmelser framgår, att tiden för anförande av
besvär över prövningsnämnds beslut i nu förevarande fall avses skola räknas
icke från dagen för delgivning av beslutet utan från den dag, då nämndens
protokoll justerats. Någon delgivning av nämndens beslut i syfte att delta
tidigare skall vinna laga kraft är således icke erforderlig; att det oaktat betunga
länsstyrelserna med delgivning av prövningsnämnds beslut synes icke
påkallat.

101—103 §§.

De sakkunniga anföra:

101 §. De sakkunniga hänvisa till vad ovan anförts under 98 § beträffande
ändringslängd. Utdrag av prövningsnämndens protokoll skall med hän -

Departements

chefen.

Departements

chefen.

270

Kungl. Maj.ts proposition nr 345-

Departements chefen.

syn härtill uti ifrågavarande fall översändas endast, såvitt angår beslut, som
rörande ett års taxering fattats senare än den 30 juni året därpå.

102 och 103 SS- Dessa paragrafer föreslås skola utgå, då samma bestämmelser
skola gälla för Stockholms stads prövningsnämnd som för länsprövningsnämnd
och med länsprövningsnämnd enligt 2 § 3 mom. förstås jämväl
Stockholms stads prövningsnämnd.

Vad de sakkunniga uttalat under förevarande paragrafer ger icke anledning
till erinran från min sida.

104 §.

De sakkunniga yttra, att de av dem föreslagna ändringarna av 104 § motsvarade
ändringarna i 97 § beträffande lämsprövningsnämnden.

Såsom jag tidigare nämnt, innebär departementsförslaget att ändring icke
skall ske i fråga om den mellankommunala prövningsnämndens sammansättning.
Det torde icke vara erforderligt, att nämnden arbetar på avdelningar.
I likhet med vad som föreslagits beträffande länsprövningsnämnd
torde i författningen böra intagas bestämmelse örn att ordföranden är föredragande
i mellankommunala prövningsnämnden. Detta innebär emellertid
icke någon saklig ändring, eftersom ordföranden redan nu fungerar som
föredragande i nämnden.

104 a §.

Bestämmelserna i denna paragraf motsvara vad som i 97 a § stadgats beträffande
länsprövningsnämnd.

105 §.

I tillämpliga delar ha uttalandena under 98 § avseende jämväl å denna
paragraf.

106 §.

De sakkunniga hänvisa i fråga om 3 mom. till vad de anfört under 101 §.

107 §.

Sveriges häradsskrivare förening anför, att enligt föreningens mening andra
stycket andra punkten av förevarande paragraf rätteligen borde ha följande
lydelse: »Taxeringsintendenten liksom av honom därtill beordrad tjänsteman
ävensom av länsstyrelse förordnad häradsskrivare äger» etc.

Då häradsskrivare förordnats att biträda taxeringsintendenten vid ledningen
och övervakandet av taxeringsarbetet, står han vid fullgörandet av
detta uppdrag under taxeringsintendentens förmanskap. Den av de sakkunniga
föreslagna lydelsen torde därför kunna godtagas.

109 §.

De sakkunniga anföra:

Bestämmelsen i 113 § första stycket enligt dess nuvarande lydelse har med
erforderlig redaktionell ändring ansetts böra överföras till denna paragraf.

Taxeringsintendenten, respektive skatteintendenten, bör i fall, som i andra

Kungl. Majlis proposition nr 345.

271

stycket omförmäles, erhålla del av protokollet för att, om han så finner erforderligt,
i vederbörlig ordning yrka ändring i beskattningsnämndens beslut.

Jag har icke ansett någon saklig ändring erforderlig i den från 113 § första Departementsstycket
till 109 § andra stycket överflyttade bestämmelsen. Stadgandet bar, i cJtefenöverensstämmelse
med de sakkunnigas förslag, kompletterats med en bestämmelse
om att protokollsutdrag i nu förevarande fall ofördröjligen skall tillställas
vederbörande taxeringsintendenl.

110 §.

De sakkunniga anföra, att ändringarna stöde i samband med de sakkunnigas
förslag örn muntliga förhandlingar i fastighetsprövningsnämnd och
prövningsnämnd, beträffande vilken fråga hänvisades till den allmänna motiveringen.

Till det av de sakkunniga föreslagna första stycket torde lämpligen böra Departementsgöras
ett tillägg för att tydligt utmärka, att skattskyldig eller klagande jämväl chelenäger
utföra talan inför fastighetsprövningsnämnd och prövningsnämnd.

Viss ytterligare jämkning har vidtagits i fråga om avfattningen av första
stycket.

111—113 §§.

De sakkunniga anföra:

111 §. 1 och 2 mom. Medlem i fastighetsprövningsnämnd eller prövningsnämnd
samt taxeringsintendent, som tidigare i annan egenskap handlagt
taxeringsärende, få därvid anses hava fattat viss ståndpunkt i ärendet, vilket
bör medföra, att vederbörande icke i sin förstnämnda egenskap därefter må
taga befattning med samma ärende.

Är landskamrerare på grund av jäv förhindrad att i fastighetsprövningsnämnden
eller länsprövningsnämnden deltaga i behandlingen av visst taxeringsärende,
inträder såsom ordförande den befattningshavare, som länsstyrelsen
förordnar att i denna del uppehålla landskamrerare!jönsten (i normala
fall länsassessorn å landskontoret). Är ordföranden i riksskattenämnden
av dylik anledning hindrad att deltaga i handläggningen av visst ärende,
utövas ordförandeskapet av vice ordföranden.

112 §. Sista punkten i paragrafens nuvarande lydelse bör ändras på föreslaget
sätt, enär enligt de sakkunnigas förslag i samtliga beskattningsnämnder
ordföranden äger deltaga i besluten.

113 §. Första stycket har enligt förslaget överflyttats till 109 §. I

I lil § torde böra uttryckligen angivas att, om landskamreraren på grund Departementsav
jäv är förhindrad att i fastighetsprövningsnämnd eller länsprövnings- chefennämnd
deltaga i behandlingen av visst ärende, såsom ordförande inträder den
befattningshavare hos länsstyrelsen, som länsstyrelsen förordnar att i denna
del fullgöra landskamrerarens åligganden.

Det sålunda föreslagna tillägget nödvändiggör en omarbetning av paragrafen
i redaktionellt hänseende.

272

Kungl. Majlis proposition nr 345.

Departements chefen.

115 §.

De sakkunniga yttra:

Då särskild prövningsnämnd föreslås avskaffad, har uttrycket ordinarie
prövningsnämnd utbytts mot prövningsnämnd.

Enligt 62 § andra stycket kommunalskattelagen och 21 § andra stycket
förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt må eftertaxering
icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort äga rum.
Enligt de sakkunnigas förslag kan taxering, avseende ett visst år, äga rum
icke blott under detta år (taxeringsåret) utan även under tiden till och med
den 30 juni året därpå. Dock måste i senare fallet fråga rörande taxeringen
väckas före taxeringsårets utgång. Med hänsyn till lydelsen av ovan angivna
författningsrum torde i fråga om eftertaxering med det år, då taxering
rätteligen bort äga rum, böra förstås taxeringsåret. Skulle därmed förstås
jämväl året näst efter taxeringsåret, skulle detta innebära, att den tid, under
vilken eftertaxering kunde ske, utsträcktes till sex år efter taxeringsåret.
Eftertaxering måste i följd härav, även med den föreslagna utsträckningen
av prövningsnämndens arbetsperiod, vara åsatt senast den 31 december fem
år efter det taxeringsår, då taxeringen rätteligen bort äga rum. Detta innebär
i förhållande till nuvarande ordning, då eftertaxering icke kan åsättas av
särskild prövningsnämnd, en utsträckning av den tid, under vilken eftertaxering
kan ske, från den 10 oktober (beträffande mellankommunala prövningsnämnden
den 5 oktober och beträffande Stockholms stads prövningsnämnd
den 31 oktober) till och med den 31 december samma år. För sistnämnda
utsträckning av tiden torde emellertid lydelsen av ovannämnda
stadganden i kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt icke lägga hinder i vägen.

Kammarrätten anför, att det syntes vara en oegentlighet att beträffande
eftertaxering för taxeringsår, som läge fem år tillbaka, tiden för framställande
av yrkande örn åsättande av eftertaxering utginge samtidigt med befogenheten
för vederbörande nämnd att vidtaga sådan åtgärd.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund uttalar, att enligt förbundets
mening den omfattning av rätten till eftertaxering, som kommit till uttryck i
motiven, icke klart framginge av lagtexten.

Den föreslagna förlängningen av prövningsnämndens arbetsperiod bör icke
föranleda att den tid, under vilken efterlaxering må åsättas, förlänges i vidare
mån än de sakkunniga angivit eller från den 10 (respektive den 5 eller den
31) oktober till och med den 31 december samma år.

Till undvikande av feltolkning torde 62 § andra stycket kommunalskattelagen
och 21 § andra stycket förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
böra ändras så, att eftertaxering angives kunna äga rum senast fem
år efter det år, då taxeringen rätteligen bort av beskattningsnämnd i första
instans verkställas.

117 §.

Då vägstyrelserna upphöra att fungera från och med 1944 års ingång, bör
stadgandet om vägstyrelses besvärsrätl utgå.

I enlighet med vad jag anfört i den allmänna motiveringen i samband med
frågan örn prövningsnämndernas arbetsperiod torde stadgandet om förlängning
av besvärstiden i händelse denna utlöper å en helgdag böra utgå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

273

fia §.

Bestämmelserna om vägstyrelses besvärsrätt böra utgå.

Likaså bör bestämmelsen örn överjägmästares besvärsrätt utmönstras, eftersom
skogsvårdsavgift numera i intet fall ingår till domänstyrelsen.

119 §.

De sakkunniga anföra:

Besvär, som skola handläggas av riksskattenämnden, torde, för undvikande
av onödig omgång, böra ingivas direkt till nämndens kansli. Hava besvären
i sådant fall i stället ingivits eller insänts till länsstyrelse, bör gälla vad i
fjärde stycket sägs.

I övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen.

Beträffande den föreslagna ändringen i bestämmelsen om besvärstid för Departementskommuner
m. fl. hänvisas till den allmänna motiveringen. chefen.

Stadgandet i de sakkunnigas förslag angående vägstyrelses besvär bör utgå.

Besvär, som skola handläggas av den mellankommunala prövningsnämnden,
torde — i överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit i fråga
om riksskattenämnden och för undvikande av onödig omgång — böra ingivas
direkt till den mellankommunala prövningsnämnden. Hava besvären i stället
ingivits till vederbörande länsstyrelse, bör detta likväl icke medföra att
besvären icke upptagas till prövning.

121 §.

De sakkunniga yttra:

Då besvär över fastighetsprövningsnämnds och prövningsnämnds beslut
anföras i olika ordning, har paragrafen föreslagits uppdelad i två moment,
av vilka 1 mom. innehåller bestämmelser angående förstnämnda och 2 mom.
angående sistnämnda besvär.

I övrigt hänvisa de sakkunniga till den allmänna motiveringen.

De sakkunnigas uttalande ger icke anledning till erinran från min sida.

122 <?.

De sakkunniga anföra:

Besvär över beslut av riksskattenämnden böra, i likhet med besvär till
nämnden, ingivas direkt till nämndens kansli.

I fråga om besvär, som inkommit till riksskattenämndens kansli, bör nämnden,
och icke skatteintendenten, fullgöra de uppgifter enligt 2 morn., som
beträffande till länsstyrelse inkomna besvär ankomma på länsstyrelsen.

De sakkunniga föreslå, att det nu i 2 mom. tredje stycket andra punkten
förekommande uttrycket »med erforderliga upplysningar och erinringar»
skall utgå, enär något särskilt yttrande från länsstyrelsen icke synes vara
erforderligt. Det torde för övrigt icke heller för närvarande förekomma, att
länsstyrelse avgiver sådant yttrande.

I övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen.

Sveriges lantbruks!örbund, svenska lantmännens riksförbund, Stockholms
handelskammare och Sveriges industriförbund uttala, att i rättssäkerhetens
intresse borde föreskrivas, att då i avgivna förklaringar invändningar fram Dihang

lill riksdagens protokoll 1953. 1 sami. Nr 345. 18

Departements chefen.

274

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements chefen.

ställts mot den skattskyldiges yrkanden det skulle åligga landskamreraren
att låta tillställa den skattskyldige handlingarna för avgivande av påminnelser.

Bestämmelserna i 2 mom. andra stycket i de sakkunnigas förslag torde
böra ändras i överensstämmelse med vad i förenämnda yttranden uttalats.

123 §.

I departementsförslaget har stadgandet i 2 mom. första stycket sjunde ledet
omarbetats med hänsyn till bestämmelserna i 28 § 2 mom. första stycket.

125 §.

De sakkunniga anföra, att vad de under 122 § yttrat rörande besvär, som
inkommit till riksskattenämndens kansli, gällde även beträffande 2 mom.
i förevarande paragraf.

I fråga om det i departementsförslaget i 2 mom. första stycket gjorda tilllägget
rörande infordrande av påminnelser hänvisas till vad som anförts
under 122 §.

127 §.

Bestämmelsen om förlängning av besvärstiden i händelse att slutdagen infaller
å en helgdag har — för att vinna överensstämmelse med motsvarande
stadgande i 119 § och då en dylik förlängning inträder redan på grund av
bestämmelserna i lagen om beräkning av lagstadgad tid — ansetts böra utgå.

135 §.

De sakkunniga anföra, att det ansetts lämpligt att här uttryckligen angiva,
att taxeringsintendenten vore skyldig att avgiva förklaring över besvär angående
taxering. I övrigt hänvisa de sakkunniga till den allmänna motiveringen.

Då det ingår i taxeringsintendents tjänsteåligganden att avgiva förklaring
över besvär angående taxering, synes det icke erforderligt att här intaga föreskrift
om sådan skyldighet.

135 a §.

Då departementsförslaget förutsätter att en riksskattenämnd för närvarande
icke skall inrättas, utgår denna paragraf jämte tillhörande kapitelrubrik.
Vid sådant förhållande erfordras icke ändring av nummerbeteckningen å nuvarande
6, 7 och 8 kap.

139 §.

Stadgandet i förevarande paragraf bör angivas gälla även medlem i fastighetsprövningsnämnd.

UO §.

I 140 § taxeringsförordningen torde — på motsvarande sätt som jag i annat
sammanhang föreslår med avseende å förordningen om allmän omsättningsskatt
— böra upptagas en bestämmelse om straff för den som obehörigen
yppar vad han inhämtat vid sådan granskning av handelsbok eller annan

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

275

räkenskapshandling, som företagits med stöd av bestämmelserna i taxeringsförordningen.
Straffet torde, där icke vederbörande för sin förseelse är underkastad
ansvar för tjänstefel, böra utgöras av dagsböter eller fängelse i
högst sex månader.

Bestämmelsen i nuvarande 140 § om skadeståndsskyldighet torde kunna
utgå, då sådan skyldighet lärer åvila den brottslige redan enligt allmänna
regler.

14A § 2 och 3 moni.

Den anmälningsskyldighet, som enligt 2 morn. nu åbgger landskamreraren,
torde hädanefter böra åvila taxeringsintendenten.

Till andra stycket av 3 mom. har — i likhet med vad som skett beräffande
122 § 2 mom. och 124 § 2 mom. — fogats ett tillägg angående infordrande
av påminnelser i vissa fall.

Stadgandet angående förlängning av besvärstiden i händelse att slutdagen
infaller å en helgdag har, liksom beträffande 127 §, ansetts böra utgå.

U5 §.

De sakkunniga anföra:

3 mom. Tidpunkten, då kommun senast har att inkomma med framställning
om ersättning enligt 1 mom. 2), såvitt angår allmän fastighetstaxering i
länen, föreslås framflyttad till den 15 april, med hänsyn till att fastighetstaxeringsnämndens
arbete i länen enligt förslaget kan pågå till och med den
31 mars.

5 morn. Det må erinras om vad som i den allmänna motiveringen anförts
därom, att särskild ersättning för arbete för prövningsnämnden icke är avsedd
att utgå till befattningshavare i högre lönegrad än den 18:e.

7 mom. Då prövningsnämnds arbete skall pågå under hela året, synes
ifrågavarande uppgift lämpligen böra avse budgetår.

8—11 mom. Bestämmelsen örn ersättning åt medlemmar i fastighetsprövningsnämnd
eller prövningsnämnd, vilka efter kallelse inställt sig före vederbörande
nämnds sammanträde för att meddela upplysningar, utgår, då de
sakkunniga föreslagit, att rätt till sådan kallelse icke längre skall förefinnas
(jfr motiveringen till 70 § 2 mom. och 94 § 2 morn.).

Ersättning åt ledamot i fastighetsprövningsnämnd och prövningsnämnd för
deltagande i sammanträde nied nämnden föreslås, såsom i den allmänna
motiveringen omnämnes, skola utgå med samma belopp, som för närvarande
tillkommer i 126 § 2 mom. omförmäld ledamot av kammarrätten för
tjänstgöring där.

Särskild ersättning för protokollföring vid sammanträden enligt 59 § 1
eller 2 mom. eller 75 § avses icke vidare skola utgå, enär denna uppgift såsom
tjänsteåliggande bör åvila den befattningshavare å landskontoret, som
därtill utses.

Särskilt sammanträde med ledamöter av fastighetsprövningsnämnd och
prövningsnämnd för protokolljustering skall enligt de sakkunnigas förslag
icke vidare förekomma (jfr motiveringen till 73, 98 och 105 §§), vadan stadgandet
om ersättning för närvaro vid dylikt sammanträde utgår.

Det nuvarande 10 mom. föreslås skola utgå, enär med den ändrade ställning,
riksskattenämnden och lill dess förfogande ställda befattningshavare
enligt de sakkunnigas förslag komma att intaga, bestämmelser om ifrågavarande
ersättningar icke synas böra intagas i taxeringsförordningen.

276

Kungl. Maj.ts proposition nr 315.

Departements chefen.

Departementschefen.

Bestämmelser örn resekostnads- och traktamentsersättning åt ordförande
och ledamöter i riksskattenämnden samt ledamöter i faslighetsprövningsnämnd
och länsprövningsnämnd föreslås skola intagas i kungörelsen den
19 juni 1942 med tilläggsbestämmelser till allmänna resereglementet.

Även ersättning åt taxeringskonsulent torde böra bestridas av statsmedel.

Det synes knappast erforderligt att ändra gällande bestämmelser angående
de tider, inom vilka yttranden eller framställningar angående ersättning
för taxeringsarbete enligt 2 och 3 mom. skola vara inkomna.

Bestämmelsen i 5 mom. rörande kostnader för fastighetsprövningsnämnds,
länsprövningsnämnds och Stockholms stads prövningsnämnds arbeten torde
hädanefter böra avse endast sistberörda prövningsnämnd, då för länens
vidkommande kostnaderna böra gäldas ur länsstyrelsernas anslag för avlöningar
och expenser.

Då enligt departementsförslaget någon riksskattenämnd icke för närvarande
skall inrättas, erfordras icke någon ändring av de bestämmelser i paragrafen,
som angå den mellankommunala prövningsnämnden. Den nuvarade
nummerbeteckningen å 9—12 mom. förblir vid sådant förhållande oförändrad.

Förslag till bestämmelser om resekostnads- och traktamentsersättning åt
ledamöter i fastighetsprövningsnämnd och prövningsnämnd torde jag senare
få anmäla.

146 § 1 och 3 mom.

De sakkunniga anföra:

Både av landstings förvaltningsutskott och stadsfullmäktige valda ledamöter
i särskild taxeringsnämnd torde för deltagande i nämndens sammanträden
böra åtnjuta ersättning enligt 145 § 8 mom. Enligt förordningen den
30 december 1941 (nr 991) äga blott ledamöter, valda av landstings förvaltningsutskott,
rätt till sådan ersättning, medan av stadsfullmäktige valda ledamöter
erhålla lägre ersättning. Någon anledning att göra skillnad härvidlag
mellan dessa båda slag av ledamöter torde dock icke förefinnas, då båda slagen
få anses hava lika kvalificerade arbetsuppgifter.

Stadsfullmäktige i Kristinehamn uttala att gällande bestämmelser borde
så ändras, att möjlighet funnes för kommunal myndighet att bestämma arvodet
till ledamöter i lokal taxeringsnämnd till högre belopp än tio kronor för
dag samt att i samband därmed arvodet till ledamöter i särskild taxeringsnämnd
höjdes.

De sakkunnigas förslag torde böra godtagas.

Bestämmelsen i 3 mom. angående skogsvårdsombud, som utsetts av Överjägmästare,
torde böra utgå, då dylika ombud numera icke förekomma.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser.

De sakkunniga anföra:

De sakkunniga hava funnit lämpligt föreslå, att förordningen skall träda
i kraft den 1 juli 1943, med hänsyn till att prövningsnämndens arbetsår för

Kungl. Majlis proposition nr 345.

277

behandling av ordinära mål och ärenden rörande ett års taxering kan sägas
sträcka sig från den 1 juli ett år till och med den 30 juni året därpå. Den
första fyraårsperiod, för vilken ledamöter och suppleanter i prövningsnämnden
föreslås skola väljas, räkna de sakkunniga också från den 1 juli 1943.

Härtill kommer, att till följd av den anslagsökning, som ett genomförande
av de sakkunnigas förslag förutsätter, det synes vara ändamålsenligt, att förslaget
i sin helhet träder i kraft vid ett budgetårs början.

Med hänsyn till angelägenheten av att det föreliggande förslaget till änd- Departementsråd
organisation av taxeringsväsendet genomföres snarast möjligt förordar chefenjag,
att nu ifrågavarande författningsförslag — liksom de i det följande omnämnda
författningsförslagen — träder i kraft den 1 januari 1944. Även
personalorganisationen bör då genomföras, i den mån rekryterings- eller lokalförhållandena
icke göra det omöjligt.

Då, såsom de sakkunniga framhållit, prövningsnämndens arbetsår för behandling
av ordinära mål och ärenden får anses löpa från och med den 1
juli ett år till och med den 30 juni påföljande år, böra ledamöter och suppleanter
i nämnden första gången utses för tiden den 1 januari 1944— den 30
juni 1947.

Såsom förut anmärkts upphöra vägstyrelserna att fungera från och med
1944 års ingång. Vad i taxeringsförordningen i dess hittills gällande lydelse
finnes stadgat angående vägstyrelse torde emellertid, såvitt angår 1942 eller
tidigare års taxering, alltjämt böra äga tillämpning, dock att de på vägstyrelsen
ankommande uppgifterna skola fullgöras av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

II. Förslag till lag om ändrad lydelse av 3 och 62 §§ kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).

De sakkunniga anföra:

Med den föreslagna utsträckningen av den tid, varunder prövningsnämnden
handlägger ordinära mål och ärenden, till den 30 juni året näst efter
taxeringsåret erfordras ändring i den i 3 § kommunalskattelagen intagna bestämmelsen
örn vad med taxeringsår förstås. Därmed bör, då prövningsnämndens
arbetsperiod förlänges på sätt nyss sagts, förstås det kalenderår, under
vilket taxering av beskattningsnämnd i första instans verkställes.

Vad de sakkunniga anfört föranleder icke någon erinran från min sida. Departements Såsom

jag vid 115 § taxeringsförordningen anmärkt, torde i 62 § andra chefenstycket
böra vidtagas den ändringen, att eftertaxering angives kunna äga rum
senast fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort av beskattningsnämnd
i första instans verkställas.

278

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

lil. Förslag till förordning angående ändrad lydelse av 21 § förordningen
den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst och

förmögenhetsskatt.

Såsom förut anmärkts (vid 115 § taxeringsförordningen) torde i 21 § andra
stycket böra vidtagas den ändringen, att eftertaxering angives kunna äga rum
senast fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort av beskattningsnämnd
i första instans verkställas.

IV. Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen
den 14 juni 1933 (nr 357) om åsättande i vissa fall av
särskilt uppskattningsvärde å fastighet.

De föreslagna ändringarna äro av formell natur. De uppgifter, som enligt
förordningen ankomma på taxeringsnämnd respektive ordinarie eller särskild
prövningsnämnd, ha sålunda angivits skola ankomma på lokal taxeringsnämnd
respektive prövningsnämnd. Vidare har uttrycket »prövningsnämnd»
i förtydligande syfte utbytts mot uttrycket »fastighetsprövningsnämnd eller
länsprövningsnämnd». Slutligen ha de uppgifter, som nu åvila landskamrerare
respektive skattedirektören hos Överståthållarämbetet, angivits skola
ankomma på taxeringsintendent.

V. Förslag till lag angående ändrad lydelse av 67 § lagen den 6
juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet, förslag till lag
angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om
kommunalstyrelse i stad, förslag till lag angående ändrad lydelse
av 54 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse i
Stockholm samt förslag till lag angående ändrad lydelse av 46 § 1
mom. lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller i det av länsstyrelsen avgivna
remissyttrandet, att den nuvarande lydelsen av ifrågavarande lagrum bleve
otillfredsställande, därest den tid, under vilken prövningsnämnden hade att
handlägga ordinära mål och ärenden rörande ett års taxering, utsträcktes tili
och med den 30 juni året därpå.

Departements- Ifrågavarande lagrum torde böra ändras så att bestämmelserna anknyta
chefen. icke till »senast fastställda taxeringslängd» utan till »senaste taxering».

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

279

VI. Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av
förordningen den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt.

Ändringarna äro huvudsakligen av formell natur. Vissa uppgifter, som enligt
förordningen ankomma på landskamrerare respektive skattedirektören
hos Överståthållarämbetet, ha sålunda angivits skola ankomma på vederbörande
taxeringsintendent. Därjämte har den tid — för närvarande den 15
februari — inom vilken kupongskattekontoret skall till vederbörande länsstyrelser
överlämna föregående års uppgifter örn aktieutdelningar, ändrats
till den 31 januari; ändringen har vidtagits i syfte att vinna överensstämmelse
med den föreslagna nya lydelsen av 42 § 4 mom. taxeringsförordningen.
I samband härmed har en motsvarande jämkning skett i fråga örn den tid,
inom vilken aktiebolags styrelse skall till kupongskattekontoret överlämna
sådana uppgifter om aktieutdelning, som till bolaget inkomma efter det bolaget
inbetalt kupongskatt enligt 5 § andra stycket kupongskatteförordningen.

Departementschefens hemställan.

Föredraganden hemställer härefter — under anförande att de medel, som
erfordrades för genomförande av den föreslagna personalförstärkningen vid
länsstyrelserna komme att äskas i särskild ordning, samt att övriga med förslagets
genomförande förenade kostnader, med undantag för hyreskostnader
vilka borde belasta statens allmänna fastighetsfond, torde, därest riksdagen
icke hade något att däremot erinra, få bestridas från det under VII huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget till Kostnader för årlig taxering — att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna det nu framlagda förslaget till förstärkning
av personalen vid länsstyrelserna och Överståthållarämbetet,

dels ock antaga de inom finansdepartementet upprättade
förslagen till

1) förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379);

2) lag örn ändrad lydelse av 3 och 62 §§ kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370);

3) förordning angående ändrad lydelse av 21 § förordningen
den 28 september 1928 (nr 373) örn statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt;

280

Kungl. Majlis proposition nr 345.

4) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen
den 14 juni 1933 (nr 357) om åsättande i vissa fall av
särskilt uppskattningsvärde å fastighet;

5) lag angående ändrad lydelse av 67 § lagen den 6 juni
1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet;

6) lag angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 6 juni
1930 (nr 252) om kommunalstyrelse i stad;

7) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 15 juni
1935 (nr 337) örn kommunalstyrelse i Stockholm;

8) lag angående ändrad lydelse av 46 § 1 mom. lagen den
20 juni 1924 (nr 349) om landsting; samt

9) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen
den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Lars Gabrielson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

281

Bilaga A.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 879).

Härigenom förordnas, att 3 § 3 inom., 11 §, 39 § 4 morn., 49 § 4 morn.,
62 § 4 morn., 89 §, 102 §, 103 § och 141 § 3 mom. taxeringsförordningen
den 28 september 1928 skola upphöra att gälla, att 2 § 3 morn., 3 § 2 morn.,
4 §, 7 §, 8 § 3 och 5 morn., 9 §, 10 §, 12—14 §§, 15 § 2 morn., 16 §, 20 §

1 morn., 28 §, 29 §, 32 § 3 morn., 34 §, 35 § 2 och 3 morn., 36 § 1 och 3 morn.,
42 § 4 morn., 52 §, 55 § 1 morn., 56 § 1 morn., 51-—59 §§, 62 § 1 och 3 morn.,
65 §, 66 § 2 och 3 morn., 67 § 3 moni., 69 § 1—3 morn., 70 §, 72 §, 73 §, 75—
78 §§, 79 § 1 och 2 morn., 80 §, 85—88 §§, 91 § 1 och 2 morn., 92—101 §§,
104—107 §§, 109—113 §g, 115 §, 119 §, 121—124 88, 124 a §, 125 8, 128 §

2 morn., 129 §, 134 §, 135 §, 141 § 5 morn., 144 § 1 och 2 morn., 145 § och
146 § 1 mom. nämnda förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, att i sagda förordning skola införas tre nya paragrafer, benämnda
97 a §, 104 a § och 135 a §, samt ny kapitelrubrik, under 6 kap.,
till 135 a § av nedan angiven lydelse ävensom att i förordningen nuvarande
6, 7 och 8 kap. skola betecknas såsom respektive 7, 8 och 9 kap.:

2 §.

3 mom. Där ej annat angives eller av sammanhanget framgår, förstås i
denna förordning med lån jämväl Stockholms stad, med länsstyrelse jämväl
Överståthållarämbetet, med lånsprövningsnämnd, varom i 3 § 2 mom. förmärs,
jämväl den i samma moment omnämnda Stockholms stads prövningsnämnd,
med landskamrerare jämväl skattedirektören vid Överståthållarämbetet
för skatteärenden samt med taxeringsintendent jämväl skatteintendenten
och i 16 § omförmäld tjänsteman. Med vederbörande länsstyrelse
avses, försåvitt fråga är örn riksskattenämnden, Överståthållarämbetet.

Vad i denna förordning stadgas om prövningsnämnd skall, där ej annat
av sammanhanget framgår, gälla jämväl beträffande den i 3 § 2 mom. omförmälda
riksskattenämnden.

3 8.

2 mom. Beskattningsnämnder vid årlig taxering äro i första instans taxeringsnämnder.
Taxeringsnämnderna äro dels lokala, var och en inom sitt
lokala taxeringsdistrikt, och dels särskilda, de sistnämnda med uppgifter, som
angivas i 77 § 2 mom. En lokal taxeringsnämnd i Stockholm förordnas årligen
av Överståthållarämbetet att, utöver nämnden eljest tillkommande göromål,
såsom en för riket gemensamt taxeringsnämnd (den gemensamma taxeringsnämnden)
handlägga ärenden, som avses i 77 § 4 mom.

över dessa nämnder äro prövningsnämnder.

Varje län — — — (Stockholms stads prövningsnämnd).

Därjämte utgör riksskattenämnden en för hela riket gemensam prövningsnämnd.

282

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

4 §.

Indelning i beredningsdistrikt och fastighetstaxeringsdistrikt verkställas av
länsstyrelsen senast den 31 augusti året näst före taxeringsåret. Senast den
30 november förstnämnda år fastställer länsstyrelsen indelningen i lokala
taxeringsdistrikt och antalet särskilda taxeringsnämnder i länet, därvid tilllika
skall angivas, ej mindre vilka grupper av skatteskyldiga som skola taxeras
av varje särskild taxeringsnämnd än även huruvida distriktet för nämndens
verksamhet skall utgöras av länet i dess helhet eller visst angivet område
inom detsamma. För stad. som ej deltager i landsting, skall alltid utses
minst en särskild taxeringsnämnd.

Åt distrikten skall givas den omfattning — — — uppdela kommun i två
eller flera lokala distrikt eller förena två eller flera kommuner å landet till
ett lokalt distrikt. Fastighetstaxeringsdistrikten å---i övrigt.

Innan länsstyrelsen--—- infordras.

7 §.

1 mom. Fastighetsprövningsnämnd i län skall utgöras av medlemmarna av
den i 9 § omförmälda länsprövningsnämnden samt ytterligare nio ledamöter,
vilka utses av länsstyrelsen senast den 15 april under taxeringsåret till lika antal
ur envar av följande grupper personer, nämligen sådana, som deltagit i
fastighetstaxeringsnämndernas arbete under året efter förordnande av länsstyrelsen
eller val av landsting, sådana, som deltagit i samma arbete efter
val av kommun, samt sådana inom länet, som icke deltagit i nämnda arbete
men genom sin verksamhet kunna antagas besitta sakkunskap i fråga om
fastighetsvärdering.

Enligt samma grunder, som gälla för utseende av ovannämnda nio ledamöter,
utser länsstyrelsen sex suppleanter för dessa.

2 morn. Ordföranden i länsprövningsnämnden skall vara fastighetsprövningsnämndens
ordförande.

8 §.

3 mom. Därjämte skola ledamöter i taxeringsnämnden ävensom suppleanter,
en för varje ledamot, väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari
året efter det, då valet skedde, dock att val skall äga rum vart annat år,
därvid för varje gång halva antalet ledamöter väljes. Valet förrättas i december
månad. Här avsedda ledamöter och suppleanter i lokal taxeringsnämnd
utses å landet av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, av
dessa samt i stad av stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige icke finnas,
av allmän rådstuga. Motsvarande ledamöter och suppleanter i särskild taxeringsnämnd
väljas i stad, som icke deltager i landsting eller som enligt av
länsstyrelsen fastställd arbetsfördelning ensam skall utgöra verksamhetsområde
för en eller flera särskilda taxeringsnämnder, av stadsfullmäktige
samt eljest av vederbörande landstings förvaltningsutskott.

Antalet valda ledamöter i lokal taxeringsnämnd skall, om taxeringsdistriktet
består av en kommun eller del av kommun, bestämmas i sammanhang
med valet och utgöra minst tre, högst åtta. Består taxeringsdistriktet av två
eller flera kommuner, bestämmes, antalet ledamöter från varje kommun av
länsstyrelsen i samband med indelningen i taxeringsdistrikt under iakttagande
att ledamöterna skola vara högst fem från varje kommun, dock sammanlagt
högst tio.

Antalet valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd skall bestämmas i sammanhang
med valet och utgöra minst fem, högst åtta, därest desamma utses
av landstings förvaltningsutskott, men eljest minst tre och högst åta. I Kallmar
län skall för de fall, att särskild taxeringsnämnd skall vara verksam

Kungl. Maj-.ts proposition nr 345.

283

inom båda landstingsområdena, antalet av länsstyrelsen bestämmas till sex
eller åtta, varefter vartdera landstingets förvaltningsutskott väljer halva antalet
ledamöter och suppleanter.

5 mom. Örn utgången---taxeringsnämnden.

över kommuns val må besvär anföras---val.

I fråga om besvär över val, förrättat av landstings förvaltningsutskott,
gäller vad i andra stycket sägs om besvär över kommuns val; dock att diariebevis
över att klaganden besvärat sig skall ingivas till ordföranden i förvaltningsutskottet.

Finner länsstyrelsen anledning förordna örn nytt val av ledamöter och
suppleanter i särskild taxeringsnämnd på grund därav, att vid valet icke
iakttagits bestämmelsen i 12 § 1 mom. fjärde stycket första punkten, har
länsstyrelsen att därvid erinra om nämnda bestämmelse samt att, såvitt
möjligt, föreskriva, vilka slag av skattskyldiga som skola väljas, och antalet
av varje slag.

9 §.

Länsprövningsnämnderna skola bestå av landskamreraren såsom ordförande
samt fyra ledamöter jämte suppleanter för dessa, en för varje ledamot.
Ledamöter och suppleanter utses av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år bland
personer, som äro valbara till ledamöter i taxeringsnämnd inom prövningsdistriktet.

10 §.

Riksskattenämnden utgöres av ordförande och fyra ledamöter, vilka utses
av Kungl. Maj:t, ordföranden för viss tid och ledamöterna för en tid av
fyra år. En av ledamöterna skall förordnas till vice ordförande att vid förfall
för ordföranden tjänstgöra i hans ställe. För varje ledamot utser Kungl. Maj:t
en suppleant.

Skatteintendenten fullgör hos riksskattenämnden de åligganden, som hos
länsprövningsnämnd ankomma på taxeringsintendenten.

12 8.

1 mom. Till medlemmar------— verkställande.

Av kommun må till ledamot eller suppleant i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd
eller taxeringsnämnd utses allenast den, som är inom kommunen
mantalsskriven, och av landsting må till ledamot eller suppleant i
fastighetstaxeringsnämnd utses allenast den, som är mantalsskriven i kommun
inom fastighetstaxeringsdistriktet. Av landstings förvaltningsutskott må till ledamot
eller suppleant i särskild taxeringsnämnd utses allenast den, som är mantalsskriven
i kommun inom nämndens verksamhetsområde; dock att i Kalmar
län den, som av någotdera landstingets förvaltningsutskott väljes, skall
vara mantalsskriven i kommun inom samma landstings område. Ej må annan
väljas till ledamot eller suppleant än den som tillika under det år, då
valet äger rum, haft att utgöra allmän kommunalskatt till kommunen eller
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet
och jämväl, i den mån utskylderna vid tiden för valet varit förfallna, erlagt
desamma.

Vid kommuns val av ledamöter i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd
eller lokal taxeringsnämnd, „å ock vid förordnande av ledamöter i
fastighetsprövningsnämnd eller länsprövningsnämnd skall tillses, att örn möjligt
såväl ägare eller brukare av fastighet som rörelseidkare, vilka bedriva
inom distriktet allmänt förekommande verksamhet, samt arbetare och andra
inkomsttagare komma att tillhöra nämnden ävensom att, såvitt möjligt är,
kännedom örn distriktets olika delar kommer att förefinnas inom densamma.

284

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Till medlemmar och suppleanter i särskild taxeringsnämnd skola utses personer,
som kunna antagas besitta särskild insikt och erfarenhet i de taxeringsfrågor,
som ankomma på dylik nämnds handläggning. Därjämte bör, såvitt
möjligt, tillses, att inom sådan nämnd kännedom kommer att förefinnas om
olika delar av nämndens verksamhetsområde.

2 mom. Ej må---distrikt;

den som under de fyra sist förflutna åren tjänstgjort såsom medlem i beredningsnämnd,
fastighetstaxeringsnämnd eller taxeringsnämnd;

den som---ålder; samt

den som eljest uppgiver hinder, vilket beträffande den som förordnats av
länsstyrelse godkännes av länsstyrelsen och beträffande annan godkännes
av den kommun, det landsting eller det förvaltningsutskott, som förrättat
valet.

3 mom. Medlem i beskattningsnämnd skall vara svensk medborgare.

Ej må sådant uppdrag utövas av den, som är omyndig eller försatt i konkurstillstånd,
eller av den, som icke under näst föregående kalenderår haft
att utgöra allmän kommunalskatt till kommunen eller statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
eller särskild skatt å förmögenhet, ej heller av den, som icke,
i den mån utskylderna äro förfallna, erlagt densamma.

13 §.

1 mom. Av Kungl. Majit eller länsstyrelse meddelat förordnande såsom
ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd kan när som helst återkallas.

Avgår medlem---avgångne. Sker under valperioden ändring i indel ningen

i taxeringsdistrikt, skall i vederbörlig ordning val av ledamöter och
suppleanter, som därav föranledes, äga rum för den återstående tiden av
valperioden.

2 mom. Utebliver vald ledamot i beredningsnämnd, i fastighetstaxeringsnämnd
eller i taxeringsnämnd från utlyst sammanträde —■ — — deltaga.

14 §.

1 mom. Beskattningsnämnd så---efter samråd med taxeringsinten denten,

men, då fråga är om biträde åt fastighetsprövningsnämnd eller prövningsnämnd,
utses av vederbörande nämnd. Finner taxeringsintendenten nödigt
att —---sådan.

2 mom. Länsstyrelsen skall,---sägs.

Taxeringsintendenten meddelar de sakkunniga nödiga anvisningar för fullgörande
av deras uppdrag.

15 §.

2 mom. Ordförande i — ---drätselkammaren. I övriga städer och på

landet skall biträde lämnas av vederbörande häradsskrivare i den utsträckning
kungl. Majit föreskriver.

16 §.

Där så anses oundgängligen nödvändigt, må länsstyrelse, efter Kungl.
Majits medgivande, förordna person med länsbokhållares kompetens att beträffande
vissa taxeringsärenden eller vissa grupper av sådana ärenden fullgöra
de åligganden, som enligt denna förordning åvila taxeringsintendenten.

20 §.

1 mom. Allmän fastig hetsdeklaration skall avlämnas senast den 15 september
året näst före det, då allmän fastighetstaxering skall äga rum, och
ingivas

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

285

Beträffande fastighet å landet: — — —- kommunalborgmästaren i den
..stad eller länsstyrelsen i det län, där fastigheten är belägen.

Uppgift enligt 18 § skall avlämnas senast den 15 augusti året näst före
det, då allmän fastighetstaxering skall äga rum, och ingivas

beträffande fastighet i Stockholm:---belägen.

28 §.

1 mom. Självdeklaration är dels allmän självdeklaration, dels särskild
självdeklaration.

2 mom. Deklarationsskyldig, som taxeras av särskild taxeringsnämnd,
skall avgiva allmän självdeklaration inom det län, där han är skattskyldig
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet.
Sådan deklarationsskyldig skall därjämte avgiva särskild självdeklaration
i varje annat län, inom vilket han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt.
Deklarationsskyldig, som icke är skattskyldig till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva särskild
självdeklaration i varje län, inom vilket han är skattskyldig till kommunal
inkomstskatt.

Särskild självdeklaration, skall dock i fall av behov efter anmaning avgivas
jämväl inom det län, där allmän självdeklaration avgives, ävensom i
flera exemplar.

Självdeklaration, som det åligger bostadsförening eller bostadsaktiebolag
att avgiva, skall avlämnas i två exemplar, av vilka det ena är avsett för
den särskilda taxeringsnämnd, som har att taxera föreningen eller bolaget,
och det andra för vederbörande taxeringsnämnd i den kommun, som är beskattningsort
för föreningen eller bolaget.

3 mom. Deklarationsskyldig, som icke faller under 2 mom. och som är

skattskyldig till -—• —- — (= nuvarande andra stycket)---inkomst skatt.

Finnes inom---- (= nuvarande tredje stycket)---kommun.

29 §.

1 mom. Allmän självdeklaration — ---- skulder.

Svenskt aktiebolag ----jämlikt 7 § h) förordningen —---belopp.

Inländsk försäkringsanstalt,---bortfalla.

2 mom. Särskild självdeklaration skall för den kommun eller, i fall som
avses i 28 § 3 mom. andra stycket, det distrikt, —- — — stadgat.

3 mom. Den, som skall taxeras av särskild taxeringsnämnd och som är
skattskyldig till kommunal inkomstskatt i flera inom ett och samma län belägna
kommuner eller andra administrativa områden, inom vilka menighet
äger utöva beskattningsrätt, skall i den självdeklaration, som han jämlikt
28 § 2 mom. har att avgiva inom länet, för varje kommun eller område
särskilt upptaga de uppgifter, som erfordras för taxeringen.

32 §.

3 mom. Skattskyldig, som--— efter anmaning av taxeringsintendent,

i den utsträckning--- — handlingar.

Vad nu -—---handlingar.

34 §.

Vanligt handelsbolag —--nämligen

a) för varje — — ■—- rederiet; samt

b) för varje —1 — — avses i 28 § 3 mom. andra stycket, för varje----

belöper.

286

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Äro bolagets---distriktet.

Skola bolagets eller rederiets delägare taxeras av särskild taxeringsnämnd,
skall under a) omförmäld uppgift avlämnas inom varje län, där delägare är
skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, samt under b) omnämnd
uppgift avlämnas inom varje län, dit någon av bolaget eller rederiet
innehavd förvärvskälla är att hänföra. Äro bolagets eller rederiets samtliga
delägare skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt inom samma
län, skall dock uppgift, som under b) avses, icke lämnas för det länet.

Under b) omförmäla uppgift skall dock i fall av behov efter anmaning avgivas
i flera exemplar.

Vid uppgift,---förmäles.

35 §.

2 mom. Efter anmaning är idkare av jordbruk, skogsbruk eller rörelse
skyldig avlämna uppgift om belopp, som han utbetalt till i anmaningen
namngiven annan näringsidkare, därest beloppet är av beskaffenhet att i
mottagarens hand utgöra intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse.

Efter anmaning av taxeringsintendent är idkare av jordbruk, skogsbruk
eller rörelse skyldig avlämna uppgift om till andra näringsidkare, som icke
äro i anmaningen namngivna, utbetalda belopp av i första stycket angiven
beskaffenhet jämte mottagarnas namn och adress.

3 mom. Utövare av ----anmaning av taxeringsintendent, för kontroll
---rörelsen.

Har rörelseidkare -—--avseende.

Angående den---sägs.

36 §.

1 mom. Självdeklaration, som--•—taxeringsåret.

Staten, landsting, kommun och annan dylik menighet må åtnjuta anstånd
med självdeklarations avlämnande till den 15 mars.

Verk eller — — — näst före taxeringsåret.

På ansökan---förmögenhetsskatt, taxeringsintendenten i det län,

--— förmögenhetsskatt, taxeringsintendenten i det län, där den deklaration,
ansökningen avser, skall avgivas, undantagsvis medgiva visst kortare
anstånd med avlämnandet utöver vad ovan sagts.

Vad i---rederi.

3 mom. Uppgifter enligt 33 § skola vara avlämnade senast den 31 januari
under taxeringsåret.

42 §.

4 mom. Enligt 3 mom.---senast den 31 januari nästföljande år

---härom.

Enligt $ mom. —--förstöras.

Om ansvar---tillämpning.

52 §.

För taxering---första instans eller taxeringsintendent framställer

----meddelas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

287

55 §.

1 mom. Rätt att utfärda anmaning, som i 32 § 3 mom. och 35 § 3 mom.
sägs, tillkommer endast taxeringsintendenten i det län, där den uppgiftsskyldige
under taxeringsåret har sin hemortskommun, eller, om han då saknar
hemortskommun, taxeringsintendenten vid Överståthållarämbetet för
skatteärenden. Dock skall i fråga örn skattskyldig, vilken taxering bragts
under riksskattenämndens prövning, rätt till anmaning, som i 32 § 3 mom.
avses, jämväl tillkomma skatteintendenten.

Avser anmaning fullgörande av i 35 § 2 mom. andra stycket föreskriven
skyldighet, tillkommer rätt att utfärda anmaning taxeringsintendent.

Rätt att utfärda anmaning i andra fall än ovan sagts tillkommer taxeringsintendent
samt ordföranden i vederbörande beskattningsnämnd i första instans.

56 §.

1 mom. Granskning av — — — prövningsnämnd samt av taxeringsintendent
och vid granskningsarbete---självdeklarationer.

För innehållet — — — stadgandena i 83, 87, 98, 105 och 115 §§.

Självdeklaration skall---skattskyldige.

Då besvär---vederbörande.

Självdeklaration, som---erfordras.

I övrigt---bearbetning.

Efter taxeringsårets--— överlämnats till rikskattenämnden, förvaras

— — — föreskriver.

Vad ovan---medhjälpare.

57 §.

Ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd, taxeringsintendent eller annan,
---innehåll.

Under överläggningarna — — — utspridas.

Om ansvar---140 §.

58 §.

1 mom. När allmän---senast den 15 augusti året---förslag.

Sedan de i första stycket angivna handlingarna inkommit till länsstyrelsen,
har landskamreraren att, med erforderligt biträde av sakkunnig person, på
grundval av nämnda och eljest tillgängliga handlingar samt i mån av behov
inhämtade upplysningar upprätta förslag---ske.

Därjämte har landskamreraren att på grundval av de uppgifter, som jämlikt
18 § avlämnats, och de upplysningar, som eljest kunna vinnas, verkställa
undersökning rörande fastigheternas allmänna saluvärde å länets landsbygd.
Med ledning därav skall landskamreraren för sådana trakter inom länet, där
jordbruksfastigheterna kunna med avseende å ägoslag och jordens beskaffenhet
anses vara väsentligen likartade, till ledning för taxeringen upprätta
förslag, beträffande dylika fastigheter i skilda storleksgrupper, till vissa värden
för ytenhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsförhållanden
under förutsättning av normalt byggnadsbestånd. Därjämte
skall landskamreraren, i den mån så finnes erforderligt, uppgöra förslag
till särskilda anvisningar för taxeringen även i andra hänseenden, såsom
angående redovisningen av olika ägoslag, värdesättning av övrig mark och
bete å skogsmark med mera. Jämväl i fråga örn annan fastighet bör landskamreraren,
i den mån så anses erforderligt, upprätta förslag lill enhetliga
grunder för taxeringen. Prövas lämpligt uppgöras förslag och anvisningar för
skilda delar av länet, må sådant ske.

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Finner landskamreraren lämpligt, att förslag upprättas till enhetliga grunder
och anvisningar för fastighetstaxeringen i stad, har han att uppgöra dylika
förslag.

Länsstyrelsen äger inkalla lämpligt antal personer med ingående kännedom
örn fastighetsvärdena inom länet att tillhandagå landskamreraren med
upplysningar vid fullgörande av hans ovan nämnda uppgifter.

2 mom. Senast den 15 september året näst före taxeringsåret har landskamreraren
att till riksskattenämnden insända de i 1 mom. omförmälda förslagen
till enhetliga värden och anvisningar för fastighetstaxeringen. Sedan
riksskattenämnden granskat förslagen och, där oriktigheter eller, olika län
emellan, skiljaktigheter föreligga, som böra undanröjas, framlagt förslag till
sådana oriktigheters eller skiljaktigheters undanröjande, skall nämnden senast
den 15 oktober förstnämnda år till landskamreraren översända ifrågavarande
förslag. Landskamreraren har därefter att i de av honom upprättade
förslagen verkställa de ändringar, som må föranledas av riksskattenämndens
erinringar.

59 §.

1 mom. Senast den -—--sammanträda inför landskamreraren å en

---skog.

Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid försäljning
av fastigheter inom länet eller ifrågakommande del därav under
tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering och för de slutsatser beträffande
fastigheternas, allmänna saluvärde, som enligt hans mening kunna
dragas av dessa priser, så ock för övriga av honom kända förhållanden av
beskaffenhet att inverka på nämnda värde. Därjämte skall landskamreraren
framlägga av honom upprättade förslag till enhetliga värden och anvisningar
för fastighetstaxeringen jämte, i förekommande fall, av riksskattenämnden
gjorda erinringar däremot. De vid sammanträdet närvarande skola därefter,
på grundval av de sålunda framlagda förslagen och erinringarna, fastställa
hjälptabell samt erforderliga anvisningar till ledning för värdesättning av
skogsmark och växande skog ävensom överenskomma om enhetliga grunder
för taxeringen i övrigt.

Vid sammanträdet —--protokollet.

2 mom. Skulle för — — — lämpligt, att sammanträde hålles inför landskamreraren
med ordförande--- — tillämpning.

3 mom. Sedan sammanträde — — arbetet, skall å landet---svå righeter.

Vid sammanträdet---protokollet.

5 mom. Det åligger fastighetstaxeringsnämndens ordförande att följa arbetet
i beredningsnämnderna inom fastighetstaxeringsdistriktet för vinnande
av jämnhet och likformighet i taxeringen samt därvid i erforderlig utsträckning
lämna anvisningar för dess bedrivande. Han äger övervara beredningsnämndernas
sammanträden samt därunder deltaga i överläggningarna
men icke i besluten.

62 §.

1 mom. Beredningsnämndens sammanträden hållas å tid och plats, som
ordföranden bestämmer efter samråd med ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden.
Möter för -—- — — ordföranden.

Vid sammanträdena---ledamöter.

3 mom. Beredningsnämndens förslag---ledamöter.

Senast den 20 december skall ordföranden till landskamreraren i länet
översända sammandrag av taxeringslängden över fastigheter, för vilka fastighetsskatt
utgöres, såvitt angår jordbruksfastighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

289

65 §.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd d landet åligger huvudsakligen:

a) att följa arbetet i beredningsnämnd inom fastighetstaxeringsdistriktet
på sätt stadgas i 59 § 4 morn.;

b) att före---(= nuvarande a))---beredningsdistrikt;

c) att vidtaga---(= nuvarande b))---taxeringen;

d) att kalla---(= nuvarande c))---ordet; samt

e) att ombesörja--— (= nuvarande d))---längder.

Ordförande i---beredningsnämnd.

66 §.

2 mom. Innan fastighetstaxeringsnämnd---sammanträdet inför lands kamreraren

eller eljest---fastighetstaxeringsdistriktet.

Avskrift av--— ävensom de i 62 § 3 mom. angivna sammandragen.

3 mom. Sedan det---fastigheten.

Nämndens sålunda fattade beslut skola, där de skilja sig från beredningsnämndens
beslut, antecknas i fastighetslängderna.

Fastighetslängdema underskrivas — — — ledamöter.

67 §.

3 mom. Fastighetstaxeringsnämnd i---stadgandena i 62 § 3 mom.

första stycket hava motsvarande tillämpning.

69 §.

/ mom. Fastighetstaxeringsnämndens arbete--— dessförinnan. Ar betet

skall vara avslutat i länen senast den 31 mars och i Stockholm senast
den 15 juni under taxeringsåret.

2 morn. Senast den 5 april skall fastighetstaxeringsnämndens--—

föreskriver.

3 mom. Fastighetslängderna, i---tillgå för landskamreraren, taxe ringsintendenten

och fastighetsprövningsnämnden — — — taxeringsåret.

70 §.

1 mom. Sedan fastighetslängdema med tillhörande handlingar blivit tillgängliga
för taxeringsintendenten, skall---—- fastighetstaxering. Lands kamreraren

bär att sörja för införskaffandet av erforderliga yttranden över
hos fastighetsprövningsnämnden anförda besvär och gjorda framställningar;
där yttrandena därtill föranleda, skola påminnelser infordras från vederbörande.
Taxeringsintendenten har att åvägabringa för besvärens och framställningarnas
prövning eljest erforderlig utredning.

Vid granskningsarbetet må taxeringsintendenten åtnjuta---personer,

som av länsstyrelsen ställas till hans förfogande. Då i---bör taxerings intendenten

föranstalta därom.

2 mom. Länsstyrelsen äger,---att under taxeringsintendentens gransk ningsarbete

infinna sig för upplysningars meddelande.

72 §.

1 mom. Fastighetsprövningsnämnd granskar — — — beslut.

Fastighetsprövningsnämnd eller dess ordförande äger, där så anses erforderligt,
dels kalla ordförande eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd i
länet eller andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer att infinna
sig vid sammanträde med faslighetsprövningsnämnden eller hos dess

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 345. , 19

290

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

ordförande för att meddela upplysningar, dels ock infordra deklarationer
och andra uppgifter, varom i denna förordning förmäles.

Skattskyldig part må i fall av behov kallas att muntligen höras inför
fastighetsprövningsnämnden vid äventyr att mål eller ärende avgöres på
förhandenvarande skäl.

2 mom. I län sammanträder fastighetsprövningsnämnd på ordförandens

kallelse i —--samlingsort å sådan tid, att nämndens arbeten må vara

avslutade senast den 30 juni. Möter för —--göras hos ordföranden, som

inkallar suppleant i hans ställe.

Taxeringsintendenten har att övervara nämndens sammanträden med
skyldighet att bevaka det allmännas rätt samt därvid framställa de yrkanden
om påförande av eller ändring i taxering, vartill han kan finna anledning.

3 mom. Stockholms stads prövningsnämnd sammanträder för behandling
av ärenden rörande allmän fastighetstaxering å tid, som ordföranden
bestämmer sålunda, att nämndens sammanträden må vara avslutade senast
den 31 oktober.

73 §.

Alla beslut —---Kungl. Majit.

Justering av protokollet skall för varje sammanträde verkställas inför
nämnden, innan sammanträdet upplöses, eller senast inom åtta dagar efter
sammanträdets avslutande av nämndens ordförande. Justeringen bestyrkes
i båda fallen genom ett av ordföranden å protokollet tecknat intyg, däri dagen
för justeringen utsättes.

Vederbörande protokollförare---tillägg.

75 §.

Länsstyrelsen må, innan ett års taxeringsarbete tager sin början, — — —
sammanträda inför landskamreraren för överläggningar — — — svårigheter.

Vid sådant---utsett.

Landskamreraren har därefter att, med ledning av vad som framkommit
vid ovannämnda överläggningar, upprätta förslag till anvisningar för nästkommande
års taxering samt senast den 20 december året näst före taxeringsåret
till riksskattenämnden insända omförmälda förslag. Sedan riksskattenämnden
granskat förslaget och, där oriktigheter eller, olika län emellan, skiljaktigheter
föreligga, som böra undanröjas, framlagt förslag till sådana oriktigheters
eller skiljaktigheters undanröjande, skall nämnden senast den 20
januari under taxeringsåret till landskamreraren översända ifrågavarande
förslag. Landskamreraren skall därefter i det av honom upprättade förslaget
verkställa de ändringar, som må föranledas av riksskattenämndens erinringar,
samt förelägga länsprövningsnämnden omförmälda förslag och erinringar.

Länsprövningsnämnden har därpå att, på grundval av ifrågavarande förslag
och erinringar, fastställa anvisningar för årets taxering, vilka före den
31 januari samma år skola tillställas ordförandena i taxeringsnämnderna.

76 g.

Senast den 31 januari skola —---angår.

Inom samma---taxeringsdistriktet.

Efter anmälan---behov.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

291

Erfordras för---förvaras hos riksskattenämnden, äger ordförande i

taxeringsnämnd efter anmälan hos skatteintendenten utbekomma--—

återställas till riksskattenämnden.

77 §.

1 mom. Taxeringsnämnderna hava att, med i 85 § angivet undantag, verkställa
taxering av de skattskyldiga.

2 mom. Särskild taxeringsnämnd verkställer, utom i fall, som i 4 mom.
sägs, taxering till kommunal inkomstskatt, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
samt särskild skatt å förmögenhet av skattskyldiga, som icke äro
fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser, ävensom till utskiftningsskatt
av skattskyldiga, som äro aktiebolag. Sådan nämnd verkställer
ock, med undantag som i 4 mom. sägs, taxering till kommunal inkomstskatt,
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt särskild skatt å förmögenhet av
rörelseidkare, som äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser,
därest de hava ordnad bokföring, som avslutas medelst vinst- och förlustkonto,
i huvudbok, eller nästföregående år taxerats av sådan nämnd. Har
rörelseidkare under beskattningsåret varit gift och är 52 § 1 mom. kommunalskattelagen
eller 19 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
tillämplig å makarnas taxering, skall särskild taxeringsnämnd
taga befattnig jämväl med den andra makens taxering för inkomst
eller förmögenhet.

3 mom. Lokal taxeringsnämnd verkställer taxering av de skattskyldiga
inom nämndens taxeringsdistrikt, vilkas taxeringar icke, enligt vad i 2 mom.
sägs, skola handhavas av särskild taxeringsnämnd.

4 mom. Den gemensamma taxeringsnämnden i Stockholm har att verkställa
dels —- —■ ■— (= nuvarande 2 mom. första stycket)---ändamål.

Taxering, som —--(■= nuvarande 2 mom. andra stycket)---

taxeringsdistrikt.

78 §.

Taveringsnämndens ordförande åligger huvudsakligen:

a) att tillhandahålla--— fullgörande;

b) att, då---underskrift;

c) att på — -— — avlämnandet;

d) att ordna---tillförlitlig taxering, därvid ordförande i särskild

taxeringsnämnd äger infordra yttrande från ordföranden i taxeringsnämnden
i det taxeringsdistrikt inom den särskilda nämndens verksamhetsområde,
där ifrågavarande rörelse eller verksamhet drives; dock att länsstyrelsen
--- — kronoombudet;

e) att, då---förhållandet;

/) att, därest — ---taxeringsnämndsordförande;

g) att när---förhållandet;

h) att även---taxering i annat distrikt, lämna vederbörande taxe ringsnämndsordförande

underrättelse därom;

i) att kalla---god tid meddela länsstyrelsen och de skattskyldiga

inom taxeringsdistriktet underrättelse;

j) att leda---ordet;

k) att ombesörja förandet av nämndens protokoll och, i den utsträckning,
Kungl. Maj:t föreskriver, dess längder; samt

l) att, därest----behövligt.

79 §.

1 mom. Finner taxeringsnämndens---han att till taxeringsintendem

ten framställa---överlämnas.

292

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

På taxeringsintendenten ankommer---därtill av taxeringsintendenten

för varje---återställes.

Vad i---bokföring.

2 mom. Anser taxeringsnämndens---vederbörande taxeringsinten dent,

vilken---skall taxeringsintendenten föranstalta--— nämnd.

80 §.

Kronoombudet har---särskilt

a) att, oavsett---denne;

b) att vid---iakttaget; samt

c) att, i---och verkställa förekommande längdföring.

Med avseende —--samt verkställa förekommande längdföring.

85 §.

Taxering till---anmälan hos taxeringsintendenten i länet,---

prövning av riksskattenämnden, skall taxeringsintendenten skyndsamt---

anmälan till skatteintendenten för den åtgärd, som enligt 93 § ankommer på
denne, och samtidigt härom underrätta taxeringsintendenten i annat län,
--— inkomstskatt.

86 §.

För varje--— omförmälas i 77 § 4 mom.

Hos särskild taxeringsnämnd skola föras inkomstlängd och förmögenhetslängd,
vilka upprättas för varje fögderi samt för stad, där magistrat finnes.

De beslutade---namn.

I inkomstlängden---ovan.

I förmögenhetslängden--— förmögenheten.

Närmare föreskrifter---Kungl. Maj:t.

Taxeringslängderna underskrivas---ledamöter.

87 §.

Såvitt ej---fattas av lokal taxeringsnämnd,---kommunvalda

ledamöter, eller, där taxeringsdistriktet omfattar två---tillstädes; ej

heller av särskild taxeringsnämnd, därest icke närvarande äro ordföranden,
kronoombudet eller minst tre eller, där fråga är om nämnd, till vilken ledamöter
utsetts av stadsfullmäktige, minst två av de valda ledamöterna.

Ordföranden åligger---förmögenhet.

88 §.

Taxeringsnämnderna skola hava avslutat sina arbeten i länen senast den
31 maj och i Stockholm senast den 15 juni.

På framställning av ordföranden i särskild taxeringsnämnd må länsstyrelsen
medgiva utsträckning av förstnämnda tid, dock ej till senare tidpunkt
än den 15 juni.

91 §.

1 morn. Senast den 15 juni skall---handlingar. Har länsstyrelsen

medgivit utsträckning av den tid, inom vilken särskild taxeringsnämnds arbete
skall vara avslutat, må länsstyrelsen jämväl förordna örn utsträckning av
förstnämnda tid, dock längst till den 30 juni. De upprättade — — — föreikriver.
'' ''. rr. I............

2 mom. Taxeringslängderna, i huvudskrift eller avskrift, skola vara att

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

293

tillgå för landskamreraren, taxeringsintendenten och länsprövningsnämnden

samt i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, tillhandahållas dem,---

utskylder.

92 §.

1 morn. Har skattskyldig---genom vederbörande taxeringsinten dents

försorg,---och senast den 31 juli, till riksskattenämnden översändas
—--förmögenhet avgivits inom länet. Har---skola till

riksskattenämnden jämväl översändas---förmögenhet inom länet,

därest---taxeringar.

2 mom. Föreligger beträffande —--översändas till riksskattenämnden.

93 §.

Taxeringsintendenten har---huruvida dessa taxeringar äro med skat teförfattningarna

överensstämmande samt likformiga och rättvisa, ävensom
för sådant ändamål---kommunalskattelagen.

Finner taxeringsintendenten för--— eller anser taxeringsintendenten

anledning —--bör taxeringsintendenten föranstalta —--annan

taxeringsintendent, bör---sägs.

Jämväl i —--skall taxeringsintendenten föranstalta därom.

Finner taxeringsintendenten anledning---yttra sig, taxeringsintendenten
hos---ordförande.

Landskamreraren har att sörja för införskaffandet av erforderliga yttranden
över hos prövningsnämnden anförda besvär och gjorda framställningar;
där yttrandena därtill föranleda, skola påminnelser infordras från vederbörande.
Taxeringsintendenten har att åvägabringa för besvärens och
framställningarnas prövning eljest erforderlig utredning.

I fråga---böra taxeringsintendenterna i de---taxering.

94 §.

1 mom. Vid fullgörande av vad i 93 § stadgas må taxeringsintendent åtnjuta
— — — personer, som av länsstyrelsen ställas till hans förfogande.

2 mom. Länsstyrelsen äger, — — — att under taxeringsintendentens
granskningsarbete infinna sig för meddelande av upplysningar i distriktet
vidkommande taxeringsfrågor.

I fråga om riksskattenämnden äger ordföranden i nämnden såsom---—

länsstyrelsen.

95 §.

Prövningsnämnd beslutar över anförda besvär och gjorda framställningar
samt granskar och prövar årets taxeringar i övrigt.

Prövningsnämnd eller dess ordförande äger, där så anses erforderligt, dels
kalla ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd inom prövningsdistriktet att
infinna sig vid sammanträde med prövningsnämnden eller hos dess ordförande
för att meddela upplysningar, dels ock infordra deklarationer, handelsböcker
med därtill hörande handlingar eller anteckningar rörande intäkter
och utgifter inom rörelsen jämte därtill hörande handlingar samt
andra uppgifter, varom i denna förordning förmäles. I fråga örn infordrande
av liandelsböcker med därtill hörande handlingar eller anteckningar rörande
intäkter och utgifter inom rörelsen jämte därtill hörande handlingar skall
stadgandet i 55 § 1 mom. första stycket hava motsvarande tillämpning å
prövningsnämnd eller dess ordförande.

294

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Skattskyldig part må i fall av behov kallas att muntligen höras inför
prövningsnämnden vid äventyr att mål eller ärende avgöres på förhanden -

varande skäl.

Om rätt---129 §.

96 §.

/ morn. Länsprövningsnämnderna hava,---falla under riksskatte nämndens

handläggning.

2 mom. Har skattskyldig — — -— prövningsdistrikt, skall riksskattenämnden
taga befattning---— gift, skall riksskattenämnden taga befattning

— — — taxering.

Föreligger i — — — likaledes riksskattenämnden att taga befattning

— — — avser.

97 §.

Länsprövningsnämnd sammanträder på ordförandens kallelse i---

samlingsort å tid, som ordföranden bestämmer. Möter för---göras

hos ordföranden, som inkallar suppleant i hans ställe.

I nämndens sammanträden skola deltaga ordföranden och samtliga ledamöter
eller suppleanter för dem.

Taxeringsintendenten har att övervara nämndens sammanträden med skyldighet
att bevaka det allmännas rätt samt därvid framställa de yrkanden
örn påförande av eller ändring i taxering, vartill han kan finna anledning.

97 a §.

Efter taxeringsårets utgång må ej hos länsprövningsnämnd fråga väckas,
som avser samma års taxering, där ej fall föreligger, som avses i 123 §, 124 a §,
128 § 2 morn., 129 § eller 130 § denna förordning eller 75 § 1 och 2 mom.
kommunalskattelagen, 24 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt samt 7 § förordningen örn särskild skatt å förmögenhet
eller 16 § andra stycket lagen om folkpensionering.

Mål och ärenden rörande ett års taxering skola vara avgjorda, så snart ske
kan, och, där ej fall föreligger, som avses under något av de i första stycket
omförmälda författningsrum, senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret -

98 §.

Alla beslut — :— — honom av landskamreraren, taxeringsintendenten
eller länsprövningsnämnden avfordrad---ske.

Taxering, som till följd av länsprövningsnämndens beslut---Kungl.

Maj :t.

Justering av---eller senast inom åtta dagar efter sammanträdets

avslutande av nämndens ordförande. Justeringen bestyrkes genom ett av
ordföranden å protokollet tecknat intyg, däri dagen för justeringen utsättes.

Vederbörande protokollförare---tillägg.

Vad i —--beslut, som fattats av nämnden rörande ett års taxering se nare

än den 30 juni året därpå.

99 §.

1 mom. Länsprövningsnämndens ändringslängder, —--föreskriver,

tillhandahållas dem---utskylder.

2 mom. Stadgandet i 1 mom. har icke tillämpning beträffande Stockholm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

295

100

1 mom. Det åligger protokollföraren hos länsprövningsnämnden att senast

å tionde dagen efter den, då protokollet justerats, i rekommenderat brev, varå
mottagningsbevis begäres, med allmänna posten---ortsavdragen.

Har i---klaganden.

Vad ovan är sagt om ägare---(= nuvarande 3 morn.)---

fråga är.

2 mom. Å protokollsutdrag, som i 1 morn, omförmäles, —---(=

nuvarande 4 mom.)---beslutet.

3 mom. Återkommer utsänt protokollsutdrag utan att mottagningsbevis
erhållits, skall utdraget skyndsamt delgivas vederbörande genom myndighets
försorg.

101 §.

1 mom. Innefattar beslut, som länsprövningsnämnd meddelat rörande ett

års taxering senare än den 30 juni året därpå, att taxering höjts---

protokoll.

Har prövningsnämnd ----sker enligt 100 § 1 morn., genom---län,

taxeringsintendenten i det länet.

2 mom. Stadgandet i 1 mom. första stycket bär icke tillämpning beträffande
Stockholm.

104 §.

Riksskattenämnden sammanträder på ordförandens kallelse i Stockholm
å tid, som ordföranden bestämmer; dock må, —---inkallas.

I nämndens sammanträden skola deltaga ordföranden och samtliga ledamöter
eller suppleanter för dem.

Skatteintendenten har att övervara nämndens sammanträden med skyldighet
att bevaka det allmännas rätt samt därvid framställa de yrkanden örn
påförande av eller ändring i taxering, vartill han kan finna anledning.

104 a §.

Efter taxeringsårets utgång må ej hos riksskattenämnden fråga väckas,
som avser samma års taxering, där ej fall föreligger, som avses i 123 §, 124 a §,
128 § 2 mom. eller 130 § denna förordning eller 75 § 1 och 2 morn. kommunalskattelagen,
24 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
samt 7 § förordningen om särskild skatt å förmögenhet eller
16 § andra stycket lagen om folkpensionering.

Mål och ärenden rörande ett års taxering skola vara avgjorda, så snart
ske kan, och, där ej fall föreligger, som avses under något av de i första
stycket omförmälda författningsrum, senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret.

105 §.

Alla beslut av riksskattenämnden skola,---honom av skatteintendenten,
nämnden eller dess ordförande avfordrad---ske.

Taxering, som —--beträffande beslut, som fattats rörande ett års

taxering senare än den 30 juni året därpå.

Justering av protokollet skall för varje sammanträde verkställas inför
nämnden, innan sammanträdet upplöses, eller senast inom åtta dagar efter
sammanträdets avslutande av nämndens ordförande. Justeringen bestyrkes
genom ett av ordföranden å protokollet tecknat intyg, däri dagen för justeringen
utsättes.

Vederbörande protokollförare---riktighet.

296

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

106 §.

1 mom. Riksskattenämndens ändiingslängder---hos länsprövnings nämndema

att om riksskattenämndens beslut verkställa enahanda anteckningar,
som i 98 § äro föreskrivna beträffande beslut av länsprövningsnämnd.

2 mom. Utdrag av riksskattenämndens protokoll---100 §.

3 mom. Innefattar beslut, som riksskattenämnden meddelat rörande ett

års taxering senare än den 30 juni året därpå, att taxering höjts —---

utdrag av nämndens protokoll till — — — verkställighet.

107 §.

Länsstyrelsen har att vaka över att taxeringsarbetet ordnas och bedrives
ändamålsenligt.

Det åligger taxeringsintendenten att med biträde av tjänstemän å landskontoret
samt häradsskrivare, som länsstyrelsen, där så erfordras, därtill förordnar,
lämna ordförandena i beskattningsnämndema i första instans inom länet
råd och upplysningar, på begäran av dessa verkställa utredning i invecklade
taxeringsärenden samt övervaka deras arbete. Taxeringsintendenten liksom av
honom därtill beordrad tjänsteman äger för den skull närvara vid sammanträde
med beskattningsnämnd i första instans inom länet och därunder deltaga
i överläggningarna men ej i besluten.

109 §.

Beskattningsnämndema skola--— rättvis.

Skulle någon beskattningsnämnd härutinnan brista, åligger det ordföranden
att därom göra anmärkning till nämndens protokoll. I protokollet skall jämväl
intagas nämndens yttrande över sådan anmärkning. Utdrag av protokollet
skall genom ordförandens försorg ofördröjligen tillställas taxeringsintendenten
ävensom, då fråga är om fastighetsprövningsnämnd eller länsprövningsnämnd,
skatteintendenten.

110 §.

Sammanträde med beskattningsnämnd skall hållas inom slutna dörrar; dock
är skattskyldig berättigad att företräda inför nämnden för att meddela upplysningar
rörande taxeringen, i vad honom angår. Inför fastighetsprövningsnämnd
och prövningsnämnd äger skattskyldig eller, om annan än denne besvärat
sig, jämväl klaganden vara tillstädes vid handläggning av mål eller
ärende, som honom angår.

Såvitt utan hinder för taxeringsförrättninaens fortgång sig göra låter, bör
taxeringsnämnd på stället meddela skattskyldig begärd upplysning om nämndens
beslut.

lil §.

1 mom. Ordförande eller —--taxeringen.

Ordförande eller ledamot i fastighetsprövningsnämnd och prövningsnämnd
skall därjämte avträda, då fråga förekommer om taxering, i vars behandling
inom annan beskattningsnämnd han tidigare deltagit.

Är ordförande i beskattningsnämnd i första instans på grund av vad nu
stadgats hindrad att i nämnden deltaga i behandling av visst taxeringsärende
---besluta.

2 mom. Den som i annan befattning handlagt visst taxeringsärende må icke
såsom landskamrerare eller taxeringsintendent taga befattning med samma
ärende.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

297

3 mom. Föreligger för ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd hinder,
som i 1 eller 2 mom. sägs, skall anteckning härom ske i nämndens protokoll.

112 §.

Uppstå skiljaktiga---av ordföranden.

113 8.

Kan av---(= nuvarande andra stycket)---påkalla.

115 §.

Eftertaxering enligt vad därom i skatteförfatlningama är stadgat verkställes
av taxeringsnämnder och prövningsnämnder. Om de---deklaration.

119 8-

Besvär enligt 118 § skola, skriftligen avfattade och ställda till den prövningsnämnd,
som enligt 96 8 har att granska och pröva taxeringen i fråga,
ingivas till länsstyrelsen i det län, där den överklagade taxeringsåtgärden företagits,
därest ej sådant fall föreligger, som i andra stycket här nedan avses.

Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens bestämmelser
örn beskattningsort är att hänföra till två eller flera prövningsdistrikt,
skola besvär enligt 118 8, för såvitt de avse den skattskyldiges taxering
för inkomst eller förmögenhet i den kommun, där han taxerats eller
bort taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt
å förmögenhet, eller i sådan annan kommun, dit förvärvskällan är att hänföra,
skriftligen avfattade, ingivas till riksskattenämndens kansli.

Besvären skola ingivas före klockan tolv å sista helgfria dagen i juli månad
under taxeringsåret; dock att kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse, landsting
eller skogsvårdsstyrelse, som klagar, äger ingiva sina besvär före klockan
tolv å sista helgfria dagen i december månad samma år.

Hava besvär, som skolat ingivas till riksskattenämndens kansli, i stället
före den stadgade besvärstidens utgång ingivits eller insänts till länsstyrelsen
i något av de län, inom vilka klaganden taxerats eller bort taxeras till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet eller
dit av klaganden innehavd förvärvskälla är att hänföra, skall på grund därav
hinder icke föreligga för besvärens upptagande till prövning. Länsstyrelsen
har att omedelbart överlämna besvären till riksskattenämndens kansli.

121 8-

1 mom. över beslut, som fastighetsprövningsnämnd meddelat, må besvär
anföras hos kammarrätten av taxeringsintendenten, så ock av skatteintendenten.
Enahanda rätt att anföra besvär tillkommer vederbörande kommun,
municipalsamhälle, vägstyrelse och landsting.

över beslut, som nu nämnts, må ock besvär anföras hos kammarrätten av
ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt angår taxering
av fastigheten, i följande fall:

a) om han hos fastighetsprövningsnämnden inom föreskriven tid överklagat
fastighetstaxeringsnämndens beslut och hans talan därstädes icke bifallits;
samt

b) örn fastighetsprövningsnämnden ändrat den av fastighetstaxeringsnämden
verkställda taxeringen, utan att sådan ändring påyrkats av klaganden.

298

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

I det under a) omnämnda fallet må besvären dock innefatta endast fullföljande
helt eller delvis av yrkande, som klaganden framställt hos fastighetsprövningsnämnden.

1 det under b) omförmälda fallet må talan icke innefatta längre gående
yrkande än taxeringens bestämmande i enlighet med fastighetstaxeringsnämndens
beslut.

2 mom. över beslut, som prövningsnämnd meddelat, må besvär anföras
hos kammarrätten av taxeringsintendenten, ägare eller därmed likställd innehavare
av fastighet, såvitt angå taxering av fastigheten, skattskyldig, såvitt
angår egen taxering för inkomst eller förmögenhet eller för avverkat virke,
där han ej enligt 39 eller 49 § förlorat talan, samt vederbörande kommun,
municipalsamhälle, vägstyrelse, landsting och skogsvårdsstyrelse, i den mån
de jämlikt 118 § äga föra talan mot taxeringsnämnds beslut.

Besvär må anföras i följande fall:

a) om inom föreskriven tid hos prövningsnämnden annan klagande än
taxeringsintendenten besvärat sig över taxeringsnämndens beslut eller taxeringsintendenten
framställt yrkande om påförande av eller ändring i taxering
men talan därstädes icke bifallits; samt

b) om prövningsnämnden ändrat den av taxeringsnämnden verkställda
taxeringen, utan att sådan ändring påyrkats av klaganden.

I det under a) omnämnda fallet må besvären dock innefatta endast fullföljande
helt eller delvis av yrkande, som klaganden framställt hos prövningsnämnden.

I det under b) omförmälda fallet må talan icke innefatta längre gående yrkande
än taxeringens bestämmande i enlighet med taxeringsnämndens beslut.

Över beslut, som länsprövningsnämnd meddelat, må besvär anföras jämväl
av skatteintendenten.

122 §.

1 mom. Besvär enligt 121 § över beslut av fastighetsprövningsnämnd
skola, skriftligen avfattade, före klockan tolv å sista helgfria dagen i december
månad under taxeringsåret ingivas till länsstyrelsen i det län, där den
överklagade taxeringsåtgärden vidtagits.

Besvär enligt 121 § över beslut av länsprövningsnämnd skola ingivas till
den länsstyrelse, som i första stycket sägs, av annan klagande än taxeringsintendent
och skatteintendenten före klockan tolv å trettionde dagen efter
den, då klaganden av beslutet erhållit del, eller, om då är helgdag, före klockan
tolv på dagen nästföljande söckendag. Taxeringsintendent och skatteintendenten
skola till nyssnämnda länsstyrelse ingiva sina besvär före samma
tid å trettionde, respektive sextionde dagen efter den, då länsprövningsnämndens
protokoll justerats, eller, örn då är helgdag, före samma tid nästföljande
söckendag.

Besvär enligt 121 § över beslut av riksskattenämnden skola ingivas till
nämndens kansli av annan klagande än skatteintendenten före klockan tolv
å trettionde dagen efter den, då klaganden av beslutet erhållit del, eller, örn
då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag. Skatteintendenten
skall till nämndens kansli ingiva sina besvär inom samma tid,
räknad från den dag, då nämndens protokoll justerats.

Försummas något av vad nu föreskrivits, varda besvären icke upptagna
till prövning; dock må icke den omständigheten, att besvären i stället för
till vederbörande länsstyrelse, respektive riksskattenämndens kansli ingivits
eller insänts direkt till kammarrätten, utgöra hinder för besvärens upptagande
till prövning, därest besvären till kammarrätten inkommit före utgången
av den stadgade besvärstiden. I sådant fall skall kammarrätten orne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

299

delbart överlämna besvären till vederbörande länsstyrelse, respektive riksskattenämndens
kansli för vidare behandling enligt 2 mom.

1 fråga om här nämnda besvär skall bestämmelsen i 119 § fjärde stycket
hava motsvarande tillämpning.

2 mom. Omedelbart efter taxeringsårets utgång har länsstyrelsen, respektive
riksskattenämnden att till kammarrätten insända förteckning å besvär,
som före nämnda tidpunkt anförts enligt 121 §. 1 länstyrelsens förteckning
skola besvär över taxering av fastighet upptagas för sig utan sammanblandnig
med övriga besvär. Inkomma besvär efter taxeringsårets utgång, skall
förteckning å sådana besvär omedelbart efter varje månads utgång insändas
till kammarrätten.

Vid besvären har länsstyrelsen att foga såväl utdrag av taxeringslängd och
beskattningsnämndernas protokoll, såvitt den överklagade taxeringsfrågan
angår, som ock de till nämnderna i frågan ingivna handlingarna ävensom,
där fråga är om taxering av fastighet, utdrag av taxeringslängd beträffande
närmast föregående taxering av fastigheten. Länsstyrelsen har därefter att
infordra förklaringar från vederbörande samt, inom sex månader efter det
att besvären inkommit till länsstyrelsen, överlämna handlingarna till kamtnarrätten.
Angå besvären taxering av fastighet, böra handlingarna vara till
kammarrätten inkomna inom fyra månader efter det att besvären inkommit
till länsstyrelsen.

Beträffande besvär, som inkommit till riksskattenämndens kansli, har
riksskattenämnden att i tillämpliga delar förfara på enahanda sätt, som stadgas
i andra stycket.

123 §.

1 mom. Har fastighet---fastigheten,

eller har---vederbort,

eller har---rum,

eller har under löpande taxeringsperiod genom beslut av taxeringsnämnd

nytt taxeringsvärde---underrättelse därom senast den 30 juni,

eller har — — — taxerad,

2 mom. Den som —-----— förmögenhet,

den som---skett,

den som —--ort,

den som — — — skattskyldig,

den som---skatt,

den som — — — skatt,

den som---- självdeklaration,

den som---- men som blivit av taxeringsnämnd taxerad för---

underrättelse därom senast den 30 juni,

den som ----nämnts,

så ock den,---felaktig,

må uti---kammarrätten.

Skall i---underrättelse rörande av taxeringsnämnd vidtagen taxe ringsåtgärd

senast den 30 juni.

3 mom. Den som —--virkesdeklaration,

den som---men blivit av taxeringsnämnd taxerad---underrät telse

därom senast den 30 juni,

300

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

den som -—--nämnts,

så ock den, —--felaktig,

må uti den i 124 § angivna ordningen häröver anföra besvär hos länsprövningsnämnden
eller, därest taxeringen redan varit föremål för länsprövningsnämdens
efter särskild prövning meddelade beslut, hos kammarrätten.

4 mom. Rätt till---tillkommer jämväl taxeringsintendenten så ock

—--beslut.

124 §.

1 mom. Besvär enligt 123 § skola, skriftligen avfattade, med motsvarande
tillämpning av bestämmelserna i 119 § första och andra styckena, ingivas
till vederbörande länsstyrelse, respektive rikskattenämndens kansli, när det
gäller besvär av skattskyldig, inom natt och år efter det utskylder avfordrats
honom och, när det gäller besvär av annan, före utgången av kalenderåret
näst efter taxeringsåret.

Försummas något av vad sålunda föreskrivits, varda besvären icke upptagna
till prövning; dock må icke den omständigheten, att besvär, som anföras
hos kammarrätten, i stället för till vederbörande länsstyrelse, respektive
riksskattenämndens kansli ingivits eller insänts direkt till kammarrätten,
utgöra hinder för besvärens upptagande till prövning, örn besvären till
kammarrätten inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden. I sådant
fall skall kammarrätten omedelbart överlämna besvären till vederbörande
länsstyrelse, respektive riksskattenämndens kansli för vidare behandling enligt
2 mom.

1 fråga om här nämnda besvär skall bestämmelsen i 119 § fjärde stycket
hava motsvarande tillämpning.

Avse besvären---(= nuvarande andra stycket) -—- — — kravet.

2 mom. Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har denna att vid
desamma foga såväl utdrag av taxeringslängd och beskattnnigsnämnds protokoll,
såvitt den överklagade taxeringen angår, som ock övriga till ärendet
hörande handlingar. Sedan därefter förklaringar över besvären infordrats
från vederbörande och yttrande avgivits av taxeringsintendenten, överlämnas
handlingarna till länsprövningsnämnden i prövningsdistriktet eller, därest
taxeringen redan varit föremål för länsprövningsnämndens efter särskild
prövning meddelade beslut, till kammarrätten.

Beträffande besvär, som inkommit till riksskattenämndens kansli, har
riksskattenämnden att i tillämpliga delar förfara på enahanda sätt, som stadgas
i första stycket. Hava icke utdrag av inkomstlängd, förmögenhetslängd
och taxeringsnämnds protokoll, såvitt den överklagade taxeringen angår, samt
de till taxeringsnämnden i frågan ingivna handlingarna på grund av stadgandet
i 92 § tidigare överlämnats till riksskattenämnden, åligger det riksskattenämnden
att översända besvären till vederbörande länsstyrelse, som
har att därvid foga ifrågavarande utdrag och handlingar.

124 a §.

1 mom. Har skattskyldig — ---129 § av länsprövningsnämnd sådan

ändring---i övrigt

Rätt att--- — 39 § 1 morn., taxeringsintendenten och, såvitt----

kommun.

Besvären skola skriftligen avfattade med motsvarande tillämpning av
bestämmelserna i 119 § första och andra styckena, ingivas till vederbörande
länsstyrelse, respektive riksskattenämndens kansli av skattskyldig eller kommun
inom sex månader och av taxeringsintendent inom åtta månader från
den dag, då beslutet rörande fastighetstaxeringen meddelats.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

301

Försummas något av vad sålunda föreskrivits, varda besvären icke upptagna
till prövning; dock må icke den omständigheten, att besvär, som anföras
hos kammarrätten eller Kungl. Maj:t, i stället för till vederbörande
länsstyrelse, respektive riksskattenämndens kansli ingivits eller insänts direkt
till kammarrätten eller Kungl. Maj :t, utgöra hinder för besvärens upptagande
till prövning, om bevären dit inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden.
I sådant fall skola besvären omedelbart överlämnas till vederbörande
länsstyrelse, respektive riksskattenämndens kansli för vidare behandling
enligt 124 § 2 mom.

1 fråga om här nämnda besvär skall bestämmelsen i 119 § fjärde stycket
hava motsvarande tillämpning.

Besvär enligt---avgjort.

Vid besvär---tillämpning.

2 mom. Besvär enligt---anföras av taxeringsintendent, med mindre

—--fastighetstaxeringen.

125 §.

1 fråga om klagan över prövningsnämnds beslut i anledning av besvär enligt
123 § skola stadgandena i 121 § 2 morn., 122 § 1 mom. andra, tredje,
fjärde och femte styckena samt 122 § 2 mom. andra och tredje styckena hava
motsvarande tillämpning.

128 §.

2 morn. Vid prövningsnämnds — — — å prövningsnämnden; dock skall,
därest under länsprövningsnämnds handläggning — — — avgörande av
riksskattenämnden.

129 §.

Därest efter---taxerad, har länsprövningsnämnden i det prövnings distrikt,

där fastigheten är belägen, att efter anmälan av taxeringsintendenten
vidtaga---taxeringsvärde.

Sådan anmälan hos länsprövningsnämnden må ock---denne.

134 §.

Ordförande i beskattningsnämnd i första instans och taxeringsintendent äro
skyldiga att, då sådant av vederbörande myndighet påfordras, avgiva förklaring
över besvär angående taxering. Vid förfall för ordföranden må förklaringsskyldigheten
åläggas någon av nämndens ledamöter. Beskattningsnämnd
må icke åläggas förklaringsskyldighet. Ej heller må av beskattningsnämnd i
första instans behandlad taxeringsfråga till nämnden återförvisas till förnyad
behandling.

135 §.

Har genom---verkställighet.

Utslag av —--ändring av länsprövningsnämndens beslut, för---

kommun, där fastigheten är belägen, taxeringsintendenten i det län,---

annat län, taxeringsintendenten i det länet.

302

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

6 KAP.

Om åtgärder för vinnande av enhetlighet i rättstillämpningen
vid olika beskattningsnämnder.

135 a §.

Riksskattenämnden åligger att, utöver de uppgifter, som enligt 4 och 5 kap.
tillkomma densamma, verka för en riktig och enhetlig tillämpning av skatteförfattningarna.
I sådant syfte har nämnden att lämna övriga beskattningsnämnder
anvisningar, att efter framställning från landskamrerare eller taxeringsintendent
eller när anledning eljest därtill föreligger yttra sig i taxeringsfrågor,
att avgiva utlåtanden i av Kungl. Majit till nämnden hänskjutna
frågor samt att, när anledning därtill föreligger, hos Kungl. Majit
göra framställning rörande ändringar eller förtydliganden i skatte- eller taxeringsförfattningarna.

Kungl. Majit äger meddela närmare föreskrifter rörande riksskattenämndens
verksamhet i här angivna hänseende.

7 KAP.

Särskilda föreskrifter.

8 KAP.

Ansvarsbestämmelser.

141 §.

5 mom. Vad i---som i 4 mom. omförmäles,---underlåtenhet.

144 §.

1 mom. Förseelse, som —--domstol.

Åtal jämlikt 141 § 1 eller 2 mom. eller---grund.

Förseelse, som---åtal.

2 mom. Där, i---skall av vederbörande landskamrerare, taxeringsin tendent,

ordförande--—- påkalla.

9 KAP.

Om kostnader för taxeringsarbetet.

145 §.

1 mom. Av statsmedel bestridas:

1) ersättning åt---taxeringsnämnderna;

2) bidrag till---(= nuvarande 3))---allmänna;

3) ersättning för det i samband med taxeringsförrättningarna jämlikt 107 §
lämnade biträde av häradsskrivare;

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

303

4) gottgörelse för---(— nuvarande 4))---jämlikt 15 § 2 mom.

lämnade biträde av städernas tjänstemän; samt

5) kostnader för taxeringen, vilka omförmälas i 5 och 6 samt 8—11 mom.
här nedan.

2 mom. Det åligger---enligt bestämmelserna i 1 mom. 1), 3) och 4)

äro därtill---beräknande.

Motsvarande yttrande---senast den 15 augusti under taxeringsåret.

Yttrande enligt —--beslut.

3 mom. Kommun, som---enligt 1 morn. 2) bar att, såvitt angår

allmän fastighetstaxering i länen, senast den 15 april under taxeringsåret
— — — beräknande.

Länsstyrelsen har---styckena.

4 mom. Efter prövning---utanordna?.

Därvid må---ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna ävensom

för det i samband med allmän fastighetstaxering lämnade biträde jämlikt
fl § av häradsskrivare och jämlikt 15 § 2 mom. av städernas tjänstemän
jämte vad---fastighetstaxeringsnämndernas beslut.

Vad som---- taxeringsnämnderna samt för det i samband med taxe ringsarbetet

lämnade biträde jämlikt 107 § av häradsskrivare och jämlikt
15 § 2 mom. av städernas tjänstemän jämte vad---taxeringsnämnder nas

beslut.

Vid fördelningen---länsstyrelsen.

5 mom. Till gäldande av de av fastighetsprövningsnämnds eller länsprövningsnämnds
arbeten föranledda utgifter, såsom gottgörelse åt tjänsteman,
som jämlikt 16 § förordnats att för vissa fall fullgöra taxeringsintendentens
åligganden, ersättning för biträde åt taxeringsintendent vid förberedande göromål
och för biträde vid protokollföring samt för längdföring, nödiga
---sagts.

6 mom. Sakkunnig erhåller — — — sakkunnige biträtt riksskattenämnden
eller skatteintendenten, av Kungl. Maj:t.

7 mom. Uppgift rörande--— avseende sistförflutna budgetår, skall år ligen

före juli månads utgång av länsstyrelsen insändas till finansdepartementet.

8 mom. De personer,---taxeringsarbetet,

de personer, — -— — medgivande,

de ordförande —--59 § 1 morn.,

de ordförande---59 § 2 morn., ävensom

de ordförande — — — fastighetsprövningsnämnds eller prövningsnämnds
sammanträde för meddelande av upplysningar,

äga att — -—• — resereglementet.

Ersättning efter ovannämnda grunder tillkommer jämväl i denna förordning
avsedd sakkunnig, som biträtt i taxeringsfrågor.

9 mom. I 126 § 2 mom. omförmäld ledamot av kammarrätten ävensom ledamot
i fastighetsprövningsnämnd och prövningsnämnd, vilken icke är befattningshavare
i statens tjänst, äger åtnjuta för tid, varunder han varit inkallad
till tjänstgöring, arvode med tjugufyra kronor örn dagen, örn han är bosatt
å sammanträdesorten, och med trettiotvå kronor örn dagen, om han är bosatt
utom sammanträdesorten. Är sådan ledamot befattningshavare i statens
tjänst, skall han för tjänstgöringen åtnjuta, jämte ersättning för avlöningsförmåner,
som han får avstå under tjänstledighet för ifrågavarande uppdrag,
arvode med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj:t. Därjämte skall ledamot
i förekommande fall för resedagar åtnjuta rese- och traktamentsersättning
enligt allmänna resereglementet.

304

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

10 mom. Ersättning till---(= nuvarande 9 mom.)---resereg lementet.

11 mom. Angående gottgörelse---(== nuvarande 12 morn.)---

Kungl. Majit.

146 §.

1 mom. Av kommun---jämlikt 8 § 3 mom. valda ledamöter i lokal

taxeringsnämnd äga,---83 § 2 mom.

De av---dagen.

Av landstings förvaltningsutskott och stadsfullmäktige valda ledamöter i
särskild taxeringsnämnd äga att för deltagande i nämndens sammanträden
åtnjuta ersättning på sätt i 145 § 8 inom. stadgas. Ersättningen gäldas beträffande
ledamöter, valda av landstings förvaltningsutskott, av landstinget och
beträffande ledamöter, utsedda av stadsfullmäktige, av kommunens medel.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943; dock att dels ledamöter
och suppleanter i prövningsnämnd enligt 2) här nedan skola utses dessförinnan,
dels ock vid 1943 års taxering bestämmelsen i 89 § icke skall äga
tillämpning.

I samband med förordningens ikraftträdande skall följande iakttagas:

1) Av det antal ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd, som skall väljas
i december månad 1943, skall hälften, eller, örn antalet icke är jämnt, det
antal, som är närmast under hälften, utses för fyra år och återstående delen
för två år.

2) Ledamöter och suppleanter i prövningsnämnd skola enligt denna förordning
utses första gången för tiden den 1 juli 1943—den 30 juni 1947.

3) I fråga örn taxeringslängders offentliga framläggande, översändande av
självdeklarationer och andra handlingar till riksskattenämnden, besvär enligt
118 § över beslut av taxeringsnämnd, rätt att anföra besvär enligt 123 § i fall,
då vederbörande icke inom föreskriven tid erhållit i nämnda paragraf omförmäld
underrättelse örn taxeringsnämnds beslut, samt kostnad för taxeringsnämnds
verksamhet, skola, såvitt angår 1943 års taxering, äldre bestämmelser
fortfarande gälla.

4) Uppgift rörande ersättningsbelopp, utbetalda jämlikt 145 § 4, 5 och 6
mom. och avseende tiden den 1 december 1942—den 30 juni 1943, skall av
länsstyrelsen före utgången av juli månad 1943 insändas till finansdepartementet.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 3 § kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 3 § kommunalskattelagen den 28 september 1928
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

3 8.

Med taxeringsår förstås i denna lag det kalenderår, under vilket taxering
av beskattningsnämnd i första instans verkställes, och med---taxe ringsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

305

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 14 juni
1933 (nr 357) om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattnings värde

å fastighet.

Härigenom förordnas, att 5, 6, 8, 10 och 13 §§ förordningen den 14 juni
1933 om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattnings värde å fastighet
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

5 8.

Då framställning, — — — avslutat sin verksamhet, till ordföranden i den
lokala taxeringsnämnden i orten; och åligger —---- erforderlig.

6 8.

Efter förberedande---avslutat sin verksamhet, hos den lokala taxeringsnämnden,
som —--fastigheten.

Nämndens beslut---protokollet.

Protokollet skall---länsstyrelsen.

8 §•

Efter utgången---- avslutar sitt arbete, till prövningsnämnden; och

har---avgörande.

Innan ärendet avgöres, skall taxeringsintendenten giva nämnden sin mening
tillkänna.

Nämndens beslut — ---protokoll.

över nämndens---föras.

10 8-

Överståthållarämbetet och---nämnden.

Beslutet skall, —---infört.

Underrättelse om — —--- ordförandena i fas tighets taxeringsnämnderna

eller de lokala taxeringsnämnderna, envar---februari.

13 8.

Ordförande i fastighestaxeringsnämnd eller i lokal taxeringsnämnd »å
ock--— stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami Nr &15.

306

Kungl. Maj:ts proposition nr 34ö.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 13
december 1940 (nr 1000) örn allmän omsättningsskatt.

Härigenom förordnas, att 10 §, 14 § 2 morn., 15 §, 19 § och 29 § förordningen
den 13 december 1940 örn allmän omsättningsskatt skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives:

10 §.

Taxering till---taxeringen.

Särskild taxeringsnämnd skall verkställa taxering till allmän omsättningsskatt
av skattskyldiga, som icke äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller
familjestiftelser. Sådan nämnd skall ock verkställa taxering till dylik skatt
av rörelseidkare, som äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser,
därest de hava ordnad bokföring, som avslutas medelst vinst- och
förlustkonto i huvudbok, eller nästföregående år taxerats av sådan nämnd.
Har rörelseidkare under beskattningsåret varit gift och är 52 § 1 mom. kommunalskattelagen
eller 19 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt tillämplig å makarnas taxering, skall särskild taxeringsnämnd
taga befattning jämväl med den andra makens taxering till omsättningsskatt.

Länsstyraslen äger förordna, att i stad särskild taxeringsnämnd skall verkställa
taxering till allmän omsättningsskatt jämväl av annan rörelseidkare
än i andra stycket sågs.

Lokal taxeringsnämnd skall verkställa taxering till allmän omsättningsskatt
av de skattskyldiga inom nämndens taxeringsdistrikt, vilkas taxeringar
icke, enligt vad i andra och tredje styckena sågs, skola handhavas av särskild
taxeringsnämnd.

Skattepliktig omsättning---förvärvskälla.

14 §.

2 mom. I fråga---79 § 1 och 3 morn., 93 § andra stycket samt 95 §

andra stycket taxeringsförordningen---omsättningsskatt.

15 §.

För varje---(omsättningsskattelängd). Hos särskild taxeringsnämnd

skall dylik längd upprättas för varje fögderi samt för stad, där magistrat
finnes. Har någon---längden. ...

Omsättningsskattelängden föres---i länen senast den 5 juni och i

Stockholm senast den 20 juni. Har länsstyrelsen medgivit utsträckning av
den tid, inom vilken särskild taxeringsnämnds arbete skall vara avslutat,
må länsstyrelsen jämväl förordna örn utsträckning av förstnämnda tid, dock
längst till den 20 juni.

19 §.

Kungl. Maj :t förordnar---uppgift att

dels, efter---varuslagen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

307

dels, efter framställning från landskamrerare, taxeringsin tendén! eller

prövningsnämnd,---omsättningsskatt,

dels ock, när---förordning.

Nämnden skall---suppleant.

Nämnden är---tillstädes.

Nämnden må,---sakkunniga.

Beträffande nämndens verksamhet skola de i Ilo §, lil § 1 och 2 mom.
samt 112 § taxeringsförordningen meddelade bestämmelserna i tillämpliga
delar gälla.

29 §.

I denna förordning förstås med län jämväl Stockholms stad, med länsstyrelse
jämväl Överståthållarämbetet, med prövningsnämnd jämväl riksskattenämnden,
med landskamrerare jämväl skattedirektören vid överståthållarämbetets
avdelning för skatteärenden samt med taxeringsintendent jämväl
skatteintendenten.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.

TABELLBILAGOR

310

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Tablå, utvisande antal befattningshavare av olika slag å landskontoren

(Uppgifterna avse förhållandena i juni 1942. I några län har arbetet egentligen utförts av

svara befattningshavare av angivet antal och slag. Med taxerings -

Län	Icke-ordinarie läns-assessor Eo 27	Läns- bok- hål- lare A 21	Lands- kon- torist A 15	Icke-ordinarie lands-kon-torist Eo 14	Kansli-biträde A 7	Kontors-biträde A 4	Icke-ordinarie kontors-biträde Eo 4	Icke-ordina-rie befatt-ningshavare, som åtnjuter arvode
antal	årsar- vode
Stockholm ........	—	—	1	—	1	1	1	1	1500j
							I	1	3 600
Uppsala ..........		—	1		1	~	- i	1	1600
Södermanland ....	—	—	1	—	—	1	—	1	2 400
Östergötland ......	.'' f j''	\ r	21	V2 i	1 t j r	2 1 j f. -	V2	1	1500
Jönköping ........	—		1	2	—	—	1	—	—
Kronoberg ........	—	—	1	V»	—	—	1	—	—
Kalmar............	—	i	H/i	—	—	1	—	—	—
Gotland ..........	—	—	—	1	__	—	V2	—	—
Blekinge ..........	—	—	—	1	—	—	—	7»	2 400
Kristianstad ......	—	—	1	—	—	—	3	—	—
Malmöhus ........	7*	—	—	1	—	1	1	3	7 440
Halland ..........	_	_	1	_	—	—	—	—	—
Göteborg och Bohus	v«	—	7»	—	—	l3/i	—	37»	5140
Älvsborg ..........	—	—	1	1	—	—	V»	—	—
Skaraborg ........	—	—	—	—	—	—	1	1	1878
Värmland..........	—	—	—	1	—	—	1	1	2 400
							I	1	3 000
Örebro ............	—	—	V2	1	—	—	1	1	2 400
								1	1500
1 Har sedermera slutat sin tjänst. — * Egentligen sysselsättes denna befattningshavare till
utom biträder en förste expeditionsvakt med vissa handräckningsarbeten under ungefär halva
en förste expeditionsvakt under minst 8 månader	årligen.	— 6 Dessutom biträder en expe-
senare inkommen uppgift sysselsättas med taxeringsarbete —	i stället för angivna \| landskon-
landskontorist och \| icke-ordinarie kontorsbiträde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

311

Bilaga B.

(forts, å sid. 308—309)

(bortsett från landskamrerare!!), vilka utföra taxeringsår bete å tjänstetid.

flera personer, än som upptagas i tablån, men den använda arbetskraften har beräknats motarbete
avses icke arbete med taxering till krigskonjunkturskatt.)

Taxeringsrevisor	Bokföringsgranskare, utöver antalet taxeringsrevisorer, anställda under år 1942	Summa antal befatt- nings-	Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut för taxeringsarbete under år 1942 avdelad befattnings-havare	Totala antalet befatt- nings-
antal	årsar- vode	antal	årsar- vode	havare	antal	slag och löne-grad	havare
*1 1	12 OOOJ 7 2001	1 1 1	6 000 6000 6 600	1 10	1 {	e. o. Länsassessor Eo 27	} »
1 •	10 200	1	6 600	6	1	Länsbokhållare A 24	7 ''
1	9 000j	1 1	7 200 7 200	} 6	■ {	e. o. Länsbokhållare Eo 19	}7;
1	9 000-J	1 1	6 600 7 200	} 7	V*	Länsbokhållare A 24	77* 1 i
1	8400\|	1 1	6 000 6 600	} 7	1	Länsbokhållare A 24	’8
1	7 800	1	6 000	41/»	1	Länsassessor A 27	4 57*
1	8 400\|	1 1	7 200 7 200	} 67*	■ i	e. o. Länsbokhållare Eo 19	} 6 77*
1	7 800	—	—	2 Va	1	Landskontorist A 15	37*
1	9 000	1	7 200	3a/.i	1	Landskontorist A 15	47»
1	840o\|	1 1	6 600 6 600	} 7	1	Länsbokhållare A 21	8
1	10 800j	2 2 1	14 400 12 000 6 600	\| 127*	1 1 1 ]	Länsbokhållare A 24 e. o. Länsbokhållare Eo 19	\| 147*
1	9 600	1	6 600	3	1	Länsassessor A 27	4
1	9 600\|	3 3	21600 19 800	} 13	2 {	e. o. Länsbokhållare Eo 19	J- 615
1	9 600-j	1 1	6 000 6 000	} 57»	1	Länsbokhållare A 21	67»
1	9 000-J	1 1	6 600 6 000	} 5	7 {	e. o. Länsbokhållare Eo 19	} 6
1	9 600-j	1	6 000 6 000	} 6	1	Landskontorist A 15	7
! ■	9 600-j	1	6 600 6 000	} 87*	1	Länsbokhållare A 24	7 97*
‘/i, med arbete för taxering till krigskonjunkturskatt och annat landskontorsarbete. — 8 Dess-sin tjänstetid. — 4 Dessutom biträder juristpersonal under tillhopa ungefär 2 månader samt ditionsvakt under 8/* av sin tjänstetid. — 0 Dessutom biträder en expeditionsvakt. — 7 Enligt torist, 1 icke-ordinarie landskontorist och 1 icke-ordinarie kontorsbiträde — J icke-ordinarie

312

Kungl. Maj:ta proposition nr 345

Län	Icke- ordinarie läns- assessor	Läns- bok- hål- lare	Lands-kon-torist A 15	Icke-ordinarie lands-kon-torist Eo 14	Kansli-biträde A 7	Kontors-biträde A 4	Icke- ordinarie kontors- biträde	Icke-ordina-rie befatt-ningshavare, som åtnjuter arvode
	Eo 27	A 21			Eo 4	antal	årsar- vode
			*/s	V» 1		V»	Vs	1	2100
Kopparberg........			1	1	Vt	900
			1	1		Vo	1

Västernorrland ____	V»	—	1	1	—	—	•{	1 1	2 700 1920
			1	Vs		V»	v» 1
Västerbotten ......			1
Norrbotten ........	_	_i	v»		a_		1	_	_

1 Dessutom biträder en expeditionsvakt under 4 månader årligen. — 3 På grund av va^
ringsarbete.

Kungl. Maj.ts proposition nr 346.

313

Taxeringsrevisor	Bokföringsgranskare, utöver antalet taxeringsrevisorer, anställda under år 1942	Summa antal befatt- nings-	Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut för taxeringsarbete under år 1942 avdelad befattnings-havare	Totala antalet befatt- nings-
antal	årsar- vode	antal	årsar- vode	havare	antal	slag och löne-grad	havare
1	9 60oj	1 1	7800 6000	} 6>/e	1	Länsbokhållare A 24	77«
1	8 400\|	1 1	7 200 6 600	} 67*	7» \|	e. o. Länsbokhållare Eo 19	} »
1	10 800j	1 1	7 200 7 200	} 67»	1	Länsbokhållare A 21	s77»
1 *	9 60o\|	1 1	7 800 7800	} 87 »	1	Länsbokhållare A 21	97»
1	9 000	1	8 400	47»	1 {	e. o. Länsbokhållare Eo 19	} 57»
1	10 800	1	7 800	4	1	Länsbokhållare A 21	5
1	9 000	1	7 200	3*/s	—	—	*373

kanta juristbefattningar har ännu icke någon jurist kunnat provisoriskt avdelas för faxe -

314

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Tablå, utvisande av de sakkunniga föreslaget antal befattnings -

Län	Taxe- rings- inten- dent A 30	Taxe- rings- inten- dent A 27	Taxe- rings- inspek- tör A 24	Taxe- rings- inspek- tör A 21
l t i Stockholm ..................................	1	—	1	—
Uppsala.....................................	1	—	—	1
Södermanland ...............................	1	—	—	1
Östergötland ................................	1	—	1	—
Jönköping ..................................	1	—	1	—
Kronoberg ..................................	1	—	—	—
Kalmar......................................	1	—	1	—
Gotland.....................................	—	1	—	—
Blekinge.....................................	1	—	—	—
Kristianstad ................................	1	—	1	—
Malmöhus...................................	1	—	1	1
Halland ....................................	1	—	—	1
Göteborg och Bohus .........................	1	—	1	1
Älvsborg ...................................	1	—	1	—
Skaraborg...................................	1	—	1	—
Värmland ...................................	1	—	1	—
Örebro......................................	1	—	1	—
Västmanland ...............................	1	—	—	1
Kopparberg .................................	1	—	1	—
Gävleborg...................................	1	—	1	—
Västernorrland ..............................	1	—	1	—
Jämtland ...................................	1	—	—	—
Västerbotten ................................	1	—	—	1
Norrbotten .................................	1	—	—	1
Summa	23	1	14	8
1 Dessutom är en icke-ordinarie länsassesor (Eo 27) delvis sysselsatt med taxeringsarbete.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345,

315

Bilaga C.

havare av olika slag å taxeringsavdelningen vid landskontoren.

Lands- konto- rist A 15	Icke- ordinarie lands- kontorist Eo 14	Kansli- biträde A 7	Kontors- biträde A 4	Icke- ordinarie kontors- biträde Eo 4	Taxe- rings- revisor	Taxe- rings- assistent	Summa antal befatt- nings- havare
2	2	1	2	2	i	3	*15
1	1	—	2	1	i	1	9
1	1	‘ —	2	1	i	2	10
2	1	1	2	2	i	3	14
2	1	1	1	2	i	2	12
1 j	1	—	1	1	i	1	7
2	1	1	1	1	i	2	11
1	—	—	1	1	i	—	5
1	1	—	i !	1	i	1	7
2 1	1	1	i	2	i	3	13
2	2	1	2	3	i	5	*19
1 !	1	—	2	1	i	''-1 ;	9
2	2	1	2	3	i	6	‘20
2	2	, 1	2	2	i	3	15
2 1	1	1	1	2	i	2	12
2	1	1	1	2	ii	2	12
2	1	1	1	1	i	2	11
1	1	: —i	2	1	i	2	10
2	1	1	1	2	i	2	12
2	1	1	1	2	i	2	12
2	1	1	2	2	i	2	‘13
1	1	, —-	1	1	i	1	7
1	1	—	2	2	i	1	10
1	1	—	2	1	1	1	9
38	27	14	36	39	24	50	274 ; • '' • i

316

Kungl. Ma]:ts proposition nr 345.

Tablå, utvisande av de sakkunniga föreslagna nya befattningar & landskontoren i

till ln>

Län	Föreslagna nya befattningar
Taxe- rings- inten- dent A 30	Taxe- rings- inten- dent A 27	Taxe- rings- inspek- tör A 24	Taxe- rings- inspek- tör A 21	Lands- konto- rist A 15	Icke-ordinarie lands-kontorist Eo 14	Kansli-biträde A 7	Kontors-biträde A 4
Stockholm.......	1	—	1	—	1	2	_	1
Uppsala.........	1	—	—	1	—	1	—	1
Södermanland....	1	_	_	1	__	1	_ ''	1
Östergötland.....	1	—	1	—	1	1	1	1
Jönköping.......	l	—	1 <	—	1	—	1	1
Kronoberg.......	1	—	—	—	—	1	—	1
Kalmar..........	1	_	1	—	1	1	1	_
Gotland .........	—	1	_	—	_		_	1
Blekinge.........	1	—	—	—	1	_	—	1
Kristianstad......	1	—	1	—	1	1	1	1
Malmöhus.......	1	_	1	1	2	1	1	1
Halland.........	1	_	—	1	_	1	—	2
Göteborg o. Bohus	1	_	1	1	1	2	1	_
Älvsborg.........	1	—	1	—	1	1	1	2
Skaraborg .......	1	_	1 i	—	2	1	1	1
Värmland........	1	—	1	—	1	—	1	1
Örebro..........	1	—	1	—	2	—	1	1
Västmanland.....		—	- ''		—	1	—j	1
Kopparberg......	1	—	1	—	1	—	i	1
Gävleborg........	1	—	1	—	1	—	i	1
Västernorrland ...	1	—	1	—	1	—	i	2
Jämtland........	1	—	— •	—	—	1	—	1
Västerbotten.....	1	—	'' —		—	1	—	2
Norrbotten.......	1	—	—	1	—	1	—	2
Summa	23	1	14	8	18	18	13	27

* En befintlig kanslibiträdesbefattning bör överföras till det övriga landskontoret i utbyte
1900 kronor, motsvarande ungefär halva årslönen till en icke-ordinarie landskontorist. —
halva årslönen till en landskontorist. Länsbokhållartjänsten av andra klass bör återgå till
4 Anslaget till avlöningar till icke-ordinarie personal bör minskas med 2 400 kronor, motningar
till icke-ordinarie personal bör minskas med 1 275 kronor, som använts att delvis avlöna
höjas med dels 1 700 kronor, motsvarande ungefär */» av årslönen till en landskontorist, dels
400 kronor, motsvarande årsarvode till en extra befattningshavare. — 7 Anslaget till avlöningar
till en landskontorist. — 8 Anslaget till avlöningar till icke-ordinarie personal bör minskas med
En kanslibiträdesbefattning bör överföras till det övriga landskontoret, där en kontorsbiträdesmed
2 300 kronor, motsvarande ungefär halva årslönen till en icke-ordinarie landskontorist,
svarande ungefär V» av årslönen till en landskontorist.

Kungl, Majis proposition nr 345.

317

Bilaga D.

anledning av taxeringsa vdelnings Inrättande samt befattningar, som där föreslås
dragning.

		Befattningar,	sorn föreslås till indragning


Icke-		Icke-	Icke-		Icke-	Icke-ordina-		ökning av
ordinarie		ordinarie	ordinarie	Kontors-	ordinarie	rie befatt-		antalet be-
kontors-	Summa	länsbok-	lands-	biträde	kontors-	ningshavare,	Summa	fattnings-
biträde		hållare	kontorist	A 4	biträde	som åtnjuter		havare
Eo 4		Eo 19	Eo 14		Eo 4	arvode
1	7	_	_	_	_	1 (1500)	1	6
1	5	—	—	—	- i	1 (3 600) 1 (1 600)	} 2	*3
1	5	—	—	—	—	1 (2 400)	1	4
1	7	—	—	—	—	1 (1 500)	1	6
1	6	—	1	—	—	—	1	5
1 1	3 6 3	1	—	—	—	—	1	*5 3
1	4 6	—	—	—	1	—	1	«4 65
2	10 6 10	—	—	—	—	3 (7 440)	3	7 a
3	_	—	—	—	3 (4 740)	3	«7
2	9	—	—	—	—	—	—	9
1	8	—	—	—	-	1 (1878)	1	7
1	6	—	-T-	—	—	1 (2 400)	1	5
—	6	—	—	—	- {	1 (1500) 2 (5 400)	} 3	»3
1	5	—	—	—	—	1 (2 100)	1	4
2 1 1	7 6 7 3 6 5 146	—	—	1	—		1	86
—	—	—	—	2 (4 620)	2	5 93 c
24	1	1	1	1	19	23	io 5 123

mot en kontorsbiträdesbefattning. — 2 Anslaget till icke-ordinarie personal bör minskas med
* Anslaget till icke-ordinarie personal bör minskas med 2 300 kronor, motsvarande ungefär
länsbokhållaravdelningen, där en icke-ordinarie länsbokhållartjänst (Eo 19) bör indragas. —
svarande årsarvode till en extra befattningshavare under 8 månader. — 6 Anslaget till avlöett
icke-ordinarie kontorsbiträde. — 6 Anslaget till avlöningar till icke-ordinarie personal bör
ock 800 kronor, motsvarande ungefär V* av årslönen till ett kontorsbiträde, samt minskas med
till icke-ordinarie personal bör minskas med 2 400 kronor, motsvarande ungefär halva årslönen
900 kronor, motsvarande årsarvode till en extra befattningshavare med halvtidstjänstgöring,
befattning bör indragas. — 9 Anslaget till avlöningar till icke-ordinarie personal bör minskas
— 10 Anslaget till avlöningar till icke-ordinarie personal bör höjas med 1 800 kronor, mot -

318

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Bilaga E.

Tablå, utvisande vid 1942 års taxering antalet av taxeringsnämnd till allmän omsättningsskatt
taxerade personer.

Län	Antal per-soner, som taxerats till allmän om-sättnings-skatt	Därav antal personer, som taxerats till skärpt all-män omsätt-ningsskatt (SFS nr 252 år 1941)	Län	Antal per-soner, som taxerats till allmän om-sättnings-skatt	Därav antal personer, som taxerats till skärpt all-män omsätt-ningsskatt (SFS nr 252 år 1941)
Stockholms stad ..	17 387	1014	Göteborg o. Bohus	12 829	442
Stockholm........	6 268	247		7 479	329
Uppsala..........	3 219	147	Skaraborg ........	5 226	324
Södermanland ....	3 548	218	Värmland.........	5 791	287
Östergötland......	7 440	317		4 701	381
Jönköping ........	6 267	294	Västmanland......	3 436	213
Kronoberg .......	3 760	127	Kopparberg.......	5132	! 289
Kalmar ..........	6 508	232		5 737	218
Gotland..........	1195	57	Västernorrland ....	5 836	254
Blekinge.........	3 501	207		2 850	117
Kristianstad.......	7 446	224		3793	339
Malmöhus........	15 676	532	Norrbotten........	3168	223
Halland ..........	4 586	148	Summa	152 779	7180

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

319

Bilaga F.

Tablå, utvisande avlöningsförhållanden för av de sakkunniga föreslagna taxeringsrevlsorer
och taxeringsassistenter.

	Taxerings- revisor	Taxerings- assistent		Taxerings- revisor	Taxerings- assistent
Län	A 27	Eo 27	Exl4-Eo 24	Arvo- de	Län	A 27	Eo 27	Ex 14-Eo 24	Arvo- de
	antal	antal	antal	antal		antal	antal	antal	antal
	1		1	2		1		1	2
Uppsala.........	1	—		1	Skaraborg........		1	1	1
Södermanland____	1	—	1	1	Värmland........	1	—	1	1
Östergötland.....	1	—	1	2	örebro..........	—	1	1	1
Jönköping.......	—	1	1	1	Västmanland.....	1	—	1	1
Kronoberg.......	—	1	—	1	Kopparberg......	1	—	1	1
Kalmar .........	—	1	1	1	Gävleborg.......	—	1	1	1
Gotland..........	—	1	—	—	Västernorrland ..	1	—	1	1
Blekinge.........	—	1	—	1	Jämtland........	—	1	—	1
	__	1	1	2	Västerbotten.....	1	__ ''	_	1
	1		2	3	Norrbotten......		1		1
Halland......... Göteborg o. Bohus	1	1	2	1 4	Summa	12	12	18	32

320

Kungl. Maj:t$ proposition nr Ho.

Tablå, utvisande de nya befattningar & landskontoren, som enligt departements befattningar,

som

Län	Föreslagna nya befattningar
Taxe-rings-inten-dent Eo 291	Taxe- rings- inspek- tör Eo 24	Taxe- rings- inspek- tör Eo 21	Taxerings-inspektör Arvode motsvar. Eo 21	Lands-konto-rist Eo 17	Lands-kontorist Eo 15	Kansli-biträde Eo 7	Kontors-biträde Eo 4
Stockholm.............	1	1	—	1	—	3	—	1
Uppsala...............	1	—	1	—	—	1	—	2
Södermanland..........	1	—	1	—	—	1	—	2
Östergötland...........	1	1	—	1	—	2	i	1
Jönköping.............	1	1	—	1	—	—	i	1
Kronoberg.............	1	—	—	1	—	1		1
Kalmar ...............	1	1	—	1	—	2	i	—
Gotland...............	1	—	—	—	—	—	—	2
Blekinge...............	1	—	—	1	1	—	—	2
Kristianstad...........	1	1	—	1	—	2	i	—
Malmöhus.............	1	1	1	1	1	2	i	2
Halland...............	1	—	1	—	—	1	—	3
Göteborg o. Bohus......	1	1	1	1	—	3	i	2
Älvsborg...............	1	1	—	1	—	2	i	3
Skaraborg.............	1	1	—	1	1	2	i	1
Värmland..............	1	1	—	1		1	i	1
Örebro................	1	1	—	1	1	1	i	1
Västmanland...........	1	—	1	—	—	1	—	2
Kopparberg............	1	1	—	1	—	1	i	2
Gävleborg..............	1	1	—	1	—	1	i	1
Västernorrland.........	1	1	—	1	—	1	i	2
Jämtland..............	1	—	—	1	—	1	—	1
Västerbotten...........	1	—	1	—	—	1	—	2
Norrbotten............	1	—	1	—	—	1	—	2
Summa	24	14	8	17	4	31	13	37
1 I Gotlands län Eo 27.	— * Anslaget till icke-ordinarie personal bör icke, såsom de sakkunniga före-

Kungl. Maj:ts proposition nr 345-

321

Bilaga G.

förslaget skola Inrättas 1 anledning av taxeringsavdelnlngarnas inrättande, samt de
föreslås till indragning.

	Kontrollant		Befattningar, som föreslås till indragning	Netto- ökning
Skriv-biträde Eo 2	Arvode, motsva-rande Ex 14— Ex 20	Arvode, motsva-rande Ex 14— Ex 17	Summa	Länsbok-hållare Eo 19	Kontors- biträde Eo 4	Icke-ordina-rie befatt-ningshava-re, som åt-njuter ar-vode	Summa	av an-talet befatt-nings-havare
1	1	3	12	_	_	1 (1 500)	1	11
—	—	2	7	—	- {	1 (3 600) 1 (1 600)	} 2	5
—	—	2	7	—	—	1 (2 400)	1	6
1	1	3	12	—	—	1 (1500)	1	11
1	1	3	10	—	—	—	—	10 6 10
1	1	3	11	1	—	_	1
—	—	1	4	—	—	—	—	4 7
1	1	6 3	l 11	_	1	_	1	10
1	2	8	21	—	—	3 (7 440)	3	18
—	1	2	9	—	—	—	—	9
1	2	7	20	—	—	3 (4 740)	3	17
1	1	3	14	—	—	—	—	14
l	1	3	13	—	—	1 (1878)	1	12
1	1	3	11	—	—	1 (2 400)	1	10
1	1	3	12	—	- )	1 (1 500) 2 (5 400)	} 3	»9
—	—	2	7	—	—	1 (2 100)	1	6
1	1	3	12	—	1	—	1	11
1	1	3	11	—	—	—	—	11
1	1	4 2 2	13 c	—	—	2 (4 620)	2	11 6 9
1	1	9	—	—	_	_
—	1	2	8	—	—	—	—	• 8
15	19	71	253	1	2	19	22	231
slagit, minskas med 2 400 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 345.

322

Kungl. Majlis proposition nr 345.

Tablå, utvisande det antal befattningshavare av olika slag som enligt departe -

ä n j , ; r	Taxe-rings-inten-dent Eo 291	Taxe- rings- inspek- tör Eo 24	Taxe- rings- inspek- tör Eo 21	Taxe- rings- inspek- tör Arvode motsvar. Eo 21	Lands- konto- rist A 17 eller Eo 17
Stockholm ..................................	1	1	—	1	1
Uppsala ....................................	1	—	1	—	1
Södermanland ..............................	1	—	1	—	1
Östergötland ................................	1	1	—	1	1
Jönköping ..................................	1	1	—	1	1
Kronoberg ..................................	1	—	—	1	1
Kalmar.....................................	1	1	—	1	1
Gotland ....................................	1	—	—	—	1
Blekinge....................................	1	—	—	1	1
Kristianstad ................................	1	1	—	1	1
Malmöhus ..................................	1	1	1	1	1
Halland ....................................	1	—	1	—	1
Göteborg och Bohus..........................	1	1	1	1	1
Älvsborg ....................................	1	1	—	1	1
Skaraborg ..................................	1	1	—	1	1
Värmland ..................................	1	1	—	1	1
Örebro......................................	1	1	—	1	1
Västmanland................................	1	—	1	—	1
Kopparberg ................................	1	1	—	1	1
Gävleborg ..................................	1	1	—	1	1
Västernorrland ..............................	1	1	—	1	1
Jämtland....................................	1	—	—	1	1
Västerbotten.................................	1	—	1	—	1
Norrbotten...................................	1	—	1	—	1
Summa	24	14	8	17	24
1 I Gotlands län Eo 27. — 2 Dessutom är en icke-ordinarie länsassessor (Eo 27) delvis sys-

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

323

Bilaga H.

mcntsförslagct skall finnas & taxeringsavdelningarna vid landskontoren.

Lands-kontorist Eo 15	Kansli-biträde A 7 eller Eo 7	Kontors-biträde A 4 eller Eo 4	Skriv-biträde Eo 2	Taxe-rings-revisor Eo 25	Taxeringsassistent	Kontrollant	Summa antal befatt- nings- havare
Ex 14— Eo 20	Arvode motsva-rande Ex 14-Ex 19	Arvode motsva-rande Ex 14— Ex 20	Arvode motsva-rande Ex 14— Ex 17
3	1	3	1	1	1	2	1	3	»20
1	—	3	—	1	'' — ■	1	—	2	11
1	—	3	—	1	1	1	) —	2	12
2	1	3	1	1	1	1	1	3	18
2	1	2	1	1	1	1	1	3	17
1	—	2	—	1	—	1	—	2	10
2	1	1	1	1	1	1	1	3	16
—	—	2	—	1	—	—	—	1	6
1	—	2	—	1	—	1	—	2	10 1
2	1	2	1	1	1	1	1	3	lY
3	1	4	1	1	2	3	2	8	30
1	—	3	—	1	—	1	1	2	12
3	1	4	1	1	2	4	2	7	30
3	1	3	1	1	1	1	1	3	19
2	1	2	1	1	1	1	1	3	17
2	1	2	1	1	1	1	1	3	17
2	1	1	1	1	1	1	1	3	16
1	—	3	—	1	1	1	—	2	12
2	1	2	1	1	1	1	1	3	17
2	1	2	1	1	1	1	1	3	17
2	1	3	1	1	1	1	1	4	19
1	—	2	—	1	—	1	—	2	10
1	—	3	1	1	—	1	1	2	13
1	—	3	—	1	—	1	1	2	12
41	14	60	15	24	18	29	19	71	378
sclsatt med taxeringsarbete.

324

Kungl May.ts proposition nr 345.

Bilaga I.

Tablå, utvisande storleken av de ersättningar, som Jämlikt 145 § 5 mom. taxeringsförordnlngen
utgått lör arbete åt ordinarie prövningsnämnd under åren 1937—1941.

Län	1937	1938	1939	1940	1941
	23400	22 900	22 000	17 970	22 420
	11100	9 900	9100	8 660	9100
	''6100	7000	7 400	6120	5 450
	8 000	9 200	12 300	7 250	7 080
	8 900	8 900	10 700	8 530	10 250
Kronoberg ..............	5 400	4 700	4 800	3 990	4 300
	11800	10 900	12 200	11020	8 760
Gotland.................	2 300	2 500	2 000	1470	1470
	7 600	9 200	9 800	9 750	9 640
	11 500	10 400	13 200	10 270	12 280
	20 900	20 400	15 500	15 870	16 810
	8 800	7 200	9 200	7410	7 300
Göteborg och Bohus......	22 700	23 200	18700	16 410	17 160
Älvsborg ................	14 600	15 500	15 100	12 650	12 220
	4 600	6 000	6 300	5 550	3 860
	12 900	14 600	12 800	8 980	13 040
	7 200	8100	8 600	4 490	9 590
	9 400	10 500	13 700	9 860	16 850
	10 000	10 100	13 400	13 720	11040
Gävleborg ..............	12 900	11200	12 400	11360	9 550
Västernorrland ..........	13 000	13 600	17 000	10 800	14 750
	8 700	9 400	8 300	5 220	7 320
	16 700	19 000	14 200	10 200	9 870
	7 200	6 000	7 400	7 250	5 500
Summa	205 700	270 400	276100	224 800	245610

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

325

Bilaga J.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 41 § taxeringsförordningen den
28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 41 § taxeringsförordningen den 28 september
1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.

41 §.

Särskilt uppgift angående renskötsel, som avses i 26 § 3 morn., skall avfattas
å blankett enligt formulär, som fastställes av Kungl. Maj :t i anslutning
till de i 29 § 1 mom. meddelade föreskrifter. Sådan uppgift bör senast den
31 januari avlämnas antingen i den ordning, som i 37 § 1 mom sägs, eller
ock till ordningsmannen i den lappby, uppgiftslämnaren tillhör.

Det åligger ordningsman i lappby att granska till honom avlämnade uppgifter
samt å desamma anteckna ej mindre det antal egna renar och skötesrenar,
som för den skattskyldige finnes upptaget i senast upprättade renlängd,
än även de övriga upplysningar och erinringar, som han finner av
omständigheterna påkallade. Uppgifterna skola därefter av ordningsmannen
senast den 15 februari eller, om uppgift senare avlämnas, inom en vecka
efter avlämnandet översändas till landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt, där
taxeringen skall äga rum, med åliggande för denne att ofördröjligen vidarebefordra
dem till ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd.

Denna förordning träder i kraft den

326

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Innehållsförteckning.

Sid.

Författningstext ...................................................... 2

Inledning ............................................................ 53

De sakkunnigas förslag................................................ 55

Allmän motivering till departementsförslaget.............................. 58

I. Taxering för inkomst eller förmögenhet samt virkestaxering............ 58

A. Taxeringsnämnderna . .......................................... 58

1. Inrättande av särskilda taxeringsnämnder...................... 58

2. Åtgärder för beredande av lättnad i taxeringsnämndsordförandenas

arbete.................................................... 75

3. Kronoombudets uppgifter vid taxeringen...................... 95

4. Valperiod för ledamöter i taxeringsnämnd..................... 97

5. Övervakningen av taxeringsnämndernas arbete................. 99

6. Instruktionskurser för ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd 101

7. Arvoden åt ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd....... 103

B. Prövningsnämnderna........................................... 106

1. Prövningsnämndemas sammansättning m. m........... 106

2. Prövningsnämndemas arbetsformer m. m....................... 124

3. Prövningsnämndemas arbetsperiod............................ 129

II. Fastighetstaxering.................. 142

A. Allmän fastighetstaxering..................................... 142

1. Beskattningsnämnderna i första instans........................ 142

2. Fastighetsprövningsnämnderna................................ 152

3. Central granskning av länsanvisningar för den allmänna fastighetstaxeringen
................................................. 155

B. Särskild fastighetstaxering...................................... 156

III. Landskontoren............................................. 157

A. Förstärkning av personalen å landskontoren i syfte att åstadkomma

ett förbättrat taxeringsarbete................................... 157

B. Förstärkning av viss personal hos skatteverket vid Överståthållarämbetet 196

C. Beräknade kostnader i anledning av den föreslagna personalförstärkningen
vid landskontoren och Överståthållarämbetet................ 197

D. Särskild utbildning av taxeringstjänstemän........................ 201

E. Befattningshavares å landskontor uppdrag såsom ordförande eller kronoombud
i taxeringsnämnd..................................... 204

F. Förbud för befattningshavare å landskontor att mot ersättning biträda

skattskyldig med upprättande av deklarationer m. m............... 207

IV. Åtgärder för vinnande av enhetlighet i rättstillämpningen på taxerings väsendets

område................................................. 208

Kungl. Maj.ts proposition nr 345. 327

Sid.

V. Viss deklarationskontroll........................................... 227

VI. Sammanfattning av kostnaderna för den föreslagna ändrade organisationen

av taxeringsväsendet.............................................. 235

Specialmotivering.

I. Förslag till förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).................................... 238

II. Förslag till lag örn ändrad lydelse av 3 och 62 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).................................... 277

lil. Förslag till förordning angående ändrad lydelse av 21 § förordningen den

28 september 1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.. 278

IV. Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den
14 juni 1933 (nr 357) örn åsättande i vissa fall av särskilt uppskattnings värde

å fastighet................................................. 278

V. Förslag till lag angående ändrad lydelse av 67 § lagen den 6 juni 1930

(nr 251) örn kommunalstyrelse på landet, m. m....................... 278

VI. Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den

12 februari 1943 (nr 44) örn kupongskatt........................... 279

Departementschefens hemställan........................................ 279

Bilagor.

A. De sakkunnigas författningsförslag................................... 281

B. Tablå, utvisande antal befattningshavare av olika slag å landskontoren
(bortsett från landskamreraren), vilka utföra taxeringsarbete å tjänstetid 310

G. Tablå, utvisande av de sakkunniga föreslaget antal befattningshavare av

olika slag å taxeringsavdelningen vid landskontoren................... 314

D. Tablå, utvisande av de sakkunniga föreslagna nya befattningar å lands kontoren

i anledning av taxeringsavdelnings inrättande samt befattningar,
som där föreslås till indragning..................................... 316

E. Tablå, utvisande vid 1942 års taxering antalet av taxeringsnämnd till allmän
omsättningsskatt taxerade personer............................. 318

F. Tablå, utvisande avlöningsförhållanden för av de sakkunniga föreslagna

taxeringsrevisorer och taxeringsassistenter............................ 319

G. Tablå, utvisande de nya befattningar å landskontoren, som enligt depar tementsförslaget

skola inrättas i anledning av taxeringsavdelningarnas inrättande,
samt de befattningar, som föreslås till indragning ............ 320

H. Tablå, utvisande det antal befattningshavare av olika slag som enligt departementsförslaget
skall finnas å taxeringsavdelningarna vid landskontoren 322

I. Tablå, utvisande storleken av de ersättningar, som jämlikt 145 § 5 mom.
taxeringsförordningen utgått för arbete åt ordinarie prövningsnämnd under

åren 1937—1941 ...............................''.................. 324

.T. Förslag till förordning örn ändrad lydelse av 41 § taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379).................................... 325