Kungl. Maj:ts proposition nr 338 (Proposition 1942:338)

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

Nr 338.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till prisrabattering
å vissa livsmedel; given Stockholms slott
den 22 maj 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av ^ilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Axel Gjöres.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet d Stockholms slolt
den 22 maj 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld.
Eriksson, Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres:

I årets statsverksproposition (elfte huvudtiteln, punkt 34) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till Prisrabattering å matfett och mjölk beräkna ett reservationsanslag av
100 000 000 kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla denna fråga.

Nu gällande bestämmelser i fråga om prisrabattering å matfett och mjölk
återfinnas i kungörelserna den 10 maj 1940 (nr 319) angående prisrabattering
å smör och den 23 maj 1941 (nr 303) angående prisrabattering å mjölk
samt i statens livsmedelskommissions cirkulär den 7 november 1941, nr
507. Förenämnda kungörelser hava ändrats senast den 30 oktober 1941 (nr
824 och 825). Vidare har i kungörelse den 3 0 oktober 1941 (nr 786) förllihnng
lill riksdagens protokoll 1042. 1 sami. Nr 338. 1

Kungl. Majlis proposition nr 338.

ordnats, att vad i samma kungörelser stadgats beträffande smör och mjölk
skall äga tillämpning jämväl i fråga om fodermedel, utsädesspannmål och
konstgödselmedel. Vad i kungörelsen angående prisrabattering å smör är
stadgat beträffande smör, som framställts vid mejeri, skall enligt kungörelse
den 7 november 1941 (nr 863) äga tillämpning även i fråga örn övriga slag
av matfett samt grädde. Rabattbestämmelsernas innehåll är i huvudsak
följande:

Flertalet rabattkort utlämnas efter rekvisition, d. v. s. utan individuell
behovsprövning. För att rabattkort skall kunna erhallas efter rekvisition
fordras, att det beskattningsbara beloppet vid senaste taxering till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt icke översteg 900 kronor samt att den
skattepliktiga förmögenheten icke översteg 15 000 kronor. Om dessa förutsättningar
äro uppfyllda, erhålles ett rabattkort för matfett och ett rabattkort
för mjölk för varje barn fött år 1926 eller senare, för varje åldring
född år 1874 eller tidigare, för varje person med tilläggspension samt för
varje person med invalidunderstöd. Under samma förutsättningar erhålla
vuxna personer, som icke tillhöra någon av de nyssnämnda kategorierna,
ett rabattkort för matfett. För ensamstående personer fordras därvid att
vederbörande har eget hushåll, varför exempelvis vuxna hemmavarande barn
icke kunna erhålla rabattkort. Vidare märkes, att barn under ett år, för
tiden intill dess barnet fyllt ett år, erhålla två mjölkrabattkort.

Person, som enligt de refererade bestämmelserna skulle vara berättigad
att erhålla rabattkort, får ej tilldelas sådant kort, därest hans inkomst- och
förmögenhetsförhållanden efter den tid, som nyssnämnda taxering avser,
undergått sådan förbättring, att de angivna inkomst- och förmögenhetsgränserna
skulle ha överskridits, för den händelse taxeringen hänfört sig till den
aktuella inkomsten.

I de fall då inkomsten efter tiden för senaste taxering undergått sådan
försämring, att vederbörande skulle varit berättigad att erhålla rabattkort,
därest taxeringen hänfört sig till den aktuella inkomsten, utlämnas rabattkort
efter särskild ansökan och prövning av behovet i varje särskilt fall.
Vidare märkes, att lungsjuk, som erhållit extra tilldelning av matfett, jämväl
erhåller rabatt för extratilldelningen.

För tilldelning av rabattkort åt medlemmar av producenthushåll gälla i
stort sett samma regler som för övriga personer, dock med den i praktiken
oväsentliga skillnaden, att rabattkorten, som ha ett särskilt utseende, ej få
utlämnas efter rekvisition utan endast efter särskild ansökan.

Varje rabattkort för matfett berättigar under en fyraveckorsperiod till en
rabatt av en krona 50 öre på ett kilogram matfett, d. v. s. på hela den ordinarie
ransonen. Korten gälla alternativt även vid inköp av grädde. På varje
mjölkrabattkort får dagligen inköpas en halv liter mjölk till ett pris, som
med 5 öre understiger det vanliga priset, varför rabatten alltså utgör 10 öre
per liter. För producenter gälla båda korten alternativt vid inköp av fodermedel,
utsädesspannmål och konstgödselmedel.

Enligt av statens livsmedelskommission lämnade uppgifter kan matfettrabattkortens
antal uppskattas till i runt tal 2 600 000, motsvarande 41 % av
folkmängden, medan mjölkrabattkortens antal utgör cirka 1 400 000, motsvarande
22 % av befolkningen. Eftersom mjölkrabattkort i regel endast

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

erhållas av barn, åldringar och invalider, böra de rimligen sättas i relation
till dessa personers antal och ej till hela befolkningen. Sammanlagda antalet
barn under 16 år, åldringar över 67 år samt invalider kan uppskattas
till 2 000 000, varav sålunda 70 % äro innehavare av rabattkort.

Varje matfettsrabattkort har ett årsvärde av 19 kronor 50 öre, varför årskostnaden
för denna rabattering kan beräknas utgöra 51 miljoner kronor.
Mjölkrabattkortets årsvärde är 18 kronor 25 öre, och kostnaden för denna
rabattering utgör följaktligen i runt tal 26 miljoner kronor. Årskostnaden
för båda rabatteringarna tillsammans kan alltså uppskattas till 77 miljoner
kronor.

För finansiering av ifrågavarande utgifter har 1941 års riksdag (skr. nr
412), med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 279, för budgetåret 1941/42
anvisat ett reservationsanslag av 98 000 000 kronor.

Vid sidan av prisrabatteringen å matfett och mjölk har sedan hösten 1940
tillämpats ett system med s. k. förmalningsersättningar, vilket system har till
syfte att förhindra att de höjda producentpriserna å brödsäd skola medföra
ökning av priserna på mjöl och bröd. Förmalningsersättningama, som utbetalas
till kvarnarna för av dem förmålen spannmål, utgöra för närvarande
8 kronor 15 öre per deci ton för handelsförmalning samt 2 kronor vid förmälning
mot lön och utgå från det under elfte huvudtiteln anvisade förslagsanslaget
till Förmalningsersättningar å 33 000 000 kronor.

Vid anmälan av frågan om anslagen under elfte huvudtiteln i årets statsverksproposition
framhöll jag, alt vissa mycket betydande kostnader, bland
dem förmalningsersättningama, på grund av olika faktorer kunde bliva av
mycket växlande storlek och att till följd därav medel till deras bestridande
under budgetåret 1942/43 icke borde beräknas å riksstaten utan i stället utgå
från förskottsstat. Riksdagen har ej funnit anledning till erinran häremot.

I skrivelse den 10 april 1942 med förslag örn prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område har statens livsmedelskommission upptagit frågan om
avvägningen av de generella subventionerna på mjöl och bröd samt på mjölk
och matfett. Kommissionen har därvid framhållit den oerhört stora betydelse
dessa livsmedel ha i vår försörjning samt i anslutning därtill fortsatt:

Mjöl och bröd utgöra väsentliga beståndsdelar i vår kost och det har
alltid varit ett önskemål, att dessa så att säga grundläggande födoämnen
skulle kunna tillhandahållas allmänheten till ett rimligt pris. Den i år utgående
totala subventionen för sistnämnda livsmedel motsvarar cirka 20
löre per kilogram mjöl. Ett fullständigt borttagande av subventionen skulle
lia medfört en höjning av priset på vetemjöl med cirka 22 öre per kilogram
och av priset på rågmjöl med omkring 18 öre per kilogram. De generella
subventionerna på mjölk och matfett motsvara iner än 2 öre per kilogram
mjölk eller 50 (öre per kilogram smör. Med tanke på det pris, som smöret
redan nu betingar, måste det väcka betänkligheter att helt avskaffa nämnda
sidi ven tion.

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

Kommissionen har därefter behandlat ett förslag örn eventuell avveckling
eller minskning av de nu utgående subventionsbeloppen och har därvid
särskilt beaktat spörsmålet, om och i vad mån det kunde anses lämpligt att
ersätta de generella subventionerna för mejeriprodukter samt mjöl och bröd
med nya eller ökade rabatter för de mindre bemedlade befolkningsgrupperna.
Kommissionen har funnit sig icke kunna tillstyrka ett borttagande av
nämnda generella subventioner och har som skäl härför anfört:

Varje form av rabatter för den mindre bemedlade befolkningen måste alltid
medföra vissa orättvisor på grund av svårigheten att avgränsa det klientel,
som skall erhålla del av rabatterna. För närvarande tillämpas i nämnda
hänseende vissa schematiska inkomst- och förmögenhetsgränser. Därest
samma begränsning skulle gälla för de nya eller ökade rabatterna, skulle de
befolkningsgrupper, som ligga närmast över inkomststrecket, bli starkt missgynnade.
Örn man å andra sidan för att undvika denna konsekvens höjde
inkomststrecket, skulle man ej vinna så mycket genom den ifrågasatta omläggningen.
I detta sammanhang torde böra erinras om att den del av befolkningen,
som har ett beskattningsbart belopp, exempelvis överstigande
2 000 kronor, endast utgör 20 å 25 procent av hela befolkningen. Det är därför
ur många synpunkter bättre med en generell subvention än med en rabatt
som utgår till den större delen av folkmängden. En dylik utvidgning av
rabattklientelet skulle bland annat medföra ett väsentligt ökat arbete för
kristidsnämnderna och handeln.

Det förtjänar vidare uppmärksammas, att en avveckling av de generella
subventionerna skulle komma att inverka i stegrande riktning på prisnivån.
Enligt gjorda beräkningar motsvara enbart de generella subventionerna för
mjöl och bröd samt matfett och mjölk en sänkning av levnadskostnadsindex
(med år 1935 som bas) med cirka 3.5 enheter. Med den lönepolitik,
som nu tillämpas, är det av vikt att en stegring av sagda index om möjligt
undvikes. Det bör dock framhållas, att en indexstegring kan undvikas genom
införande av specialrabatter för vissa, större befolkningsgrupper. Om man
således, på anförda skäl, icke synes böra tillstyrka ett borttagande av de
generella subventionerna, kan det likväl — med hänsyn till den statsfinansiella
situationen — övervägas alt minska dessa.

I sådant hänseende har kommissionen angivit viss sänkning av förmalningsersättningen
för brödsäd samt ifrågasatt, att under den tid, som margarintillverkningen
i sommar kan komma att ligga nere, kompensation för den
härigenom uppkommande merkostnaden för matfettsransonen skall utgå
endast till de befolkningsgrupper, som erhålla rabatt å matfett. Beträffande
sistnämnda spörsmål har kommissionen anfört:

Av samma skäl som åberopades föregående år torde det sannolikt bli
nödvändigt, att förbud mot tillverkning av margarin utfärdas att gälla under
instundande sommar. Om så blir fallet, synes i likhet med föregående år
viss kompensation böra beredas i varje fall de mindre bemedlade hushållen
för den ökning av liushållsutgifterna för matfett, som ett tillverkningsförbud
för med sig. I somras gavs dylik kompensation i form av en allmän
sänkning av smörpriset med 50 öre per kilogram. Såsom gottgörelse för
denna sänkning utbetalades ett lika stort bidrag till mejerierna. Kostnader -

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

na härför uppgingo till 18 miljoner kronor. I anslutning till de allmänna
synpunkter som inledningsvis anförts förordas, att under innevarande år
endast de s. k. rabatthushållen skola erhålla kompensation för de ökade
kostnader, som uppkomma med anledning av tillverkningsförbudet. Kompensationen
synes böra utgå i form av en höjning av matfettsrabatten med
50 öre per kilogram. Kostnaden för nämnda höjning av rabatten kan beräknas
till 6 miljoner kronor. Vid denna beräkning har hänsyn tagits till att
förbudet torde bli av något kortare varaktighet än under föregående år.

I skrivelse den 17 april 1942 har livsmedelskommissionen därefter avgivit
förslag rörande medelsanvisning för prisrabattering och förmalningsersättningar
för budgetåret 1942/43. I samband härmed har kommissionen meddelat,
att kommissionen från kristidsstyrelser och länsstyrelser samt under
dessa sorterande organ, från kommissionens näringssakkunniga ävensom
från Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund och Kooperativa
förbundet inhämtat yttranden rörande de nu gällande prisrabatteringarna
samt rörande behovet av en ändring och utvidgning av rabattsystemet.

Sveriges köpmannaförbund och Kooperativa förbundet lia framhållit, att
det skulle medföra allvarliga olägenheter för detaljhandlarna örn prisrabatteringen
utsträcktes till nya varuslag. Den därmed avsedda effekten borde
i stället kunna vinnas genom en ökning av nu utgående rabatter på matfett
och mjölk.

Av livsmedelskommissionen tillkallade näringssakkunniga ha i yttrande
rörande önskvärdheten av vissa förändringar i det nuvarande rabaltsystemet
anfört:

Den stegring av livsmedelskos tnaderna, som ägt rum under kriget, har
otvivelaktigt varit mera kännbar för de befolkningsgrupper, som äro bosatta
i städer och andra samhällen, än för befolkningen på landsbygden, som i
större omfattning anlitar naturahushållning. De hittills inträffade försämringarna
i näringsstandarden och de ytterligare försämringar, som kunna
befaras komma att äga rum, träffa följaktligen i främsta rummet städernas
och tätorternas befolkning, och det är alltså denna del av befolkningen, som
i första hand är i behov av rabattkort på livsmedel. För närvarande äro
rabattkorten emellertid betydligt vanligare på landsbygden än i städerna.
Ehuru jordbruksbefolkningen kan utnyttja rabattkorten för inköp av fodermedel
m. m. och rabattkorten följaktligen inom denna befolkningskategori
spela en annan roll än inom andra befolkningsgrupper, förefaller det, ej
minst av psykologiska skäl, önskvärt att grunderna för utdelningen av rabattkort
ändras på ett sådant sätt, att rabattkorten i vart fall ej bli vanligare
på landsbygden än i städerna.

Rabattkort finnas för närvarande på matfett och mjölk, varav de senare
endast utdelas lill åldringar och med dem likställda samt tilt barn. Så länge
efterfrågan på mjölk kan tillgodoses i full utsträckning, böra åldringar och
med dem likställda liksom hittills erhålla rabatt på mjölk. Någon anledning
att förändra rabattbeloppet finnes icke.

Eftersom de barnrika familjerna otvivelaktigt utgöra en befolkningskategori,
som ;ir dåligt ställd i näringsliänseendc, skulle det vara förmånligt,

Kungl. Majda proposition nr 338.

om rabattbeloppet för barn kunde höjas förslagsvis från 10 till 20 öre per
liter mjölk. En sådan ändring framstår såsom särskilt önskvärd därest
mjölkpriset skulle komma att höjas. Enligt vad som meddelats de sakkunniga,
kan en höjning av mjölkpriset med högst 3 öre per kilogram bli aktuell.
Under förutsättning att en prishöjning av denna storleksordning verkställes
och under förutsättning att de skattefria avdragen för harn icke höjas vid
innevarande års riksdag, bör rätten att erhålla rabattkort för mjölk helst
utvidgas, så att inkomstgränsen bestämmes till ett beskattningsbart belopp
av 1 500 kronor mot för närvarande 900 kronor. Därigenom undvikes, att den
ekonomiska situationen på grund av den allmänna prishöjningen på mjölk
försämras för familjer nied ett beskattningsbart belopp mellan 900 och 1 500
kronor.

Enligt vad socialstyrelsens konsumtionsundersökningar utvisat, är inom
mindre bemedlade hushåll konsumtionen av grönsaker samt av frukt och
bär mycket låg. Det synes angeläget att vidtaga åtgärder för en ökning
av nämnda konsumtion. Enligt vad som upplysts kan emellertid en rabattering
av dessa varuslag lämpligen icke ifrågakomma.

Ehuru nämnda undersökningar icke ge belägg för, att någon brist på
äggvita i kosten hos de undersökta hushållen skulle förekomma, anse sig de
sakkunniga, särskilt med hänsyn till köttvarornas relativt höga pris, böra
tillstyrka att rabattsystemet för stadsbefolkningen utsträckes till att gälla
även kött och fläsk. Härvid kan övervägas att tillämpa en lägre inkomstgräns
än för matfett. Eftersom köttvaror få inköpas även på ransoneringskortet
för ägg, torde rabatt böra lämnas även vid inköp mot detta kort (av
kött eller ägg). De sakkunniga skulle finna det förmånligt om rabatterna
på dessa varuslag samt på matfett kunde sammanföras till ett rabattkort;
dock bör detta ske endast under förutsättning, att rabattsystemets nuvarande
konsumtionsdirigerande verkan bibehålies.

Av de avgivna yttrandena har livsmedelskommissionen dragit huvudsakligen
följande slutsatser:

Rabattsystemet förefaller att tekniskt fungera i stort sett tillfredsställande.
Missbruk i form av överlåtelser av kort etc. synas praktiskt taget icke förekomma
eller komma i varje fall icke till myndigheternas kännedom. Den
enda tekniska svårigheten av betydelse består i att handeln har ett omfattande
arbete med att mottaga och redovisa rabattkupongerna.

Livsmedelskommissionen har varit angelägen om att utforma rabattsystemet
så, att det ej skulle erhålla prägeln av understöd utan blott innebära, att
en stor del av de mindre bemedlade erhölle rätt att inköpa vissa ur näringsfysiologisk
synpunkt särskilt viktiga varor till ett lägre pris. De till kommissionen
inkomna yttrandena ge emellertid närmast vid handen, att rabattsystemet
i stor utsträckning betraktas som en hjälpform, som endast föga
skiljer sig från arbetslöshetshjälp o. d. Åtskilliga kristidsstyrelser och kristidsnämnder
framhålla sålunda, att det i princip skulle vara önskvärt, om
rabattkorten uteslutande kunde utdelas efter individuell behovsprövning och
om de gällde valfritt för ett flertal varor. Flertalet remissinstanser anse emellertid,
att det nuvarande utdelningssystemet i princip bör bibehållas, trots
de olägenheter, som äro förbundna med att i flertalet fall låta det beskattningsbara
beloppets storlek vara avgörande för rätten att erhålla rabattkort.
Dessa olägenheter ligga framför allt i att, enligt vad erfarenheten visar, det

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

beskattningsbara beloppet i mångå fall ger en felaktig föreställning åtminstone
om de aktuella inkomstförhållandena.

De nu gällande inkomst- och förmögenhetsgränserna anses emellertid av
det övervägande antalet hörda myndigheter under alla förhållanden böra bli
föremål för en justering nedåt. Flertalet remissinstanser uttala sålunda, att
befolkningen enligt nu gällande regler kan erhålla rabattkort i större utsträckning
än som anses behövligt. Kristidsstyrelserna föreslå i allmänhet,
att det beskattningsbara beloppet siinkes från nuvarande 900 kronor till 500
kronor och att förmögenhetsgränsen sättes vid 10 000 kronor mot för närvarande
15 000 kronor skattepliktig förmögenhet.

Det har för kommissionen icke varit oväntat, att en avsevärd del av befolkningen
erhållit rabattkort. De av kommissionen ursprungligen framlagda
beräkningarna över det uppskattade antalet rabattkortsberättigade, vilka beräkningar
legat till grund för rabattsystemets hittillsvarande utformning, ha
tvärtom visat sig hålla mycket väl. Kostnaderna för rabatteringarna ha i
verkligheten varit lägre än de belopp, som av statsmakterna anvisats för
ändamålet.

Av särskilt intresse är, att det framför allt är kristidsnämnderna på landsbygden,
som framhålla, att enligt nuvarande bestämmelser alltför många äro
berättigade att erhålla rabattkort. Detta är anmärkningsvärt, eftersom nämnderna
tidigare — då rätten att erhålla rabattkort var starkt begränsad för
jordbruksproducenter — ansågo att samma tilldelningsgrunder borde gälla
på landsbygden som i städerna. Det är anledning tro, att erfarenheten av de
förändrade bestämmelserna i viss mån kommit kristidsnämnderna att revidera
sin tidigare uppfattning.

Vad angår frågan örn en utökning av rabatterna i form av en höjning
av rabattbeloppen eller en utvidgning till nya varuslag anses en sådan utökning
särskilt i städerna vara behövlig för de minst bemedlade bland de
nuvarande rabattkortsinnehavarna. Åtskilliga kristidsstyrelser anse, att det
skulle vara bättre att höja de nuvarande rabattbeloppen än att införa rabatt
på nya varuslag. Därest rabattsystemet utvidgas till nya varuslag, anses i
första hand kött och fläsk (särskilt konserver) böra komma i fråga. Åtskilliga
myndigheter anse, att i så fall ett för olika rabatterade varuslag gemensamt
rabattkort bör införas.

Livsmedelskommissionen har för egen del anfört följande:

Vad först beträffar frågan örn den princip, enligt vilken rabattkortsinnehavarna
böra utväljas, utgår kommissionen från att en övergång till individuell
behovsprövning icke bör äga rum. Kommissionen anser icke, att ett
individuellt system kan på ett hållbart och konsekvent sätt uppbyggas inom
den nuvarande organisationens ram. Det nuvarande systemet synes alltså
under rådande förhållanden vara det bästa, trots de olägenheter, som äro
förknippade med att utdela rabattkorten med ledning av det beskattningsbara
beloppet, som ofta kan ge en felaktig uppfattning om inkomstens storlek
och som i vai-je fall avser en förfluten tid. En viss förbättring bör dock
kunna ske därigenom att rabattkortsinnehavarna i fortsättningen bli skyldiga
att på rekvisitionsblanketten uppge arbetsgivarens namn och adress.
Därigenom blir det i större utsträckning än för närvarande möjligt för kristidsnämnderna
alt kontrollera huruvida de lämnade uppgifterna örn den
aktuella månadsinkomsten äro riktiga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

Om det nuvarande systemet för utdelning av rabattkorten i princip bibehålies,
så kan det däremot givetvis övervägas att förändra gränsbeloppen.
Såsom redan omnämnts har en sänkning av såväl det beskattningsbara beloppet
som den skattepliktiga förmögenheten i allmänhet förordats av remissinstanserna.
För kommissionen framstår en begränsning av antalet rabatt -kortsinnehavare såsom särskilt motiverad därför att den möjliggör en utvidgning
av rabatternas värde för de minst bemedlade utan att den av 1941
års riksdag fastställda totala kostnadsramen för ifrågavarande rabatteringar
behöver utvidgas.

De nu utdelade rabattkorten för matfett och mjölk äro avsedda att gälla
till och med november 1942, till vilken månad en ny utdelning av rabattkort
är planerad. Örn en förändring av reglerna för tilldelningen av dessa
kort skall genomföras före nämnda tidpunkt, måste följaktligen de nu gällande
rabattkorten indragas och nya rabattkort utdelas. Detta måste ur flera
synpunkter anses såsom mycket olägligt. Med hänsyn till önskvärdheten av
att den i november 1942 föreliggande nya taxeringen snarast möjligt skall
äga tillämpning för bestämmandet av vilka som äro berättigade till rabatt,
torde en ny utdelning under alla förhållanden då böra äga rum. Därest
rabattkorten nu skulle omedelbart indragas, skulle följaktligen rabatteringsklientelet
få underkastas omprövning med relativt kort mellanrum, varigenom
arbetet för kristidsnämnderna skulle betydligt ökas. Härtill kommer,
att man icke utan mycket starka skäl synes böra fråntaga personer en förmån,
som de redan erhållit. På grund av vad sålunda anförts, förutsätter
kommissionen, att eventuella ändringar i tilldelningsgrunderna icke träda i
kraft förrän omkring den 1 december 1942.

Det är givetvis svårt att nu bedöma hur försörjningsläget för de mindre
bemedlade kommer att gestalta sig under år 1943. Sannolikt torde det emellertid
icke vara något att erinra mot att en viss sänkning av det beskattningsbara
beloppet företages. Kommissionen anser det därför kunna övervägas
att sänka inkomstgränsen till 750 kronor beskattningsbart belopp. Då
det är svårt att på förhand bedöma utvecklingen torde det emellertid böra
tillkomma Kungl. Majit att fastställa den inkomstgräns, som i fortsättningen
skall gälla. Härvid torde viss hänsyn även böra tagas till rabattsystemets
verkningar i penningpolitiskt hänseende.

En viss begränsning av antalet rabattkortinnehavare kan också ske därigenom
att förmögenhetsgränsen sänkes från nuvarande 15 000 kronor skattepliktig
förmögenhet. Kommissionen anser, alf någon erinran i princip icke
kan göras mot en sänkning av nämnda gräns till 10 000 kronor. Med hänsyn
särskilt till att de befolkningsgrupper, företrädesvis änkor och åldringar,
som för sin utkomst huvudsakligen äro beroende av hopsparat kapital, i
många fall hårt träffats av den rådande dyrtiden, torde emellertid viss möjlighet
böra beredas dessa att erhålla rabattkort. I sådant syfte föreslår kommissionen,
att rätten att erhålla rabattkort bör bibehållas för hushåll, som
lia en förmögenhet överstigande 10 000 men ej 20 000 kronor, under förutsättning
att det beskattningsbara beloppet ej överstiger en viss lägre gräns,
förslagsvis 250 kronor. Det må påpekas, att en dylik kombinerad inkomstoch
förmögenhetsgräns förekommer i fråga om vissa andra samhällsåtgärder
av socialpolitisk karaktär.

De föreslagna sänkningarna av det beskattningsbara beloppet och den
skattepliktiga förmögenheten skulle förmodligen medföra den största effekten
i städerna. Det förefaller emellertid önskvärt, att antalet rabattkort ned -

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

bringas mera på landsbygden än i städerna, eftersom det relativa antalet
sådana kort nu är betydligt större på landsbygden och detta förhållande
blivit föremål för stark kritik, särskilt från landskommunernas kristidsnämnder.
Näringssakkunniga lia också i sitt yttrande anfört, att den stegring
av livsmedelskostnaderna, som ägt rum under kriget, otvivelaktigt har
varit mera kännbar för de befolkningsgrupper, som äro bosatta i städer och
andra samhällen, än för befolkningen på landsbygden, som i större omfattning
anlitar naturahushållning. Med hänsyn härtill uttala näringssakkunniga,
att det vore önskvärt, örn grunderna för utdelningen av rabattkorten
ändrades på ett sådant sätt, att rabattkorten i vart fall ej bleve vanligare
på landsbygden än i städerna.

Det har synts kommissionen lämpligast att åstadkomma den önskvärda
begränsningen av antalet rabattkort på landsbygden på så sätt att i fråga
örn jordbrukarhushåll förmögenhetsgränsen kompletteras med den bestämmelsen,
att rabattkort ej heller må erhållas, då den av vederbörande brukade4
jordbruksfastigheten är taxerad för ett belopp överstigande 10 000 kronor.

I överensstämmelse med förut omförmälda regler beträffande förmögenhetsgränsen,
torde emellertid personer, som bruka en fastighet med ett taxeringsvärde,
liggande mellan 10 000 och 20 000 kronor, böra tilldelas rabattkort,
under förutsättning att deras beskattningsbara belopp ej överstiger 250
kronor. Enligt här förordade regler skulle således följande grupper vara
uteslutna från erhållande av rabattkort, nämligen dels, oberoende av det
beskattningsbara beloppets storlek, de, som ha större skattepliktig förmögenhet
än 20 000 kronor eller bruka jordbruksfastighet med högre taxeringsvärde
än 20 000 kronor, dels, där det beskattningsbara beloppet är högre än 250
kronor, de, vilkas förmögenhet ligger mellan 10 000 och 20 000 kronor eller
vilka bruka jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde liggande mellan nämnda
belopp.

Kompletterandet av förmögenhetsgränsen med en taxeringsvärdesgräns
torde komma att reducera antalet rabattkortsinneliavare på den egentliga
landsbygden med i runt tal 20 procent, vilket torde få till följd, att antalet
rabattkortsinneliavare i förhållande till folkmängden blir ungefär detsamma
på landsbygden som i städerna.

Kommissionen har härefter kommit in på frågan örn vilka varor som i
fortsättningen böra rabatteras och om rabattbeloppens storlek. För mjölk
åtnjutes för närvarande rabatt endast av barn och åldringar samt med dem
likställda. Med hänsyn bland annat till den begränsade mjölktillgången har
kommissionen funnit rabatteringen icke böra utsträckas till samtliga de
kategorier, som erhålla rabatt å matfett. Därest gemensamt rabattkort införes
för andra rabatterade varor bör därför det särskilda rabattkortet
för mjölk ändock bibehållas. Rabatt erhålles nu vid inköp av en halv
liter mjölk örn dagen och anledning finnes icke alt ändra denna kvantitet.
I fråga örn rabattbeloppets storlek, som nu är 10 öre per liter mjölk, har
kommissionen, efter att lia återgivit de näringssakkunnigas yttrande i hithörande
delar, funnit, att näringssakkunnigas önskemål örn att förbättra
de barnrika familjernas ställning genom en höjning av mjölkrabatten är väl
motiverat och att, därest en höjning av rabattbeloppet för barn företages,
motsvarande höjning bör komma åldringarna till godo. 1 anslutning härtill

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

har kommissionen föreslagit, att rabattbeloppet på mjölk för såväl barn som
åldringar höjes från nuvarande 10 till 15 öre per liter. En ytterligare höjning
av rabatten synes enligt kommissionens mening däremot icke böra förordas
i nuvarande läge. Kommissionen bar härvid utgått från att någon mera betydande
höjning av mjölkpriset icke äger rum. Enligt kommissionens åsikt
skulle en höjning av rabatten till 20 öre utan samband med en höjning av
mjölkpriset kunna leda till en sådan ökning i efterfrågan på konsumtionsmjölk,
att i vissa
kommer den tekniska svårigheten, att vissa arbetargrupper nu tillhandahållas
mjölk till ett pris, som är lägre än 20 öre per liter. Om rabatten fastställdes
till 20 öre per liter, skulle dessa grupper icke kunna utnyttja rabattens
hela värde.

Kommissionen har därefter gått in på frågan om kostnaderna för mjölkrabatteringen
samt därvid anfört bland annat:

Kostnaderna för den nuvarande mjölkrabatteringen utgöra i runt tal 26
miljoner kronor. Med oförändrat antal rabattkort skulle en höjning av rabattbeloppet
till 15 öre medföra, att kostnaderna stege till 39 miljoner kronor.
Om de i det föregående diskuterade förändringarna i inkomst- och förmögenhetsgränserna
genomföras, kommer emellertid antalet rabattkortsinnehavare
att inskränkas något, enligt beräkning från nuvarande 1 400 000 till 1 200 000.
Med ett rabattbelopp av 15 öre per liter skulle kostnaderna följaktligen
komma att utgöra 33 miljoner kronor per år.

Vidare har kommissionen till behandling upptagit ett par detaljspörsmål
samt framhållit:

Enligt nu gällande bestämmelser kunna mjölkrabattkort ej erhållas av
lantarbetare för den mjölkkvantitet, som ingår i deras stat. Kommissionen
har från Svenska lantarbetareförbundet mottagit en skrivelse, vari bland
annat framhålles. att de statavlönade lantarbetarna odisputabelt tillhöra
de lägst stående inkomstgrupperna i landet. Det vore därför i hög grad motiverat
att lämna lantarbetarna en kompensation motsvarande rabatten på
mjölk. Liknande synpunkter ha också framkommit i kristidsstyrelsernas och
kristidsnämndernas yttranden.

Jämväl kommissionen anser det skäligt, att lantarbetarna erhålla den begärda
kompensationen. Detta kan lämpligen ske på det sätt, att lantarbetare,
som erhålla en del av sin lön i form av statmjölk, få utnyttja sina rabattkort
för mjölk vid inköp av andra mejeriprodukter. Såsom villkor härför torde
emellertid, för kontrollens skull, böra uppställas, att inköpen företagas vid
det mejeri, till vilket arbetsgivaren levererar mjölk.

Antalet barn inom rabattberättigade lantarbetarhushåll torde kunna uppskattas
till i runt tal 50 000, varför en utsträckning av rabatteringen till
denna kategori kan beräknas komma att medföra en årskostnad av 1,5 miljoner
kronor, under förutsättning att mjölkrabatten utgör 15 öre per liter.

Rabattkort för mjölk ha hittills icke uldelats till havande kvinnor. Däremot
ha ammande mödrar kommit i åtnjutande av mjölkrabatt (rabattkort
ha nämligen uldelats till barn i första levnadsåret). Anledningen till att havande
kvinnor icke erhållit del av samma förmån har närmast varit, att dessa

Kungl. Maj.ts proposition nr 338.

kvinnors behov av skyddsfödoämnen i viss utsträckning kan tillgodoses genom
mödrahjälpen. Under framhållande av den stora betydelsen av att havande
kvinnor redan på tidigt stadium av havandeskapet erhålla en ur näringssynpunkt
tillfredsställande kost, lia näringssakkunniga hos kommissionen
tillstyrkt, att även dessa kvinnor beviljas mjölkrabattkort. Kommissionen
anser sig för sin del kunna biträda detta förslag. Rabatten synes böra utgå
under samma villkor beträffande inkomst och förmögenhet, som gälla för
utdelningen av mjölkrabattkort till barn. Antalet rabattberättigade havande
kvinnor torde då kunna uppskattas till årligen 60 000, vilka i genomsnitt
kunna beräknas komma att åtnjuta rabatten i sex månader. Kostnaderna för
denna utsträckning av mjölkrabatteringen kunna följaktligen uppskattas till
i runt tal 800 000 kronor under förutsättning att rabatten utgör 15 öre per
liter mjölk.

I fråga örn matfett har kommissionen funnit det nuvarande rabattbeloppet,
1 krona 50 öre per kilogram, böra bibehållas oförändrat, men har föreslagit
följande ändrade tilldelningsgrunder:

Under förutsättning att förslaget att utvidga rabattsystemet till att omfatta
även kött bifalles, föreslår kommissionen, att grunderna för tilldelning av
rabattkort för matfett förändras såtillvida, att andra personer än barn och
åldringar kunna erhålla sådant kort endast om det beskattningsbara beloppet
uppgår till högst 500 kronor. Barn och åldringar böra däremot erhålla
rabattkort upp till den för samtliga rabatteringar fastställda högsta inkomstgränsen.
De nuvarande reglerna örn eget hushåll föreslås skola bibehållas
oförändrade, ehuru med den uppmjukningen, att hemmavarande vuxna barn
efter behovsprövning kunna berättigas att erhålla rabattkort, då de ha försörjningsplikt
gentemot föräldrarna.

Med de föreslagna begränsningarna i rätten att erhålla matfettsrabattkort
skulle antalet rabattkortinnehavare minska från nuvarande 2 600 000 till
i runt tal 2 100 000. Eftersom varje matfettsrabattkort har ett årsvärde av
19 kronor 50 öre, skulle årskostnaderna följaktligen minska från 51 miljoner
kronor till 41 miljoner kronor.

Kommissionen har härefter berört förslaget om införande av prisrabattering
å köttvaror:

Näringssakkunniga lia i sitt yttrande anfört, att socialstyrelsens konsumtionsnndersökningar
icke syntes ge belägg för att någon brist på äggvita i
kosten hos de undersökta hushållen skulle förekomma. Särskilt med hänsyn
till köttvarornas relativt höga pris ansågo sig näringssakkunniga likväl böra
tillstyrka, att rabattsystemet för stadsbefolkningen utsträcktes till att gälla
även kött och fläsk.

Kommissionen delar denna uppfattning och vill särskilt påpeka, att det
förhållandet, att en del av köttransonen måste uttagas i form av de i förhållande
till andra köttvaror dyrbara köttkonserverna, gör en rabatt på köttvaror
av behovet påkallad.

Kommissionen har ingående diskuterat möjligheterna att anordna rabatterna
på matfett och kött med ett gemensamt rabattkort, varvid det vid behov
skulle finnas möjlighet att inom oförändrad kostnadsram utsträcka rabattsystemet
till att gälla även andra varor, såsom exempelvis fisk. Det har emel -

Kungl. Majlis proposition nr 338.

lertid befunnits omöjligt att anordna ett ur administrativ synpunkt tillräckligt
enkelt dylikt system, varigenom rabattkortens konsumtionsdirigerande verkan
kan bibehållas. Eftersom kommissionen betraktar det såsom ett primärt
önskemål, att rabattkorten icke komma att av allmänheten betraktas och
nyttjas såsom kontanta medel, har kommissionen därför sett sig nödsakad
att trots önskemålen örn ett gemensamt rabattkort föreslå, att rabatten på
kött och fläsk lämnas på ett särskilt rabattkort, anslutet till inköpskortet för
kött på samma sätt som matfettsrabattkortet är anslutet till inköpskortet
för matfett. I detta sammanhang önskar kommissionen framhålla, att arbetsbördan
med rabatteringen för handelns vidkommande synes bliva endast
obetydligt större, om man väljer ett gemensamt rabattkort för matfett och
kött eller går in för särskilda rabattkort för dessa varuslag. Det är nämligen
den samlade kupongvolymens storlek, som i huvudsak är avgörande för
arbetsbördan. Denna volym blir lika stor, vilket av nyssnämnda system man
än väljer.

Med anledning av det i vissa yttranden framförda förslaget, att man i
stället för att utvidga rabatteringen till köttvaror skulle kunna höja rabatten
på exempelvis matfett, vill kommissionen understryka, att den av kommissionen
förordade utvidgningen av rabatteringen till köttvaror avser att möjliggöra
för de mindre bemedlade att inköpa just dessa varor till ett billigare
pris.

Rabattbeloppet på köttvaror föreslås skola utgöra 1 krona 50 öre per
1 000 poäng. Ransonen utgör för närvarande 320 poäng per vecka, varför
rabattens värde med nuvarande ranson skulle komma att utgöra 48 öre per
vecka eller med oförändrad ranson 24 kronor 90 öre per år. Det är emellertid
riktigare att vid uppskattning av kostnaderna räkna med att köttransonen
kommer att bliva lägre än för närvarande, i vilket fall också rabattens
värde kommer att bliva lägre. Örn man räknar med att ransonen i genomsnitt
kommer att uppgå till 250 poäng per vecka, kommer köttrabattkortets årsvärde
att bliva 19 kronor 50 öre.

Köttrabattkortet föreslås skola utdelas enligt samma grunder som matfettsrabattkortet,
vilket bl. a. innebär att producenter av kött skola äga alternativt
utnyttja kupongerna vid inköp av fodermedel, utsäde eller konstgödselmedel.

Antalet till köttrabatt enligt dessa grunder berättigade personer skulle
bliva 2 100 000, varibland i runt tal 200 000 barn, födda år 1937 eller senare,
vilka erhålla halv köttranson och följaktligen endast skulle erhålla halvt köttrabattkort.
Med ett kortvärde av 19 kronor 50 öre skulle årskostnaderna
således kunna uppskattas till i runt tal 39 miljoner kronor.

Kommissionen har funnit det önskvärt, att utvidgningen av rabattsystemet
till att omfatta även köttvaror genomföres snarast möjligt. I fråga om övriga
rabatter har kommissionen, såsom redan tidigare berörts, ansett de föreslagna
ändringarna böra genomföras först i samband med en ny utdelning
av rabattkort i november 1942.

De regler, enligt vilka rabattkort med tillämpning av livsmedelskommissionens
förslag skulle komma att utdelas, framgå av följande tablå:

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

Beskattnings-	Rabattkort på nedanstående varuslag utlämnas till	Den skattepliktiga förmögenheten eller taxeringsvärdet för
bart	belopp	Korn neh	övriga vuxna	brukad jordbruks-
		i/ill II Uvll ellvi ringar	med eget	fastighet uppgår
		hushåll	till högst
0—250	kronor ..	.. mjölk, matfett	matfett
		och kött	och kött	20 000 kronor
250—500	»	D:o	D:o	10 000 »
500—750	»	D:o	—	10 000 »

De i tablån upptagna beskattningsbara beloppen motsvara emellertid betydligt
större taxerade belopp. I följande sammanställningar har upptagits
det taxerade belopp, som inom olika familjetyper motsvarar ett beskattningsbart
belopp av 250, 500 och 750 kronor:

Beskattningsbart belopp av 250 kronor.

Ortsgrupp
I II III IV V

Ensamstående.................. 1 110 1 190 1 280 1 360 1 440

Makar utan barn................ 1 700 1 780 1 860 1 940 2 020

Makar med 1 barn.............. 2 160 2 280 2 400 2 520 2 640

» » 2 » 2 620 2 780 2 940 3 100 3 260

» » 3 » 3 320 3 540 3 760 3 980 4 200

» » 4 » 4 020 4 300 4 580 4 860 5 140

			Beskattningsbart belopp	av 500	kronor.
					Ort	s g r u	P P
				I	II	in	IV		V
Ensamstående		....... 1 440	1 530	1 630	1 700	1	790
Makar	utan	barn..........	....... 2 200	2 280	2 360	2 440	2	520
))	med	1	b axal.......	....... 2 660	2 780	2 900	3 020	3	140
))	))	2	)) ........	....... 3 120	3 280	3 440	3 600	3	760
))	))	3	» ........		4 040	4 260	4 480	4	700
))	))	4	)) ........	....... 4 520	4 800	5 080	5 360	5	640
			Beskattningsbart belopp	av 750	kronor.
					Ort	s g r u	P P
				i	II	III	IV		V
Ensamstående		....... 1 670	1 780	1 880	1 980	2	070
Makar	utan	barn.........	....... 2 550	2 670	2 790	2 910	• •	020
))	))	i	barn.......	....... 3 160	3 280	3 400	3 520	3	640
))	))	2	)) .......	....... 3 620	3 780	3 940	4 100	4	260
))	))	3	)) .......	....... 4 320	4 540	4 760	4 980	5	200
))	))	4	)) ........	....... 5 020	5 300	5 580	5 860	6	140

Det beräknade antalet utlämnade kort samt de med ledning därav beräknade
årskostnaderna framgå av följande tablå:

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

Rabattkort

För närvarande

Antal

rabattkort

Årskostnad

Enligt

Antal

rabattkort

förslaget

Årskostnad

mjölk .... 1 400 000 26 miljoner kronor 1 200 0001 33 miljoner kronor

matfett____ 2 600 000 51 ''» » 2 100 000 41 » »

köttvaror.. — — 2 100 0002 39 » )>

Summa 4 000 000 77 miljoner kronor 5 400 000 113 miljoner kronor

Livsmedelskommissionen har gjort följande sammanfattande beräkningar
av medelsbehovet för prisrabatteringar för nästkommande budgetår:

Under beaktande av vad förut anförts angående ikraftträdandet av de nu
föreslagna åtgärderna, torde medelsbehovet för prisrabattering under budgetåret
1942/43 kunna uppskattas till i runt tal 115 (113+1,5+0,8) miljoner
kronor. Härvid har antagits, att matfettsrabatten under hela budgetåret
skall utgöra 1 krona 50 öre per kilogram. För den händelse det skulle befinnas
lämpligt att utfärda förbud mot tillverkning av margarin även under
instundande sommar — en fråga som ännu icke kan med säkerhet bedömas
— synes, såsom förut framhållits, viss kompensation böra utgå till de
mindre bemedlade befolkningsgrupperna för den härigenom uppkommande
fördyringen av matfettet. Av skäl, som anförts i skrivelsen angående prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område, bör sagda kompensation erhålla
formen av en med 50 öre per kilogram förhöjd rabatt på matfett. Kostnaden
härför har i nämnda skrivelse uppskattats till 6 miljoner kronor,
varav hälften eller 3 miljoner kronor kan beräknas belöpa på nästa budgetår.
Medelsbehovet för prisrabattering under samma år ökas härigenom till
118 miljoner kronor. Då emellertid å innevarande års anslag torde uppstå
en reservation av cirka 18 miljoner kronor, synes för nu ifrågavarande prisrabatteringar
100 miljoner kronor behöva anvisas på budgeten för 1942/43,
d. v. s. samma belopp, som i riksstaten för nämnda år beräknats för prisrabattering
(å matfett och mjölk).

Livsmedelskommissionen har vidare gått in på frågan örn förmå 1-ningsersättningar samt därom anfört:

Jämlikt beslut av Kungl. Majit utbetalas för närvarande s. k. förmalningsersättning
till kvarnarna med 8 kronor 15 öre per deci ton förmald
spannmål. Med denna anordning har man velat förhindra att de höjda
producentpriserna å brödsäd medföra en stegring av mjölpriserna. Förmalningsersättningen
utgår såväl för handelsförmalning som vid förmälning
mot lön. I sistnämnda fall utgår ersättningen dock icke med högre belopp
än två kronor per deciton.

För nedbringande av mjölpriserna utgå dessutom bidrag i annan ordning.
Sålunda betalar spannmålsaktiebolaget vissa handels- och fraktkostnader
för den inhemska brödspannmålen, varjämte importspannmålen tillhandahålles
av bolaget till samma pris som den inhemska. Under innevarande

1 Lantarbetare och havande kvinnor ej inräknade.

2 Därav 200 000 halva rabattkort.

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

konsumtionsår har bolaget vidare åsamkats förluster å de potatisflingor och
det potatismjöl, som inblandas i mjölet.

Av kommissionens omförmälda skrivelse angående prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område framgår, att de sammanlagda subventionerna
för brödsäd motsvara cirka 22 öre per kilogram siktat mjöl och omkring
18 öre per kilogram sammalet mjöl.

Kommissionen har i nämnda skrivelse givit uttryck åt den meningen, att
det icke bör ifrågakomma att helt slopa de nu utgående subventionerna.
Med hänsyn till att dessa numera nått upp till ett avsevärt belopp och då
kommissionen ovan föreslagit en utvidgning av prisrabatteringen för de
mindre bemedlade befolkningsgrupperna, anser kommissionen det böra
övervägas att något sänka sagda subventioner. Denna sänkning bör av
praktiska skäl läggas på förmalningsersättningen. Med vilket belopp denna
ersättning bör minskas, synes åter böra bliva beroende av den förhöjning,
som därav föranledes å mjöl- och brödpriserna. Enligt kommissionens mening
synes intet böra vara att erinra mot att, i syfte att minska statens subventionskostnader,
dessa priser stiga med några öre per kilogram. Därest
mjölpriserna tillåtas stiga exempelvis med 2 å 3 öre per kilogram (2 öre för
sammalet mjöl och cirka 3 öre för siktat mjöl), kan förmalningsersättningen
nedbringas med 2 kronor per deciton. Härigenom skulle för statsverket uppkomma
en besparing av i runt tal 10 å 11 miljoner kronor.

Örn kommissionens nu relaterade uppfattning biträdes av Kungl. Majit,
torde anslaget till förmalningsersättningar för nästa budgetår böra upptagas
med 34 miljoner kronor. Vid beräkningen av detta belopp har hänsyn
tagits till att kommissionen i sin skrivelse angående prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område föreslagit viss höjning av priset på råg- och
vetekli, varigenom behovet av förmalningsersättning något minskas.

Livsmedelskommissionen har slutligen uttalat sig örn de föreslagna åtgärdernas
inverkan på levnadskostnaderna m. m. samt därvid beräknat att
de föreslagna ändringarna i fråga örn prisrabatteringen skola medföra en sänkning
av levnadskostnadsindex med 0,39 enheter. Förslaget rörande förmalningsersättningen
föranleder en höjning av samma index med 0,25 enheter.
Sammanlagda resultatet i indexhänseende av samtliga åtgärder blir alltså,
att index endast obetydligt påverkas.

Vid behandlingen inom livsmedelskommissionen av förevarande ärende
ha deltagit kommissionens ordförande och samtliga ledamöter. Av dessa
lia herr Cederlund och fru Nordgren på vissa punkter reserverat sig mot de
framlagda förslagen.

Herr Cederlund har framhållit, att han icke kunnat biträda kommissionsmajoritetens
förslag att införa ett särskilt rabattkort för kött och fläsk.
Härutinnan har herr Cederlund anfört:

Jag delar nämligen helt den uppfattning, som med styrka hävdats i remissyttranden
från såväl kooperativa förbundet som Sveriges köpmannaförbund,
nämligen att sådana former måste väljas tor en i och för sig säkerligen
behövlig utvidgning av rabattförmånerna för de minst bemedlade
samhällsgrupperna, att handelns arbete med redovisningen av rabattkupongerna
icke ytterligare okas. Påfrestningarna på handeln lia i oell med den

Kungl. Maj:ts proposition nr 338

nödvändiga fortskridande utbyggnaden av ransoneringssystemet blivit mycket
betydande. Enligt min mening kan det under sådana förhållanden ur
det allmännas synpunkt icke framstå som försvarligt att lämna de från
handelns sida framförda synpunkterna på rabattsystemets tekniska utformning
obeaktade. Det torde råda allmän enighet om att de redan nu mycket
omfattande uppgifter, handeln utan särskild ersättning har att fullgöra inom
ramen för kristidens regleringssystem, äro av central betydelse för krisadministrationens
förmåga att fungera någorlunda effektivt. Varje sådan
mer väsentlig ökning av handelns arbetsvolym, som för handelns egna representanter
icke framstår som ofrånkomligt nödvändig, är enligt min mening
betänklig och kan i nuvarande läge — trots att handelns folk säkerligen
kommer att göra sitt yttersta för att bära den växande arbetsbördan
— leda till en minskad »verkningsgrad» överhuvud taget i handelns arbete
med krisregleringarnas praktiska verkställighet.

Vid bedömandet av rabatteringssystemets utformning ur den här anlagda
synpunkten synes det även naturligt att icke blott taga i betraktande situationen
just för ögonblicket. Det förefaller lämpligt att även fästa avseende
vid en möjlig framtida utvidgning av främst livsmedelsransoneringen. Ett
allvarligt skärpt försörjningsläge kan, örn skörden på nytt skulle slå fel,
komma att inträda redan i höst. Enbart denna eventualitet borde enligt
min mening utgöra ett tillräckligt skäl mot att nu företaga en sådan förändring
av livsmedelsrabatteringen, att rabattkupongvolymen ökar.

Inför eventualiteten av en nödvändig utvidgning av livsmedelsransoneringen
kunde det enligt min mening i stället övervägas, huruvida icke rabatteringssystemet
nu borde omformas så, att ett enda gemensamt rabattkort infördes,
gällande vid inköp av flera livsmedel, t. ex. mjölk, matfett, kött och
fläsk. Kupongerna på ett sådant kort kunde ges en rätt hög valör, exempelvis
50 öre eller 1 krona. Kupongerna skulle gälla som betalningsmedel
vid inköp av de nämnda livsmedlen, oberoende av inköpskvantiteten för
vart och ett av livsmedlen ifråga. Genom ett sådant rabattkort, som närmast
finge karaktären av en penninganvisning, skulle kupongvolymen bli
relativt liten och handelns arbete högst avsevärt reduceras. Med hänsyn till
att den nuvarande rabatteringens konsumtionsdirigerande effekt härigenom
skulle gå förlorad har jag emellertid icke nu velat rekommendera en sådan
radikal omläggning. Om emellertid det av ransoneringarna förorsakade arbetet
för handeln skulle komma att ytterligare öka mer avsevärt i samband
med en växande livsmedelsknapphet, kan enligt min mening en sådan arbetsbesparande
förenkling av rabattsystemet komma att visa sig oundgänglig.
Genom en sådan förändring skulle ju f. ö. möjligheterna att differentiera
rabatterna efter behovet avsevärt ökas.

Undertecknad önskar, som förut sagts, i likhet med kommissionsmajoriteten
förorda, att rabattförmånerna ökas för de mindre bemedlade. I likhet
med näringssakkunniga anser jag emellertid, att förbättringarna i särskilt
hög grad böra komma barnen i mindre bemedlade familjer tillgodo. Enligt
min mening bör systemet samtidigt göras så enkelt som möjligt beträffande
tilldelningsgrunderna. Jag vill därför förorda,

att mjölkrabatten för åldringarna bibehålies vid nuvarande nivå (10 öre
per litel-) men för de rabattberättigade barnen höjes till det belopp (20 öre
per liter), näringssakkunniga föreslagit;

samt att matfettsrabatten för rabattberättigade med 0 kronors beskatt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 338.

ningsbart belopp liöjes till 2 kronor 50 öre per kilogram samt för övriga
rabattberättigade bibehålies vid nuvarande storlek, 1 krona 50 öre för kilogram.

Det av mig förordade rabatteringssystemet innefattar sålunda icke några
nya rabattkort men medför icke desto mindre en betydande ekonomisk förbättring
för de mindre bemedlade samhällsgrupperna och i all synnerhet
för de barnrika familjerna inom dessa samhällsskikt. Att en sådan förbättring,
särskilt för de barnrika familjerna, är synnerligen av behovet påkallad,
har, såsom i kommissionens skrivelse angivits, ådagalagts av socialstyrelsens
budgetstatistiska material och f. ö. även vitsordats av kommissionens
näringssakkunniga.

Fru Nordgren har i sin reservation icke kunnat ansluta sig till den av
kommissionens majoritet intagna ståndpunkten att, med hänsyn till den
statsfinansiella situationen, en viss mindre sänkning av förmalningsersättningen
bör kunna företagas. Härom har fru Nordgren anfört:

Utan att vilja bestrida att det ur statsfinansieli synpunkt är angeläget att
statssubventionerna på här ifrågavarande område icke tillåtas stiga huru
mycket som helst, anser jag dock att mjöl och bröd utgöra så väsentliga beståndsdelar
i vårt tolks kosthåll att det är ett allmänt inti-esse att priserna
på dessa grundläggande födoämnen hållas så låga som möjligt. Detta inte
minst under en kristid, som den nu rådande, da stora delar av folket till
väsentlig del måste basera sin kost på dessa födoämnen.

Mot den allmänna rabattering av mjöl och bröd, som nu utgående subventioner
å nämnda varor innebär, kan givetvis den invändningen resas, att
de grupper av vårt folk som ha råd att betala ett högre pris för brödet, böra
göra detta, och att mindre bemedlade folkgrupper kunna hållas skadeslösa
för en dylik prisförhöjning genom förhöjda rabatter på annan vara, exempelvis
matfett. Eller genom att rabatterna utsträckas att omfatta jämväl
kött och fläsk.

Enligt min mening komme emellertid knappast någondera av här Hännida
anordningar att — av de ekonomiskt sämst ställda — betraktas som en
kompensation för det höjda brödpriset utan närmast som ett ytterligare förbilligande
av matfettet eller som ett välbehövligt förbilligande av de dyrare
födoämnena kött och fläsk. Medan man komme att anse det som ett faktum
att de fattigas viktigaste födoämne, brödet, fördyrats. Detta även örn prisförhöjningen
icke bleve av någon betydande storleksordning. Den psykologiska
verkan, en prisförhöjning å brödet skulle komma att få på stora delar
av vårt folk, bör icke underskattas.

På antoina skäl anser jag, att nu utgående förmalningsersättning för bröd
bör bibehållas oförändrad.

Sedan livsmedelskommissionen beslutat framlägga de förslag till prisrabatterande
åtgärder, för vilka jag i det föregående redogjort, lia ledamöterna
av livsmedelskommissionens råd bereus tillfälle att inkomma med särskilda
yttranden i anledning av förslagen. Ledamöterna av rådet, herrar Carl Norenberg,
Gustaf Borgström, Gösta Olin, Ilj. Degerstedt och Ernst Abramson
samt fru Hildur Alvén lia ansett sig icke kunna oförändrat godkänna kommissionens
förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 338.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

Herrar Norenberg, Borgström och Olin ha förenat sig om följande yttrande: Vi

kunna för vår del icke biträda den av kommissionens majoritet förordade
ståndpunkten, att särskilda rabattkort på kött och fläsk snarast
skulle införas.

Såsom motivering för beslutet anföres i huvudsak, att ytterligare stödåtgärder
åt mindre bemedlade visat sig nödvändiga samt att köttvarorna
betinga ett relativt högt pris.

Socialstyrelsens konsumtionsundersökningar synas dock icke ge belägg
för att någon brist på äggvita i de undersökta bushållen skulle förekomma.
Visserligen har, vilket åberopas i en inom näringssakkunniga upprättad promemoria,
ett antal mindre bemedlade hushåll förklarat, att de ej bade råd
att köpa ut ransonen av kött och fläsk. Men det är att märka, att den
undersökning det härvidlag gäller daterar sig från november 1941, då ransonen
av kött och fläsk var betydligt rikligare än nu. Med hänsyn till den
nuvarande knappa tilldelningen av kött och fläsk, vilken därjämte kan väntas
att bli ytterligare minskad, torde dessa olägenheter ha minskat i styrka.
En rabatterings konsumtionsdirigerande verkan minskas också givetvis i
samband med att ransonerna nedsättas på varorna i fråga. Det kan för
övrigt även ur psykologiska skäl ifrågasättas, örn det är lämpligt att utfärda
bestämmelser örn rabattering på kött och fläsk, samtidigt som ytterligare
^knäppning av ransonerna äger rum.

Örn ytterligare rabatteringar till stöd för de mindre bemedlade anses nödvändiga
— vilket torde kunna anses ådagalagt — bör samma verkan kunna
erhållas genom en utökning av nu redan förefintliga rabatter. Gentemot
detta anför majoriteten, att köttpriserna i så fall detta oaktat skulle synas
höga för konsumenterna. Detta är givetvis riktigt, men å andra sidan skulle
då andra rabatterade livsmedel synas så mycket billigare, vilket väl torde
uppväga det förra ogynnsamma intrycket.

Största vikt bör emellertid i detta sammanhang fästas vid de svårigheter,
som skulle uppstå för handeln vid införande av ett nytt rabattkort. Redan
nu är arbetsbördan inom livsmedelshandeln till ytterlighet pressad. En i
dagarna avslutad utredning har också ådagalagt, att arbetsbördan inom
handeln kraftigt ökat till följd av ransoneringar och rabatteringar, samtidigt
som varuvolymen minskat. Under sådana förhållanden synes det allt
annat än välbetänkt att ytterligare utöka arbetsbördan inom handeln. I
längden kunna icke myndigheterna ålägga en befolkningsgrupp den ena
arbetsuppgiften efter den andra utan att det dessförinnan klargjorts, örn
inga andra vägar finnas och örn befolkningsgruppen i fråga, köpmännen
och de handelsanställda, verkligen äro i stånd att fullgöra nya arbetsuppgifter.
Rabatteringarna måste för övrigt på ett annat sätt än ransoneringarna
anses falla utanför detaljhandelns egentliga arbetsuppgifter.

När majoriteten anför, att kupongvolymen är avgörande för arbetsbördan
inom handeln, är detta en sanning med modifikation. Varje nytt kupongslag
och varje ny form av redovisning med därmed förknippat ekonomiskt
ansvar måste anses innebära en ökning av arbetsbördan, även örn den egentliga
kupongvolymen i samband därmed skulle vara oförändrad. Att expeditionstiden
inom butikerna skulle öka i samband med en ny prisrabattering
torde även kunna anses ostridigt.

Vi kunna ej heller biträda förslaget från kommissionens majoritet örn en
viss mindre sänkning av förmalningsersättningen. En dylik indirekt sub -

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

version innebär vissa fördelar, bl. a. därigenom att ingen administrativ apparat
av betydelse kräves. I detta sammanhang bör det observeras, att kommissionens
majoritet vid beräkningen av kostnaderna för en rabattering på
kött och fläsk icke synes uppmärksammat de kostnader av olika slag, som
uppstå vid en sådan rabatterings genomförande.

Herr Degerstedt har anfört, att han finner det omöjligt att i vissa väsentliga
avseenden tillstyrka det förslag till förändringar i nu gällande prisrabattering
för livsmedel, som förordats av majoriteten inom livsmedelskommissionen.
Herr Degerstedt har därför anmält reservation mot kommissionsmajoritetens
beslut i detta ärende samt därvid framhållit:

Det är främst två omständigheter, som betinga mitt ståndpunktstagande:
Dels har kommissionsmajoriteten ansett sig böra föreslå ett särskilt rabattkort
för kött och fläsk; dels innefattar majoritetsförslaget införande av ej
mindre än tre olika inkomstgränser, på visst sätt kombinerade med tvenne
förmögenhetsstreck förutom den särskilda bestämmelsen om ett visst högsta
taxeringsvärde för jordbruksfastighet — allt avsett att utgöra normerande
grunder vid kristidsnämndernas prövning av vilka medborgarkategorier,
som skola anses berättigade att åtnjuta förmånen av en mer eller mindre
omfattande prisrabattering vid inköpen av vissa livsmedel.

Vad beträffar den första huvudpunkten i kommissionsmajoritetens förslag
kan jag inskränka mig till att hänvisa till de tungt vägande invändningar,
som anförts dels i kooperativa förbundets remissyttrande, dels i
kommissionsledamoten direktör C. F. Cederlunds reservation. Jag vill samtidigt
erinra örn att i sak alldeles likartade betänkligheter eftertryckligt
framförts i yttranden även från den enskilda handelns båda huvudorganisationer,
Sveriges köpmannaförbund och Sveriges grossistförbund.

Jag avstyrker sålunda bestämt förslaget örn särskilt rabattkort för kött
och fläsk och förordar i stället, att på sätt i kooperativa förbundets yttrande
föreslagits och i direktör C. F. Cederlunds reservation närmare preciserats,
de mindre bemedlade medgivas en ekonomisk förbättring i form
av en förhöjning av nu utgående rabatter å mjölk och matfett.

Vad den andra här påtalade huvudpunkten i kommissionsmajoritetens
förslag angår, må framhållas: Det kan uppenbarligen icke vara rationellt,
att man i fortsättningen — vilket kommissionsmajoriteten föreslår — skall
laborera med en hel serie, inbördes på visst sätt kombinerade, inkomst- och
förmögenhetsstreck såsom normerande för rabattkortstilldelningen. Enligt
vad som uppgivits från sakkunnigt håll, måste det vara ett relativt sett
ringa antal rabattberättigade, som kommer att falla mellan de tätt liggande
inkomstgränserna fi kommissionsmajoritetens förslag 250—500—750 kronors
beskattningsbart belopp). Man frågar sig därför ovillkorligen, huruvida
en sådan långt gående uppspaltning av rabattagarna, vilken otvivelaktigt
måste medföra elt mycket omfattande arbete för kristidsnämnderna vid
kortfördelningen, verkligen kan lia något som helst sakligt berättigande. Det
kan vidare ifrågasättas, örn dessa invecklade bestämmelser, ens vid det
mest omsorgsfulla arbete från kristidsnämndernas sida för att rätt tolka
desamma, kunna komma alt i praktiken tillämpas någorlunda enhetligt
inom Sveriges c:a 1 000 olika kristidsnämndsområden.

Motiveringen för de komplicerade tilldelningsgrunderna torde ha varit
en i och för sig naturlig önskan alt i görligaste mån differentiera rabattför -

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

månerna med hänsyn till det varierande behovet hos olika inkomstgrupper
inom befolkningen. Den farhågan synes icke desto mindre berättigad, att
de nu föreslagna tilldelningsgrunderna just på grund av sin för allmänheten
minst sagt svåröverskådliga struktur kunna komma att framkalla åtskilligt
intensivare klagomål över verkliga och förmenta orättvisor, än vad
mer summariska men därför också lättbegripligare tilldelningsgrunder vore
ägnade att göra.

Det synes enligt min mening under alla förhållanden olämpligt att i nuvarande
läge för den problematiska vinsten av en något ökad differentiering
inom rabattsystemet starkt stegra såväl kristidsnämndernas som även
handelns arbetsbörda. Att i oträngt mål — mot uttryckliga uttalanden av
både de lokala kristidsorganen och handeln — öka arbetsbelastningen för
dem, som ha att praktiskt realisera de centralt konstruerade kristidsregleldngarna,
kan enligt min mening icke vara välbetänkt.

Med stöd av vad sålunda anförts har herr Degerstedt förordat,

att de i herr Cederlunds reservation yrkade förändringarna i fråga örn
prisrabatteringen för mjölk och matfett genomföras;

att den övre inkomstgränsen för tillgodonjutande av såväl mjölk- som
matfettsrabatt fastställes till 750 kronor beskattningsbart belopp och att
»förmögenhetsstrecket» lägges vid en skattepliktig förmögenhet av högst
10 000 kronor resp. samma belopp i taxeringsvärde för brukad jordbruksfastighet;
samt

att kristidsnämnderna, om så anses erforderligt, givas ett något vidgat bemyndigande
att efter ansökan och beliovsprövning lämna mjölk- och/eller
matfettsrabattkort till sådana personer, som ekonomiskt sett befinna sig
strax ovanför de nämnda inkomst- och förmögenhetsstrecken.

Herr Abramson har framhållit att han icke kan biträda kommissionens
förslag att höja mjölkrabatten för åldringar från nuvarande 10 till 15 öre per
liter. Härom bär herr Abramson uttalat:

Kommissionen har icke ansett sig kunna förorda en höjning av rabatten
till 20 öre per liter hl. a. därför att man därefter kunde befara en sådan ökning
av efterfrågan av konsumtionsmjölk, att i vissa fall svårigheter kunde
uppstå att tillgodose densamma. På grund av mjölkens särskilda betydelse
i barnkosten skulle jag helst se, att rabatterna för barnen kunde höjas till
20 öre per liter. Därest detta icke är möjligt förordar jag en rabatt av 15 öre
per liter för barnen.

Då mjölk ur näringssynpunkt icke är av särskild betydelse för åldringar,
och då det i nuvarande försörjningsläge är av stor vikt, att konsumtionen
av mjölk icke ökas på ett sätt, som kan medföra svårigheter att tillgodose
behovet för de befolkningsgrupper, där en riklig mjölktillförsel är särskilt
betydelsefull, förordar jag, att mjölkrabatten för åldringar borttages, och att
denna befolkningsgrupp i lämplig form kompenseras för borttagna rabattens
ekonomiska värde.

Fru Alvén har uttalat, att hon icke kan ansluta sig till den av livsmedelskommissionens
majoritet intagna ståndpunkten att, med hänsyn till den

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

statsfinansiella situationen, en viss mindre sänkning av förmalningsersättningen
bör kunna företagas. Fru Alvén bär funnit en nedsättning av förmal -ningsersättningen, som innebär en fördyring av brödet, föga lämplig just
nu. Ur flera synpunkter är det fördelaktigt om brödet allt fortfarande får utgöra
en vara, som har lika rabatt för alla. Rabattkort för matfett och mjölk
bör enligt fru Alvéns åsikt allt fortfarande bestå, och rabattens storlek bör
vara lika för barn och åldringar. I fråga om rabatt på kött och fläsk framhåller
fru Alvén, att hon anser det mindre lämpligt att ge rabatt på en vara,
vars tilldelning blir allt mindre. Det ger föga hjälp åt dem, som lia det
verkligt svårt i ekonomiskt avseende. Däremot kan en ökad rabatt på redan
rabatterade varor med en mera konstant tilldelning verka utjämnande på
levnadskostnaderna. Såsom slutsats framhåller fru Alvén,

att förmalningsersättningen bör bibehållas oförändrad,

att för matfett och mjölk bör rabatten vara lika stor för barn och åldringar,
och

att i stället för rabatt å kött och fläsk bör en ökad rabatt givas på matfett
oell mjölk.

Över livsmedelskommissionens förslag har 1941 års befolkningsutredning
den 4 maj 1942 avgivit utlåtande. Utredningen har i sitt utlåtande inledningsvis
lämnat en sammanfattande redogörelse för de barnrika familjernas läge
samt därvid bland annat framhållit:

Företagna undersökningar av levnadsstandarden hos familjer med olika
barnantal lia givit vid handen, att vid mitten av 1930-talet de barnrika familjerna
i stor utsträckning fingo nöja sig med en lägre levnadsstandard än
barnfattiga och barnlösa familjer. De mellan 1935 och 1939 inträffade prisstegringarna,
främst på livsmedel, lia drabbat olika familjetyper lika hårt,
de större familjerna t. o. m. något hårdare än de mindre. Huvudparten av
de barnrika familjerna voro därför vid krisens utbrott avsevärt sämre ställda
än de barnfattiga och barnlösa. Även under krisen ha levnadskostnaderna i
jämförelse med 1935 stigit praktiskt taget lika mycket för samtliga familjetyper.
Prisrabatterna å matfett och mjölk, vilka lia den största betydelsen för
flerbarnsfamiljerna, lia endast hindrat prisstegringen från att procentuellt
höja dessa familjers levnadskostnader mera än andra familjers, men lia i övrigt
icke medfört några lättnader för de barnrika familjerna. Detta måste
innebära, att barnfamiljerna drabbats kännbarare av prisstegringen, eftersom
de redan före krisen voro sämre ställda än andra familjer. Den allmänna
sänkning av levnadsstandarden, som nödvändiggjorts av knappheten på varor,
särskilt livsmedel och bränsle, måste lia varit svårast för barnfamiljerna,
vilka redan förut hade en lägre standard än de barnlösa.

De undersökningar av konsumtionen inom olika familjetyper, som socialstyrelsen
utfört kvartalsvis sedan ingången av 1940, utvisa att ransoneringarna
åstadkommit cn utjämning mellan barnrika och barnfattiga familjer i
fråga örn konsumtionen av lie billigare livsmedlen. Tydligt är emellertid, att
de barnrika hushållen i- förhållande till sin storlek icke förbruka på långt
när lika mycket av dyrare livsmedel som de barnfattiga hushållen. En bearbetning
av kvartalsundersökningarna ur näringsfysiologiska synpunkter

Kungl. Mcij.ts proposition nr 338.

visar tydligt, att tillförseln av viktiga näringsämnen försämras med stigande
barnantal. Sålunda kan exempelvis konstateras, att tillförseln av järn, vitamin
A och vitamin Bi för flerbarnsfamiljerna icke obetydligt understiger
de normtal för den önskvärda tillförseln som angivits av statens institut för
folkhälsan.

En mera detaljerad bild av krisens inverkan på barnrika familjers hälsotillstånd
och ekonomi har befolkningsutredningen ansett sig kunna lämna
genom att i sammandrag återgiva svaren å en av medicinalstyrelsens chef
gjord förfrågan i ämnet hos ett flertal läkare. Innehållet i detta sammandrag
är huvudsakligen följande:

Det synes vara en tämligen allmän erfarenhet bland läkarna, att något
nedsatt hälsotillstånd, som skäligen kan tillskrivas kristiden, endast sällan
iakttagits. 18 procent av de i enquéten deltagande läkarna lia dock ansett
sig kunna besvara en fråga härom jakande, varav emellertid i sin tur hälften
angivit, att det är fråga örn enstaka fall. Det är karakteristiskt för
läget, att nära hälften av de svarande i alla fall ansett svårigheter föreligga
att ekonomiskt tillgodose familjernas elementära behov och att nära 60 procent
av de svarande ansett, att beslut örn ytterligare åtgärder till stöd för
familjer med barn redan vid årets riksdag äro av nöden. Läkarenquétens
resultat synes angiva att familjerna hittills i relativt tillfredsställande grad
lyckats undgå en sådan inknappning av kosten, att hälsotillståndet menligt
påverkats. I viss mån synes detta sammanhänga därmed, att konsumtionen
genom rabatterna och särskilt ransoneringarna dirigerats på ett ur hälsosynpunkt
gynnsamt sätt. Uppehållandet av näringsstandarden synes dock i
viss utsträckning ha skett på bekostnad av annan viktig konsumtion. Det
synes sålunda icke ovanligt, att nyanskaffning och underhåll av kläderna
eftersatts för att pengarna skola räcka till för maten. Ett sådant eftersättande
kan dock endast fortgå under en begränsad tid och utgör ett förebud
till skärpta svårigheter i fortsättningen. På samma sätt torde understundom
familjeförsörjarnas och barnens näringsstandard hållas uppe genom
att husmodern minskar sin egen konsumtion; att detta i viss utsträckning
förekommit har omvittnats av flera läkare. Också detta måste uppfattas
som ett symptom på att familjerna nått den gräns, under vilken standarden
icke gärna kan sjunka, utan att betydande olägenheter uppstå.

I anslutning till den sålunda lämnade redogörelsen har befolkningsutredningen
understrukit betydelsen av att särskilt det uppväxande släktets behov
av skilda näringsämnen i första hand tillgodoses samt framhållit, att
med hänsyn till de osäkerhetsmoment, som vidlåda uppgörandet av tillförlitliga
normer för önskvärd tillförsel, det är av betydelse att barnen tillförsäkras
en sådan konsumtion, att man för deras vidkommande kan räkna
med en betryggande säkerhetsmarginal. En tillfällig minskning av vitamintillförseln
torde i allmänhet kunna bäras, men sannolikheten för att bristsymptom
mera allmänt skola uppträda växer i samma mån som tillförseln
fortsätter att vara otillräcklig.

Befolkningsutredningen har härefter gått in på livsmedelskommissionens
förslag örn ändringar i rabattbestämmelserna och örn utvidgning av rabatt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 338.

systemet samt däx-vid funnit, att rabattsystern et av tekniska skäl icke bör
utsträckas till andra varuslag än de av kommissionen föreslagna, för vilka
utredningen alltså förordar rabatter. Däremot torde enligt utredningens
åsikt rabattbeloppen utan olägenheter för handeln kunna höjas, varvid höjningen
bör avpassas så, att densamma icke blott kompenserar de prishöjningar,
som sedan krigsutbrottet inträffat å mjölk, matfett och köttvaror,
utan även motväger den prisstegring, som andra livsmedel eller till och med
andra poster i livsmedelskostnaderna varit utsatta för. Utredningen har förordat,
att mjölkrabatten för barn höjes från föreslagna 15 öre till 20 öre per
liter och att matfettsrabatterna för barn höjas till 3 kronor per kilogram
från förordade en krona 50 öre. I fråga om köttvaror har utredningen på
grund av de höga priserna och de begränsade tilldelningskvantiteterna föreslagit,
att rabattbeloppet fastställes till 2 kronor per 1 000 poäng i stället
för av livsmedelskommissionen förordade en krona 50 öre.

Utredningen har förklarat sig knappast lia anledning att i och för sig
taga ställning till storleken av rabatterna åt andra grupper i samhället än
barnen, men då rabatteringssystemet måste betraktas i ett sammanhang
har utredningen även vidrört frågan om rabatterna för andra än barnen
samt därvid funnit, att även för åldringar mjölkrabatten bör utgå med samma
belopp som för barn, enär det av praktiska anledningar måste anses
olämpligt med rabattkort av olika värde för barn och åldringar. Beträffande
matfett är situationen enligt utredningens uppfattning i viss mån en
annan, varför utredningen anslutit sig till livsmedelskommissionens förslag
örn en oförändrad rabatt av en krona 50 öre per kilogram för andra än
barn. Vad slutligen köttet angår har utredningen framhållit, att rabatterna
härå böra begränsas till barnen, då det ur näringshygienisk synpunkt är av
stor vikt, att just det uppväxande släktet tillföres äggviterik föda. Åldringar
torde, enligt vad utredningen framhållit, vanligen konsumera relativt litet
kött och kunna enligt näringsfysiologernas uppfattning bättre undvara sådan
föda. Någon anledning att uppmuntra åldringarnas köttkonsumtion
under en tid av stark köttbrist föreligger alltså icke.

Rörande de nuvarande rabattbeloppen och de föreslagna ändringarna har
utredningen gjort följande sammanställning:

1. Rabattens storlek för olika varuslag.

Varuslag	Nuvarande system	Livsmedelskom-missionens förslag	Befolkningsutred-ningens förslag
Mjölk, öre pr liter ......	10	15	20
Matfett, öre pr kilogram . ,	150	150 (Barn) 500
Köttvaror, öre pr 1 000 poäng ...............		(Övriga) 150 150 (Barn) 200

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

2. Rabattkortens årsvärde för olika varuslag.

Varuslag	Nuvarande	Livsmedelskom-	Befolkningsutred
	system	missionens förslag	ningens förslag
Mjölk, kronor..........	18:25	27: 37	36: 50
Matfett, kronor ........	19:50	19: 50	39: —
Köttvaror, kronor ......		19: 50i	26: —i
3. Summa rabatter pr	år för olika grupper.
a) barn
Mjölk .............		27: 37	36: 50
Matfett..........		19: 50	39: —
Köttvaror...........		19:50i	26: —i

b) åldringar Mjölk ....... Matfett ........ Köttvaror.......	Summa	37:75 18: 25 19: 50	G6: 37 27: 37 19: 50 19: 50	101:50 36: 50 19: 50
c) övriga vuxna	Summa	37:75	66:37	56: •—
Mjölk .........		_	_	_
Matfett..........		19: 50	19: 50	19: 50
Köttvaror.......		—	19: 50
	Summa	19:50	39: —	19:50

Utredningen har vidare tillstyrkt förslagen om utdelning av mjölkrabattkort
till statavlönade lantarbetare för inköp av andra mejeriprodukter än
mjölk och örn utsträckning av mjölkrabatteringen även till havande kvinnor,
samt föreslagit att rabatten jämväl för de senare skall utgå med 20 öre per
liter mjölk.

Beträffande frågan om gränsdragningen mellan rabattberättigade och icke
rabattberättigade har befolkningsutredningen lämnat livsmedelskommissionens
förslag i fråga örn reglerna för utdelningen av rabattkort till andra
än barn utan erinran. Utredningen, som framhållit att gränsdragningen för
barnfamiljernas del bör ske på ett sådant sätt, att en mjukare övergång vinnes
mellan rabattberättigade och icke rabattberättigade, har vidare erinrat örn
det i annat sammanhang framlagda förslaget örn höjning av gällande barnavdrag
vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Då emellertid,
enligt vad utredningen inhämtat, detta förslag icke torde komma till genomförande,
har utredningen sökt skissera ett system, som tager större hänsyn
till de verkliga barnkostnaderna. I detta syfte har utredningen förordat, att
ett system med flera inkomstgränser införes. Enligt detta system skola familjer
med ett beskattningsbart belopp understigande 750 kronor erhålla
rabattkort för samtliga barn, familjer med ett beskattningsbart belopp mellan
750 och 1 000 kronor för alla barn utom ett, familjer med ett beskatt -

1 Barn födda 1937 och senare halva beloppet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 338.

ningsbart belopp mellan 1 000 och 1 250 kronor för alla barn utom två
och så vidare, så att rabatträtten på detta sätt successivt bortfaller för ett
barn vid envar av gränserna 1 500, 1 750 och 2 000 kronors beskattningsbart
belopp. Utredningen har vidare uttalat sin anslutning till livsmedelskommissionens
förslag om att rabatteringsrätten skall anknytas även till familjernas
taxerade förmögenhet eller taxeringsvärdet av jordbruksfastighet, som de
bruka, varvid emellertid utredningens förslag med differentierade inkomstgränser
bör anknytas till kommissionens förslag. Härom har utredningen
anfört:

Rabatteringsrätten för barnens vidkommande torde böra gälla familjer,
vilkas förmögenhet icke överstiger 10 000 kronor eller där den av vederbörande
brukade jordbruksfastigheten icke är taxerad för ett belopp överstigande
10 000 kronor. Där förmögenheten resp. jordbruksfastighetens taxeringsvärde
överstiger 10 000 kronor men ej 20 000 kronor, synas rabattkort
för barnen likväl böra utgå såvida det beskattningsbara beloppet icke överstiger
ovan angivna gränser, minskade med 500 kronor. För dessa familjers
vidkommande skulle sålunda rabattkort utgå för alla barn inom familjer
med ett beskattningsbart belopp av intill 250 kronor, för alla barn utom ett
inom familjer med ett beskattningsbart belopp mellan 250 och 500 kronor
etc.

Till ytterligare belysning av förslagets innebörd ha i följande tablå angivits
antal rabattberättigade inom familjer med olika barnantal.

Antal rabattberättigade barn inom olika familjestorlekar och inkomstgrupper.

Beskattningsbart belopp vid förmögenhet
resp. jordbruksfastighet
taxerad till

högst 10 000 kr.

— 750
750—1 000
1 000—1 250
1 250—1 500
1 500—1 750
1 750—2 000

10 000—20 000 kr.

— 250 . .
250— 500 . .
500— 750 . .
750—1 000 . .
1 000—1 250 . .
1 250—1 500-. .

Familjer med
2 3 4 5 6 barn

1 2 3 4 5 6

— 1 2 3 4 5

_ _ 1 2 3 4

— — —123

— — — — 1 2

Rabatten bortfaller sålunda helt för hushåll med olika barnantal vid olika
gränser. För enbarnsfamiljer upphör den vid ett beskattningsbart belopp
av 750 kronor, för tvåbarnsfamiljer vid ett beskattningsbart belopp av 1 000
kronor, för trebarnsfamiljer vid ett beskattningsbart belopp av 1 250 kronor
o. s. v.

Utredningen har såsom fördelar av detta system framhållit, att förändringen
i rabattförmånerna vid passerandet av någon inkomstgräns aldrig
blir större än den för ett barn utgående rabattens storlek, att differensen i
förmåner för familjer på ömse sidor av en sådan gräns nedbringas väsentligt
samt att familjer med större barnantal erhålla viss rabattering även vid högre
inkomster än vad livsmedelskommissionens förslag innebär.

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

Utredningen har vidare kommit in på frågan om de praktiska svårigheter,
som kunna vara förenade med genomförande av det föreslagna systemet.
I detta hänseende har utredningen anfört:

Såvitt utredningen kan bedöma böra större praktiska svårigheter icke behöva
uppstå för genomförandet av här framställt förslag. För handelns vidkommande
spelar uppenbarligen gränsdragningen mellan rabattberättigade
och icke rabattberättigade i och för sig ingen roll. Det totala antalet rabattkort
kommer enligt utredningens förslag att bli mindre än enligt livsmedelskommissionens,
därigenom att rabattkort för köttvaror endast skulle utgå
för barnen. För kristidsnämnderna kunna de av utredningen föreslagna reglerna
vid första påseendet förefalla komplicerade. Ett genomförande av utredningens
förslag medför emellertid ett hänsynstagande till endast obetydligt
flera omständigheter än kommissionens förslag. För varje sökande skulle
kristidsnämnden sålunda behöva fastställa dels vederbörandes taxerade belopp,
dels den taxerade förmögenheten resp. brukad jordbruksfastighets
taxeringsvärde, dels den sökandes barnantal. Kännedom om det taxerade
beloppet förutsätta redan nu gällande regler. Beträffande den taxerade förmögenheten
och brukad jordbruksfastighets taxeringvärde förutsätter utredningens
förslag icke annan kännedom än kommissionens förslag. Antalet
rabattberättigade barn torde icke behöva förorsaka kristidsnämnderna större
svårigheter att fastställa. Med ledning av dessa uppgifter böra kristidsnämnderna
lätt kunna utlämna rabattkorten i enlighet med utredningens förslag.

I fråga örn kostnaderna för utredningens förslag har utredningen framhållit,
att desamma endast kunna summariskt beräknas, men likväl framlagt
vissa kalkyler om storleken av de medel som kunna bli erforderliga för
genomförande av förslaget. Dessa beräkningar innehålla huvudsakligen följande: Livsmedelskommissionen

har beräknat kostnaderna för av densamma
föreslagen mjölkrabattering med 15 öre per liter till 35 miljoner kronor per
år räknat. Örn rabattbeloppet höjes till 20 öre per liter enligt utredningens
förslag, skulle detta vid oförändrade inkomstgränser i förhållande till kommissionens
förslag medföra en kostnadsstegring till 44 miljoner kronor. —
Kommissionens förslag beträffande rabatteringen av matfett har beräknats
draga en kostnad av 41 miljoner kronor. Utredningen har för sin del förordat
en förhöjning av rabatternas storlek från 1 krona 50 öre per kilogram till
3 kronor för barnens del. Räknar man med att omkring 900 000 barn
komma i åtnjutande av matfettrabattkort, skulle denna höjning av rabattens
storlek medföra en kostnadsökning av omkring 18 miljoner kronor per år,
och totalkostnaden för matfettrabatteringen stiga till omkring 59 miljoner
kronor. — Kommissionens förslag beträffande köttrabatter har beräknats
draga en kostnad av 39 miljoner kronor. För utredningens förslag, enligt
vilket köttrabatterna skulle begränsas till barnen, kan man räkna med
omkring 900 000 rabattkort till ett årsvärde av 26 kronor eller totalt
omkring 24 miljoner kronor. — Härtill komma slutligen kostnaderna för
mjölkrabatterna för lantarbetare och havande kvinnor, som av livsmedelskommissionen
beräknats uppgå till 1,5 resp. 0,8 miljoner kronor och som
enligt utredningens förslag skulle komma att öka med en tredjedel till 2,0
resp. 1,1 miljoner kronor. Totalkostnaderna skulle sålunda enligt utred -

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

ningens förslag komma att uppgå till omkring 130 miljoner kronor mot omkring
115 miljoner kronor för livsmedelskommissionens förslag.

Utredningen har vidare framhållit, att den kostnadsökning, som uppkommer
genom de föreslagna förskjutningarna av inkomstgränserna för barnfamiljerna,
är svårare att någorlunda exakt beräkna. Kostnadsökningen härför
beräknas emellertid av utredningen enligt verkställda överslagskalkyler
uppgå till högst 5 miljoner kronor.

Vad slutligen angår den av livsmedelskommissionen behandlade frågan
örn en sänkning av de generella subventionerna på olika livsmedel har utredningen
framhållit, att varje sådan sänkning, som i nuvarande situation
kan komma att innebära en höjning av de på marknaden gällande livsmedelspriserna,
framstår såsom ogynnsam och ägnad att motverka även de
speciella rabatternas syften.

Livsmedelskommissionen har därefter i skrivelse den 8 maj 1942 yttrat
sig i anledning av vad befolkningsutredningen anfört i sitt yttrande samt
därvid förklarat sig vidhålla sina tidigare avgivna förslag. Kommissionen
har i skrivelsen till en början påpekat, att den av utredningen förordade
väsentliga höjningen av rabattbeloppen syntes ingå såsom ett led i utredningens
strävan att åstadkomma en förbättring i barnfamiljernas ekonomiska
och näringshygieniska standard, och att utredningen närmast torde
åsyfta att genom höjningen motväga den prisstegring, som andra livsmedel
eller t. o. m. andra poster i levnadskostnaderna varit utsatta för. Kommissionen
har i anslutning härtill erinrat örn att kommissionens avsikt med rabatterna
i första hand varit att möjliggöra för de mindre bemedlade att inköpa
de varor, för vilka rabatterna gälla, till ett för deras ekonomiska förhållanden
överkomligt pris. Anledningen till att rabatterna knutits just till
mjölk, matfett och kött hade varit, att dessa livsmedel dels ur näringshygienisk
synpunkt måste anses som särskilt viktiga och dels betingat ett i förhållande
till andra livsmedel högt pris. Därest syftet med rabatteringarna
begränsades på sätt sorn nu nämnts, skulle enligt kommissionens åsikt anledning
saknas att föreslå höjning av rabattbeloppen utöver de av kommissionen
föreslagna. Om man i stället betraktade rabatteringen ur den
vidare synpunkt, som befolkningsutredningen anlagt på densamma, bleve
frågeställningarna av en helt annan art. Det skulle då främst gälla att undersöka,
huruvida en höjning av rabattbeloppen kunde anses vara en lämplig
form för att bereda barnfamiljerna den av befolkningsutredningen avsedda
kompensationen. I detta hänseende har kommissionen anfört:

En höjning av rabatten per kilogram matfett för barn från 1 krona 50 öre
upp till ett så högt belopp som 3 kronor måste kommissionen avstyrka redan
av rabatteringstekniska skäl. Matfettsrabatteringen är nämligen så anordnad,
att rabatt utgår på den myckenhet, som kan inköpas mot ransoneringskort
och oberoende av huruvida ransonen uttages i form av smör, marga -

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

rin, flott eller matnyttig talg. Om matfettsrabatten skulle höjas till 3 kronor
per kilogram, skulle följden vid nuvarande rabatteringssystem bli, att
de som inköpte talg icke kunde utnyttja hela rabatten, eftersom lägsta priset
på denna vara utgör endast 2 kronor 70 öre per kilogram. För att undvika
denna konsekvens skulle man visserligen kunna tänka sig, att allt matfett
belädes med en viss avgift, varigenom priset bomme att ökas i motsvarande
mån. Med hänsyn till att priset på matfett å den icke-rabatterade
marknaden redan nu måste anses högt anser sig kommissionen dock icke
kunna tillstyrka en sådan linje. På grund härav och då det icke synes böra
komma i fråga att ransonera det billigaste matfettet för sig, bör rabatten i
varje fall icke överstiga 2 kronor 70 öre per kilogram.

Även andra skäl tala emot den av befolkningsutredningen förordade höjningen.
Det måste sålunda i och för sig, särskilt med tanke på framtiden
då rabattsystemet väl skall avvecklas, möta betänkligheter, att en stor del
av befolkningen skall kunna erhålla margarin gratis och inköpa smör för
ett så lågt pris som 1 krona 55 öre per kilogram. Kommissionen är vidare
av den åsikten, att en så stor skillnad som 3 kronor per kilogram mellan
priset på matfett vid inköp mot barnrabattkort och vid inköp utan rabattkort
skulle komma att avsevärt öka den redan nu märkbara psykologiska
spänningen mellan rabatthushållen och andra hushåll. En dylik ökning av
prisskillnaden skulle dessutom avsevärt öka risken för att det rabatterade
matfettet skulle olovligen försäljas. Och kommissionen förmenar, att de
av befolkningsutredningen föreslagna gränsbestämmelserna icke skulle föranleda
någon mildring i detta förhållande. Snarare har man anledning att
befara motsatsen.

Vad sålunda anförts i fråga om matfettsrabatten har kommissionen funnit
i stort sett kunna gälla även för de föreslagna höjningarna av rabattbeloppen
för mjölk och köttvaror.

Livsmedelskommissionen har icke kunnat biträda utredningens förslag,
att rabatten på köttvaror skulle begränsas till barnen. Härom har kommissionen
anfört:

En väsentlig anledning till kommissionens förslag rörande köttvarorna
är, att det från de mindre bemedlades sida framkommit upprepade klagomål
örn att köttvarornas och särskilt köttkonservernas pris läge alltför högt.
I de yttranden, som kommissionen inhämtat från kristidsstyrelser och kristidsnämnder,
har denna synpunkt även starkt understrukits. Därest rabatten
begränsas till barn, kommer med all sannolikhet missnöjet med de höga
köttpriserna icke att undanröjas. Den stora allmänheten torde vidare få
svårt att förstå, att inom de minst bemedlade hushållen endast barnen, som
i mindre utsträckning än de vuxna förtära kött, skola komma i åtnjutande
av rabatt. Det må vara riktigt, att åldringar vanligen konsumera relativt
litet kött och kunna undvara sådan föda. Det förefaller emellertid mindre
logiskt att åberopa detta förhållande såsom skäl för att ej ens inom de
minst bemedlade hushållen några vuxna skola erhålla köttrabatt.

Beträffande gränsdragningen mellan rabattberättigade och icke rabattberättigade
har livsmedelskommissionen upplyst, att frågan vid åtskilliga tillfällen
varit under behandling inom kommissionen. För att erhålla så mjuka
övergångar som möjligt hade kommissionen hösten 1940 diskuterat ett lik -

Kungl. Maj:ts proposition nr 338

nande system som det befolkningsutredningen nu föreslagit. Med hänsyn
till det väsentligt ökade arbete som detta system skulle medföra för kristidsnämnderna
hade kommissionen dock ansett, att detsamma icke borde
förordas. Kommissionen har framhållit, att i stort sett samma invändning
måste göras mot befolkningsutredningens system samt anfört:

Utdelningen av rabattkort sker nu enligt i stort sett samma enkla grunder
som utdelningen av ransoneringskort. I allmänhet äger utdelningen rum
antingen genom särskilt utsedda ombud eller på för ändamålet särskilt inrättade
kortutlämningsställen. Denna ordning förutsätter, att kortutdelarna
snabbt och på ett enkelt sätt skola kunna avgöra, huruvida vederbörande
är berättigad till rabattkort. Med hänsyn härtill har kommissionen för sin
del hyst betänkligheter redan mot att utöka den nuvarande enhetliga inkomstgränsen
med ytterligare två gränser. Därest ett så stort antal inkomstgränser
skulle fastställas och så många kombinationer bliva möjliga som
enligt befolkningsutredningens förslag, torde det bli omöjligt att bibehålla
det hittills använda enkla utdelningsförfarandet.

Det torde i förevarande sammanhang icke böra bortses från, att kommissionens
förslag i förhållande till nu gällande bestämmelser innebär såväl
en starkare differentiering mellan barnfamiljer och andra familjer som en
mjukare övergång mellan rabattberättigade och icke rabattberättigade. Enligt
kommissionens förslag utgör den allmänna inkomstgränsen 500 kronor
beskattningsbart belopp. Familjer med barn erhålla emellertid rabattkort
för barnen upp till en inkomstgräns av 750 kronor beskattningsbart belopp.
För närvarande finnes endast en gemensam inkomstgräns, nämligen 900
kronor beskattningsbart belopp.

Med anledning av vad befolkningsutredningen anfört örn behovet av en
höjning av inkomstgränserna för barnfamiljerna torde böra erinras om att
inkomstgränsen för dessa familjer ursprungligen låg vid 1 500 kronor beskattningsbart
belopp. Denna inkomstgräns ansågs emellertid av riksdagen
vara alldeles för hög, varför den på hösten 19-10 sänktes till 1 000 kronor.
Enligt kommissionens omförmälda skrivelse skall ifrågavarande gräns ytterligare
sänkas till 750 kronor. Sistnämnda förslag är närmast föranlett av
de av kommissionen infox-dradc yttrandena i ärendet och har uttryckligen
satts i sammanhang med gällande system för indexberäkning.

Kommissionen anser sig slutligen böra ifrågasätta, huruvida den stora
allmänheten kommer att förstå innebörden av och syftet med befolkningsutredningens
gränsdragningssystem. Bland annat kommer det sannolikt att
för många förefalla underligt, att i vissa fall exempelvis en familj med sex
barn endast skall erhålla ett rabattkort.

Statens priskontrollnumnd har i ett den 6 maj 1942 avgivet yttrande över
livsmedelskommissionens förslag till prisreglerandc åtgärder på jordbrukets
område även behandlat frågan om avvägningen av de generella subventionerna
på mjöl och bröd samt på mjölk och matfett. Nämnden har därvid
upplyst, att nämnden tidigare ifrågasatt en avveckling av en större eller
mindre del av de generella subventionerna. I det nuvarande statsfinansiella
läget hade det icke synts nämnden försvarligt att med statsmedel förbilliga
viktiga livsmedel även för sådana befolkningsgrupper, som måste anses lia
råd att betala vad som svarar mot vad producenterna måst tillerkännas.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 338.

Departements chefen.

Under förutsättning att de mindre bemedlade familjerna erhölle en förhöjd
rabatt på mjölk syntes man enligt nämndens uppfattning icke böra draga
sig för en viss förhöjning av mjölkpriserna i allmänna handeln och en däremot
svarande avveckling av de generella subventionerna på detta område.
Även en sänkning av förmalningsersättningen i enlighet med kommissionens
förslag eller med än mera funne sig nämnden kunna tillstyrka. Nämnden
hoppades att inom kort kunna framlägga förslag till sådana prisreglerande
åtgärder för bagerinäringens vidkommande, att priset på mjukt matbröd
icke skulle behöva höjas i den utsträckning, som i och för sig skulle
svara mot den ifrågakommande prishöjningen på mjöl.

- Huvudsyftet med prisrabatterna har hittills varit att mildra dyrtidens
verkningar för de mindre bemedlade och särskilt att underlätta för dessa
befolkningsgrupper att inköpa just de varuslag för vilka rabatt införts. Härigenom
har man velat vinna att de mindre bemedlades kost erhåller en såvitt
möjligt tillfredsställande sammansättning.

Mot de nuvarande rabatteringsbestämmelserna ha emellertid åtskilliga
erinringar framställts. Sålunda anses i vissa fall rabatter utgå till grupper
med så god ekonomisk ställning att rabatterna ej äro motiverade, medan
rabattbeloppen för de mindre bemedlade anses allt för knappa. Livsmedelskommissionen
har i anledning härav föreslagit dels att den nu gällande övre
gränsen för de rabattberättigades inkomst, uttryckt i beskattningsbart belopp,
skall sänkas, och att en uppdelning sker av de rabattberättigade i
familjer med barn samt åldringar, å ena sidan, och övriga vuxna personer,
å andra sidan, med olika beskattningsbara belopp såsom gräns för tilldelning
av rabattkort för matfett åt de båda grupperna, dels att mjölkrabatten
skall höjas, dels ock att rabatt skall åtnjutas icke endast å hittills rabatterade
varuslag utan även å köttvaror.

Livsmedelskommissionens förslag innebär i princip, att de nuvarande
gränserna för rätten att erhålla rabattkort, nämligen beskattningsbart belopp
och skattepliktig förmögenhet örn 900 kronor respektive 15 000 kronor,
sänkas till 750 kronor beskattningsbart belopp respektive 10 000 kronor
skattepliktig förmögenhet. För de hittills rabattberättigade vuxna, som
ej äro att hänföra till åldringar, pensionärer eller invalider, föreslår kommissionen
en ytterligare sänkning av rabattgränsen till 500 kronor beskattningsbart
belopp. Dessutom innebär kommissionens förslag jämkningar för
tillgodoseende av vissa särskilda önskemål. Sålunda förordar kommissionen,
att rabattkort skola tilldelas personer, som för sin utkomst äro beroende av
kapital, samt föreslår i detta avseende, att rätten till rabattkort skall bibehållas
för hushåll, som ha en förmögenhet överstigande 10 000 kronor men
ej 20 000 kronor, under förutsättning att det beskattningsbara beloppet ej
överstiger 250 kronor. Vidare föreslår kommissionen att i fråga om jordbrukarhushåll
komplettera förmögenhetsgränsen med föreskrift om viss be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

gränsning av rätten att erhålla rabattkort, då av vederbörande brukad jordbruksfastighet
är taxerad till högre belopp än 10 000 kronor. I anslutning
till nyss angivna regler beträffande förmögenhetsgränsen föreslår kommissionen
dock, att personer, som bruka jordbruksfastighet med taxeringsvärde
mellan 10 000 och 20 000 kronor, böra kunna få rabattkort, örn deras beskattningsbara
belopp ej överstiger 250 kronor.

Befolkningsutredningen ansluter sig beträffande gränsdragningen mellan
rabattberättigade och icke rabattberättigade till de av livsmedelskommissionen
angivna grunderna, såvitt angår andra än barn. Beträffande de senare
skisserar utredningen, i syfte att få en mjukare övergång mellan de rabattberättigade
och de icke rabattberättigade barnfamiljerna, en anordning med
flera inkomstgränser, överstigande 750 kronor beskattningsbart belopp.
Detta system innebär, att rabatten bortfaller för hushåll med olika barnantal
vid olika gränser, nämligen så, att rabatten för enbarnsfamiljer bortfaller
vid 750 kronors beskattningsbart belopp, för tvåbarnsfamiljer vid

1 000 kronors beskattningsbart belopp, för trebarnsfamiljer vid 1 250 kronors
beskattningsbart belopp o. s. v. intill ett beskattningsbart belopp av

2 000 kronor.

För att ett rabattsystem, som icke grundar sig på individuell behovsprövning,
skall kunna handhavas utan alltför stora svårigheter vid tillämpningen
måste det vara uppbyggt efter tämligen enkla linjer. Det nuvarande systemet
har präglats av en sådan enkelhet. Ehuru befolkningsutredningens förslag
innehåller beaktansvärda synpunkter, torde det därför icke nu eller
utan närmare prövning kunna godtagas. Det torde icke kunna bestridas att
även de av kommissionen föreslagna bestämmelserna komma att öka arbetet
med utdelningen av rabattkorten, men med hänsyn till de skäl som anförts
för den föreslagna differentieringen anser jag mig med vissa jämkningar
kunna godtaga den.

Såsom av utredningen i ärendet framgår har den föreslagna sänkningen
av inkomstgränserna, uttryckt i beskattningsbara belopp, motiverats av att
man genom en minskning av antalet rabattberättigade skulle kunna inom
huvudsakligen den nuvarande kostnadsramen öka rabatternas värde för de
minst bemedlade. Ökningen av rabatternas sammanlagda värde vill kommissionen
åstadkomma dels genom en höjning av rabatten å mjölk från
nuvarande 10 öre för liter till 15 öre för liter och dels genom införande av
köttrabatt. Med hänsyn till den stora betydelse mjölken för närvarande har
särskilt för de mindre bemedlade befolkningsgrupperna synes en förhöjning
av mjölkrabatten vara att förorda. En höjning till 20 öre för liter
skulle i och för sig vara önskvärd, men med hänsyn till de betänkligheter
som häremot framförts vill jag för närvarande begränsa mig till att föreslå
en höjning av mjölkrabatten till 15 öre för liter. Tillräcklig anledning att
göra skillnad på barn och åldringar torde icke föreligga. Rabatten är avsedd
att liksom hittills utgå för en halv liter mjölk örn dagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

Vad den föreslagna köttrabatten angår förefaller det, som om denna vore
mindre påkallad under en period, då ransonerna äro så beskurna som för
närvarande. Därtill kommer att de ökade besvär, som genomförandet av en
ytterligare livsmedelsrabatt medför för handeln, icke kunna frånkännas
betydelse vid bedömandet av detta spörsmål. Den med förslaget om införande
av köttrabatter åsyftade sänkningen av levnadskostnaderna kan enklare
vinnas genom en höjning av nu utgående rabatter på exempelvis matfett.
Den möjligheten bör dock övervägas att företaga viss justering av priset
på de enligt livsmedelskommissionens anvisningar lagrade köttkonserverna.

I fråga örn matfeltrabatten föreligga skilda förslag; livsmedelskommissionens
majoritet förordar oförändrad rabatt av 1 krona 50 öre per
kilogram under det att en reservant föreslår 2 kronor 50 öre per kilogram
för de rabattberättigade personer, vilka icke hava något beskattningsbart
belopp, och 1 krona 50 öre per kilogram för övriga rabattberättigade.
Befolkningsutredningen föreslår ur sina synpunkter en rabatt av 3 kronor
för barn men oförändrad rabatt för vuxna. Ett bifall till befolkningsutredningens
förslag skulle medföra, att margarin skulle erhållas gratis och att
rabatten på vissa slags talg icke skulle kunna till fullo utnyttjas. För egen
del föreslår jag en förhöjning av matfettrabattens belopp till 2 kronor per
kilogram.

Vad därefter angår antalet rabattberättigade belöper sig för närvarande
antalet rabattkort för mjölk och matfett till omkring 1 400 000 respektive
2 600 000, under det att enligt livsmedelskommissionens förslag antalet sådana
kort skulle nedgå till 1 200 000 respektive 2 100 000. En så långt
gående inskränkning i antalet rabattberättigade kan jag ej förorda. En preliminär
kalkyl över antalet rabattberättigade enligt ett system med den
nuvarande gränsen, 900 kronor beskattningsbart belopp, för familjer med
barn samt åldringar, pensionärer eller invalider, och en inkomstgräns
av 600 kronor beskattningsbart belopp för vuxna, som ej äro att hänföra
till åldringar, pensionärer eller invalider, jämte en förmögenhetsgräns av
10 000 kronor skattepliktig förmögenhet, kombinerat med den av livsmedelskommissionen
vid förmögenheter mellan 10 000 och 20 000 kronor angivna
inkomstgränsen av 250 kronor beskattningsbart belopp, giver till resultat,
att antalet rabattkort för mjölk och matfett skulle utgöra i runt tal
1 300 000 respekive 2 250 000. Jag finner mig böra tillstyrka genomförandet
av denna gränsdragning. Dessutom torde i enlighet med livsmedelskommissionens
förslag rabattkort för mjölk böra kunna tilldelas såväl lantarbetare
som havande kvinnor; rabattkorten för lantarbetare böra på sätt kommissionen
föreslagit få utnyttjas vid inköp av andra mejeriprodukter än mjölk.

Vid sidan av här behandlade särskilda livsmedelsrabatter, vilka utgå
endast till de mindre bemedlade, förekomma, såsom av den förut lämnade
redogörelsen framgår, anordningar, vilka åsyfta att hindra producent -

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

priserna för vissa jordbruksprodukter att i sin helhet belasta konsumenterna
i allmänhet. Hit höra de tidigare berörda förmalningsersättningarna, vilka
utbetalas till kvarnarna med visst belopp, för närvarande vid handelsförmalning
8 kronor 15 öre per deciton förmald spannmål. Med hänsyn till de
betydande kostnader sorn denna anordning åsamkar statsverket och de förslag
örn höjda livsmedelsrabatter sorn livsmedelskommissionen framlagt har
kommissionen förordat en sådan sänkning av förmalningsersättningarna,
att mjölpriset skulle tillåtas stiga med 2 å 3 öre för kilogram. Detta skulle
betyda, att förmalningsersättningarna borde minskas nied omkring 2 kronor
per deciton.

Mjöl och bröd ha i dessa tider för stora delar av vårt folk större betydelse
än vanligt. Det är därför angeläget att priserna därå hållas så låga
som möjligt. Då det stöter på stora praktiska svårigheter att genomföra
något slags rabattsystem för mjöl och bröd, lärer man knappast kunna
undgå att alltjämt bibehålla den nuvarande anordningen för att hålla nere
priserna å dessa varor. En av priskontrollnämnden verkställd undersökning
giver vid handen, att priset å mjukt bröd inom flertalet orter i landet kan
nedsättas. Priskontrollnämnden upplyser vidare, att möjligheter synas föreligga
att genom frivillig överenskommelse med bageriidkarna åstadkomma
viss prisnedsättning å sådant bröd. Det är därför möjligt att priserna på
mjukt matbröd skulle kunna hållas tämligen oförändrade även vid en
mindre prisstegring på mjöl, men för hårt bröd bleve en prisstegring i allmänhet
ofrånkomlig. Här anförda omständigheter föranleda mig att i likhet
med en reservant inom livsmedelskommissionen förorda, att förmalningsersättningarna
bibehållas oförändrade. Jag utgår från att vid oförändrat
pris å mjöl priset å mjukt matbröd inom stora delar av landet kommer att
nedsättas.

Kommissionen har föreslagit, att de ändrade grunderna för prisrabatteringarna
för mjölk och matfett skola genomföras efter utgången av giltighetstiden
för nu gällande rabattkort eller under december månad 1942. Vad
ikraftträdandet av de nya reglerna för rabatt å mjölk och matfett angår
synes det mig kunna ifrågasättas, om den föreslagna tidpunkten, med hänsyn
till att en ökad konsumtion av mjölk möjligen kan väntas bli följden
av den förhöjda mjölkrabatten, är särskilt lämpligt vald, då det i regel torde
vara vid denna tid mjölkproduktionen är lägst. Jag vill förorda, att de nya
bestämmelserna skola börja tillämpas vid en tidpunkt, som med hänsyn till
mjölkproduktionen må befinnas lämplig.

Kostnaderna för statsverket för de nu gällande rabatterna å mjölk och
matfett, 10 öre för liter respektive 1 krona 50 öre per kilogram, beräknas
för mjölken uppgå till 26 miljoner kronor och för matfettet till 51 miljoner
kronor eller tillhopa 77 miljoner kronor. Härvid har man kalkylerat med
ett antal av I 400 000 mjölkrabattkort och 2 600 000 matfettrabattkort lill
ett värde per år av 18 kronor 25 öre för varje mjölkrabattkort och av 19

Bihang till riksdagens protokoll 10''i2. 1 saini. Nr 338. 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

kronor 50 öre för varje matfettrabattkort. Enligt de av mig i det föregående
förordade ändrade bestämmelserna kunna antalet personer, berättigade till
mjölkrabatt och matfettrabatt, beräknas utgöra i runt tal 1 300 000 respektive
2 250 000. Med en storlek å rabatterna av 15 öre för liter mjölk och
2 kronor per kilogram matfett kommer med nuvarande tilldelningsgrunder
det årliga värdet av mjölkrabatten och matfettrabatten att utgöra 27 kronor
30 öre respektive 26 kronor. Årskostnaden för mjölkrabatten kan således
uppskattas till omkring (27:30X1 300 000=) 35,5 miljoner kronor.
Därtill komma kostnaderna för rabatterna för lantarbetare och havande
kvinnor, som enligt livsmedelskommissionen kunna beräknas till 1,5 miljoner
kronor respektive 0,8 miljoner kronor. Totalt kan man alltså räkna med
en årskostnad för mjölkrabatten av (35,5+1,5+0,8 =) 37,8 miljoner kronor.
Årskostnaden för matfettrabatten kan beräknas uppgå till i runt tal
(26X2 250 000=) 58,5 miljoner kronor. Någon anledning att räkna med
särskild utgift för att hålla smörpriset nere under sommaren föreligger ej.
Sammanlagda årskostnaden för rabatterna å mjölk och matfett kunna alltså
uppskattas till (37,8+58,5 =) 96,3 miljoner kronor.

De nya reglerna torde, såsom av det anförda framgår, icke komma att
tillämpas förrän någon tid förflutit av budgetåret 1942/43. Kostnaderna för
rabattsystemet komma att utgå enligt hittillsvarande grunder, till dess
de nya bestämmelserna sättas i kraft. Då årskostnaderna enligt nu gällande
grunder äro lägre än dem som komma att utgå enligt de föreslagna
nya föreskrifterna, torde totalkostnaderna för budgetåret 1942/43 komma
att något understiga de årskostnader, som beräknats med tillämpning av
de av mig förordade grunderna. Då de gjorda beräkningarna emellertid
lida av betydande osäkerhet samt den framtida utvecklingen inom detta
område måste anses oviss, anser jag mig — även med hänsyn till den förut
nämnda möjligheten att förbilliga priset på vissa köttvaror — böra räkna
med en årskostnad av ungefär den storlek, som förutsättes i statsverkspropositionen.
Jag förordar därför, att ett till 100 miljoner kronor avrundat
belopp anvisas för ändamålet för nästa budgetår såsom reservationsanslag
under benämningen Prisrabattering å vissa livsmedel.

I enlighet med vad jag anfört vid anmälan av frågan om anslagen under
elfte huvudtiteln i årets statsverksproposition synas kostnaderna för förmalningsersättningarna
böra utgå från förskottsstat. Något anslag å riksstaten
för budgetåret 1942/43 blir alltså icke erforderligt för detta ändamål.

Såsom jag förut antytt kunna på grund av växlande förhållanden ändringar
i här angivna riktlinjer för rabattsystemet visa sig påkallade. Kungl.
Majit bör därför äga att vidtaga av omständigheterna föranledda ändringar
i rabattsystemet.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

att till Prisrabattering å vissa livsmedel för budgetåret
1942/43 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av ................................ kronor 100 000 000

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att proposition av den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Curt Nordwall.