Kungl. Maj:ts Proposition Nr 331 (Proposition 1919:331)

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 331.

Nr 331.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder
för utvidgning och förbättring av Grytans artilleriskjutfält;
given Stockholms slott den 7 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen medgiva,

dels att de å ömse sidor av Grytans artilleriskjutfält i Brunflo
socken av Jämtlands län belägna skiften kronopark må enligt i statsrådsprotokollet
angivna grunder upplåtas till lantförsvaret för att användas
såsom artilleriskjutfält;

dels att av det kronan tillhöriga förra landskamrerarbostället StorGrytan
i ovannämnda socken vissa delar, vilka icke äro för artilleriets
övningar erforderliga, må överlåtas till Brunflo kommun, mot det att
kommunen förvärvar och till kronan överlåter hemmanet Lill-Grytan i
samma socken ävensom kontant erlägger ett belopp, motsvarande skillnaden
i det av en enligt lagen om skiljemän tillsatt värderingsnämnd
båda bytes föremålen åsätta värde;

dels ock att sistnämnda belopp jämte de medel, som kunna komma
att inflyta till följd av de för skjutfältets utvidgning nödvändiga röjningar,
må disponeras för inköp av mark för måluppställningsplatser
ävensom för vidtagande av erforderliga förbättringar av säkerhetsanordningar
m. m. å skjutfältet samt av förläggningsförhållandena inom
det å fältet belägna etablissemanget.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 294 käft. (Nr 331.)

952 19

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 331.

Tillkallande
av sakkunniga
för verkställande
av utredning
av
frågan om utvidgning
av
artilleriets
skjutfält.

Utdrag av protokollet över lantförsvar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott
den 7 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning inom lantförsvars- och jordbruksdepartementen
anhöll härefter chefen för förstnämnda departement,
statsrådet Nilson, att få underställa Kungl. Maj:ts prövning ett av arméförvaltningen
uti skrivelse den 31 augusti 1918 framställt förslag om
utvidgning av Norrlands artilleriregementes skjutfält vid Grytan i Brunflo
socken av Jämtlands län samt anförde därvid följande:

»Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 april 1917 framhöll arméförvaltningens
artilleridepartement, att det pågående kriget visat, bland annat,
att artillerivapnet kunde komma till användning på avsevärt längre
skjutavstånd än förut ansetts. En följd härav vore, att den artilleristiska
utbildningen måste innefatta övningsskjutningar på långa avstånd.
Då emellertid artilleriets skjutfält icke tillfredsställde de anspråk, som
för framtiden måste ställas på dem, hemställde departementet, att särskilda
sakkunniga måtte ställas till förfogande för utredning av dels

Kungl. Maj ds Proposition Nr 331.

frågan om upprättande av ett eller flera nya skjutfält, och dels huruvida
möjligheter förefunnes för utvidgning och förbättring av de nuvarande
skjutfälten, och föreslog departementet tillika, att överstelöjtnanten vid
Norrlands artilleriregemente G. A. Geijer, kaptenen vid Göta artilleriregemente
friherre C. K. Palmstierna och domäntjänstemannen hos
arméförvaltningen, ryttmästaren A. B. Grill måtte för verkställande av
en dylik utredning ställas till departementets förfogande.

Denna framställning blev av Kungl. Maj:t den 4 maj 1917 bifallen.

Till de sålunda tillsatta sakkunniga överlämnades en av generalfälttygmästaren
och inspektören för artilleriet uppsatt instruktion av
innehål], bland annat, att utredningen skulle avse utökning av artilleriets
skjutfält vid Skillingaryd, Marma, Boden och Remmene samt anläggning
av ett nytt skjutfält i trakten av Östersund, så att skarpskjutning
under fullgod säkerhet och om möjligt även under olika
taktiska förutsättningar kunde utföras på avstånd upp till 10 å 14 kilometer
samt med brisanta projektiler till och med 21 cm. kaliber; att
vid utredning angående de särskilda fälten borde tagas i övervägande,
huruvida några till skjutfälten för närvarande hörande områden skulle
utan men för skjutövningarna kunna avyttras eller utarrenderas; att
för möjliggörandet av skjutningar på större avstånd, innan begärda anslag
beviljats, skulle för vart och ett av de äldre skjutfälten utredas,
huruvida under den närmaste tiden dylika skjutningar skulle genom
kontraherad förhyrning av vissa områden kunna möjliggöras; samt att
alla utredningar skulle, så långt ske kunde, verkställas i samråd med
respektive skjutfältsbefälhavare, vilka anmodats att lämna erforderligt
biträde.

Uti sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 augusti 1918 angående lantförsvarets
medelsbehov för år 1920 har nu arméförvaltningen meddelat,
att de sakkunniga slutfört sitt utredningsarbete.

De sakkunniga hade därvid såsom sin åsikt framhållit, att genom
utvidgningar och förbättringar samtliga i instruktionen omnämnda skjutfält
kunde göras användbara för omväxlande skjutning på vanligen förekommande
håll, Grytans skjutfält i närheten av Östersund dock i mycket
inskränkt grad, samt att skjutningar även på de längsta hållen kunde
möjliggöras på skjutfälten vid Skillingaryd, Marma och Remmene. I senare
fallet utginge dock de sakkunniga därifrån, att med det jämförelsevis
ringa antal skott, som från dessa håll komme att lossas, någon större
omväxling i batteriplatser ej vore behövlig, om blott tillfälle till eldens

De sakkunnigas

förslag.

a) Allmänna
synpunkter.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 331.

ledning från olika avstånd från såväl batteriplats som mål samt under
varierande förhållanden i sidled funnes. Då emellertid medgivandet,
att större omväxling i batteriplatser icke vore behövlig, icke finge anses
innebära, att skjutning alltid kunde ske från samma plats, utan att
något ombyte av batteriplatser vore behövligt synnerligast i längdled,
hade de sakkunniga genom medgivandet endast velat framhålla, att det
för skjutning från de längsta hållen erforderliga nyförvärvet av mark
endast behövde omfatta ett smalare område. De ville vidare såsom
sin åsikt framhålla, att detta område i hela sin utsträckning borde av
staten förvärvas och att, även om fåtalet av skjutningar, som från dessa
håll komme att utföras, kunde synas ekonomiskt berättiga, att batteriplatser
tillfälligt förhyrdes, ett sådant förfaringssätt enligt gjorda erfarenheter
både i verkligheten vore oekonomiskt på grund av de år
från år stegrade ersättningsanspråken och dessutom i tillämpningen
hade försvårat samt till och med omöjliggjort skjutningars utförande,
genom att ägare av mark, som vore belägen mellan de förhyrda
batteriplatserna och skjutfältet, för hinder i arbete, för oroande av
betande kreatur eller för andra verkliga eller påstådda olägenheter
begärt oskälig ersättning, i vissa fall förbjudit skjutningarna.

För att till skjutfältens utvidgning enligt förslaget inköpt eller
eljest förvärvad mark skulle kunna även i annat än skjutfältavseende
rationellt utnyttjas och skötas, borde den — utom vad beträffade områden,
som vore behövliga för förläggningsändamål och för uppförande av
byggnader avsedda för materielförvaring, samt utom i Boden, där
marken ur fästningens försvarssynpunkt kunde behöva oinskränkt
disponeras, och där för övrigt särskild skogvaktare funnes anställd —
efter förvärvet överlåtas till domänstyrelsen för att av denna och
arméförvaltningen samfällt disponeras enligt samma grunder, som för
Tierps kronopark rörande skogens förvaltande funnes angivna i riksdagens
skrivelse den 24 maj 1916, enligt vilken den samfällda dispositionsrätten
lämpligen borde regleras på så sätt, att domänstyrelsen
såsom den skogsförvaltande myndigheten berättigades handhava skötseln
i egentlig mening av skogen, d. v. s. kulturarbetens utförande, virkesförsäljningar
m. m., under det artilleridepartementet skulle vara den
helt bestämmande i fråga om avverkningar och andra åtgärder därå för
militära behov.

De sakkunniga hade under utredningen för varje särskilt skjutfält
angivit, vilken mark som sålunda borde överlämnas.

De stora kostnader, som ett förvärv av mark för upprättande av
ett eller flera nya skjutfält med nuvarande höga priser skulle kräva,

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 331. 5

hade gjort, att de sakkunniga endast till ersättning för Grytans skjutfält
och på grund av de otillfredsställande möjligheterna till detta
skjutfälts utvidgning rekognoscerat ett område avsett för anläggning
av ett nytt skjutfält.

De sakkunniga ansåge icke, att några till skjutfälten för närvarande
hörande områden skulle kunna utarrenderas eller avyttras i annan mån,
än dylika områden enligt utredningen angående varje särskilt fälts
utvidgning inginge i föreslaget byte för erhållande av för skjutövningarna
lämpligt belägen mark.

De fordringar, från vilka de sakkunniga utgått rörande villkoren
för att med betryggande säkerhet kunna utföra skjutningar med pjäser
av olika kaliber, vore: ett erforderligt kultång bakom målet av:

vid flackbanepjäser och vid kastpjäser i lägre elevation

än 25° ..................................................................................... 3,000 meter

vid skjutning med pjäser i 25° och högre elevationer 1,000 »

» » med 21 cm. mingranater minst .................... 1,500 J>

Dessa avstånd kunde dock, om kulfånget utgjordes av höjd eller
skog, minskas i förhållande till höjdens storlek eller skogens täthet.

Likaledes kunde, vid skjutning med 7 cm. stridsprojektiler, avstånden
förkortas, dock ej under 1,500 meter.

Utöver angivna fordringar av kultång måste ett område såsom
farligt för oskyddad personal stå till förfogande, nämligen: vid skjutning
med övningsprojektiler och stridsgranater 300 meter, vid skjutning
med brisanta projektiler under 10 cm. kaliber 500 meter, vid skjutning
med 10—15 cm. brisanta projektiler 750 meter, allt på varje sida om
målet eller tillhopa i första fallet 600, i andra 1,000, i tredje 1,500
meter, samt vid skjutning med 21 cm. mingranater tillhopa 3,000 meter
till höger och vänster om målet.

Vidkommande säkerhetsområden vid batteriuppställningsplatser behövdes,
då i exercisreglementet föreskreves, att personalen vid all skjutning
skulle befinna sig i skyddsrum, ej annan inskränkning i valet av
uppställningsplatser göras, än att de ej valdes närmare fältets gränser
än att avståndet till plats, där människor uppehälle sig, bleve 300
meter.

Rörande Grytans skjutfält hade de sakkunniga anfört följande: b) utvidgning

Avsett för Norrlands artilleriregementes huvudstation i Östersund avSkf^tfait.S
hade fältet, som vore beläget i en av vidsträckta myrar genomskuren
trakt, en för skjutning användbar utsträckning i längd av omkring

6 Kungl. Maj.ts Proposition Nr 331.

4,000 meter och en bredd av endast omkring 300 meter. Redan don
ringa bredden omöjliggjorde varje skjutning i högre förband, och
komme därtill, att traktens karaktär av sumpmark dels i högsta grad
inskränkte all manövrering med artilleri och dels till ytterlighet försvårade
observationerna under skjutning, i det att projektiler avsedda
för nedslagskrevad i de flesta fall på grund av den mjuka marken icke
bragtes till krevad.

Ett nytt skjutfält borde därför enligt de sakkunnigas åsikt anskaffas
för regementet, men då detta under nuvarande höga prislägen å mark
skulle kräva synnerligen stora kostnader, såsom av en i detta avseende
särskilt verkställd utredning framginge, hade de sakkunniga undersökt
möjligheterna för en utvidgning och förbättring av fältet.

För ernående av större skjutavstånd vore då närmast att verkställa
inköp av mark i den nordöstra förlängningen av fältet, men utgjordes
marken även härstädes av myrmark, varför den såsom målplats vore
mindre lämplig. Fn förlängning av fältet borde därför ske åt sydväst.

Själva skjutfältet vore beläget på utskogen till förra landskamrerarbostället
Stor-Grytan, vilket med tillhörande torp vid skjutfältets nyanläggning
för ändamålet till lantförsvaret överlåtits. Hemmanets bemskog
befunne sig i skjutfältets sydvästra förlängning liksom även de
till hemmanet hörande torpen. En förlängning av skjutavstånden skulle
därför utan inköp av ny mark kunna ske genom att medelst röjningar
å hemskogen åstadkomma batteriuppställningsplatser inom det område,
som vore beläget mellan den nu kalröjda delen av. skjutfältet och byvägen
Optand Brunflo, men måste vid dessa batteriplatsers användning
skjutning ske över etablissemanget, som vore beläget vid sydvästra
ändan av fältets kalröjda del.

Då såväl Stor-Grytans gård som samtliga torp vore utarrenderade,
men kontrakten . utginge den 14 mars 1919, vore det tänkbart, att
kontrakten med innehavarna av de torp, som vore belägna mellan landsvägen
och byvägen Optand—Brunflo, icke förnyades, och att etablissemanget
flyttades till dessa torps inägor, en förflyttning, som skulle
medföra många fördelar med avseende å förplägnadstransporter, vattentillgång
m. m. Fn dylik flyttning skulle dock kräva en avsevärt stor
kostnad. De sakkunniga hade därför, då de ansett, att ett nytt skjutfält
borde anskaffas för regementet, så snart markpriserna nedgått till
normal storlek, och att en sålunda nedlagd kostnad skulle komma att
binda regementet vid det nuvarande fältet, icke ansett sig kunna föreslå
en flyttning av etablissemanget utan hölle före, att det mindre antal
skjutningar, som utfördes på de längre hållen, även utan en dylik flytt1

(

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 331.

ning kunde vid nuvarande beskaffenhet av projektiler och rör utan
större risk äga rum, om etablissemanget under dylik skjutning fullständigt
utrymdes.

Vidkommande fältets otillfredsställande bredd vore denna i första
hand inskränkt därigenom, att på båda sidor om den kalröjda delen,
från en linje, som vinkelrätt mot fältets längdriktning vore dragen 500
meter nordost om etablissemanget, befunne sig smala skiften kronopark.
De sakkunniga ville föreslå, att hos riksdagen begärdes en upplåtelse
till skjutfält från domänstyrelsen av sagda kronopark på samma villkor,
som rörande Tierps kronopark genom riksdagens skrivelse den 24 maj
1916 fastslagits.

Genom en dylik upplåtelse komme skjutfältet dock icke att erhålla
ens närmelsevis tillfredsställande bredd, och en ytterligare utvidgning
vore därför nödvändig. De närmast intill fältet belägna områdena, tillhörande
enskilda personer, vore dels på norra sidan 8 skiften tillhörande
Lunds byamän, dels på södra sidan Lill-Grytans och Håkansta
skiften.

Ett inköp av den på norra sidan belägna marken skulle, då därmed
med nödvändighet följde inlösen av samtliga hemman i sin helhet,
emedan den utgjorde enda husbehovsskog för Lunds by, enligt de sakkunnigas
åsikt kräva allt för stora kostnader för en tillfällig förbättring
och hade därför ej i förslaget upptagits.

Lill-Grytans på södra sidan om skjutfältet belägna mark skulle
däremot kunna av kronan förvärvas genom byte. Från Brunflo kommun
hade nämligen under hand ingått förfrågan, huruvida kommunen genom
köp kunde få förvärva Stor-Grytans gård jämte del av hemskogen, i
första hand den, som vore belägen mellan landsvägen och byvägen
Optand—Brunflo. Kommunen vore härav i synnerligt stort behov i
och för erhållande av en fattiggård, vartill Stor-Grytans gård vore den
i alla avseenden lämpligaste av i trakten befintliga gårdar.

Då värdet av den sålunda såsom för Brunflo kommun önskvärd att
förvärva betecknade delen av hemmanet Stor-Grytan, av vilken del
regementet för sina övningar icke hade något behov, överstege värdet
av hela Lill-Grytans hemman, föresloge de sakkunniga, som icke ansåge,
att Brunflo kommun på annat sätt borde tillåtas förvärva Stor-Grytans
gård än att för skjutfältets utvidgning lämplig mark erhölles i utbyte,
att hos riksdagen måtte begäras, att så stor del av hemskogen, som
funnes angiven på en skrivelsen bifogad karta, eller, om kommunen så
önskade, eu mindre del av hemskogen, dock minst så mycket, att värdet
av gård och hemskog motsvarade värdet av den till bytesföromål av -

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 331.

sedda marken, måtte få överlämnas till Brunflo kommun, mot det att
kommunen förvärvade och till kronan överläte hemmanet Lill-Grytan
samt till kronan erlade en summa lika med skillnaden mellan de vid
värdering å båda områdena genom en värderingsnämnd åsätta värdena.

En breddning av skjutfältet genom tillägg till detsamma av hemmanet
Lill-Grytan skulle avsevärt utöka möjligheterna till omväxling i
skjutningarna, till skjutningar i högre förband och till skjutningar på
längre håll, men medförde dock icke tillräcklig bredd på måluppställningsområdet.

Då, enligt vad de sakkunniga förut anfört, förslag till inköp av
mark utefter fältets norra sida icke ansåges vara lämpligt, följde därav
dock ej, att icke skjutning från batteriplatser å denna sida kunde komma
att företagas. För ändamålet lämplig mark vore till finnandes i höjd
med de längst åt sydväst belägna 500 meter av den kalröjda delen av
fältet, och hade de sakkunniga, då inköp av endast den för skjutningarna
ifråga behövliga marken icke ansåges komma att av länsstyrelsen såsom
avsöndring beviljas, enär förbindelsen mellan hemmanens olika delar
genom dylikt förvärv avbrötes, sökt med markägarna träffa överenskommelse
om en årlig förhyrning för regementets räkning av marken
ifråga. Markägarna hade varit till dylik uthyrning villiga, men hade i
årlig ersättning begärt så höga summor, att de sakkunniga ansåge dem
oantagliga och i stället för sin del ville förorda, att förhyrning av
marken skedde för varje särskild gång skjutning därifrån skulle företagas.

I synnerhet i och för skjutning i högre förband vore det emellertid
nödvändigt att esomoftast till batteriuppställningsplatser använda
denna mark, men måste då, enär målplatser norr om det nuvarande
fältet icke vore till inköp föreslagna, skjutning äga rum i sned riktning
mot fältets medellinje. Då emellertid på södra sidan av fältet i höjd
med målterrängen vore belägna en del fäbodar, Malmbackens fäbodar,
som vid skjutning från batteriplatser på Lunds byamäns mark komme
att befinna sig inom det farliga området, och då dessa fäbodar delvis
vore belägna söder om Lill-Grytans område och tillhörde Håkansta,
vore ur säkerhetssynpunkt ett förvärv av dem nödvändigt. Då därtill
komme, att marken vid dessa fäbodar vore jämförelsevis fast och lämplig
för måluppställning, och genom förening av detta område med skjutfältet
en mycket värdefull utökning av måluppställningsområdet skulle
bliva följden, hade de sakkunniga föreslagit, att Malmbackens fäbodar
i den del, som vore belägen på Håkansta skifte, av staten skulle förvärvas.

Kung!. Maj.is Proposition Nr 331.

Då priserna på mark, så snart vederbörande ägare hade anledning
anse marken vara för kronan behövlig, tilltoges oskäligt högt, både
anbud å marken ifråga av de sakkunniga icke begärts, men hade den
av jägeri tjänsteman värderats till i medeltal 250 kronor per hektar,
vadan, då området beräknats utgöra omkring 40 hektar, kostnaden för
densamma skulle uppgå till 10,000 kronor.

Då värdet av Stor-Grytans gård, vilken hade en areal av 60 tunnland
28 13/ie kappland i gott skick varande inägor, kunde uppskattas
till omkring 50,000 kronor, beräknat efter i Jämtland för närvarande
gällande pris av 1,000 kronor per tunnland god åker, och då den minsta
del av hemskogen till samma gård, som enligt ordförandens i kommunalnämnden
utsago kunde ifrågakomma, nämligen det mellan landsvägen
och byvägen belägna skogsskiftet, innehållande omkring 44 tunnland
god skog, ägde ett värde av 11,000 kronor, beräknat efter ett
pris av 250 kronor per tunnland, samt då vidare hemmanet Lill-Grytan
under hand till Brunflo kommun utbjudits för 40,000 kronor, skulle
genom bytesaffären för staten uppkomma ett överskott av 21,000 kronor,
som kunde användas dels till inköp av vid Malmbackens fäbodar behövlig
mark och dels till med en utvidgning av den föreslagna omfattningen
nödvändigt följande säkerhets- m. fl. åtgärder. Skulle kommunen,
såsom vore antagligt, ytterligare vilja förvärva den sydöstra
delen av skogen norr om byvägen, vilken skog ej heller vore för de
utsträckta skjutövningarna behövlig, tillkomme för här belägna omkring
45 tunnland ytterligare 10,000 kronor.

För att kunna utnyttja såväl de ny förvärvade områdena som terrängen
mellan byvägen Optand-Brunflo och etablissemanget krävdes,
såsom förut rörande den senare framhållits, en del röjningar. Dessa
röjningar hade förslagsvis upptagits på den skrivelsen bifogade kartan
och omfattade ungefär halva skiftet nr 52, en tredjedel av skiftet nr 60
och hela skiftet nr 80 i den för Grytan upprättade skogshusbållningsplauen,
samt å Lili-Grytans ägor två områden med en sammanlagd areal
av ungefär 26 7- tunnland. Då de förra skiftena enligt samma plan i
allt innehölle respektive 2,861, 2,357 och 410 kbm. avverkningsmogen
skog, och då ur röjningen å Lill-Grytan efter beräkning av 30 kbm.
per tunnland kunde uttagas 800 kbm., skulle den sammanlagda virkesmängden
uppgå till i runt tal 3,450 kbm. virke, vilket efter ett medelpris
av 10 kronor per kbm. skulle inbringa 34,500 kronor.

I allt hade de sakkunniga således beräknat en inkomst av 55,500
kronor. Då förvärvet av mark vid Malmbacken skulle medföra eu kostnad
av 10,000 kronor, skulle till övriga utgifter återstå 45,500 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 294 höft. (Nr 331.) »5219 ii

Kungl. Maj:ts Proposition Kr 331.

De för erhållande av nödig säkerhet m. m. erforderliga åtgärderna
vore: anläggning av 4 nya säkerhetshus, nämligen ett brisansblinderat
å Malmbacken, två vanliga i sydöstra gränsen av den från Lill-Grytan
förvärvade marken på respektive ungefär 2,000 och 2,500 meters avstånd
från etablissemanget och ett på fältets norra sida omkring 3,800
meter frän etablissemanget; förändring av det i böjd med målbaracken
liggande säkerhetshuset till brisansblindering; komplettering till säkerhetshus
av den nuvarande blinderingen i den kalröjda delens nordligaste
hörn; förändring av å Malmbacken befintliga fäbodar till målbodar; omocb
nyanläggning av telefonnätet enligt särskilt bifogad plan; upprensning
av befintliga samt upptagning av nya tvärdiken i fältets nordöstra
del ävensom anläggning av en vägförbindelse mellan platsen för nuvarande
målbaracker och Malmbackens fäbodar.

Då de sakkunniga utgått därifrån, att det under alla förhållanden
vore nödvändigt att i framtiden anskaffa ett nytt skjutfält för Norrlands
artilleriregemente, både de vid kostnadsberäkningarna för säkerhetsanordningar,
telefonförbindelser och väganläggning utgått ifrån, att
utförandet respektive förstärkningen av säkerhetshusen till brisansblinderingar
endast utfördes av halvpermanent natur, d. v. s. med sprängmantlar
av sten och järnvägsskenor i jord i stället för av betong, att
kabelledningar från den runt fältet föreslagna luftlinjen ersattes med
luftledning, och att vägförbindelsen icke utfördes fullständigare än att
målmateriel på densamma kunde framföras på s. k. myrslädar.

Enligt dessa beräkningar skulle kostnaderna uppgå till

för säkerhetshus ............................

x> målbodar å Malmbacken.......

» telefonnätets utvidgning .......

» dikesgrävning och rensning
» väganläggning .........................

............. kronor 8,000: —-

............ » 1,000: —

.............. » 8,000: —

............. » 2,000: —

.............. » 5,000: -

Summa kronor 24,000: —

Oaktat man borde anse åtgärderna på Grytan som provisoriska,
torde dock, då det vore ovisst, när eu ändring i prisen kunde komma
att inträda, och då regementet väl kunde behöva en förbättring av sina
inkvarteringsförhållanden å fältet, med hänsyn till det sålunda beräknade
överskottet vissa åtgärder behöva vidtagas, såsom inledning av elektriskt
ljus samt uppförande av en mathall och ett marketenteri för manskapet.
Manskapet hade nämligen för närvarande vid otjänlig väderlek ingen
annan skyddad plats för intagande av måltider än sina förläggnings -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 331.

lokaler och kunde endast ute eller i ett provisoriskt skjul tillgodogöra
sig vad som från marketenteriet serverades. Den nu använda belysningen
med fotogen, karbid eller ljus vore, då sängar ej funnes, utan
manskapet vore förlagt på halm på golvet, mycket eldfarlig.

De sakkunniga ville där för föreslå, att hos riksdagen begärdes, att
det genom markbytet och försäljningen av skog uppkommande överskottet
måtte, sedan inköp av mark vid Malmbacken samt för säkerheten
m. m. föreslagna ändringar och förbättringar därvid gäldats, få
användas för etablissemangets förbättring.

Då trakten närmast kring Östersund, där den ej vore bebyggd
och anläggning av ett skjutfält således skulle förorsaka oproportionerligt
stora kostnader, så gott som överallt företedde samma typ som kring
Grytans skjutfält, d. v. s. till större delen bestode av myrar, hade det
varit synnerligen svårt att finna ett område, som något så när lämpade
sig för ändamålet. Utefter de från Östersund ledande järnvägarna,
nordvästra stambanan och Inlandsbanan, vore förhållandena inom ett
avstånd, som ej krävde för lång tid för transporterna till och från
skjutplatsen, icke bättre, med undantag möjligen för fjällterrängen
västerut. Ehuru transporter av livsmedel och furage från närmaste
station till ett skjutfält i fjällterräng komme att ställa sig synnerligen
besvärliga och tidsödande, hade dock undersökningar för ändamålet
verkställts, särskilt med tanke på de så gott som obegränsade skottvidderna
och på den nästan fullständiga säkerheten inom ett dylikt
område. De i fjällterrängen, synnerligast under tiden för regementsövningarna,
då största antalet skjutningar ägde rum, rådande väderleksförhållandena
hade dock gjort, att de sakkunniga ansett sig böra avstå
från tanken att dit förlägga ett skjutfält. Det inträffade nämligen ofta,
att all skjutning till följd av fjällstorm, dimma och regn eller snö fullkomligt
omöjliggjordes på grund av bristande sikt, och då dylik frånvaro
av sikt kunde fortfara under flera dagar å rad, komme en mycket
stor tidsförlust att uppstå, särskilt som frånvaron inom sagda terräng
av vägförbindelser till ytterlighet försvårade andra övningar, med vilka
truppen under väntan på möjlighet att skjuta kunde tänkas bliva
sysselsatt.

De fordringar, som enligt den för de sakkunniga utfärdade instruktionen
borde ställas på ett nytt skjutfält, syntes med avseende på
terrängen bäst uppfyllas av ett skjutfält beläget på den söder om
Frösön i Storsjön utskjutande halvön mellan Brunfloviken och Bergsviken.
Något öster om denna halvös mittellinje befunne sig en i norr

c) Nytt skjutfält
i trakten
av Östersund.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 331.

och söder utsträckt höjdplatå, mot öster och norr brant, mot väster
långsamt sluttande ned mot Storsjön och i söder begränsad av
höjdpartiet vid Lockne och väster därom. Platån hade en utsträckning
av omkring 15 kilometer i längd och 7 kilometer i bredd och vore,
med undantag för några gårdar i norr vid Rastan och Bällsta samt för
Lövåsen i söder och några endast tidvis använda fäbodar i östra delen,
obebodd. Den vore visserligen i sin västra del, omkring och söder om
de tre nordost om Måläng belägna sjöarna, till största delen bestående
av myrmark, men kunde dessa myrar på grund av det höga läget och
den relativa närheten till Storsjön utdikas för betydligt lägre kostnader,
än som vore fallet med myrarna kring Grytans skjutfält, kring Gräfsåsen
öster om Östersunds stad och andra påtänkta platser för ett nytt
skjutfält. De sakkunniga hade utgått ifrån, att då fältet efter dess
anläggning borde upplåtas till övningsfält även för Jämtlands fältjägarregemente
och Norrlands ingenjörkår, en stor del av arbetena med
dess iordningställande kunde utföras såsom militära övningar för dessa
truppförband, t. ex. röjningar, förhuggningar och befästningsarbeten för
infanteriet, samt upptagande av vägförbindelser, anläggning av vägar
och torrläggningsarbeten för ingenjörtruppen.

För att man icke vid ett eventuellt inköp av mark å denna höjdplats
skulle nödgas inlösa även de hemman, till vilka den inköpta
marken hörde, vilket skulle bliva följden, om platån i sin helhet skulle
förvärvas, och för att vid skjutning mot fältets gränser erforderliga
säkerhetsområden skulle finnas mellan fältet och bebyggd ort, hade de
sakkunniga föreslagit, att fältets gränser icke skulle dragas närmare
Storsjön respektive Lockne och Gottand än som framginge av en skrivelsen
bifogad karta. Gränslinjerna vore å denna karta uppdragna
med hänsyn till äganderättsförhållandena, tagna från lantmäterikartor,
som med utredningen till generalfälttygmästaren och inspektören för
artilleriet överlämnats.

I det föreslagna fältets sydöstra del hade dock gränsen dragits
vid Storsjön. För transport till fältet av för truppen erforderlig proviant
och furage vore nämligen lämpligast, att det för fältet behövliga
etablissemanget förlädes till södra ändan av Brunfloviken, dit avståndet
från Brunflo station endast vore 2 kilometer. Den för etablissemanget
föreslagna platsen vore även ur andra synpunkter den lämpligaste, då
den, i vilken av de å fältet möjliga riktningarna skjutningar än komme
att företagas, icke behövde inverka hindrande, och då den med hänsyn
därtill, att till platsen skulle flyttas de byggnader, som nu vore uppförda
å Grytan, skulle medföra minsta kostnaden för etablissemangets

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 331.

uppförande. En eventuell invändning'', att det vid skjutningar vintertid,
som på grund av lättheten att över Storsjön förflytta truppen till skjutfältet
vanligen komme att ske från norr, vore bättre att hava etablissemanget
i tältets norra del, kunde bemötas dels därmed, att det å
denna del av fältet vore betydligt svårare att förlägga byggnaderna
så, att hinder för skjutning i vissa riktningar ej uppstode, dels ock därmed,
att återmarsch till kasernen i Östersund utan svårighet dagligen
kunde företagas, då ej i övningen inginge förläggning, vilken dock i
allmänhet utfördes i det fria.

På ett skjutfält i denna trakt med de gränser, som av de sakkunniga
föreslagits, skulle skjutningar under omväxlande förutsättningar
kunna utföras i styrkor upp till regementsförband samt i ett flertal
olika riktningar på avstånd ända till 10 kilometer. Möjlighet förefunnes
även att från trakten norr om Iloosbol sydost om Lockne utsträcka
avstånden till över 14 kilometer utan att behöva skjuta över bebyggd
ort, men komme kulbanan dock att passera dels landsvägen Brunflo
Lockne och dels den utmed denna löpande Inlandsbanan, vid vilka
särskild bevakning sålunda måste utsättas.

Det område, som sålunda föresloges att till skjutfält förvärvas,
utgjordes, förutom av inägor vid Sörviken, Löfåsen och Brattåsen, av
skogs- och myrmark samt kring samtliga fäbodar av odlingar. Då
skogen ingenstädes vore av den bästa beskaffenhet och på den västra
delen av området vore synnerligen dålig, hade området av vederbörande
revirförvaltare ansetts kunna åsättas ett medelvärde av 250 kronor
per hektar skogs- och odlingsmark. För åkerjord begärdes däremot i
Jämtland för närvarande omkring 2,000 kronor per hektar. Kostnaderna
för ett förvärv av området ifråga skulle därför, då det innehölle
ungefär 40 hektar åker och 5,075 hektar skogs- och odlingsmark, förutom
lösen av byggnader samt lagfarts- m. fl. kostnader, vilka båda
senare för närvarande måste beräknas till 50,000 kronor, uppgå till
1,348,750 kronor.

Anbud å marken hade av samma skäl, som förut beträffande Grytans
skjutfält vore anförda, och för att icke i förtid röja avsikten att
föreslå anläggning av ett skjutfält, icke begärts.

Då till ovannämnda kostnader komme sådana för en förflyttning
av etablissemanget, för uppförande av säkerhetshus, för telefonförbinbindelser
och för väganläggningar eller förbättringar, för vilka arbeten
prisen för närvarande vore abnormt höga, hade de sakkunniga icke
ansett sig kunna föreslå åtgärders vidtagande för anskaffande av ett

Arméförvalt ningens yttrande.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 331.

nytt skjutfält, utan ville förorda, att med frågan finge anstå, till dess
de ekonomiska förhållandena gestaltat sig annorlunda.

Arméförvaltningen har för sin del förklarat sig biträda vad de
sakkunniga anfört såsom skäl för utvidgning av Grytans skjutfält, och
ansåge ämbetsverket likaledes i överensstämmelse med de sakkunniga,
att kostnaderna för anskaffning av ett nytt skjutfält i trakten av Östersund
för närvarande vore så höga, att framställning till Kungl. Maj:t
om äskande av anslag för ändamålet icke kunde göras.

Vad beträffade utvidgning och förbättring av Grytans skjutfält, biträdde
arméförvaltningen helt de sakkunnigas uttalade åsikter och förslag,
enligt vilka skulle ske dels en upplåtelse till skjutfält från domänstyrelsens
sida av de kronoparksskiften, som vore belägna på ömse
sidor om det nuvarande fältet från en linje vinkelrät mot fältets medellinje
500 meter nordost om etablissemanget till fältets nordöstra gräns,
på samma villkor, som upplåtelse nu skedde av Tierps kronopark, dels
en överlåtelse av hemmanet Stor-Grytan med viss del av hemskogen
till Brunflo kommun mot vederlag av hemmanet Lill-Grytan samt så
stort belopp, som motsvarade skillnaden i värde mellan de båda bytesföremålen,
dels vissa angivna röjningar för erhållande av nya batteriuppställningsplatser
vid skjutning på längre avstånd och slutligen för
det överskott, som genom de båda senare åtgärderna beräknats uppstå,
inköp av mark till måluppställningsplatser ävensom förbättringar i
säkerhetsanordningarna på fältet samt i förläggningsanordningarna inom
etablissemanget. Något anslag vore för ändamålet icke behövligt.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde arméförvaltningen, att
Kungl. Magt måtte hos riksdagen utverka medgivande därtill,

att de skiften kronopark, som vore belägna utefter de nordöstra sju
åttondelarne av Grytans skjutfält, av domänstyrelsen finge upplåtas till
arméförvaltningens artilleridepartement på i huvudsak samma grunder,
som i riksdagens skrivelse den 24 maj 1916, n:r 161, rörande Tierps
kronopark funnes angivna,

att Stor-Grytans gård och sådan del av hemskogen till denna gård,
som icke vore för artilleriets övningar erforderlig, finge överlåtas till
Brunflo kommun, mot det att kommunen förvärvade och till artilleridepartementet
överlämnade Lill-Grytans gård samt så stor summa penningar,
som motsvarade skillnaden i det av en enligt lagen om skiljemän
tillsatt värderingsnämnd båda bytesföremålen åsätta värde; samt
att det överskott, som genom bytet av mark och genom inkomst
av för skjutfältets utvidgning nödvändiga röjningar till äventyrs komme

Kungl. Maj ds Proposition Nr 331.

att uppstå, finge helt av artilleridepartementet disponeras för fältets
och etablissemangets förbättring.

Uti den 14 januari 1919 avgivet yttrande har jägmästaren i Östersunds
revir anfört följande:

Genom kungl. brev den 8 april 1892 hade bestämts, att av förra
landskamrerarbostället Vs mantal Grytan nr 2 i Brunflo socken av Jämtlands
län utskogen och fyllnadsjorden Singsjölandet skulle ställas under
skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. Denna del av bostället hade
åsatts ett skattetal av "Visa mantal under benämning Grytan nr 4, kronopark.
Sedermera hade genom kungl. brev den 13 maj 1893 viss del
av utskogen blivit upplåten till Norrlands artilleriregemente för att användas
till skjutfält. Genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes i Jämtlands
län utslag den 12 juni 1895 hade denna del åsatts ett skattetal
av 11 /lss mantal. Genom kungl. brev den 2 juni 1911 hade ytterligare
en del av denna utskog upplåtits för utvidgning av samma skjutfält,
utan att dock ännu något skattetal blivit åsatt denna del. Vid upplåtelse
av båda dessa områden hade fästats det villkor, att regementet
skulle uppföra och underhålla stängsel mellan desamma och angränsande
del av kronoparken.

Enligt nu föreliggande förslag skulle av kronoparken Grytan för
ytterligare utvidgning av skjutfältet erfordras de å ömse sidor om det
nuvarande skjutfältet liggande delarna, upptagande en areal av cirka
145 hektar, varav 77 hektar skogsmark och 68 hektar moss- och myrmark.
Skogstillgången vore för närvarande dock ej så stor å detta område,
då den äldre och grövre skogen under de senaste åren till det
mesta uttagits.

Då enligt av de sakkunniga lämnad utredning ifrågasatt utvidgning
av Grytans skjutfält vore det enda sätt, på vilket utan högst betydande
kostnader ett område kunde beredas, där artilleriets skjutövningar på
ett tillfredsställande sätt kunde bedrivas, och därigenom några större
olägenheter ej syntes kunna medföras för skötseln av den återstående
delen av kronoparken, hade jägmästaren ej något att erinra mot att
föreslagna kronoparksområden härtill toges i anspråk. Det vore dock
fråga om en rätt betydande areal, som därtill endast till en mindre del
syntes behöva kalhuggas, och regementet hade förut fått till sig upplåtet
hela hemskiftet med dess ej obetydliga skogsareal och virkesförråd, att
utnyttjas efter gottfinnande. Det syntes därför lämpligt, att nu ifrågavarande
kronoparksområde beträffande skogens skötsel och vård biSe -

Yttrande av
jägmästaren i
Östersunds
revir.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 331.

Yttrande
av överjägmästaren

i mellersta
Norrlands
distrikt.

Yttrande av
domän
styrelsen.

Departements chefen.

hölles under skogsstatens förvaltning, då jägmästaren veterligt regementet
ej hade någon i skogsskötsel kunnig person att tillgå. Dessutom
borde skyldigheten att uppföra och underhålla hägnad mot den
övriga delen av kronoparken bibehållas samt därjämte rätt till utfartsvägar
för virke m. m. över hela skjutfältområdet förbehållas, i den mån
detta kunde ske utan hinder för skjutövningarna.

Överjägmästaren i mellersta Norrlands distrikt har i yttrande den
26 januari 1919 anfört, att såvitt det ansåges nödvändigt, att vissa
delar av kronoparken Grytan disponerades för militärt ändamål — vilket
vore en fråga, som folie utom överjägmästarens bedömande — denne i
likhet med jägmästaren tillstyrkte, att skogsskötselu i dess helhet, således
icke blott kulturer m. m. utan även utstämpling och avverkning,
fortfarande ombestyrdes av skogsstatens tjänstemän, även om avverkningarna
ofta måste i stort sett ske enligt direktiv av vederbörande
militärbefälhavare för att möjliggöra artilleriets övningar.

Med överlämnande av förenämnda yttranden av vederbörande jägmästare
och överjägmästare har domänstyrelsen i utlåtande den 4
februari 1919 under åberopande av jägmästarens utredning i ärendet
anfört, att styrelsen för sin del ej hade något att erinra emot att erforderliga
delar av kronoparken Grytan upplätes till lantförsvaret på
de villkor, som av skogs tjänstemännen föreslagits och vilka i huvudsak
överensstämde med av riksdagen i dess skrivelse den 24 maj 1916,
nr 161, uttalade önskemål i fråga om en likartad markupplåtelse från
kronoparken Tierp i Uppsala län.

Genom den i ärendet verkställda utredningen synes vara till fullo
ådagalagt, att det nuvarande artilleriskjutfältet i närheten av Östersund
icke uppfyller de fordringar, som med hänsyn till artilleriteknikens
framsteg numera måste ställas på ett dylikt skjutfält. Då anläggandet
av ett helt nytt artilleriskjut fält i trakten av Östersund skulle komma
att medföra synnerligen betydande kostnader för statsverket och på
den grund åtminstone icke för närvarande torde ifrågakomma, har,
såsom av den lämnade redogörelsen framgår, undersökning genom sakkunniga
verkställts rörande möjligheterna att genom utvidgning och förbättring
av Grytans skjutfält nöjaktigt tillgodose behovet av skjutövningsterräng
för den till Östersund förlagda delen av Norrlands artilleriregemente.
För sådant ändamål har av de sakkunniga föreslagits,
dels att de å ömse sidor om det nuvarande skjutfältet belägna, till

Kungl. May.ts Proposition Nr 331.

Grytans kronopark hörande områdena måtte upplåtas till lantförsvaret
för att tilläggas skjutfältet, dels ock att kronan i samma syfte måtte
förvärva äganderätten till hemmenet Lill-Grytan, varigenom skulle ernås
en ytterligare utökning av skjutfältet på bredden samt erforderlig förlängning
av detsamma i sydvästlig riktning.

Vad angår den förstnämnda av de åtgärder, som sålunda föreslagits,
rinner jag mig, under hänvisning till vad av vederbörande myndigheter
i sådant hänseende anförts, böra tillstyrka en upplåtelse till lantförsvaret
av ifrågavarande kronoparksområden i så måtto, att desamma
må helt disponeras för artilleriets skjutövningar, samt att arméförvaltningens
artilleridepartement må äga bestämmanderätt i fråga om avverkningar
och andra åtgärder därå för militära ändamål, under det
att skogens skötsel och vård, däri inbegripet icke blott kulturarbetens
utförande utan även utstämplingar och virkesförsäljningar m. m., allt
fortfarande må handhavas av domänstyrelsen. I enlighet med vad av
vederbörande jägmästare föreslagits, bör skyldigheten att uppföra och
underhålla hägnad mot den övriga delen av kronoparken bibehållas samt
rätt till utfartsvägar för virke in. m. över hela skjutfältområdet förbehållas,
i den mån skjutövningarna icke lägga hinder i vägen härför.

Förvärvet av ägorna till hemmanet Lill-Grytan skulle enligt de
sakkunnigas förslag ske genom markbyte mellan kronan och Brunflo
kommun på så sätt, att av den kronan tillhöriga egendomen Stor-Grytan
vissa delar, vilka icke erfordras för militära behov, överlåtas till Brunflo
kommun, mot det att kommunen förvärvar och till arméförvaltningens
artilleridepartement överlämnar Lill-Grytan ävensom kontant erlägger
skillnaden mellan de genom skiljemannaförfarande fastställda värdena å
bytesföremålen. Ifrågavarande kontanta medel jämte de belopp, som
kunna komma att inflyta till följd av vissa för skjutfältets utvidgning
nödvändiga röjningar, äro, på sätt av de sakkunnigas förslag närmare
framgår, avsedda att disponeras dels för inköp av mark till måluppställningsplatser,
dels ock för vidtagande av erforderliga förbättringar
av säkerhetsanordningar m. m. samt av förläggningsförhållandena inom
det å skjutfältet belägna etablissemanget.

De sålunda föreslagna åtgärderna äro otivelaktigt ägnade att i
flera avseenden befrämja artilleriets skjutövningar å ifrågavarande skjutfält,
Vid sådant förhållande och då enligt den av de sakkunniga verkställda
kalkylen, vilken icke giver mig anledning till någon, erinran,
statsverket härigenom icke behöver vidkännas någon direkt utgift, anser
jag mig böra tillstyrka vad de sakkunniga i förevarande hänseende
hemställt.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. I sand. 291 käft. (Nr 331.)

962 19 3

Kungl. May.ts Proposition Nr 331.

På grund av vad sålunda anförts, får jag hemställa, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,

dels att de å ömse sidor av Grytans artilleriskjutfält i Brunflo
socken av Jämtlands län belägna skiften kronopark må enligt av mig ovan
angivna grunder upplåtas till lantförsvaret för att användas såsom
artilleriskjutfält;

dels. att av det kronan tillhöriga förra landskamrerarbostället StorGrytan
i ovannämnda socken vissa delar, vilka icke äro för artilleriets
övningar erforderliga, må överlåtas till Brunflo kommun, mot det att
kommunen förvärvar och till kronan överlåter hemmanet Lill-Grytan i
samma socken ävensom kontant erlägger ett belopp, motsvarande skillnaden
i det av en enligt lagen om skiljemän tillsatt värderingsnämnd
båda bytesföremålen åsätta värde;

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Fritt Dahlbom.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1919.