Kungl. Maj:ts proposition nr 325 (Proposition 1947:325)

Kungl. Maj:ts proposition nr 325.

Nr 325.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande
av ett avtal mellan Sverige och Norge för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet; given Stockholms slott den 27 juni
1947.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch
utrikesdepartementsärenden för den 20 juni 1947 och över finansärenden
för denna dag samt med överlämnande av ett den 21 juni 1947 undertecknat
avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet, jämte till avtalet hörande
slutprotokoll, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
dels godkänna berörda avtal och slutprotokoll;

dels ock i övrigt bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen denna dag hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 325.

Kungl. Maj:ts proposition nr 325.

Avtal Avtale

mellan Konungariket Sverige och mellom Kongeriket Norge og KongeKonungariket
Norge för undvikande riket Sverige for å forebygge dobav
dubbelbeskattning beträffande skat- beltbeskatning for så vidt angår skatter
ter å inkomst och förmögenhet. av inntekt og formue.

Konungariket Sverige och Konungariket
Norge hava överenskommit
att sluta avtal för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter
å inkomst och förmögenhet.

För detta ändamål hava till fullmäktige
utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige: Friherre

Johan Hugo Beck-Friis,

Envoyé extraordinaire och Ministre
plenipotentiaire

Hans Majestät Konungen av Norge:

sin utrikesminister Halvard M.
Lange

vilka, efter att hava granskat varandras
fullmakter och funnit dem i
god och behörig form, överenskommit
om följande bestämmelser:

Artikel 1.

Detta avtal är tillämpligt å svenska
och norska medborgare samt å svenska
och norska juridiska personer.

Artikel 2.

I avtalet inbegripas skatter å inkomst
eller förmögenhet, vare sig de
upptagas för statens eller kommuns
räkning.

Som skatter å inkomst eller förmögenhet
anses särskilt:

1. beträffande lagstiftningen i Sverige: a)

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

b) särskild skatt å förmögenhet,

c) kommunal inkomstskatt,

Kongeriket Norge og Kongeriket
Sverige er kommet overens om å slutte
en avtale for å forebygge dobbeltbeskatning
for så vidt angår skatter av
inntekt og formue.

I dette oyemed har til befullmektigede
oppnevnt:

Hans Majestet Norges Konge:

sin utenriksminister Halvard M.
Lange

Hans Majestet Sveriges Konge:

Friherre Johan Hugo Beck-Friis,

Envoyé extraordinaire og Ministre
plenipotentiaire

som, etter å ha gransket hverandres
fullmakter og funnet dem i god og
riktig form, er kommet overens om
folgende bestemmelser:

Artikkel 1.

Denne avtale får anvendelse på
norske og svenske statsborgere samt
på norske og svenske juridiske personer.

Artikkel 2.

Under avtalen inngår skatter av inntekt
eller formue, enten de utskrives
til staten eller til en kommune.

Som skatter av inntekt eller formue
anses saerlig:

1. for så vidt angår lovgivningen i
Norge:

a) inntekts- og formuesskatt til staten,

b) ekstraordinaer formuesskatt til
staten,

c) inntekts- og formuesskatt til
kommuner, samt

Kungi. Maj:ts proposition nr 325.

d) kupongskatt,

e) ersättningsskatt, samt

f) utskylder och avgifter, som utgå
efter samma grunder som någon
av de under a)—c) angivna skatterna ;

2. beträffande lagstiftningen i
Norge:

a) inkomst- och förmögenhetsskatt
till staten,

b) extraordinär förmögenhetsskatt
till staten,

c) inkomst- och förmögenhetsskatt
till kommuner, samt

d) utskylder och avgifter, som utgå
efter samma grunder som någon
av de under a)—c) angivna skatterna.

Artikel 3.

Såframt ej annat stadgas i detta
avtal, beskattas inkomst och förmögenhet
allenast i den av staterna, där
den skattskyldige anses vara bosatt.

Enskild skattskyldig anses enligt
detta avtal bosatt i ena staten, om
han där har sitt egentliga bo och hemvist,
eller, därest han icke har sådant
bo och hemvist i någon av staterna,
om han där stadigvarande vistas. Stadigvarande
vistelse i ena staten anses
föreligga under tid, då den skattskyldige
å någon ort inom staten uppehåller
sig under omständigheter, av
vilka kan slutas till avsikt att vistas
där icke blott tillfälligtvis.

Enskild skattskyldig, som icke har
sitt egentliga bo och hemvist eller
stadigvarande vistas i någon av de
två staterna men likväl enligt lagstiftningen
i dessa stater blir utsatt för
dubbelbeskattning, skall vid avtalets
tillämpning anses vara bosatt i den
av staterna, i vilken han äger medborgarskap.

Juridisk person anses enligt detta

d) skatter og avgifter, som utskrives
på samme grunnlag som noen av
de under a)—c) angitte skatter;

2. for så vidt angår lovgivningen i
Sverige:

a) inntekts- og formuesskatt til staten,

b) särskilt skatt av formue,

c) kommunal inntektsskatt,

d) kupongskatt,

e) »ersättningsskatt», samt

f) skatter og avgifter, som utskrives
på samme grunnlag som noen av
de under a)—c) angitte skatter.

Artikkel 3.

Såfremt ikke noe annet er fastsatt
i denne avtale, skattlegges inntekt og
formue bare i den av statene, hvor
den skattepliktige anses for å hore
hjemme.

Personlig skattepliktig anses etter
denne avtale for å hore hjemme
(vtere bosatt) i en av statene, hvis han
har sitt virkelige bosted der, eller, hvis
han ikke har slikt bosted i noen av
statene, om han stadig oppholder seg
der. Stadig opphold i den ene stat
anses å foreligge, når den skattepliktige
oppholder seg på noe sted innenfor
statens område under omstendigheter,
av hvilke det kan sluttes åt han
har til hensikt å oppholde seg der
ikke bare midlertidig.

Personlig skattepliktig, som ikke
har sitt virkelige bosted eller stadig
oppholder seg i noen av de to stater,
men likevel etter lovgivningen i disse
stater blir utsatt for dobbeltbeskatning,
skal ved avtalens anvendelse anses
for å vaere bosatt i den av statene,
som han er slatsborger av.

Juridisk person anses etter denne

Kungl. Maj:ts proposition nr 325.

avtal vara bosatt i den av staterna,
där styrelsen eller högsta förvaltningen
har sitt säte. Emellertid beröras
icke härav bestämmelserna i de
båda staternas lagstiftning om beskattningsort
för oskifta dödsbon.

Artikel 4.

Skatt å inkomst av fast egendom,
belägen i en av staterna, utgår allenast
i denna stat.

Artikel 5.

Skatt å inkomst av handel, industri
eller annan rörelse eller av fritt yrke,
vilken inkomst härflyter från fast
driftställe i en av staterna, utgår, såframt
ej i det följande annorlunda
stadgas, allenast i denna stat. Finnas
fasta driftställen i båda staterna, äger
vardera staten beskatta den del av
inkomsten, som förvärvas från inom
statens område befintligt fast driftställe.

Som fast driftställe anses plats, å
vilken för stadigvarande bruk vid rörelsens
eller yrkets utövande finnes
särskild anläggning eller vidtagits
särskild anordning, såsom plats där
företaget har sin ledning, kontor, filial,
stadigvarande agentur, tillverkningsplats,
verkstad eller dylikt, inköps-
eller försäljningsställe, varunederlag
(även stadigvarande kommissionslager),
gruva eller annan liknande
fyndighet.

Som inkomst av rörelse betraktas
även inkomst genom delägarskap i
företag, dock icke inkomst av aktier
eller likartade värdepapper.

Artikel 6.

Inkomst av företag för utövande
av sjöfart eller luftfart, vars verkliga
ledning har sitt säte i en av staterna,
beskattas allenast i denna stat.

Artikel 7.

Beträffande utdelningar förbehåller
sig vardera staten rätt att, i den
mån dess skattelagstiftning så föreskriver,
uttaga och innehålla skatt
som enligt dess egen skattelagstift -

avtale for å hore hjemme i den av
statene, hvor styret eller den överste
ledelse har sitt ssete. Imidlertid berores
ikke herav bestemmelsene i de to
staters lovgivning om stedet for skattskrivning
av uskiftede dodsboer.

Artikkel 4.

Skatt av inntekt av fast eiendom,
beliggende i en av statene, utskrives
bare i denne stat.

Artikkel 5.

Skatt av inntekt av handel, industri
eller annen naeringsdrift eller av fritt
yrke, hvilken inntekt skriver seg fra
fast driftssted i en av statene, utskrives
bare i denne stat, såfremt det ikke
er fastsatt noe annet i det folgende.
Finnes faste driftssteder i begge stater,
tilkommer hver stat skatt av den
del av inntekten som erverves fra fast
driftssted innenfor statens område.

Som fast driftssted anses sted, hvor
det finnes sserlig anlegg eller er truffet
saerlig foranstaltning for stadig
bruk ved virksomhetens eller yrkets
utovelse, så som sted hvor foretagendet
har sin ledelse, kontor, filial, fast
agentur, produksjonssted, verksted
eller lignende, innkjops- eller salgssted,
varelager (herunder også varig
kommisjonslager), gruve eller annen
lignende forekomst.

Som inntekt av nasringsdrift anses
også inntekt noen har som deltager i
et foretagende, dog ikke inntekt av
aksjer eller lignende verdipapirer.

Artikkel 6.

Inntekt av foretagende for drift av
sjöfart eller luftfart, hvis virkelige ledelse
har sitt saete i en av statene,
skattlegges bare i denne stat.

Artikkel 7.

Angående utbytte forbeholder hvei
stat seg rett til, i den utstrekning det
er foreskrevet i dens skattebestemmelser,
å oppkreve og tilbakeholde skatt
som etter dens egen skattelovgivning

Kungl. Maj ds proposition nr 325.

ning avdrages vid källan, dock ej
mera än 10 procent av utdelningens
bruttobelopp.

Därest i endera staten avdrag sker
enligt bestämmelserna i första stycket,
skall den andra staten från sin
på utdelningen belöpande statliga
skatt å inkomst medgiva ett särskilt
avdrag i anledning av den i förstnämnda
stat vid källan avdragna
skatten, vilket avdrag ej må understiga
5 procent av utdelningens bruttobelopp.

Artikel 8.

För förmögenhet, bestående av fast
egendom i en av staterna eller tillbehör
till sådan egendom, utgår skatt
allenast i denna stat.

För förmögenhet, bestående av företag
för utövande av handel, industri
eller annan rörelse eller fritt yrke, utgår
skatt allenast i den stat, vilken
enligt bestämmelserna i detta avtal
skatt å inkomst av samma förmögenhet
tillkommer.

Artikel 9.

Den stat, i vilken den skattskyldige
anses vara bosatt, är oförhindrad att
vid bestämmande av skatten använda
den skattesats, som skulle hava
tillämpats, om även inkomst och förmögenhet,
som enligt föreskrifterna i
detta avtal äro i beskattningshänseende
förbehållna den andra staten,
tagits till beskattning i förstnämnda
siat.

Artikel 10.

Förmenar skattskyldig, att av beskattningsmyndighetema
i de avtalslutande
staterna vidtagna åtgärder för
honom medfört dubbelbeskattning,
som strider mot detta avtal, må han
häremot göra erinringar hos den stat,
som han tillhör. Anses erinringarna
grundade, kan denna stats högsta finansmyndighet
träffa överenskommelse
med den andra statens högsta
finansmyndighet för att få dubbelbeskattningen
undanröjd.

I fall, då svårighet eller tvivelsmål

avdras ved kilden, dog lkke mer enn
10 prosent av utbyttets bruttobelop.

Dersom i den ene staten avdrag
skjer etter bestemmelsen i forste ledd,
skal den andre staten i anledning av
den skatt som i den forste staten er
avdratt ved kilden, tilstå et särskilt
fradrag i den statsskatt som faller på
utbyttet. Dette fradrag må ikke utgjore
mindre enn 5 prosent av utbyttets
bruttobelop.

Artikkel 8.

Av formue i fast eiendom i en av
statene eller tilbehor til slik eiendom
utskrives skatt bare i denne stat.

Av formue i foretagende for drift
av handel, industri eller annen naeringsdrift
eller fritt yrke utskrives
skatt bare i den stat, som etter bestemmelsene
i denne avtale tilkommer
skatt av inntekten av samme formue.

Artikkel 9.

Den stat, hvor den skattepliktige
anses for å hore hjemme (vsere bosatt)
har adgang til ved fastsettelse av
skatten å anvende den skattesats, som
skulle ha vsert brukt, om også inntekt
og formue, som etter bestemmelsene i
denne avtale i beskatningshenseende
er forbeholdt den annen stat, var tatt
til beskatning i den forste stat.

Artikkel 10.

Mener en skattepliktig åt den frerngangsmåte
som beskatningsmvndighetene
i de kontraherende stater har
anvendt, för ham har medfört dobbeltbeskatning,
som er i strid med denne
avtale, kan innsigelse mot dette
gjores hos den stat som han tilhorer.
Anses innvendingene begrunnet, kan
denne stats överste finansmyndighet
treffe overenskomst med den annen
stats överste finansmyndighet for å
få dobbeltbeskatningen opphevet.

I tilfelle hvor vanskelighet eller tvil

Kungl. Maj.ts proposition nr 325.

uppkommer vid avtalets tolkning och
tillämpning, kunna de högsta finansmyndigheterna
i staterna träffa särskilda
överenskommelser.

Artikel 11.

Detta avtal skall ej tillämpas å
Svalbard och Jan Mayen.

Artikel 12.

Detta avtal träder första gången i
tillämpning beträffande de skatter,
som utgå i Sverige på grund av 1948
års taxering och i Norge på grund av
taxering för skatteåret 1948—1949 med
undantag för taxering avseende räkenskapsår,
som gått till ända före den
1 mars 1947.

Artikel 13.

Detta avtal, som är avfattat i dubbla
originalexemplar på svenska och
norska språken, skall ratificeras för
Sveriges del med riksdagens samtycke
av Hans Majestät Konungen av Sverige
och för Norges del av Hans Majestät
Konungen av Norge. Ratifikationshandlingarna
skola snarast möjligt
utväxlas i Stockholm. Avtalet träder
i kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna
och förbliver gällande,
så länge detsamma icke uppsäges
av någon av de avtalslutande staterna.
Uppsägning skall äga rum
minst åtta månader före kalenderårets
utgång. Har denna uppsägningstid
iakttagits, tillämpas avtalet sista
gången å de skatter, som utgå på
grund av taxering avseende det kalenderår,
vars utgång uppsägningen
avsett, eller, i förekommande fall, för
de räkenskapsår, som senast gå till
ända före nämnda tidpunkt.

Till bekräftelse härå hava de båda
staternas fullmäktige undertecknat
avtalet och försett detsamma med sigill.

Som skedde i Oslo, i två exemplar,
den 21 juni 1947.

Johan Beck-Friis
(L. S.)

oppstår ved avtalens tolkning og anvendelse,
kan de överste finansmyndighetene
i statene treffe saerskilte
overenskomster.

Artikkel 11.

Denne avtale får ikke anvendelse på
Svalbard og Jan Mayen.

Artikkel 12.

Denne avtale får forste gang anvendelse
på de skatter som utskrives
i Norge på grunnlag av ligning for
skatteåret 1948—49 med unntak av
ligning som bygger på regnskapsår utlopet
for 1. mars 1947, og i Sverige
på grunnlag av ligning i 1948.

Artikkel 13.

Denne avtale, som er utferdiget i to
originaleksemplarer på norsk og
svensk språk, skal ratifiseres for Norges
vedkommende av Hans Majestet
Norges Konge og for Sveriges vedkommende
med Riksdagens samtykke av
Hans Majestet Sveriges Konge. Ratifikasjonsdokumentene
skal snarest
mulig utveksles i Stockholm. Avtalen
trer i kraft ved utvekslingen av ratifikasjonsdokumentene
og förblir gjeldende
så lenge den ikke oppsis av noen
av de kontraherende stater. Oppsigelse
skal finne sted minst åtte måneder
for kalenderårets utgång. Har denne
oppsigelsestid vsert iakttatt, anvendes
avtalen siste gang på de skatter, som
utskrives på grunnlag av ligning for
det kalenderår, til hvis utgång oppsigelse
har funnet sted, eller i tilfelle
for de regnskapsår som utlöper senest
for nevnte tidspunkt.

Til bekreftelse herav har de to staters
befullmektigede undertegnet avtalen
og försynt den med segl.

Som skjedde i Oslo, i 2 eksemplarer,
den 21. juni 1947.

Halvard M. Lange

(L. S.l

Kungl. Maj:ts proposition nr 325.

Slutprotokoll. Sluttprotokoll.

Vid undertecknandet av det denna
dag mellan Konungariket Sverige och
Konungariket Norge slutna avtalet för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet
hava undertecknade fullmäktige
avgivit följande likalvdande
förklaringar, som utgöra en integrerande
del av avtalet.

1. Angående sådana skattskyldiga,
som icke tilhöra någon av de avtalslutande
staterna, kunna de högsta
finansmyndighetema i dessa stater,
med tillämpning av avtalets principer,
från fall till fall träffa särskilda
överenskommelser till undvikande av
dubbelbeskattning.

2. Den i artikel 2 av avtalet intagna
uppräkningen av skatter å inkomst
och förmögenhet är icke att
anse såsom uttömmande.

Tvivelaktiga frågor rörande vilka
skatter som innefattas under avtalet
skola avgöras i samförstånd mellan
de båda staternas högsta finansmyndigheter,
vilka, så ofta anledning därtill
förekommer, skola utbyta förteckningar
över i vardera staten utgående
skatter å inkomst och förmögenhet.

3. Med kommuner förstås i detta
avtal kommuner av såväl högre som
lägre ordning.

4. Såsom skatter å inkomst eller
förmögenhet enligt detta avtal anses
ej omsättningsskatter, särskilda skatter
å vinst å lotterier och vadhållning,
arvs- och gåvoskatter samt ej heller
i Sverige utgående »bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter».

5. Skulle tvivelsmål uppstå i vilken
av de båda staterna skattskyldig
enligt artikel 3 andra stycket skall
anses vara bosatt eller kan den skattskyldige
med tillämpning av nyssnämnda
bestämmelse anses bosatt i
båda staterna, skall frågan om bosättningsorten
avgöras genom särskild
överenskommelse mellan de
högsta finansmyndighetema i de bå -

Ved undertegningen av den avtale
som idag er sluttet mellom Kongeriket
Norge og Kongeriket Sverige for å
forebygge dobbeltbeskatning for så
vidt angår skatter av inntekt og formue
har undertegnede befullmektigede
avgitt folgende likelydende erklseringer,
som utgjor en integrerende del
av avtalen.

1. Angående slike skattepliktige,
som ikke tilhorer noen av de kontraherende
stater, kan de överste finansmyndigheter
i disse stater, under anvendelse
av avtalens prinsipper, treffe
särskilt overenskomst i hvert enkelt
tilfelle for å forebygge dobbeltbeskatning.

2. Den i artikkel 2 i avtalen inntatte
oppregning av skatter av inntekt
og formue er ikke å anse som uttommende.

Tvilsomme spörsmål om hvilke
skatter går inn under avtalen skal avgjores
i minnelighet av begge staters
överste finansmyndigheter, som så
ofte det er grunn til det skal utveksle
fortegnelser over skatter av inntekt og
formue som utskrives i hver stat.

3. Med kommuner forstås i denne
avtale kommuner av såvel hoyere som
lavere orden.

4. Som skatter av inntekt eller formue
etter denne avtale anses ikke omsetningsskatter,
sserskilte skatter på
gevinst av lotterier og veddemål, arveog
gaveskatter samt heller ikke de »bevillingsavgifter
för särskilda förmåner
och rättigheter», som utskrives i Sver
i <rc.

5. Skulle det oppstå tvil om i hvilken
av de to stater den skattepliktige
etter regelen i artikkel 3. annet ledd,
skal anses för å vsere bosatt, eller
kan den skattepliktige ved anvendelse
av denne regel anses bosatt i begge
stater, skal spörsmålet om bostedet
avgjores ved särskilt overenskomst
mellom de överste finansmyndigheter
i de to stater. Det skal da tas liensyn

Kungl. Maj:ts proposition nr 325.

da staterna. Hänsyn skall därvid tagas
till i vilkendera staten den skattskyldige
kan anses hava centrum för
sina ekonomiska intressen, eller, om
ej heller detta kan avgöras, till medborgarskapet.

6. Inkomst eller förmögenhet, för
vilken oskift dödsbo jämlikt detta
avtal beskattas i den ena staten, må
ej tillika beskattas i den andra staten
hos den som uppbär utdelning
från dödsboet.

Därest fond, stiftelse eller annan
liknande juridisk person beskattas i
den ena staten för sin inkomst och
någon, som uppbär utdelning från den
juridiska personen, beskattas i den
andra staten för utdelningen, kunna
de båda staternas högsta finansmyndigheter
genom särskild överenskommelse
bestämma i vad mån den juridiska
personen eller den som uppbär
utdelningen må befrias från
skattskyldighet. Motsvarande skall
gälla i avseende å förmögenhetsbeskattningen.

7. Bestämmelsen i artikel 4 gäller
såväl inkomst, som förvärvas genom
omedelbart förvaltande och brukande
av den fasta egendomen med tillbehör,
som ock inkomst genom uthyrning,
utarrendering samt varje
annat slags användning av egendomen
ävensom realisationsvinst, som
förvärvas genom avyttring av fast
egendom samt av tillbehör, som avyttras
i samband med egendomen.

Såsom inkomst av fast egendom
betraktas enligt detta avtal inkomst
genom avverkning av skog på egen
eller annans mark, så ock inkomst,
som må tillkomma avverkaren genom
det avverkade virkets försäljning
inom riket ävensom genom sådan
förädling av virket, som inom riket
äger rum annorstädes än å fast driftställe.

8. Till fritt yrke enligt artikel 5
räknas särskilt vetenskaplig, konstnärlig,
undervisande och uppfostrande
verksamhet samt verksamhet som
läkare, advokat, arkitekt och ingenjör.

til i hvilken av statene den skattepliktige
kan anses å ha sentrum för sine
ekonomiske interesser, eller, om heller
ikke dette kan avgjores, til statsborgerskapet.

6. Inntekt eller formue, som uskiftet
dödsbo i henhold til denne avtales
bestemmelser skattlegges for i
den ene siat kan ikke tillike skattlegges
i den annen stat hos den som oppebserer
utdeling fra dodsboet.

Dersom fond, stiftelse eller annen
lignende juridisk person skattlegges i
den ene stat for sin inntekt og noen,
som oppebferer utdeling fra den juridiske
person, skattlegges i den annen
stat for utdelingen, kan begge staters
överste finansmyndigheter gjennom
särskilt overenskomst bestemme i
hvilken utstrekning den juridiske
person eller den som oppebserer utdelingen
skal fritas för skatteplikten.
Tilsvarende skal gjelde med hensyn
til formuesbeskatning.

7. Bestemmelsen i artikkel 4 gjelder
såvel inntekt, som erverves gjennom
umiddelbar nyttiggjoring og bruk
av den faste eiendom med tilbehor,
som inntekt gjennom utleie, bortforpaktning
og enhver annen anvendelse
av eiendommen likesom realisasjonsgevinst,
som erverves gjennom avhendelse
av fast eiendom samt av tilbehor
som avhendes i förbindelse med eiendommen.

Som inntekt av fast eiendom anses
etter denne avtale inntekt gjennom
åvirkning av skog på egen eller annens
grunn, samt inntekt som måtte tilkomme
åvirkeren gjennom det åvirkede
virkes salg innen riket likesom
gjennom slik foredling av virket, som
föregår innen riket annetsteds enn på
fast driftssted.

8. Til fritt yrke etter artikkel 5
regnes sterlig vitenskapelig, kunstnerisk,
undervisnings- og oppdragelsesvirksomhet,
samt virksomhet som
Ifege, sakforer, arkitekt og ingenior.

Kungl. Maj:ts proposition nr 325.

9. Bestämmelserna i artikel 5 gälla
såväl inkomst, som förvärvas genom
omedelbart bedrivande av rörelse,
som ock inkomst genom rörelses upplåtelse
åt annan ävensom vinst genom
avyttring av rörelsen eller del
av den eller av föremål, som användes
i rörelsen.

10. Fast driftställe i den ena av
de avtalslutande staterna skall ej anses
föreligga allenast på den grund,
att ett i den andra staten hemmahörande
företag i den förra staten upprätthåller
affärsförbindelser genom
en fullständigt oberoende representant
eller genom en representant (agent),
som visserligen är stadigvarande verksam
för företagets räkning inom den
förra staten men blott förmedlar affärer
utan att vara befullmäktigad
att avsluta affärer å företagets vägnar.

11. De högsta finansmyndigheterna
kunna sluta särskilt avtal för att
i de i artikel 5 första stycket andra
punkten avsedda fallen på skäligt
sätt åstadkomma uppdelning av inkomster
av handel, industri och annan
rörelse eller fritt yrke samt av
förmögenhet nedlagd i sådan verksamhet.

De högsta finansmyndigheterna
kunna ock, där beskattningsmyndighet
funnit anledning föreligga till
omräkning av inkomst eller förmögenhet
i förhållandet mellan moderföretag
i den ena staten och dotterföretag
i den andra staten eller i andra
liknande fall, träffa skäligt avgörande
rörande inkomstens eller förmögenhetens
beräkning för ifrågavarande
båda skattskyldiga.

12. Med »likartade värdepapper»
i artikel 5 sista stycket förstås, såvitt
gällande lagstiftning i Sverige angår,
bevis å andelar i svenska ekonomiska
föreningar samt, såvitt gällande
lagstiftning i Norge angår, bevis å
andelar i norska bolag med delad
eller eljest begränsad ansvarighet,
härunder ej inbegripna vanliga kommanditbolag.

Därest på grund av ändring av bestämmelserna
i någondera statens

9. Bestemmelsene i artikkel 5 gjelder
såvel inntekt, som erverves gjennom
umiddelbar drift av virksomhet,
som inntekt gjennom virksomhets
bortleie til en annen, samt gevinst ved
avhendelse av virksomheten eller del
av den eller av gjenstander, som anvendes
i virksomheten.

10. Fast driftssted i den ene av de
kontraherende stater skal ikke anses
å foreligge bare av den grunn åt en i
den annen stat hjemmehorende bedrift
opprettholder forretningsforbindelser
i den forste stat gjennom en
fullstendig uavhengig representant eller
gjennom en representant (agent),
som visstnok stadig virker for bedriftens
regning i den forste stat, men
bare formidler forretninger uten å ha
fullmakt til å avslutte forretninger på
bedriftens vegne.

11. De överste finansmyndigheter
kan i de tilfelle som er nevnt i artikkel
5, forste ledds annet punktum,
slutte särskilt avtale for på rimelig
måte å bevirke en oppdeling av inntekter
av handel, industri og annen
nseringsdrift eller fritt yrke samt av
formue som er nedlagt i slik virksomhet.

De överste finansmyndigheter kan
også, hvor en ligningsmyndighet har
funnet grunn til omregning av inntekt
eller formue i forholdet mellom
moderselskap i den ene stat og datterselskap
i den annen stat eller i andre
lignende tilfelle, treffe rimelig avgjorelse
angående inntektens eller formuens
beregning for vedkommende
skattepliktige.

12. Med »lignende verdipapirer» i
artikkel 5 siste ledd forstås, forsåvidt
angår lovgivningen i Norge, andelsbevis
i norske selskaper med delt eller
på annen måte begrenset ansvar, herunder
dog ikke vanlige kommanditselskaper,
samt forsåvidt angår lovgivningen
i Sverige, andelsbevis i
svenske okonomiske foreninger.

Dersom det på grunn av endring i
bestemmelsene i noen av statenes lov -

Kungl. Maj:ts proposition nr 325.

lagstiftning angående bolag eller andra
sammanslutningar för företags
drivande fråga uppkommer om innebörden
av uttrycket »likartade värdepapper»,
kunna de båda staternas
högsta finansmyndigheter träffa särskild
överenskommelse härutinnan.

13. Royalty, som utgår för nyttjande
av fast egendom eller för bearbetande
av gruva eller annan fyndighet,
beskattas i den av staterna,
där den fasta egendomen, gruvan eller
fyndigheten är belägen.

Annan royalty beskattas enligt bestämmelserna
i artikel 3; dock att beskattningen
förbehålles den stat varifrån
rovaltyn utgår, därest den, som
uppbär royaltyn, har sådant inflytande
över företagets ledning att det
skäligen bör anses som om han själv
varit omedelbart delaktig i rörelsens
bedrivande.

Såsom royalty anses jämväl periodiskt
utgående avgift för utnyttjande
av patent, mönster eller dylikt.

14. Till undvikande av möjligen
uppkommande tvivelsmål rörande innebörden
av artikel 6 uttalas att, där
luftfart utövas av konsortium med
delägare från de båda staterna, skall,
om konsortiet icke är juridisk person,
inkomsten av verksamheten beskattas
allenast hos delägarna samt i
vardera staten endast till den del inkomsten
belöper på delägare i den
staten.

15. För undvikande av tvivelsmål
uttalas, att den skatt å utdelningar,
som i Norge uttages av utomlands
bosatta aktieägare och för vilken vederbörande
aktiebolag är ansvarigt,
enligt artikel 7 är att anse såsom
skatt vid källan.

16. Studerande, som allenast i studiesyfte
uppehålla sig i en av de
avtalslutande staterna, underkastas
icke beskattning i denna stat för belopp,
som de för sitt underhåll och
sina studier mottaga från sina i den
andra staten bosatta och där redan
skattskyldiga anhöriga.

17. Till undvikande av möjligen
uppkommande tvivelsmål uttalas, att
bestämmelserna i detta avtal icke in -

givning om selskaper eller andre sammenslutninger
for naeringsdrift oppstår
spörsmål om förståelsen av uttrykket
»lignende verdipapirer», kan
de to staters överste finansmyndigheter
treffe saerskilt overenskomst angående
dette.

13. Royalty som betales for bruken
av fast eiendom eller for drift av gruve
eller annen forekomst, skattlegges
i den av statene der den faste eiendommen,
gruva eller förekomsten ligger.

Annen royalty skattlegges etter bestemmelsene
i artikkel 3, dog slik åt
skattleggingen forbeholdes den stat
hvorfra royaltyen betales, dersom den
som oppebaerer royaltyen har slik innflytelse
på foretagendets ledelse åt det
er rimelig å anse det som om han var
direkte deltager i virksomheten.

Som royalty anses også periodisk
avgift som betales for utnyttelse avpatent,
monster eller lignende.

14. For å forebygge mulig tvil om
förståelsen av artikkel 6 uttales, åt
når luftfart blir drevet av konsortium
med deltagere fra begge stater, skal,
dersom konsortiet ikke er en juridisk
person, inntekten av virksomheten
skattlegges bare hos deltagerne og slik
åt hver stat skattlegger bare den del
som tilfailer deltager i denne stat.

15. For å forebygge tvil uttales, åt
den skatt som i Norge utlignes på i
utlandet bosatte aksjonaerer og som
vedkommende selskap er ansvarig
for, etter artikkel 7 er å anse som skatt
ved kilden.

16. Studerende, som oppholder seg
i en av de kontraherende stater bare
i studieoyemed, skattlegges ikke i denne
stat for belop, som de til sitt underhold
og sine studier mottar fra sine i
den annen stat bosatte og der skattepliktige
pårörende.

17. For å forebygge mulig tvil uttales,
åt bestemmelsene i denne avtale
ikke innvirker på retten til å nyte

Kungl. Maj ds proposition nr 32ö.

verka på rätten att åtnjuta eventuell,
längre gående befrielse som i
kraft av folkrättens allmänna regler
medgivits eller framdeles må komma
att medgivas diplomatiska och konsulära
befattningshavare.

I den mån på grund av sådan
längre gående befrielse påförande av
skatt å inkomst eller förmögenhet
icke sker i anställningsstaten, förbehålles
beskattningen hemlandet.

18. För undvikande av tvivelsmål
uttalas likaledes, att, därest en person
på grund av flyttning från den ena
staten till den andra beskattas i båda
staterna för i artikel 3 avsedd inkomst,
som förvärvats under en och
samma tidrymd, beskattningsrätten
enligt detta avtal tillkommer den stat,
där han var bosatt, då inkomsten förvärvades.

19. Vardera staten skall vara oförhindrad
att i erforderlig mån kräva
bevis för att dubbelbeskattning i avtalets
mening föreligger.

20. Kupongskatt för utdelning å
aktier i svenskt aktiebolag anses utgå
på grund av taxering under året
efter det då utdelningen blivit tillgänglig
för lyftning.

För undvikande av tvivelsmål uttalas,
att avtalet skall beträffande i
Sverige preliminärt erlagda skatter
tillämpas första gången i fråga om
skatter, som erläggas under inkomståret
1948.

21. Genom detta avtal sker icke någon
ändring i det den 14 juni 1937 ingångna
avtalet angående grunderna
för fördelning i beskattningshänseende
av Luossavaara—Kiirunavaara
Aktiebolags inkomster.

Som skedde i Oslo, i två exemplar,
den 21 juni 1947.

eventuell lenger gående skattefrihet,
som i kraft av folkerettens alminnelige
regler innrommes eller for fremtiden
måtte komme til å bli innrommet
diplomatiske og konsulaere tjenestemenn.

I den utstrekning hvori det på grunn
av slik lenger gående skattefritagelse
ikke utskrives skatt på inntekt eller
formue i ansettelseslandet, forbeholdes
skattskrivningen hjemlandet.

18. For å forebygge tvil uttales likeledes,
åt dersom en person som folge
av flytning fra den ene stat til den
annen blir skattelagt i begge stater för
inntekt av den i artikkel 3 nevnte art,
som er opptjent i ett og samme tidsrom,
tilkommer beskalningsretten etter
denne avtale den stat, hvor vedkommende
var bosatt da inntekten ble
oppebåret.

19. Hver av statene skal ha anledning
til i fornodent omfång å kreve
bevis for åt dobbeltbeskatning i avtalens
forstand föreligger.

20. Kupongskatt på utbytte av aksjer
i svensk aksjeselskap anses utskrevet
på grunnlag av ligning i året
etter det år da det ble anledning til å
heve utbyttet.

For å forebygge tvil uttales, åt avtalen,
når det gjelder skatter som erlegges
forskuddsvis i Sverige, skal anvendes
forste gang på de skatter som
erlegges i inntektsåret 1948.

21. Gjennom denne avtale skjer det
ikke noen endring i den avtale som
ble inngått 14. juni 1937 om fordeling
i beskatningshenseende av Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolags insekter.

Som skjedde i Oslo, i 2 eksemplarer,
den 21. juni 1947.

Johan Beck-Friis Halvard M. Lange

Kungl. Maj.ts proposition nr 325.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 juni

1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Nilsson, Sträng, Ericsson,

Mossberg, Weijne, Kock.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena.

Under år 1938 upptogos mellan Sverige och Norge förhandlingar om åtgärder
till undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet. Såsom resultat av dessa förhandlingar förelåg i början av
år 1940 ett förslag till avtal mellan de båda staterna för undvikande av
sådan dubbelbeskattning. Innan förslaget hann godkännas, inträffade emellertid
den tyska ockupationen av Norge, och något avtal kom därför icke
till stånd.

Efter krigets slut blev frågan om dubbelbeskattningsavtal med Norge på
nytt aktuell och under tiden den 22—den 25 mars i år ha i Stockholm förhandlingar
åter ägt rum mellan representanter för svenska och norska regeringarna.
Förhandlingarna ha å svensk sida förts av regeringsrådet, juris
doktorn C. W. U. Kuylenstiema samt chefen för finansdepartementets rättsavdelning,
hovrättsrådet Rolf Dahlgren.

Vid förhandlingarna har enighet nåtts om ett nytt, på svenska och norska
språken avfattat förslag till avtal mellan de båda länderna för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet ävensom
beträffande ett till avtalet hörande slutprotokoll. Förslaget till avtal
med tillhörande slutprotokoll har av förhandlarna överlämnats till respektive
regeringar för godkännande. De ifrågavarande handlingarna jämte ett rörande
paraferingen av avtalsförslaget fört protokoll torde få såsom bilaga1
fogas vid protokollet i detta ärende.

Förslaget med tillhörande slutprotokoll och protokoll rörande paraferingen
har remitterats till kammarrätten, som i avgivet utlåtande lämnat förslaget
utan erinran.

Norska finans- och tulldepartementet har därefter den 19 juni 1947 under
hand meddelat, att man å norsk sida vore beredd att underteckna avtalet.

1 Förslaget till avtal med tillhörande slutprotokoll har här uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 325.

Avtal av det slag, varom nu är fråga, ha förut slutits med ett antal stater,
bl. a. med Finland den 16 mars 1931, med Danmark den 6 maj 1932 samt
med Island den 8 september 1937. Samtliga avtal ha ratificerats. För avtalens
tillämpning ha brukat utfärdas utförliga föreskrifter i särskilda kungörelser.
Sålunda ha beträffande avtalen med Finland och Danmark utfärdats
kungörelser med tillämpningsföreskrifter den 30 april 1931, nr 67
(ändrad den 4 januari 1939, nr 18, och den 26 februari 1943, nr 83) respektive
den 30 juni 1932, nr 348 (ändrad den 4 januari 1939, nr 19, och den
26 februari 1943, nr 84; jfr även kungörelsen den 26 maj 1944, nr 259). Såsom
bilagor till de ursprungliga kungörelserna finnas respektive avtal intagna
i svensk text.

Det föreliggande avtalsförslaget överensstämmer i väsentliga delar med
de med Finland och Danmark ingångna avtalen. Prioriteten i fråga om beskattningsrätten
förbehålles liksom i dessa avtal väsentligen den stat, där
den skattskyldige är bosatt eller eljest hemmahörande. Fastighets- och rörelseinkomster
liksom inkomster av fritt yrke beskattas dock i princip i den
stat, varifrån inkomsten härrör, d. v. s. den stat där fastigheten är belägen
eller där rörelsen eller yrket utövas vid fast driftställe.

I ett viktigt hänseende innehåller det finska avtalet från det danska avvikande
bestämmelser. Sålunda stadgas i avtalet med Finland, att avlöning,
pension eller annan förman, som atnjutes från enskild fysisk eller juridisk
person på grund av anställning, tjänst eller stadigvarande uppdrag, beskattas
allenast i den av de båda staterna, där verksamheten utövas eller utövats.
Enligt avtalet med Danmark däremot beskattas dylik förmån i den
stat, där den skattskyldige är bosatt. Den i det finska avtalet stadfästa
principen överensstämmer bäst med nu gällande svenska skatte- och uppbördssystem,
och det hade därför varit önskvärt att samma princip kunnat
tillämpas i det ifrågavarande avtalet med Norge. Gällande norsk skattelagstiftning
har emellertid ansetts lägga hinder i vägen härför, och enligt avtalsförslaget
skall sålunda beskattning av dylik inkomst ske i bosättningsstaten.
Enligt protokollet rörande parafering av avtalsförslaget ha dock ombuden vid
avtalsförhandlingarna enats om att, så snart de tekniska förutsättningarna
därför förelåge, avtalet borde så ändras att arbetsinkomster av angivet slag
komme att beskattas i den av staterna, där arbetet utfördes.

Beträffande utdelningar innehåller avtalsförslaget en klausul, som närmast
överensstämmer med motsvarande bestämmelser i ett med Amerikas
Förenta Stater den 23 mars 1939 ingånget dubbelbeskattningsavtal (se SFS
nr 1042/1940 med ändringar nr 88/1943). Enligt denna klausul gäller beträffande
utdelningar att vardera staten förbehåller sig rätt att, i den mån dess
skattelagstiftning så föreskriver, uttaga och innehålla skatt som enligt dess
egen skattelagstiftning avdrages vid källan (s. k. kupongskatt). Dock förbinder
sig vardera staten att, för mildrande av därigenom uppkommande
dubbelbeskattning, ej uttaga dylik skatt med mera än 10 procent av utdelningens
bruttobelopp. Därest i någondera staten sådant avdrag sker, skall
vidare den andra staten från sin på utdelningen belöpande statliga skatt å

Departements chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 325.

inkomst medgiva ett särskilt avdrag i anledning av den i förstnämnda stat
vid källan avdragna skatten, vilket avdrag ej må understiga 5 procent av
utdelningens bruttobelopp. Genom denna klausul har dubbelbeskattningen å
utdelningar såvitt angår statlig skatt begränsats till högst 5 procent.

Vad angår inkomst av företag för utövande av sjöfart eller luftfart har
i överensstämmelse med vad som stadgats i tidigare avtal — i avtalsförslaget
angivits att beskattning därav skall ske endast i den stat där företagets
verkliga ledning har sitt säte. Denna klausul kompletteras emellertid av en
bestämmelse i slutprotokollet enligt vilken, där luftfart utövas av sådant konsortium
med delägare från de bada staterna vilket icke är juridisk person,
inkomsten av verksamheten skall beskattas endast hos delägarna och i vardera
staten endast till den del inkomsten belöper på delägare i den staten.

Avtalet är vad angår Sverige avsett att första gången träda i tillämpning
beträffande skatter, som utgå på grund av 1948 års taxering, och skall i
fråga om preliminärt erläggande av skatt tillämpas från och med inkomståret
1948. För Norges del är avtalet avsett att första gången tillämpas beträffande
skatter på grund av taxering för skatteåret 1948—1949 med undantag
för taxering avseende räkenskapsår, som gått till ända före den 1
mars 1947. Avtalet kommer icke att bliva tillämpligt beträffande den norska
skatten å förmögenhetsökning och ej heller beträffande den föreslagna norska
krigsskadeskatten, vilka båda skatter enligt protokollet rörande paraferingen
förklarats avse tidigare år än dem som komme att omfattas av avtalet''.
Ombuden ha emellertid enligt samma protokoll förklarat sig eniga om att
dessa skatter i vissa fall kunde komma att träffa svenska medborgare och
svenska intressen på ett sätt, som ej överensstämde med avtalsförslagets
grunder, och de norska ombuden ha därför utfäst sig att, om avtalet kommer
till stånd, inom norska finansdepartementet verka för en sådan tillämpning
av bestämmelserna angaende de angivna skatterna, som överensstämde
med skatternas syfte och avtalets grunder. Framställningar från svenska finansdepartementet
i hithörande frågor skulle enligt uttalande i protokollet
välvilligt prövas.

Avtalet a\ses skola träda i kraft i och med utväxlingen av ratifikationshandlingama
och förbliva gällande, så länge detsamma icke uppsäges av någondera
staten. Ratifikationen skall för Sveriges del ske med riksdagens samtycke.

. Sverige har tidigare ingått avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
inkomst och förmögenhet med samtliga nordiska länder utom
Norge. Fyllandet av den lucka, som frånvaron av ett liknande avtal med
vårt västra grannland utgjort, har länge framstått som ett betydelsefullt
önskemal. Angelägenheten att fa till stand dubbelbeskattningsavtal torde för
övrigt numera få anses större än tidigare på grund av den inträdda stegringen
av skattesatserna. Med hänsyn härtill och då det föreliggande förslaget
till aytal icke föranleder erinran från min sida, tillstyrker jag dess godkännande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 325.

Under erinran, att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena
att göra framställning rörande undertecknandet, hemställer föredragande departementschefen,
att Kungl. Maj:t måtte för sin del godkänna förenämnda
förslag till avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet jämte tillhörande slutprotokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:
F. Lyberg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 325.

Bilaga.

Protokoll rörande parafering av ett förslag till dubbelbeskattningsavtal
mellan Sverige och Norge i Stockholm
den 25 mars 1947.

§ 1.

Efter förhandlingar under tiden 22—25 mars 1947 mellan undertecknade,
därtill utsedda ombud, paraferades svensk text till ett förslag till avtal mellan
Konungariket Sverige och Konungariket Norge för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet.

Det överenskoms att, sedan den norska texten utskrivits i Norge, den
skulle brevledes paraferas av ombuden.

§ 2.

Det fastslogs att av tekniska skäl avtalet ej kunnat erhålla retroaktiv giltighet,
varför det bland annat ej komme att avse den norska skatten å förmögenhetsökning
och ej heller den föreslagna norska krigsskadeskatten, vilka
båda skatter skulle avse tidigare år än dem som komme att omfattas av
avtalet.

Ombuden voro emellertid eniga om att dessa skatter i vissa fall kunde
komma att träffa svenska medborgare och svenska intressen på ett sätt som
ej överensstämde med avtalsförslagets grunder. De norska ombuden utfäste
sig att, därest avtalet komme till stånd, inom norska finansdepartementet
verka för en sådan tillämpning av bestämmelserna angående nämnda skatter,
som överensstämde med skatternas syfte och avtalets grunder. Framställningar
från svenska finansdepartementet i hithörande frågor skulle välvilligt
prövas.

§ 3.

Ombuden å ömse sidor voro eniga om att, så snart de tekniska förutsättningarna
därför förelåge, avtalet borde så ändras att arbetsinkomster, bortsett
från statliga löner och pensioner samt liknande ersättningar, komme att
beskattas i den av staterna, där arbetet utfördes.

8 4.

Enighet mellan ombuden å ömse sidor konstaterades likaledes därutinnan
att så snart som möjligt avtal rörande handräckning i beskattningsärenden
borde träffas mellan de båda staterna.

8 5.

Ombuden å ömse sidor utfäste sig att söka utverka respektive finansdepartements
godkännande av de synpunkter, som kommit till uttryck i §§ 2—4
här ovan.

Stockholm den 25 mars 1947.

Carl W. U. Kuglenstierna
Rolf Dahlgren

Kåre Kvisli
Chr. Urbye

Kungl. Maj ds proposition nr 32o.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet in för

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 juni 1947.

N är varande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Nilsson, Sträng, Ericsson,
Mossberg, Weijne, Kock.

Under erinran att Kungl. Maj:t förut denna dag på föredragning av chefen
för finansdepartementet beslutat godkänna ett förslag till avtal mellan
Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter
å inkomst och förmögenhet jämte tillhörande slutprotokoll,

hemställer ministern för utrikes ärendena, efter gemensam beredning med
chefen för finansdepartementet, att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga sändebudet
i Oslo, envoyén friherre J. H. Beck-Friis, att för Sveriges del underteckna
avtal i ämnet jämte tillhörande slutprotokoll, ävensom förordna att erforderlig
fullmakt för undertecknandet skall i vanlig ordning utfärdas.

Till vad ministern sålunda hemställt, varuti övriga statsrådsledamöter
förena sig, behagar Hans Maj:t Konungen
lämna bifall.

Ur protokollet:
Lennart Finnmark.

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 325.

Kungl. Maj:ts proposition nr 325.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsiådet å Stockholms slott den 27 juni

1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Sträng, Mossberg,
Weijne, Kock.

Chefen för finansdepartementet, statsiådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena.

Sedan Kungl. Maj:t den 20 juni 1947 bemyndigat sändebudet i Oslo, envoyén
friherre J. H. Beck-Friis att för Sveriges del underteckna ett avtal mellan
Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet jämte tillhörande slutprotokoll av en lydelse
svarande mot det förslag, Kungl Maj:t tidigare samma dag godkänt,
har sagda avtal med tillhörande slutprotokoll den 21 juni 1947 blivit vederbörligen
undertecknat.

I anledning härav hemställer jag — under åberopande av vad jag den 20
juni 1947 anfört i ärendet och med erinran att avtalet är avsett att tillämpas
redan vid den preliminära taxeringen för nästföljande inkomstår — att Kungl.
Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att

dels godkänna nämnda avtal och slutprotokoll,
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, i den mån det för
genomförande av ifrågavarande avtal erfordras, vidtaga ändringar
i ågångna taxeringar, vare sig de avse statliga eller
kommunala skatter.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet::
Lennart Sundkler.

477943 Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.