Kungl. Maj:ts proposition Nr 324 (Proposition 1919:324)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

Nr 324.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen om anvisande av medel
till beredande av tvångsuppfostron åt minderåriga manliga
förbrytare m. m.; given Stockholms slott den 18
mars 1919.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
justitiedepartementsärenden för samma dag vill Kungl. Maj:t härmed
föreslå riksdagen att
dels medgiva,

ej mindre att den till Venngarn tillsvidare förlagda allmänna uppfostringsanstaltens
karaktär av provisorium må upphöra och där upprättas
en permanent statlig uppfostringsanstalt för minderåriga manliga
förbrytare;

än även att den under domänstyrelsens förvaltning stående, nu på
arrende åt enskild person upplåtna Bäekaskogs kungsgård i Kiaby socken
av Kristianstads län må, mot vederbörlig nedskrivning i statens domäners
fond, från och med den 14 mars 1920 disponeras för statens e^en räkning
till upprättande därstädes av ytterligare en allmän uppfostringsanstalt
för minderåriga manliga förbrytare;
dels anvisa under andra huvudtiteln
på till äggsst åt för år 1919:

för utförande vid statens uppfostringsanstalt vid Venngarn av
följande byggnads- och ändringsarbeten m. m., nämligen uppförande av
ett gymnastikhus, ett verkstadshus och fyra tvåfamiljshus, utvidgning av
köksavdelningen, komplettering av kokanordningar och ångpanneavdelningen,
reparation av hus vid torpet Vela samt inredning av tre enkelrum
å nuvarande anstaltsbyggnadens vind ävensom för anskaffande av
inventarier ett reservationsanslag av 414,000 kronor; och

till anordnande vid statens uppfostringsanstalt å Bona av en övervakningsavdelning
ett reservationsanslag av 5,000 kronor; samt
på extra stat för år 1920:

till beredande åt kungsgården Bäekaskogs nuvarande arrendator av
gottgörelse för det arrendatorn måste före nu löpande arrendeperiods utgång
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 287 höft. (Nr 324.) 1

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

frånträda arrendet ävensom till inlösen av arrendator!! tillhöriga byggnader
samt levande och döda inventarier med mera ett reservationsanslag
av 432,355 kronor; och

till reparation av vissa byggnader vid Bäckaskog, avsedda till
bostäder för elever och befattningshavare, ävensom till anskaffning av
inventarier till elevbostäderna m. m. ett reservationsanslag av 80,000
kronor;

dels höja det under andra huvudtiteln till statens uppfostringsanstalt
å Bona uppförda ordinarie förslagsanslag från dess nuvarande
belopp 175,000 kronor med 75,000 kronor till 250,000 kronor;

dels till förstärkning av nämnda ordinarie förslagsanslag på extra
stat för år 1920 anvisa ett förslagsanslag, högst, 40,000 kronor;

dels ytterligare bevilja

på extra stat för år 1920:

a) till avlönande av tjänstemän vid statens uppfostringsanstalt å
Venngarn ett förslagsanslag, högst, 49,445 kronor;

b) till kost och beklädnad åt de vid statens uppfostringsanstalt å
Venngarn intagna elever m. m. ett förslagsanslag av 270,000 kronor;

c) till avlönande av tjänstemän vid statens uppfostringsanstalt å
Bäckaskog ett förslagsanslag, högst, 5,270 kronor;

d) till kost och beklädnad åt de vid statens uppfostringsanstalt å
Bäckaskog intagna elever m. m. ett förslagsanslag av 13,000 kronor;
samt

på till äggsstat för år 1919:

till förstärkning av det å extra stat för samma år beviljade förslagsanslaget
till kost och beklädnad åt de vid statens uppfostringsanstalt
å Venngarn intagna elever m. m. ett förslagsanslag, högst,

40,000 kronor;

dels ock besluta, att andre läraren vid statens uppfostringsanstalt å
Venngarn och läraren vid statens uppfostringsanstalt å Bäckaskog skola
vara delaktiga i folkskollärarnas pensionsinrättning i enlighet med de
bestämmelser, som i sådant avseende äro gällande beträffande andre
läraren och tredje läraren vid statens uppfostringsanstalt å Bona.

De till ärendet hörande handlingar skola"tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Kungl. Maj ds ''proposition Nr 324.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 18 mars 1919.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre PALMSTIERNA,

Rydén,

Undén,

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde ärende
angående äskande hos riksdagen av medel till beredande av tvångsuppfostran
åt minderåriga manliga förbrytare.

Därvid anförde föredraganden:

För vårdandet av minderåriga manliga förbrytare, om vilka domstol
förordnat att de skola insättas i allmän uppfostringsanstalt, finnes,
som bekant, sedan flera år inrättad en statsanstalt å Dona i Östergötlands
län. Denna anstalt, statens uppfostringsanstalt å Bona, har allt intill
senaste tiden varit den enda inrättningen i sitt slag i vårt land. Påförslag
av Kungl. Maj:t (proposition nr 338 den 23 april 1918) beslöt emellertid
1918 års lagtima riksdag, att statens vårdanstalt för alkoholister, som för
det dåvarande var förlagd till Venngarn i Stockholms län, skulle från tid -

Ang.

medel till
beredande
av tvångsuppfostran
åt
minderåriga
manliga
förbrytare.

Nuvarande

tvångsupp fostrings anstalta.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

punkt, som Kungl. Maj:t bestämde, vara tills vidare förlagd till Salbohed
i Västmanlands län samt att, jämväl från tidpunkt, som Kungl. Maj:t
bestämde, till Venngarn skulle tills vidare förläggas eu statens uppfostringsanstalt
lör minderåriga manliga förbrytare. Enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande har detta, beslut trätt i verkställighet med ingången
av augusti månad 1918. Från sistnämnda tidpunkt finnes alltså utom
Bonaanstalten ännu en inrättning för mottagande av till tvångsuppfostran
dömda minderåriga manliga förbrytare, statens uppfostringsanstalt
vid Venngarn.

Att märka är, att sistnämnda anstalts egenskap av uppfostringsanstalt
vid nyssnämnda besluts fattande ansetts innebära allenast ett
provisorium.

Nuvarande
anslag till
uppfostringsanstalterna

å Bona och
vid Venngarn
samt motsvarande
anslags
beräknande i
1919 års
statsverksproDOSition

;■ atnt propositionen
om
t Hugg sstat
för samma är.

För bestridande av driftkostnaderna vid nu nämnda båda statliga
uppfostringsanstalter äro i innevarande års riksstat för en var av anstalterna
uppförda tvenne anslag, nämligen för Bonaanstalten två ordinarie
anslag, ett bestämt anslag å 56,900 kronor till bestridande av de
i anstaltens ordinarie avlöningsstat upptagna avlöningar m. m. och ett
förslagsanslag å 175,000 kronor, avsett för anstaltens övriga utgifter,
samt för Venngarnsanstalten två extra anslag, ett förslagsanslag, högsfi
till avlönande av tjänstemännen, å 31,470 kronor och ett förslagsanslag''
utan begränsning uppåt till kost och beklädnad åt eleverna in. m. å

98,000 kronor.

I innevarande års statsverksproposition har Kungl. Maj:t under
punkt [39] på i vederbörande statsrådsprotokoll närmare utvecklade skäl
föreslagit riksdagen att från och med år 1920 höja det å ordinarie stat
uppförda bestämda anslaget till Bonaanstalten från 56,900 kronor med
5,400 kronor till 62,300 kronor. Med avseende å övriga nyssnämnda
anslag omnämnde jag vid statsverkspropositionens behandling i statsrådet
vid punkterna [40]—[42J, att sakkunniga, vilka, enligt Kungl. Maj:ts
bemyndigande, den 1 juli 1918 av mig tillkallats för att verkställa utredning
och avgiva förslag rörande beredande av ökad möjlighet att å
uppfostringsanstalt mottaga till tvångsuppfostran dömda minderåriga
manliga förbrytare — de s. k. tvångsuppfostring ssakkunniga — hos
mig anmält, att de ämnade inom kort till Kungl. Maj:t inkomma med
förslag, att för mötande av den alltjämt fortgående tillströmningen av
till tvångsuppfostran dömda minderåriga förbrytare måtte vidtagas vissa
åtgärder, delvis av provisorisk art, i syfte att sätta Bona- och Venngarnsanstalterna
i stånd att under den närmaste framtiden mottaga
ett väsentligt ökat antal elever. Jag förklarade tillika, att min
avsikt vore, att, efter det denna fråga blivit behörigen utredd, före -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 32i. 5

slå Kungl. Magt att härom avlåta proposition till innevarande års
riksdag, samt framhöll, att, i avvaktan på denna proposition, det
ordinarie förslagsanslaget till Bonaanstalten och de båda förutnämnda
extra anslagen till Venngarnsanstalten för det dåvarande kunde i
riksstaten allenast beräknas. I överensstämmelse härmed och med
ledning dels av framställningar gjorda av styrelsen för Bona- och
Venugarnsanstalterna dels ock uppgifter, lämnade av förutnämnda
sakkunniga, blevo ifrågavarande tre anslag i statsverkspropositionen
beräknade, ordinarie förslagsanslaget till Bonaanstalten till 425,000
kronor samt de båda extra anslagen till Venngarnsanstalten till
respektive 47,000 kronor och 325,000 kronor. För bestridande av
kostnaderna för bl. a. vidtagande av nyssberörda av de sakkunniga bebådade
åtgärderna för utvinnande av ökat anstalts utrym me, bestående
huvudsakligen i vissa byggnadsarbeten och anskaffande av inventarier,
har vidare i propositionen om 1919 års tilläggsstat föreslagits, att i
samma stat måtte såsom reservationsanslag beräknas ett belopp av

485,000 kronor.

Sedan nyssnämnda tvångsuppfostringssakkunniga, som utgöras av
landshövdingen Axel Ekman såsom ordförande samt vidare direktören
vid Bonaanstalten Knut Blomquist (tillika sekreterare), ledamoten av riksdagens
andra kammare, lantbrukaren Johan Jönsson i Revinge, ledamoten
av riksdagens första kammare, t. f. överinspektören Daniel Alfred Petrén
och fältläkaren Conrad Fredrik Vahlquist, numera den 31 januari och den
8 mars 1919 såsom första resultat av sitt arbete avgivit särskilda betänkande^
innefattande utredningar och förslag rörande bland annat
de åtgärder, som böra vidtagas för att under den närmaste framtiden
bringa lättnad i den rådande platsbristen, anhåller jag att få ånyo anmäla
de anslagskrav, som med nu förevarande frågor äga samband.

Då för bestämmandet av de ifrågavarande anslagens storlek spörsmålet
om graden av det behov av ökat antal anstaltsplatser, som redan
nu föreligger eller är att förränta inom den närmaste framtiden, spelaren
avgörande roll, torde det tillåtas mig att först redogöra för utredningen
i denna del. Därpå torde lämpligen böra följa en redogörelse
för de utredningar och förslag om verkställande av byggnadsarbeten eller
vidtagande av andra åtgärder, som, främst i syfte att avhjälpa berörda
platsbrist, framlagts av de sakkunniga eller eljest föreligga till avgörande.
I sammanhang därmed torde böra redogöras jämväl för vederbörande
anslaltsstyrelsers och de sakkunnigas beräkningar av erforderliga anslag

Tvångsuppfcs''ringssatleunniga
av
lämna utredningar
och
förslag.

I) Behovet av
ökat antal
anstaltsplatser.

Nuvarande
plats itrymmet
å Bonaoch
Vetingarnsanstalterna.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

för uppfostringsanstalternas driftkostnader. Sedan jag därefter till behandling
för sig upptagit vissa spörsmål, som åro av primär betydelse för
bedömandet av de framkomna förslagen till platsbristens avhjälpande, vill
jag slutligen i ett sammanhang angiva min ståndpunkt till samtliga föreliggande
anslagsfrågor.

Det spörsmål, som sålunda här först bör upptagas till behandling,
är frågan om graden av det behov av ökat antal anstaltsplatser för minderåriga
manliga förbrytare, som redan nu föreligger eller är att förvänta
inom den närmaste framtiden. Den utredning härom, som jag nu vill
lämna, baserar sig dels på material, som insamlats av de sakkunniga,
dels ock på av mig eljest inhämtade upplysningar.

Anstalten å Bona stod färdig att tagas i bruk för sitt ändamål
med 1905 års ingång, då det genom 1902 års lag om ändrad lydelse
av 5 kap. 3 § strafflagen införda tvångsuppfostringsinstitutet trädde i
tillämpning. Anstalten var avsedd för 100 elever och så inrättad, att
av dessa 96 kunde nattetid hållas skilda från varandra genom förläggning
i så kallade boxar. Därefter hava tid efter annan måst vidtagas
utvidgningsarbeten för beredande av sovplatsutrymme åt det ständigt
ökade antalet elever. Sålunda beviljade, på framställning av Kungl.
Maj:t, 1916 års riksdag medel till utförande av vissa ändrings- och
ny byggnadsarbeten vid austalten, varigenom skulle beredas utrymme
för ytterligare 40 elever, så att anstalten därefter skulle stå rustad att
mottaga sammanlagt 136 elever. Denna utvidgning skulle åstadkommas
på det sätt, att i de delar av de båda elevbyggnaderna, som inrymde bostäder
för två avdelningsföreståndare och två förmän, skulle anordnas två sovsalar,
rymmande vardera 20 elever, samt att åt de befattningshavare,
vilkas bostadslägenheter sålunda togos i anspråk för detta ändamål, i
stället skulle inredas bostäder dels i särskilda för sådant ändamål uppförda
byggnader — en avdelningsföreståndarbyggnad och två förmansbostäder
— dels ock i den skolhusbyggoad, som jämväl skulle uppföras
för de beviljade medlen. Likaledes på framställning av Kungl. Maj:t
beviljade vidare 1917 års riksdag ytterligare medel till beredande av
ökat sovplatsutrymme vid anstalten. Dessa medel avsågo uppförande
av en särskild sjukstuga för anstalten. Härigenom skulle de dåvarande
sjuksalarna — inrymda i ekonomibyggnaden — kunna apteras till sovsalar
för tillhopa 12 elever.

Samtliga nu nämnda ornändrings- och nybyggnadsarbeten äro numera
genomförda. Alldeles frånsett rent provisoriska åtgärder — så -

Kung!. Maj:ts proposition Nr 324.

som elevers placerande i korridorerna utanför sovsalarna samt i sovsalarnas
förrum — finnes alltså för närvarande vid Bonaanstalten sovplatsutrymme
för 148 elever.

På grund av det beslut om Bonaanstaltens utvidgning, som, på
framställning av Kungl. Maj:t (förutnämnda prop. 338), 1918 års lagtima
riksdag fattade, är att påräkna, att Bonaanstalten inom kort skall stå rustad
att mottaga ett väsentligt större antal elever. Nyssnämnda beslut gick
nämligen, så vitt nu är av intresse, ut på dels uppförande vid anstalten
av en ny elevavdelning, avsedd för 80 elever, dels ock uppförande av
en kolonibyggnad och verkställande av visst annat byggnadsarbete vid
en till anstalten hörande utgärd Bockfall, varigenom möjlighet skulle
beredas att dit förlägga en elevkoloni om 8 elever. Av dessa byggnadsarbeten
äro de vid Bockfall att förvänta färdiga under senare
hälften av innevarande års sommar, under det att den nya elevavdelningen
å själva Bona kan beräknas kunna tagas i anspråk för sitt
ändamål i början av nästa år.

I detta sammanhang är att erinra om den ökning av platsutrymmet
för elever vid anstalten, som skulle vinnas genom ett bifall till
Kungl. Maj:ts proposition nr 124 till innevarande års riksdag angående
utvidgning av Bonaanstaltens jordområde m. m. Denna proposition går nämligen
ut på bl. a., att till Bonaanstalten skulle läggas viss del av tvenne närbelägna,
för Kungl. Maj:ts och kronans räkning inköpta fastigheter, SU
mantal Stora Rösiö och 3/s mantal Lilla Rösiö, samt om beviljande av
medel till utförande därstädes av vissa byggnadsarbeten, varigenom det
skulle bliva möjligt att dit förlägga en elevkoloni på 10 å 12 elever.
Att märka är emellertid, att den ökning i platsutrymmet, som sålunda
skulle utvinnas, fullt motväges av en minskning däri, som är avsedd
att ske på annat håll. Såsom förut nämnts hava de i ekonomibyggnaden
inrymda förutvarande sjuksalarna apterats till sovsalar för tillhopa
12 elever. Denna anordning är emellertid, på sätt också framhölls
vid fattandet av beslut om dess genomförande, allenast av provisorisk
natur. Dessa salar äro nämligen avsedda att tagas i anspråk som arbetssalar
för den övervakningsavdelning, om vars inrättande vid anstalten
förslag väckts under punkt [39] i årets statsverksproposition
vid behandling av frågan om utökning av anstaltens ordinarie personal
och för vars förverkligande jag senare i dag kommer att hemställa, att
Kungl. Magt måtte hos riksdagen begära ett mindre belopp, avsett för
vissa för ändamålet erforderliga ändringsarbeten.

Då nu senast nämnda väntade ökning och minskning i anstalt sutrymmet
å Bona — genom tillkomsten av en elevkoloni å Rösiöfastigheterna

Kungl. Maj:ts proposition AV 324.

respektive förvandling av de förutvarande sjuksalarna, dit nu en del
elever äro förlagda, till arbetssalar för en särskild övervakningsavdelning
— torde kunna antagas komma att inträda ungefär samtidigt
samt, på sätt nyss påpekats, uppväga varandra, lärer något avseende
icke behöva vid dem fästas, då det, såsom nu, gäller att beräkna platsutrymmet
å Bonaanstalten sådant detta efter genomförande av samtliga
i detta avseende beslutade åtgärder kommer att ställa sig under den
närmaste framtiden. Detta platsutrymme torde därför kunna fastställas
till att i bästa fall omfatta under senare hälften av innevarande år,
efter tillkomsten av elevkolonien vid Bockfall, 156 platser samt vid
början av år 1920, efter fullbordandet av den nya elevavdelningen vid
själva Bona, 236 platser.

Detta angående platsutrymmet vid Bonaanstalten. Vad därefter
beträffar den nya uppfostringsanstalten vid Venn^arn, vars verksamhet,
som nämnt, tagit sin början med ingången av augusti månad 1918,
är det ordinarie platsutrymmet där beräknat till 100. Dock har, på
sätt framgår av förutnämnda proposition nr 338 till 1918 års lagtima
riksdag, antagits, att genom de befintliga sovrummens utnyttjande till
det yttersta därstädes skulle kunna i händelse av behov inrymmas ytterligare
30 elever eller således sammanlagt 130 elever.

Den nu förebragta utredningen giver sålunda till resultat, att —
frånsett nyssnämnda 30 elevplatser vid Venngarn, som torde få betraktas
allenast som en nödfallsutväg — ordinarie platsutrymmet vid
de båda anstalterna för närvarande omfattar vid Bonaanstalten 148 och
vid Venny ar nsunstalten 100 eller tillhopa 248 platser samt kan väntas
komma att uppgå under loppet av innevarande års senare hälft, efter tillkomsten
av elevkolouien vid Bockfall, till sammanlagt 256 samt tidigast
vid ingången av år 1920, efter det den nya elevavdelningen vid
Bona trätt i kraft, till sammanlagt 336 platser. Om förutnämnda 30
extra tilläggsplatser vid Venngarn medräknas, bliva motsvarande, båda
anstalterna omfattande siffror respektive 278, 286 och 366. Tvångsuppfostringssakkunniga,
vilka ej tagit hänsyn till det platsutrymme för
10 å 12 elever som skulle komma att beredas vid Rösiöhemmanen,
hava, eljest i nära överensstämmelse med vad nu sagts, vid sina beräkningar
av platsbristen utgått från ett platsutrymme å båda anstalterna under
år 1920 av omkring 350.

Huru otillräckliga de nuvarande båda uppfostringsanstalterna äro
och, jämväl efter genomförandet av de beslutade utvidgningarna vid
Bona, kunna väntas bliva redan under den närmaste framtiden, torde med
full tydlighet framgå av den redogörelse för den hittillsvarande och

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 324.

den väntade stegringen i antalet till tvångsuppfostran dömda minderåriga
manliga förbrytare, till vilken jag nu vill övergå.

Enligt tillgängliga uppgifter har under den senaste tioårsperioden
tillkomst och avgång av elever vid Bonaanstalten samt, såvitt angår
1918 års fyra sista månader, jämväl Venngarnsanstalten, ställt sig på
följande sätt (därvid såsom + till de under året tillkomna angivits de
villkorligt utskrivna elever, som måst under året återtagas till anstalten):

\ „	Kvarvarande	Tillkomna	Avgångna	Kvarvarande
År	vid årets början	under året	under året	vid årets slut
1909 ..............	.......... 95	26+ 1= 27	48	74
1910..............	.......... 74	38 + 1 = 39	41	72
1911 ..............	.......... 72	43+ 3= 46	41	77
1912 ..............	.......... 77	46+ 6 = 52	31	98
1913 .............	........ 98	67+ 8 = 75	52	121
1914..............	.......... 121	48+ 7 = 55	50	126
1915 ..............	.......... 126	59+ 8 = 67	72	121
1916 ..............	.......... 121	79+ 6= 85	64	142
1917 ..............	.......... 142	156 + 11 = 167	83	226
1918 ..............	.......... 226	172 + 19 = 191	in	306
Under	förut angivna år har medeltalet elever	per dag och högsta
antalet under	■ någon dag intagna	elever varit:
År		Medeltalet elever	Högsta	antalet under
	per dag	någon dag intagna elever
1909.....................	84		102
1910.....................	76		82
1911.....................	76		82
1912....................	88		98
1913...................	109.4		122
1914....................	122.2		131
1915....................	129.7 7		142
1916....................	127		142
1917.....................	173.2		226
1918....................	249.8		306

Av nu lämnade statistiska siffror framgår, att det antal 100, för vilket
Bonaanstalten ursprungligen beräknats, praktiskt taget överskridits först
under år 1913, i det att under nämnda år medeltalet elever uppgått till 109.4
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 287 höft. (Nr 324.) 2

Elevantalets

tillväxt.

Kung!.. Maj:ts proposition Nr 324.

och högsta antalet under någon dag av året intagna elever stigit till
122, samt att elevantalet därefter varit statt i en ständig stegring, så
att under år 1918 medeltalet i båda anstalterna intagna elever utgjort
249.8 samt högsta antalet under någon dag av året å anstalterna intagna
elever belöpt sig till ej mindre än 306.

Att märka är, att år 1918 skulle haft att i nu ifrågavarande avseenden
uppvisa än högre siffror, därest ej bristen å platsutrymme nödvändiggjort
viss åtgärd i syfte att minska tilloppet av elever. Denna
åtgärd bestod däri, att Kungl. Maj:t, på framställning av Bonastyrelsen,
den 31 december 1917 till samtliga Kungl. Maj:ts befallningshavande
utfärdade ett cirkulär med anmodan till dem att, innan minderårig
förbrytare, som enligt domstols förordnande skulle överlämnas till
allmän uppfostringsanstalt, avsändes dit, genom hänvändelse till anstalten
förvissa sig om att personen i fråga kunde mottagas därstädes.
Detta cirkulär hade den verkan, att under en avsevärd tid framåt ett
flertal till tvångsnppfostran dömda minderåriga manliga förbrytare
måste stanna i hemorterna, till dess att platser för dem kunde genom
motsvarande avgång från Bonaanstalten beredas. Vid avlåtandet till
riksdagen den 23 april 1918 av förutnämnda proposition nr 338 omnämndes,
att det antal, med avseende å vilket detta var förhållandet,
då uppgick till ett tjugutal. Enligt till Bonaanstalten ingångna underrättelser
begingo åtskilliga av dessa minderåriga förbrytare under väntetiden
nya lagöverträdelser och dömdes härför till frihetsstraff, till följd
varav de beträffande dem meddelade förordnanden om insättande i allmän
uppfostringsanstalt förföllo. En annan beklagansvärd och för
rättsväsendets auktoritet skadlig följd av platsbristeu å Bona blev, att
flera unga lagöverträdare beredde sig tillfälle att hålla sig undan och
ännu icke kunnat till anstalten överföras. Med visshet kan därjämte
antagas, att efter utfärdandet av nyssnämnda cirkulär domstolarna i ett
flertal fall avhållit sig från att förordna om tvångsuppfostran av vetskapen
om, att ett dylikt förordnande i allt fall ej kunde omedelbart verkställas.

Sedan, på sätt förut nämnts, beslut fattats om upprättandet av
en ny uppfostringsanstalt vid Veungarn, meddelades under loppet av
juli månad 1918 från Bonaanstalten till vederbörande länsstyrelser, att
de minderåriga manliga förbrytare, för vilka platser av länsstyrelserna
begärts, finge till Bona avsändas, och den 10 augusti 1918 överfördes
till Venngarn ett antal av 38 elever av de 244, som sistnämnda dag
voro å Bona intagna. Därvid iakttogs, att endast de yngsta och, såvitt
man kunde bedöma, mest bild bara och lätthanterliga elementen förflyttades
från Bona. Med iakttagande av samma princip överfördes

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

sedermera i mindre grupper allt flera elever till Venngarn, i män som
man där hann inrätta sig för den nya uppgiften, och voro vid 1918 års
utgång å Venngarn intagna 103 elever, under det att å Bona kvarvoro
203. Trots största möjliga tillämpning beträffande eleverna å Bona av
s. k. villkorlig utskrivning belöpte sig sålunda sammanlagda antalet
elever å de båda uppfostringsanstalterna vid angivna tidpunkt till 306.

Med avseende å frågau, hur förhållandena i nu ifrågavarande avseende
gestaltat sig under den hittills förflutna delen av innevarande
år kan nämnas, att elevantalet å båda anstalterna den 10 mars 1919
uppgick till sammanlagt 329, därav 211 å Bona och 118 vid V enngarn.
Antalet sistnämnda dag å anstalterna intagna elever översteg
alltså med ej mindre än 81 det antal av 248 ordinarie platser, för vilka
anstalterna för närvarande äro beräknade.

Jag övergår härefter till behandling av frågan, huru behovet av
anstaltsplatser för till tvångsuppfost.ran dömda minderåriga förbrytare
kan väntas komma att ställa sig under den närmaste tiden eller under
innevarande år och år 1920. Att verkställa beräkningar i nu nämnt
avseende är givetvis en i hög grad vansklig sak. Denna fråga sammanhänger
intimt med spörsmålet om anledningarna till den synnerligen
starka tillväxt av nu ifrågavarande slag av förbrytare, som de senaste
åren haft ait uppvisa.

Beträffande sistnämnda spörsmål yttra tvångsuppfostringssakkunniga
i sitt den 31 januari 1919 avgivna betänkande:

Den ökning av antalet nykomna elever, som från och med år 1913 —
bortsett från åren 1914 och 1915 — fortgått, torde till en början hava haft sin
grund i en växande benägenhet hos domstolarna att för ungdomsbrottslighetens
bekämpande föreskriva uppfostringsåtgärd i stället för straff. I den mån världskrigets
verkningar började göra sig gällande i vårt land hade, såsom torde vara
allmänt känt, kriminaliteten bland yngre årsklasser tilltagit i hittills oanad grad,
vilket bland annat framginge av det stora tilloppet av elever till Bonaanstalten.
Antalet dit nykomna hade, på sätt framginge av förut meddelad tablå, utgjort:

år 1913.................... 67 st, år 1916.................... 79 st,

» 1914.................... 48 » » 1917.................... 156 »

» 1915.................... 59 » » 1918.................. 172 »

Antalet nykomna under sistnämnda år skulle hava blivit än högre, därest icke
på grund av omständigheter, som förut berörts, dels ett antal förordnanden om insättande
i allmän uppfostringsanstalt förfallit, dels domstolarna avhållit sig från

Tvångsuppfostiinyssakkunnigas

beräkning
av behovet
av anstaltsplatser
under
åren 1919 och
1920.

Anledningärna
till
elevantalets
tillväxt.

Kristidens

inverkan.

Tillkomst och
avgång av
elever under
år 1918.

Beräknad
tillkomst av
elever under
år 1919.

12 Kungl. Maj.is ;proposition Nr 324.

att meddela dylika förordnanden i vetskap om, att de icke kunde till följd av
platsbrist bringas i verkställighet.

Längre fram i sitt betänkande yttra de sakkunniga i samma fråga:

Det vore för närvarande synnerligen svårt att bilda sig en föreställning om
varaktigheten av kristidens verkningar, i den mån de tagit sig uttryck i ökad ungdomsbrottslighet.
Det torde väl dock vara att befara, att de omvälvningar i samhällslivet
och de sociala missförhållanden, som världskriget orsakat, komme att
medföra följder, vilka ännu icke kunde överblickas. Att den upplösning och förvirring
av de sedliga begreppen, som tydligt givit sig tillkänna, komme att
upphöra i och med att världskriget avslutades genom fred, torde icke vara att hoppas
på. Med tämligen stor säkerhet torde man därför hava att räkna med, att den
ökade ungdomsbrottsligheten för en avsevärd tid bleve ett bestående samhällsont.

Med hänsyn till den uppfattning, som de sakkunniga sålunda gjort
gällande med avseende å kristidens inverkan på ungdomsbrottsligheten,
uttala de sakkunniga som sin åsikt, att försiktigheten bjöde, att man i
avseende å de minderåriga förbrytare, på vilka domstolarna under åren
1919 och 1920 komme att tillämpa tvångsuppfostringsförfarandet i dess
nu gällande utsträckning, räknade med ett antal, som snarare något
över- än understege 1918 års siffra. De sakkunniga åberopa i sådant
avseende följande tablå över

Tillgång och avgång av elever under år 1918:

Kvarvarande vid årets början ................................................ 226

Nykomna .................................................................................... 172

Efter villkorlig utskrivning återförda .................................... 19

Efter rymning återförda............................................................ 4

tillhopa 421.

Definitivt utskrivna.................................................................... 7

Villkorligt utskrivna ................................................................ 86

Olovligen avvikna och ej återförda........................................ 13

Tvångsuppfostringsförordnandet förfallit beträffande............ 8

Överförd till hospital ................................................................ 1

Överförda till Venngarn och där kvarvarande .................... 103

Kvarvarande vid Bona vid årets utgång................................ 203

tillhopa 421.

Med ledning av nu nämnda siffror komma de sakkunniga till den
slutsatsen, att tillkomsten av nya elever under år 1919, häri inberäknade
de olovligen avvikna som komme att återföras samt återinsatta
villkorligt utskrivna, ej kunde räknas till lägre antal än 200.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

Emellertid är att uppmärksamma, att behovet av anstaltsutrymme
är beroende icke blott av tilloppet av elever, utan även av längden å
elevernas anstaltsvistelse. Rörande detta sistnämnda spörsmål yttra de
sakkunniga:

Tiden för elevernas vistelse inom själva anstalten, som under tidsperioden
1905- 1913 i medeltal för varje år varit högst 2 år 4 månader 14 dagar och lägst
2 år 1 månad och 2 dagar, hade med år 1914 måst begränsas för att bereda rum
för nykomna elever.

Nämnda tid hade utgjort i medeltal:

år 1914............... 2 år 1 månad 11

» 1915................ 2 » 1 » 26

» 1916................ 2 » 1 » 24

» 1917................ 2 » — » 15

» 1918................ 1 » 9 » 23

dagar

Det torde böra anmärkas, att 1896 års tvångsuppfostringskommitté räknat
med att elev behövde vistas inom anstalt under i allmänhet 3 år.

I motiven till de av 1896 års tvångsuppfostringskommitté föreslagna bestämmelserna
rörande dels elevs utskrivning och dels ^placering, utan definitiv utskrivning,
i anställning utanför anstalten hade bland annat påpekats, att ändamålet med
minderårigs insättande i allmän uppfostringsanstalt avsåge hans rättelse och vinnande
av sådan stadga, att något återfall i brott icke längre syntes vara att befara.
Den vidtagna åtgärden borde därför upphöra, så snart detta mål kunde anses
vara uppnått. Utöver den tid, som härför vore nödvändig, borde icke en elev kvarhållas
å anstalt, utan måste det tvärtom vara av vikt att, så snart det utan fara
för återfall kunde ske, låta honom lämna anstalten samt i tid lära honom sköta
sig själv och icke lita på andra personers omtanke och ledning. Till följd härav
borde anstalts styrelse icke blott vara befogad att utskriva en elev, vilken vunnit
erforderlig stadga, utan även äga skyldighet därtill.

Då emellertid med stadga i detta sammanhang icke blott menades ett tadelfritt
uppförande inom anstalten, utan en viss inre omdaning av den minderåriges
väsen, måste enligt de sakkunniga alltid någon längre tid åtgå, innan detta ändamål
kunde vinnas.

Under Bonaanstaltens hittillsvarande verksamhet hade den praxis utbildat
sig, att elev, innan han definitivt utskreves, i regel sattes ut villkorligt i tjänst
eller anställning med tillämpning av § 4 i lag om verkställighet av domstols förordnande
om tvångsuppfostran, enligt vilken bestämmelse elev, då anledning härtill
förefunnes, kunde återföras till anstalten. Dylik villkorlig utskrivning kunde
enligt bestämmelserna i nyss anförda lagrum ske, ''därest sådant finnes för eleven
gagneligt’.

Tillämpning härav hade skett i största möjliga utsträckning. De villkorligt
utskrivna elevernas ändamålsenliga placering och den ävenledes i förberörda lag
föreskrivna tillsynen över dem hade varit en mycket viktig och krävande del av
anstaltens verksamhet.

Men av väl så stor betydelse för uppnående av säkra uppfostringsresultat,

Längden av
elevernas anstaltsvistelse.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 324.

som defc kunde vara, att elev i tid lärdes att, så att saga, stå på egna ben, hade
det ock visat sig vara, att lian icke släpptes ut för tidigt, även om det skedde
villkorligt.

Tiden för
elevernas
anstaltsvistelse
bär
måst förkortas
på grund
av platsbrist.

Olägenheterna
därav.

De sakkunniga påpeka, att, på sätt framginge av den lämnade
översikten över medeltiden för elevs vistelse å anstalt, denna tid måst
efter hand förkortas. Det hade blivit ett nödtvång att i förtid placera
ut elever för att bereda rum för nyanlända. Det vore emellertid —
framkalla de sakkunniga med styrka — önskvärt, att elevers replacering
icke skulle hädanefter behöva ske så tidigt, som under senare
tiden på grund av platsbrist varit nödtvungen Att just under den period,
då eleverna började stadga sig och som bäst tillgodogöra sig
fostran och utbildning, sätta ut dem i det fria livets förhållanden, inuebure,
enligt de sakkunniga, under den nuvarande tiden stora risker för
återfall. Visserligen gjordes allt vad som vore möjligt för att för dem
välja en så fördelaktig miljö, som det närvarande samhällstillståndet
me.igåve, men den moraliska motståndskraften vore ofta för ringa och
förvärvsförmågan hade ej heller alltid blivit tillräckligt utvecklad. Härtill
komme risken av att husbönder och arbetsgivare till följd av misslyckade
utplaceringar bleve mindre villiga att taga sig an de utgående.

De sakkunniga sluta sitt yttrande i denna del med att som sin
åsikt göra gällande, att för att ej äventyra den hittills lyckliga utvecklingen
av den del av anstalternas verksamhet, som här berörts, hädanefter
torde höra räknas med en medeltid för vistelsen inom anstalten av
två år tre månader eller samma medeltid, som under den första tioårsperioden
av Bonaanstaltens verksamhet.

De sakkun- De sakkunniga sammanfatta sina beräkningar med avseende å

infattande platsbristen under åren 1919 och 1920 på följande sätt: Med ett heräkberakmng
av nät ärligt tillskott av 200 elever skulle, under förutsättning av en medelundra^ten
för vistelsen å anstalt av två år tre månader, erfordras 450 platser.
1910 och I det föregående hade redan visats att, med fortsatt stark överbeläggning
av såväl Bona- som Venngarnsanstalten, högst 350 elever kunde
där tillsammans mottagas. En krist av minst 100 elevplatser torde därför
vara att befara år 1019. Vad år 1920 beträffade skulle, därest ej
antalet nykomna ökade sig, den förbättring inträda, att man å Bona, i
händelse där kontrakterade nybyggnadsarbeten bleve inom bestämd tid
fullbordade, ej behövde längre arbeta under de vanskliga förhållanden,
som överbeläggningen medförde. Men då man å Borra räknat med 220
platser (136 ordinarie och 84 provisoriska) under år 1919 och de or -

Kuugl. Majds proposition Nr 324.

dinarie platsernas antal under år 1920 skulle enligt förut lämnad redogörelse
efter å Bona pågående utbyggnad bliva 224, kunde antagas, att
den angivna plutsbristen av omkring'' 100 skulle i det hela komma att
kvarstå under år 1020.

De sakkunniga göra vidare gällande, att vid bedömandet av anstalternas
platsbehov ej heller fmge förbises, att i det föregående icke
räknats med det utrymme, som krävdes för att kunna å anstalterna
mottaga nya elever, innan de för villkorlig utskrivning mogna ansedda
komme därifrån. Utskrivningstiderna måste i viss mån förläggas till
vår och höst, då man särskilt på landet plägade byta tjänstefolk.
Uppenbart vore därför, att reserv utrymme utöver det beräknade medeltalet
vore av nöden.

Innan jag lämnar de sakkunnigas utredning rörande behovet av
anstaltsutrymme under den närmaste framtiden, vill jag framhålla, att
de sakkunniga vid sina nu nämnda beräkningar utgått allenast från den
nu gällande lagstijtninqen på ifrågavarande område. Som bekant Inunder
år 1917 genomförts eu lagändring om utvidgning av tvångsuppfostringsinstitutets
tillämplighetsområde, gående ut därpå att, under det
för närvarande domstol kau meddela förordnande om straffs ersättande
med tvångsuppfostran allenast för den händelse straffet inskränkt sig
till böter eller fängelse i högst sex månader, dylikt förordnande skall
kunna ske, när en minderårig dömts till strängare fängelsestraff än nyss
nämnts, nämligen fängelse intill ett år, eller ock till straffarbete intill
sex månader. Denna lagändring — lag den 7 maj 1917 om ändrad
lydelse av 5 kap. 3 § strafflagen — skall träda i kraft först den dag
Kungl. Maj:t förordnar. Sådant förordnande har, just till följd av bristen
på anstaltsplatser, ännu ej kunnat meddelas. I de sakkunnigas uppdrag
ingår även att vid deras utredningsarbete taga hänsyn till det
behov av anstaltsvård, som kan väntas uppkomma, därest Kungl. Maj:t
förordnar av ikraftträdande av nyssnämnda lag. Undersökningen i denna
del har ännu ej slutförts av de sakkunniga. I det nu föreliggande betänkandet
hava de sakkunniga emellertid framlagt resultatet av en förberedande
undersökning i sådant hänseende. Då detta resultat givetvis
är av en viss betydelse jämväl för nu föreliggande spörsmål, torde det
tillåtas mig att anföra vad de sakkunniga yttra härom:

Då det för planläggningen av de sakkunnigas arbeten — heter det i deras
betänkande den 31 januari 191D — vore av särskild betydelse att bilda sig en föreställning
om det antal elevplatser, som kunde tänkas erforderliga vid ikraftträdande

»clio vt t
av reserv utrymme.

1917 års lag
om ändrad
lydelse av 5
kap. 3 §
strafflagen
(rörande utvidgning
av
tvångsuppfostringsinstitutets

tillämplighfctsområde.
)

Nödvändigt
att vidtaga
omedelbara
åtgärder för
platsbristens
avhj älpande.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

av förenämnda lag, varigenom tvångsuppfostringsförfarandets tillämplighetsområde
skulle bliva avsevärt utsträckt, hade de sakkunniga redan vid sina första sammanträden
till behandling upptagit en av de sakkunnigas sekreterare utarbetad statistisk
översikt över antalet minderåriga förbrytare (brottyper, strafftider, åldersklasser,
hemorter m. m.) under åren 1915 — 1918. Det hade därvid visat sig bland annat,
att de minderåriga lagöverträdare i åldern 15—18 år, vilka dömts till straffarbete
under förberörda tid, varit så talrika, att, därest förutnämnda lag varit i kraft och
tvångsuppfostringsförfarande kunnat å dem tillämpas, det skulle krävts så många
anstaltsplatser, att det syntes de sakkunniga alldeles uteslutet att så hastigt, som
det överhängande behovet krävde, kunna i ett sammanhang åstadkomma utredning
och avgiva förslag beträffande de ärenden, som förelagts de sakkunniga. Exempelvis
kunde anföras att, medan under åren 1909—1914 — enligt den utredning som verkställts
av fattigvårdslagstiftningskommittén för att läggas till grund för dess beräkning
av antalet anstaltsplatser vid en utsträckning av tvångsuppfostringsförfarandet
i enlighet med dess förslag — i medeltal 58 om året i åldern 15—18 år dömdes
till straffarbete i högst sex månader, hade antalet sådana av samma åldersklasser
utgjort

år 1915 .............................................

» 1916................................................

» 1917................................................

» 1918 t. o. m. den 30 juni 1918

239

300.

De sakkunniga avsluta sin utredning rörande behovet av platsutrymme
med att som sin åsikt göra gällande, att, till följd av den
alltjämt fortgående stegringen av antalet lagöverträdare, på vilka tvångsuppfostringsi
örlarandet enligt nu gällande lag vore tillämpligt, åtgärder
måste omedelbart vidtagas för att möjliggöra, att domstols förordnande
om tvångsuppfostran skulle kunna i laga ordning verkställas utan sådana
uppskov, som under förra hälften av 1918 — jnå sätt förut meddelats —
förorsakats av bristen på anstaltsplatser.

Till komplettering av förut lämnade statistiska uppgifter vill jagtill
en början omnämna, att tilloppet av nya elever, häri inberäknade
de olovligen avvikna som återförts samt återinsatta villkorligt utskrivna,
under innevarande år intill mitten av mars månad belöpt sig till sammanlagt
36. Denna siffra är icke ägnad att jäva de sakkunnigas beräkningar,
att hela antalet under år 1919 nykomna elever kommer att uppgå till
200. Med utgångspunkt härifrån samt under antagande, att, såsom
jag i likhet med de sakkunniga anser önskvärt, medeltiden för varje
elevs anstaltsvistelse sättes till 2 år 3 månader, kommer man, på
sätt de sakkunniga också framhållit, till ett platsbehov av 450 platser
eller 100 mer än de sammanlagt omkring 350 platser, som efter genomförandet
av samtliga redan beslutade utvidgningsarbeten skulle komma
att finnas å våra båda nuvarande uppfostringsanstalter. En brist på

Kungl. Maj ds proposition Nr 324.

omkring 100 platser skulle alltså vara att förvänta under den närmaste
tiden, därest ej särskilda åtgärder vidtagas. Då man, på sätt förut framhållits,
kommit till denna siffra genom att räkna med medeltal på år och
således utan att taga någon hänsyn till det reservutrymme, som på grund
av en oundviklig ojämnhet i tillopp och avgång av elever givetvis måste
på ett eller annat sätt finnas att tillgå, måste, även om den planerade
elevkolonien å Rösiöhemmanen med 10 å 12 elever blir en verklighet,
den sålunda beräknade bristen å 100 platser betraktas som ett minimum.

I detta sammanhang vill jag framhålla en sak, som visserligen
påpekats av de sakkunniga, men dock enligt min mening förtjänar att
än ytterligare poängteras, nämligen att den utökning av platsutrymmet,
som inrättandet av den beslutade elevkolonien vid Bonas utgärd Bockfall
samt det till början av år 1920 bebådade öppnandet av den underbyggnad
varande nya elevavdelningen vid själva Bona komma att medföra,
visserligen kommer att öka Bonaanstaltens ordinarie elevplatser
från dess nuvarande antal 136 med 88 till 224, men icke kommer att
i motsvarande mån höja Bonaanstaltens kapacitet att mottaga elever.
Denna anstalt är nämligen, såsom förut framhållits, i hög grad överbelagd
— för närvarande med anlitande av förrum och korridorer med,
alldeles oavsett förläggningen till de gamla sjuksalarna, över 60 elever
— och antagligt är, att en ytterligare överbeläggning av anstalten blir
under de närmaste månaderna oundviklig. En dylik överbeläggning kan
ej få fortfara. Den är ägnad att äventyra hela nyttan av tvångsuppfostringsin
sti tutet. Efter tillkomsten av förutnämnda 88 nya platser, vilka
i stort sett torde motsvara den överbeläggning av Bonaanstalten, som
kan befaras förefiunas vid årsskiftet 1919—20, bör någon överbeläggning
å Bona icke få förekomma, åtminstone icke i nämnvärd omfattning.
Anstalten har då med sina omkring 235 ordinarie platser, däri utrymmet
vid den planerade Rösiökolonien medräknats, erhållit det omfång, att en
överbeläggning därefter av hittillsvarande art givetvis måste vara ägnad
att i än högre grad än för närvarande omöjliggöra en ändamålsenlig
ans tal t svärd.

Såsom ett resultat av den förebragta utredningen tillåter jag mig
alltså konstatera, at.t det får betraktas som en oavvislig nödvändighet,
att åtgärder med det snaraste vidtagas för anskaffande av minst 100 nya
anstaltsplatser.

På sätt förut nämnts hava de tvångsuppfostringssakkunniga den
31 januari och den 8 mars 1919 överlämnat betänkanden med utredningar
och förslag rörande bland annat vidtagande av vissa åtgärder
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 287 käft. (Nr 324.) 3

II) Olika förslag
till platsbristens
av*
hjalpande.

A) Avtvångsuppfostringssakkunniga

verkställda
förberedande
undersökningar.

Innebörden
av de sakkunnigas

uppdrag.

18 Kunyl. Maj:ts proposition Nr 324.

för avhjälpande av den rådande platsbristen på ifrågavarande område.
Betänkandet av den 31 januari 1919 utmynnar i förslag dels därom, att
den till Venny ar n tillsvidare förlagda allmänna upp tost ring sandal tens
karaktär av provisorium måtte upphöra och där upprättas en permanent
anstalt av angiven art, dels ock om vidtagande å Bona och vid Venngarn
av vissa åtgärder för beredande av möjlighet att å anstalterna därstädes
provisoriskt mottaga ett väsentligt ökat antal elever.

I betänkandet av den 8 mars 1919 åter hemställa de sakkunniga
om åtgärder i ändamål, att kronodomänen Bäckaskog i Kristianstads län,
som för närvarande är utarrenderad, måtte den 14 mars 1920 bliva
ställd till Kung!. Maj ts och kronans fria disposition. Huvudsyftet härmed
skulle vara att därstädes framdeles få upprättad en ny uppfostringsanstalt
av nu ifrågavarande slag för mötande av det ökade platsbehov,
som skulle bliva en följd därav, att Kungl. Maj:t förordnade om trädande
i kraft av förutnämnda lag av den 7 maj 1917 om ändrad lydelse av
5 kap. 3 § strafflagen. Geuom egendomens ställande till disposition
redan den 14 mars 1920 skulle emellertid vinnas, bland annat, den
fördelen, att dit skulle efter vidtagande allenast av några mindre ändringsarbeten
kunna redan på våren 1920 provisoriskt förläggas en del elever.

\id den redogörelse för de sakkunnigas omförmälda förslag, som
jag nu går att lämna, vill jag även, i behörigt sammanhang, närmare
ingå på ett av Verm garnstyr elsen — alldeles oberoende av den utredning
de sakkunniga förebragt — framfört förslag om vissa nybyggnader vid
Venngarn (bostadshus för förmän).

De förslag de tvångsuppfostringssakkunniga, på sätt nyss nämnts,
framfört utgöra resultatet av en del ganska omfattande förberedande
undersökningar, som de sakkunniga verkställt i syfte att komma till en
uppfattning om vilka huvudsakliga utvägar över huvud taget stå till
buds för platsbristens skyndsamma avhjälpande. Såsom en inledning
till en närmare redogörelse för gången av dessa undersökningar torde
det vara lämpligt att något utförligare än hittills skett angiva innebörden
av det dem lämnade uppdraget. För sådant ändamål torde det
tillåtas mig att påminna om vad jag i statsrådet yttrade den 28 juni
1918, då jag utverkade Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla de sakkunniga.
Jag anförde därvid, efter det jag påmint om beslutet om Venngarnsanstaltens
apterande tillsvidare till uppfostringsanstalt, bland annat:

»Genom tillkomsten av denna nya anstalt vinnes emellertid endast en viss
lättnad på ifrågarande område. På grund av den alltmer tilltagande brottsligheten

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

bland ungdomen är nämligen tillströmningen till uppfostringsanstalterna så stark,
att utrymmet vid desamma allt fortfarande kommer att tagas i anspråk till det
yttersta. På någon förändring till det bättre härutinnan torde icke vala att hoppas.
Under sådana omständigheter torde omedelbart böra vidtagas åtgärder för
beredande av ökad möjlighet att å uppfostringsanstalt mottaga till tvångsuppfostran
dömda minderåriga manliga förbrytare. Vid det härav föranledda utredningsarbetet
bör enligt min mening jämväl tagas hänsyn till det behov av anstaltsvård, som
kan väntas uppkomma, därest Kungl. Maj:t förordnar, att bestämmelserna i 5 kap.
3 § strafflagen, såsom detta lagrum lyder enligt lagen den 7 maj 1917, skola träda
i kraft. Ytterligare bör tagas under övervägande frågan, huruvida eventuella nya
anstalter böra ställas under särskilda styrelser samt i vad mån anstaltsvården bör
på skilda sätt anordnas med hänsyn till elevernas olika ålder och anlag.»

Den tid, som förflutit sedan de sakkunnigas tillsättande, har givetvis
varit för kort för att de sakkunniga skola hava kunnat under densamma
slutföra sitt uppdrag i dess helhet. De sakkunniga hava därför,
på sätt redan förut antytts, under den hittills gångna tiden, måst
inskränka sig till att, jämsides med det att de planlagt och vidtagit
förberedande undersökningar för fullgörandet av sitt uppdrag i dess
helhet, huvudsakligen koncentrera sig på att finna utvägar, varigenom
den alltmera hotande platsbristen skulle kunna på ett, låt vara
provisoriskt, men dock skyndsamt och någorlunda effektivt sätt avhjälpas.
Härom yttra de sakkunniga i betänkandet den 31 januari 1919,
sedan de lämnat den av mig förut (sid. 16) omnämnda redogörelsen för
den av dem vidtagna förberedande undersökningen rörande behovet av
anstaltsplatser, därest 1917 års lag om utvidgning av tvångsuppfostringsförfarandets
tillämplighetsområde skulle träda i kraft, i huvudsak följande:

Att genom uppförandet av nya anstaltskomplex fylla det behov av utrymme,
som kunde väntas uppstå inom den närmaste tiden, hade de sakkunniga funnit ogörligt.
Deras första strävanden hade därför gått ut på att finna kronodomäner, så
bebyggda, att därstädes kunde i redan befintliga lokaler anordnas ett antal provisoriska
platser och uppförande av för ändamålet fullt lämpade byggnader ske i
den mån de sakkunniga bleve i tillfälle att, med tagen hänsyn till det totala behovet
av anstaltplatser efter den beslutade utsträckningen av tvångsuppfostringsförfarandet
samt med tillgodoseende av olika åldersklassers klav och skilda utbildningsmöjligheter
utarbeta ett fullständigt system, i vilket de så småningom utbyggda
anstalterna kunde inpassas. Härvid hade de sakkunniga jämväl haft i sikte
önskvärdheten av att de skilda anstalterna finge — såsom fallet varit med Bonaanstalten
— på ett organiskt sätt växa ut och tilltaga i inre styrka, innan kraven
på desamma allt för mycket ökades.

Efter det de sakkunniga sålunda för sig klargjort sitt närmaste
arbetsprogram, företngo de samfällt eller i grupper resor till sådana
kronodomäner, vilka enligt tillgängliga upplysningar kunde tänkas lämpa

De sakkunniga,
begränsa tills•
vida* c si i
uppgift till att
avgiva förslag
till skyndsamma
pr oi iso•
riska åtgärder.

De sakkunniga
besök i
tis.-a kronodomäner.

a) Tutia

Bonastyreleen
i skri.
velse den
26 januari
1918.

Kungl. Maj. ts proposition Nr 324.

sig för nu antydda ändamål. Därvid togos i första hand i betraktande
sådana domäner, beträffande vilka möjligheter ansågos föreligga att
utan för höga kostnader för arrendenas frånträdande få dem disponibla
för statsverkets räkning inom erforderlig tid.

Med avseende på de fordringar, som borde ställas på en egendom,
lämplig till förläggning av en uppfostringsanstalt, hava de sakkunniga
förklarat, att de anslöte sig till vad 1896 års tvångsuppfostringskommitté
i sådant avseende uttalat. Nämnda kommitté gjorde
gällande, att vid valet av plats för anläggande *av anstalter av ifrågasatt
slag »måste med omsorg tagas hänsyn till det ändamål, för vilket
egendomen skall anlitas. Således bör den icke ligga i närheten av
någon större stad eller samlingsplats, men å andra sidan icke heller
vara belägen i eu allt för avlägsen, goda kommunikationer saknande ort, i
vilket fall transportkostnader komme att uppgå till onödigt stora belopp.
Läget bör vara friskt och sunt samt, om möjligt, så beskaffat,
att anstaltens avskiljande från den kringliggande nejden redan av naturen
underlättas. Dessutom bör finnas god tillgång till vatten.»

De sakkunnigas första besök gällde krön odomänen Tima i Rystads
socken av Östergötlands län, vilken egendom är belägen 1.2 mil från
Linköping vid sjön Roxen.

Förslag om förläggande till Tima av en tvångsuppfostringsanstalt
framfördes av Bonastyrelsen redan i en skrivelse av den 26 januari

1918. Efter remiss till byggnadsstyrelsen anmäldes detta förslag inför
Kungl. Maj:t den 23 april 1918 i sammanhang med avlåtandet av förutnämnda
proposition nr 338 till 1918 års lagtima riksdag. Rörande
den närmare behandling detta projekt sålunda redan förut undergått tilllåter
jag mig att hänvisa till sid. 45 — 48 samt 50 och 51 i det till
berörda proposition fogade statsrådsprotokollet. Här må nu endast i
sådant avseende anföras följande.

Bonastyrelsens nyssnämnda framställning utmynnade i en anhållan,
att Kungl. Maj:t måtte igångsätta en närmare utredning beträffande
sättet och kostnaderna för anordnande vid Duna av en allmän uppfostringsanstalt
av åtminstone till att börja med provisorisk art. Samtidigt
borde enligt styrelsens förmenande utredas, i vad mån och på vad sätt
nya byggnader borde vid Tima uppföras och åtgärder vidtagas för att
åstadkomma en permanent, fullständig och för sitt ändamål fullt utrustad
uppfostringsanstalt samt beräkningar uppgöras beträffande kostnader
och erforderlig bj^ggnadstid. Härför erfordrades sakkunnigt biträde

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 324.

och syntes särskilt i frågan om slottsbyggnadens vid Tima restaurering
byggnadsstyrelsens mening böra inhämtas.

Genom nådig remiss anbefalldes därefter byggnadsstyrelsen att
avgiva yttrande rörande lämpligheten — särskilt m< d hänsyn till den
å Tima befintliga slottsbyggnaden — av sådan utredning, som Honastyrelsen
sålunda föreslagit. Sedan i anledning härav föredraganden för
byggnadsstyrelsens kulturhistoriska byrå tillsammans med Bonastyrelsens
ordförande och anstaltens direktör studerat förhållandena å platsen, avgav
byggnadsstyrelsen den 19 februari 1918 utlåtande i berörda ärende.
I detta utlåtande hemställde byggnadsstyrelsen efter en utförlig motivering,
att Kungl. Maj:t icke måtte tillåta upplåtandet av Tima kronodomän
med den därå befintliga gamla slottsanläggningen till blott ett proviriskt
apterande för en uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare.
Skulle däremot en dylik anstalt av mera permanent natur prövas nödig
på annat ställe än vid Boua eller dess omedelbara närhet, tillstyrkte
byggnadsstyrelsen den av Bonastyrelsen ifrågasatta närmare undersökningen
av sättet och kostnaderna för Tima kronodomäns disponerande
för dylikt ändamål, under förutsättning att vid denna undersökning och
planläggning noggrann hänsyn toges till den å Tuna befintliga slott sanläggningens
kulturhistoriska värde, samt att, för att möjliggöra detta,
en noggrann undersökning av nämnda anläggning av kompetent person
ägde rum i samband med den övriga ifrågasatta undersökningen.

Då ärendet därefter, på sätt förut nämnts, anmäldes inför Kungl.
Maj:t den 23 april 1918, tog jag på grund av den sena tidpunkt, vid
vilken förslaget framförts, ävensom den omfattning, som måste givas
åt förslaget för den händelse att detsamma skulle vara ägnat att på
ett stadigvarande sätt bringa en mera avsevärd lindring i den då föreliggande
platsbristen, bestämt avstånd från tanken på att förslaget
skulle underställas den då sittande riksdagen. Jag förklarade dock, att
jag därmed ej ville säga, att icke Tunaprojektet i sig innebure ett
uppslag, som borde tillvaratagas. Jag slutade med att förklara, att, då
förslaget om upprättande å Tuna av en ny uppfostringsanstalt — ej minst
därigenom att en dylik anstalt skulle kunna utan olägenhet läggas under
samma styrelse som Bonaanstalten — syntes erbjuda beaktansvärda fördelar,
jag vore fullt ense med Bonastyrelsen och byggnadsstyrelsen om
lämpligheten därav, att en utredning i nu ifrågavarande avseende med
det snaraste igångsattes.

Byggnads styrelsen.

Departementschefen

den 23 april
1918.

Tv&ngsupp.

fostringssak kutiniga.

b) Leckö. Laholm,
Hårderup
och
Bäckaskog.

Kungl. Mctj:ts proposition AV 324.

Beträffande sitt besök vid Tima yttra de sakkunniga nu följande:

Denna kronodotnän hade av de sakkunniga befunnits äga ganska stora förutsättningar
för att därav skapa cn uppfostringsinstitution för elevernas utbildning
huvudsakligen i lantmannagöromål. Dess läge hade synts fördelaktigt och i allt
väsentligt motsvara de fordringar, som 189(5 års tvångsuppfostringskommitté, på
sätt förut nämnts, ställt på en egendom, för att den skulle vara lämplig till förläggning
av en allmän uppfostringsanstalt. Vid besök å Tima av ledamöter i
Bonastyrelsen under början av år 1918 skulle nuvarande arrendator^, efter vad de
sakkunniga försport, hava framställt ganska moderata anspråk på avträdesersättning
i händelse egendomen skulle av statsverket självt disponeras. Vid de sakkunnigas
besök i november samma år hade samme person, som innehade arrendekontrakt på
tjugo år från och med den 14 mars 1918, under åberopande av den vinst på jordbruksdriften,
som han under nu lådande konjunkturer kunde göra sig, fordrat ett
belopp av 160,000 kronor såsom ersättning för arrendets frånträdande.

Resultatet av de sakkunnigas besök vid Tima blev det, att, då
de sakkunniga funno det sålunda fordrade ersättningsbeloppet för högt
i förhållande till egendomens värde, de sakkunniga sågo sig nödsakade
att tillsvidare helt och hållet lämna Tunaprojektet åsido.

De sakkunniga hava vidare besökt kronodomänerna Leckö i Skaraborgs
län, Laholm i Hallands län, Hårderup i Malmöhus län och Bäckaskog
i Kristianstads län.

Rörande sina vid dessa besök vunna erfarenheter yttra de sakkunniga: Ingen

av nu nämnda egendomar med undantag av Bäckaskog vore försedd .
med byggnader av sådan beskaffenhet, att provisorisk förläggning av elever under
den närmaste tiden kunde i desamma anordnas. Laholm och Hårderup lämpade sig
vid närmare besiktning i övrigt icke för nu ifrågavarande ändamål. Med innehavaren
av arrendet av Leckö kungsgård hade underhandlingar förts, hittills dock
utan tillfredsställande resultat, för att eventuellt kunna föreslå denna kronodomän,
beträffande vilken arrendet utlöpte den 14 mars 1922, att göras disponibel för förläggning
dit av en uppfostringsanstalt redan före nämnda tid. Då i allt fall denna
egendom icke vore så bebyggd, att den utan uppförande av nya byggnader kunde
ens provisoriskt användas såsom uppfostringsanstalt, hade densamma för närvarande
mast lämnas ur räkningen av de sakkunniga. De sakkunniga ville emellertid beträffande
det å egendomen beläena slottet redan nu — efter ingående undersökning
av detsamma — såsom sin åsikt uttala, att det icke lämpade sig att omändra för
det bär ifrågavarande ändamålet, även om detta överhuvudtaget läte sig göra utan
åsidosättande av de pietetshänsyn, som ett historiskt minnesmärke av Lecköslottets
art krävde.

Vad anginge Bäckaskogs kungsgård hade underhandlingar förts med arrendeinnehavaren
om preliminär överenskommelse angående arrendets frånträdande så
tidigt, att egendomen kunde föreslås disponerad av statsverket redan under år

1919. Till dessa underhandlingar skulle de sakkunniga återkomma i annat sam -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

manhang. Här borde endast nämnas, att varje möjlighet att under år 1919 tillgodogöra
sig det utrymme och de fördelar i övrigt, som egendomen otvivelaktigt
erbjöde, syntes utesluten.

De sakkunniga sammanfatta resultatet av sina undersökningar i
nu förevarande avseende genom att konstatera, att de dittills icke lyckats
i sina strävanden att finna en kronodomän av sådan beskaffenhet
och med sådana förhållanden beträffande arrendet, att där kunde med
piovisoriska anordningar redan under år 1919 förläggas det antal elever,
för vilka platser icke kunde beredas å Bona samt på den tillsvidare
upplåtna Venugarnsanstalten.

c) ResultatInga
nya
kronodomäner
lämpliga
för erforderliga

provisoriska
anord -

Sedan de sakkunniga därefter gjort gällande, att Bonaanstalten Ytterligare
ej lämpade sig för ytterligare utbyggnad av permanenta anordningar, ''nonaanstaiutöver
de redan beslutade, samt att, då Bonaanstalten under år 1919 ten ej onsk.
med där pågående omfattande byggnadsarbeten och dit för dessa sammandragna
arbetarskaror, förlagda i baracker invid anstalten, näppeligen
torde tåla vid större belastning än den" nuvarande, det vore önskvärt,
att en ytterligare, mera stadigvarande överbeläggning av denna anstalt
icke ifrågakomme, övergå de sakkunniga till frågan om möjligheten
och lämpligheten av en utvidgning av Venngnrnsanstalten. De för- Enutvidgklara,
att de vid sina besök å denna anstalt icke kunnat undgå
att finna denna, under förutsättning av vissa förändringar och utbygg- ten däremot
nader av till att börja med mindre omfattande och därför snabbt genom- lämplig,
förbar art, ägnad att lämna den hastigaste och bästa hjälpen utur de
svårigheter, som platsbristen måste vålla.

De sakkunniga framhålla emellertid, att, då några dylika nybyggna- En nödvän,
der icke vore behövliga för eu alkoholistanstalt, ett beslut om de av de dit®j*öru^
sakkunniga planerade byggnadsarbetenas genomförande med nödvändighet venngarnsmåste
innebära, att Venngarn icke återtoges i bruk som alkoholistan- ^teitens
stalt, utan även för framtiden finge disponeras såsom allmän uppfösa att ,feimå''
ringsanstalt. Sedan varje möjlighet visat sig utesluten att å annan ans*alt förplats
inom erforderlig tid erhålla tillräckligt antal elevplatser, hade de en pr0VjS0.
sakkunniga därför sett sig nödsakade att taga frågan om Venngarns- risk tiU en
anstaltens ombildning till en permanent uppfostringsanstalt för rninder- uppbringa.
ånga förbrytare i övervägande. anstalt.

Venngarnsanstalten
bör
framdeles
utbyggas
med permanenta
anordningar.

B) Av tvångsuppfostringssakkunniga

eller eljest
föreslagna
byggnadsarbeten
vid
Vennqarn och
Bola.

1) Huvuddragen
av
tvångsuppfostrings

sakkunnigas
byggnadsföi
slag.

Tvångsupp fostr.

ngssak kunniya.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

På detta viktiga spörsmål vill jag dock ej nu närmare ingå. Med
dess behandling torde nämligen lämpligen böra anstå till längre fram,
efter det en mera fullständig redogörelse lämnats för den närmare innebörden
av samtliga de för platsbrishms avhjälpande framställda förslagen.
Här må endast nämnas, att de sakkunniga, på sätt redan förut antytts,
i nu förevarande avseende kommit till det resultatet, att Venngarnsanstalten
bör ombildas till en permanent uppfostringsanstalt, samt att de
sakkunniga vidare som sin åsikt göra gällande, att, därest Venngarnsanstaltens
egenskap av en allenast provisorisk uppfostringsanstalt sålunda
komme att upphöra, anstalten borde i sinom tid utbyggas med permanenta
anordningar av den omfattning, att den bleve i stånd att mottaga omkring
200 elever eller 100 flera än det antal, för vilka ordinarie platser för
närvarande firmas. De hålla till och med före, att uppförandet av
för ändamålet lämpligt inredda elevbyggnader, utöver den nu befintliga
anstaltsbyggnadim, måste betecknas som en nödvändig förutsättning för
Veougarnsanstaltens ombildning till en permanent uppfostringsanstalt
för minderåriga lagöverträdare. Då de sakkunniga av redan angivna
skäl i första hand måst ägna sig åt utredning av sättet för provisoriska
anordningars genomförande, hade de dock hittills icke kunnat i
sin helhet upptaga frågan om fullständig plan för Venngarnsanstaltens
omändring i ovanberörda syfte, men hade för avsikt att, så snart omständigheterna
det medgåve, gripa sig an därmed. De av de sakkunniga
nu ifrågasatta nybyggnaderna vore emellertid planerade med hänsyn
till deras lämplighet att ingå i ett komplex av byggnader, behövliga
för Venngarnsanstaltens ombildning till en permanent uppfostringsanstalt
för minderåriga förbrytare.

Med nu nämnda utgångspunkter hava de sakkunniga kommit till
det resultatet, att de åtgärder, som för platsfrågans lösning måste nu
vidtagas vid Venngarnsanstalten, borde bestå däri, att anstalten utbyggdes
med sådana hus av trä, vilka kunde uppföras på kortast möjliga tid
och vore av sådan art, att de, innan de efter anstaltens utvidgning med
nya permanenta elevbyggnader toges i bruk för sina egentliga ändamål,
kunde provisoriskt användas för beredande av elevplatser. De byggnader,
vilkas uppförande vid Venngarn de för sådant ändamål föreslå,
utgöras av ett gymnastikhus och en verkstadsbyggnad. Enligt de sakkunnigas
beräkningar skulle i dessa byggnader kunna provisoriskt inrymmas,
i gymnastikhuset 32 och i verkstadsbyggnaden 38 elever eller
således sammanlagt 70 elever. De övriga byggnadsarbeten, sem skulle
bliva eu följd av denna utvidgning av anstalten, skulle bestå i en ut -

Kungl. Mujits proposition Nr 324. 25

vidgning av kökslokalerna samt uppförande av eu del befattningshavarebostäder.

l)å enligt förut lämnad utredning platsbristen uppskattats komma
att in''>m den närmaste framtiden omfatta minst 100 platser, skulle efter
tillkomsten av nyssnämnda 70 platser vid Venngarn dock återstå en
brist av minst 30 platser. Denna brist hava de sakkunniga tänkt sig
täckt på det sätt, att även å Bona skulle uppföras ett liknande
gymnastikhus som det för Venngarnsanstalten föreslagna, jämväl det
åvsett att kunna — åtminstone tidvis — provisoriskt användas till elevförlägguiug.

t. Som viktiga led i de förslag till platsbristens avhjälpande, som
de tvångsuppfostringssakkunniga sålunda framfört, ingå som synes uppförandet
såväl vid Venngarn som å Bona av gymnastikhus. En nödvändig
förutsättning för etr. bifall till förslagen härom är givetvis, att
nu ifrågavarande anstalters utrustande med dylika byggnader är dikterat
av ett verkligt behov. Jämväl till spörsmålet härom anhåller jag att
få återkomma senare, efter det fullständig redogörelse lämnats för samtliga
nu till avgörande föreliggande förslag.

h ■

Innan jag ingår på en redogörelse mera i detalj för de särskilda
byggnadsförslagen, vill jag omnämna vad några i ärendet hörda myndigheter
halt att erinra i anledning av de framkomna förslagens huvuddrag.

Byggnadsstyrelsen har i sitt i ärendet den 20 februari 1919 avgivna
utlåtande förklarat sig böra framhålla, att de vid Venngarn ifrågasatta
provisoriska åtgärderna förutsatte ett igångsättande snarast möjligt, helst
omedelbart, även av den permanenta anläggningen i hela dess omfattning.
Den av de sakkunniga framhävda principen, att de föreslagna
bvggnaderna borde ingå som ett led i den tillämnade permanenta anläggningen
syntes styrelsen sund. Emellertid förutsatte detta, att byggnaderna
även arkitektoniskt inginge organisk! lämpligt i det fullt utbyggda
komplexets situationsplan. Någon utarbetad dylik plan åtföljde
ej förslaget, varför styrelsen hemställde, att Kung!. Maj t måtte föreskriva,
att, innan ett bebyggande vidtoges, en sådan plan skulle underställas
Kung!. Majits prövning.

För de smärre erinringar, som byggnadsstyrelsen i övrigt haft
alt göra mot de framkomna förslagen, vill jag i det följande i vederbörligt
sammanhang lämna meddelande.

O O

Den för Bona- och Vennparnsanstalterna gemensamma styrelsen,
vilken den 24 februari 1910 avgivit yttrande i ärendet, har ansett sig böra
Bikung till liksdagens protokoll in 13. 1 samt. 237 höft. (AV 324.) 4

Byggnads

styrelsen.

Bona- och
Vcnmiat nsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

understryka, att d n av de sakkunniga föreslagna förläggningen av elever
i gymnastiksalar ocli verkstadshus ej kunde bliva tillfredsställande ur
uppfostrings- och övervakningssynpunkt. Det vore också endast under
förutsättning, att förläggningen i fråga bleve av blott tillfällig och i
möjligaste mån kortvarig natur, som styrelsen ansåge sig kunna tillstyrka
densamma. Vidare ville styrelsen framhålla, att, då för närvarande
icke vid Venngarn funnes några familjebostäder för lärarpersonalen
och då anstaltens sjukstuga — redan i och för sig liten för sitt
ändamål — delvis måst tagas i anspråk för beredande av tillfällig bostad
åt förste läraren, frågan om uppförandet av lärarebostäder samt anordnandet
av större sjukhusutrymme givetvis måste fortast möjligt upptagas
till behandling.

Länssttfreite» Länsstyrelsen i Östergötlands län, under vars inspektion Bona ''landTiän.

ans^alten lyder, har i sitt den 27 februari 1919 i ärendet avgivna yttrande
delvis gjort gällande liknande synpunkter, i det att länsstyrelsen
betonat, att det för elevernas behöriga övervakning och fostran syntes
nödvändigt, att de föreslagna provisoriska åtgärderna med avseende å
förläggning m. m. snarast möjligt efterträddes av anordningar av mera
stadigvarande natur.

<HrMe?"nm ^en re(^°oöre*9ei som jng härefter vill lämna för den förelig *lid

''vehZ'' gan^e "tredningen rörande de särskilda byggnadsförslagen och vad däruarn.
med äger samband, torde det tillåtas mig att först uppehålla mig vid
de förslag i sådant hänseende, som avse Venng ar nsanst alten.

a> Gymna- Beträffande gymnastikhuset rid Venngarn, där, som förut nämnts, 32

stikhu». elever beräknats kunna provisoriskt inrymmas, hänvisa de sakkunuiga
till en av arkitekten l)av. Lundegårdh på uppdrag av de sakkunniga
uppgjord, betänkandet bilagd ritning, utvisande på vad sätt förläggningen
dit av elever skulle ordnas och den provisoriska inredningen utföras.
De sakkunniga yttra vidare i denna del:

Kostnaden för gymnastikhuset med provisorisk inredning, vatten, avlopp ock
elektriskt ljus hade av arkitekten Lundegårdh beräknats till 79,000 kronor. I kostnaden
inginge icke gymnastikattiralj, vare sig fast eller lös, då med anskaffande av
dylik torde kunna anstå intill dess byggnaden kunde bliva disponibel för sitt ändamål.
Uppvärmningen skulle ske med kaminer, vadan värmeledning icke beräknats.

Givetvis bleve utrymmet det minsta möjliga, och anordningarna för elevernas
trevnad måste naturligtvis lämna åtskilligt övrigt att önska, ifall det skulle låta
sig göra att inom erforderlig tid åstadkomma de tillfälliga elevplatser, som icke
kunde avvaras.

Kunyl. Naj:ts proposition Nr 324.

Jämväl med avseende å den nya verkstadshyggnaden samt ulvi<lg- b) Verkstadsningeu
av de nuvarande kökslokalerna vid Venngarn hänvisa de sakkunniga by^nadtill
av Lundegårdh uppgjorda, betänkandet vidibgade ritningar. I fråga
om verkstadshnset yttra de sakkunniga:

Då den för 200 elever utbyggda anstalten i varje fall skulle få behov av
ökat verkstadsutrymme för yrkes- och hantverksarbete, föresloge de sakkunniga,
såsom redan blivit nämnt, att i enlighet med de av arkitekten Lundegårdh uppgjorda
ritningarna uppfördes en verkstadsbyggnad av i huvudsak samma typ, som
den, till vilken 1918 års lagtima riksdag beviljade medel för dess byggande vid
Bona. Vid utbjudande därstädes av entreprenad å denna byggnad hade den betingat
en kostnad av 91,000 kronor, vadan anslaget till densamma, uppförd vid Venngarn,
torde böra upptagas till enahanda belopp. I denna byggnad med dess fyra arbetssalar
hade ansetts, att med tillfälliga anordningar skulle kunna beredas sovplatsutiymme
för 158 elever och att därjämte i någon av dessa salar skulle kunna erhållas
en provisorisk skollokal. I beräknade kostnaden inginge ledningar och övriga
anordningar för värme, vatten, avlopp och elektriskt ljus.

Beträffande den föreslagna utvidgningen av kökslokalerna och- kom- o> otvidg
pletteringen av kokanordningarna vid Venngarn utlåta sig de sakkunniga: fokfiertiaoSi

Med den ökning av antalet elever vid Venngarn, som nu framlagda förslag ri^^kofc.-innebure, måste det nuvarande anstaltsköket därstädes utvidgas. Detta torde lämp- anordligast
och billigast ske genom att lägga nuvarande skafferilokaler till lcöksavdel- ningam»
ningen och för ersättande av nämnda lokaler på ekonomiflygelns gavel göra en till- på byggnad

av trä, i vilken erforderliga förrådsrum skulle inrymmas. Kostnaden för fostrmgssakdessa
anordningar hade av Lundegårdh uppskattats till 2-5,0u0 kronor. kunnig*

Kokanordn ngarna behövde kompletteras dels genom insättning i ångpannerurnmet
av ytterligare en ångpanna, dels genom inmontering i köket av flera kokapparater
enligt ett betänkandet bilagt förslag av Albin Svenssons konstruktionsbyrå
i Stockholm. Kostnaderna skulle uppgå till 22,000 kronor enligt följande beräkning:

»1 st. 19.5 m m ångpanna, lik de nu insatta, uppställes bredvid dessa på härför
reserverad plats och förses med alla tillbehör.

I köket uppsättas:

1 st. potatiskokare i skåpform, rymmande 240 liter, med korgar användbara
även för fiskkokning, med alla tillbehör.

1 st. köttgryta, rymmande cirka 250 liter, med innergryta av slipat gjutjärn

och tätt lock. Grytan utföres stjälpbar.

2 st. såskokare med bord, rymmande cirka 50 liter vardera. De utföras

stjälpbara och av koppar, invändigt förtenta, utvändigt polerade,
t st. insats för kaftekokning av förnicklad mässingsduk för den befintliga 150-litergrytan.

Erforderliga rörledningar med isolering samt omändring av de befintliga
ledningarna för ångköket, där sä erfordras. Kostnaden för denna utökning
torde efter nuvarande marknadspris belöpa sig till cirka 22,900 kronor.

Tvättanläggningen torde ej vara nödvändig utöka. Den enda föränd -

Byggnad*-

styreUen.

<1) Förman*
bostäder.

Veimgarnsstyrelsen
i
skrivtls: den
31 augusti
ti) 13.

Tvång supp/
osh ivgssakkunniga.

Kanyl.. Maj:ts proposition Nr 324.

ringen, som härvidlag blir nödvändig, är, att tvättanläggningen får användas
oftare än vad hittills varit fallet. Några obehag härav torde ej vara att befara.»

Byggnadsstyrelsen har anmärkt, att, då den föreslagna tillbyggnaden
av köksavdelningen syntes hava en permanent natur, åt densamma
borde i lasadutbildningen givas en något större överensstämmelse
med det nuvarande huset. v

Med avseende å uppförande av förmans bostäder vid Venngarn före t
ligga till avgörande tvenne framställningar. Den ena innefattas i styrelsens
för Venngarnsanstalten skrivelse den 31 augusti 1918 rörande
denna anstalts anslagsbehov å 1920 års riksstat och 1919 års tilläggs^-stat samt går ut på uppförande vid anstalten av tvenne bostadshus för
gifta förmän, vartdera med 2 lägenheter om två rum och kök. Dep
andra framställningen har gjorts av tvångsuppfostringssakkunniga i
deras betänkande den 31 januari 1919 och utmynnar i förslag om dels
byggande av, utöver nyssnämnda två bostadsbyggnader, ytterligare två
bostadshus av samma typ, dels ock vidtagande av vissa mindre ändringsarbeten
till utvinnande av än mer ökade bostadsmöjligheter.

Venngarnsstyrelsens byggnadsförslag sammanhänger därmed, att
den, på sätt jag får tillfälle att närmare omnämna längre fram, i sin
nyssberörda skrivelse föreslagit anstaltens tjänstemannakår utökad med,
förutom en avdelningslöreståndare, 2 förmän, så att antalet ordinarie
förmän vid anstalten skulle uppbringas från dess nuvarande antal 13 till
15. Rörande behovet av de två av styrelsen föreslagna bostadshusen
yttrar styrelsen:

För närvarande disponerade anstalten över följande antal bostadslägenheter
för förmän, nämligen 3 lägenheter om två rum och kök, 2 lägenheter om ett rum
och kök samt G enkelrum, varav 5 i anstaltsbyggnaden och 1 i slottet, eller
tillsammans bostäder för 5 gifta och 6 ogifta förmän, summa 11. Bostäder skulle
således behövas för ytterligare 4 förmän. Då det torde vara ett oomstritt faktum,
att en anstalt vore bäst betjänt av, att större delen av dess befattningshavare kunde
ingå äktenskap och bilda egna hem, tvekade styrelsen icke att för dessa fyra förmän
föreslå uppförandet av familjebostäder. Vardera av de sålunda föreslagna bostadshusen
skulle enligt gjorda beräkningar betinga en kostnad av 30,000 kronor
eller tillsammans 60,000 kronor, och föresloge styrelsen, att denna summa ställdes
till dess disposition för angivet ändamål.

Ått två ngsuppfostringssakkun niga ansett sig böra föreslå uppförandet
vid Venngarn av ytterligare två bostadshus för förmän ävensom
vidtagandet av en del andra byggnadsarbeten för erhållande av förmans -

Kungl. Muj:ts>proposition Nr 324.

bostäder, har sin grund däri, att de sakkunniga till följd av det utvidgade
elevantal, som anstalten skulle erhålla enligt deras förut omför-*-mälda förslag, på sätt jag vill närmare omnämna längre fram, Bett
pig nödsakade att hemställa om eu ökning i anstaltens personal, utöver
vad Vemigarnsstyrelseu i sådant avseende föreslagit, med en avdelningsföreståndare
och 7 förmän, så att sammanlagda antalet ordinarie förmän
vid anstalten sålunda skulle komma att uppgå till 22. De sakkunniga
yttra om d-1 sålunda uppkomna ytterligare bostadsbehovet:

Utöver av Venngarnsstyrelsen föreslagna två bostadshus skulle för att bereda
familjebostäder för fyra förmän byggas två tvåfamiljshus av samma art som de nyssberörda,
till vilka ritningar funnes betänkandet vidfogade. Kostnaden för de sålunda
ytterligare föreslagna bostadshusen, inberäknat installation av elektriskt ljus, hade
ansetts böra upptagas till samma belopp, som hus av samma typ, utbjudna på entreprenad
vid Bona under senare hälften av förlidet år, betingat, eller 39,000 kronor
för vartdera, alltså tillhopa 78,000 kronor.

För tre ogifta förmän skulle å den nuvarande anstaltsbyggnadens vind inredas
tre enkelrum för en kostnad av sammanlagt 3,000 kronor.

Genom reparation av hus vid torpet Vela för ett belopp av 1,000 kronor ansåges
en provisorisk förmansbostad om ett rum och kök kunna erhållas 20 minuters
väg från nuvarande anstaltsbyggnaden.

I till de sakkunniga avgiven promemoria hade Venngarnsdirektören förklarat
sig kunna tillsvidare bereda utrymme för föreslagna nytillkommande befattningshavare,
därest nu omförmälda bostadsutrymmen åstadkommes.

Till komplettering av inventarierna vid Venngarnsanstalten särskilt inventapå
grund av tillkomsten av de nya provisoriska elevavdelningarna hava
de sakkunniga beräknat skola erfordras ett belopp av 27,000 kronor.

Till bestridande av oförutsedda utgifter vid utförande av byggnads- f) oförutarbetena
vid Venngarn hava de tvångsuppfostringssakkunniga beräknat sedd^ltm.ltw
ett belopp av 3,000 kronor. " ‘

Byggnadsstyrelsen håller före, att denna post bör höjas till 30,000 oyggnadskronor
för att lämna tillgång till bestridande icke blott av oförutsedda st''jrelienutgifter
utan även av arkitekt- och kontrollantarvoden.

De byggnadsarbeten, som de sakkunniga förorda till utförande A)Byggnads J

CD CD l CD i »

vid Bona, utgöras, på sätt redan förut antytts, av byggandet av ett jgé»*”''
gymnastikhus samt verkställandet av vissa lör inrättandet av en övervakningsavdelning
erforderliga ändringsarbeten.

Förslaget om uppförandet av ett gymnastikhus vid Bona motivera
de sakkunniga på följande sätt:

a) Ormila.
■nikhus med
inredning
oeli apparelj

Katigt. Maj:ts proposition Nr 324.

Genom de av de sakkunniga föreslagna anordningarna vid Venngarn skulle
på anstalten därstädes med dess i nuvarande anstaltsbyggnad inrymda 100 elevplatser»
vilka med starkare utnyttjande av där befintligt utrymme ansetts kunna i nödfall
utökas till 130 platser, erhållas möjligheter till provisorisk förläggning av ytterligare
70 elever (32 i gymnastikhuset och 38 i verkstadshuset), vadan alltså på
Venngarn skulle kunna mottagas i allt 200 elever.

Av förut lämnad redogörelse för platsbehovet under den närmaste tiden
framginge, att med nuvarande anordningar på anstalterna å Bona och Venngarn
kunde därstädes med stark överbeläggning av varje disponibelt utrymme mottagas
högst 350 elever, under det att möjlighet ansetts böra under den närmaste tiden
beredas att å anstalt mottaga minst 450 elever. Såsom förut anförts, kunde genom
uppförande av gymnastikhus och overkstadshus vid Venngarn ytterligare 70 elevplatser
provisoriskt åstadkommas. Aterstode alltså ett behov av ytterligare minst
30 platser att fylla.

I det föregående hade framhållits önskvärdheten av, att Bonaanstalten icke
skulle utsättas för den svåra påfrestning, som en ökad, mera stadigvarande överbeläggning
av densamma skulle medföra. Då det emellertid icke kunde vara tillrådligt
att å Venngarnsanstalten, så nyligen påbörjad som uppfostringsverksamheten
därstädes vore och med användning av provisoriska anordningar i så stor utsträckning,
som av förhållandenas tvingande makt där föreslagits, placera flera elever än
200, torde det icke kunna undgås att tillfälligt vid behov på Bonaanstalten — utöver
de 220 elever, som där med nuvarande anordningar kunde med fortsatt överbeläggning
inrymmas — ytterligare mottaga de 30 elever, för vilka platser ansetts
behöva beredas. De sakkunniga hade tänkt sig, att detta kunde ske genom uppförande
vid Bona av det gyrnnasiikhus, till vilket,''enligt vad förut nämnts, anslag
begärts av Bonastyrelsen i dess skrivelse den 5 november 1915, och vilken byggnad,
enligt dåvarande föredragande departementschefens mening, i sinom tid borde
där uppföras.

Såsom den förut åberopade ritningen till ett gymnastikhus vid Venngarn utvisade,
skulle denna sistnämnda byggnad förses med två meter höga skiljeväggar
och viss provisorisk inredning för sitt tillfälliga ändamål att tjäna dels såsom sovrum
för elever och dels såsom uppehållsort under den från arbete fria delen av
dagen. Vad det av de sakkunniga föreslagna gymnastikhuset vid Bona beträffade,
hade ansetts, att detsamma icke skulle behöva förses med tillfällig inredning av
nyss angiven art. Då det nämligen kunde antagas, att, därest man beträffande elevtilloppet
under den närmaste tiden finge räkna med hittills gjorda erfarenheter, det
endast tidvis — särskilt före de stora utplaceringarna av elever i tjänst under vår
och höst — komme att inträffa, att omkring 450 elevplatser behövde beläggas,
skulle nu ifrågavarande gymnastikbyggnad icke ständigt behöva vara i bruk för
provisorisk elevförläggning, utan samtidigt som den i viss mån utgjorde ett alltid
tillgängligt reservutrymme kunna uuder en del av året användas för sitt egentliga
ändamål.

De sakkunniga hade givitvis upptagit frågan om byggande av ett gymnastikhus
vid Bona i första hand för att därigenom bereda ett, nödvändigt befunnit provisoriskt
utrymme för elevers förläggning. Därest emellertid, såsom redan antytts,
möjlighet förefunnes att åtminstone tidvis använda nu ifrågavarande hus för bedrivande
av undervisning i gymnastik, hade de sakkunniga ansett detsamma böra från

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

början förses med härför erforderlig inredning samt med apparelj. Detta skulle
nämligen icke hindra byggnadens användande för den mera tillfälliga elevförläggning,
som på Bona beräknats ifrågakomma.

Kostnaden för dylik inredning samt fast apparelj skulle enligt vad framginge
av en betänkandet bilagd kostnadsberäkning av en specialfirma, E. 6. Ekstrands
Snickerifabriks Aktiebolag i Stockholm, uppgå till 15,665 kronor 60 öre, vartill för
frakter, uppsättarnas resor, oförutsedda omkostnader samt lös apparelj torde böra
läggas ett belopp av 2,334 kronor 40 öre, så att i allt bolde för ändamålet i fråga
upptagas 18.00(1 kronor. Själva byggnaden torde böra beräknas till samma belopp,
*om för gymnastikhuset vid Venngarn eller 79,000 kronor, vartill borde komma
för planering och väganläggning ett belopp av 1,000 kronor. Sistnämnda belopp
avsåge endast direkta utlägg såsom för sprängämnen, körning av grus o. d. Själva
arbetet med planeringen och väganläggningen skulle utföras av elever.

Den av de sakkunniga föreslagna gymuastikbyggnaden vid Bonaanstalten
skulle alltså med inräkning av dess inredning med mera
draga en beräknad kostad av tillhopa 98,000 kronor.

Redan i årets statsverksproposition har (under punkt [39]) framförts
förslag om inrättande av eu överrakningsavdelning rid Hona.
För möjliggörande härav begärdes där, att i anstaltens ordinarie stat
måtte från och med år 1920 uppföras ytterligare 4 förmän, därav 1
med förordnande som gruppledare. Och i propositionen om 1919 års
til äggsstat har (under punkt [13]) äskats medel till uppförande av,
bl an 1 annat, bostadshus lör de sålunda föreslagna nya befattningshavarna.
Båda nu nämnda äskanden hos riksdagen hava gjorts i anledning
av framställningar i ämnet från Bonastyrelsens sida. Några
medel för omändring till övervakningsavdelning av de därtill avsedda
förutvarande sjukrummen begärdes däremot icke i sammanhang därmed
av Bonastyrelscn. Ett mindre anslag, beräknat till 5,000 kronor, anse
de sakkunniga erforderligt för nu ifrågavarande ändamål. Härom heter
det i deras nu förevarande skrivelse:

Med de sakkunnigas förslag om Venngarnsanstaltons utbyggande till en början
endast med provisoriska förläggningsanordningar bleve givetvis Bonaanstaltens
betydelse såsom eu stödjepunkt för uppfos! ringsvei ksaniheten än större. Här skulle
de mer a svår upplöstrade och de vid ankomsten äldre elementen behällas och dit
skulle återföras sådana till Venngarn öveiflyttade elever, vilka visade sig icke lämpligen
höra nattetid förläggas i de gemensamma sovrummen eller av andra orsaker
bolde utsöndras från de ä Venngaruanstalten intagna elevkategorierna. Man borde
därför å Bona vara säkert rustad att omhändertaga sådana elever. Den förut
meddelade översikten av tillkomst och avgång av elever under år 1918 utvisade, att
åtskilliga elever olovligen avvikit, utan att de under året anträffats och återförts.
Sådana element bland eleverna och antalet dylika både givetvis under k> i-d iden
blivit avsevärt — vilka icke ville rätt begagna sig av den fria och välvilliga regim,

b) Övervnkningsavdelning.

C) TvångsuppfjstringssakKunmgas

förslag om
upprättande
av en tillsvidare
provisorisk
uppfostringsanstalt
vid
Bäckaskog.

Chefens för
justitiedepartementet
uttalande
till
statsrådsprotokollet

den 30 december
1916.

Betydelsen
med hänsyn
till tidsför -

32 Kunyl Mapts proposition Nr o24.

som i allmänhet borde råda å en uppfostringsanstalt, måste underkastas sitrbBehandling.
*

Vid det studiebesök, som de sakkunniga under oktober månad 1918 gjort vid
danska uppfostringsinstitutioner av den art, varmed de sakkunniga hade att sysselsätta
sig, hade de fått nödvändigheten av nu ifrågasatta anordningar ytterligare
bestyrkt. De hade för sin del redan fått sin uppfattning stadgad därom, att bé4
hovet härav måste tillgodoses vid upprättandet av de nya anstalter, som eftbr
deras fortsatta utredningsarbete kunde visa sig erforderliga. På vad sätt dessa sär1
avdelningar, vare sig de nu behövdes å varje anstalt eller kunde vara gemensamma
för olika grupper av anstalter, skulle vara i detalj inrättade, därom vore de sakkunniga
icke ännu beredda att yttra sig. Men därom vore de fullt ense, att deri
mindre säravdelning, som kunde erhållas genom en ominredning av den förutvarande
sjukavdelningen vid Bona, • vore av synnerligt behov påkallad under den
närmaste tiden. Ovisst vore, om denna säravdelning komme att för framtiden erbjuda
tillräckligt utrymme. För närvarande syntes blott den åtgärd höra i nu
förevarande avseende från de sakkunnigas sida päkallas, att ett mindre belopp
ställdes till förfogande för förutvarande sjukutrymmens aptering till provisorisk säravdelning.
Efter samråd med de sakkunnigas byggnadsbiträde hade detta belopp
beräknats till 5,000 kronor.

På sätt förut nämnts hava tvångsuppfostringssakkunniga avgivit
även ett andra betänkande, dagtecknat den 8 mars 1919, innefattande
förslag om upprättande vid Bäckaskog av en — tills vidare provisorisk
— anstalt. Betänkandet är i huvudsak av följande lyde''se:

»Vid föredragning inför Kungl. Maj:t i statsrådet den 30 december 1916 av
förslag till lag om ändrad lydelse av 5 kap. 3 § strafflagen och lag om ändrad
lydelse av 4, 5, 6 och 8 §§ i lauen den 27 juni 1902 angående verkställighet av
domstols förordnande om tvångsuppfostran anförde dåvarande föredragande departementschefen
bland annat följande:

''Det av fattigvårdslagstiftningskommittén avgivna betänkandet rörande minderåriga
förbrytare innehöll, utom de nu anmälda, av lagrådet granskade lagförslagen,
även utredning och förslag rörande anskaffande av de anstaltsplatser, som
erfordrades på grund av den ändrade lydelsen av 5 kap. 3 § strafflagen. Vad angår
platser för minderåriga förbrytare av mankön gick kommitténs förslag ut på, att
en utvidgning skulle äga rum av den nuvarande uppfostringsanstalten å Bona, för
vilket ändamål kommittén låtit uppgöra ritningar och kostnadsberäkningar. Med
hänsyn till de höga kostnaderna för ett sådant byggnadsföretag och angelägenheten
av att under nuvarande förhållanden inskränka statens utgifter till vad som kan
anses oavvisligen nödvändigt, har jag ej trott mig kunna föreslå Kungl. Maj:t att
till 1917 års riksdag framlägga proposition i detta ämne. Då den föreslagna lagen
om ändrad lydelse av 5 kap. 3 § strafflagen emellertid bör träda i tillämpning så
fort som möjiigt efter antagandet och för tillämpningen därav förutsättes an.-kaffandet
av nya anstaltsplatser, lärer byggnadsfrågan böra upptagas så snart lämpligen
ske kan, efter det lagen antauits. ’

Därest ovanberörda lag den 7 maj 1917 varit i kraft under år 1918, skulle
det hava krävts ett mycket betydande antal anstaltsplatser för tillämpning av tvångs -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324. 33

uppfostringsförfarandet, vilket med all sannolikhet skulle av domstolarna tillgripits hållandena
i mycket stor utsträckning för att dels undgå att utsätta de unga, för vilka frestel- av åtgärder
serna i samhället under krisåren varit övermäktiga, för de ytterligare faror, som Xouslfche-"
vistelse inom straffanstalt oomtvistligen visat sig medföra för i hildbarhetsåldern teng ge.
stadda personer, dels giva dem ett tillfälle till fostran och utbildning, så att de kämpande,
bleve moraliskt motståndskraftigare och bättre rustade att upptaga kampen för tillvaron.
Det måste ju vara mycket att beklaga, att just under en tid, då åtgärder
av förebyggande och rent pedagogisk art bort med hänsyn till de orsaker, som
framkallat ungdomsbrottsligheten, användas för dess bekämpande i långt större utsträckning
än vad som skett, det till följd av bristande anordningar för tillämpning
av en redan under normala tidsförhållanden av behovet påkallad och därför av
statsmakterna antagen lag varit omöjligt att på antytt sätt reagera mot det allvarliga
samhällsonda, som växande kriminalitet hos det uppväxande släktet innebär.

Enligt vad de sakkunniga försport, har under kristidens senare skede straffanstalterna
varit så överfyllda, att enrumssystemet i realiteten varit upphävt och fångvårdens
uppgifter måst begränsas till att verkställa straff.

Ett av de förnämsta syftena med konsekvent och målmedvetet genomförda
åtgärder mot ungdomsbrottsligheten är ju ock att söka motverka uppkomsten av
vaneförbrytare. Om man bortser från de av dessa föranledda olägenheterna och
farorna för samhället, måste man, när saken ses ekonomiskt, i fråga om de höga
kostnaderna att nu åstadkomma de anstalter, som behövas för verkställighet av
tvångsuppfostran, dock taga i betraktande, att i samma män som strävandet att
minska vaneförbrytarnas antal lyckas, minskas framtidens kostnader för straffverkställighet
och fångvård.

Tvångsuppfostringssakkunniga hava därför såväl på nu anförda skäl som ock Åt de saki
anledning av åt dem genom chefens för justiedepartementet ovan åberopade skri- kunniga salvelse
den 16 augusti 1918 samt vid sammanträden inför departementschefen och i *

övrigt lämnade direktiv funnit sig böra vid fullgörande av sitt uppdrag redan nu
föreslå sådana förberedande åtgärder, vilka kunde vara ägnade att utan allt för
långt uppskov möjliggöra tvångsuppfostringsförfarandets tillämpning i den utsträckning,
som skulle bliva en följd av ikraftträdandet av förut åberopade lag den
7 maj 1917.

Därest kungsgården Bäckaskog kunde för nu ifrågavarande ändamål få dis- Förslag om
poneras redan mot slutet av år 1919 eller i böljan av år 1920, skulle, enligt de kungsgården
sakkunnigas förmenande, tidpunkten för möjliggörandet av berörda lags i kraftträ- (1®sä^era°fde
dande rycka betydligt närmare, än om man skulle i förhoppning på en inträdande för statsversänkning
av nu gällande prisnivå avvakta lägre inventarie- och arbetskostnader. kets egen

På av de sakkunniga i annat sammanhang angivna skäl är det för närvarande rakning,
synnerligen vanskligt att beräkna det antal anstalt splatser, som skulle under ovan
angivna förutsättning erfordras. Antalet minderåriga förbrytare, på vilka tvångsuppfostringsförfarandet
kunnat tillämpas, om 1917 års lag varit i kraft, har, såsom
visats, under år 1918 varit abnormt högt vid jämförelse med motsvarande antal
under tiden före krigsåren ''). Härtill kommer, att förordnande om uppfostringsåtgärd
i stället för straff enligt tvångsuppfostringsinstitutets nuvarande anordning ligger helt
och hållet i domstolens skön — domstolen må, där i lagen angivna förutsättningar äro

*) Se härom sid. 16.

Bihang till riksdagens protokoll 1319. 1 sand. 287 höft. (Nr 324.) 5

Kutnjl. M(ljus proposition Nr 824.

för handen, meddela förordnande av ovan angiven art. Båda dessa omständigheter
gorå, att varje beräkning av det antal ungdomsbrottslingar, som kunna väntas bliva
hänvisade till allmän uppfostringsanstalt efter ikraftträdande av 1917 års lag måste
bliva i hög grad osäker. Att de sakkunniga anse eu sådan beräkning böra göras, har
av dem redan framhållits, och givetvis måste vid framläggandet av de sakkunnigas
slutliga förslag dessa grunda sig på med hänsyn till olika därpå inverkande faktorer
antaget behov av anstaltsplatser. i det föregående har visats, att de sakkunniga
ansett sig, innan ännu 1917 års lag börjar tillämpas, böra räkna med platsbehov
för 450 elever. Därest på grund av omständigheter, som dock icke ännu börjat
gorå sig gällande, nedgång av antalet förordnanden om insättande i allmän uppfostringsanstalt
skulle visa sig, kan i varje fall med visshet antagas, att de elevplatser,
som redan äro disponibla eller av de sakkunniga uti dess betänkande I. av
den 31 sistlidne januari föreslagits att provisoriskt inrättas, icke bliva tillräckliga
att fylla behovet, om merberörda 1917 års lag förklarades träda i kraft.

Härtill kommer, att en utsträckt tillämpning av tvångsuppfostringsförfarandet
enligt sist angivna lag icke blott kräver, att behövligt antal platser finnas tillgängliga
utan ock att kompetent uppfostrarepersonai finnes. För vinnande av kompetens
på nu ifrågavarande område erfordras att tillfälle beretts i övrigt för uppdraget
kvalificerade personer att under icke allt för kort tid förvärva erfarenhet i handhavandet
av den särskilda form av pedagogisk verksamhet, som tvångsuppfostran
innebär. De sakkunniga hava förut i annat sammanhang påvisat vikten av att en
anstalts verksamhet får organiskt växa ut.

Att det hittills lyckats att få Venngarnsanstalten igång såsom uppfostringsanstalt
för minderåriga förbrytare och att på några månader kunnat dit översändas
så många elever (hittills 113), att anstalten redan är överbelagd, torde bero icke
blott på kompetent ledning, utan i icke ringa mån därpå, att dess övriga personal
under organisationen av en med nu ifrågavarande uppfostringsarbete besläktad verksamhet
hunnit förberedas för sin uppgift. Under den tid av något över ett och ett
halvt år, varunder alkoholistverksamheten bedrevs vid Venngarn, innan densamma
överflyttades till Salbohed, blev det, enligt vad direktören för uppfostringsanstalten
å Venngarn, vilken förut under ovanberörda tid fungerade såsom den dit förlagda
alkoholistanstaltens föreståndare, meddelat, möjligt genom anstaltens så småningom
skeende beläggning — som bekant blev den blott till hälften upptagen — att även
vid den nya verksamheten vänja den arbetarpersonal, som varit anställd vid kronodomänen
Venngarn, då den var utarrenderad till enskild person, och som övergått
i anstaltens tjänst.

Tillämpas de sålunda gjorda erfarenheterna på den utvecklingsgång, som bleve
möjlig, därest kungsgården Bäckaskog finge disponeras såsom förläggningsplats för
en för minderåriga förbrytare avsedd uppfostringsanstalt, inses lätt, vilka fördelar
som därigenom skulle vinnas, och vilken lättnad skulle ernås vid övervinnande av
de svårigheter, som alltid måste vara förbundna med igångsättandet på en ny ort
av en verksamhet av nu ifrågavarande art. Sedan riksdagens medgivande utverkats
för Bäckaskogs disponerande på angivet sätt, kunde elever från Bona (eventuellt
Venngarn), som där under någon tid disciplinerats, överföras till Bäckaskog och
börja deltaga i de med egendomens skötsel förenade arbeten. På så sätt bleve tillfälle
att pröva redan vid egendomen anställd personal och, i den mån elevernas arbetskraft
kunde utnyttjas, möjliggjordes erforderlig utsovring bland förenämnda personal

KungI. Maj.ts proposition Kr 324.

{statkarlar, mjölkerskor o. cL). Genom ett sådant tillvägagångssätt kunde ock en välbehövlig
avlastning ske av överbeläggningen vid Bona- och Venngarnsanstaltema.
I fall de å dessa anstalter beräknade platserna visade sig icke räcka till — något
som under ännu rådande osäkerhet i samhällsförhållandena ingalunda är uteslutet
— skulle vidare genom Bäckaskogs användande, tills vidare på angivet sätt, ytterligare
möjlighet beredas att verkställa domstols förordnande om tvångsuppfostran.
Tvivelsutan komme domstolarna, sedan de erhållit kännedom om de ökade möjligheterna
till verkställighet av tvångsuppfostringsförfarandet, att i än större utsträckning
än hittills skett tillgripa detta.

Slutligen har vid de sakkunnigas överläggningar om den tid, från vilken
Bäckaskog skulle föreslås att disponeras för statsverkets egen räkning påvisats att,
om förslag därum icke bleve underställt l!*19 års riksdags prövning, ett uppskov
av minst ett år därav skulle bliva en följd. Härigenom bleve tillämpningen av
1917 års lag ytterligare fördröjd. Det vore nämligen icke att förvänta, att 1920
års riksdag skulle hinna besluta om kungsgårdens övertagande redan den 14 mars
samma år. Det synes därför de sakkunniga ur alla synpunkter önskvärt, att den
föreliggande frågan kunde hänskjutas till den nu samlade riksdagen.

Såsom redan inledningsvis meddelats, påbörjades underhandlingarna med innehavarna
av arrendet av Bäckaskog om villkoren för deras frånträdande av arrendet
redan omedelbart efter de sakkunnigas besök därstädes under sistlidne november
månad. Dessa underhandlingar hava sedermera fortgått samtidigt med att de sakkunniga
varit sysselsatta med de utredningar och förslag, som innefattas i deras den
31 januari 1919 avgivna betänkande I.

Innan de sakkunniga övergå till redogörelse för resultatet av dessa underhandlingarnar,
torde här böra lämnas en beskrivning av den ifrågavarande egendomen
och i samband därmed närmare motivering för dess lämplighet för förläggning
dit av en allmän uppfostringsanstalt.

Kungsgården Bäckaskog är belägen i Kiaby socken av Kristianstads län 5
kilometer från Bäckaskogs järnvägsstation å linjen Kristianstad—Sölvesborg. Avståndet
till Kristianstad landsvägsledes är cirka 18 kilometer. Dit leder ock en
3 kilometer kortare bygdeväg. Egendomen gränsar i väster till Oppmannasjön och
i öster till Ivösjön. Utan att ligga för långt från bekväma kommunikationsleder
(utom förenämnda järnvägslinje löper även banan Sölvesborg—Almhult i närheten)
har egendomen mellan de båda sjöarna ett på samma gång avskilt och särdeles
naturskönt läge. Karta över egendomen är här bilagd (bil. 1).

Enligt förteckning över statens jordbruksdomäner, vilkas avkastning ingår
till domänfonden, utgöres den i arrendet ingående arealen av

tomt och åker ............ 385 har 20 ar

ängs- och odlingsmark........................................... 140 » 12 »

skogs- och hagmark............................................... 205 » 28 »

impediment................................................... 10 » 40 *

tillsammans 741 har.

Arrendator^ tillkommande, beräknad skogsavkastning upptages i samma förteckning
till 174,60 kubikmeter.

36 Kanyl. Maj:ts proposition Nr 324.

I arrendet ingå icke följande å den av förste lantmätaren Elam Mebius år
1902 över egendomen upprättade karta betecknade ägoområden, nämligen

K i aby skiftet mris 638—718................................ 186 har 90.9 ar

Ivön nr ! 39 ....................................................... 117 » 5<0 »

Orehagen nr 940 ................................................ 80 » 28.3 »

tillsammans 384 har 24.2 ar,

vilka, med undantag av vad därav blivit till järnväg upplåtet eller till vägar använt,
avsatts till kronopark, vilken står under kungl. domänstyrelsens omedelbara
förvaltning. Till egendomen höra femton torp med arealer i åker växlande mellan
högst cirka 11 hektar och lägst cirka 3 hektar, för vilka skola utgöras sammanlagt
1,297 mansdagsverken och 348 kvinnsdagsverken. För ett av dessa torp erlägges
utöver dagsverksskyldighet 70 kronor i årlig avgift, varförutom två lägenhetsinnehavare
skola lämna tillsammans 103 mandagsverken och 24 kvinnsdagsverken.

Av de till kungl. domänstyrelsens arrendeakt rörande Bäckaskog hörande
handlingar, av vilxa de sakkunniga tagit del, har framgått, att fråga väckts om
kungsgårdens styckande och försäljning vid nu löpande arrendeperiods utgång, och
har domänintendenten i Kristianstads län, som vid de sakkunnigas besök å Bäckaskog
under sistlidne november månad var dem följaktig, uttalat"den åsikt, att vissa
torpinnehavare, som i sådant avseende uttryckt önskan, skulle beredas tillfälle att
med full äganderätt förvärva av dem brukade torp.

Utan att för närvarande ingå på frågan om huru med sist berörda torp borde
förfaras, i händelse kungsgården komme att disponeras för det statsändamål, varom
nu Jtr fråga, vilja de sakkunniga i detta sammanhang blott hava erinrat om, att
med den tillgång på arbetskraft, som skulle uppkomma genom förläggning till Bäckaskog
av en allmän uppfostringsanstalt, torparedagsverken icke komma att erfordras
för jordbruksdriften. I varje fall torde emellertid med åtgärder beträffande torpens
avskiljande höra anstå till dess frågan om en till Bäckaskog förlagd anstalts organisation
blivit prövad och avgjord.

Med avseende å Bäckaskogs beskaffenhet såsom jordbruksegendom har domänintendenten
i Kristianstads län på anmodan avgivit följande utlåtande (bil. 2):

Åkerjorden till Bäckaskogs kungsgård består av de!s godartad sandmylla,
lämplig för odling av alla kulturväxter, och kunde sannolikt med fördel användas
för odling av trädgårdsväxter och fröer, dels moss- och dyjord lämplig för rotfrukter,
drls tyngre lerjord, lämplig för vete och gräs, och dels stenbunden mera höglänt jord
för potatis och dylikt.

Den mesta åkerjorden är täckdikad, där så varit behövligt. Den höglänta
jorden kunde genom stenbrytning betydligt förbättras, på samma gång vore här
rik tillgång till arbete, och stenen bleve användbar för väglagning.

Jordens kultur är medelgod och kunde avkastningen genom intensiv drift betydligt
höjas.

Odlingsbar mark finnes å egendomens skogsskifte, den s. k. »djurhagen».

Kungsgårdens åkerjord ligger till 1/.) söder om och till 2/;, norr om åbyggnaderna,
samt begränsas i öster till stor del av Ifösjön och i väster av Oppmannasjön.

Av egendomens ekonomibyggnader är den stora loglängan nybyggd under

Kung!. Maj.ts proposition Nr 324. 37

är 1918 och så rymligt tilltagen, att den för närvarande rymmer det huvudsakliga
av egendomens skörd.

Den är uppförd av storvirke med brädklädsel under spåntak och försedd
med hiss och mekanisk avlastningsanordning. Ko- och häststallsbyggnaderna äro
ganska tillfredsställande, men torde inom närmaste framtiden behöva delvis förses
med nya loft.

Tjänstebostäderna äro av såväl bättre som sämre beskaffenhet.

Avståndet från kungsgårdens byggnader till Bäckaskogs järnvägsstation är
5 kilometer, till Kristianstad gamla landsvägen 18 kilometer, och vägen över Hammarby
15 kilometer, till Österlövs järnvägsstation 10 kilometer och till Arkelstorps
station 15 kilometer.

I händelse att egendomen komme att användas till en uppfostringsanstalt, kunde
den indirekt giva staten större inkomst än vad nu är fallet, ty såsom arrendegård
betingar den betydliga nedsättningar i arrendevärdet för ett ordinärt underhåll av
park och slott. Den kunde därjämte, rationellt skött med de förutsättningar som
härför finnas, bliva ett mönsterbruk för orten.

Kungsgården med utmarken »djurhagen» är bevillningstaxerad till 489,000
kronor och det till kungsgården nu hörande mindre utmarksskiftet ’Mölleröds näs’
till 7,000 kronor.’

Själva hava de sakkunniga vid sitt förut omförmälda besök å egendomen
kommit till den uppfattning, att med den intensiva drift, som skulle möjliggöras
genom de å en dit förlagd anstalt intagna elevernas användande i jordbruket under
sakkunnig ledning, egendomen bör kunna försattas i mycket hög kultur och lämna
en avsevärd avkastning. Bedan nu finnas stora, välskötta och givande åkerfält.
På vissa ställen är åkerjorden visserligen belamrad med rätt stora, tätt liggande
jordstenar, vilka försvåra brukningen, men såsom ägt rum å Bonaanstalten torde
så småningom å Bäckaskog ett omfattande stenbrytningsarbete av eleverna kunna
utföras.

De till egendomen hörande beteshagar äro goda och delvis belägna å kalkh
al tig grund, vilket förklarar, att sedan gammalt å Bäckaskog bedrivits en lönande
och framgångsrik djuruppfödning.

För tvånguppfostringsväsendets vidare utveckling toi’de det vara av betydelse,
att en allmän uppfostringsanstalt är förlagd till landets södra delar. Jämte det att
Bäckaskog i jordbrukshänseende erbjuder många av den sydsvenska slättbygdsgårdens
fördelar, finnas vid densamma, såsom ovan visats, en icke obetydlig areal
med skogsmark, och lämnar den även tillfälle till sådana arbeten för jordens förbättrande,
vilka kunna utföras under de tider av året, då egentligt jordbruksarbete
icke kan utföras. Detta är av synnerlig betydelse för beredande vintertiden av
lämpligt arbete åt det jämförelsevis stora antal av elever, som måste förläggas till
en egendom av Bäckaskogs omfattning.

Genom sin belägenhet i en med rik trädvegetation försedd kusttrakt är
Bäckaskog även i klimatiskt hänseende lyckligt gynnat. En omfattande odling av
frukt samt av trädgårdsprodukter underlättas härigenom. Redan nu finnes å egendomen
en större trädgård, vars avkastning torde kunna betydligt uppdrivas. Den
ståtliga park, som från kungsgårdens huvudbyggnad sträcker sig ut mot omgivande
sjöar, fordrar ock arbetskraft för dess bibehållande i det skick, som kungsgårdens
traditioner kräva.

Beskrivningav
slottsbyggnaden.

I slottsbyggnaden
dispo
nibla utrymmen.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 824.

Vid sitt besök å Bäckaskog hava de sakkunniga kommit till den uppfattning
att av kronodomäner, vilka kunna tänkas lämpliga till förläggningsplats av
allmän uppfostringsanstalt, knappast någon torde vara försedd med byggnader av
den beskaffenhet och med de utrymmen, som Bäckaskog erbjuder. De sakkunniga
funno sig därför böra snarast låta verkställa undersökning och uppmätning av befintliga
byggnader. Uppdraget lämnades åt arkitekten C. A. Danielsson Bååk i
Stockholm, som den 20 sistlidne januari till de sakkunniga överlämnade ''beskrivning
över kungsgården Bäckaskogs slott och därmed sammanhängande byggnader
samt diverse statbyggnader’, med därtill hörande uppmätnings- och planritningar
vilka senare här bifogas (bil. 3, 4. 5).

Med ledning härav samt efter de sakkunnigas egna iakttagelser och av dem
inhämtade upplysningar må här om gårdens byggnader och dess historia meddelas
följande.

Huvudkomplexet utgöres av en sammanhängande fyrkant med slottslängan i
väster, ett mindre bostadshus, brygghus samt stallar i söder, gamla logbyggnaden

1 öster samt kostall och magasinsbyggnader i norr.

De äldsta byggnadsdelarna, tillkomna i förra hälften av 1200-talet, tillhöra troligen
det lilla bostadshuset i södra längan, det så kallade Munkahuset, varav ett
gavelparti i medeltidsstil finnes inhyggt i södra tornets bottenvåning. Ett eller
annat decennium senare antages kyrkan med kyrktornet, norra tornet, vara uppfört.
Intill kyrktornets södra sida har ett kapell varit byggt, vilket tydligen haft fönster
mot söder och ingång från öster, något som framgår av uppmätningsritningarna.
Senare har detta kapell inbyggts och en västlig länga uppförts av eller för munkar,
enär denna del benämnts munkalängan.

Omkring år 1600 uppfördes mellersta delen av nuvarande slottslängan —
den västliga längan — och projekterades samtidigt södra delen av densamma
jämte södra tornet, vilka delar jämte påbyggnad av norra tornet voro utförda till
år 1640. Troligen tillkommo samtidigt övriga slottsgården omgivande byggnader
med undantag av brygghuset, som är av betydligt senare datum. Stallflygeln mot
söder har tillkommit i slutet av 1800-talet.

Nuvarande karaktären på komplexet präglas dels av ombyggnad omkring år
1800, då den så kallade munkalängan påbyggdes, dels av förändringar och reparationer
under den tid Bäckaskog innehades av konung Karl XV.

Beträffande den så kallade slottslängan må här, med ledning av vid ekonomisk
besiktning å Bäckaskog den 9 december 1909 fört protokoll, meddelas, att
nämnda länga består ''av två våningar med ett torn på vardera ändan, och är
78.9 8 meter lång, tornbyggnaderna inberäknade. Södra tornbyggnaden utskjuter åt
väster 3.85 meter. Slottets bredd å den mellan tornen belägna delen är 9.35 meter
och höjden 9.80 meter. Bygunaden, som är uppförd på gråstensfot av tegel under
tegeltak, innehåller i övre våningen 15 rum, 1 serveringsrum och 1 garderob, i
nedre våningen 10 rum, tambur, förstuga och kök, i norra tornet 12 rum jämte

2 betjäntrum, i södra tornet 5 rum, därav 1 betjäntrum samt å vinden 10 rum
jämte en förrådskammare’.

Vid de sakkunnigas besök å Bäckaskog företogs en förberedande undersökning
i vad mån nu omförmälda bostadsutrymmen skulle kunna utnyttjas vid för -

Kungi. Maj:ts proposition Nr 324.

läggning till Bäckaskog av en allmän uppfostringsanstalt. Därvid befanns, såsom
redan blivit antytt, att lokalbehoven för en dylik anstalt skulle kunna i stor utsträckning
fyllas genom redan befintliga hus, och alltså betydande kostnad för nybyggnad
undgås. I slottslängan torde kunna inrymmas exempelvis
* på nedre botten:

1. gårdskontor,

2. familjebostad för den tjänsteman, som skall handhava jordbruksdriften.

3. expeditionsrum för direktören,

4. räkenskapskontor,

5. familjebostad för räkenskapsförare eller annan befattninghavare,

6. ett å två gästrum för anstaltens räkning;
i lokalen en trappa upp:

7. familjebostad för direktören,

8. skollokaler (nuvarande så kallade stora salongen samt nuvarande stora
matsalen, med ett ytinnehåll av respekrive 84 och 77 kvadratmeter
(rumshöjden 4.5 meter) samt, i mån av behov, därintill liggande rum, av
vilka en del äro belägna i södra tornet);

i vindsvåningen

torde efter genomförande av dels av arkitekten Bååk föreslagna reparationer
å tak med mera, dels viss ominredning kunna anordnas ett antal
bostäder för ogift personal.

Det nu anförda är icke ämnat att lämna någon fullt utarbetad plan för
tillgängliga utrymmens slutgiltiga utnyttjande, utan endast att antyda förefintliga
möjligheter i nu förevarande avseende.

Vad därefter angår de i den sammanbyggda fyrkantens övriga längor ingående
byggnaderna, huvudsakligen bestående av ekonomihus, kunna de sakkunniga
på grund av vid besöket å Bäckaskog gjorda iakttagelser i allt väsentligt ansluta
sig till arkitekten Bååks uttalanden om dessa byggnader. I vad mån och huru
snart de påvisade bristerna å dessa hus tarva avhjälpande, därom kunna de sakkunniga
icke för närvarande bestämt uttala sig. Emellertid fingo de vid besöket
å Bäckaskog det intryck, att ekonomihusen tillsvidare kunna utan större ändringsoch
reparationsarbeten användas och att under de närmaste åren blott vanliga
underhållsarbeten behöva utföras.

Den av arkitekten Bååk lämnade beskrivning å en del av de till jordbruksarbetarebostäder
använda husen och till nämnda beskrivningar hörande planritningar
utvisa, att, ehuru de med n:ris II, IV och VI betecknade förklarats böra utdömas;
likväl avsevärda utrymmen återstå i de byggnader, som antingen ansetts vara
i tämligen gott stånd och efter vissa mindre reparationer fullt användbara eller ock
kunna efter mera omfattande restaurering lämna tillfredsställande bostadslägenheter.

Särskilt torde den till Lilla Bäckaskog hörande med nr I i beskrivningen
betecknade tegelbyggnaden under skiffertak ägna- sig till att anordnas såsom en
kolonibyggnad med bostadslägenhet för en jordbruksförman (gruppledare), vilken
har hos sig boende ett antal elever, vilka deltaga i arbetet med egendomens
skötsel Likaledes torde ett antal elever kunna inrymmas i den med n:r VII betecknade
byggnaden, som för närvarande bebos av fodermarsken och andra såsom

L övriga bygg
nader dispo
nibelt utrymme.

Underhandlingar
om
arrendets
frånträdande.

Uppgift å
levande och
döda inventarier.

40 Kung!.. MaJ:ts proposition Nr 324.

körkarlar sysselsatta jordbruksarbetare. Även i trädgårdsmästarebostaden synes
kunna inrymmas åtskilliga elever, avsedda att deltaga i trädgårdsarbetet. Byggnaden
n r IX bebos för närvarande av slöjdaren och av smeden å godset. Även
här torde sovplatser kunna beredas för några elever, vilka kunna deltaga i berörda
handtverkares arbeten.

Såsom redan i annat sammanhang antytts, hade de sakkunniga vid besöket
Bäckaskog i sikte möjligheterna av att taga Bäckaskog i bruk för förläggningdit
av ett mera begränsat antal elever, innan ännu nya anstaltsbyggnader hunnit
uppföras och tagas i bruk.

I anledning härav anmodades arrendeinnehavarna, kammarherre Ph. Stjernswärds
stärbhusdelägare, i skrivelse den 29 november 1918 att meddela upplysning,
huruvida och på vilka villkor de vore villiga att den 14 mars eller den 1 juni
1919 frånträda arrendet. Till svar härå meddelade arrendeinnehavarna i skrivelse
den 5 december 1918, att de icke såge sig i stånd att så tidigt som å någon av
förut angivna tider frånträda arrendet.

I skrivelse den 9 i sistnämnda månad förfrågade sig de sakkunniga om den
närmast liggande tidpunkt, då arrendet kunde fråntradas och om villkoren härför.
I skrivelse till de sakkunniga den 4 januari 1919 förklarade sig arrendeinnehavarna
villiga att på vissa angivna villkor frånträda arrendet den 1 november 1919.
Bland villkoren ingick, att statsverket skulle med ett belopp av 270,800 kronor
inlösa samtliga till egendomen hörande levande och döda inventarier samt arrendeinnehavarna
enskilt tillhörande, å egendomen befintliga byggnader och fingo de
sakkunniga senare mottaga följande värdering:

''Med anledning av ifrågasatt avträde från Bäckaskogs kungsgårds arrende
och i sammanhang därmed överlåtelse av allt till gården hörande yttre lösbo: döda
och levande inventarier jämte stärbhuset tillhörande byggnader, hava vi undertecknade
på anmodan av kammarherre Ph. Stjernswärds stärbhus denna dag företagit
värdering av samma, enligt nedanstående specifikation:

Nötkreatur:

55 stycken kor och 11 stycken betäckta l

	kvigor .....................................		1,550: —	102,300: —	kronor
16	stycken 1-åriga kvigor ..............	..... »	1,000: —	16,000: —	»
13	» kalvar ej över 1 år......	..... »	500: —	6,500: —	»
2	» stam tjurar......................	..... »	3,000: -	6,000: —		130,800: —
	Hästar:
21	stycken arbetshästar ..................			38,900: —	>
8	» unghästar ......................			15,700: —		54,600: —
	Får:
41	stycken moderfår ......................	..... å	250: —	10,250: —
1	» bagge..............................	..... »		500: —		10,750: —
	Svin:
6	stycken modersuggor ..................	..... å	425: —	2,550: —	»
3	> gyltor..............................		250: —	750: -	>	3,300: —

Kungl Maj. ts proposition Nr 324.

Åkerbruksredskap:
och maskiner, däri inbegripet tröska, lokomobil med flyttbart hus,
halmpress och stenkross.................................................................... kronor 64,350: —

Fiskredskap och båtar
Byggnader:

1 växthus med lider samt 2 stycken backar ..

1 hus innehållande smedja och huggebod ......

1 fårhus .................................................................

1 maskinhus ..........................................................

I badhus ..............................................................

1 båthus.................................................................

Bäckas kog den 15 januari 1919.

650: —

2,500: — »

2,000: — > ''

1,000: — »

500: — »

200: — »

_J50:— > 6,350: —,

Summa kronor 270,300: —.

M. Falkenberg.
Godsförvaltare
Trolle Ljungby.

Sven Nilsson
Lantbrukare
Ströö gård.

Ola Persson.
Bankdirektör
B, inkaby.’

Efter i anledning härav fortsatta underhandlingar med arrendeinnehavarna,
under vilka de sakkunniga jämväl begärde uppgift på villkoren för ett frånträdande
av arrendet den 14 mars 1920, träffades av de sakkunniga vid sammanträde i
Stockholm den 15 februari 1919 med befullmäktigade ombud för arrendeinnehavarna
med dem följande avtal:

''Under förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande är följande
avtal träffat mellan innehavarna av arrendet av förra överstebostället 14
mantal Bäckaskogs kungsgård nr 1 med underlydande gatehus i Kiaby socken och
Villands härad av Kristianstads län, delägarna i kammarherre Ph. Stjemswärds
dödsbo, härnedan kallade arrendeinnehavarna, å ena sidan, samt, å Kungl. Maj:ts
och kronans vägnar, de s. k. tvångsuppfostringssakkunniga, i det följande angivna
såsom statsverket, å andra sidan, angående frånträdande av nämnda arrende, som
av förenämnda dödsbodelägare på grund av kontrakt med kungl. domänstyrelsen,
dagtecknat den 30 oktober 1903, innehaves för en tid av tjugu år, räknat från och
med den 14 mars 1905 till den 14 mars 1925.

Frånträdande! av arrendet äger rum för att Bäckaskogs kungsgård må kunna
av statsverket självt disponeras för upprättande därstädes av sådan allmän uppfostringsanstalt,
som omförmäles i 5 kap. 3 § strafflagen.

För statsverkets räkning mottages kungsgården av den, som därtill av Kungl.
Maj:t förordnas.

För frånträdandet skola gälla följande villkor:

§ 1.

Arrendeinnehavarna frånträda arrendet antingen den 1 november 1919 eller
den 14 mars 1920, därvid kungsgården överlämnas till statsverket i det skick, den
befinner sig.

Bihang till riksdagens protokoll 11)19. 1 samt. 287 käft. (Nr 324.)

Preliminärt

avtal.

Kung1. Mai. tf; proposition Nr 324.

§ 2.

Såsom ersättning för frånträdandet av arrendet före arrendeperiodens utlöpande
samt för de förmåner, arrendeinnehavarna kunna hava av arrendet, erhålla
de, därest frånträdandet äger rum den 1 november 1919, en summa i ett för allt
av etthundratusen (100,000) kronor, som av statsverket utbetalas sistberörda dag.
Sker frånträdandet först den 14 mars 1920, utgår enahanda ersättning, men skall
å ersättningsbeloppet till arrendeinnehavarna av statsverket erläggas ränta med fem
procent från och med den 1 november 1919 till den dag ersättningsbeloppet utbetalas,
vilket skall ske senast den 1 juli 1920.

Därjämte skola arrendeinnehavarna uppbära ersättningar med i ett för allt
följande belopp, som utbetalas av statsverket å dag, kungsgården till detsamma
överlämnas, nämligen,

a) tvåtusen (2.000) kronor för trädesberedning under år 1919, gödsling och
övrigt arbete för sådd av vintersäd å så stor areal åkerjord, som betingas av hittills
tillämpad brukningsplan, samt för under år 1919 verkställd insådd av gräsfrö.
skolande dock till utsäde använd spannmål särskilt av statsverket betalas enligt
gällande minimipris och utsått gräsfrö ersättas enligt det pris, arrendeinnehavarna
enligt företedd räkning därför utgivit;

b) med sjutusensjuhundranittioåtta (7,798) kronor 46 öre för eu av arrendeinnehavarna
under år 1918 uppförd hissloge, för vilken kostnaden för arrendeinnehavarna
— enligt kostnadsförslag och särskilda räkningar — uppgått till 14,298
kronor 46 öre. Ersättningsbeloppet skall utgå med 7,798 kronor 46 öre, därest
arrendeinnehavarna den 14 mars 1919 erhålla kvittning å arrendet med 6,500 kronor
såsom avbetalning å kostnaden för nämnda byggnad. I annat fall skall statsverket
gälda hela kostnaden, 14,298 kronor 46 öre.

§ 3-

Vid frånträdandet av arrendet fritagas arrendeinnehavarna från alla dem
enligt ovannämnda kontrakt den 30 oktober 1903 åliggande skyldigheter av vad slag
de vara må.

§ 4.

De förpliktelser, som åvilat arrendeinnehavarna gentemot de i kontraktet av
den 30 oktober 1903 omförmälda personer, övertagas av statsverket. Arrendeinnehavarnas
skyldigheter och rättigheter gentemot torpare eller lägenhetsinnehavare
övergå på statsverket, som jämväl förpliktar sig att fullgöra arrendeinnehavarnas
avtal med lagstadda tjänare, i den mån dessa äro gällande vid tiden för kungsgårdens
överlämnande till statsverket.

§ 3.

I sammanhang med frånträdandet av arrendet upplåta och försälja arrendeinneliavarna
till statsverket de å bilagda förteckning upptagna levande och döda
inventarier samt arrendeinnehavarna enskilt tillhörande å egendomen befintliga hus
mot en sammanlagd köpeskilling av tvåhundrasjuttiotusenåttahundra (270,800) kronor,
vilket belopp erlägges den dag, kungsgården till statsverket överlämnas. Sker detta
först den 14 mars 1920, skall å köpeskillingen av statsverket erläggas fem procents

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

ränta från och med den 1 november 1919 till den dag, då köpeskillingen till fullo
gäldas, vilket bör äga rum senast den 1 juli 1920.

§ 6.

Skulle vid tiden för arrendets frånträdande kreatur hava dött eller måst utslaktas
eller har lösöre förstörts, göres avdrag med härför i förberörda specificerade
förteckning angivet belopp, i den mån det avgångna icke av arrendeinnehavarna
ersättes med nytt av fullgod beskaffenhet. Skulle däremot kreatur hava genom
avel tillkommit, skall statsverket äga rätt att lösa dessa efter i orten gängse pris,
beträffande kalvar dock efter i bifogade värderingsinstrument angivet belopp. I övrigt
skall ifrågavarande lösegendom, som vid frånträdandet av arrendet överlämnas, såvitt
slitning och övriga omständigheter sådant medgiva, i huvudsakligen samma
skick som vid värderingstillfället av statsverket mottagas efter besiktning, som verkställes
av ett för statsverket utsett ombud i närvaro av en eller flera av de personer,
nämligen bankdirektören Ola Persson i Rinkaby, godsförvaltaren, greve M.
Falkenberg å Trolle Ljungby och arrendatorn Sven Nilsson i Ströö, vilka den 15
januari 1919 på uppdrag av arrendeinnehavarna upprättat förut åberopade värderingsinstrument.
Skulle tvist därvid uppstå om varans beskaffenhet, hänskjutes frågan
härom till skiljemän enligt lagen den 28 oktober 1887.

§ 7.

Vid frånträdandet av arrendet tillhandahålla arrendeinnehavarna statsverket
utan ersättning 12,000 kilogram hö och 36,000 kilogram halm. Det härutöver vid
frånträdandet av arrendet å kungsgården befintliga förråd av hö och halm skall av
arrendeinnehavarna till statsverket överlåtas mot ersättning motsvarande hälften av
det i 1918 års markegångtaxa för länet upptagna pris.

§ 8.

Vid frånträdandet av arrendet å kungsgården befintligt förråd av spannmål,
potatis och andra rotfrukter äger statsverket inlösa efter gällande maximipris eller,
därest sådana icke skulle då finnas fastställda, efter i orten gällande pris.

§ 9.

Brand- och andra försäkringar övertagas av statsverket.

8 10.

På kungsgården såsom fastighet belöpande, etter frånträdandet av arrendet
till betalning förfallande skatter betalas av statsverket

Stockholm den 15 februari 1919.’

(Underskrifter).

I''1 Kungi. Mctj:ts proposition År 324.

Till de sakkunniga hava arrendeinnehavarna överlämnat ett intyg av följande
lydelse:

''Härmed få vi på begäran såsom vår mening uttala, att, därest kammarherren
Ph. Stjernswärds stärbhusdelägare, vilka enligt kungl. domänstyrelsens kontrakt
den 30 oktober 1901 innehava arrendet till Bäckaskogs kungsgård till den 14
mars 1925, skulle frånträda arrendet redan den 1 november 1919 eller den 14 mars
1920, en ersättning av 100,000 kronor för den sålunda mistade arrenderätten, med
hänsyn till egendomens storlek och beskatfenhet samt förhållandena i övrigt, måste
anses skälig och berättigad.

Kristianstad den 22 februari 1919.

M. Falkenberg. Qia Persson.

Sven Nilsson.’

Därjämte har ingivits i avskrift bifogade specifikation å levande och döda
inventarier m. m. (bil. 6).

Med avseende å de av arrendeinnehavarna uppställda villkoren för arrendets
frånträdande vilja de sakkunniga meddela följande.

Det årliga arrendet för Bäckaskog utgör enligt förut åberopat kontrakt 6,500
kronor. Det kungsgården senast åsätta taxeringsvärdet är 489,000 kronor.

Av till den i kungl. domänstyrelsen förvarade arrendeakten rörande Bäckaskogs
kungsgård hörande protokoll vid syneförrättning den 7, 8 och 18 november
1904 framgår att, sedan dåvarande kronprinsen av Danmark enligt kungl. domänstyrelsens
kontrakt den 27 december 1884 fått ifrågavarande kungsgård på arrende
å sig överlåten under tjugo år från den 14 mars 1885 emot ett årligt arrende av
9,750 kronor samt 500 kronor årlig nybyggnadsskyldighet, så hade på ansökan av
kammarherren P. Stjernswärd kungl. domänstyrelsen genom resolution den 18 maj
1899 funnit skäligt medgiva, att arrendet hage från den 14 mars 1900 av kammarherre
Stjernswärd övrertagas på de i arrendekontraktet föreskrivna villkoren.

På grund av optionsrätt erhöll kammarherre Stjernswärd kontrakt å arrendet
den 30 oktober 1903 för tjugo års tid från och med den 14 mars 1905. Sedan
denne avlidit-, fingo hans stärbhusdelägare enligt kungl. domänstyrelsens skrivelse
den 21 januari 1910 övertaga arrendet för återstående arrendetiden med löjtnanten
H. 6. Stjernswärd som föreståndare.

Med hänsyn till egendomens värde och nu rådande jordbrukskonjunkturer
hava de sakkunniga ansett villkoren för arrendets frånträdande kunna accepteras.
Statsverkets nuvarande inkomst av den ifrågavarande kronodomänen måste å ena
sidan betraktas såsom mycket låg, och å andra sidan torde arrendeinnehavarna, som
innehaft egendomen under lång tid, därav draga en avsevärd årlig behållen inkomst.»

Beträffande do särskilda villkoren yttra de sakkunniga:

»Med avseende å den av arrendeinnehavarna fordrade ersättningen för trädesbruk
m. m. torde få hänvisas till arrendekontraktets punkt 5, som bestämmer skyldighet
för arrendeinnehavare att året före egendomens avträdande mot ersättningav
tillträdaren utföra sagda arbeten 1). Vad angår den enligt § 2 b av ovan införda
avtal omförmälda ersättningen för av arrendeinnehavarna under år 1918 uppförd
hissloge torde här böra till förklaring om förmälas, att enligt protokoll över den 19
april 1917 förrättad laga syn synerätten uppskattade kostnaden för uppförandet av

fl Arrendekontraktet är såsom bil. 7 fogat till betänkandet.

Kungl. Åtaj:ts proposition Nr 324.

nämnda loge till 12,000 kronor. Den årliga nyttan, som arrendatorn kunde erhålla
av nybyggnaden, uppskattades till 100 kronor. Någon i penningar angiven årlig
byggnadsskyldighet funnes icke stadgad för arrendeinnehavarna, vadan kostnaden
för logen skall genom kvittningar å arrendebelopp ersättas med 12,000 kronor. En
del överarbeten äro av arrendeinnehavarna gjorda å logen.

Vidkommande de i avtalets § 7 införda bestämmelser angående inlösen av
foder må här nämnas, att enligt 17 punkten av arrendekontraktet arrendatorn vid
egendomens avträdande skall utan ersättning tillh andahål1 a tillträdaren foder till
följande belopp, nämligen 12,000 kilogram hö och 36,000 kilogram halm, därav
hälften vårsädeshalm.

Det härutöver vid arrendets frånträdande befintliga förråd av hö och halm
skall av arrendatorn överlåtas åt tillträdaren mot ersättning motsvarande hälften
av det i orten gångbara pris, vilken ersättning, därest överenskommelse därom icke
uppnås, bestämmes av godemän i den ordning, som i kontraktets punkt 5 finnes
bestämd.

Arrendeinnehavarna hava efter därom förda underhandlingar ingått på att
lämna härovan angivna kvantiteter hö och halm utan ersättning, ehuru de skulle
frånträda arrendet före arrendetidens utgång. Likaledes hava de medgivit, att lösenpriset
för övrig hö och halm bestämmes till halva 1918 års markegångspris. Detta
pris är enligt för Kristianstads län sistnämnda år gällande markegångstaxa 10
kronor 72 öre för deciton halm och 28 kronor 46 öre för deciton hö.

Med hänsyn till nu gällande pris och beskaffenhet av de till inlösen erbjudna
inventarierna jämte vissa byggnader ha de sakkunniga funnit den därför begärda
ersättningssumman icke oskälig.

En synnerligen beaktansvärd fördel vore det att få övertaga vid gården uppfödda
djur, då det alltid och särskilt under nu rådande förhållanden är förenat med
stora vanskligheter att från olika håll sammanhopa en kreatursbesättning av den
storlek, som erfordras vid en egendom av Bäckaskogs omfattning. Den till övertagande
erbjudna besättningen är av kraftig låglandsras, likformig och av god beskaffenhet.

Arrendeinnehavarna hava förklarat sig icke vilja ingå på någon bestämmelse
om värdering av inventariet vid frånträdande t utan vidhålla den enligt förestående
instrument gjorda prissättningen.

De till beloppet fixerade kostnader, statsverket enligt förut åberopat preliminärt
avtal skulle få vidkännas för att den 14 mars 1920 för egen räkning få
disponera Bäckaskogs kungsgård, skulle alltså uppgå till:

för avlösande av arrenderätten .................................................... kronor 100.000: —-

» trädesbruk in. m......................................................................... » 2,000: —

» en hissloge .................................................................................... » 7,798:4 6

säger kronor 109,798: 46.

Inlösen av inventarier och arrendeinnnehavarna enskilt
tillhörande byggnader skulle kosta.......................................... kronor 270,800: —

tillhopa kronor 380,598: 4 6,

Sammanfattning
av kostnader
för arrenderättens

avlösande
m. m.

Tiden för arrenderättens

avlösande.

Kungl. Maj:ts proposition Kr 324.

vartill skulle komma ränta efter fem procent å 370,800
kronor för tiden 1 november 1919 till och med den 13 mars
1920 med ............................................................................................ kronor 6,755: 6 7

eller i allt således.................................................................... kronor 387,354: 13,

vilket belopp torde böra avrundas till........................................... kronor 387,355: —

För bedömande av storleken av det belopp, som skulle åtgå för övertagande
av de i avtalets §§ 7 och 8 omförmälda jordbruksprodukter, hava de sakkunniga
från arrendeinnehavarna begärt uppgift å de sannolika kvantiteter spannmål av olika
slag, rotfrukter och stråfoder, som skulle vara att inlösa den 1 november 1919 vid
eventuellt frånträdande av arrendet sistnämnda dag. Den av arrendeinnehavarna i
anledning härav lämnade beräkningen, vilken givetvis måste bliva mycket approximativ,
utvisar, att de produkter, som skulle återstå att av statsverket inlösas, skulle
efter vissa uppgivna pris hava ett värde av cirka 74,000 kronor. Dessa produkter
borde alltså, efter uppgiftslämnarens mening, förslå till djurens utfodring och till
lönespannmål åt statfolk m. m. intill tiden för nästa skörd. Vid de sakkunnigas
granskning av uppgiften har emellertid ansetts, att av vårsäd upptagits mindre än
som sannolikt åtginge till djurutfodring och att det skulle behöva ytterligare lösas
dylik säd för ett belopp av cirka 10,000 kronor. Lösesumman skulle alltså uppgå
till omkring 81,000 kronur. För gårdsdriften från och im d den 1 november 1919,
till dess att påföljande års avkastning bleve tillgänglig, har av de sakkunniga beräknats
dessutom åtgå ett kontant belopp av omkring 15,000 kronor, i följd varav
omkring 99.000 kronor skulle, utöver ovan angivna belopp för arrenderättens avlösande
och inventariers övertagande m. m., behövas för Bäckaskogs övertagande den
1 november 1919.

Ehuru det givetvis, såsom ovan i annat sammanhang påvisats, kunde vara
av betydelse för ett tidigare vinnande av ökat platsutrymme — utöver det, som
skulle erhållas genom av de sakkunniga i deras betänkande I föreslagna åtgärder —
om Bäckaskog bleve disponibelt redan den 1 november 19i9. hava de sakkunniga
dock icke kunnat undgå att finna den ovan angivna beräknade kostnaden för gårdsdriften
alltför hög i förhållande till vad som därmed skulle ernås. Vid de underhandlingar,
som upptogos med arrendeinnehavarna efter mottagande av deras förut
omförmälda skrivelse den 4 januari 1919, innefattande villkoren för arrendets frånträdande
den 1 november samma år, anmodades därför arrendeinnehavarna att
angiva sina villkor, därest tiden för frånträdandet skulle framflyttas den till 14 mars

1920. Därigenom skulle, enligt de sakkunnigas förmenande, vinnas den fördel från
ekonomisk sida sett, att man icke behövde med köpt foder framföda dragare och
utgiva avlöning till arbetspersonal under en årstid, då särskilt vid ett jordbruk i
sydliuaste Sverige gårdsdriften icke lämnar någon direkt avkomst. Aven vid det
förhållande, att enligt avtalet med arrendeinnehavarna ett räntebelopp av 6,755
kronor 67 öre skulle utgå, om frånträdandet av arrendet framflyttades till den 14
mars 1920, hava de sakkunniga beräknat, att ändock avsevärd besparing skulle
uppstå. Vid övertagande av jordbruket sistnämnda dag har nämligen antagits, att
foder, spannmål och rotfrukter icke skulle behöva inlösas för högre belopp än omkring
25,000 kronor. Visserligen skulle även då ytterligare erfordras ett kontant

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 324.

rörelsekapital. De sakkunniga hava uppskattat detta till 20,000 kronor, alltså

5.000 kronor högre än vid övertagandet den 1 november 1919. Men då kostnaden
för inlösning av de jordbruksprodukter, som skulle vid egendomens övertagande den
14 mars 1920 för dess behov erfordras till dess att sistnämnda års skörd bleve
tillgänglig, av de sakkunniga beräknats till ett 59,000 kronor lägre belopp än vid
övertagande den 1 november 1919, skulle alltså även med utgivande av förenämnda
ränta och det erforderliga högre rörelsekapitalet undgås ett utlägg av omkring

47.000 kronor. °

På angivna skäl måste de sakkunniga förorda ett övertagande av jordbruket

vid Bäckaskog först den 14 mars 1920.

För bedömande av Bäckaskogs lämplighet såsom förläggningsplats för en
allmän uppfostringsanstalt har erfordrats en undersökning av sannolika kostnaderna
för anskaffning av vatten samt elektrisk energi. I sådant avseende torde de sakkunniga
få åberopa bilagda utlåtanden dels av ingenjören vid Stockholms stads vattenledning
J. Bergström, dels av Elektriska prövningsanstalten i Stockholm.

Ingenjören Bergströms utlåtande var av följande lydelse:

''Till tvångsuppfostringssakkunnige.

Enligt uppdrag får jag härmed efter besök på platsen vördsamt avgiva yttrande
rörande anordnandet av vatten- och avloppsledningar för ifrågasatt uppfostringsanstalt
å Bäckaskog.

För närvarande erhålles för hushållen samt till stall och ladugård m. in.
erforderligt vatten genom eu i Ifösjöns strand omedelbart nedanför ladugården grävd
brunn, från vilket vattnet uppfordras medels en med hästvandring driven Bruzaholmspump
till en på ladugårdens vind placerad reservoar om c:a 2 kubikmeters rymd.
Enligt av lantbruksinspektoren på platsen lämnad uppgift befinner sig emellertid
denna vattenledning i mycket dåligt skick. Vattnet är även av mindre god beskaffenhet
och användes icke till dryck, utan hämtas dricksvatten i närheten av Bäckaskogs
station.

Den förutnämnda brunnen är nämligen synnerligen olämpligt placerad, i det
avloppet från gödselstaden ledes ned till sjön omedelbart förbi brunnen, som härav
ovillkorligen måste bliva förorenad. Genom anordnandet av en tät gödselbehållare,
vilket även ur ekonomisk synpunkt vore det enda riktiga, skulle förhållandena visserligen
kunna provisoriskt förbättras, men platsen för brunnen är dock i alla händelser
icke lämplig, då avloppet från huvudbyggnaderna har sitt naturliga fall åt
detta håll.

En ny vattenledning behöves sålunda, om egendomen kommer att användas
till förutnämnda ändamål, i vilket fall den befintliga vattenledningens kapacitet för
övrigt icke vore tillräcklig.

Enligt den av Sveriges geologiska undersökning över trakten upprättade
geologiska kartan finnes ringa utsikt för att kunna erhålla grundvatten i tillräcklig
mängd. Man torde därför säkerligen bliva hänvisad till endera av de tvenne angränsande
sjöarna, Oppmannasjön eller Ifösjön, som vattentäkt. Oppmannasjön, som är
högre belägen, har sitt utlopp i Ifösjön genom den i parken, söder om slottet,
grävda kanalen. Oppmannasjön är därför given som vattentäkt, under det att
avloppsledningarna lämpligast dragas till Ifösjön. Verkställd analys av Oppmannasjöns
vatten har visat, att detsamma är ett ytvatten av god beskaffenhet. Ur hygi -

Utredniug
ang. vattenförhållanden

och anskaffning
av
elektrisk
energi.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 32i.

enisk synpunkt är i övrigt intet att erinra, och de mindre industriella anläggningar,
som finnas vid sjön, äro belägna på så stort avstånd från platsen för en blivande
intagsledning och dessutom av den art, att de icke kunde hava någon inverkan.
Det genom kanalen framrinnande vattnet var klart och vackert, men enligt uppgift
dock tidtals något brunfärgat, en olägenhet, som är utan hygienisk betydelse
och vidlåder flertalet mindre insjöar i vårt land. Sjöns vatten är därför att betrakta
som ett rent ytvatten och är som sådant fullt användbart och hygieniskt
tillfredsställande till dryck och hushållsändamål efter föregående rening, varvid f. n.
icke annat än långsamfiltrering genom sand torde kunna ifrågakomma. Vattenintaget
förlägges lämpligast till en vik nordväst om slottet, strax utanför parkområdet.

De blivande elevbyggnaderna böra förläggas på östra sidan av vattendelaren
eller på sådant sätt, att gott fall till lfösjön erhålles för avloppet från detsamma.
Till Oppmannasjön bör givetvis icke något avlopp ledas. Lämplig höjd för placering
av ett vattentorn finnes inom parkområdet. Vid den kommande slutliga utredningen
bör dock som alternativ tagas under övervägande om icke hydroforer lämpligen
kunna användas, i vilket fall vattentorn skulle bliva obehövligt och kostnaderna
sannolikt något mindre.

Då något bestämt förslag till elevbyggnadernas och andra erforderliga byggnaders
placering ännu icke föreligger, har icke heller något detaljerat förslag till
ledningarnas dragande samt placerandet av sandfilter och pumphus m. m. kunnat
upprättas. I huvudsak torde dock anordningarna bliva desamma som på Bona, då
förhållandena äro i stort sett jämförliga. Enligt verkställd approximativ beräkning,
varvid antalet vattenförbrukare antagits till 250 å 275 personer, torde kostnaderna
med nu gällande priser för på tillfredsställande sätt anordnade vatten- och avloppsledningar
kunna beräknas till 150,000 högst 200.000 kronor, beroende på i vilken
utsträckning vatten- och avloppsledningar skola anordnas för befintliga och blivande
byggnader. I förhållande till kostnaderna för anstaltens anordnande i övrigt, och
med hänsyn till vilken synnerligen viktig del av det hela vatten- och avloppsledningarna
äro och betydelsen av att desamma redan från början rätt anordnas, torde
de angivna approximativa kostnaderna icke kunna anses vara för höga. I allmänhet
torde få räknas med detta belopp, var än anstalten kommer att förläggas,
såvida icke särskilt gynnsamma förhållanden föreligga såsom tillgång på grundvatten
i omedelbar närhet eller dylikt.

Beträffande möjligheten att anordna en ändamålsenlig vattenledning och avlopp
komma förhållandena på Bäckaskog säkerligen icke att föranleda några större
svårigheter eller draga några större kostnader än man i allmänhet har att räkna med.

Stockholm den 28 februari 1919.

John Bergström.''

Elektriska prövningsanstalten har meddelat följande: ■

''Stockholm C. den 3 mars 1919.

Tvångsuppfostringssakkunniga, Stockholm.

Betr. Bäckaskogs uppfostringsanstalt.

Sedan vi nu varit i tillfälle införskaffa en del upplysningar beträffande ifrågavarande
anläggning bedja vi härmed få lämna nedanstående preliminära utredning
rörande energileveransen till densamma.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

Efter vad vi kunnat inhämta rör det sig om belysning för omkring 300
lampor, kraft till pumpar samt kraft till tröskverk, hackelseverk o. dyl.

Det maximala effektbehovet kommer under dessa förutsättningar säkerligen
ej att överstiga 20 å 25 kilowatt, och energiförbrukningen torde komma att röra
sig om cirka 12,500 kilowattimmar per år.

Möjlighet att erhålla energi förefinnes dels från Hemsjö kraftaktiebolag, dels
från Käsiåns kraftaktiebolag. Villkoren för energileverans från de båda bolagen
äro i huvudsak följande.

A. Hemsjö kraftaktiebolag.

Energien levereras vid 6,000 volts spänning vid Kiaby, från vilken punkt
abonnenten själv får framdraga ledningen till Bäckaskog. Avståndet är cirka 3
kilometer.

Strömpriset har uppgivits skola utgå efter den s. k. taxan K, enligt vilket
priset under s. k. spärrtid är 30 öre per kilowattimma samt under spärrfri tid 12
öre per kilowattimma (detta enligt bolagets uppgifter i 1917 års elektricitetsverksstatistik).

Därjämte tillkommer en s. k. kolklausul, som dock i detta fall ej torde
komma att få någon betydelse.

B. Näsums kraftaktiebolag.

Energien levereras vid 20,000 volts spänning i Bäckaskog, mot det att abonnenten
såsom bidrag till den erforderliga linjen erlägger i ett för allt 15,000 kronor.

Strömpriset är för 40 öre per kilowattimma för spärrtid och 20 öre per
kilowattimma under spärrfri tid.

Jämföras dessa båda förslag med varandra så finner man, att Hemsjö kraftaktiebolags
erbjudande otvivelaktigt är väsentligt fördelaktigare. Visserligen får
abonnenten bär själv bygga linjen, men då detta kan beräknas draga en kostnad
av cirka 9,000 kronor, är utgiften härför dock avsevärt mindre än den engångsavgift,
som Näsumbolaget fordrar.

Den transformatorsstation, som erfordras, i händelse energien tages från det
senare bolaget, är även något dyrare än den, som erfordras för Hemsjöbolaget, på
grund av att spänningen i förstnämnda fall är väsentligt högre.

Slutligen är strömpriset för såväl spärrtid som spärrfri tid betydligt lägre i
Hemsjöbolagets erbjudande än enligt Näsumsbolagets.

På grund härav synes oss alltså närmast Hemsjöbolagets erbjudande böra
komma i åtanke.

Anläggningskostnaderna för linjen och transformatorstationen enligt detta

alternativ bliva ungefär följande:

cirka 3 kilometer högspänningslinje ................................................ kronor 9,000

transformatorstation med transformator och instrumentering .... » 14,000

Summa kronor 23,000.

Kostnaderna för ledningar, lampor och motorer etc. inom anstalten äro ej
medtagna i ovanstående, och kunna dessa kostnader givetvis ej beräknas förrän
fullständiga ritningar över anstalten föreligga.

Kostnaderna för energien bliva under ovan gjorda förutsättningar av en energiförbrukning
av cirka 12,500 kilowattimmar per år i runt tal 3,000 kronor per år.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 2h7 käft. (Nr 324.) 7

Reparation
av vissa
byggnader.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

Minimiavgiften är 2,000 kronor och kommer således att överskridas, varför
hänsyn till densamma ej behöver tagas.

I förhoppning att ovanstående uppgifter f. n. skola vara tillfyllest teckna
gärna till tjänst med vidare utredningar Högaktningsfullt

Elektriska prövningsanstalten
Carl A. Bossander.’

Nuvarande vattenförhållanden äro, såsom framgår av utlåtandet, alltså icke
sådana, att de kunna godkännas vid en allmän inrättning av den art och omfattning,
som här i framtiden avses. För den begränsade användning av Bäckaskog såsom
uppfostringsanstalt, varom nu närmast rör sig, kan givetvis icke ifrågasättas, att
vattenförhållandena skulle ordnas på något mera omfattande sätt. Härför erfordras
i varje fall ytterligare utredning. Tillsvidare torde vatten till dryck få hämtas på
sätt hittills skett.

Däremot hava de sakkunniga funnit det särdeles önskvärt, att Bäckaskog, så
snart ske kan, förses med elektrisk belysning. Vid sitt besök därstädes hade de
sakkunniga tillfälle iakttaga de svåra olägenheter, som vållades av de bristfälliga
belysningsanordningar — karbidlampor och dylikt — med vilka man där måst hittills
reda sig. Särskilt till avvärjande av den vid en uppfostringsanstalt för minderåriga
förbrytare alltid hotande brandfaran genom ovarsamt handhavande av handlampor
och andra flyttbara belysningsmedel, synes det nästan nödvändigt att å
Bäckaskogsanstalten införa elektrisk belysning. Av förut lämnade byggnadsbeskrivningar
framgår, att de till stor del halmtäckta ekonomihusen äro sammanbyggda
dels sinsemellan och dels med själva slottslängan; vilket givetvis ökar risken för
hela det stora byggnadskomplexets förstörelse vid uppkommen vådeld.

Elektriska prövningsanstaltens utredning visar, att kostnaden för framförande
av elektrisk energi till Bäckaskog icke skulle vålla alltför höga kostnader, och anse
de sakkunniga sig böra förorda prövningsanstaltens förslag om ledning och transformatorstation
i anslutning till Hemsjö kraftaktiebolag, som vid Kiaby, tre kilometer
från Bäckaskog, har kraftledning framdragen. Kostnaden härför har av prövningsanstalten
beräknats till ungefär 28,000 kronor.

För installering av det antal lampor, som skulle erfordras i ekonomihusen,
delvis i slottsbyggnaden samt i de byggnader, som enligt härovan avgivet förslag
skulle användas till förläggning av elever, tillsammans omkring 200 lampor, har av
Elektriska prövningsanstalten beräknats till 18,000 kronor. Sammanlagda utgiften
för Bäckaskogs förseende med elektrisk belysning i den begränsade omfattning, som
här avses, skulle alltså uppgå till omkring 41,000 kronor.

I avseende å det belopp, som skulle erfordras för iståndsättande av en del
av här ovan i annat sammanhang omförmälda arbetarebostäder in. m., så att de
kunde lämna utrymme såväl för de till Bäckaskog överflyttade elevernas handledning
och utbildning särskilt antagna befattningshavare som ock för eleverna själva,
har arkitekten Bååk, vilken, på sätt förut meddelats, undersökt ifrågavarande bostäder,
enligt bilagda, på de sakkunnigas uppdrag uppgjorda beräkningar, uppskattat
kostnaderna för reparation av

1) byggnaderna vid s. k. Lilla Bäckaskog:

a) hus nr I (ritning bil. 8, de romerska siffrorna
hänvisa till å bilagda (bil. 9) utdrag av karta över

Bäckaskog med motsvarande siffror utmärkta hus) till . 10,ol6; — kronor (bil. 10)

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 324.

Här skulle beredas platser för 10 elever, fördelade
på tre ruin, och erhållas på nedre botten familjebostad
för en befattningshavare och på övre våningen ett rum
för en ogift befattningshavare samt dagrum för samtliga
elever.

b) hus nr II (ritning bil. 11) till..............................

Platser för 5 elever och familjebostad för 1 befattningshavare.

c) hus nr V (ritning bil. 13) till................................

För närvarande trädgårdsmästarebostad och skulle

såsom sådan bibehållas. Sovplatser för 7 elever i två
rum, 1 dagrum för dessa. Familjebostad för 1 befattningshavare
samt ett enkelrum för ogift befattningshavare.

d) hus nr YII (ritning bil. 15) till
Sovplatser för 8 elever. Familjebostäder för 2

befattningshavare.

e) hus nr IX (ritning bil. 17) till..............................

Sovplatser för 6 elever. Familjebostäder för 2

tillsvidare å jordbrukets avkastning avlönade befattningshavare.

till oförutsedda behov upptagas
Vadan alltså sammanlagda reparationskostnaden

skulle uppgå till....... ...................................................

och utrymme vinnas för 36 elever samt bostäder
erhållas för 9 befattningshavare.

Vad angår själva slottet finna sig de sakkunniga icke för närvarande böra
avgiva några definitiva förslag beträffande användningen av de betydande utrymmen,
som där, enligt vad ovan visats, skulle stå till buds. Följaktligen torde anledning
nu ej föreligga att äska de anslag, som kunna bliva erforderliga för slottets uppdelande
i de olika •befattningshavarebostäder, skollokaler, expeditionsrum m. m., som
de" sakkunniga tänkt där inrymda, i den mån den tilltänkta större uppfostringsanstalten
där upprättas. . ,

Tillsvidare torde endast ett mindre belopp behöva anvisas för att ordna det
i slottets bottenvåning belägna, för i slottet nu boende familjs räkning använda
kök, så att det blir användbart för mattillredning åt det antal elever, som kan förlänas
till Bäckaskog genom ovan föreslagna anordningar. I samband därmed
borde invid köket belägna rum iordningställas för att tillsvidare användas till matrum
för eleverna, tjänarebostäder och förråd m. m.

Kostnaderna'' härför hava i samråd med de sakkunnigas byggnadsexperter

beräknats till 3,000 kronor. .

Det nu föreslagna avser endast ett provisoriskt ordnande av mathållningen
för eleverna och eventuellt för ogift personal, intill dess med Bäckaskogsanstaltens
vidare utveckling ett tidsenligt ordnat centralkök blir erforderligt.

Till byggnadsreparationer skulle alltså erfordras 53,000 kronor.»

Enligt vad de sakkunniga längre fram i sitt betänkande omnämna skulle
därjämte till anskaffande av inventarier för Bäckaskogsanstalten erfordras 27,000
kronor (se härom sid. 72.)

5,335:- » (bil. 12)

8,965: - » (bil. 14)

13,530: - » (bil. 16)

8,976: - » (bil. 18)

2,678: —

50,000: — »

Domän•
styrelsen.

D) Sammanfattning
av
engångsutgifterna
för
genomförardet
av samtliga
framförda
förslag.

Kungl. Maj-As proposition Nr 324.

Domänstyrelsen har, på befallning, den 14 mars 1919 avgivit
utlåtande över de sakkunnigas betänkande av den 8 i samma månad,
i vad detta avser Bäckaskogs ställande till Kungl. Maj:ts fria disposition
före arrendetidens utgång. I detta utlåtande yttrar styrelsen:

Med hänsyn till den begränsade tid, som stått styrelsen till buds, ansäge sig
styrelsen ej kunna göra något bestämt uttalande i fråga om de villkor, som för
arrendets avträdande sålunda av arrendeinnehavarna uppställts. Det ville dock
synas styrelsen, som om arrendeinnehavarnas anspråk härutinnan i allmänhet vore
ganska höga. Vad särskilt beloppet å 100,000 kronor beträffade hölle domänintendenten
i länet, med vilken föredraganden i ärendet haft samtal rörande denna fråga,
före, att ett avstående av arrenderätten den 14 mars 1920 ej gärna kunde värdesättas
högre än till ett belopp av högst 60,000 kronor, i vilket uttalande styrelsen
förenade sig. De egendomens levande och döda inventarier åsätta värdena syntes
även jämförelsevis höga. Sålunda torde, enligt vad domänintendenten meddelat,
prisen å fullgoda mjölkkor för närvarande växla mellan 1,200 och 1,550 kronor,
vadan alltså sådana kreatur vid egendomen, vilka i förteckningen upptagits till ett
pris av 1,550 kronor per djur,, samtliga skulle vara av allra bästa slag, varom
domänintendenten ej kunde utlåta sig. Det egendomens åkerbruksredskap åsätta värdet
64,350 kronor syntes domänintendenten jämväl vara väl högt.

Med nu gjorda erinringaran såge sig styrelsen emellertid, på grund
av de stora företräden för anordnande av förenämnda uppfostringsanstalt,
som, enligt de sakkunnigas förmenande, ifrågavarande egendom ägde
framför andra härför ifrågasatta fastigheter, och angelägenheten för
statsverket att redan nu förvärva egendomen, ej böra motsätta sig, att
densamma toges i anspråk för nu ifrågavarande ändamål.

Till vilket belopp engångskostnaderna för genomförandet av samtliga
i det föregående nämnda förslag skulle belöpa sig, framgår av
följande sammanställning, i vilken kostnaden för oförutsedda utgifter,
arkitekt- och kontrollantarvoden m. m. vid byggnadsarbetena vid Venngarn
upptagits till det av byggnadsstyrelsen i sådant avseende föreslagna
belopp.

I. Byggnadsarbeten in. in. vid Venngarn:

A) Redan förut av Venngarnsstyrelsen föreslaget byggnadsarbete:

2 bostadshus för förmän, vartdera om två rum och Kronor Kronor
kök, å 30,000 kronor .....................................''............... 60,000

B) Av de sakkunniga föreslagna

a) byggnadsarbeten:

1 gymnastikhus med provisorisk inredning av 32
elevplatser samt vatten, avlopp och elektriskt ljus
(uppvärmning med kaminer)......... kronor 79,000

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

1 verkstadshus med provisorisk in redning

av 38 elevplatser samt
vatten-, avlopps-, elektriska ljusoch
värmeledningar ........................ kronor 91,000

Utvidgning av köksavdelningen genom
tillbyggnad av förrådshus m.

m. av trä ........................................ » 23,000

Komplettering av kokanordningar

och ångpanneavdelningen.............. » 22,000

2 st. tvåfamiljshus med elektriskt

ljus .................................................... » 78,000

Reparation av hus vid torpet Vela » 1,000

Inredning av'' tre enkelrum .............. » 3,000

Till oförutsedda utgifter, arkitekt och

kontrollantarvoden m. m....... » 30,000 327,000

b) inventarieanskaffning .................................................... 27,000 414^000

II. Byggnadsarbeten m. m. vid Bona:

Av de sakkunniga hava föreslagits:

a) 1 gymnastikhus:

Själva byggnaden lika med den vid Venngarn föreslagna.
.................................................. kronor 79,000

Inredning och anskaffande av gymna stikapparelj

...................................... » 18,000

Planering och väganläggning- ......... » 1,000 98,000

b) Ändringsarbeten, erforderliga för den nya över väkningsavdelningen.

....................................................... 5,000 103,000

III. Upprättandet av en ny uppfostringsanstalt vid Bäcka skog: Enligt

de sakkunnigas förslag:

a) Avlösande av arrenderätten

m. in........................................ kr. 109,798: 46

b) Inlösen av inventarier och

byggnader ........................... » 270,800: —

c) Ränta efter 5 procent å
370,000 för tiden Va 1919

t. o. in. ls/s 1920 .................... » 6,755:6 7

Säger kr. 387,354: 13

av de sakkunniga avrundat till ......................... kr. 387,355

Kungl. Maj ds proposition Nr 324.

d) Till inlösen av foder, spannmål och rotfrukter

samt till rörelsekapital för jordbruksdriften... kr. 45,000 432,355

e) Till reparation av vissa hus för beredande av

utrymme för 36 elever och bostäder för befattningshavare
ävensom till iordningsslallande
av kök m. m........................................... kr. 53,000

f) Till inventarier i elevbostäder m. m.......... » 27,000

g) Till anordnande av elektrisk belysning » 41,000 121,000

Summa kronor 1,070,355.

ill) Drift- För bedömande av den ekonomiska räckvidden av samtliga de för anstagens

slag till platsbristens provisoriska avhjälpande, som tvångsuppfostringsberäknande.
sakkunniga framlagt, är givetvis av betydelse att kunna överskåda den
ökning i de årliga driftkostnader, som ett bifall till ett vart av berörda
förslag skulle komma att medföra. Innan jag går att angiva min ståndpunkt
till dessa förslag, torde det därför vara lämpligt att redogöra för,
huru anslagen för dessa driftkostnader blivit beräknade först, alldeles
oavsett de sakkunnigas förslag, av respektive anstalters styrelser, samt
därefter, så vitt angår den ökning i anslagen som dessa förslags genomförande
skulle medföra, av de sakkunniga.

A) Bona- Vad först angår Bonaanstaltens driftkostnadsansJag äro, på sätt redan

driftkostnads förut nämnts, för uppehållande av dess verksamhet i innevarande års
anslag för riksstat uppförda två ordinarie anslag, nämligen ett å 56,900 kronor till
år 1920. bestridande av de i anstaltens ordinarie avlöningsstat upptagna avlöningar
^bestämda6 m- m- och ett förslagsanslag å 175,000 kronor, avsett för anstaltens övriga
anslaget till utgifter. Såsom jämväl redan förut omförmälts, har Kungl. Maj:t i inneanstaUen
varan(^e ars staitsverksproposition under punkt [39] på i vederbörande
ans a en. g^a^gr^(jgpr0^0]j0ii närmare angivna skäl föreslagit riksdagen att från
och med år 1920 höja det förstnämnda av dessa anslag med 5,400
kronor till 62,300 kronor. Härutinnan hava de sakkunniga ej föreslagit
någon ändring, varför detta anslag nu kan lämnas helt åsido. Vad åter
b) Ordina- angår nyssberörda förslagsanslag till Bonaanstalten, har detsamma i riksrie
förslags staten för år 1920 beräknats till ett belopp av 425,000 kronor. Till
Bommnstal- grund för denna beräkning hava legat dels framställningar, gjorda av
ten. Bonaanstaltens styrelse, dels ock preliminära uppgifter, lämnade av de
sakkunniga.

Bona. I den skrivelse av den 31 augusti 1918, vari Bonastyrelsen bland

styrelsen. annat framlagt Bonaanstaltens anslagsbehov för år 1920, yttrar styrelsen
om förevarande förslagsanslags beräknande för sistnämnda år följande:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324

Ifrågavarande anslag, som, enligt vad förut sagts, för år 1919 anvisats med

175,000 kronor, vore beräknat för ett medeltal elever per dag av 220. Under förra
halvåret 1918 hade medeltalet per dag å Bonaanstalten intagna elever utgjort 226.
Enligt den plan, som uppgjorts för utbyggnad av anstalten, skulle där under loppet
av år 1920 bliva platser för 224 elever och torde med visshet kunna antagas, att
alla platser komme att bliva belagda. Med avseende å de pris, efter vilka beräkningarna
av förslagsanslaget till elevernas kost och beklädnad med mera borde äga
rum, vore det naturligtvis nu omöjligt att på något sätt bedöma prisförhållandena
under år 1920 och syntes det styrelsen nu riktigast att utgå från de pris, som vid
tiden för skrivelsens avlätande gällde.

Styrelsen framlade därefter en tablå, utvisande dels de beräknade
utgifterna från anslaget för år 1920, dels ock till jämförelse därmed,
huru styrelsen i sin skrivelse den 7 september 1917 beräknat samma
utgifter för år 1919. Denna tablå hade följande utseende:

Beräkningen Beräkningen

för år 1920 för år 1919
kronor kronor

Extra förmän ............................................................................ 5,400 5,400

Extra arbetsledare .................................................................... 5,000 3,000

Beklädnadsersättningar till 25 förmän och 1 maskinist å

100 kronor................................................................................ 2,600 2,300

Dito till 1 husmoder å 50 kronor............................................ 50 50

Avlöning åt 4 nattvakter ........................................................ 4,800 3,600

Lärarnas pensionsavgifter ........................................................ 135 135

Tjänstefolks avlöning och kosthåll samt husmoderns vivre 6,300 4,500

Elevers kosthåll ........................................................................ 124,000 80,300

» beklädnad....................................................................... 67,200 26,400

» sängkläder .................................................................... 5,600 3,300

Eldning och belysning................................................................ 48,000 12,000

Renhållning ................................................................................ 4.000 3,000

Tvätt .......................................................................................... 2,500 2,000

Sjukvård....................................................................................... 4,000 2,500

Läkarearvode............................................................................... 1,200 800

Biträde av psykiatriskt skolad läkare.................................... 300 300

Tandvård ................................................................................... 3,000 1,500

Skolundervisning och religionsvård ........................................ 3,000 2,000

Musikundervisning .................................................................... 1,000 1,000

Elevbelöningar ............................................................................ 1,800 1,800

Anstaltsbyggnaders underhåll .................................................. 10,000 6,000

Anstaltsinventarier och dessas underhåll................................ 5,000 3,000

Styrelsens resekostnader............................................................ 3,000 2,500

Kostnader för definitivt och villkorligt utskrivna elever, såsom
för anskaffande av anställningar, elevers resor till

dessa, utgifter för tillsyn å elever med mera................... 6,000 6,000

Förflyttning av elever till Yenngarn eller annan uppfostringsanstalt
............................................................................ 1,800

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

Beräkningen
för år 1920
kronor

Avgående elevers utrustning .................................................... 39,200

Idrottsmateriel ............................................................................ 500

Tillfälliga understöd åt förutvarande elever ........................ 300

Allmänna omkostnader såsom vikariatsarvoden vid sjukdom,
kontors-, renskrivnings- och tryckningskostnader, telefon,
porton till elevernas brev, annonser, tidningsprenumeration,
rymda elevers efterspanande och ersättningar för
deras gripande och återförande, frakter, elevers helg firande

och förströelser m. m............................................. 8,500

Direktörens representationspenningar .................................... 500

För vinnande av jämnt anslagsbelopp .....................................315

Säger 365?000

Till inköp av förråd av beklädnad, bränsle m. fl. varor

samt till rörelsekapital ........................... 40,000

Tillhopa kronor 405,000

Beräknat avdrag på grund av nettoinkomst av anstaltens
jordbruk, verkstadsdrift m. m............................................. 25,000

Beräkningarnas slutsiffror 380,000

Beräkningen
för år 1919
kronor

15,000

300

200

5,000

193,885

20,885

173,000.

Den beräkning av nu förevarande anslagsbehov för år 1919, som
jag framlade vid avlåtandet av förut omförmälda proposition nr 338
till 1918 års lagtima riksdag, avvek från styrelsens beräkning allenast
så till vida, att å anslaget av mig beräknades ett belopp av 200 kronor
till representationspenningar åt direktören vid anstalten, mot vilken
posts upptagande vid beräkningen för år 1918 riksdagen ej haft något
att erinra, men som av förbiseende ej därefter medtagits av styrelsen
med dess beräkning av anslaget för år 1919. För erhållande av en
mera avrundad slutsumma än den av styrelsen föreslagna å 173,000
kronor blev anslaget dock, på sätt redan nämnts, i 1919 års riksstat
upptaget med ett till 175,000 kronor förhöjt belopp.

De förändringar, som vidtagits vid anslagets beräkning för år
1920, motiverar styrelsen på följande sätt:

Det till extra arbetsledare beräknade beloppet hade måst höjas med hänsyn
till de stegrade arbetsprisen.

B ek t ådnadsersåttningarn as sammanlagda belopp vore beräknat efter det antal
förmän med flera, som av styrelsen föreslagits till uppförande i ordinarie avlöningsstaten.

ökningen av anslaget till nattvakter hade sin grund i Kungl. Maj:ts beslut

Kungi. Maj;ts proposition Nr 324. 57

den 15 februari 1918, varigenom medgivande lämnats till anställande av ytterligare
en nattvakt.

Tjänstefolks avlöningar hade till följd av i allmänhet höjda tjänarelöner måst
ökas, varjämte en tjänarinna beräknats vid kolonien å Bockfall. Husmoderns och
tjänstefolkets kost hade beräknats efter 1 krona 75 öre per dag.

Utgiften för elevers kosthåll hade måst upptagas efter den nuvarande dagportionskostnaden,
1 krona 50 öre, mot 1 krona, vartill nämnda kostnad upptagits för år
1919 med beräkning efter 1916 års pris, under vilket år förslagsberäkningen verkställts.
Ett mindre belopp hade pålagts med hänsyn till den sannolikt något
högre dagportionskostnaden vid kolonien å Bockfall samt för kostförbättring åt
sjuka elever.

Med avseende å kostnaden för elevers beklädnad hade denna år 1917 beräknats
uppgå för år 1919 till 120 kronor per elev mot 80 kronor före kristiden.
Emellertid hade denna kostnad för år 1917 stigit till 162 kronor 32 öre per elev.
Att kostnaden icke stegrats mera hade berott på, att eu del till billigare pris inköpta
eller tillverkade persedlar funnits i behåll från år 1916. Med beräkning efter
nu gällande pris och med viss begränsning av persedelantaiet kunde beklädnadskostnaden
icke sättas lägre än 3()0 kronor per elev. Sänykläderskostuat/en hade
höjts med 10 kronor per elev i anledning av förhöjda materialpris och större slitning
på grund av sämre kvalitet.

Utgiftsposten eldning och belysning måste betydligt ökas på grund av de
höga bränsleprisen. Med beräkning, att från anstaltens skogsmark kunde uttagas
— förutom till byggnaders underhåll med mera behövligt virke — den vedkvantitet,
som åtg.ngo till befattningshavares bostäder och för jordbrukets behov,
samt omkring 500 famnar ångpannebränsle, åtgingo emellertid till eldning under
centralvärmeledningens pannor, vilka lämnade ånga jämväl för tvätt, bad, vattenpnmpning.
mattillredning och drift av elektrisk motor, avsedd till reservbelysning
vid vattenbrist, ytterligare omkring 1,000 famnar. Till de särskilda värmeledningarna
i skolhuset och sjukstugan samt i de beslutade nya byggnaderna för 80
elever samt vid kolonien å Bockfall kunde icke beräknas mindre än ytterligare 500
famnar ved. Hittills hade eldningskostnaderna kunnat hållas vid ett årsbelopp av
cirka 15.000 kronor, oavsett vad som från egendomen lämnats till befattningshavares
bostäder, som bokförts å särskilt konto (för år 1917 upptaget till 4,555
kronor). Detta hade varit möjligt genom jämförelsevis billiga inköp av sekunda
ved från i orten pågående avverkningar samt av kolved från Karlsby kronopark,
vilken senare ved köpts för 4 kronor kubikmetern utkörd ur skogen till vän. För
eldningsterminen 1918 — 1919 hade ved av samma slag icke kunnat inköpas till lägre
pris än 8 kronor per kubikmeter, vilket pris bestämts av domänstyrelsen. För
körning av veden, som måste hämtas på rätt betydande avstånd, hade måst utgivas
betalning, då det icke varit möjligt att med anstaltens dragare medhinna all
vedkörning. För närvarande uppginge priset per famn ved av den art, som användes
till ångpannebränsle vid anstalten till omkring 3''» kronor. För till inköp
erforderliga 1,500 famnar åtginge alltså 45.0''*0 kronor. Härutöver beräknad kostnad
3,000 kronor avsåge eldarearvode (1.2o0 kronor), elektrisk belysning-materiel,
vakthållning å elektrisk kraftstation, oljor, packningar och andra fotbrukningsmaterialier.

Bihang till riksdagens protokoll 1910. 1 sand. 287 höft. (AV 324.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

Kostnaderna för renhållning och tvätt både måst beräknas högre till följd av
de mycket stegrade prisen å alla slag av rengöringsmaterial.

Under titel sjukvård avfördes utgifter för sjuksköterska, medicin och förbandsartikiar,
vårdsavgifter å sinnessjukhus och epileptikerhem och dylikt. På
grund av avsevärt förhöjda dylika kostnader hade det därför beräknade beloppet
måst höjas. Anstaltens läkare hade på grund av de ökade anspråk, som måste
ställas på honom, begärt att få sitt arvode höjt med 400 kronor till 1.200 kronor.

Kostnaderna för tandvård samt för skolundervisning hade måst beräknas
högre i anledning av stegrade pris. Detsamma vore förhållandet med anstaltbygge
nwiers underhåll samt inventariers anskaffning och undeihåll. Vad särskilt anginge
anstaltsbyggnaderna hade åtskilliga arbeten exempelvis målning måst anstå
till följd av omöjligheten att anskaffa materialier.

För förflyttning av elever till den provisoriska uppfostringsanstalten ä Venngarn
hade med beräkning av nu gällande biljettpris upptagits ett belopp av 1,800
kronor. Höjda traktaments- och biljettkostnader hade föranlett någon ökning av
det till styrelsens resekostnader beräknade beloppet.

Med avseende å utgiften för avgående elevers utrustning vore att märka, att
varufördyiningen i särskilt hög grad gjort sig gällande även i fråga om de allra
enklaste beklädnadsmaterialier, vilkas kvalitet ju ock mycket försämrats. Kostnaden
för avgående elevers utrustningspersedlar enligt hittills följda bestämmelser
uppginge för närvarande till omkring 385 kronor. Genom viss minskning av till
underkläder avsedda persedlar samt å skodon hade en begränsning till 35t) kronor
kunnat ernås. Härvid borde emellertid beaktas, att genom i tid gjorda jämförelsevis
fördelaktiga inköp nu inneliggande förråd av utrustningspersedlar betingade
något lägre kostnad än för närvarande gällande pris. Styrelsen ansåge sig därför
icke kunna beräkna nu ifrågavarande utgiftspost för år 1920 lägre än som skett.

Posterna idrott sm" ter ad och tillfälliga understöd åt f. d. elever hade något
höjts med hänsyn till den allmänna materialprisstegringen. Posten allmänna omkostnader
hade upptagits lika med som under är I9l7 utgivits å nämnda titel.

Såsom ersättning till direktören för hans representation skostnader hade av
1917 års riksdag på 1918 års stat anvisats 200 kronor. Med hänsyn till den allmänna
prisstegringen och de anspråk, som i förevarande avseende ställdes på direktören
särskilt på grund av ett betydande antal studieresande såväl från Sverige
som utlandet, torde nu ifrågavarande post bill igtvis böra höjas till 500 kronor.

t styrelsens beräkning- har upptagits en ny post å 40,000 kronor
till »inköp av förråd av beklädnad, bränsle med flera varor samt till
rörelsekapital». Härom yttrar styl eken:

Vid förvaltningen av anstaltens ekonomi både under alla dess verksamhetsår
och särskilt under de senast föiflutna, då till följd av det starkt ökade elevantalet,
den allmänna fördyringen och varuknappheten utgifterna alltjämt stegrats, svårigheter
vållats därigenom, att under löpande räkenskapsår medel icke varit anvisade
för anskaffning av ett visst förråd av under ett följande år erforderliga varor.
Under de år, då kolbränsle stått att få för timlig kostnad, hade leveransen visserligen
kunnat så ordnas, att likvid icke behövt erlägyas för mycket mera än sura
förbrukats under löpande räkenskapsår, men sedan större-vedföi råd måst anskaffas

Kung!. Maj.is proposition Nr ''324. 59

på en gång för en eldningstermin — bland annat för att erhålla någorlunda torrt
bränsle — hade för undvikande av anslagsöverskridande medel måst anvisas för
möjliggörande av veds uppläggande i förråd. Likaledes måste, innan de för varje
år anvisade anslagen till elevers beklädnad och avgående elevers utrustning bleve
tillgängliga och innan av de därför uppköpta beklädnadsmaterialier hunne tillverkas
olika persedlar, ett visst förråd av dylika finnas vid årsskiftet. Vad som av denna
tillverkning icke medhunnes vid anstalten hade hittills i rätt stor utsträckning utförts
vid fån g vårdsanstalter, varigenom kostnadsbegränsning ernåtts. Rätt långa leveranstider
hade emellertid betingats, vilket haft till följd; att de å anstalten befintliga
förråden icke kunnat hållas för små. Vidare hade för anstaltens verkstadsdrift
måst finnas materialier, vilkas anskaffning icke helt kunnat begränsas, till det
löpande räkenskapsårets behov. Styrelsen funne det därför nödigt att utöver de
för löpande årots behov enligt förestående beräkning behövliga anslag en summa
av 40,000 kronor anvisades å nu förevarande förslagsanslag till elevernas kost och
beklädnad med mera för att möjliggöra uppläggande av behövliga förråd och såsom
rörelsekapital för arbetsdriften.

Enligt Bonastyrelsens beräkning- skulle alltså utgifterna från förslagsanslaget
kunna för .år 1920 beräknas till 405,000 kronor. Därifrån
borde dock avdragas den till 25,000 kronor uppskattade iukomsten
under samma år av den vid anstalten bedrivna rörelsen. Förslagsanslaget
skulle följaktligen enligt styrelsens mening för ifrågavarande år
bestämmas till 380,000 kronor.

Den ökning, utöver vad nu nämnts, av ifrågavarande anslag,
som skulle bliva nödvändig, därest förutnämnda, av tvångsuppfostringssakkunniga
föreslagna provisoriska förläggning i ett nyuppfört gymnastikhus
vid Bona av ett 30-tal elever utöver de till mottagande vid
denna anstalt, förut beräknade komme till stånd, hava de sakkunniga
uppskattat till 45,000 kronor. Hur de sakkunniga kommit, till detta
belopp, hava de icke närmare angivit. Här må endast nämnas, att de
sakkunniga antagit, att, efter det elevantalet utökats på nyss angivet
sätt, vid anstalten skulle behöva anställas ytterligare 3 extra förmän
och l nattvakt.

Jag övergår härefter till behandling av de för bestridande av driftkostnaderna
vid Venngarnsanstalten avsedda två anslag. Det första av
dessa utgöres av ett förslagsanslag, högst, till avlönaude av tjänstemän
vid anstalten. Dess belopp är, som förut nämnts, i innevarande års
riksstat upptaget till 31,470 kronor för att lämna tillgång till bestridande
av avlöningar enligt följande av Kungl. Maj:t fastställda

Tvärt giuppfostring*-sakkunniga.

ti) Veiingarn*-anstaltens
driftkostnadsanslag
för år
1920

a) Anslag
Ull avlönande
av
tjänstemän
vid Venn
garnsan
stalten.

(Förslag--.
anslag,
högst.)

60 Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

Avlöningsstat för statens uppfostringsanstalt å Yenngarn för år 1819.

		Pen-
		sions-		Tjänst. görings-	Arvode
	Oredu-	avgift	Redu-	för
	cerat	mot-	cerat	särskilt	Summa \|
	belopp	svHran-	belopp	pennin-	upp-
		de be-		gar	drag
		lopp			1
							(Efter 5 år kan lönen höjas
1 direktör ..................	2,700	100	2,600	1,300	—	3,900	\| med 500 kronor och 1 efter 10 år med ytter-1. ligare 500 kronor.
							(Efter 5 år kan lönen höjaa
1 förste lärare ............	1,900	100	1,800	1,100		2,900	j med 400 kronor och
			I efter 10 år med ytter-it ligare 400 kronor.

1 assistent (räkenskaps-förare och uppbörds-	1,200	50	1,150				'' Efter 5 år kan lönen höjas ( med 200 kronor och \| efter 10 år med ytter-
man)........................	900		2,050

1 lantbruksinspeklor......	1,200	50	1,150	900	—	2,050	ligare 200 kr.
1 maskinist.................. 1 förman med förordnan-	1,000	30	970	550	—	1,520	Efter 5 år kan lönen höjas med 100 kronor och
do såsom gruppledare	800	25	775	500	200	1,475
2 förman med d:o.........	1,600	50	1,550	1,000	400	2,950	efter 10 år med ytter-
1 förman.....................	800	25	775	500	—	1,275	ligare 100 kronor.
9 förmän.....................	7,200	225 ’	6,975	4,500	—	11,475	(Efter 5 år kön lönen höjas
1 husmoder, jåmte fri kost	700	25	675	—	—	675	1 med 50 kronor och i efter 10 år med ytter-[ ligare 50 kronor.
Predikant, arvode.........		—	—•	—	—	1,200
Summa	_	_		-	- 1	31,470

Anm. Med undantag av predikanten erhålla alla fri hostad, fri uppvärmning (eller bränsle) och
elektrisk belysning (enligt styrelsens bestämmande). Huggning och sågning av bränsle ävensom armatur och
lampor för elektrisk belysning'' bekostas dock alltid av befattningshavaren. Fö’männen och husmodern bekomma
beklädnadsersättning, en var av de förra med 100 kronor och den senare med 50 kronor för år.
Befattningshavare må kunna tilldelas trädgårds- eller planteringsland (enligt styrelsens bestämmande).

Därest direktören tillika ombesörjer predikantens göromål må han få åtnjuta så stor del av predikantarvodet,
som Kungl. Maj:t bestämmer.

För det fall att direktören åtnjuter för befattningen uppfört ålderstillägg, skall det pensionsavgift
motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 150 kronor.

Befattningshavare vid anstalten må i fråga om rätt till ålderstillägg räkna sig till godo tid, varunder
han varit innehavare av motsvarande eller jämförlig befattning vid anstalten under den tid den utgjort
vårdanstalt för alkoholister.

Därest predikant icke enligt avtal med styrelsen äger att genom anstaltens försorg åtnjuta fri»
resor, erhåller han resekostnadsersättning enligt fjärde klassen i resereglementet, att utgå från det såsom
bidrag till driftkostnader för anstalten beviljade förslagsanslaget.

Kungl. Majds proposition Nr 324.

I sin skrivelse den 31 augusti 1918 rörande Veungarnsanstaltens
anslagsbehov för år 1920 har dess styrelse framlagt förslag till ny avlöningsstat.
Detta förslag avviker från den nu gällande avlöningsstateu
så till vida, att dels i detsamma avlöningarna för några av tjänstemännen
höjts, dels ock däri uppförts en del nya befattningshavare.

De föreslagna avlöningsförhöjningarna avse direktören, förste läraren
och assistenten. Emellertid är att märka, att dessa förhöjningar, så vitt
angår de två sistnämnda befattningshavarna, äga samband med ett förslag
till förbättrade avlöningsförmåner för motsvarande befattningshavare
vid Bonaanstalten, som dennas styrelse framfört. Då, på sätt jag- omnämnt
redan vid avlåtandet av innevarande års statsverk sproposition
(vid punkt [39]), sistbcrörda förslag ansetts böra komma under omprövning
törst i samband med den allmänna lönereglering beträffande Bonaanstalten,
om vilken 1902 års löneregleringskommitté erhållit Kungl.
Maj :ts uppdrag att inkomma med förslag, böra givetvis ej heller nu
npptagas till bedömande nyssnämnda förslag till omreglering av avlöningsförmånerna
för förste läraren och assistenten vid Venngarnsanstalten.
Till frågan om assistentens avlöning får jag dock tillfälle att återkomma
längre fram vid behandling av ett av tvångsuppfostringssakkunniga
väckt förslag om viss mindre avlöningsförhöjning för denne befattningshavare.

Återstår den föreslagna avlönings förhöjningen för direktören. Dennes
avlöning har Venngarnsstyrelsen föreslagit höjd från cl ss nuvarande
belopp 3,900 kronor till 4,350 kronor. Härom anför styrelsen:

Såsom skäl för ifrågavarande förhöjning finge styrelsen i första hand åberopa
departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet beträffande Kungl. Maj:ts
förutnämnda proposition, nr 838, till 1918 års riksdag om anvisande av medel till
beredande av tvångsuppfostran åt minderåriga, manliga förbrytare in. m., vari departementschefen
efter omnämnandet av den av styrelsen föreslagna organisationen
(enligt vilken bland annat direktörens avlöning föreslagits till kronor 4,3ö0) anförde;
»1 samband därmed (en kommando prövning av behovet av avdelningsföreståndare)
synes mig böra tagas i övervägande, huruvida ej genom vidtagande av vissa modifikationer
i anstaltens organisation skulle kunna skapas förutsättningar för genomförandet
av den från vissa synpunkter önskvärda anordningen, att den avlöning,
som tillkommer direktören såsom sådan — alltså frånsett predikant arvodet — sattes
till samma belopp som det, vart ill Bonadirektörens och förutnämnda central fängelsedirektörers
(å Härianda, Härnösand och Malmö) avlöning för närvarande belöper
sig.» Styrelsen ansåge sig rörande direktörens arbetsbörda böra tillägga, att den
omständigheten, att anstaltens assistent vore uppbördsman, enligt styrelsens förmenande
ej borde medföra, att högsta ledningen av den ekonomiska förvaltningen
fråntoges direktören. Eif avskiljande från chefsposten av denna å anstaltens olika

y&nngamtstyrdsen
i
nkrivelte den
SI augusti

t»is.

Förestå gli*
avlöningaförböjningar.

62 Kung!,. Majds proposition Nr 324.

verksamhetsområden så integrerande de], som ledningen av den ekonomiska förvaltningen
innebure, kunde givetvis föra med sig allvarliga konsekvenser och skulle i
hög grad försvåra möjligheten av enhetlig ledning. Då härtill komrne, att
predikantarvodet utginge för ett direktören meddelat särskilt uppdrag vid sidan om
direktörstjänston, och direktören kunde bliva i tillfälle att jämväl omhänderhava
den vid eu uppfostringsanstalt synnerligen omfattande verksamheten såsom predikant
och själasörjare endast genom uppoffrande av så gott som all den lediga tid, som
möjligen kunnat stå honom till buds, hade styrelsen funnit nödvändigt, att predikantarvodet
ej medförde nedsättning av direktörens avlöning såsom sådan. Genom fastställande
av direkörens avlöning till nu föreslagna kronor 4,300 skulle direktörens
avlöning såsom sådan bliva densamma, som tidigare tillkommit honom i egenskap
av föreståndare för statens vårdanstalt för alkoholister vid Venngarn, och med 500
kronor understiga direktörens å Bona för närvarande utgående avlöning.

Föreslagtui

nya befattningar.

De nya befattningar, om vilkas upprättande vid Venugarnsanstalten
dennas styrelse framlägger förslag, utgöras av L avdelningsföreståndarebefattning
och 2 befattningar som förmän. Av de två nya förmännen
skulle don ene inneha förordnande som gruppledare. Till stöd lör personalens
utökning på nu angivet sätt anför styre Isen:

Styrelsen hade ansett sig nödsakad föreslå inrättandet å Venngarn, där eleverna
i motsats till å Bona vore sammanförda i en enda byggnad, av eu mot de
tre ä sistnämnda anstalt varande avdelningsföreståndaretjänsterna svarande befattning,
vars innehavare, med tanke på framtida möjligen uppkommande nya elevbyggnader,
även föresloges erhålla titeln avdelningsföreståndare. Denne tjänsteman skulle
sålunda ensam bära det ansvar och fullgöra alla de tjänsteåligganden, som i Bona
vore fördelade på tre personer i deras egenskap av avdelningsföreståndare. Styrelsen
hade ej ansett sig kunna betunga vare sig förste läraren eller lantbruksinspektoren
med ifrågavarande syssla vid sidan om respektive lärare- och inspektorstjänstj
utan insett nödvändigheten av, att detta arbete överlämnades åt en särskild tjänsteman,
som närmast direktören skulle handha ledningen inom elevavdelningarna och
med biträde av förmän sköta dess inre förvaltning. Styrelsen hade funnit denna
anordning i viss man böra tillämpas redan nu, i det en förman med förordnande
som gruppledare tilldelats i det närmaste samma arbete och ansvar, som komrne
att påvila innehavaren av den föreslagna avdelningsföreståndarebefattningen. Emellertid
ansåge styrelsen, att den nuvarande innehavaren av ifrågavarande syssla såväl
i förhållande till arbete och ansvar som med tanke på hans egenskap av befäl
innehade för låg såväl tjänsteställning som avlöning, varför styrelsen föreslagit inrättandet
av nämnda avdelningsföreståndarebefattning med en lön av 2.100 kronor
(efter avdrag av pensionsavgift motsvarande belopp 2,050 kronor).

På grund av att det i 1919 års stat till 100 beräknade elevantalet under år
1920 ansetts komma att ökas till 120 hade styrelsen föreslagit anställande av ytterligare
2 förmän, varav en med förordnande som gruppledare. Antalet gruppledare
skulle därigenom uppgå till 4. Till innehavare av den nya befattningen som förman
med förordnande som gruppledare hade styrelsen tänkt sig anställa en i sitt
yrke skicklig trädgårdsmästare. Trädgården å Venngarn. som omfattade cirka 6
bär god jord, borde efter hand komma att lämna ett ej föraktligt överskott, allra

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

helst som billig arbetskraft ej komme att saknas. Emellertid torde åtskilligt böra
göras för att bringa jorden i kultur och sålunda öka trädgårdens avkastningsförmåga.
Bland annat torde nyplantering av fruktträd och bärbuskar böra äga rum,
växthus anläggas m. m. Dessutom borde trädgårdsmästaren-gruppledaren äga god
förmåga såväl att undervisa eleverna i trädgårdsskötsel som att pietetsfullt bevara
och underhålla anstaltens gamla storslagna parkanläggning.

Sammanlagda antalet förmän skulle för år 1920 komma att uppgå till 15
för ett beräknat antal av 120 elever. Med avseende å antalet i staten sålunda
upptagna förmän ville styrelsen erinra därom, att å Bona hittills utgått minst en
förman för 10 elever, varjämte ett antal förmän beräknats för den inre tjänsten
och andra göromål.

Den utökning av Venngarnsalista!tens tjänstemannakår, som do
sakkunniga anse erforderlig i händelse av bifall till deras förslag om
anstaltens utvidgning, skulle bestå, utöver vad Venngarnsstyrelsen föreslagit,
i tillkomsten av följande ytterligare befattningshavare, nämligen
1 andre lärare, tillika avdelningsföreståndare, 1 förman med förordnande
som gruppledare och 6 förmän. Därjämte skulle lan törn ksinspektoren
och assistenten — delvis i samband med utvidgning av åligganden
— få sina avlöningsförmån''r förhöjda. Sitt förslag i nu berörda delar
utveckla de sakkunniga på i huvudsak följande sätt:

Sedan de sakkunniga erhållit kännedom dels om den behandling och omprövning,
som av styrelsen för Bona- och Venngarnsanstalterna framställda löneregleringsförslag
ansetts böra underkastas, innan de upptoges till avgörande, och
dels om den ordning, efter vilken de för olika grupper av statstjänare ifrågasatta
tillfälliga avlöningstilläggen i överensstämmelse med av 1902 års löneregleringskommittés
förslag vore avsedda att utgå, funno sig de sakkunniga endast hava att
i avseende å de löneförmåner, som skulle tillerkännas de befattningshavare, vilka
enligt de sakkunnigas förmenande ytterligare erfordrades vid nu ifrågavarande anstalter
efter förläggning dit av föreslaget, ökat antal elever, hemställa, att de måtte
upptagas efter samma grunder, som gällde eller kunde varda beslutade i avseende
å förutvarande tjänster av motsvarande art, upptagna å lönestaterna för anstalterna
å Bona och Venngarn.

På sätt redan förut antytts, både de sakkunniga icke varit i tillfälle att på
ett mera ingående sätt undersöka de olika anstalternas personalorganisationer och
i vad mån desamma vore avpassade efter uppfostringsverksamhetens växande krav.
Deras förslag beträffande nya befattningshavare upptoge därför endast tjänstemän
av sådan art, som redan förut funnits vid anstalterna. De sakkunniga måste ock
förbehålla sig, att vid avgivande av sina slutliga organi.sationsförslag beträffande
antalet befattningshavare, deras art och deras avlöningsförhållanden vara fullkomligt
obundna av sina nu gjorda framställningar, vilka endast vore ämnade att för
den närmaste framtiden tillgodose anstalternas, så vitt nu kunde bedömas, oundgängliga
behov av tjänstemän.

De sakkunniga ville dock betona, att det varit av vikt, att avlöningsförhållandena
blivit redan nu så ordnade, att man med någon säkerhet kunnat förvänta

Tvångtu pp fostrings sakkunmqa.

Kungl. Muj:ts proposition AV 324.

ett upphörande av de nuvarande på uppfostringsverksainheten så ofördelaktigt
inverkande täta ombytena av tjänstemän. Ej heller finge det förbises, att Venngarnsanstaltens
direktör, vilken enligt nuvarande organisation tillika vore anstaltens
predikant samt kristendoms- och konfirmationslärare (med för närvarande 30 konfirmander
bland eleverna), givetvis icke finge i sin ledande och övervakande ställning
alltför mycket hetungas med detaljarbete. Han borde därför äga vid sin sida
tjänstemän med sådana kvalifikationer, att de kunde handlägga och i färdigt skick
förelägga direktören förekommande förvaltningsärenden av icke alltför invecklad
eller av mera principiell art.

Ett på en provisoriskt anordnad anstalt sammanfört antal av 200 elever
krävde ock en uppdelning av själva uppfostringsarbetet på personer med vilja och
förmåga att taga ansvar på sig och mäktiga även av sådana initiativ, som de under
samarbete med anstaltsledaren funnit vara i överensstämmelse med av denne tilllämpade
och angivna allmänna grundsatser.

Det vore på grund av vid anstalterna gjorda erfarenheter ganska tvivelaktigt,
om under nu rådande skarpa konkurrens om kvalificerad arbetskraft och
med de krav på ett odelat uppgående i tjänsten, som anstalternas uppfostringsverksamhet
måste ställa på sina befattningshavare, fullt kompetenta medarbetare
kunde för Venngarnsdirektören erhållas med de löneförmåner, som skulle stå
till buds.

De sakkunniga hade enstämmigt erkänt det berätligade i sålunda framförda
önskemål och uttalade farhågor. De insåge fullväl, att, så nyligen påbörjad som
uppfostringsverksainheten å Venngarn vore och med den omfattande byggnadsverksamhet
därstädes, som skulle bliva en följd av den planerade fullständiga utvidgningen,
ett stort ansvar lades på den, som skulle bära upp det hela.

De sakkunniga hade dock, såsom lönefrågan enligt förut lämnad redogörelse
läge och på förut angivna grunder, ansett sig förhindrade att för närvarande upptaga
personalnrganisationsfrågan till närmare skärskådande.

De sakkunniga inskränkte sig därför till att hemställa, att utöver de av
Venngarnsstyrelsen i dess skrivelse den 31 augusti 1918 föreslagna nya befattningshavarna,
nämligen

1 avdelningsföreståndare,

1 förman med förordnande såsom gruppledare och
1 förman,

måtte å lönestaten för statens uppfostringsanstalt å Venngarn upptagas ytterligare
följande tjänstemän, nämligen

1 andre lärare, tillika avdelningsföreståndare,

1 förman med förordnande såsom gruppledare och
6 förmän,

varjämte lantbruksinspektoren tillika skulle vara avdelningsföreståndare och i
löneavseende och tjänsteställning likställas med motsvarande befattningshavare
vid Bona,

Å lönestaten för Venngarn vore uppförda en assistent (räkenskapsförare och
uppbördsman). Eldigt den för Bonaanstalten gällande stadga vore dess direktör
uppbördsman och hade att med biträde av en bokhållare föra anstaltens räkenskaper.
Assistenten på Venngarn och bokhållaren på Bona vore för närvarande i
löneavseende likställda. Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 28 januari 1919 hade

Kungl. Maj ds proposition Nr 324.

bokhållaren vid Bona såsom ersättning för det han — under direktörens tjänstledighet
på grund av offentligt uppdrag — efter förordnande ombesörjde de göromål,
som tillkomme Bonadirektören såsom räkenskapsförare och uppbördsman,
tillerkänts ett arvode av 500 kronor för år utöver sin avlöning såsom bokhållare,
för närvarande 2,100 kronor. Då assistenten på Yenngarn vore räkenskapsförare
och uppbördsman — enär dessa omfattande uppdrag icke kunnat läggas på direktören
därstädes, vilken tillika vore anstaltens predikant och kristendomslärare —
syntes det de sakkunniga icke blott vara i överenstämmelse med billighetens
fordringar utan ock nödvändigt för erhållande av kompetent innehavare av d> n för
ekonomiförvaltningen avsedda tjänsten, att avlöningen för denna sattes till vad
bokhållaren vid Bona såsom tillförordnad räkenskapsförare och uppbördsman erhölle
eller 2,600 kronor.

Enligt den för den provisoriska uppfostringsanstalten å Yenngarn gällande
ordning vore numera förste läraren därstädes direktörens assistent i sådana göromål,
som icke berörde det kamerala. Räkenskapslörarens och uppbördsmannens
benämning av assistent hade bibehållits av skäl, som funnes närmare angivna i
förut berörda proposition (nr 338) den 23 april 1918 (sid. 116), vid Venngarnsanstaltens
ombildning till provisorisk uppfostringsanstalt. Därest uppfostringsanstalten,
i enlighet med de sakkunnigas förslag, bleve permanent, saknades anledning
bibehålla nu ifrågavarande benämning, så mycket mera som den förste innehavaren
av tjänsten, vilken övergått från alkoholist anstaltens lönestat på uppfostringsanstaltens,
numera lämnat densamma. Befattningen i fråga torde å lönestaten böra
tillsvidare upptagas såsom ''bokhållare (räkenskapsförare och uppbördsman).

I övrigt skulle avlöningsförmånerna utgå enligt, hittills gällande grunder och
med iakttagande av sådana pensionsavgift motsvarande avdrag, som plägade göras
å på extra stat uppförda löner. Andre lärarens vid Yenngarn pensionsförhållanden
skulle ordnas på samma sätt. som bestämts för andre läraren och tredje läraren
vid Bona.

Till kost och beklädnad åt eleverna m. m. vid statens upptöa! -ringsanstalt vid Veungarn är, såsom redan förut omförmälts, i 1919
års riksstat uppfört ett förslagsanslag å 98,000 kronor. I sin förutnämnda
skrivelse den 31 augusti 1918 föreslår Venngarnsstyrelsen detta
anslags bestämmande för år 1920 till 200,000 kronor enligt följande
tablå, i vilken till jämförelse upptagits beräkningen för år 1919:

b; Anslag
till kost och
beklädnad
åt eleverna
vid Venngarvsanstalten
in. m.

(Förslags anslag).

Venngamsxti/t
elsen.

bihang till riksdagens protokoll 1219. 1 samt. 281 höft. (Nr 324.)

Kungl. Maj.ts proposition Nr 324.

Beklädnadsersättning åt en maskinist och 15 förmän

» » » husmoder ............................

Avlöning åt 4 nattvakter ..............................................

Tjänstetolks avlöning och kosthåll samt husmoders i
Elevers kosthåll (.565 x 120 x 1: 50)

» beklädnad ............................................................

» sängkläder ................................................

Eldning och belysning.....................................................

Renhållning ................................................................

Tvätt ....................................................................

Sjukvård............................................................................

Läkarearvode .....................................................

Biträde av psykiatriskt skolad läkare ..........................

Tandvård ...........................................................................

Skolundervisning och religionsvård ................................

Orgelspelning och sångundervisningsarvode ....................

Musikundervisning ...........................................................

Elevbelöningar ....................................................................

Anstaltsbygrnaders underhåll............................................

Anstaltsinventarier och deras underhåll .........................

Styrelsens resekostnader ...................................................

Kostnader för definitivt och villkorligt utskrivna elever,
såsom för anskaffande av anställningar, elevers resor till

dessa, utgifter för tillsyn å elever m. m.........................

Avgående elevers utrustning ..................................................

Idrottsmateriel ................................:.........................................

Allmänna omkostnader, såsom vikariatsarvoden vid kostnadsfri
ledighet och vid sjukdom, kontors-, renskrivningsoch
tryckningskostnader, telefon, porton till elevernas
brev. annonser, tidningsprenumeration, rymda elevers efterspanande
och ersättningar för deras gripande och återförande,
förflyttning av elev till annan anstalt, frakter,

elevers helgfirande och förströelse m. m.........................

Direktörens representationspenningar ....................................

Till inköp av förråd av beklädnad, bränsle m. fl. varor
samt till rörelsekapital ........................................................

Beräkningen	Beräkningen
för år 1920	för år 1919
kronor	kronor
1,600	1,400
50	50
4.800	3,600
e 4,500	3,000
. 65,700	36,500
. 36,000	12,000
1,000	300
28,000	28,000
2,400	2,000
1,200	1,000
1,200	1,000
1,200	1,200
300	300
1,200	1,000
2,000	2,000
400	400
500	500
960	800
4,000	4,000
3,000	3,000
2,500	2,500

3,000

22,750

500

5,940

300

20,000

Summa kronor 215,000

Beräknat avdrag på grund av nettoinkomst av anstaltens
jordbruk ................................................................................. 15,000

Återstod kronor 200,000

500

4,450

109,500

11,500

98,000

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

De förändringar, som styrelsen vidtagit vid de särskilda posternas
beräknande för år 1920 i jämförelse med samma beräkning för år 1919,
motiverar styrelsen på följande sätt:

Beklädnadsersältning:

Styrelsen hade i sitt förslag till avlöningsstat uppfört två nya förmansbefattningar,
vilket föranledde en ökning av utgifterna under ifrågavarande titel från för
år 1919 uppförda 1,400 till 1,600 kronor.

Avlöning åt 4 nattvakter:

I staten för år 1919 vore lön beräknad för endast 3 nattvakter. På grund
av att flertalet sovrum i de med en i vardera av anstaltsbyggnadens 3 våningar
belägna elevavdelningarna inrymde mer än en elev (4—7 elever) — i motsats till
Bona med dess för vardera en elev avsedda sovboxar — måste dessa 3 nattvakter
uteslutande disponeras för övervakning inomhus. Emellertid ansåge styrelsen det
vara nödvändigt, att även ''utomhus å anstaltsområdet tillsyn ägde rum nattetid och
funne anställandet av en särskild yttre nattvakt bereda största tryggheten härutinnan.
Styrelsen hade sålunda uppfört lön till en nattvakt utöver vad som å 1919
års stat beräknats.

Tjänstefolks avlöning och kosthåll samt husmoderns vivre:

Kostnaderna för detta ändamål ansåge styrelsen böra höjas från 3,000 till
4,500 kronor enligt nedanstående beräkningar:

	Kontant lön	Värde å vivre	Summa
1 husmoder.................	....................	547:so	547:so
1 kokerska .................	................. 420: —	547:so	967:so
1 bagerska ..................	................. 420: -	547: so	967:so
1 tvätterska .............	................. 420: —	547: so	967: so
1 köksbiträde ..............	................. 3- 0: —	547: so	907:so
tillfällig arbetskraft ...	................. 142: so	—--	142: so
	Kronor 1,762: so	2,737: so	4.500: —

Värdet å vivret hade beräknats efter kronor 1: so per dag.

Elevers kosthåll:

Denna utgiftspost föresloge styrelsen böra höjas från kronor 36,500: — till
kronor 65,700: —. Denna höjning betingades dels av det för år 1920 beräknade
högre elevantalet, dels därav, att styrelsen ansett sig böra räkna med en till kronor
1: so förhöjd portionskostnad.

Elevers hekläanad:

Höjningen av denna post från kronor 12,000: — till kronor 36,000: — föranleddes
dels av det ökade elevantalet och dels av de ytterligt stegrade priserna
å tyger och beklädnadspersedlar.

Elevers sängkläder:

Kostnaden härför hade i 1919 års stat beräknats till allenast kronor 300: —.
beroende därpå, att Venngarn från sin förutvarande verksamhet som alkoholistanstalt
vid dess start som uppfostringsanstalt innehade en då fullt tillräcklig säng -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

klädesutredning. Emellertid torde såväl för underhåll av denna som — på grund
av det för ifrågavarande år beräknade elevantalet — för nyanskaffning berörda
kostnad böra höjas till 1,000 kronor.

Jienhällnmu, tvätt:

Dessa utgiftsposter föresloges höjda frän respektive 2,000 och 1,000 kronor till
respektive 2,400 och 1,200 kronor. Som anledning därtill ville styrelsen framhålla
dels det högre elevantalet, dels de höga materialprisen.

Sjukvård, tandvård, eleobelöningar:

Höjningen av dessa poster betingades jämväl av det beräknade högre elevantalet.

Kostnader för definitivt och villkorligt utskrivna elever etc.:

För detta ändamål hade i 1919 års statförslag medel ej beräknats, beroende
på att någon utskrivning från Venngarn under nämnda år ej ansetts komma att
äga rum. Under år 1920 torde emellertid ett flertal utskrivningar komma att ske,
varför styrelsen under ovanstående titel i beräkningen uppfört en summa av 3,000
kronor eller lika belopp, som för år 1918 för samma ändamål beräknats å Bona.

Avgående elevers utrustning:

Härtill hade ej heller några medel uppförts i 1919 års statförslag. För är
1920 hade styrelsen för ändamålet upptagit kronor 22,750: —, beräknat — efter
samma grunder som å Bona — till beklädnad åt 65 utskrivna eller å kronor 350: -per elev.

Allmänna omkostnader etc.:

Denna utgiftspost hade med hänsyn till rådande dyrtid för år 1920 uppförts
med ett belopp, som med 1,490 kronor överstege den för samma ändamål för år
1919 beräknade summan.

Direktörens representationspennmgar.

I betraktande av den representationsskyldighet, som i hög grad måste påvila
direktören å eu sådan på långt avstånd från hotell och gästgivaregård belägen anstalt
som Venngarn, där en mängd personer i studiesyfte eller eljest besökte anstalten,
hade styrelsen ansett skäligt föreslå, att 300 kronor måtte tillerkännas direktören
såsom representationsmedel.

Till inköp av förråd av beklädnad etc.:

Styrelsen hade slutligen ansett sig böra för Venngamsanstalten — i överensstämmelse
med vad som visat sig erforderligt för Bonaanstalten — beräkna ett
särskilt belopp såsom rörelsekapital. Nödvändigheten att upplägga förråd av särskilt
beklädnadsmaterialier samt den omständigheten, att koks och annat erforderligt
bränsle måste anskaffas och likvideras för hel bränsleperiod, hade sålunda föranlett
styrelsen att framhålla behovet av att en summa av 20,000 kronor måtte
utöver förutnämnda för löpande årets behov nödvändiga anslag anvisas å förslagsanslaget
till elevers kost och beklädnad m. m.

Beräknat avdrag på grund av nettoinkomst av anstå1 tens jordbruk:

På grund av den billigare arbetskraft, som, sedan flertalet statkarlstjänster
indragits, genom eleverna tillförts jordbruket, samt med tanke jämväl på den högre
avkastningsförmåga, gården kunde anses böra äga under ifrågavarande år, trodde

Kungl. Maj:ts proposition AV 324.

sig styrelsen kunna räkna med en från 11,500 kronor för år 1919 till 15,000 kronor
förhöjd nettoinkomst av lantbruket.

Till kost och beklädnad åt å anstalten intagna elever in. m. skulle
enligt styrelsens beräkning sålunda erfordras ett förslagsanslag av 200,000
kronor för år 1920.

De tvångsuppfostringssakkunniga beräkna, att, därest deras förslag
till sådan provisorisk utvidgning av Venngarnsaustalten, att denna skulle
kunna mottaga 200 elever, bleve genomfort, nu förevarande anslag
skulle behöva för år 1920 sättas till ett belopp, som med 125,000
kronor överstiger det av Venngarusstyrelsen föreslagna å 200,000 kronor
eller således till 325,000 kronor. Någon utförligare beräkning, utvisande
hur de sakkunniga kommit till detta belopp, framlägga de sakkunniga
ej i sitt betänkande i annan mån än att de beträffande det
ökade behov av nattvakter och extra förmän, som utvidgningen skulle
medföra, anföra följande:

För elevernas tillsyn nattetid erfordrades med hänsyn till de provisoriska
förläggningsanordningarna, utöver redan anställda 3 nattvakter, ytterligare 3 personer
för dylik tjänstgöring.

I vad mån behov av extra förmän komme att göra sig gällande vid Venngarnsanstallen
läte sig nu icke avgöra. I varje fall syntes rätt för Kungl. Maj:t
böra av riksdagen utverkas att efter framställning av anstaltens styrelse medgiva
anställning, vid därav uppkommet behov, av dylika extra befattningshavare på sätt
förut ägt rum vid Bonaanstalten. De för Bonaanstalten gällande bestämm. Iser angående
hyresersättning och vedanslag till förmän, extra förmän och nattvakter
bolde givetvis utsträckas att gälla även beträffande de vid Venngarn anställda
motsvarande befattningshavare.

De sakkunniga hava hemställt, att de av dem föreslagna byggnadsarbetena
matte komma till utförande fortast möjligt under år 1919.
Utgående från att med anledning härav Bona- och Venngarnsanstalterna
skola bliva sätta i tillfälle att redan under senare delen av innevarande
år mottaga ett väsentligt ökat antal elever, hava de sakkunniga beräknat,
att å 1919 års tilläggsstat skulle behöva äskas dels till beredande av
avlöningar till ökat antal befattningshavare vid båda dessa anstalter ett
belopp av tillhopa 10,000 kronor dels ock till bestridande av ökade
driftskostnader i övrigt vid samma anstalter 50,000 kronor, därav 10,000
kronor för Bonaanstalten och 40,000 kronor vid Venngarnsanstalten.

Tvånysupp fostringssak lunniga -

C) Ökade
dnftkostnadsanslag

beträffande
Bona- och
Venngarnsanstalterna

för år 1919.

D) Driftkostnadsanslag
för
den föreslagna
nya
anstalten vid
bäekaskog.
Erforderlig
personal.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 324.

Beträffande driftkostnadsanslagen för den föreslagna nya anstalten
vid Bäekaskog och dess organisation tillsvidare hava de sakkunniga i sitt
betänkande av den 8 mars 1919 uttalat följande:

»Vad därefter angår den förvaltnings- och uppfostrarepersonal, som behöver
anställas vid Bäckaskogsanstalten med den omfattning, som den tillsvidare efter
ovanstående förslag skulle erhålla, erfordras givetvis omedelbart efter Bäckaskogs
övergång till statsverkets egen disposition för ledningen av den stora domänens
skötsel en skicklig och erfaren jordbruksförvaltare, som redan från början förstår att,
med behörigt iakttagande av sin uppgift som fostrare, på ett rationellt sätt utnyttja
egendomens resurser. Vidare erfordras en bokhållare, som är räkenskapsförare och
uppbördsman.

Båda dessa befattningshavare synas tillsvidare lämpligen böra avlönas av
medel, som inflyta genom jordbrukets avkastning.

Beträffande de avlöningsförmåner, som skulle utgå till ifrågavarande befattningshavare,
synes det de sakkunniga önskvärt, att dessa avlöningsförmåner bestämdes
av Kungl. Maj:t efter förslag av den styrelse, som kommer att handhava
högsta ledningen av Bäckaskogsanstalten. Avlöningsförmånerna för erforderligt
antal lagstadda tjänare skulle, i enlighet med den befogenhet, som jämlikt stadgan
för Bona- och Venngarnsanstalterna tillkommer dessas styrelse, bestämmas av
Bäckaskogsanstaltens styrelse.

För vården och tillsynen av de å sistberörda anstalt intagna elever erfordras
emellertid några befattning-dia vare, vilka borde uppföras å en för densamma upprättad
lönestat, därvid i tillämpliga delar de på extia stat upptagna avlöningarna
till befattningshavarna vid Venngarnsanstalten borde tjäna till föredöme.

De sakkunniga hava tänkt sig, att under år l'',)20 endast följande befattningshavare
å lönestat skulle vid Bäekaskog erfordras, nämligen 1 lärare, tillika avdelningsföreståndare,
samt 3 förmän med förordnande såsom gruppledare, av vilka två
skulle vara jordbrukssakkunniga och ledare för de till Lilla Bäekaskog och husen
nr III, VII och IX förlagda elevgrupperna samt en förestå trädgården och omhänderhava
de i trädgårdsmästarebostaden förlagda och under honom arbetande
eleverna.

Till biträden åt gruppledarna skulle i män av behov — i den ordning, som
är bestämd för Bonaanstalten — antagas extra förmän och nattvakter, avlönade å
det driftanslag, som kan komma att anvisas för Bäckaskogsanstalten.

Läraren, tillika avdelningsföreståndare, skulle efter styrelsens närmare bestämmande
meddela eleverna teoretisk undervisning i den utsträckning, som befunnes
nödig, och även sörja för elevernas lämpliga sysselsättande och förströelse under
fritiden.

Okonfirmerade elever skulle icke sändas till Bäekaskog, innan ännu blivit
sörjt för religionsvården. Då Kiaby kyrka ligger i Bäckaskogs närhet, kunna eleverna
tillsvidare deltaga i gudstjänsterna därstädes. För anordnande av föredrag
och bildande förströelse för eleverna böra medel få utgå av anstaltens driftsanslag.
Såsom lokal härför lämpa sig de i slottet belägna rum. som äro avsedda att bliva
skolsalar.

Kuvgl. Maj:ts propositon Nr 324.

Till avlöningar åt de å lönestat uppförda befattningshavare skulle enligt förut

angivna grunder för år räknat erfordras

till 1 lärare, tillika avdelningsföreståndare, såsom arvode................ kronor 2,600: -

därav 1,000 kronor skulle motsvara tjänstgöringspenningar,

till 1 förman med förordnande såsom gruppledare........................... » 1,475: —

» 2 d:o................................................................................................... » 2,950: -

tillhopa kronor 7,025: —

För nio månader skulle alltså till avlöning behövas 5,268 kronor 75 öre.
vilket belopp torde böra avrundas till närmast högre tiotal eller till 5,270 kronor.

Lärarens pensionsförhållanden torde böra ordnas efter samma grunder som
för de å Bona anställda, vilka äro delaktiga i folkskollärarnas pensionsinrättning.

I det föregående har föreslagits, att till Bäckaskog skulle tillsvidare överflyttas
endast sådana elever, som förut under någon tid varit intagna å Bonaanstalten
och där befunnits lämpade för fortsatt fostran och utbildning i de friare
former, som måste givas åt livet på Bäckaskog med de där planerade första, mera
provisoriska anordningarna. Vid sådant förhållande synes det de sakkunniga såsom
den naturligaste och för samverkan mellan anstalterna lämpligaste utvägen att
ordna den högsta ledningen av Bäckaskogsanstalten på sådant sätt, att Bonastyrelsen
tillsvidare fungerar såsom styrelse även för Bäckaskogsanstalten. Visserligen
äro de båda anstalterna belägna på stort avstånd från varandra, men tvivelsutan
skulle förordnandet av en särskild styrelse för Bäckaskogsanstalten, innan
ännu frågan om sättet för skilda anstaltsstyrelsers organisation för bevarande av
nödig samverkan och kontinuitet i uppfostringsverksamheten blivit prövad, vålla
större olägenheter än de, som skulle förorsakas av avståndet mellan anstalterna.
I enlighet med det åt de sakkunniga givna uppdrag skall av dem verkställas utredning
och avgivas förslag beträffande organisationen av anstalternas överledning.
Hetta ärende har emellertid icke ännu hunnit av de sakkunniga upptagas till behandling
och torde icke kunna slutligt prövas, förrän spörsmålet om anstalternas
antal, läge, storlek och inbördes förhållande till varandra blivit närmare undersökt.

Enligt vad de sakkunniga försport, har Venngarnsanstaltens ställande under
Bonastyrelsen visat sig vara en välbetänkt anordning under organ safionstiden, då
•styrelsesammanträden ofta påkalla! s och vid dessa ärenden kungat behandlas och
avgöras såväl när de berört båda anstalterna som när de uteslutande berört endera
anstalten. I regel hava de båda anstalternas direktörer varit närvarande vid sammanträdena
och föredragit ärendena alltefter de avsett den ena eller andra anstalten.
Dubbelarbete har därigenom undvikits och framför allt har samverkan och enhetlighet
vunnits. Ärenden beträffande Bäckaskog kunna enligt de sakkunnigas förmenande
tillsvidare föredragas inför den för de tre anstalterna gemensamma
styrelsen av Bonadirektören, som jämväl synes böra — intill dess Bäckaskogsanstalten
kräver sin särskilda föreståndare — fungera såsom dess tillsyningsman.

Överinseende över anstalten vid Bäckaskog torde böra utövas av Konungens
befallningshavande i Kristianstads län i enlighet med de bestämmelser, som gälla
beträffande Bona- och Venngarnsanstalterna, av vilka den,förra är ställd under inseende
och kontroll av Konungens befallningshavande i Östergötlands län och den
senare av motsvarande myndighet i Stockholms län.

Bäckaskogs anstaltens överledning.

Över inseende.

loventarie kostnader.

Driftkost nader.

Kung!. Maj:ts ''proposition Nr 324.

För den nya verksamheten vid Bäckaskog behöver vidare anskaffas inventarier,
såsom

50 stycken sängar jämte sängutredningspersedlar (ett antal beräknade
för sjuka elever, ogift personal och såsom reserv) kronor 7,500: —

möbler till 15 rum............................................................................... » 4,500: —

matsals- och köksutredning ................................................................ » 4,000: —

stolar och bord m. m. till samlingssal ............................................ » 1,000: —

skolrumsmöbler och undervisningsmateriel ....................................... » 3,000: —

verktyg ........................................................................................... » 1,00(>: —

möbler till expeditionsrum ................................................................ » 2,000: —

dito » gästrum (styrelsens ledamöter m. fl.)............................ » 2,000: —

diverse och oförutsett ....................................................................... » 2,000: —

tillhopa kronor 27,000: —

Vad slutligen angår driftkostnader, d. v. s. utgifter för kost och beklädnad
åt elever m. m., hava dessa för ett år beräknats sålunda efter ett antal av 36

elever:

elevers kosthåll å 1.so.per dagportion kronor 10,710: —

» beklädnad å 300 kronor per elev........................................ » 10,800: —

eldning och belysning (häri inbegripet årsavgift för elektriskt ljus) » 5,000: —

renhållning och tvätt .......................................................................... » 1.000: —

sjukvård och läkareackord.................................................................... » 1,000: —

elevbelöningar ..................................................................................... » 500: —

styrelsens och tillsyningsmannens resekostnader » 3,0»Ml: —

2 extra förmän...................................................................................... » 2,000: —

1 nattvakt .............................................................. * 1,200:

beklädnadsersättningar åt förmän » 500: -

avlöning och vivre åt tjänstefolk för mattillredning m. m............ » 2,500: —

allmänna omkostnader........................................................................... » 3,790: —

tillhopa kronor 51,000: —.

Om den nya anstalten antages komma att begynna sin verksamhet omkring
den 1 april 1920, skulle alltså för 9 månader erfordras 38,000 kronor.

Större delen av erforderligt bränsle beräknas lämnad från egendomen. Kostnaden
för elevers utskrivning (utrustning, resor m. m.) samt för tillsyn å elever
m. m., tandvård och dylikt har icke här upptagits, då dels utskrivning direkt från
Bäckaskog under år 1920 endast undantagsvis torde ifrågakomma och kostnaderna
i dessa undantagsfall torde kunna bestridas från Bona, dels bör tillses, att elever,
som på ett eller annat sätt behöva specialvård, icke överflyttas till Bäckaskog.
Likaledes hava icke upptagits en del andra poster, som förekomma i anslagsberäkningar
för Bona- och Venngarnsanstalterna, då vissa behov vid Bäckaskog täckas
genom sådana nyanskaffningar, vilka skulle äga rum med anlitande av det ovan upptagna
inventarieanslaget.

Vid beräkning av anslag till elevernas kost och beklädnad m. m. har beträffande
Bona- och Venngarnsanstalterna iakttagits, att vad som ansetts kunna komma
att inflyta genom jordbruks- och arbetsdrift avdragits å utgiftsbeloppets slutsumma.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

Att nu beräkna den inkomst, som under år 1920 kan bliva disponibel, möter
givetvis stora svårigheter, särskilt med hänsyn därtill, att icke på förhand kan avgöras
vad som av inkomsten hör innestå i rörelsen såsom driftkapital. Därest
emellertid, enligt de sakkunnigas förslag medel anvisas till inlösen av inneliggande
joidbruksprodukter vid Bäckaskogs överlämnande till statsverkets disposition samt
till rörelsekapital, vill det synas de sakkunniga, som om därmed tillsvidare erforderligt
rörelsekapital funnes för handen, och att alltså egendomens avkastning under
är 1920 skulle till större delen kunna tagas i anspiåk till elevernas underhåll. Med
hänsyn till den minskning av kostnaden för egendomens skötsel, som utnyttjandet
av elevernas arbetskraft måste medföra, borde nettoavkastningen för år kunna, under
förutsättning av normala väderleksförhållanden och att i övrigt oförutsedda omständigheter
icke nedsätta driftresultatet, beräknas till 30,000 kronor och 20,000 kronor
bliva disponibla till bestridande av utgifter för anstalten.

Till kost och beklädnad åt de vid statens uppfostringsanstalt å Bäckaskog
intagna elever med mera skulle alltså behöva för år 1920 å extra stat anvisas ett
förslagsanslag av 18,000 kronor.

I det föregående har lämnats uppgift och utredning rörande de olika anslag,
som skulle erfordras, därest det vid prövningen av de sakkunnigas hittills avgivna
förslag skulle befinnas lämpligt att, trots den därav föranledda högre kostnaden,
dispositionsrätten över Bäckaskog förvärvades redan den 1 november 1919. För
sådant fall torde de_anslag, som härför erfordras, böra äskas å 1919 års tilläggsstat.»

1 det föregående har jag tillsvidare gatt förbi ett par betydelse-lv> Bör Vennfidla
spörsmål, vilkas besvarande äro av primär betydelse för ett ställ- ten^mbädas
ning-tagonde till viktiga delar av de av de två"gsuppfostringssakunni”a 4i,ienupptostfra
inlagd a särskilda förslagen. De spörsmål jag därvid syftar på äro av
dels frågan om Venngarnsanstulten bör ombildas till en permanent statlig nent natur?
uppfostringsanstalt för minderåriga manliga förbrytare, dels ock frågan
om behovet för uppfostringsanstalter av nu förevarande slag av särskilda
gymnastikbyggnader.

\ ad först angår frågan om lämpligheten och nödvändigheten av Ku,<yi. Maja*
Väring a rnsansta I tens förvandlande till en uppfostringsanstalt av permanent nZT/aprii
natur, vill jag, med avseende å det provisoriska användande av denna 1918.
anstalt som uppfostringsanstalt, som genomfördes förra året, till en
början påminna därom, att, när det då gällde alt hastigt finna medel
till avhjälpande av den inträdda stora platsbristen i fråga om vården
av minderåriga manliga förbrytare, valet i huvudsak stod mellan
tvenne förslag, vilka båda i sig innefattade ett användande på ett eller
annat sätt av den dåvarande statserkända alkoholistanstalten å Salbohed.
Det ena förslaget avsåg förändrande av Salbohedsanstalten till eu
statlig provisorisk uppfostringsanstalt för minderåriga manliga förbrytare.

Det andra det av Kungl. Majrt, i förut berörda proposition nr 338
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 287 höft. (Nr 324.) 10

ära lag*
riksdag.

74 Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

för 1918 års lagtima riksdag framlagda och av denna godkända förslaget
— utmynnade som förut nämnts i ett apterande av statens dåvarande
alkoholistansialt vid Venngarn till provisorisk uppfostringsanstalt samt
inrättande å Salbohed av en, likaledes provisorisk, statlig vårdanstalt
för alkoholister. Vid frågans anmälan i statsrådet den 23 april 1918
föiklarade jag mig icke tveka att vid valet mellan de båda alternativen
giva ett obetingat företräde åt detta sistnämnda förslag. Jag föranleddes
att intaga denna ståndpunkt av flera skäl, av vilka vart och
ett syntes mig vara av den betydelse, att det ensamt för sig verkade
avgörande. Detta förslag vore det enda, som vore ägnat att bringa
någorlunda tillräcklig hjälp mot den rådande platsbristen, det vore
vidare det enda, genom vars förverkligande dylik hjälp kunde åstadkommas
utan dröjsmål, och det vore slutligen ojämförligt Ulligare än
det andra förslaget. Jag framhöll vidare, att den av mig sålunda förordade
förflyttningen tillsvidare av den statliga alkolistvårdande verksamheten
från den väl utrustade anstalt, dit den så nyligen blivit förlagd,
till en i vissa avseenden mindre ändamålsenlig plats visserligen
vore i och för sig föga tilltalande. Det vore också först efter det att
alla de andra vägar, vilkas beträdande föreslagits för att komma ut ur
det dåvarande oefterrättlighetstillståndet, visat sig antingen icke alls
framkomliga eller ock i allt fall den sålunda föreslagna avgjort underlägsna,
som jag, i fullt samförstånd med chefen för civildepartementet,
stannat vid den förordade utvägen.

I den skrivelse, i vilken riksdagen hos Kungl. Magt anmälde, att
propositionen blivit av riksdagen godkänd, hette det, att riksdagen visserligen,
i likhet med mig, icke kunnat undgå att finna det i och för sig
föga tilltalande att förflytta den statliga alkolistvårdande verksamheten
från Venngarn till Salbohed. Då det emellertid oavvisligen gällde att
finna eu utväg att på ett så snabbt och effektivt sätt som möjligt avhjälpa
den rådande bristen på anstaltsplatser för minderåriga förbrytare,
måste enligt riksdagens förmenande det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget
anses vara det, som med minsta dröjsmål och på bästa möjliga
sätt ledde till det föresätta målet. Toges därjämte i betraktande det
förhållande, att på grund av gällande restriktioner i fråga om iskänkning
och utminutering av spritdrycker — vilka med sannolikhet komme
att be*tå avsevärd tid framåt — alkoholistanstalternas klientel minskats
i så avsevärd grad, att platsutrymmet för manliga patienter å statsanstalt
och av staten erkända anstalter för det dåvarande vore mer än tre
gånger så stort som platsbehovet, måste förefintliga betänkligheter mot

Kungl. Maj.ts proposition AV 324.

den föreslagna förflyttningen av statens alkoholistaustalt vika, särskilt
då åtgnrdeu i fråga vore förestavad av ett allmänt intresse av största
vikt och dessutom vore avsedd att vara av allenast provisorisk art,

På grund av det anförda och då slutligen Kungl. Maj:ts förslag visat
sig vara det jämväl ur ekonomisk synpunkt fördelaktigaste, ansåge sig
riksdagen böra bifalla detsamma.

Beträffande frågan om Venngarnsanstaltens ombildning till en
permanent uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare yttra nu de kun,%a.
tvåugsuppfostririgssakkunuiga i sitt betänkande den 31 januari 1919:

Vid övervägande av detta spörsmål liade noga beaktats de skäl, som vore
avgörande för Venngarns provisoriska upplåtande till anstalt av sådan art. Då de
sakkunniga emellertid på grunder, som förut närmare angivits, kommit till den uppfattningen,
att det härvidlag icke vore till fyllest med elt provisorium, utan att
Venngarnsanstaltens omändring till allmän uppfostringsanstalt måste bliva av permanent
karaktär, både av de sakkunniga diskuterats de betingelser, varunder detta
med hänsyn till alkoholistvården skulle kunna ske.

Bland de sakkunniga hade därvidlag å ena sidan gjorts gällande den uppfattningen,
att man, med hänsyn till de nu genomförda restriktionerna i fråga om
försäljning och utsköljning av spritdrycker, för framtiden icke skulle behöva räkna
med tvångsinternering av alkolister i sådan utsträckning, att det bleve behov av
något större antal platser å statsanstalt för alkoholister.

Från annan sida hade med anledning härav påpekats, att statens provisoriska
alkokolistanstalt å Salbohed redan vore fylld och att den av allt att döma pa
användning av surrogat för spritdrycker och lönnbränning beroende ökningen i
alkoholmissbruket, varom den senaste tidens stegring i fylleriförseelserna oförtydbart
vittnade, också, åtminstone vad Stockholms stad beträffade, givit sig till känna
uti ökat antal framställningar om tvångsinternering av alkoholister. Därtill komme,
att riksdagen begärt en utvidgning av lagen om behandling av alkoholister därhän,
att den komme att omfatta även sådana åt dryckenskap hemfallna personer, som
upprepade gånger blivit dömda för fylleri, en utvidgning av ifrågavarande lags 111-lämplighetsområde, som givetvis komme att medföra ett än mer ökat behov av
platser för tvångsinternerade alkoholister. Vidare erinrades därom, att de sakkunniga
för uppgörande av förslag till statsanstalt för alkoholister även tagit möjligheten
av att förlägga densamma till Salbohed under övervägande, ^men därvid kommit
till det resultat, att denna plats icke lämpade sig för ändamålet. Då det sålunda
icke kunde vara skäl att å Salbohed göra de utvidgningar för en ökning av
den statliga alkoholistvårdens kapacitet, som vore ofrånkomliga, bleve det hade
det från samma sida framhållits — nödvändigt, att det å lämplig plats ^anordnades
en ny alkoholistanstalt, därest Venngarn icke åter för sådant ändamål kunde få
tagas i bruk. Med hänsyn därtill, att det nuvarande provisoriet å Venngarn, därest
denna anstalt icke skulle övergå i en permanent anstalt för minderåriga lagöverträdare,
i allt fall på grund av förhållandenas tvingande natur måste komma
att sträcka sig över ett avsevärt antal år. kunde det därför till och med bliva till
fördel för alkoholistvården, om det nu bestämdes, att alkoholistanstalten icke skulle

Katigt. Maj.ts proposition Nr 324.

återflyttas till Venngarn, då detta av förut anförda skäl skulle göra det nödvändigt
att omedelbart igångsätta utredning om anordnandet av ny alkolistanstalt i stället
för den nuvarande provisoriska å Salbolied.

Ke.sultatet av diskussionen i denna fråga hade blivit, att de sakkunniga
kommit till full enighet därom, att främjandet av den verksamhet för minderåriga
lagöverträdare, vars behov de sakkunniga fått i uppdrag att tillgodose, icke borde
ske på bekostnad av eller till men för ett arbete, som måste tillmätas en sådan
betydelse för samhället som alkoholistvålden, så mycket mera som alkoholmissbruk
med därav följande brist på omvårdnad och moralisk fostran av barnen måste anses
såsom en ingalunda oväsentligt bidragande orsak till ungdomsbrottsligheten.
Ehuru de sakkunniga hölle före, att frågan om alkoholistvårdens behöriga tillgodoseende
läge utanför deras uppdrag, ansåge de sig dock böra göra det uttalandet, att
för ett förslag, som skulle innebära avstängandet av möjligheten att åter förlägga
den statliga vårdverksamheten i avseende å alkoholister till Venngarn, borde såsom
ovillkorlig förutsättning uppställas den fordran, att en fullt likvärdig ersättning för
Venngarn såsom alkoholistanstalt erhölles.

Att Venngarnsanstalten såväl med hänsyn till dess omfattande och med
störa utvecklingsmöjligheter försedda jordbruk som ock på grund av dess läge och
betingelser i övrigt, väl passade att utbyggas för ett större antal elever än som
nu kunde där mottagas, därom hade icke någon meningsskiljaktighet rått bland de
sakkunniga. De hade fastmera kommit till den uppfattning, att för ett kraftigare
utnyttjande av Venngarns alla resurser, vilket ju särskilt under nu rådande förhållande
vore av stor ekonomisk betydelse, ifrågavarande egendom än bättre lämpade
sig såsom förläggnmgsort för en anstalt, avsedd för ungdomsbrottslingar, för vilkas
omhändertagande, såsom redan visats, ett betydande platsantal omedelbart erfordrades
och vdkas arbetskraft kunde å Venngarn genast tillgodogöras.

Uppenbart vore också, att betydande kostnader kunde inbesparas genom att
under nu rådande förhållanden å byggnadsverksamhetens område utbygga Venngarn
till en uppfostringsanstalt för omkring 200 elever. De sakkunniga hade därför
icke kunnat annat än finna, att det även ur statsfinansiell synpunkt vore en fördel
att så gott som omedelbart kunna tillgodogöra sig de utvecklingsmöjligheter, som
Venngarnsanstalten erbjöde för tillgodoseendet av platsbehovet för minderåriga förbrytare.
Därmed undginge man att med nuvarande exceptionellt höga byggnadskostnader
uppföra å annan plats en hel del byggnader, vilka redan funnes å
Venngarn, såsom bostäder för befattningshavare, administrationslokaler, ekonomihus
m. m.

På grund av vad sålunda anförts föreslogo de sakkunniga, att
till 1919 års riksdag måtte aviåtas förslag om dess medgivande till att
dm till Venngarn tillsvidare förlagda allmänna uppfostringsanstaltens
karaktär av provisorium finge upphöra och där upprättas en permanent
anstalt av angiven art.

Över tvångsuppföstringssakknnnigas förslag i nu förevarande del
hava yttranden avgivits dels av den för Bona- och Venngarnsunstalterna

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

gemensamma styrelsen i dess förutnämnda den 24 februari 1919 angivna
utlåtande, dels ock, efter hörandet av styrelsen för statens vårdanstalt
för alkoholister å Salbohed, den 25 februari 1919 av socialstyrelsen.

Styrelsen för Bona- och Venngarnsanstalterna ansluter sig till förslaget,
att den till Venngarn tills vidare förlagda allmänna uppfostringsanstaltens
karaktär av provisorium matte upphöra och där upprättas en
permanent anstalt av angiven art. Styrelsen säger sig gorå detta med
hänsyn dels till den redan hittills vunna erfarenheten rörande Venngarns
otvivelaktiga lämplighet såsom plats för en uppfostringsanstalt, dels oek
till den omständigheten, att Venngarn med dess stora utvecklingsmöjligheter
kunde tillförsäkra uppfostring*verksamheten ett rätt avsevärt utökat
platsutrymme för minderåriga förbrytare utöver det nu förefintliga

Åven styrelsen för statens vårdanstalt för alkoholister å Salbohed
förenar sig med dem, som anse, att Venugarnsanstalten bör förvandlas
till en permanent uppfostringsanstalt. Den gör detta dock endast under
vissa för ut sättningar, på sätt framgår av följande referat av dess den
19 februari 1919 i ärendet avgivna utlåtande:

I de utlåtanden, som styrelsen under föregående är avgivit i samband med
frågan om Venngarns upplåtande till provisorisk uppfostringsanstalt och Salboheds
anordnande som piovisorisk vårdanstalt för alkoholister, både styrelsen uttalat allvarlig
betänkligheter mot avbrytandet av den så nyligen påbörjade alkoholistvården
vid Venngarn. Dessa betänkligheter hade haft sin grund dels däruti. att ett sådant
provisorium i och för sig medförde stora vanskligheter för alkoholistvården, dels
däri, att det läge nära till hands att förmoda, att provisoriet skulle bliva av långvarig
natur eller rent av övergå till att bliva permanent, varigenom alkoholistvården
skulle för lång tid eller till och med för alltid berövas den anstalt, som uppförts
direkt för densamma och i det väsentliga väl motsvarade sitt ändamål, dels tick
däruti, att Salbohed, som visserligen av de då till buds stående varit den anstalt,
som för ett provisoriskt anordnande av alkoholistvården erbjudit de största möjligheterna,
likväl vore behäftat med en del brister, som gjorde platsen olämplig som
förläggningsort för en större och permanent statlig alkoholistvårdanstalt.

Styrelsen hade sedan dess ej haft anledning att frångå sin uppfattning angående
Salbohed och hade, då denna anstalt på grund av ökad tillströmning av
vårdbehövande redan vore överbelagd, känt stor avsaknad efter det rymliga°och
välordnade Venngarn. Samtidigt därmed, att behovet av provisoriets upphävande
växte, funne styrelsen genom det föreliggande förslaget sina farhågor beträffande
dispositionen av Venngarn på väg att besannas.

Då emellertid den av tvångsuppfostringssakkunniga förebragta utredningen
gåve vid handen, att Venngarns anlitande och utbyggande vore den enda möjligheten
för en snabb och tillfredsställande lösning av frågan om beredande av tillräckligt
antal platser för tvångsuppfostran, hade styrelsen ej velat avstyrka detta

Styrelsen för
Bona och
Venngot nsanstalterna.

Styrelsen för
statens vårdanstalt
för
alkoholister <1
Salbohed.

Reservanter
inom Salbohedsst
yr elsen.

a) A Petrén.

78 Kungl. Maj;ts proposition Nr 324.

förslags förverkligande, under förutsättning att åtgärder omedelbart vidtoges för
anordnande snarast möjligt av en med Venngarn likvärdig anstalt för alkoholistvården.
Styrelsen hölle nämligen före, att det vore till skada för alkoholistvården
att någon längre tid behöva arbeta vid en provisorisk anstalt, och att det skulle
draga för långt ut på tiden att uppehålla provisoriet, till dess så stort antal andra
platser disponerades för tvångsuppfostringsändamål, att Venngarn kunde återställas
till alkoholistvården. Då det vore angeläget, att en sådan anstalt snarast komme
till stånd på grund av det ökade antal vårdbehövande, som redan förefunnes, och
än mer, därest en ifrågasatt utvidgning av lagen om behandling av alkoholister,
så att denna komme att omfatta även sådana åt dryckenskap hemfallna personer,
som upprepade gånger dömts för fylleri, bleve en verklighet, torde det vara förmånligare
att med avstående från Venngarn omedelbart få vidtaga åtgärder för upprättandet
av en ny anstalt för alkoholistvård.

Därvid ville styrelsen anföra, att kostnaderna för anordnandet av en permanent
uppfostringsanstalt vid Venngarn ej betingade endast de sun;mor, som upptoges
i tvångsuppfostringssakkunnigas förslag, utan därutöver den summa, som åtginge
för att anordna en med Venngarn likvärdig anstalt för statens alkoholistvård. Venngarns
anordnande på sin tid hade betingat en summa av något över 400.000 kronor,
därav 80.000 till inventarier, och en likvärdig anstalt torde med nuvarande pris ej
kunna anordnas för mindre än 1 miljon kronor. Därför borde en utgift för staten
på denna summa för upprättande av en ny alkoholistvårdanstalt tagas med i beräkningen
och beviljas i samband med beslut angående anordnande av Venngarn som
permanent uppfostringssanstalt för minderåriga manliga förbrytare.

Styrelsen hade alltså för sin del intet att erinra emot, att vid Venngarn anordnades
en permanent uppfostringsanstalt för minderåriga manliga förbrytare, under
förutsättning att i samband med beviljande av anslag därtill anslag även beviljades
till uppförande av eu ny med Venngarn likvärdig statlig alkoholistvårdsanstalt med
ovan angivna belopp och att därav för arbetenas påbörjande omedelbart anvisades
ett belopp av 400,(»DO kronor, motsvarande ungefärliga kostnaden för den nuvarande
under billigare kostnadsförhållanden uppförda anstalten å Venngarn.

Tillika finge styrelsen hemställa, att styrelsen erhölle uppdrag att omedelbart
vidtaga åtgärder för att till Kung!. Maj:t inkomma med utredning och förslag angående
upprättandet av en permanent statlig alkoholistvårdsanstalt samt att för utredningen
erforderligt belopp ställdes till styrelsens förfogande.

Detta Salbohedsstyrelsens utlåtande bär icke omfattats av styrelsens
samtliga medlemmar. Én styrelseledamot (t. f. överinspektören A. Petrén)
har dock varit skiljaktig allenast så till vida, att lian anmält en avvikande
mening beträffande styrelsens beslut att hos Kungl. Ma;:t begära, att
styrelsen måtte få i uppdrag att uppgöra förslag till ny statsanslag för
alkoholister. Sin ståndpunkt i denna del utvecklar reservanten på följande
sätt:

Av Kungl. Maj:t hade socialstyrelsen erhållit i uppdrag att verkställa tvenne
av riksdagen (år 1917 resp. 1918) begärda utredningar rörande alkoholistvården,
nämligen rids utredning i fråga om lämpliga åtgärder för beredande av möjlighet

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

till tvångsintemering av alkoholister av båda könen, behäftade med smittosam sjukdom,
samt till särskild vård av oförbätterliga kvinnliga alkoholister, och dels utredning,
huruvida icke lagen den 30 juni 1913 om behandling av alkoholister lämpligen
kunde utsträckas att omfatta jämväl dem, som vore hemfallna åt dryckenskap och
upprepade gånger dömts till ansvar för fylleri. Då en fullständig utredning av dessa
frågor — för vilka socialstyrelsen med nådigt tillstånd tillkallat särskilda sakkunniga
— även förutsatte uppgörandet av en plan för anstaltsväsendets i fråga ordnande,
komme i själva verket den utredning styrelsen begärt att få åt sig uppdragen att
bliva en del av de mera omfattande utredningar Kungl Maj:t på grund av riksdagsskrivelser
redan uppdragit åt socialstyrelsen. På grund härav kunde reservanten
icke biträda den av styrelsemajoriteten i nu förevarande avseende gjorda hemställan.

Övriga reservanter (ordföranden, landshövdingen M. Sahlin och b) m. Sahlin
häradshövdingen J. Linders) avstyrka förslaget om Venngarnsanstaltens ochJ-Lt“der9''
förvandling till en permanent uppfostringsanstalt. Till stöd härför anföra
de i huvudsak följande:

Enligt reservanternas förmenande vore det angeläget, att statens vårdanstalt
för alkoholister så snart ske kunde åter finge taga den för densamma avsedda egendom
i användning.

Anledningen till att frågan om definitivt upplåtande av Venngam till uppfostringsanstalt
nu uppkommit vore, att tvångsuppfostringssakkunniga ej sett annan
utväg att avhjälpa bristen på platser för minderåriga förbrytare än att vid Venngarn
göra vissa provisoriska anordningar, som jämväl skulle kunna ingå i ett system
för Yenngarns fortsatta utbyggande till uppfostringsanstalt.

Vid de sakkunnigas bevisning om nödvändigheten att taga detta steg syntes det
reservanterna höra erinras därom, att — frånsett det tidigare utdömda Medeviprojektet
- någon utredning icke gjorts om möjligheten av att för statens uppfostringsanstalt
inköpa någon enskild egendom försedd med åbyggnader, som utan större svårigheter
kunnat apteras till anstalt. Reservanterna ansåge sig så mycket hellre böra framföra
detta, som en dylik åtgärd kanhända bleve den enda utvägen att snabbt åstadkomma
en ny statsanstalt för alkoholister, om Venngarn fråndroges denna sin
uppgift.

Krävde emellertid nödvändigheten, att provisoriska anordningar gjordes vid
Venngarn för ett ökat utrymme åt minderåriga förbrytare och att härom beslutades
redan vid innevarande års riksdag, bebövde detta ej ovillkorligen utmynna i. att
alkoholistanstalten definitivt förflyttades. Dessa anordningar kunde säkerligen göras
på sådant sätt, att de icke bleve onyttiga för framtiden. Hade Venngarn stått till
alkoholistvårdens förfogande denna dag, hade antalet intagna där sannolikt varit
rätt betydande och antalet vårdbehövande alkoholister syntes vara i ökning. Med
ifrågasatta ändringar i alkoholistlagen och då den enskilda alkoholistvård, på vilken
man från början räknat, numera icke vore förhanden, torde behövas ökat antal
platser å statens alkoholistanstalt och de ändringar, som vore ifrågasatta att göras
vid Venngarn, kunde således komma till användning även för alkoholistvården, så
vitt de avsåge anskaffande av ökade ekonomiutrymmen, logement och personalbostäder.
Vissa jämkningar i de uppgjorde förslagen i sådant syfte torde ej vara
uteslutna.

ialstyr*/■
sen.

SO * Kungl. Maj ts proposition Nr 324.

De sakkunniga antydde, att det t. o. m. skulle vara fördelaktigt för alkoliolistvården.
att beslut nu fattades om ett upphörande av provisoriet å Yenngarn,
då därmed tidigare kunde igångsättas en utredning om en ny alkoholistanstalt, eftersom
Salbohed ej kunde godkännas. Frånsett att från alkoholistvårdens synpunkt
möjligheten att bibehållas vid Yenngarn vore en så värdefull faktor, att den kunde
uppväga någon förlängning av provisoriet, vore det val ej nödvändigt, att provisoriet
därigenom behövde bliva så mycket längre. Vad som vore av vikt vore att så
snart som möjligt avgjordes, vartill Venngarn skulle användas — till sitt ursprungliga
ändamål eller icke. Om det vid innevarande års riksdag bekräftades, att den
nuvarande uppfostringsanstalten vid Venngarn vore ett provisorium, som borde
snarast möjligt försvinna, torde frågan om ordnande av annan uppfostringsanstalt
ej behöva dröja stort längre än ordnande av en ny alkoholistanstalt, vilken fråga
ännu icke ens upptagits till behandling, under det kommitterade redan haft under
övervägande olika platser för uppfostringsanstalter.

Att märka vore vid bedömande av denna fråga, att alkoholistanstaltens förläggning
till Salbohed skett under så primitiva förhållanden att, även om provisoriet
där bleve det kortast möjliga, ej obetydliga kostnader torde behöva nedläggas där
för att tillgodose de mest oundgängliga behoven. Styrelsen torde inom kort vara
nödsakad att taga denna fråga under övervägande.

I likhet med styrelsens övriga ledamöter vore reservanterna övertygade därom
att, om Venngarn skulle definitivt undandragas alkoholistvården, anordningar
ofördröjligen borde vidtagas för att skapa en annan tillfredsställande anstalt. Vare
sig Salbohed eller annan egendom därvid skulle utnyttjas, komme en dylik anstalt
med nuvarande höga material- och arbetskostnader att kräva ett ansenligt belopp.
En ny anstalt torde ej böra avses för mindre än 100 personer och dessutom bereda
möjligheter för utvidgning, vadan, om ej särskilt många byggnader förut funnes å
egendomen, byggnadskostnaden jämte utrustning väl ej kunde beräknas understiga
1,000,000 kronor.

Ur alkoholistvårdens synpunkt syntes det emellertid reservanterna obetingat
bättre att vänta något år längre på ett säkert återvändande till statens alkoholistanstalt
å Venngarn än att lita på än så lockande men ovissa utsikter att erhålla
eu likvärdig anstalt på annat håll.

Socialstyrelsen anser sig icke böra motsätta sig de sakkunnigas
förslag beträffande Venngarnsanstalten. Den yttrar härom:

I utlåtande den 16 april 1918 hade styrelsen utförligt motiverat sina starka
betänkligheter mot att den statliga alkoholistvården skulle efter så kort tid som
cirka ett och tre fjärdedels år berövas det för densamma upplåtna Venngarn och
i stället förläggas till Salbohed Då vad i sagda utlåtande därutinnan anförts alltjämt
syntes äga giltighet och under den sedan dess gångna tiden ytterligare bekräftats,
funne sig styrelsen kunna hänvisa till detta utlåtande.

Då emellertid vägande skäl till synes blivit anförda för att kungsgården i
fråga numera måtte få behållas såsom anstalt för minderåriga förbrytare och varje
förhoppning om en återflyttning dit av statsanstalten för vård av alkoholister inom
den närmare framtiden synts utesluten, hade styrelsen i skrivelse den 23 januari
1919 hos Kungl. Maj:t hemställt om tillkallande av högst fyra sakkunniga att inom

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

styrelsen biträda med vissa utredningar rörande alkoholistvården inom landet, vilka
utredningar bland annat avsåge frågan om inrättande av en ny, ändamålsenligare
anordnad statsanstalt för vård av alkoholister. Med bifall till denna hemställan
hade Kungl. Maj:t genom beslut den 7 februari 1919 uppdragit åt socialstyrelsen
jämte särskilt tillkallade sakkunniga att verkställa bland annat ifrågavarande utredning.
Så snart vissa andra förslag, som jämväl berörde alkoholistvården vid
statsanstalten och som ansetts vara av synnerligen brådskande natur, hunnit utarbetas,
komme verkställandet av ifrågavarande utredning att upptagas till behandling.

Styrelsen finge slutligen erinra om att anstalten vid Salbohed visat sig vara
ej blott i mer än ett avseende otillfredsställande ur synpunkten av rationell alkoholistvård,
utan även, trots gällande starka restriktioner beträffande rusdrycksförsäljningen,
fullständigt otillräcklig. Sålunda vore därstädes numera samtliga vårdplatser
belagda, och tid efter annan måste åtgärder vidtagas för att genom överflyttningar
till erkända alkoholistanstalter nödtorftigt tillgodose de mest trängande
behoven av vårdplatser vid statsanstalten. Förhållandena vore följaktligen sådana,
att den behöriga tillämpningen av lagen om behandling av alkoholister den 30 juni
1913 i själva verket redan nu i viss mån äventyrades, och att utvecklingen på området
vore ägnad att i detta hänseende ingiva allvarlig betänklighet för den närmare
framtiden, så framt icke åtgärder vidtoges för undanrödjande av förevarande
brister.

Med anledning av vad sålunda anförts förklarade socialstyrelsen
— likväl under starkt betonande av att den statliga alkoholistvårdens
rationella bedrivande oavvisligen krävde en ny, större och mera ändamålsenligt
anordnad anstalt än den nuvarande provisoriska anstalten
vid Salbohed — att styrelsen för sin del funne skäl anförda för att
Venngarns kungsgård finge permanent tagas i bruk för en uppfostringsanstalt
för vård av minderåriga förbrytare.

Då jag förra året, till avhjälpande av då rådande anstaltsbrist med Bcparteavseende
å till tvångsuppfostran dömda minderåriga manliga förbrytare, mentsch^en
framförde förslag om förflyttande tillsvidare av statens vårdanstalt för
alkoholister från Venngarn till Salbohed samt om förläggande tillsvidare
till Venngarn av eu statlig uppfostringsanstalt av förut nämnt slag,
vilket förslag sedermera vann Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall,
var min förhoppning den, att denna anordning endast skulle behöva
bliva av provisorisk natur. Den utredning, som de tvångsuppfostringssakkunniga,
enligt vad i det föregående nämnts; förebragt rörande de
utvägar, vilka synas stå till buds för avhjälpande av den allt mer framträdande
platsbristen på nu ifrågavarande område, gör det emellertid
nu nödvändigt att till prövning upptaga spörsmålet, om ej Venngarnsanstalten
bör för framtiden bibehållas så<om uppfostringsanstalt av
Biliavcj till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 287 höft. (Nr 324.) 11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

angiven art. De nybyggnader vid Venngarn, som de sakkunniga föreslå,
utgöra nämligen led i en av de sakkunniga planerad utvidgning
av Venngarnsanstalten såsom uppfostringsanstalt och en given förutsättning
för dessa byggnaders tillkomst över huvud taget är följaktligen,
att denna anstalts natur av stadigvarande dylik anstalt blir redan nu
fastslagen. Att Venngarnsanstaltens framtida karaktär blir med det
snaraste avgjord är, på sätt under ärendets utredning med styrka
framhållits, av den största betydelse ej minst för statens alkoholistvårdande
verksamhet. Förr än ett dylikt avgörande träffats, kunna
nämligen icke företagas några effektivare åtgärder ut ur det provisorium,
under vilket denna verksamhet för närvarande arbetar.

Då det sålunda gäller att intaga ståndpunkt till nu föreliggande
viktiga spörsmål, vill iag till en början erinra därom, att de i ärendet
hörda myndigheter, vilka kunna sägas företräda statens alkoholistvård —
Salbohedsanstaltens styrelse och socialstyrelsen — synas vara eniga om
denna sistnämnda anstalts otillräcklighet och olämplighet för sitt ändamål
och följaktligen hålla före, att en rätt alkoholistvård nödvändigtvis
kräver dennas förläggande till en bättre utrustad anstalt. Utgår man
från detta betraktelsesätt som riktigt, torde man å andra sidan kunna
konstatera att, om VenngarnsnnstsAten bestämmes skola bliva eu permanent
uppförring snx\&t&\t, en ny alkoholist anstalt måste upprättas å annan plats
än Salbohed. Å andra sidan är att märka, att, om alkoholistvårdens
krav tillgodoses på det sätt, att Venngarn sämst sAten återgår till att bliva
statlig alkoholist&nstalt, det givetvis blir nödvändigt att — utöver de nya
uppfostringsanstalter som av andra skäl äro erforderliga — upprätta eu
ny uppfostringsanstalt i ersättning för Venngarnsanstalten. I ena som
i andra händelsen torde alltså upprättandet av en ny anstalt bliva ofrånkomligt.
I båda alternativen måste Venngarnsanstalten tagas i användning:
i förra fallet som uppfostringsanstalt, i senare fallet som alkoholistanstalt.
För besvarande av nu föreliggande spörsmål är följaktligen
av avgörande betydelse, för vilket av dessa ändamål Venngarnsanstalten
bäst lämpar sig — i vilket av de båda antagna fallen anstalten
kan antagas bliva till den största nyttan för det allmänna.
Tjänas det allmänna bäst därigenom, att anstalten fortfar att användas
som uppfostringsanstalt, bör anstaltens permanenta natur av dylik
anstalt nu fastslås, samt ansträngningarna imiktas på att skaffa en
ny alkoholistanstalt. Endast under förutsättning, att en undersökning
i nu förevarande avseende ger ett motsatt resultat, kan en återflyttning
till Venngarn av statens alkoholistvårdande verksamhet ifrågasättas, och

Kungl. Maj.ts proposition Nr 324.

i så fall blir, på sätt redan framhållits, det i stället nödvändigt att upprätta
en ny uppfostringsanstalt i ersättning för den nu till Venngarn
förlagda.

Vid bedömandet av frågan, i vilketdera av de antagna fallen Venngarnsanstalten
kan väntas bliva till största nyttan för det allmänna,
gäller det att taga hänsyn till å ena sidan det nuvarande och väntade
framtida behovet av anstaltsutrymme beträffande nu ifrågavarande två
kategorier av klienter — minderåriga manliga förbrytare och alkoholister

— samt å andra sidan Venngarnsanstaltens nuvarande resurser samt
utvecklingsmöjligheter i nu förevarande avseende. Vad nuvarande och
framtida behovet av anstaltsplatser för minderåriga manliga förbrytare
beträffar torde vara tillräckligt att hänvisa till den förut lämnade utredningen
härom. Därav framgår, att detta behov är så starkt, att, även
om Venngarnsanstalten utbygges till sin fulla kapacitet, densamma —
jämte Bonaanstalten — likväl ej blir tillfyllest ens med nuvarande lagstiftning,
än mindre då efter det förutnämnda lag av den 7 maj 1917
om utsträckning av tvångsuppfostringsförfarandets tillämpningsområde
trätt i kraft. Vad åter angår utrym mesbehovet å en statlig alkoholistanstalt
är detta givetvis, under nu rådande osäkra förhållanden på det
nykterhetspolitiska området, synnerligen svårt att beräkna. Av vad
från Salbohedsanstaltens styrelses samt socialstyrelsens sida anförts syQes
visserligen framgå, att denna anstalt med sina 35 platser icke är fullt
tillräcklig för ändamålet. Det nuvarande behovet torde dock knappast
kunna skattas högre än till omkring 50 platser. Och vad beträffar behovet
i nu nämnt hänseende under den närmaste framtiden, tillåter jag
mig påminna därom, att de två ledamöter av Salbohedsstyrelsen, vilka
reserverat sig mot styrelsens beslut att tillstyrka Venngarnsanstaltens
omändrande till permanent uppfostringsanstalt, föreslagit, att den statliga
alkoholistanstnlt, som, ifall denna omändring likväl bleve genomförd,
skulle inrättas i stället för Venngarns- och Salbohedsanstalterna, måtte

— åtminstone till en början — avses för 100 personer. Åven om denna
siffra, med hänsyn tagen till den utvidgning av alkoholistlagens tilllämplighetsområde
som är ifrågasatt, måhända icke kan anses vara för
hög samt man alltså kan utgå ifrån, att Venngarnsanstalten, i fall den
inom den närmaste framtiden återginge till sin förra funktion som statlig
alkoholistanstalt, skulle med sin nuvarande storlek vara väl avpassad
för sitt ändamål, torde det dock vara uppenbart, att de synnerligen
stora möjligheter att för relativt små kostnader kunna avsevärt utbyggas,
som Venngarnsanstalten, med sina rikligt tilltagna utrymmen i olika

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

avseenden, ostridigt äger, i detta sistnämnda fall icke alls eller i allt
fall icke ännu på länge skulle kunna tillgodogöras.

På grund av vad jag sålunda anfört, kan jag ej finna annat än
att Venngarnsanstalten måste antagas bliva till avgjort större nytta för det
allmänna såsom uppfostringsanstalt för minderåriga manliga förbrytare
än såsom alkoholistanstalt. Då härtill kommer, att Venngarnsanstaltens
ombildning till stadigvarande uppfostringsanstalt av angiven art utgör
en nödvändig förutsättning för vidtagande av de byggnadsarbeten vid
Venngarn, som tvångsuppfostringssakkunniga ansett ofrånkomliga för
ett skyndsamt avhjälpande av den nuvarande platsbristen, tvekar jag
icke att ansluta mig till de sakkunnigas förslag därom, att tvångsuppfostringsanstalten
vid Venngarn ej längre skall vara av provisorisk natur
utan densamma tillerkännas ''permanent karaktär. Statsrådet och chefen
för civildepartementet, i samråd med vilken jag berett denna del av
ärendet, är härutinnan med mig fullt ense.

På sätt framgår av förut lämnad redogörelse, har ingen av de i
ärendet hörda myndigheterna ansett sig böra motsätta sig ett beslut
av statsmyndigheterna i deuna riktning. Och även Kungl. Maj:t kan
praktiskt taget anses hava redan ställt sig på samma ståndpunkt genom
sitt förutnämnda, på civildepartementets föredragning den 7 februari
1919 fattade beslut, varigenom Kungl. Maj:t, på framställning av socialstyrelsen,
uppdragit åt detta ämbetsverk jämte särskilt tillkallade sakkunniga
att verkställa utredning, avseende, bland annat, inrättande av
en ny, ändamålsenligare inrättad alkoholistanstalt. Att, på sätt Salbohedsstyrelsen
hemställt, göra ett medgivande till Venngarnsanstaltens definitiva
förändring till uppfostringsanstalt beroende av, att samtidigt därmed
beviljas medel för upprättande av en ny alkoholistanstalt, kan
uppenbarligen så mycket mindre komma i fråga, som nyssberörda,
socialstyrelsen anbefallda utredning ännu icke ens hunnit påbörjas.

Vid prövningen av de av de sakkunniga framförda särskilda förslagen
till provisoriskt avhjälpande av den rådande platsbristen med
avseende å vården av minderåriga förbrytare kommer jag således att,
med stöd av den utredning som i nu förevarande del av ärendet blivit
förebragt, utgå ifrån att, i överensstämmelse med de tvångsuppfostringssakkunnigas
förslag, riksdagens medgivande sökes däi till, att den
till Venngarn tillsvidare förlagda allmänna uppfostringsanstaltens karaktär
av provisorium må upphöra och där upprättas en permanent anstalt av
angiven art.

Kutigl. Maj:ts nåd. proposition Nr 324.

Det andra spörsmål, som kräver sitt besvarande, innan ett närmare
ståndpuukttagande till de tvåugsuppfostringssukkunnigas särskilda förslag
blir möjligt, är om behovet därav, att uppfostringsanstalter av nu
förevarande slag och storlek bliva utrustade med särskilda gymnastikbyggnader.

Med avseende å detta spörsmål är att märka, att förefintliglieten
av detta behov tidigt framhållits av dem, som haft att syssla med vårt
tvångsuppfostringsväsende. 1

Sedan Bonastyrelsen i sin till Kungl. Maj:t avgivna berättelse
över 1913 års verksamhet omnämnt, bland annat, att den hade för avsikt
att npptaga till behandling frågan om uppförande vid anstalten av
ett gymnastikhus samt länsstyrelsen i Östergötlands län därefter vid
den 18 maj 1914 förrättad inspektion av anstalten vitsordat behovet av
en dylik byggnad, underställde Bonastyrelsen detta spörsmål Kungl.
Maj:ts prövning i den skrivelse, som styrelsen den 28 oktober 1914
avlät till Kungl. Maj:t om anstaltens anslagsbehov för år 1910. Något
bestämt yrkande i denna del framfördes dock icke av stjn-elsen vid detta
tillfälle. Styrelsen förklarade tvärtom, att, då man icke kunde bilda
sig en föreställning om det då nyss började världskrigets långvarighet
och de av detsamma förorsakade ekonomiska verkningarna samt vid
sådant förhållande varje statsutgift, som icke vore oundgängligen nödig,
torde böra tillsvidare undanskjutas, st}Trelsen icke ansåge sig böra för
det dåvarande begära medel för det ifrågavarande ändamålet.

Sedan länsstyrelsen vid sin inspektion av anstalten den 31 maj
1915 åter igen på det livligaste vitsordat behovet av ett gymnastikhus
å Bona, upptog Bonastyrelsen i sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 5
november 1915 rörande anstaltens anslagsbehov för år 1917 spörsmålet
om eu dylik byggnads uppförande till förnyad omprövning samt hemställde,
att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen begära medel till detta
önskemåls förverkligande. Sin framställning i denna del gav styrelsen
därvid följande motivering:

V) Böra uppfostringsanstalter
av
nu förevarande
slag
utrustas med
särskilda
gymnastikbyggnader? Bonastyrdsans

samt
länsstyrelsens
i Östergötlands
län
tidigare yttranden
i
ämnet.

I § 5 av stadgan för anstalten vore föreskrivet, att å tider, då övriga göromål
det medgåve och sådant lämpligen borde ske, eleverna skulle övas i gymnastik.
Vid anstaltens anläggning hade icke vidtagits någon anordning för att bereda
lokal för dessa övningar, vilka, så gott sig göra låtit, börjat bedrivas uti matsalen,
vars bord och bänkar skjutits åt sidan. Sedan eleverna under senare år blivit så
många, att bord och bänkar helt fyllde matsalen, både det blivit omöjligt att för
gymnastikövningar använda ifrågavarande rum, vilket vore det enda å anstalten av
sådan storlek, att gymnastik kunde där äga ruin. Då golvet i matsalen bestode
av cement (s. k. patentputs) och där saknades all redskap, hade gymnastiken alltid

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

blivit av den mest elementära art. Numera måste den bedrivas ute i fria luften,
då väderleken sådant medgåve, och hade fått inskränkas till marschövningar och
enklare fristående rörelser. Det vore givet, att under sådana förhållanden gymnastikövningarna
icke kunnat bliva av det pedagogiska värde eller till det fysiska
gagn, som de skulle få, därest för detsamma funnits en användbar lokal. Att rationellt
bedriva gymnastikövningar vore av den största betydelse vid en uppfostringsverksamhet
av den art, som avsetts med Bonaanstaltens anordnande, torde icke
behöva närmare motiveras.

I våra grannländer saknades icke gymnastiksal å de större anstalterna av
detta slag, och på vårt lands största uppfostringsanstalt, åkerbrukskolonien Hall,
upprättat av ett enskilt sällskap, hade en sådan länge funnits. På uppfostringsanstalter
i utlandet funnes i regel gymnastiksal. Överallt hade man lärt sig att
högt skatta gymnastikens stora betydelse.

Det vore av vikt att eleverna under den från kroppsarbete eller skolundervisning
fria delen av dagen sysselsattes, på ett lämpligt sätt. Ett med erforderlig
inredning och tillräcklig materiell utrustat gymnastikhus måste därför även ur
sistnämnda synpunkt anses hehövligt med hänsyn till de skaror av unga pojkar,
som numera årligen sändes till Bona.

ueparte- Beträffande den ifrågavarande gymnastikbyggnaden anförde före <kni4januari

dragande departementschefen till statsrådsprotokollet den 14 januari
1914. 1916, då framställningar till riksdagen om anslag till Bonaanstalten

beslötos, att han visserligen icke underskattade betydelsen av en sådan
byggnad å Bona; en dylik borde, enligt departementschefens mening,
i sinom tid uppföras där. Han ansåge dock, att, då detta behov icke
kunde rubriceras såsom oavvisligt, det under då rådande förhållanden
borde få anstå med dess tillfredsställande.

Beträffande angelägenheten därav, att elevernas fysiska uppfostran
främjas genom gymnastik, yttra nu tvångsuppfostringssakkunniga i sitt
betänkande den 31 januari 1919:

Under de besök, som de sakkunniga avlagt på uppfostringsanstalter i Danmark,
hade deras övertygelse om gymnastikens betydelse för elevernas hela fostran blivit
ytterligare bestyrkt. Ur senaste årsredogörelsen för en av de besökta anstalterna —
Proven utanför Köpenhamn — ville de sakkunniga till belysande av, huru man såge
på denna sak i vårt grannland, anföra följande:

»Dagens sista undervisningstimme är alltid helgad åt gymnastiken.
Skolhemmets motto kunde väl vara: mens sana in corpore sano, eller såsom
det står på en inskription över ribbstolarna i vår gymnastiksal: räta på ryggen och
tala sanning.

Efter de enformiga kroppsställningarna under dagens arbete få eleverna sträcka
ut på sina lemmar, och frågar man oss, vilket diciplinmedel som vi här på skolhemmet
sätta högst, så svara vi utan tvekan: gymnastiken.

En timmes gymnastik om dagen under kraftig ledning är en säker väg till
viljans disciplinerande och stärkande.»

Tvångsuppfostringssak
kunnig a.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 324.

Gymnastikens stora betydelse som uppfostringsmedel torde vara Departetillräckligt
erkäud för att här behöva närmare utvecklas. Att anstalter memscliefen
av nu ifrågavarande slag, där ett par hundra ynglingar i ålder från
och med femton till och med tjugu år äro sammanförda för att emottaga
dem ådöind tvångsuppfostran, bliva .sätta i tillfälle att på ett ändamålsenligt
sätt använda gymnastiken i sin fostrande verksamhet, synes
mig därför vara eu angelägenhet av vikt. Av den här förut lämnade
korta historiken över denna frågas föregående behandling framgår
också, att det endast berott på den under de senaste åren rådande
kristiden, att ej förslag tidigare förelagts riksdagen om uppförande av
ett gymnastikhus vid vår hittillsvaraude enda permanenta tvångsuppfostringsanstalt
för manlig ungdom, den å Bona. Enligt min mening
bör det betraktas som ett starkt önskemål, att Bon aanstalten och —
därest Venn garn sanstalten övergår till att vara permanent uppfostringsanstalt
— jämväl denna senare, så snart omständigheterna det medgiva,
få sina byggnader kompletterade med gymnastikhus. Att under nu på
byggnadsmarknaden rådande exceptionellt svåra dyrtid bekosta dylika
byggnaders uppförande för att användas allenast för sitt egentliga ändamål,
torde dock icke kunna komma ifråga. Av vad jag sagt torde
emellertid vara klart, att, därest de sakkunnigas förslag att till platsbristens
avhjälpande låta vid Bona och Venngarn uppföra gymnastikhus
samt inreda dem till provisoriska elevbyggnader skulle vid närmare
omprövning befinnas innebära eu från Övriga synpunkter lämplig
utväg, något hinder för detta förslags förverkligande ej möter därutinnan,
att några särskilda byggnader för elevernas gymnastikövningar
ej skulle erfordras, utan att det tvärtom enligt min mening måste
hälsas med tillfredsställelse, om på detta sätt, samtidigt därmed, att
ett medel vunnes till platsbristens skyndsamma avhjälpande, den betydelsefulla
frågan om gymnastikens rationella ordnande vid nu ifrågavarande
anstalter kundé föras närmare sin lösning.

Av de spörsmål, som nu föreligga till avgörande, torde, ej minst VI) Dcparmed
hänsyn till den ekonomiska räckvidden, det rörande Bäckaskog in- fens yttrande
taga det betydelsefullaste rummet och därför förtjäna att här först tagas rörande de
under omprövning. byggnads Av

utredningen i ärendet framgår, att innebörden av Bäckaskogs- förslagen och
projektet, sådant det av de sakkunniga förordats, är i korthet den, att behoven,
åtgärder skulle vidtagas i riktning av att Bäckaskogs kronodomän, som
för närvarande är utarrenderad, den 14 mars 1920 kommc att stå till
Kungl. Maj:ts och kronans fria disposition för upprättande där i sinom

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

A)Angående tid av en permanent uppfostringsanstalt för minderåriga manliga föravClåtiiär<i*r
brytare. Med framställandet av detta förslag hava de sakkunniga haft
i syfte ntt få till huvudsyfte att bereda möjlighet för Kungl. Maj:t att inom en ej
alltför avlägsen framlid förordna om. ikraftträdande av förut nämnda

"Tv Tv tf O # # t

fostringsnn- lag den 7 maj 1917 om utsträckning av tvångsuppfostringsförfarandets
iSaskog. tillämplighetsområde.

Betydelsen därav, att det icke måtte dröja alltför länge, innan
1917 års lag kan träda i tillämpning, kan ej nog kraftigt framhållas.
Det torde icke ligga någon överdrift i att säga, att följden av att detta
ännu ej kunnat ske varit den, att snart sagt hundratals vilsekomna ynglingar
i åldern 15—18 år, för vilka intagandet å uppfostringsanstalt av
statsmakterna redan ansetts som lämpligaste botemedlet, i stället måst
inspärras i fängelse. Det synes mig, som om man icke längre kan stå
till svars med att icke vidtaga åtgärder till avhjälpande av ett dylikt
svårt missförhållande. Tillfälle härtill erbjuder sig nu. Ett realiserande
av det förslag, som de tvångsuppfostringssakkunniga, på sätt nyss nämnts,
efter ingående undersökningar av ett flertal platser, framlagt beträffande
Bäckaskog, skulle vara ägnat att i avsevärd mån föra oss närmare den
tidpunkt, då 1917 års lag kan träda i kraft. Bleve redan nu fastslaget,
att Bäckaskog skulle tagas i anspråk som uppfostringsanstalt, skulle de
sakkunniga kunna omedelbart gå i författning om utarbetande av detaljerad
plan för Bäckaskogs bebyggande i sådant syfte, och förhoppning
skulle då kunna hysas därom, att ärendet hunne bliva fullständigt
utrett i så god tid, att denna plan skulle kunna underställas riksdagens
prövning redan under nästkommande år. Blir åter spörsmålet om Bäckaskogs
användande som uppfostringsanstalt ej avgjort redan i år, torde
däremot dels uppenbar fara föreligga för att någon antagbar överenskommelse
med vederbörande om Bäckaskogs överlåtande till Kungl.
Maj:ts och kronans fria disposition före arrendetidens utgång icke skulle
kunna träffas, dels ock, med hänsyn till frågans ovisshet, det i allt fall
bliva nödvändigt att låta anstå med ett alltid tidsödande och med dryga
kostnader förbundet utarbetande av detaljerad plan för Bäckaskogs användande
till uppfostringsanstalt. Man torde alltså kuuna säga, att, om
icke redan nu avgörande träffas i den av de sakkunniga föreslagna
riktningen — alldeles frånsett den risk, som föreligger att det tillfälle,
som nu erbjuder sig att på antagliga villkor få dispositionsrätt
över Bäckaskog, går Kungl. Maj:t och kronan ur händerna — i allt fall
ett uppskov av minst ett år med 1917 års lags trädande i kraft därav
förorsakas. Genom ett omedelbart beslut i enlighet med de sakkunnigas
förslag komme härtill den synnerligen beaktansvärda fördel, som

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 324.

skulle vinnas så till vida, att möjlighet bleve beredd att under nästkommande
års vår få upprättad å Bäckaskog en provisorisk anstalt för
36 elever, till vilken fråga jag får tillfälle att återkomma längre fram
i sammanhang med övriga spörsmål för provisoriskt avhjälpande av den
nu rådande platsbristen.

På grund av vad jag sålunda anfört kan jag icke annat än förorda,
att tvångsuppfostringssakkunnigas förslag rörande Bäckaskog i trots
av det bekymmersamma statsfinansiella läget och de jämförelsevis höga
kostnader, som äro förenade med förslagets genomförande, realiseras.

Vad Bäckaskogsförslagets ekonomiska sida angår, vill jag till en
början framhålla, att av vad i det föregående anförts om tvångsuppfostringssakkunnigas
strävanden att finna en kronodomän, som lämpar sig
för det nu ifrågavarande ändamålet, tydligen framgår, att de vid fullgörandet
av sitt uppdrag sökt att erhålla det bästa möjliga — såväl med hänsyn
till redan förefintliga fördelar och utrymmen som med tanke på utvecklingsmöjligheterna
— utan att dock bortse från nödvändigheten av att
därvid i möjligaste mån begränsa kostnaderna för det allmänna. Bland
förslagsställarna har ju även den sakkunskap varit representerad, för
vilken de statsekonomiska synpunkterna måst vara av avgörande betydelse,
och som vid valet av egendom uppenbarligen noga övervägt förslagets
innebörd i kostnadshänseende.

Engångskostnaderna för nu förevarande förslags genomförande
skulle, enligt de sakkunnigas utredning och det med innehavarna av
arrendet av Bäckaskog träffade preliminära avtalet, uppgå tiil 432,355
kronor, på sätt framgår av här förut (sid. 52—54) införd sammanställning..

Trots den avsevärda utgift, som arrenderättens avlösande i avseende å
Bäckaskog medför — belöpande sig till, frånsett betingad ränta, 109,798 kronor
46 öre — bär jag av den förebragta utredningen ansett det vara ådagalagt,
att berörda kronoegendom, utnyttjad på föreslaget sätt för ett statens
eget ändamål, bör, alldeles oavsett den i det föregående påvisade nödvändigheten
av snara åtgärders vidtagande för att förut omförmälda 1917 årslag
må kunna träda i kraft, komma att tillföra staten större fördelar än den med
nu gällande arrendevillkor gör. Härvidlag har jag icke kunnat undgå att
observera förhållandet mellan Bäckaskogs nuvarande taxeringsvärde,

489,000 kronor, och det årliga arrendebeloppet, 6,500 kronor, vilket
sistnämnda belopp tid efter annan måst tagas i anspråk för ersättningar
till arrendatorn för vid egendomen utfört byggnadsarbete utöver honom
åliggande underhållsskyldighet.

Beträffande de belopp — 270,800 och 45,000 kronor eller sammanlagt
315,800 kronor —, som skulle utgå till inlösen av levande och
Bihang till riksdagens protololl 101:9. 1 samt. 287 höft. (Nr 324.) 12

B) Angående
de framförda
förslagen
till
skyndsamt
avhjälpande
genom
provisoriska
åtgärder
av
platsbristen
under den
närmaste
framtiden.

90 Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

döda jordbruksinventarier m. m., torde dessa utlägg vara att betrakta såsom
kapital, placerade på sådant sätt, att de böra giva skälig avkastning
genom den minskning i direkta kostnader för elevernas underhåll, som
möjliggöres genom egendomens livsmedelsproduktion.

Efter att hava samrått med statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
är jag därför beredd att tillstyrka de sakkunnigas förslag
rörande Bäckaskog i den del detta förslag nu är föremål för omprövning.

De Övriga förslag de sakkunniga framlagt hava sin huvudsakliga
grund i angelägenheten av att genom vidtagande av skyndsamma åtgärder
fortast möjligt få avhjälpt den redan med nu gällande lagstiftning
rådande platsbristen på nu förevarande område.

På sätt redan förut angivits, torde denna platsbrist kunna, såvitt
angår åren 1919 och 1920, uppskattas till minst 100 platser. Till mötande
av detta krav på utrymme erbjuda sig enligt de sakkunniga i
huvudsakligen allenast tvenne utvägar. Den ena av dessa innebär ett
utbyggande av Venngarnsamtalten med bland annat ett gymnastikhus
och en verkstadsbyggnad, vilka byggnader dock icke skulle omedelbart
komma till användning för sina egentliga ändamål, utan tills vidare utnyttjas
för tillfällig förläggning dit av sammanlagt intill 70 elever. Den
andra utvägen skulle bestå i uppförande vid Bona av ett gymnastikhus, i
vilket skulle kunna under tider av stark elevtillströmning tillfälligtvis förläggas
intill ett 30-tal elever, men som dessemellan skulle kunna tagas i
bruk för elevernas gymnastikövningar. Till nu förevarande två utvägar
sluter sig subsidiärt eu tredje, jämväl den anvisad av de sakkunniga,
vilken skulle bestå däri, att — under förutsättning att Bäckaskog enligt
de sakkunnigas förslag ställes till Kungl. Maj:ts och kronans fria disposition
— därstädes omedelbart efter det så skett vidtoges vissa mindre
omäudringsarbeten, varigenom möjliyhet skulle beredas att dit förlägga
36 elever. A Bäckaskog skulle alltså enligt detta sistnämnda förslag
komma att upprättas en mindre, tillsvidare provisorisk uppfostringsanstalt.
Om samtliga nu nämnda utvägar anlitades, skulle utvinnas
tillhopa 136 platser och platsbehovet, som nämnt beräknat till minst 100
platser, följaktligen bliva, så vitt nu kan bedömas, åtminstone under
loppet av nästkommande år väl tillgodosett.

Alla de sålunda framkomna förslagen till provisoriskt avhjälpande
av anstaltsbristen synas mig utgöra framkomliga vägar. Med hänsyn
till angelägenheten därav, att statens utgifter begränsas till att omfatta
allenast det oavvisligen nödvändiga, har jag dock ansett mig böra undersöka,
huruvida icke någon reduktion skulle kunna ske i de ifrågavarande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

projekten. Med hänsyn därtill, att platsbristen, som sagts, beräknats
till — lat vara som ett minimum — ett 100-tal platser, torde det kunna
antagas, att en dylik reduktion skulle kunna ske utan alltför stor risk,
om densamma inskränktes till att omfatta högst omkring ett 30-tal

platser.

Med avseende å spörsmålet, på vad sätt en inskränkning i vad *, De fort-^
de sakkunniga föreslagit lämpligast skulle kunna ske, synas mig av- nadsarbe! ena
görande skäl tala för, ait- denna ej bör gå ut över den föreslagna ut- vid venngam.
vidgningen av Venngarnsanstalten. Att, låt vara genom vidtagande
av åtgärder av delvis endast provisorisk natur, redan nu. tillvaiataga
de störa utvecklingsmöjligheter, Venngarnsanstalten obestridligen äger,
lärer icke gärna kunna an*es annat äu som — särskilt från ekonomisk
synpunkt — välbetänkt. De vid Venngam föreslagna byggnaderna äro
ju samtliga beräknade att ingå som led i en framtida, såsom önskvärd
ansedd utbyggnad av eu anstalt av mera definitiv art.

Jag är alltså beredd tillstyrka, att medel äskas av riksdagen för
bestridande av kostnaderna för’'' utförande av de byggnadsarbeten vid
Venngarnsanstalten, som dennas styrelse samt de sakkunniga, på sätt
förut nämnts, föreslagit.

Mot detaljerna i den i nu förevarande avseende framlagda byggnadsplanen
torde intet mera avsevärt vara att anmärka. I överensstämmelse
med vad byggnadsstyrelsen hemställt torde dock böra dels vid verkställandet
av den föreslagna tillbyggnaden till köksavdelningen iakttagas,
att åt denna i fasad utbildningen gives en något större överensstämmelse
med huvudbvggnaden än förslaget utvisar, dels ock av Kungl. Maj.t
föreskrivas, att, innan de föreslagna byggnadsarbetena vid Venngarn
påbörjas, en fullständig situationsplan rörande samma arbeten skall

underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Kostnaderna för nu ifrågavarande byggnadsarbeten — omfattande
förutom nyssnämnda gymnastikhus och verkstadsbyggnad samt utvidgning
av köksavdelningen, anordnande genom nybyggnad eller eljest av
en del förmansbostäder — har, inberäknat komplettering av kokanordningarna,
inventariers anskaffning in. m., i förut omnämnda tablå uppskattats
till sammanlagt 414,000 kronor. Därvid är att uppmärksamma,
dels att för de av Venngarnsstvrelsen föreslagna tvenne tvåfamiljshusen
kostnaden beräknats till sammanlagt 60,000 kronor eller 18,000 kronor
lägre belopp än det, vartill de sakkunniga uppskattat kostnaden för
uppförande av de av dem föreslagna ytterligare två hus av samma typ,
dels ock att posten till oförutsedda utgifter, arkitekt- och kontrollantarvoden

b) De föreslagna
byggnadsarbetena

vid Bona och
Bäckaskog.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

m. m. i tablån upptagits med det av byggnadsstyrelsen föreslagna förhöjda
beloppet av 30,000 kronor. Enligt dessa beräkningar skulle
alltså de fyra tvåfamiljshusen komma att draga en medelkostnad av
34,500 kronor. Då de sakkunnigas beräkning av tvåfamiljshusen
skett på ett väsentligt senare stadium än Venngarnsstyrelsens samt
därvid lagts till grund den erfarenhet, som vunnits vid nyligen skett
utbjudande på entreprenad av liknande byggnadsarbeten vid Bona,
skulle en höjning i nvssberörda å-pris kunna ifrågasättas. Härtill
torde dock knappast föreligga tillräckliga skäl, då ju den omständigheten,
att samtidigt komma till utförande å samma plats fyra stycken
byggnader av samma typ, givetvis är ägnad att nedbringa kostnaden
för varje byggnad, samt härtill kommer, att det belopp, varmed
posten oförutsedda utgifter m. m., på sätt nyss nämnts, upptagits, förefaller
vara, i betraktande av de jämförelsevis enkla byggnadsarbeten,
varom här är fråga, väl rikligt tillmätt.

Enligt min mening bör alltså till nu ifrågavarande byggnadsarbeten
vid Yenngarn äskas det belopp, vartill kostnaderna för samma
arbeten — i överensstämmelse med byggnadsstyrelsens tillstyrkande utlåtande
— upptagits i nyssnämnda tablå, eller således 414,000 kronor.

Av de föreslagna åtgärderna för beredande av provisoriska anstaltsplatser
återstår att pröva dem, som avse vissa byggnadsarbeten å Bona
och vid Bäckaskog. På dessa ställen skulle enligt de föreliggande förslagen
kunna utvinnas å det förra 30 och å det senare 36 elevplatser.
Det gäller alltså att tillse, i fråga om vilketdera av dessa förslag nyssberörda
av mig ifrågasatta reduktion lämpligast skulle kunna genomföras.

De åtgärder i nu förevarande avseende, som äro föreslagna att vidtagas
vid Bona, skulle, såsom förut nämnts, bestå däri, att därstädes uppfördes
en gymnastikbyggnad av samma typ som den vid Venngarn föreslagna,
vilken byggnad under de tider på året, då så erfordrades, skulle
tjäna som provisorisk förläggningsplats för elever, men eljest användas
som gymnastiklokal. För möjliggörande av byggnadens utnyttjande i
sistberörda syfte skulle densamma, i motsats till det vid Venngarn föreslagna
gymnastikhuset, redan från början inredas som gymnastiklokal,
ävensom anskaffas erforderlig gymnastikapparelj.

Redan förut har framhåliits önskvärdheten, för att ej säga nödvändigheten
därav, att eu anstalt av nu ifrågavarande slag, så snart
omständigheterna det medgiva, utrustas med särskild gymnastikbyggnad.
Samtidigt gjorde jag dock gällande, att det ej gärna kunde" ifrågasättas,
att under nu rådande dyrtid ensamt för tillfredsställande av detta

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

behov bekosta dylika byggnaders uppförande. Vid nu nämnda förhållande
och då med hänsyn till de beräkningar, som förut framlagts beträffande
platsbristen, föga utsikt synes förefinnas för att, därest de
provisoriska åtgärder, varom här är fråga, skulle komma att inskränkas
till de föreslagna byggnadsarbetena vid Venngarn och Bona, gymnastikhuset
å detta sistnämnda ställe skulle ens under någon kortare tid av
året komma till användning för sitt egentliga ändamål, blir den fråga,
som nu främst kräver sitt svar, följande: huru skall man, alldeles frånsett
frågan om möjligheten att använda gymnastikhuset för dess egentliga
syfte, utöver de vid Venngarn placerade 70 anstaltsplatserna, lämpligast
utvinna ytterligare erforderliga omkring 30 dylika platser? Bör
man härför vidtaga nyssnämnda provisoriska förläggning i ett nvuppfört
gymnastikhus vid Bona eller vid Bäckaskog upprätta en tillsvidare
provisorisk, mindre uppfostringsanstalt?

Med avseende å detta spörsmål vill jag då till en början påminna
därom, att tvångsuppfostringssakkunniga i sitt betänkande den 31 januari
1919 uttryckligen betonat, att Bonaanstalten efter slutförandet av nu
pågående utvidgningsarbeten vunnit den storlek — den skulle ju, om
utgårdarna vid Bockfall och Rösiö medräknas, komma att omfatta
omkring 235 elevplatser — att det vore önskvärt, att någon ytterligare
utbyggnad av Bonaanstalten ej behövde förekomma. Gäller detta
en eventuell utbyggnad med permanenta anordningar, torde samma omdöme
med minst lika starka skäl kunna fällas beträffande en anordning,
varigenom elevantalet skulle utökas med ett 30-tal elever, förlagda
på föreslaget provisoriskt och följaktligen från övervakningssynpunkt
mindre tillfredsställande sätt. De sakkunniga hava också tydligen
förordat förslaget om ifrågavarande provisoriska åtgärder med avseende
å Bonaanstalten allenast som en nödfallsutväg, vars beträdande syntes
dem ofrånkomlig, då ingen annan utväg vid tiden för avgivandet av
betänkaudet den 31 januari 1919 syntes dem stå till buds.

Emellertid är att uppmärksamma, att situationen i förevarande avseende
nu är i viss mån en annan. Efter avlåtande av nyssnämnda
betänkande hava ju de sakkunniga framkommit med Bäckaskogsprojektet,
vilket, som nämnts, i sig innesluter möjlighet jämväl till en provisorisk
elevförläggning dit. Enligt min mening bör förslaget om provisorisk
elevförläggning i nyuppförd gymnastikbyggnad vid Bona fortfarande betraktas
endast som en nödfallsutväg, som bör tillgripas först i fall dylik
förläggning till Bäckaskog ej kommer till stånd.

Vad då detta sistberörda förslag beträffar — vidtagande av vissa
byggnadsåtgärder vid Bäckaskog för möjliggörande av en förläggning

Kungl. Maj.ts proposition Nr 324.

dit av 36 elever — håller jag före, att detta förslag innebär så beaktansvärda
fördelar, att ett realiserande av detsamma icke bör stöta på några
betänkligheter, utan tvärtom måste betraktas som önskvärt. På detta
sätt skulle Bäckaskog med dess synnerligen omfattande jordbruks- och
trädgårdsdrift erhålla ett ingalunda föraktligt tillskott av billig arbetskraft.
Härigenom skulle, såsom de sakkunniga framhållit, i enlighet med
den erfarenhet man i liknande avseenden haft vid Venngarn, en del av
den nu vid Bäckaskog fast anställda jordbruks- och trädgårdspersonalen
kunna avvaras och på så sätt en avsevärd besparing komma tillstånd.
Ån betydelsefullare synes det mig vara, att med upprättandet av denna
till en början mindre omfattande provisoriska uppfostringsanstalt, avsedd
att, allt efter det möjlighet därtill kan beredas, utbyggas till att inrymma
allt större antal elever, är förenat den stora fördel, som, på sätt
också betonats av de sakkunniga, måste anses ligga däri, att den personal,
som skall leda och hava ansvaret för uppfostriugsarbetet, får
tillfälle att på ort och ställe så småningom samla erfarenhet på området
och växa in i sin betydelsefulla uppgift. Då härtill kommer,
att engångskostnaden för möjliggörande av den tillfälliga elevförläggningen
vid Bäckaskog skulle, på sätt jag strax får tillfälle att närmare
omnämna, åtminstone tillsvidare stanna vid ett 45,000 kronor lägre belopp
än det, som skulle erfordras för uppförandet av det planerade
gymnastikhuset vid Bona och anskaffandet av därtill hörande inredning
och apparelj, tvekar jag ej att tillerkänna nu förevarande del av Bäckaskogsprqjektet
ett obetingat företräde framför Bonaförslaget.

Den enda synpunkt, från vilken Bonaförslaget synes mig vara
överlägset förslaget om en provisorisk elevförlä ggu in g till Bäckaskog,
är med avseende å den tid, som kan beräknas för de olika förslagens
realiserande. Om, i enlighet med vad jag i det föregående förordat,
Bäckaskog ställes till Kungl. Maj:ts och kronans fria disposition först
den 14 mars nästa år, torde någon förläggning dit av elever knappast
kunna ifrågakomma förr än tidigast omkring den 1 april 1920. Ett nyuppfört
gymnastikhus vid Bona lärer åter kunna antagas bliva färdigt
att tagas i bruk för provisorisk elevförläggning redan i slutet av innevarande
år. Med avseende å de båda förslagen föreligger alltså en tidsskillnad
av omkring ett tredjedels år. Det företräde, som Bonaförslaget i
nu nämnt hänseende obestridligen äger framför Bäckaskogsprojektet, är
visserligen beaktansvärt, men är d''>ck ej av den avgörande betydelse,
att jag på grund därav ansett mig böra frångå vare sig min förut tillkännagivna
uppfattning, att Kungl. Maj:ts och kronans fria dispositionsrätt
till Bäckaskog bör utverkas först från och med den 14 mars 1920,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

eller min nyss framförda åsikt, att Bäckaskogsprojektet är att föredraga
framför Bonaförslaget, då det gäller att finna en utväg till provisorisk
elev förläggning.

Genomförandet av den provisoriska elevförläggningen till Bäcka.
skog skulle enligt de sakkunnigas förslag kräva dels 53,000 kronor för
vissa reparationsarbeten och dels 41,000 kronor för anordnande av elektrisk
belysning. Mot äskandet av det förstnämnda av dessa båda anslag
har jag intet att erinra. Vad åter angår förslaget om införande vid
Bäckaskog av elektrisk belysning, fiuner jag väl, i likhet med de sakkunniga
och på av dem anförda skäl, synnerligen önskvärt, att en dylik
anordning kommer till stånd, så snart omständigheterna det lämpligen
medgiva. Då emellertid, på sätt förut nämnts, någon elevförläggning
till Bäckaskog ej skulle kunna äga rum förr än på våren 1920 eller
således vid den ljusare årstidens inträde, torde med prövning av frågan
om en omändring av belysningsanordningarna vid Bäckaskog kunna utan
större olägenhet anstå till nästkommande år. Då, som bekant, för närvarande
råder exceptionell dy^rtid på den elektriska industriens område,
torde vara att antaga, att ett dylikt upphov med spörsmålets bedömande
under alla förhållanden skall komma att medföra en väsentlig minskning
i den för ändamålet beräknade kostnaden.

Enligt min mening bör alltså för vidtagande av ändringsarbeten å
vissa byggnader vid Bäckaskog för möjliggörande av eu förläggning dit
av 36 elever av riksdagen å extra stat för är 1920 begäras 53,000 kronor.

Då jag tillstyrker vidtagande av nu ifrågavarande ändringsarbeten,
torde jag, ehuru det här är fråga om byggnader, vilka icke hava något
kulturhistoriskt värde, redan nu böra uttala, att vid de byggnadsarbeten,
som i övrigt kunna bliva beslutade vid Bäckaskog, i händelse av bifall
till förslaget om förläggning dit av eu uppfostringsanstalt av nu ifrågavarande
art, det givetvis kommer att tillses, att byggnadsverk eller
annat av kulturhistoriskt värde vid Bäckaskog pietetsfullt bevaras och
vårdas och att, vid Bäckaskogs vidare utbyggande för dess här planerade
användning, all hänsyn tages till de önskemål, som i nu förevarande
avseende komma att framföras av de myndigheter, som åt sig
hava anförtrott att vaka över vården av kulturhistoriska minnesmärken.

Mot de sakkunnigas beräkning av ett belopp å 27,000 kronor till
anskaffande av inventarier till den provisoriska Bäckaskogsanstalten har
jag intet att erinra.

Vad slutligen beträffar de föreslagna byggnadsarbetena vid Bona
har jag redan förut som min åsikt uttalat, att det tillsvidare bör anstå
med äskande av medel till uppförande därstädes av ett gymnastikhus.

Resultat.

C) Ang.
erforderliga
driftkostnad
sanslag.

a) Bonaamtaltens
förslagsanslag.

96 Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

Vidkommande åter behovet av vidtagande av vissa ändringsarbeten i de
gamla sjuksalarna å Bona för dessas iordningställande till arbetssalar
för den föreslagna övervakningsavdelningen därstädes, är jag ense med
de sakkunniga och alltså beredd tillstyrka, att för detta ändamål av
riksdagen äskas 5,000 kronor.

Om, med hänsyn till angelägenheten av att nedbringa statens utgifter,
i tvångsuppfostringssakkunnigas förslag sker en reduktion efter
de linjer jag ifrågasatt, blir visserligen den nu rådande platsbristen icke
vare sig så fullständigt eller så skyndsamt avhjälpt som enligt de sakkunnigas
förslag, utan blir det antagligen nödvändigt att ännu en tid
dragas med en besvärande överbeläggning å våra två nuvarande uppfostringsanstalter.
En mycket betydande lättnad skulle dock vinnas
även genom realiserandet av de sakkunnigas projekt i den mera inskränkta
omfattning jag förordat. Redan i höst skulle Venngarnsanstalten kunna
väntas öppna sina portar lör 70 nya elever; vid ingången av nästa år
är den nya elevavdelningen å Bona med 80 elevplatser beräknad att
vara färdig; och på våren 1920 skulle ytterligare 36 platser bliva tillgängliga
vid Bäckaskog. Skulle, oaktat tillkomsten av samtliga nu
nämnda nya platser, utrymmet ändock ej bliva tillräckligt, torde under
loppet av nästa år, genom vidtagande av en del ytterligare omändringsoch
inredningsarbeten vid Bäckaskog, den provisoriska anstalten därstädes
kunna utan allt för stor kostnad sättas i stånd att mottaga ett
ökat antal elever.

Jag övergår härefter till behandlingen av frågan, till vilka belopp
de olika uppfostringsanstalternas driftkostnadsanslag böra äskas, i händelse
att beslut fattas i överensstämmelse med de förslag jag i det föregående
förordat.

Beträffande Bonaanstalten är, på sätt förut redan omnämnts, nu
fråga allenast om det för denna anstalt avsedda förslagsanslag. Bonastyrelsen,
som ej haft anledning att taga hänsyn till det av de sakkunniga
sedermera framlagda, av mig i det föregående avstyrkta utvidgningsförslaget
beträffande Bona, har beräknat, att Bonaanstaltens förslagsanslag
bör för år 1920 sättas till 380,000 kronor enligt den
närmare specifikation, för vilken i det föregående redogjorts.

Mot denna Bonastyrelsens beräkning har jag att framställa följande
erinringar.

Beklädnadsersättningarna, som av styrelsen upptagits för 25 förmän
och 1 maskinist, torde, med hänsyn därtill att enligt förslag, som
av Kungl. Maj:t framställts i årets statsverksproposition (punkt 39), en

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

uv styrelsen föreslagen uppsyningsmannabefattning skulle utbytas mot
en förmanstjänst, böra beräknas för 2G förmän och 1 maskinist.

Vid beräknandet av de särskilda posterna i den framlagda tablån
har styrelsen, enligt vad den ut lyckligen givit tillkänna, utgått från de
priser, som voro gällande vid tiden för avlåtandet av dess nu ifrågavarande
skrivelse eller således den 31 augusti 1918. En följd härav
har blivit, att vis«a poster — främst de med avseende å beloppen betydelsefulla
posterna till elevernas kost och beklädnad, eldning och belysning
samt avgående elevs utrustning — av styrelsen upptagits till ansenligt
högre belopp än för år 1919. Till belysning av i vilken grad detta är
fallet må här anföras, att, under det att samtliga nyssnämnda poster i
styrelsens beräkning för år 1919 upptagits till sammanlagt allenast
LöSjTOO kronor, samma pnster i styrelsens beräkning för år 1920 uppskattats
till icke mindre än 278,400 kronor. Emellertid är att märka,
att, sedan styrelsen avgav sitt förslag, världskriget upphört samt därmed
ut-ikt vunnits till att priserna å de artiklar, varom här främst är
fråga, skola avsevärt nedgå inom en ej alltför avlägsen framtid. Vid nu
nämnda fö’hållande synes det mig, som om man ej skulle eftersätta
nödig lörsiktighef, om nyssnämnda posters sammanlagda belopp reducerades
med 15 procent. Detta skulle betyda eu minskning i anslagets slutsumma
med 46,760 kronor. Då det emellertid är att antaga, att priserna
å beklädnadsvaror — särskilt skodon — skola nedgå i avsevärt
högre grad än med nyss nämnda procent, torde fullgiltig ardedning föreligga
till att den av mig föreslagna minskningen å 46,760 kronor i
Bonaanstaltens beräknade förslagsanslag utjämnas uppåt till 50,000 kronor.

I Bonastyrelsens beräkning ingår en helt och hållet ny post å

40,000 kronor till »inköp av förråd av beklädnad, bränsle m. fl. varor
samt till rörelsekapital.» Med avseende å motivet till denna posts tillkomst
tillåter jag mig hänvisa till vad styrelsen därom yttrat (s. 58),
varav synes framgå, att styrelsens förslag i denna del väsentligen haft
sin grund i det behov, som uuder de senaste årens kristid vid skilda
tillfällen uppstått, att på förhand uppköpa större förråd av vissa för
anstalten nödvändiga artiklar. Då emellertid, på sätt nyss nämnts, man
kan hysa grundad förhoppning om, att en väsentlig lättnad i kristidssvårigheterna
skall så småningom inträda, är det antagligt, att nu ifrågavarande
behov hädanefter skall i allt mindre grad göra sig gällande.
Vid sådant förhållande och då — i motsats 1 i11 vad styrelsen synes
antaga — intet torde hindra styrelsen att, därest densamma skulle
finna detta mest förenligt med anstaltens ekonomi, med anlitande av
nu förevarande anslag, som till sin natur är förslagsanslag utan begiänsftihang
till riksdagens protokoll 1919. 1 somt. 287 höft. (Nr 324). 18

Kungl. Alaj.ts proposition Nr 324.

uing uppåt, under ett visst kalenderår av en vara uppköpa förråd, avsett
att förbrukas först under följande kalenderår, håller jag före, att tillräckliga
skäl ej föreligga för att, på sätt styrelsen föreslagit, avse visst
särskilt belopp för möjliggörande av dylika förhandsuppköp. Då veikställandet
av ett dylikt köp under ett år bör kuuna medföra motsvarande
minskning i kravet på förslagsanslaget under följande nr, torde
det i allt fall ej gärna kunna komma i fråga att, såsom styrelsen föreslagit,
tillmötesgå styrelsen i nu ifrågavarande hänseende genom att
verkställa en höjning i förevarande anslag, som är av ordinarie natur.

Enligt min mening torde alltså nu ifrågavarande post i styrelsens
beräkning kunna utan olägenhet helt och hållet utgå, varigenom den
av styrelsen beräknade slutsumman skulle nedbringas med ytterligare

40.000 kronor.

Posten »direktörens representationspenningar» har styrelsen föreslagit
höjd från 200 kronor tdl 500 kronor. Då det sålunda föreslagna
beloppet är att betrakta som ett förslagsanslag, högst, samt direktören
givetvis ej är berättigad att uppbära beloppet i dess helhet under annan
förutsättning än att hans representationskostnader under aret i verkligheten
uppgått till denna summa, torde intet vara att erinra mot den
föreslagna förhöjningen.

Beträffande övriga poster å utgiftssidan i styrelsens beräkning har
jag ingen anmärkning att framställa. Emellertid vill jag framhålla, att
Bonastvrelsen vid sin beräkning icke haft anledning att taga hänsyn till
den utökning av anstalten med en del av förut omförmälda Ilösiöhemman,
som skulle komma till stånd i händelse av bifall till Kungl. Majits
proposition nr 124 till innevarande års riksdag. Tillkomsten av elevlo
donien å dessa hemman, vilken beräknats omfatta 10 å 12 elever,
torde kunna antagas komma att på nu förevarande anslag ställa ett ökat
krav av omkring 10,000 kronor.

Då styrelsen beräknat utgifterna från anslaget till sammanlagt

405.000 kronor, men jag i det föregående gjort gällande, att å ena sidan
i de av styrelsen föreslagna posterna böra kunua företagas minskningar
med sammanlagt omkring 90,000 kronor, men å andra sidan bör i visst
avseende beräknas ett ökat krav å anslaget å 10,000 kronor, torde
nämnda utgifters slutsumma kunna sättas till 325,000 kronor.

Anslagets enda inkomstpost utgöres av den beräknade nettoinkomsten
av anstaltens jordbruk, verkstadsdrift m. m., vilken inkomst
av styrelsen för år 1920 uppskattats till 25,000 kronor. Vid denna
beräkning har styrelsen ej tagit hänsyn till inkomsten av den del av

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

Rösiöhemmanen, som, vid bifall till nyssnämnda proposition, skulle
komma att läggas under Bonastvrelsens förvaltning. På grund härav
och då styrelsens nu ifrågavarande uppskattning synes vara diktera I av
en väl starkt utpräglad försiktighet, håller jag före, att nu förevarande
inkomstpost bör kunna höjas till 35,0(J0 kronor.

Enligt nu verkställda beräkning skulle alltså kunna ifrågasättas,
att nu förevarande anslag för år 1920 sattes till 290,000 kronur och
att anslaget, som i innevarande års riksstat är upptaget med 175,000
kronor, följaktligen skulle höjas med 115,<>00 kronor. Då emellertid
de ökade behov, som framträtt på nu ifrågavarande område, till en
del torde vara att tillskriva allenast tillfälliga kristidsförhållanden, lärer
den erforderliga med el förstärk ni ngen ej böra i sin helhet ske i form av
ökning av det ordinarie förslagsanslaget. Jag hemställer därför, att
detta ordinarie anslag äskas höjt med allenast 75,000 kronor till 250,000
kronor samt att återstoden 40,000 kronor begäres beviljat å extra stat
för år 1920 i form av ett förstärkningsanslag till det ordinarie anslaget.

Såsom här ovan omformälts hava tvångsuppfostringssakkunniga
med hänsyn till sitt förslag om pro''isorisk förläggning till Bonaanstalten
i ett under år 1919 nyuppfört gymuastikhus av ett 30-tal elever utöver
de 220, för vilkas underhåll och vård det ordinarie förslagsanslaget
till nämnda anstalt för nu ifrågavarande år beräknats till 175,000 kronor,
ifrågasatt (jfr sid. G9), att till förstärkning av detta anslag skulle å
1919 års tilläggsstat äskas anslag dels till beredande av avlöningar till
ökat antal befattningshavare dels ock till bestridande av ökade driftkostnader.
Till det förra ändamålet beräknade de sakkunniga för såväl
Bona- som Venngarnsanstalten ett belopp av 10,000 kronor och för
det senare ändamålet vid samma anstalter tillhopa 50,000 kronor, därav

10,000 kronor för Bonaanstalten och 40,000 kronor för Venngarnsanstalten.

Vad angår de sålunda anmälda anslagsbehoven föreligger, vid det
förhållande att jag icke ansett den föreslagna provisoriska förläggningen
av elever i gymnastikhus vid Bona höra komma till stånd, ingen anledning
att äska den ifrågasatta nnslagsförstärkniiigen, så vitt angår Bonaanstalten.
För underhåll och vård av det högre antal elever, som kunna
komma att intagas i denna anstalt, i händelse av bifall till förslaget om
viss del av Rösiöhemmanens läggande till anstalten, torde anstaltens
ordinarie förslagsanslag kunna anlitas. Den redan inträffade nedgången
i priset å vissa förnödenheter och den inkomst av dessa hemman, som
redan under år 1919 biir disponibel, böra medföra, att något, anslagsöverskridande
för täckande av nu ifrågavarande behov icke behöver äga

100

Kungi. ilaj:ts proposition Kr 324.

rum. Eventuellt ökat behov av tillsynspersonal torde, efter därom hos
Kung!. Maj:t av anstaltens styrelse gjord hemställan, kunna fyllas genom
anställande av extra förmän eller extra arbetsledare.

b) Analaget
till avlrinnnde
av tjänatem n
nid ’enngamsanstalten.

''Förslagsanslag,

högst)
i) Direktörens
avlöningsförmåner.

Beträffande anslaget till avlönande av tjänstemän vid Venngarnsanstalten,
vilket anslag till sin natur är förslagsanslag, högst, föreligga,
på sätt redan nämnts, nu till avgörande en del spörsmål, som avse dels
avlöningsförhöjningar för vissa befattningshavare dels oek inrättande
av nya tjänster.

Ett av dessa spörsmål är frågan om avlöningsförhöjning för
direktören vid anstalten. Denne uppbär årligen enligt nu gällande avlöningsstat
(se sid. 00) dels såsom direktör kontant avlöning av 3,900
kronor dels ock såsom tillika predikant vid anstalten så stor del av
predikantarvodet 1,200 kronor, som Kungl. Maj:t bestämmer. Venngarnsstyrelsen
har nu föreslagit, att hans avlöning såsom direktör måtte höjas
till 4,350 kronor.

.Redan vid behandlingen av förutnämnda proposition nr 338 till
1.917 års lagtima riksdag gjorde jag, på sätt redan förut erinrats, gällande,
att det — redan med deu storlek Venngarnsaustalten nu äger —
vore önskvärt, att den avlöning, som tillkommer direktören såsom sådan,
sattes till det belopp styrelsen nu förordat. Jag framhöll, att spörsmålet
om en sådan löneförhöjning borde upptagas till behandling i samband
med en kommande prövning av behovet av särskilda avdeiningsföreståudare
vid anstalten samt av därmed sammanhängande organisationsspörsmål.

Såsom redan förut omnämnts och jag strax får tillfälle att närmare
beiöra, tvingar den betydande utvidgning, som Venngarnsanstalten skulle
komma att undergå enligt de sakkunnigas, av mig förordade förslag,
till upptagande nu av frågan om inrättande därstädes av tre avdelningsföreståndarbefattningar.
Samma hänsyn gör det nödvändigt att nu —
utan att avvakta den mera definitiva omorganisation av anstalten, som
tvångsuppfostringssakkunniga ställt i utsikt — till behandling upptaga
jämväl fiågan om förbättrade avlöningsförmåner för direktören.

Därvid är då att uppmärksamma, att den förändring i åliggandena
för anstaltens olika befattningshavare, som de sakkunniga nu föreslagit,
icke berör direktören. Denne skulle alltså — i trots av att anstalten
skulle komma att få elevantalet nära fördubblat — fortfarande komma
att bestrida dels samtliga direktörsgöromål i oförminskad utsträckning
och dels, så länge han tjänstgör även såsom predikant, de honom i

101

Kung!. Moj:ts proposition Nr 324.

denna hans egenskap tillkommande åligganden. Äled tanke på det omfattande
arbete, som, på sätt Venngarmstyrelsen också betonat, åvilar
den, som vid en anstalt av nu ifrågavarande slag och planerade storlek
skall tjänstgöra som pastor oek religionslära^, synes det mig tydligt,
att vid en blivande omorganisation av Venngarnsanstalten det skall —
lika litet bär som vid Hona — visa sig möjligt att i längden hava
direktörstjänsten och predikautbefattningeu förenade, åtminstone icke
under annan förutsättning än att vederböraude på något sätt beredes
väsentlig lindring i arbeb-t. Något förslag i sådan riktning föreligger
emellertid icke nu. Att i avvakian härå dröja med genomförandet av
en avlöningsförbättring för direktören synes mig icke vara i överensstämmelse
med billighet och skulle dessutom innebära en allvarlig risk
för att man ej skulle fortfarande kunna få befattningen besatt med fullt
k-mpetent och lämplig person. Enligt min mening bör alltså en höjning
redan nu ske i ifrågavarande befattningshavares löneförmåner.
Ätt en dylik avlöningsförbättring tillföres honom i den formen att, såsom
Venngamsstyrelsen föreslagit, hans avlöning som direktör höjes
från 3,(J00 kronur till 4,350 kionor, synes mig lämpligt och på intet
sätt ägnat att föregripa den mera genomgripande lönereglering för anstalten,
varom de sakkunniga förklarat sig framdeles vilja framlägga
förslag.

Enligt tvångsuppfostringssakkunnigas förslag skulle vid Venn- 2) inrättande

garnsanstalten, efter dennas provisoriska utvidgning till att kunna mottaga
intill 200 elever, genomföras en liknande indelning av eleverna i
avdelningar som den, vilken redan är gällande vid Bona. För sådant
ändamål ävensom för tillfredsställandet av anstaltens behov av lärarkrafter
skulle där inrättas tvenne nya befattningar, nämligen dels, på
sätt redan Venngamsstyrelsen föreslagit, eu tjänst, vars innehavare med
hänsyn till det stora antal elever, som skulle stå under hans närmaste
ledning — nämligen alla de till den nuvarande elevbyggnaden förlagda
— skulle hava till uteslutande funktion att vara avdel ningsförcståndare,
dels ock en befattning som andre lärare, tillika avd vin i ngsjdrcstårt dåre.
Därjämte skulle nuvarande lantl/ruksivsprktoren bliva tillika avdelningsförcståndare.
Nu nämnda befattningshavare skulle få sina avlöningar
satta i relation till de avlöningar, som tillkomma motsvarande tjänstemän
vid Bona. Lantbruksinspektoren skulle alltså få sin begynnelseavlöning
höjd från 2,050 kronor till 2,550 kronor samt de båda ålderstilläggens
belopp höjda ett vart från 200 kronor till 4()0 kronor och
andre läraren skulle få en begynnelseavlöning av likaledes 2,600 kronor

av avdelningsföresténdarebefattningar

m m.

102

Kungl■ Maj:ts proposition Nr 324.

med två ålderstillägg, vartdera såsom nu å 200 kronor, under det att
den nye befattningshavare, som skulle vara endast avdelningsföreståudare,
skall få åtnöja s>g med eu begynnelseavlöning av 2,050 kronor
samt ålderstillägg i likhet med andre läraren.

Mot tvåugsuppfostringssakkunnigas förslag i nu ifrågavarande del
har jag intet att erinra. Därigenom att andre läraren och lantbruks-,
inspektören komma att fungera även såsom avdelningsföreståndare synes
hava blivit på ett ändamål-enligt sätt sörjt för att en var av de elevavdelningar,
som skulle komma att tillsvidare bliva förlagda till de föreslagna
gymnastik- och verkstadsbyggnaderna, bliva satta under ledning
av var sin föreståndare. Jag vill dock framhålla, att ett rea''iserande
av de sakkunnigas förslag i nu förevarande del givetvis ej för verka
prejudicierande med avseende å den mera definitiva organisation av Venngarnsanstalten,
vartill de sakkunniga förklarat sig vilja framdeles avgiva
förslag.

De sakkunniga hava hemställt, att föreskrift måtte meddelas därom,
att andre läraren vid Venngarn skall vara delaktig i folkskollärarnas
pensionsinrättning i överensstämmelse med de föreskrifter, som i sådant
hänseende meddelats beträffande de vid statens uppfostringsanstalt å
Bona anställda andre läraren och tredje läraren. Jämväl denna hemställan,
som i avgivet utlåtande förordats av skolöverstyrelsen, bör enligt
min mening bifallas.

3) Assistent- Att assistenten vid Venngarnsanstalten i samband därmed, att han

gens^om- genom anstaltens utvidgning får sitt arbete väsentligen utökat, på sätt
ändring till de sakkunniga hemställt, får sin begynnelseavlöning he jd från 2,050
eyäusthmed" kronor till 2,550 kronor, synes mig ej vara annat än i överensstämmelse
förhöjd med billighet. Det synes mig vara av synnerlig vikt, att de befattningsaviömng.
havare vid uppfostringsanstalterna, som skola vara räkenskapsförare
och uppbördsmän och därigenom få en betydelsefull uppgift beträffande
den ekonomiska förvaltningen vid anstalterna, bliva så avlönade, att
fullt kompetenta personer kunna erhållas och trygghet vinnes för ordentlig
och sakkunnig redovisning av dem anförtrodda värden, vilka givetvis
med anstalternas växande omfattning bliva allt större. Jag förenar mig
alltså i de sakkunnigas förslag om löneförbättring för assistenten vid
Venngarnsanstalten ävensom därom, att åt denne befattningshavare i
sammanhang därmed gives den benämning av bokhållare, som tillkommer
närmast motsvarande tjänsteman vid Bona.

Jag begagnar dock tillfället att här giva uttryck åt den uppfattningen,
att vid en blivande mera definitiv omorganisation av upplöst -

103

Kungl. Alaj.ts preposition Nr 324.

ringsanstalterna bör tagas i övervägande, huruvida icke åt nu ifrågavarande
befattningshavare bör givas en tjänsteställning mera motsvarande
den, som kamrerarna vid vissa av våra fängvårdsanstalter intaga.

Enligt de förslag, som framställts först av Venn garn sst yreisen och 4) Nyafördärefter
av tvångsuppfostringssakkunniga, skulle efter genomförandet av lingar
den av mig förordade utvidgningen av Venngarnsanstalten, denna tillföras
ett vä''entligt ökat antal förmän. Utöver i anslaltens stat nn upptagna
13 förmän, därav 3 med förordnanden som gruppledare, skulle
erfordras ytterligare 9 förmän, därav 2 med förordnanden som gruppledare.
Anstaltens förmanskår skulle alltså enligt detta förslag komma
att omfatta 22 förmän, därav 5 med gruppledareförordnanden. Med
hänsyn till anstaltens beräknade elevantal av 200 torde, med den erfarenhet
man hittills haft särskilt vid Bona, den sålunda föreslagna utökningen
ingalunda vara för stor, utan tvärtom få betecknas smn ett
minimum. Förslaget i denna del bör alltså enligt min mening vinna
understöd.

I händelse av bifall till mina i det föregående förordade förslag Resultat.,
till ordnandet av avlöningsförhållandena vid Venngarnsanstalten, skulle
alltså från och med den 1 januari 1920 böra för denna anstalt fastställas
en ny avlöningsstat av följande utseende:

104

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

Avlöuingsstat för statens uppfostringsanstalt å Venngarn för är 1920.

1 direktör ..................

1 förste lärare ............

1 lånt bruksinspektör, till
likuavdeliiiiigsförestän
dåre .......................

1 andre lärare, tillika avdel
ni ngstöreståndare,
arvode .....................

t bokliållnre (räkenskaps
förare och uppbördsman)
...............

1 avdelningsföreståndare

1 maskinist.................

1 förman med förordnan
de såsom gruppledare

4 förmän med d:o ...

1 förman .............

16 förmän

1 husmoder, jämte fri kost

Predikant, arvode ..

Summa kronor

	Pen-		Tjät st-
Oredu- cerat belopp	8 ons-avgift mot-svarande	Redu- cerat belopp	göri lös-pennin-gar eller motsva-	Arvode för särskilt uppdrag	Summa
	belopp		rande
						(Efter 5 år kan lönen höjas
3,000	150	2,850	1,500	—	4,850	) med 500 kronor och ^ efter 10 år med ytter-
						i 1 gare 500 kronor.
1,900	100	1,800	1,100	—	2,900	(Efter 5 år k m lönen höjas
						\| med 400 kronor och { efter 10 år med ytter-
1,600	50	1,550	1,000	—	2,550	S ligare 400 kronor.
						Efter 5 år kan den del av
						arvodet, som motsvarar lön, höjas med 200 kro-
1,600	—	—	1.000	—	2.600	nor och efter 10 år med „ ytterligare 200 kronor.
						\| Efter 5 år kan lönen höjas
1,600	50	1,550	1,000	—	2,550	1 med 200 kronor och
1,200	so	1,150	900	-	2,050	e ter 10 år med ytter-ligare 200 kronor.
1,000	30	970	550	—	1,520	\|
800	25	775	500	200	1,475	Efter 5 år kan lönen höjas ( med 100 kronor och
3,200 800	100 25	3,100 775	2,000 500	800	5,900 1,275	i efter 10 år med ytter-ligare 100 kronor.
12,800	400	12,400	8.000	—	20.400	i Efter 5 år kan lönen höjas
700	25	675	—	-	675	j med 50 kronor och j efter 10 år med ytter-ligare 50 Kronor.
—	—	—	—	-	1,200
—	—	__	—		49,445

Anm. Med undanta? av predikanten erhålla alla fri bostad, fri uppvärmning (eller bränsle) och
elektrisk belysning (enligt styrelsens bestämmande). Huggning och sågning av bränsle ävensom armatur och
lampor för elektrisk belysning bekostas dock alltid av befattningshavaren Förmännen och husmodern bekomma
beklädnadsersättning, en var av de förra med 100 kronor och den senare med 50 kronor för år.
Befattningshavare må kunna tilldelas trädgårds- eller planteringsland (enligt styrelsens bestämmande).

Därest direktören tillika ombesörjer predikantens göromål, må han få åtnjuta så stor del av predikantarvodet,
som Kungl. Maj:t bestämmer.

För det fall, att direktören åtnjuter båda de för befattningen uppförda ålderstillägg, skall det pensionsavgift
motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 200 kronor.

Därest predikant icke enligt avtal med styrelsen äger att genom anstaltens försorg åtnjuta fria
resor, erhåller han resekostnadsersättning enligt fjärde klassen i resereglemente^ att utgå från det såsom
biurag till driftkostnader för anstalten beviljade förslagsanslaget

105

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 324.

Förslagsanslaget till kost och beklädnad åt eleverna vid Venngarnsanstalten
m. in. har för år 1920 av Venngarnsstyrelsen beräknats
till 20o,000 kronor. Mot denna styrelsens beräkning har jag att göra
eu del liknande erinringar som de, vilka av mig framställts beträffande
Bonastyrelsens beräkning av motsvarande anslag i fråga om Bona. Sålunda
torde, i enlighet med det betraktelsesätt, som jag gjort gällande
vid behandling av sist berörda anslag, posterna till elevernas kosthåll
och beklädnad samt avgående elevers utrustning, vilka poster av Venugarnsstyrelsen
föreslagits till ett sammanlagt belopp av 124,450 kronor,
kunna nedbringas, med tillhopa omkring 20,000 kronor, samt vidare
posten till »inköp av förråd av beklädnad, bränsle m. fl. varor samt
till rörelsekapital» å 20,000 kronor kunna helt och hållet utgå. Jämväl
med avseende å posten »direktörens representationspenningar», vilken
post beträffande Venngarnsstyrelsen är ny och av dess styrelse upptagits
med 300 kronor, tillåter jag mig hänvisa till vad jag nyss yttrat
beträffande motsvarande post i fråga om Bona.

Enligt min mening skulle alltså, med de utgångspunkter beträffande
anstaltens storlek m. m. som Venngarnsstyrelsen lagt till grund för sina
beräkningar, nu förevarande anslag lämpligen kunna för år 1920 äskas
med ett belopp, som med 40,000 kronor understiger det av styrelsen
föreslagna, 200,000 kronor, eller således med 100,000 kronor.

Emellertid hava, på sätt förut nämnts, tvångsuppfostringssakkunniga
gjort gällande, att den utvidgning av anstalten, som enligt
deras av mig förordade förslag skulle komma till stånd, skulle på nu
förevarande anslag ställa ett ökat krav av 125,000 kronor. Detta bel opp,
vid vars beräknande de sakkunniga lära lagt till grund i huvudsak
samma synpunkter som de, vilka varit bestämmande vid Venngarnsstyrelsens
uppskattning, torde av liknande skäl som de, vilka föranlett
eu jämkning i det resultat, vartill denna utmynnat, kunna utan risk
nedsättas med omkring 15,000 kronor. Den höjning av anslaget, som
utvidgningen av anstalten skulle påkalla, skulle alltså belöpa sig till

110.000 kronor och anslaget bör följaktligen för år 1920 äskas med

270.000 kronor.

I det föregående (sid. 99) har jag, i samband med yttrande över av
tvångsuppfbstringssakkunniga ifrågasatt äskande av anslag å 1919 års
tilläggsstat av medel till personalavlöningar och elevers vård och underhåll
under nämnda år i anledning av föreslagen provisorisk förläggning vid
B ma- och Venngarnsanstalterria av större antal elever än för vilka anslagen
för år 1919 beräknats, uttalat, att, vad Bonaanstalten anginge, på av
bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 287 höft. (Nr 324). 14

C) A ii slag et
till kust och
beklädnad åt
eleverna vid
Venn.arns
anslå ten.

(Förslags anslag.

)

106

d) Anslag till
avlön nde av
tjä \ st emfin
vid häck tskogsanstulten.

(Förslagsan
sl« g,
högst.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

mig angivna skäl någon förstärkning av anslaget på föreslaget sätt icke
syntes behöva äga rum. Vidkommande Venngarnsanstalten torde däremot,
med hänsyn till det betydligt ökade antal elever, som enligt tvångsuppfostringssakkunnigas,
av mig biträdda förslag skulle där r-dan under är
1919 intagas, en förstärkning av det för år 1919 å extra stat anvisade förslagsanslag
böra b''jre las å tilläggs-Oat för nämnda år. För tillämpning
redan und>-r senare delen av år 1919, i mån av behov, av det här ovan intagna
förslag till avlöningsstat för Venngarnsanstalten för år 1920 skulle
enligt verkställd beräkning erfordras ett belopp av omkring 9,000 kronur.
Till elevers kost och beklädnad m. m. torde böra beräknas en höjning
i anslag''t av omkring 30,000 kronor, vadan förstärkningsanslaget torde
böra äskas med ett till 40,000 kronor utjämnat belopp.

De sakkunniga hava föreslagit att för vård och tillsyn av de elever,
36 till antalet, för vilka Bäckaskogsanstalten till en början är avsedd
att anordnas, skulle anställas en lärare, tillika avdelningsföreståndare,
och tre förmän med förordnande såsom gruppledare, samtliga med samma
avlöningsförmåner som motsvarande befatiningshavare vid Venngarnsanstalten.
Nu omförmälda befattningshavare skulle uppföras å avlönings-:
stat. Läraren, vilken i likhet med de å Bonaanstalten anställda andre
läraren och tredje läraren borde hava sådan kompetens, som erfordras
för anställning såsom lärare vid folkskola, skulle vara delaktig i folkskollärarnas
pensionsinrättning enligt samma bestämmelser, som gälla beträffande
nyssnämnda lärare vid Bonaanstalten.

Fn lantbruksinspektor, erforderlig för skötseln av egendomen, och
en bokhållare, som skulle vara räkenskapsförare och uppbördsman,
kunde, enligt de sakkunnigas förslag, tillsvidare avlönas av medel, som
inflyta å gårdsdriften. Avlöningarnas belopp skulle bestämmas av Kungl.
Maj:t efter förslag av anstaltens styrelse.

Jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag beträffande Bäckaskogsanstaltens
personal och dess avlöningsförmåner.

Vid bifall till det av mig förordade förslaget skulle alltså komma
att för år 1920 fastställas följande

107

Kungl. Maj.ts proposition Nr 324.

Avlönlngsstnt för statens uppfostringsanstalt å Bäckaskogr för år 1920.

		Pen-		Tjänst-
		sions-		görings-	Arvode
	Oredu-	avgift	Bedu-	pennin-	för	.
\| ......	cerat	mot-	cerat	gar	särskilt	Summa
	belopp	svaran-	belopp	eller	UPP-
		de be-		motsva-	drag
		lopp		rande
!							lEfter 5 år kali den del av
1 lärare, tillikaavdelnings-	1.600					■ 2,600	\| arvodet, som motsvarar
föreståndare, arvode ...			1,000		{ lön,höjas med 200kro-nor och efter 10 armed

							t ytterligare 200 kronor.
1 förman med förordnande							jEfier 5 år kan lönen höjas
såsom gruppledare ...	800	25	775	500	200	1,475	( med 100 kronor och
2 förmån med d:o.........	1,600	50	1,550	1.000	400	2,050	\| efter 10 år med ytter-) ligare 100 kronor.
Summa	—	—		-	—	7,025

Anm. Samtliga befattningshavare erhålla fri hostad med bränsle. Förmännen bekomma beklädnadsersättning,
en var med 100 kronor för år. Befattningshavare må kunna tilldelas trädgårds- eller planteringsland
(enligt styrelsens bestämmande).

Befattningshavare vid anstalten m& i fråga om rätt till ålderstillägg räkna sig till godo tid, varunder
han omedelbart före sitt tillträde till befattningen varit innehavare av motsvarande eller jämförlig
befattning vid annan statlig uppfostringsanstalt av nu ifrågavarande art eller ock vid statens förutvarande
vårdanstalt för alkoholister vid Venngarn.

På anstalten är avsedd att träda i verksamhet den 1 april 19 20
skulle för tillämpning nämnda år av förestående avlöningsstat erfordras
i runt tal 5,270 kronor, vilket belopp torde böra utgå å extra stat såsom
förslagsanslag, högst.

Till bestridande av utgifter för de å Bäckaskogsanstalten intagna
elevers kost och beklädnad med mera hava de sakkunniga beräknat för
nio månader av år 1920 skida åtgå 38,000 kronor. Av jordbruksdriften
bar ett belopp av 20,000 krön >r antagits bliva disponibelt till bestridande
av ifrågavarande utgifter, vadan ett särskilt anslag till elevernas
kost och beklädnad med mera å 18,O<)0 kronor ansetts behövligt.

På jag på i annat sammanhang anförda skäl icke funnit mig
kunna för närvarande tillstyrka äskande av anslag till införande av
elektrisk belysning vid den föreslagna Bäckaskogsanstalten och de sakkunniga
vid beräkning av det anslag, varom nu är fråga, bland utgifter
för eldning och belysning upptagit årsavgift för elektriskt ljus — eldigt
de sakkunnigas utredning syues avgiften beräknad 1 ill 3,000 kronor —
lärer, även om andra, betningsmedel alltså måste tillgripas, en reduktion
av nu ifrågavarande utgift spost kunna äga rum. En nedsättning av
det, beräknade anslaget torde ock kunna ske med hänsyn därtill, att detsamma
tydligen uppskattats efter samma grunder, som följts vid beräk -

e) Anslag till
kost och beklädnad
åt
eever vid
Bäckaskogsan
tal • n
med mera.

Förslags anslag -

108

Överledning
och överinseende
vid
Bäckaskogsanstalten.

Samman fattning.

Kungl. Maj:t$ proposition AV 324.

ningen av anslagen till driftskostnader vid Bona- och Venngarnsanstnlterna,
vilka anslag jag dock på förut anförda skäl funnit kunna något
reduceras.

Det av de sakkunniga föreslagna anslaget till kost och beklädnad
åt de vid statens uppfostringsanstalt å Bäckaskog intagna elever med
mera, 18,000 kronor, torde därför kunna minskas med 5,000 kronor och
alltså uppföras med 13,000 kronor att utgå såsom förslagsanslag å extra stat.

Mot de sakkunnigas förslag beträffande Bäckaskogsanstaltens överledning
och överinseendet över densamma har jag icke funnit något att
erinra.

Enligt de förslag, som jag sålunda i det föregående förordat,
skulle av riksdagen behöva äskas följande engångsanslag (jmfr tablån på
sid. 52 och följ ).

Till byggnadsarbeten in. in. vid Venngarn ..................... kronor 414,000

Till vissa ändringsarbeten vid Bona, erforderliga för

den nya övervakningsavdelningen................................ i> 5,000

Till inlösen av arrenderätten vid Bäckaskog ävensom
av inventarier, byggnader, foder och spannmål därstädes
m. m..................................................................... v 432,355

Till reparation av vissa hus vid Bäckaskog, anskaffande

av inventarier m. m. ................................................... » 80,000

Summa kronor 931,355.

Dessutom skulle följande driftkostnadsanslag behöva äskas med här
nedan angivna belopp, nämligen

Ordinarie förslagsanslaget till Bonaanstalten för år 1920 kronor 250,000

Förstärkningsanslag till samma anslag ............................. » 40,000

Förslagsanslag, högst, till Venngarnsanstalten för år 1920 » 49,445

Förslagsanslag till Venngarnsanstalten för år 1920 ...... » 270,000

Förstärkningsanslag till förslagsanslaget till Venngarnsanstalten
för år 1919 ...................................................... » 40,000

Förslagsanslag, högst, till Bäckaskogsanstalten för år

1920.................................................................................... » 5,270

Förslagsanslag till Bäckaskogsanstalten för år 1920...... » 13,000

Summa kronor 667,-715.

Engångsanslagens och driftkostnadsanslagens sammanlagda slutsumma
skulle alltså bliva 1,599,070 kronor.

109

Kungl. Maj.ts proposition Nr 324.

Av dessa anslag skulle äskas:
å tilläggsstat för år 1319:

samtliga entiångsauslag utom det i nyssnämnda tablå sist upptagna ä

80,000 kronor eller således anslag å tillhopa.................. kronor 851,355

samt av driftkostnadsanslagen det till förstärkning av

förslagsanslaget till Venngarusanstalten för år 1019 å » 40,000

summa kronor 801,355

samt å 1920 års stat:

en gångsanslaget till reparation av vissa hus vid Bäcka skog

m. m. å................................................................... kronor 80,000

samt samtliga driftskostnadsanslag utom det nyss nämnda
å 40,000 kronor eller således anslag å tillhopa.............. » 627,715

summa kronor 707,715.

I propositionen om tilläggsstat för år 1910 äro för nu ifrågavarande
ändamål (vid punkt [15J under rubriken »Ökat anstaltsutrymme
m. m.») beräknat allenast 485,000 kronor eller således ett belopp som
med 406,355 kronor understiger det belopp å 891,355 kronor, som enligt
de av mig förordade förslagen skulle begäras å samma stat. Anledningen
härtill är den, att vid nyssnämnda propositions avlåtande hänsyn
ej tagits till det då ännu ej framkomna Bäckaskogsprojektet. Emellertid
är att märka, att, vid bifall till Kungl. Mnj:ts i annat sammanhang
framlagda förslag, i 1919 års tilläggsstat, sådan den i förutberörda
proposition beräknats, skulle komma att göras besparingar å i det
närmaste samma belopp som det, vartill nyssnämnda brist uppgår. De
besparingar jag åsyftar äro

dels en å........................................................................ kronor 109,000,

som skulle komma till stånd vid bifall till den i det
föregående omnämnda propositionen nr 124 om utökning
av Bonaanstaltens jordområde med viss del av
Rösiöhemmanen,

dels ock en å.................................................................... » 285,000,

som skulle göras vid bifall till eu förut i dag besluten
proposition om vidtagande av provisoriska åtgärder
till vinnande av ökat fängelseutrymme.

Summa kronor 394,000.

Ännu ej täckt skulle alltså återstå eu brist på 12,355 kronor.
Härvid är dock att märka, att, på sätt jag strax får tillfälle att nämna,

Oenarte mentschefens slutliga hemställan.

110 Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

ä 1920 års beräknade stat skulle komma att göras en besparing avsevärt
överstigande delta belopp.

1 innevarande års stalsverksproposition äro för nu ifrågavarande
ändamål beräknade följande belopp å 1920 års stat, nämligen:

vid punkt [40]: ordinarie förslagsanslaget till

Bonaanstalten ........................................................................... kronor 425,000

vid punkt [41]: ett förslagsanslag, högst, till Venn garnsanstalten.

........................................................................ » 47,000

vid punkt [42]: ett förslagsanslag till samma anstalt
........................................................................................... » 325,000

Stimma kronor 797,000.

L statsverkspropositionen är alltså för dessa ändamål beräknat ett
sammanlagt belopp, som med 89,285 kronor överstiger det belopp å
707,715 kronor, vartill anslag enligt de av mig förordade förslagen
skulle äskas å 1920 års stat.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels medgiva,

än även att den under domänstyrelsens förvaltning stående, nu på
arrende åt enskild person upplåtna Bäckaskogs kungsgård i Kiaby socken
av Kristianstads län må, mot vederbörlig nedskrivning i statens domäners
fond, från och med den 14 mars 1920 disponeras för statens egen räkning
till upprättande därstädes av ytterligare en allmän uppfostringsanstalt
för minderåriga manliga förbrytare;
dels anvisa under andra huvudtiteln
på tilhiggsstat för år 1!)1D:

för utförande vid statens uppfostringsanstalt vid Venngarn av
följande byggnads- och ändringsarbeten m. m., nämligen uppförande av
ett gymnastikhus, ett verkstad^hus och fyra tvåfamiljshus, utvidgning av
köksavdelningen, komplettering av kokanordningar och årigpauneavdelningen,
reparation av hus vid torpet Vela samt inredning av tre enkel -

Kungl. Maj.ts proposition Nr 324.

rum å nuvarande austaltsbyggnadens vind ävensom för anskaffande av
inventarier ett reservationsanslag av 414,000 kronor; och

till anordnande vid statens uppfostringsanstalt å Bona av en överväkningsavdelning
ett reservationsanslag av 5,000 kronor; samt
på extra stat för år 1920:

till beredande åt kungsgården Bäckaskogs nuvarande arrendator
av gottgprelse för det arrendator! måste före nu löpande arrendeperiods
utgång frånträda arrendet ävensom till inlösen av arrendator! tillhöriga
byggnader samt levande och döda inventarier med mera ett reservationsanslag
av 432,355 kronor; och

till reparation av vissa byggnader vid Bäckaskog, avsedda till
bostäder för (lever och befattningshavare, ävensom till anskaffning av
inventarier till elevbostäderna m. m. ett reservationsanslag av 80,000
kronor;

dels höja det under andra huvudtiteln till statens uppfostringsanstalt
å Bona uppförda ordinarie förslagsanslag från dess nuvarande
belopp 175,000 kronor med 75,000 kronor till 250,000 kronor;

dels till förstärkning av nämnda ordinarie förslagsanslag på extra
stat för år 1920 anvisa ett förslagsanslag, högst, 40,000 kronor;
dels ytterligare bevilja
på extra stat för år 1920:

a) till avlönande av tjänstemän vid statens uppfostringsanstalt å
Venngarn ett förslagsanslag, högst, 49,445 kronor;

b) till kost och beklädnad åt de vid statens uppfostringsanstalt ä
Venngarn intagna elever m. m. ett förslagsanslag av 270,000 kronor;

c) till avlönande av tjänstemän vid statens uppfostringsanstalt å
Bäckaskog ett förslagsanslag, högst, 5,270 kronor;

d) till kost och beklädnad åt de vid statens uppfostringsanstalt å
Bäckaskog intagna elever m. m. ett förslagsanslag av 13,000 kronor;
samt

på tilläggsstat för år 1919:

40,000 kronor;

dels ock besluta, att andre läraren vid statens uppfostringsanstalt ä
Venngarn och läraren vid statens uppfostringsanstalt å Bäckaskog skola
vara delaktiga i folkskollärarnas pensionsinrättning i enlighet med de
bestämmelser, som i sådant avseende äro gällande beträffande andre
läraren och tredje läraren vid statens uppfostringsanstalt å Bona.

112

Kun<jl. Maj.ts proposition Nr 324.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan läcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gustaf Sandström.

Kungl. Maj;ts proposition Nr 324.

113

Sid.

Inledande anmärkningar................................................................................................ 3

I. Behovet av ökat antal anstaltsplatser............................................................... 6

Departementschefens yttrande angående I ........................................................ 16

II. Olika förslag till platsbristens avhjälpande...................................................... 17

A. Av tvångsuppfostringssakkunniga verkställda förberedande undersök ningar

............................................................................................................ 18

a) Tuna ........................................ 20

b) Leckö, Laholm, Hårderup och Bäckaskog ............................................ 22

c) Resultat .............................................. 23

B. Av tvångsuppfostringssakkunniga eller eljest föreslagna byggnadsarbeten

vid Venngarn och Bona ........................................... 24

1) Huvuddragen av tvångsuppfostringssakkunnigas byggnadsförslag 24

2) Byggnadsarbeten in. m. vid Venngarn ............................................... 26

3) Byggnadsarbeten m. m. vid Bona ........................................................ 29

C. Tvångsuppfostringssakkunnigas förslag om upprättande av en, tillsvidare

provisorisk, uppfostringsanstalt vid Bäckaskog ................................... 32

D. Sammanfattning av engångsutgifterna för genomförandet av samtliga

framförda förslag ......................................................................................... 52

III. Driftkostnadsanslagens beräknande ................................................................... 54

A. Bonaanstaltens driftkostnadsanslag för år 1920 ........................................ 54

B. Venngarnsanstaltens driftkostnadsanslag för år 1920 ................................ 59

C. Okade driftkostnadsanslag beträffande Bona och Venngarnsanstalterna

för år 1919 .............................................................................................. 69

D. Driftkostnadsanslag för den föreslagna nya anstalten vid Bäckaskog.... 70

IV. Bör Venngarnsanstalten ombildas till en uppfostringsanstalt av permanent

natur?................................................................................................................. 73

Departementschefens yttrande angående IV .................................................... 81

Y. Böra uppfostringsanstalter av nu förevarande slag utrustas med särskilda

gymnastikbyggnader? ....................................................................................... 85

Departementschefens yttrande angående V...................................................... 87

VI. Departementschefens yttrande angående II och III ........................................ 87

Sammanfattning ......................................................................................................... 108

Departementschefens slutliga hemställan.................................................................... 110

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 287 höft. (Nr 324.)