Kungl. Maj:ts proposition nr 318

Proposition 1943:318

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

1

Nr 318.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående Göta
pansarlivgardes förläggning m. m.; given Stockholms
slott den 28 maj 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla ole förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Magd Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 28 maj 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Bergquist, Bagge, Domö,
Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld följande.

I. Göta pansarlivgardes förläggning.

1941 års försvarsutredning föreslog, att delar av Livregementet till häst skulle
utbrytas och bilda stommen till ett pansarregemente, vilket lämpligen syntes
kunna övertaga traditionerna från förutvarande Göta livgarde och på grund
härav förslagsvis benämnas Göta pansarlivgarde (P 1). Detta pansarrege Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 318—319.

1292 13

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

melite borde disponera det för Livregementet till bäst planerade kasernetablissementet
vid Tegelhagen å Järvafältet, under det att sistnämnda regemente
borde kvarbliva i det nuvarande etablissementet i Stockholm. Med
hänsyn till utbildningens omfattning syntes Göta pansarlivgarde böra organiseras
på regementsstab och två bataljoner, varjämte föreslogs, att ett
kompani ur regementet skulle förläggas till Gotland.

1942 års för sv ar sberedning fann sig icke kunna tillstyrka, att regementet förlädes
till Stockholm (Järvafältet), även örn vissa skäl kunde tala därför, såsom
önskvärdheten att för samövningar m. m. där ha tillgång till ett pansarförband.
Andra skäl, som syntes beredningen vara väsentligt mera vägande,
talade för att regementet förlädes till ort i västra delen av mellan-Sverige.

Vid anmälan av propositionen 1942: 210 angående den fortsatta utbyggnaden
och organisationen av landets försvarskrafter yttrade jag, att en förläggning
av ett av de nytillkommande pansarförbanden till Stockholm ökade
möjligheterna till samövningar mellan pansarvapnet och andra truppslag
samt hade av de militära myndigheterna även i andra hänseenden funnits
innebära en tillfredsställande lösning. På grund härav biträdde jag försvarsutredningens
förslag och tillstyrkte sålunda, att ifrågavarande pansarregemente
förlädes till Stockholm i det för Livregementet till häst planerade
kasernetablissementet på Järvafältet.

I enlighet härmed föreslog Kungl. Majit riksdagen, att Göta pansarlivgarde
skulle förläggas till Järvafältet.

I proposition 1942: 309 föreslog Kungl. Majit riksdagen att för budgetåret
1942/43 anvisa ett belopp av 3,000,000 kronor till ordnande av Göta
pansarlivgardes förläggning å Järvafältet. I anförande till statsrådsprotokollet
i samband med propositionens avgivande redogjorde jag för en av fortifikationsstyrelsen
i skrivelse den 13 maj 1942 framlagd kostnadsberäkning,
som utvisade att styrelsen beräknat kostnaderna för förläggningens ordnande
till sammanlagt 7,100,000 kronor.

Riksdagen (skrivelse 1942: 377) anvisade det begärda anslaget men uttalade
viss tveksamhet beträffande regementets förläggande till ifrågavarande
plats. Med hänsyn till den stora anhopningen av truppförband på och invid
Järvafältet och med beaktande av att detta fält vore starkt begränsat
till ytvidden samt att endast små möjligheter för dess utvidgning syntes
vara för handen, ansåg riksdagen att, därest så utan fara för något avsevärdare
uppskov med etablissementets färdigställande kunde ske, frågan
örn Göta pansarlivgardes fredsförläggning borde underkastas ytterligare prövning
av Kungl. Majit.

Genom beslut den 30 juni 1942 uppdrog Kungl. Majit åt arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse att — med beaktande av vad i riksdagens förenämnda
skrivelse anförts — verkställa utredning rörande förläggning av
Göta pansar livgarde till annan plats än Järvafältet samt att till Kungl.
Majit inkomma med sådan utredning och med förnyat yttrande rörande
lämpligheten och möjligheten av att förlägga nämnda regemente till Järvafältet.

3

Kungl. Maj-.ts proposition nr 318.

I avbidan på slutförandet av denna utredning upptogs i årets statsverksproposition
(kapitalbudgeten: bil. 2) fortsatt anslag för förevarande ändamål
med ett till 2,000,000 kronor beräknat belopp.

Sedan numera utredningen i ärendet slutförts, torde frågan örn fredsförläggningsort
för Göta pansarlivgarde ånyo böra underställas riksdagens
prövning.

Fortifikationsstyrelsens utredning. Med skrivelse den 22 januari 1943 överlämnade
arméförvaltningens fortifikationsstyrelse den anbefallda utredningen.
Därvid behandlades under särskilda avsnitt tre olika alternativ, det första
avseende förläggning till Tegelhagsområdet å Järvafältet, det andra förläggning
till annan plats å Järvafältet än Tegelhagen och det tredje förläggning
till plats utom Järvafältet.

Då betänkligheter ur luftskyddssynpunkt tidigare anförts gentemot det
första alternativet, förläggning till Tegelhagsområdet, framhöll fortifikationsstyrelsen,
att enligt den ytterligare utredning i ämnet, som ägt rum,
ett betryggande avstånd kunde uttagas mellan de blivande etablissementen
vid Tegelhagen och närmast angränsande etablissement samt att terrängen
vore sådan, att den måste anses skapa gynnsamma förutsättningar för luftskyddet.
Med hänsyn härtill syntes ett utnyttjande av sistnämnda område
såsom förläggningsplats icke kunna anses medföra några egentliga olägenheter
ur luftskyddssynpunkt,

I fråga örn de övningsmöjligheter för Göta pansarlivgarde, som förelåge
därest regementet förlädes till Tegelhagsområdet, anförde styrelsen i huvudsak
följande.

Möjligheterna till truppövningar för Stockholmsgarnisonen å Järvafältet
hade i hög grad försämrats genom förläggande av Svea flygflottilj till Barkarby.
I anledning av skrivelser från chefen för armén och chefen för dåvarande
fjärde arméfördelningen hade emellertid överbefälhavaren i skrivelse
till arméchefen den 5 augusti 1942 förklarat, att en förflyttning av Svea
flygflottilj från Barkarby icke borde få äga rum, bland annat med hänsyn
till nödvändigheten av att en jaktflottilj vore förlagd i omedelbar närhet av
Stockholm oell till att flygvapnet i krig icke kunde avstå från Barkarby
flygfält, att vad beträffade eventuella framtida krav på utvidgning av nämnda
flygfält för närvarande endast kunde konstateras, att en sådan utvidgning
vore beroende av flygteknikens utveckling, vilken för närvarande vore svår
att förutse, att krav på utvidgning emellertid sannolikt komme att uppstå,
i vilket fall överbefälhavaren troligen icke komme att motsätta sig detta
med hänsyn till flygfältets betydelse för Stockholms försvar, att arméchefen
borde planlägga det framtida disponerandet av Järvafältet med hänsyn till
vad överbefälhavaren sålunda anfört samt att — för tillgodoseende av behovet
av övningsterräng för till Stockholm förlagda förband — borde undersökas
huruvida icke ett nytt truppövningsfält kunde anordnas på rimligt
avstånd från truppförbandens blivande förläggningar.

I anslutning till vad överbefälhavaren sålunda anfört angående nytt trupp -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

övningsfält hade chefen för armén anmodat fortifikationsstyrelsen att undersöka
möjligheterna och de uppskattningsvis beräknade kostnaderna för nytt
truppövningsfält åt Stockholmsgarnisonens förband.

I auledning härav hade styrelsen i samråd med militärbefälhavaren för
fjärde militärområdet och inspektören för pansartrupperna låtit verkställa
en omfattande inventering av övningsterrängförhållandena intill ett avstånd
från Stockholm av 10 mil i alla riktningar i avsikt att finna ett sådant truppövningsfält
ävensom i samband härmed låtit undersöka möjligheterna av att
förlägga Göta pansarlivgarde i anslutning därtill.

Bland det flertal förslag till övningsfält, som framkommit, hade, såvitt
den förberedande undersökningen utvisat, ett område i trakten av Odensala
-—Lunda, omkring 3 mil norr örn Stockholm, befunnits vara det ur de flesta
synpunkter lämpligaste. Kostnaderna för förvärv av ifrågavarande område
hade preliminärt beräknats till cirka 12,000,000 kronor. Viss del av detta
område hade av inspektören för pansartrupperna ansetts särskilt lämplig för
tillämpningsövningar och skarpskjutningar med pansarförband.

Därest nytt truppövningsfält för Stockholms garnison icke behövde anskaffas,
syntes inom Odensala—Lundaområdet ett för Göta pansarlivgarde
lämpligt skjutfält kunna erhållas för en preliminärt beräknad kostnad av
omkring 6,000,000 kronor.

Förläggning till annan plats å Järvafältet än Tegelhagsområdet
syntes icke kunna ifrågakomma med hänsyn till den omständigheten, att
övningsterrängen i så fall komme att ytterligare inskränkas.

Vad slutligen det tredje alternativet — förläggning till plats utanför Järvafältet
— anginge, hade styrelsen närmare undersökt möjligheterna av förläggning
till städerna Sigtuna, Eskilstuna och Enköping, vilka enligt styrelsens åsikt
vore de enda tänkbara platserna inom fjärde militärområdet. Ingen av dessa
städer hade dock vid den företagna utredningen befunnits lämplig för ändamålet.
-—Ehuru regementet avsetts att förläggas inom fjärde militärområdet, hade styrelsen,
med hänsyn till det tillmötesgående, som Karlskoga stad visat vid behandlingen
av frågan örn förläggningsplats för Bergslagens artilleriregemente och
med tanke på att i trakten av Karlskoga ett nytt artilleriskjutfält — det s. k.
Villingsbergsfältet — planerades, låtit undersöka möjligheterna att förlägga
regementet till Karlskoga. Då emellertid sedermera framkommit, att Villingsbergsfältet
icke vore lämpligt såsom skjutfält för pansarförband, syntes enligt
styrelsens mening Karlskoga icke böra ifrågakomma såsom förläggningsplats
för pansarregementet.

Sammanfattningsvis framhöll fortifikationsstyrelsen, att ett förläggande av
Göta pansarlivgarde till annan plats än Järvafältet ur militära, ekonomiska
och sociala synpunkter syntes medföra åtskilliga nackdelar utan att därvid
några egentliga fördelar kunnat påvisas, medan de olägenheter, som tidigare
antagits uppkomma vid förläggande av regementet till Järvafältet, numera
icke syntes ingiva större betänkligheter. Inom Järvafältet framstode, med
undantag av för andra militära förband och institutioner disponerade om -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 318. 5

råden, det så kallade Tegelhagsområdet såsom den enda tänkbara förläggningsplatsen
för Göta pansarlivgarde.

Härutöver anförde fortifikationsstyrelsen, att förläggande av Göta pansarlivgarde
utanför Järvafältet otvivelaktigt komme att medföra en avsevärd
försening av iordningsställandet av regementets etablissement, vilket syntes
styrelsen betänkligt med hänsyn till kravet på snabbt organiserande av
pansartrupperna.

Fortifikationsstyrelsen finge därför, under erinran örn det intresse, som
representanter för Stockholms stads myndigheter visat vid behandlingen av
frågan om tillskapandet av det nya regementet, såsom sin mening uttala,
att ett förläggande av Göta pansarlivgarde till det för Livregementet till
häst ursprungligen avsedda Tegelhagsområdet å Järvafältet syntes vara den
mest ändamålsenliga lösningen av Göta pansarlivgardes förliiggningsfråga.

Överbefälhavaren, som efter remiss yttrade sig i ärendet den 10 februari
1943, framhöll bland annat, att den av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
gjorda utredningen i vad avsåge förläggning till annan plats än
Järvafältet vore ofullständig. Vid valet av förläggningsplats borde främst
tillses, att förläggningen erbjöde betryggande säkerhet för regementets mobilisering
liksom möjlighet att även efter ett krigsutbrott utnyttja de verkstäder,
som i fredstid måste ordnas för regementet. Hedan ur dessa synpunkter
vöre en förläggning av pansarregementet till Järvafältet betänklig.
Enligt överbefälhavaren borde beslut örn regementets förläggning till Järvafältet
icke fattas förrän frågan örn anordnande av nytt truppövningsfält för
Stockholms garnison blivit löst. —- Åberopande det anförda framhöll överbefälhavaren,
att Göta pansarlivgarde borde förläggas i anslutning till annan
ort i mellersta Sverige än Stockholm samt att en grundlig utredning härom
ofördröjligen borde igångsättas.

Frågan om nytt truppövningsfält för Stockholms garnison. Innan redogörelse
lämnas för den ytterligare utredning, som verkställts rörande frågan örn förläggningsort
för Göta pansarlivgarde, torde den i arméförvaltningens fortifikationsstyrelses
förenämnda skrivelse den 22 januari 1943 väckta frågan
örn ett nytt truppövningsfält för Stockholms garnison böra beröras. I
skrivelse den 20 mars 1943 till chefen för försvarsdepartementet har armé
chefen, under åberopande av den av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
verkställda utredningen och med bifogande av handlingarna i ärendet, anhållit
örn direktiv för ärendets fortsatta handläggning.

Av handlingarna inhämtas bland annat, att undersökningen omfattat fem
områden norr örn Stockholm och ett område söder örn Stockholm. Områdenas
areal varierade mellan 17,600 hektar och 32,800 hektar. De uppskattningsvis
beräknade kostnaderna varierade mellan i avrundade tal 10
och 15 miljoner kronor. Det i fortifikationsstyrelsens förberörda skrivelse
omnämnda fältet i trakten av Odensala—Lunda i Uppland hade en areal
av 20,400 hektar och hade approximativt kostnadsberäknats till 11,945,000

Departements

chefen.

6 Kungl. Ma):ts proposition nr 318.

kronor. Detta alternativ tillstyrktes förutom av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
jämväl av arméckefen, som därom anfört bland annat följande.

En anskaffning av Lundafältet skulle medföra följande fördelar:

1. Stockkolms garnison erhåller ett övningsfält, där övningar i större förband,
artilleriskjutningar, stridsvagnsskjutningar ock samverkan med bombflyg
kan äga rum. Avståndet till fältet är icke större än att det på kort
tid kan nås av motor- ock cykeltrupp och utan större tidsförlust av anspända
förband eller fottrupp.

2. Fältets belägenhet medger dess användande även av P 3, (Södermanlands
pansarregemente, Strängnäs), infanteriskjutskolan ock Uppsala garnison.

3. Den för P 3 enligt vad undersökningar visat eljest praktiskt taget olösliga
skjutfältsfrågan ordnas. Fältet kan även begagnas såsom övnings- ock
skjutfält för P 1, örn detta regemente förläggas till dess närhet. Härigenom
behöver icke särskilt skjutfält anskaffas för P 1, vilket i nuvarande statsfinansiella
läge måste anses ytterst betydelsefullt.

4. Frågan örn nödvändig utvidgning av infanteriskjutskolans övningsfält
för att möjliggöra skjutningar med bland annat 20 mm pansarvärn ock
grövre kalibrar, samövning med artilleri m. m. löses. Infanteriskjutskolans
behov av skjutterräng för dylika vapen kan icke tillgodoses genom en utvidgning
av det nuvarande Kosersbergsområdet (av säkerhets- och kostnadsskäl).
Planerad förflyttning till Valåsen vid Karlskoga (i närheten av artilleriskjutskolans
avsedda förläggning) kan i nuvarande läge icke förordas.

5. Svea artilleriregementes skjutningar kunna flyttas från Järvafältet och
i ökad och erforderlig utsträckning bedrivas på Lundafältet. De tidsödande
och kostsamma förflyttningarna till och från Marma bliva eventuellt obehövliga.
Frågan örn ett nedläggande av Marma skjutfält kan därvid övervägas.

6. Järvafältet kan frigöras från större, hela fältet upptagande övningar
och kommer att tjäna som ett rymligt handövningsfält för garnisonen. Föreslagna,
kostsamma utvidgningar av Järvafältet undvikas.

Ehuru ur militär synpunkt ett större gemensamt truppövningsfält för
Stockholms garnison, anordnat enligt de riktlinjer, som av arméchefen uppdrag^,
vore av det största värde, synes ett genomförande av ett dylikt
förslag stöta på så stora praktiska svårigheter, att jag icke anser mig böra
tillstyrka, att frågan för närvarande göres till föremål för ytterligare utredning.

Visserligen har Järvafältets värde såsom övningsterräng för truppförband
ur armén försämrats, sedan Svea flygflottilj förlagts till Barkarby. Jag anser
mig emellertid icke kunna biträda uppfattningen, att Järvafältet, som
alltid ansetts vara ett synnerligen lämpligt övningsområde, i fortsättningen
endast bör tjäna såsom handövningsfält för dit förlagda truppförband.
Järvafältet torde alltjämt med fördel kunna användas såsom övningsfält för
Stockholms garnison. Dock synes det tveksamt, örn — efter vad som förekommit
i ärendet — garnisonen bör utökas med ytterligare ett regemente.
Jag återkommer till detta spörsmål i det följande vid den fortsatta behandlingen
av frågan örn Göta pansarlivgardes förläggning.

Nu föreliggande utredning i förläggningsfrågan. Jag övergår nu till redogörelsen
för den ytterligare utredningen i förläggningsfrågan. I anledning

Kungl. Maj:ts proposition nr 318. 1

av överbefälhavarens förenämnda remissyttrande av den 10 februari 1943
uppdrogs genom beslut den 10 april 1943 åt arméchefen att, efter undersökning
med hänsyn särskilt till sociala och ekonomiska förhållanden, tillgång
till och kostnad för lämplig terräng för utbildning och skjutning samt
lämplig belägenhet ur luftskvdds- och mobiliseringssynpunkt, inkomma med
av kostnadsberäkningar åtföljd redogörelse för olika möjligheter till förläggning
av Göta pansarlivgarde ävensom förslag i ämnet.

Med skrivelse den 8 maj 1943 har arméchefen insänt den sålunda infordrade
undersökningen.

Därvid behandlas till en början vissa allmänna synpunkter på val av
förläggningsplats för ett pansarregemente. Enligt utredningen borde följande
tre faktorer tillmätas den största betydelsen vid valet av förläggningsplats,
nämligen övningsfältsförhållanden, skjutfältsförhållanden samt mobiliseringsförhållanden.
Därjämte inverkade även andra militära faktorer, såsom möjligheter
till samövningar med andra truppslag, personalrekrytering, luftvärn
och luftskydd samt kommunikationer m. m. Vidare måste hänsyn tagas
jämväl till bostadsförhållanden, byggnadstekniska faktorer, skolförhållanden
o. s. v., varjämte slutligen kostnadsfrågan måste noggrant beaktas. Den nu
föreliggande utredningen vore endast avsedd att utgöra underlag för ett
ställningstagande i förläggningsfrågan, medan ett stort antal detaljundersökningar
återstode.

I det föregående har redogörelse lämnats för vissa undersökningar rörande
anskaffande av skjutfält, som i detta sammanhang företagits. I sådant avseende
har arméchefen — sedan förslaget örn nytt truppövningsfält av ekonomiska
skäl icke syntes kunna genomföras — hemställt, att skjutfält för
Göta pansarlivgarde och Södermanlands pansarregemente måtte anordnas å
Utö i Stockholms södra skärgård. Denna fråga kommer att upptagas till
behandling i det följande.

Vid arméchefens fortsatta behandling av förläggningsfrågan har sålunda
utgångspunkten för valet av förläggningsort varit, att pansarskjutfält kommer
att anordnas å Utö.

För att utreda förläggningsfrågan har ett flertal städer undersökts — förläggningen
måste nämligen, bland annat av kostnadsskäl, anslutas till en
stad. Tänkbara städer, som av olika anledningar måst uteslutas, vore Gävle,
Motala, Jönköping och Karlstad. Övriga städer, som varit föreslagna, vore
Örebro, Eskilstuna, Sala, Västerås, Södertälje och Enköping. Beträffande
dessa städer har framhållits bland annat följande.

Örebro. Staden vore illa belägen med hänsyn till användbara pansarskjutfält.
Villingsbergsområdet vore icke lämpligt såsom pansarskjutfält
och till det planerade skjutfältet vid Vättern för Skaraborgs pansarregemente
(jfr det följande) vore avståndet för stort. Skjutplatsen i fråga vore
därjämte otillräcklig för två pansarregementen.

Eskilstuna. Omfattande undersökningar hade visat, att man i trakten
av Eskilstuna—Malmköping icke kunde för rimliga kostnader erhålla ett
skjutfält. I förhållande till Utö vore en förläggning till Eskilstuna olämplig,
vartill komme, att möjligheter till samövningar där saknades.

8

Kungl. Maj-.ts proposition nr 818.

bala oell Västerås. Både Sala och Västerås vore ur skjutsynpunkt
och nied hänsyn till möjligheter för samövningar med andra truppslag
olämpligt belägna, varjämte i fråga örn Västerås tillkomme olägenheten ur
luftskyddssynpunkt av att flygförband och betydande industrier vore förlagda
till staden.

Södertälje. Med hänsyn till skjutplats på Utö vore Södertäljes läge
gynnsamt. Staden hade goda kommunikationer och ett ur mobiliseringssynpunkt
godtagbart läge. Möjligheterna till samövningar med övriga truppslag
vore mindre goda utan dyrbara förflyttningar. En rekognoscering
på platsen hade företagits, därvid framkommit, att ett lämpligt övningsfält
syntes kunna åstadkommas sydväst örn staden i trakten av Tvetaberg.
Någon kostnadsberäkning hade icke medhunnits, men kostnaderna
för fältet finge beräknas komma att betydligt överstiga en miljon kronor.
Staden kunde icke ställa mark till förfogande, men drätselkammaren
hade ställt ett belopp av 100,000 kronor i utsikt såsom bidrag. Staden
vore därjämte villig att underlätta bostadsanskaffningen i staden för regementets
personal. Av utredningen framgick, att en förläggning till Södertälje
kunde ifrågasättas.

Enköping. Staden hade ställt sig välvillig till förslaget örn förläggning
av pansarregementet dit och erbjudit kronan att ställa övningsfält till förfogande.
Bet föreslagna fältet — med en areal av 680 hektar — vore ur
övningssynpunkt godtagbart örn ock väl smalt. Ben planerade kasernbebyggelsen
vore belägen nära intill Enköpings station, vilket ur luftskyddssynpunkt
vore olämpligt. Utredningen visade emellertid, att en förläggning
av Göta pansarlivgarde till Enköping vore tänkbar.

Ben verkställda undersökningen hade sålunda visat, att, utom Tegelhagen
å Järvafältet, endast Södertälje eller Enköping borde ifrågasättas såsom förläggningsort
för Göta pansarlivgarde. En jämförelse mellan de olika alternativen
utvisade enligt arméchefens utredning följande.

a. Ur övningssynpunkt.

Vid bedömandet av P 1 övningsfältsfråga måste beaktas, hur utbildningen
vid regementet avses organiseras. Vid sidan av stridsvagnsutbildningen
kommer pansarbils- och pansarvärnsutbildning att bedrivas i betydande omfattning.
Antalet stridsvagnar vid P 1 kommer att vara väsentligt mindre än
vid övriga pansarförband, under det att antalet pansarbilar och pansarvärnspjäser
kommer att bli proportionsvis större.

Övningsfältet vid Enköping är tillräckligt långt men har, som tidigare
anförts, för liten bredd. Utvidgningsmöjligheter föreligga endast i ringa
omfattning, då. fältet väster ut begränsas av allmän landsväg och öster ut
av mark tillhörig Uppsala akademi. En utvidgning skulle i varje fall ställa
sig mycket dyrbar. En allmän landsväg korsar området. Övningsterrängen
är föga kuperad men erbjuder i fråga örn markens beskaffenhet viss omväxling.
En olägenhet ur utbildningssynpunkt är att inom området saknas
vattendrag eller sjö för övningar i övergång av vattendrag och överskeppningsövningar.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Övningsfältet vid Södertälje uppfyller minimikrav i fråga om storlek.
Terrängen är omväxlande ock vattendrag finnas. En framtida utvidgning
torde dock med hänsyn till kostnaderna kunna ske endast i begränsad omfattning.
Övningsfältet är fullt godtagbart såsom övningsfält för ett pansarregemente.

Järvafältet erbjuder genom sin storlek, omväxlande terräng och rika
vägnät goda övningsmöjligheter särskilt — ur P 1 synpunkt — för pansarbilförband.

Fältet kommer dock — som i tidigare utredningar framhållits — att efter
Stockholms garnisons utflyttning vara för litet. Särskilt oläglig ter sig den
avsnörning på mitten av Järvafältet, som — efter F 8 förläggning till
Barkarby — skett genom utvidgning av flygfältet. Ur arméns synpunkt
vore en bortflyttning av F 8, så att Järvafältet i ursprunglig omfattning
kunde disponeras för armétruppförbandens övningar, den bästa lösningen
av övningsfältsproblemet. örn en dylik förflyttning av kostnadsskäl icke kan
genomföras, bliva tidigare föreslagna utvidgningar av Järvafältet nödvändiga
i samband med garnisonens utflyttning. Dessa utvidgningar omfatta Sollentuna
härads allmänning och ett område öster örn landsvägen Stockholm —
Uppsala mellan I 1 och Tegelhagen. Utvidgningarna äro betingade av kraven,
att dels A 1 skjutningar flyttas från fältets mellersta till dess norra delar,
varigenom de förstnämnda friläggas, dels att förbindelse öster örn ovannämnda
landsväg upprättas mellan I 1 och Tegelhagenområdet. Sedan planerna
på förvärv av det s. k. Lundafältet måst skrinläggas, är ovannämnd
utvidgning av Järvafältet nödvändig, oberoende av örn P 1 förlägges till
Tegelhagen.

På ett sålunda utökat Järvafält torde även P 1 övningar genom lämplig
disposition av fältet kunna beredas plats. Det i Lundatrakten planerade
skjut- och övningsfältet ersättes härvid i viss mån av Utöområdet. P 1 förläggning
i närheten av I 1 innebär givetvis ett störande moment för övningarna
vid I 1, men då P 1 är motoriserat och I 1 cykelregemente finnes
möjlighet att med dessa förband utan större tidsförlust utnyttja även sådana
längre bort liggande delar av Järvafältet, som av avståndsskäl mera sällan
utnyttjas, och att även utan markskadekostnader utnyttja terräng utanför
övningsfältet.

Vid en jämförelse mellan övningsfältsförhållandena i Enköping, Södertälje
och vid Tegelhagen måste — trots trängseln på Järvafältet — förord
givas åt Tegelhagen på grund av de ojämförligt större möjligheterna till
sammanhängande stridsövningar, som Järvafältet erbjuder. Södertälje sättes
i andra och Enköping i tredje hand. En förutsättning för förord åt Tegelhagen
är att övningsmöjliglieterna icke ytterligare beskäras genom utvidgning
av flygfältet vid Barkarby.

I samband med övningsfältsfrågan förtjänar följande synpunkt att beaktas.
I Tegelhagenalternativet ägas kasernområde och övningsfält av kronan,
varför någon bortflyttning av befolkning icke behöver ske. Såväl i Södertälje
som Enköping sker betydande intrång i detta hänseende, varför även
ur denna sociala synpunkt Tegelhagen är att föredraga såsom förläggningsplats.

b. Samövningar med andra truppförband.

I närheten av Enköping och Södertälje finnes intet armétruppförband
förlagt. För att pansarregementet skall få tillfälle till samövning med andra
armétruppförband och för att dessa i sin tur skola få vana vid samövningar
med pansar trupp, vilket med hänsyn till arméns krigsduglighet är mycket
betydelsefullt, blir dot vid en förläggning av P 1 till annan plats än Tegel -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

hagen nödvändigt, att årligen under avsevärd tid förflytta P 1 övningsförband
till Järvafältet för samövningar. Ur denna synpunkt är sålunda Järvafältet
att föredraga. För P 1 vidkommande äro dessa samövningar särskilt
betydelsefulla, då regementet uppsätter ett antal kårförband. För krigsskolan
är det betydelsefullt att möjlighet kan beredas till utbildning i samverkan
med pansartrupp.

Därjämte må framhållas, att det icke blott ur övningssynpunkt utan även
för huvudstadens försvar är betydelsefullt att lia ett pansarförband förlagt
i dess omedelbara närhet, då krigserfarenheten visar, att pansarförband
särskilt väl lämpa sig för rensningsaktioner inom städer och tättbebyggda
samhällen.

c. Skjutmöjligheter.

Med hänsyn till Utö såsom skjutfält för stridsmässig skjutning äro Tegelhagen
och Södertälje ungefär likvärdigt belägna såväl beträffande direkt
sjötransport som vid landsvägs- eller järnvägsförflyttning till Yitså eller
Nynäshamn och fortsatt sjötransport. Enköping är i detta avseende sämre
beläget. Transporterna bliva dyrbarare och mera tidsödande.

Möjligheterna för skolskjutning med eldhandvapen äro likvärdiga vid
Järvafältet, Södertälje och Enköping.

Möjligheterna till fältmässig skjutning med gevärskalibriga vapen äro ur
terrängsynpunkt bäst på Järvafältet. I Södertälje synas möjligheterna i
detta avseende vara tillfredsställande. Någon detaljundersökning av fältskjutningsterrängen
ur säkerhetssynpunkt har dock icke medhunnits. Vid
Enköping äro möjligheterna till dylik skjutning ringa inom övningsfältet på
grund av dåliga kultång. För dylik skjutning är Järvafältet bäst och Enköping
sämst. Med hänsyn till olika skjutförhållanden böra de tre orterna
placeras i ordning Tegelhagen, Södertälje, Enköping.

d. Luftskyddssynpunkt.1)

e. Rekrytering.

Ett truppförbands förläggning spelar en mycket stor roll, då det gäller
att säkerställa en god personalrekrytering. Erfarenheten visar, att rekryteringen
vid stockholmsförbanden alltid är lätt, under det att rekryteringen
till i landsorten förlagda förband, särskilt förband förlagda till mindre städer
ofta vållar betydande svårigheter. Var P 1 än kommer att förläggas kommer
alltid en betydande del av regementets värnpliktiga från Stockholm. Er
befälsrekryteringssynpunkt är en förläggning i närheten av Stockholm att
föredraga framför en förläggning till Enköping eller Södertälje.

f. Bostadsförhållanden.

Såväl Enköping som Södertälje ha förbundit sig att uppföra bostäder i
takt med regementets uppsättning.

I Enköping kan avståndet mellan bostad och kasernen beräknas till i
medeltal 1.5 kilometer och i Södertälje till 3 kilometer. Vid regementets
förläggning till Tegelhagen kommer personalen sannolikt att huvudsakligen
bosätta sig i Stockholm men dessutom i Sundbyberg och förortssamhällena
inom Solna och Sollentuna kommuner. Avståndet till kasernen torde i
medeltal bliva längre vid regementets förläggning till Tegelhagen än i övriga
förläggningsalternativ. Ur trevnadssynpunkt torde förläggning till Stockholm *)

*) Denna fråga behandlas i hemlig skrivelse, som kommer att tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

t

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

i regel vara att föredraga, vilket i viss mån uppväger andra olägenheter.
Det kan dock icke förnekas, att ett stort avstånd mellan bostad och kasern
utgör en väsentlig olägenhet. Denna olägenhet förefinnes när avståndet är
så stort, att personalen icke kan taga sig hem under måltidsrast utan måste
tillbringa hela sin dag vid kasernen. I detta avseende är Enköping bäst,
Södertälje och Stockholm ungefär likvärdiga.

Då ingen statlig bostadsbebyggelse erfordras i något av* de föreslagna
förläggningsalternativen, äro dessa ur kostnadssynpunkt i detta avseende
likvärdiga.

g. Kostnadssynpunkter.

Ur kostnadssynpunkt torde Tegelhagen ställa sig mest förmånligt, därnäst
Enköping.

I Södertälje komma kostnaderna att bliva högst på grund av markförvärv.

Kostnaderna i Enköping torde komma att något överstiga dem vid Tegelhagen,
beroende på särskilda kostnader för iordningställande av skjutbanor
m. m.

Byggnadskostnaderna torde bliva i stort sett lika stora i de olika förläggningsalternativen.

Ur kostnadssynpunkt torde orterna få placeras i ordning Tegelhagen,
Enköping, Södertälje.

h. Övriga förhållanden.

Enköping saknar för närvarande fullständigt läroverk, varför tills vidare
skolungdom, som önskar avlägga studentexamen, måste avsluta sina studier
på annan ort, i regel Västerås eller Strängnäs.

En sammanfattning av under a.—h. anförda fördelar och olägenheter gåve
vid handen, att de tre förläggningsorterna av arméchefen förordades i ordning
Tegelhagen, Södertälje och Enköping. Samråd hade i ärendet ägt mm
med militärbefälhavaren i fjärde militärområdet samt arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse. I

I yttrande över den av arméchefen insända utredningen har överbefälhavaren
anfört i huvudsak följande.

Under förutsättning att skjutfält på Utö kunde påräknas, borde Göta
pansarlivgarde förläggas till trakten av Stockholm, varigenom möjligheterna
för skjutfältets utnyttjande avsevärt förbättrades, bland annat genom minskade
kostnader för till- och fråntransporter.

Tegelhagsområdet syntes emellertid alltjämt olämpligt. Aven örn den
utökning av Järvafältet kunde komma till stånd, som vore nödvändig Klätt
utbildningen av Stockholms garnisons samtliga truppförband skulle kunna
förläggas dit, kvarstode allvarliga olägenheter. Göta pansarlivgarde vore
främst avsett för utbildning av pansarvärns- och pansarbilsförband, vilka för
sina övningar bland annat vore beroende av ett härför lämpat vägnät, som
borde vara i möjligaste mån fritt från civil trafik av större omfattning.
Vägnätet på och omkring Järvafältet med dess genomgående huvudvägar,
förstadsgator och av andra övande förband upptagna småvägar syntes icke
lämpa sig för ifrågavarande utbildning. Olägenheterna ur luftsskyddssyn -

Departements

chefen.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

punkt kvarstode, även om synnerligen noggranna förberedelser för spridd
mobilisering vidtoges. Därutöver framhölles de olägenheter av social natur
liksom beträffande ordningshållning m. m., som måste beräknas följa med
en sammanträngd förläggning av ett stort antal militära förband i direkt
anslutning till Stockholms norra förstäder och utan att officerare vore förlagda
vid regementena.

Med hänsyn till bland annat närheten till Utö, vägsystemets karaktär och
omfattning, den civila trafiken, tillfällen till övningar utanför själva övningsfältet
och en önskvärd spridning av Stockholms truppförband syntes en förläggning
på Södertörn vara avgjort lämpligare. I detta sammanhang kunde
framhållas, att ett övningsfält på Södertörn knappast syntes ställa sig dyrare
än den föreslagna utökningen av Järvafältet, som — även örn den vore
möjlig att genomföra, vilket kunde ifrågasättas — likväl icke komme att
göra Järvafältet fullt lämpligt som övningsfält.

Utan en närmare undersökning kunde överbefälhavaren icke precisera
plats eller kostnader. Emellertid syntes flera möjligheter föreligga vid valet
av övningsfält, kanske i första hand ett område väster örn järnvägen mellan
Västerhaninge och Vega hållplats. De sammanlagda kostnaderna för detta
övningsfält jämte skjutfält på Utö syntes icke komma att uppgå till större
belopp än av arméchefen föreslagen utökning av Järvafältet, omkring 2 miljoner
kronor.

För att onödig fördröjning av ärendet skulle kunna undvikas, syntes det
önskvärt, att förslag förelädes riksdagen av innebörd, att Göta pansarlivgarde
skulle förläggas till trakten av Stockholm.

1942 års riksdag uttalade, såsom av det sagda framgår, viss tvekan beträffande
lämpligheten av att till Järvafältet förlägga Göta pansarlivgarde
och förutsatte, att frågan skulle underkastas ytterligare prövning av Kungl.
Maj:t. Vid den utredning, som i anledning härav företagits, har det varit
nödvändigt att bedöma frågan mot bakgrunden av möjligheterna att för
pansarregementet i närheten av den blivande förläggningsorten anskaffa
skjutfält och annan erforderlig övningsterräng. Den i ämnet först verkställda
undersökningen — utförd av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse — utmynnade
i förslag örn regementets förläggande till Tegelhagen å Järvafältet
på sätt tidigare förutsatts. Sedan denna utredning icke befunnits
tillräcklig för frågans allsidiga belysande, har åt arméehefen uppdragits att
verkställa ytterligare undersökningar.

På grundval av den sålunda utförda kompletterande utredningen har arméchefen
förordat, att skjutfält för Göta pansarlivgarde och Södermanlands
parsarregemente anordnas å Utö i Stockholms skärgård samt att Göta pansarlivgarde
förlägges till Tegelhagen å Järvafältet. Alternativt har arméchefen
såsom förläggningsort föreslagit i första hand Södertälje och i andra
hand Enköping. Överbefälhavaren, som förordat skjutfältets förläggande
till Utö, har funnit Järvafältet olämpligt såsom förläggningsområde för
pansarlivgardet och föreslagit närmare utredning rörande möjligheterna att
förlägga regementet till Södertörn.

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

När jag går att taga ställning till de sålunda framlagda förslagen, förutsätter
jag, att Göta pansarlivgardes stridsmässiga skjutningar komma att
äga rum på den plats, som efter omfattande utredningar befunnits vara den
enda i mellersta Sverige för detta ändamål lämpliga, nämligen på Utö i
Stockholms skärgård. Till frågan örn förvärv av mark för detta ändamål
återkommer jag i det följande.

Vid sådant förhållande begränsas avsevärt antalet platser, som kunna
ifrågakomma för förläggning av Göta pansarlivgarde. Örebro, Eskilstuna och
Sala torde sålunda med hänsyn bland annat till avståndet till Utö icke för
detta ändamål lämpligen kunna komma ifråga. Västerås synes även av andra
orsaker, främst ur luftskyddssynpunkt, icke lämpa sig såsom förläggningsort
för ett pansarregemente. Av i arméchefens utredning berörda platser
återstå sålunda endast Järvafiiltet, Enköping och Södertälje.

För en förläggning av Göta pansarlivgarde till Järvafältet tala flera skäl.
Den verkstad, som erfordras för pansarregementet, skulle sålunda vid förläggning
till Järvafältet kunna utnyttjas jämväl av andra Stockholms garnison
tillhörande truppförband, varigenom driften kunde rationaliseras. En anslutning
av arméns motorskola till Göta pansarlivgarde på sätt 1941 års
försvarsutredning föreslagit synes med hänsyn till behovet av lärare m. m.
kunna i viss mån försvåras, därest regementet förlägges till plats på längre
avstånd från Stockholm. Samövningar mellan pansarförband och andra
truppslag underlättas vid pansarlivgardets förläggning till Järvafältet, icke
minst samövningar med krigsskolan. För en förläggning till Järvafältet
talar ytterligare den omständigheten, att regementets sjukhusfråga därvid
torde kunna lösas i samband med ordnandet av sjukhusorganisationen för
Stockholms garnison, varom utredning för närvarande pågår. Slutligen
torde böra framhållas, att en förläggning av pansarlivgardet till Stockholm
eller dess omedelbara närhet kan vara till fördel för rekryteringen till regementet,
såväl i vad avser underbefäls- som i fråga om officers- och underofficerspersonal.
*

Å andra sidan kunna vägande invändningar anföras emot en förläggning
av pansarlivgardet till Järvafältet. En ytterligare koncentrering av truppförband
till detta relativt begränsade område är — såsom riksdagen ansett —
av många skäl mindre önskvärd. Erfarenheterna från det pågående stormaktskriget
nödvändiggöra, att luftskyddssynpunkter i möjligaste mån beaktas
vid valet av förläggningsplats. Såsom överbefälhavaren framhållit
kvarstå i detta avseende olägenheter vid förläggning till Järvafältet, även
örn noggranna förberedelser för spridd mobilisering vidtagas. Vidare är det
att befara, att Järvafältet ytterligare förlorar i värde såsom övningsfält, örn
fältet upplåtes jämväl för ett pansarförband. En utvidgning av fältet — i
första hand i nordlig riktning ■— synes visserligen möjlig och torde även
örn pansarlivgardet icke förlägges till fältet måhända bliva erforderlig. En
sådan utvidgning — av stor betydelse för de truppförband, som enligt redan
fattade beslut skola förläggas till fältet — synes dock icke nämnvärt påverka
bedömandet av pansarlivgardets förläggningsfråga.

14

Kungl. Alaj:ts proposition nr 318.

Med hänsyn till vad sålunda yttrats och med beaktande av de av fjolårets
riksdag anförda synpunkterna finner jag Järvafältet icke gärna böra
disponeras för förläggning av pansarlivgardet, därest lämpliga förläggningsförhållanden
kunna på annan plats erbjudas. De platser, som enligt den
verkställda undersökningen kunna härvidlag ifrågakomma, äro Södertörn,
Södertälje och Enköping.

En förläggning till Södertörn torde medföra stora ekonomiska konsekvenser.
Kostnaderna för ett lämpligt övningsfält därstädes torde bliva
betydande, varjämte det är att befara, att svårigheter kunna uppstå vid anskaffning
av bostäder. Ur militära synpunkter synes en sådan förläggning
ej heller erbjuda särskilda fördelar, varför endast närheten till Utö talar
för bifall till detta förslag.

Mot en förläggning till Södertälje tala i stort sett enahanda skäl som
anförts gentemot Södertörnsalternativet, ehuru bostadsfrågan torde förorsaka
mindre svårigheter. En fördel vid pansarlivgardets förläggning till denna
stad är att därigenom anknytning kan erhållas till en livaktig industri,
som torde kunna anlitas för reparation av stridsvagnar. Verkställda undersökningar
synas emellertid giva vid handen, att -— med hänsyn till avståndet
från den tillämnade förläggningsplatsen invid Södertälje till nämnda
industri — det i allt fall blir nödvändigt att utrusta pansarlivgardet med
relativt stora serviceverkstäder. I ekonomiskt hänseende torde en förläggning
till Södertälje icke ställa sig fördelaktig.

Vid förläggning av pansarlivgardet till Enköping synas de av överbefälhavaren
uppställda önskemålen vad beträffar mobilisering och luftskydd bliva
relativt väl tillgodosedda. Avståndet från Enköping till Strängnäs, till vilken
plats Södermanlands pansarregemente är förlagt, är visserligen endast 33
kilometer. Någon mer avsevärd nackdel av att två pansarförband förläggas
intill varandra synes dock icke föreligga, särskilt som förläggningsplatserna
bliva belägna på var sin sida av Mälaren. Ur övningssynpunkt kunna måhända
tvärtom härigenom vissa fördelar vinnas. Enköpings läge vid Mälaren möjliggör
direkta transporter sjöledes till det föreslagna skjutfältet å Utö. Staden
har, såsom i det föregående omnämnts, erbjudit sig att ställa övningsfält till
förfogande. Utöver sitt ursprungliga erbjudande, som avsåg ett fält med
en sammanlagd areal av omkring 700 hektar, har staden numera — enligt
vad som framgår av stadsfullmäktiges i Enköping protokoll den 27 maj 1943
— utvidgat sitt erbjudande att omfatta ett område med en areal av högst
1,200 hektar, däri dock ingår ett mindre område i kronans ägo. I samband
med sitt erbjudande har staden uppställt vissa villkor rörande områdets
disposition, för den händelse marken framdeles skulle tagas i anspråk för
annat ändamål än som övningsfält för Göta pansarlivgarde. — Då enligt
verkställda rekognosceringar den terräng, erbjudandet avser, i stort sett väl
lämpar sig såsom övningsfält för pansarförband, bliva således övningsmöjligheterna
för regementet förhållandevis väl tillgodosedda vid förläggning
till Enköping. Möjligheterna för skolskjutning äro goda. Däremot synas,
såvitt utredningen hittills utvisat, mindre goda förutsättningar föreligga för

Kungl. Maj.ts proposition nr 318.

15

fältskjutningar med finkalibriga vapen. Samövningar med andra förband
nödvändiggöra vissa transporter. Avståndet från Enköping till Järvafältets
norra del är emellertid icke mer än 55 kilometer och avståndet till Uppsala
endast 45 kilometer, varför betingelser för sådana övningar föreligga. Jag
har härvid icke förbisett, att transporter av pansarförband även vid normala
drivmedelspriser draga avsevärda kostnader. A andra sidan bör beaktas,
att Svea livgarde är organiserat såsom cykelregemente. Yad särskilt
samövningar med krigsskolan beträffar, synes det icke behöva stöta
på större svårigheter att transportera krigsskolans elever till terräng i
pansarförbandets närhet. — Enligt vad som inhämtas av förberörda stadsfullmäktigeprotokoll
har chefen för aktiebolaget Nordströms Linbanor i Enköping
för stadsfullmäktige upplyst, att bolaget vore berett att, för den
händelse regementet förlägges till Enköping, på egen bekostnad utvidga sina
anläggningar i staden i och för reparationsarbeten för regementets räkning.
Med hänsyn härtill synes kunna övervägas, örn icke vid förläggning till Enköping
det bör vara tillräckligt att för pansarlivgardet anordnas endast förhållandevis
mindre omfattande serviceverkstäder. — Bostadsförhållandena
för regementets personal torde utan svårigheter kunna ordnas i staden, som
även i detta avseende iklätt sig vissa garantier. Slutligen torde böra framhållas,
-att Enköping i dyrortshänseende är D-ort, medan Södertälje är F ort.

Ehuru jag icke vill bestrida, att en förläggning till Enköping i vissa
hänseenden icke är helt tillfredsställande, finner jag å andra sidan denna
lösning medföra sådana fördelar i övrigt, att jag med hänsyn till riksdagens
förutnämnda uttalande och stadens frikostiga erbjudande av mark för övningsändamål
föreslår, att Göta pansarlivgarde förlägges till nämnda stad.
På Kungl. Majit torde få ankomma att med staden träffa överenskommelse
örn överlåtelse med äganderätt av det markområde, som prövas erforderligt.
I sådant avseende lia förhandlingar inletts med staden.

I fråga om de medel, som hittills anvisats för ordnande av Göta pansarlivgardes
förläggning, torde i detta sammanhang böra framhållas följande.

Kostnaderna för avskrivning till 50 procent av det av 1942 års riksdag
anvisade anslaget för ordnande av förläggningen för Göta pansarlivgarde
har avsetts skola täckas med särskilda medel — nettoinkomsten av den av
djurgårdskommissionen bedrivna exploateringen av Ladugårdsgärde m. fl.
områden i Stockholm — varför särskilda avskrivningsanslag för ändamålet
icke beräknats. Härutinnan torde jag få hänvisa till en i statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag (kapitalbudgeten bil. 2 sid. 11 f.) lämnad
redogörelse. Det förhållandet, att det av delar av Livregementet till
häst organiserade pansarlivgardet förlägges till Enköping i stället för till
Järvafältet synes i och för sig icke behöva föranleda ändrad grund för
avskrivning av ifrågavarande kapitalinvestering. Jag förutsätter därför, att
de vid pansarlivgardets förläggande till Enköping uppkommande byggnadskostnaderna
— vilka torde i stort sett komma att uppgå till samma belopp
som kostnaderna vid förläggning till Järvafältet —• skola avskrivas med anlitande
av nämnda särskilda medel. Med tillämpning av de i årets statsverksproposition
angivna principerna för anvisande av investeringsanslag för

16

Kungl. Maj-.ts proposition nr 318.

försvarsändamål (kapitalbudgeten bil. 2 sid. 13) böra för detta ändamål medel
upptagas å kapitalbudgeten såsom individualiserat anslag.

För ändamålet bör stå till förfogande det förutnämnda av 1942 års riksdag
för ordnande av Göta pansarlivgardes förläggning anvisade reservationsanslaget
av 3,000,000 kronor. Då det är angeläget, att förbandet med det
snaraste kan färdigorganiseras, utgår jag från att byggnadsarbetena komma
att så snart ske kan igångsättas oell i snabb takt bedrivas. Med hänsyn
härtill torde för nästkommande budgetår av det sammanlagt erforderliga
beloppet — 7,100,000 kronor enligt fortifikationsstyrelsens på grundval av
1941 års prisnivå verkställda beräkningar — böra anvisas ett ytterligare
belopp av 2,000,000 kronor, eller samma belopp som i årets statsverksproposition
(kapitalbudgeten bil. 2, sid. 43) beräknats för ändamålet. Det
torde få ankomma på Kungl. Majit att i vanlig ordning fastställa byggnadsprogram,
varvid böra tillämpas de principer, som angivits i den till årets
riksdag avlåtna propositionen nr 222.

2. Skjutfält för Göta pansarlivgarde och Södermanlands pansarregemente.

I det föregående har föreslagits, att Göta pansarlivgarde skall förläggas
till Enköping.

Södermanlands pansarregemente, som är förlagt i Strängnäs, har hittills,
i avsaknad av lämpligt skjutfält, bedrivit sina stridsmässiga skjutningar vid
Skälderviken i Skåne och vid Ringenäs i Halland, vilket medfört tidsförlust
och betydande kostnader.

Vid behandlingen av frågan örn förläggningsort för Göta pansarlivgarde
har i det föregående redogörelse lämnats för den utredning i ämnet, som
efter uppdrag av Kungl. Majit utförts på föranstaltande av arméchefen.
Uppdraget avsåg bland annat rekognoscering av lämplig terräng för skjutning,
därvid hänsyn jämväl borde tagas till Södermanlands pansarregementes
behov av dylik terräng.

Härom har i arméchefens utredning anförts i huvudsak följande.

Då de tidigare framlagda planerna på ett för Stockholmsgarnisonen gemensamt
truppövningsfält, dit såväl Göta pansarlivgarde som Södermanlands pansarregemente
kunde förlägga sina skjutningar, av kostnadshänsyn icke syntes
kunna realiseras, måste ifrågavarande skjutfältsfråga ordnas på annat sätt.
Möjligheterna härtill begränsades av det förhållandet, att Södermanlands pansarregementes
förläggningsort vore fixerad. Säkerhetskraven vore numera
sådana att ett pansarskjutfält måste lia en bredd av minst 10 kilometer och
en längd av omkring 20 kilometer. Med stöd av de noggranna rekognosceringar,
som i olika sammanhang företagits, kunde numera konstateras, att det
icke vore möjligt att i det inre av landets centrala delar kunna till rimliga kostnader
erhålla ett användbart pansarskjutfält. Ej heller vid de delar av kusten,
som kunde komma i fråga, hade någon för ändamålet lämplig plats kunnat
utfinnas. Anordnandet av ett pansarskjutfält i ödemarksterräng kunde i och
för sig tänkas men lämpade sig icke för nu ifrågavarande förband. Då det
emellertid av olika skäl vore önskvärt att kunna använda havet såsom säkerhetsområde
hade förslag väckts att förlägga skjutfältet till en ö, som med
hänsyn till Södermanlands pansarregementes förläggningsort i första hand
borde vara belägen i Södermanlands skärgård. Verkställda rekognosceringar
hade givit till resultat, att Utö i Stockholms skärgård syntes väl lämpa sig

Kungl. Majlis proposition nr 318.

17

för ändamålet. Sålunda framhölles, att Utö ur skjutteknisk synpunkt uppfyllde
högt ställda fordringar på ett pansarskjutfält. Skjutningarna kunde
äga rum under större delen av året med hänsyn till sjöfartsmöjligheterna.
Ur säkerhetssynpunkt Tore skjutfältets läge mycket lämpligt. Vissa sociala
olägenheter kunde icke undvikas. Då emellertid skjutfältet icke avsåges att
användas mer än vissa tider på året syntes de sociala olägenheterna till
stor del kunna undvikas eller ordnas utan alltför stora kostnader och syntes
i vart fall vara väsentligt mindre än vad som eljest normalt kunde beräknas
i samband med anordnande av skjutfält. Arméchefen föresloge därför, att
Utö måtte förvärvas såsom skjutfält för Göta pansarlivgarde och Södermanlands
pansarregemente.

På uppdrag av arméchefen har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse i
samråd med inspektören för pansartrupperna och överlantmätaren i Stockholms
län uppgjort förslag till närmare avgränsning av ett för ändamålet
erforderligt område å Utö. I skrivelse den 5 maj 1943 till chefen för armén
har fortifi/cationsstyrelsen i ämnet anfört i huvudsak följande.

A en till styrelsen från pansarinspektören överlämnad karta över Utö
hade med blå begränsningslinje angivits ungefärliga gränser för det ur
militär synpunkt nödvändiga området för skjutfält. Det sålunda utmärkta
området omfattade större delen av Edesnäs gård (Edesnäs 41 och 4a) samt
fyra öar (Edesnäs 43, 45, 46 och 47), belägna öster örn Utö. Edesnäs gård
och samtliga öar utom en (Edesnäs 48) vore i samma ägares hand. Från
pansarinspektören hade såsom ett önskemål framhållits, att hela Edesnäs
gård borde förvärvas. Då emellertid vid ett tvångsvis skeende förvärv av
fastigheten en sådan utökning av området sannolikt komrne att medföra en
betydande ökning av det för markförvärvet erforderliga beloppet, ansåge
sig fortifikationsstyrelsen för sin del icke kunna tillstyrka ett förvärv av
hela fastigheten, såvida icke vid frivillig uppgörelse ett för kronan särskilt
gynnsamt pris skulle kunna erhållas å hela fastigheten i jämförelse med
priset å den militärt sett nödvändiga delen av densamma.

Approximativ värdering av området hade på styrelsens uppdrag verkställts
av överlantmätaren H. Siewertz, distriktslantmätaren i Nynäshamns
distrikt O. Erikson samt biträdande jägmästaren F. Carlbom. Av värderingsinstrumentet
framginge bland annat, att det till förvärv ifrågasatta området
innefattade en totalareal av 1,346.1210 hektar, därav tomtmark och
åker 147.18 hektar, äng 35.87 hektar, produktiv skogsmark 725.33 hektar samt
annan avrösningsjord 438.2410 hektar, ävensom att området värderats till
577,500 kronor, i vilken summa inginge såväl ett belopp av 50,000 kronor
såsom ersättning för intrång som ett belopp av 45,000 kronor, vilket motsvarade
en del av kostnaderna för vissa nyligen verkställda mätningsförrättningar,
vilka i och med förvärvet i stor utsträckning bleve värdelösa.

Då några förhandlingar med markägaren om villkoren för områdets överlåtande
till kronan icke förts, utginge fortifikationsstyrelsen från att det för
förvärvets genomförande kunde bliva nödvändigt att anlita expropriationsförfarande.
Med hänsyn härtill och för täckande av jämväl avstvckningsoch
lagfarts- med flera kostnader beräknade fortifikationsstyrelsen preliminärt,
att för förvärvets genomförande ett belopp av cirka 700,000 kronor
bleve erforderligt.

Styckningsplaner hade nyligen upprättats beträffande vissa delar av det
till förvärv ifrågastta området.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Kr 318—319.

1292 48 2

18

Kungl. Majlis proposition nr 318.

I ärendet hade fortifikationsstyrelsen även ansett sig böra inhämta yttrande
från lotsstyrelsen, huruvida med hänsyn till sjöfarten inom det för
skjutningar erforderliga säkerhetsområdet hinder eller svårigheter syntes
möta för anordnande av det ifrågasatta skjutfältet å Utö. Enär vid den tidpunkt,
då denna förfrågan framställdes till lotsstyrelsen, fortifikationsstyrelsen
icke erhållit uppgift örn att skjutfältet avsåges skola användas för
skjutning med grövre pjäser än 37 mm. kanoner, hade frågan endast avsett
det för skjutningar med dylika pjäser erforderliga säkerhetsområdet. Lotsstyrelsen
hade förklarat sig, med hänsyn till de intressen lotsstyrelsen hade
att företräda, icke ha något att erinra mot anordnandet i enlighet med förslaget
av ett skjutfält å Utö. Under hand hade fortifikationsstyrelsen sedermera
från lotsstyrelsen inhämtat, att någon erinran av lotsstyrelsen sannolikt
ej heller komme att göras för den händelse att fältet lomme att användas
för skjutning med grövre stridsvagnskanoner.

Fortifikationsstyrelsen hade jämväl inhämtat yttranden från länsstyrelsen
i Stockholms län samt från lantbruksstyrelsen rörande skjutfältets förläggande
till Utö.

Av berörda yttrande från länsstyrelsen i Stockholms län inhämtas, att
befolkningen inom ifrågavarande område bestode av sjutton torparfamiljer,
omfattande sammanlagt ett femtiotal personer, ävensom att dessa familjer
försörjde sig med jordbruk och fiske. Fisket vore ganska betydande och
utgjorde ett mycket viktigt försörjningsvillkor för befolkningen. Det måste
därför antagas, att skjutfältsanläggningen under alla förhållanden måste medföra
avbräck för ifrågavarande befolkning. Därest det föreliggande förslaget
av militära skäl befunnes nödvändigt att genomföra, ansåge länsstyrelsen
ofrånkomligt att för sin del uppställa krav på full gottgörelse åt den inom
området bosatta befolkningen för den skada och det intrång, som skjutfältets
anordnande och nyttjande kunde komma att medföra för densamma.
Vidare vore det ur fiskesynpunkt ett önskemål, att säkerhetsområdet inskränktes
i sin norra del.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att ehuru anordnandet av ifrågavarande
skjutfält syntes komma att medföra icke oväsentliga olägenheter för fiskerinäringen
i trakten, styrelsen dock icke ansåge sig böra motsätta sig detsamma
under förutsättning att säkerhetsområdet kunde begränsas på visst
i skrivelsen närmare angivet sätt.

Sedermera har förslaget jämväl underställts kommerskollegium, som förklarat
sig icke ha något att invända mot att ifrågavarande skjutfält förlädes
till Utö.

I yttrande den 15 maj 1943 över förevarande förslag har överbefälhavaren
framhållit, att anordnandet av ett skjutfält på Utö syntes utgöra en god
och ekonomiskt fördelaktig lösning av skjutfältsfrågan för Göta pansarlivgarde
och Södermanlands pansarregemente. Chefen för marinen hade, med
hänsyn till de av chefen för armén anförda svårigheterna att anskaffa lämpligt
skjutområde på annan plats, förklarat sig icke vilja motsätta sig förslaget
—- trots därmed förenade betydande olägenheter ur marinens synpunkt —
därest vissa begränsningar av säkerhetsområde och skjutningarnas omfattning
säkerställdes. Chefen för armén ansåge dessa inskränkningar godtagbara.

19

Kungl. Majda proposition nr 318.

Svårigheterna att anskaffa lämpliga pansarskjutfält äro mycket stora.
Jag ber att i detta sammanhang få hänvisa till mitt yttrande till statsrådsprotokollet
i samband med anmälan denna dag av proposition till riksdagen
angående förläggning för Skånska pansarregementet m. m., därvid jag
bland annat behandlat frågan om skjutfält för sistnämnda regemente och i
anslutning därtill berört svårigheterna att anskaffa ur alla synpunkter
lämpliga områden för pansarskjutningar.

Det nu föreslagna området å Utö i Stockholms skärgård synes emellertid
väl lämpa sig för ändamålet. Det är beläget på rimligt avstånd från Södermanlands
pansarregemente och — under förutsättning av bifall till det i det
föregående framlagda förslaget om Göta pansarlivgardes förläggning — jämväl
från detta regemente. Svårigheten ligger i att skjutfältet icke kan nås
utan sjötransport, men verkställda undersökningar ha givit vid handen, att
det väl låter sig göra att utan större olägenheter transportera stridsvagnar
och pansarbilar från respektive förbands förläggningsorter till Utö. Olika
transportmöjligheter — pråmtransport och fartygstransport — kunna därvid
ifrågakomma. Beträffande de i detta hänseende utförda utredningarna torde
få hänvisas till handlingarna i ärendet.

Ur social synpunkt synas olägenheterna av skjutfältets förläggande till
Utö jämförelsevis små. Det föreslagna området består till större delen av
impediment och dålig skogsmark, och i den mån åkerjord ingår i området är
den av svag beskaffenhet. Till de personer, som äro bosatta inom området
och som bliva nödsakade att lämna detsamma, torde skäliga intrångsersättningar
böra utgå. För Utö kommuns vidkommande synes någon mer avsevärd
försämring i ekonomiskt hänseende icke behöva befaras på grund av skjutfältsanläggningen.
Visserligen torde kommunen komma att förlora ett antal skatteobjekt
men å andra sidan torde ett icke obetydligt uppsving kunna påräknas
för affärsinnehavarna å ön, varjämte viss vaktpersonal kan komma att mera
stadigvarande förläggas till skjutfältet. Vad i länsstyrelsens och lantbruksstyrelsens
berörda yttranden i ärendet anförts i fråga om säkerhetsområdets
gränser synes utan större olägenhet kunna beaktas av vederbörande militära
myndigheter vid utfärdande av detaljbestämmelser i ämnet.

Vissa olägenheter för marinens del torde bliva oundvikliga, enär kustflottans
övningar i stor utsträckning bruka förläggas till farvattnen sydost
om Utö. Genom ett väl organiserat samarbete mellan arméns och marinens
vederbörande myndigheter torde emellertid dessa olägenheter kunna reduceras
till ett minimum.

Vad slutligen kostnadsfrågan beträffar finner jag den förberedande utredning,
som genom arméförvaltningens fortifikationsstyrelses försorg ägt rum
i ärendet, kunna läggas till grund för kostnadsberäkningarna. Jag finner
icke anledning att räkna med expropriation såsom ofrånkomlig, men å andra
sidan torde vissa tomtförsäljningar lia ägt rum utöver vad värderingsmännen
räknat med, varför jag för förvärvet anser mig böra beräkna samma belopp
som fortifikation sstyrelsen föreslagit eller 700,000 kronor.

I fråga om vilka byggnader, som komma att erfordras å skjutfältet, före -

jDepartementschefen.

20

Kungl. May.ts proposition nr 318.

ligger ännu ej tillfredsställande utredning. Skjutningarna torde komma att
pågå företrädesvis under sensommaren och hösten ända fram emot jul, varför
barackförläggning kan bliva erforderlig. Därjämte torde vissa garagebyggnader
(varmgarage m. m.) vara önskvärda. Jag förutsätter nämligen,
att det kommer att visa sig ekonomiskt mest fördelaktigt att förvara en del
tyngre materiel på platsen för att användas av de olika förband, som komma
att avlösa varandra. Beträffande byggnadsfrågorna torde emellertid medelsäskande
framdeles få föreläggas riksdagen.

Under åberopande av det anförda beräknar jag för förvärv av mark för
skjutfält för Göta pansarlivgarde och Södermanlands pansarregemente ett
belopp av 700,000 kronor.

3. Skjutfält för Skaraborgs pansarregemente.

Sedan arméförvaltningen i sin medelsframställning för budgetåret 1943/44
anmält behov av markförvärv för pansarvärnsskjutningar m. m. vid Skaraborgs
pansarregemente, har armeförvaltningens fortifikationsstyrelse i skrivelse
den 7 maj 1943 framlagt förslag örn förvärv av för ändamålet erforderlig
mark. Styrelsen har i ämnet anfört i huvudsak följande.

Ett tidigare framlagt förslag örn skjutplatsens förläggande till ett mark -område vid Vänern ungefär 4 kilometer norr örn Forshem hade efter närmare
undersökningar befunnits mindre lämpligt till följd av terrängens beskaffenhet.
Två andra områden, det ena beläget omkring 2 mil västsydväst
om Mariestad å Årnäs bruks ägor vid Vänern och omfattande bland annat
torpet Baggesten, det andra vid Vättern omkring 1.5 mil söder örn Hjo, vid
gården Boda, hade av olika skäl icke heller funnits böra tagas i anspråk.

Efter framställning från fortifikationsstyrelsen hade chefen för armén beordrat
inspektören för pansartrupperna att verkställa förnyad undersökning
med särskilt beaktande av möjligheterna att för ändamålet utnyttja Karlsborgs
skjutfält. I rekognosceringen hade förutom inspektören för pansartrupperna
deltagit överstelöjtnanten Cedercrona såsom representant för fortifikationsstyrelsen,
majoren Zethraeus från det berörda regementet samt länsjägmästare
Chöler och godsägaren Ericson i Hanaskede, vilka båda sistnämnda
av länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslagits såsom lämpliga ortsrepresentanter.

I rapport till chefen för armén den 31 mars 1943 hade kommissionen avgivit
redogörelse för utförandet av sitt uppdrag och därvid bland annat an
fört: Vid rekognosceringen, som utsträckts att omfatta områden vid såväl
Vänern som Vättern, hade befunnits, att möjligheter icke förelåge att utnyttja
Karlsborgs skjutfält för Skaraborgs pansarregemente vare sig genom utvidgning
eller omdisponering, att terrängen utmed Vättern norr örn Karlsborg icke
vore lämpad såsom pansarskjutfält, att omedelbart söder örn Karlsborg Västgöta
flygflottiljs anläggningar samt omfattande bebyggelse utgjorde hinder
för anläggande av skjutfält men att en udde 5 kilometer söder örn Karlsborg,
vid Kråks säteri, erbjöde möjligheter för anordnande av pansarskjutfält. Vid
denna udde kunde uttagas ett, å rapporten bifogade kartor närmare angivet
område, vilket beträffande såväl bredd som djup syntes fylla rimliga fordringar.
Området utgjordes huvudsakligen av mark tillhörande Kråks säteri.
Därutöver innefattade området några mindre, i enskild ägo varande fastigheter
samt lägenheten Toranäset örn 10 hektar, vilken lägenhet redan ägdes

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

av kronan och disponerades av Karlsborgs luftvämsregemente såsom skjutplats.
Områdets totalareal utgjorde omkring 190 hektar. Kråks säteri och
en av de mindre fastigheterna utgjordes av lätt och svag jord i dålig kultur
med byggnader i miserabelt skick. Kråks större ekonomibyggnader vore
nedbrunna till grunden. Terrängen vore i stort sett öppen men erbjöde dock
omväxling på grund av alléer och skogsdungar. Marken medgåve såväl i den
öppna som i den täckta terrängen framförande av både banddrivna och terränggående
hjuldrivna fordon under alla årstider och väderleksförhållanden.
Säkerhet kunde ernås såväl i sida som i längd, varvid dock förutsattes, att
den söder om Kråk belägna Sidön disponerades och att en å Toranäset befintlig
militär barackförläggning flyttades till plats inom det område, som
avsåges till förvärv. Oaktat området vid Kråk i vissa avseenden — bland
annat i fråga om storleken -— vore underlägset Baggestensområdet, kunde
dock vissa fördelar framhållas, såsom att Kråkområdet vore beläget närmare
Skövde än Baggesten, att området vore väl lämpat för fältskjutningar med
pansarinfanteriförbands alla vapen, att det blivande fältet med målanordningar
kunde vid de tillfällen, då fältet icke disponerades av Skaraborgs pansarregemente,
utnyttjas av Karlsborgs luftvämsregemente för skjutningar mot
markmål, att förefintlig bredspårig elektrifierad järnväg underlättade såväl
materiel- som personaltransporter till närheten av skjutfältet samt att allmän
landsväg med ringa civil trafik ginge fram till övningsområdet. Kommissionens
ledamöter anmälde på grund av det anförda såsom sin enhälliga mening,
att förvärvande av området vid Kråk syntes utgöra en lämplig och ur flera
synpunkter fördelaktig lösning av Skaraborgs pansarregementes skjutfältsfråga.

Chefen för armén hade med skrivelse den 1 april 1943 till fortifikationsstyrelsen
överlämnat nyssberörda rekognosceringsrapport och anmodat styrelsen
att vidtaga åtgärder för förvärv av skjutfält för Skaraborgs pansarregemente
vid Kråk i enlighet med det i rapporten framlagda förslaget.

Arméförvaltningens tygdepartement hade i avgivet yttrande förklarat, att
ur säkerhetssynpunkt ingen erinran vore att göra mot det föreslagna skjutfältet
vid Kråk.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län hade med överlämnande av yttranden från
landsfiskalen i Karlsborgs distrikt, Skaraborgs läns hushållningssällskaps
fiskerikommitté, lotsstyrelsen, fiskeriintendenten i östra distriktet och Vätterns
fiskareförbund i skrivelse till fortifikationsstyrelsen den 30 april 1943 anfört
följande: Ur synpunkten av markförhållanden, intrång på jordbrukets område
och dylikt vore området vid Kråk bestämt att föredraga framför det tidigare
ifrågasatta Baggestensområdet. I de avgivna yttrandena hade emellertid
påtalats, att skjutning å det område av Vättern, sorn utmärkts å en handlingarna
bilagd karta, torde komma att medföra skada för fisket. En skälig
och rimlig princip syntes vara att, örn från det allmännas sida åtgärder vidtoges,
som åstadkomme skada i något sådant hänseende som det här avsedda,
det allmänna också beredde kompensation härför. Länsstyrelsen såge sig föranlåten
betona, att även i förevarande fall torde få anses synnerligen befogat
och skäligt, att fiskarena bereddes ersättning för den skada, som kunde uppstå
genom de skjutövningar, som kunde komma att anordnas, därest skjutfältet
å Kråk komme till stånd, ävensom att på statens bekostnad åtgärder
vidtoges i syfte att fisketillgången ej skulle försämras genom skjutfältets tillkomst.
Under förutsättning att ersättning bereddes fiskarena, att åtgärder
vidtoges för fiskets uppehållande samt att säkerhetsföreskrifter utfärdades i
huvudsaklig överensstämmelse med av lotsstyrelsen framlagt förslag, hade
länsstyrelsen icke något att erinra mot att skjutfältet anordnades å det ifrågasatta
området.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Chefen för Karlsborgs luftvärnsregementes depå hade genom skrivelse till
fortifikationsstyrelsen den 24 april 1943 meddelat, bland annat, att, därest
luft värnsregementets skjutplats å Toranäset icke kunde av regementet utnyttjas
efter anordnande av det planerade pansar skjutfältet vid Kråk, en ny
skjutplats för luftvärnsregementet nödvändigtvis måste anskaffas. Enligt en
vid skrivelsen fogad av kasernofficeren vid regementet uppgjord sammanställning
med kostnadsberäkning för flyttning av baracklägret å Toranäset
bestode baracklägret av 8 baracker, en såsom förrådshus nyttjad gammal
stenladugård och en till ammunitionsförråd använd källare. Kostnaderna för
flyttningen beräknades till totalt 29,550 kronor, därav 16,750 kronor direkta
kostnader och 12,800 kronor indirekta kostnader, föranledda därav att 46
värnpliktiga snickare beräknades skola inkallas till beredskapstjänstgöring
under 30 dagar för flyttningens utförande.

I anledning av vad sålunda meddelats hade chefen för armén i skrivelse
till fortifikationsstyrelsen den 5 maj 1943 förklarat, att Skaraborgs pansarregementes
disponerande av skjutfältet vid Kråk, såvitt nu kunde bedömas,
icke komme att utgöra hinder för luftvärnsregementet att i erforderlig utsträckning
utnyttja skjutplatsen vid Toranäset.

Fortifikationsstyrelsen hade låtit verkställa värdering av det till pansarskjutfält
föreslagna området vid Kråk. Värderingen hade utförts av godsägaren
Ericson i Hanaskede och forstmästaren Claughton-Wallin i Säby den
14—16 april 1943. Av värderingsinstrumentet framginge bland annat, att i
området ingående brukningsenheter — förutom den kronan redan tillhöriga
fastigheten Toranäs l1 — omfattade registerfastigheterna Kråk 21, Hästebacken
l12 och Lillerud l14 (ingående i Kråks säteri). Kråk eller Kråkeholm
l10 och l11 samt Lillerud l16 och l17 (kallade »Ängen»), Kråk eller
Kråkeholm l12 och Mickelstorp l1 (kallade »Hagen»), Kråk eller Kråkeholm
l13 (kallad »Kvarnbacken») Lillerud lä, l3 och l4 samt cirka 11 hektar
av Eud Stora l1, allt i Mölltorps socken ävensom Sidön 51 i Breviks socken,
att till förvärv föreslagen mark i areal innefattade 197,447 3 hektar, därav
tomt och åker 98,4943 hektar, äng och hagmark 69,02 hektar samt skogsmark
29,9 33 0 hektar, att värderingsmännen vid fullgörandet av sitt uppdrag ansett
sig böra åsätta varje brukningsenhet dels ett saluvärde dels ett med hänsyn
till tvångsförsäljning såsom skäligt föreslaget försäljningsvärde, vilket som
regel beräknats till saluvärdet med tillägg av 20 procent, att salu- och försäljningsvärdena
beräknats till 230,350 respektive 268,800 kronor, att värderingsmännen
räknat med att till Kråks säteri och Sidön hörande fiske skulle
kunna skiljas från marken och kvarbliva i nuvarande ägares hand mot en till

10,000 kronor beräknad engångsersättning för intrång samt att den totala
värderingssumman slutade å 278,800 kronor.

överstelöjtnanten Cedercrona, vilken biträtt fortifikationsstyrelsen vid utredningen
i ärendet, hade bland annat anfört följande. Mot de av värderingsmännen
uppskattade värdena vore i stort sett intet att erinra. Såväl mark
som skog bordo kunna förvärvas för i värderingsinstrumentet angivna summor.
Beträffande fisket vid Kråk och Sidön ville Cedercrona framhålla, att
intrånget å detsamma under vissa tider, då övningarna bedreves intensivt
synts bliva högst betydande men under andra tider utan betydelse. Även
örn engångsersättning för intrång i fisket lämnades, syntes dock anledning
till tvistigheter angående fisket ständigt förefinnas, såvida kronan icke vore
ägare till detsamma. Cedercrona föresloge därför, att fisket skulle av kronan
förvärvas. Kostnaden härför beräknades, efter samråd med fiskerikonsulenten
i Skaraborgs län, till 30,000 kronor, därvid dock den vid värderingen beräknade
intrångsersättningen, 10,000 kronor, bortfölle.

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 818.

För egen elei Ilar fortifikationsstyrelsen framhållit i huvudsak följande.

Styrelsen ansåge oundgängligen nödvändigt, att ett skjutfält för Skaraborgs
pansarregemente med det snaraste anskaffades. Utan tillgång till ett
område, där skarpskjutning från stridsvagnar under fältmässiga förhållanden
kunde bedrivas, syntes utbildningen vid pansarregementet icke kunna bliva
tillfredsställande.

Vid de omfattande rekognosceringar, som av personal vid pansarvapnet
utförts i syfte att finna lämplig plats för anordnande av skjutfält för nu
ifrågavarande pansarregemente, hade endast tvenne områden, det ena vid
Baggesten och det andra vid Kråk, befunnits vara ur militär synpunkt godtagbara
för ändamålet. Mot Baggestensområdets ianspråktagande såsom
skjutfält hade ur folkförsörjnings- med flera synpunkter så allvarliga betänkligheter
anförts, att fortifikationsstyrelsen ansett sig kunna tillstyrka
dess förvärvande för angivet ändamål endast därest annat ur militär synpunkt
godtagbart skjutfält för pansarregementet icke kunnat uppletas. De
erinringar, som framförts mot anordnande av skjutfält vid Kråk, avsåge endast
befarad skada och intrång å fisket i Vättern. Farhågorna härutinnan
syntes dock vara i viss mån överdrivna. Av i ärendet avgivna yttranden
rörande fiskefrågan framginge, att farhågorna avsåge dels skador å fisk och
iekplatser, dels ock intrång vid utövning av fiskarenas näring såväl inom
strandäganderättsområdet som å det fria fiskevattnet, därvid särskilt understrukits
olägenheten av att grundet »Flisen» syntes komma att delvis ligga
inom skjutfältets säkerhetsområde. I fråga örn skadegörelse å fiskbeståndet
hade nu ifrågakomna skjutövningar i ett, av yttrandena jämställts med flygvapnets
bombfällningar. Enligt vad fortifikationsstyrelsen från artillerisakkunnigt
håll inhämtat syntes en sådan jämförelse vara missvisande. Visserligen
förekomme skjutning med brisantammunition från stridsvagnar och
pansarvärnspjäser, men brisad skedde som regel vid målet och mera sällan
vid granatens anslag mot vattenytan. Vidare vore ifrågavarande projektilers
sprängladdningar avsevärt svagare än flygbombernas. Vad anninge intrånget
för fiskarena vid deras yrkesutövning, syntes denna fråga beträffande strandäganderättsområdet
lättast kunna regleras, därest kronan, såsom fortifikationsstyrelsen
här nedan av andra skäl hade för avsikt att föreslå, förvärvade
fiskerätten inom det mest utsatta strandområdet, nämligen det som tillhörde
Kråks säteri och Sidön. Vad anginge fisket utanför strandäganderättsområdet
framhölles, att grundet »Flisen» komme att ligga utanför säkerhetsområdet.
Frågan om eventuell ersättning åt fiskare för intrång i fisket inom
det fria vattenområdet syntes icke för närvarande kunna göras till föremål
för prövning. I vart fall syntes vara uppenbart, att befarade skador och intrång
å fisket i Vättern icke vore av den omfattning, att hänsyn därtill borde
förhindra ett för landets försvar så betydelsefullt företag som anordnande av
ett skjutfält för Skaraborgs pansarregemente. Fortifikationsstyrelsen förordade
därför, att detta pansarregementes skjutfält måtte förläggas till Kråk,
därvid styrelsen i anslutning till uttalande i ämnet från chefen för armén
räknade med att skjutfältet skulle kunna nyttjas även av Karlsborgs luftvärnsregemente.

Fortifikationsstyrelsen hade icke erinran att: göra mot omfattningen av det
till förvärv föreslagna markområdet vid Kråk. Styrelsen ansåge emellertid
oundgängligen nödvändigt, att även vatten och grund samt fiske, tillhörande
de till förvärv avsedda fastigheterna, medföljde vid dessas förvärvande för
kronans räkning. Härvid vore till en början att erinra örn att jorddelningslagcn
lade hinder i vägen för frånskiljande av enbart vatten och grund samt
fiske från en fastighet. Ett frånskiljande skulle sålunda förutsätta, att även
visst markområde av berörda fastigheter lämnades utanför förvärvet, något

24

Kungl. Majlis proposition nr 318.

som redan det icke syntes vara att tillråda. Frånskiljandet av vattenområde
och fiske skulle givetvis kräva att, vid markens överlåtande, för lång framtid
bindande uppgörelse med vattenområdenas ägare träffades örn rättighet för
kronan att utföra skjutningar över sistnämnda områden, vilka till väsentlig
del vore belägna inom det för skjutövningarna erforderliga säkerhetsområdet.
De krav i fråga örn utrymning m. m., som härvid måste från kronans sida
uppställas för att säkra det fulla utnyttjandet av skjutfältet, skulle nödvändigtvis
bliva av den art, att betydande skadeståndsanspråk kunde förväntas
från vattenområdenas ägare — detta i synnerhet som, enligt vad
fortifikationsstyrelsen inhämtat, fisket inom berörda strandäganderättsområden
huvudsakligen bedreves under månaderna oktober och november
medan den mest intensiva skjutningen syntes komma att äga rum under tiden
augusti—december. Efter uppgörelse av angiven art skulle också för framtiden
kvarstå risk för tvister mellan fiskevattnens ägare och kronan örn förhållandet
mellan skjutningar och fiske. Örn återigen — såsom naturligt
vore -— kronan tillika med marken förvärvade fastigheterna tillhörande vatten
och grund samt fiske, syntes goda utsikter förefinnas att, med användande
av åtminstone till en början kortfristiga avtal vid fiskerättens utarrenderande
samt tillgodogörande av efter hand uppkommande erfarenhet, ordna förhållandena
till fisket så att — utan eftersättande av de militära önskemålen
— minsta möjliga intrång tillfogades fiskarena och kronan tillfördes en viss
årlig inkomst.

Den i ärendet utförda värderingen syntes med de modifikationer, som
föranleddes av att även vatten och grund samt fiske föresloges skola förvärvas,
kunna läggas till grund för kostnadsberäkningen för markförvärvet.
Med hänsyn till att värderingsmännen i nästan alla fall räknat med ett tillägg
av 20 procent å de uppskattade saluvärdena vid framläggande av förslag till
försäljningsvärden, ansåge sig fortifikationsstyrelsen, även örn expropriationsförfarande
skulle erfordras för förvärvets genomförande, icke behöva
räkna med annat än en mindre reserv utöver de föreslagna saluvärdena.
Reserven beräknade styrelsen till 10,000 kronor. Värdet av fisket till Kråks
säteri och Sidön beräknade fortifikationsstyrelsen till det av överstelöjtnanten
Cedercrona föreslagna beloppet, 30,000 kronor. Med hänsyn till vanskligheten
att rätt bedöma fiskets värde, syntes dock här ett tillägg örn 25 procent med
7,500 kronor erforderligt vid medelsbehovets bestämmande. För bestridande
av expropriations-, avstycknings-, lagfarts- med flera kostnader räknade fortifikationsstyrelsen
med ett belopp av 5,000 kronor såsom erforderligt. Kostnaderna
för flyttning av baracklägret å Toranäset uppskattade styrelsen, som
icke ansåge sig kunna räkna med värnpliktigas inkallande till beredskapstjänstgöring
för arbetets utförande, till 40,000 kronor. Totalkostnaden skulle
sålunda bliva (278,800 — 10,000 + 10,000 + 30,000 + 7,500 + 5,000 +

40,000 =) 361,300 eiler avrundat 361,500 kronor.

Rörande kostnaderna för de skjuttekniska anordningar, vilka erfordrades
å skjutfältet för att detta behörigen skulle kunna utnyttjas för avsett ändamål,
komme styrelsen att i annat sammanhang framlägga förslag.

Till fullgörande av fortifikationsstyrelsen den 14 maj 1943 lämnat uppdrag
att med vederbörande markägare förhandla örn och, därest för kronan antagbar
överenskommelse kunde träffas, med förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande
träffa avtal rörande förvärv av ifrågavarande fastigheter och fastighetsdelar
har styrelsen den 22 maj 1943 inkommit med skrivelse i ämnet
jämte 6 upprättade preliminära köpehandlingar. Av skrivelsen inhämtas till
en början, att vissa mindre justeringar av i värderingsinstrumentet lämnade

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

uppgifter befunnits påkallade. Sålunda bade framkommit, att den brukningsenhet,
som i värderingsinstrumentet angivits innefatta fastigheterna Kråk eller
Kråkeholm l12 och Mickelstorp l1, omfattade jämväl registerfastigheterna
Lillerud l15, l18 och l19 i Mölltorps socken. Vid detta förhållande och då
vid värderingen marken till sistnämnda tre registerfastigheter otvivelaktigt
medräknats vid uppskattningen av brukningsenhetens värde, hade givetvis
de förda förhandlingarna rörande förvärv av denna brukningsenhet avsett
samtliga fem registerfastigheter, av vilka fyra, nämligen Mickelstorp l1 och
Lillerud l15, l18 och l19 vore obebyggda och belägna utanför det egentliga
skj utf ältsområdet.

Vidare hade vid undersökning, företagen tillsammans med vederbörande
distriktslantmätare, befunnits, att det till förvärv föreslagna området av
Kud l1 borde minskas från cirka 11 hektar till omkring 9.6 hektar för att
undvika att tvenne bostadshus och vissa andra byggnader komme att ingå i
förvärvet. Med hänsyn härtill hade förslaget till gränser för området från
Kud l1 ändrats på sätt med grön linje utmärkts å den till ärendet hörande
kartan. Ändringen syntes vara ur militär synpunkt helt betydelselös.

Slutligen hade framkommit, att en fiskare (Salomon Gustafsson), som
enligt uppgift i värderingsinstrumentet arrenderade viss fiskerätt vid Kråks
säteri till den 14 mars 1945, även till samma tid enligt särskilt avtal arrenderade
ett mindre jordområde med byggnader på en udde söder örn säteriets mangårdsbyggnad.
Örn, såsom fortifikationsstyrelsen förutsatt, Gustafsson skulle
även efter kronans övertagande av säteriet bibehållas vid sin fiskerätt, syntes
det nödvändigt att bereda honom annan bostad, då den nuvarande vore så
belägen, att den icke kunde bebos vid områdets utnyttjande för pansarskjutningar.
Den lämpligaste lösningen syntes vara att flytta den av Gustafsson
bebodda stugan till någon mindre utsatt plats inom skjutfältet. Kostnaden
för flyttningen syntes kunna beräknas till omkring 5,000 kronor.

Resultatet av förhandlingarna med markägarna hade blivit att fortifikationsstyrelsen,
under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande före den 1
december 1943, träffat avtal örn inköp för kronans räkning av all till förvärv
föreslagen fast egendom med undantag för Kråks säteri (registerfastigheterna
Kråk 21, Hästebacken llä, Lillerud l14 och Sidön 51) mot i nedanintagna sammanställning
angivna, av styrelsen såsom skäliga ansedda köpeskillingsbelopp
och på villkor i övrigt, vilka närmare framginge av köpeavtalen.

Ägaren av Kråks säteri hade vid förhandlingarna fordrat minst 180,000
kronor för egendomen vid frivillig uppgörelse — ett pris, som fortifikationsstyrelsen
icke ansett vara för kronan godtagbart, varför expropriationsförfarande
syntes behöva anlitas för genomförande av denna del av markför -

värvet.

Några förhandlingar med ovannämnda fiskare för erhållande av medgivande
från denne att flytta den av honom bebodda stugan till annan plats
inom skjutfältsområdet hade icke medhunnits på den korta tid, som stått
till förfogande för underhandlingarnas utförande, men syntes lämpligen
kunna upptagas i samband med förberedelser för framställning örn tillstånd

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Sammanställning'',

Departements chefen.

		Av värderings-	Av värderings-
		männen upp-	männen före-	Avtalad köpe-
Fastighet eller fastighetsdel		skattat salu-	slaget försälj-	skilling
		värde	ningsvärde
		kronor	kronor	kronor
Kråk eller Kråkeholm l19......................)
» »> »	13,000	15,600	15,000
Lillerud l16...........................	.......i
» l17	.......1
Kråk eller Kråkeholm l12...............
Lillerud l15............................
» l18.. » l49		23,350	28,000	26,000
Mickelstorp l1 ....................... Kråk eller Kråkeholm lls ..............	i	11,000	13,200	12,000
	i
» l5.............................		25,400	30,000	30,000
» l4 .........................		G.000	7,200	7.500
9,6 hektar av Kud l1 ..................		4) 50,000	>) 50.000	41.500
	Summa	128,750	144,000	132,000
l) Avser en areal om cirka 11 hektar.

att för kronans räkning expropriera Kråks säteri. Skulle därvid uppgörelse
nied fiskaren icke kunna träffas, syntes det nödvändigt att expropriera dennes
nyttjanderätt, därvid visserligen den enligt ovan beräknade kostnaden för
flyttning av en byggnad bortfölle, men i stället tillkomme ersättning åt
ifrågavarande fiskare enligt expropriationsnämndens bestämmande. Då denna
ersättning möjligen kunde bliva högre än 5,000 kronor erfordrades en viss
reserv för fall av expropriation.

Med beaktande av vad som framkommit vid de förda underhandlingarna
beräknade fortifikationsstyrelsen numera kostnaderna för markförvärvets
genomförande enligt följande.

Preliminärt avtalade köpeskillingsbelopp ........................... kronor 132,000

Beräknat värde å Kråks säteri (med fiske) ........................... » 134,000

Tillägg för expropriation (20 procent å mark och byggnadsvärde,
25 procent å värdet av fiske) .............................. » 28,300

Kostnader för expropriationsförfarande, avstyckning, lagfart
m. m................................................................... » 5,000

Kostnader för flyttning av byggnader .............................. » 45,000

Reserv ................................................................. » 10,000

Summa kronor 354,300

eller avrundat 354,000 kronor.

Det såsom skjutfält för Skaraborgs pansarregemente föreslagna området
vid Kråk uppfyller icke alla fordringar på ett dylikt fält, enär av säkerhetsskäl
skjutning med 7.5 cm pjäser icke där kan äga rum. Då emellertid fältet
i övrigt synes vara väl lämpat för ändamålet, och då de sociala och ekonomiska
olägenheterna bliva jämförelsevis obetydliga, finner jag mig böra tillstyrka,

27

Kungl. Maj-.ts proposition nr 318.

att området tagea i anspråk såsom skjutfält. De skjutningar, som icke kunna
äga rum vid Kråk, torde med hänsyn till svårigheterna att någonstädes i det
inre av landet finna en för dylika skjutningar användbar plats böra förläggas
till lämplig plats vid kusten, exempelvis till det blivande skjutfältet vid
Brösarp (jfr propositionen nr 302). — Som jag icke finner anledning till
erinran gentemot de av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse senast framlagda
kostnadsberäkningarna och ej heller i övrigt har något att invända
emot fortifikationsstyrelsens förslag med avseende å fiskerätten inom området
m. m., beräknar jag det för förvärvet erforderliga beloppet till 354,000
kronor.

Jag ber att här nedan få till behandling upptaga fråga örn vissa å skjutfältet
erforderliga skjuttekniska anordningar.

4. Anordningar för skjutning med pansarvärns- och stridsvagnskanon vid Skaraborgs
pansarregemente.

I det föregående har jag förordat anvisande av medel för inköp av mark
i trakten av Kråk i Västergötland för skjutfält för Skaraborgs pansarregemente.

I skrivelse den 7 maj 1943 har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
hemställt, att 72,000 kronor måtte anvisas för anordningar för skjutning med
pansarvärns- och stridsvagnskanoner å det blivande skjutfältet.

Styrelsen har i ämnet anfört bland annat följande.

Skjutbaneanläggningar för skjutning med pansarvärns- och stridsvagnskanon
hade hittills icke i nämnvärd utsträckning kommit till utförande i
Sverige. Det vore därför icke möjligt att nu slutligt angiva omfattningen av
erforderliga anordningar och dessas lämpligaste tekniska utformande nied
därpå grundad detaljberäkning av kostnaderna. Den anläggning, som nu föresloges
komma till utförande på det för Skaraborgs pansarregemente till förvärv
ifrågasatta skjutfältsområdet vid Kråk syntes därför i viss mån få karaktären
av försök. X huvudsak komme emellertid anläggningen att utgöras av
målanordningar med decauvillespår och wires, markörskydd med spel för
målanordningarna, signalanordningar för tillkännagivande av skjutnings utförande,
telefonförbindelser samt materialbod och regnskydd.

Kostnaderna för en dylik anläggning hade approximativt beräknats till

60,000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941 men kunde beräknas lia stigit
till omkring 72,000 kronor vid tiden för arbetenas beräknade utförande under
senare halvåret 1943.

På av fortifikationsstyrelsen anförda skäl förordar jag — under förutsättning
av bifall till i det föregående framlagt förslag beträffande skjutfält
för Skaraborgs pansarregemente — att medel nu anvisas för ifrågavarande
skjutbaneanläggning. I avsaknad av möjlighet att närmare bedöma
kostnaderna för en dylik anläggning beräknar jag, med utgångspunkt från
fortifikationsstyrelsens förslag i ämnet, ett belopp av 72,000 kronor vara
erforderligt för ändamålet, av vilket belopp dock endast 60,000 kronor, motsvarande
kostnaden enligt prisläget don 1 juli 1941, synas böra belasta femårsplanens
kostnadsram.

Departements chefen.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Hemställan m. m.

Kostnaderna för inköp av skjutfält för dels Göta pansar livgarde och
Södermanlands pansarregemente, dels ock Skaraborgs pansarregemente uppgå
enligt det föregående till ett belopp av (700,000 + 354,000=) 1,054,000
kronor. För bestridande av dessa kostnader bör anvisas ett investeringsanslag,
vilket för mötande av oförutsedda utgifter torde böra bestämmas till
i avrundat tal 1,100,000 kronor.

Kostnaderna för ordnande av Göta pansarlivgardes förläggning, enligt det
föregående för nästa budgetår 2,000,000 kronor, böra såsom redan framhållits
bestridas från ett särskilt investeringsanslag. Däremot böra kostnaderna för anordningar
för skjutning å Skaraborgs pansarregementes skjutfält, 72,000 kronor,
bestridas från det i årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bil. 2) under
försvarsväsendets fastighetsfond, arméförvaltningens delfond därav, äskade
investeringsanslaget å 24,000,000 kronor till Vissa byggnadsarbeten m. m.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att Göta pansarlivgarde skall förläggas till Enköping,

dels såsom kapitalinvestering i försvarsväsendets fastighetsfond,
arméförvaltningens delfond, till Ordnande av Göta pansarlivgardes
förläggning för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag
av 2,000,000 kronor,

dels såsom kapitalinvestering i samma delfond till Mark för
skjutfält för Göta pansarlivgarde samt Södermanlands och Skaraborgs
pansarregementen för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag
av 1,100,000 kronor,

dels ock medgiva, att anordningar för skjutning å Skaraborgs
pansarregementes skjutfält må, i enlighet med vad av mig i
det föregående anförts, komma till utförande med anlitande av
det i årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bil. 2) under
nämnda delfond för budgetåret 1943/44 äskade investeringsanslaget
å 24,000,000 kronor till Vissa byggnadsarbeten m. m.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sigurd Lind.

Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.