Kungl. Maj:ts proposition nr 315 (Proposition 1942:315)

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

Nr 315.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående dispositionen
av kronoskogvaktarboställen å häradsallmänningar;
given Stockholms slott den 15 maj 1952.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
15 maj 1952.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp:

I skrivelse den 16 december 1932 hemställde Sveriges häradsallmänningsförbund,
att Kungl. Majit måtte förordna, att kronoskogvaktarboställena å
häradsallmänningarna finge i den mån de befunnes upptagna å eller invid
vederbörande allmänningsområde disponeras enligt lagen om häradsallmänningar.

över framställningen ha yttranden, såvitt angår skogvaktarboställen belägna
å eller invid häradsallmänningar inom Stockholms län, avgivits den
21 mars 1938 av lantmäteristyrelsen, den 30 november samma år av kammarkollegium
och den 16 februari 1939 av domänstyrelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 315.

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

Vid 1939 års lagtima riksdag väcktes av herr von Stockenström i första
kammaren en motion (1:31), däri yrkades, så vitt nu är i fråga, att riksdagen
måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit
måtte föranstalta om fortsatt utredning rörande förutberörda skogvaktarboställen
samt därefter vidtaga de åtgärder och för riksdagen framlägga de förslag,
vartill utredningen kunde föranleda. I utlåtande nr 59 hemställde jordbruksutskottet,
till vilket utskott motionen remitterades, att riksdagen måtte
i anledning av motionen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om den begärda
utredningen. Riksdagen biföll sedermera utskottets hemställan, varom skrivelse
den 23 maj 1939 (nr 298) avläts till Kungl. Majit. Genom beslut den 30
juni 1939 uppdrog Kungl. Majit åt kammarkollegiet att verkställa ifrågavarande
utredning.

Sveriges häradsallmänningsförbund har därefter i skrivelse den 23 februari
1940 hemställt, att sådana åtgärder måtte vidtagas, som vore påkallade för
vinnande av en snar och slutgiltig lösning av frågan om dispositionen av
kronoskogvaktarboställena å häradsallmänningar.

över denna framställning ha yttranden avgivits den 8 november 1941 av
skogsstyrelsen samt den 3 december samma år av domänstyrelsen.

Genom beslut den 16 januari 1942 bemyndigade Kungl. Majit chefen för
jordbruksdepartementet att tillkalla tre sakkunniga att verkställa utredning
och avgiva förslag rörande dispositionen av kronoskogvaktarboställena å
häradsallmänningar. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade jag såsom
sakkunniga överdirektören i skogsstyrelsen G. Strindlund, tillika ordförande,
samt byråcheferna F. Aminoff och B. Fallenius. I skrivelse den 11 maj
1942 ha de sakkunniga avgivit utlåtande med förslag i ärendet. Över förslaget
har domänstyrelsen den 13 i samma månad avgivit yttrande.

Jag torde nu få ånyo upptaga detta ärende.

Av handlingarna i ärendet framgår, att ifrågavarande boställen äro 83 till
antalet. De disponeras i allmänhet uteslutande för häradsallmänningsdelägarnas
räkning. Skogsavkastningen från 10 av boställena disponeras emellertid
av domänstyrelsen, som handhar skötseln av dessa boställens skogar.
Sammanlagda taxeringsvärdet för boställena torde uppgå till omkring 625,000
kronor. Boställenas sammanlagda areal utgör omkring 2,300 hektar. Boställena
äro belägna inom följande län, nämligen Stockholms län (9), Uppsala
län (19), Södermanlands län (15), Östergötlands län (18), Jönköpings län
(2), Skaraborgs län (9), Örebro län (1) och Västmanlands län (10). Häradsallmänningsförbundet
har vid en av sina skrivelser fogat en förteckning över
boställena utvisande deras storlek, taxeringsvärde, allmänningsdelägarnas
kostnader för nybyggnader och reparationer å boställena samt delägarnas
arrendeinkomster från boställena. Denna förteckning torde såsom bilaga få
fogas vid detta protokoll.

Lantmäteristyrelsen har i sitt yttrande den 21 mars 1938 framhållit, att utredningen
i ärendet varit synnerligen tidsödande och flera gånger måst avbrytas
för fullgörande av mera brådskande göromål. Detta hade varit anled -

Kungl. Maj.ts proposition nr 315.

ningen till att styrelsen avgivit yttrande endast beträffande de nio boställena i
Stockholms län. Efter att ha lämnat en redogörelse för den av styrelsen utförda
utredningen har styrelsen sammanfattningsvis anfört följande.

Av utredningen framgår, att samtliga nio boställen äro belägna inom häradsallmänningamas
i laga ordning bestämda yttergränser. Tre av dem, nämligen
Lilla Moselag, Lilla Starremossen och Strömsdal lia blivit under 1800-talet upptagna å allmänningsmark. Bostället Dalen och sannolikt också bostället
Moralund ha under 1700-talet blivit anlagda inom allmänning. Boställena
Lindskrog och Laggatorp torde ha utgjort olovliga inkräktningar på
allmänning — sannolikt ha de tillkommit under antagande att marken tillhörde
någon angränsande by — samt, sedan de genom skogskommissionens
dom befunnits tillhöra allmänningen, tagits i anspråk som skogvaktarboställen.
Hur boställena Ekdalen och Stora Klomsten först kommit att bli skogvaktarboställe^
har däremot ej kunnat utrönas.

Icke något av boställena har skattlagts. Kronotionde har utgjorts endast
för bostället Stora Klomsten. Vissa av boställena ha blivit extra roterade.
Samtliga utom bostället Lilla Starremossen och numera bostället Moralund
redovisas som särskilda fastigheter i jordregistret.

Lantmäteristyrelsen har därefter såsom sin uppfattning uttalat, att enär
boställena utgjordes av områden, som ursprungligen varit delar av häradsallmänning,
samt så vitt det kunnat utrönas icke några omständigheter förekommit,
varigenom områdenas natur av häradsallmänning upphört, styrelsen
ansåge, att boställena fortfarande hade sådan natur, och att lagen om
häradsallmänningar följaktligen vore tillämplig å dem.

Kammarkollegiet har under hänvisning till vad lantmäteristyrelsen anfört
ävenledes ansett sig böra överlämna utredning endast beträffande boställena
i Stockholms län. I anslutning härtill har kammarkollegiet uttalat, att
därest på grundval av den dittills förebragta utredningen ett avgörande kunde
träffas, som kunde bliva till ledning även för återstående boställens behandling,
utredningsarbetet måhända beträffande dessa boställen kunde begränsas
och ärendet slutredovisas inom en icke alltför lång lid.

Kammarkollegiet har i sin utredning rörande boställenas rättsliga ställning
anfört:

Enligt häradsallmänningslagen 1 och 2 §§ avser lagen av ålder bestående
häradsallmänningar. Dessa förklaras tillhöra ägarna av de fastigheter, vilka
äro satta i mantal eller med vilka enligt vad vid jorddelning bestämts är förenad
rätt till delaktighet i allmänningen. Med härad förstår lagen det område,
som häradet omfattat enligt den av ålder gällande liäradsindelningen.
Ägarna av omförmälda fastigheter åtnjuta delaktighet i allmänningen efter
oförmedlade hemmantalet eller i fråga örn fastigheter, för vilka rätten till delaktighet
bestämts vid jorddelning, efter den grund, som därvid stadgats; allt
för så vitt icke genom urminnes hävd, dom eller särskild av Konungen meddelad
föreskrift eller på annat lagligt sätt annorledes blivit bestämt örn rätten
till delaktighet i allmänning.

Häradsallmänningslagen innehåller däremot icke någon närmare bestämning
av vilka häradsallmänningar, som äro av ålder bestående, eller av dessas
område. Ej heller torde eljest en sådan bestämning vara given. Huruvida
en å häradsallmänning upptagen fastighet är alt anse såsom för sig bestående
och från allmänningen avskild eller såsom fortfarande tillhörande

Kungl. Mai:ts proposition nr 31ö.

häradsallmänningen, synes därför vara att bedöma efter allmänna rättsgrundsatser.
De i lagen om häradsallmänningar meddelade bestämmelserna
äro givetvis ej tillämpliga å områden, som rätteligen blivit från allmänningen
avskilda såsom särskilda fastigheter eller tillhörigheter till fastigheter.

Vidare stadgas i 7 § andra stycket häradsallmänningslagen att, där någon
genom urminnes hävd, dom eller särskild av Konungen meddelad föreskrift
eller på annat lagligt sätt erhållit rätt att i visst avseende nyttja häradsallmänning,
detta skall vara gällande. Av förarbetena till lagen synes framgå,
att nyssberörda förbehåll närmast åsyftar enskild tillkommande rättighet
att nyttja allmänning till mulbete, virkesutsyning eller annan dylik förmån.
Lagstadgandet synes emellertid tillämpligt även å rättigheter, som genom
Kungl. Maj:ts särskilda föreskrifter förbehållits kronan.

Skulle ett område, vilket nyttjas såsom kronoskogvaktarboställe, enligt
verkställd utredning visa sig fortfarande tillhöra allmänningen, utan att kronan
kan göra anspråk på särskild rätt till området, torde häradsallmänningslagen
utan vidare bliva tillämplig å dylikt område. Framställningen synes
därför i vad den kan avse sådana kronoskogvaktarboställen icke erfordra
någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Beträffande övriga boställen invid eller å häradsallmänning, vare sig dessa
äro för sig bestående eller Kungl. Majit och kronan till dem kan göra anspråk
på en särskild rätt enligt 7 § andra stycket häradsallmänningslagen, torde
för att nyssberörda lag skall bliva å dem tillämplig erfordras en överlåtelse
å allmänningsdelägarna av boställena och desammas införlivning med häradsallmänningen
enligt häradsallmänningslagens bestämmelser. För sådan
överlåtelse till allmänningsdelägarna torde erfordras riksdagens medverkan.
Detsamma gäller givetvis överlåtelse av fastigheter, som anslagits såsom boställen
utan att kunna härledas från allmänningen.

I fråga om förutsättningarna för att kronoskogvaktarboställe skall kunna
anses avskilt från häradsallmänning har kammarkollegiet uttalat:

Beträffande av enskilda upptagna nybyggen och intagor, vilka bildat särskilda
fastigheter eller tillhörigheter till fastigheter, har besittningstagandet
och uppodlingen i regel konstaterats genom skattläggning samt redovisning
eller anteckning av fastigheten i kronans jordebok. I den män därefter skatterätt
förvärvats till dylik fastighet, torde den enskilda äganderätten oftast också
blivit befäst genom laga fasta och i sinom tid lagfart. Ofta lia fastigheterna
även erhållit sina gränser bestämda mot allmänningen.

För de intäkter å allmänningsmarken, som utgöra skogvaktarboställe^
föreligga i viss mån andra förhållanden. Så länge häradsallmänningarna ansågos
vara kronan tillhöriga, medan häradsbornas rätt närmast hade karaktären
av ett skogsfångstservitut å allmänningen, saknades ur äganderättssynpunkt
anledning att skarpt skilja mellan ett skogvaktarboställe^ och allmänningens
område. Boställena skulle emellertid liksom andra intäkter, sa snart
anledning därtill förelåg, bliva skattlagda eller roterade, detta i motsats till
allmänningen, som icke undergick vare sig skattläggning eller rotering.

Genom skattläggning eller rotering liksom genom rågångsutstakning markerades,
att respektive boställen blivit avskilda från allmänningen till särskilda
fastigheter. Att en skattläggning måste tillerkännas sådan verkan, torde
vara allmänt erkänt, medan roteringens betydelse i detta avseende torde
böra närmare belysas. Den ordinarie roteringen synes ur fastighetsbildande
synpunkt icke ha spelat någon större roll, då den ålades endast förut skattlagda
fastigheter. Av mera intresse ur fastighetsbildningssynpunkt är den
under 1800-talets början företagna extra roteringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

Efter att ha lämnat en redogörelse för instruktionen den 5 februari 1811
för kommitterade till förrättande av soldat- och båtsmansroteringen, uttalar
kollegiet, att den extra roteringen måste tillmätas samma fastighetsbildande
verkan som skattläggning.

Rörande dispositionen av skogvaktarboställena å häradsallmänning ha enligt
vad kammarkollegiet upplyst följande allmänna bestämmelser utfärdats.

Enligt Kungl. Maj:ts brev den 16 mars och kammarkollegiets cirkulär den
14 april 1824 skulle jägeri- och skogsbetjäntes boställen å de kronoparker
och allmänningar, vilka genom försäljning eller delning skulle bringas linder
enskild äganderätt, och vilka boställen redan vörö mantalssatta, i mån av
behov tilldelas nödigt utrymme till bete och skog. Övriga jägeri- och skogsbetjäntes
boställen, vilka ehuru icke mantalssatta voro odlade och bebyggda
och vilkas ägoområden kunde uppskattas till minst ett sextondels mantal,
borde på enahanda sätt undfå tillökning, så att de kunde skattas till nämnda
hemmantal. Alla övriga under laglig besittningsrätt för framtiden upplåtna
mindre intäkter skulle bibehållas i deras dåvarande skick och utrymme, men
alla olaga intäkter, så vitt de icke kunde användas till utbyte mot lägenheter
å de skogar, som skulle bibehållas för kronans räkning, skulle utläggas till
den disponibla marken. I fråga örn skogvaktarboställena å lands- och häradsallmänningar
samt kronoallmänningar med lika egenskap, vilka efter^ ansökning
kunde få av intressenterna disponeras eller uppdelas, skulle förhållas
på samma sätt som med boställen å allmänningar, vilka skulle försäljas. I
fråga om de allmänningar, som ej skulle delas eller vilka intressenterna ej
ville mottaga till gemensam disposition, skulle Konungens befallningshavande
tillse att nödigt antal dugliga och pålitliga skogvaktare anställdes för varje
allmänning och förseddes med boställen, så tillräckliga att de kunde vara belåtna
därmed, för vilket ändamål redan befintliga kunde utvidgas och lämpliga
platser utses för nya. Av cirkulärets bestämmelser synes framgå, att boställena
icke skulle följa med allmänningarna i de fall, då dessa på ena eller
andra sättet upplätos till intressenterna.

Genom Kungl. Maj:ts cirkulär den 4 maj 1833 meddelades den föreskriften
att, då kronan dåmera icke droge någon fördel av de lands- och liäradsallmänningar,
vilka blivit bibehållna under allmän vård eller upplåtna till intressenternas
egen disposition, kronan icke annorlunda för framtiden skulle
bidraga till de för allmänningarnas bevakning nödiga skogsbetjänte än att, örn
några hemman eller lägenheter såsom boställen eller bohemman å själva allmänningarna
eller intill deras rågränser redan funnos, desamma skulle få
i egenskap av bohemman för skogsbetjänte bibehållas, medan alla andra för
dessa allmänningars vård anslagna sådana hemman eller lägenheter ävensom
indelta eller oindelta löner, så snart kunde ske, skulle indragas till skogsplanteringskassan
för att användas till avlöningen av de jägeri- och skogsbetjänte,
som flir kronans räkning komme att bibehållas. Bestämmelser i enlighet härmed
meddelades i särskilda regleringsbrev. För Stockholms län utfärdades
dylikt brev den 15 december 1837.

Någon allmän förändring i grunderna för dispositionen av skogvaktarboställena
har därefter icke skett.

Kollegiet har i sin utredning vidare lämnat vissa uppgifter rörande föreskrifter
angående disposition för särskilda fall.

I anledning av häradsallmänningsförbundets framställning den 16 december
1932 har kollegiet i själva saken anfört bland annat följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

Häradsallmänningsförbundets föi-eliggande ansökning synes bygga på den
uppfattningen att alla skogvaktarboställe^ vilka kunna visas vara upptagna
å allmänningsmark, enligt grunderna för 1932 års lagstiftning böra anses såsom
häradenas tillhörigheter liksom själva allmänningarna. Denna uppfattning synes
kunna godkännas beträffande boställen, vilka icke blivit avskilda till särskilda
fastigheter. Sådana boställen böra följa den övriga allmänningsmarken.
Att analogivis utsträcka tillämpningen av reglerna i 1932 års lag till för
sig bestående fastigheter, som upptagits av allmänningsmark, synes däremot
icke tillåtligt. I fråga om de skogvaktarboställe^ vilka 1’å anses utgöra för
sig bestående fastigheter, torde få skiljas mellan de boställen, beträffande vilka
omständigheterna angiva att de avskilts från allmänningen för Kungl.
Maj:ts och kronans räkning samt ej därefter avhänts kronan, och övriga,
vilka få antagas vara anlagda för delägarnas räkning eller blivit till dem överlåtna.
Den senare gruppen bör följa allmänningarna, medan dispositionen av
den förra antingen må anses tillkomma kronan eller får ställas under diskussion.
På grund av de förvaltningsformer, som tillämpats i fråga örn allmänningarna,
är det icke alltid lätt att avgöra till vilken grupp ett skogvaktarboställe
bör hänföras. Avgörandet i det särskilda fallet synes böra ske med
ledning av huruvida boställets anläggning inträffat före eller efter det häradsbomas
anspråk på allmänningarna blivit av statsmakterna erkända.
Detta erkännande får sökas i utfärdade författningar eller andra uttalanden
eller ock anses framgå av de åtgärder, som av myndigheter vidtagits. Följande
synes böra i detta hänseende särskilt uppmärksammas.

Med hänsyn till kronans ställning gentemot häradsallmänningarna före
utfärdandet av tidigare omnämnda bestämmelser av år 1824, torde därförinnan
anlagda boställen få anses vara kronan tillhöriga, där ej för visst fall
rätten till bostället kan visas hava övergått å allmänningsdelägarna.

Om alltså 1824 års författningsbestämmelser utgöra en »presumtionsgräns»
till förmån för kronan, så torde å andra sidan förordningen den 29 juni 1866
angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket härvidlag utgöra
en presumtionsgräns till allmänningsdelägarnas förmån.

Tiden före 1866 års skogsordning är en brytningstid, under vilken en förut
rådande rättsuppfattning om kronans äganderätt till häradsallmänningarna
får vika för meningen att dessa allmänningar vörö tillhörigheter till ägarna
av i mantal satt jord inom häradet.

Det synes kunna ifrågasättas, huruvida icke häradenas äganderätt till allmänningarna
i fråga må anses lia vunnit ett statsmakternas erkännande redan
genom förut berörda Kungl. Maj:ts brev den 16 mars och kammarkollegiets
cirkulär den 14 april 1824. Enligt dessa bestodo de skogar, som stodo
under kronans förvaltning, av åtskilliga kategorier. Bland dessa nämndes härads-
och landsallmänningar, »varav nyttjanderätten tillhört intressenterna
däri med förbehåll för kronan av bärande träd och masteträd, av ränta för
därå gjorda uppodlingar och intagor ävensom av dessa allmänningar begagnande
till vissa allmänna behov och vilka allmänningar således borde såsom
landets och häradets tillhörigheter anses». Detta principiella uttalande örn
allmänning såsom landets eller häradets tillhörighet synes väl icke ha haft
så genomgripande verkan, eftersom kronan det oaktat bibehölls vid samma
rättigheter som förut. Sett i belysning av den följande rättsutvecklingen synas
sagda bestämmelser emellertid innebära visst stöd för en sådan ståndpunkt,
att i fråga om boställen, som efter cirkulärets utfärdande anlagts å
allmänningarna, kronan icke framställer anspråk annat än beträffande dem,
vilka på särskilda grunder kunna visas vara kronan tillhöriga.

Intagor och andra ägor, som efter ett skogvaktarboställes tillkomst tillagts
detsamma, få anses lia erhållit samma natur som bostället i övrigt, för så vitt

Kungl. Maj.ts proposition nr Slö.

icke kan visas att intagandet skett obehörigen, i vilket avseende bevisbördan
torde åvila allmänningsdelägarna.

I de fall, då skogvaktarboställe skall återgå till allmänning, kan fråga uppkomma
örn ersättning till kronan för åbyggnader och uppodlingar, hägnader
o. d. Härom torde för varje boställe erfordras särskild utredning. Å andra
sidan synes också, för den händelse något boställe skall indragas till kronan,
anspråk på ersättning i nyssberörda avseende kunna framställas av allmänningsdelägarna.
Härvidlag får dock beaktas, att med dispositionen över bostället
torde ha följt skyldighet att hålla bostället fullbyggt och vid hävd,
vilka skyldigheter få anses kompenserade av den nytta, som boställets disposition
inneburit.

Sedan kammarkollegiet lämnat en redogörelse för resultatet av kollegiets
utredning beträffande de nio boställena i Stockholms län, har kollegiet rörande
denna utredning sammanfattningsvis anfört:

Enligt den verkställda utredningen skulle boställena Lilla Starremossen
eller Stenmossen och Strömsdal utgöra delar av respektive allmänningar. Då
häradsallmänningslagen utan vidare torde vara tillämplig å de två förstnämnda
boställena, erfordras beträffande dem icke någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
Beträffande Lilla Moselag torde Kungl. Maj:t icke utan riksdagens hörande
kunna förklara, att Kungl. Majit och kronan icke gör anspråk på bostället.

Beträffande övriga nu ifrågakomna boställen har kollegiet funnit sådana
omständigheter föreligga, att de måste anses såsom för kronans räkning från
respektive allmänningar avskilda fastigheter. En överlåtelse av kronans rätt,
vare sig den har karaktär av äganderätt eller nyttjanderätt, till dessa fastigheter
till allmänningsdelägarna torde icke kunna ske utan riksdagens medgivande.
Vad särskilt angår Moralund vill kollegiet emellertid erinra örn att
bostället uteslutits ur jordeboken, varefter dess område behandlats såsom
allmänningsmark.

Det torde få beaktas, att det icke är givet att frågan om boställenas disposition
kan helt lösas i domstolsviig därigenom, att kronan eller allmänningsdelägarna
förklaras äga bättre rätt till visst boställe. I händelse av tvist kan
den möjligheten icke anses utesluten, att domstolarna med hänsyn till ett boställes
tillkomst och disposition skulle förklara, att kronan väl ägde bättre
rätt till detsamma, men att det skulle disponeras som skogvaktarboställe, så
länge behov därav förelåge och allmänningsdelägarna så påfordrade. Å andra
sidan kan det också tänkas, att domstolarna intaga den ståndpunkten att,
även om allmänningsdelägarna förutsättas äga en nyss antydd dispositionsrätt
till ett boställe eller till och med tillerkännas bättre rätt än kronan till
detta, bostället likväl icke anses kunna utan kronans medgivande få disponeras
på annat sätt än som boställe och alltså ej heller utan vidare får införlivas
med allmänningen. Örn resultatet sålunda skulle bliva, att den nuvarande
dispositionen av ett boställe av nu ifrågavarande slag icke får ändras utan
medgivande såväl från kronans som från allmänningsintressenternas sida, bör
beaktas, att den från naturahushållningen härflytande avlöningsform, som
består i befattningshavares förseende med boställe, numera anses olämplig
och i allmänhet avvecklats. Ur allmän förvaltningssynpunkt torde därför i
nu avsett fall kunna med fog göras gällande, att hinder ej bör resas mot att
— därest allmänningsdelägarna tillerkännes rätt att disponera vissa av nu
ifrågavarande fastigheter såsom boställe för skogvaktare — bostället må helt
eller delvis förenas med och utläggas till allmänningen. Även detta lärer emellertid
förutsätta medverkan från statsmakternas sida.

Kungl. Maj.ts proposition nr 315-

Oavsett förut antydda möjligheter till komplikationer torde frågan örn dessa
skogvaktarboställens disposition icke enbart eller ens i första hand böra ses
ur synpunkten av kronans eller allmänningsdelägarnas bättre rätt till boställena
utan framför allt som en fråga av förvaltningsnatur, där lämplighetsoch
skälighetssynpunkter få tillmätas avgörande betydelse. Det torde i första
hand få ankomma på domänstyrelsen att uttala sig om och i vad mån ifrågavarande
boställen kunna vara till nytta för häradsallmänningarnas skötsel
eller för domänverkets fastigheter samt om avvecklingen bör ske så att kronan
söker erhålla fri disposition över boställena eller så att desamma överlåtas
på allmänningsdelägarna för att införlivas med allmänningarna. Härjämte
synes styrelsen böra yttra sig, huruvida anledning föreligger att i fråga
om Lilla Starremossen eller Stenmossen och Strömsdal från kronans sida
kräva ersättning för byggnader, odlingar eller dylikt.

Under åberopande av det anförda får kollegiet hemställa, det täcktes
Kungl. Maj :t i anledning av ansökningen i underställda delar förklara sig icke
hava något att_ erinra mot att skogvaktarboställena Lilla Starremossen eller
Stenmossen å Ärlinghundra och Seminghundra allmänningar och Strömsdal
å Sollentuna allmänning införlivas med vederbörande allmänningar, eventuellt
sedan ersättning erlagts för vad kronan kan ha nedlagt å boställena.
Beträffande dispositionen av övriga ifrågavarande boställen lärer Kungl.
Majit vid godtagande av vad kollegiet förut anfört ävenledes vilja inhämta
domänstyrelsens utlåtande.

Inom kammarkollegiet har uttalats skiljaktig mening av kammarrådet
Schalling, som därvid anfört:

Majoritetens uttalande, att häradenas äganderätt till allmänningarna möjligen
må anses ha vunnit statsmakternas erkännande redan i Kungl. Maj:ts
brev den 16 mars och kammarkollegiets cirkulär den 14 april 1824 kan jag
icke biträda. Med denna ståndpunkt och då jag anser ett sådant erkännande
icke ha lämnats förr än genom 1866 års skogsordning, måste jag anse, att
kronan kan framställa äganderättsanspråk på skogvaktarbostället Lilla Moselag
på Långhundra norra allmänning, vilket år 1858 blivit skattlagt. Huruvida
anspråken av skäl, som ej sammanhänga med rättsfrågan, böra eftergivas,
är jag ej beredd att yttra mig örn i nu föreliggande sammanhang, då
utredning föreligger blott för ett län och domänstyrelsen icke yttrat sig om
boställets behövlighet för allmänningen.

Domänstyrelsen har i sitt yttrande den 16 februari 1939 uttalat följande:

Ifrågavarande boställen äro ej behövliga för skötseln av domänfondens
fastigheter. Med hänsyn till deras belägenhet föreligga ej skäl för att kronan
skulle söka erhålla fri disposition över dem.

Anledning att i fråga örn Lilla Starremossen eller Stenmossen och Strömsdal
från kronans sida kräva ersättning för byggnader, odlingar eller dylikt
synes ej föreligga.

Boställenas disposition torde lämpligen böra så ordnas, att de överlåtas å
allmänningsdelägarna, därvid, örn av boställes uppkomst och natur framgår,
att kronan är ägare därtill, skäligt vederlag bör lämnas.

Sveriges häradsallmänning sförbund har i sin skrivelse den 23 februari-1940
anfört bland annat följande:

En snar lösning av frågan om dispositionen av ifrågavarande skogvaktarboställen
synes vara i hög grad önskvärd. En genomgripande lagstiftning har
för ej många år sedan genomförts beträffande allmänningarnas ställning och

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

förvaltning i övrigt, och det måste betecknas som nr många synpunkter synnerligen
olägligt, att ej full klarhet jämväl kunnat vinnas rörande boställenas
framtida disposition och förvaltning. Detta gäller bland annat frågan
örn avkastningen av boställena samt underhållet av å boställena befintliga
byggnader.

Förbundet har särskilt uppmärksammat kammarkollegiets uttalande, att
det icke är givet att frågan om boställenas disposition kan helt lösas i domstolsväg,
samt att frågan icke enbart eller ens i första hand torde böra ses ur
synpunkten av kronans eller allmänningsdelägarnas bättre rätt till boställena
utan framför allt som en fråga av förvaltningsnatur, där lämplighets- och
skälighetssynpunkter få tillmätas avgörande betydelse. Förbundet vill härvid
även påpeka, att boställena i regel äro ganska små och spridda samt knappast
kunna anses lia något större värde för kronan. Av domänstyrelsens yttrande
framgår också, att boställena i Stockholms län ej äro behövliga för
skötseln av domänfondens fastigheter och att skäl ej föreligga för att kronan
skulle söka erhålla fri disposition över dem.

Då en avsevärd tid förflutit sedan frågan först framfördes av häradsallmänningsförbundet
och då nu kammarkollegiet synes ha anvisat en utväg för
frågans lösning utan domstolsförfarande, tillåter förbundet sig hemställa,
att Kungl. Majit måtte taga under övervägande åtgärder i dylikt syfte. Beträffande
boställena i Stockholms län föreligger redan en omfattande utredning,
som måhända kan vara i olika avseenden upplysande och vägledande
jämväl i vad rör lösningen av frågan om de övriga boställena. Förbundet vill
i anledning härav ifrågasätta örn icke Kungl. Majit kan anse lämpligt att inhämta
riksdagens bemyndigande att träffa de avtal och i övrigt vidtaga de
anstalter, som i förevarande avseende kunna erfordras.

Skogsstyrelsen har i sitt yttrande anfört:

Enligt skogsstyrelsens mening är det uppenbarligen av betydelse att föreliggande
fråga bringas till sin lösning så snabbt ske kan, då ovissheten om
vem, som är rätter ägare till boställena i fråga, måste vara förenad med stora
olägenheter. En fullständig utredning för klarläggande av frågan angående
äganderätten till samtliga ifrågavarande boställen skulle emellertid sannolikt,
såsom framgår av ovanstående redogörelse, komma att taga mycket lång tid
i anspråk samt förorsaka statsverket avsevärda kostnader. Med hänsyn till
föreliggande äganderättsfrågors svårbedömliga natur skulle vidare tvister i
dessa frågor mellan kronan och häradsallmänningsdelägarna kunna medföra
långvariga och kostsamma processer. Såsom framgår av kammarkollegiets
utlåtande är det dessutom icke givet, att frågan örn dispositionsrätten till
boställena bleve löst genom att äganderättsfrågorna domstolsvägen avgjordes.
Härvid är att märka, att häradsallmänningsdelägarna, därest kronan bleve
tillerkänd äganderätten till boställena, skulle kunna tänkas göra anspråk på
ersättning för å boställena för åbyggnader m. m. nedlagda kostnader, vilka
enligt inhämtade uppgifter beräknas uppgå till sammanlagt omkring 590,000
kronor. Därest frågan örn boställenas framtida disposition och förvaltning
skulle göras beroende av alt äganderätten till dem först fastställts genom utredning
och i tvistiga fall genom domstols dom kommer detta, såsom torde
framgå av det nu anförda, säkerligen att medföra betydande olägenheter i
forin av dröjsmål och kostnader för såväl kronan som häradsallmänningsdelägarna
oell det vore att befara, att kostnaderna härför icke skulle komma
att stå i rimlig proportion till boställenas värde för kronan. Praktiska skäl
synas lala för att åtgärder vidtagas för att möjliggöra mindre tidsödande lösning
av frågorna örn ägande- och dispositionsrätt till boställena. Härvid bör
beaktas, att såsom framhålles av Sveriges häradsallmänningsförbund, bostäl -

Kungl. Maj:ts proposition nr 315-

lena i regel äro ganska små och spridda och synas på grund härav vara av
förhållandevis ringa värde för kronan.

Vad angår frågan om på vad sätt ett snabbare avgörande angående boställenas
disposition skulle kunna komma till stånd, synes det av häradsallmänningsförbundet
härutinnan framlagda förslaget innebära en ändamålsenlig
lösning. Enligt detta förslag skulle Kungl. Majit inhämta riksdagens bemyndigande
att med häradsallmänningsdelägare ingå de överenskommelser rörande
boställena, som i förevarande avseende erfordras. Enligt skogsstyrelsens
mening synes sålunda Kungl. Maj :t böra begära riksdagens bemyndigande
att på de villkor, Kungl. Majit kan finna lämpligt föreskriva, överlåta boställena
till häradsallmänningsdelägarna. Möjligen skulle det enligt skogsstyrelsens
mening vara lämpligt att, sedan Kungl. Maj :t erhållit ett sådant bemyndigande,
åt en eller flera utredningsmän uppdraga att i samråd med ombud
för häradsallmänningsdelägarna uppgöra förslag till avtal rörande äganderätten
till samt den framtida dispositionen och förvaltningen av boställena
ävensom övriga därmed sammanhängande frågor av ekonomisk natur.

Beträffande slutligen frågan om de principer, som synas böra läggas till
grund för ovan föreslagna överenskommelser med häradsallmänningsdelägarna,
får skogsstyrelsen anföra följande. Vid ingående av överenskommelser
med häradsallmänningsdelägarna bör i första hand undersökas, huruvida
det boställe, varom i varje särskilt fall är fråga, kan anses vara av betydelse
för skötseln av domänfondens fastigheter eller eljest av större värde
för kronan. Skulle så icke visa sig vara förhållandet och förefaller det vara
mest rationellt att bostället i fråga införlivas med vederbörande häradsallmänning,
synes överenskommelse böra kunna träffas med vederbörande häradsallmänningsdelägare
utan alltför ingående utredning angående boställets
natur. I vissa fall torde därvid sådana omständigheter föreligga, att
Kungl. Majit utan ersättning bör avstå från kronans anspråk på det boställe,
varom fråga är. Genom ett dylikt förfaringssätt skulle frågan om rätten till
boställena sannolikt i många fall snabbt kunna lösas och processer undvikas,
vilka med hänsyn till förhållandena på förevarande område skulle, såsom
ovan framhållits, kunna bliva både kostsamma och vanskliga. Även beträffande
sådana boställen, som anses vara av så stort värde för kronan, att kronans
anspråk på dem icke utan närmare utredning synes böra eftergivas,
torde eftersträvas att uppgörelser örn möjligt komma till stånd med vederbörande
häradsallmänningsdelägare.

Domänstyrelsen har i sitt yttrande den 3 december 1941 uttalat, att styrelsen
för sin del ej hade något att erinra mot vidtagande av åtgärder, i huvudsaklig
anslutning till skogsstyrelsens förslag, för åstadkommande av ett avgörande
angående en ändamålsenlig disposition av kronoskogvaktarboställena.

De sakkunniga, vilka förhandlat med ombud för häradsallmänningsförbundet
rörande de skogvaktarboställe^ som finnas å de till förbundet anslutna
häradsallmänningarna, samt med representanter för de häradsallmänningar,
vilka icke äro anslutna till förbundet, lia träffat en preliminär
överenskommelse med förbundet och styrelserna för sistberörda allmänningar
angående överlåtelse av statens rätt till skogvaktarboställena för ett
belopp av tillhopa 126,790 kronor.

De sakkunniga ha i sitt utlåtande anfört, att de sakkunniga, innan underhandlingar
inletts med allmänningsdelägarna, verkställt undersökning rö -

Kungl. Maj.ts proposition nr 315.

rande frågan huruvida något av boställena ur den ena eller den andra synpunkten
kunde äga något speciellt värde för staten. På hemställan av de
sakkunniga hade domänstyrelsen avgivit yttrande rörande denna fråga och
därvid bland annat meddelat, att samtliga boställen, enligt styrelsens uppfattning,
med hänsyn till deras belägenhet ägde större betydelse för vården
av vederbörande allmänning än för domänfondens fastigheter. På grund
härav hade de sakkunniga ansett sig kunna utgå från, att överenskommelser
borde träffas örn överlåtelse av samtliga boställen till allmänningsdelägarna.
I yttrande från domänstyrelsen har vidare framhållits, att kronans äganderätt
till boställena i flera fall skulle vara klarlagd. På begäran av de sakkunniga
hade styrelsen meddelat, att så skulle vara förhållandet beträffande
följande boställen, nämligen Kungsvedjan (Olands häradsallmänning),
Brotorp (Öster-Rekarnes häradsallmänning), Älgstorp (Lösings häradsallmänning),
Gärdslätt (Göstringe häradsallmänning) samt Havsjöberg, Jonsbolet
och Strömbäck (Hökensås häradsallmänning).

Beträffande principerna för överenskommelserna med allmänningsdelägarna
ha de sakkunniga anfört följande.

De sakkunniga ha icke ansett sig böra företaga någon ytterligare utredning
angående de komplicerade frågorna rörande ägande- och dispositionsrätten
till boställena, men vilja likväl till en början något beröra dessa
spörsmål, då de givetvis måste anses äga en viss betydelse för bedömandet
av i vad mån allmänningsdelägarna böra utge ersättning för att kronan
frånträder sin eventuella rätt till boställena. Av bland annat ett av domänstyrelsen
till de sakkunniga avgivet yttrande synes nämligen framgå, att
kronans äganderätt till vissa av boställena skulle vara klarlagd, och det
skulle eventuellt på grund därav kunna ifrågasättas, huruvida det kan anses
rimligt, att kronan endast mot ett förhållandevis obetydligt belopp eller
utan ersättning överlåter sin rätt

Vad först angår äganderätten lia ämbetsverken, vilka yttrat sig i ärendet,
intagit skilda ståndpunkter till denna fråga. Lantmäteristyrelsen synes
sålunda grunda sitt yttrande på den uppfattningen, att alla sådana boställen,
som bestå av områden, vilka ursprungligen varit delar av vederbörande
häradsallmänning, alltjämt böra anses ingå i denna allmänning, därest
icke några omständigheter förekommit varigenom områdenas natur av häradsallmänning
upphört. Kammarkollegiet gör däremot en uppdelning mellan
sådana boställen sorn tidigare avskilts från en häradsallmänning såsom
särskilda fastigheter å ena, samt å andra sidan sådana boställen, som antingen
icke alls eller först under senare tid blivit avskilda. Detta har även
medfört, att ämbetsverken vid sina undersökningar rörande de 9 i Stockholms
län belägna boställena, beträffande vilka fullständig utredning verkställts,
kommit till olika resultat. Sålunda har lantmäteristyrelsen förklarat,
att kronan icke kan göra anspråk på något av dem, medan däremot kammarkollegiet
ansett, att 6 boställen tillhöra kronan och ett vara av sådan natur
att detsamma icke utan riksdagens medgivande kan avhändas kronan. Endast
beträffande 2 boställen har kollegiet sålunda ansett förhållandena vara sådana
att de utan riksdagens hörande kunna införlivas med vederbörande häradsallmänning.

Även örn äganderätten till boställena i vissa fall skulle anses klarlagd, är
däremot såsom även framgår av ämbetsverkens yttrande icke fastslaget, örn
kronan eller häradsallmänningsdelägarna äga dispositionsrätten till desam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

ma. Sålunda har kammarkollegiet framhållit, att vid en rättslig prövning
resultatet skulle kunna tänkas bliva, att den nuvarande dispositionen av ett
boställe icke finge ändras utan medgivande såväl från kronans som från allmänningsintressenternas
sida. I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla,
att den omständigheten, att domänstyrelsen i vissa fall och häradsallmänningsdelägarna
i andra för närvarande uppbär skogsavkastningen
från boställena, icke torde kunna tillmätas någon avgörande betydelse vid
bedömandet av frågan örn vem som äger den juridiska rätten att uppbära
denna avkastning. Med hänsyn till frågans läge ha de sakkunniga icke funnit
skäl föreligga att verkställa någon utredning rörande anledningen till
att skogsavkastningen från vissa boställen helt eller delvis disponerats av
domänstyrelsen.

Vad slutligen angår de ersättningsfrågor, som .skulle kunna uppstå vid ett
rättsligt avgörande av ägande- och dispositionsrätten till boställena, har kammarkollegiet
påpekat, att för den händelse något boställe skulle indragas till
kronan, anspråk på ersättning skulle kunna framställas av allmänningsdelägarna
för de kostnader, som dessa nedlagt på åbyggnader och dylikt, men
att å andra sidan den omständigheten måste beaktas, att med dispositionen
(iver ett boställe torde ha följt skyldighet att hålla bostället fullbyggt och
vid hävd, vilken skyldighet finge anses kompenserad genom den nytta, som
boställets disposition inneburit.

Beträffande storleken av de ersättningsbelopp, som allmänningsdelägarna
böra erlägga, må framhållas, att vid bedömandet av denna fråga hänsyn
måste tagas till ett flertal olika faktorer. Såsom framgår av den förut lämnade
redogörelsen, måste kronans rätt — i varje fall beträffande åtskilliga boställen
-— vara synnerligen osäker, och utan att ingå på huruvida kronan
eller allmänningsdelägarna kunna anses lia det största anspråket på boställena,
vilja de sakkunniga likväl framhålla att utgången av en process rörande
rätten till boställena väl under alla omständigheter måste anses vara synnerligen
oviss. Därtill kommer, att — beträffande flertalet boställen — allmänningsdelägarna
så till vida kunna sägas ha en viss hävdvunnen rätt till
desamma, då de och icke kronan utnyttja hela deras avkastning. Under sådana
omständigheter och med hänsyn till övriga förut berörda förhållanden
synes ett förhållandevis lågt ersättningsbelopp för boställena böra av kronan
godtagas.

I fråga örn de förhandlingar, som bedrivits med ombuden för allmänningsdelägarna,
ha de sakkunniga anfört:

Förhandlingarna ha från allmänningsdelägarnas sida handhafts av godsägare
B. von Stockenström, jägmästare H. Hedlund och forstmästare H.
Berglund. Dessa ombud ha varit befullmäktigade att föra förhandlingar beträffande
79 av ifrågavarande 83 boställen.

Efter ingående förhandlingar med ombuden lia preliminära uppgörelser
träffats, innebärande att kronan skulle frånträda sin eventuella rätt till
nämnda 79 boställen mot en ersättning på sammanlagt 118,040 kronor. Ombuden
lia sedermera meddelat, att ersättningen skall uttagas av delägarna
av följande allmänningar med nedan angivna belopp.

Snevringe allmänning................... 18,720 kronor

Norunda » 7,280 »

Göstringe » 18,590 »

Lösings » 6,110 »

Hökensås > 67,340 »

Summa 118,040 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

Fördelningen grundar sig i huvudsak på den principen, att ersättning endast
skall erläggas för sådan skog, av vilken kronan för närvarande uppbär
avkastningen. (Ersättningen lika med 130 procent av skogens taxeringsvärde).
De sakkunniga ha emellertid icke ansett sig böra ingå på någon
prövning av huruvida denna fördelning av den förut angivna sammanlagda
ersättningssumman för de ifrågavarande 79 boställena är den ur olika synpunkter
riktigaste.

Vad härefter angår de övriga 4 boställena lia särskilda uppgörelser träffats
beträffande vart och ett av dessa. Nu ifrågavarande boställen utgöras
av Lund (Hammarkinds allmänning), Skinnarslätten (Torstuna allmänning),
öhn (Hagunda allmänning) och Fredriksberg (Gullbergs allmänning).

Med hänsyn till de principer, som tillämpats vid fördelningen av ersättningssumman
för de förutnämnda 79 boställena, ha de sakkunniga ansett,
att för det å Hammarkinds häradsallmänning belägna bostället, Lund, från
vilket domänstyrelsen uppbär skogsavkastningen, bör erläggas en högre ersättning
än för de övriga, vilka allmänningsdelägarna själva helt disponera.

Sålunda bar ersättningsbeloppet för Lund fastställts till 7,000 kronor, medan
ersättningsbeloppen för öhn fastställts till 750 kronor och för vart och
ett av Skinnarslätten och Fredriksberg till 500 kronor.

De sakkunniga har föreslagit, att ersättningsbeloppen för samtliga boställen
uppgående till sammanlagt 126,790 kronor borde godtagas såsom ersättning
för kronans eventuella rätt till boställena. Ersättningsbeloppen syntes
böra inbetalas till domänstyrelsen och sålunda ingå i domänfonden.

Rörande den ifrågavarande överenskommelsens ikraftträdande och andra
med densamma sammanhängande frågor ha de sakkunniga yttrat.

Enligt de preliminära överenskommelserna mellan de sakkunniga och ombuden
för häradsallmänningsdelägarna äro avtalen avsedda att träda i kraft
den 1 juli innevarande år. Därjämte har med häradsallmänningsdelägarna
träffats den överenskommelsen, att eventuellt efter den 1 maj på boställena
avverkat virke skall tillfalla allmänningsdelägarna.

I förevarande sammanhang vilja de sakkunniga framhålla, att de preliminära
överenskommelser, som ingåtts mellan de sakkunniga och ombuden,
ha träffats under förutsättning att samtliga de villkor, som av de sakkunniga
godtagits, även komma att ingå i de slutliga överenskommelserna. Nämnda
villkor lia nämligen meddelats häradsallmänningsdelägarna på respektive
stämmor, varför en ändring i överenskommelserna icke torde kunna vidtagas
utan att underkastas förnyad prövning av stämmor med häradsallmänningsdelägarna.

Vid de sakkunnigas utlåtande funnos fogade protokollsuldrag från stämmorna
med delägarna i de häradsallmänningar, vilka enligt den preliminära
överenskommelsen skulle erlägga ersättning för överlåtelsen av kronans
rätt till boställe beläget å eller invid allmänningarna. Enligt dessa protokollsuldrag
lia å vederbörande stämmor godtagits de i de sakkunnigas utlåtande
angivna ersättningsbeloppen.

Domänstyrelsen har i sitt yttrande över de sakkunnigas förslag förklarat
sig biträda detsamma.

Sedan länge bar frågan om dispositionen av kronoskogvaktarboställena Departementså
häradsallmänningar varit föremål för utredning och överväganden. En chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

mera fullständig utredning rörande äganderätten till dessa boställen har hittills
endast kommit till stånd beträffande de nio i Stockholms län belägna
boställena och även beträffande dessa ha i myndigheternas utlåtanden delade
meningar kommit till uttryck. Såsom framgår av vad de i ärendet hörda myndigheterna
anfört skulle en fullständig utredning i den mån sådan kan verkställas
rörande äganderättsförhållandena i fråga örn övriga boställen taga
en avsevärd tid i anspråk och förorsaka icke obetydliga kostnader. Givetvis
är det av stort intresse för såväl staten som häradsallmänningsdelägarna att
få äganderättsfrågan snarast möjligt slutligen avgjord. Det medför otvivelaktigt
olägenheter i flera avseenden att denna fråga under längre tid hålles svävande.
Att på grundval av verkställd utredning bilda sig en fullt klar uppfattning
angående rätten till boställena torde dock knappast bliva möjligt.
Det torde kunna befaras att, därest spörsmålet örn dispositionen av boställena
skulle lösas efter enbart rättsliga överväganden, tidsödande och kostnadskrävande
rättegångar mellan staten och häradsallmänningsdelägarna
skulle bliva oundvikliga. Även om härvid i vissa fall statens rätt till boställena
slutligen skulle bliva fastställd, är det likväl icke uteslutet att staten
skulle bliva skyldig att sedermera ersätta allmänningsdelägarna för de av
dem å boställets byggnader nedlagda kostnaderna.

Enligt vad skogsstyrelsen i sitt utlåtande upplyst skulle de sammanlagda
kostnaderna, som allmänningsdelägarna nedlagt å boställena, belöpa sig till
omkring 590,000 kronor. Boställenas sammanlagda värde har uppgivits till
omkring 892,600 kronor, överhuvud taget synes den hittills förebragta utredningen
giva vid handen, att det starkt kan ifrågasättas huruvida någon i förhållande
till kostnaderna rimlig fördel står att vinna genom en fortsatt tidsödande
utredning rörande statens och delägarnas rätt till boställena. Av
domänstyrelsens yttranden den 16 februari 1939 och den 3 december 1941
framgår, att domänstyrelsen för sin del icke anser sig ha något behov av
ifrågavarande boställen. Med hänsyn härtill tillkallades förenämnda sakkunniga
för att söka få till stånd en uppgörelse mellan staten och allmänningsdelägarna
rörande ifrågavarande skogvaktarboställens disposition. De
sakkunnigas förslag innebär, att statens rätt till boställena skulle överlåtas
på vederbörande allmänningsdelägare. Såsom ersättning härför skulle staten
erhålla ett belopp av 126,790 kronor. De sakkunniga ha under förutsättning
av statsmakternas godkännande träffat överenskommelse härom med ombud
för häradsallmänningsdelägarna. Enligt denna skulle överlåtelsen ske från
och med den 1 juli 1942. Efter den 1 maj 1942 avverkat virke å sådana boställen,
å vilka virkesavkastningen hittills disponerats av domänstyrelsen,
skulle emellertid tillfalla allmänningsdelägarna. I betraktande av vad förut
anförts rörande statens rätt till ifrågavarande boställen och då det är önskvärt
att frågan angående boställenas disposition blir slutligen avgjord, tillstyrker
jag godtagande av det av de sakkunniga framlagda och av domänstyrelsen
biträdda förslaget rörande boställenas överlåtande å vederbörande
allmänningsdelägare. De av allmänningsdelägarna erlagda ersättningsbeloppen
torde böra tillföras domänfonden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 315. 15

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med förenämnda uppgörelse å vederbörande häradsallmänningsdelägare
överlåta statens rätt till de å eller
invid häradsallmänningarna belägna kronoskogvaktarboställena.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Per Eldin.

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

Skogvaktareboställen, som helt och hållet

Namn m. m.	Häradsallmänning	Socken	Areal i har
			Inägor	Utmark	S:a
Stockholms län.
Dalen....................	Ärlinghundra	Odensala	5	22	27
Starrmossen...............	Ärlinghundra	Norrsunda	11	19	30
Ekdalen..................	Långhundra	Husby-Långhundra	17	21	38
Moralund.................	»	Lagga	9	8	17
L:a Moselag...............	»	>	2	10	12
Lindskrog.................	Seminghundra	Lunda	19	10	29
Laggatorp ................	>	Vidbo	11	16	27
Lugnhamn................	Sollentuna	Ed	4	8	12
Strömsdal.................	)	»	2	2	4
Uppsala län.
Kronbacka................	Bro	Bro	7	8	15
Öhn......................	Hagunda 1	Järlåsa	6	12	18
Draget...................	Håbo	Kalmar	12	6	18
Gladåker.................	>	Håtuna	11	24	35
Hagalund.................	Trögd	Litslena	6	—	6
Sigfridsäng................	)	Vallby	12	—	12
Signaldsberg..............	>	Litslena	7	2	9
Svanviken................	>	Torsvi	13	—	13
Ängsvallen................	>	Litslena	16	—	16
Himrarne.................	Ulleråkers	Börje	10	—	10
Långhällarne..............	>	Jumkils	16	11	27
Postboda.................	Tierps södra	Tierp	23	4	27
Dalboda nr 1.............	Norrunda	Viksta	2	16	18
Kungsvedjan..............	Oland	Alunda	11	13	24
Sandvreten...............	Lagunda	Nysätra	7	4	11
Vinterledet ...............	>	>	9	2	11
Helleborg nrl med Forsmyra	Norunda	Viksta	20	20	40
Fjällsvedjan...............	Rasbo	Rasbokil	18	12	30

1 Denna häradsallmänning är ej ansluten till häradsallmänningsförbundet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

disponeras av respektive allmänningsdelägare.

Bilaga.

Taxe- rings- värde	Allmänningsdelägarnas kost-nader tor nybyggnader och reparationer	Allmän- ningens arrende-	Anmärkning
Kronor	Sedan år	inkomst kr. pr år
3,300	—	—	125	Fullständig ombyggnad av boningshus och ekonomihus beslutad att utföras på delägar-nas bekostnad år 1941. Beräknad kostnad c:a 10,000 kronor.
9,700	1,200	1936	300
—	6,000	1938	300
—	12,000	1922	300
—	10,000	1938	150
14,400	8,900	1930	600
11,000	2,770	1930	500
24,300	2,850	1933	700	1 taxeringsvärdet ingår annan fastighet med 12,000 kronor.
10,000	4,500	1933	—	Boställe åt skogvaktare.
4,800	Har ej kunnat angivas	—	300
—	6,775	1930	300
13,300	1,000	1938	600	Elektrifiering för 1,100 kronor beslutad år 1940.
9,600	900	1918	400
5,700	4,790	1920	160	Delägarna ha dessutom bekostat uppodling och alla nybyggnader.
11,000	2,660	1920	500
6,000	3,410	1920	300
7,200	4,040	1920	—
7,700	11,000	1920	500
10,000	10,000	1920	300
4,000	3,500	1920	180
13,500	20,820	1898	700	Alla byggnader å bostället äro nyuppförda av delägarna under senaste 40 år. Byggnaderna äro brandförsäkrade för 39,750 kronor.
10,600	16,610	1910	325
9,600	1,300	1930	500
5,900	Ilar ej kunnat angivas	—	300	Helt och hållet uppbyggt av delägarna för c:a 40 år sedan.
7,100	8,000	1903	—	Boställe åt skogvaktare.
7,600	4,000	1910	—	Införlivat med allmänningen.
7,900	5,000		350	Domänstyrelsen har, efter att ha hört K. Kammar-kollegium i skrivelse av den 5 november 1934 förklarat >att styrelsen icke har några anspråk att framställa på avkomsten från Fjällsvedan».
Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sami. Nr 315. 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

Skogvaktareboställen, som helt och hållet

Namn m. m.	Häradsallmänning	Socken	Areal i har
Inägor	Utmark	S:a
Södermanlands län.
Lilla Lontorp.............	Selebo	Taxinge	5	8	13
Tjärbruket................	Väster Rekarne	Oja	5	3	8
Brotorp ..................	Öster Rekarne	Husby	11	27	38
Jonbengtstorp.............	Jönåker	Kila	6	28	34
Lilla Råggärdet...........	Rönö	Ludgo	17	20	37
Dalsäter..................	Daga-Björnlunda		8	24	32
Fröjdtäppan..............	Åkers		0.4	—	0.4
Bäcktorp.................	Öster Rekarne		8	16	24
Hedmossen...............	T) >	Ärila	8	43	51
Holmtorp nr 1............	> »	Näshulta	5	27	32
I Forslund .................	Oppunda	Ö. Vingåker	4	12	16
Harbacken................	>	St. Malms	11	24	35
Ö. Toltorp................		Ö. Vingåker	9	35	44
Norrgölet.................	Åker		6	10	16 j
i Stavtorp..................	>		20	27	47
Östergötlands län.
Häradstorp...............	Lösing		3	8	11
Kvarnsjöhult..............	>	Krokek	2	6	8
Hinnerstorp...............	Östkind	Häradshammar	20	33	53
Sänkdalen eller Nordanå...	>		8	19	27
Västanå..................	>		5	7	12
Östanå...................			10	6	16
Häradsudden nr 1........	Memming	Borg	17	47	64
Stenstorp.................	Åkerbo	Östra Harg	7	20	27
Laggarbo.................	Hanekind	Skeda	6	6	12
Fredriksberg..............	Gullberg1	Stjärnarp	3	12	15
Häradsmarkstorp..........	Valkebo	Nykil	6	6	12
Kungshult................			4	10	14

1 Denna häradsallmänning är ej ansluten till häradsallmänningsförbundet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

disponeras av respektive allmänningsdelägare (forts.).

	Allmänningsdelägarnas kost-	Allmän-
Taxe-	nader för nybyggnader	ningens
rings-	och reparationer	arrende-	Anmärkning
värde
Kronor	Sedan år	kr. pr år

7,600	14,150	1900			Boställe åt skogvaktare. Samtliga hus nybyggda
					sedan 1900.
—	5,000	—	200
15,500	Har ej kunnat	—			Boställe åt skogvaktare. Byggnadernas brand-
	angivas				försäkringsvärde är 21,200 kr. och äro dessa helt och hållet uppförda på allmänningens bekostnad.
12,000	9,100	—	300
16,100	3,840	—	500
12,000	3,000	1930	350
—	Inga hus				Räknas som allmänning.
8,000	Brandförsäk-	Byggna-	350
ringsvärde 25,100	derna äro helt och {hållet upp-}
7,500	D:o 21,700	förda på	360
4,400	D:o 18,000	delägarnas bekostnad	Bo- ställe åt skog- vak-		Har av Kungl. Maj:t förklarats vara allmän-ningsmark.
			tare
5,500	3,300	—
7,500	5,740
8,900	670
9,800	7,500	1930	275
18,700	12,500	1930	600
12,000	10,000		175	För ny bostad, som uppförts under senare år, ha delägarna kostat på 10,000 kronor.

6,000	400	—	100
21,700	9,400	1926	800
10,800	11,500	1918-1939	325	Uppgifterna angående byggnadskostnaden avse
5,900	3,000	1914	25oj	nybyggnader under angivet år.
15,800	20,000	1918—1932	350
19,200	15,400	1915	500
—	890	1930	180
—	4,000	1902	300	Husen uppförda på delägarnas bekostnad.
5,000	1,500	1930	300
4,900	—	—	200
7,200	c:a 9,000	1920	225

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

Skogvaktareboställen, som helt och hållet

Namn m. m.	Häradsallmänning	Socken	A Inägor	real i h; Utmark	ir S.a
Östergötlands län.
Lilla slätt nr 1...........	Dal	Röks	4	43	47
Kolaiall nr 1.............	Lysing	>	22	46	68
Häradsmålen .............	Kinda	Oppeby	3	2	5
Skaraborgs län.
Englandsmosse............	Hökensås		14	—	14
Kvistbarken..............	Rolken		17	—	17
Nyboden.................	>	Frännestad	17	—	17
Furubacken...............	Ö. Stöpen		15	11	26
Karlsten..................	T)		9	23	32
Bolsbacken...............	Gryten		5	43	48
Jönköpings län.
Bygget ...................			3	25	28
Muggebo nr 1 eller Rosendal	Norra Vedbo		8	30	38
Örebro län.
Brotorp...................	Glanshammar		6	—	6
Västmanlands län.
Danbo....................	Åkerbo	Kung Karls	8	—	8
Kvisterhult...............	>	Sätterbo	5	—	5
Täkten...................	,	Odensvi	2	—	2
Alderstugan nr 1..........	Tuhundra	Lillhärads	1	—	1
Sjöboda ..................	Siende	Kärrbo	1	—	1
Skinnarslätten nr 1.......	Torstuna 1	Österunda	12	10	22
Allmänningstorp.......... ■	Norrho		15	58	73

Denna häradsallmänning är ej ansluten till häradsallmänningsförbundet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 315.

disponeras av respektive allmänningsdelägare (forts.).

Taxe- rings- värde	Allmänningsdelägamas kost-nader för nybyggnader och reparationer	Allmän-ningens arrende-inkomst kr. pr år	Anmärkning
Kronor	Sedan år
17,900	730	1935	150	Enligt Kungl. Maj:ts förordnande av den 2 okt. 1931 skall med avkastning från bo-stället förfaras på samma sätt, som örn dylik avkastning är stadgat i 1894 års förordning örn häradsallmänningar.
21,400	Har ej kunnat angivas		400	Enligt beslut av Kungl. Maj:t den 21 mars 1924 tillhör bostället delägarna i allmän-ningen.
	Inga hus
6,500	1,600		100
9,300	Har ej kunnat angivas	—	375	Delägarna ha uppfört alla byggnader.
10,500	D:o		450	D:o.
10,700	19,100	1910	400	Alla hus äro nybyggda av delägarna under senaste 30 år.
6,500	11,900	1910	250
—	2,000	1920	—	Boställe åt skogvaktare.
6,500	3,700		200
10,000	4,000	—	300
7,600	13,600	1920	400
	7,000	1935	300
—	3,000	under 1939	150
—	1,000	1930	100
10,000	20,000	1926	—	Nybyggnader på delägarnas bekostnad år 1926 —1927.
—	Har ej kunnat angivas	—	—	Boställe åt skogvaktare.
10,500	10,700	1895	250
6,000	5,600	1930	300	I taxeringsvärdet ingår endast jordbruksvär-det. Skogen och skogsmarken är taxerad till-sammans med allmänningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

Skogvaktareboställen, å vilka skogsavkast Då

taxeringsvärdet e] är angivet, finnes ej sådant för respektive

! Namn m. m.	Härads- allmänning	Socken	Areal i har	Taxe- rings- värde
Inägor	Utmark	S:a
Uppsala län.
Fågelsång.................	Norrunda	Björklinge	1	24	25	10,400
Östergötlands län.
Gärdslätt.................	Göstring	Rinna	23	40	63	28,700
Älgstorp ..................	Lösing	Krokek	15	49	64	25,000
Lund nr 5................	Hammarkind	Drothem	20	32	52	28,700
Skaraborgs län.
Havsjöberg ...............	Hökensås	Daretorp	21	121	142	44,300
Jonsbolet.................	>	>	17	80	97	36,900
Strömbäck................	»	Brandstorp	3	52	55	9,500
Västmanlands län.
Lars Perstorp.............	Snevringe	Svedvi	10	14	24	10,000
Paradiset.................	»	Bergs	21	25	46	9,100
Ursjötorp.................	>	Sura	16	62	78	19,300

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

ningen disponeras av Kungl. Domänstyrelsen.

fastighet utan ingår detta i häradsallmänningens taxeringsvärde.

Allmänningsdelägarnas kostnader för nybyggnad	Arrende-inkomst pr år	Anmärkning
Kronor	Sedan år
20,720	1910	205
20,000	1923	450
Har ej kunnat angivas	—	650
20,000	—	1,400
8,100	1920	350
2,480	1920	300
9,000 16,5001	1920	40	Nybyggnad för 5,000 kronor år 1914. Troligen ha del-
3,3001 3,8001	1937	3,080	ägarna en gång bekostat uppförande av ekonomi-byggnaderna på boställena. Dessas värde är 30,000 kr. Klarhet har icke kunnat erhållas, huruvida delägarna bekostat uppförande av resp. boningshus.