Kungl. Maj:ts proposition Nr 30 (Proposition 1927:30)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.

Nr 30.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 18 § ecklesiastik boställsordning den
9 december 1910 (nr 141 s. 42) m. m; given Stockholms
slott den 4 januari 1927.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att för dess del

dels antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 18 §
ecklesiastik boställsordning den 9 december 1910 (nr 141 s. 42),

dels ock medgiva, att, där stärbhusdelägare efter biskop eller efter ordinarie
prästerlig befattningshavare i territoriell församling, beträffande vilken
lönereglering enligt lagen om reglering av prästerskapets avlöning ej vunnit
tillämpning, skola vid tjänstårets utgång frånträda löneförmånerna vid
tjänst, med vilken är förenad rätt till fri bostad, tjänstinnehavarens där boende
stärbhusdelägare likväl må kvarsitta i tjänstebostaden med därtill hörande
uthus och trädgård under förutsättning och villkor, som för motsvarande
fall stadgas i 18 § ecklesiastik boställsordning enligt dess nu föreslagna
lydelse.

GUSTAF.

N. J. F. Almkvist.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 25 käft. (Nr 30.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.

FÖRSLAG

till

Lag om ändrad lydelse av 18 § ecklesiastik boställsordning den
9 december 1910 (nr 141 s. 42).

Härigenom förordnas, att 18 § ecklesiastik boställsordning den 9 december
1910 skall erhålla följande ändrade lydelse:

18 §.

Prästgård avträdes samtidigt med frånträdandet av övriga löneförmåner
vid den tjänst, varmed prästgården är förenad.

Skall löneförmånernas frånträdande på grund av tjänstinnehavarens dödsfall
ske vid tjänstårets utgång, må likväl, där vid tiden för sådant frånträdande
högst tre månader återstå till näst infallande fardag för tillträde och
avträde av förhyrd lägenhet, stärbhusdelägarna äga kvarsitta å prästgården
till nämnda fardag, med skyldighet för dem att under tiden ej mindre ansvara
för prästgårdens behöriga skötsel och vård än även upplåta erforderligt
utrymme i prästgården åt den, som i egenskap av vikarie uppehåller
tjänsten eller såsom ny innehavare tillträtt densamma.

År vid tiden för avträdandet icke bestämt, vem som kommer att tillträda
prästgården, skall domkapitlet föranstalta, att densamma emellertid
varder behörigen vårdad, intill dess tillträdare kan övertaga dess skötsel
och vård.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1927.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28
maj 1926.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Olsson, Svensson, Hansson,
LlNDEES, LaESSON, WlGFOBSS, MÖLLEE, LEVINSON.

Departementschefen, statsrådet Olsson, anför vidare efter samråd med
chefen för justitiedepartementet:

Genom en den 19 februari 1926 dagtecknad proposition (nr 199) underställde
Kungl. Maj:t riksdagens prövning vissa frågor, som avsågo beredande
av förbättrad familjepensionering för prästerskapet. I sådant avseende föreslog
Kungl. Maj:t riksdagen att, under villkor att nytt reglemente för prästerskapets
änke- och pupillkassa bleve i stadgad ordning antaget och efter
prövning funnes kunna av Kungl. Maj:t fastställas,

1) beträffande den stärbhus efter innehavare av prästerlig befattning
enligt prästerskapets privilegier tillkommande rätten till tjänst- och nådår
samt den därav härflytande rätten för änka och barn efter såsom emeritilöntagare
avliden f. d. innehavare av dylik befattning att under motsvarande
tid tillgodonjuta emeritilön, för sin del medgiva, dels att tjänstårsrätten må
omfatta en tid av 6 månader, räknat från och med månaden näst efter den,
under vilken tjänstinnehavare avlidit, dels att nådårsrätten må upphöra, dels
ock att ändringen må träda i kraft den 1 maj 1927, allt under villkor och
förbehåll, att därigenom lämnas oförkränkt den nådårsrätt, vilken tillkommer
efterlevande efter tjänstinnehavare, som avlidit före den 1 maj 1927,
eller som avlider vid tjänst, vilken han omedelbart före sagda dag innehade
eller ock erhållit eller tillträtt på grund av före samma dag gjord
ansökning, eller som före samma dag undfått emeritilön, eller som framdeles
erhåller emeritilön vid befattning, vid vilken tjänst- och nådårsrätten,
efter vad nu stadgats, kvarstått, därest emeritilön icke tilldelats tjänstinnehavaren,
samt att, för ombildning av prästerskapets änke- och pupillkassa i
huvudsaklig överensstämmelse med de i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden omförmälda sakkunnigas förslag,
nämnda kassa må uppbära ej mindre ett års behållen inkomst av varje
prästerlig befattning, ständig adjunktsbefattning inbegripen, som finnes i
riket den dag, ändringen träder i tillämpning, sådana befattningar likväl
undantagna, av vilka inkomsten, efter dödsfall, som inträffat den 1 maj

Förslag till
1926 års
riksdag ang.
beredande av
förbättrad
familj epensionering

för prästerskapet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.

1927 eller senare, uppbäres av nådårsberättigad stärbhusdelägare, vilken
kassan förbehållna inkomst, där ej Kungl. Maj:t i visst fall annorlunda förordnar,
skall utfalla vid första ledighet i vederbörande tjänst, än även ett
års emeritilön för varje fall, då innehavaren icke efterlämnar änka eller barn,
men, om sådana funnits, nådårsrätten i enlighet med angivna grunder varit
dem förbehållen;

2) för sin del antaga vid propositionen fogade förslag till:

a) lag om vissa lönetillägg åt präster i nyreglerade pastorat i anledning
av nådårsrättens upphörande m. m.,

b) lag om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. lagen den 9 december 1910
(nr 141 s. 27) om reglering av prästerskapets avlöning;

3) för sin del medgiva, ej mindre att som avlösning av den biskoparna i
stiften tillkommande nådårsrätten må ur biskopslöneregleringsfonden till
biskoparna utgå ett lönetillägg, motsvarande 1,5 procent av den med befattningen
förenade kontanta lönen eller, där lönen icke är på sådant sätt bestämd,
det penningbelopp, som Kungl. Maj:t lagt till grund vid lönereglering,
med de tillägg och ändringar, som grunda sig på särskilda Kungl.
Maj:ts beslut, än även att, där befattning innehaves av biskop, som icke
^rlägger avgifter till prästerskapets änke- och pupillkassa utöver vad i det
för kassan den 6 november 1874 fastställda reglementet med däri senare
vidtagna ändringar stadgas, kassan må äga uppbära omförmälda lönetillägg,
samt

4) medgiva, att den provision, som från prästerskapets änke- och pupillkassa
hittills utbetalts såsom ersättning för bestyret med uppbörd och redovisning
av vissa kassan tillkommande medel, må upphöra att utgå beträffande
medel, som redovisas efter ikraftträdandet av nytt reglemente för
kassan.

I skrivelse den 19 maj 1926 (nr 244) har nu riksdagen meddelat, att
riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

De här ovan under 1), 2) och 3) omförmälda frågorna äro av beskaffenhet
att jämväl kyrkomötets yttrande däröver bör inhämtas. För behandlingen
av, bland andra, dessa frågor har Kungl. Maj:t, i enlighet med mitt förslag,
den 21 maj 1926 beslutat att till den 2 oktober 1926 sammankalla kyrkomötet.

Från forsla- Vid framläggande av nyssnämnda proposition till riksdagen undantogs
get undan- cjen y^j. nedan närmare omförmälda frågan om ändring i 18 § ecklesiastik
Ändring i 18 § boställsordning den 9 december 1910, vilken fråga då ej hunnit undergå
ecklesiastik fullständig förberedande behandling,
ord lång'' Jag ber nu att få återkomma till sistnämnda fråga.

Bland de förmåner av pensions eller därmed jämförlig beskaffenhet, som
för närvarande tillkomma efterlevande efter avliden prästerlig befattningshavare,
ingår rätten till tjänst- och nådår vid den avlidnes befattning.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 30.

Sistnämnda förmån, vilken sedan gammalt tillkommit avliden prästmans
efterlevande, innebär rätt att kvarsitta vid den tjänst, som den avlidne innehade,
och mot avlönande av vikarie åtnjuta lönen vid tjänsten ej blott till
slutet av det ecklesiastikår, under vilket befattningshavaren avlidit (tjänståret),
utan även under det därpå följande ecklesiastikåret (privilegienådåret).
Ecklesiastikåret räknas från och med den 1 maj till och med den 30 april.
Tjänstårets längd, som alltså är beroende av befattningshavarens dödsdag,
växlar i följd härav högst betydligt och kan omfatta nära ett år eller utgöra
endast en eller ett par dagar.

I betänkande, som den 14 november 1925 avgavs av sakkunniga, som av
mig jämlikt nådigt bemyndigande tillkallats för att inom departementet
biträda vid utredning av frågan om beredande av förbättrad pensionering
från prästerskapets änke- och pupillkassa och därmed sammanhängande
frågor, föreslogs bland andra åtgärder för den ifrågasatta pensionsförbättringen,
att tjänståret skulle fixeras till 6 månader, räknat från och med
månaden näst efter den, då tjänstinnehavare avlidit, samt att nådårsrätten
skulle efter hand upphöra.

Beträffande förslaget om tjänstårets bibehållande, fixerat till 6 månader,
erinrade de sakkunniga, att denna tid vore den minsta, som åtginge för
återbesättande av ledigbliven prästerlig tjänst, samt framhöllo, att tjänståret
så fixerat icke innebure något ingrepp i församlingarnas intresse av
att varje ledig ordinarie prästerlig befattning snarast möjligt tillsattes med
ordinarie innehavare, men att det för stärbhusdelägarna vore av stor betydelse
att hava rätt till detta tjänstår, bland annat av den anledning att det
mången gång skulle vara svårt för dem att, när nådåret indragits, omedelbart
efter dödsfallet lämna sin gamla bostad och avflytta till annan ort.

I vissa av de yttranden, som avgåvos över de sakkunnigas betänkande,
ifrågasattes, att avliden prästs stärbhusdelägare borde hava rätt att, jämte
åtnjutande av tjänstår i enlighet med förslaget, kvarbo i prästgården till
den fardag, som inträffar näst efter 6 månader efter dödsfallet. Nämnda
förslag hava kammarkollegiet och statskontoret med viss jämkning biträtt.

Beträffande denna fråga anförde ämbetsverken följande:

För beredande åt stärbhusdelägarna av denna rätt erfordras ändring i 18
§ ecklesiastik boställsordning den 9 december 1910. Ämbetsverken framlägga
i det följande förslag till ny lydelse av detta lagrum. I tydlighetens
intresse torde åt bestämmelsen om rätten att kvarbo i prästgården efter det
nya tjänstårets utgång kunna givas den avfattning, att där inom tre månader
efter tiden för löneförmånernas frånträdande infaller fardag efter ty om
förhyrd lägenhet är stadgat, tjänstinnehavarens å prästgården boende stärbhusdelägare
finge där kvarsitta till sådan fardag.

Enär med de föreslagna nya bestämmelserna ofta torde komma att inträffa
att prästgård avträdes under sommarens lopp, skulle det kunna ifrågasättas
om ej, då ändring av omförmälda 18 § ändå visat sig nödvändig, i
paragrafen borde införas en bestämmelse för tillgodoseende av efterträdarens

Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.

intresse av att avträdaren verkställer erforderlig brukning av och sådd i
trädgård, där sådan finnes å prästgården. Det har emellertid synts obilligt
att ålägga avträdaren någon skyldighet i sådant hänseende, då det ofta måste
vara ovisst om efterträdare varder utsedd så tidigt, att han kan tillgodogöra
sig trädgården — och endast i sådant fall skulle det kunna åläggas honom
att ersätta de av avträdaren nedlagda kostnaderna, i den mån denne ej må
hava genom trädgårdens egen avkastning fått gottgörelse. Med hänsyn härtill
hava ämbetsverken ansett sig ej böra föreslå något tillägg i omförmälda
syfte.

Då jag den 19 februari 1926 inför Kungl. Maj :t anmälde frågan om beredande
av förbättrad familjepensionering för prästerskapet och därvid redogjorde,
för innehållet i de sakkunnigas betänkande och vederbörandes däröver
avgivna yttranden, förklarade jag mig icke hava något att erinra mot
förslaget om tjänstårets bibehållande, fixerat till 6 månader, räknat från och
med månaden näst efter den, då dödsfallet inträffar, samt anförde därefter:

Billighetsskäl synas mig tala för att avliden prästmans stärbhusdelägare
berättigas att under viss förutsättning kvarbo även efter det nya tjänstårets
utgång. I motsatt fall skulle nämligen, därest fardag inträffar kort tid efter
dödsfallet, stärbhusdelägarna kunna komma i svårighet för beredande åt sig
av bostad. Det synes därför finnas fog för att förbehålla stärbhusdelägarna
kvarboenderätt under så lång tid, att skälig uppsägningstid under alla förhållanden
får tillgodo njutas. Av de båda föreliggande förslagen härutinnan
anser jag mig höra giva företräde åt det av kammarkollegiet och statskontoret
framställda, vilket synes tillfredsställa skäliga anspråk och överensstämmer
närmare med vad som gäller för vissa andra grupper innehavare
av tjänstebostad.

För beredande av nämnda kvarboenderätt kräves ändring i 18 § ecklesiastik
boställsordning den 9 december 1910. Ämbetsverken hava även framlagt
förslag till lag om sådan ändring. Då boställsordningen tillkommit efter
lagrådets hörande, torde även nu ifrågavarande ändringsförslag böra remitteras
till lagrådet. Med hänsyn till lagrådets nuvarande arbetsbörda lärer
dess yttrande över förslaget icke kunna, även om det omedelbart remitteras
dit, införväntas så snart, att proposition hinner föreläggas riksdagen. Då
omförmälda lagförslag, på sätt ämbetsverken framhållit, icke äger det sammanhang
med övriga förslag, att hinder bör möta för att först ett kommande
år förelägga det riksdagen till antagande, ber jag att framdeles få återkomma
till denna fråga.

Det i propositionen nr 199 framlagda förslaget rörande tjänstårets fixering
och nådårsrättens upphörande överensstämmer med de sakkunnigas förslag;
och sedan riksdagen, såsom nyss berörts, för sin del bifallit propositionen,
bör lagrådets yttrande inhämtas över förslaget till ändring av 18 § ecklesiastika
boställsordningen. Jag torde därför nu få närmare redogöra för
nämnda förslag.

Ifrågavarande 18 § lyder:

Prästgård avträdes samtidigt med frånträdande av övriga löneförmåner
vid den tjänst, varmed prästgården är förenad. Är vid tiden för avträdandet
icke bestämt, vem som kommer att tillträda prästgården, skall domka -

Kungl. May.ts proposition Nr 30.

pitlet föranstalta, att densamma emellertid varder behörigen vårdad, intill
dess tillträdare kan övertaga dess skötsel och vård.

Bestämmelsen i paragrafens förra del innebär på grund av den nuvarande
tjänst- och nådårsrätten att, där fråga är om stärbhus, prästgård skall avträdas
den 30 april näst efter dödsfallet eller, i fall då nådårsrätt för stärbhuset
förefinnes, d. v. s. då änka eller oförsörjda barn efterleva, den 30 april
året näst därefter.

Efter genomförandet av ovan omförmälda förändringar rörande tjänst- och
nådåret kommer 18 §, om den bibehålies oförändrad, att innebära, att kvarboenderätten
alltid kommer att gälla 6 månader utöver återstoden av den
månad, varunder dödsfallet timar. I själva verket blir dock kvarboenderätten
av synnerligen skiljaktigt värde under olika förutsättningar. Man
torde nämligen hava att räkna med att det avträdande stärbhuset ser sig
föranlåtet att söka förhyra bostad, som är tillgänglig, då prästgården avträdes.
Detta betyder i många fall, att rätten att kvarbo i prästgården blir
skäligen värdelös beträffande den tid, som följer efter den näst infallande
dag, som utgör fardag vid förhyrd lägenhet, d. v. s. först inträffande 1 april
eller 1 oktober. Till belysning härav torde få anföras följande exempel.
Dör tjänstinnehavaren i december eller i juni (i vilka fall tjänståret utlöper
den 30 juni respektive den 31 december) torde stärbhuset få antagas hava
föga nytta av rätten att kvarbo efter den 1 april respektive den 1 oktober,
och kvarboenderätten blir därigenom praktiskt taget begränsad till allenast
3 månader. Dör tjänstinnehavaren åter i mars eller i september (i vilka
fall tjänståret utlöper den 30 september respektive den 31 mars) torde kvarboenderätten
i regel kunna utnyttjas under hela tjänståret. Vid dessa
exempel har frånsetts att stärbhuset kan hava kvar nådårsrätten, vilken,
såsom av det föregående framgår, avvecklas successivt, under det att tjänstårets
fixering inträder omedelbart för alla. Det av ämbetsverken framlagda
förslaget till ändring av ovannämnda 18 § avser, att avliden tjänstinnehavares
stärbhusdelägare — under förutsättning att de äro boende å prästgården
— skulle äga rätt att även efter det nya tjänstårets utgång kvarsitta
till nästa fardag, om sådan infaller inom 3 månader efter tjänstårets utgång.
I det ovan först angivna exemplet rörande stärbhusdelägarna efter tjänstinnehavare,
som avlider i december eller juni, komme såsom följd av den
föreslagna förändringen stärbhusdelägarna att bliva berättigade att kvarbo
till den 1 oktober respektive den 1 april i stället för den 1 juli respektive
den 1 januari. Kvarboenderätten skulle alltså komma att omfatta lägst 6
månader och högst 9—10 månader från dödsfallet räknat. Då tillsättningstiden
vanligen överstiger 6 månader och prästgårdens besittningstagande av
efterträdaren därför sällan kan äga rum förr än någon tid, stundom flera
månader, efter tjänstårets utgång, torde efterträdarens intresse endast i jämförelsevis
ringa mån beröras av den förlängda kvarboenderätten. Till iakttagande
av efterträdarens ej mindre än vikaries rätt är emellertid föreslaget

Motsvarande
fråga beträffande
biskopar
och prästerskapet
i
icke nyreglerade
pastorat.

Departe mentschefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.

att stärbhus, som begagnar sig av rätten att kvarsitta, skall vara skyldigt
att under tiden upplåta erforderliga utrymmen i prästgården åt den, som i
egenskap av vikarie uppehåller tjänsten eller såsom ny innehavare tillträtt
densamma.

Det ligger i sakens natur och följer även av den föreslagna paragrafens
ordalydelse, att om tjänstinnehavare är skyldig att, på grund av befordran
eller erhållen emeritilön eller eljest, frånträda tjänsten viss dag men avlider
dessförinnan, stärbhuset icke kan göra anspråk på rätt att kvarsitta
vid prästgården utöver den dag, då den avlidne skulle hava frånträtt tjänsten
och därmed prästgården.

Den av ämbetsverken föreslagna lydelsen av paragrafen synes kunna giva
anledning till att viss tids kvarboenderätt kan göras gällande även av stärbhus,
som efter åtnjutet nådår frånträder avlöningsförmånerna vid tjänsten.
Då kvarboenderätt i sådant fall ej synes vara befogad och ej heller lärer
vara avsedd — syftet har varit att tillförsäkra stärbhuset rätt att kvarbo till
den fardag som inträffar viss tid efter dödsfallet — torde böra uttryckligen
angivas att fråga är om kvarsittande efter tjänstårets utgång. Av denna
anledning och då den av ämbetsverken förordade lydelsen även i övrigt
synes kunna föranleda viss tvekan rörande det nya stadgandets innebörd,
har jag ansett mig böra vidtaga vissa jämkningar i stadgandets avfattning.

Genomförandet av förslaget om nådårets borttagande torde komma att
hava till följd att ordinarie präst, som erhåller transport till annan befattning,
oftare än förut äger att omedelbart efter erhållen fullmakt på den nya
tjänsten tillträda denna senare och således avflytta från sin förra prästgård.
Det skulle på grund härav, och då det kan vara förenat med stora olägenheter
för tjänstinnehavare att vara nödsakad till omedelbar eller så gott som
omedelbar avflyttning, möjligen kunna ifrågakomma att samtidigt med den nu
ifrågasatta ändringen av 18 § ecklesiastika boställsordningen däri vidtaga en
ytterligare ändring, avseende att tillförsäkra även avgående tjänstinnehavare rätt
att under vissa förutsättningar disponera prästgården viss tid efter löneförmånernas
frånträdande. Jag har emellertid ansett mig icke hava skäl att till
övervägande upptaga denna fråga. Så vitt till min kännedom kommit har
något dylikt behov ej gjort sig gällande. Det torde dessutom få förutsättas
att en avflyttande präst —vilken ju i regel har den nya prästgården eller
åtminstone någon del därav till sin omedelbara disposition — ej skall hava
svårt att, i den mån sådant är nödigt, i erforderlig utsträckning få disponera
sin förra prästgård intill dess ny tjänstinnehavare blivit utnämnd.

I mitt förberörda anförande den 19 sistlidna februari erinrade jag därom
att, i händelse 18 § boställsordningen, vilken avser allenast prästgårdar för
prästerskapet i nyreglerade pastorat, ändras i enlighet med vad nyss nämnts,
särskilda bestämmelser höra, såsom ämbetsverken även påpekat, meddelas
för beredande av motsvarande förmån åt stärbhusdelägare efter biskop och
efter ordinarie prästerlig befattningshavare i icke nyreglerat pastorat.

Kungl. May.ts proposition Nr 30.

Dessa bestämmelser böra erhålla det innehåll, att där stärbhusdelägare
efter biskop eller efter ordinarie prästerlig befattningshavare i territoriell
församling, beträffande vilken lönereglering enligt lagen den 9 december
1910 (nr 141 s. 27) om reglering av prästerskapets avlöning ej vunnit tilllämpning,
skola vid tjänstårets utgång frånträda löneförmånerna vid tjänst,
med vilken är förenad rätt till fri bostad, tjänstinnehavarens där boende
stärbhusdelägare likväl må kvarsitta i bostadshusen jämte tillhörande trädgård
under förutsättning och villkor, som för motsvarande fall stadgas i 18 §
ecklesiastik boställsordning enligt dess föreslagna nya lydelse.

Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till lag om
ändrad lydelse av 18 § ecklesiastik boställsordning den 9 december 1910
(nr 141 s. 42) av den lydelse, bil. A till detta protokoll utvisar, samt hemställer,
att lagrådets yttrande över detta förslag måtte, för det ändamål § 87
regeringsformen omförmäler, inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Em. G:son Bergman.

Kungl. May.ts -proposition Nr 30.

Bil. A.

FÖRSLAG

till

Lag om ändrad lydelse av 18 § ecklesiastik boställsordning den 9 december

1910 (nr 141 s. 42).

Härigenom förordnas, att 18 § ecklesiastik boställsordning den 9 december
1910 skall erhålla följande ändrade lydelse:

18 §.

Prästgård avträdes samtidigt med frånträdandet av övriga löneförmåner
vid den tjänst, varmed prästgården är förenad.

Skall löneförmånernas frånträdande på grund av tjänstinnehavarens dödsfall
ske vid tjänstårets utgång, må likväl, där vid tiden för sådant frånträdande
tre månader eller mera förflutit sedan senaste fardag för tillträde och
avträde av förhyrd lägenhet, tjänstinnehavarens å prästgården boende stärbhusdelägare
kvarsitta där till nästa fardag, med skyldighet för dem att under
tiden ej mindre ansvara för prästgårdens behöriga skötsel och vård än
även upplåta erforderligt utrymme i prästgården åt den, som i egenskap av
vikarie uppehåller tjänsten eller såsom ny innehavare tillträtt densamma.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1927.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 8 juni 1926.

Närvarande:
justitierådet Svedelius,
regeringsrådet Palmgren,
justitierådet Christiansson,
justitierådet Högstedt.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 28 maj 1926,
hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till

Kungl. Maj:ts proposition Nr 30. 11

lag om ändrad lydelse av 18 § ecklesiastik boställsordning den 9 december
1910 (nr 141 s. 42).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av kammarrådet friherre Casten von Otter.

Lagrådet yttrade:

Från den i förevarande paragraf meddelade huvudregeln att prästgård
skall avträdas samtidigt med frånträdandet av övriga löneförmåner vid den
tjänst, varmed prästgården är förenad, innehåller det föreslagna nya andra
stycket undantag för det fall att, där löneförmånernas frånträdande på grund
av tjänstinnehavarens dödsfall skall ske vid tjänstårets utgång, vid tiden
för frånträdandet tre månader eller mera förflutit sedan senaste fardag för
tillträde och avträde av förhyrd lägenhet. I detta fall skola nämligen tjänstinnehavarens
å prästgården boende stärbhusdelägare äga kvarsitta där till
nästa fardag, ehuru denna infaller senare än den dag, då löneförmånerna i
övrigt frånträdas. Av vad departementschefen anfört framgår, att meningen
med det föreslagna stadgandet är att, för den händelse tjänståret utgår och
således avlöningsförmånerna skola frånträdas vid slutet av juni, juli eller
augusti resp. december, januari eller februari månader, kvarboenderätten
skall gälla intill den närmast därefter infallande 1 oktober resp. 1 april.
För det fall, då tjänståret utgår den 30 juni eller den 31 december, synes
emellertid den föreslagna avfattningen av stadgandet icke fullt riktig eller
åtminstone icke med tillräcklig tydlighet återgiva den sålunda avsedda innebörden
av detsamma. En omredigering synes därför böra vidtagas. Härvid
kan dock icke väljas den lydelse, som föreslagits av kammarkollegium och
statskontoret, enär även denna, såsom av departementschefen framhållits,
synes kunna föranleda viss tvekan rörande stadgandets innebörd. Den avsedda
meningen torde lämpligen kunna uttryckas så, att där vid tiden för
löneförmånernas frånträdande högst tre månader återstå till näst infallande
fardag för tillträde och avträde av förhyrd lägenhet, stärbhusdelägarna skola
äga kvarsitta å prästgården till nämnda fardag.

I övrigt föranleder förslaget ingen erinran från lagrådets sida.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.

Förslag till
lag om ändrad
lydelse av 18
§ ecklesiastik
boställsordning.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4
januari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Garde, Pettersson, Hellström, Rosén,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Almkvist anför härefter:

Såsom framgår av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 28
september 1926 anmälde jag sagda dag inför Kungl. Maj:t, efter samråd med
chefen för justitiedepartementet, ånyo frågan om ändrade bestämmelser om
den stärbhus efter präst tillförsäkrade förmånen av tjänst- och nådår m. m.
Jag redogjorde därvid till en början för lagrådets den 8 juni 1926 avgivna
utlåtande över det den 28 föregående maj till lagrådet remitterade förslaget
till lag om ändrad lydelse av 18 § ecklesiastik boställsordning den 9 december
1910 (nr 141 s. 42) samt yttrade därefter rörande nämnda lagförslag:

Lagrådet hade framhållit hurusom meningen med det föreslagna nya andra
stycket i omförmälda paragraf vore att, för den händelse tjänståret utginge
och således avlöningsförmånerna skulle frånträdas vid slutet av juni, juli
eller augusti, resp. december, januari eller februari månader, kvarboenderätten
skulle gälla intill den närmast därefter infallande 1 oktober, respektive
1 april, samt anmärkt att för det fall, då tjänståret utginge den 30 juni eller
den 31 december, den av departementschefen föreslagna avfattningen av
stadgandet emellertid icke syntes fullt riktig eller åtminstone icke med full
tydlighet återgåve den sålunda avsedda innebörden av detsamma. En omredigering
syntes därför enligt lagrådets mening böra vidtagas.

Det av lagrådet sålunda som nödigt ansedda förtydligandet syntes mig
kunna ernås genom den av lagrådet angivna omredigeringen av paragrafens
andra stycke.

Lagförslaget i fråga borde, om det antoges av kyrkomötet, föreläggas även
1927 års riksdag till prövning och antagande. Riksdagens medgivande borde
likaledes under enahanda förutsättning inhämtas rörande den tidigare omförmälda
kvarboenderätten för efterlevande efter biskop och präst i icke
nyreglerade pastorat.

I enlighet med min hemställan beslöt Kungl. Maj:t att i skrivelse den 23
september 1926, nr 11, inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet,
under villkor att nytt reglemente för prästerskapets änke- och pupillkassa
bleve i stadgad ordning antaget och efter prövning funnes kunna av Kungl.
Maj:t fastställas, för sin del

Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.

2) godkände, bland andra, följande

FÖRSLAG

till

Lag om ändrad lydelse av 18 § ecklesiastik boställsordning den
9 december 1910 (nr 141 s. 42.)

Härigenom förordnas, att 18 § ecklesiastik boställsordning den 9 december
1910 skall erhålla följande ändrade lydelse:

18 §.

Prästgård avträdes samtidigt med frånträdandet av övriga löneförmåner
vid den tjänst, varmed prästgården är förenad.

Är vid tiden för avträdandet icke bestämt, vem som kommer att tillträda
prästgården, skall domkapitlet föranstalta, att densamma emellertid
varder behörigen vårdad, intill dess tillträdare kan övertaga dess skötsel
och vård.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1927.

3) lämnade sådant medgivande, som i Kungl. Maj:ts nyssnämnda proposition
nr 199 under 3) avgivits, ävensom medgåve att, där stärbhusdelägare
efter biskop eller efter ordinarie prästerlig befattningshavare i territoriell församling,
beträffande vilken lönereglering enligt lagen om reglering av prästerskapets
avlöning ej vunnit tillämpning, skulle vid tjänstårets utgång frånträda
löneförmånerna vid tjänst, med vilken vore förenad rätt till fri bostad,
tjänstinnehavarens där boende stärbhusdelägare likväl finge kvarsitta
i bostadshusen jämte tillhörande trädgård under förutsättning och villkor,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.

som för motsvarande fall stadgades i 18 § ecklesiastik boställsordning enligt
dess föreslagna ändrade lydelse.

I skrivelse den 25 oktober 1926, nr 8, som kyrkomötet avlåtit till svar å
Kungl. Maj:ts omförmälda framställning, har kyrkomötet anmält, bland
annat, att kyrkomötet vid granskning av ifrågavarande ärende funnit sig
böra till förebyggande av möjlig misstolkning allenast föreslå, att de i de
sista raderna av Kungl. Maj:ts framställning förekommande orden: »bostadshusen
jämte tillhörande trädgård» måtte utbytas mot »tjänstebostaden med
därtill hörande uthus och trädgård» samt sålunda bifallit framställningen
med nu angivna ändring.

Den 17 december 1926 utfärdade Kungl. Maj:t:

kungörelse (nr 524) angående ändrade bestämmelser i fråga om den stärbhus
efter präst tillkommande förmånen av tjänst- och nådår,

lag (nr 525) om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. lagen den 9 december
1910 (nr 141 s. 27) om reglering av prästerskapets avlöning,
lag (nr 526) om vissa lönetillägg åt präster i nyreglerade pastorat i anledning
av nådårsrättens upphörande m. in.,

kungörelse (nr 527) angående vissa lönetillägg åt biskoparna i anledningav
nådårsrättens upphörande m. m.,

kungörelse (nr 528) angående rätt för prästerskapets änke- och pupillkassa
att uppbära ett års behållen inkomst av vissa prästerliga befattningar m. m.,
förnyat reglemente för prästerskapets änke- och pupillkassa (nr 529),
kungörelse (nr 530) angående ändrad lydelse av 1, 10 och 11 §§ i förordningen
den 18 april 1914 (nr 40) angående reglering av det extra ordinarie
prästerskapets avlöning samt angående gottgörelse till ordinarie präst,
som mottagit förordnande att jämte egen tjänst uppehålla annan befattning
eller annan i hans tjänst biträda, samt

cirkulär till vissa myndigheter angående, bland annat, upphörande av
från prästerskapets änke- och pupillkassa utgående provision för bestyret
med uppbörd och redovisning av vissa kassan tillkommande medel.

Det av kyrkomötet för dess del antagna förslaget till lag om ändrad
lydelse av 18 § ecklesiastik boställsordning bör nu underställas riksdagen,
varjämte riksdagens medgivande bör inhämtas rörande den av kyrkomötet
jämväl medgivna kvarboenderätten för efterlevande efter biskop och präst i
icke nyreglerat pastorat.

Departementschefen uppläser härefter nyssberörda av kyrkomötet på Kungl.
Maj:ts framställning godkända lagförslag samt hemställer, att Kungl. Maj:t
måtte genom proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar
föreslå riksdagen att för dess del

dels antaga nämnda förslag till lag om ändrad lydelse
av 18 § ecklesiastik boställsordning den 9 december 1910
(nr 141 s. 42),

dels ock medgiva, att, där stärbhusdelägare efter biskop -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.

eller efter ordinarie prästerlig befattningshavare i territoriell
församling, beträffande vilken lönereglering enligt lagen om
reglering av prästerskapets avlöning ej vunnit tillämpning,
skola vid tjänstårets utgång frånträda löneförmånerna vid
tjänst, med vilken är förenad rätt till fri bostad, tjänstinnehavarens
där boende stärbhusdelägare likväl må kvarsitta i
tjänstebostaden med därtill hörande uthus och trädgård under
förutsättning och villkor, som för motsvarande fall stadgas
i 18 § ecklesiastik boställsordning enligt dess nu föreslagna
lydelse.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gustaf Breitholtz.