Kungl. Maj:ts proposition nr 304 (Proposition 1941:304 - höst)

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

Nr 304.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
förhöjt dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag, m. m.; given Stockholms slott
den 26 september 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1. lag om förhöjt dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag
samt

2. förordning om förhöjt dyrtidstillägg å blindhetsersättning,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 304.

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

Förslag

till

Lag

om förhöjt dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och

barnbidrag.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den som är berättigad till dyrtidstillägg enligt lagen den 7 februari 1941
(nr 57) om dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag
skall, där tilläggspension, invalidunderstöd eller barnbidrag utgår för december
1941, under sistnämnda månad erhålla ytterligare dyrtidstillägg, avseende
andra halvåret 1941 och motsvarande en sjättedel av pensionens, understödets
eller bidragets belopp för halvåret.

2 §•

Till kostnaderna för i denna lag avsett dyrtidstillägg bidraga kommuner
och landsting med belopp, motsvarande en tolftedel av deras andelar i kostnaderna
för under år 1941 utanordnade tilläggspensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag.

Återstående kostnad bestrides av staten.

3 §•

Bestämmelserna i lagarna örn folkpensionering och om barnbidrag skola,
där ej annat följer av 1 och 2 §§, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet
beträffande dyrtidstillägg som i denna lag avses; dock äger Konungen uppdraga
åt pensionsstyrelsen eller med avseende å fall, som beröra även postverket,
åt pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen gemensamt att meddela
de närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga
för lagens tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Ma]:ts proposition nr 304.

Förslag

till

Förordning

om förhöjt dyrtidstillägg å blindhetsersättning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den som är berättigad till dyrtidstillägg enligt förordningen den 7 mars
1941 (nr 104) örn dyrtidstillägg å blindhetsersättning skall, där sådan ersättning
utgår för december 1941, under sistnämnda månad av statsmedel erhålla
ytterligare dyrtidstillägg, avseende andra halvåret 1941 och motsvarande en
sjättedel av blindhetsersättningens belopp för halvåret.

2 §•

Bestämmelserna i förordningen om blindhetsersättning skola, där ej annat
följer av 1 §, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet beträffande dyrtidstillägg
som i denna förordning avses; dock äger Konungen uppdraga åt
pensionsstyrelsen att meddela de närmare föreskrifter, som, utöver vad denna
förordning innehåller, finnas erforderliga för förordningens tillämpning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Majlis proposition nr 304.

Utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 26 september 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga om ytterligare dyrtidstillägg
för år 1941 å folkpensioner, invalidunderstöd, barnbidrag och blindhetsersättningar
samt anför:

Gällande bestämmelser.

Enligt lagen den 7 februari 1941 (nr öl) örn dyrtidstillägg å folkpensioner,
invalidunderstöd och barnbidrag skall den som åtnjuter folkpension, vari ingår
tilläggspension, eller invalidunderstöd eller barnbidrag under år 1941
erhålla dyrtidstillägg därå med belopp, motsvarande en sjättedel av folkpensionens,
invalidunderstödets eller barnbidragets belopp för året. Dyrtidstillägg
utgår dock icke å pension, understöd eller bidrag, som icke uppgår till 12
kronor om året (1 § första stycket). Dyrtidstillägg utbetalas halvårsvis å den
tid och i den ordning Konungen bestämmer. Tillägg, som förfaller till betalning
tidigare än under kalenderhalvårets sista månad, utgår med oförändrat
belopp, även örn tilläggspensionen, invalidunderstödet eller barnbidraget
minskas eller upphör att utgå efter den månad, under vilken förfallotiden
infaller. Dyrtidstillägg utgår icke, där tilläggspension, invalidunderstöd eller
barnbidrag upphört att utgå, när dyrtidstillägg eljest skulle hava förfallit
till betalning (1 § andra stycket). Till kostnaderna för dyrtidstillägg bidraga
kommuner och landsting med belopp, motsvarande en sjättedel av deras andelar
i kostnaderna för under år 1941 utanordnade tilläggspensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag. Återstående kostnad för dyrtidstillägg bestrides
av staten (2 §). I lagens 3 § lämnas därefter föreskrifter angående giltighet
i tillämpliga delar av bestämmelserna i lagarna om folkpensionering
och örn barnbidrag samt angående rätt för Konungen att uppdraga åt pensionsstyrelsen
och generalpoststyrelsen att meddela de närmare föreskrifter
för lagens tillämpning, vilka finnas erforderliga.

Särskilda bestämmelser angående tillämpningen av lagen hava utfärdats

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

genom kungörelse den 7 februari 19A1 (nr 58). Enligt kungörelsen utbetalas
dyrtidstillägg av myndighet, som utbetalar den förmån, å vilken dyrtidstillägg
beräknas (1 §). På grund härav utbetalas dyrtidstillägg å folkpensioner och
invalidunderstöd av postverket och dyrtidstillägg å barnbidrag av pensionsstyrelsen.
Jämlikt kungörelsen har dyrtidstillägg för första halvåret 1941 utbetalats
i februari eller, i vissa fall, i maj. Dyrtidstillägg för andra halvåret
1941 skall utbetalas i november månad (2 §). Kungörelsen innehåller härutöver
vissa bestämmelser angående förskottering av dyrtidstillägg (3 §), angående
fattigvårdssamhälles och kommunalt organs rätt till dyrtidstillägg
(4 §) samt om rätt för pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen att meddela
kompletterande föreskrifter (5 §).

Enligt de nyss omnämnda bestämmelserna omfattar varje utbetalning av
det för år 1941 bestämda dyrtidstillägget en tolftedel av folkpensionens, invalidunderstödets
eller barnbidragets årsbelopp. För de förmånstagare, vilkas
pension, understöd eller barnbidrag utbetalas månadsvis, innebär detta,
att de erhålla dubbelt månadsbelopp av ifrågavarande förmån de månader,
under vilka dyrtidstillägg utbetalas. Detta förhållande möjliggör vad beträffar
det övervägande antalet innehavare av folkpension och invalidunderstöd,
nämligen för praktiskt taget alla dem som uppbära pensionen eller understödet
månadsvis, den väsentliga lättnaden i utbetalningsförfarandet, att
särskilda kvittenshäften för utbetalning av dyrtidstillägg icke erfordras. Vederbörande
posttjänsteman förser medelst en stämpel den kupong i det ordinarie
kvittenshäftet för folkpensionen eller invalidunderstödet, som förfaller
till betalning den månad, då dyrtidstillägget skall utgivas, med en extra kvittomening
för dyrtidstillägget, innehållande ett formulär till erkännande att
pensions- eller understödstagaren såsom dyrtidstillägg mottagit det å kupongen
tryckta ordinarie månadsbeloppet. För utbekommande av dubbelt månadsbelopp
erfordras således två namnunderskrifter av pensions- eller understödstagaren,
nämligen en under den vanliga på kupongen tryckta kvittomeningen
och en under den påstämplade, dyrtidstillägget avseende kvittomeningen.
Med hänsyn till att folkpensionen ofta lyftes av representant för den
som undertecknat kvittot bör påstämplingen ske senast vid den ordinarie
månadsutbetalning, som äger rum närmast före utbetalningen av dyrtidstilllägget.
Även för utbetalning av dyrtidstillägg å barnbidrag innebär det vissa
fördelar att varje utbetalning omfattar ett månadsbelopp av barnbidraget.

Enligt förordningen den 7 mars 1941 (nr 104) om dyrtidstillägg ä blindhetsersättning
skall den, som åtnjuter blindhetsersättning, under år 1941
av statsmedel erhålla dyrtidstillägg därå med belopp, motsvarande en sjättedel
av blindhetsersättningens belopp för året (1 § första stycket). Dyrtidstilllägg
utbetalas halvårsvis å den tid och i den ordning Konungen bestämmer.
Tillägg, som förfaller till betalning tidigare än under kalenderhalvårets sista
månad, utgår med oförändrat belopp, även örn blindhetsersättningen upphör
atl utgå efter den månad, under vilken förfallotiden infaller. Dyrtidstillägg
utgår icke, där blindhetsersätlningen upphört all utgå, när dyrtidstillägg el -

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

jest skulle hava förfallit till betalning (1 § andra stycket). I övrigt lämnas
i förordningen föreskrifter angående giltighet i tillämpliga delar av bestämmelserna
i förordningen om blindhetsersättning samt angående rätt för Konungen
att uppdraga åt pensionsstyrelsen att meddela de närmare föreskrifter,
som finnas erforderliga (2 §).

Vissa tillämpningsföreskrifter hava meddelats av Kungl. Majit genom kungörelse
den 7 mars 1941 (nr 105) med särskilda bestämmelser angående tilllämpningen
av förordningen örn dgrtidstillägg å blindhctsersåttning. Enligt
kungörelsen utbetalas dvrtidstillägg a blindhetsersättning av pensionsstyrelsen
för första halvåret 1941 i mars månad och för andra halvåret 1941 i november
månad (1 §). Vidare bemyndigas i kungörelsen pensionsstyrelsen
att meddela kompletterande föreskrifter (2 §).

Utredningar av pensionsstyrelsen.

Till grund för lagen den 7 februari 1941 och förordningen den 7 mars
1941 låg en av pensionsstyrelsen verkställd, med skrivelse den 28 november
1940 till Kungl. Majit överlämnad utredning. Lagen förelädes riksdagen genom
proposition nr 20 och förordningen genom proposition nr 41.

Beträffande storleken av dyrtidstillägg å folkpensioner,
invalidunderstöd och barnbidrag anförde pensionsstyrelsen
i utredningen den 28 november 1940, att det av Kungl. Majit kvartalsvis
på grundval av socialstyrelsens indexberäkningar fastställda levnadskostnadstalet
-— ett procenttal som angiver levnadskostnadernas förhållande till
1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå — stigit från 108 den 1 juli
1939 till 126 den 1 oktober 1940 eller alltså under denna tid med 162/s procent.
Att märka vore emellertid att levnadskostnadstalet fastställes med hänsyn
till en hushallsbudget för familj örn man, hustru och två barn, åtnjutan
de en viss realinkomst, som beräknas med utgångspunkt från en årsinkomst
av omkring 3,500 kronor ar 1935. Lades i stället en understödstagares normalbudget
till grund för indexberäkningen, syntes enligt vissa av styrelsen
inhämtade upplysningar levnadskostnadsstegringen under nyss angivna tid
hava varit något större. Med hänsyn till levnadskostnadsstegringen syntes en
lämplig förhöjning kunna vinnas genom två extra månadsutbetalningar årligen.

Med skrivelse den 30 augusti 1941 har pensionsstyrelsen framlagt resultatet
av verkställd utredning, huruvida en höjning av det för år 1941 bestämda
dyrtidstillägget å vissa folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag —
ävensom å blindhetsersättningar — kunde anses befogad med hänsyn till den
stegring av levnadskostnaderna, som dittills ägt rum.

Styrelsen framhåller, att, sedan styrelsen slutfört sin utredning av den 28
november 1940, levnadskostnadstalet undergått ytterligare höjning. Den 1 januari
1941 fastställdes sålunda nämnda tal till 130 och den 1 april samma år
till 140. Den 1 juli 1941 förblev levnadskostnadstalet oförändrat och utgjorde
alltså för närvarande 140. Stegringen från 108 till 140 innebure, att levnads -

Kungl. Maj.ts proposition nr 304.

kostnaderna under tiden från den 1 juli 1939 till den 1 april och den 1 juli
1941 stigit med 29.6 procent för en familj med den sammansättning och i det
inkomstläge, som avsåges i socialstyrelsens indexberäkningar. För att erhålla
en åtminstone ungefärlig föreställning om hur levnadskostnadsstegringen för
speciellt det klientel, varom nu vora fråga, förhölle sig lill den stegring, som
kunde utläsas ur socialstyrelsens indexberäkningar, hade pensionsstyrelsen
verkställt utredning. Därav framginge, att levnadskostnadernas ökning för
understödstagare under tiden den 1 juli 1939 till den 1 juli 1941 kunde beräknas
utgöra 29.9 procent, d. v. s. ungefär samma procenttal, varmed -—- såsom
nyss nämnts •— det allmänna levnadskostnadstalet stigit under samma tid.
De av pensionsstyrelsen utförda beräkningarna kunde givetvis, i avsaknad
av en grundläggande budgetundersökning, icke hava något värde såsom exakt
bestämning av levnadskostnadernas ökning för tilläggspensionärer samt innehavare
av invalidunderstöd och barnbidrag men torde dock giva vid handen,
att socialstyrelsens indexberäkningar kunde anses i stort sett angiva den ungefärliga
levnadskostnadsstegringen även för personer med mycket låga inkomster.
En mera exakt mätare av levnadskostnadsstegringen syntes —• med
hänsyn till dyrtidstilläggets hittillsvarande konstruktion — icke erforderlig.

Pensionsstyrelsen har härefter, såvitt angår dyrtidstillägg å folkpensioner,
invalidunderstöd och barnbidrag, anfört:

Då den höjning av levnadskostnaderna, som ägt rum sedan tiden före den
under hösten 1939 inträdande krisen, utgör inemot 30 procent, synes ingen
tvekan kunna råda örn att skälig kompensation härför icke uppnås med nuvarande
två månadstillägg, innebärande 162/3 procents förhöjning å ifrågavarande
förmåner. Det torde också vara klart, att en kompensation med 50
procent av levnadskostnadernas stegring, som beträffande vissa löntagare tilllämpas
för tiden från och med den 1 januari 1941, icke kan anses utgöra en
skälig beräkningsgrund beträffande de folkgrupper, varom nu är fråga. På
grund av vad sålunda anförts torde — därest andra åtgärder icke vidtagas
för beredande av särskild ekonomisk hjälp åt därtill behövande innehavare
av tilläggspension, invalidunderstöd och barnbidrag — förut beslutat dyrtidstillägg
för år 1941 å vissa folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag böra
höjas med ytterligare ett månadsbelopp av förmånen ifråga eller alltså till en
fjärdedel av pensionens, understödets eller bidragets årliga belopp. Utbetalningen
av det extra månadsbeloppet torde böra verkställas i december, ehuru
enligt vad pensionsstyrelsen inhämtat från generalpoststyrelsen en utbetalning
av dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd under denna
månad är förenad med synnerligen stora svårigheter.

Pensionsstyrelsen har i förevarande sammanhang berört vissa av dyrtidstilläggets
konstruktion föranledda olägenheter,
vilka visserligen för närvarande icke vore särskilt framträdande men som erhölle
ökad betydelse i den mån dyrtidskompensationen skedde genom ytterligare
utbetalning av månadstillägg. Härutinnan har styrelsen anfört:

Beträffande såväl tilläggspension och invalidunderstöd som barnbidrag
gäller, att förmånens storlek i viss utsträckning bestämmes av vederbörandes
egen inkomst. Från förmånens maximibelopp avdrages nämligen 70 procent
av vederbörandes årsinkomst, i den mån denna överstiger visst belopp (den
»fria» inkomsten). På grund av denna avdragsregel sjunker förmånens belopp

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

med stigande inkomst till dess vid en viss inkomstgräns förmånen alldeles
upphör. Då nuvarande dyrtidstillägg höjer ifrågavarande förmåner med 162/3
procent, innebär detta för förmånstagare med egen inkomst att förmånens
med samma procent förhöjda maximibelopp minskas nied 812/3 procent av
årsinkomsten, i den mån denna överstiger det »fria» beloppet. Ett dyrtidstillägg
motsvarande 25 procent av förmånen i fråga skulle höja avdragsprocenten
till 87.5. Antydda olägenheter skulle — utan mera vittgående ändringar
i folkpensioneringslagen — kunna mildras genom att, i stället för ett ytterligare
månadsbelopp, ett fixt tillägg lika för alla infördes. Med hänsyn bland
annat till att ett procentuellt tillägg i regel torde bringa störst hjälp åt de
pensionstagare, som lia det sämst, har pensionsstyrelsen i sakens nuvarande
läge ansett, att ett ytterligare månadsbelopp vore att föredraga framför ett
fixt tillägg, desto mera som vissa omständigheter motverka de ofördelaktiga
verkningarna av ett procentuellt tillägg. Sålunda må framhållas, att av Kungl.
Majit genom beslut den 30 juni 1937 fastställda värden å naturaförmåner ligga
betydligt under de nu gällande. Vidare torde som allmän regel kunna sägas
att pensionsmyndigheterna uppskatta arbetsinkomst och därmed jämförliga
inkomster i underkant, i varje fall till lägre belopp än de som utgå under
nu rådande exceptionella förhållanden. Annorlunda torde emellertid förhållandet
ligga till med penninginkomster (pensioner, livräntor o. d.) som utgå med
bestämda belopp. Även i dylika fall har styrelsen i sin verksamhet som beslutande
myndighet tillämpat vissa bedömningsregler, som äro ägnade att
mildra ovan antydda olägenheter. Sålunda har styrelsen icke funnit skäl att
vid inkomstuppskattning enligt 7 § lagen örn folkpensionering räkna det
allenast för år 1941 bestämda dyrtidstillägget å blindhetsersättning såsom
inkomst för blinda pensionssökande. Ej heller har styrelsen vidtagit åtgärder
för minskning av blindas tilläggspensioner, invalidunderstöd eller barnbidrag
av den anledningen att blindhetsersättningen för år 1941 höjts med dyrlidstiiläggets
belopp. En annan bedömningsgrund skulle i själva verket beträffande
vissa blinda lia i väsentlig mån förminskat betydelsen av det ekonomiska
stöd statsmakterna avsett att lämna de blinda genom dyrtidstillägg å
blindhetsersättning.

Samma ståndpunkt som i fråga om dyrtidstillägg å blindhetsersättning har
pensionsstyrelsen intagit beträffande rent tillfälliga gratifikationer, som av
arbetsgivare lämnats förutvarande anställda såsom tillskott till från arbetsgivaren
utgående pensioner.

Då pensionsstyrelsen hittills icke såsom inkomst medtagit för år 1941 beslutat
dyrtidstillägg å blindhetsersättning och andra mera tillfälliga inkomsttillägg,
torde detta få anses stå i överensstämmelse med 7 § lagen om folkpensionering
eller i varje fall med grunderna för detta lagrum. 1 den mån dyrtiden
fortsätter och ifrågavarande tillägg tendera att bli bestående, får pensionsstyrelsen
svårare att underlåta medräknande av dessa tillägg såsom inkomst
enligt folkpensioneringslagen. Om emellertid dylika inkomstförbättringar,
vilka kunna väntas bli beständiga endast av den orsaken att något slut
på den ekonomiska krisen ej kan skönjas, kunde förväntas för dessa inkomsttagare
medföra försämrad folkpension, skulle detta otvivelaktigt medföra
högst otillfredsställande resultat ej blott i förhållande till dem som åtnjuta
naturaförmåner eller eljest erhålla automatisk kompensation för dyrtiden utan
även med hänsyn till arbetsgivares benägenhet att lämna förutvarande arbetare
pensionstillägg. Dessutom må framhållas, att en dylik anordning knappast
skulle kunna bli rättvis, enär det alltför ofta torde bli beroende på en slump,
örn pensionsstyrelsen får reda på alt tillägg utgår eller att utgående tillägg
förhöjts. Det synes därför under nuvarande förhållanden angeläget, att dylika
tillägg icke tillåtas inverka på storleken av folkpension r, invalidunderstöd

Kungl. Maj.ts proposition nr 304.

och barnbidrag. Detsamma torde gälla även andra i anledning av nuvarande
exceptionella förhållanden utgående tillägg, vilka redan från början framstått
som mera varaktiga, såsom det sedan januari 1941 utgående kristillägget å
statliga pensioner samt av kommuner och enskilda särskilt beslutade eller
enligt tidigare bestämmelser på grund av den skärpta krisen utanordnade
pensionstillägg. För pensionsstyrelsen vore det därför synnerligen önskvärt
att från statsmakternas sida erhålla ett uttalande — författnings form torde
måhända kunna undvaras — att kristillägg å statliga pensioner samt med sådana
tillägg jämförliga inkomsttillskott tillsvidare icke böra anses såsom inkomst
enligt 7 § lagen om folkpensionering, vilket lagrum är tillämpligt även
vid beräkning av inkomst enligt förordningen örn invalidunderstöd och lagen
om barnbidrag.

I fråga om ytterligare dyrtidstillägg å blindhetsersättning
har pensionsstyrelsen i sin skrivelse den 30 augusti 1941 erinrat därom,
att rätten till blindhetsersättning icke vore förenad med behovsprövning
i egentlig mening. Sålunda vore ersättningen icke såsom tilläggspension, invalidunderstöd
och barnbidrag graderad efter vederbörandes inkomst utan
utginge till envar, som förklarats berättigad till ersättningen ifråga, med ett
fixt belopp av 500 kronor om året. Utesluten från rätt till blindhetsersättning
vöre, vad anginge ekonomiska förhållanden, endast den, vars egen eller vars
försörjningspliktiga anhörigas ekonomiska ställning vore sådan, att blindhetsersättning
rimligen icke borde utgå till honom. Dessa bestämmelser medförde,
att blindhetsersällning utginge även till blinda, vilka icke vöre i behov av
ersättningens fulla belopp för täckandet av sina nödvändiga levnadskostnader.
Huruvida de blindas levnadskostnader, i den del de icke utgjorde kostnad
för det egentliga livsuppehället utan speciellt orsakats av blindheten, vore av
sådan natur, att de genom krisen undergått någon i jämförelse med övriga
kostnader avsevärd stegring, undandroge sig pensionsstyrelsens bedömande.
I delta sammanhang har styrelsen vidare framhållit, att dyrtidstillägget å
blindhetsersättning under innevarande år redan med nuvarande bestämmelser
utginge med 83 kronor 34 öre, vilket ungefär motsvarade den kompensation
för dyrtiden, som folkpensionärer med högsta tilläggspension i billigaste
ortsgrupp komme att erhålla, örn dyrtidstillägget å folkpensioner bestämdes
till tre extra månadsutbetalningar av pensionen. På grund av vad sålunda
anförts syntes det styrelsen kunna ifrågasättas, huruvida tillräckliga skäl
lörelåge att i anledning av dyrtiden höja blindhetsersättningen efter samma
grunder som lolkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag. Å andra sidan
torde man kunna utgå ifrån att huvuddelen av de blinda befunne sig i ett
sadant ekonomiskt läge, att utbetalning av ett ytterligare månadstillägg för
år 1941 iramstode som önskvärt. För sin del ansåge styrelsen ock, att övervägande
skäl talade för alt sa skedde. Vid sådant förhållande skulle det sammanlagda
dyrtidstillägget till envar blind, som åtnjöte blindhetsersättning, för
år 1941 uppgå till 125 kronor.

Beträffande kostnaderna för ytterligare dyrtidstillägg
har pensionsstyrelsen anfort, alt kostnaderna för en extra månadsutbetalning
under december månad med stöd av uppgifter rörande kostnaderna för dyr Bilumq

till riksdagens protokoll t9il. 1 sami. Nr 304. 2

Kungl. Maj.ts proposition nr 304.

tidstillägg under första halvåret 1941 kunde antagas uppgå beträffande folkpensioner
och invalidunderstöd till omkring 12.5 miljoner kronor, varav på
staten omkring 10 miljoner kronor, samt beträffande barnbidrag (barntillägg)
till omkring 1 miljon kronor, varav på staten omkring 850,000 kronor. Kostnaden
för varje extra månadsutbetalning av blindhetsersättning kunde uppskattas
till 135,000 kronor, vilken kostnad helt komme att belasta statsverket.
Härtill komme ersättning åt postverket för utbetalning av dyrtidstillägg å
folkpensioner och invalidunderstöd, vilken kostnad torde böra beräknas till
64,500 kronor.

Yttranden över pensionsstyrelsens skrivelse den 30 augusti 1941.

över pensionsstyrelsens skrivelse den 30 augusti 1941 hava, efter remiss,
yttranden avgivits av socialstyrelsen, statskontoret, generalpoststyrelsen, socialvårdskommittén,
svenska stadsförbundet och svenska landstingsförbundet.
Svenska landskommunernas förbund, som jämväl erhållit tillfälle att yttra
sig i ärendet, har icke begagnat sig därav.

Folkpensioner, invalidunderstöd

och barnbidrag.

Beträffande pensionsstyrelsens uträkningar rörande levnadskos tnadsstegringen
för pensionärer och med dem jämställd
a har socialstyrelsen framhållit, att verkställda beräkningar syntes giva vid
handen, att nämnda stegring under tiden den 1 juli 1939 till den 1 juli 1941
uppgått till 25 å 30 procent. Socialstyrelsen hade därför icke anledning att
göra invändning mot det resultat, vartill pensionsstyrelsen därutinnan kommit.
Socialstyrelsen bär vidare anfört:

Det är visserligen sant, att levnadskostnaderna icke stegrats i samma utsträckning
för samtliga folkpensionärer. För pensionärer med inkomst i form
av naturaförmåner har inkomsten fastställts på grundval av de tidigare gällande
lägre priserna å de åtnjutna förmånerna. Det kunde då tänkas vara
lämpligt att för dessa pensionärer fastställa ett lägre dyrtidstillägg än för
övriga. Av olika skäl är det emellertid omöjligt att nu verkställa en teknisk
omräkning av pensionsbeloppen för ifrågavarande folkpensionärer eller att
fastställa nytt pensionsbelopp, grundat på ny ansökan. Lika litet som man
alltså nu, då det gäller att bedöma frågan om ett ytterligare dyrtidstillägg till
folkpensionärerna under innevarande år, kan taga hänsyn till att vissa pensionärer
fått en fördelaktigare ställning genom att de uppbära vissa naturaförmåner,
kan man göra någon åtskillnad av den anledningen, att vissa pensionärer
under nuvarande konjunkturer på arbetsmarknaden tillföras icke oväsentligt
större inkomster av arbete än vad som antogs vid fastställandet av
deras pensionsbelopp. Hänsyn till dessa olika omständigheter får i stället tagas
viel avgörandet i en framtid av frågan, örn en ändring av nuvarande bestämmelser
angående inkomstberäkningen skall genomföras enbart medelst
en teknisk omräkning av inkomstbeloppet eller genom ett helt nytt ansökningsförfarande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 304.

Även socialvårdskommittén har funnit de av pensionsstyrelsen verkställda
summariska beräkningarna rörande understödstagarnas levnadskostnader icke
föranleda någon erinran. Efter att hava erinrat om den rabattering på
mjölk och smör, som för närvarande lämnades, har kommittén förklarat sig
hålla för troligt, att de nuvarande faktiska levnadskostnaderna för pensionärerna
icke komme att ytterligare minskas genom rabatteringsåtgärder så länge
nuvarande krisläge bestode, i varje fall icke i mera betydande grad. Man borde
därför nu utgå från den levnadskostnadsnivå, som det av pensionsstyrelsen
framlagda siffermaterialet utvisade.

Pensionsstyrelsens förslag att ytterligare dyrtidskompensation
skall beviljas har godtagits i samtliga yttranden, ehuru dock
i några yttranden betonats, att vissa olägenheter äro förenade med en anordning,
som innebär procentuella tillägg å utgående förmåner.

I fråga om storleken av skälig kompensation för dyrtiden
har erinran mot pensionsstyrelsens förslag om en ytterligare månadsutbetalning
icke framställts i yttrandena. Socialstyrelsen har påpekat att,
då levnadskostnadsstegringen läge mellan 25 och 30 procent, kompensation
med ett ytterligare månadsbelopp kunde anses skälig. Därigenom komme
nämligen dyrtidstillägg till pensionstagarna under innevarande år att utgå
med tillhopa 25 procent, vilket ju ungefär motsvarade den för dem inträdda
prisstegringen, så långt denna på det nu föreliggande materialet kunde bedömas.

Pensionsstyrelsens förslag rörande tidpunkten för utbetalning
av ytterligare dyrtidstillägg — under december månad — har
tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Generalpoststyrelsen, som visserligen
icke motsätter sig förslaget, har dock anfört vissa betänkligheter. Härom har
styrelsen yttrat:

December månad är för postanstalternas vidkommande den mest arbetstyngda
under hela året. Förutom den trafikökning, som förorsakas av julen
och årsskiftet, är antalet folkpensionsutbetalningar under denna månad avsevärt
större än under årets övriga månader, enär pensionskvitton då inlösas
för samtliga betalningsterminer (månad, kvartal, halvår och år). Sålunda inlöstes
i december 1940 582,000 pensionskvitton mot cirka 395,000 per månad
under de två första kvartalsmånaderna. Arbetet med folkpensionsgöromålen
vid postanstalterna blir under utbetalningsperioden i december månad innevarande
år särskilt krävande, enär då, samtidigt med utbetalningen av pensioner,
cirka 430,000 nya kvittenshäften för femårsperioden 1942—1946 skola
utlämnas. En utbetalning av dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd
under sagda månad skulle därför föranleda synnerligen stora svårigheter.

Förslaget örn ytterligare dyrtidstillägg jämväl å blindhetsersättningar
har avstyrkts av statskontoret men tillstyrkts eller
lämnats utan erinran i övriga yttranden. Statskontoret har erinrat, att redan
enligt gällande bestämmelser dyrtidstillägg å blindhetsersättning utginge med
ett belopp, vilket i runi tal motsvarade den kompensation för dyrtiden, som
folkpensionär med högsta tilläggspension i billigaste ortsgrupp komme att
erhålla, örn dyrtidstillägget å folkpension bestämdes till tre extra månads -

Departe ments chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

utbetalningar av pensionen. Tillräckliga skäl syntes därför icke föreligga för
en ytterligare förhöjning under innevarande år av blindhetsersättningen. Socialstyrelsen
har däremot framhållit, att anledning saknades att göra åtskillnad
mellan blindhetsersättningen, å ena, samt övriga förmåner, å andra sidan.
Socialvårclskommittén har givit uttryck åt samma uppfattning.

Beträffande kostnadsfrågan har svenska landstingsförbundet framhållit,
att i stället för att, såsom avsikten tidigare varit, landstingens utgifter
för hithörande ändamål år från år skulle minskas, en icke oväsentlig höjning
av desamma i stället komme att inträda. Detta måste bliva synnerligen kännbart
i nuvarande situation, då landstingens övriga utgifter vore stadda i stark
stegring.

Generalpoststyrelsen har vitsordat, att ersättning till postverket för dess bestyr
för utbetalning av ett extra dyrtidstillägg borde beräknas till 64,500
kronor.

Då beslut i början av innevarande år fattades örn dyrtidstillägg å folkpensioner,
invalidunderstöd, barnbidrag och blindhetsersättningar, bestämdes
storleken av dyrtidstilläggen med hänsyn till det förhållandet, att socialstyrelsens
levnadskostnadsindex från den 1 juli 1939 till den 1 oktober 1940
höjts från 108 till 126, d. v. s. med 162/3 procent. Dyrtidstillägget fastställdes
därvid till två manadsutbetalningar av de olika förmånernas årsbelopp, vilket
motsvarade just 162/3 procent av nämnda belopp.

Levnadskostnadsindex har sedermera stigit ytterligare, så alt detsamma den
1 juli 1941 uppgick till 140. Levnadskostnaderna hava sålunda sedan tiden
närmast före krigsutbrottet blivit höjda med 29.6 procent. Nämnda procenttal
avser visserligen, liksom socialstyrelsens levnadskostnadsindex överhuvud,
levnadskostnaderna för en familj med en årsinkomst av omkring 3,500
kronor; med hänsyn till vad pensionsstyrelsen, socialstyrelsen och socialvårdskommittén
i ärendet anfört förefaller det emellertid, som örn den levnadskostnadsökning,
vilken inträtt för pensionstagare och därmed jämställda
understödstagare, varit av ungefär samma storleksordning.

Pensionsstyrelsen har nu föreslagit, att ytterligare dyrtidstillägg under innevarande
år skall beviljas. Då de förmånstagare, om vilka nu är fråga, i allmänhet
hava en mycket lag inkomst, finner jag, i likhet med pensionsstyrelsen,
det icke rimligt, att de skola behöva nöja sig med en dyrtidskompensation,
som icke nämnvärt överstiger 50 procent av levnadskostnadernas stegring.
Ytterligare kompensation, utöver nu utgående 162/3 procent av förmånernas
årsbelopp, har också tillstyrkts i de i ärendet avgivna yttrandena —
såvitt angår de understödstagare, som åtnjuta folkpension, invalidunderstöd
eller barnbidrag, utan meningsskiljaktighet. Beträffande de blinda har statskontoret
däremot anmält avvikande mening samt ansett ytterligare dyrtidstillägg
icke böra utgå. Oaktat blindhetsersättningen utgår utan behovsprövning
i egentlig mening, torde huvuddelen av de blinda emellertid vara i det
läge, att de äro i stort behov av ytterligare dyrtidstillägg. Jag finner mig där -

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

för böra föreslå, att de blinda nu skola tillgodoses med dyrtidstillägg i samma
utsträckning som folkpensionärema.

Ehuru vissa olägenheter, såsom pensionsstyrelsen påvisat, äro förenade med
beviljandet av procentuella dyrtidstillägg å utgående förmåner av ifrågavarande
slag, synas tillräckliga skäl för att söka någon annan lösning för närvarande
icke föreligga.

Viss tvekan synes mig kunna råda beträffande storleken av den ytterligare
dyrtidsersättningen. De inkomster, örn vilka här är fråga, hålla sig på den
lägsta för livsuppehälle nödvändiga nivån och någon nämnvärd förmåga att
bära en stegring av levnadskostnaderna kan för dessa grupper av inkomsttagare
icke anses föreligga. De skäl, som i fråga om andra grupper tala för en
begränsning av kompensationen för stigande levnadskostnader, kunna sålunda
i detta fall icke anföras. Då levnadskostnadsökningen, enligt vad förut anförts,
uppgår till i det närmaste 30 procent samt tillräcklig kompensation för
dyrtiden icke i annan ordning torde lämnas, är å ena sidan ett extra månadsbelopp
av förmånerna, varigenom sammanlagt 25 procents tillägg skulle beviljas,
i underkant, men två månadsbelopp, varigenom tillhopa 331/,, procents
tillägg skulle utgå, för mycket. Jag skulle gärna hava sett, att det varit
möjligt att gå en medelväg. Med hänsyn, såvitt angår folkpensioner och invalidunderstöd,
till att utbetalningarna därav skola verkställas genom postverkets
försorg samt att utbetalning av annat än helt månadsbelopp stöter på
stora administrativt-tekniska svårigheter, har jag funnit mig böra stanna vid
alt föreslå, att ytterligare dyrtidstillägg, avseende senare hälften av innevarande
år, beviljas med belopp, som motsvarar en månadsutbetalning av den
förmån, varom fråga är. Utbetalningen symes böra äga rum i december månad.

Beträffande nu ifrågavarande dyrtidstillägg torde i tillämpliga delar böra
gälla samma regler som föreskrivits för redan bestämda dyrtidstillägg. Föreskrifter
i ämnet hava upptagits i en lag örn förhöjt dyrtidstillägg å folkpensioner,
invalidunderstöd och barnbidrag samt i en förordning om förhöjt
dyrtidstillägg å blindhetsersättning. Närmare redogörelse för innehållet i författningarna,
vilka anslutits till gällande bestämmelser, synes icke erforderlig.

Kostnaderna för de föreslagna dyrtidstilläggen torde böra bäras i samma
ordning som kostnaderna för förut beslutade tillägg, d. v. s. såvitt angår tilllägg
å blindhetsersättning helt av staten samt i övrigt av staten med bidrag,
såvitt angår barnbidrag, av kommunerna samt i fråga örn folkpensioner och
invalidunderstöd av kommuner och landsting.

Statsverkets kostnader synas, i enlighet med pensionsstyrelsens beräkningar,
kunna uppskattas till 10 miljoner kronor beträffande folkpensioner och
invalidunderstöd, 850,000 kronor i fråga om barnbidrag samt 135,000 kronor
såvitt angår blindhetsersättningar. Härtill kommer 64,500 kronor såsom
ersättning åt postverket för utbetalning av dyrtidstillägg å folkpensioner och
invalidunderstöd. Nu omförmälda belopp torde böra bestridas från de för
budgetåret 1941/1942 beviljade förslagsanslagen för ifrågavarande ändamål.

I anslutning till vad pensionsstyrelsen i förevarande sammanhang anfört

niliang lill riksdagens protokoll lilli. 1 sond. Nr 301.

Kungl. Maj:ts preposition nr 304.

rörande vissa av dyrtidstilläggens konstruktion föranledda olägenheter vill
jag uttala, att kristillägg å statliga pensioner samt med sådana tillägg jämförliga
inkomsttillskott tills vidare vid tillämpning av 7 § lagen örn folkpensionering
icke böra anses utgöra inkomst.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels antaga förenämnda förslag till

1) lag om förhöjt dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag samt

2) förordning om förhöjt dyrtidstillägg å blindhetsersättning,

dels medgiva, att de för budgetåret 1941/42 anvisade förslagsanslagen
till Bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd
m. m., Barnbidrag och Ersättning åt blinda m. m. må
få tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna för utbetalning
av de i det föregående omförmälda ytterligare dyrtidstilläggen
å respektive folkpensioner och invalidunderstöd,
barnbidrag samt blindhetsersättningar,

dels ock medgiva, att det för budgetåret 1941/42 anvisade
förslagsanslaget till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar
må få tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna
för postverkets bestyr med utbetalning av de i det
föregående omförmälda ytterligare dyrtidstilläggen å folkpensioner
och invalidunderstöd.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Sten-Erik Heinrici.

Stockholm 1941. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

413609