Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302 (Proposition 1945:302)

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

Nr 302.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
till universiteten och den medicinska undervisningen;
given Stockholms slott den 27 april 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Georg Andrén.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 27 april 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander,

Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social- och finansdepartementen
anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet
Andrén följande.

Under punkterna 81, 84 och 92 i 1945 års åttonde huvudtitel har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, beräkna
för budgetåret 1945/46

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar ett förslagsanslag
av 4 196 000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar ett förslagsanslag
av 1 893 000 kronor;

dels ock till Gemensamma universitetsändamål: Ersättning åt vissa assistenter
och amanuenser vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska
institutet ett anslag av 240 800 kronor.

Sedan utredningen i dessa ärenden numera slutförts, tillåter jag mig ånyo
anmäla desamma. Samtidigt torde jag få anmäla vissa andra frågor.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sami. Nr SOS.

Kungl. Majlis ''proposition nr 302.

I. Arbetstids- och arvodesreglering för vissa assistenter
och amanuenser vid universiteten och
karolinska mediko-kirurgiska institutet m. m.

I sina anslagsäskanden för innevarande budgetår för universiteten och
karolinska mediko-kirurgiska institutet gjorde kanslern för rikets universitet
framställning om en höjning med 10 procent av de arvoden, som utgingo
till assistenter och amanuenser vid universitetens och karolinska institutets
teoretiska institutioner. Såsom framgår av 1944 års åttonde huvudtitel,
punkten 61, ansåg sig föredragande departementschefen för det dåvarande
icke kunna tillstyrka förslaget örn en allmän höjning av arvodena till nämnda
befattningshavare. Departementschefen uttalade emellertid tillika, att
ytterligare utredning i lämpligt sammanhang borde komma till stånd rörande
eventuellt ändrade grunder för arvodessättningen, varvid en detaljerad
undersökning borde verkställas rörande tjänstgöringens omfattning och
karaktär i de särskilda fallen.

Riksdagen, som fann förhållandena påkalla, att åtgärder redan för budgetåret
1944/45 vidt oges för att i någon mån förbättra ställningen för
ifrågavarande befattningshavare, beviljade medel till en provisorisk höjning
av arvodesbeloppen med 5 procent. Tillika förklarade riksdagen, att
den funne för sin del önskvärt, att den av departementschefen i utsikt
ställda utredningen snarast komme till stånd, så att förslag i ämnet kunde
underställas 1945 års riksdag.

Genom beslut den 9 juni 1944 anbefallde Kungl. Majit universitetskanslern
att, med beaktande av nyssnämnda, av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
gjorda uttalande, föranstalta örn utredning beträffande
arvodessättningen för assistenter och amanuenser vid universitetens och karolinska
institutets teoretiska institutioner samt att till Kungl. Majit inkomma
med nämnda utredning och eget yttrande i ämnet i samband med anslagsäskanden,
avsedda att föreläggas 1945 års riksdag.

I sina i september 1944 avgivna anslagsäskanden för universiteten och
karolinska institutet anmälde kanslern, att förslag, avsett att föreläggas
innevarande års riksdag, senare komme att avgivas angående reglering av
arvoden och arbetstid för assistenter och amanuenser vid de teoretiska institutionerna
vid universiteten och karolinska institutet. Vid anmälan av
frågan örn anslag till avlöningar vid universiteten och karolinska institutet
i 1945 års åttonde huvudtitel framhöll jag, att utredning och förslag
i nämnda hänseende vore att förvänta inom den närmaste tiden, och
anhöll att, sedan beredningen av frågan om reglering av arvoden och
arbetstid för assistenter och amanuenser vid de teoretiska institutionerna
vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid karolinska institutet slut -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

förts, få underställa riksdagen förslag i ämnet. För att icke riksdagsbehandlingen
av universitetens och karolinska institutets anslagsäskanden i övrigt
skulle behöva försenas, förordade jag, att avlöningsanslagen skulle minskas
med de under respektive anslag beräknade medlen till arvoden åt nämnda
assistenter och amanuenser och att medel för ändamålet övergångsvis skulle
anvisas under ett särskilt anslag, som preliminärt borde uppföras med ett
belopp, motsvarande i runt tal nu till dessa arvoden utgående medel. I enlighet
med vad jag sålunda föreslagit har i förslaget till riksstat för nästa
budgetår till Gemensamma universitetsändamål: Ersättning åt vissa assistenter
och amanuenser vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska
institutet upptagits ett anslag av 240 800 kronor.

Med skrivelse den 9 februari 1945 har kanslern för rikets universitet inkommit
med utredning och förslag angående arbetstids- och arvodesreglering
för de vid universitetens och karolinska institutets teoretiska institutioner
anställda assistenterna och amanuenserna. Utredningen och förslaget
avse amanuenser och assistenter samt med dem jämförliga funktionärer vid
teoretiska institutioner och vissa andra vetenskapliga inrättningar vid de
medicinska läroanstalterna samt inom humanistiska och naturvetenskapliga
sektionerna, vilka befattningshavare biträda vid undervisning, forskning
och skötseln av institutionerna och inrättningarna i fråga. Däremot
omfattar undersökningen icke underläkare och amanuenser vid kliniker
och polikliniker, ej heller biblioteksamanuenser eller befattningshavare, anställda
vid de akademiska läroanstalternas förvaltning. Över kanslerns utredning
och förslag ha yttranden avgivits av statskontoret och allmänna
lönenämnden. Därjämte har Sveriges universitets- och högskoleamanuensers
förbund inkommit med en skrift i ämnet.

Jag övergår nu till att lämna en närmare redogörelse för ifrågavarande
utredning och förslag samt däröver avgivna yttranden.

Universitetskanslerns utredning och förslag.

Historik.

Efter att ha lämnat en översikt över de utredningsåtgärder, som vidtagits
genom kanslerns försorg, lämnar kanslern i det följande en redogörelse
för institutionsamanuensernas och assistenternas avlönings- och tjänstgöringsförhållanden
under de sista decennierna. Av denna redogörelse inhämtas
följande.

De avlöningsbestärnmelser, som vid en år 1876 genomförd lönereglering
för universiteten och karolinska institutet meddelades för befattningshavare
av här ifrågavarande slag, kvarstodo med vissa undantag orubbade
ända till år 1912, ehuru antalet befattningar efter hand ökades. Assisten
terna åtnjöto under denna tid ett arvode av 1 500 kronor, vissa amanuenser
(de flesta dylika befattningshavare vid karolinska institutet samt ett par

Kungl. May.ts -proposition nr 302.

i Uppsala och Lund) 900 kronor och flertalet av de övriga amanuenserna
500 kronor. I några få fall förekommo även andra arvodesbelopp. Nästan
alla befattningshavarna åtnjöto dessutom fri bostad med bränsle.

Genom 1912 års lönereglering höjdes assistenternas arvode till 2 500 kronor.
Några amanuenser (vid patologiska institutionerna i Uppsala och
Lund samt anatomiska institutionen i Lund) erhöllo ett arvode av 2 000
kronor. Av de övriga amanuenserna erhöllo de flesta ett arvode av 1 200
kronor och de övriga ett arvode av 800 kronor. Amanuenserna vid de till
humanistiska sektionerna hörande institutionerna fingo dock ingen förhöjning
av sina arvoden å 500 kronor. I den mån läroanstalten hade möjlighet
att tillhandahålla vederbörande befattningshavare lämplig bostad, förelåg
intet hinder att hyresfritt upplåta sådan.

Enär tjänstgöringen för ifrågavarande befattningshavare på några få undantag
när var begränsad till vissa delar av kalenderåret och det även i
undantagsfallen syntes möjligt att bereda befattningshavaren någon tids
kostnadisfri ledighet från göromålen, ansågs ej nödvändigt att i samband
med löneregleringen meddela några bestämmelser om semester för dessa
befattningshavare.

Genom nådigt brev den 16 maj 1913 meddelades i anslutning till 1912
års arvodesreglering bestämmelser angående ifrågavarande assistenters och
amanuensers tjänstgöringsskyldighet m. m. Det föreskrevs, att assistent
eller amanuens skulle vara skyldig att, på sätt vederbörande institutionsföreståndare
ägde närmare bestämma, biträda vid arbeten, som i undervisningens
eller den vetenskapliga forskningns tjänst utfördes på den institution,
där han vore anställd. Skulle särskilda bestämmelser visa sig vara
av nöden beträffande någon eller några befattningar, ägde universitetskanslern
utfärda sådana bestämmelser efter förslag av vederbörande.

Vidare föreskrevs i nämnda nådiga brev, att, därest det ur vederbörande
institutions synpunkt befunnes önskvärt, att assistent eller amanuens
hade sin bostad förlagd i sammanhang med institutionen,_ sådan bostad
finge, i den mån omständigheterna det medgåve, kostnadsfritt upplåtas åt
honom.

De genom 1912 års lönereglering fastställda arvodesbeloppen kvarstodo
oförändrade ända till år 1925. I fråga örn några nyinrättade tjänster (de
flesta å extra stat) förekommo även andra arvodesbelopp än de förut angivna.

Utöver de i staten upptagna avlöningsförmånerna erhöllo här ifrågavarande
befattningshavare i likhet med och på samma gång som övriga tjänstemän
tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg.

I samband med 1925 års löne- och pensionsreglering för befattningshavare
vid rikets universitet och karolinska institutet genomfördes även en
arvodesreglering för assistenterna och amanuenserna vid de teoreliskt-medicinska,
humanistiska och naturvetenskapliga institutionerna. Vid denna
arvodesreglering ökades grundarvodet med den tillfälliga löneförbättringen,
varjämte hänsyn togs till de ändrade grunder för dyrtidstilläggets beräknande,
som blévo en följd av den nya löneregleringens genomförande. Vidare
genomfördes en större enhetlighet i avlöningsförhållandena genom att
man minskade antalet avlöningsklasser inom löneskalan.

Assistenterna erhöllo (med ett enstaka undantag) ett arvode av 3 600
kronor, de amanuenser, som förut haft 2 000 kronor, fingo nu 3 000 kronor

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

och samtliga övriga amanuenser vid teoretiskt-medicinska och naturvetenskapliga
(inbegripet de geografiska) institutionerna 1 800 kronor. Vid de
humanistiska institutionerna erhöllo 2 amanuenser 1 800 kronor, 2 stycken
1 200 kronor och 2 stycken 750 kronor. Dessutom anvisades å extra stat
arvoden till några befattningshavare, tillhörande här ifrågavarande kategorier,
vilka arvoden i vissa fall utgingo med andra belopp än de här ovan
angivna.

I de fall då bostad kunde beredas befattningshavaren, skulle han fortfarande
äga disponera denna hyresfritt.

För flertalet av här ifrågavarande befattningshavare innebar 1925 års
arvodesreglering i huvudsak endast en uppräkning av arvodet, motsvarande
bortfallandet av den tillfälliga löneförbättringen (25 procent) och sänkningen
av dyrtidstillägget (från 38 till 20 procent). I förhållande till 1912
års nivå innebar arvodesregleringen allenast en obetydlig höjning. Endast
de amanuenser, som tidigare haft ett arvode å 800 kronor, kommo i åtnjutande
av en avsevärd arvodesökning.

Några nya bestämmelser angående befattningshavarnas tjänstgöringsskyldighet
meddelades ej i samband med arvodesregleringen.

Under tiden efter tillkomsten av 1913 års kungl, brev har i några fall
frågan om amanuensernas tjänstgöringsskyldighet berörts i instruktioner,
som utfärdats angående skötseln av vissa institutioner, men föreskrifterna
innehålla endast en i allmänna ordalag formulerad bestämmelse örn skyldighet
för vederbörande amanuens att efter föreståndarens anvisningar biträda
denne vid institutionens skötsel och samlingarnas vård samt vid undervisningen.

Vid 1941 års riksdag skedde en löneteknisk omräkning av assistent- och
amanuensarvodena. Dyrtidstillägget borttogs och arvodena fastställdes att
utgå med fixa belopp, motsvarande summan av dittillsvarande grundarvode
och dyrtidstillägg (med avrundning nedåt). Samtidigt borttogs rätten
till barntillägg.

År 1942 höjdes arvodena med 5 procent och genom beslut av 1944 års
riksdag med ytterligare 5 procent.

Nuvarande förhållanden.

Kanslern lämnar fortsättningsvis en redogörelse för ifrågavarande befattningshavares
nuvarande avlönings- och tjänstgöringsförhållanden.

Arvoden. Samtliga assistenter utom en uppbära ett arvode av 5 040
kronor. Det till assistenten vid fysiska institutionen i Uppsala utgående
arvodet utgör endast 3 360 kronor.

Amanuenserna äro i avlöningshänseende att hänföra till 5 olika grupper
med här efteråt angivna arvoden: 4 200 kronor, 2 520 kronor, 1 680 kronor,
1 050 kronor och 840 kronor.

Amanuenser med ett arvode av 4 200 kronor (1925: 3 000 kronor) äro
endast några få, samtliga vid medicinska institutioner. De synas till hela
sin typ snarast vara ett slags lägre assistenter, visserligen med något
mindre kompetens och icke fullt lika kvalificerat arbete men med ungefär
samma tjänstgöringsskyldighet som de egentliga assistenterna.

Nästa grupp, där arvodet är 2 520 kronor (1925: 1 800 kronor), omfat
tar det stora flertalet amanuenser.

Kungl. Marits proposition nr 302.

3 amanuenser (vid konstmuseerna i Uppsala och Lund samt historiska
museet i Lund) uppbära ett arvode av 1 680 kronor (1925: 1 200 kronor)
var. Dessa amanuenser ha numera ungefär samma kvalifikationer och
tjänstgöringsskyldighet som de till närmast föregående grupp hörande befattningshavarna.

Arvoden å 1 050 kronor (1925: 750 kronor) förekomma endast i Uppsala
och utgå dels till de s. k. kursamanuenserna vid histologiska och fysiologiska
institutionerna, dels ock till amanuenserna vid myntkabinettet och
Victoriamuseet för egyptiska fornsaker.

Den sista gruppen med ett arvode av 840 kronor omfattar endast 2
befattningshavare, biträden vid kurser i allmän kemi vid de medicinskkemiska
institutionerna i Uppsala och Lund. Ehuru dessa befattningshavare
icke benämnas amanuenser, uppges de numera ha ungefär lika stor
tjänstgöringsskyldighet och även i övrigt i stort sett samma ställning som
amanuenserna vid nämnda institutioner.

Utom avlönade amanuenser äro vid de flesta institutionerna även anställda
oavlönade s. k. extra ordinarie amanuenser, på vissa håll i ganska
stort antal. De uttagas bland de bästa och mest intresserade studerandena
och åtnjuta i några fall fri bostad å institutionen. De utföra sådant arbete
av mindre kvalificerad beskaffenhet, som annars skulle åvila de vanliga
amanuenserna. På många institutioner utgöra de ett oumbärligt led i personalorganisationen,
och befattningarna i fråga äro av stor betydelse som
utbildningsplatser för blivande amanuenser.

Fri bostad. Såsom förut meddelats, åtnjuta vissa extra ordinarie
amanuenser fri bostad. Detsamma är förhållandet beträffande några avlönade
befattningshavare i amanuensgraden. Möjligheterna att bereda
amanuenserna fri bostad i någon institutionen tillhörande byggnad minskas
dock snart sagt med varje år, emedan rummen behöva tagas i anspråk för
själva arbetet på institutionen.

Semester och sjukledighet. Några föreskrifter angående
rätt för här ifrågavarande befattningshavare till semester eller kostnadsfri
ledighet under sjukdom ha icke meddelats i samband med 1925 års arvodesreglering
eller senare. Ej heller har några nya allmänna bestämmelser
angående tjänstgöringsskyldigheten utfärdats.

Vid flertalet institutioner äro dessa befattningshavare icke alls eller endast
i mycket begränsad utsträckning tjänstgöringsskyldiga under ferierna.
Där arbetet i större eller mindre utsträckning pågår året runt (t. ex. vid
de patologiska, astronomiska och meteorologiska institutionerna) synes det
ha varit möjligt att bereda assistenter och amanuenser semester under skälig
tid, därigenom att befattningshavarna vikarierat för varandra.

Under tjänstledighet för sjukdom får vederbörande befattningshavare avstå
hela arvodet.

Tjänstgöringsskyldighet. Vad beträffar omfattningen av
tjänstgöringsskyldigheten varierar denna inom mycket vida gränser. Först
och främst växlar den avsevärt under olika delar av terminen, beroende på
de kurser och övningar, som för tillfället pågå. Men även den sammanlagda
tjänstgöringstiden under ett år — uttryckt i tjänstgöringstimmar — varierar
i hög grad vid olika läroanstalter och institutioner. Uppgifterna vid
olika tillfällen rörande samma tjänst uppvisa i vissa fall betydande olikheter,
möjligen till en del beroende på svårigheten att beräkna den tid, som
belöper på befattningshavarens å institutionen utförda arbete för egen räkning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

För assistenterna varierar antalet tjänstgöringstimmar per år mellan 600
och 2 300; i flertalet fall utgör antalet 1 000—i 200. Tjänstgöringsskyldigheten
för amanuenserna med högre arvode (4 200 kronor) växlar mellan
700 och 2 000 timmar. För amanuenserna av den vanligaste typen (arvode
2 520 kronor) varierar timantalet med något enstaka undantag mellan 400
och 1 300 timmar, i ett stort antal fall utgör antalet 500—700 timmar.

Befattningshavarnas arbete är av mångskiftande art: undervisning och
förhör av studerande, handledning av studerande under deras arbete på
institutionerna, särskilt vid laborationer av olilia slag, vård av instrument,
samlingar och bibliotek, biträde åt institutionsföreståndaren vid det vetenskapliga
arbetet etc. Vissa befattningshavare ha speciella uppgifter, t. ex.
förrättande av obduktioner, utförande av bakteriologiska undersökningar
samt av astronomiska och meteorologiska observationer, redigering av meteorologiska
rapporter etc.

Befattningshavarnas kvalifikationer. I fråga örn
befattningshavarnas kvalifikationer är att märka, att assistenterna i regel
äro licentiater, ej sällan docenter. Även amanuenserna med högre arvode
äro oftast licentiater. De vanliga amanuenserna äro med få undantag minst
kandidater eller magistrar. Även de extra ordinarie amanuenserna ha ej
sällan avlagt akademisk examen.

Framförda önskemål.

I det följande lämnar kanslern en sammanfattning av de uttalanden, som
gjorts och de önskemål som framställts i till kanslern inkomna yttranden.

Tjänstgöringsskyldighet. I samtliga yttranden förutsättes,
att assistent- och amanuensbefattningama icke äro s. k. heltidstjänster.
Större akademiska konsistoriet i Uppsala understryker, att ifrågavarande
befattningar ej avse att ge full försörjning samt att de lämna sina innehavare
tillfälle att jämsides arbeta vidare på sin utbildning genom, högre
studier eller forskning. Amanuensföreningen i Uppsala framhåller, att de
vanliga amanuensbefattningarna (arvode 2 520 kronor) böra betraktas som
halvtidstjänster. Samma uppfattning uttalas även av ett par akademiska
myndigheter och torde på de flesta håll ligga till grund för myndigheternas
ståndpunktstagande i fråga örn tjänstgöringens omfattning.

Eftersom det akademiska läsåret omfattar ungefär 33 veckor, d. v. s. i
avrundat tal 200 arbetsdagar, och halvtidstjänstgöringens omfattning i
detta fall ansetts böra bestämmas till 3 timmar per dag, har i flertalet yttranden
uttalats den meningen, att tjänstgöringsskyldigheten för de vanliga
amanuenserna borde bestämmas till 600 timmar per år. Tjänstgöringsskyldigheten
för assistenter och amanuenser med högre arvode har i de flesta
yttrandena ansetts böra sättas till 5 timmar per dag, d. v. s. 1 000 timmar
per år. I åtskilliga yttranden har dock framhållits, att en dylik tjänstgöring
vore i allra högsta laget, om befattningshavaren skulle hinna att
själv bedriva vetenskaplig forskning i avsevärdare omfattning. Från några
håll har uttalats önskemålet, att vid vissa institutioner måtte anställas
amanuenser med kortare tjänstgöring än 600 timmar per år, förslagsvis
330 timmar. För de avlönade extra amanuenserna har ifrågasatts en tjänstgöringsskyldighet
av 300 timmar per år.

Eftersom arbetstiden för åtskilliga assistenter och amanuenser uppgår
till avsevärt mer än 1 000 timmar, respektive 600 timmar örn året, medför

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

en begränsning av tjänstgöringsskyldigheten till nämnda timantal den konsekvensen,
att antalet befattningshavare måste ökas och vissa amanuensbefattningar
ombildas till assistenttjänster. Förslag i detta hänseende ha
framlagts i de akademiska instansernas yttranden.

Arvoden. Då det gäller att bestämma arvodets storlek, har amanuensföreningen
i Uppsala uttalat den meningen, att de vanliga amanuenserna
borde i lönehänseende jämställas med extra adjunkter. Eftersom en
extra adjunkt i Uppsala (Ex 20:17, F-ort) har en avlöning av 5 481 kronor
jämte rörligt tillägg och kristillägg, bör en amanuens därstädes enligt föreningens
åsikt för en tjänstgöring av högst 600 timmar örn året åtnjuta ett
årligt arvode av 2 700 kronor jämte tillägg. Även de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga
sektionerna i Uppsala ha givit uttryck åt den
meningen, att amanuenserna borde i avlöningshänseende jämställas med
extra adjunkter. Samma uppfattning hyses antagligen av flertalet övriga
akademiska myndigheter, vilka i sina senast avgivna yttranden ansett, att
amanuensernas arvode borde sättas till 3 600 kronor.1 För de extra ordinarie
amanuenserna föreslås i olika yttranden olika arvoden, varierande mellan
800 kronor och 2 000 kronor.

Vad beträffar assistenternas arvoden föreslås i de flesta yttrandena, att
dessa skola sättas till dubbla beloppet av ett amanuensarvode, vilket ju
även för närvarande är fallet.

Särskilt forskningsbidrag. Amanuensföreningen i Uppsala
och humanistiska sektionen därstädes hemställa, att amanuenserna
måtte jämte arvodet erhålla ett särskilt forskningsbidrag å 1 000, respektive
1 200 kronor. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen och det större
akademiska konsistoriet i Uppsala hålla före, att frågan örn forskningsbidrag
hänger så intimt samman med spörsmålet örn licentiand- och doktorandstipendier,
att den bör bli föremål för särskild utredning.

Semester- och sjukledighet. I några yttranden, särskilt
dem som avgivits av amanuensföreningen i Uppsala, har yrkats, att bestämmelser
borde utfärdas rörande här ifrågavarande befattningshavares
rätt att erhålla semester och att behålla hela eller viss del av av arvodet
under ledighet på grund av olycksfall i arbetet eller styrkt sjukdom.

Universitetskanslerns förslag.

Inledningsvis framhåller kanslern, att assistenter och amanuenser av
olika typer fylla en viktig uppgift i den akademiska organisationen. Beträffande
deras arbetsuppgifter anför kanslern därefter följande.

Först och främst biträda de vid undervisningen: de handleda och råda
de studerande vare sig det gäller arbete på en institution eller enskilda studier
eller seminarieuppgifter; de kontrollera resultatet av de studerandes
laborationer eller annat institutionsarbete; de föreläsa i vissa fall; de iordningställa
demonstrationsmaterial och förbereda experiment m. m. Vidare
biträda de vid det ofta ganska vidlyftiga administrativa arbetet på institutioner,
seminarier och museer. Slutligen biträda de i många fall i mån av
tid institutionsföreståndarna i deras vetenskapliga arbete. Det mest kvalificerade
arbetet utföres av assistenterna och amanuenserna med högre arvo- 1

1 En extra adjunkt i Uppsala uppbär sammanlagt (5 481 -f- 1 699 =) 7 180 kronor.

Kungl. May.ts proposition nr 302.

de. De enklare och mera rutinmässiga uppgifterna falla å de extra ordinarie
amanuenserna, vilka, såsom karolinska institutets lärarkollegium uttrycker
saken, »bilda det första materialet för efterväxten vid institutionerna». De
vanliga amanuenserna få, åtminstone på de mindre institutionerna, syssla
med göromål av alla slag från mycket kvalificerade sådana till — om ock
i mindre omfattning — relativt enkla.

De göromål, som skola utföras av här ifrågavarande befattningshavare
äro, anför kanslern vidare, sålunda av mycket växlande beskaffenhet och
ställa olika krav på vederbörande funktionärer. Kanslern anser det därför
nödvändigt att uppdela befattningshavarna i särskilda kategorier med olika
vidsträckt tjänstgöringsskyldighet och arvoden av varierande storlek. Befattningshavarna
böra, anför kanslern vidare, vara av fem olika typer,
nämligen

1) förste assistenter, motsvarande de nuvarande assistenterna;

2) andre assistenter, motsvarande de nuvarande amanuenserna med
högre arvode (4 200 kronor);

3) förste amanuenser, motsvarande de nuvarande amanuenserna med
vanligt amanuensarvode (2 520 kronor);

4) andre amanuenser, en nybildad grupp, där befattningshavarna skola
ha ungefär samma kvalifikationer som förste amanuenserna men något
mindre tjänstgöringsskyldighet och lägre arvode;

5) tredje amanuenser, motsvarande de nuvarande »extra ordinarie» amanuenser,
vilka anses böra ifrågakomma till erhållande av arvode.

Beträffande de olika befattningshavarnas tjänstgöringsskyldighet
anför kanslern följande.

Såsom förut nämnts, omfattar det akademiska läsåret i runt tal cirka
200 arbetsdagar.

För att amanuenserna av den nu vanligaste typen, förste amanuenserna
—• vilka även i framtiden säkerligen komma att utgöra det alldeles övervägande
flertalet av här ifrågavarande befattningshavare — skola kunna
disponera tillräcklig tid för egna studier och eget vetenskapligt arbete,
synes deras obligatoriska tjänstgöring, såsom i de avgivna yttrandena genomgående
förutsatts, böra begränsas till ungefär »halvtid». Med beaktande
av att deras tjänstgöring i viss utsträckning är förenad med såväl
»förarbete» som »efterarbete» i bostaden synes den normala tiden för
tjänstgöringen å institutionen böra bestämmas till i medeltal cirka 3 timmar
per dag under läsåret, d. v. s. cirka 600 timmar per år. Såsom framgår
av den föregående redogörelsen har ett dylikt timantal förordats i
flertalet av de avgivna yttrandena.

Vid vissa institutioner, där omfattningen av »amanuensarbetet» är så
betydande, att detta arbete icke kan medhinnas av en förste amanuens,
men där fullt tillräcklig anledning att anställa två dylika amanuenser ej
föreligger, synes motiverat att anställa en amanuens med ungefär samma
kvalifikationer som en förste amanuens men med kortare tjänstgöringstid
och lägre arvode. Dylika amanuenser synas även lämpa sig för tjänstgöring
vid många humanistiska institutioner (seminarier etc.), där behov före
ligger av ett biträde av amanuenstyp, som kan tillhandagå de studerande

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

med råd och anvisningar i fråga om studiernas planläggning, lämplig litteratur
för specialundersökningar m. m. samt i vissa avseenden biträda professorn
vid det med proseminarie- och seminarieövningarna förenade arbetet.
Dessa amanuenser synas lämpligen kunna benämnas andre amanuenser.
De böra lia en tjänstgöringsskyldighet av cirka 2 timmar per dag
eller cirka 400 timmar per år.

Om tredje amanuenserna, såsom jag arnar föreslå, skola erhålla ett, örn
ock blygsamt, arvode, bör deras tjänstgöring i någon mån regleras. Tjänstgöringsskyldigheten
synes böra uppgå till i medeltal cirka 2 timmar per
dag, under den tid de tjänstgöra.

Tjänstgöringstiden för assistenterna — såväl förste assistenterna som
andre assistenterna — torde, såsom i flertalet yttranden föreslagits, böra
bestämmas till cirka 5 timmar per dag, d. v. s. cirka 1 000 timmar per år,
således mer än »halvtid» men mindre än »heltid». Att en andre assistent
ansetts böra ha samma tjänstgöringsskyldighet som en förste assistent,
ehuru han, såsom framgår av det följande, erhåller ett lägre arvode, beror
på att den förre icke synes behöva inneha fullt samma kompetens som
den senare. Befattningar av typen andre assistent torde huvudsakligen vara
erforderliga vid sådana institutioner, där förste assistent är anställd, men
där behovet av befattningshavare av assistenttyp är så stort, att mer än en
dylik funktionär behöver anställas.

I praktiken kommer säkerligen den sammanlagda årliga tjänstgöringstiden
såväl för amanuenser som för assistenter även i framtiden att variera
inom jämförelsevis vida gränser. Detta lärer vara en följd av institutionsarbetets
och överhuvudtaget det vetenskapliga arbetets natur.

Innan kanslern i det följande ingår på spörsmålet örn storleken av de
arvoden, som böra utgå till olika kategorier av befattningshavare, upptager
han först till behandling vissa frågor av mera allmän natur och anför
därvid följande.

Dyror isgradering av arvodena. De tre statliga akademiska
läroanstalterna äro förlagda till städer, som tillhöra olika dvrortsgrupper.
Uppsala är F-ort, Lund D ort och Stockholm l ort. Det kan därför
ifrågasättas, örn icke amanuensarvodena böra fastställas till olika belopp
vid de skilda lärosätena. Häremot talar emellertid, att de akademiska lärarnas
löner, respektive arvoden, aldrig varit dyrortsgraderade. I nu förevarande
sammanhang synas tillräckliga skäl ej föreligga att göra ändring
härutinnan. Då det gäller att utvälja den ortsgrupp, som skall läggas till
grund för utmätandet av arvodets storlek, ligger närmast till hands att
utgå från den mellersta av de tre ovannämnda ortsgrupperna, d. v. s. den
ortsgrupp till vilken Uppsala hör (F-ort). Så synes man även mer eller
mindre medvetet ha gjort i ett stort antal av de avgivna yttrandena.

Grundarvode med tillägg eller totalarvode. Ett
annat spörsmål, som tarvar sin särskilda behandling, är frågan huruvida å
arvodena skola utgå dyrtidstillägg och kristillägg eller om arvodena skola
bestämmas till belopp, som inbegriper tilläggen. I fråga örn arvodena vid
de akademiska läroanstalterna gäller från och med den 1 juli 1941 som allmän
regel, att dessa arvoden inkludera tilläggen, men härifrån ges åtskilliga
undantag (arvoden till klinikamanuenser och tidigare även biblioteksamanuenser
samt docent- och forskarstipendier). I åtskilliga av de avgivna

Kungl. Marits proposition nr 802.

yttrandena understrykes starkt nödvändigheten av att göra arvodena
automatiskt rörliga efter levnadskostnaderna, en ståndpunkt som redan ti
digare intagits av allmänna lönenämnden i dess yttrande över ett av kanslern
i underdånig skrivelse med framställning örn anslag till universiteten
för budgetåret 1943/44 framfört förslag om höjning med 10 procent av
»huvudsysslearvoden». För egen del anser jag det vara ett viktigt önskemål,
att arvodena automatiskt anpassas efter levnadskostnaderna. I det
följande utgår jag därför, då fråga är om assistenter samt förste och andre
amanuenser, ifrån ett grundarvode, varå skola beräknas dyrtids- och kristillägg.

Arvode till tredje amanuenser. Extra ordinarie amanuenser
äro, såsom tidigare framhållits, på många institutioner ett oumbärligt
led i personalorganisationen. Det synes då obilligt, att dessa befattningshavare
i dylika fall ej kunna påräkna någon ersättning för sitt arbete.
Härtill kommer den omständigheten, att flertalet studerande numera avekonomiska
skäl anse sig nödsakade att bedriva examensstudierna i så
hastig takt som möjligt, något som medfört den konsekvensen, att åtskilliga
av dem som bäst skulle lämpa sig till innehavare av här ifrågavarande
befattningar ej anse sig kunna motta erbjudet förordnande. Det är därför
från läroanstalternas sida ett starkt önskemål att kunna erbjuda ett begränsat
antal av dessa extra ordinarie amanuenser ett örn också mycket begränsat
arvode som ersättning för den av förordnandet föranledda tidsförlusten.
Dessa med arvode försedda extra ordinarie amanuenser skulle enligt
mitt förslag benämnas tredje amanuenser.

Då jag förutsätter, att tredje amanuenserna skola uppbära arvode endast
under det akademiska läsåret eller viss del av detta, synes man för
deras del böra räkna med ett månadsarvode »i ett för allt».

Forskningsbidrag. Såsom förut meddelats har i vissa av de
inkomna yttrandena förslag väckts, att amanuenserna skulle jämte arvodet
erhålla särskilt forskningsbidrag. I likhet med Uppsala-konsistoriet håller
jag före, att frågan örn dylikt bidrag icke lämpligen kan prövas i nu
förevarande sammanhang. Underlättandet av de yngre forskarnas vetenskapliga
arbete bör enligt min mening ske genom utdelande efter prövning
i varje särskilt fall av stipendier — »licentiand- och doktorandstipendier»
— icke genom forskningsunderstöd, som automatiskt medfölja vissa befattningar.

Beträffande arvodenas storlek anför kanslern följande.

Till utgångspunkt för undersökningen rörande arvodenas storlek torde
vara lämpligt att ta det arvode, som skäligen bör tillkomma en förste amanuens.
Till denna kategori hör nämligen, såsom förut framhållits, det alldeles
övervägande flertalet av de här behandlade befattningshavarna.

Såsom förut meddelats, har under den förberedande behandlingen av
ärendet från åtskilliga håll yrkats, att förste amanuenserna skulle i avlöningshänseende
jämställas med extra adjunkter, vilka äro placerade i Ex
20:17. Med hänsyn till de kvalifikationer, som medlemmarna av amanuenskåren
genomgående besitta, och den viktiga roll, som dessa befattningshavare
spela såväl för undervisningen och arbetet på institutionerna som för
rekryteringen av de högre akademiska befattningarna, synes detta krav
vara befogat.

Kungl. Majlis proposition nr 302.

I detta sammanhang synes, för undvikande av ett missförstånd som
stundom framskymtat vid diskussionen om amanuensernas avlöningsförmåner,
böra understrykas, att en förste amanuensbefattning är en halvtidstjänst.
Man kan därför icke begära, att amanuensarvodet skall giva befattningshavaren
och hans eventuella familj full försörjning.

En extra adjunkt uppbär på F-ort (Uppsala) en avlöning — inberäknat
rörligt tillägg och kristillägg, för närvarande utgående med tillhopa 31 procent
— av (5 481 -f- 1 699 =) 7 180 kronor. Örn förste amanuenserna anses
inneha halvtidstjänster och böra i avlöningshänseende vara jämställda
med extra adjunkter, böra de således få en avlöning, utgörande sammanlagt
(% • 7 180 =) 3 590 kronor. Vid en uppdelning av detta belopp i
grundarvode, dyrtidstillägg å 26 procent och kristillägg å 17,6 procent blir
grundarvodet 2 500 kronor och tilläggen tillhopa 1 090 kronor.

Det må anmärkas, att även en förste amanuens i centralt ämbetsverk
tillhör löneklass 17. I egenskap av extra ordinarie befattningshavare får
han emellertid vidkännas pensionsavdrag å lönen, varför hans sammanlagda
avlöning blir något lägre än den extra adjunktens.

Andre amanuenserna skola enligt mitt förslag ha en tjänstgöringsskyldighet,
som utgör % av förste amanuensernas (400, respektive 600 timmar
per år). Då de böra besitta ungefär samma kompetens som förste amanuenserna,
torde deras grundarvode böra sättas till (% • 2 500 = 1 666 eller
i avrundat tal) 1 700 kronor. Tilläggen uppgå i detta fall till sammanlagt
740 kronor och sammanlagda avlöningen till 2 440 kronor.

_ Förste assistenterna (motsvarande de nuvarande assistenterna) ha hittills
uppburit arvoden, som varit dubbelt så stora som förste amanuensernas.
I betraktande av att en förste assistent i flertalet fall är professorns
närmaste man på institutionen samt att hans arbete till stor del är av
verkligt kvalificerad natur, synes anledning ej föreligga att rubba på den
hittillsvarande relationen mellan assistent- och amanuensarvodena. Förste
assistenterna böra således erhålla grundarvode å 5 000 kronor och tillägg
å sammanlagt 2 180 kronor eller tillhopa 7 180 kronor.

Andre assistenterna (motsvarande de nuvarande amanuenserna med
högre arvode) böra erhålla ett arvode, som står i ungefär samma relation
till det för förste assistenterna föreslagna arvodet som de båda befattningshavarnas
nuvarande arvoden (4 200 kronor, respektive 5 040 kronor) förhålla
sig till varandra. Efter denna beräkningsgrund bör andre assistenternas
grundarvode bestämmas till (—’■*4 ^ ^ 0°° = 4 157 eller efter avrund ning

uppåt) 4 200 kronor. Då tillägget uppgår till 1 830 kronor, blir sammanlagda
avlöningsbeloppet 6 030 kronor.

För tredje amanuenserna torde böra beräknas ett arvode av 150 kronor
i månaden under högst 8 månader av året. Avlöningen skulle således, under
förutsättning att tjänstgöringen pågår under hela läsåret, uppgå till
ett belopp av sammanlagt 1 200 kronor. Arvode bör utbetalas endast för
den tid, varunder tredje amanuensen verkligen tjänstgör.

Sammanfattningsvis innebär kanslerns förslag, att vid ifrågavarande institutioner
skulle komma att vara anställda assistenter och amanuenser av
i efterföljande sammanställning angivna typer:

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302. 13

Benämning	Tjänstgörings- skyldighet	Arvode per	å r
Timmar	Grundarvode Kronor	Dyrtids- och kristillägg Kronor	Totalarvode Kronor
förste assistent..........	c:a 1 000 per år	5 000	2180	7180
andre » ..........	» 1 000 » »	4 200	1830	6 030
förste amanuens..........	» 600 » »	2 500	1090	3 590
andre * ..........	» 400 » >	1 700	740	2 440
tredje » ..........	1	1200 2	—	1200 2

1 I medeltal cirka 2 timmar per dag under den tid, tjänstgöringen varar.

2 Arvodet beräknat efter 150 kronor per månad under högst 8 månader per år.

Beträffande avlöning under semester och sjukledighet
för ifrågavarande befattningshavare anför kanslern följande.

Såsom framgår av det föregående, ha hittills inga bestämmelser meddelats
angående rätt för här ifrågavarande befattningshavare att erhålla semester
och att få behålla hela eller viss del av arvodet vid tjänstledighet
på grund av sjukdom eller skada till följd av olycksfall i tjänsten. Fran
befattningshavarnas sida har enträget yrkats, att en dylik rätt skulle tillerkännas
dem genom allmän föreskrift.

För klinikamanuenserna i Uppsala gälla sedan år 1939 i fråga om semester
och sjukledighet följande bestämmelser:

1. Klinikamanuens, som innehar årsförordnande, äger årligen — när det
kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång— efter det mindre
akademiska konsistoriets bestämmande åtnjuta semester under högst 30
dagar utan avdrag å honom tillkommande arvode.

2. Vad i 15 och 16 §§ kungörelsen 1935:397 — bestämmelser av motsvarande
innehåll äro numera meddelade i 13 och 14 §§ civila icke-ordinariereglementet
— stadgats i fråga örn rätt för extra ordinarie tjänsteman
att vid tjänstledighet på grund av sjukdom eller skada till följd av olycksfall
i tjänsten m. m. behålla hela eller viss del av lönen skall äga motsvarande
tillämpning i fråga örn det klinikamanuens tillkommande arvodet.
Härvid skall befattningshavaren i stället för att vidkännas det i sagda paragrafer
omnämnda A-avdraget avstå % av det på tiden för ledigheten
belöpande arvodesbeloppet. De befogenheter, som enligt nämnda paragrafer
ankomma å verkstyrelse, skola tillkomma kanslern för rikets universitet.

3. Den som vid semester eller sådan tjänstledighet, som under 2. här
ovan omförmäles, förordnas att uppehålla befattning som klinikamanuens,
äger åtnjuta ersättning, motsvarande det med befattningen förenade
arvodet.

Föreskrifter av motsvarande innehåll gälla sedan år 1939 även för de
klinikamanuenser vid karolinska institutet, vilka icke, såsom förhållandet
är med de vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet tjänstgörande
amanuenserna, äro extra befattningshavare i teknisk mening. De vid
Lunds lasarett tjänstgörande få däremot för närvarande under semesterledighet
eller ledighet för sjukdom icke behålla någon del av det å universitetets
stat upptagna arvodet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

För egen del anser jag, att samtliga assistenter samt förste och andre
amanuenser böra, därest de icke redan äro befriade från tjänstgöring under
längre tid än en månad varje år, beredas ledighet under en sammanhängande
tid av 30 dagar årligen. Om arbetet å institutionen i fråga pågår
året runt, bör semesterledighet kunna beredas därigenom att befattnings-»
havarna — som vid dessa institutioner alltid torde vara flera än en —
under den tid, då undervisning icke pågår, vikariera för varandra. Några
ökade utgifter för statsverket torde icke behöva orsakas därigenom att den
redan nu i praxis förefintliga rätten till minst en månads ledighet uttryckligen
fastställes.

Det synes likaledes skäligt, att de vid institutionerna anställda assistenterna
samt förste och andre amanuenserna få sig tillerkänd rätten att vid
tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten m. m. eller till följd av sjukdom
behålla hela eller viss del av arvodet i samma utsträckning som förut
omförmälda klinikamanuenser i Uppsala och Stockholm. Därest ett förordnande,
som normalt skulle avse en tid av ett år, av någon särskild anledning
icke omfattar fullt ett år, synes detta icke böra utgöra hinder för
att befattningshavaren får komma i åtnjutande av de här ovan omförmälda
rättigheterna.

Beträffande sättet för förordnande av assistenter
och amanuenser anför kanslern följande.

Vid universiteten förordnas assistenter och institutionsamanuenser av
kanslern på förslag av vederbörande institutionsföreståndare. Vid karolinska
institutet — där det för närvarande icke finnes någon assistent — tillsättas
institutionsamanuensema av kollegienämnden efter förslag av vederbörande
professor. Någon saklig motivering för denna olikhet torde
knappast kunna åberopas.

De oavlönade s. k. extra ordinarie amanuenserna förordnas vid alla tre
läroanstalterna av de mindre akademiska konsistorierna, respektive kollegienämnden.

Med hänsyn till den ställning som förste och andre assistenterna intaga
i den akademiska organisationen och de jämförelsevis höga krav, som
måste ställas på deras kompetens, synas de böra förordnas av kanslern
efter förslag av vederbörande fakultet eller sektion, respektive karolinska
institutets lärarkollegium.

Däremot torde knappast tillräckliga skäl föreligga för att amanuensförordnandena
vid universiteten skola meddelas av kanslern. Dylika förordnanden
— såväl beträffande förste och andre som i fråga örn tredje amanuenser
— synas vid samtliga läroanstalter kunna meddelas av lokal akademisk
myndighet, mindre akademiska konsistoriet, respektive kollegienämnden.
Anses det önskvärt att anställa oavlönade amanuenser, böra även
dessa förordnas av sistnämnda myndigheter.

Skola assistenterna vid karolinska institutet förordnas av kanslern, bör
§ 60 i stadgarna för institutet undergå ändring. Likaså erfordras ändring
i § 79 universitetsstatuterna, därest beslutanderätten i ärenden örn förordnande
av institutionsamanuenser överflyttas från kanslern till det mindre
konsistoriet.

Kanslern går vidare in på frågan om en förstärkning av assistent-
och amanuenskårerna och anför därvid följande.

Kungl. Marits ''proposition nr 302.

Enär den tjänstgöring, som för närvarande utkräves av assistenterna och
amanuenserna, i ett flertal fall är avsevärt större än som motsvarar de här
förut förordade tjänstgöringstiderna, förutsätter en arbetstidsreglering enligt
de föreslagna linjerna inrättandet av ett antal nya tjänster samt uppflyftning
av vissa amanuenstjänster till assistentbefattningar.

Utom den förstärkning av assistent- och amanuenskårerna, som är en
ofrånkomlig konsekvens av arbetstidens normering, synes emellertid av i
viss mån likartade skäl en ytterligare förstärkning av organisationen vara
påkallad i detta sammanhang. För att icke undervisningen och det löpande
arbetet å institutionerna skall alltför mycket försvåras på grund av
knappheten på kvalificerad arbetskraft, har det, såsom förut framhållits,
blivit nödvändigt att i betydande utsträckning i det ordinarie, mera rutinmässiga
arbetet lita till oavlönade medhjälpare (»extra ordinarie» amanuenser).
Detta är en nödfallsutväg, som måst anlitas i en bekymmersam
situation men som i längden är oframkomlig. Hedan nu äro svårigheterna
att erhålla lämpliga dylika arbetskrafter betydande, och enligt samstämmiga
uppgifter ökas de för varje år. Det är därför uppenbarligen nödvändigt
att söka trygga en lämplig rekrytering av det erforderliga minimiantalet
av dylika tjänster genom att ställa ett antal arvoden till förfogande
för beredande av någon ersättning åt vederbörande befattningshavare. Jag
vill betona, att dessa tredje amanuensbefattningar äro erforderliga för att
uppehålla undervisningen på dess nuvarande nivå samt för att arbetet på
institutionerna skall kunna bedrivas i hittillsvarande omfattning.

Det synes mest praktiskt, att ett visst anslagsbelopp av Kungl. Majit
tilldelas var och en av de medicinska fakulteterna samt de humanistiska
och matematisk-naturvetenskapliga sektionerna ävensom karolinska
institutet. De sålunda anvisade beloppen torde böra fördelas mellan de olika
institutionerna genom beslut av kanslern efter förslag av vederbörande
fakultet eller sektion, respektive lärarkollegiet. Det torde icke för närvarande
vara möjligt att med någon större grad av säkerhet bedöma, huru
många arvoden som erfordras. Det nuvarande, vid vissa institutioner mycket
höga antalet extra ordinarie amanuenser lämnar icke någon verklig
ledning, eftersom detta antal i hög grad beror dels på vederbörande professors
förmåga att vid institutionen knyta lämpliga studerande, dels ock på
rådande praxis i fråga örn förordnande av dylika befattningshavare, vilken
praxis uppenbarligen är mycket växlande på olika håll. Med ledning av
innehållet i de inkomna yttrandena samt den erfarenhet jag inhämtat under
handläggningen av tidigare ärenden rörande förstärkning av institutionernas
arbetskrafter har jag kommit till den uppfattningen, att 11 arvoden
böra beräknas för vardera medicinska fakulteten och 14 för karolinska institutet
samt 5 för vardera humanistiska sektionen och 17 för vardera matematisk-naturvetenskapliga
sektionen, tillhopa således 80 dylika arvoden.
Jag vill understryka, att detta antal säkerligen endast motsvarar det nuvarande
mzra/rabehovet. Vad beträffar de medicinska fakulteterna och de
matematisk-naturvetenskapliga sektionerna skulle enligt mitt förslag på
varje professor i medeltal komma icke fullt 1 Vå tredje amanuens. Inom de
humanistiska sektionerna är antalet institutioner och seminarier avsevärt
högre än det föreslagna antalet tredje amanuenser.

T ännu några fall har jag ansett mig icke kunna underlåta att i detta
sammanhang föreslå inrättandet av nya befattningar. Det är här fråga örn
institutioner, där behovet av arbetshjälp visat sig vara så trängande, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

jag ansett mig böra i mina riksdagspetita begära inrättandet av nya befattningar
eller funnit mig nödsakad att vid upprepade tillfällen bevilja anslag
ur reservfonderna (eventuellt någon gång ur docentstipendiefonderna) för
fullgörande av vissa arbetsprestationer, som pläga utföras av amanuenser.

Jag vill, för undvikande av missförstånd, särskilt understryka, att den
av mig föreslagna ökningen av assistent- och amanuenskårema i stort sett
endast hänför sig till dessa kårers nuvarande uppgifter och avser att trygga
hittillsvarande standard i fråga om undervisning och vetenskapligt arbete
Mitt förslag avser att reglera arbetstiden för de nuvarande befattningshavarna
och förbättra deras arvoden samt att inrätta nya befattningar, som
nödvändiggöras av begränsningen i arbetstid. Spörsmålet örn inrättande
av sådana nya assistent- och amanuensbefattningar, som kunna anses erforderliga
för en intensifiering och rationalisering av undervisningen eller
för direkt befrämjande av den å institutionerna bedrivna vetenskapliga
forskningen, har däremot icke varit föremål för övervägande i nu förevarande
sammanhang. Detta spörsmål liksom den viktiga frågan om förstärkning
av de tekniska hjälpkrafterna å institutionerna torde, vad beträffar
de naturvetenskapliga institutionerna, komma att upptas till behandling
av de nyligen tillsatta sakkunniga, vilka skola föreslå åtgärder till den
naturvetenskapliga forskningens främjande. Jag utgår sålunda ifrån att
en avsevärd ökning av amanuens- och assistentpersonalen skall bli erforderlig
redan under de närmaste åren.

Av omstående sammanställning framgår dels det nuvarande antalet assistenter
och amanuenser av olika slag vid universitetens och karolinska institutets
teoretiska institutioner m. m., till vilka befattningshavares avlönande
medel utgå från respektive avlöningsanslag, dels ock antalet förste
och andre assistenter samt förste och andre amanuenser enligt kanslerns
nu framlagda förslag.

Till andre amanuensen vid myntkabinettet i Uppsala, för vilken antalet
tjänstgöringstimmar för år uppgår till allenast 40, skall enligt kanslerns
förslag utgå ett grundarvode av 1 000 kronor jämte dyrtids- och kristillägg
därå. Kanslern framhåller, att denne befattningshavare måste ha mycket
högre kvalifikationer än en vanlig amanuens, och hans undantagsställning
borde egentligen markeras genom en annan tjänstebenämning än amanuens.
De föreslagna bestämmelserna rörande omfånget av amanuensernas
tjänstgöringsskyldighet böra enligt kanslerns mening icke äga tillämpning
beträffande ifrågavarande befattningshavare.

En av de två av kanslern föreslagna förste assistentbefattningarna vid
anatomisk-histologiska institutionen i Lund är avsedd för den histologiska
avdelningen. Därest denna befattning inrättas bör enligt kanslerns förslag
det nuvarande arvodet, 2 000 kronor, till en biträdande lärare i histologi
indragas. Vid bifall till förslaget örn inrättande av en förste assistentbefattning
vid farmakologiska institutionen i Lund, bör likaledes det nuvarande
arvodet, 2 000 kronor, till en biträdande lärare i farmakologi indragas.

Kungl. Majlis proposition nr 302.

Universitet, institutioner m. m.		Nuvarande	?örhållanden	Kanslerns förslag
Assi- stenter	Amanuenser	Assi- stenter	Ama- nuenser
Antal med arvode av kronor	Antal med arvode av kronor	Antal	Antal
5 040	3 360	4 200	3 150	2 520	1 680	1 050	840	l:e	2:e	l:e	2:e
Uppsala universitet:
Anatomiska............					1					1
Histologiska...........					1		1				2
Patologiska............	1		1						i	1
Fysiologiska...........					1		1				2
Medicinsk-kemiska........					1			1			2
Farmakologiska.........					1						1
Hygienisk-bakteriologiska ....					1						1
Statistiska............					1						1
Konstmuseet.......... .						1					1
Myntkabinettet.........							1					1
Museet för nordiska fornsaker .					1						1
Victoriamuseet för egyptiska forn-
saker ..............							1				1
Nationalekonomiska.......											1
Psykologiska laboratoriet ....											1
Seminariet för statskunskap . .												1
Astronomiska...........	1				1				i		1
Meteorologiska..........	1				1				i	1	2
Fysiska..............		1			3				i		3
Kemiska.............				1	4				2		4
Fysikalisk-kemiska........	1				1				1		1
Mineralogisk-geologiska.....					1						1
Paleontologiska........					1						1
Botaniska.............					2				1		3
Växtbiologiska..........					1						1	1
Zoologiska............					2						2
Geografiska............					1						1
Summa	4	1	1	1	26	1	4	1	8	3	34	3
Lunds universitet:
Anatomisk-histologiska.....	1		1 .		1				2	1	1
Patologisk-anatomiska......	1		2						2	1	2
Fysiologiska...........	1				1				1	1	1

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr SOS.

18 Kungl. Majlis proposition nr 302.

Universitet, institutioner m. m.		Nuvarande	orhållanden		Kanslerns förslag
Assi- stenter	Amanuenser	Assi- stenter	Ama- nuenser
Antal med arvode av kronor	Antal med arvode av kronor	Antal	Antal
5 040	3 360	4 200	3 150	2 520	1 680	1 050	840	l:e	2:e	l:e	2:e
Medicinsk-kemiska........	1				1			1	1		2
Farmakologiska.........					1				1		1
Psykologiska...........					1						1
Statistiska............					1						1	1
Konstsamlingarna........						1					1	1
Historiska museet........					1	1			1		2
Geografiska............					1						1	1
Folklivsforskning.........											2
Nationalekonomiska.......											1
Astronomiska...........					2						3
Fysiska..............	1				2				1		3
Kemiska.............					4				2		2
Geologisk-mineralogiska.....					2					1	2
Botaniska.............	1				2				1		2
Zoologiska............					3						3
Limnologiska...........					1						1
Ärftlighetsforskning.......					1						1
Summa	6		3		25	2		1	12	4	33	3
Karolinska institutet:
Anatomiska............					1						2
Histologiska...........					1						2
Patologisk-anatomiska......					3						5
Fysiologiska...........					1						2
Kemiska.............					2						4
Farmakologiska.........					1				1		1
Rättsmedicinska.........					1						1
Hygieniska............					1						1
Summa					11				1		18
Totalsumma	10	1	4	1	62	3	1 4	2	21	7	85	6

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

Vid institutionen för folklivsforskning i Lund äro två amanuenser anställda,
vilka avlönas från institutionens anslagsmedel till materiel m. m.
med 2 400 kronor vardera. Dessa amanuenser synas, anför kanslern, böra
jämställas med förste amanuenser och kostnaden för deras avlönande överföras
till avlöningsanslaget från materielanslaget.

Medelsbehovet till grundarvoden åt förste och andre assistenter samt
förste och andre amanuenser beräknar kanslern till 142 000 kronor vid universitetet
i Uppsala, till 164 400 kronor vid universitetet i Lund och till
50 000 kronor vid karolinska institutet eller sålunda till sammanlagt
356 400 kronor. För dyrtidstillägg beräknar kanslern i runt tal 92 700 kronor
och för kristillägg i avrundat tal 62 800 kronor. Medelsbehovet till ersättning
åt vikarier vid befattningshavares tjänstledighet till följd av
olycksfall i tjänsten m. m. eller på grund av sjukdom uppskattar kanslern

— som förutsätter att vikarie endast förordnas, då arbetet å institutionen
ovillkorligen kräver, att en ersättare finnes tillgänglig — i avvaktan på
närmare erfarenheter till 4 000 kronor vid vardera universitetet och till
2 000 kronor vid karolinska institutet eller sålunda till sammanlagt 10 000
kronor. Det totala medelsbehovet till avlöningar åt förste och andre assistenter
samt förste och andre amanuenser jämte vikariatsersättningar uppgår
sålunda enligt kanslerns beräkningar till (356 400 + 92 700 -f- 62 800
-j- 10 000 =) 521 900 kronor. Då sammanlagda beloppet av nu till assistent-
och amanuenspersonal vid universitetens och karolinska institutets
ifrågavarande institutioner och inrättningar utgående arvoden, vilka bestridas
från respektive avlöningsanslag, utgör 240 870 kronor, innebär
kanslerns förslag en kostnadsökning för statsverket av (521 900 —

— 240 870 =) i avjämnat tal 281 000 kronor eller, med beaktande av att
enligt kanslerns förslag nu utgående arvoden, tillhopa 4 000 kronor, till biträdande
lärare i histologi och farmakologi vid universitetet i Lund skola indragas
och Lunds universitets materielanslag avlastas från utgifterna, 4 800
kronor, för arvoden åt amanuenserna vid institutionen för folklivsforskning,
av (281 000 — 4 000 — 4 800 =) 272 200 kronor. Härtill böra läggas kostnaderna
enligt kanslerns förslag för arvoden åt tredje amanuenser eller
96 000 kronor, varav till arvoden åt sådana amanuenser vid universitetet
i Uppsala 39 600 kronor, vid universitetet i Lund likaledes 39 600 kronor
och vid karolinska institutet 16 800 kronor. Totala kostnadsökningen för
statsverket vid genomförande av kanslerns ifrågavarande förslag skulle sålunda
utgöra (272 200 + 96 000 =) i avrundat tal 368 000 kronor.

Yttranden.

Allmänna lönenämnden har anfört:

Allmänna lönenämnden — som funnit sig icke böra ingå på frågan, örn
statsverket hädanefter skall avlöna den nu oavlönade grupp av amanuenser,
som i universitetskanslerns förslag betecknas såsom tredje amanuenser

Kungl. Majlis proposition nr 302.

— vill i anslutning till vad som föreslagits i 1945 års statsverksproposition
(för flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 15) förorda, att andre assistenterna
benämnas assistenter och andre amanuenserna amanuenser. Särskild
tjänstebenämning — förslagsvis extra amanuenser — torde i så fall
böra fastställas för de föreslagna s. 1c. tredje amanuenserna, därest denna
grupp göres till föremål för reglering i arvodeshänseende.

Den reglering av tjänstgöringsskyldigheten för assistenter och amanuenser,
som universitetskanslern föreslagit, synes enligt lönenämndens mening
lämplig såsom allmän norm. På sätt kanslern framhållit, har man att räkna
med att den sammanlagda årliga tjänstgöringstiden kommer att i praktiken
variera inom jämförelsevis vida gränser även i framtiden. Lönenämnden
anser sig emellertid icke kunna tillstyrka, att den föreslagna arvodesregleringen
kommer att inbegripa amanuensen vid myntkabinettet i Uppsala,
för vilken antalet tjänstgöringstimmar för år uppgår till allenast 40.

Beträffande spörsmålet, huruvida arvodena till ifrågavarande befattningshavare
böra vara dyrortsgraderade eller icke, finner lönenämnden i
frågans nuvarande läge övervägande skäl tala för universitetskanslerns förslag,
att enhetliga arvoden bestämmas, oavsett befattningshavarnas stationering
å D ort, F-ort eller l ort. Vad däremot angår frågan örn dyrtidskompensation,
vill lönenämnden — som i och för sig icke funnit anledning
till erinran mot att automatisk kompensation i detta fall medgives i samband
med omreglering av arvodena — förorda att å ifrågavarande arvoden
må utgå rörligt tillägg och kristillägg enligt de grunder, som efter den 1
juli 1939 fastställts beträffande statliga befattningshavare i allmänhet, alltså
med för närvarande (15 -j- 16 =) 31 procent.

Med avseende å arvodenas storlek vill lönenämnden framhålla, att lönenämnden
— med hänsyn till den föreslagna tjänstgöringsskyldighetens omfattning
— icke kunnat undgå att finna de av universitetskanslern föreslagna
ersättningarna väl förmånliga. Detta gäller i första hand förste assistenterna,
av vilka skulle krävas en tjänstgöringstid av 5 timmar för dag
och som — med den av kanslern föreslagna tilläggsprocenten — skulle
erhålla en från 5 040 till 7 180 kronor förhöjd ersättning. Vidare må framhållas,
att den i framställningen gjorda jämförelsen mellan extra adjunkt
vid allmänt läroverk (Ex 20) och förste amanuens vid vetenskaplig institution
icke synes fullt bärande. De extra adjunkterna ha i regel avslutat
sina studier och trätt ut i fullt förvärvsarbete (åtskilliga av dem inneha
för övrigt på grund av undergången provårsutbildning full behörighet för
ordinarie adjunktstjänst), medan förste amanuenserna vid de vetenskapliga
institutionerna enligt kanslerns förslag förutsättas skola ha halvtidstjänster
och disponera tillräcklig tid för egna studier och eget vetenskapligt
arbete. Under förutsättning att tilläggsprocenten bestämmes på sätt lönenämnden
förordat, synas emellertid grundarvodena för de ifrågavarande
personalgrupperna lämpligen kunna bestämmas i enlighet med universitetskanslerns
förslag. Ifrågavarande grundarvoden jämte rörligt tillägg och
kristillägg skulle i så fall utgå i enlighet med följande sammanställning:

Rörligt tillägg

Grundarvode och kristillägg Summa

(31 %)

förste assistent..................... 5 000 1 547 6 547

assistent . ...... ................. 4 200 1 302 5 502

förste amanuens..................... 2 500 773 3 273

.amanuens .................... 1 700 524 2224

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

Därest de för närvarande oavlönade amanuenserna anses böra avlönas
av statsmedel, synas de av universitetskanslern föreslagna ersättningsgrundema,
enligt vilka arvodet skulle uppgå till 150 kronor för månad — utan
tillägg —• under högst 8 månader av året, kunna godtagas.

I de enligt uppgift numera fåtaliga fall, då här ifrågavarande befattningshavare
utöver fast arvode åtnjuta förmån av fri bostad, synes ur
rättvisesynpunkt lämpligast, att skälig ersättning för bostaden erlägges,
detta dock under förutsättning att fråga är örn bostadsrum i egentlig mening.

Lönenämnden anser sig kunna biträda förslaget, att de assistenter och
amanuenser, som icke åtnjuta ferier, medgivas förmån av semester under
30 dagar för år. I fråga om rätt att åtnjuta arvode under tjänstledighet för
sjukdom finner sig lönenämnden emellertid icke kunna tillstyrka förmånligare
villkor, än att halvt arvode medgives utgå under dylik ledighet. Vid
ledighet på grund av olycksfall i tjänsten synes oavkortat arvode böra medgivas
under förslagsvis högst sex månader.

Statskontoret har anfört följande.

Såsom kanslern för rikets universitet i ärendet framhållit, fylla assistenter
och amanuenser vid universiteten och karolinska institutet en viktig
uppgift i den akademiska organisationen. De utgöra icke endast ett nödvändigt
tillskott till den vid läroanstalterna mera fast knutna personalen
utan äro av betydelse även för rekryteringen till de permanenta lärarbefattningarna.
Det begränsade antalet akademiska lärarbefattningar medför
emellertid, att det stora flertalet innehavare av assistent- och amanuenstjänster
icke kan beredas stadigvarande sysselsättning i den akademiska
karriären. För dessa innebär tjänstgöringen som assistent eller amanuens
nackdelen av en förlängd studietid, vilket förorsakar dels ökade studiekostnader,
dels ock försenade möjligheter till erhållande av befattningar,
förenade med tjänstårsberäkning i löne- och pensionshänseende, Å andra
sidan medför givetvis den nära kontakten med institutionsföreståndaren
och hans vetenskapliga verksamhet vissa fördelar för assistenten eller amanuensen
med avseende å de egna studierna. Dessa fördelar torde vara mera
påtagliga och nackdelarna mindre framträdande för de nu oavlönade amanuenserna,
vilka vanligtvis icke avlagt någon akademisk examen. Det arbete,
som kan anförtros dessa amanuenser, är i huvudsak mindre kvalificerat
och ofta av sådan art, att det även bör kunna utföras av lägre avlönade
kvinnliga biträden. För de övriga amanuenserna ävensom för assistenterna
torde de angivna med tjänsterna förenade nackdelarna vara starkare
framträdande. Av det anförda följer, att tjänsterna i och för sig icke äro
särskilt eftersträvansvärda, och att därför vissa svårigheter kunna uppstå
vid rekryteringen.

Det är mot bakgrunden av dessa vid universiteten och karolinska institutet
föreliggande förhållanden, som spörsmålet örn assistenternas och amanuensernas
tjänstgöringstid och löneförmåner måste bedömas.

T likhet med universitetskanslern finner statskontoret motiverat, att de
avlönade befattningshavarna i assistent- och amanuensställning liksom hittills
uppdelas i olika kategorier. Kanslerns förslag i detta avseende föranleder
icke annan erinran från statskontorets sida, än att ämbetsverket anser
antalet regelmässigt avlönade befattningshavargrupper böra begränsas
lill fyra. Ämbetsverket har nämligen med hänsyn till vad förut anförts icke

Kungl. Marits ''proposition nr 302.

funnit tillräckliga skäl föreligga för att ett fast arvode beredes de nu oavlönade
amanuenserna. Ämbetsverket vill visserligen icke utesluta, att i en
del fall viss ersättning bör kunna medgivas för utförande av särskilda arbetsuppgifter.
Detta synes emellertid böra förekomma mera undantagsvis
och på samma sätt som för närvarande torde vara fallet genom hyresfri
upplåtelse av bostad eller med anlitande av till vederbörande institutions
förfogande eljest ställda medel. Frågan örn ett utnyttjande av de studerande
för enklare, mera rutinmässiga göromål inom en institution står för
övrigt i samband med spörsmålet örn anställande av tekniska och andra
biträden, vilket spörsmål statskontoret i sitt utlåtande den 21 oktober 1944
angående anslagsäskanden för Lunds universitet för budgetåret 1945/46
ansett böra göras till föremål för närmare utredning. Med hänsyn härtill
och då uppgifter icke lämnats rörande grunderna för beräkning av det antal
»tredje amanuenser», varmed de skilda institutionerna skulle förses,
måste statskontoret avstyrka anvisandet av för ändamålet begärda 96 000
kronor. I överensstämmelse med vad som föreslagits i 1945 års statsverksproposition
(för flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 15) torde i
tjänstebenämningarna andre assistent och andre amanuens beteckningen
»andre» böra utgå.

Det synes statskontoret uppenbart, att en lönereglering för ifrågavarande
befattningshavare bör förbindas med en viss reglering även av arbetstiden.
Av det skäl kanslern anfört, lär det icke låta sig göra att fastställa en
maximitjänstgöring för dessa assistenter och amanuenser. Vid sådant förhållande
torde i stället föreskrift böra meddelas om viss minimitjänstgöring.
Då de av kanslern föreslagna timtalen med få undantag överensstämma
med den minsta tjänstgöring, som nu uttages av respektive befattningshavarkategorier,
synas dessa timtal kunna godtas som norm för assistenter
och förste amanuenser. För amanuens må däremot ifrågasättas, om icke
arbetstiden av praktiska skäl bör bestämmas till hälften av den för förste
amanuens gällande. Det torde i anslutning till vad kanslern anfört böra
särskilt understrykas, att en årlig tjänstgöring, som med ett eller annat
hundratal timmar överstiger minimitjänstgöringen, icke bör anses utgöra
tillräckligt stöd för utökning av antalet befattningar. I detta sammanhang
må uppmärksammas, att kanslern föreslagit undantag från bestämmelserna
om tjänstgöringsskyldighet för amanuensen vid myntkabinettet i Uppsala,
för vilken redovisas en arbetstid av för närvarande allenast 40 timmar
per år. Enligt statskontorets mening bör denne befattningshavare
icke jämställas med assistenter och amanuenser. Han bör därför erhålla
annan tjänstebenämning än amanuens. Då hans nuvarande arvode — 1 050
kronor — icke synes för lågt för den obetydliga tjänstgöring, varom fråga
är, och då det icke bör ifrågakomma att göra detta bisysslearvode rörligt
efter levnadskostnaderna, får statskontoret avstyrka kanslerns förslag om
ändring av arvodets storlek.

Med avseende å tjänstgöringen torde ytterligare en förutsättning böra
uppställas, nämligen att den till en övervägande grad skall avse göromål
av kvalificerad beskaffenhet. Det synes nämligen icke ekonomiskt försvarligt
att utnyttja assistenter och amanuenser för maskinskrivning, bokföring
eller annat okvalificerat rutinarbete och ej heller för sådana arbetsuppgifter,
vilka med fördel skulle kunna utföras av tekniska biträden.
Nämnas må, att ersättningen per timme enligt kanslerns förslag utgör cirka
6 kronor för förste och andre amanuens, medan timersättningen för ett

Kungl. Maj:ts -proposition nr 302.

tekniskt biträde i 7 löneklassen rör sig omkring 2 kronor 30 öre. Det ligger
i sakens natur, att statskontoret icke av föreliggande handlingar och med
den tid, som stått till buds, kunnat bilda sig någon klar uppfattning om
de på skilda institutioner synnerligen varierande förhållandena i detta avseende.
Ämbetsverket vill allenast peka på ett fall, institutionen för ärftlighetsforskning
i Lund. Av handlingarna framgår, att amanuensen därstädes
redovisar 750 arbetstimmar per år, varav 125 timmar avse biträde vid
undervisningen och övriga 625 timmar icke kvalificerat institutionsarbete.
Beaktas må särskilt, att Kungl. Majit föreslagit innevarande års riksdag
att bevilja medel för inrättande vid institutionen av en befattning_ som
tekniskt biträde i lönegrad Eo 7. Med hänsyn härtill borde på sin höjd en
amanuens (med 300 arbetstimmar per år) vara erforderlig för institutionen.
Det anförda torde ytterligare belysa nödvändigheten av en särskild utredning
rörande behovet av arbetskraft för fullgörande av enklare göromål
å institutionerna. Det synes angeläget, att en dylik utredning liksom institutionsvaktmästarutredningen
bedrives i ett sammanhang för samtliga institutioner
vid universiteten och karolinska institutet.

Såsom kanslern framhållit har sedan år 1941 gällt som en allmän, ehuru
icke undantagslös regel, att rörliga tillägg icke skulle vara förenade med
arvoden i statens tjänst vare sig av bisyssle- eller huvudsysslekaraktär.
Strävandena att avveckla de rörliga tilläggen å arvodena torde ursprungligen
ha föranletts av önskan att i anslutning till löneläget enligt 1939 års
lönereglering få fastställda fasta arvoden, vilka icke skulle behöva ändras
så länge rörliga tilläggsförmåner utgingo jämlikt bestämmelserna i 1939
års avlöningsreglemente. Den ekonomiska utvecklingen under kriget har
emellertid föranlett, att de år 1941 reglerade arvodena för assistenter och
amanuenser under de tre därpå följande åren två gånger blivit föremål för
uppräkning. I betraktande härav och då statskontoret i princip hyser tvekan
om lämpligheten av den skedda avvecklingen av de rörliga tilläggsförmånerna
för innehavare av arvodesbefattningar med huvudsysslekaraktär,
vill statskontoret icke motsätta sig, att ersättning till assistenter och
amanuenser bestämmes att utgå i form av grundarvode med därå belöpande
rörliga tilläggsförmåner. I motsats till kanslern anser emellertid ämbetsverket,
att tilläggen böra utgå efter samma grunder som gälla för befattningshavare,
underkastade 1939 års lönereglementen, eller således för närvarande
med 15 procent rörligt tillägg och 16 procent kristillägg.

Under förutsättning av bifall till vad statskontoret sålunda föreslagit
har ämbetsverket under hänvisning till sina förut framförda principiella
uttalanden i den föreliggande löneregleringsfrågan icke ansett sig böra
framställa erinran mot de av kanslern för assistenterna förordade grundarvodena.
Ämbetsverket förutsätter härvid, att i varje fall förste assistenterna
skola ha avlagt licentiatexamen. Därest, såsom kanslern föreslagit,
såväl förste assistenter som assistenter skola förordnas av kanslern, torde
för övrigt bliva sörjt för att kravet på högre kompetens för innehavare av
dessa befattningar kommer att upprätthållas.

Då den ställning, som assistenterna intaga i den akademiska organisationen,
och de jämförelsevis höga krav, som mäste ställas på deras kompetens,
ansetts motivera, att de förordnas av kanslern, medan däremot
amanuenserna funnits kunna antagas av de lokala akademiska myndigheterna,
kan statskontoret icke finna tillfredsställande, att amanuensernas
löneförmåner för timme räknat skola uppgå till samma belopp som assi -

Kungl. May.ts proposition nr 302.

stenternas timersättning. Ämbetsverket får därför föreslå, att grundarvodet
till förste amanuenserna bestämmes till 2 300 kronor för år. I enlighet med
vad förut anförts bör i så fall amanuens med en minimitjänstgöring motsvarande
hälften av den för förste amanuens fastställda erhålla ett grundarvode
av 1 150 kronor för år. I samband med regleringen torde böra föreskrivas,
att, därest bostad ställes till förfogande för assistent eller amanuens
med fast arvode, skälig ersättning härför bör erläggas.

Vidkommande kanslerns förslag om avlöning under sjukledighet vill
statskontoret framhålla, att såsom särskilda skäl för klinikamanuensers
förmaner i dylikt avseende kunna åberopas de speciella risker, som äro
förenade nied deras dagliga verksamhet, och den ofta pressande tjänstgöring,
som åvilar dem. Då förhållandena för institutionsamanuenser och
assistenter äro väsentligt annorlunda, måste statskontoret ställa sig i hög
grad betänksamt mot kanslerns förslag i denna del. I varje fall synas bättre
förmåner icke böra medgivas än som gälla för extra tjänstemän. I stället
för B-avdrag torde vederbörande i så fall böra avstå halva arvodet.

Den förordade arbetstidsregleringen förutsätter en förstärkning av assistent-
och amanuenspersonalen. Det skulle givetvis ha varit önskvärt, örn
i samband härmed hade förelegat en närmare undersökning om möjligheterna
att avlasta vissa göromål från assistenter och amanuenser till tekniska
eller andra kvinnliga biträden. Statskontoret förutsätter emellertid,
att, sedan utredning i detta avseende verkställts, en omprövning kommer
till stånd av antalet assistent- och amanuensbefattningar. Det föreliggande
förslaget har icke underkastats någon mera ingående granskning från
ämbetsverkets sida. Ämbetsverket har emellertid uppmärksammat, att en
betydande förskjutning skett från amanuens- till assistenttjänster. Det redovisade
totala timtalet för nuvarande assistenter och amanuenser med
högre arvode utgör nämligen 18 745 timmar motsvarande högst 19 befattningshavare
med 1 000 timmars tjänstgöring. I ärendet har likväl beräknats
medel för icke mindre än 28 dylika tjänstemän. I detta antal ingår
bland annat 4 assistentbefattningar vid de kemiska institutionerna i Uppsala
och Lund, vilkas inrättande statskontoret avstyrkt i sina utlåtanden
den 21 oktober 1944 angående anslagsäskanden för universiteten för budgetåret
1945/46. I övrigt har föreslagits nyinrättande av assistentbefattningar
vid anatomiska, meteorologiska och botaniska institutionerna i
Uppsala, vid anatomisk-histologiska, fysiologiska, geologisk-mineralogiska
institutionerna och historiska museet i Lund samt vid farmakologiska institutionen
vid karolinska institutet (sistnämnda befattning har statskontoret
tillstyrkt i sitt utlåtande den 14 oktober 1944 angående anslagsäskanden för
institutet för 1945/46). Åtminstone vid anatomiska institutionen i Uppsala,
anatomisk-histologiska och geologisk-mineralogiska institutionerna
samt historiska museet i Lund vill det synas som örn assistentbefattningarna
borde kunna ersättas med amanuenstjänster.

Vad slutligen angår anslagsfrågorna vill statskontoret erinra, att Kungl.
Majit vid anmälan av 1945 års statsverksproposition förutsatt att medel
till arvoden åt ifrågavarande befattningshavare skulle övergångsvis anvisas
under ett särskilt anslag. Under detta torde böra upptagas kostnaderna för
grundarvodena ävensom för rörligt tillägg å dessa.

Sveriges universitets- och högskoleamanuensers förbund har hemställt
örn bifall till det av universitetskanslern framlagda förslaget till arbetstids -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

och arvodesreglering för de vid universitetens och karolinska institutets
teoretiska institutioner anställda assistenterna och amanuenserna.

Förbundet anser det synnerligen angeläget, att de nu oavlönade amanuenserna,
vilkas arbete vore oundgängligen nödvändigt för undervisningen
och institutionsarbetet, erhölle ersättning för sitt arbete i enlighet med
kanslerns förslag. Förmånen av fri bostad förefunnes ej längre för flertalet
av dessa befattningshavare. Antalet bostadsrum minskades för varje år
genom att utrymmena inom institutionsbyggnaderna måste tagas i anspråk
för undervisning och forskning. De medel, som för närvarande stöde till
institutionernas förfogande, vore för små för att lämna tillgång till ersättning
därur åt ifrågavarande befattningshavare.

Förbundet finner de av kanslern föreslagna tjänstgöringstiderna lämpliga,
örn dessa fastställas såsom maximitider. Enligt förbundets mening
vore detta motiverat med hänsyn till att arbetet på institutionerna på
grund av det experimentella arbetets natur hade en stark benägenhet att
överskrida en timmässigt fastställd ram. Det framstode som ett önskemål
såväl för institutionerna som befattningshavarna att tjänstgöringstiden ej
utmättes alltför lång. Statskontorets förslag att de av kanslern föreslagna
tjänstgöringstiderna skulle fastställas såsom minimitider måste betraktas
såsom synnerligen olämpligt. Statskontoret hade dessutom framhållit, att
ett överskridande av nämnda tjänstgöringstider med ett eller annat hundratal
timmar icke borde utgöra skäl för utökning av antalet befattningar och
givetvis då ej heller till höjning av arvodet. Förbundet ville framhålla, att
ett sådant överskridande borde kunna förekomma endast rent tillfälligtvis
och i undantagsfall. Därest de av kanslern föreslagna tjänstgöringstiderna
fastställdes såsom minimitider och dessutom den av statskontoret uttalade
uppfattningen av rätten att överskrida desamma vunne statsmakternas
godkännande, bleve resultatet otvivelaktigt det, att de reguljära tjänstgöringstiderna
inom kort komme att uppgå till dessa högre timantal, vilket
måste medföra en höjning av de av kanslern föreslagna arvodena i proportion
därtill.

Förbundet avstyrker statskontorets förslag att tjänstgöringstiden för
andre amanuenserna skulle fastställas till hälften av den för förste amanuenserna
föreslagna. Förbundet framhåller, att förslagets genomförande
måste medföra rekryteringssvårigheter för andre amanuensbefattningarna
och föranleda en utökning i förhållande till kanslerns förslag av antalet
sådana befattningar.

Förbundet motsätter sig med skärpa en sänkning av de av kanslern föreslagna
totalarvodena och anhåller, att, därest dyrtidskompensationen i enlighet
med statskontorets och allmänna lönenämndens förslag anses böra
utgå i form av rörligt tillägg och kristillägg, grundarvodena höjas och fastställas
till 5 480 kronor för förste assistent, 4 G00 kronor för andre assistent,
till 2 740 kronor för förste amanuens och till 1 860 kronor för andre
amanuens. Härigenom skulle arvodenas totalbelopp komma i nivå med de
totalbelopp, som skulle utgå enligt kanslerns förslag. Med anledning av
vad allmänna lönenämnden anfört i fråga örn arvodessättningen, framhåller
förbundet, att det svårligen kunde finna något skäl för att amanuenserna
vid de vetenskapliga institutionerna på grund av att de endast hade
halv tjänstgöring och under återstoden av tiden ägnade sig åt studier eller
vetenskaplig forskning skulle erhålla lägre ersättning för sin halvtidstjänst -

Kungl. Marits proposition nr 302.

göring än hälften av den ersättning, som tillkomma extra adjunkt vid allmänt
läroverk. Befattningshavarna hade i så gott som samtliga fall först
och främst samma kompetens som de extra adjunkterna och hade dessutom
genom fleråriga specialstudier förvärvat avsevärt högre kunskaper.
Den av allmänna lönenämnden gjorda jämförelsen med extra adjunkter,
som genomgått provår, vore helt missvisande, då dessa på grund av uppflyttning
i löneklass hade högre lön än 7 180 kronor, d. v. s. det belopp,
som legat till grund för kanslerns jämförelse. Förbundet gör vidare i anledning
av statskontorets förslag örn sänkning av det av kanslern föreslagna
grundarvodet till förste amanuenserna gällande, att universitetsmyndigheterna
icke avsett, att det skulle föreligga någon skillnad i kvalitetshänseende
mellan andre assistenterna och förste amanuenserna. Andre assistenterna
hade i själva verket ansetts böra utgöra en kategori med ungefär samma
kompetens och kvalitet på tjänstgöringen som de vanliga amanuenserna
men med större tjänstgöring än dessa.

Den av statskontoret påtalade förskjutningen från amanuens- till assistentbefattningar,
som kanslerns förslag innebär, finner enligt förbundets
mening sin förklaring i den utveckling till alltmera krävande karaktär, som
arbetet på de vetenskapliga institutionerna undergått. Särskilt gällde detta
de naturvetenskapliga och medicinska institutionerna, där framförallt instrumentteknikens
oerhörda utveckling numera ställde helt andra krav på
befattningshavarna än tidigare. Förutom på assistent- och amanuenspersonal
förelåge vid dessa institutioner en kännbar brist på teknisk och annan
biträdespersonal, varför förbundet förordade den av statskontoret påkallade
utredningen rörande behovet av dylik personal.

Förbundet framhåller slutligen, att det icke kunde underlåta att giva uttryck
åt sin oro för den utveckling, som kunde bli följden av ett frångående
av kanslerns förslag. Ett stort antal befattningshavare hade förklarat sig
i sådant fall icke kunna åtaga sig förnyat förordnande. Undersökningar
hade givit vid handen, att kompetenta ersättare ej heller stöde att erhålla
för lägre arvoden än de av kanslern föreslagna. Detta gällde särskilt några
naturvetenskapliga institutioner, vid vilka undervisningen till stor del
byggde på assistenternas och amanuensernas arbete, varför ett sådant förhållande
syntes komma att få betydande konsekvenser ej endast för forskningen
utan även för undervisningen vid dessa institutioner. Det vore förbundets
. förhoppning, att en sådan utveckling skulle kunna förhindras.
Därest icke arvodena till befattningshavarna bringades i nivå med vad
dessa kunde erhålla på andra områden, syntes den emellertid ofrånkomlig. I

I en till ecklesiastikdepartementet inkommen promemoria har professorn
T. Caspersson, som är innehavare av den vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet nyinrättade personliga professuren i medicinsk cellforskning, lämnat
en redogörelse för de ekonomiska förutsättningarna för det forskningsarbete
inom cellforskningens område, vilket bedrives vid den avdelning av
karolinska institutets kemiska institution, som skall övergå i avdelningen
för cellforskning vid det planerade medicinska Nobelinstitutet på Norrbackaområdet.
Redogörelsen utmynnar i förslag örn anvisande av anslag
av statsmedel till avlönande av två befattningshavare av den typ, som
föreslagits av universitetskanslern i förutnämnda skrivelse den 9 februari

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

1945, nämligen en förste och en andre assistent. Av redogörelsen framgår,
att driftkostnaderna vid avdelningen för cellforskning under det senast förflutna
räkenskapsåret uppgått till i runt tal 65 000 kronor. Dessa kostnader
ha helt täckts genom anslag från ett femtontal olika fonder och stiftelser,
varvid det utan jämförelse största bidraget lämnats av The Rockef
eli er Foundation. Denna stiftelse har under tio års tid med årliga bidrag
understött arbetet. För tiden den 1 oktober 1944—den 30 september 1945
utgår därifrån anslag med 34 500 kronor. I promemorian framhålles vidare
bland annat följande.

Fortsatta anslag till driftkostnaderna från The Rockefeller Foundation
vore en nödvändig förutsättning för att det vetenskapliga arbetet på avdelningen
för cellforskning skulle kunna fortsättas i önskvärd omfattning. I
karolinska institutets anslagsäskanden för nästa budgetår hade äskats medel
för avdelningen för cellforskning med dels i runt tal 14 400 kronor till
avlöningar dels ock 10 000 kronor till materiel m. m. Av dessa anslagsäskanden
hade kanslern endast till Kungl. Majit framfört yrkandet örn anslag
för sistnämnda ändamål. Till The Rockefeller Foundation hade ineddelande
lämnats, att ett belopp av 24 400 kronor begärts för avdelningen
för cellforskning i karolinska institutets anslagsäskanden. En full klarhet
över de ekonomiska förhållandena vore en förutsättning för bistånd från
stiftelsen. Skulle det visa sig, att av de 65 000 kronor, som utgjorde ett
minimibehov och varav The Rockefeller Foundation hittills bidragit med
cirka hälften, till riksdagen framfördes allenast 10 000 kronor, måste tyvärr
förutses, att stiftelsens benägenhet att giva fortsatta anslag komme
att påverkas. Detta vore särskilt beklagligt just nu, då The Rockefeller
Foundation efter inrättandet av den personliga professuren i cellforskning
vid förfrågan omedelbart förklarat sig villig att upptaga frågan örn anvisande
av ett utrustningsanslag av 150 000 kronor till den nya institutionen
för cellforskning, varvid stiftelsen dock tills vidare avvaktade riksdagens
behandling av frågan örn anslag till institutionen.

Universitetskanslern har med hänsyn till de i promemorian lämnade
upplysningarna angående de sannolika förutsättningarna för fortsatt anslag
från The Rockefeller Foundation till institutionen för medicinsk cellforskning
tillstyrkt, att framställning göres till innevarande års riksdag om
anslag till anställande vid nämnda institution av en förste och en andre
assistent av den typ, som föreslagits i kanslerns förutnämnda skrivelse den
9 februari 1945.

Vid karolinska institutets rättsmedicinska institution finnes för närvarande
en amanuensbefattning, förenad med ett arvode av 2 520 kronor för
år. Denna befattning skall enligt kanslerns i det föregående redovisade förslag
bibehållas under benämning av förste amanuensbefattning. Sedermera
har kanslern i skrivelse den 28 mars 1945, med föranledande av en av lusty
tutionsj öre standar en, professorn W. Bosaeus i ämnet gjord framställning,
vilken tillstyrkts av karolinska institutets lärarkollegium, hemställt, att i

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

stället för nämnda amanuensbefattning måtte inrättas en förste assistentbefattning.
Till stöd för detta förslag har anförts:

Undervisningen i rätts- och statsmedicin vid karolinska institutet är avsedd,
utom för de medicine kandidater, som bedriva studier vid nämnda
institut, även för de medicinare, som studera i Uppsala. Antalet kursdeltagare
har under de senaste åren uppgått till 70 å 100. För att kursdeltagarna
skola kunna tillgodogöra sig den viktiga del av undervisningen, som
består i demonstrationer och övningar, böra de uppdelas i flera grupper.
Då professorn som biträde vid undervisningen endast har en amanuens,
har en dylik uppdelning i grupper kunnat äga rum endast i mycket begränsad
utsträckning. En avsevärd förbättring skulle inträda, örn amanuensen
utbyttes mot en assistent, vars kompetens är betydligt större än amanuensens
och som därför skulle kunna jämförelsevis självständigt biträda professorn
i undervisningsarbetet.

I skrivelse den 28 november 1944 har universitetskanslern, efter framställning
av det större akademiska konsistoriet i Lund, gjort framställning
om avlåtande av proposition till innevarande års riksdag örn inrättande vid
institutionen för ärftlighetsforskning vid Lunds universitet av en personlig
forskningsassistentbefattning å övergångsstat i lönegraden A 22 för docenten
K. A. II. Håkansson och därvid anfört följande.

Docenten Håkansson, som är född 1896, blev docent i botanik vid Lunds
universitet 1923. Han har innehaft forskarstipendium samt upprätthållit
professorsbefattning i mer än 3% år och innehaft partiellt förordnande som
professor under mer än 2 år.

. Redan 1928, då han första gången sökte professur — en professorsbefattning
i botanik i Uppsala — förklarades han utan tvekan kompetent. Sedermera
har han tre gånger söht sådan professur i botanik, där professurens
ämnesområde varit differentierat, så att tyngdpunkten varit förlagd
antingen inom den systematiskt betonade eller inom den fysiologiskt betonade^
delen av ämnet. Vid dessa tre professorskonkurrenser ha meningarna
om Håkanssons kompetens och placering varit delade, huvudsakligen beroende
på att hans vetenskapliga arbete varit koncentrerat till cytologi
(cellforskning), i främsta rummet karyologi (kromosomforskning), vilket
arbetsfält, oaktat dess stora allmänbiologiska betydelse, ansetts ligga i »utkanten»
av båda de differentierade botaniska professurernas ämnesområden.

Att Håkansson är en mycket framstående cytolog torde vara ostridigt.
Professorn Muntzing, vilken tjänstgjorde som specialsakkunnig vid den
sista professorskonkurrens, vari Håkansson deltagit, förklarade i sitt sakkunnigutlåtande,
att Håkansson varit den förste verklige kromosomforskaren
vid Lunds universitet och som sådan utfört en pionjärgärning, samt
att hans forskning verkat i hög grad stimulerande på angränsande vetenskaper,
särskilt på ärftlighetsforskningen. Håkanssons vetenskapliga prestationer
äro särskilt beundransvärda, då man tar hänsyn till att han haft
att kämpa nied de svårigheter som sjukdom och en bräcklig hälsa lägga i
vägen för intensivt vetenskapligt arbete. Vid ärendets behandling inom
den matematisk-naturvetenskapliga sektionen har innehavaren av den ena
lärostolen i botanik, professorn Heribert Nilsson, i sitt tillstyrkande yttrande
framhållit, att en av våra förtjänstfullaste biologer nu står utan

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

existensmöjligheter efter över 20 års arbete i den svenska vetenskapliga
forskningens tjänst, efter en förtjänstfull lärarverlcsamhet och efter att lia
grundlagt en ekologisk skola i Lund med en rad framstående yngre forskare.

Vid tillsättning av universitetsprofessurer uppkommer ofta spörsmålet,
huruvida vissa i en konkurrens åberopade specimina kunna anses falla inom
den ifrågavarande professurens ämnesområde och följaktligen skola tas

1 betraktande vid bedömandet av graden av den vetenskapliga skicklighet,
som den sökande ådagalagt. Såväl bland de utsedda sakkunniga som inom
fakulteter och sektioner göra sig ej sällan olika meningar gällande, men de
beslutande myndigheterna pläga som regel icke draga gränserna snävt.
Detta oaktat kan det nog icke bestridas, att en sökande, som ensidigt specialiserat
sig på ett område, som icke tillhör de centrala inom den lediga
professuren, stundom haft svårt att göra sig gällande i konkurrensen, örn
icke hans vetenskapliga överlägsenhet i förhållande till övriga sökande varit
alldeles påtaglig. Det lider knappast något tvivel, att icke Håkansson, vilken
alltid haft framstående medsökande, på grund av ensidigheten i sin
speciminering befunnit sig i en ogynnsam situation.

Såsom framgår av handlingarna i ärendet, synas de resultat, vilka Håkansson
uppnått under sin hittillsvarande forskarverksamhet, vara så betydande,
att fullgod anledning föreligger att söka bereda honom möjlighet
att fortsätta sina undersökningar inom cytologien. Detta torde lämpligast
kunna ske genom att i enlighet med konsistoriets förslag bereda honom
arbetsmöjligheter på institutionen för ärftlighetsforskning genom tillskapande
vid nämnda institution av en för Håkansson avsedd personlig befattning.
Denna synes dock icke böra ha karaktären av en lärarbefattning
utan av en å övergångsstat inrättad befattning som forskningsassistent,
dock förenad med en viss ehuru obetydlig undervisningsskyldighet.

Jag vill i detta sammanhang erinra örn, att vid Uppsala universitet nyligen
inrättats en till botaniska institutionen (museet) knuten personlig
assistentbefattning i lönegraden A 17 för filosofie doktorn Seth Lundeli.

Vad beträffar avlöningsförmånerna vid den föreslagna befattningen synes
skäligt, att dessa bestämmas så, att befattningshavaren erhåller ungefär
samma avlöningsförmåner som en docentstipendiat.

En dylik stipendiat uppbär för närvarande följande avlöningsförmåner:
docentstipendium 6 000 kronor samt dyrtidstillägg och kristillägg, tillhopa

2 616 kronor eller sammanlagt 8 616 kronor.

Om den av mig föreslagna forskningsassistentbefattningen placeras i lönegraden
A 22, kommer innehavaren att å D ort (Lund) uppbära: lön
6 975 kronor samt rörligt tillägg och kristillägg, tillhopa 2 162 kronor eller
sammanlagt 9 137 kronor. Efter frånräknande av pensionsavdragen, 516
kronor, återstår ett avlöningsbelopp av 8 621 kronor.

Närmare föreskrifter rörande befattningshavarens tjänstgöringsskyldighet
torde böra meddelas av kanslern.

Av handlingarna i ärendet framgår, att docenten Håkansson, som tidigare
innehaft ordinarie forskarstipendium, för närvarande innehar ett extra
forskarstipendium, för vilket tiden emellertid utgår med utgången av april
månad innevarande år.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

Allmänna lönenämnden har anfört:

Allmänna lönenämnden far med hänsyn till i ärendet lämnade uppgifter
angående docenten Håkanssons hälsotillstånd framhålla, att inrättandet för
honom av en ordinarie tjänst synes möta betänkligheter, bland annat med
beaktande av gällande bestämmelser angående sjukpensionering av civila
statstjänstemän. Enligt lönenämndens förmenande bör det stöd, som statsverket
anses böra lämna för främjande av Håkanssons fortsatta verksamhet
såsom forskare, snarare givas i form av ett lämpligt avpassat arvode,
förslagsvis till belopp motsvarande det till Håkansson nu utgående forskarstipendiet
(7 000 kronor) jämte därå belöpande dyrtids- och kristillägg (för
närvarande 43,6 procent). Frågan om grunderna för Håkanssons pensionering
torde härvid framdeles böra upptagas till övervägande i särskild ordning.

Statskontoret har anfört:

Statskontoret kan icke undgå att hysa starka betänkligheter mot att —
på sätt i ärendet föreslagits — utbygga universitetens personalstater för att
bereda anställning åt forskare, som icke kunna vinna befordran i laga ordning.
Det måste enligt ämbetsverkets mening föreligga alldeles särskilda
skäl, örn i undantagsfall åtgärder i angivet syfte skola vidtagas. Det undandrager
sig väsentligen statskontorets bedömande, örn dylika åtgärder i förevarande
fall kunna anses motiverade med hänsyn till Håkanssons vetenskapliga
förtjänster och det gagn hans fortsatta verksamhet må bereda den
vid universiteten i övrigt bedrivna forskningen och undervisningen. Därest
så skulle vara förhållandet, bör emellertid enligt ämbetsverkets mening
för Håkanssons räkning icke inrättas en befattning med lön enligt civila
avlöningsreglementet. En tillämpning av de av universitetskanslern i ärendet
föreslagna grunderna för lönegradsplacering skulle nämligen med hänsyn
till dyrortsgraderingen leda till att eljest likställda befattningshavare
skulle hänföras till olika lönegrader vid universiteten i Uppsala och Lund
och vid karolinska institutet, vilket i skilda avseenden — främst i personhänseende
— skulle medföra icke motiverade olikheter mellan befattningshavarna.
Statskontoret får i sadant fall i stället förorda, att under anslagsposten
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,
upptages ett arvode å 6 000 kronor till en befattningshavare å indragningsstat.
Härutöver bör befattningshavaren i fråga äga åtnjuta dyrtidstillägg
och kristillägg enligt samma grunder som gälla för docentstipendiat. I anslutning
härtill lär en pensionering av Håkansson böra ske i den för motsvarande
fall övliga ordningen, d. v. s. genom att frågan härom i sinom
tid underställas Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning.

Det av universitetskanslern framlagda förslaget till arbetstids- och arvodesreglering
för vissa befattningshavare vid universiteten och karolinska
institutet avser, såsom av den lämnade redogörelsen framgått, amanuenser
och assistenter samt med dem jämförliga funktionärer vid teoretiska
institutioner och vissa andra vetenskapliga inrättningar vid de medicinska
läroanstalterna samt inom humanistiska och naturvetenskapliga sektionerna.
Såsom kanslern framhållit fylla dessa vetenskapligt utbildade medar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

betare en viktig uppgift i den akademiska organisationen. De biträda vid
undervisningen såsom föreläsare, handledare åt studerande m. m., de medverka
vid det administrativa arbetet på institutioner, seminarier och museer
och de bistå i mån av tid institutionsföreståndaren i det vetenskapliga
arbetet. Det mest kvalificerade arbetet utföres av assistenterna och amanuenserna
med högre arvode. De enklare och mera rutinmässiga uppgifterna
falla på de nu oavlönade s. k. extra ordinarie amanuenserna. De vanliga
amanuenserna få, åtminstone på de mindre institutionerna, fullgöra uppgifter
av alla slag från mycket kvalificerade sådana till relativt enkla sysslor.
Assistenterna äro i regel licentiater, ej sällan docenter, och även amanuenserna
med högre arvode äro oftast licentiater. De vanliga amanuenserna
äro med få undantag kandidater eller magistrar. Även de extra ordinarie
amanuenserna ha ej sällan avlagt akademisk examen.

Med hänsyn till att göromålen äro av mycket växlande beskaffenhet och
ställa olika krav på vederbörande funktionärer böra befattningshavarna,
såsom kanslern föreslagit, uppdelas i kategorier med olika vidsträckt tjänstgöringsskyldighet
och arvoden av varierande storlek.

Enligt kanslerns förslag skulle de avlönade assistenterna och amanuenserna
utgöras av dels förste assistenter, motsvarande de nuvarande assistenterna
(arvode 5 040 kronor), dels andre assistenter, motsvarande de nuvarande
amanuenserna med högre amanuensarvode (4 200 kronor), dels
förste amanuenser, motsvarande de nuvarande amanuenserna med vanligt
amanuensarvode (2 520 kronor), dels andre amanuenser, vilka skulle ha
ungefär samma kvalifikationer som förste amanuenserna men mindre tjänstgöringsskyldighet
och lägre arvode, dels ock tredje amanuenser. Sistnämnda
tjänstebenämning skulle tillkomma de nu oavlönade extra ordinarie amanuenser,
som enligt kanslerns förslag skulle komma i åtnjutande av arvode.

Statskontoret har icke funnit tillräckliga skäl föreligga för att ett fast
arvode tillerkännes nu oavlönade amanuenser, medan allmänna lönenämnden
icke ansett sig böra taga ställning till denna fråga. För egen del finner
jag de skäl bärande, som från universitetskanslerns sida åberopats till stöd
för förslaget att utsträcka arvodesregleringen att omfatta även vissa nu oavlönade
amanuenser. Vad tjänstebenämningarna beträffar har statskontoret
och lönenämnden förordat, att beteckningen »andre» i tjänstebenämningarna
andre assistent och andre amanuens skulle slopas, varvid lönenämnden
tillika föreslagit benämningen extra amanuens för de befattningshavare, som
enligt kanslerns förslag skulle benämnas tredje amanuenser. Övervägande
skäl synas mig tala för de av kanslern föreslagna tjänstebenämningarna.

Tjänstgöringsskyldighetens omfattning för de nuvarande assistenterna
och amanuenserna varierar, såsom av den lämnade redogörelsen framgått,
inom mycket vida gränser. Behovet av en arbetstidsreglering är därför
framträdande. Enligt kanslerns förslag i detta avseende skulle tjänstgörings -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

skyldigheten utgöra i medeltal cirka 5 timmar per dag eller 1 000 timmar
per arbetsår för förste och andre assistenter, 3 timmar per dag eller 600 timmar
per arbetsår för förste amanuenser, 2 timmar per dag eller 400 timmar per arbetsår
för andre amanuenser och 2 timmar per dag för tredje amanuenser under
den tid, de tjänstgöra. Statskontoret, som ifrågasatt, örn icke arbetstiden för
andre amanuenser borde bestämmas till hälften av den för förste amanuenserna
föreslagna, har ansett, att de av kanslern föreslagna timtalen borde
med den av ämbetsverket ifrågasatta jämkningen fastställas såsom minimitjänstgöringstider,
medan Sveriges universitets- och högskoleamanuensers
förbund, som avstyrkt statskontorets förslag i fråga örn tjänstgöringstiden
för andre amanuenserna, funnit de av kanslern föreslagna timtalen lämpliga,
örn desamma fastställdes såsom minimitider. För egen del biträder jag
lönenämndens uppfattning, att den av kanslern föreslagna tjänstgöringsskyldigheten
för assistenter och amanuenser är lämplig såsom allmän norm.
Av skäl, som kanslern anfört, torde man emellertid ha att räkna med att den
årliga tjänstgöringsskyldigheten även i framtiden kommer att i praktiken
variera inom jämförelsevis vida gränser.

I enlighet med vad kanslern föreslagit torde assistenterna böra förordnas
av kanslern efter förslag av vederbörande fakultet eller sektion, respektive
karolinska institutets lärarkollegium, och amanuenserna av lokal akademisk
myndighet, mindre konsistoriet, respektive lärarkollegiet.

Vad beträffar spörsmålet, huruvida arvodena till ifrågavarande befattningshavare
böra vara dyrortsgraderade eller icke, finner jag i likhet med
myndigheterna övervägande skäl tala för universitetskanslerns förslag, att
enhetliga arvoden bestämmas, oavsett befattningshavarens stationering å
D-ort, F-ort eller I-ort. Vad härefter angår frågan, huruvida automatisk
dyrtidskompensation skall utgå å arvodena eller örn dessa skola bestämmas
till belopp, som inbegripa sådan kompensation, ha lönenämnden och statskontoret
anslutit sig till kanslerns förslag om dylik kompensation å arvoden
åt assistenter samt förste och andre amanuenser. Medan kanslern föreslagit,
att kompensationen skall utgå i form av dyrtidstillägg och kristillägg, ha
lönenämnden och statskontoret i stället förordat, att rörligt tillägg och kristillägg
skola utgå å arvodena. Efter samråd med chefen för finansdepartementet
finner jag mig böra förorda, att samtliga arvoden bestämmas till
fasta belopp, som inbegripa dyrtidskompensation.

Mot de av kanslern för tredje amanuenser föreslagna ersättningsgrunderna,
enligt vilka arvode till dem skulle utgå med 150 kronor per månad under
högst åtta månader av året, har jag i likhet med lönenämnden icke funnit
anledning till erinran.

Vad beträffar storleken av den ersättning, som bör utgå till assistenter
samt förste och andre amanuenser, föreligga såsom av den lämnade redogörelsen
framgått skiljaktiga meningar. För egen del vill jag understryka vikten

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

aV att ifrågavarande befattningar — vid'' vilka arvodena på sätt och vis ha
karaktär av stipendier — besättas med personer, som ådagalagt vetenskaplig
begåvning och visat håg för forskning och vetenskapligt arbete. Arvodessättningen
bör ske under beaktande av att det här gäller att från grunden bygga
upp en god rekrytering för forskningen och det vetenskapliga arbetet. Jag finner
mig därför böra förorda, att arvodena bestämmas till belopp, som med
lämplig avrundning motsvara de av kanslern föreslagna grundarvodena jämte
därå belöpande dyrtids- och kristillägg. I enlighet med vad jag sålunda förordat
torde årsarvodet böra utgöra 7 200 kronor för förste och 6 000 kronor
för andre assistent samt 3 600 kronor för förste och 2 400 kronor för andre
amanuens. Därest bostad ställes till förfogande för assistent eller amanuens
med fast arvode torde, såsom lönenämnden och statskontoret föreslagit, skälig
ersättning böra erläggas.

Mot kanslerns förslag att de assistenter och amanuenser, som icke åtnjuta
ferier, skola erhålla 30 dagars semester per år har jag i likhet med myndigheterna
icke funnit anledning till erinran. Vad beträffar frågan örn rätt för
assistenter samt förste och andre amanuenser att vid tjänstledighet för
sjukdom åtnjuta arvode biträder jag lönenämndens förslag att halvt arvode
må utgå. Detta torde böra gälla för en tid av högst sex månader av ett och
samma kalenderår eller vid sjukdom, som fortgår över årsskifte, för en tid
av högst sex månader i en följd. Under tjänstledighet till följd av olycksfall
i tjänsten torde i enlighet med lönenämndens förslag oavkortat arvode böra
utgå under högst sex månader. Detsamma torde böra gälla, därest vederbörande
åtnjuter tjänstledighet eller förbjudits tjänstgöra av anledning som
i 13 § 2 mom. civila icke-ordinariereglementet sägs. Den som vid befattningshavares
tjänstledighet på grund av sjukdom eller till följd av olycksfall
i tjänsten m. m. förordnas att uppehålla befattning såsom förste eller andre
assistent eller såsom förste eller andre amanuens torde böra äga åtnjuta ersättning,
motsvarande det med befattningen förenade arvodet. Därest befattningshavaren
åtnjuter semester, torde vikarie icke böra förordnas.

Enär den tjänstgöring, som för närvarande utkräves av assistenterna och
amanuenserna, i ett flertal fall är avsevärt större än den tjänstgöring, som
enligt vad jag förordat normalt bör fullgöras av förste och andre assistenter
samt förste och andre amanuenser, förutsätter den av mig föreslagna arbetstidsregleringen
inrättandet av ett antal nya tjänster samt uppfattning av
vissa amanuenstjänster till assistenttjänster. En förskjutning från amanuens-
till assistentbefattningar är jämväl motiverad på grund av arbetets
alltmer krävande art på vissa institutioner. Oavsett arbetstidsregleringen
föreligger vid vissa institutioner behov av nya tjänster.

Av den å sid. 17 och 18 intagna sammanställningen framgår dels det nuvarande
antalet assistenter och amanuenser av olika slag vid universitetens
och karolinska institutets teoretiska institutioner m. m., till vilka befatt Bihang

till riksdagens ■protokoll 19^5. 1 sami. Nr 302.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

ningshavare medel nu utgå från respektive avlöningsanslag, dels ock antalet
förste och andre assistenter samt förste och andre amanuenser enligt kanslerns
den 9 februari 1945 framlagda förslag. Jag finner mig kunna biträda
detta förslag med följande ändringar och tillägg. I enlighet med vad kanslern
efter nämnda förslags avgivande tillstyrkt torde dels i stället för den
föreslagna förste amanuensbefattningen vid karolinska institutets rättsmedicinska
institution böra inrättas en befattning såsom förste assistent, dels
ock vid institutets avdelning för cellforskning böra inrättas en förste och
en andre assistentbefattning. Då jag i likhet med lönenämnden och statskontoret
icke anser mig kunna tillstyrka, att arvodesregleringen kommer
att inbegripa amanuensen vid myntkabinettet i Uppsala, torde i stället för
den av kanslern föreslagna befattningen såsom andre amanuens böra inrättas
en befattning såsom vetenskapligt biträde vid vården av myntkabinettets
samlingar. Till befattningshavaren torde böra utgå ett arvode av 1 050
kronor per år eller samma belopp, som utgår till den nuvarande befattningshavaren.

Vid bifall till vad jag nyss förordat skulle antalet förste assistenter komma
att uppgå till 8 vid universitetet i Uppsala, 12 vid universitetet i Lund
och 3 vid karolinska institutet eller till sammanlagt 23, antalet andre assistenter
till respektive 3, 4, 1 och 8, antalet förste amanuenser till respektive
34, 33, 17 och 84 samt antalet andre amanuenser till respektive 2, 3, 0 och
5. Då jag biträtt kanslerns förslag om inrättande dels av en föiste assistentbefattning,
avsedd för den histologiska avdelningen av den anatomisk-histologiska
institutionen vid Lunds universitet, dels ock av en sådan befattning
vid universitetets farmakologiska institution, torde, såsom kanslern
föreslagit, de under universitetets avlöningsanslag för nästa budgetår beräknade
medlen till arvoden åt biträdande lärare i histologi och farmakologi
icke böra tagas i anspråk.

Till arvoden åt förste och andre assistenter samt förste och andre amanuenser
erfordras vid bifall till vad jag förordat ett belopp av (23 X 7 200 +
+ 8 X 6 000 + 84 X 3 600 + 5 X 2 400 =) 528 000 kronor. Medelsbehovet
till ersättning åt vikarier för nämnda befattningshavare vid tjänstledighet
på grund av sjukdom eller till följd av olycksfall i tjänsten m. m.
torde i enlighet med kanslerns förslag böra uppskattas till 10 000 kronor.

Antalet arvoden till tredje amanuenser har kanslern funnit böra utgöra
lägst 80, varvid 11 arvoden beräknats för vardera medicinska fakulteten,
14 för karolinska institutet, 5 för vardera humanistiska sektionen och 17
för vardera matematisk-naturvetenskapliga sektionen. I lämpligt sammanhang
torde en undersökning böra företagas rörande möjligheterna att avlasta
vissa göromål från assistent- och amanuenspersonalen till tekniska och
andra kvinnliga biträden. I avvaktan på resultatet av denna undersökning
finner jag mig endast kunna förorda, att medel anvisas till ersättning åt 50

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

tredje amanuenser. Medelsbehovet för detta ändamål utgör (50 X 150 X
X 8 =) 60 000 kronor. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att efter
förslag av kanslern fördela dessa anslagsmedel mellan de medicinska fakulteterna
samt de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga sektionerna
ävensom karolinska institutet. Kanslern torde därefter, efter förslag
av vederbörande fakultet eller sektion, respektive lärarkollegiet vid karolinska
institutet, böra fördela de beviljade beloppen mellan de olika institutionerna.

De resultat, som docenten Håkansson under sin hittillsvarande forskningsverksamhet
uppnått, synas, såsom kanslern framhållit, vara så betydande,
att fullgod anledning föreligger att bereda honom möjlighet att fortsätta
sina undersökningar inom den botaniska cellforskningens (cytologiens) område.
Jag kan därför ansluta mig till kanslerns förslag örn inrättande för honom av en
personlig forskningsassistentbefattning vid institutionen för ärftlighetsforskning
vid Lunds universitet. Jag finner emellertid i likhet med lönenämnden
betänkligheter möta mot att, såsom kanslern föreslagit, befattningen inrättas
såsom ordinarie. Jag förordar därför, att densamma förenas med arvode.
Jag utgår härvid från att frågan om pension åt docenten Håkansson efter
särskild framställning i ämnet i sinom tid kommer att föreläggas riksdagen.
Arvodet torde i anslutning till lönenämndens förslag böra bestämmas till
10 000 kronor, vilket belopp ungefär motsvarar ett forskarstipendium jämte
därå belöpande dyrtids- och kristillägg. Befattningen torde böra inrättas
från och med nästa budgetår. Närmare föreskrifter om befattningshavarens
tjänstgöringsskyldighet torde böra meddelas av kanslern.

Under anslaget till Gemensamma universitetsändamål: Ersättning åt vissa
assistenter och amanuenser vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska
institutet torde i enlighet med vad förut angivits böra beräknas dels
528 000 kronor till arvoden åt förste och andre assistenter samt förste och
andre amanuenser, dels 10 000 kronor till vikariatsersättningar, dels ock
60 000 kronor till arvoden åt tredje amanuenser. Under detta anslag torde
vidare böra beräknas 1 050 kronor till arvode åt vetenskapligt biträde vid
vården av myntkabinettets i Uppsala samlingar och 10 000 kronor till arvode
vid den för docenten Håkansson avsedda personliga befattningen såsom
forskningsassistent. Totala anslagsbehovet skulle sålunda uppgå till
(528 000 + 10 000 + 60 000 + 1 050 + 10 000 =) i avrundat tal 609 000
kronor. Med hänsyn till ovissheten beträffande det verkliga medelsbehovet
till vikariatsersättningar torde anslaget böra givas karaktären av förslagsanslag.

Kungl. Majlis ''proposition nr 302.

II. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus:
Karolinska sjukhuset: Avlöningar.

Detta anslag är nu uppfört med 4 196 000 kronor. Beträffande personalförteckning
och avlöningsstat med tillhörande bestämmelser torde få hänvisas till
sid. 495 ff. i statsliggaren.

Direktionen för karolinska sjukhuset har i sina anslagsäskanden för nästa
budgetår förutsatt, att verksamheten vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
skulle komma att fortgå i samma omfattning som under nu löpande
budgetår. Med utgångspunkt från anslagsbelastningen under sistförflutna budgetår
har direktionen beräknat medelsbehovet under ifrågavarande anslag till
4 451 000 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 255 000 kronor. Av
anslagshöjningen betingas i runt tal 76 000 kronor av föreslagna ändringar beträffande
personalorganisationen eller löneställningen för vissa befattningshavare.
Återstoden avser automatiska ökningar eller höjning med hänsyn till
belastningen under budgetåret 1943/44. Sålunda har direktionen beräknat en
merkostnad av 20 000 kronor med anledning av att den lägre vikarierande
ekonomipersonalen tillerkänts samma löneförmåner som motsvarande extra
ordinarie personal och en merkostnad av 34 750 kronor för beviljade lönetillägg,
motsvarande kristillägg åt ordinarie och extra ordinarie befattningshavare,
åt vikarierande underläkare m. fl. Beträffande personalorganisationen
och löneställningen för vissa befattningshavare har direktionen föreslagit följande
ändringar:

a) inrättande vid radiofysiska institutionen av en befattning i lönegraden
A 28 såsom laborator, tillika avdelningsföreståndare, och en befattning i lönegraden
Eo 23 såsom biträdande strålskyddsinspektör;

b) biträdande narkosöverläkartjänsten (arvode 9 900 kronor) förändras till
befattning såsom narkosöverläkare i lönegraden Eo 26;

c) för radiumhemmets gynekologiska avdelning inrättas en befattning såsom
andre underläkare i lönegraden Ex 22;

d) för psykiatriska kliniken inrättas en befattning såsom förste underläkare
i lönegraden Ex 23;

e) 33 sjuksköterskebefattningar i lönegraden A 7 ersättas med samma antal
assistentsköterskebefattningar, varav 20 i lönegraden A 5 och 13 i lönegraden
Eo 5;

f) för medicinska kliniken inrättas en assistentsköterskebefattning i lönegraden
Eo 5;

g) på kirurgiska kliniken änställes ett halvtidstjänstgörande laboratoriebiträde
med arvode av 1 800 kronor;

h) i stället för en med arvode av 1 500 kronor förenad befattning såsom
tekniskt biträde på patologiska avdelningen inrättas en motsvarande befattning
i lönegraden Eo 4;

i) för psykiatriska kliniken inrättas en befattning såsom tekniskt biträde i
lönegraden Eo 4;

Kungl. Majda proposition nr 302.

j) för fysiologiska laboratoriet inrättas en befattning såsom laboratoriebiträde
i lönegraden Eo 7;

k) på ögonkliniken anställes ett sköterskebiträde i lönegraden U 1 i stället
för en elev;

l) arvodet till sjukgymnasten vid garnisonssjukhuset höjes från 2 400 kronor
till 3 000 kronor;

m) befattningen såsom tandtekniker i lönegraden Ex 7 förändras till motsvarande
befattning i lönegraden Eo 7;

n) uppfattning av två tandsköterskebefattningar i lönegraden U 2 till lönegraden
Eo 4;

o) en befattning såsom fotografiskt biträde i lönegraden U 2 ombildas till
befattning såsom tandsköterska i lönegraden Eo 4;

p) inrättande av två befattningar såsom sjukhusbiträden i lönegraden U 1;

q) för röntgendiagnostiska avdelningen inrättas en skrivbiträdesbefattning
i lönegraden Eo 2;

r) uppflyttning av befattningen såsom maskinmästare i lönegraden A 16
till lönegraden A 17 och av tre maskinisttjänster från lönegraden A 8 till lönegraden
A 9;

s) uppflyttning av fyra reparatörstjänster från lönegraden A 7 till lönegraden
A 8, av två reparatörstjänster från lönegraden Eo 7 till lönegraden Eo 8
och av en reparatörstjänst från lönegraden Ex 7 till lönegraden Eo 8 samt
förändring av en befattning såsom hjälpmontör i lönegraden Ex 5 till motsvarande
befattning i lönegraden Eo 5;

t) ordinariesättning av tre befattningar såsom eldare i lönegraden Eo 5 och
förändring av en befattning såsom eldare (kollämpare) i lönegraden Ex 5 till
motsvarande befattning i lönegraden Eo 5.

Beträffande motiveringen för de under d) och h)—j) upptagna förslagen,
vilka jag icke anser mig kunna understödja, torde få hänvisas till handlingarna
i ärendet.

I fråga om övriga nyss berörda förslag inhämtas av handlingarna bland
annat följande.

Nya tjänster vid radiofysiska i n s t i t u t i o n e n. Vid
förstatligandet år 1941 av forskningsavdelningarna vid Konung Gustaf V:s
jubileumsklinik uppfördes i personalförteckningen för karolinska sjukhuset en
befattning såsom förste byråingenjör, tillika avdelningsföreståndare, i lönegraden
A 26, avsedd för radiofysiska institutionen. Vid denna institution inrättades
vidare en biträdande byråingenjörsbefattning med ett arvode av 6 000
kronor. Av besparingsskäl (jfr propositionen 1941:74) uppehälles emellertid
befattningen i A 26 — tills vidare till och med budgetåret 1945/46 — på förordnande.
Den på denna befattning förordnade äger från och med innevarande
budgetår uppbära arvode, motsvarande avlöning jämlikt lönegraden Ex 22,
och den biträdande byråingenjören är från och med samma tidpunkt extra befattningshavare
i lönegraden Ex 18.

I skrivelse till medicinalstyrelsen har föreståndaren för radiofysiska institutionen,
professorn Rolf Sievert framlagt — förutom förslag till viss omläggning
av systemet för finansiering av kontrollverksamheten jämlikt lagen den 6 juni

Kungl. Majlis proposition nr 302.

1941 (nr 334) om tillsyn å radiologiskt arbete m. m. —- förslag om utökning
av personalen vid institutionens kontrollavdelning för röntgendiagnostik (avdelning
A). Av framställningen inhämtas bland annat följande.

Enligt lagen örn tillsyn å radiologiskt arbete m. m. utövas tillsynen över
efterlevnaden av lagen under medicinalstyrelsens överinseende och ledning av
radiofysiska institutionen och vid institutionen anställda befattningshavare.
Besiktning av anläggningar för röntgen och för radioaktiva ämnen samt av
förvaringsplats för de senare utföras mot gottgörelse till statsverket enligt en
av Kungl. Majit fastställd taxa. Tillsynsverksamheten är uppdelad på tre avdelningar,
varav kontrollavdelning A för röntgenanläggningar, avseende röntgendiagnostik
(medicinsk, odontologisk, veterinärmedicinsk) samt vetenskapliga,
tekniska och undervisningsändamål. Tillsynsverksamheten vid denna
avdelning omhänderhaves huvudsakligen av en förste byråingenjör, tillika avdelningsföreståndare,
och en biträdande byråingenjör. I besiktningsverksamheten
deltager tidvis även en extra fysiker, som avlönas av medel från Konung
Gustaf V:s jubileumsfond.

Antalet utförda besiktningar ha ungefär motsvarat vad som beräknades i
det år 1939 utarbetade förslag, som låg till grund för statsövertagandet av institutionens
drift år 1941. Däremot ha besiktningarna ofta ej kunnat göras så
ingående som varit önskvärt. Det har visat sig, att i medeltal vid var fjärde
anläggning, där besiktning verkställts, minst ett fall av strålpåverkan föreligger.
Någon systematiskt genomförd noggrann undersökning av de observerade
strålpåverkningarna har ännu icke kunnat utföras. Detta samt det förhållandet,
att ännu endast 60—70 procent av totala antalet anläggningar besiktigats,
giver anledning förmoda, att såväl skadefrekvensen som totala antalet
skador är större än som hittills konstaterats.

Det är emellertid med nuvarande personal icke möjligt att annat än i ringa
utsträckning utföra en mängd för den fortsatta tillsy^-verksamheten nödvändiga
arbeten. De viktigaste av dessa arbeten äro: sammanställningar över
sambandet mellan arbetsteknik, skyddsåtgärder och skador; mera ingående undersökningar
i de fall, där tydliga strålpåverkningar iakttagits och där risker
för strålskador äro överhängande; systematisk fortlöpande typbesiktning av
vissa röntgeninstrumentarier, behandlingsstativ, genomlysningsstativ m. m.
samt därmed sammanhängande strålningsmätningar; utexperimenterande av
efter elen fortsatta utvecklingen anpassad apparatur för strålnings- och andra
mätningar, avsedd bland annat för undersökningar vid besiktningarna; samt vetenskapligt
arbete inom radiofysiken, vilket är en nödvändig förutsättning för
att tillsyningsmännen skulle kunna väl behärska sitt arbetsområde. Förslag
till allmänna föreskrifter enligt 10 § lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. m.
har icke kunnat fullbordas. Därest nyssnämnda arbeten och en bearbetning
av hittills gjorda erfarenheter kunnat utföras, hade emellertid i huvudsak erforderligt
underlag för utarbetandet av ifrågavarande bestämmelser redan förelegat.

_ Huvudorsaken till att nyssnämnda delar av tillsynsverksamheten måst delvis
åsidosättas är det väsentligt ökade löpande arbetet inom avdelning A. Antalet
röntgenanläggningar för diagnostik är numera avsevärt större än vad som
beräknades år 1939. Det arbete på tjänsterummet, som varje besiktning medför^
har visat sig betydligt mera tidsödande än vad man från början tänkt sig.
Strålskyddsförslag, konsultationer och korrespondens förekomma i väsentligt
större omfattning än som tidigare beräknats. Förekomsten av icke anmälda an -

Kungl. Majda proposition nr 302.

läggningar har icke kunnat tillräckligt undersökas. I stort sett kan omfattningen
av arbetet inom avdelning A beräknas lia ökats med cirka 50 procent i
jämförelse med vad som förutsattes år 1939.

Trots att avdelningsföreståndarna vid avdelningarna B och C biträtt vid
handläggandet av ärenden tillhörande avdelning A och trots att den arbetskraft,
som anställts medelst de institutionsanslag, som äro avsedda för vetenskaplig
forskning, delvis tagits i anspråk för tillsynsverksamheten, ha tjänstemännen
på avdelning A nödgats utföra en avsevärd del av arbetet på övertid
och under semestertid. De ha sålunda under senaste ar icke kunnat uttaga
mer än halv semester, vilket är högst otillfredsställande, då båda förete för
röntgenpåverkan typiska blodförändringar.

I 1939 års utredning för tillsynsverksamheten hade uppgjorts en kalkyl, enligt
vilken summan av de inkommande avgifterna skulle komma att säkert
täcka statens kostnader för tillsynsverksamheten. Den personal, som föreslogs,
ansågs tillräcklig även om arbetet ökade med 10—15 procent. Inkomsterna av
debiterade avgifter ha blivit större än som beräknades år 1939. För avdelning
A hade för budgetåret 1942/43 beräknats 56 500 kronor men debiterats 71 910
kronor. För budgetåret 1943/44 utgjorde det debiterade beloppet cirka 73 000

kronor. _ o

Den personal, som omhänderhar tillsynsverksamheten, måste oundgängligen
ökas för att verksamheten skall kunna bedrivas i den omfattning och pa sådant
sätt, som står i överensstämmelse med lagen om tillsyn å radiologiskt arbete
m. m. Härför erfordras emellertid ett jämförelsevis stort tillskott av personal,
därest man icke genom lämpliga åtgärder möjliggör en smidig anpassning av
tillsyningsmännens arbete. Genom införande av ett licenssystem i stället för
det nuvarande avgiftssystemet skulle besiktningsfrekvensen smidigare kunna
regleras efter det större eller mindre behovet vid olika anläggningar utan att
statens årliga inkomster av tillsynsverksamheten nämnvärt fluktuerade.

Inom avdelning A måste finnas två fullt kompetenta tillsyningsmän, vilka
växelvis utföra besiktningsresor och det arbete för tillsynsverksamheten, som
utföres å radiofysiska institutionen. Därutöver fordras en extra tillsyningsman,
som allt efter behov deltager i dessa arbetsgrenar. I övrigt erfordras en
assistent, vars tjänstgöring lämpligen bör fördelas med två tredjedelar på
avdelning A och återstoden på avdelning B. Personalen på avdelning A bör
utökas på följande sätt:

Nuvarande personal	Föreslagen personal
	1 laborator, tillika avdelningsföreståndare, i lönegraden A 28
1 förste byråingenjör, tillika avdelningsföre-ståndare, i lönegraden A 26 (f. n. Ex 22)	1 strålskyddsinspektör, tillika biträdande av-delningsföreståndare, i lönegraden A 26
1 biträdande byråingenjör i lönegraden Ex 18	1 biträdande strålskyddsinspektör i lönegra-den Eo 23
	1 assistent, arvode 6 000 kronor

Med hänsyn till behovet av på självständig forskning grundad erfarenhet
måste avdelningsföreståndaren äga full vetenskaplig kompetens (docentkompetens)
i likhet med vad som är fallet med avdelningsföreståndarna för avdelningarna
B och C. Dessutom bör han ha minst fem års erfarenhet inom röntgenfysik
med speciell inriktning på röntgenanläggningar för diagnostiska och

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 303.

tekniska ändamål. Då arbetet inom avdelning A är lika eller mer omfattande
än inom avdelningarna B och C, synes avdelningsföreståndaren för avdelning
A böra erhålla samma tjänsteställning och lönegradsplaoering som de övriga
avdelningsföreståndarna.

Kompetensfordringarna för befattningen såsom strålskyddsinspektör, tillika
biträdande avdelningsföreståndare, bör vara filosofie licentiatexamen i fysik
samt minst tre års arbete inom röntgenfysik med speciell inriktning på röntgenanläggningar
för diagnostiska och tekniska ändamål. Denna tjänst motsvarar
med avseende å kompetensen den nu å personalförteckningen uppförda
befattningen såsom förste byråingenjör, tillika avdelningsföreståndare.

För den föreslagna befattningen såsom biträdande strålskyddsinspektör
böra kompetensfordringarna vara filosofie kandidat- eller ämbetsexamen med
minst två betyg i fysik samt minst tre års arbete inom röntgenfysik med speciell
inriktning på anläggningar för diagnostiska och tekniska ändamål.

För den föreslagna befattningen såsom assistent torde icke böra uppställas
några bestämda kompetensfordringar. De rent personliga kvalifikationerna
och sökandens praktiska erfarenhet av laboratoriearbete böra vara avgörande
vid befattningens tillsättande.

Medicinalstyrelsen har i skrivelse till direktionen vitsordat behovet av de av
institutionsföreståndaren föreslagna nya befattningarna med hänsyn till arbetsbördans
storlek och förordat införande av ett licenssystem.

Direktionen har i anledning av medicinalstyrelsens skrivelse hemställt, att
arbetskrafterna på radiofysiska institutionen måtte utökas med en laborator,
tillika föreståndare, i lönegraden A 28 och en biträdande strålskyddsinspektör
i lönegraden Eo 23.

Statskontoret har anfört:

För att statsverkets kostnader för kontrollorganisationen under de första
åren efter densammas inrättande icke skulle bli så omfattande har bestämts,
att förste byråingenjörstjänsten i A 26 till och med budgetåret 1945/46 endast
skall uppehållas medelst förordnande. Då framställningen giver vid handen,
att det arbete, vilket åligger avdelningsföreståndaren, icke har annan karaktär
eller är av mera kvalificerad beskaffenhet än vad som tidigare beräknats, synes
icke berättigat att nu inrätta en föreståndarbefattning i högre lönegrad än
som tidigare avsetts. Därest arbetsbelastningen kan anses kräva ökad kvalificerad
arbetskraft, bör enligt statskontorets mening den vakantsatta befattningen
i lönegrad A 26 tillsättas med bibehållande av nu befintliga tjänster.
Då vid statskontrollens införande förutsattes, att kontrollavgifterna i stort
sett skulle täcka statsverkets kostnader för den därmed sysselsatta personalen,
synes i samband nied personalökningen en omreglering av kontrollavgifterna
böra övervägas.

Allmänna lönenämnden har anfört:

Därest den föreslagna jämförelsevis betydande utökningen av personalen å
radiofysiska institutionen befinnes erforderlig, synes lönenämnden annan erinran
icke böra framställas mot de för befattningshavarna föreslagna löneställningarna,
än att den biträdande strålskyddsinspektörens placering i Eo 23
förefaller hög. Åtminstone tills vidare torde enligt lönenämndens mening en
befattning i Eo 21 vara tillfyllest, för ändamålet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Styrelsen för Konung Gustaf V:s jubileumsfond har såsom sin mening hävdat,
att en personalförstärkning av det omfång, som föreståndaren för radiofysiska
institutionen föreslagit, vore oundgängligen nödvändig för att tillsynsverksamheten
vid institutionen icke skulle såsom hittills varit fallet allvarligt
inkräkta på det vetenskapliga arbetet vid institutionen.

Narkosöverläkaren. För en biträdande överläkare (narkosöverläkare)
på kirurgiska kliniken har från och med budgetåret 1939/40 funnits
ett arvode, nu uppgående till 9 900 kronor.

Direktionen har hemställt örn förändring av denna befattning till extra ordinarie
överläkartjänst i 26 lönegraden. Till stöd för framställningen har anförts: Ifrågavarande

befattning tillkom från och med budgetåret 1939/40 på förslag
av direktionen, som i samband därmed anförde bland annat följande. Vid
de kirurgiska undervisningsklinikerna i Stockholm hade de yngsta amanuenserna
plägat tjänstgöra såsom narkosläkare. En stor olägenhet med detta
system vore svårigheten att bibehålla en betryggande kontinuitet. Narkosgivning
hade utvecklats till en specialitet. Även för forskningen inom detta
område samt för utveckling och förbättring av bedövningsmetoderna krävdes
en särskild narkosläkare. Direktionen ansåge det därför vara nödvändigt att
vid karolinska sjukhuset anställdes en sådan läkare — i likhet med vad fallet
vore vid de större sjukhusen i Amerikas förenta stater och England. Till denna
läkares uppgifter skulle även höra att instruera den s. k. narkosunderläkaren
och giva kurser i allmännarkos och lokalanästesi.

Under den därefter gångna tiden har man haft rikliga tillfällen att erfara
den mycket stora betydelse för hela vårt lands sjukvård, som befattningens
tillkomst inneburit. De därvid prövade moderna narkosformerna ha dels medfört
betydande lindring i patienternas lidanden och dels möjliggjort operativ
behandling i många fall, där sådan behandling vid tidigare narkosformer ansetts
utesluten.

Direktionen anser en självständig narkosöverläkartjänst för såväl karolinska
sjukhuset som serafimerlasarettet synnerligen behövlig. Befattningen bör liksom
överläkartjänsten i plastisk kirurgi placeras i lönegraden Eo 26.

Statskontoret har avstyrkt framställningen och därvid anfört bland annat
följande.

Enligt vad statskontoret under hand inhämtat är den nuvarande befattningen
icke förenad med heltidstjänstgöring. Direktionen har enligt statskontorets
mening icke anfört några bärande skäl för den föreslagna omändringen.
Någon ökad arbetsbörda eller utvidgning av befattningshavarens arbetsuppgifter
har icke heller åberopats.

Med anledning av vad statskontoret anfört har narkosöverläkaren T. Gördit
framhållit, att han alltsedan befattningens tillträdande haft en daglig arbetstid
av 6—10 timmar och att hans effektiva arbetstid vid 1941 års besparingsundersökningar
på sjukhuset konstaterats vara cirka 50 timmar per vecka.
Vidare har Gerdh påpekat, att hans arbete också omfattade undervisning
samt att han hela dygnet måste vara jourhavande för konsultationer och
akuta fall.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ■SOU.

Underläkare. Direktionen har hemställt om inrättande av ytterligare
en andre underläkartjänst (Ex 22) på radiumhemmets gynekologiska avdelning.
Till stöd härför har anförts:

Överläkaren för kvinnokliniken, professorn A. Westman har hos karolinska
institutet anhållit örn vidtagande av åtgärder i anledning av att sådana gynekologiska
sjukdomsfall, som stå i samband med elakartade svulster, undandragas
den på kvinnokliniken bedrivna undervisningen, då dessa sjukdomsfall
behandlas på radiumhemmets gynekologiska avdelning, varvid
ifrågasatts, att överläkaren för sistnämnda avdelning skulle där meddela
undervisning beträffande dylika sjukdomsfall. Nämnde överläkare lär emellertid
ha ansett sig förhindrad härtill örn ej en utökning av avdelningens
läkarkrafter kunde ge honom möjlighet att vid sidan av sina övriga arbetsuppgifter
medhinna sådan undervisning. Forskningsnämnden för Konung
Gustaf V:s jubileumsfond har meddelat, att en extra läkare anställts
på avdelningen med avlöning av medel, som ställts till förfogande av cancerföreningen,
men att bidrag från föreningen icke kunde påräknas efter
den 1 juli 1945. Med hänsyn till angelägenheten av att undervisning beträffande
ifrågavarande sjukdomsfall kommer till stånd och då en ökning
av antalet läkare på avdelningen även ur sjukvårdssynpunkt är påkallad på
grund av ökning av avdelningens verksamhet, anser sig direktionen böra
föreslå, att antalet läkare på avdelningen utökas med en andre underläkare.

Universitetskanslern har, i likhet med lärarkollegiet vid karolinslca institutet,
tillstyrkt framställningen.

Statskontoret har avstyrkt förslaget med följande motivering.

Av besparingsberedningen tillkallade sakkunniga förordade år 1941 indragning
av två eller åtminstone en andre underläkartjänst på radiumhemmet.
Chefen för ecklesiastikdepartementet förordade för sin del efter ytterligare
utredning i propositionen 1943: 175, att en förste underläkartjänst indroges.
Riksdagen medgav emellertid endast utbyte av en förste underläkartjänst mot
en andre underläkarbefattning. Vid nu angivna förhållande måste statskontoret
bestämt motsätta sig inrättande av en ny läkartjänst å radiumhemmet.
Därest förstärkning av underläkarkrafterna erfordras å gynekologiska avdelningen
synes möjlighet härtill förefinnas genom en omfördelning mellan radiumhemmets
olika avdelningar av redan befintliga läkartjänster.

Assistent sköterskornas löneställning. Vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet finnas ordinarie befattningar i lönegraden
A 7 icke blott för sjuksköterskor, som fullgöra tjänstgöring i mera självständig
ställning (avdelnings-, operations-, röntgen-, laboratorie- och polikliniksköterskor)
utan även för ett visst antal sköterskor med uppgifter, motsvarande
dem som åvila assistentsköterskor i lönegraden Eo 5. Den senare anordningen
har vidtagits huvudsakligen emedan befordringsmöjligheterna för dessa
sköterskor eljest skulle bli ogynnsamma och inverka menligt på rekryteringen.

I besparingssyfte föreslog direktionen i sina anslagsäskanden för innevarande
budgetår, att placering i lönegraden A 7 i regel borde — liksom vid flertalet
andra sjukhus — förbehållas sköterskor i mera självständig ställning. Ordinarie

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

sjuksköterskebefattningar i nämnda lönegrad, vilka innehafts eller innehades
av assistentsköterskor, borde vid ledighet ersättas med tjänster i lönegraden
Eo 5. Departementschefen (1944 års åttonde huvudtitel, sid. 202 och 212)
anslöt sig till direktionens förslag. Riksdagen (skrivelsen 1944: 8, sid. 27 f.)
ansåg sig emellertid böra ifrågasätta, om icke ett antal ordinarie tjänster
alltjämt borde finnas för assistentsköterskor, avsedda i första hand för de
assistentsköterskor, som hade en mera ansvarsbetonad tjänstgöring och begärde
utredning i frågan.

På Kungl. Maj:ts uppdrag har nu direktionen verkställt den begärda utredningen.
Direktionen har föreslagit, att större delen av ifrågavarande assistentsköterskor
placeras i lönegraden A 5 och den mindre delen i lönegraden
Eo 5. Av utredningen må här återgivas följande.

Antalet sjuksköterskebefattningar i lönegraden A 7 utgör vid karolinska
sjukhuset 155 och vid serafimerlasarettet 60. Antalet assistentskötersketjamster
i lönegraden Eo 5 är respektive 130 och 60. Av de ordinarie äro för närvarande
33 befattningar vid karolinska sjukhuset och 15 vid serafimerlasarettet
förenade med assistentskötersketjänstgöring eller därmed jämställd
tjänstgöring.

Riksdagen har särskilt framhållit, att de nattjänstgörande assistentsköterskorna
hade ett betydande ansvar. Nattjänsten utövas huvudsakligen av
assistentsköterskor. För de på övergångsstat i lönegraden A 7 uppförda nattöversköterskor,
som ännu icke kunnat — i enlighet med vad i propositionen
1942:288, sid. 43, förordats — ersättas med elever,1 är tjänstgöringen mer
eller mindre kontinuerligt förlagd till natten. Vårdavdelningarnas nattjänstgörande
assistentsköterskor och nattsköterskorna vid serafimerlasarettet alternera
däremot periodvis mellan natt- och dagtjänst. Den omständigheten, att
de tidvis fullgöra nattjänst, kan icke i och för sig anses innebära en särskild
ansvarsställning, som bör föranleda högre löneställning.

Om samtliga sjuksköterskor, som intaga en mera självständig ansvarsställning,
hänföras till lönegraden A 7, synas övriga sjuksköterskor i ansvarshänseende
vara tämligen jämställda, varför ur denna synpunkt icke torde föreligga
någon anledning till lönedifferentiering dem emellan. Ur andra synpunkter kan
emellertid skäl föreligga för en lönedifferentiering. Dels kan tjänstgöringen
på viss eller vissa avdelningar vara särskilt tyngande och i följd därav föranleda
rekryteringssvårigheter, för vilkas undanröjande en förhöjd löneställning
kan bli erforderlig, och dels föreligger ur befordringssynpunkt anledning att
viss möjlighet till befordran inom assistentsköterskegraden beredes sådana
assistentsköterskor, som icke inom skälig tid kunna befordras till befattningar
såsom avdelningssköterskor eller därmed jämställda tjänster. Under
åberopande av 1944 års riksdags uttalande, att assistentsköterskorna vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet icke böra helt berövas befordringsmöjligheterna
inom assistentsköterskegraden, får direktionen hemställa, att
ett antal ordinarie befattningar för assistentsköterskor måtte finnas tillgängliga
vid vartdera sjukhuset för att disponeras under nyss angivna särskilda
förutsättningar. Antalet dylika ordinarie assistentsköterskebefattningar sy 1

Direktionen Ilar undersökt möjligheten av att i stället ersätta nattsköterskorna med sköterskebiträden
men funnit ett dylikt utbyte icke för närvarande böra ifrågakomma. Statskontoret
bär i avgivet yttrande anslutit sig till denna uppfattning men ansett frågan böra
återupptagas vid gynnsammare tidpunkt.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

nes tills vidare i avbidan på att närmare erfarenhet vinnes kunna begränsas
till förslagsvis 20 vid karolinska sjukhuset och 15 vid serafimerlasarettet.
I den mån förutsättningar för befattningarnas ibruktagande saknas,
synas befattningarna böra få uppehållas av extra ordinarie assistentsköterskor.

Riksdagen har erinrat örn att sjuksköterskor vid dövstumskolorna äro placerade
i lönegraden A 6. Till denna lönegrad äro även hänförda översköterskor
vid statens sinnessjukhus. De båda sistnämnda kategorierna torde dock vara
närmast jämförliga med avdelningssköterskor. Med hänsyn till assistentsköterskornas
ansvar och omfattande utbildning finner direktionen skäl tala för
att även de ordinarie assistentsköterskebefattningarna placeras i 6 lönegraden.
Emellertid skulle rekryteringen av landsortssjukhusens kvalificerade sjuksköterskebefattningar
kunna ogynnsamt påverkas därigenom. Begynnelselönen
för extra ordinarie assistentsköterskor vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
synes nämligen överstiga begynnelselönen för avdelningssköterskor
vid landstingens sjukhus, sådan denna bestämts för år 1945 i en mellan landstingsförbundet
och svensk sjuksköterskeförening träffad överenskommelse.
Visserligen kunna lönerna för landstingssjukhusens sköterskor väntas bli höjda
inom en snar framtid, men då en allmän utredning angående lönesättningen
för sköterskorna vid landets sjukhus torde vara att vänta, anser sig direktionen
böra inskränka sig till att förorda, att de ordinarie assistentsköterskorna vid
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet placeras i lönegraden A 5. En
sådan lönesättning torde icke föregripa nyssnämnda utredning.

Av de 33 sjuksköterskebefattningar i lönegraden A 7 vid karolinska sjukhuset,
som äro förenade med assistentskötersketjänstgöring, äro 9 vakanta
och kunna omedelbart ersättas med assistentsköterskebefattningar i lönegraden
Eo 5. Övriga 24 assistentsköterskebefattningar i lönegraden A 7 synas böra
upptagas på övergångsstat för att framdeles vid uppkommande vakans ersättas,
20 befattningar med assistentsköterskebefattningar i lönegraden A 5 och
4 befattningar med dylika befattningar i lönegraden Eo 5.

Inom direktionen har professorn J. W. Nordenson anmält avvikande mening
och anfört i huvudsak följande.

Villkoren för befordran av assistentsköterska till ordinarie tjänst böra klart
fastställas. Antalet ordinarie tjänster böra fördelas på karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet i förhållande till antalet assistentskötersketjänster. Då
antalet assistentsköterskor vid karolinska sjukhuset är dubbelt så stort som
vid serafimerlasarettet, bör därför 36 ordinarie assistentskötersketjänster fördelas
med 24 på karolinska sjukhuset och 12 på serafimerlasarettet. Då den
föreslagna placeringen av assistentsköterskor i ordinarie ställning skulle göra
anordningen med nattvakande assistentsköterskor ännu dyrare, är en förnyad
utredning av frågan örn nattjänsten nödvändig.

Statskontoret har erinrat, att chefen för finansdepartementet den 30 september
1944 bemyndigats tillkalla sakkunniga för utredning av de statsanställda
sjuksköterskornas m. fl. löne- och anställningsförhållanden (jfr riksdagens
skrivelse 1944: 451). I betraktande av de skäl direktionen anfört till
stöd för sitt förslag ville statskontoret emellertid icke motsätta sig, att ett
antal ordinarie befattningar i assistentsköterskegraden med placering i lönegraden
A 5 redan nu inrättades.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30%.

Allmänna lönenämnden har anfört:

Såsom direktionen framhållit, torde en allmän utredning angående avlöningsförhållandena
för sjuksköterskor inom kort igångsättas. Vid sådant förhållande
kan lönenämnden icke tillstyrka förslaget om inrättande av för
assistentsköterskor avsedda ordinarie sjuksköterskebefattningar i A 5 vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet.

Ny sjukvårdspersonal. Direktionen har bland annat föreslagit
inrättande av en assistentskötersketjänst (Eo 5) på medicinska kliniken, anvisande
av 1 800 kronor för anställande av ett halvtidstjänstgörande laboratoriebiträde
på kirurgiska kliniken och anställande av ett sköterskebiträde
(Ul) i stället för en elev på ögonkliniken. Till stöd härför har anförts huvudsakligen
följande.

Då personalen på fysikaliska avdelningen visat sig otillräcklig, har behovet
av förstärkning provisoriskt tillgodosetts genom överflyttning till avdelningen
av en ordinarie sjuksköterska, som efter långvarig sjukdom är urståndsatt att
fullgöra vanlig skötersketjänst men vars hälsotillstånd dock medger, att hon
fullt tillfredsställande kan ombesörja vissa fysikaliska behandlingar. Härigenom
har vunnits, att arbete kunnat beredas henne och att ett avsevärt ökat
antal patienter kunnat mottagas på avdelningen, varigenom sjukhusets inkomster
stegrats. Genom höjning av behandlingsavgifterna kommer inkomsterna
att ytterligare ökas med ett beräknat belopp av cirka 4 000 kronor
för år. På den vårdavdelning av medicinska kliniken, från vilken sköterskan
flyttats, ersättes hon för närvarande av en extra sköterska. Då ringa utsikt
finnes, att den ordinarie sköterskan skall kunna återgå i tjänst där, hemställer
direktionen, att ytterligare en extra ordinarie assistentskötersketjänst måtte inrättas
för nämnda medicinska avdelning.

Överläkaren för sjukhusets kirurgiska klinik, professorn J. Hellström har,
under åberopande att den behandling med A. P .-tabletter, som sedan början
av innevarande år tillämpats på kliniken såsom förebyggande åtgärd mot blodpropp,
krävde ökad laboratoriepersonal, hemställt, att en laboratoriesköterska
på kemiska centrallaboratoriet, som tidigare varit placerad på den kirurgiska
garnisonsavdelningen, måtte återflyttas till nämnda avdelning och att i stället
en ny laboratoriesköterska måtte anställas vid centrallaboratoriet. Direktionen
ämnar verkställa utredning rörande organisationen av laboratorieverksamheten
vid sjukhuset och serafimerlasarettet, då laboratoriernas kapacitet synes
vara otillräcklig. I avbidan på resultatet av utredningen anser sig direktionen
böra inskränka sig till att hemställa — bland annat — att ett arvode av
1 800 kronor flir år anvisas för ett halvtidsanställt laboratoriebiträde på den
kirurgiska kliniken för ifrågavarande behandling.

Överläkaren för sjukhusets ögonklinik, professorn J. W. Nordenson har
hemställt, att ett sköterskebiträde måtte anställas på den allmänna avdelning
av kliniken, som fått tagas i bruk från och med den 1 juli 1043. Då den sjukvårdselev,
som beräknats för nämnda avdelning, icke kunnat erhållas och då
det under nuvarande förhållanden icke är sannolikt att någon sådan elev kan
erhållas under nästa budgetår, synes det vara nödvändigt att då ersätta denna
elev med ett sköterskebiträde.

Statskontoret har avstyrkt framställningen om inrättande av en ny assistentskötersketjänst
med hänsyn till att ett liknande förslag för innevarande

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

budgetår icke bifallits. Utbytet av en elev mot ett sköterskebiträde på ögonkliniken
har ämbetsverket icke velat motsätta sig.

Sjukgymnasterna. Direktionen har hemställt om höjning av arvodet
åt sjukgymnasten vid garnisonssjukhuset, vilken har en daglig arbetstid
av omkring 4 timmar, med 600 kronor till 3 000 kronor och härom anfört:

Chefläkaren för garnisonssjukhuset har hemställt om förhöjt arvode för den
sjukgymnast, som omhänderhar sjukgymnastisk behandling av inneliggande
patienter därstädes. Då det arvode av 2 400 kronor, som direktionen fastställt
för henne i samband med sjukhusets övertagande, för närvarande måste anses
alltför lågt i förhållande till det arbete, som ankommer på henne, synes höjning
av detta arvode till ett av chefläkaren föreslaget belopp av 3 000 kronor
vara befogad.

Statskontoret har ansett, att någon höjning av arvodet icke för närvarande
borde ifrågakomma.

Tandvårdspersonalen. Direktionen har gjort framställning om
förhöjd löneställning åt den på tandpolikliniken anställda tandteknikern och
åt där tjänstgörande tandsköterskor, av vilka en innehar befattning såsom
fotografibiträde. Direktionen har anfört:

Tandteknikern är för närvarande placerad i lönegraden Ex 7 och tandsköterskorna
samt fotografibiträdet i lönegraden U 2. Enligt förslag av poliklinikföreståndaren
skulle den förre placeras i lönegraden A 7 och de senare i lönegraderna
A 5 eller Eo 5.

Enlig vad direktionen inhämtat kan förslag förväntas om placering av den
militära tandvårdens tandsköterskor i lönegraden Eo 4. I anledning härav får
direktionen föreslå, att två tandsköterskor samt fotografibiträdet placeras såsom
tandsköterskor i lönegraden Eo4. Direktionen förordar även extra ordinarie
anställning för tandteknikern i lönegraden Eo 7.

Föreståndaren för tandpolikliniken S. T. Thuréns har i yttrande till direktionens
protokoll förordat, att tandteknikern placeras i lönegraden A 7,
två av tandsköterskorna i lönegraden A 5 och den tredje i lönegraden Eo5.

Statskontoret har anfört:

Enligt vad statskontoret under hand inhämtat tjänstgör på tandpolikliniken,
förutom tandsköterskor och fotografibiträde, två sjuksköterskor. Då behovet
av viss kvalificerad personal för polikliniken härigenom synes tillgodosett,
måste statskontoret motsätta sig, att tandskötersketjänsterna och fotografibiträdestjänsten
i U 2 ersättas med mera kvalificerade befattningar i den föreslagna
lönegraden.

Allmänna lönenämnden har lämnat direktionens ifrågavarande förslag utan
erinran.

Nya sjukhusbiträden (städerskor). Direktionen har hemställt
örn inrättande av ytterligare två befattningar såsom sjukhusbiträden i
lönegraden U 1. Som skäl härför har direktionen i huvudsak anfört:

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

Avdelning 29 av civilförvaltningens personalförbund har hos direktionen
hemställt, att antalet sjukhusbiträden (städerskor) vid sjukhuset måtte ökas
med tre för möjliggörande av erforderlig justering av städerskedistrikten inom
vissa avdelningar av sjukhuset. Därjämte har dels överläkaren för sjukhusets
kirurgiska klinik, professorn J. Hellström hemställt om ytterligare en städerska
på klinikens operationsavdelning, dels laboratorn på det fysiologiska
centrallaboratoriet hemställt örn ytterligare en städerska på nämnda laboratorium.

Innan närmare utredning angående eventuella jämkningar av städerskedistrikten
verkställts, kan det icke med säkerhet bedömas huru stor personnalökning
erfordras för städningsarbetets behöriga fullgörande. På vissa avdelningar,
särskilt kirurgiska klinikens operationsavdelning och förlossningsavdelningen,
har det emellertid förelegat stora svårigheter att med nu tillgänglig
städningspersonal fullgöra erforderlig städning och renhållning. Med hänsyn
till de stora risker, som ett åsidosättande av städningen och renhållningen
på operationsavdelningen och förlossningsavdelningen kan innebära, anser sig
direktionen böra hemställa, att ytterligare två sjukhusbiträden (städerskor)
måtte få anställas för tillgodoseende i första hand av renhållningen på dessa
avdelningar.

Statskontoret har anfört, att då frågan örn städningsarbetets omorganisation
för närvarande vore föremål för direktionens övervägande, medel icke syntes
böra beräknas för anställande av ytterligare städerskor.

Skrivbiträde. Direktionen har hemställt om inrättande av en ny befattning
som extra ordinarie skrivbiträde (Eo 2) på röntgendiagnostiska avdelningen.
Av en till grund för förslaget liggande framställning av överläkaren
på avdelningen, professorn Å. Åkerlund inhämtas:

Antalet röntgenundersökningar har kontinuerligt ökats från 20 457 under
februari—december 1940 till 37 130 under år 1943. På grund av denna alltjämt
fortsättande ökning har arbetet på expeditionen kraftigt ökats, så att
trots betydande övertidsarbete endast den allra viktigaste delen av arbetet
medhinnes och betydande oreda i filmarkivet vållats. På avdelningens expedition
måste därför snarast anställas ytterligare ett extra ordinarie kontorsbiträde
och ett skrivbiträde. Skrivbiträdets uppgift är att sortera, arkivera
samt framtaga ur arkivet alla filmer, vilket arbete är synnerligen tidsödande
och kräver stor noggrannhet. Detta arbete har förut delvis utförts av de biträden,
som tjänstgöra som korridorvakter på respektive röntgenavdelningar,,
men på grund av den starkt ökade belastningen på avdelningarna har dessa
biträdens arbete där blivit så betungande, att annat arbete ej medhinnes.

Statskontoret har ansett behovet av skrivbiträdet icke vara tillfredsställande
styrkt.

Förbättrad lönest ä Ilning för maskinpersonal m. m.
De sakkunniga, som inom socialdepartementet tillkallats för översyn av tjänsteförteckningen
vid statens sinnessjukhus m. m. (tjänsteförteckningssaklcunniga
för statens sinnessjukhus) lia i sitt den 18 januari 1943 avgivna betänkande
upptagit till behandling vissa frågor beträffande lönegradsplaceringen,
för maskinpersonal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Beträffande maskin mästarens vid karolinska sjukhuset
löneställning ha de sakkunniga anfört bland annat följande.

En viss skillnad i lönehänseende synes motiverad mellan maskinmästaren
vid karolinska sjukhuset och de högst placerade maskinmästarna vid sinnessjukhusen.
För de sistnämnda ha de sakkunniga, i likhet med 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga,
förordat en uppf lyftning till 15 lönegraden. Maskinmästaren
vid karolinska sjukhuset är för närvarande placerad två lönegrader
högre än maskinmästare av lia klass vid statens sinnessjukhus. Direktionen
för karolinska sjukhuset hade i skrivelse den 26 oktober 1938 föreslagit
befattningens placering i 20 lönegraden, varvid såsom jämförelse åberopades
övermaskinistbefattningarna vid statens järnvägars ångfärjor. Mot detta förslag
framfördes invändningar både av statskontoret och allmänna civilförvaltningens
lönenämnd, varvid lönenämnden — under erinran att maskinmästarna
av lia klass vid statens sinnessjukhus vore placerade i 14 lönegraden
och att underinspektörerna vid yrkesinspektionen tillhörde 16 lönegraden
— förklarade sig icke kunna tillstyrka en högre placering av maskinmästaren
vid karolinska sjukhuset än i sistnämnda lönegrad. I förnyat
yttrande den 6 februari 1939 i anledning av myndigheternas remissyttranden
anslöt sig direktionen för karolinska sjukhuset till lönenämndens förslag,
att maskinmästaren vid sjukhuset borde placeras i 16 lönegraden.
Föredragande departementschefen (propositionen 1939: 206 sid. 80) biträdde
detta förslag, och riksdagen beslöt i enlighet härmed.

Därest i enlighet med 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas och de sakkunnigas
samstämmiga förslag maskinmästarna av l:a klass vid statens sinnessjukhus
uppflyttas till 15 lönegraden och maskinmästaren vid karolinska
sjukhuset därjämte skulle bibehållas i oförändrad löneställning, skulle den
nuvarande skillnaden i lönehänseende mellan sistnämnda befattningshavare
och de förstnämnda komma att minskas från två lönegrader till en. Enligt de
sakkunnigas uppfattning förefaller den nuvarande lönegradsskillnaden icke
omotiverad med hänsyn till beskaffenheten av anläggningen å karolinska sjukhuset,
omfattande olika specialavdelningar som icke förefinnas vid sinnessjukhusen.
I konsekvens härmed synes de sakkunniga fog föreligga för övervägande,
huruvida icke en uppfattning av maskinmästaren vid karolinska
sjukhuset till 17 lönegraden bör äga rum, därest maskinmästarna av l:a klass
vid statens sinnessjukhus placeras i 15 lönegraden. För ett dylikt övervägande
talar även den omständigheten, att underinspektörerna vid yrkesinspektionen
numera efter förslag av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga uppflyttas från
16 till 17 lönegraden.

Förslaget om uppflyttning av maskinmästaren från 16 till 17 lönegraden
har tillstyrkts av direktionen för karolinska sjukhuset och allmänna lönenämnden
men avstyrkts av statskontoret.

Beträffande maskinisternas vid karolinska sjukhuset
löneställning ha tjänsteförteckningssakkunniga för statens sinnessjukhus anfört
följande.

För närvarande finnas vid karolinska sjukhuset 1 maskinist av Ira klass i
lönegraden A 12 och 3 maskinister av 2:a klass i lönegraden A 8. Maskinisten
av l:a klass är maskinmästarens medhjälpare och ställföreträdare, och maskinisterna
av 2:a klass äro avsedda för vakttjänstgöringen å maskinavdelningen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

vilken tjänstgöring omfattar hela dygnet under största delen av året (propositionen
1939:206 sid. 77).

Vad beträffar maskinisten av lia klass är denne för närvarande placerad två
lönegrader högre än maskinist av lia klass vid sinnessjukhus. Sistnämnda
befattningshavargrupp har av de sakkunniga föreslagits till uppflyttning från
lönegraden A 10 till Ali. De sakkunniga ha emellertid icke funnit anledning
ifrågasätta den konsekvensen av nämnda förslag, att maskinisten av lia klass
vid karolinska sjukhuset skulle uppflyttas från A 12 till A 13. Någon nedflyttning
från A 12 till All synes å andra sidan, med tanke på den ifrågavarande
anläggningens beskaffenhet, icke heller böra ifrågakomma. De sakkunniga
föreslå, att maskinisten av lia klass vid karolinska sjukhuset bibehålies
i oförändrad lönegrad (A 12).

I fråga om maskinisttjänsterna av 2:a klass vid karolinska sjukhuset föreslå
de sakkunniga enahanda förändring i löneställningen, som av dem föreslagits
beträffande maskinisttjänst av 2:a klass vid sinnessjukhus. I enlighet
härmed böra maskinisttjänsterna av 2:a klass vid karolinska sjukhuset uppflyttas
från lönegraden A 8 till A 9. Samtliga maskinisttjänster vid karolinska
sjukhuset torde, liksom vid sinnessjukhusen, hädanefter böra upptagas
utan klassbeteckning.

De av de sakkunniga behandlade maskinisttjänsterna av 2:a klass vid
karolinska sjukhuset benämnas numera maskinisttjänster av 3:e klass.

Förslaget om uppflyttning av de tre ordinarie maskinisterna av 3:e klass vid
karolinska sjukhuset från 8 till 9 lönegraden har tillstyrkts av direktionen för
karolinska sjukhuset och allmänna lönenämnden men avstyrkts av statskontoret.

Tjänsteförteckningssakkunniga för sinnessjukhusen ha beträffande frågan
om löneställningen för reparatörspersonal vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet uttalat, att de saknade
bestämda hållpunkter för att kunna tillstyrka av vederbörande personalorganisation
framställt yrkande, att samtliga ordinarie och extra ordinarie reparatörst
jänster vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet skulle förändras
till montörs- eller förste reparatörst jänster i 10 lönegraden. De sakkunniga
erinrade, att reparatörerna vid telegrafverket och statens vattenfallsverk
hänförts dels till den normala reparatörsgraden, nämligen lönegraden
A 7, dels till lönegraden A 8, medan montörer vid statens vattenfallsverk
tillhörde lönegraden A 9; förste reparatörer vid telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk vore inplacerade i lönegraden A 10. Såvitt
de sakkunniga kunnat finna, förelåge vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
speciella förhållanden i förevarande hänseende, vilka icke
ägde sin motsvarighet vid sinnessjukhusen. Med hänsyn härtill och då
dessutom frågan örn ifrågavarande reparatörers löneställning prövats av
1939 års tjänsteförteckningssakkunniga, ansågo sig de sakkunniga icke böra
ingå på förevarande spörsmål.

Direktionen för karolinska sjukhuset har i utlåtande i anledning av tjänsteförteckningssakkunnigas
för sinnessjukhusen förslag framhållit, att reparatörerna
vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet i lönehänscende vore

Bihang till riksdagens protolcoll lSlt5. 1 sami. Nr 302. 4

Kungl. May.ts proposition nr 302.

sämre ställda än motsvarande befattningshavare vid sinnessjukhusen, vilka
i regel vore placerade i 8 lönegraden, samt hemställt, att ifrågavarande reparatörer
måtte placeras i sistnämnda lönegrad, till dess det efter närmare utredning
kunde avgöras, i vilken omfattning de borde uppflyttas i högre lönegrad.

Genom beslut den 22 september 1944 uppdrog Kungl. Majit, i anledning
av en av civilförvaltningens personalförbunds avdelning 29 gjord framställning i
ämnet, åt allmänna lönenämnden att verkställa utredning och avgiva förslag
beträffande lönegradsplaceringen för montörer och reparatörer vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet. Lönenämnden har med skrivelse den 23 november
1944 inkommit med utredning och förslag i ämnet. Lönenämnden har
anfört bland annat följande.

Det nuvarande antalet lönegradsplacerade reparatörs- och montörsbefattningar
vid ifrågavarande sjukhus framgår av följande sammanställning:

Befattningshavare	Karolinska sjukhuset Antal, lönegrad	Serafimerlasarettet Antal, lönegrad
elektriska reparatörer.....	2 A 7, 1 Eo 7, 1 Ex 7
mekaniska reparatörer.....	2 A 7, 1 Eo 7
reparatörer ...........		2 A 7
hjälpmontör...........	1 Ex 5

Civilförvaltningens personalförbunds avdelning 29 har i under år 1942
gjorda framställningar hemställt, beträffande karolinska sjukhuset, att de
6 till A 7 och Eo 7 hänförda reparatörerna måtte uppflyttas till A 10, att den
till Ex 7 hänförda reparatören måtte uppflyttas till Eo 9 och att den till Ex 5
hänförda hjälpmontören måtte uppflyttas till Eo 6 ävensom, beträffande serafimerlasarettet,
att de 2 till A 7 hänförda reparatörerna måtte uppflyttas
till A 10.

Lönenämnden har för att kunna närmare bedöma den föreliggande frågan
avlagt besök å karolinska sjukhuset och därvid tagit kännedom örn organisationen
av sjukhusets maskin- och verkstadsavdelning. I samband därmed har
lönenämnden haft överläggningar med sjukhusets överdirektör, syssloman och
maskinmästare samt med ordföranden i civilförvaltningens personalförbunds
avdelning 29.

Inledningsvis vill lönenämnden erinra, att direktionen för karolinska sjukhuset
i skrivelse den 26 oktober 1938, i vilken direktionen framlade ett omfattande
förslag beträffande personalfrågor och anslagsbehov vid såväl karolinska
sjukhuset som serafimerlasarettet, uttalade, att vid det förra sjukhuset
borde upprättas en särskild maskin- och verkstadsavdelning (jämför propositionen
1939: 206 sid. 76). Sjukhusets tekniska utrustning vore mycket omfattande
och dyrbar. Moderna maskiner för mekanisk verkstad, smedja och
plåtslageri m. m. hade anskaffats för att reparationer av olika slag skulle
kunna utföras vid sjukhuset. Såsom chef för maskin- och verkstadsavdelningen
skulle fungera en övermaskinist (sedermera benämnd maskinmästare),
och såsom dennes medhjälpare vid driftledningen samt vid tillsyn och underhåll
av sjukhusets tekniska anläggningar och såsom ställföreträdare er -

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

fordrades en förste maskinist (numera maskinist av l:a klass). För utförandet
av förekommande reparationer å sjukhusets elektriska starkströms- och svagströmsanläggningar,
tillsyn och skötsel av hissar och för erforderliga mindre
utökningar och nyanläggningar beräknades 2 elektriska montörer bliva behövliga.
Vidare måste yrkeskunnig personal anställas för rör- och mekaniska
reparationer och arbeten av olika slag, vartill beräknades 3 reparatörer. Härtill
komme den redan anställda röntgenreparatören. Sammanlagt hade alltså upptagits
6 reparatörer med placering i 7 lönegraden, därav 4 såsom ordinarie och
2 såsom extra ordinarie. Beträffande serafimerlasarettets reparatörer gjorde direktionen
i sin nyssnämnda skrivelse icke något särskilt uttalande utan utgick
ifrån att 2 redan tidigare därstädes inrättade ordinarie reparatörstjänster i
7 lönegraden skulle bibehållas oförändrade. Vad direktionen sålunda föreslagit
beträffande reparatörer och montörer vid ifrågavarande sjukhus lämnades av
föredragande departementschefen utan erinran och godkändes av riksdagen.

En sammanställning av den nyss angivna personaluppsättningen enligt
1939 års proposition med den inledningsvis i detta utlåtande intagna tablån
ger vid handen, att ifrågavarande personal, såvitt angår karolinska sjukhuset,
numera ökats med 1 elektrisk reparatör i Ex 7 och 1 "hjälpmontör i Ex 5.

Till stöd för sitt yrkande att reparatörer och montörer vid karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet skulle uppflyttas till 10 lönegraden, har civilförvaltningens
personalförbund beträffande montörerna vid karolinska sjukhuset
åberopat de stora krav på yrkesskicklighet, som ställas på dem såsom
en följd av de förekommande arbetsuppgifternas stora omfattning och svårighetsgrad,
varjämte jämförelse gjorts med montörer (A 12) och förste reparatörer
_(A 10) vid affärsdrivande verk. Beträffande reparatörerna vid karolinska
sjukhuset har personalförbundet framhållit, att de på grund av sjukhusets
stora omfattning samt förekomsten av stora mekaniska anläggningar
och ledningssystem måste vara kompetenta att på egen hand utföra och leda
de mera omfattande reparations- och anläggningsarbeten, som förekomma på
sjukhuset. I fråga om den föreslagna lönegradsuppflyttningen av reparatörerna
vid serafimerlasarettet har någon särskild motivering icke framlagts.

. För egen del får lönenämnden till en början framhålla, att vid karolinska
sjukhuset finnes anställd en maskinist av l:a klass, vilken — såsom av det
förut anförda framgår — förutsatts skola vara maskinmästarens medhjälpare
vid driftsledningen samt vid tillsyn och underhåll av sjukhusets tekniska anläggningar.
Denne maskinist tillhör lönegrad 12. Vid fastställandet av denna
lönegradsplacering framhöll riksdagen (skrivelsen 1939:352, sid. 5), att riksdagen
utgått från att nämnde befattningshavare komme att utnyttjas för de
kvalificerade göromål, som av direktionen anförts såsom motiv för en högre
lönegradsplacering än den av statskontoret och allmänna civilförvaltningens
lönenämnd ifrågasatta (d. v. s. 10 lönegraden). Förefintligheten av den nu
omhandlade maskinisttjänsten av Ira klass synes lönenämnden böra beaktas
vid bedömandet av det spörsmål, varom i förevarande ärende är fråga.

. Vidare vill lönenämnden erinra, att vid karolinska sjukhuset finnas 3 maskinisttjänster
av 3:e klass, närmast avsedda för vakttjiinstgöring i maskinavdelningen.
Dessa tjänster, som för närvarande äro inplacerade i A 8, ha av
tjänsteförteckningssakkunniga för statens sinnessjukhus föreslagits uppflyttade
till A 9, vilket förslag lönenämnden lämnat utan erinran.

De nuvarande, till 7 lönegraden hänförda reparatörerna och montörerna vid

karolinska sjukhuset synas lönenämnden fullgöra arbetsuppgifter, sorn _

med beaktande jiimviil av ovan anförda omständigheter — göra befattningar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

nas placering i 8 lönegraden i och för sig motiverad. Lönenämnden vill i detta
sammanhang erinra örn, att vid statens sinnessjukhus anställda elektriker och
reparatörer regelmässigt äro placerade såsom hantverksföreståndare av 2:a
klass i lönegrad A 8. Enligt lönenämndens förmenande böra ifrågavarande
befattningshavare vid karolinska sjukhuset icke i lönehänseende ställas efter
motsvarande befattningshavare vid sinnessjukhusen. Detsamma äger tillämpning
jämväl i fråga örn serafimerlasarettet.

För en allmän uppflyttning över 8 lönegraden av reparatörer och montörer
vid ifrågavarande sjukhus föreligga enligt lönenämndens mening icke
tillräckliga skäl. Möjligen skulle, i vad avser karolinska sjukhuset, kunna övervägas
att placera en eller eventuellt två av dessa befattningar i högre lönegrad
än de övriga; särskilt inom det elektriska facket vore det måhända i och för
sig icke otänkbart att utskilja vissa mera kvalificerade arbetsuppgifter, vilka
skulle kunna anförtros en befattningshavare i högre lönegrad. Efter ingående
överväganden har lönenämnden emellertid funnit sig sakna bestämda hållpunkter
för att i nuvarande läge kunna framställa förslag av nu angiven innebörd.

Lönenämnden föreslår alltså, att reparatörstjänsterna vid karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet uppflyttas från 7 till 8 lönegraden. De 6 nuvarande
ordinarie befattningarna (4 -j- 2) böra härvid upptagas i lönegrad A 8.
Beträffande de tre icke-ordinarie befattningarna vid karolinska sjukhuset föreslår
lönenämnden tills vidare ingen annan förändring, än att de samtliga —
utöver uppflyttningen till 8 lönegraden — upptagas såsom extra ordinarie;
sistnämnda förhållande bör emellertid givetvis icke utesluta, att vid nyanställning
av befattningshavare å någon av ifrågavarande tjänster anställning
allenast såsom extra tjänsteman tillämpas under viss prövotid.

Den vid karolinska sjukhuset förefintliga befattningen såsom hjälpmontör,
för närvarande i Ex 5, synes lönenämnden böra upptagas såsom extra ordinarie,
varvid beträffande löneställningen för nyanställd innehavare av befattningen
nyssnämnda reservation bör gälla. Beträffande befattningens benämning
och lönegradsplacering förordar lönenämnden, att densamma upptages
såsom hantverkarbefattning i Eo 6.

Två av lönenämndens ledamöter ha föreslagit, att en av de vid karolinska
sjukhuset i lönegrad A 7 placerade reparatörerna uppflyttas till förste reparatör
med placering i lönegrad A 10. Till stöd härför har anförts följande.

De omfattande elektriska anläggningarna vid karolinska sjukhuset äro av
de mest skiftande slag, såsom röntgen-, stark- och svagströmsanläggningar
samt ett större antal hissmaskinerier. Icke blott skötsel och underhållsarbete
ombesörjes av sjukhusets egen personal, utan har denna även att utföra förekommande
nyanläggningar. Enligt vår uppfattning äro dessa arbeten av
sådan omfattning och kvalitet, att de kräva stor yrkesskicklighet samt förtrogenhet
med elektriska installationer av olika slag. Såsom lönenämnden framhållit
sorterar denna personal under maskinmästaren, vilken också har det formella
ansvaret för de utförda arbetena. Det synes oss emellertid uppenbart,
att de arbetsuppgifter, som åvila maskinmästaren, äro av sådan omfattning,
att de icke möjliggöra för honom att utöva någon direkt ledning av montörernas
arbete, ävensom att de elektriska installations- och underhållsarbetena
många gånger äro av sådan beskaffenhet, att för desammas utförande kräves
en mångårig praktisk utbildning inom detta speciella yrke. Då så är förhållandet
anse vi att synnerligen starka skäl tala för att vid karolinska sjukhuset
inrättas en befattning såsom förste reparatör i lönegrad 10, avsedd för

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302. 53

en under maskinmästaren sorterande speciell arbetsledare för sjukhusets montörer.

Civilförvaltningens personalförbunds avdelning 29 har funnit den av lönenämnden
föreslagna löneställningen för reparatörer och montörer synnerligen
otillfredsställande. Synnerligen anmärkningsvärt vore, framhåller personalförbundet,
att lönenämnden ansett sig kunna tillstyrka lägre löneställning för reparatörer
och montörer än för maskinister av 3:e klass vid karolinska sjukhuset.
Anställningen såsom reparatör eller montör vid ifrågavarande sjukhus
utgjorde för vederbörande sluttjänsteanställning, som endast kunde erhållas
efter mångårig utbildningsanställning inom respektive fack, kombinerad med
omfattande fritidsutbildning. Anställningen såsom maskinist av 3:e klass åter
utgjorde i allmänhet ett led i befordringsgången och föreginges i regel av
något års teoretisk utbildning. Tvekan kunde därför icke råda om att reparatörer
och montörer borde erhålla högre löneställning än maskinister av 3:e
klass vid karolinska sjukhuset, vilka föreslagits placerade i 9 lönegraden.

Mot den av lönenämnden föreslagna lönegradsplaceringen av den nuvarande
befattningen vid karolinska sjukhuset såsom hjälpmontör har personalförbundet
icke haft något att erinra. Däremot har personalförbundet funnit den nuvarande
benämningen å befattningen lämpligare än den av lönenämnden
föreslagna.

I sin förutnämnda skrivelse den 23 november 1944 har allmänna lönenämnden
berört frågan om tjänstebenämningen för de nuvarande befattningarna såsom
eldare av l:a klass vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet samt
därvid anfört följande.

Befattningarna såsom eldare av Ira klass tillhöra lönegraden A 6 och fördela
sig med 4 vid karolinska sjukhuset och 3 vid serafimerlasarettet. Ifrågavarande
befattningshavare äro i första hand reparatörer och utföra endast
i undantagsfall (närmast för avlösning under söndagsvakter) eldningsarbete.
Tjänsteförteckningssakkunniga för statens sinnessjukhus framhöllo i sitt betänkande,
att anledning icke syntes föreligga att bibehålla befattningar såsom
eldartjänster, därest befattningarnas innehavare icke alls hade att utföra eldningsarbete.
I den mån innehavarna av de nuvarande eldartjänsterna av l:a
klass vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet uteslutande hade att
fullgöra underhålls- och reparationsarbeten, borde därför enligt de sakkunnigas
mening vederbörande befattningar ändras till reparatörstjansten Direktionen
för karolinska sjukhuset har i utlåtande över nyssnämnda sakkunnigbetänkande
förordat, att samtliga eldarbefattningar av l:a klass erhålla
ändrad benämning, antingen hantverkare eller maskinbiträde. För egen del
finner sig lönenämnden böra förorda, att de 7 eldartjänsterna av lia klass
vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet hädanefter upptagas såsom
hantverkartjänster. Härvid utgår lönenämnden ifrån att ändring icke vidtages
i de arbetsuppgifter, som hittills enligt praxis åvilat dessa befattningshavare.
Lönegradsplaceringen förutsattes oförändrad (A 6).

Civilförvaltningens personalförbunds avdelning 29 har hemställt, att
befattningarna såsom eldare av lia klass måtte förändras till reparatörsbefattningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Medan samtliga befattningar såsom eldare av Ira klass vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet äro ordinarie befattningar, äro de egentliga
eldartjänsterna (befattningarna såsom andre eldare) ickeordinarie
befattningar, normalt i lönegraden Eo 5.

Tjänsteförteckningssakkunniga för statens sinnessjukhus ha tillstyrkt
av vederbörande personalorganisation framlagt förslag örn inrättande av
ordinarie eldartjänster i lönegraden A 5 vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

Direktionen för karolinska sjukhuset har, i anslutning till vad nämnda
sakkunniga sålunda föreslagit, i sina anslagsäskanden för nästa budgetår
hemställt, dels att tre av karolinska sjukhusets sex andre eldare i lönegraden
Eo 5 måtte erhålla ordinarie anställning i 5 lönegraden samt att en
extra eldare (kollämpare) i lönegraden Ex 5 vid nämnda sjukhus måtte
erhålla extra ordinarie anställning i 5 lönegraden, dels ock att fyra av serafimerlasarettets
sex andre eldare i lönegraden Eo 5 måtte erhålla ordinarie
anställning i 5 lönegraden.

Allmänna lönenämnden har lämnat utan erinran vad direktionen sålunda
föreslagit.

Statskontoret har icke ansett sig kunna biträda direktionens förslag örn
överförande av vissa eldare på ordinarie stat.

Direktionen har i skrivelse den 21 november 1944 hemställt, att Kungl.
Majit ville med tillämpning från och med den 1 juli 1942 meddela bestämmelser
av innebörd, att för föreståndaren för den radiofysiska institutionen
fastställt arvode, 1 500 kronor, må utgå till den, som uppehåller befattningen,
dock med rätt för befattningens innehavare att under semester bibehålla
arvodet, samt att arvode till vikarie under semester för föreståndaren
må utgå med 360 kronor för semesterperioden. Till stöd härför har
anförts:

I kungl, brev den 7 november 1941 med föreskrifter beträffande semester
m. m. för vissa tjänstemän vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,
som åtnjuta av Kungl. Majit bestämda arvoden, föreskrives, bland
annat, att för överläkare och vissa avdelningsföreståndare fastställda arvoden
utgå till dem, som uppehålla befattningarna, dock att innehavarna
av befattningarna må bibehållas vid arvodena under semester, samt att
arvode till vikarie under semester må utgå för överläkare och avdelningsföreståndare,
som äro berättigade till 60 dagars årlig semester, med 240 kronor
för semesterperioden och för överläkare, som äro berättigade till 90
dagars årlig semester, med 360 kronor för semesterperioden.

Bland de avdelningsföreståndare vid nämnda sjukhus, för vilka nämnda
föreskrifter äro gällande, har icke upptagits föreståndaren för radiofysiska
institutionen, vilket torde ha berott på att denne institutionsföreståndare
först från och med den 1 juli 1942 tillerkänts föreståndararvode. I samband
därmed meddelades emellertid icke några bestämmelser om huru med
detta arvode skulle förfaras under semester eller tjänstledighet för före -

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

ståndaren, vid vilket förhållande någon ersättning till hans vikarier under
dylika ledigheter icke ansetts kunna utanordnas.

Statskontoret har icke framställt annan erinran emot direktionens ifrågavarande
förslag än att ämbetsverket ansett, att bestämmelserna icke borde
givas retroaktiv giltighet.

Den kontrollverksamhet, som jämlikt lagen om tillsyn å radiologiskt arbete
m. m. utövas av radiofysiska institutionen och vid denna anställda
tillsyningsmän, finansieras för närvarande genom avgifter, som erläggas för
de besiktningar av olika anläggningar, vilka verkställas enligt nämnda lag.
Vid statskontrollens genomförande förutsattes (jfr propositionen 1941: 74,
sid. 9 f), att besiktningsavgifterna skulle så avvägas, att de i stort sett
täckte kostnaderna för den för kontrollverksamheten nödvändiga personalen
samt de rese- och övriga omkostnader, som sammanhängde med verksamheten.
Från institutionens sida ha nu framställts önskemål dels örn utökning
av personalen vid institutionens kontrollavdelning för röntgendiagnostik
(avdelning A), dels ock örn en omläggning av systemet för finansiering
av kontrollverksamheten jämlikt sagda lag. Sistnämnda fråga har tidigare
i år anmälts av chefen för socialdepartementet, och förslag i ämnet har
förelagts riksdagen i propositionen 1945: 176. I propositionen har förordats,
att det nuvarande avgiftssystemet från och med den 1 januari 1946 ersättes
med ett licenssystem och att de nya avgifterna bestämmas så, att de
täcka kostnaderna för ifrågavarande verksamhet, varvid till utgångspunkt
för denna bedömning ansetts böra tagas de beräknade kostnaderna under
det budgetår, då övergången till det nya systemet äger rum.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen torde ha framgått, att en
väsentlig utökning av tillsyningspersonalen vid radiofysiska institutionens
kontrollavdelning för röntgendiagnostik (avdelning A) är erforderlig. Vid
vardera av institutionens två övriga kontrollavdelningar (avdelningarna B
och C) är anställd en laborator, tillika avdelningsföreståndare, i lönegraden
A 28. Jag finner mig böra förorda förslaget om inrättande av en befattning
såsom laborator, tillika avdelningsföreståndare, i samma lönegrad jämväl
för avdelning A. Tjänstebenämningen för den nuvarande i personalförteckningen
uppförda, för kontrollavdelning A avsedda befattningen i lönegraden
A 26 såsom förste byråingenjör, tillika avdelningsföreståndare, torde lämpligen
böra ändras till förste strålskyddsinspektör, då denna benämning tydligare
än den nuvarande angiver befattningens art. Ifrågavarande befattning,
som jämlikt meddelat beslut endast skall uppehållas pa förordnande
till och med budgetåret 1945/46, bör få tillsättas med ordinarie innehavare
redan nästa budgetår. I stället för den nuvarande befattningen vid kontrollavdelning
A i lönegraden Ex 18 såsom biträdande byråingenjör torde vidare
böra inrättas en befattning såsom strålskyddsinspektör i lönegraden Eo23.
Slutligen förordar jag, att vid radiofysiska institutionen inrättas en huvud -

Departe mentschefen.

Kungl. Martts proposition nr 302.

sakligen för institutionens avdelning A avsedd befattning såsom assistent,
förenad med ett arvode av 6 000 kronor för år räknat. Mot de av institutionsföreståndaren
föreslagna kompetensfordringarna för ifrågavarande befattningar
har jag icke funnit anledning till erinran. Semestertidens längd
torde vid de föreslagna befattningarna såsom laborator, respektive förste
strålskyddsinspektör och strålskyddsinspektör liksom vid de nuvarande laboratorsbefattningama
och befattningen såsom förste byråingenjör vid radiofysiska
institutionen böra utgöra 60 dagar årligen. Frågan örn erforderliga
ändringar i civila avlöningsreglementet m. m. torde sedermera få anmälas
av chefen för finansdepartementet.

I likhet med vad som gäller för överläkare och andra institutionsföreståndare
vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, vilka uppbära
särskilda av Kungl. Majit fastställda arvoden, bör föreståndaren för radiofysiska
institutionen äga rätt att under semester bibehålla det till 1 500 kronor
fastställda föreståndararvodet. Arvode till vikarie under semester för
föreståndaren torde med hänsyn till semesterns omfattning, högst 90 dagar,
böra, såsom direktionen föreslagit, utgå med 360 kronor för semesterperioden.
Erforderliga bestämmelser i ämnet böra lämpligen meddelas i
form av ändring av Kungl. Majits beslut den 7 november 1941 med föreskrifter
beträffande semester m. m. för vissa tjänstemän vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet. Bestämmelserna torde icke böra givas
retroaktiv giltighet utan böra tillämpas först från och med nästa budgetår.
För bestridande av kostnaderna för vikariearvodet bör anlitas den å avlöningsstaten
för radiofysiska och radiopatologiska institutionerna under anslagsposten
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, upptagna delposten till vikariatersättningar m. m. Denna delpost
bör för att lämna tillgång till bestridande av vikariearvodet höjas med
100 kronor.

Ett stadigvarande behov av en narkosöverläkare synes mig ådagalagt.
Jag anser mig därför böra biträda direktionens förslag örn inrättande av en
befattning som extra ordinarie narkosöverläkare i 26 lönegraden i stället
för den nuvarande, med ett arvode av 9 900 kronor förenade befattningen
såsom biträdande överläkare (narkosöverläkare).

På radiumhemmets gynekologiska avdelning synes arbetsbördan för läkarna
under de senaste åren ha kraftigt ökats. Med hänsyn härtill och då
den undervisning i livmoderkräftans diagnostik och terapi, för vilken medel
äskats i årets statsverksproposition under karolinska institutets avlöningsanslag,
icke synes kunna anordnas utan att en förstärkning av läkarkrafterna
på nämnda avdelning kommer till stånd, anser jag mig böra tillstyrka
direktionens förslag om inrättande av en ny andre underläkare''änst i lönegraden
Ex 22 för avdelningen.

I enlighet med direktionens av besparingsskäl framlagda förslag förordades
i 1944 års åttonde huvudtitel, att åtta vid karolinska sjukhuset och tre

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

vid serafimerlasarettet vakanta ordinarie sjuksköterskebefattningar i lönegraden
A 7, vilka innehafts av assistentsköterskor, skulle utbytas mot
extra ordinarie assistentsköterskebefattningar i lönegraden Eo 5. Riksdagen
framhöll, att skillnaden i löneställningen mellan lönegraden A 7 och lönegraden
Eo 5, i vilken vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag samtliga assistentsköterskor
successivt skulle placeras, syntes riksdagen väl stor. Riksdagen
ansåg sig böra ifrågasätta, huruvida icke ett visst antal ordinarie befattningar
alltjämt borde finnas för assistentsköterskorna, avsedda i första
hand för de assistentsköterskor, som hade en mera ansvarsbetonad tjänstgöring.
Under erinran, att sjuksköterskorna vid dövstumskolorna vore placerade
i lönegraden A 6, framhöll riksdagen vidare, att ifrågavarande lönespörsmål
borde genom Kungl. Maj:ts försorg bliva föremål för närmare utredning.
Den av direktionen med anledning härav verkställda utredningen
har, såsom av den lämnade redogörelsen framgått, utmynnat i förslag att
20 av de 33 sjuksköterskebefattningarna i lönegraden A 7 vid karolinska
sjukhuset, vilka vore förenade med assistentskötersketjänstgöring, och samtliga
15 med sådan tjänstgöring förenade sjuksköterskebefattningar i lönegraden
A 7 vid serafimerlasarettet skulle successivt utbytas mot ordinarie
assistentsköterskebefattningar i 5 lönegraden. Återstående 13 med assistentskö
tersketjänstgöring förenade ordinarie befattningar i 7 lönegraden vid
karolinska sjukhuset skulle utbytas mot assistentsköterskebefattningar i lönegraden
Eo 5. Då nio av ifrågavarande sjuksköterskebefattningar vid karolinska
sjukhuset vore vakanta, borde dessa omedelbart ersättas med assistentsköterskebefattningar
i lönegraden Eo 5. Under erinran örn att löneställningen
och därmed sammanhängande anställningsförhållanden för statsanställda
sjuksköterskor m. fl. äro föremål för utredning genom särskilda
jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 november 1944 inom finansdepartementet
tillkallade sakkunniga, anser jag mig icke böra tillstyrka förslaget
örn inrättande vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet av
ordinarie assistentsköterskebefattningar i lönegraden A 5. Jämlikt Kungl.
Maj:ts beslut den 9 juni 1944 må vid ifrågavarande sjukhus nu lediga eller
ledigblivande ordinarie sjuksköterskebefattningar, vilka innehafts eller innehavas
av assistentsköterskor, tills vidare icke återbesättas eller uppehållas
med vikarie. I avvaktan på resultatet av nämnda utredning torde ifrågavarande
ordinarie befattningar i mån av inträffad eller inträffande ledighet
icke böra återbesättas. Såsom ersättning för de vid innevarande budgetårs
ingång vakanta ordinarie sjuksköterskebefattningarna i lönegraden A 7 —
åtta vid karolinska sjukhuset och tre vid serafimerlasarettet — har medgivande
lämnats att inrätta motsvarande antal extra ordinarie assistentsköterskebefattningar
i 5 lönegraden. Vid karolinska sjukhuset äro nu ytterligare
en och vid serafimerlasarettet ytterligare två ordinarie sjuksköterskebefattningar
i lönegraden A 7 vakanta. Till ersättande av dessa befattningar
torde medel böra beräknas för anställande av motsvarande antal extra ordi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

narie assistentsköterskor i 5 lönegraden. Då emellertid vissa svårigheter att
tillsätta de extra ordinarie assistentsköterskebefattningarna visat sig föreligga
— i synnerhet vid serafimerlasarettets neurokirurgislca klinik — anser
jag mig tillika böra förorda, att vikarie må, efter Kungl. Maj:ts medgivande
i varje särskilt fall, förordnas på vakanta, med assistentskötersketjänstgöring
förenade sjuksköterskebefattningar i lönegraden A 7, varvid jag förutsätter,
att sålunda förordnad vikarie skall äga uppbära vikariatslön.

Direktionens förslag om anställande av en ny assistentsköterska (Eo 5)
vid medicinska kliniken och ett halvtidstjänstgörande laboratoriebiträde
med arvode av 1 800 kronor vid kirurgiska kliniken samt utbyte av en
elev mot ett sköterskebiträde (U 1) vid ögonkliniken ävensom höjning av
arvodet åt sjukgymnasten vid garnisonssjukhuset med 600 kronor finner jag
mig kunna biträda.

Jag finner mig jämväl böra förorda bifall till direktionens förslag dels
örn förändring av befattningen såsom tandtekniker i lönegraden Ex 7 till
motsvarande befattning i lönegraden Eo 7, dels om uppflyttning av två
tandsköterskebefattningar i lönegraden U 2 till lönegraden Eo 4, dels ock
örn ombildning av en befattning såsom fotografiskt biträde i lönegraden
U 2 till befattning såsom tandsköterska i lönegraden Eo 4.

I enlighet med direktionens förslag tillstyrker jag vidare, att medel beräknas
för anställande av två nya sjukhusbiträden (städerskor) i lönegraden
U 1.

Genom beslut den 6 april 1945 har Kungl. Majit, med anledning av en
av direktionen den 13 februari 1945 i ämnet gjord framställning, medgivit,
att direktionen må för tillgodoseende av föreliggande behov av arbetskraft
på karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning under budgetåret
1944/45 utöka antalet icke-ordinarie befattningshavare vid sjukhuset med
en sjuksköterska i lönegraden Eo 7, ett sköterskebiträde i lönegraden U 1
och ett skrivbiträde i lönegraden Ex 2. Då behov av dessa befattningar
torde komma att föreligga jämväl under nästa budgetår beräknar jag i det
följande medel för desamma. Direktionens i anslagsäskandena för nästa
budgetår framlagda förslag om inrättande av en skrivbiträdesbefattning i
lönegraden Eo 2 vid röntgendiagnostiska avdelningen torde vid sådant förhållande
icke böra föranleda någon åtgärd.

I propositionen 1945: 241 har förordats, att maskinmästarna av Ira klass
vid statens sinnessjukhus skola uppflyttas från lönegraden A 14 till lönegraden
A 15 samt att maskinisterna av 2:a klass vid sagda sinnessjukhus
skola uppflyttas från lönegraden A 8 till lönegraden A 9. Under erinran
härom tillstyrker jag föreliggande förslag örn uppflyttning dels av befattningen
såsom maskinmästare vid karolinska sjukhuset från lönegraden
A 16 till lönegraden A 17, dels ock av de tre befattningarna såsom maskinist
av 3:e klass vid samma sjukhus från lönegraden A 8 till lönegraden
A 9. För samtliga maskinisttjänster vid såväl karolinska sjukhuset som

Kungl. Maj:ts proposition nr 30%.

serafimerlasarettet torde i likhet med vad som i nyssnämnda proposition
förordats beträffande maskinisttjänstema vid sinnessjukhusen de nuvarande
klassbeteckningarna böra borttagas. Såsom en följd härav bör i konstitutorial
angivas icke blott den tjänst, utnämningen avser, utan även tjänstens
lönegrad.

Vid karolinska sjukhuset äro nu anställda fyra reparatörer i lönegraden
A 7, två reparatörer i lönegraden Eo 7, en reparatör i lönegraden Ex 7 och
en hjälpmontör i lönegraden Ex 5. Den av allmänna lönenämnden nu verkställda
utredningen rörande löneställningen för nämnda befattningshavare
och de två vid serafimerlasarettet anställda reparatörerna i lönegraden A 7
har utmynnat i förslag, dels att reparatörstjänsterna vid ifrågavarande två
sjukhus skola uppflyttas från 7 till 8 lönegraden, dels att extra reparatörstjänsten
vid karolinska sjukhuset skall — utöver uppflyttningen till 8 lönegraden
— förändras till extra ordinarie befattning, dels ock att befattningen
såsom hjälpmontör vid sistnämnda sjukhus skah ombildas till extra ordinarie
befattning såsom hantverkare i 6 lönegraden. Jag finner i likhet med allmänna
lönenämnden en placering av reparatörsbefattningarna i högre lönegrad
än 7 vara motiverad och delar nämndens uppfattning, att tillräckliga
skäl icke föreligga för en allmän uppflyttning av ifrågavarande tjänster
över 8 lönegraden. Då jag icke blivit övertygad om att behov föreligger
vid karolinska sjukhuset av en befattning såsom förste reparatör i lönegraden
A 10, avsedd för en under maskinmästaren sorterande speciell arbetsledare
för sjukhusets montörer, anser jag mig icke kunna förorda bifall till
det av två av lönenämndens ledamöter framlagda förslaget, att en av de
vid sjukhuset i lönegraden A 7 placerade reparatörerna skulle uppflyttas till
10 lönegraden såsom förste reparatör. Jag biträder därför majoritetens i
lönenämnden förslag, att samtliga reparatörsbefattningarna vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet skola placeras i 8 lönegraden. Därjämte
förordar jag bifall till nämndens förslag, att den nuvarande extra reparatörstjänsten
vid karolinska sjukhuset förändras till extra ordinarie befattning
och att tjänsten såsom hjälpmontör vid samma sjukhus ombildas till
befattning såsom hantverkare med placering i lönegraden Eo 6.

Vad beträffar den av. allmänna lönenämnden berörda frågan om tjänstebenämningen
för de nuvarande, i lönegraden A 6 placerade befattningarna
såsom eldare av lia klass vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
biträder jag lönenämndens förslag, att dessa befattningar skola med oförändrad
lönegradsplacering benämnas hantverkare. Den av mig sålunda
förordade ändrade tjänstebenämningen berör fyra befattningar vid karolinska
sjukhuset och tre vid serafimerlasarettet.

Samtliga vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet nu befintliga
egentliga eldartjänster äro icke-ordinarie befattningar. Vid karolinska sjukhuset
finnas sålunda sex befattningar såsom andre eldare i lönegraden Eo 5
och en befattning såsom eldare (kollämpare) i lönegraden Ex 5 samt vid

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

serafimerlasarettet likaledes sex tjänster såsom andre eldare i lönegraden
Eo5. Direktionen har nu föreslagit, att tre av de extra ordinarie eldart järn
sterna vid karolinska sjukhuset och fyra av de extra ordinarie eldartjänsterna
vid serafimerlasarettet skola förändras till ordinarie befattningar i lönegraden
A 5. Jag finner mig böra tillstyrka ifrågavarande förslag med den
jämkningen, att antalet ordinarie befattningar bestämmes till fyra vid såväl
karolinska sjukhuset som serafimerlasarettet. Benämningen andre eldare
torde böra ändras till eldare. Mot direktionens förslag örn förändring
av den extra befattningen vid karolinska sjukhuset såsom eldare (kollämpare)
i 5 lönegraden till extra ordinarie befattning i samma lönegrad har
jag icke funnit anledning till erinran.

I nyssnämnda proposition 1945: 241 har förordats, att sysslomansbefattningarna
vid de större sinnessjukhusen skola uppflyttas från lönegraden
A 24 till lönegraden A 26. Vidare har föreslagits, att tjänstebenämningen
syssloman skall ersättas med benämningen sjukhusintendent. I avsaknad
av utredning är jag icke nu beredd att taga ställning till frågan, huruvida
den salunda förordade uppflyttningen av nyssnämnda befattningar bör påverka
lönegradsplaceringen av de två vid karolinska sjukhuset respektive
serafimerlasarettet befintliga, i lönegraden A 24 placerade sysslomanstjänsterna,
och ifrågasätter jag därför icke för närvarande någon ändring beträffande
dessa tjänsters placering i lönegrad. Däremot torde tjänstebenämningen
nu böra ändras till sjukhusintendent.

I propositionen 1943: 175 anmäldes, att Kungl. Majit funnit sig böra
medgiva, att viss vikarierande personal tillerkändes dyrtidskompensation,
motsvarande kristillägg. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 13 oktober 1944
har detta medgivande utsträckts att omfatta jämväl vikarierande underläkare
m. fl. Kungl. Majit har vidare genom beslut den 9 februari 1945
medgivit, att lönerna för vikarier och tillfälligt anställda befattningshavare,
tillhörande den lägre sjukvårds- och ekonomipersonalen vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet, må tills vidare under år 1945 utgå med
belopp, motsvarande den kontanta avlöning, som efter föreskrivna pensionsavdrag
tillkomma extra ordinarie befattningshavare vid sjukhusen, tillhörande
samma personal, enligt löneplan U. Detta medgivande har lämnats
till följd av svårigheterna att erhålla vikarierande personal av ifrågavarande
slag. Den kostnadsökning, som under nästa budgetår beräknats
uppstå på grund av nämnda medgivanden, har av direktionen uppskattats
till cirka 54 800 kronor. Posterna i avlöningsstaten för karolinska sjukhuset
böra underkastas jämväl andra ändringar bland annat med hänsyn till
belastningen och den i årets statsverksproposition förordade uppräkningen
av s. k. huvudsyssloarvoden. Dessa förändringar framgå av följande sammanställning,
vari hänsyn jämväl tagits till de ökningar och minskningar
av olika anslagsposter, som föranledas av vad jag i det föregående tillstyrkt.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

I. Radiofysiska och radiopatologiska institutionerna. Avlöningar till ordinarie tjänstemän. 1 laborator, tillika avdelningsföreståndare, i A 28 tillkommer........... 1 förste strålskyddsinspektör i A 26 tillkommer...................	Ökning eller minskning kronor
+ 10 200 + 9 300 + 2 000
	+	21 500
Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.
Arvode åt 1 assistent tillkommer............................	+	6 000
Vikariatsersättningar...................................	+	100
	+	6100
. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
Löner åt 2 byråingenjörer (Ex 22 och Ex 18) bortgå...............	—	12 100
1 strålskyddsinspektör i Eo 23 tillkommer......................	+	7 600
Vikariatsersättningar...................................	+	1500
	—	3 000
Rörligt tillägg.
Tillkommer på grund av personalförändringar....................	+	3 400
II. Sjukhuset i övrigt.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän.
1 sjuksköterskebefattning i A 7 återbesattes ej....................	—	3 800
Uppfattning av maskinmästartjänsten från A 16 till A 17, av 3 maskinisten-
ster från A 8 till A 9 och av 4 reparatörstjänster från A 7 till A 8.....	+	1600
Ordinariesättning av 4 eldartjänster i 5 lönegraden.................	+	12 500
Höjning med hänsyn till belastningen.........................	+	19 700
	+	30 000
Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.
Arvode till 1 biträdande överläkare (narkosöverläkare) bortgår.........	—	9 900
Vikariatsersättningar...................................	—	700
Uppräkning av huvudsyssloarvoden ..........................	+	9 600
	—	1000
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
1 befattning såsom narkosöverläkare i Eo 26 tillkommer..............	+	8 900
1 befattning såsom andre underläkare i Ex 22 vid radiumhemmets gynekologiska
avdelning tillkommer.................................	+	6 800
1 assistentsköterskebefattning i Eo 5 tillkommer såsom ersättning för sköterske-
befattning i A 7, som ej må återbesättas.....................	+	3 000
1 assistentsköterska i Eo 5 anställes vid medicinska kliniken............	+	3 000
1 halvtidstjänstgörande laboratoriebiträde anställes vid kirurgiska kliniken ....	-t-	1 800
1 elev på ögonkliniken ersättes med ett sköterskebiträde iUl..........	+	1500
Arvodet åt sjukgymnasten vid garnisonssjukhuset höjes...............	+	600
Tjänsten såsom tandtekniker i Ex 7 förändras till extra ordinarie i 7 lönegraden	+	200
2 tandsköterskebefattningar i U 2 placeras i Eo 4 och 1 befattning såsom foto-
grafiskt biträde förändras till tandsköterskebefattning i Eo 4..........	+	2100
2 sjukhusbiträden (städerskor) i U 1 anställas....................	+	4 000

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

1 sjuksköterska i Eo 7, 1 sjuksköterskebiträde i U 1 och 1 skrivbiträde i Ex 2 vid röntgendiagnostiska avdelningen..........	Ökning eller minskning kronor + 7 700
2 reparatörstjänster i Eo 7 uppflyttas till Eo 8, 1 reparatörs tjänst i Ex 7 för-ändras till extra ordinarie tjänst i 8 lönegraden och 1 tjänst såsom hjälpmon-tör förändras till tjänst som hantverkare i Eo 6.............	+ 1200
4 tjänster såsom andre eldare i Eo 5 bortgå och 1 tjänst såsom eldare (kolläm-pare) i Ex 5 förändras till extra ordinarie i 5 lönegraden..........	—11 600
Lönetillägg, motsvarande kristillägg, och annan löneförbättring för vikarierande och annan tillfälligt anställd personal...........	+ 54 800
Löneklassuppflyttningar och vikariekostnader på grund av personalutökningen . .	+ 13 000
Hör liff t tillägg. Med hänsyn till belastningen synes någon uppräkning av denna anslagspost icke erforderlig..........	+ 97 000.

Avlöningsstatens slutsumma bör alltså ökas med (21 500 + 6 100 —
— 3 000 + 3 400 + 30 000 — 1 000 + 97 000 =) 154 000 kronor och anslaget
sålunda uppföras med (4 196 000 + 154 000 =) 4 350 000 kronor.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 302.

III. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus:
Serafimerlasarettet: Avlöningar.

Förevarande anslag är uppfört med 1 893 000 kronor. Avlöningsstaten
för lasarettet med tillhörande bestämmelser återfinnes på sid. 505 ff. i statsliggaren.

Direktionen för karolinska sjukhuset har hemställt örn höjning av anslaget
med 49 000 kronor till 1 942 000 kronor. Av handlingarna inhämtas
bland annat följande.

Sköterskor. Direktionen har anmält, att en av de på övergångsstat
uppförda sjuksköterskorna i lönegrad A 7, placerad på medicinska poliklinikens
mottagning, avgått. Då hon skulle ersättas med ett extra ordinarie
kontorsbiträde i lönegrad Eo 4, uppkomme motsvarande minskning av anslagsbehovet.
I anslutning till vad i anslagsäskandena för karolinska sjukhuset
anförts angående assistentsköterskor har direktionen för serafimerlasarettet
beräknat 15 assistentsköterskor i lönegrad A 5. Medel har i staten
för budgetåret 1945/46 likväl beräknats för allenast 5, emedan endast detta
antal befattningar i lönegrad A 7 äro vakanta.

Direktionen har vidare hemställt, att medel måtte beräknas för en ny
assistentsköterska (Eo 5) på neurolcirurgiska kliniken, en ny assistentsköterska
(Eo 5) på den plastikkirurgiska avdelningen och en extra sjuksköterska
(Ex 7) på neurologiska kliniken. Härom har direktionen i huvudsak
anfört:

Medel har beräknats för anställande jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande
den 11 februari 1944 av en assistentsköterska på neurokirurgiska kliniken.

Den plastikkirurgiska verksamheten har visat sig kräva ökning av antalet
assistentsköterskor vid kirurgiska kliniken. Direktionen har tills vidare
begränsat sig till 1 befattning.

Vid neurologiska kliniken har upptagits en ny behandlingsform. Denna
innebär att patientens kroppstemperatur höjes mycket högt med elektrisk
apparat, vilket kräver ständig övervakning av väl kvalificerad sjuksköterska.
Direktionen har tills vidare, med hänsyn till att ifrågavarande behandlingsform
tillämpats under en kort tidrymd, anställt sköterskan som
extra befattningshavare och beräknat medel till hennes avlöning i enlighet
härmed.

Statskontoret har anfört, att frågan örn den plastikkirurgiska verksamheten
erfordrade ökad sköterslcepersonal undandroge sig statskontorets bedömande.

Sköter skebiträden. Direktionen har beräknat medel för sex
nya sköterskebiträden (U 1) och härom anfört:

Medel ha beräknats för tre av Kungl. Maj:t den 11 februari 1944 medgivna
nya befattningar som sköterskebiträden på neurokirurgiska kliniken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Vidare måste 2 sköterskebiträde]! anställas vid denna klinik i stället för
elever. Sköterskeskolorna lia nämligen icke ansett sig kunna tillhandahålla
dessa elever, ett förhållande som torde bli bestående.

Direktionen har berett ökade lokaler för den starkt ökade verksamheten
vid den röntgendiagnostiska avdelningen. Härför kräves ökning av antalet
sköterskebiträdesbefattningar med 1.

Vidare bör en befattning som sköterskebiträde ändras till befattning såsom
sjukhusbiträde (städerska) i samma lönegrad. Härigenom uppstår dock
ingen kostnadsförändring.

Statskontoret har anfört:

Frågan örn röntgenavdelningens utvidgning medför behov av ännu ett
sköterskebiträde undandrager sig statskontorets bedömande. Direktionens
av bristen på sjuksköterskeaspiranter föranledda förslag örn ersättande av
provsköterskor med sköterskebiträden föranleder icke någon annan erinran
från statskontorets sida än att ämbetsverket förutsätter, att i den mån elever
kunna erhållas, nämnda utbyte icke kommer till stånd.

Städ- och kökspersonal. Direktionen har hemställt om inrättande
av tre nya tjänster som sjukhusbiträden (städerskor) i lönegraden
U 1. Vidare har direktionen meddelat att direktionen vakanssatt fyra köksbiträdesbefattningar
(U 1) och utbytt en dylik befattningshavare mot en
elev. Direktionen har anfört:

Såsom nämnts har direktionen berett ökade lokaler för den starkt ökade
verksamheten vid den röntgendiaguostiska avdelningen. Härför kräves ökning
av antalet sjukhusbiträdesbefattningar (städerskor) med en halv. På
grund av ovannämnda nya behandlingsform på neurologiska kliniken kräves
till följd av utökade lokaler (2 laboratorie- och 1 expeditionsrum) och
ökat arbete ett sjukhusbiträdes arbete, motsvarande halv arbetsdag.

Vid medicinska klinikens elektrokardiografiska laboratorium har arbetet
ökats så, att ett sjukhusbiträde (städerska), som förut biträtt halva, nu
behövs hela dagen. Det kemiska laboratoriet har beretts ökade lokaler
(en och en halv våning i norra gårdshuset Hantverkaregatan 4). För disk
och städning därstädes behövs ett sjukhusbiträde halva dagen. Nya lokaler
för apoteket har beretts i samma hus, och detta kräver ävenledes ett sjukhusbiträde
halva dagen. För avlösning av telefonisterna varannan söndag
och lördag samt vissa tider på dagen för möjliggörande av att längre tid få
2 telefonister tjänstgörande samtidigt m. m. har ett sjukhusbiträde anställts
motsvarande halva dagen. Ett sköterskebiträde har som nämnts överförts
till sjukhusbiträde.

Genom minskad frekvens i matsalarna och andra åtgärder ha efter hand
4 befattningar som köksbiträde i lönegrad U 1 vakanssatts. Det har synts
direktionen riktigast att nu beräkna en motsvarande anslagsändring, varjämte
1 biträde ersatts med 1 elev.

Extra ordinarie anställning åt viss extra personal.
Direktionen har hemställt om extra ordinarie anställningsform för ett
tekniskt biträde i lönegraden Ex 7, en telefonist i lönegraden Ex 2 och ett
kameral biträde i lönegraden Ex 8. Direktionen, som erinrat örn att en lik -

Kungl. Maj:ts proposition nr 802. 65

ilande framställning för innevarande budgetår avslagits, har förklarat sig
med hänsyn till de starka skäl, som anförts för framställningen, icke kunna
underlåta att förnya sin hemställan.

Allmänna lönenämnden har tillstyrkt framställningen.

Sköterskeelever. Direktionen har anfört, att det visat sig nödvändigt
att för erhållande av lämpliga elever vid röntgenavdelningen beräkna
fem äldre elever, s. k. provsköterskor, i stället för tidigare beräknade
fem yngre. Samma vore förhållandet beträffande en elev vid kemiska laboratoriet.

Statskontoret har anfört, att framställningen icke föranledde annan erinran
från statskontorets sida än att i den mån elever sedermera kunde erhållas
nämnda utbyte icke borde komma till stånd.

Löneförbättring åt vikarier. Direktionen har erinrat
att förhållandena på arbetsmarknaden m. m. nödvändiggjort att till vikarier
och annan tillfälligt anställd personal utbetala höjda arvoden. Härför
krävdes anslagsförstärkning, som direktionen för nästa budgetår beräknat
till 30 000 kronor.

Övriga förslag. Direktionen har, såsom omnämnts vid behandlingen
av frågan om anslag till avlöningar vid karolinska sjukhuset, föreslagit,
att de två reparatörerna i lönegraden A 7 vid serafimerlasarettet
uppflyttas till lönegraden A 8 samt att fyra av lasarettets sex andre eldare
i lönegraden Eo 5 erhålla ordinarie anställning i 5 lönegraden. Vidare har
direktionen framhållit, att direktionen på grund av den plastikkirurgiska
verksamheten måst öka arbetstiden för en fotograf från 12 till 20 timmar
per vecka och arvodet från 2 400 till 3 900 kronor, och gjort framställning
om härav föranledd ökad medelsanvisning. I övrigt har direktionen räknat
med vissa smärre justeringar av nuvarande anslagsposter, bland annat
minskning av anslagsposten till rörligt tillägg. I

I enlighet med tidigare fattat beslut torde en nu ledigbliven, på övergångsstat
uppförd befattning såsom sjuksköterska i lönegraden A 7 böra
ersättas med en befattning såsom kontorsbiträde i lönegraden Eo 4.

Beträffande direktionens förslag örn inrättande av assistentsköterskebefattningar
i lönegraden A 5 torde jag få hänvisa till vad jag anfört i denna
fråga under anslaget till avlöningar vid karolinska sjukhuset.

För tillgodoseende av neurokirurgiska klinikens personalbehov har Kungl.
Majit genom beslut den 11 februari 1944 medgivit, att en vakant assistentsköterskebefattning
i lönegraden Eo 5 vid lasarettet finge tillsättas och att
tre nya sköterskebiträden i lönegraden U 1 finge anställas vid nämnda klinik.
Medel för avlönande av denna personal beräknar jag i det följande.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr SOS. 5

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 302.

Direktionens nu gjorda framställning om anvisande av medel för anställande
av ytterligare två sköterskebiträden vid kliniken i stället för elever, som
icke kunnat erhållas, anser jag mig böra tillstyrka. Ett sköterskebiträde
torde vidare i enlighet med direktionens förslag böra anställas vid röntgendiagnostiska
avdelningen.

Jag anser mig likaledes böra biträda direktionens framställning om medelsanvisning
för avlönande av en sjuksköterska i lönegraden Ex 7 vid
den neurologiska kliniken.

Förslaget örn anställande av en assistentsköterska för den plastikkirurgiska
verksamheten anser jag mig för närvarande icke böra biträda. Däremot
finner jag mig böra förorda direktionens förslag om anvisande av
ytterligare 1 500 kronor till arvode åt en fotograf, vars arbetstid utsträckts
på grund av nämnda verksamhet.

Mot direktionens förslag om inrättande av tre nya tjänster i lönegraden
U 1 såsom sjukhusbiträden (städerskor) har jag icke funnit anledning till
erinran.

Den av direktionen vidtagna åtgärden att vakanssätta fyra köksbiträdesbefattningar
i lönegraden U 1 och utbyta ett köksbiträde mot en elev medför
visst minskat anslagsbehov.

Direktionens förnyade förslag örn förändring av dels en extra befattning
såsom tekniskt biträde i 7 lönegraden, dels en extra befattning såsom telefonist
i 2 lönegraden, dels ock en befattning såsom kameralbiträde i 8 lönegraden
till extra ordinarie befattningar i motsvarande lönegrader anser jag
mig böra biträda.

I enlighet med direktionens förslag torde medel böra beräknas för anställande
av sex provsköterskor i stället för sköterskeelever.

Såsom jag förut erinrat har vikarierande och tillfälligt anställd personal
vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet beretts viss avlöningsförbättring.
Till följd härav torde ifrågavarande anslag böra höjas med 30 000
kronor.

I enlighet med vad jag förordat vid behandlingen av frågan om anslag
till avlöningar vid karolinska sjukhuset böra klassbeteckningama för befattningarna
såsom maskinmästare och maskinist vid serafimerlasarettet borttagas,
benämningen på tjänsterna såsom eldare av l:a klass ändras till
hantverkare, de två befattningarna såsom reparatör i lönegraden A 7 uppflyttas
till lönegraden A 8, fyra av tjänsterna såsom andre eldare i lönegraden
Eo 5 förändras till ordinarie befattningar såsom eldare i 5 lönegraden
och tjänstebenämningen syssloman ersättas med benämningen sjukhusintendent.

Den i årets statsverksproposition förordade uppräkningen av huvudsyssloarvoden
med 6—8 procent medför visst ökat medelsbehov under förevarande
anslag.

I enlighet med vad som föreslagits i propositionen 1945:134 har riks -

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

dagen medgivit, att för överläkaren vid serafimerlasarettets röntgenavdelning,
docenten vid karolinska mediko-kirurgiska institutet E. L. R. Lysholm
må vid nämnda institut från och med den 1 juli 1945 inrättas en personlig
professur i röntgendiagnostik. Vid anmälan av nämnda fråga förutsatte
jag, att den av Lysholm innehavda befattningen såsom överläkare
vid serafimerlasarettets röntgenavdelning i lönegraden A 29 icke skulle
återbesättas efter hans tillträde av professuren utan tills vidare hållas vakant.
Jag anförde vidare, att under nu ifrågavarande anslag borde för
nästa budgetår beräknas ett belopp av 1 500 kronor såsom arvode åt Lysholm
i egenskap av överläkare vid lasarettets röntgenavdelning.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och föreslagit förordar jag
följande ändringar i avlöningsstaten för serafimerlasarettet. * 1 2 * * 5 6

Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

1 sjuksköterskebefattning i A 7 på övergångsstat bortgår..............

2 sjuksköterskebefattningar i A 7 återbesättas ej ..................

Uppflyttning av 2 reparatörstj änster från A 7 till A 8...............

Ordinariesättning av 4 eldartjänster i 5 lönegraden.................

Befattningen såsom överläkare vid röntgenavdelningen i A 29 vakanssättes . . .

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Uppräkning av huvudsyssloarvoden ..........................

Arvode åt överläkare vid röntgenavdelningen tillkommer..............

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

1 kontorsbiträdesbefattning i Eo 4 tillkommer....................

2 assistentsköterskebefattningar i Eo 5 såsom ersättning för 2 sjuksköterskebefattningar
i A 7, vilka ej må återbesättas.......................

1 assistentsköterskebefattning i Eo 5 bar tillkommit vid neurokirurgiska kliniken
6 sköterskebiträdesbefattningar i U 1, varav 5 vid neurokirurgiska kliniken och
1 vid röntgendiagnostiska avdelningen, ha tillkommit eller tillkomma; antalet
provsköterskor minskas med 3 och antalet elever med 1.............

3 sjukhusbiträden (städerskor) i U 1 anställas....................

Ökat arvode åt en fotograf...............................

5 köksbiträdesbefattningar i U 1 uppehållas ej; 1 kökselev har anställts.....

1 befattning såsom tekniskt biträde i Ex 7, 1 befattning såsom telefonist i Ex 2

och 1 befattning såsom kameralt biträde i Ex 8 förändras till extra ordinarie

befattningar.......................................

1 sjuksköterska i Ex 7 har anställts vid neurologiska kliniken...........

6 sköterskeelever ersättas med provsköterskor....................

lönetillägg, motsvarande kristillägg, och annan löneförbättring för vikarierande

och annan tillfälligt anställd personal........................

4 andre eldare i Eo 5 bortgå..............................

Rörligt tillägg.

Med hänsyn till belastningen och för avrundning av avlöningsanslagets slutsumma
minskas denna anslagspost med...........................

Ökning eller
minskning
kronor

	3	500
—	7	000
+		400
+	12	500
—	10	700
—	8	300
+	7	100
+	1	500
+	8	600
+	2	800
+	6	000
+	3 000
+	9	400
+	6	000
+	1	500
—	9	700
+		400
+	3	100
+	2	300
+	30	000
—	11	800
+	43	000
	1	300

Sammanlagt torde avlöningsstaten alltså böra ökas med (— 8 300 +
+ 8 600 -f 43 000 — 1 300 =) 42 000 kronor till (1 893 000 + 42 000 =)
1 935 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

IV. Anslag till fortsättnings- och repetitionskurser

för läkare.

Historik. En medicinsk fortsättningskurs hölls för första gången i Stockholm
år 1909. Ändamålet med kursen, som tillkommit på initiativ av yngre läkare
vid karolinska institutet, var att bereda praktiserande läkare tillfälle till repetition
eller att studera någon specialgren av medicinen. Dylika kurser höllos
jämväl åren 1911 och 1913. Några statsanslag till nämnda kurser utgingo
icke. Så var däremot fallet med en råd dylika kurser, som anordnades under
åren 1915—1931. Statens bidrag lämnades i form av stipendier till kursdeltagarna
såsom närmare framgår av följande redogörelse.

Till stipendier för i statens, landstings eller kommuns tjänst anställda läkare
för bevistande av medicinska fortsättningskurser anvisade riksdagen 4 500
kronor på extra stat för år 1915 samt 6 000 kronor för vartdera av åren
1917 och 1919. Enligt de för anslagens användning gällande grunderna utgingo
stipendierna med högst 300 kronor. För år 1921 beviljade riksdagen ett dylikt
anslag av 12 000 kronor. Rörande användningen av sistnämnda anslag bestämdes,
att stipendiernas antal borde vara 28 samt att de borde utgå med
ett högsta belopp av 400 kronor. Återstoden av anslaget skulle användas till
resekostnader för provinsialläkare från övre Norrland, dock att i den mån
sistnämnda belopp ej bomme till användning för avsett ändamål, hinder ej
skulle möta att jämväl använda detta belopp till stipendier.

Under vart och ett av åren 1921—1924 gjorde medicinalstyrelsen framställningar
örn anvisande av medel till motsvarande ändamål. Av statsfinansiella
skäl föranledde dessa framställningar dock icke någon åtgärd, varför några
medicinska fortsättningskurser under denna tid icke anordnades. Med anledning
av en motion beviljade emellertid 1925 års riksdag för bugetåret 1925/26
ett anslag till stipendier av förevarande slag på 7 500 kronor, och i samband
därmed nedsattes stipendiebeloppet till högst 300 kronor, dock att intill 600
kronor finge användas som bidrag till resekostnader för provinsialläkare i
Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands eller Västernorrlands län, som deltoge
i fortsättningskurserna.

Åren 1926, 1927 och 1928 anslog riksdagen icke några medel för fortsättningskurser.

Sedermera ha dylika kurser med statsunderstöd i form av stipendier till
deltagarna varit anordnade under åren 1929 och 1931. Efter sistnämnda år
ha anslag till stipendier icke anvisats. Av medicinalstyrelsen gjorda framställningar
ha icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Deltagarantalet vid de olika kurserna har varierat mellan 40 och 60. Vid
sista kursen, år 1931, var antalet kursdeltagare 66.

För finansiering av kurserna erlade varje deltagare en bestämd summa för
den eller de delkurser, han önskade bevista. I regel bestämdes kursavgiften till
4 eller 5 kronor per timme, dock högst 40—50 kronor per kurs och deltagare.
Allt efter det antal kurser och föreläsningar, en deltagare bevistade, växlade
alltså vederbörandes utgifter ej oväsentligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Av de erlagda avgifterna avsattes under senare tid 5 kronor per kursdeltagare
för expedition, lokalhyra m. m. Överskottet uppdelades på respektive
föreläsare allt efter antalet åhörare vid de olika kurserna,

Vid en del fortsättningskurser ha stipendiebidrag erhållits icke allenast från
staten utan även från vissa sammanslutningar, såsom Sveriges läkarförbund,
svenska stadsläkarföreningen och svenska provinsialläkarföreningen.

Efter ett längre uppehåll upptogos medicinska fortsättningskurser ånyo i
Göteborg. I samarbete med Göteborgs stads överläkare anordnade nämligen
Göteborgs högskola under medicinalstyrelsens ledning s. k. fortsättnings- och
repetitionskurser för läkare hösten 1940, våren 1941 och hösten 1942. Vid
dessa kurser, vilka omfattade tre veckor, ha mottagits 30 läkare per kurs.
Verksamheten vid kurserna har bestått dels av katedrala föreläsningar över
sådana ämnen, som ansetts ha särskild aktualitet för tjänsteläkare och praktiserande
läkare eller uti vilka medicinen gjort särskilt stora framsteg under
de senaste decennierna, dels av praktisk undervisning genom demonstration
av sjukdomsfall på sjukhusen.

Våren 1941 bildade tre lärare vid karolinska institutet en kommitté med
uppgift att försöka på frivillighetens väg ordna en ny fortsättningskurs. Inom
ämnena medicin, kirurgi och pediatrik anordnades sammanhängande föreläsningsserier,
vilka betraktades såsom obligatoriska för kursdeltagarna. Vid
sidan härav ordnades ett stort antal specialföreläsningar. Kursen hölls i Stockholm
under tiden 14—27 september 1941. Deltagarna hade endast att erlägga
25 kronor i administrationsavgift.

Läkarutbildningssakkunnigas förslag. De jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 10 juni 1938 av chefen för ecklesiastikdepartementet tillkallade
sakkunniga för utredning angående läkarutbildningens reformering (läkarutbildningssakkunniga)
ha den 29 september 1943 avlämnat ett betänkande
med utredning och förslag angående fortsättnings- och repetitionskurser för
läkare (stat. off. utr. 1943:41). De sakkunniga ha hemställt, att proposition
måtte föreläggas riksdagen om beviljande av anslag till dylika kurser.

De sakkunniga ha anfört i huvudsak följande.

Av de samråd, som de sakkunniga haft med representanter för ett flertal
läkarsammanslutningar, har otvetydigt framgått, att stora grupper läkare
ha behov av efterutbildning. Fortsättnings- och repetitionskurserna öka läkarnas
möjlighet att snabbt och effektivt orientera sig bland de nya terapeutiska
möjligheter, som den medicinska forskningen erbjuder, och att göra sig förtrogna
med det medicinska framåtskridandet. Behovet av efterutbildning
synes vara mindre uttalat bland universitetslärare och sjukhusläkare än bland
tjänsteläkare, läkare vid sanatorier och sinnessjukhus, militärläkare och privatpraktiserande
läkare. Det är ett samhälleligt intresse, att en väl organiserad
medicinsk efterutbildning kommer till stånd.

De sakkunniga föreslå, att efterulbildningen huvudsakligen göres frivillig
och att man söker skapa ett allmänt intresse och förtroende för kursverksamheten
för att sålunda nå en så slör anslutning som möjligt. Mot införandet
av ett helt obligatoriskt kurssystem resa sig svårigheter bland annat av ekonomisk
art, och det är tydligt, att ett sådant system för närvarande icke skulle
komma att omfattas av ett allmänt gillande från läkarkårens sida. Det är

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

emellertid av alldeles särskilt intresse för staten att, såvitt angår de statsanställda
läkarna, understödja deltagandet i efterutbildning. Det gäller här
framförallt provinsialläkarkåren, militärläkarkåren och läkarna vid de statliga
sinnessjukhusen. Efterutbildningen bör därför för dessa läkare göras obligatorisk,
varvid förutsattes, att de under kurstiden få åtnjuta sina löneförmåner
i samma utsträckning, som för närvarande gäller i fråga om provinsialläkare,
som deltaga i fortsättnings- och repetitionskurser, respektive militärläkare,
som deltaga i militärläkarkurser. Det är önskvärt, att efterutbildningen
ordnas på samma sätt för av landsting och kommun anställda läkare, för vilka
motsvarande behov kan anses föreligga. De sakkunniga understryka behovet
av att dessa läkare vid deltagande i efterutbildning erhålla motsvarande förmåner
som provinsialläkare. För att en ur samhällelig synpunkt önskvärd anslutning
skall uppnås även från de läkares sida, vilka ej kunna påräkna lön
under kurstiden, bör staten även i framtiden anslå medel till stipendier.

Undervisningen förlägges tills vidare till Stockholm och Göteborg. Om kursverksamheten
behöver okas, bör man överväga lämpligheten av att förlägga
en del därav till universitet eller centrallasarett. Det bör tillkomma medicinalstyrelsen
att fatta beslut örn kursernas förläggning.

_ Efterutbildningen anordnas i form av kurser på tre veckor. Tills vidare
givas årligen en kurs med 50 deltagare i Stockholm och en kurs med 30 deltagare
i Göteborg. Läkare med allmän medicinsk verksamhet fullgöra lämpligen
efterutbildning 2 gånger, förslagsvis vid 40—45 års ålder och 50—55 års
ålder. För de läkare, för vilka efterutbildningen är obligatorisk, anger medicinalstyrelsen
eller vederbörande militära myndighet tidpunkten för efterutbildningen.
Vederbörande läkare bör emellertid om möjligt själv få välja tidpunkten
inom loppet av en treårsperiod.

Det är nödvändigt, att fortsättningskurserna få en enhetlig organisation
och att de komma att stå under en enhetlig ledning. Det synes lämpligt, att
medicinalstyrelsen står såsom ledare för kurserna, bestämmer tidpunkt och
plats för desamma, godkänner programmen, utser deltagare (bortsett från de
militärläkare, vilka hänvisas till kurserna av vederbörande militära myndighet)
och svarar för kostnaderna, under det att högskolan (eventuellt centrallasarettet)
svarar för det rent administrativa, utser lämpliga lärarkrafter,
anskaffar föreläsningslokaler och undervisningsmaterial. Programmen uppgöras
av en bestyrelse vid högskolan (centrallasarettet).

De sakkunniga framlägga icke något detaljerat program för kurserna men
ha ansett tre föreläsningar och två timmars demonstration dagligen vara en
lämplig omfattning av undervisningen. Eventuellt bör i anslutning till den
egentliga kursen givas en kurs i socialmedicin, omfattande en vecka, för bland
annat tjänsteläkare. Denna kurs är ej avsedd att ersätta nuvarande tjänsteläkarkurs.

Av erfarenheterna från Göteborg kan man beräkna administrationskostnaderna
för en kurs på 30 deltagare till omkring 800 kronor. Vid de tidigare
stockholmskurserna var arvodet till lärarna högst växlande, beroende på att
det beräknades med hänsyn till antalet åhörare. Vid senare års kurser i Göteborg
och Stockholm ha lärarna ställt sig kostnadsfritt till förfogande. Vid den
senaste kursen i Göteborg kunde de dock genom en enskild donation erhålla
ett mindre arvode. Skola kurserna bli regelbundet återkommande, kan man
ej räkna med att lärarna skola föreläsa utan ersättning. Här berörda undervisning
måste betecknas såsom mycket kvalificerad, och ett arvode på 50

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

kronor per föreläsning har av de sakkunniga ansetts skäligt. Då demonstrationerna
icke fordra samma förberedelse, torde i fråga om dem ett arvode
av 50 kronor för två timmars undervisning vara tillräckligt.

Utgifterna för kurserna skulle således bli följande:

Kurs med 30 deltagare.

Administrationskostnader ................... kronor 800

45 föreläsningar å 50 kronor................ » 2 250

72 demonstrationer å 50 kronor.............. » 3 600

Summa kronor 6 650.

Kurs med 50 deltagare.

Administrationskostnader ...................kronor 1 000

45 föreläsningar ä 50 kronor................. » 2 250

126 demonstrationer å 50 kronor............. » 6 300

Summa kronor 9 550.

Räknar man med en kurs å 9 550 kronor och en kurs ä 6 650 kronor varje
år, kommer den årliga undervisningskostnaden att belöpa sig till 16 200 kronor.
De sakkunniga finna det rimligt, att dessa utgifter täckas av allmänna
medel och att kurserna således göras avgiftsfria för deltagarna. Skulle de helt
ersättas av kursdeltagarna, bleve kursavgiften ungefär 200 kronor.

Införes i anslutning till den egentliga undervisningen en kurs i socialmedicin,
omfattande en vecka, stiger undervisningskostnaden med enahanda beräkning
till 21 600 kronor.

Enligt de sakkunnigas mening böra stipendierna maximeras till 500 kronor.
Det synes böra ankomma på medicinalstyrelsen att vid fördelningen av stipendierna
och vid avgörandet av dessas storlek taga hänsyn till vederbörandes
behov av ekonomiskt stöd, till resekostnadernas storlek samt, vad beträffar
av landsting och kommun anställda läkare, även till storleken av det
ekonomiska bidraget från arbetsgivarens sida. De statsanställda läkarna böra
endast kunna erhålla bidrag till täckande av resekostnaderna, och detta bör i
regel ifrågakomma allenast för läkare med lång resväg. Att de sakkunniga
ansett en höjning av stipendiebeloppet skälig, beror på att penningvärdet försämrats
samt att de här föreslagna stipendierna skola utgå, till läkare, för vilka
efterutbildningen innebär en större ekonomisk uppoffring än för statsanställda
läkare. De privatpraktiserande läkarna t. ex. gå icke blott miste om sin förtjänst
under kurstiden utan måste därutöver räkna med stående utgifter för
mottagningsvåning m. m. under densamma med sänkta inkomster pa grund av
minskad praktik den närmaste tiden efter utbildningens slut. De sakkunniga
ha räknat med att tills vidare årligen 80 läkare skola deltaga i efterutbildningen
samt att omkring 40 av dessa äro statsanställda. Räknar man med att
ungefär hälften av de övriga kunna vara i behov av stipendier, erfordras
omkring 20 stipendier, avsedda för icke statsanställda läkare. De sakkunniga
få med stöd av ovanstående föreslå, att 10 000 kronor anvisas till stipendier
för i fortsättningskurser deltagande ej statsanställda läkare, varvid förutsättes,
att detta belopp även skall förslå till resebidrag i förekommande fall åt statsanställda
läkare i enlighet med vad nyss sagts.

Till dessa kostnader komma de utgifter, som äro förenade med att statsanställda
läkare under kurstiden åtnjuta oavkortad lön.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Yttrandena.

Över de sakkunnigas betänkande ha yttranden avgivits av medicinalstyrelsen,
kanslern för rikets universitet, de medicinska fakulteterna vid universiteten
i Uppsala och Lund, lärarkollegiet vid karolinska institutet, Göteborgs
högskolas lärarråd och styrelsen för högskolan, statskontoret, arméinspektionens
sjukvårdsavdelning, marinförvaltningen och flygöverläkaren ävensom av
svenska lälcaresällskapet och Sveriges läkarförbund.

I samtliga de avgivna yttrandena tillstyrkes de sakkunnigas förslag dock
med vissa mindre jämkningar.

Medicinalstyrelsen håller före, att efterutbildningen borde vara obligatorisk
jämväl för vid de kommunala sinnessjukhusen i Stockholm, Göteborg och
Malmö anställda läkare. Vidare föreslås, att stipendierna höjas till 750 kronor
för att förhindra att ekonomiskt sämre ställda läkare tillhörande grupper, vilka
genom deltagande i efterutbildning få vidkännas relativt stora ekonomiska
uppoffringar, av ekonomiska skäl skola avhålla sig från deltagande. Just för
dessa läkare vore efterutbildningen ännu viktigare än för många av deras
ekonomiskt bättre lottade kolleger, vilka — liksom hittills varit fallet — i
viss utsträckning kunde beräknas komma att bedriva studier mer eller mindre
oberoende av genom det allmännas försorg anordnad kursverksamhet.

Medicinska fakulteten i Uppsala framhåller, att landets högskolor borde bli
representerade vid uppgörandet av kursernas program och att den undervisning,
som enligt de sakkunnigas förslag skulle förläggas till Stockholm, åtminstone
delvis lämpligen kunde förläggas till Uppsala.

Medicinska faladteteii i Lund anser, att Lund borde ingå bland kursorterna
och att den medicinska teorien borde tillerkännas större plats i programmet.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet finner, den av de sakkunniga föreslagna
ersättningen åt föreläsaren, 50 kronor per föreläsning, vara fullständigt
otillräcklig och alls icke motsvara vad som kunde anses skäligt för det mödosamma
men högst betydelsefulla arbete, som krävdes för utarbetande av föreläsningar
av här avsedd typ. Vidare anser kollegiet det vara angeläget, att de
medicinska fakulteterna medverkade vid utarbetandet av programmen vid
kurserna och att det icke bleve medicinalstyrelsen ensam som skulle leda dem.

Statskontoret anför, att, därest man accepterade kravet på att staten borde
svara för efterutbildningen, man borde vara på det klara med att man därmed
knäsatte en ny princip, som kunde få vittgående konsekvenser. Även inom
andra yrkesgrupper kunde nämligen anspråk uppstå på kompletterande utbildning
genom statens försorg, i den mån behov av dylik efterutbildning
gjorde sig gällande. Då statskontoret, trots vissa betänkligheter av nu antydd
art, likväl icke ville motsätta sig de sakkunnigas förslag, skedde det, emedan
det här gällde ett specialområde, där en utvidgning av de statliga uppgifterna
förefölle att vara väl motiverad, och under den bestämda förutsättningen, att
ett bifall till förslaget icke finge anses lia prejudicerande karaktär. Emellertid
kunde statskontoret icke i alla delar giva förslaget sin anslutning. Sålunda
kunde statskontoret icke tillstyrka stipendier till frivilliga deltagare. Det
kunde även ifrågasättas, om icke viss kursavgift borde erläggas av dessa såsom
bidrag till statens kostnader för kursernas anordnande. En annan tänkbar
utväg vore att söka träffa avtal med läkarnas organisationer örn ekono -

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

miskt bidrag från dessa till kurskostnadernas bestridande. Enligt statskontorets
mening borde det icke vara uteslutet att i större utsträckning än som
de sakkunniga syntes förutsätta söka intressera läkarna själva och deras organisationer
att ekonomiskt och på annat sätt aktivt medverka till främjande
av förslagets syfte.

Svenska läkaresällskapet finner högre stipendier erforderliga, örn frivilligt
deltagande skall i erforderlig omfattning uppmuntras, samt föreslår, att stipendiernas
maximibelopp höjes till 750 kronor.

Sveriges läkarförbund anser, att fortsättningskurserna i princip borde göras
obligatoriska för alla läkare och att ersättningen till de privata läkarna borde
avpassas härefter. Stipendierna borde sålunda fastställas till lägst det belopp,
som statsanställd läkare i genomsnitt åtnjöte i lön under ifrågavarande tid,
jämte dyrtidstillägg och resekostnadsersättning efter samma grunder som för
den statsanställde. Härtill borde, då den privatpraktiserande läkaren önskade
anlita vikarie, komma dagarvode med samma belopp, som åtginge till statsanställd
läkares vikarie.

Delade meningar torde icke råda därom att stora grupper av läkare i vårt
land lia behov av att genom efterutbildning tillägna sig de ständigt nya
rönen inom den medicinska forskningen. Denna efterutbildning torde, såsom
de sakkunniga föreslagit, lämpligen böra ske genom deltagande i genom det
allmännas försorg anordnade fortsättnings- och repetitionskurser. Jag är emellertid
icke beredd att för närvarande biträda de sakkunnigas förslag, att efterutbildningen
skall göras obligatorisk för vissa grupper av tjänsteläkare, utan
anser, att deltagandet tills vidare bör vara frivilligt. Denna min ståndpunkt
utesluter givetvis icke, att vissa läkare, som på grund av nu gällande bestämmelser
ha skyldighet att deltaga i kurser för medicinalpersonal, kunna komma
att beordras att deltaga i ifrågavarande kurser.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle tills vidare årligen anordnas dels en
fortsättnings- och repetitionskurs i Stockholm, avsedd för 50 deltagare, dels
ock en sådan kurs i Göteborg, avsedd för 30 deltagare. Varje kurs skulle omfatta
tre veckor. I anslutning till den i Stockholm anordnade kursen skulle
eventuellt givas en kurs i socialmedicin, omfattande en vecka. Med hänsyn
till att det ankommer på statens institut för folkhälsan att meddela undervisning
i socialhygien och socialmedicin åt tjänsteläkare och andra, som äro
verksamma å det socialhygieniska arbetsfältet, torde ifrågavarande kursverksamhet
kunna begränsas till att omfatta de föreslagna repetitions- och fortsättningskurserna
örn tre veckors tid. Kursernas förläggning torde icke böra
fastlåsas till nämnda städer, utan det bör ankomma på medicinalstyrelsen att
årligen besluta örn desammas förläggning. I övrigt har vad de sakkunniga sålunda
föreslagit icke givit mig anledning till erinran eller uttalande.

Kursverksamheten bör i enlighet med de sakkunnigas förslag stå under central
ledning av medicinalstyrelsen, som bör ha att fastställa program för kurserna
och antaga kursdeltagare.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Såsom de sakkunniga föreslagit torde kostnaderna för kursernas anordnande
böra bestridas av statsmedel och desamma sålunda vara avgiftsfria för deltagarna.
De årliga kostnaderna för kursernas anordnande beräknar jag i
huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag till 16 000 kronor.

Jag förutsätter, att i statens tjänst anställda ordinarie och extra ordinarie
läkare skola under tjänstledighet för deltagande i ifrågavarande kurser äga
uppbära oavkortad lön.

Under erinran att riksdagen tidigare vid flera tillfällen beviljat anslag till
stipendier åt deltagare i fortsättningskurser för läkare förordar jag, att medel
anvisas för detta ändamål. Stipendium torde i enlighet med de sakkunnigas
förslag icke böra utgå till statsanställd läkare, som åtnjuter oavkortad lön
under kursdeltagandet. Såsom fallet varit vid de tidigare anordnade medicinska
fortsättningskurserna bör dock sådan läkare med lång resväg kunna komma
i åtnjutande av bidrag till bestridande av resekostnaderna. Enligt de sakkunnigas
mening böra stipendierna maximeras till 500 kronor, medan medicinalstyrelsen
föreslagit, att maximum skall fastställas till 750 kronor. Jag
finner mig böra biträda de sakkunnigas mening. Jag vill emellertid samtidigt
uttala den förhoppningen, att vederbörande läkarorganisationer skola vid behov
genom ekonomiskt stöd underlätta för läkare att deltaga i här avsedd
kurs. Såsom de sakkunniga förutsatt böra stipendierna utdelas av medicinalstyrelsen.
De synpunkter, som de sakkunniga anfört rörande stipendiebeloppens
avvägning i de särskilda fallen, böra därvid beaktas. Till stipendier samt
till resekostnadsbidrag åt statsanställda läkare torde i enlighet med de sakkunnigas
förslag böra anvisas 10 000 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört förordar jag, att för nästa
budgetår anvisas ett reservationsanslag av (16 000 -J- 10 000 =) 26 000 kronor
till ifrågavarande kursverksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

V. Vissa byggnadsfrågor m. m.

1. Investeringsanslag till Nybyggnad för karolinska
mediko-kirurgiska institutet m. m.

I propositionen 1944: 236 hemställde Kungl. Majit, att riksdagen måtte
till Nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska institutet för budgetåret
1944/45 anvisa ett investeringsanslag av 2 200 000 kronor. Riksdagen
(skrivelsen nr 366) biföll Kungl. Majrts hemställan.

Av förenämnda proposition inhämtas bland annat följande.

Sedan frågan örn nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska institutets
teoretiska institutioner under en lång följd av år stått under diskussion och
i samband därmed ett flertal förslag till byggnadsfrågans lösning uppkommit,
framlade slutligen byggnadsstyrelsen med skrivelse den 21 januari 1941
utredning och förslag i angivna hänseende. Utgående ifrån att envar av institutets
nedannämnda institutioner borde inrymmas i en särskild byggnad
beräknade byggnadsstyrelsen anläggningskostnaderna för byggnadsföretaget
på följande sätt.

Administrations- och biblioteksbyggnad................ kronor 660 000

Anatomiska institutionen .......................... » 1 135 000

Kemiska institutionen.............................. » 1 290 000

Histologiska institutionen.......................... » 740 000

Rättsmedicinska institutionen ...................... » 670 000

Farmakologiska institutionen ...................... » 720 000

Fysiologiska institutionen.......................... » 831000

Ledningskulvertar ................................ » 81000

Restaurering av »Stenbrottet» ...................... » 97 000

Utvidgning av karolinska sjukhusets ångcentral ...... » 315 000

Amanuensbostäder ................................ » 81000

Vaktmästarbostäder .............................. » 280 000

Yttre arbeten .................................... »840 000

Summa kronor 7 740 000.

Över detta byggnadsstyrelsens förslag yttrade sig 1940 års civila byggnadsutredning
den 25 februari 1942. Byggnadsutredningen framlade därvid
förslag till en ny byggnadsplan, avseende uppförande av dels tre institutionsbyggnader,
varav en för de anatomiska och histologiska institutionerna,
en för de fysiologiska och farmakologiska institutionerna och en för den
kemiska institutionen, dels en kombinerad administrations- och biblioteksbyggnad,
dels ock en bostadsbyggnad för vaktmästare. Byggnaden för den
rättsmedicinska institutionen föreslogs av civila byggnadsutredningen icke
skola för närvarande komma till uppförande. Bostadsbyggnaden för amanuenser
föreslogs skola uteslutas ur byggnadsplanen. Beträffande de byggnader,
som enligt civila byggnadsutredningens förslag skulle komma till
uppförande, ifrågasattes väsentliga reduktioner och förenklingar i lokalprogrammet.
Den framlagda byggnadsplanen kostnadsberäknades till 5 695 000
kronor. Dessa kostnader fördelade sig sålunda.

Kungl. Majlis proposition nr 302.

Administration och bibliotek........................ kronor 565 000

Anatomisk-histologisk institution.................... » 1 400 000

Farmakologisk-fysiologisk institution ................ » 1 200 000

Kemisk institution ................................ » 1 100 000

Ledningskulvertar under byggnader.................. » 40 000

»Stenbrottet», kafébyggnad ........................ » 45 000

Ångcentralens utvidgning .......................... » 375 000

Bostadshus för vaktmästare ........................ » 160 000

Yttre arbeten .................................... » 810 000

Summa kronor 5 695 000.

Sedan Kungl. Majit därefter anmodat byggnadsstyrelsen att utreda möjligheterna
av att med — i förhållande till civila byggnadsutredningens förslag
—• minsta möjliga merkostnad bibehålla den av styrelsen förordade
planlösningen med en särskild byggnad för var och en av institutets institutioner,
överlämnade byggnadsstyrelsen med skrivelse den 8 september
1943 utredning och förslag i angivna hänseende. Enligt detta förslag skulle
merkostnaden vid en förläggning av institutionerna för anatomi och histologi
i skilda byggnader uppgå till 65 000 kronor samt vid uppdelning av
institutionerna för farmakologi och fysiologi till 90 000 kronor. Den sammanlagda
kostnadsskillnaden skulle sålunda utgöra 155 000 kronor.

Vid anmälan i propositionen 1944: 236 av förevarande byggnadsfråga sade
sig dåvarande departementschefen ha utgått ifrån, att byggnadsföretaget
skulle genomföras under en tid av högst fyra år. Departementschefen fann
de olika byggnaderna böra uppföras i följande ordning. Början borde göras
med de byggnader, som skulle inrymma lokalerna för administration och
bibliotek samt de anatomiska och histologiska institutionerna. För genomförande
av byggnadsprogrammet i denna del borde erforderliga medel anvisas
på riksstaten för budgetåret 1944/45. Den kombinerade administrations-
och biblioteksbyggnad»! borde med vissa modifikationer uppföras i
enlighet med civila byggnadsutredningens förslag. Med hänsyn till dessa
modifikationer och rådande prisläge beräknade departementschefen kostnaderna
för denna byggnad till 640 000 kronor.

Även ifråga om de anatomiska och histologiska institutionerna förordade
departementschefen, att en nybyggnad i princip planlädes med utgångspunkt
från civila byggnadsutredningens förslag och att sålunda dessa institutioner
sammanfördes i ett komplex. På grund av erinringar, som framställts
mot byggnadsutredningens förslag, fann departementschefen sig
emellertid böra förorda genomförandet av vissa ändringar i förslaget. Dessa
ändringar beräknades draga en kostnad av 75 000 kronor utöver det av utredningen
beräknade beloppet av 1 400 000 kronor. För att lämna utrymme för
vissa ytterligare modifikationer i förslaget ansåg departementschefen sig böra
räkna med ett ytterligare medelsbehov av 20 000 kronor. Med inräknande av
tillägg för prisstegring, cirka 130 000 kronor, beräknades totalkostnaden
för byggnadsföretaget till (1 400 000 + 75 000 + 20 000 + 130 000 =)
1 625 000 kronor.

Departementschefen anförde vidare:

För de övriga institutionernas vidkommande är byggnadsfrågan icke lika
klar. Fysiologiska institutionens lokalbehov är sålunda avhängigt av vissa
förslag, som äro att vänta från den pågående utredningen örn den flygmedicinska
forskningens ordnande. Frågan örn den rättsmedicinska institutionens

Kungl. Marits ''proposition nr 302.

behov av särskilda lokaler har kommit i nytt läge genom det förslag till omorganisation
av rättsmedicinalväsendet, som chefen för justitiedepartementet
i annat sammanhang anmält, och enligt vilket en i samverkan med
Stockholms stad upprättad. rättsläkarstation . är avsedd att förläggas till
Norrbackaområdet i anslutning till rättsmedicinska institutionen. I motsats
till civila byggnadsutredningens program torde detta förslag förutsätta, att
en särskild byggnad uppföres också för denna institution. Jag har för avsikt
att föranstalta om att förhandlingar i denna fråga snarast upptagas
mellan staten och Stockholms stad. Slutligen föreligger ännu icke något
överarbetat förslag till nybyggnad för den kemiska institutionen, vilken ansetts
vara den, som senast bör förflyttas från sina nuvarande lokaler till
N orrbackaområdet.

För utredningen av sist berörda byggnadssfrågor, vilken bör bedrivas
med sådan skyndsamhet, att förslag i ämnet om möjligt må kunna föreläggas
1945 års riksdag, åtminstone i vad gäller flertalet institutioner, bör beräknas
ett icke alltför knappt belopp, eller förslagsvis 50 000 kronor. Slutligen
torde för yttre arbeten (planeringsarbeten, anläggningar av vägar och
dylikt) för det första byggnadsskedet beräknas i runt tal 100 000 kronor.

De sammanlagda kostnaderna för nu ifrågavarande etapp av byggnadsföretaget
och för utredningar rörande den närmast följande kunna sålunda
angivas till (640 000 + 1 625 000 + 50 000 + 100 000 =) 2 1*15 000 kronor.
Härav torde för nästa budgetår böra anvisas ett belopp av 2 200 000 kronor.

Riksdagen har i sin förenämnda skrivelse (nr 366) anfört bland annat
följande.

Riksdagen vill framhålla, att riksdagen vid sin prövning av detta ärende
icke kunnat undgå att hysa vissa betänkligheter mot den framlagda planlösningen.
Med hänsyn särskilt till eventuella framtida utbyggnadsbehov
har det synts riksdagen kunna ifrågasättas, om det på, längre sikt kan ur
ekonomisk synpunkt befinnas ändamålsenligt att på sätt som föreslagits i
icke oväsentlig utsträckning beskära utrymmena i de planerade byggnaderna
samt sammanföra de anatomiska och histologiska institutionerna i en
och samma byggnad. Då denna planlösning emellertid enligt de framlagda
kostnadsberäkningarna medför avsevärda besparingar i byggnadskostnaderna,
har riksdagen under rådande statsfinansiella förhållanden ansett sig
böra godtaga departementschefens ifrågavarande förslag. Riksdagen utgår
ifrån att Kungl. Majit vid sin fortsatta prövning av institutets nybyggnadsfråga
ingående mot varandra väger de olika synpunkter, som här göra sig
gällande med hänsyn till såväl ekonomiska förhållanden som lokalernas ändamålsenlighet
och möjligheterna för en framtida utbyggnad.

Genom beslut den 14 juli 1944 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen
att i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten Ture Ryberg
den 17 januari 1944 upprättade huvudritningar uppföra nybyggnad för administration
och bibliotek vid karolinska institutet. Vidare anbefalldes
byggnadsstyrelsen dels att i huvudsaklig överensstämmelse med det av
chefen för ecklesiastikdepartementet i propositionen 1944: 236 förordade
byggnadsprogrammet uppgöra ritningar och entreprenadhandlingar samt
utföra andra förberedande arbeten beträffande nybyggnad för anatomiska

Kungl. Mårds ''proposition nr 302.

och histologiska institutionerna vid nämnda institut ävensom att med sagda
ritningar till Kungl. Majit inkomma, dels ock att — med beaktande av vad
riksdagen i förenämnda skrivelse därutinnan anfört — verkställa den av departementschefen
i förutnämnda proposition förordade utredningen rörande
uppförande av ytterligare nybyggnader för karolinska institutet och därvid
upptaga förhandlingar med Stockholms stad i det av departementschefen
angivna hänseendet samt att med sagda utredning och förslag i ämnet till
Kungl. Majit inkomma. Slutligen föreskrevs, att det av riksdagen anvisade
investeringsanslaget av 2 200 000 kronor skulle av byggnadsstyrelsen disponeras
för nedan angivna ändamål med i huvudsak följande fördelning:

1. Uppförande av byggnad för administration och bib -

liotek ......................................... kronor 640 000

2. Påbörjande av byggnad för anatomiska och histologiska
institutionerna.......................... » 1 410 000

3. Utredning rörande uppförande av övriga nybyggnader
för karolinska institutet...................... » 50 000

4. Utförande av yttre arbeten (planeringsarbeten, anläggningar
av vägar och dylikt) för det första bygg nadsskedet.

............................ » 100 000

Summa kronor 2 200 000.

Med skrivelse den 22 februari 1945 har nu byggnadsstyrelsen inkommit
med utredning och förslag i angivna hänseenden.

Av skrivelsen inhämtas i huvudsak följande.

Anatomiska och histologiska institutionerna.

Byggnadernas utförande.

Byggnadsstyrelsen har överlämnat av arkitekten Ture Ryberg upprättade
huvudritningar.

Enligt detta ritningsförslag äro de anatomiska och histologiska institutionerna
med utgångspunkt från vad departementschefen enligt omförmälda
proposition förordat sammanförda i ett komplex. Inom anläggningen
disponerar anatomiska institutionen den nordvästra flygeln jämte den sydvästra
hörsalsbyggnaden. Bottenvåningen inrymmer här undervisningsavdelning,
medan våningen 1 trappa upp upptages av institutionens forskmngsavdelning.
Till vindsvåningen är en för båda institutionerna gemensam
djuravdelning förlagd. Den sydöstra flygeln jämte den nordöstra hörsalshyggnaden
disponeras av histologiska institutionen. Bottenvåningen inrymmer
här institutionens undervisningsavdelning samt en mindre del av forskningsavdelningen,
som i övrigt är förlagd till våningen 1 trappa upp.

Vid utarbetandet av huvudritningarna har en mindre utökning skett av
byggnadens volym, såsom förutsatts i propositionen. Sålunda har histologiska
institutionens flygel förlängts med 3 meter, varjämte båda hörsalarna
anpassats till det utökade antalet studerande vid tandläkarinstitutet, vilkas
utbildning under första året är förlagd till dessa institutioner. Djuravdel -

Kungl. May.ts proposition nr 80%.

ningen, som tidigare var förlagd över histologiska institutionen, är nu flyttad
till övervåningen i den anatomiska, vilket medfört fördelen av tillgång
till hiss. Genom flyttning av förut över dissektionssalarna belägna lokaler
ha dessa salar kunnat givas större höjd än laboratorierum i övrigt, vilket
ansetts synnerligen önskvärt. Källaren under histologiska institutionen har
endast ytterligare utgrävts till så stor del, som erfordras för inrymmande
av en mekanisk verkstad. Den av departementschefen förordade ökningen
av byggnadskuben har medfört, att vissa jämkningar kunnat vidtagas beträffande
laboratorieutrymmena.

Professorn G. Häggqvist har framställt erinran mot att de i källaren under
hörsalen förlagda utrymmena för preparatarkiv och akvarierum m. m. icke
ligga i direkt anslutning till forskningsavdelningen utan från denna endast
äro tillgängliga genom den för institutionerna gemensamma huvudtrappan.
Detta förhållande, som onekligen måste betraktas som en olägenhet, sammanhänger
emellertid med beslutet att sammanföra de båda institutionerna
i samma byggnadskomplex, varigenom forsknings- och undervisningsavdelningarna
icke kunnat åtskiljas på sådant sätt, som varit möjligt om varje
institution förlädes i särskild byggnad. En avgjord förbättring vunnes emellertid,
om den sydost om mittkorridoren belägna källaren utsprängdes och
de till histologiska institutionen hörande lokalerna inrymdes där. Örn reservtrappan
samtidigt nedfördes i källaren, komme dessa lokaler att från
forskningsavdelningen vara direkt tillgängliga genom denna trappa, utan
att utrymme tillhörande undervisningsavdelningen behövde beträdas. En
sådan mindre förändring låter sig möjligen utföras inom den angivna kostnadsramen.

Kostnaderna.

Enligt de nu föreliggande huvudritningarna ha byggnadskostnaderna av
styrelsen beräknats enligt nedanstående uppställning:

Byggnadsarbeten.......................... 1 130 000

Värme-och ventilationsanläggning............. 139 000

Sanitäranläggning.......................... 158 000

Kylanläggning............................ 11 000

Steriliseringsanläggning............ 21 000

Elektrisk stark- och svagströmsanläggning...... 101 000

Elektrisk person- och varuhiss............... 15 000

Ritningar, arbetsledning och kontroll samt oförutsedda
utgifter.......................... 135 000 i 710 000

Yttre arbeten.

Utvändiga rörledningar och rörgravar .......... 16 000

Utvändiga elektriska ledningar och belysning .... 10 000

Kulvertar jämte schakt och delvis sprängning ... 20 000

Vägar och planer m. m..................... 54 000 100 000 I

Kronor 1810 000.

I ovanstående belopp ingå icke kostnader för laboratoriebord, skåp, katedrar,
skioptikondukar eller experimenttavlor och ej heller kostnader för möbler
och inventarier.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Av de av departementschefen för ifrågavarande ändamål beräknade kostnaderna,
1 625 000 kronor, utgjorde cirka 130 000 kronor tillägg för prisstegring,
motsvarande en beräknad fördyring av 9 procent. Då emellertid denna
kostnadsökning numera utgör 16 procent eller cirka 235 000 kronor, måste
de av departementschefen tidigare beräknade kostnaderna 1 605 000 kronor
(vilket belopp för att lämna utrymme för eventuella smärre modifikationer
avrundats till 1 625 000 kronor) ökas med 105 000 kronor till
1 710 000 kronor eller det belopp, vartill byggnaden efter nu föreliggande
entreprenadritningar enligt ovan intagna uppställning kostnadsberäknats av
byggnadsstyrelsen. Härtill kommer för yttre arbeten 100 000 kronor eller
samma belopp, som för sådant ändamål (enligt Kungl. Maj:ts beslut) den
14 juli 1944 anvisades för det första byggnadsskedet (uppförandet av byggnad
för administration och bibliotek). Sammanlagt uppgå således kostnaderna
för anatomiska och histologiska institutionernas nybyggnad till
1 810 000 kronor. Utöver tidigare anvisat belopp, 1 410 000 kronor, skulle
sålunda erfordras (1 810 000 — 1 410 000 =) 400 000 kronor.

Fysiologiska och farmakologiska institutionerna.

Byggnadernas utförande.

Byggnadsstyrelsen föreslår att särskilda byggnader uppföras för en var
av dessa institutioner. Vederbörliga ritningar lia utarbetats av arkitekten
Ryberg. Dessa ansluta sig i huvudsak till byggnadsstyrelsens förslag av den
8 september 1943.

Förslaget till fysiologisk institution åskådliggöres å ritningar, dagtecknade
den 10 november 1944. Enligt detta förslag består den fysiologiska institutionsbyggnaden
av tre till en enhet sammanförda byggnadskroppar.
Den norra flygeln är planerad att utföras i en våning och avsedd att innehålla
undervisnmgsavdelningen; av de bägge södra flyglarna är den större
uppförd i två våningar och källare samt inrymmer forskningsavdelningen,
medan den mindre innehåller hörsalen jämte demonstrationsrum. Denna institutionsbyggnad
har enligt nu föreliggande förslag utökats något. Sålunda
har föreläsningssalen utökats från 120 till 125 platser och flygeln för forsknings-
och administrationslokaler förlängts cirka 5 meter, varigenom institutionsföreståndarens
krav på vissa utökade lokaler kunnat beaktas. Den
fysiologiska institutionen är så planerad, att den framdeles kan tillbyggas
med en flygmedicinsk avdelning.

Förslaget till farmakologisk institution framgår av ritningar, dagtecknade
den 16 november 1944. I likhet med den fysiologiska är byggnaden utbildad
i tre till en enhet sammanförda byggnadskroppar. Den norra flygeln
uppföres i en våning och innehåller undervisningsavdelning. Av de bägge
södra är den större planerad i två våningar jämte källare och inrymmer
forskningsavdelningen, medan den mindre innehåller hörsalen. Även den
farmakologiska institutionsbyggnaden har ökats något i förhållande till
tidigare förslag. Sålunda har hörsalen erhållit 64 platser i stället för 55.
Därjämte har hela källaren under forskningsavdelningen utnyttjats, varvid
verkstad och särskilt skyddsrum kunnat inläggas därstädes.

Kungl. Majlis ''proposition nr 302.

Kostnaderna.

Förslagen till byggnader för dessa båda institutioner ha av byggnadsstyrelsen
kostnadsberäknats enligt nedanstående uppställning:

Fysiologiska Farmakologiska

institutionen institutionen

Byggnadsarbeten................... 565 000 480 000

Värme- och ventilationsanläggning..... 80 000 78 000

Sanitäranläggning.................. 75 000 50 000

Kylanläggning..................... 11 000 10 000

Steriliseringsanläggning.............. 8 000 7 000

Elektriska stark- och svagströmsanlägg ningar.

........................ 72 000 66 000

Elektrisk hiss..................... 15 000 15 000

Ritningar och arbetsledning och kontroll

samt oförutsedda utgifter.......... 74 000 64 000

Kronor 900 000 770 000

Fysiologiska institutionen..................... 900 000

Farmakologiska institutionen.................. 770 000

Yttre arbeten.

Yttre rörledningar och rörgravar....... 24 000

Yttre elektriska ledningar och belysning . 9 000

Vägar, planer och planteringsarbeten .... 32 000

1 670 000

65 000

Kronor 1 735 000.

Civila byggnadsutredningen har upptagit kostnaderna för en gemensam
institutionsbyggnad för fysiologiska och farmakologiska institutionerna till
1 200 000 kronor enligt beräkning i februari 1942. Merkostnaden för skilda
institutioner beräknades i september 1943 av byggnadsstyrelsen utgöra
90 000 kronor. Enligt nuvarande prisläge skulle den totala byggnadskostnaden
uppgå till 1 200 000 kronor ökat med 16 procent -f- 90 000 kronor
ökat med 2 procent eller (1 200 000 -f- 192 000 + 90 000 + 2 000 =)
1 484 000 kronor. Den nu beräknade byggnadskostnaden 1 670 000 kronor
är alltså 186 000 kronor högre, av vilket belopp 105 000 kronor utgör kostnaderna
för vidtagna förändringar i byggnadsprogrammet. Återstoden
81 000 kronor beror på att den av civila byggnadsutredningen uppskattade
kostnaden 1 200 000 kronor är approximativt uppskattad, såsom framgår av
utredningens skrivelse i ämnet den 25 februari 1942.

Av ovannämnda belopp, 1 735 000 kronor, erfordras 1 200 000 kronor för
budgetåret 1945/46.

Rättsmedicinska institutionen.

På uppdrag av byggnadsstyrelsen har arkitekten Ryberg utarbetat förslag
till ny rättsmedicinsk institution med utgångspunkt från departementschefens
uttalande i propositionen 1944: 236, att en i samverkan med Stockholms
stad upprättad rättsläkarstation borde förläggas i anslutning till den
rättsmedicinska institutionen å Norrbackaområdet. Beträffande programmet
för den rättsmedicinska institutionen har styrelsen samrått med karoBihang
till rilcsdagens protokoll 191)5. 1 sami. Nr 302.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

linska institutet och medicinalstyrelsen. Byggnadsstyrelsen har vidare upptagit
av Kungl. Maj:t anbefallda förhandlingar med Stockholms stad. Sedermera
har emellertid staden för att göra vissa specialundersökningar i
syfte att begränsa stadens kostnader för anläggning av rättsläkarstationen
begärt uppskov med dessa förhandlingar. Byggnadsstyrelsen har med hänsyn
härtill förklarat sig icke kunna för närvarande avgiva något förslag i
ämnet.

I anslutning till vad sålunda anförts har byggnadsstyrelsen för nästa budgetår
hemställt om anslag för ifrågavarande ändamål med (400 000 -j+
1 200 000 =) 1 600 000 kronor.

Kanslern för rikets universitet har, i anledning av framställning i ämnet
av lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, hemställt, att
ett reservationsanslag av 275 000 kronor måtte anvisas för inredning och
utrustning av institutets nya administrations- och biblioteksbyggnad för
anläggande av en för institutet och statens institut för folkhälsan gemensam
automatisk telefonväxel samt för flyttning av vissa inventarier m. m.
från de nuvarande institutionslokalerna till den nya administrationsbyggnaden.
Det äskade beloppet fördelar sig sålunda å de angivna ändamålen:

inredning och utrustning av administrations- och biblio teksbyggnaden

................................... kronor 196 655

telefonväxel ....................................... » 70 000

flyttningskostnader ................................. »_8 500

kronor 275 155

eller i runt tal 275 000 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.

Inredning och utrustning av administrationsoch
biblioteksbyggnaden.

Lärarkollegiet har anfört:

Byggnaden torde komma att färdigställas under budgetåret 1945/46. Det
är därför erforderligt, att för samma budgetår anvisas medel för inredning
och utrustning av byggnaden. På uppdrag av lärarkollegiet har arkitekten
Ryberg uppgjort förslag i förevarande hänseende. Härvid har samråd
ägt rum med aktiebolaget nordiska kompaniets experter. Enligt förslaget
skulle kostnaderna uppgå till 202 430 kronor.

Inventarierna i administrationslokalerna och biblioteket äro genomgående
ålderdomliga, opraktiska och starkt förslitna. Den svävande byggnadsfrågan
och ytterst knappa penningmedel ha föranlett, att någon nyanskaffning
sedan lång tid tillbaka praktiskt taget ej ägt rum. Det tillgängliga inventariebeståndet
— i den mån detta överhuvud fyller nutidens krav på
ändamålsenlighet — består huvudsakligen av skrymmande pjäser, som
näppeligen kunna placeras i de nya, till ytinnehållet strängt begränsade lokalerna.
Angivna förhållanden göra, att den nuvarande inventarieuppsätt -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 30%.

ningen endast i mycket ringa utsträckning kan komma till användning
efter inflyttningen i nybyggnaden. Det är därför ofrånkomligt, att nyanskaffning
av inventarier nu äger rum i betydande omfattning.

I en inom byggnadsstyrelsen med anledning av lärarkollegiets framställning
upprättad promemoria lia vissa besparingar i lärarkollegiets förslag
ifrågasatts. Besparingarna skulle hänföra sig till mattor i kollegierum, kommittérum,
rektors rum, kamrerarexpedition och bibliotek, belysningsarmatur
i kollegierum, speglar i kapprum, väntrum, toaletter och bibliotek samt
soffa i vaktrummet.

Lärarkollegiet har i anledning av dessa erinringar anfört följande.

Även enligt kollegiets förmenande äro vissa besparingar möjliga. Sålunda
kunna mattorna i kollegierummet (4 200 kronor) och i biblioteket (750
kronor) utgå och kostnaderna för mattor i kamrerarexpeditionen reduceras
med 300 kronor till 500 kronor. Däremot torde mattorna i kommittérummet
och rektors rum — med hänsyn till kraven på en värdig möblering av
dessa rum — böra bibehållas.

Huruvida kostnaderna för belysningsarmatur i kollegierummet kunna
nedbringas undandrager sig kollegiets bedömande. Upplysningsvis må nämnas,
att en i det nuvarande kollegierummet befintlig, antik ljuskrona, som
inköpts genom sammanskott av enskilda medel, på grund av sin storlek
och den ringa takhöjden i det nya kollegierummet tyvärr ej kan uppsättas
därstädes.

Någon inskränkning av antalet speglar i olika lokaler synes knappast vara
lämplig.

Ej heller kan lärarkollegiet tillstyrka, att soffan i vaktrummet slopas.
Detta rum skall nämligen användas som väntrum för besökande till rektor,
kamrerarexpedition och kansli. Som besökarantalet tidvis är mycket stort,
erfordras riklig tillgång på sittplatser.

Kollegiet förordar alltså besparingar å olika poster å (4 200 -f- 750 +
-j- 300 =) 5 250 kronor, vilket jämte 10 procent därå för arvoden och oförutsedda
utgifter skulle medföra, att det beräknade beloppet 202 430 kronor
skulle minskas till 196 655 kronor.

Telefonförbindelserna till och inom institutets

nya byggnader.

Lärarkollegiet har anfört:

Inom institutets nuvarande lokaler i kvarteret Glasbruket är telefonfrågan
ordnad så, att varje institution har någon eller några direkta telefonförbindelser
med rikstelefonnätet. Blott en institution har en mindre lokaltelefonanläggning.
Detta system har visat sig mindre tillfredsställande, och
projekt ha tidigare diskuterats i syfte att få en bättre anordning till stånd,
men lösningen härav har fått anstå.

När de teoretiska institutionerna nu skola flytta ut på Norrbackaområdet,
måste förevarande spörsmål tagas upp till slutlig behandling. Som institutionerna
komma att bliva utspridda över ett ganska stort område, beläget
utanför Stockholm, kommer behovet av förbättrade telefonkommunikationer
mellan institutionerna inbördes och med staden att väsentligt

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

stegras. Jämväl inom de särskilda institutionerna, som skola erhålla utökade
lokaler, belägna i olika våningar, kommer behov av telefonförbindelser att
föreligga. Önskvärdheten av goda telefonförbindelser till och inom en så betydande
anläggning som karolinska institutets torde icke behöva närmare
utvecklas.

Inom lärarkollegiet har professorn T. Petrén verkställt en utredning angående
tre olika alternativ till frågans lösning. Alternativ I avser en för
institutet och statens institut för folkhälsan gemensam automatisk telefonväxel,
alternativ II ett antal direkta linjer till varje institution jämte en för
karolinska institutet gemensam lokaltelefonanläggning och alternativ III
ett antal direkta linjer till institutionerna jämte en särskild lokaltelefonanläggning
inom varje institution.

Utgifterna enligt de olika alternativen framgå av följande sammanställ -

ning.

Engångskostnader. Driftkostnader.

Alt. I.............. 65 000 å 70 000 28 950

II..................... 85 000 23 050

III..................... 80 000 24 350.

Enligt kollegiets uppfattning är alternativ I obetingat att föredraga med
hänsyn till de väsentligt större fördelar detta erbjuder dem, som skola använda
sig av telefonförbindelserna. Även med avseende å driftsäkerheten är
detta alternativ att föredraga, då anläggningen står under telegrafverkets
kontroll. Lokaltelefonanläggningar ha därjämte en jämförelsevis kort livslängd.
Bemärkas bör även, att telefonväxelanläggningen enligt alternativ I
beräknas kunna omfatta nytillkommande institutioner.

Representanter för kollegiet ha i denna angelägenhet rådfört sig med
föreståndaren för statens institut för folkhälsan, professorn E. Abramson,
som framhållit, att en anordning enligt alternativ I i och för sig syntes rationell
men för nämnda institut kunde tänkas medföra vissa nackdelar. Enligt
hans uppfattning vore telefonfrågan för detta institut i huvudsak ordnad
tillfredsställande (direkta linjer), men man syntes från samma instituts
sida sakna anledning motsätta sig ett genomförande av förslaget.

Kollegiet anser för sin del en samordning med statens institut för folkhälsan,
vars lokaler äro belägna i nära anslutning till de teoretiska institutionerna,
innebära väsentliga fördelar; erinras må, att karolinska institutets
hygieniska institution är förlagd till förstnämnda institut. Lärarkollegiet vill
alltså förorda, att alternativ I kommer till utförande.

Kostnaderna för telefonväxeln kunna nu ej närmare angivas, men kunna
såsom Petrén angiver beräknas till 65 000 å 70 000 kronor. Kostnaderna,
förslagsvis upptagna till 70 000 kronor, torde böra inräknas i ett blivande
anslag till inredning och utrustning av nybyggnaderna.

Administrations- och biblioteksbyggnaden saknar lokal, inom vilken en
automatisk telefonväxel kan inrymmas. Frågan örn växelns placering bör
därför uppmärksammas under den fortsatta utredningen om nybyggnader
för de teoretiska institutionerna.

Transportkostnader.

Lärarkollegiet har anfört:

I ytterligare ett avseende erfordras anvisande av medel, nämligen för
flyttningen till den nya administrations- och biblioteksbyggnaden. Institutet

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

saknar expensanslag, och övriga ifrågakommande anslag lämna icke tillgång
till dessa utgifters bestridande. Det mest kostnadskrävande är transporten
av biblioteket. Enligt vad bibliotekarien meddelat kan denna kostnad beräknas
till 8 000 kronor.

Härtill kommer flyttningskostnaden för arkiv, räkenskapshandlingar
m. m., som kan uppskattas till cirka 500 kronor. Sammanlagt skulle alltså
erfordras 8 500 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, förordade min företrädare
i ämbetet vid anmälan i propositionen 1944: 236 av frågan om nybyggnad
av de anatomiska och histologiska institutionerna vid karolinska institutet,
att dessa institutioner skulle sammanföras i ett byggnadskomplex i anslutning
till ett av 1940 års civila byggnadsordning i ämnet framlagt förslag,
vilket år 1942 kostnadsberäknats till 1 400 000 kronor. Departementschefen
förordade dock vissa ändringar i detta förslag, avseende en utökning
av byggnadskroppen med i runt tal 750 kubikmeter. Med hänsyn
till dessa modifikationer i förslaget, kostnadsberäknade till sammanlagt
95 000 kronor, och merkostnader på grund av inträdd prisstegring, 130 000
kronor, beräknade departementschefen totalkostnaden för byggnadsföretaget
till (1 400 000 + 95 000 + 130 000 =) 1 625 000 kronor. Vad departementschefen
sålunda föreslagit vann riksdagens bifall.

Byggnadsstyrelsen har nu inkommit med huvudritningar till byggnadsföretaget,
upprättade i enlighet med de av statsmakterna godtagna riktlinjerna.
I anslutning till en av professorn G. Häggqvist gjord erinran har
emellertid en mindre jämkning i byggnadsprogrammet vidtagits. Kungl.
Majit har tidigare denna dag fastställt de överlämnade huvudritningarna,
att lända till huvudsaklig efterrättelse vid byggnadsföretagets utförande.

Anläggningskostnaderna för institutionsbyggnaden lia av byggnadsstyrelsen
numera angivits till 1 710 000 kronor. Kostnadsökningen i förhållande
till tidigare beräknade kostnadsbelopp (1 710 000 — 1 625 000 =.)
85 000 kronor, hänför sig helt till sedan föregående år inträdd prisstegring.
Inklusive kostnaderna för yttre arbeten, av byggnadsstyrelsen beräknade
till 100 000 kronor, skulle totalkostnaden för byggnadsföretaget enligt nu
föreliggande kostnadsberäkningar uppgå till (1 710 000 -j- 100 000 =)
1 810 000 kronor. Mot dessa kostnadsberäkningar har jag icke funnit anledning
till erinran. Då Kungl. Majit för innevarande budgetår ställt ett
belopp av 1 410 000 kronor till förfogande för ändamålet, skulle sålunda anslagsbehovet
för nästa budgetår utgöra (1 625 000 -f- 85 000 + 100 000 —
— 1410 000 =) 400 000 kronor.

Beträffande de fysiologiska och farmakologiska institutionerna har byggnadsstyrelsen
föreslagit, att de skola inrymmas i två byggnader, en för vardera
institutionen. För byggnadsföretagen har byggnadsstyrelsen låtit utarbeta
ritningar, vilka med vissa modifikationer ansluta sig till byggnadsstyrelsens
förslag i ämnet av den 8 september 1943. Med hänsyn till vad

Departe mentschefen.

Kungl. Marits proposition nr 302.

riksdagen anfört i skrivelsen 1944: 366 anser jag mig böra tillstyrka, att
byggnaderna utföras i enlighet med dessa ritningar.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår skulle kostnaderna för dessa
båda byggnader komma att uppgå till 1 735 000 kronor. Av dessa kostnader
belöpa 1 670 000 kronor å de egentliga byggnaderna och 65 000 kronor
å yttre arbeten. För nästa budgetår skulle enligt byggnadsstyrelsens förslag
erfordras ett anslag av 1 200 000 kronor. Jag har intet att erinra mot
dessa kostnadsberäkningar.

Vad åter beträffar rättsmedicinska och kemiska institutionerna har byggnadsstyrelsen
icke ännu inkommit med vederbörliga ny byggnadsförslag.
Jag förutsätter, att byggnadsstyrelsen bedriver utredningen av dessa byggnadsfrågor
med sådan skyndsamhet, att förslag i ämnet kan föreläggas
1946 års riksdag.

I anslutning till vad sålunda anförts torde för nästa budgetår böra anvisas
ett belopp av (400 000 -j- 1 200 000 =) 1 600 000 kronor.

I anledning av framställningen örn anvisande av ett reservationsanslag
av 275 000 kronor till inredning och utrustning av institutets administrations-
och biblioteksbyggnad m. m. vill jag framhålla, att jag lika med lärarkollegiet
anser, att telefonförbindelserna vid institutet böra ordnas enligt
»alternativ I». Såsom lärarkollegiet framhållit bör byggnadsstyrelsen vid
den fortsatta utredningen om nybyggnader för de teoretiska institutionerna
uppmärksamma frågan örn telefonväxelns placering. Mot de i ärendet verkställda
kostnadsberäkningarna har jag intet att erinra. Anslaget bör emellertid
uppdelas på olika anslagsposter, en å 196 500 kronor för utrustning
av administrations- och biblioteksbyggnaden, en å 70 000 kronor för anordnande
av telefonväxel och en å 8 500 kronor för transporter.

2. Investeringsanslag till Utbyggande av karolinska

sjukhuset.

Inledning.

I propositionen 1944: 235 har lämnats en redogörelse för de statsmakternas
beslut, som lett till uppförande å det s. k. Norrbackaområdet av karolinska
sjukhuset. Till denna redogörelse torde jag få hänvisa. Här må endast erinras
örn följande.

Karolinska institutet disponerar för undervisningsändamål för närvarande
sammanlagt sexton kliniker, förlagda till följande sjukhus.

Karolinska sjukhuset:

1 medicinsk klinik,

1 kirurgisk klinik,

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 30%.

1 oron-, näs- och halsklinik,

1 ögonklinik,

1 förlossnings- och kvinnoklinik,

1 radioterapeutisk klinik samt

1 psykiatrisk klinik;

Vanföreanstalten:

1 ortopedisk klinik;

Serafimerlasarettet:

1 medicinsk klinik,

1 kirurgisk klinik,

1 neurokirurgisk klinik samt

1 neurologisk klinik;

Norrtulls sjukhus:

1 pediatrisk klinik;

Krcmprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn:

1 pediatrisk klinik;

Allmänna barnbördshuset:

1 förlossnings- och kvinnoklinik;

S:t Görans sjukhus:

1 dermato-venereologisk klinik.

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom i propositionen 1943:151 framställda
förslag beslöt 1943 års riksdag (skrivelsen nr 280), att den till Norrtulls
sjukhus förlagda pediatriska kliniken samt den dermato-venereologiska
kliniken skulle överflyttas till karolinska sjukhuset. I anslutning härtill
anvisade riksdagen för budgetåret 1943/44 ett investeringsanslag av 200 000
kronor till karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande.

Genom beslut den 24 september 1943 tillsatte Kungl. Maj:t en särskild
kommitté för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande med uppgift att
— med ledning av vad min företrädare i ämbetet enligt propositionen 1943: 151
och riksdagen enligt dess skrivelse 1943: 280 i ämnet anfört — i första hand
uppgöra och för Kungl. Majit framlägga förslag till sjukhusets utbyggande
med en dermato-venereologisk och en pediatrisk klinik.

Sedan kommittén i betänkande den 29 februari 1944 framlagt program för
sjukhusets utvidgning med en dermatologisk klinik, anvisade 1944 års riksdag
i enlighet med av Kungl. Majit i propositionen 1944: 235 framställt förslag
för budgetåret 1944/45 ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor till sjukhusets
fortsatta utbyggande.

Kungl. Majlis ''proposition nr 302.

1942 års avtal angående pediatrisk klinik vid
karolinska sjukhuset

I anslutning till ett av den år 1939 tillsatta kommissionen för förhandlingar
rörande karolinska sjukhusets utbyggande m. m. år 1942 avgivet
förslag hemställde Kungl. Majit i propositionen 1943:151 bland annat, att
riksdagen måtte godkänna avtal med Stockholms stad och län angående ett
framtida utbyggande av karolinska sjukhuset med en pediatrisk klinik i enlighet
med vissa i propositionen angivna grunder. Beträffande den närmare
innebörden av den uppgörelse, som sålunda skulle träffas mellan staten och
dess medparter, framhöll dåvarande departementschefen vid anmälan av
propositionen bland annat, att uppgörelsen i fråga icke innebure någon utfästelse
från statens sida angående den nya klinikbyggnadens närmare utformning
eller tidpunkten för byggnadsföretagets igångsättande och slutförande.
Däremot innebure uppgörelsen, att statsmakterna skulle fatta
principbeslut om att en klinik av ifrågavarande slag skulle uppföras vid
karolinska sjukhuset samt om grunderna för kostnadsfördelningen mellan
staten och dess medparter. När det sedan gällde att verkställa det principbeslut,
som enligt departementschefens mening borde fattas örn sjukhusets
utbyggande med en pediatrisk klinik, finge de statsfinansiella synpunkterna
och hänsynen till situationen på arbets- och byggnadsmarknaderna vägas
mot angelägenhetsgraden hos utbyggnadsförslaget, varvid även övriga föreliggande
förslag att utbygga undervisningssjukhusen borde tagas i beaktande.

Det avtal, som enligt propositionen skulle träffas mellan staten och dess
medparter angående karolinska sjukhusets utbyggande med en pediatrisk klinik,
hade innefattats i ett av förhandlingskommissionen framlagt preliminärt
förslag, vilket godtagits av Stockholms stad och län. Avtalsförslaget innebar
i huvudsak följande.

Av klinikens allmänna vårdplatser skulle 127 disponeras av Stockholms
stad och 28 av Stockholms län. Staden och länet skulle svara för 75 procent
av totalkostnaden för färdigställande och utrustning av de vårdplatser, som
skulle upplåtas till begagnande av dessa parter, däri inbegripet därpå belöpande
kostnad för ekonomianläggningar m. m., under det att statsverket
skulle svara för återstående 25 procent av totalkostnaderna för stadens och
länets vårdplatser samt för hela kostnaden för övriga platser. I fråga om driftkostnadernas
bestridande skulle gälla samma grunder som för sjukhuset i
övrigt.

Riksdagen beslöt (skrivelsen 1943: 280) i princip godkänna såväl förslaget
örn karolinska sjukhusets utbyggande med en pediatrisk klinik som ock de i
propositionen förordade, av Stockholms stad och län godtagna grunderna för

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

ekonomiskt samarbete mellan staten och dess medparter beträffande uppförande
och drift av ifrågavarande klinik.

översikt av föreliggande byggnadsförslag.

Frågans förberedande behandling. Till belysning av den ungefärliga
kostnaden för uppförande vid karolinska sjukhuset av en pediatrisk klinik hade
1939 års förhandlingskommission vid sitt år 1942 avgivna förslag fogat
byggnadsskisser och approximativa kostnadsberäkningar avseende denna
klinik. En redogörelse för det framlagda byggnadsförslaget har lämnats i
propositionen 1943:151. Det upprättade skissförslaget avsåg uppförande
av en nybyggnad för ifrågavarande klinik, inrymmande 219 vårdplatser
samt bostäder för 67 sjukvårdselever. Anläggningskostnaderna för denna
byggnad hade uppskattats till 4 600 000 kronor under det att utrustningskostnaderna
beräknats till 1 314 000 kronor. Ett utbyggande av karolinska
sjukhuset till att omfatta 1 441 vårdplatser — d. v. s. sjukhusets vårdplatsantal
efter tillkomsten av de dermatologiska och pediatriska klinikerna
—- hade befunnits nödvändiggöra vissa ändringsarbeten inom sjukhusets
centrala köks- och tvättanläggningar samt uppförande av ytterligare personalbostäder
vid sjukhuset. Kostnaderna för ifrågavarande ändringsarbeten
hade av kommissionen angivits till sammanlagt 300 000 kronor under det
att byggnadskostnaderna för personalbostäder uppskattats till 450 000
kronor.

Vid anmälan i propositionen 1943:151 av förevarande byggnadsfråga framhöll
dåvarande departementschefen bland annat, att enligt förhandlingskommissionens
förslag den pediatriska kliniken skulle bestå av en medicinsk avdelning
om 140 vårdplatser, en kirurgisk avdelning om 60 vårdplatser samt en
enskild avdelning om 19 vårdplatser. Den medicinska avdelningen komme att
bilda det egentliga underlaget för den medicinska undervisningen och forskningen
i pediatrik vid karolinska institutet. Det måste därför givetvis vara av
största vikt, att denna avdelning planerades för ett så stort antal vårdplatser,
att ett tillräckligt mångsidigt och instruktivt patientmaterial komme att
stå till förfogande. Då antalet vårdplatser på den medicinska avdelningen av
förhandlingskommissionen efter ingående överläggningar med medicinska auktoriteter
avvägts just med tanke härpå, ansåge departementschefen sig icke
kunna ifrågasätta någon minskning av denna avdelning. Även den planerade
kirurgiska avdelningens storlek hade planlagts från samma utgångspunkter,
varför departementschefen icke heller beträffande denna avdelning funne skäl
att förorda en minskning. Mot kommissionens förslag beträffande den medicinska
avdelningens uppdelning på olika underavdelningar hade departementschefen
icke funnit anledning till erinran. Att den pediatriska kliniken vidare
— liksom övriga kliniker vid karolinska sjukhuset — borde inrymma ett an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

tal enskilda vårdplatser, funne departementschefen naturligt och tillstyrkte, att
antalet fixerades till 19. Dessa platser borde givetvis finansieras på sådant
sätt, att staten erhölle full kompensation för de nedlagda kostnaderna.

Förh a n d 1 i n g sk o m m i s s i o n en hade, framhöll departementschefen vidare, vid
sitt förslag fogat preliminära ritningar och kostnadsberäkningar rörande den
nya barnkliniken, dock utan att själv taga ställning till dessa. Kommissionen
hade nämligen ansett, att dessa borde granskas i annan ordning. Departementschefen
förutsatte även för egen del, att en sådan granskning komme att äga
rum. Departementschefen hade sålunda icke för avsikt att föreslå, att ett definitivt
utformat byggnadsprogram underställdes 1943 års riksdag, utan förutsatte,
att byggnadsplanernas närmare utformning och genomförande skulle
anförtros åt en särskild byggnadskommitté. Departementschefen sade sig vidare
hava funnit de föreliggande skissförslagen lämpligen kunna i huvudsak
läggas till grund för vidare utarbetande av ritningar, varvid departementschefen
utginge ifrån att vid frågans fortsatta behandling alla möjligheter att
begränsa lokalprogrammet tillvaratoges samt att ritningar och beskrivningar
utarbetades med iakttagande av största möjliga sparsamhet i fråga örn såväl
utrymmesstandard som material och konstruktioner. Vid byggnadsplanernas
närmare utformning borde vidare oavlåtlig uppmärksamhet ägnas möjligheterna
att begränsa driftkostnaderna, i vilket hänseende preciserade kalkyler
borde förebringas till ledning för de granskande myndigheterna.

Vad departementschefen sålunda anfört mötte icke någon gensaga från
riksdagens sida.

Kommitténs för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande förslag. Kommittén
har den 5 december 1944 överlämnat betänkande med förslag till en
pediatrisk klinik vid karolinska sjukhuset, innefattande jämväl utredning angående
av klinikens tillkomst föranledda ändringsarbeten inom sjukhusets centrala
ekonomianläggningar.

Det av kommittén framlagda förslaget innebär, att för den pediatriska kliniken
skulle uppföras en nybyggnad, inrymmande 219 vårdplatser. Anläggningskostnaden
för klinikbyggnaden har av kommittén uppskattats till
3 850 000 kronor. Utrustningskostnaderna åter ha beräknats till 1 255 000
kronor. Sjukhusets utbyggande med ifrågavarande klinik har befunnits påkalla
utbyggnad av sjukhusets centrala köks-, tvätt- och maskinanläggningar.
Beträffande omfattningen av sistnämnda utbyggnad har av kommittén framlagts
alternativa förslag, som hänföra sig till ett maximalt vårdplatsantal vid
sjukhuset av 1 700 respektive 2 000. Utbyggnadskostnaderna ha i förra fallet
uppskattats till 2 085 000 kronor och i det senare till 4 010 000 kronor. Förslag
om uppförande av ytterligare personalbostäder vid sjukhuset har av kommittén
icke funnits böra i nuvarande läge framläggas. I det följande kommer

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

jag att lämna en redogörelse för den närmare utformningen av kommitténs
klinikbyggnadsförslag.

Utredningsuppgifter. De utredningsuppgifter, kommittén funnit innefattade
i det meddelade uppdraget, lia av kommittén angivits sålunda:

I första hand ankommer det på kommittén att med utgångspunkt från det
av förhandlingskommissionen framlagda, av departementschefen godtagna
byggnadsprogrammet uppgöra och framlägga förslag till karolinska sjukhusets
utbyggande med en pediatrisk klinik. Vid sina överväganden härutinnan har
kommittén att beakta alla möjligheter till begränsning av detta program. Enligt
direktiven har kommittén vidare att vid upprättandet av byggnadsförslag
till kliniken beakta, dels att klinikens organisation utformas på ett ur driftkostnadssynpunkt
tillfredsställande sätt, dels ock att vid planläggningen av
klinikbyggnaden tillvaratagas alla de möjligheter till förenklingar och begränsningar,
som utan eftersättande av klinikens ändamålsenlighet kunna leda till
besparingar i anläggnings- och driftkostnader.

Utgångspunkten: förhandlingskommissionens förslag. Kommittén lämnar i
sitt betänkande en redogörelse för det av förhandlingskommissionen år 1942
framlagda byggnadsförslaget. Av denna kommitténs framställning inhämtas
bland annat:

De skissförslag och kostnadsberäkningar, som framlagts av förhandlingskommissionen,
ha på uppdrag av Kungl. Majit upprättats av karolinska sjukhusets
byggnadskommitté i samråd med kommissionen och dess expert, arkitekten
S. Ahlbom.

Till grund för skissförslaget har legat ett av professorn A. Lichtenstein upprättat
by g. gnads program. Enligt detta byggnadsplan! skulle den
pediatriska kliniken omfatta 219 vårdplatser, fördelade på elva vårdavdelningar
enligt följande:

1 allmän med. vårdavdelning för späda barn.............. 24 platser

> > koltbarn................ 20 »

1 » > » » äldre gossar.............. 20 »

1 » » j> » äldre flickor.............. 20 »

1 > > » » tbc1.................. 20 »

1 > kirurg. » » kolt- och spädbarn.......... 20 »

1 » t » » äldre gossar.............. 20 »

1 » > » » äldre flickor.............. 20 »

vårdavdelning för psykopatiska barn................... 20 »

enskild med. och kirurg, vårdavdelning.................. 19 11

karantänsavdelning.......... ^9 »

Summa 219 platser

1 Förhandlingskommissionen framhåller, att denna avdelning utgör en för^ tuberkulosvard

inrättad vårdavdelning inom den allmänna medicinska avdelningen och faller inom ramen för
det för denna avdelning beräknade utrymmet.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

Förutom vårdavdelningarna skulle kliniken enligt byggnadsprogrammet inrymma
poliklinik- och undervisningsavdelning, operationsavdelning, röntgenavdelning,
rum för läkare och vetenskaplig forskning, barnavårdscentral, fördelningskök
samt bostäder för ammande mödrar och för elever, tillhörande
en elevskola för utbildning av bamsjuksköterskor.

Det framlagda skissförslaget, som uppgjorts i överensstämmelse med denna
organisationsplan, upptager en byggnadslänga i väst-östlig riktning, förlagd
till den plats, som i generalplanen för karolinska sjukhusets utbyggande reserverats
för en pediatrisk klinik — d. v. s. till området norr örn sjukhusets
huvudkomplex. Den föreslagna byggnaden är friliggande och förbindes genom
en transportkulvert med sjukhusets övriga institutioner. Vårdavdelningarna
äro sammanförda i en sju våningars högbyggnad med en längd av omkring
120 meter, under det att poliklinik- och behandlingslokalerna i huvudsak förlagts
till en västlig flygelbyggnad om tre våningar. En mindre flygel på östra
sidan inrymmer bland annat operationsavdelningen. I en särskild, fyra våningsplan
omfattande utbyggnad i anslutning till den västra flygeln ha inrymts
bostäder för 67 sjukvårdselever.

Till källarvåningen har förlagts bland annat röntgenavdelningen. I souterrängvåningen
ha anordnats poliklinisk infektionsavdelning, laboratorier, fördelningskök
m. m. Bottenvåningen innesluter polikliniker, undervisningsavdelning
och avdelning för psykopatiska barn, våningen 1 trappa karantänsavdelningen
och avdelningen för tuberkulos, våningen 2 trappor de medicinska
och kirurgiska avdelningarna för äldre gossar, våningen 3 trappor de medicinska
och kirurgiska avdelningarna för äldre flickor samt våningen 4 trappor
den medicinska avdelningen för koltbarn och den kirurgiska avdelningen
för kolt- och spädbarn. Våningen 5 trappor slutligen inrymmer enligt förslaget
den medicinska avdelningen för spädbarn och den enskilda medicinska
och kirurgiska avdelningen.

Ett utbyggande av karolinska sjukhuset med en pediatrisk klinik i enlighet
med det av förhandlingskommissionen framlagda förslaget skulle, enligt
vad direktionen för karolinska sjukhuset i yttrande över det framlagda byggnadsförslaget
framhållit, komma att dels nödvändiggöra vissa ändringsarbeten
inom sjukhusets centrala köks-, tvätt- och maskinanläggningar, dels ock medföra
behov av ökat antal personalbostäder vid sjukhuset även för andra personalgrupper
än elever, för vilka sistnämnda enligt vad ovan sagts bostäder
föreslagits skola anordnas i anslutning till klinikbyggnaden. Detta ytterligare
personalbostadsbehov har ansetts böra tillgodoses genom uppförande av en
nybyggnad, förlagd till höjdplatån väster örn den patologiska institutionen.

De av förhandlingskommissionen framlagda kostnadsberäkningarna avse
kostnaderna för byggande och utrustande av den föreslagna kliniken, för uppförande
av erforderliga personalbostäder och för utförande av erforderliga ändringsarbeten
i sjukhusets köks- och tvättanläggningar. Kostnadsberäkningarna
äro i vad avser anläggningskostnaderna upprättade i augusti 1942 av arkitekten
Ahlbom.

På hemställan av kommittén har byggnadsstyrelsen framlagt förnyade, i
december 1943 upprättade beräkningar av sistnämnda kostnader.

Av arkitekten Ahlbom och byggnadsstyrelsen verkställda beräkningar av
anläggningskostnaden för klinikbyggnaden inklusive
elevbostäder enligt 1942 års förslag framgå av följande sammanställning: -

Kungl. Majlis ''proposition nr 302.

		Av Ahlbom	Av byggnadsstyrel-
		beräknade	sen beräknade kost-
		kostnader	nader
Byggnadsarbeten...........		.... 2796000	3 210 000
Värme- och ventilationsanläggning,	gas-,	vatten-1
och avloppsledningar.......		..... 765 000	415 000
Sanitetstekniska installationer . . .			390 000
Steriliseringsanläggningar......		..... 82 000	60 000
Anläggningar för luftkonditionering		..... 10 000	10 000
Elektriska stark- och svagströmsledningar	.... 215000	235 000
Elektriska hissar...........		..... 120 000	120 000
Yttre transport- och rörkulvertar .		..... 60 000	80 000
Yttre ledningar............		..... 30 000	30 000
Yttre planeringsarbeten.......		..... 100 000	65 000
Ritningar, kontroll, administration	samt	oförut-
sedda utgifter...........		..... 422 000	370 000
		4 600 000	4 975 000

Byggnadsvolymen har av byggnadsstyrelsen uppskattats till 52 000 kubikmeter.
Volympriset har angivits till omkring 93 kronor för kubikmeter (totalkostnaden
utgör enligt ovanstående beräkning 95 kronor 70 öre per kubik -

meter).

Kostnaderna för utrustning av den föreslagna pediatriska
kliniken ha med ledning av de erfarenheter, som vunnits beträffande karolinska
sjukhusets övriga kliniker, av förhandlingskommissionen uppskattats
till 6 000 kronor för vårdplats eller (6 000 X 219 =) 1 314 000 kronor för kliniken
i dess helhet. Beräkningarna äro verkställda med utgångspunkt från de

priser, som gällde i augusti 1939.

På uppdrag av kommittén har kommitténs expert, sysslomannen G. Heimer,
utfört detaljerad beräkning av utrustningskostnaderna för kliniken enligt 1942
års förslag. Med utgångspunkt från de vid årsskiftet 1943/44 rådande prisförhållandena
har Heimer beräknat utrustningskostnaderna för det av kom -

missionen framlagda förslaget till klinik till 1 600 000 kronor eller

/I 600 000
\ 219

7 306 kronor för vårdplats.

Någon driftkostnadskalkyl beträffande den föreslagna pediatriska
kliniken har icke framlagts av förhandlingskommissionen. I det vid propositionen
1943:151 fogade statsrådsprotokollet har departementschefen i
avseende å den ökning i karolinska sjukhusets driftkostnader, som den nya
kliniken kunde väntas komma att medföra, framhållit, att en föreställning om
storleken av denna ökning enklast syntes kunna erhållas med utgångspunkt
från de nuvarande driftkostnaderna vid sjukhuset. Under antagande av att
statens nettoutgifter per patient och underhållsdag i stort sett komme att
bli desamma vid den nya kliniken som vid de befintliga klinikerna har departementschefen
beräknat, att statens nettoutgifter för år skulle komma att
ökas med i runt tal 400 000 kronor för sagda klinik.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Med hänsyn till angelägenheten av att kunna framlägga en detaljerad driftkostnadskalkyl
beträffande 1942 års förslag till klinik har kommittén uppdragit
åt Heimer att uppgöra fullständiga personal- och driftkostnadsstater
för densamma. Av den av Heimer verkställda utredningen framgår, att
vid en beläggning av kliniken i samma utsträckning som sjukhusets kliniker i
övrigt eller intill omkring 90 procent, antalet underhållsdagar vid kliniken

(90 X 219 X 365 \

-jÖq--=] i runt tal 72 000 för år. Klinikens
driftkostnader för underhållsdag uppskattas av Heimer till 17 kronor
72 öre. Med hänsyn härtill har den driftkostnadsökning, som föranledes av
sjukhusrörelsens utvidgning med den pediatriska kliniken, angivits till
(72 000 X 17: 72 —) i runt tal 1 276 000 kronor. Då klinikens inkomster i
form av vårdavgifter beräknats utgöra 803 000 kronor för budgetår, har ökningen
av statens utgifter för karolinska sjukhuset på grund av sjukhusets utvidgning
med den av kommissionen föreslagna pediatriska kliniken beräknats
till (1 276 000 — 803 000 =) 473 000 kronor för budgetår.

Klinikens organisation. I sin fortsatta framställning ingår kommittén på en
granskning av den av förhandlingskommissionen framlagda organisationsplanen
för kliniken. Kommittén säger sig därvid ha funnit densamma ur olika
synpunkter mindre tillfredsställande. Såsom en särskilt framträdande svaghet
hos planen betecknar kommittén den bristande koncentration, som utmärker
de i denna ingående lokaliteterna. För åvägabringande av en mer rationell
planläggning av kliniken har kommittén därför nödgats påkalla ganska vittgående
jämkningar i den framlagda planen.

Såsom av förhandlingskommissionen föreslagits, fortsätter kommittén, bör
klinikbyggnaden inrymma såväl en poliklinisk som en klinisk avdelning. Härutöver
böra lokaler tillhandahållas för undervisning och forskning, inneslutande
föreläsningssal och museum, demonstrationsrum och laboratorier. Vidare torde
i byggnaden böra inrymmas fördelningskök och ett antal bostäder för ammande
mödrar. Däremot ha bostäder för sjukvårdselever icke lämpligen ansetts
böra förläggas i anslutning till densamma.

Vad beträffar den kliniska avdelningen skulle denna enligt den av professor
Lichtenstein föreslagna organisationsplanen förutom en avdelning för psykopatiska
barn om 20 vårdplatser, en karaktänsavdelning örn 16 vårdplatser,
en tuberkulosavdelning örn 20 vårdplatser och en enskild avdelning örn 19
vårdplatser innefatta fyra allmänna medicinska avdelningar, varav en om 24
och tre om envar 20 vårdplatser, samt 3 allmänna kirurgiska avdelningar,
envar om 20 vårdplatser.

I avseende å sagda organisationsplan får kommittén till en början framhålla,
att i enlighet med den av departementschefen och riksdagen godtagna
planen för kliniken särskild tuberkulosavdelning icke inrymts i den av kommittén
föreslagna planen.

o Vidkommande härefter de föreslagna allmänna vårdavdelningarnas storlek,
så omfatta dessa avdelningar genomgående ett relativt litet antal vårdplatser,
ett förhållande, som kommittén funnit innebära avsevärda olägenheter främst

Kungl. Majlis ''proposition nr 302.

ur synpunkten av en rationell drift av kliniken. Med hänsyn till viktien av att
kliniken erhåller en organisation, som ur driftkostnadssynpunkt framstår såsom
fullt tillfredsställande, har kommittén ansett det ofrånkomligt, att platsantalet
å de ifrågavarande avdelningarna ökas i ali den mån så kan ske utan
eftersättande av kraven på en fullgod vård. Genom en dylik ökning av patientnumerären
å avdelningarna ha avsevärda fördelar befunnits stå att vinna
även ur synpunkten av anläggningskostnaderna, i det att antalet vårdavdelningar
kunnat nedbringas.

På grund av det anförda föreslås kliniken skola omfatta dels fem allmänna
medicinska avdelningar, nämligen en avdelning för spädbarn om 27 vårdplatser,
en avdelning för koltbarn örn 26 vårdplatser, en avdelning för äldre
barn om 26 vårdplatser, en blandad avdelning örn 26 vårdplatser och en avdelning
för psykopatiska barn örn 20 vårdplatser, dels två allmänna kirurgiska
avdelningar, nämligen en för kolt- och spädbarn om 29 vårdplatser och en
för äldre barn om 26 vårdplatser, dels en blandad medicinsk och kirurgisk
karaktänsavdelning om 20 vårdplatser, varav 15 medicinska och 5 kirurgiska
platser, dels ock en blandad medicinsk och kirurgisk enskild avdelning
örn 19 vårdplatser, varav 10 medicinska och 9 kirurgiska platser.

Till belysning av vårdplatsernas fördelning å klinikens olika avdelningar
enligt å ena sidan 1942 års förslag och å den andra kommitténs förslag
meddelar kommittén följande sammanställning:

allmänna medicinska avdelningar

1942 års
förslag

avdelning för späda barn...................24

» » koltbarn ....................20

» » äldre gossar ..................20

» » äldre flickor..................20

tuberkulosavdelning resp. blandad avdelning........20

psykopatisk avdelning.....................20

allmän medicinsk karantänsavdelning resp. allmän blandad
medicinsk och kirurgisk karantänsavdelning.......16

140

allmänna kirurgiska avdelningar

avdelning för kolt- och spädbarn..............201

» » äldre gossar..................20 j 60

» » äldre flickor..................20)

enskild medicinsk och kirurgisk avdelning.........19

kommitténs

förslag

140

20115

Summa vårdplatser 219 219

Såsom av sammanställningen framgår, har genom den av kommittén föreslagna
jämkningen i vårdplatsantalet å de allmänna avdelningarna antalet
vårdavdelningar å kliniken kunnat minskas från elva till nio. Förutom i avseende
å vårdavdelningarnas antal och platsnumerär skiljer sig kommitténs förslag
från 1942 års förslag även därutinnan, att karantänsavdelningen, som enligt
det senare förslaget utgör en rent medicinsk avdelning, enligt kommitténs förslag
omfattar såväl medicinska som kirurgiska platser. Denna differentiering
av karantänsavdelningens vårdplatser är betingad av faktiskt förefintliga behov
och anknyter för övrigt till den fördelning av klinikens vårdplatsantal
mellan de medicinska och kirurgiska avdelningarna, som fastställts av statsmakterna.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 30%.

Kommittén har i detta sammanhang ansett sig böra beröra ett spörsmål,
som, ehuru fallande utom ramen för det kommittén meddelade uppdraget,
likväl framstår såsom nära förknippat med frågan om utformningen av den
pediatriska kliniken vid karolinska sjukhuset.

I det mellan staten och dess medparter träffade avtalet föreskrives i avseende
å fördelningen av vårdplatserna å klinikens allmänna avdelningar, att
Stockholms stad skall äga disponera sammanlagt 127 platser, varav på de
medicinska avdelningarna 85 platser och på de kirurgiska avdelningarna 42
platser, samt Stockholms län tillhopa 28 platser, varav på de förra avdelningarna
21 platser och på de senare 7 platser. Återstående platser skola enligt
förhandlingskommissionens förslag utgöra riksplatser. På grund av nämnda
avtalsbestämmelse och då vårdplatsantalet å de kirurgiska avdelningarna av
statsmakterna fastställts till sammanlagt 60, kommer antalet riksplatser på
dessa avdelningar att utgöra (60 — 42 — 7 =) 11.

Kommittén har för sin del funnit det antal kirurgiska riksplats
e r, som sålunda skulle komma att stå till förfogande å kliniken, alltför ringa.
Enligt vad kommittén har sig bekant föreligger nämligen ur såväl undervisnings-
som sjukvårdssynpunkt för riket i dess helhet ett mycket stort behov
av ökat antal kirurgiska barnplatser, särskilt för behandlingen av medfödda
missbildningar. Med hänsyn härtill har kommittén ansett sig böra i samband
med upprättande av förslag till den pediatriska kliniken undersöka möjligheterna
av ett tillgodoseende av detta vårdplatsbehov å denna klinik. Såsom
kommittén i sin fortsatta framställning avser att närmare belysa, har kommittén
även funnit möjlighet föreligga att tillföra kliniken ytterligare en vårdavdelning,
vilken, därest så skulle befinnas påkallat, skulle kunna disponeras
för ett tillgodoseende av det föreliggande kirurgiska riksplatsbehovet. Enär
emellertid, enligt vad kommittén inhämtat, ett förslag örn centralisering till
något av rikssjukhusen av behandlingen av kluvna gommar för närvarande
är föremål för övervägande inom medicinalstyrelsen, har kommittén i avvaktan
på resultatet av denna utredning icke ansett sig böra i vidare mån överväga
spörsmålet i fråga, än att kommittén velat beakta möjligheten av att
framdeles, därest så skulle anses lämpligt, tillgodose det ifrågavarande platsbehovet
genom tillbyggnad av den nu föreslagna klinikbyggnaden.

Den pediatriska kliniken uppdelas enligt kommitténs förslag på tio våningsplan,
varav ett för poliklinikerna och den psykopatiska avdelningen, ett
för envar av de övriga sju allmänna avdelningarna, ett för den enskilda avdelningen
samt ett för fördelningskök och bostäder för ammande mödrar. Till
ett souterrängplan förlägges den polikliniska infektionsavdelningen, omklädningsrum
m. m.

Även i fråga om vårdavdelningarnas uppdelning å salar, boxaggregat och
sjukrum har kommittén funnit vissa jämkningar kunna vidtagas i 1942 års
förslag. Vad kommittén i detta avseende föreslår framgår av följande sammanställning: -

Kungl. Majlis proposition nr 302.

Antal vårdplatser i varje sal, boxaggregat och rum	1942 års förslag	1944 års förslag
säl ^ \|	box- aggr. 4	rum cm	c 5 1	S:a	\| säl ^	box- aggr. 4resp.2	t/5 £- 2	CO 1	S:a
Antal boxaggregat o. rum å med. avd. för spädbarn . .		4		6	10		6		3	9
» salar o. rum å med. avd. för koltbarn.....	2		3	6	11	4		3	4	11
t> » » » » » » » äldre gossar. . .	2		3	6	11	4		3	4	11
» »»»»»»si flickor . .	2		3	6	11
* » » » » tuberkulosavdelningen resp, den
blandade medicinska avdelnin-
gen................	2		3	6	11	4		3	4	11
» » > k » psykopatiska avdelningen . . .	4			4	8	4			4	8
» » » » » karantänsavdelningen......				16	16			4	12	16
» » boxaggregat o. rum å kir. avd. för kolt- o.
spädbarn ...................	3		3	4	10	2	4	1	5	12
» »o. rum å kir. avd. för äldre gossar ....	3		3	4	10	4		3	4	11
» »»»»»»» » flickor ....	3		3	4	10
» » » » » enskilda avdelningen.......			6	7	13			6	7	13
Summa antal salar, boxaggregat och rum	21	4	27	69	121	22	10	23	47	102

I fråga om bilokaler har annan avvikelse från 1942 års förslag icke ansetts
påkallad än att vissa ytor synts utan olägenhet kunna begränsas.

Klinikbyggnaden. På uppdrag av kommittén har arkitekten Ahlbom upprättat
nya skissritningar till en pediatrisk klinik. Dessa ritningar äro uppgjorda
med utgångspunkt från den av kommittén reviderade organisationsplanen
och under hänsynstagande till av kommittén förordade begränsningar
och förenklingar i byggnadsprogrammet.

Enligt kommitténs förslag har klinikbyggnaden förlagts till samma plats
som den av förhandlingskommissionen föreslagna byggnaden, d. v. s. till området
omedelbart norr örn huvudkomplexets C-flygel. I enlighet med kommissionens
förslag är klinikbyggnaden friliggande och medelst en transportkulvert
ansluten till huvudkomplexets kulvertsystem. Byggnaden, som i sitt
högsta parti är orienterad i öst-väst, har en längd av omkring 65 meter och
omfattar tio våningar jämte en souterrängvåning. Mot väster avslutas byggnaden
av två flyglar örn tre våningar, sträckande sig i nord-sydlig riktning.
Till högbyggnaden äro huvudsakligen de olika vårdavdelningarna förlagda. I
de lägre flygelbyggnaderna ha inrymts den polikliniska infektionsavdelningen,
poliklinikerna, undervisningsavdelningen, laboratorierna samt röntgen- och
operationsavdelningarna. Klinikens huvudingång är belägen i souterrängvåningens
västra parti.

I sistnämnda våning äro inrymda den polikliniska infektionsavdelningen,
lokaler för social kurator, omklädningsrum, ett antal personalbostäder och
journalarkiv.

Till bottenvåningen förläggas de medicinska och kirurgiska poliklinikerna
med en gemensam vänthall, inrymmande väntboxar, samt den psykopatiska
avdelningen. Intill vänthallen ligga lokaler för barnavårdscentralen. I an Bihang

till riksdagens protokoll 1.9//.5. 1 sami. Nr 302.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

slutning till poliklinikerna lia förlagts undervisningsavdelning, innefattande
föreläsningssal, demonstrationsrum samt museum.

I våningen 1 trappa äro inrymda karantänsavdelningen, laboratorierna samt
rum för överläkarnas privata mottagning. Till våningen 2 trappor lia förlagts
röntgen- och operationsavdelningarna samt den ena kirurgiska avdelningen.
Våningarna 3 och 4 trappor upptagas av den andra kirurgiska avdelningen,
respektive en allmän medicinsk avdelning samt våningarna 5 och 6 trappor
av två allmänna medicinska avdelningar. Till våningen 7 trappor ha förlagts
den enskilda medicinska och kirurgiska avdelningen och till våningen 8 trappor
en allmän medicinsk avdelning. I våningen 9 trappor slutligen ha inrymts
fördelningskök samt bostäder för ammande mödrar.

Den av kommittén föreslagna planläggningen av klinikbyggnaden avviker
i vissa avseenden väsentligt från den, som föreslagits av förhandlingskommissionen.
Avvikelserna betingas av de jämkningar i organisationsplanen, som
vidtagits av kommittén, samt av vissa begränsningar i klinikens utrymmen i
övrigt, som synts kommittén genomförbara. Beträffande dessa begränsningar
anför kommittén:

Genom den av kommittén vidtagna jämkningen av vårdavdelningarnas uppdelning
på salar, boxaggregat och sjukrum har antalet rumsenheter — enligt
förhandlingskommissionens förslag 121 — kunnat minskas till 102. Härjämte
ha såväl sjukrummens som bilokalernas ytmått genomgående beskurits, därvid
kommittén i all den utsträckning så varit möjligt sökt tillgodogöra sig de
resultat, som uppnåtts vid civila byggnadsutredningens arbete, med de modifikationer,
som funnits betingade av klinikens karaktär av undervisningssjukhus.
Kommittén vill i detta sammanhang särskilt understryka, att de dimen-''
sioner, som enligt kommitténs förslag givits åt 4-sängsalarna och 2-sängsrummen
— 6,0 eller 5,8 X 4,3 meter respektive 3,7 eller 3,4 X 4,3 meter — helt
betingats av klinikens karaktär av undervisningssjukhus och sålunda icke få
anses normerande för barnkliniker, som sakna denna karaktär.

Vidare har kommittén funnit de lokaler, som avsetts för poliklinikerna, undervisningsavdelningen,
röntgenavdelningen, laboratorierna och fördelningsköket
onödigt spatiösa, varför dessa utrymmen i ganska avsevärd omfattning
beskurits. Likaså har korridorbredden i vårdavdelningarna minskats från 2,40
meter till 2,20 meter samt i operations- och undervisningsavdelningarna till 2
meter. I poliklinikerna och kulvertvåningen hava dock korridorerna av trafiktekniska
skäl erhållit en bredd av 2,50 meter. Takhöjden, som i förhandlingskommissionens
förslag utgör 3 meter, har i vårdavdelningarna minskats till
2,90 meter. För poliklinikerna har bibehållits en takhöjd av 3 meter.

Såsom av kommittén i annat sammanhang antytts har möjlighet befunnits
föreligga, att, därest så kan anses påkallat, tillföra kliniken ytterligare en
vårdavdelning för tillgodoseende av ett ökat behov av kirurgiska riksplatser.
Lokalutrymme skulle enligt kommitténs förmenande kunna beredas en dylik
vårdavdelning genom påbyggnad av den flygel, i vilken röntgenavdelningen
inrymts, med ytterligare ett våningsplan. Kostnaderna härför ha approximativt
angivits till 190 000 kronor.

Ledamoten av kommittén professorn Lichtenstein har med instämmande
av ledamoten professorn Hellström anmält avvikande mening beträffande

Kungl. Marits ''proposition nr SOS.

kommittémajoritetens förslag att korridorbredden i vårdavdelningarna skulle
utgöra 2,2 meter. Reservanterna yrka, att korridorerna måtte erhålla en bredd,
icke understigande 2,3 meter.

Professor Lichtenstein har till stöd för sitt yrkande anfört huvudsakligen
följande:

En så smal korridor som den av kommittémajoriteten föreslagna medför
särskilt på ett undervisningssjukhus allvarsamma svårigheter. Å karolinska
sjukhusets tidigare byggda avdelningar är korridorbredden 2,50 meter, vilket
visat sig vara ändamålsenligt. Vid den av 1944 års riksdag beslutade dermatovenereologiska
kliniken fastställdes i enlighet med en reservation av professorerna
S. Hellerström och J. Hellström korridorbredden till 2,40 meter mot
byggnadskommitténs förslag om 2,30 meter. Riksdagen godtog reservanternas
motivering för den större korridorbredden innebärande framför allt att en mindre
korridorbredd skulle medföra avsevärd tidsspillan såväl vid sängtransporter
som vid utportionering av maten. Särskilt de täta sängtransporterna till och
från röntgen, laboratorier, operation m. m. bli betydligt mer tidsödande för
personalen örn korridoren är för smal, något som givetvis driftsekonomiskt
är ogynnsamt. Den relativt obetydliga besparing som vinnes genom nedskärning
av korridorbredden kan lätt komma att visa sig vara en mycket oekonomisk
besparing. Även målningen å korridorväggar blir i en smal korridor lätt
utsatt för åverkan.

Vid ett barnsjukhus utan undervisning kan dock korridorbredden, som där
endast behöver fastställas med hänsyn till sjukvårdsarbetet, något minskas
jämfört med sjukavdelningar för vuxna. Denna minskning kan göras lika stor
som skillnaden mellan längden på de största sängarna för barn och sängar
för vuxna patienter. Då sängarnas längd måste fastställas med hänsyn till
patienternas kroppslängd blir det den genomsnittliga skillnaden mellan vuxna
patienters kroppslängd och de äldsta barnens som blir avgörande. Då kommittén
föreslagit en minskning av korridorbredden från 2,40 till 2,20 meter har
man stött sig därpå att de längsta standardsängama för barn för närvarande
äro 1,75 meter (mot 2,0 meter för vuxna). Då dessa standardmått fastställdes
voro emellertid de nyaste mätningsresultaten å svenska barn icke kända. Enligt
dessa utgör skillnaden mellan barn i 14—15 års åldern och vuxna cirka 10
cm. Med dessa 10 cm. kan korridorbredden på ett barnsjukhus utan undervisning
minskas utan men för arbetet på avdelningen. Hänsyn måste ytterligare
tagas därtill att den genomsnittliga kroppslängden hos våra barn är i stark
stegring. Så har kroppslängden för 14-åringar under de sista 50—60 åren
ökat med icke mindre än 15 cm. Även om en lika rask ökning i framtiden
icke är att förvänta så kan man med all sannolikhet räkna med att barn om
50 år äro längre än idag och således behöva längre sängar. Att då bygga en
barnklinik avsedd att bestå i flera generationer med för längre sängar oanvändbar
korridor synes mig i hög grad olämpligt.

Härtill kommer att vid ett undervisningssjukhus en livlig trafik råder i korridorerna,
som även därför måste vara tillräckligt breda. Vid ronderna för
undervisning behövas tillräckligt rymliga korridorer framför allt då sjukrummen,
som i det föreliggande förslaget, delvis göras så små att man knappast
kan medtaga ett antal assistenter in i rummet, utan demonstrationer i viss
utsträckning måste ske från korridoren genom glasfönster i väggarna mot
korridoren.

Såväl med hiinsyn till arbetsekonomi som med hänsyn till undervisningen

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

anser jag en korridorbredd av 2,20 meter otillräcklig. Helst skulle jag med hänsyn
till att det är fråga örn ett undervisningssjukhus önska en korridorbredd
av 2,40 meter, d. v. s. densamma som på den dermato-venereologiska kliniken
beslutade. En minskning med 10 cm. till 2,30 meter kan dock möjligen i sparsamhetens
intresse ske.

Enligt av arkitekten Ahlbom utförd beräkning rör sig kostnaden för
en breddning av korridorerna i sjukavdelningarna från 2,20 till 2,30 meter om
cirka 3 000 kronor, en kostnadsökning, som då det gäller ett bygge av den
pediatriska klinikens storlek synes mig betydelselös i förhållande till den avsevärda
vinsten av en dylik breddning. Man kan invända att utvidgningen
medför ökad uppvärmningskostnad. Ifrågavarande volymökning uppgår emellertid
endast till 130 kbm., vilket efter 20 öre per kbm. i uppvärmningskostnader
(50 kronor per ton stenkol) medför en ökad årskostnad av 26 kronor.

Med stöd av vad ovan anförts får jag som min bestämda mening framhålla
att korridorbredden i den pediatriska klinikens vårdavdelningar icke bör understiga
2,30 meter.

Vidare ha professorerna Lichtenstein och Hellström samt ledamoten i kommittén
lasarettsläkaren G. Bohmansson anmält avvikande mening beträffande
tidpunkten för tillgodoseende å en särskild vårdavdelning inom kliniken av
det föreliggande behovet av ökat antal kirurgiska riksplatser för behandlingen
av medfödda missbildningar. Reservanterna anse, att den ifrågavarande vårdavdelningen
bör komma till uppförande samtidigt med kliniken i övrigt.

Reservanterna ha anfört:

Då kommittén i avsikt att nedbringa anläggningskostnaderna för den
pediatriska kliniken gått in för en minskning av antalet vårdavdelningar, har
detta medfört, att de kirurgiska vårdavdelningarnas antal minskats till 2
från 3 i det ursprungliga byggnadsförslaget. Följden härav har blivit, att den
i detta förslag lämpliga och ändamålsenliga uppdelningen i en spädbarnsavdelning,
en vårdavdelning för gossar och en för flickor måst ersättas med en
gemensam vårdavdelning för spädbarn och koltbarn samt en gemensam vårdavdelning
för äldre pojkar och flickor. Ur flera synpunkter är detta en mindre
lyckad anordning, som ej kan sagås på bästa sätt tillgodose fordringarna på
en modern kirurgisk barnklinik.

Barnkirurgien är i synnerhet vad angår behandlingen av medfödda missbildningar
en väl avgränsad specialitet, som fordrar speciella kvalifikationer
hos såväl läkare som vårdpersonal, vilket jämte dessa åkommors relativa
ovanlighet med därav följande omöjlighet att för desamma anordna specialavdelningar
vid centrallasarettet gör, att behandlingen lämpligast centraliseras
till en kirurgisk barnklinik. Trots att detta ligger utom det program, som
förelagts kommittén att lösa, anse vi därför, att den omnämnda tredje kirurgiska
avdelningen vid karolinska sjukhusets pediatriska klinik bör uppföras
samtidigt med kliniken i övrigt, då härigenom dels för ett jämförelsevis billigt
pris tillräckligt antal specialplatser skapas för behandlingen av medfödda missbildningar,
dels en ändamålsenlig fördelning av de barnkirurgiska platserna
vinnes, än om dessa måste förläggas till endast tvenne vårdavdelningar.

Slutligen ha kommitténs ordförande, generaldirektören W. Björck och
lasarettsläkaren Bohmansson i avgivna reservationer föreslagit vissa reduktioner
i det av kommittén framlagda byggnadsprogrammet, avseende i huvudsak
en begränsning av ett antal lokalutrymmen.

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 30%.

Kostnadsberäkningar. Till belysning av anläggningskostnaderna
för å ena sidan klinikbyggnaden enligt 1942 års förslag och å den andra
den av kommittén föreslagna byggnaden meddelar kommittén följande sammanställning: -

	1942 års förslag. Av byggnadssty-relsen beräknade kostnader	1944 års förslag. Av kommittén beräknade kostnader
Byggnadsarbeten...............	. . . 3 200 000	2 257 000
Värme- och ventilationsanläggningar ....	. . . 415 000	325 000
Sanitetstekniska installationer........	. . . 390 000	340 000
Steriliseringsanläggningar...........	60 000	60 000
Anläggningar för luftkonditionering.....	10 000	10 000
Elektriska stark- och svagströmsledningar .	. . . 235 000	220 000
Elektriska hissar................	. . . 120 000	157 000
Yttre ledningar................	30 000	25000
Transport- och rörkulvertar.........	80 000	80 000
Planeringsarbeten å tomtområdet......	65 000	65 000
Brandalarmanläggning ............... — Ritningar, kontroll, administration samt oförut-	12 000
sedda utgifter................	. . . 370 000 4 975 000	299 000 3 850 000

Byggnadsvolymen uppgår för 1942 års förslag till 52 000 kubikmeter, varav
3 500 kubikmeter äro att hänföra till elevbostäder. Exklusive kostnaderna
för dessa bostäder, av kommittén uppskattade till 280 000 kronor, och inklusive
kostnaden för brandalarmanläggning, 12 000 kronor, utgöra totalkostnaderna
för en klinik enligt sistnämnda förslag (4 975 000 — 280 000 +
+ 12 000 =) 4 707 000 kronor, motsvarande ett volympris av 97 kronor för
kubikmeter. Byggnadsvolymen för 1944 års förslag uppgår till 37 000 kubikmeter.
Volympriset utgör 104 kronor för kubikmeter.

Enligt av kommittén verkställd beräkning av utrustningskos tnaderna
för den av kommittén föreslagna kliniken skulle sagda kostnader
komma att uppgå till 1 255 000 kronor, motsvarande en reducering av det av
sysslomannen Heimer för 1942 års förslag beräknade kostnadsbeloppet,
1 600 000 kronor, med 345 000 kronor. Minskningen hänför sig med 126 000
kronor till vidtagna förenklingar i byggnadsprogrammet och med 219 000
kronor till reduktioner i anskaffningsprogrammet.

Med ledning av uppgifter, som lämnats av Heimer, har kommittén uppskattat
driftkostnaderna per underhållsdag för kliniken enligt 1944
års förslag till 16 kronor 23 öre. Med ett beräknat antal underhållsdagar vid
kliniken av 72 000 för år har den driftkostnadsökning, som föranledes av klinikens
tillkomst, angivits till (72 000 X 16: 23 =) i runt tal 1 169 000 kronor.
Klinikens inkomster i vårdavgifter lia beräknats uppgå till 828 000 kronor,
varför ökningen i utgifterna för karolinska sjukhuset på grund av dess
utvidgning med ifrågavarande klinik uppskattas till (1 169 000 — 828 000 =)
341 000 kronor för budgetår.

102 Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

Karolinska sjukhusets centrala ekonomianläggningar.

Förevarande anläggningar, som utgöras av köks-, tvätt- och maskinanläggningarna,
äro belägna omedelbart nordost örn sjukhusets B-flygel och intill
Karolinska vägen. De äro inrymda envar i en särskild byggnad.

Köksbyggnaden och tvättbyggnaden omfatta vardera tre våningsplan: källar-,
souterräng, och bottenplan. Sistnämnda våningsplan är dock i tvättbyggnaden
endast delvis utbyggt.

Maskinbyggnaden omfattar endast källar- och bottenvåning. Byggnaden
inrymmer dels det s. k. ångpannehuset, dels utrymme för pumpar m. m. för
distribution av energi, dels ock en särskild hall för turbiner och generatorer.

Av den redogörelse, som i propositionen 1943:151 lämnats beträffande
de av förhandlingskommissionen framlagda förslagen till karolinska sjukhusets
utbyggande med en dermatologisk och en pediatrisk klinik, framgår,
att sjukhusets utbyggande med dessa kliniker skulle nödvändiggöra vissa
ändringsarbeten inom sjukhusets centrala anläggningar. Dessa ändringsarbeten
ha enligt propositionen kostnadsberäknats, för köksanläggningen
till 170 000 kronor och för tvättanläggningen till 130 000 kronor. Beträffande
maskinanläggningen hade någon kostnadskalkyl icke framlagts.

Kommittén har i likhet med förhandlingskommissionen funnit tillkomsten
av den pediatriska kliniken nödvändiggöra vissa ändringsarbeten inom de centrala
anläggningarna. Kommittén anför härutinnan:

Vid planläggningen av den pediatriska kliniken aktualiseras frågan örn den
begränsade kapaciteten av karolinska sjukhusets centrala köks-, tvätt- och
maskinanläggningar, i det att ett fullföljande av denna kliniks byggnadsprogram
ovillkorligen förutsätter en utvidgning av ifrågavarande anläggningar.
Ett utbyggande av dessa anläggningar i samband med uppförande av den
pediatriska kliniken allenast i den begränsade omfattning, som betingas av
det genom sjukhusets utvidgning med denna klinik uppkommande behovet
av ökade ekonomilokaler, lärer emellertid icke få anses förenligt med en ekonomisk
planläggning av sjukhusets fortsatta utbyggande. Uppenbarligen mäste
det vid planeringen av den nu aktuella utvidgningen av de centrala anläggningarna
framstå såsom ett önskemål, att dessa anläggningar redan i denna
utbyggnadsetapp givas en sådan utformning, att de vid en sedermera skeende
successiv utvidgning av sjukhuset utan mera avsevärda kostnader kunna anpassas
efter de därigenom uppkommande ökade anspråken på anläggningarnas
kapacitet. En planering av de centrala anläggningarnas utbyggnad utifrån
de anförda synpunkterna förutsätter dock, att definitiv ståndpunkt kunnat
tågås till frågan om det maximala vårdplatsantal, sjukhuset vid en fullständig
utbyggnad lämpligen bör erhålla. Enär det emellertid icke lär ankomma
på kommittén att avgiva förslag i denna del, har kommittén vid sina överväganden
av ifrågavarande spörsmål ansett sig kunna inskränka sig till att
med utgångspunkt från de av lärarkollegiet vid karolinska institutet framförda
önskemålen beträffande sjukhusets utbyggande med undervisningskliniker
framlägga olika alternativa förslag till utvidgning av sjukhusets centrala
anläggningar.

103

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

Med hänsyn icke minst till kapacitetsmarginalen hos den nuvarande centrala
köksanläggningen har kommittén ansett en ombyggnad av denna anläggning
för ernående av en kapacitetshöjning, tillräcklig för betjänande av
ett vårdplatsantal vid sjukhuset, icke överstigande 1 700, kunna åvägabringas
utan mera avsevärd kostnad, under det att en utbyggnad av köksanläggningen
för ernående av en ytterligare höjning av kapaciteten befunnits komma
att draga förhållandevis stora kostnader. Från lärarkollegiets vid karolinska
institutet sida har emellertid, framhåller kommittén vidare, önskemål
framställts örn sjukhusets utbyggande till att omfatta omkring 2 000 vårdplatser.
Till belysning av de av kollegiet härutinnan framförda anspråken
meddelas av kommittén följande sammanställning:

Kliniker m. m.

Sjukhusets nuvarande kliniker m. m......

Dermatologiska kliniken............

Pediatriska kliniken...............

Reumatologiska kliniken............

Tuberkuloskliniken................

Thoraxkirurgiska kliniken...........

Neurologiska och neurokirurgiska klinikerna .
Radiumhemmet.................

Vårdplatsantal

...........1056

............ 166

............ 219

............ 70

............ 175

............ 100

......... 175—200

............ 50

Summa vårdplatser 2 036

Vid sin prövning av frågan, efter vilket slutligt vardplatsantal en utbyggnad
av de centrala anläggningarna lämpligen syntes böra anpassas, har kommittén
med hänsyn till å ena sidan önskvärdheten av att kostnaderna för
utbyggnaden i möjligaste mån begränsades och å den andra de av lärarkollegiet
framställda önskemålen för sjukhusets utbyggande, funnit sig böra
räkna med tvenne utbyggnadsalternativ, avseende en fixering av det slutliga
vårdplatsantalet i ena fallet till 1 700 och i det andra till 2 000.

För ett säkert bedömande av arten och omfattningen av de ändringsarbeten
beträffande sjukhusets centrala anläggningar, som skulle påkallas av sjukhusets
utbyggande i sålunda angiven omfattning, samt de härav föranledda
kostnaderna har kommittén införskaffat genom särskild expertis verkställd
utredning, varav inhämtas följande.

Köksanläggningen. Till ledning för utredningen angående denna anläggning
har av kommittén meddelats följande direktiv:

Alt. I. Sjukhuset avses skola omfatta 1 700 vårdplatser.

Nuvarande köksanläggning anordnas som helkök för cirka 1 500 vårdplatser
och såsom primärkök för den pediatriska klinikens 219 vårdplatser. Fördelningskök
anordnas för sistnämnda klinik.

Alt. II. Sjukhuset avses skola omfatta cirka 2 000 vårdplatser.

a) Nuvarande köksanläggning anordnas som helkök för cirka 1 800 vårdplatser
och såsom primärkök för 219 vårdplatser. Fördelningskök anordnas för
pediatriska kliniken.

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

b) Nuvarande köksanläggning anordnas som helkök för de nuvarande klinikernas
och den dermatologiska klinikens 1 222 vårdplatser och som primärkök
för återstående cirka 800 vårdplatser. Fördelningskök anordnas för
pediatriska kliniken och för samtliga ännu icke beslutade kliniker.

c) Nuvarande köksanläggning anordnas som helkök för 1 222 vårdplatser
och som primärkök för 219 vårdplatser. Fördelningskök anordnas för pediatriska
kliniken. Nytt helkök anordnas för återstående cirka 550 vårdplatser.

d) Nuvarande köksanläggning anordnas som helkök för cirka 1 800 vårdplatser
och såsom primärkök för 219 vårdplatser. Fördelningskök anordnas
för pediatriska kliniken. Nytt kök anordnas för personalen.

Av den förebragta utredningen framgår, att en lösning av ombyggnadsfrågan
enligt alt. I skulle påkalla en utbyggnad av souterräng- och bottenvåningarna
i den nuvarande köksbyggnadens flygel mot Karolinska vägen med
omkring 7,5 meter, varjämte vissa ändringsarbeten inom köksbyggnaden skulle
bliva nödvändiga. De sålunda erforderliga arbetena inklusive komplettering
av fast utrustning ha kostnadsberäknats till sammanlagt omkring 500 000
kronor.

En lösning av ombyggnadsfrågan enligt alt. II a) har ansetts komma att
nödvändiggöra en utbyggnad av ovannämnda flygel med cirka 12,5 meter
och en påbyggnad av byggnadens öst-västliga huvuddel med en våning. Inklusive
vissa ändrings- och kompletteringsarbeten i byggnadens inre ha ombyggnadsarbetena
beräknats draga en kostnad av tillhopa 1 600 000 kronor.

För en lösning av byggnadsfrågan enligt alt. II b) skulle enligt utredningen
påfordras omfattande ändringsarbeten inom den nuvarande köksbyggnaden,
vilka kostnadsberäknats till 1 300 000 kronor. Härtill skulle komma kostnaderna
för anordnande av fyra fördelningskök, tillhopa omkring 480 000
kronor, varför hela kostnaden för en lösning enligt detta alternativ angivits
till 1 780 000 kronor.

En lösning av utbyggnadsfrågan enligt alt. II c) förutsätter enligt utredningen
en ombyggnad av den nuvarande köksbyggnaden enligt alt. I vid tillkomsten
av de dermatologiska och pediatriska klinikerna samt uppförande sedermera
av det nya helköket. Byggnadsarbetena ha kostnadsberäknats till
sammanlagt 1 800 000 kronor, varav 500 000 kronor för ombyggnad av den
nuvarande köksbyggnaden och 1 300 000 kronor för uppförande av nytt
helkök.

De i alt. II d) omförmälda byggnadsåtgärderna slutligen ha angivits helt
sammanfalla med dem, som upptagits i alt. II a).

Vid sina överväganden av det beträffande de olika alternativen framlagda
utredningsresultatet har kommittén funnit sig icke kunna förorda de lösningar,
som innefattas i alt. II a), b) och d). Kommittén vill för sin del föreslå,
att i samband med tillkomsten av de dermatologiska och pediatriska
klinikerna en utbyggnad av köksanläggningen sker jämlikt alf. I. Därest sedermera
en ytterligare utbyggnad av sjukhuset skulle befinnas påkallad, föreligger
enligt kommitténs mening möjlighet att genom utförande av de bygg -

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 30%.

nadsåtgärder, som angivits i alt. II c), åvägabringa den ytterligare höjning
av anläggningskapaciteten, som därvid kommer att bliva erforderlig.

Tvättanläggningen. Enligt den beträffande förevarande anläggning verkställda
utredningen skulle för en höjning av anläggningens kapacitet, tillräcklig
för ett betjänande av omkring 1 700 vårdplatser, påkallas en mindre
utbyggnad av den nuvarande tvättbyggnaden. Härutöver skulle erfordras vissa
inre ändringsarbeten samt nyanskaffning av maskiner m. m. De sammanlagda
kostnaderna härför ha uppskattats till cirka 350 000 kronor. För en höjning
av kapaciteten till att motsvara ett vårdplatsantal av 2 000 skulle en ytterligare
utbyggnad av tvättbyggnaden samt utvidgad maskinanskaffning bliva
nödvändiga. Kostnaderna för åvägabringande av sistnämnda kapacitetshöjning
ha angivits till omkring 500 000 kronor.

Såsom framgår av utredningen ställa sig kostnaderna för åvägabringande
av en anläggningskapacitet, som motsvarar ett vårdplatsantal av 2 000, icke
väsentligt högre än de för ernående av en kapacitet, motsvarande 1 700 vårdplatser,
beräknade kostnaderna. Då enligt kommitténs mening möjlighet torde
förefinnas att vid en maximal höjning av anläggningskapaciteten i samband
med de nya klinikernas tillkomst utnyttja den därigenom uppkommande marginalen
för andra statliga institutioners räkning, har kommittén funnit sig
böra förorda, att tvättanläggningen nu utbygges i den omfattningen, att en
anläggningskapacitet, motsvarande ett vårdplatsantal av 2 000 åvägabringas.

Maslänanläggningen. Beträffande denna anläggning skulle enligt den föreliggande
utredningen för en höjning av kapaciteten till att motsvara ett vårdplatsantal
av 1 700 krävas vissa nyanskaffningar samt omfattande utvidgnings-,
ändrings- och kompletteringsarbeten. Sålunda skulle bland annat en ny
ångpanna med en effekt av 11 ton ånga per timme behöva anskaffas. Då utrymme
icke kan beredas den nya ångpannan i det nuvarande pannhuset skulle
en tillbyggnad härav bliva erforderlig. Vidare skulle påkallas en utvidgning av
värmecentralen — avseende värme, vatten, avlopp, ventilation m. m. — ävensom
vidtagande av vissa ändrings- och kompletteringsarbeten för höjande av
den elektriska kraftproduktionen. Den sammanlagda kostnaden för ifrågavarande
nyanskaffningar och arbeten har uppskattats till i runt tal 1 235 000
kronor.

Vid ett utbyggande av sjukhuset till att omfatta 2 000 vårdplatser åter
skulle ytterligare nyanskaffningar behöva ske, avseende bland annat en
ångpanna med samma effekt som den ovan omförmälda pannan samt — för
värmecentralen — två motströmsapparater. Kostnaderna för dessa nyanskaffningar
ha approximativt angivits till 475 000 kronor.

I anslutning härtill framhåller kommittén, att karolinska institutets institutioner
å Norrbackaområdet avses uppvärmda genom sjukhusets värmecentral.
Därest en ändring i dessa dispositioner skulle komma att vidtagas, måste
uppenbarligen de nu framlagda beräkningarna undergå erforderlig modifikation.

106

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 303.

Karolinska sjukhusets personalbostäder.

Som inledningsvis framhållits har kommittén som sin mening uttalat, att
ytterligare personalbostäder vid sjukhuset icke borde i nuvarande läge uppföras.
I detta hänseende har kommittén anfört bland annat:

Enligt förhandlingskommissionens förslag har det vid ett utbyggande av karolinska
sjukhuset med de dermatologiska och pediatriska klinikerna uppkommande
behovet av ytterligare personalbostäder vid sjukhuset föreslagits skola
tillgodoses dels genom förläggande i anslutning till den pediatriska kliniken av
ett antal elevbostäder, dels ock genom uppförande av en ny personalbostadsbyggnad,
förlagd till höjdplatån väster örn den patologiska institutionen. Anläggningskostnaden
för elevbostäderna har inkluderats i den av förhandlingskommissionen
angivna kostnadssumman för den pediatriska klinikbyggnaden.
Kostnaderna för uppförande av ny personalbostadsbyggnad åter ha uppskattats
till 450 000 kronor.

De personalgrupper, för vilka genom tillkomsten av de båda nya klinikerna
bostadsbehov kan väntas uppkomma, utgöras av sjuksköterskor, provsköterskor
och elever.

Vad angår bostadsbehovet för sjuksköterskorna vill kommittén framhålla,
att, enligt vad kommittén inhämtat, i samband med en nu pågående utredning
örn sjuksköterskornas löneställning fråga torde uppkomma örn hävande av den
för närvarande föreskrivna skyldigheten för sjuksköterska att hava sin bostad
vid sjukhuset. Därest bostadstvånget för sjuksköterskorna kommer att upphöra,
lärer kunna förväntas att för denna personalgrupps vidkommande bostadsbehovet
vid sjukhuset avsevärt minskas. Då med hänsyn till ovissheten
om resultatet av ovan omförmälda utredning det vid sjukhusets utbyggande
med de nya klinikerna uppkommande bostadsbehovet för sjuksköterskepersonalen
icke för närvarande låter sig överblicka, har kommittén ej ansett sig böra
i nuvarande läge ingå på ett ställningstagande till frågan om sättet för tillgodoseende
härav.

Vidkommande övriga personalgrupper får kommittén erinra, att kommittén
i sitt betänkande med förslag till dermatologisk klinik vid karolinska sjukhuset
funnit tillkomsten av denna klinik föranleda behov av bostäder för ytterligare
50 provsköterskor och elever. Förslag örn tillgodoseende av detta behov förutsattes
av kommittén skola framläggas i samband med framläggande av förslag
om tillgodoseende av motsvarande bostadsbehov för den pediatriska klinikens
personal. Genom sjukhusets utbyggande med sistnämnda klinik har kommittén
ansett behov uppkomma av bostäder för ytterligare 86 provsköterskor och
elever, varför vid ett utbyggande av sjukhuset med båda klinikerna enligt
kommitténs mening behov av bostäder för sammanlagt 136 provsköterskor
och elever skulle kunna väntas uppkomma.

För ett säkert bedömande av frågan om tillgodoseende av detta bostadsbehov
har kommittén uppdragit åt sysslomannen Heimer att till kommittén
inkomma med utredning angående det aktuella personalbostadsbeståndet
vid sjukhuset. I den av Heimer till kommittén överlämnade utredningen
har lämnats en sammanställning av antalet vid sjukhuset förefintliga bostadsrum,
vilken sammanställning här torde få återgivas:

Kungl. Majlis ■proposition nr 302.

107

Byggnad	Dubbletter för före-ståndarin-nor	Enkelrum för sköt, o. ass. sköt.	Enkelrum för prov. sköt.	Rum för 2 elever	Enkelrum för biträden	Enkelrum för skötare m. fl.
Administrationshuset ....	3	191	—	—	16	—
Sköterskehemmet (»punkthu-set») ............	1	72	—	—	—	—
Elevhemmet.........	—	3	84	78	—	—
Huvudbyggnaden......	—	CO	4	2	—	—
Radiumhemmet.......	1	6	—	—	—	—
Psykiatriska kliniken ....	—	7	—	—	—	—
Björkbacken 1 ........	—	—	—	—	—	15
Summa	5	327	88	80	16	15
I augusti 1944 övertaliga
rum............	1*	833	—	—	—	4
Brist.............	—	—	154	—	—	—

1 1 ruin, avsett för sköterska å öronop., användes som jourrum, 1 rum för op.-pers. bebos
av vakande elev eller provsköterska.

2 Tillfälligt upplåten till en andra köksförest.

3 14 av dessa utnyttjas f. n. av provsköterskor, 2 av befattningshavare vid vanföreanstalten,
1 av en andra köksförest., 1 till ett biträde på tandpol. och 4 såsom kontorslokaler, Återstoden
användes för vikarier.

4 Bristen täckes genom att 14 sköterskerum i administrationshuset och 1 sköterskerum i
huvudbyggnaden (jfr not. 1) tagits i anspråk för provsköterskor.

I anslutning härtill anför kommittén:

Såsom av den meddelade sammanställningen framgår, förefinnes för närvarande
vid karolinska sjukhuset ett avsevärt överskott av bostäder, avsedda
för sjuksköterskor. Enligt kommitténs mening måste med hänsyn till möjligheten
av att bostadstvånget för denna personalgrupp upphör ovisshet anses
råda därom, i vilken utsträckning detta bostadsöverskott i en framtid skall
behöva tagas i anspråk för sjuksköterskepersonalens räkning. Enligt vad kommittén
inhämtat har i avseende å bostadstvånget redan den modifikationen
ägt rum, att i ett flertal fall gift sjuksköterska medgivits rätt att taga sin bostad
utom sjukhuset. Såsom av Heimer framhållits, torde även det nu föreliggande
överskottet av bostadsrum för sjuksköterskor kunna beräknas växa, i
den mån antalet gifta sköterskor vid sjukhuset ökar. Med hänsyn till den
minskning, som med stor sannolikhet inträder i det framtida behov av sjuksköterskebostäder
vid sjukhuset, har kommittén funnit sig böra räkna med
möjligheten av att det förefintliga bostadsöverskottet kan komma att stå till
förfogande för täckande av bostadsbehovet för övriga personalgrupper. Då
överskottet får anses vara i det närmaste tillräckligt för tillgodoseende av
sistnämnda behov, har kommittén icke ansett sig böra i nuvarande läge framlägga
förslag örn uppförande av ytterligare personalbostäder vid karolinska
sjukhuset.

Yttrandena.

Över kommitténs förslag ha efter remiss yttranden avgivits av direktionen
för karolinska sjukhuset, kanslern för rikets universitet, som hört karolinska
institutets lärarkollegium, av statskontoret, medicinalstyrelsen och 1940 års
civila byggnadsordning.

108

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

Vad till en början beträffar den av kommittén föreslagna klinikbyggnaden
har denna i allt väsentligt godtagits av 1940 års civila byggnadsutredning.
Utredningen anför:

Beträffande vårdavdelningarna har utredningen uppmärksammat, att rumsytor
och korridorbredder tillmätts större än vad utredningen angivit som maximum
i det förslag till normer för barnavdelningar, vilket utredningen nyligen
avlämnat. Med hänsyn till klinikens egenskap av undervisningssjukhus synes
visserligen en viss ökning av måtten vara erforderlig. Utredningen håller dock
före, att 4-patientsalarna icke böra givas större yta än 24 nr — mot 17,2—
21,2 nr i utredningens förslag — och att av bilokalerna endast undersökningsoch
behandlingsrummet kräver ökade mått. Något behov att anordna särskilda
samtalsrum synes icke föreligga. Den av kommitténs majoritet föreslagna
korridorbredden tillgodoser enligt utredningens mening skäliga anspråk. Anmärkas
må i detta sammanhang, att en breddning av korridoren enligt reservanternas
förslag kan beräknas medföra en kostnadsökning av omkring 10 000
kronor. Genom en omstudering av planerna i anslutning till vad ovan anförts
torde vissa besparingar kunna uppnås. En inom utredningen upprättad principskiss
avser att exemplifiera, hur en sådan begränsning låter sig genomföra
beträffande de kirurgiska och medicinska avdelningarna för äldre barn.

Vad angår planläggningen av arbets- och undervisningsavdelningarna anser
sig utredningen endast böra framhålla, att rummen inom den polikliniska infektionsavdelningen
synas kunna avsevärt begränsas samt att laboratorieavdelningen
förefaller vara anmärkningsvärt stor med hänsyn till att särskilt centrallaboratorium
för hela sjukhuset för närvarande planeras. Utredningen har
även uppmärksammat, att ytorna av hörsal och demonstrationsrum äro större
än som betingas av kursdeltagarnas antal. Slutligen vill utredningen påpeka,
att ambulansintagets läge icke synes vara det lämpligaste.

.. I övrigt anser utredningen, att trapphusfönstren böra utföras i likhet med
fönstren i övrigt och att^ den ena av hissarna vid vårdavdelningarnas reservtrappa
synes kunna utgå. Det bör även övervägas, om icke inglasningen av
solarierna kan begränsas.

Direktionen för karolinska sjukhuset har ifrågasatt lämpligheten av den
plats, till vilken klinikbyggnaden enligt kommitténs förslag förlagts. Vidare
har direktionen anslutit sig till det inom kommittén reservationsvis framförda
yrkandet örn en korridorbredd av 2,3 meter i klinikens vårdavdelningar.

i Enligt förslaget skall kliniken förläggas till den höjd, som är belägen norr om
den nordöstra flygeln av sjukhusets huvudkomplex, varvid kliniken erhållit ett
läge på höjdens krön på jämförelsevis långt avstånd från sjukhusets nuvarande
kulvertlednjngar. En följd härav blir att förbindelserna mellan kliniken och
sjukhusets övriga delar förlängas, vilket med hänsyn till den livliga trafik, som
förekommer mellan olika avdelningar av ett sjukhuskomplex, kommer att
tynga den dagliga driften. Den omständigheten att förbindelsekulverten till
kliniken enligt förslaget företer en stigning av 1% meter på en sträcka av 30
meter kommer att verka i samma riktning. Med hänsyn härtill skulle det vara
ömkligt om möjligheterna att förskjuta klinikbyggnaden till en ur nämnda synpunkt
lämpligare plats på den för kliniken föreslagna tomten ytterligare undersöktes.

Mot den ändring av antalet och storleken av klinikens vårdavdelningar, som
förslaget innebär, anser sig direktionen icke böra göra någon erinran. Ej

109

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

heller anser sig direktionen hava någon anledning att framföra några andra
anmärkningar mot den utformning av klinikbyggnaden, varom kommitténs
majoritet förenat sig, än att korridorbredden inom klinikens avdelningar enligt
direktionens mening bör utökas till 2,30 meter, då den av kommittémajoriteten
föreslagna korridorbredden, 2,20 meter, kan medföra olägenheter ur
driftsynpunkt och kostnaden för en ökad bredd torde vara jämförelsevis ringa.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anser sig endast med viss tvekan
kunna tillstyrka en så avsevärd förminskning av lokalutrymmena som kommitténs
förslag innebär. I avseende å korridorbredden i vårdavdelningarna har
kollegiet dock funnit sig böra ansluta sig till reservanternas förslag. Vidare har
kollegiet i likhet med reservanterna ansett en ytterligare barnkirurgisk vårdavdelning
böra komma till utförande samtidigt med kliniken.

En alltför smal korridor är förbunden med stora nackdelar, bland annat med
hänsyn till sjukhusdriften och undervisningen. Demonstrationer under ronderna
måste i viss utsträckning ske i korridoren genom vårdenhetens mot korridoren
vettande glasfönster. Lärarkollegiet vill därför tillstyrka, att korridoren
i vårdavdelningarna får en bredd av åtminstone 2,30 meter. De fördelar, som
kunna vinnas genom en dylik utökning av korridorbredden, uppväger mer än
väl de merkostnader uppgående till cirka 3 000 kronor, som breddökningen beräknats
medföra.

Lärarkollegiet vill i likhet med reservanterna Bohmansson, Hellström och
Lichtenstein förorda, att den av kommitterade antydda utökningen av barnkirurgislca
avdelningen med ytterligare en vårdavdelning kommer till stånd
samtidigt med att kliniken bygges. Därigenom skulle dels vinnas en bättre fördelning
av de barnkirurgiska platserna, dels för en relativt ringa kostnad skapas
ett tillräckligt antal riksplatser för behandling av medfödda missbildningar.

Kanslern för rikets universitet har icke haft annan erinran mot kommitténs
förslag än att kanslern anser korridorbredden i vårdavdelningarna böra utgöra

2,3 meter.

Även medicinalstyrelsen förordar en korridorbredd i vårdavdelningarna av

2,3 meter samt föreslår vidare, att den av kommittén ifrågasatta vårdavdelningen
för icke ortopediska, medfödda missbildningar redan från början kommer
till stånd.

Anläggningskostnaderna för klinikbyggnaden ha av
1940 års civila byggnadsordning befunnits kunna ytterligare nedbringas. Utredningen
anför härutinnan.

Utredningen vill framhålla, att de beräknade kostnaderna för den elektriska
anläggningen skäligen kunna minskas med 20 000 kronor och att utgifterna för
hissarna, under förutsättning att en personhiss såsom tidigare föreslagits utgår,
icke böra beräknas till högre belopp än 120 000 kronor, motsvarande en
kostnadsminskning av 37 000 kronor. Enligt utredningens mening kunna kostnaderna
för brandalarmanläggning, beräknade till 12 000 kronor, helt utgå. En
dylik anläggning synes överflödig inom en byggnad, som står under tillsyn
dygnet om. I vart fall äro dessa kostnader för lågt upptagna, om anläggningen
avses för byggnaden i dess helhet och därest ett system skall användas, som
godkännes av stadens brandkår.

Departe mentschefen.

110 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

Den av utredningen föreslagna minskningen av vårdavdelningarna, vilken
omfattar en byggnadsvolym av cirka 2 000 kbm., kan beräknas medföra en
kostnadsreduktion å minst 60 000 kronor. För den händelse att de av utredningen
påtalade stora ytorna inom vissa arbetslokaler kunna begränsas — en
fråga till vilken utredningen emellertid icke ansett sig kunna taga definitiv
ställning — erhålles en ytterligare kostnadsminskning, vilken dock icke närmare
kan angivas.

Byggnadskostnaden för klinikbyggnaden kan, i anslutning till vad ovan
framförts, angivas till högst ((3 850 000 — 20 000 — 37 000 — 12 000 —
— 60 000 —) 3 721 000 kronor.

De av kommittén framlagda drift kostnadsberäkningarna
ha underkastats granskning av statskontoret, som funnit sig böra föreslå vissa
begränsningar i det för kliniken beräknade personalbehovet.

Beträffande karolinska sjukhusets centrala anläggningar
har av direktionen för karolinska sjukhuset föreslagits, att dessa redan i
samband med uppförande av den pediatriska kliniken utbyggas till att motsvara
ett platsantal vid sjukhuset av 2 000.

19^0 års civila hyggnadsutredning har i avseende å utbyggnadens omfattning
anslutit sig till kommitténs förslag. Däremot har utredningen funnit de
av kommittén angivna kostnaderna för utbyggnadens genomförande kunna i
vissa hänseenden nedbringas. Sålunda ha kostnaderna för köksanläggningen
ansetts kunna reduceras med 25 000 kronor, för tvättanläggningen med 50 000
kronor och för maskinanläggningen med 95 000 kronor. Kostnadsreduktionerna
hänföra sig huvudsakligen till vissa föreslagna begränsningar i anskaffningsprogrammet.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår fattades av
1943 års riksdag principbeslut örn att till karolinska sjukhuset skulle överflyttas
karolinska institutets för närvarande till S:t Görans sjukhus förlagda
dermato-venereologiska klinik samt den av institutets pediatriska kliniker, som
nu är inrymd i Norrtulls sjukhus. De nya kliniker, som sålunda skulle komma
att tillföras karolinska sjukhuset, skola enligt statsmakternas beslut omfatta
166 respektive 219 vårdplatser, varför sjukhuset, vilket för närvarande inrymmer
1 056 platser, efter ifrågavarande klinikers tillkomst skulle komma att
innefatta ett sammanlagt vårdplatsantal av (1 056 -f- 166 -f- 219 =) 1 441.
Kostnaderna för de nya klinikernas uppförande, utrustning och drift skola
bestridas av staten, Stockholms stad och Stockholms län enligt vissa grunder,
som angivits i mellan dessa parter träffade avtal.

Sedan den av Kungl. Maj:t år 1943 tillsatta kommittén för karolinska sjukhusets
fortsatta utbyggande i fjol framlagt förslag till sjukhusets utvidgning
med en dermatologisk klinik, vilket förslag efter anmälan i propositionen
1944: 235 i allt väsentligt vann riksdagens bifall, har kommittén
i enlighet med sitt uppdrag nu inkommit med ritningar och byggnadsprogram
för en ny pediatrisk klinik vid sjukhuset. Det framlagda byggnadsför -

lil

Kungl. Marits proposition nr 302.

slaget, som avser uppförande av en friliggande klinikbyggnad omedelbart norr
om huvudkomplexets C-flygel, synes mig i stort sett innebära en lycklig lösning
av samtliga de spörsmål, som kommittén enligt de meddelade direktiven
haft att överväga. Sålunda ha anläggnings-, utrustnings- och driftkostnaderna
kunnat i avsevärd omfattning begränsas, varjämte kostnadsreduktioner
vunnits även därigenom att två personalbostadsbyggnader, vilkas uppförande
samtidigt med kliniken i annat sammanhang förordats av vederbörande myndigheter,
numera icke ansetts böra komma till utförande. Flertalet av de i
ärendet hörda myndigheterna ha ej heller haft annan erinran mot förslaget än
att de anslutit sig till ett inom kommittén reservationsvis framfört yrkande
om en utökning av korridorbredden i vårdavdelningarna från 2,2 meter till 2,3
meter. Vidare ha medicinalstyrelsen och lärarkollegiet vid karolinska institutet
funnit sig böra förorda det av reservanter inom kommittén framlagda förslaget
örn att kliniken tillföres ytterligare en vårdavdelning, avsedd för behandlingen
av medfödda missbildningar. För egen del har jag funnit vad från de på
det medicinska fackområdet sakkunnigas sida anförts utgöra starka sakliga skäl
för behovet av en större korridorbredd i klinikens vårdavdelningar, varför jag
i anslutning härtill förordar, att ifrågavarande korridorer erhålla en bredd av

2,3 meter. Den härav föranledda ökningen av anläggningskostnaderna torde enligt
uttalande av civila byggnadsutredningen icke komma att överstiga 10 000
kronor. Vad åter beträffar förslaget örn att kliniken tillföres en vårdavdelning
för behandling av medfödda missbildningar så pågår för närvarande, såsom av
kommittén framhållits, inom medicinalstyrelsen en utredning angående centralisering
till något av rikssjukhusen av behandlingen av dylika missbildningar. I
avvaktan på resultatet av denna utredning har jag icke ansett mig böra för
närvarande framlägga förslag i angivna hänseende, detta i all synnerhet som
hinder ur byggnadsteknisk synpunkt icke torde möta för att ställning vid en
senare tidpunkt, eventuellt redan vid nästa års riksdag, tages till detta spörsmål.

Anläggningskostnaderna för klinikbyggnaden ha av kommittén uppskattats
till 3 850 000 kronor. Mot beräkningen av dessa kostnader har jag icke funnit
anledning till erinran. Då jag emellertid givit min anslutning till förslaget örn
en korridorbredd i vårdavdelningarna av 2,3 meter, vars genomförande beräknats
draga en merkostnad av 10 000 kronor, skulle anläggningskostnaderna
för klinikbyggnaden komma att uppgå till (3 850 000 + 10 000 —) 3 860 000
kronor. Av detta belopp belöpa jämlikt det mellan staten och dess medparter
träffade avtalet omkring 1 814 000 kronor å statsverket.

Genom tillkomsten av den pediatriska kliniken aktualiseras emellertid även,
såsom av kommittén framhållits, frågan örn den begränsade kapaciteten hos
karolinska sjukhusets centrala köks-, tvätt- och maskinanläggningar, i det att
ett genomförande av byggnadsprogrammet för denna klinik ovillkorligen förutsätter
en utvidgning av dessa anläggningar. Jag får i detta sammanhang erinra,

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

att frågan om de centrala ekonomianläggningarnas utbyggande redan tidigare
preliminärt anmälts för riksdagen. Vid anmälan av propositionen 1944: 235
sade sig sålunda min företrädare i ämbetet hava funnit ett bedömande av
nämnda fråga förutsätta tillgång till en detaljerad plan på lång sikt för täckande
av lokalbehovet för de undervisningskliniker, beträffande vilkas förläggande
till karolinska sjukhuset beslut ännu icke fattats av statsmakterna. Departementschefen
uttalade såsom sin förhoppning, att en sådan plan skulle
kunna föreläggas innevarande års riksdag. I avseende å förevarande spörsmål
får jag för egen del erinra, att de förhandlingar, som å statens vägnar bedrivas
av den år 1939 tillsatta kommissionen för förhandlingar med Stockholms stad
och län samt övriga ifrågavarande parter rörande frågor, sammanhängande
med karolinska sjukhusets utbyggande, ännu icke blivit slutförda. För att icke
föregripa dessa förhandlingar, som närmast avse sjukhusets utbyggande med
kliniker för medicinsk tuberkulos och thoraxkirurgi, har jag icke ansett det
lämpligt att för närvarande ingå på ett ställningstagande till alla de vittutseende
spörsmål, som stå i samband med upprättandet av- en dylik generalplan,
helst som den av byggnadskommittén framlagda utredningen ger vid handen,
att ett utbyggande av sjukhusets samtliga centrala ekonomianläggningar
kan ske i två etapper utan att därigenom någon mera väsentlig kostnadsökning
torde kunna väntas uppkomma. Med utgångspunkt från ett antaget slutligt
vårdplatsantal vid sjukhuset av i ena fallet 1 700 och i andra 2 000 har nämligen
kommittén upprättat alternativa förslag till de ifrågavarande centrala
anläggningarnas utbyggande. De angivna utgångspunkterna för planläggningen
av utbyggnaden ha av kommittén valts med hänsyn till å ena sidan
önskvärdheten av att kostnaderna för utbyggnaden såvitt möjligt begränsas
och å den andra från lärarkollegiets vid karolinska institutet sida framförda
önskemål för sjukhusets utbyggande med ytterligare kliniker. I fråga örn
köksanläggningen förordar kommittén en lösning, som går ut på att genom
ombyggnad av den nuvarande anläggningen åvägabringa en kapacitet hos
densamma, motsvarande ett vårdplatsantal vid sjukhuset av 1 700. Kostnaderna
härför ha av kommittén angivits till 500 000 kronor. Därest i en framtid
sjukhusets utbyggande till att omfatta 2 000 vårdplatser skulle befinnas
påkallat, föreligger enligt den förebragta utredningen olika möjligheter att ernå
den höjning av anläggningskapaciteten, som därvid kommer att bliva erforderlig.
Enligt den beträffande tvättanläggningen framlagda utredningen skulle
kostnaderna för åvägabringande av en kapacitetshöjning, motsvarande 1 700
vårdplatser, utgöra 350 000 kronor samt för en höjning, motsvarande 2 000
vårdplatser, 500 000 kronor. Kommittén förordar för sin del en utbyggnad i
enlighet med sistnämnda alternativ. Vad slutligen angår maskinanläggningen
har kommittén inskränkt sig till att framlägga förslag, utvisande att en utbyggnad
i två etapper för ernående av en kapacitetshöjning, motsvarande
1 700 och 2 000 platser, skulle draga en kostnad av 1 235 000 kronor respektive
1 710 000 kronor.

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Vad beträffar omfattningen av de utbyggnadsåtgärder, som i samband med
uppförandet av den pediatriska kliniken böra vidtagas beträffande de centrala
anläggningarna, finner jag mig böra förorda, att såsom en första utbyggnadsetapp
åtgärder vidtagas för åvägabringande av en kapacitetshöjning, motsvarande
1 700 vårdplatser. Kostnaderna för ett genomförande av de av mig
sålunda förordade utbyggnadsåtgärderna lia uppskattats till (500 000 -f350
000 -f- 1 235 000 =) 2 085 000 kronor. Mot de framlagda kostnadsberäkningarna
har jag icke funnit anledning till erinran. Av kostnadsbeloppet,
2 085 000 kronor, hänföra sig omkring 703 000 kronor tili den pediatriska
kliniken och återstoden, omkring 1 382 000 kronor, till kliniker, beträffande
vilkas förläggande till sjukhuset beslut ännu icke fattats av statsmakterna.
Jämlikt det mellan de intresserade parterna träffade avtalet belöpa av det
på den pediatriska kliniken fallande kostnadsbeloppet omkring 327 000 kronor
å statsverket. Ett ställningstagande åter till frågan, huru stor del av ovannämnda
kostnadsbelopp, 1 382 000 kronor, som kan komma att stanna å
statsverket, lärer icke bliva möjligt, förrän en slutlig fixering skett av det
vårdplatsantal, som å de ifrågasatta klinikerna för medicinsk tuberkulos
och thoraxkirurgi avses skola upplåtas till begagnande av Stockholms stad
och län. Med hänsyn härtill torde i avvaktan på resultatet av de förhandlingar,
som enligt vad tidigare framhållits för närvarande pågå mellan staten
och dess medparter beträffande förevarande spörsmål, kostnadsbeloppet
böra i sin helhet förskotteras av statsverket.

För ett fullföljande av det angivna byggnadsprogrammet skulle sålunda
med hänsyn till det anförda erfordras en medelsanvisning av (1 814 000 -f-j-
327 000 -f- 1 382 000 —) 3 523 000 kronor. För nästa budgetår torde det
vara tillräckligt, att ett belopp av 1 000 000 kronor anvisas till byggnadsföretaget.
Dettas genomförande torde böra anförtros åt byggnadskommittén.
Frågan om tillstånd att igångsätta byggnadsarbetena bör i föreskriven ordning
prövas av Kungl. Majit.

3. Reservationsanslag till Utrustning av den dermato-venereologiska
kliniken vid karolinska sjukhuset.

Sedan 1943 års riksdag fattat principbeslut om att karolinska sjukhuset
skulle utbyggas med, bland annat, en dermato-venereologisk klinik samt
Kungl. Majit med anledning härav uppdragit åt en särskild byggnadskommitté
— kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande — att
till Kungl. Majit inkomma med förslag till en dylik klinik, överlämnade
kommittén den 29 februari 1944 förslag i ämnet, innefattande skissritningar
samt detaljerade anläggnings-, utrustnings- och driftkostnadskalkyler beträffande
kliniken. Det av kommittén framlagda klinikbyggnadsförslaget,
som avsåg uppförande av en ny klinikbyggnad örn 160 vårdplatser, hade
upprättats med utgångspunkt från ett av kommissionen för förhandlingar
rörande karolinska sjukhusets utbyggande m. m. år 1942 framlagt byggnadsförslag.
Efter anmälan i propositionen 1944: 235 av det av kommittén

Bihang till riksdagens ''protokoll 19\5. 1 sami. Nr 802.

114

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

förordade förslaget anvisade 1944 års riksdag (skrivelsen nr 365) 1 000 000
kronor till påbörjande av byggnadsföretaget.

Den av kommittén beträffande kliniken framlagda utrustningskostnadskalkylen
hade uppgjorts på grundvalen av en av kommitténs expert, sysslomannen
G. Heimer, verkställd detaljberäkning av utrustningskostnaderna
för en klinik enligt 1942 års byggnadsförslag. I huvudsaklig anslutning härtill
hade kommittén beräknat sistnämnda kostnader till 910 500 kronor,
fördelade å följande utgiftsposter:

Möbler (med undantag av järnsängar, specialmöbler för
operations- och behandlingsrum och laboratorier)

Järnsängar ........................................

Sängutrustning ....................................

Belysningsarmatur .................................

Gardiner (inkl. förmörkningsgardiner).................

Möbeltyg och övrigt klädselmaterial..................

Serveringsartiklar av metall för avdelningar och matsalar

Porslin och glasvaror för serveringsändamål............

Komplettering av utrustningen i centralköket, tvättinrättningen,
mekaniska verkstaden, snickarverkstaden och

sömnadsverkstaden ...............................

Brandredskap och luftskyddsmateriel.................

Handdukshängare, glashyllor m. m...................

Musikinstrument m. m..............................

Skrivmaskiner, kassaapparater och diverse expeditions materiel.

........................................

Vågar ............................................

Transportmateriel ..................................

Markiser och persienner.............................

Skyltar och anvisningstavlor.........................

Diverse mindre inventarier ..........................

Diverse sjukvårds- och sanitetsteknisk utrustning av gummi,
glas, porslin och rostfri plåt.....................

Trädgårdsmöbler m. m..............................

Linne och gångkläder ..............................

Instrument samt specialmöbler för operationssalar, behandlingsrum
m. m...............................

Laboratorieutrustning ..............................

Väggur, elektriska..................................

JComplettering av sjukhusets telefonanläggning........

Komplettering av sjukhusets centralradioanläggning ....

Komplettering av sjukhusets sökaranläggning..........

Projektionsapparater ...............................

Torkskåp, värmeskåp, kokplattor, dammsugare, golvbo ningsmaskiner

och diskmaskiner ...................

Komplettering av sjukhusets apoteksutrustning........

Ritnings- och kopieringskostnader, entreprenadkostnader,
ersättningar till'' kontrollanter samt besiktnings- och administrationskostnader
............................

Oförutsedda utgifter................................

kronor 200 000

» 30 000

» 40 000

» 43 700

> 21 000

» 22 600

» 13 800

> 8 400

» 50 000

» 9 000

» 6 300

» 5 500

* 20 000

* 2 700

» 14 100

» 4 000

» 3 000

» 8 000

» 12 500

» 2 000

» 76 700

» 150 000

» 39 500

» 5 100

» 8 200

» 6 500

» 11 500

» 17 000

» 27 500

» 900

10 000
41 000

Kronor 910 500.

115

Kungl. Marits proposition nr 302.

Med hänsyn till de begränsningar i 1942 års klinikbyggnadsförslag, som
innefattats i det av kommittén förordade byggnadsprogrammet, hade kommittén
funnit ovannämnda kostnadsbelopp, 910 500 kronor, kunna minskas
med 21 000 kronor. Vidare skulle enligt kommittén från beloppet avgå värdet
av den utrustning, som enligt förebragt utredning befunnits kunna överföras
till den nya kliniken från sjukhuset Eira, 89 000 kronor. Slutligen
hade kommittén funnit den till omkring 16 500 kronor uppskattade kostnaden
för vissa i kalkylen upptagna inventarier böra bestridas från byggnadsanslaget.
Kostnaderna för utrustning av den av kommittén föreslagna
klinikbyggnaden hade sålunda av kommittén uppskattats till i runt tal
(910 500 — 21 000 — 89 000 — 16 500 =) 784 000 kronor.

I skrivelse den 21 november 1944 har därefter direktionen för karolinska
sjukhuset hemställt, att medel till klinikens utrustning måtte anvisas å
riksstaten för budgetåret 1945/46. Direktionen har därvid — under framhållande
av att professorn i dermatologi och venereologi vid karolinska institutet
S. Hellerström ansett anskaffning kunna komma att bliva erforderlig
av vissa i den av kommittén framlagda utrustningsplanen icke upptagna,
till 30 000 kronor kostnadsberäknade inventarier — icke funnit anledning
till annan erinran mot kommitténs utrustningsprogram och kostnadsberäkningen
härav än att direktionen med hänsyn till vad från professorn Hellerströms
sida anförts ansett den för oförutsedda utgifter avsedda utgiftsposten
böra höjas med 6 000 kronor och sålunda hemställt örn ett anslag av
(784 000 -f- 6 000 =) 790 000 kronor för klinikens utrustning. Direktionen
har emellertid förutsatt, att, därest ifrågavarande belopp icke skulle visa sig
tillräckligt, ytterligare medel framdeles komma att ställas till direktionens
förfogande för komplettering av utrustningen.

Uppförandet av den nya dermato-venereologiska kliniken vid karolinska
sjukhuset torde inom den närmaste tiden komma att påbörjas. Ehuru byggnadsarbetena
med största sannolikhet icke hinna slutföras till utgången av
budgetåret 1945/46, synes det mig dock välbetänkt, att medel redan nu
äskas för utrustning av densamma, detta särskilt med hänsyn därtill, att
beställningar skola kunna göras och leveranser ske i god tid, innan byggnaden
tages i bruk.

Det av direktionen äskade beloppet för klinikens utrustning utgör
790 000 kronor. Om härtill lägges värdet av de inventarier, som komma att
överlämnas till kliniken från sjukhuset Eira, 89 000 kronor, uppgår den sammanlagda,
på kliniken belöpande utrustningskostnaden till 879 000 kronor,
motsvarande 5 295 kronor för vårdplats. Då denna kostnad torde kunna betecknas
såsom relativt låg i jämförelse med utrustningskostnaden för sjukhuset
i övrigt, har jag icke funnit anledning till erinran mot kostnadsberäkningarna
i och för sig men förutsätter likväl, att direktionen — med anlitande
jämväl av den sakkunskap, som finnes företrädd inom byggnadskom -

Departe mentschefen.

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

mitten — vinnlägger sig om att begränsa utgifterna, så långt detta är
möjligt.

Anvisningen av de erforderliga medlen torde lämpligen kunna fördelas på
två år. För nästkommande budgetår synes ett anslag av 400 000 kronor vara
tillfyllest. Jag förordar sålunda, att under åttonde huvudtiteln för budgetåret
1945/46 uppföres ett reservationsanslag av 400 000 kronor till utrustning
av den dermato-venereologiska kliniken vid karolinska sjukhuset. Det
bör emellertid vara direktionen obetaget att under nämnda budgetår för nu
ifrågavarande ändamål träffa avtal om beställningar intill ett belopp av
700 000 kronor.

4. Reservationsanslag till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet:

Vissa byggnadsarbeten.

Enligt avtal den 30 juni 1937 mellan Kungl. Majit och kronan å ena sidan
och direktionen över serafimerlasarettet såsom företrädare för stiftelsen serafimerlasarettet
å andra sidan rörande statens övertagande av driften av
serafimerlasarettet har stiftelsen till Kungl. Majit och kronan utan avgift
upplåtit sin fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholm. Jämlikt § 5 i
avtalet svarar Kungl. Majit och kronan för underhåll och brandförsäkring
av fastigheten, intill dess lasarettets verksamhet flyttas till annan sjukvårdsinrättning.
Ehuru fastigheten alltjämt tillhör stiftelsen, anvisas det
årliga underhållsanslaget till serafimerlasarettet på karolinska sjukhusets
delfond av statens allmänna fastighetsfond. Frånsett vissa till särskilda
ändamål anvisade medel har detta anslag under budgetåren 1938/43 utgått
med 50 000 kronor. För budgetåret 1943/44 höjdes anslaget till 60 000 kronor,
vilket belopp anvisats även för innevarande budgetår.

Direktionen för karolinska sjukhuset har hemställt om anvisande av ett
särskilt anslag för utförande av vissa jämförelsevis mera betydande reparations-
och kompletteringsarbeten, vilkas bekostande icke ansåges kunna ske
inom ramen för det årliga underhållsanslaget. Av det äskade beloppet,
20 000 kronor, avses 13 000 kronor för ändring av evakueringsanordningarna
i lasarettets ekonomibyggnad och 7 000 kronor för komplettering av
ventilationsanordningar i medicinska klinikbyggnaden.

Beträffande de avsedda arbetena inhämtas av handlingarna bland annat
följande.

Ändring av evakueringsanordningar. Vid föreskriven
eldstadsbesiktning inom lasarettets köksbyggnad har konstaterats, att imoch
gasavloppen från köket delvis äro utförda av oskyddade plåtrör, att
de på avloppen anbragta motordrivna fläktarna icke äro inkapslade, att
avloppen icke äro på föreskrivet sätt avväxlade från taklaget samt att för
föreskriven rensning erforderliga rensluckor saknas såväl i köket som på
vinden. Brandchefen i Stockholm har framhållit, att en eventuell soteld

Kungl. Marits proposition nr 302. 117

i dessa im- och gasavlopp med största sannolikhet skulle kunna få svåra
följder.

Komplettering av ventilationsanordningar. Under
år 1944 ha förbättringar i ventilationen genomförts på vissa undersöknings-,
behandlings- och laboratorierum i den byggnad, som inrymmer medicinska
och neurologiska klinikerna. Det har emellertid visat sig nödvändigt att
komplettera ventilationen med anordningar för tillförsel av förvärmd friskluft
i det bakteriologiska och i det elektrokardiografiska laboratoriet. Lokaliteterna
för båda dessa slag av verksamhet äro trånga i förhållande till den
intensiva verksamheten, varför goda ventilationsförhållanden äro nödvändiga.
I det elektrokardiografiska laboratoriet utföras undersökningarna direkt
på patienterna.

De ifrågasatta byggnadsåtgärderna synas vara behövliga. Särskilt vill
jag framhålla de vådor ur brandsynpunkt, som de föreliggande bristerna i
fråga örn im- och gasavloppen inom lasarettets köksbyggnad innebära. I
och för sig äro visserligen de nu föreslagna åtgärderna av den natur, att
kostnaderna för deras genomförande borde bestridas av det under allmänna
fastighetsfondens stat anvisade reparations- och underhållsanslaget. Direktionen
för karolinska sjukhuset har emellertid sett sig ur stånd att utföra
nu ifrågavarande större reparationsarbeten med anlitande av nämnda anslagsmedel.
Det synes mig med hänsyn till i ärendet upplysta förhållanden
nödvändigt att tillmötesgå direktionens hemställan örn anvisande av ett
särskilt anslag av 20 000 kronor för utförande av berörda arbeten. Anslaget
torde böra uppföras såsom reservationsanslag under åttonde huvudtiteln
för nästa budgetår.

I detta sammanhang torde jag få anmäla uppkommen fråga om dispositionen
av det å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisade
reservationsanslaget av 273 000 kronor till Serafimerlasarettet: Vissa omoch
tillbyggnadsarbeten för anordnande av en neurokirurgisk klinik m. m. Av
nämnda anslag har ett belopp av 220 000 kronor ställts till direktionens för
karolinska sjukhuset förfogande för att disponeras för utrustning av kliniken.
Genom beslut den 19 maj 1944 har Kungl. Majit medgivit, att ifrågavarande
anslag må disponeras även under innevarande budgetår. Då den för
neurokirurgiska kliniken avsedda utrustningen på grund av tidsförhållandena
icke beräknas kunna i sin helhet anskaffas före utgången av detta
budgetår har direktionen anhållit att få disponera vid budgetårets utgång
befintlig behållning å de till utrustning anslagna medlen jämväl under budgetåret
1945/46. Då innevarande budgetår är det tredje efter det, varunder
ifrågavarande reservationsanslag senast uppfördes i riksstaten, får anslaget
enligt antagna grunder icke disponeras även under nästa budgetår. I likhet
med vad som skett i andra dylika fall vill jag föreslå, att riksdagens medgivande
att disponera anslaget även under budgetåret 1945/46 inhämtas.

Departe mentschefen.

118

Kungl. Majlis ''proposition nr 302.

VI. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. till Gemensamma universitetsändamål: Ersättning åt

vissa assistenter och amanuenser vid universiteten och karolinska
m ediko-kirurg idal institutet för budgetåret 1945/46
anvisa ett förslagsanslag av..............kronor 609 000;

2. godkänna följande personalförteckning för karolinska
sjukhuset, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1945/46:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

I. Radiofysiska och radiopatologiska
institutionerna.

Tjänstemän å ordinarie stat.

3 laboratorer, tillika avdelningsföreståndare.....A 28

1 laborator, tillika kemist...................A 26

1 förste strålskyddsinspektör.................A 26

1 assistent............................... A14

1 instrumentmakare........................ A 10

2 kanslibiträden...........................A 7

1 förste vaktmästare....................... A 7

2 tekniska biträden........................A 7

Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad
än den 20:e.

1 strålskyddsinspektör..................... Eo 23

II. Sjukhuset i övrigt.

Tjänstemän å ordinarie stat.
Läkarpersonal.

1 överläkare vid gynekologiska avdelningen av

Konung Gustaf V:s jubileumsklinik........A 26

Övrig sjukvårdspersonal.

1 första föreståndarinna...................A 12

2 sociala kuratorer.......................All

119

Kungl. Mårds proposition nr 302.

Befattning. Lönegrad.

3 sjukgymnaster.........................A 9

4 andra föreståndarinnor..................A 8

Anm.: Två av dessa befattningar må tillsättas endast i mån
av inträffande ledighet å de å övergångsstat uppförda föreståndarinnebefattningarna.

155 sjuksköterskor.........................A 7

3 barnmorskor..........................A 7

2 tekniska biträden...................... A 7

7 röntgenbiträden........................A 6

6 fotografer............................A 5

Ekonomipersonal.

1 maskinmästare.........................A17

1 maskinist ............................A12

1 första köksföreståndarinna...............A 12

1 trädgårdsmästare.......................A10

3 maskinister...........................A 9

4 reparatörer...........................A 8

1 tvättföreståndarinna....................A 7

3 andra köksföreståndarinnor...............A 7

4 förste vaktmästare.......... ........A 7

1 arbetsföreståndarinna................... A 6

4 hantverkare...........................A 6

4 eldare...............................A 5

2 vaktmästare..........................A 5

1 maskintvättare .......................A 5

5 sjukbärare, transport- och förrådsmän samt

gårdskarlar........................... A 5

2 kokerskor..... ................‘.....A 2

1 kallskänka............................A 1

Administrations- och kontorspersonal.

1 överdirektör......................... CIO

1 sjukhusintendent.......................A 24

1 förste bokhållare.......................A18

1 bokhållare............................A15

1 kassör...................... ........A 11

1 kansliskrivare......................... All

1 kontorist............................. A 9

4 kontrollbiträden ....................... A 7

4 kanslibiträden......................... A 7

120

Kungl. Majlis ''proposition nr 302.

Befattning. Lönegrad.

14 kontorsbitr aden.......................A 4

Anm.: Fyra av befattningarna må tillsättas endast i mån av
inträffande ledighet på följande, på övergångsstat uppförda
befattningar, nämligen två kanslibiträdes- och två sjuksköterskebefattningar.

3 skrivbiträden.........................A 2

Anm.: En av dessa befattningar må ej tillsättas, förrän en
å övergångsstat uppförd ordinarie kanslibiträdestjänst kan indragas.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än den 20:e.

1 personalläkare........................Eo 26

1 narkosöverläkare......................Eo 26

2 biträdande läkare vid Konung Gustaf V:s jubi leumsklinik.

.........................Eo 23

Tjänstemän å övergångsstat.

Övrig sjukvårdspersonal.

2 föreståndarinnor.........................All

6 sjuksköterskor..........................A 7

Administrations- och kontorspersonal.

1 kontrollbiträde..........................A 7

3 kanslibiträden...........................A 7

1 kontorsbiträde..........................A 4

3. godkänna följande avlöningsstat för karolinska sjukhuset,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1945/46:

Avlöningsstat.

I. Radiofysiska och radiopatologiska

institutionerna.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ....................kronor 80 500

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit........ » 9 600

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal...................... » 27 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis........ » 14 400

Summa kronor 132 000

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

II. Sjukhuset i ^övrigt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis....................kronor 850 000

2. Arvoden''"och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis » 213 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............. » 2 754 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis........ » 401 000

Summa kronor 4 218 000

III. Sammanfattning.

I. Radiofysiska och radiopatologiska institutionerna
..................kronor 132 000

II. Sjukhuset i övrigt.............. » 4 218 000

Summa kronor 4 350 000;

4. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Av löningar

för budgetåret 1945/46 anvisa ett
förslagsanslag av.................kronor 4 350 000;

5. godkänna följande personalförteckning för serafimerlasarettet,
att tillämpas tills vidare från och med budget -

året 1945/46:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Läkarpersonal.

1 överläkare vid röntgenavdelningen...........A 29

Övrig sjukvårdspersonal.

1 föreståndarinna..........................All

1 sjukgymnast............................A 9

60 sjuksköterskor..........................A 7

1 fotograf...............................A 5

1 handräckningsbiträde.....................A 2

Ekonomipersonal.

1 maskinmästare..........................A 13

Anm.: Denna befattning skall hållas obesatt, så länge den å
övergångsstat uppförde maskinmästaren kvarstår i sin tjänst.

1 första köksföreståndarinna.................All

1 maskinist..............................A 9

Anm.: Denna befattning skall hållas obesatt, så länge den å
övergångsstat uppförde maskinisten kvarstår i sin tjänst.

2 reparatörer.............................A 8

1 husmoder..............................A 7

1 andra köksföreståndarinna.................A 7

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 302.

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Befattning. Lönegrad.

2 förste vaktmästare....................... A 7

1 trädgårdsmästare........................A 7

1 snickare............................... A 7

3 hantverkare............................A 6

4 eldare................................. A 5

1 tvättföreståndarinna......................A 5

4 vaktmästare............................A 5

3 sjukbärare, transport- och förrådsman samt gårdskarlar
.................................. A 5

1 dietkokerska............................A 2

Administrations- och kontorspersonal.

1 sjukhusintendent.........................A 24

1 bokhållare.............................. A 15

1 kassör................................. All

1 kanslibiträde............................A 7

2 kontorsbiträden ......................... A 4

Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad
än den 20:e.

1 överläkare i plastisk kirurgi...............Eo 26

Tjänstemän å övergångsstat.

Övrig sjukvårdspersonal.

1 sjuksköterska........................... A 7

Ekonomipersonal.

1 maskinmästare..........................A14

1 maskinist..............................A 10

6. godkänna följande avlöningsstat för serafimerlasarettet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1945/46:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis.....................kronor 367 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis » 147 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............ » 1 220 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis........ » 199 900

Summa kronor 1 935 000;

7. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlö ningar

för budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag
av............................kronor 1 935 000;

Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 123

8. till Fortsättnings- och repetitionskurser för läkare för
budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag

av .................................. kronor 26 000;

9. till Nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska insti tutet

för budgetåret 1945/46 anvisa ett investeringsanslag
av ................................ kronor 1 600 000;

10. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Utrustning
av administrations- och biblioteksbyggnaden m. m. för
budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag

av .................................. kronor 275 000;

11. till Utbyggande av karolinska sjukhuset för budgetåret
1945/46 anvisa ett investeringsanslag

av................................. kronor 1 000 000;

12. till Universitetssjukhus: Karolinska, sjukhuset: Utrustning
av den dermato-venereologiska kliniken för budgetåret
1945/46 anvisa ett reservationsanslag av kronor 400 000;

13. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Vissa

byggnadsarbeten för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag
av ...................... kronor 20 000;

14. medgiva, att vid utgången av budgetåret 1944/45 befintlig
reservation å det senast för budgetåret 1941/42 anvisade
reservationsanslaget till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet:
Vissa örn- och tillbyggnadsarbeten för anordnande
av en neurokirurgisk klinik m. m. må disponeras intill
utgången av budgetåret 1945/46.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Cederstrand.

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 802.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Arbetstids- och arvodesreglering för vissa assistenter och amanuenser
vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska
institutet m. m.................................... 2

II. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset:

Avlöningar...................................... 36

III. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet:

Avlöningar...................................... 63

IV. Anslag till fortsättnings- och repetitionskurser för läkare .... 68

V. Vissa byggnadsfrågor m. m............................ 75

1. Investeringsanslag till Nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska

institutet m. m.................................. 75

2. Investeringsanslag till Utbyggande av karolinska sjukhuset ... 86

3. Reservationsanslag till Utrustning av den dermato-venereologiska

kliniken vid karolinska sjukhuset.....................113

4. Reservationsanslag till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet:

Vissa byggnadsarbeten............................116

VI. Hemställan........................................118

Stockholm 1945 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

451540