Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1968

Proposition 1968:30

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1968

1

Nr 30

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den H december
1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor,
m. m.; given Stockholms slott den 2 februari 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 14 december 1956
(nr 629) om erkända arbetslöshetskassor,

2) förordning angående ändring i förordningen den 14 december 1956
(nr 630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

Enligt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till de ändringar i författningarna om
arbetslöshetsförsäkringen som föranleds av prop. 1968:29 angående särskilt
stöd åt äldre arbetslösa m. m.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 30

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1968

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 14 december 1956 (nr 629) om erkända

arbetslöshetskassor

Härigenom förordnas, att 28 § 1 inom., 29 § 1 mom. och 31 § förordningen
den 14 december 1956 om erkända arbetslöshetskassor* skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan anges.

(.Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

28 §.

1 m o m. Dagpenning må---i 22 §.

Omfattar kassas---motsvarande omfattning.

I karenstid inräknas endast dag,
för vilken hel dagpenning skulle hava
utgått, om karenstiden gått till
ända. Dag, för vilken dagpenning
jämlikt 29 § 2 mom. fjärde stycket
skulle hava utgått med nedsatt belopp
eller för vilken dagpenning jämlikt
33 § icke skulle hava utgått, må
dock inräknas i karenstiden.

I karenstid inräknas endast dag,
för vilken dagpenning skulle hava
utgått, om karenstiden gått till ända.
Därvid må som hel dag inräknas
dag, för vilken halv dagpenning
skulle hava utgått jämlikt 29 § 2
mom. fjärde stycket eller för vilken
dagpenning jämlikt 33 § icke skulle
hava utgått. Som halv dag må inräknas
dag, för vilken halv dagpenning
skulle hava utgått jämlikt 29 § 2
mom. första stycket.

I karenstid---stycket 2).

Förekommer inom — ---i karenstiden.

29 §.

1 m o in. Dagpenning må---upptagen dagpenningklass.

Dagpenningklass Dagpenning Dagpenningklass Dagpenning

A .............. 12

B .............. 74

C .............. 16

D .............. 18 D 18

E ............ 20 E 20

1 Omtryckt 1964:495.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1968

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

F .......

.... 22

F .......

....... 22

G ..........

.... 25

G .......

....... 25

H ..........

.... 27

H .......

....... 27

I ..........

.... 30

I .....

....... 30

J .........

.... 32

J .......

....... 32

K .........

.... 35

K .......

....... 35

L ..........

.... 37

L .......

....... 37

M ..........

.... 40

M .......

....... 40

N .......

....... 45

0 .......

...... 50

Barntillägg utgör---varje barn.

Dagpenning må---social trygghet.

31 §.

1 mom. Medlem må —---sådant år.

I annat---67 år.

2 in o m. Medlem må utan hinder
av villkoren i 23 § 2 mom. uppbära
dagpenning i högst trehundra dagar
utöver den tid dagpenning utgått på
grund av 1 mom., om han fgller
minst 60 år det försäkringsår då
sistnämnda dagpenning började utgå.
Från det antal dagar, med vilka
ersättningstiden sålunda må förlängas,
avräknas dock dagar för vilka
medlemmen, innan han första
gången nämnda försäkringsår fick
rätt till dagpenning som avses i
1 mom., uppburit dagpenning under
detta eller närmast föregående försäkringsår.

Dagpenning enligt detta moment
utgår längst till och med månaden
före den då medlemmen fyller 67 år
eller ålderspension, hel förtidspension
eller helt sjukbidrag börjar utgå
till honom enligt lagen om allmän
försäkring.

Tillsynsmyndigheten äger medgiva
förlängning enligt första stycket

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1968

(Nuvarande lydelse)

2 mo m. Har överenskommelse
träffats eller medgivande lämnats
enligt vad som sägs i 25 § första eller
andra stycket, skall vid tillämpning
av 1 mom. med ersättning, som utgives
av kassan, likställas ersättning,
vilken utgivits av kassa eller sammanslutning
som överenskommelsen
eller medgivandet avser.

(Föreslagen lydelse)
av crsättningstiden för medlem, som
fyllt minst 55 år, om han blivit arbetslös
som en omedelbar följd av
nedläggning av eller bestående
ändring i driften vid företag där han
var anställd,

avveckling av hans verksamhet
som självständig företagare på grund
av omfattande eller genomgripande
förändring i ortens näringsliv eller i
den näringsgren där han utövade
verksamheten.

3 mom. Har överenskommelse
träffats eller medgivande lämnats enligt
vad som sägs i 25 § första eller
andra stycket, skall vid tillämpning
av 1 och 2 mom. med ersättning, som
utgives av kassan, likställas ersättning,
vilken utgivits av kassa eller
sammanslutning som överenskommelsen
eller medgivandet avser.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1968, såvitt avser 28 § 1 mom.
och 31 §, samt den 1 september 1968, såvitt avser 29 § 1 mom.

Kassamedlem, för vilken ersättningstid som avses i 31 § 1 mom. löpt ut
efter den 31 augusti 1966 men före ikraftträdandet, får uppbära ersättning
enligt 31 § 2 mom. från och med ikraftträdandet, om villkoren i sistnämnda
moment då är uppfyllda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1968

5

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 14 december 1956 (nr 630) om statsbidrag

till erkända arbetslöshetskassor

Härigenom förordnas, dels att 1, 2, 6 och 9 §§ förordningen den 14
december 1956 om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor1 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i förordningen skall införas
en ny paragraf, 6 a §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

1

Statsbidrag, som avses i förordningen
den 14 december 1956 (nr
629) om erkända arbetslöshetskassor,
utgår till envar sådan kassa såsom
grundstatsbidrag, dagpenningbidrag,
barntilläggsbidrag och förvaltningsbidrag.

(.Föreslagen lydelse)

Statsbidrag, som avses i förordningen
den 14 december 1956 (nr
629) om erkända arbetslöshetskassor,
utgår till envar sådan kassa såsom
grundstatsbidrag, dagpenningbidrag,
barntilläggsbidrag, förlängningsbidrag
och förvaltningsbidrag.

2 §•

Grundstatsbidrag

utgår,--

— följande tabell.

Dagpenning-

Bidrags-

Dagpenning-

Bidrags-

klass

procent

klass

procent

A ..........

.... 50,0

B ..........

.... 48,9

C ..........

.... 47,9

D..........

.... 46,8

D........

...... 50,0

E ..........

.... 45,7

E ........

...... 48,6

F ..........

.... 44,6

F ........

...... 47,3

G ..........

.... 43,0

G ........

...... 45,2

H..........

.... 42,0

H........

...... 43,9

I ..........

.... 40,4

I ........

...... 41,8

J ..........

.... 39,3

J ........

...... 40,5

K..........

.... 37,7

K........

...... 38,4

i Senaste lydelse av 1, 2, 6 och 9 §§ se 1964: 496.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

L .............. 36,6 L .............. 37,0

M..............35,0 M..............35,0

N.............. 35,0

O.............. 35,0

Överstiger för —--av detta.

6 §.

Barntilläggsbidrag utgår med nedan
angivet undantag för försäkringsår
med belopp motsvarande
sjuttiofem procent av kassans sammanlagda
utgifter för barntillägg under
året.

9 §•

Antalet årsmedlemmar----varit

Antalet ersättningsdagar per medlem
under visst försäkringsår motsvarar
antalet dagar under året, för
vilka dagpenning utgått, dividerat
med antalet årsmedlemmar under
samma år. I antalet ersättningsdagar
må dock icke inräknas dag, för vilken
grundstatsbidrag, dagpenningbidrag
och barntilläggsbidrag enligt 7 §
ej utgår, och icke heller dag, för vilken
halv ersättning utgår enligt 29 §

2 mom. förordningen om erkända
arbetslöshetskassor.

Barntilläggsbidrag utgår med nedan
angivna undantag för försäkringsår
med belopp motsvarande
sjuttiofem procent av kassans sammanlagda
utgifter för barntillägg under
året.

6 a §.

Förlängningsbidrag utgår för försäkringsår
med belopp motsvarande
nittiotre procent av kassans sammanlagda
utgifter under året för
dagpenning och barntillägg under
förlängd ersåttningstid enligt 31 §
2 mom. förordningen om erkända
arbetslöshetskassor.

gällande.

Antalet ersättningsdagar per medlem
under visst försäkringsår motsvarar
antalet dagar under året, för
vilka dagpenning utgått, dividerat
med antalet årsmedlemmar under
samma år. I antalet ersättningsdagar
må dock icke inräknas dag för vilken
grundstatsbidrag, dagpenningbidrag
och barntilläggsbidrag enligt 7 § ej
utgår eller dag för vilken utgår halv
ersättning enligt 29 § 2 mom. eller
ersättning enligt 31 § 2 mom. förordningen
om erkända arbetslöshetskassor.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1968, såvitt avser 1, 6, 6 a och
9 §§, samt den 1 september 1968, såvitt avser 2 §. Äldre bestämmelser skall
dock tillämpas vid beräkning av statsbidrag för tiden före de nya bestämmelsernas
ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1968

7

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 2 februari 1968.

N ärva rande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson Kling, Johansson Holmqvist, Aspling, Palme,
Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Wickman, Moberg.

Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändringar
i författningarna angående arbetslöshetsförsäkring och anför.

Inledning

Gällande bestämmelser om den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen finns
främst i förordningen den 14 december 1956 (nr 629, ändrad senast
1967:351) om erkända arbetslöshetskassor samt förordningen samma dag
(nr 630, ändrad senast 1964: 496) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

Tidigare denna dag har jag i prop. 1968: 29 om särskilt stöd åt äldre arbetslösa
m. m. anmält KS A-utredningens delbetänkande »Stödformer för arbetslösa
äldre arbetstagare» (SOU 1967: 62) samt De erkända arbetslöshetskassornas
samorganisations framställning den 25 juli 1967 och arbetsmarknadsstyrelsens
framställning den 20 juni 1967 om vissa ändringar i arbetslöshetsförsäkringen.
Efter redogörelse för huvuddragen av gällande bestämmelser
bl. a. om arbetslöshetsförsäkringen samt för remissbehandlingen av betänkandet
och framställningarna har jag därvid föreslagit dels att dagpenningbeloppen
och grundstatsbidraget i försäkringen skall ändras, dels att en
mindre ändring skall göras i karensreglerna och dels att ett särskilt stöd skall
införas för vissa äldre arbetslösa. Detta stöd innebär, i fråga om medlemmar
i de erkända arbetslöshetskassorna, att ersättningstiden under vissa
villkor kan förlängas utöver vad som annars gäller samt att statsbidraget
till ersättning under sådan tid blir särskilt förmånligt. Förslagen föranleder,
om de antas, ändringar i de båda nämnda förordningarna.

På grundval av vad jag sålunda och i övrigt anfört i anslutning till mitt
förslag tidigare denna dag om särskilt stöd åt äldre arbetslösa in. m. har
inom inrikesdepartementet upprättats förslag till

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1968

1) förordning angående ändring i förordningen den 14 december 1956
(nr 629) om erkända arbetslöshetskassor,

2) förordning angående ändring i förordningen den 14 december 1956
(nr 630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

Förslaget till förordning angående ändring i förordningen den 14 december
1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor

28 § 1 mom.

För rätt att få dagpenning krävs viss karenstid. 1 karenstiden inräknas
f. n. inte dag då medlemmen har haft avlönat arbete högst 4 timmar. Sedan
karenstiden har fullgjorts, kan medlemmen enligt 29 § 2 mom. första
stycket få halv ersättning från kassan för dag då han har utfört avlönat
arbete mer än 2 men högst 4 timmar. Enligt mitt förslag i prop. 1968: 29
skall sådan dag om den inträffar under karenstiden få räknas in i denna
som halv karensdag. 28 § 1 mom. har ändrats i enlighet härmed.

Enligt 30 § skall dagpenning i vissa fall nedsättas eller minskas med
hänsyn till medlemmens inkomst före arbetslösheten eller till understöd
från arbetsgivaren eller uppburen ålderspension. Den nuvarande lydelsen
av 28 § 1 mom. tredje stycket ger inte klart vid handen att dag, för vilken
dagpenning skulle ha nedsatts eller minskats enligt 30 §, skall räknas som
dag för vilken hel dagpenning skulle ha utgått om karenstiden hade gått
till ända och alltså inräknas i karenstiden som hel karensdag. Författningstexten
har förtydligats på denna punkt. Ändringen innebär också att dag för
vilken skulle ha utgått halv dagpenning enligt 29 § 2 mom. första stycket
får räknas som halv karensdag, även om dagpenningen skulle ha nedsatts
enligt 30 §.

29 § 1 mom.

Enligt förslaget i prop. 1968: 29 skall lägsta dagpenningklass höjas från
12 till 18 kr. och två nya dagpenningklasser med 45 resp. 50 kr. tillkomma.
Det innebär att nuvarande dagpenningklasser med beteckningen A—G försvinner.
Dagpenningbeloppens bokstavsbeteckningar är gemensamma för
hela arbetslöshetsförsäkringen. En viss dagpenningklass har samma dagpenningbelopp
oavsett i vilken kassa den förekommer. Med hänsyn härtill
bör bokstavsbeteckningarna för oförändrade klasser inte ändras. Jag föreslår
därför att dagpenningklasserna med beteckningen A—C utgår och att
de två nya klasserna får beteckningarna N och O. Paragrafen har ändrats
i enlighet härmed.

31 §.

Paragrafen behandlar ersättningstidens längd.

1 mom., som behandlar längden av den ordinära ersättningstiden för alla
kassamedlemmar, är oförändrat. För att kassamedlem skall få ersättning

o

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1968 9

skall bl. a. villkoren i 23 § 2 mom. om erlagd avgift under viss tid och i
28 § om karenstid vara uppfyllda. Bedömning av om villkoren i 23 § 2 mom.
är fyllda och beräkning av ersättningstidens längd enligt 31 § 1 mom. görs
endast första gången medlem blir arbetslös varje försäkringsår. Fortsätter
arbetslösheten över försäkringsårssldfte, görs alltid ny beräkning för det nya
året.

Som nämnts i prop. 1968: 29 är det särskilda stödet åt äldre kassamedlemmar
i första hand konstruerat som en förlängning av den tid under
vOken dagpenning normalt utgår. Enligt 1 mom. är denna tid högst 150 eller
för vissa kassor 200 dagar varje försäkringsår.

De särskilda villkoren för den förlängda ersättningstiden anges i ett nytt
2 mom.

Ersättningstiden får förlängas trots att medlemmen inte fyller villkoren
i 23 § 2 inom. när förlängningen blir aktuell. Enligt 23 § 2 inom. får ersättning
forsta gången under varje försäkringsår — vilket börjar den 1 september
— utges endast under förutsättning att medlemmen har betalt avgift
för minst 20 veckor eller 5 månader under cn tolvmånadersperiod närmast
före arbetslöshetens början. Uppfyller han detta villkor, kan han enligt 31 §
1 mom. få ersättning under två försäkringsår för sammanlagt högst 300 dagar
eller, i kassa med 200 dagar som längsta ersättningstid, drygt 350 dagar.
Vid prövningen av om villkoret är uppfyllt för medlem som är arbetslos
vid övergången mellan två försäkringsår skall enligt 23 § 2 mom. sista
stycket ny arbetslöshet anses ha börjat vid ingången av det senare försäkringsåret.
Tolvmånader sperioden omfattar således då det förra försäkringsåret.
Dessa regler kan inte förenas med förlängd ersättningstid, som
har till syfte att möjliggöra skydd under arbetslöshet som fortgår under
flera försäkringsår med eller utan avbrott för tillfälliga arbeten. Om arbetslösheten
under ersättningstidens förlängning fortgår oavbrutet, skall regeln
att ny arbetslöshet anses ha börjat vid ingången av ett nytt försäkringsår
inte tillämpas. Avbryts löpande förlängd ersättningstid av arbete, som inte
pågår så länge att femmånadersvillkoret blir uppfyllt, får medlemmen vid
ny aibetslöshet, efter fullgjord karens, fortsätta med dagpenning under de
dagar som återstår av den förlängda tiden. År däremot avbrottet för arbete
så långt att femmånadersvillkoret blir uppfyllt, får medlemmen vid ny arbetslöshet
börja på nytt med ordinär ersättningstid enligt 31 § 1 mom. samt
förlängning och avräkning enligt 31 § 2 mom.

Förlängningstiden är 300 dagar. Längsta möjliga sammanlagda ersättningstiden
blir till följd härav 450 dagar eller, i vissa kassor, 500 dagar.
Som nyss nämnts kan emellertid ordinär ersättning under två på varandra
följande försäkringsår utgå med 300 resp. 350 dagar. För att inte samman§
* skall bil längre än 450 resp. 500 dagar fordras en

avräkningsregel. Denna anges i första stycket andra punkten. Den har av
praktiska skäl fått formen av en schablonregel och täcker formellt större

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1968

område än vad som är regelns syfte. Reellt ger den emellertid i stort det
avsedda resultatet. Avräkningen påverkas inte av om förlängningstid börjar
löpa kortare eller längre tid efter utgången av medlemmens ersättningstid
enligt 1 mom. All beräkning enligt 2 mom. skall nämligen utgå från en bestämd
tidpunkt, som är den dag då rätt till dagpenning som avses i 1 mom. inträdde.
Var medlemmen arbetslös på ömse sidor om försäkringsårsskiftet
och fyller han då förutsättningarna för att få dagpenning som avses i 1 mom.,
blir utgångspunkten för beräkningen den 1 september eftersom ny arbetslöshet
då anses ha inträtt enligt 23 § 2 mom. sista stycket. I annat fält är
utgångspunkten den första dag under försäkringsåret för vilken ordinär
ersättning utgått. I senare fallet kan i undantagsfall tidigare under samma
försäkringsår ha utgått dagpenning under förlängd ersättningstid till följd
av en tidigare beräkning. Denna tid skall då avräknas. Dessutom skall avräknas
alla dagar för vilka dagpenning har utgått under det närmast föregående
försäkringsåret. Denna avräkning avser både dagar under ordinär
tid enligt 1 mom. och under förlängningstid enligt 2 mom.

Åldersvillkoret att medlemmen skall fylla 60 år är knutet till det försäkringsår
där utgångspunkten för beräkningen ligger. Härigenom blir det
inte möjligt för den som är under 60 år och utförsäkrad och kanske har
uppburit omställningsbidrag — att senare efter fyllda 60 år tillgodogöra sig
en förlängningstid som inte tillkom honom det försäkringsår då han senast
började uppbära ordinär ersättning. Enligt sista stycket kan arbetsmarknadsstyrelsen
medge förlängning av ersättningstiden även för yngre medlem.
I fråga om den närmare innebörden av de fall då detta kan ske hänvisar
jag till prop. 1968: 29.

Följande exempel anger hur den förlängda ersättningstiden skall beräknas.

1) En kassamedlem blir första gången under ett försäkringsår arbetslös

i början av juli och uppbär ordinär dagpenning 35 dagar till den 1 september.
Han uppfyller då femmånader svillkor et i 23 § 2 mom. och får under
fortsatt arbetslöshet ordinär dagpenning 150 dagar under andra försäkringsåret.
Rätten till ordinär dagpenning inträdde den 1 september och
denna dag är utgångspunkt för avräkning, som då omfattar de 35 dagarna
det första försäkringsåret. Förlängningstiden utgör alltså 265 dagar och
sammanlagda ersättningstiden 450 dagar. .....

2) Arbetslösheten inträffar första gången under ett försäkringsår den

15 januari. Medlemmen får ordinär dagpenning 150 dagar till försäkringsårets
utgång. Då uppfyller han inte femmånader svillkoret. Förlängningstiden
blir 300 dagar. Utgångspunkten för beräkningen är den 15 januari det
första försäkringsåret. Fyller medlemmen 60 år först under det andra försäkringsåret,
blir han inte berättigad till förlängning. ...... o .

3) Medlemmen blir arbetslös första gången under ett försäkringsår i
mitten av november och är arbetslös till mitten av juni samma år. Han
får ordinär dagpenning för 149 dagar. I slutet av september nästa försäkringsår
blir han på nytt arbetslös. Då uppfyller han inte femmånadersvill -

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1968

koret och får ersättningstiden förlängd med 300 dagar. Sammanlagda ersattnmgstiden
blir 449 dagar. Om medlemmen i stället hade blivit arbetslös
i slutet av november och under det första försäkringsåret fått ordinär dagpenning
140 dagar, uppfyller han femmånadersvillkoret i slutet av september
det andra året och får då ordinär dagpenning 150 dagar. År lian arbetslos
etter dessa 150 dagar, förlängs ersättningstiden. Utgångspunkten för
avrakning ar den dag i slutet av september när de 150''dagarna började.
Avrakningen omfattar de 140 dagarna från det första försäkringsåret. Sammanlagda
ersättningstiden blir 450 dagar.

4) Eu kassamedlem får under tiden september—februari det första försäkringsåret
dagpenning under 135 dagars förlängningstid enligt en tidigare
beräkning. Han arbetar sedan under tiden mars—juli, dvs. fem
månader. Under arbetslöshet i augusti får lian därför ordinär dagpenning
22 dagar. Under september det andra försäkringsåret har han arbete men
bhr arbetslös på nytt den 1 oktober. Han uppfyller då femmånadersvillkoret
och i ar ordinär dagpenning under 150 dagar. Därefter arbetar han 3 y,
manad till det andra försäkringsårets utgång. När han då blir arbetslös
igen, uppfyller han inte femmånadersvillkoret och får förlängd ersättningstid
143 dagar. Utgångspunkten för beräkningen är den 1 oktober det andra
t orsakringsåret. Avräkningen omfattar från det första försäkringsåret dels
de 13o gamla förlängningsdagarna, dels de 22 ordinära dagarna. Sammanlagda
ersättningstiden under de tre försäkringsåren blir 450 dagar. Eventuell
ersättnings tid under året före det första försäkringsåret kan medföra
att sammanlagda tiden i själva verket är längre, men avräkningsregcln
\cikai
de tre aktuella åren har uppfyllt femmånadersvillkoret.

5) Under första försäkringsårets sju första månader får medlemmen
dagpenning 150 dagar under förlängd ersättningstid enligt en tidigare beräkning.
Han arbetar sedan fem månader och blir arbetsbis den 1 ''september
det andra försäkringsåret. Han uppfyller då femmånadersvillkoret. Under
75 dagars^ arbetslöshet får han ordinär dagpenning. Sedan har han
arbete fyra månader och får ånyo ordinär dagpenning ‘ 75 dagar till den
1 augusti. Då börjar förlängningstid löpa. Utgångspunkt för avräkning är
den 1 september det andra försäkringsåret. 150 dagar från det första försäkringsåret
avräknas.

6) Under första försäkringsåret har en medlem enligt en tidigare beräkning
förlängd dagpenning 220 dagar till den 1 juli.''Han har arbete en
manad och fortsatt förlängd dagpenning 15 dagar under arbetslöshet i
augusti. Vid forsakringsårsskiftet är han fortfarande arbetslös och får
fortsatt förlängd dagpenning 65 dagar till den 1 december det andra försakringsaret.
Därefter arbetar han fyra månader till den 1 april. När han
da blir arbetslos uppfyller han femmånadersvillkoret. Ordinär dagpenning
utgar sedan 110 dagar till nästa försäkringsårsskifle. Då fyller han inte
femmånadersvillkoret. Utgångspunkt för beräkning om förlängning kan
ske ar den 1 april det andra försäkringsåret. Avräkningen omfattar dels
de 6o dagarna förlängningstid samma år, dels de 220 +''l5 gamla förläimnmgsdagarna
från det första försäkringsåret, dvs. sammanlagt 300 dagar
Någon forlangning kan alltså inte ske. Under de tre försäkringsåren har
dagpenning utgått sammanlagt endast 410 dagar. I själva verket förutsätter
emellertid förlängningstiden under det första året att ordinär dagpenning
har utgått under avsevärd tid året dessförinnan.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1968

Rätt uträknad förlängningstid har betydelse inte bara för kassamedlemmen
utan också för kassan, eftersom statsbidragsreglerna är förmånligare
i fråga om ersättning som utgår under förlängningstid. Dag för vilken
medlem har rätt till ordinär dagpenning får inte räknas som dag under
förlängningstid.

I det nya 3 inom., som motsvarar det nuvarande 2 inom., har gjorts endast
den ändringen att hänvisning sker till både 1 och 2 inom.

I den mån annat inte följer av de särskilda reglerna om ersättning under
förlängd tid enligt 31 § 2 inom., gäller övriga bestämmelser i förordningen
i tillämpliga delar även för sådan ersättning. Sålunda gäller exempelvis
som också KSA-utredningen har avsett karensreglerna i 28 § och reglerna
i 30 § om nedsättning och minskning av dagpenning och barntillägg. Utredningen
framhåller att s. k. säsongbegränsning, dvs. begränsning enligt
34 § av rätten till dagpenning i yrke där arbetslöshet årligen förekommer
regelbundet, inte bör göras i fråga om förlängd ersättnings tid. Med hänsyn
till syftet med äldre-stödet ansluter jag mig till utredningens uppfattning.
Eftersom det enligt 34 § ankommer på arbetsmarknadsstyrelsen att för
varje kassa besluta om säsongbegränsning, behövs ingen ändring i paragrafen.

Övergångsbestämmelser

I enlighet med vad jag har anfört i prop. 1968:29 föreslår jag att ändringarna
i förordningen skall träda i kraft den 1 juli 1968 utom såvitt a^er
29 § 1 mom. som behandlar dagpenningklasserna och föreslås träda i kraft
vid försäkringsårsskiftet den 1 september 1968.

Förslaget till förordning angående ändring i förordningen den 14 december
1956 (nr 630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor

1 §•

Paragrafen anger de statsbidrag som utgår till de erkända arbetslöshetskassorna.
För dagpenning under förlängd tid enligt det nya 2 mom. i 31 §
förordningen om erkända arbetslöshetskassor skall enligt förslaget i prop.
1968: 29 utgå ett särskilt statsbidrag med 93 % i alla dagpenningklasser.
Detta bidrag betecknas förlängningsbidrag.

2 §•

Paragrafen innehåller bestämmelser om grundstatsbidrag.

Ändringarna innebär att en ny grundstatsbidragsskala införs som är anpassad
till de nya dagpenningklasserna i 29 § förordningen om erkända

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1968

arbetslöshetskassor. I enlighet med vad jag har föreslagit i prop. 1968: 29
är grundstatsbidraget höjt för dagpenningklasserna D—L, dvs. för dagpenningbeloppen
under 40 kr., oförändrat 35 % för klassen M och 35 %
också för de nya högsta klasserna N och O.

Paragrafens sista stycke, som inte ändras, innehåller regler om tillägg
i vissa fall till grundstatsbidraget. Sådant tillägg grundas på genomsnittligt
antal ersättningsdagar i kassorna. Av ändringarna i 9 § andra stycket framgår
att i detta antal inte skall medräknas sådana dagar för vilka dagpenning
utgår till vissa äldre arbetslösa under förlängd ersättningstid enligt
det nya 2 mom. i 31 § förordningen om erkända arbetslöshetskassor.

6 §•

Enligt denna paragraf utgår barntilläggsbidrag med viss procentandel av
kassans sammanlagda utgifter för barntillägg. I den gällande lydelsen görs
förbehåll för ett undantag. Detta återfinns i 7 §. Den nya 6 a § kommer att
utgöra ytterligare ett undantag från huvudregeln i 6 §. Detta har föranlett
en mindre ändring i förevarande paragraf.

6 a §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om det nya förlängningsbidraget.
Det beräknas för sig och utgör 93 % av kassans utgifter för dagpenning
och barntillägg som har utgått under förlängd ersättningstid.

9 §•

Antalet ersättningsdagar per medlem och försäkringsår har betydelse
för beräkning av tillägg till grundstatsbidraget enligt 2 § sista stycket och
av dagpenningbidraget enligt 3 § första stycket.

Det skulle inte vara en rimlig effekt av det stöd åt äldre arbetslösa
som den förlängda ersättningstiden för dem utgör, om denna ersättningstid
skulle få påverka beräkningen av tillägg till grundstatsbidraget eller
storleken av det dagpenningbidrag vilket utgår för ordinär ersättningstid
som gäller för alla kassamedlemmar. Dagpenningbidraget är i vissa fall
starkt progressivt. Genom ett tillägg i 9 § andra stycket har därför dagar
under vilka dagpenning har utgått enligt 31 § 2 mom. förordningen om
erkända arbetslöshetskassor hänförts till dagar som inte får medräknas i
antalet ersättningsdagar.

Övergångsbestämmelser

De ändrade bestämmelserna föreslås träda i kraft samtidigt med ändringarna
i förordningen om erkända arbetslöshetskassor, dvs. den 1 juli
1968. Den nya grundstatsbidragstabellen i 2 § föreslås dock träda i kraft
samtidigt med de nya dagpenningklasserna, dvs. den 1 september 1968.
I fråga om grundstatsbidrag som belöper på tid före ikraftträdandet skall
den äldre bidragsprocenttabellen i 2 § tillämpas.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1968

Hemställan

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen
att anta förslagen till

1) förordning angående ändring i förordningen den 14 december 1956
(nr 629) om erkända arbetslöshetskassor,

2) förordning angående ändring i förordningen den 14 december 1956
(nr 630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

ESSELTE AB, STHLM 68
814042

Tillbaka till dokumentetTill toppen