Kungl. Maj:ts proposition nr 29 (Proposition 1946:29)

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

Nr 29.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i sjölagen m. m.; given Stockholms slott den
12 januari 1946.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till

1) lag örn ändring i sjölagen;

2) lag örn ändring i sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270); samt

3) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 4 juni 1937 (nr 306) örn
behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 29.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

Förslag

till

Lag

örn ändring i sjölagen.

Härigenom förordnas, att 324 och 325 §§ sjölagen skola upphöra att gälla
samt att 313—316, 319, 323 och 328—330 §§ samma lag1 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt i det följande angives.

313 §.

Rådstuvurätt vare---denna lag.

Att sådant mål i visst fall må upptagas av häradsrätt är särskilt stadgat.

314 §.

1 mom. När sjöförklaring av rätten upptages eller sjöförhör, varom i 317
och 320 §§ sägs, verkställes, skola, utom en lagfaren domare såsom ordförande,
två i sjöväsendet kunniga och erfarna män hava säte och stämma
i rätten.

De särskilda ledamöterna, av vilka åtminstone den ene bör hava utövat
tjänst såsom befälhavare å handelsfartyg, skola före utgången av varje år,
med tjänstgöringsskyldighet för det följande, utses av rådstuvurätten. Å särskilda
ledamöter skall därförinnan förslag, upptagande minst feni personer,
upprättas av handels- och sjöfartsnämnden i staden eller, där sådan nämnd
ej finnes, av stadsfullmäktige; dock vare rätten ej bunden av förslaget. För
att i de sålunda utseddas ställe, vid inträffat förfall, tjänstgöra skola två
suppleanter utses; uppstår hinder jämväl för dem, åge ordföranden för
varje särskilt fall tillkalla andra.

Finner rätten, att i särskilt fall, med avseende på de däruti förekommande
omständigheter, biträde av person med särskild fackkunskap är erforderligt,
åge rätten tillkalla sådan att såsom ytterligare ledamot inträda i rätten.

Ersättning till särskild ledamot gäldas av statsverket enligt bestämmelser,
som meddelas av Konungen.

2 mom. När vid rådstuvurätt till handläggning förekommer mål angående
klander av dispasch, skola, utom det antal av rättens lagfarna ledamöter,
som i rättegångsbalken är i allmänhet föreskrivet för rådstuvurätts domför -het vid huvudförhandling, tre i handel och sjöfart kunniga och erfarna män
hava säte och stämma i rätten. Stadsfullmäktige i stad, vars rådstuvurätt

1 Senaste lydelse av 314—31ö samt 319 §§ se SFS 1914: 347.

Kungl. Maj.ts proposition nr 29.

enligt 326 § äger upptaga dylikt mål, skola före utgången av varje år utse
dessa särskilda ledamöter att utöva befattningen under det följande året.
För att i deras ställe, vid inträffat förfall, tjänstgöra skola tillika tre suppleanter
utses; uppstår hinder jämväl för dem, äge rättens ordförande efter
samråd med de lagfarna ledamöterna för varje särskilt fall tillkalla andra.

De särskilda ledamöterna njute ersättning av allmänna medel enligt bestämmelser,
som meddelas av Konungen. Om skyldighet för part att återgälda
sådan ersättning äge vad i 18 kap. 13 § rättegångsbalken är stadgat
motsvarande tillämpning.

3 mom. Särskild ledamot, som avses i 1 eller 2 inom., skall vara svensk
medborgare och hava fyllt tjugufem år; ej må den vara ledamot, som är
omyndig eller i konkurstillstånd.

Har tid, för vilken sådan ledamot utsetts, gått till ända, vare han dock
skyldig att tjänstgöra vid fortsatt behandling av mål, i vars handläggning
han förut deltagit.

315 §.

När anmälan--- — för sammanträdet.

De särskilda ledamöterna skola örn inkommen anmälan till sjöförklarings
avgivande underrättas så snart ske kan, och åligge det dem att taga del av
de anmälan bilagda handlingarna samt att för rättens ordförande före sammanträdet
skriftligen angiva de förhållanden, örn vilka från sjöteknisk synpunkt
med avseende å olyckans art upplysningar påkallas.

316 §.

Vid sjöförklarings upptagande skola först befälhavaren och därefter de
till upplysning i saken inkallade eller eljest för sådant ändamål närvarande
personer var för sig avgiva en såvitt möjligt sammanhängande berättelse angående
händelsen; där någons berättelse är ofullständig, otydlig eller obestämd,
bör rätten genom lämpliga frågor söka erhålla säker upplysning örn
vad han verkligen erfarit angående händelsen. De särskilda ledamöterna böra
under sammanträdet lämna nödiga upplysningar för sakens bedömande ur
sjöteknisk synpunkt och må till personer, som höras, framställa frågor angående
sådant, som kan bidraga till utredning i ärendet. Sedan samtliga berättelser
avgivits, böra, där ej laga hinder finnes möta eller rätten eljest
med avseende å sakens omständigheter finner edgång ej böra äga rum, de
till upplysning i saken inkallade eller eljest för sådant ändamål närvarande
personer sina berättelser, sedan de blivit ur protokollet upplästa, med vittnesed
bekräfta.

Till sammanträdet särskilt inkallade personer, som icke tillhöra besättningen,
njute ersättning av allmänna medel efter ty örn ersättning till vittne är
stadgat.

Beträffande förhör, som i första stycket sägs, gäde i övrigt vad i rättegångsbalken
är stadgat örn vittne.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

319 §.

Det i 317 § föreskrivna sjöförhör skall utom riket anställas av vederbörande
konsul, därest sjöförklaring inför honom avgives, i sammanhang med
dess upptagande, och eljest så snart han genom den i 40 § omförmälda rapport,
dagboken eller annorledes erhållit kännedom om olyckan. Till sjöförhöret
inkalie konsuln befälhavaren, med åläggande för honom att medhava
dagboken ävensom de personer, vilka antagas kunna giva upplysning angående
olyckan. Där det lämpligen kan ske, böra vid förhöret biträda två av
konsuln tillkallade, i sjöväsendet kunniga, helst svenska män, mot vilka ej
förekommer jäv, som gäller mot domare.

Har i---317 § avses.

323 §.

Örn rådstuvurätts behörighet att upptaga tvistemål enligt denna lag gäde i
tillämpliga delar vad angående laga domstol i tvistemål i allmänhet är stadgat.
Talan må ock väckas vid rådstuvurätten i den ort, där fartyget finnes.
Finnes ej rådstuvurätt å ort, där svaranden enligt vad sålunda är föreskrivet
må sökas, åge käranden instämma tvisten till den rådstuvurätt, som är
närmast den orten.

Äro flera redare i ett fartyg, skall fartygets hemort anses som rederiets
hemvist.

328 §.

Örn rådstuvurätts behörighet att upptaga brottmål enligt denna lag gäde
i tillämpliga delar vad angående laga domstol i brottmål i allmänhet är stadgat.
Finnes ej rådstuvurätt å ort, vid vars domstol den tilltalade enligt vad
sålunda är föreskrivet har att svara, må åtal väckas vid den rådstuvurätt,
som är närmast den orten.

329 §.

1 mom. Den som vid klandra dispasch skall inom trettio dagar från den
dag, då dispaschen utgavs, tid rådstuvurätten inkomma med skriftlig inlaga
i två exemplar. I inlagan skola fullständigt upptagas ada klagandens påståenden
jämte skälen därtill. Vid inlagan skola ock fogas den klandrade utredningen
samt de handlingar klaganden åberopar.

Finnes uppenbart, att talan icke kan upptagas tid prövning, skall den
omedelbart avvisas; beslut härom må meddelas av rättens ordförande.

Avvisas ej klandertalan, åge klagandens vederpart utbekomma ena exemplaret
av klagandens inlaga. Vid vederparten bemöta klandret, äge han inom
två veckor efter klandertidens utgång tid rådstuvurätten inkomma med skriftlig
förklaring i två exemplar. Vid förklaringen skola fogas de handlingar förklaranden
åberopar, där de ej redan äro ingivna. Ej må å någondera sidan
mer än en skrift ingivas.

Har icke dispasch blivit överklagad i den ordning, nu är sagt, lände den
tid efterrättelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

2 mom. Vill part bliva muntligen hörd, gore därom anmälan inom fyra
veckor efter klandertidens utgång. Göres sådan anmälan, bestämme rättens
ordförande genast dag för förhöret, som ofördröjligen skall inför rätten hållas.
Har ej inom nyss stadgade tid anmälan skett och prövar ej heller rätten
nödigt höra parterna, skall ofördröjligen genom anslag å en för allmänheten
tillgänglig plats i rättens kansli tillkännagivas viss dag, då rättens utslag
kommer att meddelas. Underrättelse örn tiden för utslagets meddelande
skall ock avsändas till klaganden samt till annan part, som inkommit med
förklaring eller eljest blivit hörd i målet.

3 mom. I rättens utslag eller beslut skall fullständig underrättelse meddelas
om vad part för fullföljande av talan mot utslaget eller beslutet har att
iakttaga.

330 §.

Talan mot rådstuvurätts utslag eller beslut i mål, som i 326 § omförmäles,
föres genom besvär till högsta domstolen. Vill någon anföra besvär, skall
han inom fyra veckor från den dag, då utslaget eller beslutet meddelades, till
rådstuvurätten inkomma med besvärsinlaga i två exemplar och därvid foga
de till saken hörande handlingar klaganden kan anse nödigt förete. Om klagandes
skyldighet att nedsätta fullföljdsavgift samt belopp till säkerhet för
kostnadsersättning åt motparten skola bestämmelserna i 54 kap. 17 och 18 §§
rättegångsbalken äga motsvarande tillämpning; vad klaganden enligt 56 kap.
2 § samma balk har att iakttaga skall fullgöras hos rättens ordförande och
skall vad i övrigt där sägs om hovrätt avse rättens ordförande.

Finnes besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid,
skall den av rådstuvurätten avvisas; beslut härom må meddelas av rättens
ordförande. Om talan mot sådant beslut gäde vad i första stycket sagts.

Avvisas ej besvärstalan, åge klagandens vederpart utbekomma ena exemplaret
av besvärsinlagan; han äge därefter att inom fyra veckor från besvärstidens
utgång till rådstuvurätten inkomma med förklaring jämte de
handlingar han vill åberopa.

Sedan förklaring inkommit eller tiden för förklarings avgivande gått till
ända utan att sådan avgivits, skall rådstuvurätten utan dröjsmål till högsta
domstolen insända de växlade skrifterna jämte därvid fogade handlingar
samt akten i målet.

Angående förfarandet i högsta domstolen gäde i övrigt i tillämpliga delar
vad i 56 kap. rättegångsbalken är stadgat örn besvär.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948; därvid gäde i tillämpliga
delar vad i lagen örn införande av nya rättegångsbalken finnes föreskrivet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 29.

Förslag en Lag om

ändring i sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270).

Härigenom förordnas, att 88 § sjömanslagen den 15 juni 1922 skall upphöra
att gälla samt att 86, 87 och 89 §§ samma lag skola erhålla följande
ändrade lydelse.

86 §.

Rådstuvurätt vare första domstol i mål, som skall bedömas efter denna lag.
Att sådant mål i visst fall må upptagas av häradsrätt är särskilt stadgat.

87 §.

Om rådstuvurätts behörighet att upptaga tvistemål enligt denna lag gälle
i tillämpliga delar vad angående laga domstol i tvistemål i allmänhet är stadgat.
Talan må ock väckas vid rådstuvurätten i den ort där fartyget finnes.
Finnes ej rådstuvurätt å ort, där svaranden enligt vad sålunda är föreskrivet
må sökas, åge käranden instämma tvisten till den rådstuvurätt, som är närmast
den orten.

Äro flera redare i ett fartyg, skall fartygets hemort anses som rederiets
hemvist.

89 §.

Om rådstuvurätts behörighet att upptaga brottmål enligt denna lag gälle
i tillämpliga delar vad angående laga domstol i brottmål i allmänhet är stadgat.
Finnes ej rådstuvurätt å ort, vid vars domstol den tilltalade enligt vad
sålunda är föreskrivet har att svara, må åtal väckas vid den rådstuvurätt,
som är närmast den orten.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948; därvid gälle i tillämpliga
delar vad i lagen om införande av nya rättegångsbalken finnes föreskrivet.

Kungl. May.ts proposition nr 29.

Förslag’

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 1 juni 1937 (nr 306) om
behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål.

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 4 juni 1937 om behörighet för
häradsrätt att upptaga sjörättsmål skall erhålla följande ändrade lydelse.

2 §■

Vad i lag eller författning föreskrives örn sjörättsmåls anhängiggörande
och handläggning vid rådhusrätt skall äga motsvarande tillämpning då sådant
mål upptages av häradsrätt.

Vid upptagande av sjöförklaring eller sjöförhör gäde örn rättens sammansättning
vad i 314 § 1 mom. sjölagen är stadgat; nämnd skall ej deltaga. Förslag
å särskilda ledamöter, som avses i andra stycket sistnämnda lagrum,
skall upprättas av handels- och sjöfartsnämnd eller, där sådan nämnd ej
finnes, stadsfullmäktige i stad vars förenande med domsaga föranlett förordnande
enligt 1 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948; därvid gäde i tillämpliga
delar vad i lagen om införande av nya rättegångsbalken finnes föreskrivet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 10 november 19AA.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,
Sköld, Quensel, Bergquist, Bagge, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad,
Ohlin, Erlander, Danielson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, hemställer, att lagrådets
utlåtande måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet
genom utdrag av protokollet inhämtas över de av processlagberedningen i
betänkande den 17 mars 1944 (SOU 1944: 9 och 10) framlagda förslagen
till

1) lag örn ändring i vissa delar av sjölagen;

2) lag örn ändring i vissa delar av sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr
270); samt

3) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den A juni 1937 (nr 306) örn
behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:
Sigrid Linders.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 19 juni
1945.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 1 december 1944 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 10 november 1944, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättade förslag till

1) lag om ändring i vissa delar av sjölagen;

2) lag om ändring i vissa delar av sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270);
samt

3) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 4 juni 1937 (nr 306) örn
behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn Sven Strömberg.

Förslagen föranledde följande yttrande av lagrådet.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar av sjölagen.

323 §.

I motiveringen har anförts, alt i fråga om rådhusrätternas inbördes behörighet
att upptaga mål enligt sjölagen allmänna forumregler böra vinna tillämpning
samt att denna uppfattning överensstämmer med den ståndpunkt gällande
rätt intager. Emellertid är att märka, att en tillämpning å sjörättsmål av
nya rättegångsbalkens allmänna forumregler kommer att medföra, att i åtskilliga
fall även annan rådhusrätt än som avses i 323 § enligt dess nuvarande lydelse
blir behörig att upptaga dylikt mål. Av särskild betydelse är, att föreskrifterna
i 10 kap. 3 och 4 §§ nya rättegångsbalken kunna leda till att utländsk
redare må sökas även å annan ort än den där fartyget finnes. Även örn
hänsyn tages till de sjörättsliga målens egenart, torde emellertid tillräckliga
skäl ej föreligga alt beträffande mål enligt sjölagen tillämpa andra forum -

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

regler än deni som gälla för mål i allmänhet. Den föreslagna ändringen synes
därför kunna lämnas utan erinran.

Med föreskriften i paragrafens andra punkt torde icke avses att göra ändring
i de allmänna reglerna om forum personae utan endast att stadga, att mål,
varom här är fråga, må upptagas även å ort där fartyget finnes. Att föreskriften
har denna innebörd bör komma till tydligare uttryck genom en jämkning
i avfattningen.

Det i tredje punkten av paragrafen upptagna stadgandet, vilket såsom framgår
av motiven till sjölagen avser att bestämma forum personse för partrederi,
bör med hänsyn till sin natur, liksom i gällande lag, intagas såsom ett
särskilt stycke.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar av sjömanslagen den

15 juni 1922 (nr 270).

87 §.

Beaktas vad lagrådet anfört vid 323 § sjölagen, böra motsvarande ändringar
göras i förevarande paragraf.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen deni juni 1937
(nr 306) örn behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål.

Förslaget lämnas utan erinran.

Ur protokollet:
Bertil Crona.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 12 januari 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler lagrådets
den 19 juni 1945 avgivna utlåtande över de den 10 november 1944 till lagrådet
remitterade förslagen till

1) lag om ändring i vissa delar av sjölagen;

2) lag örn ändring i vissa delar av sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 210);
samt

3) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 4 juni 1931 (nr 306) örn
behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål.

Föredraganden anför följande.

I 13 kap. sjölagen och 7 kap. sjömanslagen äro upptagna bestämmelser
om laga domstol och rättegång i mål som skola bedömas efter dessa lagar.
Bestämmelserna i fråga äro icke uttömmande, utan angiva i huvudsak endast
i vad mån avvikelse skall ske från reglerna för den allmänna processen. Till
följd av att den allmänna processordningen i och med antagandet av nya
RB underkastats genomgripande förändringar har processlagberedningen
funnit nödvändigt att verkställa en översyn av innehållet i omförmälda kapitel
av sjölagen och sjömanslagen. De nu föreliggande förslagen till ändring
av nämnda båda lagar utgöra resultatet av denna översyn. Förslaget till
ändring av lagen den 4 juni 1937 om behörighet för häradsrätt att upptaga
sjörättsmål är betingat av vissa stadganden i ändringsförslaget angående sjölagen.
Jag vill nu redogöra för de viktigaste bestämmelserna i förslagen. I
övrigt ber jag få hänvisa till processlagberedningens betänkande.

De avvikelser från den allmänna rättegångsordningen som föreskrivits i
13 kap. sjölagen avse i första hand reglerna om laga domstol. Enligt
313 § skall mål enligt sjölagen upptagas av rådhusrätt som första instans.
Denna bestämmelse är emellertid numera icke undantagslös; enligt förenämnda
lag den 4 juni 1937 tillkommer det i vissa fall häradsrätt, varunder
stad lyder, att upptaga sjörättsmål, dock ej mål örn klander av dispasch.
En förutsättning härför är att staden tidigare ägt egen rådhusrätt men sedermera
i judiciellt avseende förenats med domsaga. Såsom framgår av 10

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

kap. 29 § äldre RB är rådhusrätt eller, då häradsrätt trätt i rådhusrätts ställe,
sådan häradsrätt exklusivt forum för sjörättsmål.

Beredningen har först upptagit till övervägande huruvida den särställning
i forumhänseende, som sjörättsmålen sålunda intaga, borde bibehållas även
under den nya rättegångsordningen. Såsom grund för att rådhusrätt borde
vara exklusivt forum i sjörättsmål åberopades under förarbetena till sjölagen
i första hand att dylika mål fordrade skyndsam handläggning. Skulle
i avbidan på utgången av en sjörättstvist ett fartyg nödgas under en längre
tid ligga stilla eller en last uppläggas, kunde ett sådant dröjsmål medföra
oberäknelig förlust. Beredningen framhåller, att ehuru behovet av skyndsamhet
alltjämt framträdde med minst samma styrka som vid sjölagens tillkomst,
detta skäl för sjörättsmålens förläggning till rådhusrätt numera icke
ägde samma bärkraft som tidigare och därför ej längre syntes böra vara avgörande
för valet av forum i sjörättsmål. Emellertid erinrar beredningen
även, att lagrådet vid granskningen av förslaget till 1937 års lag om behörighet
för häradsrätt att upptaga sjörättsmål anfört ytterligare ett skäl för att
sjörättsmål i regel borde upptagas av rådhusrätt. Lagrådet hade nämligen framhållit,
att i dessa mål den för rättsskipningen i dess helhet så viktiga handläggningen
i första instans krävde en speciell insikt och sakkunskap. Denna
vore enligt lagrådets mening samlad hos de rådhusrätter, vilka på sjörättens
område kunnat utbilda en fast, mångsidig och på långvarig erfarenhet grundad
rättspraxis. Med hänsyn till vad lagrådet sålunda yttrat har beredningen
ansett det icke böra ifrågakomma att i forumhänseende helt likställa sjörättsmålen
med rättegångsmål i allmänhet. Beredningen förordar därför, att
den nuvarande huvudregeln örn rådhusrätt som första instans i sjörättsmål
bibehålies. I vilken omfattning indragningen av rådhusrätterna i de mindre
och medelstora städerna borde föranleda avsteg från denna huvudregel måste
enligt beredningens uppfattning bedömas under beaktande av samtliga de
omständigheter som inverkade på frågan. Därvid borde stor betydelse tillmätas
den av lagrådet framförda synpunkten.

Under 323 och 328 §§ sjölagen meddelas bestämmelser örn vilken rådhusrätt
som i varje särskilt fall är behörig. I 323 § stadgas sålunda att tvistemål
skall instämmas till rådhusrätten i den ort där svaranden har sitt hemvist
eller fartyget finnes eller, om rådhusrätt ej finnes å ort som sålunda är bestämmande
för forum, till den rådhusrätt som är närmast orten i fråga.
Aro flera redare i ett fartyg, skall fartygets hemvist anses såsom rederiets
hemvist. Vad brottmål beträffar skall sådant mål enligt 328 § upptagas vid
rådhusrätten i den ort där brottet förövats eller, örn rådhusrätt ej finnes
där, vid den rådhusrätt som är närmast. Har brottet förövats under resa, gälla
emellertid något avvikande föreskrifter.

Beredningen framhåller att de skäl, som föranlett sjörättsmålens förläggande
till rådhusrätt, ej uteslöte att beträffande rådhusrätternas inbördes
behörighet allmänna forumregler vunne tillämpning. Enligt det stadgande i
10 kap. 17 § nya RB som avsåge sjörättsmål vore också rättens skyldighet
att självmant pröva sill behörighet begränsad till frågan huruvida målet an -

Kungl. Maj.ts proposition nr 29.

hängiggjorts vid rådhusrätt eller i dess ställe behörig häradsrätt. Samma innebörd
borde enligt beredningens uppfattning bestämmelserna i 19 kap. 9 §
nya RB anses äga. På grund av vad sålunda anförts föreslår beredningen att
bestämmandet av de särskilda rådhusrätternas behörighet i första hand skall
ske genom en hänvisning till stadgandena om laga domstol i nya RB. I 323 §
skola emellertid, enligt beredningens förslag, vid sidan av denna hänvisning
bibehållas de särskilda fora som nu finnas anvisade i paragrafen. Vad 328 §
beträffar framhåller beredningen däremot, att dess nuvarande innehåll endast
obetydligt avveke från reglerna om brottmålsforum i 19 kap. 1 och 2 §§
nya RB samt att tillräcklig anledning icke syntes föreligga att bibehålla de
mindre skiljaktigheter som funnes. För det fall att rådhusrätt ej finnes å den
ort som skall vara bestämmande för forum föreslås att målet liksom nu skall
kunna upptagas vid närmaste rådhusrätt.

I sjölagen ha, på grund av sjörättsmålens speciella karaktär, även gjorts
vissa avvikelser från de allmänna föreskrifterna örn rättens sammansättning.
Som huvudregel gäller visserligen, att rätten vid handläggning
av sjörättsmål skall ha samma sammansättning som i rättegångsmål i allmänhet,
men härifrån göres undantag dels i fråga örn upptagande av sjöförklaring
eller sjöförhör och dels beträffande mål örn klander av dispasch.
Vid sjöförklaring och sjöförhör skall sålunda rätten biträdas av vissa sakkunniga,
och i mål örn klander av dispasch skola, utom domfört antal av
rådhusrättens ledamöter, tre i handel och sjöfart kunniga män ha säte och
stämma i rätten. Dispaschmålen förete dessutom den avvikelsen från domstolsorganisationen
i allmänhet att dispasch upprättas av därtill förordnad
tjänsteman, dispaschör, som är att betrakta såsom första instans i dessa mål.

Beredningen erinrar i denna del att vid flera tillfällen framförts förslag
att sjöfartskunniga lekmän alltid skulle medverka vid handläggning av
sjörättsmål. Enligt beredningens uppfattning talade starka skäl för införandet
av en sådan ordning vid de större rådhusrätterna. Beredningen hade därför
utarbetat ett lagutkast av innebörd att vid rådhusrätterna i Stockholm,
Göteborg och Malmö sjörättsmålen skulle upptagas av särskild avdelning, bestående
av två lagfarna samt tre sjöfartskunniga domare. Mot detta utkast,
som för yttrande remitterats till ett stort antal organisationer och sammanslutningar
inom näringslivet, hade emellertid från åtskilliga håll erinrats,
att medverkan av högt kvalificerade representanter för landets näringsliv
kunde påräknas endast i en specialdomstol men icke i en domstol, vars utslag
i flertalet fall endast bleve en etapp på vägen lill det slutliga avgörandet.
Med hänsyn till vad sålunda yttrats har beredningen övergivit tanken på
upptagande i de större rådhusrätterna av sjöfartskunniga bisittare. Beredningen
utgår alltså från att sjörättsmålen alltjämt i regel skola handläggas i
samma sammansättning som är föreskriven lör rättegångsmål i allmänhet.

Ej heller i fråga om de undantagsfall då särskild sammansättning nu är
föreskriven har beredningen funnit anledning att föreslå någon principiell
ändring. Vissa jämkningar lia emellertid ansetts pakallade såvitt angar rättens
sammansättning vid sjöförklaring och sjöförhör.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

Deli uppgift som de vid dessa förrättningar tillkallade sakkunniga lia att
fylla hänför sig, såsom beredningen framhåller, icke till bevisningen utan till
rättens processledande verksamhet. Enligt föreskrift i 315 § sjölagen skola
de redan före rättens sammanträde granska de handlingar som äro att tillgå
i ärendet samt skriftligen för rättens ordförande angiva de förhållanden, om
vilka från sjöteknisk synpunkt upplysningar påkallas. Under sammanträdet
äga de, enligt 316 §, lämna rätten nödiga upplysningar samt genom ordföranden
framställa frågor till dem som höras. De intaga således en helt annan
ställning än sakkunnig som anlitas i bevissyfte men äro å andra sidan ej
heller ledamöter av rätten.

I beredningens betänkande erinras, att enligt sjölagskommitténs förslag sjöförklaringar
skulle upptagas av särskilda sjönämnder, bestående av rådhusrättens
ordförande och två sakkunniga lekmannabisittare. Vid förslagets
granskning inom högsta domstolen framhölls, att behovet av fackkunskap
enklare kunde tillgodoses genom att rådhusrätten förstärktes medelst insättande
i rätten av sakkunniga män. Såväl sjölagskommittén som högsta domstolen
ha alltså företrätt den uppfattningen att de sakkunniga borde erhålla
ställning såsom bisittare. Beredningen, som ansluter sig till denna uppfattning,
föreslår för sin del, att rådhusrätt vid handläggning av sjöförklaringar
och sjöförhör i regel skall ha samma sammansättning som den av
sjölagskommittén förordade sjönämnden eller med andra ord en lagfaren
ledamot av rådhusrätten såsom ordförande och två sakkunniga ledamöter.
Till stöd för att endast en lagfaren ledamot bör lia säte i rätten anför beredningen,
att en sådan ordning stöde i god överensstämmelse med de allmänna
grunder som tillämpats vid utformandet av domförhetsreglerna i nya RB.
Varken sjöförklaring eller sjöförhör vore att likställa med huvudförhandling
i ett vid rätten anhängig! mål. Sådan förrättning vore i stället en på ett förberedande
stadium företagen undersökning, närmast motsvarande en till
domstol förlagd förundersökning i brottmål. Beredningen framhåller också,
att om endast en lagfaren domare medverkade, enhetlighet kunde vinnas
med fall då sjöförklaring eller sjöförhör skulle upptagas vid häradsrätt. Vad
angår de sakkunnigas antal erinrar beredningen att detta i gällande lag normalt
bestämts till två men att dessutom i undantagsfall kan tillkallas ytterligare
en person med särskild fackkunskap på visst område. Även denne tredje
sakkunnige föreslås av beredningen skola erhålla ställning såsom ledamot.

Förfarandet i sjörättsmål följer i regel bestämmelserna för den allmänna
processen. Detsamma gäller med avseende å fullföljden. En särställning
intaga emellertid dispaschmålen. Såsom redan nämnts upptagas dessa
mål i första instans av dispaschör. Förfarandet inför dispaschören är helt
skriftligt. Mot dispasch kan klandertalan föras vid rådhusrätten i den stad
där dispaschen utgavs. Även vid rådhusrätten är förfarandet i regel skriftligt;
dock skall muntligt förhör hallas, örn part begär det eller rätten finner det
erforderligt. Från rådhusrätten kan talan genom besvär fullföljas direkt till
högsta domstolen. Någon skyldighet att därvid nedsätta fullföljdsavgift och
kostnadsersättning har, i motsats mot vad i allmänhet gäller, ej föreskrivits
i fråga örn dispaschmål.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

Beredningen framhåller, att sjölagens bestämmelser om förfarandet inför
rådhusrätten i mål örn klander av dispasch nära överensstämde med nya
RB:s regler om besvärsförfarandet i överrätt. Några större sakliga ändringar
har beredningen därför ej ansett påkallade på denna punkt. Endast vissa
mindre jämkningar föreslås, huvudsakligen i anslutning till sådana stadganden
i nya RB som sakna motsvarighet i gällande rätt. Ej heller i fråga om
rätten att fullfölja talan omedelbart till högsta domstolen har beredningen
ansett sig böra föreslå någon ändring, trots att beredningen funnit denna avvikelse
från den allmänna instansordningen vara ägnad att väcka betänkligheter.
Enligt vad beredningen framhåller har dess beslut att ej förorda någon
rubbning i den hävdvunna ordningen sin grund i att här vors fråga om
en snävt avgränsad grupp av mål, för vilkas behandling skyndsamhet vore
av särskild betydelse. Emellertid har beredningen funnit tillräcklig anledning
ej längre föreligga att klaganden fritoges från att fullgöra de prestanda som
i allmänhet krävas vid fullföljd till högsta domstolen. Beredningen föreslår
därför att den som vill besvära sig över rådhusrättens utslag skall vara skyldig
att hos rådhusrätten nedsätta fullföljdsavgift och kostnadsersättning.

De ändringar beredningen föreslår i sjömanslagen avse reglerna om laga
domstol och överensstämma med vad som förordats på motsvarande punkter
i sjölagen. Beträffande lagen den A juni 1937 om behörighet för häradsrätt
att upptaga sjörättsmål föreslår beredningen främst den ändringen att
häradsrätt vid upptagande av sjöförklaring eller sjöförhör skall ha samma
sammansättning som beredningen förordat i fråga om rådhusrätt, d. v. s. bestå
av en lagfaren domare och två eller, i vissa fall, tre sakkunniga ledamöter.
Nämnd skall således enligt beredningens förslag ej deltaga. Härutöver
föreslås en mindre redaktionell jämkning i reglerna om hur de sakkunniga
skola utses.

De föreliggande lagförslagen, vilka lagrådet i sak lämnat utan erinran, synas
mig väl avvägda och torde böra läggas till grund för lagstiftning i ämnet.
Med anledning av de anmärkningar lagrådet framställt mot den avfattning
beredningen föreslagit i fråga örn 323 § sjölagen och 87 § sjömanslagen har
jag emellertid låtit inom departementet verkställa en omarbetning av förslagen
i den av lagrådet angivna riktningen. I samband därmed ha även vissa
andra redaktionella jämkningar ägt rum.

De föreslagna lagarna torde böra träda i kraft den 1 januari 1948.

Föredraganden hemställer härefter, att de sålunda jämkade förslagen
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall lill denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sven Leffler.