Kungl. Maj:ts proposition nr 28 (Proposition 1954:28)

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Nr 28.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å rusdrycker, m. m.; given Stockholms slott den 4
januari 1954.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående omsättnings- och utskänkningsskatt å rusdrycker; 2)

förordning angående tillverkning av brännvin;

3) förordning om ändrad lydelse av 1 § och 25 § 2 mom. förordningen
den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit;

4) förordning om ändrad lydelse av 12 § 2 mom. förordningen den 1 juli
1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m.; samt

5) lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsinonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås en höjning av sprit- och tobaksbeskattningen. I
fråga om spritdrycker förordas en genomsnittlig höjning av omsättningsskatten
med ca tre kronor per liter jämte en härav betingad höjning av utskänkningsskatten
i syfte att i stort sett bibehålla den nuvarande relationen
mellan utminuterings- och utskänkningspriserna. Beträffande tobaksvaror
föreslås en skattehöjning, medförande en prisstegring av ca 0,5 öre per styck
för svenska cigarretter och ca 0,75 öre per styck för importerade cigarretter.
Samtidigt föreslås en sänkning av skattesatserna för cigarrer och cigarrcigarretter,
som kommer att möjliggöra en sänkning av utförsäljningspri1
Bihang till riksdagens protokoll i954. 1 samt. Nr 28.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

serna med i genomsnitt tio procent. De föreslagna ändringarna beräknas
komma att medföra en ökning av statsverkets inkomster under nästa budgetår
med ca 96 miljoner kronor i förhållande till riksräkenskapsverkets beräkningar.

Vidare framlägges i propositionen förslag till annan utformning av beskattningen
av spritdrycker och vin i syfte att åstadkomma en såväl ur
nykterhetssynpunkt som teknisk synpunkt lämpligare avvägning av beskattningen.
Beträffande spritdrycker innebär förslaget bl. a., att den nuvarande
brännvinstillverkningsskatten avvecklas och inräknas i omsättningsskatten.
Sistnämnda skatt, som fortfarande skall utgå med en fast avgift
och en procentavgift, differentieras efter dryckernas alkoholhalt. Utskänkningsskatten
å spritdrycker föreslås skola utgå som en rent procentuell
skatt.

I fråga om vinbeskattningen förordas att omsättningsskatten å starkvin
uppdelas i en procentuell skatt och en fast avgift per liter. I samband därmed
föreslås att den nuvarande minimiskatten slopas. Omsättningsskatten
å lätta viner skall enligt förslaget fortfarande utgå enbart som en procentuell
skatt. Utskänkningsskatten å lätta viner föreslås borttagen.

I tekniskt hänseende föreslås vidare den ändringen, att de procentuella
skatterna i fortsättningen skall beräknas å dryckernas utminuteringspris i
stället för på partipriset såsom hittills varit fallet.

Vid propositionen har fogats uppställningar (s. 81—83) utvisande de
ungefärliga prisförändringar å olika varuslag, som inträffar vid bifall till
propositionsförslaget.

Ändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 april 1954.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Förslag

till

förordning angående omsättnings- och utskänkningsskatt

å rusdrycker.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För rusdrycker, som försäljas här i riket, skall, i den utsträckning och
i den ordning nedan sägs, till staten erläggas dels omsättningsskatt och dels
utskänkningsskatt.

Omsättningsskatt.

2 §.

1 mom. Omsättningsskatten upptages vid detaljhandelsbolags inköp av
rusdrycker och utgår, där ej annat i 2, 3 eller 4 mom. stadgas,

a) för spritdrycker dels med en grundavgift av 8 kronor för liter, om
dryckens alkoholhalt överstiger 40 volymprocent, 7 kronor för liter, om
alkoholhalten är lägst 35 volymprocent och högst 40 volymprocent, samt
6 kronor för liter, om alkoholhalten understiger 35 volymprocent, och dels
med en procentavgift motsvarande 47 procent av utminuteringspriset; samt

b) för vin, vars alkoholhalt överstiger 14 volymprocent (starkvin), dels
med en grundavgift av 2 kronor för liter och dels med en procentavgift
motsvarande 25 procent av utminuteringspriset samt för annat vin (lättvin)
med en procentavgift motsvarande 33 procent av utminuteringspriset.

Utminuteringspriset utgöres av det belopp, som, skatten inberäknad, betingas
vid varornas utminutering.

2 mom. För här i riket tillverkat vin skall omsättningsskatt därjämte utgå
med en särskild tillverkningsavgift av 50 öre för liter, om vinets alkoholhalt
överstiger 14 volymprocent eller vinet är mousserande eller därmed jämförligt,
men eljest av 20 öre för liter. Vid beräkning av procentavgiften för
vin, varom nu är fråga, skall i utminuteringspriset inräknas jämväl tillverkningsavgiften.

3 mom. För spritdrycker, som jämlikt av Kungl. Maj :t med stöd av 1 kap.
4 § 3 mom. eller 2 kap. 10 § 5 mom. förordningen den 18 juni 1937 angående
försäljning av rusdrycker meddelade bestämmelser hos partihandelsbolaget
inköpas eller till riket införas, skall omsättningsskatt utgå med en
grundavgift av 2 kronor 70 öre för liter.

4 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. skall, oavsett alkoholhalten,
för cognac och annan eau-de-vie alltid utgå grundavgift med 8
kronor för liter.

3 §•

Detaljhandelsbolag äger att efter grunder, som av kontrollstyrelsen fastställas,
vid försäljningen bereda sig täckning för omsättningsskatten.

4 §•

1 mom. Sker inköp av rusdrycker hos partihandelsbolaget, skall vid dryckernas
betalning omsättningsskatt för desamma erläggas till detta bolag;

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

och åligger det bolaget att i den ordning, Kungl. Maj :t bestämmer, till
statsverket inleverera omsättningsskatten.

2 mom. Vid inköp av rusdrycker annorledes än hos partihandelsbolaget
åligger det detaljhandelsbolag att senast den femtonde dagen i månaden
näst efter den, under vilken inköpet ägt rum, å statsverkets checkräkning i
riksbanken för kontrollstyrelsens räkning insätta å dryckerna belöpande
omsättningsskatt. Till grund för procentavgiften skall läggas varans beräknade
utminuteringspris. Detaljhandelsbolaget skall senast den tjugonde dagen
i månaden näst efter den, under vilken inköpet ägt rum, till kontrollstyrelsen
avlämna en till riktigheten bestyrkt uppgift rörande köpeskillingens
storlek, däri inberäknad tull- och fraktkostnad.

3 mom. Den, som enligt kontrollstyrelsens i föreskriven ordning meddelade
tillstånd till riket inför rusdrycker för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt,
tekniskt, industriellt eller likartat ändamål, skall genom insättning
å statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning
erlägga å dryckerna belöpande omsättningsskatt. Importören har att,
om så påfordras, i samband med ansökning om införseltillstånd hos detaljhandelsbolaget
ställa av bolaget godkänd säkerhet för å rusdryckerna belöpande
omsättningsskatt. Det åligger kontrollstyrelsen att vid beviljandet
av tillstånd till införseln meddela de föreskrifter, som erfordras för erhållande
av en betryggande kontroll å utgörandet av omsättningsskatten, ävensom
att övervaka, att skatten vederbörligen inbetalas till statsverket.

Utskänkningsskatt.

5 §■

För spritdrycker och starkvin, vilka utskänkas, skall till staten erläggas
utskänkningsskatt med belopp, motsvarande för spritdrycker 40 procent
och för starkvin 30 procent av varornas utminuteringspris.

6 §.

Utskänkningsslcatten upptages av detaljhandelsbolag vid försäljning av
spritdrycker och starkvin till innehavare av överlåtet tillstånd till utskänkning
eller sådant tillstånd, som jämlikt 3 kap. 13 § förordningen den 18
juni 1937 angående försäljning av rusdrycker meddelats annan än detaljhandelsbolag.

7 §•

För utskänkningsskatten ansvarar vederbörande detaljhandelsbolag.

8 §.

Detaljhandelsbolag åligger

dels att senast den femtonde dagen i varje månad å statsverkets checkräkning
i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning insätta utskänkningsskatt,
som belöper på spritdrycker och starkvin, vilka från bolaget under
nästföregående månad försålts för utskänkningsändamål,

dels ock att senast den tjugonde dagen i varje månad till kontrollstyrelsen
avlämna en till riktigheten bestyrkt uppgift rörande omfattningen av nämnda
försäljning.

9 §•

Kontrollstyrelsen äger meddela närmare föreskrifter och anvisningar rörande
sättet för utskänkningsskattens uppbärande och redovisande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.
Gemensamma bestämmelser.

10 §.

1. Om ansvar i vissa fall för den, som vid lämnande av uppgift, varom i
4 § 2 mom. eller 8 § sägs, lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

2. Underlåter någon att inom föreskriven tid avlämna sådan uppgift,
som i 4 § 2 mom. eller 8 § omförmäles, äger kontrollstyrelsen vid lämpligt
vite förelägga den försumlige att uppfylla sin skyldighet. Där omsättningsskatt
ej inom stadgad tid av detaljhandelsbolag inbetalas, eller där stadgad
insättning av utskänkningsskatt ej skett före utgången av månaden näst
efter den, under vilken den myckenhet, för vilken skatten utgått, blivit försåld,
må skatten utmätas med det belopp, vartill kontrollstyrelsen efter
verkställd undersökning fastställer densamma.

11 §.

Näringsidkare, som vill ur riket utföra i Sverige framställda tillverkningar,
hänförliga under förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående
vissa alkoholhaltiga preparat m. m., må i den omfattning och under de
villkor, Kungl. Maj :t bestämmer, kunna medgivas rätt att'' vid utförsel av
sålunda framställd vara återbekomma sådan "omsättningsskatt, som i 2 §
3 mom. avses och som erlagts för den i exportvaran ingående spriten.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1954.

Genom förordningen upphävas förordningen den 8 juni 1923 (nr 155)
angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker och förordningen
den 28 maj 1943 (nr 259) angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å vin. Förekommer i lag eller författning hänvisning till stadgande,
som ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall den bestämmelsen
i stället tillämpas.

Med avseende å förordningens ikraftträdande skola följande bestämmelser
gälla.

1. Den, till vilken detalj handelsbolag överlåtit tillstånd till utskänkning av
rusdrycker, är skyldig att erlägga skatt för sitt lager av dylika drycker vid
tiden för denna förordnings ikraftträdande med belopp motsvarande den
omsättnings- och utskänkningsskatt som skall utgå enligt förordningen dock
med rätt för honom att därvid avräkna vad med tillämpning av förut gällande
bestämmelser erlagts i skatt för samma lager.

2. Det åligger innehavare av tillstånd som i första punkten sägs att dels
samma dag förordningen träder i kraft till vederbörande detaljhandelsbolag
avlämna en till riktigheten bestyrkt, specificerad uppgift angående berörda
lager, dels ock inom tre månader efter förordningens ikraftträdande erlägga
därå belöpande skatt till bolaget, som har att senast den femtonde dagen
i nästpåföljande månad i den ordning, som anges i 8 §, inleverera beloppet
till statsverket.

3. Upptager någon mot bättre vetande i uppgift, varom nu är sagt, mindre
myckenhet än han vid tiden för denna förordnings ikraftträdande innehar,
eller underlåter någon att inom stadgad tid avlämna sådan uppgift eller
erlägga föreskriven skatt för sitt lager av rusdrycker vid tiden för förordningens
ikraftträdande, gälle vad i skattestrafflagen ävensom i 10 § 2 mom.
denna förordning för motsvarande fall stadgas.

4. Innehavare av tillstånd, som i första punkten sägs, vilken vid tiden
för denna förordnings ikraftträdande innehar lager av vin, för vilket enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

förordningen skatt skall utgå med lägre belopp än enligt förut gällande bestämmelser,
äger, därest han samma dag förordningen träder i kraft till vederbörande
detaljhandelsbolag avlämnar en till riktigheten bestyrkt, specificerad
uppgift angående berörda lager, återbekomma skillnaden mellan
den skatt han erlagt och den skatt som skall utgå enligt bestämmelserna
i denna förordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Förslag

till

förordning angående tillverkning av brännvin.

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Såsom tillverkning av brännvin anses i denna förordning varje till tillverkning
av vin eller maltdryck icke hänförligt förfarande, varigenom etylalkohol
i en koncentration av mer än två och en fjärdedels volymprocent
framställes eller utvinnes.

Angående rening av brännvin, avsett för förbrukning inom riket, gäller
vad därom är särskilt stadgat.

« 2 §.

Tillverkning av brännvin må bedrivas endast i den ordning och under de
villkor som stadgas i denna förordning.

Under den kontroll och de villkor i övrigt som Kungl. Maj :t prövar erforderliga
må tillverkning av brännvin äga rum för vetenskapligt ändamål
eller försöksvis för tekniskt ändamål utan iakttagande av bestämmelserna
i denna förordning.

3 §•

1. Den som i bränneri idkar tillverkning av brännvin kallas i denna
förordning tillverkare.

2. Ämbets- eller tjänsteman, som å tjänstens vägnar kan komma att deltaga
i beslut angående tillverkning av brännvin eller däröver utöva tillsyn,
må icke taga befattning med brännerirörelse eller vara ledamot i styrelsen
för aktiebolag eller ekonomisk förening, som driver sådan rörelse. Detta
förbud gäller ock för den, vilken blivit dömd till ansvar för brott, som omförmäles
i 19, 20 eller 21 §.

3. Vid bränneri skall finnas en föreståndare (bränneriföreståndare), som
är ansvarig för att rörelsen bedrives enligt föreskrifterna i denna förordning
och sådana bestämmelser, som meddelas med stöd därav. För bränneriföreståndaren
skall, om kontrollstyrelsen ej för visst fall medgiver undantag,
finnas ersättare, som i bränneriföreståndarens frånvaro skall ansvara för
rörelsen. Bränneriföreståndare och ersättare för denne utses av tillverkaren.

Tillverkare, som personligen handhar den omedelbara ledningen av rörelsen,
må själv vara bränneriföreståndare.

Finner kontrollstyrelsen bränneriföreståndare icke vara lämplig för uppdraget,
må styrelsen ålägga tillverkaren att utse annan bränneriföreståndare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

4 §•

1. Bränneri, tillverkning av brännvin samt förvaring av tillverkat brännvin
ävensom sådan hos partihandelsbolaget, varom förmäles i förordningen
angående försäljning av rusdrycker, inrättad anläggning, till vilken brännvin
försändes i enlighet med bestämmelserna i denna förordning, skola stå
under statens kontroll.

Kontrollen utövas av kontrollstyrelsen ävensom av följande styrelsen underställda
tjänstemän vid den lokala skattekontrollen, nämligen överkontrollören
vid brännvinstillverkningskontrollen samt kontrollanter och tillsyningsmän.

I den mån denna förordning icke annorlunda bestämmer skall kostnaden
för kontrollen bestridas av statsverket.

2. Kontrolltjänsteman äger påfordra att när som helst erhålla tillträde
till bränneri och till samtliga för brännerirörelsen använda lokaler, upplagsplatser
och andra förvaringsställen.

3. Tillverkare skall utan ersättning tillhandahålla för kontrollen behövlig
handräckning, erforderliga målkärl och andra redskap.

4. Tillverkare skall, då sådant för expeditionsgöromål fordras, lämna kontrolltjänsteman
tillträde till ett i bränneriet eller i närheten därav beläget
rum med erforderliga möbler. Därest å landsbygden på grund av lokala
förhållanden så erfordras, är tillverkare på anmodan av kontrollstyrelsen
eller, om bränneriet är underställt överkontrollören, på anmodan av denne
skyldig att mot särskild gottgörelse tillhandahålla kontrolltjänsteman kost
och logi i närheten av bränneriet. Gottgörelsen fastställes till beloppet i
sammanhang med bestämmandet av arvode till kontrolltjänsteman på sätt
särskilt stadgas.

5. Tillverkare är pliktig att vid anfordran hålla sina handelsböcker med
tillhörande verifikationer tillgängliga för kontrollstyrelsen eller den styrelsen
befullmäktigat ävensom för överkontrollör.

6. Bränneriföreståndare åligger att till vederbörande kontrollant eller,
där sådan ej finnes vid bränneriet, till kontrollstyrelsen avlämna uppgift
om de inmäskade råämnenas myckenhet och beskaffenhet samt de uppgifter
i övrigt som av styrelsen infordras för industristatistiken och för styrelsens
statistiska berättelse.

7. Tillverkare och bränneriföreståndare skola ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter som kontrollstyrelsen meddelar för att erhålla en betryggande
kontroll över brännvinstillverkningen samt för denna förordnings tilllämpning
i övrigt ävensom de anvisningar som vederbörande kontrolltjänsteman
kan lämna i enlighet med denna förordning eller av Kungl. Maj :t utfärdade
bestämmelser eller styrelsens särskilda föreskrifter.

8. Vad i 2—7 mom. stadgas skall i tillämpliga delar gälla partihandelsbolaget.

5 §•

Ätnöjes tillverkare eller bränneriföreståndare ej med av kontrolltjänsteman
lämnad anvisning eller vidtagen åtgärd, äger han söka ändring hos
kontrollstyrelsen.

6 §•

Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller under andra utomordentliga
förhållanden nödigt att meddela förbud mot bedrivande av brännvinstillverkning
eller att föreskriva inskränkningar i sådan tillverkning, äger
Kungl. Maj :t förordna därom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28. 9

2 KAP.

Bestämmelser beträffande tillverkningen.

7 §•

Utan Kungl. Maj :ts tillstånd må brännvin icke tillverkas i annat bränneri
än sådant, där tillverkning därav behörigen bedrivits efter ingången av juli
1951. Därvid äger Kungl. Maj:t föreskriva de villkor beträffande tillverkningen
som prövas erforderliga.

8 §•

1. Tillverkare skall i god tid före påbörjande av brännvinstillverkning
eller, om han under pågående tillverkning övertagit rörelsen av annan,
omedelbart därefter till kontrollstyrelsen göra anmälan om tillverkningens
upptagande eller övertagande och dagen därför (driftsanmälan) samt i denna
uppgiva:

a) bränneriets namn och belägenhet,

b) tillverkarens namn och postadress,

c) namnen å bränneriföreståndaren och ersättaren för denne samt deras
postadresser,

d) den dag, då framställning av alkohol genom tillsättande av jäst till
mäsken skall taga sin början.

Föreligger ej hinder för rörelsens utövande, meddelar kontrollstyrelsen
bevis därom (driftsbevis).

Innan driftsbevis utfärdats, må rörelsen icke utövas, dock att den som
övertagit av annan bedriven rörelse må, därest anmälan göres inom fjorton
dagar efter övertagandet, fortsätta rörelsen till dess kontrollstyrelsen meddelat
beslut med anledning av anmälningen.

2. Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats enligt 1 mom.,
skall tillverkaren omedelbart underrätta kontrollstyrelsen därom.

9 §■

1. Tillverkare skall, innan driftsanmälan första gången göres, låta i två
exemplar upprätta fullständig planritning och beskrivning över bränneriet
och över samtliga för brännerirörelsen avsedda lokaler, upplagsplatser och
andra förvaringsställen med angivande av de ändamål, vartill de skola begagnas.
Det ena exemplaret av ritningen och beskrivningen skall förvaras
vid bränneriet och det andra insändas till kontrollstyrelsen.

2. När till följd av vidtagna förändringar inom bränneri kontrollstyrelsen
finner ritningen över detsamma icke vidare vara användbar, åligger det
tillverkaren att anskaffa ny ritning och beskrivning, ävenledes i två exem -

1. Innan tillverkningen på grund av meddelat driftsbevis börjar, skall vid
bränneri, där kontrollant finnes anställd, denne verkställa besiktning av
bränneriet för att utröna, huruvida anläggningen är inrättad i överensstämmelse
med föreskrifterna i denna förordning och de med stöd av förordningen
meddelade bestämmelserna.

Over besiktningen uppsättes protokoll, innehållande bland annat uppgift
om de förändringar som må ha vidtagits med anläggningen efter närmast
föregående besiktning. Protokollet utskrives i två exemplar, varav det ena
bilägges den vid bränneriet förvarade beskrivningen och det andra insändes
till kontrollstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Bränneriföreståndare åligger att själv eller genom ombud närvara vid besiktningen
samt att underteckna protokollet.

2. Befinnes vid granskning av besiktningsprotokollet, att anläggningen
inrättats i strid med föreskrifterna i denna förordning eller med de med
stöd av förordningen särskilt utfärdade bestämmelserna, äger kontrollstyrelsen
meddela beslut om nödiga rättelser. Äro anordningarna av beskaffenhet
att hindra utövande av en betryggande kontroll, må styrelsen återkalla
driftsbeviset.

3. Återkallas driftsbeviset, må nytt bevis icke meddelas, förrän tillverkaren
för kontrollstyrelsen företer ett av kontrolltjänsteman utfärdat intyg
om att anordningarna vid bränneriet icke strida mot föreskrifterna i
denna förordning eller mot de med stöd av förordningen särskilt meddelade
bestämmelserna.

11 §•

1. Har bränneri genom olyckshändelse så väsentligen skadats, att tillverkningen
ej kan fortsättas, eller vill tillverkare av annan anledning än rörelsens
överlåtande upphöra med tillverkningen, skall han därom göra anmälan
(slut anmälan), i senare fallet minst tre dagar före den dag, då han enligt
sin anmälan avser att upphöra med tillverkningen. Slutanmälan göres vid
bränneri, där kontrollant finnes anställd, till denne men eljest till kontrollstyrelsen.
Kontrollanten åligger att lämna tillverkaren bevis om gjord slutanmälan
samt att ofördröj ligen insända slutanmälan till styrelsen eller, om
bränneriet är underställt överkontrollören, till denne, överkontrollören har
att utan dröjsmål insända till honom inkomna slutanmälningar till styrelsen.

När slutanmälan skett, må brännvinstillverkning ej utan nytt driftsbevis
äga rum efter den tid, då enligt anmälan tillverkningen skolat upphöra.

2. Då tillverkningen vid bränneri upphör, skola till förhindrande av fortsatt
tillverkning anbringas de lås och förseglingar som vederbörande kontrolltjänsteman
finner erforderliga.

12 §.

1. Före femtonde dagen i månaden näst efter utgången av varje kalenderkvartal
skall tillverkare vid bränneri där kontrollant är anställd såsom
bidrag till kostnaden under samma tid för kontroll vid bränneriet erlägga
ett belopp motsvarande fem kronor för varje dygn, då tillverkningsrätt
vid bränneriet varit gällande. Har kontrollstyrelsen bestämt, att kontrollanten
vid visst bränneri skall åtnjuta nedsatt arvode, må dock bidragsbeloppet
av kontrollstyrelsen jämkas efter vad som med hänsyn härtill
kan anses skäligt.

2. Avstår tillverkare från att bedriva anmäld tillverkning utan att den tagit
sin början, skall tillverkaren gottgöra statsverket den kostnad som må
ha uppstått genom inkallande av kontrollant.

3. Om brännvinstillverkning ej påbörjas inom tre dygn efter den i driftsbeviset
uppgivna tiden eller om tillverkningen avbrytes utan föregående
slutanmälan eller utan sådant förordnande av Kungl. Maj :t, som avses i 6 §,
och ej ånyo upptages inom tre dygn, det oräknat varunder avbrottet inträdde,
åligger det tillverkaren att för de dygn, under vilka tillverkningen sålunda
icke bedrivits, erlägga den på bränneriet belöpande kostnaden för kontrollant.

4. Fullgöres ej skyldighet att inbetala avgifter enligt denna paragraf,
skola desamma på kontrollstyrelsens föranstaltande omedelbart hos vederbörande
utmätas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

13 §.

Bränneri skall vara så byggt och inrättat, att kontrollen i bränneriet kan
utövas utan svårighet och att betryggande åtgärder kunna vidtagas för att
förekomma, att brännvin olovligen bortföres.

Magasin eller rum, avsett uteslutande för förvaring av tillverkat brännvin
(brännerimagasin), skall finnas vid varje bränneri och vara så anordnat, att
obehörigt tillträde därtill ej kan vinnas utan synbart våld.

Närmare föreskrifter om inrättande av bränneribyggnad och brännerimagasin,
om redskap samt om åtgärder för att förhindra obehörig tillgång till
redskap och brännerilokaler meddelas av kontrollstyrelsen.

14 §.

1. Tillverkare skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter rörande inköp
och användning av råämnen, vilka kunna meddelas av Kungl. Maj :t
eller av myndighet, som av Kungl. Maj :t därtill bemyndigas, samt underkasta
sig den tillsyn å föreskrifternas efterlevnad, varom Kungl. Maj :t förordnat.

2. Där tillverkare vill använda majs, utländsk potatis, maniokarot eller
andra stärkelsehaltiga utländska råämnen för brännvinstillverkningen,
skall han därom minst tre dagar innan den första inmäskningen är avsedd
att äga rum göra skriftlig anmälan hos kontrolltjänstemannen och därvid
förete kvitto, utvisande att i 3 mom. omförmäld avgift blivit inbetald. Kontrolltjänstemannen
skall lämna tillverkaren bevis om gjord anmälan samt
ofördröjligen underrätta överkontrollören och kontrollstyrelsen.

Vill tillverkare, som anmält sig ämna använda råämnen, varom i första
stycket sägs, upphöra med användningen därav, skall han därom göra anmälan
till kontrolltjänstemannen, som har att förfara på sätt i första stycket
är stadgat.

3. För brännvin, tillverkat vid bränneri under tid då i 2 mom. första stycket
nämnda råämnen där användas, skall tillverkare erlägga en särskild avgift
av 8 öre för varje liter av 50 volymprocents alkoholhalt. Avgiften
skall inbetalas förskottsvis till kontrollstyrelsen, varje gång för minst 10 000
liter. För mycket erlagd avgift restitueras på därom av tillverkaren hos kontrollstyrelsen
gjord framställning.

4. Malen spannmål må användas för brännvinstillverkning allenast under
den särskilda kontroll, som av kontrollstyrelsen föreskrives.

15 §.

1. För uppmätning av tillverkat brännvin i bränneri skall, där kontrollstyrelsen
så prövar erforderligt, finnas en kontrollapparat, som anskaffas,
äges och underhålles av staten.

2. Närmare föreskrifter för kontrollapparatens uppsättning och vård
samt för uppmätning och provning av tillverkat brännvin äger kontrollstyrelsen
meddela. Vid all beräkning av alkoholhalt på grund av provning
med alkoholometer eller på annat sätt skola av styrelsen fastställda tabeller
begagnas.

Kungl. Maj. ts proposition nr 28.

3 KAP.

Om tillverkares rätt att förfoga över tillverkat brännvin, m. m.

16 §.

..1'' Tillverkare äger förfoga över av honom tillverkat brännvin allenast
för försäljning till partihandelsbolaget, för export och för användning i
egen rörelse.

2. önskar tillverkare använda i bränneriet tillverkat brännvin i egen
rörelse, skall han därtill söka kontrollstyrelsens tillstånd. Vid meddelande
av sådant tillstånd äger styrelsen föreskriva de villkor beträffande användningen
av brännvinet som prövas erforderliga.

17 §.

1. I den män det tillverkade brännvinet icke utlämnas från bränneri för
något av de ändamål, som omförmälas i 16 § 1 mom. eller kontrollstyrelsen
för visst fall annorlunda medgiver, skall brännvinet inläggas i brännerimagasinet
och där kvarbliva, till dess det uttages för ändamål, som nu är
sagt.

2. Tillverkare må även efter tillverkningens upphörande ha brännvin
kvarliggande i brännerimagasinet. Kostnaden för den härför erforderliga
statliga tillsynen skall därvid erläggas av honom.

3. Det åligger partihandelsbolaget att enligt av kontrollstyrelsen meddelade
anvisningar öva tillsyn å att brännvin, som försändes från bränneri
till bolaget, vederbörligen dit framkommer, ävensom att vid framkomsten
omedelbart uppmäta detsamma.

4. De ytterligare föreskrifter som erfordras i fråga om försändning av
brännvin från bränneri meddelas av kontrollstyrelsen.

18 §.

Kan i fråga om brännvin, som tillverkare försäljer till partihandelsbolaget,
frivillig överenskommelse ej träffas om pris eller leveransvillkor i
övrigt, skall, då tillverkaren eller bolaget det påfordrar, avgörande träffas
av en särskild prisnämnd, bestående av sju ledamöter, av vilka två utses
av vardera parten. Övriga tre ledamöter, däribland ordföranden, jämte
suppleanter för dem förordnas årligen av Kungl. Maj :t.

Kostnaderna för prisnämndens verksamhet erläggas med hälften av vardera
parten.

Föreskrifter om nämndens verksamhet utfärdas av Kungl. Maj :t. 4

4 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

19 §.

1. Den som olovligen tillverkar brännvin eller bereder mäsk i uppenbart
syfte att därav framställa brännvin straffes med dagsböter, ej under
trettio. Den som innehar mäsk, uppenbarligen avsedd för olovlig brännvinstillverkning,
vare ock underkastad ansvar som nu sagts.

Bedriver någon brännvinstillverkningen eller mäskberedningen i större
omfattning eller i syfte att försälja framställt brännvin eller har den som
beträdes med förbrytelse varom i första stycket av detta mom. sägs tidigare

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

fällts till straff för sådan förbrytelse eller för förbrjdelse som avses i 20 §
2 mom. av denna förordning eller i 7 kap. 1 § 1 mom. av förordningen angående
försäljning av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom. av
förordningen angående handel med skattefri sprit eller i 11 § 1 mom. första
stycket eller 2 mom. första stycket av förordningen angående vissa alkoholhaltiga
preparat m. m., straffes med fängelse i högst ett år eller med dagsböter,
ej under femtio. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, må
till straffarbete i högst ett år dömas.

Har tillverkningen eller beredningen icke bedrivits i större omfattning
eller i syfte att försälja det framställda brännvinet, må, där omständigheterna
äro synnerligen mildrande, straffet nedsättas till tio eller, vid upprepad
förbrytelse, trettio dagsböter.

2. Beträdes någon med förbrytelse som i 1 mom. avses, skola vid förbrytelsen
nyttjade redskap, å stället befintliga förråd av för den olovliga tillverkningen
eller beredningen uppenbarligen avsedda råämnen samt av brännvin
och mäsk ävensom de kärl vari brännvinet och mäsken förvaras tagas i
beslag och dömas förbrutna.

3. Den som olovligen tillverkat brännvin skall ock dömas skyldig att för
den tillverkade myckenheten gälda den omsättningsskatt å rusdrycker som
belöper på renat brännvin av lägst trettiofem och högst fyrtio volymprocents
alkoholhalt, dock minst etthundra kronor.

20 §.

1. Den som tillverkar, till försäljning utbjuder eller eljest saluhåller för
beredande av brännvin ägnad apparat eller del av dylik apparat med uppenbart
syfte att apparaten eller apparatdelen skall komma att nyttjas vid
olovlig brännvinstillverkning eller för att obehörigen antingen från denaturerat
brännvin borttaga denatureringsmedlet eller försvaga denatureringen
eller göra annan till dryck ej ämnad alkoholhaltig vara användbar därtill,
så ock den vilken överlåter dylik apparat eller apparatdel, ehuru han har
skälig anledning antaga att densamma skall komma att nyttjas för ändamål
som nu sagts, straffes med dagsböter, ej under tio, och vare apparaten eller
apparatdelen förbruten. Vid upprepad förbrytelse eller om omständigheterna
eljest äro försvårande, må dömas till fängelse i högst sex månader. Äro
omständigheterna synnerligen mildrande, må antalet dagsböter bestämmas
till lägre än tio.

2. Befinnes någon i andra fall än i 1 mom. avses innehava redskap, som
uppenbarligen är av honom avsett att nyttjas för ändamål som där sägs,
straffes med dagsböter, ej under tio, och vare redskapet förbrutet. Äro omständigheterna
synnerligen mildrande, må antalet dagsböter bestämmas till
lägre än tio.

Beträdes någon, som förut fällts till straff för förbrytelse varom i detta
mom. sägs, andra gången eller oftare med dylik förbrytelse, eller har någon,
som beträdes med sådan förbrytelse, tidigare fällts till straff för annan förbrytelse
som avses i 19 § 1 inom., dömes till dagsböter, lägst trettio, eller
till fängelse i högst sex månader.

21 §.

1. Den som vid brännvinstillverkning undansnillar brännvin eller begagnar
tillverkningsredskap, ledningsrör eller förvaringsredskap med dold öppning
eller avledning, varigenom brännvin kan lönnligen uttagas, eller olovligen
bryter försegling eller öppnar eller borttager lås som kontrolltjänsteman
åsatt eller gör åverkan å den i bränneriet uppsatta kontrollapparaten
straffes med dagsböter, ej under tio, eller dömes till fängelse i högst ett år;

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

dock må, där undansnillning skett i större omfattning eller omständigheterna
eljest äro synnerligen försvårande, dömas till straffarbete i högst två år.

Lag samma vare, där någon vid sådan försändning som i 17 § 3 och 4
mom. avses undansnillar brännvin eller bryter försegling eller öppnar eller
borttager lås som kontrolltjänsteman åsatt.

2. Där någon vid tillgodonjutande av tillstånd som omförmäles i 16 §
2 mom. icke ställer sig till efterrättelse med tillståndet förbundet villkor,
straffes med dagsböter eller, i händelse omständigheterna äro synnerligen
försvårande, med fängelse i högst sex månader.

3. I fall som i 1 mom. avses skola, där ej synnerligen mildrande omständigheter
föreligga, de förråd av brännvin, som finnas hos den brottslige
eller eljest uppenbarligen äro avsedda för olovligt förfogande, jämte de
kärl vari brännvinet förvaras vara underkastade beslag och dömas förbrutna.

Lag samma vare i fråga om redskapen i fall varom i 1 inom. första
stycket sägs.

Den som dömes till ansvar för förbrytelse som i 1 mom. avses skall tillika
dömas skyldig att för den undansnillade myckenheten utgiva den omsättningsskatt
å rusdrycker som belöper på renat brännvin av lägst trettiofem
och högst fyrtio volymprocents alkoholhalt.

22 §.

Till redskap som enligt 19 § 2 inom., 20 § 2 inom. eller 21 § 3 inom. är
förbrutet räknas i bränneri varje för kokning, mäskberedning, jäsning,
bränning eller förvaring av brännvin inrättat redskap eller för tillverkningen
nyttjad maskin med tillbehör.

23 §.

Där någon ulan anmälan som i 14 § 2 inom. sägs vid brännvinstillverkning
använt majs, utländsk potatis, maniokarot eller andra stärkelsehaltiga
utländska råämnen, erlägge han för allt det brännvin, som vid bränneriet
tillverkats under den tid då tillverkning där pågick på grund av det driftsbevis
som gällde när den olovliga användningen av nämnda råämnen ägde
rum, en särskild avgift av 8 öre för varje liter, dock minst femhundra kronor.

24 §.

Den som vägrar att hålla handelsböcker eller tillhörande verifikationer
tillgängliga för kontrollstyrelsen eller den styrelsen befullmäktigat eller för
överkontrollör

eller vägrar kontrolltjänsteman eller den som äger anställa undersökning
i avseende å förbrytelse mot denna förordning tillträde till rum eller byggnad
där undersökning må ske

straffes med dagsböter, lägst fem.

25 §.

Uraktlåter tillverkare, bränneriföreståndare eller partihandelsbolag att
ställa sig till efterrättelse i denna förordning eller i enlighet med densamma
meddelad föreskrift, vare straffet, där ej särskilt ansvar är bestämt, dagsböter.

26 §.

1. Den som uppsåtligen förleder annan till förbrytelse varom i 19 § 1
inom. sägs eller vid utförande av sådan förbrytelse med råd eller dåd uppsåtligen
hjälper så att gärningen därigenom sker straffes som vore han själv

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

gärningsman. Har någon före brottets utförande eller vid utförandet, dock
i mindre mån än nyss är sagt, med råd eller dåd gärningen främjat, straffes
efter ty som han prövas hava till brottet bidragit. Om någon utan att hava
sådan del i brottet som nu sagts, sedan brottet timat, med vetskap därom
gått den brottslige tillhanda genom att dölja vara som genom brottet framställts,
straffes efter som brottet var till, dock mindre än om han själv
varit gärningsman.

Den till vilken här ovan avsedd vara avyttrats vare ej förfallen till ansvar
för delaktighet i gärningen enligt vad i första stycket sägs.

2. Bränneriföreståndare, så ock den som tillverkar eller saluhåller i 20 §
1 mom. avsedd apparat eller apparatdel, ansvarar för förbrytelse mot denna
förordning som begås av hans hustru, barn, husfolk eller i arbetet antagen
person, såsom vore förbrytelsen av honom själv begången, därest icke omständigheterna
göra sannolikt att förbrytelsen skett utan hans vetskap och
vilja. Begagnar bränneriföreståndare ombud, ansvare ombudet jämte föreståndaren
och lika med denne för sådan förbrytelse.

3. Är förbrytelse som i 19 eller 20 § avses begången och skola i anledning
därav redskap, råämnen, mäsk, brännvin eller förvaringskärl dömas förbrutna,
eller fälles eljest tillverkare eller bränneriföreståndare till ansvar
för förbrytelse med dylik påföljd, inträder påföljden även om den som begått
förbrytelsen icke är godsets ägare.

27 §.

Tillverkare eller bränneriföreståndare som giver eller erbjuder något såsom
gåva åt kontrolltjänsteman, vilken utövar tillsyn över bränneriet, bo te
från och med tjugo till och med tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman som
mottager gåvan vare underkastad lika ansvar och miste därjämte befattningen.
Gåvan tillfälle kronan.

28 §.

Den som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt denna förordning
vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet, och må han ej
heller /där det ej kan anses påkallat av tjänstens intresse, yppa tillverkares
affärsförhållanden. Gör han detta och framgår ej av omständigheterna, att
han erhållit kännedom om hemligheten eller affärsförhållandena å tid då
han ej innehaft dylik befattning, straffes med dagsböter, ej under fem. Sker
det för att göra skada eller begagnar han sig av sin kännedom till egen
eller annans fördel, må till fängelse dömas.

Har i nu omförmälda hänseenden genom kontrolltjänstemans åtgörande
skada uppkommit, vare han ock skyldig den till fullo gottgöra.

29 §.

Skulle någon vilken det åligger att hålla tillsyn å bränneri eller den vilken
har till tjänsteåliggande att åtala förbrytelser mot denna förordning själv
beträdas med förbrytelse varom i 19 § 1 mom. sägs eller med främjande
av sådan förbrytelse eller av förbrytelse som omförmäles i 21 §, dömes till
fängelse eller straffarbete från och med sex månader till och med två år.

30 §.

1. Allmän åklagare samt de personer vilka särskilt förordnas att vaka
över denna förordnings efterlevnad åligger att åtala förbrytelser mot densamma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

2. I övrigt äger envar rättighet att för sådana förbrytelser anställa åtal,
doelc ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot varandra, ej heller
annan skyldeman mot den hos vilken han njuter kost eller underhåll, ej
fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller tjänare mot husbondefolk under
den tid de är o i tjänsten.

31 §.

1. De i 30 § 1 mom. omförmälda åklagare äga taga i beslag egendom
vilken skäligen kan antagas vara förverkad enligt denna förordning. Beslag
skall, där så ske kan, göras i två vittnens närvaro. Innehavare av vad i
beslag tages eller, om han är frånvarande, hans ombud på stället eller någon
av hans husfolk skall tillsägas om beslaget.

2. Sker beslag i bränneri under den tid då tillverkningsrätt där gäller,
må ej panna utbrytas eller någon del av tillverkningsredskapen borttagas
eller tillverkningens fortsättande hindras innan första domstol i målet dömt
redskapen förbruten, där ej vid tillverkningen begagnats redskap eller ledningsrör
med dold öppning eller avledning, varigenom brännvin kunnat lönnligen
uttagas, eller åverkan skett å kontrollapparaten.

3. Redskap som tages i beslag skall, till förekommande av dess utbyte
mot annan, av beslagaren utmärkas med särskild stämpel, där ej redskapen
vid beslaget fråntages ägaren, i vilket fall den skall sättas i allmänt förvar.

32 §.

Utöver vad i 28 kap. rättegångsbalken är stadgat om husrannsakan gälle
om sådan förrättning för uppdagande av förbrytelse, som i denna förordning
avses, eller eljest för eftersökande av egendom, som kan antagas enligt
denna förordning vara förverkad, att i lägenhet, som avses i 28 kap. 3 §
rättegångsbalken, husrannsakan må företagas även av polisman, då honom
anbefalld tjänstgöring därtill föranleder, samt att till sådan lägenhet skola
hänföras även bränneri med tillhörande lägenheter, magasin, upplagsbodar
och uthus.

33 §.

Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

Slutbestämmelser.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1954, då förordningen den
11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin
skall upphöra att gälla; dock att sistnämnda förordning skall äga tillämpning
även efter nämnda dag beträffande förhållanden, som hänföra sig till
tiden dessförinnan.

Där i lag eller författning förekommer hänvisning till stadgande, som
ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall den bestämmelsen i
stället tillämpas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

F ö r s 1 a g

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § och 25 § 2 mom. förordningen
den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit.

Härigenom förordnas, att 1 § och 25 § 2 mom. förordningen den 1 juli
1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit1 2 skola erhålla följande
ändrade lydelse.

1 §•

Med skattefri sprit förstås i denna förordning dels sådan inom riket
tillverkad sprit, varför frihet från omsättningsskatt å rusdrycker åtnjutes,
dels från utrikes ort införd denaturerad sprit.

25 §.

2 mom. Den, som fälles till ansvar för förbrytelse, som i 1 mom. avses,
skall tillika dömas skyldig att för den sprit, varmed han förfarit olovligt,
utgiva den omsättningsskatt å rusdrycker, som belöper på renat brännvin
av lägst trettiofem och högst fyrtio volymprocents alkoholhalt.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1954.

1 Senaste lydelse av 25 § 2 mom., se 1919:380.

2 Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. Nr 28.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 12 § 2 mom. förordningen
den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga

preparat m. m.

Härigenom förordnas, att 12 § 2 mom. förordningen den 1 juli 1918 (nr
564) angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m. skall erhålla följande
ändrade lydelse.

12 §.

2 mom. Den, som fälles till ansvar enligt 11 § 1 mom., skall tillika dömas
skyldig att för den sprit, som ingår i det alkoholhaltiga preparat, varmed
han förfarit olovligt, utgiva den omsättningsskatt å rusdrycker, som
belöper på renat brännvin av lägst trettiofem och högst fyrtio volymprocents
alkoholhalt.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1954.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Förslag

till

lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror.

Härigenom förordnas, dels att 16 § och 29 § 3 mom. lagen den 11 juni
1943 angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror'' skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i nämnda lag
skall närmast efter 17 § införas en ny paragraf, betecknad 17 a §, av nedan
angiven lydelse.

16 §.

I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå dels med ett belopp,
vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset, dels ock med
nedan angivna, i förhållande til! varans myckenhet bestämda belopp, nämligen: -

Varuslag	Vikt för 1 st. gram	För inom riket till-verkad vara	För till riket införd vara
Procent av pris-kurant-priset	Belopp för	Procent av pris-kurant-priset	Belopp för
1 st. öre	1 kg kr.	1 st. öre	1 kg kr.
Cigarrer ..........	grupp	I	t. o. m. 5,0	35	4,3		35	12,4
> ..........	>	II	över 5,0	35	5,6	—	35	15,6	_
Cigarrcigarretter....	>	I	t. o. m. 1,7	35	4,0	—	35	6,6	—
» ....	i	II	över 1,7	35	6,0	—	35	9,5	_
Cigarretter.........	>	I	t. o. m. 0,75	40	2,5	—	40	3,5	_
D .........	T>	II	över 0,75	40	4,3	—	40	5,65	_
Röktobak .........			—	40		24: 60	40	—	31: —
Tuggtobak.........			—	40	—	3: 70	40	_	7: —
Snus .............			—	40	—	3: 80	40	—	5: —

I skattehänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarr cigarrett därav,
att den senare saknar spets samt i vikt uppgår till högst 3,3 gram.

17 a §.

Har försåld tobaksvara av monopolets utövare återtagits för förstöring
eller nedsättning av fastställt priskurantpris eller har varan genom olyckshändelse
gått förlorad under transport till eller förvaring hos återförsäljare,
må den å varan belöpande skatten återbäras.

29 §.

3. På framställning av importör må monopolets utövare, när skäl därtill
äro, medgiva nedsättning av fastställt priskurantpris å importerad vara och
därvid bevilja återbäring av skatt med skillnaden mellan den för varan

1 Senaste lydelse av 16 § se 1952: 242.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

erlagda skatten och den skatt, som skall utgå å det nedsatta priskurantpriset.

Importör må återbekomma erlagd skatt för importerad vara, vilken såsom
obrukbar av monopolets utövare övertagits för förstöring.

Därest å —--ordning förstöres.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1954.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 januari
1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,
Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om höjd beskattning
av spritdrgcker och tobaksvaror m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning.

Med skrivelse den 5 november 1953 har 1952 års kommitté för indirekta
skatter framlagt förslag om viss höjning av skatterna på spritdrycker och
tobaksvaror. I skrivelsen anför kommittén, att kommittén ännu icke i arbetet
på sitt huvuduppdrag, avseende utredning om möjligheten och lämpligheten
av en ökad indirekt beskattning, hunnit så långt, att kommittén
vore beredd att framlägga sitt slutförslag under år 1953. Beslutade eller
väntade statsutgifter komme emellertid, framhåller kommittén, att redan för
budgetåret 1954/55 ställa stora krav på statskassan, vilket medförde att
möjliga utvägar att täcka dessa utgifter borde undersökas. De av kommittén
framlagda förslagen om höjning av sprit- och tobaksbeskattningen vore
beräknade att medföra en sammanlagd inkomstökning av i runt tal 165 miljoner
kronor (alternativt 180 miljoner kronor). Nu föreliggande beräkningar
rörande budgetutfallet för nästa budgetår ger emellertid vid handen att
behovet av ökade inkomster genom höjda skatter icke kommer att avse ett
så stort belopp, som kommittén räknat med. Såsom jag uttalat i finansplanen
till årets statsverksproposition erfordras det sålunda ett belopp av storleksordningen
100 miljoner kronor för att ernå en balanserad driftbudget
för budgetåret 1954/55. Jag har även i statsverkspropositionen meddelat, att
jag hade för avsikt att i särskild proposition framlägga förslag om de skattehöjningar
på spritdrycker och tobaksvaror, som bleve erforderliga för att
öka statsverkets inkomster med det angivna beloppet. Jag kommer nu att
anmäla denna fråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

I samband därmed anser jag mig jämväl böra upptaga till behandling
vissa av de förslag, som framlagts av överdirektör Sven Almgren i en den
16 oktober 1953 dagtecknad promemoria. Almgren har haft mitt uppdrag
att inom ramen för nu gällande skatteuttag verkställa en översyn av den
inbördes avvägningen av beskattningen av spritdrycker, vin, maltdrycker
och läskedrycker. Vidare har det ankommit på utredningsmannen att undersöka,
huruvida beskattningssystemet vore lämpligt anordnat, samt föreslå
de tekniska omläggningar, som i sådant hänseende visade sig behövliga. Då
frågan om höjd spritbeskattning nu aktualiserats har det befunnits lämpligt
att jämväl anmäla de av utredningsmannen föreslagna ändringarna i beskattningen
av spritdrycker och vin. Däremot har jag icke för avsikt att nu
till prövning upptaga de förslag, som beröra beskattningen av maltdrycker
och läskedrycker. Dessa senare förslag, vilka i vissa hänseenden har ett nära
samband med de frågor, som behandlats av 1944 års nykterhetskommitté,
torde böra prövas först i ett senare sammanhang.

Över skrivelsen från 1952 års kommitté för indirekta skatter har, efter
remiss, yttranden avgivits av kontrollstyrelsen och aktiebolaget Svenska
tobaksmonopolet.

Över den av överdirektör Almgren utarbetade promemorian har, efter remiss,
yttranden avgivits av ett flertal myndigheter och organisationer. De
föreslagna ändringarna i beskattningen av spritdrycker och vin har därvid
berörts i de yttranden, som avgivits av generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen,
socialstyrelsen, aktiebolaget Vin- & spritcentralen, Sveriges centrala
restaurangaktiebolag, Sveriges hotell- och restaurantförbund, Sveriges bränneriidkareförening,
systembolagens förtroendenämnd, aktiebolaget Svensk
sprit och Sveriges blåbandsförening.

Slutligen vill jag nämna, att jag i detta sammanhang även kommer att
behandla en av aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet den 22 oktober 1953
gjord framställning om vissa smärre jämkningar i monopollagens bestämmelser
om restitution av tobaksskatt.

II. Gällande bestämmelser angående beskattningen av
spritdrycker, vin och tobak.

1. Spritdrycker.

Den nuvarande spritdrycksbeskattningen innefattar brännvins tillverkningsskatt
samt omsättningsskatt och utskänkningsskatt å spritdrycker.1

Brännvinstillverkningsskatten. Brännvinstillverkningsskatten är reglerad
genom förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och be 1

Härvid bortses från de inkomster, som inlevereras till statsverket i form av vinstmedel från
de statliga bolagen inom alkoholhanteringen (spritcentralen, systembolagen och de allmänna
restaurangbolagen) ävensom de direkta skatterna från denna hantering.

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

skattning av brännvin, som utom skattebestämmelser bland annat innefattar
grunderna för kontrollen över tillverkningen ävensom bestämmelser om medgivna
råämnen vid tillverkningen, om uttagandet av en särskild avgift till
staten under tid då majs, utländsk potatis, maniokarot och andra väsentligen
lika stärkelserika utländska ämnen användes för tillverkningen i bränneri,
samt om kontrollkostnadernas bestridande. Förordningen innehåller även bestämmelser
om straffansvar för bland annat olovlig brännvinstillverkning.
Tillverkningsskatt skall för närvarande erläggas med 65 öre per normalliter.

För importerade spritdrycker har tullsatserna, vilka har karaktär av finanstullar,
avvägts under hänsyntagande till brännvinstillverlcningsskatten.
Tullen för spritdrycker, sprit och absolut alkohol med undantag av arrak,
rom, likör och sockerförsatta spritdrycker utgör 1 kr. för liter av 50 procent
alkoholhalt vid -f 15° C, om de införes på fat, och 2 kr. för liter om de införes
på andra kärl, oavsett alkoholhalten. För arrak och rom, som införes på
fat, är tullen 2,50 kr. för liter av 50 procent alkoholhalt vid + 15° C, och 2,65
kr. för liter, oavsett alkoholhalten, om de införes på andra kärl. Slutligen utgör
tullen för likör, absint och andra spritdrycker, som försatts med socker
eller annat främmande ämne, varigenom alkoholhalten oriktigt angives på
spritprovare, 2,so kr. för liter.

Omsättningsskatten å spritdrycker. Omsättningsskatten å spritdrycker infördes
den 1 juli 1920 och är senast reglerad genom förordningen den 8 juni
1923 (nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker.

Skattesatsen för omsättningsskatten utgjorde från och med den 1 juli
1920 25 procent av varans partihandelsvärde. År 1932 infördes eu grundavgift
av 60 öre för liter. Dessa skattesatser har sedermera ändrats vid ett flertal
tillfällen. Sedan den 1 december 1950 utgår skatten med dels eu grundavgift
av 11 kr. per liter, dels en procentavgift beräknad med 80 procent av
varans varuförsäljningsvärde (partipris).

Omsättningsskatten upptages vid systembolagens inköp av spritdryckerna
i buteljerat skick och erlägges av bolagen i samband med dryckernas betalning
till aktiebolaget Vin- & spritcentralen. Särskilda regler för skattens betalning
gäller för de speciella undantagsfall, då bolagen inköper dryckerna
annorledes än från spritcentralen.

Å sådana skattebelagda spritvaror — praktiskt taget nästan uteslutande
95-procentig s. 1c. exportsprit •— vilka enligt kontrollstyrelsens särskilda medgivande
får försäljas för vetenskapliga och tekniska m. fl. ändamål, utgår omsättningsskatten
sedan den 1 juli 1933 med allenast en grundavgift av 1,40 kr.
per volymliter. Förbrukare av sådan sprit har att ställa sig till efterrättelse
de kontrollföreskrifter, som kontrollstyrelsen meddelar. Det må anmärkas,
att tillverkningsskatt och omsättningsskatt icke utgår för sådan sprit —
främst rödsprit, blåsprit och motorsprit —- vilken inom hushåll, industri
och hantverk m. fl. områden användes som brännsprit, för rengöring eller
för tekniska ändamål, eller förbrukas för motorändamål, under förutsättning
att spriten beträffande denaturering m. m. uppfyller de villkor, som

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

stadgas i förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri
sprit.

Utslcänkningsskatten å spritdrycker. Utskänkningsskatten å spritdrycker
tillkom i samband med införandet år 1920 av omsättningsskatten. Skattesatsen,
som ursprungligen fastställdes till 2 kr. per liter, lika för alla slag av
spritdrycker, har därefter varit föremål för flera ändringar, senast 1943, då
skatten höjdes och fastställdes till, för renat egentligt brännvin av högst 40
procent alkoholhalt 4 kr., för annat egentligt brännvin 6 kr. och för övriga
spritdrycker 8 kr. per liter. Utom av fiskaliska skäl motiverades skattehöjningen
med att densamma vore ägnad att medföra en minskning av spritdryckskonsumtionen
och därmed bidraga till stävjande av den tendens till
försämring av nykterhetstillståndet, som tydligt framträtt vid denna tid.
Bestämmelserna om utskänkningsskatt innefattas i förenämnda förordning
den 8 juni 1923 (nr 155). Skatten uttages av systembolaget vid rättighetsinnehavarens
inköp hos bolaget av de för utslcänkningen avsedda spritdryckerna,
varefter bolaget har att månadsvis inleverera skatten till statsverket.

2. Viner.

Vinbeskattningen utgöres för närvarande av omsättningsskatt och utskänkningsskatt.
Bestämmelserna härom har meddelats i förordningen den
28 maj 1943 (nr 259) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å vin.

Omsättningsskatten å vin. Omsättningsskatten å vin utgår med dels en
grundavgift, gällande endast inhemskt vin, och dels en procentavgift å alla
viner. Grundavgiften, som är avsedd att motsvara tullbeskattningen å utländskt
vin och närmast har samma karaktär som tillverkningsskatten å brännvin,
utgår sedan den 1 april 1952 med 50 öre för liter, om vinets alkoholhalt
överstiger 14 volymprocent (starkvin) eller vinet är mousserande eller därmed
jämförligt, men eljest med 20 öre. Procentavgiften, som infördes 1939,
utgick ursprungligen med 50 procent av det belopp, som nämnda procentavgift
oberäknad betingades vid systembolagens inköp av vinet i buteljerat
skick. För starkvin skulle skatten dock utgå med visst minimibelopp, nämligen
lägst 2 kr. för helbutelj och 1 kr. för halvbutelj samt 3 kr. för liter räknat
i fall, då vinet tillhandahölls i buteljer av andra storlekar. Den 1 februari
1948 höjdes procenlavgiften till 60 procent, varvid minimiskatten å starkvin
höjdes till respektive 3 kr., l,so kr. och 4,so kr. De särskilda skattesatserna
å hel- och halvbutelj av starkvin borttogs den 1 april 1952, vilket innebar att
minimiskatten genomgående skulle beräknas med 4,so kr. för liter. För helbutelj
starkvin om 70 cl, belagd med minimiskatt, innebar detta en höjning
av procentavgiften från 3,oo till 3,15 kr. Det förtjänar anmärkas, att under
det att procentavgiften i omsättningsskatten för spritdrycker 1950 höjdes
från 60 procent till 80 procent, motsvarande procentavgift för vinerna lämnats
orubbad vid 60 procent. Någon höjning av vinbeskattningen har alltså i
princip icke vidtagits sedan år 1948.

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

Utskänkningsskatten å vin. I sammanhang med den skatteskärpning å
rusdrycker, som dels av statsfinansiella skäl, dels såsom en åtgärd till förbättring
av nykterhetstillståndet vidtogs genom beslut av 1943 års riksdag,
infördes även en utskänlcningsskatt å vin. Det framhölls därvid bland annat,
att framför allt konsumtionen av starkvin hade undergått en markerad
ökning. Med hänsyn härtill och då vinkonsumtionen finge anses vara
av lyxkaraktär, borde vinbeskattningen skärpas samt givas formen av en
särskild utskänkningsskatt. Beträffande storleken av denna skatt ansågs en
rimlig avvägning av densamma ernås, om den uttogs med samma skattesats,
som gällde för den särskilda omsättningsskatten å vin, d. v. s. till en
början med 50 procent av systembolagens inköpspris, för starkvin dock lägst
3 kr. för liter, 2 kr. för helbutelj och 1 kr. för halvbutelj. Utskänkningsskatten
å vin upptogs i samma ordning som utskänkningsskatten å spritdrycker.
Genom beslut vid 1948 års riksdag höjdes procentavgiften från 50
procent tili 60 procent av varans inköpspris. Därjämte gäller i fråga om
starkvin analogt vad som tidigare anförts beträffande minimiskatt vid omsättningsskatten
å vin även i fråga om utskänkningsskatten å samma vara.

3. Tobak.

Enligt 16 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å
tillverkning och import av tobaksvaror utgår tobaksskatten dels med viss
procent av varans priskurantpris (värdeskatt) dels ock med visst efter
varans myckenhet bestämt belopp (myckenhetsskatt). Sedan den 1 juli
1952 utgår värdeskatten med 40 procent på samtliga varuslag, inhemska
såväl som importerade.

Gällande skattesatser framgår av följande sammanställning.

Varuslag	Vikt för 1 st. gram	För inom riket tillverkad vara	För till riket införd vara
Procent av pris-kurant-priset	Belopp för	Procent av pris-kurant priset	Belopp för
1 St. öre	1 kg. kr.	1 st. öre	1 kg.’ kr.
Cigarrer grupp I............	t. o. m. 5''0	40	4-8	_	40	13-0	—
> > II............	över 5‘0	40	6-0	—	40	16-0	—
Cigarrcigarretter grupp I____	t. o. in. T7	40	4-4	—	40	7-0	—
» > II....	över 1-7	40	G-4	—	40	10-o	—
Cigarretter grupp I ........	t. o. in. 0''75	40	2-5	—	40	3-5	—
> » II ........	över 0''75	40	4-04	—	40	5-3	—
Röktobak ..................	—	40	—	24: 60	40	—	31: -
Tuggtobak..................	—	40	—	3: 70	40	—	7: —
Snus ......................	—	40	—	3:80	40	—	5: —

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

III. Överdirektör Almgrens förslag angående ändrad skatteavvägnäng
för spritdrycker och vin.

1. Sammanfattning av förslagen.

Spritdrycker. I avsikt att förenkla skattesystemet föreslår utredningsmannen,
att tillverkningsskatten å brännvin borttages. Som en konsekvens
härav föreslås därjämte, att tullsatserna å importerade spritdrycker reduceras
med ett mot tillverkningsskatten svarande belopp. För att utjämna
skatte- och tullbortfallet förordas, att mot tillverkningsskatt och tull svarande
höjning av omsättningsskatten å spritdrycker vidtages. Denna skatt
skall enligt förslaget såsom för närvarande beräknas med dels en fast avgift
per liter och dels en procentuell skatt men med den skillnaden att den
procentuella skatten icke beräknas på partipriset utan i stället på utminuteringspriset,
skatten inberäknad. Den procentuella skatten föreslås utgå med
40 procent för alla spritdrycker. Vidare framlägges som en väsentlig nyhet
ett förslag att gradera den fasta avgiften med hänsyn till dryckernas alkoholhalt
på så sätt, att avgiften skall utgå med 8 kr. per liter om alkoholhalten
överskrider 43 procent, med 7 kr. per liter, om spritdryckernas alkoholhalt
är lägst 35 och högst 43 volymprocent och med allenast 6 kr. per
liter om alkoholhalten underskrider 35 procent. Med hänsyn till att den
procentuella skatten töreslås beräknad jämväl på den fasta avgiften, innebär
denna gradering en faktisk prishöjning på ca 1 kr. 75 öre per liter för
spritdrycker med alkoholhalt över 43 procent (kron- och bordsbrännvin
m. fl.) och en prissänkning med motsvarande belopp för spritdrycker med
alkoholhalt lägre än 35 procent (vissa likörer, punsch etc.) i förhållande
till det prisläge, som skulle råda, om skattedifferentiering efter alkoholhalten
icke genomfördes.

Med de föreslagna skattesatserna erliålles förutom kompensation för tillverkningsskatten
och de minskade tullsatserna en överslagsvis beräknad
merinkomst av 10 milj. kr. per år, vilken sammantaget är en följd av den
tekniska omläggningen av omsättningsskatten och av nämnda gradering av
skatten efter spritdryckernas alkoholhalt. Till jämförelse kan nämnas, att
tillverkningsskatten och hithörande andel av spritdryckstullen jämte omsättningsskatten
för år 1952 tillförde statsverket en inkomst av 602 milj. kr.

Omsättningsskatten å spritdrycker för tekniska m. fl. ändamål skall
enligt förslaget med hänsyn till tillverkningsskattens borttagande höjas från
1 kr. 40 öre till 2 kr. 70 öre per liter, vilket allenast innebär en omräkning
och icke avser prisändring.

Utskänkningsskatten å spritdrycker föreslås skola utgå med 35 procent å
utminuteringspriset, lika för alla spritdrycker. Utskänkningspriserna på
de dyrare varuslagen skulle därigenom öka något, vilket dock avses komma
att kompenseras genom prissänkningar på varor i billigare prislägen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

Vin. Grundavgiften å inhemskt vin, vilken med hänsyn till den numera
■obetydliga inhemska vintillverkningen torde sakna statsfinansiell betydelse,
föreslås slopad.

Omsättningsskattens procentavgift avses för alla viner skola beräknas
med dels 20 procent å utminuteringspriset och dels en fast avgift av 2 kr.
50 öre per liter starkvin och 1 kr. per liter lättvin. Nuvarande bestämmelse
om minimiskatt å starkvin föreslås borttagen. Genom den tekniska omläggningen
av beskattningen sker någon glidning uppåt beträffande starkviner
i mellanprislägena och för de billigaste lättvinerna, samtidigt som prissänkningar
kommer att inträda i andra fall.

Nu berörda förhållanden beräknas i fråga om starkvin medföra en merinkomst
av ca 1 milj. kr. per år, medan däremot inkomsten av lätta viner
väntas bli i stort sett oförändrad.

Utskänkningsskatten å starkviner föreslås bli beräknad med 30 procent
å utminuteringspriset, vilket komme att innebära en viss skattelindring, särskilt
i fråga om de billigaste starkvinerna. Utskänkningsskatten å lätta viner
föreslås helt slopad. Dessa åtgärder beräknas tillsammans medföra ett inkomstbortfall
av 3,5 milj. kr. I samband med lättnaderna i fråga om utskänkningsskatten
å vin förordas vidare, att restauratörernas frihet att
själva bestämma utskänkningspriserna på vin upphäves och dessa priser på
samma sätt som utskänkningspriserna på spritdrycker fastställes av kontrollstyrelsen
efter enhetliga grunder. Genom dessa åtgärder beräknas utskänkningspriserna
på vin kunna icke oväsentligt nedbringas. 2

2. Allmänna riktlinjer för avvägning av de olika skattesatserna.

Utredningsmannen erinrar till en början om att enligt de lämnade direktiven
skulle slutresultatet av de förslag som framlades, i princip icke föranleda
ett ändrat totalt skatteuttag, och det vore därför ej anledning att i detta
sammanhang närmare diskutera frågan, i vad mån man genom mycket höga
priser på spritdrycker skulle kunna förbättra nylcterhetstillståndet och vilket
prisläge man därvid borde utgå från. Uppenbart vore dock att det även
under den givna förutsättningen måste finnas vissa möjligheter att påverka
efterfrågan på olika slag av alkoholdrycker. Hur efterfrågan komme att förändras
som följd av en viss justering av skattesatserna kunde dock i allmänhet
ej med bestämdhet förutsägas. Uppställde man t. ex. som mål att åstadkomma
nedgång i konsumtionen av egentligt brännvin med 10 procent, torde
man icke behöva tvivla på att detta läte sig göra, men det vore ej heller
möjligt att på förhand ange, vilka fixerade skattesatser för olika slag av alkoholkonsumtion
eller andra åtgärder man måste tillgripa för att nå exakt
detta mål. Måhända kunde detta icke heller genomföras inom ramen för det
nuvarande totala skatteutfallet. Fråga vore även, om icke det gällande beskattningssystemet
vore alltför stelt för att kunna användas som ett mera
fulländat alkoholpolitiskt instrument i nu angiven mening. Det vore här anledning
att göra en jämförelse med förhållandena i Finland, där alkohol -

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

monopolet vore utrustat med vidsträckta befogenheter då det gällde bestämmande
av priser å spritdrycker, vin och Öl. Man hade i Finland möjlighet att
allt efter behovet snabbt höja eller sänka priset på vissa varor, införa nya
sorter eller borttaga andra ur handeln, m. a. o. att föra en smidig alkoholpolitik.

Förutsättningar torde emellertid saknas för en tillämpning av en sådan
metod i Sverige, varför någon annan utväg icke erbjöde sig än att såsom
hittills söka konstruera ett skattesystem som med beaktande av statsverkets
behov av inkomster i möjligaste mån motverkade alkoholmissbruket.

Sistnämnda syfte kunde uppenbarligen tillgodoses endast på så sätt, att
man sökte avväga beskattningen av skilda slag av alkoholdrycker med hänsyn
till deras mer eller mindre framträdande skadeverkningar ur nykterhetssynpunkt.
Några ansatser till mera enhetliga riktlinjer för en sådan avvägning
hade hittills icke kommit till synes. Å andra sidan finge framhållas,
att möjligheterna att ernå en fullt rationell inbördes skatteavvägning mera
direkt baserad på dryckernas alkoholhalt vore mycket begränsade. Problemet
torde nämligen knappast kunna lösas utifrån teoretiska överväganden,
eftersom man icke kunde med någon säkerhet beräkna hur efterfrågan komme
att reagera genom justeringar av skattesatserna med hänsyn till alkoholhalten.
Det vore därför önskvärt om det försök till avvägning av skattesatserna
som i det följande komine att föreslås icke låstes fast för någon längre
lid utan i lämpligt sammanhang kunde göras till föremål för översyn och
eventuellt ytterligare förbättras.

Den skattemetod, som ur nykterhetssynpunkt tedde sig mest ändamålsenlig,
skulle teoretiskt sett vara att beskatta själva den skadeverkande alkoholen
i drycken, exempelvis genom fastställande av en viss skatt efter
alkoholhalte n. Härigenom skulle man erhålla eu eftersträvad enhetlig
grund för all beskattning av alkoholdryckerna. Men åtskilliga invändningar
kunde resas mot en dylik anordning. Härom anföres i promemorian följande.

Med den stora betydelse, som alkoholdryckerna ha såsom skattekälla för
staten, skulle en beskattning uteslutande efter alkoholhalten knappast kunna
accepteras, eftersom den icke innebär någon differentiering av skattebelastningen
med hänsyn till dryckens pris, kvalitet och användningssätt. Vid
en beskattning enbart efter alkoholhalt skulle den betydande skillnad i skatten,
som nu framträder mellan dyrare och billigare varor, och som föreligger,
om omsättningsskatten konstrueras såsom en värdeskatt, helt eller
i det närmaste försvinna; i vissa fall skulle till och med den dyrare drycken
kunna bli lindrigare beskattad än en billig vara. Dessutom är att ta hänsyn
til! att, enligt vad vetenskapliga undersökningar givit vid handen, en
viss mängd alkohol i en alkoholsvagare dryck icke medför samma skadeverkningar
som samma mängd alkohol i en dryck med större alkoholstyrka,
vilket är ett starkt argument för att skatten icke bör göras direkt proportionell
mot alkoholhalten. Man kan även konstatera, att drycker med högre
alkoholkoncentrationer redan nu äro i stort sett hårdare beskattade än drycker
med lägre alkoholkoncentrationer. Så t. ex. motsvarar den nuvarande
skatten å renat brännvin å 40 procent 4,i öre per gram ren alkohol, medan
skatten för maltdryck av andra klassen (3,2 viktprocent) är endast 1,3 öre per
gram ren alkohol. Det kan härav beräknas, att varje gram alkohol i brännvin
är beskattat 3,i gånger högre än varje gram alkohol i vanlig pilsner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Vidare skulle själva beskattningsproceduren vid eu beskattning enbart efter
alkoholhalten medföra svårigheter av teknisk art. Dessa skulle framför
allt uppkomma därav, att enligt vad erfarenheten givit vid handen alkoholhalten
hos importerade spritdrycker icke är konstant, vilket medför, att skattebeloppet
och därmed prissättningen för samma vara eller märke skulle behöva
beräknas vid varje importtillfälle. I fråga om sådana härtappade spritdrycker,
som innehålla importerad fatvara, utjämnas den angivna olägenheten
därav, att Spritcentralen vid förskäringen åstadkommer en produkt
med konstant alkoholhalt, men beträffande butelj importerade spritdrycker
är ojämnheten i alkoholhalten en normal företeelse. Det säger sig självt, att
ett skattesystem, som medför här angivna konsekvenser, saknar praktiska
förutsättningar att kunna tillämpas, eftersom det bland annat kan leda till,
att ett systembolag eller en restaurang kan komma att saluföra samma vara
och märke till olika priser.

Att under sådana förhållanden anordna en rusdrycksbeskattning med enbart
alkoholhalten som grund torde få anses uteslutet. I stället framstår som
den framkomliga vägen att såsom hittills tillämpa ett kombinerat system, enligt
vilket särskilda beskattningsgrunder gälla för olika grupper av alkoholhaltiga
drycker, men där man får söka finna en lämplig avvägning av skattebelastningen
mellan dessa grupper även med hänsyn till alkoholhalten.

Därefter diskuteras i promemorian i vad mån en förskjutning av efterfrågan
från starkare till svagare drycker kunde främjas genom en differentierad
beskattning å spritdrycker. Enligt utredningsmannens
uppfattning hade 1944 års nykterhetskommitté tydligen varit främmande
för tanken att man genom att differentiera skatten på spritdrycker efter alkoholhalten
skulle kunna åstadkomma någon nykterhetseffekt. Vid närmare
granskning förefölle det dock, framhåller utredningsmannen, skäligen oegentligt
att uttaga samma skatt för drycker som hölle ca 25 procent och drycker
som hölle inemot 50 procent alkohol, och det måste även vara av betydelse
ur nykterhetssynpunkt, att en förskjutning i efterfrågan från sorter med
högre till sorter med lägre alkoholhalt om möjligt befrämjades. Detta gällde
främst den ojämförligt största gruppen av konsumtionssprit, nämligen okryddat
brännvin av olika alkoholstyrka, som varierade mellan 40 och 46 procent.
Utredningsmannen hade i detta sammanhang icke funnit sig böra utgå från
den lösningen av problemet, som skulle bestå däri att spritdryckernas alkoholstyrka
genom statsmakternas åtgöranden begränsades t. ex. till 40 procent
eller ännu lägre, då denna lösning icke förordats av nykterhetskommittén.
Det återstode då att undersöka, huruvida det icke i praktiken vore möjligt
att åstadkomma den åsyftade förskjutningen av konsumtionen till alkoholsvagare
spritvaror genom anlitande av utvägen att differentiera skatten efter
spritdryckernas alkoholhalt.

Då enligt de lämnade direktiven de förslag, som skulle framläggas, ej
avsåges skola föranleda ett ändrat totalt skatteuttag, syntes man böra utgå
från att omsättningsskatten å de vanligast förekommande spritdryckssorterna
lämnades i huvudsak oförändrad och att den önskvärda differentieringen
åstadkommes genom höjning av omsättningsskatten å de alkoholstarkaste
märkena och en motsvarande sänkning av omsättningsskatten å de alkohol -

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

svagare märkena. Skattehöjningen å de starkare sorterna toge närmast sikte
på att få till stånd en prissskillnad mellan det 40-procentiga och det 46-procentiga
okryddade brännvinet, som svarade mot skillnaden i alkoholhalt.
En analog skattelättnad skulle å andra sidan komma de utpräglat alkoholsvaga
spritdryckerna, t. ex. punsch och vissa likörer, tillgodo.

Beträffande vinbeskattningen framhåller utredningsmannen, att
den omläggning av omsättningsskatten å vin, som han funnit sig böra förorda,
vore betingad uteslutande av tekniska skäl. Däremot hade han ansett en
viss lindring i utskänkningsskatten å vin icke vara oförenlig med strävandena
att åstadkomma en förskjutning i efterfrågan från starkare till svagare
drycker, utan att därigenom någon ökad risk för missbruk skulle uppkomma.
Utskänkningspriserna på vin hade nämligen till följd av den jämförelsevis
höga utskänkningsskatten i förening med den fria prissättningen
kommit att ligga på en oproportionerligt hög nivå. Vinernas förmåga att
inom utskänkningen på ett verksamt sätt kunna konkurrera med spritdryckerna
hade därigenom reducerats avsevärt, vilket icke befrämjat strävandena
att förbättra restaurangkulturen i vårt land. Då utskänkningsskatten
på vin vore av jämförelsevis ringa betydelse ur statsfinansiell synpunkt, syntes
i varje fall ett borttagande av utskänkningsskatten å lätta viner kunna
komma i fråga. Utskänkningsskatten å starkviner torde däremot böra bibehållas
i princip oförändrad, men borde möjligen sättas något lägre än motsvarande
skatt å spritdrycker.

Till de åtgärder av mera skatteteknisk art, som borde ifrågakomma,
hörde i främsta rummet att inarbeta brännvinstillverkningsskatten
i omsättningsskatten för spritdrycker. Sistnämnda skatt borde alltså i fortsättningen
ensam utgöra den statliga beskattningen av spritdrycker, kompletterad,
då det gällde utskänkningen, med en utskänkningsskatt. Genom
tillverkningsskattens avveckling uppstode vissa icke oväsentliga lättnader
såväl för spritcentralen som kontrollstyrelsen. Därtill komme att kontrollen
över brännvinstillverkningen, som givetvis alltjämt måste bibehållas till förhindrande
av att det tillverkade brännvinet icke disponerades på otillåtet sätt,
bleve i vissa avseenden förenklad. Brännvinstillverkningsskattens avveckling
påkallade självfallet en genomgripande omarbetning av brännvinstillverkningsförordningen,
som i fortsättningen allenast skulle ha till uppgift att reglera
själva tillverkningen av brännvin och kontrollen däröver. Vidare finge
erinras, att de nu gällande ansvarsbestämmelserna för olaga brännvinstillverkning
vore innefattade i förordningen angående tillverkning och beskattning
av brännvin. Dessa bestämmelser borde i detta sammanhang moderniseras
och i varje fall erhålla förändrad innebörd beträffande den icke
oväsentliga påföljden vid olaga brännvinstillverkning som avsåge skyldighet
att gottgöra statsverket för genom det olovliga förfarandet undandragen tillverkningsskatt.
En annan konsekvens av tillverkningsskattens bortfallande

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

vore att, eftersom tullsatserna å spritdrycker innefattade ett belopp motsvarande
skattesatsen för tillverkningsskatten, 65 öre per normalliter, spritdryckstullarna
efter inarbetande av nämnda skattesats i den nya omsättningsskatten
å spritdrycker borde reduceras med ett motsvarande belopp.
I samband härmed syntes de jämförelsevis höga tullsatserna för rom och arrak
kunna nedsättas. Dessa tullsatser infördes nämligen på sin tid som ersättning
för den särskilda punschskatten. Något skäl att bibehålla denna
extrabeskattning av punsch syntes icke vara för handen..

Beträffande den tekniska revisionen i övrigt anföres i promemorian.

Av praktiska skäl bör omsättningsskattens procentuella de! icke längre
beräknas å spritdryckernas och vinernas partihandelspris utan i stället baseras
på utminuteringspriset, vilket pris är det enda som numera förekommer
i Spritcentralens offerter. Hittills har det icke varit möjligt för allmänheten
att bilda sig någon uppfattning om hur mycket av ett å utmiriuteringsstället
erlagt belopp för inköp av rusdrycker som utgör betalning för
själva varan, inkl. partihandels- och detaljhandelspålägg m. in., och huru
mycket skatten till staten belöper sig till. Genom skattens beräkning å utminuteringspriset
i den ordning som utvecklas i det följande blir detta
möjligt.

Det nuvarande systemet med viss minimering av omsättningsskatten på
starkvin synes icke ha varit en rationell anordning för att ernå önskvärd
skatteskärpning å de billigaste starkvinerna i det att det förhindrat en
skälig avvägning av beskattningen för viner i mellanprislägena. Denna
minimering av omsättningsskatten synes därför böra avskaffas och ersättas
med en lämpligt avvägd fast avgift, lika för alla slag av starkviner. Önskvärd
likformighet skulle därigenom vinnas med omsättningsskatten för
spritdrycker. För att ernå en lämplig avvägning mellan skatten på starkviner
och skatten på lätta viner, bör även beträffande dessa sistnämnda en
viss fast avgift per liter införas. Man kan då tillämpa samma procentuella
skatt för båda dessa slag av viner, och skillnaden i skatt mellan ett svagvin
och ett starkvin med samma partipris skulle således vara densamma i alla
prislägen och betingad uteslutande av skillnaden i alkoholhalt, vilket skulle
komma till uttryck i olika hög fast avgift.

Vidare synes den nuvarande utskänkningsskatten å spritdrycker icke vara
riktigt avvägd, varken med hänsyn till dryckernas alkoholhalt, pris eller
betydelse ur nykterhetssynpunkt. Denna skatt bör därför såsom föreslås i
det följande ersättas med en procentuell skatt, beräknad på utminuteringspriset,
en anordning, som även kommer att underlätta systembolagens arbete
med redovisningen av skatten. 3

3. Skattesatsernas avvägning.

A. Spritdrycker.

Omsättningsskatten å spritdrycker. År 1952 uppgick omsättningen av
spritdrycker för konsumtionsändamål enligt kontrollstyrelsens statistik över
systembolagens försäljning till 43,71 milj. liter. Därav såldes 37,86 milj. liter
i utminuteringen och 5,85 milj. liter till innehavarna av överlåtna utskänkningstillstånd.
Motsvarande omsättning i kronor, räknad i utminuteringsrespektive
utskänkningspriser, uppgick till 832,6 milj. kr. Därvid utgjorde

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

spritcentralens varuförsäljning 119,4 milj. kr. I detta belopp ingick tillverkningsskatt
å inhemsk vara med 21,8 milj. kr. och tull å importerade
spritdrycker med ca 6,3 milj. kr. Summan av skatter och tull uppgick till
640,5 milj. kr. Medräknas icke utskänkningsskatten, vilken utgår endast å
de spritdrycker, som skall utskänkas, utgör summan av skatt och tull 604,5
milj. kr. Detta belopp motsvarar alltså statens andel oavsett försäljningsformen,
d. v. s. den inkomst som uppkommit i och med att dryckerna försålts
från spritcentralen till systembolagen.

I promemorian anföres därefter.

För att kunna bedöma skatteuttagets storlek bör man lämpligen utgå
från det genomsnittliga utminuteringspriset å de drycker systembolagen inköpa.
Dryckerna offereras numera av Spritcentralen till utminuteringspriser,
å vilka systembolagen åtnjuta handelsmarginal med för närvarande 7,2
procent. Omsättningsskatten utgår för närvarande med dels eu grundavgift
av It kr. för liter, dels en procentavgift motsvarande SO procent av Spritcentralens
nettopris. Om man känner utminuteringspriset, kan man alltså
lätt beräkna partipriset och vice versa. Nu utgjorde den behållna procentuella
delen av omsättningsskatten å 1952 års försäljning 2,19 kr. för liter,
vilket motsvarar ett varuförsäljningsvärde (partipris) av 2,74 kr. och ett
utminuteringspris av 17,17 kr.----

För att förenkla skatteberäkningen bör som förut framhållits i första
hand ett borttagande av tillverkningsskatten kunna komma i fråga. Tiilverkningsskatten
synes utan men för statsverket kunna ersättas av en i
motsvarande mån förhöjd omsättningsskatt. För att de importerade spritdryckerna
icke därigenom skola bli missgynnade, bör som förut nämnts
samtidigt en motsvarande minskning av tullsatserna å spritdrycker övervägas.

Som en annan konsekvens av tillverkningsskattens eventuella borttagande
torde man få räkna med en höjning av omsättningsskatten å spritdrycker
för tekniska m. fl. ändamål. Denna skatt, som för närvarande utgår med
1,40 kr. per liter, bör i så fall höjas till förslagsvis 2,70 kr. per liter.

Utredningsmannen påpekar, att ett borttagande av tillverkningsskatten
och en däremot svarande nedsättning av tullsatserna komme att medföra
en ökad spännvidd mellan spritcentralens nettopris för de billigaste och
de dyraste märkena. Partipriset för det dyraste cognacsmärket, som nu
vore 15 gånger större än motsvarande pris för renat brännvin å 40 procent,
komme efter nämnda reduktion att vara 21 gånger större. Om den totala
omsättningsskatten å olika varor skulle beräknas med ungefär samma
belopp som nu per liter räknat, måste sålunda nuvarande skattesatser ändras.
Det vore nämligen ej tillfyllest att höja grundavgiften med ett belopp,
som motsvarade tillverkningsskatten och den däremot svarande tullen och
iåta procentavgiften utgå med oförändrat 80 procent å det sålunda reducerade
partipriset.

Utredningsmannen illustrerar detta förhållande med följande kalkyl.
Genomsnittsbeloppet för tillverkningsskatt och motsvarande andel av tullen
utgjorde 59 öre. Efter borttagande av detta belopp komme det genomsnittliga
partipriset, som för närvarande vore 2,74 kr., alltså att minskas
till 2,15 kr. I omsättningsskatt skulle således uttagas nuvarande genom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

snittliga omsättningsskatt, 13,19 kr. med tillägg av 0,59 kr. eller 13,78 kr. Om
man ville bibehålla det nuvarande systemet med en grundavgift per liter
plus en procentavgift beräknad på det reducerade partipriset, kunde nämnda
skatteuttag erhållas genom att antingen bibehålla grundavgiften oförändrad
vid 11 kr. för liter, i vilket fall procentavgiften måste höjas till 125
procent, eller genom att bibehålla procentavgiften oförändrad vid 80 procent,
i vilket fall grundavgiften måste höjas till 12 kr. I första fallet skulle
prisskillnaden mellan billigare och dyrare varuslag komma att ökas, i senare
fallet att minskas.

Såsom framgår av den tidigare lämnade sammanfattningen föreslår utredningsmannen
emellertid, att omsättningsskatten i fortsättningen
skall beräknas å utminuteringspriset i stället
för som nu å partipriset.

I promemorian anföres härom följande.

Vissa skäl tala dock för att lägga utminuteringspriset i stället för partipriset
till grund för skatteberäkningen. Spritcentralen offererar nämligen
som nämnts numera samtliga varor till utminuteringspriser, och dessa priser
ligga redan nu till grund för beräkningen av systembolagens handelsmarginal.
Handelsvinsterna å spritdrycker som utskänkas äro visserligen
alltjämt baserade på partipriserna, men utskänkningspriserna kunna enklare
avläsas i av kontrollstyrelsen fastställda tabeller, där utskänkningspriset
anges för olika utminuteringspriser. Några kataloger över partipriserna
publiceras numera icke. Baseras beräkningen av skatten på utminuteringspriset,
kan alltså den ovan berörda fördelen vinnas, att var och en
får möjlighet att beräkna hur mycket av priset för en vara som är skatt,
något som för den icke initierade för närvarande är mycket svårt.

Härefter undersökes vilken fördelning av det erforderliga skatteuttaget,
13,78 kr., på procentuell skatt respektive fast avgift, som skulle komma att
medföra de minsta avvikelserna från nu gällande priser å billigare och dyrare
varuslag. Utredningsmannen stannar därvid för en procentuell skatt
av 40 procent å utminuteringspriset 17,17 kr. eller sålunda 6,87 kr. samt
en fast avgift av 6,91 kr. eller avrundat 7 kr. Detta alternativ, framhåller
utredningsmannen, skulle innebära endast en obetydlig fördyring av det
billigaste brännvinet och likaledes obetydliga prissänkningar å de dyraste
varumärkena. Sistnämnda förhållande torde vara utan betydelse ur den
totala efterfrågans synpunkt. Skulle man välja ett alternativ med lägre procentuttag
och i gengäld en högre fast avgift, t. ex. 30 procent -f- 8,63 kr.,
minskades spännvidden mellan billigare och dyrare varuslag än mera. Valde
man å andra sidan ett alternativ med högre procentuttag och lägre fast avgift,
t. ex. 50 procent + 5,22 kr., ökades å andra sidan denna spännvidd.
En renodlad procentuell skatt, beräknad på utminuteringspriset, skulle behöva
uppgå till 80,4 procent av detta. Man skulle därigenom komma fram
till ett literpris av endast 10 kr. för det billigaste brännvinet men icke
mindre än 216 kr. för den dyraste cognacen.

Utredningsmannen framhåller vidare, att det — främst ur nykterhetspolitisk
synpunkt — ansetts motiverat att införa och bibehålla en jämfö 3

Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. Nr 28■

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

relsevis hög fast avgift sådan som den nuvarande. Man betraktade därvid
denna avgift som en skatt på mängden ren alkohol. Detta syfte hade dock
motverkats av att alkoholhalten hos olika spritdrycker vore tämligen starkt
varierande. Som exempel framhålles att prisskillnaden mellan 40-procentigt
och 46-procentigt okryddat brännvin med såväl 40- som 45-procentig skatt
(å utminuteringspriset) bleve något mindre än med nuvarande skattesatser.
Denna differens vore dock redan nu för liten med hänsyn till att det
alkoholstarkare brännvinet innehöll 15 procent mer ren alkohol än det
alkoholsvagare. Den som köpte brännvin endast i beimsningssyfte hade alltså
redan ur prissynpunkt anledning att föredra den starkare drycken, ett
förhållande som icke vore tillfredsställande ur nykterhetspolitisk synpunkt.
Man syntes vidare kunna ifrågasätta riktigheten av att de mera alkoholsvaga
sorterna, såsom punsch och vissa likörer, drabbades av samma skatt
per liter räknat som det egentliga brännvinet.

I anslutning till det anförda föreslås i promemorian införande av en
graderad fast avgift för liter. Utredningsmannen uttalar beträffande
denna fråga.

En med hänsyn till alkoholhalten lämplig prisdifferentiering mellan olika
spritdrycker synes endast kunna åstadkommas genom en gradering av den
fasta avgiften för liter. Att låta denna avgift utgå i direkt proportion till
alkoholhalten hos de olika slagen av spritdrycker torde dock som tidigare
framhållits medföra alltför stora svårigheter med hänsyn till den erforderliga
skattekontrollen. Man synes däremot kunna uppnå det avsedda syftet
genom att bestämma ett högre resp. ett lägre belopp för den fasta avgiften,
när alkoholhalten över- resp. understiger vissa gränser. Vad då först
beträffar den övre gränsen för höjningen av den fasta avgiften, kan huvudsyftet
med höjningen, nämligen att extrabeskatta det renade 46-procentiga
brännvinet, uppnås om man sätter gränsen vid 45 procent. För att erhålla
nämnvärd effekt ur nykterhetssynpunkt synes dock gränsen böra sättas
något lägre, förslagsvis vid 43 procent.

Spritdrycker med högre alkoholhalt än 43 volymprocent skulle alltså beskattas
något högre än spritdrycker i allmänhet. Det måste därvid förutsättas,
att spritcentralen icke kommer att, frånsett akvaviterna, tillhandahålla
renat brännvin av just denna alkoholhalt utan som hittills låter allmänheten
välja mellan 40- och 46-procentigt renat brännvin. Skulle gränsen
för den högre skattesatsen sättas lägre än vid 43 procent, skulle däremot
skattehöjningen komma att drabba så många varuslag och märken,
att de nuvarande prisrelationerna mera avsevärt rubbades. Det kan nämnas,
att flertalet cognacs- och ''whiskymärken hålla mellan 42 och 43 procent
alkohol.

Vad därefter beträffar den gräns för alkoholhalten, där en sänkning av
omsättningsskatten skall kunna komma i fråga, synes denna böra sättas
väsentligt lägre än vid de 40 procent, som utgöra den undre gränsen för
alkoholhalten hos de för närvarande inom riket tillverkade och försålda
brännvinssorterna. Sätter man därför denna gräns vid 35 procent, skapas
förutsättningar för att genom ett alkoholsvagt brännvin verksamt konkurrera
med de nuvarande brännvinssorterna och därigenom minska den totala
alkoholkonsumtionen och alkoholskadorna. De spritdrycker, som därigenom
skulle komma i åtnjutande av skattelindring, vore dels punschen,
som håller 26 volymprocent alkohol, dels ett stort antal svenska och utländska
likörer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

I enlighet med det anförda synes följande gradering av den fasta avgiften
kunna komma i fråga:

Den väsentliga vinsten med denna reform vore att man fick en rimlig
prisskillnad mellan 40- och 46-procentigt okryddat brännvin. Priset för en
liter 46-procentigt okryddat brännvin ligger för närvarande 5,2 procent
högre än priset för exempelvis en liter 40-procentigt okryddat brännvin.
Med en konstant fast avgift av 7 kr. uppgår skillnaden till endast 4,o procent
men genom den här ifrågasatta graderingen av den fasta avgiften skulle
prisskillnaden komma att uppgå till 16,i procent, varigenom skillnaden i
alkoholhalt bleve fullt kompenserad.

Utredningsmannen framhåller vidare, att en beräkning av hur en sådan
gradering av den fasta avgiften skulle komma att påverka det totala skatteutfallet
vore synnerligen vansklig, då man icke visste i vilken utsträckning
de därigenom uppkommande prisändringarna komme att påverka
efterfrågan. Under det senaste år, då kronbrännvin kunde tillhandahållas,
i full utsträckning, nämligen år 1950, såldes ej mindre än 15,6 milj. liter
spritdrycker med en alkoholhalt överstigande 43 procent, varav 11,7 milj.
liter 46-procentigt okryddat brännvin. Enligt den gjorda skattekalkylen
skulle vid den ifrågasatta graderingen av den fasta avgiften skatten för
en liter brännvin av detta slag öka med 1,74 kr. Förutsatt att denna skattehöjning
icke skulle påverka efterfrågan, skulle alltså den totala skattebehållningen
härigenom komma att öka med icke mindre än 1,74 • 15,6 = 27,14
milj. kr., varav 20,36 milj. kr. på kron- eller bordsbrännvin och 6,78 milj. kr.
på Skåne akvavit m. fl. märken. Vad sistnämnda grupp av spritdrycker beträffade,
torde man emellertid icke böra räkna med någon ökning av skatteinkomsten,
eftersom efterfrågan antagligen komme att söka sig över till
liknande alkoholsvagare märken. Man finge beträffande dessa märken även
räkna med att en sänkning av alkoholhalten kunde komma att genomföras.
Det kunde även förutses, att efterfrågan på det 46-procentiga okryddade
brännvinet till följd av sagda prishöjning kunde komma att nedgå avsevärt
till förmån för motsvarande 40-procentiga brännvin.

Den minskning av skatteutfallet, som kunde väntas uppkomma genom
skattelättnaden för de alkoholsvagare sorterna, behövde, fortsätter utredningsmannen,
icke ingiva några betänkligheter med hänsyn till den merinkomst,
som kunde väntas ''uppkomma genom skattehöjningen å de alkoholstarkare
sorterna.

I avsaknad av närmare hållpunkter rörande efterfrågans förändringar
till följd av de sålunda ändrade skattesatserna, vilka förändringar sannolikt
komme att föranleda vissa ändringar i några av de saluförda dryckernas
alkoholhalt, syntes enligt utredningsmannens uppfattning den totala
merinkomsten av omsättningsskatten genom denna skattedifferentiering icke

Alkoholhalt i volymprocent

Fast avgift för liter

över 43
35-43 ..
under 35

8 kr.
7 kr.
6 kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

böra beräknas till högre belopp än 5 milj. kr. per år. Denna merinkomst skulle
givetvis bortfalla, om statsmakterna i samband med den förestående revisionen
av nykterhetslagstiftningen skulle besluta sig för att realisera den av
nykterhetskommittén framförda tanken på en begränsning av alkoholstyrkan
till högst 40 procent i sådana spritdrycksmärken, som ägnar sig för konsumtion
av stora konsumentgrupper.

Oavsett huruvida en gradering av den fasta avgiften skulle visa sig genomförbar
föreslås i promemorian en skattelättnad beträffande punsch.
Denna vara betingade för närvarande ett högre pris per liter än samtliga inhemska
akvaviter och härtappad eau-de-vie, oaktat alkoholhalten allenast
utgjorde 26 volymprocent för punschen mot 40 å 43 volymprocent för
de övriga varuslagen.

Utskänkningsskatten å spritdrycker. Utskänkningsskatten inbringade under
år 1952 36,02 milj. kr. Den genomsnittliga skattebehållningen per liter
utgjorde 6,15 kr.

Utredningsmannen anför, att fixerandet av de nuvarande skattesatserna
till jämna krontal närmast torde ha förestavats av praktiska skäl. Uppenbart
vore, att skattesatserna endast i ringa mån anpassade skatten efter varans
kvalitet och pris. Den år 1943 företagna skattehöjningen hade skett
icke endast av statsfinansiella skäl utan även emedan man hoppades kunna
motverka fylleriet, vilket fått ökad omfattning under de första krigsåren.
Sedan ifrågavarande skatt införts, inträffade även tillfälligt en viss
minskning inom utskänkningen, samtidigt som antalet fylleriförseelser gick
tillbaka. Därefter hade emellertid sambandet mellan utskänkning och fylleri
varit föga markerat. Möjligheterna att via utskänkningsskatten å spritdrycker
påverka nykterhetstillståndet torde enligt utredningsmannens uppfattning
därför icke vara stora. Ej heller som ett nykterhetspolitiskt instrument
kunde skatten sägas vara ändamålsenligt utformad. Den vore nämligen
betydligt lägre för det renade 40-procentiga brännvinet än för andra
spritdrycker i närliggande prislägen. Förstnämnda varuslag efterfrågades i
ojämförligt större utsträckning än övriga varuslag. Detta gällde icke minst
folkrestaurangerna (restauranger av III klass). Vore ifrågavarande skatt
avsedd att ha en nykterhetsfrämjande effekt, borde den därför icke utgå
med ett väsentligt lägre belopp å renat brännvin å 40 procent än å andra
spritdrycker, som i fråga om alkoholhalt och utminuteringspris endast obetydligt
skilde sig från det billigaste brännvinet.

Även ur statsfinansiell synpunkt syntes det föga rationellt att låta denna
skatt utgå i form av en ren literskatt för samtliga spritdrycker. De dyrare,
butelj importerade märkena borde kunna tåla en betydligt högre skatt per
liter än t. ex. den härtappade eau-de-vien, som i prishänseende föga skilde
sig från de vanligaste sorterna av inhemskt brännvin.

Utredningsmannen finner nu anförda omständigheter tala för att utskänkningsskatten
å spritdrycker, oavsett om den ansåges böra bibehållas
i ungefär nuvarande omfattning eller ej, borde utgå i form av en procentuell
skatt, beräknad å utminuteringspriset. Det nuvarande utfallet av den -

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

na skatt motsvarande 34,3 procent av det genomsnittliga utminuteringspriset.
Genom att ta ut 35 procent av utminuteringspriset skulle man alltså
kunna erhålla ungefär samma skatteinkomst som för närvarande.

Utredningsmannen framhåller, att det dock först måste undersökas, hur
en sådan omläggning skulle komma att påverka priserna å olika varumärken
samt restauratörernas vinster å utskänkningen. I promemorian yttras
härom följande.

Man har därvid att skilja mellan å ena sidan de spritdrycker, för vilka
utskänkningspriset i varje särskilt fall fastställes av kontrollstyrelsen, och
övriga spritdrycker, för vilka utskänkningspriset fastställes i enlighet med
vissa av kontrollstyrelsen fastställda generella regler. Förstnämnda grupp
omfattar enligt dessa regler egentligt brännvin med ett partipris ej överstigande
3 kr. för liter, enklare slag av eau-de-vie, som förskurits och tappats
inom riket, samt punsch.

Enligt nämnda prisregler, som gälla för alla andra slag av spritdrycker
än de nyss nämnda, skall handelsmarginalen å utskänkningen, uträknad i
förhållande till partipriset, utgöra högst 220 procent i första klassen, högst
170 procent i andra klassen och högst 100 procent i tredje klassen. Vad
denna klassindelning beträffar gäller enligt av kontrollstyrelsen meddelade
föreskrifter att systembolag skall för bestämmande av utskänkningspris
indela utskänkningsställena inom bolagets detaljhandelsområde i högst tre
klasser med ledning av de olika ställenas beskaffenhet och allmänna karaktär,
såsom inredning och utstyrsel, serveringssätt, förekomsten av musik
samt kundkretsens sammansättning. De ställen, som härvid prövas
berättigade till högsta utskänkningspris, hänföras till första klassen, de
ställen, vilkas beskaffenhet icke synes motivera lika höga utskänkningspris,
hänföras till andra klassen samt de ställen, vilka äro att beteckna såsom
folkrestauranger, hänföras till tredje klassen.

Även med överskridande av förutnämnda procentsatser må emellertid
handelsmarginalen för glas om 2 Va cl utgöra lägst 20 öre i första klassen,
15 öre i andra klassen och 10 öre i tredje klassen. Handelsmarginalen för
glas om 2 1/2 cl är vidare maximerad till 1 kr. i första klassen, 75 öre i andra
klassen och 50 öre i tredje klassen. Avrundning får dock i förekommande
fall göras uppåt till närmaste med 5 delbara öretal.

För de spritdrycker, vilka i varje särskilt fall prissättas av kontrollstyrelsen,
gälla inga sådana relationer. Å dessa slag av spritdrycker äro handelsmarginalerna
för närvarande jämförelsevis stora.

Skall nu utskänkningsskatten å spritdrycker beräknas efter ändrade grunder,
komme ett bibehållande av de nuvarande utskänkningspriserna att innebära,
att handelsmarginalerna å de olika varuslagen ändrades. Beträffande
dyrare märken, för vilka 35 procent å utminuteringspriset skulle ge mer
än 8 kr. per liter i skatt, torde det dock bli nödvändigt att höja utskänkningspriserna
i motsvarande mån, på så sätt att handelsvinsterna i stort sett icke
ändrades. Höjd handelsmarginal å vissa varor skulle alltså komma att motsvaras
av minskad handelsmarginal å andra varor. Även beträffande de billigare
märkena, som prissättas av kontrollstyrelsen, skulle vissa jämkningar
av utskänkningspriset kunna komma i fråga. Höjningen av utskänkningsskatten
å okryddat brännvin å 40 procent från 4,oo till 5,36 kr. per liter kan
eventuellt komma att medföra en höjning av utskänkningspriset med 2 kr.
per liter, åtminstone å utskänkningsställen av tredje klassen, där handelsmarginalen
eljest skulle komma att nedgå till ett oproportionerligt lågt belopp.
Det må framhållas, att det här rör sig om relativt stora kvantiteter,

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

ca 1,5 milj. liter per år. Å andra sidan skulle en minskning av utslcänlcningsskatten
å eau-de-vie ordinaire från 8,oo till 5,69 kr. tydligen möjliggöra en
sänkning av utskänlcningspriset med 2 kr. per liter. Då emellertid utslcänkningspriset
för detta märke knappast torde kunna sättas lägre än utslcänkningspriset
för de vanliga akvaviterna och Ivron- eller Bordsbrännvinet, kan
denna prissänkning genomföras endast i fråga om utskänkning å första och
andra klassen. Motsvarande gäller tvåstjärnig eau-de-vie. De prissänkningar,
som skulle kunna komma i fråga, gälla alltså endast utskänkningen å första
klass, men dessa prissänkningar motverkas av prishöjningar å de dyrare
varorna, vilka efterfrågas nästan uteslutande å restauranger av första
klassen.

Efter dessa prisändringar skulle prisskillnaden mellan första och tredje
klasserna i fråga om de billigare märkena stanna vid 2 kr. per liter. Utskänkningspriset
för glas om 5 cl renat brännvin skulle uppgå till 1,40 kr.
å första och andra klassen samt 1,30 kr. å tredje klassen. Motsvarande pris för
de vanliga akvaviterna samt Krom och Bordsbrännvin ävensom det enklaste
slaget av eau-de-vie skulle komma att uppgå till 1,50 kr. å första och andra
klassen och 1,40 kr. å tredje klassen. Dyrare varuslag efterfrågas i endast
obetydlig utsträckning å utslcänkningsställen av tredje klassen. Det må här
anmärkas, att efter ett eventuellt införande av en med hänsyn till alkoholhalten
graderad omsättningsskatt å spritdrycker får man räkna med att
utskänlcningspriset för Krom och Bordsbrännvin kommer att höjas med
2 kr. per liter. Å andra sidan torde samtidigt utskänlcningspriset på punsch
komma att sänkas något.

Utredningsmannen kommer till det resultatet, att införandet av en rent
procentuell utslcänkningsskatt icke syntes behöva möta några andra betänkligheter
än dem som hänförde sig till restauratörernas bruttovinst å utskänkningen.
Genom den successiva nedskrivningen av vinstkvantiteterna hade
man nu kommit därhän, att de enskilda restauratörerna i genomsnitt icke
finge tillgodogöra sig vinst på mer än ca 20 procent av sin totala försäljning
av spritdrycker. Å denna del av försäljningen finge de tillgodoräkna sig
75 procent av handelsmarginalen. Å den övriga delen av försäljningen erhöll
de endast s. 1c. spillmånsersättning beräknad till 2 procent av utskänkningspriset.
Restauratörerna hade därför vinnlagt sig om att använda den
krympande vinstkvantiteten i första hand för inköp av de dyrare, mera vinstgivande
varuslagen. Om nu skärpningen av utslcänlcningsskatten i fråga
om de dyrare varuslagen lcomine att medföra en förskjutning i efterfrågan
från dyrare till billigare märken, komme restauratörernas vinstmöjligheter
att ytterligare beskäras. Kompensation för denna minskning syntes dock
i viss mån kunna ernås genom reducering eller, såsom komme att föreslås
i det följande, slopande av utslcänlcningsskatten å lätta viner, vilket kunde
utgöra underlag för en omsättningsökning av vin.

B. Viner.

Omsättningsskatten å vin. I promemorian meddelas till en början vissa
statistiska uppgifter angående vinförsäljningen. Av det redovisade materialet
må här återgivas följande. År 1952 uppgick omsättningen av vin för
lconsumtionsändamål till 11,oi milj. liter. Därav såldes 9,71 milj. liter i ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

minuteringen och 1,30 milj. liter till innehavare av överlåtna utskänkningstillstånd.
Motsvarande omsättning i kronor, räknad i utminuterings- resp.
utskänkningspriser, uppgick till 127,41 milj. kr., varav 94,23 milj. kr. i utminuteringen
och 33,is milj. kr. i utskänkningen. Av den totala omsättningen
i liter räknat belöpte 6,88 milj. liter eller 62,5 procent på starkviner, 35,9
procent på svaga viner och 1,6 procent på mousserande viner.

I spritcentralens varuförsäljningsvärde, 52,98 milj. kr., ingick tull å importerade
viner med 7,65 milj. kr. Dryckernas självkostnadspris, exklusive
tull men med inräknande av spritcentralens vinstpålägg, stannade alltså vid
45,33 milj. kr. Summan av skatter och tull uppgick till 55,35 milj. kr. Medräknades
icke utskänkningsskatten, vilken utgick endast å de viner, som
inköptes av restauratörerna, stapnade summan av omsättningsskatt och tull
vid 50,14 milj. kr. Detta belopp motsvarade alltså statens andel oavsett
försälj ningsformen, d. v. s. den inkomst som uppkommit i och med att dryckerna
försålts från spritcentralen till systembolagen.

Den genomsnittliga behållningen av procentavgiften för starkvin utgjorde
under perioden 1 april 1952—31 mars 1953 4,60 kr. per liter. Vidare
har systembolagens handelsmarginal å viner sedan den 1 april 1952 utgått
med 13 procent av utminuteringspriset.

Procentavgiften å starkviner motsvarade 41,4 procent av utminuteringspriset,
medan samma procenttal för lätta viner uppgick till endast 32,6. 1
förhållande till partipriset — grundavgiften å inhemskt vin inberäknad —-utgör procentavgiften 90,7 respektive 60 procent.

Utredningsmannen påpekar därefter att det nu gällande systemet med
en minimiskatt per liter för starkvin innebure, att för starkvin och annat
vin vid samma partipris skillnaden i skatt vore mycket stor i fråga om de
billigaste märkena och att denna skillnad successivt minskades, när partipriset
närmade sig 7,so kr. per liter, varefter skatten utginge med samma
belopp för båda slagen av viner, nämligen 60 procent å partipriset.

Fastställandet år 1939 av en särskild minimiskatt å starkviner motiverades
— framhåller utredningsmannen — med att man i samband med den
planerade skattehöjningen å spritdrycker ville motverka, att efterfrågan
skulle söka sig över från spritdrycker till starkvin. Man hade nämligen funnit,
att de billigare starkvinerna på vissa håll vore ganska eftersökta som
ett billigt berusningsmedel. Starkvinernas särställning markerades även av
att man vid utskänkningen likställt dessa viner med spritdrycker i så måtto,
att restauratörvinsten å dessa viner gjorts till föremål för successiv nedskrivning
genom vinstkvantitetssystemet eller motsvarande anordning.

Beträffande starkvinerna föreslår utredningsmannen en genomgående
högre beskattning än beträffande lätta viner, detta emedan de starka vinerna
ur nykterhetssynpunkt måste anses inta en mellanställning mellan å ena
sidan spritdryckerna och å andra sidan de lätta vinerna.

Utredningsmannen framhåller, att det av praktiska skäl vore önskvärt att
för starkvinernas del ernå en skattesats, varigenom skatten ökade likformigt
med stigande partipris. Man skulle därigenom komma ifrån att i varje sär -

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

skilt fall fråga sig, huruvida minimiskatt skulle beräknas eller icke. Vidare
kunde skatten för ett visst varuparti lätt beräknas med utgångspunkt från
det totala krontalet eller litertalet eller bådadera.

Emedan skatten på starkvin till följd av den jämförelsevis höga alkoholhalten
— de vanligast förekommande starkvinerna innehölle i allmänhet
18—20 volymprocent alkohol — borde stå i en rimlig relation till skatten
på spritdrycker, finner utredningsmannen att starkvinsskatten bör faststältas
efter enahanda grunder, d. v. s. med en kombinerad liter- och värdeskatt,
där värdeskatten beräknas med viss procent på utminuteringspriset, inklusive
literskatten.

För konstruktion av den nya skattesatsen å starkviner utgår utredningsmannen
liksom beträffande spritdryckerna från det genomsnittliga utminuteringspriset
å de drycker systembolagen inköper. Den procentuella delen
av skatten föreslås även här beräknad å utminuteringspriset i stället för å
partipriset.

Med utgångspunkt från ett genomsnittligt utminuteringspris av 11,n kr.
per liter kan det nuvarande skatteuttaget, 4,60 kr. per liter, erhållas enligt
något av följande alternativ.

Procentuell skatt Fast avgift

10 % å 11,11 kr. = 1,11 kr................... 3,49 kr.

20 % » 11,11 » = 2,22 » 2,38 «

30 % » 11,11 » = 3,33 » 1,27 »

40 % > 11,11 » = 4,44 » 0,16 »

Utredningsmannen framhåller, att vilken av dessa olika skattesatser man
än valde, komme resultatet att bli en viss prissänkning för de billigaste
märkena jämfört med nu gällande priser. Ju mer man toge ut i form av
procentuell skatt och ju mindre skattebelastningen skedde i form av fast
avgift per liter, desto mer ökade spännvidden mellan billigaste och dyraste
märke. Stannade man å andra sidan för en jämförelsevis hög fast avgift
och en däremot svarande låg procentuell skatt, sammanpressades spännvidden
i prisskalan på så sätt, att priserna på de billigaste och medeldyra
märkena ändrades endast obetydligt medan däremot de dyraste märkena
bleve väsentligt billigare.

Efter dessa överväganden föreslår utredningsmannen, att procentsatsen
för starkviner sättes till 20 procent och den fasta avgiften till 2,so kr. per
liter. Beträffande skattesatsernas avvägning framhålles i promemorian
följande.

Med hänsyn till att den procentuella skatten i fråga om spritdrycker antagits
böra utgå med 40 procent å utminuteringspriset, synes det icke lämpligt
att fastställa motsvarande procentsats i fråga om starkvin till mindre
än 20 procent. För att priset på det billigaste starkvinet icke skall bli lägre
än vad det nu är, skulle det därvid bli nödvändigt att höja den mot denna
procentsats svarande fasta avgiften, ovan angiven till 2,38 kr. för liter, till
3 kr. för liter. Med hänsyn till att de 20 procenten beräknas å utminuteringspriset,
således även å den fasta avgiften och systembolagens handelsmargi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

nal, kan det beräknas, att en fast avgift av 3 kr. per liter i realiteten ger
en minimiskatt av 4,49 kr. eller i det allra närmaste lika mycket som det
nuvarande minimibeloppet, 4,so kr. per liter. En fast avgift av 3 kr. synes
visserligen icke oskälig med hänsyn till att motsvarande avgift för spritdrycker,
vilka i genomsnitt ha mer än dubbelt så hög alkoholhalt, beräknats
till 7 kr. för liter. För undvikande av alltför stora prishöjningar i
mellanprisläget torde emellertid vara lämpligt att stanna vid en fast avgift
av 2,50 kr. per liter, varigenom den genomsnittliga skattehöjningen begränsas
till 15 öre per liter. Skattens teoretiska minimibelopp blir då 3,25
kr. per liter och skatten å det billigaste starkvinet 3,94 kr. per liter.

Vidare framhålles, att genomsnittspriset enligt den ovan gjorda beräkningen
skulle komma att öka från 11,n kr. till 11,30 kr. per liter räknat och
den behållna skatten (exkl. grundavgiften å inhemskt vin) från 4,eo till
4,75 kr. per liter. Räknat på 1952 års omsättning komme detta att innebära
en merinkomst för statsverket av ca 1 milj. kr.

Eftersom sålunda en viss mindre skärpning av starkvinsbeskattningen
som helhet betraktad komme att inträda som följd av skattesystemets omläggning,
kunde erinras om, att vinkonsumtionen under senare tid icke
pålagts ökad beskattning i tillnärmelsevis samma proportion som spritdryckerna.
Sålunda hade vinerna helt och hållet undantagits från den skatteskärpning,
som år 1950 vidtogs å övriga rusdrycker samt å malt- och läskedrycker.
Att så skedde var beroende på att man därigenom ville främja
övergången från starkare till svagare rusdrycker. Det kunde vidare framdeles
komma i fråga att bereda statsverket ytterligare inkomst genom
skärpning av beskattningen å rusdryckskonsumtionen. Därvid borde intresset
ur det allmännas synpunkt att om möjligt driva över rusdryckskonsumtionen
å de alkoholsvagare dryckerna alltjämt beaktas, genom att
vinkonsumtionen om möjligt undantoges vid en dylik skatteskärpning eller
pålades allenast en mindre skattehöjning. Vid sådant förhållande syntes
den glidning uppåt i fråga om skatteuttaget å starkvinerna, som nu skulle
komma att inträda vid omläggningen av skattesystemet, icke behöva möta
betänkligheter.

I fråga om lättvinerna utgår utredningsmannen från ett genomsnittligt
utminuteringspris av 8,15 kr. Skatten, i genomsnitt 2,66 kr. per liter, föreslås
uttagen genom dels en procentuell skatt om 20 procent, dels en fast avgift
av 1 kr. Av motiveringen för förslaget må här återgivas följande.

Eftersom den nuvarande skatten utgår som en rent procentuell skatt,
skulle man självfallet ernå en fullständig anpassning till nuvarande priser
genom att icke pålägga någon fast avgift utan beräkna skatten uteslutande
med viss procent å utminuteringspriset, vilket i detta fall skulle innebära
32,6 procent. Med hänsyn till de dyrare varuslagen synes det dock ej rimligt
att ta ut en högre procentuell skatt å lätta viner än å starkviner, vilket skulle
bli följden vid tillämpning enbart av en procentskatt. Det förefaller ej heller
oskäligt att taga ut en mindre fast avgift per liter även å de lätta vinerna.
Denna avgift kan nämligen sägas vara en skatt å mängden ren alkohol i
dessa viner, motsvarande exempelvis skatten på maltdrycker. Med skattesatserna
20 procent å utminuteringspriset jämte en fast avgift av 1 kr. för
liter skulle man erhålla i det närmaste samma skatteutfall som för närva -

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

rande. Man skulle visserligen därigenom åstadkomma en viss fördyring för
de billigaste märkena samt en viss prissänkning för de dyrare märkena, men
betraktar man utvecklingen av vinförsäljningen under de senaste åren, synes
en mindre justering av priserna i denna riktning icke obefogad. Det nuvarande
skattesystemet för svagvinerna bär medverkat till att priserna å dessa
viner i de allra lägsta prislägena kommit att bli väl låga. Efterfrågan på de
billigaste märkena har också ökat starkt, samtidigt som efterfrågan på de
dyrare vinerna, särskilt de musserande vinerna, reducerats till en bråkdel av
sin omfattning före kriget. Det förefaller därför, som om den ifrågasatta
skattesatsen rationellt sett vore mera ändamålsenlig än den nuvarande. Det
kan tilläggas, att en fast avgift av 1 kr. per liter i förening med en procentuell
skatt om 20 procent å utminuteringspriset i själva verket innebär ett
skatteuttag av lägst 1,30 kr. per liter. Motsvarande minimibelopp för spritdrycker
och starkviner ha ovan beräknats till 12,30 resp. 3,25 kr. per liter.
Även ur skatteavvägningssynpunkt synes den föreslagna skattesatsen försvarlig.
—

Förutsatt att efterfrågan å olika märken icke ändras, kommer det genomsnittliga
utminuteringspriset vid övergång till dessa skattesatser att minska
från 8,15 till 8,io kr. per liter, och den genomsnittliga skattebehållningen av
den^ nuvarande procentavgiften, räknat på 1952 års försäljning, från 2,66
till 2,62 kr. Den totala behållningen av denna skatt skulle därigenom minska
från 10,99 till 10,82 milj. kr. eller med 0,17 milj. kr. Eftersom prisförändringarna
dock knappast torde komma att medföra någon förskjutning i efterfrågan
från dyrare till billigare märken utan snarare tvärtom, är det ovisst
om skattebehållningen skulle komma att minskas. Denna eventuella minskning
blir för övrigt mer än väl kompenserad genom den enligt ovanstående
förslag ökade skatteinkomsten å starkvin.

Vid sidan om den procentuella omsättningsskatten å vin gäller som nämnts
en särskild skatt enbart å inhemskt vin, som i omsättningsskatteförordningen
för närvarande benämnes grundavgift. Utredningsmannen
framhåller, att man vid införandet av beskattningen av inhemskt vin
hade utgått från att tillverkningen skulle komma att öka i omfattning. Så
hade emellertid icke skett.

I medeltal tör åren 1936—1938 uppgick omsättningen av svenska fruktviner
till 759 000 liter men sjönk sedermera år från år, så att den år 1951
uppgick till allenast 409 000 liter och år 1952 till 414 000 liter, av vilka kvantiteter
den ojämförligt största delen avsåg av spritcentralen producerat vin
(resp. 459 000 liter, 355 000 liter och 395 000 liter). År 1952 utgjorde omsättningen
av svenska fruktviner endast 3,9 procent av hela vinomsättningen.

Ur fiskalisk synpunkt vore — framhåller utredningsmannen— omsättningen
av svenska fruktviner med hänsyn till den särskilda skatten å sådant
vin skäligen betydelselös — för år 1952 belöpte sig skatteinkomsten
av grundavgiften för svenskt vin till 226 000 kr., varav 216 000 kr. hänförde
sig till sådant vin, som tillverkats av spritcentralen; skatteinkomsten från
de enskilda vinproducenterna stannade vid ett så ringa belopp som 10 000
kr. Utredningsmannen anser att tillräckliga skäl icke föreligger för att bibehålla
denna beskattning av inhemskt vin utan förordar att densamma borttages.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Utskänkningsskatten å vin. Utredningsmannen erinrar inledningsvis, att
den starkt ökade omsättningen inom utskänkningen av spritdrycker sedan
åren närmast före kriget icke hade någon motsvarighet beträffande vinerna.
Omsättningen av svaga viner och starkviner hade tvärtom minskats med
ca 10 procent, och i fråga om mousserande viner hade minskningen uppgått
till ca 70 procent. Denna utveckling syntes endast delvis kunna förklaras av
1943 och 1948 års skattehöjningar.

Vinutskänkningens utveckling, fortsätter utredningsmannen, torde däremot
ha starkt påverkats av den förda prispolitiken. Medan utskänkningspriserna
för spritdrycker antingen bestämts direkt av kontrollstyrelsen eller
uträknats enligt vissa av kontrollstyrelsen uppställda prisregler, hade restauratörerna
haft full frihet att själva bestämma utskänkningspriserna för
viner. Beträffande starkviner hade dock restauratörernas vinstmöjligheter
starkt beskurits genom vinstkvantitetsnedskrivningen. Av den kvantitet
starkvin, som under år 1952 inköptes av de enskilda restauratörerna, fick
dessa således tillgodogöra sig vinst på endast ca 40 procent; för återstående
60 procent fick de erlägga de av dem själva bestämda utskänkningspriserna
med avdrag för endast 2 procents spillmånsersättning. Å starkviner, inköpta
inom vinstkvantiteten, ägde restauratören tillgodoräkna sig 75 procent av
bruttovinsten. Återstående 25 procent utgjorde systembolagens handelsmarginal.
Denna fördelning av bruttovinsten gällde även beträffande mousserande
viner, men beträffande svaga viner fördelades bruttovinsten med 85
procent för restauratören och 15 procent för systembolaget.

Som exempel på hur prissättningen verkar nämnes i promemorian, att ett
svagvinsmärke, som i utminuteringen betingade ett pris av t. ex. 3,so kr., vilket
motsvarade ett grundpris (partipris jämte skatter) av 4,19 kr., kunde
åsättas ett utskänkningspris av upptill 15 kr., vilket innebure en vinst för
restauratören av 9,19 kr. och för systembolaget av 1,62 kr.

Utredningsmannen ifrågasätter, om icke en annan prispolitik skulle ge
restauratörerna ett bättre ekonomiskt utbyte. Skulle det bli möjligt att inom
utskänkningen leda över efterfrågan från starkare till svagare drycker,
måste tydligen vinpriserna där sänkas, samtidigt som en mera enhetlig prissättning
måste eftersträvas. I detta syfte föreslår utredningsmannen, att
utskänkningsskatten å lätta viner helt slopas. För att skapa garantier för
att skattelindringen skall resultera i motsvarande prissänkningar, föreslås
vidare, att utskänkningspriserna å viner i fortsättningen bestämmes
av kontrollstyrelsen i likhet med vad som sker beträffande utskänkningspriserna
å spritdrycker.

Ett slopande av utskänkningsskatten å starkviner finner utredningsmannen
däremot ej böra komma i fråga. I jämförelse med motsvarande skatt
å spritdrycker syntes dock utskänkningsskatten å starkvin vara väl hög.
Utskänkningsskatten å renat brännvin å 40 procent vore endast 4 kr. per
liter och sålunda mindre än motsvarande skatt å det billigaste starkvinet.
Enligt det föreliggande förslaget skulle utskänkningsskatten å spritdrycker
komma att utgå med 35 procent å utminuteringspriset, vilket i fråga om

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

renat brännvin å 40 procent skulle innebära 5,47 kr. per liter. Med utgångspunkt
från skillnaden i alkoholhalt, skulle utskänkningsskatten å det billigaste
starkvinet kunna sättas till hälften av detta belopp eller ca 2,75 kr.
per liter, vilket belopp i sin tur också motsvarade ca 35 procent av utminuteringspriset.
Med beaktande av att utskänkningsskatten å lätta viner, som
kunde innehålla upp till 14 procent alkohol, föreslagits helt slopad, syntes
dock en något lägre procentsats kunna komma i fråga för starkvinerna, förslagsvis
30 procent. Utskänkningsskatten för en liter av det billigaste starkvinet
skulle därigenom komma att stanna vid ca 2,35 kr. Med hänsyn till att
restaurangerna i allmänhet icke förde de billigaste i utminuteringen förekommande
starkvinerna, torde man dock i praktiken kunna räkna med ett
minimibelopp av ca 3 kr. per liter. Härtill komme, att ett realiserande av
förslaget beträffande omsättningsskatten å starkviner komme att medföra
vissa höjningar av utminuteringspriserna.

Ett genomförande av de framförda förslagen — beräkning av utskänkningsskatten
å starkviner med 30 procent å utminuteringspriset och upphävandet
av utskänkningsskatten å lätta viner — skulle enligt utredningsmannens
beräkningar komma att medföra ett sammanlagt inkomstbortfall
av omkring 3,5 milj. kr.

4. Remissyttrandena.

Mot de allmänna riktlinjer, som utredningsmannen uppställt för
en revision av beskattningssystemet, har i allmänhet icke riktats någon erinran
i remissyttrandena.

Systembolagens förtroendenämnd framhåller sålunda, att utredningsmannens
förslag i jämförelse med det nuvarande skattesystemet innebure en
betydande rationalisering och förenkling. För systembolagens del skulle ett
genomförande av förslaget komma att bl. a. medföra, att bolagens fakturerings-
och bokföringsarbete förenklades. Förtroendenämnden funne det särskilt
värdefullt, att förslagets konstruktion gåve vissa möjligheter att förverkliga
det önskemål, som förtroendenämnden i sitt yttrande över 1944
års nykterhetskommittés förslag givit uttryck för, nämligen att befordra en
övergång av konsumtionen från alkoholstarkare till alkoholsvagare drycker.

Kontrollstgrelsen uttalar att det borde övervägas om man icke i samband
med en eventuell övergång till den friare försäljning av rusdrycker, som
nykterhetskommittén föreslagit, borde bereda större möjligheter för de organ,
som komme att anförtros handhavandet och tillsynen över rusdryckstörsäljningen
att i likhet med vad fallet vore i Finland på egen hand föra en
smidig alkoholpolitik genom att vidtaga sådana åtgärder som att bestämma
prissättningen på dryckerna och införa nya sorter eller borttaga andra ur
handeln.

Enligt socialstyrelsens mening borde en betydligt kraftigare differentiering
efter alkoholhalten genomföras än den utredningsmannen föreslagit. Styrelsen
yttrar bland annat följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

I sitt utlåtande den 25 augusti 1953 över nykterhetskommitténs betänkande
framförde socialstyrelsen den uppfattningen, att beskattningen bör användas
såsom ett alkoholpolitiskt instrument för att påverka alkoholkonsumtionens
inriktning. Målsättningen vid användningen av detta medel borde
vara att åstadkomma en nedgång av den i vårt land alltför höga spritdryckskonsumtionen,
nämligen genom en relativ skärpning av spritdrycksbeskattningen.
Denna åtgärd borde ingå såsom ett led i en genomtänkt beskattningspolitik
i fråga om alla slag av alkoholhaltiga drycker. Huvudmålet
för denna politik skulle sålunda vara att kraftigt nedbringa spritdryckskonsumtionen
och för detta ändamål avpassa höjden av beskattningen å de
alkoholsvagare dryckerna, så att dessa i väsentlig utsträckning komme att
ersätta spritdryckerna i den stora allmänhetens konsumtion.

Det föreliggande förslaget innebär icke i någon män ett steg i denna riktning.
Utredningsmannen bär nämligen begränsat sig till att framföra så
avpassade förslag till förenklingar och rationaliseringar i fråga om beskattningen,
att den framtida skattebelastningen för vart och ett av de tre huvudslagen
av alkoholhaltiga drycker skulle bli ungefär densamma som den
nuvarande. Någon förändring i fråga om konsumtionens inriktning på dessa
olika slag av alkoholdrycker skulle förslagets förverkligande därför icke
kunna komma att medföra.

Förslaget att avveckla tillverkningsskatten och i samband
därmed reducera tullsatserna å importerade spritdrycker har tillstyrkts eller
lämnats utan erinran i remissyttrandena.

Kontrollstyrelsen framhåller, att ett borttagande av brännvinstillverkningsskatten
och motsvarande sänkning av tullsatserna på spritdrycker innebure
en önskvärd förenkling ur redovisningssynpunkt.

Aktiebolaget Vin- & spritcentralen påpekar även, att tillverkningsskattens
avveckling skulle medföra lättnader för bolaget och fördelar i administrativt
hänseende. Bolaget har vidare anfört.

Utöver de av utredningsmannen härvid anförda synpunkterna må framhållas,
att den nuvarande ordningen medför, att spritcentralen, som vid inköp
av råspriten erlägger tillverkningsskatt, ej får denna återbetald förrän
vid försäljning av den färdiga varan och därigenom tvingas att under relativt
lång tid ligga ute med betydande belopp. Spritcentralen får därför tillstyrka
utredningsmannens förslag i denna del. Därest förslaget genomföres,
torde bolaget böra medgivas rätt att för samtliga varor åtnjuta restitution
dels av redan erlagd tillverkningsskatt, dels ock av redan erlagd tull till
den del denna motsvarar tillverkningsskatten.

Aktiebolaget Svensk sprit uttalar, att för den svenska sulfitspritindustrin
vore förslaget rörande en omarbetning av spritdryckstullarna av särskilt intresse.
Bolaget utginge ifrån att en ifrågasatt sänkning av tullsatserna avvägdes
så, att tillgodoseendet av landets behov av sprit med inhemsk råvara
i samma omfattning som för närvarande icke kunde komma att äventyras.

Generaltullstyrelsen har närmare behandlat frågan om de ändringar i tulltaxan,
som påkallas av tillverkningsskattens borttagande. Av innehållet i
yttrandet må här återgivas följande.

Såsom i promemorian framhålles hava tullarna å spritdrycker tidigare
plägat höjas samtidigt med att en höjning av brännvinstillverkningsskatten

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

vidtagits. År 1883 utgjorde tullen å brännvin och sprit på fat med visst undantag
60 öre per normalliter. Tillverkningsskatten uppgick då till 40 öre
per normalliter. De höjningar, som sedermera genomförts, hava avvägts så,
att förhållandet 3: 2 mellan tullen och tillverkningsskatten blivit i stort
sett oförändrat. I betraktande härav kan det anses naturligt att ett borttagande
av tillverkningsskatten nu skall medföra en reduktion av ifrågavarande
tullar. Utredningsmannen har i varje fall vid utformningen av sitt förslag
till ändring av beskattningssystemet förutsatt, att en sådan reduktion
skall komma till stånd.

Av de i promemorian anförda siffrorna framgår att utredningsmannen
räknat med att tullsatserna för arrak och rom skola ytterligare nedsättas, så
att sistnämnda drycker vad beträffar tullens storlek bliva likställda med
brännvin. Det är emellertid att märka, att vid de tulländringar, som tidigare
genomförts i samband med höjning av tillverkningsskatten, tullen å
spritdrycker på andra kärl än fat liksom även tullen å likör och absint blivit
höjd med belopp, som motsvarat den dubbla tullhöjningen för spritdrycker
på fat. Sålunda bestämdes år 1903, då tillverkningsskatten höjdes från
50 öre till 65 öre per liter, tullhöjningen för brännvin och sprit på fat till
25 öre per liter och för nämnda drycker på andra kärl »enligt förut iakttaget
förfarande» till 50 öre per liter. Jämväl tullen å likör, absint därunder
inbegripen, ökades då med sistnämnda belopp (prop. nr 1 år 1903, inkomsterna:
statsrådsprotokollet, s. 13). Den skillnad, som upprätthållits, har sin
grund dels i tidigare gällande traktatbestämmelser, dels i det förhållandet
att tillverkningsskatten liksom även tullen å spritdrycker på fat beräknas å
normalliter, det vill säga liter av 50 % alkoholhalt vid +15° C, under det
att tullen å drycker på andra kärl utgår per volymliter, oavsett alkoholhalten.
Med hänsyn till den princip, som sålunda tillämpats vid tidigare genomförda
tulländringar, kan ifrågasättas, huruvida icke vid borttagande av tillverkningsskatten
tullen å spritdrycker på andra kärl än fat samt tullen å
likör och absint borde sänkas med två gånger 65 öre eller med 1 krona 30
öre per liter.

I följande sammanställning upptagas dels nu gällande tullar vid ifrågavarande
nummer i tulltaxan, dels alternativa förslag till lägre tullar, som i
samband med förut berörda ändring i beskattningen böra införas i stället
för de nuvarande.

Tulltaxe- nr	Statistiskt nr	Nuvarande tull för 100 liter kronor	Föreslagen tull för 100 liter kronor
alt. I	alt	II
154: 1	340	(volymliter) ........................	250	__	185		120
154:2	341	(volymliter) ........................	250	—	185	—	120	__
155	342-343	(normalliter)...................	250	—	35	—	35	_
156	344	(volymliter) .......................	265	—	135	—	70	_
157	345-348	(normalliter)..................	100	—	35	—	35	_
158: 1	350	(volymliter) .....................	200	—	135	—	70	_
158:2	349: 351	(volymliter) ..................	200	—	135	—	70	—

Tullsatserna i alternativ II kunna sägas vara beräknade enligt en tidigare
tillämpad princip. De kunna även anses stå i ett bättre förhållande till varandra
och bilda en mera naturlig serie än tullsatserna i alternativ I. Tillräckliga
skäl synas dock knappast föreligga att frångå de tullsatser, upptagna
i alternativ I, med vilka utredningsmannen räknat.

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

Till belysande av den ifrågasatta tullnedsättningens inverkan å tulluppbörden
må anföras följande siffror, som utvisa dels debiterad tull för till
riket under år 1952 införda, till statistiska nr 340—351 hänförliga spritdrycker
med mera, dels beräknad tull för samma varumängder med tillämpning
av de lägre tullsatser som nyss angivits:

debiterad tull år 1952 ............................ 5 785 000 kronor

beräknad tull med tillämpning av:

tullsatserna i alternativ I .......................... 2 829 000 kronor

tullsatserna i alternativ II ........................ 2 092 000 kronor.

Generaltullstyrelsen har vidare berört frågan om eventuell restitution av
redan erlagd tillverkningsskatt. I detta hänseende anför styrelsen.

Vid prövning av frågan angående berörda tullnedsättning bör övervägas,
huruvida några övergångsbestämmelser kunna vara erforderliga till förebyggande
av förlust för aktiebolaget Vin- & spritcentralen och måhända även
för utminuteringsbolagen vid försäljning av redan importerade spritdrycker,
för vilka tull erlagts enligt nu gällande tullsatser. De spritdrycker, som
importeras, uppläggas emellertid i regel å tullnederlag, och för gods, som
anmäles till uttagning från tullnederlag, utgå tull och andra införselavgifter
enligt de taxor, som gälla vid tiden för anmälningen av godset till förtullning
från tullnederlag. Monopolbolaget kommer uppenbarligen att erhålla
kännedom om den tullnedsättning, varom nu är fråga, i god tid före nedsättningens
ikraftträdande och blir därigenom satt i tillfälle att, åtminstone
i viss utsträckning, anpassa uttagen från tullnederlag under hänsynstagande
till den kommande tulländringen. Dock lär icke kunna undvikas att vissa
partier importerade spritdrycker, vilka belagts med tull enligt de högre
tullsatserna, komma att finnas på lager hos aktiebolaget Vin- & spritcentralen
och även hos utminuteringsbolagen vid tidpunkten för de nedsatta
tullarnas ikraftträdande. Huruvida dessa lager kunna beräknas vara av
sådan storleksordning, att skillnaden mellan den tull som erlagts för varorna
och den tull som skulle utgå med tillämpning av de nya tullsatserna bör
tillmätas betydelse, har styrelsen icke möjlighet att bedöma.

I flertalet yttranden har den föreslagna omläggningen av omsättningsskatten
beträffande spritdrycker i princip accepterats.

Sveriges hotell- och restaurantförbund uttalar, att den föreslagna ändringen
för omsättningsskattens beräkning för spritdrycker syntes förbundet
kunna leda till det åsyftade resultatet, nämligen att främja övergången från
ett alkoholstarkare brännvin till ett alkoholsvagare. Då prisklyftan mellan
dyrare och billigare varuslag samtidigt minskades komme detta sannolikt
även att medföra en övergång från det alkoholstarkare brännvinet till övriga
spritdrycker, vilket ur nykterhetssynpunkt måste betraktas såsom tillfredsställande.

I vissa yttranden har emellertid framlagts förslag om annan gradering av
den fasta avgiften.

Kontrollstyrelsen förordar sålunda dels en ytterligare differentiering av
de fasta avgifterna och dels att gränsen för den fasta avgiften om 8 kronor
sättes vid 40 procents alkoholhalt. Styrelsen anför i denna fråga.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 28.

I och med att den fasta avgiften i omsättningsskatten å spritdrycker
upprepade gånger höjts utan hänsyn till alkoholhalten i de olika dryckerna,
har ojämnheten i skattebelastningen å olika varor blivit alltmera framträdande.
När den starkare beskattningen av spritdrycker i jämförelse med
andra alkoholdrycker motiverats just med dessa dryckers höga alkoholhalt,
synes det emellertid i hög grad påkallat att vid beskattningens utformning
beakta de mycket stora differenser i fråga om alkoholhalt, som föreligga
mellan olika grupper och märken av spritdrycker. Som exempel kan här
nämnas att utminuteringspriset på 46-procentigt okryddat brännvin för
närvarande endast är 5,2 procent högre än för okryddat brännvin med 40
procents alkoholhalt, trots den 15 procent högre alkoholhalten.

Enligt utredningsmannens förslag skulle skatten å det alkoholstarkare
brännvinet höjas med 1,76 kronor. Sänkningen av den fasta avgiften från 7
till 6 kronor per liter, när alkoholhalten underskrider 35 volymprocent,
skulle göra punsch och vissa alkoholsvagare likörer billigare. Utminuteringspriset
på punsch skulle sänkas ytterligare om de jämförelsevis höga
lullsatserna för rom och arrak i enlighet med utredningsmannens förslag
nedsattes till vad som gäller för övriga spritdrycker, d. v. s. från 250 till 100
kronor för 100 liter. Skillnaden i alkoholhalt skulle genom dessa åtgärder
komma att i högre grad påverka utminuteringspriset.

Att gränsen för den högsta avgiften om 8 kronor satts vid 43 volymprocent
har motiverats med att man med en lägre gräns skulle mera avsevärt
rubba de nuvarande prisrelationerna. Bland annat innehåller flertalet konjaks-
och whiskymärken mellan 42 och 43 procent alkohol. Om man håller
sig till det egentliga brännvinet, som dock svarar för den ojämförligt större
delen av konsumtionen, synes dock 40 procent vara en mer naturlig gräns.

Med hänsyn till att det för starkviner, vilka i regel innehålla 18 till 20
volymprocent alkohol, föreslagits en fast avgift av endast 2,so kronor per
liter och då alkoholhalten i punsch och vissa likörer icke uppgår till mer än
omkring 25 volymprocent, synes man för sådana spritdrycker kunna nöja
sig med en lägre avgift än den föreslagna, särskilt som den procentuella
skatten för alla spritdrycker föreslagits skola utgå med 40 procent mot 20
procent för starkviner.

Styrelsen finner det därför sannolikt att man skulle nå en större effekt
ur nykterlietssynpunkt dels genom en ytterligare differentiering av de fasta
avgifterna och dels genom att sätta gränsen för den fasta avgiften om 8 kronor
vid 40 procents alkoholhalt. I enlighet härmed får styrelsen förorda följande
skala för de fasta avgifterna:

Alkoholhalt i Fast avgift för

volymprocent liter

Högst 30.................................. 5 kronor

Mer än 30 men högst 35 .................. 6 »

» » 35 » » 40 .................. 7 »

Över 40 .................................. 8 »

Kontrollstyrelsen påpekar i detta sammanhang, att någon särskild skattesats
för 95-procentigt brännvin icke föreslagits av utredningsmannen. Enligt
styrelsens mening borde för detta brännvin utgå skatt med dels 18 kronor
per liter i fast avgift och dels 40 procent av utminuteringspriset.

Jämväl systembolagens förtroendenämnd ifrågasätter en något längre
gående differentiering av den fasta avgiften. Enligt nämndens uppfattning
förtjänade i främsta rummet övervägas möjligheten att införa en särskild

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

skattesats för drycker med låg alkoholhalt intill en övre gräns av förslagsvis
32 %; den fasta avgiften skulle i denna grupp kunna sättas till 5 kr. per
liter. Vidare syntes det böra undersökas, huruvida icke den fasta avgiften
i högsta giuppen, omfattande drycker med alkoholhalt från och med 43 volymprocent,
kunde höjas något, förslagsvis till 8 kronor 50 öre. Gränsen mellan
de olika grupperna skulle i överensstämmelse härmed kunna dragas på
följande sätt:

under 32 volymprocent.................. 5 kr.;

fr. o. m. 32 till 38 volymprocent............ 6 » ;

fr. o. m. 38 » 43 » 7 » : samt

fr. o. m. 43 volymprocent.................. 8 » 50 öre.

Därest någon utökning av antalet skattegrupper i förslaget icke ansågs
böra genomföras, ville förtroendenämnden ifrågasätta, huruvida icke ovannämnda
syfte i allt fall kunde tillgodoses genom att öka spännvidden mellan
de föreslagna skattegrupperna på sådant sätt, att skillnaden mellan den
fasta avgiften av 7 kronor i mellangruppen och avgiften i högsta respektive
lägsta gruppen bestämdes till förslagsvis 1 krona 50 öre.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag anför.

Beträffande omsättningsskatten på spritdrycker föreslår utredningsmannen
en gradering av den fasta avgiften, vilket bl. a. angives skapa förutsättningar
för tillverkning och saluförande av ett alkoholsvagt brännvin.
I sitt yttrande över 1944 års nykterhetskommittés betänkande förordar bolaget,
att alkoholhalten i renat brännvin (och motsvarande cellulosabrännvin)
skall sänkas från 40 till förslagsvis 35 volymprocent och alkoholhalten
i övrigt svenskt brännvin till förslagsvis 40 volymprocent. I överensstämmelse
med det syfte, som ligger till grund för detta förslag, tillstyrker bolaget
att en gradering av den fasta avgiften i omsättningsskatten genomföres.
Om konsumtionen skall kunna ledas över till det svagare brännvinet,
är det emellertid av betydelse, att prisskillnaden icke blir för ringa.
Bolaget anser sig därför böra föreslå, att den fasta avgiften för ett sådant
alkoholsvagt brännvin ytterligare sänkes.

Beträffande förslaget att beräkna den procentuella delen
av skatten på u t minuter ingsp riset i stället för på
partipriset framhåller kontrollstgrelsen, att denna omläggning syntes
vara en naturlig konsekvens av den övergång till s. k. bruttodebitering, som
på kontrollstyrelsens initiativ genomfördes från och med år 1952 och som
bestod däri, att samtliga rusdrycker av spritcentralen fakturerades till utminuteringspriser,
å vilka systembolagen åtnjöt av kontrollstyrelsen fastställd
procentuell handelsmarginal.

Sveriges bränneriidkareförening har framfört vissa speciella synpunkter
på frågan om prisdifferentieringen.

Utredningen framhåller att beskattningen per cl ren alkohol i våra vanligaste
brännvinssorter varierar högst avsevärt. Det framlagda förslaget
kommer emellertid icke att helt undanröja ojämnheterna i beskattningen
per cl alkohol. Detta gäller särskilt brännvinssorterna med en alkohol 4

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 saml. Nr 28.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

styrka mellan 43 och 46 volymprocent. Med den av utredningsmannen avgivna
beräkningsgrunden kommer sålunda priset per cl alkohol att utgöra

för Absolut Renat brännvin.................. 33,1 öre

för Kronbrännvin .......................... 33,2 »

och för Skåne Akvavit ...................... 34,3 »

Dessa omständigheter böra enligt vår mening föranleda till att den i betänkandet
föreslagna prisdifferentieringen icke må genomföras utan vederbörlig
korrigering.

Enligt nu gällande prisbestämmelser betinga likvärdiga brännvinssorter,
oavsett vilken råvara som kommit till användning, enahanda pris. Tillverkarna
av sprit ur cellulosasocker ha emellertid tid efter annan framfört yrkanden
om sådan ändring i nu bestående ordning såvitt rörer förtäringsspriten,
att prisdifferensen mellan de båda olika råvarorna — potatissprit
resp. sprit framställd ur cellulosasocker — skulle få »slå igenom» i konsumentpriset.
Detta förslag biträddes på sin tid av 1946 års spritutredning.
Vi ha emellertid städse bestritt bifall till sådan ordning, bland annat av det
skäl att i sådant fall prisdifferensen enligt det nu rådande skattesystemet
skulle komma att utökas med skattebeloppet. Den nu framlagda promemorian
bibehåller den hittillsvarande ordningen med en större prisdifferentiering
mellan de olika råspritsorterna än vad som svarar mot skillnaden i råvarukostnaden.
Utredningens förslag till beskattning medför att vid ett partipris
av 1: 26 kronor per liter för jordbruks- och 0: 74 kronor per liter för
cellulosasockersprit, prisdifferensen mellan exempelvis »absolut rent brännvin»
och »okryddat taffelbrännvin» skulle komma att utgöra 0:98 kronor
per liter, medan skillnaden i råvarukostnaden i själva verket endast utgör
52 öre. I procent räknat utgör denna differens 88,5 % eller nära dubbla
skillnaden i råvarukostnaden. Detta är uppenbart obilligt.

Då skattebestämmelserna såvitt rörer brännvin enligt denna utredning
föreslås skola ändras, vilja vi med hänvisning till vad ovan anförts hemställa,
att vid de nya bestämmelsernas utformning, dessa måtte så avfattas
att endast skillnaden i råvarukostnad måtte få slå igenom i utminuteringspriset.

Förslaget att låta utskänkningsskatten å spritdrycker
utgå med 35 % å utminuteringspriset har tillstyrkts av kontrollstijrelsen
och systembolagens förtroendenämnd.

Kontrollstyrelsen anför.

Utredningsmannen föreslår genomgripande ändringar i fråga om utskänkningsskatterna
å spritdrycker och vin. Införandet av en procentuell utskänknings
skatt å spritdrycker i stället för de nuvarande grundbeloppen
(4 kronor per liter renat brännvin av högst 40 procents alkoholhalt, 6 kronor
per liter annat egentligt brännvin och 8 kronor per liter av andra spritdrycker)
innebär en avsevärd skatteskärpning i fråga om de dyrare varuslagen
men i gengäld viss skattesänkning för bland annat eau-de-vie.

Kontrollstyrelsen, som i sill yttrande över nykterhetskommitténs betänkande
erinrat om att alkoholbeskattningen såväl som andra indirekta skatter
till en del ersätter behovet av direkta progressiva skatter, tillstyrker
denna omläggning. I den män en proportionell alkoholbeskattning icke kan
genomföras, synes det vara riktigt att beskattningen för de olika dryckerna
i större utsträckning än för närvarande anpassas till utminuteringspriserna
och icke som nu är fallet utformas relativt oberoende av dryckernas
pris.

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag och Sveidges hotell- och restaurantförbund
har avstyrkt förslaget i denna del.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag yttrar.

Vid sidan av de fiskaliska skälen torde ett bidragande motiv till utskänkningsskatternas
införande och senare skärpning hava varit att de ansetts
medverka till en viss balans mellan utminuterings- och utskänkningskonsumtionen.
Därest restriktionerna för utminuteringen slopas, föreligger icke
vidare något behov att bibehålla utskänkningsskatterna av denna anledning.
Den förhoppning om nykterhetsfrämjande effekt av utskänkningsskatterna,
som man ursprungligen torde ha hyst, synes icke heller ha infriats i erforderlig
utsträckning.---

Det är ett känt förhållande att för närvarande en onödig och osund konkurrens
förekommer mellan innehavare av utskänkningsrättigheter och
vissa andra restauratörer. Ett flertal s. k. fria festvåningar driver en mer
eller mindre okontrollerad verksamhet, vars konkurrensförmåga uteslutande
bygger på att där förekommande spritdrycker och viner inköpts till utrninuteringspriser
och sålunda icke är betingad av att dessa företag skulle kunna
konkurrera med kvalitet och pris på själva måltiderna. Så länge möjligheten
att på sådana ställen äga tillgång till spritdrycker är beroende på i
vilken omfattning motbokssprit kan anskaffas, har verksamheten varit i
viss mån begränsad. Om däremot utminuteringsrestriktionerna hävas och
en betydande prisklyfta mellan utminutering och utskänkning kvarstår,
kan det befaras, att verksamhet av denna art väsentligt utvidgas. Det kan
icke vara något samhällets intresse att underlätta tillkomsten av sådana
företag, vilkas existens bygger på skillnaden mellan utskänknings- och utminuteringspriserna.

Ytterligare en betänklig konsekvens av ifrågavarande prisdifferens bör
framhållas. Med den praktiskt taget obegränsade tillgång till rusdrycker,
som kommer att föreligga om utminuteringsspärren borttages, kan det bli
en stark frestelse för mindre nogräknade restauratörer att använda i utminuteringen
inköpta rusdrycker för utskänkningsrörelsen. Det torde vara
en mycket svårbemästrad kontrolluppgift att komma till rätta med sådana
företeelser.

Den nu nämnda prisklyftan mellan utminutering och utskänkning uppgår
för spritdrycker till i genomsnitt omkring 85 % och är sålunda av betydande
storleksordning. Som jämförelse kan nämnas att i Norge motsvarande
prisdifferens stannar vid omkring 44 %.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, anser bolaget sig böra föreslå,
att utskänkningsskatterna på spritdrycker och vin avvecklas, därest utminuteringsrestriktionerna
komma att slopas. Även om dessa restriktioner i
huvudsak kvarstå, föreligga ovan angivna skäl för avveckling av utskänkningsskatterna,
ehuru de till vissa delar icke framstå med samma styrka.
Det är dock även i denna situation angeläget att prisklyftan mellan utminutering
och utskänkning reduceras. Bolaget vill därför föreslå, att i
sist angivna fall utskänkningsskatten på spritdrycker uttages efter betydligt
lägre procentsats än av utredningsmannen ifrågasatts.

De utskänkningsvis försålda rusdryckerna utgöra en jämförelsevis ringa del
av den totala försäljningen. Det skattebortfall, som skulle bli en följd av
utskänkningsskatternas avveckling eller reducering, kan följaktligen kompenseras
genom en ganska ringa höjning av omsättningsskatterna.

Sveriges hotell- och restaurantförbund finner de av utredningsmannen
anförda motiven för ändring av utskänkningsskattens beräkning från fasta

Kungi. Maj.ts proposition nr 28.

krontal till en procentuell skatt icke övertygande. Förslaget komme bl. a.
att medföra en förändring i relationstalen dels mellan billigare och dyrare
varuslag och dels mellan utminuterings- och utskänkningspriser. Då det gällde
utminuteringen medförde förslaget en minskad prisspänning mellan de
olika varuslagen, medan prisspänningen inom utskänkningen ökades, ehuru
denna redan med nu existerande priser vore större än inom utminuteringen.
Den föreslagna omläggningen av utslcänkningsskatten medförde vidare, att
klyftan mellan utskänkningspriser och utminuteringspriser för de billigare
varuslagen minskades medan denna ökades för de dyrare varuslagen. Detta
finge till följd, att de fördelar, som inom utminuteringen vunnits genom
skattedifferentieringen efter alkoholhalt till viss del eliminerades då det
gällde utskänkningen. En annan olägenhet, som medföljde en på utminuteringspriset
beräknad procentuell utskänkningsskatt vore, att såväl skatt
som utskänkningspriser måste ändras vid varje förändring i utminuteringspriset,
antingen detta förorsakades av ändringar i partipriset, i omsättningsskatten
eller i systembolagens handelsmarginal. Förbundet ville för sin del
föreslå, att utskänkningsskatten helt slopades. Den prishöjning, som
skulle erfordras för alla spritdrycker i syfte att kompensera ett bortfall
av utskänkningsskatten, beräknades av förbundet till 90 öre per liter.
Det syntes förbundet lämpligt, att man nu i samband med den allmänna
skatteavvägningen genomförde detta förslag. Därest utskänkningsskatten
icke nu ansåges kunna slopas ville förbundet likväl föreslå, att utskänkningsskatten
även fortsättningsvis utgick med fasta krontal, måhända modifierade
med hänsyn till alkoholdryckernas olika alkoholhalt.

Kontrollstyrelsen har i detta sammanhang berört frågan om kontro 1-len över redovisningen av utskänkningsskatten.

För närvarande är restauratör skyldig inköpa alla för rörelsen erforderliga
rusdrycker hos vederbörande systembolag, varvid utskänkningsskatt
erlägges samtidigt med inköpen. Därvid bestämmes för varje vara ett utskänkningspris,
bestående av dels grundpris och dels handelsmarginal för
utskänkningen. Grundpriset utgör summan av varans partipris och å varan
belöpande omsättnings- och utskänkningsskatt. Handelsmarginalen utgår
enligt av kontrollstyrelsen fastställda grunder. Vid inköp av spritdrycker
och starkvin inom vinstkvantiteten erlägger enskild restauratör grundpriset,
varjämte han är skyldig att inbetala 25 procent av handelsmarginalen
till systembolaget. Vid inköp utom vinstkvantiteten erlägger enskild restauratör
utskänkningspriset med avdrag endast för 2 procents spillmånsersättning.
Allmänt restaurangbolag erlägger för samtliga spritdrycker och starkviner
utskänkningspris med avdrag endast för 1 procents spillmånsersättning
och åtnjuter dessutom, i stället för handelsmarginal på en bestämd
vinstkvantitet, årlig kostnadsersättning för utskänkning av spritdrycker och
starkviner med vissa belopp, som i enlighet med vinstkvantiteterna är föremål
för successiv nedskrivning.

Denna anordning möjliggör under rådande restriktionssystem en tillfredsställande
kontroll av uppbörden av utskänkningsskatten. Ett eventuellt genomförande
av nykterhetskommitténs förslag om upphävandet av inköpsrestriktionerna
vid utminuteringen av spritdrycker medför emellertid viss

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

risk för utskänkning av utminuterad sprit. Denna risk skulle givetvis komma
att öka ytterligare om utskänkningsskatten å vissa spritdrycker höjdes.
Det torde då böra övervägas att anordna kontrollen över utskänkningsskatten
på samma sätt som varuskattekontrollen. En sådan kontroll skulle kunna
bedrivas på följande sätt.

Restauratörerna får inköpa rusdrycker till utminuteringspris och ålägges
att månadsvis deklarera under föregående månad inköpta eller försålda
kvantiteter. Deklarationen bör kunna avgivas 15 dagar efter månadens utgång,
och samtidigt härmed bör utskänkningsskatten på inköpta eller försålda
kvantiteter erläggas till kontrollstyrelsen genom insättning på postgiro.
Vid en sådan omläggning uppkommer dock frågan om inarbetande i
utskänkningsskatten av systembolagens vinstandelar av handelsmarginalen
å utskänkningen. Förslag härom synes böra utarbetas av utredningen rörande
verkningarna på restaurangnäringen av utskänkningsvinstens avveckling
m. in.

Förslaget att omsättningsskatten å vin skall utgå dels med
en procentuell skatt och dels med en fast avgift har beträffande starkviner
endast berörts i de yttranden, som avgivits av kontrollstyrelsen,
Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Sveriges hotell- och restaurantförbund
samt Sveriges blåbandsförening. De förstnämnda remissinstanserna
har därvid tillstyrkt en sådan utformning av beskattningen, medan blåbandsföreningen
framfört vissa erinringar.

Kontrollstyrelsen yttrar.

Den föreslagna fasta avgiften och procentskatten å starkviner kommer att
medföra en bättre avvägning av denna skatt. Då prissänkningar å de billigaste
varuslagen skulle inträda kan emellertid försäljningen av billiga starkviner
komma att öka. Detta synes dock ej behöva ge anledning till oro.
Försäljningsutvecklingen för enstaka varuslag måste ses mot bakgrunden
av hur den totala försäljningen av alkoholhaltiga drycker utvecklar sig. Då
den avvägning av alkoholbeskattningen som avsetts syftar till en allmän
förskjutning av efterfrågan från starkare till svagare drycker, blir det väsentliga
i sammanhanget hur försäljningen av spritdrycker och speciellt
brännvin utvecklar sig. Redan genom det av utredningsmannen framlagda
förslaget torde viss förskjutning från brännvin till starkvin kunna ernås.
En betydligt starkare effekt i detta hänseende kan dock förväntas av en sådan
skattehöjning å spritdrycker, som föreslagits av 1952 års kommitté för
indirekta skatter.

Sveriges blåbandsf örening betonar, att även å vinet borde en skattehöjning
ha skett, om än kanske inte så hög som på spritdryckerna; i varje fall
ingen sänkning. En breddning av vinkonsumtionen ansåge föreningen på
intet sätt eftersträvansvärd. Det rituella högtidsdrickandet, i första hand
knutet vid vinet, hade sitt dryga ansvar både direkt och indirekt för den
allmänna alkoholkonsumtionens förankring hos vårt folk och borde icke
uppmuntras.

I vad förslaget avser lätta viner har detsamma lämnats utan erinran
av systembolagens förtroendenämnd, Sveriges centrala restaurangaktiebolag
och Sveriges hotell- och restaurantförbund men avstyrkts av kontrollstyrelsen,
socialstyrelsen och aktiebolaget Vin- & spritcentralen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

Systembolagens förtroendenämnd framhåller, att med det av utredningsmannen
skisserade förslaget en viss fördyring komme att inträda i fråga om
de allra billigaste lättvinerna och att detta kunde vara ägnat att motverka
önskemålet om övergång till drycker med lägre alkoholhalt. Med hänsyn till
dels de fördelar, som det föreslagna skattesystemet komme att medföra i
tekniskt hänseende och dels det förhållandet, att prisnivån för ifrågavarande
viner i allt fall vore låg i förhållande till priserna på motsvarande viner
i grannländerna, ansåge sig förtroendenämnden likväl icke böra göra någon
erinran mot förslaget i denna del.

Kontrollstyrelsen föreslår att omsättningsskatten å dessa viner liksom
hittills skall utgå som en rent procentuell skatt. Styrelsen har för detta förslag
lämnat följande motivering.

Utredningsmannens förslag att omsättningsskatten å lätta viner skall
beräknas med dels en fast avgift av 1 krona för liter och dels 20 procent å
utminuteringspriset synes ha tillkommit för att ernå likformighet gentemot
motsvarande skatt å starkvin. Ett genomförande av detta förslag skulle
emellertid komma att medföra vissa prisstegringar å de billigaste lättvinerna
och därigenom motverka den önskade förskjutningen från starkare
till svagare drycker, samtidigt som det skulle medföra en sänkning av priserna
på dyrare lättviner. Det framhålles visserligen i utredningen, att priserna
å de billigaste svaga vinerna numera kommit att bli väl låga, samtidigt
som efterfrågan ökat mycket starkt. Skall någon mera avsevärd nedpressning
av spritdryckskonsumtionen kunna ernås, är det dock enligt styrelsens
mening lämpligast att åtminstone tills vidare låta de nuvarande priserna å
lätta viner bli bestående.

Man bör därför enligt kontrollstyrelsens mening icke införa någon fast
avgift per liter å dessa viner utan låta omsättningsskatten som hittills utgå
som en rent procentuell skatt, vilken dock i enlighet med förslaget beräknas
å utminuteringspriset i stället för som för närvarande ä partipriset.
Som redovisas i utredningen, motsvarar nuvarande omsättningsskatt å lätta
viner 32,6 procent å utminuteringspriset. Med en till 33 procent avrundad
skattesats torde alltså de nuvarande priserna kunna bibehållas i stort sett
oförändrade.

Det må här anmärkas att ojämna öresbelopp eller procenttal för de olika
skattesatserna icke behöver medföra några olägenheter ur räkenskaps- eller
prissynpunkter. Efter den ovannämnda omläggningen av faktureringen till
systembolagen behöver nämligen skatten icke som tidigare framräknas för
varje leverans utan endast i samband med prisets fastställande. Skulle
nämnda skattesats för lätta viner det oaktat höjas till jämnt 35 procent,
medför detta vid oförändrat partipris en höjning av utminuteringspriset för
en helbutelj av det billigaste svagvinet med endast 12 öre mot 52 öre enligt
utredningsmannens förslag.

Socialstyrelsen betonar, att det vore synnerligen otillfredsställande, om
beskattningen av de lätta vinerna, vilka i vårt land icke utgjorde någon
fara för folknykterheten, skulle höjas. Detta stode i bestämd strid mot önskemålet
att genom beskattningens avvägning främja en övergång av konsumtionen
från spritdrycker till lätta viner. Förslaget i denna del borde
därför enligt socialstyrelsens mening icke godtagas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Aktiebolaget Vin- & spritcentralen har ifrågasatt, huruvida icke en sådan
kombination av grundavgift och procentavgift kunde göras, att förskjutningar
i priserna till nackdel för de billigare svagvinerna kunde undvikas.

Förslaget att slopa grundavgiften å inhemskt vin har tillstyrkts
av kontrollstyrelsen, Sveriges centrala restaurangaktiebolag och Sveriges
hotell- och restaurantförbund.

Generaltullstyrelsen har i sitt yttrande erinrat om att tullsatserna för
ett flertal olika slag av vin vore bundna i GATT. Om grundavgiften för det
inom Sverige producerade vinet borttoges, kunde till GATT anslutna vinproducerande
länder med visst fog göra gällande, att värdet av de från
svensk sida medgivna tullkoncessionerna på området reducerats. I betraktande
härav och då några mera tungt vägande skäl för grundavgiftens borttagande
icke anförts, ville styrelsen för sin del icke förorda denna ändring.

Förslaget att bestämma utskänkningsskatten å starkvin
till 30 procent och att slopa utskänkningsskatten å lättviner
har tillstyrkts av kontrollstyrelsen och systembolagens förtroendenämnd.
Sveriges centrala restaurangaktiebolag och Sveriges hotell- och restaurantförbund
har förordat att jämväl utskänkningsskatten å starkvin borttages.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag hänvisar till vad bolaget anfört
beträffande utskänkningsskatten å spritdrycker. Då utredningsmannen i
syfte att främja konsumtionens inriktning föreslagit att utskänkningsskatten
på lätta viner skulle slopas, delade bolaget helt hans uppfattning. Beträffande
starkvinerna hade utredningsmannen föreslagit en omläggning, som
skulle innebära någon minskning av skatten. Bolaget ansåge emellertid att
även denna skatt borde kunna avvecklas. Detta skulle säkerligen ha en
icke ringa betydelse som åtgärd att stimulera konsumtionen av vin i stället
för spritdrycker. Ur fiskaliska synpunkter spelade denna skatt en helt
underordnad roll.

Sveriges hotell- och restaurantförbund yttrar.

I likhet med vad förbundet föreslagit beträffande utskänkningsskatten för
spritdrycker föreslår förbundet även att utskänkningsskatten på starkviner
slopas. Förbundet delar överdirektör Almgrens uppfattning, att utskänkningsskattens
slopande för lätta viner sannolikt kommer att medföra en
övergång från spritdrycker till viner. I varje fall visar ett närmare studium
av omsättningsutvecklingen för viner, då det gäller utskänkningen, att varje
skattehöjning medfört en nedgång i konsumtionen.

Förslaget att kontroll styre Isen skall bestämma ut»
skänkningspriserna på vin har berörts av några remissinstanser.
Sålunda har systembolagens förtroendenämnd understrukit angelägenheten
av att den nuvarande friheten för restauratörerna att själva bestämma utskänkningspriserna
på vin upphävdes och att desamma i stället fastställdes
av kontrollstyrelsen efter enhetliga grunder. Förtroendenämnden ansåge sig
kunna uttala, att de av utredningsmannen anförda kraftiga variationerna i
priserna på samma vinmärke å olika restauranger blivit särskilt accentuerade

Knngl. Maj:ts proposition nr 28.

under de senaste fem åren. De exempel på dessa variationer, som utredningsmannen
anfört, vore ingalunda några ytterlighetsfall. Exempel på ännu
större variationer i priserna på samma varumärke på olika restauranger
kunde anföras. Skulle man inom utskänkningen över huvud taget få till
stånd en övergång av konsumtionen från alkoholstarkare till alkoholsvagare
drycker vore det oeftergivligt att även i fråga om viner genomföra en mera
enhetlig prissättning.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag yttrar.

I samband med lättnaderna i fråga om utskänkningsskatten å vin bör enligt
förslaget restauratörernas frihet att själva bestämma utskänkningspriserna
på vin upphävas och dessa priser på samma sätt som utskänkningspriserna
på spritdrycker fastställas av kontrollstyrelsen efter enhetliga
grunder. Utskänkningspriserna på spritdrycker fastställas emellertid efter
två olika principer. För en grupp spritdrycker (egentligt brännvin med ett
partipris ej överstigande 3 kronor för liter, enklare slag av eau de vie, som
förskurits och tappats inom riket, samt punsch) fastställes priset i varje
särskilt fall av kontroll styrelsen, under det att priset för övriga spritdrycker
skall utgå efter vissa generella regler, vilka innebära att i det särskilda fallet
ett maximum fastställes, som sålunda icke får överskridas men väl underskridas
av restauratören. Utredningsmannen torde avse att sistnämnda princip
bör gälla i fråga om prissättningen å viner. Förutom detta påpekande
i klarhetens intresse önskar bolaget i detta sammanhang framhålla, att om
prissättning å viner kommer att ske i enlighet med utredningsmannens förslag,
»taket» för prissättningen bör i varje särskilt fall bestämmas så att
det lämnar erforderligt utrymme för priskonkurrens under det angivna »taket».
Bolaget anser emellertid att ändring av principerna för prissättningen
å viner över huvud icke bör upptagas till prövning förrän förslag i denna
fråga framlagts av 1953 års utskänkningsvinstkommitté, inom vars uppdrag
faller att utreda såväl prissättningen å viner som andra därmed sammanhängande
spörsmål.

Jämväl Sveriges hotell- och restaurantförbund anser, att en ändring av
prissättningsreglerna icke borde ske förrän berörda kommitté utrett frågan.
Förbundet uttalar, att frågan hade stor ekonomisk betydelse för restaurangnäringen
och därför även av detta skäl måste lösas i samband med ersättningsfrågan.
Förslaget innebure dessutom en genomgående förändring i de
grunder, på vilka 1937 års beslut om vinstkvantitetsnedskrivningen byggde.
Systembolagen hade ju dessutom, då varje restauratör vore skyldig att till
systembolag meddela av honom tillämpade utskänkningspriser, möjlighet
att kontrollera, att skattesänkningen också toge sig uttryck i motsvarande
sänkta priser. Förbundet vore berett att utfästa sig att tillse att varje till
förbundet ansluten medlem verkligen genomförde en mot skattesänkningen
svarande prissänkning av sina vinpriser.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår har utredningsmannen
påpekat att ett borttagande av brännvinstillverkningsskatten nödvändiggör
eu omarbetning av brännvinstillverkningsförordninge
n. Med skrivelse den 3 december 1953 har kontrollstyrelsen, som
erhållit mitt uppdrag att utarbeta erforderliga författningsändringar, över -

Kiingl. Maj:ts proposition nr 28.

lämnat förslag till ny förordning angående tillverkning av brännvin ävensom
förslag till därav påkallade övriga författningsändringar. I skrivelsen anföres
bland annat följande.

Kontrollstyrelsen vill till en början erinra om att förordningen den It juni
1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin tillkom
för att ersätta 1907 års brännvinstillverkningsförordning och 1920 års förordning
angående försäljning av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut
vid sulfitcellulosatillverkning. Förordningens bestämmelser rörande
brännvinstillverkningen torde väsentligen ha hämtats från den äldre brännvinstillverkningsförordningen
och ordningsstadgan för brännvinsbrännerierna
i riket, som helt byggde på förhållandena vid lantbruksbrännerierna. På
grund av sulfitbränneriernas utveckling efter år 1926 och för att kunna genomföra
olika åtgärder för att rationalisera kontrollverksamheten har brännvinstillverkningsförordningen
måst ändras vid flera olika tillfällen, senast år
1951. Åtskilliga bestämmelser har därför numera annan lydelse än vid förordningens
tillkomst. Härigenom har emellertid en del föreskrifter, som helt
saknat aktualitet, men som icke varit hindrande för de genomförda reformerna,
kommit att kvarstå oförändrade. Med hänsyn härtill och då utredningsmannen
även förordat att förordningen omarbetas på en del punkter,
som icke är betingade av brännvinstillverkningsskattens avveckling, har styrelsen
i det framlagda förslaget omarbetat förordningen såväl sakligt som
formellt. Vid uppläggningen av förslaget har styrelsen närmast tagit förordningen
den 25 december 1939 (nr 887 ) angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker som förebild. De förändringar, som är av mindre betydelse
ur saklig synpunkt eller av närmast formell karaktär, redovisas i en
till författningsförslaget fogad specialmotivering.

Utredningsmannen har ifrågasatt huruvida icke i samband med utarbetandet
av den nya förordningen i ämnet den i 27 § i nu gällande förordning
fastställda särskilda avgiften av 8 öre pr normalliter, som, i de mycket sällsynta
fall detta inträffar, utgår då majs, utländsk potatis, maniokarot eller
andra väsentligen lika stärkelserika utländska ämnen användes vid tillverkningen,
i stället bör innefattas i bestämmelser, som avser jordbruksregieringen,
eftersom nämnda föreskrift närmast åsyftade beredande av skydd åt
potatisodlingen.

Enligt vad styrelsen inhämtat saknar bestämmelsen om denna särskilda
avgift betydelse som ett skydd för den inhemska potatisodlingen. Med anledning
härav och då kontrollstyrelsen anser, att frågan om särskilt skydd från
utländsk konkurrens för vissa jordbruksprodukter bör avgöras i annan ordning
och icke inrymmas i en författning av detta slag, bär styrelsen låtit
bestämmelsen utgå ur förslaget. Skulle dylikt skydd anses böra beredas jordbrukarna,
kan genom särskilt beslut föreskrifter härom utfärdas med stöd
av 14 § i styrelsens förslag till ny förordning.-----

Utöver vad nu anförts i anslutning till utredningsmannens förslag vill
kontrollstyrelsen erinra om att styrelsen vid upprepade tillfällen i skrivelser
till Kungl. Maj :t bl. a. den 3 november 1947 och den 22 oktober 1949 angående
tillsynen över brännvinstillverkningen vid sulfitbrännerierna föreslagit,
att det i 28 § 1 mom. brännvinstillverkningsförordningen stadgade kontrollkostnadsbidraget
om 5 kronor för dygn och bränneri skulle slopas. Styrelsen
anförde att det av olika skäl vore mest rationellt att bidraget bortföll.
Då kontrollkostnadsbidraget inräknades i spritpriset, beredde sig tillverkarna
ersättning för detsamma hos det statliga partihandelsbolaget, på vilket
denna kostnad sålunda direkt övervältrades. Hela anordningen med kontrollkostnadsbidraget
framstode därför som en onödig omgång, vartill komme att

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

kontrollen över bidragens erläggande och redovisningen av desamma krävde
ett icke oväsentligt arbete inom styrelsen. Kontrollstyrelsen är alltjämt av
samma uppfattning och har därför i författningsförslaget icke medtagit de
nu gällande bestämmelserna rörande skvldighet att erlägga kontrollkostnadsbidrag.

De föreslagna ändringarna i brännvinstillverkningsförordningen påkallar
dels att kungörelsen den 20 juli 1933 (nr 487) angående restitution av tillverkningsskatt
för brännvin och omsättningsskatt för spritdrycker ersättes
med en kungörelse angående restitution av omsättningsskatt å rusdrycker,
dels vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel
med skattefri sprit och i förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående
vissa alkoholhaltiga preparat m. m. I sistnämnda förordningar föreslår styrelsen
för närvarande endast sådana ändringar, som direkt föranledes av
de föreslagna ändringarna i brännvinstillverkningsförordningen. Styrelsen
anser emellertid att förordningarna i samband med genomförandet av ny
rusdryckslagstiftning bör bli föremål för en mer genomgripande översyn än
den som i förevarande sammanhang utförts.

I skrivelsen behandlas jämväl frågan om en revision av gällande ansvarsbestämmelser
för olaga brännvinstillverkning. Såsom av det följande närmare
framgår har jag icke ansett mig böra i nu förevarande sammanhang
framlägga förslag om nya ansvarsbestämmelser. Med hänsyn härtill torde
det icke vara erforderligt att närmare redogöra för kontrollstyrelsens förslag
i denna del.

IV. Förslaget om höjd beskattning av spritdrycker
och tobaksvaror.

1. Förslag avgivet av 1952 års kommitté för indirekta skatter.

Kommittén erinrar till en början att kommittén enligt sina direktiv borde
ta sikte på lämpligheten av att genom ökad indirekt beskattning skapa statsfinansiella
förutsättningar för i första hand en fortsatt social reformverksamhet.
Därvid kunde även utformningen i olika avseenden av redan förefintliga
indirekta skatter granskas av kommittén. Den obligatoriska sjukförsäkringen,
som vore ett led i den sociala reformverksamheten, komme att
medföra kostnadsökningar för statsverket på minst 160 milj. kr. per budgetår.
Statens samlade årliga inkomstbehov skulle sålunda — därest balans
i öviigt skulle råda mellan inkomster och utgifter — enbart genom den
obligatoriska sjukförsäkringens ikraftträdande den 1 januari 1955 öka med
detta belopp.

Under framhållande av att kommitténs slutförslag icke kunde framläggas
i sådan tid, att på denna grundval möjligheterna att redan från budgetåret
1954/55 erhålla ökade statsinkomster genom en utvidgad indirekt beskattning
kunde prövas, hade kommittén undersökt, vilka varor som kunde anses
möjliga att utvälja såsom beskattningsobjekt utan att härigenom slutförslaget
föregreps. Kommittén har därvid ansett att beskattningen av spritoch
tobaksvaror icke hade sådant samband med det slutliga förslaget rörande

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

indirekta skatter, att detta behövde avvaktas innan ställning kunde tagas
till sprit- och tobaksbeskattningen. Förslag till höjning av dessa skatter hade
bl, a. fördenskull ansetts kunna framläggas redan nu. Detta hade jämväl
synts kommittén försvarbart med hänsyn till den sänkning av sprit- och
iobaksbeskattningen, som i förhållande till penningvärdets och inkomsternas
förändring ägt rum från den tidpunkt, då beskattningen senast omprövats.

1 samband med behandlingen av sprit- och tobaksbeskattningen hade kommittén
övervägt frågor, om utformningen av beskattningen på områden, som
stode spritbeskattningen nära, nämligen frågorna om beskattning av maltdrycker
medelst en utskänkningsskatt, höjning av vinbeskattningen och
förändring av relationstalen mellan priserna på utminuterings- och utskänkningssprit.
Nu nämnda spörsmål hade emellertid befunnits vara så nära
förknippade med den fortsatta behandlingen av 1944 års nykterhetskommittés
förslag och de resultat denna behandling kunde leda till, att kommittén
inte ansett sig böra ta närmare ställning härutinnan. Det borde errinras
om, att frågan om ändringar i relationstalen nära sammanhängde
med den under överdirektören Älmebys ordförandeskap arbetande utredningen
rörande verkningarna på restaurangnäringen av utskänkningsvinstens
avveckling. Kommittén hade således icke ansett sig böra ompröva beskattningen
i nu nämnda hänseenden i avbidan på de beslut, vartill den vidare
bearbetningen av nykterhetskommitténs förslag kunde föranleda.

Kommittén redogör därefter för vissa av kommittén verkställda undersökningar
rörande utvecklingen av industriarbetarlönerna och levnadskostnadsindex
under senare år. Sammanfattningsvis framhåller kommittén, att
inkomstökningen för industriarbetare från år 1950 fram till år 1953 före
avdrag av direkta skatter varit ca 44 procent eller, om man under båda åren
avräknade de direkta skatterna, ca 35 procent. Timpenningen för en industriarbetare
hade sålunda ökat från 2:72 kr. 1950 till 3:92 kr. 1952.

Socialstyrelsens levnadskostnadsindexberäkningar (index utan direkta
skatter med 1935 som bas) visade, att nämnda index från december 1950,
då den senaste skattehöjningen på spritdrycker företogs, ökat från 171 till
212 enheter för september 1953, vilket innebure en stegring av levnadskostnaderna
med icke fullt 25 procent.

För att kunna bedöma, hur stort skatteuttag på sprit- och tobaksvaror
som kunde företas, hade kommittén sökt bilda sig en uppfattning om, hur
mycket konsumtionen av dessa varor kunde beräknas pressas tillbaka genom
en viss beskattningsåtgärd. Vid ett sådant bedömande mötte dock stora
svårigheter, bl. a. emedan konjunkturutvecklingen hade visat sig ha ett ej
ringa inflytande på konsumtionen. Kommittén anför vidare.

De skattehöjningar å spritdrycker, som vidtagits 1942, 1943, 1948 och
1950, har icke visat sig påverka förbrukningen i någon större utsträckning.
Konsumtionen av spritdrycker i Sverige har också ansetts vara relativt
okänslig för prishöjningar. Den totala omsättningen av spritdrycker, som
ökat oavbrutet sedan år 1941, minskade under år 1951 jämfört med föregående
år med 1,03 milj. liter eller 2,4 procent. Denna minskning kan förklaras
av skattehöjningen i december 1950. Under år 1952 steg emellertid to -

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

talkonsumtionen av spritdrycker utöver 1950 års nivå med 0,6 milj. liter.
Konjunkturförbättringen och andra faktorer av ekonomisk art torde få
anses ha till stor del utplånat den verkan, som skattehöjningarna utövat på
förbrukningen i minskande riktning.

Under förutsättning att den allmänna pris- och inkomstnivån icke ändras,
torde det, om man utgår från tidigare erfarenheter, kunna antagas, att priselasticiteten
vid en höjning av priset på spritdrycker med 3—4 kronor för
liter på en gång kan beräknas till —0,3 eller —0,4. Utförsäljningspriset på
spritdrycker har under senare år icke stegrats lika mycket som varuprisnivån
i övrigt. Med hänsyn härtill kan — om köpkraften alltjämt är betydande
— reaktionen givetvis antagas bli mindre, än om nämnda utförsäljningspris
redan nu i förhållande till andra varupriser anses relativt högt.

Även i fråga om tobaksvaror måste varje försök att bedöma allmänhetens
reaktion mot en skattehöjning möta stora svårigheter. Den tendens till konsumtionsminskning
i avseende å cigarrer, cigarrcigarretter, rök- och tuggtobak
samt snus, som kan utläsas av den i det föregående återgivna sammanställningen,
ävensom den höga nivå tobaksbeskattningen redan nått i Sverige,
gör att efterfrågan å nämnda varuslag måste anses särskilt känslig.
Erfarenheter från andra länder med lägre beskattning av tobaken ger tydligt
vid handen, att då en stark skatteökning föranledde en prisfördyring
av tobaksvarorna, allmänheten reagerade genom att minska sin konsumtion
eller genom att övergå till konsumtion av billigare varor.

Kommittén har uppmärksammat den vikande omsättningen av andra tobaksvaror
än cigarretter, framför allt cigarrer och cigarrcigaretter. Del
kan därför antagas, att dessa varor är särskilt priskänsliga. Med hänsyn
härtill och vad tidigare anförts har kommittén ansett det motiverat, att cigarrer,
cigarrcigarretter, rök- och tuggtobak samt snus undantages från
skatteförhöjning. I fråga om cigarretter har kommittén dock funnit, att förbrukningens
storlek får anses tyda på en viss skattekraft, varför eu begränsad
skattehöjning härå bör vara möjlig. De nuvarande skattesatserna
å övriga tobaksvaror skulle däremot lämnas orubbade.

Storleksordningen av den prisclasticitet, som kan ifrågakomma vid eu
skattehöjning på cigarretter, kan beräknas endast med stor osäkerhet. Kommittén
bedömer emellertid läget så, att en med hänsyn till löne- och levnadskostnadsutvecklingen
försiktigt hållen prisstegring icke skall komma
att medföra någon nämnvärd nedgång i konsumtionen.

Beträffande skattesatsernas avvägning yttrar kommittén.

Även om det inte kan vara anledning att binda skattesatserna å sprit och
cigarretter vid förändringar i priserna på andra varor eller i löneutvecklingen,
bör likväl en så betydande förändring som inträffat under senare
år enligt kommitténs mening icke lämnas obeaktad. Det synes särskilt omotiverat
att bibehålla det relativt lägre spritpris, som det ändrade penningvärdet
fört med sig, i ett läge, då det är uppenbart, att statens samlade inkomster
måste ökas för att täcka redan beslutade utgifter.

Utvecklingen från den tidpunkt, då den senaste skattehöjningen på spritdrycker
företagits, eller december 1950, har såsom förut visats medfört eu
inkomstökning fram till 1953 på omkring 44 procent eller efter frånräknande
av direkta skatter ca 35 procent. Levnadskostnaderna liar under
samma period höjts med ca 25 procent. Den nu angivna utvecklingen har
synts kommittén motivera en ökning av omsättningsskatten på sprit med
genomsnittligt fyra kronor per liter, utgörande en stegring av priset med
omkring 25 procent. Denna ökning rymmes inom ramen för den utveck -

Kungi. Maj:ts proposition nr 28.

ling, som under senare år ägt rum i fråga om priser och löner, och medför
sålunda icke någon realförhöjning av det år 1950 bestämda priset. Utsträckes
jämförelsen längre bakåt i tiden blir resultatet ett annat. Under
de senare decennierna har sålunda priset på sprit ökat betydligt mera än
levnadskostnaderna. Kommittén har emellertid icke funnit anledning att
utsträcka jämförelserna längre än till den tidpunkt, då beskattningen senast
prövades.

Hänsynen till den inträffade löne- och prisutvecklingen kan i och för
sig motivera en höjning av skatten på tobaksvaror. Kommittén har, såsom
redan nämnts, ansett cigarretter vara den enda tobaksvara, som nu bör
träffas av en skattehöjning. Försiktigheten torde dock bjuda, att en prisförhöjning
på cigarretter om möjligt håller sig inom sådana gränser, att
någon större förskjutning i konsumtionen från dyrare till billigare cigarrettsorter
eller mellan de olika varuslagen inbördes icke föranledes. Kommittén
föreslår därför — om ock med viss tvekan med hänsyn till den
känslighet i efterfrågan, som utmärker tobakskonsumtionen i allmänhet —
en höjning av beskattningen av cigarretter med genomsnittligt ett öre per
styck, vilket motsvarar en höjning med ca 8 procent. Den erforderliga fördelningen
på olika varumärken av den genomsnittliga höjningen torde lämpligen
få göras av tobaksmonopolet. Därest skattehöjningen på cigarretter
genomföres, aktualiseras frågan om russ sänkning av återförsäljarrabatten.

Nämnda skattehöjningar, nämligen genomsnittligt fyra kronor för liter på
spritdrycker och ett öre på cigarretter, har kommittén funnit ge det eftersträvade
tillskottet till statsinkomsterna utan att innebära någon realförhöjning
av de priser, som gällde 1950. Vid sitt ställningstagande till frågan
om en skattehöjning å spritdrycker har kommittén ej funnit anledning att
lägga nykterhetspolitiska synpunkter på sitt förslag. Den föreslagna höjningen
av spritskatten med genomsnittligt fyra kronor för liter och av beskattningen
av cigarretter med genomsnittligt ett öre per styck innebär en
ökning av levnadskostnaderna, som i 1935 års indexserie utan direkta skatter
motsvarar något nrer än en enhet.

Med framhållande av osäkerheten i bedömningarna av den minskning i
försäljningen, som den föreslagna höjningen kunde föranleda, hade kommittén
beräknat in erinkomster na, såvitt avsåge omsättningsskatten,
efter två olika alternativ. Det ena alternativet, som byggde på antagandet
av en priselasticitet lika med —0,3, utgick från att nuvarande siffra för försäljningen
av spritdrycker eller 44,5 milj. liter skulle nedgå till 41,2 milj.
liter. Alternativ nr två antoges ha en priselasticitet av —0,4, varigenom nuvarande
summa för utminuterade spritdrycker skulle nedgå till 40,o milj.
liter. En med fyra kronor för liter genomsnittligt förhöjd omsättningsskatt
hade med dessa utgångspunkter enligt första alternativet beräknats ge en
merinkomst till statsverket av ca 115 milj. kr. och enligt det andra alternativet
av ca 100 milj. kr., allt för år räknat.

Vad utskänkningen beträffade komnie en omsättningsskattehöjning av
fyra kronor för liter att medföra en höjning av utskänkningsprisen med
motsvarande belopp, vilket innebure, att priset för ett glas renat brännvin
om fem centiliter måste höjas med 20 öre. Skulle den nuvarande relationen
mellan utminuterings- och utskänkningspris bibehållas, måste utskänkningspriset
höjas med högre belopp än som svarade mot omsättningsskatten

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

eller med ytterligare ca tre kronor för liter. Denna höjning komnie givetvis
att påverka förbrukningen, eu verkan som torde bli olika för olika varuslag,
mindre för de dyrare och större för de billigare. Om man räknade med en
genomsnittlig minskning i försäljningen utskänkningsvis med 10 procent,
skulle förbrukningen, som 1952 utgjorde ca 5,8 milj. liter, nedgå till ca 5,2
milj. liter. Utskänkningen kunde alltså beräknas komma att ge en merinkomst
av 15 milj. kr. för år.

På cigarretter torde ökningen av statsverkets skatteintäkter vid ett genomförande
av kommitténs förslag, med ledning av förbrukningen under
år 1952 eller 5 121 milj. st., kunna beräknas till inemot 50 milj. kr för år.

Inkomstökningarna för statsverket avsåge såsom påpekats helt år. Med
avseende på budgetåret 1954/55 innebure detta, att storleken av merinkomsterna
bleve beroende på, vid vilken tidpunkt skattehöjningarna sattes
i kraft. Det torde få erinras om, att kostnaderna för den obligatoriska sjukförsäkringen,
som trädde i tillämpning först den 1 januari 1955, fölle på budgetåret
1954/55 endast med halva beloppet. Någon närmare tidpunkt för
förslagets ikraftträdande hade kommittén inte ansett sig böra föreslå, utan
finge detta bli beroende på det rådande budgetläget.

Kommitténs förslag är icke enhälligt. Särskilda yttranden har avgivits av
ledamöterna herrar Hagberg och Kollberg.

Herr Hagberg yttrar bl. a.

Vad angår sjukförsäkringen har jag den uppfattningen att denna icke bör
genomföras förrän det visat sig möjligt att täcka dess på statsverket belöpande
kostnader utan någon höjning av den nuvarande beskattningen. Med
mina utgångspunkter har jag alltså icke anledning att söka finna några nya
skatteobjekt eller att öka redan befintliga skatter för att skaffa de för sjukförsäkringens
genomförande erforderliga inkomsterna. Vad beträffar de av
kommittén förda resonemangen om spritbeskattningens »anpassning» efter
t. ex. den genomsnittliga industriarbetarinkomsten finner jag dessa i vissa
hänseenden av intresse. Såsom jag ser saken, kan emellertid den förskjutning,
som inträffat i fråga om löner och levnadskostnader, icke läggas till
grund för något förslag om skattehöjningar.

Över huvud taget finner jag det — ur kommitténs egna utgångspunkter —
tveksamt, om kommittén bort framlägga ur sammanhanget lösryckta förslag
till skattehöjningar, innan de principiella avvägningar, med vilka kommittén
primärt har att befatta sig, är gjorda. Kommittén är visserligen enligt
sina direktiv »oförhindrad att, om anledning därtill anses föreligga,
även (kursiverat av mig) till bedömande upptaga frågor rörande utformningen
i olika avseenden av redan förefintliga indirekta skatter». Kommitténs
främsta uppgift är emellertid att överväga, »om en ökning av den indirekta
beskattningen över huvud taget bör ske». Finner den detta möjligt
och nödvändigt, har den — fortfarande enligt sina direktiv — »att undersöka
huruvida en eventuellt utvidgad indirekt beskattning bör taga formen
av en mera generell skatt eller om det nuvarande systemet bör utbyggas genom
utsträckning av den indirekta beskattningen till vissa varugrupper,
eventuellt i kombination med (kursiverat av mig) höjning av vissa av de
nuvarande indirekta skatterna». Det synes mig därför, att kommitténs primära
överväganden borde ha rört det sammanlagda skattetryckets rimlighet,
dess rationella fördelning på direkta och indirekta skatter samt de
lämpligaste skatteformerna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 28.

De här redovisade synpunkterna har närmast lett mig till den uppfattningen
att någon höjning av tobaks- och spritskatterna icke nu bort ifrågakomma.
Å andra sidan har jag, då förevarande fråga ändock tagits upp till
speciell behandling av kommittén, ansett mig böra betrakta densamma från
en annan och enligt min uppfattning viktigare utgångspunkt. Det framgår
av en inom kommittén framlagd jämförelse mellan de belopp, som tillföres
staten genom de direkta skatterna, och de som de indirekta skatterna inbringar,
att de förra ökats relativt sett betydligt mera. Medan de direkta
skatterna budgetåret 1937/38 motsvarade föga mer än en tredjedel av totalsumman
skatter och ännu 1949/50 var av ungefär samma storlek som de
indirekta skatterna, uppgår de för närvarande till c:a 60 % av skattesumman.
Det har här skett en enligt min uppfattning icke önskvärd förskjutning.
I sitt år 1951 avgivna betänkande (SOU 1951: 51) hade också 1949 års
slcatteutredning, på grund av sina undersökningar och utredningar, kommit
till den enhälliga uppfattningen, att en väsentlig lättnad i den direkta
beskattningen vore »ett samhällsintresse av största betydelse», främst med
hänsyn till arbetsviljan och deklarationsmoralen men även med hänsyn till
sparandet. Jag vill beklaga, att denna utrednings förslag endast delvis genomförts
av riksdagen. Det hade enligt min mening varit både möjligt och
ändamålsenligt att åstadkomma hela den sänkning utredningen förordat.

Om man såsom jag anser att avvägningen mellan direkta och indirekta
skatter i vårt nuvarande skattesystem icke är tillfredsställande, har man
teoretiskt sett givetvis möjlighet att få till stånd eu förbättrad relation icke
blott genom en sänkning av de direkta skatterna utan även genom en höjning
av de indirekta. Det förefaller mig emellertid ytterst angeläget att den
totala skattebördan lättas. Endast under den förutsättningen, att man genom
en höjning av den indirekta beskattningen får möjlighet att justera
den direkta beskattningen i sådan utsträckning att det totala skattetrycket
blir mindre, är jag i nuvarande läge beredd acceptera viss höjning av
skattesatserna för sprit och tobak.

Med det uttryckliga förbehållet sålunda att de inkomster för statsverket,
vilka må erhållas genom en höjning av sprit- och tobaksskatterna, användes
för att åvägabringa största möjliga sänkning av de direkta skatterna,
vill jag så tillvida tillstyrka kommitténs förslag, att jag biträder dess hemställan
om en höjning av styckeskatten för cigarretter med 1 öre men i
fråga om omsättningsskatten för spritdrycker icke vill förorda större höjning
än som motsvarar i genomsnitt 1 krona per liter.

Enligt inom kommittén verkställda beräkningar kommer den av mig
ifrågasatta höjningen att medföra en merinkomst för statsverket av c:a 30
milj. kr. per år vad angår utminuteringsspriten och 5 milj. kr. per år för
utskänkningsspriten.

Nämnda justeringar av tobaks- och spritbeskattningen skulle sålunda leda
till en merinkomst för statsverket av c:a 85 milj. kr. för år.

Beträffande tidpunkten för ikraftträdandet har jag icke annan mening
än kommitténs majoritet.

Herr Kollberg anför i huvudsak följande.

Majoriteten har i betänkandet utgått från ett allmänt budgetresonemang
av innebörd, att statsverkets samlade årliga inkomstbehov med hänsyn till
den beslutade obligatoriska sjukförsäkringen — vid balans i övrigt mellan
statens inkomster och utgifter — framdeles skulle öka med minst 160 miljoner
kronor, motsvarande den beräknade kostnadsökningen för denna försäkring.
I enlighet därmed har majoriteten i verkligheten som mål för sin
utredning uppställt, att skatterna på spritdrycker och tobaksvaror skola

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

skärpas i sådan grad att statsverket tillföres en inkomst av minst 160 miljoner
kronor per budgetår.

Jag kan icke biträda denna majoritetens målsättning. Ett antagande att,
med bortseende från kostnaderna för sjukförsäkringen, balans framdeles
skulle komma att råda mellan inkomster och utgifter är uppenbarligen
helt hypotetiskt. Kommittén saknar material till bedömande av den framtida
budgetutvecklingen och det kan för övrigt icke rimligen ingå i kommitténs
uppdrag att göra någon allmän bedömning av det framtida budgetläget.
Icke heller ingår det i kommitténs direktiv att undersöka möjligheterna
till ökning av statsverkets inkomster med visst på förhand angivet
belopp.

Det må för övrigt i detta sammanhang erinras om att Kungl. Maj :t vid
utarbetandet av budgetförslag kan finna anledning att på dessa skattefrågor
anlägga andra synpunkter än dem kommittén haft att beakta.

Som en konsekvens av vad jag nu anfört följer, att varje omdöme från
kommitténs sida om storleken av eventuell skattehöjning enligt min mening
bör vara förutsättningslöst och icke utgå från att skatteuttaget med nödvändighet
skall ökas med visst bestämt belopp. Kommitténs förslag är icke
på detta sätt förutsättningslöst och den motivering, som lämnats särskilt
för den föreslagna höjningen av skatten på spritdrycker, har närmast karaktären
av ett försvar för ett genomförande av målsättningen att bereda
statsverket åtminstone 160 miljoner kronor i ökade inkomster.

Motivering har kommittén funnit i den omständigheten, att sprit- och
tobaksbeskattningen skulle undergått en realsänkning på grund av penningvärdets
fall sedan beskattningen senast omprövades. I fråga om spritdryckerna
har kommittén med utgångspunkt från utvecklingen av löner och
levnadskostnader efter december 1950 ansett att en höjning av priset med
omkring 25 % icke skulle medföra »någon realhöjning av det år 1950 bestämda
priset». Detta är icke helt riktigt. Höjningen i december 1950
företogs nämligen mot bakgrunden av väntade allmänna prisstegringar under
det kommande året och föranleddes icke av levnadskostnadsstegringen
under tiden efter närmast föregående skattehöjning. Med hänsyn härtill
hade kommittén enligt min mening bort utsträcka jämförelsen och mera
fullständigt redovisa utvecklingen under hela efterkrigstiden eller åtminstone
under tiden från den näst sista skattehöjningen, vilken skedde år 1948.
En sådan jämförelse skulle visa en avsevärt mindre »eftersläpning» än
25 %.

Sammanfattningsvis vill jag sålunda som min mening uttala, att kommittén,
då den saknar möjlighet att bedöma det kommande budgetläget,
hade bort taga till sin uppgift att till ledning för budgetarbetet lämna en
utredning rörande verkningarna i skilda avseenden av skattehöjningar med
de olika belopp, som kunna komma i fråga. På det hypotetiska resonemang,
som majoriteten fört rörande den blivande budgetsituationen kan jag för
min del icke föreslå några skattehöjningar. Det framtida skatteuttaget på
här ifrågavarande varor måste bero på en prövning i samband med budgetbehandlingen
av å ena sidan statsverkets samlade utgiftsbehov och å andra
sidan sättet för täckande av utgifterna. Det är därför icke möjligt att
förrän i samband med upprättandet av statsverkspropositionen bedöma,
huruvida en skattehöjning är oundgängligen nödvändig och i så fall med
vilka belopp höjning måste ske.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

2. Remissyttrandena.

Kontrollstyrelsen, som begränsat sitt yttrande till förslaget om höjd
beskattning av spritdrycker, framhåller att brännvinspriset,
mätt i antal arbetstimmar per liter, sedan år 1946 minskat med 25 procent,
om man räknade med timlönen före skatt, och med 18 procent, om man
räknade med timlönen efter skatt. Det kunde härav beräknas att ett återställande
av 1946 års pris i arbetsinkomst krävde en prishöjning med 33
eller 22 procent, beroende på vilken beräkningsgrund, som ansåges böra
användas. Med hänsyn till denna utveckling av spritdryckernas pris i förhållande
till inkomsterna funne sig styrelsen böra tillstyrka det förslag om
skattehöjning å spritdrycker som kommittén kommit fram till, ehuru från
något andra utgångspunkter.

Kontrollstyrelsen behandlar därefter frågan hur den angivna skattehöjningen
av i genomsnitt 4 kr. per liter skall verkställas. I detta hänseende
anför styrelsen.

Genom att kommittén motiverar den föreslagna höjningen i första hand
med stegringen av levnadskostnaderna, synes man därav kunna antaga att
kommittén närmast åsyftar en rent procentuell prishöjning å samtliga
priser. En sålunda anpassad höjning överensstämmer även med det förslag
kontrollstyrelsen framlagt i sitt remissyttrande över nykterhetskommitténs
förslag. Om man utgår från det av utredningsmannen för avvägningen av
spritdrycksbeskattningen m. m. framlagda förslaget med uppdelning av
skatten på dels en med hänsyn till alkoholhalten graderad fast avgift per
liter, dels en procentuell skatt, beräknad på utminuteringspriset, kan en
sådan procentuell höjning av priset och därmed av skatten erhållas genom
att man endast höjer den procentuella delen av skatten.

Enligt av kontrollstyrelsen gjorda beräkningar erfordrades en skattesats
av 50 procent, om man ville skapa förutsättningar för att den behållna
skatten skulle öka med ca 4 kr. för liter, åtminstone vid en gradering av
den fasta avgiften enligt det av överdirektör Almgren framlagda förslaget.
Graderades dessa avgifter enligt kontrollstyrelsens förslag kunde möjligen
ett något lägre procentuttag vara tillräckligt.

I fråga om utskänkningsskattens avvägning framhåller kontrollstyrelsen.

Vid bedömningen av frågan om utskänkningsprisernas höjd bör enligt
styrelsens mening beaktas den större andel i fylleriförseelserna som de utskänkta
spritdryckerna har. Enligt vad nykterhetskommittén påvisat i en
analys avseende åren 1933—36 var fylleriet i förhållande till kvantiteten
åtta gånger större för utskänkta än för utminuterade spritdrycker. Detta
är enligt kontrollstyrelsens mening ett starkt skäl för en jämförelsevis hög
utskänkningsskatt å spritdrycker. Ett ytterligare skäl för höga priser inom
utskänkningen är de ökade möjligheter till lyxkonsumtion och därmed ökad
alkoholkonsumtion, som de väsentligt ökade kontantlönerna inneburit, särskilt
för ungdomen. Kontrollstyrelsen vill i detta sammanhang erinra om
att styrelsen i sitt yttrande över nykterhetskommitténs betänkande som ett
korrektiv mot missbruk förordat en höjning av utskänkningspriserna. Härtill
bör erinras om, dels att de utskänkta kvantiteterna mellan åren 1921
och 1951 ökade med 54 procent, medan utminuteringen under samma tid

5 Bihang till riksdagens protokoll 2954. 1 samt. Nr 28.

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

minskade med 12 procent, dels att skillnaden mellan utminuterings- och
utskänkningspriserna successivt sjönk under angivna tid.

Kommittén anger icke på vilket sätt en höjning av utskänkningspriserna
med ytterligare 3 kronor skulle komma till stånd. Kontrollstyrelsen vill
erinra om att utredningsmannen för avvägningen av spritdrycksbeskattningeu
m. in. föreslagit att utslcänkningsskatten å spritdrycker skall utgå
med 35 procent å utminuteringspriset. Genomföres detta förslag kominer
en höjning av utminuteringspriserna med i genomsnitt 4 kronor per liter
automatiskt att medföra en höjning av utskänkningsskatten med (0,35 X
4 =) l,4o kronor. För att få ut ytterligare 1,60 kronor per liter, skulle man
därvid, utgående från ett genomsnittligt utminuteringspris å de spritdrycker,
som utskänkas, av 22,40 kronor, behöva höja utskänkningsskatten från av
utredningsmannen för avvägningen av spritdrycksbeskattningen in. in.
föreslagna 35 procent till 42 procent. Med tillägg av handelsmarginal för
utskänkningen kommer härigenom utskänkningspriset på vanligt brännvin
att stå i ungefär samma relation som för närvarande till utminuteringspriset.
Kontrollstyrelsen vill för sin del förorda att utskänkningsskatten på
spritdrycker bestämmes till 42 procent av utminuteringspriserna.

Mot den av kommittén föreslagna höjningen av beskattningen
av cigarretter med genomsnittligt ett öre per styck
har styrelsen för aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet framfört vissa erinringar.
Styrelsen framhåller hl. a. att såväl genomsnittspriserna som den
genomsnittliga tobaksskatten på olika varuslag kontinuerligt stigit i betydligt
snabbare takt än levnadskostnaderna fram till år 1950 samt därefter i
stort sett följt levnadskoslnadsindex. Kommitténs uttalande, att hänsynen
till den inträffade löne- och prisutvecklingen i och för sig kunde motivera
en höjning av skatten på tobaksvaror, syntes mot bakgrunden härav icke
vara hållbart. Detsamma gällde kommitténs uttalande, att en skattehöjning
med genomsnittligt ett öre på cigarretter icke skulle innebära någon realförhöjning
av 1950 års priser, eftersom genomsnittspriset på cigarretter
utan munstycke redan stigit med 26 procent sedan nämnda år.

I yttrandet anför styrelsen vidare.

Vid bedömandet av frågan om det genom ytterligare skattehöjningar
överhuvudtaget är möjligt att öka statens inkomster av tobaken har kommittén
varit tveksam. I fråga om alla andra varuslag än cigarretter har
kommittén sålunda icke ansett sig kunna förorda eu skattehöjning med
hänsyn till konsumtionens tillbakagående tendens. Särskilt markant vore
denna nedgång för varuslagen cigarrer och cigarrcigarretter. Styrelsen delar
tillfullo kommitténs uppfattning i denna del. —--Styrelsen vill

ytterligare understryka de anledningar till tvekan, som föreligga. Den betydande
ökningen av cigarrettkonsumtionen, som ägt rum de senaste åren,
har sålunda under innevarande år så gott som helt upphört. Även en mindre
avmattning i konjunkturerna skulle sannolikt komma att medföra en värdemässig
nedgång av försäljningen. Det bör vidare observeras, att i motsats till
spritpriserna någon sänkning av genomsnittspriset på cigarretter i förhållande
till penningvärdeförsämringen icke ägt rum. Slutligen vill styrelsen
framhålla den risk för minskning av statsinkomsterna, som en till följd
av prishöjningen orsakad ökning av smugglingen innebär.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Med nu angivna reservationer samt med utgångspunkt från samma kvantitativa
försäljning som under år 1952 och den fördelning av försäljningen
mellan märkena, som förekommit 1953, har styrelsen utarbetat förslag till
skattehöjningar på cigarretter.

Styrelsen har i detta sammanhang ansett sig böra förorda en sänkning
av beskattningen på cigarrer och cigarrcigarretter.
Styrelsen anför härom.

För cigarrer och cigarrcigarretter är enligt styrelsens mening situationen
så allvarlig, att en skattesänkning, som möjliggör prissänkningar, snarast
bör vidtagas. Den genomsnittliga skattebelastningen på den egna tillverkningen
av dessa varuslag är i Sverige betydligt högre än i de viktigaste
cigarrproducerande länderna i Europa, nämligen Holland, Danmark och
Västtyskland. I Sverige är den sålunda i procent av försäljningspriset 50
för cigarrer och 58 för cigarrcigarretter, i Holland 16 respektive 22, i Danmark
27 respektive 35 och i Västtyskland 27 för båda varuslagen. Därest
konsumtionsminskningen för cigarrer och cigarrcigarretter icke kan hejdas,
kunde det läget uppkomma, att produktionsvolymen blir för liten för
att upprätthålla en gentemot importen konkurrenskraftig fabrikation av
dessa varuslag. — Nedgången i konsumtionen torde bero dels på förändrade
rökvanor, dels på prisutvecklingen. Priserna på cigarrer och cigarrcigarretter
ha nämligen stigit avsevärt mer än cigarrettpriserna. Följande
exempel angående prisutvecklingen för varor av inhemsk tillverkning belyser
detta. Medan under slutet av 1930-talet genomsnittspriserna voro för en
cigarr 20 öre, en cigarrcigarrett 9 öre och en cigarrett utan munstycke 5
öre, äro i dag motsvarande priser respektive 59, 34 och 12 öre. En prisreduktion
kommer sannolikt att stimulera efterfrågan, medan ett bibehållande
av nuvarande priser, såvitt nu kan bedömas, leder till en fortlöpande
minskning av skatteinkomsterna från cigarrer och cigarrcigarretter.

Med hänsyn till anförda omständigheter ser sig styrelsen nödsakad föreslå
en sänkning av beskattningen å dessa varuslag, som kommer att möjliggöra
en prisreduktion med i genomsnitt 10 procent av utför sälj ningspriserna,
förutsatt att produktionskostnaderna för den inhemska tillverkningen
respektive inköpspriserna på de importerade varorna förbliva i huvudsak
oförändrade. Vid oförändrad konsumtion skulle denna sänkning
medföra en minskning av tobaksskatten med cirka 4,5 milj. kronor per år.
Det kan dock förväntas, att skatteförlusten nedbringas eller helt uteblir,
beroende på den inverkan på konsumtionen, som prissänkningen kan komma
att få.

V. Tobaksmonopolels skrivelse den 22 oktober 1953.

I 15 och 16 §§ lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror återfinns de grundläggande bestämmelserna
om beskattning av tobaksvaror. I 15 § angives, att det pris,
som tobaksvara skall betinga vid försäljning till allmänheten (priskurantpriset),
äger monopolets utövare bestämma i enlighet med vad i monopollagen
stadgas jämte av Konungen godkända grunder. I 16 § föreskrives,
att i varje tobaksvaras priskurantpris skall ingå skatt med vissa i paragrafen
närmare angivna belopp. I 29 § 3. förenämnda lag gives en be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

stämmelse om befrielse från skatt för obeskattade importerade tobaksvaror,
som är upplagda på tobaksskattelager, under förutsättning att de genom
olyckshändelse gått förlorade eller uttagits såsom obrukbara och i betryggande
ordning förstörts. Några bestämmelser, som möjliggör restitution av
erlagd skatt, förekommer icke i monopollagen. Däremot föreskrives i 29 §
3., att sådan nedsättning av fastställt priskurantpris å importerad vara,
som tobaksmonopolet på framställning av importör kan medgiva, icke berättigar
till återbekommande av erlagd skatt.

I den tidigare omnämnda skrivelsen den 22 oktober 1953 har styrelsen
för aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet föreslagit införande i monopollagen
av bestämmelser, som möjliggör restitution av tobaksskatt i vissa
fall. Av innehållet i skrivelsen må här återgivas följande.

I gällande avtal mellan staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet
angående utövandet av statens tobaksmonopol § 4 föreskrives, att för
»alla de tobaksvaror vare sig inom riket tillverkade eller importerade, vilka
av bolaget försäljas eller eljest utlämnas, ävensom för alla tobaksvaror,
som enligt 29 § i lagen angående statsmonopol å tillverkning och import
av tobaksvaror importeras för försäljning, skall bolaget till staten erlägga
skatt till belopp, motsvarande de vid varje tid å tobaksvaror gällande skattesatser».
Statens skattefordran gentemot bolaget inträder alltså vid respektive
leveranstillfällen i och med att varorna blivit avlämnade.

Sedan tobaksvara sålunda blivit föremål för skattebeläggning, kunna
omständigheter inträffa, som synas böra föranleda återbetalning av erlagd
skatt. Eftersom tobaksskatten är en konsumtionsskatt, torde i princip skatt
icke böra utgå å sådana varor, som icke försålts till allmänheten eller eljest
icke kunnat bliva föremål för konsumtion. Detta gäller till exempel varor,
som genom olyckshändelse gått förlorade under transport till eller förvaring
hos återförsäljare, eller skadats så svårt, att de icke vidare äro
ägnade för konsumtion. Därest i dylika fall möjlighet till restitution av
erlagd skatt icke föreligger, synes med visst skäl kunna hävdas, att staten
gör en obehörig skattevinst. Eftersom skatten å tobaksvaror i genomsnitt
uppgår till cirka 75 % av varornas priskurantpris, har givetvis skatteandelen
av varuvärdet stor betydelse för den enskilde, som skall bära den
ekonomiska förlusten av inträffad skada. — ■— —

Med hänsyn till gällande bestämmelser i monopollagen och avtalet med
staten har Tobaksmonopolet endast i följande fall restituerat tobaksskatt,
nämligen då varor återtagits och gottskrivits återförsäljares konto till följd
av att varorna befunnits vara felaktiga eller skadade redan vid leveransen
från Tobaksmonopolet eller felexpediering verkställts eller uppenbar felskrivning
vid beställningen förelegat. Då skattebelagda varor skadats vid
transport till återförsäljare eller hos denne skadats eller försämrats till
kvaliteten eller totalt förstörts, har Tobaksmonopolet däremot ansett sig
icke böra restituera tobaksskatt, även om de skadade eller eljest obrukbara
varorna återställts till Tobaksmonopolet.

När Tobaksmonopolet företager prissänkningar, erbjudas återförsäljarna
returnera kvarliggande lager för ombanderollering och krediteras därvid
för prisskillnaden. Tobaksmonopolet har emellertid i detta fall med hänsyn
till vad som enligt bestämmelsen i 29 § 3. monopollagen gäller för enskilda
importörer ansett restitution av tobaksskatt utesluten och därför
självt stått kostnaden även för skatteandelen av de utgivna ersättningarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

De i olika avseenden uppenbarligen icke önskvärda konsekvenserna av
den praxis ifråga om restitution av tobaksskatt, som Tobaksmonopolet hittills
ansett sig böra tillämpa, har i första hand föranlett styrelsen att pröva,
om gällande bestämmelser kunna anses lämna utrymme för en något större
handlingsfrihet för Tobaksmonopolet än hittills tillämpats. Enligt en inom
Tobaksmonopolet företagen undersökning synas skäl tala för att Tobaksmonopolet
äger restituera skatt för levererade tobaksvaror, som Tobaksmonopolet
återtager även av annan anledning än att fel förelegat från bolagets
sida, nämligen då varorna skadats under transport till återförsäljare
eller hos återförsäljare blivit så starkt försämrade till kvaliteten, att
deras avyttring till allmänheten skulle skada Tobaksmonopolets goodwill
och sålunda kunna bliva till men för försäljningsresultatet i stort.

Även om det kan anses, att Tobaksmonopolet är oförhindrat att restituera
tobaksskatt i de fall, som ovan angivits, synes enligt styrelsens uppfattning
en tillfredsställande lösning av restitutionsfrågan förutsätta vissa ändringar
av och tillägg till monopollagen.

VI. Departementschefen.

Med utgångspunkt från att redan beslutade eller väntade statsutgifter
kommer att nödvändiggöra en ökning av statens inkomster av skattemedel
under budgetåret 1954/55 har 1952 års kommitté för indirekta skatter framlagt
förslag om en skärpning av omsättningsskatten på sprit med genomsnittligt
fyra kronor per liter och en höjning av skatten på cigarretter med
genomsnittligt ett öre per styck. Beträffande utskänkningsskatten på spritdrycker
har kommittén påpekat, att det erfordras en höjning av denna med
ytterligare tre kronor för liter för att bibehålla den nuvarande relationen melian
utminuterings- och utskänkningspriserna. Sammantaget har kommitténs
förslag beräknats medföra en ökad skatteintäkt av ca 165 miljoner
kronor för helt år. Beloppet fördelar sig med 100 miljoner kronor på omsättningsskatten
och 15 miljoner kronor på utskänkningsskatten för spritdrycker
samt med 50 miljoner kronor på tobaksskatten. Kommittén har därvid beträffande
spritdrycker utgått från en priselasticitet för utminuteringen av
— 0,4. Alternativt har kommittén räknat med en priselasticitet av — 0,3.
Merinkomsten av omsättningsskatten skulle då kunna uppskattas till ca 115
miljoner kronor och sålunda hela inkomstökningen till ca 180 miljoner kronor.

Jag delar den av kommittén uttalade uppfattningen att beskattningen av
sprit- och tobaksvaror intager en sådan speciell ställning bland de indirekta
skatterna, att frågan om denna beskattnings höjd och närmare utformning
kan behandlas för sig utan att kommitténs slutförslag rörande avvägningen
av de indirekta skatterna därigenom föregripes. Jag vill även understryka
kommitténs uttalande, att en höjning av skatterna å sprit- och tobaksvaror
synts försvarbar med hänsyn till den sänkning av denna beskattning, som ägt
rum i förhållande till penningvärdets och inkomsternas förändring. I detta
hänseende har kommittén bland annat erinrat om att en höjning av omsättningsskatten
å spritdrycker med i genomsnitt fyra kronor för liter kommer

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

att medföra en stegring av priset med omkring 25 procent. Denna ökning,
anför kommittén, skulle icke medföra någon realförhöjning av det år 1950
bestämda priset. För egen del vill jag framhålla att även om en höjning av
spritbeskattningen nu närmast är betingad av statsfinansiella skäl, det givetvis
ur nykterhetspolitisk synpunkt är betänkligt om en mera märkbar
reducering av priset på spritdrycker kommer till stånd genom förändringar
i penningvärdet. I fråga om den föreslagna höjningen av skatten på cigarretter
har kommittén uttalat viss tveksamhet med hänsyn till den känslighet i
efterfrågan, som utmärker tobakskonsumtionen i allmänhet. Kommittén har
dock bedömt läget så, att en med hänsyn till löne- och levnadskostnadsutvecklingen
försiktigt hållen prisstegring icke skulle komma att medföra någon
nämnvärd nedgång i konsumtionen.

Såsom redan inledningsvis antytts har jag i finansplanen till årets statsverksproposition
angivit, att det för nästa budgetår blir erforderligt att genom
en höjning av skatterna på spritdrycker och tobak öka statens inkomster
med ett belopp av i runt tal 100 miljoner kronor. I förhållande till vad
1952 års kommitté för indirekta skatter föreslagit blir sålunda en begränsning
av skattehöjningen möjlig. Vid antagande av en priselasticitet av
— 0,35 för utminuteringen av spritdrycker — och under förutsättning tillika
att det förslag till omläggning av beskattningssystemet, som jag i det följande
kommer att förorda, genomföres — kan vid en genomsnittlig höjning av omsättningsskatten
å sprit med tre kronor per liter samt med bibehållen relation
mellan utminuterings- och utskänkningspriserna inkomsttiteln Omsättnings-
och utskänkningsskatt å spritdrycker beräknas till 770 miljoner
kronor för nästa budgetår. Då riksräkenskapsverket beräknat inkomsttiteln
til! 675 miljoner kronor innebär detta sålunda en ökning med 95 miljoner
kronor. För att få en rättvisande jämförelse med de inkomstberäkningar,
som verkställts av riksräkenskapsverket, måste emellertid nämnda siffra
minskas med 24 miljoner kronor, som upptagits å titeln Brännvinstillverkningsskatt.
Såsom av det följande framgår förordar jag nämligen att denna
skatt avvecklas och inräknas i omsättningsskatten. Nettoökningen för nästa
budgetår av skattehöjningen blir sålunda (95 — 24=) 71 miljoner kronor.
Jag vill tillägga att jag vid beräkning av den behållna inkomsten å titeln
Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker även tagit hänsyn till att
avvecklingen av tillverkningsskatten nödvändiggör restitution av redan erlagd
tillverkningsskatt å inneliggande lager. Såsom närmare utvecklas i det
följande torde det å nästa budgetår belöpande restitutionsbeloppet komma
att uppgå till ca 8 miljoner kronor.

I fråga om cigarretter förordar jag att skattehöjningen begränsas på så
sätt, att den resulterar i en genomsnittlig prishöjning för svenska cigarretter
med ca 0,5 öre och för importerade cigarretter med ca 0,75 öre per styck.
Från tobaksmonopolet har under hand inhämtats, att man med dessa prishöjningar
och under de förutsättningar, bolagets styrelse i sitt utlåtande över
kommittéförslaget angivit, torde kunna räkna med en omsättning, som skulle
öka statsverkets skatteintäkter från varuslaget cigarretter med inemot 30

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

miljoner kronor. Av skäl som jag i det följande närmare utvecklar kommer
jag emellertid att framlägga förslag om sänkning av skattesatserna för cigarrer
och cigarrcigarretter, vilken sänkning kan beräknas medföra ett inkomstbortfall
av ca 4,5 miljoner kronor. Ändringarna av tobaksbeskattningen
kommer sålunda att medföra en höjning av skatteintäkterna med
något mera än 25 miljoner kronor.

De förslag till omläggning av vinbeskattningen, som jag har för avsikt att
i detta sammanhang förorda, torde icke komma att medföra någon nämnvärd
ändring i skatteintäkten i förhållande till vad riksräkenskapsverket beräknat
för nästa budgetår. Visserligen kommer jag att föreslå borttagande av
utskänkningsskatten å lätta viner. Det inkomstbortfall som förorsakas härav
torde emellertid komma att uppvägas av ökad behållning av omsättningsskatten
å vin. Sammanlagt skulle sålunda de av mig nu förordade höjningarna
av sprit- och tobaksskatterna komma att för nästa budgetår öka statsverkets
inkomster med i runt tal (71 + 25 =) 96 miljoner kronor.

Kommittén har icke ansett sig böra föreslå någon närmare tidpunkt för
förslagets ikraftträdande, utan finge detta bli beroende på det rådande budgetläget.
De av mig förordade skattehöjningarna tar närmast sikte på att
tillföra statsverket ökade inkomster under nästa budgetår. Det torde emellertid
icke böra komma i fråga att låta de nya skattesatserna tillämpas först
fr. o. in. den 1 juli 1954. Den tillämnade skattehöjningen blir känd i och med
att statsverkspropositionen framlägges. Om de höjda skatterna icke skulle
uttagas förrän efter närmare ett halvt år måste man räkna med att lagringsköpen
kan komma att få en betydande omfattning. Detta skulle i sin
tur leda till att de högre skatterna icke komme att erläggas i full utsträckning
förrän avsevärd tid förflutit. Vid bestämmande av tidpunkten för
ikraftträdandet måste å andra sidan jämväl beaktas att ett genomförande
av förslagen, som även innefattar en teknisk omläggning av beskattningssystemet
för spritdrycker och vin, förutsätter att visst förberedelsearbete i
fråga om prissättning o. dyl. medhinnes. Vid övervägande av de olika på
frågan inverkande omständigheterna har jag funnit att den 1 april 1954
skulle vara en lämplig tidpunkt för ikraftträdandet. På grund härav har
jag ansett det nödvändigt att redan nu föreslå proposition om dessa skattehöjningar
att tillämpas från och med den 1 april 1954. Vid ett bifall härtill
torde man kunna räkna med att det uppkommer en viss merinkomst för
statsverket även under innevarande budgetår. Det är självfallet synnerligen
vanskligt att beräkna storleken av denna. Med reservation för osäkerheten
i bedömningen har omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker
beräknats inbringa 13 miljoner kronor mera än som beräknats i riksstaten
för innevarande budgetår. För att få fram nettoökningen måste emellertid
nämnda belopp minskas med dels 5 miljoner kronor, som bortfaller
genom att tillverkningsskatten upphör den 1 april 1954, och dels 3 miljoner
kronor, avseende restitution av redan erlagd tillverkningsskatt. ökningen
kommer sålunda att stanna vid 5 miljoner kronor. Den höjda tobaksskatten
kan beräknas komma att tillföra statsverket 4 miljoner kronor i ökade in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

komster för -innevarande budgetår. Omläggningen av vinbeskattningen torde
däremot för innevarande budgetår komma att medföra en minskning av titeln
Omsättnings- och utskänkningsskatt å vin med omkring 1 miljon kronor
jämfört med riksräkenskapsverkets beräkningar.

Jag övergår härefter att behandla de olika förslag rörande skattesatsernas
avvägning för spritdrycker och vin, som förordats i den tidigare omnämnda,
av överdirektör Almgren framlagda promemorian. Jag kommer
därvid även att angiva den höjning av skattesatserna för spritdrycker, som
blir erforderlig för att skatteintäkterna under nästa budgetår skall uppgå
till det nyss angivna beloppet 770 miljoner kronor.

Utredningsmannens förslag om avveckling av tillverkningsskatten
å brännvin har tillstyrkts av samtliga remissinstanser. Även enligt
min uppfattning medför den nuvarande anordningen med en tillverkningsskatt
och en omsättningsskatt ett onödigt administrativt merarbete.
Jag tillstyrker sålunda förslaget att tillverkningsskatten borttages och att
ett mot denna skatt svarande belopp i stället inräknas i omsättningsskatten.

Såsom påpekats i promemorian nödvändiggör brännvinstillverkningsskattens
avveckling en omarbetning av 1926 års förordning angående tillverkning
och beskattning av brännvin, som i fortsättningen allenast skall innefatta
bestämmelser om själva tillverkningen av brännvin och kontrollen däröver.
Utredningsmannen har ifrågasatt, huruvida icke i samband med utarbetande
av den nya förordningen i ämnet den i nu gällande förordning omhandlade
särskilda avgiften av 8 öre per normalliter, som utgår då majs, utländsk
potatis, maniokarot eller andra väsentligen lika stärkelserika utländska ämnen
användes vid tillverkningen, kunde utmönstras ur författningen. Utredningsmannen
har vidare pekat på behovet av en översyn av de nuvarande
ansvarsbestämmelserna för olaga brännvinstillverkning.

I det tidigare omnämnda, av kontrollstyrelsen utarbetade författningsförslaget
har dessa synpunkter beaktats. Styrelsen har dessutom föreslagit, att
det nuvarande kontrollkostnadsbidraget skulle slopas.

I likhet med utredningsmannen anser jag att goda skäl kan anföras för ett
borttagande ur författningen av bestämmelserna om den särskilda avgiften
av 8 öre. Frågan härom synes emellertid böra närmare övervägas i samråd
med de myndigheter, som har att tillvarataga jordbrukets intressen. Jag
vill här även erinra om att förordningen den 25 juli 1912 (nr 170) angående
särskild skatt å majs, utländsk potatis samt maniokarot och andra väsentligen
lika stärkelserika, tullfria utländska ämnen, använda vid tillverkning
av stärkelse, fortfarande äger giltighet. Upphäves bestämmelserna om
den särskilda avgiften i brännvinstillverkningsförordningen torde det böra
undersökas i vad mån en revision även bör komma till stånd av 1912 års
författning. Med hänsyn till nu angivna förhållanden, anser jag att bestämmelsen
om den särskilda avgiften i brännvinstillverkningsförordningen tills
vidare bör bibehållas.

Beträffande ansvarsbestämmelserna torde en mera genomgripande revi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

sion av dessa böra anstå i avvaktan på att statsmakterna tagit ställning till
frågan om rusdryckslagstiftningens framtida utformning. I detta sammanhang
torde sålunda endast böra vidtagas vissa jämkningar och redaktionella
ändringar, som är betingade av förordningens nya innehåll och uppställning.

Vad slutligen angår kontrollkostnadsbidraget är jag icke beredd att i nu
förevarande sammanhang ta ställning till frågan om detta bidrags slopande.

I övrigt har det förslag till ny brännvinstillverkningsförordning, som utarbetats
av kontrollstyrelsen, icke givit anledning till erinran från min sida.

Ett inarbetande av skattesatsen för tillverkningsskatten, 65 öre per normalliter,
i omsättningsskatten bör vidare få den konsekvensen att tullsatserna
å spritdrycker nedsättes med ett motsvarande belopp. Utredningsmannen
har i detta sammanhang jämväl förordat att de jämförelsevis höga tullsatserna
för arrak och rom reduceras. Dessa tullsatser infördes pa sin tid
som ersättning för den särskilda punschskatten. På sätt jag i det följande
närmare anger, föreslår jag att skattesatsen för spritdrycker differentieras
efter dryckernas alkoholhalt. Ur denna synpunkt finner jag det icke motiverat
att den alkoholsvagare punschen genom hög tull å arrak och rom beskattas
hårdare än t. ex. brännvin, whisky och cognac. Jag tillstyrker sålunda
att tullsatserna för arrak och rom bestämmes till samma belopp som
för sistnämnda spritdrycker.

De erforderliga ändringarna i tulltaxan torde böra genomföras i enlighet
med generaltullstyrelsens förslag.

Enligt nu gällande ordning har aktiebolaget Vin- & spritcentralen att erlägga
brännvinstillverkningsskatten vid inköp av råspriten. Borttages denna
skatt kommer sålunda bolaget att vid tidpunkten för upphävandet inneha
ett redan beskattat lager. Då den nya omsättningsskatten — i vilken
inräknats ett mot tillverkningsskatten respektive tullen svarande belopp —
kommer att uttagas jämväl på detta lager skulle sålunda bolaget komma att
erlägga skatt två gånger. För att undvika detta bör bolaget medgivas rätt
till restitution för den å lagret belöpande tillverkningsskatten respektive
tullen till den del denna motsvarar tillverkningsskatten. Av praktiska skäl
bör restitutionen genomföras på det sättet att bolaget vid inleverans av den
nva omsättningsskatten får avräkna ett mot den redan erlagda tillverkningsskatten
(del av tullen) i stort sett svarande belopp. Enligt preliminära
beräkningar kan det totala restitutionsbeloppet beräknas komma att uppgå
till i runt tal 20 miljoner kronor. Om så anses lämpligt bör Kungl. Maj :t
äga bestämma att restitutionen genomföres i omgångar. Såsom tidigare
nämnts har jag vid beräkning av intäkterna av omsättningsskatten å spritdrycker
under nästa budgetår utgått ifrån att restitutionen under sagda
budgetår kommer att avse ett belopp av ca 8 miljoner kronor. För innevarande
budgetår har beräknats att restitutionen kommer att uppgå till ca 3
miljoner kronor. Återstående ca 9 miljoner kronor skulle med denna beräkning
få restitueras under budgetåret 1955/56. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj :t att meddela erforderliga bestämmelser för restitutionens genomförande.

Kangl. Maj:ts proposition nr 28.

I syfte att befrämja en förskjutning i efterfrågan från alkoholstarkare
spritdrycker till alkoholsvagare har utredningsmannen föreslagit att o msättningss
katten å spritdrycker differentieras efter dryckernas
alkoholhalt. Förslaget tar närmast sikte på att 1''å till stånd dels en prisskillnad
mellan det okryddade 40-procentiga och det okryddade 46-procentiga
brännvinet och dels alt åstadkomma en skattelättnad för de utpräglat
alkoholsvaga spritdryckerna, t. ex. punsch och vissa likörer. Differentieringen
skulle tekniskt åstadkommas genom att den i omsättningsskatten ingående
fasta avgiften bestämmes till 8 kronor för liter om alkoholhalten överstiger
43 procent, till 7 kronor för liter, om alkoholhalten är lägst 35 och
högst 43 procent samt till G kronor för liter om alkoholhalten understiger 35
procent.

I vissa yttranden har ifrågasatts, huruvida icke andra gränstal för alkoholhalten
borde väljas. Även enligt min uppfattning bör det närmare undersökas,
om icke den övre gränsen skulle kunna sättas vid 40 procent i stället
för vid 43 procent. En sådan nedsättning av gränsen skulle icke medföra någon
förändring av den prisskillnad mellan det 46-procentiga och 40-procentiga
okryddade brännvinet, som utredningsmannen föreslagit. Däremot skulle
flertalet cognacs- och whiskymärken, vilka i regel hålla mellan 42 och 43
procent alkohol, komma att hänföras till den högsta skattegruppen, medan
dessa drycker ingår i mellersta gruppen enligt utredningsmannens förslag.
Mot att sätta gränsen vid 40 procent skulle sålunda möjligen kunna invändas
att man härigenom i större utsträckning än enligt utredningsmannens
förslag rubbar de nuvarande prisrelationerna. Då syftet med differentieringen
är att åstadkomma en ur nykterhetssynpunkt betingad prisskillnad kan
jag dock icke finna att en sådan invändning bör tillmätas avgörande betydelse.
Jag vill sålunda för min del förorda att den övre gränsen sättes vid
en alkoholhalt av 40 procent. Från något håll har ifrågasatts, huruvida man
icke för spritdrycker med låg alkoholhalt (t. ex. punsch) skulle kunna nöja
sig med endast fem kronor i fast avgift mot av utredningsmannen föreslagna
6 kionor. Såsom framgår av det tidigare sagda har jag tillstyrkt
eu reducering av de nu gällande tullsatserna för arrak och rom. Tillräckliga
skäl att medgiva ytterligare skattelättnad för punschen anser jag icke
föreligga. I nu förevarande del tillstyrker jag sålunda utredningsmannens
förslag.

Förslaget ail omsättningsskattens procentuella del i fortsättningen skall
beräknas på ulminuteringspriset i stället för på partipriset föranleder ingen
eiiman från min sida. Jag tillstyrker salunda att en sådan omläggning av
skatteberäkningen kommer till stånd.

Beträffande skattesatsernas avvägning har jag redan nämnt att en genomsnittlig
höjning av priset med 3 kronor för liter blir erforderlig för att erhålla
det nödvändiga tillskottet av skattemedel. Det lämpligaste sättet att
ernå en sådan höjning av priset synes vara att endast höja den procentuella
delen av skatten. Utredningsmannen har med utgångspunkt från nu gällade
skatteuttag förordat att den procentuella skatten skall utgå med 40 pro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

cent av utminuteringspriset. Godtages det av mig framlagda förslaget om
^radering av den fasta avgiften bör — för att en genomsnittlig ökning av
priset med 3 kronor skall komma till stånd — den procentuella delen av
skatten uttagas med 47 procent. Härigenom kan det genomsnittliga utminuteringspriset
å spritdrycker beräknas öka från 17,17 kronor till 20,43 kronor
för liter. Hur skatteomläggningen kommer att påverka utminuteringspriset
för spritdrycker i olika prislägen framgår närmare av en vid statsrådsprotokollet
fogad sammanställning (Bilaga 1). Utminuteringspriset för renat
brännvin kommer sålunda att stiga från 15,30 kronor till 17,75 kronor eller
med 2,45 kronor. För kron- och bordsbrännvin uppgår prishöjningen till 4,so
kronor. Att höjningen här blir så mycket större beror givetvis på den graderade
fasta avgiften. Renat brännvin som håller 40 procent alkohol, påföres
en fast avgift av 7 kronor, medan det alkoholstarkare kron- och bordsbrännvinet
liänföres till den högsta skatteklassen med en fast avgift av 8
kronor. Med hänsyn till att den procentuella skatten beräknas jämväl på
den fasta avgiften innebär graderingen i detta fall en faktisk prishöjning på
drygt 2 kronor. Denna prishöjning kan i och för sig synas ganska stor.
Den är emellertid helt betingad av skillnaden i dryckernas alkoholhalt.

I fråga om omsättningsskatten å spritdrycker vill jag sammanfattningsvis
framhålla, att de av mig förordade ändringarna innebär dels att fast avgift
skall uttag is med 8 kronor för liter, om alkoholhalten överstiger 40 procent,
med 7 kronor för liter, om alkoholhalten är lägst 35 procent och högst 40
procent, samt med 6 kronor för liter, om alkoholhalten understiger 35 procent,
och dels att en procentavgift skall uttagas med 47 procent av utminuteringspriset.

Omsättningsskatten å spritdrycker för tekniska m. fl. ändamål, som för
närvarande utgår med 1,40 kronor per liter, bör på sätt utredningsmannen
föreslagit höjas till 2,70 kronor. Omräkningen är helt betingad av att tillverkningsskattcn
föreslås borttagen.

I detta sammanhang vill jag även nämna att jag icke anser mig nu böra
framlägga förslag om särskild beskattning av det 95-procentiga brännvin,
som säljes i utminuteringsaffärerna. I fråga om detta brännvin bör sålunda
kontrollstyrelsen liksom hittills fastställa ett mot den högre alkoholhalten
svarande pris.

Kontrollstyrelsen har i sitt yttrande påpekat att varuskatten å essenser
och extrakter, avsedda för beredning av alkoholhaltiga drycker, bör justeras,
därest den nu aktuella omläggningen av spritdrycksbeskattningen kommer
till stånd. Jag har för avsikt att i ett senare sammanhang upptaga denna
fråga till prövning.

Enligt utredningsmannens förslag skall omsättningsskatten å
vin i princip anordnas på samma sätt som motsvarande skatt å spritdrycker,
alltså dels med en fast avgift per liter och dels med en avgift bestämd
till viss procent av utminuteringspriset. För alla viner förordas en
enhetlig procentavgift motsvarande 20 procent av utminuteringspriset. Den

Kungl. Mnj:ts proposition nr 28.

fasta avgiften föreslås skola beräknas till 2,so kronor per liter för starkvin
och 1 krona per liter för svagvin. Ett genomförande av detta förslag skulle
beträffande starkvin medföra vissa prissänkningar för de billigaste och dyraste
märkena, men däremot viss prishöjning för de medeldyra märkena.
För lättvinernas del skulle effekten bli eu viss fördyring för de billigaste
märkena samt en viss prissänkning för de dyrare varuslagen. De prisförändringar
som skulle inträda framgår närmare av två vid detta protokoll
fogade uppställningar (Bilaga 2 avseende starkviner och Bilaga 3 avseende
lätta viner).

Under remissbehandlingen har yppats betänkligheter mot att den föreslagna
skatteawägningen för lätta viner leder till prisstegringar å de billigaste
märkena, samtidigt som en sänkning av priserna på de dyrare skulle
inträda. Enligt kontrollstyrelsens mening vore det lämpligast att åtminstone
tills vidare låta de nuvarande priserna å lätta viner bli bestående. Jag delar
denna uppfattning. Såsom närmare framgår av Bilaga 3 skulle ett borttagande
av den fasta avgiften och en höjning av procentavgiften till 33 procent
ge till resultat att de nuvarande priserna i stort sett kunde bibehållas
oförändrade. Jag tillstyrker sålunda att omsättningsskatten å lätta viner bestämmes
till 33 procent av utminuteringspriset.

Även i fråga om starkvinerna anser jag en viss jämkning böra göras i
utredningsmannens förslag. Etter övervägande av olika tänkbara kombinationer
av den fasta avgiften och procentavgiften har jag stannat för att förorda
att den fasta avgiften bestämmes till 2 kronor för liter och procentavgiften
till 25 procent av utminuteringspriset. De härav föranledda prisförändringarna
framgår av Bilaga 2.

Utredningsmannen har, bland annat av författningstekniska skäl, föreslagit
att de nuvarande bestämmelserna om grundavgift för inhemskt vin
måtte upphävas. Generaltullstyrelsen, som avstyrkt förslaget i denna del,
har framhållit, att om grundavgiften borttoges kunde till GATT anslutna
vinproducerande länder med visst fog göra gällande, att värdet av de från
svensk sida medgivna tullkoncessionerna på området reducerats. I och för
sig lägger väl GATT-avtalet icke hinder i vägen för ett borttagande av denna
avgift. Då farhågor emellertid uttalats för att åtgärden skulle kunna få vissa
handelspolitiska konsekvenser och då ett bibehållande av avgiften knappast
kan anses medföra några egentliga olägenheter, vill jag för min del föreslå
att avgiften bibehålies, åtminstone tills vidare.

Härefter återstår att ta ställning till frågan om utformningen av u tskänkningss
katter na. I detta hänseende har utredningsmannen
föreslagit att för spritdrycker och starkvin skall uttagas en rent procentuell
utskänkningsskatt, beräknad till 35 procent å utminuteringspriset för
spritdrycker och 30 procent å utminuteringspriset för starkvin. Utskänkningsskatten
å spritdrycker inbringade år 1952 36,02 miljoner kronor, vilket motsvarar
34,3 procent av det genomsnittliga utminuteringspriset. Genom att
införa en procentuell skatt av 35 procent skulle skatteutfallet sålunda kun -

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

na förväntas bli i stort sett detsamma som med nuvarande skattesatser. En
övergång till en rent procentuell skatt kommer emellertid att medföra att
utskänkningspriserna på de dyrare varuslagen kommer att öka, vilket dock
torde komma att kompenseras av prissänkningar på varor i billigaste prislägen.
För starkvinernas del innebär en 30-procentig utskänkningsskatt en
viss skattelindring i fråga om de billigaste märkena. Beträffande de lätta
vinerna har utredningsmannen ansett sig böra framlägga förslag om ett slopande
av utskänkningsskatten för dessa viner. Den sänkning av priserna på
lättviner, som härigenom skulle möjliggöras, skulle enligt utredningsmannen
öka dessa viners förmåga att inom utskänkningen konkurrera med
alkoholstarkare drycker.

Förslaget att borttaga utskänkningsskatten å lätta viner har tillstyrkts
praktiskt taget av alla remissinstanser. Ej heller från min sida finns något
att invända häremot. Jag förordar sålunda att de lätta vinerna befrias
från utskänkningsskatt. Beträffande utredningsmannens förslag, att kontrollstyrelsen
skall bestämma utskänkningspriserna på vin — liksom nu
sker i fråga om spritdrycker — torde jag få erinra om att frågan om restauratörvinsterna
för närvarande är föremål för utredning av särskilda sakkunniga.
Med hänsyn härtill anser jag mig för närvarande icke ha anledning
att närmare ingå på denna fråga. Jag vill emellertid understryka att
det givetvis får förutsättas att en nu genomförd skattelindring å viner kommer
att resultera i motsvarande nedsättning av utskänkningspriserna.

Från restauratörhåll har under remissbehandlingen framställts yrkande
om att jämväl utskänkningsskatterna å spritdrycker och starkvin skall
borttagas. I andra hand har hemställts om en väsentlig nedsättning av
skatten. För egen del är jag av den uppfattningen att de skäl — såväl statsfinansiella
som nykterhetspolitiska — som föranlett införandet av utskänkningsskatterna
å spritdrycker och starkvin alltjämt äger giltighet. Jag kan
sålunda icke förorda ett upphävande av denna beskattning. I fråga om beskattningens
tekniska konstruktion anser jag i likhet med utredningsmannen
att en övergång till en rent procentuell skatt skulle bättre anpassa beskattningen
efter varans alkoholhalt, pris och kvalitet. Beträffande skattesatsernas
avvägning vill jag erinra om att 1952 års kommitté för indirekta
skatter framhållit att vid en höjning av omsättningsskatten med i genomsnitt
4 kronor per liter måste utskänkningsskatten höjas med ytterligare
tre kronor per liter för att den nuvarande relationen mellan utminuteringsoch
utskänkningspris skall bibehållas. Anordnas utskänkningsskatten som
en procentuell skatt erhålles en motsvarande genomsnittlig höjning av utskänkningsskatten
om skattesatsen bestämmes till 42 procent av utminuteringspriset.
Godtages det av mig framlagda förslaget om en genomsnittlig
höjning av omsättningsskatten med 3 kronor per liter, bör utskänkningsskatten
fastställas till 40 procent av utminuteringspriset. Med tillägg av handelsmarginalen
för utskänkningen kommer härigenom utskänkningspriset
på vanligt brännvin att stå i ungefär samma relation som för närvarande till
utminuteringspriset. I enlighet härmed förordar jag, att utskänkningsskatt

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

å spritdrycker skall erläggas med 40 procent av varans utxninuteringspris.
I fråga om utskänkningsskatten å starkvin tillstyrker jag den av utredningsmannen
föreslagna skattesatsen 30 procent av varans utminuteringspris.

På sätt kontrollstyrelsen framhållit torde frågan om kontrollen över redovisningen
av utskänkningsskatterna få upptagas till omprövning, därest
statsmakterna framdeles skulle komma att fatta beslut om övergång till
friare försäljning av rusdrycker.

För närvarande innefattas bestämmelserna angående omsättnings- och
utskänkningsskatt å rusdrycker i två särskilda författningar, en avseende
beskattningen å spritdrycker och eu avseende beskattningen å vin. Utredningsmannen
föreslår, att bestämmelserna sammanföres i en författning.
Jag biträder detta förslag. Bestämmelserna angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker har hittills plägat antagas av riksdagen för
ett år i sänder medan vinbeskattningen däremot gällt tillsvidare. En ny
författning i ämnet synes icke böra givas till tiden begränsad giltighet utan
liksom flertalet andra skatteförfattningar rörande indirekta skatter antagas
att gälla tillsvidare. Någon inskränkning i möjligheterna att när behov
därav anses föreligga ompröva skattesatserna för spritdrycker innebär ju
icke detta.

Den av mig tidigare förordade höjningen av skatten på cigarretter
torde böra genomföras på det sättet att myckenhetsskatten bestämmes
till 4,3 öre per styck för svensktillverkade och 5,65 öre för importerade
cigarretter i grupp II (nuvarande skattesatser utgör 4,04 respektive 5,3 öre
per styck). På grund av värdeskattens inverkan kommer detta att medföra
en prishöjning med i genomsnitt 0,5 öre för svenska cigarretter och 0,75 öre
för importerade cigarretter. Däremot torde nu icke böra göras någon höjning
av skatten för cigarretter i grupp I (cigarretter med munstycke), vilka
utgör icke fullt en procent av den totala cigarrettförsäljningen.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår har tobaksmonopolet
ansett sig böra framlägga förslag om en viss sänkning av skatten på
cigarrer och cigarrcigarretter i syfte att stimulera efterfrågan på dessa varor.
I vad män den konsumtionsminskning, som under senare år inträffat
för cigarrer och cigarrcigarretter, väsentligen är att tillskriva förändrade
rökvanor eller prisutvecklingen för dessa varor kan givetvis icke med någon
större grad av säkerhet avgöras. Då priserna på cigarrer och cigarrcigarretter
stigit avsevärt mera än cigarrettpriserna, vill jag dock icke motsätta
mig att en prisreduktion nu möjliggöres genom en sänkning av skatten. I
fråga om skattesänkningens omfattning ansluter jag mig till det av tobaksmonopolet
framlagda förslaget, att sänkningen bör ge till resultat en prisreduktion
med i genomsnitt 10 procent av utförsäljningspriserna. Enligt inom
tobaksmonopolet gjorda beräkningar kan detta uppnås genom en sänkning
av värdeskatten från nuvarande 40 till 35 procent av priskurantpriset
samt genom en nedsättning av myckenhetsskatten på sätt framgår av följande
uppställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

		Belopp för 1 st. öre
	För inom riket	För till riket
Varuslag	tillverkad vara	införd vara
	Nuva-	Före-	Nuva-	Före-
	rande	slagen	rande	slagen
Cigarrer, grupp I ....................................	4-8	4-3	13 0	12-4
> , * II....................................	6*u	5-6	16-0	15-0
Cigarrcigarretter, grupp I ..........................	4-4	4''0	7-0	6-6
> , > II ..........................	6-4	6-0	10-0	9''5

Jag tillstyrker sålunda ändring av skattesatserna för cigarrer och cigarrcigarretter
i enlighet härmed.

I den tidigare omnämnda skrivelsen av den 22 oktober 1953 har tobaksmonopolet
hemställt om vissa ändringar i tobaksmonopollagen i syfte att
möjliggöra för bolaget att restituera erlagd skatt i sådana fall då försåld tobaksvara
av bolaget återtagits för förstöring eller nedsättning av fastställt
priskurantpris eller då varan genom olyckshändelse gått förlorad under
transport till eller förvaring hos återförsäljare. Vidare borde enligt bolagets
uppfattning möjlighet till restitution förefinnas, då bolaget medgiver importör
nedsättning av fastställt priskurantpris å importerad vara ävensom
då av importör införd vara övertagits av bolaget för förstöring. På sätt tobaksmonopolet
framhållit torde skatt i princip icke böra utgå å sådana varor,
som icke försålts till allmänheten eller eljest icke kunnat bli föremål för
konsumtion. Jag vill erinra om att enligt ett flertal olika skatteförfattningar,
t. ex. varuskatteförordningen och förordningen om försäljningsskatt, kontrollmyndigheten
tillagts befogenhet att medgiva skattebefrielse i sådana
fall då varan återtagits av säljaren. Det synes rimligt att så även skall kunna
ske i fråga om tobaksskatten. Jag tillstyrker sålunda att bestämmelser härom
införes i monopollagen. Lagtekniskt torde detta kunna ske dels genom
en omarbetning av 29 § 3 mom. i tobaksmonopollagen och dels genom att en
ny paragraf införes i lagen, lämpligen benämnd 17 a §. Förslag till erforderliga
författningsändringar har utarbetats inom finansdepartementet.

VII. Departementschefens hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag
till

1) förordning angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å rusdrycker;

2) förordning angående tillverkning av brännvin;

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

3) förordning om ändrad lydelse av 1 § och 25 § 2 mom.
förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med
skattefri sprit;

4) förordning om ändrad lydelse av 12 § 2 mom. förordningen
den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga
preparat m. m.;

5) lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående
statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror; dels

besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall från och med den 1
april 1954 i nedan angiven del erhålla ändrad lydelse på sätt
av det följande framgår.

154	Spritdrycker, innehållande mer än 25 volymprocent alkohol; ävensom sprit och absolut alkohol: likör och absint; ävensom, oavsett alkoholhalten, andra spritdrycker, för-	Tull för 100 kg kronor
	satta med socker eller annat främmande ämne, varigenom alkoholhalten angives oriktigt å provaren.................................. 100 liter	185: —
155	arrak och rom: på fat.................. T 100 liter av 50 % alkoholhalt vid + 15° C	35:-
156	på andra kärl ............ 100 liter utan avseende på alkoholhalten	135:-
157	andra slag: på fat.................. T 100 liter av 50 % alkoholhalt vid + 15° G	35: —
158	på andra kärl ............ 100 liter utan avseende på alkoholhalten	135:-

Anm. till nr 149—158. Angående införsel —--är stadgat.

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig
överensstämmelse med förut angivna grunder — meddela
föreskrifter rörande restitution av tillverkningsskatt och däremot
svarande del av tull för det lager, som aktiebolaget
Vin- & spritcentralen innehar den 1 april 1954.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Harald Häggquist.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Bilaga t.

Utminuteringspriser per liter för spritdrycker i
olika prislägen.

Varumärke	Nuvarande utminute- ringspris, kr./l	Ungefärligt pris efter omläggning enl. prop.b 2
Absolut rent brännvin ........................................	15: 30	17: 75
Kron- eller bordsbrännvin ....................................	16:10	20: 60
Skåne Akvavit................................................	16:10	20: 65
Eau-de-vie ordinaire ..........................................	16:25	21:00
Eau-de-vie ** ................................................	19:00	24: 00
Punsch ......................................................	19:50	19:85
Klosterlikör ..................................................	21:00	26:15
Whisky, härtappad............................................	27: 75	32: 60
Whisky, imp. på butelj........................................	32: 67	39: 05
Likör, > » > ........................................	39:33	46:45
Cognac > > > ........................................	47:86	55: 90
Cognac » > > ........................................	65: 00	74: 90
Samtliga spritdrycker..........................................	17:17	20: 43

1 Systembolagens handelsmarginal bär preliminärt beräknats med 6,5 % av utminuteringspriset.

2 Öretalen har avjämnats till närmast hela femtal.

6 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 28.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Bilaga 2.

Utminuteringspris per helbutelj om 70 cl för starkviner
i olika prislägen.

Vinglögg......................................

Samos........................................

Cap Constantia................................

Amontillado, Granja, m. fl. sherrysorter.......

Portvins- och madeirasorter, härt..............

Dyraste härt. sherry m. in....................

Dyrare sherry, portvin och madeira (imp. på
butelj).....................................

Medelpris per helbutelj om 70 cl .............

D:o per 100 cl...............................

Omsättningsskatt

Nuvarande

utminute-

ringspris,

SO % å utm.-pris + 2:50 kr/l
(enl. Almgren)

25 % å utm.-pris + 2:00 kr/l
(enl. prop.)

kr. j utminuteringspris, ca kr.

5:50	5: 04	4:89
6:00	5: 70	5:60
7: 00	7: 00	7:00
8:00	8:30	8: 40
9: 00	9: 60	9:81
9: 65	10: 45	10:73
10: 00	10: 73	11:03
12:00	12: 36	12: 79
15:00	14: 79	15:42
20: 00	18:85	19: 81
7: 78	7:91	7: 95
11:11	11:30	11:35

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Bilaga 3.

Utminuteringspris per helbutelj för svaga och mousserande
viner i olika prislägen.

		Omsättningsskatt
	Nuvarande	20 % å utm.-	33 % å
	utminute- ringspris,	pris + 1: 00 kr/l	utm.-pris
	[enl. Almgren)	(enl. prop.)
	kr.	utminuteringspris, ca kr.
Castelo ......................................	2: 75	3: 27	2: 76
S Vin rouge d’Algerie............................	3: 50	3: 88	3: 52
	j 4:50 \ 6:00	4: 69	4: 52
1 Billigare bordeauxviner........................	5:91	6: 04
1 Chåteau Kirwan ..............................	8:00	7: 54	8:06
Buteljimporterade bourgogneviner..............	10: 00	9:16	10: 07
[ Årg. bet. svaga viner..........................	j 12:00	10: 78	12:07
\ 15:00	13: 22	15:11
Bordeaux-, bourgogne- och vita viner..........	20: 00	17: 28	20:15
Billigare champagneviner......................	25: 00	21:33	25:17
Veuve Clicquot ..............................	30:00	25:39	30:20
Medelpris per butelj om 70 cl..................	5:70	5: 67	5:74
1 D:o per 100 cl................................	8:15	8:10	8: 20

537924. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag