Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 288 (Proposition 1942:288)

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 288.

Nr 288.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen omgående anslag till vissa
undervisning ssjukhus m. mgiven Stockholms slott
den 30 april 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
30 april 1942.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
samt t. f. chefen för försvarsdepartementet anför härefter chefen för
ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge följande:

Under punkterna 69, 74 och 75 i 1942 års åttonde huvudtitel har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen, att i avbidan på den proposition i ämnet, som
bleve riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1942/43

dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar ett förslagsanslag
av 783,500 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar ett förslagsanslag
av 4,044,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader ett förslagsanslag
av 3,200,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar ett förslagsanslag
av 1,680,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader ett förslagsanslag
av 1,700,000 kronor;

dels ock till Universitetssjukhus: Bidrag till akademiska sjukhuset i Uppsala
ett förslagsanslag av 400,000 kronor.

Bihang till riksdagen} protokoll 19b2. 1 sami. Nr 288.

Kungl. Marits proposition Nr £88.

Vidare Ilar Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen (kapitalbudgeten: bilaga
6, punkten 2) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet,
som kunde varda riksdagen förelagd, till Nybyggnad för de teoretiska institutionerna
m. m. vid karolinska mediko-kirurgiska institutet beräkna för budgetåret
1942/43 ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor.

Jag tillåter mig nu ånyo anmäla dessa anslagsfrågor. Tillika anhåller jag
att få anmäla fråga om anslag till viss ombyggnad och utrustning vid serafimerlasarettet.

I. Besparings- och rationaliseringsåtgärder vid
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

1 Inledning.

Karolinska sjukhuset började tagas i bruk år 1937, under vilket år verksamheten
upptogs vid radiumhemmet. Därefter har, framförallt från och
med år 1940, driften successivt kommit i gång vid övriga kliniker och avdelningar.
För närvarande är hela sjukhusanläggningen tagen i bruk för avsett
ändamål utom en del av ögonklinikens lokaler. Till sjukhuset är såsom
ett filialsjukhus knutet garnisonssjukhuset, vilket tillsammans med militära
vårdavdelningar vid karolinska sjukhuset bildar de s. k. garnisonsavdelningarna.
Från och med innevarande budgetår ha forskningsavdelningarna
av Konung Gustaf V:s jubileumsklinik (radiofysiska och radiopatologiska
institutionerna) inlemmats i karolinska sjukhuset, där de anslagsmässigt
delvis redovisas för sig. Från serafimerlasarettet ha två kliniker
överflyttats till karolinska sjukhuset, men lasarettets verksamhet har endast
i mindre grad minskats i omfång. De förutvarande ögonkliniklokalerna
vid lasarettet äro under omändring för att användas för den neurokirurgiska
kliniken.

Efter den nuvarande krisens inträde ha vissa besparingsåtgärder vidtagits
i fråga om karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, dock endast i speciella
avseenden. En allmän utredning rörande möjliga besparings- och
rationaliseringsåtgärder vid dessa två sjukhus har nu verkställts av särskilda
av besparingsberedningen tillkallade sakkunniga, i det följande benämnda
»de sakkunniga». De sakkunniga ha i skrivelse den 10 december
1941 med redogörelse för resultatet av nämnda utredning framlagt därav
föranlett förslag till åtgärder. Utlåtanden angående sakkunnigförslaget ha
inhämtats från direktionen för karolinska sjukhuset, medicinalstyrelsen,
kanslern för rikets universitet, statskontoret, allmänna lönenämnden samt
direktionen över gymnastiska centralinstitutet, varjämte svensk sjuksköterskeförening
beretts tillfälle avgiva yttrande över förslaget och inkommit
med sådant yttrande. Ett flertal utlåtanden i anledning av sakkunnigför -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

slaget ha vidare avgivits, bland annat av överläkare och avdelningsföreståndare
vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. I den mån dessa utlåtanden
i det följande icke särskilt återgivas, torde få hänvisas till handlingarna
i ärendet.

Beträffande de båda ifrågavarande sjukhusens och det även i viss mån
berörda karolinska mediko-kirurgiska institutets organisation m. m. torde
få hänvisas till statsliggaren, sid. 435 ff. Här skall endast återgivas en av
de sakkunniga upprättad översikt över sjukhusens organisation och vårdkapacitet.

Karolinska sjukhuset.

Kliniker och avdelningar	Antal vårdplatser
Allmänna	Enskilda	Summa
En medicinsk klinik, omfattande, sex allmänna vårdavdelningar om vardera 25 platser, två
enskilda vårdavdelningar om vardera 12—13 platser centrallaboratorier, behandlingsavdelningar och poliklinik. En kirurgisk klinik, omfattande, sex allmänna vårdavdelningar örn vardera 25 platser, två	150	25	175
enskilda vårdavdelningar örn vardera 12—13 platser fyra kirurgiska garnisonsavdelningar om vardera 25 all-	150	25	175
manna och 2 enskilda platser.............. operationsavdelning, poliklinik samt olycksfalls- och in-tagningsavdelning. En kvinnoklinik, omfattande, två allmänna obstetriska vårdavdelningar om vardera 25 platser, en allmän septisk vårdavdelning om 20 platser, en enskild obstetrisk vårdavdelning örn 12 platser, en förlossningsavdelning om 9 platser, två allmänna gynekologiska vårdavdelningar om vardera 26 platser,	100	8	O CO
en enskild gynekologisk vårdavdelning om 13 platser operationsavdelning och poliklinik. En öron-, näs- och halsklinik, omfattande, tre allmänna vårdavdelningar om vardera 25 platser,	131	25	156
en enskild vårdavdelning örn 14 platser........ operationsavdelning, behandlingsavdelningar och poli-klinik. En ögonklinik, omfattande, tre allmänna vårdavdelningar örn vardera 24—25 platser, en enskild vårdavdelning om 9 platser (en allmän	75	14	89
vårdavdelning om 25 platser har ej öppnats)..... operationsavdelning och poliklinik. Konung Gustaf V :s jubileums klinik, omfattande, dels radiumhemmet med 5 allmänna vårdavdelningar om vardera 25 platser, en enskild vårdavdelning om	73	9	82
13 platser......................... operationsavdelning, behandlingsavdelningar och poli-klinik, dels två forskningsavdelningar, en radiofysisk och en svulstpatologisk.	125	13	138

Kungl. Majlis proposition Nr 288.

Kliniker och avdelningar	Antal vårdplatser
Allmänna	Enskilda	Summa
En ''psykiatrisk klinik, omfattande, sex allmänna vårdavdelningar örn vardera 16—17 platser,
en enskild vårdavdelning om 12 platser....... samt poliklinik.	97	12	109
En isolerings av delning.....................	10	—	10
En sjukavdelning för elever................. En röntgendiagnostikavdelning jämte fotografi- och rit-avdelning En gymnastikavdelning En tandpoliklinik En patologisk avdelning	14		14
Summa vårdplatser	925	131	1,056

Av de allmänna vårdplatserna disponera enligt mellan Kungl. Maj:t och
kronan samt Stockholms stad och Stockholms läns landsting träffade avtal
Stockholms stad 315 och Stockholms län 110.

Serafimerlasarettet.

Kliniker och avdelningar	Antal vårdplatser
Allmänna	Enskilda	Summa
Medicinska kliniken .................	150	25	175
Kirurgiska kliniken..................	109	16	125
Neorokirurgiska avdelningen.............	42	9	51
Neurologiska kliniken.................	66	14	80
Summa vårdplatser	367	64	431

Grenom den beslutade ombyggnaden av serafimerlasarettets förutvarande ögonklinikbyggnad till
neurokirurgisk klinik komma vårdplatserna vid sistnämnda klinik enligt gjorda beräkningar att
ökas med (23 allmänna och 4 enskilda) 27 till 78, varjämte kirurgiska kliniken genom övertagande
a*v neurokirurgiska avdelningens nuvarande lokaler kommer att erhålla ytterligare 51 vårdplatser.

2. Allmänna överväganden.

a) B esparingsförslagets grundlinjer. Jämförelse av
vissa kostnader m. m.

De sakkunnigas förslag bygger på en ingående granskning av karolinska
sjukhusets och serafimerlasarettets organisation och verksamhet samt på
jämförelser med förhållandena vid andra likartade sjukhus. De sakkunniga
föreslå åtgärder för att nedbringa belastningen av omkostnadsanslagen för
förstnämnda två sjukhus samt för att öka deras inkomster genom höjda
avgifter med mera, men de största beräkneliga besparingarna stå enligt de

Kungl. Majda proposition Nr 288.

sakkunniga att vinna genom indragning av viss personal, utbyte av åtskilliga
befattningar i högre lönegrad mot sådana i lägre ^önegrad samt genom
bättre tillvaratagande av personalens arbetskraft. Förslagets tyngdpunkt
ligger alltså i sådana åtgärder, vilka äro ägnade att minska belastningen
av avlöningsanslagen för de två sjukhusen. De besparings- och rationaliseringsåtgärder,
som de sakkunniga föreslå, kunna enligt deras mening vidtagas
utan att sjukhusens möjligheter att motsvara sina uppgifter inskränkas.

De sakkunniga ha för att vinna en utgångspunkt för sina fortsatta beräkningar
samt förslag företagit en undersökning av driftkostnaderna per
dag och patient vid vissa sjukhus. Undersökningsresultaten ha de sammanfört
i följande tabell:

Dagkostnad vid vissa sjukhus.

	Karolinska	Serafimer-	Lunds	Sahlgrenska
Utgiftsdetalj	sjukhuset	lasarettet	lasarett	sjukhuset i Göteborg
	1940/41	1940/41	1940	1940
Avlöningar...............	7,98	10,08	4,15	6,16
Kosthåll......................	2,22 10,20	2,60 12,68	2,07 6,22	2,48 8,64
Förbrukningsartiklar för sjukvården......	1,73	1,55	0,72	1,11
Läkemedel....................	0,61	0,88	0,63	0.57
Värme, lyse, vatten...............	1,50	1,20	0,72	1,31
Expeditionskostnader ..............	0,30	0,26	0,10	0,25
Tvätt och renhållning..............	0,13	0,14	0,14	0,66
Inventariers inköp och komplettering.....	0,41	0,94	0,50	0,59
Fastighetens underhåll..............	0,23	0,39	0,31	0,29
Diverse......................	0,03	0,05	0,04	0,10
Summa kronor	15,14	18,09	9,38	13,52

Eftersom dagkostnaden erhölles genom att fördela totalkostnaderna på
antalet underhållsdagar för patienter, inverkade beläggningsförhållandena i
betydande mån på dagkostnadssiffrorna. Till följd av speciella förhållanden
hade sjukhusen i Göteborg och Lund osedvanligt låg beläggning år 1940
utan att utgifterna kunnat minskas i samma mån; dagkostnaden för dessa
sjukhus hade därför blivit högre än vid normal beläggning. Beläggningen
vid de jämförda sjukhusen hade under samma tidsperioder utgjort respektive
100,5, 94,4, 90,4 och 86,2 procent av det tillgängliga antalet ordinarie platser.

Dagkostnadssiffrorna för Lunds lasarett och Sahlgrenska sjukhuset avsåge
kalenderåret 1940 och hade sålunda rönt mindre inverkan av kristidens prisförhöjningar.
Sjukhusen vore därtill belägna i olika dyrorter, vilket medförde
olika lönekostnader. Kostnaderna för värme m. m. samt tvätt och renhållning
för Sahlgrenska sjukhuset hade reducerats med hänsyn till att däri
inginge ränta å anläggningars värde samt avskrivningar. I fråga om posterna
inventariers underhåll och komplettering samt fastigheters underhåll erinrades
örn, att karolinska sjukhuset vore nytt och försett med nya inventa -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

rier, medan de andra sjukhusen, åtminstone till största delen, vore äldre och
därför tarvade mera underhåll.

För att möjliggöra''ett fullständigare bedömande av avlöningskostnaderna
lämnades följande uppgift på antalet anställda, uppdelade på olika huvudgrupper.

Personal vid vissa sjukhus.

	Karolinska sjukhuset	Serafimer- lasarettet	Lunds lasarett	Sahlgrenska sj ukhuset i Göteborg
Antal vårdplatser	1,056	431	1,101	1,056
Personal:
Läkare......................	95	46	55	58
Sjuksköterskor..................	2801	ml	1361	2641
Elever och provsköterskor...........	238 747	77 304	112 623	318 758
Övrig sjukvårdspersonal.............	229\|	116)	375)	176)
(biträden, städerskor m. fl.)
Sjukgymnaster..................	6	5	12	9
Husmödrar och föreståndarinnor........	3	2	3	3
Kuratorer.....................	3	1		4
Tekniska biträden................	36	3	8	12
Vaktmästare, sjukbärare, telefonister, port-
vakter.....................	25	22	27	23
Kontors- och kanslipersonal..........	47	20	11	48
Ekonomipersonal.................	190	105	172	218
Summa	1,152	508	911	1,133
Per vårdplats	1,09	1,18	0,83	1,07

Personalen vid Sahlgrenska sjukhuset hade i slutet av år 1940 börjat reduceras
och hade inom kort minskats med ett 50-tal befattningshavare, varav
hälften vore sköterskor. I tabellen angåves enligt stat inrättade platser.
Hänsyn till vakanser och dylikt hade sålunda icke tagits. Vid Lunds lasarett
förekomme på vissa avdelningar ständig överbeläggning av de ordinarie vårdplatserna,
varför personalen torde vara avvägd därefter. Ekonomipersonalen
vid Sahlgrenska sjukhuset hade beräknats som om sjukhuset haft egen ångcentral
och egen tvättinrättning, vilket icke vore fallet.

Beträffande dagkostnaden vid serafimerlasarettet ha de sakkunniga särskilt
anfört bland annat:

Att serafimerlasarettet hade högre avlöningskostnader än karolinska sjukhuset
berodde delvis på att det senare sjukhuset hade fler personalbostäder,
vilket medförde större avdrag för kost- och bostadsersättning. Den neurokirurgiska
kliniken på lasarettet förfogade över 27 procent mer personal än
den allmänna kirurgiska kliniken och belastade dessutom den röntgendiagnostiska
avdelningen i ovanligt hög grad. Personalens storlek hade motiverats
med att denna specialvård krävde särskilt stor personal. Karolinska
sjukhusets garnisonsavdelningar krävde mindre personal än övriga avdelningar
och bekostades delvis genom anslag på fjärde huvudtiteln. Poliklini -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

kerna vid serafimerlasarettet droge relativt sett något mer personal än de
vid karolinska sjukhuset. Lasarettets polikliniker besöktes numera av ungefär
hälften så många patienter som för ett par år sedan men syntes icke
desto mindre draga större kostnad än förut. Utgifterna för uppvärmning och
städning hade stegrats. Personalen hade visserligen inskränkts men icke i
proportion till patientminskningen. Arbetstidsregleringen och prisstegringarna
hade givetvis också bidragit till att omkostnaderna vid poliklinikerna
icke kunnat sänkas i proportion till minskningen i patientantalet. Lasarettets
poliklinikverksamhet torde likväl i förhållande till antalet inneliggande patienter
vara den mest omfattande i landet. Kosthållet vid lasarettet hade varit
något dyrbarare än vid karolinska sjukhuset. Direktionen ämnade emellertid
övergå till det vid karolinska sjukhuset tillämpade systemet, varigenom
en årlig besparing av 40,000 kronor beräknades uppstå. Dagkostnaden för
läkemedel vid lasarettet vore också högre. Denna torde, liksom vid karolinska
sjukhuset (jfr nedan), kunna avsevärt nedbringas.

Direktionen för karolinska sjukhuset (angående skiljaktiga meningar, se
nedan) har till en början anfört:

Direktionen ansåge det vara sin skyldighet att söka tillvarataga alla möjligheter
till rationalisering av driften vid de under direktionen ställda sjukhusen
och att i övrigt vidtaga alla de besparingar i fråga om kostnaderna
för sjukhusen, som icke menligt påverkade sjukhusens möjligheter att fylla
de olika viktiga uppgifter, för vilka de vore avsedda. Direktionen ansåge
det emellertid jämväl vara sin plikt att tillse, att de stora värden, som sjukhusen
och deras utrustning representerade, bleve på bästa och mest effektiva
sätt tillvaratagna och utnyttjade. Vid bedömande av de sakkunnigas
olika förslag till rationaliserings- och besparingsåtgärder hade direktionen
ansett sig böra följa dessa riktlinjer. Direktionen tillstyrkte således de av
de sakkunnigas förslag, som kunde leda till besparingar utan att sjukhusens
förmåga att fylla sina uppgifter allvarligt tillbakasattes, men ansåge sig icke
kunna tillstyrka förslag, som enligt direktionens uppfattning kunde allvarligt
skada sjukhusens uppgifter såsom vårdanstalter för sjuka och såsom
karolinska institutets undervisningsanstalter för utbildande av läkare.

Direktionen hade emellertid för avsikt att med ledning av vunna erfarenheter
genom sina egna sakkunniga organ göra en ingående utredning örn möjligheten
till ytterligare besparingar utöver dem av de sakkunniga föreslagna,
som direktionen nu ansåge sig kunna förorda. Direktionen ville därvid ägna
uppmärksamhet såväl åt den medicinska verksamheten som åt sjukhusens
administration och förvaltning.

Direktionen ville därjämte framhålla, att direktionen, då den nu tillstyrkte
eller föresloge indragning eller nedflyttning i lägre lönegrad av vissa befattningar,
förutsatte, att någon ändring i lönevillkoren för ordinarie eller extra
ordinarie innehavare av dessa befattningar icke skulle ifrågakomma, förrän
vederbörande befattningshavare avginge från tjänsten eller förflyttades till
annan befattning vid sjukhusen.

Beträffande driftkostnaderna vid karolinska sjukhuset har direktionen
yttrat i huvudsak:

Örn de under fjärde huvudtiteln uppförda avlöningskostnaderna för vissa
befattningshavare vid garnisonsavdelningarna medräknades, skulle dagkostnaden
vid karolinska sjukhuset stegras till 15 kronor 30 öre. Beträffande
Lunds lasarett framhölles bland annat, att dess verksamhet företedde stora
olikheter med karolinska sjukhusets. I Stockholm måste också hänsyn tagas

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

till löneförhållandena vid stadens sjukhus. Sahlgrenska sjukhuset vore icke
någon undervisningsanstalt.

Dagkostnaden vid karolinska sjukhuset syntes icke vara påfallande hög.
Jämförelse borde göras med de kommunala sjukhusen i Stockholm. Dagkostnaden
under år 1940 hade vid Sabbatsbergs sjukhus utgjort 14 kronor 78 öre
och vid Maria sjukhus 15 kronor 14 öre eller således i det närmaste samma
belopp som vid karolinska sjukhuset, oaktat forskning och undervisning endast
i ringa grad förekomme vid de kommunala sjukhusen. De således jämförelsevis
låga kostnaderna vid karolinska sjukhuset kunde förklaras av att
sjukhuset vore så nytt men berodde ej på ovanligt hög beläggning. Den av
de sakkunniga angivna ovanligt höga beläggningssiffran för sjukhuset torde
ha erhållits genom att de sakkunniga förbisett, att det från sjukhuset uppgivna
antalet underhållsdagar avsett även garnisonssjukhuset; med inräknande
härav uppginge beläggningen till något över 91 procent av hela antalet tillgängliga
ordinarie platser.

Beträffande dagkostnaden vid serafimerlasarettet har direktionen bland
annat uttalat:

Direktionen vitsordade riktigheten av vad de sakkunniga anfört beträffande
de förhållanden, som ogynnsamt påverkat dagkostnaden vid serafimerlasarettet.
Särskilt ville direktionen understryka vad de sakkunniga anfört
om poliklinikverksamhetens förhållande till antalet vårdplatser och intagna
patienter och detta förhållandes ogynnsamma inverkan på kostnaden för
underhållsdag.

Poliklinikverksamheten vore emellertid av utomordentlig betydelse för
undervisningen. Den borde dock ej vara större än vad undervisningen krävde
samt de lokala förhållandena och tillgänglig personal medgåve. Antalet besökande
syntes numera ej blott vara ganska väl avpassat efter lokalernas
storlek och personaltillgången utan även stå i god proportion till antalet
vårdplatser och intagna patienter samt motsvara undervisningens behov.
En ytterligare minskning av besöksfrekvensen vid dessa polikliniker vore
därför icke önskvärd. Direktionen hade vid granskning av personalstaten för
poliklinikerna ej funnit möjligt att minska personalen utom med en elev vid
kirurgiska polikliniken.

Riktigheten av vad de sakkunniga anfört om utgifterna för kosthåll och
medicin ville direktionen likaledes vitsorda. Det vore att hoppas, att de åtgärder
som vidtagits i syfte att minska dessa utgifter, skulle giva ett gynnsamt
resultat. Den medicinska kliniken vid lasarettet omfattade en större del
av vårdplatserna än den medicinska kliniken gjorde vid karolinska sjukhuset,
vilket förhållande sannolikt även i fortsättningen komme att ge en högre
dagkostnadssiffra vid lasarettet.

Skiljaktiga meningar ha anförts inom direktionen av borgarrådet Karlsson
och riksdagsmannen Forslund, vilka förklarat sig icke kunna biträda förslag
till nedflyttningar i tjänstegrad eller förändring från ordinarie till extra ordinarie
i fråga örn sjukhusens personal.

Det vore ingen anledning till brådskande beslut i dessa personalfrågor, eftersom
de föreslagna besparingarna i stort sett icke kunde åstadkommas förrän
vid befattningshavares avgång. I förhållande till statförslagets storlek vore
det endast ett ringa belopp, som omedelbart kunde sparas. Berörda personalfrågor
borde bli föremål för prövning först i samband med den allmänna översyn
av besparingsmöjligheterna, som direktionen beslutat att själv låta vidtaga.

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 288.

I ett av överläkare oell avdelningsföreståndare vid karolinska sjukhuset
gemensamt avgivet betänkande, till vilket dock överläkaren professorn Nordenson
icke anslutit sig, hava anvisats en del mindre ingripande besparingsåtgärder,
medan en bestämt avvisande hållning intagits till flertalet av de i
sakkunnigförslaget förordade åtgärderna, framför allt dem, som beröra personalen,
vilka betecknats som ägnade att rubba sjukhusets organisation och
minska dess effektivitet. Efter en ingående kritik av de sakkunnigas beräkningar
och jämförelser rörande dagkostnaderna vid karolinska sjukhuset och
vid andra sjukhus anföres:

Genomförande av de sakkunnigas besparingsförslag skulle medföra en betydande
reduktion av personalens såväl kvantitet som kvalitet. Denna reduktion
skulle beträffande sköterskor drabba så gott som samtliga sjukhusets
vårdavdelningar och beträffande kanslipersonalen nästan alla kliniker,
avdelningar och institutioner. En dylik allvarlig försämring av arbetsbetingelserna
vid sjukhuset skulle innebära, att sjukhuset icke längre kunde på ett
tillfredsställande sätt fullgöra de uppgifter, som anförtrotts detsamma, och
skulle i sista hand drabba de sjuka.

Det förelåge ej heller något motiv för vidtagande av speciella besparingsåtgärder
särskilt vid karolinska sjukhuset. De sakkunniga hade vid sin jämförelse
av dagkostnaderna vid karolinska sjukhuset, serafimerlasarettet,
Lunds lasarett och Sahlgrenska sjukhuset lämnat ett flertal omständigheter
obeaktade, som väsentligt influerade på jämförbarheten, och jämförelsen
vore på vissa betydelsefulla punkter direkt missvisande eller vilseledande.
Inga hållbara bevis hade av de sakkunniga förebragts för att dagkostnaden
vid karolinska sjukhuset överstege motsvarande kostnad vid Sahlgrenska
sjukhuset och Lunds lasarett i annan mån än som betingades av ofrånkomliga
olikheter i sjukhusens uppgifter och verksamhet. Däremot syntes en jämförelse
av dagkostnaderna vid karolinska sjukhuset, serafimerlasarettet, Sabbatsbergs
sjukhus och Maria sjukhus visa, att dagkostnaden vid karolinska
sjukhuset ingalunda kunde anses särskilt hög.

Överläkaren professorn Nordenson har uttalat:

Med hänsyn till det ekonomiska läget och till den omständigheten, att
statens kostnader för undervisningssjukhusen i huvudstaden vore sjudubbelt
så stora som dess kostnader för de tillsammantagna likstora undervisningssjukhusen
i Uppsala och Lund, ansåge Nordenson kravet på besparingar
mycket berättigat. Det vore så även ur den synpunkten, att karolinska sjukhuset
verkade normerande för sjukvården i landet. Ytterligare besparingar
hade kunnat vinnas, därest de sakkunniga ej så gott som helt lämnat förvaltningen
och ekonomien utanför sin granskning och därest de behandlat
de olika klinikerna lika.

Medicinalstyrelsen anser, att genomförande av besparingsåtgärder mot
vederbörande överläkares åsikt icke bör ske utan stöd av ytterligare utredning.

För att kunna taga ställning till sakkunnigförslagets detaljer måste man,
enligt styrelsens mening, under en ej allt för kort tid följa verksamheten på
de skilda avdelningarna. Då arbetet i övrigt inom styrelsen icke tillåtit, att
därför lämplig person verkställt en sådan undersökning, hade styrelsen ansett
sig böra tillråda, att endast de besparingsåtgärder vidtoges, varom de sakkunniga
och de hörda avdelningscheferna voro ense, och att, örn ytterligare

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

sådana åtgärder ansåges erforderliga, desamma föreginges av ytterligare utredning.
I varje fall torde icke de sakkunnigas tydligen något hastiga uppskattning
kunna anses bindande gentemot chefläkarnas på sakkännedom
grundade gensagor. Flera av de föreslagna åtgärderna syntes i själva verket
kunna komma att medföra motsatsen till besparingar; i andra fall betydde
de otvivelaktiga risker för sjukvården.

Statsko?itoret har i allt väsentligt anslutit sig till de av de sakkunniga förordade
besparingsåtgärderna, även om ämbetsverket anser mera vittgående
åtgärder i vissa hänseenden kunna ifrågasättas.

Statskontoret hade upprepade gånger framhållit, att statens årskostnader
för sjukhusen blivit väsentligt större än de beräknade, främst beroende på
att sjukhusen syntes ha utrustats med en personal, som till antalet betydligt
överstigit den ursprungligen beräknade. Vidare hade statskontoret framhållit,
att det helt ändrade statsfinansiella läge, som förorsakats av krigsutbrottet,
gjort det ofrånkomligt, att vittgående rationaliseringsåtgärder utan
dröjsmål vidtoges i syfte att nedbringa de avsevärda statliga utgifterna för
sjukhusen. De sakkunnigas utredning bestyrkte statskontorets uppfattning,
att en minskning av utgifterna främst måste ske genom reducering av personalen
och genom utbyte av personal i högre löneställning mot befattningshavare
i lägre.

Beträffande vad sjukhusdirektionen anfört rörande ändring i lönevillkoren
för ordinarie eller extra ordinarie innehavare av befattningar, som föreslås
skola indragas eller nedflyttas i lägre lönegrad, har statskontoret yttrat:

Då ordinarie tjänst flyttades till lägre lönegrad, borde den nuvarande
tjänstinnehavaren överföras på övergångsstat. I anmärkning till personalförteckningen
borde därvid angivas, att den nya ordinarie tjänsten skulle hållas
obesatt, så länge den till övergångsstat förda befattningshavaren kvarstode
i sin tjänst. Vad åter beträffade de ordinarie befattningar, som skulle indragas,
torde, därest möjlighet icke erbjöde sig att placera ordinarie innehavare
av sådan befattning på annan motsvarande tjänst vid sjukhusen,
befattningen böra bibehållas i personalförteckningen. Dock borde i förteckningen
anmärkas, att befattningen skulle vid inträffad ledighet indragas.

1 fråga örn ieke-ordinariepersonalen ägde staten fastställa nya, mindre
förmånliga avlöningsbestämmelser liksom ock uppsäga personal för inplacering
efter nyanställning i lägre lönegrader. För extra ordinarie tjänsteman,
som utan eget förvållande förflyttades till extra ordinarie tjänst inom
lägre lönegrad, gällde i dylikt fall enligt 9 § civila icke-ordinariereglementet,
att han ägde bibehålla den placering i löneklass han i den föregående tjänsten
innehade, dock att lönen icke i något fall finge utgå enligt högre löneklass
än den högsta för den nya tjänsten fastställda. Statskontoret måste
bestämt avstyrka att i fall, där extra ordinarie befattning vid sjukhusen nedflyttades
i lönegrad, särskilda anordningar vidtoges utöver de i reglementet
angivna för att garantera befattningshavarna en förmånligare löneställning.

Allmänna lönenämnden har icke funnit det möjligt för nämnden att ingå
på någon närmare granskning av de sakkunnigas förslag. Nämnden har fördenskull
— under erinran örn att personalorganisationen tillkommit relativt
nyligen — inskränkt sig till att uttrycka tvekan rörande lämpligheten av
vissa nedskärningar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.
b) Sammanfattning av besparingsförslaget.

I nedanstående tablå har gjorts en sammanställning av de sakkunnigas
förslag och sjukhusdirektionens utlåtande däröver. Tablån avser föreslagna
besparingsåtgärder, oberoende av örn de kunna genomföras från och med
nästa budgetår eller först senare.

De sakkunniga	Sjukhusdirektionen
	Besparing		Besparing
Besparingsåtgärd	(ev. ökning)	Besparingsåtgärd	ev. ökning)
	kronor		kronor
I. Karolinska sjukhuset:
A. Avlöningar:
1. Indragning av 1 laborator på medicinskt-
bakteriologiska laboratoriet.....	— 7,500''
2. Indragning av 2 andre underläkare (Ex
22) på radiumhemmet 2.......	— 13,632
3. Läkarpersonal m. m. på gymnastikav-
delningen:
indragning av 2 biträdande läkare .	— 12,000
indragning av 1 tredje underläkare
(Ex 18)................	— 13 206
indragning av 1 sjukgymnast (A 9) .
» »1 » (Eo 9) .
nyanställande av 1 andre under-
läkare (Ex 22)............	+ 6,816
4. Kanslipersonal på klinik- och poliklinik-
expeditioner:
indragning av 1 föreståndarinna		1 föreståndarinna nedflyttas
(A 11).................		från A 11 till A 8
indragning av 1 kameralbiträde		= de sakkunniga
(Eo 8).................
indragning av 3 sjuksköterskor (A 7)		2 sjuksköterskor (A 7) in-
		dragas
indragning av 6 kontrollbiträden		2 kontrollbiträden (A 7) in-
(A 7).................		dragas
indragning av 4 kanslibiträden (A 7)		3 kanslibiträden (A 7) in-
		dragas
indragning av 3 kontrollbiträden		2 kontrollbiträden (Eo 7)
(Eo 7).................		indragas
indragning av 8 kanslibiträden (Eo 7)	— 24,747		— 14,600
indragning av 2 kontrollbiträden		= de sakkunniga
(Ex 7).................
nyanställande av 1 biträdande kura-	''
tor (A 7)...............
nyanställande av 10 kontorsbiträden		6 kontorsbiträden (A 4)
(A 4).................		nyanställas
nyanställande av 1 kontorsbiträde		1 halvtidstjänst för kon-
(Eo 4). . ''...............		torsbiträde (Eo 4) inrät-
		tas.
nyanställande av 9 skrivbiträden		3 skrivbiträden (A 2) ny-
(A 2).................		anställas
nyanställande av 5 skrivbiträden
(Eo 2).................

1 Ev. en laborator i bakteriolog! å karolinska institutets stat (besparing 9,000 kronor).
1 Ev. indragning av endast 1 (besparing 6,816 kronor).

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

De sakkunniga	Sjukhusdirektionen
Besparingsåtgärd	Besparing (ev. ökning) kronor	Besparingsåtgärd	Besparing (ev. ökning) kronor

5. Sjukvårdspersonal och städerskor:

inskränkning av antalet röntgenundersökningar,

utsträckning av arbetstiden: besparing
87,000 kr.1,
indragning av:

1 assistent (A 14).........

1 föreståndarinna (All).....

1 instrumentmakare (A 10) ... .

61 sjuksköterskor (A 7).......

21 assistentsköterskor (Eo 5). . . .

7 röntgenbiträden (A 6)......

3 » (Eo 6).....

2 » (Ex 6).....

8 sjukvårdsbiträden (Eo 2) ... .

2 » (Ex 2) . . . .

4 provsköterskor (arv.)......

1 laboratoriebiträde (arv.) ....
nyanställande av:

2 förste vaktmästare (A 7) ... .

7 röntgenbiträden (A 4)......

3 » (Eo 4).....

2 > (Ex 4).....

1 badföreståndarinna (A 2) ... .

3 tandsköterskor (Eo 1)......

14 barnsköterskor (U 1).......

7 sköterskebiträden och städerskor

(Ul)...............

3 elever (arv.)...........

6. Inbesparing av arbetskraft genom disk ning

med diskmaskiner på vårdavdelningarna
.................

7. Inskrivningsexpeditioner och patient bokföring

centralisering av patientbokföringen:

1 kanslibiträde (Eo 7) utbytes mot

1 kontorsbiträde (A 4)......

1 kanslibiträde (Eo 7) indrages,
inbesparing av arbetskraft genom användning
av maskinella hjälpmedel
vid patientbokföringen samt genom
att låta patienterna själva ombesörja
ärenden vid utskrivningen.

8. Arvodena åt direktionens vice ordf.

och ledamöter sänkas till 6 kr. pr
sammanträde.............

— 245,162

— 27,000

4,008

1 föreståndarinna nedflyttas
från A 11 till A 8

12 sjuksköterskor (A 7) indragas 1

assistentsköterska (Eo 5)
indrages

1 halvtidstjänst för sjuksköterska
(Eo 7) inrättas

2 tandsköterskor (U 2) nyanställas -

10 elever/provsköterskor
(arv.) nyanställas

3,800

- 34,300

1 Ej formligt förslag.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 888.

De sakkunniga	Sjukhusdirektionen
Besparingsåtgärd	Besparing (ev. ökning) kronor	Besparingsåtgärd	Besparing (ev. ökning) kronor

9. Kassakontrollantens arvode sänkes från
1,800 till 900 kr............

B. Omkostnader:

1. Bränsle, lyse och vatten:

kontroll över förbrukningen av värme,
elektrisk ström och vatten,
tillsyn att för starka glödlampor ej
användas,

föreskrift utfärdas för personalen att
spara på varmvatten,
tillsyn å fönster och vädring,
utredning verkställes om lämpligheten
att tillvarataga värmen vid sopförbränningen.

2. Förenkling av blanketter........

3. Medicinförbrukningen förbilligas genom

användande av lösningar, ampullflaskor,
beredningar, framställda på apotek
m. m.

C. Inkomster.

1. Höjning av poliklinikavgifterna:

a) återbesökstaxan höjes från kr. 1.50
till 2.—,

b) särskilt tillägg vid operativa ingrepp,

c) särskild avgift för laboratorieundersökningar,

d) samma taxor vid psykiatriska polikliniken
som vid övriga polikliniker

2. Höjning av bostadshyror: inkomstök ning

30,000 kr.

II. Serafimerlasarettet.

A. Avlöningar.

1. Sänkning av kassakontrollantens ar vode

..................

2. Indragning av 1 andre underläkare på

öron-, näs- och halspolikliniken
(Ex 22).................

— 600

- 6,000

- 350,839

— 300

— 6,816

= de sakkunniga

Direktionens kansli, sysslomanskontoret
och köksexpeditionen: 1

kontorsbiträde (A 4) ersättes
med 1 skrivbiträde
(Eo 2)

1 kontorsbiträde (Eo 4) ersättes
med 1 skrivbiträde
(Eo 2)

= de sakkunniga

= de sakkunniga; besparing
30,000 kr.

= de sakkunniga

de sakkunniga

= de sakkunniga

— 600

900

- 50,400

300

— 6,816

1 Besparing på serafimerlasarettets stat 300 kr., jfr nedan.

14 Kungl. Martts proposition Nr 288.

De sakkunniga	Sjukhusdirektio	nen
Besparingsåtgärd	Besparing (ev. ökning) kronor	Besparingsåtgärd	Besparing (ev. ökning) kronor
3. Indragning av 1 sjukgymnast (Ex 9)	— 3,465	= de sakkunniga	— 3,465

4. Kanslipersonalen på klinik- och poli-klinikexpeditioner : indragning av 3 sjuksköterskor (A 7) indragning av 6 kanslibiträden (Eo 7) indragning av 1 kontorsbiträde (Ex 4).................		2 sjuksköterskor (A 7) in-dragas 2 kanslibiträden (Eo 7) in-dragas	— 2,500
nyanställande av 4 kontorsbiträden (A 4).................	— 5,085	4 kontorsbiträden (Eo 4) ny-anställas
nyanställande av 3 kontorsbiträden (Eo 4).................
nyanställande av 2 skrivbiträden (A 2).................
nyanställande av 1 skrivbiträde (Eo 2)
5. Personalen på sysslomanskontoret m. m indragning av 1 kameralbiträde (A 8) 1 förste vaktmästare (A 7) ersättes med 1 kontorsbiträde (A 4) .... 1 förste vaktmästare (A 7) utbytes mot 1 vaktmästare (A 5)......	— 3,837 — 549 — 369	= de sakkunniga = de sakkunniga = de sakkunniga	— 3,837 — 549 — 369
6. Utökning av sjukvårdspersonalens ar-betstid; besparing 43,500 kr.1 *		1 kameralbiträde (Ex 8) er-sättes med 1 kanslibi-träde (A 7)	+ 36
B. Omkostnader:
1. Förenkling av blanketter. 2. Förenkling av kosthållet.		= de sakkunniga
C. Inkomster:
1. Höjning av poliklinikavgifter liksom vid karolinska sjukhuset.		Se ovan beträffande inkom-ster vid karolinska sjuk-
2. Höjning av bostadshyror; inkomstök-ning 5,800 kr.		huset
	— 20,421		— 17,800
	—371,2603 *		— 68,2008

1 Ej formligt förslag.

3 Härtill komma besparingar å rörligt tillägg samt genom ev. utökning av sjukvårdspersonalens
arbetstid, vidare till beloppet ej angivna besparingar samt ökade inkomster.

3 Härtill komma besparingar å rörligt tillägg, till beloppet ej angivna besparingar samt ökade

inkomster.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

Innan jag övergår till att redogöra för och taga ställning till de olika avsnitten
i den utredning med förslag till besparings- och rationaliseringsåtgärder
vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, som framlagts av
besparingsberedningens sjukhussakkunniga vill jag i korthet beröra bakgrunden
till denna besparingsutredning samt grundlinjerna i de sakkunnigas
utlåtande och däröver avgivna yttranden ävensom klargöra min allmänna
inställning till de sakkunnigas förslag.

Redan innan karolinska sjukhuset under år 1940 i huvudsak trädde i
verksamhet, anbefalldes ett förnyat övervägande av sjukhusets personalorganisation.
Det är delvis denna utredning, som besparingsberedningens
sjukhussakkunniga nu verkställt, varför deras förslag alltså icke föranletts
enbart av den statsekonomiska situationen. Emellertid bör det från början
framhållas, att den föreslagna besparings- och rationaliseringsundersökningen
väsentligen motiverats av det statsfinansiella läget. De sakkunnigas förslag
utgör således närmast ett led i den allmänna översyn av statsförvaltningen,
som företages för att så långt sig göra låter genom besparingar motverka
den fortgående utgiftsstegringen.

De sakkunniga hålla före, att de av dem efter ingående undersökningar
samt jämförelser med förhållandena vid andra sjukhus föreslagna besparingsåtgärderna
vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet kunna vidtagas
utan att vägande sjukvårds- och undervisningsintressen trädas för nära.
Beträffande ett flertal av åtgärderna uttalas emellertid en motsatt uppfattning
av direktionen för karolinska sjukhuset samt av de två sjukhusens överläkare
och avdelningsföreståndare, vilka jämväl påpekat praktiska hinder för
genomförandet av vissa föreslagna besparingsåtgärder. Att jag, såsom av det
följande kommer att framgå, på åtskilliga punkter icke ansett mig kunna
förorda de sakkunnigas förslag, har också främst berott på att jag funnit
mig böra fästa vikt vid de noggrant motiverade utlåtanden, vilka avgivits
av direktionen samt de ansvariga läkarna och vilka i huvudsak gått i
avstyrkande riktning. Då jag sålunda nödgats intaga en avböjande ståndpunkt
till åtskilliga förslag till betydande och i och för sig högst önskvärda
besparingar, är jag angelägen framhålla, att detta skett först efter ingående
granskning av varje enskilt förslag samt därav berörda förhållanden,
varvid det omfattande utredningsmaterial, som sakkunnigutlåtandet och de
däröver avgivna yttrandena utgöra, kompletterats vid överläggningar med
representanter för de sakkunniga och för sjukhusen. Jag vill också betona,
att jag, då i flera fall lämpligheten av ifrågasatta besparingsåtgärder synts
mig synnerligen svårbedömd och tveksam, tagit fasta på direktionens förklaring,
att direktionen ämnar låta genom egna organ verkställa en fortsatt
undersökning rörande besparingsmöjligheter vid karolinska sjukhuset och
serafimerlasarettet. Frågan om besparings- och rationaliseringsåtgärder vid
ifrågavarande två sjukhus är därför icke nu slutligt avgjord. Det förebragta
utredningsmaterialet bör i väsentliga hänseenden kunna läggas till grund

Departe mentschefen.

Ku7igl. Maj:ts proposition Nr 288.

för den fortsatta undersökningen och därav föranledda framtida avgöranden.
Jag förutsätter, att resultat i vissa hänseenden av detta fortsatta besparingsarbete
skola föreligga redan i sjukhusdirektionens anslagsäskanden för budgetåret
1943/44.

Karolinska sjukhuset är statens undervisningssjukhus; det har såväl i
fråga om personal som beträffande lokaler och annan utrustning blivit väl
tillgodosett. Sjukhusets standard återspeglas helt naturligt i driftkostnaderna,
vilka måste anses höga, även örn man till fullo beaktar sjukhusets karaktär
av undervisningssjukhus samt uppmärksammar, att de utgifter för garnisonssjukvården,
vilka belasta sjukhusets stat och som uppgå till omkring
en miljon kronor årligen, icke motvägas av några inkomster. I än högre grad
än tidigare är det emellertid under nuvarande förhållanden nödvändigt, att
återhållsamhet iakttages beträffande utgifter och att varje möjlighet till
besparingar tillvaratages, även om detta skulle leda till en viss sänkning av nuvarande
standard. Vad nu sagts gäller även i tillämpliga delar serafimerlasarettet.

De sakkunniga finna besparingar av större omfattning möjliga endast vid
karolinska sjukhuset; ett genomförande av deras förslag har beräknats medföra
en årlig besparing för sjukhusets del av något mer än 350,000 kronor,
medan motsvarande belopp för serafimerlasarettets del utgör endast omkring
20,000 kronor. Härtill komma dock enligt de sakkunniga i fråga om båda
sjukhusen till beloppet ej beräkneliga utgiftsminskningar och inkomstökningar.

Besparingsförslagets tyngdpunkt ligger, såsom förut framhållits, i de ifrågasatta
indragningarna av personal och utbyte av dyrare arbetskraft mot billigare
sådan. Beträffande den ojämförligt viktigaste personalfrågan, som gäller
möjligheten att inbespara omkring 245,000 kronor av avlöningskostnaderna
för sjukvårds- och städpersonal vid karolinska sjukhuset, har emellertid, såsom
av det följande kommer att närmare framgå, klarlagts, att stora praktiska
svårigheter utgöra hinder för att de sakkunnigas förslag på denna
punkt för närvarande genomföres. Jag har i fråga om de båda sjukhusens
avlöningskostnader funnit möjligt att uppnå en besparing av för karolinska
sjukhusets del i runt tal 60,000 kronor och för serafimerlasarettets del i runt
tal 18,000 kronor.

För nedbringande av de båda sjukhusens omkostnader ha de sakkunniga
framlagt vissa förslag till omedelbara åtgärder, vilkas beräknade ekonomiska
betydelse dock är relativt ringa. De ha vidare föreslagit åtskilliga kontrollåtgärder
och undersökningar. Jag har icke funnit anledning till erinran mot
förslagen.

De sakkunniga föreslå slutligen vissa nya eller höjda poliklinikavgifter
samt höjda hyror för personalbostäder men ha som nämnts icke funnit möjligt
beräkna den ökning i inkomster, som förslagets genomförande i denna

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

del skulle medföra för sjukhusen. Av förslagen kunna enligt min mening en
del antagas till genomförande, medan andra icke torde kunna slutgiltigt
prövas förrän efter ytterligare utredning.

Slutligen vill jag framhålla, att de föreslagna besparingsåtgärderna i vad
de förutsätta personalförändringar till stor del icke kunna genomföras förrän
vid befattningshavares avgång eller förflyttning och att således besparingen
för nästa budgetår under alla förhållanden icke kan bliva betydande. Vad
beträffar tillsatta extra ordinarie tjänster utgår jag ifrån att förändring av
sådana till ordinarie eller extra ordinarie befattningar i lägre lönegrad i allmänhet
bör genomföras redan från och med nästa budgetår. Tjänstinnehavaren
bör i dessa fall få bibehålla sin löneklassplacering och kommer i så
fall icke att vidkännas någon omedelbar löneminskning. Örn tillsatt extra
ordinarie befattning indrages utan att annan tjänst inrättas i stället, bor
vidare indragningen icke alltid genomföras omedelbart utan torde enligt
Kungl. Maj:ts bestämmande kunna få anstå under en övergångstid, i avvaktan
på att befattningshavaren erhåller annan sysselsättning eller avgår
av annan orsak.

3. Avlöningar vid karolinska sjukhuset.

a) L äk ar p e r s o n al m. in.

De sakkunniga ha ansett läkartjänster kunna indragas endast i ett fåtal
fall. Sjukhuset vore visserligen liksom serafimerlasarettet tämligen väl utrustat
med läkare jämfört med andra sjukhus i landet, men detta förhållande
vore att betrakta så, att den erkända knapphet på läkare, som i regel rådde
vid sjukhusen, i dessa två fall lyckligtvis icke förelåge. Läkartillgången vid
karolinska sjukhuset vore avpassad med hänsyn även till sjukhusets karaktär
av undervisningssjukhus och forskningsanstalt. Beträffande antalet poliklinikläkare
ha de sakkunniga emellertid velat framhålla, att detta icke borde
rättas efter patienttillströmningen, vilken tenderade att ökas, utan att tillströmningen
borde begränsas så, att den motsvarade undervisningsintresset.
Vid studium av läkarnas verksamhet hade de sakkunniga vidare konstaterat,
att de lokaler, som inretts för överläkarnas-professorernas enskilda mottagning,
användes endast i mycket begränsad omfattning. Det måste emellertid
enligt de sakkunnigas mening vara en fördel för sjukvården, att överläkaren
såvitt möjligt förläde sin privata verksamhet till sjukhuset, så att han stöde
till förfogande där under längre tid av dagen.

Kanslern för rikets universitet har beträffande läkarbehovet vid poliklinikerna
anfört:

Bihang till riksdagen» protokoll 1918. 1 sami. Nr 888.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

Överläkarna hade vitsordat, att vid vissa polikliniker läkarkrafterna icke
räckte till för att både meddela undervisning på tillfredsställande sätt och
omhändertaga de sjuka. Samtidigt framhölle de vikten av ett stort klientel
från undervisningens synpunkt. Kanslern delade åsikten, att det vore med
hänsyn till läkarutbildningen önskvärt, att klientelet vid poliklinikerna vore
stort och mångsidigt. Men framför allt vore det av vikt, att proportionen
mellan läkare och patienter icke bleve sådan, att läkarna på grund av bristande
tid förhindrades ge den handledning åt de studerande, som vore avsedd.

Statskontoret har ifrågasatt en omprövning av fördelningen av underläkarna
på olika grader i riktning mot en minskning av antalet förste och
andre underläkare samt en ökning av antalet tredje underläkare.

Centrallaboratorierna.

Vid karolinska sjukhuset finnas tre centrallaboratorier, nämligen ett
medicinskt-kemiskt, ett medicinskt-fysiologiskt och ett medicinskt-bakteriologiskt.
Vid vart och ett av centrallaboratorierna finnes anställd en laborator
med ett arvode av 7,500 kronor.

På karolinska institutets stat finnes därjämte uppförd en ordinarie befattning
såsom laborator i bakteriolog! vid patologisk-anatomiska institutionen
(lön 6,000 kronor, tjänstgöringspenningar 3,000 kronor). Denna institutions
bakteriologiska laboratorium är förlagt till patologiska avdelningen
vid karolinska sjukhuset. Professorn i patologisk anatomi vid karolinska
institutet är tillika föreståndare för den patologiska avdelningen vid
nämnda sjukhus.

De sakkunniga ha föreslagit, att medicinskt-bakteriologiska centrallaboratoriet
vid karolinska sjukhuset skulle sammanslås med karolinska institutets
bakteriologiska laboratorium på sjukhusets patologiska avdelning.

Genom beslut den 5 september 1941 hade Kungl. Maj:t medgivit, att
laboratorn vid medicinskt-bakteriologiska centrallaboratoriet finge för tiden
den 1 juli 1941—den 30 juni 1942 förordnas även som laborator i
bakteriolog!.

De sakkunniga förordade, att centrallaboratoriet överflyttades till och
uppginge i det bakteriologiska laboratoriet på den patologiska avdelningen.
Härigenom bereddes — utom det att en laboratorstjänst kunde indragas
—• säkerligen också möjligheter till ytterligare besparingar genom viss. reduktion
av laboratoriepersonalen i övrigt. På sakens nuvarande stadium
ansåge de sakkunniga sig ej kunna ingå på närmare detaljer härvid.

De sakkunnigas förslag skulle innebära en besparing av minst 7,500
kronor på sjukhusets stat eller 9,000 kronor på karolinska institutets stat.

Sjukhusdirektionen har avstyrkt de sakkunnigas förslag och anfört:

Läkarutbildningssakkunniga hade (statens offentliga utredningar 1941: 27,
sid. 260 f.) föreslagit inrättande av en professur i bakteriologi vid karolinska
institutet. Intill dess beslut fattats örn detta förslag, syntes den pro -

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 288.

visoriska anordningen med samma innehavare av båda ifrågavarande laboratoriebefattningar
böra äga bestånd. Men även om en självständig bakteriologisk
institution bleve inrättad inom den patologiska institutionens lokaler,
förelåge behov av ett till medicinska kliniken anslutet bakteriologiskt laboratorium
för sådant rutinarbete, varmed institutets teoretiska institution för
bakteriologi icke borde belastas. I övrigt åberopades ett av professorn Nanna
Swartz avgivet utlåtande i ärendet (se handlingarna).

Kanslern för rikets universitet har även avstyrkt de sakkunnigas förslag,
vars genomförande skulle föregripa lösningen av den alltjämt aktuella
frågan örn inrättande av en professur i bakteriolog!. Universitetsberedningen
hade givit tanken på en dylik professur sitt stöd.

Jag ansluter mig till den av sjukhusdirektionen och universitetskanslern
anförda meningen, att spörsmålet örn sammanslagning av ifrågavarande två
laboratorier bör avgöras i sammanhang med behandlingen av läkarutbildningssakkunnigas
förslag om inrättande av en professur i bakteriolog!. Det
må för övrigt framhållas, att den nuvarande provisoriska anordningen med
samma innehavare av båda laboratorstjänsterna innebär en besparing av
4,000 kronor för år.

Jubileumskliniken.

De sakkunniga ha föreslagit indragning av en underläkartjänst på radiumhemmet,
där antalet läkare syntes vara oproportionerligt stort.

Läkarpersonalen på radiumhemmet utgjordes för närvarande av 2 överläkare,
2 biträdande läkare och 8 underläkare.

Antalet läkare vore proportionsvis större än på något annat svenskt kliniskt
sjukhus. Det borde visserligen beaktas, att radiumhemmet i likhet
med jämförbara sjukhus, utom vården av inneliggande patienter, utövade
en stor poliklinisk verksamhet och med systematiska efterundersökningar
noggrant följde sina patienter. Men även örn hänsyn härtill toges, vore
det ingalunda lätt att förstå, att en så stor mängd läkare verkligen kunde
vara erforderlig, helst som dessa till sitt förfogande hade skrivhjälp som
kvantitativt och kvalitativt avsevärt överstege vad som eljest plägade
förekomma. Med en väl genomförd organisering av läkarnas arbete, med
ett punktligt iakttagande av tiderna för ronder etc., torde minst en och
sannolikt två underläkartjänster kunna indragas. De underlydande läkarnas
minst tvååriga tjänstgöring vid sjukhuset syntes skaffa dem en fullt
nöjaktig underbyggnad för deras kommande specialistverksamhet och
detta även örn de icke — såsom nu tycktes vara fallet — samtliga eller
så gott som samtliga vore närvarande vid varje falls demonstration av
överordnad läkare. Detta gällde så mycket mera, som det klientel, som
årligen passerade genom radiumhemmets klinik och poliklinik, vore mycket
stort och omväxlande.

Radiumhemmets chef hade som grund för behovet av det stora antalet
underordnade läkare framhållit nödvändigheten av en talrik, högt kvalificerad
arbetskraft vid apparatinställningen av de talrika röntgenbehandlingarna
(varvid även ett stort antal sjuksköterskor vore behjälpligt) och
den utländska korrespondensen (flir vars tillgodoseende även högt kvalificerad
kontorshjiilp ansetts behövlig och blivit anställd). De sakkunniga

Departe mentschefen.

Kungl. May.ts proposition Nr 888.

kunde dock icke uraktlåta att till jämförelse nämna några siffror beträffande
läkarstabens storlek vid å ena sidan radiumhemmet, å andra sidan
några större kirurgiska sjukhusavdelningar i landet (där antalet läkare
måste vara relativt stort).

Radiumhemmet.............

Kirurgiska avdelningen av:

serafimerlasarettet.........

karolinska sjukhuset........

Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg

Örebro lasarett ...........

Lunds » ...........

S:t Görans sjukhus i Stockholm .

1 läkare på 12 patienter

1 » »15 »

1 * »16 »

1 »22 >

1 > »26 »

1 » » 27

1 » » 28 »

Med reduktion av en läkare på radiumhemmet skulle proportionen läkare
till patienter där uppgå till ungefär 1 på 13, med reduktionen av
två till ungefär 1 på 14. De sakkunniga förordade indragning av åtminstone
en av underläkartjänsterna därstädes. Det större antal underordnade
läkare, som sålunda skulle finnas på radiumhemmet även efter denna reduktion,
ansåge de sakkunniga motiverad av arbetets särart, efterunder sökningar

m. m. .

Indragning av en andre underläkartjänst medförde en besparing av 6,81b
kronor och av två andre underläkartjänster 13,632 kronor.

Sjukhusdirektionen har avstyrkt de sakkunnigas förslag och uttalat:

Om jämförelse med andra sjukhusavdelningar gjordes med avseende på
arbetsprestationerna per läkare, beräknat på antalet patienter, kunde läkarantalet
vid radiumhemmet endast anses motsvara sjukvårdsbehovet. Vårdtiden
vore nämligen kortare än på någon annan klinik. Antalet läkare vöre
också proportionsvis lägre än vid de övriga radioterapeutiska anstalterna i
landet.

Radiumhemmets chef professorn Berven, som avgivit särskilt utlåtande
över sakkunnigförslaget, biträder de av direktionen gjorda uttalandena och
anför vidare — utöver vad av de sakkunniga återgivits — följande synpunkter:

Det vore ej möjligt att utan vidare jämföra antalet underläkare vid radiumhemmet
och vid en kirurgisk avdelning. En underläkare, som anställes vid en
avdelning av sistnämnda slag vore alltid genom såväl grundlig teoretisk utbildning
som förvärvad praktisk färdighet beredd att omedelbart taga del i
arbetet, medan en nyanställd underläkare vid radiumhemmet icke erhållit
någon som helst undervisning i radioterapi och vore fullständigt oerfaren
om radioterapeutiska indikationer och behandlingsteknik, varför han mäste
ägna minst ett års studier åt denna specialgren av medicinen, innan något
självständigt terapiarbete kunde anförtros honom. En läkare vore helt sysselsatt
med inställningsarbete å röntgenavdelningarna och en med radiumbehandlingar
nattetid och som natthavande. För det löpande sjukhusarbetet
funnes alltså endast 10 läkare disponibla, d. v. s. en på 14 vårdplatser. Vid
radiumhemmet funnes icke såsom vid andra kliniker några tjänstgörande
medicine kandidater som biträden åt läkarna. Dessas arbetsbörda kunde icke
ökas. Såväl överläkare som underläkare måste beredas möjlighet till fortsatta
studier inom sitt arbetsområde, vilket ständigt riktades med nyare erfarenheter,
samt till vetenskaplig verksamhet. Om icke det stora och för utvecklingen
av kampen mot kräftsjukdomarna betydelsefulla materialet vid radiumhemmet
bleve vetenskapligt tillvarataget och bearbetat och om icke nya

Kungl. Marits ''proposition Nr 288.

metoder bleve försökta, skulle ett stillastående och en tillbakagång inom detta
för sjukvården ytterst viktiga område snabbt inträda. I själva verket möjliggjordes
det omfattande och resultatrika forskningsarbetet vid radiumhemmet
endast därigenom att personalen å radiumhemmets övervaknings- och
kontrollavdelning vore i stånd att från läkarna avlasta det expeditionsarbete,
som vid andra radiologiska kliniker i landet åvilade läkarna.

Statskontoret har funnit det av de sakkunniga förebragta utredningsmaterialet
tillfyllest motivera indragning av två underläkartjänster.

Jubileumskliniken, omfattande radiumhemmet med dess forskningsavdelningar,
har från början haft till uppgift att vara ej blott en sjukvårdsanstalt
för behandling av kräftsjuka utan även och icke minst en institution för
forskning rörande kräftsjukdomarna och metoderna, för deras bekämpande.
Radiumhemmet har, på grund av denna sin dubbla uppgift, blivit frikostigt
tillgodosett, bland annat i fråga örn läkarpersonal. Trots de skäl, som sjukhusdirektionen
och radiumhemmets chef anfört till stöd för bibehållande
av nuvarande antal underläkare vid hemmet, torde frågan örn en begränsning
av kikarpersonalen tarva ytterligare utredning, varvid torde böra närmare
övervägas, vilka organisatoriska anpassningsåtgärder, som böra vidtagas,
därest antalet underläkare på föreslaget sätt minskas, ävensom konsekvenserna
i övrigt av en sådan åtgärd. Jag är sålunda icke beredd att nu tillstyrka
indragning av någon läkarbefattning vid hemmet, men utgår från att
denna fråga ägnas särskild uppmärksamhet vid den fortsatta besparingsutredning,
som sjukhusdirektionen ämnar verkställa.

Gymnastikavdelningen.

De sakkunniga lia föreslagit, att personalen reduceras med 2 biträdande
läkare, 1 tredje underläkare och 2 sjukgymnaster men i stället ökas med
1 andre underläkare.

Vid gymnastikavdelningen funnes bland annat följande personal:

1 överläkare (avlönas på annan stat)

2 biträdande läkare ................................. arvode 6,000

1 tredje underläkare ................................ lönegrad Ex 18

3 sjukgymnaster .................................... » A 9

3 » .................................... » Eo 9

Den å gymnastiska centralinstitutets personalförteckning upptagne läraren
i sjukgymnastik med sjukdomslära (A 26) vore i denna egenskap överläkare
å avdelningen. Innehavaren av nämnda liirarbefattning vore även biträdande
föreståndare vid gymnastiska centralinstitutet med ett arvode av
500 kronor och fullgjorde i denna egenskap föreståndarens åligganden i vad
avsåge sjukgymnastlinjen. De båda biträdande läkarna uppbure i egenskap
av biträdande lärare för centralinstitutets sjukgymnastelever dessutom ett
arvode av 2,800 kronor. Till sjukgymnasterna utginge i deras egenskap av
instruktionsgymnaster särskilda arvoden, till cn första instruktionsgymnast
1,700 kronor och till övriga feni gymnaster 1,100 kronor.

l’å karolinska institutets stat funnes vidare upptaget ett arvode av 3,000
kronor till biträdande liirare i medicinsk rörelsebehandling. Denna befattning
innehades av överläkaren på avdelningen.

Departementschefen
.

Kungl. May.ts proposition Nr 288.

Gymnastikavdelningen syntes vara i hög grad överorganiserad. Det där
bedrivna sjukvårdsarbetet bestode i behandling av från sjukhusets kliniker
och polikliniker hänvisade patienter (öppen mottagning förekommer
icke). Omfattningen av detta arbete under tiden mars 1940—februari 1941
franninge av följande siffror: antal nyremitterade patienter 1,806, antal
patientbesök på gymnastikavdelningen (för undervisning eller behandling
eller bådadera) 13,083, antal sjukgymnastiska behandlingar 30,004 samt
antal konsultationer 292.

Härtill komme 101 gipsningar — en behandlingsform, som brukade och
mycket väl kunde ombesörjas av vederbörande sjukhusavdelning eller kirurgiska
avdelningen (respektive polikliniken). I den mån konsultativt eller
terapeutiskt bistånd av rent ortopedisk art vore påkallat, syntes det vara
självfallet, att den i omedelbar anslutning till karolinska sjukhuset belägna
ortopediska kliniken (vanföreanstalten) tillhandaginge härmed.

Undervisningen utgjordes av: 1) obligatorisk undervisning åt gymnastiska
centralinstitutets elever (övningar i sjukgymnastikens propedeutik,
föreläsningar i sjukdomslära, kliniska och polikliniska demonstrationer), 2)
för medicine kandidater avsedda frivilliga kurser i medicinsk rörelsebehandling
och 3) auskultantundervisning. Varje år utbildades två gymnastkurser,
på vardera 25 deltagare, elever från gymnastiska centralinstitutet. Dessa
vore så fördelade, att båda kurserna (d. v. s. 50 elever) samtidigt tjänstgjorde
på sjukhuset under 3 månader, under det att blott en kurs (25 elever)
tjänstgjorde på sjukhuset under återstoden av läsåret.

Veterligen hade icke något annat svenskt sjukhus (utom serafimerlasarettet,
varest en läkare funnes) särskild läkare anställd eller hade pretenderat
på att erhålla en sådan för ledandet och övervakandet av den sjukgymnastiska
behandlingen. Denna ombesörjdes helt av vid sjukhusen anställda sjukgymnaster
och fullgjordes efter ordination och kontroll av vederbörande
remitterande avdelningsläkare. Undantaget för karolinska sjukhusets vidkommande
torde vara helt motiverat av sjukhusets karaktär av undervisningsanstalt
för såväl läkare som sjukgymnaster. De till överläkarens förfogande
ställda färdigutbildade sjukgymnasterna hade att ombesörja själva
behandlingsarbetet. Kontrollen av detta komme i sista hand vid detta
som vid andra sjukhus att vila på den remitterande läkaren. Under sådana
förhållanden borde undervisningen, såväl den obligatoriska åt gymnastiska
centralinstitutets elever som den frivilliga åt medicine kandidater, till huvudsaklig
del kunna ombesörjas av gymnastikavdelningens överläkare-lärare.
Att han härvid, och särskilt med hänsyn till nödiga förberedelser för föreläsningar
och demonstrationer, liksom också i den dagliga sjukgymnastiska
handledningen hade biträde av en underläkare syntes vara lämpligt och
rimligt. I övrigt bleve det de anställda sjukgymnasterna, som åt eleverna
hade att meddela den praktiska sjukgymnastikens detaljer. Vilka arbetsuppgifter,
som skulle kunna falla på två biträdande läkare, vore svårt att
förstå.

Vad slutligen de 6 sjukgymnasterna anginge, så försigginge arbetet i princip
så, att eleverna under månaderna mars—december arbetade under daglig
övervakning av sjukgymnaster, men under månaderna januari—maj så
till vida på egen hand, som blott den första sjukgymnastiska behandlingen
av ett fall skedde under sjukgymnasts övervakning, men de återstående behandlingarna
i huvudsak självständigt av vederbörande elev. Arten av de
sjukgymnastiska handgreppen vore icke mera komplicerad, än att en dylik

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

arbetsfördelning syntes fullt rationell och tillfredsställande. Arbetet under
ferierna förefölle redan vara utformat på ett även ur utbildningssynpunkt
lämpligt sätt: i juni 1941 hade 10, under återstoden av sommaren 1 till 3
elever gått kvar. Behovet av sjukgymnaster vid karolinska sjukhuset torde
därför vara fullt tillgodosett med 4 heltidstjänstgörande sjukgymnaster; två
av de nuvarande kunde undvaras.

De sakkunniga föresloge alltså, att personalen å denna avdelning reducerades
med

2 biträdande läkare
1 tredje underläkare
1 sjukgymnast ....

1 sjukgymnast ....

men samtidigt ökades med

1 andre underläkare ................................lönegrad Ex 22.

Förslaget innebure, örn hänsyn ej toges till rörligt tillägg och kristillägg,
en årlig besparing med på karolinska sjukhusets stat 18,390 kronor samt på
gymnastiska centralinstitutets stat 7,800 kronor.

Kanslern för rikets universitet har anfört, att ett av lärarkollegiet vid
karolinska institutet framlagt förslag till omläggning av verksamheten på
gymnastikavdelningen borde prövas, innan ståndpunkt toges till de sakkunnigas
förslag.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har förklarat sig intet ha
att erinra mot att tredje underläkartjänsten indroges. Då direktionen tidigare
framhållit betydelsen av att vid gymnastikavdelningen inrättades utbildningsplatser
för gymnastikläkare, ville direktionen föreslå, att den ena
biträdande läkartjänsten utbyttes mot en andre underläkartjänst. Förslaget
att minska antalet sjukgymnaster ansåge direktionen sig ej utan en närmare
utredning kunna taga ställning till.

Skiljaktig mening har anförts av ordföranden i direktionen, professorn
Abramson, som biträtt de sakkunnigas förslag och uttalat, att undervisningen
vid gymnastikavdelningen på ett fullt tillfredsställande sätt kunde
ombesörjas av den av de sakkunniga föreslagna personalen.

Gymnastikavdelningens föreståndare, professorn Söderlund, samt överläkaren
i sjukgymnastik vid karolinska sjukhuset, docenten Silfverskiöld,
hava båda avstyrkt de sakkunnigas indragningsförslag och hävdat, att avdelningens
personal, om den reducerades, icke skulle kunna lämna den vård
och den undervisning, som vid avdelningen skulle meddelas.

På de båda biträdande läkarna, av vilka den ene representerade kirurgisk
sjukgymnastisk kunskap och den andre intern medicinsk sådan, ankomme
bland annat att mottaga de till avdelningen remitterade patienterna, avgöra
indikationerna för sjukgymnastisk behandling — patienterna remitterades
icke för ovillkorlig behandling, tvärtom utfördes ofta all verklig undersökning
å avdelningen — giva direktiv för behandlingarnas utförande samt
övervaka dessa. Det funnes icke möjlighet för överläkaren att med bistånd
endast av en andre underläkare övertaga de biträdande läkarnas arbete. På

arvode 6,000
lönegrad Ex 18
» A 9

» Eo 9

Departe mentschefen.

24 Kungl. May.ts proposition Nr 288.

överläkaren vilade en exceptionellt stor undervisningsskyldighet. De sakkunniga
syntes icke lia beaktat de krav, som ställdes på avdelningen i dess egenskap
av landets enda statliga institution för sjukgymnastik utbildning av
såväl sjukgymnastelever som medicine kandidater. Praktiskt taget samtliga
blivande svenska läkare genomginge kurserna vid avdelningen.

Att på fyra instruktionsgymnaster lägga den arbetsbörda, som nu åvilade
sex, borde ej heller komma i fråga. Var och en av de sex hade att dagligen
övervaka behandlingen av omkring 22 patienter inom olika avdelningar av
sjukhuset samt att dessutom själv behandla upp till 12 patienter, detta
under de tider, då elever funnes att tillgå. Under mellan terminerna hade de
sex gymnasterna att utan extrahjälp utföra det behandlingsarbete, som eljest
delades mellan 31 å 56 personer.

Intill år 1934 var utbildningen vid gymnastiska centralinstitutet gemensam
för gymnastiklärare och sjukgymnaster. Nämnda år föreläde emellertid
Kungl. Majit riksdagen (propositionen 1934: 157) ett förslag till omorganisation
av utbildningen vid institutet; denna skulle enligt förslaget i fortsättningen
äga rum på två linjer, gymnastiklärarlinjen för utbildning av lärare i
gymnastik med lek och idrott samt sjukgymnastlinjen för utbildning av
sjukgymnaster. Den sjukgymnastiska undervisningen skulle givas vid serafimerlasarettets
gymnastiska avdelning enligt särskilt mellan institutets och
lasarettets direktioner upprättat avtal. Riksdagen (skrivelsen 1934: 269)
biföll i huvudsak Kungl. Majlis förslag. Omorganisationen genomfördes därefter
successivt från och med den 1 juli 1934. Sedan karolinska sjukhusets
byggnader färdigställts, överflyttades den sjukgymnastiska undervisningen
från serafimerlasarettet till därför avsedda lokaler inom det nya sjukhuset.

Av universitetskanslerns utlåtande framgår, att ett förslag till ytterligare
omläggning av den sjukgymnastiska utbildningen nu framlagts av lärarkollegiet
vid karolinska institutet. Detta förslag innebär enligt vad jag inhämtat
huvudsakligen, att utbildningen skulle skiljas från gymnastiska centralinstitutet
och omhänderhavas av ett statens sjukgymnastiska institut, som dock
skulle vara underställt karolinska institutet, samt att den undervisning, som
nu åligger överläkaren såsom lärare både vid gymnastiska centralinstitutet
och vid karolinska institutet, skulle till större delen överflyttas på de två
biträdande läkarna. Omläggningen skulle icke medföra någon merkostnad
för statsverket. Förslaget har icke ingivits till Kungl. Majit och är för övrigt
föremål för remissbehandling. Den omständigheten, att nämnda förslag,
vilket förutsätter bibehållande av den nuvarande personalorganisationen, kan
komma att underställas Kungl. Maj:ts prövning, torde icke böra utgöra
hinder för att de sakkunnigas, av krisläget föranledda förslag redan nu upptages
till behandling.

Gymnastikavdelningens uppgift är trefaldig, nämligen att meddela sjukvård,
läkarutbildning och sjukgymnastutbildning. Sjukvården ombesörjes
av fyra läkare, sex sjukgymnaster samt sjukgymnastelever. Undervisningen
för medicine kandidater, vilken är frivillig, omhänderhaves av över -

Kungl. Marits ''proposition Nr 288.

läkaren, som därför uppbär särskilt arvode. Utbildningen av sjukgymnaster,
avdelningens huvudsakliga undervisningsuppgift, ankommer till största
delen på överläkaren men även i någon mån på de två biträdande läkarna
vilka representera sakkunskap på skilda områden, nämligen den ene
företrädesvis på det kirurgiska, den andre åter företrädesvis på det medicinska.
I fråga örn behandlingstekniken meddelas undervisningen av instruktionsgymnasterna.

Den omläggning av utbildningen, som skett i enlighet med 1934 års riksdagsbeslut,
torde ha varit ägnad att stärka sjukgymnastikens ställning
såsom komplement till andra grenar av läkarvetenskapen. Erfarenheterna
av de specialutbildade sjukgymnasternas verksamhet synas ge vid handen,
att vid ett flertal sjukdomar den för återvinnande av full arbetsförmåga erforderliga
tiden kunnat — särskilt tack vare de moderna metoderna för
rörelsebehandling — avsevärt förkortas. Det synes mig av vikt, att denna
utveckling icke äventyras. Under nuvarande statsfinansiella förhållanden
torde visserligen en begränsning av de vid undervisningen biträdande läkarkrafterna
få anses ofrånkomlig, men jag är icke beredd att tillstyrka, att
beskärningen går så långt som de sakkunniga föreslagit. Jag förordar allenast
en sådan förändring i personalorganisationen, att arvodet till en av de biträdande
läkarna, nämligen den vars sakkunskap företrädesvis ligger på det
medicinska området, tills vidare indrages. En dylik besparing torde även ur
sjukvårdssynpunkt kunna försvaras. Tillräckliga skäl att förändra den nuvarande
tredje underläkartjänsten, vilken delvis är en typisk utbildningsbefattning,
till en andre underläkartjänst synas mig icke föreligga.

De sakkunnigas förslag om minskning av antalet sjukgymnaster anser
jag mig — i likhet med direktionen över gymnastiska centralinstitutet —
icke kunna taga ställning till utan en mera ingående utredning. Behovet
av sjukgymnaster bör ingående undersökas vid direktionens fortsatta besparingsundersökningar,
därvid särskilt böra övervägas möjligheterna att öka
sjukgymnasternas arbetstid.

Vad här föreslagits medför även en besparing av 2,800 kronor på gymnastiska
centralinstitutets avlöningsanslag.

b) Övrig personal å kliniker och
avdelningar.

Kanslipersonalen å klinik- och poliklinikexpeditioner.

De sakkunniga ha beträffande denna personal föreslagit utbyte av 28
tjänster mot 20 befattningar i liigre lönegrader på sätt framgår av följande
sammanställning.

Kungl. Majda -proposition Nr 288.
Kanslipersonal på kliniker och avdelningar.

		Nuvarande förhållanden		De sakkunnigas förslag	Sjukhusdirektionens förslag
Avdelning	Föreståndarinna	Kameralbiträde	Sjuksköterska		Kansli- eller kontrollbiträde		Kontorsbiträde	Bitr. kurator	Kanslibiträde	Kontorsbiträde2	Skrivbiträde2	Föreståndarinna	Sjuksköterska	Kansli- eller kontrollbiträde	Kontorsbiträde	Skrivbiträde
	All	Eo 8	A 7	A 7	Eo 7	Ex 7	A 4	Eo 4	A 7	A 7	A,Eo 4	A,Eo o	A 8	A 7	A 7	Eo 7	A 4	Eo 4	A 2
Gemensam exp. för med. o. leir. klin. .				(1)	1(0)		1	2(1)		1	1	i				2	1	1
Biblioteken......	—	—	—	—	1(0)	—	—		—	1	—	—	—	—	—	1	—	—	—
Med. klin.: Kem. lab. » » Fys. »	—	—	—	1(0)		—	—	(1)	—	—	—		—	—	—		—	—	1
» » Bukt. »
» » Polikl. .	—	—	1	—	—	—	1	—	—	—	2	—	—	—	—	_	2	—	_
Fysikal. avd......	—	—	1	—	—	—	—	(1)	—	—	—	i	—	1
Kir. polheim......	—	—	1	—	—	—	1		—	—	2	—	—	—	—	—	2	—	—
Kvinnoklin.......	—	—	—	(1)	1(0)						1	—	—	—	—	1	—	—	—
Kvinnopoliklin.....	—	—	—	1(0)	(1)	—	—	—	—	—	1	—	—	—	—	—	1	—	—
Öronklin........	—	—	—	(1)	1	—	—	1	—	—	2	—	—	—	_	1	—	1	—
Öronpoliklin......	—	—	—	1(0)	(1)	—	—	—	—	—	1	i	—	—	—	—	1	—	—
Ögon kli n........	—	—	—	(1)	11	—	—	—	—	—		—	—	—	—	—	—	7*	—
Ögonpoliklin......	—	—	—		i(D	—	—	—	—	—	1 1	—	—	—	—	1	—		—
Psyk. klin.......	—	—	—	1		—	—	1(0)	—	—	1	i	—	—	1	—	—	—	1
Psyk. poliklin.....							(1)
Tandpoliklin......	—	—	—	—	1	—		—	—	—	1	—	—	—	—	—	1	—	—
Gymnastikavd.....	—	—	—	—	—	—	1	—	—	—	1	—	—	—	—	—	1	—	—
Patol. lab.......	—	—	—	—	1	—	—	—	—	—	1	—	—	—	—	1	—	_	_
Röntg. diagn. avd. .	—	—	—	2	(1)	—	—	3(2)	•-	1	2	2	—	—	2	—	—	3	—
Sociala hjälpb.....	—	—	—	—	1	—	(1)		1	—	—	1	—	_	—	1	—	—	—
Radiumhemmet: Gyn. avd......				1	1						2				1			1
Allm. avd......	1	—	—	5	2	2	—	1	—	1	3	6	1	—	3	1	3	2	1
Radiopat. inst. . .	—	—	—	1	—	—	—	—	—	—	1	—	—	—	1	—	—	—	—
Radiofys. > . .	—	1	—	—	—	—	—	—	—	-	1	—	—	—	1	—	—	—	—
Summa	1	1	3	13	11	2	4	8	1	4	24	14	1	1	9	9	12	SV*	3
				(14)	(12)		(6)	(7)

43 (46)

437*

1 När den verkliga personalorganisationen avviker från den fastställda personalstaten, angives förhållandet
enligt den fastställda personalstaten inom parentes. 2 De sakkunniga ha ej uppdelat dessa tjänster i ordinarie
och extra ordinarie men förutsatt, att 2/3 skulle bli ordinarie.

Beträffande denna personalgrupp på ett 50-tal anställda hade de sakkunniga
främst övervägt frågan om behovet av kanslibiträden och med dem i
arbets- och lönehänseende jämställda kontrollbiträden. Dessa vore placerade
i 7 lönegraden eller i samma lönegrad som avdelningssköterskorna. De sistnämnda
hade treårig specialutbildning och hade ett strävsamt och ansvarsfyllt
arbete i förmansställning. Kanslipersonalen på klinik- och poliklinikexpeditioner
samt på laboratorier hade däremot ingen teoretisk specialutbild -

Kungl. Marits proposition Nr 288.

ning och hade i regel ett jämförelsevis lugnt och icke alltför påfrestande
arbete utan större självständighet och ansvar. Det vore därför uppenbart,
att kanslibiträden och kontrollbiträden vore en för dyr arbetskraft och att
de på några undantag när kunde utbytas mot kontors- och skrivbiträden.
På andra håll i landet hade de, som skötte kontors- och expeditionsarbetet
å klinik- och poliklinikexpeditioner, laboratorier etc. lägre löneställning än
sjuksköterskorna. Vid statens övriga verk betalades kvinnliga biträden med
liknande arbetsuppgifter som de på karolinska sjukhuset här avsedda lägre
än kanslibiträden. Ett kanslibiträde borde finnas endast där behov förelåge
av ett biträde i förmansställning. Fordran på särskild teoretisk utbildning
torde icke behöva uppställas för här ifrågavarande befattningshavare annat
än i undantagsfall.

De sakkunniga ville kraftigt understryka det oriktiga i att sköterskor och
läkare användes till utförande av löpande expeditionsarbete. Det vore missbruk
av arbetskraft när dylik personal med sin dyrbara specialutbildning
sattes att syssla med arbetsuppgifter, som på snabbare sätt kunde utföras
av billigare kontorspersonal. Sköterskor, som endast toges i anspråk för
expeditionsarbete, borde utbytas mot kontorspersonal.

Beträffande de föreslagna personalförändringarna på de olika klinik- och
poliklinikexpeditionerna vore följande att anföra:

För medicinska och kirurgiska klinikernas gemensamma expedition syntes
det behövligt med ett kanslibiträde, som ledde och fördelade arbetet,
medan övrig personal kunde utgöras av ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde.

För hela sjukhuset torde behov föreligga av ett väl kvalificerat biträde,
som på ett relativt självständigt sätt kunde handha utländsk korrespondens,
biblioteksgöromål och dylikt. Därför förordades bibehållande av ännu
ett kanslibiträde i anslutning till medicinska och kirurgiska klinikernas
expedition.

I stället för i stat beräknat extra ordinarie kontorsbiträde hade på medicinska
klinikens kemiska laboratorium placerats ett ordinarie kanslibiträde.
Utan tvivel vore detta en onödigt högt kvalificerad arbetskraft. Det
hade beräknats, att denna arbetskraft skulle medhinna expeditionsgöromålen
även för fysiologiska och bakteriologiska laboratorierna. De sakkunniga
hyste den uppfattningen, att expeditionsgöromålen på det kemiska
laboratoriet mycket väl kunde fullgöras av ett skrivbiträde, och denna
arbetskraft borde tills vidare stå till förfogande även för det fysiologiska
laboratoriet. Vad det bakteriologiska laboratoriet anginge, hade de sakkunniga
i annat sammanhang förordat, att detta skulle sammanslås med
patologiska institutionens bakteriologiska laboratorium. Expeditionsarbetet
vid det sammanslagna laboratoriet borde kunna medhinnas av kontorsbiträdet
på patologiska institutionen.

Å såväl medicinska som kirurgiska polikliniken tjänstgjorde en sköterska
(i A 7) jämte ett kontorsbiträde (inalles 4 anställda). I stort sett fullgjorde
dessa icke annat än rent expeditionsarbete. Uppgiften att hiinvisa sökande
till rätt poliklinik kunde, enligt vad erfarenheten visat, en icke sköterskeutbildad
person mycket väl fullgöra. De två sköterskorna borde därför utbytas
mot två kontorsbiträde!!.

Kungl. Majds proposition Nr 288.

De tva kanslibiträdena å kvinnoklinikens och kvinno poliklinikens expeditioner
kunde med hänsyn till dem åliggande arbetsuppgifter ersättas nied
kontorsbiträden.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat av öronklinikens chef, hade de båda
för expeditionsgöromålen på kliniken anställda biträdena samma arbetsuppgifter
och borde fylla samma kvalifikationer; någon anledning att placera
den ena som kanslibiträde funnes sålunda icke, utan båda borde lia kontorsbiträdos
ställning. På den tillhörande polikliniken kunde, likaledes enligt
klinikens chef, ett kontorsbiträde mycket väl ensamt sköta expeditionsarbetet,
som nu handhades av ett kanslibiträde och ett extra skrivbiträde
(ej upptaget i tabellen). De sakkunniga förordade därför, att de två kanslibiträde''änsterna
måtte utbytas mot kontorsbiträdestjänster och den extra
skrivbiträdestjänsten indragas.

Expeditionsarbetet och uppbörden för ögonkliniken och ögonpolikliniken
hade hittills medhunnits av ett kanslibiträde. Det i staten ytterligare beräknade
extra ordinarie kanslibiträdet på polikliniken kunde säkerligen indragas
och den tillsatta kanslibiträdestjänsten ersättas med en kontorsbiträdestjänst.

För psykiatriska kliniken och polikliniken hade i staten beräknats ett
ordinariekanslibiträde och ett ordinarie kontorsbiträde. De sakkunniga ansåge,
att å kliniken behövdes ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde. Därest,
såsom de sakkunniga i annat sammanhang förordade, avgift komme att
införas vid denna poliklinik, kunde detta möjligen medföra behov av ett
särskilt kontorsbiträde för polikliniken, men de sakkunniga upptoge för närvarande
icke sådant biträde i beräkningen.

För utförande av registrerings- och expeditionsarbete å tandpolikliniken
samt å patologiska laboratoriets expedition kunde kontorsbiträden ersätta
de två kanslibiträdena.

På röntgendiagnostiska avdelningens expedition utgjordes personalen
för närvarande av två ordinarie kanslibiträden och tre extra ordinarie kontorsbiträden.
Det syntes de sakkunniga lämpligt och motiverat att uppdraga
åt ett kanslibiträde att förestå expeditionen samt att leda och fördela arbetet
för övriga biträden. Dessa senare — vilkas arbete mest bestode i utskrift
efter diktafon av läkarnas utlåtanden och i att arkivera journaler och film
— borde lämpligen utgöras av två kontorsbiträden och två skrivbiträden.

På sociala hjälpbyrån utförde kanslibiträdet i rätt stor utsträckning kuratorsgöromål.
De sakkunniga ansåge det lämpligt att kan slibiträdesbef attingen,
vars innehavare för övrigt hade kuratorsutbildning, omändrades till
en biträdande kuratorsbefattning, och att kontorsbiträdesbefattningen —
med hänsyn till sannolikheten av att arbetet på denna expedition komme
att avsevärt öka — utbyttes mot en skrivbiträdesbefattning.

Radiumhemmets kanslibiträden benämndes kontrollbiträden. Av sådana
funnes nu elva (sex ordinarie, tre extra ordinarie och två extra). Därjämte
funnes en föreståndarinna för övervaknings- och kontrollavdelningen (i A 11)
och ett e. o. kontorsbiträde, tillsammans sålunda tretton befattningshavare.
De sakkunniga hade undersökt möjligheterna att till antalet nedbringa denna
stora expeditionspersonal men funnit, att detta skulle kunna ske endast
under förutsättning att den övervakning och kontroll av patienterna, som
sedan lång tid tillbaka i vetenskapligt syfte utövats, i viss utsträckning

2!)

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 288.

uppgåves. En fortlöpande sjukdomsberättelse och en kontinuerlig kontroll
ansåges av läkarna vid radiumhemmet absolut nödvändig.

De sakkunniga hade därför icke ansett sig kunna föreslå annan personalminskning
än indragning av ett kontrollbiträde, vars uppgift till betydande
del lage i handhavandet av biblioteket. Någon tvekan örn att detta kontrollbiträdes
göromål mycket väl skulle kunna fördelas på flertalet av hennes
kamrater syntes icke kunna råda. Medan expeditionsarbetet icke tillläte
större reducering av personalen, kunde det däremot utan hinder utföras
av personal i lägre löneställning än för närvarande. Föreståndarinnan
för kontrollavdelningens expedition avlönades som kansliskrivare i A 11
men det vore fullt tillräckligt med ett kanslibiträde i A 7. Av de övriga biträdena
kunde de som utförde mera självständigt arbete med statistik, mottagning
och inskrivning av patienter, nied uppbörd av poliklinikavgifter
samt bibliotekets handhavande avlönas som kontorsbiträden. Det biträde,
som mera självständigt arbetade på operationsavdelningen och röntgenavdelningen,
borde likställas med kontorsbiträdena å andra sjukhusets klinikexpeditioner.
De båda biträden, som på gynekologiska avdelningen inom
radiumhemmet handhade klinik- och poliklinikexpeditionen, borde också
placeras som kontorsbiträden. Övrig personal sysslade mest med utskrift av
diktat, införande i journaler av anteckningar om prover, in- och utsortering
av journaler och dylikt, d. v. s. med ett arbete, som kunde utföras av skrivbiträden.
De sakkunniga ville därför för radiumhemmet föreslå en expeditionspersonal
av ett kanslibiträde, fem kontorsbiträden och sex skrivbiträden.

Ett vid radiopatologiska institutionen placerat kanslibiträde borde kunna
ersättas med ett kontorsbiträde.

Åled den från och med den 1 juli 1941 nyinrättade befattningen som
extra ordinarie kameralbiträde vid radiofysiska institutionen (Eo 8) vore
enligt de sakkunnigas åsikt icke förbundna andra göromål än dem som åvilade
det stora flertalet av kanslipersonalen å kliniker och polikliniker. Ett
kontorsbiträde borde därför kunna ersätta kameralbiträdet.

Skillnaden mellan den fastställda personalstaten och de sakkunnigas förslag
vore 24,747 kronor, vartill komme besparing i det rörliga tillägget och
kristillägget med för närvarande 5,092 kronor (vid 23 procent) ävensom minskade
utgifter för semester, sjukavlöning, pension och dylikt.

Sjukhusdirektionen har framhållit behovet av rutinerad personal och —
såsom framgår av tablån på sid. 20 — endast delvis biträtt de sakkunnigas
förslag.

Efter ingående överläggningar med sjukhusets överläkare hade direktionen
kommit till den uppfattningen, att vissa reduktioner i fråga om kanslipersonalens
tjänsteställning kunde genomföras, men att man i detta avseende
icke kunde gå så långt, som de sakkunniga föreslagit, utan risk för allvarliga
rubbningar i arbetet. I detta arbete inginge införande av åtskilliga
uppgifter i journalerna, vård av journalarkiv, expedition av handlingar, korrespondens
och andra sekreterargöromål, biträde vid det vetenskapliga arbetet
(t. ex. utdrag ur journaler och vetenskapliga tidskrifter och självständigt
förberedande arbete med sammanställning av material), förberedande
arbete med utlåtanden, handhavande av den fortlöpande statistiken m. in.
En sänkning av kanslipersonalens löneställning i den utsträckning, som de

;30

Kungl. May.ts proposition Nr 288.

sakkunniga föreslagit, skulle sannolikt leda till försämring av rekryteringen
och täta personalombyten. När det gällde personal med den specialutbildning
i arbetsuppgifterna på varje särskild klinik, som arbetet därstädes krävde,
vore det synnerligen angeläget, att täta personskiften undvekes och att
i varje fall en av varje kliniks ifrågavarande personal innehade en löneställning,
som möjliggjorde, att hon en längre tid kvarstannade i sin tjänst på
kliniken och därmed uppehölle kontinuitet i arbetet. Av denna anledning
nödgades direktionen avstyrka de sakkunnigas förslag om kanslibiträdenas
utbytande mot annan arbetskraft å kvinnokliniken, öronkliniken, psykiatriska
kliniken, patologiska avdelningen (laboratoriet) samt radio-patologiska
institutionen. Tjänsteställningen för övriga kanslibefattningar på klinikerna
syntes i allmänhet kunna sättas i lägre lönegrad. För rekryteringstjänster
torde därvid skrivbiträdesgraden i vissa fall kunna ifrågasättas. Beträffande
de särskilda klinikernas och institutionernas behov av kanslipersonal ville
direktionen vidare framhålla följande:

Med hänsyn till den specialisering som genomförts i arbetet på medicinska
och kirurgiska klinikernas expedition och behovet av snabbt och kontinuerligt
arbete där, kunde direktionen icke tillstyrka reducering av vare sig
personalens antal eller tjänsteställning på denna expedition. I stället hemställde
direktionen, att en ordinarie kontorsbiträdestjänst förändrades till
extra ordinarie kanslibiträdestjänst för medicinska kliniken, så att denna i
likhet med övriga kliniker finge en befattning i denna lönegrad. Det för
bibliotekens skötsel avsedda kanslibiträdet vore helt sysselsatt i detta arbete.

De sakkunnigas förslag beträffande medicinska och kirurgiska poliklinikemas
expeditioner kunde direktionen biträda, om i sjukhusets entréhall
anordnades en upplysningscentral skött av en sjuksköterska, till vilken
patienterna kunde vända sig med förfrågningar om de olika poliklinikerna.

Den på fysikaliska avdelningen placerade sköterskan, vilken av de sakkunniga
ansetts böra ersättas med ett skrivbiträde (se tabellen) fullgjorde
sjukvårdsarbete i betydande omfattning. Expeditionsarbetet på avdelningen
skulle icke bereda ett skrivbiträde full sysselsättning. Den föreslagna ändringen
kunde därför ej tillstyrkas.

För ögonklinikens och ögonpoliklinikens del borde — särskilt i betraktande
av den arbetsökning, som komme att inträda, om den avdelning av
kliniken, som enligt av Kungl. Maj:t meddelad föreskrift tills vidare hölles
stängd, toges i bruk — annan förändring beträffande kanslipersonalen ej
vidtagas än att den till indragning föreslagna kanslibiträdesbefattningen utbyttes
mot en halvtidstjänst i kontorsbiträdesgraden. Den redan tillsatta
extra ordinarie kanslibiträdesbefattningen borde bibehållas.

Beträffande röntgendiagnostiska avdelningens expeditionspersonal nödgades
direktionen avstyrka de sakkunnigas förslag med hänvisning till ett av
överläkaren å avdelningen, professorn Åkerlund, avgivet utlåtande. (I detta
framhålles expeditionsarbetets å avdelningen specialiserade karaktär och
stora omfattning samt betydelsen för hela sjukhuset av att nämnda arbete
bleve snabbt och säkert utfört.)

Tillräcklig anledning till det av de sakkunniga föreslagna utbytet av befattningar
på sociala hjälpbyrån syntes ännu icke föreligga.

Då ett stort antal biträden vore anställda på radiumhemmets allmänna
avdelning, borde föreståndarinnan tillerkännas högre löneställning än ett

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 288.

kanslibiträdes; direktionen ville föreslå lönegrad A 8. Med hänsyn till de
erforderliga kvalifikationerna för radiumhemmets övriga expeditionspersonal
och behovet av rutinerad arbetskraft kunde direktionen endast i viss
omfattning biträda de sakkunnigas förslag i övrigt beträffande denna personal
(jfr tabellen).

Den extra ordinarie kameralbiträdesbefattningen vid radiofysiska institutionen
borde utbytas mot en ordinarie kanslibiträdesbefattning.

En annan mening än direktionens företrädes av överläkaren professorn
Nordenson, som anfört:

Då det enda bärande skälet för bibehållande av kanslipersonal i kanslibiträdes
ställning syntes vara behovet av biträde i det vetenskapliga arbetet,
borde direktionens grundsats, att en av varje kliniks kanslipersonal
skulle ha kanslibiträdes ställning, inskränkas att gälla de kliniker, vilka ej
hade särskilt vetenskapligt biträde.

I utlåtande av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse hemställes, att
kanslibiträdet på tandpolikliniken, som av de sakkunniga ansetts kunna
ersättas med ett kontorsbiträde, måtte bibehållas, samt att på grund av
den förstärkta försvarsberedskapen omedelbart måtte på samma poliklinik
anställas även ett kontorsbiträde.

Statskontoret, som i princip biträtt de sakkunnigas förslag, har dock anfört,
att de föreslagna nya tjänsterna icke borde göras till ordinarie i den
utsträckning, som de sakkunniga föreslagit (jfr anmärkning till tabellen).

Allmänna lönenämnden har anfört:

Åtgärder i den av de sakkunniga föreslagna riktningen syntes i vissa fall
kunna anses motiverade. Det vore emellertid lämpligt att framgå med en
viss försiktighet, bland annat med hänsyn till önskvärdheten av att förhindra
alltför täta ombyten av personal.

De sakkunniga ha vid granskning av de arbetsuppgifter, som åvila olika
till sjukhusets kanslipersonal hörande befattningshavare, funnit, dels att vissa
av dessa befattningshavare borde kunna undvaras och deras göromål överflyttas
till andra redan bestående befattningar, dels och framför allt, att i
åtskilliga fall inrättats högre biträdesbefattningar än som varit erforderligt
med hänsyn till arten av de till befattningarna knutna göromålen. Några
befattningar böra därför enligt sakkunnigförslaget indragas, medan ett större
antal — huvudsakligen kansli- och kontrollbiträdestjänster — anses kunna
ersättas med lägre tjänster. De sakkunniga ha funnit oriktigt, att i några fall
till sköterskor utbildade och som sådana avlönade personer anlitas för expeditionsgöromål,
och föreslagit, att dessa sköterskor ersättas med kontorspersonal.
Slutligen föreslås utbyte av en kanslibiträdesbefattning på sjukhusets

Departe mentschefen.

Kungl. May.ts proposition Nr 288.

sociala hjälpbyrå mot en biträdande kuratorstjänst. Dessa två befattningar
tillhöra samma lönegrad.

Sjukhusdirektionen har ansett vissa angivna högre biträdes- och sköterskebefattningar
kunna utbytas mot biträdesbefattningar i lägre lönegrader men
hävdat, att ett genomförande i övrigt av de sakkunnigas förslag om
indragning eller utbyte av kanslipersonal icke kan ske utan risk för allvarliga
rubbningar i sjukhusets verksamhet. En föreståndarinnebefattning vid
radiumhemmet, vilken enligt sakkunnigförslaget skulle ersättas med en
kanslibiträdestjänst, bör enligt direktionens mening bibehållas men placeras
i lönegrad A 8 i stället för såsom nu A 11. Direktionen finner den föreslagna
personalförändringen å sociala byrån icke behövlig. Slutligen föreslår direktionen,
att en extra ordinarie kontorsbiträdestjänst å medicinska kliniken
måtte utbytas mot en extra ordinarie kanslibiträdesbefattning. Beträffande
det närmare innehållet i övrigt av direktionens förslag får jag hänvisa till
den i det föregående lämnade redogörelsen.

Med undantag för sistberörda personalutbyte å medicinska kliniken, av
vilket något starkare behov icke torde föreligga, tillstyrker jag, att för nästa
budgetår de av direktionen förordade personalförändringarna vidtagas. Vad
angår indragning av expeditionstjänster eller utbyte av högre sådana mot
lägre innebär direktionens ståndpunkt, att för närvarande endast sådana förändringar
förordas, vilka enligt direktionens mening kunna genomföras utan
att verksamheten vid sjukhuset vållas avbräck. Beträffande det närmare
innehållet i direktionens förslag får jag hänvisa till den i det föregående lämnade
fullständiga redogörelsen.

Vad jag i det föregående anfört innebär icke, att jag avvisar tanken på
ytterligare besparingar i fråga örn kostnaderna för biträdespersonalen, utan
jag förutsätter, att direktionen kommer att ägna fortsatt uppmärksamhet
åt frågan örn sjukhusets behov av kvalificerad sådan personal och möjligheterna
att reducera denna. Därvid böra bland annat undersökas möjligheterna
att ytterligare minska antalet kontrollbiträdestjänster på radiumhemmet.
Jag räknar följaktligen med att möjligheterna till besparingar
med avseende å avlöningar till karolinska sjukhusets kanslipersonal komma
att efter kompletterande utredningar ånyo upptagas till granskning.

Sjukvårdspersonal och städerskor.

De förslag av de sakkunniga, som skulle kunna medföra de största besparingarna
med avseende å sjukhusets personalkostnader, gälla sjukvårdspersonalen.
Dessa förslag gå framför allt ut på att de på vårdavdelningarna såsom
nattsköterskor tjänstgörande assistentsköterskorna ersättas med elever (prov -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

sköterskor), samtidigt som antalet nattöversköterskor ökas något. De erforderliga
eleverna (provsköterskorna) skulle tagas från vårdavdelningarnas dagpersonal.
Även härutöver föreslå emellertid de sakkunniga besparingar beträffande
sjukvårds- och städpersonalen på såväl vårdavdelningarna som övriga
avdelningar av sjukhuset.

Personalen å sjukhusets vårdavdelningar och behandlingsavdelningar vore,
framhålla de sakkunniga, talrik och bestode i anmärkningsvärt stor utsträckning
av utbildad eller under utbildning varande sköterskepersonal. Till belysande
härav anfördes vissa jämförelsesiffror för andra ungefär likställda
sjukhus.

Personalen å en vanlig sjukvårdsavdelning.

Sjukhus	Vårdplatser	Avd.-sköt.	Ass.-sköt.m.fl.	B-skötersk. j	Provsköt.	Elever	Sköt.-bitr.	Städerskor	Summa	Patient per personal
Serafimerlasarettet.......	40	1	31	_	1	3	5	_	131	3.05
Karolinska sj ukhuset.....	25	1	2-1	—	^3	Dl. ^3	—	9-L	10!	2.34
Lunds lasarett.........	35	1	lif	r; 5 7	1	3	—	92.	lil	2.44
Akademiska sjukhuset.....	35	1	n	—	—	Py 5	—	3	lii	3.09
Sahlgrenska sjukhuset.....	35	1	m	—	—	6	—	3	ulf	3.04

Personalen vore alltså talrikast vid karolinska sjukhusets vårdavdelningar.
En procentuell beräkning av personalens sammansättning visade, att karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet hade mera kvalificerad personal än
de tre med dem jämförda sjukhusen. Sålunda utgjorde vid de sjukhus, som
jämförelsen omfattade, antalet sjuksköterskor i procent av hela sjukvårdspersonalen
respektive 31.4, 34.4, 17.3, 22.1 och 22.0. De sakkunniga kunde ej
finna, att arbetet vid karolinska sjukhuset skulle fordra väsentligt större antal
personal än andra jämförbara sjukhus. De ansåge det följaktligen befogat att
föreslå en viss personalindragning. På var och en av de allmänna vårdavdelningarna
kunde som regel en assistentsköterskebefattning indragas. (Beträffande
åter serafimerlasarettet syntes med nu gällande arbetstid motsvarande
indragning icke kunna göras.) Procenten sjuksköterskor på en allmän medicinsk
eller kirurgisk vårdavdelning med 25 platser vid karolinska sjukhuset
skulle enligt de sakkunnigas förslag bli 27.6, och relationen patienter till personal
bli 2.5!) till 1. Att ytterligare reduktion icke kunnat ske berodde uteslutande
på att vårdavdelningarna vore avsedda endast för 25 patienter, medan
de i allmänhet vid sjukhus här i landet vore avsedda för 29—40 patienter.
Med all sannolikhet torde en avdelning på 30 patienter kunna skötas av
samma personal som nu erfordrades för 25 patienter.

Den förordade reduceringen kunde i huvudsak genomföras på så sätt, att
den för nattjänst avsedda assistentsköterskan indroges och ersattes med
någon av de för dagtjänst avsedda provsystrarna eller eleverna. En sådan

Bihang till riksdagens protokoll lOJfi. 1 sami. Nr 288.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

anordning förutsatte emellertid, att antalet nattöversköterskor ökades, så att
det i allmänhet funnes 1 nattöversköterska för 4 vårdavdelningar i stället
för som nu 1 för 6.

Den föreslagna indragningen av assistentsköterskor kunde obehindrat ske
vid de allmänna vårdavdelningarna å medicinska och kirurgiska kliniker eller
med dem jämställda gynekdogiska vårdavdelningar ävensom vid motsvarande
avdelningar på öronkliniken samt psykiatriska kliniken. Vid var av ögonklinikens
avdelningar förordades i stället indragning av en av provskötersketjänsterna,
emedan där en assistentskötersketjänst redan utbytts mot sköterskebit
rädest j änst.

Beträffande obstetriska vårdavdelningarna och radiumhemmet nödgades de
sakkunniga samtidigt med indragning av assistentsköterskor föreslå utökning
av andra personalgrupper. Å nämnda vårdavdelningar borde skötseln av barnen
såsom vid vissa andra sjukhus anförtros åt barnsköterskor, vilka avlönades
såsom sköterskebiträden och således utgjorde billigare arbetskraft än sjuksköterskor.

Vid radiumhemmet torde antalet elever behöva ökas i samma mån som
assistentskötersketjänster indroges. Skulle tillgången till elever icke tillåta
detta, kunde sköterskebiträden anställas i motsvarande antal.

Vid radiumhemmet funnes en föreståndarinnebefattning i lönegrad A 11
för vårdavdelningarna. Särskild föreståndarinna funnes ej vid någon av sjukhusets
övriga kliniker. De för sjukhuset i dess helhet anställda föreståndarinnorna
torde kunna övertaga de egentliga föreståndarinneuppgifterna även
för radiumhemmet. Övriga arbetsuppgifter, som nu ankomma på förstnämnda
föreståndarinna, syntes kunna ombesörjas av radiumhemmets övervakningsoch
kontrollavdelning eller annan personal. De sakkunniga föresloge, att
ifrågavarande föreståndarinnetjänst indroges.

Efter ungefär samma principer som angivits för allmänna vårdavdelningar
föresloge de sakkunniga reducering av sjukvårdspersonalen vid de enskilda
vårdavdelningarna av karolinska sjukhuset.

Införandet av en tyst timme mitt på dagen skulle ge möjlighet till större
ledighet för personalen och underlätta minskningen av densamma. Den dagliga
effektiva arbetstiden skulle bliva mindre och behovet av avlösare reduceras.
Bestämda tider för läkarronder hade också stor betydelse för avdelningsarbetets
rationella bedrivande.

För polikliniker och behandling savdelning ar förordades ävenledes en minskning
av personalen liksom också där så kunde ske ett utbyte av sköterskor
mot sköterskebiträden eller — såsom av det förut anförda framgått — kontorspersonal.

Vid tandpolikliniken torde icke erfordras sjuksköterskor, så länge käkkirurgi
icke bedreves där. Tandläkarna kunde betjänas av tandsköterskor,
vilka med hänsyn till sin utbildning och sitt arbete kunde avlönas lägre än
sjuksköterskor.

Det syntes icke nödvändigt att i lönehänseende placera röntgenbiträdena
vid radiumhemmet så högt som i sjätte lönegraden, då för dem icke borde
fordras hög teoretisk utbildning. Liknande vore förhållandet med instrumentmakaren
och assistenten vid radiofysiska institutionen, vilka kunde jämföras
med förste vaktmästare vid en universitetsinstitution.

De sakkunniga funne det påkallat att i detta sammanhang undersöka möj -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

ligheten att utsträcka sjukvårdspersonalens arbetstid utöver den för närvarande
gällande. Denna utgjorde i regel 54 timmar i veckan för sköterskor
och elever och 48 timmar i veckan för städerskor och sköterskebiträden,
d. v. s. 216 respektive 192 timmar för varje 4-veckorsperiod. Enligt de sakkunnigas
mening talade starka skäl för en sådan ändring, att personalen ålades
att, därest arbetet på avdelningarna icke medhunnes under de angivna timmarna,
utan särskild ersättning eller kompensation i fritid kvarbli vid sina
sysslor och utföra det arbete, som icke utan olägenhet kunde anstå. Det vore
även tänkbart, att arbetstiden över lag utsträcktes för samtlig sjukvårdspersonal
vid sjukhusen med en halv timme örn dagen, d. v. s. 3 timmar i
veckan. Ett väl motiverat alternativ till sistnämnda förslag vore en förlängning
från 192 till 216 timmar för 4-veckorsperiod för städerskor och
sköterskebiträden. Därigenom skulle ernås full överensstämmelse med de
föreskrifter angående arbetstiden för sjukvårdspersonal, som medicinalstyrelsen
år 1936 utfärdade med 216 timmar för 4-veckorsperiod såsom en norm.
Den på det sättet vunna besparingen i utgifter skulle ingalunda vara betydelselös.
Samtliga här ifrågasatta ändringar i arbetstidens längd borde icke
uppfattas som en nödfallsutväg under kristid utan syntes vara mycket väl
motiverade jämväl under vanliga förhållanden.

Det förordade utbytet av merendels för nattjänst avsedda assistentsköterskor
på vårdavdelningarna mot elever eller provsköterskor, som skulle tagas
från dagtjänsten, skulle enligt de sakkunnigas beräkningar innebära indragning
av 65 assistentsköterskor (delvis avlönade som sköterskor).

Därutöver ha de sakkunniga emellertid, såsom berörts, vid granskning av
förhållandena å varje särskild avdelning beträffande den för dagtjänst
avsedda sjukvårds- och städpersonalen funnit möjligt att föreslå vissa indragningar
samt utbyten av dyrare personal mot lägre betald. Här följer i
sammandrag en redogörelse för dessa förslag.

Vad först angår vårdavdelningarna föreslås sålunda indragning av 1 halvtids
städersketjänst vid vardera av medicinska och kirurgiska klinikerna samt
vid den senare utbyte av 2 provsköterskor mot 2 elever, vid kvinnokliniken
föreslås indragning av 6 provsköterskor och 3 elever men utökning av personalen
med 14 barnsköterskor, vid öronkliniken finnes ytterligare 1 elev erforderlig,
vid ögonkliniken förordas indragning av 1 städerska och 3 provsköterskor,
vid radiumhemmet anses 1 föreståndarinna (A lil kunna undvaras,
medan vid psykiatriska kliniken minskning av personalen med 1 avdelningssköterska,
1 nattöversköterska samt 4 elever anses kunna genomföras och på
isoleringsavdelningen 1 sköterska anses kunna ersättas med 1 provsköterska.

Innebörden av de sakkunnigas förslag beträffande vårdavdelningarnas
sjukvårds- och städpersonal framgår av följande uppställning, vari hänsyn
även tagits till förslaget om indragning av assistentsköterskor och om ersättare
för dessa:

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

Nuvarande förhållanden:

1 föreståndarinna........A 11

50 avdelningssköterskor.....A 7

8 nattöversköterskor......A 7

129 assistentsköterskor......A 7 el.

Eo 5

57 provsköterskor.........arv.

134 elever..............arv.

113 sköterskebiträden och städerskor
.............U 1

6 sjukvårdare..........A 6

3 sjukvårdare..........Eo 6

1 arbetsföreståndarinna.....A 6

502

Nettominskning: 49 befattningar.

Sakkunnigförslaget:

49 avdelningssköterskor.......A 7

10 nattöversköterskor........A 7

64 assistentsköterskor........Eo 5

53 provsköterskor..........arv.

137 elever . . . ...........arv.

116 sköterskebiträden och städerskor U 1

14 barnsköterskor..........U 1

6 sjukvårdare............A 6

3 sjukvårdare ... ........Eo 6

1 arbetsföreståndarinna.......A 6

453

Besparing 189,655 kronor.

I fråga om behandling savdelningar, poliklmiker, laboratorier och jämförliga
institutioner föreslås:

beträffande sådana avdelningar (avseende, bland annat ljusbehandling,
elektroterapi och annan fysikalisk terapi) hörande till medicinska kliniken
indragning av 3 sköterskor, därav 1 badföreståndarinna, 1 assistentsköterska
och 2 sköterskebiträden men ökning av personalen med 1 badföreståndarinna
(A 2) och 1 elev,

beträffande sådana avdelningar hörande till kirurgiska kliniken indragning
av 1 sköterska,

beträffande sådana avdelningar hörande till kirurgiska garnisonsavdelningarna
indragning av 1 laboratoriesköterska,

beträffande sådana avdelningar hörande till kvinnokliniken indragning av
1 halvtidstjänst för laboratoriesköterska,

beträffande sådana avdelningar hörande till öron-, näs- och halskliniken
indragning av 1 laboratoriesköterska och 1 städerska,

beträffande sådana avdelningar hörande till ögonkliniken indragning av 1
provsköterska och 1 städerska,

beträffande sådana avdelningar hörande till radiumhemmet indragning av
1 sköterska, 1 extra biträde (arvode), 8 sjukvårdsbiträden i Eo 2, 2 sjukvårdsbiträden
i Ex 2, 1 städerska i U 1 samt 1 elev (arvode) ävensom (såsom
förut berörts) lönereduktion för röntgenbiträdena men samtidigt ökning av
personalen med 1 provsköterska och 10 sköterskebiträden,

beträffande radiofysiska institutionen utbyte av 1 instrumentmakarbefattning
i A 10 och 1 assistenttjänst i A 14 mot 1 förste vaktmästarbefattning
och 1 assistent^ änst, båda i A 7,

beträffande tandpolikliniken (såsom förut berörts) indragning av 1 sköterska,
2 assistentsköterskor och 1 biträde i Exil 2, men ökning av personalen
med 3 tandsköterskor, samt

beträffande psykiatriska klinikens laboratorium utbyte av 1 laboratoriesköterska
(A 7) mot 1 assistentsköterska (Eo 5).

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 288.

Innebörden av de sakkunnigas förslag beträffande sjukvårds- och städpersonalen
å behandlingsavdelningarna m. m. framgår av följande uppställning:

Nuvarande förhållanden: Sakkunnigförslaget:

57 ''/a sköterskor olika slag		A	7		49	sköterskor olika slag . . .	... A	7
32 assistentsköterskor . .		A	7	el.	30	assistentsköterskor ....	. . . Eo	5
		Eo	5
22 provsköterskor.....		arv.			22	provsköterskor ......	. . . arv.
31 elever..........		arv.			31	elever...........
8 sjukvårdsbiträden . . .		Eo	2		24	sköterskebiträden......	. . . u	1
2 sjukvårdsbiträden . . .		Ex	2
1 biträde.........		Ex	U	2
17 sköterskebiträden . . .		U	1
72 städerskor.......		U	1		70	städerskor.........	. . . u	1
12 röntgenbiträden . . A 6,	Eo 6,	Ex	6		12	röntgenbiträden ... A 4,	Eo 4, Ex	4
5 tekniska biträden . .	A 7,	Eo	7		5	tekniska biträden .....	A 7, Eo	7
6 baderskor.......		U	2		6	baderskor.........	. . . U	2
1 sköterska (badföreståndarinna)	A	7		1	badföreståndarinna ....	... A	2
4 fotografer .......		A	5		4	fotografer .........	... A	5
5 fotografibiträden . . .		U	2		5	fotografibiträden.....	. . . U	2
1 tandtekniker.....		Ex	7		1	tandtekniker........	... Ex	7
					3	tandsköterskor......	. . . Eo	1
3 förste vaktmästare . .		A	7
1 instrumentmakare . .		A 10		5	förste vaktmästare ....	... A	7
1 assistent........		A 14
3 extra biträden.....		arv.			2	extra biträden ......	. . . arv.
284 ‘/«					270
Nettominskning: H ‘/«	befattningsh	avarc	Besparing 55,507 kronor.

Med utgångspunkt från personalförteckningen och därutöver i vederbörlig
ordning till inrättande medgivna befattningar innebure de sakkunnigas förslag,
anföra dessa sammanfattningsvis, att följande tjänster skulle indragas,
nämligen

1 assistent^ aust.........................A 14

1 föreståndarinnetjänst.....................A 11

1 instrumentmakartjänst.....................A 10

61 sjuksköterske tjänster......................A 7

21 assistentskötersketjänster...................Eo 5

7 röntgenbiträdestjänster....................A 6

3 » ....................Eo 6

2 » ....................Ex 6

8 sjukvårdsbiträdestjänster...................Eo 2

2 > ...................Ex 2

samt att följande tjänster skulle inrättas, nämligen

2 förste vaktmästartjänster...................A 7

7 röntgenbiträdestjänster....................A 4

3 » ....................Eo 4

2 » ....................Ex 4

1 badföreståndarinnetjänst...................A 2

3 tandsköterska^ änster.....................Eo 1

14 barnskötersketjänster.....................U 1

7 sköterskebiträdes- och städerskctjänster...........U 1

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

Därtill korinne, att antalet provsköterskor minskades med 4, medan antalet
elever ökades med 3 samt att ett laboratoriebiträde ej vore erforderligt.
Förslaget innebure, sett mot personalförteckning och gällande lönestat
i övrigt, en besparing av 274,008 kronor och i jämförelse med nuvarande
personalförhållanden en besparing av 245,102 kronor jämte tillägg m. m.

Beträffande den nuvarande och den av de sakkunniga föreslagna personalen
på de olika avdelningarna hänvisas till de sakkunnigas promemoria.

Sjukhusdirektionen har funnit sig endast i ringa utsträckning kunna godtaga
en sänkning av sjukvårds- och städpersonalens antal och tjänsteställning.
Direktionen har anfört:

Mot de föreslagna förändringarna hade sjukhusets överläkare gjort allvarliga
invändningar. De hade anfört, att en minskning av dagpersonalen
med en elev på varje avdelning icke vore förenlig med ett nöjaktigt tillgodoseende
av sjukvården (förutsatt att den dagliga arbetstidens längd skulle förbliva
oförändrad), att nattjänstgörande elever icke vore berättigade att självständigt
distribuera medicin och att en nattöversköterska för fyra avdelningar
icke kunde på ett tillfredsställande sätt medhinna denna arbetsuppgift, samt
slutögen framhållit, att medgivande från vederbörande sjuksköterskeskolor
erfordrades för den betydande utökning av elevernas nattjänstgöring, som
de sakkunnigas förslag innebure.

Av erhållna uppgifter från sjuksköterskeskolorna framginge, att dessa icke
skulle kunna tillhandahålla elever för vaktjänst i den utsträckning, som ett
genomförande av de sakkunnigas förslag beträffande vårdavdelningarnas
nattpersonal förutsatte. Direktionen hade övervägt, om man icke i stället
skulle kunna använda sköterskebiträden. Besparingen härav bleve dock ringa
och anordningen vore av olika skäl olämplig. I stället förordade direktionen
ett av överläkarna framlagt förslag, enligt vilket ?iattöv er sköterskoma skulle
ersättas med elever. Besparingen beräknades till cirka 25,000 kronor. Direktionen
ville alltså föreslå, att 6 ordinarie nattöversköterskor och 1 avlösningssköterska
eller således 7 sköterskor ersattes med elever.1

Vad beträffade den ifrågasatta minskningen av dagpersonalen på vårdavdelningarna
skulle därför krävas antingen utökning av den återstående personalens
arbetstid eller minskning av arbetsbördan. Arbetstiden för dagpersonalen
överensstämde med vad i allmänhet gällde vid landets sjukhus och hade delvis
fastställts efter löneförhandlingar, varför den inte kunde ändras annat än i
samband med en allmän reglering. Redan i betydande omfattning förekommande
övertidsarbete försvårade för övrigt utsträckning av arbetstiden. En
reduktion av dagpersonalens arbetsuppgifter syntes knappast kunna vidtagas
utan åsidosättande av sjukvårdens behov.

De sakkunnigas förslag om utbyte av vissa sköterskebefattningar på kvinnoklinikens
obstetriska avdelningar syntes icke innebära någon besparing,
varför direktionen avstyrkte detsamma.

Föreståndarinnan vid radiumhemmet kunde, örn befattningen behövdes
(varom utredning påginge), nedflyttas till lönegrad A 8.1 fråga örn sköterskebefattningarna
vid hemmet kunde direktionen endast tillstyrka, att 1 ordinarie
sköterska ersattes med 1 extra ordinarie assistentsköterska samt att
1 assistentsköterska ersattes med 1 provsköterska. 1

1 I sina anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 har direktionen härutöver föreslagit, att
ytterligare en ordinarie sköterska indrages och ersättes med en elev.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288. 39

Vid isoleringsavdelningen kunde 1 assistentsköterska ersättas med 1 provsköterska.

Vad anginge besparingsförslaget rörande sjukvårds- och städpersonal vid
sjukhusets övriga delar, ville direktionen först framhålla, att indragning av
sköterskor på kliniklaboratorierna skulle medföra en ytterligare belastning
på de redan nu hårt arbetstyngda centrallaboratorierna. Direktionen tillstyrkte
därför allenast, att 2 ordinarie skötersketjänster ändrades till 1 extra
ordinarie assistentskötersketjänst och en halvtids extra ordinarie skötersketjänst.

I fråga örn avdelningarna för ljusbehandling, elektroterapi och annan fysikalisk
terapi ansåge direktionen 1 sköterska kunna indragas å Ijusbehandlingsavdelningen.

Vid tandpolikliniken borde två sköterskor bibehållas för röntgenundersökningar
och svårare behandlingar. Däremot kunde 1 assistentsköterska ersättas
med 2 tandsköterskor.

Utöver vad sålunda anförts har direktionen funnit sig icke kunna förorda
de sakkunnigas förslag i fråga om inskränkning eller förändring av sjukvårdsoch
städpersonalen vid sjukhuset utan förklarat sig, under åberopande av vad
vederbörande överläkare och institutionsföreståndare anfört, avstyrka de sakkunnigas
förslag.

Från direktionens beslut avvikande mening har anförts av överläkaren
professorn Nordenson, som uttalat:

Han ansåge assistentsköterskor ej erforderliga för vaktjänsten nattetid å
sjukavdelningarna men ville föreslå, att de ersattes icke med elever utan med
sjuksköterskebiträden. En sådan ordning vore nu rådande å serafimerlasarettet
och å karolinska sjukhusets ögonklinik och direktionen hade ej ansett
sig ha anledning att frångå densamma. Den erbjöde den fördelen, att en del
av städningsarbetet av den vakande kunde fullgöras under natten. Indragning
av dagpersonal skulle medföra en viss sänkning av sjukvårdens och elevutbildningens
höga läge men innebure ingalunda ett åsidosättande av sjukvårdens
absoluta behov. Förutsättning borde dock vara, att indragning genomfördes
likformigt för hela sjukhuset.

Arméjörvaltningens sjukvårdsstyrelse har ansett sköterskepersonalen vid
tandpolikliniken böra bibehållas i nuvarande lönegrad och dessutom böra på
grund av den förstärkta försvarsberedskapen omedelbart utökas med en
tandsköterska.

Medicinalstyrelsen har avstyrkt de sakkunnigas förslag och utlåtit sig:

Styrelsen hade under många år strävat efter att, i likhet med vad förhållandet
i de flesta kulturländer vore, så mycket som möjligt av den direkta
vården vid sjukhusen skulle utföras av i sjukvård särskilt utbildad personal.
Då nu detta styrelsens önskemål på ett tillfredsställande sätt blivit fyllt på
karolinska sjukhuset, skulle det vara synnerligen olyckligt, örn man även på
detta av staten drivna undervisningssjukhus komme att tillämpa samma
mindre goda system, vilket vore rådande på de flesta övriga sjukhus i riket.

Även vid nuvarande personaltillgång drabbades, såsom erfarenheten visat,
eleverna och särskilt de, vilka första året tjänstgjorde å sjukhusen, hårt av
arbetets intensitet. Sistnämnda elever måste nämligen ofta för att kunna utföra
både sitt egentliga arbete, och det arbete, som skolat utföras av sjukvårdsbiträden
men icke medhunnits av dessa under deras avtalade arbetstid,
utsträcka sin arbetstid till både 9 och 10 timmar per dag eller mera. Valde

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

man den väg, de sakkunniga föreslagit för att råda bot härpå, nämligen att
även sjukvårdsbiträdena skulle åläggas visst övertidsarbete utan särskild ersättning
eller kompensation i fritid, finge en sådan väg beträdas för motsvarande
kategori även inom den statliga sjukvården i övrigt och även för andra
kategorier inom statsförvaltningen. Medicinalstyrelsen ville bestämt avråda
från att man kombinerade indragning av sjukvårdspersonal med en obegränsad
utsträckning av arbetstiden för de kvarvarande. Sjukvården skulle
utan tvivel bli svårt lidande av ett sådant tillvägagångssätt.

Styrelsen kunde bekräfta vikten av att utbildad sjuksköterska handhade
patienternas vård nattetid och grundade detta yttrande på mindre goda erfarenheter
från sjukhus, där så icke varit förhållandet.

Statskontoret har tillstyrkt de av de sakkunniga föreslagna besparingsåtgärderna.
I fråga om röntgenbiträdena vid radiumhemmet har statskontoret
upplyst, att av de nuvarande 11 biträdena 3 avlagt studentexamen, 5 hade
normalskolekompetens, medan 3 endast hade folkskoleutbildning. Förslaget
om utökning av arbetstiden för sköterske- och städerskepersonal har biträtts
av statskontoret, som dock ansett frågan böra upptagas i ett större sammanhang.

Det nuvarande läget, vilket bland annat kännetecknades av en våldsam
stegring av statens utgifter, torde göra det omöjligt att under viss tid framåt
helt bevara de sociala förmåner, som tidigare uppnåtts. För att åvägabringa
besparingar i statsutgifterna kunde det visa sig nödvändigt att vidtaga åtgärder,
som under andra förhållanden icke skulle kommit i fråga. Besparingsarbetet
hade ock lett till åtgärder, som för statens tjänstemän medfört
minskade inkomster ävensom reducering av tidigare åtnjutna förmåner. Under
sådana förhållanden kunde det icke anses obilligt, att de personalgrupper,
om vilka nu vore fråga, finge vidkännas vissa inskränkningar i dem tillförsäkrade
förmåner. Statskontoret biträdde fördenskull förslaget örn en skälig
utökning av deras arbetstid. För genomförande av en dylik åtgärd torde dock
erfordras medverkan icke endast från övriga statliga sjukhus utan även från
de kommunala sjukhusen. Frågan om arbetstidens förlängning syntes fördenskull
böra upptagas i ett större sammanhang och eventuella föreskrifter
i ämnet givas allmän giltighet.

Allmänna lönenämnden har beträffande röntgenbiträdena på radiumhemmet
erinrat att — enligt vad som franninge av propositionen 1937: 272, sid.
154 — dessa biträdens arbete framhållits såsom ansvarsfullt, då varje felgrepp
kunde förorsaka patienterna oläkliga skador, varför det ansetts nödvändigt
att söka erhålla väl kvalificerade innehavare av dessa befattningar.
Då frågan om utsträckning av arbetstiden för sjukvårdspersonal och städerskor
vore av stor principiell räckvidd, ansåge sig nämnden böra ifrågasätta,
huruvida frågan borde upptagas till avgörande i detta begränsade sammanhang.

Centralstyrelsen för svensk sjuksköterskeförening har avstyrkt den föreslagna
indragningen av sjuk- och assistentskötersketjänster men föreslagit
utbyte av vissa befattningar mot lägre sådana. Ur föreningens yttrande må
anföras:

Kungl. May.ts proposition Nr 288.

Normgivande för personalbehovet vid ett sjukhus vore sjukhusets typ,
såväl i fråga om lokaliteter som specialiteter, samt omsättningsfrekvensen
och förekomsten av undervisning. En jämförelse mellan karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet samt Sabbatsbergs och S:t Görans sjukhus i Stockholm
visade, att förhållandet patient-personal vore respektive 3.05, 2.34 , 2.49
och 2.60: 1. I Sverige vore mycket större del av sjukvården anförtrodd åt
oskolad personal än i andra länder. Personalantalet vore icke onödigt stort
vid karolinska sjukhuset.

Elevernas arbetskraft borde ej tas i anspråk i den utsträckning de sakkunniga
föreslagit; bland annat borde de ej vaka mer än en månad per år.
Emellertid borde samtliga nattöversköterskor utom en kunna ersättas med
elever. Dessutom kunde en elev på den föga frekventerade privatavdelningen
av ögonkliniken indragas.

Föreståndarinnan på radiumhemmet borde kunna undvaras men hennes
arbete kunde ej överflyttas på de andra föreståndarinnorna utan att föreståndarinneexpeditionen
utökades med ett skrivbiträde.

Sjuksköterskorna, och ofta även eleverna, tjänstgjorde nu som regel en
halvtimme över den stipulerade niotimmarsdagen, varför det vore onödigt
ålägga dem detta. På radiumhemmet vore arbetstiden 63 timmar per arbetsvecka.
Det vore ej motiverat att lägga tyngre arbetsbörda på en enstaka
personalgrupp.

Civilförvaltningens personalförbund har bland annat anfört, att örn en
utökning av arbetstiden skulle genomföras, den berörda personalen torde
komma att lämna sina anställningar. Beträffande instrumentmakaren har
erinrats att frågan örn institutionsvaktmästares lönegradsplacering varit
föremål för övervägande av tjänsteförteckningssakkunniga. Bibehållandet av
befordringstjänster vore en förutsättning för en nöjaktig rekrytering.

Ungefär två tredjedelar av den besparing, som enligt de sakkunnigas beräkning
skulle vinnas vid karolinska sjukhuset, om deras förslag i allo följdes,
belöpa sig på avlöningarna till sjukvårds- och städpersonal. Förslaget innebär
i denna del framför allt, att ett 80-tal skötersketjänster indragas och
utbytas mot lägre sjukvårdsbefattningar eller ersättas genom att elever anlitas
i större utsträckning. Denna förändring beträffande sjukvårdspersonalen
skulle till största delen genomföras på så sätt, att på varje vårdavdelning
den för nattjänst avsedda assistentsköterskan skulle ersättas med en
av de nu för dagtjänst avsedda eleverna eller provsystrarna. Samtidigt skulle
emellertid antalet nattöversköterskor i någon mån ökas. Enligt de sakkunnigas
mening skulle en sådan omläggning av nattjänsten och minskning av dagpersonalen
kunna genomföras utan våda för sjukvården, och av vad de
sakkunniga anfört framgår, att sjukvårdspersonalen därefter icke skulle
komma att vara mindre på vårdavdelningarna än vid andra jämförbara
sjukhus.

Därutöver föreslå de sakkunniga endast mindre förändringar beträffande
såväl sköterskeutbildad som annan personal på olika avdelningar av sjukhuset.
Förslagen gå även hiir ut på dels indragningar av tjänster, dels utbyten
av högre avlönad personal mot lägre avlönad sådan.

Departe mentschefen.

Kungl. Marits ''proposition Nr 288.

Som en utväg att vinna betydande minskning av utgifterna för sjukvårdsoch
städpersonal vid sjukhuset framhålla de sakkunniga vidare — utan att
framställa preciserade förslag — möjligheten att generellt öka arbetstiden.

Sjukhusdirektionen och överläkarna vid sjukhuset ha gentemot sakkunnigförslaget
framförallt framhållit, att nattjänsten vid sjukhuset enligt förslaget
icke skulle bliva tillfredsställande, enär nattöversköterskoma icke skulle kunna
medhinna de arbetsuppgifter, som nattjänst görande elever icke vore kompetenta
eller ens berättigade att åtaga sig. Direktionen har vidare upplyst, att
sjuksköterskeskolorna förklarat sig icke kunnat ställa elever i erforderligt
antal till förfogande för nattjänst — endast 11 elever kunde kontinuerligt
disponeras för sådant ändamål — varjämte direktionen uttalat, att anlitande
av sköterskebiträden i stället för assistentsköterskor för nattjänst, något som
direktionen övervägt, skulle, då sjukhuset saknade en i sjukvårdstjänst inövad
biträdeskår, innebära en betydande försämring och samtidigt en tämligen
ringa besparing. Att minska dagpersonalen i den omfattning, som skulle
krävas, örn de nattjänstgörande assistentsköterskoma skulle ersättas med
redan förefintlig dagpersonal, kan enligt direktionens bestämda mening icke
ske utan men för sjukvården, om ej samtidigt personalens arbetstid utökas,
vilket dock icke synes direktionen kunna ifrågakomma utan samband med en
allmän reglering.

Direktionen och överläkarna ha enat sig om att, i stället för vad de sakkunniga
i detta avseende föreslagit, framlägga ett besparingsförslag, enligt
vilket de nuvarande nattöversköterskoma skulle ersättas med elever, en förändring
som vore praktiskt genomförbar och ur vårdsynpunkt godtagbar.

Till de sakkunnigas övriga förslag örn förändringar beträffande sjukvårdsoch
städpersonalens vid sjukhuset antal och tjänsteställning har direktionen
endast i mycket begränsad omfattning kunnat ansluta sig.

En från sjukhusets sida gjord beräkning av den besparing, som skulle vinnas,
om nattassistentsköterskorna skulle så långt det är möjligt utbytas mot
elever och i övrigt ersättas med sköterskebiträden samt dagpersonalen minskas
med en elev för varje vårdavdelning, har givit följande resultat. 52
assistentsköterskebefattningar och 46 elevbefattningar (för dagtjänst) skulle
komma att indragas, vilket skulle medföra minskning av avlöningskostnaderna
med omkring 225,000 kronor. Som ersättare för assistentsköterskorna
skulle utöver de 11 eleverna, som kunde påräknas för nattjänst, behövas ej
mindre än 50 sköterskebiträden. Vidare tillkomme, om sakkunnigförslaget
följdes, 3 nattöversköterskor och en assistentsköterska som avlösare för dessa.
Avlöningar till den personal som sålunda skulle komma att övertaga assistentsköterskornas
nattjänst, kunde beräknas uppgå till sammanlagt nära 175,000
kronor. I besparing skulle alltså vinnas ungefär 50,000 kronor. Från denna
summa borde emellertid dragas ett belopp, som motsvarade kostnaden för
det ökade behov av extra sköterskor för vakning hos nyopererade eller oroliga

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288. 43

patienter med flera, vilket uppstode om assistentsköterskebefattningarna indroges.

Till beräkningarna har fogats anmärkningen, att den av de sakkunniga föreslagna
organisationen icke torde kunna genomföras utan dröjsmål och svårigheter.
Sjukhuset vore nämligen i fråga om mottagandet av elever bundet av
kontrakt med sköterskeskolorna och vidare finge det anses omöjligt att erhålla
sköterskebiträden uteslutande för nattjänstgöring.

Ett genomförande av direktionens och överläkarnas förslag, vilket innebär
att 8 ordinarie sköterskor ersättas med lika många elever, kan beräknas medföra
en besparing av omkring 27,000 kronor.

Av ifrågavarande två besparingsförslag anser jag mig ehuru med tvekan
böra för närvarande förorda det som framlagts av direktionen och överläkarna.
Det avgörande för mig är härvid, att ett tillräckligt antal elever
icke för närvarande kan påräknas för nattjänsten och att svårigheter även
torde föreligga att erhålla för dylik tjänstgöring skolade och lämpliga biträden.
Planerna på att ordna nattjänsten vid sjukhuset i enlighet med
vad de sakkunniga tänkt sig böra emellertid därför ej skrinläggas. Då natttjänsten
ej blott, såsom förut framhållits, vid serafimerlasarettet och karolinska
sjukhusets ögonklinik utan även vid de flesta andra sjukhus i riket
anförtrotts åt sköterskebiträden, bör, så snart karolinska sjukhusets kår av
sköterskebiträden erhållit nödig erfarenhet i sjukvårdsarbete, frågan örn
en övergång till sistberörda ordning ånyo prövas. Måhända kunna också
möjligheterna att erhålla elever för vakning framdeles förbättras, och åtminstone
en partiell övergång till användning av elever i stället för nattsköterskor
visa sig genomförbar utan större betänkligheter. Jag räknar med
att sjukhusdirektionen vid sina fortsatta undersökningar av besparingsmöjligheterna
vid sjukhuset ägnar denna betydelsefulla besparingsfråga särskild
uppmärksamhet.

Vad beträffar de sakkunnigas övriga förslag till besparingar i fråga om
sjukvårds- och städpersonal kan jag, då jag anser mig icke böra ifrågasätta
en ökning av arbetstiden enbart för nämnda personal, för närvarande icke
biträda dem i vidare mån än sjukhusdirektionen förordat. Frågan örn placeringen
i lönehänseende av radiofysiska institutionens assistent- och instrumentmakaretjänster
torde emellertid böra upptagas i samband med omprövning
av institutionsvaktmästarnas lönegradsplacering (jämför vad som
anförts i årets statsverksproposition under rubriken För flera huvudtitlar
gemensamma frågor, sid. 5).

c) Disken på vårdavdelningarna.

De sakkunniga ha föreslagit inköp av diskmaskiner för utförande av den
diskning på avdelningarna, som nu ombesörjes av städerskorna.

På senare år hade vid en del sjukhus uppmärksamhet ägnats åt den maskinellt
utförda diskningen av glas och porslin som använts vid patienternas mål -

Departe mentschefen.

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

tider. Å karolinska sjukhuset funnes en central diskmaskinsanläggning, där
dock endast kantindisken utfördes. A vårdavdelningarna diskades därför på
vanligt sätt för hand av städerskorna; för en städerska beräknades åtgå tre
timmar per dag och vårdavdelning. De sakkunniga hade kommit till den
uppfattningen, att maskinella hjälpmedel vid diskning sparade både material
och arbete. Det vore därför lämpligt att för varje vårdavdelning anskaffa en
diskmaskin av hushållstyp. Kostnaden beräknades till cirka 10,000 kronor
om året, varemot stöde en beräknad besparing i nuvarande kostnad för arbetskrafter
och material på omkring 37,000 kronor, alltså en nettobesparing å
27,000 kronor. Den sparade arbetstiden för städerskorna kunde helt tillgodoföras
vårdavdelningen och i sin mån bidraga till indragning av personal.

Sjukhusdirektionen har, såsom ovan nämnts, förklarat sig vilja ingående
utreda besparingsmöjligheterna vid sjukhuset. I samband därmed skulle,
framhåller direktionen, möjligheterna att genom användning av diskmaskiner
genomföra personalminskning bliva undersökta. Innan sådana utredningar
vidtagits, förelåge icke anledning att anskaffa den stora mängd diskmaskiner,
som de sakkunniga föreslagit.

Det synes önskvärt, att maskinella hjälpmedel komma till användning på
sätt de sakkunniga förordat. Då emellertid anordningen lärer vara relativt
oprövad, har jag intet att erinra mot att direktionen först anställer undersökningar
och prov. Frågan torde alltså komma att framdeles åter upptagas
till behandling.

d) I n sk r i v ningsexpeditioner och p a ti en t b

ok f örin g.

De sakkunniga ha föreslagit centraliserings- och rationaliseringsåtgärder i
fråga om patientbokföringen, varigenom två kanslibiträden skulle kunna
utbytas mot ett kontorsbiträde.

Inskrivningen av klinikpatienter verkställdes för närvarande på två olika
expeditioner, en i stora entréhallen avsedd för de allra flesta klinikerna och en
särskild mindre expedition å radiumhemmet. På dessa expeditioner fördes även
patientrulla, d. v. s. avräkning med varje patient, samt diarium, d. v. s.
löpande statistik över underhållsdagar fördelade på olika kliniker, betalningsvillkor
och hemort (Stockholms stad, Stockholms län eller övriga delar
av landet). Här mottoges kontantinbetalningar och räkningar utskreves såväl
för enskild person som för städer och landsting å deras bidrag enligt
lag eller avtal. Antalet inskrivningar under budgetåret 1940/41 hade varit
19,132, varav 4,113 hänförde sig till radiumhemmet. På radiumhemmets inskrivningsexpedition
sysselsattes två kanslibiträden.

Det torde vara lämpligast att centralisera all patientbokföring till ett ställe.
På radiumhemmet kunde dock finnas en lokal inskrivningsexpedition, där
patienterna klarade upp sina mellanhavanden med sjukhuset och som arbetade
med rapporter till och från den centrala rullbokföringen. Detta arbete
kunde utföras av ett kontorsbiträde, som även torde medhinna arbetet med
behandlingsavgifter och resebidrag. Härutöver kunde det endast bli fråga
örn tillfällig hjälp. Den ena kanslibiträdestjänsten kunde sålunda utbytas

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 288.

mot en kontorsbiträdestjänst och den andra kunde indragas eller eventuellt
utbytas mot skri vbi trädesbefa tåning eller annan lägre tjänst.

De sakkunniga vore övertygade om att genomförande av maskinell patientbokföring
å stora inskrivningsexpeditionen åtminstone skulle medföra, att
nuvarande personal därstädes komme att räcka till, även örn hela sjukhusets
patientbokföring förlädes dit. Därtill komme att uppgifter och bokslut genom
maskinell anordning kunde framläggas snabbare och säkrare.

I stor utsträckning skötte avdelningarnas sköterskepersonal örn patients
utskrivning genom att gå till inskrivningsexpeditionen och ordna med betalning
och dylikt. Detta medförde misshushållning med kvalificerad arbetskraft.
Det torde vara möjligt att, utan uppgivande av kontrollen, i större
utsträckning förmå patienterna eller deras anförvanter att gå dessa ärenden
till expeditionen vid utskrivningen.

De sakkunniga ville föreslå, att all patientbokföring sammanfördes till en
central expedition för alla sjukhusets kliniker och avdelningar, varigenom en
kanslibiträdestjänst kunde utbytas mot en kontorsbiträdestjänst samt en
kanslibiträdestjänst indragas (besparing 4,008 kronor jämte tillägg), att på
den centrala expeditionen maskinella hjälpmedel av lämplig och effektiv art
komme till användning för patientbokföringen med därtill hörande statistik
och fördelningskalkyler, samt att patienterna själva i regel och i varje fall
i större utsträckning än nu ombesörjde sådana ärenden till expeditionen,
som sammanhängde med deras utskrivning.

Sjukhusdirektionen har förklarat sig vilja undersöka möjligheterna för införande
av maskinell patientbokföring. Vid övergång därtill borde radiumhemmets
bokföring övertagas av huvudkomplexets inskrivningsexpedition.
För närvarande kunde ett sådant övertagande på grund av det ökade arbetet
med patienternas ransoneringskuponger icke ske utan personalökning på den
centrala expeditionen. Vid övergång till maskinell bokföring kunde ett extra
ordinarie kanslibiträde på radiumhemmet ersättas med ett skrivbiträde.
Emellertid ville direktionen för egen del föreslå, att ett av de ordinarie kontorsbiträdena
på direktionens kansli och sysslomanskontoret ersattes med ett
extra ordinarie skrivbiträde samt att ett extra ordinarie kontorsbiträde på
köksexpeditionen utbyttes mot ett extra ordinarie skrivbiträde.

Aven i fråga om användningen av maskiner vid patientbokföringen anser
jag ytterligare utredning genom direktionens försorg böra avvaktas. Till
förslaget örn centralisering av patientbokföringen och personalförändringen
i samband därmed torde därför böra tagas ställning framdeles. Vad de sakkunniga
anfört därom, att patienterna själva böra få ombesörja vissa ärenden
till expeditionen, synes böra iakttagas. Direktionen har föreslagit vissa
besparingar i fråga om personalkostnaderna genom att två kontorsbiträdestjiinster
utbytas mot skrivbiträdesbefattningar. Mot dessa besparingsåtgärder
har jag intet att erinra.

c) S j u k h u s d i r e k t i o n c n.

I)e sakkunniga lia ansett en sänkning av arvodena åt direktionens vice ordförande
och ledamöter befogad.

Departementschefen.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

Till ordföranden utginge arvode med 3,000 kronor och till vice ordföranden
med 1,500 kronor. Till ledamot, som utsetts av karolinska institutets lärarkollegium,
Stockholms stadsfullmäktige eller Stockholms läns landsting, utginge
arvode med dels 480 kronor för år räknat, dels ock G kronor för varje
sammanträde, i vilket ledamoten deltoge. Suppleant för sådan ledamot
uppbure ett arvode av 6 kronor för varje sanmianträde, i vilket han deltoge
i ordinarie ledamots ställe. Den av antalet sammanträden beroende delen
av arvodet åt ledamot eller suppleant vore begränsad till högst 250 kronor
för år.

Vice ordföranden i sjukhusdirektionen för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund åtnjöte intet arvode. Direktionsledamot vald av landsting erhölle
arvode per sammanträde med 12 kronor (bosatt utanför Lund) eller
9 kronor (bosatt i Lund). Övriga ledamöter åtnjöte intet arvode. Ledamöterna
i sjukhusdirektionerna i Göteborg och Stockholm erhölle ett arvode av 5 kronor
för sammanträde.

De sakkunniga ville fästa uppmärksamheten på de relativt höga arvodena
åt ledamöterna i direktionen för karolinska sjukhuset, till vilka ingen motsvarighet
funnes vid andra sjukhus även om de vore av samma art och storleksordning.
Om t. ex. endast ordföranden bibehölle sitt arvode, men övriga
ledamöter ersattes endast med 6 kronor per sammanträde, i vilket de deltoge,
.skulle detta innebära en årlig besparing av omkring 3,800 kronor. Enligt de
sakkunnigas mening vore en sådan åtgärd befogad.

Sjukhus direktionen har överlämnat till Kungl. Maj:ts prövning att fastställa
skäliga arvoden.

Statslco/ntoret har funnit de sakkunnigas förslag endast föranleda den
erinran, att tillräckliga skäl icke syntes föreligga för att statsverket skulle
svara för ersättningarna även till de direktionsledamöter, som utsåges av
Stockholms stad och Stockholms läns landsting. I

I anledning av de sakkunnigas förslag förordar jag följande reglering av
arvodena åt ordföranden, vice ordföranden, ledamöter och suppleanter i direktionen
för karolinska sjukhuset. Någon ändring av ordförandens arvode
har icke ifrågasatts; detta bör liksom hittills utgå med 3,000 kronor för år
räknat. Vice ordförandens årsarvode torde böra nedsättas från 1,500 till
900 kronor. Till annan ledamot av direktionen ävensom till suppleant för
sådan bör utgå arvode med 6 kronor för varje sammanträde, vari vederbörande
deltager, dock torde högst 250 sammanträdesarvoden för år räknat
få utgå till ifrågavarande ledamöter och suppleanter. Är annan direktionsledamot
än ordföranden och vice ordföranden tillika ledamot eller suppleant
i direktionens arbetsutskott, synes det mig skäligt att vederbörande utöver
nyssnämnda sammanträdesarvode får komma i åtnjutande av särskilt årsarvode
om 480 kronor. I anledning av vad statskontoret anfört mot att
arvoden utgå även till Stockholms stads och landstingets representanter
inom direktionen, må framhållas, att dessa ledamöter på samma sätt som
övriga direktionsledamöter deltaga i sjukhusets förvaltning i allmänhet.
Vid nu angivna förhållanden finner jag icke skäl att förorda annan minskning
av dessa ledamöters arvoden än som framgår av vad jag nyss anfört.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288. 47

f) Kassakontrollant.

De sakkunniga ha ansett kassakontrollantens arvode kunna nedsättas.

Kassakontrollanten ålåge, att vid varje budgetårs utgång förrätta inventering
till styrkande av den i räkenskaperna utbalanserade behållningen och att
minst två gånger om året verkställa inventering av kassorna. Till kassakontrollanten
utginge ett arvode av 1,200 kronor å karolinska sjukhusets stat och
600 kronor å serafimerlasarettets stat, eller tillhopa 1,800 kronor. Med hänsyn
till de arbetsuppgifter, som fullgjordes av kassakontrollanten, syntes arvodet
kunna sänkas till 900 kronor, innebärande en besparing å karolinska
sjukhusets stat med 600 kronor och å serafimerlasarettets stat med 300 kronor.

Sjukhusdirektionen har tillstyrkt förslaget.

Allmänna lönenämnden har ansett kassakontrollant befattningen böra indragas.
Om befattningen skulle bibehållas och avsedd effekt skulle kunna
beräknas ernås genom kontrollantens verksamhet, måste ett arvode av endast
900 kronor anses otillräckligt.

Jag ansluter mig till de sakkunnigas av direktionen biträdda förslag och
förordar således, att kassakontrollantens arvode nedsättes till 900 kronor.

4. Omkostnader vid karolinska sjukhuset.

a) Bränsle, lyse och vatten.

De sakkunniga ha föreslagit diverse besparingsföreskrifter, särskilt i fråga
om elektricitets- och vattenförbrukning samt beträffande vädring. De ha
vidare ifrågasatt tillvaratagande av värmen vid sopförbränningen.

Sjukhusets tekniska anläggningar vore i ovanligt hög grad utvecklade och
omfattande, varför åtgången av värme, elektrisk ström och vatten måste
bliva betydande. Förbrukningssiffrorna vore dock att anse som höga, särskilt
beträffande elektrisk ström och vatten. Strömåtgången vore mer än fyra
gånger så stor som vid exempelvis Lunds lasarett och vattenförbrukningen
50 procent högre än vid sistnämnda sjukhus.

Undersökningar hade verkställts för att utröna orsakerna till den stora
förbrukningen, men hade icke givit säkra resultat. Det torde bli nödvändigt,
att under längre tider låta utföra mätningar vid sjukhuset för att få utrönt,
var besparingsåtgärder borde insättas.

Beträffande belysningen finge man en bestämd uppfattning av att den vore
onödigt stark i korridorer och gångar. Enligt uppgift insattes emellertid nu
successivt glödlampor av lägre ljusstyrka just i dessa lokaler.

Fönstren borde underkastas granskning och tillsyn i fråga örn drag. Föreskrifter
örn lämplig vädring borde utarbetas. Noggrannare kontroll av rumstemperaturen
borde ske.

Under nuvarande förhållanden syntes inskränkningar i varmvattenförbrukningen
böra föreskrivas framförallt å toaletterna.

Departe mentschefen.

Kungl. May.ts proposition Nr <288.

Sopor och avfall från avdelningarna fördes till en brännugn, belägen nära
maskinavdelningen. I denna ugn brunne det hela dagen, men värmen tillvaratoges
ej. En närmare undersökning borde vidtagas för att utröna örn
möjligheter funnes att utnyttja denna värme.

De sakkunniga ville alltså föreslå, att mätningar genom sjukhusets försorgunder
viss icke alltför kort tid ägde rum beträffande förbrukningen av värme
(varmvatten, hetvatten, värmelednings vatten, direktånga), elektrisk ström
och vatten i syfte att utröna, var de största förbrukningsställena funnes,
varefter besparingsåtgärder kunde vidtagas på lämpliga ställen; att stor uppmärksamhet
ägnades däråt, att icke för starka glödlampor användes och att
vid nyanskaffning lampor av lämplig spänning inköptes; att föreskrift utfärdades
för personalen att spara på vatten, särskilt varmvatten; att löpande
tillsyn skedde av fönster och fönstervädring samt att utredning verkställdes
örn lämpligheten att tillvarataga värmen vid sopförbränningen.

Sjukhusdirektionen har anfört bland annat:

De tekniska anläggningarna vid ett nybyggt sjukhus av karolinska sjukhusets
karaktär måste med nödvändighet draga stora kostnader för bränsle
etc. De arkitektoniska förhållandena medförde stark bränsleåtgång. Direktionen
hade ägnat stor uppmärksamhet åt uppvärmningsfrågan och sökt hålla
en temperatur av 17° i sjukrummen. Fläktar hade avstängts vintertiden
och stor omsorg ägnats åt fönstren.

Direktionen hade icke ansett bränslesituationen kräva avstängning av
varmvattnet, vilken åtgärd skulle medföra olägenheter för sjukvården.

Utredning hade påbörjats om sopförbränningen och vattenförbrukningen i
tvättinrättningen.

I enlighet med de sakkunnigas förslag komme mätningar beträffande förbrukningen
av värme, elektrisk ström och vatten att vidtagas och direktionen
hade för avsikt att därefter vidtaga de besparingsåtgärder, som visade
sig möjliga.

Beträffande vissa av de i detta avsnitt berörda frågorna kommer såsom
nämnts utredning att verkställas av direktionen. Övriga av de sakkunniga
väckta spörsmål och av dem gjorda påpekanden synas jämväl vara förtjänta
av direktionens uppmärksamhet.

b) Blanketter.

De sakkunniga ha föreslagit förenklingar i fråga örn blanketter, varigenom
en årlig besparing av 6,000 kronor beräknades uppstå.

Standardisering av blanketterna enligt det s. k. metriska systemet (DIN)
hade påbörjats. Då det vore av stor ekonomisk betydelse, att blanketterna
vid sjukhuset framför allt i fråga om format och kvalitet vore så likartade
som möjligt, ville de sakkunniga föreslå fullständigt genomförande av standardisering.
Förenklingar kunde även göras beträffande papperskvalitet och
tryck. Vissa blanketter kunde utgå. Folktandvårdsjournalen syntes onödigt
dyr och toge alltför mycken tid från tandläkaren. Förenklingar av blanketter
m. m. i enlighet med vad de sakkunniga efter en detaljerad granskning närmare
angivit beräknades medföra en årlig besparing av omkring 6,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 888. 49

Sjukhusdirektionen har anfört, att standardisering av blanketter genomfördes
i mån av nytryck samt att framställning gjorts örn att få använda
vissa pappersformat, som avveke från gällande bestämmelser. I övrigt ämnade
direktionen igångsätta särskild utredning för vidtagande av de förenklingar,
som visade sig möjliga.

Statskontoret har framhållit, att sjukhusen, innan erforderligt tryck beställdes,
borde rådgöra med statskontorets tryckerikonsulent.

De besparingsåtgärder, varom här är fråga, ha delvis redan börjat genomföras
av direktionen, som i övrigt ämnar verkställa närmare utredning i
ämnet. Jag finner därför ioke anledning att här ytterligare behandla denna
fråga.

c) Medicin jorbruk ningen.

De sakkunniga ha anfört, att sjukhusdirektionen i syfte att nedbringa
läkemedelskostnaderna våren 1941 lämnat överläkarna vissa direktiv. Utöver
vad härav framginge, ville de sakkunniga påpeka följande besparingsmöjligheter: Kostsamma

distribueringsfÖrmer, framförallt ampuller och suppositorier,
borde så mycket som möjligt undvikas till förmån för billigare distribueringsformer,
framförallt lösningar. Ampullflaskor borde komma i fråga i stället
för ampuller. Beredningar, framställda på apotek, vilka som regel vore billigare
än motsvarande specialiteter under patentnamn, borde användas.

Vid all medicinrekvisition måste ihågkommas, att priset för större mängder
vore förhållandevis lägre än för små.

Sjukhusdirektionen har framhållit, att direktionen beträffande medicinförbrukningen
sökt vidtaga möjliga besparingsåtgärder. I anledning härav
kunde anslagsposten till läkemedel minskas med 30,000 kronor.

Jag utgår från att direktionen ägnar denna fråga fortsatt uppmärksamhet
och därvid beaktar vad de sakkunniga anfört.

5. Inkomster vid karolinska sjukhuset.

De sakkunniga ha föreslagit höjning av poliklinikavgiften för återbesök,
införande av avgift på psykiatriska polikliniken, införande av särskild avgift
för poliklinikpatienter vid operativa ingrepp och vid mera omfattande laboratorieundersökningar
ävensom höjning av hyrorna för personalbostäderna.

Vid poliklinikerna utgjorde avgiften för återbesök 1 krona 50 öre, för genom
olycksfall i arbete skadade dock 3 kronor. Den förstnämnda avgiften
borde höjas till 2 kronor.

Även på psykiatriska polikliniken borde avgifter införas.

Liksom vid vissa kommunala sjukhus borde vid karolinska sjukhuset
debiteras särskilt tillägg vid operativt ingrepp. Därvid syntes det lämpligt

Bihang till riksdagens protokoll 19b2. 1 sami. Nr 288. 4

Departementschefen
.

Departe mentschefen.

50 Kungl. May.ts proposition Nr 288.

att följa gällande sjukkassetaxa, vars tariffer utgjorde lägst 1 krona och
högst 20 kronor. Allmänheten och sjukkassorna torde vara överraskade av
att poliklinikerna icke debiterade dylikt tillägg. Med hänsyn till de betydande
driftkostnaderna vid sjukhuslaboratorierna syntes det vidare skäligt att
även laboratorieundersökningar för poliklinikpatienter betalades särskilt utöver
den vanliga besöksavgiften, dock att enklare prov fortfarande icke skulle
debiteras. Även härvidlag kunde sjukkassetaxan lämpligen följas och tillläggsavgiften
utgå med 2—10 kronor.

Hur mycket som skulle inflyta genom de föreslagna åtgärderna vore svårt
att angiva.

Vid sjukhuset funnes bostadshus för såväl sköterskor som läkare och manlig
personal i övrigt. De sakkunniga ansåge hyresbeloppen för låga i jämförelse
med hyresnivån i Stockholm. Detta förhållande verkade orättvist
gentemot befattningshavare, som nödgades skaffa sig bostad utanför sjukhuset.
De sakkunniga förordade höjning av bostadshyrornas grundbelopp
med 10 procent, varigenom en merinkomst av 30,000 kronor torde uppstå.

Sjukhusdirektionen har förklarat sig ämna tillämpa de sakkunnigas förslag
om höjning av återbesöksavgiften och införandet av avgift på psykiatriska
polikliniken från och med den 1 april 1942. I betraktande av skäl, som sjukhusets
överläkare anfört mot särskilda avgifter för operativa ingrepp
och laboratorieundersökningar, hade direktionen icke ansett sig för närvarande
kunna förorda införande av sådana avgifter. Direktionen ämnade
emellertid i samråd med Stockholms stad och Stockholms landsting utreda
möjligheterna för vidtagande av höjningar av poliklinik- och behandlingsavgiftema.
Då direktionen erfarit, att särskild utredning genom besparingsberedningen
påginge angående hyrorna i statens fastigheter, ville direktionen
avvakta resultatet härav, innan bostadshyrorna vid sjukhuset höjdes.

Medicinalstyrelsen har varnat för att av poiiklinikpatienterna uttaga särskilda
avgifter för utförda laboratorieundersökningar utöver vad nu skedde.
Ett sådant förfaringssätt skulle enligt styrelsens mening innebära risk för
att patienternas strävan att bliva intagna på vårdavdelningarna ytterligare
ökades.

Statskontoret har funnit ersättningarna för bostäder för låga. Ämbetsverket,
som erinrade om att befattningshavarnas avlöningar utginge efter Stockholms
ortsgrupp, ansåge hyresbeloppen böra bestämmas med hänsyn till det
pris, som i Stockholm i allmänhet gällde för motsvarande lägenheter.

Vad beträffar de sakkunnigas förslag i fråga om poliklinikavgifter, vilken
fråga icke torde behöva underställas riksdagens prövning, har direktionen
förklarat sig delvis ämna genomföra förslaget samt i övrigt komma att samråda
med representationerna för medintressenterna i sjukhuset. Jag har intet
att erinra mot detta direktionens ståndpunktstagande.

I fråga örn höjning av bostadshyrorna torde såsom direktionen anfört
resultatet av pågående allmän utredning i ämnet böra avvaktas.

Kungl. May.ts proposition Nr 288.

6. Avlöningar vid serafimerlasarettet.

a) Läkar per sonal.

De sakkunniga ha framhållit, att besöksfrekvensen på poliklinikerna min-i
skaf. Denna minskning hade varit särskilt stor på ögon- och öronpoliklinikerna.
Med hänsyn till att arbetet på dessa polikliniker komme att öka*
när verksamheten vid den utvidgade neurokirurgiska kliniken komme i gång,!
ville de sakkunniga emellertid endast föreslå indragning av andre underlakar-,
tjänsten (Ex 22) på öron-, näs- och halspolikliniken. Härigenom vunnes en
besparing av 6,816 kronor.

Sjukhusdirektionen har upplyst, att den till indragning ifrågasatta underläkartjänsten
icke varit tillsatt under år 1941 och att direktionen icke medtagit
den i anslagsberäkningarna för nästa budgetår.

Statskontoret har ifrågasatt, örn icke denna del av poliklinikverksamheten
kunde helt avvecklas. Därest detta för närvarande icke kunde ske, borde
verksamheten dock inskränkas genom att mottagningarna begränsades till
varannan dag, varigenom arvodena till poliklinikföreståndarna kunde nedbringas
till hälften.

Jag förutsätter, att vad statskontoret anfört beaktas vid de fortsatta besparingsundersökningarna
inom direktionen. I övrigt finner jag icke anledning
att här göra något uttalande.

h) Gymnastikavdelningen.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat påginge arbetet å gymnastikavdelningen
mellan klockan 8 och 14, under vilken tid avbrott för lunch skedde.
Denna arbetstid borde kunna förlängas så, att en sjukgymnasttjänst kunde
indragas. Härigenom skulle en besparing av 3,465 kronor uppstå.

Sjukhusdirektionen har funnit sig vid anslagsäskandena böra iakttaga vad
de sakkunniga föreslagit.

Med hänsyn till den ståndpunkt direktionen intagit föranleder de sakkunnigas
förslag intet annat yttrande från min sida än en erinran om vad jag
förut anfört rörande utredning örn arbetstiden för sjukgymnasterna vid karolinska
sjukhuset.

c) Kanslipersonalen på klinik- och poliklinikexpeditioner.

Den nuvarande personalen, de sakkunnigas förslag till förändringar av
denna och sjukhusdirektionens uppfattning i frågan framgår av följande sammanställning: -

Departe mentschefen.

Kungl. Majlis proposition Nr 288.

r—	Nuvarande förhållanden	De sakkunnigas förslag	Sj ukhusdirektionens förslag
Sköterska A 7	Ord. kanslibi- \| träde A 7	E. o. kanslibi- träde Eo 7	E. o. kontorsbi- träde Eo 4	Ex. kontorsbi- träde Ex 4	Ord. kanslibi- träde A 7	Ord. kontorsbi- träde A 4	E. o. kontorsbi- träde Eo 4	Ord. skrivbi- träde A 2	E. o. skrivbi- träde Eo 2	Sköterska A 7	Ord. kanslibi- träde A 7	E. o. kanslibi- träde Eo 7	E. o. kontorsbi- träde Eo 4	Ex. kontorsbi- träde Ex 4
Medicinska kliniken.......	—	i	_	_	i	_	i	_	i	_	_	i	_	_	i
Kirurgiska » .......	—	—	i	i	—	—	i	—	i	—	—	—	i	i	—
Neurokirurgiska » .......	—	—	2	—	—	i*	—	i	—	—	—	—	i	i	—
Neurologiska » .......	—	—	1	—	—	—	i	—	—	—	—	—	i	—	—
Röntgenavdelningen........	—	—	2	i	—	—	i	i	—	i	—	—	i	2	—
Kirurgiska polikliniken ......	i	—	—	—	—	—	—	i	—	—	—	—	—	1	—
.Medicinska » ......	i	—	—	—	—	—	—	i	—	—	—	—	—	1	—
Gemensam för poliklinikerna . . .	i	—	—	—	—	—	—	i	—	—	i	—	—	—	—
i Summa	3	i	6	2	i	i	4	5	2	i	i	i	4	6	i
			13			13	13

1 För hjälp med utländsk korrespondens.

De sakkunniga ha som allmän motivering för sitt förslag åberopat vad de
anfört i motsvarande hänseende beträffande karolinska sjukhuset.
Sakkunnigförslaget innebure indragning av

Lönegrad.

3 sjukskötersketjänster ....................................... A 7

6 extra ordinarie kanslibiträdestjänster.......................... Eo 7

1 extra kontorsbiträdestjänst .................................. Ex 4

men samtidigt inrättande av

4 ordinarie kontorsbiträdestjänster.............................. A 4

3 extra ordinarie kontorsbiträdestjänst er ........................ Eo 4

2 ordinarie skrivbiträdestjänster................................ A 2

1 extra ordinarie skrivbiträdestjänst ............................ Eo 2

Förslaget medförde en årlig besparing av 5,085 kronor, vartill komme rörligt
tillägg.

Sjukhusdirektionen har hänvisat till de principer direktionen uppställt för
reducering av motsvarande personal vid karolinska sjukhuset.

Ett tillämpande av dessa principer beträffande lasarettets kanslipersonal
ledde till att 2 sjuksköterskebefattningar (A 7) och 2 kanslibiträdesbefattningar
(Eo 7) skulle vid uppkommande vakans eller vederbörandes förflyttning
till annan likvärdig tjänst ersättas med kontorsbiträden (Eo 4). Beträffande
en av de tre sjuksköterskor, som de sakkunniga ansett även kunna
ersättas av kontorsbiträden, nämligen den i poliklinikens nedre vestibul för
upplysning åt de hjälpsökande samt mottagande av avgifter stationerade
sjuksköterskan, hade vice direktören uttalat, att han ansåge det
vara av största betydelse för den polikliniska sjukvården, att nämnda uppgifter
vore anförtrodda at utbildad sjuksköterska. Chefen för medicinska poli -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

kliniken hade anfört, att villkoret för att den i väntrummet på medicinska
polikliniken stationerade sjuksköterskan skulle kunna ersättas med ett kontorsbiträde
vore, att den i nedre vestibulen stationerade sköterskan bibehölles.
Direktionen an säffe detta böra beaktas.

Ill11:

Under hänvisning till vad jag förut anfört rörande motsvarande personal
vid karolinska sjukhuset biträder jag direktionens förslag utom beträffande
tidpunkten för förändringen av de extra ordinarie kanslibiträdesbefattningama.

d) Personalen på s y s s l o m näskön tore t.

De sakkunniga ha föreslagit, att 1 förste vaktmästare (A 7) ersättes med 1
vaktmästare (A 5), att 1 förste vaktmästare ersättes med 1 kontorsbiträde
(A 4) och att 1 kameralbiträde (A 8) indrages.

Den av de sakkunniga föreslagna omläggningen av spisordningama vid
serafimerlasarettet medförde minskning i någon mån av arbetet med sammanställning
av matrekvisitioner och uträkning av proviantåtgång m. m. Bokföringen
av in- och utskrivna patienter samt underhållsdagar för dem syntes
möjlig att förenkla. Inköp och upphandling borde i största utsträckning företagas
gemensamt för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Nämnda
åtgärder torde möjliggöra indragning av en befattning i lägre lönegrad vid
serafimerlasarettets sysslomanskontor. När innehavaren av kameralbiträdesbefattningen
inom något år avginge med pension torde vara lämpligt att på
andra fördela de arbetsuppgifter för denna tjänst, som icke redan genom
nämnda förenklingar bortfallit.

Av de på lasarettets personalförteckning upptagna fyra förste vaktmästarna
biträdde en vid inskrivningen av patienter. Detta arbete kunde lämpligen
övertagas av ett kontorsbiträde. Det övriga mindre omfattande arbete,
som utförts av sistnämnda vaktmästare, kunde utföras av annan personal.

För vakthållningen i lasarettets port tjänstgjorde fömtom annan personal
även en förste vaktmästare. Dennes arbetsuppgifter skilde sig numera icke
från de övriga vaktmästarnas, varför tjänsten torde kunna utbytas mot en
vaktmästartjänst.

Ett genomförande av de sakkunnigas förslag komme att medföra en årlig
besparing av 4,755 kronor.

Sjukhusdirektionen har tillstyrkt förslaget beträffande förste vaktmästar1
tjänsterna, vilket kunde genomföras från och med den 1 juli 1942, men funnit,
att om det ordinarie kameralbiträdet skulle indragas, borde den extra
kameralbiträdestjänsten (Ex 8) förändras till ordinarie kanslibiträdestjänst
(A 7).

Gemensam upphandling för lasarettet och karolinska sjukhuset förekomme
redan i betydande omfattning, nämligen i fråga örn livsmedel och diverse förbrukningsartiklar
(förbandsartiklar in. m.). Denna upphandling hade i regel
ombesörjts av lasarettet, varför personalminskningen där icke kunde bli stor.
Direktionen ville emellertid göra ett försök genom att icke nyanställa något
kontorsbiträde i stället för en förste vaktmästare. Örn erfarenheten komme
att visa, att definitiv indragning av en kameral befattning vore möjlig, borde
den ordinarie kameralbiträdestjänsten indragas. Därvid borde dock den nu -

Depar temén
tachefen.

Departe mentschefen.

54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

varande extra kameralbiträdestj ansten ändras till ordinarie kanslibiträdestjänst.
Besparingen vid fullständigt genomförande av den ifrågasatta anordningen
beräknade direktionen till 4,494 kronor.

Jag ansluter mig till vad direktionen föreslagit. Den nya kontorsbiträdestjänsten
bör således uppföras i personalförteckningen men icke tillsättas, förrän
erfarenheten visar, att den är oundgängligen behövlig. Frågan om förändring
av extra kameralbiträdesbefattningen till ordinarie kanslibiträdestjänst
bör upptagas till behandling vid nästa års budgetarbete.

e) Sjukvårdspersonalens arbetstid.

I samband med frågan örn reducering av sjukvårdspersonalen vid karolinska
sjukhuset ha de sakkunniga berört möjligheten att utsträcka arbetstiden
för sådan personal ej blott vid sjukhuset utan även vid serafimerlasarettet.
De sakkunniga ha beräknat, att genom en dylik reform skulle kunna
uppnås en kostnadsminskning för serafimerlasarettet med 43,500 kronor.

Jag hänvisar till vad jag förut vid behandlingen av motsvarande spörsmål
vid karolinska sjukhuset anfört.

7. Omkostnader vid serafimerlasarettet.

Beträffande lasarettets omkostnader hänvisas till vad förut uttalats beträffande
dagkostnaden vid lasarettet (sid. 6) samt åberopas det rörande förenkling
av blanketter vid karolinska sjukhuset anförda, vilket äger giltighet
även för serafimerlasarettet.

8. Inkomster vid serafimerlasarettet.

Vad de sakkunniga anfört beträffande inkomsterna vid karolinska sjukhuset
finna de principiellt och i tillämpliga delar gälla även serafimerlasarettet. Bostadshyrorna
syntes även vid serafimerlasarettet böra undergå en justering
uppåt, men med hänsyn till byggnadernas ålder och bristande modernitet
kunde det tänkas, att en eller annan icke fullgod bostad borde bibehållas vid
nuvarande hyra. En ökning av hyresbeloppen med 10 procent, såsom föreslagits
vid karolinska sjukhuset, medförde för samtliga bostäder vid serafimerlasarettet
en merinkomst för år räknat av 5,800 kronor.

I övrigt hänvisas till vad ovan anförts rörande inkomsterna vid karolinska
sjukhuset.

II. Anslagen till karolinska sjukhuset och
serafimerlasarettet.

1. Förslagsanslaget till Karolinska sjukhuset: Avlöningar.

a) Gar n ison sav deln ingara a.

Sjukhusdirektionen har i fråga om avlöningsposten för icke-ordinarie personal
ansett en höjning med 10,000 kronor erforderlig för att täcka ökade
utgifter för vikarier. Någon annan ändring ifrågasattes icke i avlöningsstaten
för dessa avdelningar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

Statskontoret har, då anslagsposten för innevarande budgetår uppräknats
nied icke mindre än 54,000 kronor, ansett sig icke kunna tillstyrka en ytterligare
förhöjning.

Direktionen har förordat, att uppdelningen av anslagen på garnisonsavdelningarna
och sjukhuset i övrigt borttages.

Utgifterna vid garnisonssjukhuset bokfördes under budgetåret direkt å de
för garnisonsavdelningarna beräknade anslagen. Utgifterna för de till karolinska
sjukhuset förlagda garnisonsavdelningarna kunde av praktiska skäl
icke förrän vid budgetårets slut genom omföring bokföras på de för garnisonsavdelningarna
beräknade anslagen. Utgifterna fördelades därvid i stort
sett i proportion till beläggningen. Trots det myckna arbete, som nedlades
vid fördelningen, kunde det icke undvikas, att siffrorna bleve missvisande.
Exempelvis inginge icke under rubriken garnisonsavdelningarna kostnaderna
för vården av militära patienter vid de civila avdelningarna, icke heller all
ekonomipersonal för kirurgiska garnisonsavdelningarna eller personalen för
ilen omfattande militära poliklinikverksamheten.

Uppdelningen verkade alltså mycket betungande för bokföringsarbetet och
gå ve en felaktig bild av kostnaderna för garnisonssjukvården. Fördelningen
borde i varje fall avse karolinska sjukhuset såsom en huvudavdelning och
garnisonssjukhuset som den andra huvudavdelningen. En sammanslagning
skulle icke inverka på möjligheten att efter budgetårets utgång statistiskt
belysa den belastning å åttonde huvudtiteln, som föranleddes av garnisonssjukvården.

Statskontoret har i denna fråga anfört:

Den särskilda redovisningen av kostnaderna för garnisonsavdelningarna
kunde anses motiverad endast under förutsättning, att dessa kostnader icke
slutgiltigt skulle stanna å karolinska sjukhusets anslag. Ämbetsverket erinrade
om att iimbetsverket tidigare förordat, att kostnaderna för sjukvården
å garnisonssjukhuset skulle bestridas från anslag under fjärde huvudtiteln.

b) Radiofysiska och radiopatolog i ska
i nstitutio n e r n a.

Sjukhusdirektionen har hemställt, att föreståndararvodet åt föreståndaren
för radiofysiska institutionen, vilket ännu icke tagits i anspråk, måtte utbetalas
från och med nästa budgetår, varigenom en ökning av arvodesposten
med 1,500 kronor skulle uppstå. Vidare erfordrades en förhöjning med 8,000
kronor av icke-ordinarieposten för avlöning åt vikarier och för ålderstillägg.

Statskontoret har tillstyrkt sistnämnda höjning och anfört:

Statens övertagande från och med ilon 1 juli 1941 av forskningsavdelningarna
hade skett under den formen, att statsverket genom av jubileumsfonden
tillskjutna engångsbelopp erhållit ersättning för de på grund av förstatligandet
ökade nettokostnaderna för statsverket. Enligt vad statskontoret
under hand inhämtat från sjukhuset torde kostnader flir vikarier och ålderstillägg
ha medräknats vid regleringen av mellanhavandet mellan statsverket
och fonden. Medel för ändamålet hade dock icke beräknats för innevarande
budgetår. Viii nu angivna förhållande ansåge sig statskontoret icke böra göra
någon erinran mot den föreslagna uppräkningen av icke-ordinarieposten.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

c) Sjukhuset i övrigt.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän. Civilförvaltningens
personalförbund har gjort framställning om förhöjd lönegradsplacering
för den vid psykiatriska kliniken anställda manliga vårdarpersonalen,
därvid huvudsakligen åberopats denna personals påfrestande tjänstgöring,
sköterskornas placering i högre lönegrad än motsvarande sköterskors vid
sinnessjukhusen och bristen på befordringsmöjligheter. Framställningen har
avstyrkts av sjukhusdirektionen, som anfört bland annat:

Den manliga vårdarpersonalen vid psykiatriska kliniken vore placerad i
samma lönegrad som den manliga vårdarpersonalen vid statens sinnessjukhus
och vore jämväl i tjänstgöringsavseende jämställd med sistnämnda personal.
Att sjuksköterskorna vid karolinska sjukhuset erhållit högre löneplacering
än motsvarande sköterskor vid sinnessjukhusen hade berott på de
högre utbildningskraven och undervisningsuppgifterna. En dylik anledning
till högre löneplacering förelåge icke för sjukhusets manliga vårdarpersonal
och direktionen funne sig därför icke kunna för närvarande tillstyrka bifall
till framställningen.

Då direktionen emellertid erfarit, att utredning påginge angående förändrad
lönestälLning för personal vid statens sinnessjukhus, ville direktionen
uttala sin förväntan att, i händelse denna utredning komme att leda till
förhöjd löneställning för befattningshavare vid sinnessjukhusen, förhöjd löneställning
jämväl skulle tillerkännas motsvarande befattningshavare vid karolinska
sjukhuset. Vad sålunda sagts gällde särskilt sjukhusets maskinmästare,
maskinister och första köksföreståndarinna med hänsyn till de mycket stora
insatser för en ekonomisk drift av sjukhuset, som dessa befattningshavare
kunde göra.

Direktionen har, utöver de ändringar, som föranledas av förutnämnda besparingsåtgärder,
icke ifrågasatt annan ändring av förevarande anslagspost än
att en tvättmästarbefattning, vilken hittills icke varit tillsatt, borde utgå.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit. Sjukhusdirektionen har i fråga örn höjning av prästmannens
arvode anfört:

Prästmannen, som nu åtnjöte arvode av 2,400 kronor, hade hemställt örn
ett provisoriskt lönetillägg av 600 kronor. Med hänsyn till prästmannens omfattande
och gagneliga verksamhet vid sjukhuset ansåge direktionen ett tilllägg
motiverat men förordade med hänsyn till tidsläget, att lönetillägg bereddes
honom i annan ordning. För organistgöromålen hade i anslagsposten
till övrig icke-ordinarie personal inräknats ett arvode av 480 kronor, vilket
dock icke användes, emedan prästmannen själv brukade ombesörja dessa
göromål. Med hänsyn härtill borde prästmannen få uppbära organistarvodet.

Statskontoret har avstyrkt detta förslag.

Direktionen har, såsom i det följande (sid. 65) skall beröras, vidare föreslagit,
att arvodet åt specialisten i plastisk kirurgi, 4,000 kronor, måtte överföras
till serafimerlasarettets stat. Slutligen har direktionen, såsom förut
nämnts, tillstyrkt nedsättning av kassakontrollantens arvode med 600 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

Detta uppdrag vore avsett för en direktionsledamot, men direktionen ville
föreslå, att det skulle kunna anförtros även åt annan person. I övrigt har
direktionen icke ifrågasatt någon ändring i denna anslagspost.

Avlöningar till övrig ick e-o rdinarie personal.
I fråga örn denna anslagspost, som nu är upptagen till 2,000,000 kronor, har
sjukhusdirektionen beräknat — förutom viss höjning i anslutning till de föreslagna
besparingsåtgärderna — ökningar med tillhopa 227,800 kronor. Beträffande
dessa frågor inhämtas av handlingarna bland annat:

Vissa konsultationer. Direktionen har erinrat, att från arvodesposten
utginge ett arvode å 1,800 kronor till en konsulterande pediatriker, avsett
för de konsultationer, som erfordrades för barn på kvinnokliniken. Med hänsyn
till det stora antalet konsultationer och i brist på anslag hade pediatrikern
icke kunnat anlitas för konsultationer på övriga kliniker, vilket varit
till men för sjukvården. Något anslag funnes ej heller anvisat för erforderliga
konsultationer i andra vetenskapsgrenar. En av lärarkollegiet vid karolinska
institutet framställd begäran örn anvisande av 1,800 kronor för sistnämnda
ändamål hade avslagits i propositionen 1939: 206 (sid. 61). Då den erfarenhet,
som numera vunnits, utvisade att, så länge icke alla medicinska vetenskapsgrenar
vore företrädda vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,
behov av konsultationer förelåge utöver vad som kunde tillgodoses med
ovannämnda arvode å 1,800 kronor till en konsulterande pediatriker, hemställde
direktionen, att från förevarande anslagspost måtte få bestridas uppkommande
kostnader för erforderliga konsultationer i de vetenskapsgrenar,
som icke vore företrädda vid sjukhuset. Härför erforderlig anslagsökning beräknades
till 1,800 kronor. Statskontoret har ansett sig endast böra
i så måtto tillstyrka framställningen, att direktionen borde medgivas rätt att
för ändamålet disponera högst 500 kronor årligen.

Förhöjd ersättning till Sophiahemmet och stiftelsen Röda kors-hemmet
för elever beräknade direktionen medföra ett ökat anslagsbehov av

15,000 kronor för år. Statskontoret har icke haft något att erinra
häremot.

En för vikarierande sjuksköterskor genomförd lönereglering, innebärande
bland annat en övergång från netto- till bruttolönesystem, medförde enligt
direktionen ett ökat anslagsbehov av 52,000 kronor för år, som dock
delvis motsvarades av ökade inkomster av åt dessa vikarier tillhandahållna
naturaförmåner. Statskontoret har ej haft något att erinra häremot.

Den del av vikarielön, som motsvarade rörligt tillägg, bokfördes, enligt
vad direktionen anfört, numera — efter av statskontoret framställda
erinringar — på förevarande anslagspost i stället för som tidigare på anslagsposten
till rörligt tillägg. Detta medförde en ökning av icke-ordinarieposten
med 40,000 kronor samtidigt som anslagsposten till rörligt tillägg kunde
minskas med samma belopp. Mot denna beräkning har statskontoret
förklarat sig icke ha något att erinra.

Ålderstillägg, vikarier m. m. Direktionen har erinrat, att vid den omräkning
av anslagsposten, som utförts för innevarande budgetår, anslagsposten
avrundats från 2,045,000 kronor till 2,000,000 kronor. Erfarenheten
hade visat, att avrundningsbeloppet 45,000 kronor vore erforderligt, varför
anslaget borde ökas med detta belopp. Därjämte erfordrades för ökade ut -

Departe mentschefen.

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

gifter för ålderstillägg och för vikarier utöver vad ovan angivits ett belopp
av 7^,000 kronor. I detta sammanhang ville direktionen framhålla, att belastningen
å förevarande anslagspost visat sig avsevärt större, än vad som
ursprungligen beräknats, vilket i väsentlig grad berodde på att denna anslagspost
finge bära även kostnaderna för vikarier på ordinarie tjänster, som
i ovanligt stor omfattning hållits vakanta i avvaktan på Kungl. Maj:ts medgivande
till desammas återbesättande. Därtill komme att den avsevärt längre
semester, som vore tillerkänd befattningshavare vid radiumhemmet och röntgendiagnostiska
avdelningen, föranledde särskilt stora vikariekostnader för
den därvarande personalen. Vidare hade efter semesterlagens tillkomst även
vikarier erhållit semesterförmån. Å andra sidan kunde det beräknas uppkomma
ett överskott å anslaget till avlöningar till ordinarie tjänstemän, som
så vitt nu kunde bedömas komme att uppgå till något över 100,000 kronor.
Statskontoret har förklarat sig i avsaknad av erforderligt utredningsmaterial
icke kunna ingå på bedömande av direktionens hemställan.
Då medelsbehovet under anslagsposten torde bli beroende av i vilken utsträckning
de av de besparingssakkunniga föreslagna besparingsåtgärderna
komme att genomföras, ville statskontoret föreslå, att direktionen anbefalldes
att, innan regleringsbrevet rörande anslagen till sjukhuset utfärdades,
till Kungl. Majit inkomma med fullständiga beräkningar rörande utgifterna
under sagda anslagspost. I avvaktan härpå syntes vid äskandet av medel å
anslagsposten en viss försiktighet böra iakttagas vid bestämmandet av anslagsbeloppet.

Med hänsyn till vad direktionen anfört rörande olägenheterna och bristfälligheterna
i fråga örn det nu tillämpade särskiljandet av anslagsmedlen till
garnisonsavdelningarna vill jag tillstyrka, att den särskilda redovisningen
av garnisonsavdelningarna i personalförteckningen samt under avlönings- och
omkostnadsanslagen upphör. Då det för bedömande av statens utgifter
för detta undervisningssjukhus är av stort intresse att erhålla upplysning örn
storleken av de betydande kostnaderna för den militära sjukvården därstädes,
torde direktionen likväl böra i sina anslagsäskanden varje år lämna uppgift
örn de beräknade kostnaderna för garnisonssjukvården.

Ipersonalförteckningen för karolinska sjukhuset böra följande
förändringar vidtagas:

A) Rubriken Garnisonsavdelningarna utgår. Till rubriken Sjukhuset i
övrigt överföras 10 sjuksköterskor i A 7, varjämte 1 sjuksköterska (nattöversköterska)
i A 7 överföres på övergångsstat.

B) Under rubriken Radiofysiska och radiopatologiska institutionerna uppföres
ytterligare 1 kanslibiträde i lönegraden A 7 (ersätter 1 kameralbiträde i
Eo 8).

C) Under rubriken Sjukhuset i övrigt vidtagas följande förändringar:

a) Till följd av de tidigare förordade besparings- och rationaliseringsåtgärderna
böra följande ändringar göras:

Sjukvårdspersonal.

2 föreståndarinnor i A 11 föras på övergångsstat (jfr nedan).

2 andra föreståndarinnor i A 8 nyuppföras (ersätta 2 föreståndarinnor i

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288. 59

Ali, den ena tjänsten torde dock icke få tillsättas, förrän tillstånd därtill,
efter utredning om tjänstens behövlighet, meddelats).

2 sjuksköterskor i A 7 föras på övergångsstat (ersättas vid ledighet med
2 kontorsbiträden i A 4).

7 sjuksköterskor i A 7 föras på övergångsstat (ersättas vid ledighet med
elever).

2 sjuksköterskor i A 7 föras på övergångsstat (ersättas vid ledighet med
1 assistentsköterska i Eo 5 och 1 halvtidstjänstgörande sjuksköterska i Eo 7).

1 sjuksköterska i A 7 föres på övergångsstat (ersättes med 1 assistentsköterska
i Eo 5).

1 sjuksköterska i A 7 avföres.

2 kontrollbiträden i A 7 föras på övergångsstat (ersättas -säd ledighet med
1 kontrollbiträde i Eo 7 och 1 kontorsbiträde i A 4).

Administrations- och kontorspersonal.

3 kanslibiträden i A 7 föras på övergångsstat (ersättas vid ledighet med
1 skrivbiträde i A 2 och 2 kontorsbiträden i A 4).

1 kanslibiträde i A 7 avföres (ersättes med 1 kontorsbiträde i Eo 4 med
halvtidstjänstgöring).

2 kontorsbiträden i A 4 nyuppföras (skola ersätta 2 sjuksköterskor i
A 7).

2 kontorsbiträden i A 4 nyuppföras (skola ersätta 2 kanslibiträden i
A 7).

1 kontorsbiträde i A 4 nyuppföres (skall ersätta 1 kanslibiträde i Eo7).

3 kontorsbiträden i A 4 nyuppföras (skola ersätta 1 kontrollbiträde i A 7
och 2 kontrollbiträden i Eo7).

1 kontorsbiträde i A 4 föres på övergångsstat (ersättes vid ledighet med
1 skrivbiträde i Eo2).

1 skrivbiträde i A 2 nyuppföres (skall ersätta 1 kanslibiträde i A 7).

2 skrivbiträden i A 2 nyuppföras (ersätta 2 kontorsbiträden i Eo4).

b) I anslutning till den tjänsteförteckningsrevision, som föreslagits i årets
statsverksproposition, erhåller förste maskinisten benämningen maskinist
av lia klass, andre maskinisterna benämningen maskinister av 2:a klass
och förste eldarna benämningen eldare av lia klass.

c) I enlighet med vad direktionen föreslagit avföres 1 tvättmästare, vilken
befattning hittills icke varit tillsatt.

Jag anser mig, i anslutning till vad sjukhusdirektionen anfört, böra förorda,
att framställningen om förhöjd lönegradsplacering för sjukvårdarna vid
psykiatriska kliniken icke för närvarande måtte föranleda någon Kungl.
Maj:ts åtgärd.

I avlöningsstaten bör den under rubriken Radiofysiska och
radiopatologiska institutionerna uppförda anslagsposten avlöningar till ordinarie
tjänstemän höjas med lönen åt ett kanslibiträde, cirka 3,500 kronor.
Erinras må, att enligt vad som beslutats vid 1941 års riksdag den nu på
förordnande uppehållna tjänsten som laborator, tillika kemist, må tillsättas
från och med nästa budgetår. Det under denna anslagspost upptagna arvodet
för uppehållande av förste byråingenjörstjänsten bör i anslutning till den i
årets statsverksproposition föreslagna arvodesregleringen höjas nied 400 kronor.
Arvodesposten under samma rubrik bill- uppräknas dels med 1,500 kronor,
beroende på att arvodet åt föreståndaren för radiofysiska institutionen bör

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

utanordnas från och med nästa budgetår, dels ock med 300 kronor för förstärkning
av arvodet åt biträdande byråingenjören i anslutning till nyssnämnda
arvodesreglering. Då icke-ordinarieposten i enlighet med direktionens
förslag bör å ena sidan höjas med 8,000 kronor men å andra sidan minskas
med lönen åt ett extra ordinarie kameralbiträde, cirka 3,300 kronor, skulle
således under förevarande rubrik i avlöningsstaten efter avrundning av de
olika anslagsposterna uppkomma en höjning med 11,000 kronor.

Den under rubriken Sjukhuset i övrigt uppförda anslagsposten avlöningar
till ordinarie tjänstemän bör tillföras motsvarande post för garnisonsavdelningama,
41,000 kronor. Vidare bör till följd av de föreslagna omedelbart
genomförbara besparingsåtgärderna dels frånräknas kostnaderna för en sjuksköterska
och ett kanslibiträde, tillsammans cirka 7,000 kronor, dels (jfr
nedan) tilläggas avlöningarna för 3 kontorsbiträden och 2 skrivbiträden, tillhopa
omkring 14,000 kronor. Därjämte bör lönen för en tvättmästare, cirka
3,300 kronor, såsom förut nämnts bortgå. Den sammanlagda ökningen blir
alltså i runt tal 1^5,000 kronor.

Den under samma rubrik hörande anslagsposten till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, bör ökas med 6,800 kronor för ovannämnda
arvodesreglering. Jag finner hinder icke möta för att prästmannen,
såsom direktionen ifrågasatt, får uppbära även det för en organist avsedda
arvodet. Till serafimerlasarettets arvodespost bör enligt vad jag i det följande
kommer att föreslå överföras arvodet åt en specialist i plastisk kirurgi, nu

4,000 kronor. Den tidigare föreslagna nedsättningen av vissa direktionsledamöters
arvoden bör föranleda en minskning av förevarande post med 2,000
kronor. Vidare bör arvodet till kassakontrollanten nedsättas med 600 kronor.
Jag har intet att erinra mot att uppdraget som kassakontrollant även
anförtros åt annan än direktionsledamot. Arvodet åt en biträdande läkare på
gymnastikavdelningen, 6,000 kronor, bör i enlighet med vad jag i det föregående
anfört bortgå. Anslagsposten bör alltså minskas med i runt tal 6,000
kronor.

Den under rubriken Garnisonsavdelningarna nu uppförda anslagsposten
avlöningar till icke-ordinarie personal, 240,000 kronor, torde i enlighet
med direktionens förslag till följd av de hittillsvarande erfarenheterna av
medelsbehovet för vikarier böra ökas med 10,000 kronor till 250,000 kronor.
Detta belopp bör tillföras den under rubriken Sjukhuset i övrigt uppförda
anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Sistnämnda anslagspost beröres av de i det föregående förordade besparings-
och rationaliseringsåtgärderna på följande sätt:

Sjukvårdspersonal.

2 kontrollbiträden i Eo 7 indragas (1 e. o. kontrollbiträde träder i stället
för 1 ordinarie kontrollbiträde, 3 e. o. kontrollbiträden ersättas med 2 ordinarie
kontorsbiträden och 1 e. o. kontorsbiträde).

2 kontrollbiträden i Ex 7 indragas (ersättas med 2 e. o. kontorsbiträden).

1 sjuksköterska i Eo 7 med halvtidstjänstgöring nyanställes (ersätter 1
ordinarie sjuksköterska).

Kungl. Marits proposition Nr ''£88.

1 assistentsköterska i Eo 5 indrages (ersättes med 2 tandsköterskor).

2 tandsköterskor i U 2 nyanställas (ersätta 1 assistentsköterska).

9 elever (provsköterskor) med arvoden nyanställas (7 ersätta 7 ordinarie

sjuksköterskor; 2 ersätta 2 assistentsköterskor i Eo 5, vilka i sin tur ersätta
2 ordinarie sjuksköterskor).

1 elev med arvode nyanställes (ersätter 1 ordinarie sjuksköterska vid
garnisonsavdelningarna).

Administrations- och kontorspersonal.

1 kanslibiträde i Eo 7 indrages (ersättes med 1 ordinarie kontorsbiträde).

1 halvtidstjänst som kontorsbiträde i Eo 4 nyinrättas:

(1 e. o. kontorsbiträde ersätter 1 e. o. kontrollbiträde,

2 e. o. kontorsbiträden ersätta 2 extra kontrollbiträden,

2 e. o. kontorsbiträden ersättas med 2 ordinarie skrivbiträden,

1 e. o. kontorsbiträde ersättes med 1 e. o. skrivbiträde och

1 halvtidstjänst som e. o. kontorsbiträde ersätter 1 ordinarie kanslibiträde).

2 skrivbiträden i Eo 2 nyanställas (ersätta 1 ordinarie och 1 e. o. kontorsbiträde)
.

I enlighet med de principer, som anförts i det föregående, böra samtliga
förändringar av icke-ordinarie befattningar genomföras från och med nästa
budgetår med undantag av att icke-ordinarie befattning, som skall träda i
stället för nu befintlig ordinarie tjänst, icke inrättas, förrän den ordinarie
tjänsten indragits. Undantaget innebär, att för nästa budgetår endast
en vakant ordinarie kanslibiträdestjänst kan utbytas mot en extra ordinarie
kontorsbiträdestjänst på halvtid och att en halvtidstjänst som sjuksköterska
träder i stället för en vakant ordinarie sjuksköterskebefattning.
Vidare torde den anordningen böra genomföras, att en assistentskötersketjänst
tills vidare uppehälles av den ordinarie sjuksköterskan på ljusbehandlingsavdelningen,
vars tjänst föreslagits till indragning. Besparingen torde
för nästa budgetår kunna beräknas till omkring 15,000 kronor. Det torde
få ankomma på Kungl. Majit att framdeles meddela närmare bestämmelser
rörande genomförandet av de ifrågavarande besparingsåtgärderna, även
med smärre avvikelser från vad sålunda beräknats.

För konsultationer i vetenskapsgrenar, som icke äro företrädda vid sjukhuset,
torde i enlighet med sjukhusdirektionens förslag böra anvisas högst
1,800 kronor.

För förhöjd ersättning till vissa sjuksköterskeskolor, tillämpningen av en
för vikarierande sjuksköterskor genomförd lönereglering och ändrad bokföring
av »rörligt tillägg» åt vikarier torde i enlighet med direktionens förslag
böra beräknas respektive 15,000, 52,000 och 40,000 kronor.

Direktionen har hemställt, att det belopp av 45,000 kronor, varmed anslagsposten
för innevarande budgetår i samband med förändringen av avlöningsstatens
uppställning nedsatts i avbidan på erfarenhet rörande medelsbehovet,
måtte tillföras anslagsposten. Tillika har direktionen begärt,
att för ökade utgifter för ålderstillägg och vikarier måtte anvisas 74,000
kronor. Direktionen har anfört, att anslagsposten visat sig otillräcklig,
väsentligen beroende på att vikarier på vakanta tjänster måste förordnas i

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

stor utsträckning, samt att merutgifterna alltså till stor del motsvarades
av besparingar på ordinarieposten. Det må erinras, att icke-ordinarieposterna
för garnisonsavdelningarna och sjukhuset i övrigt för det sistförflutna
budgetåret måst för ändamål, som här avses, överskridas med sammanlagt

101.000 kronor. Jag Auli därför tillstyrka, att förevarande post ökas med

100.000 kronor.

Anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal under rubriken Sjukhuset
i övrigt torde alltså böra höjas med i runt tal 440,000 kronor till 2,440,000
kronor.

För rörligt tillägg synes under samma rubrik böra beräknas ytterligare

10.000 kronor. Vid beräkningen av detta belopp har jag tagit hänsyn till de
föreslagna ändringarna i fråga örn redovisningen av lönerna vid garnisonsavdelningarna
och den del av vikarielön, som motsvarar rörligt tillägg.

Anslaget till avlöningar vid karolinska sjukhuset torde således böra uppföras
med 4,224,000 kronor, innebärande en höjning med 180,000 kronor.
Ökningen av pensionsavdragen från och med den 1 juli 1942 torde medföra
någon minskning av utgifterna under anslaget.

I detta sammanhang vill jag upptaga till behandling fråga om disposition
av vissa lokaler vid ögonkliniken. Enligt 1940 års lagtima riksdags
beslut får ögonkliniken vid karolinska sjukhuset endast tagas i bruk till så
stor del, att antalet vårdplatser ungefär motsvarar antalet vid den tidigare
ögonkliniken vid serafimerlasarettet. På framställning av sjukhusdirektionen
har Kungl. Maj:t. den 13 februari 1942 medgivit, att den icke i bruk tagna
delen (omfattande cirka 25 vårdplatser) av karolinska sjukhusets ögonklinik
må tills vidare under år 1942 användas för möjliggörande av vård
åt sjuka finska barn. Kostnaderna härför skola bestridas enligt de grunder
och i den ordning, som angivits i kungl, brev den 30 december 1941 angående
beredande av sjukhusvård åt krigsinvalider från Finland m. m.
Detta innebär, att för vården skall erläggas ersättning motsvarande för
sjukhuset gällande vårdavgift för utländsk medborgare och att ersättningen
skall utgå ur det av 1941 års riksdag till Beredande av sjukhusvård
i Sverige åt krigsinvalider från Finland m. m. beviljade reservationsanslaget
av en miljon kronor. Givetvis komma dock vissa kostnader att belasta
sjukhusets anslag. Under förutsättning att riksdagen icke har något att
erinra mot vad sålunda förekommit torde medgivandet att disponera den
ifrågavarande delen av ögonkliniken för vård av sjuka finska barn få äga
tillämpning i den män detta visar sig behövligt och icke inkräktar på klinikens
verksamhet.

2. Förslagsanslaget till Karolinska sjukhuset: Omkostnader.

Förevarande anslag är för budgetåret 1941/42 uppfört med 2,730,000
kronor, varav 482,000 kronor anvisats för garnisonsavdelningarna och återstoden,
2,248,000 kronor, för sjukhuset i övrigt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

Sjukhusdirektionen har anfört bland annat:

Anslaget vore nu i fråga om garnisonssjukhuset beräknat efter en beläggning
motsvarande 61,000 vårddagar. Beläggningen hade emellertid under
innevarande budgetår blivit större än väntat och beräknades nu till 72,000
vårddagar för år. Med hänsyn härtill och till inträffade prisstegringar beräknades
anslagsbehovet för garnisonsavdelningarna till 669,400 kronor.

För sjukhuset i övrigt beräknade direktionen kostnaderna för bränsle,
lyse och vatten till 620,000 kronor, vilket belopp överstege det nu beräknade
med 236,000 kronor och de verkliga utgifterna under budgetåret
1940/41 med cirka 167,000 kronor.

Av sparsamhetsskäl hade direktionen för innevarande budgetår icke äskat
förhöjning av annan anslagspost än nyssnämnda. Sedan nu ytterligare prisökningar
inträtt, såge direktionen sig nödsakad att begära höjning även av
delposten till kosthåll. För budgetåret 1940/41 hade antalet kostdagar
uppgått till 466,300. För nästkommande budgetår beräknades antalet till

503.000 och kostnaden per kostdag till 1 krona 50 öre. Anslagsbehovet utgjorde
då i runt tal 755,000 kronor.

Från och med den 1 juli 1941 hade staten övertagit driften av radiofysiska
institutionen. Institutionens kontrollverksamhet medförde ett ökat
anslagsbehov för reseersättningar av 17,000 kronor, varför delposten till
reseersättningar borde upptagas med 19,000 kronor.

För delposten till läkemedel, som för innevarande budgetår upptagits med

240.000 kronor, beräknades ett minskat anslagsbehov eller 210,000 kronor.

Anslagsbehovet för nästa budgetår för omkostnader vid karolinska sjukhuset
i övrigt beräknade direktionen därför till 2,553,000 kronor.

Direktionens förslag till omkostnadsstat för karolinska sjukhuset för budgetåret
1942/43 har följande utseende: »

Omkostnadsstat.

I. Garnisonsav delning arna.

Sjukvård åt personal, förslagsvis..............

Reseersättningar, förslagsvis.................

Expenser, förslagsvis.....................

Övriga utgifter:

Inventariers underhåll och komplettering........

Tvätt och renhållning, förslagsvis............

Kosthåll, förslagsvis....................

Läkemedel, förslagsvis..................

Förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården, förslagsvis
Diverse utgifter

kronor

60,000

15.000

240.000

57.000

107.000
5,000

500

200

184,700

484,000

		Summa kronor	669,400
	II. Sjukhuset i övrigt.
1.	Sjukvård åt personal, förslagsvis...................		kronor	4,500
2.	Reseersättningar, förslagsvis......................		T>	19,000
3.	Expenser, förslagsvis..........................		*	734,000
4.	Övriga utgifter: a. Inventariers underhåll och komplettering.........kronor	170,000
	b. Tvätt och renhållning, förslagsvis............. »	50,000
	c. Kosthåll, förslagsvis..................... »	755,000
	d. Läkemedel, förslagsvis................... »	210,000
	e. Förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården, förslagsvis . »	587.500
	f. Diverse utgifter....................... »	23,000	1)	1,795,500
		Summa	kronor 2,553,000

Departe mentschefen.

Kungl. Marits proposition Nr 288.

III. Sammanfattning.

J. Garnisonsavdelningarna.............................kronor 669,400

II. Sjukhuset i övrigt................................ > 2,553,000

Summa kronor 3,222,400

Statskontoret har anfört, att kostnaderna för förbrukningsartiklar m. m.
för sjukvården — av direktionen angivna till 587,500 kronor — med iakttagande
av största sparsamhet borde kunna begränsas, förslagsvis till

525,000 kronor.

Med hänsyn till vad besparingssakkunniga föreslagit i fråga om detta
anslag torde för nästa budgetår kostnadsminskningar kunna beräknas uppkomma.
Medelsbehovet för garnisonsavdelningarna synes kunna uppskattas
till 630,000 kronor, vilket belopp understiger det av direktionen beräknade
med cirka 40,000 kronor men i varje fall överstiger det för innevarande budgetår
uppförda beloppet med 148,000 kronor. Största delen av ökningen
hänför sig till bränsle- och kostutgifterna.

Även för sjukhuset i övrigt torde bränslekostnaderna kunna beräknas till
lägre belopp än direktionen angivit; en höjning av posten till bränsle, lyse
och vatten med cirka 200,000 kronor synes vara tillräcklig. För kosthållet
torde en ökning med allenast 90,000 kronor kunna beräknas. Även i fråga
örn andra poster torde lägre utgifter än de av direktionen beräknade kunna
emotses; jag vill erinra om att de senaste årens anslag beräknats i avsaknad
av erfarenhet i fråga om de verkliga utgifterna men att anslagsbelastningen
myler budgetåret 1940/41 numera ger en viss ledning för bedömandet.
Omkostnaderna för sjukhuset i övrigt synes mig därför kunna beräknas till
ett endast 232,000 kronor högre belopp än det nu uppförda eller till 2,480,000
kronor.

Omkostnadsanslaget, vilket enligt vad jag i det föregående förordat icke
bör uppdelas, bör alltså uppföras med 3,110,000 kronor, innebärande en
ökning med 380,000 kronor.

3. Förslagsanslaget till Serafimerlasarettet: Avlöningar.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän. Sedan den
pågående om- och tillbyggnaden av den förutvarande ögonklinikbyggnaden
vid serafimerlasarettet avslutats, komma de kirurgiska och neurokirurgiska
klinikerna vid lasarettet att utökas. Med anledning härav ha bland annat
10 nya sjukskötersketjänster från och med innevarande budgetår uppförts i
personalförteckningen. Medel för deras avlönande ha dock ännu icke inräknats
i avlöningsstaten. För nästa budgetår har sjulchusdirektionen för
avlöningar åt nämnda sjuksköterskor beräknat en höjning av förevarande
anslagspost med 34,950 kronor. Direktionen upplyser, att den på förslag av
vederbörande överläkare beslutat att icke omedelbart tillsätta den ena av de
i anledning av kirurgiska klinikens utvidgning beräknade nya operationssköterskorna,
men anser, att befattningen dock tillsvidare bör kvarstå i personalförteckningen
och anslaget av denna anledning ej heller minskas.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

Befattningen som överläkare vid röntgenavdelningen är nu i avvaktan
på översynen av personalorganisationen inrättad som extra ordinarie i lönegraden
Eo 29. Förutnämnda besparingssakkunniga lia ansett befattningen
böra överföras på ordinarie stat, vilket tillstyrkts av allmänna lönenämnden.
Direktionen har i anslutning härtill uppräknat förevarande anslagspost
med 10,716 kronor.

I övrigt har direktionen — förutom viss minskning till följd av de föreslagna
besparingsåtgärderna — beräknat höjningar av anslagsposten med
2,187 kronor för avlöningsförhöjningar, 1,000 kronor för barntillägg samt
200 kronor för vikariatsersättningar och felräkningspengar. Vidare har direktionen
föreslagit, att två sjukskötersketjänster, vilka i enlighet nied beslut vid
1941 års riksdag indragits under innevarande budgetår, skola avföras ur personalförteckningen.
(Kostnaderna för dessa sköterskors avlönande ha redan
för löpande budgetår frånriiknats anslagsposten.)

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit. Sjukhusdirektionen har föreslagit överflyttning av
specialisten i plastisk kirurgi från karolinska sjukhuset till lasarettet och höjning
av befattningshavarens arvode med 2,000 kronor.

I lasarettets stat för budgetåret 1940/41 hade uppförts arvode till en
specialist i plastisk kirurgi med 4,000 kronor. Därvid hade medgivits, att
specialistens verksamhet kunde förläggas till kirurgiska kliniken vid karolinska
sjukhuset eller därvarande gamisonsavdelning för kirurgiska fall. Detta
hade snart befunnits önskvärt på grund av dåvarande förhållanden vid lasarettet.
För budgetåret 1941/42 hade arvodet överförts till karolinska sjukhusets
stat. Den plastiska kirurgien fyllde ett stort behov. Det antal platser,
som vid karolinska sjukhuset kunnat ställas till förfogande för denna
verksamhet, hade endast varit 9, vilket visat sig otillräckligt med hänsyn
till de hjälpsökandes antal. Då inom kort den kirurgiska kliniken vid serafimerlasarettet
finge sitt vårdplatsantal avsevärt ökat, gåves där möjlighet
att ställa flera platser till förfogande än vid karolinska sjukhuset. Professorn
Söderlund hade därför föreslagit, att specialistens verksamhet åter skulle
förläggas till lasarettet och arvodet upptagas i dess avlöningsstat. Söderlund
har även föreslagit höjning av arvodet. Direktionen anslöte sig till dessa
förslag, dock med den begränsning att arvodet borde höjas med 2,000 kronor
till 6,000 kronor.

Överläkaren, professorn Hellström, har i särskilt yttrande uttalat, att en
särskild avdelning borde öppnas för den plastiska kirurgien, närmast genom
ianspråktagande av den lediga delen av ögonkliniken. Det syntes för övrigt
önskvärt, att specialisten kvarbleve vid det större sjukhuset.

Statskontoret har icke ansett sig kunna biträda direktionens förslag örn
arvodets höjande, då arvodet fastställts så sent som år 1940.

Direktionen har vidare, såsom i det följande (sid. 74 f.) skall beröras, räknat
med ett från 3,800 kronor till 9,400 kronor höjt arvode för biträdande
läkaren vid lasarettets röntgenavdelning. Statskontoret har härom anfört:

Från och med innevarande budgetår hade överläkarbefattningen vid röntgenavdelningen
omändrats till en extra ordinarie befattning i 29 lönegraden.

Bihang till riksdagens protokoll 19^2. 1 sami. Nr 288.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

Sedan denna chefsbefattning tillkommit, syntes det statskontoret tveksamt,
om behov längre förefunnes av den biträdande läkarbefattningen vid avdelningen,
vilken befattning till väsentlig del syntes ha varit motiverad ur undervisningssynpunkt.
Därest det emellertid skulle anses nödvändigt, att en förstärkning
av arbetskrafterna komme till stånd, ville statskontoret för sin del
föreslå, att i stället för inrättande av sagda arvodesbefattning Kungl. Maj:ts
medgivande utverkades för tillsättande från och med nästkommande budgetår
av den i staten för innevarande budgetår uppförda nya — ännu obesatta
— förste underläkartjänsten vid röntgenavdelningen.

I enlighet med vad som beslutats år 1941 (se propositionen 1941: 74, sid.
60, och riksdagens skrivelse 1941:281) har direktionen för nästa budgetår
beräknat ett arvode av 9,400 kronor till biträdande överläkare vid neurokirurgiska
avdelningen.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal!.
Sjukhusdirektionen har begärt höjning av denna post med 125,000 kronor
enligt följande sammanställning:

Ökning eller
minskning
kronor

1. Utvidgning av kirurgiska och neUrokirurgiska klinikerna............ + 82,515

2. Förändring av överläkartjänsten vid röntgenavdelningen till ordinarie medför
ingen minskning, då lönen ej inräknats i den nuvarande anslagsposten.

3. Nyanställning av 1 assistentsköterska (Eo 5) och 1 sköterskeelev vid medicinska

laboratorierna............ + 3,321

4. Utbyte av 1 fotografibiträde mot 1 sköterskebiträde vid röntgenavdelningen . — 87

5. Nyanställning av 1 provsköterska vid neurologiska kliniken.......... •+• 690

6. Inrättande av 2 nya andre eldarbefattningar (Eo 5) . . . . ....... 4- 5,952

7. Nyanställning av 1 andre eldare (Ex 5) under ’/* år.............. + 685

8. Utbyte av 1 första köksbiträde mot 1 köksbiträde och 1 första tvättbiträde

mot 1 tvättbiträde............... — 174

9. Anställande av ytterligare 1 telefonist (Eo 2).............. + 2,454

10. Förändringar i anslutning till de föreslagna besparingsåtgärderna....... — 10,800

11. Förhöjning av ersättningar till sjuksköterskeskolor för tillhandahållande av

elever (jfr sid. 56).................................. 4- 4,455

12. Arvodesförhöjning åt springpojke.......................... 4- 360

13. Lön åt 1 städerska på patologiska avdelningen, övertagen vid övertagandet

av denna verksamhet, vilken lön ej tidigare medräknats........... + 1,980

14. Avlöningsförhöjningar m. m............................. 4- 1,000

15. Vikariatsersättningar............... 4- 500

16. Överflyttning av >rörligt tillägg» åt vikarier från posten rörligt tillägg (jfr

sid. 56 f.)........................................ 4- 26,000

17. Ökning för extra personal.............................. + 1,651

18. Numera obehövligt arvode till sjukgymnaster för biträde vid undervisningskurs
bortgår................................. — 600

19. Barntillägg........................................ + 1,300

20. Nyanställning av 1 sköterskebiträde i stället för 1 sjuksköterska på ögon polikliniken

(jfr prop. 1941: 74, sid. 62)........... + 2,016

21. Tillägg av belopp, som bortgått genom avrundning av den nuvarande anslagsposten
.................................... 4- 1,782

Summa + 125,000

Kungl. Maj:ts proposition Nr %88. 67

Beträffande nedannämnda av dessa poster inhämtas av handlingarna bland
annat följande:

1) Personalbehovet för dessa kliniker prövades vid 1941 års riksdag.
Direktionen har vid förnyad granskning av personalorganisationen vid dessa
kliniker funnit, att ytterligare en elev borde tilldelas kirurgiska klinikens
nytillkommande operationsavdelning (eleven indroges vid kirurgiska polikliniken,
se ovan), att en halvtidstjänst som kontorsbiträde i lönegrad Ex 4
borde inrättas till förstärkande av arbetskraften vid samma kliniks expedition,
samt att ytterligare 3 provsköterskebefattningar vid neurokirurgiska
klinikens operationsavdelning vore nödvändiga. De sistnämnda hade i tidigare
planer beräknats, men av misstag blivit angivna som provelever, för
vilka icke erlades något kontant arvode. Direktionen ämnade icke tillsätta
den i staten nu uppförda förste underläkartjänsten vid röntgenavdelningen,
förrän erfarenheten efter neurokirurgiska klinikens utvidgning gjorde det
oundgängligt.

De sakkunniga ha icke ansett sig, innan verksamheten vid de utvidgade
klinikerna kommit i gång, kunna uttala sig om personalbehovet. Statskontoret
har förutsatt, att frågan örn personalens storlek upptoges till behandling
efter det tillräcklig erfarenhet vunnits, samt att i avvaktan härpå det
ökade personalbehovet tills vidare tillgodosåges med tillfälligt anställd personal.
Någon utökning av den vid 1941 års riksdag beslutade personalorganisationen
vid klinikerna borde i varje fall icke nu vidtagas.

3) Direktionen förklarar sig icke kunna underlåta att taga hänsyn till den
av klinikchefen särskilt framhållna bristen på assisterande laboratoriepersonal,
A ilken för närvarande bland annat gjorde det praktiskt omöjligt att ordna så,
att laboratoriesköterska funnes tillgänglig annat än under en begränsad
dagtjänsttid. För avhjälpande av denna brist skulle egentligen behövas 1
ordinarie sjuksköterska och 1 extra ordinarie assistentsköterska. Såsom ett
provisorium ville direktionen dock inskränka sig till förslag örn utökning med
1 extra ordinarie assistentsköterska och 1 sköterskeelev.

Enligt statskontorets mening måste den avsevärda nedgång, som under
de senaste åren inträtt i besöksfrekvensen vid de medicinska och kirurgiska
poliklinikerna, även lia medfört en minskning i arbetet å laboratorierna. Under
sådana förhållanden funne sig statskontoret icke kunna tillstyrka en
ökning av personalen därstädes.

5) På grund av det efter neurologiska klinikens utvidgning ökade arbetet
vid klinikens behandlingsrum har direktionen funnit nödvändigt att som
hjälp åt sköterskan anställa en provsköterska.

6) Direktionen har anfört, att ett betydande arbete med reparationer å
olika slag av ledningar, hissar, inventarier lii. lii. kontinuerligt påvilade
lasarettets maskinpersonal. I den mån detta arbete kunde utföras under
maskinmästarens ledning och med fast anställd personal innebure detta bestämda
fördelar i ekonomiskt avseende. Direktionen hade därför ansett sig
böra anställa cn extra eldare och hade vid sina anslagsberäkningar upptagit
befattningen som extra ordinarie andre eldare i lönegrad Eo 5. Genom denna
personalökning bleve det även möjligt att så ordna andre eldarnas tjänstgöring,
att de i tur och ordning finge en verkstadsvecka. Detta vore av stor
betydelse för rekrytering av förste eldarebefattningama, bland vilka sedermera
reparatörsbefattningarna i de flesta fall kunde rekryteras. Förste
eldarna tjänstgjorde nämligen i stor utsträckning som biträdande reparatö -

Departementschef
en.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 888.

rer. Direktionen hade vidare beräknat att kunna befordra en nu extra
andre eldare till extra ordinarie.

Statskontoret har icke velat motsätta sig direktionens framställning.

7) På grund av vedeldningen erfordrades enligt direktionen för den kallare
tiden av året ytterligare % andre eldare i lönegrad Ex 5. Statskontoret har
ansett förstärkningen av eldarpersonalen böra tillgodoses genom anställande
av tillfällig personal.

9) Den starkt ökade telefontrafiken har enligt direktionen krävt utökning
av antalet ledningar samt dubbelbemanning av telefonväxeln under
den tid på dagen, då trafiken vore livligast, vilket nödvändiggjort anställande
av ytterligare en telefonist. Statskontoret har ansett telefonisten tills vidare
böra avlönas som extra tjänsteman.

I personalförteckningen för serafimerlasarettet böra följande
ändringar vidtagas med anledning av de i det föregående förordade besparingsoch
rationaliseringsåtgärderna:

2 sjuksköterskor i A 7 föras på övergångsstat (ersättas med 2 kontorsbiträden
i Eo 4).

2 förste vaktmästare i A 7 indragas (ersättas med 1 vaktmästare i A 5 och
1 kontorsbiträde i A 4).

1 vaktmästare i A 5 nyuppföres (ersätter 1 förste vaktmästare i A 7).

1 kameralbiträde i A 8 föres på övergångsstat.

1 kontorsbiträde i A 4 nyuppföres (ersätter 1 förste vaktmästare i A 7;
befattningen hålles vakant tills vidare).

I enlighet med det i årets statsverksproposition framställda förslaget till
tjänsteförteckningsrevision böra vidare första eldarna erhålla benämningen
eldare av Ira klass, maskinmästaren nedflyttas från lönegraden A 14 till maskinmästare
av 2:a klass i lönegraden A 13 och maskinisten nedflyttas från
lönegraden A 10 till maskinist av 2:a klass i lönegraden A 9. Maskinmästaren
och maskinisten böra därför förås på övergångsstat, varjämte bör beträffande
de nya tjänsterna anmärkas, att de icke skola tillsättas så länge de på övergångsstat
förda befattningshavarna kvarstå i tjänst.

Jag tillstyrker även, att överläkaren vid röntgenavdelningen, vilken nu är
uppförd som extra ordinarie tjänsteman i lönegraden Eo 29, uppföres som
ordinarie i lönegraden A 29. Vidare böra på sätt direktionen anfört två nu
till indragning bestämda sjuksköterskebefattningar i lönegraden A 7 avföras
ur personalförteckningen.

De ovan angivna förändringarna medföra för nästa budgetår en höjning av
anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän med cirka 9,800 kronor.
Med hänsyn till utvidgningen av neurokirurgiska och kirurgiska klinikerna
torde vidare för anställande av 10 sjuksköterskor böra beräknas en ökning av
omkring 35,000 kronor. I enlighet med direktionens förslag bör anslagsposten
vidare för avlöningsförhöjningar m. m. höjas med omkring 3,400 kronor. Sammanlagt
uppkommer alltså en ökning med i avrundat tal 1+8,000 kronor.

Arvodet till en specialist i plastisk kirurgi torde i enlighet med direktionens

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

förslag böra överföras från karolinska sjukhusets avlöningsanslag till lasarettets.
Då specialistens verksamhet torde komma att ökas vid lasarettet, förordar
jag direktionens förslag örn höjning av hans arvode. I avbidan på närmare
erfarenhet synes arvodet dock böra höjas endast med 1,000 kronor till

5,000 kronor. Biträdande läkaren vid röntgenavdelningen åtnjuter nu arvode
dels med 3,800 kronor på lasarettets stat, dels med 5,600 kronor på karolinska
institutets stat. Sistnämnda arvode torde såsom jag nedan kommer att föreslå
böra bortgå. Då befattningen vore nödvändig för sjukvården, har direktionen
föreslagit, att arvodet skulle överflyttas till lasarettets stat och där således
utgå med 9,400 kronor. Jag vill biträda detta förslag men förutsätter i anslutning
till vad direktionen anfört, att den förste underläkare, som enligt beslut
vid 1941 års riksdag skulle nyanställas i samband med neurokirurgiska klinikens
utvidgning, icke tillsättes. För biträdande överläkare vid neurokirurgiska
kliniken torde i överensstämmelse med tidigare beslut ett belopp av
9,400 kronor böra beräknas. För genomförande av den i årets statsverksproposition
föreslagna arvodesregleringen torde arvodesposten böra uppräknas
med 4,900 kronor. Den tidigare föreslagna sänkningen av kassakontrollantens
arvode medför en minskning med 300 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, torde alltså böra ökas med 24,600 kronor.

I fråga örn anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
böra de ovan föreslagna besparings- och ration aliseringsåtgärderna medföra
följande ändringar:

1 andre underläkare i Ex 22 indrages.

1 sjukgymnast i Ex 9 indrages.

2 kanslibiträden i Eo 7 indragas (ersättas med 2 e. o. kontorsbiträden).

4 kontorsbiträden i Eo 4 nyanställas (ersätta 2 e. o. kanslibiträden och
2 ordinarie sjuksköterskor).

Dessa förändringar utom utbytet av sjuksköterskor mot kontorsbiträden
torde böra genomföras från och med nästa budgetår. Till följd härav uppkommer
en minskning med omkring 11,300 kronor.

Mot de av direktionen föreslagna ökningarna och minskningarna av anslagsposten
har jag i övrigt intet annat att erinra än att i anslutning till vad statskontoret
anfört personalökningen vid medicinska laboratorierna synes kunna
begränsas till en assistentsköterska och den nya telefonisten tills vidare böra
anställas som extra. Anslagsposten torde därför böra beräknas till 1,120,000
kronor, innebärande en ökning med 120,000 kronor.

För rörligt tillägg torde, då det nu uppförda beloppet enligt direktionens
beräkningar är för högt, en ökning med endast 8,400 kronor böra beräknas.

Anslaget bör således höjas med 196,000 kronor till 1,876,000 kronor. Det
må anmärkas, att höjningen av pensionsavdragen från och med den 1 juli
1942 medför minskning av löneutgifterna.

Kungl. Marits proposition Nr 288.

4. Förslagsanslaget till Serafimerlasarettet: Omkostnader.

Sjukhusdirektionen har uppgjort följande förslag till omkostnadsstat för
lasarettet för nästa budgetår:

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård m. m. åt personalen, förslagsvis...................kronor 7,400

2. Reseersättningar m. m., förslagsvis....................... » 500

3. Expenser, förslagsvis............................... » 430,800

4. Övriga utgifter:

a. Inventariers underhåll oell komplettering: löpande utgifter kronor 174,000

utgifter av engångskaraktär............... 1 30,000 , 204,000

b. Tvätt och renhållning, förslagsvis...................... » 24,000

c. Kosthåll, förslagsvis.............................. » 390,000

d. Läkemedel, förslagsvis............................ » 140,000

e. Förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården, förslagsvis.......... » 251,000

f. Ränta och amortering å lån hos pensionsstyrelsen............ » 198,800

g. Diverse utgifter.......................... » 8,000

Summa kronor 1,654,500

Sistnämnda belopp överstiger det för innevarande budgetår uppförda anslaget,
1,365,000 kronor, med 289,500 kronor och de verkliga utgifterna under
det senast tilländalupna budgetåret, cirka 1,418,500 kronor, med 236,000
kronor.

Direktionen har beträffande anslagsberäkningarna för nästa budgetår anfört
bland annat:

På grund av ombyggnaden vid lasarettet vore anslaget för innevarande
budgetår beräknat för ett mindre antal vårdplatser än vanligt. För nästa
budgetår beräknade direktionen någon ökning av vårdplatsernas antal och
följaktligen även av omkostnaderna.

Då direktionen såsom förut nämnts beslutat att vid lasarettet tillämpa
samma kostordning som vid karolinska sjukhuset, uppkomme en besparing
i utgifterna för kosthållet. Direktionen utginge därför från dagkostnaden under
budgetåret 1940/41, 2 kronor 60 öre, minskad med 27 öre, eller 2 kronor
33 öre.

Lasarettets tidigare kontrakt örn leverans av läkemedel hade av leverantören
uppsagts och nytt avtal torde komma att medföra något mindre gynnsamma
villkor än det gamla. Då därtill komme att läkemedelspriserna stigit
avsevärt, hade direktionen icke vågat utgå från en lägre kostnad per underhållsdag
än 84 öre för läkemedel.

Lasarettet hade nödgats övergå till vedeldning, vilket medförde i hög grad
ökade utgifter för värme. Efter den neurokirurgiska klinikens ombyggnad,
innefattande påbyggnad med 2 våningar, komme utgifterna för uppvärmningen
att stiga. För gas beräknades förbrukningen öka med 20 procent,
även beroende på gasens försämrade kvalitet. Förbrukningen av elektrisk
energi beräknades stiga väsentligt sedan neurokirurgiska kliniken efter nu
pågående ombyggnad kunnat taga sina nya lokaler i användning. Givetvis
komme också förbrukningen av vatten att stiga både direkt och indirekt
i fråga om tvätten på grund av kirurgiska och neurokirurgiska klinikernas
utvidgning; direktionen beräknade en ökning med 20 procent.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

I fråga om delposten inventariers underhåll och komplettering hade direktionen
begränsat sig till att föreslå en av utvidgningen av kirurgiska och
neurokirurgiska klinikerna betingad ökning av 8,500 kronor på anslagssumman
för innevarande budgetår. Direktionen hyste den förhoppningen,
att även för budgetåret 1942/43 skulle anvisas 30,000 kronor till fortsatt
modernisering av utrustningen i lasarettets sjukrum. Direktionen hade trots
ett par offentliga utbjudanden icke lyckats finna köpare av de utrangerade
sängarna till annat pris än för skrot.

Statskontoret har ansett frågan om anvisande av ytterligare medel till fortsatt
modernisering av utrustningen å lasarettets sjukrum böra göras beroende
av i vad mån en begränsning kunde ske av de av direktionen i särskild
framställning beräknade kostnaderna — 280,000 kronor — för utrustning
av de nya lokalerna vid lasarettets neurokirurgiska klinik samt operationsavdelningen
å kirurgiska kliniken.

Såsom direktionen framhållit, måste utvidgningen av kirurgiska och neurokirurgiska
klinikerna medföra ökning av omkostnaderna. Denna utgiftsstegring
motväges endast i mindre grad av de besparingsåtgärder, som berörts i
det föregående. Emellertid torde i avbidan på att erfarenhet vinnes beträffande
omkostnadsökningen efter örn- och tillbyggnadens fullbordande en viss
återhållsamhet i anslagsberäkningarna vara motiverad. Ökningen av delposten
till bränsle, lyse och vatten, vilken ökning utgör cirka 200,000 kronor av den
till omkring 290,000 kronor beräknade anslagshöjningen, synes mig kunna
begränsas till 130,000 kronor. Då jag i det följande ämnar föreslå anvisande
av ett avsevärt anslagsbelopp för utrustning av de nya lokaler, som tillkomma
genom om- och tillbyggnaden, anser jag mig icke kunna tillstyrka, att ett belopp
av 30,000 kronor beräknas för fortsatt modernisering av sängutrustning
m. m. vid lasarettet även för nästa budgetår. Även i fråga om andra
poster i den av direktionen föreslagna omkostnadsstaten synes minskning
kunna ske.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört vill jag föreslå, att omkostnadsanslaget
för nästa budgetår höjes med 170,000 kronor till 1,535,000
kronor.

5. Sammanfattning.

De ovan framställda förslagen innebära följande ändringar i jämförelse
med medelsanvisningen för innevarande budgetår och de i riksstatsförslaget
beräknade anslagsbeloppen:

	Anvisat för	I riksstatsför-	Av departe-
	1941/42	slaget berak-	mentschefen
		nät för	föreslaget för
		1942/43	1942/43
	kronor	kronor	kronor
Karolinska sjukhuset: Avlöningar . .	.......... 4,044,000	4,044,000	4,224,000
> » : Omkostnader .	.......... 2,730,000	3,200,000	3,110,000
Serafimerlasarettet: Avlöningar. . . .	.......... 1,080,000	1,080,000	1,876,000
> : Omkostnader . .	.......... 1,365,000	1,700,000	1,535,000
	Summa kronor 9,819,000	10,624,000	10,745,000

Departe mentschefen.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 288.

Vid bedömande av statsverkets kostnader för nämnda sjukvårdsinrättningar
måste hänsyn även tagas till inkomsterna därav. För innevarande
budgetår äro dessa inkomster upptagna på riksstatens inkomstsida
på följande sätt: inkomster vid karolinska sjukhuset 3,565,000 kronor,
avgifter för kontroll å radiologiskt arbete 90,000 kronor och inkomster
vid serafimerlasarettet 2,100,000 kronor.

Sjukhusdirektionen, vilken som förut nämnts ämnar höja vissa poliklinikavgifter
och har för avsikt att utreda möjligheterna för ytterligare
avgiftshöjningar, har för nästa budgetår beräknat inkomsterna vid karolinska
sjukhuset på följande sätt:

Vårdavgifter för intagna patienter:
för 315 platser, disponerade av Stockholms stad
för 110 platser, disponerade av Stockholms län .
för 97 allmänna platser vid psykiatriska kliniken
för 264 allmänna platser å sjukhuset i övrigt . .

för 123 hel- och halvenskilda platser.......

för 338 platser för Stockholms garnison .....

för 14 platser å sjukavdelning för elever.....

Summa 1,247 platser

Vårdavgifter för polikliniskt behandlade

patienter....................................kronor 450,000

Ersättningsmedel:

för privatpatienter..........................kronor 50,000

ersättning för sällskap........................ * 1,000

ersättning för åt personal tillhandahållna naturaförmåner (den
del av hyresersättningen, som skall gottgöras statens allmänna

fastighetsfond, ej medräknad) ................... > 450,000

ersättning för läkarintyg...................... » 8,000 , 509 000

Avgifter för kontroll å radiologiskt arbete........... • 100,000

Övriga inkomster:

försålt köksavfall, lump, skrot m. m......................... »_5,000

Summa kronor 4,258,000

Stadens medelkostnad under år 1940 för sina på flera specialavdelningar
uppdelade sjukvårdsinrättningar utgjorde 13 kronor 4 öre för
vårddag och vårdplats. För nästa budgetår beräknade direktionen denna
medelkostnad — på vilken stadens bidrag grundades — till 15 kronor.
Motsvarande belopp utgjorde för landstingets del 10 kronor 73 öre och
12 kronor.

Inkomsterna vid serafimerlasarettet har direktionen för nästa budgetår

beräknat på följande sätt:

Sj ukvårdsa vgifter:

enligt fastställda dagavgifter...........................kronor 715,000

» avtal med Stockholms stad........................ » 629,900

> > > Stockholms läns landsting................... > 486,500

kronor 1,559,000

» 435,000

> 75,000

» 575,000

» 550,000

> 0

» 0 kronor 3,194,000

Kungl. Majlis proposition Nr 288.

Bidrag till förräntning och amortering av ombyggnadslån:

från staden.....................................kronor 42,2Q0

» landstinget.................................. > 21,900

Poliklinikavgifter.................................... » 225,000

Ersättningsmedel:

för privatpatienter vid röntgenavdelningen m. m................ » 14,000

stadens anslag till poliklinik m. m. ........................ > 21,500

Ersättning för naturaförmåner åt personal (utom hyresersättning)........ » 115,000

Ersättning för läkarintyg ........i...................... » 10,000

Rån temedel att levereras av stiftelsen Serafimerlasarettet....... » 36,000

Övriga inkomster (köksavfall, lump o. d.)................ »_5,000

Summa kronor 2,322,000

Att inkomsterna beräknades till högre belopp än för innevarande
budgetår, berodde väsentligen på det emotsedda fulla utnyttjandet av
lasarettets vårdplatser. Å andra sidan hade inkomsterna av poliklinikverksamheten
till följd av den minskade patienttillströmningen avsevärt
minskats. Därvid hade direktionen ändock inberäknat höjning av vissa
poliklinikavgifter.

Statsverkets nettoutgifter för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
skulle med utgångspunkt från ovan angivna beräkningar av utgifterna
och de av direktionen kalkylerade inkomsterna för nästa budgetår
utgöra respektive 3,076,000 kronor och 1,089,000 kronor. De under
åttonde huvudtiteln beräknade utgifterna för garnisonssjukvården i
Stockholm skulle för nästa budgetår uppgå till omkring en miljon kronor,
vilken utgift icke motväges av inkomster.

lil. Förslagsanslaget till Karolinska medikokirurgiska
institutet: Avlöningar.

Detta anslag är nu uppfört med 783,500 kronor. Personalförteckning och
avlöningsstat jämte därtill hörande bestämmelser finnas införda på sid.
435 ff. i statsliggaren.

Kanslern för rikets universitet har hemställt örn höjning av anslaget med
i runt tal 6,100 kronor. Följande förändringar i anslaget ha föreslagits:

Ökning eller
minskning

kronor

1. Arvode åt överläkaren vid serafimerlasarettets röntgenavdelning för undervisning
i röntgendiagnostik............................... + 3,000

2. Arvodet till biträdande läraren-läkaren vid lasarettets röntgeninstitut frånräknas — 5,600

3. Arvoden till laboratorerna vid karolinska sjukhusets centrallaboratorier för

undervisning i kliniska laborationsmetoder..................... + 3,000

4. Kontorsbiträdesbefattning vid kamrerarexpeditionen ombildas till kanslibiträ destjänst

........................................ t 519

5. Nyinrättande av en ordinarie vaktmästarbefattning vid rättsmedicinska institutionen
................ + 3,495

6. Kostnad för vaktmiistargöromäl vid rättsmedicinska institutionen frånräknas . — 2,100

7. Bidrag till avlönande av ett kanslibiträde vid serafimerlasarettet . . ..... + 3,711

Nettoökning 6,025

74 Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

Beträffande dessa frågor inhämtas av handlingarna i ärendet bland annat
följande:

Röntgen undervisningen. Kanslern har anfört bland annat:

Vid karolinska sjukhusets tillkomst hade bland annat den ena av serafimerlasarettets
två medicinska kliniker och professuren i röntgendiagnostik
överflyttats dit. Under 6-månaderstjänstgöringen på den medicinska kliniken
skulle de studerande genomgå den obligatoriska översiktskursen i röntgendiagnostik.
De studerande, som fullgjorde tjänstgöring vid lasarettets
medicinska klinik, kunde emellertid på grund av avståndet mellan de båda
sjukhusen näppeligen hänvisas till röntgenkurs på karolinska sjukhuset.
Icke heller hade professorn i röntgendiagnostik, som vore föreståndare även
för lasarettets röntgenavdelning, ansetts böra meddela undervisning vid en
sjukhusavdelning, där han icke deltoge i sjukvårdsarbetet. På grund härav
hade det ansetts nödvändigt att, med anlitande av docentstipendiefondens
medel, provisoriskt anordna översiktskurser i röntgendiagnostik även
vid lasarettet.

Då behovet av dylik undervisning komme att kvarstå, så länge den
ena medicinska kliniken vore förlagd till lasarettet, måste man söka åstadkomma
en anordning av permanent natur. Den rationellaste lösningen syntes
vara att, som lärarkollegiet vid institutet föreslagit, ålägga överläkaren
vid lasarettets röntgenavdelning (lönegrad Eo 29) att övertaga dels de
obligatoriska översiktskurserna i röntgendiagnostik för de medicine kandidater,
vilka fullgjorde sin tjänstgöring i medicin på lasarettet, dels ock

— för att kunna utnyttja patientmaterialet och apparaturen på lasarettet

— lämplig del av undervisningen vid de frivilliga kurser i ämnet, vilka de
flesta av de blivande läkarna plägade genomgå mot slutet av studietiden.
Den närmare regleringen av undervisningen torde böra verkställas av
kanslern. Vid överläkartjänstens tillsättning borde institutets lärarkollegium
erhålla medinflytande. Det av lärarkollegiet föreslagna arvodet, 3,000
kronor, syntes skäligt.

På institutets avlöningsstat funnes upptaget ett arvode av 5,600 kronor
ät en biträdande lärare och läkare vid lasarettets röntgeninstitut. Denne
befattningshavare hade tidigare haft till uppgift att gå professorn tillhanda
vid undervisningen och skötseln av institutet samt att under professorns
ledighet utan särskild ersättning förestå institutet. Efter professorns överflyttning
till karolinska sjukhuset hade den biträdande läraren övergått
till att uteslutande tjänstgöra som biträdande läkare. Under sådana omständigheter
syntes det ej påkallat, att något arvode åt honom utginge å
institutets stat. Av det härigenom lösgjorda beloppet skulle 3,000 kronor
behöva tagas i anspråk som arvode åt överläkaren vid lasarettets röntgenavdelning
för nyssnämnda undervisning. Återstoden syntes lämpligen böra
disponeras för nedan berörda undervisning i kliniska laborationsmetoder.

Statskontoret har ansett sig icke böra motsätta sig kanslerns framställning
men föreslagit, att överläkarens arvode bestämmes till allenast 2,600 kronor.

Undervisningen i fråga skulle genom överflyttningen bli ofrånkomlig vid
såväl serafimerlasarettet som karolinska sjukhuset. Detta förhållande syntes
ha beaktats vid uppförandet å extra ordinarie stat av överläkartjänsten
vid lasarettets röntgenavdelning (propositionen 1941:74, sid. 57) och hade
åberopats såsom skäl för överläkarens lönegradsplacering. Det torde under

Kungl. Maj.ts proposition Nr £88.

sådana omständigheter ligga nära till hands att förutsätta, att fullgörandet
av ifrågakommande undervisningsskyldighet — liksom för den extra klincke
laboratorn vid serafimerlasarettet — inginge bland befattningshavarens
normala till tjänsten hörande arbetsuppgifter. Enligt gällande reglementsbestämmelser
syntes dock, såvitt framginge av handlingarna i ärendet,
dylik undervisningsskyldighet icke kunna anses åvila befattningshavaren.
I betraktande härav ansåge sig statskontoret — som ifrågasatte, örn
icke i varje fall vid inträffande ledighet å befattningen ändring i berörda
avseende borde komma till stånd — icke böra motsätta sig ett tillmötesgående
av framställningarna. Arvodet till överläkaren, vilket vore avsett
för vartannat år en obligatorisk och två frivilliga kurser samt vartannat år
två obligatoriska och två frivilliga kurser, syntes dock böra bestämmas till
2,600 kronor årligen för en obligatorisk och två frivilliga kurser.

Sjukhusdirektionen har anfört:

Ifrågavarande läkarebefattning, som vore nödvändig för sjukvården, hade
varit förenad med tilläggsarvode å 3,800 kronor från lasarettets stat. Direktionen
hade ansett sig böra räkna med att kanslerns förslag konnne att
bifallas och hade fördenskull i sina statberäkningar för budgetåret 1942/43
upptagit ett arvode av 9,400 kronor till en biträdande läkare vid röntgenavdelningen.
Direktionen ville i detta sammanhang nämna sin avsikt att
icke tillsätta den i stat för innevarande budgetår uppförda nya förste underläkartjänsten
vid röntgenavdelningen förr än erfarenheten efter neurokirurgiska
klinikens utvidgning visat, att behov av tjänsten vore oundgängligt.

Undervisning i kliniska 1 ab o r a t ionsmetoder.
Kanslern har anfört bland annat:

I den undervisning, som meddelades å de medicinska klinikerna, inginge
som ett viktigt led undervisningen i kliniska laborationsmetoder och handledningen
av klinikanternas laboratoriearbeten. Vid lasarettet omhänderhades
denna undervisning av en på institutets stat med ett arvode av 7,500
kronor upptagen extra klinisk laborator.

Vid karolinska sjukhusets centrallaboratorier funnes 3 laboratorsbefattningar
på sjukhusets stat, envar med ett arvode av 7,500 kronor. Enligt
gällande reglemente för sjukhuset ålåge det laboratorerna att biträda vid
handledningen av medicine studerande men denna handledning kunde näppeligen
anses omfatta undervisning motsvarande den som meddelades av
laboratorn vid lasarettet. Då de på karolinska sjukhusets medicinska klinik
tjänstgörande kandidaterna nödvändigtvis behövde erhålla dylik undervisning,
hade klinikchefen överenskommit med de kliniska laboratorerna,
att dessa såsom en provisorisk åtgärd och mot ersättning från vissa medel
skulle meddela på området erforderlig undervisning. För att erhålla garantier
för att dylik undervisning för framtiden skulle kunna erhållas torde
det bli nödvändigt att uttryckligen ålägga laboratorerna dylik undervisning,
envar inom den del av ämnet, som hänförde sig till det av honom
ledda laboratoriet, samt att såsom en konsekvens härav tillerkänna dem
arvode på institutets stat.

Lärarkollegiet hade föreslagit ett årligt arvode av 2,000 kronor till envar
av de tre laboratorerna. Det syntes tvivelaktigt, huruvida den laboratorerna
åvilande egentliga undervisningen (utöver handledningen) kunde an -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

ses motivera ett arvode av denna storlek. Likaledes syntes osäkert, huruvida
undervisningsbördan bleve lika stor för alla laboratorerna. Det syntes
försvarligt att tills vidare beräkna ersättningen för hela denna undervisning
till sammanlagt 3,000 kronor. De akademiska myndigheterna borde
få ett visst medinflytande över tillsättningen av laboratorstjänsterna.

Statskontoret (jämför nedan) har i utlåtande den 27 oktober 1941 ansett
sig icke böra motsätta sig ett tillmötesgående av framställningen. Ämbetsverkets
uttalande är av enahanda innehåll som i fråga örn förutnämnda arvode
åt röntgenöverläkaren, dock att statskontoret icke framställt någon erinran
mot det här ifrågavarande arvodesbeloppets storlek.

Sjukhusdirektionen har tillstyrkt ett arvode av 1,900 kronor till envar
av laboratorerna:

Direktionen hade bemyndigats att tills vidare intill dess frågan örn laboratorernas
avlönings- och tjänstgöringsförhållanden blivit i vederbörlig
ordning prövad, dock högst intill utgången av juni 1942, medgiva laboratorerna
i fråga rätt att under kontroll av vederbörande överläkare och mot
den ersättning till sjukhuset, som direktionen bestämde, utföra enskilda
undersökningar och prov på sjukhusets laboratorier samt uppbära härav
inflytande ersättning.

Direktionen funne det vara riktigt, att undervisningsarvoden till belopp
av 2,000 kronor utginge till envar av dessa laboratorer och hade under
sådan förutsättning icke något att erinra mot att föreskrift meddelades
örn att lärarkollegiets yttrande skulle inhämtas, innan dessa befattningar
tillsattes.

I samband därmed ville direktionen uttala, att från sjukhuset utgående
arvode till laborator vid sjukhusets centrallaboratorier, 7,500 kronor, jämte
honom tillkommande undervisningsarvode från institutets stat syntes sammanlagt
böra uppgå till samma belopp, som i allmänhet tillkomme biträdande
läkare vid sjukhusets polikliniker eller 9,400 kronor. Oberoende härav
syntes ovannämnda bemyndigande för direktionen att medgiva laboratorerna
rätt att utföra enskilda undersökningar på sjukhusets laboratorier
böra få fortsatt giltighet.

I utlåtande den 2 mars 1942 har statskontoret yttrat:

Ämbetsverket hade i utlåtande över läkarutbildningssakkunnigas utredning
och förslag angående läkarutbildningen uttalat, att det borde eftersträvas,
att kursverksamheten i möjligaste mån inordnades i heltidsanställda
lärares och läkares ordinarie arbetsuppgifter på sådant sätt, att
särskilda tilläggsarvoden kunde undvikas. Vidare erinrades, att statskontoret
tidigare ställt sig avvisande till förslaget örn medgivande för laboratorerna.
att utföra enskilda undersökningar å sjukhuset. Därest Kungl. Maj:t
skulle finna skäl tillmötesgå kanslerns framställning, syntes laboratorerna i
vart fall icke vidare böra medgivas rätt att på sjukhusets laboratorier utföra
enskilda undersökningar.

Kontorsbiträdet på kamrerarexpeditionen. Lärarkollegiet
har anfört bland annat:

Kontorsbiträdet vore sedan länge kamrerarens enda biträde. Göromålen
på kontoret, vilket även omhänderhade bokföringen och kassarörelsen för

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 288.

tandläkarinstitutet, hade med åren ökats betydligt. Kontorsbiträdet utförde
till stor del kamrerargöromål och överhuvudtaget kvalificerade göromål,
vilka förutsatte en utbildning, som inom statsförvaltningen i allmänhet
krävdes av befattningshavare i kanslibiträdes eller högre löneställning.
Det hade varit svårt att vid behov anskaffa vikarier för kontorsbiträdet.
I samband med nuvarande innehavarens pensionering borde tjänsten från
och med nästa budgetår förändras till kanslibiträdesbefattning.

Kanslern har funnit uppflyttningen synnerligen väl motiverad. Statskontoret
har, med hänsyn till befattningshavarens kvalificerade arbetsuppgifter,
funnit bärande skäl föreligga för en uppflyttning från 4 till 7 lönegraden.
I avvaktan på en eventuell omläggning av medelsförvaltningen vid
instituten torde emellertid befattningen böra uppföras på extra ordinarie
stat (Eo 7).

Vaktmästare vid rättsmedicinska institutionen.
Kanslern har anfört bland annat:

Vid rättsmedicinska institutionen hade hittills icke varit anställd någon
ordinarie vaktmästare. För bestridande av vaktmästargöromål vid institutionen
vore nu anvisat ett belopp av 2,100 kronor, därav 1,500 kronor
avsåges för avlönande av ett vaktmästarbiträde och återstoden, 600 kronor,
för städning. Vaktmästargöromålen i samband med de rättsmedicinska
obduktionsövningarna, vilka vore förlagda till lasarettets patologiska avdelning,
hade dock fullgjorts av en från patologiska institutionen till lasarettet
överflyttad vaktmästare E. Strömberg, vilken redan före överflyttningen
gått rättsmedicinska institutionen till handa och för sitt biträde
beretts vissa förmåner i fråga örn bostad m. m.

Lärarkollegiet hade meddelat, att det visat sig att Strömberg icke kunnat
medhinna att jämte sina åligganden i lasarettets tjänst även biträda
vid de rättsmedicinska obduktionsövningarna (han biträdde också Vid
obduktionerna på garnisonssjukhuset). Då det icke vore rimligt att överföra
Strömbergs arbete på det lågt avlönade vaktmästarbiträdet, hade kollegiet
anhållit örn anställande av en ordinarie vaktmästare i A 7 vid rättsmedicinska
institutionen.

Kanslern biträdde kollegiets hemställan. Med hänsyn till de särskilda
kvalifikationer, som måste ställas på vaktmästaren, torde tjänsten böra
placeras i 7 lönegraden. Vid bifall härtill skulle arvodet åt vaktmästarbiträdet,
1,500 kronor, bortfalla. De för städning avsedda medlen borde överföras
till materielanslaget och tilldelas rättsmedicinska institutionen.

Statskontoret har ansett det vara tillräckligt, att ett belopp av 1,500
kronor anvisades för de ifrågavarande vaktmästargöromålens bestridande.

Ämbetsverket hade i ett tidigare utlåtande uttalat, att under de dagar,
då obduktionsövningar förekomme, full sysselsättning syntes kunna beredas
en vaktmästare vid institutionen i fråga, men att det däremot vore i
hög grad tveksamt, om under mellanliggande dagar och i all synnerhet
under de sex månader av året, under vilka sådana övningar icke ägde rum,
ett ofrånkomligt behov av en vaktmästare med heltidstjänstgöring kunde
anses föreligga. Under sådana omständigheter syntes det icke kunna ifrågakomma
att inrätta en ordinarie eller extra ordinarie vaktmästarbefattning
vid institutionen. I stället borde medel anvisas såsom arvode åt en vakt -

Departe mentschefen.

78 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 288.

mästare för biträde vid göromål, föranledda av de vid institutionen förekommande
obduktionerna. För detta ändamål borde med hänsyn till omfattningen
och arten av arbetsuppgifterna ett belopp av 1,500 kronor årligen
anvisas. Då det för städning disponerade beloppet å 600 kronor borde
överföras till materielanslaget, borde för bestridande av kostnaderna för
sagda vaktmästar!^ älp äskas en förstärkning av anslagsposten till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal med (1,500 — 600 =) 900 kronor.

Kanslibiträde vid serafimerlasarettet. Från institutets
anslagspost till avlöningar till ordinarie tjänstemän skall lasarettet
tillföras 3,711 kronor såsom bidrag till avlönande av ett kanslibiträde. Detta
belopp har icke inräknats i den nuvarande anslagsposten.

På grund av överflyttningen av professorn i röntgendiagnostik från serafimerlasarettet
till karolinska sjukhuset synes det ofrånkomligt, att undervisning
i röntgendiagnostik anordnas vid lasarettet för de studerande, som
fullgöra tjänstgöring vid lasarettets medicinska klinik. Jag tillstyrker därför
universitetskanslerns förslag att för ändamålet anvisas ett särskilt arvode,
avsett för överläkaren vid lasarettets röntgenavdelning. Den närmare regleringen
av undervisningen samt dess fördelning mellan professorn och överläkaren
torde böra ankomma på kanslern. Arvodets storlek torde böra bestämmas
till det av statskontoret föreslagna beloppet, 2,600 kronor. Likaledes
förordar jag, att i enlighet med kanslerns förslag ett arvodesbelopp av 3,000
kronor anvisas för undervisning i kliniska laborationsmetoder vid karolinska
sjukhuset. Jag anser mig icke i detta sammanhang böra ingå på statskontorets
med anledning av läkarutbildningssakkunnigas betänkande gjorda uttalande.
Laboratorernas rätt att utföra enskilda undersökningar torde böra
bibehållas tills vidare under nästa budgetår. Då ett arvode av 5,600 kronor
nu finnes uppfört i institutets stat för biträdande lärare och läkare vid
röntgeninstitutet å lasarettet medför vad jag nu föreslagit icke någon ändring
i vederbörande arvodesposts storlek.

Mot förslaget att uppflytta kontorsbiträdesbefattningen på institutets
kamrerarkontor till kanslibiträdestjänst har jag intet att erinra. Befattningen
bör dock på sätt statskontoret anfört tills vidare inrättas såsom extra
ordinarie.

De speciella och krävande arbetsförhållandena på rättsmedicinska institutionen
motivera enligt min mening, att vid densamma, på sätt kanslern föreslagit,
inrättas en vaktmästarbefattning i 7 lönegraden. Befattningen torde
tills vidare böra uppföras på extra ordinarie stat.

I anslutning till vad i årets statsverksproposition under rubriken För flera
huvudtitlar gemensamma frågor föreslagits böra vissa arvoden vid institutet
uppräknas. På grund härav bör den i institutets avlöningsstat under rubriken
I. Professorer och lärare m. fl. uppförda arvodesposten
höjas med 3,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 388.

Vad jag ovan föreslagit medför att den i institutets avlöningsstat under
rubriken II. Vissa tjänstemän vid institutet och dess
institutioner m. lii. uppförda anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän bör minskas med kostnaden för ett kontorsbiträde, cirka
3,700 kronor. Å andra sidan bör i enlighet med vad kanslern anfört posten
ökas nied samma belopp till följd av att institutets bidrag till avlöning åt
ett kanslibiträde vid lasarettet icke inräknats i den nuvarande posten. I personalförteckningen
för samma tjänstemän bör i anslutning till den tjänsteförteekningsrevision,
som föreslagits i årets statsverksproposition, 1 vaktmästare
på kansliet i lönegraden A 7 nedflyttas till expeditionsvakt i lönegraden
A 5. Den nuvarande vaktmästaren bör överföras på övergångsstat
och i fråga örn den nya befattningen bör anmärkas, att den icke skall tillsättas,
som länge vaktmästaren kvarstår i tjänst. Vidare bör maskinisten benämnas
maskinist av 2:a klass. Enligt vad jag ovan föreslagit bör även 1
kontorsbiträde på kamrerarexpeditionen utgå.

Den under sistnämnda rubrik uppförda arvodesposten bör för genomförande
av arvodesregleringen höjas med 100 kronor.

Anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal bör ökas dels enligt det
ovanstående med avlöningen åt ett extra ordinarie kanslibiträde, 3,300 kronor,
och avlöningen åt en vaktmästare vid rättsmedicinska institutionen,
3,300 kronor, varifrån dock bör dragas det nu för vaktmästargöromålen avsedda
beloppet av 1,500 kronor, dels ock med 400 kronor för arvodesregleringen.
Posten bör alltså höjas med 5,500 kronor.

Avlöningsanslaget torde således böra ökas med sammanlagt 8,600 kronor
till 792,100 kronor. Beträffande de olika anslagsposternas storlek hänvisas
till det följande. Pensionsavdragen komma att ökas från och med den 1 juli
1942, men denna omständighet torde icke behöva inverka på anslagsberäkningarna.

IV. Nybyggnad för karolinska institutets
teoretiska institutioner. I

I detta sammanhang får jag erinra, att Kungl. Maja i årets statsverksproposition
under kapitalbudgeten, Statens allmänna fastighetsfond (bilaga 6,
punkt 2) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som
bunde varda riksdagen förelagd, till Nybyggnad för de teoretiska institutionerna
m. m. vid karolinska mediko-kirurgiska institutet beräkna för budgetåret
1942/43 ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor. Vid anmälan av
detta iirende erinrade jag, att byggnadsfrågan blivit föremål för granskning
av 1940 års civila byggnadsordning. Jag förklarade mig vidare ha erfarit,
att byggnadsutredningens granskning bomme att slutföras inom sådan tid,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

att förslag rörande anslag till byggnadsföretaget, vars utförande av olika skäl
icke borde uppskjutas, syntes kunna framläggas för 1942 års riksdag.

Civila byggnadsutredningens yttrande i byggnadsfrågan avgavs den 25
februari 1942, varefter kanslern för rikets universitet efter hörande av lärarrådet
vid karolinska institutet avgivit utlåtande i ärendet den 31 mars 1942.
Lärarrådets och kanslerns yttranden utmynna i hemställan om uppskov med
byggnadsfrågans avgörande. Ärendet tarvar enligt min uppfattning ytterligare
beredning. Jag erinrar i detta sammanhang, att enligt mellan kronan
och Stockholms stad träffad överenskommelse skall staden senast den 1
januari 1948 få disponera över institutets nuvarande tomtområde. Jag har
emellertid från sakkunnigt håll inhämtat, att institutets utflyttning till Norrbackaområdet
torde kunna vara verkställd till nämnda dag, även om byggnadsarbetet
icke påbörjas förrän sommaren 1943. Vid nu angivna förhållanden
saknar jag anledning tillstyrka, att medel för byggnadsföretagets igångsättande
äskas redan av innevarande års riksdag. Frågan om särskilt anslag
för detta ändamål har alltså förfallit för denna riksdag.

V. Reservationsanslaget till Serafimerlasarettet: Vissa
om- och tillbyggnadsarbeten för anordnande
av en neurokirurgisk klinik m. m.

a) Anslagsfrågans tidigare behandling.

Serafimerlasarettets ögonklinik överflyttades den 1 januari 1941 till karolinska
sjukhuset. Enligt uppgjord plan skulle den sålunda lediga klinikbyggnaden
användas för utvidgning av lasarettets kirurgiska och neurokirurgiska
kliniker.1 En förutsättning härför var, att medel anvisades för utförandet av
vissa ombyggnadsarbeten m. m. För täckande av en del av kostnaderna för
dessa arbeten ha Stockholms stad och Stockholms läns landsting, vilka äro
medintressenter i lasarettet, beviljat anslag av respektive 100,000 kronor
och 54,625 kronor.

I skrivelse den 4 mars 1939 anförde sjukhusdirektionen, att utökningen av
den kirurgiska kliniken icke erfordrade större ändringar men att ändringsarbetena
för neurokirurgiska klinikens behov, vilka bland annat innefattade
tillbyggnad av en våning och uppförande av ny vindsvåning, enligt ett av
arkitekten G. Birch-Lindgren år 1937 upprättat förslag beräknades draga
en kostnad av 395,000 kronor. Härtill borde för utrustning av de båda klinikernas
nya lokaler läggas 75,000 kronor; emellertid hade några detaljerade
beräkningar av utrustningskostnaderna ej verkställts.

I skrivelse den 14 oktober 1939 angående anslag till ombyggnaden meddelade
direktionen, att Birch-Lindgren reviderat kostnadsberäkningarna och

Neurokirurgiska kliniken utgör nu del av kirurgiska kliniken.

Kungl. Majlis ''proposition Nr 288. 81

angivit byggn ad,skos t naden till ett 47,000 kronor högre belopp eller 442,000
kronor.

I proposition till 1940 års lagtima riksdag förordades uppskov med ögonklinikens
bortflyttning från lasarettet. Riksdagen ansåg emellertid, att överflyttningen
borde ske tidigare än i propositionen angivits. Ordnandet av
neurokirurgiska klinikens lokalfråga borde därför kunna ske relativt snart
och vid en tidpunkt, då behov av arbetstillfällen kunde visa sig vara för
handen. I så fall kunde Kungl. Maj:t av för arbetslöshetens bekämpande
avsedda medel ställa anslag till ombyggnaden till förfogande.

Med anledning härav hemställde direktionen i skrivelse den 27 juni 1940,
att anslag till byggnadsarbetena måtte anvisas. Därvid överlämnade direktionen
en delvis justerad plan för ombyggnaden, vilken enligt av BirchLindgren
verkställd kostnadsberäkning skulle medföra en kostnad av 495,000
kronor jämte 75,000 kronor för utrustning.

I utlåtande över framställningen förklarade 1940 års civila byggnadsutredning
sig i brist på byggnadsbeskrivning icke kunna ingå på granskning av
ombyggnadens allmänna standard. Lärarkollegiet vid karolinska institutet
framhöll i utlåtande över direktionens anslagsäskanden beträffande serafimerlasarettet
för budgetåret 1941/42 bland annat, att den långa väntetiden
vid neurokirurgiska kliniken och det oeftergivliga behovet av fler
vårdplatser för undervisningen på kirurgiska kliniken krävde ombyggnadens
snara utförande.

Med hänsyn till ytterligare prisstegringar infordrades nya kostnadsberäkningar.
Enligt av Birch-Lindgren den 25 januari 1941 verkställda beräkningar
skulle kostnaderna för byggnadsarbetena uppgå till 790,000 kronor.
Kostnaderna för utrustning beräknades den 30 januari 1941 av t. f. sysslomannen
vid lasarettet till 112,500 kronor.

Med anledning härav framhöll byggnadsstyrelsen i utlåtande den 18
februari 1941, att det nu framlagda byggnadsförslaget innebure en till följd
av framställda önskemål verkställd omarbetning av det tidigare förslaget,
varigenom detta fördyrats med cirka 210,000 kronor. På anmodan hade
direktionen föreslagit besparingar i programmet till ett belopp av 60,000
kronor. Kostnaderna för det sålunda begränsade byggnadsförslaget beräknade
byggnadsstyrelsen till 680,000 kronor.

Som förklaring till byggnadsprogrammets utökning anförde föreståndaren
för neurokirurgiska avdelningen, professorn H. Olivecrona bland annat, att
under de år, som gått sedan de första ritningarna utförts, neurokirurgien
genomgått en snabb utveckling. Det försämrade statsfinansiella läget hade
också krävt personalbesparande ändringar. Vissa nackdelar hos det tidigare
förslaget hade vidare ansetts böra undanröjas.

I propositionen 1941:109 äskades anslag till ombyggnaden. Därvid anförde
jag bland annat:

Bihang till rilcsdagcns protokoll 19b2. 1 sami. Nr 288.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

Ett förnyat övervägande av frågan påkallades av att de kostnadskalkyler,
varpå 1940 års lagtima riksdag grundat sitt beslut, varit så löst grundade.
Huru länge lasarettet skulle komma att upprätthållas vore ovisst men åtminstone
ett tjugutal år till kunde beräknas. Ur ekonomiska synpunkter syntes
därför hinder icke möta att vid lasarettet utföra erforderliga nyanläggningsarbeten
under förutsättning dock, att dessa icke droge kostnader, som
med hänsyn till den återstående nyttjandetiden kunde te sig oproportionerligt
höga. En nybyggnad för neurokirurgiska kliniken kunde också tillgodoses
genom nybyggnad vid karolinska sjukhuset. Med de utgångspunkter vad
beträffade kostnaderna vid ett genomförande av det ena eller andra alternativet
och lokalernas varaktighet, som förelåge, hade jag dock funnit en
lösning i anslutning till direktionens förslag vara att föredraga. Det vore
anmärkningsvärt, att den ursprungligen framlagda utredningen icke givit
en riktig uppfattning om medelsbehovet. Emellertid tillstyrkte jag, att direktionens
förslag i huvudsak genomfördes, men utginge givetvis från att byggnadskostnaderna
så långt detta vore möjligt begränsades. Statens kostnader
för byggnadsarbetena beräknades till 680,000 kronor, minskat med stadens
och landstingets bidrag 154,625 kronor, eller i runt tal 525,000 kronor.
Kostnaderna för utrustning torde få bestridas från lasarettets omkostnadsstat.
Endast den oundgängligen erforderliga utrustningen borde anskaffas.

Jag underströk civila byggnadsutredningens uttalande örn byggnadsstandardens
anpassning efter det statsfinansiella läget och utgick från att de
besparingsmöjligheter, som härutinnan kunde föreligga, skulle vid byggnadsföretagets
genomförande iakttagas. Då det emellertid icke läte sig göra att
på detta stadium avgöra, örn härigenom någon ytterligare besparing kunde
ernås, hade jag icke ansett mig böra mer än redan skett begränsa anslagsmedlen.

Riksdagen (skrivelsen nr 206) anvisade det äskade reservationsanslaget av

525,000 kronor å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41. Mot
det äskade anslagets storlek hade riksdagen icke funnit något att erinra.
Därest Kungl. Majit emellertid efter verkställd undersökning skulle finna,
att en ändamålsenligare lösning av byggnadsfrågan — såsom av besparingsberedningen
ifrågasatts — stöde att vinna genom en förläggning av neurologiska
och neurokirurgiska klinikerna till karolinska sjukhuset, varvid en
gamisonsavdelning skulle bortflyttas därifrån, torde Kungl. Majit äga rätt
att beträffande det anvisade anslagsbeloppet vidtaga de dispositioner, som
kunde bli nödvändiga för genomförande av sistnämnda förslag.

Sedan besparingsberedningen meddelat, att beredningen icke hade för avsikt
att framlägga något förslag angående neurokirurgiska klinikens byggnadsfråga,
har Kungl. Majit den 4 juli 1941 uppdragit åt byggnadsstyrelsen
att ombesörja byggnadsarbetena i huvudsaklig överensstämmelse med vad
i propositionen förordats.

b) Ytterligare anslag till byggnadsarbetena.

Byggnadsstyrelsen har i skrivelse den 2 februari 1942 hemställt om anvisande
på tilläggsstat II för innevarande budgetår av ytterligare 53,000 kronor
till byggnadsarbetena. Härav belöper ett belopp av 33,000 kronor på

Kungl. Maj:ts proposition Kr 288.

vissa kostnader, som icke tidigare kunnat förutses (reparationer, prisstegringar
m. m.), medan återstoden, 20,000 kronor, avser isolering av ett laborationsrum.
Av skrivelsen inhämtas bland annat:

Arbetena hade igångsatts i september 1941. Emellertid hade det vid arbetenas
utförande visat sig, att vissa kostnader uppstått, vilka icke kunnat
förutses vid upprättandet av förslaget till arbetena. Sålunda hade vissa träbjälklag,
som förutsattes kvarbli vid påbyggnaden, befunnits så angripna
av röta, att de i stor utsträckning måst utbytas mot nya bjälklag och delvis
underkastas en genomgripande reparation. Nytt betongbjälklag hade sålunda
inlagts under operationssalarna (kostnad 8,500 kronor), varjämterötskadade
delar av kvarvarande bjälklagsdelar reparerats (3,500 kronor) .Vissa byggnadsarbeten
hade därvid utförts för anpassande av golven till erforderliga
golvbrunnar (700 kronor). Ett trapplan hade mäst förses med bärande platta
av betong i stället för de rötskadade träbjälkarna, varjämte hisschaktet
försetts med nya branddörrar (1,200 kronor). Nya elektriska ledningar
hade måst. inläggas i de nya eller reparerade bjälklagen samt i vissa ändrade
rum (3,000 kronor). Vidare måste reparationer av gamla innertak utföras,
där risk för putsens nedfallande förelegat (1,500 kronor). Härtill komme
vissa merkostnader för linoleummattor, nämligen dels prisstegring (7,000 kronor),
dels nya linoleummattor såsom ersättning för gamla, som sedan de
avtagits i samband med byggnadsarbetena befunnits så bristfälliga, att de
icke åter kunde påläggas (1,500 kronor). Slutligen hade det visat sig nödvändigt,
att de två pakethissama, som beräknats för handdrift, på grund
av den stora hisshöjden utfördes för elektrisk drift (6,000 kronor).

Nämnda merkostnader uppginge alltså till sammanlagt i avrundat tal

33,000 kronor. Detta belopp rymdes icke inom ramen för de till byggnadsstyrelsens
förfogande för byggnadsföretaget stående medlen.

Enligt det godkända förslaget till byggnadsföretaget skulle i sjukhusbyggnadens
västra länga i en påbyggd tredje våning inredas ett rum för
neurokirurgiska klinikens elektrofysiologiska laboratorium. Enligt skrivelse
från Olivecrona hade emellertid numera vunnen erfarenhet givit vid handen,
att större krav på isolering av ett dylikt laboratorium från elektriska och
andra störningar måste uppställas än som förutsatts vid förslagets upprättande.
Sålunda finge icke vattenledningar eller andra rörledningar finnas
inom laboratorielokalen och icke heller finge elektriska ledningar i den
utsträckning, som erfordras för röntgenapparatur, förekomma i laboratoriets
närhet. Dessa skärpta krav kunde enligt Olivecronas mening icke tillfredsställas
i det för laboratoriet avsedda rummet, som vore avsett att användas
även för vissa djurförsök.

Med anledning härav hade Olivecrona, under framhållande av att även
ett mindre apparatrum erfordrades för laboratoriet, föreslagit en sådan lösning
av lokalfrågan, att laboratoriet förlädes ovanför det undersökningsrum,
som skulle anordnas i våningen 2 trappor upp i sjukhusbyggnadens
mot gården utskjutande mittparti, vilket i så fall skulle påbyggas med ytterligare
en våning på sätt som avsetts i ett. tidigare framlagt men senare övergivet
förslag.

Byggnadsstyrelsen hade för sin del icke något att erinra mot den sålunda
föreslagna ändringen av det godkända förslaget, vilken enligt vad en
inom styrelsen verkställd undersökning givit vid handen, innebure den praktiskt
taget enda möjligheten att tillgodose de av Olivecrona numera uppställda
skärpta kraven beträffande isolering av laborationsrummet. Genom -

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 288.

förandet av påbyggnaden och därmed sammanhängande inrednings- och
isoleringsarbeten skulle draga en merkostnad av omkring 20,000 kronor. Härvid
förutsattes, att det för laboratoriet ursprungligen avsedda utrymmet
iordningställdes uteslutande till lokal för djurförsök.

De för byggnadsföretaget erforderliga ytterligare medlen uppginge således
till 53,000 kronor, vilket belopp om möjligt borde stå till förfogande under
innevarande budgetår.

Sjukhusdirektionen har tillstyrkt byggnadsstyrelsens framställning. Beträffande
förslaget om ändrad förläggning av ett laboratorium vitsordade
direktionen att för de elektroencephalografiska undersökningar, som skulle
utföras där, fullständigast möjliga isolering från elektriska och andra störningar
erfordrades. Laboratoriets förläggning i våningen närmast ovanför
den neurokirurgiska klinikens röntgenanläggning finge med hänsyn härtill
anses olämplig, medan den föreslagna ändrade förläggningen förefölle innebära
förutsättningar för en störningsfri drift av laboratoriets apparatur.

c) Anslag till utrustning.

I skrivelse den 18 november 1941 meddelade sjukhusdirektionen, att direktionen
påbörjat uppgörande av en utrustnings- och möbleringsplan för neurokirurgiska
klinikens nya lokaler och den operationsavdelning, som skulle
övertagas av kirurgiska kliniken. Enligt preliminära beräkningar skulle kostnaderna
uppgå till 262,000 kronor.

I skrivelse den 20 januari 1942 har därefter direktionen efter slutlig beräkning
av utrustningskostnaderna hemställt örn anvisande av 280,000 kronor
för ändamålet:

Av nämnda belopp avsåge 20,000 kronor den kirurgiska operationsavdelningen.
139,000 kronor avsåge sådan utrustning, sorn kunde hänföras till
instrument och apparater samt sjukvårdsinventarier. Kostnadsberäkningen
vore i denna del liksom i fråga örn sängar och nattduksbord grundad på inhämtade
anbud. I fråga örn en till 88,500 kronor beräknad delpost till
armatur, möbler, gardiner o. s. v., hade anlitats en vid karolinska sjukhusets
utrustning medverkande expert. Denne hade grundat sina beräkningar
på den standard, som efter statsmakternas besparingsdirektiv kunnat erhållas
därstädes. De gamla inventarierna och armaturen hade tagits i anspråk
så långt detta ansetts möjligt; kostnaden för erforderlig renovering beräknades
skola bestridas från löpande anslag för underhåll av inventarier. De nya
sängarna avsåges skola bli av i huvudsak samma typ som vid karolinska
sjukhuset, nattduksborden dock möjligen av enklare modell. Kostnaden för
erforderlig komplettering av linne, gång- och sängkläder in. m. vöre beräknad
på sysslomanskontoret, delvis med stöd av inhämtade anbud, i övrigt
enligt materialkostnaden vid senaste upphandling.

Slutsumman av kostnadsberäkningarna överstege i hög grad det belopp,
vartill behövlig utrustning ursprungligen uppskattats — detta dock utan stöd
av detaljerade beräkningar eller program. Priserna hade sedan dess stigit i
betydande grad och byggnadsplanerna undergått förändringar. Vad som föreslagits
till anskaffning vore uteslutande vad som erfordrades för att verksamheten
skulle kunna bedrivas i den omfattning, vartill de nya lokalerna vore

Kungl. Marits proposition Nr 288.

planlagda. Om Kungl. Majit skulle finna nödvändigt att någon del av utrustningen
uppskötes, vore detta möjligt i fråga örn viss utrustning i föreläsningssalen
samt röntgenutrustning, beräknad till en kostnad av respektive

11.000 och 29,000 kronor. Direktionen funne dock önskvärt att detta icke
behövde ske. Vad särskilt röntgenutrustningen beträffade sparade denna
transport av de svårt sjuka patienterna till röntgenavdelningen.

Statskontoret har föreslagit anlitande av expertis för granskning av utrustningsförslaget.
Det syntes icke uteslutet att genom en dylik granskning en
minskning av medelsbehovet skulle kunna ernås, särskilt örn i önskvärd utsträckning
redan förefintlig utrustning utnyttjades.

Av den föregående redogörelsen framgår, att kostnaderna för ombyggnad
av ögonklinikbyggnaden vid serafimerlasarettet undan för undan beräknats
till högre belopp. Från att ursprungligen ha angivits till 395,000 kronor Ira de
successivt höjts till 680,000 kronor. Ökningen har visserligen delvis berott
på prisstegringar men har väsentligen haft sin orsak i utvidgningar och förbättringar
av det ursprungliga byggnadsprogrammet.

De ytterligare krav på medel till byggnadsarbetena, som nu framförts,
måste därför vara mycket starkt motiverade för att kunna bifallas. Av det
begärda tilläggsanslaget, 53,000 kronor, avser ett belopp av 33,000 kronor
huvudsakligen förbättringsarbeten, vilkas behövlighet icke från början kunnat
förutses, såsom ersättande av rötskadade bjälkar och dylikt. I beloppet
ingår emellertid även en post på 6,000 kronor för anordnande av elektrisk
drift av två pakethissar, för vilka tidigare handdrift avsetts. Då det emellertid
har upplysts, att tekniska förutsättningar icke föreligga för en sådan
enklare anordning av hissarna tillstyrker jag, att medel beviljas för nämnda
förbättring. Ej heller i övrigt anser jag mig kunna avvisa de i beloppet

33.000 kronor ingående anslagsäskandena, vilka till stor del hänföra sig till
redan utförda arbeten. Återstoden av det äskade anslagsbeloppet eller

20.000 kronor belöper på ändrad förläggning av ett elektrofysiologiskt laboratorium,
varigenom detta skulle bli bättre isolerat från elektriska och
andra störningar, vilka skulle inverka menligt på de elektroencephalografiska
undersökningarna där. Ehuru behovet av en isolerad förläggning av
laboratoriet bort kunna angivas tidigare, anser jag mig böra tillstyrka framställningen
i denna del. För byggnadskostnader bör sålunda beräknas ett
ytterligare belopp av 53,000 kronor.

Även beräkningarna av kostnaderna för utrustning av de nyvunna lokalerna
lia tid efter annan ändrats till högre belopp. Kostnaderna angåvos sålunda
år 1939 till 75,000 kronor, i januari 1941 till 112,500 kronor, i november
1941 till 262,000 kronor och ha nu slutligen preciserats till 280,000 kronor.
Det av 1940 års lagtima riksdag fattade beslutet rörande ombyggnaden
torde alltså lia varit grundat på en väsentlig underskattning av kostnaderna.
Också vid 1941 års beslut har förutsatts en lägre utrustningskostnad än
den nu angivna. T propositionen 1941: 109 föreslogs sålunda, att kostnaden

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr £88.

skulle bestridas från lasarettets omkostnadsanslag, och framhölls, att endast
den oundgängligen erforderliga utrustningen borde anskaffas. Med hänsyn
till vad sålunda förekommit bör denna fråga ånyo underställas riksdagens
prövning.

Beträffande utrustningskostnadernas ökning har direktionen framhållit, att
de tidigare beräkningarna icke varit detaljerade, att priserna stegrats och att
byggnadsplanema utvidgats. Örn en kostnadsbegränsning måste komma till
stånd, kunde enligt direktionen anskaffande av utrustning i föreläsningssalen
och röntgenutrustning, kostnadsberäknade till sammanlagt 40,000 kronor,
möjligen uppskjutas. Denna begränsning torde böra iakttagas. Av den återstående
delen av det begärda utrustningsanslaget hänför sig ett belopp av

7,000 kronor till elektroencephalografisk apparatur. För det kliniska arbetet
inom neurokirurgien och angränsande områden tenderar elektroencephalografien
till att bliva lika oumbärlig som röntgenundersökning inom andra grenar
av läkarvetenskapen. Det synes därför icke skäligen kunna ifrågasättas, att
den nya kliniken vid serafimerlasarettet skall sakna ifrågavarande undersökningsinstrument.
Härtill kommer, att den nu tillämpade anordningen, att
elektroencephalografiska undersökningar av lasarettets patienter utföras på
karolinska sjukhuset, medför lång väntetid, obehag och risker för de ofta
svårt sjuka patienter, varom här är fråga, varjämte transporterna av de sjuka
samt undersökningarna på karolinska sjukhuset föranleda särskilda kostnader.
Det begärda beloppet torde därför böra anvisas. Av utrustningen i
övrigt anser jag, att medel icke behöva i förevarande sammanhang anvisas
för apparatur m. m. till ett värde av i runt tal 20,000 kronor. Jag tillstyrker,
under hänvisning till det anförda, att för utrustning nu anvisas i runt
tal 220,000 kronor. Jag vill erinra om att jag i det föregående avstyrkt
anvisande av anslag på 30,000 kronor till fortsatt modernisering av sängutrustningen
vid serafimerlasarettet.

Då byggnadsarbetena stå inför sin fullbordan och utrustningen bör anskaffas
så snart som möjligt, torde de av mig här tillstyrkta anslagsbeloppen,
tillhopa 273,000 kronor, böra anvisas å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1941/42 under det år 1941 anvisade anslagets benämning.

VI. Förslagsanslaget till Bidrag till akademiska
sjukhuset i Uppsala m. m.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 300,000 kronor,
därav förslagsvis 295,000 kronor såsom bidrag till driftkostnader och högst

5,000 kronor för sjukvård åt fattiga och mindre bemedlade sjuka från ort
utom Uppsala län.

Kanslern för rikets universitet har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår
på förslag av större akademiska konsistoriet i Uppsala hemställt örn

Kungl. Maj:ts proposition Nr 888. 87

anvisande för nästa budgetår av samma anslagsbelopp som för innevarande
budgetår.

Sedermera har kanslern till Kungl. Maj:t inkommit med utredning rörande
ändring i visst avseende av fördelningen mellan statsverket och Uppsala
läns landsting av kostnaderna för driften av ifrågavarande sjukhus. I sistnämnda
ärende har statskontoret den 28 januari 1942 avgivit utlåtande,
med anledning varav yttranden avgivits av vederbörande universitetsmyndigheter.

Gällande bestämmelser m. m.

Uppsala läns landstings ställning till akademiska sjukhuset regleras genom
ett mellan universitetet och landstinget upprättat kontrakt av år
1900, vilket ursprungligen skulle gälla under 40 år, men som numera erhållit
förlängd giltighet till och med år 1965. Enligt § 1 i detta kontrakt
har universitetet gentemot landstinget åtagit sig att tillhandahålla ett antal
sjuksängar, att ansvara för de sjukas vård och underhåll samt att fullgöra
alla de skyldigheter och förbindelser, som författningsenligt åligga länets
lasarett och kurhus. Landstinget har å sin sida åtagit sig att ersätta universitetet
för den för länets räkning ombesörjda sjukvården med dels viss
avgift för varje sjukdag, dels ock med hälften av den brist, som kan uppstå
i kostnaderna för vården av sjuka från landstingsområdet. Den andra
hälften av denna brist täckes från förevarande anslag till bidrag till akademiska
sjukhuset i Uppsala. Kontraktet innehåller vidare i § 7 bestämmelser
rörande landstingets bidrag till byggnadskostnaderna.

Beträffande omförmälda avgift, som landstinget har att erlägga till universitetet
såsom bidrag till driftkostnaderna, innehöll kontraktet i § 4 enligt
dess ursprungliga lydelse den bestämmelsen, att landstinget skulle erlägga
1 krona 35 öre för var och en av de första 33,000 sjukdagarna och
1 krona 50 öre för varje överskjutande sjukdag. Kontraktet innehöll tillika
i §14 den bestämmelsen, att vid slutet av varje femårsperiod av kontraktets
giltighetstid skulle, om endera parten det äskade, en kommitté tillsättas,
bestående av sex personer, därav tre skulle väljas av det större
akademiska konsistoriet och tre av landstinget, vilken kommitté det skulle
åligga att för universitetet och landstinget framlägga förslag till de ändringar
i kontraktet, som av förhållandena påkallades, utan att dock de i
§§ 1 och 7 angivna huvudgrunderna rubbades. På förslag av nämnda kommitté
höjdes sedermera genom avtal mellan universitetet och landstinget
ifrågavarande vårdavgift vid upprepade tillfällen. Är 1918 överenskommo
parterna örn sådan ändring av § 14, att den däri omnämnda kommittén
från och med år 1920 har att sammanträda varje år för framläggande av
de förslag till ändringar i kontraktet, som finnas påkallade. Till följd härav
upptages numera för varje år storleken av landstingets ifrågavarande bidrag
till prövning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

I samband med framställning till 1899 års riksdag (1899 års åttonde
huvudtitel, sid. 165 ff.) örn visst anslag till nybyggnader m. m. vid akademiska
sjukhuset lämnades en kortfattad redogörelse för innehållet i det
kontraktsförslag, som låg till grund för det sedermera upprättade kontraktet.
Kontraktsförslaget hade antagits av landstinget för dess vidkommande.
Riksdagen (skrivelsen nr 67, sid. 37 ff.) beviljade visst anslag till nybyggnader
men anförde därvid bland annat:

De årliga omkostnaderna för sjukhusets förvaltning bestredes, enligt vad
i statsrådsprotokollet upplystes, till huvudsakligaste delen genom patientavgifter.

Enligt § 4 av det av landstinget antagna kontraktsförslaget skulle ersättning
av länet utgå med endast 1 krona 35 öre för varje inom antalet 33,000
fallande sjukdag samt 1 krona 50 öre för varje sjukdag, som översköte
nämnda antal. Riksdagen hade dock erhållit upplysning därom, att den
verkliga kostnaden ej oväsentligt överskrede även det sistnämnda beloppet.
Ehuru det utan obillighet syntes kunna påfordras, att landstinget för
sina sjuka betalte hela den verkliga kostnaden, hade likväl riksdagen med
hänsyn därtill, att å sjukhuset meddelades klinisk undervisning, ansett sig
endast böra hemställa, att, sedan för sjukvården använts dels de inkomster,
över vilka sjukhuset nu disponerade, och dels de avgifter, som landstingsområdet
enligt omförmälda kontrakt vore skyldigt erlägga, staten och
landstinget till täckande av därutöver gående kostnader för vården av sjuka
från landstingsområdet skulle bidraga med hälften vardera.

Riksdagen fäste vid beviljandet av byggnadsanslaget såsom villkor, att
landstinget åtoge sig att på angivna sätt täcka hälften av den uppkomna
bristen. Med anledning därav gjordes ett tillägg till kontraktets § 4, som
numera har följande lydelse:

»§ 4.

För den sjukvård, som vid Akademiska Sjukhuset för Länets räkning,
vare sig å lasaretts- eller kurhusavdelningen besörjes, ersätter Länet Universitetet
med en avgift av 1 kronor för varje sjukdag.

Sedan för sjukvården använts dels möjliga behållningar från föregående
räkenskapsår, dels de inkomster, som tillkomma Sjukhuset för sjukvården
på grund av statsanslag och särskilda kommunala anslag, av bestämmelser

1 Avgiftens storlek, vilken som nämnts omprövas varje år, uppgick för nedannämnda budgetår
till följande belopp:

Budgetår	Vårdavgift
1925/36 ......	......kronor 4.—
1936/37 ......	...... > 4.60
1937/38 ......	...... » 4.85
1938/39 ......	...... » 5.—
1939/40 ......	...... » 5.80
1940/41 ......	...... » 7.—

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

i Universitetets stat (inkomster av Mälby frälseränta, dekanatsmedel, studentkårens
sjukhusbidrag, stipendieböter och Universitetets egna legosängsmedel)
och av donationer, dels ock ovan nämnda avgifter, som landstingsområdet
är skyldigt erlägga, skola Landstinget och Staten till täckande av
därutöver gående kostnader för vården av sjuka från landstingsområdet
bidraga med hälften vardera.

För varje räkenskapsår skall sjukhusets direktion, sedan räkenskaperna
avslutats, verkställa beräkning av kostnaderna för vården av sjuka från
landstingsområdet samt med stöd därav uppgiva, vilket belopp Landstinget
enligt stadgandet i föregående moment har att ytterligare erlägga. Direktionens
utlåtande i förevarande avseende skall åtfölja räkenskaperna, då
dessa till Lasarettsdirektionen överlämnas.»

Av intresse i detta sammanhang är även kontraktets § 6, vilken är av
följande lydelse:

»Såväl den sjukvårdsavgift som den s. k. legosängsavgift, vilka av Landstinget
för varje år bestämmas, uppbäras av Universitetet hädanefter såsom
hittills i avräkning å dagkostnaden. Efter utgången av varje räkenskapsår
vid Sjukhuset verkställes vidräkning emellan Landstinget och Universitetet,
i vilken nämnda medel samt räntor inberäknas, varefter avjämning
sker genom slutlikvid eller återbetalning.»

Av bestämmelserna i § 6 följer sålunda, att de legosängsavgifter, som
erläggas av länspatienterna och vilkas storlek är beroende av landstingets
beslut, inräknas i den vårdavgift, som landstinget enligt § 4 har att erlägga
till universitetet, och att de sålunda helt komma landstinget tillgodo.

De statsbidrag, som utgå till sjukhuset med stöd av ifrågavarande kontrakt,
belasta det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget
till Universitetssjukhus: Bidrag till akademiska sjukhuset i Uppsala.

Från och med budgetåret 1940/41 utgår till sjukhuset därjämte statsbidrag
jämlikt kungörelsen 1939: 538 (ändrad 1940: 385) angående statsbidrag
till driften av barnavdelningar vid eller i anslutning till lasarett
m. m. (jfr proposition nr 98 till 1940 års lagtima riksdag och samma riksdags
skrivelse nr 229). Detta bidrag, vilket belastar det under femte
huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Bidrag till driften av barnavdelningar
vid lasarett m. m., utgår med två kronor för dag och barn
under 15 år, som vårdas å allmän sal eller därmed likställt rum, under villkor,
bland annat, att vårdavgift för sådant barn icke uttages med högre
belopp än 1 krona 50 öre. Ifrågavarande bidrag har för innevarande budgetår
beräknats komma att uppgå till 17,000 kronor.

Ur åttonde huvudtitelns anslag till dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst utgår s. k. reglerat dyrtidstillägg (för närvarande
maximerat till 26 procent) åt i särskild stat för sjukhuset upptagna
befattningshavare. Staten fastställes för varje budgetår av det mindre akademiska
konsistoriet i Uppsala. Dyrtidstilläggen ha för innevarande budgetår
beräknats komma att uppgå till sammanlagt 143,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

I detta sammanhang erinras även, att till befattningshavarna vid det
från akademiska sjukhuset principiellt fristående centralsanatoriet utgår
s. k. reglerat dyrtidstillägg (för närvarande 26 procent) från femte huvudtitelns
anslag till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst. Dessa dyrtidstillägg ha för innevarande budgetår beräknats till inalles
17,900 kronor.

Förslag om ändring av grunderna för driftkostnadernas
fördelning mellan staten och landstinget.

Riksdagens år 1934 församlade revisorer ifrågasatte (§ 39, sid. 204—
209), huruvida dyrtidstillägg borde utgå till befattningshavarna vid akademiska
sjukhuset från åttonde huvudtitelns vederbörande dyrtidstilläggsanslag.

I mån av stegrade driftkostnader — till vilka kostnader personalens på
grund av dyrtiden ökade löner borde hänföras — måste också ökning uppstå
i den brist, som återstode att täcka, sedan tillgängliga inkomstmedel
tagits i anspråk. Denna brist skulle enligt kontraktet mellan staten och
landstinget ersättas av landstinget och staten med hälften vardera, d. v. s.
landstinget borde i samma utsträckning som staten bidraga till personalens
ökade löner.

Genom att sjukhuspersonalen i förevarande fall lämnats dyrtidstillägg
med de högsta belopp, som enligt dyrtidstilläggskungörelserna kunde beredas
befattningshavare i statens tjänst, hade de ökade driftkostnaderna, i
vad desamma avsåge löner, kommit att betunga endast den ena parten,
staten, medan den andra parten, landstinget, blivit helt befriad från att bidraga
till ifrågavarande utgifters bestridande.

Revisorerna hade funnit anmärkningsvärt, att icke nu ifrågavarande
kostnader, med beaktande av statens intresse härutinnan, fördelats mellan
staten och landstinget.

Direktionen för sjukhuset framhöll med anledning av detta uttalande,
bland annat, att landstinget i själva verket bidragit och alltjämt bidroge
till kostnaderna för sjukhuspersonalens dyrtidstillägg liksom till de ökade
kostnaderna för sjukhusdriften i form av väsentligt höjd dagavgift.

Statskontoret framhöll, att det syntes böra tagas under övervägande,
huruvida icke spörsmålet om kostnadsfördelningen mellan staten och landstinget
bäst skulle lösas genom en förnyad överenskommelse med landstinget,
varigenom landstingets bidragsskyldighet icke skulle göras beroende
av den brist, som kunde uppstå i sjukhusets stat, utan skulle ställas i förhållande
till det saldo, som uppkomme, därest bland sjukhusets omkostnader
inräknades jämväl utgifter för sjukhusets personal, för vilkas bestridande
medel anvisats i annan ordning än å nämnda stat.

Statsutskottet vid 1935 års riksdag (utlåtande nr 126, sid. 32) förklarade
sig dela statskontorets mening och uttalade sin förväntan, att Kungl. Majit
hade sin uppmärksamhet riktad på frågan och, därest så skulle befinnas

Kungl. Maj.ts proposition Nr £88.

tunna ske, genom underhandlingar med landstinget sökte få till stånd sådan
ändring av avtalet med landstinget, att den av riksdagens revisorer angivna
fördelningen av utgående dyrtidstillägg komme till stånd.

I utlåtande den 14 oktober 1940 erinrade statskontoret vidare, att Kungl.
Majit i proposition till 1939 års lagtima riksdag (nr 194, punkt 6) hemställt
om pension åt ett kontorsbiträde vid akademiska sjukhuset. Beträffande
sättet för bestridande av ifrågavarande pensionskostnad hade statskontoret
förklarat sig anse, att landstinget i lika mån med staten borde vidkännas
kostnaderna för denna pensionering, i vilket syfte dessa kostnader
borde uppföras å sjukhusets stat såsom driftkostnad för sjukhuset. Föredragande
departementschefen hade förordat, att kostnaderna i första hand
skulle bestridas från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
Han hade emellertid förutsatt, att vad av statskontoret anförts i stället
skulle på det sätt beaktas, att såvitt möjligt hänsyn till ifrågavarande
kostnad skulle tagas vid fastställandet av den ersättning, som landstinget
hade att erlägga till statsverket.

På given anledning har nu kanslern för rikets universitet från vederbörande
vid universitetet i Uppsala inhämtat yttrande rörande frågan om
fördelningen mellan statsverket och landstinget av ifrågavarande kostnader.

Av universitetet och landstinget utsedda kommitterade ha för universitetet
och landstinget framlagt förslag om ändrad lydelse av §§ 4 och 6 i
förutnämnda kontrakt. Förslaget, vilket innebär bland annat, att kostnaderna
för dyrtidstilläggen och förutnämnda pension från och med den 1
januari 1942 skola lika fördelas mellan landstinget och statsverket, har
antagits av 1941 års landsting. Större akademiska Iconsistoriet har hemställt,
att Kungl. Majit, under förutsättning att Kungl. Majit intet hade
att erinra mot förslaget, måtte vidtaga åtgärder för att från och med 1942
års början dyrtidstillägg till befattningshavare vid sjukhuset icke längre
må utgå av på riksstaten uppförda anslag till dyrtidstillägg. Kanslern för
rikets universitet har hemställt, att Kungl. Majit ville bemyndiga konsistoriet
att å universitetets vägnar ingå avtal med landstinget örn ändring av
ifrågavarande kontrakt i enlighet med det av landstinget antagna förslaget.

Enligt det av nämnda kommitterade framlagda förslaget skola § § 4 och
6 erhålla följande ändrade lydelse:

§ 4.

För den sjukvård, som vid Akademiska sjukhuset för länets räkning,
vare sig å lasaretts- eller kurhusavdelningen besörjes, ersätter länet universitetet
med en, på sätt som i bilaga till detta kontrakt angives, beräknad
avgift för varje sjukdag.

Sedan för sjukvården använts dels möjliga behållningar från föregående

Kungl. Marits proposition Nr 288.

räkenskapsår, dels de inkomster, som tillkomma sjukhuset för sjukvården
på grund av särskilda anslag eller avtal, av bestämmelser i universitetets
stat och av donationer, allt enligt till detta kontrakt fogad förteckning,
dels sjukhusets egna inkomster såsom av legosängsmedel och poliklinikavgifter,
dels slutligen ovannämnda vårdavgifter, som landstingsområdet är
skyldigt erlägga, skola landstinget och staten till täckande av därutöver
gående kostnader bidraga med hälften vardera.

För varje räkenskapsår skall sjukhusets direktion, sedan räkenskaperna
avslutats, verkställa beräkning av kostnaderna för vården av sjuka från
landstingsområdet samt med stöd därav uppgiva, vilket belopp landstinget
enligt stadgandet i föregående moment har att ytterligare erlägga. Direktionens
utlåtande i förevarande avseende skall åtfölja räkenskaperna, då
dessa till lasarettsdirektionen överlämnas.

§ 6.

Såväl den s. k. legosängsavgift, vilken av landstinget för varje år bestämmes,
som sådana av statsmedel utgående driftsbidrag, vilka beviljats
mot villkor att legosängsavgiften ej må överstiga visst belopp, uppbäras
av universitetet i avräkning å landstingets vårdavgifter. Ävenså gottskrivas
landstinget de legosängsmedel, som för bestridande av vård åt landstingets
patienter utgå ur frisängsfonder, samt räntorna å Casparsson, Lennanders,
Swartz’ och f. d. länslasarettets fonder. Efter utgången av varje
räkenskapsår vid sjukhuset verkställes vidräkning emellan landstinget och
universitetet, i vilken nämnda medel samt räntor inberäknas, varefter avjåmning
sker genom slutlikvid eller återbetalning.

Den till § 4 hörande bilagan skulle erhålla följande lydelse:

Bilaga till § 4 i kontraktet.

Från den sammanlagda utgiftssumman i sjukhusets stat dragés summan
av avlöningar och pensioner, motsvarande utgiftstitlarna 1 och 2 i akademiska
sjukhusets stat för budgetåret 1941/42, inklusive beräknade dyrtidstillägg.
Bland dessa poster inräknas jämväl sådana pensionsbelopp, som
av Kungl. Majit och riksdag på särskild framställning beviljats åt befattningshavare,
vilka icke åtnjuta pension jämlikt bestämmelserna i civila
tjänstepensionsreglementet, arbetarepensionsreglementet eller enligt reglementet
för Statens pensionsanstalt eller mot nämnda reglementen svarande
familjepensionsreglementen. Resten, motsvarande utgiftstitlarna 3—14 i
staten för 1941/42, divideras med det beräknade sammanlagda antalet vårddagar,
och kvoten, avrundad till närmast lägre 5-tal ören, utgör landstingets
vårdavgift.

Utgifts- och inkomststaten för akademiska sjukhuset i Uppsala för budgetåret
1941/42 upptager i sammandrag följande utgiftsposter:

1. a) Löner och arvoden.............................kronor 731,577

b) Kontant ersatta naturaförmåner................. » 111,164

c) Pensioner och understöd ........................ » 6,400

2. Vikariearvoden lii. m.............................. » 131,200

Summa kronor 980,341

Kungl. Maj.ts proposition Nr 288.

3—6. Läkemedel m. m............................. kronor 308,500

7. Linne, möbler m. m.......................... » 89,000

8. Patienters och personalens utspisning.......... » 440,000

9—13. Värme, lyse, tvätt m. m...................... » 269,300

14. Diverse utgifter ....................... »_161,300

_Summa kronor 1,268,100

Summa summarum kronor 2,248,441

De kommitterades förslag innebär även, att de föreslagna ändringarna
skulle träda i kraft den 1 januari 1942 samt att landstingets vårdavgift
skulle bestämmas till 7 kronor för tiden den 1 juli—den 31 december 1941
och till 6 kronor 35 öre för tiden den 1 januari—den 31 juli 1942.

Till stöd för sitt förslag hade de sakkunniga anfört:

Redan enligt gällande ordning hade hänsyn tagits till dyrtidstilläggen
och förutnämnda pensionskostnader vid behandlingen av frågan om landstingets
ersättningsbelopp. För de sammanträden, då frågan av de kommitterade
behandlats, hade nämligen utarbetats och lagts till grund för de
kommitterades förslag en tablå, utvisande för de sista fem åren ej blott de
utgifter, som belastat sjukhusets stat utan jämväl dem, som utgått från
universitetet jämte förut omförmälda pension. Härigenom hade, även örn
vissa anslagsposter, exempelvis dyrtidstilläggen, höjts, proportionen mellan
statens och landstingets bidrag undergått endast obetydliga förskjutningar.

Under de fem budgetåren 1931/36 hade sålunda statsverkets bidrag till
sjukhuset — inklusive dyrtidstillägg — enligt de fastställda sjukhusstaterna
beräknats till 18.7 procent och landstingets (inklusive legosängsavgifterna)
till 56.0 procent av hela utgiftssumman. Relationen mellan statsverkets
och landstingets bidrag enligt sjukhusstaterna hade under dessa år
i medeltal varit 33.3 procent. Enligt boksluten för samma budgetår hade
statsverkets bidrag uppgått till
cent av utgiftssumman. Relationen statendandstinget hade även enligt boksluten
varit 33.3 procent.

Under de fyra budgetåren 1936/40 hade statsverkets bidrag enligt sjukhusstaterna
beräknats till 19.1 procent och landstingets till 57.7 procent av
utgiftssumman. Relationen mellan statsverkets och landstingets bidrag hade
varit 33.1 procent. Enligt boksluten för samma år hade statsverkets bidrag
uppgått till 19.5 procent och landstingets till 56.5 procent. Relationen statsverket
dandstinget hade enligt boksluten varit 34.5 procent.

De kommitterade hade ansett, att universitetet och landstinget borde
tillmötesgå de uttalade önskemålen rörande sättet för beräkning av landstingets
bidrag. De föreslagna ändringarna avsåge att tillmötesgå dessa
önskemål. Härvid hade de kommitterade utgått ifrån, att landstinget icke
skulle för sjukhusdriften belastas med proportionellt väsentligt större andel
av sjukhusets utgifter än vad som nu vore fallet. Verkställda utredningar
hade nämligen givit vid handen, att de kostnader per capita, som
Uppsala län haft att vidkännas för sjukvården inom länet, ställt sig minst
lika höga som för andra län. Dagkostnaden för länspatienter å akademiska
sjukhuset under åren 1931—40 hade visserligen varit något liigre än
medeldagkostnaden för landets samtliga lasarett, men å andra sidan hade

Kungl. Marits proposition Nr 288.

på grund av det stora antalet vårdplatser i förhållande till invånarantalet
länets bidrag per invånare varit ej oväsentligt högre än medeltalet för samtliga
län.

De kommitterade hade även funnit, att man örn möjligt borde vid bestämmandet
av landstingets vårdavgift bygga på utgiftsposter, som växlade
med beläggningen, medan däremot de mera fasta utgifterna borde lika
fördelas mellan statsverket och landstinget, allt dock med bibehållande
av nu gällande proportion mellan parternas bidragsskyldighet.

Kommitterade hade även ansett sig böra upptaga frågan om statsbidraget
till driften av barnavdelningen vid sjukhuset enligt kungörelsen
1939:538.

Ifrågavarande bidrag utginge med 2 kronor per vårddag under förutsättning,
att legosängsavgifterna icke överstege 1 krona 50 öre per vårddag.
I varje annat iän mötte tillämpningen av dessa bestämmelser inga
svårigheter; landstinget, som förbunde sig att sänka legosängsavgiften till
belopp väsentligen understigande den verkliga dagkostnaden, uppbure i
gengäld statsbidraget oavkortat. Ur saklig synpunkt förefölle det som om
samma förfaringssätt borde tillämpas även i fråga om Uppsala län. Vid
det nyligen träffade avgörandet av frågan örn statsbidrag till barnavdelningen
vid akademiska sjukhuset hade landstinget erhållit rätt till sådant
bidrag, men detta skulle utbetalas till akademiska sjukhuset i enlighet
med bestämmelserna i § 4 av sjukhuskontraktet. Följden bleve, att statsbidraget
komme att minska den s. k. bristen, av vilken hälften betalades
av staten. Halva bidraget återginge således till staten, ehuru det vore
landstinget ensamt, som fullgjorde den föreskrivna motprestationen, nämligen
nedsättningen av legosängsavgifterna. En ändring av detta förhållande,
som vid jämförelse med andra landstings villkor syntes innebära en
orättvisa, kunde således vinnas endast genom ändring av kontraktet mellan
universitetet och landstinget angående akademiska sjukhuset.

Samma förhållande som i fråga om statsbidragen till barnavdelningen
torde även vara att förvänta i fråga örn statliga driftsbidrag till barnbördsvården
inom länet, ehuru denna fråga av olika anledningar ännu ej blivit
avgjord.

t detta sammanhang ville de kommitterade påpeka, att i samband med
framställning om statsbidrag till barnavdelningen såväl sjukhusdirektionen
och större akademiska konsistoriet som medicinalstyrelsen tillstyrkt, att
dessa bidrag skulle utbetalas direkt till landstinget. På grund av ordalydelsen
i § 4 av kontraktet hade emellertid bestämts, att bidraget skulle
utbetalas till sjukhuset.

De kommitterades förslag innebure sådan ändring av kontraktets ordalydelse,
att ifrågavarande statsbidrag helt skulle komma landstinget tillgodo
på samma sätt som fallet vore beträffande legosängsavgifterna från
länspatienter.

Större akademiska konsistoriet har anfört bland annat:

En av anledningarna till upptagandet av frågan om omreglering av grunderna
för fördelningen mellan statsverket och landstinget av driftkostnaderna
vid akademiska sjukhuset hade varit osäkerheten i det nuvarande
förfarandet för bestämmande av den vårdavgift, som landstinget hade att

Kungl. May.ts proposition Nr 288.

erlägga till sjukhuset för å sjukhuset vårdade patienter. Bestämmelserna
härom funnes i §§ 4 och 14 i det mellan universitetet och landstinget gällande
kontraktet. Sedan § 14 ändrats därhän, att det däri omförmälda
förfarandet skulle äga rum varje år, toges av den enligt § 14 fungerande
kommittén årligen upp frågan om vårdavgiftens bestämmande, vilken fråga
alltså behandlades som en fråga om ändring av kontraktet. Några fasta
hållpunkter för detta bestämmande funnes icke, utan i regel skedde detta
med utgångspunkt från den gällande vårdavgiften och under hänsyn till
de efter dess bestämmande försiggångna prisförändringarna. Därmed hade
visserligen så småningom ernåtts en viss grad av stabilitet i förhållandet
mellan statsverkets och landstingets bidrag i deras helhet, alltså med de
från statsverket utgående dyrtidstilläggen inberäknade såsom statsverkets
bidrag. Men å andra sidan lämnade förfarandet alltjämt utrymme för
starka skiljaktigheter vid övervägandet av vårdavgiftens storlek, icke minst
därigenom, att nyssnämnda stabilitet icke vilade på någon normerad grund
utan när som helst kunde av endera av kontrahenterna ifrågasättas, varigenom.
det ekonomiska mellanhavandet mellan universitetet och landstinget
i dess helhet kunde bringas å bane.

Från dessa utgångspunkter hade de av konsistoriet och landstinget utsedda
kommitterade behandlat det föreliggande ärendet.

Konsistoriet funne de av de kommitterade föreslagna och numera av
landstinget antagna ändringarna i kontraktet väl grundade. De tillgodosåge
det av riksdagens revisorer och riksdagens statsutskott framhållna
önskemålet, att kostnaderna för dyrtidstilläggen för befattningshavarna
vid sjukhuset skulle fördelas mellan statsverket och landstinget, samt lämnade
därjämte en fastare och lätt användbar grund för det årliga bestämmandet
i framtiden av landstingets vårdavgift. Ehuru under nuvarande
omständigheter förhållandet mellan statsverkets och landstingets bidrag till
driftkostnaderna vid sjukhuset i huvudsak icke bleve rubbat av de föreslagna
förändringarna, medförde dessa för framtiden den väsentliga fördelen
för statsverket, att eventuella ökningar i kostnaderna för dyrtidstilläggen
komme att bli lika fördelade mellan statsverket och landstinget.
Detta komme att tekniskt ske så, att förändringarna i kontraktet medförde,
att dyrtidstilläggen måste inarbetas i sjukhusets stat under utgiftstitlarna
1 och 2. Dessa titlars storlek inverkade icke på vårdavgiftens belopp
men komme däremot att inverka på storleken av den årliga brist,
som statsverket och landstinget hade att dela. I stället för att statsverket
nu bure hela kostnaden för dyrtidstilläggen, komme statsverket alltså
framdeles att bära endast hälften av dessa kostnader. Denna förändring
hade tagit sig uttryck i skillnaden mellan den vårdavgift, som föreslagits
för tiden 1 juli—31 december 1941, för vilken tid den nuvarande ordningen
gällde, och den vårdavgift, som föreslagits för tiden 1 januari—30 juni
1942, då det förändrade kontraktet skulle tillämpas. Den lägre vårdavgiften
för den senare tidsperioden kompenserades av det större bristbelopp
för samma tid, som landstinget finge erlägga, medan för statsverkets del
denna ökning uppvägdes därav, att dyrtidstilläggen för denna tid icke komme
att utgå ur statens dyrtidstilläggsanslag utan omedelbart påfördes sjukhusets
stat.

96 Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 288.

Yttranden.

Statskontoi-et har förordat övergång till en annan ordning för anvisande
av medel till akademiska sjukhuset.

Statskontoret erinrade till en början, att akademiska sjukhuset i Uppsala
vore en statlig sjukvårdsanstalt. Ur rent principiella synpunkter måste det
i betraktande härav framstå såsom mindre tillfredsställande, att arbetsoch
avlöningsförhållandena för den vid sjukhuset anställda personalen praktiskt
taget lämnats utan reglerande föreskrifter från statsmakternas sida.
Annu mer oegentligt måste anses vara, att universitetet utan direkt medverkan
av Kungl. Majit eller riksdagen kunde ikläda statsverket vittgående
ekonomiska förpliktelser i fråga om sjukhuset. Det mellan universitetet och
landstinget träffade avtalet rörande driften vid sjukhuset innebure nämligen,
att den vårdkostnad för dag, som uttoges av landstinget, och vars storlek
vore av avgörande betydelse för det underskott å sjukhusets verksamhet,
som skulle täckas till hälften vartdera av landstinget och statsverket, bestämdes
utan medverkan av Kungl. Majit och riksdagen. Av principiella
skäl måste statskontoret därför — oaktat någon erinran icke syntes kunna
framställas med avseende å skötseln av sjukhusets ekonomiska angelägenheter
— föreslå, att i berörda avseenden en annan ordning komme till stånd.
Utredning i sådant syfte torde omedelbart böra verkställas. Härvid syntes
böra övervägas, om icke särskilda anslag till avlöningar och omkostnader
för sjukhuset borde upptagas å riksstaten, liksom förhållandet vore beträffande
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Uppmärksammas borde
jämväl, att medel till bestridande av sjukhusets driftkostnader syntes böra
anvisas allenast under åttonde huvudtiteln och således icke utgå jämväl
från anslag under femte huvudtiteln.

Med hänsyn till sin inställning till nämnda spörsmål hade statskontoret
i sakens nuvarande läge ansett sig kunna såsom en provisorisk anordning
under löpande kalenderår utan förbindande verkan för framtiden förorda
ändringen av gällande avtal med landstinget angående driftkostnadernas
bestridande. Härvid förutsatte ämbetsverket, att landstingets åtagande beträffande
kostnaderna för dyrtidstillägg avsetts skola omfatta jämväl kristillägg.
Enligt vad som under hand meddelats statskontoret, syntes så vara
förhållandet.

Vad anginge statsbidraget till barnavdelningen vid sjukhuset, ville statskontoret
fästa uppmärksamheten därå, att detsamma borde avräknas å
landstingets vårdavgifter allenast i vad bidraget avsåge vårddagar, för vilka
landstinget erlade sådana avgifter och således icke för vårddagar för utomlänspatienter.

Då den föreslagna ändringen berörde avtalets § 4, vilken jämlikt Kungl.
Maj :ts bemyndigande i brev den 25 maj 1900 avfattats i enlighet med av
riksdagen gillade grunder, syntes ett godtagande av den ändrade lydelsen
förutsätta riksdagens medverkan.

Vid bifall till förslaget borde beslut jämväl fattas, att för bestridande av
kostnaderna för författningsenligt utgående dyrtidstillägg och kristillägg å
på sjukhusets stat redovisade löneförmåner åt befattningshavare vid sjukhuset
icke vidare finge anlitas de för gäldande av sådana tillägg särskilt
anvisade anslagen.

Kungl. May.ts proposition Nr 288.

Det större akademiska konsistoriet har icke funnit tillräckliga skäl för
närvarande föreligga för en utredning i det allmänna syfte, statskontoret
antytt. Därest emellertid erfarenheterna från någon tids tillämpning av den
nu ifrågavarande ändringen av avtalet mellan universitetet och landstinget
skulle framdeles föranleda därtill, hade konsistoriet intet att erinra mot en
dylik utredning.

Den nu förevarande ändringen i avtalet om sjukhusets drift hade föranletts
av statskontorets utlåtande den 14 oktober 1940, vari statskontoret
framhållit önskvärdheten av en ny ordning för fördelningen av dyrtidstillläggen
vid sjukhuset. De i detta hänseende av statskontoret förordade grunderna
hade i den förevarande ändringen av avtalet blivit i huvudsak tilllämpade,
och någon erinran häremot hade statskontoret nu ej heller framställt.
Statskontoret hade däremot i sitt sista utlåtande upptagit till behandling
själva de i avtalet mellan universitetet och landstinget av 1900
antagna grundvalarna för mellanhavandet mellan dessa kontrahenter, vilka
grundvalar »ur rent principiella synpunkter» utdömdes, ehuru de i omkring
fyrtio år visat sig i huvudsak tillfredsställande.

Den i nyssnämnda avtal antagna ordningen vore efter de jämkningar i
avtalet, som under årens lopp ägt rum, följande. Sedan vissa inkomster
ur donationsfonder och andra källor frånräknats, skulle landstinget till
universitetet erlägga en viss vårdavgift för varje för landstingets räkning
å sjukhuset vårdad patient. Förslag till denna vårdavgift uppgjordes under
våren varje år av delegerade för universitetet och landstinget att gälla för
nästkommande budgetår. Vårdavgiften fastställdes därefter av större akademiska
konsistoriet och landstinget. Kunde dessa ej enas, ägde ett skiljemannaförfarande
rum för vårdavgiftens bestämmande. Till grund för förslaget
till vårdavgift lades ett förslag till utgifts- och inkomststat för budgetåret,
upprättat av sjukhusets direktion, som bestode av sex ledamöter, av
vilka tre utsåges av konsistoriet och tre av landstinget. Över detta förslag
till utgifts- och inkomststat hördes landstingets förvaltningsutskott, vars
erinringar givetvis beaktades. Staten skulle därefter prövas och fastställas
av mindre akademiska konsistoriet. Denna prövning och fastställelse brukade
äga rum i slutet av juni varje år, alltså omedelbart före statens ikraftträdande.
Uppstode underskott å staten för ett budgetår, skulle detta täckas
till hälften vardera av statsverket och landstinget.

För att kunna rätt bedöma denna organisation och dess verkningar vore
det nödvändigt att hålla i minnet, att det akademiska sjukhuset fungerade
som länslasarett för Uppsala län, för övrigt det enda i länet. Landstingets
intresse i sjukhuset och dess förvaltning måste sålunda vara mycket stort
och måste, om samarbetet mellan universitetet och landstinget skulle försiggå
någorlunda friktionsfritt, bliva behörigen tillgodosett. Detta intresse
återspeglades i förhållandet mellan statsverkets och landstingets ekonomiska
bidrag till driftens uppehållande. Det vore uppenbart, att man vid utgiftsoch
inkomststatens prövning och fastställelse icke kunde reellt behandla
sjukhuset uteslutande som en statlig sjukvårdsanstalt, även örn sjukhuset
formellt vore en universitetets inrättning, däri vårdplatser upplätes åt landstingets
patienter. Sjukhuset måste betraktas ej blott som ett undervisningssjukhus
utan ock sorn ett länslasarett, och ordningen för dess förvaltning
och drift måste rättas därefter.

Bihang till riksdagens ''protokoll 101^2. 1 sami. Nr 288.

Kungl. May.ts proposition Nr 288.

Konsistoriet vore väl medvetet därom, att den nuvarande ordningen för
prövning oell fastställelse av staten vore ur statlig förvaltningssynpunkt
ovanlig, och undersökningar hade vid upprepade tillfällen av universitetet
gjorts för att utröna, örn en annan lämpligare ordning härför skulle kunna
införas, utan att det reala sakläget bleve förbisett. Den tanke, som därvid
läge närmast, vore den av statskontoret antydda, att utgiftsstaten skulle
årligen prövas av Kungl. Majit och riksdagen, och att landstingets vårdavgift
skulle bestämmas på samma sätt. En sådan ordning skulle förutsätta, att en
lång tid måste förflyta mellan uppgörandet av förslaget till utgifts- och inkomststat
för ett visst budgetår och detta budgetårs början. Under det att
staten enligt nu gällande ordning kunde upprättas omedelbart före det budgetårs
början, som den avsåge, skulle med den av statskontoret ifrågasatta ordningen
uppgörandet av statförslaget börja redan ett år tidigare. Även om
detta under tider av osäkert prisläge för ett rent statligt sjukhus icke medförde
annan olägenhet än att staten icke utan betydande ändringar kunde
tillämpas och nödgade till användning i stor utsträckning av förslagsanslag,
skulle en sådan ordning vid akademiska sjukhuset medföra än större olägenheter.
Örn utgifts- och inkomststaten skulle upptaga också inkomsten
av den vårdavgift, som landstinget för det budgetår, staten avsåge, skulle
betala, måste överläggningarna mellan statsverkets representanter och landstingets
rörande vårdavgiftens storlek avslutas minst ett år före den tid,
som vårdavgiften skulle avse. Kungl. Majit och riksdagen skulle icke kunna
för t. ex. budgetåret 1943/44 fastställa staten för sjukhuset med mindre
vårdavgiften vore bestämd dessförinnan. Förhandlingarna örn denna måste
alltså äga rum på försommaren 1942 för att kunna leda till ett förslag, som
underställdes landstinget i september 1942. Därefter skulle för 1943 års
riksdag föreläggas proposition i frågan. Det vore uppenbart, att en sådan
ordning endast i ringa grad skulle för statsverket möjliggöra att av landstinget
utverka en vårdavgift, som någorlunda anpassade sig efter prisläget
under den tid, som vårdavgiften avsåge. Och skulle statsverket för att undgå
denna risk föredraga att förlägga underhandlingarna med landstinget örn
vårdavgiftens storlek till en senare tidpunkt, närmare början av det budgetår
vårdavgiften skulle avse, skulle följden bli att Kungl. Majit måste för riksdagen
framlägga förslaget till utgifts- och inkomststat för sjukhuset för ett
budgetår, innan storleken av vårdavgiften för samma år ännu vore bestämd.
Att statsverket under sådana förhållanden komme i ett synnerligen
ofördelaktigt förhandlingsläge med landstinget läge i öppen dag. Svårigheter
skulle ock beredas av den omständigheten, att med denna ordning slutligt
beslut från landstingets sida rörande vårdavgiften icke kunde erhållas
förrän i september efter det riksdagen fattat sitt beslut i frågan, och att
landstingets beslut därvid kunde avvika från riksdagens. Att under dessa
förhållanden i stor utsträckning tillgripa skiljemannaförfarande för vårdavgiftens
bestämmande skulle ej heller vara lämpligt och skulle stå i direkt
strid med statskontorets syftemål. Vare sig den ena eller den andra av dessa
två sätt för vårdavgiftens bestämmande anlitades skulle statsverket tydligen
riskera att få bära en större ekonomisk börda för sjukhuset än nu. Det finge
nämligen ej förbises, att den årliga inkomsten av landstingets vårdavgifter
täckte omkring hälften av sjukhusets alla utgifter. I detta sammanhang
ville konsistoriet särskilt framhålla, att det nu utarbetade förslaget till ändring
i avtalet mellan universitetet och landstinget, på sätt i konsistoriets
skrivelse i frågan betonats, just avsåge att skapa fastare normer för bestämmande
av den årliga vårdavgiften, normer vilka i högre grad än nu

Kungl. Maj.is ''proposition Nr 288.

uteslöte diskretionära överväganden. Men då dessa normer måste vila på
hållpunkter i prisläget för den tid, som vårdavgiften avsåge, vore det tydligt,
att denna avgift kunde säkrare anpassas efter detta prisläge ju närmare
denna tid bestämmandet skedde. Härigenom minskades uppenbarligen
de ekonomiska riskerna för statsverket.

Den av statskontoret antydda ordningen skulle emellertid medföra också
en annan betydande olägenhet. Den skulle framkalla en högst avsevärd
stegring av totalkostnaderna för sjukhusets drift och därmed en väsentlig
ökning av statsverkets^ kostnader för sjukhuset. Denna kostnadsökning
skulle främst uppstå på grund av höjningen av sjukhusets personallöner.
Dessa läge för närvarande vid en nivå, som obetydligt överstege landstingssjuk
lin sens, men som väsentligt understege nivån vid statens kroppssjukhus.
Skulle personallönerna vid akademiska sjukhuset fastställas av Kungl. Majit
och riksdagen, torde en lägre nivå än vid övriga statliga sjukhus knappast
kunna ifrågakomma, och detta skulle innebära en ökning av sjukhusets
årliga utgiftsstat med mycket betydande belopp. Att Uppsala läns landsting
skulle vara benäget att till någon större del påtaga sig en sådan ökning, torde
ej kunna förutsättas, då landstinget naturligtvis betraktade sjukhuset som
ett landstingssjukhus, utan kostnadsökningen komme att så gott som helt
drabba statsverket. Först örn lönenivån vid landstingssjukhus i allmänhet
skulle komma i jämnhöjd med den statliga lönenivån, skulle detta skäl bortfalla.

Att vid en tidpunkt, då besparingsåtgärder överallt inom förvaltningen
och icke minst inom den statliga sjukhusförvaltningen förordats och vidtagits,
igångsätta en utredning rörande inordnandet bland de statliga kroppssjukhusen
av ett sjukhus, som för närvarande hade väsentligt lägre driftskostnader
än dessa, syntes knappast vara trängande.

Statskontoret hade ansett erforderligt, att riksdagen hördes beträffande
den mellan universitetet och landstinget överenskomna avtalsändringen.
Häremot ville konsistoriet framhålla, att det av riksdagen utan anmärkning
lämnade avtalet av 1900 innehölle i § 14 bestämmelse örn att sådana ändringar
i avtalet som ej avsåge de i §§ 1 och 7 angivna och genom nu föreslagna
ändringar ej berörda huvudgrunder, skulle kunna vidtagas genom
ömsesidig överenskommelse mellan universitetet och landstinget. Under avtalets
hittills förlupna giltighetstid hade också ett flertal dylika ändringar
vidtagits, ibland efter anmaning av statsmakterna, utan att själva ändringen
senare varit föremål för särskild stadfästelse från statsmakternas
sida. Den under senare tiel gällande regeln, att vårdavgiften skulle fastställas
årligen och icke som tidigare vart femte år hade sålunda aldrig underställts
annan myndighets godkännande än universitetet och landstinget.
Flera av de företagna ändringarna i avtalets formulering hade för statsverkets
vidkommande haft en ekonomisk räckvidd fullt jämförlig med den nu
ifrågavarande.

Mot statskontorets förslag örn provisoriskt godkännande av ändringsförslaget
för innevarande kalenderår ville konsistoriet framhålla, att landstinget
för sin del redan antagit den ifrågavarande ändringen av avtalet mellan
universitetet och landstinget utan någon tidsbegränsning. Ett antagande
från statsverkets sida av denna ändring allenast för detta kalenderår skulle
alltså medföra, att landstinget icke vore bundet av sitt beslut, och att till
dess beslut av innevarande års landsting fattats, mellanhavandet mellan
universitetet och landstinget vore svävande beträffande vårdavgiften för

Departe mentschefen.

100 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 288.

detta kalenderår. Att framkalla ett dylikt osäkerhetstillstånd för en lång
tid kunde icke vara tillrådligt.

Konsistoriet ansåge sig också böra betona, att mellanhavandet mellan
universitetet och landstinget i förevarande hänseende berodde på avtal dem
emellan, och att de genomgripande ändringar i detta mellanhavande, som
statskontoret ifrågasatt, fordrade landstingets bifall. För att tillgodose det
önskemål, som statskontoret i sitt förra utlåtande uttalat, hade universitetets
och landstingets representanter efter långa förberedelser i full enlighet
med gällande avtals föreskrifter utarbetat ett förslag till ändring i avtalet
och detta förslag hade av 1941 års landsting antagits. Då förslaget från
landstingets sida innebure de ekonomiska eftergifter, som statskontoret begärt,
och även eljest befunnits för statsverket förmånligt, hade det av konsistoriet
godkänts. Under sådana omständigheter vore det högst osannolikt,
att redan 1942 års landsting skulle vara benäget att upptaga ett nytt förslag
till väsentliga ändringar av grunderna för avtalet mellan universitetet
och landstinget utan att statsverket finge underkasta sig stora ekonomiska
offer.

Kanslern för rikets universitet har för egen del åberopat vad konsistoriet
anfört.

Enligt gällande grunder för fördelningen av driftkostnaderna vid akademiska
sjukhuset i Uppsala mellan statsverket och Uppsala läns landsting
har landsting att bidraga till dessa kostnader i två olika avseenden.
Landstingets primära bidrag utgår i form av en viss avgift per vårddag
för patienter från landstingsområdet. Storleken av denna avgift
har aldrig varit underställd Kungl. Maj:ts och riksdagens direkta prövning,
ehuru densamma givetvis är av avgörande betydelse för storleksordningen
av statsverkets kostnader för sjukhusets drift. Så länge sjukhuset i stort
sett var självförsörjande, d. v. s. innan statsverkets kostnader för sjukhuset
uppgingo till mera betydande belopp, saknades anledning att närmare granska
grunderna för beräknandet av landstingets vårdavgift. Däremot ha statsmakterna
vid ett par tillfällen haft anledning att ingripa, då det gällt landstingets
sekundära bidrag sskyldighet. Denna sekundära ansvarighet tillkom,
såsom i det föregående erinrats, på initiativ av 1899 års riksdag, i det att
riksdagen såsom villkor för beviljande av visst byggnadsbidrag förutsatte,
att landstinget skulle ikläda sig ekonomiskt ansvar för hälften av den brist,
som kunde uppkomma i sjukhusets stat. Landstinget godtog detta villkor,
varvid dess bidrag dock maximerades till 7,500 kronor. Denna maximering
upphävdes först år 1918 på framställning av Kungl. Majit.

Anledningen till att frågan om grunderna för driftkostnadernas fördelning
nu aktualiserats, är i första hand spörsmålet om fördelningen av utgifterna
för dyrtidstillägg åt sjukhuspersonalen. Dyrtidstilläggen ha hittills
utgått helt av statsmedel och belastat anslaget till dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst. Av sjukhusmyndigheternas framställning framgår
dock, att vid fastställandet av landstingets vårdavgift hänsyn tagits
till samtliga driftkostnader, således även till dyrtidstilläggen. Statsverket

101

Kungl. Maj:ts proposition Nr 888.

kan således icke sagås ha åsamkats några merkostnader genom den hittills
tillämpade anordningen med statsutgifternas bestridande från såväl bidragsanslaget
som anslaget till dyrtidstillägg. Icke förty torde det ur flera synpunkter
få anses lämpligare att få till stånd en ändring på sätt som blir
fallet, därest den mellan universitetet och landstinget överenskomna kontraktsändringen
godtages. Denna ändring innebär nämligen, att dyrtidstillläggen
hädanefter icke skola utgå från anslaget till dyrtidstillägg utan direkt
belasta sjukhusets stat och sålunda även formellt liksom hittills i realiteten
bekostas av landstinget och statsverket gemensamt.

Det finnes emellertid även en annan anledning än den nyssnämnda att
i detta sammanhang uppmärksamma frågan om fördelningen mellan landstinget
och statsverket av driftkostnaderna vid akademiska sjukhuset. Jag
syftar på den avsevärt stegrade belastningen på anslaget till bidrag till detta
sjukhus. Anslagsbelastningen utgjorde budgetåret 1935/36 omkring 135,600
kronor, budgetåret 1938/39 omkring 313,000 kronor och under budgetåret
1940/41 i runt tal 407,900 kronor. Utgiftsstegringen var sålunda betydande
redan före den nuvarande krisens inbrott. Den av universitetsmyndigheterna
förebragta utredningen visar dock, att utgiftsstegringen icke föranletts
av en förskjutning till nackdel för statsverket av de båda parternas andelar
i den sammanlagda utgiftssumman. Vid fastställandet av landstingets vårdavgift
har tvärtom under det senaste decenniet såsom en grundläggande princip
gällt, att relationen mellan statsverkets och landstingets utgifter skulle
bibehållas orubbad trots den så gott som oavlåtliga stegringen av driftkostnaderna.
Den av landstingets och universitetets kommitterade föreslagna
ändringen av kontraktet syftar, såsom det större akademiska konsistoriet
framhåller, till att fastslå denna princip såsom grundläggande för den ekonomiska
ansvarsfördelningen mellan parterna. Örn denna princip fasthålles,
synes mig anledning saknas att från statsverkets sida påkalla någon annan
ändring i den hittills tillämpade ordningen för reglerandet av statens och
landstingets mellanhavanden i fråga om akademiska sjukhuset än de, som
nämnda kommitterade föreslagit. I motsats till statskontoret är jag sålunda
icke för närvarande beredd att förorda en övergång till ett system med avlönings-
och omkostnadsanslag, även om ett sådant av rent principiella skäl
vore att förorda. På sätt konsistoriet framhållit, torde en dylik förändring
även vara ägnad att medföra en betydande merkostnad för statsverket. Jag är
i likhet med universitetsmyndigheterna av den åsikten, att erfarenheterna böra
få utvisa, huruvida en övergång framdeles till den av statskontoret ifrågasatta
anordningen är att föredraga. I syfte att för statsmakterna underlätta
en mera kontinuerlig granskning av driftkostnadernas fördelning mellan
staten och landstinget torde universitetsmyndigheterna framdeles böra
årligen i samband med anslagsäskandena för ifrågavarande ändamål lämna
uppgift rörande sjukhusets ekonomiska förhållanden, såsom angående storleken
av landstingets vårdavgift för löpande budgetår, grunderna för dess

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

fastställande o. s. v. En redogörelse för angivna förhållanden torde även
böra lämnas riksdagen under vederbörande punkt i åttonde huvudtiteln.

Av det anförda torde framgå, att jag anser mig kunna tillstyrka de av
förutnämnda kommitterade uppgjorda och av landstinget för dess del godtagna
kontraktsändringarna, såvitt dessa avse att reglera landstingets bidrag
till kostnaderna för sjukhuspersonalens dyrtidstillägg. Jag har vidare
icke funnit anledning till erinran mot sådan ändring av kontraktet, att statsbidraget
till barnavdelningen helt kommer landstinget till godo. Vid nu
angivna förhållanden torde Kungl. Majit böra meddela beslut av innebörd,
att för bestridande av kostnaderna för författningsenligt utgående dyrtidstillägg
å på sjukhusets stat redovisade löneförmåner åt befattningshavare
vid sjukhuset från och med den 1 januari 1942 icke vidare må anlitas det
under åttonde huvudtiteln anvisade anslaget till dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst.

I detta sammanhang må framhållas, att universitetet och landstinget jämväl
överenskommit om sådan ändring av det mellan dem gällande särskilda
avtalet rörande driften av det från akademiska sjukhuset i ekonomiskt hänseende
fristående centralsanatoriet, att dyrtidstilläggen åt befattningshavarna
vid denna anstalt, vilka hittills utgått från femte huvudtitelns anslag
till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, från och med den
1 januari 1942 skola belasta sanatoriets stat och sålunda bestridas av landstinget.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, äro de ifrågavarande kontraktsändringarna
avsedda att tillämpas från och med den 1 januari 1942.
Häremot torde icke finnas anledning till erinran. I fråga örn anslagsbehovet
under åttonde huvudtiteln för nästa budgetår medföra de ifrågasatta, av
mig förordade kontraktsändringarna den förändringen, att belastningen å förslagsanslaget
till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst kommer
att minska med i runt tal 143,000 kronor, medan motsvarande merutgift
uppstår å förslagsanslaget till bidrag till akademiska sjukhuset i Uppsala.
Sistnämnda anslag torde med hänsyn härtill böra uppföras med i runt tal

450.000 kronor.

I årets åttonde huvudtitel har Kungl. Majit under punkten 230 på min
hemställan föreslagit riksdagen att till dyrtidstillägg åt befattningshavare i
statens tjänst för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag av 900,000
kronor. Detta förslag innebär anvisande av samma anslagsbelopp som för
innevarande budgetår. Då anslagsbehovet emellertid enligt vad jag nyss
framhållit kan beräknas för nästa budgetår sjunka med omkring 143,000
kronor, finner jag mig böra förorda, att Kungl. Majit måtte, med ändring
av det för årets riksdag redan framlagda förslaget, föreslå riksdagen att uppföra
ifrågavarande anslag med ett till (900,000 — 143,000 =) i runt tal

750.000 kronor minskat belopp.

Kungl. Majds ''proposition Nr 288.

103

VII. Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte — med ändring av Sitt i årets statsverksproposition (bilagan
åttonde huvudtiteln, punkten 230) framställda förslag rörande anslag till
Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst — föreslå riksdagen att:

1. bemyndiga Kungl. Majit att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1942/43, vidtaga de
ändringar i personalförteckningen för karolinska sjukhuset,
som föranledas av vad jag i det föregående anfört;

2. godkänna följande avlöningsstat för karolinska sjukhuset,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1942/43:

Avlöningsstat.

I. Radiofysiska och radiopatologiska

institutionerna.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis...................kronor 67,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar

bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis » 10,000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal ..................... » 17,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis........ >_9,000

Summa kronor 103,000

II. Sjukhuset i övrigt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis....................kronor 1,017,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis » 214,000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............. » 2,440,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........ » 450,000

Summa kronor 4,121,000

104

Kungl. May.ts proposition Nr 288.

lil. Sammanfattning.

I. Radiofysiska och radiopatologiska

institutionerna............... kronor 103,000

II. Sjukhuset i övrigt ...... ..... » 4,121,000

Summa kronor 4,224,000;

3. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Av löningar

för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag
av............................kronor 4,224,000;

4. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Om kostnader

för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag
av............................kronor 3,110,000;

5. bemyndiga Kungl. Majit att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1942/43, vidtaga de
ändringar i personalförteckningen för serafimerlasarettet,
som föranledas av vad jag i det föregående anfört;

6. godkänna följande avlöningsstat för serafimerlasarettet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1942/43:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis....................kronor 388,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis
.......................... * 144,300

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............ » 1,120,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........ »_223,700

Summa kronor 1,876,000;

7. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlö ningar

för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag
av............................kronor 1,876,000;

8. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Om kostnader

för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag
av........................kronor 1,535,000;

9. bemyndiga Kungl. Majit att, med tillämpning^tills
vidare från och med budgetåret 1942/43, vidtaga de
ändringar i personalförteckningen för vissa tjänstemän

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288. 105

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet och dess
institutioner m. m., som föranledas av vad jag i det
föregående anfört;

10. besluta att avlöningsstaten för karolinska medikokirurgiska
institutet skall, med tillämpning tills vidare
från och med budgetåret 1942/43, erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives:

A vlöningsstat.

I. Professorer och lärare m. fl.

3. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis kronor 225,500

Summa kronor 585,050

II. Vissa tjänstemän vid institutet och dess
institutioner m. m.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis.....................kronor 120,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit........ » 17,400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal....................... » 45,500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis . . ...... > 24,150

Summa kronor 207,050

Sammandrag:

I. Professorer och lärare m. fl........kronor 585,050

II. Vissa tjänstemän vid institutet och

dess institutioner m. m........... » 207,050

Summa kronor 792,100;

11. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlö ningar

för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag
av............................kronor 792,100;

12. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Vissa
örn- och tillbyggnadsarbeten för anordnande av en neurokirurgisk
klinik m. m. å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag

av............................kronor 273,000;

Bihang till riksdagens protokoll 19If2. 1 sami. Nr 288. 8

106

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 288.

13. till Universitetssjukhus: Bidrag till akademiska

sjukhuset i Uppsala för budgetåret 1942/43 anvisa ett
förslagsanslag av..................kronor 450,000;

14. till Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag
av...........................kronor 750,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Malmberg.

Kungl. Marits proposition Nr 288. 107

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Besparings- och rationaliseringsåtgärder vid karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet ......................... 2

1. Inledning.................................... 2

2. Allmänna överväganden......................... 4

3. Avlöningar vid karolinska sjukhuset................ 17

4. Omkostnader vid karolinska sjukhuset............... 47

5. Inkomster vid karolinska sjukhuset................. 49

6. Avlöningar vid serafimerlasaretet .................. 51

7. Omkostnader vid serafimerlasarettet................ 54

8. Inkomster vid serafimerlasarettet................... 54

II. Anslagen till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet ... 54

1. Förslagsanslaget till Karolinska sjukhuset: Avlöningar ... 54

2. Förslagsanslaget till Karolinska sjukhuset: Omkostnader. . 62

3. Förslagsanslaget till Serafimerlasarettet: Avlöningar..... 64

4. Förslagsanslaget till Serafimerlasarettet: Omkostnader ... 70

5. Sammanfattning............................... 71

III. Förslagsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Avlöningar........................................ 73

IV. Nybyggnad för Karolinska institutets teoretiska institutioner 79

V. Reservationsanslaget till Serafimerlasarettet: Vissa örn- och tillbyggnadsarbeten
för anordnande av en neurokirurgisk klinik

m. m............................................ 80

VI. Förslagsanslaget till Bidrag till akademiska sjukhuset i Uppsala,
m. m........................................ 86

VII. Hemställan....................................... 103