Kungl. Maj:ts proposition nr 284 (Proposition 1941:284)

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Nr 284.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till uppförande
av en hovrättsbyggnad i Göteborg; given
Stockholms slott den 16 maj 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 16 maj 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,
fråga örn anslag till uppförande av en hovrättsbyggnad i Göteborg.
Föredraganden anför:

Enligt lagen den 3 september 1939 (nr 618) om ändrad lydelse av 8 kap.
3 § rättegångsbalken, vilken lag träder i kraft den 1 oktober 1941 eller den
senare dag Konungen bestämmer, skall jämte de nuvarande hovrätterna
finnas en hovrätt för Västra Sverige med ett domsområde omfattande HalBihang
till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 284

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

lands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län. Hovrätten skall förläggas
till Göteborg.

I samband med framläggandet för 1939 års lagtima riksdag av förslag till
nyssnämnda lag anhöll Kungl. Majit på min hemställan genom särskild proposition
(nr 168) örn riksdagens medgivande att vidtaga erforderliga förberedande
åtgärder för den nya hovrättens inrättande under budgetåret 1941/42.

I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet framhöll jag, att någon
redan befintlig byggnad i Göteborg, lämpad att inrymma ämbetslokaler för
den nya hovrätten, icke stöde till förfogande. En särskild byggnad måste
därför uppföras för hovrättens räkning. Jag erinrade i detta sammanhang
om att stadsfullmäktige i Göteborg den 23 februari 1939 beslutat, under
förutsättning att statsmakterna beslöte om inrättande av en hovrätt i Göteborg
samt förflyttning dit av Västerbygdens vattendomstol, förklara Göteborgs
stad villig att dels för uppförande av en byggnad för nämnda domstolar
till Kungl. Majit och kronan med äganderätt överlåta erforderligt område
av 8 kvarteret Öresten i stadsdelen Lorensberg, dels ock till gäldande av
kostnaderna för ifrågavarande byggnad lämna ett bidrag av 225,000 kronor.
Genom byggnadsstyrelsens utredningsbyrå hade inhämtats, att den erbjudna
tomten lämpade sig för angivna ändamål. Kostnaderna för en byggnad,
inrymmande lokaler för en hovrätt av den storlek varom vöre fråga,
kunde enligt från byggnadsstyrelsen införskaffade upplysningar beräknas
till omkring 600,000 kronor. Härtill komme vissa andra engångskostnader
för möbler och annan inredning m. m. å sammanlagt 115,000 kronor. Kostnadsberäkningarna
angåvos vara preliminära.

I anslutning härtill uttalade jag, att det av Göteborgs stad gjorda erbjudandet
syntes böra antagas samt att Västerbygdens vattendomstol borde
förflyttas från Vänersborg till Göteborg samt inrymmas i samma byggnad
som hovrätten för Västra Sverige.

Riksdagen anmälde därefter i skrivelse den 9 juni 1939 (nr 372), att riksdagen
medgivit Kungl. Majit att vidtaga erforderliga förberedande åtgärder
för den nya hovrättens inrättande. Riksdagen förklarade sig lia intet att
erinra mot en lösning av hovrättens lokalfråga i huvudsaklig överensstämmelse
med det av departementschefen förordade förslaget men framhöll i
anslutning härtill, att den utginge från att tillbörlig hänsyn komme att tagas
till den omständigheten, att slutlig ställning icke tagits till den nya hovrättens
domsområde, utan att framdeles en eventuell utvidgning av detta kunde
komma i fråga. Riksdagen anslöt sig emellertid till den i vissa motioner hävdade
uppfattningen, att Västerbygdens vattendomstols kansli borde bibehållas
vid sin förläggning till Vänersborg.

Sedan med hänsyn till riksdagens ställningstagande planen att inrymma
vattendomstolens kansli i den nya hovrättsbyggnaden i Göteborg förfallit
samt stadsfullmäktige i Göteborg erhållit underrättelse härom, ha stadsfullmäktige
enligt beslut den 24 augusti 1939 vidhållit erbjudandet att utan ersättning
överlåta erforderligt område av 8 kvarteret Öresten. Stadsfullmäktige
ha vidare förklarat staden vara villig att lämna ett bidrag av 200,000 kro -

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

nor till gäldandet av kostnaderna för hovrättsbyggnaden. Beslutet har i viss
del överklagats men fastställts av regeringsrätten genom utslag den 16 maj
1940.

Kungl. Majit beslöt därefter den 13 september 1940 antaga de av Göteborgs
stad sålunda gjorda erbjudandena samt uppdrog at byggnadsstyrelsen
att med stadens vederbörande myndigheter föra de förhandlingar, som erfordrades
för överlåtelse å Kungl. Majit och kronan av lämpligt markområde
av kvarteret Öresten, samt att därefter till Kungl. Majit inkomma med utlåtande
och förslag i ämnet. Byggnadsstyrelsen anbefalldes tillika att i samråd
med de personer, som chefen för justitiedepartementet därtill förordnade,
verkställa utredning rörande uppförande av en hovrättsbyggnad å ifrågavarande
område. Slutligen bemyndigade Kungl. Maj :t styrelsen att för
fullgörandet av nyssnämnda uppdrag av reservationsanslaget till utredningar
rörande tillämnade byggnadsföretag m. m. taga i anspråk ett belopp av
högst 3,000 kronor med skyldighet för styrelsen att, därest framdeles anslag
för uppförande av ifrågavarande hovrättsbyggnad komme att ställas till
styrelsens förfogande, från sådant anslag tillgodoföra berörda reservationsanslag
vad därav i anledning av det styrelsen lämnade uppdraget utgivits.

Den 2 oktober 1940 förordnade jag därefter presidenten Gunnar Bendz
och expeditionschefen Carl Romberg att deltaga i utredningen rörande ifrågavarande
byggnadsföretag.

I skrivelse den 4 december 1940 till chefen för justitiedepartementet har
Göteborgs stadskollegium under hänvisning bland annat till den stora arbetslöshet,
som vore rådande i staden, framhållit önskvärdheten av att arbetena
med uppförande av hovrättsbyggnaden snarast möjligt igångsättas.

Byggnadsstyrelsen har i skrivelse till Kungl. Majit den 26 mars 1941 framlagt
resultaten av den hittills verkställda utredningen. Vid skrivelsen ha fogats
dels ett av länsarkitekten i Göteborg E. Friberger upprättat skissförslag
till ifrågavarande byggnad, dels ock en av presidenten Bendz avfattad
promemoria med vissa synpunkter beträffande byggnadens planering m. m.

Byggnadsstyrelsen anför i sin skrivelse bland annat följande:

Förhandlingarna rörande markförvärvet hava icke kunnat slutföras, då
omfattningen av det för ändamålet erforderliga området givetvis icke kan
närmare fixeras förrän avgörande träffats rörande hovrättsbyggnadens storlek
och planutformning. Byggnadsstyrelsen får emellertid framhålla, att enligt
det föreliggande skissförslaget skulle för ändamålet tagas i anspråk den
del av kvarteret Öresten, som enligt gällande stadsplan är avsedd för bebyggelse,
och har ordföranden i Göteborgs drätselkammares andra avdelning
i skrivelse den 12 mars 1941 meddelat, att det sålunda avsedda området vore
att anse såsom sådant erforderligt område av nämnda kvarter, som stadsfullmäktige
vid ovannämnda sammanträde den 24 augusti 1939 beslutat
förklara staden villig att med äganderätt utan ersättning överlåta till Kungl.

Majit och kronan. , , ., „ ,

Till grund för det upprättade skissförslagct till nybyggnaden ifraga bär
lagts ett i samråd med ovannämnda två sakkunniga utarbetat program. Enligt
detta har man utgått från alt rättegångsförfarandet i hovrätt kommer
att förändras i överensstämmelse med processlagberedningens förslag, vdket

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

innebär att muntlig förhandling skall komma till användning i större utsträckning
än för närvarande. Full klarhet har icke ansetts föreligga, huruvida
hovrätten skall komma att organiseras på två eller tre divisioner. Då
man emellertid enligt de tillkallade sakkunnigas mening torde kunna förvänta
att redan snart efter hovrättens inrättande behov kommer att föreligga
av tre divisioner har i programmet, för undvikande av omedelbar och
dyr tillbyggnad, räknats med detta antal divisioner. Därvid har dock förutsatts,
att hovrättens plenisal jämväl skulle kunna utnyttjas såsom sessionssal
för en division, varför endast två sessionssalar skulle bliva erforderliga.
Däremot har föreslagits tre divisionsordföranderum, förlagda intill plenisalen
respektive sessionssalarna. Vidare har räknats med ett behov av 12 arbetsrum
för ledamöter å de olika divisionerna. I detta avseende får styrelsen
framhålla, att ovannämnda sakkunniga bestämt framhållit, att såsom
förhållandena numera gestalta sig, man måste räkna med att hovrättens ledamöter
skola utföra sitt huvudsakliga arbete inom hovrättsbyggnaden och
därför måste beredas tillgång till särskilda arbetsrum inom densamma. Ledamotsrummen
hava emellertid ansetts kunna givas en länga storlek, 12 å 9
kvadratmeter, under det att divisionsordförandenas rum, vilka tillika äro
avsedda att användas såsom överläggningsrum för respektive divisioner, givits
en golvyta av omkring 18 kvadratmeter. Slutligen får byggnadsstyrelsen
framhålla att man i programmet utgått ifrån alt även med iakttagande
av nödig sparsamhet vissa krav måste ställas på en byggnad av denna art
ifråga örn monumentalitet och värdig utformning.

Det av länsarkitekten Friberger på grundval av ovannämnda program
upprättade skissförslaget åskådliggöres å åtta den 5 mars 1941 dagtecknade
ritningar jämte en situationsplan. Såsom av situationsplanen framgår skulle
byggnaden enligt förslaget förläggas till den norra delen av den för bebyggelse
avsedda kvartersmarken, och skulle byggnaden bestå av en kvadratisk
huvuddel med en mot söder utmed östra tomtgränsen framspringande
lägre flygelbyggnad. Huvudentrén är förlagd till byggnadens norra fasad.

I bottenvåningen skola inrymmas de lokaler, lill vilka allmänheten i första
harid är hänvisad, nämligen hovrättens expedition samt rum för åklagare och
advokater. Till denna våning är jämväl förlagd bostad för hovrättens vaktmästare,
lunchrum för personalen, kapprum och toaletter m. m. Då på
grund av terrängens lutningsförhållanden de i denna vånings södra del belägna
utrymmena i huvudsak ligga under marknivån, hava dessa utrymmen
utnyttjats till skyddsrum, arkiv, värmeledningsutrymmen m. m. Våningen 1
trappa upp, som ligger i nivå med den söder örn byggnaden belägna gårdsplanen,
utgör huvudvåningen, till vilken pleni- och sessionssalarna äro förlagda.
Såsom förmak till samtliga dessa salar är anordnad en rymlig hall,
som delvis går genom två våningar och från vilken genom ett stort glasparti
erhålles utblick mot söder över gården och den bortom denna ytterligare
stigande terrängen. I denna våning äro vidare presidentens rum samt rum
för sekreteraren och kanslibiträden förlagda. Våningen 2 trappor upp upptager
tjänsterum för hovrättens ledamöter och övriga tjänstemän samt biblioteksutrymmen.

På grund av den förhållandevis korta tid, som efter programmets upprättande
stått länsarkitekten Friberger till bilds för uppgörande av förslaget,
har detta icke kunnat i alla avseenden slutgiltigt utformas. Ehuru sålunda
det torde kunna förutsättas att vissa modifikationer i förslaget kunna bliva
påkallade, torde detsamma dock i huvudsak kunna läggas till grund för
byggnadsföretaget. Presidenten Bendz har i sin P. M. bland annat framställt
vissa erinringar beträffande förslaget. Han har sålunda framhållit
önskvärdheten av att de befattningshavare, som ständigt vistas i tjänste -

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

rummen, få dessa förlagda åt solsidan. Detta krav, som avser expeditionslokalerna
i bottenvåningen samt rummen för notarier, fiskaler, aspiranter
och kanslipersonal i våningen 2 trappor upp, torde utan svårighet kunna
genom viss omdisposition av lokalerna tillgodoses. Vidare har presidenten
Bendz framställt önskemål att vissa utrymmen, nämligen sessionssalarna
samt rummen för aktuarien-arkivarien och hans biträden skulle göras
något större. Detta önskemål torde höra tillgodoses i den mån detta kan ske,
utan att byggnadens volym härigenom väsentligt ökas. Vad slutligen beträffar
de av presidenten Bendz uttalade önskemål örn ett mera monumentalt
utförande av byggnaden, får byggnadsstyrelsen framhålla, att detta torde
kunna få anses vara i och för sig berättigat, men att ett tillgodoseende av
detta önskemål givetvis kommer att medföra ökade kostnader.

Kostnaderna för uppförandet av en hovrättsbyggnad i enlighet med det
föreliggande skissförslaget beräknades av byggnadsstyrelsen till 600,000 kronor.
Skulle byggnaden givas en med hänsyn till sitt ändamål och förutsebara
långa livslängd bättre inredning och utsmyckning, borde kostnaderna
beräknas till 650,000 kronor. Byggnadsstyrelsen ville för sin del föreslå, att
sistnämnda belopp anvisades till byggnadens uppförande. Då Göteborgs stad
förklarat sig villig att till byggnadsföretaget lämna ett bidrag av 200,000
kronor, skulle sålunda av statsmedel för ändamålet erfordras ett belopp av

450,000 kronor.

Efter remiss har därefter 1940 års civila byggnadsutredning den 7 maj 1941
avgivit utlåtande i ärendet. Utredningen har därvid anfört bland annat, att
en granskning av byggnadsstyrelsens kostnadsberäkningar ådagalagt, att
kostnaderna i vissa delar angivits i överkant. Genom en av tidsförhållandena
betingad förenkling av material och utförande kunde byggnadskostnaderna
enligt utredningens mening begränsas till 535,000 kronor. Byggnadsutredningen
hade emellertid utarbetat ett nytt förslag till ifrågavarande byggnad,
innefattande bland annat en betydande minskning av åtskilliga lokalutrymmen.
Kostnaderna för detta förslag, vilket av utredningen förordades, uppskattades
till 410,000 kronor.

En av byggnadsutredningens ledamöter, byggnadsrådet Sven Markelius,
har avgivit särskilt yttrande och däri uttalat bland annat, att det krav på en
mot byggnadens ändamål svarande värdig och representativ utformning, som
med skärpa framhållits av de av chefen för justitiedepartementet förordnade
sakkunniga, icke torde kunna tillgodoses inom ramen av det reducerade belopp
som angivits i byggnadsutredningens skrivelse.

Byggnadsutredningens och byggnadsrådet Markelius’ yttranden torde såsom
bilagor (Bilaga A och B) få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

I anledning härav har förnyat utlåtande infordrats från byggnadsstyrelsen.
Styrelsen har med skrivelse den 13 maj 1941 överlämnat en av presidenten
Bendz och expeditionschefen Bomberg upprättad promemoria i anledning av
byggnadsutredningens förslag. Dessa sakkunniga lia efter en närmare
granskning av förslaget uttalat, att örn byggnaden uppfördes i enlighet med
vad byggnadsutredn ingen förordat, byggnaden icke skulle — åtminstone

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Departe ments chefen.

vad anginge lokalerna för offentlig rättsförhandling — på ett fullt tillfredsställande
sätt kunna fylla sin uppgift. Det förefölle de sakkunniga naturligt,
att när det gällde uppförande av byggnad för en nyinrättad överdomstol —
vilken byggnad givetvis borde beräknas bestå för århundraden — byggnaden
finge en med hänsyn till dess ändamål värdig utformning och i fråga örn lokalutrymmet
bleve fullt ändamålsenlig. Därtill funnes så mycket större anledning,
som Göteborgs stad lämnade ett mycket stort bidrag till byggnadskostnaderna.
De sakkunniga ha slutligen framhållit, att om det med hänsyn
till det statsfinansiella läget skulle befinnas nödvändigt att reducera byggnadsprogrammet
för den planerade hovrätten så väsentligt som byggnadsutredningen
föreslagit, det enligt deras bestämda uppfattning vore bättre att låta
med byggnadsfrågan anstå till dess förhållandena så ändrats, att en fullt
ändamålsenlig och värdig byggnad kunde beredas den nya hovrätten.

Byggnadsstyrelsen har för egen del förklarat, att styrelsen funne det uppenbart,
att en hovrättsbyggnad borde till form och utförande i övrigt planeras
med hänsyn till att en av rikets överrätter där skulle ha sitt säte och
att det i övrigt gällde en byggnad, som kunde förutses äga bestånd länge och
som dagligen skulle mottaga en rättssökande allmänhet. Byggnaden borde
därför givas en värdig, mot sitt ändamål svarande utformning, och material
och konstruktioner borde väljas med tanke på undvikande av kostsamt underhåll.
Dessa synpunkter hade uppenbarligen också varit bestämmande för
Göteborgs stad vid avvägandet av dess bidrag till byggnadens uppförande,
vilket bidrag, om värdet av den erbjudna, centralt och vackert belägna
tomten uppskattades till 100,000 kronor, utgjorde 300,000 kronor. Att tillgodose
dessa enligt byggnadsstyrelsens mening ofrånkomliga krav inom den
av civila byggnadsutredningen angivna kostnadsramen av 410,000 kronor
läte sig icke göra. Byggnadsstyrelsens förslag innebure en betydande nedprutning
ifråga om ursprungligen framförda anspråk på utrymmen och utförande.
Däremot hade styrelsen ansett det föga förenligt med ekonomisk
förtänksamhet att planera en från början för knappt tilltagen byggnad eller
att till den använda material, som icke erbjöde betryggande motståndskraft
mot förslitning. Byggnadsstyrelsen, som hade för avsikt att vid ett vidare
utarbetande av det av styrelsen framlagda skissförslaget noga tillse, att alla
möjligheter till besparingar iakttoges, kunde icke finna att vad civila byggnadsutredningen
anfört motiverade ett frångående av den plan för byggnadsföretaget,
som detta förslag innebure. Med hänsyn såväl till behovet av
ifrågavarande nybyggnad som till arbetslöshetsläget i Göteborg funne styrelsen,
att ett fullföljande av företaget enligt av styrelsen uppgjort program
skulle bäst stå i överensstämmelse med det allmännas intresse.

De sakkunnigas promemoria ävensom byggnadsstyrelsens utlåtande den
13 maj 1941 torde såsom bilagor (Bilaga C och D) få fogas till statsrådsprotokollet.

Då år 1939 beslut fattades om inrättande av en hovrätt för Västra Sverige,
var avsikten att den nya hovrätten skulle träda i verksamhet under bud -

Kungl Maj:ts proposition nr 284.

getåret 1941/42. Härför förutsattes att en hovrättsbyggnad bleve uppförd i
Göteborg. Vissa förberedande åtgärder för byggnadsfrågans lösande ha såsom
framgår av det föregående vidtagits. Sålunda har Kungl. Majit beslutat
antaga Göteborgs stads erbjudande att utan ersättning upplåta erforderligt
markområde för ifrågavarande byggnad samt bidraga till kostnaderna med
ett belopp av 200,000 kronor. Byggnadsstyrelsen har sedermera efter uppdrag
låtit utarbeta ett preliminärt förslag till en hovrättsbyggnad.

Det torde av olika skäl icke vara möjligt att fullfölja den ursprungliga
planen att låta den nya hovrätten träda i verksamhet under nästa budgetår.
Ur rättsskipningens synpunkt är det emellertid angeläget att uppskovet icke
blir längre än som är oundgängligen nödvändigt. Från stadens sida har
framhållits, att byggnadsföretagets snara igångsättande synes önskvärt jämväl
med hänsyn till i Göteborg rådande arbetslöshet. Enligt vad jag inhämtat
anser även arbetsmarknadskommissionen det vara angeläget att byggnadsföretaget
kommer till stånd under den närmaste framtiden. Såsom byggnadsstyrelsen
anfört är byggnadsföretaget av betydelse även för att bereda
en i hög grad önskvärd arbetstillgång för stenindustrien. På grund härav
får jag tillstyrka att medel nu ställas till förfogande för hovrättsbyggnadens
uppförande.

Byggnaden bör vara av en sådan storlek, att den kan inrymma tre hovrättsdivisioner.
Såsom jag anfört i det förslag till rättegångsbalk, som av
Kungl. Majit den 14 februari 1941 godkänts såsom grundval för processlagberedningens
fortsatta verksamhet, torde man nämligen preliminärt böra
räkna med tre avdelningar i hovrätten för Västra Sverige. Riksdagen har
också, såsom framgår av det föregående, uttalat att vid lösningen av den
nya hovrättens lokalfråga borde beaktas, att slutlig ställning icke tagits till
hovrättens domsområde och att framdeles en utvidgning av detta kunde ifrågakomma.

Vad angår byggnadens utformning är uppenbart, att denna framför allt
måste bliva beroende av att byggnaden skall innehålla lokaler för offentlig
rättsförhandling av tillräcklig storlek för detta ändamål. Enligt byggnadsstyrelsens
förslag skulle i den större sessionssalen kunna beredas plats för
fyrtio åhörare och i var och en av de bada mindre för sexton. Någon minskning
av dessa lokaler torde svårligen kunna ske utan att deras användbarhet
äventyras och grundsatsen örn offentlighet vid rättsförhandlingar åsidosättes.
Beträffande övriga lokaler torde samma normer böra följas som i
motsvarande fall för närvarande tillämpas vid statliga byggnadsföretag.
Vissa krav i fråga om en värdig utformning av byggnaden böra även upprätthållas
såväl beträffande byggnadens yttre som beträffande de lokaler
som skola tagas i anspråk för rättsförhandlingar. Göteborgs stad torde ock
vid sitt erbjudande av en värdefull tomt och ett betydande kostnadsbidrag
ha förutsatt, att hovrättsbyggnaden skulle erhålla ett utseende och en utformning
i övrigt, som motsvarar dess ändamål och dess läge i närheten av
flera av stadens främsta monumentalbyggnader.

Vid byggnadsföretagets utförande böra alla de besparingsåtgärder vidtagas,
som ur teknisk synpunkt äro möjliga och ändamalscnliga. Härvid böra

Kungl. Ma]:ts proposition nr 284.

givetvis beaktas de anvisningar om besparingar, vilka lämnats av civila
byggnadsutredningen och äro förenliga med de i det föregående angivna
kraven på byggnaden. Med hänsyn till vad härom anförts torde byggnadskostnadema
icke böra beräknas till högre belopp än 500,000 kronor, varav

300,000 kronor skola bestridas av statsmedel.

Anslag till byggnadens uppförande torde böra äskas å kapitalbudgeten för
nästa budgetår. Med frågan örn medelsanvisning till inköp av inventarier
och annan utrustning kan tills vidare anstå. Sedan anslag beviljats och
Kungl. Majit tagit slutlig ställning till frågan om byggnadens utformning,
böra förhandlingarna med Göteborgs stad rörande markförvärvet slutföras.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Uppförande av byggnad för hovrätten för Västra
Sverige för budgetåret 1941/42 å kapitalbudgeten under rubrik
Statens allmänna fastighetsfond anvisa ett reservationsanslag
av ''................................. kronor 300,000.

Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt, förordnar Hans Majit Konungen att
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Bilaga A.

1940 års civila byggnadsutrednings utlåtande.

Till Konungen.

Med återställande av bilagda remiss får 1940 års civila byggnadsutredning
i underdånighet anföra följande.

Vid granskning av den för hovrättsbyggnaden i Göteborg uppgjorda planen
har utredningen ansett sig kunna konstatera, att densamma ter sig mycket
kostnadskrävande genom förhandenvaron av obehövliga hallutrymmen,
stor våningshöjd, i nuvarande ekonomiska läge alltför rikligt utmätta lokaler
samt ett relativt dyrbart utförande.

Ur principiell synpunkt har utredningen ansett sig böra inledningvis rikta
uppmärksamheten därå, att programmet upptager särskilda arbetsrum för
hovrättens samtliga ledamöter, ett krav som icke tidigare vunnit beaktande
vid tillhandahållande av lokaler för hovrätterna och som alltså, därest det
tillmötesgås, lärer kunna förutsättas få konsekvenser jämväl för övriga hovrätter.
Då utredningen icke funnit sig berättigad att i berörda avseende
vidtaga en principiell ändring i ett program, som framgått efter sakkunnigövervägande
inom justitiedepartementet, har utredningen vid granskningen
utgått ifrån att kravet ifråga beträffande nu förevarande byggnadsföretag
skall tillgodoses. Däremot har utredningen sett sig oförhindrad att vid det
detaljerade bedömandet av lokalbehoven tillämpa enahanda normer, som av
utredningen tidigare för ämbetsbyggnader föreslagits och jämväl av Kungl.
Majit godtagits. Ett motsatt förfarande skulle enligt utredningens bestämda
uppfattning vara ägnat att med hänsyn till konsekvenserna ingiva de allvarligaste
betänkligheter.

I senast berörda avseende vill utredningen framhålla, att presidentens
ämbetsrum bör givas en golvyta av 24 kvm och rum för sekreteraren, vilken
kan förutsättas mottaga besök av allmänheten, bör beräknas till 12 kvm. För
ledamöter av domstolen, vilka icke avses mottaga besökande, torde ett golvutrymme
av 9 kvm vara tillfyllest. Däremot bör för ordförande å division
med tanke på rättens enskilda överläggningar beräknas ett golvutrymme av
18 kvm. För den kvinnliga biträdespersonalen böra anordnas gemensamma
lokaler, i den mån densamma icke disponeras för expeditionsgöromål.

Vad beträffar det för byggnadens storlek betydelsefulla spörsmålet örn de
egentliga domstolslokalernas omfattning, vill utredningen erinra, att, därest
sessionernas antal begränsas till 4 för vecka, uppenbarligen allenast två
större salar bliva erforderliga. Vid större antal sessioner erfordras däremot,
på sätt förslaget utvisar, tre sådana rum, av vilka två omkring 60 kvm och
ett 90 kvm. Enligt utredningens mening har utrymmet i vart och ett av dessa
tilltagits alltför spatiöst. Då hovrätten skulle bestå av en president och
högst fjorton ledamöter, behöver plenisalen uppenbarligen icke givas större
mått än 9 meter i längd och 5 meter i bredd. Emellertid avses sagda sal jämväl
disponeras leir den ena divisionens arbete, och med hänsyn lill allmänhetens
övervarande av förhandlingarna lär utrymmet böra tilltagas något
större. Med bibehållande av förslagets principer synes lämpligen en av salarna
böra göras något rymligare än de övriga. Utredningen vill för sin del

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

ifrågasätta, att den större salen erhåller en golvyta av 60 kvm, de båda övriga
vardera 54 kvm. Beträffande rummen för vittnen, åklagare och advokater
har utredningen bibehållit det i förslaget upptagna antalet med något reducerade
utrymmen.

Rumshöjden i tjänsterummen synas i likhet med vad fallet varit beträffande
övriga av utredningen granskade ämbetslokaler böra fastställas till 2.8
meter, i plenisalarna med tillhörande tjänsterum till 3.3 meter.

I fråga om material och utförande har utredningen icke funnit skäl påkalla
någon väsentlig ändring av byggnadens yttre utformning, utan räknar med
fot och yttertrappa av granit samt fasader av fogstruket tegel. Vidkommande
material och utförande i övrigt lärer ädelträ såsom väggbeklädnadsmaterial
och annat dyrbarare material böra slopas och byggnaden givas enahanda
förenklade standard, som enligt utredningens tidigare avgivna förslag skulle
tillämpas i fråga om andra motsvarande byggnader.

Till närmare belysning av kostnadsfrågan har byggnadsstyrelsen ställt till
utredningens förfogande en detaljerad beräkning, slutande å 600,000 kronor,
däri dock ingår ett belopp av 20,000 kronor för konstnärlig utsmyckning, vilket
icke lär i detta sammanhang böra tagas i beräkning. En granskning av
beräkningen har ådagalagt, att kostnaderna i vissa delar angivits i överkant.
Genom av tidsförhållandena betingad förenkling av material och utförande
kunna byggnadskostnaderna enligt utredningens mening begränsas till

535,000 kronor. De reduktioner och förenklingar, som framgå av utredningens
bifogade förslag,1 vilket förslag utredningen för sin del förordar, möjliggöra
ytterligare avsevärda besparingar. Med tillämpning av ett något högre
kubikmeterpris, än som enligt utredningens mening bör läggas till grund för
beräkningen av det ursprungliga förslagets kostnader, kan det av utredningen
förordade förslaget uppskattas draga en kostnad av 410,000 kronor.

I detta ärendes handläggning hava utredningens samtliga ledamöter deltagit.
Särskilt yttrande av herr Markelius bilägges.

Stockholm den 7 maj 1941.

För 1940 års civila byggnadsutredning.

Underdånigst
WILHELM BJÖRCK.

/Sten Lindegren.

1 Här uteslutet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Bilaga B.

Särskilt yttrande av byggnadsrådet S. Markelius

att biläggas 1940 års civila byggnadsutrednings underdåniga skrivelse den 7
maj 1941 angående nybyggnad för hovrätt i Göteborg.

Utredningen föreslår i första hand en reduktion av kostnaden för ifrågavarande
byggnadsföretag från av byggnadsstyrelsen beräknad kostnad, 580,000
kronor (byggnadskostnaden utan konstnärlig utsmyckning) till 535,000 kronor.
Denna reduktion har ansetts kunna genomföras delvis på grund av att
byggnadsstyrelsens kostnader vore angivna i överkant och delvis genom att
förenklingar i fråga örn material och utförande kunde företagas. Genom att
reducera kostnaderna för yttre arbeten och genom minskning av vissa planutrymmen
och rumshöjder avses en ytterligare besparing på 125,000 kronor
kunna åstadkommas.

Mot de ifrågasatta åtgärderna torde ur rent teknisk synpunkt intet vara att
erinra. Den föreslagna begränsningen av byggnadskuben kan emellertid förordas
endast därest de förminskade lokalerna, i första hand sessionssalarna,
kunna anses fylla de utrymmesbehov, som uppkomma i samband med övergången
till muntligt rättegångsförfarande. Enligt vad som framförts av de av
statsrådet och chefen för justitiedepartementet särskilt förordnade sakkunniga,
vilka medverkat vid upprättandet av det genom byggnadsstyrelsen framlagda
förslaget, skulle detta icke vara fallet.

Den förordade sänkningen av byggnadens tekniska standard, vilken kan
väntas medföra viss ökning i underhållskostnaderna, torde liksom även föreslagna
reduktioner av olika utrymmen, särskilt sessionssalarna, icke kunna
genomföras utan att byggnaden får en relativt oansenlig prägel. Det krav pa
en mot byggnadens ändamål svarande värdig och representativ utformning,
som med skärpa framhållits av ovannämnda sakkunniga, torde icke kunna
tillgodoses inom ramen av det reducerade belopp, som angivits i utredningens
underdåniga skrivelse.

Stockholm den 7 maj 1941.

SVEN MARKELIUS.

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Bilaga C.

P. M. av presidenten G. Bendz och expeditionschefen C.
Romberg: med anledning av 1940 års civila byggnadsutrednings
yttrande ang. hovrättsbyggnaden i Göteborg.

Innan vi ingå på bvggnadsutredningens uttalanden, vilja vi något beröra den
nya hovrättens storlek och organisation — en fråga som givetvis i första hand
är avgörande för planeringen av hovrättsbyggnaden. Utöver vad i detta hänseende^
anförts i den av undertecknad Bendz avgivna promemorian vilja vi
framhålla, att enligt uttalande av statsrådet och chefen för justitiedepartementet
i det förslag till rättegångsbalk, som Kungl. Majit den 14 februari 1941
godkänt såsom grundval för processlagberedningens fortsatta verksamhet, den
nya hovrätten preliminärt beräknas komma att bestå av tre avdelningar med
fem ledamöter å varje. Att hovrättsbyggnaden skall beräknas för tre divisioner
är således ställt utom tvivel.

Ovannämnda uttalande av departementschefen bygger på att den nya hovrättens
domsområde blir sådant detta bestämdes vid 1939 års lagtima riksdag,
d. v. s. omfattande Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län.
Emellertid innebar riksdagens beslut härutinnan ej ett definitivt avgörande
av frågan om hovrättens domsområde. Första lagutskottet uttalade i sitt av
riksdagen godkända utlåtande (nr 29), att skilda meningar yppats, huruvida
Skaraborgs län eller delar därav samt Värmlands län borde hänföras till hovrätten
i Göteborg, att utskottet funne det förenat med vissa svårigheter att, då
sådan utredning icke förelåge, att frågan om den slutliga indelningen i hovrättskretsar
av Svea och Göta hovrätters områden kunde överblickas, fatta
ståndpunkt i berörda spörsmål, samt att, även om utskottet funne övervägande
skäl tala för att den nya hovrätten erhölle det minimiområde, om vilket
alla syntes vara ense, utskottet med anledning av vissa i ärendet väckta motioner
— i vilka yrkats att Värmlands län samt Åse, Viste, Barne och Laske
domsaga i Skaraborgs län matte hänföras till den nya hovrättens domsområde
— ville understryka, att därmed slutlig ställning icke tagits till frågan
om en eventuell utvidgning av Göteborgshovrättens domsområde i samband
med landets slutliga indelning i hovrättsområden.

I en till detta utlåtande fogad reservation yrkade sex av utskottets ledamöter,
att den nya hovrättens domsområde även måtte omfatta Värmlands
län.

I anslutning till första lagutskottets ovan återgivna utlåtande yttrade statsutskottet
vid 1939 års lagtima riksdag i utlåtande nr 228, i anledning av kungl,
proposition om anslag till förberedande åtgärder för hovrättens upprättande,
att utskottet utginge från att vid lösning av den nya hovrättens lokalfråga
tillbörlig hänsyn toges till den omständigheten att slutlig ställning icke
tagits till hovrättens domsområde, utan att framdeles en eventuell utvidgning
av detta kunde komma i fråga. Detta statsutskottets utlåtande blev av riksdagen
godkänt (skrivelse nr 372).

=Vi hava velat fästa uppmärksamhet på vad sålunda förekommit och framhålla,
att om vid den slutliga indelning i hovrättsområden, som förutsättes
skola komma till stånd, domsområdet för Göteborgshovrätten skulle bliva vä -

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

sentligt utvidgat, det kan bliva erforderligt att organisera denna hovrätt på
fyra divisioner. Detta gäller närmast, om såväl Värmlands som Skaraborgs län
skulle föras till Göteborgshovrättens domsområde. En organisation på fyra divisioner
skulle nödvändiggöra ytterligare ett sessionsrum samt även föranleda
ökat behov av vissa andra lokaler.

Med hänsyn till byggnadsfrågans samband med frågan om den nya hovrättens
domsområde vore det givetvis i och för sig önskvärt, att sistnämnda
fråga bleve definitivt avgjord före beslutet i byggnadsfrågan. Då emellertid
detta icke kan förväntas bliva fallet, hava vi utgått från att någon annan
utvidgning av domsrådet icke ifrågakommer, än att Värmlands län i överensstämmelse
med processlagberedningens förslag och ovan återgivna reservation
i första lagutskottet kan komma att tilläggas det för närvarande bestämda
domsområdet. En sådan utvidgning av detta skulle, såvitt nu kan
bedömas, icke kräva, att hovrätten organiseras på fyra divisioner. Vi hava
därför ansett oss kunna såsom utgångspunkt för bestämmandet av hovrättsbyggnadens
storlek taga en på tre divisioner organiserad hovrätt.

Vi övergå därefter till de erinringar mot byggnadsprogrammet, som framställts
av civila byggnadsutredningen.

Byggnadsutredningen har framhållit, att den ansett sig oförhindrad att
vid bedömandet av lokalbehoven tillämpa enahanda normer, som av utredningen
tidigare för ämbetsbyggnader föreslagits och jämväl av Kungl.
Maj:t godkänts. I fråga om material m. m. har byggnadsutredningen vidare
uttalat, att hovrättsbyggnaden borde erhålla enahanda förenklade standard,
som enligt utredningens tidigare förslag skulle tillämpas i fråga örn
andra motsvarande byggnader. Med anledning av dessa uttalanden vilja vi
framhålla, att det här icke gäller en vanlig ämbetsbyggnad utan en för offentlig
rättsförhandling avsedd domstolsbyggnad. Såvitt det är oss bekant,
har civila byggnadsutredningen icke haft att behandla någon fråga angående
sådan byggnad.

Svenska staten är i fråga örn domstolsbyggnader i det lyckliga läget, att
den i mycket ringa utsträckning har att bekosta dessa. Underdomstolarnas
byggnader uppföras och bekostas ju helt av tingslagen resp. städerna, och
vad överdomstolarna beträffar, är det ytterligt sällan som fråga förekommer
örn uppförande av byggnad för en sådan domstol. De under detta århundrade
förekommande fallen hava gällt hovrätten över Skåne och Blekinge
samt hovrätten för övre Norrland. När den förstnämnda hovrätten fick
sin nuvarande domstolsbyggnad, bekostades densamma belt av Malmö stad,
som även kostnadsfritt tillhandahöll tomt. För hovrätten för Övre Norrland
användes en förut staten tillhörig byggnad, vilken är uppförd på en
av staden Umeå skänkt tomt och som helt på denna stads bekostnad omändrades
till lokaler för hovrätten. Det förefaller oss därför naturligt, att
när det nu gäller uppförande av byggnad för en nyinrättad överdomstol
— vilken byggnad givetvis bör beräknas bestå för århundraden — byggnaden
får en med hänsyn lill dess höga ändamål värdig utformning och i
fråga om lokalutrymmet m. m. blir fullt ändamålsenlig. Härtill finnes så
mycket slörre anledning, som ju Göteborgs stad lämnar ett mycket stort
bidrag till byggnadkostnaderna.

Det viktigaste skälet mot de av byggnadsutredningen föreslagna inskränkningarna
är emellertid, att örn byggnaden uppfördes i enlighet med byggnadsutredningens
förslag, densamma icke skulle — åtminstone vad angår
lokalerna för offentlig rättsförhandling — på fullt tillfredsställande sätt
fylla sin uppgift. En inskränkning av de för offentlig rättsförhandling avsedda
rättssalarna i enlighet med bygggnadsutredningens förslag skulle sätta

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

den nya hovrättens rättssalar i särklass. Vi vilja erinra om att de för muntliga
förhör avsedda salarna i de nuvarande hovrättsbyggnaderna hava föl -

jande dimensioner:

Svea hovrätt...................................... 95 kvm

Göta » ...................................... 71.5 »

Hovrätten över Skåne och Blekinge................. 82 >

» för övre Norrland........................ 79 »

I Göteborgs rådhus finnes icke någon sessionssal med mindre golvyta än
78.5 kvm.

I samtliga dessa sessionssalar är takhöjden c:a 4 m eller däröver.

Vi hava icke ansett erforderligt att införskaffa uppgift å rättssalarnas
storlek i nyuppförda tingshus; det torde vara allmänt bekant, att dessa
salar hava större dimensioner än flertalet av de anförda. Särskilt är takhöjden
i allmänhet betydligt större.

Enligt vår bestämda uppfattning skulle offentliga rättegångssalar av de
dimensioner, som byggnadsutredningen föreslagit, -—• 54 resp. 60 kvm golvyta
och 3.S0 m takhöjd —- icke vara tillräckligt rymliga. Under rättsförhandlingarna
skola ju i en sal vistas rättens ledamöter och tjänstemän —
i allmänhet minst 7 personer — åklagare, advokater, parter och vittnen —
ofta ett flertal —, varjämte man i många fall måste räkna med ett ofta
stort antal tidningsmän och andra åhörare. Alla dessa kunna icke få plats
på ändamålsenligt sätt eller erhålla erforderlig luftkub i en sal av den utsträckning
och höjd, som byggnadsutredningen föreslår.

Byggnadsutredningen yttrar på tal örn sessionssalarna, att om sessionernas
antal begränsas till 4 för vecka, det uppenbarligen endast erfordras två
större sessionssalar. Byggnadsutredningen torde därvid ha menat, att de 12
sessionsdagar per vecka, som med nämnda utgångspunkt skulle erfordras
för en på 3 divisioner organiserad hovrätt, skulle kunna erhållas, örn de
två sessionsrummen, vilka ju representera 12 sessionsdagar per vecka, användas
varje dag. Detta kan synas oemotsägligt. Av praktiska skäl är det emellertid
icke möjligt att genomföra en sådan anordning som den antydda. Redan
med nuvarande arbetssätt i hovrätterna är det svårt och i vissa fall ej
möjligt att på förhand bestämma sessionsdagarna. Detta sammanhänger med
bl. a. målens olikartade natur: en del äro mycket brådskande och böra
företagas så snart de blivit färdigberedda, och tidpunkten härför kan ej
alltid på förhand fixeras. I andra fall kan behandlingen av ett mål taga
längre tid i anspråk än som från början beräknats. Örn en anordning sådan
som den byggnadsutredningen antyder redan med nuvarande rättegångssätt
i hovrätt skulle vara svår att genomföra, så torde det icke vara
möjligt att tillämpa densamma med det förändrade rättegångssätt, som skall
införas i samband med rättegångsreformen. Vid utsättande av tid för den
muntliga förhandlingen måste nämligen hänsyn tagas till ett flertal omständigheter,
varför vederbörande division bör var obunden i valet av dag
oell tid för förhandlingen. Det må även erinras örn att man på förhand ej
kan veta, om målet tager mera än den från början utsatta dagen i anspråk.
Med hänsyn till det anförda bör varje hovrättsdivision helst fritt disponera
sitt sessionsrum.

Såsom bilokaler till rättssalarna hava i byggnadsstyrelsens förslag upptagits
sex vittnesrum. Byggnadsutredningen säger sig icke vilja föreslå någon
ändring härutinnan, ehuru den bifogade ritningen i detta avseende giver anledning
till att så skulle vara fallet. Att antalet rum av detta slag är tillräckligt
stort är mycket betydelsefullt. Vi vilja framhålla, att det icke blott är
vittnen utan även åtalade som under domstolshandläggningen böra isoleras.

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

Detta kan vara särskilt viktigt i mål, där ett flertal åtalade avgivit divergerande
berättelser. Det bär icke ansetts erforderligt att upptaga celler för häktade.
I de fall då mål angående häktad handlägges inför hovrätten, torde vederbörande
under bevakning kunna förvaras i vittnesrum.

Byggnadsutredningen har uttalat, att det av byggnadsstyrelsen framlagda
förslaget skulle vara särskilt kostnadskrävande på grund av bland annat
»obehövliga hallutrymmen». Med anledning härav vilja vi endast framhålla,
att den stora hallen å mellanvåningen, som delvis även går genom den översta
våningen, fyller den viktiga uppgiften att vara förrum till rättegångssalarna.
I denna hall få således parter, vittnen och allmänhet uppehålla sig i avvaktan
på företräde.

Beträffande rumsprogrammet i övrigt föranleder byggnadsutredningens
yttrande följande erinringar.

Bottenvåningen.

De för aktuarien-arkivarien avsedda expeditionslokalerna böra erhålla något
större dimensioner än som angivits å såväl byggnadsstyrelsens som byggnadsutredningens
planskisser. Möjligheten härav har antytts redan i styrelsens
skrivelse. En dylik utvidgning torde ock lätt kunna åstadkommas efter
den ökning av byggnadskroppen i dess helhet, som skulle bliva en följd av
vad vi ovan framhållit.

Flygelbyggnaden.

För det såsom rum för sekreteraren betecknade rummet har utredningen
beräknat en golvyta av allenast 12 kvm, innebärande en reducering med en
tredjedel i jämförelse med byggnadsstyrelsens förslag. Att beakta är emellertid,
att sekreteraren, vilken tillika skall fullgöra de på advokatfiskalen
ankommande göromålen, bör kunna i sitt tjänsterum mottaga samt anordna
överläggningar med såväl befattningshavare i hovrätten som ock besökande
från underrätterna och andra. I sitt arbete behöver han vidare äga ständig
tillgång lill diarier, rollar, registratur och akter, för vilkas förvaring hyllor
och skåp måste uppställas i rummet. I betraktande härav nödgas vi bestämt
beteckna det av byggnadsutredningen angivna utrymmet som otillräckligt.
Bedan de mått, som byggnadsstyrelsen föreslagit, torde i själva verket få
anses tilltagna i underkant och utgöra ett minimum för vad som kan anses
oundgängligen erforderligt.

Huruvida de i anslutning till sekreteraren-advokatfiskalens arbetsrum förlagda
utrymmena till kanslibiträden skola anordnas som ett eller tva rum
är måhända av mindre betydelse, örn blott de äro tillräckligt stora. Med den
av byggnadsutredningen föreslagna reduceringen — från två rum om sammanlagt
24 kvm till ett rum om, av skissen att döma, 18 kvm — kan detta
krav ej anses fyllt. Då arkivlokalerna ej befinna sig inom ett för arbetets
behöriga gång bekvämt räckhåll, måsle i biträdenas rum förvaras en ansenlig
mängd handlingar, av vilka särskilt renovationerna av underrätternas
protokoll laga stor plats i anspråk. Mest ändamålsenligt synes vara att, på
sätt byggnadsstyrelsen föreslagit, två rum örn vartdera 12 kvm anordnas, det
ena avselt för sekreterare- och det andra för advokatfiskalsgöromål.

Byggnadsutredningens förslag upplager icke något väntrum tor besökande
till presidenten. Det må erinras, att presidenten ej blott är eliel för hovrätten
utan liven framträder som representant för denna i förhållande till underdomstolarna
inom hovrättens jurisdiktionsområde. Han mottager talrika besök
av häradshövdingar och stadsdomare, deputationer o. s. v. Att dessa personer,
medan de avvakta företräde, skulle vara hänvisade till den trånga och
säkerligen ganska livligt trafikerade korridoren utanför presidentens ämbetsrum,
synes icke tillfredsställande, litt väntrum bör därför anordnas.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 284-

I enlighet med byggnadsstyrelsens förslag bör vid presidentens ämbetsrum
finnas ett toalettrum.

Rumshöjden i flygelbyggnaden bör något ökas för att ej alltför mycket
sticka av mot höjden i de i samma våning befintliga egentliga domstolslokalerna.

Den nu förordade ökningen av utrymmena i flygelns övre våning skulle
medföra en redan i och för sig synnerligen behövlig utvidgning av arkivet i
bottenvåningen. Med den av byggnadsutredningen föreslagna reduceringen
av arkivets golvyta — från drygt 100 kvm till omkring 70^ kvm — kan det
befaras, att arkivet inom en ej alltför avlägsen framtid skall visa sig för litet.

Våningen 2 trappor upp.

De tre rummen för fiskaler hava av byggnadsutredningen reducerats från
18 kvm till 12 kvm för varje. Då i vart och ett av dessa bör beredas arbetsplats
åt tre personer jämte utrymme för dokumentskåp, är sistnämnda mått
otillräckligt. Framhållas må, att redan enligt det ursprungliga förslaget de
nu ifrågavarande tjänstemännens behov av arbetslokaler torde vara avsevärt
sämre tillgodosett än vad fallet i allmänhet är beträffande befattningshavare
i motsvarande tjänsteställning vid andra ämbetsverk.

För notarie eller motsvarande tjänsteman (expeditionshavande) upptager
byggnadsutredningens förslag icke något särskilt arbetsrum. Ett dylikt
är emellertid erforderligt såväl under nuvarande förhållanden som efter
processreformens genomförande. För närvarande har expeditionshavanden
bl. a. att sätta upp protokoll över divisionernas sessioner, ett arbete, som särskilt
då det gäller de muntliga förhören kräver omtanke och noggrannhet.
Enligt den föreslagna nya processordningen skola vittnesutsagor och partsutsagor,
som avgivas under sanningsförsäkran, omedelbart protokollföras och
utskrivas för att verifieras av vederbörande före förhandlingarnas slut. Att
den tjänsteman, som har att fullgöra denna utomordentligt viktiga och säkerligen
ofta svåra uppgift, behöver en ostörd arbetslokal ligger i öppen dag.
I rummet bör plats kunna beredas för två personer samtidigt.

Att sammanföra den med maskinskrivning sysselsatta personalen i ett rum
synes olämpligt såväl ur effektivitetssynpunkt som med hänsyn till svårigheten
att skriva efter diktamen, då flera maskiner äro i gång. Det för ändamålet
disponerade utrymmet bör därför uppdelas på minst två rum.

Hovrättens bibliotek har av byggnadsutredningen reducerats från föreslagna
32 kvm till allenast 24 kvm. Då flera personer böra kunna samtidigt bedriva
studier i biblioteket samt möjlighet också bör finnas att där bereda
stadigvarande plats åt ett biträde, som omhänderhar bokutlåningen, är redan
förstnämnda mått ej fullt tillräckligt.

I översta våningen böra toaletter och kapprum anordnas för hovrättens
befattningshavare. Det synes icke vara mer än rimligt, att dessa ej skola
vara hänvisade till de för parter och allmänhet avsedda bekvämlighetsinrättningarna
i bottenvåningen.

Vi vilja slutligen framhålla, att örn det med hänsyn till det statsfinansiella
läget skulle befinnas nödvändigt att reducera byggnadsprogrammet för den
planerade hovrätten så väsentligt som byggnadsutredningen föreslagit, det
enligt vår bestämda uppfattning vore bättre att låta med byggnadsfrågan ansta
till dess förhallandena sa ändrats, att en fullt ändamålsenlig och värdig
byggnad kan beredas den nya hovrätten.

Stockholm den 13 maj 1941.

GUNNAR BENDZ.

CARL ROMBERG.

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

Bilaga D.

Byggnadsstyrelsens utlåtande.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 10 innevarande maj har byggnadsstyrelsen anbefallts
att skyndsamt avgiva utlåtande över vad 1940 års civila byggnadsutredning
anfört rörande ett av byggnadsstyrelsen i samråd med av statsrådet
och chefen för justitiedepartementet utsedda sakkunnige utarbetat, med underdånig
skrivelse den 26 mars 1941 framlagt skissförslag till ny hovrättsbyggnad
i Göteborg, och får byggnadsstyrelsen med anledning härav i underdånighet
anföra följande.

Den civila byggnadsutredningen förordar i sin skrivelse reduceringar av
vissa föreslagna utrymmen, minskad rumshöjd i en del lokaler samt förenklingar
beträffande byggnadens utförande. Med hänsyn till att vad utredningen
sålunda föreslagit även berör den planerade byggnadens användbarhet,
har byggnadsstyrelsen funnit sig böra införskaffa yttrande från ovannämnda
sakkunnige, presidenten i Göta Hovrätt G. Bendz och expeditionschefen
i justitiedepartementet C. Romberg, vilka i anledning härav avgivit blägda,
den 13 maj 1941 dagtecknade promemoria. De sakkunnige framhålla
häri att antalet sessionssalar icke kan minskas från det av styrelsen föreslagna,
nämligen tre stycken, och att offentliga rättegångssalar av de dimensioner,
som byggnadsutredningen föreslagit — 54 respektive 60 kvadratmeter
golvyta och 3.30 meters takhöjd — enligt deras bestämda uppfattning icke
skulle vara tillräckligt rymliga. Vidare ingå de sakkunnige på ett bemötande
i ett flertal punkter av byggnadsutredningens erinringar och förslag
samt förklara sig sammanfattningsvis anse att, därest det nuvarande statsfinansiella
läget skulle nödvändiggöra en sådan reducering av byggnadsprogrammet,
som byggnadsutredningen föreslagit, det vore bättre att låta med
bvggnadsfrågan anstå till dess att förhållandena medgiva uppförandet av en
fullt ändamålsenlig och värdig byggnad för den nya hovrätten.

För egen del får byggnadsstyrelsen anföra följande.

De storlekar å sessionssalarna, som byggnadsstyrelsen föreslagit och som
redan innebär en minskning i förhållande till vad de sakkunnige ansett
erforderligt, kunna enligt styrelsens bestämda mening icke ytterligare minskas
utan att salarnas användbarhet äventyras. Styrelsen får i detta avseende
framhålla, att de mindre sessionssalarnas storlek understiger det minimum,
som av presidenten Bendz angivits i dennes till byggnadsstyrelsen ovannämnda
underdåniga skrivelse den 26 mars 1941 fogade promemoria.

Anledningen till att en sessionssal, avsedd jämväl att tjäna såsom hovrättens
plenisal, gjorts större än de övriga är att hovrätten har behov av att
vid mål av stort allmänt intresse disponera en lokal, som rymmer ett större
antal åhörare. Givetvis hade helst varje division bort förfoga över ett dylikt
utrymme, men det har ansetts möjligt att förutsätta utbyte divisionerna emellan
av sessionssalar i mån av behov. Såsom av här bilagda planritningar''
framgår, kan i de mindre sessionssalarna beredas plats för högst 16 och i

1 Här uteslutna.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sand. Nr 284. 2

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

flen större för högst 40 åhörare. Någon minskning i detta avseende lärer
icke kunna ifrågakomma utan att syftet med offentlig rättegång blir delvis
förfelat.

Byggnadsstyrelsen vill vidare framhålla, att några obehövliga hallutrymmen
icke förekomma. Den i mellanvåningen avsedda stora hallen skall för
parter, vittnen och allmänhet tjäna såsom väntrum och förrum till samtliga
sessionssalar och upptager dessutom i sig det utrymme, som under alla förhållanden
kräves för trappa och vaktmästare.

Den av byggnadsutredningen föreslagna minskningen av våningshöjden i
sessionssalarna med tillhörande tjänsterum från 4 till 3.3 meter finner styrelsen
icke rimligen böra ifrågakomma. Den besparing, som kan vinnas genom
en sådan minskning, är dessutom förhållandevis ringa och kan ej uppskattas
till mer än omkring 7,000 kronor, en besparing som icke synes motsvara
de påtagliga praktiska och hygieniska olägenheter, som åtgärden skulle
medföra. För övriga lokaler har byggnadsstyrelsen föreslagit lägre rumshöjd,
än vad byggnadsutredningen förordat.

Beträffande storleken av de för hovrättens ledamöter avsedda arbetsrummen
får byggnadsstyrelsen framhålla, alt styrelsen icke har något att erinra
mot alt samtliga de tjänsterum, som äro avsedda för ledamöter, vilka icke
äro divisionsordförande, givas en storlek av allenast 9 kvadratmeter. Det utrymme,
som därigenom skulle inbesparas, tillhopa 18 kvadratmeter, bör
emellertid enligt styrelsens mening utnyttjas för att tillgodose det berättigade
önskemålet örn toaletter i tjänsterumsvåningen samt för utökande av det
knappt dimensionerade biblioteket.

Beträffande civila byggnadsutredningens yrkanden i övrigt får byggnadsstyrelsen
i huvudsak instämma i vad de sakkunnige anfört. Byggnadsstyrelsen
finner det sålunda uppenbart att en hovrättsbyggnad bör till form och
utförande i övrigt planeras med hänsyn till att en av rikets överrätter där
skall hava sitt säte och att -det i övrigt gäller en byggnad, som kan förutses
komma att länge äga bestånd och som dagligen skall mottaga en rättssökande
allmänhet. Byggnaden bör således givas en värdig, mot sitt ändamål svarande
utformning, och material och konstruktioner böra väljas med tanke
på undvikande av kostsamt underhåll. Dessa synpunkter hava uppenbarligen
också varit bestämmande för Göteborgs stad vid avvägandet av dess bidrag
till byggnadens uppförande, vilket bidrag, om värdet av den erbjudna,
centralt och vackert belägna tomten uppskattas till omkring 100,000 kronor,
utgör 300,000 kronor.

Att tillgodose nu anförda, enligt byggnadsstyrelsens mening ofrånkomliga
krav inom den av civila byggnadsutredningen angivna kostnadsramen av
410,000 kronor låter sig icke göra. Byggnadsstyrelsens förslag innebär en
betydande nedprutning i fråga örn ursprungligen framförda anspråk på utrymmen
och utförande. Däremot bär styrelsen ansett det föga förenligt med
ekonomisk förtänksamhet att planera en från början uppenbart för knappt
tilltagen byggnad eller att till den använda material, som icke erbjuda betryggande
motståndskraft mot förslitning. Utredningen har i sin skrivelse
icke närmare angivit i vilka särskilda delar den anser materialbesparingar
kunna ske. Emellertid torde den åsyfta utbyte av beständigare material, natursten
etc., mot annat och billigare. Vad som i detta avseende kan vinnas
i form av lägre engångskostnad torde dock lill stor del få erläggas i form
av högre underhålls- och reparationskostnader.

I frågg om fasaderna har byggnadsstyrelsen föreslagit, att dessa i viss
utsträckning skulle beklädas med natursten. Detta har skett dels för att få
ett mot det frätande västkustklimatet hållbart material, dels därför att det
här förelåge ett synnerligen lämpligt tillfälle att bereda den hårt betryckta

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

stenindustrien arbetstillfällen. Skulle emellertid Eders Kungl. Majit anse
att dessa synpunkter icke kunna beaktas, har byggnadsstyrelsen för sin del
intet att erinra mot att fasaderna i sin helhet utföras i tegelmurning, varigenom
anläggningskostnaderna kunna nedbringas lill 580,000 kronor.

Byggnadsstyrelsen, som givetvis har för avsikt att vid ett vidare utarbetande
av det av styrelsen framlagda skissförslaget noga tillse att alla möjligheter
till besparingar iakttagas, kan icke finna att vad civila byggnadsutredningen
anfört motiverar ett frångående av den plan för byggnadsföretaget,
som detta förslag innebär. Med hänsyn såväl till behovet av ifrågavarande
nybyggnad som till arbetslöshetsläget i Göteborg finner styrelsen att ett fullföljande
av företaget enligt av styrelsen uppgjort program skulle bäst stå i
överensstämmelse med det allmännas intresse, men styrelsen delar den i de
sakkunnigas promemoria uttalade meningen, att om de nuvarande statsfinansiella
förhållandena icke medgiva uppförandet av en hovrättsbyggnad
efter det lokalprogram, som ligger till grund för ovannämnda skissförslag,
samt med ett ur underhållssynpunkt fullt tillfredsställande utförande, det är
att föredraga att låta med byggnadsföretaget anstå till dess förhållandena
medgiva uppförandet av en för ändamålet fullt lämplig byggnad.

Remisshandlingarna återgå.

Stockholm den 13 maj 1941.

Underdånigst:

Åke Tengelin.

HENNING LEO.

Sten Zethelius.