Kungl. Maj:ts proposition nr 284 (Proposition 1937:284)

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Nr 284.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område; given Stockholms
slott den 2 april 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 26 juni 1933 (nr
391) angående mjölkavgift;

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 7 juni 1935 (nr
279) angående slaktdjursavgift;

3) förordning angående tillägg till förordningen den 7 juni 1935 (nr 280)
om veteavgift;

4) förordning angående utförselbevis för råg och vete,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 284.

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

Förslag

till

förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 26 juni 1933 (nr 391)

angående mjölkavgift.

Härigenom förordnas, att förordningen den 26 juni 1933 angående mjölkavgift
med däri enligt förordningarna den 7 juni 1935 (nr 278) och den 30
juni 1936 (nr 417) gjorda ändringar skall äga fortsatt giltighet under tiden
från och med den 1 juli 1937 tillsvidare till och med den 30 juni 1939.

Förslag

till

förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 7 juni 1935 (nr 279)
angående slaktdjursavgift.

Härigenom förordnas, att förordningen den 7 juni 1935 angående slaktdjursavgift
skall äga fortsatt giltighet under tiden från och med den 1 juli
1937 tillsvidare till och med den 30 juni 1939.

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

F örslag

till

förordning

angående tillägg till förordningen den 7 juni 1935 (nr 280)

om veteavgift.

Härigenom förordnas, att i förordningen den 7 juni 1935 om veteavgift
skall införas en ny paragraf, betecknad 3 a §, av följande lydelse:

3 a §.

1 mom. Idkare av kvarnrörelse, som ur riket utfört vid kvarnen framställt
mjöl eller gryn av vete, äger i den ordning och på de villkor Kungl.
Majit föreskriver åtnjuta restitution av den veteavgift, som vid utförseltillfället
belöpt å motsvarande myckenhet omalet vete.

2 morn. Där det med hänsyn till särskilda förhållanden finnes påkallat,
må Kungl. Majit jämväl under andra omständigheter än i 1 mom. avses medgiva
befrielse, helt eller delvis, från veteavgift eller återbäring av sådan avgift.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1937.

Förslag

till

förordning

angående utförselbevis för råg och vete.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den, som av omalen råg eller omalet vete, varöver han utan hinder av
tullverket kan inom riket fritt förfoga, på en gång till utförsel angiver och
med en och samma lägenhet till utlandet sjöledes eller på järnväg eller till
svensk frihamn utför sammanlagt eller av någotdera slaget minst 500 kilogram,
äger, i den mån Konungen så förordnar och under villkor att den utförda
varan skäligen kan anses marknadsgill, av vederbörande tullmyndighet er -

Kungl. Maj:ts proposition nr 284•

hålla bevis om utförsel av varan eller viss del därav, med angivande tillika
av det tullbelopp, som skolat utgå vid införsel av sådan vara till samma myckenhet,
som beviset avser.

2 §.

Innehavare av utförselbevis vare berättigad att, inom sex månader från det
angivningen till utförsel ägt rum, mot bevisets återställande

antingen utan tullavgifts erläggande införa omalen eller malen råg eller
omalet eller malet vete till så stor myckenhet, att den tull, som enligt tulltaxan
skolat därå belöpa, är lika med det i utförselbeviset angivna tullbeloppet,

eller, i den mån varor, som nu sagts, under de sex kalendermånader, som
förflutit närmast före den månad, under vilken angivningen till utförsel ägt
rum, införts till myckenhet, att den därför influtna tullavgiften med avdrag
av två procent beräknas därtill lämna tillgång, hos generaltullstyrelsen utbekomma
sagda belopp med avdrag av två procent.

Utförselbevis skall återställas eller belopp, varå beviset lyder, inbetalas
till tullverket, därest den vara, vars utförsel legat till grund för bevisets utfärdande,
återinföres och tullfrihet för varan därvid ifrågasättes.

3 §•

Av Konungen meddelas närmare föreskrifter rörande utfärdande av utförselbevis
samt förordningens tillämpning i övrigt.

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1937 och gäller till och med
den 31 juli 1939.

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 2 april 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp:

De ingripanden från statens sida i prisstödjande syfte, som under senare
år skett på jordbrukets område, beröra jordbrukets viktigaste saluprodukter,
såsom mjölk och mejeriprodukter, slaktdjur, kött och fläsk, ägg, spannmål
och potatis. Giltighetstiden för flertalet av de anordningar, som reglera
dessa ingripanden, utlöper under innevarande år. Frågan örn fortsatta stödåtgärder
bör därför nu upptagas till förnyat övervägande.

Innan jag övergår till behandling av frågan om jordbruksstödets gestaltande
i fortsättningen, torde en redogörelse få lämnas rörande huvudgrunderna
för det nu tillämpade regleringssystemet samt innebörden av vissa
framställda förslag i ämnet. I samband härmed torde jag få anmäla statens
jordbruksnämnds den 10 februari 1937 avgivna betänkande rörande
jordbrukets läge i Norrland (stat. off. utr. 1937:9) ävensom ett av särskilt
tillkallade sakkunniga den 6 mars 1937 avgivet betänkande angående kompensation
för jordbrukets arbetstidsbegränsning. Jag torde vidare få anmäla
förslag om vidtagande av vissa åtgärder till befrämjande av skogsägareföreningarnas
verksamhet.

1. Översikt över hittills vidtagna åtgärder.

Mjölkregleringen. Enligt förordningen den 26 juni 1933 (nr 391) angående
mjölkavgift, vilken ändrats genom förordningarna nr 278/1935 och
417/1936 och gäller till och med den 30 juni 1937, skall, där Kungl. Maj:t så
förordnar, för åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden för
mjölk och mejeriprodukter upptagas avgift å inom riket saluförd mjölk
och till mjölk omräknad grädde ävensom, i den mån Kungl. Majit så förordnar,
å mjölk, som kommer till användning för beredande hos mjölkproducenter
av smör eller ost för avsalu. Avgiften må utgå med högst 3 öre per
kilogram mjölk och skall erläggas, såvitt fråga är örn avgiftspliktig vara,

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

som av mjölkproducent levereras till mejeri eller mjölkhandlare, av den, som
från mjölkproducenten mottagit varan, samt beträffande annan avgiftspliktig
vara av mjölkproducenten. Underlåter innehavare av mejeri eller mjölkhandlare
att erlägga mjölkavgift, kan avgiftsskyldigheten under viss förutsättning
överflyttas å mjölkproducenten. Kungl. Maj:t äger från avgiftsskyldighet
medgiva undantag, där så finnes skäligt med hänsyn till ringa
produktion eller andra förhållanden. I samband med förordnanden om
upptagande av mjölkavgift har sådant undantag medgivits beträffande åtskilliga
områden i riket (se kungörelsen nr 418/1936 jämförd med nr 442/
1933). Vidare må, då särskilda förhållanden därtill föranleda, mjölkavgift
kunna efterskänkas enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. Inflytande
avgiftsmedel skola enligt av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter användas
för förut angivna ändamål.

I kungörelsen den 20 juni 1935 (nr 362) med tillämpningsföreskrifter
till förenämnda förordning, vilken kungörelse ändrats genom kungörelsen
nr 472/1936, hava givits närmare bestämmelser angående, bland annat,
grunderna för mjölkavgiftens utgörande, ordningen för dess fastställande,
erläggande och indrivning samt beträffande restitution, avkortning, avskrivning
och efterskänkande av sådan avgift ävensom rörande kontroll över
avgiftens utgörande och avgiftsmedlens förvaltning. Mjölkavgift har under
tiden till den 1 november 1936 utgått med 2 öre för kilogram å inom riket
saluförd mjölk och grädde samt å mjölk, som kommit till användning för
beredande hos mjölkproducent av smör eller ost för avsalu, därest producenten
för sådant ändamål av egen produktion eller eljest använt minst

2,000 kilogram mjölk i månaden. Avgiften är för tiden därefter intill den
30 juni 1937 tillsvidare bestämd till 1.5 öre. Uppbörden handhaves under
kontroll av statens jordbruksnämnd av svenska mejeriernas riksförening
u. p. a., som även omhänderhar förvaltningen av inflytande medel.

Enligt kungörelserna nr 490/1936 och 52/1937 angående användningen
av de medel, som influtit eller inflyta genom upptagande för tiden 1 juli 1936
—30 juni 1937 av mjölkavgift m. m., har riksföreningen bemyndigats att
använda medlen i huvudsak för utbetalning av pristillägg och prisutjämningsbidrag.
Pristillägg utgår å smör, ost, kondenserad mjölk, torrmjölk
och grädde, som beretts inom riket och härifrån utförts, med belopp,
motsvarande skillnaden mellan nettoexport- och hemmamarknadspriset för
saltat runmärkt smör av medelkvalitet. Om medelriksnoteringen för viss
tidsperiod understiger 2 kronor 55 öre för kilogram smör, utgår vidare under
vissa förutsättningar pristillägg för s. k. lantsmör, som av mjölkproducent
försäljes, med skillnaden mellan sistnämnda belopp och medelriksnoteringen.
Prisutjämningsbidrag utgår för inom riket producerad
mjölk och grädde, varå mjölkavgift utgått och som använts för beredande
av smör, ost eller annan mejeriprodukt. För utbetalning av prisutjämningsbidrag
är riket indelat i 5 prisutjämningsdistrikt. För ändamålet tillgängliga
medel fördelas månadsvis på de 5 prisutjämningsdistrikten sålunda,
att vartdera av de båda nordligaste distrikten först erhåller ett särskilt be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

lopp samt det nordligaste distriktet, omfattande Norrbottens län, därutöver
tilldelas ett öre för varje kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde,
varå mjölkavgift inom distriktet för månaden utgår. Återstoden delas därefter
mellan samtliga distrikt i förhållande till de myckenheter mjölk och
till mjölk omräknad grädde, varå mjölkavgift inom de olika distrikten för
månaden utgår. Nyssnämnda särskilda belopp utgår med vad å respektive distrikt
enligt sist angivna grund belöper av de under månaden å exporterade
produkter utlämnade pristilläggens sammanlagda belopp. Statens jordbruksnämnd
äger att på framställning av riksföreningen medgiva, att för beredande
av möjlighet till utjämning av bidragen under olika månader visst belopp av
distrikt tillkommande prisutjämningsbidrag tills vidare må innestå hos riksföreningen.

För vinnande av det med upptagande av mjölkavgift avsedda syftet har
Kungl. Majit genom förordning den 10 februari 1933 (nr 29) med bestämmelser
om införselmonopol å mjölk och mejeriprodukter,
vilken förordning ändrats genom förordningen nr 392/1933 och gäller till
och med den 30 juni 1937 (se förordningen 376/1934), förklarats berättigad
att meddela förbud mot införsel av mjölk, grädde, smör och ost utan särskilt
tillstånd. Med stöd av detta bemyndigande har Kungl. Majit genom
kungörelse den 30 juni 1934 (nr 377), vilken jämlikt kungörelsen nr 419/
1936 gäller tillsvidare till och med den 30 juni 1937, förordnat, att nyssnämnda
varor ej må införas utan tillstånd av statens jordbruksnämnd. Dylikt
tillstånd må dock ej vägras beträffande vara av sådant slag, som icke
eller endast i ringa omfattning är föremål för tillverkning inom landet. Detsamma
gäller i avseende å annan vara, såframt vederbörande importör förbinder
sig att för den myckenhet, som införes, till riksföreningen inbetala
ett belopp svarande mot vad som skulle utgå i pristillägg, därest varan utförts
ur riket.

Bland åtgärder, sammanhängande med mjölkregleringen, må vidare nämnas
anordningarna med upptagande av skatt å olj ekakor och vissa slag av
fodermjöl (kraftfoderskatt) ävensom accis å margarin.

Bestämmelserna örn kraftfoderskatt innefattas i en förordning
den 14 juni 1933 (nr 329). Enligt denna förordning, som ändrats genom
förordningarna nr 177/1934 och 281/1935, skall efter Kungl. Majits bestämmande
erläggas en skatt av högst 8 öre för kilogram av varans nettovikt vid
införsel till riket eller tillverkning inom riket för försäljning av oljekakor,
mjöl, erhållet genom krossning av oljekakor, och mjöl, framställt vid
extraktion av råvara, som kan användas för tillverkning av oljekakor.
Skatten har under tiden 1 mars—1 juli 1936 utgjort 2 öre för linfrökakor
och linfrömjöl samt 4 öre för övriga varuslag. Skattebeloppen
höjdes från och med sistnämnda dag med 1 öre men sänktes åter från och
med den 12 september 1936 till 2 respektive 4 öre. Från och med den 12
januari 1937 har skatten ytterligare sänkts till 1 öre för linfrökakor och linfrömjöl
och 3 öre för övriga varuslag. På grund av stadgande i förenämnda
förordning må restitution av skatt åtnjutas för skattpliktig vara, vil -

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

ken i oförändrat skick exporteras, ävensom i den omfattning och på de villkor
Kungl. Majit bestämmer, för skattpliktig vara, vilken eljest exporteras
eller vilken inom riket användes för framställning av annan vara än kreatursfoder
(se kungörelserna 488/1933 och 178/1934).

Gällande föreskrifter om accis å margarin återfinnas i förordningen
den 7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa andra fettvaror.
Enligt denna förordning äger Kungl. Majit förordna om uttagande
av accis å margarin, konstister, matolja, annat ersättningsmedel för smör
eller flott än något av de förut nämnda samt fettemulsion; dock endast beträffande
vara, som levereras intill utgången av juni månad 1937. Accisen
må utgå med högst 60 öre för kilogram av varans nettovikt. Jämlikt förordnanden
av Kungl. Majit har accis uttagits å margarin, som levererats
under tiden från 1936 års ingång intill den 27 september samma år, med 20
öre för kilogram av varans nettovikt. Sedermera har Kungl. Majit förordnat,
att accis skall utgå med 30 öre för kilogram för följande varor, vilka levereras
under tiden från och med den 27 september 1936 tillsvidare intill
utgången av juni 1937, nämligen margarin, konstister, hållande mera än en
procent vatten, samt sådan vara, som nyss betecknats med annat ersättningsmedel
för smör eller flott, förutsatt att varan håller mera än en procent
vatten. Samtidigt med förenämnda förordnanden beträffande accisen
a margarin har Kungl. Majit med stöd av riksdagens bemyndigande i skrivelse
nr 265/1935 fastställt tullen å margarin till belopp, motsvarande 15
öre för kilogram med tillägg av margarinaccisen. Någon accis å andra fettvaror
än de förut angivna har hittills icke uttagits.

I detta samband må vidare nämnas, att 1935 års riksdag medgivit, att
Kungl. Majit må, om så befinnes nödvändigt för stödjande av priset å smör,
vidtaga åtgärder för reglering för tiden till och med den 30 juni 1937 av
införsel av margarin, konstister och fettemulsion samt
av råvaror för margarinindustrien och ämnen, varav dessa framställas, i
enlighet med vissa i Kungl. Majits proposition nr 227 till nämnda års riksdag
angivna riktlinjer. Detta bemyndigande har hittills icke behövt tagas i
anspråk.

Beträffande användningen av medel, som inflyta genom
skatten å oljekakor m. m. samt genom accisen å margarin,
äger Kungl. Majit jämlikt beslut av 1936 års riksdag meddela närmare
bestämmelser. Därvid borde dock iakttagas, såvida ej särskilda skäl
föranledde annat, att genom kraftfoderskatten inflytande medel skulle fördelas
med 90 procent till mjölkregleringen och 10 procent till äggproduktionens
stödjande samt att margarinaccismedlen, i den mån de influtit efter
den 30 juni 1935, skulle helt tillföras mjölkregleringen. Vad som återstode
av de margarinaccismedel, som influtit före den 1 juli 1935, skulle enligt närmare
bestämmande av Kungl. Majit få användas för utlämnande i särskilda
fall till hjälpbehövande av inhemska jordbruksprodukter, i främsta rummet
mjöl, eller av andra förnödenheter, gratis eller till nedsatt pris. Närmare
föreskrifter rörande användningen av de medel, som inflyta genom kraftfo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

derskatten och margarinaccisen, hava av Kungl. Maj:t meddelats genom
brev till statskontoret den 28 juni 1935.

Slaktdjursregleringen. Jämlikt förordning den 7 juni 1935 (nr 279) angående
slaktdjursavgift, vilken förordning gäller till och med den 30 juni 1937,
skall, därest Kungl. Majit så förordnar, för åstadkommande av förbättrade
avsättningsförhållanden för slaktdjur och slakteriprodukter upptagas viss
avgift, slaktdjursavgift. Sådan avgift skall utgå för kött av nötkreatur,
får, get, svin eller häst, som godkänts vid besiktning å offentlig köttbesiktningsbyrå,
offentligt slakthus eller kontrollslakteri. Avgiftens belopp
bestämmes av Kungl. Majit under iakttagande att den får utgöra, räknat
för hel kropp, för nötkreatur, som efter nedslaktningen väger minst 150
kilogram, och häst 3 kronor, för svin 2 kronor samt för övriga djur 1 krona.
Kungl. Majit äger medgiva undantag från avgiftsskyldighet, där så med
hänsyn till särskilda förhållanden finnes skäligt. Närmare bestämmelser
rörande ordningen för slaktdjursavgiftens erläggande och indrivande ävensom
i avseende å förordningens tillämpning i övrigt hava meddelats i kungörelse
den 20 juni 1935 (nr 363).

På grund av förordnanden av Kungl. Majit genom kungörelserna den 7
februari 1936 (nr 28) och den 30 juni 1936 (nr 423) har slaktdjursavgift
upptagits under tiden 1 mars—31 december 1936. Avgiften har utgjort för
större nötkreatur 2 kronor, för andra nötkreatur med en slaktvikt av minst
30 kilogram 1 krona, för spädgris, vartill hänföres svin med en slaktvikt understigande
15 kilogram eller, om avgiften uppbäres före slakten, med en
levande vikt understigande 25 kilogram 1 krona och för övriga svin 2 kronor.
Där de vid besiktningstillfället godkända delarna av djuret ej motsvarat
mer än högst halv kropp, bär avgift utgått med allenast hälften av
förenämnda belopp.

De engelska kontingenteringsåtgärderna beträffande baconimporten hava
föranlett vissa exportreglerande bestämmelser. Enligt kungörelse
den 26 juni 1933 (nr 385) må utförsel till Storbritannien och Norra Irland
av saltat fläsk tills vidare icke äga rum utan tillstånd av lantbruksstyrelsen
eller, efter lantbruksstyrelsens bestämmande, av svenska exportslakteriernas
förening u. p. a. Dylikt bemyndigande har lämnats föreningen.
Vidare skulle det enligt kungörelsen åligga lantbruksstyrelsen tillse,
att utförseltillstånd ej lämnades för större myckenhet än som av Kungl.
Majit i särskild ordning bestämts samt att utförselkvantiteten fördelades
mellan exportörerna enligt skäliga grunder och på sådant sätt, att en möjligast
jämn utförsel åstadkommes. Lantbruksstyrelsens ifrågavarande befattning
med baconexporten till England har genom kungörelse den 28 juni
1935 (nr 414) överflyttats på statens jordbruksnämnd.

Exportkontingentens storlek har under reglcringsåret växlat. Den ordinarie
kontingenten uppgick under månaderna mars—april 1936 till omkring

485,000 kilogram för 14 dagars period. Därefter utökades den för tiden maj
—augusti till omkring 500,000 kilogram och nedsattes för månaderna sep -

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

tember—december till omkring 450,000 kilogram. Från och med den 1 januari
och tills vidare intill den 1 maj 1937 utgör 14-dagars kontingenten cirka

500,000 kilogram. Förutom nu angivna kvantiteter har under år 1936 export
av extra kontingenter medgivits.

Genom brev den 23 februari 1934, den 18 oktober 1935 och den 30 juni
1936 har Kungl. Maj:t meddelat vissa bestämmelser till utjämning av spänningen
mellan fläskpriserna å exportmarknaderna och å hemmamarknaden.
Enligt dessa bestämmelser gäller, bland annat, att den som utför bacon har
att, om på visst sätt fastställt medelnettoexportpris efter avdrag av ett belopp,
som i förstnämnda brev fastställts till 10 öre men genom brevet den
30 juni 1936 nedsatts till 8 öre, för någon vecka överstiger medelpartipriset
i Sverige för samma vecka, för varje kilogram under nästföregående vecka
exporterat bacon till statskontoret inbetala ett belopp, motsvarande skillnaden
mellan å ena sidan medelnettoexportpriset med sagda avdrag och å
andra sidan medelpartipriset. Därest medelnettoexportpriset för någon
vecka understiger medelpartipriset, skall exportören äga att för kilogram
under nästföregående vecka exporterat bacon utbekomma ett belopp, motsvarande
skillnaden mellan nämnda priser.

Även kontingenteringen av nötkreatursimporten till Tyskland har föranlett
en viss reglering av den svenska exporten av nötkreatur till nämnda
land. Sålunda gäller enligt kungörelse den 11 februari 1930 (nr 23) att
den, som vid utförsel till Tyskland av nötkreatur till slakt önskar komma i
åtnjutande av den lägre införseltull, som för visst antal djur är medgiven
Sverige, har att ansöka därom hos lantbruksstyrelsen, som prövar ansökningen.
Ifrågavarande arbetsuppgift har numera överflyttats å statens jordbruksnämnd.
Det antal djur, som årligen må införas från Sverige till Tyskland
till lägre tull, har under senare år varit 6,000. Under år 1936 har medgivits
utökning av ifrågavarande kontingent genom särskilda avtal.

Som ett led i de prisutjämnande åtgärderna på slaktdjursmarknadens område
ingår jämväl reglering av införseln av slaktdjur samt kött och
fläsk. Jämlikt bemyndigande av 1934 års riksdag förordnade Kungl. Maj:t
genom kungörelse den 19 oktober 1934 (nr 499), vilken ursprungligen gällde
till och med den 30 juni 1936 men enligt kungörelsen nr 424/1936 skall
äga fortsatt tillämpning tillsvidare till och med den 30 juni 1937, att levande
nötkreatur, får och svin, kött av nötkreatur och får, kött av häst samt
fläsk — s. k. torrsaltat amerikanskt fläsk likväl undantaget — ävensom
konserver av dylikt kött eller av fläsk icke må införas till riket utan tillstånd,
som numera meddelas av statens jordbruksnämnd. Nämnden äger
föreskriva, att för dylikt tillstånd skall utgå licensavgift enligt de grunder,
som Kungl. Majit i särskild ordning bestämmer. Enligt beslut av Kungl.
Majit den 19 oktober 1934 må licensavgift utgå för kött eller fläsk eller konserver
därav till högst 50 öre för kilogram samt för levande slaktdjur till
högst samma belopp för kilogram slaktvikt. — Berörda bemyndigande av
riksdagen, vilket innefattar allmänt medgivande för Kungl. Majit att, då
skäl därtill föranleda, vidtaga reglering av införseln av kött och fläsk, däri

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

inbegripet kött av fjäderfä, gäller tillsvidare. (Jfr sammansatta bevillningsoch
jordbruksutskottets utlåtanden nr 1/1934 sid. 72 och 73, nr 1/1935 sid.
101 och nr 1/1936 sid. 48.) I vad bemyndigandet angår kött av fjäderfä
har detsamma ej tagits i anspråk.

De genom upptagande av slaktdjursavgift samt avgifter vid import eller
export av kött och fläsk inflytande medlen stå till förfogande för slaktdjursmarknadens
stödjande. Beträffande dispositionen av ifrågavarande medel
må nämnas, att Kungl. Majit genom brev till statskontoret den 28 juni 1935
förordnat, att statens jordbruksnämnd skall äga att använda dels ett belopp
av högst 1 miljon kronor för att genom export av nötkreatur eller kött därav
eller destruktion av mindervärdiga djur eller genom infrysning av kött
av nötkreatur åstadkomma skälig avlastning å den inhemska marknaden för
nötkreatur eller kött därav, varvid skall iakttagas, att nämnden icke äger
utan Kungl. Majits tillstånd för angivna ändamål utgiva mer än som motsvarar
25 öre för kilogram av djurets levande vikt eller 50 öre för kilogram
kött jämte ett fraktbidrag av högst 20 kronor för djur, dels ock ett belopp
av högst 300,000 kronor såsom bidrag vid export av levande svin och kött
därav eller vid infrysning eller nedsmältning av fläsk, vilket bidrag må utgå
med högst 50 öre för kilogram slaktad vikt. Genom beslut den 20 november
1936 har Kungl. Majit bemyndigat jordbruksnämnden att för sistnämnda
ändamål och till lämnande av förskott vid infrysning av fläsk använda
ytterligare högst 500,000 kronor. Enligt brev den 30 juni 1936 må
nämnden mot återbetalningsskyldighet utbetala sådant förskott till belopp
av högst en krona för kilogram slaktad vikt av fläsk, som enligt nämndens
medgivande infryses. Vidare har Kungl. Majit genom brev den 8 januari
1937 medgivit nämnden att nied anlitande av medel, vilka må användas för
slaktdjursmarknadens stödjande, på enahanda villkor utbetala högst en krona
för kilogram slaktad vikt av nötkött, som efter medgivande av nämnden
infrusits eller infryses efter den 30 november 1936. Vidare har Kungl. Majit
genom brev till statskontoret den 15 november 1935 bemyndigat jordbruksnämnden
att i enlighet med de grunder och på de villkor, som nämnden
bestämmer, förordna, att pristillägg skall utgå vid export av kaninkött med
ett belopp av tills vidare högst 20 öre för kilogram.

Äggregleringcn. Genom kungörelser den 23 februari 1934 (nr 24) och den
7 juni 1935 (nr 283) har förordnats, att tillsvidare intill den 1 juli 1937 ägg
ej må införas till riket utan tillstånd av statens jordbruksnämnd eller den
jordbruksnämnden bemyndigar alt meddela tillstånd till sådan införsel.
Jordbruksnämnden har vidare berättigats föreskriva, att för sådant tillstånd
skall utgå licensavgift enligt de grunder, som Kungl. Majit i särskild ordning
bestämmer. Vad sålunda stadgats skall enligt kungörelsen den 5 oktober
1934 (nr 490) äga tillämpning jämväl i fråga örn flytande äggvita, så
ock äggula, som icke uteslutande är avsedd för beredning av läder.

Enligt kungörelser den 4 maj 1934 (nr 139) och den 28 juni 1935 (nr 414)
gäller vidare, att utförsel av hönsägg icke må äga rum utan tillstånd av

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

jordbruksnämnden eller, efter jordbruksnämndens bemyndigande, av Sveriges
äggintressenters förening u. p. a., därvid skall tillses, bland annat, att
utförselkvantiteten fördelas mellan exportörerna enligt skäliga grunder och
på sådant sätt, att en möjligast jämn utförsel åstadkommes. Ifrågavarande
kungörelser ha utfärdats med stöd av beslut av 1934 och 1935 års riksdagar,
innefattande medgivande för Kungl. Maj:t att vidtaga åtgärder för tiden till
och med den 30 juni 1937 av införseln till riket av ägg samt äggula och flytande
äggvita (riksdagens skrivelser nr 47/1934 och 265/1935).

I anslutning till nyssnämnda kungörelser den 23 februari och den 4 maj
1934 har Kungl. Majit utfärdat närmare föreskrifter angående regleringen
av införseln och utförseln av ägg. Beträffande införseln förordnades genom
brev den 28 juni 1935, att licensavgift finge utgå med högst 30 öre för kilogram
av varan. Den 4 december 1936 höjdes avgiften till högst 50 öre för
kilogram. Vidkommande utförseln bemyndigade Kungl. Majit genom berörda
brev den 28 juni 1935 jordbruksnämnden att, i den mån så prövades
erforderligt för främjande av avsättningen av hönsägg, till den som erhållit
tillstånd till utförsel av viss kvantitet ägg utbetala ett med hänsyn till prisläget
å exportmarknaden jämfört med prisläget å den inhemska marknaden
bestämt pristillägg, vilket beträffande ägg finge för varje kilogram utgå med
högst 30 öre eller, där särskilda förhållanden skulle sådant påkalla, undantagsvis
med högst 40 öre. Enligt samma brev är å andra sidan den,
som erhållit utförseltillstånd, skyldig att, därest för någon vecka medelnettoexportpriset
för ägg överstiger medelpartipriset för ägg i Sverige, inbetala
ett av jordbruksnämnden fastställt belopp, motsvarande skillnaden
mellan, å ena sidan, medelnettoexportpriset efter avdrag av exportkostnaderna
och skälig handelsvinst samt, å andra sidan, medelpartipriset. Jordbruksnämndens
bemyndigande har sedermera den 30 juni 1936 ändrats därhän,
att pristillägg må utbetalas i den mån så prövas erforderligt för vinnande av
önskvärd avlastning av den svenska marknaden för hönsägg eller till förhindrande
av alltför starka växlingar i utförseln. I samband därmed upphävdes
de särskilda villkoren för utbetalande av pristillägg med högst 40 öre
för kilogram. Den 4 december 1936 har Kungl. Majit medgivit, att pristillägget,
för kilogram räknat, må utgöra högst 50 öre och undantagsvis,
då särskilda skäl därtill äro, högst 60 öre. Genom beslut den 2 juli 1935
och den 2 juli 1936 har jordbruksnämnden till Sveriges äggintressenters förening
överlåtit de befogenheter, som tillkomma nämnden i avseende å beviljande
av införsel- eller utförseltillstånd samt fastställande av licensavgift
och utförselavgift.

Jämlikt beslut av 1935 års riksdag må för äggregleringens stödjande enligt
Kungl. Majits närmare bestämmande tagas i anspråk, förutom influtna licensavgifter
för tillstånd till införsel av ägg och äggprodukter, dels 10 procent
av oljekaksskatten, dels ock medel, vilka inflyta på grund av införselavgift
å havre och majs m. fl. fodermedel, i den mån sistnämnda medel ej
åtgå för, bland annat, bestridande av kostnaderna för utlämnande av fraktbidrag
vid transport av havre till vissa delar av Norrland m. fl. områden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Fodermedelsregleringen. Till stöd för den inhemska fodersädsodlingen
och i syfte att minska tillgången på utländskt foder å den inhemska marknaden
hava under senare år ingripande åtgärder vidtagits. Således lia såsom
förut nämnts oljekakor, som importeras eller inom riket tillverkas, belagts
med skatt. För införsel av oljekakor erfordras däremot icke införseltillstånd.
Enligt förordningen den 18 maj 1934 (nr 153) örn införselavgift
å havre och majs jämte vissa andra fodermedel skall vidare, i den mån
Kungl. Maj:t så förordnar, sådan avgift erläggas för följande varor, som införas
till riket, nämligen havre, majs, korn, vicker, pelusker och andra foderärter,
foderbönor, manioka- och arrowrot (tapiokarot), produkter, vilka genom
förmälning eller på annat sätt för foderändamål framställts av dessa varor,
produkter av vete, råg och annan spannmål, vilka på grund av tillsättning
med annat ämne äro tjänliga endast för foderändamål, risfodermjöl, glutenfoder,
melassfoder och sockerschnitsel. Därjämte må Kungl. Majit förordna,
att införselavgift skall erläggas för andra till fodermedel hänförliga varor
av visst slag, vilka införas till riket. Där det med hänsyn till särskilda förhållanden
finnes påkallat, äger Kungl. Majit medgiva befrielse, helt eller
delvis, från stadgad avgift. I förordningen föreskrevs ursprungligen, att införselavgiften
skulle utgå med det belopp, högst 6 öre för varje kilogram
av varans nettovikt, som Kungl. Majit bestämde. Härutinnan har ändring
skett genom förordningen den 30 juni 1936 (nr 420), enligt vilken avgiften
skall utgå med det belopp, högst 8 öre för kilogram, som Kungl. Majit
eller, efter bemyndigande av Kungl. Majit, statens jordbruksnämnd bestämmer.
Enligt sagda förordningar skall avgiften erläggas till tullverket i den
ordning som om tull är föreskriven eller, där Kungl. Majit så finner lämpligt,
i annan av Kungl. Majit bestämd ordning. Jämlikt förordnanden av
Kungl. Majit har under första hälften av år 1936 införselavgift med 3 öre
för kilogram utgått å förenämnda varugrupper jämte kreatursfoder av animaliskt
avfall, luzernmjöl och kli med undantag av mandelkli. Beträffande införsel
av majs meddelade dock Kungl. Majit genom beslut den 20 december
1935 vissa särskilda föreskrifter. Genom nämnda beslut erhöll jordbruksnämnden
bemyndigande att medgiva svenska spannmålsföreningen u. p. a.
eller den, med vilken föreningen träffade av nämnden godkänt avtal, tillstånd
att, i den omfattning nämnden bestämde, under tiden från och med den
1 januari till och med den 30 juni 1936 verkställa införsel av majs utan iakttagande
av bestämmelserna i förenämnda förordning den 18 maj 1934 (nr
153). Med stöd härav föreskrev jordbruksnämnden att under nämnda tid
införsel av majs finge verkställas endast av den, som med spannmålsföreningen
därom träffat avtal samt till föreningen erlagt licensavgift av 6 kronor
för deciton. Under tiden därefter intill den 12 januari 1937 bär införselavgiften
utgjort för majs 6 öre under tiden 1 juli—11 september 1936, 5 öre
under tiden 12 september—4 oktober 1936 och 4 öre under tiden 5 oktober
1936—ii januari 1937, för kreatursfoder av animaliskt avfall och luzernmjöl
3 öre samt för övriga i förordningen den 18 maj 1934 särskilt angivna
varor jämte kli med undantag av mandelkli 4 öre, allt för kilogram av varans

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

nettovikt. Från och med den 12 januari 1937 utgår införselavgift å majs
med 3 öre för kilogram och å övriga i sistnämnda förordning särskilt angivna
varor jämte kreatursfoder av animaliskt avfall och luzernmjöl med
2 öre för kilogram. För kli, varå införselavgift med 2 öre för kilogram utgått
under tiden 12 januari—1 februari 1937, utgår från och med sistnämnda
dag ej införselavgift.

I detta sammanhang må nämnas, att på grund av stadgande i förenämnda
förordning den 18 maj 1934 restitution av införselavgift må åtnjutas för
i förordningen avsedd vara, vilken utföres till utrikes ort eller svensk frihamn;
dock att där varan icke utföres i oförändrat skick restitution må
åtnjutas allenast i den omfattning och på de villkor, som Kungl. Majit bestämmer
(se kungörelsen 175/1934). Enligt kungörelsen den 21 augusti 1935
(nr 496) erfordras för införsel av samtliga de varuslag, varå införselavgift
nu utgår eller förut utgått, tillstånd av statens jordbruksnämnd.

Till stödjande av den svenska havreodlingen har därjämte genom förordningen
den 29 maj 1933 (nr 234) angående användande av svensk
havre vid gryn- och mjöltillverkning m. m. stadgats skyldighet
för den, som driver kvarn och därvid använder utländsk havre, att
vid framställning av havregryn, havremjöl, havremust och övriga produkter
av havre, avsedda till människoföda, använda svensk havre i sådan omfattning,
att den för tid, som Kungl. Majit fastställer (tillverkningsperiod), uppgår
till viss av Kungl. Majit bestämd procent av all den havre, varav under
perioden nämnda produkter framställas vid kvarnen (tillverkningsprocent).
I anslutning till denna förordning, vilken utfärdats med stöd av riksdagens i
skrivelse nr 288/1931 anmälda beslut, har genom kungörelse den 14 juni 1933
(nr 343) angående reglering av införseln av havregryn och havremjöl, vilken
kungörelse gäller tills vidare till och med den 30 juni 1937, meddelats förbud
mot införsel till riket av sistnämnda varor utan tillstånd av Kungl. Majit.
Tillverkningsprocenten, som utgjort 80 under år 1936, 50 under januari
1937 samt 25 under februari och mars 1937, är för tiden 1 april—30 juni
1937 fastställd till 10.

I detta sammanhang må nämnas, att Kungl. Majit i anslutning till uttalande
av sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet i dess av 1935
års riksdag godkända utlåtande nr 1 (sid. 104) i ett flertal fall bemyndigat
statens jordbruksnämnd att medgiva företag inom utsädes- och foderämneshandeln
tillstånd att mot export av svensk utsädeshavre eller utsädeskorn
införa motsvarande myckenhet utländsk foderspannmål utan erläggande
av stadgad införselavgift. Undantagsvis har bemyndigandet avsett medgivande
att avgiftsfritt införa annat utländskt fodermedel än utsädeshavre och
utsädeskorn. I sådana fall har dock fordrats, att motsvarande kvantitet
svenskt fodermedel av samma slag utförts ur riket.

I enlighet med beslut av 1936 års riksdag (sammansatta bevillning^- och
jordbruksutskottets utlåtande nr 1, sid. 50) tillkommer det Kungl. Majit att,
för den händelse på grund av tillfälliga rubbningar priset å inhemskt foder
hotar att sjunka alltför kraftigt, medgiva särskilt bidrag vid export

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

av svenskt foder och då i första hand havre, dock högst intill en kvantitet i
foderenheter räknat, som motsvarar vad som under skördeåret införts från
utlandet i form av kli, majs eller annan fodersäd. Eventuella bidrag böra
enligt utskottet utgå ur jordbrukets prisregleringsfond av de medel, som
inflyta genom upptagande av införselavgift för havre, majs med flera fodermedel,
i den mån dessa medel icke åtgå för fraktbidrag eller bestridande
av kostnaderna för jordbruksnämndens verksamhet. Ifrågavarande bemyndigande,
vilket enligt uttalande av utskottet borde utnyttjas med stor varsamhet
i syfte att undvika rubbningar i de naturliga avsättningsförhållandena
för fodersäd, bar hitintills ej tagits i anspråk.

Genom kungörelse den 19 oktober 1934 (nr 501), vilken med vissa ändringar
gäller till och med den 30 juni 1937, ha meddelats vissa föreskrifter
beträffande statsbidrag för fraktlindring vid transport av för
foderändamål avsedd inhemsk havre till vissa delar av Norrland samt Kopparbergs
och Värmlands län. Statsbidrag utgår med skillnaden mellan å ena
sidan den erlagda frakten, inklusive vissa avgifter, och å andra sidan en frakt
beräknad för sändningens verkliga vikt efter en avgift av 50 öre för 100 kilogram.
Beträffande havre, som försänts under tiden före den 1 juli 1936, gällde,
att statsbidraget i intet fall fick uppgå till högre belopp än 2 kronor 50
öre för 100 kilogram av sändningens verkliga vikt. Sistnämnda belopp har
sedermera, såvitt angår havre som försänts eller försändes efter den 30 juni
1936, höjts till 3 kronor.

Brödsädsregleringen. I förordningen den 13 juni 1930 (nr 249) om a nvändande
av svenskt vete och svensk råg vid framställning
av mjöl m. m. (inmalningsförordningen), vilken ändrats genom
förordningarna nr 396/1930 och 495/1935, föreskrives skyldighet att vid
framställning inom riket av vetemjöl eller rågmjöl använda svenskt vete
respektive svensk råg till myckenhet motsvarande viss procent av allt det
vete eller den råg, som under viss av Kungl. Maj:t bestämd förmalningsperiod
förmales vid vederbörande kvarn (inmalningsprocent). Vid framställning
av vetemjöl skall därjämte iakttagas, att det svenska vetet uppgår till viss
procent av varje för sig förmalt veteparti (minimiprocent). Motsvarande inblandningsskyldighet
föreligger beträffande mjöl, som införes till riket.

Nämnda bestämmelser gälla ej vetemjöl eller rågmjöl, som av kvarninnehavare
exporteras, eller vetemjöl, som av honom användes för tillverkning
av makaroner eller för fullgörande av försäljningsavtal levereras till
någon, som idkar sådan tillverkning; ej heller beträffande vetemjöl, som
användes för framställning av vara, rörande vilken Konungen förordnat,
att vad nyss sagts i avseende å makaroner skall äga motsvarande tillämpning.
Där förhållandena sådant påkalla, äger Konungen medgiva ytterligare
undantag från bestämmelserna i fråga. Inmalningsprocenterna, vilka under
de första åren efter inmalningsförordningens tillkomst växlade rätt avsevärt,
hava i verkligheten utgjort under tiden 1 maj 1934—31 oktober 1936
90 för vete och 98 för råg samt under tiden därefter till den 1 februari 1937

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

90 för såväl vete som råg. För tiden 1 februari-—30 april 1937 äro inmalningsprocenterna
fastställda till 80 för vete och 70 för råg. Minimiprocenten
för vete, som från och med den 1 juli 1934 i praktiken utgjort 75, har från
och med den 1 september 1935 höjts till 80, vilket procenttal fastställts att
gälla till den 30 april 1937.

Föreskrifterna i inmalningsförordningen, vilken utfärdats med stöd av bemyndigande
av 1930 års riksdag (skrivelse nr 376), kompletteras i viss mån
genom bestämmelserna i kungörelsen den 21 augusti 1935 (nr 493) angående
reglering av införseln av vete och råg samt därav beredda produkter. Enligt
denna kungörelse må vete och råg, spannmålsblandning, vari vete eller råg ingår,
mjöl av vete eller råg, gryn av vete, makaroner och vermiceller ävensom
bröd med undantag av dessertkex, pepparkakor och andra slag av finare
bakverk samt hundbröd icke införas till riket utan tillstånd av statens
jordbruksnämnd. Vid införsel till riket av vissa av dessa varor, nämligen
mjöl och gryn av vete samt makaroner och vermiceller, skall jämlikt kungörelse
samma dag (nr 494) erläggas införselavgift med 4 öre för kilogram
av varans nettovikt. Nu omförmälda kungörelser ha utfärdats i enlighet med
bemyndigande för Kungl. Majit av 1935 års riksdag att för tiden till och med
den 30 juni 1937 vidtaga åtgärder för reglering av införseln till riket av vete
och råg.

Vid sidan av dessa importreglerande åtgärder hava anstalter vidtagits för
alt direkt stödja brödsädspriserna inom landet. Det s. k. inlösningsförfarandet,
som tillämpats under flera år, har i enlighet med beslut av 1936 års riksdag
ersatts med stödköp. Stödköpsverksamheten handhaves av svenska
spannmålsaktiebolaget enligt avtal med staten, som trädde i kraft den 1 september
1936 och gäller till och med den 31 augusti 1937. Genom nämnda
avtal har bolaget åtagit sig att, i syfte att stödja priset å den inhemska brödsädsmarknaden
och i enlighet med de bestämmelser, som av Kungl. Majit
meddelas, efter den 31 augusti 1936 inköpa och vid lämpliga tillfällen försälja
vete och råg samt bedriva annan härmed sammanhängande rörelse.
Stödköpsverksamheten må, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, icke
ske i större omfattning än att myckenheten spannmål, som av bolaget för ändamålet
inköpes och som icke försäljes å den inhemska marknaden, uppgår
till 125,000 ton. Kungl. Majit äger föreskriva, att från denna högsta
kvantitet skall avgå den myckenhet havre, som jämlikt Kungl. Majits beslut
må hava exporterats för brödsädsmarknadens stödjande. I detta sammanhang
må erinras, att sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet
vid 1936 års riksdag i sitt förutnämnda av riksdagen godkända utlåtande nr 1
uttalat, att stödköpsverksamheten borde så handhavas, att priserna å brödspannmål
av normalkvalitet under höstmånaderna icke understege beträffande
vete 15 kronor 50 öre för deciton och beträffande råg 14 kronor 50 öre för
deciton. Sedermera borde, enligt utskottet, under konsumtionsåret eftersträvas
en stigande priskurva, så avpassad att skäliga lagringskostnader bleve
täckta. På grund av prisutvecklingen å råg och vete sedan avtalets tillkomst
hava stödköp hitintills ej behövt företagas. Enligt nyssnämnda avtal har bo -

Kungl. Majlis proposition nr 284.

laget vidare förbundit sig att i den omfattning och på de villkor, som Kungl.
Majit bestämmer, av fullgod, kvarngill brödspannmål, som av bolaget övertagits
från den för handhavande av inlösningsförfarandet bildade men numera
likviderade svenska spannmålsföreningen u. p. a. eller blivit av bolaget
inköpt eller inlöst före den 1 september 1936, för statens räkning lagra
intill 100,000 ton. Ifrågavarande spannmål är avsedd att utgöra ett b e r e ds
kap slager att användas i den mån inom riket inträder knapphet å vete
eller råg. Beredskapslagret må icke utan medgivande av Kungl. Majit nedbringas
under den av Kungl. Majit bestämda myckenheten. Slutligen har
bolaget förbundit sig att i enlighet nied av Kungl. Majit meddelade föreskrifter
avyttra bolagets innehav den 1 september 1936 av spannmål utöver beredskapslagret
ävensom att därvid iakttaga, att spannmålen icke utan särskilt
medgivande av Kungl. Majit försäljes som brödspannmål å den inhemska
marknaden med mindre bolaget inköpt eller utan dröjsmål inköper brödspannmål
av ny skörd av fullgod, kvarngill beskaffenhet till en mot den försålda
spannmålen svarande myckenhet. Enligt avtalet gäller vidare, att
bolagets försäljningar icke utan medgivande av Kungl. Majit må ske till priser
understigande vid tiden för försäljningen gällande marknadspris. Med
stöd av bemyndigande i avtalet har statens jordbruksnämnd den 29 augusti
1936 meddelat vissa bestämmelser angående kvalitetsfordringar samt prisregleringsskalor
för olika kvaliteter av vete och råg att under tiden från och
med den 1 september 1936 tillsvidare tillämpas vid bolagets inköp och försäljning
av kvarnspannmål (SFS 494/1936). Genom beslut den 28 augusti
1936 har Kungl. Majit dels föreskrivit, att beredskapslagret icke må understiga
100.000 ton, dels ock på vissa villkor medgivit bolaget anstånd med
fullgörande av den bolaget åvilande skyldigheten att vid försäljning av brödspannmål
å den inhemska marknaden utan dröjsmål verkställa återköp.
Genom beslut den 23 oktober 1936 har Kungl. Majit bemyndigat bolaget att,
därest så visade sig behövligt för genomförande av de statliga regleringsåtgärderna
på den inhemska spannmålsmarknadens område, av beredskapslagret
försälja brödsäd, dock med skyldighet för bolaget att verkställa återköp
av motsvarande myckenhet, så snart detta läte sig göra utan att syftet
med regleringsåtgärderna äventyrades. Det må här anmärkas, att enligt
nyssnämnda utskottsutlåtande försäljning från befintliga lager av äldre skörd
utan samband nied återköp borde företagas, så snart brödsädspriserna överstigit
ett visst högsta pris. Som lämpligt sådant pris förordade utskottet i
fråga om vete ett pris under höstmånaderna av 18 kronor för deciton och ett
sommarpris, som läge cirka 1 krona 50 öre högre — veteavgiften ej inräknad
— medan motsvarande priser för råg borde vara 1 krona lägre för deciton.

För bestridande av kostnaderna för spannmålsaktiebolagets verksamhet
äger bolaget av staten uppbära ersättning, som Kungl. Majit bestämmer.
Ersättningen bör utgå med visst belopp för räkenskapsår samt bestämmas
så att skälig förräntning av bolagets aktiekapital möjliggöres. Detta kapital
har tecknats av staten och utgör 5 miljoner kronor. Som säkerhet för bolagets
upplåning av erforderligt rörelsekapital har staten vidare förbundit sig

Bibang lill riksdagens protokoll Ulin. 1 sami. Nr 281. 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

att i män av behov och på villkor, som Kungl. Majit bestämmer, tillhandahålla
bolaget statens 4 procent obligationer till nominellt belopp av 50 miljoner
kronor.

Jämlikt förordningen den 7 juni 1935 (nr 280) om veteavgift skall, där
Kungl. Majit så förordnar, dylik avgift upptagas å inom riket förmalt svenskt
eller utländskt vete som användes för tillverkning av mjöl eller gryn
med det belopp, högst 3 öre för kilogram av varans nettovikt, som Kungl.
Majit bestämmer. Fran veteavgift undantages dock all förmälning mot
tull eller lön för tillgodoseende av odlares husbehov. Genom kungörelse
den 21 augusti 1935 (nr 499) har Kungl, Majit utfärdat tillämpningsföreskrifter
till nyssnämnda förordning, innefattande stadgande om, bland annat, att
uppbörden av veteavgift skall omhänderbavas av statens jordbruksnämnd,
som jämväl har att utöva kontroll över avgiftens behöriga utgörande m. m.
De medel, som inflyta genom upptagande av veteavgift, skola i första band
tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna för spannmålsregleringen
under det skördeår, då avgiften upptages. Jämlikt förordnanden av Kungl.
Majit har veteavgift utgått med 2.5 öre för kilogram under tiden 1 september
1935 31 januari 1937 och med 1.5 öre för kilogram under tiden därefter till

den 1 mars 1937. Genom kungörelse den 16 februari 1937 (nr 43) har veteavgiftens
belopp för tiden från och med den 1 mars till och med den 31
augusti 1937 fastställts till 0.5 öre för kilogram.

Till främjande av brödsädsodlingen hava vidare meddelats vissa bestämmelser
angående utförselbevis för råg och vete. Nu gällande
stadganden i ämnet innehållas i förordningen den 13 april 1928 (nr 76) och
kungörelsen den 24 maj 1928 (nr 153) med tillämpningsföreskrifter till nämnda
förordning. Enligt förordningen nr 285/1935 och kungörelsen nr 286/1935
gälla dessa författningar tillsvidare till och med den 31 juli 1937. Innebörden
av bestämmelserna är följande.

Den, som av omalen råg eller omalet vete, varöver lian utan hinder
av tullverket kan inom riket fritt förfoga, på en gång till utförsel angiver
och med en och samma lägenhet till utlandet sjöledes eller på järnväg
eller till svensk frihamn utför sammanlagt eller av någotdera slaget
minst 500 kilogram, äger, såvida den utförda varan skäligen kan anses
marknaden, av vederbörande tullmyndighet erhålla bevis om utförseln,
med angivande tillika av det tullbelopp, som skolat utgå vid införsel av
sådan vara till enahanda myckenhet. Innehavare av utförselbevis är berättigad
att, inom sex månader från det angivningen till utförsel ägt runi,
mot bevisets återställande antingen utan tullavgifts erläggande införa
omalen eller malen rag eller omalet eller malet vete till så stor mvckenhet,
att den tull, som enligt tulltaxan skolat därå belöpa, är lika med det i utförselbeviset
angivna tullbeloppet, eller, i den mån varor, som nu sagts, under
de sex kalendermånader, som förflutit närmast före den månad, under vilken
angivningen till utförsel ägt rum, införts till myckenhet, att den därför influtna
tullavgiften med avdrag av två procent beräknas därtill lämna tillgång,
hos generaltullstyrelsen utbekomma sagda belopp med avdrag av två procent.
Utförselbevis skall återställas eller belopp, varå beviset lyder, inbetalas till
tullverket, därest den vara, för vilken beviset utfärdats, å terin föres och tullfrihet
för varan därvid ifrågasättes.

Kungl Maj:ts proposition nr 284.

På grund av prisutvecklingen på den inhemska brödsädsmarknaden i förhållande
till den utländska har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 10 oktober
1936 (nr 528) förordnat, ätt från och med den 12 oktober 1936 och tillsvidare
utförsel av omalen råg och omalet vete icke må äga rum i annat fall
än där statens jordbruksnämnd med hänsyn till särskilda omständigheter
därtill lämnat tillstånd.

Slutligen må nämnas, att på grund av den höjning av priserna å vete och
råg, som föranletts av de statliga stödåtgärderna, vissa åtgärder vidtagits för
att bereda kompensation åt förbrukare av dylika varor för industriellt ändamål
m. m. Sålunda äger enligt förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307), ändrad
genom förordningen nr 140/1936, idkare av kvarnrörelse rätt att vid utförsel
av vid kvarnen framställt mjöl av enbart råg eller vete samt gryn av enbart
vete åtnjuta restitution av tull (kvarnindustrirestitution) för en motsvarande
myckenhet omalen spannmål av samma slag, vilken inom sex månader
före utförseln av honom införts från utlandet, under förutsättning att
utförselvaran är att hänföra till någon av i förstnämnda förordning angivna
utbytesklasser. Genom brev den 21 augusti 1935 samt den 9 januari och den
26 juni 1936 lia vidare utfärdats vissa bestämmelser angående pristillägg vid
utförsel ur riket eller användning inom riket för vissa ändamål av mjöl och
gryn av vete eller råg m. m. Pristillägg utgår till den som ur riket utför av
vete eller råg framställt mjöl eller gryn, spis- eller knäckebröd, eller av
svenskt vete tillverkade makaroner, wienerlim, vetestärkelse, glutenmjöl eller
aleuronat, utan att restitution av tull därvid erhålles. För varor, som
tillverkas av svenskt vete eller svensk råg, utgår för varje kilogram omalen
brödsäd, som enligt av statens jordbruksnämnd meddelade föreskrifter kan
beräknas hava åtgått för varans framställning, pristillägg med av nämnden
fastställt belopp, som bör motsvara skillnaden mellan, å ena sidan, priset
å svensk brödsäd i Sverige med tillägg i förekommande fall av utgående
veteavgift och, å andra sidan, priset å utländsk brödsäd av jämförlig kvalitet
utom Sverige. Ha varorna däremot tillverkats av utländskt vete eller utländsk
råg, utgår pristillägget med belopp motsvarande utgående tull med
tillägg i fråga örn vete av veteavgift. Pristillägg utgår vidare till den som
inom riket använder av svenskt vete eller svensk råg framställt mjöl eller
gryn för tillverkning av makaroner eller för industriellt ändamål. I sistnämnda
fall utgår tillägget, såvida jordbruksnämnden ej för särskilt fall
annorlunda bestämt, med skillnaden mellan, å ena sidan, pristilläggsbeloppet
för ur riket utförd vara av samma slag samt, å andra sidan, utgående
tull, jämte veteavgift i de fall sådan utgår.

Potatisregleringen. Till främjande av avsättningen av potatis har alltsedan
den 1 oktober 1933 tillverkningen och försäljningen av potatismjöl varit föremål
för reglering. Enligt förordningen den 26 juni 1933 (nr 389), vilken
genom en förut denna dag utfärdad förordning erhållit tillämpning till och
med den 30 september 1940, gäller, att tillverkning av potatisstärkelse (potatismjöl)
annorledes jin till förbrukning i eget hushåll icke må ilga rum

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

utan tillstånd av Kungl. Majit eller den, åt vilken rätten att meddela sådant
tillstånd av Kungl. Majit överlåtes. Jämlikt kungörelse den 15 augusti 1933
(nr 514) med tillämpningsföreskrifter till förstnämnda förordning meddelas
tillstånd att vid viss anläggning bedriva sådan tillverkning av potatismjöl av
statens potatismjölsnämnd. Rörande de närmare föreskrifterna i fråga om de
skyldigheter, som åvila den som erhållit tillverkningslicens, torde få hänvisas
till Kungl. Majits proposition nr 181 till innevarande års riksdag. För tillverkningsåret
1 oktober 1936—30 september 1937 har Kungl. Majit fastställt
det pris, som innehavare av tillverkningslicens har att erlägga till leverantör
för potatis, som inköpes för framställning av stärkelse och är av för
fabriksändamål normal kvalitet, till under liden 1 oktober—31 december
1936 14 öre och under tiden 1 januari—30 september 1937 14.5 öre per hektoliter
och stärkelseprocent. För tillverkningsåret 1 oktober 1937—30 september
1938 har samma pris fastställts till 16.75 öre under tiden 1 oktober—
31 december 1937 och 17.25 öre under tiden 1 januari—30 september 1938.

Efter framställning av statens potatismjölsnämnd har Kungl. Majit den 2
oktober 1936 godkänt ett mellan nämnden och Sveriges stärkelseproducenters
förening u. p. a. den 16 september 1936 upprättat avtal, avseende inköp och
försäljning av potatisstärkelse under innevarande tillverkningsår. Den 13
november 1936 och den 16 februari 1937 har Kungl. Majit godkänt vissa av
nämnden föreslagna ändringar i förevarande avtal. Avtalet, som godkänts
av Kungl. Majit under förbehåll, bland annat, att i 10 § av nämnden gjord
utfästelse vunne riksdagens godkännande, innebär, att föreningen inköper
den mängd potatisstärkelse, som framställes enligt meddelade tillverkningslicenser
å sammanlagt högst 200,000 deciton, med undantag för vad som erfordras
till husbehov för tillverkare och dennes leverantörer.

Enligt 10 § åtager sig potatismjölsnämnden under förutsättning av statsmakternas
godkännande att vidtaga eller föranstalta örn åtgärder från statens
sida, vilka bereda föreningen möjlighet att erhålla minst 29 kronor per deciton
för den 1 oktober 1937 inneliggande lager av potatisstärkelse, dock med
avdrag av 15,000 deciton. Dessutom åtager sig nämnden under angivna förutsättning
och om avtalet icke skulle förnyas att vidtaga eller föranstalta örn
åtgärder från statens sida, vilka bereda föreningen möjlighet att erhålla ersättning
för ränte- och lagringskostnader enligt i avtalet angivna grunder i
avseende å inneliggande lager av potatisstärkelse, utom 15,000 deciton, under
tre månader, räknat från och med den 1 oktober 1937.

Berörda utfästelse av nämnden har av riksdagen godkänts (skrivelse nr

120).

Tilläggas må, att även avsättningen av potatis för hränneriändamål är föremål
för reglering. Med stöd av 13 § förordningen den 11 juni 1926 (nr
207) angående tillverkning och beskattning av brännvin, sådant nämnda
författningsrum lyder enligt förordningen den 7 juni 1934 (nr 227), har
Kungl. Majit bemyndigat potatismjölsnämnden att ålägga brännvinstillverkare
att för brännvinstillverkningen under tillverkningsåret 1936/1937 verkställa
inköp av potatis från odlare, som icke äro ägare av, delägare i eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

eljest ekonomiskt intresserade i potatisbränneri eller stärkelsefabrik. Enahanda
bemyndigande bar lämnats nämnden för tillverkningsåret 1937/1938.

I samband med beslut härom har Kungl. Majit föreskrivit, att brännvinstillverkare
vid inköp av potatis skall till leverantören erlägga samma pris
som innehavare av tillverkningslicens för framställning av potatismjöl.

Frukt- och trädgårdsodlingen. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den
13 sistlidna mars lia fyra utredningsmän tillkallats för att verkställa utredning
och avgiva förslag rörande produktions- och avsättningsförhållanden inom
trädgårdsnäringen samt i fråga örn behovet av särskilda åtgärder för åstadkommande
av en önskvärd räntabilitet inom samma näring. I yttrande till
statsrådsprotokollet har chefen för jordbruksdepartementet därvid bland
annat framhållit, att det med hänsyn till den betydelse trädgårdsnäringen
har för en stor befolkningsgrupp syntes ligga i det allmännas intresse, att de
svårigheter, som förefinnas för ett rationellt utnyttjande av denna närings
försörjningsmöjligheter, bliva i görligaste mån undanröjda. Innan statsmakterna
taga ståndpunkt till denna fråga torde det emellertid vara nödvändigt
att hithörande förhållanden göras till föremål för en närmare undersökning.
Därvid borde i första hand klarläggas de rådande produktions- och avsättningsförhållandena
inom trädgårdsnäringen samt den inverkan importen av
vissa varuslag utövar. Särskild uppmärksamhet borde i detta sammanhang
ägnas åt verkningarna för näringen av den under föregående år utfärdade
lantarbetstidslagen samt de genom proposition till innevarande års riksdag
föreslagna ändringarna i denna lag. Med utgångspunkt från den sålunda
gjorda undersökningen borde vidare undersökas vilka åtgärder i olika hänseenden,
som med beaktande av rådande handelspolitiska förhållanden kunna
vidtagas för avhjälpande av de förefintliga svårigheterna att åstadkomma
en önskvärd räntabilitet inom yrket.

Fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen och jordbrukets
prisregleringsfond. Av de avgifter, för vilka tidigare redogjorts, ingå veteavgiften
ävensom införselavgifter å vete och råg samt därav beredda produkter
till fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen. Till
denna fond hörande medel skola användas till täckande av kostnader, som
stå i samband med spannmålsregleringens genomförande.

Övriga skatter och avgifter — med undantag av mjölkavgifter — ingå till
jordbrukets prisregleringsfond. Användningen av till denna fond hörande
medel regleras i huvudsak genom bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev i ämnet
till statskontoret den 28 juni 1935. För dessa bestämmelser har tidigare
redogörelse lämnats i samband med att de olika avgifterna behandlats. För
att underlätta översikten över bestämmelserna torde jag emellertid bär få
sammanfattningsvis anföra följande.

De medel som inflyta genom uttagande av accis å margarin skola, sedan
därav dels bestritts kostnaderna för kontroll över accisens utgörande dels
ock enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande guldits vissa kostnader för

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

kontroll över utgörande av mjölkavgift, överlämnas till svenska mejeriernas
riksförening u. p. a för att användas vid mjölkregleringens genomförande.
För samma ändamål skola användas 90 procent av vad som inflyter
i skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl, sedan därav utbetalats
vad som åtgår för bestridande av kostnaderna för kontroll över oljekaksskattens
utgörande.

För slaktdjursregle ringens genomförande skall användas vad
som inflyter till fonden genom uttagande av särskilda avgifter vid införsel
eller utförsel av slaktdjur samt kött och fläsk ävensom genom uppbärande
av slaktdjursavgift.

Den återstående delen av de medel, som inflyta i skatt å oljekakor och
vissa slag av fodermjöl, ävensom vad som tillföres fonden i form av införselavgift
å havre och majs jämte vissa andra fodermedel samt i särskilda
avgifter vid införsel och utförsel av ägg, äggula och flytande äggvita, skall
användas för åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden
för ägg och för gäldande av kostnader för fraktbidrag
vid transport av havre ävensom för bestridande av kostnader för
statens jordbruksnämnds verksamhet i den mån sistnämnda
kostnader icke enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande skola bestridas
av andra medel.

Fondens användning för skilda ändamål framgår i övrigt närmare av följande
sammanställning, angivande dels beloppen av de olika till fonden inflytande
medlen, dels ock de belopp som utgått ur fonden under tiden 1 juli
1936—28 februari 1937.

Jordbrukets prisregleringsfond.

(Sammanställning över influtna och utbetalda medel under tiden
Vt 1936—a8/a 1937.)

Behållning från budgetåret 1935/1936:

Margarinaccis .............................. 1,955,342:77

Kraftfoderskatt, 90 /........................ 715,312:81

Införselavgift för foder m. m................. 1,934,011:69

Avgifter för slaktdjursregleringen ............ 337,520: 26 4,942,187: 53

Influtit under tiden V, 1936—28/as 1937:

Margarinaccis.................. 9,952,351: 79

Kraftfoderskatt, 90% .......... 5,087,877: 62 15,040,229:41

Införselavgift för foder m. m.:

införselavgift för foder........ 2,650,000: —

» »ägg ........ 31,291:22

kraftfoderskatt, 10 % ........ 565,319: 74

övriSa...................... 245:30 3,246,856:26

Kungl. Maj:ts proposition nr 284-

Slaktdjursavgifter m. m.:

baconavgift ................ 176,837:97

slaktdjursavgift.............. 2,188,349: —

införselavgift för kött........ 68,970: 30

övriga...................... 252,633: 50 2,686,790:77

Summa kronor

Utbetalt under tiden 1/7 1936—“/a 1937:

Margarinaccis:

utdelning av mjöl............ 107,880: —

mjölkavgiftskontroll.......... 74,808: 29

svenska mejeriernas riksf..... 9,761,324: 57

andra utgifter .............. 58,322: 29 10,002,335:15

Kraftfoderskatt, 90 %''■

svenska mejeriernas riksf..... 5,797,504: 89

andra utgifter .............. 1,050: — 5,798,554: 89

Införselavgift för foder m. m.:

fraktbidrag för havre........ 364,460:75

statens jordbruksnämnd...... 149,123: 90

andra utgifter .............. 913,751:81 1,427,336:46

Slaktdjursavgifter m. m.:

nötkreatursexport............ 121,119: 98

övriga åtgärder på slaktdj ursmarknaden
................ 306,717:17

fläskexport.................. 338,621: 28

infrysning av fläsk .......... 464,686: 32

baconbidrag ................ 596,754: 02

andra utgifter .............. 55,398:68 1,883,297:45

Behållning den 28 februari 1937:

Margarinaccismedel ........................ 1,905,359:41

Kraftfoderskatt, 90 %........................ 4,635:54

Införselavgift för foder m. m................. 3,753,531:49

Slaktdjursavgifter m. m..................... 1,141,013: 58

Summa kronor

20,973,876:44
25,916,063: 97.

19,111,523: 95

6,804,540: 02
24,916,063: 97.

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

2. Verkningarna av de vidtagna stödanordningarna m. m.

Genom beslut den 30 oktober 1936 har Kungl. Majit uppdragit åt statens
jordbruksnämnd att verkställa utredning rörande frågan om fortsatta prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område av beskaffenhet att böra underställas
1937 års riksdag. I sitt i anledning därav den 29 januari 1937 avgivna
utlåtande har jordbruksnämnden lämnat en redogörelse för marknadsläget
för vissa slag av jordbruksprodukter samt verkningarna av hittills tillämpade
stödåtgärder. Av denna redogörelse, vilken inom departementet i vissa hänseenden
kompletterats med uppgifter för tiden intill utgången av februari
1937, framgår följande.

Den allmänna prisutvecklingen. Priserna på vegetabiliska jordbruksprodukter
och förnödenheter hava stigit under eftersommaren och hösten. Även
priserna på produktmjölk och ägg hava i genomsnitt legat högre under 1936
än under 1935, medan däremot priserna på övriga animaliska produkter varit
så gott som oförändrade eller, i ett pär fall, reducerats i jämförelse med 1935.
Priserna å inköpta fodermedel, majs och jordnötskakor ha varit föremål för
starka prisstegringar under sista halvåret 1936, vilket sammanhänger med
de försämrade skördeförhållandena inom och utom landet. Som en sammanfattning
av prisrörelserna för nu berörda varuslag har jordbruksnämnden
åberopat kommerskollegii indextal för vegetabiliska och animaliska livsmedel,
foder- och gödningsmedel.

	Vegetabiliska livsmedel	Animaliska livsmedel	Fodermedel	Gödningsmedel
1935	1936	1937	1935	1936	1937	1935	1936	1937	1935	1936	1937
Hela året	104	106		122	125		121	128		103	105
januari..............	105	103	112	118	126	128	121	123	142	100	106	105
februari ............	106	103		117	125		122	122		100	106
mars................	106	104		118	124		120	122		100	106
april................	105	104		118	123		121	125		102	106
maj ................	105	104		119	121		120	126		102	106
juni ................	106	104		122	123		119	124		102	106
juli..................	106	104		121	124		117	130		105	106
augusti.....''.........	102	105		123	125		118	132		105	102
september ..........	101	108		124	127		121	132		105	102
oktober..............	103	110		130	129		127	132		105	102
november............	103	110		126	129		126	132		105	102	1
december............	103	110		126	129		124	137		106	104

För erhållande av ett mått på de samlade prisförändringarna för jordbruksprodukter
under 1936 har inom jordbruksnämndens kansli en beräkning utförts,
varvid priserna på viktigare saluartiklar sista kvartalet 1936 jämförts

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

med motsvarande priser sista kvartalet 1935. Priserna å de olika produkterna
ha härvid vägts i förhållande till årsomsättningarna 1934. Enligt denna
beräkning skulle priserna å jordbrukets viktigare saluartiklar stigit med
2.7 procent mellan de två tidpunkterna. I detta sammanhang kan påpekas,
att priserna redan hösten 1935 vörö avsevärt bättre hävdade än under de närmast
föregående åren. Örn hänsyn tages jämväl till stegringen i fodermedelspriserna
blir motsvarande tal 2.2 procent. Prisläget på jordbruksprodukter
och förnödenheter under januari 1937, beräknat på enahanda sätt som nyss
angivits, torde motsvara omkring 92 procent av medelprisnivån 1925—1929.

Som en följd av de höjda partipriserna hava även detaljhandelspriserna
under det gångna året befunnit sig i uppgång. För dessa senare hava dock
förändringarna i allmänhet varit väsentligt mindre än för partipriserna.
Detta gäller även priserna å jordbrukets produkter. Enligt inom jordbruksnämndens
kansli verkställda beräkningar stego hushållsutgifterna för lantbruksprodukter
från fjärde kvartalet 1935 till motsvarande kvartal 1936 med
i genomsnitt 1.6 procent för arbetarehushåll i stad eller industriort. För januari
1937 uppgingo berörda hushållsutgifter till icke fullt 90 procent av vad
som erlades för samma varor och kvantiteter i medeltal för åren 1925—29
under motsvarande månad.

Läget å marknaden för mjölk oell mejeriprodukter samt verkningarna av
mjölkregleringen. Den allmänna förbättring av det internationella konjunkturläget,
som skett under 1936, har givetvis återverkat på avsättningsmöjligheterna
för svenskt smör utomlands. — Vad angår Storbritannien har
smörpriset därstädes i allmänhet legat högre under sagda år än under 1935.
En bidragande orsak till prisstegringarna under de tre sista kvartalen 1936
har varit, att införseln av smör till England något nedgått. Smörimporten
från de brittiska kolonierna har under 1936 sjunkit med närmare 5 procent i
jämförelse med 1935. Även från Sverige har införseln gått tillbaka, nämligen
från 10,600 ton under januari—december 1935 till 8,600 ton under motsvarande
tid 1936, men däremot har densamma från flertalet övriga icke brittiska
länder något ökats. Priset på svenskt smör har under 1936 i allmänhet
stigit starkare än priserna å övriga smörsorter, vilket torde sammanhänga
med den minskade smörexporten från Sverige. Under sista kvartalet
1936 har ett prisfall ägt rum på den engelska smörmarknaden. Priset på
svenskt smör har därvid gått starkt tillbaka och låg under januari och februari
1937 cirka 20 öre för kilogram lägre än vid motsvarande tidpunkt 1935.
Den totala importen av smör till Tyskland var däremot under 1936 något
större än under 1935. Exporten från Sverige lill nämnda land av smör utgjorde
sammanlagt cirka 10,400 ton 1936 och 9,500 ton 1935. Priset a
svenskt smör har å den tyska marknaden under 1936 i allmänhet legat högre
än under föregående år. Även härvidlag har en försämring ägt rum under
dc senaste månaderna av 1936. Av den svenska smörexporten till Tyskland
har en förhållandevis större del under 1936 än vad som var fallet 1935 levererats
till det s. k. Reichsstelle. — Någon export av smör från Sverige til!

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

andra länder än de båda nämnda har icke förekommit under 1936. Den
sammanlagda smörexporten från Sverige har sålunda nedgått från cirka

20,000 ton under 1935 till omkring 19,000 ton under 1936, motsvarande en
minskning med cirka 5 procent. Under år 1934 var exporten 23,000 ton.
Medelnettoexportpriset har samtidigt fram till oktober legat avsevärt högre
under 1936 än under 1935. Härefter har en stark tillbakagång ägt rum.

Mjölkproduktionen inom landet, som gick starkt tillbaka under senare delen
av 1935, har från och med maj 1936 varit avsevärt högre än under
motsvarande månader 1935. För augusti månad, då mjölkproduktionen befann
sig å en höjdpunkt, uppgick den i riket avgiftsbelagda mjölkmängden
till 270,000 ton, varav 259,000 ton invägdes vid rikets mejerier. För augusti
1935 utgjorde motsvarande kvantiteter endast 247,000 ton respektive 235,000
ton. För samma månad 1934 voro kvantiteterna 236,000 respektive 225,000
ton. Med hänsyn till den i jämförelse med 1935 höjda prisnivån på utländska
fodermedel skulle man möjligen hava kunnat förvänta en starkare
tillbakagång av mjölkproduktionen än som är normalt för säsongen. Att
döma av inhämtade uppgifter över veckoinvägningen av mjölk vid vissa mejeriförbund
synes emellertid först under januari månad 1937 en viss tendens
i denna riktning ha gjort sig gällande. Under nyssnämnda månad uppgick
den i riket avgiftsbelagda mjölkmängden till 233,000 ton mot 239,000 ton
under december 1936. Till jämförelse kan nämnas, att den avgiftsbelagda
mjölkmängden under januari 1936 utgjorde 221,000 ton mot 206,000 ton
under december 1935.

Tillverkningen av mejerismör, som under 1935 uppgick till 63,452 ton,
har under 1936 utvidgats ej oväsentligt. Trots att smörpriset i Sverige —
rik snoteringen för runmärkt smör — den 24 september 1936 höjdes till 230
öre för kilogram efter att dessförinnan hava utgjort 215 öre för kilogram
samt den 31 oktober ytterligare till 240 öre för kilogram och slutligen den 28
januari 1937 till 250 öre för kilogram, har likväl en ökning av smörförbrukningen
inom landet ägt rum, vilket föranlett den nyssberörda inskränkningen
av smörexporten lill England. Den inhemska försäljningen av mejerismör
har under januari—december 1936 uppgått till 48,152 ton mot 43,680
ton under samma tid föregående år. Om jordbrukarnas återtagning av smör
frånräknas försäljningen bliva siffrorna i stället 37,758 ton respektive 31,669
ton, motsvarande en konsumtionsökning av inemot 20 procent. Givetvis
mäste denna utveckling ses mot bakgrunden av det förbättrade ekonomiska
läget i Sverige. Någon import av smör har icke förekommit sedan april
1936. Under denna månad infördes genom svenska mejeriernas riksförenings
försorg 171 ton smör.

Under senare delen av 1935 och under de första månaderna av 1936 var
ostpriset så högt i förhållande till smörpriset, att det visade sig mera lönande
att göra ost än att tillverka smör. Detta medförde en stark ökning av
osttillverkningen, som stegrades från 25,666 ton under de tre första kvartalen
1935 till 29,860 ton under motsvarande tid 1936. Eftersom försäljningen av
ost under 1936 ökats endast obetydligt, har en tillväxt av lagerhållningen ägt

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

rum, vilket medfört en sänkning av ostpriset under hösten. En bidragande
orsak härtill har sannolikt varit den starka stegringen av ostimporten. Under
januari—december 1935 uppgick sålunda införseln av annan ost än dessertost
till sammanlagt 919 ton samt under motsvarande tid 1936 till icke
mindre än 1,352 ton.

Samtidigt med den stegrade smör- och ostlillverkningen har även efterfrågan
på konsumtionsmjölk ökats. Under år 1936 bär sålunda försäljningen
av avgiftsbelagd dylik mjölk varit cirka 5 procent större än under 1935. Priset
å konsumtionsmjölk har under senare hälften av 1936 höjts å åtskilliga
platser däribland Göteborg. Under januari 1937 höjdes jämväl mjölkpriset
i Stockholm. För att undvika en mera allmän höjning av konsumtionsmjölkpriset
i landet sänktes mjölkavgiften, som tidigare nämnts, genom beslut
den 30 oktober 1936 med 0.5 öre till 1.5 öre för kilogram mjölk.

Det kan vidare påpekas, att jämväl margarinförsäljningen ökats något under
1936. Under 1936 försåldes sålunda 56,126 ton margarin inom landet
mot 55,202 ton under 1935, vilket följaktligen innebär en stegring med inemot
2 procent.

Beträffande de medel, som tillföras mjölkregleringen genom upptagande av
mjölkavgift, margarinaccis och skatten å oljekakor, må följande framhållas.
Mjölkavgiften har till följd av mjölkproduktionens stegring lämnat betydligt
större inkomster under senaste kalenderår än under 1935. Under tiden från
och med den 1 januari till och med den 30 november 1936 hava influtit

51,550,000 kronor i mjölkavgiftsmedel mot 49,731,000 kronor under samma
tid 1935. Genom den vidtagna sänkningen av mjölkavgiften kan emellertid
förväntas, att mjölkavgiftsmedlen i fortsättningen komma att minska. Genom
upptagande av margarinaccisen har mjölkregleringen tillförts cirka 11
milj. kronor under januari—november 1936 mot 15 milj. kronor under samma
tid 1935. Minskningen beror därpå, att accisens belopp den 1 januari
1936 sänktes från förutvarande 30 till 20 öre för kilogram. Den 27 sistlidne
september höjdes detsamma åter till 30 öre för kilogram. Vad slutligen de
medel, som tillförts mjölkregleringen genom skatten å oljekakor, beträffar
hava även dessa reducerats. Under större delen av 1936 har skatten utgått
med 2 öre för linfrökakor och linfrömjöl och med 4 öre för kilogram för övriga
hithörande fodermedel, medan skatten 1935 utgjorde 3 respektive 5
öre för kilogram. Vidare har importen och försäljningen av inom landet tillverkat
oljekaksfoder sammanlagt nedgått med närmare 14 procent sedan
1935. Dessa båda omständigheter i förening hava medfört en inkomstminskning
för mjölkregleringen från omkring 13 miljoner kronor under 1935 till
cirka 9 miljoner kronor under 1936.

Samtidigt härmed hava emellertid även kostnaderna för smörexporten varit
något lägre under 1936 än under 1935 på grund av det minskade exportbehovet
och det förbättrade prisläget på världsmarknaden. Stegringen av smörpriset
i Sverige under höstmånaderna och i januari 1937 åstadkom dock en
betydande ökning i sagda kostnader i jämförelse med vad de varit förut under
år 1936. I samma riktning verkade även prisfallet å exportmarknaderna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

En del av de medel, som inbesparats genom lägre exportkostnader, avsattes
under förra hälften av 1936 till den s. k. smörprisfonden. Enligt de bestämmelser
för användning av mjölkavgiftsmedlen, som gälla för innevarande
regleringsperiod, skola emellertid inga avsättningar till smörprisfonden ske.
Behållningen av sagda fond, som den 1 juli 1936 uppgick till 4,191,649 kronor,
har sammanförts med övriga av riksföreningen reserverade mjölkavgiftsmedel
för att vid behov användas för utbetalande av prisutjämningsbidrag. Av
de för sagda ändamål disponibla reserverade medlen, som den 31 juli 1936
uppgingo till sammanlagt 6,659,066 kronor 48 öre, hade den 31 december
tagits i anspråk 6,100,000 kronor, varför sistnämnda dag av ifrågavarande
medel återstodo allenast 559,066 kronor 48 öre. Det kan i detta sammanhang
nämnas, att prisutjämningsbidraget, som i genomsnitt under perioden januari
—december 1935 utgjorde 3.03 öre för kg produktmjölk, under samma tid
1936 uppgått till 3.71 öre för kg. I fråga om fördelningen av prisutjämningsbidragen
mellan de olika distrikten må vidare erinras därom, att nya grunder
i detta hänseende tillämpas under innevarande regleringsperiod. Dessa medföra,
att mejerierna inom särskilt Norrbottens och Smålands prisutjämningsdistrikt
komma i åtnjutande av större prisutjämningsbidrag än vad tidigare
varit fallet.

Läget å slakidjursmarknadcn samt verkningarna av slaktdjursregleringen.

Möjligheterna att vinna avsättning å svenskt fläsk utomlands äro alltjämt
jämförelsevis begränsade. Baconexporten till Storbritannien har ytterligare
beskurits under 1936. Under år 1936 var den totala baconimporten till nämnda
land cirka 18,000 ton mindre än under samma tid 1935, motsvarande en
minskning med omkring 5 procent. Tillbakagången hänför sig så gott som
uteslutande till icke brittiska länder. För Sverige har visserligen den ordinarie
baconkontingenten nedskurits — för fjärde kvartalet 1936 med icke
mindre än 11 procent — men som samtidigt tilläggskontingenterna varit väsentligt
större under 1936 än under 1935 utgör den totala minskningen av
den svenska baconexporten till den engelska marknaden knappt 2 procent
mellan 1935 och 1936. Begränsningen av baconimporten till Storbritannien
har medverkat till alt baconpriserna därstädes betydligt förbättrats. I augusti
1936 var sålunda medelnoteringen på den engelska marknaden på svenskt
bacon kl. II 183 öre för kilogram mot 153 öre för kilogram vid samma tidpunkt
1935. För december månad voro motsvarande belopp 166 öre för kilogram
respektive 143 öre för kilogram. Efter årsskiftet 1936—1937 har emellertid
en tillbakagång i baconpriset inträtt och under februari har berörda
notering utgjort 151 öre för kilogram. Oaktat sålunda de priser, som erliöllos
vid baconexporten, förbättrats, har densamma likväl medfört betydande kostnader
även för sistförflutna år. År 1935 utgjorde berörda kostnader efter
avdrag för de inbetalningar som verkställts under vissa veckor under första
halvåret, då medelnettoexportpriset legat högre än medelpartipriset, 1,150,721
kronor 38 öre. Under tiden 1 juli 1935 till 1 januari 1936 uppgingo berörda utbetalningar
till ej mindre än 1,177,229 kronor 77 öre. Under 1936 hava ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

betalats 835,752 kronor 30 öre, varav endast 60,214 kronor 86 öre belöpa å
innevarande budgetår.

Någon nämnvärd export av fläsk till andra länder än Storbritannien har
icke förekommit under 1936. Däremot har under senare hälften av nämnda
år till Tyskland utförts ett avsevärt antal levande svin. Denna export påbörjades
under augusti månad och har sedan fortgått med växlande omfattning
under följande månader. Tillhopa hava till den 1 januari 1937 utförts cirka

21,000 svin. Under förra hälften av 1937 får vidare enligt träffad överenskommelse
utföras ytterligare cirka 12,000 djur. Kostnaderna för ifrågavarande
export till den del den hänför sig till 1936 torde kunna beräknas till
närmare 500,000 kronor.

Trots de ökade möjligheter för export av levande svin, som sålunda yppades
under senare hälften av 1936, har det icke kunnat förhindras, att fläskpriset
å den svenska marknaden tidvis nedgått under den av riksdagen som eftersträvansvärd
angivna lägsta prisnivån (125 öre för kilogram). Produktionen
av slaktsvin har nämligen under de sex sista månaderna av 1936 varit väsentligt
större än under motsvarande tid 1935. Särskilt under november ökade
tillförseln mycket starkt, vilket medförde ett prisfall på fläsk under loppet
av tre veckor från 132 öre till 116 öre för kilogram. Härefter gjorde sig emellertid
ånyo en framträdande knapphet på fläsk gällande, vilket resulterade i
en höjning av nyssnämnda pris till 132 öre för kilogram. Under 1937 har
fläskpriset återigen gått tillbaka och utgjorde för veckan 7/3—13/s endast 117
öre för kilogram. Överhuvud taget torde kunna sägas, att förhållandena å
den inhemska fläskmarknaden under det senast förflutna halvåret företett
stora skiftningar. Under tiden juli—augusti 1936 ha sålunda för att förebygga
alltför stora utbud å marknaden infrusits sammanlagt ej mindre än
över 6,000 svinkroppar, vilka sedan försålts med jämförelsevis ringa förlust.

Även produktionen av nötkreatur för slakt har legat på en högre nivå 1936
än 1935. Antalet besiktigade hela kroppar av storboskap var sålunda under
juli—december 1936 cirka 12 procent större än under motsvarande tid 1935.
För kalvar utgjorde ifrågavarande ökning icke mindre än 16 procent. Även
om hänsyn tages till att den besiktigade slakten ökat på den övrigas, s. k.
landsslaktens, bekostnad, och att därför ökningen är något mindre än vad
nyss anförda uppgifter utvisa, torde en betydande stegring i slaktdjursproduktionen
ha inträffat under år 1936. Som följd därav hava priserna för
nötkött, vilka lågo tämligen fasta under första hälften av året, företett en vikande
tendens under höstmånaderna. Ännu i december lågo emellertid priserna
å slaktnöt endast obetydligt under 90 procent av förkrisnivån men hava
härefter nedgått till 83 procent av nyssberörda prisnivå.

Exporten av nötkreatur är i förhållande till avsättningen å den inhemska
marknaden av ringa storlek; den uppgår endast till 2 å 3 procent av produktionen.
Under den gångna hösten har dock utförseln haft en proportionsvis
större omfattning. Sammanlagt för månaderna januari—december 1936 lia
exporterats 7,820 djur, varav 4,626 djur under juli—december, mot 5,936
djur under januari—december och 2.965 under juli—december 1935. De

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

priser, som erhållits på den tyska marknaden, ha till följd av betydande prisstegringar
på kött därstädes varit högre än 1935, vilket medfört, att pristillläggen,
som 1935 varierade mellan 16 och 25 öre för kilogram, levande vikt,
onder 1936 ha kunnat nedbringas till omkring 5 öre för kilogram. Kostnaderna
för nämnda export ha utgjort 232,525 kronor 16 öre för år 1936, varav
111,546 kronor 36 öre belöpa å innevarande budgetår. Under 1935 utbetalades
sammanlagt 757,864 kronor 45 öre, varav 330,964 kronor 73 öre under
budgetåret 1935—1936.

För att i enlighet med riksdagens direktiv söka åstadkomma en önskvärd
förbättring av priserna å fårkött har nämnden sedan hösten 1935 genom att
begränsa de myckenheter, för vilka införseltillstånd lämnas, hållit tillbaka
tillförseln. Från och med sistlidne augusti har begränsningen av importen
varit mycket kraftig. Vidare har licensavgift till ett belopp av 30 öre för kilogram
uttagits å fårkött alltsedan den 1 september 1936. Till följd av dessa
åtgärder hava priserna å fårkött under 1936 legat något högre än under 1935.

Slutligen må erinras därom, att enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande pristillägg
utgått vid export av kaninkött med ett belopp av 20 öre för kilogram.
Från den 1 januari 1936 till den 1 januari 1937 har härför utbetalats 36,949
kronor 60 öre, varav 17,392 kronor 20 öre under innevarande budgetår.

De sammanlagda kostnaderna för slaktdjursregleringens genomförande under
tiden 1 januari 1936—1 januari 1937 uppgå till 2,057,230 kronor 2 öre,
varav under innevarande budgetår 937,768 kronor 96 öre. Slaktdjursavgift
har, såsom förut nämnts, uttagits under tiden 1 mars—31 december 1936.
Av ifrågavarande avgift kunna beräknas inflyta drygt 3,000,000 kronor.

Läget å äggmarknaden samt verkningarna av äggregleringen. Beträffande
förhållandena på äggmarknaden under 1936 må till en början framhållas,
att uppsvinget inom näringslivet och inkomstförbättringarna sannolikt medfört
en icke obetydlig stegring i efterfrågan på ägg i Sverige. Trots att exportmöjligheterna
ökats — importen av ägg till England har under 1936 varit väsentligt
större än under 1935 — har utförseln av svenska ägg nedgått från 1935
till 1936. Inalles under månaderna januari—december exporterades 1936 blott
45 miljoner st. ägg mot 53 miljoner st. 1935. Nedgången i äggexporten hänför
sig huvudsakligast till första halvåret 1936, medan under andra halvåret
exporten av ägg t. o. m. varit större än under motsvarande tid 1935. Under
vissa månader har den inhemska produktionen ej varit tillräcklig för att till
rimliga priser tillgodose efterfrågan på ägg inom landet, varför import av
ägg måst ske. Under februari, mars och april förelåg sålunda ett ganska betydande
importöverskott för ägg. Äggimporten uppgick för januari—december
1936 till 17.2 miljoner st. mot endast 1.3 miljoner st. 1935 under samma
tid. Licensavgiften för import av ägg i skal har under 1936 växlat mellan 15
och 30 öre för kilogram. Under mars månad 1936 uttogs ej licensavgift.

Under senaste höst hava pristilläggen för export till England i allmänhet utgjort
40 öre för kilogram och för export till Tyskland växlat mellan 20 och
35 öre för kilogram. Med nämnda belopp ha pristillägg utgått endast till

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

medlemmar av Sveriges äggintressenters förening, medan icke medlemmar
åtnjutit pristillägg, som med 2 öre understigit det för medlemmar gällande.
Under vissa veckor av innevarande år hava emellertid pristillägg för export
av ägg utgått med väsentligt högre belopp än de ovannämnda. Det kan sålunda
nämnas, att för veckan 15/2—21/2 1937 pristillägget utgjorde för export
av ägg till England 60 öre och till Tyskland 57 öre för kilogram.

Under sistlidna höst ha priserna utomlands stigit mindre än som kan anses
vara normalt för säsongen. Den danska äggnoteringen, som i viss mån kan
anföras såsom ett uttryck för prisläget på världsmarknaden, var ännu i juli
1936 högre än under samma månad 1935 men härefter har förhållandet varit
det motsatta. Noteringen på ägg i Sverige låg i mitten av november 1936 vid
exakt samma nivå som året dessförinnan, trots att foderpriserna varit väsentligt
högre. Härefter ha äggpriserna ytterligare nedgått och ligga i början
av januari 1937 på lägre nivå än föregående år. Äggproduktionens lönsamhet
torde på grund härav ha i någon mån försämrats under den senaste
tiden. Av allt att döma synes den säsongmässiga nedgången i äggproduktionen
under hösten 1936 ha varit mindre framträdande än 1935, vilket sannolikt
sammanhänger med den blida väderleken. Det förtjänar slutligen
tilläggas att i slutet av februari och början av mars 1937 en förbättring inträtt,
såtillvida som äggpriset legat fastare under nyssnämnda tid än under motsvarande
tid i fjol.

I pristillägg för export av ägg hava sammanlagt under tiden 1 juli-—22 november
1936 utbetalats 505,255 kronor, motsvarande en ökning i förhållande
till samma period 1935 med 173,876 kronor.

Läget å fodermedelsmarknaden samt verkningarna av fodermedelsregleringen
hava givetvis i hög grad påverkats av de förändringar, som under senare
hälften av 1936 ägt rum å den internationella fodermedelsmarknaden.
För majs och jordnötskakor inträffade under sista halvåret 1936 en stark
prisstegring på världsmarknaden, förorsakad av de jämförelsevis dåliga skördeutsikterna
på skilda håll i världen. Noteringen å majs, La Plata eif svensk
hamn, var sålunda i slutet av juni 8 kronor 22 öre för deciton för att sedan
inom loppet av de två närmaste månaderna stiga till 10 kronor 50 öre för
deciton. Under november inträffade en tillbakagång i majspriset, men härefter
ägde ånyo en prisstegring rum. För sista veckan i december noterades
majs sålunda i 11 kronor 30 öre för deciton eif svensk hamn. I medeltal för
februari 1937 utgjorde sagda pris 11 kronor 51 öre för deciton. Jordnötskakor,
som den 1 juni 1936 noterades i 12 kronor 40 öre för deciton eif svensk
hamn, betingade i slutet av augusti ett pris av närmare 17 kronor, varefter
en viss nedgång kunnat förmärkas intill december, då priset på nytt tenderade
att stiga. Även prisutvecklingen för sojamjöl har haft ett likartat förlopp.
De starkt stegrade transportkostnaderna torde hava utgjort en bidragande orsak
till prisstegringarna. Vid slutet av december 1936 och under de första månaderna
1937 befunna sig världsmarknadspriserna på kraftfoder på en avsevärt
högre nivå än ett år tidigare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 2S4.

Verkningarna av ifrågavarande prisstegringar å marknadsläget i Sverige
förstärktes för oljekakornas del till en början därav, att skatten på oljekakor
den 1 juli 1936 höjdes till 3 öre för kilogram ifråga örn linfrökakor samt 5
öre för kilogram beträffande andra oljekakor. Denna höjning var betingad
av vissa uttalanden i det av sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet
vid 1936 års riksdag avgivna utlåtandet nr 1. Sedan priserna å oljekakor i
början av september 1936 nått den av riksdagen bestämda övre gränsen för
prisrörelserna, nämligen genomsnittspriset 1925—1929, samt tenderade att
ytterligare stiga, sänktes skatten, som tidigare nämnts, med 1 öre för kilogram
från och med den 12 september 1936. Från och med den 12 januari
1937 sänktes skatten med ytterligare 1 öre för kilogram och utgår för närvarande
med 1 öre för linfrökakor och linfrömjöl samt med 3 öre för övriga
hithörande foderslag, allt för kilogram räknat.

Till följd av den höjda prisnivån har tillförseln till Sverige av oljekakor
under 1936 varit mindre än föregående år. En bidragande orsak härtill torde
även måhända vara den alltjämt pågående förändringen i foderstaternas
sammansättning mot en ökad användning av inhemskt foder. Importen av
nyssberörda foderslag har uppgått till endast cirka 121,000 ton under 1936
mot cirka 152,000 ton 1935. Försäljningen av inom landet tillverkat oljekaksfoder
under 1936 har i jämförelse med 1935 däremot ökat med omkring
5,000 ton. Den totala förbrukningen av oljekakor och därmed jämställda
fodermedel (sojamjöl, linfrömjöl m. m.) har sammanlagt nedgått
från 265,000 ton under 1935 till 229,000 ton under 1936, vilket motsvarar en
minskning med närmare 14 procent. Resultaten av den nyligen slutförda
undersökningen angående foderförsörjningen åren 1935—1936 utvisa, att
oljekaksfodret har sin största betydelse för nötkreatursskötseln på slättbygderna
i Malmöhus och i någon mån i Kristianstads län samt för brukningsdelar
med en åkerareal över 50 hektar. Av tidigare omförmälda uppgifter
över mjölkinvägningen vid ett antal skånska mejerier framgår, att,
trots den minskade förbrukningen av oljekaksfoder, mjölkproduktionen stigit
kraftigt under 1936.

Den höjda prisnivån för oljekakor har resulterat i en stegrad efterfrågan
på bl. a. kli och havre, vilka likaledes hava stor användning såsom tillskottsfoder
för nötkreaturen, och detta har i sin tur medfört prisstegringar även
för dessa foderslag. Med hänsyn härtill sänktes införselavgiften å havre
och kli från och med den 12 januari 1937 till 2 öre för kilogram. Från
och med 1 februari utgår icke införselavgift för kli. Till följd härav har
det inhemska klipriset, som i slutet av januari 1937 utgjorde 15 kronor 40 öre
för deciton, nedgått till 14 kronor 90 öre för deciton i början av mars. Det
kan i detta sammanhang nämnas, att kliimporten uppvisar en viss ökning
under 1936 i förhållande till 1935. På grund av den sämre skörden under
1936 i jämförelse med 1935 synes det icke osannolikt, att efterfrågan på tillskottsfoder
för mjölkproduktionen kommer att stiga under innevarande
skördeår.

Beträffande marknadsläget för majs i Sverige må till en början erinras

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

därom, att berörda foderslag framför allt har användning i svinuppfödningen,
varjämte vissa kvantiteter förbrukas vid hönsskötseln. Under 1934 och
1935 beskars majsinförseln synnerligen kraftigt bl. a. genom införandet av
licenstvång och avgiftsskyldighet. Som ersättningsfoder för majs salufördes
i stället denaturerad brödsäd. Under 1935 utgjorde denna försäljning cirka

100,000 ton. Då emellertid för skördeåret 1935—1936 icke samma möjligheter
förelågo att förse jordbruket med kraftfoder av inhemskt ursprung,
upphävdes hösten 1935 kvantitetsbegränsningen av majsinförseln. Den inträffande
ökningen i svinbeståndet har tenderat att öka efterfrågan på majs.
Införseln av majs, som uppgick till cirka 43,000 ton 1935, utgjorde 1936
omkring 75,000 ton.

Majsnoteringen i Sverige har till följd av den nyssberörda prisutvecklingen
på världsmarknaden varit stigande under hösten 1936. Införselavgiften, som
den 1 juli 1936 fastställdes att utgå med samma belopp som tidigare eller
med 6 öre för kilogram, har, som förut nämnts, i enlighet med riksdagens
uttalande, att majspriset borde hållas vid omkring 16 öre för kilogram,
sänkts vid två tillfällen under hösten, nämligen den 12 september till 5 öre
för kilogram och den 5 oktober till 4 öre för kilogram. Det oaktat har dock
priset på majs inom landet under fjärde kvartalet 1936 legat mellan 16 och
17 öre för kilogram. Orsaken härtill har uppgivits vara den, att tillgång på
majs för omedelbar leverans eif svensk hamn ej förelegat i tillräckliga
kvantiteter. Däremot har majs för leverans i december 1936 och januari
1937 under oktober och november 1936 utbjudits till priser, som icke obetydligt
understiga nyssberörda nivå. Som förut omförmälts sänktes införselavgiften
från och med den 12 januari 1937 ytterligare med 1 öre, så
att den nu utgör 3 öre för kilogram. Under februari 1937 utgjorde medelnoteringen
å majs för omedelbar leverans 15 kronor 80 öre för deciton.

Statsverkets inkomster av skatten å oljekakor beräknas för innevarande
budgetår med de nuvarande skattesatserna komma att uppgå till omkring
7 miljoner kronor mot 10 miljoner kronor för sistlidna budgetår. De medel,
som beräknas inflyta genom införselavgiften å majs och andra hithörande
fodermedel, torde däremot till följd av importökningen komma att
uppgå till ett något högre belopp för budgetåret 1936/1937 i jämförelse med
föregående budgetår. Inkomsterna, som under budgetåret 1935/1936 uppgingo
till omkring 1.4 miljoner kronor, hava sålunda för budgetåret 1936/
1937 uppskattats till 4 miljoner kronor.

Läget å den svenska brödsädsmarknaden samt verkningarna av brödsädsreglcringen.
Såsom förut framhållits försiggick en kraftig hausse pa den internationella
brödsädsmarknaden under sistlidna eftersommar och höst. Noteringen
eif svensk hamn å Manitobavete I utgjorde sålunda i medeltal för
juni 17 kronor 47 öre för deciton och steg därefter under loppet av följande
månader för att i slutet av december uppgå till 26 kronor 40 öre för deciton.
Härefter synes en viss stabilisering lia inträtt vid ett prisläge omkring 26
kronor för deciton Manitobavete I eif svensk hamn. Även argentinskt vete

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 284. 3

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

var föremål för betydande prisstegringar under nyssnämnda tid trots att
priset redan under försommaren låg mycket högt, emedan bestämmelser örn
minimipriser vid export från Argentina införts i början av 1936. De senaste
prisstegringarna på den internationella brödsädsmarknaden synas liksom
uppgången i priserna på fodermedel sammanhänga med de avsevärt
försämrade skördeförhållandena under 1936 i jämförelse med 1935.

Enligt 1936 års representativa jordbruksräkning hava de under 1936 skördade
brödsädsarealerna gått tillbaka. Minskningen måste dock anses obetydlig,
särskilt örn man tager i betraktande de ogynnsamma övervintringsförhållandena
1935—1936. Följande av jordbruksnämnden gjorda sammanställning
av arealer för olika brödsädsslag torde belysa utvecklingen.

Å r	Höstvete ha	Vårvete ha	Summa vete ha	Höstråg ha	Vårråg ha	Summa råg ha	Summa brödsäd ha
1930 ................	214,365	47,205	261,570	235,203	6,193	241,396	502,966
1931 ................	215,191	61,135	276,326	200,411	6,835	207,246	483,572
1932 ................	213,849	64,444	278,293	204,876	6,792	211,668	489,961
1933 ................	220,567	82,187	302,754	218,751	7,284	226,035	528,789
1934 ................	224,649	65,797	290,446	228,933	6,315	235,248	525,694
1935 ................	214,813	57,937	272,750	218,022	8,630	226,652	499,402
1936 ................	211,788	69,263	281,051	201,775	12,741	214,516	495,567

Av de anförda siffrorna framgår, att brödsädsarealen dock alltjämt är
större än vad den var i medeltal åren 1930—1932.

Av hittills publicerade skörderapporter framgår, att brödsädsskörden under
1936 varit avsevärt sämre än under 1935. Följande sammanställning
belyser detta.

Å r	Höstvete ton	Vårvete ton	Summa vete ton	Höstråg ton	Vårråg ton	Summa råg ton 1
1930....................	489,767	76,833	566,600	428,753	7,695	436,448
1931....................	367,558	96,015	463,573	275,485	7,641	283,126
1932....................	528,944	126,279	655,223	423,530	9,215	432,745
1933....................	566,970	149,826	716,796	452,361	10,326	462,687
1934....................	645,677	126,599	772,276	516,117	9,012	525,129
1935....................	531,973	110,623	642,596	422,602	12,168	434,770
1936....................	461,160	124,650	585,810	335,110	17,750	352,860

Enligt dessa uppgifter synes brödsädsskörden sammanlagt ha nedgått med

139,000 ton från 1935 till 1936. Skörden av vete torde i så fall nära nog
motsvara förbrukningen, medan för råg för första gången sedan 1931 ett
avsevärt underskott föreligger. Vid skördeårets ingång fanns emellertid ett
brödsädslager hos svenska spannmålsaktiebolaget av 97,657 ton vete och
42,111 ton råg eller tillhopa cirka 140,000 ton brödsäd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

Som förut nämnts tillämpas från och med innevarande konsumtionsår
delvis nya grunder för brödsädsregleringen. Enligt riksdagens beslut skulle
inmalningstvånget bibehållas men inlösningsskyldigheten upphävas och
ersättas med stödköpsförfarande. De direktiv, som av riksdagen fastställdes
för de statliga organens verksamhet härvidlag, inneburo vidare, att priserna
på brödsäd vid skördeårets början skulle tillåtas variera för vete mellan
lägst 15 kronor 50 öre oell högst 18 kronor för deciton, samt för råg mellan
14 kronor 50 öre och 17 kronor för deciton.

1936 års jämförelsevis svaga brödsädsskörd har medfört en viss återhållsamhet
av utbuden å den svenska marknaden under den gångna hösten och
som följd därav stigande priser. Dessa hava sålunda sedan september månads
utgång legat vid den av riksdagen angivna övre gränsen. Starkt bidragande
till denna utveckling å brödsädsmarknaden synes även ha varit, att
efterfrågan på spannmål att döma av kvarnarnas förmalningsuppgifter var
onormalt stor under nyssnämnda månader, sannolikt beroende därpå, att
med hänsyn till prisstegringarna på världsmarknaden en viss risk ansågs
föreligga för ytterligare prishöjningar jämväl på den inhemska brödsädsmarknaden.
I detta sammanhang kan framhållas, att den export av vete,
som med stöd av utförselbevisen ägde rum under september och början av
oktober 1936, i sin mån bidrog till åtstramningen å den svenska marknaden.
Verkningarna av sagda export, som omfattade cirka 12,000 ton, torde dock
icke ha varit så stora. Till följd av det förbud mot export annorledes än
efter tillstånd av jordbruksnämnden, som är gällande sedan den 12 oktober
1936, har export med anlitande av utförselbevis numera helt upphört.

Någon försäljning för export från de lager av äldre skörd, som innehavas
av spannmålsaktiebolaget, har ej heller skett sedan början av augusti 1936.
Såsom förut anförts har Kungl. Maj:t genom beslut den 23 oktober 1936
medgivit, att bolaget får, därest så skulle visa sig behövligt för genomförande
av de statliga regleringsåtgärderna på den inhemska spannmålsmarknadens
område, av det under bolagets förvaltning stående beredskapslagret försälja
brödsäd, dock med skyldighet för bolaget att verkställa återköp av motsvarande
myckenhet brödsäd, så snart detta låter sig göra utan att syftet med
nämnda regleringsåtgärder äventyras. Spannmålsaktiebolagets försäljningar
för kvarnändamål hava under hösten 1936 uppgått till cirka 22,000 ton vete
och 37,000 ton råg. Lagren utgjorde den 31 sistlidne december 75,143 ton
vete och 6,287 ton råg och hava därefter ytterligare nedgått, så att desamma
den 28 februari 1937 utgjorde 58,432 ton vete och 6,224 ton råg.

Det kan vidare nämnas, att priserna på mjöl i såväl parti- som detaljhandeln
undergått höjningar till följd av de nyssberörda prisstegringarna
på brödsäd. Brödpriserna hava däremot ej förändrats lika allmänt, utan
höjningar ha vidtagits endast på vissa orter.

Allmän översikt. Beträffande förändringarna i marknadsläget sedan början
av 1936 får jag i övrigt hänvisa till följande tabeller. Dessa hava hämtats
från jordbruksnämndens utlåtande samt kompletterats i vissa hänseenden
inom jordbruksdepartementet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Tab. I. Manchesternoteringar å smör samt skillnaden mellan manchesternoteringarna
å svenskt smör samt danskt, finskt och nyzeeländskt smör, öre/kg.

Månad och år	Manchesternoteringar å	smör	Skillnaden mellan man-chesternoteringarna å svenskt samt danskt, finskt och nyzeeländskt smör
Svenskt	Danskt	Finskt	Nyzee- ländskt	Svenskt- danskt	Svenskt- finskt	Svenskt- nyzee- ländskt
1935 januari................	207	229	207	163	-22	_	+ 44
februari ..............	202	227	205	177	-25	- 3	+ 25
mars..................	182	204	182	150	- 22	—	+ 32
april..................	177	190	177	153	- 13	—	+ 24
maj ..................	164	180	174	156	- 16	- 10	+ 8
juni ..................	176	193	186	172	- 17	- 10	+ 4
juli....................	177	199	190	178	-22	- 13	- 1
augusti................	193	212	203	186	- 19	-10	+ 7
september ............	218	243	228	218	-25	- 10	—
oktober................	239	254	243	233	— 15	- 4	+ 6
november..............	234	242	234	202	- 8	—	+ 32
december..............	237	246	240	181	- 9	- 3	+ 56
Medeltal	201	218	206	181	-17	- 5	+ 20
1936 januari................	221	231	222	187	- 10	- 1	+ 34
februari................	232	251	231	185	- 19	+ 1	+ 47
mars..................	211	240	209	169	- 29	+ 2	+ 42
april..................	186	203	184	174	-17	+ 2	+ 12
maj ..................	191	203	190	185	- 12	+ 1	+ 6
juni ..................	212	225	210	211	- 13	+ 2	+ 1
juli....................	225	242	223	223	- 17	+ 2	+ 2
augusti................	229	247	228	231	- 18	+ 1	- 2
september..............	227	243	226	212	- 16	+ 1	+ 15
oktober................	218	239	217	193	-21	+ 1	+ 25
november..............	219	239	218	211	- 20	+ 1	+ 8
december..............	206	220	205	197	- 14	+ 1	+ 9
Medeltal	215	232	214	198	- 17	+ 1	+ 17
1937 januari’................	201	218	200	186	- 17	+ 1	+ 15
februari................	212	235	211	171	-23	+ 1	+ 41

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Tab. II. Tillverkning och försäljning av mejerismör och ost samt försäljning av

mjölk och margarin i ton.

År och månad	Avgifts- belagd mjölk	Försåld konsum- tions- mjölk	Tillverkat mejeri- smör	Inom lan-det försålt mejeri-smör	Till- verkad ost	Inom lan-detförsåld ost	Försålt margarin
1935 januari ........	220,923	64,220	5,208	3,231	2,949	2,384	4,249
februari........	206,604	64,526	4,663	2,966	2,696	2,488	4,269
mars ..........	224,210	69,744	5,043	3,261	2,915	2,713	4,726
april ..........	229,385	69,216	5,159	3,532	3,094	2,572	4,745
maj............	242,165	72,661	5,482	3,631	3,129	2,682	4,599
juni............	253,500	68,802	6,143	3,749	3,312	2,575	4,494
juli ............	250,293	69,915	6,132	3,763	2,830	3,197	4,277
augusti ........	246,661	69,340	6,093	4,049	2,607	3,582	4,541
september ......	218,606	66,881	5,429	3,890	2,134	3,144	4,613
oktober ........	201,837	67,539	4,868	3,798	1,733	2,836	5,283
november ......	192,389	65,274	4,524	3,762	1,858	2,413	4,706
december ......	206,156	69,238	4,708	4,048	2,412	1,798	4,700
Summa	2,692,728	817,356	63,452	43,680	31,669	32,384	55,202
■ 1936 januari ........	221,079	69,139	4,970	3,563	2,998	2,392	4,520
februari........	208,281	66,849	4,625	3,466	2,802	2,488	4,476
mars ..........	222,353	71,563	4,901	3,725	2,960	2,861	4,875
april ..........	228,508	70,673	5,061	3,834	3,225	2,669	4,868
maj............	249,008	75,404	5,541	4,026	3,451	2,601	4,447
juni............	268,402	70,357	6,404	4,314	4,002	2,835	4,164
juli ............	255,941	73,023	6,142	4,180	3,128	3,325	4,383
augusti ........	270,077	70,174	6,677	4,662	3,707	3,291	4,602
september ......	257,760	69,470	6,391	4,472	3,587	3,397	5,227
oktober ........	234,529	68,712	5,851	3,937	2,791	3,358	4,753
november ......	215,573	70,901	5,213	3,880	2,319	2,936	4,874
december ......	238,623	85,285	5,392	4,093	2.788	2,345	4,937
Summa	2,870,134	861,550	67,168	48,152	37,758	34.49S	56,126
1937 januari ........	232,657	67,423	5,637	3,709	3,153	2,749	4,539

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Tab. III. Utförseln av smör samt exportpriser veckovis.

	Exportkvantitet i ton till	Medel-
					netto-
					exportpris
	Tyskland	stelle	England	Total	öre/kg
1936 27 mars—2 april..............	80		169	249	150
3 april—9 april..............	108	—	156	265	146
10 april—16 april.............	61	56	163	280	144
17 april—23 april.............	77	51	176	304	142
24 april—30 april.............	60	51	176	286	141
1 maj—7 maj................	93	76	173	342	142
8 maj—14 maj...............	91	76	171	338	144
15 maj—21 maj...............	92	71	178	341	154
22 maj—28 maj...............	85	71	165	321	155
29 maj—4 juni................	83	76	197	357	162
5 juni—11 juni..............	83	102	174	359	174
12 juni—18 juni..............	83	218	218	520	169
19 juni—25 juni..............	83	168	202	454	171
26 juni—2 juli................	84	269	225	578	170
3 juli—9 juli................	83	218	226	528	183
10 juli—16 juli...............	92	168	174	434	187
17 juli—23 juli...............	62	168	178	408	187
24 juli—30 juli...............	26	168	169	363	185
31 juli—6 augusti.............	90	168	179	437	186
7 augusti—13 augusti........	91	152	196	439	187
14 augusti—20 augusti.........	81	152	173	406	192
21 augusti—27 augusti.........	82	152	183	417	192
28 augusti—3 september.......	84	152	176	412	192
4 september—1Ö september ...	80	152	184	417	191
11 september—17 september ...	73	152	172	397	187
18 september—24 september___	76	152	171	399	181
25 september—1 oktober......	52	254	184	490	190
2 oktober—8 oktober.........	98	178	181	456	188
9 oktober—15 oktober........	81	152	152	386	181
16 oktober—22 oktober........	92	157	155	404	177
23 oktober—29 oktober........	88	203	162	453	176
30 oktober—5 november.......	83	254	161	498	184
6 november—12 november...	83	102	135	320	185
13 november—19 november ..	84	102	125	310	179
20 november—26 november ...	83	102	127	312	179
27 november—3 december.....	84	152	133	369	175
4 december—10 december.....	83	229	149	461	172
11 december—17 december ..	73	127	138	338	162
18 december—24 december ..	94	102	160	355	159
25 december—31 december ....	54	—	150	204	148
1937 1 januari—7 januari..........	88	102	169	359	154
8 januari—14 januari.........	90	203	156	449	156
15 januari—21 januari........	89	203	186	478	159
22 januari—28 januari........	93	102	163	358	170
29 januari—4 februari........	89	165	178	432	175
5 februari—11 februari.......	90	296	162	548	176
12 februari—18 februari ......	89	152	176	417	171
19 februari—25 februari.......	95	102	189	386	166
26 februari—4 mars..........	90	102	222	414	174

Tab. IV. Prisutjämnlngsbidragen år 1935 och 1936, öre/kg.

Prisut-	Januari	Februari	Mars	April	Maj	Juni	Juli	Augusti	September	Oktober	November	December
jämnings-j distrikt
1935	1936	1937	1935	1936	1935	1936	1935	1936	1935	1936	1935	1936	1935	1936	1935	1936	1935	1936	1935	1936	1935	1936	1935	1936
j Stock-\| holms	3.00	4.60	1	3.00	4.80	2.95	4.78	2.94	4.78	2.65	4.61	2.93	4.21	3.22	1	3.62	1	3.79	1	4.20	1	4.21	1	4.40	1
1 Smålands	2.29	3.78	J.2.59	2.27	3.54	2.26	3.51	2.30	3.49	2.01	3.24	2.34	3.09	2.52	l 3.7ö	2.84	i 3.81	3.05	> 3.40	3.48	> 3.69	3.53	i 2.57	3.88	l 2.55
\| Sveriges	2.44	3.59	1	2.41	3.82	2.37	3.82	2.44	4.38	2.15	4.18	2.46	3.76	2.62	1	2.99	1	2.98	)	3.28	1	3.29	J	3.59	1
\| Skånes	2.10	3.52	2.19	2.14	3.33	2.15	3.22	2.22	3.36	1.97	3.16	2.35	3.11	2.64	3.41	2.81	3.56	2.98	3.08	3.28	3.19	3.19	2.16	3.59	2.16
j Värmlands o. Dalar-nas	3.64	6.06	3.62	3.82	5.86	4.00	5.70	3.80	5.47	3.39	5.18	3.74	4.70	4.38	5.46	4.86	5.36	4.61	4.41	6.07	5.20	6.14	3.86	6.78	3.71
Mellersta Norrlands	3.90	5.77	3.99	4.03	6.93	4.10	5.60	4.22	5.63	3.92	5.14	5.57	5.17	6.67	5.71	7.94	6.02	7.29	5.39	7.70	5.74	6.97	4.92	6.78	4.17
Norr- bottens	4.54	6.33	7.25	4.84	7.76	5.36	6.52	4.70	6.19	5.05	5.85	6.78	6.91	7.00	8.53	10.57	10.05	10.30	9.85	14.58	12.65	8.57	9.16	7.71	7.82
Medeltal	2.58	4.05\ 2.67	2.58	4.12	2.56	4.01	2.61	4.18	2.3!	3.96	2.67	3.7!	2.91	3.90	3.!5	3.98	3.38	3.54	3.75	3.78	3.73	2.67	4.07	2.64

1 För Mälarlänen utgå prisutjämningsbidrag med 15 % samt för Örebro, Östergötland, N:a Kalmar och Gotland med 5 % högre belopp än för
Småland, Blekinge och Västra Sverige.

oo
«o

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Tab. V. Import till Sverige av mjölk, grädde, smör och ost, i ton,

År och månad	Mjölk och grädde	Smör naturligt	O	s t
kondense-rad mjölk	Torr- mjölk	andra slag	dessert-	annan
mjölk	grädde
1935 januari...........	—	2.1	0.3	_	0.1	10.6	27.4
februari..........	1.3	4.1	0.3	0.4	0.1	19.0	39.3
mars.............	—	5.1	1.3	0.1	0.1	17.1	26.3
april.............	1.0	2.1	3.2	0.6	0.2	19.0	35.7
maj.............	2.0	6.4	3.2	0.2	0.2	16.8	19.1
juni.............	0.1	0.6	1.7	0.1	0.2	14.6	25.0
juli..............	0.5	1.2	1.2	0.5	0.2	6.8	21.4
augusti...........	1.0	3.6	1.2	0.4	0.2	12.3	36.2
september........	O.o	1.3	1.4	0.2	0.2	23.6	63.3
oktober..........	—	20.0	1.3	0.5	0.1	19.3	52.6
november........	1.0	7.5	0.7	0.2	182.5	30.0	278.9
december.........	0.3	5.2	0.5	0.3	424.1	27.5	293.5
Summa	7.2	59.2	16.3	3.5	608.2	216.6	918.7
1936 januari...........	0.5	4.0	0.3	0.0	0.1	12.6	123.4
februari..........	0.5	11.1	0.3	0.2	0.1	17.2	63.7
mars.............	0.5	12.1	0.9	0.3	15.3	17.4	167.8
april.............	1.8	4.5	2.7	0.2	171.3	17.9	101.1
maj .............	0.7	18.8	2.4	0.7	0.1	21.3	118.5
juni.............	2.4	15.3	1.6	0.5	0.1	14.7	81.2
juli..............	1.5	9.1	0.6	0.5	0.1	9.1	63.6
augusti...........	2.4	8.4	1.1	0.4	0.1	16.9	72.3
september........	2.6	13.2	0.9	0.4	0.0	30.6	110.4
oktober..........	0.0	35.6	0.7	0.2	0.1	29.0	103.2
november........	3.8	24.7	1.0	0.3	0.2	32.8	193.1
december.........	1.6	16.1	1.0	0.3	0.1	28.8	154.1
Summa	18.3	172.9	13.5	4.0	187.6	248.3	1352.4
1937 januari...........	0.6	2.5	1.0	0.3	0.2 i	19.8	55.1 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 284. 41

Tali. VI. Export av nötkreatur och fläsk, i ton, samt exportpriser, öre/kg, å bacon.

År och månad	Export av	Notering i England på
nöt kreatur st.	svin st.	färskt nötkött	fläsk till Stor-britt.	fläsk till andra länder	svenskt bacon	"danskt bacon	polskt bacon
1985 januari........	550	—	4	1,163	—	157	164	143
februari ......	779	—	4	1,034	—	145	157	136
mars..........	771	—	4	1,154	47	145	157	139
april..........	23	3	5	1,049	15	153	162	147
maj ..........	117	12	2	1,175	15	168	174	158
juni ..........	731	1	2	1,034	—	176	181	164
juli............	447	—	1	1,052	35	164	172	155
augusti........	167	11	2	1,282	19	153	160	145
september......	531	12	2	965	—	155	162	151
oktober........	540	3	4	1,010	—	168	172	160
november......	636	—	3	1,015	93	147	162	141
december......	644	1	4	1,009	45	143	155	137
Summa resp. medeltal	5,936	43	37	12,942	269	156	165	148
1936 januari........	254	10	5	1,111	—	153	162	145
februari ......	569	_	4	1,147	6	164	170	155
mars..........	619	—	—	1,030	—	160	174	155
april ..........	303	1	4	1,181	2	160	172	149
maj ..........	786	—	5	1,117	—	160	170	149
juni ..........	663		3	990	1	164	174	155
juli............	609	—	3	1,153	1	166	174	157
augusti........	415	5,487	1	1,118	—	183	189	174
september......	418	2,702	7	875	7	181	189	166
oktober........	908	4,333	1	1,128	4	176	183	160
november......	1,037	4,592	8	889	—	166	172	155
december......	1,239	3,512	5	938	—	166	174	158
Summa resp. medeltal	7,820	20,637	46	12,677	21	167	176	157
1937 januari........	478	3,024	4	1,068	13	157	164	151

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Tab. VII. Import av får-, häst- och nötkött samt fläsk, i ton.

Månad	Fårkött	Hästkött	Nötkött	Fläsk
1935 januari ........................	54	9	84	147
februari........................	42	24	80	85
mars...........................	91	10	78	139
april............................	93	31	107	155
maj............................	76	21	143	180
juni............................	37	60	110	199
juli ............................	45	49	192	150
augusti ........................	60	55	139	228
september ......................	101	88	113	268
oktober ........................	112	45	90	303
november ......................	141	79	100	822
december ......................	81	39	118	1,030
Summa	933	510	1,354	3,706
1936 januari ........................	70	37	213	958
februari........................	79	6	218	287
mars ..........................	140	72	211	247
april..........................	70	102	191	256
maj ..........................	61	61	120	209
juni ..........................	35	88	90	140
juli ........................	38	70	100	106
augusti........................	16	73	32	140
september......................	33	145	70	137
oktober........................	39	94	84	149
november......................	48	64	88	240
december......................	49	82	134	242
Summa	678	894	1,551	3,111
1937 januari........................	35	29	154	148

Kungl. Maj:ts proposition nr 284. 43

Tab. VIII. Vid besiktningsanstalterna i riket undersökta djur m. m.

År och månad	Besiktigade hela kroppar av	Betäckta suggor
Stor boskap	Kalv	Svin	Antal	Index Juli 1933 = 100
1934 januari ......................	21,382	50,585	109,083	23,186	99
februari......................	19,876	46,190	106,923	19,861	84
mars ........................	21,714	57,708	121,288	20,120	86
april..........................	20,021	54,343	122,674	25,046	106
maj..........................	20,553	62,338	125,372	25,232	107
juni..........................	18,144	57,323	105,576	21,463	91
juli ..........................	19,177	57,968	110,012	16,649	71
augusti ......................	22,482	54,597	105,828	15,721	67
september ....................	20,821	48,795	111,170	17,436	74
oktober ......................	24,644	54,246	115,588	21,297	91
november ....................	22,548	52,884	121,430	25,904	110
december ....................	18,962	54,661	132,804	23,971	102
1935 januari ......................	22,540	53,440	107,622	20,792	88
februari......................	20,706	49,023	104,678	18,260	78
mars ........................	21,701	58,979	103,777	20,455	87
april..........................	22,169	62,057	114,326	24,199	103
maj..........................	22,924	66,269	99,924	25,553	109
juni..........................	18,330	60,754	93,912	20,889	89
juli ..........................	21,224	62,976	110,820	18,538	79
augusti.......................	23,498	55,694	94,934	17,819	76
september ....................	24,568	53,560	100,649	19,821	84
oktober ......................	26,100	59,961	100,234	23,717	101
november ....................	23,501	53,163	101,734	28,493	121
december......................	21,907	60,747	107,845	25,735	109
1936 januari........................	23,652	58,526	95,087	23,996	102
februari......................	22,973	54,136	94,802	20,639	88
mars..........................	24,507	64,803	111,860	23,361	99
april..........................	24,078	71,702	107,509	26,726	114
maj..........................	22,778	73,218	98,311	26,634	113
juni..........................	20,414	66,574	102,893	23,315	99
juli ..........................	23,333	73,710	115,029	21,452	91
augusti........................	24,745	58,328	100,850	19,811	84
september ....................	28,988	64,459	102,515	20,693	88
oktober ......................	28,249	68,037	116,508	24,250	103
november ....................	26,434	62,109	109,593	27,078	115
december......................	26,482	73,948	144,771	26,089	lil
\| 1937 januari........................	27,825	62,842	119,346	22,080	94

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Tab. IX. Utförseln av ägg till Storbritannien och Tyskland och därvid
utbetalade pristillägg &r 1936.

Tid, varunder utförseln ägt rum

Pristilläggets storlek
öre per kg

Sammanlagd

utförsel-

kvantitet

Summa

utbetalade

pristillägg

kr.

för

medlem

för

icke-medlem

Storbritannien.

1935 30 december—5 januari 1936 ..	35	33	19,635	6,191
1936 6 januari—12 januari ........	35	33	51,169	16,979
13 januari—19 januari ........	25	23	92,324	22,035
20 januari—26 januari ........	30	28	79,709	23,136
27 januari—2 februari ........	30	28	5,573	1,651
3 februari—9 februari........	30	28	1,158	347
10 februari—12 april..........	—	—	_	_
13 april—19 april ............	30	28	18,159	5,209
20 april—26 april ............	30	28	37,153	10,727
27 april—3 maj ..............	30	28	32,598	9,367
4 maj—10 maj ..............	25	23	15,193	3,687
11 maj—17 maj ..............	15	13	3,338	500
18 maj—24 maj ..............	15	13	—	_
25 maj—31 maj ..............	15	13	—	—
1 juni—7 juni................	25	23	—	—
8 juni—14 juni ..............	25	23	—	_
15 juni—21 juni ..............	25	23	—	—
22 juni—28 juni..............	40	38	18,385	7,159
29 juni—5 juli................	40	38	26,028	10,069
6 juli—12 juli................	40	38	60,415	23,392
13 juli—19 juli................	40	38	38,679	15,087
20 juli—26 juli................	40	38	47,077	18,270
27 juli—2 augusti ............	40	38	41,509	16,099
3 augusti—9 augusti..........	40	38	47,995	18,681
10 augusti—16 augusti ........	40	38	66,030	25,511
17 augusti—23 augusti ........	40	38	47,754	18,645
24 augusti—30 augusti ........	40	38	44,294	17,205
31 augusti—6 september ......	40	38	64,391	24,859
7 september—13 september ..	40	38	33,683	13,162
14 september—20 september ..	40	38	51,277	19,847
21 september—27 september ..	40	38	47,479	18,429
28 september—4 oktober......	40	38	35,318	13,707
5 oktober—11 oktober........	40	38	19,935	7,802
12 oktober—18 oktober........	40	38	38,154	14,861
19 oktober—25 oktober........	40	38	23,502	9,089
26 oktober—1 november ......	40	38	22,865	8,836
2 november—8 november ....	40	38	18,766	7,240
9 november—15 november....	40	38	30,792	9,116
16 november—22 november ....	40	38	22,411	8,798
23 november—29 november____	40	38	16,231	6,352
30 november—6 december ....	40	38	8,313	3,310
7 december—13 december ....	40	38	5,548	2,192
14 december—20 december ....	\| 1 60 t *52	1 58 1 2 50 \|	36,531	20,514

■ ror agg, vägande Högst J.4 ids. per great Hunared.

* För ägg, vägande mer än 14 lbs. per great hundred.

Kungl. Maj:ts proposition nr 284-

1	2	3	4	5
21 december—27 december ....	60	58	18,911	11,307
28 december—3 januari 1937 ..	60	58	30,655	18,169
1937 4 januari—10 januari ........	60	58	42,945	25,477
11 januari—17 januari ........	60	58	40,002	23,719
18 januari—24 januari ........	60	58	67,860	40,263
25 januari—31 januari ........	60	58	31,671	18,765
1 februari—7 februari........	60	58	32,282	18,951
8 februari—14 februari ......	58	56	15,227	9,214
15 februari—21 februari : ....	60	58	99,973	60,123
22 februari—28 februari ......	40 Tyskland.	38	40,722	15,739
193(! 1 januari—19 januari ........	10	8	93,481	8,430
20 januari—26 januari ........	—	—	—	—
27 januari—31 januari ........	10	8	10,017	1,001
1 februari—2 februari........	10	8	—	—
3 februari—9 februari........	15	13	23,779	3,431
10 februari—29 februari ......	—	—	63	—
Mars......................	—	—	110	—
1 april—12 april ............	—	—	—	—
13 april—30 april ............	25	23	92,000	22,440
1 maj—3 maj................	25	23	26,759	6,235
4 maj—10 maj ..............	15	13	14,535	2,157
11 maj—24 maj ..............	5	3	13,426	671
25 maj—31 maj ..............	25	23	12,369	2,933
1 juni—28 juni..............	25	23	99,900	24,245
29 juni—30 juni ..............	20	18	—	—
1 juli—12 juli................	20	18	39,731	7,638
13 juli—31 juli................	25	23	151,008	37,962
1 augusti—23 augusti ........	25	23	119,777	29,159
24 augusti—31 augusti ........	30	28	31,287	9,171
1 september—27 september....	30	28	146,440	42,695
28 september—30 september____	25	23	2,069	476
1 oktober—18 oktober........	25	23	54,938	13,353
19 oktober—25 oktober!........	30	28	37,581	11,042
26 oktober—31 oktober........	25	23	39,461	9,376
1 november—8 november____	25	23	45,561	10,853
9 november—22 november____	20	18	77,904	14,825
23 november—29 november....	20	18	94,506	18,146
30 november..................	35	33	11,352	3,934
1 december—6 december......	35	33	57,776	19,633
7 december—13 december ____	32	30	18,943	5,941
14 december—20 december ....	35	33	10,419	3,417
21 december—31 december ....	44	42	61,395	26,519
j 1937 1 januari—10 januari ........	44	42	58,093	25,003
11 januari—31 januari ........	55	53	151,428	82,123
1 februari—7 februari........	55	53	34,891	19,093
8 februari—14 februari ......	52	50	28,014	14,180
15 februari—21 februari ......	57	55	69,204	38,955
22 februari—28 februari ......	40	38	4,286	1,629

Tab. X. Priser på spannmål, (odersäd och kraftfoder kr/dt. ^

År och månad	Vete	R	å g	Jordnötskakor	Sojamjöl	Majs	Vetekli	Havre
Svenskt vete	Manito-ba cif sv. hamn 2	La Plata cif sv. hamn 2	Svensk råg	Polsk råg1 cif sv. hamn 2	I Sverige	Cif svensk hamn2	I Sverige	Cif svensk hamn2	I Sverige	Cif svensk hamn 2	I Sverige	I Sverige
1925-29............	S2.ee	29.10	25.1 s	20.H		20.so		20.se		17.1 i	15.06	14.39	75.4 7
1935................	16.69	18.57	15.07	15.59		17.44	12.01	16.90	11.65	15.51	8.06	12.85	12.15
1935 januari........	16.76	18.33	13.51	15.81		16.73	13.04	15.92	12.22	15.82	9.94	12.61	12.32
februari ......	16.94	18.33	13.24	15.96		16.80	12.29	15.89	11.93	15.82	9.80	12.92	12.40
mars..........	16.95	18.44	13.44	15.96		16.10	10.75	15.45	10.83	15.50	8.33	12.92	12.34
april..........	17.25	19.12	14.74	16.19		16.70	10.96	16.44	10.86	15.63	8.02	12.92	12.17
maj ..........	17.63	18.54	14.56	16.59		16.95	11.11	16.95	10.93	15.75	7.68	12.73	12.16
juni ..........	18.15	17.49	14.28	17.15		17.04	11.56	16.70	10.53	15.69	7.68	12.45	11.98
juli............	18.45	17.37	14.09	17.45		17.03	11.09	16.63	10.30	15.22	7.31	12.36	11.90
augusti........	14.93	18.04	14.69	13.77		17.21	11.80	16.69	11.03	15.22	7.14	12.32	11.71
september......	15.29	19.41	16.64	14.20		17.99	12.81	17.23	12.14	15.32	7.73	12.64	12.20
oktober........	15.97	19.69	17.34	14.75		19.02	13.30	18.21	12.89	15.48	7.97	13.47	12.39
november......	15.97	19.06	16.36	14.70		19.06	12.85	18.44	13.10	15.45	7.54	13.64	12.34
december......	15.93	19.06	17.93	14.59		18.62	12.56	18.23	12.80	15.16	7.59	13.27	11.94
1936................	17.01	20.19	19.72	15.92		19.08	14.48	18.33	13.33	15.93	9.03	13.70	12.77
1930 januari........	16.13	19.18	18.93	14.73		18.51	15.00	18.19	12.23	15.02	7.47	13.18	11.74
februari ......	16.30	18.62	18.56	15.01		18.49	13.85	18.00	12.23	14.85	7.33	13.11	11.43
mars..........	16.32	18.59	18.70	15.17		17.97	12.50	17.22	12.46	14.82	7.78	13.24	11.42
april..........	16.34	18.18	18.56	15.28		17.88	12.85	17.09	12.43	15.16	8.04		11.90
maj ..........	16.46	17.52	18.4 3	15.48		17.99	12.90	17.06	12.48	15.56	8.17	13.82	12.60
juni ..........	16.65	17.47	18.40	15.65		17.90	12.90	17.11	12.63	15.74	8.22	13.46	12.64
juli............	16.95	19.46	19.76	15.95		19.25	14.66	18.98	14.00	16.26	9.08	13.87	13.24
augusti........	16.44	20.98	21.13	15.46		20.03	16.85	19.74	14.48	17.09	10.41	14.01
september......	17.49	21.01	20.67	16.70	14.05	20.16	16.20	19.40	14.17	17.14	10.49	13.81	13.78
oktober........	18.12	23.14	21.22	17.24	16.48	20.02	15.06	18.96	13.95	16.68	10.55	13.81	13.31
november......	18.32	22.97	20.59	17.18	16.29	20.11	15.10	18.87	13.85	16.46	9.94	13.99	13.56
december......	18.54	25.16	21 72	17.24	18.39	20.66	15.90	19.42	15.10	16.39	10.91	14.45	14.08
1937 januari........	19.45	25.98	21.78	17.88		20.85	16.90	19.94	16.25	16.08	11.40	15.00	15.31
februari ......	19.87	25.92	21.66	18.40		20.46	15.20	19.74	15.90	15.80	11.51	15.13	15.75

1 Under 1935 och 1936 har polsk råg endast tillfälligtvis noterats. — 2 Cif svensk hamn, inklusive tull, för majs tillkommer dessutom införselavgift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

Tab. XI. Inhemsk försäljning och import av vissa skattepliktiga todermedel m. m.

i ton.

År och månad	Imhemsk försäljn. av sv. foder-medel	■Import av oljekakor	Summa in-hemsk för-säljning och import	Import av kreaturs-foder (stat. nr 366-372)	Import av majs	Import av kli
1935 januari............	4,781	15,658	20,439	5,256	1,939	294
februari ..........	4,268	14,207	18,475	6,759	1,125	331
mars..............	9,256	15,784	25,040	7,778	2,370	412
april..............	3,818	17,141	20,959	5,246	1,602	1,611
maj ..............	1,956	6,136	8,092	3,132	784	1,164
juni ..............	1,643	3,876	5,519	1,543	2,733	1,108
juli................	3,967	12,070	16,037	1,801	8,558	187
augusti..........	5,464	11,432	16,896	2,448	10,921	511
september ........	10,327	14,239	24,566	5,429	1,725	1,153
oktober............	6,768	11,878	18,646	5,679	3,697	621
november..........	3,067	15,625	18,692	5,251	4,047	987
december..........	4,604	14,492	19,096	2,436	3,589	427
Summa	59,919	152,538	212,457	52,758	43,090	8,806
1936 januari............	6,846	12,907	19,753	2,995	11,292	675
februari ..........	3,008	7,349	10,357	2,675	3,317	521
mars..............	5,742	10,327	16,069	3,920	5,807	737
april..............	5,983	9,882	15,865	4,118	2,719	1,018
maj ..............	3,167	8,916	12,083	2,681	3,335	1,660
juni ..............	11,232	10,703	21,935	2,572	8,851	1,778
juli................	3,454	8,055	11,509	904	6,366	760
augusti............	2,494	6,488	8,982	1,349	6,355	867
september ........	4,034	5,201	9,235	2,149	3,341	769
oktober............	6,024	14,424	20,448	5,918	5,498	477
november..........	6,612	12,969	19,581	7,545	7,093	492
december..........	6,515	13,629	20,144	6,569	10,882	444
Summa	65,111	120,850	185,961	43,395	74,856	10,198
1937 januari............	6,743	15,789	22,532	5,703	15,911	683

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Tab. XII. Export av brödsäd saint import av brödsäd och havre i ton.

År och månad	Export av	Import av
vete	råg	vete	råg	havre
1935 januari ......................	4	159	3,937	—	7
februari ......................	31	150	2,905	194	21
mars ........................	12,046	2,960	3,484	136	430
april ........................	19,514	3,128	3,296	64	2
maj..........................	17,882	4,173	3,099	75	11
juni..........................	12,000	4,556	1,922	100	—
juli ..........................	20,933	2,306	2,391	—	52
augusti ......................	7,914	3,558	2,251	60	—
september ....................	19,186	3,923	5,619	10	489
oktober ......................	11,752	1,974	5,277	172	2,594
november ....................	1,082	2,390	5,319	191	1,734
december ....................	1	1,759	3,103	150	860
Hela året	122,345	31,036	42,603	1,152	6,200
1936 januari ......................	2,229	5,686	3,393	—	523
februari......................	4,283	5,298	3,411	—	537
mars ........................	10,572	3,099	3,282	180	1,684
april ........................	11,787	8,076	4,333	80	1,555
maj..........................	7,781	2,552	3,403	—	1,305
juni..........................	6,224	1,958	2,602	—	847
juli ..........................	13,290	707	3,816	1	540
augusti ......................	20,122	173	4,075	267	669
september....................	8,365	7	5,060	155	352
oktober ......................	6,033	—	5,979	669	—
november ....................	600	—	'' 5,274	3,042	10
december ....................	—	—	4,082	872	385
Hela året	91,286	27,556	48,710	5,266	8,407
1937 januari ......................	4	—	1,611	1,294	590

Kungl. May.ts proposition nr 284-

3. Förslag rörande fortsatta stödåtgärder.

I sitt utlåtande den 29 januari 1937 har jordbruksnämnden framlagt förslag
till fortsatta stödåtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område.
Nämnden har därvid haft att taga i övervägande en till Kungl Majit ställd,
den 27 oktober 1936 dagtecknad framställning från svenska handelsagenters
förening angående avveckling av brödsädsregleringen. Vid nämndens utlåtande
funnos fogade yttranden från svenska spannmålsaktiebolaget, Sveriges
äggintressenters förening u. p. a., svenska mejeriernas riksförening
u. p. a. och Sveriges slakteriförbund, förening u. p. a.

över jordbruksnämndens utlåtande och förslag hava yttranden avgivits
av statskontoret, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, Sveriges allmänna
lantbrukssällskap, svenska lantmännens riksförbund, förening u. p. a., och
kooperativa förbundet. Kommerskollegium har till sitt yttrande fogat yttranden
till kollegiet från samtliga handelskamrar i riket utom handelskamrarna
i Gävle och Sundsvall ävensom från föreningen Sveriges spannmålsintressenter
samt svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening.

Såsom jag inledningsvis omnämnt har statens jordbruksnämnd med skrivelse
den 10 februari 1937 överlämnat en utredning rörande jordbrukets
läge i Norrland, innefattande, bl. a., vissa förslag till särskilda åtgärder till
förbättrande av den norrländska jordbrukarbefolkningens ekonomiska ställning.
Vidare lia skrivelser avseende vissa norrländska jordbruksfrågor inkommit
från hushållningssällskapen i Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län, från Lantbruksbyrån, Bollnäs, från J. W. Risén, Vilhelmina,
från importaktiebolaget K. J. Karlsson, Östersund, samt från aktiebolaget
Sparfoder, Hudiksvall. Dessa skrivelser ha remitterats till jordbruksnämnden,
som förklarat sig hava beaktat i skrivelserna gjorda framställningar
vid verkställandet av berörda utredning. Slutligen har Sveriges
fröengrossistförening i skrivelse den 19 februari 1937 hemställt örn vidtagande
av viss i jordbruksnämndens betänkande föreslagen åtgärd för tillgodoseende
av Norrlands behov av utsädeshavre.

Över jordbruksnämndens utredning rörande jordbrukets läge i Norrland
hava utlåtanden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen och lantmäteristyrelsen
samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Gävleborgs,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Allmänna synpunkter. I sitt omförmälda utlåtande den 29 januari 1937
har jordbruksnämnden inledningsvis angivit vissa allmänna synpunkter, som
enligt nämndens uppfattning borde vara vägledande vid fortsatt stöd från
det allmännas sida åt jordbruksnäringen. I sådant hänseende har nämnden
anfört följande.

Syftet med de prisreglerande åtgärder, som alltsedan 1930 vidtagits på skilda
områden av jordbruksnäringen, bade varit att söka lindra verkningarna i

Billerne] till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 284. 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Sverige av de prisfall för jordbruksaktör, som ägt rum utomlands. Genom
anordningar av olika slag hade man sökt frigöra prisbildningen i Sverige för
ifrågavarande produkter i större eller mindre utsträckning från beroendet av
förhållandena utanför landet. Vid utformandet av härför erforderliga bestämmelser
hade man under senare åt utgått ifrån att en prisnivå för jordbrukets
alster borde uppnås, som stöde i viss relation till vad som i detta
hänseende gällde i Sverige före jordbrukskrisens inträde. Allt eftersom det
allmänna ekonomiska läget i landet förbättrats hade denna nivå successivt
höjts. 1936 års riksdag uttalade, att som inriktning för jordbruksstödet
borde eftersträvas att bringa upp medelprisnivån för jordbruksprodukter så
att den närmade sig det genomsnittliga prisläget under åren 1925—1929. Av
den lämnade redogörelsen för verkningarna av hittills vidtagna stödåtgärder
på jordbrukets område franninge, att syftet med desamma ännu icke helt
uppnåtts. Visserligen hade priserna på de vegetabiliska produkterna liksom
även å åtskilliga animaliska produkter, såsom produktmjölk och ägg, under
senare hälften av 1936 i allmänhet varit icke obetydligt högre än under motsvarande
tid 1935, vilket medfört att det genomsnittliga prisläget för jordbrukets
saluprodukter under angivna tid stigit med något över 3 procent.
Men detta läge alltjämt vid omkring 90 procent av medelprisnivån 1925—
1929.

Nämnden funne sig böra utgå ifrån att även i fortsättningen som mål för
statliga åtgärder i prisreglerande syfte borde uppställas en återgång i stort
sett till de priser å jordbrukets saluprodukter, som voro rådande innan jordbrukskrisen
inbröt. Visserligen förelåge åtskilliga omständigheter, som
kunde åberopas för att staten medverkade till uppnående av ett annat prisläge
för jordbrukets alster än det som var rådande i medeltal under åren
1925—1929. Sålunda kunde som skäl för en höjning av detta prisläge bland
annat framhållas, att sedan sagda tid arbetslönerna undergått en icke obetydlig
höjning. Mot bakgrunden av rådande industriella högkonjunktur
kunde det vidare synas skäligt att jordbrukets läge ytterligare förbättrades.
Den hittills inträffade förbättringen torde till viss del bero på de rika skördar,
som erhållits under åren 1933—1935. Samtidigt kunde gentemot en
höjning av ifrågavarande prisnivå, bland annat, erinras, att ränteläget nu
vöre avsevärt lägre än vad det var i medeltal sagda år. Till följd av växtförädlingens
framsteg och den tekniska utvecklingen i övrigt hade vidare produktionen
inom jordbruket till viss grad förbilligats. Huruvida och i vad
mån på grund av angivna eller andra omständigheter det kunde befinnas
skäligt att fastställa en annan prisnivå som eftersträvansvärd än den, som
innebure en återgång till före jordbrukskrisen rådande prisförhållanden, torde
kunna bedömas först sedan en ingående undersökning i ämnet verkställts.
En dylik undersökning måste emellertid bliva av den omfattning och beskaffenhet,
att det icke varit möjligt för nämnden att företaga densamma.
Nämnden ansåge önskvärt, alt en sådan mer allmän undersökning komme till
stånd.

Örn statsmakterna på grund av berörda omständigheter eller eljest skulle
finna att läget inom jordbruket borde ytterligare förbättras, kunde prisstödet
åt näringen i viss måll ökas genom en skärpning av de regleringsbestämmelser,
som nämnden i det följande komme att förorda. Varje åtgärd i sådan
riktning torde emellertid i sin mån medföra, att den tillfälliga karaktären
av de anordningar i prisreglerande syfte, varom i detta sammanhang
vore fråga, alltmer försvagades. Genom dessa anordningar åstadkommes en
av staten dirigerad prisbildning för jordbrukets alster å den svenska marknaden.
Därmed övertoge staten i viss utsträckning ansvaret för att produktionen
finge en ändamålsenlig inriktning. I den mån anordningarna bleve

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S4-

varaktiga, torde det därför icke kunna undvikas, att starka band så småningom
måste läggas på såväl producenternas som konsumenternas handlingsfrihet.
Den enskilde jordbrukarens intresse av att ordna sin verksamhet
på det med hänsyn till den tekniska oell ekonomiska utvecklingen mest
ändamålsenliga sättet komme ock att försvagas.

Även örn de prisreglerande anordningarna utformades med utgångspunkt
från en viss prisnivå för jordbrukets produkter såsom eftersträvansvärd, borde
priserna å de olika produkterna likväl icke som regel strängt fastlasas härvid,
vilket skulle förutsätta att jämkningar i anordningarna borde vidtagas så
snart läget inom eller utom Sverige förändrades. Enligt nämndens mening
vore det önskvärt, att dessa anordningar icke ändrades på grund av mindre
prisändringar, utan att prisbildningen följaktligen lämnades fri inom en på
förhand angiven ram. På så sätt komme en behövlig vägledning att meddelas
åt såväl produktionen som konsumtionen. Av skäl som chefen för jordbruksdepartementet
närmare utvecklat i proposition nr 239 till 1936 års riksdag
borde dock priserna icke tillåtas variera alltför mycket. Såsom lämplig
undre gräns syntes i allmänhet kunna anses 85 procent av den prisnivå, som
av statsmakterna komme att angivas som eftersträvansvärd för ifrågavarande
varuslag. Först om priset å viss jordbruksprodukt tenderade att nedgå därunder
borde således förefintliga regleringsanordningar skärpas eller eljest
särskilda åtgärder från statens sida vidtagas till förhindrande av fortsatt prisfall.
Skulle åter till följd av förändringar i marknadsförhållanden priset å
viss produkt tendera att med mer än 15 procent stiga över den som eftersträvansvärd
angivna nivån, borde erforderliga jämkningar i regleringsanordningarna
vidtagas.

För vinnande av önskvärd enkelhet vid regleringsåtgärdernas handhavande
borde dessa såvitt möjligt begränsas till anordningar för reglering av införseln
och utförseln av jordbruksalster. För åtgärdernas genomförande erforderliga
bestämmelser borde givetvis utformas under beaktande av de synnerligen
osäkra förhållanden, som rådde utomlands, önskvärt vöre dock att, i den
mån så läte sig göra, regleringsanordningarna erhölle en viss stabilitet. De
författningar, som skulle av riksdagen antagas och vilkas giltighetstid utlöpte
under innevarande år, syntes sålunda lämpligen kunna bestämmas att gälla
tillsvidare under tre år eller till och med den 30 juni 1940. Detta utgjorde
givetvis icke hinder för att desamma kunde av riksdagen under mellantiden
ändras eller sättas ur kraft. Vidare syntes det lämpligt för vinnande av den
önskvärda fastheten hos regleringsanordningarna, att som hittills riksdagen
varje år underställdes de grundläggande riktlinjerna för regleringens handhavande
under kommande regleringsår. Därvid torde gränserna för Kungl.
Maj:ts befogenhet att vidtaga åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets
område böra uppdragas, i den mån så icke skett genom de av riksdagen antagna
författningarna. Med hänsyn till rådande osäkerhet rörande den kommande
utvecklingen borde dock Kungl. Majit äga ett allmänt bemyndigande
att frångå de uppdragna riktlinjerna i den mån så påfordrades för ernående
av det med regleringarna avsedda syftet.

I de avgivna yttrandena över jordbruksnämndens utlåtande har behovet
av fortsatta åtgärder i prisreglerande syfte på förevarande område i
allmänhet vitsordats. Vissa handelskammare lia dock ifrågasatt, huruvida
tiden icke nu vore inne att avveckla det nuvarande regleringssystemet. Sålunda
har handelskammaren i Göteborg anfört att även örn det kunde medgivas,
ali eli plötsligt upphävande av nu gällande bestämmelser icke1 vore tillrådligt,
det nuvarande ekonomiska läget dock syntes icke blott möjliggöra

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S4.

påbörjandet av en kraftig avveckling av systemet utan också gjorde en sådan
avveckling högeligen önskvärd. Handelskamrarna i Norrköping och Karlstad
ha, under framhållande att den prisnivå för jordbruksprodukter som
jordbruksstödet åsyftat numera i huvudsak uppnåtts, förordat en begränsning
av de fortsatta stödåtgärdernas giltighetstid till ett år. Efter denna tid
borde frågan ånyo upptagas till förnyat övervägande med hänsyn särskilt till
det inflytande jordbrukets arbetstidsreglering, de stigande arbetslönerna och
den höjda prisnivån å för jordbrukets drift nödiga förnödenheter
utövade å jordbrukets räntabilitet. Handelskammaren i Stockholm har
hemställt, att hela systemet av krisåtgärder nu måtte underkastas
granskning i syfte att undersöka möjligheterna till en återgång till
mera normala förhållanden. I varje fall borde regleringsanordningarna,
såvitt möjligt, begränsas till anordningar för reglering av införseln och utförseln
av jordbruksprodukter. Föreningen Sveriges spannmålsintressenter
har anfört, att föreningen hade svårt att föreställa sig att en utveckling efter
de nuvarande riktlinjerna överensstämde med jordbrukets verkliga intressen.
Snarare torde gällande regleringssystem vara ägnat att starkt bidraga till eller
förbereda nya komplikationer, kriser eller störningar inom olika delar av
jordbruksnäringen. Vid sådant förhållande torde det framför allt ur jordbrukets
synpunkt få anses påkallat att skyndsamt begränsa och förenkla
regleringsanordningarna i syfte att låta de naturliga produktionsbetingelserna
bestämma näringens inriktning och omfång, därvid de statliga stödåtgärderna
närmast borde taga sikte på uppgiften att bereda den inhemska marknaden
erforderligt skydd mot utländsk konkurrens. En förlängning av regleringarna
under ej mindre än tre år funne föreningen betänklig. Jämväl
svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening har ifrågasatt
lämpligheten av att statsmakterna nu bunde sig vid det nuvarande systemet
under så lång tid som jordbruksnämnden föreslagit. Föreningen delade jordbruksnämndens
åsikt, att trots den gynnsamma prisutveckling som skett beträffande
vissa av jordbrukets produkter fortsatta statliga stödåtgärder alltjämt
vore av behovet påkallade. I motsats till nämnden holle föreningen
emellertid före att i förevarande läge en begränsning av regleringsåtgärderna
i vissa avseenden vore både möjlig och lämplig att genomföra. Med hänsyn
härtill borde hela frågan bliva föremål för ny allsidig utredning.

Statskontoret har i huvudsak givit sin anslutning till jordbruksnämndens
allmänna synpunkter samt därvid särskilt framhållit vådan av att vidtaga
åtgärder i skärpande riktning. Varje sådan åtgärd komme enligt statskontorets
mening att medföra, att den tillfälliga karaktären av de prisreglerande
åtgärderna alltmer försvagades, vilket icke vore lyckligt. Statskontoret kunde
icke frigöra sig från en viss tvekan, huruvida det kunde anses lämpligt att
utsträcka giltighetstiden av regleringsanordningarna så långt i tiden som av
jordbruksnämnden föreslagits. Det förefölle som om man därigenom — åtminstone
i viss mån — skulle betaga anordningarna deras tillfälliga karaktär
och undanskymma önskemålet, att även på förevarande område den fria
prisbildningen, så snart sig göra lät, återinfördes. Enligt statskontoret syn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

tes giltighetstiden, utan att den önskvärda fastheten i anordningarna äventyrades,
kunna bestämmas från ett år till ett annat. Liknande synpunkter lia
framförts av handelskammaren i Luleå.

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande utförligt behandlat frågan, vilket
prisläge som bör uppställas såsom mål för jordbrukshjälpen. Styrelsen har
anfört, att någon verklig undersökning av jordbrukets läge under tiden 1925—
1929 eller av skäligheten i det relativa förhållandet mellan prislägena för
olika jordbruksprodukter under denna period icke skett. Med hänsyn härtill
ställde sig styrelsen tveksam ifråga örn lämpligheten av att sträva efter en
direkt anpassning till det allmänna prisläge, som var rådande under berörda
år. Enligt styrelsens mening kunde det ej heller hävdas, att relationen mellan
de under perioden rådande prislägena för olika jordbruksprodukter var beroende
av allmängiltiga prisreglerande faktorer, För att finna en av extraordinära
förhållanden oberoende jämförelseperiod för bedömande av produktprisens
relativa inbördes läge borde man gå tillbaka till tiden före kriget
och då lämpligen till femårsperioden 1909—1913. En jämförelse av priserna
under sistnämnda period och under tiden 1925—1929 uppvisade betydande
avvikelser i relationen mellan prislägena för skilda produkter. Att under
sådana förhållanden bedöma de skilda produkternas pris i förhållande till
prisläget enbart under åren 1925—1929 funne styrelsen ägnat att framkalla
en icke önskvärd produktionsökning av vissa i prishänseende särskilt gynnsamt
ställda produkter. En ingående och förutsättningslös utredning beträffande
jordbrukets nuvarande ekonomiska läge vore därför synnerligen
önskvärd. Sedan jordbruksorganisationerna numera vunnit större omfattning
och styrka torde behovet ur jordbrukets synpunkt av mera genomgripande
statliga åtgärder med syfte att upprätthålla vissa fasta prislägen för
övrigt lia minskats. Beträffande jordbruksnämndens förslag till fortsatta stödåtgärder
har styrelsen vidare anfört bland annat följande.

Jordbruksnämnden hade framhållit, att regleringsåtgärderna för vinnande
av önskvärd enkelhet såvitt möjligt borde begränsas till anordningar för reglering
av införseln och utförseln utav jordbruksalster. I samband härmed
hade nämnden framhållit önskvärdheten av en viss stabilitet ifråga om dessa
import- och exportreglerande åtgärder och i sådant syfte hemställt, alt nu
gällande importregleringar med vissa ändringar måtte förlängas att gälla under
ytterligare tre år, eller till och med den 30 juni 1940. Nämnden förutsatte
dock härvid, att Kungl. Majit skulle äga befogenhet att, i den mån så
erfordrades, frångå de av riksdagen uppdragna riktlinjerna. Till denna
principiella inställning ansåge sig lantbruksstyrelsen kunna ansluta sig. Det
hade emellertid varit önskvärt, att nämndens detaljförslag till regleringsåtgärder
i högre grad än som skett anpassats efter nämnda principer.

Enligt styrelsens förmenande borde exportstödjande anordningar uteslutande
inriktas på att stödja exporten, men däremot icke på att medverka lill
täckande av skillnaden mellan det pris, som exportörerna uppnått vid export
och det som man kunde lyckas upprätthålla inom landet. Tillämpades de exportreglerande
åtgärderna på sistnämnda sätt, komme staten på samma sätt
som vid mera direkt ingripande i den inhemska prissättningen — såsom
exempelvis skett i fråga örn mejeriprodukter, speciellt smör och mjölk, samt i
viss mån ifråga örn brödsäd — att direkt och absolut påverka den inrikes

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

prisbildningen. De av jordbruksnämnden själv framhållna olägenheterna av
åtgärder i denna riktning komme då att göra sig gällande. Staten skulle härigenom
i icke ringa utsträckning övertaga ansvaret för produktionens ändamålsenliga
inriktning. I den mån ifrågavarande anordningar finge en mera
varaktig karaktär, kunde det icke undvikas, att mer än skäligt besvärande
band lades på såväl producenters som konsumenters handlingsfrihet och att
jordbrukarnas intresse att ordna sin produktion med hänsyn till den tekniska
och ekonomiska utvecklingen försvagades. Det allmännas åtgärder borde
för att anförda olägenheter såvitt möjligt skulle undvikas helst fä form av
ett bidrag för exportens underlättande, vilket icke bundes vid ett fast prisläge.
Om åtgärderna härutinnan ordnades på sålunda föreslaget sätt, finge
exportören själv njuta gagnet av genom eget arbete och egen förmåga eventuellt
uppnådda gynnsamma exportpriser. Härigenom komme hans intresse
för export säkerligen att ökas. Sedan exporten av jordbruksprodukter
numera i så betydande omfattning övertagits av jordbrukets egna producentorganisationer,
syntes för övrigt större möjligheter föreligga för ett
tillämpande av antydda princip.

I detta sammanhang ville styrelsen framhålla de olikheter, som för olika
produktionsgrupper tydligen förefunnes i fråga om de statliga prisreglerande
åtgärderna. De båda tidigast vidtagna regleringarna, eller de som avsåge
brödsädsmarknaden samt mjölk- och mejeriproduktmarknaden, vore sålunda
exempel på anordningar, som syftade till upprätthållande av vissa fasta
prislägen. Särskilt utpräglat vore detta förhållande ifråga om mjölk- och
mejeriproduktmarknaden. Efter andra principer, mera liknande dem för
vilka lantbruksstyrelsen gjort sig till tolk, vore regleringsåtgärderna för ägg
och kött samt i viss man jämväl fläsk uppbyggda. Det torde knappast med
skäl kunna påstås, att åtgärderna ifråga om de senare produkterna ur jordbrukets
synpunkt visat sig mindre gynnsamma. Rörande sistnämnda åtgärders
handhavande hade olika meningar bland såväl producenter som konsumenter
i mindre utsträckning gjort sig gällande än ifråga om mejeriprodukter
och brödsäd. Tydligt vore vidare, alt regleringsåtgärderna beträffande
ägg, kött och fläsk vore av enklare art och att deras handhavande krävde
mindre omfattande och till följd därav även mindre kostsamma administrativa
anordningar, varigenom en återgång lill mera normala förhållanden
torde underlättas. Det kunde från såväl producenters och konsumenters sida
som även ur statens synpunkt väl icke vara annat än önskvärt, att såväl de
tunga bojor, som jordbrukets kristidsregleringar lagt på producenter och
konsumenter, som det ansvar för produktionens inriktning, som nu åvilade
staten, efterhand lättades och förenklades. Ur samtliga dessa synpunkter
syntes det därför vara önskvärt, att åtgärder, som bidroge till att binda regleringsåtgärderna
och förvandla dem från krisåtgärder i en svår tid, vartill de
ursprungligen vore avsedda, till åtgärder av mera bestående art, undvekes.

Såvitt styrelsen kunde finna avsåge en tillämpning av de utav styrelsen
nu såväl som tidigare framförda principerna ingalunda ett försämrande av
det allmänna prisläget på jordbruksområdet utan ett bättre och friare anpassande
därav. Enligt styrelsens uppfattning torde ett tillämpande av dessa
principer kunna bereda minst lika stora möjligheter till skälig prisreglering
som de principer, vilka hittills varit gällande.

Kommerskollegium har anfört följande.

Det syntes kommerskollegium tveksamt, huruvida det kunde anses vara
en riktig metod att såsom mål för de prisreglerande åtgärderna uppställa
återgång till den genomsnittliga prisnivån för jordbrukets produkter under
en viss förfluten tidsperiod. Jordbruksnämnden hade själv berört åtskilliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

omständigheter, som vid sidan av produktpriserna övade inflytande på avkastningen
av jordbruksnäringen, och nämnden hade funnit önskvärt, att en
undersökning komme till stånd av frågan, huruvida och i vad mån det kunde
befinnas skäligt att fastställa en annan prisnivå som eftersträvansvärd än den
som innebure en återgång till före jordbrukskrisen rådande förhållanden.
Kollegium ville för sin del giva sin anslutning till tanken på en sådan mer allmän
omprövning av syftemålet med regleringsåtgärderna. De av nämnden
— i avvaktan på resultatet av en dylik undersökning — angivna riktlinjerna
för handhavandet av de prisreglerande åtgärderna lämnade utrymme för en
avsevärd prisstegring i förhållande till nu gällande prisnivå. Såvitt kommerskollegium
kunnat finna, hade nämnden icke i sitt utlåtande berört frågan,
huruvida och i vilken utsträckning en prisstegring å jordbruksprodukter
av sådan omfattning, som rymdes inom de av nämnden angivna gränserna för
prisregleringen, komme att påverka levnadskostnaderna. Kollegium — som
ingalunda förbisåge, att de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område
avsåge partipriserna och att i levnadskostnaderna till betydande del inginge
faktorer, som vore helt eller delvis oberoende av en stegring av dessa priser -—
hade för egen del icke tillgång till tillräckligt material för att kunna verkställa
en uppskattning av den verkan på levnadskostnaderna, som en höjning
av jordbrukets partiprisnivå inom de angivna gränserna kunde komma att
medföra. Det syntes emellertid vara anledning att i detta sammanhang erinra
örn att ett aktgivande på konsumtionsprisnivån inginge såsom ett led i det
penningpolitiska program, som av statsmakterna uppställts. Kollegium funne
det angeläget, att jordbrukspolitiken och de penningpolitiska direktiven på
ett sådant sätt ställdes i samband med varandra, att det klargjordes, vilka
konsekvenser statsmakternas åtgöranden beträffande jordbrukets prisförhållanden
kunde antagas få i penningpolitiskt hänseende. — Med hänsyn till
ovissheten om den allmänna prisutvecklingen funne kollegium det naturligast,
att giltighetstiden för de fortsatta regleringsanordningarna begränsades
till ett år.

Kooperativa förbundets styrelse har förklarat sig dela jordbruksnämndens
uppfattning, att jordbrukshjälpen fortfarande måste betraktas såsom ett
krisstöd. Styrelsen uttalar sin anslutning till nämndens mening, att de större
regleringsanordningarna icke böra ändras på grund av mindre prisändringar
utan att prisbildningen bör lämnas fri inom en på förhand given ram. De
av nämnden såsom önskvärda angivna övre och undre gränserna för respektive
avveckling eller skärpning av regleringsåtgärderna — 15 procent över respektive
under den medelprisnivå, som fastställes av statsmakterna — finner
styrelsen lämpligt avvägda. I fråga örn den för de fortsatta regleringsåtgärderna
grundläggande medelprisnivån för jordbruksprodukter har styrelsen
anfört i huvudsak följande.

Kooperativa förbundets styrelse påpekade i sitt föregående år till Kungl.
Majit avgivna yttrande över jordbruksnämndens parallella utredning, huru
redan vid en genomsnittlig prisnivå av omkring 75 °/o av 1925—1929 års
priser, vilken var rådande under lantbrukets räkenskapsår 1951—1935, en
god förräntning inom lantbruket synbarligen varit möjlig mot bakgrunden
av då rådande allmänna varuprisnivå och ränteläge samt med hänsyn till
de kvantitativt goda skörderesultaten, att döma av professor Nannesons
räntabilitetsundersökning under nämnda räkenskapsår. Sedan dess hade en
stegring av medelprisnivån för jordbruksprodukter med 15 enheter registrerats,
och man torde kunna antaga, att — även med hänsyn till att de kvän -

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

titativa skörderesultaten på några områden under 1936 voro lägre än under
de närmast föregående åren och till verkningarna av den sedan dess inträdda
allmänna prisstegringen — i varje fall icke någon större förändring
av räntabiliteten inträtt. Örn statsmakternas åtgärder inriktades
på den vid årsskiftet 1936—1937 rådande prisnivån för
jordbrukets produkter och denna prisnivå uppställdes som målet för
den allmänna regleringen, skulle detta säkert vara välbetänkt, då en
ytterligare separat prishöjning för jordbrukets produkter måhända skulle
kunna väcka opinion mot jordbruksregleringen i dess helhet och lägga hinder
i vägen för den sakliga och lugna behandling, som under de senaste
åren utmärkt hithörande frågor. Skulle statsmakterna som mål för regleringspolitiken
fastställa en grundprisnivå för jordbrukets produkter, som
svarade mot 1925—1929 års genomsnittspriser, kunde detta komma att innebära
en prisförhöjning med 27 °/o från nuvarande prisnivå räknat.

Vad beträffade den industriella högkonjunkturen torde det böra erinras
därom att denna på arbetsmarknaden mest gjort sig gällande som en förbättring
av genomsnittssysselsättningen inom de flesta industrier men däremot
i allmänhet icke som någon större höjning av de inom dessa utgående
reallönerna. För vissa grupper av vårt lands arbetare beredde, som bekant,
tvärs igenom konjunkturväxlingarna pågående strukturella förändringar
fortfarande stora och ihållande svårigheter. Bland dessa grupper befunne
sig åtskilliga arbetarkategorier, som sedan lång tid tillbaka haft anmärkningsvärt
låga inkomster. Helt säkert skulle varje ytterligare separat förhöjning
av medelprisnivån för jordbruksprodukter betyda en nedpressning
av konsumtionen, och denna skulle i mycket hög grad motverka jordbrukets
strävanden att bibehålla och utvidga sin avsättning inom landet.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har i huvudsak anslutit sig till jordbruksnämndens
allmänna synpunkter rörande inriktningen av stödåtgärderna.
Enligt sällskapets mening borde dock den av nämnden angivna övre
gränsen för priserna å jordbruksprodukter endast gälla i den mån priserna
äro beroende på de genom statsmakterna vidtagna stödåtgärderna. Om priserna
utan inverkan därav, exempelvis på grund av stark prisstegring å den
utländska marknaden, tendera att för någon produkt stiga över den övre
gränsen, anser sällskapet att detta icke bör förhindras. Sällskapet har vidare
framhållit, att den av nämnden förordade prisnivån å jordbrukets produkter
endast torde gälla under förutsättning, att prisnivån å förnödenheter
och behovsartiklar i allmänhet icke undergår någon större ytterligare stegring.
Skulle en sådan inträffa, borde hinder ej få ställas för en av förhållandena
betingad höjning av jordbrukets produktpriser utöver den av nämnden
angivna nivån. Sällskapet funne det med hänsyn härtill välbetänkt, att
regleringsanordningarna icke bundes för snävt genom uppdragna riktlinjer
utan att Kungl. Majit ägde vidtaga de jämkningar, som kunde föranledas
av ändrade förhållanden. Sällskapet förutsatte vidare, att erforderlig hänsyn
bomme att tagas till de betydande kostnadsstegringar, som uppkommit
genom lönehöjningen och arbetstidsbegränsningen inom jordbruket.

Svenska lantmännens riksförbund har understrukit önskvärdheten av att
frågan om den allmänna prisnivån för jordbrukets produkter göres till föremål
för en allsidig undersökning, innan den på ett eller annat sätt fixeras.
Förhållandena för jordbruksnäringen ha enligt förbundets förmenande ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

vecklat sig därhän, att stödåtgärderna icke längre kunna betraktas som en
tillfällig hjälp i ett krisläge utan måste ses i ett betydligt vidare sammanhang.
I anslutning härtill har förbundet framhållit, att det ingalunda kan
anses fastslaget, att de av statsmakterna hittills tillämpade och av jordbruksnämnden
ånyo förordade prisrelationerna äro de lämpligaste. Enligt förbundets
uppfattning arbetade jordbruket åren 1925—1929 icke under särskilt
gynnsamma betingelser och förbundet förmenar, att man icke får tillmäta
verkningarna av växtförädlingen och rationaliseringen av jordbruksdriften
under den tidrymd, varom nu är fråga, en alltför stor betydelse.
Riksförbundet ansluter sig i övrigt till den uppfattningen, att prisbildningen
bör lämnas i görligaste mån fri inom ej alltför snävt tilltagna gränser. Det
spelrum beträffande prisen — 30 procent av ett visst genomsnittspris — som
förordats av jordbruksnämnden, torde dock böra diskuteras. Även örn en
dylik marginal möjligen kunde vara lämplig i avseende på vissa inom landet
producerade jordbruksalster, varav som regel överskott finnes och vilka
skola avsättas på mer eller mindre reglerade exportmarknader, anser förbundet
dock att i fråga om fodervaror, varav i stället ett betydande importbehov
i allmänhet föreligger, ifrågavarande marginal synes väl kraftigt tilltagen,
helst som foderprisnivån skall ligga till grund för prisbildningen inom
landet å brödspannmål. Förbundet har därför beträffande fodervarorna
framhållit det önskemålet, att priserna om möjligt icke må tillåtas variera
inom en vidare marginal än 20 procent av ett visst genomsnittspris.

Svenska mejeriernas riksförening har anfört, att ett studium av socialstyrelsens
indexberäkningar med all tydlighet visade, att index för varor,
som jordbrukarna ha att sälja, samt varor, som de måste köpa, lia en ur
jordbrukets synpunkt alltjämt ogynnsam relation. Det torde få anses ostridigt,
att det vore för hela samhället ekonomiskt fördelaktigt, örn jordbrukspriserna
kunde bringas till en bättre balans i förhållande till prisbildningen i
övrigt. Riksföreningen ville särskilt framhålla, att utbytet av mjölken nu
vöre väsentligt lägre än under tidsperioden 1925—1929. En av mjölkcentralcn
i Stockholm verkställd, utlåtandet bifogad utredning utvisade, bland
annat, att jordbrukarna i medeltal för nämnda period erhållit per liter mjölk
14.2286 öre, medan motsvarande medeltal för åren 1935—1936 utgjorde
12.3270 öre.

M.jölkregleringen. Jordbruksnämnden har i sitt utlåtande framhållit, att
den av nämnden lämnade redogörelsen för marknadsläget för mjölk och
mejeriprodukter gåve vid handen, att avsättningsförhållandena för nämnda
varor utomlands alltjämt vore sådana att behov av särskilda åtgärder för
stödjande av mjölkpriset i Sverige förelåge. Anledning att vidtaga ändring
i huvudgrunderna för de anordningar, som i sådant syfte vidtagits under
senaste året, syntes icke vara för handen. Emellertid vore vissa jämkningar
av desamma påkallade med hänsyn till inträffade förändringar i marknadsläget
för hithörande produkter. Jordbruksnämnden har härutinnan anfört
följande.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 284.

Mjölkproduktionen hade hittills å den inhemska marknaden beretts erforderligt
skydd mot utländsk konkurrens genom att införseln till landet
av mjölk och mejeriprodukter reglerats. Av förut anförda
uppgifter framginge emellertid, att importen av särskilt ost stigit avsevärt
under senaste året. Det kunde därför ifrågasättas örn icke en skärpning
av ifrågavarande importreglering borde ske. Enligt gällande bestämmelser
ägde jordbruksnämnden icke rätt att vägra införsel av hithörande varor
örn vederbörande importör förbunde sig erlägga en avgift svarande mot
vad som skulle utgå i pristillägg, därest varan utförts ur riket. Någon möjlighet
att hindra import, som föranleddes av dumping eller motsvarande åtgärder
från ett främmande lands sida, funnes för närvarande icke. Nuvarande
anordning vore vidare förenad med den olägenheten, att vederbörande
importör ej vid införseln visste, med vilken avgift han hade att räkna.
Det torde därför vara önskvärt, att bestämmelserna i nu berörda hänseende
ändrades därhän, att jordbruksnämnden medgåves befogenhet vägra införsel
samt vidare att Kungl. Majit fastställde de införselavgifter, som skulle
utgå vid import av här ifrågavarande produkter. I anslutning härtill syntes
lämpligt, att gällande förordning med bestämmelser örn införselmonopol å
mjölk och mejeriprodukter, vilken upphörde att gälla den 30 juni 1937, efter
nämnda dag ersattes med ett bemyndigande för Kungl. Majit att för tiden
till och med den 30 juni 1940 vidtaga åtgärder i enlighet med nyss angivna
riktlinjer för reglering av införseln av mjölk och mejeriprodukter.

För uppehållande av exporten av smör och andra mejeriprodukter i nödig
omfattning hade hittills alltsedan 1933 i enlighet med av Kungl. Majit meddelade
föreskrifter utgått pristillägg med skillnaden mellan i Sverige
gällande riksnotering för runmärkt smör samt vid exporten erhållet genomsnittspris.
Utbetalande av pristilläggen hade ombesörjts av svenska mejeriernas
riksförening u. p. a. Någon anledning att ifrågasätta ändring i de grundläggande
föreskrifterna härom syntes icke föreligga för närvarande.

För att stärka smörets konkurrenskraft å den svenska marknaden borde
vidare accis uttagas å margarin. Gällande förordning i ämnet torde
böra erhålla förlängd giltighet. Likaså borde Kungl. Majit lämnas fortsatt
bemyndigande att om så befunnes nödigt för stödjande av smörpriset
vidtaga åtgärder för reglering för tiden till och med den 30 juni 1940 av införseln
av margarin, konstister och fettemulsioner samt råvaror för margarinindustrien
och ämnen, varav dessa framställdes. Detta bemyndigande borde
liksom hittills innefatta rätt för Kungl. Majit att föreskriva att införsel av
berörda varor finge ske endast efter tillstånd av särskild myndighet ävensom
att vid införseln eller vid lämnande av dylikt tillstånd särskild avgift
skulle upptagas. Vid fastställande av margarinaccisens belopp syntes detsamma
böra så avvägas, att försäljningen av margarin hindrades att till följd
av prisstödet ät smöret svälla ut.

I enlighet med vad nämnden tidigare anfört vore det önskvärt, att de prisstödjande
åtgärder, varom i detta sammanhang vore fråga, såvitt möjligt begränsades
till att omfatta anordningar för reglering av införsel och utförsel.
Ur denna synpunkt vore det självfallet önskvärt, att smörexporten kunde
uppehållas i den utsträckning att smörpriset i Sverige komme att ligga på sådan
nivå att några andra regleringsanordningar än de nu berörda för stödjande
av mjölkpriset ej erfordrades. Detta skulle emellertid innebära, att
smörpriset bragtes upp till inemot 3 kronor för kilogram. En sådan kraftig
höjning av smörpriset kunde av flera skäl icke förordas. Det torde därför
alltjämt vara nödvändigt att för beredande av erforderligt stöd åt mjölkproduktionen
prisutjämningsbidrag utginge å produktmjölken.

För bestridande av kostnaderna för mjölkregleringen bor -

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

de på sätt i det följande närmare utvecklades användas vad som kunde komma
att inflyta genom uttagande av skatt å oljekakor och annat därmed jämställt
foder i den mån härigenom inflytande medel ej erfordrades för vissa
andra med jordbruksregleringarna sammanhängande ändamål. Likaledes
torde mjölkavgift alltjämt i enlighet med vad härom stadgades i förordningen
den 26 juni 1933 (nr 391) angående mjölkavgift böra utgå. Ifrågavarande
förordning, som upphörde att gälla den 30 juni 1937, borde sålunda erhålla
förlängd giltighet. I den mån de medel, som inflöte genom uttagande
av mjölkavgift, ej åtgingc för utlämnande av pristillägg å exporterade mejeriprodukter
och ej heller erfordrades för annat med mjölkregleringen sammanhängande
ändamål borde de få användas för utbetalande av prisutjämningsbidrag.
För samma ändamål borde ock användas de medel, som inflöte genom
upptagande av accis å margarin och vilka oavkortade torde tillföras
mjölkregleringen.

Vid utlämnande av prisutjämningsbidrag syntes böra gälla de
grunder, som för närvarande tillämpades. Prisutjämningsförfarandet borde
sålunda handhavas av riksföreningen. Det belopp, som skulle användas för
ifrågavarande ändamål, borde i princip fördelas å olika distrikt efter den myckenhet
mjölk, varå mjölkavgift inom distriktet utginge, samt därefter inom
varje distrikt utslås å den avgiftspliktiga produktmjölken. Genom detta förfaringssätt
bereddes mjölkproduktionen i de delar av landet, varest betingelserna
för sådan produktion vore mindre gynnsamma, ett behövligt stöd.

Prisutjämningsbidrag borde i enlighet med vad som för närvarande gällde
utgå för mjölk eller till mjölk omräknad grädde, varå mjölkavgift utginge och
som använts för beredande av smör, ost eller annan mejeriprodukt. Även
för annan mjölk och grädde, som använts för beredande vid mejeri av smör,
ost eller annan mejeriprodukt, borde prisutjämningsbidrag utgå under förutsättning,
därest mjölkavgift upptoges inom landet, att den, som önskade komma
i åtnjutande av dylikt bidrag, förklarade sig villig erlägga mjölkavgift
samt iakttaga för utgörande av sådan avgift meddelade föreskrifter. För
mjölk och grädde, varå mjölkavgift icke utginge och som använts för beredande
hos mjölkproducent av smör för avsalu, borde jämväl i fortsättningen
pristillägg utgå.

Genom att produktmjölkpriset på sätt förut ifrågasatts hölles uppe bereddes
konsumtionsmjölkpriset erforderligt stöd. Detta läge för närvarande å
flertalet konsumtionsorter i Sverige å samma nivå som i medeltal under åren
1925—1929. Örn man i likhet med nämnden utginge ifrån nämnda års prisnivå
syntes alltså någon allmän höjning av sagda pris å dylika platser icke
vara påkallad. På vissa platser avveke emellertid priset något från sagda
medclprisnivå. En jämkning av detsamma å sådana orter syntes med samma
utgångspunkt icke ägnad att ingiva betänkligheter. Nämnden ansåge i
detta sammanhang angeläget framhålla, att, örn man avsåge att förbättra utbytet
av mjölkproduktionen för jordbrukarna, den mest verksamma åtgärden
härför vore att höja smörpriset. Först örn denna utväg icke visade sig
framkomlig, borde frågan örn allmän höjning av konsumtionsmjölkpriset tagas
under övervägande.

Beträffande det av jordbruksnämnden framlagda förslaget angående ändrade
g r u n d c r f ö r importregleringen i f r å g a o lii lii j ö 1 k
o c h lii e j e r i p r oduktc r, lia avvikande mening uttalats av två av nämndens
ledamöter, nämligen riksbanksfullmäktige!! ./. K. Björnsson och avdelningschefen
i kooperativa förbundet G. A. Holmberg, vilka nied instämmande

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

av suppleanterna i nämnden hemmansägaren J. N. Jonsson och ordföranden
i svenska livsmedelsarbetareförbundet //. Molander anfört följande.

Av mejeriprodukter vöre det smör och ost, som kvantitativt dominerade
marknaden. Förändrades priset på smör vid fri marknad åstadkomme detta
snart nog en motsvarande förändring i ostpriset och tvärtom. Det funnes tillräckligt
mångå mejerier i vårt land, som kunde tillverka både ost och smör.
Lönade det sig bättre att tillverka ost än smör, omlade dessa mejerier snabbi
nog sin drift mot den mera lönande osttillverkningen, varigenom en relativ
prisutjämning inom kort inträdde. Örn man, såsom nämnden i sin allmänna
principförklaring angåve, ville lämna prisbildningen inom landet i största
möjliga grad fri för att icke framkalla en oekonomisk, i längden skadlig inriktning
av produktionen, borde man uppenbarligen sorgfälligt undvika att
störa det naturliga sambandet mellan priserna på sådana varor som smör och
ost. Hittills hade man reglerat ostimporten endast genom en automatiskt
verkande avgift, lika stor som det pristillägg, vilket skulle lia utgått därest
varan exporterats, med andra ord: importören betalade i importavgift vad
det kostade att exportera motsvarande kvantum svensk vara. På grund härav
påverkades icke tillgången inom landet genom denna import. Bestämmande
för avgiftens storlek hade varit storleken av pristillägget för exporterat smör.
Denna automatiskt verkande reglering av ostimporten bade enligt reservanternas
uppfattning givit ett fullt tillfredsställande resultat. Visserligen hade
under vissa perioder osttillverkningen varit något mindre lönande än smörtillverkningen,
men under andra perioder hade förhållandet varit det rakt
motsatta. Prisfallet på ost under senaste tid berodde framför allt därpå, att
ostpriset under en ganska lång period legat så högt i jämförelse med smörpriset,
att mejerierna lockats att i förhållandevis stor utsträckning omlägga
sin drift från smör- till ostfabrikation. Visserligen hade under de senaste
månaderna ostimporten varit åtskilligt högre än ett år tidigare. Men i jämförelse
med hela vår inhemska produktion vore dock ostimporten kvantitativt
synnerligen obetydlig. Man överdreve därför enligt reservanternas mening
importens betydelse för prisbildningen. Nu föresloge nämnden en omläggning
av importregleringen beträffande ost i två avseenden. Dels skulle
nämnden lia befogenhet att vägra eller tillåta införsel alltefter som den funne
för gott. Dels skulle Kungl. Majit äga fastställa införselavgiftens storlek oberoende
av pristillägget för exporterat smör. En sådan omläggning av regleringen
vore icke nödvändig. All erfarenhet visade dessutom, att en godtycklig
licensgivning genom en nämnd vore ägnad att vålla missnöje och undergräva
förtroendet till nämndens opartiskhet i förhållande till olika importörer.
En reglering av importen genom licensgivning borde därför icke tillgripas annat
än i rent nödfall. Vidare vore ett lösande av sambandet mellan pristilllägget
för smör och för ost såsom nämnden syntes önska principiellt oriktigt,
då det nämligen visat sig, att ostprisen å världsmarknaden mycket väl följde
växlingarna i smörpriset därstädes. Nuvarande system medförde därför, att
importavgiften å ost automatiskt stege, när ostprisen utomlands folie, varigenom
det avsedda skyddet bleve störst när det häst behövdes och omvänt. Då
därjämte en skärpning av importregleringen måhända kunde störa handelsförbindelserna
med våra grannländer utan att gagna Sveriges jordbrukare
hade reservanterna icke kunnat förorda bifall till nämndens förslag.

Vidare har herr Björnsson i anledning av jordbruksnämndens förslag att
pris utjämningsbidrag skulle utgå även till mejerier utanför avgiftsbelagt
område anfört följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 284-

Nämnden föresloge, att mejeri beläget inom avgiftsfritt område skulle få
pristillägg för produktmjölk mot erläggande av mjölkavgift. Godkändes detta
förslag, kunde man befara, att det stora pristillägget bomme att locka fram
anläggning av mejerier, vilka saknade naturliga ekonomiska förutsättningar.
Enligt reservantens uppfattning måste en åtgärd sådan som den nämnden här
föreslagit kompletteras med pristillägg av tillräcklig storlek för smör och ost
från hemtillverkning, om man ville undvika att locka jordbrukarna till uppförande
av i längden förlustbringande mejerier.

I sitt till jordbruksnämnden avgivna yttrande har svenska mejeriernas
riksförening anfört, att med hänsyn till den redan inträffade och alltjämt pågående
höjningen av priserna å förnödenheter den förbättring i lantarbetarnas
löner, som genomförts vid senaste avtalsförhandlingar, den i lag bestämda
förkortningen av lantarbetstiden ävensom de anspråk på förbättrade
anställningsvillkor, som framställts från mejeripersonalens sida, prisnivån
å mjölk och mejeriprodukter behövde anpassas uppåt. Beträffande
den närmare utformningen av direktiven har riksföreningen anfört i huvudsak
följande.

Vid genomförande av fortsatta stödåtgärder borde beaktas, att den möjlighet
till höjning av priset på produktmjölk intill den av föregående års
riksdag angivna maximigränsen, vilken torde lia åsyftats för tider av lågproduktion,
icke kunnat utnyttjas med hjälp av de medel som stått till riksföreningens
förfogande, trots att riksföreningen för regleringen så gott som
helt utnyttjat förut fonderade medel. Riksföreningen ville med hänsyn
härtill framhålla vikten av att nödiga medel ställdes till förfogande för
mjölkregleringen. Detta syntes riksföreningen förutsätta en tillräckligt
hög mjölkavgift, uttagen inom samma maximigräns, som nu gällde, samt
en margarinaccis, som —- icke minst med hänsyn till dess betydelse för
smörets avsättning inom landet — borde utgå med minst nuvarande belopp,
30 öre för kilogram. Slutligen borde beaktas, att tillförseln av konsumtionsmjölk
till vissa större konsumtionsorter såsom Stockholm ° och
Göteborg under senare års höst- och vintermånader i hög grad försvårats
på grund av den minskning i produktionen, som vid denna tid inträffat.
Det vore att märka, att på grund av denna produktionsminskning,
som sammanfölle med en säsongartad konsumtionsökning, tillförselrayonen
måste väsentligt utvidgas, varvid kostnaderna för tillförseln av konsumtionsmjölk
från längre bort belägna platser bleve betydligt högre. Detta
faktiska förhållande syntes riksföreningen nödvändiggöra, att större frihet
bereddes för rörlighet i konsumtionsmjölkens pris än som enligt nu gällande
direktiv vore fallet.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har anfört, alt det enligt sällskapets
uppfattning vore påkallat att på vissa platser och under vissa årstider höja
konsumtionsmjölkpriset utöver den medelnivå, som var radande 1925 1929,

därest konsumtionsmjölkleverantörerna skulle erhålla en ersättning, som någorlunda
motsvarade vad de uppnådde under nämnda år. I ill utveckling
härav har sällskapet anfört bland annat.

De krav som nu ställdes nå mjölkens hygieniska beskaffenhet vöre väsentligt
större jin tidigare. Likaså hade distributionen i manga fall palagts ökade
kostnader, som mejeriorganisationerna ej kunnat påverka. Produktion
och distribution belastades därför med högre särskilda kostnader, medan

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

konsumenterna kunde sägas erhålla en produkt av högre kvalitet och värde
än tidigare varit fallet. Med hänsyn till säsongvariationer i produktion och
konsumtion samt därav följande säsongmässig utvidgning respektive minskning
av tillförselområden för konsumtionsmjölk'' till större orter kunde en
viss rörlighet av konsumtionsmjölkpriset kring en medelnivå också vara erforderlig.
Det borde bemärkas, att konsumenterna, därest de skulle få betala
något mera för konsumtionsmjölken än tidigare, å andra sidan erhölle
smör till ett billigare pris.

Lantbruksstyrelsen har, under hänvisning till sitt yttrande beträffande de
allmänna direktiven, ifrågasatt, huruvida icke de statliga stödåtgärderna
borde begränsas till att omfatta anordningar för reglering av införseln och
utförseln av mjölk och mejeriprodukter. Styrelsen har härutinnan anfört
i huvudsak följande.

Därest smörpriset bragtes upp till inemot 3 kronor för kilogram borde enligt
jordbruksnämndens uttalande andra regleringsåtgärder än import- och
exportreglering knappast vara erforderliga. Nämnden ansåge emellertid, att
en så kraftig höjning av smörpriset av flera skäl icke kunde förordas. I
sistnämnda uttalande kunde lantbruksstyrelsen icke instämma. Skulle smör
intaga sitt naturliga prisläge, syntes detta böra vara just inemot 3 kronor för
kilogram. Medeltalet av svensk smörnotering under tiden 1925—1929 utgjorde
291 öre. Den av styrelsen för samma tid förda smörprisstatistiken
utvisade ett medelpris av 302 öre, vari inginge jämväl de pristillägg utöver
noteringen, som betalades till mejerierna. De skäl, som föranlett jordbruksnämndens
ställningstagande, torde framför allt ha varit en förmodan att en
prisförhöjning å smör skulle minska den inhemska förbrukningen. Då
emellertid den under senare år stegrade smörkonsumtionen antagligen i första
hand vore att tillskriva en ökad konsumtion inom jordbrukarnas eget
led, syntes det ingalunda säkert, att ett förhöjt smörpris skulle komma att
utöva så starkt inflytande på den inhemska konsumtionen.

De myndigheter och organisationer, som i övrigt yttrat sig över jordbruksnämndens
förslag i förevarande del, lia huvudsakligen uppehållit sig vid av
nämnden förordade ändrade grunder för importregleringen
av mjölk och mejeriprodukter. Lantbruksstyrelsen och
Sveriges allmänna lantbrukssällskap ha för sin del tillstyrkt nämndens förslag
härutinnan. Lantbruksstyrelsen finner förslaget ägnat att göra importregleringen
mera likformig med motsvarande regleringar för kött och ägg
samt att giva densamma en sådan form, att regleringen verkligen kan utnyttjas
för därmed avsett syfte. Lantbrukssällskapet framhåller, att med hänsyn
till ostimporten ändringar i nuvarande importreglering visat sig önskvärda,
så att importens storlek bättre kan anpassas efter det inhemska behovet, sålunda
ökas, när de inhemska lagertillgångarna äro små, men i stället begränsas,
när lagren ökas och svårigheter uppstå för avsättning av den inhemska
produktionen. De av jordbruksnämnden föreslagna anordningarna
vore otvivelaktigt med hänsyn härtill mera ändamålsenliga än de nuvarande.
Övriga myndigheter och organisationer ha intagit en mer eller mindre avvisande
hållning till nämndens ifrågavarande förslag. Sålunda har statskontoret
ifrågasatt lämpligheten av att omlägga importregleringen. Kom -

Kungl. Majlis proposition nr 284.

merskollegium samt hcindelskamrarna i Visby, Malmö, Göteborg och Örebro
ha i huvudsak anslutit sig till den mot förslaget avgivna reservationen. Såsom
skäl för sin ståndpunkt har kommerskollegium anfört, att importen avost
under senare tid, vilken huvudsakligen ägt rum från Danmark, Finland,
Holland och Schweiz, i förhållande till produktionen inom landet icke förefölle
att vara av sådan storlek, att den motiverade den föreslagna skärpningen.
Enligt av nämnden anförda siffror uppgick tillverkningen under
tiden januari—november 1935 till 29,257 ton och under motsvarande tid
1936 till 34,970 ton. Under samma tid uppgick införseln av annan ost
än dessertost till sammanlagt 625 respektive 1,198 ton. Handelskammaren
i Karlstad har förklarat sig instämma i reservanternas uttalande,
att en godtycklig licensgivning av en nämnd vore ägnad att vålla missnöje
och undergräva förtroendet tili nämndens opartiskhet i förhållande till olika
importörer. Importreglering genom licensgivning borde ej tillgripas annat
än i rent nödfall. Handelskammaren i Borås har ansett det tvivelaktigt, huruvida
en skärpning av importregleringen å ost kunde anses nödvändig, då
en stor del mejerier tillverkade både ost och smör. På grund av svårigheterna
att bedöma möjligheterna för en omläggning i tillverkningen ville handelskammaren
dock icke avstyrka den ifrågasatta skärpningen. Kooperativa
förbundets styrelse har bestämt avstyrkt nämndens förslag. Till närmare
utveckling av sin ståndpunkt har styrelsen anfört följande.

Genom de nuvarande anordningarna hade importen av ost ej kunnat påverka
den totala tillgången av mejeriprodukter inom landet. Då priset för
importosten genom det fastställda pristillägget automatiskt kommit att fixeras
på en sådan nivå, att det ej kunnat trycka ned priset på inhemsk ost,
hade avsett skydd erhållits. Samtidigt hade den fördelen vunnits, att exportmöjligheterna
för ost till Sverige från olika länder hållits öppna och man
därigenom kunnat fullfölja den friare handelspolitiska linje, som tagit sig
ytterligare uttryck i strävandena att befästa och utvidga Oslokonventionen.
Det torde böra erinras örn att de länder, för vilka ett eventuellt svenskt ostimportförbud
skulle vara aktuellt, tillhörde dem, på vilkas medverkan man
särskilt räknade inom Oslokonventionens ram. Den svenska ostproduktionens
dominerande ställning för konsumtionen inom landet hade emellertid
lämnats oantastad av den hittills rådande ordningen för importen, och, ehuru
ostimporten föregående år företedde viss stegring, var den totala importmängden
icke större än alt den torde ha motsvarat icke fullt 14 dagars produktion
vid de svenska mejerierna. Den minskade avsättning, som uppkommit
därigenom, hade emellertid kompenserats genom motsvarande ökning
i avsättningen av andra mejeriprodukter utomlands. Den senaste tidens
prisfall på ost vore i väsentlig omfattning en följd av ostproduktionens
ökning under inflytande därav att ostpriset tidigare låg jämförelsevis högt i
relation till smörpriset. En omläggning av importregleringen i den riktning
att förhoppningar skulle väckas örn mera lönande konjunkturer för ostavsättningen
skulle sannolikt kunna föranleda en övergång från smör- till osttillverkning
av ännu flera härför inrättade mejerier och till följd härav
skulle med all sannolikhet fluktuationerna inom prisbildningen på ost icke
utjämnas idan motsatsen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

Slaktd.jursregleringen. Enligt jordbruksnämndens utlåtande den 29 januari
1937 lia ej heller på slaktdjursmarknadens område förhållandena undergått
sådana förändringar, att några mera genomgripande omläggningar av nuvarande
anordningar för stödjande av priserna å kött och fläsk kunna anses
påkallade. Nämnden har anfört följande.

Införseln av kött och fläsk borde alltjämt vara underkastad reglering
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som för närvarande gällde. För
införsel av ifrågavarande produkter skulle sålunda erfordras tillstånd av
jordbruksnämnden. Vidare borde införselavgift kunna uttagas efter närmare
bestämmande av Kungl. Majit. För närvarande ägde nämnden befogenhet
att intill visst högsta belopp bestämma avgiften, men det syntes lämpligt
att i fortsättningen denna befogenhet förbehölles Kungl. Majit. Gällande
kungörelse i ämnet, vilken utlöpte den 30 juni 1937, borde sålunda förlängas,
varvid dock sådan ändring i densamma borde vidtagas, att det hädanefter
ankomme på Kungl. Majit att, örn licensavgift uttoges, bestämma dess
belopp. Härför erforderligt bemyndigande torde böra utverkas av riksdagen.
Sådant bemyndigande borde även innefatta rätt för Kungl. Majit att
under införselregleringen indraga jämväl kött av fjäderfä. Regleringen syntes
böra handhavas så att import medgåves endast i den mån handelspolitiska
förhållanden därtill föranledde eller om densamma vore behövlig för
en reglering av priserna å kött och fläsk i enlighet med av nämnden angivna
allmänna synpunkter. I förra fallet borde sådana anordningar örn möjligt
vidtagas att importen icke verkade onödigt pressande på marknadsläget i
Sverige. Detta kunde ske antingen genom att sammanföra införseln på ett
begränsat antal importörer eller ock genom att belägga densamma med avgift.
Båda utvägarna hade under det gångna året tillämpats med gynnsamt
resultat.

Förefintliga möjligheter till export av slaktdjur samt kött och fläsk
borde vidare utnyttjas i den mån detta överensstämde med regleringens syfte
samt detsamma kunde ske utan orimliga kostnader. Sålunda borde tillses,
att de kontingenter, som kunde komma att lämnas Sverige av Storbritannien
beträffande bacon samt av Tyskland ifråga om levande svin och nötkreatur,
bleve fyllda. Med hänsyn till de osäkra förhållanden, som rådde utomlands,
torde Kungl. Majit i fortsättningen böra äga riksdagens bemyndigande att,
i mån av behov, vidtaga åtgärder för reglering av utförseln av slaktdjur
samt kött och fläsk.

För undvikande av alltför starka prisväxlingar å den inhemska marknaden
hade vidare under det gångna året med användande av medel från jordbrukets
prisregleringsfond infrusits såväl fläsk som kött i icke ringa mängder.
Det syntes angeläget att denna möjlighet alltjämt bibehölles. För
den händelse prisläget under längre tid mera avsevärt understege den prisnivå,
som enligt vad nämnden förut framhållit borde betraktas såsom undre
gräns för priset, kunde det emellertid vara nödvändigt, att även andra åtgärder
i prisstödjande syfte vidtoges. Därvid syntes, bland annat, kunna ifrågakomma
export till s. k. sekundära marknader, såvida dylik export kunde
ske utan orimliga kostnader.

Regleringsåtgärderna på slaktdjursmarknadens område borde liksom hittills
handhavas av jordbruksnämnden. Vid deras genomförande vore det
önskvärt att jordbrukarnas organisationer på området medverkade. För
bestridande av kostnaderna för slaktdjursregleringens genomförande borde
i första hand användas de medel, som inflöte genom upptagande av avgift
vid export och import av kött och fläsk. I den mån dessa medel ej forsloge
måste slakt djursavgift upptagas. Förordningen den 7 juni 1935 (nr

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

279) angående slaktdjursavgift, vilken utlöpte den 30 juni 1937, torde böra
erhålla förlängd giltighet.

I de avgivna yttrandena har jordbruksnämndens nyssberörda förslag
ej föranlett någon erinran.

I fråga om det närmare handhavandet av importregleringen av kött och
fläsk lia vissa önskemål och förslag framförts i skrivelser till Kungl. Majit
av Eugen Bussler och svenska slakteriaktiebolaget, Stockholm, samt Sveriges
grossistförbund. I remissyttrande den 10 mars 1937 över nämnda skrivelser
har jordbruksnämnden anfört bland annat följande.

Med hänsyn till gjorda erfarenheter samt i anslutning till den ståndpunkt,
som Kungl. Majit intagit beträffande ordnandet av importen av nötkött vid
sidan av importregleringen, ansåge sig nämnden beträffande importregleringens
handhavande i fortsättningen böra ifrågasätta att tillstånd till sådan
införsel över Stockholm av under importregleringen hörande varor, som betingades
av en tillfällig knapphet på hithörande varor å den svenska marknaden
eller som uteslutande föranleddes av handelspolitiska skäl, lämnades
företrädesvis Sveriges slakteriförbund. En av förbundets uppgifter vore
att reglera tillförseln av kött och fläsk å Stockholmsmarknaden och därigenom
i sin mån bidraga till att riksdagens direktiv rörande slaktdjursmarknadens
ordnande kunde följas. Det syntes därför rimligt och lämpligt, att slakteriförbundet
erhölle möjlighet att genom att avpassa storleken av importkvantiteten
inom av nämnden genom licensgivningen fastställda gränser reglera
tillförseln å sagda marknad. Ett sammanförande av ifrågavarande införsel
skulle även underlätta utnyttjandet av densamma för att främja exporten
av svenska varor till det land, varifrån införseln skedde. Som villkor
för dylikt införseltillstånd borde gälla, att slakteriförbundet till jordbrukets
prisregleringsfond inlevererade eventuellt uppkommen vinst å ifrågavarande
införsel. Enligt vad nämnden inhämtat torde slakteriförbundet ej hava något
att invända mot en sådan anordning. En ytterligare förutsättning för
anordningen borde vara, att förbundet efter skäliga grunder tillhandahölle
envar, som därom gjorde framställning, kött och fläsk till mot marknadsläget
i Sverige svarande priser. För det fall, att en mera regelbunden import
av hithörande varor funnes påkallad av andra än handelspolitiska skäl,
syntes däremot vid meddelandet av införseltillstånd förutvarande importörer
av motsvarande varor böra i första hand komma i atanke. Som oeftergivligt
villkor borde dock därvid gälla att importörerna icke obehörigen utnyttjade
sin förmånsställning.

I avgivet yttrande över jordbruksnämndens sistberörda förslag har
kommerskollegium anfört, att kollegium icke ansåge sig böra framställa erinran
mot de riktlinjer, som av nämnden förordats för det fortsatta handhavandet
av importregleringen beträffande kött och fläsk. Kollegium förutsatte
därvid att — såsom också syntes vara av nämnden avsett — den föreslagna
koncentrationen av importen till en importör begränsades till att gälla
nötkött och färskt fläsk, beträffande vilka varuslag på grund av gällande
handelsavtal licensavgift vid införseln icke kunde upptagas, medan i fråga
om övriga under importregleringen fallande varor, såsom konserver, saltat
hästkött och fårkött, licensgivningen även i fortsättningen skedde utan dylik
inskränkning.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 2Si -

Kungl. Maj.ts proposition nr 284-

Äggregleringen. Även i fråga om äggregleringen har det synts jordbruksnämnden,
att nu tillämpade anordningar i fortsättningen kunna bibehållas
oförändrade. Nämnden har anfört:

Införseln av ägg samt äggula och flytande äggvita borde liksom hittills
regleras genom att särskilt tillstånd för densamma erfordrades samt införsel
avgift, i mån av behov, uttoges. Avgiftens storlek borde bestämmas av Kungl.
Majit. Riksdagen borde sålunda bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga åtgärder
i överensstämmelse med dessa riktlinjer för reglering för tiden till och
med den 30 juni 1940 av införseln av ägg samt äggula och flytande äggvita.
Vidare borde exporten av ägg stödjas genom utlämnande av pristillägg. Dessas
storlek borde liksom för närvarande bestämmas för en vecka i sänder av
det organ, som handhade hithörande regleringsåtgärder. Ett högsta belopp,
vilket ej utan Kungl. Majits medgivande finge överskridas, borde dock alltjämt
bestämmas. Om så erfordrades, borde Kungl. Majit även i övrigt meddela
närmare föreskrifter angående grunderna för pristilläggens bestämmande.
För genomförande av dessa åtgärder erforderligt bemyndigande
borde utverkas av riksdagen. Regleringsåtgärderna på äggmarknadens område
borde jämväl i fortsättningen handhavas av Sveriges äggintressenters
förening u. p. a. Kostnaderna för regleringsåtgärderna borde bestridas i
första hand av medel, som inflöte genom upptagande av införselavgift å
havre och majs med flera fodermedel, samt i andra hand av medel, som
inflöte genom upptagande av skatt å oljekakor m. m.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har anfört, att det nu tillämpade förfaringssättet
vid meddelande av tillstånd till äggimport syntes stundom verka
onödigt störande på handeln med svenska ägg. En förbättring kunde enligt
sällskapets uppfattning ernås, därest införseln fördelades på några större importörer,
däribland även producenternas försäljningsorganisation, och i förhållande
till dessa firmors vanliga omsättning med svenska ägg.

Fodermedclsreglcringen. Utgående från att fortsatta åtgärder för stödjande
av den svenska fodermedelsmarknaden liksom hittills borde i huvudsak
begränsas till en reglering av användningen av utländskt foder eller av
utländska råvaror tillverkat foder har jordbruksnämnden anfört följande.

Åtgärder borde alltjämt vidtagas för åstadkommande av en begränsning
av fodermedelsimporten, varigenom förhindrades alltför
stark ansvällning av en på utländskt foder grundad animalieproduktion
samtidigt med att avsättningen av svenskt foder underlättades. Införsel av
vara av hithörande slag borde dock kunna medgivas, därest utförsel av
vara av samma slag till motsvarande myckenhet skett. Införsel utan samband
med export borde däremot för vinnande av angivna syfte regleras genom
i första hand med hänsyn till marknadsläget inom och utom Sverige
lämpligt avvägda skatter eller avgifter. Vidare borde för införsel av
andra fodermedel än oljekakor krävas särskilt tillstånd av jordbruksnämnden.

I detta sammanhang ansåge sig nämnden även böra anmäla, att inom
nämnden övervägts huruvida icke gällande bestämmelser om användning
av svensk havre vid tillverkning av gryn lämpligen borde
slopas. Med hänsyn till de stora växlingar i utbuden av svensk grynhavre,
som kunde framträda, uppkomme nämligen avsevärda svårigheter

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

att bestämma tillverkningsprocenten på ett riktigt sätt. Då emellertid dessa
svårigheter kunde undgås, därest tillverkningsprocenten bestämdes jämförelsevis
låg och användningen av utländsk havre kunde regleras genom införselavgiftens
höjd, hade nämnden icke ansett sig böra framställa något
förslag i ämnet.

I anslutning till de allmänna synpunkter på regleringsanordningarnas utformande,
som nämnden anfört, ansåge nämnden att de grunder, efter vilka
tillstånd till införsel lämnades, som regel icke borde ändras utan att särskilda
skäl därtill förelåge. Motsvarande principer borde gälla även vid avvägningen
av de belopp, varmed införselavgifterna eller skatterna skulle
utgå. Därvid syntes man dock böra göra en skillnad mellan majs, som
huvudsakligen användes för svinuppfödning, samt andra hithörande fodermedel,
vilka till övervägande del användes för mjölkproduktion. I fråga om
de senare ansåge nämnden i överensstämmelse med vad chefen för jordbruksdepartementet
uttalat i proposition nr 239 till 1936 års riksdag det icke
önskvärt att riksdagen i förväg fastställde någon prisnivå, som borde
eftersträvas för ifrågavarande fodermedel. Mjölkproduktionens omfattning
vore nämligen beroende av ett flertal olika omständigheter. En och samma
foderprisnivå kunde därför medföra helt olika verkningar i mjölkproduktionen.
Mindre jämkningar i införselavgifterna eller skatterna å ifrågavarande
fodermedel torde ej heller nämnvärt påverka foderprisnivån för inhemskt
foder. Med hänsyn härtill syntes det lämpligt att, sedan avgifternas
och skatternas belopp blivit föremål för omprövning vid början av varje
regleringsår, desamma ändrades endast på grund av inträffade kraftiga förskjutningar
i marknadsläget inom och utom Sverige.

Vad anginge majs vore förhållandena något annorlunda. Denna vara användes
av många innehavare av mindre jordbruk som det huvudsakliga
svinfodret. Växlingar i majspriset komme därför att direkt påverka svinproduktionens
lönsamhet och därmed tillgången på fläsk. För att priset å
fläsk i Sverige icke skulle variera alltför mycket vore det därför önskvärt,
att prisnivån för majs icke företedde så stora svängningar, som borde medgivas
för vissa andra fodermedel. Då vidare majs direkt konkurrerade med
åtskilliga inhemska fodermedel, borde för beredande av erforderligt skydd
åt produktionen därav majspriset ej tillåtas sjunka alltför mycket. Sammansatta
bevillnings- och jordbruksutskottet vid 1936 års riksdag hade i sitt
av riksdagen godkända utlåtande nr 1 uttalat, att partipriset fritt banvagn
å noteringsort borde i allmänhet hållas vid 16 öre för kilogram enligt Sveriges
allmänna lantbrukssällskaps noteringar. I överensstämmelse med den
av nämnden angivna utgångspunkten beträffande prisnivån för jordbrukets
saluprodukter i allmänhet hade nämnden ej funnit tillräcklig anledning föreligga
att ifrågasätta ändring av nämnda pris. Vilket prisläge, som slutligen
borde av statsmakterna fastställas, vore givetvis beroende av det prisläge,
som statsmakterna kunde finna lämpligt bestämma för jordbruksprodukter
i allmänhet, varvid särskilt fläskpriset borde beaktas. Mindre svängningar
omkring det majspris, som av statsmakterna kunde komma att angivas
såsom önskvärt, borde i anslutning till det nyss sagda icke föranleda
ändring i införselavgiftens belopp.

Även örn tillförseln av utländska fodermedel på den svenska marknaden
reglerades på sätt nämnden föreslagit kunde det givetvis inträffa, att prisnivån
för inhemskt foder nedginge under vad som finge anses önskvärt. Som en
lämplig undre gräns hade sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet
i sitt förutnämnda utlåtande angivit ett partipris för foderenhet, fritt noteringsort,
av omkring 15 öre. Av samma skäl, som anföits beti åffande
majspriset, saknade nämnden anledning att här utgå från annan undre gräns

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

för partipriset å svenskt foder. Om detta pris skulle nämnvärt understiga
denna nivå eller den nivå, som av statsmakterna eljest bestämdes som den
lägsta önskvärda, ansåge nämnden det kunna ifrågasättas, att den svenska
fodermarknaden stöddes genom att fodersäd medelst export eller på annat
sätt undandroges densamma. Nämnden ville i detta sammanhang erinra
om att nämnden i sitt den 10 januari 1936 dagtecknade utlåtande angående
prisreglerande åtgärder för regleringsperioden 1936—1937 förordade exportens
stödjande genom exportpremier. Nämnden anförde därvid följande.

»En åtgärd i nyssnämnda syfte skulle vara att genom export av svensk
fodersäd minska utbudet därav inom landet. Samtidigt komme som regel
även förbrukningen av inhemskt foder och därmed även produktionen av
animalier att hållas tillbaka. I den mån foderexporten vore av rent tillfällig
natur och samtidigt möjligheterna att vinna avsättning för animalieprodukterna
vore beskurna, vore ej så mycket att invända mot en sådan åtgärd.
I längden syntes dock ur principiell synpunkt icke kunna försvaras,
att prisläget för foder på så sätt frigjordes från sitt naturliga beroende av
avsättningsmöjligheterna för övriga jordbruksprodukter. Det syntes därför
jordbruksnämnden, som om stor försiktighet borde iakttagas beträffande
vidtagandet av sådana åtgärder, varom nu vore fråga, och att de sålunda
skulle tillgripas endast för den händelse på grund av tillfälliga rubbningar
priset å inhemskt foder hotade att sjunka alltför kraftigt. För att en sådan
situation skulle kunna bemästras, vore det önskvärt, att Kungl. Majit erhölle
befogenhet medgiva, att särskilt bidrag finge utgå vid export av
svenskt foder. Om dylikt medgivande lämnades, borde för dess begagnande
gälla, att bidrag icke finge utgå för större kvantiteter i foderenheter räknat
än som under skördeåret införts från utlandet i form av majs och annan
fodersäd. Stödet åt foderexporten bleve på så sätt endast en anordning
för att neutralisera verkningarna av en för stor införsel av utländska fodermedel.
Bidragen syntes böra utgå ur jordbirnkets prisregleringsfond i första
hand av de medel, som inflöte genom upptagande av införselavgift för
havre, majs med flera fodermedel.»

Den av nämnden sålunda intagna ståndpunkten ansåge sig nämnden alltjämt
böra vidhålla.

I fråga om jordbruksnämndens förslag angående befogenhet för Kungl.
Majit att medelst exportpremier stödja exporten av svenskt foder ha
herrar Björnsson och Holmberg med instämmande av herrar Jonsson och
Molander reservationsvis åberopat av dem avgivet särskilt yttrande över
nämndens förslag föregående år beträffande prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område. Detta yttrande finnes refererat i propositionen nr 239 till
1936 års riksdag sid. 54.

I sin till jordbruksnämndens förevarande utlåtande fogade reservation ha
reservanterna anfört, att vad som inträffat sedan föregående år icke givit reservanterna
anledning till ändrat ståndpunktstagande. Reservanterna måste alltjämt
avstyrka exportpremier i den ena eller andra formen för inhemsk fodersäd
och ville särskilt understryka hurusom åtgärder av detta slag måste vara
ägnade att försvåra läget för de otaliga småbrukare, som icke själva kunde
producera tillräckligt med foder för sin animalieproduktion. Det vore enligt
reservanternas mening obilligt att driva en dylik politik för att gagna brukarna
av större egendomar. Det vore så mycket mera obilligt, som småbru -

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

karna icke kunde tillnärmelsevis i samma utsträckning som de större jordbrukarna
förbilliga sin drift genom teknisk rationalisering. Örn det trots den
föreslagna regleringen av importfodervarorna skulle inträffa, att priset å den
inhemska fodersäden ginge under den åsyftade undre gränsen, måste detta
innebära, att skörden blivit onormalt stor, varigenom de jordbrukare, som
odlade fodersäd till avsalu, finge kompensation för det lägre å-priset genom
den större försäljningskvantiteten. Det bleve då importen av majs och övrigt
foder, som finge vidkännas en naturlig minskning.

Jordbruksnämndens förslag till åtgärder för åstadkommande av en b egränsning
av foder medelsimporten har i yttrandena
endast berörts av svenska lantmännens riksförbund, föreningen Sveriges
spannmålsintressenter, handelskamrarna i Malmö och Göteborg samt svenska
foderämnes- och spannmålsimportörernas förening. Riksförbundet har,
under erinran att förbundet i fråga om de allmänna direktiven uttalat det
önskemålet, att foderpriserna om möjligt icke måtte tillåtas variera inom en
vidare marginal än 20 procent av ett visst genomsnittspris, anfört bland annat
följande.

Riksförbundet funne det fullt riktigt, att införsel av vissa fodervaror kunde
ske utan erläggande av införselavgift, därest utförsel av vara av samma
slag ägt rum. Riksförbundet hade dock för sitt vidkommande gärna sett, att
detta utbytesförfarande ej begränsats till vara av samma slag utan på-ett eller
annat sätt givits en mera vidsträckt giltighet. Om ingen dylik utvidgning ansåges
böra ifrågakomma, funne förbundet det dock naturligt, att avgiftsfri
införsel borde tillåtas av vicker, pelusker och andra foderärter, om utförsel
företagits av någondera av dessa varor. Det utbyte mellan Sverige och utlandet
av här ifrågavarande produkter, som sedan lång tid tillbaka ägt rum,
gällde nämligen icke fodervaror i egentlig bemärkelse utan i stället utsädesvaror,
varför något principiellt hinder för nämnda varuutbyte ej syntes föreligga.

Föreningen Sveriges spannmålsintressenter har anfört, att den av jordbruksnämnden
förordade begränsningen av fodermedelsimporten borde åstadkommas
medelst fixa importavgifter och skatter av måttlig höjd, vilka borde av
riksdagen eller Kungl. Majit fastställas att gälla för längre perioder, i regel
minst ett konsumtionsår. Genom en sådan förändring av importavgifternas
och skatternas karaktär torde fodermedelsmarknaden väsentligen befrias från
det osäkerlietstillstånd, som svårligen undginge att hämma en ur ‘foderförsörjningens
synpunkt befogad import. Härvid syntes ändringar i avgifternas
och skatternas storlek under löpande konsumtionsår endast böra medgivas av
Kungl. Majit vid fall av kraftiga förskjutningar i prisnivån inom eller utom
landet. Handelskammaren i Malmö samt svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas
förening lia understrukit, att importavgifterna å fodermedel
i görligaste mån borde hållas stabila. Detta gällde framför allt beträffande
foderkakor, för vilka bestämmandet av avgiftsbeloppet torde kunna
ske för ett konsumtionsår i sänder och ändras endast på grund av kraftigare
förskjutningar i marknadsläget. För majs, kli och havre torde det
däremot ej kunna undvikas, alt förändringar i avgifternas belopp tid efter

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

annan vidtoges. Jämväl handelskammaren i Göteborg har uttalat sig för
största möjliga stabilitet hos avgifterna.

Beträffande frågan om användning av svensk havre vid
tillverkning av gryn må anmärkas, att svenska lantmännens riksförbund
funnit det anmärkningsvärt, att jordbruksnämnden utan något direkt
sakligt stöd uttalat tveksamhet i fråga om bibehållande av förmalningstvånget.
Enligt riksförbundets mening skulle de svårigheter, som i vissa fall
förefunnits för havregrynskvarnarna att uppbringa för gryntillverkning lämplig
havre i tillräckliga mängder i sista hand ha berott därpå, att vissa kvarnföretag
underlåtit att i god tid verkställa inköp å den inhemska marknaden av
grynhavre och i stället förlitat sig på att statsmakterna vid behov skulle lätta
på förmalningsbestämmelserna. Handelskammaren i örebro har ansett sig
böra framhålla, att en sänkning av inmalningsprocenten för grynhavre syntes
komma att omöjliggöra en för havreodlingens skull önskvärd differentiering
av priserna efter kvaliteten. Å andra sidan ha handelskammaren i Malmö
samt svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening förordat
upphävande av gällande bestämmelser i ämnet såsom varande utan praktisk
betydelse.

Vad jordbruksnämnden anfört rörande prisnivån å fodermedel har
föranlett Sveriges allmänna lantbrukssällskap till det uttalandet, att, ehuru
en viss höjning av foderprisnivån torde erfordras för att icke större förskjutningar
i produktionen skulle uppstå ävensom med hänsyn till foderprisets betydelse
för reglering av prisnivån för brödsäd, varsamhet dock borde iakttagas,
så att icke en välbehövlig och för ett ekonomiskt utnyttjande av de inhemska
fodertillgångarna nödvändig komplettering genom inköp av utländska
kraftfodermedel för starkt hämmades. Svenska lantmännens riksförbund
har i sitt yttrande ifrågasatt, huruvida det kunde anses välbetänkt att
bibehålla den särställning som majs för närvarande intoge. Härigenom komme
ett onödigt irritationsmoment att kvarstå utan att därmed något av vikt
vunnes. Majspriset vore endast inom en ringa del av landet av större betydelse
för den inhemska prisnivån å fodersäd.

I fråga om jordbruksnämndens förslag att medelst exportpremier
stödja den svenska fodermarknaden ha i yttrandena skilda meningar yppats.
Lantbruksstyrelsen och Sveriges allmänna lantbrukssällskap lia ej gjort något
särskilt uttalande i frågan.

Kommerskollegium har, under erinran att det Kungl. Maj:t i förevarande
hänseende av 1936 års riksdag givna bemyndigandet ej tagits i anspråk, förklarat
sig ej vilja motsätta sig en förlängning av nämnda bemyndigande.
Kollegiet utginge emellertid från att ett förnyat bemyndigande komme att
utnyttjas med tillbörlig försiktighet.

Svenska lantmännens riksförbund har i sitt yttrande särskilt understrukit
vikten av att den inhemska foderprisnivån vid behov kunde stödjas genom
export av inhemskt foder, detta synnerligast som i annat fall de av nämnden
förordade åtgärderna till brödsädsodlingens stödjande syntes komma att

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

hänga i luften. Redan vetskapen om att ifrågavarande exportmöjlighet
funnes komme att giva spannmålsmarknaden en viss stadga.

Handelskammaren i Borås har ställt sig tveksam inför förslaget. A vstyrkande
yttranden ha avgivits av styrelsen för kooperativa förbundent,
föreningen Sveriges spannmålsintressenter, svenska foderämnes- och
spannmålsimportörernas förening samt handelskamrarna i Visby, Jönköping,
Malmö och Göteborg. Styrelsen för kooperativa förbundet har anfört, att
det vore mindre påkallat att räkna med den av jordbruksnämnden föreslagna
exportanordningen, då statsmakterna i de redan existerande regleringsanordningarna
för fodermedelsimporten hade tillräckligt kraftigt verkande
medel att reglera konkurrensen mellan svenska fodermedel och importfodermedel.
För sitt avstyrkande har styrelsen i övrigt åberopat enahanda skäl,
som förutnämnda reservanter anfört i sin till jordbruksnämndens utlåtande i
denna del fogade reservation, med tillägg att exportpremiesystemet måste
anses som principiellt stridande mot vad som för närvarande i allt högre
grad betraktades som önskvärt för det internationella handelsutbytets återställande.
Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening ävensom
sistnämnda fyra handelskamrar ha anslutit sig till de i reservationen
anförda synpunkterna.

Brödsädsregleringen. Enligt jordbruksnämndens utlåtande den 29 januari
1937 skulle anledning icke föreligga att för kommande regleringsår vidtaga
ändring i de bestämmelser, som äro meddelade rörande användning av
svenskt vete och svensk råg vid tillverkning av mjöl eller beträffande reglering
av införseln av brödsäd samt därav beredda produkter. Nämnden har följaktligen
föreslagit förnyat bemyndigande för Kungl. Majit att för tiden till och
med den 30 juni 1940 vidtaga åtgärder för reglering av berörda införsel.
Beträffande gällande föreskrifter angående utbetalande i vissa fall av pristillägg
vid utförsel ur riket av mjöl m. m. har nämnden
i skrivelse den 18 december 1936 med bifogande av en inom nämnden upprättad
promemoria ifrågasatt vissa ändringar. I promemorian har anförts
bland annat följande.

På grund av den höjning av priserna å jordbruksprodukter, som föranletts
av de statliga stödåtgärderna, hade åtgärder vidtagits för att bereda
kompensation åt förbrukare av dylika varor för industriellt ändamål m. m.
Man hade därvid gått något längre i medgivande av kompensation för råvarufördyringen
än när det gällde restitution av tull. För tullrestitution
förutsattes, att vara av samma slag och till motsvarande myckenhet som den
vara, för vilken restitution begärdes, införts till riket. Det hade aldrig^ifrågasatts
att restitutionsvis medgiva kompensation för den fördyring å för
framställning av exportartiklar använda inhemska råvaror, som uppkommit
till följd av utgående tull. Enligt gällande bestämmelser utginge pristillägg
till den som ur riket utförde vissa produkter, som framställts av vete eller
råg, oavsett örn råvaran vore av svenskt eller av utländskt ursprung. Vidare
utginge sådant tillägg för vissa varor, som försåldes inom landet, nämligen
för av svenskt vete eller svensk råg framställt mjöl eller gryn för tillverk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 284-

ning av makaroner eller för industriellt ändamål. Nuvarande grunder för
utbetalande av pristillägg kunde i flera avseenden anses vara mindre tillfredsställande.
En nackdel vore att de ej anslöte sig till de vedertagna reglerna
för tullrestitution och att de tagit fasta på en grupp av produkter medan
andra lämnats utanför. Sålunda hade vederlag i regel icke beretts industrien
för prisfördyringen å andra av regleringen berörda produkter än
sådana som framställts av brödsäd. Pristilläggen behövdes numera icke
för att bereda avsättning för det inhemska spannmålsöverskottet. Mot utbetalning
av pristillägg talade vidare handelspolitiska betänkligheter. De hittills
tillämpade bestämmelserna hade dessutom lett till betydande kontrollsvårigheter.
Därtill komme, att i flera fall samma resultat, sett ur industriens
synpunkt, kunde nås genom att utländsk råvara tillliandahölles utan
erläggande av införselavgift respektive utan inmalnings- eller inblandningsskyldighet.
I vissa fall kunde det dock befinnas lämpligt att bibehålla de
hittills tillämpade reglerna. I fråga örn mjöl och gryn av vete, som tillverkats
inom riket och sedermera exporterats, borde gottgörelse för veteavgiften
lämnas i form av restitution eller pristillägg. I princip syntes det riktigast,
att restitution medgåves. Emellertid vore det tveksamt, huruvida restitution
i egentlig mening kunde medgivas av Kungl. Maj :t utan riksdagens
hörande.

Under åberopande av vad i promemorian anförts har jordbruksnämnden
i sin skrivelse den 18 december 1936 föreslagit, att i fråga om mjöl och
gryn av vete, som tillverkats inom riket och sedermera exportei-ats, ersättning
till exportören skulle utanordnas för vid exporttillfället å den utförda
varan belöpande veteavgift. 1 avgivet yttrande över detta förslag har
generaltullstyrelsen anfört, bland annat, att berörda ersättning, trots att den
skulle motsvara belöpande veteavgift vid exporttillfället och sålunda kunde
utgå efter andra grunder än dem som tillämpats vid veteavgiftens erläggande,
likväl enligt styrelsens mening måste anses utgöra en restitutionsförmån.
Då särskild tullkontroll icke av tullverket utövades vid utförsel ur
riket av vetemjöl och vetegryn i annat fall än då restitution av tull för råvaran
ifrågasattes enligt förordningen angående tullrestitution, borde såsom
villkor för ifrågavarande ersättning, då tullrestitution icke tillika ifrågakomme,
böra gälla, att utförseln av varan skulle hava ägt rum under tullkontroll.
För utbetalning av ersättningen i sistnämnda fall borde jämväl
föreskrifterna rörande restitution av tull för vetemjöl och vetegryn, som exporterades,
i huvudsak iakttagas. Då förordningen örn veteavgift utfärdats
i överensstämmelse med riksdagens beslut, ville det synas styrelsen, att bestämmelser
i nämnda hänseende borde inflyta i denna förordning. I så
fall torde det ankomma på statskontoret att bevilja restitution på grund av
bevis från vederbörande tullmyndighet, angivande vikten av det i exportvaran
ingående vetet, beräknad efter de i 4 § förordningen angående tullrestitution
fastställda grunder, samt innehållande förklaring, att exportvaran
utförts under tullkontroll. Liknande föreskrifter hade meddelats bland
annat i 9 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 261) örn särskild skatt å automobilgummiringar.
Statskontoret har efter remiss förklarat sig icke ha något
att erinra mot jordbruksnämndens framställning den 18 december 1936.

Kungl. Maj.ts proposition nr 284■ 73

Jordbruksnämnden har i sitt utlåtande den 29 januari 1937 vidare anfört.

Den svenska brödsädsmarknaden hade tidigare bereus ytterligare stöd
genom det s. k. inlösningsförfarandet. Efter beslut vid 1936 års riksdag
hade emellertid detta slopats för innevarande regleringsperiod och ersatts
avettstödköpsförfarande. I avtal mellan svenska staten och svenska
spannmålsaktiebolaget hade bolaget i syfte att stödja priset å den inhemska
brödsädsmarknaden förbundit sig att enligt av Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser bedriva stödköpsverksamliet. Stödköpen skulle äga
rum för att skydda en lägsta prisnivå av 15 kronor 50 öre för deciton vete
och 14 kronor 50 öre för deciton råg under hösten med en mot lagringskostnaderna
svarande successiv stegring av prisnivån under konsumtionsåret.
Stödköpen finge dock icke vid varje tillfälle omfatta större myckenhet
än 125,000 ton eller, om så befunnes oundgängligt nödvändigt för att förhindra
ett starkare prisfall å brödspannmål, 150,000 ton. Av förut anförda
uppgifter örn brödsädsmarknadens gestaltning under det gångna året framginge,
att 1936 års skörd ej varit tillräcklig för behovet. Denna omständighet
i förening med de kraftigt stegrade brödsädspriserna utomlands hade
medfört, att stödköp hittills icke behövt företagas. I stället hade från förefintliga
lager av äldre skörd försålts betydande myckenheter brödsäd för att
förhindra, att brödsädspriserna i Sverige stege över den nivå, som av riksdagen
angivits som övre gräns för sagda priser. Med hänsyn till den ståndpunkt,
som 1936 års riksdag intagit beträffande stödet åt brödsädsodlingen,
och i enlighet med de allmänna synpunkter, som nämnden tidigare angivit
beträffande prisnivån för fodermedel, ansåge sig nämnden här böra utgå
ifrån att även för brödsädspriserna fastställdes en viss lägsta nivå, och att denna
för kommande höst bestämdes till 15 kronor 50 öre för deciton vete och
14 kronor 50 öre för deciton råg med stegring under konsumtionsåret med
ett mot lagringskostnaderna svarande belopp. Vid slutet av året borde detta
utgöra 1 krona 50 öre för deciton. Såvitt nu kunde bedömas, torde med
hänsyn till läget å den internationella spannmålsmarknaden och förhållandena
i övrigt utomlands samt under förutsättning, att priserna för inhemskt
foder bereddes av nämnden i det föregående förordat stöd, några särskilda
åtgärder för stödjande av en sådan lägsta prisnivå för brödsäden inom Sverige
icke vara erforderlig under kommande regleringsår. Bibehållande av
en anordning med stödköp skulle under sådana omständigheter icke vara
behövligt i vidare mån än som kunde erfordras för att uppbringa förefintligt
beredskapslager till önskvärd storlek. Förhållandena utomlands vore dock,
såsom vid upprepade tillfällen framhållits, alltjämt synnerligen osäkra. Till
förhindrande av att brödsädspriserna nedginge under sagda nivå torde därför
Kungl. Maj:t böra erhålla rätt alt, örn fara för en dylik situation skulle
uppkomma, vidtaga i anledning härav betingade åtgärder. I överensstämmelse
med nämndens tidigare tillkännagivna uppfattning borde dessa närmast
bestå i att exporten av brödsäd, i män av behov, stöddes.

Redan nu gällande föreskrifter beredde möjlighet alt i viss omfattning
stödja exporten av brödsäd. Enligt bestämmelserna angående utförselbevis
för råg och vete utlämnades nämligen vid utförsel dylika
bevis, vilka berättigade antingen till införsel av motsvarande myckenhet
brödsäd utan erläggande av därå belöpande tullavgift eller ock på vissa villkor
till utbekommande av sagda avgift med avdrag av två procent. Det förefölle
önskvärt, att, örn denna anordning skulle bibehållas, densamma gjordes
mera smidig på så sätt, alt storleken av det exportbidrag, som den i praktiken
innebure, kunde växla samt vidare icke vid varje tilliälle bleve beroende

Kungl. Maj:ts proposition nr 284-

av i vilken utsträckning tull å brödsäd influtit. Därest brödsädspriserna på
den inhemska marknaden tenderade att nedgå under den åsyftade lägsta prisnivån,
borde med denna stödanordning Kungl. Majit äga befogenhet förordna,
att bestämmelserna om utförselbevis ej längre skulle äga giltighet, utan
att i stället pristillägg skulle utgå nied belopp, som nämnden bestämde,
ävensom meddela härför erforderliga föreskrifter. Örn dylik befogenhet
lämnades, kunde brödsädspriserna i Sverige förhindras att nedgå under
den undre gräns, som bomme att fastställas. Detta innebure samtidigt, att,
för den händelse prisläget å världsmarknaden för brödsäd skulle motivera
ett pris inom Sverige överstigande berörda lägsta nivå, brödsädsodlingen bereddes
samma stöd, som den erhållit före jordbrukskrisens inträde. Därest
priserna å världsmarknaden skulle stiga ytterligare, skulle emellertid priserna
inom landet vid en relativt knapp skörd komma att ökas alltför kraftigt.
Det syntes därför önskvärt, att en nivå fastställdes, då anordningen med
utförselbevis borde ersättas med andra stödåtgärder. Nämnden ansåge sig
med utgångspunkt från 1936 års riksdagsbeslut i fortsättningen böra räkna
med, att en dylik avkoppling borde ske, i den mån priset å svenskt vete inom
landet under höstmånaderna tenderade att stiga över 20 kronor 50 öre för dehton,
eventuellt utgående veteavgift inräknad. För råg borde motsvarande
nivå vara 1 krona lägre. N id avkopplingen av utförselbevisen syntes man
böra förfara på så sätt, att Kungl. Majit erhölle bemyndigande att förordna
om att utförselbevis ej längre skulle utställas utan att i stället pristillägg
skulle utbetalas med belopp, som jordbruksnämnden bestämde. Någon begränsning
av de medel, som borde få användas för pristillägg till förhindrande
av att den fastställda lägsta prisnivån underskredes, syntes ej böra
föreskrivas. För utbetalande av pristillägg, då utförselbevisen avkopplades
vid den övre gränsen, borde däremot under ett regleringsår ej få användas
större belopp, än vad som motsvarade på brödsädsimporten under året belöpande
tullavgifter med avdrag av vad som användes under samma år för
inlösen av utställda utförselbevis. Allt eftersom priserna å världsmarknaden
stege, borde pristilläggens belopp minskas så att prisläget i Sverige icke stege
över nämnda nivå. Därest priserna å världsmarknaden skulle uppnå denna,
borde i enlighet härmed pristillägg icke vidare utgå.

Ilandhavandet av den nu skisserade stödanordningen komme emellertid
med all sannolikhet att medföra betydande svårigheter, när prisläget inom
och utom Sverige bleve sådant, att till förekommande av en alltför kraftig
prisstegring utförselbevisen borde frånkopplas och pristilläggsförfarande i
stället användas. Otvivelaktigt skulle det vara väsentligt enklare, därest
man kunde helt slopa utförselbevisen och i stället medgiva anpassning av
brödsädsmarknaden i Sverige efter världsmarknaden. Det stöd, som härigenom
bereddes brödsädsodlingen, syntes, såvitt nu kunde bedömas, bliva fullt
tillräckligt, därest priserna på inhemskt foder reglerades på sätt nämnden i
det föregående förordat. För att bereda trygghet mot ett oväntat prisfall å
världsmarknaden torde dock jämväl i detta fall vara önskvärt, att Kungl.
Majit erhölle befogenhet att för skyddande av den fastställda lägsta prisnivån
för brödsäd förordna örn att pristillägg skulle utgå. Därest på sätt
nämnden nu ifrågasatt anpassning till världsmarknaden uppnåddes, ansåge
sig nämnden i detta sammanhang icke böra ifrågasätta åtgärder för att förhindra
en på grund av förhållandena på världsmarknaden föranledd stegring
av brödsädspriserna i Sverige. Någon övre gräns för brödsädspriserna
ville nämnden vid sådant förhållande icke nu förorda.

Såsom framginge av vad redan nämnts, ansåge nämnden den senare anordningen
vara att föredraga ur ren regleringssynpunkt. Frågan vilkendera av
de nu angivna regleringsanordningarna, som borde väljas, vore emellertid

Kungl. Maj.ts proposition nr 284-

beroende av, bland annat, faktorer, vilka folie utanför området för nämndens
bedömande. Därför hade nämnden ansett sig icke böra taga någon bestämd
ståndpunkt i frågan.

Kostnaderna för de pristillägg, som eventuellt skulle utgå, då utförselbevisen
avkopplades vid den övre gränsen, borde bestridas av medel, som inflöte
i form av tullavgifter å brödsäd, i den mån dessa medel ej åtginge
för inlösen av utförselbevis. Pristillägg för uppehållande av den fastställda
lägsta prisnivån syntes böra bekostas antingen av veteavgiftsmedel eller ock
genom upptagande av införselavgift å brödsäd. Vilkendera av dessa utvägar,
som borde väljas, torde av olika skäl icke kunna nu bestämmas, utan
frågan härom borde upptagas närmare slutet av innevarande konsumtionsår.

Av vad förut anförts franninge, att svenska spannmålsaktiebolagets lager
av spannmål av äldre skörd den 1 september 1936 uppgick till cirka 140,000
ton. Enligt gjorda beräkningar skulle brödsädsskörden under år 1936 uppvisa
ett rätt betydande underskott. Det kunde därför vara anledning antaga,
att, även örn återköp i lämplig utsträckning ägde rum, ifrågavarande lager
den 1 september 1937 väsentligt reducerats. Det syntes önskvärt, att vad
som då funnes kvar tillsvidare bibehölles som beredskapslager under
nästkommande konsumtionsår. Därest nästa års skörd skulle uppvisa
överskott, syntes detsamma böra användas för att utöka lagret till dess ursprungliga
omfattning 100,000 ton. Huruvida åtgärder borde vidtagas för
att genom införsel uppbringa lagret till nämnda myckenhet, därest icke dylikt
överskott skulle föreligga, vore en fråga, som måste bero på synpunkter,
vilka icke ägde sammanhang med brödsädsregleringen. Nämnden ansåge
sig därför ej böra i förevarande sammanhang närmare ingå därpå. Förvaltningen
av beredskapslagret torde jämväl i fortsättningen böra åvila svenska
spannmålsaktiebolaget. Därvid syntes böra tillämpas samma grundsatser,
som kommit till användning under innevarande år. Det borde ankomma
på bolaget att vid nästa räkenskapsårs slut göra framställning om ersättning
för med förvaltningen förenade kostnader.

I de avgivna yttrandena över jordbruksnämndens förslag rörande
brödsädsregleringen ha därifrån skiljaktiga meningar framförts huvudsakligen
beträffande frågan örn och på vad sätt exporten av brödsäd
borde stödjas. Lantbruksstyrelsen har funnit sig icke kunna biträda förslaget
att genom anlitande av utförselbevis reglera exporten. Kommerskollegium
har ej ansett sig böra framställa någon erinran mot att odlarna även för nästkommande
konsumtionsår lämnades prisgaranti i form av stöd av exporten
i mån av behov. Av de alternativa förslag till sådant stöd, som av nämnden
framlagts, syntes förslaget om anpassning av priset efter världsmarknaden
och skyddande av den nedre gränsen genom pristillägg vid export vara ur
regleringssynpunkt att föredraga framför ett kombinerat system med utförselbevis
och pristillägg. Ur handelspolitisk synpunkt torde mera vägande invändningar
icke kunna riktas mot det ena alternativet än mot det andra. Handelskammaren
i Stockholm har ansett en fortsatt reglering av brödsädsmarknaden
icke vara påkallad i jordbrukets intresse. Handclskamrarna i Visby,
Jönköping och Malmö samt svenska foderämnes- och spannmdlsimportörernas
förening lia funnit tidpunkten nu vara inne för återgång lill fri prisbildning
för brödsäd i anslutning till världsmarknadens priser med det skydd, sorn
kunde skapas genom tullar, inmalningstvång och utförselbevis. Stödköps -

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

förfarandet och veteavgiften borde således avskaffas. Jordbruksnämndens
förslag, att utförselbevisen vid vissa prislägen skulle avkopplas och ersättas
med rörliga pristillägg borde icke genomföras. Förutom att förslaget vöre
förenat med påtagliga praktiska svagheter syntes ur handelspolitisk synpunkt
invändningar kunna riktas mot detsamma. Sistnämnda förening och handelskammaren
i Malmö ha ansett, att utförselbevisen borde bibehållas i sin
nuvarande form med till tullavgifterna fixerade exportbidrag. Handelskammaren
i Örebro har funnit sig icke kunna under nuvarande förhållanden tillråda
en fri anpassning till världsmarknadens priser. Föreningen Sveriges
spannmålsintressenter har tillstyrkt, att de nu föreliggande gynnsamma omständigheterna
i avseende å såväl den svenska som den utländska marknadens
läge begagnades till återställande av fri prisbildning på grundvalen av det
pris- och produktionsstöd, som innefattades i inmalningsförfarandet, importavgifterna
och skatterna å fodermedel. Ett fastställande av en lägsta prisnivå,
effektiviserad genom direkta exportpremier, innebure i själva verket
ett bevarande av det prisgarantisystem, som tidigare medfört icke obetydliga
produktionsrubbningar. Det finge icke förbises, att statliga prissättningar
verkade produktionsstimulerande mindre genom de utlovade priserna i och
för sig än genom odlarnas benägenhet att uppfatta dem som garantier för
avsättningen av obegränsade överskott. Föreningen ansåge, att jordbruksnämnden
icke styrkt behovet eller lämpligheten av att slopa utförselbevisen
och ersätta dem med pristillägg. Kooperativa förbundets styrelse har uttalat
sin anslutning till förslaget om anpassning av priset å brödsäd efter
världsmarknaden och skyddande av en nedre gräns genom pristillägg. Detta
förslag medgåve en bättre anpassning av spannmålspriserna till den allmänna
prisnivån i landet, medan en anordning med godtyckligt valda absoluta prisgränser
lätt löpte fara att bli helt otidsenlig i betraktande av den ovissa allmänna
prisutvecklingen och dessutom erbjöde mycket stora svårigheter att
förverkliga. En nyordning av spannmålsregleringen i enlighet med berörda
förslag vore ett praktiskt steg av stor räckvidd för uppnående av det utav
riksdagen uttalade målet, att prissättningen inom jordbruket i dess helhet
borde återfå sitt vägledande inflytande på produktionsinriktningen. Handelskammaren
i Göteborg har funnit systemet med pristillägg icke vara att
förorda.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap Ilar i huvudsak anfört följande.

I likhet med jordbruksnämnden ansåge lantbrukssällskapet, att möjlighet
borde finnas att genom särskilda åtgärder förhindra en sänkning av brödsädsprisen
under en viss lägsta nivå. Huruvida detta skedde genom stödköp
eller pristillägg vid export vore ur jordbrukets synpunkt utan större betydelse.
Det vore tydligt, att såväl nämnda nivå som den övre gräns, till vilken
prisen med stödåtgärdernas inverkan finge tillåtas stiga, borde vara högre än
nuvarande direktiv angåve. I fråga örn utförselbevisen ville sällskapet
framhålla, att ett slopande av desamma i själva verket innebure att de inhemska
brödsädspriserna inom en ganska vid marginal komme att avkopplas
från sambandet med världsmarknaden. Denna marginal komme att markeras
av en undre gräns, där det bleve lönande att exportera utan hjälp av utförselbevis
(världsmarknadspris minus exportkostnader) samt en övre gräns,

Kungl. May.ts proposition nr 284.

motsvarande importpriset (världsmarknadspris plus tull och imporlkostnader).
Spännvidden mellan dessa gränser torde uppgå till minst 5 kronor pr
100 kg. Ett slopande av utförselbevisen kunde därför medföra stor osäkerhet
för den inhemska marknaden samt starka kastningar i prisen, enär relativt
små förändringar i skördens storlek kunde få stora prisförändringar till följd.
I det fall, att skörden påtagligen vore mindre än årsbehovet, kunde priset sålunda
väntas ansluta sig till den övre gränsen. Bleve skörden däremot något
större än årsbehovet (användningen av utländsk spannmål frånräknad), ja om
endast ovisshet rådde, huruvida skörden komme att gå åt, förelåge fara, att
priset komme att falla ned mot den lägre gränsen. Örn utförselbevisen bibehölles,
torde säkerligen de av skördens storlek beroende prisväxlingarna få
mindre omfattning och stå i bättre förhållande till skördens förändringar.
Härigenom minskades också riskerna för att vid skördeårets utgång kvarvarande
spannmålspartier skulle starkt sjunka i värde till följd av det lägre priset
å ny skörd. Vid inlösningsförfarandets tillämpande folio dessa risker
huvudsakligen på regleringsorganet, men sedan nämnda stödförfarande slopats,
komme de att falla på den enskilde spannmålsinnehavaren. Enligt
sällskapets mening vore det därför nu mera angeläget, att utförselbevissystemet
bibehölles, eventuellt modifierat på sätt jordbruksnämnden för dylikt fall
angivit.

Svenska lantmännens riksförbund har anfört bland annat.

De av jordbruksnämnden diskuterade utvägarna att stödja brödsädsodlingen
vöre behäftade med den bristen, att de beträffande prisbildningen å
brödsäd icke eller endast i mycket begränsad omfattning medgåve anpassning
efter rådande förhållanden med avseende å den inhemska skördens storlek.
I likhet med nämnden ansåge riksförbundet, att ett stödjande av en
lägsta prisnivå enklast skedde genom utbetalande av pristillägg. Enligt förbundets
mening borde pristillägg få utbetalas ej endast vid ett lägsta utan
även vid ett högre prisläge, i fall skörden bleve av sådan storlek, att den endast
obetydligt överstege, motsvarade eller understege konsumtionsbehovet.
Den risken förelåge nämligen alltid, att vid slutet av konsumtionsåret vissa
mängder brödsäd återstode, som på ett eller annat sätt måste omhändertagas
för att icke priserna skulle nedgå till en nivå, svarande emot priset på spannmål
av ny skörd. Pristilläggen borde utgå för export eller för upplagring av erforderliga
mängder brödsäd. De medel, som skulle stå till förfogande för
ändamålet, borde icke begränsas till vad som kunde hava influtit eller komme
att inflyta i tullmedel genom brödsädsimporten. Riksförbundet, som förutsatte
att veteavgift jämväl i fortsättningen komme att upptagas, ansåge för
sin del, att jämväl veteavgiftsmedel borde få användas. Genomfördes den
av förbundet skisserade anordningen, kunde utförselbevisen slopas. Riksförbundet
ansåge vidare, att en övre gräns för brödsädsprisen borde fastställas,
så länge icke världsmarknaden för brödsäd kommit lipp till en sådan
nivå, att prisstödjande åtgärder ej längre vöre erforderliga. Denna övre gräns
liorde dock till viss grad anpassas efter skördens storlek och bestämmas av
Kungl. Majit vid konsumtionsårets början.

Beträffande frågan örn bibehållande av ett beredskapslager för
brödsäd har svenska spannmålsaktiebolaget i sin skrivelse till jordbruksnämnden
anfört, att i den mån priserna å den inhemska marknaden närmade
sig eller överstege den av riksdagen som övre gräns angivna nivån,
återköp från bolagets sida av de kvantiteter brödsäd, som bolaget kunde
hava i prisreglerande syfte försålt från lagret, ej stöde i överensstämmelse

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

nied regleringens syftemål. Bibehållandet av detsamma syntes under sådana
förhållanden ej påkallat ur spannmålsregleringens synpunkt. Lantbruksstyrelsen
har såsom sin mening uttalat, att ett reservlager av brödsäd
ur jordbrukets synpunkt knappast innebure några fördelar utan snarare
tvärtom. Därest ur andra synpunkter ett sådant lager ansåges erforderligt,
torde minsta olägenheten vållas, om lagrets handhavande överlämnades till
handelns representanter, speciellt producentorganisationerna. I liknande
riktning har svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening yttrat
sig. Svenska lantmännens riksförbund har uttalat sig till förmån för hållande
av ett beredskapslager, därvid riksförbundet emellertid förutsatt, att
lagret hädanefter icke skulle komma till användning i prisreglerande syfte,
såvida icke alldeles särskilda förhållanden inträffade. Då ett dylikt lager,
omhänderhaft av svenska spannmålsaktiebolaget, komme att utgöra ett irritationsmoment
pa brödsädsmarknaden varje gång en förnyelse av detsamma
behövde ske, kunde det ifrågasättas, om icke uppgiften borde överflyttas
på den ordinarie handelns organ, som numera vore utrustade med lagerlokaler
i tillräcklig omfattning.

Jordbrukets prisregleringsfond. Jordbruksnämnden har i sitt utlåtande
den 29 januari 1937 föreslagit, att såväl jordbrukets prisregleringsfond som
fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen skola bestå under
nästkommande regleringsperiod och tillföras samma medel som för närvarande.
Beträffande användningen av medlen har nämnden anfört följande.

Användningen av till prisregleringsfonden hörande medel borde ske enligt
Kungl. Maj.ts närmare bestämmande. I anslutning till vad nämnden
tidigare anfört, syntes därvid, såvida ej särskilda skäl föranledde annat, följande
disposition av medlen böra gälla. Margarinaccismedlen, i den mån de
influtit efter den 30 juni 1935, tillfördes mjölkregleringen. Slaktdjursavgiften
användes för slaktdjursmarknadens stödjande. Medel, vilka inflöte genom
uttagande av särskild införsel- eller utförselavgift å animalieprodukter,
torde likaledes i första hand böra användas för stödjande av priset å den
vara, varå avgiften utginge. Medel, vilka inflöte på grund av införselavgiften
å havre och majs med flera fodermedel, borde i första hand användas för
bestridande av kostnaderna för åtgärder, som föranletts av den genom avgiftens
uttagande förorsakade fördyringen av fodermedlen inom landet. I
övrigt borde medlen användas till stödjande, i mån av behov, av äggproduktionen
samt för tillgodoseende av med jordbruksregleringarna sammanhängande
allmänna behov. För sistnämnda båda ändamål finge jämväl genom
oljekaksskatten inflytande medel tagas i anspråk. Återstoden härav skulle
tillföras mjölkregleringen. Den tidigare tillämpade regeln vid fördelning av
de inflytande medlen med 90 procent till mjölkregleringen och 10 procent
till äggproduktionens stödjande borde således icke längre bibehållas.

Någon invändning mot jordbruksnämndens förslag i denna del har icke
framställts.

Förslag till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland. Jordbruksnämnden
har i sitt inledningsvis omförmälda, den 10 februari 1937 avgivna
betänkande först (avdelning A, sid. 7—72) lämnat en redogörelse för

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

av nämnden verkställd utredning rörande jordbrukets läge i Norrland samt
den norrländska jordbrukarbefolkningens ekonomiska ställning. Nämnden
har därefter (avdelning B, sid. 73—115) redogjort för de åtgärder till förbättrande
av den norrländska jordbrukarbefolkningens ekonomiska ställning
nämnden funnit påkallade samt i sådant hänseende anfört bland annat.

Av den verkställda utredningen syntes framgå, att utkomstmöjligheterna för
jordbrukarbefolkningen i allmänhet vore sämre i Norrland än i landet i övrigt.
Den norrländska landsbefolkningen levde som regel under torftiga förhållanden.
Ett bistånd i olika former från det allmännas sida syntes erforderligt
för att jordbrukarbefolkningen i Norrland skulle kunna erhålla en
tryggad, skälig levnadsstandard. Därest man avsåge att genom medverkan
av staten inom en nära framtid förbättra utkomstmöjligheterna för jordbrukarbefolkningen
i Norrland, torde man, såvitt framginge av den undersökning,
som av nämnden kunnat verkställas, i huvudsak vara hänvisad till
åtgärder för att stödja jordbruket. Statens medverkan därvid syntes i första
hand böra bestå i att främja vidtagandet av sådana åtgärder, som vore ägnade
att åstadkomma en varaktig förbättring av det norrländska jordbrukets
lönsamhet. Det syntes emellertid i nuvarande läge av vikt, att jämväl åtgärder
vidtoges, som endast avsåge att söka åvägabringa en omedelbar förbättring
av lönsamheten. Sistberörda mera tillfälliga åtgärder borde begränsas
att avse ingripanden i prisreglerande syfte. De bleve sålunda att betrakta
som en utbyggnad eller modifikation av de stödanordningar, som under senare
år vidtagits beträffande Sveriges jordbruk i allmänhet. Vid utformningen
av de särskilda stödåtgärderna för Norrlands jordbruk borde vidare
beaktas de stora olikheter i skilda hänseenden, som rådde i olika områden av
landsdelen.

Utgående från dessa allmänna synpunkter har nämnden förordat, att från
statsmakternas sida åtskilliga åtgärder vidtagas för åvägabringande av en
mera varaktig förbättring av jordbrukets lönsamhet i Norrland. Sålunda
har nämnden hemställt, att Kungl. Majit måtte taga i övervägande vissa åtgärder
i syfte att skapa större säkerhet mot en fortsatt alltför långt driven
eller eljest olämplig jorddelning ävensom åtgärder för att, i avvaktan på
slutförande av pågående utredning rörande jordanskaffningsverksamheten,
bereda nyodlingen i Norrland och den särskilda jordanskaffningsverksamhet,
som bedrives i övre Norrland, ett effektivt stöd. Denna hemställan torde i
detta sammanhang ej böra upptagas till behandling. Nämnden har vidare
anfört följande.

Vid avvägning och fördelning av anslag och bidrag till jordbruksproduktionens
befrämjande i riket borde särskild hänsyn tagas till angelägenheten
av att det norrländska jordbruket hjälptes. Bland annat syntes detta böra
gälla i fråga örn växtförädlings- och försöksverksamheten å jordbruksområdet.
För att möjliggöra för de norrländska hushållningssällskapen att genom
anordningar av olika slag söka utröna det lämpligaste och mest effektiva
sättet för alt ernå en förbättrad lönsamhet hos jordbruket i Norrland jämte
binäringar föresloges, att erforderliga medel ställdes till hushållningssällskapens
förfogande att av dem enligt av Kungl.
Majit godkänd plan användas för främjande av jordbruksproduktionen
i Norrland (sid. 8!)—100). Medlen borde tillsvidare
utgå av jordbrukets prisregleringsfond. För budgetåret 1937/1938
borde för sagda ändamål anvisas 120,000 kronor till hushållningssällskapet i

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

Norrbottens län, 80,000 kronor till ett vart av hushållningssällskapen i Västerbottens,
Västernorrlands och Jämtlands län samt 40,000 kronor till hushållningssällskapet
i Gävleborgs län eller tillhopa 400,000 kronor; på erfarenheten
finge sedermera bero, huru motsvarande belopp borde för framtiden avvägas.
Likaså föresloge nämnden, att ur sagda fond måtte anvisas 200,000 kronor
för att användas för utlämnande av bidrag utan åter betalningsskyldighet
vid byggande av slakteri med intill 20 procent
av anläggningskostnaden (sid. 100—103). Bidragen borde utgå endast till
ekonomisk förening av jordbrukare i trakt, varest särskilda svårigheter för
ordnande av avsättningen av kött och fläsk kunde anses föreligga. Nämnden
hade även uppmärksammat angelägenheten av att i Norrland upplysningen på
jordbruksområdet och lantbruksundervisningen bleve ordnad på ett för jordbrukarna
därstädes tillfredsställande sätt, men med hänsyn till att jämväl
denna fråga i viss utsträckning vore föremål för utredning av särskild kommitté
hade nämnden icke funnit sig böra närmare diskutera hithörande,
mycket komplicerade spörsmål. Nämnden förutsatte dock att de medel, som
enligt vad förut anförts skulle ställas till de norrländska hushållningssällskapens
förfogande, borde i viss utsträckning användas för främjande av
ökad upplysning bland Norrlands jordbrukare.

Bland åtgärder, som endast avsåge att åstadkomma en omedelbar förbättring
av jordbrukets lönsamhet i Norrland, föresloge nämnden vissa jämkningar
i fodermedels regleringen (sid. 103—107). I syfte att stimulera
till utökad foderproduktion i Norrland samt skapa gynnsammare avsättningsmöjligheter
för inhemskt hö ifrågasatte nämnden sålunda, att införselavgift
uttoges å hö. Avgiftens belopp syntes för närvarande kunna bestämmas
till 2 öre för kilogram. Nämnden föresloge vidare, att gällande anordning
med fraktbidrag vid transport av foderhavre till vissa delar av Norrland
samt Kopparbergs och Värmlands län bibehölles samt utvidgades att
omfatta all havre, som försändes till berörda områden. Ävenledes föresloge
nämnden, att bidrag skulle utbetalas vid införsel av oljekakor och majs till
Norrbottens och Västerbottens län. Bidraget hade ansetts böra utgå med 2
öre för kilogram, om varan infördes till Norrbottens län, och med 1 öre för
kilogram, örn den infördes till Västerbottens län, dock högst med belopp motsvarande
utgående införselavgift eller skatt. I fråga om mjölkregleringen
(sid. 107—110) föresloge nämnden den jämkningen av gällande bestämmelser,
att Västerbottens län måtte utbrytas ur nuvarande mellersta Norrlands
prisutjämningsdistrikt och bilda ett eget sådant distrikt samt vidare att tillskott
från de på hela landet belöpande prisutjämningsmedlen — utöver de
särskilda belopp^ som för närvarande utginge till Norrland med undantag
av Gästrikland såsom ersättning för de mjölkavgiftsmedel från sagda landsdel,
som användas för smörexportens stödjande —- lämnades den återstående
delen av mellersta Norrlands distrikt med 0.5 öre, Västerbottens län med
1.5 öre samt Norrbottens län med 2.5 öre, allt för kilogram produktmjölk
räknat. Från och med juli 1936 utgående tillägg till Norrbottens län med 1
öre för kilogram avgiftspliktig mjölk skulle samtidigt bortfalla. Vidare föresloges,
att pristillägget för hos producent tillverkat smör skulle utgå i Norrland
med undantag av Gästrikland med 25 öre för kilogram högre belopp
än i övriga delar av riket.

Slutligen har jordbruksnämnden erinrat, att nämnden i sitt utlåtande den
29 januari 1937 förordat viss jämkning i villkoren för åtnjutande av prisutjämningsbidrag,
syftande till att innehavare av mejeri inom område, där
mjölkavgift icke utgår, må kunna komma i åtnjutande av sådant bidrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 284-

Jordbruksnämndens förslag i vad det avser åtgärder för åstadkommande
av tillfälligt stöd åt jordbruk i Norrland har föranlett särskilda uttalanden
av nämndens ledamöter herrar Björnsson och Holmberg.

Herrar Björnsson och Holmberg lia, med instämmande av suppleanten
herr Molander, anfört.

Jordbruksnämnden hade, för att stödja det norrländska jordbruket, förordat
en importavgift på hö av 2 öre per kilogram. Huvudskälet för detta
förslag syntes vara, att vissa jordbrukare behövde sälja hö och borde tillförsäkras
skäligt pius för detsamma. Enligt reservanternas mening hade jordbrukarna
möjlighet att realisera sin höskörd i form av animalisk produktion,
framför allt mjölk. Det norrländska jordbruket kunde icke i längden
verksamt höjas därigenom, att man sökte inrikta detsamma mot produktion
av hö för avsalu. Vad som emellertid torde vara oomtvistligt vore, att importavgiften
belastade alla de många småbrukare, vilka icke själva producerade
tillräckligt med hö för utfodring av sina djur. Nämndens förslag att
införa hötull för Norrland syntes dessutom stå i en svårförklarlig motsats
till dess förslag att genom fraktlindring och avgiftsreduktioner hålla nere
priset på de flesta andra fodermedel än just hö. Reservanterna ansåge därför,
att hö alltjämt borde få införas avgiftsfritt.

Herr Björnsson har därjämte ansett, att pristillägget i Norrbottens län för
hos producent berett smör borde höjas med 50 öre för kilogram.

Ur de inkomna yttrandena över jordbruksnämndens förslag, såvitt
angår bidrag ur prisregleringsfonden till norrlandslänen samt åtgärder för
åstadkommande av tillfälligt stöd åt jordbruket i Norrland, torde få anföras
följande.

Statskontoret har, vad beträffar den föreslagna medelsanvisningen till hushållningssällskapen,
framhållit, att ämbetsverket hyste starka betänkligheter
mot att medel skulle ställas till förfogande på grundval av den allmänt
hållna motivering, som jordbruksnämnden förebragt. Enligt ämbetsverkets
mening vore det önskvärt, att, innan beslut i ärendet fattades, de åtgärder, för
vilkas genomförande medlen ansåges erforderliga, närmare preciserades, så
att en verklig prövning av medelsbehovet bleve möjlig. Ej heller hade vad
nämnden anfört såsom stöd för sitt förslag, att särskilda bidrag skulle utlämnas
för uppförande av andelsslakterier, övertygat statskontoret om att tillräckliga
skäl förelåge för vidtagande av åtgärder i detta syfte. Statskontoret
ville erinra, att statsmakterna genom inrättande år 1933 av statens slakterilånefond
berett andelsslakteriföreningar möjlighet att erhålla statslån intill
fem sjättedelar av anläggningskostnaderna för andelsslakterier, men att
hittills från fonden utlämnats endast ett lån. Att vid det förbättrade läge,
som nu vore rådande inom jordbruket, komplettera stödåtgärderna på detta
område med direkta statsbidrag upp till 20 procent av samma kostnader,
syntes statskontoret icke böra komma i fråga utan att mycket vägande skäl
härför framkommit. Därest emellertid Kungl. Maj:t skulle finna, att anslag
borde ställas till förfogande i enlighet med jordbruksnämndens hemställan,
borde enligt statskontorets mening en förutsättning härför vara, att för ändamålet
icke disponerades andra medel än jordbrukets prisregleringsfonds
tillgångar.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sand. Nr 284.

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att jordbruket i Norrland trots alla vidtagna
åtgärder fortfarande arbetade under tryckta förhållanden samt att
det norrländska jordbrukets läge i hög grad sammanhängde därmed, att det
till så övervägande del utgjordes av småbrukarjordbruk. Fog kunde därför
anses föreligga att undersöka vad som kunde göras för att tillgodose det
mindre jordbruket i allmänhet. Särskilda norrländska förhållanden syntes
vidare tala för att stora svårigheter måste föreligga att på ett i förhållande
till andra landsändar rättvist sätt vidtaga speciella prisregleringsåtgärder
för Norrland. Då den föreliggande frågan i stor omfattning måste
anses vara ett spörsmål om det mindre jordbrukets ekonomiska ställning
i allmänhet, borde i första hand tillses, om något och i så fall vad som kunde
göras för att under rådande förhållanden .särskilt stödja denna del avjordbruket.
Styrelsen har härom anfört bland annat följande.

Det läge nära till hands antaga att under förhandenvarande förhållanden
med dess statliga ingripanden i prisreglerande syfte åtgärder skulle kunna
utfinnas, som på ett särskilt sätt tillgodosåge det mindre jordbruket. Någon
möjlighet att vidtaga åtgärder, som medförde högre prislägen för en viss
storlekskategori jordbruk, torde emellertid knappast förefinnas. I viss mån
kunde dock det allmänna bidraga till att skapa olika prislägen i olika delar
av landet. Där bättre prislägen eventuellt uppnåddes, torde emellertid
samtliga kategorier jordbrukare inom dessa landsdelar komma i åtnjutande
av därmed förenade fördelar. För övrigt vore det tydligt, att, då handeln
vore fri, möjligheterna för åtgärder av detta slag vore starkt begränsade. Den
konsumerande allmänhetens intressen inom förevarande landsdelar skulle
givetvis också bliva mer lidande på mera omfattande prisreglerande åtgärder
i sådant syfte. Synnerligen stora, för att icke säga oöverkomliga svårigheter
syntes därför möta att genom jämkning och ändring i statens prisreglerande
verksamhet åstadkomma ett avsevärt förbättrat läge för det
mindre jordbruket, speciellt i det så starkt småbruksbetonade Norrland.

Det mindre jordbrukets utövares största svårighet torde ligga i bristande
tillgång på kontanta medel och svårigheten att anskaffa sådana till nödvändiga
utgifter. Det läge därför nära till hands att undersöka, huruvida lättnader
i dessa utgifter kunde åstadkommas, utan att den allmänna effektiviteten
av jordbrukshjälpen lede avbräck. Det läge i sakens natur, att en
sänkning av foderprisen för de ofta foderköpande mindre jordbrukarna
skulle vara av ekonomisk betydelse, om en sådan prissänkning kunde ske,
utan att de prisreglerande åtgärderna i fråga örn animaliska produkter
äventyrades. Detta syntes dock knappast möjligt annat än i enstaka
fall för viss landsdel, där verkningarna av en sänkning utav fodermedelsprisen
kunde isoleras. Det borde vidare undersökas, huruvida icke utgifterna
för anskaffande av konstgödselmedel kunde nedbringas. Konstgödselns
prisläge kunde absolut taget icke anses högt i vårt land. De tullar, som
gällde för import av sådan vara, vore små och avsåge endast ett upprätthållande
av en inhemsk produktion, vilken därförutan kunde lamslås genom
import från andra länder. Ett vidmakthållande av den svenska produktionen
av konstgödsel syntes jämväl ur jordbrukets synpunkt vara på längre
sikt nödvändig. En minskning av jordbrukarnas utgifter för konstgödsel
syntes därför kunna åvägabringas endast genom lindring av den nog så
tyngande fraktkostnaden för dylik vara. Erinras borde, att tidigare under
en kortare tid utgått fraktlindringsbidrag för konstgödsel. Det vore sant,
att ett allmänt fraktlindringsbidrag på detta område — en bidragsform

Kungl. j\Icij:ts proposition nr 284.

som lantbruksstyrelsen föreslagit och alltjämt funne önskvärd — icke kollins
enbart det mindre jordbruket till godo. Möjligt syntes icke heller vara
att skapa en anordning, varigenom så allmänt kunde ske. Däremot återstode
alltid en möjlighet att på denna väg skapa minskade utgifter för konstgödsel
inom särskilt småbruksbetonade delar av landet. Lantbruksstyrelsen
syftade härvid särskilt på möjligheten att härigenom stödja jordbruket i
Norrland.

Möjligheterna att genom statliga åtgärder minska den mindre jordbrukarens
utgifter vore, såsom av det anförda framginge, icke stora. Återstode
då möjligheten att vidtaga stödåtgärder i syfte att underlätta ökad produktion
och därmed också ökade möjligheter till försäljning av produkter. Sådana
åtgärder måste inriktas på att underlätta en utvidgning av själva produktionsapparaten,
där denna vore för liten — exempelvis genom ökande
av den under kultur liggande arealen — samt på att öka produktionen per
arealenhet och framför allt göra densamma mera lönande. Staten hade redan
vidtagit åtgärder i förevarande avseende. Nu gällde det framför allt att
öka effekten av dessa åtgärder ävensom att tillse, att de inriktades företrädesvis
på de punkter, där ur ekonomisk synpunkt rådande förhållanden tydligen
vore mindre tillfredsställande. Framhållas borde emellertid, att alla
åtgärder av detta slag måste vidtagas på längre sikt och att omedelbara verkningar
härav på det mindre jordbrukets ekonomiska läge därför icke kunde
påräknas.

I likhet med jordbruksnämnden bär lantbruksstyrelsen funnit att en undersökning
av frågan örn stödjande av det norrländska jordbruket i allmänhet
borde utsträckas att avse jämväl en mera varaktig förbättring av den
norrländska jordbrukarbefolkningens ekonomiska ställning.

Beträffande jordbruksnämndens förslag att ur jordbrukets prisregleringsfond
skulle utgå anslag med 400,000 kronor till ytterligare stödjande av hushållningssällskapens
produktionsbefrämjande verksamhet, har lantbruksstyrelsen
anfört följande.

Även örn styrelsen funne här avsedda åtgärder endast verksamma på lång
sikt och därför icke ägnade att ens i någon mån för tillfället reglera rådande
ojämnhet mellan olika jordbrukarkategorier ifråga om kristidsåtgärdernas
effektivitet eller att bringa det mindre jordbruket i Norrland någon ersättning
för den belastning, dessa åtgärder medförde på grund av dess utövares
egenskap av konsument ifråga örn flera genom åtgärderna prisreglerande
jordbruksprodukter, oell ehuru styrelsen ansåge jämväl andra, mindre
jordbruksbetonade delar av landet i förevarande avseende i stort sett befinna
sig uti ett läge liknande Norrlands, kunde styrelsen dock endast med
tillfredsställelse se, att det norrländska jordbruket på detta sätt bereddes
ytterligare stöd till höjande av den allmänna jordbruksverksamheten därstädes.
Värdet av detta stöd vore emellertid helt och hållet beroende av det
sätt, varpå vederbörande hushållningssällskap planerade och genomförde
dess användande. Skulle sällskapen använda eventuellt beviljade medel till
att i jämförelsevis obetydlig omfattning stödja olika verksamhetsgrenar,
bleve värdet därav jämförelsevis ringa. Skulle verkligt gagn kunna åstadkommas,
syntes det nödvändigt, att medlen utnyttjades på ett eller ett latal
betydelsefulla områden. Styrelsen ville därvid såsom kanske det mest effektiva
användningssättet särskilt framhålla en intensiv och praktisk lagd propaganda
för en förbättrad boskapsskötsel i sylte att bättre anpassa denna för
en ekonomisk produktion.

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Nämnden föresloge en fördelning av anslaget med vissa belopp till ett vart
av de norrländska hushållningssällskapen. För denna fördelning hade nämnden
dock, såvitt lantbruksstyrelsen kunnat finna, icke förebragt någon motiverad
beräkningsgrund. Fördelningen syntes åtminstone icke vara anpassad
efter de olika sällskapens antal brukningsdelar eller det antal mindre jordbruk,
som förefunnes inom de olika sällskapens områden. Då lantbruksstyrelsen
icke vore övertygad om att den föreslagna fördelningen hushållningssällskapen
emellan vore den lämpligaste, syntes det enligt styrelsens förmenande
bäst att åt Kungl. Maj:t överlämna fördelningen, sedan sällskapen inkommit
med förslag till medlens användande. Härigenom skulle hushållningssällskapens
intresse av att söka utfinna ett så effektivt användningssätt
som möjligt antagligen ökas.

Vad angår jordbruksnämndens förslag att använda 200,000 kronor av prisregleringsfondens
medel till understödjande av byggandet av andelsslakterier
med förslagsvis 20 procent av byggnadskostnaden har lantbruksstyrelsen
utan att direkt avstyrka bifall till förslaget framhållit tvekan angående
lämpligheten av att på detta sätt bereda en viss andelsrörelse bland jordbrukarna
direkt understöd. Detta kunde nämligen lätt medföra konsekvenser
och åberopas till intäkt för krav på liknande stöd åt jämväl jordbrukets övriga
producentorganisationer.

Beträffande de av jordbruksnämnden framlagda förslagen för åstadkommande
av ett tillfälligt stöd åt jordbruket i Norrland har lantbruksstyrelsen
ansett sig kunna ge sin anslutning till förslagen örn bidrag för införda foderkakor
och majs samt införselavgift å hö, dock under förutsättning att vid
dålig skörd i Norrland med stort behov för jordbrukare i allmänhet att köpa
hö införselavgiften försattes ur kraft.

Vad angår förslaget till jämkningar av mjölkregleringen har lantbruksstyrelsen
ansett sig sakna förutsättningar att i detalj bedöma detsamma, men
funnit dess syfte behjärtansvärt. I fråga örn pristillägget för hos producent
berett smör funne lantbruksstyrelsen att detsamma i Norrland borde höjas
med 50 öre för kilogram.

Slutligen har lantbruksstyrelsen ansett sig icke böra underlåta att såsom
ett allmänt omdöme framhålla, att de jordbruksbefrämjande åtgärder, som
i betänkandet eller av lantbruksstyrelsen ifrågasatts utöver dem, vilka hade
tydlig kristidskaraktär, till sin innebörd i stort sett föga skilde sig från sådana,
som även under vanliga förhållanden ansåges ankomma på slaten, och
knappast kunde förväntas annat än på jämförelsevis lång sikt kunna verksamt
upphjälpa jordbrukets i Norrland ekonomiska läge. Åtgärderna vore
emellertid i och för sig önskvärda och lantbruksstyrelsen ville för sin del
tillstyrka beviljande av härför begärda anslag. För att de mindre jordbrukarna
och icke minst de norrländska fort nog skulle kunna tillförsäkras ett
förbättrat ekonomiskt läge i skäligt förhållande till det av olika statliga stödåtgärder
påverkade läget för andra jordbrukskategorier, i den mån detta
läge kunde anses bero på nämnda stödåtgärder, torde emellertid — utöver
vad nu föreslagits — åtgärder av annan karaktär vara erforderliga.

Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

att fraktbidrag vid transport av havre till vissa delar av Norrland samt Kopparbergs
och Värmlands län i huvudsak innebure avbräck för Gävleborgs
läns havreproduktion. Endast de mindre jordbrukarna och djur inneha vare
i övrigt, vilka behövde köpa foderhavre, kunde få nytta av anordningen.
Vad anginge den föreslagna införselavgiften å hö, så ansåge sig utskottet icke
kunna bedöma verkningarna därav för Norrland i dess helhet. För Gävleborgs
län torde en sådan avgift icke komma att få någon betydelse. Regleringen
av mjölkavgifterna samt det ökade pristillägget å smör bleve till fördel
för det egentliga jordbruket, d. v. s. de jordbruk, som kunde avyttra
mjölk eller smör. Ifrågavarande reglering komme emellertid icke Gästriklands
jordbruk till del. De för varaktigt stöd avsedda åtgärderna kunde
sägas innebära möjligheter för framtiden till ökad jordbruksproduktion i
Norrland och därmed även vissa förutsättningar till ökad utkomst å jordbruket.
Flera av dessa åtgärder t. ex. för odling, dikning och gödselvård
komme att bli mest verksamma för de små jordbruk, som behövde förbättras
och utvecklas i olika avseenden. De redan färdigställda jordbruken,
där odlingsmöjligheterna vöre utnyttjade och förbättringarna slutförda, kunde
däremot ej draga någon nytta av de nämnda åtgärderna. Här vöre emellertid
bundna förhållandevis stora kapitalbelopp. För dessa jordbruksinnehavare
vore frågan, huru ett skäligt pris skulle kunna erhållas för produkterna,
som avsattes, den mest dominerande.

Västernorrlands låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har hemställt
om sådan ändring av nuvarande mellersta Norrlands prisutjämningsdistrikt
att ej blott Västerbottens län utan även Jämtlands län utbrötes från
detsamma. Sistnämnda län utgjorde nämligen enligt utskottets mening ett
i förhållande till Västernorrlands län avgränsat konsumtionsområde och mejerihanteringen
inom detta län hade liksom i Västerbotten anpassat sig efter
föreliggande relativt omfattande tillgång på produktmjölk framförallt genom
tillverkning av kvalitetsost. Då därtill komme, att fördelningen av
konsumtions- respektive produktmjölk enligt uppgift vore ganska likartad
inom Jämtlands och Västerbottens län, föreföllc det naturligt, att dessa län
åtskildes till ett särskilt regleringsområde.

Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har endast haft
erinringar att framställa mot jordbruksnämndens förslag i vad det avser
fraktbidrag för oljekakor. Härom har utskottet anfört följande.

Bidrag för införsel av oljekakor till ett belopp av 2 öre per kilogram skulle
enligt förslaget utgå för Norrbottens och Västerbottens län. Det syntes egendomligt,
att dessa båda län, som läge vid kusten oell sålunda icke behövde
betala dyra frakter å järnväg, skulle hava denna förmånsrätt framför de
andra norrländska länen. Väl kunde det tyckas, att Jämtlands län hade
överskott på foder, men detta överskott funnes i form av hö och halm.
En rationell utfodring kunde icke ske med enbart stråfodermedel utan måste
äggvitebehovet fyllas av oljekakor. Äggviterikt foder kunde icke i nämnvärd
utsträckning produceras inom Jämtlands län. Länets jordbrukare finge
alltid betala dyrbara järnvägsfrakter å inköpta varor från närmaste hamn.
Med anledning härav hemställde hushållningsällskapet alt även Jämtlands

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

län finge komma i åtnjutande av bidrag för införsel av oljekakor i likhet med
vad som vore ämnat för Västerbottens och Norrbottens län.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört i
huvudsak följande.

Om Västerbottens län utbrötes ur mellersta Norrlands prisutjämningsdistrikt
till ett eget distrikt, borde beaktas, att detta nya distrikt komnie att bliva
präglat av produktmjölkens dominerande roll. Då endast två städer och ett
fåtal industriplatser funnes inom området samt avsättningsområdena i övrigt
vore få, bleve konsumtionsmjölkförsäljningen relativt mindre omfattande.
Detta förhållande syntes ytterligare skärpas i följd av den starka ökningen av
invägd mjölk vid mejerierna, som kännetecknade fjolåret och som syntes
fortsätta i år. Under sådant förhållande syntes det föreslagna tillägget av
1.5 öre för kilogram produktmjölk inom Västerbottens län böra höjas till 2
öre. Detta syntes också motiverat med hänsyn till jordbruksnämndens förslag,
som enligt kalkyl på grundval av 1936 års mjölkmängd innebure en förbättring
vid jämförelse med förutvarande ordning av 1.10 öre för Västernorrlands
och Jämtlands län, 1.31 öre för Norrbottens län mot endast 0.37
öre för Västerbottens län. Även efter förvaltningsutskottets förslag bleve
höjningen endast 0.87 öre vilket sålunda måste anses utgöra minimum. Med
hänsyn till att jordbrukshjälpen för övre Norrland bäst kunde lämnas såsom
stöd för mjölkproduktionen syntes denna utväg också böra utnyttjas för
skapande av större rättvisa.

Förslaget örn anvisande av särskilda anslag till de norrländska hushållningssällskapen
för produktionsbefrämjande åtgärder väntade förvaltningsutskottet
skulle lända till stor nytta, då därigenom anpassning till de olika
ortsförhållandena bleve möjlig. Förvaltningsutskottet ville emellertid hemställa,
att minst 100,000 kronor måtte anvisas till Västerbottens län, som
torde få betraktas såsom Norrlands största jordbrukslän. Om 80,000 kronor
ansåges väl avvägt för t. ex. Jämtlands län med en så väsentligt lägre folkmängd,
färre jordbruksbefolkning och mindre åkerareal än i Västerbottens,
borde höjningen anses väl motiverad.

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit
nödvändigheten av ett effektivt skydd för Norrlands jordbruk mot dumping
med finska jordbruksprodukter. Det vore nödvändigt, att sådana åtgärder
vidtoges, som kunde hålla priserna uppe vid sedvanlig nivå på de
jämförelsevis få jordbruksalster, vilka med fördel kunde produceras inom
länet. Det syntes utskottet lämpligt att jordbrukarnas ekonomiska organisationer
i Norrbotten finge hand om den finska importen av jordbruksprodukter
till länet. Utskottet har slutligen föreslagit, att slaktdjursavgifterna borde
borttagas för Norrbottens vidkommande.

4. Utredning och förslag angående kompensation för jordbrukets

arbetstidsbegränsning.

Den 30 oktober 1936 beslöt Kungl. Majit bemyndiga chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla fyra utredningsmän för att verkställa utredning
och avgiva förslag rörande frågan örn behovet av kompensation åt jordbrukare
för de ökade produktionskostnader, vilka kunde föranledas av det för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

slag till vissa ändringar i lantarbetstidslagen den 26 juni 1936 (nr 333), som
då var under utarbetande i socialdepartementet. Med stöd av detta bemyndigande
tillkallade jag den 10 november 1936 såsom utredningsmän ledamoten
av riksdagens första kammare H. Sylvan, tillika ordförande, ledamoten av
riksdagens andra kammare A. L. Johansson i Djursnäs, lantbrukaren G. G.
Johansson i Lövnäs och direktören i Sveriges allmänna lantbrukssällskap A.
H. Stensgård. Vidare har jag jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26
november 1936 medgivit utredningsmännen att tillkalla professorn vid lantbrukshögskolan
P. L. Nanneson att såsom särskild sakkunnig biträda vid utredningsarbetet.
De sålunda tillkallade utredningsmännen hava den 6 mars
1937 avgivit betänkande i frågan.

Innan jag närmare ingår på betänkandet torde jag få erinra örn att i proposition
nr 94 till innevarande års riksdag framlagts förslag till lag angående
ändring i vissa delar av lantarbetstidslagen. Därest detta förslag antages,
kommer sistnämnda lag att till sina huvudgrunder överensstämma med det
förslag av Kungl. Maj: t, som i proposition nr 230 förelädes 1936 års riksdag.

I betänkandet ha utredningsmännen till en början anfört, att utredningsmännen
i enlighet nied direktiven fattat som sin uppgift att behandla följande
huvudfrågor:

1. Föreligger ett behov av kompensation till jordbrukarna för väntade,
ökade produktionskostnader i samband med arbetstidsbegränsningen?

2. Huru stor blir vid en given begränsning av lantarbetstiden den procentuella
ökningen av arbetskostnaderna vid jordbruk av olika storlek?

3. Vilken höjning av produktprisnivån erfordras för att utan sänkning av
lantarbetarnas lönestandard bibehålla en oförändrad räntabilitet vid det
svenska jordbruket?

Efter att hava lämnat en redogörelse för arbetstidsbegränsningens omfattning
och storlek för olika slag av jordbruksarbetare på grundval av bestämmelserna
i 1935 och 1936 års kollektivavtal för lantarbetare och i gällande
lag örn arbetstid i jordbruket ha utredningsmännen företagit vissa beräkningar
beträffande den produktprisstegring, som skulle erfordras för bibehållande
av skälig räntabilitet inom jordbruket sedan en reglering av lantarbetarnas
arbetstid i huvudsaklig överensstämmelse med propositionen nr 230 till
1936 års riksdag genomförts. Utredningsmännen lia vid dessa beräkningar
använt vissa uppgifter från de räkenskapskontrollerade jordbruken. Såsom
utgångsläge lia utredningsmännen valt bokföringsåret 1935—36 (1 juli—30
juni), vilket är det senaste år, för vilket räkenskapsresultat finnas tillgängliga.
Utredningsmännen lia alltså icke tagit någon hänsyn till den sedan
nämnda bokföringsår inträffade prisstegringen. Lönehöjningen enligt 1936
års kollektivavtal har däremot beaktats vid utredningen. Resultaten av beräkningarna
framgå av en inom departementet på grundval av i betänkandet
lämnade uppgifter gjord sammanställning, där erforderlig produktprisstegring
angivcs särskilt för jordbruk i södra Sveriges vete- och sockerbetsdistrikt
och för jordbruk i mellersta Sverige.

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Kostnadsökning i kronor per''hektar samt häremot svarande produktprisstegring
i förhållande till 1935/1936 års priser.

Arbetskostnadsökningar	Södra Sveriges vete- och sockerbetsområde	Mellersta Sverige
Kronor per hektar (prod.-kostnader = 499 kr./ha)	Erforderlig produktpris-stegring i procent	Kronor per hektar (prod.-kostnader = 346 kr/ha)	Erforderlig i produkt-prisstegring i procent
1. Enligt 1936 års kollektivavtal
a. Lönestegring..........	23.9	4.8	20.3	5.8
b. Arbetstidsbegränsning ....	7.7	1.6	6.8	2.0
2. Enligt kollektivavtal byggt på prop.
230/1936.
a. Arbetstidsbegränsning ........	16.2	3.2	14.1	4.1
b. Merkostnad för rykt m. m.....	8.6	1.7	7.0	2.2 j
Totalt	56.4	11.3	48.8	14.1

Ben för kompensation av arbetskostnaderna erforderliga produktprisstegringen
utgör enligt beräkningarna inom södra Sveriges vete- och sockerbetsområde
11.3 procent av 1935/36 års prisnivå, varav å 1936 års kollektivavtal
belöper 4.8 procent för lönestegringen och 1.6 procent för arbetstidsbegränsningen,
samt å kollektivavtal byggt på prop. nr 230/1936 3.2 procent för arbetstidsbegränsningen
och 1.7 procent för beräknad kostnadsökning för rykt
m. m.

Enligt samma beräkningar utgör inom mellersta Sverige behovet av produktprisstegring
sammanlagt 14.1 procent av 1935/1936 års prisnivå, varav
å 1936 års kollektivavtal belöper 5.8 procent för lönestegringen och 2.0 procent
för arbetstidsbegränsningen, samt å kollektivavtal byggt på prop. nr 230/
1936 4.1 procent för arbetstidsbegränsningen och 2.2 procent för rykten.

Beträffande de anförda resultaten av utredningen lia utredningsmännen
anfört följande.

De angivna procentsatserna finge blott betraktas såsom ungefärliga. Det
syntes dock vara befogat, att för jordbruk, som tillämpat kollektivavtalens
bestämmelser, tillmäta siffrorna en större grad av säkerhet.

Utredningsmännen ville framhålla, att de gjorda beräkningarna över den
erforderliga höjningen av jordbrukets produktpriser, särskilt med avseende
på förhållandet mellan arbetskostnader och produktvärden, byggde på resultat
från de räkenskapskontrollerade jordbruken och att dessa i ifrågavarande
hänseende icke torde vara fullt representativa för jordbruket i allmänhet.
Enligt utredningsmännens uppfattning torde arbetets produktivitet
(d. v. s. produktionen per arbetstimme) vara högre vid de räkenskapskontrollerade
jordbruken än i medeltal vid svenska jordbruk. Vore detta
riktigt komme det beräknade kompensationsbehovet att ligga i underkant.
Då arbetets produktivitet inom jordbruket vore mycket varierande, borde
även beaktas, att arbetstidsbegränsningens ekonomiska konsekvenser torde
Wiva synnerligen varierande inom olika jordbruksområden och vid olika
jordbruk. En prisförbättring, som avvägdes så att endast de med hänsyn

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

till produktiviteten tämligen fördelaktigt ställda jordbruken bleve nödtorftigt
kompenserade för arbetsfördyringen, komme sålunda att ställa de i nämnda
hänseende ofördelaktigare arbetande jordbruken i ett avsevärt ogynnsammare
läge än tidigare. Dessa omständigheter talade för, att kompensationen
för arbetskostnadshöjningen borde tillmätas något högre än en på räkenskapsresultaten
fotad medeltalsberäkning gåve vid handen. I vilken grad
så borde ske läte sig dock knappast annat än bedömningsvis avgöra. Utredningsmännen
ansåge det emellertid vara önskvärt, att de påpekade förhållandena
på angivet sätt vunne beaktande vid bestämmandet av kompensationens
storlek.

Mot utlåtandet bar reservation anmälts av herr A. L. Johansson i Djursnäs,
som ansett, att utredningen i flera hänseenden gått utanför utredningsdirektiven.
Reservanten har anfört i huvudsak följande.

Enligt reservantens mening hade kommittén främst i uppdrag att undersöka
huru jordbruket skulle kompenseras för den ökning av produktionskostnaderna
som en lagstadgad arbetstid för lantarbetare medförde. Kommittén
hade emellertid därjämte upptagit till behandling verkningarna av
lönehöjningarna i 1936 års kollektivavtal och framlagt förslag örn erforderlig
kompensation härför. De höjda lantarbetarlönerna hade betingats av den
förbättring i det ekonomiska läget, som jordbruket undergått sedan 1932
—33. De höjda lönerna kunde därför ej tagas såsom motivering för krav
på åtgärder till ytterligare höjning av prisnivån för jordbruksprodukter. Av
reservanten gjorda beräkningar utvisade, att den till följd av en reglering av
arbetstiden i huvudsaklig överensstämmelse med propositionen nr 230 till
1936 års riksdag sammanlagda ökningen av produktionskostnaderna i förhållande
till år 1935 ej komme att belöpa sig till mer än högst 4 procent
av det totala produktvärdet år 1935 vid de jordbruk, som hade minst 3 fast
anställda arbetare. I detta sammanhang ville reservanten understryka, att
i allmänhet endast jordbruk om över 30 hektar hade 3 eller flera fast anställda
arbetare och följaktligen komme att falla under en arbetstidslag i
överensstämmelse med nyssnämnda proposition. Enligt reservantens mening
borde sålunda, när arbetstidsbegränsningens inflytande på produktionskostnaderna
beräknades, endast nyssberörda kategorier av jordbruk medtagas.
På grundval av resultaten av sina beräkningar förordade reservanten
en höjning av prisnivån för jordbruksprodukter med omkring 4 procent
utöver det nuvarande läget, vilket skulle inrymma en ganska bred marginal
till företagarnas förmån.

5. Förslag rörande åtgärder lill befrämjande av skogsägareföreningarnas
verksamhet.

I en lill Kungl. Maj:t ställd skrivelse den 27 januari 1937 har skogsägareföreningarnas
riksförbund anfört i huvudsak följande.

De enskilda skogarna, bolagens marker undantagna, omfattade omkring
50 procent av landets skogsareal. Dessa skogar hade i medeltal högre produktionsmöjligheter
och gynnsammare läge än statens och bolagens skogar. Det
vore därför av en utomordentlig betydelse, ali desamma vårdades oell utnyttjades
på ett tillfredsställande sätt. De enskilda skogsägarna hade själva ägnat
allt större uppmärksamhet åt att ernå ett förbättrat utbyte av skogsbru -

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

ket. Den linje, som härvid visat sig framkomlig, hade varit samarbete i ekonomiska
föreningar, s. k. skogsägareföreningar. För närvarande funnes i landet
26 dylika sammanslutningar, varav flertalet vore anslutna till en sedan
är 1932 verkande centralorganisation, skogsägareföreningarnas riksförbund.
Våren 1936 ägde skogsägareföreningarna omkring 12,000 medlemmar, representerande
en skogsmarksareal av 1.7 miljoner hektar produktiv skogsmark.
Sedan dess hade nytillslutning i viss omfattning skett. Föreningarnas första
och betydelsefullaste uppgift vore försäljningsverksamlieten. Genom affärsmässigt
ordnad försäljningsverksamhet hopsamlades virket från de smärre
skogsbruksenheterna i säljbara poster, ändamålsenligt behandlade och så
uppdelade efter virkestypen och råvarubehovet hos olika köpare, att bästa
möjliga priser kunde erhållas. Denna arbetsuppgift måste lösas rent affärsmässigt
och rörelsen borde betala alla därmed förenade kostnader. Något
stöd från statens sida för nämnda verksamhet ifrågasattes icke. Skogsägarerörelsen
borde emellertid icke stanna härvid. Föreningarna hade utöver den
mera egennyttiga affärsrörelsen många betydelsefulla uppgifter att fylla, vilka
vöre av mera allmännyttig karaktär. De små skogsenheternas samarbete
i föreningar möjliggjorde ett bättre tillvaratagande av specialsortiment och
kvalitetsvirke än som nu skedde. Som huvudfaktorer medverkade härtill
lättheten alt gemensamt ordna transporterna billigt och effektivt, möjligheten
att dirigera de samlade posterna till lämpligaste konsumtionsort och den ringa
kostnaden för virkets hopsamling genom föreningarnas lokalombud. Sett i
stort borde på denna väg våra massaindustriers inköps- och vedfraktkostnader
kunna nedbringas genom bortfallandet av en del nu förekommande onödiga
korstransporter. Föreningarna medverkade redan nu i arbetet för befrämjande
av en rationell skogsvård samt ökat tillvaratagande av avfallsvirke.
Riksförbundet ville vidare framhålla angelägenheten ur arbetsmarknadssynpunkt
och med hänsyn till försvarsberedskapen av att trygga vedbränsleförsörjningen
och tillgången på träkol för motordrift. Skogsägareföreningarna
hade härutinnan en viktig uppgift.

Inom virkesvården hade föreningarna också ett mycket betydelsefullt område
för sina insatser. Hos sina medlemmar i deras egenskap av producenter
ville föreningarna ingjuta en positiv skogsvårdsunda. Genom att skogsägarna
aktivt ginge med i skogsägarerörelsen lärde de sig på ett helt annat sätt än
förut förstå och känna ansvar inför sin uppgift som trävaruindustriens råvaruförsörjare.
Centralorganisationen som sådan hade även flera betydelsefulla
uppgifter av allmän karaktär. Riksförbundet hade således att följa konjunkturutvecklingen
på våra trävaruexportmarknader och att bedriva en omfattande
informationsverksamhet. Vidare hade förbundet en viktig mission
att fylla som remissorgan.

Om det sålunda kunde fastslås, att åtskilliga krav måste uppställas på
skogsägarerörelsen, måste man fråga sig, huruvida rörelsen av i dag eller inom
den närmaste framtiden vore i stånd att fullgöra desamma. Denna fråga
måste besvaras nekande. De flesta föreningarna vore nyligen startade eller
omorganiserade, medlemstillslutningen ännu för ringa och föreningarnas ekonomiska
ställning för svag. För fullgörandet av föreningarnas verksamhet
för ökad träkonsumtion, för bättre virkesvård och överhuvud taget ett nedbringande
av omkostnaderna, för trävaruindustriens råvaruanskaffning samt
för riksförbundets informationsverksamhet och övriga förut angivna allmänna
uppgifter torde erfordras 100,000 kronor om året. Riksförbundet hade tänkt
sig, att dessa medel skulle anskaffas på det sätt, att viss omsättningsavgift
upptoges å allt försålt virke från de enskilda skogarna, lämpligen efter samma
grunder som nuvarande skogsvårdsavgift. Skulle nied hänsyn lill att ännu
ett förhållandevis litet antal skogsägare vore anslutna til! skogsägare^!--

Kungl. Majits proposition nr 284.

eningarna principiella skäl tala emot en omedelbar lagstiftning om omsättningsavgift,
krävdes särskilda åtgärder för att snabbt förhjälpa föreningarna
till erforderlig anslutning. För sådant ändamål torde behövas minst 300,000
kronor.

I anslutning till det anförda hemställde riksförbundet, att Kungl. Majit
måtte förelägga riksdagen förslag till lag om omsättningsavgift enligt närmare
angivna grunder. Om en sådan lag icke ansåges kunna omedelbart
stiftas, hemställde förbundet, att ett engångsanslag å 300,000 kronor måtte av
statsmedel ställas till förbundets förfogande för centralt och lokalt organisationsarbetes
fullföljande. Därest resultaten av 1936 års skogsutrednings arbete
ansåges först böra avvaktas, innan åtgärder av omförmält slag vidtoges,
hemställde förbundet, i betraktande av att snara åtgärder vore av behovet
påkallade, att för budgetåret 1937/1938 måtte beviljas ett preliminärt
anslag för ändamålet av 60,000 kronor.

I avgivet yttrande över riksförbundets framställning har 1936 års skogsutredning
anfört följande.

Vid ett bedömande av andelsrörelsens uppgift och betydelse på det skogliga
området måste tagas i beaktande, att av landets samlade skogsmarksinnehav
ungefär hälften tillhörde förvaltningsobjekt av hemmans- (samt
gods- och liknande) typ, vid vilka skogsbruket i regel dreves i nära samband
med jordbruk, ävensom att den å dessa belöpande skogsarealen vore
fördelad å icke mindre än omkring 280,000 fastighetsägare. Av vikt vore
därjämte, att dessa skogar, till följd av i genomsnitt högre virkesalstrande
förmåga och gynnsammare belägenhet, vid rätt utnyttjande torde hava större
ekonomisk produktionskapacitet än landets övriga skogar tillsammantagna.
Även om en viss del av här avsedda besittningsenheter vore av sådan natur,
att skogsavkastningen i övervägande grad nyttjades för att tillgodose fastighetens
eget behov av virke, vöre dock hemmansskogarna av mycket stor betydelse
för den inhemska rundvirkesmarknaden och träförädlingsindustriens
råvaruförsörjning.

Enligt för 1936 års skogs ut redning meddelade direktiv borde undersökas
och klarläggas, dels huruvida och på vad sätt läget för det skogsägande jordbruket
skulle kunna förbättras utan att andra samhällsgrupper därvid tillfogades
men, dels ock förutsättningarna för ett sammanförande i sådant syfte
av utbudet från de många små skogsägarna till större enheter genom skogsägarnas
organiserande i ekonomiska föreningar samt i vad mån staten lämpligen
borde främja tillkomsten av dylika organisationer. Det ankomme sålunda
på utredningen att underkasta förevarande andelsrörelse en allsidig
prövning ur synpunkten av dess samband med skogsbrukets ekonomiska
bärkraft. Ifrågavarande spörsmål hade utredningen dock ännu icke upptagit
till behandling. Det vore därför icke möjligt för utredningen att nu
taga ställning till den av riksförbundet väckta frågan i hela dess vidd, vilket
förutsatte inpassande av denna i sitt större sammanhang samt ett ståndpunkttagande
till skogsägareföreningarnas uppgifter och sättet att tillgodose
dessa.

Utredningen ville emellertid framhålla, att de organisationssträvanden, varom
här vore fråga, torde kunna betraktas som en länk i jordbrukarnas ekonomiska
föreningsrörelse i vårt land. Denna bade under de senare åren vunnit
stor spridning och kommit att få avsevärd betydelse för framställningen
och distributionen av lantbrukets produkter och därigenom för hela näringens

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

ekonomi. Det torde icke vara påkallat att här närmare redogöra för ifrågavarande
andelsrörelses syften och de resultat, som i skilda hänseenden genom
verksamheten kunnat ernås, utan ville utredningen inskränka sig till att
fästa uppmärksamheten vid att genom de ekonomiska föreningarna jordbruket
beretts ett starkt stöd. Ehuru andelsrörelsen hade tagit fart under de
senaste årens allmänna jordbrukskris, vore dess uppgift i främsta rummet
icke att upphjälpa lantbruket ur ett svårartat depressionstillstånd utan att
utgöra ett medel till jordbruksekonomiens stödjande på lång sikt. Utredningsmännen
finge jämväl erinra om att staten funnit med sitt intresse förenligt
att på flera olika sätt kraftigt befrämja sagda föreningsrörelse. Till belysande
härav torde i korthet anföras, att vissa åtgärder från statsmakternas
sida vidtagits lör underlättande av ett snabbt genomförande av organisationsarbetet
inom olika branscher av andelsrörelsen. Jordbrukets kreditkassor
erbölle sålunda medelsanslag för bidrag till såväl instruktions- och upplysningsverksamhet
som själva förvaltningen. Särskilda bidrag hade jämväl
utgått till ekonomisk förening vid uppförande av uppsamlings- och
centrallagerhus för spannmål. Därjämte hade anslag ställts till förfogande
för bestridande av kostnaderna för central revisions- och konsultationsverksamhet
inom andelsrörelsen samt till förbättrande i organisatoriskt och merkantilt
hänseende av mejerihanteringen samt ägg- och fläskproduktionen
m. m. Det borde tilläggas, att även den skogliga delen av rörelsen i någon
män kommit i åtnjutande av statsunderstöd. Sålunda hade av medel, som
influtit i samband med jordbruksregleringen, under år 1936 utgått ett anslag
av 25,000 kronor för organisationsarbete inom skogsägareföreningsrörelsen.
Vidare hade statsbidrag sedan år 1933 utgått till av enskilda organisationer
bedriven propaganda för vedeldning och vedförsäljningarnas organiserande
med ett totalt belopp av 94,700 kronor.

För ett mycket stort antal jordbrukare utgjorde skogen en av de viktigaste
inkomstkällorna och i betydande utsträckning vore eget skogsbruk en
nödvändig förutsättning för uppehållande av jordbruksdriften i de skogrikare
delarna av landet. Vid sådant förhållande syntes det med fog kunna ifrågasättas,
huruvida icke samma skäl, som talat för att staten direkt bidragit till
ett snabbt och verksamt fullföljande av det ekonomiska organisationsarbetet
beträffande lantbruksprodukter av olika slag, även gjorde sig gällande i
vad anginge motsvarande arbete på skogens område. Den omständigheten,
att utredningens undersökningar rörande den skogliga andelsrörelsen ännu
ej slutförts, torde icke behöva utgöra hinder för att staten, såsom ett led i det
allmännas åtgärder till stärkande av jordbrukarnas ekonomiska ställning,
stödde bär avsedda verksamhet. Med hänsyn till den ståndpunkt, som statsmakterna
i detta avseende redan intagit, ansåge sig utredningen därför
böra tillstyrka, att medel för nästkommande budgetår ställdes till Kungl.
Majrts förfogande för att användas som bidrag till stödjande i mån av behov
av organisationsarbetet bland skogsägarna. I betraktande av att utredningens
nu uttalade uppfattning förestavats därav, att det här gällde en del av lantbrukets
anderåsen, syntes det kunna ifrågasättas, att de medel, som funnes
tillgängliga för stödjande av jordbruket och förbättrande av dess utövares
utkomstförhållanden, anlitades för ifrågavarande ändamål. Storleken av
det medelsbelopp, som finge användas som bidrag till stödjande av organisationsarbetet
bland skogsägarna, borde bestämmas av Kungl. Maj:t efter det
att förslag till medlens användning framlagts. Beloppet borde dock icke
överstiga det av skogsägareföreningarnas riksförbund för budgetåret 1937/
1938 äskade bidraget å 60,000 kronor. Av Kungl. Majit anvisade medel
borde ställas lill riksförbundets förfogande att av detta användas enligt av

Kungl.\Maj:ts proposition nr 284.

Kungl. Majit godkänd plan. I samband med att beslut örn medlens anvisande
fattades, torde Kungl. Majit böra utfärda de närmare föreskrifter för
medlens användning samt kontroll däröver m. m., som kunde finnas erforderliga.

Jordbruksnämndens översikt över marknadsläget för de viktigaste jord- Departementet
bruksprodukterna visar, att prisläget något höjts under år 1936. Enligt en chelen''
inom jordbruksnämndens kansli beräknad, i förhållande till årsomsättningarna
1934 vägd prisindex för jordbrukets viktigare saluartiklar skulle priserna
ha stigit med 2.7 procent från sista kvartalet 1935 till sista kvartalet
1936. Tages hänsyn jämväl till stegringen i fodermedelspriserna, blir motsvarande
tal 2.2 procent. Det nuvarande prisläget på jordbruksprodukter
och förnödenheter skulle enligt angivna beräkning motsvara omkring 90
procent av medelprisnivån 1925—1929. Prisnivån för jordbrukets produkter
är sålunda alltjämt icke obetydligt lägre än den, som var rådande före
jordbrukskrisens inträde. Den inom jordbruksnämndens kansli utarbetade
sammanställningen av prisutvecklingen för de olika jordbruksprodukterna
torde såsom bilaga A få fogas till statsrådsprotokollet.

För uppehållande av en skälig prisnivå för jordbrukets produkter är det
på grund av förhållandena utomlands alltjämt nödvändigt, att prisstödjande
åtgärder vidtagas av statsmakterna. Detta torde liksom hittills huvudsakligen
böra ske genom att reglera införseln och stödja utförseln av jordbrukets
alster i syfte att därigenom tillförsäkra den inhemska produktionen tillräckligt
utrymme.

I samband med att beslut fattades örn avlåtande till 1936 års riksdag av
proposition angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område uttalade
dåvarande chefen för jordbruksdepartementet i sitt anförande till statsrådsprotokollet,
bland annat, att det syntes nödvändigt, att priserna icke fastlåstes
vid en viss nivå utan bleve rörliga till vägledning för såväl produktion
som konsumtion i syfte att på mest ändamålsenliga sätt kunna tillvarataga
det utrymme, som genom stödåtgärderna tillförsäkrades den svenska produktionen
av jordbruksaktör. Alltför hastiga prisväxlingar vore enbart till
skada för såväl producenter som konsumenter. Stora svängningar i priserna
skulle dessutom helt visst komma att föranleda kraftiga påfrestningar för
regleringsanordningarna, varför Kungl. Maj:t borde äga befogenhet att ingripa,
när priserna på visst slag av jordbruksprodukter tenderade att avvika
alltför mycket från det dåvarande prisläget. Såsom den undre gräns, vid
vilken Kungl. Maj:t skulle äga att genom jämkningar i de vidtagna stödanordningarna
av mera varaktig natur eller genom andra tillfälliga ingrepp
stödja marknaden, ansåg departementschefen att man borde utgå från den
nivå, som tidigare uppställts som eftersträvansvärd för jordbruksprodukter,
nämligen omkring 75 procent av medelpriserna åren 1925—1929. Som
ungefärlig övre gräns för prisvariationerna syntes lämpligen medelprisnivån
under sistnämnda fem år kunna väljas. Inom denna ram skulle sålunda
priserna å olika jordbruksprodukter medgivas att fritt röra sig. Riksdagen

Kungl. Maj.ts proposition nr 284-

anslöt sig i princip till departementschefens uppfattning rörande lämpligheten
av att icke fastlåsa priserna å jordbruksprodukter vid en på förhand
fixerad nivå utan tillåta desamma att vara rörliga inom vissa gränser. Beträffande
den genomsnittliga prisnivå å jordbrukets alster, som genom regleringsåtgärderna
borde eftersträvas, ansåg emellertid riksdagen, att någon
höjning av dåvarande nivå ur olika synpunkter måste anses fullt befogad.
Såsom inriktning för jordbruksstödet borde eftersträvas att föra upp medelprisnivån
på ifrågavarande produkter, så att den närmade sig det genomsnittliga
prisläget under åren 1925—1929. I konsekvens härmed ansåg riksdagen,
att man borde söka undvika, att priserna å de olika varorna nedginge
så långt som till 75 procent av det genomsnittliga prisläget under åren
1925—1929, samt att åtgärder i syfte att hålla tillbaka en prisstegring å
jordbruksprodukter icke borde tillgripas, förrän prisläget något överstege
medelprisnivån för omförmälda femårsperiod. Som ett tungt vägande skäl
för en förbättrad prisnivå framhöll riksdagen önskvärdheten av att uppnå
en förbättring av lantarbetarnas och de mindre jordbrukarnas ekonomiska
och sociala förhållanden. Vad nu sagts borde äga tillämpning endast under
förutsättning att någon mera betydande förskjutning i det allmänna prisläget
inom landet icke skedde. Skulle en dylik förskjutning inträffa, borde
givetvis jordbruksprodukternas pris tillåtas följa med.

Det torde vara lämpligt att även för nästkommande regleringsår i huvudsak
vidhålla de principer, som angåvos vid stödfrågornas behandling sistlidet
år. Såsom jordbruksnämnden framhållit behöver ett angivande av en
viss normerande prisnivå som riktlinje för de prisreglerande anordningarna
icke innebära, att priserna å de olika produkterna som regel strängt fastlåsas
därvid. Prisbildningen kan i stället lämnas fri inom en på förhand angiven
ram. Jordbruksnämnden har ansett, att 85 procent av den prisnivå,
som av statsmakterna komme att angivas som eftersträvansvärd för ifrågavarande
varuslag, i allmänhet syntes lämplig som undre gräns, under det
att ett prisläge å viss produkt av 15 procent över den som eftersträvansvärd
angivna nivån borde anses som övre gräns. Då det torde vara välbetänkt att
på detta sätt medgiva en viss elasticitet i prisbildningen för att vinna bästa
möjliga överensstämmelse mellan produktion och konsumtion, kan jag i huvudsak
ansluta mig till vad jordbruksnämnden sålunda anfört. Utformningen
av regleringsanordningarna anser jag böra ske med utgångspunkt från
en prisnivå ungefärligen motsvarande medelpriserna under åren 1925—1929.

Som i det föregående anförts framgår av utredningen angående kompensation
för jordbrukets arbetstidsbegränsning, att en ej obetydlig höjning
av produktpriserna är erforderlig för att täcka jordbrukets merkostnader
på grund av den kortare arbetstiden. Det torde råda enighet därom
att arbetstidsbegränsningen vid jordbruket icke får tillåtas medföra en sänkning
av lantarbetarnas lönestandard, och vid stödåtgärdernas utformning
bör hänsyn tagas till ifrågavarande kostnadsökning för undvikande av att
arbetstidsbegränsningen medför ett försämrat ekonomiskt läge för jordbruket,
vilket med säkerhet skulle återverka även på lantarbetarnas försörj -

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

ningsmöjligheter. På grund härav påkallas enligt min mening viss ytterligare
stegring inom ovan angivna ram av jordbruksprodukternas priser
utöver vad som under innevarande regleringsår tillämpats. Vid avvägningen
av jordbruksstödet bör nämligen ej förbises, att möjligheten att
bereda lantarbetare och småbrukare en bättre ställning är beroende av
produktprisläget, och man torde kunna förvänta förståelse härför även hos
konsumenterna, särskilt som den gångna krisen på ett oförtydbart sätt visat,
att olika yrkesgrupper äro i hög grad beroende av varandra. I det följande
kommer jag att närmare angiva de priser, som för vissa viktiga jordbruksprodukter
böra eftersträvas, och de åtgärder, som i övriga fall böra vidtagas.

Jordbruksnämndens uttalande örn önskvärdheten av en viss stabilitet i
regleringsanordningarna anser jag böra vinna beaktande. Dock synes giltighetstiden
böra begränsas till två år, alltså till och med den 30 juni 1939,
för de författningar, vilkas giltighetstid utlöper under innevarande år. Denna
tid torde vara tillräcklig för att den allmänna undersökning angående
jordbrukets prisförhållanden, som jordbruksnämnden ansett önskvärd och
som jag finner böra komma till stånd, skall hinna genomföras. Örn ifrågavarande
författningar bestämmas att gälla under en dylik tidsperiod, utgör
detta, som jordbruksnämnden framhållit, givetvis icke hinder för att desamma
kunna av riksdagen under mellantiden ändras eller sättas ur kraft.
Jag förutsätter även, att de grundläggande riktlinjerna för regleringens
handhavande liksom hittills årligen underställas riksdagen. Kungl. Majit
torde emellertid böra äga att vidtaga de jämkningar i regleringsanordningarna,
som för ernående av det med regleringarna avsedda syftet kunna befinnas
nödvändiga på grund av ändrade förhållanden.

V:'' Mjölkregler ingen

torde till sina huvudgrunder böra bibehållas oförändrad. Mjölkpriset bör
alltså stödjas genom reglering av importen av mjölk och mejeriprodukter
samt uppehållande av exporten av smör och andra mejeriprodukter ävensom
genom att särskilt tillskott lämnas produktmjölken i form av prisutjämningsbidrag.
Föreliggande svårigheter att på utländska marknader finna
avsättning för produktionsöverskottet göra det nödvändigt att i främsta
rummet förbehålla den inhemska marknaden för vår egen produktion. Då
regleringen av smörpriset är normerande även för prissättningen å övriga
mejeriprodukter, som med fördel kunna framställas inom landet, och införselavgiften
täcker kostnaderna för den smörexport, som med anledning
av importen nödvändiggöres, torde en åtstramning av importen enligt jordbruksnämndens
förslag endast böra ske, örn svårigheter för smörexporten
uppstå eller exportländerna vidtaga åtgärder, som göra införselavgiften verkningslös.
För erhållande av medel för bestridande av kostnaderna för
mjölkregleringens genomförande bör mjölkavgift uttagas. Gällande förordning
angående mjölkavgift torde böra givas fortsatt giltighet till och med
den 30 juni 1939. Härjämte bör vad som inflyter i form av skatt å olje -

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

kakor, till den del det icke behöver tagas i anspråk för vissa andra av mig
i det följande angivna ändamål, tillföras regleringen. Jag förutsätter, att
svenska mejeriernas riksförening kommer att i sinom tid göra framställning
om upptagande av mjölkavgift för tiden efter den 30 juni 1937.

Kungl. Maj:t torde böra bemyndigas alt vidtaga åtgärder för reglering till
och med den 30 juni 1939 av införseln av mjölk och mejeriprodukter enligt
de riktlinjer, som av mig i det föregående tillstyrkts.

Som ett led i anordningarna för stödjande av produktionen av smör och annat
fett av inhemskt ursprung bör vidare accis å margarin uttagas och därigenom
inflytande medel tillföras mjölkregleringen. Chefen för finansdepartementet
kommer att framlägga förslag om utsträckning intill idgången
av juni månad 1939 av befogenheten för Kungl. Maj :t att förordna om accis
å margarin och vissa andra fettvaror. Accisbeloppet synes böra så avvägas,
att försäljningen av margarin hindras att till följd av prisstödet åt smöret
svälla ut. Liksom tidigare böra de margarinaccismedel, som influtit före
den 1 juli 1935, enligt närmare bestämmande av Kungl. Majit, få användas
för utlämnande i särskilda fall till hjälpbehövande av jordbruksproduker, i
främsta rummet mjöl och smör, eller av andra inhemska förnödenheter, till
exempel frukt och fisk, gratis eller till nedsatt pris. Skulle nyssberörda margarinaccismedel
ej visa sig tillräckliga, torde någon del av de margarinaccismedel,
som inflyta under budgetåret 1937/1938, dock högst 500,000 kronor,
även böra få användas för samma ändamål.

Kungl. Majit torde böra lämnas fortsatt bemyndigande att örn så befinnes
nödigt för stödjande av smörpriset vidtaga åtgärder för reglering för tiden till
och nied den 30 juni 1939 av införseln av margarin, konstister och fettemulsioner
samt råvaror för margarinindustrien och ämnen, varav dessa framställas.
Detta bemyndigande bör liksom hittills innefatta rätt för Kungl.
Majit att föreskriva, att införsel av berörda varor må ske endast efter tillstånd
av särskild myndighet ävensom att vid införseln eller vid lämnande av
dylikt tillstånd särskild avgift skall upptagas.

Smörexporten torde såsom hittills böra lia tili syfte att möjliggöra upprätthållandet
av ett smörpris inom landet, som är erforderligt för erhållande
av ett tillfredsställande pris för produktmjölken.

Med hänsyn till den höjning, som den allmänna prisnivån undergått det
senaste året, och stegringen i omkostnader för jordbruksproduktionen synes
det vara nödvändigt att låta produktpriserna stiga till en högre nivå än som
åsyftades med de regleringsåtgärder, som sistlidet år beslötos av statsmakterna,
då ett smörpris, varierande mellan 2 kronor och 2 kronor 50 öre, angavs
såsom lämplig norm.

Produktmjölken utgör inom landet i sin helhet cirka 70 procent av hela
mjölkproduktionen och inom vissa prisutjämningsdistrikt över 80 procent
av den samlade produktionen. Då mjölken är den viktigaste saluprodukten
för det svenska jordbruket i dess helhet och särskilt för småbruket, blir smörpriset,
såsom grundläggande för mjölkpriset, av synnerligt stor betydelse.
För att åstadkomma ett prisläge, som någorlunda svarar mot produktions -

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

kostnadsökningen, synes smörpriset böra tillåtas stiga utöver den av 1936 års
riksdag angivna övre gränsen. Mot ett smörpris av 2 kronor 75 öre vid försäljning
från producent synes ur nu angivna synpunkter icke vara något att
erinra.

Margarinaccisen har tillkommit för att minska prisskillnaden mellan smör
och margarin och därigenom befrämja konsumtionen av det hälsosamma
och närande natursmöret. För att vid ett förhöjt pris uppehålla smörkonsumtionen
och om möjligt ytterligare öka densamma torde en höjning av
nu utgående margai inaccis vara erforderlig. Accisen bör därvid vara rörlig
och vid varje särskilt tillfälle anpassas efter smörpriset.

Beträffande konsumtionsmjölk föreligga betydande svårigheter för statsmakterna
att vid upprätthållandet av ett önskvärt produktmjölkpris reglera
priset. Det torde därför vara lämpligast att på detta område lämna utrymme
för fri prisbildning med utgångspunkt från vid varje tidpunkt gällande
produktmjölkpris. I den mån vederbörande mejeriorganisationer äga avgörande
inflytande på denna prisbildning anser jag mig kunna förvänta att
varsamhet iakttages. En minskad efterfrågan å konsumtionsmjölk kan
nämligen få betänkliga följder både för folkhälsan och jordbrukets lönsamhet.
Ur sistnämnda synpunkt må beaktas, att minskad åtgång av konsumtionsmjölk
åstadkommer ökad produktmjölk k vantitet, varigenom priset på
produktmjölk pressas ner och upprätthållandet av mjölkregleringen försvåras.

Mölkavgiften bör liksom margarinaccisen vara rörlig och utgå med 2 öre
för kilogram vid nuvarande smörpris. I den mån smörpriset stiger, bör avgiften
successivt sänkas, så att den vid ett smörpris av 2 kronor 75 öre utgår
med 1 öre för kilogram. Den vid detta smörpris erforderliga margarinaccisen
torde komma att giva ökad tillgång på medel till prisutjämningsbidrag
för produktmjölk som ersättning för minskningen i mjölkavgiftsmedlen.

Det föreslagna regleringssystemet för mjölkproduktionen bör av organisationen
tillämpas på sådant sätt, att leverantörspriset göres rörligt inom
vissa gränser under olika perioder av året i förhållande till produktionsvolymen
och exportmöjligheterna. Det är härvid önskvärt, att vid relativt gynnsamma
exportpriser för smör, framförallt under den tid av året, då produktionskostnaderna
äro jämförelsevis låga, medel reserveras för att möta starkare
prisfall, ävensom att något större prisutjämningsbidrag tillföres produktmjölken
under den tid av året, då produktionskostnaderna äro som
högst.

På köttmarknadens område

hava regleringsanordningarna under senaste året liksom tidigare i huvudsak
bestått i en reglering av införseln av kött samt stöd åt exporten av nötkreatur.
Priserna för nötkött hava trots ökad utförsel av nötkreatur under höstmånaderna
företett en vikande tendens. Anledningen härtill torde främst
vara att söka i den betydande stegring i slaktdjursproduktionen, som inträffat
under år 1936.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 284.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 284■

I fråga om fläsk har priset å den svenska marknaden tidvis nedgått under
den av förra årets riksdag som eftersträvansvärd angivna lägsta nivån
eller 125 öre för kilogram, trots att möjligheterna för export av levande
svin ökats under senare hälften av 1936. Orsaken till prisfallet torde vara
att produktionen av slaktsvin under de sista sex månaderna 1936 varit
väsentligt större än under motsvarande tid 1935, då produktionen under
vissa tider icke täckte konsumtionsbehovet utan import måste företagas.

Det synes icke föreligga anledning att vidtaga omläggning av grunderna
för ifrågavarande marknadsreglering. De möjligheter, som finnas att utan
alltför höga kostnader exportera kött eller slaktdjur, böra sålunda även i
fortsättningen utnyttjas. Införseln av kött och fläsk bör alltjämt vara underkastad
reglering. Då jordbrukets organisationer redan nu bland annat
hava till uppgift att under jordbruksnämndens kontroll genom infrysning
och insaltning av kött och fläsk, när tillfälligt överskott uppstår, avlyfta
vissa kvantiteter från marknaden, vilka åter tillföras densamma vid mindre
tillförsel av djur, torde regleringen lättast kunna genomföras, om erforderlig
import handhaves av dessa organisationer under jordbruksnämndens
överinseende. I enlighet med av jordbruksnämnden framställt förslag, som
tillstyrkts av kommerskollegium, torde därför beträffande importregleringens
handhavande tillstånd till sådan införsel av under importregleringen hörande
varor, som betingas av en tillfällig knapphet på hithörande varor å
den svenska marknaden eller som uteslutande föranledes av handelspolitiska
skäl, företrädesvis böra lämnas Sveriges slakteriförbund. Eventuellt uppkommen
vinst å ifrågavarande införsel bör inlevereras till jordbrukets prisregleringsfond.
Det bör härvid åligga vederbörande importör att efter skäliga
grunder tillhandahålla envar, som därom gör framställning, kött och
fläsk till mot marknadsläget i Sverige svarande priser. Vid den mera regelbundna
import av hithörande varor, som äger rum på grund av andra än
handelspolitiska och marknadsreglerande orsaker, torde införseltillstånd böra
lämnas jämväl till andra importörer, i främsta rummet sådana, som hittills
ombesörjt dylik import. Härvid bör dock för importtillstånd uppställas
bl. a. det villkoret, att importörerna till gällande marknadspriser tillhandahålla
de importerade produkterna till envar, som önskar göra inköp därav.
Kungl. Majit torde böra bemyndigas att i enlighet med av mig i det föregående
tillstyrkta riktlinjer vidtaga åtgärder för reglering för tiden till och
med den 30 juni 1939 av införseln av slaktdjur samt kött och fläsk.

Såsom jordbruksnämnden framhållit synes möjligheten att uttaga införselavgift
å dessa produkter böra bibehållas, varvid det torde vara lämpligt
att befogenheten att intill visst högsta belopp bestämma avgiften förbehålles
Kungl. Majit. Därest riksdagen icke har något att erinra häremot, torde
gällande kungörelse i ämnet böra förlängas, varvid den ändringen bör vidtagas,
att det hädanefter skall ankomma på Kungl. Maj :t att, örn licensavgift
uttages, bestämma dess belopp. Kungl. Majit torde dessutom böra äga
att under införselregleringen indraga jämväl kött av fjäderfä. Det torde
böra tillkomma Kungl. Majit att i mån av behov vidtaga åtgärder
för reglering av utförseln av slaktdjur samt kött och fläsk i överensstämmelse

Kungl. Maj.ts proposition m 284.

med regleringens syfte. Liksom hittills varit fallet böra medel från jord*
brukets prisregleringsfond få användas till infrysning av såväl kött som fläsk.

I händelse av starkare prisfall böra även andra åtgärder i prisstödjande
syfte kunna vidtagas. Bland annat bör export till s. k. sekundära marknader
kunna ifrågakomma.

Kostnaderna för slaktdjursregleringens genomförande böra i första hand
bestridas av de medel, som inflyta genom upptagande av avgift vid export
och import av kött och fläsk. I den mån dessa medel ej räcka till bör slaktdjursavgift
upptagas. Förordningen den 7 juni 1935 (nr 279) angående
slaktdjursavgift torde därför böra erhålla förlängd giltighet till och med den
30 juni 1939. Regleringsåtgärderna böra liksom hittills handhavas av jordbruksnämnden.

Ifråga om

äggregleringen

torde nu tillämpade anordningar i fortsättningen kunna bibehållas oförändrade.
Införseln av ägg samt äggula och flytande äggvita bör regleras genom
att särskilt tillstånd för densamma erfordras samt införselavgift, i mån av behov,
uttages. Åt Kungl. Maj:t torde utverkas bemyndigande att vidtaga erforderliga
åtgärder för reglering i huvudsaklig överensstämmelse med nu
gällande bestämmelser av ifrågavarande införsel för tiden till och med den
30 juni 1939. Härvid bör iakttagas att vid import uppkommande vinst skall
inlevereras till jordbrukets prisregleringsfond.

Regleringsåtgärderna på äggmarknadens område böra även i fortsättningen
handhavas av Sveriges äggintressenters förening u. p. a. och kostnaderna bestridas
i första hand av medel, som inflyta genom upptagande av införselavgift
å med regleringen avsedda varor ävensom å havre och majs m. fl. fodermedel,
samt i andra hand av medel, som inflyta genom upptagande av skatt
å oljekakor m. m. Exporten av ägg bör stödjas genom utlämnande av pristillägg,
vilkas storlek bör bestämmas av det organ, som handhar regleringsåtgärderna,
dock med den inskränkningen att visst av Kungl. Majit fastställt
högsta belopp ej får överskridas.

Å fodermarknaden

hava de hittills vidtagna stödåtgärderna i huvudsak begränsats till en reglering
av användningen av utländskt foder eller av utländska råvaror tillverkat
foder. Åtgärderna syfta i första rummet till att förhindra en alltför
stark ansvällning av en på utländskt foder grundad animalieproduktion.
Men därjämte hava de till ändamål att skapa balans mellan brödsäds- och
fodersädsodling. Regleringen sker genom uttagande av skatt och införselavgifter,
varjämte för införsel av andra fodermedel än oljekakor kräves särskilt
tillstånd av jordbruksnämnden. Beträffande havre tillkomma därjämte
bestämmelserna örn användning av svensk havre vid tillverkning av
havregryn och havremjöl.

Nu anförda grunder för fodermedelsregleringen torde böra gälla även i

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 284-

fortsättningen. Oljekakor böra sålunda beläggas med skatt av lämplig storlek.
Å andra fodermedel bör, såvida ej särskilda omständigheter annat föranleda,
utgå införselavgift. Införsel av andra fodermedel än oljekakor bör,
såsom nu gäller, ej få ske utan tillstånd av jordbruksnämnden. Dylikt tillstånd
torde i regel böra lämnas, örn utförsel av samma vara till motsvarande
myckenhet skett. Likaledes torde gällande bestämmelser om användning
av svensk havre vid gryn- och mjöltillverkning m. m. alltjämt böra bibehållas.
Begränsningen av fodermedelsimporten bör dock i första hand
åvägabringas genom en med hänsyn till marknadsläget inom och utom
Sverige lämplig avvägning av införselavgiften. Skulle emellertid på grund
av en särskilt riklig skörd inom landet priset på inhemskt foder sjunka under
14 å 15 öre per foderenhet, torde importen av majs och annan fodersäd
böra i möjligaste mån begränsas. Priset å majs torde med hänsyn till detta
fodermedels betydelse för svinproduktionen böra hållas i möjligaste mån
stabilt. Ett partipris å majs, fritt banvagn å noteringsort, av 15 å 16 öre per
kilogram enligt Sveriges allmänna lantbrukssällskaps noteringar torde därvid
vara lämpligt. Om på grund av en stor foderskörd inom landet en stark
begränsning av majsimporten blir nödvändig, kan dock en stegring av nämnda
partipris vara behövlig för underlättande av övergång till inhemskt foder.
I fråga om fodermedel, vilka till övervägande del användas för mjölkproduktion,
anser jag i likhet med jordbruksnämnden det icke vara önskvärt, att
någon viss prisnivå fastställes i förväg. Denna bör i stället anpassas efter
mjölkproduktionens omfattning, varvid dock andra ändringar än sådana, som
äro betingade av mera avsevärda förskjutningar i marknadsläget, böra undvikas.

Vid förra årets riksdag erhöll Kungl. Majit bemyndigande att medgiva
särskilda bidrag vid export av svenskt foder. Detta bemyndigande har hittills
icke tagits i anspråk. Då jordbruksnämnden förra året framställde
förslag örn dessa exportbidrag, skedde det med stor tveksamhet och under
betonande av de allvarliga konsekvenser, vartill en tillämpning av en dylik
anordning under vissa omständigheter kunde leda. När nämnden i år förnyar
sitt förslag, sker det med hänvisning till dess yttrande från fjolåret. I
de avgivna yttrandena har likaledes i allmänhet tveksam eller avstyrkande
hållning intagits. Även jag ställer mig tveksam till denna anordning. Det
har därför förefallit mig bättre att motverka ett prisfall å foderspannmål
på grund av riklig skörd genom begränsning av importen av utländska fodermedel,
såsom jag nyss förordat. Att samtidigt använda importbegränsning
och exportpremier torde icke låta sig göra, enär de för exportbidrag
tillgängliga medlen i så fall torde bliva för obetydliga för att exporten
skall kunna inverka på prisläget.

I fråga örn

brödsädsregleringen

finner jag i likhet med jordbruksnämnden, att för kommande regleringsår
inmalningstvånget bör bibehållas samt att reglering av importen av brödsäd
och därav beredda produkter bör äga rum i huvudsak på samma sätt som

Kungl. Maj:ts proposition nr 284•

101

för närvarande. Anledning synes icke föreligga att nu göra ändring i de
bestämmelser, som härför äro meddelade. Kungl. Maj:t torde sålunda böra
erhålla riksdagens bemyndigande att för tiden till och med den 30 juni 1939
förordna om reglering av importen av vete och råg samt därav beredda produkter
i huvudsaklig överensstämmelse med vad nu gäller. Anledning synes
ej heller föreligga att avskaffa veteavgiften. Liksom hittills böra anordningar
vidtagas för att bereda kompensation åt förbrukare av spannmål för
industriellt ändamål eller för tillverkning av exportvaror för prisstegringar,
som föranletts av de statliga stödåtgärderna. Huruvida kompensationen bör
ske medelst utbetalande av pristillägg eller i annan ordning torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att bestämma. Jordbruksnämndens förslag att i fråga
om mjöl och gryn av vete, som tillverkats inom riket och sedermera exporterats,
gottgörelse för veteavgiften bör lämnas, synes mig värt beaktande. I
likhet med generaltullstyrelsen anser jag det vara riktigast, att ersättning
lämnas i form av restitution. Jag förordar alltså, att Kungl. Majit utverkar
riksdagens bemyndigande att vidtaga härför erforderliga åtgärder. Bemyndigandet,
som jämväl torde böra innefatta befogenhet för Kungl. Majit att
med hänsyn till särskilda förhållanden medgiva befrielse från eller återbäring
av veteavgift, synes böra lämnas genom att en ny paragraf införes i förordningen
den 7 juni 1935 (nr 280) örn veteavgift. I övrigt synes någon ändring
av sagda förordning ej påkallad.

Läget å världsmarknaden för brödsäd karakteriseras av stigande priser.
Såvida icke den svenska skörden under innevarande år kommer att utmärka
sig för stor riklighet eller lägre kvalitet, torde nämnda prisläge även
komma att påverka prissättningen å svensk brödsäd under nästföljande konsumtionsår.
Att från statens sida lägga hinder i vägen för en dylik utveckling
bör icke komma i fråga, åtminstone icke så länge priserna hålla sig
inom den av jordbruksnämnden föreslagna ramen för prissvängningar i fråga
örn jordbruksprodukter.

Skulle likväl på grund av storleken eller beskaffenheten hos årets brödsädsskörd
priserna å inhemsk brödspannmål tendera att sjunka, torde
från statens sida åtgärder böra vidtagas för att stödja nämnda priser. Detta
bör givetvis ske därigenom, att det pristryckande överskottet avlastas marknaden.
Under föregående år bestämdes, att dylik avlastning skulle ske genom
s. k. stödköp. Denna anordning har på grund av prisutvecklingen icke
behövt tagas i anspråk. Då den är svår att tillämpa, håller jag före, att såvida
icke särskilda förhållanden göra det ofrånkomligt, böra stödköp ej heller
komma till användning under kommande år. Till frågan örn stödköp
återkommer jag i det följande. I främsta rummet torde andra åtgärder till
marknadens avlastande böra övervägas.

Före nuvarande spannmålsreglerings tillkomst användes en anordning
med utförselbevis för stödjande av brödspannmålsprisen. Anordningen
innebär att de medel, som inflyta genom tull å importerad brödspannmål,
användas till utbetalande av pristillägg å exporterad dylik spannmål, varvid
pristillägget skall svara mot den uppburna tullavgiften. I och med att

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 284-

brödsädsodlingen i Sverige fått sådan omfattning, att den vissa år lämnar
ett icke ringa överskott och bestämmelserna om inmalningstvång samtidigt
förefinnas, hava emellertid utförselbevisen i sin hittillsvarande utformning
till stor del förlorat sin betydelse i marknadsstödjande avseende. Om skörden
överstiger årsbehovet med mer än vad som motsvarar den årliga importen
av högvärdig utländsk brödsäd, torde nämligen utförselbevisen icke påverka
marknadsläget här i landet för inhemsk brödspannmål. Systemet med
utförselbevis har även verkat förryckande på gällande spannmålsreglering.
För att kunna fullfölja uppställda riktlinjer för spannmålsregleringen under
innevarande regleringsår blev Kungl. Maj:t nödsakad att fr. o. m. den 12 oktober
1936 förordna örn exportförbud å råg och vete, varigenom även utförselbevisen
sattes ur kraft. Då enligt mitt förmenande en anordning med utförselbevis
skulle kunna med fördel användas för att stödja priserna på svensk
brödsäd, böra utförselbevisen anpassas efter det nuvarande läget och en omläggning
av gällande bestämmelser härutinnan ske. I detta syfte torde det vara
erforderligt att Kungl. Majit tillägges befogenhet att avgöra dels när användning
av utförselbevis överhuvud taget bör förekomma och dels huruvida
utförselbevis skall utfärdas å hela den utförda myckenheten eller endast viss
del därav. I förstnämnda avseende bör utförselbevis få komma till användning,
så länge vetepriset med tillägg av veteavgift icke per deciton överstiger
20 kronor 50 öre under höstmånaderna och 22 kronor under sommarmånaderna.
För råg böra tillämpas 1 krona per deciton lägre priser.

Genom tillämpning av en anordning med utförselbevis i den utformning
ovan angivits torde, såvida spannmålsöverskottet icke är alltför stort, ett betydelsefullt
stöd komma att lämnas brödsädspriserna. Under gynnsamma
omständigheter torde med tillhjälp av utförselbevisen kunna uppnås priser,
som ligga i jämnhöjd med förkrispriserna. Att märka är nämligen, att vid
ett så pass högt prisläge behovet av veteavgift är litet eller intet.

Emellertid kan skördeutfallet bliva sådant, att inmalningstvång och utförselbevis
icke räcka till för förhindrande av ett prisfall å brödsäd.
Därför böra anstalter vidtagas för skyddande av en lägsta prisnivå å inhemsk
brödspannmål. För att ett dylikt skydd skall kunna lämnas är det
nödvändigt, att denna nivå ansluter sig till priserna å foderspannmål. Såsom
en lägsta prisnivå anser jag böra gälla 16 kronor för deciton vete och
15 kronor för deciton råg under höstmånaderna med en mot lagringskostnaderna
svarande successiv stegring av prisnivån under konsumtionsåret.
Till skyddande av denna lägsta prisnivå synes man böra använda sig av stödköp
från statens sida av brödsäd. Den inköpta spannmålen torde i första rummet
användas till att bringa upp beredskapslagret till ursprungligen avsedd
storlek. Behöver ytterligare brödsäd inköpas för vinnande av avsett syfte,
torde densamma få exporteras. För finansiering av här berörda stödköp
samt för täckande av kostnaderna för beredskapslagret och svenska spannmålsaktiebolagets
verksamhet i övrigt torde veteavgift uttagas. Denna avgift
torde böra utgå med högst 2 kronor 50 öre per deciton vete och beräknas så,
att den icke överstiger skillnaden mellan å ena sidan 20 kronor 50 öre under

Kungl. Maj:ts proposition nr 284-

103

höstmånaderna samt 22 kronor under sommarmånaderna och å andra sidan
gällande pris å svenskt vete under motsvarande tider. Oavsett prisläget torde
dock veteavgift till mindre belopp böra uttagas för täckande av spannmålsaktiebolagets
kostnader i samband med regleringen. För nu omnämnda ändamål
torde även införselavgifter å brödsäd och produkter därav få tagas i
anspråk. Även om priserna å svensk brödsäd ligga över förutberörda lägsta
nivå, bör Kungl. Maj:t äga befogenhet att med anlitande av veteavgiftsmedel
komplettera beredskapslagret, därest detta av andra skäl än jordbrukspolitiska
skulle anses påkallat. Stödköpsverksamheten och beredskapslagret samt
här avsedd export torde jämväl i fortsättningen böra handhavas av svenska
spannmålsaktiebolaget. Anledning synes ej föreligga att nu vidtaga någon
ändring beträffande de direktiv, som lämnats bolaget i gällande avtal med
staten. Kungl. Maj:t torde därför böra erhålla bemyndigande av riksdagen
att med bolaget överenskomma örn förlängning av avtalet till och med den
31 augusti 1938.

Särskilda stödåtgärder för det norrländska jordbruket.

De av jordbruksnämnden föreslagna åtgärderna till förbättrande av den
norrländska jordbruksbefolkningens ekonomiska ställning anser jag mig
kunna i allt väsentligt tillstyrka. Som nämnden anfört i sin utredning har
Norrland sedan gammalt varit ett underskottsområde för flertalet av jordbrukets
saluprodukter och som en följd härav lia partipriserna därstädes i
allmänhet legat högre än motsvarande priser i övriga Sverige. Denna prisskillnad
har emellertid alltmer utjämnats, bland annat på grund av kommunikationsväsendets
utveckling, och de norrländska jordbrukarna erhålla därför
numera ofta nettopriser, vilka äro endast obetydligt högre än i södra
och mellersta Sverige trots att produktionskostnaderna otvivelaktigt äro högre
i Norrland än i större delen av det övriga landet. Härtill kommer att de
stödåtgärder för jordbruket, som tillämpats de senaste åren, icke kunnat bliva
lika effektiva i Norrland som i de mellersta och södra delarna av landet på
grund av det norrländska jordbrukets struktur och, med undantag av mjölk
och mejeriprodukter, den jämförelsevis ringa produktionen för avsalu. Det
torde vara berättigat, att vid jordbruksstödets utformning större hänsyn tages
till det norrländska jordbrukets säregna förhållanden än hittills varit
fallet.

Jordbruksnämnden har ansett, att de statliga ingripandena för jordbrukets
stödjande i Norrland i första hand böra inriktas på att åstadkomma en varaktig
förbättring av jordbrukets lönsamhet därstädes. Dessa ingripanden
böra lia till syfte att skapa gynnsammare förutsättningar för jordbruk i
Norrland samt att åstadkomma ett bättre tillvaratagande av redan nu förefintliga
möjligheter. Jag delar jordbruksnämndens uppfattning, att behovet
av åtgärder från statens sida för vinnande av detta syfte i första hand bör bedömas
av de lokala organ och myndigheter, som finnas på jordbrukets områden,
och anser det lämpligt, att hushållningssällskapen erhålla medel för

104

Kungi. Maj:ts proposition nr 284.

att igångsätta och genomföra erforderliga åtgärder inom sina respektive verksamhetsområden.
Jordbruksnämnden har föreslagit, att för nästkommande
budgetår ett belopp av tillhopa 400,000 kronor för fördelning å de fem nordligaste
hushållningssällskapen anvisas för berörda ändamål, varvid Norrbottens
läns hushållningssällskap skulle få använda högst 120,000 kronor,
ett vart av Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands läns hushållningssällskap
högst 80,000 kronor samt Gävleborgs läns hushållningssällskap
högst 40,000 kronor. Ifrågavarande bidrag till jordbrukets höjande i Norrland
borde givetvis utgå av skattemedel. Då emellertid något anslag icke
är beräknat i årets budget och det dessutom torde få betecknas som ett försök,
förordar jag att beloppet, 400,000 kronor, anvisas att utgå ur jordbrukets
prisregleringsfond. Lämpligast torde vara, att fördelningen mellan de olika
hushållningssällskapen verkställes av Kungl. Majit efter framställning från
vederbörande hushållningssällskap. Dylik framställning bör vara åtföljd av
plan för medlens användning. Kungl. Majit bör äga att i samband med beslut
örn medlens utanordnande utfärda erforderliga föreskrifter angående
grunderna för deras användning samt om erforderlig kontroll.

I avgivna yttranden har bland annat den tanken framförts, att ett förbilligande
av konstgödselmedlen skulle vara betydelsefullt för höjande av det
norrländska jordbruket och för förbättring särskilt av de mindre jordbrukarnas
försörjningsmöjligheter. För att vinna ökad erfarenhet härom synas hushållningssällskapen
vid uppgörande av planer för anslagets användning böra
beakta möjligheterna att i nämnda avseende verkställa försök, som kunna
bringa bättre klarhet i denna fråga. I detta sammanhang torde även böra beaktas
önskvärdheten av att användning av för de olika orterna lämpliga frösorter
uppmuntras.

Jordbruksnämnden har vidare föreslagit, att ur jordbrukets prisregleringsfond
måtte anvisas 200,000 kronor för att användas för utlämnande av
bidrag utan återbetalningsskyldighet vid byggande av andelsslakteri med
viss andel —- förslagsvis 20 procent — av anläggningskostnaden. Möjligheten
att erhålla dylika bidrag borde enligt nämndens mening ej begränsas till
Norrland, då ett anslag för sådant ändamål skulle kunna bliva av betydelse
även i vissa andra trakter, där liknande svårigheter för ordnandet av avsättningen
av kött och fläsk föreligga. Som jordbruksnämnden framhållit torde
de säregna förhållanden, under vilka andelsrörelsen bland jordbrukarna i
Norrland har att arbeta, motivera, att andelsrörelsen därstädes stödjes genom
statliga anslag. Jag finner mig därför böra förorda förslaget om anvisning
av ett belopp å 200,000 kronor för utlämnande av bidrag utan återbetalningsskyldighet
för byggande av andelsslakterier. Dylikt bidrag bör begränsas
till högst 20 procent av anläggningskostnaden. Såsom villkor för berörda
bidrag bör gälla att anläggningarna tillgodose ett rationellt ordnande av verksamheten.
Bidrag bör kunna utgå även till redan utförda anläggningar i
Norrland, därest Kungl. Maj :t finner skäl därtill föreligga och desamma fylla
förenämnda anspråk. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att
besluta om utanordnande av bidragen samt utfärda föreskrifter an -

Kungl. Maj.ts proposition nr 284-

105

gående de grunder, efter vilka bidragen skola utgå, liksom även att
taga i övervägande huruvida nämnda bidragsverksamhet lämpligen bör
utsträckas att gälla även vissa andra trakter av landet, där avsättningsförhållandena
äro likartade. Beloppet synes böra utgå ur jordbrukets prisregleringsfond
av de medel, som äro avsedda för slaktdjursverksamhetens
stödjande.

Även för åstadkommande av ett tillfälligt stöd åt jordbruket i Norrland har
jordbruksnämnen framlagt förslag örn vissa åtgärder. Sålunda har nämnden
ansett det önskvärt, att hö belägges med importavgift. I detta avseende torde
böra bringas i erinran, att bemyndigande för Kungl. Maj:t att vidtaga dylik
åtgärd inrymmes i förordningen den 18 maj 1934 (nr 153) örn införselavgift
å havre och majs jämte vissa andra fodermedel. Särskilt riksdagsbeslut i
denna fråga torde därför icke erfordras.

Vad jordbruksnämnden anfört beträffande fortsatt tillämpning av anordningen
med fraktbidrag vid transport av havre till vissa delar av Norrland
samt Kopparbergs och Värmlands län anser jag mig böra biträda, liksom
även att nämnda bidrag i fortsättningen bör avse all havre och icke som för
närvarande endast foderhavre. Gällande kungörelse i ämnet torde alltså,
med nyss nämnda ändring, böra förlänas förlängd giltighet.

Jordbruksnämndens förslag angående bidrag vid införsel av oljekakor
och majs till Norrbottens och Västerbottens län, vilket bidrag skulle utgå
med 2 öre för kilogram, örn varan införes till Norrbottens län, och med 1 öre
för kilogram, om den införes till Västerbottens län, dock högst med belopp
motsvarande utgående införselavgift eller skatt, synes beaktansvärt. Kungl.
Majit torde böra äga att utfärda härför erforderliga författningsbestämmelser.

Jordbruksnämnden har vidare i fråga om mjölkregleringen föreslagit viss
jämkning av gällande bestämmelser angående landets indelning i prisutjämningsdistrikt,
innebärande att Västerbottens län skulle utbrytas ur nuvarande
mellersta Norrlands prisutjämningsdistrikt och bilda ett eget distrikt samt
att tillskott från de på hela landet belöpande prisutjämningsmedlen — utöver
de särskilda belopp, som för närvarande utgå till Norrland med undantag av
Gästrikland såsom ersättning för de mjölkavgiftsmedel från sagda landsdel,
som användas för smörexportens stödjande — skulle lämnas den återstående
delen av mellersta Norrlands distrikt med 0.5 öre, Västerbottens län med 1.5
öre samt Norrbottens län med 2.5 öre för kilogram produktmjölk. Det under
innevarande regleringsår utgående tillägget till Norrbottens län med 1 öre för
kilogram avgiftspliktig mjölk skulle samtidigt bortfalla. Dessutom har föreslagits,
att pristillägget för hos producent tillverkat smör i Norrland med
undantag av Gästrikland skulle utgå med 25 öre för kilogram högre belopp
än i övriga delar av riket, samt att viss jämkning företages i villkoren för
åtnjutande av prisutjämningsbidrag, syftande till alt innehavare av mejeri
inom område, där mjölkavgift icke utgår, må kunna komma i åtnjutande
av sådant bidrag. Jag. vill i huvudsak ansluta mig till dessa förslag i vad
de avse att bereda Norrland ett bättre utbyte av mjölkregleringen. Kungl.

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Maj:t torde äga att efter den ytterligare prövning, som kan befinnas nödvändig,
bland annat med hänsyn till vad som i avgivna yttranden över förslagen
anförts, besluta i dessa frågor.

Organisationsbidrag till skogsägareföreningarna.

För ett rationellt utnyttjande av de enskilda skogarnas produktionsmöjligheter
torde den sedan några år tillbaka bedrivna organisationsverksamheten
bland de mindre skogsägarna vara till betydande nytta. Skogsägarnas
samarbete i föreningar är ägnat att råda bot för de olägenheter i produktions-
och avsättningshänseenden, som det mindre skogsbruket har att kämpa
med. Genom åtgärder av organisatorisk innebörd kunna de svagheter
och brister övervinnas, som i nämnda hänseenden måste vidlåda en av så
många och små driftsenheter kännetecknad företagsform som hemmansskogsbruket.
Detta har en synnerligt stor betydelse, då i de skogrikare
delarna av landet utbytet av skogsskötseln mången gång är avgörande för
möjligheterna att uppehålla jordbruksdriften. Ur allmän synpunkt bör det
vara en fördel örn olika sortiment och kvaliteter kunna tillvaratagas lika
bra inom det mindre som inom det större skogsbruket, och att möjliggöra
detta utgör en viktig uppgift för skogsägareföreningarna. För att organisationsarbetet
snabbt skall kunna fullföljas torde erfordras ett statligt organisationsbidrag,
som dock synes mig kunna begränsas till 50,000 kronor.

Jag finner mig alltså böra tillstyrka, att skogsägareföreningarnas riksförbund
för budgetåret 1937/1938 erhåller ett organisationsbidrag av högst

50,000 kronor. Beloppet torde få utgå av skattemedel. Angående täckningen
av det sålunda erforderliga anslaget torde chefen för finansdepartementet
framdeles få avgiva förslag. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda
de närmare föreskrifter om medlens användning samt kontroll m. m., som
må finnas erforderliga.

Beträffande

potatisregleringen samt frukt- och trädgårdsodlingen

torde jag få hänvisa till vad jag tidigare anfört.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat torde de i överensstämmelse
med 1934 års riksdags beslut inrättade båda fonderna

jordbrukets prisregleringsfond och fonden för mötande av förluster å spann målsregleringen alltjämt

böra bestå. Sedan nu tillstyrkta förslag genomförts, skulle till jordbrukets
prisregleringsfond komma att ingå dels accis å margarin, dels skatt
å oljekakor och vissa slag av fodermjöl, dels slaktdjursavgift, dels införselavgift
å havre och majs jämte vissa andra fodermedel, dels ock slutligen sär -

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

107

skilda införsel- och utförselavgifter å slaktdjur, kött och fläsk samt ägg. Till
fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen skulle ingå dels vad
som inflyter i form av veteavgift, dels ock införselavgift å vete och råg samt
därav beredda produkter. Tillförseln av ifrågavarande avgifter bör i fortsättningen
liksom hittills redovisas över riksstaten. I det genom innevarande
års statsverksproposition framlagda riksstatsförslaget hava i avbidan på
avlåtande av proposition i ämnet intäkterna av de avgifter, som skola inflyta
lill prisregleringsfonden, beräknats till 28,000,000 kronor. Till fonden för mötande
av förluster å spannmålsregleringen inflytande avgifter hava i riksstatsförslaget
upptagits med 10,000,000 kronor.

I bilaga till 1937 års statsverksproposition har chefen för finansdepartementet
verkställt vissa beräkningar rörande statens förluster å spannmålsregleringen.
Härvid har förutsatts, att veteavgift under budgetåren 1936/1938
bomme att uttagas med 2.5 öre för kilogram. Under nämnda förutsättning
skulle till fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen under vartdera
av dessa budgetår inflyta 10,000,000 kronor. Av sistnämnda medel ha

7,350,000 kronor under innevarande budgetår och 6,000,000 kronor under
budgetåret 1937/1938 beräknats bliva disponibla för avskrivning av lånekapital,
som anvisats åt svenska spannmålsföreningen. Med utgångspunkt
härifrån har i statsverkspropositionen till täckande av statens återstående engagemang
i spannmålsföreningen äskats ett förslagsanslag å 39,000,000 kronor.
Emellertid har, såsom förut omförmälts, veteavgiften sänkts från och
med den 1 februari 1937. Sålunda utgick avgiften under februari 1937 med
1.5 öre för kilogram. Från och med den 1 mars 1937 utgör avgiften 0.5 öre
för kilogram. Nämnda förändringar i veteavgiftens belopp torde komma att
medföra en minskning av inkomsterna för innevarande budgetår med inemot
4,000,000 kronor. Såsom jag förut anfört bör under nästkommande regleringsår
veteavgiften i första hand avvägas i förhållande till prisläget å vete. Intäkterna
av veteavgifter jämte vad som inflyter i form av införselavgift å vete
och råg samt därav beredda produkter torde med hänsyn härtill icke böra för
nästkommande budgetår beräknas till högre belopp än 3,000,000 kronor. Såsom
förslagsanslag under nionde huvudtiteln för »Avsättning till fonden för
mötande av förluster å spannmålsregleringen» torde således böra anvisas allenast
sistnämnda belopp. Chefen för finansdepartementet torde senare i
samband med en förnyad inkomstberäkning få anmäla frågan om de ändringar
i nyssberörda avskrivningsförslag, som kunna föranledas av vad i det
föregående anförts.

Vad beträffar de avgifter, som skola ingå i jordbrukets prisregleringsfond,
lia i riksstatsförslaget för budgetåret 1937/1938 intäkterna av margarinaccisen
upptagits med 15,000,000 kronor och inkomsterna av övriga till fonden
inflytande avgifter med 13,000,000 kronor. Anledning till ändring i dessa
beräkningar synes icke föreligga. Ä riksstatens utgiftssida torde alltså böra
under nionde huvudtiteln anvisas ett förslagsanslag å 28,000,000 kronor för
»Avsättning till jordbrukets prisregleringsfond».

Användningen av till prisregleringsfonden hörande medel bör ske enligt

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Kungl. Maj:ts närmare bestämmande. I anslutning till vad jag tidigare anfört
synes därvid, såvida ej särskilda skäl föranleda annat, följande disposition
av medlen böra gälla. Margarinaccismedlen, i den mån de influtit
efter den 30 juni 1935, tillföras mjölkregleringen. Slaktdjursavgiften användes
för slaktdjursmarknadens stödjande. Medel, vilka inflyta genom uttagande
av särskild införsel- eller utförselavgift å animalieprodukter, torde
likaledes i första hand böra användas för stödjande av priset å den vara,
varå avgiften utgår. Medel, vilka inflyta på grund av införselavgiften å havre
och majs med flera fodermedel, böra i första hand användas för bestridande
av kostnaderna för åtgärder, som föranletts av den genom avgiftens uttagande
förorsakade fördyringen av fodermedlen inom landet. I övrigt böra
sistberörda medel användas till stödjande, i mån av behov, av äggproduktionen
samt för tillgodoseende av med jordbruksregleringarna sammanhängande
allmänna behov. För sistnämnda båda ändamål böra jämväl genom
oljekaksskatten inflytande medel tagas i anspråk. Återstoden av oljekaksskatten
bör tillföras mjölkregleringen. Den nu tillämpade regeln vid fördelning
av dessa medel med 90 procent till mjölkregleringen och 10 procent
till äggproduktionens stödjande torde således ej längre bibehållas. Vad nu
anförts bör ej utgöra hinder för anvisande ur fonden av tidigare angivna
belopp till stödjande av jordbruket i Norrland.

I anslutning till vad i det föregående anförts hava inom jordbruksdepartementet
upprättats förslag till

1) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 26 juni 1933
(nr 391) angående mjölkavgift;

2) förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den 7 juni 1935 (nr
279) angående slaktdjursavgift;

3) förordning angående tillägg till förordningen den 7 juni 1935 (nr 280)
örn veteavgift;

4) förordning angående utförselbevis för råg och vete.

Proposition i ärendet lärer jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas,
utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet
stadgade tid gått till ända.

Under åberopande av det anförda hemställer föredraganden, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att

dels antaga omförmälda författningsförslag,

dels ock

1) medgiva, att Kungl. Majit må vidtaga åtgärder för reglering
för tiden till och med den 30 juni 1939 av införseln till
riket av mjölk och mejeriprodukter i enlighet med av mig i
det föregående angivna riktlinjer;

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

109

2) medgiva, att Kungl. Maj:t må, om så befinnes nödigt
för stödjande av priset å smör, vidtaga åtgärder för reglering
för tiden till och med den 30 juni 1939 av införseln till riket
av margarin, konstister och fettemulsion samt av råvaror för
margarinindustrien och ämnen, varav dessa framställas, i enlighet
med av mig i det föregående angivna riktlinjer;

3) medgiva, att Kungl. Majit må vidtaga åtgärder för reglering
för tiden till och med den 30 juni 1939 av införseln till
riket av slaktdjur samt kött och fläsk i enlighet med av mig
i det föregående angivna riktlinjer;

4) medgiva, att Kungl. Majit må vidtaga åtgärder för reglering
för tiden till och med den 30 juni 1939 av införseln till
riket av ägg m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med nu
gällande bestämmelser;

5) medgiva, att Kungl. Majit må vidtaga åtgärder för reglering
för tiden till och med den 30 juni 1939 i huvudsaklig
överensstämmelse med nu gällande bestämmelser av införseln
till riket av vete och råg samt därav framställda produkter;

6) bemyndiga Kungl. Majit att träffa avtal med svenska
spannmålsaktiebolaget om fortsatt giltighet under tiden från
och med den 1 september 1937 till och med den 31 augusti
1938 av mellan svenska staten och bolaget nu gällande avtal;

7) anvisa för budgetåret 1937/1938:

a) till avsättning till fonden för mötande av förluster å
spannmålsregleringen, under nionde huvudtiteln, ett förslagsanslag
av 3,000,000 kronor;

b) till avsättning till jordbrukets prisregleringsfond, under
nionde huvudtiteln, ett förslagsanslag av 28,000,000 kronor;

c) till organisationsbidrag till skogsägareföreningarnas riksförbund,
under nionde huvudtiteln, ett reservationsanslag av

50,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet IvronprinsenRegenten
bifall och förordnar, att proposition i ämnet av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Hugo Nordlander.

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Bilaga A I.

Priser i Sverige å nedanstående varuslag, öre/kg.

År och månad	Kons- mjölk	Prod.- mjölk1	Kor kl. I	Kor kl. III	Tjurar kl. I	Svin kl. I	Ägg	Svenskt vete	Pota- tis	Vit foder- havre	Majs	Jord- nöts- kakor
1925—29......	22	10.7	64	40	68	110	158	22.66	10.10	15.47	17.14	20.80
1930..........	21	8.1	58	36	66	95	125	18.43	7.27	9.93	12.03	14.28
1931..........	21	6.8	48	29	50	59	106	19.11	8.55	10.67	8.65	13.34
1932..........	20	6.4	38	23	36	61	94	17.40	7.67	10.48	9.92	15.63
1933..........	20	7.3	35	21	35	59	90	17.28	6.03	9.52	9.09	14.41
1934..........	21	8.3	46	30	48	56	99	16.97	6.02	11.83	13.01	15.21
1935..........	21	9.0	57	38	61	83	114	16.69	8.28	12.15	15.51	17.44
1936..........	22	—	60	39	62	89	127	17.01	8.53	12.77	15.93	19.08
1935 januari ..	21	8.8	50	30	56	74	112	16.76	6.95	12.32	15.82	16.73
februari .	21	8.8	51	32	56	69	112	16.94	6.98	12.40	15.82	16.80
mars____	21	8.8	51	33	56	70	99	16.95	7.00	12.34	15.50	16.10
april ....	21	8.8	53	35	56	73	68	17.25	7.08	12.17	15.63	16.70
maj.....	21	8.6	54	36	56	77	72	17.63	7.81	12.16	15.75	16.95
juni.....	21	8.9	53	35	57	92	82	18.15	8.00	11.98	15.69	17.04
juli......	21	8.6	60	42	64	84	89	18.45	17.85	11.90	15.22	17.03
augusti ..	21	8.9	61	43	66	84	125	14.93	9.13	11.71	15.22	17.21
september	22	9.0	62	43	67	88	127	15.29	7.69	12.20	15.32	17.99
oktober..	22	9.4	64	43	66	93	160	15.97	7.13	12.39	15.48	19.02
november	22	9.3	62	41	64	93	170	15.97	7.00	12.34	15.45	19.06
december	22	9.7	61	39	62	94	154	15.93	7.00	11.94	15.16	18.62
1936 januari ..	22	9,7	60	38	62	95	133	16.13	7.86	11.74	15.02	18.51
februari .	22	9.7	60	37	60	87	139	16.30	8.39	11.43	14.85	18.49
mars____	22	9.6	58	36	59	90	124	16.32	8.77	11.42	14.82	17.97
april ....	22	9.8	58	36	59	90	85	16.34	8.64	11.90	15.16	17.88
maj.....	22	9.6	59	37	59	85	84	16.46	8.58	12.60	15.56	17.99
juni.....	22	9.3	59	37	60	87	90	16.65	8.10	12.64	15.74	17.90
juli......	22	9.5	62	42	64	86	106	16.95	16.57	13.24	16.26	19.25
augusti ..	22	9.6	64	46	67	82	125	16.44	8.09	13.55	17.09	20.03
september	22	9.4	62	44	67	91	140	17.49	6.63	13.78	17.14	20.16
oktober..	22	10.1	59	39	65	95	169	18.12	6.60	13.31	16.68	20.02
november	22	9.8	57	36	62	88	176	18.32	6.87	13.56	16.46	20.11
december	22	9.7	56	35	61	94	158	18.54	7.24	14.08	16.39	20.66
1937 januari ..	22	9.9	56	36	61	2 98	130	19.45	8.24	15.31	16.08	20.85
februari..	—	—	53	33	59	89	133	19.87	9.20	15.75	15.80	20.46

1 Mejerikostnader ha fråndragits; skummjölkens värde ej medräknat.

2 Endast preliminära siffror.

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

lil

Bilaga A II.

Priser i Sverige å nedanstående varuslag i % av medelpriserna åren 1925—29.

År och månad	Kons.- mjölk	Prod.- mjölk	Kor kl. I	Kor kl. III	Tjurar kl. I	Svin kl. I	Ägg	Svenskt vete	Pota- tis	Vit foder- havre	Majs	Jord- nöts- kakor
1930..........	95	76	91	90	97	86	79	81	72	64	70	69
1931..........	95	64	75	73	74	54	67	84	85	69	50	64
1932..........	91	60	59	58	53	55	59	77	76	68	58	75
1933..........	91	68	55	53	51	54	57	76	60	62	53	69
1934..........	95	78	72	75	71	51	63	75	60	76	76	73
1935..........	95	84	89	95	90	75	72	74	82	79	90	84
1936..........	100	—	94	98	91	81	80	75	84	83	93	92
1935 januari ..	95	82	78	75	82	67	71	74	69	80	92	80
februari .	95	82	80	80	82	63	71	75	69	80	92	81
mars ....	95	82	80	83	82	64	63	75	69	80	90	77
april ....	95	82	83	88	82	66	43	76	70	79	91	80
maj.....	95	79	84	90	82	70	46	78	77	79	92	81
juni.....	95	83	83	88	84	84	52	80	79	77	92	82
juli......	95	80	94	105	94	76	56	81	177	77	89	82
augusti ..	95	83	95	108	97	. 76	79	66	90	76	89	83
september	100	84	97	108	99	80	80	67	76	79	89	86
oktober..	100	88	100	108	97	85	101	70	71	80	90	91
november	100	87	97	103	94	85	108	70	69	80	90	92
december	100	91	95	98	91	85	97	70	69	77	88	90
1936 januari ..	100	91	94	95	91	86	84	71	78	76	88	89
februari .	100	91	94	93	88	79	88	72	83	74	87	89
mars ....	100	90	91	90	87	82	78	72	87	74	86	86
april ....	100	92	91	90	87	82	54	72	86	77	88	86
maj.....	100	90	92	93	87	77	53	73	85	81	91	86
juni.....	100	87	92	93	88	79	57	73	80	82	92	86
juli......	100	89	97	105	94	78	67	75	164	86	95	93
augusti ..	100	90	100	115	99	75	79	73	80	88	100	96
september	100	88	97	110	99	83	89	77	66	89	100	97
oktober..	100	94	92	98	96	86	107	80	65	86	97	96
november	100	92	89	90	91	80	lil	81	68	88	96	97
december	100	91	88	88	90	85	100	82	72	91	96	99
1937 januari ..	100	93	88	90	90	89	82	86	82	99	94	100
februari .	—	—	83	83	87	81	84	88	91	102	92	98