Kungl. Maj:ts proposition nr 282 (Proposition 1939:282)

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Nr 282.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående överenskommelse
örn skyddet av Ålandsöarnas neutralitet; given
Stockholms slott den 5 maj 1939.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag jämte tillhörande bilagor vill Kungl.
Maj:t härmed äska riksdagens samtycke till en överenskommelse om skyddet
av Ålandsöarnas neutralitet i huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande
preliminära texter.

GUSTAF.

Rickard Sandler.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 5 maj 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund,
Eriksson.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anför
ministern för utrikes ärendena:

»Finlands minister i Stockholm meddelade i skrivelse den 12 april 1938,
att Finlands regering ansåge erforderligt, att åtgärder vidtoges för säkerställandet
av Ålandsöarnas oangripbarhet. Ministern hemställde, att svenska
regeringen ville med Finlands regering skrida till en gemensam och diskreBihang
till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 282. I

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

tionär undersökning av förutsättningar och utvägar att öka tryggheten för
Åland som neutraliserat område. Efter det rådplägning i ärendet ägt rum
med utrikesnämnden, beslöt Kungl. Maj:t den 6 maj avlåtandet av en svarsskrivelse
av innehåll, att svenska regeringen vore beredd att med Finlands
regering skrida till en dylik undersökning. Härvid förbehöll sig svenska
regeringen att framföra de synpunkter, till vilka en omsorgsfull granskning
av önskemål, som kunde framföras från finsk sida, ävensom denna viktiga
frågas upptagande mellan de båda regeringarna i allmänhet gåve anledning.
De svensk-finska förhandlingar, som ägt rum i anslutning till denna noteväxling
och beträffande vilkas fortgång rådplägning med utrikesnämnden
ägt rum vid flera tillfällen, hava hållits inom ramen för konventionen den
20 oktober 1921 angående Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering,
vars text torde få vidfogas statsrådsprotokollet såsom bilaga A. Förhandlingarnas
resultat är angivet i svenska och finska delegerades den 7 januari
1939 dagtecknade gemensamma rapport jämte tillhörande bilagor, vilka
aktstycken närslutas protokollet som bilaga B. Vid föredragning den
14 januari av denna rapport beslöt Kungl. Maj-.t, sedan rådplägning med
utrikesnämnden ånyo ägt rum i ärendet och riksdagen i detsamma erhållit
meddelande i den i § 56 riksdagsordningen stadgade ordning, verkställandet
av hänvändelser till brittiska, danska, estniska, franska, italienska, lettiska,
polska, sovjetryska, turkiska och tyska regeringarna av det innehåll, som
föreslagits i rapporten. Sedermera hava tillmötesgående svar ingått från de
av dessa regeringar, som äro anslutna till 1921 års konvention. Texten till
dessa svarsnoter torde få närslutas såsom bilaga C.

Grundsatsen om Ålandsöarnas icke-befästande har alltsedan år 1809 varit
vägledande för svensk utrikespolitik, och sedan år 1856 har denna grundsats
varit införlivad med europeisk offentlig rätt.

Som ett led i de militära operationerna mot Ryssland under Krim-kriget
läto de allierade västmakterna, Frankrike och Storbritannien, sina krigsflottor
inlöpa i Östersjön och bombardera den nyanlagda fästningen Bomarsund
på Åland. Fästningen intogs därefter av landsatta trupper och förstördes.
I samband med fredsslutet i Paris genomdrevo de allierade en utfästelse
från Rysslands sida att icke befästa Ålandsöarna och att där varken
bibehålla eller uppföra någon anläggning av militär eller marin art. Denna
utfästelse upptogs i en i Paris den 30 mars 1856 undertecknad särskild konvention
mellan Frankrike, Ryssland och Storbritannien. Enligt art. XXXIII
i den allmänna fredstraktaten av samma år skulle konventionen hava samma
kraft och verkan, som om den utgjort del av fredstraktaten. Texten till
1856 års konvention samt nämnda artikel i fredstraktaten återfinnes i bilaga
A.

Efter upplösningen av unionen mellan Sverige och Norge aktualiserades
Ålandsfrågan åter, i det att Ryssland i samband med förhandlingar om ett
avtal angående bevarandet av status quo i Östersjön, avsett att ersätta 1855
års s. k. novembertraktat, sökte ernå ett upphävande av 1856 års befästningsförbud.
Den i S:t Petersburg den 10/23 april 1908 mellan Danmark, Ryssland,

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Sverige och Tyskland undertecknade deklarationen, till vilken förhandlingarna
ledde, medförde emellertid ej någon rubbning av befästningsförbudet.

Under världskriget anlade ryssarna i strid med 1856 års konvention såväl
befästningar som andra militära anläggningar på Ålandsöarna. Detta föranledde
gensagor från Sveriges sida och en strävan att förmå Ryssland att
direkt gentemot Sverige förplikta sig att icke upprätthålla befästningar på
Ålandsöarna. I januari 1917 samtyckte tsarregeringen till upptagandet av
förhandlingar i Stockholm om en överenskommelse av sådant innehåll. Genom
revolutionen i Ryssland i februari 1917 uppskötos emellertid förhandlingarna,
och tanken därpå förföll sedermera helt efter revolutionen i oktober
samma år. Genom art. 6 av det i Brest-Litovsk den 3 mars 1918 mellan
Ryssland och Centralmakterna undertecknade fredsfördraget medgav Ryssland
demoleringen av dessa befästningar. Enligt en i Stockholm den 30 december
1918 mellan svenska, finska och tyska regeringarna ingången överenskommelse
ägde demoleringen runi under tiden maj—oktober 1919 under medverkan
av en svensk truppstyrka. Under år 1918 hade svenska regeringen,
sedan från den åländska befolkningens sida givits uttryck åt en önskan örn
ögruppens förening med Sverige, upptagit frågan om Ålandsöarnas framtida
ställning till diskussion med finska regeringen. Den 19 november 1918
hemställde sålunda svenska regeringen, att frågan måtte avgöras genom
folkomröstning. Den 22 april 1919 riktade svenska regeringen till fredskonferensen
i Paris en framställning om att denna måtte till övervägande
upptaga frågan om Ålandsbefolkningens rätt att genom folkomröstning avgöra,
huruvida ögruppen skulle höra till Sverige eller Finland. I början av
juni 1919 förklarade sig finska regeringen ej kunna taga initiativ till den
ifrågasatta folkomröstningen. Finska regeringen tillförsäkrade däremot genom
en lag av den 6 maj 1920 om självstyrelse för Åland ögruppens befolkning
en vidsträckt autonomi. Ålänningarna upprepade emellertid sina framställningar
örn förening med Sverige.

I detta läge fäste brittiska regeringen den 19 juni 1920 under åberopande
av art. 11 i Nationernas förbunds akt rådets uppmärksamhet på Ålandsfrågan.
Rådet beslöt den 12 juli samma år att åt en internationell juristkommission
uppdraga att utreda, huruvida frågan folie uteslutande inom Finlands
behörighet, och att uttala sig örn gällande internationella förpliktelser rörande
Ålandsöarnas demilitarisering. Juristkommissionen förklarade i sitt den
5 september 1920 avgivna utlåtande, att den svensk-finska tvisten icke hänförde
sig till en fråga, som den internationella rätten lämnade till Finlands
uteslutande kompetens, och att rådet följaktligen vore behörigt att anbefalla
den lösning, som det ansåge rättvis och lämplig. Beträffande 1856 års bestämmelser
angående Ålandsöarnas demilitarisering förklarade kommissionen,
att de alltjämt vore i kraft samt att de tillkommit i europeiskt
intresse och i militärt avseende för Ålandsöarna skapat en särskild
internationell ställning. Den 20 september förklarade sig rådet behörigt
och uppdrog åt en internationell rapportörkommission att undersöka
saken. I sitt den 16 april 1921 avgivna betänkande förklarade rappor -

Kungl. Alaj.ts proposition nr 282.

törkommissionen, att finska statens suveränitetsrätt över Ålandsöarna vore
obestridlig. Den föreslog emellertid, att den åländska självstyrelselagen skulle
fullständigas med garantier beträffande det svenska språket m. m. samt att
1856 års Paris-konvention skulle ersättas och fullständigas genom en internationell
konvention angående Ålandsöarnas demilitarisering och neutralisering.
I detta avseende hänvisade kommissionen till två från svensk, resp.
finsk sida framlagda konventionsutkast, vilka innehöllo rigorösa bestämmelser
angående härnäs demilitarisering. Betänkandet behandlades av Nationernas
förbunds råd vid dess möte i juni 1921. Den 24 juni förklarade
rådet suveräniteten över Ålandsöarna tillhöra Finland. Genom en svenskfinsk
överenskommelse borde åt ögruppens befolkning givas ytterligare garantier,
särskilt i fråga om språk, jordbesittningsförhållanden och självstyrelse.
Därjämte borde ett internationellt avtal angående ögruppens ickebefästande
och neutralisering tillförsäkra såväl svenska folket som alla intresserade
makter, att Ålandsöarna aldrig komme att utgöra någon fara ur militär
synpunkt. Den 27 juni godkände rådet en mellan de svenska och finska
delegationerna träffad överenskommelse i garantifrågan.

De sålunda avtalade och av rådet fastställda tilläggsgarantiema införlivades
med självstyrelselagstiftningen genom lag den 11 augusti 1922 innehållande
särskilda stadganden rörande landskapet Ålands befolkning, den s. k.
garantilagen. Enligt denna skall landshövdingen i landskapet Åland utnämnas
efter överenskommelse med Ålands landstings ordförande eller, om
samförstånd icke uppnås, bland fem personer, som förordats av landstinget
och erbjuda betryggande förutsättningar (1 §). Ålands landsting och kommuner
äro skyldiga att lämna bidrag endast till sådana skolor, där undervisningsspråket
är svenska, och undervisning i finska må icke utan vederbörande
kommuns samtycke meddelas i folkskola, som erhåller bidrag av
stat eller kommun. I statens undervisningsanstalter är undervisningsspråket
svenska (2 §). Finsk medborgare erhåller rösträtt på Åland först efter
fem års »laga bo och hemvist» därstädes (3 §). Säljes fastighet på Åland
till någon, som där ej har »laga bo och hemvist», må den inlösas av landskapet,
vederbörande kommun eller enskild person med »laga bo och hemvist»
i landskapet. Närmare bestämmelser om lösningsrättens utövande och
om företrädesrätt till lösning meddelas i särskild lag (5 §). Klagomål eller anmärkningar
av Ålands landsting i anledning av tillämpningen av lagens stadganden
skola av finska regeringen överlämnas till Nationernas förbunds råd, i
syfte att detta skall kunna övervaka tillämpningen och eventuellt införskaffa
utlåtande av den fasta mellanfolkliga domstolen (6 §). I likhet med självstyrelselagen
må garantilagen icke ändras, förklaras eller upphävas och ej
heller avvikelse därifrån göras annat än med Ålands landstings bifall och
i den ordning, som gäller i fråga om grundlag (7 §).

Den i rådets beslut avsedda internationella konventionen angående Ålandsöarnas
icke-befästande och neutralisering tillkom vid en konferens i Genéve
10—20 oktober 1921 mellan ombud för Danmark, Estland, Finland, Frankrike,
Italien, Lettland, Polen, Storbritannien, Sverige och Tyskland, eller allt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

så bland annat samtliga Östersjöstater med undantag av Litauen och Sovjetunionen.
Genom konventionen, som undertecknades den 20 oktober 1921,
tillgodosågos i stort sett från svensk sida framställda önskemål rörande öarnas
fullständiga demilitarisering. Den 11 januari 1922 beslöt Nationernas
förbunds råd att under förbehåll för signatärmakternas ratifikation åtaga
sig de förpliktelser, om vilka stadgas i art. 7 av konventionen, samt att uppdraga
åt förbundets generalsekreterare att, så snart konventionen trätt
i kraft, bringa den till förbundsmedlemmarnas kännedom. Den 3 april
1923 trädde konventionen i kraft för samtliga signatärmakters vidkommande.

Ändamålet med 1921 års konvention är enligt dess inledning att garantera,
att Ålandsöarna aldrig komma att utgöra någon fara ur militär synpunkt. I
detta syfte stadgas i konventionen Ålandsöarnas neutralisering, förbud mot
öarnas befästande och över huvud taget deras fullständiga demilitarisering
samt slutligen en kollektiv garanti mot överträdelser av konventionens bestämmelser.
Finland har sålunda genom konventionen bekräftat den förklaring,
som avgavs av Ryssland enligt 1856 års konvention (art. 1). Gränsen
för konventionens tillämpningsområde i territoriellt hänseende sammanfaller
i stort sett med Ålandsöarnas av ålder gällande administrativa gräns.
I fråga om det i den neutraliserade zonen ingående vattnets utsträckning gäller
tremilsgränsen (art. 2). Inom den neutraliserade Älandszonen få varken
bibehållas eller upprättas militära, marina eller för militär luftfart avsedda
anläggningar eller operationsbaser och ej heller någon annan anordning för
krigsändamål (art. 3). Ingen lant-, sjö- eller luftstyrka får inkomma i eller
uppehålla sig inom den neutraliserade zonen, och tillverkning, införsel,
transitering och återutförsel av vapen och krigsmateriel inom densamma
äro förbjudna (art. 4, första stycket). Under fredstid gälla dock tre undantag
från dessa bestämmelser. Därest utomordentliga omständigheter så kräva,
får Finland, utöver erforderlig reguljär polispersonal, till zonen införa och
där temporärt hålla annan väpnad styrka, som är nödvändig för ordningens
upprätthållande (art. 4, andra stycket, mom. a). Finland äger rätt att tid
efter annan låta ett eller två av sina lätta övervattenskrigsfartyg och, i fall avsärskilda
omständigheter av vikt, även andra övervattenskrigsfartyg, vilkas
sammanlagda deplacement dock i intet fall må överstiga 6,000 ton, temporärt
besöka öarna. Finska regeringen må ej medgiva mer än ett krigsfartyg, tillhörande
varje annan makt, rätt att inlöpa i ögruppen och där temporärt
ankra (art. 4, andra stycket, mom. b). Såsom tredje undantag stadgas, att
Finland får låta sina luftstridskrafter flyga över Älandszonen, dock utan
rätt för dessa att där landa utom i fall av force majeure (art. 4, andra stycket,
mom. c). Förbudet mot att låta krigsfartyg inlöpa i zonen inverkar icke på
rätten till s. k. inoffensiv passage genom territorialvattnen (art. 5). I krigstid
skall zonen anses såsom neutralt område och får icke vare sig direkt eller
indirekt begagnas för ändamål, som på något sätt sammanhänger med militära
företag (art. 6, första stycket). För den händelse Östersjön beröres av
ett krig, äger Finland emellertid för tryggande av zonens neutralitet temporärt
utlägga minor inom dennas vattenområde och för detta ändamål vid -

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

taga sådana maritima åtgärder, som äro strängt nödvändiga (art. 6, andra
stycket). Nationernas förbunds råd skall i så fall omedelbart underrättas (art.
6, tredje stycket). I syfte att göra den i konventionen stadgade garantin effektiv
kunna signatärmakterna var för sig eller gemensamt hänvända sig till
rådet, i ändamål att detta må besluta, vilka åtgärder som skola vidtagas för
att säkerställa upprätthållandet av konventionens bestämmelser eller för att
tillbakavisa en kränkning. Garantmakterna förbinda sig att medverka till
av rådet enhälligt beslutna åtgärder, under det att två tredjedels majoritet är
tillräcklig för att de skola vara berättigade vidtaga de åtgärder, som rådet
tillstyrker. I intetdera fallet medräknas vid omröstningen inom rådet, vari
alla signatärmakter vid behandlingen av hithörande frågor skola kallas att
taga säte, ombudet för den makt, som beskyllts för att hava kränkt konventionens
bestämmelser (art. 7: I). För den händelse zonens neutralitet äventyras
genom ett plötsligt angrepp, skall Finland inom densamma vidtaga erforderliga
åtgärder för att uppehålla och tillbakavisa angriparen samt omedelbart
därom underrätta rådet (art. 7: II). Konventionen förblir i kraft
oberoende av eventuella förändringar i status quo i Östersjön (art. 8). Med
enhälligt samtycke av signatärmakterna kunna andra makter inbjudas biträda
densamma (art. 9, andra stycket).

Under de senaste åren har frågan om effektiviteten av de internationella
garantierna för Ålands neutralitet blivit aktualiserad. Enligt 1921 års konvention
har åt Nationernas förbunds råd givits funktionen att i händelse av
fara för neutralitetskränkning eller redan påbörjat angrepp mot ögruppen
sammanträda i syfte att koordinera garantmakternas åtgärder till ögruppens
skydd. Garantisystemet i konventionen är anordnat under hänsynstagande
till Nationernas förbunds allmänna uppgifter enligt förbundsakten att
ingripa till medlemsstaternas skydd i händelse av angrepp. Genom händelsernas
utveckling har dock förbundets kollektiva säkerhetssystem alltmer
försvagats, och medlemsstaterna räkna ej för närvarande med dess fungerande
enligt förbundsaktens bestämmelser. Denna förändring i läget har
helt naturligt icke kunnat undgå att öva inflytande även på frågan om
Ålandsöamas garanterade trygghet. Om Nationernas förbunds råd icke kan
förväntas fylla de uppgifter, som enligt konventionen tilldelats rådet, och
om grundade tvivel kunna hysas angående garantmaktemas beredvillighet
att inom rådet ena sig örn effektiva åtgärder till försvar för ögruppens neutralitet,
måste de närmast intresserade staterna, Sverige och Finland, överväga
konsekvenserna för deras del av det sålunda förändrade läget.

Sedan i april 1938 från finsk sida gjorts en sondering under hand angående
vissa förutsättningar för frågans officiella upptagande mellan svenska
och finska regeringarna, enades de genom utväxling av de förut omnämnda
noterna av den 12 april och den 6 maj 1938 örn att skrida till en gemensam
undersökning av förutsättningar och utvägar att öka tryggheten för Åland
som neutraliserat område. Denna undersökning påbörjades vid ett meningsutbyte
i Stockholm under tiden 19—21 maj. Detta meningsutbyte, vilket

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

fördes av utrikesministrarna biträdda av folkrättsliga och militära sakkunniga,
möjliggjorde för de båda regeringarna att erhålla en fullständig bild
av de synpunkter, som å ömse håll gjort sig gällande. Dessa voro ej från
början överensstämmande, men å andra sidan blev det snart tydligt, att möjligheter
förefunnos att sammanjämka divergerande uppfattningar angående
Ålandskonventionens värde och behovet av modifikationer i densamma. Särskilt
bereddes därvid tillfälle för folkrättssakkunniga att analysera det rättsliga
läget och för de militära sakkunniga att undersöka problemets rent militära
aspekter. I sistnämnda avseende visade sig en undersökning på ort
och ställe av vissa delar av den åländska ögruppen erforderlig. Denna företogs
gemensamt av svenska och finska officerare. Vidare sammanträdde
militära experter från de båda länderna i Helsingfors för gemensamma utredningsarbeten
under tiden 4—8 juli 1938.

Den 29 och den 30 juli 1938 sammanträdde de båda ländernas delegerade
ånyo i Stockholm. Det visade sig då möjligt att uppdraga grundlinjerna för
en efter tidsläget anpassad, begränsad reform av det trygghetssystem för
Ålandsöama, som skapats genom 1921 års konvention. I väsentliga delar
återfinnas de förslag, som utarbetades, i de texter, vilka nu föreligga i slutgiltigt
skick. Förslagen angåvos uttryckligen i de delegerades gemensamma
rapport till sina regeringar vara baserade på ett upprätthållande av 1856 års
befästningsförbud och på den grundsatsen, att de ändringar och lättnader
med avseende å 1921 års konvention, som i nuvarande tidsläge erfordras
för Ålandsöarnas tryggande, såvitt möjligt borde genomföras i anslutning
till det i konventionen förutsatta systemet. Man var sålunda ense om att
genom en modifikation av demilitariseringsbestämmelsernas territoriella tilllämpningsområde
möjliggöra för Finland att befästa några av landskapets
söder om egentliga Åland befintliga öar och skär. För genomförandet av
härför erforderliga jämkningar i konventionstexten bleve givetvis samtliga
signatärmakters medverkan erforderlig. Den diplomatiska aktion, som måste
företagas i detta syfte, skulle ske gemensamt av svenska och finska regeringarna.
Emellertid ansågs nu berörda jämkning ej tillräcklig för att skapa
ett efter rådande förhållanden anpassat skydd för ögruppens oantastbarhet.
Temporära åtgärder i viss begränsad omfattning befunnos erforderliga även
inom den zon, beträffande vilken demilitariseringsbestämmelserna i princip
alltjämt skulle gälla. I fråga om dessa åtgärder var avsikten, att erforderligt
medgivande skulle utverkas gemensamt av de båda regeringarna för en
tid av tio år. Vidare enades man i princip om avgivandet av gemensamma
förklaringar angående dels krigförande makters ställning inom garantisystemet,
dels defensiva åtgärder vid överhängande krigsfara. Slutligen rådde,
till en början med hänsyn till att genomförandet av de planerade åtgärderna
för ökandet av Ålandsöarnas trygghet måste taga åtskillig tid i anspråk, en
samstämmig uppfattning om nödvändigheten av en ökad omedelbar beredskap,
för den händelse ett Östersjön berörande krig skulle utbryta. Denna
särskilda beredskap avsåg krigsfall, då både Sverige och Finland äro neutrala
och finna särskilda åtgärder erforderliga.

Kungl. Maj. ts proposition nr 282.

Redan vid det svensk-finska meningsutbytets inledande stod det klart för
båda parter, att Ålandsbefolkningens i samband med förslagens förverkligande
stående önskemål och intressen måste behörigen utredas och tillgodoses. Först
efter julimötet förelågo konkreta riktlinjer för en lösning av frågan. Under
augusti lämnades under hand från såväl svensk som finsk sida till talmannen
i Ålands landsting och andra representanter för Åland detaljerade upplysningar
örn föreliggande planer. Landstingets medlemmar sammankommo
till ett privat möte i Mariehamn den 29 augusti för att taga del av delegaternas
informationer. Åländska delegater besökte den 12 september Helsingfors
för att ytterligare informeras om de svensk-finska planerna, och den 22 september
samlades landstingsmännen åter till ett privat möte. Därvid underströks
enligt tillgängliga upplysningar, liksom redan skett den 29 augusti, att
landstingsmännen icke kunde taga ståndpunkt, förrän konkreta förslag och
skriftliga framställningar från Finlands regering förelåge.

Ehuru landskapet Äland icke är part i 1921 års konvention, har det, såsom
redan sagts, från början ansetts vara av väsentlig vikt, att eventuella
modifikationer i konventionens system taga tillbörlig hänsyn till befolkningens
önskemål och intressen. För övrigt äro landskapets myndigheter därjämte
i ett hänseende direkt medbestämmande vid genomförandet av den nyss skisserade
planen för åstadkommandet av ökad trygghet för Åland. Enligt 27 §
i självstyrelselagen för Åland äro nämligen landskapets inbyggare skyldiga
att biträda vid fäderneslandets försvar genom att, i stället för fullgörande av
värnplikt, göra motsvarande tjänst vid lots- och fyrinrättningen enligt vad
därom i lag särskilt stadgas. Hittills har någon lag om sådan tjänstgöring
vid lots- och fyrinrättningen ej kommit till stånd, och Ålandsbefolkningen har
sålunda under de gångna åren varit befriad både från värnplikt och från annan
offentlig tjänsteplikt. För säkerställandet av ögruppens försvar hade
såväl de finska som de svenska sakkunniga funnit i hög grad önskvärt, att
ortsbefolkningen vapenövas. Härför erfordrades en ändring av 27 § i självstyrelselagen,
och en sådan ändring kräver det åländska landstingets medverkan.

I syfte att ernå landstingets medverkan på denna punkt lät Finlands President
den 10 oktober sammankalla Ålands landsting till urtima möte den
27 i samma månad. I anslutning härtill riktade Presidenten den 24 oktober
en skrivelse till landstinget, varvid fogats dels förslag till lag angående ändring
av 27 § i självstyrelselagen jämte en därtill ansluten värnpliktslag, dels
också ett alternativt förslag till lag angående inbyggarnas i landskapet Åland
tjänstgöring vid lots- och fyrinrättningen. I skrivelsen redogjordes för de
svensk-finska förhandlingarna, som lett till framläggande av förslag om lättnader
i 1921 års demilitariseringsbestämmelser för att möjliggöra förläggande
av en väpnad styrka inom landskapets område. Av hänsyn till Ålandsbefolkningens
intressen skulle den till Åland förlagda, till numerären begränsade
truppstyrkan bestå av värnpliktiga från Finlands svenskspråkiga trakter under
svenskspråkigt befäl. Såsom en länk i åtgärderna för skyddande av
Ålands neutralitet hade finska regeringen särskilt uppmärksammat frågan

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

om ålänningarnas deltagande i landets försvar och ville, innan definitiva lagförslag
framlades, bereda landstinget tillfälle att redan under frågornas förberedande
handläggning medverka till en lösning. Landstingets talman och
vederbörande landstingsutskott skulle få tillfälle att med vederbörande statsmyndigheter
dryfta föreliggande spörsmål. Enligt de två lagförslagen om
värnplikt skulle den åländska värnplikten införas temporärt för en tid av tio
år. Befolkningens vapenövning skulle avse fäderneslandets och hembygdens
försvar, och den värnpliktige finge icke, där han ej själv annat önskade, varaktigt
användas till tjänstgöring utanför landskapet.

Medlemmarna i det av landstinget för behandlingen av dessa lagförslag
vid det urtima mötet tillsatta lagutskottet samt landstingets talman infunno
sig till överläggning i Helsingfors i början av november. Under tiden 3—6
november ägde därjämte en tredje sammankomst rum i Helsingfors mellan
Sveriges och Finlands delegerade. På detta sätt bereddes representanterna
för Ålands landsting tillfälle till överläggning även med de svenska ombuden.
Vid överläggningarnas avslutande utsändes en kommuniké, vari meddelades,
att förhandlingsdelegationerna efter mötet i Stockholm i juli hos sina
regeringar förordat åtgärder beträffande en sådan jämkning av 1921 års
konvention, att ett effektivare tryggande av Älandsöarnas neutralitet möjliggjordes,
ävensom åtgärder avseende neutralitetens värnande, intill dess att
de ifrågavarande jämkningarna kommit till stånd. Det tillkännagavs vidare,
att vad man sålunda enats om bekräftats under delegationernas förhandlingar
i Helsingfors och att de förordade åtgärderna icke innebure ett försvagande
av den mellanfolkligt fastställda särställning, som Ålands landskap innehar
med avseende å självstyrelse, språk och egenart, utan vore avsedda enbart
att under de förändrade förhållandena tillförsäkra Åland den trygghet, som
avsågs med 1921 års konvention. Därjämte omnämndes i kommunikén, att
Ålands landstings representanter, i syfte att få en så ingående inblick som
möjligt i delegationernas planer samt i den därmed nära sammanhängande
frågan om ålänningarnas vapenövning ävensom att framställa önskemål och
förslag beträffande desamma, haft tillfälle föra förtroliga diskussioner med
de båda delegationerna. Slutligen tillkännagavs, att de båda delegationerna
för att fullborda utredningen av vissa ännu öppna frågor angående beredskapens
organisation på Åland, däri inbegripet frågan örn den åländska befolkningens
vapenövning, tillsatt ett gemensamt tekniskt utskott bestående av generallöjtnanten
H. V. Österman (Finland), överstelöjtnanten greve C. A.
Ehrensvärd (Sverige) samt, i egenskap av sakkunniga, referendarierådet vid
finska försvarsministeriet A. H. Aarnio och den åländske riksdagsmannen H.
Mattsson.

Det framgick redan av överläggningarna i Helsingfors, att lagförslagen av
den 24 oktober på åtskilliga punkter ej gillades av landstinget. Detta angav
närmare sin ståndpunkt genom ett av det tidigare omnämnda lagutskottet
framlagt betänkande av den 10 november 1938. Däri betonades, att man
varken från finskt eller svenskt håll tillerkänt Ålands landsting någon medbestämmanderätt
beträffande 1921 års konvention. Emellertid hade utskot -

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

tet i Helsingfors tillkännagivit, att den åländska uppfattningen om den ovillkorliga
nödvändigheten att för neutralitetens upprätthållande ändra konventionen
icke sammanginge med den uppfattning, som delgivits utskottet, och
avhållit sig från varje åtgärd, som på ett eller annat sätt kunde tänkas bidraga
till en förändring av status quo. Under erinran om konventionens demilitariseringsbestämmelser
och under hänvisning till konventionens hela anda
och mening syntes det utskottet, att en detaljbehandling av finska regeringens
lagförslag rörande införandet av åländsk värnplikt inom den neutraliserade
zonen över huvud taget icke kunde komma i fråga. Då lagförslagen
framlagts såsom diskussionsbas, hade utskottet varken på sakliga eller formella
skäl kunnat ingå på behandling av detaljer. Emellertid uttalade utskottet
i princip att, om över huvud taget en ändring av 27 § i självstyrelselagen
avseende införandet av allmän värnplikt skulle kunna komma i fråga,
alla väsentliga bestämmelser rörande tjänstgöringen måste intagas i denna
paragraf och därjämte stadgas, att den särskilda lag, som paragrafen förutsätter,
skulle stiftas med Ålands landstings bifall. Dessutom förutsatte en
prövning av varje sådant lagförslag en samtidig omarbetning av självstyrelselagen
i hela dess vidd, så att konstitutionella konflikter mellan riket och
landskapet för framtiden kunde undvikas. Vidare underströks nödvändigheten
av effektivare garantier beträffande förvärv av fast egendom inom
landskapet. Beträffande förslaget till lag angående tjänstgöring vid lotsoch
fyrinrättningen kritiserades i utskottsbetänkandet åtskilliga särskilda bestämmelser.
Betänkandet, som utmynnade i en förklaring om beredvillighet
att framdeles pröva av förhållandenas utveckling måhända betingade nya
förslag, godkändes av landstinget den 12 november.

Önskvärdheten av en utredning rörande förtydligande av lagstiftningen om
Ålands självstyrelse hade av Finlands regering redan tidigare beaktats. I
slutet av september beslöt sålunda finska regeringen tillsätta en kommitté
för att överväga, huruvida skäl förelåge att förtydliga lagen den 6 maj 1920
om självstyrelse för Åland eller andra lagstadganden, vilka angå nämnda
självstyrelse. I den mån ett dylikt förtydligande befunnes nödvändigt,
hade kommittén i uppdrag att uppgöra förslag till den ändring i gällande
lagstadganden, vartill undersökningen gåve anledning. Denna kommitté har
numera avgivit sitt betänkande till finska regeringen, som inom sig tillsatt
ett särskilt utskott för det sålunda planlagda materialets bearbetning.

Det i kommunikén av den 6 november omnämnda tekniska utskottet påbörjade
sina förhandlingar i Helsingfors i omedelbar anslutning till de
svenska och finska delegationernas möte därstädes. Inom kommittén behandlades
åtskilliga detaljfrågor sammanhängande med de planerade militära
åtgärderna inom landskapet Åland i allmänhet, och därjämte uppdrogos
grundlinjerna för ett särskilt skyddsvärn för Ålandsöarna.

Under tiden 5—7 januari 1939 slutfördes de svensk-finska förhandlingarna
vid ett möte i Stockholm, i vilket även de båda ländernas statsministrar
deltogo. Därvid nåddes enighet om de åtgärder, som angivas i den redan
förut omnämnda, såsom bilaga B närslutna gemensamma rapporten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Vid olika tillfällen under Ålandsförhandlingarna har, på sätt redan framgått
av vad ovan anförts, rådplägning ägt rum med utrikesnämnden, nämligen
vid sammanträden 2 maj, 18 juni, 28 juli, 8 och 30 september samt
18 november 1938 ävensom 10 januari, 6 och 21 mars, 17 april samt 2 maj
1939.

Den preliminära överenskommelsen innefattar fyra olika partier.

För det första avses att genomföra en definitiv ändring av 1921 års konvention.
I enlighet härmed skola de internationella demilitariseringsbestämmelserna
för framtiden ej utgöra hinder för militära försvarsåtgärder av
varje slag, som Finland må vilja vidtaga söder örn en ny demarkationslinje,
dragen i östlig—västlig riktning genom fasta Ålands sydspets. Vad beträffar
den söder om denna linje belägna delen av zonen skall Finland befrias
från varje inskränkning i sin handlingsfrihet och bestämmanderätt, varom
stadgas i konventionen. Härigenom beredes bl. a. möjlighet för Finland att
i obegränsad omfattning utan hinder av stadgandena i art. 4, andra stycket,
mom. b, ditsända krigsfartyg.

Den södra delen av zonen skall emellertid alltjämt i alla andra avseenden
åtnjuta det skyddssystem, som 1921 års konvention skapat, särskilt genom
bestämmelserna i artiklarna 4, 6 och 7, i syfte att vidmakthålla Ålandsöarnas
neutralitet. Härav följer, att hela Ålandszonen, däri inbegripet den
södra delen, förbliver ett neutraliserat område. Den internationella garantin
för upprätthållandet av konventionens bestämmelser eller för tillbakavisandet
av en kränkning gäller framdeles liksom hittills Ålandszonen i dess helhet.

För det andra avser den preliminära överenskommelsen ett bemyndigande
för Finland att för en tid av tio år inom den återstående delen av zonen vidtaga
vissa bestämda åtgärder av militär art inom en maximiram, som särskilt
överenskommes mellan Sverige och Finland. Några fasta befästningsanläggningar
komma icke att få uppföras inom denna huvudsakliga del av
Ålandszonen. Det temporära bemyndigandet avser i stort sett endast förläggandet
av rörlig kustartilleri- och luftvärnsmateriel och ett förråd av
minor på huvudön, möjlighet till övningar med svenska och finska sjöstridskrafter
samt utbildning av landskapets vapenföra befolkning till hembygdens
försvar. Man finner att, liksom i vad angår Ålandszonens södra del,
fråga är om utpräglat defensiva åtgärder inom en begränsad ram. Särskilt
under de närmaste åren, innan Ålandsbefolkningen hunnit vapenövas i större
utsträckning, är det nödvändigt att på huvudön förlägga militär personal
från det svenskspråkiga fasta Finland. Avsikten är emellertid, att kärnan
i det åländska hembygdsvärnet skall bildas av öns egen befolkning. I
olikhet med det för Ålands landsting i oktober framlagda lagutkastet är den
nu tilltänkta åländska värnpliktsordningen icke temporärt begränsad, men
i stället är dess tillämpning gjord beroende av att hinder ej föreligga i gällande
internationella avtal.

För det tredje avgivas två deklarationer angående konventionens tolkning.
Den första innebär, att en spontan intervention från krigförande makts sida

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

i och för Ålandsöarnas skydd ej kan betraktas som en tillämpning av konventionens
garantisystem. Det har ansetts önskvärt att uttryckligen på förhand
delgiva makterna denna tolkning, som vänder sig mot en eventuell benägenhet
hos krigförande makt att begagna 1921 års konvention som täckmantel
för ett ingripande på Åland. Den andra deklarationen preciserar
först Sveriges ställning. Såsom närmaste garantmakt och med hänsyn till
egna vitala intressen förbehåller sig sålunda Sverige att på begäran av Finland
medverka vid tillämpningen av försvarsåtgärder till tryggande av
Ålandsöarnas neutralitet. Den giver vidare uttryck åt den gemensamma
svensk-finska ståndpunkten, att ett erbjudande om ingripande från krigförande
makts sida i detta syfte skall avböjas. Nämnda svensk-finska samverkan
har till sin förutsättning, att både Sverige och Finland äro neutrala
och att båda regeringarna enas om att vidtaga särskilda åtgärder. För denna
eventualitet kräves en viss beredskap och en planläggning i fredstid.

Genom den sistnämnda deklarationen bekräftas Sveriges historiskt givna
särställning i vad angår skyddet av Ålandsöarnas neutralitet. Som redan
framgår av vad ovan sagts, kommer denna särställning också till uttryck genom
att det överlåtes åt Sverige och Finland att gemensamt fastställa maximiramen
för de militära åtgärderna inom Ålandszonens norra del. Från
svensk och finsk sida avses att i och för tillämpningen av den nya ordningen
för tryggandet av Ålandsöarnas neutralitet tillsätta särskilda fasta delegationer,
bestående av de båda ländernas utrikesministrar, deras sändebud i Helsingfors,
resp. Stockholm, samt en representant för respektive lands krigsmakt.
Dessa delegationer komma att bl. a. handhava maximiramens fastställande
och det gemensamma planläggningsarbete, varom nyss talats.

För det fjärde bekräftas genom den nya ordningen på olika sätt landskapet
Ålands särställning i språkligt, rättsligt och administrativt hänseende.
Sålunda fastslås i den svensk-finska noten till makterna, att inom Ålandszonens
norra del förlagd militär personal från det övriga Finland skall vara
svenskspråkig. Vidare har finska regeringen i meddelande till den svenska
angivit de grundsatser, som komma att föreslås i den åländska värnpliktslagen,
vilken skall stiftas gemensamt av Finlands riksdag och Ålands landsting
och sålunda ej kunna upphävas eller ändras utan landstingets samtycke.
Enligt dessa grundsatser säkerställes den svenskspråkiga karaktären hos all
militär personal, som förlägges inom landskapet Åland, samt skall ämbetsoch
undervisningsspråket vid staber och truppförband inom landskapet vara
svenska. Dessutom skola de åländska värnpliktiga utgöra särskilda truppförband,
vid vilka jämväl kommandospråket skall vara svenska. Beträffande
officerare kräves visserligen ej, att de skola tillhöra Finlands svenskspråkiga
befolkning men väl -—- enligt samma regel, som gäller för civila ämbetsmän
inom landskapet — att de skola fullständigt behärska svenska språket
i såväl tal som skrift. Dessa grundsatser synas förebygga risken för en
förfinskning av landskapet Åland som en följd av de begränsade militära
åtgärder inom landskapet, vilka nu ifrågasatts. Därjämte har finska regeringen
förbundit sig att till svenska regeringen avgiva en förklaring om att

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

de överenskomna åtgärderna icke skola inkräkta på den särskilda internationella
ställning, som landskapet Åland åtnjuter i vad angår dess självstyrelse,
dess språk och dess egenart. Om denna förklaring lämnas officiell
underrättelse till landskapets landsting. Det bör slutligen vara omnämnt,
att finska regeringen ämnar föreslå förtydliganden i gällande lagar örn
Ålands självstyrelse m. m. i syfte att för framtiden undanröja de svårigheter,
vilka mött vid dessa lagars tolkning och tillämpning.

De svar å den svensk-finska framställningen, som ingått från signatärmakterna
till 1921 års konvention, innebära samtliga ett godtagande i princip
av den från Sveriges och Finlands sida föreslagna nya ordningen i vad
angår skyddet av Ålandsöarnas neutralitet.

Under sådana förhållanden äro svenska och finska regeringarna beredda
att omedelbart underställa de mellan signatärmakterna överenskomna bestämmelserna
Nationernas förbunds råd för godkännande, i den mån de
falla inom området för rådets behörighet.

I den gemensamma rapporten av den 30 juli 1938 ävensom i den kommuniké,
som i början av november 1938 utsändes i Helsingfors, förklarade
de svenska och finska delegerade, att de beaktat å ena sidan den försvagning,
som Nationernas förbunds säkerhetssystem undergått, det förändrade
militärpolitiska läget vid Östersjön och de såväl politiska som militära svårigheter,
vilka numera förefinnas för en tillämpning av det i 1921 års Ålandskonvention
stadgade garantisystemet, samt å andra sidan det värde, som
denna konvention alltjämt bör anses äga för upprätthållandet av Ålandsöarnas
neutralitet och internationella särställning i övrigt, vilket värde dessutom
kan ökas i ett förändrat läge. Dessa två huvudsynpunkter hava städse
varit vägledande vid de förhandlingar, som resulterat i föreliggande förslag
om en sådan jämkning av gällande konvention, att ett effektivare skydd
av Ålandsöarnas neutralitet möjliggöres. Utöver vad jag redan framhållit
beträffande svårigheterna för garantisystemets tillämpning under nuvarande
förhållanden, må här vara tillräckligt att erinra därom, att beslut angående
åtgärder till skyddande av ögruppens neutralitet enligt 1921 års konvention
som bekant skall fattas av Nationernas förbunds råd förstärkt med representanter
för de signatärmakter till 1921 års konvention, som ej äro medlemmar
av rådet. Italien och Tyskland äro båda signatärmakter, men det förra
landet har anmält sitt utträde ur förbundet och det senare har redan för
åtskillig tid sedan upphört att tillhöra förbundet. Med hänsyn till Italiens
och Tysklands negativa inställning till förbundet är det ovisst, huruvida i
ett kritiskt läge någon konferens för dryftande av åtgärder till Ålandsöarnas
tryggande av det slag, som konventionen avsett, under nuvarande förhållanden
över huvud taget kan komma till stånd, och i varje fall är det mer
än tvivelaktigt, huruvida några effektiva åtgärder kunna beslutas och genomföras.

Av dessa konstateranden bör emellertid ej dragas den slutsatsen, att grund -

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S2.

satsen om Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering bör uppgivas.
Tvärtom måste det ur svensk synpunkt anses som ett vitalt intresse att vidmakthålla
ögruppens internationellt erkända ställning som en särskild zon,
vilken i krig ej får göras till utgångspunkt för militära operationer. Det är
tänkbart, att de internationella bestämmelserna angående Ålandsöarnas särskilda
ställning kunna under ett allmänt krig åsidosättas, men det är säkerligen
ej betydelselöst att framdeles liksom hittills kunna beträffande denna
viktiga strategiska punkt åberopa internationellt-rättsliga stadganden, vilka
vunnit allmänt erkännande. Även garantisystemet enligt 1921 års konvention
kan under förändrade förhållanden tänkas bliva av mer effektivt värde än
för närvarande.

De nu ifrågavarande jämkningarna i gällande internationella bestämmelser,
vilka äro avsedda att skapa större trygghet för Åland som neutraliserat
område, motsvara finska regeringens önskemål om att erhålla möjlighet att
i fredstid förbereda Ålandsöarnas försvar, vilket enligt uttrycklig bestämmelse
i 1921 års konvention åligger Finland. Ifrågavarande jämkningar i
konventionen förordas också från den svenska militära sakkunskapens sida.

Jag torde här få återgiva vad försvarsstabschefens på anmodan av mig
den 4 maj 1939 avgivna yttrande i ärendet innehåller:

På därom gjord anmodan har jag äran avgiva följande yttrande om den
nya ordning för tryggande av Ålandsöarnas neutralitet, varom preliminär
enighet uppnåtts mellan finska och svenska delegerade. Enär jag, alltsedan
föreliggande spörsmål upptogs till behandling, varit i tillfälle att personligen
eller genom mig underställd personal framlägga de militära synpunkterna på
frågan, anser jag mig kunna i detta sammanhang begränsa mig till en sammanfattning
av vad som sålunda från min sida kommit till uttryck.

Örn en stormakt komme i besittning av Åland, skulle avsevärda delar av
Sveriges i och för sig fåtaliga stridskrafter komma att bindas för eventuellt
lokalförsvar längs Norrlandskusten, och detta även örn Finland i övrigt vore
intakt. Vidare skulle våra sjöförbindelser, främst till Norrland, kunna i stor
utsträckning behärskas, varjämte, på grund av möjligheterna till flygbasering
på Åland, riskerna för flyganfall mot stora delar av vårt land väsentligt
skulle ökas. För Sveriges försvar är det därför av största betydelse, att vid
ett stormaktskrig, som berör Östersjöområdet, en effektiv kontroll av inloppen
till Bottniska viken kan utövas. Upprätthållandet av Ålandsområdets
integritet är en förutsättning härför.

Med hänsyn till de betydande strategiska fördelar, vilka i händelse av en
allvarlig konflikt mellan Östersjöstater skulle tillfalla den krigförande part,
som lyckats taga Åland i besittning, måste det befaras, att ett företag med
detta syfte kan komma till utförande. Så länge som Åland jämlikt 1921 års
konvention är helt demilitariserat och obefästat, är det icke otroligt, att en
sådan operation kommer att verkställas i ett mycket tidigt skede; ett dylikt
företag kan under nuvarande förhållanden hava utsikt att lyckas, även örn
endast jämförelsevis svaga krafter insättas. Dessa kunna, förutom av till
sjöss framförda stridskrafter, även bestå av lufttransporterade trupper. Ett
betryggande militärt försvar av själva Åland måste därför hastigt kunna
ordnas.

Vid utövandet av kontroll över inloppen till Bottniska viken måste betydande
uppgifter tillkomma sjö- och flygstridskrafter, vad de förstnämnda
beträffar icke minst artillerifartygen. I betraktande av de resurser i nämnda

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

hänseenden, varöver Sverige och Finland kunna beräknas förfoga i jämförelse
med en stormakt, är det emellertid nödvändigt, att medverkan säkerställes
av försvarsanstalter även på Ålandsöarna. Om önskvärd effekt skall
kunna åstadkommas och tillfredsställande skydd skapas, måste dessa försvarsanstalter
delvis utgöras av redan i fredstid anordnade permanenta kustbatterier.
För deras tillkomst erfordras ett hävande av befästningsförbudet
inom en mindre del av den åländska skärgården, varigenom möjlighet för
Finland skapas att uppföra permanenta befästningar på vissa skär och mindre
öar vid de infartsleder, som söderifrån föra till Ålandshav och fasta Äland.
Även om ifrågavarande skär och öar, försedda med permanenta befästningar,
skulle komma i en fientlig makts händer, äro de icke lämpliga som baser
för mot Sverige riktade företag, vare sig över sjön eller genom luften; ej heller
kunna dylika företag nämnvärt understödjas från på öarna uppställda
batterier, även om dessa äro permanenta. Icke ens från den västligaste befästningsanläggning,
som skulle medgivas, nämligen på Lågskär, kan vattenområdet
närmast svenska kusten verksamt beskjutas, lika litet som farvattnet
väster om Lågskär kan behärskas från de yttersta delarna av den svenska
skärgården. Det är just av denna anledning, som samverkan mellan kustbatterier
på båda sidor örn Ålandshav angivits såsom en av förutsättningarna
för att inloppen till Bottniska viken skola kunna effektivt kontrolleras.
Och även detta samarbete enbart är ej tillfyllest; såsom förut framhållits,
kräves dessutom medverkan av sjö- och flygstridskrafter. De farhågor, som
yppats, att de ifrågasatta permanenta befästningsanordningarna i södra delen
av den åländska skärgården skulle vid ett ändrat politiskt läge innebära
en fara för Sverige, synas mig av ovan anförda skäl sakna bärande grund.

Även skydd mot landsuttningsforsak på fasta Åland från krigs- eller transportfartyg
eller från luften måste emellertid, såsom redan påpekats, kunna
hastigt ordnas. Härför fordras tillgång på arméstridskrafter på fasta Åland,
varibland även luftvärnsartilleri. Att uteslutande bygga på ett överförande
av dessa stridskrafter till ögruppen, först då ett hot mot denna blir aktuellt,
är med hänsyn till risken för snabba företag i ett tidigt konfliktskede icke
möjligt. Av detta skäl är en lindring i de nuvarande demilitariseringsbestämmelserna
erforderlig. De styrkor, som i fredstid lämpligen kunna förläggas
till Åland, äro dock icke av den storleksordning, att de ensamma kunna beräknas
vara i stånd att avvisa ett med starkare krafter utfört invasionsförsök.
Ett överförande av ytterligare stridskrafter till ögruppen måste därför
under alla förhållanden förutses. I betraktande av Sveriges vitala intresse-
av att Ålandsöarnas integritet tryggas, är svensk medverkan i detta
hänseende starkt motiverad, och finska framställningar i detta syfte böra
såvitt möjligt tillmötesgås. Vid eventuellt överförande av svenska trupper
till fasta Åland framträder betydelsen av de permanenta försvarsanordningarna
på ögruppen såsom ett led även i åtgärderna för sådana sjötransporters
skyddande.

De krav, som med anledning av ovan framlagda militära synpunkter för
närvarande rimligen kunna uppställas beträffande såväl i fredstid vidtagna
försvarsförberedelser på Äland som medverkan från .svensk sida vid hävdandet
av neutraliseringen och kontrollerandet av inloppen till Bottenhavet,
bliva tillgodosedda genom de i den preliminära överenskommelsen förutsatta
åtgärderna. Det är därför ur svensk försvarssynpunkt av största vikt, att
förutsättningar ernås för dessa åtgärders vidtagande, resp. förberedande. I
beaktande av den allmänna utrikespolitiska situationen bitr en lösning av
frågan nu med det snaraste åvägabringas. Della är enligt min bestämda uppfattning
en angelägenhet av vital betydelse för vårt lands försvar och för
möjligheten att upprätthålla vår egen neutralitet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Till de av försvarsstabschefen anförda synpunkterna är från min sida
föga att tillfoga. Med återgivna yttrande är den viktiga roll klart definierad,
som tillkommer den nya Älandsöverenskommelsen i Sveriges neutralitetsväm.
Jag ansluter mig helt till slutsatsen, att frågans snara lösning är en
angelägenhet av vital betydelse för vår neutralitetsberedskap. Om något
vidaregående engagemang är här icke fråga än att i avseende å den internationellt
särställda Ålandsregionen medverka till för rent defensiva syften
avsedda och endast för sådana användbara försvarsanstalter, vilka krävas
för vårt lands egen trygghet. Härvid torde få understrykas, att en mera
effektiv säkerhet i vad angår Ålandsregionen innebär en avsevärd lättnad
i de neutralitetsuppgifter, som föreligga till bevakande vid krigsfall i Östersjön.
Den samverkan mellan svenska och finska försvarsanstalter, varmed
överenskommelsen räknar och varom försvarsstabschefen yttrat sig, är baserad
på den förutsättningen, att såväl Sverige som Finland äro neutrala och
att båda ländernas regeringar äro överens örn ikraftsättandet av den plan
för samverkan, vilken av de militära ledningarna är förberedd.

Det framgår ävenledes av försvarsstabschefens yttrande, att i ett annat
läge än det nyss förutsatta de försvarsanstalter, varom fråga är i överenskommelsen,
icke äro av beskaffenhet att utgöra någon fara för vårt land. Det
må i detta sammanhang understrykas, att de betänkligheter, vilka städse å
svensk sida gjort sig gällande gentemot fasta befästningsanordningar på huvudön,
icke hava tillämplighet å nu förevarande plan. För huvudön få
nämligen sådana anläggningar icke komma i fråga. Beträffande de temporära
medgivanden överenskommelsen innefattar för Ålandszonens huvudområde
skall maximiomfattningen av militära anstalter fastställas under
svenska regeringens medverkan. I avseende å den södra delen av zonen,
för vilken demilitariseringsbestämmelserna hävas, är anledning bemärka,
att som ett nödvändigt led i planeringen av all eventuell samverkan för tryggandet
av Ålandsområdets neutralitet ingår ömsesidig information rörande
de militära anstalterna såväl inom den neutraliserade zonen som i de närmast
angränsande kustområdena å svensk och finsk sida.

Ur rent svenska intressesynpunkter sett är det min övertygelse, i full anslutning
till den av chefen för försvarsstaben hävdade uppfattningen, att genomförandet
av den till riksdagens godkännande framlagda Ålandsöverenskommelsen
är för rikets trygghet av ett högst betydande positivt värde.

Man har stundom velat göra gällande, att det förstärkta skyddet för
Åland skulle vara riktat mot den ena eller den andra makten. Alla intresserade
makter böra emellertid, huru starka motsättningarna dem emellan
än kunna vara och oavsett växlingar i maktkonstellationerna, äga ett gemensamt
intresse av att Sveriges och Finlands neutralitet obrottsligt upprätthålles
och skyddas på det mest ändamålsenliga sätt.

Till slut vill jag framhålla den betydelse, som enligt min uppfattning bör
tillmätas den svensk-finska uppgörelsen i Ålandsfrågan ur synpunkten av
vårt lands allmänna förhållande till grannlandet i öster och Finlands ställ -

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

ning inom de nordiska ländernas krets. Som man erinrar sig, antog Finlands
riksdag i december 1935 enhälligt ett uttalande till förmån för Finlands
nordiska orientering. Sedan dess har Finland allt fastare infogats i
det nordiska samarbetet. Detta gäller ej blott det traditionella samarbetet på
lagstiftningens, förvaltningens och olika tekniska områden utan även de nordiska
ländernas samstämmande neutralitetspolitik. Sedan flera år tillbaka
deltager Finland i de nordiska utrikesministermöten, vilka under nuvarande
brydsanuna tider mer än eljest äga betydelse och utan någon formlig överenskommelse
blivit en regelbunden företeelse. Utsikterna till en fortgående
utjämning av tidigare slitningar i förhållandet mellan de båda folkgrupperna
inom Finland sammanhänga också nära med det fördjupade samarbetet mellan
Finlands och de övriga nordiska ländernas regeringar, i främsta rummet
Sveriges. Det är tillåtet att hoppas, att uppgörelsen i Ålandsfrågan skall ytterligare
befästa ett harmoniskt förhållande i Norden, vilket det är svenska
regeringens ständiga strävan att på allt sätt främja.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte i proposition äska riksdagens samtycke
till en överenskommelse om skyddet av Ålandsöarnas
neutralitet i huvudsaklig överensstämmelse med de preliminära
texter, som återgivas i bilaga B.»

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar skall till riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Stig Unger.

Bihang till riksdagens protokoll 1939.

1 sami. Nr 282.

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Bilaga A.

Konvention angående Ålandsöarnas icke-befästaude och neutralisering.

Genéve den 20 oktober 1921.

Ratificerad av Sverige den 18 november 1921. Ratifikationerna deponerades i Genéve den 6
april 1922. Övriga makters depositioner av ratifikationerna till konventionen: Tyska Riket,
Danmark, Finland, Frankrike och Storbritannien den 6 april 1922, Italien den 11 maj 1922,
Polen den 29 juni 1922, Lettland den 9 september 1922 samt Estland den 3 april 1923.

(Översättning.)

Convention relative ä la non-fortiflcation
et ä la neutralisation des lies
d’Aland.

Le Président de 1’Allemagne, Sa Majesté
le Roi de Danemark et delande,
le Chef d’Etat de la République d’Esthonie,
le Président de la République
de Finlande, le Président de la République
Francaise, Sa Majesté le Roi du
Royaume Uni de Grande-Bretagne et
d’Mande et des territoires britanniques
au delå des mers, Empereur des Indes,
Sa Majesté le Roi d’Italie, le Chef
d’Etat de la République de Lettonie,
le Chef de l’Etat Polonais, et Sa Majesté
le Roi de Suéde, étant tombés d’accord
pour réaliser le vceu émis par le Conseil
de la Société des Nations dans sa
résolution du 24 juin 1921, visant la
conclusion d’une Convention entre les
Puissances intéressées, en vue de la
non-fortification et de la neutralisation
des lies d’Aland, afin de garantir que
ees lies ne deviendront jamais une
cause de danger au point de vue militaire: Ont

résolu å cette fin de compléter,
sans y porter atteinte, l’effet de l’engagement
pris par la Russie dans la Convention
du 30 mars 1856, relative aux
lies d’Aland, annexée au Traité de Paris
du méme jour;

Et ont désigné comme leurs Plénipotentiaires,
savoir:

Pour 1’Allemagne:

M. Oskar Trautmann, Conseiller actuel
de Légation.

Konvention angående Ålandsöarnas
icke-befåstande och neutralisering.

Tyska Rikets President, Hans Majestät
Konungen av Danmark och Island,
Estniska Republikens Statschef, Finska
Republikens President, Franska Republikens
President, Hans Majestät Konungen
av det Förenade Konungariket
Storbritannien och Irland och av de
brittiska besittningarna hinsides haven,
Kejsare av Indien, Hans Majestät Konungen
av Italien, Lettiska Republikens
Statschef, Polske Statschefen och
Hans Majestät Konungen av Sverige,
vilka enats örn att förverkliga det av
Nationernas förbunds råd i dess beslut
den 24 juni 1921 uppställda önskemålet
om avslutande av en konvention mellan
de intresserade makterna rörande
Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering,
i syfte att garantera, att
dessa öar aldrig komma att utgöra
någon fara ur militär synpunkt,

hava för detta ändamål beslutit att,
utan rubbning av den förbindelse, som
Ryssland åtagit sig i den vid Paris-traktaten
av den 30 mars 1856 fogade konventionen
rörande Ålandsöarna, fullständiga
innebörden av denna förbindelse,
och till sina befullmäktigade ombud
utsett:

För Tyskland:

hr Oskar Trautmann, verkligt legationsråd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Pour le Danemark:

M. Herman Anker Bernhoft, Envoyé
extraordinaire et Ministre plénipotentiaire
å Paris.

et M. Henri Lucien Erik Wenck, Capitaine
de vaisseau, Chef de l’Etat-Major
de la Marine danoise.

Pour VEsthonie:

M. Antoine Piip, Ministre des Affaires
étrangéres.

Pour la Finlande:

M. le Général Oscar Paul Enckell,
Chef d’Etat-Major général de l’armée
finlandaise.

M. Rafael Waldemar Erich, anden
Président du Conseil, Professeur å la
Faculté de Droit de 1’Université de Helsingfors.

M. Carl Enckell, Envoyé extraordinaire
et Ministre plénipotentiaire å
Paris.

Pour la France:

M. Jean Gout, Ministre plénipotentiaire
de premiére Hasse.

Pour VEmpire Britannique:

M. John Duncan Gregory, C. M. G.,
Conseiller d’Ambassade, Chef de Section
au Foreign Office.

Pour l’ Italie:

M. Arturo Ricci Busatti, Ministre
plénipotentiaire de premiére classe.

Pour la Lettonie:

M. Michael Walters, Envoyé extraordinaire
et Ministre plénipotentiaire å
Rome.

Pour la Pologne:

M. Szymon Askenazy, Envoyé extraordinaire
et Ministre plénipotentiaire,
Délégué å la Société des Nations.

Pour la Suéde:

M. Eric Birger de Trolle, Gouverneur
de Province, ancien Ministre des Affaires
étrangéres.

Le Baron Erik Teodor Marks von
Wurtemberg, Président de la Cour
d’Appel de Svea, ancien Ministre.

För Danmark:

hr Herman Anker Bernhoft, envoyé
extraordinaire och ministre plénipotentiaire
i Paris, samt
hr Henri Lucien Erik Wenck, kommendör,
chef för danska marinstaben.

För Estland:

hr Antoine Piip, utrikesminister.

För Finland:

hr Oscar Paul Enckell, general, chef
för finska generalstaben,

hr Rafael Waldemar Erich, förutvarande
statsminister, professor vid juridiska
fakulteten vid universitetet i Helsingfors,

hr Carl Enckell, envoyé extraordinaire
och ministre plénipotentiaire i
Paris.

För Frankrike:

hr Jean Gout, ministre plénipotentiaire
av första klassen.

För Brittiska Riket:

hr John Duncan Gregory, C. M. G.,
ambassadråd, avdelningschef i utrikesministeriet.

För Italien:

hr Arturo Ricci Busatti, ministre plénipotentiaire
av första klassen.

För Lettland:

hr Michael Walters, envoyé extraordinaire
och ministre plénipotentiaire i
Rom.

För Polen:

hr Szymon Askenazy, envoyé extraordinaire
och ministre plénipotentiaire,
delegerad vid Nationernas förbund.

För Sverige:

hr Eric Birger Trolle, landshövding,
förutvarande minister för utrikes ärendena,

friherre Erik Teodor Marks von Wurtemberg,
president i Svea Hovrätt, förutvarande
statsråd,

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Lesquels, aprés avoir déposé leurs
pleins pouvoirs, trouvés en bonne et due
torine, sont convenus des stipulations
suivantes:

Article 1.

La Finlande, confirmant en tant que
de besoin, en ce qui la concerne, la déclaration
faite par la Russie dans la
Convention du 30 mars 1856, relative
aux lies d’Aland1, annexée au Traité de
Paris du méme jour, s’engage å ne pas
fortifier la partie de l’archipel finlandais,
dite «les lies d’Aland».

Article 2.

I. Par la dénomination des lies
d’Aland» la présente Convention entend
1’ensemble des lies, flöts et récifs, situés
dans l’étendue de mer délimitée par les
lignes suivantes:

a) Au Nord, par le paralléle de latitude
60° 41'' N.

b) A l’Est, par les lignes droites Tenant
successivement les points géographiques
suivants:

1) lat. 60° 41'',0 N et long. 21° 00'',0 E de Greenwich

2)	>	60° 35'',9 N >	>	21° 06'',9 E >
3)	>	60° 33'',3 N »	>	21° 08'',6 E »
4)	>	60° 15'',8 N >	>	21° 05'',5 E »
5)	»	60° 11'',4 N >	>	21° 00'',4 E »
6)	>	60° 09'',4 N >	>	21° 01'',2 E »
7)	>	60° 05'',5 N >	>	21° 04'',3 E >
8)	>	60° 01'',1 N >	»	21° 11'',8 E »
9)	»	59° 59'',0 N >	>	21° 08'',3 E »
10)	>	59° 53'',0 N >	>	21° 20'',0 E »
U)	>	59° 48'',5 N >	>	21° 20'',0 E »
12)	>	59° 27'',0 N >	>	20° 46'',3 E »

c) Au Sud par le paralléle de latitude
59° 27'' N.

d) A l’Ouest par les lignes droites
reliant successivement les points géographiques
suivant:

13) lat. 59° 27'',0 N et long. 20° 09'',7 E de Greenwich

14) > 59° 47'',8 N » > 19° 40'',0 E » »

15) > 60° 11'',8 N » > 19° 05'',5 E » »

16) Millen du rocher Märket

lat. 60° 18'',4 N et long. 19° 08'',5 E » »

17) > 60°41'',0N. > 19° 14'',4E » »

vilka efter att hava deponerat sina
fullmakter, som befunnits vara i god
och behörig form, överenskommit om
följande bestämmelser:

Art. 1.

Finland bekräftar, i den mån sådant
må för dess del vara erforderligt, den
förklaring Ryssland avgivit uti den vid
Paris-traktaten av den 30 mars 1856
fogade konventionen angående Ålandsöarna1
och förbinder sig alltså att icke
befästa den del av den finska skärgården,
som benämnes Ålandsöarna.

Art. 2.

I. Med benämningen Ålandsöarna
förstås i denna konvention samtliga
de öar, holmar och skär, vilka äro belägna
inom det vattenområde, som begränsas
av följande linjer:

a) i norr av latitudparallellen 60° 41''

b) i öster av de räta linjer, som successivt
sammanbinda följande geografiska
punkter:

1) lat. 60° 41'',0 N och long. 21° 00'',0 O (Gr.)

2)	>	60° 35'',9 N >	>	21° 06'',9 O
3)	>	60° 33'',3 N >	>	21° 08'',6 O
4)	>	60° 15'',8 N >	>	21° 05'',5 O
5)	>	60° 11'', 4 N >	>	21° 00'',4 O
6)	>	60° 09'',4 N •	>	21° 01'',2 O
7)	>	60° 05'',5 N >	»	21° 04'',3 O
8)	>	60° 01'',1 N >	>	21° 11'',8 O
9)	>	59° 59'',0 N >	>	21° 08'',3 O
10)	)	59° 53'',0 N >	3>	21° 20'',0 O
11)	>	59° 48'',5 N >	>	21° 20'',0 O
12)	>	59° 27'',0 N >	>	20° 46'',3 O

c) i söder av latitudparallellen 59°
27'' N.

d) i väster av de räta linjer, som
successivt sammanbinda följande geografiska
punkter:

13) lat. 59° 27'',0 N och long. 20° 09'',7 O (Gr.)

14) » 59° 47'',8 N > > 19° 40'',0 O »

15) > 60° 11'',8 N > > 19° 05'',5 O >

16) Mittpunkten av klippan Märket

lat. 60° 18'',4 N och long. 19° 08'',5 O (Gr.)

17) » 60°41'',0 N » > 19° 14'',4 O »

1 Konventionens text är införd ä sid. 25 f.

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Les lignes reliant les points 14, 15 et
16 sont celles qui ont été fixées pär la
«Description topographique de la frontiére
entre le Royaume de Suéde et
1’Empire de Russie d’aprés la démarcation
de 1’année 1810 corrigée d’aprés la
revision de 1888»1.

La position de tous les points indiqués
dans le présent article se référe généralement
å la carte de l’Amirauté britannique
N° 2297 de 1872 (avec les
corrections apportées jusqu’au mois
d’aout 1921); toutefois, pour plus de
précision, la position des points 1 å 11
se référe aux cartes suivantes: cartes
finlandaises N° 32 de 1921, N° 29 de
1920, et carte russe N° 742 de 1916
(corrigée en mars 1916).

Un exemplaire de chacune de ees
différentes cartes est déposé aux archives
du Secrétariat permanent de la Société
des Nations.

II. Les eaux territoriales des lies
d’Aland sont considérées comme s’étendant
å une distance de trois milles marins
de la laisse de basse mer des lies,
flöts et récifs non constamment submergés,
délimités ci-dessus; toutefois,
sur aucun point ees eaux ne s’étendent
au delå des lignes fixées dans le paragraphe
I du présent article.

lil. L’ensemble des lies, ilots et récifs
délimités par le paragraphe I, et
des eaux territoriales définies par le
paragraphe II, constituent la «zone» å
laquelle s’appliquent les artides suivants.

Article 3.

Aucun établissement ou base d’opérations
militaires ou navales, aucun établissement
ou base d’opérations d’aéronautique
militaire, ni aucune autre installation
utilisée å des fins de guerre
ne pourra étre maintenue ou créée dans
la zone déerite å 1’article 2.

De linjer, som förena punkterna 14,
15 och 16, äro desamma, som äro angivna
uti »Description topographique de
la frontiére entre le Royaume de Suéde
et 1’Empire de Russie d’aprés la démarcation
de 1’année 1810 corrigée
d’aprés la revision de 1888»1.

Läget av alla i denna artikel angivna
punkter hänför sig i allmänhet till brittiska
amiralitetets sjökort Nr 2297 av
1872 (med däri intill augusti 1921 införda
rättelser). För vinnande av större
noggrannhet hänföras dock punkterna
1—11 till följande sjökort: finska sjökorten
Nr 32 av 1921, Nr 29 av 1920
och ryska sjökortet Nr 742 av 1916
(rättat i mars 1916).

Av vartdera av dessa olika sjökort
är ett exemplar deponerat i Nationernas
förbunds permanenta sekretariats
arkiv.

II. Ålandsöarnas territorialvatten anses
sträcka sig intill ett avstånd av tre
sjömil vid lågvattenstånd från här ovan
avsedda öar, holmar och skär, som icke
ständigt av havet översköljas: dock skall
territorialvattnet ingenstädes anses
sträcka sig utom de i första momentet
av denna artikel bestämda gränslinjerna.

lil. De öar, holmar och skär, som
avses i mom. I, och de territorialvatten,
som äro bestämda i mom. II, utgöra
tillsammans den »zon», varå följande
artiklar äga tillämpning.

Art. 3.

Ingen anläggning eller operationsbas
av militär eller marin art, ingen anläggning
eller operationsbas för militär luftfart,
ej heller någon annan anordning
avsedd för krigsändamål må bibehållas
eller upprättas inom den i art. 2 angivna
zonen.

Article 4.

Sous réserve des dispositions de 1’article
7, aucune force militaire, navale
ou aérienne d’aucune Puissance ne
pourra pénétrer ni séjourner dans la
zone déerite å 1’article 2; la fabrication,

Art. 4.

Under förbehåll för bestämmelserna
i art. 7 må icke någon lant-, sjödier
luftstyrka tillhörande någon som
helst makt inkomma i eller uppehålla
sig inom den i art. 2 angivna zonen.

1 Topografisk beskrivning över gränsen mellan konungariket Sverige och kejsardömet Ryssland,
upprättad efter den år 1888 reviderade gränsregleringen av år 1810. Se Sveriges och Norges
traktater, del XIII (IV), sid. 558.

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

1’importation, le transit et la reexportation
des armes et du matériel de guerre
y sont formellement interdits.

Les dispositions suivantes seront toutefois
appliquées en temps de paix:

a) en dehors du personnel de police
réguliére nécessaire pour le maintien de
l’ordre et de la sécurite publique dans
la zone, conformément aux dispositions
générales en vigueur dans la République
finlandaise, la Finlande pourra, si
des circonstances exceptionelles l’exigent,
y introduire et y entretenir temporairement
telles autres forces armées
qui seront strictement nécessaires au
maintien de 1’ordre.

b) La Finlande se réserve également
le droit de faire visiter les lies, de
temps å autre, par un ou deux de ses
navires de guerre légers de surface, qui
pourront, dans ce cas, mouiller temporairement
dans leurs eaux. En dehors
de ees navires, la Finlande pourra, si
des circonstances particuliéres importantes
1’exigent, introduire dans les
eaux de la zone et y entretenir temporairement
d’autres navires de surface
ne devant en aucun cas dépasser le
déplacement total de 6,000 tonnes.

La faeulté d’entrer dans 1’archipel et
d’y mouiller temporairement ne pourra
étre accordée par le Gouvernement finlandais
qu’å un seul navire de guerre
de toute autre Puissance.

c) La Finlande pourra faire survoler
la zone par ses aéronefs militaires ou
navals, mais leur atterrissage y est interdit
hors le cas de force majeure.

Article 5.

L’interdiction de faire entrer et stationner
des navires de guerre dans la
zone déerite å 1’article 2 ne pörte pas
atteinte å la liberté du passage inoffensif
å travers les eaux territoriales, passage
qui reste soumis aux régles et usages
internationaux en vigueur.

Article 6.

En temps de guerre, la zone déerite å
l’article 2 sera considérée comme zone
neutre et ne sera, direetement ni indireetement,
1’objet d’une utilisation quel -

Tillverkning, införsel, transitering och
återutförsel av vapen och krigsmateriel
inom densamma äro uttryckligen förbjudna.

Följande bestämmelser skola dock
gälla under fredstid:

a) utöver den reguljära polispersonal,
som är nödvändig för upprätthållande av
ordning och allmän säkerhet inom zonen
och som är organiserad i överensstämmelse-
med de allmänna bestämmelser,
som gälla i Finska Republiken,
må Finland, därest utomordentliga
omständigheter så kräva, dit införa och
där temporärt hålla annan väpnad
styrka, som är strängt nödvändig för
ordningens upprätthållande.

b) Finland förbehåller sig likaledes
rätten att tid efter annan låta ett eller
två av sina lätta övervattenskrigsfartyg
besöka öarna, och skola dessa
fartyg i sådant fall kunna temporärt
förankras i de till öarna hörande vatten.
Utom dessa fartyg må Finland, därest
särskilda omständigheter av vikt så
kräva, i zonens vatten införa och där
temporärt hålla andra övervattensfartyg,
vilkas sammanlagda deplacement
i intet fall får överstiga 6,000 ton.

Rätt att inlöpa i ögruppen och där
temporärt ankra må av finska regeringen
icke medgivas mer än ett krigsfartyg
tillhörande varje annan makt.

c) Finland må låta sina luftstridskrafter
flyga över zonen, men det är
dessa förbjudet att där landa annat än

1 fall av force majeure.

Art. 5.

Förbudet mot att låta krigsfartyg inlöpa
i eller uppehålla sig inom den i art.

2 angivna zonen inverkar icke på rätten
till s. k. inoffensiv passage genom
territorialvattnen, vilken passage förblir
underkastad gällande internationella
bestämmelser och sedvänjor.

Art. 6.

I krigstid skall den i art. 2 angivna
zonen anses såsom neutralt område och
får icke vare sig direkt eller indirekt
begagnas för ändamål, som på något

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

conque ayant trait å des opérations militaires.

Néanmoins, au cas ou une guerre
intéresserait la mer Baltique, il sera
loisible å la Finlande, en vue d’assurer
le respect de la neutralité de la zone,
de poser des mines å titre temporaire
dans ses eaux et de prendre å cet effet
les dispositions d’ordre maritime strictement
nécessaires.

La Finlande en referera immédiatement
au Conseil de la Société des Nations.

Article 7.

I. En vue de donner efficacité å la
garantie prévue dans le préambule de
la présente Convention, les Hautes Partus
Contractantes s’adresseront, soit
individuellement, soit conjointement, au
Conseil de la Société des Nations, afin
qu’il décide des mesures å prendre soit
pour assurer le maintien des dispositions
de cette Convention, soit pour en réprimer
la violation.

Les Hautes Parties Contractantes
s’engagent å contribuer aux mesures
que le Conseil de la Société des Nations
décidera å cet effet.

Lorsque, aux fins de cet engagement,
le Conseil aura å statuer dans les conditions
indiquées ci-dessus, il appellera å
siéger les Puissances qui sont parties
å la présente Convention, qu’elles soient
ou non Membres de la Société. Le vote
du représentant de la Puissance accusée
d’avoir violé les dispositions de
cette Convention ne comptera pas dans
le calcul de 1’unanimité requise pour la
décision du Conseil.

Si 1’unanimité ne peut pas se former,
chacune des Hautes Parties Contractantes
sera autorisée å prendre les mesures,
que le Conseil aurait recommandées å
la majorité des deux tiers, le vote du
représentant de la Puissance accusée
d’avoir violé les dispositions de cette
Convention ne comptant pas dans le
calcul.

II. Dans le cas ou la neutralité de la
zone serait mise en péril par un coup
de main dirigé soudainement, soit con -

sätt sammanhänger med militära företag.

Dock skall, i händelse Östersjön beröres
av ett krig, Finland äga att, i och
för tryggande av zonens neutralitet,
temporärt nedlägga minor i dennas
vattenområde och för detta ändamål
vidtaga sådana maritima åtgärder, som
äro strängt nödvändiga.

Finland skall omedelbart härom underrätta
Nationernas förbunds råd.

Art. 7.

I. I syfte att åt den garanti, som
omförmäles i inledningen till denna
konvention, bereda nödig effektivitet,
skola de höga fördragsslutande parterna
var för sig eller gemensamt hänvända
sig till Nationernas förbunds råd, i
ändamål att rådet må besluta, vilka
åtgärder skola vidtagas antingen för att
säkerställa upprätthållandet av denna
konventions bestämmelser eller för att
hejda dess kränkande.

De höga fördragsslutande parterna
förbinda sig att medverka till de åtgärder,
som rådet i sådant syfte besluter.

Då rådet för fullgörande av detta
åtagande har att fatta beslut under
ovan angivna förutsättningar, skola de
makter, som deltagit i denna konvention,
vare sig de äro medlemmar av förbundet
eller ej, av rådet kallas att därstädes
taga säte. Vid beräkning av den
enhällighet, som erfordras för rådets
beslut, skall hänsyn icke tagas till den
röst, som avgives av ombudet för den
makt, vilken beskyllts för att hava
kränkt konventionens bestämmelser.

örn enhällighet icke kan uppnås, äger
en var av de höga fördragsslutande
parterna att vidtaga de åtgärder, som
rådet må hava anbefallt med två tredjedels
majoritet, beräknad utan hänsyn
till den röst, som avgivits av ombudet
för den makt, vilken beskyllts för att
hava kränkt bestämmelserna i konventionen.

II. I händelse zonens neutralitet
skulle bringas i fara genom ett antingen
mot Ålandsöarna eller genom ögruppen

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

tre les lies d’Aland, soit å travers cellesci
contre le territoire Continental finlandais,
la Finlande prendra les mesures
nécessaires dans la zone pour contenir
et repousser 1’agresseur jusqu’au moment
ou les Hautes Parties Contractantes,
conformément aux dispositions de
la présente Convention, seront en état
d’intervenir pour faire respecter la neutralité.

La Finlande devra en référer immédiatement
au Conseil.

Artide 8.

Les dispositions de la présente Convention
demeureront en vigueur quelles
que soient les modifications qui pourraient
étre apportées au statu quo actuel
dans la mer Baltique.

Artide 9.

Le Conseil de la Société des Nations
est prié de vouloir bien porter la présente
Convention å la connaissance des
Membres de la Société afin que le régime
juridique des lies d’Aland, partie
intégrante de la République de Finlande,
tel qu’il ressort des dispositions de
cette Convention, soit respecté par tous
dans 1’intérét de la paix générale comme
faisant partie des régles de conduite
effectives des Gouvernements.

La présente Convention pourra, du
consentement unanime des Hautes Parties
Contractantes, étre présentée å
toute Puissance non signataire dont
1’accession paraitrait ultérieurement souhaitable
en vue de son adhésion formelle.

Artide 10.

La présente Convention sera ratifiée.
Le procés-verbal du premier dépöt
de ratification sera dressé aussitöt
que la majorité des Puissances signataires,
y compris la Finlande et la Suéde,
seront en mesure d’y procéder.

La Convention entrera en vigueur
pour chaque Puissance signataire ou
adhérente dés le dépöt de sa ratification
ou de son aete d’adhésion.

mot finska fastlandet plötsligen riktat
angrepp, skall Finland inom zonen vidtaga
nödiga åtgärder för att uppehålla
och tillbakavisa angriparen, intill dess
de höga fördragsslutande parterna i
överensstämmelse med bestämmelserna
i denna konvention bliva i stånd att
ingripa för att åvägabringa neutralitetens
respekterande.

Finland skall omedelbart härom underrätta
rådet.

Art. 8.

Denna konventions bestämmelser skola
förbliva i kraft, vilka förändringar
än kunna inträda uti det nuvarande
status quo i Östersjön.

Art. 9.

Nationernas förbunds råd ombedes att
bringa denna konvention till förbundsmedlemmarnas
kännedom, på det att den
rättsliga status, som jämlikt densammas
bestämmelser tillkommer de i
Finska Republiken såsom integrerande
del ingående Ålandsöarna, må i den allmänna
fredens intresse respekteras av
alla, såsom ingående uti de föreskrifter,
som erkännas såsom rättesnöre för regeringarnas
handlande.

Denna konvention kan med enhälligt
samtycke av de höga fördragsslutande
parterna föreläggas makt, som icke undertecknat
densamma men vars anslutning
senare må synas önskvärd, i syfte
att sådan makt må formligen biträda
densamma.

Art. 10.

Denna konvention skall ratificeras.
Protokoll över den första deponeringen
av ratifikationer skall upprättas, så
snart flertalet av de makter, som undertecknat
konventionen, Finland och Sverige
inbegripna i detta flertal, bliva i
tillfälle att skrida till deponering.

Konventionen skall träda i kraft för
varje makt, som undertecknat densamma
eller till densamma ansluter sig,
ifrån tiden för deponeringen av sagda
makts ratifikation eller anslutningsakt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Le dépöt des ratifications se fera å
Genéve, auprés du Secrétariat permanent
de la Société des Nations, et les
actes d’adhésion éventuels y seront également
déposés.

En foi de quoi, les Plénipotentiaires
ont signé la présente Convention et y
ont apposé leur sceau.

Fait å Genéve, le vingt octobre mil
neuf cent vingt et un, en un seul exemplaire
qui restera déposé dans les archives
du Secrétariat permanent de la Société
des Nations et dont une copie
certifiée conforme sera transmise par
les soins du Secrétariat å chacune des
Puissances signataires.

(L. S.) Trautmann.

(L. S.) H. A. Bernhoft.

(L. S.) Wenck.

(L. S.) Ant. Piip.

(L. S.) O. Engrell.

(L. S.) R. Erich.

(L. S.) Carl Engrell.

(L. S.) Jean Gout.

(L. S.) J. D. Gregory.

(L. S.) A. Ricci Busatti.

(L. S.) M. Walters.

(L. S.) S. Asrenazy.

(L. S.) Eric Trolle.

(L. S.) E. Mares von Wurtemberg.

Deponeringen av ratifikationerna
skall äga rum i Genéve hos Nationernas
förbunds permanenta sekretariat; eventuella
anslutningsakter skola likaledes
där deponeras.

Till bekräftande härav hava de befullmäktigade
ombuden undertecknat
denna konvention och försett densamma
med sina sigill.

Som skedde i Genéve den 20 oktober
1921 i ett enda exemplar, som skall
förbliva deponerat i Nationernas förbunds
permanenta sekretariats arkiv
och varav bestyrkt avskrift genom
sekretariatets försorg skall tillställas var
och en av de makter, som undertecknat
densamma.

(Underskrifter.)

Konvention mellan Frankrike, Storbritannien och Ryssland beträffande
Ålandsöarna. Paris den 30 mars 1856.

Ratifikationerna utväxlades i Paris den 27 april 1856.

(Franska texten enligt Martens, Nouveau Recueil Général de Traités, Tome XV, sid. 788.)

(Översättning.)

Sa Majesté 1’Empereur des Francis,
Sa Majesté la Reine du RoyaumeUni
de la Grande-Bretagne et dTrlande,
et Sa Majesté 1’Empereur de toutes
les Russies, voulant étendre å la Mer
Baltique 1’accord si heureusement rétabli
entre Elles en Orient, et consolider
par lä les bienfaits de la paix générale,
ont résolu de conclure une Convention,
et nommé å cet effet:

Hans Majestät Fransmännens Kejsare,
Hennes Majestät Drottningen av det
Förenade Konungariket Storbritannien
och Irland och Hans Majestät Kejsaren
av Ryssland, vilka önska utsträcka
den överenskommelse, som så lyckligt
träffats mellan dem rörande Orienten,
till att omfatta jämväl Östersjön
och sålunda befästa den allmänna fredens
välgärningar, hava besluta att
avsluta en konvention och för detta
ändamål utsett:

Kungl. Majlis proposition nr 282.

Lesquels, apres avoir échangé leurs
pleins pouvoirs, trouvés en bonne et
due forne, sont convenus des Articles
suivants: —

Art. I. Sa Majesté 1’Empereur de
toutes les Russies, pour répondre au
désir qui lui a été exprimé par Leurs
Majestés la Reine du Royaume-Uni de
la Grande-Bretagne et d’Mande et
1’Empereur des Francis, déclare que
les lies d’Aland ne seront pas fortifiées,
et qu’il n’y sera maintenu ni créé aucun
établissement militaire ou naval.

Art. II. La présente Convention,
annexée au Traité Général1 signé å
Paris en ce jour, sera ratifiée, et les ratifications
en seront échangées dans
1’espace de quatre semaines ou plus töt,
si faire se peut.

En foi de quoi, les Plénipotentiaires
respectifs 1’ont signée et y ont apposé
le sceau de leurs armes.

Fait å Paris, le trentiéme jour du
mois de Mars, de Län mil huit cent
cinquante-six.

(L. S.) A. Walewski. (Underskrifter.)

(L. S.) Bourqueney.

(L. S.) Clarendon.

(L. S.) Cowley.

(L. S.) Orloff.

(L. S.) Brunnow.

1 Allmänna fredstraktatens i Paris den 30 mars 1856 Ari. XXXIII lyder:

(Franska texten enligt Martens, Nouveau Recueil Général de Traités, Tome XV, sid. 780.)

(Översättning.)

Art. XXXIII. La Convention conclue en Art. XXXIII. Den konvention, som denna
ce jour entre Leurs Majestés 1’Empereur des dag avslutits mellan Deras Majestäter FransFranpais,
la Reine du Royaume-Uni de la männens Kejsare och Drottningen av det FörenaGrande-Bretagne
et dTrlande, d’une part, et Sa de Konungariket Storbritannien och Irland å
Majesté 1’Empereur de toutes les Russies, de ena sidan samt Hans Majestät Kejsaren av
Tautre part, relativement aux lies daland, est Ryssland å andra sidan beträffande Ålandset
demeure annexée au présent Traité, et aura öarna, är och förbliver bifogad denna traktat och
méme force et valeur que si elle en faisait skall hava samma kraft och verkan, som örn
partie. den utgjorde del därav.

vilka efter att hava utväxlat sina
fullmakter, som befunnits i god och behörig
form, överenskommit om följande
artiklar:

Art. 1. För att tillmötesgå den
önskan, som uttryckts av Deras Majestäter
Drottningen av det Förenade
Konungariket Storbritannien och Irland
och Fransmännens Kejsare, förklarar
Hans Majestät Kejsaren av Ryssland,
att Ålandsöarna icke skola befästas
och att där varken skall bibehållas
eller upprättas någon anläggning
av militär eller marin art.

Art. 2. Denna konvention, vilken
är bifogad den allmänna traktat,1 som
denna dag undertecknats i Paris, skall
ratificeras, och ratifikationerna skola
utväxlas inom en tidrymd av fyra
veckor eller tidigare, därest sig göra
låter.

Till bekräftande härav hava de befullmäktigade
undertecknat densamma
och försett den med sina sigill.

Som skedde i Paris den 30 mars 1856.

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Bilaga B.

RAPPORT

avgiven av svenska och finska delegerade för överläggningar
beträffande Ålandsöarna.

Svenska och finska delegerade hava, i anslutning till noteväxling mellan
Finlands minister i Stockholm och svenske utrikesministern i april/maj, vid
sammanträden under maj och juli i Stockholm samt under november i
Helsingfors övervägt frågan om Älandsöarnas skyddande som neutraliserat
område. Delegerade hava efter hand till regeringarna överlämnat rapporter
angående förhandlingarnas gång. Under den senaste tiden har meningsutbytet
i vissa frågor fortsatts på diplomatisk väg. Vid sitt nu avslutade
sammanträde i Stockholm hava de delegerade ernått preliminär överenskommelse,
vars genomförande dock blir beroende av medverkan av intresserade
tredje makter, av den parlamentariska behandlingen i Sverige och
Finland, däri inbegripen behandlingen i Ålands landsting, av vissa frågor samt
av ett beslut av Nationernas förbunds råd fattat i den ordning, som avses i
art. 7 i 1921 års konvention angående Älandsöarnas icke-befästande och
neutralisering.

Den lösning av problemet, som de delegerade nu anbefalla sina regeringar,
angives i bifogade text till noter, vilka äro avsedda att snarast möjligt
genom Sveriges och Finlands diplomatiska representanter i Berlin, Köpenhamn,
London, Moskva, Paris, Riga, Rom, Tallinn och Warszawa riktas
till därvarande regeringar ävensom delgivas regeringen i Ankara.

Denna lösning innefattar, på sätt närmare framgår av noternas text, medgivande
av rätt åt Finland att inom den neutraliserade zonens sydligaste del
vidtaga alla slags defensiva militära åtgärder samt ett temporärt bemyndigande
för Finland, gällande under tio år, att inom zonen i övrigt vidtaga
vissa bestämda åtgärder av militär art inom en maximiram, som särskilt
överenskommes mellan Sverige och Finland.. Vidare innefattar lösningen
två gemensamma deklarationer angående innebörden av 1921 ars

konvention. .....

Den note, som är avsedd att riktas till sovjetregeringen, uppvisar i jämförelse
med de övriga noterna en skiljaktighet, sammanhängande med att
Sovjetunionen till skillnad från de övriga makterna icke är signatärmakt till
1921 års konvention.

Vidare hava de delegerade enats örn den jämväl närslutna texten till noteväxling
mellan Sverige och Finland för att definitivt bekräfta den nya
ordningen i fråga örn skyddet av Ålandsöarna. Denna noteväxling förutsätter,
att hinder mot de överenskomna åtgärdernas genomförande ej reses
under de diplomatiska förhandlingarna, i samband med den parlamentariska
proceduren eller inom Nationernas förbunds rad. Noterna angiva
den lösning, varom preliminär enighet nu träffats, samt innefatta dessutom
överenskommelse örn tillsättandet av fasta delegationer i Sverige och
Finland i och för tillämpningen av den nya ordningen för tryggande av

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Ålandsöarnas neutralitet. De delegerade hava utarbetat direktiv för de
blivande delegationerna och förorda, i vad angår planläggningsarbetet, att
detta, i avvaktan på planens genomförande i övrigt, tillsvidare fullföljes genom
de båda ländernas militära myndigheters försorg. Slutligen innehålla
noterna en bekräftelse av att de överenskomna åtgärderna icke skola inkräkta
på landskapet Ålands särskilda rättigheter.

De svenska och finska delegerade äro ense om önskvärdheten av att Ålandsbefolkningen
vapenövas för att kunna medverka till landskapets skydd. De
hava tagit kännedom örn finska regeringens avsikt att framlägga förslag till
särskild lag härom att stiftas gemensamt av Finlands riksdag och Ålands
landsting och som sålunda icke kan ändras eller upphävas annat än med
landstingets bifall. I detta lagförslag komma att föreslås de grundsatser,
som angivas i härvid fogade bilaga.

Stockholm den 7 januari 1939.

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Bil. 1.

(Översättning.)

Tit.,

D’ordre de nion Gouvernement, j’ai
1’honneur de communiquer ce qui suit
au Gouvernement......:

A la demande du Gouvernement finlandais,
responsable en premier lieu de
la sécurité des lies d’Aland, les Gouvernements
suédois et finlandais ont
examiné en commun les problémes
ayant trait å la sécurité du territoire
neutralisé. Ils sont arrivés å un accord
préliminaire comportant la solution indiquée
ci-aprés.

La Convention de 1921 a été conclue
afin de garantir que ees lies ne deviennent
jamais une cause de danger au
point de vue militaire. Les Puissances
signataires ont voulu assurer la nonfortification
et la neutralité des lies par
un systéme de garantie prévu par la
Convention. L’affaiblissement subi par
le systéme de sécurité de la Société des
Nations et les diffieultés tant politiques
que militaires qui s’opposent actuellement
å 1’application du systéme de garantie
prévu par la Convention de
1921, engagent les deux Gouvernements
d’une part å recommander une modification
définitive de 1’étendue territoriale
du champ d’application des dispositions
de démilitarisation en tant
qu’elles affeetent la liberté d’action de
la Finlande et, d’autre part, å proposer,
par application de 1’article 7:1 de la
Convention, d’apporter certains allégements
temporaires audit régime de démilitarisation.

Il est å observer que la réalisation de
la solution ici envisagée n’affecterait en
rien les autres parties de la Convention,
y comprise 1’interdiction de fortification
de 1856, visée å 1’article lor de
cette derniére, et laisserait intaets la
neutralité des lies d’Aland aussi bien
que leur statut international particulier.

Tit.,

På uppdrag av min regering har jag

äran meddela .......... regeringen

följande:

På begäran av finska regeringen, som
i första hand är ansvarig för Ålandsöarnas
trygghet, hava svenska och
finska regeringarna gemensamt undersökt
de problem, som beröra det neutraliserade
områdets trygghet. De hava
nått en preliminär överenskommelse,
innefattande här nedan angivna lösning.

1921 års konvention har avslutits i
syfte att garantera, att dessa öar aldrig
komma att utgöra någon fara ur militär
synpunkt. Signatärmakterna hava
velat genom ett i konventionen stadgat
garantisystem trygga öarnas icke-befästande
och neutralitet. Försvagandet
av Nationernas förbunds säkerhetssystem
och de såväl politiska som militära
svårigheter, som för närvarande
möta tillämpningen av det i 1921 års
konvention stadgade garantisystemet,
föranleda de båda regeringarna att å ena
sidan anbefalla en slutgiltig ändring av
den territoriella omfattningen av demilitariseringsbestämmelsernas
tillämpningsområde,
i den mån de beröra Finlands
handlingsfrihet, och å andra sidan,
med tillämpning av art. 7: I i konventionen,
föreslå vissa temporära lättnader
i nämnda demilitariseringsföreskrifter.

Det är att märka, att genomförandet
av den här ifrågasatta lösningen på intet
sätt skulle beröra övriga delar av
konventionen, däri inbegripet det i art.
1 avsedda befästningsförbudet av år
1856, och skulle lämna Ålandsöarnas
neutralitet ävensom deras särskilda internationella
ställning orörda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

La solution proposée implique ce qui
suit:

Les dispositions internationales de
démilitarisation relatives aux lies
d’Aland ne s’opposeront pas å 1’avenir
aux mesures défensives militaires de
tout genre que la Finlande voudra
prendre au sud d’une ligné allant, de
1’extrémité sud de Lemland (lat. 59°
58'', 1 N. et long. 20° 10'', 9 E. de Greenwich)
en direction ouest-est jusqu’aux
lignes de délimitation actuelles. En ce
qui concerne la partie de la zone située
au sud de cette ligné, la Finlande sera
ainsi déliée de toute restriction å sa
liberté d’action et de décision, prévue
par la Convention.

La susdite partie de la zone continuera
de bénéficier, sous tous les autres
rapports que ceux indiqués plus haut,
du systéme de protection que la Convention
de 1921 a créé, notamment par
les dispositions des artides 4, 6 et 7, en
vue du maintien de la neutralité des
lies daland.

En vertu de 1’article 7:1, la Finlande
sera autorisée, pour une période de
dix ans å compter du 1939

a) å donner, dans la zone située au
nord de la nouvelle ligné de démarcation,
aux habitants des lies d’Aland,
une instruction militaire en vue d’assurer
la sécurité des lies, ainsi qu’å y
placer, outre les effectifs alandais, des
effectifs militaires de langue suédoise,
venant des autres parties de la Finlande,

b) å y inställer du matériel mobile
d’artillerie cötiére et anti-aérienne,

c) å y inställer tout autre matériel
nécessaire pour 1’instruction, la mobilisation
et Fentretien des troupes stationnant
sur les lies,

d) å y emmagasiner des mines,

e) å y faire atterrir ou amérir des
avions militaires finlandais destinés å
servir de cible aux unités anti-aériennes,

f) å permettre aux navires de guerre
suédois ou finlandais d’y séjourner
temporairement aux fins d’exercice.

Il appartiendra aux Gouvernements
suédois et finlandais de fixer, d’un
commun accord, le chiffre maximum

Den föreslagna lösningen innebär följande: De

internationella demilitariseringsbestämmelserna
rörande Ålandsöarna
skola för framtiden ej utgöra hinder för
militära försvarsåtgärder av varje slag,
som Finland må vilja vidtaga söder örn
en linje dragen från Lemlands sydspets
(lat, 59° 58'', 1 N. och long. 20° 10'',9

O. (Gr.)) i västlig, resp. östlig riktning
fram till de nuvarande gränslinjerna.
Vad beträffar den söder örn
denna linje belägna delen av zonen
skall Finland sålunda befrias från varje
inskränkning i dess handlingsfrihet och
bestämmanderätt, varom stadgas i konventionen.

Nämnda del av zonen skall alltjämt
i alla andra avseenden än de ovan
nämnda åtnjuta det skyddssystem, som
1921 års konvention skapat, särskilt
genom bestämmelserna i artiklarna 4,
6 och 7, i syfte att vidmakthålla Ålandsöarnas
neutralitet.

Med stöd av art. 7:1 skall Finland
för en tid av tio år, räknat från den
1939, bemyndigas

a) att inom den norr om den nya
demarkationslinjen belägna zonen giva
Ålandsöarnas invånare militär utbildning
i syfte att trygga öarnas säkerhet
ävensom att därstädes utöver åländska
styrkor förlägga svenskspråkig militär
personal från det övriga Finland;

b) att därstädes förlägga rörlig kustartilleri-
och luftvärnsmateriel;

c) att därstädes förlägga all övrig
materiel, som erfordras för de på öarna
förlagda truppernas utbildning, mobilisering
och underhåll;

d) att därstädes förvara minor;

e) att därstädes låta finska militärflygplan
avsedda att tjäna som mål för
luftvärnsartilleriet landa;

f) att tillåta svenska eller finska
krigsfartyg att därstädes temporärt uppehålla
sig i övningssyfte.

Det skall tillkomma svenska och
finska regeringarna att gemensamt fastställa
maximisiffror för ovan avsedda

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

des effectifs et du matériel visés cidessus
amsi que 1’étendue des exercices
navals visés sous f).

Les deux Gouvernements profitent
de Gette occasion pour faire savoir que,
suivant leur interprétation de la Convention,
une intervention militaire spontanée
d’une Puissance belligérante en
vue de la protection des lies d’Aland,
ne saurait en aucun cas étre considérée
comme une application du systéme de
garantie prévu par la Convention.

En cas de danger imminent de guerre
intéressant la mer Baltique, et en attendant
1’application éventuelle du systéme
de garantie prévu å 1’article 7
de la Convention, la Suéde se réserve,
en tant que Puissance garante la plus
proche et en raison de ses propres intéréts
vitaux, de préter son concours,
sur la demande de la Finlande, å l’application
des mesures défensives prévues
å l’article 6 et å 1’article 7 et jugées
propres å sauvegarder la neutralité des
lies d’Aland. Toute offre d’intervention
dans la situation susvisée, faite par
une Puissance belligérante, en vue de
la protection des lies, sera déclinée par
les deux susdites Puissances.

Les deux Gouvernements se proposent
de demander en temps utile l’assentiment
du Conseil de la Société des
Nations aux dispositions ci-dessus, en
tant qu’elles sont de sa compétence.

Les deux Gouvernements prient le
Gouvernement (du Royaume-Uni, danois,
estonien, francis, italien, letton,
polonais, allemand) de bien vouloir leur
faire savoir si, en sa qualité de signataire
de la Convention de 1921, il approuve
pour sa part les dispositions cidessus,
préliminairement convenues entre
la Suéde et la Finlande.

militära personal och materiel ävensom
omfattningen av de under f) avsedda
sjömilitära övningarna.

De båda regeringarna begagna detta
tillfälle för att meddela, att enligt deras
tolkning av konventionen en spontan
militär intervention från krigförande
makts sida i och för Ålandsöarnas skydd
icke i något fall kan betraktas såsom
en tillämpning av det i konventionen
stadgade garantisystemet.

I händelse av överhängande krigsfara
berörande Östersjön och i avvaktan på
eventuell tillämpning av det i art. 7 i
konventionen stadgade garantisystemet
förbehåller sig Sverige såsom närmaste
garantmakt och med hänsyn till egna
vitala intressen att på begäran av Finland
medverka vid tillämpningen av
de försvarsåtgärder, varom stadgas i
artiklarna 6 och 7 och som befinnas
ägnade att trygga Ålandsöarnas neutralitet.
Varje erbjudande om ingripande
i nyssnämnda situation från en
krigförande makts sida i och för ögruppens
skyddande kommer att avböjas
av de båda nyssnämnda makterna.

De båda regeringarna avse att i sin
tid begära Nationernas förbunds råds
samtycke till ovan angivna åtgärder i
den mån de falla inom området för dess
behörighet.

De båda regeringarna anhålla, att
(brittiska, danska, estniska, franska, italienska,
lettiska, polska, tyska) regeringen
ville benäget meddela dem, huruvida
den i sin egenskap av signatärmakt
till 1921 års konvention för sin
del godtager ovan angivna åtgärder,
vilka preliminärt överenskommits mellan
Sverige och Finland.

(Les deux Gouvernements prient le (De båda regeringarna anhålla, att De
Gouvernement de l’Union des Républi- Socialistiska Rådsrepublikernas Unions
ques Soviétiques Socialistes, Membre regering såsom medlem av Nationernas
du Conseil de la Société des Nations, de förbunds råd ville benäget medverka
bien vouloir préter son concours å till godkännandet av ovan angivna åt1’adoption
des dispositions ci-dessus, gärder, vilka preliminärt överenskompréliminairement
convenues entre la mits mellan Sverige och Finland.)
Suéde et la Finlande.)

Veuillez agréer, etc. Mottag, etc.

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Bil. 2.

(Översättning.)

Tit.,

Par un échange de notes avec les
Puissances signataires de la Convention
du 20 octobre 1921 relative å la
non-fortification et å la neutralisation
des lies d’Aland, il a été constaté que
toutes ees Puissances sont d’accord pour
accepter les dispositions suivantes formulées
conjointement par les Gouvernements
finlandais et suédois:

«Les dispositions internationales de

démilitarisation............... les

deux susdites Puissances.»

Dans sa séance du mai 1939, le
Conseil de la Société des Nations, procédant
en conformité avec les dispositions
de la Convention de 1921, a donné
son assentiment aux dispositions cidessus
en tant qu’elles sont de sa compétence.

En vue de 1’application du nouveau
régime pour la sauvegarde de la neutralité
des lies d’Aland, constitué par
1’échange de notes avec les Puissances
intéressées et la confirmation du Conseil
de la Société des Nations, le Gouvernement
finlandais a décidé de constituer
une délégation permanente spéciale,
composée du Ministre des Affaires
Etrangéres, du Ministre de Finlande å
Stockholm et d’un représentant des
forces armées finlandaises å désigner
ultérieurement. Cette délégation se mettra
en rapports, toutes les fois quille
le jugera utile pour 1’accomplissement
de sa mission, avec une délégation suédoise
analogue.

Le Gouvernement finlandais déclare
au Gouvernement suédois que les mesures
convenues ne porteront aucune
atteinte au statut international particulier
dont bénéficie la province d’Aland
en ce qui concerne son autonomie, sa
langue et son caractére distinetif.

Le Landsting de la province a été
officiellement informé de cette déclaration
faite au Gouvernement suédois.

Veuillez agréer, etc.

Tit.,

Genom noteväxling med signatärmakterna
till konventionen den 20 oktober
1921 angående Ålandsöarnas ickebefästande
och neutralisering har konstaterats,
att samtliga dessa makter äro
ense om att godtaga följande bestämmelser,
som framlagts gemensamt av
finska och svenska regeringarna:

»De internationella demilitariserings bestämmelserna.

.................

.....de båda nyssnämnda makterna.»

Vid sitt sammanträde den maj
1939 har Nationernas förbunds råd, förfarande
i enlighet med bestämmelserna
i 1921 års konvention, lämnat sitt samtycke
till ovan angivna bestämmelser i
den mån de falla inom området för dess
behörighet.

I och för tillämpningen av den nya
ordning för tryggandet av Ålandsöarnas
neutralitet, som konstituerats genom
noteväxlingen med intresserade
makter och Nationernas förbunds råds
konfirmation, har finska regeringen beslutit
tillsätta en särskild fast delegation,
bestående av ministern för utrikes
ärendena, Finlands minister i Stockholm
och en representant för Finlands
försvarsmakt, som framdeles angives.
Denna delegation skall, så snart den
anser det nödvändigt för fullgörandet
av sitt uppdrag, träda i förbindelse med
en analog svensk delegation.

Finska regeringen förklarar till svenska
regeringen, att de överenskomna
åtgärderna icke skola inkräkta på den
särskilda internationella ställning, som
landskapet Åland åtnjuter i vad angår
dess självstyrelse, dess språk och dess
egenart.

Landskapets landsting har officiellt
underrättats om denna till svenska regeringen
gjorda förklaring.

Mottag, etc.

(Den svenska noten formuleras mutatis mutandis; texten kompletteras beträffande
tidpunkten för ikraftträdandet.)

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Bil. 3.

Finska regeringen meddelar, att i den lag om införande av värnplikt på
Åland, som avses skola stiftas gemensamt av Finlands riksdag och Ålands
landsting, komma att föreslås bl. a. följande grundsatser:

»att innebyggarna i landskapet Äland äro skyldiga att deltaga i fäderneslandets
och landskapets försvar eller att därvid biträda;

att innebyggarnas tjänstgöring fullgöres inom landskapet Åland och att
de icke kunna åläggas tjänstgöring utom landskapet, såvida icke denna avser
fullgörande av tillfälligt uppdrag eller viss special- eller befälsutbildning;
sådan utbildning skall försiggå vid svenskspråkig trupp eller kurs;

att den sammanlagda tjänstgöringstiden är för åländska värnpliktiga,
som utbildas till reservofficerare och reservunderofficerare, högst 440 dagar
samt för övriga värnpliktiga högst 350 dagar; tjänstgöringstiden kan
uppdelas i tvenne eller flera tjänstgöringsperioder;

att åländska värnpliktiga kunna inkallas till extra övningar, utöver ovan
angiven tjänstgöring, när särskilda omständigheter så påkalla;

att åländska värnpliktiga skola åtnjuta samma lättnader i tjänstgöringen
och samma rättigheter, som gälla för övriga värnpliktiga;

att stamanställt underbefäl, tjänstemän och värvade vid inom landskapet
Åland i fredstid förlagda staber och truppförband, liksom de värnpliktiga
från fastlandet, vilka utbildas inom landskapet, skola sammansättas av
personal ur rikets svenskspråkiga befolkning samt att samtliga inom landskapet
tjänstgörande officerare skola fullständigt behärska svenska språket
i såväl tal som skrift, ävensom förmå muntligen väl använda finska språket;

att ämbets- och undervisningsspråket vid staber och truppförband, som
förläggas inom landskapet Åland, skall vara svenska;

att de åländska värnpliktiga skola utgöra särskilda truppförband, vid
vilka kommandospråket skall vara svenska, dock att dessa värnpliktiga även
skola bibringas kunskap örn de finska kommandoorden och deras innebörd.»

Bihang till riksdagens protokoll 1939.

1 sami.

Nr 282.

Kungl. Maj.ts proposition nr 282•

Bilaga C.

Signatärmakternas svar å (len svensk-finska hänvändelsen.

1. Allemagne.

Le Minist re des Affaires E träng eres
d’Allemagne au Ministre de Suéde å
Berlin.

Berlin, den 2. Mai 1939.
Herr Gesandterl

Mit Schreiben vom 21. Januar 1939
hatten Sie mir im Auftrag Ihrer Regierung
die von den Regierungen Finnlands
und Schwedens gemeinsam ausgearbeiteten
Vorschläge zur Abänderung
des Åland-Abkommens von 1921 zur
Kenntnis gebracht und die Deutsche
Regierung gebeten, diesen Vorschlägen
ihre Zustimmung zu erteilen. Die vorgeschlagene
Neuregelung wird damit
begrundet, dass das Sicherheitssystem
des Völkerbundes geschwächt sei, und
dass politische und militärische Schwierigkeiten
sich gegenwärtig der Anvvendung
des durch das Abkommen von 1921
vorgesehenen Garantie-Systems entgegenstellten.

Auf dieses Schreiben beehre ich mich
Ihnen folgendes zu erwidern:

Die Deutsche Regierung legt entscheidenden
Wert darauf, dass die Neutralität
der Ålandsinseln aufrecht erhalten
und in wirksamer Weise gesichert
wird. Sie ist daher damit einverstanden,
dass auf den Inseln militärische
Verteidigungsmassnahmen getroffen
werden, die ausschliesslich dem
Zwecke dienen, diese Neutralität zu sichern,
und stimmt dem von der Finnischen
und Königlich Schwedischen Regierung
vorgelegten Plan zu. Sie setzt
dabei als selbstverständlich voraus, dass
Schweden und Finnland im Falle etwaiger
kriegerischer Verwicklungen, die
den Ostseeraum beruhren, strikte Neutralität
beobachten.

Im iibrigen sieht die Deutsche Regierung
einen Widerspruch darin, dass
die Note der Königlich Schwedischen

1. Tyskland.

Tyske utrikesministern till svenske ministern
i Berlin.

(Översättning.)

Berlin den 2 maj 1939.
Herr Minister,

Med skrivelse den 21 januari 1939
har Ni på uppdrag av Eder regering
bragt till min kännedom de av Finlands
och Sveriges regeringar gemensamt
utarbetade förslagen till ändring
i 1921 års Ålandskonvention samt anhållit,
att tyska regeringen måtte lämna
sitt samtycke till dessa förslag. Den
föreslagna nyordningen motiveras därmed,
att Nationernas förbunds säkerhetssystem
försvagats samt att politiska
och militära svårigheter för närvarande
möta tillämpningen av det i 1921 års
konvention stadgade garantisystemet.

Å denna skrivelse har jag äran lämna
Eder följande svar:

Tyska regeringen lägger avgörande
vikt på att Ålandsöarnas neutralitet
upprätthålles och effektivt tryggas. Den
samtycker därför till att på öarna vidtagas
militära försvarsåtgärder, vilka
uteslutande åsyfta att trygga denna
neutralitet, och samtycker till den av
finska och kungl, svenska regeringarna
framlagda planen. Den förutsätter därvid
såsom självklart, att Sverige och
Finland i fall av möjligen inträffande
krigiska förvecklingar, vilka beröra Östersjöområdet,
iakttaga strikt neutralitet.

I övrigt ser tyska regeringen en motsägelse
däri, att kungl, svenska beskickningens
note visserligen motiverar

Kunni. Maj:ts proposition nr 282-

Gesandtschaft die vorgeschlagenen Abänderungen
des Abkommens zwar mit
der Schwächung des Sicherheitssystems
des Völkerbunds begrundet, abertrotzdem
die in dem Abkommen dem Völkerbundsrat
zugewiesenen Funktionen
aufrecht erhalten will. Die Deutsche
Regierung möchte jedenfalls darauf hinweisen,
dass ihre Haltung gegeniiber
dem Völkerbund und seinen Funktionen
durch die weitere Beteiligung Deutschlands
an dem Abkommen nicht präjudiziert
wird.

Ich benutze diesen Anlass, um Ihnen,
Herr Gesandter, die Versicherung meiner
ausgezeichnetsten Hochachtung zu
erneuern.

Ribbentrop.

de föreslagna ändringarna i konventionen
med försvagandet av Nationernas
förbunds säkerhetssystem men likväl
vill vidmakthålla de jförbundsrådet genom
konventionen tilldelade funktionerna.
Tyska regeringen vill i varje fall
hänvisa till att dess hållning gentemot
Nationernas förbund och dettas funktioner
icke prejudiceras av Tysklands
fortsatta deltagande i konventionen.

Jag begagnar etc.

Ribbentrop.

2. Danemark.

Le Ministre des Affaires Etrangéres de
Danemark au Ministre de Suéde å Copenhague.

Copenhague, le 17 février 1939.
Monsieur le Baron,

Par une note, en date du 18 janvier
dernier, vous avez bien voulu informer
le Gouvernement danois que les Gouvernements
suédois et finlandais, aprés
avoir examiné en commun les problémes
ayant trait å la sécurité des lies d’Aland,
sont arrivés å un accord préliminaire
apportant les modifications suivantes
å 1’application des dispositions de la
Convention du 20 octobre 1921:

Les dispositions internationales de

démilitarisation...............les

deux susdites Puissances.

En conséquence, vous avez bien voulu
me demander de vous faire savoir si,
en sa qualité de signataire de la Convention
de 1921, le Gouvernement Royal
danois approuve, pour sa part, les
dispositions ci-dessus, préliminairement
convenues entre la Suéde et la Finlande.

En réponse, j’ai 1’honneur, au nom
de mon Gouvernement, de vous faire
connaitre qu’en sa qualité de signataire
de ladite Convention de 1921 le

2. Danmark.

Danske utrikesministern till svenske ministern
i Köpenhamn.

(Översättning)

Köpenhamn den 17 februari 1939.
Herr Friherre,

Med note den 18 nästlidne januari har
Ni underrättat danska regeringen örn
att svenska och finska regeringarna,
efter att gemensamt hava undersökt de
problem, som beröra Ålandsöarnas trygghet,
nått en preliminär överenskommelse,
medförande följande ändringar i
tillämpningen av bestämmelserna i konventionen
av den 20 oktober 1921:

De internationella demilitariserings bestämmelserna.

................

......de båda nyssnämnda makterna.

I anslutning härtill har Ni anhållit,
att jag måtte meddela Eder, huruvida
kungl, danska regeringen i sin egenskap
av signatär till 1921 års konvention för
sin del godtager ovan angivna, mellan
Sverige och Finland preliminärt överenskomna
dispositioner.

Till svar har jag å min regerings vägnar
äran meddela Eder, att danska regeringen
i sin egenskap av signatär till
nämnda konvention av år 1921 för sin

Kungl. Maj:ts proposition nr 282-

Gouvernement danois approuve, pour del godtager de i ovan åberopade note
sa part, les dispositions formulées dans angivna dispositionerna,
la note précitée.

Veuillez agréer, Monsieur le Baron, Mottag, etc.

1’assurance de ma haute considération.

P. Munch. P. Munch.

3. Estonie.

Le Ministre des Affaires Etrangeres d.''Estonie
å la Légalion de Suéde å Tallinn.

Tallinn, le 30 Janvier 1939.
Monsieur le Chargé d’Affaires,

En réponse å Votre lettre du 21 de
ce mois par laquelle vous avez bien voulu
m’informer de 1’accord préliminaire survenu
entre les Gouvernements de Finlande
et de Suéde, en question de la
sécurité des lies d’Aland, et en confirmation
du point de vue préalable de
mon Gouvernement que j’ai eu 1’honneur
de porter å votre connaissance le 24
courant je m’empresse, d’ordre de mon
Gouvernement, de vous faire savoir que
le Gouvernement d’Estonie, en sa qualité
de signataire de la Convention de 1921,
a approuvé entiérement, å sa séance
du 26 courant, les dispositions préliminairement
convenues entre la Finlande
et la Suéde en matiére d’une
modification définitive de 1’étendue
territoriale du champ d’application des
dispositions de démilitarisation en tant
qu’elles affectent la liberté d’action de
la Finlande, ainsi qu’en application de
1’article 7: 1 de ladite Convention en
vue d’apporter certains allégements
temporaires au régime de démilitarisation
des lies d’Aland.

Le Président de la République d’Estonie
a sanctionné å la date de ce jour
la susdite décision du Gouvernement.

Veuillez agréer, Monsieur le Chargé
d’Affaires, les assurances de ma considération
la plus distinguée.

Pour le Ministre:

Oskar Öpik.

Le Ministre-Adjoint.

3. Estland.

Estniske utrikesministern till svenska
beskickningen i Tallinn.

(Översättning.)

Tallinn den 30 januari 1939.
Herr Chargé d’Affaires,

Till svar å Eder skrivelse den 21 innevarande
månad, varigenom Ni underrättat
mig om den mellan Finlands och
Sveriges regeringar träffade preliminära
överenskommelsen i fråga örn Ålandsöarnas
säkerhet, och med bekräftande
av det förhandsuttalande från min regering,
som jag haft äran bringa till Eder
kännedom den 24 dennes, skyndar jag,
på uppdrag av min regering, meddela
Eder, att Estlands regering, i sin egenskap
av signatär till 1921 års konvention,
vid sitt sammanträde den 26 dennes
fullständigt godtagit de mellan Finland
och Sverige preliminärt överenskomna
dispositionerna i fråga om en slutgiltig
ändring av den territoriella omfattningen
av demilitariseringsbestämmelsernas tilllämpningsområde,
i den mån de beröra
Finlands handlingsfrihet, ävensom i
fråga om tillämpningen av art. 7: I i
nämnda konvention i syfte att åstadkomma
vissa temporära lättnader i föreskrifterna
örn Ålandsöarnas demilitarisering.

Republiken Estlands President har
denna dag stadfäst regeringens ovannämnda
beslut.

Mottag, etc.

För Ministern:

Oskar Öpik.

Biträdande minister.

Kungl. Maj:ts proposition nr 282-

4. France.

Le Ministre des Affaires Elrangeres de
France au Ministre de Suede ä Paris.

Paris, le 19 février 1939.
Monsieur le Ministre,

Vous avez bien voulu, en date du
21 Janvier, me faire connaitre le sens
général des nouvelles dispositions que
votre Gouvernement, d’accord avec
le Gouvernement finlandais, souhaiterait
voir substituer å celles prévues
par la Convention du 20 Octobre 1921
relative å la non-fortification et å la
neutralisation des lies d’Aland. Ces
aménagements porteraient: 1°) sur le
champ territorial d’application des dispositions
ayant trait å la démilitarisation;
2°) sur certains allégements temporaires
qui seraient apportés au régime
méme de démilitarisation.

Ces aménagements n’affecteraient en
rien les autres parties de la Convention,
laissant intacts notamment le régime
de neutralité, ainsi que le statut international
de l’Archipel, et en particulier
les clauses de non-fortification de l’article
ler de ce traité.

Vous avez bien voulu m’indiquer que
les Gouvernements suédois et finlandais
se proposaient de demander en
temps utile rassentiment å ces nouvelles
dispositions du Conseil de la Société des
Nations, en tant qu’elles sont de sa
compétence.

J’ai 1’honneur de vous faire savoir,
en réponse au désir que vous avez bien
voulu m’exprimer, que le Gouvernement
francis, en sa qualité de signataire
de la Convention de 1921, ne
verrait pas, pour sa part, d’objection
de fond, sous réserve de 1’accord des
autres Puissances intéressées, aux aménagements,
tels que vous avez bien
voulu m’en faire connaitre les dispositions
essentielles, que les Gouvernements
suédois et finlandais souhaitent
voir apporter audit accord.

Agréez, Monsieur le Ministre, les assu •
rances de ma haute considération.

Georges Bonnet.

4. Frankrike.

Franske utrikesministern till svenske ministern
i Paris.

(Översättning.)

Paris den 19 februari 1939.
Herr Minister,

Ni har den 21 januari bragt till min
kännedom den allmänna innebörden av
de nya dispositioner, varmed Eder regering
i samförstånd med finska regeringen
skulle önska ersätta dem, varom stadgas
i konventionen den 20 oktober 1921
angående Ålandsöarnas icke-befästande
och neutralisering. Dessa jämkningar
skulle avse: 1) demilitariseringsbestämmelsernas
territoriella tillämpningsområde;
2) vissa temporära lättnader i
själva demilitariseringen.

Dessa jämkningar skulle på intet sätt
inverka på övriga delar av konventionen,
särskilt som de ej beröra vare sig neutraliseringen
eller ögruppens internationella
ställning och i synnerhet icke det i konventionens
art. 1 stadgade befästningsförbudet.

Ni har meddelat mig, att svenska och
finska regeringarna avsåge att i sin tid
begära Nationernas förbunds råds samtycke
till dessa nya dispositioner, i den
mån de falla inom området för dess
behörighet.

Till svar å Eder framställning har jag
äran meddela Eder, att franska regeringen
i sin egenskap av signatär till 1921
års konvention icke har någon invändning
i sak, under förbehåll för samtycke
från övriga intresserade makter, mot
de jämkningar, sådana de i sina väsentliga
drag delgivits mig, vilka svenska
och finska regeringarna önska vidtaga
i nämnda överenskommelse.

Mottag, etc.

Georges Bonnet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 282-

5. Royaume-Uni de Grande-Bretagne
et delande du Nord.

Le Ministre des Affaires Etrangeres
britannique au Ministre de Suede å
Londres.

Foreign Office, S. W. 1.
3rd February, 1939.
Sir,

I havé considered the note which you
were so good as to hand to me on the
24th January setting out the proposals
of your Government and of the Finnish
Government for the defence of the
Aaland Islands; and I now havé the
honour to inform you that His Majesty’s
Government in the United Kingdom,
as a party to the Aaland Islands Convention,
see no objection in principle
to these proposals, on the understanding
that, as you havé informed me,
the other parties to the Convention,
and also the Soviet Government, will
be consulted thereon, and that they
will then be submitted to the Council
of the League of Nations.

2. As regards the form in which the
proposed alteration in the status of the
Islands may be embodied, there are
points which, in the view of His Majesty’s
Government, may require consideration;
but it does not seem necessary
to enter into these matters at the present
stage of älle discussions.

I havé the honour to be,
with the highest consideration,

Sir,

Your obedient Servant,

(For the Secretary of State)

Lawrence Collier.

5. Förenade Konungariket Storbritannien
och Nordirland.

Brittiske utrikesministern lill, svenske
ministern i London.

(Översättning.)

Foreign Office, S. W. 1.

3 februari 1939.

Herr Minister,

Jag har övervägt den note, vilken Ni
den 24 januari överlämnat till mig och
vari redogjorts för Eder regerings och
finska regeringens förslag angående Ålandsöarnas
försvar. Jag har nu äran
meddela Eder, att Hans Majestäts regering
i Det Förenade Konungariket, såsom
en till Ålandskonventionen ansluten
part, icke har någon invändning i princip
mot dessa förslag, varvid den utgår
ifrån att, såsom Ni har meddelat mig,
övriga till konventionen anslutna parter,
liksom även sovjetregeringen, konsulteras
angående förslagen samt att dessa
därefter underställas Nationernas förbunds
råd.

2. I vad angår den form, i vilken den
föreslagna ändringen i öarnas rättsställning
kan klädas, finnas frågor, vilka enligt
Hans Majestäts regerings åsikt må
kunna kräva övervägande; det förefaller
emellertid icke nödvändigt att på förhandlingarnas
nuvarande stadium ingå
på dessa frågor.

Jag har, etc.

(För Ministern)
Lawrence Collier.

6. Italie. 6. Italien.

Le Ministre des Affaires Etrangeres Italienske utrikesministern till svenske
d Italie au Ministre de Suede å Rome. ministern i Rom.

Roma, li 5 Maggio 1939, Anno XVII.
Signor Ministro,

Con la nota del 26 gennaio u. s., Voi
avete comunicato al Governo Italiano

(Översättning.)

Rom den 5 maj 1939, Anno XVII.
Herr Minister,

Med note den 26 sistlidne januari
har Ni delgivit italienska regeringen de

Kungl. Maj:ts proposition nr 282-

le proposte elaborate in comune dai Govert
di Svezia e di Finlandia per modificare
la Convenzione delle Isole Aaland
del 1921, chiedendo che il Regio Governo
desse il suo consenso alle proposte stesse.
Voi facevate presente a questo proposito
che il nuovo regolamento proposto
era originato dall’indebolimento
del sistema di sicurezza della Societå
delle Nazioni e dalie notevoli difficoltå
politiche e militari che nel momento
attuale si sarebbero opposte albapplicazione
del sistema di garanzia previsto
dalia Convenzione del 1921.

Ho honore di comunicare che il
Governo Italiano, riconoscendo la grande
importanza che ha il mantenimento
della neutralitå delle Isole Aaland, e la
conseguente necessitå che essa venga
assicurata in modo effettivo, si dicliiara
d’accordo a che siano prese nelle Isole
Aaland delle misure militari difensive
albunico scopo di garantire la lora
neutralitå, e dä il suo consenso al progetto
sottopostogli dai Governi di Svezia
e di Finlandia.

Il Governo Italiano då questo suo
consenso nella convinzione elie la Svezia
e la Finlandia nelbeventualitå di
complicazioni belliche nel Mar Baltico
manterranno una stretta neutralitå.
Inoltre a suo avviso il voler mantenere
nella Convenzione del 1921 le funzioni
attribuite al Consiglio della S. d. N.
appare in contradizione con il latto che
proprio Findebolimento del sistema di
sicurezza della S. d. N. é il motivo delle
modifiche proposte alla Convenzione di
Aaland.

Il Governo Italiano ha da ultimo
honore di rilevare che il fatto che
bitalia continua a far parte della Convenzione
del 1921 noir puö pregiudicare
né pregiudica in aleun modo il suo atteggiamento
nei riguardi della S. d. N.
e delle sue funzioni.

Gradite, Signor Ministro, gli atti
della mia alta considerazione.

av Sveriges och Finlands regeringar
gemensamt utarbetade förslagen till
ändring i 1921 års Ålandskonvention
samt anhållit, att kungl, regeringen
måtte lämna sitt samtycke till dessa
förslag. Ni har härvid framhållit, att den
föreslagna nyordningen har föranletts av
försvagandet av Nationernas förbunds
säkerhetssystem samt de avsevärda politiska
och militära svårigheter, som för
närvarande skulle möta tillämpningen
av det i 1921 års konvention stadgade
garantisystemet.

Jag har äran meddela, att italienska
regeringen, som erkänner den stora betydelsen
av vidmakthållandet av Ålandsöarnas
neutralitet och den därav följande
nödvändigheten av att den på effektivt
sätt tryggas, förklarar sig ense med
att på Ålandsöarna vidtagas militära
försvarsåtgärder, vilka uteslutande åsyfta
att garantera deras neutralitet, och
lämnar sitt samtycke till den av Sveriges
och Finlands regeringar italienska regeringen
underställda planen.

Italienska regeringen lämnar detta
sitt samtycke i den övertygelsen, att
Sverige och Finland i händelse av
krigiska förvecklingar i Östersjön iakttaga
en strikt neutralitet. I övrigt
synes enligt dess mening avsikten att
bibehålla de enligt 1921 års konvention
Nationernas förbunds råd tilldelade
funktionerna stå i motsägelse till det
faktum, att just försvagandet av Nationernas
förbunds säkerhetssystem är
motivet till de föreslagna ändringarna
i Ålandskonventionen.

Italienska regeringen har slutligen
äran framhålla, att det faktum, att
Italien fortsätter att deltaga i 1921 års
konvention, icke kan prejudicera eller
på något sätt prejudicerar dess hållning
med avseende å Nationernas förbund
och dettas funktioner.

Mottag, etc.

(Jano.

C ian o.

Kungl. Maj.ts proposition nr 282-

7. Lettonie.

Le Ministre des Affaires Eirangéres de
Lettonie au Ministre de Suéde å Riga.

Riga, le 9 février 1939.
Monsieur le Ministre,

J’ai 1’honneur d’accuser réception
de la note D N° 12/1939, en date du
21 janvier a. c., que Votre Excellence
a bien voulu remettre å Monsieur Alfreds
Bérzinå, Ministre des Affaires
Etrangéres a. i.

Le Gouvernement de Lettonie, en
tant que Partie Contractante å la Convention
relative å la non-fortification
et å la neutralisation des lies daland,
signée å Genéve le 20 octobre 1921,
se déclare d’accord d’accepter une modification
définitive de 1’étendue territoriale
du champ d’application des
dispositions de démilitarisation ainsi
que certains allégements temporaires
audit régime, å savoir:

Les dispositions internationales de

démilitarisation.................

exercices navals visés sous f).

En outre, j’ai pris aete des précisions
que le Gouvernement suédois et le
Gouvernement finlandais ont fournies
quant å leur interprétation de la Convention
pour le cas d’une intervention
militaire spontanée d’une Puissance
belligérante en vue de la protection des
lies d’Aland ainsi qu’au sujet de 1’attitude
que les deux Gouvernements entendent
d’adopter en cas de danger
imminent de guerre intéressant la mer
Baltique et en attendant 1’application
éventuelle du systéme de garantie prévu
å 1’art. 7 de la Convention.

Veuillez agréer, Monsieur le Ministre,
1’assurance de ma haute considération.

V. Munters.

7. Lettland.

Lettiske utrikesministern till svenske ministern
i Riga.

(Översättning.)

Riga den 9 februari 1939.
Herr Minister,

Jag har äran erkänna mottagandet av
noten D Nr 12/1939 den 21 januari d. å.,
vilken Eders Excellens överlämnat till
fungerande utrikesministern Alfreds Benzing.

Lettlands regering förklarar sig, i sin
egenskap av en till den i Genéve den 20
oktober 1921 undertecknade konventionen
angående Ålandsöarnas icke-befästande
och neutralisering ansluten
part, samtycka till att godtaga en slutgiltig
ändring av den territoriella omfattningen
av demilitariseringsbestämmelsernas
tillämpningsområde ävensom
vissa temporära lättnader i nämnda
föreskrifter, nämligen:

De internationella demilitariserings bestämmelserna.

................

......de under f) avsedda sjömilitära

övningarna.

Jag har vidare tagit del av de förklaringar,
som svenska och finska regeringarna
lämnat angående deras tolkning
av konventionen i fall av en spontan
militär intervention från krigförande
makts sida i och för Ålandsöarnas
skydd ävensom i fråga om den hållning
de båda regeringarna ämna intaga i
händelse av överhängande krigsfara berörande
Östersjön och i avvaktan på
eventuell tillämpning av det i art. 7 i
konventionen stadgade garantisystemet.

Mottag, etc.

V. Munters.

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

8. Pologne.

Le Ministre des Affaires Etrangeres de
Pologne au Ministre de Suéde å Varsovie.

Varsovie, le 17 février 1939.
Monsieur le Ministre,

Par votre note en date du 21 janvier
1939 No. 11 vous avez bien voulu me
communiquer ce qui suit:

»D’ordre de mon Gouvernement ....
. . . . entre la Suéde et la Finlande.»

En vous accusant réception de ladite
note, j’ai 1’honneur de porter å votre
connaissance, conformément å son alinéa
dernier, que le Gouvernement Polonais
en sa qualité de signataire de la Convention
relative å la non-fortification
et å la neutralisation des lies d’Aland,
signée å Genéve le 20 octobre 1921,
approuve pour sa part les propositions
de modification de cette Convention,
formulées dans votre note du 21 janvier
1939.

Veuillez agréer, Monsieur le Ministre,
les assurances de ma haute considération.

J. Beck.

8. Polen.

Polske utrikesministern till svenske ministern
i Warszawa.

(Översättning.)

Warszawa den 17 februari 1939.
Herr Minister,

Med Eder note den 21 januari 1939
Nr 11 har Ni meddelat mig följande:

»På uppdrag av min regering......

.......mellan Sverige och Finland.»

I det jag erkänner mottagandet av
nämnda note har jag äran att i enlighet
med dess sista stycke bringa till Eder
kännedom, att polska regeringen i sin
egenskap av signatär till den i Genéve
den 20 oktober 1921 undertecknade
konventionen angående Ålandsöarnas
icke-befästande och neutralisering för
sin del godtager de förslag till ändring
av denna konvention, som angivits i
Eder note den 21 januari 1939.

Mottag, etc.

J. Beck.

Bihang till riksdagens protokoll 1939.

1 sami. Nr 282.