Kungl. Maj:ts proposition nr 281 (Proposition 1947:281)

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Nr 281.

Kungi. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till statens
löneplansförordning m. in.; given Stockholms slott den
9 maj 19A7.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
dels godkänna härvid fogat förslag till statens löneplansförordning;
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst W ig forss.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 2SI.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

FÖRSLAG TILL

STATENS LÖNEPLANSFÖRORDNING.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Tillämpningsområde.

De löneplaner med tillhörande lönetabeller och särskilda föreskrifter, som
innehållas i denna förordning, skola tillämpas i den utsträckning, som angives
i avlöningsreglementen utfärdade av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens
beslut.

2 §■

Löneplaner.

Löneplan nr 1.

Löne-	Ortsgrupp	Löne-	Ortsgrupp
klass nr	1	2	3	4	5	klass nr	1	1 2	3	4	5
Årslön, kronor	Årslön, kronor
i	2 856	2 988	3120	3 252	3 396	21	7 248	7 596	7 932	8 280	8628
2	2 940	3 072	3 216	3 360	3504	22	7 680	8 052	8 412	8 784	9144
3	3 060	3 204	3 348	3 492	3 636	23	8136	8520	8 904	9 300	9 684
4	3192	3 336	3 492	3 648	3 804	24	8 604	9 012	9 420	9 828	10 236
5	3 360	3516	3672	3 828	3996	25	9168	9 576	9 984	10 392	10 800
6	3552	3 720	3 888	4 056	4 224	26	9 744	10 152	10560	10 968	11376
7	3756	3 936	4116	4 296	4 476	27	10 356	10 764	11172	11580	11988
8	3 972	4152	4 344	4536	4 728	28	10 968	11376	11 784	12192	12 600
9	4188	4 392	4596	4 788	4 992	29	11592	12 000	12 408	12 816	13 224
10	4 440	4 644	4 860	5 064	5 280	30	12 216	12 624	13 032	13 440	13848
11	4 668	4 884	5112	5 328	5 556	31	12 804	13 212	13620	14 028	14 436
12	4 896	5124	5 352	5 592	5 820	32	13 392	13800	14 208	14 616	15 024
13	5112	5 352	5 592	5 844	6 084	33	13896	14 304	14 712	15 120	15 528
14	5 328	5 580	5 832	6 084	6 336	34	14 400	14 808	15 216	15 624	16 032
15	5 544	5 808	6 072	6 336	6 600	35	14 904	15 312	15 720	16 128	16536
16	5 760	6 036	6 312	6 588	6 864	36	15 408	15 816	16 224	16 632	17 040
17	6 000	6 288	6564	6 852	7140	37	15 912	16 320	16 728	17136	17544
18	6 240	6 540	6 828	7128	7 428	38	16 416	16 824	17 232	17 640	18 048
19	6 528	6 840	7152	7 464	7 776	39	16 920	17 328	17 736	18144	18552
j 20	6 828	7164	7 488	7 812	8136	40	17 424	17 832	18 240	18 648	19 056

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Löneplan nr 2.

Löne- klass nr	Årslön, kronor	Löne- klass nr	Årslön, kronor	Löne- klass nr	Årslön, kronor
1	12 000	9	16 800	17	21 900
2	12 600	10	17 400	18	22 800
3	13 200	11	18 000	19	23 700
4	13800	12	18 600	20	25 500
5	14 400	13	19 200	21	27 600
6	15 000	14	19 800	22	29 700
7	15 600	v 15	20 400	23	33600
8	16 200	16	21 000	24	39 600

Löneplan nr 3.

Löne- klass nr	Lönegrupp
		III	IV
	Årslön,	kronor
1	10 668	11976	13 284	14592
2	11280	12 588	13896	15 204
3	11892	13 200	14508	15 816
4	12504	13 812	15 120	16 428

Löneplan nr 4.

Löne- klass nr	Lönegrupp
I	II	III	IV	V
Årslön, kronor
1	6 360	7104	7 848	8 592	9 336
2	6 624	7 368	8112	8 856	9600
3	7 020	7 764	8508	9 252	9 996
4	7 452	8196	8 940	9 684	10 428

Löneplan nr 5.

	Avdelning
		B
klass nr	A	Ortsgrupp
	1	2	3	4	5
	Årslön, kronor
i	1680	2 064	2 232	2 400	2 568	2 736
2	1860	2 244	2 412	2 580	2 748	2916
3	2 040	2 424	2 592	2 760	2 928	3 096
4	2 220	2 604	2 772	2 940	3 108	3 276
5	2 400	2 784	2 952	3120	3 288	3 456
6	2 640	3 024	3192	3 360	3 528	3 696
7	2 880	3 264	3 432	3 600	3 768	3 936

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
3 §•

Grundlönetabeller.

Tabell till löneplan nr 1, ortsgrupp 1.

Löne- klass nr	Månads- lön, kronor	Daglön i kalendermånad	om	A-avdrag för dag, kronor	övertidsersättning för timme vid arbete å
28 dagar, kronor	29 dagar, kronor	30 dagar, kronor	31 dagar, kronor	enkel övertid, kronor	kvalifi- cerad övertid, kronor
1	238	8-50	8-20	7-95	7-70	0-90	1-65	2-50
2	245	8-75	8-45	8-15	7-90	0-95	1-70	2-55
3	255	9-10	8-80	8-50	8-25	1-05	1-80	2-70
4	266	9-50	9-15	8-85	8-60	1-15	1-85	2-80
5	280	10-00	9-65	9-35	9-05	1-25	1-95	2-95
6	296	10-55	10-20	9-85	9-55	1-35	2-05	3-10
7	313	11-20	10-80	10-45	10-10	1-50	2-20	3-30
8	331	11-80	11-40	11-05	10-70	1-65	2-30	3-50
9	349	12-45	12-05	11-65	11-25	1-80	2-45	3-65
10	370	13-20	12-75	12-35	11-95	1-95	2-60	3-90
11	389	13-90	13-40	12-95	12-55	2-10	2-70	4-io
12	408	14-55	14-05	13-60	13-15	2-25	2-85	4-30
13	426	15-20	14-70	14-20	13-75	2-35	3-00	4-45
14	444	15-85	15-30	14-80	14-30	2-50	3-io	4-65
15	462	16-50	15-95	15-40	14-90	2-65	3-25	4-85
16	480	17-15	16-55	16-00	15-50	2-80	3-35	5-05
17	500	17-85	17-25	16-65	16-15	2-95	3*50	5-25
18	520	18-55	17-95	17-35	16-75	3-10	3-65	5-45
19	544	19-45	18-75	18-15	17-55	3-25	3-80	5-70
20	569	20-30	19-60	18-95	18-35	3-40	4-00	5-95
21	604	21-55	20-85	20-15	19-50	3-65	4-25	6-35
22	640	22-85	22-05	21-35	20-65	3-90	4-50	6-70
23	678	24-20	23-40	22-60	21-85	4-15	4-75	7-10
24	717	25-60	24-70	23-90	23-15	4-40	5-00	7-55
25	764	27-30	26-35	25-45	24-65	4-70	5-35	8-00
26	812	29-00	28-00	27-05	26-20	5-00
27	863	30-so	29-75	28-75	27-85	5-35
28	914	32-65	31-50	30-45	29-50	5-70
29	966	34-50	33-30	32-20	31-15	6-15
30	1018	36-35	35-10	33-95	32-85	6-80
31	1067	38-10	36-80	35-55	34-40	7-45
32	1116	39*85	38-50	37-20	36-00	8-10
33	1158	41-35	39-95	38-60	37-35	8-70
34	1200	42-85	41-40	40-00	38-70	9-30
35	1242	44-35	42-85	41-40	40-05	9-85
36	1284	45-85	44-30	42-80	41-40	10-40
37	1326	47-35	45-70	44-20	42-75	11-00
38	1368	48-85	47-15	45-60	44-15	11-55
39	1410	50-35	48-60	47-00	45-50	12-10
40	1452	51-85	50-05	48-40	46-85	12-65

Kuivjl. Maj:ts proposition nr 281.

Tabell till löneplan nr 1, ortsgrupp 2.

	Månads-	Daglön i kalendermånad	om	A-avdrag	övertidsersättning för timme vid arbete å
klass	lön,					för dag,		-
nr		28 dagar,	29 dagar,	30 dagar,	31 dagar,	enkel övertid,	cerad övertid,
	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor
i	249	8-90	8-60	8-30	8-05	0-95	1-75	2-60
2	256	9-15	8-85	8-55	8-25	1-00	1-80	2-70
3	267	9-55	9-20	8-90	8-60	1-10	1-85	2-80
4	278	9-95	9-60	9-25	8-95	1-20	1-95	2-90
5	293	10-45	10-10	9-75	9-45	1-30	2-05	3-10
6	310	11-05	10-70	10-35	10-00	1-45	2-15	3-25
7	328	11-70	11-30	10-95	10-60	1-60	2-30	3-45
8	346	12-35	11-95	11-55	11-15	1-75	2-40	3-65
9	366	13-05	12-60	12-20	11-80	1-90	2-55	3-85
10	387	13-80	13-35	12-90	12-50	2-05	2-70	4-05
11	407	14*55	14-05	13-55	13-15	2-20	2-85	4-25
12	427	15-25	14-70	14-25	13-75	2-35	3-00	4-50
13	446	15-95	15-40	14-85	14-40	2-50	3-10	4-70
14	465	16-60	16-05	15-50	15-00	2-65	3-25	4-90
15	484	17-30	16-70	16-15	15-60	2-80	3-40	5-10
16	503	17-95	17-35	16-75	16-25	2-95	3-50	5-30
17	524	18-70	18-05	17-45	16-90	3-10	3-65	5-50
18	545	19-45	18-80	18-15	17-60	3-25	3-80	5-70
19	570	20-35	19-65	19-00	18-40	3-40	4-00	6-oo
20	597	21-30	20-60	19-90	19-25	3-60	4-20	6-25
21	633	22-60	21-85	21-10	20-40	3-85	4-45	6-65
22	671	23-95	23-15	22-35	21-65	4-10	4-70	7-05
23	710	25-35	24-50	23-65	22-90	4-35	4-95	7-45
24	751	26-80	25-90	25-05	24-25	4-60	5-25	7-90
25	798	28-50	27-50	26-60	25-75	4-90	5-60	8-40
26	846	30-20	29-15	28-20	27-30	5-20
27	897	32-05	30-95	29-90	28-95	5-55
28	948	33-85	32-70	31-60	30-60	5-90
29	1000	35-70	34-50	33-35	32-25	6-35
30	1052	37-55	36-30	35-05	33-95	7-05
31	1101	39-30	37-95	36-70	35-50	7-70
32	1150	41-05	39-65	38-35	37-10	8-35
33	1192	42-55	41-10	39-75	38-45	8-95
34	1234	44-05	42-55	41-15	39-80	9-55
35	1276	45*55	44-00	42-55	41-15	10-15
36	1 318	47-05	45-45	43-95	42-50	10-70
37	1360	48-55	46-90	45-35	43-85	11-25
.38	1402	50-05	48-35	46-75	45-25	11-80
39	1444	61*55	49-80	48-15	46-00	12-35
40	1 486	53-05	51-25	49-55	47-95	12-90

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Tabell till löneplan nr 1, ortsgrupp 3.

Löne-	Månads-	Daglön i kalendermånad	om	A-avdrag	Övertidsersättning för timme vid arbete å
klass	lön,					för dag,		kvalifi- cerad övertid,
nr		28 dagar,	29 dagar,	30 dagar,	31 dagar,	enkel övertid,
	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor
i	260	9-30	8-95	8-65	8-40	1-00	1-80	2-75
2	268	9-55	9-25	8-95	8-65	1-05	1-90	2-80
3	279	9-95	9-60	9-30	9-00	1-15	1-95	2-95
4	291	10-40	10-05	9-70	9-40	1-25	2-05	3-05
5	306	10-95	10-55	10-20	9-85	1-40	2-15	3-20
6	324	11-55	11-15	10-80	10-45	1-55	2-25	3-40
7	343	12-25	11-85	11-45	11-05	1-70	2-40	3-60
8	362	12-95	12-50	12-05	11-70	1-85	2-55	3-80
9	383	13-70	13-20	12-75	12-35	2-00	2-70	4-00
10	405	14-45	13-95	13-50	13-05	2-15	2-85	4-25
11	426	15-20	14-70	14-20	13-75	2-30	3-00	4-45
12	446	15-95	15-40	14-85	14-40	2-45	3-10	4-70
13	466	16*65	16-05	15-55	15-05	2-60	3-25	4-90
14	486	17-35	16-75	16-20	15-70	2-75	3-40	5-10
15	506	18-05	17-45	16-85	16-30	2-90	3-55	5-30
16	526	18-80	18-15	17-55	16-95	3-05	3-70	5-50
17	547	19-55	18-85	18-25	17-65	3-20	3-85	5-75
18	569	20-30	19-60	18-95	18-35	3-35	4-oo	5-95
19	596	21-30	20-55	19-85	19-25	3-55	4-15	6-25
20	624	22-30	21-50	20-80	20-15	3-75	4-35	6-55
21	661	23-60	22-80	22-05	21-30	4-00	4-65	6-95
22	701	25-05	24-15	23-35	22-60	4-25	4-90	7-35
23	742	26-50	25-60	24-75	23-95	4-50	5-20	7-80
24	785	28-05	27-05	26-15	25-30	4-80	5-50	8-25
25	832	29-70	28-70	27-75	26-85	5-10	5-80	8-75
26	880	31-45	30-35	29-35	28-40	5-40
27	931	33-25	32-10	31-05	30-05	5-75
28	982	35-05	33-85	32-75	31-70	6-15
29	1034	36-95	35-65	34-45	33-35	6-60
30	1086	38-80	37-45	36-20	35-05	7-25
31	1135	40-55	39-15	37-85	36-60	7-95
32	1184	42-30	40-85	39-45	38-20	8-60
33	1226	43-80	42-30	40-85	39-55	9-20
34	1268	45-30	43-70	42-25	40-90	9-80
35	1310	46-80	45-15	43-65	42-25	10-40
36	1352	48-30	46-60	45-05	43-60	10-95
37	1394	49-80	48-05	46-45	44-95	11-55
38	1436	51-30	49-50	47-85	46-30	12-10
39	1478	52-80	50-95	49-25	47-70	12-65
40	1520	54-30	52-40	50-65	49-05	13-20

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Tabell till löneplan nr 1, ortsgrupp 4.

Löne- klass nr	Månads- lön, kronor	Daglön i kalendermånad	om	A-avdrag för dag, kronor	övertidsersättning för timme vid arbete å
enkel övertid, kronor	kvalifi- cerad övertid, kronor
28 dagar, kronor	29 dagar, kronor	30 dagar, kronor	31 dagar, kronor
1	271	9-70	9-35	9-05	8-75	1-05	1-90	2-85
2	280	10-00	9-65	9-35	9-05	1-10	1-95	2-95
3	291	10-40	10-05	9-70	9-40	1-20	2-05	3-05
4	304	10-85	10-50	10-15	9-80	1-30	2-15	3-20
5	319	11-40	11-00	10-65	10-30	1-45	2-25	3-35
6	338	12-05	11-65	11-25	10-90	1-60	2-35	3-55
7	358	12-80	12-35	11-95	11-55	1-75	2-50	3-75
8	378	13-50	13-05	12-60	12-20	1-90	2-65	3-95
9	399	14-25	13-75	13-30	12-85	2-05	2-80	4-20
10	422	15-05	14-55	14-05	13-60	2-25	2-95	4-45
11	444	15-85	15-30	14-80	14-30	2-40	3-10	4-65
12	466	16-65	16-05	15-55	15-05	2-55	3-25	4-90
13	487	17-40	16-80	16-25	15-70	2-70	3-40	5-10
14	507	18-io	17-50	16-90	16-35	2-85	3-55	5-30
15	528	18-85	18-20	17-60	17-05	3-00	3-70	5-55
16	549	19-60	18-95	18-30	17-70	3-15	3-85	5-75
17	571	20-40	19-70	19-05	18-40	3-30	4-00	6-00
18	594	21-20	20-50	19-80	19-15	3-45	4-15	6-25
19	622	22-20	21-45	20-75	20-05	3-65	4-35	6-55
20	651	23-25	22-45	21-70	21-00	3-85	4-55	6-85
21	690	24-65	23-80	2300	22-25	4-10	4-85	7-25
22	732	26-15	25-25	24-40	23-60	4-40	5-io	7-70
23	775	27-70	26-70	25-85	25-00	4-70	5-45	8-15
24	819	29-25	28-25	27-30	26-40	5-oo	5-75	8-60
25	866	30-95	29-85	28-85	27-95	5-30	6-05	9-10
26	914	32-65	31-50	30-45	29-50	5-60
27	965	34-45	33-30	32-15	31-15	5-95
28	1016	36-30	35-05	33-85	32-75	6-35
29	1068	38-15	36-85	35-60	34-45	6-80
30	1120	40-00	38-60	37-35	36-15	7-50
31	1169	41-75	40-30	38-95	37-70	8-15
32	1218	43-50	42-00	40-60	39-30	8-80
33	1260	45-00	43-45	42-00	40-65	9-45
34	1302	46-50	44-90	43-40	42-00	10-05
35	1 344	48-00	46-35	44-80	43-35	10-65
36	1386	49-50	47-80	46-20	44-70	11-25
37	1428	51-00	49-25	47-60	46-05	11-80
38	1470	52-50	50-70	49-00	47-40	12-40
39	1512	54-00	52-15	50-40	48-75	12-95
40	1564	55-50	53-60	51-80	50-15	13-50

Kungl. Majrts proposition nr 281.

Tabell till löneplan nr 1, ortsgrupp 5.

Löne- klass nr	Månads- lön, kronor	Daglön i kalendermånad om	A-avdrag	Övertidsersättning för timme vid arbete å
för dag, kronor	enkel övertid, kronor	kvalifi- cerad övertid, kronor
28 dagar, kronor	29 dagar, kronor	30 dagar, kronor	31 dagar, kronor
1	283	10-10	9-75	9-45	9-15	1-10	2-00	2-95
2	292	10-45	10-05	9-75	9-40	1-15	2-05	3-05
3	303	10-80	10-45	10-10	9-75	1-25	2-10	3-20
4	317	11-30	10-95	10-55	10-25	1-35	2-20	3-35
5	333	11-90	11-50	11-10	10-75	1-50	2-35	3-50
6	352	12-55	12-15	11-75	11-35	1-65	2-45	3-70
7	373	13-30	12-85	12-45	12-05	1-80	2-60	3-90
8	394	14-05	13-60	13-15	12-70	1-95	2-75	4-15
9	416	14-85	14-35	13-85	13-40	2-15	2-90	4-35
10	440	15-70	15-15	14-65	14-20	2-35	3-10	4-60
11	463	16*55	15-95	15-45	14-95	2-55	3-25	4-85
12	485	17-30	16-70	16-15	15-65	2-70	3-40	5-10
13	507	18-io	17-50	16-90	16-35	2-85	3-55	5-30
14	528	18-85	18-20	17-60	17-05	3-00	3-70	5-55
15	550	19-65	18-95	18-35	17-75	3-15	3-85	5-80
16	572	20-45	19-70	19-05	18-45	3-30	4-00	6-00
17	595	21-25	20-50	19-85	19-20	3-45	4-15	6-25
18	619	22-10	21-35	20-65	19-95	3-60	4-35	6-50
19	648	23-15	22-35	21-60	20-90	3-80	4-55	6-80
20	678	24-20	23-40	22-60	21-85	4-00	4-75	7-10
21	719	25-70	24-80	23-95	23-20	4-25	5-05	7-55
22	762	27-20	26-30	25-40	24-60	4-55	5*35	8-00
23	807	28-80	27-85	26-90	26-05	4-85	5-65	8-45
24	853	30-45	29-40	28-45	27-50	5-15	5-95	8-95
25	900	32-15	31-05	30-oo	29-05	5-45	6-30	9-45
26	948	33-85	32-70	31-60	30-60	5-75
27	999	35-70	34-45	33-30	32-25	6-10
28	1050	37-50	36-20	35-00	33-85	6-50
29	1102	39-35	38-00	36-75	35-55	7-00
30	1154	41-20	39-80	38-45	37-25	7-70
31	1203	42-95	41-50	40-10	38-80	8-40
32	1252	44-70	43-15	41-75	40-40	9-10
33	1294	46-20	44-60	43-15	41-75	9-70
34	1336	47-70	46-05	44-55	43-10	10-30
35	1378	49-20	47-50	45-95	44-45	10-90
36	1420	50-70	48-95	47-35	45-80	11-50
37	1462	52-20	50-40	48-75	47-15	12-10
38	1504	53-70	51-85	50-15	48-50	12-70
39	1546	55-20	53-30	51-55	49-85	13-25
40	1588	56-70	54-75	52-95	51-25	13-80

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Tabell till löneplan nr 2.

Löne- ldass nr	Månads- lön, kronor	Daglön i kalendermånad om	A-avdrag för dag, kronor
28 dagar, kronor	29 dagar, kronor	30 dagar, kronor	31 dagar, kronor
1	1 000	35-70	34-50	33*35	32-25	6-10
2	1050	37-50	36-20	35-00	33-85	6-50
3	1100	39-30	37-95	36-65	35-50	7-oo
4	1150	41-05	39-65	38-35	37-10	7-65
5	1200	42-85	41-40	40-00	38-70	8-35
6	1250	44-65	43-10	41-65	40-30	9-05
7	1300	46-45	44-85	43-35	41-95	9-80
8	1350	48-20	46-55	45-00	43-55	10-50
9	1400	50-00	48-30	46-65	45-15	11-20
10	1450	51-80	50-oo	48-35	46-75	11-95
11	1500	53*55	51-70	50-00	48-40	12-65
12	1550	55-35	53-45	51*65	50-00	13-30
13	1600	57-15	55-15	53*35	51-60	13-90
14	1650	58-95	56-90	55-00	53-25	14-40
15	1700	60-70	58-60	56-65	54-85	14-90
16	1750	62-50	60-35	58-35	56-45	15-40
17	1825	65-20	62-95	60-85	58-85	16-io
18	1900	67-85	65*50	63-35	61-30	16-80
19	1975	70-55	68-10	65-85	63-70	17-50
20	2125	75-90	73-30	70-85	68-55	18-90
21	2 300	82-15	79-30	76-65	74-20	20-50
22	2 475	88-40	85-35	82-50	79-85	22-10
23	2 800	100-00	96*55	93-35	90-30	25-io
24	3 300	117-85	113-80	110-00	106*45	29-70

Tabell till löneplan nr 3, lönegrupp 1.

Löne- klass nr	Månads- lön, kronor	Daglön i kalendermånad om	A-avdrag för dag, kronor
28 dagar, kronor	29 dagar, kronor	30 dagar, kronor	31 dagar, kronor
1	889	31-75	30-65	29-65	28-70	6-15
2	940	33*55	32-40	31-35	30-30	6-60
3	991	35-40	34-15	33-05	31-95	7-25
4	1 042	37-20	35-95	34-75	33-60	7-95

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Tabell till löneplan nr 3, lönegrupp II.

Löne- klass nr	Månads- lön, kronor	Daglön i kalendermånad om	A-avdrag för dag, kronor
28 dagar, kronor	29 dagar, kronor	30 dagar, kronor	31 dagar, kronor
1	998	35-65	34-40	33-25	32-20	6-15
2	1049	37-45	36-15	34-95	33-85	6-60
3	1100	39-30	37-95	36-65	35-50	7-25
4	1151	41-10	39-70	38-35	37-15	7-95

Tabell till löneplan nr 3, lönegrupp III.

Löne- klass nr	Månads- lön, kronor	Daglön i kalendermånad om	A-avdrag för dag, kronor
28 dagar, kronor	29 dagar, kronor	30 dagar, kronor	31 dagar, kronor
1	1107	39-55	38-15	36-90	35-70	6-15
2	1158	41-35	39-95	38-60	37-35	6-60
3	1209	43-20	41-70	40-30	39-00	7-25
4	1260	45-00	43-45	42-00	40-65	7-95

Tabell till löneplan nr 3, lönegrupp IV.

Löne- klass nr	Månads- lön, kronor	Daglön i kalendermånad om	A-avdrag för dag, kronor
28 dagar, kronor	29 dagar, kronor	30 dagar, kronor	31 dagar, kronor
1	1216	43-45	41-95	40-55	39-25	6-15
2	1267	45-25	43-70	42-25	40-85	6-60
3	1318	47-05	45-45	43-95	42-50	7-25
4	1369	48-90	47-20	45-65	44-15	7-95

Tabell till löneplan nr 4, lönegrupp I.

Löne- klass nr	Månads- lön, kronor	Daglön i kalendermånad om	A-avdrag lör dag, kronor
28 dagar, kronor	29 dagar, kronor	30 dagar, kronor	31 dagar, kronor
1	530	18-95	18-30	17-65	17-10	3-10
2	552	19-70	19-05	18-40	17-80	3-25
3	585	20-90	20-15	19-50	18-85	3-45
4	621	22-20	21-40	20-70	20-05	3-70

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

Tabell till löneplan nr 4, lönegrupp II.

Löne- klass nr	Månads- lön, kronor	Daglön i kalendermånad om	A-avdrag för dag, kronor
28 dagar, kronor	29 dagar, kronor	30 dagar, kronor	31 dagar, kronor
1	592	2115	20-40	19-75	19-10	3-10
2	614	21-95	21-15	20-45	19-80	3-25
3	647	23-10	22-30	21-55	20-85	3-45
4	683	24-40	23-55	22-75	22-05	3-70

Tabell till löneplan nr 4, lönegrupp III.

Löne- klass nr	Månads- lön, kronor	Daglön i kalendermånad om	A-avdrag för dag, kronor
28 dagar, kronor	29 dagar, kronor	30 dagar, kronor	31 dagar, kronor
1	654	23-35	22-55	21-80	21-10	3-10
2	676	24-15	23-30	22-55	21-80	3-25
3	709	25-30	24-45	23-65	22-85	3-45
4	745	26-60	25-70	24-85	24-05	3-70

Tabell till löneplan nr 4, lönegrupp IV.

Löne- klass nr	Månads- lön, kronor	Daglön i kalendermånad om	A-avdrag för dag, kronor
28 dagar, kronor	29 dagar, kronor	30 dagar, kronor	31 dagar, kronor
1	716	25-55	24-70	23-85	23-10	3-10
2	738	26-35	25-45	24-60	23-80	3-25
3	771	27-55	26-60	25-70	24-85	3-45
4	807	28-80	27-85	26-90	26-05	3-70

Tabell till löneplan nr 4, lönegrupp V.

Löne- klass nr	Månads- lön, kronor	Daglön i kalendermånad om	A-avdrag för dag, kronor
28 dagar, kronor	29 dagar, kronor	30 dagar, kronor	31 dagar, kronor
1	778	27-80	26-85	25-95	25-10	3-10
2	800	28-55	27-60	26-65	25-80	3-25
3	833	29-75	28-70	27-75	26-85	3-45
4	869	31-05	29-95	28-95	28-05	3-70

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Tabell till löneplan nr 5, avdelning A.

Löne- klass nr	Månads- lön, kronor	Daglön 1 kalendermånad om	A-avdrag lör dag, kronor
28 dagar, kronor	29 dagar, kronor	30 dagar, kronor	31 dagar, kronor
1	140	500	4''85	4-65	4-50	0''85
2	155	555	5-35	5-15	500	0''95
3	170	605	585	5''65	5-50	105
4	185	6-60	6''40	6-15	5''95	1-20
5	200	7-15	6-90	6-65	6*45	1-30
6	220	7-85	7''60	7-35	7-10	1-50
7	240	8-65	8-30	8''00	7-75	1-65

Tabell till löneplan nr 5, avdelning B, ortsgrupp 1.

Löne- klass nr	Månads- lön, kronor	Daglön i kalendermånad om	Aavdrag för dag, kronor
28 dagar, kronor	29 dagar, kronor	30 dagar, kronor	31 dagar, kronor
1	172	6-15	5-95	5*75	5-55	0-95
2	187	6-70	6-45	6''25	6-05	1-05
3	202	7-20	6-95	6*75	6*50	1*15
4	217	775	7-50	7-25	7-00	1-25
5	232	8''30	8-00	7-75	7*50	1-40
G	252	9-00	8-70	8-40	8-15	1-55
7	272	9''70	9-40	905	8-75	1-70

Tabell till löneplan nr 5, avdelning B, ortsgrupp 2.

Löne- klass nr	Månads- lön, kronor	Daglön i kalendermånad om	A-avdrag för dag, kronor
28 dagar, kronor	29 dagar, kronor	30 dagar, kronor	31 dagar, kronor
1	186	6''fi5	6-40	6-20	6-00	1-00
2	201	720	6-95	6*70	6-50	110
3	216	7-70	7-45	7-20	6-95	1-20
4	231	8-25	7-95	7-70	7’45	1-35
5	246	8-80	8-50	8-20	7-95	1-45
6	266	9-50	9-15	8-85	8-60	1-60
7	286	10-20	9*85	9-55	9-25	1-80

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Tabell till löneplan nr 5, avdelning B, ortsgrupp 3.

Lönc- klass nr	Månads- lön, kronor	Daglön i kalendermånad om	A-avdrag lör dag, kronor
28 dagar, kronor	29 dagar, kronor	30 dagar, kronor	31 dagar, kronor
1	200	716	6-90	6-65	6-45	1-05
2	215	7''70	7-40	7-15	695	1-15
3	230	8''20	7-95	7-65	7-40	1-25
4	245	8-75	8-45	8-15	7-90	1-40
5	260	9-30	8-95	8-65	8-40	1-50
6	280	lO-oo	9-65	9-35	9-05	1-70
7	300	10-70	10-35	10-oo	9-70	1-65

Tabell till löneplan nr 5, avdelning B, ortsgrupp U.

Löne- klass nr	Månads- lön, kronor	Daglön i kalendermånad om	A-avdrag för dag, kronor
28 dagar, kronor	29 dagar, kronor	30 dagar, kronor	31 dagar, kronor
1	214	7-65	7-40	7-15	6-90	1-10
2	229	8-20	7-90	7*65	7-40	1-20
3	244	8-70	8-40	8-15	7-85	1-35
4	259	9-25	8-95	8-65	835	1-46
5	274	9-80	945	9-15	8-85	1-55
6	294	10-50	10-16	9-80	9-50	1-75
7	314	11-20	10-85	10-45	10-15	1*95

Tabell till löneplan nr 5, avdelning B, ortsgrupp 5.

Löne- klass nr	Månads- lön, kronor	Daglön i kalendermånad om	A-avdrag för dag, kronor
28 dagar, kronor	29 dagar, kronor	30 dagar, kronor	31 dagar, kronor
1	228	8-16	7-85	7-00	7-35	1-15
2	243	8-70	8-40	8-10	7-85	1-25
3	258	9-20	8-90	8-60	8-30	1-40
4	273	9-75	9-40	9-10	8-80	1-60
5	288	10-30	9-95	9-00	930	166
6	308	1100	lO-oo	10-26	9-95	1-80
7	328	11-70	11-30	10-95	10-fiO	2-00

Kungi. Maj.ts proposition nr 281.

4 §•

Höjning eller sänkning av de i grundlönetabellerna angivna beloppen.

1 mom. Socialstyrelsen verkställer kvartalsvis enligt de närmare föreskrifter,
som meddelas av Kungl. Maj:t, beräkning av förhållandet mellan de
allmänna levnadskostnaderna i sista månaden under vederbörande kvartal
och 100/110 av levnadskostnaderna i mars 1946. På grundval härav fastställer
Kungl. Maj:t det procenttal (pristalet), som utmärker nämnda förhållande.
Sålunda fastställt pristal skall gälla från och med det kvartal, under
vilket fastställelsen kungjorts, tills vidare intill det kvartal, under vilket nytt
pristal blivit fastställt på motsvarande sätt.

2 mom. De i grundlönetabellerna intagna beloppen skola vid olika pristal
höjas eller sänkas i enlighet med föreskrifterna i 3 och 4 mom., så framt
icke, beträffande förhöjning, Kungl. Maj :t och riksdagen funnit skäl särskilt
föreskriva, att densamma skall ske med högre belopp eller även i annat fall
än i nämnda moment angives.

3 mom. Då pristalet överstiger 100 skall månadslön enligt vad som framgår
av nedanstående tabell höjas med ett belopp, som motsvarar i tabellen
angivet antal procent av månadslönen eller, om denna överstiger 1 200 kronor,
av detta belopp. I fall, då tabellen innehåller alternativa tal, skall för
vederbörande kvartal det av dessa tal gälla, som överensstämmer med eller
minst avviker från det tal, som varit tillämpligt för det närmast föregående
kvartalet.

Pristal	Antal procent	Pristal	Antal procent	Pristal	Antal procent
Alter- nativ a	Alter- nativ b	Alter- nativ a	Alter- nativ b	Alter- nativ a	Alter- nativ b
101—103	0	3	109—111	6	9	117—119	12	15
104		3	112		1	120	1.
105—107	3	6	113—115	9	12	121—123	15	18
108			116	12	124	18
						och högre

Då pristalet nedgår till eller understiger 90, skall, så framt Kungl. Maj:t
och riksdagen därom besluta, månadslönen sänkas med högst 5 procent.

Månadslön, vilken efter höjning eller sänkning slutar på öretal, skall jämkas
till närmaste krontal eller, om den slutar på 50 öre, till närmast högre
krontal.

4 mom. Då månadslön höjes eller sänkes, skola övriga till samma löneklass
hörande belopp höjas eller sänkas i sådan omfattning, att de förändrade
beloppen förhålla sig till den förändrade månadslönen på samma sätt
som de oförändrade beloppen till den oförändrade månadslönen.

Belopp, vilket efter höjning eller sänkning icke slutar å helt femtal ören,
skall jämkas till närmaste femtal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

5 §•

Vid förordningen fogade tabeller.

1 mom. Vid denna förordning skola fogas tabeller, fastställda av Kungl.
Maj :t, i vilka angivas de belopp som skola tillämpas, då de i grundlönetabellerna
intagna beloppen skola höjas eller sänkas.

2 mom. Vid denna förordning må fogas tabeller och anvisningar, som
Kungl. Maj:t finner lämpligt utfärda till hjälp vid tillämpningen av bestämmelserna
i vederbörande avlöningsreglementen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1947 utom vad angår bestämmelserna
i 4 §, vilka, såvida ej Kungl. Maj:t och riksdagen annorlunda särskilt
besluta, träda i kraft den 1 juli 1948.

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 9 maj 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till statens löneplansförordning
och därmed sammanhängande frågor.

Departementschefen anför.

INLEDNING.

Sedan 1945 års lönekommitté den 29 juni 1946 avgivit betänkande med
förslag till statliga löneplaner m. m., föreslog Kungl. Maj:t i proposition 1946:
333 riksdagen att godkänna de i statsrådsprotokollet över finansärenden för
den 4 oktober 1946 framlagda grunderna för en allmän lönereglering för befattningshavare
i statens tjänst m. fl. Förslaget godkändes av riksdagen
(statsutskottets uti. nr 288, r. skr. nr 528).

De av 1946 års riksdag sålunda godkända grunderna avsågo nya lönebelopp
för det stora flertalet statliga tjänstemän samt lärare vid det statsunderstödda
kommunala skolväsendet. Undantagna voro emellertid lönebeloppen
för provinsialläkare och distriktsveterinärer samt för det militära manskapet.
Utöver nya lönebelopp avsåg 1946 års riksdags berörda beslut vissa
frågor, som ingingo som väsentliga led i själva löneavvägningen, samt vissa
andra därmed sammanhängande förhållanden. Det förutsattes härvid, att
1945 års lönekommitté skulle senare framlägga förslag i de frågor, som ej
medtagits i det första betänkandet, samt angående de nya författningsbestämmelsernas
utformning.

1945 års lönekommitté -—- som består av advokaten P. W. N. Westling,
ordförande, ledamöterna av riksdagens andra kammare grosshandlaren G.
E. Birke och lantbrukaren C. A. D. Jonsson, ledamoten av riksdagens första
kammare direktören E. A. Lindblom, ledamöterna av riksdagens andra kammare
f. d. tändsticksarbetaren J. W. Mårtensson och stadsbibliotekarien G.
V. Nilsson, borgarrådet S. E. Persson och generaldirektören A. E. V. Swartling
— har den 11 mars 1947 avgivit sitt andra betänkande, avseende för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

stag till statens allmänna avlöningsreglemente m. m. I betänkandet framläggas
förslag till följande författningar, nämligen dels statens löneplansförordning,
dels statens allmänna avlöningsreglemente, dels de högre kommunala
skolornas avlöningsreglemente av år 1947, dels folkskolans avlöningsreglemente
av år 1947, dels ock avlöningsreglementet för nomadlärare av år 1947.

Såsom påpekades i lönekommitténs första betänkande har kommittén
ställning både såsom utredningsorgan och såsom förhandlingsdelegation. Dess
uppgift i sistnämnda hänseende är att söka vid förhandlingar med tjänstemännens
huvudorganisationer komma fram till ett förslag, som kan anses
godtagbart ur statens synpunkt och till vilket organisationerna kunna ansluta
sig. Liksom det förslag, som framlades i det första betänkandet, utgör
det förslag, som nu föreligger, resultatet av förda förhandlingar. Det har såsom
förhandlingsprodukt godtagits såväl av lönekommitténs ledamöter som
av organisationerna. Förslaget angående lönereglering för distriktsveterinärerna
har godtagits av svenska distriktsveterinärföreningen, som icke är ansluten
till någon av huvudorganisationerna.

De träffade övei-enskonnnelserna ha undertecknats för statstjänarkartellen
av förbundsordförandena G. Jönsson, J. Andersson och G. Gabrielsson,
ombudsmannen S. Henriksson och förste förbundsordföranden J. Sjöberg,
för statstjänstemännens riksförbund av förste byråsekreterarna H. Dahlberg
och J. E. Lundell, översten K. J. A. Silfverberg, rektorn B. Wahlström och
förste postassistenten I. Wahrolén samt för tjänstemännens centralorganisation
av direktören V. Åman och sekreteraren O. Nordenskiöld samt ombudsmannen
C. Bergdahl, förste byråsekreteraren G. Britth, ingenjören H.
Dahl, redaktören M. Gustafson, ombudsmannen fru Märta Liljegren, tullkontoristen
C. Mårtensson, småskollärarinnan fru Carin Persson, förste byråingenjören
B. G. Ratlisman och advokaten B. Winnberg.

överenskommelse beträffande distriktsveterinärerna har undertecknats för
svenska distriktsveterinärföreningen av länsveterinären A. W. Borg samt distriktsveterinärerna
J. Hj. Jcppson och G. O. Sandström.

Över lönekommitténs berörda betänkande ha, efter remiss, utlåtanden avgivits
av försvarets civilförvaltning, försvarets fabriksstyrelse, socialstyrelsen,
medicinalstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus samt Värmlands län, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, kammarrätten,
riksräkenskapsverket, generaltullstyrelsen, allmänna lönenämnden,
försvarsväsendets lönenämnd, direktionen för karolinska sjukhuset, skolöverstyrelsen,
domänstyrelsen och lotsstyrelsen.

Förutom det nu omförmälda betänkandet har 1945 års lönekommitté avlämnat
dels den 14 april 1947 förslag till avlöningsreglementet av år 1947
för de statsunderstödda skolorna för bildbara sinnesslöa m. fl., dels ock den
15 april 1947 förslag till avlöningsreglementet för militära beställningshavare.
över nämnda förslag — vilka bygga på de av kommittén den It mars
1947 framlagda förslagen till statens löneplansförordning och statens all Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. AV 281.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

männa avlöningsreglemente — ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av, beträffande
förstnämnda betänkande, statskontoret, allmänna lönenämnden
och skolöverstyrelsen samt, beträffande sistnämnda betänkande, av överbefälhavaren
och försvarsgrenscheferna, som därvid jämväl haft att yttra sig
i anledning av förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente i vad
avser avlöningsbestämmelser för civilmilitär personal, samt av försvarets civilförvaltning,
försvarsväsendets lönenämnd och statskontoret.

Även förslaget till avlöningsreglemente för militära beställningshavare utgör
resultatet av förda förhandlingar. Närmare redogörelse för dessa förhandlingar
har, såvitt angår annan militär personal än manskap, lämnats i
kommitténs betänkande med förslag till statens allmänna avlöningsreglemente
m. m. (jämför det föregående). I vad avser avlöningsbestämmelserna
för militärt manskap utgöra förslagen resultatet av förhandlingar mellan
lönekommittén och tjänstemännens centralorganisation, som därvid företrätts
av de förutnämnda Gustafson och Berydahl samt förbundssekreteraren
T. Hellenius. Det må framhållas, att dessa förhandlingar varit begränsade
att avse frågan vilka avlöningsbestämmelser som borde meddelas, därest
1946 års manskapslöneutrednings i det följande berörda förslag rörande anställningsform
och löneställning för manskapet genomföres. De från denna
utgångspunkt utarbetade förslagen ha godtagits såväl av lönekommitténs ledamöter
som av den berörda organisationen.

Lönekommittén har icke insett sig ha att taga ställning till de olika frågor,
som sammanhänga med 1944 års personalutrednings förslag angående
reglering av anställningsförhållandena för viss biträdes- och amanuenspersonal
(jämför 1947 års statsverksproposition, bilagan för flera huvudtitlar
gemensamma frågor s. 10 ff. samt riksd. skr. 1947: 56). Kommittén har dock
i anledning av detta förslag understrukit önskvärdheten av att arbetet på att
införa reglerade befordringsgångar fullföljes.

Lönekommittén har haft vissa överläggningar med representanter för kommittén
för partiellt arbetsföra och sökt att taga hänsyn till de problem, som
sammanhänga med anställandet av tjänstemän, vilka äro att betrakta som
partiellt arbetsföra.

Vidare har lönekommittén framhållit, att kommittén tagit närmare del av
vad som hittills förekommit i frågan om statstjänstemännens ställning vid
arbetskonflikter, varvid särskilt beaktats det förslag, som särskilda sakkunniga
avgåvo den 10 juni 1939 angående statstjänstemäns tjänstgöringsskyldighet
vid arbetsinställelse, och de yttranden, som häröver avgivits. Lönekommiltén
anser det önskvärt, att bestämmelser meddelas i detta ämne, och
har intagit en hänvisande föreskrift i avlöningsförfattningarna.

Lönekommittén har icke ansett det ingå i dess uppdrag att taga ställning
till 1944 års deltidstjänstutrednings förslag. I vissa sammanhang har dock
kommittén beaktat vad utredningen föreslagit och vad som uttalats i de över
förslaget avgivna utlåtandena.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Utöver 1945 års lönekommittés i det föregående omförmälda betänkande
och särskilda förslag föreligga till behandling i detta sammanhang vissa av
andra utredningsorgan framlagda förslag.

Sålunda har den nyssnämnda 1944 års deltidstjänstutredning den 23 oktober
1946 avlämnat betänkande om deltidsarbete i allmän tjänst m. in.
Häröver ha utlåtanden avgivits av socialstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission,
riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen,
statskontoret, riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden, skolöverstyrelsen,
statens pensionsanstalt, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen
ävensom av kommittén för partiellt arbetsföra, svenska landstingsförbundet,
svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet,
svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen och vissa personalsammanslutningar.

Vidare har 1946 års manskapslöneutredning den 20 december 1946 avgivit
betänkande med förslag angående lönereglering för fast anställt manskap
vid försvaret m. m. över betänkandet ha, efter remiss, utlåtanden avgivits
av överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna, försvarets civilförvaltning,
försvarets sjukvårdsförvaltning, arméns fortifikationsförvaltning, försvarets
socialbyrå, försvarsväsendets lönenämnd, 1945 års försvarskommitté, socialstyrelsen,
riksförsäkringsanstalten, statens arbetsmarknadskommission, statskontoret
och statens organisationsnämnd. Yttranden i anledning av betänkandet
ha därjämte inkommit från ett antal personalorganisationer.

Sedermera har Kungl. Maj:t den 7 mars 1947 uppdragit åt 1945 års lönekommitté
att uppgöra förslag till de bestämmelser rörande avlöning av fast
anställt manskap, som bleve erforderliga, därest manskapslöneutredningens
förslag beträffande anställningsform och löneställning för dylikt manskap
skulle genomföras. Resultatet av sitt arbete härutinnan har lönekommittén
redovisat i sin skrivelse med förslag till avlöningsreglemente för militära beställningshavare.

Ytterligare ha två särskilda sakkunniga, vilka tillkallats för att inom finansdepartementet
biträda med utredning rörande avlöningsförmåner till
timlärare vid det civila undervisningsväsendet och inom försvaret, avlämnat
en den 21 april 1947 dagtecknad skrivelse, varöver utlåtanden infordrats
trån försvarets civilförvaltning, statskontoret, allmänna lönenämnden, försvarsväsendets
lönenämnd, skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning.

Slutligen torde i detta sammanhang få erinras om den med löneregleringen
sammanhängande pensionsregleringens läge. Arhetet med denna har, i anslutning
till vad 1945 års lönekommitté förordat, fullföljts av särskilt till
kallade utredningsmän, vilka den 31 december 1946 avgivit betänkande med
förslag till dylik pensionsreglering. över betänkandet ha inhämtats utlåtanden
från vederbörande myndigheter, och förslag till proposition i ämnet anmäles
i annat sammanhang denna dag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Lönekommittén anför i sitt betänkande, att kommittén funnit att utredningar
böra verkställas i vissa särskilda hänseenden. Dessa avse arvoden,
lönetillägg och särskilda ersättningar (jämför härom närmare det följande).
lotspersonalens avlöningsförhållanden, frågan om arbete på s. k. obekväm
arbetstid och om kompensation för sådant arbete ävensom ersättning efter
ackord eller beting. Lönekommittén anför i vissa av nämnda hänseenden följande.

Vad angår lotspersonalen innebär det förslag, som här framlägges, att någon
omläggning av det nuvarande systemet för nämnda personals avlönande
icke skulle vidtagas i samband med löneregleringen. Lönekommittén har
emellertid vid de utredningar, som det varit för kommittén möjligt att utföra,
funnit, att en allmän översyn bör verkställas rörande lotspersonalens avlöningsförhållanden.
Kommittén vill därför förorda, att en särskild förutsättningslös
utredning i detta hänseende kommer till stånd, vid vilken representanter
för personalen och sjöfartsnäringen få tillfälle att medverka genom
förhandlingar eller på annat lämpligt sätt. Denna utredning bör avse även
kanallotsarnas avlöningsförhållanden, och vid densamma böra jämväl till
prövning upptagas gällande bestämmelser om lotslottsersättning åt vissa ickeordinarie
befattningshavare. Lotspersonalen skall enligt kommitténs förslag
vara skyldig att underkasta sig ändrade avlöningsbestämmelser i samma utsträckning,
som för närvarande gäller.

Under de förhandlingar, som förts med tjänstemännens huvudorganisationer,
ha överläggningar förekommit rörande särskild ersättning i en eller
annan form för ordinarie arbete på vad man kan kalla obekväm arbetstid.
Härmed avses då arbete på nätter, på sön- och helgdagar samt på de stora
helgdagsaftnarna. För att i någon mån klarlägga själva problemställningen
har lönekommittén inhämtat vissa uppgifter från ett tiotal verk, där arbete
förekommer på sådan obekväm arbetstid. Undersökningen utvisar, att arbete
på obekväm arbetstid förekommer i betydande omfattning samt att i vissa
men ingalunda alla fall sådant arbete redan nu särskilt kompenseras på olika
sätt. Vid undersökningen har också framkommit, att gränsdragningen mellan
tjänstgöringstid och tid, under vilken tjänsteman är skyldig att hålla sig i
beredskap, är bögst obestämd. Det har synts lönekommittén tydligt, att de
svåra och ekonomiskt betydelsefulla problem, som den här berörda frågan
upprullar, icke kunna lösas utan att omfattande undersökningar först verkställts.
Det måste sålunda först undersökas, i vilken omfattning arbete på
obekväm arbetstid förekommer för statstjänstemännen och om genom lämpliga
organisatoriska åtgärder eller personaldispositioner en begränsning eller
i varje fall en mera rättvis fördelning å tjänstemännen av sådant arbete skulle
kunna åstadkommas. Undersökning av arbetets omfattning erfordras givetvis
även för att kunna bedöma de ekonomiska konsekvenserna. En närmare
undersökning måste också ske av de anordningar, som redan vidtagits
i syfte att kompensera arbete på obekväm tid, och vilka ändringar härutinnan.
som en allmän reform på detta område skulle föranleda; det synes nödvändigt.
att denna undersökning omfattar de nuvarande arbetstidsbestämmelserna.
Det förefaller också nödvändigt att undersöka om, i vad mån och
hur kompensation för arbete på obekväm tid beredes på den enskilda arbetsmarknaden.
Givetvis måste reformförslag, som kunna framkomma, noggrant
bedömas nr administrativa synpunkter och ur principiella lönesättningssvnpunkter.

Att verkställa sådana omfattande och tidskrävande undersökningar och
överväganden, som nyss berörts, inom deu tid. som stått till lönekommitténs

Kungi. Maj.ts proposition nr 281.

■21

förfogande, har givetvis icke varit möjligt. Lönekommittén anser sig dock
böra framhålla, att frågan om arbete på obekväm arbetstid samt om kompensation
för sådant arbete är värd att uppmärksammas och snarast bör
göras till föremål för fortsatt utredning. I samband härmed synes det lönekommittén
lämpligt, att utredning verkställes rörande de bestämmelser över
huvud, som nu äro meddelade i fråga om arbetstidens längd, därvid gällande
lagbestämmelser om arbetstidens begränsning och dessas tillämpning böra
beaktas.

I fråga om ersättning åt tjänstemän efter ackord eller beting har lönekommittén
icke ansett sig böra ifrågasätta ändring av gällande bestämmelser i
samband med löneregleringen. Lönekommittén anser dock, i anledning av vad
vid förhandlingarna framkommit, att frågan om bestämmelserna för sådan
ersättning bör göras till föremål för utredning.

Beträffande den av lönekommittén förordade utredningen angående lotspersonalens
avlöningsförhållanden har lotsstyrelsen framhållit, att varje mera
betydande omläggning av det nuvarande avlöningssystemet för lotsarna
förutsätter, att jämväl frågan om lotsväsendets organisation upptages till omprövning.
Utredningen syntes därför komma att till väsentlig del få syssla
med problem av sådan art, att medverkan från lotspersonalens sida knappast
syntes böra komma till stånd förhandlingsvägen. Lotsstyrelsen förutsätter,
att jämväl styrelsen kommer att bli företrädd i utredningen.

I anslutning till 1946 års riksdags beslut (skr. nr 528) angående grundernaDepartementsför
en allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst m. fl. böra chefende
frågor, som återstå för att löneregleringen — såsom avsetts — skall kunna
träda i kraft den 1 juli 1947, nu upptagas till behandling. Dessa spörsmål
avse dels vissa allmänna, med löneregleringen sammanhängande frågor,
dels de för löneregleringens genomförande erforderliga författningsbestämmelserna.

Den lönereglering, vartill slutligt förslag nu framlägges, grundar sig på
förhandlingar mellan 1945 års lönekommitté och tjänstemännens huvudorganisationer.
I ett viktigt hänseende, nämligen i fråga om lönernas rörlighet i
förhållande till levnadskostnaderna, har emellertid utvecklingen av det allmänna
läget givit anledning ifrågasätta jämkning i lönekommitténs på 1946
års principbeslut grundade förslag. Denna fråga upptages i ett följande sammanhang
till behandling.

Löneregleringen bör, i anslutning till lönekommitténs förslag, omfatta
statliga civila, civilmilitära och militära tjänstemän och beställningshavare
ävensom lärare vid det statsunderstödda kommunala skolväsendet m. fl.
i avlöningshänseende därmed jämförliga befattningshavargrupper. På sätt
lönekommittén förordat och jag för min del redan vid framläggandet av årets
statsverksproposition förutsatt, böra emellertid från de nya avlöningsreglementenas
tillämpning undantagas vissa lärare i övningsämnen vid statliga och
kommunala skolor; beträffande dessa lärare ha 1941 års lärarlönesakkunniga
framlagt förslag till särskilt avlöningsreglemente, vilket för närvarande
är föremål för remissbehandling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281

Beträffande de förslag, som framlagts av vissa andra utredningsorgan än
lönekommittén, vill jag framhålla, att 1944 års deltidstjänstutrednings och
1946 års manskapslöneutrednings förslag i vissa delar ingå såsom led i den
allmänna löneregleringen och behandlas i vederbörligt sammanhang. I de
delar, som icke sammanhänga med löneregleringen, upptagas nämnda båda
kommittéers förslag till särskild behandling i det följande. Det förslag, som
framlagts angående vissa timlärares avlöningsförmåner, behandlas i samband
med löneregleringen.

Utom lönekommitténs och övriga utredningsorgans förslag upptagas i det
följande jämväl vissa andra spörsmål, som ansetts böra behandlas i samband
med löneregleringen.

Vad angår de av lönekommittén rekommenderade särskilda utredningarna
återkommer jag i annat sammanhang i det följande till frågan om översyn
av arvoden, lönetillägg och särskilda ersättningar. Behandlingen av frågan
om lotspersonalens avlöningsförhållanden torde i sinom tid böra anförtros
särskilda sakkunniga. Utredningen om arbete på s. k. obekväm arbetstid och
därmed sammanhängande förhållanden synes knappast kunna genomföras
förrän de sakkunniga, som tillkallats med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 28 februari 1947 för utredning rörande en allmän översyn av
arbetstidslagstiftningen, slutfört eller åtminstone till viss del redovisat sitt
arbete. Vad slutligen angår bestämmelserna rörande ersättning efter ackord
eller beting har jag för avsikt att föreslå, att särskild utredning framdeles
igångsättes härutinnan.

Kungl. Maj.ts proposition nr

I. FRÅGAN OM DELTIDSARBETE I STATENS
TJÄNST M. M.

Såsom i det föregående framhållits har 1944 års deltidstjänstutredning1
framlagt betänkande om deltidsarbete i allmän tjänst m. m. Jag torde här få
anmäla detta betänkande, i vad detsamma avser åtgärder för ökat användande
i statlig tjänst av deltidsai-bete och därmed sammanhängande frågor.

Sedan frågan om deltidsarbete tidigare behandlats i riksdagsmotioner från
helt andra utgångspunkter, hemställdes i motioner vid 1942 års riksdag om
utredning angående åtgärder för att med hänsyn icke endast till familjesociala
utan även till befolkningspolitiska synpunkter gifta kvinnor skulle
beredas ökade tillfällen till deltidsarbete i såväl allmän som enskild tjänst.
Då kamrarna stannade i olika beslut, föll frågan denna gång. Vid 1943 års
riksdag väcktes åter motioner i ämnet. Det då framlagda förslaget avvek
emellertid i viktiga avseenden från 1942 års motioner. Först och främst gjorde
man den inskränkningen i yrkandets räckvidd, att den föreslagna utredningen
endast skulle omfatta allmän tjänst. Vidare framhölls uttryckligen,
att motionärerna icke avsåge några tvångsåtgärder utan förutsatte att den
föreslagna arbetsformen helt skulle bygga på frivilliga överenskommelser.
Slutligen gjordes en väsentlig utvidgning av yrkandet: utredningen skulle
icke blott avse gifta kvinnor utan även andra kategorier av arbetstagare,
som kunde vara i behov av deltidstjänst. I anledning av motionerna avlät
riksdagen den 9 juni 1943 en skrivelse med hemställan om en förutsättningslös
utredning angående åtgärder för att skapa ökade tillfällen till deltidsarbete
i allmän tjänst.

1 anledning av riksdagens framställning tillkallade chefen för finansdepartementet
i juni 1944 utredningsmän för att inom departementet biträda
med utredning i fråga om deltidsarbete i allmän tjänst. Enligt utredningsdirektiven
borde vid prövning av frågan för den allmänna tjänstens del
sådana lösningar eftersträvas, som kunde vinna tillämpning även i det enskilda
näringslivet, och vidare borde utredningen omfatta deltidsarbete icke
blott för gifta kvinnor utan överhuvud för de olika kategorier arbetstagare,
som kunde vara i behov av och lämpligen kunde användas för dylikt arbete.
Frågan om deltidsarbete för partiellt arbetsföra undantogs dock från utredningsuppdraget.

1 Såsom utredningsmän ha tjänstgjort överdirektören O. R. Lundquist, ordförande, samt fru
Agda V. Jäderström Rössel, kanslirådet R. Nevrell, ledamoten av riksdagens andra kammare
stadsbibliotekarien Gustaf V. Nilsson, bankdirektören C. K. F. Wallberg, fru Elvira A. Wedbergl.
arsson och t. f. aktuarien Margit Vinge.

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Nuvarande förhållanden.

Inom statsförvaltningen förekomma för närvarande, om man bortser från
arvodesanställd personal, två huvudformer av deltidsarbete, nämligen deltidsanställning
samt heltidsanställning, vid vilken erhållits partiell tjänstedighet
(nedsättning av tjänstgöringstiden) för enskilda angelägenheter. Den förra
formen innebär, att vederbörande befattningshavare anställes med tjänstgöringsskyldighet,
vilken avser allenast viss del av den tjänstgöringstid per
dag eller längre tidsenhet, som enligt arbetsordning eller andra för arbetet
gällande bestämmelser är att anse såsom heltidstjänstgöring. Den andra formen
av deltidsarbete innebär, att befattningshavare, som anställts för heltidstjänstgöring,
beviljas partiell ledighet från sin befattning och sålunda under
den tid, ledigheten avser, endast fullgör mindre omfattande tjänstgöring.

Deltidsanställning i ovan angiven mening förekommer för närvarande allenast
i begränsad utsträckning inom statsförvaltningen. Ordinarie tjänsteman
kan icke erhålla dylik anställning. Beträffande extra ordinarie tjänstemän
gäller, att annan extra ordinarie tjänsteman vid den civila statsförvaltningen
än lärare vid allmänna läroverk m. fl. läroanstalter undantagsvis må kunna
anställas med en daglig tjänstgöringstid, motsvarande hälften av den för
ordinarie tjänsteman bestämda. Uteslutna från möjligheten att erhålla deltidsanställning
äro sålunda — förutom nyssnämnda lärare — jämväl extra
ordinarie tjänstemän vid försvaret. Extra tjänsteman (aspirant) vid såväl
den civila statsförvaltningen (utom nyss avsedda lärare) som försvaret kan
erhålla halvtids- eller annan deltidsanställning.

Ett speciellt slag av anställning i statens tjänst, som varken är att hänföra
till heltids- eller till deltidsanställning i föiut angiven mening, föreligger,
då anställningen avser tjänstgöring av den omfattning, som kan visa sig
påkallad med hänsyn till föreliggande arbetsuppgifter. Sådan anställning —
som kan innehavas även av ordinarie tjänsteman — tillämpas exempelvis
för vissa lärare i övningsämnen vid allmänna läroverk m. fl. läroanstalter.
Om detta slag av anställning är i detta sammanhang ej fråga.

Partiell tjänstledighet kan beviljas ordinarie och icke-ordinarie statliga
tjänstemän. Några bestämmelser, som begränsa myndigheternas rätt att bevilja
sådan ledighet, ha ej meddelats i annan mån än som följer av särskilt
cirkulär till statsmyndigheterna angående begränsning av vikariatsförordnanden
m. m. (SFS 1945:518).

Beträffande lärare vid de högre kommunala skolorna må framhållas, att
deras anställnings- och arbetsförhållanden i stort sett likna lärarnas vid
motsvarande statliga institutioner. Möjlighet till deltidsanställning för förstnämnda
lärare föreligger sålunda för närvarande icke —- för övningslärare
tillämpas däremot förutnämnda mera speciella anställning — medan däremot
partiell ledighet kan erhållas i stort sett i samma fall som beträffande
motsvarande statliga lärare.

I folkskolans avlöningsreglemente saknas de föreskrifter om deltidsarbete,
som finnas i motsvarande statliga avlöningsreglementen. Detta samman -

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

hänger med det s. k. klasslärarsystemet, som tillämpas vid folkskoleväsendet.
Folkskolans ordinarie, extra ordinarie och extra lärare måste alltså för närvarande
antingen ha full tjänstgöring eller också erhålla tjänstledighet från
all tjänstgöring.

1944 års deltidstjänstutredning.

Med deltidsarbete avses i deltidstjänstutredningens betänkande daglig
tjänstgöring, vilken är kortare än den arbetstid, som normalt åligger personal
med liknande arbetsuppgifter hos respektive företag, ävensom annan sådan
periodisk tjänstgöring, som är regelbundet återkommande och av sådan beskaffenhet,
att inkomsten därav kan beräknas på förhand i lika mån som för
personal med normal arbetstid. Utredningen behandlar sålunda icke sådana
arbetsformer som pläga benämnas korttidsarbete och reservanställning.

Utredningen har funnit det angeläget, att personer för vilka deltidsarbete
kan anses som den lämpligaste formen av förvärvsarbete, i större utsträckning
än hittills beredas möjlighet och intresseras för att taga deltidsarbete.
I det läge på arbetsmarknaden som råder för närvarande och som i stort
sett kan väntas bestå under avsevärd tid framåt, är det särskilt angeläget att
söka få så många som möjligt av de personer, vilka av olika anledningar nu
icke ägna sig åt förvärvsarbete, att helt eller delvis ställa sin arbetskraft till
arbetsmarknadens förfogande. I detta syfte böra arbetstillfällena i största
möjliga utsträckning utbjudas även till sådana arbetssökande, som endast
kunna eller vilja taga deltidsanställning. Utredningen har ansett det vara av
särskild vikt, att ökade möjligheter att erhålla deltidsarbete beredas mödrar
och studerande under tid, då omvårdnaden om barn respektive bedrivande
av studier tager deras tid och krafter i anspråk i sådan utsträckning, att förvärvsarbete
på heltid skulle innebära olägenheter i fråga om barnens vård
respektive studierna. Emellertid bör arbetserbjudandet därvid icke begränsas
till de kategorier som utredningen sålunda funnit vara i största behov
av deltidsarbete, utan stå öppet för alla, som önska sådant arbete. Vid val
mellan lika kvalificerade sökande till deltidsarbete bör emellertid enligt
utredningens förmenande företräde lämnas sökande, beträffande vilka särskilda
sociala skäl kunna åberopas till stöd för möjlighet till deltidsarbete,
eller alltså, såvitt här är i fråga, personer med vård om barn samt studerande.

Vad särskilt angår deltidsarbete i statlig tjänst har utredningen funnit, att
olika omständigheter medverka till att deltidsarbete i statlig tjänst förekommer
relativt sällan. Myndigheterna ha hittills varit obenägna att anlita
deltidstjänstgörande i andra fall än där så befunnits innebära påtagliga fördelar
för arbetet samt ha även varit tveksamma i fråga om befogenheten att
bevilja längre tids partiell tjänstledighet i sådana fall som här avses. Även
befattningshavarna ha tvekat inför övergång till deltidsarbete. Utredningen
finner att de statliga anställnings-, avlönings- och pensionsbestämmelserna
böra revideras så, att de för vissa befattningshavare — mödrar och studeran -

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

de — komma att innefatta ökade möjligheter att erhålla och erforderlig
längre tid kvarstå i deltidsarbete ävensom större trygghet och i övrigt förmånligare
villkor för sådana deltidsarbetande.

Utredningen förklarar sig ha genom frågor till och konferenser med statliga
myndigheter, kommunala sammanslutningar och representanter för arbetsgivare
inom näringslivet sökt få deltidsarbetsfrågan belyst ur arbetsgivarnas
speciella synpunkter och har på liknande sätt sökt vinna klarhet om
arbetstagarnas inställning till denna fråga. Vad som anförts från arbetsgivare-
och arbetstagarehåll har i många avseenden varit ägnat att styrka utredningens
nyss angivna uppfattning om önskvärdheten av åtgärder för ökat
användande av deltidsarbete i allmän tjänst. Å andra sidan ha uttalats farhågor
för att dylika åtgärder skulle få icke önskvärda konsekvenser. Utredningen
har icke funnit dessa farhågor så starkt grundade att utredningens
uppfattning till följd därav ändrats. Vid utarbetandet av förslag till bestämmelser
angående deltidsarbete i allmän tjänst har utredningen emellertid
eftersträvat att bestämmelserna skola få sådan innebörd att berörda farhågor
icke skola besannas.

Med beaktande av de synpunkter, som sålunda anförts, har utredningen i
sitt förslag dels närmare preciserat de grupper av mödrar och studerande,
som enligt utredningens mening i viss mån borde intaga en särställning
i det hänseende, varom här är fråga, dels ock uttalat sig för en viss restriktivitet
vid bedömandet av frågan om medgivande för heltidsanställd befattningshavare,
som ansökt därom, afl för viss tid få sin tjänstgöringsskyldighet
begränsad till att avse deltidsarbete. Förslagen härutinnan avse, särskilt i sistnämnda
del, företrädesvis deltidsarbete i allmän tjänst och äro av följande
innebörd.

De särskilda åtgärderna för ökat användande i statlig tjänst av deltidsarbete
böra avse

a) befattningshavare, vilken i sitt hem vårdar sådant eget eller makes barn
som är under skolåldern eller deltager i undervisning i folkskolans första
eller andra klass eller däremot svarande undervisning i annan skola; dock att
härmed skall efter prövning i varje särskilt fall av vederbörande myndighet
kunna jämställas fall, då befattningshavare i hemmet vårdar annat eget eller
makes barn än ovan angivits, därest barnet till följd av långvarig eller kronisk
sjukdom, lyte eller därmed jämförlig orsak är i särskilt behov av vård;

b) befattningshavare, som prövas i behov av avkortning i tjänstgöringsskyldigheten
för bedrivande av studier, vilka 1) äro inriktade på förvärvande
av kompetens, som ingår i fordringarna för erhållande av vissa statstjänster,
2) kunna beräknas komma vederbörande myndighet eller annan statlig myndighet
till särskild nytta eller 3) eljest kunna väntas bli av särskilt värde för
den studerande med hänsyn till framtida yrkesval.

Med 1) åsyftas i huvudsak studier för avläggande av examen, för vilken
kunskapsfordringarna äro reglerade genom föreskrift av statlig myndighet,
såsom realexamen, studentexamen, examen vid universitet eller högskola, avgångsexamen
från teknisk läroanstalt etc. Med 2) åsyftas närmast specialstudier
av sådan art, att speciellt behov av sakkunskap hos myndigheten därigenom
kan tillgodoses lättare än eljest. För att under 3) avsedda studier skola
kunna godtagas bör fordras, att studierna äro planmässigt inriktade på det
angivna målet. Studier, som närmast äro att betrakta såsom tidsfördriv, böra

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

icke godtagas som motiv för medgivande till deltidsarbete. Särskilt beträffande
grupperna 2) och 3) kan det givetvis vara tveksamt, huruvida studierna
äro av sådan art eller bedrivas på sådant sätt, att medgivande till deltidstjänstgöring
bör lämnas. Myndigheten måste i dylika fall lämnas fullt fri
prövningsrätt.

Gäller det att bedöma frågan om medgivande för heltidsanställd befattningshavare,
som ansökt därom, att för viss tid få sin tjänstgöringsskyldighet
begränsad till att avse deltidsarbete, synes åtminstone för närvarande
nödvändigt att iakttaga en viss restriktivitet. Det synes föreligga anledning
att antaga, att medgivande till övergång från heltids- till deltidsarbete understundom
medför svårigheter ur arbetsgivarsynpunkt. Utredningen anser
emellertid att sådant medgivande såvitt möjligt bör lämnas, då ur social synpunkt
bärande skäl kunna anföras därför. Utredningen har för sin del icke
funnit anledning att föreslå hänsynstagande annat än till de vårdnads- och
studieskäl som angivits i det föregående. Om det visar sig, att personer, som
icke för närvarande utöva förvärvsarbete, i större omfattning komma att ställa
sin arbetskraft till förfogande för deltidsarbete, synes till övervägande böra
upptagas huruvida de av utredningen nu föreslagna inskränkningarna i
möjligheterna för heltidsanställd befattningshavare att erhålla deltidsarbete
kunna modifieras. För närvarande synas emellertid dessa inskränkningar
vara nödvändiga.

För de fall, då tjänstgöring på deltid beredes heltidsanställd befattningshavare,
synes således för närvarande kravet på att denne skall tillhöra endera
av ovan angivna kategorier böra upprätthållas (bortsett allenast från
beslut om förlängning av deltidsarbetes varaktighet i vissa undantagsfall).
Vid nyanställning av personal för deltidsarbete synes något sådant krav icke
böra uppställas, men företräde till anställning bör i dylika fall vid val mellan
lika kvalificerade sökande lämnas den, som uppfyller kravet i fråga.

Såsom av det anförda framgår har deltidstjänstutredningen ansett, att deltidsarbete
för befattningshavare i statens tjänst alltjämt bör förekomma dels
i form av deltidsanställning, dels ock i den formen att heltidsanställd befattningshavare
erhåller partiell tjänstledighet för enskilda angelägenheter. Med
hänsyn till att utredningen föreslagit en särskild reglering av vissa dylika
partiella ledigheter såväl i fråga om förutsättningarna som beträffande deras
konsekvenser i avlönings- och pensionshänseende har utredningen ansett
lämpligt att för att beteckna det vid dem förekommande deltidsarbetet införa
den tekniska termen deltjänstgöring. Detta medför, att enligt utredningens
förslag skola i tekniskt avseende kunna förekomma tre former av deltidsarbete
i statlig tjänst, nämligen deltidsanställning, deltjänstgöring och sådan
nedsättning av tjänstgöringstiden, varvid deltjänstgöring ej förekommer.
På frågan om sistnämnda arbetsform bar utredningen ej närmare ingått.
Beträffande de båda övriga innebär utredningens förslag, såsom delvis 1 ramgår
av det redan anförda, i kortbet följande.

Deltidsanställning avses i princip komma till användning

1) om vederbörande myndighet för fullgörande på bästa sätt av vissa arbetsuppgifter
är i behov av personal, som icke kan sysselsättas med dessa
arbetsuppgifter under hela den normala arbetstiden och ej heller lämpligen
kan sysselsättas med annat arbete för institutionen under återstående del av
den normala arbetstiden;

2) om myndigheten finner sig icke kunna erlialla tillräckligt antal kvali -

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

ficerade sökande till anställning, som avsetts såsom heltidsanställning, och
denna anställnings uppdelning på deltidstjänster är möjlig att genomföra
samt kan tänkas locka arbetssökande, som av någon anledning icke kunna
eller vilja åtaga sig heltidstjänstgöring, samt

3) om inrättande av deltidstjänst utan att de svårigheter, som under 2) avsetts,
föreligga, anses erforderligt för att bereda mödrar med hemmavarande
barn eller studerande tillfälle att erhålla förvärvsarbete med kortare tjänstgöringstid
än den normala.

Deltjänstgöring skall i princip komma i fråga i de fall, då redan på heltid
anställd befattningshavare av godtagbart skäl av sådan art, som utredningen
särskilt angivit — omvårdnad om barn eller studier i vissa fall —
anhållit om avkortning i tjänstgöringstiden och vederbörande myndighet ansett
sig kunna tillmötesgå denna anhållan.

Deltjänstgöring skall i varje särskilt fall i regel endast få bestå så länge
sådana skäl, som förutsatts skola ligga till grund för ett första medgivande
därom, alltjämt föreligga. Beslut om deltjänstgöring skall i allmänhet avse
endast ett budgetår, varför befattningshavare som önskar medgivande till
fortsatt deltjänstgöring, årligen skall ingiva ansökan därom. Beslut om deltjänstgöring
för viss befattningshavare skall kunna fattas endast efter ansökan
därom av befattningshavaren utom i två undantagsfall, nämligen

a) om befattningshavaren dels uppnått 50 års ålder, dels under sammanlagt
minst 8 år av de sistförflutna 10 åren haft deltjänstgöring (i detta fall
föreslås, att myndigheten skall kunna förordna om fortsatt deltjänstgöring
ända tills befattningshavaren pensioneras eller i annan ordning lämnar
tjänsten),

b) om befattningshavaren haft deltjänstgöring sammanlagt minst 4 av de
senast förflutna 5 åren; myndigheten skall då, om den finner anledning därtill,
äga föreskriva om fortsatt deltjänstgöring, dock högst för 1 år.

Utredningen har framhållit, att såväl för medgivande till deltjänstgöring
som för deltidsanställning förutsattes, att deltidsarbetet icke medför särskilda
olägenheter för verket. Innan myndighet upptager ansökan om deltidsledighet
till slutlig prövning, bör sålunda vara klart, att deltjänstgöringen
för befattningshavarens del är motiverad av de skäl, som i det föregående
anförts, att deltjänstgöring kan ordnas utan allvarlig olägenhet för verket
och på sådan tid, varom överenskommelse kan träffas mellan den ledighetssökande
och verket, samt att vikarie kan erhållas. För att platssökande centralt
skola kunna erhålla upplysningar om möjligheter att erhålla deltidsarbete
i allmän tjänst och för att uppgifter om sökande till sådant arbete
skola finnas centralt tillgängliga för myndigheter förordar utredningen att
den nu temporärt inrättade särskilda arbetsförmedlingen för anställning i
statstjänst skall bli bestående åtminstone i avseende å anställning hos statliga
myndigheter i Stockholm.

Utredningen har i sitt betänkande framlagt förslag till vissa jämkningar i
nu gällande avlönings- och pensionsbestämmelser för befattningshavare i
statens tjänst. Med hänsyn till det läge, vari frågan om antagande av nya
avlöningsbestämmelser befinner sig, har tillräcklig anledning icke synts föreligga
att i detta sammanhang närmare redogöra för innebörden i härutinnan
framlagda förslag.

Bland de förslag utredningen i övrigt framlagt må nämnas, att utredningen

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

anser, att deltidsarbete liksom heltidstjänstgöring bör tillgodoräknas såsom
befordringsgrund i de fall, då befordran regelmässigt sker med hänsyn till
den tid, varunder befattningshavaren fullgjort tjänstgöring i tidigare befattning.
Om i den nya befattningen kräves heltidstjänstgöring, bör dock vederbörlig
reducering ske med hänsyn till den tidigare tjänstgöringens omfattning.

Utredningen har i sitt betänkande även berört frågan om deltidsarbete i
kommunal tjänst. Sålunda har utredningen upptagit deltidsfrågan för lärarpersonalen
vid vissa statsunderstödda kommunala undervisningsanstalter till
närmare behandling samt framlagt förslag till författningsändringar i syfte
att möjliggöra ökat användande av deltidsarbete. I övrigt har utredningen
uttalat, att de beträffande deltidsarbete för befattningshavare i statens tjänst
framlagda förslagen syntes kunna vara vägledande jämväl vid bedömande av
motsvarande spörsmål i icke-statlig tjänst.

Yttrandena.

Del övervägande anlalet av de hörda myndigheterna och organisationerna
ha anslutit sig till deltidstjänstutredningens uppfattning om angelägenheten
av en utvidgad användning av deltidsarbete inom statsförvaltningen och
inom det statsunderstödda undervisningsväsendet. I åtskilliga yttranden har
emellertid den åsikten kommit till uttryck, att möjligheterna att erhålla deltidsarbete
skulle bliva alltför strängt begränsade vid genomförandet av utredningens
förslag och att myndigheterna borde erhålla större frihet att bevilja
nedsättning av tjänstgöringstiden än den, som följde av utredningens
förslag. A andra sidan ha några myndigheter ansett, att utredningens förslag
äro alltför genomgripande, och ifrågasatt, huruvida icke det av utredningen
avsedda syftet kunde uppnås med tillämpning av nu gällande föreskrifter om
deltidsarbete.

I de avgivna yttrandena har anförts bland annat följande.

Statskontoret: Möjlighet att utnyttja personal med kortare arbetstid än den
normala har sedan länge förefunnits inom statsförvaltningen i båda de av
utredningen definierade huvudformerna deltidsanställning och deltjänstgöring.
Gällande avlöningsreglementen innehålla även reglerande föreskrifter
för deltidsarbetande personal. Något principiellt nytt innefattar sålunda icke
utredningens förslag, utan det torde närmast åsyfta en kodifiering och fastare
reglering av gällande praxis.

Det nya begreppet »deltjänstgöring» är, såvitt statskontoret kan finna,
synonymt med sådan partiell ledighet, som avses i bland annat 17 § 1 mom.
civila avlöningsreglementet. Det kan då icke vara riktigt att uppställa andra
och strängare villkor för medgivande av deltjänstgöring enligt förslaget
än för partiell ledighet. 1 sådant fall kunde de för deltjänstgöring föreslagna
föreskrifterna lätt kringgås genom att man i stället tillämpar huvudregeln
om partiell ledighet, som av utredningen lämnats oförändrad. Statskontoret
ledes av denna inadvertens i förslaget närmast till den slutsatsen,
att införandet av beteckningen deltjänstgöring är både onödigt och ägnat
att verka begrep p s f ö r v i r r a n d e. Erforderliga kompletteringsbestämmelser böra
i stället anknytas till nuvarande bestämmelser om partiell ledighet, som för

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

övrigt hittills, så långt statskontorets erfarenhet sträcker sig, fungerat i stort
sett tillfredsställande.

Den tidsperiod, som deltjänstgöring normalt skulle omfatta, förutsätter utredningen
böra bestämmas till budgetår. Enligt statskontorets uppfattning
måste för andra befattningshavare än lärarpersonal kalenderåret i detta avseende
vara att bestämt föredraga, bland annat av den anledningen att
vissa avlöningsförmåner såsom semester, fria sjukdagar med mera regleras
kalenderarsvis, varför färre komplikationer i tillämpningen kunna förväntas
uppkomma, om även deltjänstgöringen normalt regleras kalenderårsvis.

Sammanfattningsvis har statskontoret framhållit, att deltidsarbetsfrågan
i föreliggande betänkande enligt ämbetsverkets uppfattning givits för stora
proportioner och föranlett framläggandet av förslag, som äro onödigt detaljerade
och delvis motverka syftet med hela utredningen.

Icke heller enligt allmänna lönenämndens mening erfordras en så ingående
reglering av förevarande spörsmål som utredningen föreslagit. Tills vidare
borde enligt lönenämndens uppfattning åtgärderna erhålla en mindre
genomgripande karaktär och i huvudsak begränsas till eu komplettering av
redan förefintliga bestämmelser om nedsättning av tjänstgöringstiden för
ordinarie och extra ordinarie befattningshavare samt om deltidsanställning
lör icke-ordinarie personal. Lönenämnden har framlagt ett alternativt förslag
till lösning av frågan om vidgad användning av deltidsarbete i statens
tjänst. Detta förslag innefattar mindre genomgripande förändringar i gällande
avlöningsbestämmelser och avser, enligt vad lönenämnden framhåller, att
åstadkomma det av utredningen åsyftade resultatet huvudsakligen genom av
Kungl. Maj:t utfärdade anvisningar rörande vidgat utnyttjande av redan företintliga
möjligheter att anställa deltidsarbetande personal inom statsförvaltningen.

Beträffande det alternativa förslaget anför lönenämnden, bland annat,
följande.

Några bestämmelser, som uttryckligen begränsa myndighets rätt att bevilja
nedsättning av tjänstgöringstiden finnas — såvitt lönenämnden har sig bekant
— icke meddelade. Givet är emellertid, att myndighet, när nedsättning
av tjänstgöringstiden sökes på grund av annan anledning än offentligt upp
drag, olycksfall i tjänsten eller sjukdom, har att pröva ansökan ur synpunkten
av om bifall till densamma skulle medföra olägenheter för verket. Anses
sådana olägenheter icke föreligga eller anses det ändamål, för vilket
tjänstemannen begär nedsättning, vara av sådan art att verkets intressen böra
vika, lärer sådan nedsättning kunna beviljas även för längre tid. Det syfte,
som deltidstjänstutredningen avsett att vinna genom införande av deltjänstgöring
för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän, bör därför enligt lönenämndens
mening kunna tillgodoses genom utnyttjande av det redan förefintliga
institutet nedsättning av tjänstgöringstid. Härför erfordras — förutom
vissa under alla förhållanden nödvändiga föreskrifter om semester
och lön under tjänstledighet för den, som åtnjuter nedsättning av tjänstgöringstid
under en längre tidrymd — att Kungl. Maj:t i cirkulär till myndigheterna
närmare angiver de riktlinjer, som böra följas vid prövning av ansökningar
om sådan nedsättning för enskilda angelägenheter. I fråga om innehållet
i dessa anvisningar vill lönenämnden framhålla följande.

Nedsättning av tjänstgöringstiden för kortare tid — förslagsvis högst ett

Kungl. Maj.ts proposition nr 281-

halvt år — skulle efter befattningshavares ansökan beviljas för enskild angelägenhet,
då så kan ske utan att verkets intresse åsidosattes. Nedsättning av
tjänstgöringstiden under längre period än nyss sagts synes under alla förhållanden
komma att innebära olägenhet för verket, varför medgivande härtill
bör lämnas endast, då särskilda omständigheter föreligga. Härvid bör enligt
lönenämndens mening i första hand komma i fråga sådana fall, då nedsättningen
begäres för att bereda befattningshavaren möjlighet att taga vård
om hemmavarande barn. 1 de av Kungl. Maj:t utfärdade anvisningarna bör
därför särskilt angivas, att för sådant ändamål nedsättning av arbetstiden
bör medgivas för längre tid, dock högst ett år i sänder, där så kan ske utan
avsevärd olägenhet för verket. Sådan nedsättning av tjänstgöringstiden bör
avse hälften av normal tjänstgöringstid.

I fråga om studier bör nedsättning av tjänstgöringstid i regel medgivas för
längre tid endast i de fall, då fråga är om sådana studier, som avses i 13 §
3 mom. eller 16 § b) civila avlöningsreglementet eller häremot svarande
stadganden.

Några särskilda anvisningar synas lönenämnden knappast påkallade rörande
tjänstemans rätt att efter ett eller flera års nedsättning av tjänstgöringstiden
återgå till heltidstjänstgöring. Eu för bägge parter tillfredsställande
överenskommelse härom torde i allmänhet kunna träffas mellan myndigheten
och tjänstemannen.

Socialstyrelsen har framhållit, att fall kunna tänkas, där tvekan kan uppstå
huruvida reglerna för deltjänstgöring eller för nedsättning av tjänstgöringstiden
skola gälla. Detta skulle, påpekar styrelsen, undvikas, om man
antingen förläde deltjänstgöringens utveckling inom ramen för nu gällande
bestämmelser eller ock utvidgade tjänstgöringsformens tillämpningsområde
till även andra av de situationer, i vilka nedsättning av tjänstgöringstiden för
närvarande kan erhållas. Styrelsen anser det kunna ifrågasättas, huruvida

s. k. reglerad befordringsgång bör utan modifikation tillämpas beträffande

t. ex. halvtidsamanuens.

Riksförsäkringsanstalten har förordat, att såväl deltidsanställning som deltjänstgöring
skulle motsvara antingen hälften eller två tredjedelar av den för
ordinarie tjänsteman bestämda tjänstgöringen. Avvikelse härifrån skulle endast
undantagsvis medgivas. Riksräkenskapsverket har för sin del förordat,
att tjänstgöringstiden för deltidsarbetande regelmässigt skall motsvara hälften
av den normala arbetstiden. Eu liknande uppfattning bar uttalats av
pensionsstyrelsen, som i övrigt bland annat anfört, att styrelsen finner mycket
tveksamt, om den föreslagna reglerade befordringsgången för biträden och
amanuenser bör tillämpas på deltidsanställda eller deltjänstgörande på sätt
utredningen föreslagit. Telegrafstyrelsen anser ur åtskilliga synpunkter fördelaktigt,
om åtminstone till en början vid deltjänstgöring endast halvtid
kunde ifrågakomma. Även järnvägsstyrelsen uttalar, att det ur arbetsgivarsynpunkt
är önskvärt, att deltjänstgöring endast får avse halvtid. Medicinalstyrelsen
är tveksam, huruvida de av utredningen föreslagna åtgärderna äro
ägnade att medföra den effekt, som i betraktande av nu rådande förhållanden
kan vara önskvärd.

Generalpoststyrelsen tillstyrker, att åtgärder vidtagas för ökat användande
av deltidsarbete i allmän tjänst. Beträffande villkoren för erhållande av del -

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Departements chefen.

tjänstgöring ansluter sig styrelsen, tills närmare erfarenhet vunnits, till utredningens
förslag. I fråga om del tjänstgöringens varaktighet synes lämpligt,
att varje myndighet inom ramen av vissa av Kungl. Maj:t utfärdade allmänna
bestämmelser meddelar de tillämpningsföreskrifter, som befinnas påkallade
med hänsyn till de särskilda förhållandena inom myndighetens verksamhetsområde.
Styrelsen understryker utredningens uttalande, att deltjänstgöringsinstitutet
icke bör få användas på sådant sätt, att det generellt försämrar
ställningen beträffande tjänstgöringstider, arbetsuppgifter, befordringsoch
vikariatsmöjligheter etc. för vanlig heltidstjänstgörande personal.

Skolöverstyrelsen har icke funnit något att erinra mot det i betänkandet
framlagda förslaget.

I anledning av 1943 års riksdags skrivelse nr 297 angående åtgärder för
att skapa ökade tillfällen till deltidsarbete i allmän tjänst ha för ändamålet
tillkallade särskilda sakkunniga, 1944 års deltidstjänstutredning, framlagt
betänkande i ämnet.

Utredningen rekommenderar åtgärder för ökat användande i allmän tjänst
av deltidsarbete särskilt med avseende å personer, som i sitt hem vårda barn
i viss ålder eller som prövas vara i behov av tjänstgöring i begränsad omfattning
för att kunna bedriva vissa studier. I sitt förslag har utredningen
sökt ernå en förhållandevis skarp avgränsning av dessa kategorier av personer.
Detta sammanhänger med att man enligt utredningens uppfattning
borde, i varje fall för närvarande, framgå med en viss försiktighet vid bedömandet
av i vad mån möjlighet till deltidsarbete för längre tid bör beredas
befattningshavare, som är innehavare av heltidstjänst, med bibehållande
av denna tjänst. Enligt utredningens mening borde sådan möjlighet för närvarande
endast tillkomma befattningshavare tillhörande nämnda kategorier.

För egen del kan jag väl förstå de synpunkter, som varit vägledande för
utredningens förslag härutinnan. Jag delar sålunda utredningens uppfattning
om önskvärdheten att särskilt underlätta möjligheterna att erhålla
deltidsarbete för dem, som av famiijesociala och liknande skäl äro i behov
därav. Det synes också uppenbart, att man måste mot varandra väga de skäl,
som tala för och emot en sådan anordning, att tjänster, vilka äro inrättade
för heltidstjänstgörande personal, för längre tid uppehållas med deltidsarbete.
Emellertid finner jag det icke erforderligt att härutinnan uppställa
sådana strängt preciserade förutsättningar som utredningen angivit Det synes
mig nämligen otvetydigt, att nedsättning av tjänstgöringstiden även i andra
fall än de av utredningen angivna bör kunna medgivas innehavare av anställning,
vilken är inrättad såsom heltidstjänst. Det förefaller vanskligt att
överhuvud taget genom bindande föreskrifter avgränsa de fall, som härvid
ifrågakomma. Mot detta talar också att, om så skedde, det vore ägnat att
ingiva föreställningen att deltidsarbetet i allmän tjänst under alla förhållanden
borde begränsas till att avse personer, som av sådana skäl, som här antytts,
äro i särskilt stort behov därav. Jag delar helt deltidstjänstutredningens
uppfattning om att det icke minst under förhandenvarande förhållanden på

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

arbetsmarknaden är särskilt angeläget att söka få så många som möjligt av
de personer, vilka av olika anledningar nu icke ägna sig åt förvärvsarbete,
att ställa sin arbetskraft till arbetsmarknadens förfogande. I detta syfte böra
arbetstillfällena i den utsträckning, som är möjlig, utbjudas även till sådana
arbetssökande, som endast kunna eller vilja taga deltidsanställning.

Enligt min mening är det av skäl, för vilka jag här redogjort, mindre
lämpligt att söka reglera förekomsten av deltidsarbete i allmän tjänst genom
detaljerade bestämmelser i avlöningsförfattningarna. Jag förordar, att i stället
Kungl. Maj:t i administrativ väg utfärdar de bestämmelser och anvisningar,
som kunna anses erforderliga för ökad användning av deltidsarbete i
statstjänst. Jag har för avsikt att framdeles återkomma till denna fråga. Här
anser jag mig endast böra framlägga vissa huvudgrunder, vilka äro av den
natur, att de böra redovisas i detta sammanhang.

Deltidsanställning i den meningen, att anställningen avser tjänstgöring av
mindre omfattning än som eljest normalt gäller inom vederbörande verk, bör
liksom hittills förbehållas icke-ordinarie personal, under det att nedsättning
av den normala tjänstgöringstiden bör kunna beviljas både ordinarie och
icke-ordinarie personal i erforderlig omfattning, i den mån icke allvarliga
olägenheter för verket skulle uppkomma härav. Då fråga är om tillämpning
av de reguljära anställningsformerna, vid vilka lön utgår enligt löneplan,
synes det önskvärt att undvika alltför många variationer i fråga om relationen
mellan reducerad och full tjänstgöring. I sådana fall bör deltidsanställning
i regel avse halv tjänstgöring, och även i fråga om nedsättning
av den normala tjänstgöringsskyldigheten bör detta i allmänhet eftersträvas.
På sätt utredningen förutsatt kunna inom vissa verk eller för vissa befattningshavargrupper
arbetsuppgifternas speciella karaktär lägga hinder i
vägen för att tillämpa deltidsarbete, i varje fall i nämnvärd omfattning Vad
härvid angår det statliga och det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet
är jag icke för närvarande beredd att förorda några genomgripande
förändringar i nu gällande ordning. Vid de statliga och högre kommunala
skolorna böra emellertid enligt min mening de redan förefintliga möjligheterna
att erhålla deltidsarbete i form av nedsättning av tjänstgöringstiden
kunna tillvaratagas i betydligt större utsträckning än hittills i allmänhet
varit fallet.

Ett särskilt spörsmål, som bland annat har avseende å de av riksdagen
godkända personalförteckningarna, är huruvida exempelvis en å visst verks
personalförteckning upptagen extra ordinarie tjänst skall kunna få ersättas
med två halvtidstjänster. Utredningen har diskuterat detta spörsmål och ansett,
alt ett beslut av Kungl. Maj:t eller Kungl. Maj:t och riksdagen, varigenom
visst antal extra ordinarie tjänster fastställts, bör få tilläggas den innebörden,
att genom beslutet fixeras det högsta antalet »heltider», som de anställda
tjänstemännens sammanlagda tjänstgöring får motsvara. Jag förutsätter,
att bestämmelserna i fråga skola tilläggas den angivna innebörden.

Deltidstjänstntredningen, vilken vid utarbetandet av sina förslag haft att
utgå från nu gällande avlönings- och pensionsbestämmelser för befattnings Biliany

till riksdagens protokoll W''i7. 1 sand. Nr 281. 3

Kungi. Maj.ts proposition nr 281.

havare med deltidsanställning och med nedsättning av den för tjänsten eljest
normala tjänstgöringstiden, har ansett att dessa bestämmelser, såvitt de avse
partiell ledighet, äro mindre väl lämpade att användas vid sådant, i allmänhet
för längre tid förekommande deltidsarbete som, enligt vad utredningen
anfört, av familjesociala och liknande skäl vore förtjänt att särskilt uppmuntras.
Detta har föranlett utredningen att för dessa fall föreslå införandet
av ett särskilt institut, deltjänstgöring. Till detta skulle knytas avlöningsoch
pensionsbestämmelser, som i olika hänseenden skilde sig från dem, vilka
i allmänhet reglera förhållandena vid nedsättning av tjänstgöringstiden, och
mera anslöte sig till de för deltidsanställning gällande bestämmelserna. Häremot
ha vissa erinringar framställts av remissmyndighetema. För egen del
får jag framhålla, att förevarande spörsmål kommer i ett ändrat läge vid
genomförandet av lönereglering för statstjänstemännen. Vid utarbetandet av
sina förslag till nya avlöningsbestämmelser har nämligen 1945 års lönekommitté
beaktat det behov av ändrade avlöningsbestämmelser för partiellt
tjänstlediga tjänstemän, som denna kommitté i likhet med deltidstjänstutredningen
funnit föreligga. Detta har skett utan att lönekommittén funnit
erforderligt skilja mellan deltjänstgöring i den tekniska bemärkelse deltidstjänstutredningen
tillagt detta begrepp, och annan nedsättning av tjänstgöringstiden.
Med hänsyn härtill kan frågan om införande av ett särskilt deltjänstgöringsinstitut
förfalla. Beträffande vissa avlöningsbestämmelser, som
ha avseende å deltidsarbetande personal, får jag i övrigt hänvisa till vad
i det följande anföres i sammanhang med behandlingen av den allmänna löneregleringen.
Frågan om pensionsbestämmelser upptages likaledes till övervägande
i annat sammanhang.

I allmänhet synes mig för tillämpning av reglerad befondringsgång böra
iakttagas, att deltidsarbete å ena sidan behandlas på samma sätt som heltidsarbete,
så framt fråga är om arbete å minst halvtid, men å andra sidan i
motsatt fall icke får räknas för uppflyttning enligt befordringsschemat.

Frågan om fortsatt giltighet av den nu temporärt förefintliga anordningen
med en särskild arbetsförmedling för anställning i statstjänst i syfte att underlätta
erhållande av deltidsarbete bör i lämpligt sammanhang upptagas
till prövning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

II. LÖNEREGLERING FÖR FAST ANSTÄLLT
MANSKAP INOM FÖRSVARET M. M.

I det åt 1945 års lönekommitté meddelade uppdraget inbegreps ursprungligen
även frågan om lönereglering för det fast anställda manskapet vid försvaret.
Emellertid kom frågan härom senare i ett annat läge. 1944 års manskapsutredning
avgav den 29 december 1945 betänkande (SOU 1946: 7) med
förslag till åtgärder i syfte att nedbringa antalet kontraktsanställda i manskaps
grad inom försvaret. I detta betänkande underströkos starkt svårigheterna
att ernå en tillfredsställande rekrytering, och manskapsutredningen
ansåg av rekryteringsskäl behov föreligga att ernå en höjning av relationen
i lönehänseende mellan manskapet och andra personalgrupper. Med hänsyn
till att från lönekommitténs uppdrag undantagits frågor omfattande omprövning
av lönegradsplaceringarua ansågs i detta läge lämpligt att anförtro den
översyn av lönerna för det fast anställda manskapet, som ur nyssnämnda
synpunkter vore påkallad, åt särskilda inom försvarsdepartementet tillkallade
utredningsmän, 1946 års manskapslöneutredning.1 Utredningen skulle
bedrivas parallellt med 1945 års lönekommittés arbete. Vid utredningsarbetet
borde, om utredningens förslag skulle komma att påverka andra personalgruppers
lönenivå, särskild försiktighet enligt direktiven iakttagas.

Såsom förut anförts har manskapslöneutredningen numera avgivit betänkande
med förslag angående lönereglering för fast anställt manskap vid försvaret
m. m., vilket betänkande undergått remissbehandling. Vidare har 1945
års lönekommitté i följd av särskilt uppdrag inkommit med förslag till de
beslämmelser rörande avlöning åt fast anställt manskap, som bliva erforderliga,
därest manskapslöneutredningens förslag beträffande anställningsform
och löneställning för dylikt manskap skola genomföras. Även detta förslag
har undergått remissbehandling.

Jag anhåller att i detta sammanhang få anmäla frågan om löneställning
och anställningsform för manskapet ävensom om den inverkan eventuella
förändringar härutinnan böra erhålla på löneställningen för underofficerare
m. fl. Till frågan om nya avlöningsbestämmelser för manskapet återkommer
jag i det följande i samband med frågan om allmän lönereglering.

1 Utredningsmän ha varit ledamoten av riksdagens andra kammare B. I. Jansson i Kalix,
ordförande, samt byråchefen i försvarets fabriksstyrelse J. T. A. Broomé, avdelningschefen i
statens arbetsmarknadskommission C. W. Curtman och kanslirådet i finansdepartementet F. C.
W. Ericson.

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Nuvarande förhållanden.

Det vid försvaret fast anställda manskapet skil jer sig beträffande a nställningsförhållandena
från andra grupper av statsanställda.
Detta gäller till en början i fråga om den tid, vid vilken anställningen plägar
börja och sluta, samt i fråga om själva anställningsformen. Härom må nämnas
följande.

Manskapet vinner i allmänhet anställning vid lägre ålder, än vad som
är vanligt för andra anställningshavare i statens tjänst. Anställningen regleras
medelst kontrakt. Första anställningsperioden omfattar vid armén för
det manskap, som inehar realexamenskompetens, fyra år och för övriga
4V2 år samt för manskap vid marinen 47a år. Vid flygvapnet är första
kontraktstiden fyra år utom vad beträffar de från och med innevarande
budgetår nytillkomna stamflygförarna, för vilka den är sex år för dem. som
avlagt realexamen (högre examen) eller styrka sig äga motsvarande kunskaper,
och 6V2 år för övriga. För manskap vid marinen samt för sådant
manskap vid armén och sådana stamflygförare, som icke ha förkunskaper
motsvarande lägst realexamen, avser första halvåret anställning över stat.
Samtliga stamflygförare äro därutöver anställda över stat sex månader. Manskap,
som antingen tidigare innehaft fast anställning vid försvaret eller fullgjort
värnpliktstjänstgöring, kan få tillgodoräkna viss tid av den tidigare
anställningen respektive värnpliktstjänstgöringen med följd att första anställningstiden
kan nedsättas. Efter första kontraktstidens utgång medgives det
härför lämpliga manskapet återanställning — rekapitulation — i allmänhet
för ettårsperioder. Sådan återanställning får dock icke ske efter uppnådda
34 års ålder; det manskap, som vid nämnda tidpunkt icke vunnit befordran
till beställning för underofficer eller långtjänstunderbefäl, har att avgå från
den militära anställningen.

Avsked före kontraktstidens utgång skall utan ansökan meddelas kontraktsanställt
manskap, dels då den anställde av vederbörande läkare förklaras
oduglig till krigstjänst, dels i de fall då vederbörande visar sig olämplig
för utbildning till underbefäl. Efter ansökan må såsom regel avsked beviljas
den, som styrker, att det för hans »framtida väl» är av vikt, att han
erhåller avsked.

Beträffande det kontraktsanställda manskapets arbetsuppgifter m. m. må
följande nämnas.

Under överstatshalvåret och de därpå närmast följande anställningsåren
genomgår manskapet egen utbildning, omfattande under överstatshalvåret
huvudsakligen undervisning i allmänbildande ämnen, medan utbildningen
därefter huvudsakligen omfattar militär yrkes- och befälsutbildning. Utbildningen
syftar till att bibringa de anställda färdighet som instruktörer och i
vissa fall även yrkesfärdighet inom visst tjänsteområde samt leder fram till
kompetens för befordran till furir.

Efter en sammanlagd anställningstid av i regel tre år tages manskapet i
anspråk som instruktörer vid utbildning av fast anställd och värnpliktig
personal samt som förhandsyrkesmän. Därjämte får underbefälet i mån av
lämplighet och uttryckt önskan genomgå fortsatt utbildning, vilken för flertalet
leder fram till underofficerskompetens. Huvuddelen av det färdigutbildade
manskapet inom armén och kustartilleriet anförtros instruktörstjänst,
varvid furirerna i allmänhet tjänstgöra som gruppchefer samt i vissa fall
som plutonchefs ställföreträdare. Ett mindre antal, s. k. beställningsmän,
tjänstgör som yrkesmän och har i regel tekniska arbetsuppgifter. Inom flot -

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

tan åter tjänstgör flertalet av furirerna såsom yrkes- och förhandsmän huvudsakligen
ombord, medan ett mindre antal tjänstgör som instruktörer vid
stam- och värnpliktsutbildnmg såväl ombord som i land. Inom flygvapnet
äro för närvarande arbetsuppgifterna inom teknisk yrkestjänst förhärskande
och endast ett mindre antal furirer tjänstgör som trupputbildare.

Även i andra avseenden än nu angivits gälla särpräglade förhållanden för
det kontraktsanställda manskapet vid försvaret. De militära förhållandena
ha ansetts fordra, att de anställda, i varje fall under de första anställningsåren,
äro förlagda i kasernetablissementen, att de där intaga sina måltider
och att de också i andra avseenden bli bundna av militära föreskrifter, såsom
i fråga om disponerande av fritiden m. m.

Vad nu anförts gäller kontraktsanställt manskap. Genom 1925 års försvarsbeslut
tillkom en ny kategori fast anställt manskap genom inrättandet
av beställningar för flaggkorpraler och högbåtsmän vid flottan. Liknande
manskapsbeställningar inrättades för överfurirer vid flygvapnet genom 1942
års försvarsbeslut och vid armén och kustartilleriet genom beslut av 1944
års riksdag. Av dessa beställningar, som i motsats till de övriga äro att anse
såsom ordinarie — de tillsättas medelst konstitutorial — ha emellertid flaggkorpralsbeställningarna
successivt avvecklats, och numera återstå endast ett
fåtal sådana.

Det här avsedda manskapet äger, i motsats till vad som gäller för det
kontraktsanställda, att kvarstå i tjänst till pensionsåldern, vilken för denna
personalkategori är 55 år (för flaggkorpraler 50 år). Av denna anledning
plägar detta manskap benämnas långtjänstunderbefäl. För erhållande av
överfurirs-(högbåtsmans-)beställning erfordras godkänd genomgången furirsutbildning,
en anställningstid som manskap om i regel minst sex år samt
visad lämplighet för befordran till överfurir (högbåtsman). För långtjänstunderbefälet
föreligger icke skyldighet att vara förlagt i kasern.

Manskapets avlöningsförhållanden regleras för närvarande i
huvudsak genom bestämmelserna i manskapsavlöningsreglementet den 21
juni 1940 (nr 652).

För clet kontraktsanställda manskapet tillämpas för närvarande ett lönesystem,
som i olika avseenden skiljer sig från det, som gäller för den statsanställda
personalen i övrigt. För ifrågavarande personalgrupp tillämpas
nämligen ett s. k. biandlönesystem, vid vilket olika naturaförmåner —- fri
inkvartering, fri beklädnad och tvätt samt fri förplägnad — tillhandahållas
vid sidan av lönen. I vissa fall kunna emellertid naturaförmånerna utbytas
mot kontant ersättning, och för vissa av beställningshavarna modifieras
biandlönesystemet på sådant sätt, att de i stället för fri inkvartering erhålla
ett s. k. hyres- och ortstillägg. Detta, som i motsats till lönen är dyrortsgraderat,
är olika stort för gifta och ogifta och kan till de förra utgå redan efter
ett års anställning men till de senare först efter åtia års anställning.

Själva lönen utgår enligt en i manskapsavlöningsreglementet intagen löneldan
Ma. Denna upptager tre lönegrader, Ma 1 för menig och vicekorpral,

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Ma 2 för korpral och Ma 3 för furir (motsvarande beställningshavare). Löneplanen
omfattar 12 löneklasser, av vilka löneklasserna 1—5 tillhöra lönegraden
Ma 1, löneklasserna 4—8 lönegraden Ma 2 och löneklasserna 6—12
lönegraden Ma 3. Uppflyttning till högre löneklass inom lönegraden sker, till
löneklasserna 2—10 efter en tid av ett år och till löneklasserna 11 och 12
efter en tid av tre år, varunder beställningshavaren tillhört närmast lägre
löneklass.

Löneplanen och tabellen över hyres- och ortstillägg äro av följande utseende.

Beställningar	Lönegrad	Löneklass nr	Årslön kronor
nr	omfattar löneklas-serna nr
Menig, vicekorpral, vicekonstapel, musikvicekorpral,
musikvicekonstapel............................	i	1- 5	i	684
			2	828
			3	996
Korpral, konstapel, musikkorpral, musikkonstapel	2	CO !	4	1 176
			5	1344
Furir, musikfurir.............................	3	6—12	6	1 500
			7	1620
			8	1740
			9	1860
			10	1980
			11	2100
			12	2 220

			O	r t	s g	u p	P
	A	B	C	D	E	F	G	H	I
		Hy	res-	ich o	r t s t i	1 ä g g,	kronor
Gift beställningshavare ......	252	324	396	468	540	612	684	756	828
Annan beställningshavare ....	168	204	240	276	312	348	384	420	456

Å summan av den med 25 kronor för månad minskade lönen samt hyresoch
ortstillägget utgår rörligt tillägg och för närvarande även kristillägg; därjämte
utgår provisoriskt lönetillägg. Enligt 1936 års lönekommitté skulle
manskapet genom nämnda konstruktion av det rörliga tillägget uppnå en
kompensation för levnadskostnadsstegringen, som i möjligaste mån överensstämde
med den för civila tjänstemän tillämpade; om naturaförmånerna
antoges vara värda omkring 900 kronor vid index 156 och deras värde stege
med lika många procent som samtliga levnadskostnader enligt indexet, borde
man nämligen, för att på samma sätt som för andra tjänstemän behålla den
totala kompensationen vid 3U, minska det på den kontanta lönen beräknade
rörliga tillägget med ett belopp, motsvarande av stegringen i naturaför -

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

månemas värde eller, vilket vore detsamma, 3/t av stegringen å V3 av naturaförmånernas
värde, d. v. s. 3/t av stegringen å 300 kronor.

Vid ett bedömande av manskapets nuvarande löneställning bör ihågkommas,
att till de enligt angivna grunder beräknade kontanta löneförmånerna
bör läggas ett belopp motsvarande värdet av fria naturaförmåner. Med utgångspunkt
från av manskapslöneutredningen verkställda beräkningar, beträffande
vilka torde få hänvisas till utredningens betänkande, kan relationen
mellan å ena sidan den totala avlöningen för furir och å andra sidan lönebeloppen
för civila tjänstemän i olika löneklasser angivas på sätt av följande
tabell framgår (vid lönejämförelsen, som avser grundnivån, ha genomsnittstal
uträknats för vissa löneklasser på sätt av tabellen framgår; de civila
lönerna ha beräknats utan pensionsavdrag). I tabellen ha även angivits
de anställningsår, under vilka beställningshavama kunna beräknas tillhöra
de olika löneklassema vid de befordringsförhållanden, som för närvarande
synas vara de vanligast förekommande.

An-	Militär	Motsvarande civil löneklass
ställ- nings- år	löne-	löne-	A-ort	E-ort	I-ort
grad	klass	gift	ogift	gift	ogift	gift	ogift
4	Ma3	6	A 3 + 0-326	A2 + 0-689	A 2 + 0-878	A 1 + 0-423	A 2 + 0-600	Eo a + 0-067
5,6 \|		l)	A 4 + 0-689	A 4 + 0-053	A 4 + 0-038	A2 + 0-577	A 3 + 0-600	A 1 + 0-533
7- i)j		101 10 J	A 6 + 0-609	A 6 +■ 0-000	A 5 + 0-692	A4 + 0-243	A 5 + 0 044	A2 + 0-978
10—12-\|		10 1 11 11 1	A 7 + 0-478	A 6 + 0870	A 6 + 0-438	A 5 + 0-013	A 5 + 0-699	A 3 + 0-644
13-löj		11 1 12 12 I	A 8 + 0-348	A 7 + 0-739	A 7 + 0-179	A 5 + 0-767	A 6 + 0-349	A 4 + 0311

Av de anförda siffrorna framgår, att relationen i lönehänseende mellan det
kontraktsanställda manskapet och annan personal är olika i olika fall, beroende
på den ortsgrupp, för vilken jämförelsen sker, och vidare alltefter det
fråga är om gift eller ogift beställningshavare. Att fälla ett mera preciserat
omdöme om löneställningen i jämförelse med löneställningen i en viss civil
lönegrad är dessutom vanskligt av den anledningen, att dessa beställningshavare
icke inpassats under någon av de eljest gängse anställningsformerna
för statsanställd personal och att lönegradsrelationen blir olika, alltefter den
civila personalgrupp — ordinarie, extra ordinarie och extra personal — med
vilken manskapet anses mest jämförligt.

Vid en översikt över det kontraktsanställda manskapets ställning böra även
omnämnas de särskilda åtgärder, som statsmakterna vidtagit i syfte att underlätta
en övergång till lämplig civil anställning i anslutning till avgången
från manskapsanställningen. De nu gällande civilanställningsbestämmeiserna

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

äro i huvudsak meddelade år 1945, sedan en omfattande utredning i civilanställningsfrågan
ägt rum. Bestämmelserna, av vilka endast vissa äro intagna
i manskapsavlöningsreglementet, innebära sammanfattningsvis följande.

a. Den som innehar eller innehaft fast anställning vid försvaret och därvid
undergått underbefälsutbildning, äger visst företräde framför eljest jämställd
medsökande till civil och civilmilitär befattning i statens tjänst m. in. I viss
utsträckning medför företrädesrätten också dispens från eljest stadgad högsta
levnadsålder för tillträdande av viss befattning.

Vissa bestämmelser angående handläggningen av anställningsfrågor rörande
arbetare ha utformats i syfte att manskap med mer än tre års anställning
i vissa sammanhang skall få draga fördel av militäranställningen.

b. Beställningshavare, vilken räknar en anställningstid av minst fyra år,
kan beviljas tjänstledighet under sammanlagt högst sex månader för förvärvande
av kompetens för civil anställning. Under sådan tjänstledighet utgår
i princip oavkortad lön minskad med den ersättning beställningshavaren kan
vara berättigad uppbära vid den civila tjänstgöringen.

c. Beställningshavare, som efter en anställningstid av i regel minst fem
år avgått, kan under vissa förutsättningar erhålla räntefritt värnpliktslån å
högst 5 000 kronor för studier i civilanställningssyfte eller för övertagande
eller etablerande av rörelse.

Sådan beställningshavare kan vidare under vissa förutsättningar vid genomgång
av yrkesutbildning i civilanställningssyfte komma i åtnjutande av
stipendium. Detta må utgå för en tid av högst ett år och med högst 75 kronor
för månad.

d. Beställningshavare, som efter en anställningstid av minst sex år avgår
utan att erhålla vare sig ny anställning i manskapsbeställning eller sådan
militär eller civilmilitär beställning, å vilken allmänna tjänstepensionsreglementet
äger tillämpning, må komma i åtnjutande av avskedspremie med ett
belopp av 500—800 kronor.

Här avsedd beställningshavare kan vidare komma i åtnjutande av övergangsersättning
intill visst belopp, bestämt med hänsyn till avgångslönen och
anställningstiden.

Vad långtjänstunderbefälet beträffar är lönesystemet för detsamma i princip
utformat pa samma sätt som det, vilket tillämpas för underofficerare
och officerare och som i väsentliga avseenden överensstämmer med det för
de civila statstjänstemännen gällande. Detta innebär, att avlöningen i sin helhet
utgöres av kontanta löneförmåner. Med dessa ha beställningshavarna att
själva bestrida uppkommande kostnader exempelvis för bostad —- även tjänstebostad,
då sådan förekommer — mat och kläder. Lönen utgår enligt en i
manskapsavlöningsreglementet intagen löneplan Mb. Denna upptager två lönegrader,
nämligen Mb 1, till vilken höra överfurirer och högbåtsmän, samt
Mb 2, till vilken flaggkorpralerna höra. Såsom av det föregående framgår är
flaggkorpralsgraden under avveckling, och allenast ett fåtal flaggkorpraler
finnas kvar.

Relationen mellan lönebeloppen i lönegraden Mb 1 och lönebeloppen i de
för den civila personalen gällande lönegraderna framgår av följande tabell, i
vilken för jämförelses skull även angivits motsvarande relation mellan lönerna
i sergeantlönegraden (UO 1) och i civila lönegrader (siffrorna avse lönerna
å högsta ortsgrupp, minskade med pensionsavdrag).

Kungi. Maj.ts proposition nr 281-

Löne- grad	Löne- klass	Motsvarande civil lönegrad och löneklass	Löne- grad	Löne- klass	Motsvarande civil lönegrad och löneklass
Mb 1	1	A 5: 5 + 0-966 (A 6: 6—A 5: 5)	UO 1	1	A 8: 8 + 0-886 (A 9: 9—A 8: 8)
	2	A 5: 6 + 0’797 (A 6: 7—A 5: 6)		2	A 8: 9 + 0-632(A 9:10-A8: 9)
	3	A 5: 7 + 0-695 (A 6: S-A 5: 7)		3	A 9:11 + 0''051(A 10:12—A 9:11)
	4	A 5: 8 + 0-593 (A 6: 9—A 5: 8)		4	A 9: 12 + 0-838 (A 10:13—A 9:12)
	5	A 5:9 + 0-831 (A 6:10—A 5: 9)		5	A 10:14 + 0-581 (A 11: 15-A 10:14)

Såsom av tabellen framgår motsvarar lönegraden Mb 1 nära den civila
lönegraden A 6. Lönegraden UO 1 åter har den för viss militär personal säregna
konstruktionen, enligt vilken begynnelselönen motsvarar en viss civil
lönegrad (A 8 å A 9) men slutlönen motsvarar en högre civil lönegrad (A 10 å
A 11).

I detta sammanhang må erinras om att A-lönegraderna enligt beslut vid
1946 års riksdag skola vid löneregleringen betecknas Ca och i det här avsedda
löneläget få sitt nummer förhöjt med fyra enheter. Vid bibehållen relation
mellan lönerna för överfurirer m. fl. och civila tjänstemän skulle för de
förra närmast tillämpas de nya löneklassema 10, 11, 12 och 13 å löneplan
nr 1. Beslut härom har emellertid icke fattats med hänsyn till det åt 1946 års
manskapslöneutredning meddelade uppdraget. Däremot har i enlighet med
förslag av 1945 års lönekommitté beslut preliminärt fattats om att för sergeantslönegraden
skola tillämpas de nya löneklassema 13, 14, 16 och 18 å
löneplan nr 1. Emellertid har lönekommittén framhållit, att löneklassema till
de efter överfurirsgraden följande lönegraderna kunde påverkas av resultatet
av manskapslöneutredningens arbete och att, om därvid eller framdeles fråga
uppkomme om ändrad löneställning för militär personal, det kunde förtjäna
övervägas om ej konstruktionen av de för denna avsedda lönegraderna borde
närmare anpassas efter de civila lönegradernas konstruktion.

1946 års manskapslöneutredning.

Såsom förut nämnts har manskapslöneutredningen haft att till övervägande
upptaga frågan om en höjning av manskapets löneställning ur rekryteringssynpunkt.

Vid redogörelsen för de allmänna synpunkter, som borde anläggas
på detta spörsmål, har utredningen förklarat, att rekryteringsfrågan
omfattade följande olika moment, nämligen 1) en kvantitativt och kvalitativt
tillfredsställande nyrekrytering av volontär- och motsvarande beställningar
och 2) det redan anställda manskapets kvarblivande i tjänst i erforderlig utsträckning.
I det senare avseendet vore det av vikt att säkerställa dels att ett
erforderligt antal färdigulbildat underbefäl vid första anställningstidens utgång
kvarstode för att det beräknade antalet underbefäl skulle finnas disponibelt
i fredsorganisationen, dels att därav det antal underbefäl fortsättningsvis
kvarstode, som behövdes för att Irygga en fullgod rekrytering av under -

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

otlicers- och långtjänstunderbefälsbeställningarna (motsvarande civilmilitära
beställningar), dels ock att överfurirerna kvarstode i tjänst.

Vad först angår nyrekryteringen bär utredningen framhållit, att en rad
andra förhållanden än löneställningen öva inflytande på densamma. Härom
har utredningen anfört följande.

Försvarets manskapsrekrytering bar alltid visat sig vara i hög grad konjunkturbetonad.
Finnas gott om arbetstillfällen på den allmänna arbetsmarknaden
för ynglingar, har försvaret alltid haft större eller mindre svårigheter
att rekrytera manskapskadern. För närvarande gäller som bekant att ynglingar
efterfrågas på praktiskt taget arbetsmarknadens alla områden. Den
till följd därav uppkomna bristen har blivit allt större och gjort sig gällande
på allt flera områden. Det är icke endast försvarets manskapsrekrytering
som försvårats, utan även vissa statliga civila verk ha fått svårigheter att
nyrekrytera sin personal och till följd därav tvingats vidtaga särskilda åtgärder.
Till den befintliga och alltmer framträdande bristen bidrager givetvis
det förhållandet, att de årskullar ynglingar, vilka inträda i arbetsför ålder,
för varje år bliva allt mindre till följd av de lägre födelsetalen i slutet av
1920- och början av 1930-talen. Till belysande av den bristande tillgången
på ynglingar i förhållande till arbetskraftsbehovet må nämnas, att den offentliga
arbetsförmedlingen för varje redovisningsmånad uppgiver en brist
på^ sökande till för ynglingar anmälda lediga anställningar; för september
månad 1946 var den uppgivna bristen över 2 000, däri icke inräknats försvarets
behov av nya volontärer (motsvarande beställningshavare). Bristen
på ynglingar bär också kommit till synes vad beträffar antalet inträdessökande
till yrkesskolor av skilda slag. Den stora bristen på arbetskraft har
nämligen medfört, att ynglingar på den öppna arbetsmarknaden kunna erhålla
sådana löner, att de icke finna anledning underkasta sig yrkesutbildning
genom att inträda i skola eller utbildningskurs. Det förekommer till och
med, att den nyanställde, icke yrkesutbildade ynglingens lön ibland är lika
stor som äldre anställdas.

Fn annan omständighet, som försämrat förutsättningarna att rekrytera
manskapskadern, är, att anställning vid försvaret icke längre såsom förr
utgör en av de få utvägarna för mindre bemedlade ynglingar att utöver vad
folkskolan erbjuder erhålla kunskaper, vilka bereda möjligheter till bättre
utkomst. Numera har varje för studier lämplig och intresserad yngling möjligheter
att. utan hänsyn till sina eller föräldrarnas inkomstförhållanden, få
genomgå allmänt läroverk eller yrkesskola genom att stipendier finnas att
tillgå, som i viss utsträckning till och med utgå utan behovsprövning. Samhällets
ur andra synpunkter fullt motiverade åtgärder att förhjälpa studiebegåvad
ungdom till utbildning kunna alltså sägas ha i viss mån minskat
försvarets möjligheter att rekrytera manskapskadern. Å andra sidan må framhållas,
att de löneförmåner, vilka utgå under den utbildning, som erbjudes
fast anställt manskap, icke torde ha någon motsvarighet på annat håll.

Ytterligare en omständighet, som nu mer än förr kan anses öva inflytande
på rekryteringsvilligheten, är det förhållandet, att vunnen anställning i manskapsbeställning
icke för alla ger möjlighet till framtida utkomst inom yrket.
Även om möjligheterna för det kontraktsanställda manskapet att vinna befordran
till pensionsberättigande anställning numera äro avsevärt större än
förr. kan i allmänhet likväl endast den mindre delen av de ynglingar, som
komma att taga fast anställning, räkna med att få sin framtida utkomst i
försvarets tjänst. Utredningen har ansett sig kunna räkna med att även efter
genomförande av 1944 års manskapsutrednings förslag det årliga nyrekryteringsbehovet
kommer att uppgå till omkring 2 000 ynglingar. Av dessa

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

kunna i sinom tid omkring 500 beräkna att bliva befordrade till pensionsberättigande
anställningar inom försvaret. Återstående 1 500 man i årskontingenten
måste förr eller senare söka sig till civil verksamhet. Erfarenheterna
ha lärt, att ynglingar och framför allt deras föräldrar vid ynglingarnas
inträde på arbetsmarknaden fästa stort avseende vid att det yrke, som väljes,
så långt möjligt ger säkerhet för fortsatt utkomst. Den betydande civil -anställningshjälp, som efter 1945 års civilanställningsbeslut lämnas avgående
militärmanskap, är avsedd att underlätta civilanställning och därigenom
öka intresset för stamanställning trots de med denna anställning förenade
mindre goda framtidsutsikterna. Verkningarna av detta beslut ur rekryteringssynpunkt
kunna emellertid ännu icke bedömas.

Manskapslöneutredningen har således funnit rekryteringsmöjligheterna vara
beroende icke blott av löneläget för nyanställt manskap utan även av
andra omständigheter. Under de nuvarande onormala förhållandena på den
allmänna arbetsmarknaden är det enligt utredningens uppfattning icke möjligt
att tillförlitligt bedöma dessa olika omständigheters inverkan på rekryteringsresultatet
under mera normala förhållanden. Utredningen har föreslagit
vissa löneökningar för nyanställt manskap. Med hänsyn till den rekryteringsstimulans,
som under alla förhållanden måste ligga i de goda utbildningsmöjligheterna
i det militära, förklarar emellertid utredningen sig icke i nuvarande
arbetsmarknadsläge ha kunnat föreslå en sådan löneökning att enbart
genom de utgående löneförmånerna manskapsrekryteringen skulle säkerställas.

Ur rekryteringssynpunkt minst lika viktig som begynnelselönen för nyanställt
manskap är enligt utredningens uppfattning löneställningen för fördigutbildat
fast anställt manskap:

Syftet med volontärrekryteringen är såsom tidigare antytts att för försvaret
säkerställa för fredstjänsten erforderlig tillgång på underbefäl, som samtidigt
utgör rekryteringskälla för långtjänstunderbefäls-, tekniker- och un
derofficerskadrama samt i viss mån även för officerskadem. Det är alltså
angeläget sörja för att manskap, som påkostas utbildning till underbefäl,
kommer att kvarstå i tjänst och således kan utnyttjas för avsedda uppgifter.
Erfarenheterna ha emellertid visat, att en stor del av de anställda efter att
under de tre första anställningsåren ha erhållit underbcfälsutbildning avgå
vid första kontraktstidens utgång i stället för att taga förnyad anställning.
I den män som avgångarna bli så stora, att underbefälskadrama icke kunna
hållas fyllda, uppstå givetvis svårigheter i utbildningsarbetet och manskapsorganisationen
fyller lieller icke sin avsedda uppgift. Försvaret får då också
taga på sig utbildningskostnader för manskap utan att få det beräknade utbytet
härav. Rekryteringen av långtjänst- och underofficersbestätlningama
blir också äventyrad.

Utredningen har framhållit, att det är självfallet, att manskapet vid första
kontraktstidens utgång överväger lämpligheten av fortsatt militär anställning
med hänsyn tagen såväl till framtidsmöjligheterna inom försvaret som också
till de löneförmåner, som erbjudas vid den fortsatta anställningen, jämfört
med vad som kan vinnas vid övergång till civil verksamhet. Utredningen har
funnit, alt de nuvarande löneförmånerna för underbefäl varken motsvara
arbetsuppgifterna eller i tillräcklig grad tillgodose försvarets intresse att

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

kunna i tjänst få behålla i första hand de för fortsatt anställning mest lämpliga.
Vid törsta kontraktstidens utgång äro de anställda färdigutbildade underbefäl
och ha — i den mån de icke beordrats till fortsatt utbildning, som
syftar till förvärvande av kompetens för officersbefordran — fullgjort ett eller
upp till två års praktisk tjänst i för furir avsedd befattning. Furirerna ha en
för försvarsorganisationen viktig uppgift att fylla såsom instruktörer vid utbildning
av värnpliktiga eller i yrkestjänst. Därjämte skall ett antal lämpliga
furirer genomgå fortsatt utbildning för att kvalificera sig för befordran till
underofficerare eller för placering i vissa särskilda tjänstebefattningar, i
vissa fall i förening med befordran till civilmilitär beställning av underofficers
tjänsteklass.

Under framhållande att erfarenheten visat, att avgående underbefäl lia
större svårigheter att vinna utkomst på den civila arbetsmarknaden ju högre
åldern är vid avgången ur försvarets tjänst, har utredningen uttalat, att det
borde eftersträvas att det större fredsbehovet av underbefäl än som svarar
mot befordringsmöjlighetema till ålderspensionsberättigande anställningar
komme att — åtminstone i huvudsak -— finnas bland underbefäl, som icke
uppnått en sammanlagd tjänstetid av sex år. Regelmässigt borde alltså avgången
ske vid denna tjänstetid i den mån det kunde bedömas, att vederbörande
underbefäl icke genom att kvarstå längre hade möjlighet att vinna
befordran till ålderspensionsberättigande anställning. Detta läte sig också
väl förena med gällande bestämmelser om beredande av ekonomisk hjälp vid
övergång till civil verksamhet. De viktigaste civilanställningsförmånema —
avskedspremie och övergångsersättning — tillkomme nämligen de anställda
efter en anställningstid av sex år.

Om sålunda efter sexårsperiodens utgång i princip endast de furirer, vilka
prövats vara lämpliga till fortsatt befordran och som kunde beredas sådan
befordran, kvarstode i tjänst, komme detta begränsade antal furirer att regelmässigt
anförtros uppgifter av mera kvalificerad natur än dem, som ålades
de yngre furirerna. Det vore härvid i allmänhet fråga om arbetsuppgifter,
vilka i viss mån vore jämförbara med antingen å underofficer eller å långtjänstunderbefäl
ankommande uppgifter. För att säkerställa en kvalitativt
fullgod rekrytering av underofficers- och långtjänstunderbefälsbeställningarna
voi’e det nödvändigt, att en något högre löneställning bereddes dessa furirer
så att det erforderliga antalet kunde finna anledning kvarstå i tjänst i
avvaktan på att befordran kunde vinnas till underofficer eller långtjänstunderbefäl.

Genom en förbättring av löneförmånerna för manskapet i enlighet med
dessa allmänna riktlinjer borde enligt utredningens uppfattning också uppkomma
ökade möjligheter att rekrytera underbefälskadem med värnpliktiga,
vilka fullgjort första tjänstgöringen (tjänstgöring i en följd). De värnpliktiga
finge, om utredningens förslag genomfördes, större anledning än nu
att överväga dylik anställning.

Utredningen har vidare ansett, att överfurirernas löneställning borde höjas.

I rekryteringsbefrämjande syfte böra enligt manskapslöneutredningens för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

slag, förutom höjning av löneställningen, genomföras vissa förändringar med
avseende å det lönesystem och den anställningsform, som nu tillämpas för
en del av det för närvarande kontraktsanställda manskapet. För utredningens
förslag i dessa delar torde få redogöras innan utredningens förslag rörande
manskapets löneställning närmare beröres.

Utredningen har ansett starka skäl tala för att i synnerhet för det äldre,
kontraktsanställda manskapet en övergång från biandlönesystemet
till kontantlöne system genomföres. Fn sådan övergång
skulle medföra, att denna personalkategori komme att avlönas efter
enahanda grunder, som gälla för andra statsanställda personalgrupper, vilket
i och för sig vore en fördel. Därigenom bleve det lättare än nu att tillse, att
de grunder, som tillämpades för lönesättningen på den allmänna arbetsmarknaden,
bleve bestämmande vid lönesättningen för denna personalgrupp i
lika mån som för annan statsanställd personal. Kontantlönesystemet måste
anses giva ökad frihet och självbestämmanderätt åt den anställde. Vidare
komme vid tillämpande av detta lönesystem den för manskapet nu gällande,
föråldrade behovsprincipen att övergivas och lönen komme alltså att utgå
med samma belopp, oberoende av om beställningshavaren vore gift eller icke.
Dessa faktorer komme enligt utredningens mening att verka rekrvteringsbefrämjande.

Härvid har utredningen erinrat om att frågan om en övergång till kontantlönesystem
även vid tidigare löneregleringar för manskapet övervägts men
att det med hänsyn till då rådande förhållanden icke ansetts möjligt eller
lämpligt att övergiva biandlönesystemet för denna personalgrupp. Bland
andra hade då administrativa skäl ansetts tala mot att manskapets löner
skulle utgå i form av enbart kontantlön, enär de militära organisations- och
tjänstgöringsförhållandena nödvändiggjorde tillhandahållande i stor omfattning
av naturaförmåner, och följaktligen löneavdrag för sådana förmåner
regelmässigt skulle behöva göras. Utredningen hade emellertid funnit, att de
skäl, som av tidigare manskapslöneutredningar anförts för bibehållande av
naturaunderhåll, numera på det hela taget endast ägde giltighet i fråga om
det yngre manskapet, d. v. s. det manskap, som genomgår utbildning och
efter avslutad furirsutbildning fullgör sin första praktiska tjänstgöring såsom
färdiguthildat underbefäl. Utredningen hade i samband härmed beaktat,
att det med hänsyn till s. k. inre tjänst torde vara nödvändigt, att visst antal
underbefäl — lämpligen korpraler och ett antal yngre furirer — vore
förlagda i kasern.

Utredningen har med hänsyn härtill förordat, att det äldre kontraktsanställda
manskapet erhåller avlöning enligt kontantlönesystemet. De skäl,
som åberopats för bibehållande av nuvarande biandlönesystem för det yngre
manskapet, vore däremot av den art, att utredningen icke ansåge sig böra
förorda införande av kontantlönesystem för sistnämnda manskap. Gränsen
mellan de båda lönesystemens tillämpningsområden borde närmare bestämt
dragas så, att 1''urir efter den första anställningstiden om i regel fyra år —-

Kungi. Maj.ts proposition nr 281.

anställningstiden över stat i förekommande fall icke inräknad — skulle avlönas
enligt kontantlönesystemet, medan i övrigt biandlönesystemet borde
bibehållas. Härom har utredningen anfört följande.

Den egentliga underbefäls- och yrkesutbildningen för fast anställt manskap
pågår under omkring 2 1/2 år. Även om det under denna tid förekommer
viss trupptjänst och manskapet därefter helt tages i anspråk för befälsoch
yrkestjänst, synes det enligt utredningens mening naturligt, att vid en
ur lönesynpunkt företagen kategoriindelning av manskapet göra en åtskillnad
mellan å ena sidan beställningshavare, som fullgjort viss regelbunden
tjänstgöring efter furirsexamens avläggande, och å andra sidan övrigt manskap.
Erinras må att en sådan åtskillnad hittills gjorts i anställningshänseende,
i det att för det fast anställda manskapet i allmänhet gäller en första
kontraktstid om 4 Va år — däri i förekommande fall inbegripet överstatsanställning
under ett halvt år. Även enligt utredningens förslag skall den
första anställningsperioden vara oförändrad och anställningsförhållandet därunder
regleras genom kontrakt. Under sådana förhållanden har utredningen
ansett naturligast, att även övergången till kontantlönesystem sker efter fyra
års anställning på aktiv stat. Det synes uppenbart, att den faktor av rekryteringsbefrämjande
karaktär som en övergång från biandlönesystem till kontantlönesystem
i och för sig får anses utgöra, bäst utnyttjas om den får sättas
in just vid den tidpunkt, då anställningshavarens bundenhet av det tidigare
kontraktet upphör. Såsom särskilt villkor för övergång till kontantlön
synes böra uppställas, att vederbörande är innehavare av furirsbeställning.

Vid försvaret finnes en mindre kategori fast anställt manskap, som har
en första kontraktstid om längst 6 x/2 år — däri i förekommande fall inbegripet
sådan överstatsanställning, varunder manskapet erhåller huvudsakligen
allmänbildande undervisning — nämligen de från och med innevarande
budgetår tillkomna stamflygförarna vid flygvapnet. Med hänsyn till
önskvärdheten av att erhålla likformighet i lönesättningen de olika beställningshavaregrupperna
emellan synas övervägande skäl tala för att även
denna kategori efter fyra års anställning på aktiv stat överföres till kontantlönesystemet.
Detta torde, enligt vad som inhämtats från flygledningen, icke
medföra några olägenheter, därest kontraktsanställningen bibehålies även
efter övergången till sagda lönesystem.

I fråga om anställningsformen har utredningen ansett, att kontraktsanställning
bör bibehållas under den första anställningstiden om i
regel fyra år, anställningstiden över stat ej inräknad. Beträffande skälen härför
har utredningen anfört följande.

Mot kontraktsanställningen kan visserligen anföras, att den binder befattningshavaren
till anställningen på ett sätt, som icke är vanligt. Det bör dock
här hållas i minnet, att manskapet erhåller avgiftsfri utbildning samt därtill
avlöning. Det synes då falla sig naturligt, att den anställde — utom det att
han förbinder sig genomgå hela utbildningen — även förbinder sig att kvarstå
i tjänst viss tid därefter för att av staten kunna utnyttjas för sådana arbetsuppgifter,
för vilka han påkostats utbildning. Då manskapslöneutredningen
förordat, att nuvarande kontraktsanställning med en regelmässig anställningstid
om fyra år skall bibehållas för här avsett manskap, har utredningen
härvid förutsatt, att nu gällande bestämmelser om möjlighet till avsked
före kontraktstidens utgång för »framtida väl» fortfarande skola gälla.

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Vad åter beträffar manskap, som kvarstår i tjänst efter första kontraktstidens
utgång och är innehavare av furirsbeställning, föreslår utredningen
att sådan beställningshavare skall beredas anställning som extra ordinarie
tjänsteman; i likhet med vad som gäller för närvarande föra t sä t tes emellertid,
att anställning såsom furir skall upphöra senast vid 34 års ålder.
Förslaget avser hland annat att, i likhet med vad som gäller vid annan statlig
extra ordinarie anställning, här åsyftade furirsbeställningar skola bliva
förenade med tjänste- och familjepensionsrätt. Utredningen har framhållit,
att det kunde ifrågasättas, att pensionsrätten för extra ordinarie furir skulle
medföra, att sådan beställningshavare i fortsättningen icke skulle vara hänförlig
under militärersättningsförordningen.

Manskapslöneutredningen har ansett, att den förordade extra ordinarie
anställningen i och för sig icke behövde utesluta möjligheten att bibehålla nuvarande
ordning med genom kontrakt avtalad anställningstid men att det
med fog kunde ifrågasättas, om denna ordning för flertalet av ifrågavarande
manskap — stamflygförama utgöra här ett undantag — vore den mest ändamålsenliga.
Med utgångspunkt från den uppfattningen, att kontraktsanställningen
med därav föranledda bundenhet för en relativt lång tidsperiod kunde
inverka menligt på möjligheten att få underbefäl att kvarstanna i tjänst
efter en kontraktsperiods utgång, har utredningen förordat, att nuvarande
kontrakt för de blivande extra ordinarie furirernas del ersättes med för
extra ordinarie tjänstemän i allmänhet gällande antagningshandling, varvid
emellertid i vederbörliga avlöningsförfattningar borde stadgas skyldighet för
såväl staten som den anställde att iakttaga tre månaders uppsägningstid.
Rimligt syntes emellertid vara, att den, som bereddes särskild utbildning vid
vissa skolor och kurser, förbunde sig att fullfölja densamma och, om så
påfordrades, kvarstå i tjänst viss tid därefter. Detta krav syntes kunna tillgodoses
genom att såsom förutsättning för kommendering till sådan utbildning
finge gälla, att vederbörande avgåve skriftlig förbindelse att kvarstå i
tjänst viss tid. Möjlighet borde givetvis finnas att i särskilt fall medgiva avgång
ur tjänst före utlöpandet av den generella uppsägningstiden respektive
den tid, vederbörande förbundit sig att kvarstå i tjänst i anslutning till utbildning.

Beträffande tillsättning av beställning för sådant manskap, som vid första
kontraktstidens utgång till följd av bristande tillgång på furirsbeställningar
vid truppförbandet icke kan erhålla sådan, men som truppförbandschef
anser ändock böra beredas fortsatt anställning — huvudsakligen musikmanskap
— har utredningen förordat, att kontraktsanställning kommer till användning.
Så snart vederbörande kunde beredas extra ordinarie anställning
som furir, borde kontraktet upphöra att gälla.

Av praktiska skäl har manskapslöneutredningen ansett mindre lämpligt,
att i personalförteckningarna för försvarsgrenarna antalet furirsbeställningar
uppdelas på beställningar för kontraktsanställda och beställningar för extra
ordinarie furirer. För anslagsberäkningar vore det tillfyllest, att försvarsgrenscheferna
såsom underlag för desamma lämnade de anslagsäskande myn -

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

digheterna årliga uppgifter om det antal furirer av det totala antalet, som
under anslagsåret beräknades vara kontraktsanställt.

Sammanfattningsvis innebär sålunda utredningens förslag beträffande anställningsformen
följande. Manskapet skall efter i förekommande fall en
överstatsanställning av ett halvt år erhålla kontraktsanställning dels för en
tid därutöver av fyra år, stamflygförama vid flygvapnet dock för sex år,
dels ock för tid som vederbörande — ehuru lämplig för befordran till furir
vid truppförbandet — icke kan erhålla furirsbeställning till följd av bristande
tillgång på sådana beställningar. Innehavare av furirsbeställning med mera
än fyra års anställning på aktiv stat blir extra ordinarie. För befordran
kompetent och lämplig furir kan därefter vinna ordinarie anställning vid
försvarsväsendet såsom underofficer eller långtjänstunderbefäl (motsvarande
civilmilitära beställningshavare).

I fråga om beräkning av anställning över stat såsom
anställningstid har manskapslöneutredningen uttalat, att vid tillämpning
av gällande avlöningsbestämmelser tvekan uppstått, huruvida sådan
anställning över stat, som enligt meddelade föreskrifter om manskaps- och
musikelevers anställning vid krigsmakten skall föregå anställning på aktiv
stat, må tagas i beräkning för beställningshavares löneklassplacering och
för uppfyllande av villkoren på minsta anställningstid för rätt till vissa i
reglementet angivna förmåner. Tiden för anställning över stat syntes hittills
ha tagits i beräkning för uppflyttning till 2 löneklassen, oaktat föreskriften
därom, att den över stat anställde skall äga åtnjuta lön i likhet med
menig i 1 löneklassen, enligt manskapslöneutredningens mening knappast
kunde anses innebära, att vederbörande under tiden för anställningen över
stat tillhört 1 löneklassen eller överhuvud taget varit underkastad manskapsavlöningsreglementet.
Manskapslöneutredningen har föreslagit ett uttryckligt
stadgande därom, att här avsedd anställning över stat icke må tagas
i beräkning för löneklassplacering eller för rätt till hyres- och ortstillägg,
avskedspremie eller civilanställningsförsäkring (sistnämnda förmån motsvarar
enligt manskapslöneutredningens terminologi den nuvarande övergångsersättningen).

Såsom av det anförda framgår har manskapslöneutredningen föreslagit, att
avlöningen för det yngre manskapet fortfarande skall utgå i form av
dels kontant lön, dels ock naturaförmåner, omfattande inkvartering, förplägnad,
beklädnad, tvätt m. m. Gift beställningshavare skall vidare under
samma förutsättningar som hittills kunna erhålla ett dyrortsgraderat hyresoch
ortstillägg i stället för fri inkvartering. Den löneplan och den tabell över
hyres- och ortstillägg, som sålunda skulle tillämpas för blandavlönat manskap,
ha följande utseende.

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Beställningar	Lönegrad	Löneklass nr	Årslön, kronor
nr	omfattar löneklas-serna nr
Menig, vicekorpral, vicekonstapel, musikvicekorpral,
musikvicekonstapel............................	1	1—4	1	1440
			2	1680
			3	1920
Korpral, konstapel, musikkorpral, musikkonstapel	2	4-7	4	2160
			5	2 400
Furir. musikfurir................................	3	6-7	6	2 640
			7	2 880

Ortsgrupp
1	2	3	4	5
Hyres- och ortstillägg, kronor
384	552	720	888	1056

Beträffande löneplanens konstruktion m. m. må följande nämnas.

Den kontanta lönen skall liksom hittills utgå med enhetliga belopp
för samtliga ortsgrupper. Liksom för närvarande skall lönen allt efter beställningshavarens
lönegrad och anställningstid utgå med olika belopp. Antalet
löneklasser inom varje särskild lönegrad har dock på samma sätt som
för annan personal ansetts böra begränsas till högst fyra, och den för biandavlönad
furir avsedda lönegraden har, med hänsyn till att furir i det föreslagna
lönesystemet kommer att åtnjuta biandlön under i regel högst IV2
år, begränsats till endast två. Uppflyttning i löneklass avses skola liksom
hittills ske årsvis. En av utgångspunkterna för löneavvägningen har varit,
att begynnelselönen (exklusive hyres- och ortstillägg samt värde av naturaförmåner)
för blandavlönad furir skall vara 2 640 kronor, en annan att begynnelselönen
för menig (exklusive värde av naturaförmåner) skall utgöra
1 440 kronor. Hyres- och ortstilläggen för de olika ortsgrupperna ha avvägts
på sådant sätt, att spännvidden mellan samtliga avlöningsförmåner å högsta
och lägsta ortsgrupp för blandavlönad, till hyres- och ortstillägg berättigad
furir i begynnelselöneklassen så nära som möjligt överensstämmer med spännvidden
å den nya löneplan nr 1 inom motsvarande löneläge.

Å lön samt hyres- och ortstillägg avses rörligt tillägg skola utgå enligt
samma grunder som gälla för annan statsanställd personal med lön enligt
det nya lönesystemet. De nuvarande bestämmelserna om rörligt tillägg och
kristillägg för blandavlönat manskap innebära, att tillägg för levnadskostnadsstegringen
skall utgå — förutom på hyres- och ortstillägget -—- på den
kontanta lönen, minskad med 300 kronor för år. Manskapslöneutredningen
har framhållit, att dessa bestämmelser för att i sin tillämpning giva ett ur
alla synpunkter godtagbart resultat förutsatte, att naturaförmånernas värde
förändrade sig i tiden på samma sätt som levnadskostnaderna i övrigt. Enligt
inom utredningen verkställda beräkningar hade emellertid under de

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 281.

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

senaste åren värdet av naturaförmånerna stigit mindre än levnadskostnaderna
i övrigt, varigenom den nuvarande regeln ledde till för låg total kompensation.
Utredningen har därför föreslagit att rörligt tillägg i fortsättningen
skall beräknas på hela kontantlönen.

Vad härefter angår innehavare av furirsbeställning, som räknar en anställningstid
av fyra år — anställningstiden över stat icke inräknad — har manskapslöneutredningen
förutsatt, att sådan extra ordinarie furir skall åtnjuta
lön enligt den av 1945 års lönekommitté föreslagna och av statsmakterna
godkända löneplanen nr 1. Utredningen har föreslagit, att furir vid övergång
till kontantlön inplaceras i en lönegrad omfattande löneklasserna 9, 10,
11 och 12 å nämnda löneplan. Det begränsade antal furirer, som ha en
tjänstetid på stat av sex år och som av vederbörande chef prövats lämpliga
för befordran till högre militär eller civilmiltär beställning samt kunna förväntas
ernå sådan befordran, har av manskapslöneutredningen föreslagits
skola inplaceras i en lönegrad omfattande löneklasserna 10, 11, 12 och 13 å
samma löneplan. Utredningen har därvid ansett sig böra framhålla, att antalet
beställningar i den högre furirslönegraden årligen bör fastställas av
Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande försvarsgrenschef, dock inom
ramen för högst en tredjedel av totala antalet furirer.

Den löneökning, som i olika lägen kan beräknas enligt utredningens förslag
uppkomma för manskap, som för närvarande är kontraktsanställt, framgår
för den befordringsgång, vilken synes vara mest vanlig för närvarande, av
följande tabell (siffrorna avse högsta ortsgrupp; jämförelse har skett mellan
nuvarande avlöning med rörliga tilläggsförmåner efter 31 procent men bortsett
från provisoriskt lönetillägg samt ny avlöning med 6 procent rörligt
tillägg).

Anställ- ningsår	Biandavlöning (löneplan nr 5)	Kontantavlöning (löneplan	nr 1)
Lönegrad omfattande löneklasserna nr	Löne- klass nr	Avlöningsökning	Lönegrad omfattande löneklasserna nr	Löne- klass nr	Avlöningsökning
ogift	gift	ogift	gift
i	1—4	1	721	692
2		2	784	755
3	4—7	4	844	815
4	6—7	6	924	895
5, 6					9—12	9	1746	1 259
7—9					10—13	11	2 006	1519
10—12						12	2125	1637
13—15						13	2 243	1756

Beträffande lönerna till överfurirer och högbåtsmän har manskapslöneutredningen
erinrat om att spännvidden mellan lönebeloppen i lägsta och högsta
löneklass för dessa beställningshavare för närvarande nära överensstämmer
med och i själva verket är något mindre än den, som gäller för civila tjänste -

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

män i motsvarande löneläge. I anslutning härtill och jämväl under hänvisning
till de av 1945 års lönekommitté gjorda uttalandena med avseende å lönegradskonstruktionen
har utredningen ansett, att lönegraden för överfurir och
högbåtsman bör bibehållas vid den konstruktion, som allmänt tillämpas inom
statsförvaltningen. Vad därefter beträffar lönegradsplaceringen har manskapslöneutredningen
framhållit, att den för långtjänstunderbefälet nu gällande
— närmast motsvarande nuvarande lönegraden A 6 eller, med den nya
beteckningen, Ca 10 — enligt utredningens uppfattning är alltför låg. De arbetsuppgifter
och det ansvar, som åläggas dessa beställningshavare, har synts
manskapslöneutredningen väl motivera, att överfurirer och högbåtsmän inplaceras
i en lönegrad omfattande löneklasserna 12, 13, 14 och 15 å löneplan
nr 1. En sådan inplacering på löneplanen skulle medföra, att avståndet
mellan överfurirs och fanjunkares slutlön skulle bliva fem löneklasser, vilket
synts manskapslöneutredningen väl avvägt.

Löneökningen (beräknad på samma sätt som för kontraklsanställt manskap
och således inkluderande nu utgående provisoriskt lönetillägg) enligt
utredningens förslag beträffande överfurirer och högbåtsmän framgår för
högsta ortsgrupp av följande tabell.

Nuvarande	Föreslagen	Avlönings- ökning
lönegrad	löneklass	lönegrad	löneklass
Mb 1	1	Ma 1	12	1802
	2		13	1874
	3		14	1930
	4		15	1983
	5		15	1687

Såsom förut berörts omfattar långtjänstunderbefälet även flaggkorpraler;
flaggkorpralsgraden håller emellertid på att avvecklas, och den för budgetåret
1946/47 fastställda personalförteckningen upptager endast fem sådana
beställningar. Manskapslöneutredningen, som erinrat om att de fyra lägsta
löneklasserna inom denna lönegrad sammanfalla med de fyra högsta löneklassema
i överfurirslönegraden, har föreslagit, att vid sidan av det nya avlöningsreglementet
meddelas bestämmelser, enligt vilka för kvarstående flaggkorpraler
skola tillämpas löneklasserna 13, 14, 15 och 16 å löneplan nr 1.

Under erinran om att löneklasserna preliminärt bestämts till för sergeantslönegraden
13, 14, 16 och 18 och för fanjunkargraden 14, 16, 18 och 20 men
alt därvid uttalats att utredningen angående manskapets löneställning kunde
komma att påverka det definitiva ställningstagandet härtill, har manskapslöneutredningen
förklarat, att utredningens förslag rörande överfurirer förutsatte
en högre begynnelselön för sergeant för att giva en med hänsyn till de
båda personalkategoriernas olika utbildning lämpligt avvägd skillnad i begynnelselön.
Sålunda höra enligt utredningens mening för sergeant tillämpas
löneklasserna 14, 15, 16 och 18. I överensstämmelse härmed bör lägsta löne -

Kungi. Mcij:ts proposition nr 281.

klassen för fanjunkare vara 15 löneklassen. I anslutning till vad 1945 års
lönekoramitté uttalat bör för extra ordinarie underofficer och fänrik tillämpas
samma löneklasser som för sergeant.

Manskapslöneutredningen har låtit verkställa vissa beräkningar rörande
kostnaden för genomförandet av löneregleringen för
manskapet. Med utgångspunkt från den 1 september 1946 besatta beställningar
har förslagets genomförande beräknats medföra en merkostnad av 16,1
miljoner kronor, vari ingå 9,2 miljoner kronor för nu utgående provisoriskt
lönetillägg. I förstnämnda siffra ingår även den löneökning, som skulle följa,
om 1945 års lönekommittés förslag rörande löneförbättring för andra personalgrupper
erhölle motsvarighet för manskapet. Beräkningar ha även verkställts
under andra förutsättningar i fråga om personalbeståndets storlek och
sammansättning; beträffande resultatet därav torde få hänvisas till manskapslöneutredningens
betänkande. Förslaget om viss höjning av lönerna
till underofficerare och fänrikar beräknas medföra en kostnadsökning av omkring
750 000 kronor.

Yttrandena.

De allmänna synpunkter på manskapets lönefråga bedömd
ur rekryteringssynpunkter och med hänsyn till arbetsuppgifter in. m.,
åt vilka manskapslöneutredningen givit uttryck, ha överbefälhavaren, cheferna
för armén och marinen, statens arbetsmarknadskommission och försvarets
socialbyrå uttryckligen förklarat sig dela. I samband härmed ha följande
uttalanden gjorts.

Överbefälhavaren: De omständigheter utöver löneläge, avlöningssystem och
anställningsform, om vilkas betydelse för nyrekryteringen utredningen erinrat,
äro av betydelse också för kvarblivandet. Det är emellertid riktigt, att åtgärder
för att säkerställa kvarblivandet ur försvarets synpunkt äro viktiga.
Enligt utredningens uppfattning borde förbättrade förmåner vid kvarblivandet
skapa ökade möjligheter att rekrytera underbefälskadern med värnpliktiga,
vilka fullgjort första tjänstgöring. För egen del anser överbefälhavaren
särskilt böra upptagas frågan om förutsättningarna att i viss utsträckning
tillgodose behovet av underbefäl med värnpliktiga, som undergått utbildning
till värnpliktig underofficer eller officer.

Statens arbetsmarknadskommission: Arbetsmarknadskommissionen bitrader
vad manskapslöneutredningen anfört i fråga om löneställningen för det
fast anställda manskapet. I likhet med utredningen anser kommissionen, att
lönesättningen för den, som fullgjort sin första kontraktstid, bör vara så^ tillfredsställande,
att fortsatt anställning visserligen kan anses vara förmånlig
men samtidigt vara avpassad med hänsyn till löneläget inom civil verksamhet.
„ .....

Försvarets socialbyrå: Utredningens förslag äro att från principiella synpunkter
hälsa med tillfredsställelse. Reformerna, i vad de avse övergång från
biandlön till kontantlön för vissa furirer och en därmed sammanhörande
ändring av anställningsformen, torde komma att visa sig vara i särskilt hög
grad värdefulla. Med största sannolikhet komma berörda reformer att möjliggöra
ökat intresse bland furirerna för kvarstående i tjänst. Det synes även
sannolikt, att ett genomförande av manskapslöneutredningens förslag un -

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

der vissa förutsättningar kan komma att bliva av verklig betydelse för ett
tillgodoseende värnpliktsvägen av krigsmaktens behov av fast anställt underbefäl.

Det av nu angivna myndigheter fällda allmänna omdömet om utredningens
förslag är, att förslagen äro i stort sett tillfredsställande och ägnade att
på längre sikt säkerställa rekryteringen. Statskontoret har ansett förslaget i
de delar, som kunnat bliva föremål för ämbetsverkets bedömande, väl avvägt.
Svenska officersförbundet har uttalat, att förslagen i stort sett utgjorde
en god lösning av föreliggande fråga och vittnade om strävan att åstadkomma
en radikal förbättring av underbefälets löner.

Överbefälhavaren har i anslutning till det av honom berörda spörsmålet i
fråga om rekrytering av underbefälsbeställningar med värnpliktiga, som undergått
utbildning till värnpliktig officer eller underofficer, anfört följande.

För att de befälsutbildade värnpliktiga skola intresseras för furirsbeställning
böra de i princip erhålla samma förmåner som extra ordinarie furirer
enligt utredningens förslag. Härvid avses även möjligheter till befordran till
långtjänstunderbefäl, underofficer eller officer på stat samt, efter tre års
anställning som extra ordinarie furir, civilanställningsförmåner. Undantag
bör dock göras i fråga om avskedspremie. Denna synes nämligen icke böra
komma i fråga för extra ordinarie furir, som uppburit premie för utbildning
till värnpliktig officer eller underofficer. Särskilt från psykologisk synpunkt
sett bör denna premie nämligen utbetalas i vanlig ordning och vid vanlig tidpunkt.
Om så icke sker, kan det befaras att, framför allt för värnpliktiga,
som stå tveksamma inför fast anställning, uteblivandet av premie vid övergång
till fast anställning eller till och med ett blott fördröjande av utbetalningen
kan leda till beslut i negativ riktning.

19A5 års försvarskommitté har utan att närmare ingå på här berörda spörsmål
uttalat, att försvarskommittén räknade med att försvarsorganisationen
även i fortsättningen måste i viss utsträckning bygga på fast anställning av
manskap. Det framstode då såsom nödvändigt att utmäta de med dylik anställning
förenade löneförmånerna så, att de främjade fyllandet av ifrågavarande
personalkadrer.

Tjänstemännens centralorganisation har ansett önskvärt, att biandlönesystemet
helt övergåves och ersattes med kontantlönesystemet samt att anställningsformerna
för underbefälet utbyggdes att fullt motsvara dem, som
gälla för andra militära grupper. Svenska underofficersförbundet har ansett,
att lönerna för manskapet borde böjas mer än utredningen föreslagit. Försvar
sväsendets underbefäls förbund har förklarat sig berett att förorda förslagets
genomförande under förutsättning att vissa närmare angivna jämkningar
vidtoges i detsamma, samt därvid betonat vikten av att eu lösning i
samförstånd med personalen konune till stånd.

Manskapslöneutredningens förslag att för viss del av det nu kontraktsanställda
manskapet biandlönesystemet skall bibehållas men att
k o ntantlönesyste in skall införas för det övriga manskapet har i
allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran i remissyttrandena; såsom

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

förut nämnts har dock tjänstemännens centralorganisation ansett önskvärt
att biandlönesystemet helt övergåves. Emellertid ha olika meningar yppats om
gränsdragningen mellan de båda systemens tillämpningsområden. I vissa
yttranden har påyrkats, att övergången till kontantlönesystem finge ske tidigare
än som följde av utredningens förslag, och därvid bär även av vissa
myndigheter ifrågasatts förkortning av den första kontraktstiden.

Sålunda ha chefen för marinen, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen
samt försvarets civilförvaltning, utan att avse förkortning av den första kontraktstiden,
ansett lämpligast att övergången till kontanlönesystem skedde redan
vid tillträdandet av furirsbeställning. Till stöd för förslaget härom har
anförts följande.

Chefen för marinen: Vad manskapslöneutredningen anfört i fråga om tidpunkten
för övergång från biandlön till kontantlön är icke bärande för marinens
del. Någon ytterligare prövning av vederbörande efter tre års tjänst
anses icke behöva ske för detta ändamål. Det kan vidare antagas, att övergång
till kontantlön redan vid furirsutnämning i vida högre grad kommer
att stimulera det underbefäl, som man önskar ha kvar i tjänst efter kontraktstidens
utgång, till ett kvarsiannande, än en dylik övergång först vid
kontraktets utlöpande. Två olika avlöningssystem för furirer kunna medföra
ökat arbete för förvaltningsmyndigheterna.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen: Flera skäl tala för att den
föreslagna tidpunkten för övergång från biandlön till kontantlön icke är den
lämpligaste. Bland annat uppkomma på detta sätt två kategorier furirer.
blandavlönade och kontantavlönade. Främst i förläggnings-, utspisnings- och
beklädnadshänseende innebär denna tudelning av en kategori beställningsliavare
en avsevärd nackdel.

Försvarets civilförvaltning: Huruvida övergången från blandlöne- till kontantlönesystem
bör ske först efter det vederbörande beställningshavare uppnått
fyra års fast anställning, d. v. s. i samband med den första kontraktstidens
utgång, kan synas tveksamt. Om övergången till kontantlönesystemet,
såsom utredningen håller före, är ägnad att gynnsamt påverka manskapsrekryteringen
—- en uppfattning som jämväl civilförvaltningen biträder —
förefaller det som om fördelarna i rekryteringsavseende skulle än mera markeras,
därest övergången skedde redan vid tidpunkten för befordran till furir.
Civilförvaltningen vill för sin del föreslå att — om icke ur militära synpunkter
hinder härför möta — övergången till kontantlönesystem får ske redan
vid tillträdandet av furirsbeställning.

Försvarsväsendets lönenämnd har framhållit, att ur de synpunkter lönenämnden
närmast hade att bevaka hinder icke syntes böra möta mot att
övergången till kontantlön knötes till furirsbefordran.

Chefen för armén har anfört, att en lång första anställningstid för arméns
del innebär en nackdel vid manskapsrekryteringen, bland annat genom att
många ynglingar avskräckas för att binda sig för så lång tidrymd som fyra
(41/2) år. Det synes troligt att utredningens förslag om ändrade löne- och anställningsvillkor
för furirer kommer att medföra ökat intresse för kvarstående
i den militära tjänsten efter kontraktstiden utgång, varigenom tillgången till
instruktörer kan förutsättas bliva tillräcklig. Då alla åtgärder böra vidtagas

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

för att främja rekryteringen bör under ett fåtal år — förslagsvis fem —
prövas, huruvida icke en första anställningstid av tre år (vid anställning över
stat 3V2 år) är lämpligare än den föreslagna. En avkortning av första anställningstidens
längd har icke synts böra föranleda någon ändring i utredningens
förslag, att övergång till kontantlönesystem bör ske i samband med
förlängd anställning i furirsbeställning efter första anställningstidens utgång.

Även försvarets socialbyrå har i sitt yttrande ingått på detta spörsmål. Ur
innehållet i socialbyråns yttrande må följande anföras.

Det synes sannolikt, att ett genomförande av manskapslöneutredningens
förslag i vad gäller ändrade löne- och anställningsvillkor för furirer efter den
första kontraktstidens utgång skall komma att medföra ett ökat intresse
bland underbefälet för kvarstående i tjänst. Med hänsyn till sannolikheten
härav torde en minskning av den första anställningstidens längd till tre år
(inklusive tid för anställning över stat 3V2 år) icke behöva medföra några
större svårigheter att hålla furirkadern fulltalig men väl ägnad att underlätta
rekryteringen. Byrån förutsätter härvid, att övergången från biandlönesystem
och anställning medelst kontrakt till kontantlön och anställning
såsom extra ordinarie befattningshavare skall äga rum i anslutning till utgången
av den första anställningen om tre år för dem, som då vunnit furirsbeställning.
Möjligen skulle för dessa en övergång från biandlön till kontantlön
kunna ske redan efter tre år (inklusive tid för anställning över stat 3V2
år), även om övergång till anställning såsom extra ordinarie befattningshavare
skulle äga rum först med utgången av en första kontraktsanställningstid
om fyra (41/;,) år. En reducering av den första kontraktsanställningstidens
längd kommer att få större aktualitet, om den fast anställda underbefälskadern,
såsom byrån ifrågasatt, kommer att i större utsträckning rekryteras
bland befälsutbildade värnpliktiga. Dessa torde nämligen kunna tänkas vara
intresserade för den fasta anställningen såsom manskap endast om de i samband
med övergång från värnpliktstjänstgöring till fast anställning erbjudas
de förmåner i avseende på löne- och anställningsvillkor, vilka avses tillkomma
furir efter kontraktsanställningens slut. Något hinder mot att såsom furir
anställa värnpliktig, vilken med godkännande vitsord genomgått underofficers-
eller officersutbildning, bör enligt byråns förmenande icke föreligga.

Två ledamöter (herrar Berendt och Falk) ha anmält från styrelsens majoritet
avvikande uppfattning i vad gäller frågan om den första kontraktsanställningstidens
längd, vilken ifrågavarande ledamöter förklarat sig, vad
flottan och flygvapnet beträffar, anse även framdeles böra bestämmas till
normalt fyra år (inklusive tid för anställning över stat 4 72 år); det förutsattes
emellertid, att övergången till kontantlön för furirerna komme att ske efter
principiellt samma anställningstid vid krigsmakten i dess helhet.

Manskapslöneutredningens förslag har däremot tillstyrkts av överbefälhavaren
och statens organisationsnamnet, varjämte försvarsväsendets underbefälsförbund,
som i första hand önskade övergång till kontantlönesystem vid
furirsbeställnings tillträdande, det oaktat ansett sig kunna godtaga förslaget.
Enligt överbefälhavarens mening talar emot en ändring i fråga om kontraktstiden
framför allt angelägenheten att under någon tid kunna utnyttja
det på statens bekostnad utbildade manskapet. Tidpunkten för övergång till
kontantlön behövde icke i och för sig vara beroende av kontraktstidens
iängd, men en tidigare övergång till kontantlön skulle medföra en betydande
kostnadsökning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 281-

Förslaget om extra ordinarie anställning för furirer har i
allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran i yttrandena. Ett undantag
gäller dock, i det att statens organisationsnamnet ansett försiktigheten bjuda
att utgå från uppfattningen, att extra ordinarie anställning bereder trygghet
av i stort sett samma beskaffenhet som den vilken tillkommer med fullmakt
eller konstitutorial tillsatta ordinarie tjänstemän, och med utgångspunkt
härifrån avstyrkt förslaget såsom innebärande en organisatorisk ändring.
För svar sväsendets underbefäls förbund, som funnit principiella betänkligheter
möta mot att bibehålla skyldigheten alt frånträda anställningen vid
viss levnadsålder, har vidare ansett, att uppsägningstiden borde vara tre månader
från statens sida men en månad från beställningshavarens sida i stället
för, såsom utredningen föreslagit, tre månader i båda fallen. Förbundet kunde
ej heller biträda manskapslöneutredningens förslag att såsom förutsättning
för kommendering till viss utbildning skulle gälla, att vederbörande avgåve
skriftlig förbindelse att kvarstå i tjänst viss tid.

Försvarets civilförvaltning har ansett att kontraktsanställningsformen i
varje fall borde upphöra i samband med att vederbörande tillträdde extra
ordinarie furirsbeställning. Då tillträdandet skedde före utgången av löpande
anställningsperiod, borde anställningskontraktet ersättas med en av vederbörande
avgiven skriftlig förbindelse att kvarstå i tjänst intill anställningsperiodens
utgång.

Det av manskapslöneutredningen berörda spörsmålet, huruvida militärersättningsförordningen
borde bibehålla sin tillämplighet å furir även efter
extra ordinarieblivandet, har berörts av försvarets civilförvaltning, statskontoret
och riksförsäkringsanstalten. Myndigheterna ha erinrat om att långtjänstunderbefälet
numera undantagits från förordningens tillämplighet med
hänsyn till att beställningarna äro förenade med pensionsrätt. Statskontoret
har ansett, att extra ordinarie furir av samma anledning borde undantagas.
Försvarets civilförvaltning och riksförsäkringsanstalten ha däremot icke ansett
tillräckliga skäl härför föreligga, då anställning som extra ordinarie furir
skall upphöra senast vid 34 års ålder, och civilförvaltningen har därjämte
framhållit, att ett sådant undantagande skulle sätta extra ordinarie furir i
sämre ställning i sjukvårdshänseende än blandavlönat manskap, något som
kunde befaras verka hämmande på rekryteringen.

Manskapslöneutredningens förslag rörande beräkning av anställning
över stat såsom anställningstid har mött invändningar i
vissa remissyttranden. Härom må nämnas följande.

Chefen för marinen har ansett, att tiden för anställning över stat bör få
tillgodoräknas i förevarande avseende och bestämt avstyrkt manskapslöneutredningens
förslag i denna del. Chefen för flygvapnet och försvarets civilförvaltning
ha ansett, att överstatsanställningen kunde slopas. Försvarsväsendets
lönenämnd har föreslagit, att tid för anställning över stat skall få
tagas i beräkning för löneklassplacering och för rätt till hyres- och ortstilllägg,
avskedspremie och civilanställningsförsäkring. Skulle härigenom de,
som innehaft överstatsanställning, anses erhålla en gynnsammare ställning
än sådana, som på grund av avlagd realexamen anställdes direkt på aktiv

Kungi. Maj:ts proposition nr 281-

stat sex månader senare än de förra tagit anställning över stat, syntes kunna
övervägas att för de senare medgiva, att det skulle så anses, som om de innehaft
anställning över stat under härför föreskriven tid. Försvarsväsendets
underbefälsförbund har föreslagit, att tillgodoräkning i löneklassplaceringshänseende
av tiden för anställning över stat skall medgivas.

Utredningens förslag i fråga om lönebeloppen för b 1 a n d avlön
a t manskap har mött invändningar i vissa remissyttranden, i vilka
påyrkats större höjningar generellt sett eller i varje fall i de lägre löneklasserna;
allmänna uttalanden ha gjorts av försvarets civilförvaltning om att de
föreslagna lönebeloppen knappast syntes ägnade att stimulera rekryteringen
och av svenska officersförbundet om att en höjning vore tillrådlig.

Chefen för armén har föreslagit en höjning av kontantlönebeloppen i löneklasserna
1—5 växlande mellan 300 kronor i 1 löneklassen och 60 kronor i

5 löneklassen. Även chefen för marinen har ansett önskvärt, att begynnelselönen
kunde sättas något högre än som föreslagits.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen åter har förordat en höjning
av beloppen i samtliga löneklasser med lägst 300 kronor. Förslaget härom
förklaras vara avvägt under hänsynstagande dels till lönerna för civila yrkesarbetare
inom motsvarande fack, dels till den större bundenheten i militär
tjänst, dels till övertidsarbete och nattarbete, för vilket övertidsersättning
ej utgår, dels ock till den för manskapet (utom överfurirer) stipulerade
högsta åldersgränsen, efter vilken rekapitulation ej kan ske.

Överbefälhavaren och försvarsväsendets lönenämnd ha däremot ansett, att
utredningens förslag kan godtagas. Överbefälhavaren har därvid erinrat att
löneförmånerna komma alt utgå även under den tidrymd av minst fjorton
månader, som i vart fall skulle upptagits av värnpliktstjänstgöring. .

Försvarsväsendets underbefälsförbund har förklarat sig icke kunna tillstyrka
manskapslöneutredningens förslag i oförändrat skick. En höjning av
samtliga lönebelopp å blandlöneplanen med 240 kronor har organisationen
betecknat såsom ofrånkomlig. Beträffande därvid tillämpade beräkningsgrunder
framgår av yttrandet följande.

Förbundet har ansett, att de sammanlagda förmånerna för gift, blandavlönad
personal omedelbart före övergången till kontantlön (enligt normala fall)
närmast böra motsvara förmånerna i 8 löneklassen å löneplan nr 1. Detta
sammanhänger med att förbundet föreslår, att 10 löneklassen å löneplan nr
1 skall vara begynnelselöneklassen för extra ordinarie furir. Lönebeloppet i

6 löneklassen för blandavlönat manskap bör därför höjas med 240 kronor
från 2 640 till 2 880 kronor. Samma höjning anser förbundet ofrånkomlig
för övriga löneklasser av blandlöneplanen.

Socialstyrelsen har tillstyrkt manskapslöneutredningens förslag i fråga
om rörligt tillägg för blandavlönat manskap. Den föreslagna regeln innebure
visserligen icke någon garanti för att den berörda personalen konnne att
erhålla samma totala kompensation som kontantavlönadc tjänstemän. Lönetilläggen
för statstjänstemän i allmänhet vore beroende av utvecklingen av
socialstyrelsens levnadskostnadsindex, som avsåge att följa utvecklingen för
samtliga levnadskostnader bland arbetare och tjänstemän, men olika del -

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

poster kunde, som utredningens beräkningar också visade, förete en annan
utveckling, och för att riktigt mäta levnadskostnadsutvecklingen för här
berörda kategorier skulle särskilda indexberäkningar behöva utföras. Eftersom
tillfredsställande underlag för sådana beräkningar saknades, skulle
emellertid även dessa ge ett osäkert resultat. Under dessa omständigheter
syntes den av utredningen föreslagna regeln vara den bästa.

Mot utredningens förslag att hyres- och ortstillägg liksom hittills skall tillkomma
gift beställningshavare först efter ett års anställning har invändning
gjorts av försvarsvåsendets lönenämnd och försvarsväsendets underbefälsförbund,
vilka ansett att nämnda villkor bör borttagas. Underbefälsförbundet
har därvid anfört att det, så länge som man överhuvud taget tillämpade behovsprincipen,
för vilken hyres- och ortstillägget vore ett markant uttryck,
icke vore försvarligt att beröva de lägst avlönade befattningshavarna det för
familjeförsörjningen absolut nödvändiga tillskottet av hyres- och ortstillägg.

I fråga om löneställningen för extra ordinarie furir innebär,
såsom förut anförts, manskapslöneutredningens förslag, att sådan beställningshavare
till en början skall tillhöra en lönegrad omfattande löneklasserna
9, 10, 11 och 12, men att furir, som har sex års anställning och vars
lämplighet för befordran till högre beställning är prövad och godkänd, skall
kunna uppflyttas i en lönegrad upptagande löneklasserna 10, 11, 12 och 13.

Försvarsväsendets lönenämnd tillstyrker förslaget om tillämpandet av en
lönegrad upptagande löneklasserna 9—12. Däremot har lönenämnden förklarat
sig hysa en viss tvekan om lämpligheten av förslaget att furir efter
sex års anställning skall vinna uppflyttning till den högre lönegraden. Lönenämnden
har dock funnit sig kunna godtaga förslaget om sådan uppflyttning,
därvid emellertid lönenämnden — i likhet med vad manskapslöneutredningen
förordat —- förutsatte att vissa nu utgående lönetillägg för riktare,
plutonbefälhavare vid luftvärnsartilleri och avståndsobservatör skola
indragas.

I samtliga övriga remissyttranden bär förklarats, att det medförde avsevärda
olägenheter att, såsom föreslagits, grunda hänförligheten till den ena
eller andra lönegraden på en individuell lämplighetsprövning. Det har bland
annat anförts, att denna prövning bleve utomordentligt svår och att den gallring,
som åtminstone under vissa förhållanden bleve en följd av förslaget, vore
ägnad att skapa irritation såväl inom furirskåren som mellan denna och
vederbörande chef.

På grund härav har chefen för marinen — som erinrat om att enligt utredningens
förslag i stort sett endast sådana furirer, som uppfylla villkoren
för befordran, böra tillåtas kvarstå i tjänst mer än sex år — föreslagit, att
samtliga furirer efter sex års anställning skola vinna uppflyttning till den
högre lönegraden. Ett därmed i huvudsak överensstämmande förslag har
framställts av chefen för armén och försvarets civilförvaltning, innebärande
att de båda lönegraderna skola sammanslås till en lönegrad med speciell konstruktion
och omfattande löneklasserna 9, It, 12 och 13.

I motsats till nu nämnda myndigheter ha överbefälhavaren, chefen för

Kungi. Maj:ts proposition nr 281-

flygvapnet och flygförvaltningen, försvarets socialbyrå, svenska officersförbundet,
svenska underofficersförbundet och försvarsväsendets underbefälsförbund
ansett, att de kontantavlönade furirerna borde hänföras till en
lönegrad omfattande löneklasserna 10, 11, 12 och 13. Förslaget härom har
delvis motiverats med att den av utredningen föreslagna uppdelningen på två
lönegrader med lämplighetsprövning för nppflyttning till den högre lönegraden
vore oläglig. I övrigt har till stöd för förslaget anförts i huvudsak
följande.

Överbefälhavaren: En inplacering i en mot 10 lönegraden för civila befattningshavare
svarande lönegrad synes vara motiverad med hänsyn till arbetsuppgifterna.
Till jämförelse kan nämnas, att försvarets tjänsteförteckningssakkunniga
föreslagit denna lönegrad för bland andra förrådsmän, biträdande
mekaniker och bilförare.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen: En jämförelse med civila
yrkesarbetare motiverar för kontantavlönad furir inplacering i en lönegrad
omfattande löneklasserna 10—13.

Försvarets socialbyrå: Med hänsyn till de på furirerna ankommande arbetsuppgifterna
finner sig byrån böra förorda, att berörda furirer inplaceras i en
lönegrad omfattande löneklasserna 10—13. Skulle detta av kostnadsskäl eller
eljest icke kunna genomföras, torde utredningens förslag böra modifieras på
sådant sätt, att den högre lönegraden står öppen för samtliga furirer, vilka
kunna räkna en anställningstid av sex år.

Försvarsväsendets underbefälsförbund: För att få en skälig löneställning
för kontantavlönade furirer och särskilt för att säkerställa, att de gifta beställningshavarna
få en icke alltför obetydlig förbättring i nu utgående förmåner
redan vid tillträdandet av kontantlön, påyrkar förbundet, att kontantlönegraden
för furir skall omfatta löneklasserna 10—13.

Vad angår utredningens förslag i fråga om löneklasserna för överfurirer
ha chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, försvarets civilförvaltning
och försvarsväsendets lönenämnd tillstyrkt detsamma eller lämnat
det utan erinran.

överbefälhavaren har funnit löneavvägningen i huvudsak på ett lämpligt
sätt anknyta till de nya lönegraderna för underofficerare och officerare men
ansett sig dock böra ifrågasätta en höjning av slutlönen till löneklass 16, vilket
syntes kunna ske utan att påkalla höjning av slutlönema för sergeanter
och fanjunkare.

Svenska officersförbundet har ansett, att slutlönen borde höjas att utgå
efter 16 löneklassen med hänsyn till att avgången ur tjänst skedde från denna
beställning.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har, med erinran att förbundet hos
manskapslöneutredningen framlagt förslag om löneklasserna 12, 13, 15 och
17, förklarat sig vilja jämka förslaget på sådant sätt, att lönegraden för långtjänstunderbefäl
skulle omfatta löneklasserna 12, 13, 14 och 16. En högre
spännvidd mellan begynnelse- och slutlön än som är vanlig för civila befattningshavare
borde finnas för långtjänstunderbefäl lika väl som för beställningshavare
i andra militära lönegrader.

Kungl. Maj ds proposition nr 281-

Mot manskapslöneutredningens förslag rörande 1 ö n e s t ä 11 n i n g e n för
kvarvarande flaggkorpraler samt för sergeanter och fanjunkare
har icke riktats någon invändning i remissyttrandena. Svenska
underofficersförbunclet har dock ansett, att återverkningarna på underofficerarnas
löner av de föreslagna överfurirslönema vore snävt beräknad och
att lösningen i fråga om underofficerslönerna borde betraktas som provisorisk
i avbidan på den av 1945 års lönekommitté ifrågasatta genomgripande
ändringen av de militära lönegradernas konstruktion. Tjänstemännens centralorganisation
har givit uttryck åt liknande synpunkter.

1945 års lönekommitté.

Vid utarbetandet av avlöningsbestämmelser för manskapet har lönekommittén
i enlighet med sitt uppdrag härutinnan utgått från manskapslöneutredningens
förslag i fråga om anställningsform och löneställning. Lönekommittén
har sålunda i allmänhet icke för egen del tagit ställning till förevarande
spörsmål. Emellertid har lönekommittén uttalat, att den utgått från
att manskapslöneutredningens av socialstyrelsen tillstyrkta förslag i fråga om
rörligt tillägg för blandavlönat manskap bör genomföras. Vidare har lönekommittén
biträtt försvarsväsendets lönenämnds och försvarsväsendets underbefälsförbunds
förslag om upphävande av kravet på ett års anställningstid
för åtnjutande av hyres- och ortstillägg.

Lönekommittén har inarbetat hyres- och ortstilläggen i lönebeloppen.
Kommitténs förslag till löneplan för blandavlönat manskap — av lönekommittén
betecknad såsom löneplan nr 5 — upptager sålunda under beteckningen
lönegrupp I de av manskapslöneutredningen föreslagna icke dyrortsgraderade
lönebeloppen samt under beteckningen lönegrupp II summan av
de av utredningen föreslagna icke dyrortsgraderade lönebeloppen och de
dyrortsgraderade hyres- och ortstilläggen; lönegraderna ha betecknats Mha.

Lönekommittén har vidare utarbetat förslag till A-avdragsbelopp för blandavlönat
manskap. Härom må nämnas följande.

Vad angår de belopp, som i de till löneplan nr 5 hörande föreslagna grundlönetabellerna
angivits såsom A-avdrag för beställningshavare med lön enligt
nämnda löneplan, erinrar lönekommittén om att motsvarande nu gällande
belopp av 1936 års lönekommitté avvägts enligt samma grunder som av
nämnda kommitté tillämpats i civila och militära avlöningsreglementena,
därvid för det blandavlönade manskapets del hänsyn tagits ej endast till
kontantlönen utan även till naturaförmånernas uppskattade värde. 1945 års
lönekommitté har i princip tillämpat samma tillvägagångssätt. Härvid har
för beställningshavare, i vilkas lön icke inräknats hyres- och ortstillägg, upptagits
samma tjänstledighetsavdrag, oberoende av den dyrortsgrupp stationeringsorten
tillhör. Tjänstledighetsavdragen för beställningshavare, i vilkas
lön inräknats ett belopp motsvarande hyres- och oxdstillägg, ha ansetts böra
på samma sätt som för övriga tjänstemän avvägas med hänsyn till avlöningens
storlek å respektive ortsgrupp. Med hänsyn till svårigheten att erhålla
en fullt riktig uppskattning av naturaförmånernas värde har även för
sistnämnda beställningshavare värdet av den fria beklädnaden och förplägnaden
m. m. ansetts böra upptagas till samma belopp oavsett ortsgruppen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Lönekommittén — som icke ansett sig ha att taga ställning till frågan om
slopandet av överstatsanställningen — har vidare föreslagit, att tiden för
anställning över stat, i den mån sådan anställning fortfarande kommer att
bibehållas, skall för åtnjutande av i reglementet angivna förmåner likställas
med anställning på aktiv stat. Detta förslag kommer främst att ha betydelse
för personalens löneklassplacering och rätt till civilanställningsförmåner.

Den allmänna löneregleringen för statens befattningshavare har ansettsDepariementsböra
omfatta även försvarets fast anställda manskap. För manskapets del chefenhar
löneregleringen emellertid icke ansetts kunna inskränkas enbart till en
uppräkning av lönerna på motsvarande sätt som för befattningshavare i
övrigt. En större förbättring av det fast anställda manskapets hittillsvarande
löneställning har nämligen synts ofrånkomlig för att säkerställa en
tillfredsställande rekrytering. I sådant syfte har även övervägts att för det
nuvarande kontraktsanställda manskapet frångå det s. k. biandlönesystemet
— som innebär kontant lön jämte fri förplägnad, beklädnad, inkvartering
m. m. — och övergå till kontantlönesystem. Manskapslöneutredningen
har emellertid ansett nuvarande lönesystem böra bibehållas under den
första kontraktsperioden om i regel fyra år — anställningstiden över stat
icke inräknad. Den, som efter denna tid kvarstannar i tjänst och innehar
eller sedermera erhåller beställning såsom furir, har av manskapslöneutredningen
föreslagits skola erhålla extra ordinarie anställning med avlöning
enligt kontantlönesystem.

Manskapslöneutredningens förslag att för viss del av det nu kontraktsanställda
manskapet biandlönesystemet skall bibehållas men att kontantlönesystem
skall införas för del övriga manskapet har i allmänhet tillstyrkts
eller lämnats utan erinran i remissyttrandena. Emellertid ha olika meningar
yppats om gränsdragningen mellan de båda systemens tillämpningsområden,
varjämte av vissa myndigheter ifrågasatts förkortning av den första kontraktstidens
längd.

För egen del anser jag det motiverat, även av andra skäl än rekryteringssynpunkter,
att det nuvarande biandlönesystemet för det fast anställda manskapet
vid försvaret i största möjliga utsträckning övergives och ersättes
med det lönesystem, som tillämpas för tjänstemän i allmänhet. Jag anser
mig sålunda böra biträda manskapslöneutredningens förslag, att det äldre
kontraktsanjställda Imanskapet beredes anställning såsom extra ordinarie
tjänstemän och avlöning enligt kontantlönesystem. Beträffande gränsdragningen
mellan de båda lönesystemen anser jag mig — utan att ingå på frågan
om förkortning av den första anställningstiden — böra biträda vad i vissa
remissyttranden föreslagits därom, att övergång till kontantlönesystem bör
ske i och med tillträdande av furirsbeställning. Jag anser mig därvid böra
erinra om att i enlighet med allmänt gällande bestämmelser extra ordinarie
anställning må tillträdas först vid viss uppnådd levnadsålder och att befordran
till furirsbeställning sålunda icke må ske innan denna levnadsålder uppnåtts.
I anslutning till vad manskapslöneutredningen föreslagit beträffande

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

stamflygförarna vid flygvapnet anser jag vidare, att samtliga extra ordinarie
furirer skola vara bundna vid kontraktsanställningen under löpande första
kontraktsperiod. Slutligen biträder jag manskapslöneutredningens förslag, att
extra ordinarie furir skall vara skyldig att iakttaga tre månaders uppsägningstid.

I fråga om beräkning av anställning över stat såsom anställningstid ansluter
jag mig till lönekommitténs förslag.

Manskapslöneutredningen har ifrågasatt huruvida extra ordinarie anställning
och därmed förenad pensionsrätt för furirer skall medföra, att dessa
beställningshavare icke i fortsättningen skola vara hänförliga under förordningen
den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada
adragen under militärtjänstgöring. Med hänsyn till att extra ordinarie
furir maste lämna anställningen senast vid 34 års ålder och under beaktande
av att undantagande från förordningens tillämpning skulle sätta extra
ordinarie furir i sämre ställning i sjukvårdshänseende än blandavlönat manskap
anser jag, i likhet med försvarets civilförvaltning och riksförsäkringsanstalten,
tillräckliga skäl icke föreligga att undantaga extra ordinarie furir
från förordningens tillämpning.

I fråga om lönebeloppen för blandavlönat manskap ha i remissyttrandena
payrkats vissa höjningar. För egen del anser jag de av manskapslöneutredningen
föreslagna beloppen i begynnelselöneklasserna väl låga. I viss
anslutning till chefens för armén förslag finner jag mig böra föreslå, att de
av utredningen föreslagna lönebeloppen i löneklasserna 1—4 höjas med
respektive 240, 180, 120 och 60 kronor för år räknat; därvid böra motsvarande
jämkningar vidtagas i de av lönekommittén föreslagna A-avdragsbeloppen
inom dessa löneklasser. Jag har vidare ansett mig böra biträda försvarsväsendets
lönenämnds förslag därom, att hyres- och ortstillägg skall
kunna tillkomma gift beställningshavare utan avseende å hans tidigare anställningstid
samt att de av 1945 års lönekommitté å löneplan nr 5 använda
beteckningarna lönegrupp I och lönegrupp II utbytas mot beteckningarna
avdelning A och avdelning B. Förslaget till löneplan nr 5 har utformats i
enlighet med det nu anförda.

Manskapslöneutredningens förslag om uppdelning av de extra ordinarie
funrerna på två lönegrader har i remissyttrandena mött betänkligheter. Särskilt
har framhållits de avsevärda olägenheter, som äro förbundna med förslaget
att grunda hänförligheten till den ena eller andra lönegraden på individuell
lämplighetsprövning. I flertalet remissyttranden har föreslagits att
samtliga furirer skola hänföras till en lönegrad. Därvid har i vissa yttranden
förordats, att lönegraden skall omfatta löneklasserna 9, 11, 12 och 13, under
det att i andra yttranden föreslagits, att lönegraden skall omfatta löneklasserna
10, 11, 12 och 13. För egen del anser jag den föreslagna uppdelningen
pa två lönegrader lämplig, varför jag biträder förslaget härom. Jag anser
aven manskapslöneutredningens förslag i fråga om löneställningen väl avvägt.
Däremot anser jag mig icke kunna tillstyrka att uppflyttning till den
högre lönegraden skall ske efter individuell lämplighetsprövning. En dylik

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

prövning måste, såsom i remissyttrandena framhållits, bliva utomordentligt
svår och ägnad att skapa irritation såväl inom furirskåren som mellan denna
och vederbörande chef. För egen del anser jag mig därför böra föreslå, att
samtliga furirer, som kvarstå i tjänst efter viss tids anställning, därefter
uppflyttas till den högre lönegraden. Sålunda bör innehavare av furirsbeställning,
som räknar en anställningstid i den lägre furirslönegraden av tre
år eller en sammanlagd anställningstid i manskapsbeställning av sex år,
hänföras till den för furir föreslagna högre lönegraden. Såsom i annat sammanhang
anföres, skulle de båda furirslönegraderna betecknas Me 1, omfattande
löneklasserna 9, 10, 11 och 12, samt Me 2, omfattande löneklassema
10, 11, 12 och 13. Med anledning av vad överbefälhavaren anfört vill jag
framhålla att någon särskild anordning i lönehänseende enligt min mening
icke för närvarande bör vidtagas med avseende å furir, som erhållit sin beställning
efter föregående utbildning till värnpliktigt befäl.

Beträffande överfurirer och högbåtsmän ha i vissa remissyttranden föreslagits
en högre slutlöneklass än den av manskapslöneutredningen föreslagna
(d. v. s. den 15:e). För egen del anser jag manskapslöneutredningens förslag
till löneställning för överfurirer och högbåtsmän väl avvägt, varför jag
tillstyrker detsamma.

Jag anser mig även böra tillstyrka manskapslöneutredningens förslag, att
de under avveckling varande flaggkorpralerna vid marinen övergångsvis
skola erhålla lön enligt löneklasserna 13, 14, 15 och 16. Kungl. Maj:t torde
böra inhämta riksdagens bemyndigande att meddela avlöningsbestämmelser
för ifrågavarande beställningshavare.

I likhet med manskapslöneutredningen och försvarsväsendets lönenämnd
anser jag, att de särskilda lönetilläggen till riktare m. fl. böra borttagas i
samband med löneregleringen.

Slutligen biträder jag manskapslöneutredningens förslag om sådan ändring
av tidigare beslutad löneställning för militära beställningshavare, att
lönegraden för sergeant och fänrik skall omfatta löneklassema 14, 15, 16
och 18 samt att lönegraden för fanjunkare skall omfatta löneklasserna 15,
16, 18 och 20.

Såsom i viss mån sammanhängande med löneregleringen för det fast anställda
manskapet torde i detta sammanhang få upptagas frågan om anställningspenning
och vissa civilanställningsförmåner.

Anställning s p e n n i n g, av sk ed s pr e mi e och c i v i lans
t ä ll ni n g s f ö r s ä k r i n g.

Vid tillträdande av annan beställning för fast anställt manskap än såsom
överfurir eller högbåtsman äger den, som icke förut innehaft sådan anställning,
uppbära anställningspenning med 50 kronor. Denna anställningspenning
har av 1946 års manskapslöneutredning föreslagits höjd till 75 kronor.

I syfte att underlätta övergång till civil verksamhet må vidare enligt gällande
bestämmelser annan innehavare av manskapsbeställning än överfurir

Kungl. Mcij.ts proposition nr 281.

och högbåtsman, som efter en anställningstid av minst sex år avgår från
den fasta anställningen utan att erhålla vare sig ny anställning i manskapsbeställning
vid samma eller annan avdelning av krigsmakten eller sådan militär
eller civilmilitär beställning, å vilken allmänna tjänstepensionsreglementet
äger tillämpning, komma i åtnjutande av civskedspremie och övergångsersättning.
Avskedspremie utgår, om och i den mån sådan förmån icke åtnjutits
vid avgång från tidigare innehavd manskapsbeställning. Premiens
belopp utgör 500 kronor för sex års anställning och ökas med 100 kronor
för varje ytterligare helt anställningsår, dock att högsta premiebeloppet utgör
800 kronor. Beträffande grunderna för övergångsersättningens bestämmande
samt föreskrifterna för åtnjutande av sådan förmån hänvisas till
manskapslöneutredningens betänkande (s. 89—90).

Manskapslöneutredningen har ansett sig sakna anledning att föreslå några
principiella ändringar i gällande föreskrifter om ifrågavarande civilanställningsförmåner.
Utredningen har dock ansett rätten till förmånerna i fråga
böra göras beroende av längden av den sista anställningen och föreslagit,
att denna tid fastställes till ett år. Beträffande avskedspremien har utredningen
i övrigt ansett sig böra förorda, att denna förmån i fortsättningen
skall utgå enligt samma grunder som för närvarande.

Vad angår övergångsersättningen har manskapslöneutredningen framhållit,
att dess nuvarande benämning föranlett vissa missuppfattningar, såväl
bland manskapet som också bland arbetsgivare och andra. Den uppfattningen
har ibland kommit till uttryck, att övergångsersättningen under alla
förhållanden skall utbetalas till f. d. manskap, som fått övergångsersättningsbelopp
fastställt för sig. Då övergångsersättningen emellertid till sin
karaktär är en försäkring, avsedd att underlätta övergången till civil verksamhet,
har manskapslöneutredningen föreslagit, att den benämnes civilanställningsförsäkring.
Vidkommande grunderna för fastställande av civilanställningsförsäkringens
belopp har utredningen ansett de nuvarande bestämmelserna
för fastställande av förmånens storlek alltför invecklade. För att
vinna enkelhet vid beräkningen av förmånen har det synts utredningen lämpligt,
att försäkringssumman fastställes till visst belopp för varje anställningsår
mellan sex och tolv. Dessa belopp borde så nära som möjligt ansluta
till de belopp, som framkomma vid beräkning av förmånen med tilllämpning
av nu gällande grunder å de av utredningen föreslagna lönerna.
Manskapslöneutredningen har föreslagit att civilanslällningsförsäkringens
belopp bestämmes till 2 300 kronor efter en anställningstid av sex år och att
beloppet för varje ytterligare anställningsår till och med det tolfte ökas
med 500 kronor. Å beloppet har föreslagits att rörligt tillägg skall utgå. I
övrigt har utredningen ansett någon ändring i gällande bestämmelser om
här avsedd förmån icke vara påkallad. Närmare redogörelse för manskapslöneutredningens
förslag återfinnes i utredningens betänkande (s. 91—94),
till vilket torde få hänvisas. *

I avgivna yttranden ha samtliga myndigheter och personalorganisationer
lämnat manskapslöneutredningens här avsedda förslag utan erinran.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

För egen del biträder jag manskapslöneutredningens förslag dels om höjning
av anställningspenningen till nyanställt manskap från 50 till 75 kronor,
dels ock därom, att avskedspremie i fortsättningen skall utgå enligt samma
grunder som för närvarande. Jag anser mig även böra biträda utredningens
förslag i fråga om civilanställningsförsäkring. Försäkringsbeloppen
böra höjas eller sänkas med samma procenttal, som vid tiden för avgången
ur tjänst tillämpas i fråga om grundlönen. Vid minskning av försäkringssumman
med hänsyn till lön, som må ha utgått under tid för tjänstledighet
i civilanställningssyfte, bör så anses, som om lönen utgått efter ortsgrupp 3
och, för det fall att beställningshavaren tillhört lönegrad med beteckningen
Mha, efter 9 löneklassen i löneplan nr 1. Likaså bör den för beställningshavaren
för sista kalendermånaden i den fasta anställningen gällande månadslönen
i förekommande fall beräknas efter ortsgrupp 3 och, för det fall att
beställningshavaren tillhörde lönegrad med beteckningen Mha, efter 9 löneklassen
i nämnda löneplan.

Jag delar även manskapslöneutredningens uppfattning att såsom villkor
för rätt till avskedspremie och civilanställningsförsäkring bör bland annat
gälla, att den senast innehavda manskapsanställningen omfattat minst ett år.

Biham/ till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 281.

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

in. DEN ALLMÄNNA LÖNEREGLERINGEN.

Jag övergår härefter till att redogöra för grunderna för den allmänna löneregleringen
och därmed sammanhängande frågor, varvid jag i huvudsak
följer den av lönekommittén iakttagna dispositionen.

Anställningsformerna.

1945 års lönekommitté.

I sitt första betänkande förordade lönekommittén, att för tillgodoseende av
förvaltningens normala personalbehov skulle finnas tre huvudanställningsformer:
aspirantanställning, extra ordinarie anställning och ordinarie anställning.
Lönekommittén uttalar nu, att de nyss angivna huvudanställningsformerna
böra tillämpas i fråga om tjänstemannapersonal i alla de fall, där icke
särskilda skäl till annat föranleda.

Vad särskilt angår den extra ordinarie anställningsformen framhåller lönekommittén,
att det förefaller sannolikt av de uppgifter, som stått till kommitténs
förfogande, att vissa befattningshavargrupper eller befattningshavare,
som nu avlönas såsom extra tjänstemän eller medelst arvode, rätteligen
borde beredas extra ordinarie anställning. Lönekommittén anser, att de olika
verken böra närmare undersöka förhållandena i detta hänseende. Kommittén
förordar, att extra ordinarie tjänsteman, om ej annat särskilt avtalats eller
följer av anställningens tidsbegränsning, alltid skall åtnjuta tre månaders
uppsägningstid. Emellertid anser kommittén, att även tjänstemannen skall
vara skyldig iakttaga viss uppsägningstid. Denna tid föreslås begränsad till
en månad, om annat ej särskilt avtalats eller bestämts för särskilda grupper
eller fall. Vad sålunda förordats i fråga om uppsägningstid är endast avsett
att gälla vid avgång ur statens eller vederbörande kommuns tjänst. Förlängning
av den uppsägningstid, som tjänsteman är skyldig att iakttaga, kan
icke utan hans medgivande ske under tiden för löpande anställning. I sitt
första betänkande framhöll lönekommittén, att det liksom hittills borde, när
en extra ordinarie tjänst blir överflödig, övervägas, om tjänstemannen ej
lämpligen kunde, med bibehållande av extra ordinarie anställning, överföras
till annat verksamhetsområde. Enligt lönekommitténs mening bör detta gälla
också för det fall, att extra ordinarie tjänsteman befinnes på grund av sjuklighet
icke kunna sköta sin tjänst och förutsättningar för sjukpensionering
icke föreligga.

Lönekommittén understryker, att aspirantanställning givetvis icke alltid
måste föregå den mera fasta anställningen. Det bör inom varje särskilt om -

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

råde eller för särskilda personalgrupper prövas, om och i vad mån aspirantanställningsformen
lämpligen bör användas. Då så är fallet, bör formen tilllämpas
men däremot icke i andra fall. Vid utformningen av författningsbestämmelserna
har kommittén utgått från, att anställning såsom aspirant ej
bör förekomma för lärarpersonalen inom det statliga och statsunderstödda
undervisningsväsendet. Kommittén har ytterligare erinrat om uttalandet i
första betänkandet, att aspirantanställningen borde avse en relativt kort
tjänstgöringstid, som i allmänhet icke syntes behöva uppgå till mer än 18
månader. När det samtidigt uttalades, att nämnda tid i intet fall borde överstiga
tre år, avsågs därmed närmast att klargöra, att endast en löneklass erfordrades
för aspirantlönegraderna. På grund av att aspirant icke uppnått
den lägsta levnadsålder, som fordras för extra ordinarie anställning, kan det
dock förekomma, att i särskilda fall anställningstiden som aspirant kan
komma att närma sig eller uppgå till tre år.

För att kunna bedöma behovet av andra anställningsformer än huvudanställningsformerna
har lönekommittén införskaffat uppgifter från olika verk
och myndigheter rörande bland annat förekomsten av personal, som icke kan
eller bör inrymmas i sistnämnda anställningsformer. Lönekommittén bär vid
sin genomgång av det föreliggande materialet funnit att ytterligare en allmän
anställningsform, utöver huvudanställningsformerna, bör närmare regleras i
löneförfattningarna. Denna anställningsform, som bör kallas extra anställning,
bör konstrueras så, att den kan utnyttjas i så stor utsträckning som
möjligt, när icke någon av de tre huvudanställningsformerna är lämplig att
begagna. Den bör således kunna användas för överåriga, underåriga, personer
med bristande formell kompetens med avseende å teoretisk eller praktisk
utbildning, partiellt arbetsföra, kortvarigt anställda — vare sig orsaken härtill
är att tjänstemannen kortvarigt anställes för en stadigvarande arbetsuppgift
eller att arbetsuppgiften är tillfällig -— och för anställningar av säsongbetonad
eller intermittent karaktär. I anledning av vad kommittén sålunda
uttalat beträffande personer med bristande formell kompetens framhåller
kommittén, att kompetensföreskrifter enligt dess mening böra meddelas
eller särskilda kompetenskrav uppställas endast i den mån verkligt
behov härav föreligger och att de icke böra givas mera bindande karaktär
än som är nödvändigt.

De grupper, som intaga en i ena eller andra avseendet så särpräglad ställning,
att de icke ens kunna inrymmas i den extra anställningsformen, böra
enligt lönekommitténs mening antingen regleras genom särskilda, av Kungl.
Maj:t meddelade bestämmelser eller enligt bestämmelser av vederbörande
verk. Avlöningsreglementena böra icke innehålla några närmare bestämmelser
om dessa grupper, och lönekommittén har icke ansett det tillhöra dess
uppdrag alt framlägga förslag till de särskilda föreskrifter, som böra meddelas
utanför reglementena. Lönekommittén har i samband härmed framhållit,
att den nu i betydande utsträckning anlitade formen med anställning
mot arvode bör i största möjliga utsträckning undvikas och avvecklas för
heltidsanställd personal. Sådan personal, som ej erhåller anställning såsom

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

tjänstemän enligt huvudanställningsformema och som tages i anspråk inom
kollektivavtalsreglerat område, bör enligt lönekommitténs mening avlönas enligt
avtalsbestämmelserna.

I fråga om ordinarie och extra ordinarie tjänstemän samt aspiranter framlade
lönekommittén i sitt första betänkande förslag om de särskilda lönegradsbeteckningar,
som borde tillämpas för tjänster av olika slag, samt om
lönegradernas konstruktion. Utöver vad därvid förordades har lönekommittén
nu föreslagit, att aspirant skall tillhöra lönegrad med samma nummer som
den löneklass, efter vilken lön skall utgå, och således icke, som nu är fallet,
tillhöra en på särskilt sätt konstruerad lönegrad med lägre löneklass än som
svarar mot lönegradsnumret.

Den som innehar sådan extra anställning, som i det föregående berörts,
bör åtnjuta lön enligt allmän löneplan. Lönegraderna för de extra tjänstemännen
böra uppbyggas på samma sätt som lönegraderna för ordinarie och
extra ordinarie tjänstemän. Åtminstone för närvarande torde man icke behöva
räkna med extra tjänstemän med lön enligt annan löneplan än löneplan
nr 1. Deras tjänster böra i enlighet med det eljest tillämpade systemet
erhålla lönegradsbeteckningen Cg.

Lönekommittén har icke ansett sig böra föreslå någon ändring i sak i det
sätt för bestämmande av tjänsternas lönegrader, som nu tillämpas. Detta innebär,
att lönegraden för ordinarie tjänst bestämmes av Kungl. Maj:t med
stöd av riksdagens beslut, att lönegraden för extra ordinarie tjänst vid de
stora affärsverken bestämmes av Kungl. Maj:t, då fråga är om högre tjänst,
och eljest av vederbörande myndighet, att lönegraden för annan extra ordinarie
tjänst bestämmes av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut, då
fråga är om högre tjänst — i vissa fall kan härvid ifrågakomma att riksdagsbeslutet
erhåller en mera generell räckvidd — och eljest av vederbörande
myndighet i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser samt
att lönegraden för aspiranttjänst eller extra tjänst, där ej Kungl. Maj:t annorlunda
beslutit, bestämmes av vederbörande myndighet. I fråga om aspiranttjänst
bör det åläggas myndigheten att åsätta tjänsten det lönegradsnummer,
som med två enheter understiger lönegradsnumret för den ordinarie
eller extra ordinarie tjänst, som normalt utgör första befordringstjänst
från aspiranttjänsten. Och i fråga om extra tjänst bör det föreskrivas, att
tjänsten icke må åsättas högre lönegradsnummer än som gäller för ordinarie
eller extra ordinarie tjänst av motsvarande slag eller å vilken arbetsuppgifterna
äro jämförliga med den extra tjänstens arbetsuppgifter. Saknas dylik
motsvarighet bör lönegradsnumret bestämmas i enlighet med av Kungl. Maj:t
meddelade bestämmelser. Kommittén anför i samband härmed, att anledning
kan föreligga att placera extra tjänst i lägre lönegrad än vad som följer av
den nyss angivna jämförelsen. Anställning som extra tjänsteman skall exempelvis,
såvida ersättningen ej anses böra bestämmas till lägre belopp än det
lägsta som på löneplanen kan ifrågakomma, kunna ske också då vederbörande
ännu icke uppnått den lägsta ålder, som fordras för aspirantanställning.
Uppenbarligen bör i dylika fall icke kunna tillämpas högre lönegrad

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

än aspirantlönegraden. Det kan också förekomma, att anledningen till den
extra anställningen är sådan allenast partiell arbetsförhet, som inverkar på
arbetsprestationen. Även i dylika fall är en lägre lönegradsplacering motiverad.
Och naturligtvis kan så också vara fallet vid bristande kompetens hos
tjänstemannen med avseende å teoretisk eller praktisk utbildning. Även andra
skäl kunna finnas för en lägre placering, men saknas dylika särskilda skäl
bör enligt lönekommitténs mening tillämpas den lönegrad, som följer av
jämförelsen.

Vid de nuvarande för ordinarie statstjänstemän gällande avlöningsreglementena
äro fogade tjänsteförteckningar, som upptaga de tjänster, för vilka
reglementena skola gälla. Även vid militära icke-ordinariereglementet finnes
fogad en tjänsteförteckning. Lönekommittén har funnit dylika tjänsteförteckningar,
vilka ofta undergå ändringar, icke böra bifogas reglementet men
anser ändamålsenligt att sådana, uppställda på lämpligt sätt, intagas i statsliggaren.

I fråga om sättet för bestämmandet av tjänsternas antal ifrågasätter lönekommittén
icke heller några ändringar i nu tillämpad ordning. Härmed har
lönekommittén icke tagit ställning till lämpligheten av att Kungl. Maj:t i
den utsträckning, som nu sker, fastställer antalet extra ordinarie tjänster vid
särskilda verk.

I den lägsta ålder, som nu gäller för innehav av ordinarie eller extra ordinarie
tjänst, föreslår lönekommittén icke någon ändring. För ordinarie tjänst
skulle alltså alltjämt gälla en minimiålder av 21 år och för extra ordinarie
tjänst av 20 år. För aspirantanställning förordar lönekommittén en minimiålder
av 17 år. För extra anställning bör icke gälla någon minimiålder.

Vad angår de med tjänstinnehavet förenade sociala förmånerna förordar
lönekommittén, att dessa för extra ordinarie tjänstemän göras lika med de
sociala förmåner, som tillkomma motsvarande ordinarie tjänstemän. Såsom
motivering härtill har lönekommittén åberopat sina uttalanden i första betänkandet
(särskilt å s. 69) angående den extra ordinarie anställningsformens
användningsområde m. m.

För aspiranter och extra tjänstemän har lönekommittén förordat en betydande
omläggning av de regler, som nu gälla för motsvarande personalgruppers
sociala förmåner. Lönekommittén föreslår, att sådan tjänsteman, som
icke innehaft sex månaders anställning i statens tjänst (härmed avses även
arbetaranställning, anställning mot arvode o. d.) icke skall äga rätt till
andra sociala förmåner utöver olycksfallsersättning och dylikt än semester.
Från den tid, då han kan räkna sex månaders anställningstid i statens tjänst,
bör han med vissa jämkningar erhålla rätt till de förmåner, vilka nu tillkomma
extra tjänstemän, intill dess han kan räkna tre års statsanställning.
Därefter bör han erhålla samma förmåner, dock ej pensionsrätt, som om han
vore extra ordinarie tjänsteman. Statsanställningen bör beräknas på sätt i
semesterlagen angives för fastställande av rätten till semester; med tid under
vilken arbete utförts, bör härvid likställas tid för semesterledighet samt
Ijänstledighetstid, under vilken avlöning till någon del utgått. Hänsyn bör

Kungi. Maj:ts proposition nr 281-

emellertid icke få tagas till tjänstgöring, efter vilken avbrott å mer än tre år
i följd förelegat i anställning hos staten eller i sådan annan anställning, vid
vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, såvitt
icke särskilda skäl föranleda därtill. Med statsanställning bör likställas annan
anställning, vid vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser.

När lönekommittén uttalar att extra tjänsteman icke skall erhålla pensionsrätt,
är detta uteslutande föranlett av att så gäller enligt nuvarande pensionsbestämmelser.
Härigenom har ställning icke tagits vare sig för eller mot sådan
pensionsrätt, om fråga skulle uppkomma att ändra pensioneringsprinciperna
i detta hänseende.

Vad särskilt angår sjukvårdsförmåner har lönekommittén erinrat, att enligt
vad som förordades i kommitténs första betänkande (s. 101) skola de
förmåner av ifrågavarande slag, till vilka tjänstemännen nu äro berättigade,
utgå tills vidare. Detta innebär, att någon ändring av nuvarande sjukvårdsbestämmelser
icke skall vidtagas i samband med den nu förevarande löneregleringen
samt att rätten till sjukvårdsförmåner icke skall utsträckas till
andra personalgrupper än dem, som nu äro berättigade till sådana förmåner.
Det i det föregående framlagda förslaget om rätt till vissa sociala förmåner
efter tre års statsanställning är icke avsett att föranleda ändring på
denna punkt i den ställning, som sålunda tidigare intagits.

Med avseende å sjukvårdsförmåner för militärt manskap har lönekommittén
anfört följande.

Gällande manskapsavlöningsreglemente innehåller vissa särskilda bestämmelser
i fråga om sjukvård för beställningshavare tillhörande nuvarande
löneplan Ma. Dessa innebära främst, att kostnaden för specialistvård och
sjukhusvård helt ersättes av statsmedel och att rätten till fri sjukvård, om
beställningshavaren vid anställningens upphörande är i behov därav, må
omfatta jämväl tid därefter, dock högst ett år. Dessa bestämmelser har manskapslöneutredningen
ansett böra alltjämt gälla för den personal, som även
i fortsättningen erhåller avlöning enligt biandlönesystemet, och ej heller
lönekommittén har ansett sig böra föreslå någon ändring i vad nu gäller.
Beträffande åter den personal av manskapet, som i fortsättningen erhåller
avlöning enligt kontantlönesystemet, har manskapslöneutredningen ansett,
att i princip samma bestämmelser om sjukvård borde tillämpas för denna
personal som för övriga statens befattningshavare med motsvarande anställningsform
och avlöningsförhållanden. Beträffande rätten till sjukvård för
tid efter avgången ur tjänst kunde dock skäl anföras för att det fast anställda
manskapet erhölle en något förmånligare ställning än övriga statens befattningshavare.
Manskapslöneutredningen har härvid framhållit, att ett betydande
antal furirer icke kunde beredas fortsatt anställning vid krigsmakten
utan måste senast det år vederbörande fyllde 34 år lämna den militära
tjänsten samt att den, som av vederbörande läkare förklarats oduglig till
krigstjänst under återstoden av anställningstiden, utan ansökan skall meddelas
avsked. I vissa fall skulle sålunda fast anställt manskap entledigas
under tid, då vederbörande åtnjöte sjukvård, och särskilt i sådana fall syntes
det icke vara förenat med rättvisa och billighet, att rätten till sjukvård skulle
upphöra i och med avgången ur tjänst. Med hänsyn härtill och under erinran
om att anställningshavare i reserven, som på grund av sjukdom eller skada

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

under tjänstgöring intagits på sjukvårdsanstalt, äger under viss tid därefter
åtnjuta sjukvård, har manskapslöneutredningen förordat, att extra ordinarie
furir bibehölles vid nuvarande rätt till sjukvård efter entledigandet. Lönekommittén
— som erinrat om att kommittén i sitt betänkande med förslag
till statliga löneplaner m. m. förordat en allmän utredning rörande sjukvårdsbestämmelserna
— har ansett sig icke böra rikta invändning mot manskapslöneutredningens
förslag, som endast innebär att nuvarande bestämmelser
bibehållas utan ändring. Lönekommittén har utformat sitt reglementsförslag
i enlighet härmed.

Ytterligare har lönekommittén berört en fråga som sammanhänger med
bestämmelserna om begravningshjälp för militärt manskap. Kommittén anför.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser må, om tjänsteman avlider
under tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten (förläggningsorten),
efter vederbörande myndighets bestämmande i förekommande fall av statsmedel
bestridas kostnaderna för transport av den avlidne till stationeringsorten
eller till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med belopp motsvarande
kostnaderna för transport till stationeringsorten. Bestämmelse härom
har också intagits i förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente. Manskapslöneutredningen
har ifrågasatt om icke, då fråga är om blandavlönat
manskap, kostnaderna för transport av den avlidne till hemorten borde bestridas
av statsmedel. Att så skulle ske har tillstyrkts av överbefälhavaren,
försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsförvaltning och riksförsäkringsanstalten.
Överbefälhavaren har därvid framhållit, att ifrågavarande
beställningshavare intaga en särställning såtillvida, att de i stor utsträckning
ha sitt egentliga hemvist i den ort, där föräldrahemmet är beläget, och
att denna ort ofta ej är förläggningsorten. Försvarets civilförvaltning har
för sin del anfört, att ett åtagande för staten att ikläda sig kostnaderna för
transport av den avlidne till hemorten knappast komme att medföra större
utgifter för statsverket än om staten bestrede kostnaderna för transport till
förläggningsorten. Med beaktande av vad sålunda uttalats har lönekommittén
i sitt reglementsförslag upptagit en föreskrift, gällande för innehavare
av beställning, vars lönegrad har beteckningen Mha, och av innebörd, att
jämväl kostnaderna för transport av avliden beställningshavare till den ort,
där han före tillträdandet av den fasta anställningen hade sitt hem, efter
vederbörande myndighets bestämmande må i förekommande fall bestridas
av statsmedel.

Lönekommittén har vidare framlagt förslag om förande över stat av lärartjänst,
vars innehavare förordnats till rektor. Kommittén anför.

Rektorerna vid de allmänna läroverken in. fl. statliga läroanstalter tillsättas
medelst förordnande för viss tid, i regel sex år i sänder. I de flesta
fall inneha rektorerna vid rektorsförordnandes tillträdande ordinarie lärartjänst.

När en ordinarie lärare förordnas till rektor, tillsätles hans lärartjänst med
ny ordinarie innehavare. Eftersom emellertid den ifrågavarande rektorn,
därest rektorsförordnandet upphör i förtid, enligt särskild bestämmelse har
skyldighet — och rättighet — alt övergå till sin innehavande lärartjänst,
föreligger den situationen, att lärartjänsten i fråga samtidigt har två ordinarie
innehavare, nämligen dels den lärare som förordnats till rektor, dels
hans successor. Den sistnämnde är vid behov skyldig att låta förflytta sig.

Kungi. Maj.ts proposition nr 281-

Vid den revision av gällande avlöningsbestämmelser, som i förevarande
sammanhang vidtagits, har någon saklig ändring ansetts icke böra föreslås
beträffande rätten till förening av rektorstjänst med ordinarie lärartjänst.
I formellt hänseende framstår det emellertid såsom ett önskemål, att hithörande
bestämmelser bringas i bättre överensstämmelse med inom den civila
statsförvaltningen eljest gällande regler, än för närvarande är fallet. Ett dylikt
önskemål synes kunna tillgodoses genom analogivis tillämpning av en
år 1946 inom statsförvaltningen införd anordning, enligt vilken förordnandetjänstemans
fullmaktstjänst i vissa fall föres över stat och en motsvarande på
stat befintlig tjänst återbesättes. Nämnda förfaringssätt — som av lönekommittén
i dess första betänkande förordats till tillämpning i fall då militära beställningshavare
förordnas att inneha beställning med arvode i stället för lön
— innebär beträffande rektorerna en jämkning av väsentligen formell natur.
Författningsmässigt synes densamma, såvitt angår avlöningsreglementet, böra
taga sig uttryck i en föreskrift, att med här avsedd rektorstjänst må kunna
förenas ordinarie eller extra ordinarie lärarbefattning, dock under förutsättning
att vederbörande frånträder utövningen av lärartjänsten.

Vid själva övergången till det ifrågasatta nya förfaringssättet bör beslut av
Kungl. Maj:t meddelas angående förande över stat av samtliga de lärartjänster,
vilkas innehavare äro förordnade att inneha här avsedda rektorstjänster.

Vad i det föregående anförts angående rektorstjänst förutsältes skola äga
motsvarande tillämpning beträffande föreståndaren för det till konstfackskolan
hörande teckningslärarinstitutet, i den mån denne samtidigt innehar lärartjänst.

I det föregående har behandlats frågan om förande över stat av lärartjänst,
vars innehavare förordnats till rektor eller föreståndare för teckningslärarinstitutet.
Fråga uppkommer därjämte, om anledning finnes att förorda en
dylik anordning i fråga om annan tjänst än lärartjänst, då innehavaren förordnas
att vara rektor eller föreståndare för nämnda institut. Såsom exempel
härpå kan nämnas det fall, då en dövs tumkonsulent (A 21) förordnas till rektor
vid dövstumskola. Enligt för närvarande gällande bestämmelser är i sådant
fall tjänsteförening icke medgiven, på grund varav den lägre tjänsten
måste frånträdas, när rektorsförordnandet tillträdes. En anordning med förande
över stat av den lägre tjänsten, därest innehavaren skulle förordnas till
rektor, skulle alltså i dylikt fall innebära öppnandet av möjlighet till förening
av tjänster i större utsträckning än för närvarande. Tillräckliga skäl
härför synas icke föreligga.

Slutligen må framhållas, att något förande över stat givetvis icke ifrågakonuner,
då till rektor eller föreståndare för teckningslärarinstitutet förordnas
en person, som vid förordnandets tillträdande icke innehar någon lärartjänst.
Skulle emellertid under loppet av förordnandet dylik tjänst förvärvas,
utan att rektorn eller föreståndaren inträder i utövningen av densamma, bör
tjänsten i fråga i enlighet med huvudregeln föras över stat.

Beträffande anställningsformerna för det militära manskapet torde få hänvisas
till nästföregående kapitel.

Yttrandena.

I fråga om uppsägningstiden har länsstyrelsen i Stockholm ansett, att behov
föreligger av reglerad uppsägningstid även beträffande aspiranter och extra
tjänstemän. Vattenfallsstyrelsen har hemställt, att en uppsägningstid av tre

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

månader för extra ordinarie tjänstemän måtte bli normalfallet även vid uppsägning
från personalens sida. Styrelsen hemställer även, att i avlöningsreglementet
måtte intagas föreskrifter om uppsägningstid jämväl för ordinarie
tjänstemän, vilken tid normalt borde utgöra sex månader.

Generaltullstyrelsen har ansett önskvärt, att bestämmelser meddelas angående
längden av aspirantanställning, åtminstone vad angår rekryteringsper
sonal.

Beträffande den förordade nya allmänna anställningsform, som skulle
förekomma utöver ordinarie, extra ordinarie och aspirantanställning, nämligen
anställning såsom extra tjänsteman, har kammarrätten ansett, att extra
tjänster icke borde ifrågakomma vid mera varaktig anställning. Allmänna
lönenämnden har understrukit, att den extra anställningsformen icke bör få
missbrukas på så sätt att befattningshavare i onödan bibehålies såsom extra
tjänsteman, när anställning såsom extra ordinarie eller ordinarie kan ifrågakomma.
Lönenämnden anför vidare följande.

Vad angår användande av anställningsformen såsom extra tjänsteman för
underåriga, d. v. s. sådana som icke uppnått minimiåldern för antagning till
aspirant, är lönenämnden tveksam om lämpligheten av en dylik anordning.
Anledning synes knappast föreligga att här frångå nu gällande system, enligt
vilket avlöningsförhållandena för underåriga regleras genom av vederbörande
myndighet utfärdade föreskrifter. Vad lönekommittén anfört i fråga om anställande
såsom extra tjänsteman av personer med bristande formell kompetens
med avseende å teoretisk eller praktisk utbildning — eventuellt mot
lägre lön än som normalt skulle tillkomma tjänsteman med avsedda arbetsuppgifter
— föranleder lönenämnden att framhålla, att bristande kompetens
att sköta en viss befattning givetvis bör vara skäl att icke anställa vederbörande
såsom ordinarie eller extra ordinarie innehavare av densamma ävensom
att reducera hans lön. Att härvid — såsom lönekommittén gjort — särskilt
framhålla brister i den formella kompetensen såsom anledning att vidtaga
dylika åtgärder, kan lönenämnden dock icke finna påkallat.

Byggnadsstyrelsen har utgått ifrån att om den vid byggnadsbyrån anställda
arvodistpersonalen, vilken avlönas av sakanslag, inplaceras i extra anställning,
hinder icke komma att möta att jämväl i fortsättningen sakanslag användas
för avlöning av personalen.

Järnvägsstyrelsen håller före, att vid statens järnvägar anställda kontorsvakter
och pensionärer icke lämpligen böra antagas till extra tjänstemän. Vattenfallsstyrelsen
erinrar om de vid vattenfallsverkets byggnadsföretag för
kraftstationer och stamlinjer anställda »extra» tjänstemännen, de s. k. byggnadstjänstemännen,
vilka avlönas enligt av styrelsen utfärdade särskilda bestämmelser
och bland annat äga pensionsrätt. Styrelsen understryker angelägenheten
av att styrelsen även i fortsättningen får utfärda särbestämmelser
för byggnadstjänstemännen. Domänstyrelsen framhåller nödvändigheten av
att vid avlönande av vissa byggmästare och förmän m. fl. ej vara bundna av
löneplaner. Även generalpoststyrelsen anför, att det torde bli nödvändigt att i
icke obetydlig omfattning avlöna personal utanför allmän löneplan.

Beträffande befogenheten att bestämma lönegrad för ordinarie och extra

Kungl. Maj.-ts proposition nr 281.

Departements chefen.

ordinarie tjänster har försvarets fabriksstyrelse uttalat, att försvarets fabriksverk
borde jämställas med de övriga affärsdrivande verken i detta hänseende.

I fråga om aspiranttjänsternas lönegradsplacering har socialstyrelsen föreslagit,
att skillnaden mellan rekryteringslönen och den första befordringslönen
bestämmes till allenast en löneklass i stället för föreslagna två löneklasser.

Vidkommande lönegradsplaceringen av extra tjänster framhåller försvarets
fabriksstyrelse, att vid anställning av tekniska befattningshavare för
tidsbegränsande arbetsuppgifter en högre löneställning stundom måst utnyttjas
än som skulle varit nödvändig, om fråga varit om anställning på
längre sikt. Enligt styrelsens mening bör med hänsyn härtill förbudet att
utnyttja högre extra befattning än som motsvarar ordinarie tjänst i samma
lönegrad något uppmjukas.

Med avseende å minimiåldern för anställning såsom extra ordinarie anser
generalpoststyrelsen, att densamma bör sänkas från 20 till 19 år. Kammarrätten
anser rimligt, att den som fullgjort godkänd aspiranttjänstgöring skall,
oavsett åldern, kunna förordnas till extra ordinarie tjänsteman.

I anledning av att lönekommittén förordat, att extra ordinarie tjänstemän
skola åtnjuta samma sociala förmåner som tillkomma motsvarande ordinarie
tjänstemän, har länsstyrelsen i Karlstad understrukit nödvändigheten av att
de för närvarande tillämpade principerna för ordinariesättning av stadigvarande
tjänster bli föremål för en allsidig utredning. Sett i ett större sammanhang
skulle en fortsatt återhållsamhet med inrättande av ordinarie
tjänster kunna medföra, att tjänstemannakåren i dess helhet i ett kritiskt
politiskt läge icke kan upprätthålla den objektivitet och oberoende hållning
som våra grundlagar åsyftat.

Länsstyrelsen i Malmö finner den förordade ändringen beträffande sociala
förmåner åt aspiranter och extra tjänstemän omotiverad och framhåller därjämte,
att de föreslagna bestämmelserna i vissa fall medföra försämring av
nuvarande förmåner. Till undvikande av sådan försämring för de nu anställda
har telegrafstyrelsen ansett nödvändigt, att övergångsbestämmelser
utfärdas.

Vid min anmälan av förslag till propositionen 1946:333 anförde jag
bland annat, att spörsmålet om aspirantanställningsformens användningsområde
och närmare innebörd borde upptagas till prövning i samband
med frågan om de icke-ordinarie anställningsformer, som komme att erfordras
utöver de av lönekommittén förordade huvudanställningsformema.
Möjlighet föreligger nu att i ett sammanhang bedöma hela frågan om anställningsformerna
för icke-ordinarie personal. För egen del får jag ansluta
mig till vad lönekommittén anfört och föreslagit i samband med behandlingen
av ifrågavarande spörsmål.

Enligt lönekommitténs förslag skall aspiranttjänst, där ej Kungl. Maj:t annorlunda
beslutit, åsättas lönegradsnummer av vederbörande myndighet, som
härvid skulle ha att tillämpa det nummer, som med två enheter under -

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

stiger lönegradsnumret för den ordinarie eller extra ordinarie tjänst, som
normalt utgör första befordringstjänst från aspiranttjänsten. I anslutning
härtill vill jag framhålla, att i den mån Kungl. Maj:t kommer att fastställa
reglerad befordringsgång för vissa befattningshavargrupper sistnämnda regel
torde i vissa fall komma att frångås. Där Kungl. Maj:t enligt för närvarande
gällande bestämmelser föreskrivit placering av extra befattning i lönegrad
med lägre ordningsnummer än som gäller för motsvarande extra ordinarie
tjänst, bör detsamma, där ej skäl till avvikelse föreligga, gälla i fråga om
lönegradsplacering av motsvarande aspiranttjänst efter löneregleringens genomförande.

Angående aspiranttidens längd har generaltullstyrelsen ansett önskvärt, att
bestämmelser härutinnan meddelas, åtminstone vad angår rekryteringspersonal.
Jag vill framhålla, att i den mån det pågående arbetet med införande
av reglerade befordringsgångar fullföljes, detta önskemål blir i viss utsträckning
tillgodosett. Lönekommittén har föreslagit, att aspiranttiden i intet fall
skulle få överstiga tre år. I anslutning härtill bör framhållas, att om vid tilllämpning
av reglerad befordringsgång för viss befattningshavargrupp förutsatts
en aspiranttid av exempelvis IV2 år och en aspirant efter utgången av
nämnda tid icke fyller villkoren beträffande levnadsålder för att kunna
befordras till extra ordinarie enligt befordringsschemat, vederbörande bör,
där ej av särskilda skäl anställning såsom extra tjänsteman anses böra tilllämpas,
kvarstå i anställning såsom aspirant intill dess den avsedda befordran
till extra ordinarie kan ske.

Beträffande den nya anställningsform, som föreslås utöver huvudanställningsformerna
ordinarie och extra ordinarie tjänsteman samt aspirant och
som av kommittén betecknas extra tjänsteman, vill jag erinra om lönekommitténs
uttalande, att ifrågavarande anställningsform är avsedd att utnyttjas
i så stor utsträckning som möjligt, när icke någon av de nämnda tre
huvudanställningsformerna är lämplig att begagna. På sätt allmänna lönenämnden
understrukit bör härvid givetvis tillses, att tjänsteman icke i
onödan bibehålies såsom extra tjänsteman, när anställning såsom extra
ordinarie eller ordinarie kan ifrågakomma. Beträffande lönegradsplaceringen
av extra tjänst får jag anföra, att tillräckliga skäl icke synas mig föreligga
att, på sätt försvarets fabriksstyrelse ifrågasatt, i författningsväg öppna
möjlighet till placering i högre lönegrad än som gäller för extra ordinarie
eller ordinarie tjänst, där sådan tjänst av motsvarande slag eller med jämförliga
arbetsuppgifter finnes.

I enlighet med lönekommitténs förslag bör den nu i betydande utsträckning
anlitade formen med anställning mot arvode i största möjliga utsträckning
avvecklas för heltidsanställd personal. I anledning av vad vissa remissmyndigheter
framhållit angående behovet av att kunna avlöna särskilda
personalgrupper, exempelvis de s. k. extra tjänstemännen vid vattenlallsverket,
utanför löneplanen vill jag uttala, att detta även enligt min mening
bör vara möjligt. Av väsentlig betydelse är emellertid att cn genomgång sker
av de nuvarande arvodesavlönade befattningshavargrupperna i syfte att från

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

arvodesavlöning utmönstra befattningshavare, beträffande vilka bestämd anledning
saknas att icke tillämpa en reguljär anställningsform med lön enligt
löneplan. Där arvodesanställning anses vara motiverad, bör vederbörande
icke betecknas såsom extra tjänsteman.

Till vattenfallsstyrelsens förslag, att föreskrift om uppsägningstid skall
meddelas även för ordinarie tjänstemän, är jag, med hänsyn till denna frågas
samband med allmänna tjänstemannarättsliga problem, icke beredd att taga
ställning.

De affärsdrivande verken äga för närvarande större frihet än andra verk
i fråga om inrättande av extra ordinarie tjänster. Kungl. Maj:t har ävenledes
större befogenhet att bestämma antalet ordinarie tjänster vid affärsverken
än vid övriga verk. Lönekommittén har ej föreslagit ändring härutinnan.
I anslutning till försvarets fabriksstyrelses förslag bör försvarets
fabriksverk, som numera omorganiserats till affärsdrivande verk, jämställas
med de övriga affärsverken i nämnda hänseenden. Beträffande luftfartsverket
torde jag få hänvisa till vad som anförts i proposition 1947: 194.

Den av telegrafstyrelsen berörda frågan om övergångsbestämmelser till
undvikande av försämring i vissa fall beträffande rätten till sociala förmåner
torde jag få återkomma till i annat sammanhang.

I anslutning till lönekommitténs förslag torde bemyndigande av riksdagen
böra inhämtas för Kungl. Maj:t att i vissa fall föra rektors lärartjänst över
stat och återbesätta den på stat befintliga tjänsten. Jag gör hemställan härom
i det följande.

Lönernas rörlighet.

Enligt det vid 1946 års riksdag fattade principbeslutet skola lönerna höjas
eller sänkas i viss automatisk anslutning till levnadskostnadernas växlingar.
Härom upptager lönekommitténs förslag bestämmelser som i sak överensstämma
med principbeslutet.

Vid handläggningen under innevarande år av frågor rörande lönernas rörlighet
har man fått anledning uppmärksamma vissa ojämnheter i den automatiska
indexregleringens verkningar, vilka ojämnheter sammanhänga med
olika sammanträffande förhållanden, däribland beslutade eller aktuella reformer
å skatte- och sociallagstiftningens områden. Ojämnheterna äro sådana,
att fråga uppkommit om det ej vore skäligt att övergå till en indexberäkning,
i vilken skatter och socialpolitiska förmåner icke ingå. I detta läge
har vid överläggningar med personalens huvudorganisationer fråga väckts
om att, åtminstone för ett budgetår, ersätta den automatiska indexregleringen
med en löneförhöjning efter ett fast procenttal, som skulle fastställas efter
förhandlingar med personalorganisationerna. Då de inledda förhandlingarna
härom icke hunnit avslutas, är det för dagen icke möjligt att framlägga
något definitivt förslag i ämnet. För att emellertid hålla vägen öppen
för fortsatta överläggningar får jag efter samråd med organisationerna föreslå,
att de av lönekommittén föreslagna bestämmelserna om indexreglering av

Kungl. Maj.ts proposition nr 281-

lönerna förklaras icke skola träda i kraft samtidigt med lönebestämmelserna
i övrigt, utan — där ej Kungl. Maj:t och riksdagen annorlunda besluta —
den 1 juli 1948. Därigenom skulle samtidigt banas väg för framtida förhandlingar
avseende tiden efter nästa budgetår.

När de pågående förhandlingarna slutförts, torde jag få anmäla förslag
till proposition i ämnet. Denna proposition bör, allt efter utgången av förhandlingarna,
innefatta antingen förslag till viss procentuell löneförhöjning
för nästa budgetår eller ock förslag om att redan under nämnda budgetår
tillämpa de av lönekommittén föreslagna bestämmelserna om automatisk rörlighet.
I sistnämnda fall aktualiseras frågan om ändrade grunder för indexberäkningen.

För närvarande skilja lönebestämmelserna mellan lön och rörligt tillägg.
Det rörliga tillägget redovisas särskilt i avlöningsbokföringen och bestrides
från särskilda poster i avlöningsstaterna. Dylika särskilda poster äro även
upptagna i staterna för nästa budgetår.

I lönekommitténs författningsförslag har emellertid det rörliga tillägget
utmönstrats såsom en särskild löneförmån, och i stället har anlitats en konstruktion
med förhöjning av lön (och tjänstledighetsavdrag) respektive vikariatsersättning
och övertidsersättning; för undvikande av en komplicering av
lönesystemet, vilken icke stode i rimlig proportion till frågans ekonomiska
betydelse, borde i de undantagsfall, då rörlig avlöning åtnjötes för mer än
en befattning, lönerörligheten åvägabringas särskilt för varje befattning.
Förhöjningen är avsedd att i de tabeller, som skola utgivas till hjälp vid avlöningsuträkningen,
sammanarbetas med grundbeloppen, vilket förutsätter
att den ej redovisas särskilt i avlöningsbokföringen. Den sålunda föreslagna
anordningen syftar till en väsentlig förenkling i redogörarnas arbete.

Å andra sidan är det angeläget att kostnaderna för förhöjningen redovisas
särskilt i avlöningsstaterna, och posterna till rörligt tillägg böra självfallet
anlitas härför. Den av lönekommittén åsyftade förenklingen kan emellertid
kombineras med en dylik särskild redovisning, om man ej uppställer
krav på en exakt uppdelning mellan posten till rörligt tillägg och övriga
poster i samma avlöningsstat utan nöjer sig med en efter schematiska grunder
företagen uppdelning, som ger i det närmaste riktigt resultat. I fråga
härom torde lämpligen kunna fastställas en formel, som innebär att de på viss
period belöpande sammanräknade kostnaderna för lön, vikariatsersättning
och övertidsersättning fördelas mellan posterna till rörligt tillägg och övriga
ifrågavarande anslagsposter i en proportion, som bestämmes av det för perioden
gällande procenttalet för förhöjningen. Härvid bör i allmänhet kunna
lxirtses från maximeringen av de lönebelopp, varå förhöjning beräknas.
Med lön avses i delta sammanhang enligt löneplan utgående förhöjd lön och
sålunda icke arvoden in. m.

Enär den föreliggande frågan bland annat berör kostnadsfördelningen mellan
posterna till rörligt tillägg och vissa av riksdagen maximerade anslagsposter,
synes riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser
i angivna riktning böra utverkas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Löneförfattningarna.

Avlöningsbestämmelsema för statsförvaltningens tjänstemän återfinnas nu
i ett flertal författningar och av Kungl. Maj:t meddelade särskilda beslut
ävensom i vissa fall i föreskrifter, som utfärdats av statliga myndigheter. De
grundläggande bestämmelserna inrymmas i fem avlöningsreglementen — civila
och militära avlöningsreglementena, civila och militära icke-ordinariereglementena
samt manskapsavlöningsreglementet. Vid sidan av dessa reglementen
gäller ett särskilt krigsavlöningsreglemente för personal vid krigsmakten
under krigstjänstgöring.

Efter mönster av de för statsförvaltningen sålunda gällande avlöningsreglementena
ha statsmakterna fastställt avlöningsreglementen jämväl för kommunala
skolor, nämligen för folkskolan och för de högre kommunala skolorna.
Till avlöningsreglementet för folkskolan anknyter ett särskilt avlöningsreglemente
för nomadlärare. Ett särskilt avlöningsreglemente har också
utfärdats för de statsunderstödda skolorna för biidbara sinnesslöa m. fl.

1945 års lönekommitté.

Lönekommittén har, i anslutning till vad som uttalades i kommitténs
första betänkande, föreslagit, att i en förordning, benämnd statens löneplansförordning,
intagas löneplanerna samt grundlönetabeller över månadslöner,
daglöner, löneavdrag (A-avdrag) och övertidsersättning. Av löneplanerna
skulle, såsom i annat sammanhang angives, den allmänna dyrortsgraderade
löneplanen betecknas såsom löneplan nr 1, den allmänna icke dyrortsgraderade
löneplanen såsom löneplan nr 2, löneplanen för provinsialläkare
såsom löneplan nr 3, löneplanen för distriktsveterinärer såsom löneplan nr 4
samt löneplanen för det blandavlönade manskapet såsom löneplan nr 5. Vid
förordningen skulle fogas en bruttolönetabell. Därjämte skulle vid förordningen
kunna fogas de tabeller och anvisningar, som Kungl. Maj:t funne
lämpligt utfärda till hjälp vid tillämpningen av bestämmelserna i vederbörande
avlöningsreglementen.

Lönekommittén har framlagt förslag till statens löneplansförordning, utformat
i enlighet med vad sålunda anförts.

I fråga om övriga avlöningsförfattningar förordar lönekommittén, att en
huvudförfattning utfärdas, benämnd statens allmänna avlöningsreglemente.

Vid sidan av detta skulle gälla särskilda avlöningsreglementen dels för militära
beställningshavare (officerare, underofficerare och manskap), dels för
lärare i övningsämnen, dels för lärarpersonalen vid de högre kommunala
skolorna och vid folkskolan, dels för nomadlärarna och dels för de statsunderstödda
skolorna för bildbara sinnesslöa m. fl. Med undantag för folkskolans
avlöningsreglemente och det därtill anknutna avlöningsreglementet för
nomadlärarna skulle i de särskilda avlöningsreglementena, så långt sig låter
göra, hänvisas till allmänna avlöningsreglementets bestämmelser. Lönekom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

mittén har framlagt förslag till nämnda avlöningsreglementen utom reglemente
för övningslärare.

Bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente böra enligt lönekommittén
avse såväl ordinarie som icke-ordinarie personal. Även de tjänstemän,
som nu lyda under militära icke-ordinariereglementet, samt ordinarie
tjänstemän med lön enligt någon av de nuvarande löneplanerna Ca eller Cb
böra tillhöra det allmänna avlöningsreglementet.

I lönekommitténs förslag har reglementets tillämpningsområde bestämts på
följande sätt. Såsom en huvudregel har angivits — i tabellarisk form — att
reglementet äger tillämpning å alla statliga tjänster, vilka i vederbörlig ordning
åsatts sådan lönegradsbeteckning, som lönekommittén i sitt första betänkande
förordade för civila (och civilmilitära) tjänster. Härtill anknyter
ett särskilt stadgande rörande vissa tjänster vid bank- och fondinspektionen
och sparbanksinspektionen. Men härutöver angives att reglementet äger
tillämpning i princip på varje annan icke-ordinarie statlig tjänst. Från dessa
regler göres dock det generella undantaget, att reglementet icke skall tilllämpas,
i den mån beträffande vissa grupper av tjänstemän andra avlöningsbestämmelser
skola tillämpas enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen.

Om reglementets tillämpningsområde bestämmes på det sålunda förordade
sättet, så följer därav att endast statliga tjänstemän bliva underkastade detsamma.
Vidare blir reglementet icke tillämpligt på de ordinarie militära beställningshavarna.
De icke-ordinarie militära beställningshavarna komma,
på grund av det generella undantaget att falla utanför tillämpningsområdet,
om såsom lönekommittén förordat ett särskilt avlöningsreglemente utfärdas
för militära beställningshavare. Detsamma gäller i fråga om statliga övningslärare
och nomadlärare. Vad de förra beträffar bör emellertid beaktas, att
en lönereglering, grundad på 1941 års lärarlönesakkunnigas förslag, icke
hinner genomföras samtidigt med den allmänna löneregleringen. Med hänsyn
härtill ha övningslärarna undantagits från det allmänna avlöningsreglementets
tillämpningsområde genom en särskild övergångsbestämmelse. Då det vidare
förutsatts, att de ordinarie tjänstemän, å vilka reglementet skulle tillämpas
men som anmäla, att de icke vilja underkasta sig reglementets villkor
och bestämmelser, skola bibehållas vid nuvarande förmåner, ha också dessa
undantagits genom en övergångsbestämmelse till reglementet. I en övergångsbestämmelse
har dessutom angivits, att reglementet icke äger tillämpning å
tjänsteman, som är uppförd på indragnings- eller övergångsstat utan tjänstgöringsskyldighet
eller å avgångsstat. Det har icke ansetts påkallat, att från
tillämpningen av de nya bestämmelserna utesluta dem, som nu kvarstå på
äldre stat.

Lönekommittén har härefter angivit de principer, som följts vid utformningen
av det allmänna avlöningsreglementet. Kommittén anför härutinnan.

I motsats till vad hittills tillämpats ha gemensamma bestämmelser utformats
för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän, aspiranter samt extra
tjänstemän. Då i stor utsträckning samma föreskrifter skola tillämpas, har
det förefallit onödigt tyngande att upprepa dessa föreskrifter för varje särskild
anställningsform.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

I de nuvarande reglementena för civila statstjänstemän äro, till ett mycket
betydande antal, intagna särskilda bestämmelser för vissa tjänstemän eller
vissa grupper av tjänstemän. Ofta återkomma härvid samma föreskrifter flera
gånger, ehuru de givetvis varje gång avse olika befattningshavare. Avlöningsreglementena
ha härigenom erhållit mycket stor omfattning och även
överskådligheten har blivit lidande härav. Lönekommittén har ansett sig
kunna intaga en avsevärd del av dessa särbestämmelser bland de allmänna
bestämmelserna. Specialbestämmelserna ha därigenom begränsats till mera
måttliga proportioner.

Lönekommittén anser, att en anmärkning kan riktas mot de nuvarande
avlöningsbestämmelserna så till vida, att bland dem äro inrymda en hel del
allmänt administrativa föreskrifter, som egentligen icke ha sin plats i avlöningsförfattningarna.
Merendels utgöra dessa föreskrifter kompletteringar eller
undantag från bestämmelser, som finnas meddelade i instruktioner och andra
dylika författningar. Anledningen till förekomsten inom avlöningsförfattningarna
av dylika allmänt administrativa bestämmelser är nog främst, att vårt
författningssystem saknar en allmän verksstadga, där flertalet av dessa bestämmelser
liksom också en del bestämmelser i pensionsförfattningarna rätteligen
höra hemma. I avsaknad härav har också lönekommittén måst bibehålla
bestämmelserna i avlöningsreglementet; de ha dock där sammanförts
till en särskild avdelning. Den blandning av allmänna bestämmelser och
detaljföreskrifter, som denna avdelning kommit att innehålla, ger enligt lönekommitténs
mening belägg för att en upprensning på och systematisering
av detta område är angelägen. I allmänhet har lönekommittén icke i nämnda
avdelning intagit några andra bestämmelser än dem, som avlöningsreglementena
nu innehålla. Det har dock synts lämpligt, att i avdelningen intaga
de föreskrifter angående bestämmandet av tjänstemans stationeringsort, som
nu finnas meddelade i en särskild kungörelse (1941:962). Lönekommittén
har härvid icke ansett sig behöva för de militära beställningshavare, som
komma att lyda under det allmänna avlöningsreglementet, använda det nuvarande
uttrycket förläggningsort.

Kungl. Maj:t har på särskild framställning i ett antal fall lämnat medgivande
av innebörd, att viss tjänsteman eller viss grupp av tjänstemän må i
avlöningshänseende hänföras till högre dvrortsgrupp än den stationerings(förläggnings)orten
tillhör.

Lönekommittén har ansett lämpligt att i det nya avlöningsreglementet införes
en föreskrift, enligt vilken befogenhet tillägges Kungl. Maj:t att medgiva
undantag från föreskriften om lönens bestämmande efter stationerings(förläggnings)
ortens ortsgrupp.

Till de allmänt administrativa bestämmelserna höra även föreskrifter om
arbetstiden och dess fördelning. En sådan föreskrift utgör 19 § i civila avlöningsreglementet
angående helgdagsledighet. I nämnda författningsrum angives,
att tjänsteman, där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring jämväl
under sön- och helgdag, skall, i den mån så utan avsevärda svårigheter kan
ske, beredas frihet från tjänstgöring minst varannan sådan dag. Lönekommittén
bär på grund av vad som yrkats under förhandlingarna ansett sig
böra förorda, att bestämmelsen jämkas så, att därav framgår att särskilt
beslut fordras för de fall, då bestämmelsen icke skall tillämpas. Det har
därvid förutsatts, att dylikt beslut bör föregås av förhandlingar med vederbörande
personalorganisation. Att i vissa fall särskilda bestämmelser böra
utfärdas för rätt att åtnjuta helgdagsledighet framgår av vad lönekommittén
anför vid redogörelsen för den för provinsialläkare och distriktsveterinärer
förordade löneregleringen.

Till allmänt administrativa föreskrifter höra också, bland annat, be -

Kun<jl. Maj:ts proposition nr 281.

stämmelserna om allmänna lönenämndens uppgifter och organisation. I reglementsförslaget
ha lönenämndens uppgifter angivits vara att bereda ärenden,
vilka angå löneförhållandena för statstjänstemän och för andra tjänstemän,
vilkas avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.
Lönekommittén har härvid förutsatt, att försvarsväsendets lönenämnd skulle
ingå som en del av allmänna lönenämnden. Då det icke synts lönekommittén
påkallat, att i avlöningsreglementet meddela föreskrift om antalet ledamöter
i allmänna lönenämnden, har den nuvarande föreskriften härom uteslutits.

De ändrade principer i förhållande till vad nu gäller, som lönekommittén
sålunda tillämpat, ha jämte de betydande sakliga ändringar, som föreslagits
i kommitténs betänkanden, föranlett, att de nuvarande avlöningsbestämmelserna
måst i mycket betydande omfattning omformuleras. Även jämkningar
ha därvid företagits. I den mån dessa ej särskilt motiveras i betänkandet,
har lönekommittén hänvisat till författningstexten. Kommittén förutsätter att
en del tillämpningsbestämmelser komma att behövas.

Vad härefter angår det av lönekommittén framlagda förslaget till avlöningsreglemente
för militära beställningsliavare må inledningsvis erinras, att
frågan om lönereglering för fast anställt manskap inom försvaret och vissa
därmed sammanhängande frågor behandlats i ett särskilt kapitel i det föregående.
I det följande upptagas vissa andra spörsmål berörande det nya militära
avlöningsreglementet. Lönekommittén anför härutinnan följande.

Civilmilitära och vissa civila tjänstemän vid försvaret skola enligt vad
lönekommittén tidigare förordat inordnas under statens allmänna avlöningsreglemente.
Lönekommittén har övervägt att föreslå, att jämväl den militära
personalen skulle inordnas under det allmänna avlöningsreglementet,
men har ej ansett sig böra framlägga förslag i sådan riktning. Även om sålunda
avlöningsbestämmelsema för den militära personalen ej för närvarande
direkt infogas i det allmänna avlöningsreglementet, har det synts lönekommittén
lämpligt att det nya militära avlöningsreglementet — som skulle
vara gemensamt för manskap och annan militär personal — utformas på
sådant sätt, att enligt detsamma det allmänna avlöningsreglementet, med
vissa särskilt angivna tillägg och undantag, skall i tillämpliga delar gälla
för här avsedd personal. Då de militära redogörarna i allt fall måste förskaffa
sig fullständig kännedom om innehållet i statens allmänna avlöningsreglemente,
vilket är tillämpligt på civil och civilmilitär personal inom försvaret,
har det synts vara ur redogörarnas synpunkt mest tilltalande, att de
avvikelser, som skola gälla för militär personal, direkt angivas. Därigenom
ha också onödiga upprepningar kunnat undvikas. Lönekommittén — som
tillämpat samma anordning i fråga om vissa reglementen, till vilka förslag
framlagts i betänkandet angående statens allmänna avlöningsreglemente
in. m. —- har därvid icke förbisett, att ifrågavarande anordning i detta
fall kan nödvändiggöra, att i ett nytt krigsavlöningsreglemente meddelas
fullständiga bestämmelser i stället för, såsom för närvarande, hänvisningar
i åtskilliga avseenden till gällande fredsavlöningsbestämmelser. Det har emellertid
synts lönekommittén som om en dylik anordning under alla förhållanden
vore att föredraga i fråga om krigsavlöningsbestämmelserna, vilka ej
sällan torde komma alt tillämpas av personal utan full förtrogenhet med
fredsavlöningsbestämmelserna.

De föreslagna reglementsbestämmelsema äro i åtskilliga fall av samma
sakliga innebörd som för närvarande gällande bestämmelser. 1 den mån detta
är fallet, har lönekommittén icke ansett erforderligt att närmare beröra desamma.
I vissa andra avseenden, där de föreslagna bestämmelserna ha annat

Bihang till riksdagens protokoll 1947. i samt. Nr 281. 6

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

innehåll än de nuvarande, har lönekommittén hänvisat till de förslag, som
kommittén framlagt i sina båda tidigare betänkanden eller som avgivits av
manskapslöneutredningen.

I fråga om tillämpningsområdet för avlöningsi-eglementet för militära beställningshavare
och därmed sammanhängande frågor anför kommittén, att
reglementet i första hand är avsett att tillämpas å sådana militära beställningsliavare,
för vilka militära avlöningsreglementet eller manskapsavlöningsreglementet
nu gäller, d. v. s. innehavare av beställningar på aktiv stat
vid försvaret. Tekniskt sett skulle emellertid tillämpligheten på motsvarande
sätt som skett i fråga om statens allmänna avlöningsreglemente bestämmas
av att vederbörande beställning åsatts lönegradsbeteckning och lönegradsnummer
i enlighet med vissa i reglementet angivna normer.

De beteckningar och nummer, som för olika anställningsformer böra tilllämpas,
då lönen skall utgå enligt löneplan nr 1, ha redan angivits i lönekommitténs
betänkande med förslag till statliga löneplaner in. m., såvitt fråga
är om ordinarie beställningshavare samt fänrik och extra ordinarie underofficer.
1946 års manskapslöneutredning har föreslagit, att extra ordinarie
anställning med lön enligt löneplan nr 1 även skall tillkomma furirer
tillhörande två olika lönegrader. Dessa lönegrader böra på samma sätt som
lönegraderna för fänrikar och extra ordinarie underofficerare erhålla beteckningen
Me. De extra ordinarie beställningshavarna ha av manskapslöneutredningen
avsetts skola i allmänhet tillsättas medelst förordnande, men stamflygförarna
ha föreslagits skola bibehållas vid anställning medelst kontrakt
under löpande kontraktstid även efter övergång till extra ordinarie anställning.

Vad angår beställningshavare med lön enligt löneplan nr 2, angav lönekommittén
i sitt betänkande med förslag till statliga löneplaner m. m., att
lönegradsbeteckningama för dem borde vara Mo och Mp, alltefter det beställningarna
tillsattes medelst fullmakt eller medelst förordnande för viss
tid. Då även tillsvidareförordnande att innehava sådan beställning torde kunna
förekomma, föreslår kommittén att härtill lägges beteckningen Mr.

I fråga om löneplan nr 5 föreslår lönekommittén, att de lönegrader, som
enligt manskapslöneutredningens förslag skola tillämpas för meniga och
vicekorpraler samt för korpraler, skola betecknas såsom Mha 1 och 2.

Bortsett från innehavare av manskapsanställning över stat framlägger lönekommittén
icke förslag om att det nya avlöningsreglementet skall erhålla
tillämpning å andra beställningshavare än de å aktiv stat uppförda.

Beträffande vissa allmänna förvaltningsbestämmelser föreslår lönekommittén,
att beställning skall åsättas lönegradsbeteckning och lönegradsnummer
av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut samt att, med nedan angivet
undantag, i samma ordning skall bestämmas antalet beställningar.
Härmed har lönekommittén icke avsett att taga ställning till frågan, i vilken
utsträckning sådant beslut bör innebära ett angivande av antalssiffror
eller allenast grunderna för bestämmande av antalet beställningar.

Manskapslöneutredningens förslag innebär, att av de furirer, som erhålla
extra ordinarie anställning, en del borde erhålla en något högre löneställning.
Antalet beställningar i den högre lönegraden borde årligen fastställas

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

av Kungl. Maj:t efter förslag av försvarsgrenschef, dock inom ramen för
högst en tredjedel av totala antalet furirsbeställningar.

1945 års lönekommitté, som ej haft att för egen del taga ställning till
manskapslöneutredningens förslag rörande anställningsform och löneställning
för manskapet, har utgått från att vid förslagets genomförande det totala
antalet furirsbeställningar bör fastställas av Kungl. Maj:t med stöd av
riksdagens beslut.

Lönekommittén har i detta sammanhang ingått på frågan om löneklassplacering
m. in. i vissa fall vid tillträdande av beställning tillhörande nuvarande
löneplanerna Ma och Mb. Bestämmelser i sak motsvarande de nuvarande
ha av manskapslöneutredningen intagits i dess förslag till avlöningsreglemente
för blandavlönat manskap. Lönekommittén har däremot ansett
att denna fråga borde regleras vid sidan av reglementet. Med stöd av 2 §
1 mom. och 27 § 5 inom. av det föreslagna militära reglementet samt 23 §
statens allmänna avlöningsreglemente bör enligt kommittén Kungl. Maj:t, i
den mån så finnes skäligt, utfärda bestämmelser varigenom här avsedd tid
må anses såsom anställning i beställning på aktiv stat.

Lönekommittén har också berört frågan om riksdagens medverkan vid avlöningsförfattningars
utfärdande och vid ändringar i dem.

Vid en historisk återblick kan man i fråga om avlöningsbestämmelser för
ordinarie statstjänstemän utan svårighet skönja en klar och fortgående tendens
till utvidgning av riksdagens medverkan vid avlöningsföreskrifternas
fastställande. De tidigare avlöningsreglementena innehöllo således mestadels
endast mera allmänna och summariska bestämmelser, medan tillägg till och
kompletteringar av bestämmelserna meddelades i särskilda, av Kungl. Maj:t
utfärdade författningar. Vid 1897 års lönereglering för personalen vid statens
järnvägar blevo också föreskrifter om åtskilliga förmåner, exempelvis
läkarvård, reseersättningar, avlöning vid avhållande och avstängning från
tjänstgöring, meddelade av Kungl. Maj:t. Och 1907 års avlöningsreglemente
för statskontoret omfattade i stort sett, utom vissa allmänt administrativa föreskrifter,
endast bestämmelser om lönens bestämmande, om semesterrätt
samt om avlöning vid sjukdom och vid tjänstgöringshinder. Redan i samband
med avlöningsrevisionema åren 1919 och 1920, vilka påverkades av
strävandena efter ett förenhetligat avlöningsreglemente, kommo emellertid en
del tidigare av Kungl. Maj:t meddelade förskrifter att införas i de reglementen,
som till sin ordalydelse underställdes riksdagens prövning. Alltjämt blevo
dock viktiga avlöningsbestämmelser av allmän räckvidd meddelade av Kungl.
Maj:t och några klara gränser för uppdelningen av bestämmelserna funnos
icke. Det kan som ett exempel nämnas, att reglementena innehöllo regler om
avlöning under sjukdom, medan i de av Kungl. Maj:t ensam utfärdade tillläggsbestämmelserna
stadgades om avlöning under ledighet för hälsans vårdande.
Detta förhållande föranledde också invändningar av 1928 års lönekommitté,
som för sin del ansåg riktigast alt sammanföra alla bestämmelser
av mera allmängiltig natur i själva avlöningsreglementet. I sitt förslag inar -

Kangl. Maj.ts proposition nr 281.

betade därför kommittén i avlöningsreglementet de av Kungl. Maj:t utfärdade
föreskrifterna om tjänstledighetsavdrag, tjänstedräkt, läkarvård, tjänstgöringstraktamente,
flyttningsersättning, övertidsarbete m. m. Kommittén uttalade
härvid att eftersom avlöningsreglementet skulle fastställas av Kungl.
Maj:t och riksdagen, skulle riksdagens inflytande å avlöningsbestämmelserna
komma att i viss mån utsträckas genom förslaget. Såvitt kommittén kunde
finna, behövde emellertid förslaget i denna del knappast vålla några betänkligheter.
De av Kungl. Maj:t utfärdade tilläggsbestämmelserna hade icke varit
underkastade flera eller större förändringar än själva avlöningsreglementet,
och med hänsyn till den erfarenhet man vunnit av det nya lönesystemet borde
det snarare vara till fördel för alla parter, om åt ifrågavarande avlöningsföreskrifter
förlänades den ökade stadga, som ett intagande i reglementet kunde
sägas innebära. Förslaget blev aldrig genomfört, men 1936 års lönekommitté
byggde i allt väsentligt sitt förslag på detsamma. De närmare bestämmelserna
om tjänstgöringstraktamente och flyttningsersättning blevo dock uteslutna.

I fråga om icke-ordinarie statstjänstemän funnos i de äldre avlöningsreglementena
för kommunikationsverken generella stadganden om rätt för Kungl.
Maj:t att bestämma grunderna för avlöningen. Därjämte funnos i regel i avlöningsreglementena
vissa föreskrifter om särskilda förmåner för extra personal,
såsom om ersättning åt extra tjänsteman, som förvaltade ledig tjänst,
om avlönings utgående då tjänsteman avlidit, om begravningshjälp, felräkningspenningar
m. m. I analogi härmed underställde också Kungl. Maj:t
riksdagens prövning vissa frågor om avlöningsförmåner åt icke-ordinarie personal,
då 1907 års avlöningsreglemente för statskontoret förelädes riksdagen,
nämligen beträffande lön under sjukdom, semester och särskilda vikariatsförmåner.
Några bestämda årsarvoden fastställdes däremot icke.

Sedan kommunikationsverkens löneregleringskommitté funnit sig böra utesluta
nyssnämnda, riksdagen underställda bestämmelser om avlöningsförmåner
åt icke-ordinarie personal, ha avlöningsbestämmelser för sådan personal
fastställts av Kungl. Maj:t ensam, intill dess fråga om nytt avlöningsreglemente
uppstod i anslutning till 1939 års lönereglering för ordinarie personal.
Kungl. Maj:t ansåg sig då böra underställa riksdagens prövning — icke såsom
tidigare frågan om vissa särskilda avlöningsförmåner — utan själva löneplanerna.
Såsom motiv härför anfördes, att lönesättningen bleve avgörande
för beräkningen av verkens medelsbehov, att lönerna komme att bilda underlag
för rätten till pension samt att det nya civila avlöningsreglementet icke
innehölle något allmänt stadgande med bemyndigande för Kungl. Maj:t att
reglera avlöningsförhållandena för denna personal. Riksdagen, som icke fann
anledning till erinran mot löneplanerna, uttalade även, att riksdagen, utan att
intaga någon bestämd ståndpunkt, i huvudsak icke hade anledning framställa
erinran mot vad som anförts och föreslagits i frågan om semester och avdragsfria
sjukledighetsdagar för extra ordinarie tjänstemän, rörande sjukvård
och begravningshjälp, rörligt tillägg ävensom — övergångsvis — barntillägg.

Vad slutligen beträffar de icke statsanställda må erinras, att de förslag till

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

avlöningsreglementen för folkskolans lärare och för lärarna vid de högre
kommunala skolorna, som underställdes 1942 och 1943 års riksdagar, innefattade
bestämmelser jämväl om icke-ordinarie personal. Riksdagen, som
uppmärksammade att dess godkännande ifrågasatts beträffande de närmare
detaljerna i de icke-ordinarie lärarnas avlöningsbestämmelser, något som icke
varit fallet vid fastställandet av motsvarande bestämmelser för den civila
statsförvaltningens vidkommande, fann sig med hänsyn bland annat till gällande
förhållanden beträffade statsbidrag kunna bifalla Kungl. Maj ds förslag.

Ett genomgående drag är således, att en markant skillnad kan konstateras
sedan gammalt mellan den omfattning, i vilken riksdagen medverkat vid tillkomsten
av avlöningsbestämmelser för statlig ordinarie och icke-ordinarie
personal. Några särskilda skäl för denna åtskillnad ha icke åberopats vid
de tillfällen, då frågan om riksdagens medverkan varit på tal.

Under den tid, som gått sedan 1939 års lönereglering genomfördes, har riksdagens
medverkan i avlöningsfrågor påkallats på ett sätt, som varken 1936 års
lönekommitté eller statsmakterna torde ha kunnat förutse. Visserligen ha
ett antal av de särbestämmelser, som blivit erforderliga, föranletts av de onormala
förhållanden som rått under den största delen av den tid, då de nuvarande
avlöningsreglementena varit gällande. Men även bortsett härifrån ha
avlöningsfrågor — ofta av rent formell art eller av obetydlig saklig vikt —
förekommit i mycket stor utsträckning. 1945 års lönekommitté har ansett sig
böra beakta detta och rekommendera vissa åtgärder, varigenom dylika formella
frågor eller frågor av mindre saklig betydelse icke skulle behöva underställas
riksdagens medverkan; detta desto mer som enligt lönekommitténs
förslag samma avlöningsreglemente skulle innehålla bestämmelser för både
ordinarie och icke-ordinarie personal. Härvid syftas icke på själva löneplansförordningen,
som är av sådan grundläggande betydelse, att den bör underställas
riksdagen för godkännande.

Däremot har lönekommittén ifrågasatt, att ordalydelsen av det allmänna
och de särskilda avlöningsreglementena icke för godkännande skulle underställas
riksdagen. I stället skulle riksdagen bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda
dessa reglementen i huvudsaklig överensstämmelse med vid vederbörande
riksdagsskrivelser eller vid i skrivelserna åberopade utskottsutlåtanden
fogade författningsförslag. Detta innebär, å ena sidan, en ökad medverkan
av riksdagen, eftersom reglementena även skola innehålla avlöningsbestämmelser
för den icke-ordinarie personalen. Men det innebär också en begränsning
av riksdagens medverkan, eftersom Kungl. Maj:t skulle bliva oförhindrad
att vidtaga förtydliganden eller eljest redaktionella jämkningar i författningarna,
såväl vid utfärdandet av dem som därefter.

Det synes lönekommittén också kunna ifrågasättas, om ej Kungl. Maj:t
borde bemyndigas att i vissa fall utan riksdagens medverkan ändra avlöningsbestämmelserna.
De fall, som lönekommittén härvid åsyftar, äro följande: a)

då skäl föreligga att utsträcka tillämpningen av enligt reglementena

86 Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

för vissa grupper av tjänstemän gällande bestämmelser till andra, i stort sett
likartade grupper;

b) då riksdagens beslut i organisations- eller anslagsfrågor föranleda tillägg
till eller ändringar i reglementenas bestämmelser, så framt dessa tillägg eller
ändringar icke avvika från de principer, på vilka avlöningsreglementenas bestämmelser
äro byggda; samt

c) då skäl föreligga att i samband med ändringar och tillägg, som ovan
sagts, vidtaga vissa modifikationer av gällande bestämmelser.

Därjämte borde Kungl. Maj:t bemyndigas att utfärda övergångsbestämmelser,
såväl i samband med den nya löneregleringens ikraftträdande som
därefter.

Lönekommittén har slutligen i detta sammanhang uttalat, att kommittén
förutsätter att, då nya eller ändrade bestämmelser ifrågakomma, vilka äro
av större betydelse, tillfälle till förhandlingar beredes tjänstemännens huvudorganisationer.

Yttrandena.

Lönekommitténs förslag till utformning av statens allmänna avlöningsreglemente
och därtill hörande civila specialreglementen har i de avgivna
yttrandena — vilka komma att tillhandahållas vederbörande utskott — blivit
föremål för skiftande omdömen. Medan vissa av de hörda myndigheterna
i princip tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran, ha andra
remissmyndigheter utsatt detsamma för kritik. Denna har huvudsakligen
avsett reglementenas praktiska användbarhet, sammanhängande med reglementsförslagens
uppställning i systematiskt hänseende och de ifrågavarande
bestämmelsernas allmänna utformning. I nämnda hänseenden avviker
lönekommitténs förslag väsentligt från vad hittills gällt.

I det följande lämnas en kortfattad uppgift om innebörden i de avgivna
yttrandena, i vad de avse förhållanden av beskaffenhet att här böra redovisas.
Med hänsyn till den överarbetning av reglementsförslagen, som i det
följande förordas, har någon mera detaljerad redogörelse för innehållet i
yttrandena ansetts icke böra lämnas. Uttalanden, som hänföra sig till de i
betänkandet intagna särskilda kapitlen, behandlas i samband med dessa i
annat sammanhang.

Yttranden av tillstyrkande innebörd ha avgivits av länsstyrelserna i Stockholm,
Malmö och Göteborg, direktionen för karolinska sjukhuset, skolöverstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen. Skolöverstyrelsen har
dock föreslagit, att de högre kommunala skolornas och sinnesslöskolornas
avlöningsreglementen utformas mera självständigt än enligt förslaget. Socialstyrelsen
tillstyrker förslaget i princip, dock med reservation beträffande författningstextens
utformning. Liknande inställning har kommit till uttryck
i yttrandena från medicinalstyrelsen, lotsstyrelsen och generalpoststyrelsen.

Telegrafstyrelsen anför, att det icke varit styrelsen möjligt att inom den
korta remisstiden bilda sig en mera bestämd uppfattning om bestämmelsernas
lämplighet för ett stort affärsdrivande verk som telegrafverket. Styrel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

sen inskränker sig till att såsom sammanfattande omdöme redovisa ett allmänt
intryck av förslagen.

Yrkanden eller önskemål om överarbetning av författningsförslagen ha
framställts av försvarets civilförvaltning, försvarets fabriksstyrelse, försvarsväsendets
lönenämnd, länssturelsen i Karlstad, byggnadsstyrelsen, statskontoret,
kammarrätten, riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden (med
reservation av vissa ledamöter), generaltullstyrelsen och järnvägsstyrelsen.
Härvid ha försvarets civilförvaltning, försvarets fabriksstyrelse, statskontoret,
riksräkenskapsverket och allmänna lönenämndens majoritet uttalat sig
för att provisoriska anordningar träffas för nästkommande budgetår, och
kammarrätten har ifrågasatt, om det icke vore lämpligt att för närvarande
stanna vid att inarbeta de sakliga ändringarna i de nu gällande avlöningsreglementena.
Ur vissa av de avgivna yttrandena må i övrigt anföras följande.

Försvarets civilförvaltning finner svårförståeligt, att — då i allt fall ett
särskilt militärt avlöningsreglemente skall gälla — icke den civilmilitära
personalen ansetts böra inordnas under detta reglemente. De militära myndigheterna
skulle bli nödsakade att i sin tjänstutövning tillämpa två reglementen,
något som torde komma att i hög grad tynga lönearbetet.

Statskontoret har (med reservation av en ledamot) avstyrkt, att i ett gemensamt
reglemente sammanföras dels bestämmelser, vid vilkas tillkomst riksdagen
medverkat, dels detaljbestämmelser utfärdade av Kungl. Maj:t ensam.
Mot utformningen av statens löneplansförordning framställas vissa erinringar;
bland annat borde bruttolöneplanen till undvikande av missuppfattning och
förväxlingar uteslutas ur författningen.

Riksräkenskapsverket har intet att erinra i fråga om förslaget till statens
löneplansförordning samt lönebestämmelsernas fördelning på författningar
i anslutning till olika personalkategorier. Ämbetsverket finner det emellertid
vara förenat med stora praktiska olägenheter att avlöningsreglementet för
de högre kommunala skolorna i väsentliga delar hänvisar till statens allmänna
avlöningsreglemente. Den föreslagna anordningen med gemensamma
bestämmelser för ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän anser verket ändamålsenlig
med hänsyn till att samtliga här ifrågavarande personalkategorier
skola åtnjuta såväl avlöning som, efter viss anställningstid, sociala förmåner
enligt i stort sett samma grunder.

Allmänna lönenämnden har i sitt yttrande föreslagit, att löneplansförordningen
kompletteras med sammanställningar utvisande lönegradsbeteckningarnas
innebörd och lönegradernas konstruktion.

Beträffande vissa specialreglementens utformning har lönenämnden ställt
sig tveksam i fråga om lönekommitténs metod att huvudsakligen hänvisa till
allmänna avlöningsreglementet och förordat, att nämnda reglementen utformas
som självständiga avlöningsreglementen på sätt skett beträffande folkskolans
avlöningsreglemente. Lönenämnden har slutligen anfört, att därest
försvarsväsendets lönenämnd på sätt föreslagits i fortsättningen skall utgöra
en sektion av allmänna lönenämnden, benämningen lämpligen synes böra
ändras till statens lönenämnd.

Beträffande förslaget till avlöningsreglemente för militära beställningshavare
har statskontoret anfört, att mot detta förslag kunde riktas i huvudsak
samma erinringar som ämbetsverket uttalat i fråga om förslaget till statens
allmänna avlöningsreglemente.

Kungl. Mai-.ts proposition nr 281.

Departements chefen.

Försvarets civilförvaltning har anfört, att kommitténs förslag i fråga om
avlöningsförfattningamas uppställning möter betänkligheter även ur den
synpunkten, att det med den utformning bestämmelserna erhållit lärer bli
nödvändigt att fullständigt omarbeta gällande krigsavlöningsreglemente.

Ämbetsverket förordar, att den civilmilitära personalen samt den civila
personalen vid staber och truppförband inordnas under ett för försvaret avsett
avlöningsreglemente.

Beträffande de för det blandavlönade manskapet avsedda specialstadgandena
ifrågasättes, om de icke borde redovisas i det militära reglementet under
ett särskilt avsnitt.

Överbefälhavaren anför, att de framlagda reglementsförslagen innebära i
sin utformning en avgjord försämring för de militära beställningshavarna.
För att eliminera olägenheterna i reglementenas utformning synes det ändamålsenligast
att, förutom överarbetning och förenkling av texten, militära
avlöningsreglementets bestämmelser inarbetas i allmänna avlöningsreglementet.

Å andra sidan anser försvarsväsendets lönenämnd önskvärt, att i det militära
reglementet, som bör utgöra ett fristående avlöningsreglemente, även
intagas bestämmelser angående den civilmilitära personalen.

Det av 1945 års lönekommitté nu framlagda förslaget innebär till en början,
att en statens löneplansförordning skulle underställas riksdagen för
godkännande. I förordningen skulle intagas löneplanerna, betecknade med
nr 1—5, samt grundlönetabeller över månadslöner, daglöner, löneavdrag
(A-avdrag) och övertidsersättning. Dessutom skulle i förordningen intagas
föreskrifter rörande av levnadskostnadernas växlingar föranledd höjning eller
sänkning av de i grundlönetabellerna angivna beloppen. Till förordningen
skulle slutligen fogas en bruttolönetabell samt vissa av Kungl. Maj:t utfärdade
tabeller.

För min del har jag i huvudsak icke funnit anledning till erinran mot
lönekommitténs ifrågavarande förslag. I anledning av vad bland andra allmänna
lönenämnden anfört angående komplettering av löneplansförordningen
med vissa sammanställningar, varigenom en överskådlig bild av lönesystemet
skulle kunna erhållas i ett sammanhang, vill jag framhålla, att
dylika sammanställningar utan tvivel skulle vara av värde. Lämpligast synes
mig vara att en sammanfattande tablå över lönegradsbeteckningar, lönegradsnummer
och löneklasser enligt de olika löneplanerna utfärdas och bifogas
löneplansförordningen jämlikt stadgande i dess 5 §.

Löneplan nr 5 med tillhörande tabeller bör utformas i enlighet med vad
jag tidigare anfört i samband med lönereglering för det militära manskapet.

Enligt lönekommitténs förslag skulle såsom bilaga till löneplansförordningen
fogas en bruttolönetabell, utvisande årslöner enligt löneplan nr 1
förhöjda med tänkta avgifter för viss del av pensionsförmåner. För min del
anser jag, att den i propositionen 1946: 333 förordade publiceringen av ifrågavarande
fiktiva belopp icke lämpligen bör ske i form av en till den av
riksdagen godkända löneplansförordningen fogad bilaga. Bruttolönetabell ens

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

publicering synes mig i stället böra ske i lämpligt sammanhang i anslutning
till de nya avlöningsförfattningarnas utfärdande, förslagsvis i form av ett i
svensk författningssamling intaget cirkulär till statsmyndigheterna. De belopp,
som avses skola ingå i bruttolöneplanen, framgå av den proposition om ny
pensionsreglering för statstjänstemän, som samtidigt härmed framlägges.

Förslag till statens löneplansförordning torde i enlighet med det anförda
böra underställas riksdagen för godkännande. I fråga om ikraftträdande av
bestämmelserna om indexreglering av lönerna får jag hänvisa till vad jag i
det föregående anfört.

Beträffande själva avlöningsreglementena har lönekommittén ifrågasatt,
att ordalydelsen av dessa icke skulle underställas riksdagen för godkännande
utan att Kungl. Maj:t skulle av riksdagen bemyndigas att utfärda reglementena
i huvudsaklig överensstämmelse med vid vederbörande riksdagsskrivelser
eller vid i skrivelserna åberopade utskottsutlåtanden fogade författningsförslag.
Det synes lönekommittén också kunna ifrågasättas, om ej Kungl.
Maj:t borde bemyndigas att i vissa, av lönekommittén närmare angivna fall
ändra avlöningsbestämmelserna utan riksdagens medverkan. Under åberopande
av vad lönekommittén i nu angivna hänseenden anfört anser jag mig
böra tillstyrka kommitténs berörda förslag.

Lönekommitténs förslag till statens allmänna avlöningsreglemente och
särskilda avlöningsreglementen har i flera yttranden mötts av en kritisk inställning.
Man har därvid, i vissa fall under erkännande av det teoretiskt
riktiga i lönekommitténs uppläggning, gjort invändningar mot avlöningsreglementena
i skilda hänseenden, företrädesvis ur synpunkten av deras praktiska
användbarhet. De vid remissbehandlingen uttryckta önskemålen om
större överskådlighet och lätthanterlighet äro otvivelaktigt beaktansvärda.
Lönekommittén, som nödgats starkt forcera arbetet med reglementenas utformning,
har icke hunnit redaktionellt genomarbeta materialet så mycket
rom varit önskvärt. Invändningarna mot sakinnehållet äro däremot av begränsad
räckvidd, och reglementsförslagen äro överhuvud taget godtagbara
som underlag för sakbehandlingen vid riksdagen. Jag har därför ansett
mig böra lägga fram dem i förefintligt skick. Utgående från att Kungl.
Maj:t skall få den nyss förordade befogenheten att svara för reglementenas
utredigering har jag emellertid låtit påbörja en formell översyn i syfte att,
i möjligaste mån, tillmötesgå de framförda önskemålen i fråga om reglementenas
utformning. Vid denna överarbetning kan även övervägas att jämka
den föreslagna grupperingen av författningsmaterialet på skilda reglementen.

Såsom bilagor till detta protokoll fogas alltså 1945 års lönekommittés förslag
till statens allmänna avlöningsreglemente (bil. 1), avlöningsreglemente
för militära beställningshavare (bil. 2). avlöningsreglementen för de högre
kommunala skolorna, de statsunderstödda skolorna för bildbara sinnesslöa
m. fl. och folkskolan (bil. 3—5) samt avlöningsreglemente för nomadlärare
(bil. G). Den överarbetning av kommitténs förslag, som skulle föregå utfärdandet
av reglementena, bör utom nyssnämnda redaktionella översyn avse
sådana jämkningar i författningstexten, som föranledas av 1947 års riksdags

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

redan fattade eller emotsedda beslut i organisationsfrågor o. d., i den mån
hänsyn härtill icke hunnit tagas i det av lönekommittén utarbetade förslaget.
Vid överarbetningen böra vidare införas de sakändringar i kommittéförslagen
som beslutas vid riksdagsbehandlingen. De ändringar jag för egen
del föreslår redovisas i vederbörliga sammanhang. Utöver dessa ändringar
kan ifrågakomma att vidtaga smärre detaljjämkningar av visserligen saklig
natur men av den obetydliga räckvidd att det icke synts påkallat att tynga
riksdagsbehandlingen med närmare redogörelser och ställningstaganden. Härjämte
böra alla möjligheter att genomföra förenklingar i bestämmelserna
tillvaratagas.

På sätt lönekommittén förutsatt bör krigsavlöningsreglementet omarbetas.
Kungl. Maj:t torde böra inhämta riksdagens bemyndigande att, därest värnpliktiga
skulle inkallas i kraft av 28 § värnpliktslagen innan nytt krigsavlöningsreglemente
utfärdats, besluta om de ändringar i gällande krigsavlöningsreglemente,
som föranledas av den nya löneregleringen.

I samband med den sammanslagning av allmänna lönenämden och försvarsväsendets
lönenämnd, som av lönekommittén förordats och som synes
lämplig såsom en följd av den allmänna löneregleringen, bör den nyorganiserade
nämnden, på sätt allmänna lönenämnden i sitt utlåtande förordat, benämnas
statens lönenämnd.

Slutligen är att nämna, att genomförandet av den allmänna löneregleringen
för statstjänstemän förutsatts skola föranleda motsvarande jämkningar i avlöningsbestämmelserna
för skogsvårdsstyrelsernas personal, varvid det skulle
ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa nytt avlöningsreglemente för dessa
styrelsers ordinarie befattningshavare (1947 års IX ht. s. 321). Vidare har i
propositionen 1947: 76 förordats, att lönereglering för hushållningssällskapen
skall, räknat från och med den 1 januari 1948, genomföras i nära anslutning
till skogsvårdsstyrelsernas, varvid det likaledes skulle ankomma på Kungl.
Maj:t att utfärda vederbörliga avlöningsbestämmelser.

Lönereglering för provinsialläkare och distriktsveterinärer.

1945 års lönekommitté.

Provinsialläkare. Enligt hittills tillämpad princip utgöras provinsialläkarnas
inkomster av tjänsten dels av en bestämd av statsmedel utgående
avlöning, dels av arvoden enligt taxa, s. k. prestationsersättning, samt arvoden
av kommunala uppdrag.

Avlöningen till provinsialläkare utgår enligt en i 59 § civila avlöningsreglementet
intagen löneplan D.

Löneplanen är till skillnad från den för civila tjänstemän i allmänhet gällande
löneplanen icke dyrortsgraderad utan uppbyggd efter ett system med
särskilda lönegrupper, avsett att medgiva en differentiering av avlöningen i
huvudsak efter graden av distriktens svårskötthet samt storleken av påräkneliga
praktikinkomster men utan nämnvärt hänsynstagande till levnadskostnadernas
höjd å olika orter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

Vad lönenivån för provinsialläkare beträffar framhöll 1936 års lönekommitté
efter att ha berört ett av medicinalstyrelsen framlagt förslag till utbyggnad
av dåvarande distriktsorganisation, att kommittén inför sannolikheten
av en successivt skeende begränsning i distriktens omfattning och inför
ovissheten om den inverkan en sådan begränsning kunde komma att på längre
sikt öva på provinsialläkarnas inkomstförhållanden i allmänhet ansåge sig
icke ha tillräckliga skäl att föreslå någon rubbning i stort sett av den vid
dåvarande tidpunkt för provinsialläkare gällande lönenivån.

I fråga om lönebeloppen uttalade 1936 års lönekommitté, att det ur praktiska
synpunkter sett måste anses önskvärt att såsom tidigare låta lönen i de
olika löneklassema inom lönegrupp I sammanfalla med löneklassbeloppen
för billigaste ort inom en viss lönegrad av löneplanen A. Då med hänsyn
till de genom kommitténs utredning konstaterade genomsnittliga inkomsterna
av provinsialläkartjänst någon höjning av lönenivån icke syntes påkallad,
ansåg sig kommittén böra såsom utgångsläge för löneplanens utbyggande
välja löneklassbeloppen å A-ort inom lönegraden A 25 i civila avlöningsreglementet.

1936 års lönekommitté ansåg vidare i likhet med 1928 års lönekommitté,
att antalet lönegrupper utan olägenhet kunde begränsas och framlade i enlighet
härmed ett förslag till löneplan, som innefattade allenast fyra lönegrupper.
För att möjliggöra en viss förbättring i lönenivån för de i inkomsthänseende
sämst ställda provinsialläkarna höjdes samtidigt löneskillnadsbeloppet
mellan varje lönegrupp till 1 050 kronor. Vidare höll kommittén före,
att kallortstillägg borde utgå till provinsialläkare i övre Norrland enligt för
civila tjänstemän i allmänhet gällande grunder. Härigenom vunnes att vid
provinsialläkarnas inplacering i lönegrupp hänsyn icke behövde tagas till
kallortsförhållandena.

1936 års lönekommitlés förslag till löneplan upptogs av Kungl. Maj:t
utan erinran i proposition (nr 200) till 1939 års riksdag och godkändes av
riksdagen.

För att kunna åtminstone i någon mån bilda sig en uppfattning om huru
provinsialläkarinkomsterna förhållit sig under tiden efter den senaste löneregleringen
samt erhålla en viss grundval för bedömandet av frågan, vilka
förändringar, som böra vidtagas i nu gällande löneplan för provinsialläkare,
har 1945 års lönekommitté på därom gjord framställning beretts tillfälle
alt taga del av resultatet av den statistiska undersökning beträffande läkares
inkomster, som på medicinalstyrelsens föranstaltande skett i anslutning till
1943 års taxering.

Av ifrågavarande undersökning, som omfattat 317 provinsialläkare eller
92 %> av antalet redovisade dylika befattningshavare, bär inhämtats, att inom
21 distrikt eller 14,6 °/o av antalet redovisade provinsialläkardistrikt nettoinkomsten
av läkarverksamheten under kalenderåret 1942 understigit 15 000
kronor. Enligt den utredning angående provinsialläkarnas inkomstförhållanden,
som verkställts genom 1936 års lönekommittés försorg och som bildat
grundval för 1939 års lönereglering för provinsialläkare, ha motsvarande

Kungi. Maj:ts proposition nr 281-

siffror för åren 1936 och 1937 varit i genomsnitt 18,7 %. Under åren 1936
och 1937 ha enligt nyssnämnda utredning 170 distrikt eller 56,1 % av det
redovisade antalet givit en genomsnittlig nettoinkomst understigande 20 000
kronor, medan antalet distrikt, som under år 1942 lämnat en nettointäkt intill
sistnämnda belopp uppgått till 139, motsvarande 43,8 % av antalet redovisade
organisationsenheter. Under det att den genomsnittliga nettoinkomsten
under åren 1936 och 1937 uppgått till eller överstigit 20 000 kronor i 133
distrikt, det vill säga 43,9 % av antalet redovisade distrikt, ha vidare under
år 1942 nettoinkomster till motsvarande belopp förekommit i 178 distrikt,
utgörande 56,2 % av antalet. Minimum för den genomsnittliga nettoinkomsten
under aren 1936 och 1937 har enligt vad som framgår av primärmaterialet
för 1936 års lönekommittés utredning utgjort 7 200 kronor och maximum
40 100 kronor. Motsvarande siffror för år 1942 ha befunnits vara 8 800
respektive 45 100 kronor. Pa grundval av förenämnda primärmaterial har
den genomsnittliga nettoinkomsten i aritmetiskt medeltal under åren 1936
och 1937 kunnat beräknas till 19 490 kronor. Motsvarande siffra för kalenderåret
1942 har uppgått till 21 040 kronor, innebärande en ökning med
1 550 kronor.

Det stora flertalet distrikt ha för såväl åren 1936 och 1937 som år 1942
redovisat nettoinkomster varierande mellan 10 000 och 30 000 kronor. Sålunda
ha inkomster av denna storleksordning förekommit under åren 1936
och 1937 i 298 distrikt, motsvarande 98,6 % av antalet redovisade distrikt,
samt under ar 1942 i 292 distrikt, utgörande 92,1 ®/o av antalet redovisade
organisationsenheter. Fördelningen av antalet läkare i ifrågavarande lönelägen
efter inkomsternas storlek framgår av efterföljande sammanställning.

Inkomster kronor	Antal provinsialläkare
1936/37	1942
10 000—13 000 ......	25	10
13 000—16 000 ......	50	25
16 000-19 000 ......	67	76
19 000—22 000 ......	73	78
22 000—25 000 ......	40	64
25 000—30 000 ......	43	39
30 000 eller däröver..	3	20

Lönekommittén har vidare sökt bilda sig en uppfattning om, vilken inverkan
inrättandet av nya provinsialläkartjänster kan väntas få på provinsialläkarnas
löneförhållanden.

Kommittén hav härvid framhållit, att 1945 och 1946 års riksdagar _

i anslutning till en av medicinalstyrelsen framlagd plan — medgivit inrättande
av sammanlagt 85 nya provinsialläkardistrikt, och att för 1947 års
riksdag framlagts förslag om inrättande av ytterligare 50 provinsialläkardistrikt.

I sammanhang härmed har lönekommittén erinrat, att Kungl. Maj:t genom

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 281-

beslut den 15 oktober 1943 uppdragit åt medicinalstyrelsen att verkställa utredning
beträffande den öppna vården å av landsting och kommuner drivna
sjukhus m. in. Enligt vad lönekommittén under hand inhämtat torde den
kommitté inom medicinalstyrelsen, som amförtrotts ifrågavarande utredningsuppdrag,
finna behov föreligga av ytterligare ett avsevärt antal provinsialläkare
utöver dem, som innefattas i förenämnda av medicinalstyrelsen
framlagda plan.

Huruvida och på vilket sätt ett genomförande av den av medicinalstyrelsen
föreslagna utbyggnaden av provinsialläkarorganisationen kan komma att påverka
provinsialläkarnas inkomstförhållanden låter sig för närvarande icke
avgöras. Det synes emellertid icke uteslutet, att den inkomstminskning, som
kan bliva en följd av en nedskärning av distriktsområdena, kommer att uppvägas
av de ökade inkomstmöjligheter, som skapas bland annat genom
sjukkasserörelsens och socialförsäkringens tillväxt, genom den nya socialhygieniska
organisationens utveckling, genom allmänhetens ökade behov av
läkarvård på grund av stigande folkupplysning o. s. v. Genom hälsovårdsarbetet
och den förebyggande vården av mödrar, spädbarn och skolbarn
torde provinsialläkarna komma i livligare kontakt med befolkningen inom
vederbörande distrikt, vilket kan få till följd en ökning av praktiken. Uppenbarligen
kunna emellertid icke några säkra slutsatser dragas.

Då 1945 års lönekommitté haft att taga ställning till frågan om provinsialläkarnas
lönereglering, har detta skett mot den bakgrund, som nu skildrats.

Kommittén har till en början icke ansett sig böra ifrågasätta något frångående
av nuvarande anordning, enligt vilken läkarnas inkomster av tjänsten
utgöras dels av en bestämd, av statsmedel utgående avlöning, dels av arvoden
enligt taxa och för uppdrag i allmänhet. Kommittén framhåller, att några
vägande skäl för ett sådant frångående icke anförts och att anordningen
för endast ett fåtal år sedan vunnit statsmakternas gillande.

Ej heller har lönekommittén funnit anledning att i samband med ifrågavarande
lönereglering föreslå ändring av det nuvarande systemet för bestämmande
av den fasta statsavlöningen. Kommittén anser visserligen, att
detta system lider av vissa brister, föranledda, bland annat, av svårigheter
att rättvisande uppskatta de olika distriktens grad av svårskötthet. Att i det
ovissa läge, som nu är för handen på detta område, vidlaga några genomgripande
omläggningar har kommittén likväl icke ansett riktigt.

I fråga om själva löneavvägningen har kommittén av det statistiska material,
som här förut redovisats, funnit, att provinsialläkarnas inkomster stegrats
under perioden 1936—1942. Denna inkomslutveckling syntes dock — om
man bortsåge från enstaka fall — icke ha hållit jämna steg med de avlöningsförhöjningar
som i dyrtidskompenserande syfte kommit statliga befattningshavare
i allmänhet till del, vilket huvudsakligen torde vara att tillskriva
den omständigheten att några höjningar av taxesatserna icke vidtagits med
hänsyn till det försämrade penningvärdet. Om också provinsialläkarnas inkomstnivå
i stort sett måste betraktas såsom gynnsam i jämförelse med andra

Kungl. Maj.ts proposition nr 281-

tjänstemannagrupper med specialutbildning av motsvarande slag eller jämförlig
längd, har lönekommittén därför ansett sig icke böra undantaga provinsialläkarna
från en avlöningsförbättring av ungefär samma storlek, som
skulle tillkomma andra statstjänstemän. Härvid påpekas, att enligt vad
lönekommittén inhämtat förefintliga planer på ändring av taxesatsema icke
kunna realiseras för närvarande. Lönekommittén har därför ansett sig böra
utgå från oförändrade taxesatser.

Det förslag till ny löneplan för provinsialläkarna, som lönekommittén i enlighet
härmed utarbetat, framgår av förslaget till statens löneplansförordning,
där löneplanen givits ordningsnumret 3. Förslaget innebär, att uppdelningen
på fyra lönegrupper bibehålies. I lägsta lönegruppen ha lönebeloppen
avvägts så, att bruttolönerna höjts lika mycket för provinsialläkarna som för
sådana andra tjänstemän med samma bruttolön, vilka nu åtnjuta lön efter
ortsgrupp E och efter löneregleringen komma att åtnjuta lön efter ortsgrupp
3. Beloppen för de högre lönegrupperna ha i princip avvägts så, att
löneökningen icke kommer att understiga utan i stället att något överstiga
löneökningen inom lägsta lönegrupp.

Såsom redan i annat sammanhang erinrats, skall enligt 19 § civila avlöningsreglementet,
där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring jämväl under
sön- och helgdag, tjänsteman, i den mån så utan avsevärda svårigheter
kan ske, beredas frihet från tjänstgöring minst varannan sådan dag. Denna
föreskrift äger icke nu tillämpning å provinsialläkare. Lönekommittén anser
sig emellertid böra förorda, att bestämmelsen i dess i det föregående föreslagna
ändrade lydelse nu göres tillämplig å dem. Härvid förutsättes dock, att
provinsialläkare i något angränsande distrikt eller annan kompetent läkare
fullgör tjänstgöringen i stället för den, som åtnjuter helgdagsfrihet. I vad mån
sådan tjänstgöringsfrihet kan uttagas blir därför beroende av uppgörelser
mellan vederbörande. Ersättaren, vilken förutsättes komma att få uppbära de
av tjänstgöringen föranledda praktikinkomsterna, bör enligt förslaget icke
äga att för sin tjänstgöring erhålla ersättning från staten. Lönekommittén
har inhämtat, att anordningen för närvarande ofta ej går att genomföra mellan
provinsialläkare inbördes men att förhållandena komma att ställa sig annorlunda
allt efter det distriktens antal ökas. I den mån närmare föreskrifter
erfordras, anses dessa böra meddelas av medicinalstyrelsen.

Distriktsveterinärer. Distriktsveterinärerna äro inordnade under
civila avlöningsreglementet, dock med lön utgående efter en särskild löneplan,
uppbyggd i stort sett efter samma huvudprinciper som löneplanen
för provinsialläkare.

1936 års lönekommitté framhöll i sitt betänkande, att vad kommittén anfört
beträffande principerna för löneförmånernas bestämmande i fråga om
provinsialläkare av kommittén ansetts äga tillämpning jämväl i avseende å
distriktsveterinärernas ersättning. Även för distriktsveterinärernas vidkommande
hade sålunda lönekommittén förutsatt bibehållande av hittillsvarande
ersättningsformer, nämligen dels lön av statsmedel efter en fördelning av
veterinärtjänsterna å olika lönegrupper under hänsynstagande till praktik -

Kungl. Maj:ts proposition nr 281■ 95

inkomst och distriktens grad av svårskötthet, dels ock inkomst enligt taxa
av praktik.

Beträffande löneavvägningen kom kommittén till den slutsatsen, att den
särskilda löneplanen för distriktsveterinärerna borde uppbyggas med utgångspunkt
från lönebeloppen i lägsta ortsgrupp av lönegraden A 15 civila avlöningsreglementet.
Antalet lönegrupper syntes böra bibehållas vid sju och
löneskillnaden mellan de olika grupperna bestämmas till 396 kronor.

De synpunkter, som kommit 1945 års lönekommitté att föreslå ett bibehållande
av hittillsvarande principer för bestämmande av provinsialläkarnas
löneförmåner, ha ansetts i lika hög grad äga tillämpning i avseende å ersättning
till distriktsveterinärer. Kommittén har därför icke funnit anledning att
ifrågasätta ett utbyte av nuvarande ersättningsformer utan förutsätter att
distriktsveterinärerna även för framtiden skola äga åtnjuta dels en bestämd
av statsmedel utgående avlöning, differentierad med hänsyn till storleken
av praktikinkomst och distriktens svårskötthet, dels ock inkomst enligt taxa.

1936 års lönekommitté fann icke erforderligt att verkställa någon detaljerad
utredning beträffande distriktsveterinärernas inkomstförhållanden.
Med hänsyn till den betydelse distriktsveterinärernas inkomster av enskild
praktik in. m. avsetts skola ha vid distriktens fördelning å olika grupper och
för att skapa en grundval för utformningen av ett förslag till löneplan för
distriktsveterinärer har 1945 års lönekommitté funnit det nödvändigt att
åvägabringa en utredning rörande inkomster av här avsett slag, som i de
särskilda distriktsveterinärdistrikten uppburits åren 1942 och 1944. Till
grund för utredningen, som verkställts genom medicinalstyrelsens försorg,
ha legat uppgifter, vilka avgivits å ett med hänsyn till distriktsveterinärernas
speciella arbetsförhållanden avpassat frågeformulär.

De från distriktsveterinärerna infordrade uppgifterna ha bland annat berört
nettoinkomst av enskild praktik under åren 1942 respektive 1944 fördelad
på följande grupper, nämligen

a) arvoden för tuberkulinundersökningar

b) arvoden för kastsjukeundersökningar

c) arvoden för tjänsteförrättningar enligt epizootilagen

d) arvoden för tjänstgöring såsom läns- eller distriktsveterinär jämte egen
tjänst

e) arvoden från länsstyrelse (statsbidrag åt mindre bemedlade)

f) arvoden från försäkringsbolag.

Å blanketten har vidare avselts skola lämnas uppgifter beträffande inkomster
av köttbesiktning samt de övriga inkomster, som stått i samband
med statstjänsten, såsom ersättning för import- och exportbesiktning.

Under åren 1942 och 1944 har riket varit indelat i sammanlagt 256 veterinärdistrikt.
Undersökningen av veterinärernas nettoinkomster av praktik
för år 1942 har omfattat 202 distrikt och för år 1944 222 distrikt, motsvarande
78,9 resp. 86,7 % av hela antalet.

Den verkställda undersökningen har givit vid handen att nettoinkomsten

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

av enskild praktik i medeltal för hela riket utgjort för år 1942 6 775 kronor
och för år 1944 7 484 kronor. Av sagda belopp ha 2 382 resp. 2 210 kronor
hänfört sig till inkomster av tuberkulinundersökningar. Maximum för
1942 års nettoinkomst har uppgått till 18 670 kronor och minimum till 822
kronor. Motsvarande siffror för år 1944 ha varit 19 521 resp. 428 kronor.
Vidare har inhämtats att under år 1942 nettoinkomsten av praktik i medeltal
överstigit 5 000 kronor i 213 distrikt eller omkring 83,2 % av hela antalet
distrikt, medan antalet distrikt, som under år 1944 lämnat en nettointäkt
i medeltal överstigande sistnämnda belopp utgjort 235, motsvarande 91,2 %
av antalet organisationsenheter. Lägre medeltal för nettoinkomsten än 5 000
kronor har under år 1942 uppvisats av 43 distrikt, under det att motsvarande
förhållande under år 1944 konstaterats i allenast 21 distrikt. Under år 1942
har nettoinkomsten av praktik för distriktsveterinärer i lägsta lönegruppen
utgjort i medeltal 8 235 och i högsta lönegruppen 3 820 kronor inklusive ersättning
för tuberkulinundersökningar. Motsvarande medeltal för 1944 ha
varit 9 636 resp. 3 893 kronor.

I distriktsveterinärlönesakkunnigas den 12 juli 1930 avgivna betänkande
med utredning och förslag beträffande ordnandet av distriktsveterinärernas
anställnings- och avlöningsförhållanden återfinnes en redovisning för distriktsveterinärernas
nettoinkomster enligt taxa i medeltal under åren 1927—
1929. Vid denna tid förekommo praktiskt taget icke några inkomster av
tuberkulinundersökningar. Då det synts vara av intresse att erhålla en uppfattning
om i vilken omfattning distriktsveterinärernas inkomster av likartade
prestanda ökats, har medeltalet av nettoinkomsterna för åren 1942
och 1944, 7 327 kronor, reducerats med nettoinkomsterna av tuberkulinundersökningar
under samma år d. v. s. med 2 292 kronor. Då medeltalet för
åren 1942 och 1944 i enlighet härmed utgjort 5 035 kronor och för åren
1927—1929 3 214 kronor, har ökningen i ovan angivna hänseende under ifrågavarande
tidsperiod uppgått till i medeltal 1 821 kronor.

Lönekommittén anför, att av den lämnade redogörelsen rörande resultaten
av utredningen torde framgå, att distriktsveterinärernas nettoinkomster av
praktik intill år 1944 undergått en icke obetydlig förbättring. En del av
denna förbättring syntes emellertid få tillskrivas det förhållandet, att förmögenhetsvärdet
å djur efter andra världskrigets utbrott stadigt stigit, vilket
i överensstämmelse med tidigare erfarenheter medfört ökat arbete för veterinärerna
i fråga om enskild husdjurssjukvård.

I detta sammanhang framhåller kommittén även, att ersättningar för
tuberkulinundersökningar, vilka utgjort i medeltal omkring 30 °/o av veterinärernas
inkomster av praktik, måste betraktas såsom i hög grad tillfälliga
och till följd av utvecklingen tendera att alltmer försvinna. Det vore
emellertid icke uteslutet att ifrågavarande inkomstminskning komme att uppvägas
av inkomster av på andra områden inriktad verksamhet till förekommande
och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar.

Även om det icke kunde bestridas att distriktsveterinärernas sammanlagda

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

nettoinkomster mellan åren 1939 och 1942 genomsnittligt sett undergått en
viss stegring, syntes man dock av den föreliggande utredningen kunna draga
den slutsatsen att denna inkomstförbättring icke motsvarat levnadskostnadsutvecklingen,
vilket medfört att distriktsveterinärerna i fråga om realinkomsten
kommit i ett ogynnsammare läge än tidigare. Trots att inkomsterna av
distriktsveterinärtjänsterna i det övervägande antalet distrikt måste betecknas
såsom goda i jämförelse med de avlöningar, som utgå till statstjänstemän
med enbart fast lön av statsmedel, håller därför 1945 års lönekommitté
under beaktande jämväl av de av Kungl. Maj:t åt kommittén givna direktiven
före, att distriktsveterinärerna böra beredas viss löneförbättring.

Beträffande spörsmålet i vilken grad den nuvarande löneställningen bör
ändras erinrar kommittén, dels att de egentliga praktikinkomsterna äro intimt
beroende av konjunkturerna för jordbruket och sålunda svåra att på
förhand beräkna, dels att vissa inkomster exempelvis av tuberkulinundersökningar
och köttbesiktning till följd av utvecklingen synas bliva alltmera
osäkra. Huru förhållandena i förevarande och jämförbara hänseenden komma
att gestalta sig framdeles, syntes det icke vara möjligt att för närvarande
bedöma med någon större tillförlitlighet. Med hänsyn till nu angivna förhållanden
har lönekommittén funnit sig icke böra föreslå annan ändring i
distriktsveterinärernas nuvarande löneställning än som betingas av kravet på
en uppräkning av den fasta lönen i motsvarande grad som för andra tjänstemän.

Det förslag till ny löneplan för distriktsveterinärerna, som lönekommittén
i enlighet härmed utarbetat, framgår av förslaget till statens löneplansförordning,
där löneplanen givits ordningsnumret 4. Förslaget innebär till en
början, att antalet lönegrupper skulle minskas från sju till fem. I anledning
härav har lönekommittén erinrat, att allmänna civilförvaltningens lönenämnd
i utlåtande över 1936 års lönekommittés förslag till avlöningsbestämmelser
för provinsialläkare och distriktsveterinärer bland annat framhöll att det
syntes tveksamt, huruvida tillräcklig anledning förelåge att göra så stor skillnad
mellan provinsialläkarna och distriktsveterinärerna med avseende å antalet
lönegrupper, som kommittén förordat. Den utredning beträffande
distriktsveterinärernas inkomster av praktik, som 1945 års lönekommitté
låtit verkställa, har enligt kommitténs förmenande givit vid handen, att det
icke är behövligt med en så långt driven differentiering av lönebeloppen, som
vidtagits i nu gällande löneplan. Fn nedskärning av gruppantalet kunde
också antagas medföra såväl praktiska fördelar som ökade möjligheter till
en mera rättvis fördelning av distriktsveterinärerna å de olika lönegrupperna.
Lönekommittén förordar därför, att antalet lönegrupper begränsas till fem.

I övrigt har förslaget till ny löneplan samma innebörd som förslaget till
ny löneplan för provinsialläkarna.

Lönekommittén har framhållit, alt det genom den av kommittén förordade
omläggningen av löneplanen till att omfatta allenast fem lönegrupper självfallet
blir nödvändigt att vidtaga en omgruppering av distriktsveterinärbefattningarna.
Enligt lönekommitténs förmenande synes det lämpligast att

Bihanri till riksdagens protokoll 19t7. 1 samt. Nr 281.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281■

Departements chefen.

en blivande inplacering i lönegrupper sker under hänsynstagande i första
hand till inkomster av praktik och av uppdrag såsom veterinär vid sidan av
den egentliga tjänsten och först i andra hand till distriktens svårskötthet.

Slutligen anser lönekommittén, att föreskriften om helgdagsledighet bör
göras tillämplig på distriktsveterinärerna på motsvarande sätt, som förordats
i fråga om provinsialläkarna. För tillämpningen förutsättes således, att distriktsveterinär
i något angränsande distrikt eller annan kompetent veterinär
fullgör tjänstgöringen i stället för den, som åtnjuter helgdagsfrihet. Vidare
förutsättes, att ersättaren icke skall äga att för sin tjänstgöring erhålla ersättning
från staten.

Yttrandena.

I sitt remissyttrande har medicinalstyrelsen meddelat, att styrelsen torde
komma att framlägga förslag, som bland annat avser att avveckla det för
provinsialläkarna gällande systemet med lön och taxeersättning i och för
dess ersättande med totallön. Såsom ett provisorium anser styrelsen emellertid
det nuvarande ersättningssystemet kunna godtagas. Detsamma gäller de
av lönekommittén föreslagna föreskrifterna om helgdagsledighet för dessa
läkare.

Den föreslagna löneregleringen för distriktsveterinärer har medicinalstyrelsen
likaledes funnit sig kunna godtaga som ett provisorium. Styrelsen har
dock framhållit, att en omprövning av ersättningssystemet även beträffande
dessa tjänstemän snarast bör komma till stånd.

Allmänna löneiiämnden har förutsatt, att en omprövning av det för provinsialläkarna
gällande lönegruppsystemet vidtages, så snart pågående utökning
av antalet provinsialläkardistrikt slutförts.

För egen del tillstyrker jag det av lönekommittén framlagda förslaget till
lönereglering för provinsialläkare och distriktsveterinärer. I anledning av vad
medicinalstyrelsen anfört angående eventuell omläggning framdeles av avlöningssystemet
för dessa tjänstemän vill jag framhålla, att bestämmelserna
angående rätt att jämte avlöning av statsmedel uppbära ersättning enligt
taxa tillhöra dem, i fråga om vilka tjänsteman förutsatts skola vara pliktig
att underkasta sig ändrade bestämmelser.

Den av allmänna lönenämnden berörda frågan om omprövning av lönegruppsystemet
för provinsialläkare angår, i vad avser förefintligheten av fyra
lönegrupper, grunden för konstruktionen av löneplan nr 3 och bör icke komma
under bedömande annat än i samband med ny lönereglering för provinsialläkarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Placering samt uppflyttning i löneklass eller lönerum m. m.

Nuvarande förhållanden.

I det nuvarande statliga lönesystemet är den normala ordningen
den, att den enskilde tjänstemannens löneställning bestämmes av den lönegrad,
som den av honom innehavda tjänsten tillhör. Då lönegraderna omfatta
flera löneklasser, vilket i stor utsträckning är fallet, erfordras för löneställningens
bestämmande också en precisering av vilken löneklass tjänstemannen
skall tillhöra. Tidsmässigt sett uppkommer här dels frågan i vilken av löneklassema
inplacering skall ske vid tjänstetillträdet, dels frågan efter vilka
grunder uppflyttning till högre löneklass skall ske. I båda hänseendena finnes
en viss ordning bestämd, avsedd att tillämpas i den mån anledning till avvikelse
ej anses föreligga. Den innebär i korthet, att tjänstemannen vid tjänstetillträdet
skall placeras i lägsta iöneklassen inom lönegraden och därefter med
vissa tidsmellanrum uppflyttas i löneklass intill dess han uppnått den högsta
Iöneklassen inom lönegraden. Uppflyttningsperioden är i allmänhet bestämd
till tre år, men för kontraktsanställt manskap tillhörande löneklasserna Ma
1—9 gäller en tidsperiod av ett år och beträffande extra lärare vid det statliga
undervisningsväsendet räknas med sex terminer, rom skola ha infallit under
de senaste sex åren. Tidsperioden förlänges i vissa fall automatiskt på grund
av en regel, att uppflyttning skall ske kvartalsvis eller, såvitt fråga är om
uppflyttning till högst nionde Iöneklassen för kontraktsanställt manskap, månadsvis.
Slutligen är regeln den, ait tjänstemannen åtnjuter lön med det belopp,
som gäller för den löneklass han tillhör.

Från den ordning, som nu till sina huvuddrag angivits, gälla emellertid åtskilliga
undantag. Regeln att den enskilde tjänstemannens löneställning
bestämmes av den innehavda tjänstens lönegrad gäller icke undantagslöst.
Det förekommer, att den, som innehar en viss tjänst, i avlöningshänseende i
stället helt och hållet eller väsentligen behandlas som om han innehade en
högre tjänst, vilken han tidigare innehaft men av särskild anledning nödgats
frånträda, eller som om tjänsten, ehuru nedflyttad till lägre lönegrad, alltjämt
tillhörde den högre lönegraden, eller som om tjänstemannen innehade''
en högre tjänst, vilken han allenast uppehåller.

Regeln att löneklassuppflyttning sker efter förut angivna tidsperiod är på
olika sätt modifierad. För att uppflyttning skall få äga rum, sedan sådan tidsperiod
tilländalupit, fordras att vissa särskilda förutsättningar blivit uppfyllda.
Den viktigaste av dessa förutsättningar är, att tjänstemannen under tidsperioden
fullgjort tjänstgöring av viss beskaffenhet och omfattning, varvid emellertid
med tjänstgöring likställas ledigheter av närmare angivna slag; författningsbestämmelserna
härom ha, ehuru detta i själva verket icke framgår av
deras ordalydelse, tolkats så att, om tjänstemannen under den föreskrivna
tidsperioden icke fullgjort tjänstgöring av föreskriven art och omfattning, han
uppflyttas sedan den felande tjänstgöringen fullgjorts. Eu ytterligare förutsättning
är, att uppskov med uppflyttning icke prövas böra äga rum på grund

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S1.

av mindre väl vitsordad tjänstgöring, eller, i visst fall, att viss utbildning
genomgåtts. Slutligen sker ej uppflyttning efter pensionsålderns uppnående.
Beträffande de ifrågavarande förutsättningarnas närmare innebörd må följande
nämnas.

Beträffande kravet på fullgjord tjänstgöring av visst slag och viss omfattning
är huvudregeln den, att tjänstemannen under minst fyra femtedelar av
den tid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, skall ha bestritt sin egen
eller på grund av förordnande annan statens tjänst. Beträffande extra lärare
vid det statliga undervisningsväsendet fordras, att läraren under minst fyra
femtedelar av varje termin, som tages i beräkning, skall ha bestritt sin egen
eller på grund av förordnande annan statens tjänst. Vad lärare vid folkskolan
angår gäller såsom villkor för uppflyttning, att han under minst fyra femtedelar
av den i folkskolestadgan föreskrivna minsta årliga lästid (364/7 veckor),
som belöper på den tjänstetid, som erfordras för vinnande av uppflyttning,
eller 6iä dagar, bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan lärartjänst
eller skolledarbefattning vid det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet
eller på förordnande uppehållit befattning i statens tjänst.
Beträffande extra lärare vid folkskolan uppkommer icke fråga om uppflyttning
i löneklass utan endast om inplacering i löneklass.

Med fullgjord tjänstgöring skall, såsom redan påpekats, likställas vissa
ledigheter. Såsom tjänstetid räknas sålunda semester, ferier under vilka
tjänstemannen uppburit oavkortad lön (folkskolans lärare äga dock icke
medräkna ferietid) samt tjänstledighet för offentliga uppdrag av vissa slag,
för viss militärtjänstgöring, för deltagande i uthildningskurs vid vederbörande
verk, för vissa studier och iakttagelser samt för sjukdom till följd av olycksfall
i tjänsten och några därmed likartade anledningar. För fast anställt manskap
räknas som tjänstetid också sådan ledighet med oavkortad lön, som
''av vederbörande regements-(likställd) chef må beviljas i samband med uppehåll
i utbildningen m. m., ävensom, efter prövning av regementschefen, tid
varunder tjänstledighet åtnjutits i samband med kommendering såsom elev
vid krigsskola (sådan kommendering sker dock numera utan att tjänstledighet
beviljas) eller eljest för studier i och för fortsatt militär utbildning eller
för genomgående av genom statlig myndighets försorg anordnad utbildningskurs
eller för provtjänstgöring vid statligt verk i och för förvärvande av kompetens
till civilanställning. För lärare och liknande befattningshavare gäller
att såsom tjänstetid i förevarande hänseende räknas tid, varunder vederbörande
åtnjuter oavkortad lön under förhinder att tjänstgöia pa grund av att
undervisningen inställts till följd av smittsam sjukdom eller, beträffande folkskolans
lärare, inställts, inskränkts eller avkortats på grund av krig, krigsfara
eller därmed sammanhängande förhållanden. För folkskolans läraie gäller
ytterligare, att såsom tjänstetid skall räknas tid, under vilken läraren obefogat
avstängts från tjänstgöring eller hållits häktad för brott, för vilket han sedermera
blivit frikänd, eller av polismyndighet kvarhållits såsom misstänkt för
brott utan att häktningsåtgärd vidtagits. Enligt särskild kungörelse äger kvinnlig
befattningshavare för löneklassuppflyttning taga i beräkning tid. varunder
hon efter ingången av juli månad 1943 åtnjutit tjänstledighet för havandeskap
eller barnsbörd med bibehållande av viss, för sådan tjänstledighet bestämd del
av avlöningen. Statsanställd lärare äger vidare, liksom lärare vid folkskolan,
räkna som tjänstetid den tid, varunder han bestritt lärartjänst eller skolledarbefattning
vid det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet. Detsamma
gäller med avseende på tid, varunder extra ordinarie eller extra
tjänsteman vid hovrätt eller häradsrätt tjänstgjort såsom ledamot i rådhusrätt.
i vilken enligt gällande bestämmelser jämte borgmästaren sitta minst

Kungl. Maj ds proposition nr 281.

101

två lagfarna ledamöter, samt tid, varunder extra ordinarie tjänsteman vid
lots- och fyrstaten med anställning å sådant fyrskepp eller tjänstefartyg, som
är upplagt under viss del av året, till följd av uppläggningen icke tjänstgjort.

Villkoret om en minsta tjänstetid motsvarande fyra femtedelar av den för
uppflyttnings vinnande stadgade tidsperioden kvarstår sedan äldre tider, då
perioden för ålderstilläggs intjänande var bestämd till i regel fem är och den
erforderliga tjänstgöringstiden sålunda utgjorde en mera jämnt avpassad del
— fyra år — av hela perioden. Villkoret bibehölls emellertid även efter övergång
till tidsintervaller av tre respektive ett år för löneförhöjning, varför sålunda
för uppflyttning i löneklass nu erfordras tjänstgöring under minst 876
respektive 292 dagar av den föreskrivna perioden. Detta torde jämväl gäila,
då skottår infaller under perioden.

En särskild fråga är, hur bestämmelserna skola tillämpas, då tjänstemannen
har deltidsarbete, d. v. s. har anställning på halvtid eller åtnjuter nedsättning
av tjänstgöringstiden. Vid halvtidsanställning vinnes uppflyttning efter tre
år under förutsättning att vederbörande under minst fyra femtedelar av denna
tid fullgjort honom i egenskap av halvtidsanställd befattningshavare åliggande
tjänstgöring. Vid nedsättning av tjänstgöringstiden åter torde uppflyttning
vinnas under förutsättning alt vederbörande fullgjort fyra femtedelar av
den för heltidstjänstgörande befattningshavare fastställda arbetstiden. Detta
innebär, att en på halvtid anställd tjänsteman vinner uppflyttning efter tre
år, om han tjänstgjort 876 halva dagar, vilket motsvarar 438 hela dagar. Eu
tjänsteman, vars tjänstgöringstid nedsatts till hälften, vinner åter uppflyttning
tidigast sedan han tjänstgjort 1 752 halva dagar, det vill säga efter mer
än 4 år 9 månader eller alltså, om kvartalsregeln beaktas, efter 5 år.

Beträffande förutsättningen att uppskov med uppflyttning icke prövas böra
äga rum på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring må påpekas, att,
om dylikt uppskov förekommit, må sedermera, om tjänstemannens fortsatta
tjänstgöring anses böra föranleda därtill, förordnas, att han för uppflyttning
till än högre löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet
varat.

Uppskovsbestämmelserna äga icke tillämpning på kontraktsanställt manskap.
För uppflyttning från 1 löneklassen på löneplan Ma gäller i stället ett
krav på viss godkänd utbildning.

Om sålunda förut angivna tidsperioder under vissa förhållanden kunna
komma att förlängas och uppflyttning ej alls får ske efter pensionsålderns
uppnående, kan det å andra sidan också förekomma, att den första tidsperioden
efter tjänstetillträdet förkortas, en i praktiken långt vanligare
situation än de förra. I de fall då, på sätt i det följande angives, inplaceringen
sker genom sneddning, har tjänsteman i allmänhet rätt att taga i
beräkning den tid, dock högst tre år, varunder han tillhört eller beräknas ha
tillhört den löneklass, som han senast innehade i den lägre tjänsten, för
bestämmande av tidpunkt för uppflyttning i den högre tjänsten. Bestämmelserna
härom ha ansetts böra tolkas så, att uppflyttning skall ske vid utgången
av den uppflyttningsperiod, som löpte omedelbart före tjänstetillträdet;
av det föregående framgår, att denna period kan ha tagit sin början
tidigare än tre år före tjänstetillträdet. På motsvarande sätt anses bestämmelserna
om lönetursförhållandena vid övergång till annan tjänst i samma
lönegrad böra tillämpas, ehuru de endast tala om bibehållandet av placeringen
i löneklass. En förkortning av den första uppflyttningsperioden kan

102

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

också inträffa där, såsom fallet är inom folkskoleväsendet, inplaceringen
skett enligt tillgodoräkningsregeln.

Från grundregeln om inplacering vid tjänstetillträdet i lönegradens lägsta
löneklass gälla synnerligen betydelsefulla undantag, i vilka i främsta rummet
är fråga om att högre inplacering medgives med hänsyn till tjänstemannens
tidigare anställningsförhållanden. Enligt nuvarande bestämmelser om inplacering
i löneklass och de motiv, som ligga till grund för desamma, utgör
emellertid en av huvudprinciperna, att hänsyn endast tages till den anställning
och den inkomst som tjänstemannen har omedelbart före det han tillträder
tjänsten. En annan huvudprincip är, att tjänstemannen vid tillträdet
av tjänsten icke skall lida minskning i nämnda inkomst. Såsom förutsättning
härför gäller i åtskilliga fall, att den tidigare anställningen innehafts under
längre tid. I de fall, då sneddningsbestämmelserna tillämpas, har det ansetts,
att tjänstemannen icke blott skall vara garanterad mot inkomstminskning
utan också vara berättigad till en måttlig löneförbättring. I övriga fall torde
de nuvarande bestämmelserna i allmänhet avse allenast att, där så anses
påkallat, förhindra löneminskning. Från båda huvudprinciperna innehålla
avlöningsbestämmelsema vissa undantag.

Sneddningsregeln innebär, att tjänsteman vid befordran skall placeras lägst
i löneklassen närmast över den, som han i den lägre tjänsten senast tillhörde.
Dessutom äger han, såsom förut nämnts, taga i beräkning den tid, dock högst
tre år, varunder han i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas ha tillhört
sistnämnda löneklass, för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning
i den högre tjänsten. Beträffande frågan, i vilka fall sneddningsregeln
för närvarande är tillämplig, hänvisas till propositionen 1946: 333, s. 70.
Vid övergång från anställning med avlöning enligt kollektivavtal tillämpas
ett slags modifierad sneddningsregel, den s. k. jämförelseregeln. Härutöver
finnas ett antal specialregler för inplacering. Inom folkskoleväsendet och,
för vissa fall, även inom andra områden tillämpas en tillgodoräkningsregel,
innebärande att tjänstemannen placeras och närmast efter tjänstetillträdet
uppflyttas i löneklass pa samma sätt som skulle ha skett, om han redan innehaft
tjänsten under den tid, som »tillgodoräknats» eller »tagits i beräkning».

I detta sammanhang må slutligen nämnas att det i vissa undantagsfall förekommer,
att tjänsteman äger åtnjuta lön enligt högre löneklass än som omfattas
av den innehavda tjänstens lönegrad men i övrigt behandlas enligt de
bestämmelser, som gälla för denna tjänst.

1945 års lönekommittés förslag.

I sitt i propositionen 1946: 333 anmälda första betänkande framlade 1945
års lönekommitté förslag rörande olika för det nya lönesystemets uppbyggnad
grundläggande frågor. Lönekommittén utgick ifrån, att tjänstemans
löneställning liksom hittills skulle regelmässigt bestämmas av den innehavda
tjänstens lönegrad. Därvid förutsattes emellertid, att den som med vikariatslön
uppehölle en högre tjänst skulle i avlöningshänseende helt behandlas

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

103

som om han innehaft den uppehållna tjänsten. I fråga om löneklassuppflyttning
förutsattes det vid utformandet av ny löneplan och nya lönegrader
att uppflyttning liksom hittills skulle ske efter i regel tre år. Beträffande inplacering
berördes och klarlades i huvudsak sneddningsregelns blivande tilllämpningsområde,
vilket påverkades av konstruktionen av de nya lönegraderna.
Därvid framlades också ett förslag avseende att tjänsteman, som vid
befordringen tillhörde högsta löneklassen inom lönegraden, i löneturshänseende
skulle i den nya tjänsten få räkna ej endast, såsom hittills, intill en
lönetursperiod utan intill tre lönetursperioder — intill nio år, om man bortser
från tjänstledigheters inverkan -— varunder han tillhört eller beräknades ha
tillhört slutlöneklassen. Vidare upptogs till behandling frågan om inplacering
vid övergång från kollektivavtalsanställning in. m., och därvid föreslogs, förutom
att på visst sätt jämkat innehåll hos jämförelseregeln, att vid sidan av
denna skulle sättas en ny regel, kallad garantiregeln. Slutligen förutsattes det,
att inom folkskoleväsendet alltjämt en tillgodoräkningsregel skulle tillämpas
i stället för sneddningsregeln. Nu nämnda förslag ha i princip vunnit statsmakternas
godkännande.

I sina nu avlämnade betänkanden har iönekommittén upptagit hithörande
spörsmål till närmare behandling. Innan redogörelse för förslagen lämnas,
må erinras om att de lönegrader, vid vilka lön avses skola utgå enligt någon
av löneplanerna nr 3—5, skola omfatta flera löneklasser. Den regelmässiga
tidsperioden för löneklassuppflyttning avses skola inom de lönegrader, som
omfatta löneklasser å löneplan nr 3 eller 4 (löneplanerna för provinsialläkare
respektive distriktsveterinärer), utgöra tre år men inom lönegraderna med lön
enligt löneplan nr 5 (löneplanen för blandavlönat manskap vid försvaret) utgöra
ett år. Vidare må här nämnas, att lönekommitténs förslag innebär åtskilliga
ändringar i nu gällande bestämmelser samt att kommittén särskilt
med hänsyn till den oprövade systemomläggning, som innefattas i de avsedda
ändringarna i fråga om det nuvarande kravet på fullgjord tjänstgöring, förutsätter
att bestämmelserna om löneklassuppflyttning skola, efter förhandlingar
med personalens representanter, kunna ändras under löneregleringsperioden,
om och i den mån erfarenheten visar att behov härav föreligger.
Dessa bestämmelser borde alltså hänföras till de föreskrifter, i vilka tjänstemännen
skulle vara skyldiga alt underkasta sig ändringar. Det nära sambandet
mellan uppflyttningsbestämmelserna och inplaceringsbestämmelserna
nödvändiggjorde att ändringsmöjligheterna utsträcktes att avse även sistnämnda
bestämmelser. 1

1. Den lönegrad, som är best ä m m ande för t j ä n s tema n s

lönest äl In i n g.

Enligt lönekommitténs förslag skall på samma sätt som hittills den, som
innehar en i viss lönegrad placerad tjänst, i vissa undantagsfall i avlöningsliänseende
behandlas som om han innehade eu annan tjänst eller som om
tjänsten tillhörde en annan lönegrad. Härom må nämnas följande.

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Enligt lönekommitténs förslag skall gälla,

a) att om ordinarie lärare vid folkskolan i enlighet med i folkskolans avlöningsreglemente
meddelad föreskrift förflyttas till lägre tjänst eller annan
ordinarie tjänsteman utan eget förvållande förflyttas till lägre tjänst, han
skall i avlöningshänseende behandlas som om han fortfarande innehaft tjänst
i samma lönegrad som tidigare,

b) att den som erhållit vikariatslöneförordnande i avlöningshänseende skall
behandlas som om han under förordnandetiden innehaft tjänst i samma
lönegrad som den tjänst, förordnandet avser eller göromålen tillhöra, samt

c) att, om folkskollärartjänst på grund av ändrad årlig lästid nedflyttas
till lägre lönegrad, ordinarie lärare som då innehar tjänsten och som tillhört
högre lönegrad minst fem år skall, under förutsättning av Kungl. Maj:ts medgivande
därtill, i avlöningshänseende så behandlas som om han fortfarande
innehaft tjänst i den högre lönegraden.

Lönekommittén har erinrat om att gällande avlöningsbestämmelser innehålla
liknande föreskrifter för sådana andra fall än det under c) angivna, där
ordinarie tjänst nedflyttas till lägre lönegrad, men ansett behov av sådana
föreskrifter ej föreligga. I den mån en tjänst nedflyttades till lägre lönegrad
och innehavaren av tjänsten icke överfördes på övergångsstat, syntes nämligen
tjänstemannens placering å den lägre tjänsten grunda sig på de allmänna
förflyttningsbestämmelserna, och följaktligen bleve löneförhållandena
att bedöma enligt de regler, som gällde för förflyttning till lägre tjänst.

Det må framhållas att de sålunda föreslagna bestämmelserna innebära, att
tjänstemannen även skall uppflyttas i löneklass och vid övergång till annan
tjänst inplaceras i löneklass så som om han innehaft tjänst i den ifrågavarande
lönegraden.

2. U p pflyttning i löneklass och l ö n e r u m.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen för nuvarande bestämmelser
om löneklassuppflyttning framgår, att enligt dem sådan uppflyttning ej alltid
sker efter utlöpandet av den normala uppflyttningsperioden. Å ena sidan
kan det inträffa, att perioden förlänges eller att uppflyttning ej alls får ske.
Å andra sidan kan perioden förkortas. Förlängning kan ske på grund av att
tjänstgöring ej fullgjorts i föreskriven omfattning eller därför att uppskov
beslutats med uppflyttningen eller, vad angår vissa tjänstemän, att vederbörande
icke förskaffat sig tillräcklig utbildning. Uppflyttning sker ej alls efter
pensionsåldern. Förkortning av uppflyttningsperioden förekommer såsom
komplement till inplacering i löneklass och avser endast den första uppflyttningen
efter tjänstetillträdet. Redogörelse må lämnas för lönekommitténs
förslag i vart och ett av de nu angivna hänseendena.

Krav på viss fullgjord tjänstgöring såsom förutsättning
för löneklassuppflyttning. Beträffande frågan vilka slag
av tjänstledigheter m. m., som skola kunna inverka på uppflyttningsrätten,
innebär lönekommitténs förslag följande.

Följande förhållanden kunna medföra försening av löneklassuppflyttningen: -

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

105

1. Tjänstledigheter med C-avdrag, såvitt fråga ej är om tjänstledighet för
offentligt uppdrag eller värnpliktstjänstgöring. Med erinran om att enligt gällande
bestämmelser såsom tjänstetid för uppflyttning räknas tid, varunder
tjänsteman på grund av förordnande bestritt annan statens tjänst, har lönekommittén
anfört, att då tjänsteman vid vikariatsförordnande å annan statens
tjänst icke borde betraktas såsom tjänstledig med skyldighet att vidkännas
C-avdrag å egen tjänst, Hd för sådant vikariatsförordnande icke komme
att inverka på uppflyttningsrätten.

2. Tjänstledigheter med A- eller B-avdrag för sjukdom, tvångsvis anordnad
läkarundersökning eller svag hälsas vårdande.

3. Avstängning från tjänstgöring, häktning för brott, undergående av annat
frihetstraff än arrest samt kvarhållande av polismyndighet på grund av
misstanke om brott. Rätten till uppflyttning skall likväl icke röna inverkan
av att tjänstemannen obefogat varit avstängd från tjänstgöring eller hållits
häktad för brott, för vilket han sedermera blivit frikänd, eller av polismyndighet
kvarhållits såsom misstänkt för brott, därest antingen häktningsåtgärd
ej vidtagits eller, om så skett, tjänstemannen blivit frikänd. Lönekommittén
framhåller att tid, varunder lärare och liknande befattningshavare hindras
att tjänstgöra på grund av att undervisningen inställts till följd av smittsam
sjukdom eller inställts, inskränkts eller avkortats på grund av krig, krigsfara
eller därmed sammanhängande förhållanden, icke utgör avstängningstid och
alltså ej bör inverka på uppflyttningsrätten.

4. Fall. då tjänsteman avhållit sig från tjänstgöring utan att ha erhållit
ledighet eller kunnat styrka giltigt förfall.

5. För folkskolans lärare tages ferietiden icke i beräkning såsom tjänstetid.

Lönekommittén har anmärkt, att under 1) torde komma att ingå tid, då
statlig lärare på grund av förordnande vid det statsunderstödda kommunala
undervisningsväsendet bestridde annan lärartjänst eller skolledarbefattning,
liksom då tjänsteman vid hovrätt eller häradsrätt tjänstgjorde såsom ledamot
i rådhusrätt. För dessa och liknande fall borde emellertid särskilda bestämmelser
meddelas med stöd av vissa föreskrifter, som lönekommittén förordat
vid framläggandet av sina förslag i fråga om inplacering i löneklass.

De avsedda förhållandena skola ha förekommit i en viss minsta omfattning
för att kunna föranleda dröjsmål med löneklassuppflyttning. Enligt
de nuvarande bestämmelserna i ämnet äro de olika förhållanden, som överhuvud
taget kunna medföra sådant dröjsmål, härvidlag inbördes jämställda;
antalet ledighetsdagar m. m. sammanräknas, och i den mån det sammanräknade
dagantalet överskjuter ett visst tal medför det dröjsmål med uppflyttning.
Lönekommittén har ansett att man vid bestämmandet av antalet av de
dagar, under vilka tjänstledighet m. m. kan åtnjutas utan att detta medför
försenad uppflyttning, bör skilja mellan olika ledighetsanledningar in. m.
Lönekommittén anser att den Iedighetstid m. in., som enligt nu gällande bestämmelser
kan förekomma utan att medföra försenad uppflyttning, å ena
sidan är för lång, när fråga är om ledighet för rent privata ändamål, men å
andra sidan för kort, när fråga är om ledighet för sjukdom, svag hälsas vardande
eller tvångsvis anordnad läkarundersökning; beträffande sjukledigheter
m. in. anser lönekommittén alt nuvarande bestämmelser kunna föranleda
till att tjänstemannen blir lidande på ett sätl, som icke överensstämmer med

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

billighet. Förslaget om begränsning i fråga om lodighetstiden för rent privata
ändamål avser icke ledighet med skyldighet att vidkännas C-avdrag för fullgörande
av uppdrag inom sådan personalsammanslutning, som avser att tillvarataga
tjänstemännens intressen i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning.
Som ett resultat av förhandlingarna med tjänstemännens huvudorganisationer
föreslås, att sådan ledighet i detta sammanhang sammanföres med
tid för sjukledighet. De från nu angivna utgångspunkter utformade förslagen
innebära för olika tjänstemannagrupper i stort sett följande, om tills
vidare bortses från frågan om deltidsarbetets inverkan på löneklassuppflyttning.

a. För tjänstemän i allmänhet skall vid treårsperiodens utgång undersökas,
om och i vad mån med löneklassuppflyttningen skall anstå på grund av
den omfattning, i vilken ledigheter m. in. förekommit. Därvid tagas det under
2) avsedda antalet dagar och det under 1) avsedda antal dagar, varunder
ledighet åtnjutits för fullgörande av uppdrag inom nyss berörd personalsammanslutning,
icke i betraktande i vidare mån än dagantalen tillhopa
överstiga 600 dagar. Med denna begränsning sammanräknas antalet under
1)—4) avsedda dagar. Inverkan sker på löneklassuppflyttningen så snart
sistnämnda dagantal överstiger 120. Erinras må, att den tid, under vilken
ledighet m. m. nu kan åtnjutas utan att medföra försening med löneklassuppflyttningen,
utgör 219 dagar.

b. Beträffande folkskolans lärare har lönekommittén erinrat om att dessa
icke äga taga i beräkning ferietid såsom tid för tjänstgöring och att det antal
dagar, varunder tjänstgöring av dem skall fullgöras för erhållande av
löneklassuppflyttning, av denna anledning bestämts till 615, under det att
motsvarande dagantal för tjänstemän i allmänhet utgör 876. Lönekommittén
har utgått från att den nu tillämpade anordningen med hänsynstagande endast
till förhållandena under lästerminerna bör bibehållas och att därför de
dagantal, som för statstjänstemännen föreslagits till 600 och 120, borde reduceras
för folkskolans lärare. Toges hänsyn till förhållandet mellan 876 och
615, skulle dagantalen 600 och 120 för folkskolans lärare ersättas med 421
och 84. Emellertid borde bestämmelserna om löneklassuppflyttning av folkskolans
lärare givas en utformning, vilken mera överensstämde med det tillgodoräkningssystem,
som tillämpades för lärarnas löneklassplacering. Ordinarie
och extra ordinarie lärare — extra lärare borde alltjämt icke erhålla
ändrad löneklassplacering under pågående anställning — borde således äga
för uppflyttning i löneklass tillgodoräkna den tid, varunder de innehade
tjänsten, dock med undantag för dels tid, under vilken ferier åtnjötes, dels
ock tid, under vilken ledighet av sådant slag åtnjutits eller sådan avstängningsåtgärd
eller dylikt varit gällande, scm är av beskaffenhet att för statstjänstemännens
del kunna medföra försening av löneklassuppflyttningen.
Den tid, som sålunda skulle få tillgodoräknas, borde sammanräknas till vissa
tidsperioder, och läraren borde för varje hel tidsperiod uppflyttas en löneklass
intill dess högsta löneklassen uppnåtts. Varje sådan tidsperiod borde,
räknat från sin början, omfatta tiden till utgången av det kalenderkvartal,
under vilket minst tre år förflutit och läraren kunde tillgodoräkna minst 680
dagar. I enlighet med förslaget att sjukledigheter m. m. intill en viss gräns
icke skulle kunna inverka försenande på löneklassuppflyttning borde emellertid
föreskrivas, att nämnda dagantal av 680 skulle minskas med det antal
dagar, varunder läraren från tidsperiodens början åtnjutit dylika ledigheter,
dock med högst 420 dagar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 281-

107

c. Vad angår extra lärare vid det statliga och högre kommunala undervisningsväsendet
har lönekommittén anselt önskvärt, att i princip samma krav
på fullgjord tjänstgöring bör gälla som för statstjänstemän i allmänhet, men
framhållit, att vissa avvikelser ändock måste göras med hänsyn till att dessa
extra lärare icke äro anställda under den del av året, då andra lärare åtnjuta
ferier. Å ena sidan borde för extra lärarna meddelas en särskild föreskrift av
innebörd att, om lärares anställning under ett kalenderhalvår avsågc hela terminen,
de delar av halvåret som låge utanför terminen skulle behandlas som
om läraren därunder innehaft anställning såsom extra lärare och ej åtnjutit
sådan tjänstledighet, som kunde föranleda försenad löneklassuppflyttning. Å
andra sidan måste beaktas, att innebörden härav bleve att, i motsats till vad
som gällde för andra lärare, tjänstledigheter under den tid, som motsvarade
ferietiden, aldrig kunde förekomma och alltså ej heller kunde påverka den
extra lärarens uppflyttningsrätt. På grund härav måste det anses påkallat att.
i anslutning till vad som förordats beträffande folkskolans lärare, minska de
dagantal av 600 respektive 120, som eljest skulle tillämpas för statstjänstemännen
till 420 respektive 90 dagar. Med dessa jämkningar syntes de vanliga
bestämmelserna i fråga om inplacering och uppflyttning i löneklass kunna
tillämpas på extra lärare. Detta innebär att, i motsats till vad nu är fallet,
uppflyttning skulle kunna förekomma vid kvartalsskifte, som infaller under
termin. Vidare har förslaget den innebörden, att varje termin i fråga
om på uppflyttningsrätten inverkande tjänstledigheter icke längre skulle
behandlas som en enhet för sig utan att liksom för andra tjänstemän uppflyttningsrätten
blir beroende av förhållandena under en längre tidsperiod.

d. I överensstämmelse med vad nu gäller och av 1946 års manskapslöneutredning
föreslagits har lönekommittén utgått från att blandavlönal manskap
i normala fall skall uppflyttas i löneklass efter ett år. Lönekommittén har
föreslagit, att kravet på fullgjord tjänstgöring utformas på samma sätt för
denna personal som för tjänstemän i allmänhet men att dagantalen av 600
och 120 för nu ifrågavarande personal skola minskas till 200 och 40. Liksom
hittills borde uppflyttning för blandavlönat manskap ske kalendermånadsvis.

Av den för gällande bestämmelser lämnade redogörelsen framgår, att enligt
dem olika regler gälla i fråga om uppflyttningsrätten vid deltidsanställning
och vid nedsättning av tjänstgöringstiden. Vid anmälan
i det föregående av 1944 års deltidstjänstutrednings betänkande angående deltidsarbete
i allmän tjänst har omnämnts, hurusom nämnda utredning funnit
det otillfredsställande, att dessa fall behandlas olika i fråga om uppflyttningsrätten,
och av denna anledning — med utgångspunkt från innehållet i nuvarande
bestämmelser rörande uppflyttning i löneklass — föreslagit att ett särskilt
institut deltjänstgöring skulle inrättas, vilket skulle omfatta vissa fall av
längre tids nedsättning av tjänstgöringstiden och i fråga om löneklassuppflyttning
likställas med deltidsanställning. Sådan likställighet skulle gälla även i
fråga om löneklassplaceringen vid övergång till mera omfattande tjänstgöring,
så att det i båda fallen skulle ankomma på vederbörande myndighet alt besluta
om den löneklass, till vilken tjänstemannen med hänsyn till den tidigare
tjänstgöringens omfattning och varaktighet borde hänföras. I det föregående
har vidare omnämnts, att olika remissmyndigheter ifrågasatt lämpligheten av
att införa ett särskilt deltjänstgöringsinstitut. Allmänna lönenämnden förordade
i sitt yttrande, alt den avsedda jämställdheten i stället skulle uppnås genom

108

Kungi. Maj:ts proposition nr 281-

att de bestämmelser, som nu gälla vid nedsättning av tjänstgöringstiden, erhölle
tillämpning även vid deltidsanställning, ett förslag vars genomförande skulle
medföra, att löneklassuppflyttning av halvtidstjänstgörande tjänsteman skulle
kunna vinnas först efter fem år. Lönenämnden har framhållit, att i annat fall
ett under alla förhållanden rättvist resultat vid ändrad tjänstgöringstid knappast
skulle kunna uppnås med mindre vederbörandes löneklassplacering vid
övergång till tjänstgöring av större omfattning än tidigare omräknades efter
de grunder, som nu gälla för löneklassplacering av befattningshavare med
nedsatt tjänstgöringstid. En sådan omräkning skulle emellertid kunna få till
följd att vederbörande nedflyttades till lägre löneklass. Lönenämnden har
vidare framhållit att, om sådan nedflyttning icke skulle ske, detta skulle kunna
föranleda berättigade invändningar från den, som fullgjort heltidstjänstgöring
utan avbrott och som således måst tjänstgöra under eu sammanlagt längre
arbetstid för samma löneklassuppflyttning. Särskilt orättvist måste enligt lönenämnden
ett dylikt resultat framstå för den, som varit helt tjänstledig för
sjukdom eller svag hälsas vårdande under så lång tid, att hans löneklassuppflyttning
fördröjts, men för vilken ledigheten sammanlagt dock icke omfattat
större antal dagar än som motsvarar den avkortning av tjänstgöringstiden
som kommit den deltidsanställde eller deltjänstgörande till del.

Ifrågavarande spörsmål har upptagits till behandling av lönekommittén. I
likhet med deltidstjänstutredningen anser lönekommittén icke tillfredsställande
att deltidsanställning och nedsättning av tjänstgöringstiden behandlas olika
i fråga om uppflyttningsrätten; deltidsanställning kunde icke förekomma för
ordinarie tjänstemän, och säkerligen kunde med hänsyn härtill samma förhållande,
som föranledde deltidsanställning för en icke-ordinarie tjänsteman,
vara anledning till att tjänstgöringstiden nedsattes för en ordinarie tjänsteman.
Kommittén framhåller, att skäl i och för sig kunna anföras såväl för deltidstjänstutredningens
som lönenämndens förslag. Härom och rörande vägningen
mot varandra av skäl, som tala för en lösning i den ena eller andra riktningen,
må hänvisas till kommitténs betänkande (s. 74—76), vari bland annat
framhålles, att syftet med de genom löneklassuppflyttningarna vunna löneförhöjningarna
är dubbelt: å ena sidan ett familjesocialt syfte att, om också
mycket grovt, anpassa inkomsten efter de ökade utgifter, som följa av familjens
tillväxt och därav härflytande större behov, och å andra sidan syftet
att vara stimulansfaktor och att bereda gottgörelse för en genom det tidigare
arbetet förvärvad större skicklighet. Med understrykande bland annat av de
arbetsmarknads-, befolkningspolitiska och familjesociala synpunkterna har
lönekommittén i princip förordat, att den icke heltidstjänstgörande befattningshavaren
erhåller rätt att uppflyttas till högre löneklass enligt samma
regler, som gälla för heltidstjänstgörande befattningshavare, men tillika anfört,
att eu större nedsättning än till halvtid vore olämplig ur arbetssynpunkt
och ej heller vore motiverad ur de av kommittén angivna allmänna synpunkterna
samt att bestämmelserna i ämnet därför borde utformas så, att de icke
uppmuntrade till mindre tjänstgöringstid än halvtid. Deltidstjänstutredningen
hade själv avsett att deltidsanställning skulle avse minst halvtid. Vad åter

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

anginge nedsättning av tjänstgöringstiden (partiell tjänstledighet), borde från
den sammanräkning av tjänstledighetsdagar m. m., som skulle ske för bedömande
av frågan om eventuellt dröjsmål med löneklassuppflyttning, undantagas
dagar, varunder heltidsanställd tjänsteman åtnjutit tjänstledighet under
allenast högst hälften av den dagliga tjänstgöringstiden, men å andra sidan
tid, då tjänstgöringen nedsatts under halvtid, i förevarande hänseende behandlas
som om tjänstledighet åtnjutits för hel dag.

Med avseende å fall, där deltidsarbete förekommer i den formen, att tjänstgöring
fullgöres allenast å vissa dagar, medan andra dagar äro tjänstefria, har
kommittén anfört i huvudsak följande.

Föreligger i sådant fall deltidsanställning, synes tjänstemannen icke vara
att anse såsom tjänstledig under de tjänstefria dagarna i vidare mån än
dessa ingå i tid, under vilken tjänstemannen av särskild anledning åtnjuter
tjänstledighet. I andra fall än de sist avsedda skulle tydligen de tjänstefria
dagarna icke inverka på uppflyttningsrätten. Da lönekommitten förutsätter,
att deltidsanställning icke skall kunna förekomma annat än då tjänstgöringen
minst motsvarar hälften av heltidstjänstgöring, erfordras beträffande
sådan anställning icke några särskilda föreskrifter för de fall, som har asyftas.

Om,åter nedsättning av tjänstgöringstiden sker i den formen, att tjänstgöringsskyldighet
föreligger endast under vissa dagar, är tjänstemannen tjänstledig
under de tjänstefria dagarna. Dessa dagar skulle alltså kunna inverka
på uppflyttningsrätten. Emellertid anser lönekommitten, att nedsättning av
tjänstgöringstiden bör i förevarande avseende ha samma verkningar som
deltidsanställning, om nedsättningen icke är av allenast tillfällig natur. Nedsättning
av tjänstgöringstiden skall i förevarande hänseende jämställas med
deltidsanställning, om nedsättningen enligt beslut av vederbörande myndighet
skall avse hel kalendermånad och avser högst hälften av heltidstjanst"öring.
Det måste emellertid också beaktas, att de tjänstefria dagarna icke
kunna vid nedsättning av tjänstgöringstiden ingå i tid for annan tjänstledighet.
eftersom ju tjänstledighet åtnjutes under dessa dagar. Det synes darior
nödvändigt att meddela en undantagsregel för de fall, då tjänstefria dagar
omedelbart föregåtts av tjänstlediga tjänstgöringsdagar vilka kunna paverka
uppflyttningsrätten. I den man så är fallet böra även de tjänstefria dagarna
kunna påverka nämnda rätt. Här avses endast dagar, som aro tjänstefria pa
grund av nedsättningen av arbetstiden, men däremot icke dagar som aro arbetsfria
på grund av ojämn fördelning av arbetstiden; sistnämnda dagar aro
givetvis att likställa med tjänstgöringsdagar och bora darfor behandlas etter
samma regler som gälla för tjänstgöringsdagarna.

Lönekommittén har icke ansett påkallat att meddela nagra särskilda
regler vid övergång till tjänstgöring i ändrad omfattning. I anledning av vissa
av allmänna lönenämnden gjorda uttalanden om att det icke syntes uteslutet,
att de förmåner som enligt deltidstjänstutredningens förslag skulle erbjudas
de deltjänstgörande kunde leda till att personer, som eljest skulle kvarstått
med heltidstjänstgöring övcrginge till deltjänst och att således tillgången på arbetskraft
skulle minskas — en utveckling som lönenämnden emellertid sjalv
ansett mindre trolig — har lönekommittén antört, att det vore vanskligt att
förutspå utvecklingen på ifrågavarande område och att, om den ginge i den
angivna riktningen, frågan givetvis konune i ett annat läge och borde upplagas
på nytt från den förändrade utgångspunkten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

Uppskov med löneklassuppf lyttning m. m. Nu gällande
bestämmelser angående uppskov med löneklassuppflyttning skola enligt lönekommitténs
förslag bibehållas i stort sett oförändrade. Under erinran om vissa
av kommunikationsverkens lönekommitté gjorda uttalanden föreslår dock
kommittén, att den nuvarande bestämmelsen, enligt vilken särskilt beslut
kan meddelas om att uppskovstiden skall få tillgodoräknas vid senare uppflyttning,
skall utgå och ersättas med en föreskrift om att sådan tillgodoräkning
skall ske, såvida ej tjänstgöringen efter uppskovstidens utgång anses
böra föranleda till annat.

Enligt manskapsavlöningsreglementet skall beträffande beställningsliavare
tillhörande lönegraden Ma 1 såsom villkor för uppflyttning till 2 löneklassen
bland annat gälla, att beställningshavaren genomgått godkänd volontärsoldatutbildning
(motsvarande utbildning) eller annan utbildning, som enligt av
Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser finnes böra i förevarande hänseende
därmed jämställas. Någon föreskrift motsvarande den för övriga beställningshavare
gällande om uppskov med löneklassuppflyttning på grund av mindre
väl vitsordad tjänstgöring finnes däremot icke för blandavlönat manskap.
Under framhållande av att den, som visar sig olämplig, under löpande kontraktsperiod
kan skiljas från anställningen och att sjukdom kan ha föranlett
att beställningshavaren icke erhållit godkänd utbildning har lönekommittén
föreslagit, att den hittillsvarande bestämmelsen om anstånd med löneklassuppflyttning
skall ersättas med motsvarande regler om uppskov som gälla
för annan personal.

Hinder för vidare löneklassuppflyttning. Ett av villkoren
för rätt till löneklassuppflyttning är beträffande ordinarie och extra ordinarie
tjänstemän, att pensionsåldern icke uppnåtts. Då avlöningsförhöjningarna
numera icke längre inverka pa pensionens storlek, har lönekommittén icke
ansett att nämnda villkor bör bibehållas.

Förkortning av den normala u p p f 1 y 11 n i n g s p er i o d en.
Uppflyttning i lönerum. Såsom förut nämnts förekomma såsom
ett komplement till inplaceringsbestämmelserna stadganden, vilka medföra
att löneklassuppflyttning kan ske innan en normal uppflyttningsperiod förflutit
från tjänstetillträdet. Ett sadan förhallande kan främst inträffa, då inplaceringen
sker med hänsyn till en tidigare innehavd lönegradsplacerad
tjänst. Stadgandena äro icke klart formulerade — detta har i det föregående
berörts — men de anses innebära, att uppflyttning från den löneklass, vari
tjänstemannen placerats vid tjänstetillträdet, skall ske vid den närmast efter
tjänstetillträdet eller, i förekommande fall, vid själva tjänstetillträdet infallande
tidpunkt, då han vid fortsatt innehav av den tidigare tjänsten skulle ha
vunnit uppflyttning. Lönekommittén har föreslagit bestämmelser av denna
innebörd. Sasom av det följande framgar, skall enligt lönekommitténs förslag
hänsyn kunna tagas till tidigare innehavd tjänst, även om denna icke frånträtts
i samband med den nya tjänstens tillträdande utan ett avbrott föreligger
mellan de ifragavarande bada anställningarna; under denna avbrottstid
kan tjänstemannen ha innehaft en annan tjänst eller ha lämnat statens

Kungl. Maj.ts proposition nr 281-

111

tjänst. För sådana fall föreslår lönekommittén, att såväl inplacering som uppflyttning
skall ske så som om den tidigare tjänsten innehafts även under avbrottstiden
men tjänstemannen därunder åtnjutit tjänstledighet för rent privata
ändamål; i den mån han under avbrottstiden innehaft högre tjänst än
den nytillträdda eller innehaft tjänst med lön enligt löneplan nr 2, skall
dock tiden för innehavet av dylik tjänst helt behandlas som om den tidigare
tjänsten i stället därunder innehafts.

I det föregående har erinrats om att tjänsteman, som vid befordringen tillhörde
högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad, enligt lönekommitténs
tidigare framlagda, av statsmakterna antagna förslag skulle i löneturshänseende
i den nya tjänsten få vid sneddning räkna sig till godo ej endast, såsom
hittills, intill en lönetursperiod utan intill tre iönetursperioder. Summariskt
skulle detta kunna uttryckas så, att tjänstemannen, om han tillhört slutlöneklassen,
efter inplacering enligt den nuvarande sneddningsregeln skulle
för omedelbar eller framtida löneklassuppflyttning äga räkna sig till godo,
utöver eljest medgivna tre år, ytterligare intill sex år, varunder han tillhört
eller beräknades ha tillhört slutlöneklassen. Sistnämnda regel skulle emellertid
innebära bortseende från inverkan av tjänstledigheter m. in. varjämte
regeln skulle vidlådas av den egendomligheten, att tjänstemannen vid tillträdet
»placerades» i en viss löneklass men omedelbart skulle »uppflyttas» ett
antal löneklasser. Lönekommittén har i stället utformat sitt förslag på följande
sätt. Slutlöneklassen inom vederbörande lönegrad skall omfatta fyra »lönerum».
Sedan tjänsteman uppnått högsta löneklassen, skall han uppflyttas
till andra, tredje och fjärde lönerummen inom löneklassen enligt samma
grunder, som gälla för löneklassuppflyttning. Övergår han till annan tjänst,
är det klarlagt vilken ställning inom slutlöneklassen han intager, och han
kan därigenom direkt inplaceras i den löneklass, som skall bliva tillämplig å
honom. Om han icke var placerad i slutlöneklassens fjärde lönerum, skall
han efter inplaceringen uppflyttas från den löneklass eller det lönerum,
vari han vid tjänstetillträdet placerats, vid den närmast efter tjänstetillträdet
eller, i förekommande fall, vid tjänstetillträdet infallande tidpunkt, då han
vid fortsatt innehav av den tidigare tjänsten skulle ha vunnit uppflyttning
till högre lönerum. Lönerumskonstruktionen har emellertid i lönekommitténs
förslag kommit till användning endast i fråga om tjänster från vilka övergång
till annan tjänst beräknas ske under sådana förhållanden, att sneddningsregeln
kan bli tillämplig vid inplaceringen. Det har icke ansetts behövligt
att tillämpa densamma inom korpralsgraden eller den av 1946 års manskapslöneutredning
avsedda lönegraden för blandavlönade furirer. Ej
heller har det ansetts påkallat att införa lönerumskonstruktionen för folkskolans
lärare. Lönekommittén har härom anfört, att den inom folkskolan
tillämpade tillgodoräkningsregeln fyller samma funktion som vid sneddningsregelns
tillämpning tillkommer lönerumsuppflyttningen. För de fall, då
lärare inom folkskoleväsendet erhåller tjänst inom statsförvaltningen, skulle
en uppflyttning i lönerum inom den tidigare lönegradens högsta löneklass
kunna vara av betydelse, men lönekommittén har förutsatt att dessa fall skola

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

regleras med stöd av den prövningsbefogenhet, som avses skola tillkomma
Kungl. Maj:t.

I de fall, då vid övergång från kollektivavtalsanställning eller liknande
anställning garantiregeln tillämpas, skall enligt det av lönekommittén i dess
första betänkande framlagda förslaget viss tid få tagas i beräkning för inplacering
och uppflyttning i löneklass. Enligt vad lönekommittén nu föreslår
skall detsamma gäHa vid övergång från löneplan nr 5 till löneplan nr 1.
Den lid, som härvid är av betydelse för inplacering, utgör alltid 3 år eller en
multipel av 3 år. I dessa fall förkortas den normala uppflyttningsperioden
med lika många dagar som de, med vilka den tidigare anställningstiden överskjuter
ifrågavarande jämna 3-årsperiod. Förkortning av den normala uppflyttningsperioden
skall kunna förekomma även i andra fall, exempelvis i
dem där anställning såsom menig vid försvaret tillträtts senare än vid anställningsårets
början och vederbörande ändock kan tillgodogöra sig den pågående
utbildningen.

3. Inplacering i löneklass och l ö n e r u m.

Allmänna synpunkter. Lönekommittén anser att den omständigheten,
att hänsyn vid inplacering i löneklass endast tages till förhållandena
omedelbart före den nya tjänstens tillträdande, kan leda till mindre tillfredsställande
resultat. Så kan vara fallet icke blott då tjänstemannen tidigare
innehaft anställning hos staten eller sådan annan anställning, vid vilken
avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, men anställningen
avbrutits någon tid före tillträdet av den nya tjänsten, utan också,
då tjänstemannen tidigare innehaft högre tjänst eller anställning med högre
inkomst än den, från vilken övergången sker. Lönekommittén föreslår, att i
princip varje anställning av nyss angivet slag får läggas till grund för inplaceringen
i den nya tjänsten. Hänsyn bör dock som regel ej få tagas till sådan
anställning, efter vilken avbrott å mer än tre år i följd förekommit. Det
administrativa merarbetet genom en dylik omläggning synes ej bliva alltför
stort, då man kan utgå från, att den normala befordringsgången liksom hittills
blir en successiv övergång till allt högre tjänster. I dessa fall blir endast
den senaste anställningen av betydelse. Måhända kan mot den förordade nya
principen riktas den invändningen, att tjänstemännen skulle bliva mera benägna
att lämna statstjänsten, då de icke riskera att vid återanställning i
samma tjänst erhålla försämrad löneställning. Lönekommittén tillmäter icke
denna invändning någon större betydelse, desto mindre som någon garanti
för förnyad statsanställning icke finnes. Inom folkskoleväsendet gäller för
närvarande i stället, att hänsyn som regel icke tages till anställning innehavd
före en sammanhängande treårsperiod, varunder läraren icke vid
något tillfälle innehaft anställning inom undervisningsväsendet. Lönekommitten
föreslår, att denna regel bibehålies.

Lönekommittén anser vidare, att principen att tjänsteman vid övergång
till ny tjänst ej skall lida inkomstminskning såsom minimiregel i vissa fall
givits alltför vidsträckt tillämpning, samt anför härom i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

113

Kommittén syftar framför allt på de fall, då en tjänsteman efter egen ansökning
eller därom uttryckt önskan övergår till tjänst inom lägre lönegrad.
Den nuvarande regeln, att tjänstemannen i sådant fall äger bibehålla den
placering i löneklass, som han innehade före tillträdandet av den nya tjänsten,
har enligt vad som framgår av uttalanden från olika myndigheter, visat
sig leda till olämpliga resultat. Enligt lönekommitléns mening bör i stället
gälla, att tjänstemannen skall inplaceras i den löneklass, till vilken han i
den nya tjänsten varit berättigad, om han innehaft den nya tjänsten under
den tid han innehaft den högre tjänsten eller, om han tidigare innehaft flera
högre tjänster, den sammanlagda tid som han innehaft dessa tjänster. Vid
tvångsförflyttning av ordinarie tjänsteman böra nuvarande regler gälla. Nu
gällande avlöningsbestämmelser innehålla emellertid föreskrifter även om bibehållande
av löneklassplacering för extra ordinarie tjänsteman, som utan
något sitt förvållande förflyttas till extra ordinarie tjänst inom lägre lönegrad
eller nödgas återgå till innehavande lägre ordinarie befattning. Dessa föreskrifter
synas stå i mindre god överensstämmelse med den inställning till
den extra ordinarie anställningens karaktär, som lönekommittén intagit i sitt
första betänkande. Det kan i och för sig icke anses rimligt, att innehavare
av en extra ordinarie tjänst vilken, i avvaktan på närmare erfarenheter rörande
behovet av densamma och arten och omfattningen av de med densamma
förenade göromålen, hänförts till viss lönegrad men som kanske efter
allenast ett eller ett par år ansetts kunna omvärderas och nedflyttas till lägre
lönegrad, skall vara tillförsäkrad ovillkorlig rätt till samma lönetursberäkning
som tillkommit honom i den högre tjänsten. Däremot synes det skäligt,
att han inplaceras i löneklass enligt den allmänna regel, som nyss förordats
vid övergång från högre till lägre tjänst. Emellertid kunna fall förekomma, då
hänsyn skäligen bör tagas till löneställningen i den tidigare innehavda högre
tjänsten. Lönekommittén syftar då särskilt på sådana fall, då förflyttningen
till tjänsten i den lägre lönegraden är föranledd av tjänstemannens på grund
av sjuklighet nedsatta arbetsförmåga eller av organisatoriska förändringar
och tjänstemannen under längre tid varit anställd i statens tjänst. Har den
nedsatta arbetsförmågan uppkommit på grund av tjänstgöringen i den högre
tjänsten — vare sig till följd av olycksfall i denna tjänst eller av annan anledning
— anser lönekommittén att särskilt starka skäl tala mot att löneställningen
försämras vid förflyttningen; liksom hittills bör dock icke kunna
ifrågakomma inplacering i högre löneklass än den högsta för den nya tjänsten
fastställda.

Också i andra fall, exempelvis där tjänsteman tidigare innehaft arvodesanställning,
kan det vara skäligt att tillämpa den allmänna regel, som ovan
angivits. Beslut härom bör ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.
Maj ds bemyndigande, på vederbörande myndighet. Det synes knappast påkallat
att för regelns tillämpning ovillkorligen fordra, att arvodesanställningen
innehafts under längre tid.

Å andra sidan anser lönekommittén, att principen om garanti i vissa fall
mot inkomstminskning även såsom maximiregel givits alltför vidsträckt tilllämpning: Lönekommittén

har i sitt första betänkande förordat eu viss ändring av
de nuvarande sneddningsbestämmelserna. Ändringen innebär, att den nuvarande
maximitiden av tre år, som får tagas i beräkning vid inplacering i
löneklass efter befordran, skall utsträckas till nio år för de fall, då tjänstemannen
före befordringen tillhört den lägre tjänstens slutlöneklass. Härigenom
tages uppenbarligen hänsyn icke blott till den inkomst, som tjänsteman Biliang

till riksdagens protokoll 1947. 1 sttml. Nr 2X1. H

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

nen uppbar i den lägre tjänsten, utan löneökningen göres dessutom beroende
av hans anställningstid. Lönekommittén får vidare erinra om, att kommittén
i sitt första betänkande jämväl framlagt förslag om vissa jämkningar i samt
kompletteringar till de nuvarande bestämmelserna om löneklassplacering vid
övergång från anställning med avlöning enligt kollektivavtal till anställning
såsom tjänsteman. I första hand skall löneklassplaceringen även enligt lönekommitténs
förslag vara beroende av en jämförelse mellan löneförmånerna
i den förutvarande och den nya anställningen. Denna regel skall emellertid
kompletteras med en bestämmelse, varigenom viss lägsta löneklassplacering
i vederbörande lönegrad tillförsäkras den, som under längre tid före övergången
varit anställd i statens tjänst. Även detta innebär ett avsteg från den
här ifrågavarande huvudprincipen. I detta sammanhang må påpekas, att
jämförelseinkomsten i arbetaranställningen måste avse den inkomst, som
vederbörande senast ägt uppbära.

Lönekommittén anser, att understundom även i andra fall än de nyss angivna,
nämligen då tjänstemannen tidigare innehaft anställning avlönad med
arvode eller annan icke reglementsbestämd avlöning, hänsyn till förutvarande
anställningstid och det arbete, som därunder utförts, bör kunna föranleda
placering i högre löneklass än som följer enbart av inkomstjämförelsen.
Även om inkomsten i den tidigare anställningen i sådana fall varit lägre
än begynnelseavlöningen i den nya tjänsten bör enligt lönekommitténs mening
möjlighet finnas att placera tjänstemannen i högre löneklass än den
lägsta. När lönekommittén intager denna ställning, avser den icke att förorda
en återgång till de äldre tillgodoräkningsbestämmelserna. Utvecklingen av anställningsförhållandena
under den nuvarande löneregleringsperioden och särskilt
de fortgående strävandena att åstadkomma reglerade befordringsgångar,
i vilka tjänstemännen, ehuru placerade i olika lönegrader, ofta förutsättas utföra
samma slag av arbete, talar — förutom andra skäl — mot en sådan återgång.
Men i vissa fall har den nuvarande inkomstjämförelsen lett till resultat,
som icke kunna anses skäliga, och ibland ha också särskilda regler måst
meddelas vid sidan av reglementsbestämmelserna för att undvika sådana otillfredsställande
resultat. Det torde ej vara möjligt att närmare angiva de riktlinjer,
som böra följas i de här åsyftade fallen. Emellertid kan viss ledning
hämtas av de regler, som avlöningsbestämmelserna för normalfallen komma
att innehålla angående inplaceringen i löneklass. Givetvis får inplaceringen
icke ske så, att bättre löneställning beredes än vad som tillkommer motsvarande
statstjänstemän; med denna begränsning uppåt måste den företagas
under beaktande av samtliga de i det särskilda fallet föreliggande förhållandena.
Det må framhållas, att vad sålunda föreslagits bör kunna tillämpas
även vid övergång till statstjänst från kommunal befattning eller från annan
icke statlig anställning, i vilken utförts arbete av allmännyttig beskaffenhet.
Det bör ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
på vederbörande myndighet att meddela beslut i förevarande fall. För folkskolans
lärare torde vad här förordats kunna bliva av betydelse i vissa fall,
där övergång till tjänst vid folkskoleväsendet skett från anställning vid privatskola.
Det bör ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
på skolöverstyrelsen att meddela beslut i fråga om högre löneklassplacering
än som följer av de bestämmelser, som i avlöningsreglementet
meddelas för normalfallen.

Normal regler för inplaceringen. Lönekommittén anser, att
närmare bestämmelser om inplacering i högre löneklass än begvnnelselöneklassen
böra i avlöningsreglementena inflyta endast för de fall. då två

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

115

förutsättningar samtidigt föreligga. Den ena förutsättningen är, att mellan
tjänstetillträdet och frånträdandet av den tidigare anställning, till vilken
det ifrågasättes att hänsyn skall tagas vid inplaceringen, icke någonstäde?
ligger en sammanhängande tid av tre år, varunder tjänstemannen icke vid
något tillfälle innehaft anställning hos staten eller sådan annan anställning,
vid vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser
(i fråga om lärare vid folkskoleväsendet en sammanhängande tid av tre år,
varunder läraren icke vid något tillfälle innehaft anställning vid undervisningsväsendet).
Den andra förutsättningen är, att själva kombinationen mellan
den tidigare anställningen och den nya tjänsten är så pass normalt och
ofta förekommande och att fallet är av sådan räckvidd, att det ur olika synpunkter
är lämpligt att i detalj reglera situationen genom bestämmelser i
själva avlöningsreglementet. En sådan kombination har lönekommittén ansett
föreligga i de fall, som framgå av följande sammanställning. I.

I tidigare innehavd tjänst eller anställning har utgått lön eller avlöning enligt	I den nya tjänsten utgår lön enligt
löneplan nr 1............................	statens allmänna avlöningsreglemenle, de högre kommunala skolornas avlöningsreglemenle eller avlöningsreglementet för de statsunderstödda skolorna för bildbara sinnesslöa m. fl. samt löneplan nr 1
kollektivavtal............................
löneplan nr 3...........................
» . i...........................
löneplan nr 1, såvitt fråga är om militär tjänst..................................	avlöningsreglementet för militära beslällnings-havare samt. löneplan nr 1 » » 1
kollektivavtal............................
löneplan nr 5............................	> >1 såvitt fråga är om furirsbeställ- ning löneplan nr 5 folkskolans avlöning sreglemente samt löneplan nr 1, såvitt fråga är om folkskol-lärartjänst
> > 5...........................
löneplan nr 1, såvitt fråga är om folkskol-lärartjänst eller häremot svarande annan
löneplan nr 1, såvitt fråga är om tjänst vid	löneplan nr 1, såvitt fråga är om annan tjänst vid folkskolan än folkskollärartjänst avlöningsreglementet för nomadlärare: der folkskolans avlöningsreglemente
motsvarande fall som angivits ur

I. Såsom ell första normalfall betecknar lönekommittén det, då tjänstemannen
under de närmast före tjänstetillträdet förflutna tre åren icke vid
något tillfälle innehaft anställning hos staten eller sådan annan anställning,
vid vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser,
eller, vad angår lärare vid folkskole(nomadskole) väsendet, under nämnda
tre år icke vid något tillfälle innehaft anställning vid undervisningsväsendet.

116

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

I detta fall, som lönekommittén behandlar särskilt för sig och till vilket de
vanliga bestämmelserna om löneklassuppflyttning närmast knytas, är normalregeln
den, att tjänstemannen placeras i lönegradens lägsta löneklass.

II. Bland de övriga normalfallen kan till en början urskiljas det, då tjänstemannen
väl inom nämnda tre år innehaft anställning hos staten in. m.
eller anställning vid undervisningsväsendet, men båda de förut angivna förutsättningarna
icke samtidigt äro förhanden beträffande någon tidigare innehavd
anställning. Även här skall normalregeln vara, att tjänstemannen
skall placeras i begynnelselöneklassen.

Bortsett härifrån innebär lönekommitténs förslag för tjänstemän i
allmänhet — såvitt tills vidare bortses från folkskolans lärare (och nomadlärare)
— sammanfattningsvis följande.

Då tidigare innehavd tjänst är lägre än den nya, kan sneddning förekomma

1) när ordinarie tjänsteman befordras till högre ordinarie eller extra ordinarie
tjänst eller övergår till förordnande med vikariatslön å sådan tjänst;

2) när extra ordinarie tjänsteman befordras till högre ordinarie eller extra
ordinarie tjänst eller övergår till förordnande med vikariatslön å sådan tjänst
samt

3) när övergång sker från förordnande med vikariatslön till högre ordinarie
eller extra ordinarie tjänst eller till nytt förordnande med vikariatslön
å sådan tjänst.

Extra tjänster skola i förevarande avseende helt likställas med ordinarie
och extra ordinarie tjänster.

För att sneddningsrätt skall möjliggöras mellan militär tjänst med lön
enligt löneplan nr 1 och civil tjänst med lön enligt samma löneplan måste
jämförelse kunna ske mellan den militära och den civila lönegraden. Bland
annat av denna anledning böra särskilda jämförelsetal fastställas för lönegraderna.
För de civila lönegraderna motsvarar jämförelsetalet vederbörande
lönegradsnummer. För den, som innehaft sådan militär tjänst, varom här är
fråga, skall såsom jämförelsetal i denna tjänst gälla det tal, som motsvarar
numret av den civila lönegrad, inom vilken den löneklass tjänstemannen
senast tillhört i sin militära tjänst intager samma ordning som den intager
inom den militära tjänstens lönegrad; om den militära lönegraden omfattar
endast tre löneklasser, böra dessa anses intaga respektive andra, tredje och
f järde ordningen inom lönegraden.

För att reglera övergång mellan militära tjänster åsättas dessa särskilda
jämförelsetal.

Med hänsyn till att lokförare men ej lokmästare utöver lönen åtnjuter
särskilda loktjänstpenningar ha bestämmelser meddelats, vilka innebära att
lokförare, som befordras till lokmästare, därvid skall placeras en löneklass
högre än enligt de vanliga sneddningsreglerna skolat ske. Lönekommittén uttrycker
detta genom en föreskrift, att jämförelsetalet för lokförartjänst skall
för den, som tillträder tjänst såsom lokmästare, motsvara lönegradsnumret
ökat med en enhet.

Vid övergång från beställning med lön enligt löneplan nr 5 till furirsbeställning
med lön enligt löneplan nr 1 skall inplacering icke ske enligt sneddningsregeln
utan på liknande sätt som enligt garantiregeln för övergång från
kollektivavtalsanställning. De första tre årens manskapsanställning tagas
härvid icke i beräkning.

I fall, då tidigare innehavd tjänst är lika hög som den nya, bibehåller
tjänstemannen sin placering i löneklass och, i förekommande fall, i lönerum.

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

117

Vad härefter angår de fall, då tidigare innehavd tjänst är högre än den
nya, inplaceras tjänstemannen i den löneklass, till vilken han i den nya
tjänsten varit berättigad om han innehaft den nya tjänsten under den tid,
tian innehaft den högre tjänsten, eller, om han tidigare innehaft flera högre
tjänster, den sammanlagda tid, som han innehaft dessa tjänster. Om en
tjänsteman tidigare innehaft tjänst med lön enligt löneplan nr 1, därefter
innehaft tjänst med lön enligt löneplan nr 2 samt sedan återgått till tjänst
med lön enligt löneplan nr 1, behandlas tiden för innehavet av tjänsten med
lön enligt löneplan nr 2 på samma sätt, som om därunder innehafts högre
tjänst med lön enligt löneplan nr 1.

Vad nu sagts skall icke tillämpas vid tvångsförflyttning av ordinarie tjänsteman.
Då tjänsteman utan eget förvållande förflyttas till tjänst inom lägre
lönegrad, skall såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga
avlöningsförmåner så anses, som om han fortfarande tillhörde den högre
lönegraden. Då förflyttningen föranletts av tjänstemannens förhållande i
tjänsten, skall däremot avlöningen utgå enligt den lägre lönegraden, dock att
lön icke i något fall må utgå enligt lägre löneklass än den för tjänstemannen
före förflyttningen gällande.

Om tjänstemannen innehaft anställning med avlöning enligt kollektivavtal,
inplaceras han i löneklass enligt den av jämförelse- och garantireglerna, som
ger det för honom förmånligaste resultatet.

I princip skall varje tidigare innehavd tjänst eller anställning, som i och
för sig är av sådan art att den kan inverka på placeringen i den nya tjänsten,
få läggas till grund för inplaceringen, hur långt tillbaka i tiden den än
ligger. (En begränsning härutinnan ligger dock i de föreslagna verkningarna
av en avbrottstid å minst tre år.) Enligt de nya reglerna kunna därför föreligga
olika alternativa möjligheter till inplacering i löneklass och lönerum.
Är så fallet skall den placering tillämpas, som är för tjänstemannen mest
förmånlig.

Vad härefter angår de normalregler, som böra meddelas rörande löneklassplacering
av folkskolans lärare, ha i det föregående berörts de
fall, då läraren under de näimast före tjänstetillträdet förflutna tre åren icke
vid något tillfälle innehaft anställning inom undervisningsväsendet, och av
de övriga fallen dem, där den som tillträder folkskollärartjänst icke tidigare
innehaft tjänst som folkskollärare, småskollärare, lärare vid mindre folkskola
eller biträdande lärare; med nu angiven tjänst jämställer kommittén
motsvarande anställning vid nomadskola eller, därest statsbidrag utgått till
lärarens avlöning, vid sjukvårdsanstalt eller barnhem. På samma sätt som de
fall, där läraren ej tidigare innehaft någon anställning av berörda slag, borde
de fall regleras, i vilka dylik anställning endast innehafts före avläggandet av
examen, som medför behörighet för tjänsten, eller där efter det- sådan tjänst
senast innehafts förflutit eu treårsperiod, under vilken läraren ej haft någon
anställning inom undervisningsväsendet. I fråga om de fall, som härefter
återstå, har lönekommittén anfört i huvudsak följande.

Dessa fall äro dels sådana, där lärare tillträder folkskollärartjänst och --efter avlagd examen som medför behörighet för tjänsten, och utan att avbrottstid
inverkar— innehaft folkskollärartjänst (motsvarande), dels ock sådana,
där lärare vid folkskoleväsendet tillträder annan tjänst iin som folkskollärare
och — med nyss angivna förbehåll — tidigare innehaft tjänst som
folkskollärare, lärare vid mindre folkskola eller biträdande lärare (motsva -

118

Kungl. j\Iaj:ts proposition nr 281.

rande). Med avseende å dessa fall böra meddelas bestämmelser, genom vilka
regleras vilken inverkan sådant tidigare tjänstinnehav skall äga på löneklassplaceringen
i den nya tjänsten. Den reglering, som härutinnan för närvarande
tillämpas, och den, som enligt lönekommitténs förslag skall tillämpas, är anordnad
på olika sätt för två skilda grupper av fall.

I. Till den ena gruppen höra de fall,

där ordinarie lärare erhåller annan ordinarie tjänst inom samma lönegrad
eller extra ordinarie lärare erhåller annan extra ordinarie lärartjänst i samma
lönegrad,

där folkskollärare i lönegrad Ca 20 (LO 16) erhåller tjänst inom lönegraden
Ca 21 (LO 17) eller hans tjänst på grund av ändrad årlig lästid hänföres
till sistnämnda lönegrad eller folkskollärare i lönegrad Ce 18 (LEo 14)
erhåller tjänst inom lönegraden Ce 19 (LEo 15) samt

där folkskollärare i lönegrad Ca 21 (LO 17) efter egen ansökan erhåller
tjänst inom lönegraden Ca 20 (LO 16) eller folkskollärare i lönegrad Ce 19
(LEo 15) erhåller tjänst inom lönegraden Ce 18 (LEo 14).

De regler, som för närvarande gälla i fråga om inplaceringen i dylika fall,
innebära att, på samma sätt som i princip tillämpas i fråga om statstjänstemännens
löneklassplacering, placeringen efter tjänstetillträdet är beroende av
den senaste löneklassplaceringen i den tidigare tillämpade lönegraden. Reglerna
kunna för de nu avsedda fallen sammanfattas så, att läraren inplaceras
i den löneklass, vilken intager samma ordning inom den nya lönegraden som
den tidigare tillämpade löneklassen intager inom den då gällande lönegraden.
Vid en granskning finner man, att reglerna överensstämma med dem, som
enligt lönekommitténs förslag skola tillämpas för statstjänstemannen. Lönekommittén
föreslår därför, att dessa regler bibehållas.

IT Till den andra gruppen höra de fall,

där ordinarie lärare erhåller extra eller extra ordinarie tjänst,

där extra lärare erhåller extra, extra ordinarie eller ordinarie tjänst, samt

där extra ordinarie lärare erhåller extra eller ordinarie tjänst.

I denna senare grupp av fall sker för närvarande inplaceringen i löneklass
icke på samma sätt som i den förra med utgångspunkt från den senaste placering
i löneklass, som tillämpats före tillträdet av den nya tjänsten. Hänsyn
till den eller de tidigare innehavda tjänsterna tages i stället genom att tiden
för sådant tjänstinnehav med vissa undantag och i enlighet med vissa särskilda
bestämmelser sammanräknas och tillgodoräknas läraren, så att han
vid tillträdet av den nya tjänsten erhåller samma löneklassplacering, som
skulle ha tillkommit honom, om han redan innehaft denna tjänst under den
tid, som tillgodoräknats. Lönekommittén föreslår, att tillgodoräkningssystemet,
vilket i viss mån medför samma verkningar som skulle uppkomma vid
en normaliserad befordringsgång, bibehålies.

Frågan i vilken mån tjänstledigheter m. m. i tidigare tjänster skola inverka
på löneklassplaceringen regleras på samma sätt som frågan i vilken
mån sådana förhållanden skola inverka på löneklassuppflyttning.

Vid löneklassplacering i tjänst som extra ordinarie lärare är enligt gällande
bestämmelser från tillgodoräkning undantagen viss tids anställning såsom
extra lärare. Denna tid är bestämd så, att den i princip svarar mot en löneklassuppflyttningsperiod,
d. v. s. den tid, som efter inplacering i en löneklass
normalt skall förflyta till dess uppflyttning sker till högre löneklass. På
grund härav kommer tillgodoräkningsregeln att i allmänhet leda till samma
resultat som sneddningsregeln, då nämligen lägsta löneklassen för extra lärare
ligger två löneklasser under extra ordinarie lärares lägsta löneklass.
Med hänsyn till att denna löneklassrelation bibehålies enligt lönekommitténs
förslag om lönegrader och löneklasser, föreslår lönekommittén, att ifråga -

Kangl. Maj:ts proposition nr 281.

119

varande avdragstid alltjämt i princip bestämmes så, att den motsvarar en
löneklassuppflyttningsperiod.

Vid löneklassplacering i tjänst som ordinarie lärare är på motsvarande sätt
från tillgodoräkning undantagen en anställningstid, som i princip motsvarar
två löneklassuppflyttningsperioder. Ifrågavarande avdragstid är något kortare
än den, som skulle erfordras för att tillgodoräkningssystemet skulle leda till
samma resultat som sneddningssystemet. Skillnaden är olika stor i olika fall,
beroende på vilken befordringsgång, som tages till utgångspunkt för jämförelsen.
Emellertid må framhållas, att lärare icke må anställas såsom extra ordinarie,
med mindre han efter avläggande av examen, som medför behörighet
för tjänsten, tjänstgjort minst 256 dagar, d. v. s. tid motsvarande ett läsår vid
364/7 veckors lästid. Vidare skola minst två år ha förflutit efter det läraren
avlagt examen. Slutligen skall enligt vad som ovan förutsatts extra läraranställning
under en löneklassuppflyttningsperiod — vilken närmast^ motsvarar
en treårsperiod — icke få tillgodoräknas för löneklassplacering såsom extra
ordinarie lärare. Detta medför, att läraren måste ha varit anställd ett år,
att han i vissa reguljära fall — där han erhållit anställning hel termin under
flera efter varandra följande terminer — har varit anställd två år och
att han kan ha varit anställd tre år såsom extra lärare, utan att sådan tidigare
anställning inverkar på löneklassplaeeringen i den extra ordinarie tjänsten.
Vidare ligger för närvarande lägsta löneklassen för extra ordinarie lärare
i distrikt med viss årlig lästid tre löneklasser under lägsta löneklassen
för ordinarie lärare i distrikt med samma årliga lästid, varför den, som vid
tillträde av extra ordinarie lärartjänst icke tillgodoräknats någon tid, vid erhållande
av ordinarie lärartjänst måste, för att sneddningsregeln skolat bliva
tillämplig, innehaft extra ordinarie anställning under minst två löneklassuppflyttningsperioder,
eller under tid, som närmast motsvarar en 6-årsperiod.
Vid befordringsgången extra lärare — extra ordinarie lärare i distrikt med
viss årlig lästid — ordinarie lärare i distrikt med samma årliga lästid borde
därför, för att tillgodoräkningen skulle medföra samma resultat som en tilllämpning
av sneddningsregeln, den tid, som undantoges från tillgodoräkning,
i stort sett uppgå till minst 7, i nämnda reguljära fall 8 och högst 9 år. Då
extra ordinarie lärares lägsta löneklass enligt lönekommitténs förslag i dess
första betänkande skall ligga endast två löneklasser under lägsta löneklassen
för ordinarie lärare, borde i fortsättningen avdragstiden bestämmas till
minst 4, i vissa reguljära fall 5 och högst 6 år, om tillgodoräkningsregeln vid
förut berörda befordringsförhållanden skulle medföra samma resultat som
sneddningsregeln. Lönekomittén föreslår som resultat av de förda förhandlingarna,
att avdragstiden bestämmes till i princip 5 år. Tjänstledigheter m. m.
i tidigare anställningar böra erhålla motsvarande inverkan på avdragstiden
som på tid, som må tillgodoräknas för löneklassuppflyttning; de för den vanliga
uppflyttningsperioden föreslagna dagantalen av 680 och 420 böra här
ersättas med 1 130 och 700 dagar.

Föreskrifter utöver normalreglerna. Utöver normalreglerna
föreslår lönekommittén att i avlöningsreglementena skall intagas en bestämmelse
innefattande bemyndigande för Kungl. Maj:t att, om och i den
män så med hänsyn till särskilda omständigheter prövas skäligt, meddela beslut
eller utfärda bestämmelser, varigenom i visst särskilt fall eller under
vissa särskilda förutsättningar tjänsteman erhåller rätt att tillhöra högre
löneklass eller lönerum inom lönegraden än som följer av de för normalfallen
meddelade reglerna eller all inom kortare tid än som föreskrives genom

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

dessa regler uppflyttas till viss löneklass eller visst lönerum. Lönekommittén
anser därjämte att Kungl. Maj :t, när så anses lämpligt, bör äga att delegera
sin beslutanderätt i angivna hänseenden till underordnad myndighet. Beträffande
förslaget i denna del har lönekommittén framhållit, att normalreglerna
icke täcka alla de fall, i vilka enligt hittills gällande och av lönekommittén
förordade grunder för inplaceringen hänsyn borde tagas till tidigare innehavd
anställning. Härom har lönekommittén anfört följande.

Beträffande extra ordinarie tjänsteman, som utan något sitt förvållande
förflyttas till extra ordinarie tjänst inom lägre lönegrad eller nödgas återgå
till innehavande lägre ordinarie befattning har lönekommittén tidigare påpekat,
att hänsyn ibland skäligen bör tagas till löneställningen i den tidigare
innehavda högre tjänsten. Vidare har förordats, att i enlighet med vissa principer
tidigare arvodes- eller liknande anställning skulle kunna påverka inplaceringen
i den nya tjänsten.

Lönekommittén förutsätter dessutom, att särskilda bestämmelser eller beslut
meddelas beträffande inplaceringen i löneklass av förste provinsialläkare,
som före tillträdet av befattningen innehaft provinsialläkartjänst och i denna
tjänst åtnjutit lön enligt högsta löneklassen, beträffande inplaceringen i civil
tjänst med lön enligt löneplan nr 1, då tjänstemannen tidigare innehaft tjänst
med lön enligt löneplanen för blandavlönat manskap, samt beträffande inplaceringen
i militär tjänst med lön enligt löneplan nr 1, då tjänstemannen
tidigare innehaft civil tjänst med lön enligt samma löneplan.

I gällande avlöningsreglementen anges ytterligare en del fall, då avvikelser
från normalreglema skola kunna ske. Särskilda regler gälla sålunda,

om tjänstemannen tidigare i statens tjänst innehaft ordinarie befattning
eller beställning, för vilken avlöningen fastställts enligt sådana äldre eller
eljest från reglementena avvikande grunder, att den vanliga sneddningsregeln
icke kan tillämpas,

om tjänstemannen tidigare innehaft beställning å reservstat eller i reserven,

om tjänstemannen tidigare innehaft viss annan statlig anställning eller
kommunal befattning eller i icke statlig anställning utfört arbete av allmännyttig
beskaffenhet samt

om högre löneställning erfordras för att kunna till tjänsten förvärva särskilt
kvalificerad person eller vid tjänsten bibehålla sådan person.

De nu avsedda reglerna äro av olika innehåll. I några fall har det närmare
angivits, hur inplaceringen skall ske, men i allmänhet har detta gjorts beroende
av en skälighetsavvägning. I de senare fallen ha olika allmänna uttryck
använts för att tjäna till ledning vid skälighetsavvägningen.

Enligt lönekommitténs mening kunna även andra fall än de ovan berörda
uppkomma, då det måste anses skäligt att avvika från de för normalfallen
meddelade bestämmelserna. Det kan sålunda på grund av särskilda omständigheter
befinnas skäligt att dispensera från föreskriften om den treåriga avbrottstiden.
Och det kan vara skäligt att även i andra fall än tidigare berörts
taga hänsyn till anställning med lön enligt annan löneplan än den, enligt vilken
lönen utgår å den nya tjänsten. Också andra exempel äro tänkbara.

Enligt lönekommitténs mening är det icke påkallat att i reglementsbestämmelserna
så detaljerat som för närvarande angiva de olika fall, då avsteg från
normalreglerna kunna tagas. Ett allmänt hållet stadgande synes i förevarande
hänseende vara tillfyllest. Bestämmelserna i detta allmänna stadgande böra
vara avfattade så, att de möjliggöra såväl att beslut meddelas för enskilda
fall som att generella föreskrifter meddelas för särskilda, mera ofta återkommande
fall. Bestämmelserna böra vidare möjliggöra såväl inplacering i

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

121

högre löneklass eller lönerum som förkortning av tiden för uppflyltning till
närmast högre löneklass eller lönerum. Och därjämte böra bestämmelserna
kunna tillämpas icke blott för inplacering vid tjänstetillträde utan, då så erfordras
för ibibehållande vid tjänsten av särskilt kvalificerad person, för ändrad
placering under det tjänsten innehas. Såväl enligt nuvarande bestämmelser
som enligt lönekommitténs förslag kan tjänstledighet av visst slag föranleda
försenad löneklassuppflyttning. Emellertid kan det med hänsyn till
tjänstledighetsanledningen vara obilligt att sådan verkan inträder. Lönekommittén
syftar härvid exempelvis på sådana fall, som finnas berörda i civila
icke-ordinariereglementet, då tjänsteman vid hovrätt eller häradsrätt tjänstgjort
som ledamot i rådhusrätt. Bestämmelserna böra möjliggöra rättelse även
i dylika fall.

I samband härmed erinrar lönekommittén om att jämlikt gällande avlöningsbestämmelser
generalpoststyrelsen i enlighet med de närmare grunder,
som fastställts av Kungl. Maj:t må beträffande vissa tjänstemän medgiva högre
löneklassplacering än den, som enligt de allmänna reglerna kan ifrågakomma.
Sådant medgivande kan av styrelsen lämnas beträffande tjänsteman,
som omedelbart före tillträdande av ordinarie befattning innehaft anställning
såsom poststationsföreståndare med avlöning enligt personligt kontrakt, samt
beträffande tjänsteman, som omedelbart före extra ordinarie befattnings tillträdande
innehaft anställning såsom poststationsföreståndare eller lant- och
lådbrevbärare, likaledes med avlöning enligt personligt kontrakt. Då för
Kungl. Maj:t skulle föreligga generell möjlighet att till underordnad myndighet
delegera beslutanderätten i frågor rörande undantag från de vanliga reglerna
om inplacering i löneklass, erfordrades icke längre de nyss angivna särskilda
bestämmelserna för postverket. Emellertid förutsatte lönekommittén
att i de fall, som särbestämmelserna avse, beslutanderätten komme att delegeras
till generalpoststyrelsen, varvid vissa grunder borde fastställas av Kungl.
Maj:t. Huruvida dessa grunder böra avvika från dem, som nu gälla, har lönekommittén
ansett sig icke böra upptaga till prövning.

Lönekommittén har vidare erinrat, att en särskild regel finnes för tullverket
och kommunikationsverken, vilken innebär att vederbörande verk må medgiva
högre löneklassplacering än som följer av de grundläggande bestämmelserna
för den tjänsteman, som befordras från tjänst inom lägre lönegrad
till någon av vissa särskilt angivna tjänster. Med erinran om att denna regel
avser att bereda möjlighet till högre löneklassplacering för dem, som gå »den
långa vägen», har lönekommittén gjort följande uttalanden.

Enligt lönekommitténs mening är det betydelsefullt, att möjlighet finnes att
bereda den, vilken i lägre tjänsteställning kunnat förvärva kompetens till befattning
i högre karriärgång och som befordras till tjänst i denna karriärgång,
eu löneställning, som icke mera avsevärt avviker från löneställningen för med
honom jämnåriga tjänstemän i samma karriärgång, vilka icke gått den långa
vägen. Det är därför i sådana fall angeläget, att en inplacering kan ske i högre
löneklass än som följer av de allmänna reglerna. Uppenbarligen kunna förhållandena
vara rätt olika vid skilda verk, och även inom (''It och samma verk
kunna de variera från tid till annan. Men oavsett förhållandenas växlingar höidet
enligt lönekommitténs mening eftersträvas alt nå det syfte, som nyss angavs.
Det synes därför mindre lämpligt all göra möjligheten att bereda högre

122

Kungi. Mcij:ts proposition nr 281.

löneklassplacering beroende av vissa preciserade förutsättningar rörande längden
av föregående tjänstetid, tjänstgöringens beskaffenhet och göromålens art,
desto mindre som fall torde förekomma, då den, som uppfyller dessa förutsättningar,
likväl icke skäligen bör beredas någon förmånligare löneklassplacering
än den normala.

För närvarande kan högre löneklassplacering av ifrågavarande anledning
medgivas endast i vissa särskilda tjänster. Vidare kan den högre löneklassplaceringen
erhållas endast i den första tjänsten inom den nya karriärgången.
Det synes lönekommittén icke uteslutet att en viss utvidgning i båda dessa
hänseenden av det nuvarande tillämpningsområdet kan vara motiverad. Kommittén
har emellertid ansett sig icke böra upptaga denna fråga till närmare
prövning. Med hänsyn till den generella befogenheten för Kungl. Maj:t att till
underordnad myndighet delegera beslutanderätten i frågor rörande undantag
från de vanliga inplaceringsreglerna, böra nämligen några särbestämmelser i
förevarande avseende icke inflyta bland reglementsbestämmelserna, och det
synes lämpligen böra ankomma på vederbörande myndigheter att framlägga
förslag till de särskilda föreskrifter, som Kungl. Maj:t bör meddela i samband
med att beslutanderätten delegeras till dem.

Vid befordran från underbefälsbeställning till fänrik placeras vederbörande
enligt gällande avlöningsreglemente i den för fänrik avsedda lägsta löneklassen.
Det synes kunna ifrågasättas om icke vid dylik befordran möjlighet bör
finnas till placering i högre löneklass och, i så fall, om icke sådan möjlighet
även bör finnas beträffande till fänrik befordrad värnpliktig, som utan föregående
studentexamen genomgått utbildning till officer. Lönekommittén förutsätter,
att frågan härom kommer att beaktas av vederbörande myndigheter,
varvid om sådan möjlighet anses böra finnas, jämväl synes böra övervägas
om detsamma icke också bör gälla vid beställningshavarens befordran framdeles
till löjtnant.

Lönekommittén har även framhållit, att genom de förordade bestämmelserna
möjlighet skulle finnas att liksom nu, då så erfordras för bibehållande
vid tjänsten av särskilt kvalificerad person vars bibehållande anses påkallat
av statens intresse, tilldela vederbörande högre löneklasställning inom lönegraden
än den som följer av de vanliga reglerna.

4. Rätt att åtnjuta lön enligt högre löneklass än den, vctri tjänstemannen

är placerad.

I regel bör givetvis tjänsteman åtnjuta lön enligt den löneklass, i vilken han
placerats eller till vilken han uppflyttats. Såväl för närvarande som enligt
lönekommitténs förslag förekomma dock vissa undantag från denna regel.
Beträffande lönekommitténs förslag härutinnan, vilket till sin sakliga innebörd
i stort sett överensstämmer med vad nu gäller, må nämnas följande.

1. I vissa fall anses den löneställning, som följer av lönegradsplaceringen,
vara för låg i betraktande av tjänstegöromålens allmänna beskaffenhet, men
av särskilda skäl anses löneförbättringen icke böra åstadkommas genom höjd
lönegradsplacering. I en del sådana fall utgår utöver lönen ett särskilt tillägg,
avlöningsförstärkning. Fall förekomma emellertid också, då lönen utgår enligt
en högre löneklass. Delta är förhållandet i fråga om lärare vid mindre
folkskola eller biträdande lärare, i det att dessa äga åtnjuta lön enligt löneklassen
närmast över den, i vilken vederbörande placerats eller till vilken
han uppflyttats. Vidare äro lönegraderna normalt sett olika för ordinarie och

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

123

extra ordinarie folkskollärare alltefter den årliga lästiden, men då i distrikt
med den kortare lästiden denna utsträckes för viss begränsad tid, sker ej
lönegradsuppflyttning, utan i stället utgår lönen efter löneklassen närmast
över den eljest tillämpliga.

2. I en del fall, då tjänsteman erhåller uppdrag att fullgöra göromål, som
ligga utanför dem, som tillhöra tjänsten, ändras i viss mån göromålen även på
den egna tjänsten. Göromålen på grund av uppdraget och göromålen på grund
av tjänsten kunna sägas konstituera en ny befattning, i vilken löneställningen
bör vara högre än den som följer av lönegradsplaceringen; av särskilda skäl
anses löneförbättringen icke böra åstadkommas genom tillskapande av en ny
tjänst i högre lönegrad. I åtskilliga sådana fall utgår utöver lönen ett särskilt
arvode (befattningsarvode), men i andra fall utgår i stället lönen enligt
en högre löneklass. Enligt lönekommitténs förslag äger sådan lärare vid högre
kommunal skola, vilken förordnats att inneha rektorsbefattning, åtnjuta lön
efter en löneklass, som för rektor vid högre folkskola ligger 1—3 och för
rektor vid annan högre kommunal skola 3—7 enheter över den löneklass,
vilken han tillhör såsom lärare.

3. I några fall utgöres avlöningen vid en tjänst av lön och fri bostad, men
en vikarie å tjänsten beräknas icke erhålla bostadsförmån. Lönekommittén
föreslår, att vid vikariatslöneförordnande å tjänst, vars innehavare åtnjuter
fri tjänstebostad, vikariatslönen skall få utgå enligt löneklassen närmast över
den, i vilken vikarien placerats eller vartill han uppflyttats.

4. Fall förekomma också, där löneställningen för tjänsten med avseende
å normala förhållanden anses riktigt avvägd men lön ändock får utgå enligt
viss högre löneklass. För bibehållande vid tjänsten av tjänsteman, som tillhör
lönegradens högsta löneklass, äger Kungl. Maj:t, om tjänstemannen är särskilt
kvalificerad för tjänsten och hans bibehållande vid densamma anses
påkallat av statens intresse, tilldela honom lön enligt högre löneklass å samma
löneplan, dock högst två löneklasser över den högsta för lönegraden gällande.

5. Ordinarie tjänsteman, som till följd av sitt förhållande i tjänsten förflyttas
till lägre tjänst, äger, om han vid förflyttningen tillhörde högre lönekiass
än den lägre tjänstens slutlöneklass, åtnjuta lön enligt den högre löneklassen.
Förflyttas den, som under minst 10 år i oavbruten följd innehaft
Ijänst som lärare vid mindre folkskola eller som biträdande lärare, på grund
av föreskrift i folkskolans avlöningsreglemente till småskollärartjänst, skall
han, så länge han innehar tjänst av sistnämnda slag, alltjämt äga åtnjuta lön
enligt löneklassen närmast över den, i vilken han placerats eller till vilken han
uppflyttats. Slutligen skall i det under 2 berörda fallet, om rektorsbefattningen
nedflyttas från högre till lägre lönegrupp, detta för tiden intill utgången
av löpande förordnandeperiod vara utan inverkan å rektors rätt att åtnjuta
lön.

Yttrandena.

Den 1 ö n e g r a d, s o in är b e s t ä m in ande f ö r tjänstemans
löneställning. Några erinringar mot vad lönekommittén härutinnan
föreslagit ha icke framställts i remissyttrandena.

Uppflyt t ning i löneklass m. m. Av de myndigheter, som yttrat
sig i anledning av lönekommitténs förslag rörande löneklassuppflyllning, ha
vissa förklarat, att de föreslagna reglerna i allmänhet vore mera invecklade
•in de nuvarande och därför komme att medföra merarbete. Uttalanden härom
ha gjorts av medicinalstyrelsen, järnvägsstyrelsen, statskontoret och all -

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

männa lönenämnden. Statskontoret har bestämt påyrkat, att de nya lönetursreglerna
omarbetas i förenklande riktning. Medicinalstyrelsen och järnvägsstyrelsen
ha förklarat, att de i sak intet ha att erinra mot ifrågavarande regler.

Vad angår kravet på fullgjord tjänstgöring för löneklassuppflyttning,
frånsett dettas utformning med avseende å deltidsarbete, ha i yttrandena
framkommit uttalanden såväl om skärpning som om mildring i förhållande
till lönekommitténs förslag.

Sålunda har generaltullstyrelsen anmärkt, att förslaget innebär att tjänsteman
skall kunna under en treårsperiod åtnjuta tjänstledighet med A- eller
B-avdrag för sjukdom eller svag hälsas vårdande under icke mindre än 720
dagar eller salunda under 501 dagar längre tid än som för närvarande
gäller — utan att ledigheten skulle föranleda uppskov med uppflyttning till
högre löneklass. En viss förlängning av den tid, varunder en tjänsteman finge
åtnjuta ledighet av nämnda anledning utan att rätten till löneklassuppflyttning
påverkades därav, kunde visserligen enligt styrelsens förmenande ha fog
för sig. Styrelsen kunde dock icke finna, att en så avsevärd förlängning som
kommittén föreslagit, verkligen ur allmänna synpunkter voro berättigad.

I motsatt riktning har allmänna lönenämnden uttalat sig. Med beaktande av
den ringa ekonomiska betydelse frågan hade för statsverket och då de av
kommittén anförda skälighetssynpunkterna närmast borde leda til! att sjukledighet
och ledighet för svag hälsas vårdande icke alls skulle inverka fördröjande
på löneklassuppflyttning, ville lönenämnden ifrågasätta, huruvida
icke tid för sådan ledighet skulle kunna jämställas med tjänstgöringstid i här
ifrågavarande avseende. Vad angår tjänstledighet för uppdrag inom personalsammanslutning
syntes det lönenämnden tillfyllest med ett uttalande av Kungl.
Maj:t, att Kungl. Maj:t hade för avsikt att i förekommande fall pröva särskilda
framställningar om löneklassuppflyttning av tjänsteman, som åtnjutit
sådan tjänstledighet, i anslutning till de av kommittén förordade riktlinjerna.
Godtoges lönenämndens berörda förslag, syntes de föreslagna löneklassuppflyttningsbestämmelserna
kunna undergå en önskvärd förenkling. Vidare hade
lönekommittén föreslagit, att tjänstledighet, som tjänsteman beviljats för värnpliktstjänstgöring
med skyldighet att vidkännas C-avdrag, icke skulle inverka
på uppflyttningsrätten. Vad sålunda föreslagits beträffande värnpliktstjänstgöring
borde emellertid enligt lönenämndens mening gälla all militärtjänstgöring.
överhuvud taget måste lönenämnden ställa sig tveksam mot att låta
löneavdragets storlek vara avgörande för rätten till uppflyttning; riktigare
syntes vara att bedöma dessa frågor enbart efter anledningen till tjänstledigheten
i fråga.

I anslutning till lönekommitténs uttalande att sådana särbestämmelser borde
införas för lärare, varigenom statlig lärares tjänstledighet för uppehållande
av förordnande vid det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet
ej skulle komma att uppskjuta löneklassuppflyttning, har skolöverstyrelsen
anfört, att motsvarande bestämmelser borde meddelas beträffande folkskollärare.
Överstyrelsen har vidare ifrågasatt, om icke folkskolans extra lärare

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

125

borde kunna uppflyttas under pågående anställningsperiod med tillgodoräknande
av intjänad tjänstgöring.

Av myndigheterna har endast generalpoststyrelsen särskilt uttalat sig rörande
deltidsarbetets inverkan på löneklassuppflyttningen. Nämnda styrelse
har i princip anslutit sig till de av lönekommittén härutinnan uttalade synpunkterna
men förordat, att av praktiska skäl någon åtskillnad icke gjordes
mellan sådan nedsättning av tjänstgöringstiden, som skedde i den formen, att
tjänstgöringsskyldighet förelåge endast under vissa dagar, och deltidsanställning,
varvid tjänstgöring fullgjordes under samma form.

Mot lönekommitténs förslag rörande uppskov med lönekiassuppflyttning
och om borttagande av det hinder för vidare uppflyt
t n i n g, som pensionsålderns inträde nu utgör, har erinran ej framställts.
Emellertid ha generalpoststyrelsen och allmänna lönenämnden framhållit,
att uppskovsbestämmelsen saknade nämnvärd betydelse i fråga om
uppflyttning till högre lönerum; bestämmelsen skulle få ekonomisk betydelse
för tjänsteman endast för det säregna fall, att han skulle vinna befordran
under tiden för sådant uppskov.

Beträffande lönekommitténs förslag rörande förkortning av den
normala uppflyttningsperioden har allmänna lönenämnden anmärkt,
att vid övergång från extra till extra ordinarie lärartjänst i vissa fall
svårigheter att bestämma tidpunkten för nästa löneklassuppflyttning syntes
uppkomma, eftersom förutsättningarna för dylik uppflyttning enligt kommitténs
förslag skulle bli olika för extra ordinarie och extra lärare. Lönekommittén
hade anfört, att det icke syntes nödvändigt att meddela några särskilda
bestämmelser om uppflyttningsrätten för här avsedda fall.

Beträffande lönerum skonstruktionen har statskontorets majoritet
anfört, att begreppet »lönerum» borde kunna uteslutas. I allmänhet ha
däremot myndigheterna funnit detsamma behövligt. Emellertid har generalpoststyrelsen,
telegrafstyrelsen, riksräkenskapsuerket och allmänna lönenämnden
ansett, att uppflyttning i lönerum icke borde ske successivt utan först i
samband med avgång från den ifrågavarande tjänsten. Generalpoststyrelsen
har härom anfört följande.

Då en uppflyttning i lönerum icke kan medföra någon ekonomisk förmån
för tjänsteman annat än i samband med övergång till högre tjänst, anser generalpoststyrelsen
det icke erforderligt att kvartalsvis pröva i slutlöneklassen
placerad tjänstemans rätt till uppflyttning i lönerum och i övrigt i tillämpliga
delar vidtaga samma administrativa åtgärder som vid löneklassuppflyttning.
Nuvarande maximeringsregel innebär i praktiken, att slutlöneklassen föi närvarande
är uppdelad i två lönerum. Ehuru någon sådan uppflyttning i lönerum,
som kommittén föreslår, icke verkställts kvartalsvis, ha likväl inga
svårigheter förelegat att vid befordran fastställa tjänstemans löneklassplacering
i dep nya tjänsten. Införandet av den i och för sig praktiska konstruktionen
med lönerum anser generalpoststyrelsen icke lämpligen böra medföra
ett så betungande merarbete. som en prövning kvartalsvis av tjänstemans rått
till uppflyttning i lönerum skulle innebära. En stor del av de tjänstemän hos
postverket, som befinna sig i slutlöneklass, torde icke komma att vinna vidare
befordran, varför en uppflyttning i lönerum för deras vidkommande saknar

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

all betydelse. Generalpoststyrelsen föreslår därför, att — såsom för närvarande
är fallet tjänstemans placering i lönerum fastställes först vid eventuell
övergång till ny tjänst.

Liknande synpunkter som generalpoststyrelsen uttalat ha av övriga nu berörda
myndigheter anlagts på frågan om tidpunkten för uppflyttning i lönerum.

Inplacering i lön eklass m. m. Mot de allmänna sy npunkter
lönekommittén ansett böra anläggas på frågan om inplacering i
löneklass ha erinringar i allmänhet ej framställts i remissyttrandena.

Kammarrätten har emellertid anfört följande.

Kammarrätten vill icke bestrida, att goda skäl tala för en omläggning av
det nuvarande löneturssystemet i sådan riktning, att vid inträffande befordringar
hänsyn tages icke blott till den inkomst, tjänstemannen omedelbart före
befordringstillfället uppbar i den lägre tjänsten, utan jämväl till längden av
den föregående anställningstiden. En oeftergivlig förutsättning för att det av
kommittén skisserade löneturssystemet skall kunna godtagas måste dock vara,
att därigenom icke de äldre tillgodoräkningsreglerna ånyo på en omväg insmyga
sig i systemet. Godtages tanken på att i princip varje föregående anställning
får läggas till grund för inplacering i den nya tjänsten, synes emellertid
konsekvensen bjuda, att den av kommittén förordade begränsningsregeln
vid avbrott i föregående anställning om mera än tre år slopas. Härtill
kommer, att regeln i fråga, sådan densamma av kommittén utformats, torde
komma att bli av föga praktiskt värde. Den enskilde tjänstemannen kan sätta
regeln ur spel genom att tillträda statsanställning av helt kort varaktighet.

Mot de föreslagna normalreglerna ha i allmänhet erinringar av saklig
innebörd icke framställts. Det har dock anförts, att bestämmelserna bleve
komplicerade. Allmänna lönenämnden har funnit vad lönekommittén föreslagit
bestyrka lönenämndens tidigare uttalade uppfattning, att den s. k.
maximitidens utsträckning från tre till nio år vore ägnad att komplicera lönesystemet.
Länsstyrelsen i Malmö har däremot anfört, att lönekommittén genom
de föreslagna sneddningsreglerna syntes ha på ett praktiskt sätt nöjaktigt löst
ett länge svårbemästrat problem. Medicinalstyrelsen har efterlyst motivet till att
tidigare innehavd tjänst eller anställning såsom provinsialläkare eller distriktsveterinär
icke ansetts enligt reglerna för normalfallen böra inverka på löneklass-
och lönerumsplaceringen i tjänst med avlöning enligt löneplan nr 1,
och vice versa.

I fråga om föreskrifter utöver normalreglerna har statskontoret
anfört följande.

Det föreslagna stadgandet att Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj ds bemyndigande,
vederbörande myndighet skulle äga att om och i den mån så
med hänsyn till särskilda omständigheter prövas skäligt meddela beslut
eller utfärda bestämmelser, varigenom i visst fall eller under vissa förutsättningar
tjänsteman skulle kunna få en från huvudreglerna helt avvikande
löneklassplacering, anser statskontoret böra antingen helt slopas eller också
givas en till sin innebörd klart begränsad räckvidd i analogi med motsvarande
bestämmelser i 8 § 3 mom. civila avlöningsreglementet. Förslaget att
Kungl. Majd skulle kunna i erfarenhetsmässigt så svårbedömda frågor
delegera sin beslutanderätt till vederbörande myndigheter avstyrkes bestämt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

127

Övriga myndigheter ha i allmänhet understrukit behovet av att kunna
meddela särskilda föreskrifter eller beslut i ämnet. Ur innehållet i yttrandena
må nämnas följande.

Försvarets civilförvaltning anför i anledning av lönekommitténs uttalanden
beträffande »långa vägen», att det icke syntes uteslutet att även framdeles
befordran från underofficers- till fänriksbeställning kunde komma att äga
rum i varje fall vid marinen. Ämbetsverket anser angeläget, att i möjligaste
mån generella bestämmelser utfärdas, innehållande direktiv rörande de fall,
då avvikelser från de för normalfallen meddelade löneklass- och lönerumsplaceringsreglema
må äga rum.

Medicinalstyrelsen har ej haft något att erinra mot förslagen.

Länsstyrelsen i Malmö har förklarat sig förutsätta, att till förekommande
av ojämnheter myndighet skulle hos Kungl. Maj:t kunna utverka tillstånd
att vid inplacering i löneklass av tjänsteman i sådant fall, då ett led i en
normal befordringsgång överhoppats, få inplacera tjänstemannen i den löneklass,
som skulle ha tillämpats, om detta led icke blivit överhoppat.

Länsstyrelsen i Karlstad har beträffande frågan om inplacering vid övergång
till statstjänst från kommunal befattning eller annan icke statlig anställning,
i vilken utförts arbete av allmännyttig beskaffenhet, åberopat två
exempel, utvisande att den nuvarande inkomstjämförelsen i vissa fall lett
till resultat, som icke kunde anses skäliga. Det vore jämväl ur rekryteringssynpunkt
önskvärt, att alltför restriktiva normer icke tillämpades vid lönesättning
för personal, som överginge från kommunal till statlig tjänst. Såväl
arbetsmarknads- som skälighetssynpunkter talade för att exempelvis kommunal
befattningshavare som överginge till statlig tjänst med i huvudsak
likartade arbetsuppgifter och med oreglerad befordringsgång, icke erhölle en
begynnelseplacering, som i större mån avveke från den lönegrad och löneklass
vederbörande skulle ha uppnått, därest han under den tid, som motsvarade
tjänstgöringen i kommunal befattning, i stället tillhört den statliga
befordringsgången.

Allmänna lönenämnden har ansett önskvärt, att närmare riktlinjer uppdragas
för här avsedd prövning.

De spörsmål, till vilka det i förevarande sammanhang gäller att taga ställning,
inlaga en central plats inom lönesystemet. Med hänsyn härtill och till
att hithörande frågor enligt erfarenhet äro svåra att bemästra på ett ur olika
synpunkter tillfredsställande sätt har jag i det föregående lämnat en tämligen
detaljerad redogörelse för innebörden av nu gällande och av lönekommittén
föreslagna bestämmelser i ämnet. Jag har därvid i allmänhet upptagit de särskilda
frågorna i den ordning, i vilken de följa enligt de av lönekommittén
föreslagna författningsbestämmelserna.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, skall tjänsteman såväl enligt
nu gällande som enligt av lönekommittén föreslagna bestämmelser i vissa
undantagsfall i avlöningshänseende behandlas, som om han innehade en

Departement vchefen.

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

tjänst, vilken han ej nu innehar men väl tidigare innehaft och av särskild
anledning nödgats frånträda, eller som om han innehade en tjänst, vilken han
ej innehar men väl uppehåller, eller som om en av honom innehavd tjänst
tillhörde en lönegrad, som den ej numera tillhör men väl tidigare tillhört.
De föreslagna bestämmelserna synas till sin sakliga innebörd icke skilja sig
från de nu gällande. Lönekommitténs förslag medför i huvudsak endast en
systematisering av bestämmelserna i ämnet; medan dessa nu återfinnas på
olika platser i reglementena, därvid de delvis ha erhållit en så föga adekvat
placering som i det kapitel, som bär rubriken fasta lönetillägg och särskilda
ersättningar, ha de i lönekommitténs förslag sammanförts och upptagits i
samband med de bestämmelser, genom vilka tjänstemans lönegradsplacering
närmare angives. Detta synes även mig vara mera tillfredsställande än den
nu tillämpade ordningen, och jag tillstyrker därför förslagets genomförande.

Vad härefter närmast angår löneklassuppflyttning, förutsattes vid 1946 års
principbeslut om den allmänna löneregleringen, att den normala tidsperioden
för uppflyttning inom lönegrad, som omfattar flera löneklasser å löneplan
nr 1, skulle utgöra tre år. Det kan förtjäna nämnas, att detta även skulle
gälla inom de militära lönegrader, som äro konstruerade på sådant sätt, att
tjänstemannen vid uppflyttningen överhoppar en löneklass. Lönekommittén
har nu föreslagit, att samma normala uppflyttningsperiod skall tillämpas å
löneplan nr 3 (för provinsialläkare) och löneplan nr 4 (för distriktsveterinärer).
Å löneplan nr 5 (för s. k. blandavlönat manskap vid försvaret) skall
däremot uppflyttningsperioden enligt 1946 års manskapslöneutrednings och
lönekommitténs förslag normalt utgöra ett år. Av mitt ställningstagande i det
föregående till frågorna om lönereglering för provinsialläkare, distriktsveterinärer
och manskap framgår, att jag ansluter mig till berörda förslag. Jag biträder
också lönekommitténs förslag att, på liknande sätt som hittills, uppflyttning
må ske allenast vid ingången av nytt kalenderkvartal eller, då fråga
är om blandavlönat manskap, vid ingången av ny kalendermånad.

Med hänsyn till de tämligen genomgripande ändringar som lönekommittén
föreslår i fråga om de närmare villkoren för löneklassuppflyttning, särskilt
vad angår kravet på viss fullgjord tjänstgöring, har lönekommittén funnit
erforderligt föreslå, att bestämmelserna om löneklassuppflyttning skola tillhöra
dem, i vilka tjänstemännen skola vara skyldiga att underkasta sig ändringar;
detsamma skall gälla i fråga om inplaceringsreglerna. Jag anser detta
förslag välbetänkt och biträder detsamma.

I lönekommitténs förslag har kravet på viss fullgjord tjänstgöring såsom
förutsättning för löneklassuppflyttning givits en sådan utformning, att på
löneklassuppflyttning kunna verka fördröjande, utöver avstängning eller avhållande
från tjänstgöring in. fl. liknande exceptionella förhållanden, dels Aeller
B-avdragsledighet för sjukdom, tvångsvis anordnad läkarundersökning
eller svag hälsas vårdande, dels ock C-avdragsledighet av annan anledning
än offentligt uppdrag eller värnpliktstjänstgöring. Beträffande den omfattning,
vari bortovaro av dylik anledning skall ha förekommit för att medföra
dröjsmål med uppflyttning, innebär lönekommitténs förslag, om man bort -

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

129

ser från frågan om deltidsarbetes betydelse i sammanhanget, å ena sidan en
mildring och å andra sidan en skärpning i förhållande till vad nu gäller. Aeller
B-avdragsledighet för sjukdom in. in. samt C-avdragsledighet för personalsammanslutningsuppdrag
likställas intill ett visst, förhållandevis rymligt
tillmätt dagantal med fullgjord tjänstgöring; detta dagantal utgör för
tjänstemän i allmänhet 600 dagar räknat för en uppflyttningsperiod. Eventuellt
återstående dagar för ledigheter av nu nämnda och andra i det föregående
antydda slag kunna för tjänstemän i allmänhet få uppgå till 120 dagar
under en uppflyttningsperiod utan att föranleda försening med uppflyttning.

De myndigheter, som yttrat sig i anledning av lönekommitténs förslag, ha
framställt olika erinringar mot förslaget. En av dessa är, att ej endast C-avdragsledighet
för värnpliktstjänstgöring utan C-avdragsledighet för militär
tjänstgöring överhuvud taget bör undantagas från inverkan på uppflyttningen.
En tämligen allmän uppfattning bland myndigheterna synes vidare
vara att förslagets genomförande påkallar en omläggning och ett fullständigande
av personalbokföringen och kommer att medföra ett avsevärt merarbete.
Allmänna lönenämnden har föreslagit, att sjukledigheter m. m. i förevarande
hänseende skola helt likställas med fullgjord tjänstgöring samt att
reglementena icke skola tyngas med någon specialföreskrift rörande inverkan
av ledigheter för uppdrag inom personalsammanslutningar, utan att sådana
ledigheters jämställande inom vissa gränser med fullgjord tjänstgöring skall
följa av särskilda av Kungl. Maj:t meddelade beslut.

För egen del anser jag till en början, att den vid remissbehandlingen föreslagna
jämkningen i fråga om inverkan av militär tjänstgöring bör vidtagas.
Efter vägande mot varandra av de skäl, som kunna anföras till stöd för en
lösning i den ena eller andra riktningen, har jag också ansett mig böra biträda
allmänna lönenämndens förslag rörande inverkan av sjukledigheter
och ledigheter för uppdrag inom personalsammanslutning. Jag anser mig härvid
böra understryka, att enligt min mening någon erinran ur rent saklig synpunkt
icke kan göras mot lönekommitténs förslag. De synpunkter, som för mig
varit avgörande, äro i stället, att lönenämndens av mig förordade förslag i
praktiken får anses leda till i stort sett samma resultat som lönekommitténs
men samtidigt medföra betydande administrativa fördelar, bland annat i
fråga om personalbokföringen. Vidare komma enligt detta förslag samma slag
av ledigheter in. in. att inverka försenande på löneklassuppflyttning som enligt
pensionsbestämmelserna medföra dröjsmål med intjänande av ytterligare
pension genom att föranleda avdrag vid tjänstårsberäkningen, en överensstämmelse,
som i och för sig synes vara tilltalande ur teoretiska och praktiska
synpunkter. I enlighet härmed skulle på löneklassuppflyttningen inverka,
förutom avstängning och avhållande från tjänstgöring m. m., C-avdragsledigheter
av annan anledning än offentligt uppdrag och militär tjänstgöring.
Jag biträder — med i det följande angivet undantag i fråga om extra
lärare — lönekommitténs förslag rörande den omfattning, i vilken dylika
ledigheter in. in. skola ha förekommit för att inverka försenande på löne IIi

haag till riksdagens protokoll I0''i7. 1 sand. Nr 281.

130

Kunffl. Maj:ts proposition nr 281.

klassuppflyttning. Vad angår uppdrag inom personalsammanslutning, anser
jag att genom tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementena föreskrifter
böra meddelas av den innebörd lönekommittén åsyftat. I samma ordning böra
bestämmelser meddelas exempelvis med avseende å fall, då folkskollärare erhållit
C-avdragsledighet från sin tjänst i anledning av tjänstgöring å stailig
tjänst.

Jag anser icke tillräcklig anledning finnas att föreslå att, såsom skolöverstyrelsen
ifrågasatt, löneklassuppflyttning av folkskolans extra lärare skulle
få ske under löpande anställningsperiod.

Beträffande extra lärarna vid det statliga och högre kommunala undervisningsväsendet
har lönekommittén utformat sitt förslag om löneklassuppflyttning
av sådana lärare närmast med utgångspunkt från den förutsättningen,
att deras anställning skulle omfatta minst en termin. Frågan kommer i ett
annat läge om, såsom jag i annat sammanhang förutsätter, anställning såsom
extra lärare skall kunna vinnas för del av termin. Jag vill föreslå, att för
extra lärare samma bestämmelser som för andra tjänstemän skola gälla ifråga
om löneklassuppflyttning, endast med den avvikelsen att, om lärarens anställning
under ett kalenderhalvår avser hela terminen, de delar av halvåret
som ligga utanför terminen skola behandlas som om läraren därunder innehaft
anställning såsom extra lärare och ej åtnjutit sådan tjänstledighet, som
kan föranleda försenad löneklassuppflyttning. Av praktiska skäl synes mig
den omfattning, i vilken ledigheter m. m. skola ha förekommit för att inverka
på löneklassuppflyttningen, böra bestämmas på samma sätt för extra
lärare som för andra tjänstemän.

Lönekommittén har efter en ingående diskussion i fråga om deltidsarbete
föreslagit bestämmelser, vilka i princip innebära, att sådant arbete å ena
sidan behandlas på samma sätt som heltidsarbete, såframt fråga är om
arbete å minst halvtid, men å andra sidan i motsatt fall icke får räknas för
löneklassuppflyttning. Jag biträder lönekommitténs förslag härom. Vad generalpoststyrelsen
anfört i sitt remissyttrande torde närmast ha avseende å
bestämmelsernas detaljutformning och torde få bliva föremål för bedömande
vid dessas utfärdande.

Till vad lönekommittén anfört i fråga om uppskov med löneklassuppflyttning
och om borttagande av det hinder för vidare uppflyttning, som pensionsålderns
inträde nu utgör, kan jag helt ansluta mig.

Den av lönekommittén föreslagna lönerumskonstruktionen anser jag i
likhet med flertalet myndigheter behövlig och lämplig. Jag delar alltså icke
statskontorets uppfattning att begreppet lönerum bör kunna uteslutas. Uppflyttning
i lönerum synes emellertid icke behöva ske successivt under löpande
tjänstinnehav, utan det synes tillfyllest att den verkställes, då behov därav
föreligger på grund av att vederbörande erhållit en ny tjänst, vars lönegrad
omfattar flera löneklasser. Erforderliga bestämmelser i fråga om den
ordning vari beslut skall meddelas angående lönerumsuppflyttning torde
böra meddelas av Kungl. Maj:t.

En av de allmänna synpunkter lönekommittén anlagt på frågan om inpla -

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

131

cering i löneklass är, att det kan leda till otillfredsställande resultat om, på
sätt för närvarande i allmänhet sker, hänsyn endast tages till sådan anställning,
som innehafts omedelbart före tjänstetillträdet. Lönekommittén har
ansett att hänsyn i princip bör få tagas till varje tidigare innehavd anställning,
men har likväl funnit en sådan modifikation häri böra göras, att hänsyn
enligt normalreglema ej skall tagas till anställning, efter vars innehav
förflutit en sammanhängande treårsperiod, varunder vederbörande ej innehaft
någon statlig eller jämförlig anställning (beträffande lärare vid folkskolan:
anställning vid undervisningsväsendet). Remissmyndigheterna ha i
allmänhet ej haft någon erinran mot förslaget. Kammarrätten har dock ansett
att nämnda modifikation borde utgå. För egen del ansluter jag mig till
lönekommitténs förslag. Vad särskilt beträffar ifrågavarande modifikation
synes det mig riktigt, att den som under längre tid än tre år varit helt utan
anställning inom statsförvaltningen eller det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet
m. m. i allmänhet inplaceras i löneklass utan hänsynstagande
till en dylik anställning, som han innehaft före avbrottstiden. Såsom
lönekommittén anfört, bör emellertid, om särskild anledning därtill föreligger,
hänsyn till sådan tidigare anställning kunna tagas vid särskild prövning
av löneklassplaceringsfrågan.

En annan av de allmänna synpunkter lönekommittén anlagt på inplaceringsfrågorna
är att principen om att inplacering skall ske så, att inkomstminskning
undvikes, alltför strikt tillämpats både såsom minimi- och maximiregel.
För egen del biträder jag denna lönekommitténs uppfattning. Det
synes mig nämligen otvivelaktigt, att det hittillsvarande i stort sett ensidiga
hänsynstagandet till inkomsten i den tidigare anställningen i vissa fall lett
till resultat, som icke äro tilltalande vare sig ur skälighets- eller arbetsgivarsynpunkt.
Jag kan även ansluta mig till de förslag och uttalanden, som lönekommittén
i detta sammanhang funnit lämpligt göra med avseende å inplaceringen.
Emellertid förutsätter jag, att vid det av lönekommittén tänkta
bedömandet efter de olika fallens skiftande beskaffenhet en viss försiktighet
kan vara nödvändig särskilt i början av det nya lönesystemets tillämpningstid.
Såsom lönekommittén själv uttalat, bör någon återgång till det äldre
tillgodoräkningssystemet icke ifrågakomma.

Vad härefter angår de av lönekommittén föreslagna normalreglerna må
framhållas, att deras innebörd i allt väsentligt varit betingad av vad vid 1946
års principbeslut om den allmänna löneregleringen förutsattes i fråga om
sneddningsregelns tillämpningsområde och närmare innebörd samt i fråga
om inplaceringen med hänsyn till tidigare avlöning enligt kollektivavtal
in. m. Vad lönekommittén nu föreslagit i fråga om normalreglerna synes
i allmänhet böra genomföras. Emellertid böra de militära lönegrader, som
skola omfatta flera löneklasser, erhålla den konstruktion och beteckning
samt i fråga om sneddning mellan militära tjänster åsättas de jämförelsetal,
som framgår av följande sammanställning, i vilken för jämförelses skull
även intagits motsvarande data enligt lönekommitténs förslag; därjämte bör
den nya lönegrad, som skall motsvara hittillsvarande lönegraden Oa 6, erhålla
beteckningen Ma 12.

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Beställning	Lön enligt	Lönekommitténs förslag	Departements-chefens förslag
löne- plan nr	löneklasserna nr	löne- grad	jäm- förelse- tal	löne- grad	jäm- förelse- tal
Menig, vicekorpral............	5	1- 4	Mha 1	4	Mha 1	4
Korpral......................	5	4— 7	Mha 2	7	Mha 2	7
Furir, blandavlönad ..........	5	6, 7	Mha 3	9			—
	1	9—12	Mp		10	ATP	1	10
Furir, e. o.....................	1	10—13	Me	1 b	11	Me	2	11
Överfurir ....................	1	12-15	Ma	1	13	Ma	3	13
E. o. underofficer, fänrik......	1	1 \|	Me	2	1 1	Me	4
Sergeant ......................	1	j- 14, 15, 16, 181	Ma	2	} 14 t	Ma	4	\ 14
Fanjunkare ..................	1	15, 16, 18, 20	Ma	3	15	Ma	5	15
Förvaltare....................	1	18, 20, 22	Ma	4	16	Ma	6	16
Löjtnant......................	i	18, 20, 22, 24	Ma	5	17	Ma	7	17
Förvaltare....................	1	22-25			—	Ma	8	19
Kapten ......................	1	24, 26, 28, 29	Ma	6	20	Ma	9	20
Major........................	1	29, 31, 32	Ma	7	22	Ma	10	22
Överstelöjtnant................	1	32, 33, 34	Ma	8	24	Ma	11	24

Såsom av sammanställningen framgår, innebär det här framlagda förslaget,
förutom en omnumrering utan saklig betydelse, två reella ändringar i
förhållande till lönekommitténs förslag. Den ena av dessa avser borttagandet
av lönegraden Mha 3, en åtgärd som förordats i samband med behandlingen
av frågan om lönereglering för fast anställt manskap. Den andra åtgärden
avser införandet i lönegradsschemat av ytterligare en lönegrad för
vissa förvaltare, omfattande löneklasserna 22—25. Denna lönegrad har av
försvarsväsendets lönenämnd och försvarets civilförvaltning föreslagits skola
utgöra en normalgrad för sådana förvaltare, som efter omorganisation av
kassaväsendet vid försvaret inträda såsom chef för kassaförvaltning. Utan att
i detta sammanhang ingå på frågan i vilken omfattning och efter vilka grunder
förvaltarna böra inplaceras i ifrågavarande lönegrad anser jag mig böra
föreslå, att en lönegrad för ändamålet upptages i lönegradsschemat. I detta
sammanhang vill jag beträffande sneddningsreglernas verkningssätt inom de
militära lönegraderna framhålla, att detta för närvarande är ett annat än inom
övriga lönegrader. Inom de civila lönegraderna har sneddningsregeln den
innebörden, att tjänsteman vid befordran skall placeras lägst i löneklassen
närmast över den, som han i den lägre tjänsten senast tillhörde, men inom de
militära lönegraderna innebär sneddningen, att beställningshavaren skall placeras
lägst i den löneklass, som inom det militära löneklasschemat -— vilket
ej omfattar alla löneklasser — ligger närmast över den, som han senast tillhörde.
Olikheten är betingad av historiska skäl — hittills ha de för militär
personal tillämpade löneklasserna numrerats i löpande följd — och sammanhänger
med att, såsom förut anmärkts, militär beställningshavare i vissa fall
efter en uppflyttningsperiod överhoppar en löneklass. Ehuru jag i likhet

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

133

med ]önekommittén icke finner möjligt att i detta sammanhang föreslå borttagande
av olikheten i fråga, vill jag här framhålla, alt densamma självfallet
bör borttagas om, såsom lönekommittén uttalat sig för, en anpassning av de
militära lönegradernas konstruktion efter de civilas framdeles kommer till
stånd. Utan att nu vara beredd att förorda en dylik anpassning vill jag likväl
understryka, att såväl principiella skäl som förenklingssynpunkter kunna
åberopas för dess genomförande.

Vad angår inplaceringsföreskrifter utöver normalreglema tillstyrker jag
lönekonnnitténs förslag att i avlöningsreglementena allenast skall intagas
en mera allmänt hållen bestämmelse, innefattande bemyndigande för Kungl.
Maj:t att, om och i den mån så med hänsyn till särskilda omständigheter
prövas skäligt, meddela beslut eller utfärda bestämmelser i ämnet. Endast genom
att så sker, torde möjlighet överhuvud taget finnas att genomföra det
av lönekommittén föreslagna frångåendet av den strikta inkomstjämförelseprincipen.
Jag kan också helt ansluta mig till lönekommitténs uttalanden
med avseende å den s. k. långa vägen. Slutligen anser jag i likhet med lönekommittén,
att Kungl. Maj:t bör äga att, när så anses lämpligt, delegera
sin beslutanderätt till underordnad myndighet. I detta sammanhang må nämnas,
att från personalhåll uttryckts önskemål om intagande i statens allmänna
avlöningsreglemente av en föreskrift enligt vilken för den, som före befattningens
(beställningens) tillträdande innehaft såväl anställning som fast
anställt manskap som anställning enligt kollektivavtal, anställningen såsom
manskap skulle vid inplacering i löneklass med hänsyn till anställningstidens
längd likställas med kollektivavtalsanställning. Frågan härom torde böra
övervägas i samband med utfärdandet av erforderliga närmare föreskrifter
angående avlöningsbestämmelsernas tillämpning.

Lönekommitténs förslag, att tjänsteman i vissa fall skall äga åtnjuta lön
efter viss högre löneklass än den vari han är placerad, överensstämmer i
stort sett med vad nu gäller och kan av mig tillstyrkas. Såsom framgår av det
föregående, användes denna konstruktion i vissa fall i stället för konstruktionen
med avlöningsförstärkning eller befattningsarvode. Efter den systematisering
i fråga om dylika tilläggsförmåner, som skett genom lönekommitténs
försorg, anser jag mig böra uttala, att som regel hellre konstruktionen
med tilläggsförmåner än konstruktionen med lön enligt högre löneklass bör
väljas, om i framtiden nya fall skulle yppas, i vilka lönegrads- och löneklassplaceringen
anses för låg men löneförbättringen av särskilda skäl anses böra
ernås på annat sätt än genom höjning av lönegradsplaceringen. överhuvud
taget synes det önskvärt, att man icke gör lönesystemet mer invecklat än vad
nödvändigt är genom att tillgripa olika anordningar för att nå samma syfte.

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Semester och semesterersättning.

1945 års lönekommitté.

Alltsedan den första semesterlagstiftningens tillkomst ha från den allmänna
semesterlagens tillämpning undantagits de statliga tjänstemän eller,
för att använda lagens uttryckssätt, de arbetstagare hos staten, för vilka gälla
särskilda föreskrifter rörande semester. Detta undantag har förestavats av
praktiska skäl.

För de statsanställda kan man sålunda, såvitt angår semesterns reglering,
skilja mellan två olika kategorier. Till den ena gruppen äro att hänföra arbetstagare,
som ha semestern reglerad genom bestämmelserna i den allmänna
semesterlagen. Den andra gruppen består av sådana arbetstagare hos
staten, för vilka gälla särskilda i administrativ ordning utfärdade regler angående
semester. Denna grupp omfattar huvudmassan av de statliga tjänstemännen.

Lönekommittén har i korthet erinrat om huvuddragen av gällande semesterlagstiftning.
Härutinnan torde få hänvisas till betänkandet (s. 79—81).

Enligt vad av lönekommittén framhållits utgöras de statsanställda, för vilka
semesterlagen gäller, huvudsakligen av sådana grupper av arbetstagare hos
staten, vilkas arbetsförhållanden äro eller kunna vara reglerade genom kollektivavtal.
Men även andra statsanställda finnas, för vilka särskilda föreskrifter
rörande semester icke meddelats. Detta antal har ökats genom att semesterrätt
numera kan förvärvas även i bisyssla. För övriga statliga tjänstemän
gäller en rad föreskrifter rörande semester inrymda i ett flertal olika författningar.
Ett gemensamt drag hos dessa särskilda semesterbestämmelser är,
att semestern beräknas för kalenderår samt att semestern undantagslöst utgår
med hänsyn till anställningsförhållandena under löpande år och icke, såsom i
regel enligt semesterlagen, med hänsyn till förhållandena under närmast föregående
kalenderår. För statstjänstemännens del utgår semestern alltså i
förskott; semesteråret och kvalifikationsåret sammanfalla. Avgörande för semesterns
omfattning är i princip anställningen såsom sådan och ej det utförda
arbetet. Semesterns längd är i allmänhet graderad efter vederbörandes ålder
och tjänstegrad. Under semestern infallande sön- och helgdagar räknas
som semesterdagar. Den tanke, på vilken semesterlagstiftningen bygger, eller
att semestern är en löneförmån, som successivt intjänas, är främmande för
ifrågavarande semesterföreskrifter. I enlighet härmed gäller icke för statstjänstemännens
del att anställd, som av någon anledning icke utfått honom
tillkommande semesterledighet, får anspråk på att utfå den mot den uteblivna
semestern svarande lönen. Stundom kan emellertid en anställd, som icke
under semesteråret får åtnjuta sin semester, få semestern förskjuten till ett
kommande år.

I stället för semester äro vissa tjänstemän berättigade till ferier.

Enligt det förslag, som lönekommittén framlägger, skola liksom nu särskilda
semesterbestämmelser meddelas för de allmänna anställningsformerna.
I fråga om dem bli alltså semesterlagens bestämmelser icke tillämp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

135

liga Emellertid anser lönekommittén, att icke heller statstjänstemän, vilka
icke kunnat hänföras till någon av de allmänna anställningsformerna, böra
vara underkastade allmänna semesterlagen. Det har nämligen förefallit lönekommittén
olämpligt, att semestern för statstjänstemännen regleras efter två
i viktiga hänseenden olika system, varigenom ojämnheter skulle uppkomma.
Med denna utgångspunkt har lönekommittén ansett, att de skäl, som föranlett
att statstjänstemännen i allmänhet undantagits från semesterlagens tillämpning,
närmast böra leda till, att särskilda semesterföreskrifter meddelas också
för de statsanställda tjänstemän, som nu falla under semesterlagen, varigenom
också dessa undantagas från nämnda lag. Då deras anställning är av mycket
skiftande karaktär, kunna dock icke några enhetliga semesterbestämmelser
meddelas. Med hänsyn härtill innebär lönekommitténs förslag i denna
del endast, att genom särskild författningsbestämmelse föreskrives, att det
åligger Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet att meddela bestämmelser
om semester och semesterersältning för den personal, varom här är fråga.
Det förutsättes härvid, att dessa bestämmelser icke få bli oförmånligare än
de, som skulle följa av allmänna semesterlagen. I detta sammanhang har
anförts, att det naturligen endast kan bli tal om att utfärda semesterbestämmelser
för tjänster i rättslig mening, d. v. s. där det föreligger ett anställningsförhållande.
Inom statsförvaltningen förekomma åtskilliga sysslor av sådan
beskaffenhet, att utövarna av dem äro att anse såsom innehavare av uppdrag.
Dylika uppdragstagare, som överhuvud taget ej falla under avlöningsbestämmelserna,
böra enligt kommittén icke erhålla semesterförmån. Kommittén
framhåller, att gränsdragningen mellan tjänstemän och uppdragstagare
kan föranleda vissa svårigheter men att samma svårigheter uppstå
också vid tillämpningen av den allmänna semesterlagen.

Särskild uppmärksamhet har lönekommittén ansett sig böra ägna frågan
om semesterrätten för extra samt vissa andra icke-ordinarie lärare, vilkas ersättning
utgår för läsår och vilka, formellt, äro anställda endast under den
tid de fullgöra undervisning. Deras ställning i semesterrättsligt hänseende har
nämligen vållat åtskilliga besvärligheter. I många fall har från de anställdas
sida förmenats att, eftersom för dem icke gälla föreskrifter om vare sig semester
eller ferier, de skulle vara berättigade till semesterförmån enligt lagen,
d. v. s. i praktiken semesterersättning. Att märka är dock, att ersättningen
till ifrågavarande lärare bestämts med utgångspunkt från årslönen i viss
löneklass på sådant sätt, alt en för helt år beräknad avlöning till dem utgår
för en kortare tid än ett år och sålunda med högre belopp per tidsenhet än
eljest. Ersättningen måste under sådana förhållanden anses inkludera ersättning
för semester för den tid, då undervisningen ej pågår. Ytterligare semesterförmån
bör då icke tillkomma läraren. Med hänsyn härtill anser lönekommittén,
att för dessa lärare, vilka äga utfå en för helt år beräknad avlöning
för kortare tid än ett år, bör meddelas en föreskrift om, att avlöningen även
inkluderar ersättning för semester. Genom en dylik bestämmelse torde få anses,
att för dessa lärare gälla särskilda föreskrifter rörande semester.

Lönekommittén har vidare övervägt, huruvida jämkningar böra vidtagas i

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

de nuvarande semesterbestämmelserna med hänsyn till innehållet i allmänna
semesterlagen. Kommittén anför i huvudsak följande.

Härvid må först påpekas, att anledning synes saknas att frångå den sedan
gammalt tillämpade ordningen med löpande kalenderår som kvalifikationsår
för samma års semester. Vidare anser lönekommittén, att tillräcklig anledning
saknas att frångå nuvarande ordning, enligt vilken under semestertiden infallande
sön- och helgdagar inräknas i semestern. I detta sammanhang vill
lönekommittén dock uttala, att semester icke bör meddelas på sådant sätt,
att den börjar eller slutar på tjänstefri sön- eller helgdag.

För extra tjänsteman och aspirant gäller nu den regeln, att rätt till semester
inträder först efter det tjänstemannen i statsanställning fullgjort tjänstgöring
sammanlagt minst 180 dagar. Sedan i 1945 års semesterlag slopats den
tidigare gällande karenstidsbestämmelsen, enligt vilken rätt till semester
skulle inträda efter det arbetstagaren innehaft fortlöpande anställning hos
samma arbetsgivare sedan minst 180 dagar, bör motsvarande ändring vidtagas
även beträffande semesterrätten för extra tjänstemän och aspiranter.

Lönekommittén förordar, att rätt till semesterersättning skall tillkomma
aspiranter och extra tjänstemän. Semesterersättningen bör i huvudsak motsvara
den lön, som tjänstemannen skulle ha erhållit om hans anställning efter
anställningstidens slut utsträckts med det antal semesterdagar, vartill han
kvalificerat sig. Däremot har lönekommittén icke ansett, att tillräckliga skäl
föreligga att införa rätt till semesterersättning för ordinarie och extra ordinarie
tjänstemän.

Lönekommittén anser, att tjänsteman, som från sådan statsanställning,
varå semesterlagen äger tillämpning, övergår till annan anställning i statens
tjänst, innan han i den tidigare anställningen kommit i åtnjutande av den
semester, vartill han i nämnda anställning förvärvat rätt, skall vara berättigad
att i den nya anställningen åtnjuta jämväl i den tidigare anställningen
intjänad semester. I den nya anställningen må dock semestern utgå med
högst det antal dagar, varmed i denna anställning semester utgår för helt år.

Vid behandlingen av frågan om anställningsformerna har lönekommittén
förordat, att aspirant och extra tjänsteman, som kan räkna tre års statsanställning
eller vad därmed likställes, skulle erhålla samma sociala förmåner
•— och alltså också rätt till semester under visst antal dagar ■—- som
om han vore extra ordinarie tjänsteman. I fråga om tiden dessförinnan skulle,
om nuvarande bestämmelser bibehållas, semesterrätten vara begränsad till
15 dagar. Beträffande ungdom upp till 18-årsåldern och vissa andra grupper
är det dock, med hänsyn till semesterlagens bestämmelser, nödvändigt att
höja detta dagantal. Lönekommittén vill för sin del förorda, att dagantalet
generellt höjs till 20 dagar.

Lönekommittén har härefter behandlat vissa ytterligare frågor, som sammanhänga
med tjänstemännens rätt till semester. Kommittén anför härom
till en början följande.

oEnligt gällande bestämmelser må den, som på grund av tjänstgöringsförhållandena
icke kunnat beredas full semester före kalenderårets utgång, utfå
felande semesterdagar under första kvartalet nästpåföljande år. Under flera
år tillbaka har tiden utsträckts till utgången av maj månad. Lönekommittén
förordar, att de provisoriska bestämmelserna om tidens utsträckning givas
permanent karaktär, och får i samband härmed framhålla, att det är vederbörande
myndighets skyldighet att tillse, att tjänsteman, såvitt är möjligt,
inom föreskriven tid får uttaga sin semester.

För närvarande gäller en viss begränsning i semesterrätten för den, som

Kungl. Maj.ts proposition ni 281.

137

under viss tid ej uppehållit sin tjänst. Regeln härom innebär, att — såvitt
ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva — tjänsteman, som
vid kalenderårets ingång sedan mera än sex månader varit tjänstledig till
följd av sjukdom eller enskilda angelägenheter, ej må åtnjuta semester för
det året, förrän han under sammanlagt minst 90 dagar bestritt egen eller
annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning. En liknande
regel finnes också i fråga om rätt att uppbära oavkortad lön under sjukdom.
Och vissa särskilda regler äro meddelade om avdrag under ferietid, då tjänsten
icke uppehållits under viss tid. Lönekommittén har upptagit dessa regler
i sitt författningsförslag men gjort vissa jämkningar. Beträffande dessa får
kommittén hänvisa till författningstexten.

Lönekommittén har, närmast med anledning av 1944 års deltidstjänstutrednings
betänkande om deltidsarbete i allmän tjänst m. in. och uttalanden
i vissa remissyttranden över nämnda betänkande, haft att överväga en del
spörsmål, som i semesterhänseende inställa sig beträffande tjänstemän, som
äro anställda med avkortad tjänstgöringstid eller som erhållit nedsättning
av tjänstgöringstiden. Lönekommittén har till en början erinrat om att nuvarande
semesterbestämmelser innebära, att tjänsteman under semestertiden
äger uppbära den på denna tid belöpande lönen, däremot icke en lön beräknad
under hänsynstagande till lönefluktuationerna under kvalifikationsåret. Den
härvidlag gällande ordningen överensstämmer med den, som tillämpas enligt
allmänna semesterlagen, i vilken nämligen stadgas att arbetstagare, som
är avlönad med tidlön, beräknad för vecka eller längre tidsenhet, äger uppbära
den å semestertiden belöpande lönen. Lönekommittén anför vidare:

För de fall, där tjänsteman under kvalifikationsåret innehaft såväl heltidssom
deltidsanställningar, har deltidstjänstutredningen icke föreslagit något
avsteg från nyss angivna grundregel, övervägande skäl synas lönekommittén
tala för ett bibehållande av den hittillsvarande ordningen. Allmänna lönenämnden
har kommit till samma resultat.

Mot deltidstjänstutredningens förslag att anknyta olika lönebestämmelser å
ena sidan till sådan längre tids nedsättning av tjänstgöringstiden, vid vilken
enligt utredningens terminologi lullgöres deltjänstgöring, och å andra sidan
till annan nedsättning av tjänstgöringstiden ha olika erinringar framställts av
remissmyndigheterna. Med beaktande av dessa erinringar har lönekommittén
i sitt reglementsförslag konstruerat avlöningen i »deltjänstgöringsfallen» på
samma sätt som där nedsättning av tjänstgöringstiden eljest förekommer.
Själva lönen reduceras således icke, utan i stället tillämpas i anledning av
tjänstgöringstidens nedsättning ett löneavdrag. I fråga om lön under semestertid
förordar lönekommittén, alt samma regler få tillämpas som gälla för
heltidsanställda och tillika heltidstjänstgörande tjänstemän och för deltidsanställda
tjänstemän. Denna lön bör alltså vara vad på semestertiden belöper
av tjänstemannens lön. Om semestern åtnjutes under dag, då nedsättning av
tjänstgöringstiden förekommer, kan semestern givetvis endast avse den del av
tjänstgöringsdagen, som ej är tjänstefri i anledning av nedsättningen, och det
är då endast den på sagda del av tjänstgöringsdagen belöpande delen av löneklassbeloppet,
som uppbäres på grund av semestern; detta torde böra gälla
generellt och ej endast för det fall, att semestertiden föregåtts av deltidsanställning
eller längre tids nedsättning av tjänstgöringstiden. Om åter semestern
åtnjutes å dag, då nedsättning av tjänstgöringstiden cj förekomer, kommer
en daglön att utgå, om semester åtnjutes hela dagen, och en halv daglön
att utgå, om semester åtnjutes endast halva dagen.

138

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Hittills har endast berörts spörsmålet om vilken lön som bör utgå under
semestertid. En annan fråga, som uppställer sig till bedömande i samband
med deltidsarbete, är huruvida förekomsten av sådant arbete bör inverka på
semestertidens längd. Härvidlag är till en början tydligt, att om den, som
under hela kvalifikationsåret har heltidsanställning och ej åtnjuter nedsättning
av tjänstgöringstiden, äger rätt till semester under ett visst antal dagar,
även den motsvarande tjänsteman, som hela året har halvtidsanställning, bör
kunna erhålla semesterledighet under samma antal dagar; i annat fall skulle
semesterns syfte att bereda vila och rekreation väsentligt förfelas. Och samma
grundregel hör gälla, om vederbörande under kvalifikaticnsåret övergår från
deltidsanställning till heltidsanställning eller vice versa, vare sig semestern åtnjutits
dessförinnan eller erhålles därefter. I realiteten kan detta sägas innebära,
att om semester åtnjutes under tid, då halvtidsanställning innehaves,
en semesterdag konsumeras genom ledighet från arbete av hälften så stor
omfattning som normalt åligger en heltidsanställd tjänsteman. Sistnämnda
regel synes också höra gälla för det fall, att en heltidsanställd tjänsteman erhåller
semester å dag, som delvis är tjänstefri i anledning av nedsättning av
tjänstgöringstiden. Härigenom uppnås likställighet med det fallet, att semestern
åtnjutes under dag, då tjänstemannen innehar deltidsanställning. Emellertid
är att märka att en heltidsanställd tjänsteman för närvarande i olika
fall kan uttaga semester å halv dag utan att detta medför att mer än en
halv semesterdag konsumeras. Vad här anförts om semester under dag, då
nedsättning av tjänstgöringstiden föreligger, bör med beaktande härav gälla
endast då nedsättningen medför C-avdrag och ej är föranledd av offentligt
uppdrag eller värnpliktstjänstgöring.

För genomförande av vad här förutsatts erfordras ej några särskilda bestämmelser
om lön under semestertid. I fråga om antalet semesterdagar påkallas
ej heller några särskilda bestämmelser. Däremot erfordras ett stadgande
om att den, som åtnjutit semester å del av dag, vilken i övrigt varit tjänstefri
till följd av sådan nedsättning av tjänstgöringstiden, som medför C-avdrag
å lönen och ej är föranledd av offentligt uppdrag eller värnpliktstjänstgöring,
därigenom skall anses ha förbrukat en semesterdag.

Den reglering av semesterfrågorna för deltidsarbetande personal, som här
ovan förordats, är uppenbarligen beroende av huruvida tjänsteman enligt vederbörligt
beslut skall ha deltidsarbete under den tid, då semestern infaller.
I den mån föreskrifter anses erforderliga för att reglera frågan, huruvida
sådana beslut böra meddelas med giltighet även för semestertid, synas föreskrifterna
i fråga icke höra hemma i avlöningsreglementet.

Härefter må beröras den situation, som föreligger, då deltidsarbetet förekommer
i den formen, att tjänstgöring fullgöres allenast å vissa dagar, medan
andra dagar äro tjänstefria. Om härvid deltidsanställning föreligger, synes
tjänstemannen icke vara att anse såsom tjänstledig under de tjänstefria
dagarna i vidare mån än dessa ingå i tid, under vilken tjänstemannen av
särskild anledning åtnjuter tjänstledighet. Dessa tjänstefria dagar böra i semesterhänseende
behandlas på samma sätt som exempelvis sön- och helgdagar.
Härom synes någon föreskrift icke erforderlig. Om åter nedsättning av
tjänstgöringstiden sker i den formen, att tjänstgöringsskyldighet föreligger
endast under vissa dagar, är tjänstemannen tjänstledig under de tjänstefria
dagarna. Det synes me.st tillfredsställande, att semesterfrågan sakligt sett
regleras lika, oberoende av huruvida fråga är om deltidsanställd tjänsteman
eller om heltidsanställd tjänsteman, som erhållit nedsättning av tjänstgöringstiden.
Fördenskull bör för sist angiven tjänsteman även dag eller dagar, som
till följd av nedsättningen varit tjänstefria och som omedelbart föregåtts av
tjänstgöringsdag, under vilken semester åtnjutits, kunna verka konsumeran -

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

de på semesterrätten. Då tjänstemannen under sådana tjänstefria dagar åtnjuter
tjänstledighet och icke rimligtvis kan pa en gång åtnjuta tjänstledighet
och semester, erfordras att en särskild föreskrift meddelas i angivna
syfte.

Naturhinder eller hinder av liknande slag kan i vissa fall föranleda, att
tjänsteman icke kan hegiva sig från tjänstgöringsplatsen a dag, da honom
beviljad semester skall hörja. På grund av tjänstgöringsplatsens beskaffenhet
kan det härvid framstå såsom obilligt för tjänstemannen, att den tid, som
han nödgas kvarstanna å tjänstgöringsorten, räknas som semestertid. Lönekommittén
anser att, om i sådant fall tjänstemannen under nämnda tid ställt
sig till förfogande för tjänstgöring, den semesterbeviljande myndigheten bör
omlägga tjänstemannens semester så, att ifrågavarande tid icke inrymmes i
semestertiden. Så hör ske också i de fall, då på grund av semestern särskild
vikarie beordrats till platsen; en tillfällig dubblering av tjänsten bör i dylikt
fall tillåtas. Lönekommittén anser vidare, att tjänsteman, om naturhinder
eller hinder av liknande slag föranlett, att han först efter semesterns slut
kunnat inställa sig på tjänstgöringsplatsen, likväl bör anses ha inställt sig
inom föreskriven tid, under förutsättning dock att det icke kan anses att
tjänstemannen själv vållat att han blivit utsatt för ifrågavarande hinder. Lönekommittén
har icke ansett erforderligt att i det föreslagna avlöningsreglementet
intages någon uttrycklig föreskrift av nu angiven innebörd. Med utgångspunkt
härifrån har i reglementsförslaget ej heller upptagits en för närvarande
för tjänstemän vid utrikesförvaltningen gällande bestämmelse i ämnet,
vilken till sin innebörd överensstämmer med vad lönekommittén här
förordat.

I ett uttalande från riksräkenskapsverket har framhållits, att starka billighetsskäl
talade för gottgörelse i vissa fall, då tjänsteman återkallas till
tjänstgöring under semester. Enligt riksräkenskapsverket borde dock en förutsättning
härför vara att ej alltför obetydlig del av semestern återstode,
när avbrottet genom inställelse till tjänstgöring ägde rum. Verket anser, att
rätten till resor till och från tjänstgöringsorten borde göras beroende av en
skälighetsprövning från vederbörande myndighets sida. Lönekommittén delar
den av riksräkenskapsverket uttalade meningen. Avgörandet i dessa frågor
hör enligt lönekommitténs mening förbehållas Kungl. Maj:t, som dock bör
kunna delegera beslutanderätten till annan myndighet. Föreskrift härom har
ansetts böra intagas bland avlöningsbestämmelserna.

Lönekommittén har vidare övervägt frågan, om tjänsteman, som vid semesterns
början tjänstgör å annan ort än stalioneringsorlen, bör äga rätt till
resekoslnadsersättning för av honom företagen resa från tjänstgöringsorten
till stationeringsorten. Kommittén förordar, att sådan rätt tillskapas. Om
tjänstemannen i anledning av semestern beger sig från tjänstgöringsorten
till annan ort än stationeringsorten och om resekostnaderna till sist
avsedda ort äro högre från tjänstgöringsorten än från stationeringsorten,
bör han erhålla rätt till skillnadsbeloppet. Motsvarande principer höra
enligt kommitténs uppfattning tillämpas i de fall, då tjänstemannen omedel -

140

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 281-

bart efter semestern skall tjänstgöra å annan ort än stationeringsorten. Lönekommittén
har emellertid i detta sammanhang framhållit, att myndigheterna
såvitt möjligt böra förfara så, att semestern för tjänsteman, vilken på
grund av tillfälligt tjänstuppdrag eller på grund av sin tjänstgöring befinner
sig utantör stationeringsorten, börjar först sedan tjänstemannen återkommit
till denna.

De säl bestämmelser i fråga om semesterrätten, som nu gälla, ha upptagits i
lönekommitténs förslag utan andra sakliga ändringar än dem, som följa av
kommitténs ställningstagande till fragan om de sociala förmåner, som skola
tillkomma olika grupper av icke-ordinane tjänstemän i jämförelse med de
förmåner, som tillkomma motsvarande ordinarie tjänstemän.

Slutligen har kommittén framhållit följande.

Lönekommittén har funnit, att beställningshavare i nuvarande lönegraden
Oa 3 äga åtnjuta semester, som med 10 dagar överstiger semestern för motsvarande
civila tjänstemän. Denna särställning bör enligt lönekommitténs
mening borttagas, varvid emellertid beställningshavare, som omedelbart före
löneregleringens genomförande innehar eller med vikariatslön uppehåller
kaptensbeställning (motsvarande), övergångsvis bör bibehållas vid nuvarande
semesterförmän.

I sitt betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente (s. 155) uttalade
1936 års lönekommitté, att hinder icke bör föreligga för en tjänsteman,
som så önskar, att i sin semester inräkna tid för sjukledighet. 1945 års
lönekommitté har, då tvekan härom försports, för sin del anfört, att tjänsteman,
som styrker att han drabbats av sjukdom under semestertiden, äger
rätt att erhålla sjukledighet för den tid sjukdomen varar.

I sm skrivelse med förslag till avlöningsreglemente för militära beställningshavare
har lönekommittén anfört följande beträffande vissa semesterfrågor.

„ Enligt 29 § 3 mom. förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente skall
arssemestern för till utrikesförvaltningen hörande attaché med stationering
utomlands utgöra minst 30 dagar. Lönekommittén föreslår, att samma regel
skail gaHa tor innehavare av befattning såsom biträdande försvarsattaché.
Por torsvarsattachéer bör däremot någon specialregel icke meddelas, då dessa
befattningar aro avsedda för regementsofficerare och dessa enligt huvudregeln
ha en arssemester omfattande minst 35 dagar.

I 32 § av det föreslagna allmänna avlöningsreglementet ha intagits vissa
bestämmelser rörande semesterersättning, vilka äro tillämpliga " å extra
tjänstemän och aspiranter. Sådan förmån tillkommer däremot enligt nämnda
reglemente icke extra ordinarie tjänstemän. Lönekommittén föreslår, att
innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen Mha (blandavlönat
manskap), skall äga åtnjuta semesterersättning. Emellertid anser lönekommittén,
att vid genomförande av manskapslöneutredningens förslag dylik förman
även bör tillkomma innehavare av beställning tillhörande lönegraden
Me 1 a (den lägre lönegraden för extra ordinarie furirer), då nämnda utrednings
förslag förutsätter, att en betydande del av dessa beställningshavare
bliva nödsakade att avgå ur statens tjänst senast efter 6 å 61/, års anställning
vid försvaret. Lönekommittén har däremot icke ansett tillräckliga skäl fin -

Kuncjl. Maj-.ts proposition nr 281.

141

nas att föreslå en motsvarande speciell anordning för de extra ordinarie
furirer, som enligt manskapslöneutredningens förslag skulle hänföras till
lönegraden Me 1 b.

Yttrandena.

Ur de avgivna utlåtandena må anföras följande uttalanden av mera allmän
innebörd.

Försvarets civilförvaltning anser det vara av betydelse, att såvitt möjligt
uttömmande regler meddelas angående gottgörelse i vissa fall till tjänsteman,
då han återkallas till tjänstgöring under semester, detta i synnerhet om
Kungl. Maj:t skulle pröva lämpligt att delegera beslutanderätten till underordnad
myndighet.

Socialstyrelsen finner övervägande skäl tala för att en omläggning borde
ske så, att semestern skulle omfatta visst antal tjänstgöringsdagar. Styrelsen
hemställer, att frågan blir föremål för ytterligare övervägande.

Länsstyrelsen i Malmö riktar en gensaga mot lönekommitténs förslag
att icke blott helt utjämna skillnaden mellan ordinarie och extra ordinarie
tjänstemän, å ena sidan, samt aspiranter och extra tjänstemän med minst
36 anställningsmånader, å andra sidan, i fråga om rätt till semester utan även
föreslå rätt till semesterersättning för de senare tjänstemännen men icke för
de förra.

Generalpoststyrelsen anser, att det ur olika synpunkter skulle vara rättvisare
att räkna endast tjänstgöringsdagar såsom semesterdagar. Frågan äger
emellertid samband med spörsmålet om arbete på obekväm arbetstid, och
styrelsen förordar, att den upptages till förnyad prövning i samband med
den föreslagna utredningen av sistnämnda problem. För att möjliggöra framtida
ändring av semesterbestämmelsema i berört hänseende anser styrelsen
dessa böra upptagas bland de förmåner, i fråga om vilka tjänstemännen skola
vara pliktiga att underkasta sig ändring.

I anledning av kommitténs uttalande, att semester icke bör meddelas på
sådant sätt, att den börjar eller slutar på tjänstefri helg- eller söndag, påpekar
styrelsen, att en strikt tillämpning av denna rekommendation i vissa
fall skulle medföra svårigheter för verket och även innebära olägenheter för
tjänstemännen. Enligt styrelsens mening bör semester kunna sluta på tjänstefri
söndag, om den påbörjats å helgfri måndag.

I fråga om tjänstemän vid järnvägsposten synes lönekommitténs rekommendation
icke alltid kunna följas, eftersom semester för dessa måste beviljas
med hänsyn till reseturerna.

Telegrafstyrelsen anser en föreskrift erforderlig, motsvarande den i 2 § 2
mom. tilläggsbestämmelserna till civila avlöningsreglementet intagna, varigenom
vederbörande myndighet äger besluta, att tjänsteman vid ledighet med
C-avdrag skall avstå bland annat på ledighetstiden belöpande semester. Generaltullstyrelsen
har gjort uttalande av enahanda innebörd som telegrafstyrelsen.

Kammarrätten bar ansett, att rätt till semesterersättning rättvisligen borde
tillerkännas jämväl extra ordinarie och ordinarie tjänstemän.

I anledning av förslaget, att semesterrätten för aspiranter och extra tjänstemän
skulle göras beroende av antalet anställningsmånader, har telegrafstyrelsen
ansett, att tid, varunder arbete vid vederbörande verk icke kunnat
beredas nu nämnd tjänsteman men han stått till verkets förfogande för
tjänstgöring, borde inräknas i antalet anställningsmånader. Beviljade tjänst -

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

ledigheter med C-avdrag borde däremot givetvis avdragas. Länsstyrelsen i
Stockholm har anfört, att då det synes skäligt att personal, som före den 1
juli 1946 tjänstgjort å häradsskrivarkontor, får tillgodoräkna sig denna tid
för beräkningar av antalet anställningsmånader, härav betingad jämkning i
definitionen på anställningsmånad vore önskvärd. Allmänna lönenämnden
påpekar, att den av lönekommittén föreslagna bestämmelsen medför, alt för
personal i grupp 1 all slags tjänstledighet och för personal i grupp 2 tid för
viss tjänstledighet, icke skulle betraktas såsom anställningstid. Detta synes
lönenämnden mindre tillfredsställande i fråga om tjänstledighet för offentligt
kommunalt uppdrag eller för genomgång av uthildningskurs vid verket.

Medicinalstyrelsen framhåller, att rätt till förlängd semester på grund av
bestrålningsrisk icke alltid kan lämpligen begränsas till vissa särskilt angivna
befattningar eller yrkeskategorier. Det synes styrelsen ytterst vanskligt att
enbart ur schematiska tidsbestämningar söka fastslå föreliggande semesterbehov.

För de läkare vid specialavdelningar för röntgendiagnostik och röntgenterapi
repektive radiumterapi, vilka i minst 10 år varit verksamma i heltidstjänst
i hälsofarligt arbete av ifrågavarande slag, har medicinalstyrelsen
med hänsyn till redan utfärdade bestämmelser och till det hälsofarliga arbetets
tidigare och nuvarande omfattning intet att erinra mot fixerade bestämmelser
i avlöningsreglementet. För övriga befattningshavare, där strålpåverkan
antingen varat kortare tid eller varit av mindre intensitet, finner
medicinalstyrelsen däremot sådana bestämmelser olämpliga. För dessa bör
i stället rätten till förlängd semester prövas genom medicinalstyrelsens försorg.
För de fall, där det härvid kan anses klarlagt, att en konstant och avsevärd
strålpåverkan föreligger, böra generella regler för beviljandet av förlängd
semester kunna tillämpas. I övrigt synes rätten till dylik semester böra
prövas från fall till fall.

Från nu angivna utgångspunkter förordar medicinalstyrelsen, att för befattningshavare,
som i sitt arbete äro utsatta för röntgenstrålning eller strålning
från radioaktivt ämne, följande särskilda bestämmelser skola gälla.

Årssemestem omfattar 90 dagar för läkare, som är anställd å avdelning av radiumhemmet
vid karolinska sjukhuset, röntgendiagnostikavdelningen vid karolinska sjukhuset
och röntgenavdelning vid serafimerlasarettet och som med heltidstjänstgöring
tjänstgjort vid specialavdelning för röntgendiagnostik eller för röntgen- eller radiumterapi
eller blandad röntgenologisk diagnostik- och terapiavdelning under sammanlagt
minst 10 år.

För annan befattningshavare, som är anställd i radiologiskt arbete, äger Kungl.
Maj:t eller myndighet, som därtill erhåller Kungl. Maj ds uppdrag, förlänga årssemestern
intill 42 dagar. Såframt befattningshavaren varit sysselsatt i sådant arbete
i minst 5 år eller då så anses påkallat med hänsyn till arten och omfattningen av det
radiologiska arbetet, skall årssemestern kunna förlängas till 60 dagar samt därest befattningshavaren
varit sysselsatt sammanlagt minst tio år med radiologiskt arbete
till högst 78 dagar.

Allmänna lönenämnden anför, att bestämmelserna om semester för läkaroch
sjukvårdspersonal inom olika delar av statsförvaltningen synas vara i
behov av översyn för vinnande av större enhetlighet. Direktionen för karolinska
sjukhuset finner det önskligt, att särbestämmelserna i fråga om semester
för vissa personalgrupper, som i sitt arbete handskas med röntgen eller
radium, erhålla en mer allmän räckvidd än vad som föreslagits.

143

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Enligt lotsstyrelsens uppfattning hade det varit önskvärt, att man funnit någon
form för ett mera smidigt anpassande av antalet semesterdagar för fyrskeppspersonal
efter påmönstringstidens längd.

Telegrafstyrelsen och allmänna lönenämnden ha framfört vissa erinringar
mot 30 § 2 mom. i förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente. Lönenämnden
anför i detta sammanhang, att till förhindrande av ett alltför förmånligt
resultat i de fall, då en tjänsteman har nedsatt tjänstgöringstid på
sådan sätt att han tjänstgör exempelvis varje tisdag, onsdag och torsdag och
är tjänstefri övriga dagar, synes i cirkulär till myndigheterna böra meddelas
anvisningar om medgivande av semester.

Allmänna lönenämnden och skolöverstyrelsen uttala sig för att rektorer vid
statlig och högre kommunal läroanstalt skola, i motsats till vad nu gäller,
ha samma semesterförmåner.

Överbefälhavaren har funnit den av lönekommittén föreslagna reduceringen
av semestertiden för beställningshavare i nuvarande lönegraden Oa 3
obillig med hänsyn till den oregelbundna tjänstgöringstid och krävande
tjänstgöring, som följer med militärtjänsten. Av lönekommittén i vissa fall
eftersträvad överensstämmelse mellan förmånerna för civil och militär personal
kunde även ernås genom en uppflyttning av tjänstemän i den nya 26
lönegraden till högsta semesterklass.

Vad först angår frågan om semesterlagens tillämplighet vill jag framhålla, Departementsatt
jag delar lönekommitténs uppfattning, att semesterfrågan för samtliga cAe/ere.
grupper av statstjänstemän bör regleras genom särskilda föreskrifter och att
nämnda tjänstemän följaktligen icke skola vara underkastade semesterlagen.
I den mån ytterligare föreskrifter angående semester för statstjänstemän
erfordras utöver dem som upptagits i lönekommitténs förslag, torde sådana
böra utfärdas.

Ehuru åtskilliga skäl kunna anföras för att övergå till ett sådant system,
att semestern — på sätt enligt semesterlagen är fallet — beräknas efter visst
antal tjänstgöringsdagar, är jag icke beredd att i detta sammanhang förorda
avsteg från lönekommitténs förslag, enligt vilket, liksom för närvarande, under
semestertiden infallande sön- och helgdagar inräknas i semestern. Jag
anser mig dock i anslutning till vad generalpoststyrelsen anfört böra förorda,
att denna fråga underkastas förnyad prövning i samband med den föreslagna
utredningen angående arbete på obekväm arbetstid. Alt av denna grund
hänföra semesterbestämmelserna till dem, beträffande vilka tjänstemännen
skola vara skyldiga underkasta sig ändring, synes mig emellertid icke böra
ifrågakomma.

Jag anser mig icke kunna i detta sammanhang biträda kammarrättens förslag,
att rätt till semesterersättning skulle införas jämväl för extra ordinarie
och ordinarie tjänstemän.

Frågan om innebörden i detalj av begreppet anställningsmånad i samband
med semesterrätten för aspiranter och extra tjänstemän torde vid bestämmelsernas
utfärdande få upptagas till ytterligare övervägande i anslutning

144

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

till vad vissa myndigheter anfört. Särskilda bestämmelser synas mig erforderliga
för reglerandet av frågan, i vad mån för nu avsett ändamål tillgodoräkning
bör få ske av tid före tillträdande av statsanställning, varunder
exempelvis domsago- och häradsskrivarbiträden m. fl. varit privatanställda.

Medicinalstyrelsens förslag angående semesterbestämmelser för tjänstemän,
som i sitt arbete äro utsatta för röntgenstrålning eller strålning från radioaktivt
ämne, anser jag böra genomföras med den jämkningen, att möjlighet
till förlängning av semestern intill 90 dagar bör föreligga även för annan
personal än den av medicinalstyrelsen angivna läkarpersonalen.

1 anslu!ning..ti11 vad lotsslyrelsen anfört vill jag framhålla, att jag anser
det bora övervägas, om icke sådan jämkning kan vidtagas i semesterbestämmelserna
för fyrskepp spersonal, att antalet semesterdagar, i så nära anslutning
som möjligt till gällande bestämmelser, mera smidigt än för närvarande
anpassas efter påmönstringstidens längd.

Jag förordar, i anslutning till vad allmänna lönenämnden och skolöverstyrelsen
anfört, att semesterförmånen för rektor vid högre kommunal skola
helt anpassas efter vad som gäller beträffande rektor vid allmänt läroverk.

Vid tillkomsten av nuvarande avlöningsbestämmelser gjordes vissa uttalanden
(prop. 1938: 263, s. 128) med avseende å det fall, att en tjänsteman
av opåräknad anledning lämnar tjänsten före årets slut och dessförinnan åtnjutit
även semester, som belöper på den återstående delen av året. Dessa uttalanden
böra alltjämt gälla.

Vad slutligen angår den av lönekommittén förordade minskningen i antalet
semesterdagar för kapten (motsvarande) vill jag framhålla, att anledning
icke synes mig föreligga att på denna punkt göra skillnad mellan militära
beställningshavare och andra tjänstemän i motsvarande löneställning.
Jag biträder alltså förslaget härutinnan, jämväl i vad avser viss övergångsbestämmelse
i fråga om nuvarande kaptener (motsvarande).

Avlöning vid tjänstledighet och tjänstgöringshinder in. in.

1945 års lönekommitté.

Enligt nu gällande avlöningsbestämmelser förekomma vid tjänstledigheter
löneavdrag av tre slag, nämligen A-, B- och C-avdrag. Även i lönekommitténs
förslag ha dessa tre avdragstyper bibehållits. Angående storleken av de olika
avdragen har lönekommittén i allmänhet avgivit förslag i sitt förra betänkande
(s. 126 ff). Lönekommittén upptager nu till behandling frågan om i
vilka fall de olika tjänstlediglietsavdragen skola tillämpas.

Den åtgärd, som i visst fall skall vidtagas med avseende å avlöningen, är
for narvarande beroende av anställningsformen, i det att i allmänhet olika
bestämmelser gälla för ordinarie tjänstemän, extra ordinarie tjänstemän samt
extra tjänstemän och aspiranter.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen angående de olika
anställningsformerna skola tjänstemännen, så vitt avser avlöningsförhållan -

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

145

den under tjänstledighet, enligt lönekommitténs förslag indelas i tre olika
grupper, varvid till en grupp hänföras aspiranter och extra tjänstemän med
mindre än 6 anställningsmånader, till en annan grupp aspiranter och extra
tjänstemän med 6 men ej 36 anställningsmånader samt till en tredje grupp
aspiranter och extra tjänstemän med 36 anställningsmånader eller mera
ävensom extra ordinarie och ordinarie tjänstemän. Kommittén påpekar, att
extra lärare vid folkskolan ansetts skola i fråga om lön under tjänstledighet
jämställas med statsanställda aspiranter och extra tjänstemän.

Differentieringen i fråga om de olika grupperna har i en tabell genomförts
på sådant sätt, att för varje tjänstledighetsgrund angivits i en första kolumn
avlöningsåtgärden för tjänsteman, tillhörande grupp 2, och i en andra kolumn
motsvarande åtgärd för tjänsteman, tillhörande grupp 3. Tjänsteman,
tillhörande grupp 1, skulle vid varje slag av tjänstledighet vidkännas C-avdrag.
Vid tjänstledighet, som är föranledd av olycksfall i tjänslen, skulle dylik
tjänsteman på grund härav komma att tillerkännas sjukpenning enligt
lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete.

Lönekommittén övergår härefter till behandling av löneavdrag vid vissa
slag av tjänstledighet.

/. Offentligt uppdrag.

Lönekommittén anför, att de offentliga uppdrag, för vilka tjänsteman vid
ledighet har att vidkännas A-avdrag med hänsyn till att arvode icke utgår
eller allenast utgår med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag,
i allmänhet äro av icke .statlig karaktär. Bland dessa uppdrag märkas
sålunda framförallt uppdrag såsom ledamot av kyrkomöte samt vissa allmänt
medborgerliga uppdrag, såsom ledamotskap av stadsfullmäktige, drätselkammare,
kommunalfullmäktige, kommunalnämnd, municipalfullmäktige,
municipalnämnd, hälsovårdsnämnd, fattigvårdsstyrelse, landsting eller taxeringsnämnd,
d. v. s. uppdrag, som meddelas på grund av allmänna val
eller val inom den kommunala representationen. Utses tjänsteman i sin
egenskap av ledamot av kommunalnämnd, fullmäktig eller dylikt till kommunens
representant vid exempelvis en bostads-, en fattigvårds- eller en
barnavårdskongress, är detta särskilda uppdrag icke att anse såsom offentligt
uppdrag. Om de fall undantagas, då tjänstledighet är föranledd av tjänstemannens
deltagande såsom ledamot i kyrkomöte, har kommittén icke ifrågasatt
ändring i gällande löneavdragsbestämmelser för nu angivna fall av
offentligt uppdrag.

Lönekommittén har erinrat om, att ordinarie och extra ordinarie tjänsteman
enligt gällande bestämmelser äger under tjänstledighet för uppdrag såsom
ledamot av riksdagen eller att vara riksdagens revisor åtnjuta med allenast
A-avdrag minskad lön. Enligt förslag av 1928 års lönekommitté (SOU 1930:
17) skulle tjänsteman under tjänstledighet för riksdagsmannaskap ha att
vidkännas B-avdrag å lönen. Till motivering härför anfördes, alt kommittén
med hänsyn till storleken av den ersättning, som utginge vid fullgörande
av riksdagsmannauppdrag samt uppdrag såsom ledamot av kyrkomöte och

ti i hann till riksdagens protokoll 11)47. 1 sand. Nr 281.

146

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

av statsrevisionen, funnit skäligt föreslå ett något större tjänstledighetsavdrag
vid ledighet för dylikt uppdrag än det i då gällande avlöningsreglementen
stadgade A-avdraget och därvid ansett B-avdraget vara det lämpliga. 1936
års lönekommitté åter ansåg skäligt, att tjänsteman, som åtnjuter tjänsledighet
för riksdagsmannauppdrag, icke förpliktades att avstå större del av lönen
än A-avdrag. Kommittén beaktade härvid särskilt den sänkning i riksdagsmannaarvodet,
som genomfördes i och med ikraftträdandet av stadgan den
24 februari 1933 (nr 54) om ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets
fullgörande. — Under ledighet för uppdrag såsom ledamot av statsrevisionen
eller av kyrkomötet skulle — med hänsyn till att ersättning för dylika
uppdrag enligt gällande författningar dåmera utgick i form av dagarvode —
A-avdrag utan vidare komma att tillämpas jämlikt det allmänna stadgandet
i 13 § 1 mom. a). Sedan 1941 års riksdag beslutat, att riksdagens revisorer
skola åtnjuta månadsarvode i stället för dagarvode, har emellertid genom
ändringar i avlöningsreglementena direkt angivits, att A-avdrag skall tillämpas
även vid tjänstledighet i anledning av uppdrag såsom riksdagens revisor.

1945 års lönekommitté har i likhet med 1928 års lönekommitté förordat,
att tjänsteman under ledighet i anledning av uppdrag såsom ledamot av
riksdagen skall vidkännas B-avdrag å lönen. Kommittén har härvid särskilt
erinrat, att riksdagsmannaarvodet, vilket väsentligen nedsattes genom 1933
års stadga, numera till följd av en år 1941 genomförd stadgeändring reglerats
att utgå med högre belopp än som voro bestämda i den före 1933 års
reglering gällande stadgan.

1 samband med den av 1941 års riksdag beslutade höjningen av riksdagsmannaarvodena
genomfördes en motsvarande ökning av ersättningen till
riksdagens revisorer och ledamöterna av kyrkomötet. Ersättningarna till riksdagsman,
riksdagens revisor och kyrkomötesledamot utgå i enlighet härmed
för närvarande med samma belopp, för hel månad räknat. Då anledning
icke förelåge att tillämpa olika löneavdrag för å ena sidan riksdagsman och
å andra sidan riksdagsrevisor eller kyrkomötesledamot, förordar kommittén,
att tjänsteman skall vidkännas B-avdrag jämväl vid tjänstledighet på grund
av uppdrag att vara riksdagens revisor eller på grund av deltagande såsom
ledamot i kyrkomöte.

Tjänsteman, som åtnjuter tjänstledighet för fullgörande av annat offentligt
uppdrag än i det föregående berörts — här avses särskilt anställning hos
riksdagen eller dess revisorer eller hos kyrkomöte eller för fullgörande av
kommitté- eller sakkunniguppdrag — skall enligt gällande bestämmelser
vidkännas C-avdrag. Anledning till ändring i vad sålunda gäller anser kommittén
icke föreligga.

2. Militärtjänst m. m.

Beträffande gällande bestämmelser i fråga om avlöning under tjänstledighet
för militärtjänst torde få hänvisas till betänkandet (s. 94—95).

Lönekommittén anför, att de bestämmelser om rätt att åtnjuta avlöning under
tjänstledighet för militär tjänstgöring i fredstid, som återfinnas i avlö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

147

ningsreglementena för befattningshavare inom statsförvaltningen och det
statsunderstödda skolväsendet, äro anpassade efter de organisatoriska förhållanden
inom försvaret, som förelågo vid tiden för civila avlöningsreglementets
ikraftträdande. Detta underlag för bestämmelserna har efter genomförandet
av 1942 års försvarsordning helt förändrats. Genom 1941 års värnpliktslag
ha sålunda bl. a. väsentliga omläggningar genomförts beträffande
värnpliktstjänstgöringen och tiden för dess fullgörande, varjämte landstormen
avvecklats. Genom tillkomsten av de nya reservbefälskungörelsema
(1943: 815—817) ha även för reservpersonalens vidkommande betydelsefulla
jämkningar i organisationen kommit till stånd. Såväl de angivna organisationsförändringarna
inom försvaret som det förhållandet, att försvarsorganisationen
numera på ett helt annat sätt än tidigare bygger på förutsättningen
om frivillig befälsutbildning och om annan frivillig militär tjänstgöring,
göra det enligt lönekommittén påkallat att i förevarande sammanhang vidtaga
en översyn av lönereglementenas bestämmelser om löneavdrag vid ledighet på
grund av militärtjänstgöring.

Bestämmelser angående löneavdrag vid tjänstledighet till följd av militärtjänstgöring
under krigstid eller eljest tider med omfattande inkallelser
syntes icke böra intagas i avlöningsreglementena, framför allt med hänsyn
till att löneavvägningen för dylika förhållanden torde böra ske med beaktande
av de därvid aktuella förhållandena. Lönekommittén har förordat,
att löneavdragstabellen skall angiva, att lönen i nu avsedda fall skall utgå
enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. Då krigsavlöningsreglementet
vid angivna förhållanden torde komma att sättas i kraft, syntes tillämpandet
av särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser i förevarande hänseende
böra knytas därtill, att fråga vore om militärtjänstgöring, då krigsavlöningsregiementet
vore tillämpligt å tjänstemannen. I motsatt fall — då krigsav
löningsreglementet icke vore å tjänstemannen tillämpligt — syntes i det följande
angivna, för fredsförhållanden lämnade lönebestämmelser böra gälla.

Enligt 1941 års värnpliktslag är värnpliktstjänstgöring i allmänhet uppdelad
på en första tjänstgöring, som fullgöres före utgången av andra året efter
inskrivningsåret, en eller flera repetitionsövningar, som fullgöras före utgången
av åttonde året efter inskrivningsåret, samt en efterutbildningsövning,
som fullgöres före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret.

Vad angår frågan om löneavdrag under tjänstledighet för fullgörande av
första tjänstgöringen har lönekommittén framhållit, att denna i allmänhet
påbörjas det år, under vilket den värnpliktige uppnår 20 eller 21 års ålder.
Lönekommittén hyser den uppfattningen, att tillräckliga skäl saknas att vid
dylik värnpliktstjänstgöring lämna värnpliktig, som är statstjänsteman,
några särskilda förmåner utöver dem, som komma andra värnpliktiga till del.
Kommittén har med åberopande härav ansett sig böra förorda, att tjänsteman
vid ledighet för sådan värnpliktstjänstgöring, i den mån ej i det följande
annorlunda sägs, skall vidkännas C-avdrag även där tjänstemannen är
att hänföra till grupp 3.

Första tjänstgöringen slutföres i allmänhet före utgången av del kalender -

148

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

år, under vilket den värnpliktige uppnår 22 års ålder. I vissa fall kan dylik
tjänstgöring emellertid, såsom exempelvis på grund av uppskov, fullgöras
senare. Vidare kan tjänstgöringen —• såsom fallet är beträffande värnpliktiga
som fullgöra sin värnplikt såsom specialister — fördelas på en lång följd
av år och härigenom till viss del komma att slutföras efter 22 års ålder.
Tjänstgöring, varom nu är fråga, kan sålunda komma att fullgöras vid eu
levnadsålder, då den värnpliktige icke sällan har att sörja för familj. I dessa
fall anser kommittén skäligt, att viss del av avlöningen får bibehållas. Lämpligen
syntes gränsen böra dragas vid det år, då den värnpliktige fyller 23 år.
Från och med sagda år borde den värnpliktige få åtnjuta lön med B-avdrag.

Vid tjänstledighet i anledning av repetitionsövning, vilken normalt fullgöres
tidigast under tredje och senast under åttonde året efter inskrivningsåret,
skulle tjänsteman tillhörande grupp 3 enligt förenämnda regel komma
i åtnjutande av lön med B-avdrag. Delta innebär en förbättring för de ickeordinarie
tjänstemännen.

Beträffande efterutbildningsövning, vilken fullgöres senast under adertonde
året efter inskrivningsåret, gäller såsom ovan angivits för närvarande att
såväl ordinarie som extra ordinarie tjänsteman äger uppbära lön med B-avdrag.
Härutinnan skulle enligt kommitténs förslag icke ske någon ändring.

Vid sidan av den normala vämpliktsutbildningen och de denna kompletterande
repetitions- och efterutbildningsövningarna förekommande förlängd
tjänstgöring i anledning av underofficers- eller officersutbildning bör enligt
vad kommittén framhåller givetvis i förevarande hänseende jämställas med
vanlig värnpliktstjänstgöring.

Ordinarie eller icke-ordinarie tjänsteman, som åtnjuter tjänstledighet för
genomgående av utbildningskurs för äldre reservofficerare äger enligt vederbörliga
avlöningsreglementen under dylik ledighet åtnjuta lön med B-avdrag.
Enligt reservbefälskungörelserna kan beställningshavare i reserven beordras
att genomgå kaptens-, fanjunkar- eller flaggunderofficerskurs. Kaptenskursen
motsvarar närmast förenämnda utbildningskurs för äldre reservofficerare.
Sålunda gäller beträffande båda slagen av kurser, att vederbörande beställningshavare
beordras till kurserna och att dessas genomgående är en förutsättning
för befordran. I äldre reservförordningar funnos icke bestämmelser
angående utbildningskurser för reservunderofficerare. Enligt de nya reservbefälskungörelserna
kunna emellertid jämväl reservunderofficerare beordras
genomgå särskilda utbildningskurser, fanjunkar- eller flaggunderofficerskurser.
I lönehänseende anses med hänsyn härtill jämväl de nu angivna underofficerskurserna
böra jämställas med i gällande löneregJementen angivna ulbildningskurser
för äldre reservofficerare. Lönekommittén har i enlighet härmed
förordat, att tjänsteman tillhörande grupp 3 vid tjänstledighet för deltagande
i kaptens-, fanjunkar- eller flaggunderofficerskurs för anställningshavare
i reserven skall erhålla lön med B-avdrag.

För närvarande finnas i särskild kungörelse meddelade bestämmelser angående
avlöning vid tjänstledighet för deltagande i hemvärnsövning eller hemvärnskurs,
avseende utbildning för det allmänna hemvärnet. Bestämmelserna,

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

149

enligt vilka lön med B-avdrag skall utgå vid dylik tjänstledighet, dock högst
under 14 dagar av ett och samma kalenderår, synas lönekommittén böra inarbetas
i avdragstabellen. Likaledes borde de i Kungl. Maj:ts brev den 26 januari
1945 till överbefälhavaren med föreskrifter angående driftvärnets organisation
och uppgifter m. m. meddelade bestämmelserna angående avlöning
under tjänstledighet för genomgående av driftvärnskurs ulan förändring inflyta
i tabellen. Tjänsteman borde sålunda jämväl i fortsättningen vid tjänstledighet
av dylik anledning komma i åtnjutande av oavkortad lön, dock högst
under 14 dagar av ett och samma kalenderår.

Extra tjänsteman skall enligt gällande bestämmelser under all tjänstledighet
till följd av militärtjänstgöring å lönen vidkännas C-avdrag. Lönekommittén
förordar i anslutning härtill, att tjänsteman i grupp 2 skall vidkännas
C-avdrag å lönen vid tjänstledighet för militärtjänstgöring, då krigsavlöningsreglementet
icke är å tjänstemannen tillämpligt.

3. Arbete av synnerlig vikt för folkförsörjningen in. m.

Under åren 1942—1946 förelåg av olika skäl ett skärpt behov av arbetskraft
för skördearbete. För folkförsörjningen oersättliga värden hade därvid
kunnat bliva äventyrade, om ej alla till buds stående möjligheter för forcering
av skördearbetet tillvaratagits. I detta läge framstod det såsom angeläget,
alt lämplig arbetskraft, som tillfälligtvis kunde undvaras inom andra
verksamhetsområden än jordbruket, i största möjliga utsträckning ställdes
till förfogande för skördearbetet. Med anledning härav förordnades i särskilda
kungörelser (1942: 754, 1943: 648, 1944: 553, 1945: 604 och 1946: 569)
att tjänsteman, som avsåges i civila avlöningsreglementet eller civila ickeordinariereglementet,
ävensom befattningshavare vid statliga krisorgan finge
för utförande av skördearbete, som anvisats genom den offentliga arbetsförmedlingen,
under högst tio dagar av viss tid under ett vart av de år, som
omfattades av kungörelserna, beviljas tjänstledighet med oavkortad lön (arvode),
under förutsättning att ledigheten icke föranledde förordnande av vikarie
eller anställande av ersättare. Kungl. Maj:t har delgivit riksdagen innehållet
i de utfärdade kungörelserna.

Lönekommittén har för sin del förordat, att i de ifrågakommande nya lönereglementena
införas särskilda tjänstledighetsbestämmelser för sådana fall,
då tjänstledighet påkallas för något arbete av synnerlig vikt för folkförsörjningen
eller därmed jämförligt intresse. Det syntes böra ankomma på Kungl.
Maj:t att med beaktande av omständigheterna meddela bestämmelser angående
löneförmånerna under tjänstledighet av nu avsedd anledning.

4. Iakttagelser och studier in. m.

Beträffande gällande bestämmelser torde få hänvisas till betänkandet (s.
98—99).

Enligt lönekommitténs uppfattning böra för vinnande av erforderlig
klarhet samtliga stadganden angående tjänstledighet för iakttagelser, studier

150

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

eller arbete av betydelse för verket (försvaret) eller, vad angår lärare, för
undervisningsväsendet, sammanföras under en punkt. Vid sådan ledighet
borde utgå oavkortad lön, därest Kungl. Maj:t så förordnat med hänsyn till
att iakttagelserna, studierna eller arbetet prövas på ett påtagligt sätt kunna
tjäna verkets (försvarets, undervisningsväsendets) intressen.

I andra fall av tjänstledighet av nu avsedd anledning borde tjänstemannen, i
huvudsaklig överensstämmelse med vad redan nu gäller, åtnjuta lön med
B-avdrag sammanlagt högst 120 dagar eller, såvitt angår rektor eller lärare,
sammanlagt högst 180 dagar av den tid, under vilken tjänstemannen innehar
tjänst inom en och samma lönegrad.

Genom sammanslagning av bestämmelser för ordinarie och extra ordinanarie
tjänstemän (lärare) förbättras i allmänhet löneställningen för de extra
ordinarie tjänstemännen. I förevarande hänseende skulle härigenom gälla å
ena sidan beträffande såväl tjänstemän i allmänhet som lärare att nämnda
dagantal av 120 respektive 180 finge räknas inom varje särskild lönegrad i
stället för inom extra ordinarie anställning överhuvudtaget samt å andra sidan
beträffande lärare att angivna dagantal skulle utökas från 120 till 180.
Ingendera jämkningen torde vara av större betydelse. Lönekommittén förutsätter
emellertid, att vederbörande myndighet, då fråga uppkommer att
bevilja tjänstledighet för extra ordinarie tjänsteman av nu angiven anledning,
särskilt beaktar, huruvida denne i tidigare anställning med tillämpning
av samma eller motsvarande bestämmelse åtnjutit lön vid tjänstledighet.
Är så fallet bör, i den mån den sammanlagda tiden kommer att överstiga
nämnda dagantal, ny tjänstledighet med rätt att åtnjuta lön med B-avdrag
enligt kommitténs mening i allmänhet icke beviljas.

I en särskild punkt skulle sammanställas stadganden angående tjänstledighet
för utbildning, iakttagelser eller studier m. m., som icke i första hand
tjäna statsverkets intressen utan bedrivas i tjänstemannens eget intresse, om
än för vinnande av kunskaper, som kunna vara av värde för statsverket.

Till tjänstledighet av nu ifrågakommande slag är i första hand att hänföra
ledighet för deltagande såsom elev i utbildningskurs vid vederbörande
verk (försvaret). Lönekommittén förordar, att tjänsteman, tillhörande grupp
3, vid dylik ledighet i likhet med vad numera gäller skall äga uppbära oavkortad
lön.

Där orsaken till tjänstledighet är iakttagelser, studier eller arbete av betydelse
för tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller befattning inom
verket eller, såvitt angår rektor och lärare, studier för vinnande av högre
lärdomsmeriter i visst ämne eller studier eller arbete, som av vederbörande
myndighet prövas vara av betydelse för lärarens kompetens för viss uppgift
eller befattning inom den skolform, vid vilken han är anställd, bör enligt
förslaget, som i huvudsak överensstämmer med nu gällande bestämmelser,
tjänstemannen under viss begränsad tid medgivas komma i åtnjutande
av lön med B-avdrag. Beträffande den närmare utformningen skulle gälla
vad som förordats i fråga om löneförmånerna vid motsvarande ledighet,
där utbildningen, iakttagelserna eller studierna direkt gagna verkets (under -

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

visningsväsendets) intressen. Vid bestämmandet av det antal dagar, varunder
lön med B-avdrag må åtnjutas, skulle inräknas all ledighet för studier
in. m., oberoende av ändamålet.

5. Sjukdom m. m.

I betänkandet (s. 101—102) lämnas eu redogörelse för gällande bestämmelser
i ämnet, till vilken torde få hänvisas.

I gällande bestämmelser angående löneförmåner vid tjänstledighet till följd
av olycksfall i tjänsten m. m. ifrågasätter lönekommittén icke några ändringar
av principiell natur. Beträffande den tid under vilken tjänsteman,
tillhörande grupp 2, må åtnjuta oavkortad lön vid tjänstledighet, som nu
avsas, har kommittén dock förordat viss mindre jämkning. Extra tjänsteman
äger enligt nu gällande bestämmelser åtnjuta oavkortad lön intill dess sex
månader förflutit från dagen för olycksfallet. Då behovet av längre ledighet
på grund av olycksfall i tjänsten eller härmed jämställd orsak icke sällan
torde aktualiseras först vid senare tillstötande komplikationer, efter det
tjänstemannen längre eller kortare tid efter olycksfallet varit i tjänst, anses
tjänstemannen rätteligen böra medgivas rätt till oavkortad lön under högst
180 dagar i anledning av en och samma tjänstledighetsorsak, oberoende av
när tjänstledigheten infaller.

Bestämmelser om lön vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten
och därmed jämställda tjänstledighetsanledningar ha under en gemensam
beteckning sjukdom m. m. sammanförts med bestämmelser om lön vid sjukdom
av annan anledning.

Beträffande löneförhållanden vid tjänstledighet för sjukdom, som icke är
att hänföra till olycksfall i tjänsten m. m., har lönekommittén, såvitt angår
ordinarie tjänstemän, icke ansett skäl föreligga att föreslå saklig ändring i
nu gällande regler om antalet avdragsfria sjukdagar. Samma regler borde
emellertid gälla också för extra ordinarie tjänsteman och för annan till grupp
3 hörande tjänsteman. En fullständig sammanställning beträffande antalet
semesterdagar för tjänstemän i olika lönegrader skulle i hög grad tynga den
tabellariskt uppställda författningstexten. På grund härav och då tabellen
icke sällan skulle behöva jämkas på grund av ändringar i lönegradsbeteckningarna
eller tillkomst av nya lönegrader, har kommittén ansett det lämpligt,
att anknytning vid angivandet av antalet avdragsfria sjukdagar göres
till semesterbestämmelserna. Lönekommittén förordar fördenskull, att oavkortad
lön skall utgå till tjänsteman, tillhörande grupp 3, under högst följande
antal dagar av ett och samma kalenderår, nämligen för tjänsteman, som
senast under löpande kalenderåret uppnått eller uppnår 40 års ålder, 55 dagar
minskat med det antal semesterdagar som tjänstemannen vid tillämpning
av de allmänna semesterbestämmelserna åtnjuter eller skolat åtnjuta
samt för annan tjänsteman 45 dagar minskat med ett på samma sätt beräknat
antal semesterdagar. Lönekommittén har genom hänvisningen till de
allmänna semesterbestämmelserna avsett, att det mot levnadsålder och löne -

152

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

gradsplacering i normala fall svarande antalet semesterdagar skall tagas till
utgångspunkt vid den föreskrivna beräkningen. För tjänsteman, som på grund
av särskilda bestämmelser äger åtnjuta längre semester än den med hänsyn
till hans lönegrad och ålder eljest ifrågakommande, skall sålunda icke denna
speciella längre semestertid tagas i betraktande i förevarande hänseende.

I de för ordinarie tjänstemän gällande lönereglementena äro, såsom i betänkandet
angivits, meddelade vissa bestämmelser, vilka tillkommit i avsikt
att förebygga, att tjänsteman, som vid kalenderårs ingång sedan mera än
sex månader åtnjutit tjänstledighet för sjukdom eller för svag hälsas vårdande,
omedelbart skall kunna utnyttja den förmån av visst antal avdragsfria
ledighetsdagar, som tillkommer honom under det nya kalenderåret. Såsom
lönekommittén anfört i samband med behandlingen av bestämmelserna
om semester och ferier ha ifrågavarande spärregler, liksom ock de motsvarande
spärregler, som gälla beträffande rätt att komma i åtnjutande av semester,
med vissa jämkningar upptagits i kommitténs författningsförslag.
Vidare ha beträffande ferieberättigade tjänstemän föreslagits vissa bestämmelser
för klarläggande av sådana tjänstemäns ställning i lönehänseende vid
tjänstledighet under ferietid. Beträffande förslagen härutinnan har kommittén
hänvisat till författningstexten.

De för extra tjänstemän gällande bestämmelserna ha ansetts utan saklig
ändring böra göras tillämpliga beträffande tjänstemän tillhörande grupp 2.

Nu gällande bestämmelser angående avlöning till ordinarie tjänstemän vid
tjänstledighet för svag hälsas vårdande anses utan saklig jämkning böra tilllämpas
beträffande tjänsteman tillhörande grupp 3.

6. Havandeskap eller barnsbörd.

Enligt gällande bestämmelser skall kvinnlig tjänsteman vid tjänstledighet
för havandeskap eller barnsbörd vidkännas, ordinarie och extra ordinarie
tjänsteman A-avdrag samt extra tjänsteman B-avdrag under eu tid av högst
120 dagar, dock ej för tid efter 90 :e dagen från förlossningen, och C-avdrag
för tid därutöver.

Lönekommittén har för sin del icke ifrågasatt annan ändring i nu gällande
bestämmelser än att rätten att erhålla lön med A- eller B-avdrag skall gälla
till och med 120:e dagen från förlossningen.

7. Flyttning i vissa fall.

Tjänsteman — ordinarie såväl som extra ordinarie — äger enligt gällande
bestämmelser åtnjuta oavkortad lön under högst tre dagar vid tjänstledighet,
som tjänstemannen använder för flyttning, då han förflyttats utan egen ansökan
eller därom uttryckt önskan.

Lönekommittén har ansett sig böra föreslå, att tjänsteman vid tjänstledighet
på grund av flyttning skall äga komma i åtnjutande av oavkortad lön
under högst tre dagar i samtliga de fall, då ersättning för flyttningskostnad
utgår av statsmedel.

153

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

8. Uppdrag inom vissa personalsammanslutningar.

Ordinarie och extra ordinarie tjänstemän äga enligt gällande bestämmelser
vid ledighet för uppdrag inom vissa personalsammanslutningar under
högst 15 respektive 10 dagar av ett och samma kalenderår åtnjuta lön med
B-avdrag. De personalsammanslutningar, som åsyftas, äro sådana som avse
att tillvarataga tjänstemännens intressen i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning.

Lönekommittén anser, att rätten till 15 dagars ledighet bör tillkomma de
till grupperna 2 och 3 hörande tjänstemännen. Förslaget innebär alltså, att
även extra tjänstemän och aspiranter, som ha minst 6 anställningsmånader,
i förevarade avseende likställas med de ordinarie och extra ordinarie tjänstemännen.

9. Enskild angelägenhet m. m.

Ordinarie och extra ordinarie tjänstemän äga enligt gällande bestämmelser
vid tjänstledighet på grund av enskild angelägenhet av vikt komma i åtnjutande
av lön med B-avdrag under högst 15 respektive 10 dagar av ett och
samma kalenderår. I fråga om vad som är att förstå med uttrycket enskild
angelägenhet av vikt har 1936 års lönekommitté gjort följande vägledande
uttalande.

Med uttrycket »enskild angelägenhet av vikt» torde i enlighet med redan
nu tillämpad praxis böra förstås viktigare familjeangelägenheter inom egen
eller nära anhörigs familj, såsom barndop, bröllop eller begravning, vidare
allvarligare sjukdomsfall inom egen familj eller inom den närmaste släktkretsen,
bouppteckning, boutredning eller arvskifte efter nära anhörig eller
ock annan jämförlig anledning, t. ex. verkställande av flyttning i andra fall
än i 16 § a) avses. Däremot bör förevarande stadgande icke få tillämpas exempelvis
vid egen sjukdom eller för utökande av semesterledighet eller vid
ledighet av någon annan i 16 eller i 13—15 §§ av reglementet angiven anledning.

Under tjänstledighet för annan angelägenhet än sådan som i avlöningshänseende
särskilt regleras har tjänsteman enligt gällande bestämmelser att
vidkännas C-avdrag.

Lönekommittén ifrågasätter icke någon annan ändring i nu gällande bestämmelser
i fråga om ledighet till följd av enskild angelägenhet av vikt,
än som föranledes av att extra ordinarie tjänstemän likställas med ordinarie.
Beträffande bestämmelsens tillämplighet har kommittén hänvisat till det
av 1936 års lönekommitté i ämnet gjorda uttalandet. 1945 års lönekommitté
har härutöver framhållit följande.

Statstjänarkartellen har i en till Kungl. Maj:t ställd framställning hemställt,
att beträffande tjänsteman, vilken inkallas såsom vittne i mål berörande
timade olyckshändelser, uppträden mellan allmänhet och stations- eller
tågpersonal eller av annan orsak, inkallelsen måtte betraktas såsom tjänstuppdrag
och alt tjänstemannen i enlighet härmed måtte få bibehållas vid

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

oavkortade löneförmåner, över framställningen ha utlåtanden avgivits av
fångvårdsstyrelsen, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, domänstyrelsen
och generaltullstyrelsen.

Lönekommittén har i anledning av statstjänarkartellens framställning för
sin del uttalat, att tjänsteman, vilken blivit inkallad till domstol eller annan
myndighet för att vittna eller upplysningsvis höras rörande förhållanden, om
vilka han på grund av sin tjänst äger kännedom, under tiden som åtgår härför
får anses fullgöra sin tjänst och följaktligen även skall uppbära oavkortad
lön.

Lönekommittén har i detta sammanhang även något berört frågan om
löneförmånerna vid tjänstledighet för fullgörande av vittnesplikt i andra
fall än som med statstjänarkartellens framställning torde avses. I vissa av de
över framställningen avgivna utlåtandena har framhållits, att avläggande av
vittnesmål är en medborgerlig plikt och att fullgörandet av densamma i
många fall torde medföra uppoffringar, och detta icke blott för i statens
tjänst anställda utan jämväl för enskilda. Det har i enlighet härmed ifrågasatts,
huruvida icke frågan om ersättning för mistade löneförmåner vid vittnesmål
borde bedömas i ett vidare sammanhang icke blott med hänsyn till
statstjänstemännen utan i samband med en översyn av frågan om ersättning
till såsom vittnen inkallade personer över huvud. Lönekommittén, som delar
den sålunda framförda uppfattningen, har i förevarande sammanhang
inskränkt sig till att uttala, att vederbörande myndighet i nu avsedda fall
torde vara oförhindrad att för tjänsteman, som inkallats såsom vittne eller
för att upplysningsvis höras, betrakta därav föranledd ledighet såsom beviljad
för enskild angelägenhet av vikt. I övrigt har lönekommittén erinrat
om att frågan om ersättning av allmänna medel till vittnen m. fl. gjorts till
föremål för behandling vid 1947 års riksdag (jfr prop. nr 8).

I fråga om löneförmånerna i övriga fall, då tjänstledighet förekommer, har
lönekommittén hänvisat till författningstexten. Detta gäller också beträffande
löneförmånerna vid tjänstgöringshinder av olika slag eller vid olovlig
bortovaro från arbetet. Beträffande tjänstgöringshinder påpekas, att giltigheten
av nuvarande föreskrift om avlöningsförmåner åt lärare, då undervisningen
inställes på grund av smittsam sjukdom, utsträckts till att också, där
ej Kungl. Maj:t annorlunda föreskriver, avse fall, då undervisningen inställts,
inski-änkts eller avkortats på grund av kiäg, krigsfai-a eller därmed sammanhängande
förhållanden. Detta överensstämmer med vad som redan nu gäller
för de kommunalt anställda lärarna. I

I sin skrivelse med förslag till avlönir.gsreglemente för militära best
ällningsliavare har lönekommittén anfört följande beträffande det
militära manskapet.

I fråga om tjänstledighet gälla för manskapet bestämmelser, vilka i vissa
fall väsentligt skilja sig från dem, som gälla för övrig statsanställd personal.
Enligt lönekommitténs mening böra i fråga om det fast anställda manskapet
gälla samma grunder, som för övriga beställningshavare. Beträffande be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

155

ställningshavare, vars lönegrad har beteckningen Mha, bär lönekommittén
dock ansett vissa nu gällande särskilda bestämmelser fortfarande böra gälla.
Lönekommittén föreslår sålunda dels att, där sådant under uppehåll i utbildningen
av fast anställt manskap eller av värnpliktiga eller eljest med hänsyn
till tjänstgöringens ändamålsenliga ordnande finnes påkallat, vederbörande
regements-(likställd) chef skall äga bevilja beställningshavare, vars lönegrad
har beteckningen Mha, som redan kommit i åtnjutande av honom för löpande
kalenderår tillkommande semester, tjänstledighet med oavkortad lön under
högst 10 dagar av ett och samma kalenderår, dels att för beställningshavare,
som är hänförd till lönegrupp I å löneplan nr 5, antalet tjänstledighetsdagar,
som avses under punkten 6 b) i 33 § 2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente,
skall utgöra 45, dels ock att beställningshavare, vilken tillhör
marinen och är hänförd till lönegrupp II a löneplan nr 5, skall äga atnjuta
oavkortad lön under tjänstledighet för sjukdom, som yppats under sjötjänstgöring,
dock att antalet tjänstledighetsdagar, som nyss sagts, med oavkortad
lön icke i följd härav må sammanlagt uppgå till mer än 45 dagar av
ett och samma kalenderår. Lönekommittén föreslår vidare, att Kungl. Maj:t
skall äga bestämma beträffande avlöningen till innehavare av beställning,
vars lönegrad har beteckningen Mha eller som tillhör någon av lönegraderna
Me 1 a och 1 b, under tjänstledighet för studier i och för fortsatt militär utbildning
eller ock för förvärvande av kompetens i och för vinnande av civil
anställning.

Yttrandena.

Såsom redan i det föregående berörts har länsstyrelsen i Malmö gjort invändning
mot att anställningstiden föreslås vara grundläggande för avvägningen
av tjänstemännen tillkommande sociala förmåner.

Allmänna lönenämnden har funnit oegentligt att tjänsteman, som erhållit
tjänstledighet, under denna ledighet skall genom uppflyttning till annan
grupp kunna erhålla ett förmånligare löneavdrag. Med anledning härav har
det synts nämnden böra föreskrivas, att tjänsteman skall under sammanhängande
ledighet av en och samma anledning hela tiden tillhöra den grupp, till
vilken han var att hänföra vid tjänstledighetstidens början. Lönenämnden
har jämväl funnit önskvärt, att till vinnande av större enhetlighet i tillämpningen
vissa riktlinjer uppdragas beträffande förfarandet i fall, där tjänsteman,
som åtnjuter ledighet för annat ändamål än sjukdom, med företeende
av sjukintyg begär att få tidigare beviljad tjänstledighet utbytt mot sjukledighet.

Telegrafstyrelsen och allmänna lönenämnden ha förordat, att aspiranter
och extra tjänstemän, vilka — ehuru de icke ha 6 anställningsmånader enligt
gällande bestämmelser åtnjuta förmåner, som enligt förslaget skulle tillkomma
tjänstemän i grupp 2, skola övergångsvis bibehållas vid samma förmåner.

Allmänna lönenämnden har funnit rätten till lön med B-avdrag under
fullgörande av uppdrag såsom ledamot av riksdagen eller kyrkomötet eller
att vara riksdagens revisor böra utsträckas till tjänstemän, tillhörande grupp
2. Generalpoststyrelsen har ansett det böra övervägas att i avlöningsreglc -

156

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

mentet eller i tilläggsbestämmelse närmare angiva, när offentligt uppdrag
skall anses föreligga.

Länsstyrelsen i Malmö har riktat kritik mot försämringen av förmånerna
för ordinarie tjänsteman under värnpliktstjänstgöring, som fullgöres före det
år, under vilket han fyller 23 år. Inom allmänna lönenämnden har ifrågasatts,
huruvida icke medlem i lottakår borde jämställas med liemvämsman
beträffande rätt till lön med B-avdrag under övning eller kurs. Telegrafstyrelsen
och järnvägsstyrelsen ha erinrat om, att enligt gällande bestämmelser
vid tjänstledighet för deltagande i driftvärnskurs oavkortad lön utgår under
högst 14 dagar per år jämväl för aspiranter och extra tjänstemän och ha
funnit angeläget, att de nu gällande villkoren bibehållas. Järnvägsstyrelsen
har härvid förordat, att bestämmelsen utbrytes ur tabellen och upptages under
33 § 3 mom. i det allmänna avlöningsreglementet.

Beträffande de föreslagna reglerna om avdrag vid tjänstledighet för iakttagelser
och studier har allmänna lönenämnden framhållit, att därest förmanen
att atnjuta tjänstledighet med lön med B-avdrag för vissa studier enligt
33 § 2 mom. punkt 5 och punkt 9 b) under högst 180 dagar endast är
avsedd att tillkomma rektor eller lärare vid i 7 § 2 mom. andra stycket omförmälda
läroanstalter, detta synes böra komma till tydligt uttryck i tabelltexten.
Telegrafstyrelsen har funnit det för telegrafverkets del nödvändigt,
att jämväl tjänstemän tillhörande grupperna 1 och 2 berättigas uppbära oavkortad
lön för tid, då de på verksmyndighetens order deltaga i utbildningskurs
vid verket. Styrelsen har vidare ansett, att om möjligt jämväl aspiranter
och extra tjänstemän borde beredas möjlighet att uppbära oavkortad lön
för tid, varunder tjänstledighet åtnjutes för studier i utlandet, vilka av styrelsen
prövas vara av betydelse för den fackliga utbildningen. Försvarets civilförvaltning
har ansett bestämmelsen under 33 § 2 mom. punkt 9 b) böra
gälla även, då beställningshavare exempelvis åtnjuter tjänstledighet för idkande
av kompletteringsstudier, erforderliga för genomgång av militär högskola.

Länsstyrelsen i Karlstad har funnit de under 33 § 2 mom. punkt 6 b) meddelade
bestämmelserna för tjänstemän tillhörande grupp 3 kunna tolkas så
att de leda till längre avdragsfri sjukledighet för tjänsteman, som tillträder
befattning under loppet av ett kalenderår, än för den som hela året innehaft
sin tjänst. Länsstyrelsen har föreslagit viss jämkning i förtydligande syfte.
Skolöverstyrelsen har, med överlämnande av en framställning från statsläroverkens
rektorsförening, uttalat att det ur skolhygienisk synpunkt är synnerligen
önskvärt, att lärare erhåller rätt till avdragsfri sjukledighet under förslagsvis
högst 5 dagar för läsår.

Medicinalstyrelsen har uttalat- att förslaget om rätt att vid tjänstledighet
för havandeskap eller barnsbörd bibehålla viss del av lönen till och med 120:e
dagen efter förlossningen från medicinsk synpunkt i och för sig är att hälsa
med tillfredsställelse. Da emellertid fullgörande av tjänstgöring fram mot
förlossningsdagen — vartill förslaget kunde väntas föranleda — i vissa fall
ansetts ur medicinsk synpunkt kunna innebära risker, vore det önskvärt, om

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

157

ledigheten kunde utsträckas till 150 dagar, varav högst 120 efter förlossningen.
Styrelsen har vidare funnit det socialmedicinskt och humanitärt sett vara
ett önskemål, att även befattningshavare med de lägsta inkomsterna erhålla
rätt till A-avdrag vid här avsedd ledighet.

Telegrafstyrelsen och allmänna lönenämnden ha med hänsyn till rådande
tveksamhet om vad som är att hänföra till i 33 § 2 mom. punkt 11) avsedda
uppdrag inom personalsammanslutning, önskat en närmare precisering av
nämnda begrepp.

Försvarets civilförvaltning har funnit den för lärare föreslagna bestämmelsen
angående rätt till oavkortad lön vid vissa med krigsförhållanden sammanhängande
tjänstgöringshinder icke ha sin plats i ett avlöningsreglemente,
som är avsett att tillämpas under fredsförhållanden. Därest emellertid föreskriften
ansågs böra inflyta i reglementet, borde den enligt civilförvaltningens
mening icke begränsas att gälla enbart för lärarpersonal.

I fråga om det militära reglementet har överbefälhavaren funnit den för
vissa beställningshavare föreslagna särbestämmelsen om tjänstledighet för
studier i och för fortsatt militär utbildning icke vara erforderlig. Chefen för
marinen har framhållit, att den rätt till tjänstledighet med oavkortad lön,
som enligt 10 § i förslaget till nämnda reglemente kan tillerkännas manskap

1 samband med uppehåll i utbildningen, bör kunna tillkomma varje beställningshavare
i här avsett fall.

Skolöverstyrelsen har ifrågasatt, huruvida icke i 20 § 2 mom. punkterna
5) och 9) folkskolans avlöningsreglemente skulle kunna införas bestämmelser
om rätt till lön med B-avdrag vid tjänstledighet för studier m. m. under
samma villkor, som föreskrivits för läroverkslärare i det allmänna reglementet.
I fråga om sistnämnda punkt har det synts överstyrelsen lämpligt, att det
fortfarande skall ankomma på denna att pröva, huruvida ifrågavarande studier
eller arbete äro av betydelse för lärarens kompetens.

För egen del finner jag mig böra i huvudsak ansluta mig till vad lönekommittén
anfört och föreslagit i fråga om avlöning vid tjänstledighet m. m.

Allmänna lönenämnden har gjort invändning mot att tjänsteman under
tiden för löpande tjänstledighet skall kunna genom uppflyttning till förmånligare
avdragsgrupp 1''å mindre löneavdrag än under tjänstledighetens tidigare
del. Vad lönenämnden härutinnan anfört synes mig böra beaktas vid bestämmelsernas
slutliga utformning.

Utöver vad lönekommittén föreslagit har jag ansett mig böra föreslå, dels
att den för tjänstemän i grupp 3 föreslagna förmånen av B-avdrag under
högst 32 dagar av ett och samma kalenderår vid tjänstledighet för deltagande
i frivillig befälsutbildning utsträckes till tjänstemän i grupp 2, dels
ock alt motsvarande åtgärd vidtages beträffande ledighet för driftvärnskurs.
Vidare har jag ansett skäligt, att lön med B-avdrag under högst 14 dagar
av ett och samma kalenderår får tillkomma tjänsteman tillhörande grupperna

2 och 3 under tjänstgöring såsom eller utbildning till lotta.

Departements chefen.

158

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Vid bestämmelsernas slutliga utformning böra beaktas vissa myndigheters
påpekanden av redaktionell eller förtydligande innebörd.

I anslutning till vad telegrafstyrelsen och allmänna lönenämnden anfört
bör övergångsbestämmelse utfärdas till förhindrande av försämring i nu utgående
förmåner under tjänstledighet för aspiranter och extra tjänstemän,
vilka den 1 juli 1947 icke kunna åberopa 6 anställningsmånader.

Vikariatsersättning och vikariatslön.

Enligt gällande avlöningsbestämmelser för tjänstemän inom den civila och
militära statsförvaltningen kan särskild ersättning utgå till tjänsteman, vilken
såsom vikarie uppehåller tjänst inom högre lönegrad än den, till vilken hans
egen tjänst är hänförd, eller som eljest i större eller mindre omfattning bestrider
göromål, vilka ankomma på innehavare av sådan högre tjänst. Beträffande
tjänstemän, lydande under civila eller militära avlöningsreglementet
eller civila icke-ordinariereglementet, tillämpas en indelning av vikariaten
m. m. i två grupper med hänsyn till förordnandets (kommenderingens, placeringens)
varaktighet och formen för dess meddelande, mot vilken indelning
svara skilda ersättningstyper, nämligen å ena sidan vikariatsersättning och å
den andra vikariatslön. Vikariatsersättning utgör den regelmässigt förekommande
formen för beredande av gottgörelse åt vikarie och är konstruerad såsom
ett på visst sätt beräknat tilläggsbelopp för dag utöver den i vikariens
egen tjänst utgående lönen, vilken bibehålies under vikariatet. Vikariatslön,
vars åtnjutande gjorts beroende av Kungl. Maj ds medgivande i varje särskilt
fall, utgöres däremot av lönen i en löneklass, som enligt särskilda regler bestämmes
med utgångspunkt från den högre tjänstens lönegradsplacering, och
uppbäres i stället för lönen å vikariens egen tjänst.

Rörande meddelandet av sådana vikariatsförordnanden, vid vilka vikariatsersättning
kan utgå, återfinnas vissa direktiv i Kungl. Maj ds cirkulär till
statsmyndigheterna den 29 juni 1945, nr 518, angående begränsning av vikariatsförordnanden
in. m.

Om förordnande, som är av beskaffenhet att medföra rätt till vikariatsersättning,
kan väntas bliva av längre varaktighet, äger Kungl. Majd medgiva,
att vikarien må uppbära vikariatslön i stället för lön i egen tjänst jämte vikariatsersättning.
En ytterligare förutsättning för åtnjutande av vikariatslön
är i allmänhet, att förordnandet, i förekommande fall efter kungörande till
ansökning, meddelats i den ordning, som är stadgad för den uppehållna tjänstens
besättande med ordinarie respektive extra ordinarie innehavare.

Såsom redan påpekats kan vikariatslön, liksom vikariatsersättning, i vissa
fall utgå även utan att ett vikariat i egertlig mening föreligger. Vikariatslön
kan sålunda utgå till tjänsteman, som förordnas att bestrida göromål, vilka
eljest ankomma på tjänsteman i högre lönegrad. Stundom meddelas ett dylikt
förordnande i avvaktan på riksdagens beslut om uppförande å ordinarie stat
av en motsvarande tjänst. Vidare förekommer icke sällan s. k. dubblering
av tjänst, innebärande att de till en viss tjänst hörande göromålen uppdelas

Kungi. Maj.ts proposition nr 281-

159

mellan innehavaren och en tjänsteman i lägre lönegrad, vilken, om förutsättningar
därför föreligga, medgives uppbära vikariatslön å den dubblerade
tjänsten.

För beräknande av vikariatsersättning ha under 1900-talets löneregleringsperioder
flera olika principer tillämpats eller ifrågasatts. 1945 års lönekommitté,
vilken på sätt av det följande framgår förordar en omläggning av det
nu gällande systemet enligt tidigare icke prövade grunder, har ansett lämpligt
att i betänkandet lämna en översikt icke blott av de regler, som för närvarande
bestämma vikariatsersättningens storlek i olika fall, utan även av
de riktlinjer, som före den innevarande löneregleringsperioden varit eller ansetts
böra vara vägledande i förevarande hänseende. Till nämnda översikt
må här hänvisas (betänkandet s. 110—112).

Ett medgivande alt uppbära vikariatslön har betydelse icke endast för frågan
om vilket lönebelopp som skall utgå i stället för eller utöver lönen i
vikariens egen tjänst. På grund av särskilda föreskrifter i avlöningsreglementena
skola nämligen för honom i tillämpliga delar gälla de stadganden, som
meddelats beträffande ordinarie respektive extra ordinarie tjänsteman i den
lönegrad förordnandet avser. Ordinarie tjänsteman, som vikarierar å högre
extra ordinarie tjänst, skall likväl icke lida minskning i de förmåner, som
tillkomma honom i egenskap av ordinarie tjänsteman.

1945 års lönekommitté.

1945 års lönekommitté anser, att även inom det blivande lönesystemet en
skillnad bör upprätthållas mellan olika slag av vikariatsförordnanden med
hänsyn till dessas större eller mindre stabilitet, vilken liksom hittills förutsättes
komma till uttryck dels i förordnandenas varaktighet och dels i de former,
som äro att iakttaga vid deras meddelande. Ifrågavarande gradering
bör äga en motsvarighet däri, att ersättning för ett vikariat kan utgå antingen
i form av vikariatsersättning eller såsom vikariatslön, beroende på till
vilken grupp vikariatet är att hänföra.

Vikariatsersättning bör enligt lönekommitténs mening liksom nu kunna
utgå vid förordnande å ordinarie eller extra ordinarie tjänst, tillhörande högre
lönegrad än den, vari vikariens egen tjänst är placerad. Med hänsyn till
arten av anställning som extra tjänsteman eller aspirant anser kommittén
det naturligt, att särskild ersättning däremot icke medgives den, som möjligen
förordnas att vikariera för innehavaren av en dylik anställning. Att märka
är emellertid, att den extra anställningsformen ibland kan väntas komma
till användning även om arbetsuppgifter och andra förhållanden i och för sig
kunde ha motiverat, att vederbörande tjänsteman i stället beretts ordinarie
eller extra ordinarie anställning. Lönekommittén avser härvid de fall, då en
person betraktas som partiellt arbetsför och av denna anledning icke anses
böra erhålla pensionsberättigande tjänst. Om i sådant fall en ordinarie eller
extra ordinarie tjänst hålles vakant på grund av vederbörandes anställning
som extra tjänsteman, böra enligt kommittén eventuella vikariatsförordnanden
avse vikariat å den vakantsatta tjänsten.

160

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

För att vikariatsförordnande skall kunna meddelas å en viss tjänst erfordras
uppenbarligen — därest icke tjänsten är vakant — att av de göromål,
som konstituera densamma, åtminstone några för tillfället icke kunna handläggas
av den, som innehar tjänsten. Anledningen härtill kan inom det nuvarande
lönesystemet vara, att innehavaren är helt ledig, att han frånträtt
tjänstens utövning för att innehava eller uppehålla annan tjänst, att han medgivits
nedsättning av tjänstgöringstiden eller att han beviljats partiell ledighet.
I det näst sista av dessa fall och stundom även i det sista får vikariatet partiell
karaktär, och detta förhållande kan påverka storleken av vikariens ersättning.
För spörsmålet, huruvida vikariatsförordnande å en tjänst kan förekomma,
saknar det däremot betydelse om hel eller reducerad tjänstgöring åvilar tjänstinnehavaren.
Lönekommittén påpekar, att ett införande i enlighet med 1944
års deltidstjänstutrednings förslag av instituten deltidsanställning och deltjänstgöring
icke skulle komma att medföra någon ändring i fråga om förutsättningarna
för förordnande av vikarie, då nämligen deltidsanställning i
princip motsvarar sådan anställning på halvtid, som redan nu kan förekomma
i fråga om extra ordinarie tjänstemän, och deltjänstgöring i sak innebär
en — visserligen av speciella skäl och för viss längre tidsperiod beviljad —-nedsättning av tjänstgöringstiden.

Lönekommittén föreslår, att på grund av bestämmelserna i allmänna avlöningsreglementet
vikariatsersättning skall kunna utgå till tjänsteman tillhörande
vilken som helst av de allmänna anställningsformerna, eller sålunda
till ordinarie, extra ordinarie och extra tjänstemän samt aspirantcr.

Om i något fall en icke-ordinarie tjänsteman, som icke tillhör någon av
de allmänna anställningsformerna, skulle komma att förordnas att uppehålla
ordinarie eller extra ordinarie tjänst, kan han enligt vad kommittén framhåller
under förordnandetiden givas ställning som extra tjänsteman eller, om
så skulle befinnas lämpligare, avlönas medelst arvode, allt så framt ej särskilt
föreskrivits att han i fråga om ersättning vid vikariat skall vara likställd
med tjänsteman, tillhörande de allmänna anställningsformerna.

Frågan, till vilka kategorier av tjänstemän och vid vilka slag av vikariat
särskild ersättning må utgå, regleras nu av ett tämligen stort antal bestämmelser,
vilka finnas meddelade i de olika avlöningsreglementena eller ingå
bland tilläggsbestämmelserna till dessa. I den mån det härvid gäller särbestämmelser
för speciella personalgrupper, har det ansetts ofrånkomligt, att
vissa bestämmelser av motsvarande typ intagas även i det nya avlöningsreglementet.
Bortsett härifrån kan emellertid en huvudregel uppställas, som är
tillämplig beträffande det stora flertalet förekommande vikariat. Under densamma
böra enligt lönekommitténs mening inordnas vikariatsförordnanden
mellan tjänster med lön enligt någon av löneplanerna 1 och 2, med undantag
dock för sådana fall, då tjänsteman med lön enligt löneplan nr 2 förordnas
att uppehålla tjänst, vid vilken lön utgår enligt löneplan nr 1. Vikariat
av sistnämnda typ torde vara såpass sällsynta, att därvid uppkommande
ersättningsfrågor lämpligast regleras genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t
eller av myndighet, till vilken Kungl. Maj:t delegerat beslutanderätten där -

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

161

vidlag. I samma ordning torde ersättningen böra bestämmas vid övriga, med
huvudregeln icke avsedda fall av vikariat å tjänst, för vilken lönen utgår
enligt en löneplan, som icke är tillämplig i fråga om vikariens egen tjänst.

Bland de vikariatsfall, som skulle täckas av den föreslagna huvudregeln,
märkas i första hand sådana, som nu äro reglerade genom avlöningsreglementenas
huvudbestämmelser om vikariatsersättning. Hit höra förordnanden
för innehavare av tjänster med de nya lönegradsbeteckningarna Ca, Ce
och Cg att uppehålla tjänster med någon av förstnämnda två beteckningar.
Huvudregeln omfattar vidare de slag av vikariatsförordnanden, vilkas nuvarande
motsvarigheter behandlas i tilläggsbestämmelserna till civila avlöningsreglementet.
Slutligen bereder huvudregeln även möjligheter att bestämma
vikariatsersättningens storlek i åtskilliga fall, för vilka generella bestämmelser
nu icke finnas meddelade.

Vid avgörandet, huruvida i ett visst fall förutsättningarna för meddelande
av vikariatsförordnande äro för handen, böra enligt lönekommitténs mening
de principer fortfarande vara vägledande, som kommit till uttryck i Kungl.
Maj:ts cirkulär den 29 juni 1945, nr 518. Härav bör följa, att tjänsteman
inom en reglerad befordringsgång icke erhåller förordnande att vikariera å
högre tjänst inom samma befordringsgång, såvida ej uppehållandet av den
högre tjänsten föranleder, att särskilda, mera kvalificerade eller ansvarskrävande
göromål åläggas tjänstemannen eller fråga är om förordnande av stadigvarande
natur. Kommittén påpekar, att anställning som aspirant, varunder
vederbörande skall tillhöra en två nummer lägre lönegrad än den, till vilken
motsvarande ordinarie eller extra ordinarie tjänster äro hänförda, alltid är
att betrakta som ett led i en reglerad befordringsgång, och att en aspirant
därför icke bör kunna förordnas som vikarie å sådan extra ordinarie tjänst,
för vars erhållande aspirantliden närmast utgör en förberedelse, eller å motsvarande
ordinarie tjänst. Även en extra tjänst kan vara placerad i lägre
lönegrad än en motsvarande eller jämförlig ordinarie eller extra ordinarie
tjänst. Icke heller i dylika fall kunna förutsättningar för vikariatsförordnande
å sistnämnda tjänst anses föreligga.

För militära beställningshavare bör enligt kommittén alltjämt gälla, att vikariatsersättning
(och vikariatslön) endast utgår vid förordnande att såsom
vikarie uppehålla sådan beställning eller befattning inom högre lönegrad,
som enligt stat eller eljest i behörig ordning meddelade föreskrifter skall eller
företrädesvis bör bestridas av beställningshavare inom högre lönegrad. Vidare
bör alltjämt gälla nuvarande förbud mot vikariatsersättning på grund av
viss sjötjänstgöring samt vid tjänstgöring i befattning, vars uppehållande
medför rätt till ansvarsarvode.

Vad angår bestämmelserna om ansvarsarvode har lönekommittén i detta
sammanhang framhållit, att de äro i behov av viss omarbetning med anledning
av inträffade organisatoriska förändringar.

Av den översikt av tidigare tillämpade eller ifrågasatta system för beräkning
av vikariatsersättning, som lämnats i betänkandet, framgår att samtliga

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 281. It

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

dessa system i större eller mindre utsträckning föranlett, att en vikarie kunnat
i lön å egen tjänst jämte vikariatsersättning uppbära ett större sammanlagt
belopp än vad han skulle erhållit i lön, om han vunnit befordran till den
uppehållna tjänsten. Liknande förhållande föreligger även enligt det i nu
gällande avlöningsreglementen fastslagna beräkningssättet. Lönekommittén
har låtit företaga vissa undersökningar med avseende å detta förhållande.

Vid de förda förhandlingarna har enighet rått därom, att det nuvarande
systemet för fastställande av vikariatsersättningarnas storlek icke kan anses
i alla hänseenden rationellt. I särskild grad otillfredsställande anses vara, att
en tjänsteman, som längre eller kortare tid på förordnande uppehållit en
högre tjänst, vid därefter följande befordran till samma tjänst och som en
direkt följd av befordringen kan få vidkännas minskning av sina kontanta
löneinkomster. Även andra svagheter tillvitas den nuvarande konstruktionen.
Så t. ex. kritiseras den för en viss stelhet till följd av att de i tabell
upptagna belopp, vilkas skillnad utgör vikariatsersättningen, äro fastställda
utan hänsyn till lönernas dyrortsvariation. Härav följer, att det tillskott till
lönen, som erhålles i form av vikariatsersättning, får en i förhållande till
vikariens löneställning olika stor betydelse, allt eftersom denne är stationerad
å en högre eller lägre dyrort.

Vid sina överväganden rörande det sätt, på vilket vikariatsersättning bör
beräknas inom det nya lönesystemet, har lönekommittén till en början ansett
sig kunna uppställa vissa normer, till vilka grunderna för en dylik beräkning
böra ansluta sig. På vikariatsersättningens storlek borde såväl den
uppehållna tjänstens lönegradsplacering som ock — inom vissa gränser —
den av vikarien inom hans egen lönegrad uppnådda löneställningen öva inflytande.
Med hänsyn bland annat till den förhållandevis tillfälliga karaktären
av sådana vikariat, för vilka gottgörelse beredes i form av vikariatsersättning,
finner lönekommittén det vara motiverat att sådan ersättning i allmänhet
utgår med mindre belopp än det, varmed vikariens lön skulle ha
ökats vid befordran till den tjänst vikariatet avser. Från denna regel kunde
dock vara skäligt att göra undantag, då vikariat bestrides å tjänst i närstående
lönegrad. I intet fall borde emellertid vikariatsersättningen få överstiga
löneökningen på grund av befordran. Enligt lönekommitténs mening kunna
skäl anföras till stöd för att en sådan anpassning efter dyrortsförhållanden,
som ansetts fortfarande böra gälla beträffande löneförmånernas huvuddel
och som inom det nya lönesystemet utsträckts att avse även övertidsersättning
och tjänstledighetsavdrag, kommer till uttryck jämväl i fråga om vikaxiatsersättningen.

Om de nu angivna förutsättningarna skola samtidigt uppfyllas, måste ett
helt nytt beräkningssystem konstrueras. Lönekommittén har emellertid ansett
önskvärt att kunna grunda detsamma på några sådana belopp, som i de nya
avlöningsförfattningama redan fixerats för andra ändamål. Därvid har befunnits,
att de daglöner, som enligt kommitténs förslag skola angivas i statens
löneplansförordning, bäst lämpa sig för ändamålet. Ett utnyttjande av
dessa belopp medför enligt kommittén bland annat den fördelen, att vika -

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

163

riatsersättningens storlek i varje särskilt fall automatiskt anpassas efter löneskalans
struktur. Detta torde vara den naturligaste formen för ett samtidigt
beaktande av vikariens löneställning i egen tjänst och de med den uppehållna
tjänsten förenade löneförmånerna. Lönekommittén anför följande.

De regler för beräknande av vikariatsersättning, som enligt vad lönekommittén
föreslår skola tillämpas vid den vanligaste typen av vikariat, nämligen
då lön utgår enligt samma löneplan vid den uppehållna tjänsten som vid
vikariens egen tjänst, innebära i korthet följande. Om vikariatstjänsten tillhör
sådan högre lönegrad, att vikarien vid befordran till tjänsten skulle ha
inplacerats i löneklass med tillämpning av sneddningsregeln, utgör vikariatsersättningen,
för dag räknat, skillnaden mellan daglönerna i sneddningslöneklassen
och i vikariens egen löneklass. Vid fastställande av sneddningslöneklass
bortses från tid, varunder tjänstemannen må ha tillhört slutlöneklassen
i den för honom gällande lönegraden. Tillhör vikariatstjänsten den närmast
utanför sneddningsområdet liggande lönegraden, erhålles skillnaden mellan
daglönerna för å ena sidan den löneklass, som är två nummer högre än vikariens
egen löneklass, och å andra sidan denna. I båda de nu angivna fallen
ger beräkningssättet till resultat eu total inkomst av samma storlek som lönen
efter befordran. Om vikariatet avser tjänst, som är placerad minst två lönegrader
utanför sneddningsområdet, utgår vikariatsersättning med dels det sist
angivna skillnadsbeloppet, dels ock därutöver halva skillnaden mellan daglönerna
för begynnelselöneklassen i den uppehållna tjänstens lönegrad och för
den löneklass, som är två nummer högre än vikariens löneklass i egen tjänst.
Oavsett hur stort lönegradsintervallet är mellan den innehavda och den uppehållna
tjänsten, kommer vikariatsersättningen härigenom alltid att uppgå till
mer än hälften av den vid motsvarande befordran uppkommande löneökningen.

För fastställande av vikariatsersätlningens storlek i sådana fall, då vikarien
å sin egen tjänst uppbär lön enligt löneplan nr 1 men lönen vid den uppehållna
tjänsten utgår enligt löneplan nr 2, ha särskilda regler måst uppställas,
vilka förete principiella likheter med de nyss angivna men även sådana
avvikelser i förhållande till dessa, som betingas av att jämförelse sker mellan
lönebelopp enligt två skiljaktigt konstruerade löneplaner. De svårigheter,
som sammanhänga med att lönen enligt löneplan nr 1 är dyrortsgraderad,
medan varje löneklass inom löneplan nr 2 endast upptager ett enhetligt belopp,
ha synts lönekommittén böra lösas så, att vid beräkningen hänsyn alltid
tages till den lön i vikariens egen löneklass, som gäller för ortsgrupp 5.
Med den innebörd av ordet daglön, som följer härav, skall vikariatsersättningen
enligt kommitténs förslag beräknas enligt följande.

Om löneklassen för den uppehållna tjänstens lönegrad högst motsvarar
den löneklass å löneplan nr 1. som är två nummer högre än vikariens egen
löneklass, utgör vikariatsersättningen skillnaden mellan daglönerna för den
förstnämnda och den sistnämnda löneklassen. Är däremot den uppehållna
tjänsten förenad med en högre lön än nu sagts, sker beräkningen så, att till
skillnaden mellan daglönerna för vikariens löneklass och för den två nummer
högre löneklassen lägges halva skillnaden mellan daglönen för sistnämnda
löneklass och den daglön, som gäller för den uppehållna tjänsten. Vid
vikariat å tjänst med lön enligt högre löneklass på löneplan nr 2 än den 20:e
bör emellertid vikariatsersättningen beräknas på sådant sätt, som om lönen
utginge enligt 20 :e löneklassen. Detsamma bör också gälla då lönen å såväl
den vikarierandes egen tjänst som den uppehållna tjänsten utgår enligt löncplan
nr 2.

För att vikariatscrsältning skall få ålnjutas med de dagbelopp, vilkas fast -

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

ställande nu beskrivits, förutsattes, att full tjänstgöringsskyldighet åvilar den
vikarierande tjänstemannen under tiden för förordnandet. Om detta avser
tjänstgöring endast i begränsad omfattning, skola nämnda belopp reduceras
i proportion till tjänstgöringstidens nedsättning. Avgörande för frågan, huruvida
den lön, som tjänstemannen åtnjuter tillika med vikariatsersättningen,
skall utgå med helt eller reducerat belopp, är omfattningen av den tjänstgöringstid,
som gäller för vederbörande under tiden för vikariatet. Om tjänstemannen
är anställd för tjänstgöring med avkortad tjänstgöringstid, kan givetvis
själva lönen icke höjas utöver det belopp, som fastställts med hänsyn till
avkortningen. Skulle i sådant fall tjänstemannen anlitas för vikariat på heltid,
bör han emellertid utöver lön och vikariatsersättning erhålla viss särskild
ersättning, föranledd av att tjänstgöringen har större omfattning än den,
för viiken lönen är avvägd. Lönekommittén återkommer till frågan om grunderna
för avvägningen av denna särskilda ersättning i samband med behandlingen
av frågan om övertidsersättning.

Även i fråga om vikariatslön innebär lönekommitténs förslag tämligen betydelsefulla
ändringar i förhållande till vad nu gäller. Vikariatslön skall sålunda
enligt förslaget utgå, så snart vissa i avlöningsreglementet preciserade
förutsättningar äro för handen, utan att frågan om rätt för vikarie att komma
i åtnjutande av nämnda förmån behöver, såsom nu, underställas Kungl.
Maj ds prövning. Det förutsättes emellertid, att sådan prövning skall kunna
erfordras även framgent, nämligen med avseende å fall, då vissa av de berörda
förutsättningarna icke äro uppfyllda. Vidare erhåller själva vikariatslönebegreppet
ett ändrat innehåll. Kommittén anför:

Vikariatslön bör enligt lönekommitténs mening kunna förekomma såväl vid
förordnande att uppehålla högre ordinarie eller extra ordinarie tjänst som
vid förordnande att bestrida göromål, vilka eljest tillhöra sådan tjänst. Härutinnan
ansluter sig kommitténs förslag både till nuvarande ordning och till
vad kommittén ansett böra gälla i fråga om vikariatsersättning.

Såsom generellt villkor för rätten att åtnjuta vikariatslön bör gälla, att det
ifrågavarande förordnandet, i förekommande fall efter kungörande till ansökning,
meddelats i den ordning, som är stadgad för tillsättande av den
tjänst förordnandet avser eller göromålen tillhöra. Lönekommittén föreslår
att nämnda ordning regelmässigt skall iakttagas såväl då ordinarie eller extra
ordinarie tjänst kan beräknas komma att uppehållas på förordnande under
minst sex månader i en följd, som även då en tjänst uppehållits på förordnande
under fem månader i en följd och det kan beräknas, att tiden för tjänstens
uppehållande på angivet sätt skall komma att omfatta mer än de båda
närmast följande månaderna. I senare fallet skall förordnande å tjänsten,
räknat från och med sjunde månadens ingång, meddelas i här avsedd ordning.

Då förordnande att med full tjänstgöring uppehålla högre tjänst meddelats
med tillämpning av de sålunda föreslagna bestämmelserna, bör vikariatslön
utgå till vikarien från och med förordnandets början respektive från och med
ingången av sjunde månaden därefter.

Är villkoret om förordnandets meddelande i viss ordning uppfyllt, synes
möjlighet böra föreligga att på särskilda skäl tillerkänna tjänsteman vikariatslön,
även om den ifrågavarande tjänsten icke uppehållits eller väntas
komma att uppehållas på förordnande under så lång tid, som nu nämnts.
Beslut härom bör fattas av Kungl. Maj:t.

Rätten att uppbära vikariatslön innebär enligt det förslag, som lönekom -

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

165

mittén framlägger, att vikarien i avlöningshänseende behandlas som om han
under förordnandetiden innehaft tjänst i samma lönegrad som den tjänst förordnandet
avser. Anmärkas må, att med den utvidgade tillämpning av sneddningsregeln,
varom lönekommittén framlade förslag i sitt första betänkande,
sneddning kan, i motsats till vad hittills varit fallet, äga rum vid övergång
mellan två med vikariatslön förenade förordnanden.

I sin skrivelse med förslag till avlöningsreglemente för militära beställningshavare
har lönekommittén anfört följande.

Gällande manskapsavlöningsreglemente innehåller icke några bestämmelser
om vikariatsersättning. Lönekommittén, som icke ansett rätten till vikariatsersättning
böra utsträckas att gälla även det blandavlönade manskapet, har
icke ansett tillräckliga skäl föreligga att genom föreskrift i reglementet utesluta
ordinarie och extra ordinarie manskap från rätt till vikariatsersättning.
Lönekommittén föreslår sålunda att vikariatsersätining må i enlighet
med vad i statens allmänna avlöningsreglemente sägs utgå till beställningshavare
med lön enligt någon av löneplanerna nr 1 och 2 för tid, varunder
beställningshavaren på grund av förordnande eller kommendering uppehåller
beställning eller befattning, som enligt i behörig ordning meddelade föreskrifter
skall bestridas av beställningshavare i högre lönegrad.

Med hänsyn till de militära lönegradernas uppbyggnad med i vissa fall
icke närliggande löneklasser samt till den löneklassplacering beställningshavaren
erhåller vid löneklassuppflyttning och vid befordran, har lönekommittén
ansett erforderligt meddela särskild föreskrift om vad som vid tilllämpning
av bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente skall
avses med löneklassen närmast över den, vari beställningshavaren är placerad,
och med den två nummer högre löneklassen.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad nu gäller ha vidare föreskrifter
ansetts böra meddelas, dels att det skall ankomma på den myndighet, som
meddelat förordnandet eller kommenderingen, att pröva om och i vad mån
vikariatsersättning må utgå, om i avseende å förordnandet eller kommenderingen
stadgats särskild inskränkning i vikariens befogenhet, dels ock att, i
den mån så följer av bestämmelser vilka meddelas av Kungl. Maj:t, vikariatsersättning
må åtnjutas av beställningshavare, vilken förordnas eller kommenderas
att såsom vikarie uppehålla sådan befattning, som enligt behörigen
meddelade föreskrifter företrädesvis bör bestridas av beställningshavare
inom högre lönegrad, eller som placeras i dylik befattning,

Enligt gällande bestämmelser utgår ansvarsarvode till beställningshavare
vid armén — regementskassör dock undantagen — vilken utan att tillhöra intendenturkåren
förordnas att uppehålla antingen befattning, varmed är förenat
uppdrag såsom chef för kassaförvaltning, eller ock befattning, vilken
är avsedd för förvaltare eller regementskassör, med 4 kronor 50 öre, respektive
2 kronor 25 öre. Bestämmelserna skola äga motsvarande tillämpning beträffande
uppehållande av intendents-, respektive förrådsförvaltarbefattning
vid marinen eller flygvapnet. Vid tillämpning av dessa bestämmelser skall
dock iakttagas, att ansvarsarvode ej må utgå vid tjänstgöring, som fullgöres
i anställning såsom intendents- eller förvaltaraspirant eller i omedelbar anslutning
till sådan anställnings upphörande.

Ifrågavarande ersättning har enligt lönekommitténs mening närmast karaktären
av vikariatsersättning, varför föreskrifterna ansetts böra intagas
bland övriga föreskrifter om vikariatsersättning. Med hänsyn till pågående
omorganisation av kassatjänsten och ändrad organisation i övrigt har lönekommittén
funnit, att de nya bestämmelserna böra utformas på annat sätt
än de nuvarande.

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Yttrandena.

Ett flertal myndigheter ha funnit de föreslagna bestämmelserna angående
beräknande av vikariatsersättning komplicerade och uttryckt farhågor för att
de skulle komma att förorsaka ökad arbetsbörda för redogörama. I detta
sammanhang har förordats, att till hjälp för redogörarna skola utfärdas
tabeller över ersättningsbeloppen vid olika vikariatsfall. Generalpoststyrelsen
har föreslagit, att vikariatsersättningsbeloppen för dag alltid skola beräknas
med utgångspunkt från daglönerna i kalendermånad om 30 dagar samt att,
där vikariat varat hel månad, vikariatsersättning skall beräknas med utgångspunkt
från skillnaden mellan ifrågakommande månadslöner. Statskontoret
har förordat en fullständig omarbetning i närmare anslutning till nu
gällande regler, varvid en ledamot reservationsvis framlagt ett alternativt förslag
till beräkningsregler.

I fråga om de föreslagna beräkningsgrundernas sakliga innebörd har socialstyrelsen
i och för sig icke funnit anledning till erinran, då dessa enligt styrelsens
uppfattning sannolikt komma att leda till ett i varje särskilt fall rättvist
resultat. Icke heller generalpoststyrelsen har någon principiell erinran
mot systemet för beräkning av ersättningarna. Erinringar beträffande verkningarna
av de föreslagna beräkningsgrunderna ha däremot anförts av järnvägsstyrelsen
och av allmänna lönenämnden, till vars uppfattning försvarsväsendets
lönenämnd anslutit sig. Järnvägsstyrelsen har sålunda funnit, att
det föreslagna systemet torde komma att i vissa fall medföra ojämna och
otillfredsställande resultat, och har på grund därav och med hänsyn till att
reglerna ansetts vara onödigt invecklade förordat en fortsatt tillämpning av
nu gällande system för beräkning av ersättningen med någon höjning av ersättningsbeloppen.
Allmänna lönenämnden har funnit, att det föreslagna systemet
för vikariatsersättnings beräknande icke helt synes motsvara de krav,
som lönekommittén själv ställt på detsamma, och har ansett anledning icke
föreligga att frångå det nuvarande systemet, givetvis med en skälig uppräkning
av ersättningsbeloppen. Vid sådant förhållande har lönenämnden icke
närmare ingått på hithörande bestämmelsers utformning. Nämnden har emellertid
framhållit, att den föreslagna föreskriften rörande vikariatsersättnings
beräkning, då lönen utgår enligt löneplan nr 1 vid den innehavda tjänsten
och enligt löneplan nr 2 vid den uppehållna tjänsten, icke går att tillämpa
i det fall att tjänsteman i den innehavda tjänsten tillhör någon av löneklassema
39 och 40.

Skulle lönekommitténs förslag i fråga om vikariatsersättnings beräknande
godtagas, har lönenämnden — liksom enligt vad tidigare anförts generalpoststyrelsen
— ansett, att daglönebeloppen alltid böra räknas efter ett visst
dagantal, förslagsvis 30, för månad.

General poststyrelsen har anfört, att eftersom daglönerna skola sluta på helt
femtal ören, beräknad vikariatsersättning, som icke slutar på helt femtal
ören, alltid kommer att sluta på 2,5 eller 7,5. Med hänsyn härtill har styrelsen

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

167

föreslagit, att jämkning skall föreskrivas till närmast högre femtal ören i
stället för, såsom enligt förslaget, till närmaste femtal.

Skolöverstyrelsen har förordat, att för ersättning åt vikarie för rektor skall
tillämpas ett system med fasta belopp samt att vikariatsersättning till lärare,
som förordnas att under ferietid uppehålla undervisningsrådsbefattning, skall
utgå med samma belopp som till vikarierande rektor vid högre allmänt läroverk.
Specialbestämmelser av denna innebörd ha föreslagits skola införas i
35 § 3 mom. statens allmänna avlöningsreglemente.

Beträffande meddelande av vikariatsförordnande i vissa fall åt icke-ordinarie
tjänstemän har generalpoststyrelsen föreslagit, att i 35 § statens allmänna
avlöningsreglemente föreskrives, att vikariatsersättning icke skall
utgå till aspirant eller extra ordinarie tjänsteman, som uppehåller extra ordinarie
eller ordinarie tjänst, vilken normalt ingår som led i befordringsgång
till första ordinarie anställning, och ej heller till extra tjänsteman, som uppehåller
ordinarie eller extra ordinarie tjänst, vars arbetsuppgifter äro jämförliga
med arbetsuppgifterna i den innehavda tjänsten. Länsstyrelsen i Malmö
har ansett, att aspirant bör kunna meddelas vikariatsförordnande å sådan
tjänst, vilken icke utgör ett led i en reglerad befordringsgång.

Riksräkenskapsverket har, då det måste, förutsättas att — frånsett aspiranter
— tjänstemän inom en reglerad befordringsgång oberoende av vederbörandes
löneställning kunna åläggas utföra arbete av samma art och svårighetsgrad,
icke funnit påkallat, att förordnande å högre lönegrad inom samma
befordringsgång i något fall meddelas sådana befattningshavare. Dylikt förordnande
borde däremot kunna meddelas å ordinarie tjänst i nuvarande 21
lönegraden. Socialstyrelsen har berört vissa problem i samband med vikariatsförordnanden
i nämnda lönegrad för tjänstemän, som genom den reglerade
befordringsgången för amanuenspersonal komma alt befordras till tjänst i
ifrågavarande lönegrad.

Länsstyrelsen i Malmö har erinrat, att jämlikt gällande bestämmelser vikariatsersättning
icke må utgå vid förordnande å vissa biträdesbefattningar
inom landsfiskalsorganisationen.

Vissa myndigheter ha riktat kritik mot det föreslagna förfarandet vid tillsättande
av vikariatslöneförordnanden. Länsstyrelsen i Karlstad har sålunda,
även med beaktande av att beslut om undantag avsetts kunna meddelas av
Kungl. Maj:t, ifrågasatt lämpligheten av en så kategorisk föreskrift beträffande
formen för meddelande av förordnanden som lönekommittén föreslagit.
Bestämmelsen härom har vidare synts böra kompletteras på så sätt, att ett
upprepat kungörelseförfarande icke bleve erforderligt exempelvis vid eventuellt
fortsatt tjänstledighet för tjänsteman, vilken varit sjukledig så lång
lid, att förordnande att uppehålla tjänsten meddelats i denna ordning. Telegrafstyrelsen
har belyst de svårigheter och olägenheter, som det föreslagna
systemet skulle komma att medföra inom styrelsens verksamhetsområde, i
särskilt hög grad beträffande telefonistpersonalen, och har i första hand
föreslagit, att bestämmelsen beträffande förfaringssättet vid tillsättande av
förordnanden skall utgå ur reglementet. Alternativt har förordats, att den

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

avsedda förordnandetiden skall utsträckas till minst ett år samt att, när förordnande,
som icke tillsatts genom kungörelseförfarande, nått en längd av
sex månader, dylikt förfarande skall tillämpas för det fortsatta förordnandet,
om detta beräknas forlvara under ytterligare minst ett år. Styrelsen har
vidare ansett, att förordnanden av i bestämmelserna avsett slag och avsedd
varaktighet, vilka utan iakttagande av i bestämmelserna angiven ordning
meddelats före reglementets ikraftträdande och som beräknas komma att
fortgå även efter nämnda tidpunkt, böra övergångsvis betraktas såsom meddelade
i dylik ordning. Skolöverstyrelsen har framhållit, att de föreslagna
bestämmelserna rörande sättet för meddelande av förordnanden skulle, tilllämpade
på lärare, leda till vissa mindre gynnsamma konsekvenser. Överstyrelsen
har därför förutsatt, att den dispensmöjlighet för Kungl. Maj :t,
som inrymmes i bestämmelserna, skall komma till användning i fråga om
förordnande av icke-ordinarie lärare.

I fråga om nyssberörda bestämmelser ha i yttrandena framställts vissa
erinringar av mera speciell natur. Telegrafstyrelsen har erinrat om, att inom
verket olika regler gälla beträffande tillsättandet av vissa ordinarie och
extra ordinarie tjänster i motsvarande lönegrader, och har i anledning härav
förordat sådan ändring i förslaget, att beträffande förfarandet vid tillsättande
av vikariatslöneförordnanden skall gälla den ordning, som är stadgad
för tillsättande av extra ordinarie tjänst i den lönegrad förordnandet avser
eller göromålen tillhöra. Järnvägsstyrelsen har funnit det böra klarläggas,
huruvida bestämmelserna i 5 § andra stycket av förslaget till avlöningsreglemente
skola äga tillämpning jämväl på förordnanden att bestrida göromål,
som eljest tillhöra högre tjänst. Kammarrätten har anfört, att enligt betänkandets
motivering vikariatslön och vikariatsersättning synas skola kunna
utgå redan vid bestridande av endast en del av på högre tjänst fallande göromål.
Enligt hittillsvarande praxis har härför förutsatts, att vederbörande
uppehållit samtliga eller så gott som alla till tjänsten hörande göromål. Kammarrätten
har funnit ett förtydligande så mycket nödvändigare, som enligt
förslaget andra myndigheter än Kungl. Maj:t skola kunna meddela förordnanden
med vikariatslön.

Allmänna lönenämnden har uttalat, att vad i 5 § andra stycket av förslaget
till avlöningsreglemente sägs bör äga motsvarande tillämpning i fall,
då vikariat visserligen icke efter att ha varat under fem månader beräknas
fortgå ytterligare två månader, men vid en senare tidpunkt klarhet vinnes
om att vikariatet skall fortbestå under ytterligare nämnda antal månader.

Medicinalstyrelsen har berört ett inom styrelsens verksamhetsområde förekommande
vikariatsfall av särskild natur. Förste läkare (A 28) vid statens
sinnessjukhus, vilken förordnats att uppehålla befattning som överläkare i
lönegrad A 27 (dylik befattning är förenad med förmånen av fri bostad),
har enligt gällande bestämmelser icke kunnat tillerkännas vikariatslön. Vederbörande
har i stället medgivits vikariatsersättning med visst dagbelopp.
Det har förekommit att förste läkare under flerårigt förordnande som överläkare
icke kommit i åtnjutande av förmån av fri bostad. Medicinalstyrelsen

169

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

har ansett skäligt, att i sådant fall vikariatslön skall kunna utgå. Därest föreslagna
föreskrifter icke skulle lämna möjlighet härtill, har styrelsen ifragasatt
om icke en specialbestämmelse borde meddelas för detta fall.

Beträffande vikariatsersättning åt militära heställningshavare har överbefälhavaren
ansett anledning saknas att i de nya avlöningsbestämmelserna införa
särskilda restriktioner för militära befattningshavare. Vikariatsersättning
borde utgå i de fall, när heställningshavare förordnats i eller kommenderats
att fullgöra tjänst i befattning, som regelmässigt uppehölles av eller
vore avsedd för annan, högre heställningshavare. Där så ej redan skett, borde
föreskrifter utfärdas rörande den lönegrad, som vore avsedd för varje
befattning. Bärande motiv för att vikariatsersättning icke skulle utgå vid
sjötjänstgöring torde icke kunna förebringas.

De av lönekommittén framlagda grunderna för beräknande av vikariatsersättning
och vikariatslön avvika väsentligt från nuvarande regler. Förslaget
synes mig, med beaktande jämväl av att det godkänts av personalorganisationerna,
i princip kunna godtagas.

Generalpoststyrelsens förslag om ersättningsbeloppens beräknande med
utgångspunkt från daglönerna i kalendermånad om 30 dagar samt om vikariatsersättningens
beräknande på grundval av månadslönerna i fall, då
vikariat varat hel månad, synes böra tillgodoses. Det i vissa yttranden framförda
förslaget om utarbetande av tabeller över vikariatsersättning bör närmare
övervägas i samband med författningarnas utfärdande.

I anledning av allmänna lönenämndens påpekande, att föreskrifterna angående
vikariatsersättnings beräknande i visst angivet läll icke gå att tilllämpa
vill jag framhålla, att möjlighet bör öppnas för Kungl. Maj:t att i
fall av ifrågavarande slag, vilka torde bli mycket sällsynta, meddela de bestämmelser
angående vikariatsersättning, som kunna befinnas påkallade.

Skolöverstyrelsens förslag angående särskilda ersättningsgrunder för lärare,
som vikarierar såsom rektor eller undervisningsråd, synes mig icke nu böra
tillmötesgås. Det torde vara lämpligt att verkningarna av de föreslagna nya
reglerna för vikariatsersättnings beräknande avvaktas, innan frågan om
eventuella särbestämmelser upptages till behandling.

Frågan, i vad mån tjänsteman tillhörande reglerad befordringsgång skall
kunna tilldelas vikariatsförordnande å högre tjänst, bör ytterligare övervägas
i samband med utfärdande av bestämmelser om dylik befordringsgång.
I huvudsak synas mig lönekommitténs grundregler böra godtagas.

De av överbefälhavaren framförda önskemålen rörande ändring i förutsättningarna
för vikariatsersättning åt militära heställningshavare synas mig
bortse från det förhållandet, att lönerna för dessa i stor utsträckning äro
anknutna till beställningar men ej till befattningar med bestämda arbetsuppgifter.
Jag är icke beredd att föreslå någon sådan omläggning av grunderna
för vikariatsförmåner åt militära heställningshavare som överbefälhavaren
förordat.

Departements chefen.

170

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

Övertidsersättning.

1945 års lönckommitté.

Frågan om gottgörelse för över tidst jänstgöring berördes redan i lönekommitténs
första betänkande, i samband varmed också redogjordes för innebörden
av gällande reglementsbestämmelser i ämnet. Det nu föreliggande betänkandet
avser vissa återstående frågor rörande gottgörelse för övertidstjänstgöring
samt den författningsmässiga utformningen av bestämmelser i
ämnet.

Lönekommittén har således haft att taga ställning till de frågor, som uppkomma,
då tjänsteman, som anställts med avkortad tjänstgöring, eller heltidsanställd
tjänsteman, som medgivits nedsättning av tjänstgöringstiden, ålägges
tjänstgöring i ökad omfattning. Kommittén har funnit en reglering av
förevarande frågor böra ske efter den linjen, att förlängd tjänstgöring för
tjänsteman, som anställts med avkortad tjänstgöringstid, skall betraktas som
övertidstjänstgöring endast i den mån den överstiger den tjänstgöring, som
beräknas ha åvilat tjänstemannen, om han varit anställd med full tjänstgöring.
Lönekommittén föreslår, att ersättning i övrigt för sådan förlängd
tjänstgöring —- vilken emellertid, om anställningen ej förändras att avse full
eller mindre avkortad tjänstgöring, på samma sätt som övertidstjänstgöring
bör förekomma allenast undantagsvis — skall utgå med så stor del av daglönen,
som belöper på den förlängda tjänstgöringen. Vad vidare angår det fallet,
att tjänstgöringen utökas för sådan heltidsanställd tjänsteman, som medgivits
viss nedsättning av tjänstgöringstiden, innebär detta enligt lönekommitténs
uppfattning en, låt vara tillfällig, ändring av beslutet om nedsättning av
tjänstgöringstiden. I båda de nu nämnda fallen kan emellertid fråga bli om
övertidstjänstgöring och gottgörelse för sådan, i den mån tjänstgöringen överskjuter
den, som av Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet fastställts
såsom normal för den heltidstjänst eller det slag av tjänstgöring, varom är
fråga.

Lönekommittén föreslår, i saklig överensstämmelse med av generalpoststyrelsen
framlagt förslag, att där övertidsarbete utförts å högre tjänst, vilken
tjänstemannen uppehållit på grund av förordnande, vid vilket utgår vikariatsersättning,
övertidsersättning skall utgå med belopp, som gäller för
löneklassen närmast över den, efter vilken tjänstemannen åtnjuter lön, eller
för den högre löneklass, som utgör lägsta löneklassen inom den uppehållna
tjänstens lönegrad.

Beträffande sådana fall åter, där tjänsteman kunnat åläggas att å övertid
utföra göromål, som eljest ankomma på tjänsteman inom lägre lönegrad, uttalar
kommittén den uppfattningen att fråga snarast är om en ändrad arbetsfördelning.
I dylikt fall föreslås övertidsersättning skola utgå efter det belopp,
som gäller för den löneklass, enligt vilken tjänstemannen åtnjuter lön.
En sådan uppfattning anses jämväl stå i överensstämmelse med av Kungl.
Maj:t den 24 november 1944 meddelat beslut beträffande telegrafverket.

Kungi. Mcij:ts proposition nr 281.

171

I sitt första betänkande förutsatte lönekommittén, att avvägningen av övertidsersättningen
efter den med rörligt tillägg förhöjda lönen skulle ske genom
att dylikt tillägg beiäknades på sammanlagda beloppet av lön och övertidsersättning.
Vid remissbehandlingen framhöllo emellertid vissa myndigheter,
att övertidsersättning i regel utbetalades under annan månad än den, under
vilken arbetet utförts, varför en eventuellt däremellan inträffad ändring av
procenttalet för rörligt tillägg skulle kunna medföra komplikationer vid tilllämpning
av det föreslagna systemet. I den av 1946 års riksdag godkända propositionen
nr 333 förordades, med frångående av lönekommitténs förslag i
denna del, att rörligt tillägg skulle beräknas separat å lön och övertidsersättning.
Vid genomförande av vad lönekommittén i annat sammanhang föreslår
beträffande sättet för åvägabringande av löneförmånernas rörlighet synes
enligt kommittén en ändamålsenlig lösning av här ifrågavarande spörsmål
kunna uppnås.

Vid utformandet av sitt förslag till reglementsbestämmelser har kommittén
funnit, att vissa för närvarande i 6 § tilläggsbestämmelserna till civila avlöningsreglementet
meddelade stadganden äro av sådan natur, att de av systematiska
och andra skäl lämpligen böra infogas bland själva reglementsbestämmelserna.
Även de bestämmelser, till vilka lönekommittén nu framlägger
förslag, erfordra dock komplettering med särskilda tilläggsbestämmelser. På
frågan om dessas utformning har emellertid lönekommittén icke ingått i
detta sammanhang.

Yttrandena.

Lönekommitténs förslag beträffande gottgörelse för övertidsarbete ha särskilt
berörts endast av länsstyrelsen i Karlstad, statskontoret och riksräkenskapsverket.

Länsstyrelsen i Karlstad har förklarat sig finna det principiellt felaktigt,
att övertidsersättning enligt det framlagda förslaget till löneplansförordning
icke kommer att inräknas i det maximiunderlag å 1 200 kronor för månad,
varå rörligt tillägg må beräknas. Länsstyrelsen har vidare framhållit, att de
nya grunderna för övertidsersättning komma att medföra vissa otillfredsställande
verkningar. Av ett av länsstyrelsen anfört exempel framgår sålunda,
att en landskontorist under vissa förutsättningar kan komma att uppbära
en månadsavlöning inklusive övertidsersättning, som väsentligt överstiger
löneförmånerna för taxeringsinspektör och jämväl lör taxeringsintendent.
Enligt länsstyrelsens uppfattning nödvändiggöra de högre övertidsersättningarna
ofrånkomligen en radikal begränsning av övertidsarbetets nuvarande
omfattning. Länsstyrelsen har i samband härmed uttalat, att den
onormala frekvensen av övertidsarbete nöter på befattningshavarnas arbetsförmåga
på ett sätt, som är betänkligt både ur sociala synpunkter och med
hänsyn till statens arbetsgivarintressen. Enligt länsstyrelsens uppfattning
måste det också för statsverket bli betydligt förmånligare ur ekonomisk synpunkt
att inrätta nya tjänster, vilkas innehavare övertaga det arbetskvantum
för vilket övertidsarbete numera regelbundet anlitas. Länsstyrelsen har
förklarat sig vilja kraftigt understryka, alt sådana hänsyn måste beaktas vid
personalförteckningarnas och personalplanernas fastställande.

172

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Statskontoret har uttalat, att ersättningsbestämmelserna böra kunna väsentligt
förkortas och förenklas, eventuellt genom att i särskilda anvisningar
till reglementet intages, vad som icke nödvändigtvis behöver angivas i de allmänna
reglerna.

Riksräkenskapsverket har erinrat om de regler, som för närvarande enligt
tilläggsbestämmelserna till civila avlöningsreglementet gälla i fråga om beräkningen
av övertid vid sådan inskränkning av arbetstiden, som må förekomma
under sommarmånaderna. Enligt dessa regler betraktas icke som
övertid arbete som utförts å tid, som faller utanför den reducerade tjänstgöringstiden
men inom den normalt gällande arbetstiden. Med hänsyn
till de olägenheter, som visat sig vara förenade med nämnda regel, har riksräkenskapsverket
funnit synnerligen önskvärt, att bestämmelser meddelas,
som möjliggöra utgivande av övertidsersättning jämväl för å sådan tid utfört
arbete.

Departements- Anledning synes icke föreligga att frångå 1946 års principbeslut i fråga
chefen. om gruncjerna för övertidsersättning. Vad lönekommittén anfört och föreslagit
angående den närmare regleringen av övertidsersättningen kan jag i huvudsak
biträda. Jag vill emellertid understryka de av länsstyrelsen i Karlstad
gjorda uttalandena om angelägenheten av att begränsa övertidsarbetets omfattning.

Den av riksräkenskapsverket berörda frågan om beräkning av övertid vid
sådan inskränkning av arbetstiden, som må förekomma under sommarmånaderna,
bör övervägas i samband med utfärdande av erforderliga detaljföreskrifter.

Arvoden, lönetillägg och särskilda ersättningar.

1945 års lönckommitté.

Utom i vissa undantagsfall, som i det följande skola angivas, har lönekommittén
ansett sig icke böra framlägga förslag om höjning i samband med
löneregleringen av nu utgående arvoden, lönetillägg och särskilda ersättningar.
Beträffande sådana arvoden m. m., som åsyfta att jämte avlöningen bereda
en löneställning som står i visst förhållande till andra tjänstemäns löneställning,
har i regel, med hänsyn till de ändrade lönebeloppen, en sådan
höjning eller i varje fall någon större höjning ansetts icke kunna ske utan
att rubba nämnda relation. I fråga om andra arvoden, lönetillägg och särskilda
ersättningar har det icke varit för lönekommittén möjligt att inom
den begränsade tid, som stått kommittén tillbuds, verkställa så ingående
undersökningar, som erfordras såsom underlag för bedömandet om jämkningar
äro motiverade. Lönekommittén har emellertid förordat, att en allmän
översyn av dessa tilläggsförmåner snarast kommer till stånd under medverkan
av vederbörande myndigheter och personalorganisationer.

I fråga om tilläggsförmånernas rörlighet med hänsyn till levnadskostnadernas
växlingar innebär lönekommitténs förslag icke någon ändring i förhållande
till vad nu gäller.

Lönekommittén har med hänsyn till vad sålunda anförts i stort sett begränsat
sitt förslag beträffande ifrågavarande förmåner till att avse en syste -

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

173

matisering i författningshänseende av desamma och ett klarläggande av rätten
att uppbära förmånerna i vissa särskilda fall. Arvodena ha vidare, då
de utgå med visst årsbelopp, i förekommande fall jämkats på sådant sätt,
att de blivit i helt krontal jämnt delbara med 12.

Lönekommittén har till en början upptagit den redan i dess föi''sta betänkande
behandlade frågan om arvoden utöver lön vid försvaret.

Lönekommittén förordade i nämnda betänkande, att den nu gällande provisoriska
regleringen av dessa arvoden skulle bibehållas i avvaktan på den
nya försvarsorganisationens genomförande, men förklarade sig vilja i andra
avdelningen av sitt arbete upptaga till övervägande den jämkning, som i vissa
fall borde vidtagas i de nuvarande arvodesbeloppen med hänsyn till de nya
lönebeloppen. Frågan härom har nu närmare undersökts.

Av de nu utgående arvodena utöver lön falla vissa utom ramen för den
verkställda undersökningen. Detta är till en början fallet i fråga om dels arvoden,
vilka inom av Kungl. Maj:t fastställda maximibelopp utgivas åt beställningshavare
för bestyr vid läger- och manskapskassor av dessa kassors
medel, dels ock sådana vid garnisonssjukhusen utgående, å avtal med landstingen
grundade och av Kungl. Maj:t årsvis fastställda arvoden till läkare och
förvaltningspersonal för behandling av civila patienter, vilka finansieras med
patienternas vårdavgifter. En ytterligare kategori av arvoden, som icke äro
direkt avhängiga av löneställningen, utgöres av de arvoden, vilka äro avsedda
såsom representationsbidrag och således närmast tänkta som gottgörelse för
omkostnader i tjänsten.

Angående arvoden utöver lön till militär och civilmilitär personal har
Kungl. Maj:t den 15 juni 1945 utfärdat föreskrifter att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1945/46. Genom 1946 års riksdags beslut har i den
sålunda bestämda ordningen genomförts ett fåtal ändringar.

Bland de arvoden, om vilka här är fråga, kunna urskiljas dels arvoden,
vilka utgå till innehavare av vissa beställningar såsom förhöjning av lönen,
dels arvoden för uppehållande, på grund av förordnande eller kominendering,
av vissa befattningar, som ej äro uppförda såsom särskilda beställningar, och
dels arvoden, vilka mer eller mindre ha karaktär av ersättning för bisyssla.

Vad angår den första gruppen har undersökningen givit följande resultat.

Chefen för försvarsstaben, om han tillhör lönegraden Öb 2, samt cheferna
för armé-, marin- och flygstaberna, vilka skola tillhöra nyssnämnda lönegrad,
uppbära arvoden å 1 895 kronor. För att nämnda stabschefers löneställning
ej i samband med löneregleringen skall undergå relativ försämring,
bör arvodesbeloppet höjas från 1 895 kronor till 2 100 kronor.

Befattningarna såsom styresmän vid de centrala flygverkstäderna uppehållas
av flygdirektörer i lönegraden Ca 30. Sedan fråga väckts om att höja styresmännens
löneställning i samband med överflyttning av deras befattningar
till C-löneplanen, beslöt 1946 års riksdag, som ansåg att löneställningen för
styresmännen borde slutligt prövas i samband med löneregleringen, att i avbidan
härå bevilja dem arvoden å 2 100 kronor. Då spörsmålet om styresmännens
slulliga löneställning inom eu nära framtid torde komma att vipptagas
till avgörande, har frågan om eu omreglering av till dem nu utgående
arvoden icke ansetts böra upptagas till bedömande av 1945 års lönekommitté.

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Bland de arvoden, som utgöra ersättning för beställningshavares uppehållande
av vissa befattningar, vilka ej äro uppförda såsom särskilda beställningar,
kunna till en början med avseende å arvodenas konstruktion följande
arvodestyper urskiljas, nämligen a) kompaniofficersarvoden, b) utbildningsarvoden
och c) riskarvoden. Hit höra vidare arvoden till militära högskollärare
och till militärassistenter i ledamots ställning, vilka arvoden äro av
annan typ än de förstnämnda. Beträffande här avsedda arvoden anför lönekommittén
följande.

Kompaniofficersarvoden å 720 kronor utgivas till kompaniofficerare under
tjänstgöring i befattningar av kvalificerad art vid försvarets kommandoexpedition,
försvarsstaben, armé-, marin- och flygstaberna, militärbelalsstaberna,
armé-, marin- och flygförvaltningarna samt örlogsvarven ävensom
i befattningar såsom tygmästare och såsom militärassistenter vid vissa verk.
Halvt kompaniofficersarvode — 360 kronor — utgår till en officer ur ingenjörtrupperna,
som tillika är adjutant vid väg- och vattenbyggnadskårens
chefsexpedition, och till deltidstjänstgörande militärassistent. Den hittillsvarande
lönerelationen mellan arvodesberättigad kapten och major skulle komma
att något rubbas, om arvodena efter löneregleringen skulle bibehållas vid
de nuvarande beloppen. Lönekommittén har emellertid icke ansett detta böra
föranleda ändring av de nuvarande arvodesbeloppen, varvid bland annat beaktats,
att den nyligen genomförda arvodesregleringen i stor utsträckning
bygger på 720 kronor såsom ett enhetsbelopp.

Utbildning sarvoden till heltidstjänstgörande militära ämneslärare vid underofficers-,
kadett- och officersskolor utgå med 1 440 kronor, då utbildningsverksamheten
pågår minst 6 månader för år och eljest med 720 kronor.
Heltidstjänstgörande repetitör vid militär högskola uppbär i arvode 720 kronor
för år, när han fullgjort 6 månaders repetitörstjänstgöring. Jämkning
har icke ansetts erforderlig i utbildningsarvodenas belopp.

Riskarvoden utgivas till en underofficer och en tygverkmästare på grund av
den explosionsrisk, som är förbunden med uppehållandet av deras befattningar
vid fvrverkslaboratoriet i Karlskrona och tygdepartementets provskjutningscentral
i Stockholm. Arvodena, som belöpa sig å 1 200 respektive
600 kronor för år och icke äro förenade med tilläggsförmåner, äro grundade
på skälighetsprövning med hänsyn till riskernas storlek. Anledning att jämka
dessa arvodesbelopp vid löneregleringen har icke ansetts föreligga.

Militära högskollärare uppbära utöver lön arvoden av 1 800 kronor för år.
Dessa arvoden skilja sig från de förut nämnda utbildningsarvodena därutinnan,
att beloppet avvägts genom lönejämförelse med andra befattningar.
Syftet har varit att lärarens militära lön såsom kapten eller major genom
arvodet skulle uppbringas till närheten av lönen för professor vid tekniska
högskolan (lönegraden A 30). Militärassistent, som intager ställning av ledamot
i civilt verk, åtnjuter enligt principbeslut vid 1945 års riksdag utöver lön
såsom major eller överstelöjtnant arvode av 1 080 kronor för åvägabringande
av likställighet i lönehänseende med de ledamöter, som äro civila byråchefer
(lönegraden A 30).

De nya lönebeloppen nödvändiggöra icke jämkning av de nu utgående arvodesbeloppen.
Ett arvode å 900 kronor utgår nu till förste militärassistenten
i järnvägsstyrelsen, vilken är officer av kaptens eller majors grad och
närmast lyder under den militärassistent, vilken är chef för militärbyrån
och således uppbär arvode av 1 080 kronor. Då sistnämnda belopp skulle
bibehållas utan ändring har detsamma ansetts böra gälla i fråga om berörda
arvode å 900 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

175

Vad angår den tredje gruppen, som omfattar arvoden, vilka mer eller
mindre ha karaktär av ersättning för bisyssla, har lönekommittén beträffande
ersättning till deltidstjänstgörande lärare vid de militära skolorna erinrat,
att denna ersättning är bestämd enligt särskild timtaxa. Om i samband
med löneregleringen höjning sker av civila timlärararvoden har lönekommittén
uttalat sig för reglering jämväl av militära timarvoden. Kommittén
har dock icke upprättat något detaljförslag härutinnan.

Beträffande övriga arvoden, lönetillägg och särskilda ersättningar, har
kommittén anfört, att dessa kunna sammanföras till vissa grupper på följande
sätt:

Egentliga lönetillägg:

(1.) Avlöningsförstärkningar.

(2.) Lönetillägg, som utgå vid tjänstgöring av visst slag.

(3.) Lönetillägg, som utgå på grund av obekväm stationerings- eller tjänstgöringsort.

Arvoden för särskilda göromål, som falla utanför den
vanliga tjänstutövningen:

(4.) Befattningsarvoden.

(5.) Ställföreträdararvoden.

(6.) Arvoden för särskilda uppdrag m. m.

(7.) Särskilda ersättningar för beräknade eller styrkta
utgifter på grund av tjänsten.

(8.) Vissa inkomster enligt taxa m. m.

Beträffande de olika grupperna framlägger lönekommittén följande förslag.

1. Avlöningsförstärkningar.

Såsom avlöningsförstärkningar betecknas sådana lönetillägg, som utgå på
grund av att den löneställning, vilken följer av lönegradsplaceringen, anses
vara för låg i betraktande av tjänstegöromålens allmänna beskaffenhet. Av
särskilda skäl, i allmänhet samhörighet med en större grupp i vilken över
lag för låg löneställning icke anses föreligga, anses löneförbättringen icke
böra åstadkommas genom höjd lönegradsplacering utan genom ett särskilt
lönetillägg. Detta tillägg följer automatiskt med innehavet av tjänsten. Med
tillägget följer icke någon skyldighet att fullgöra göromål utanför den vanliga
tjänstutövningen.

Beträffande avlöningsförstärkningatmas belopp framlägger lönekommittén
det förslag, som framgår av författningsförslagen.

Lönekommittén föreslår, att innehavare av befattning, vid vilken avlöningsförstärkning
utgår, skall äga uppbära denna vid semester och tjänstledighet
med oavkortad lön men alt han vid annan ledighet skall vidkännas
minskning i avlöningsförstärkningen med eu fjärdedel eller hälften, då han

176

Kungl. Maj:ts proposition, nr 281.

på lönen vidkännes A- respektive B-avdrag, och avstå hela avlöningsförstärkningen,
då han på lönen vidkännes C-avdrag.

Lönekommittén föreslår vidare, att den som förordnas att uppehålla befattning,
vid vilken avlöningsförstärkning utgår, skall äga uppbära halv
eller, under förutsättningar motsvarande dem som gälla för vikariatslön, hel
avlöningsförstärkning.

I fråga om rätt till avlöningsförstärkning böra enligt lönekommitténs mening
innehavare av de domartjänster, vid vilka sådan förmån utgår, intaga
en särställning i förhållande till övriga tjänstemän såtillvida, att de vid
tvångsförflyttning till annan tjänst, verkställd med stöd av för dem gällande
bestämmelser, skola bibehållas vid tidigare räit till avlöningsförstärkning
samt att häradshövding i domsaga, vilken nedflyttas från högre lönegrupp
till lägre, under sin återstående tjänstetid i domsagan skall bibehållas vid
tidigare rätt till avlöningsförstärkning. Det motsvarande föreslås icke i fråga
om innehavare av andra med avlöningsförstärkning förenade befattningar.
Den rätt att vid tvångsförflyttning behålla tidigare avlöningsförstärkning,
som för närvarande tillkommer landssekreterare och landskamrerare, bör
således enligt lönekommitténs mening icke bibehållas i det nya avlöningsreglementet.

2. Lönetillägg, som utgå vid tjänstgöring av visst slag.

Utöver lön enligt löneplan erhålla vissa tjänstemän lönetillägg vid fullgörande
av göromål, som ingå bland deras ordinarie arbetsuppgifter men på
ett eller annat sätt äro av speciell karaktär. Med hänsyn särskilt till dessa
göromål anses den löneställning, som följer av lönegradsplaceringen, vara
för låg, och av särskilda skäl anses höjningen böra bliva större eller mindre
alltefter den omfattning vari dessa göromål fullgöras.

Vid sin behandling av de lönetillägg, som höra till denna grupp, har lönekommittén
uppmärksammat, att gällande avlöningsreglementen i åtskilliga
fall innehålla stadganden, enligt vilka förmåner vid tjänstgöring av visst
slag skola utgå enligt föreskrifter eller enligt grunder, som av Kungl. Maj:t
bestämmas, under det att reglementena i andra fall innehålla materiella bestämmelser
i ämnet.

Enligt lönekommitténs mening böra bestämmelserna om lönetillägg vid
tjänstgöring av visst slag i allmänhet, då särskilda skäl ej tala däremot, intagas
i vederbörande avlöningsreglemente. En sådan översyn av de nu vid
sidan av avlöningsreglementena meddelade bestämmelserna i hithörande
ämnen, som synes böra föregå deras inordnande i ett avlöningsreglemente,
har emellertid icke kunnat ske under den tid, som stått till förfogande för att
slutföra andra avdelningen av lönekommitténs arbete. Lönekommitténs reglementsförslag
har därför utformats så, att bestämmelser rörande lönetilllägg
vid tjänstgöring av visst slag kunna i stort sett i samma utsträckning
som nu meddelas vid sidan av reglementet. En bestämmelse har dock införts
om lönetillägg för tjänstgöring i bevakningstjänst vid säkerhetsanstalten

177

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

i Norrköping. Bestämmelsen överensstämmer med nu utanför avlöningsbestämmelsema
meddelad föreskrift.

De tillägg vid tjänstgöring av visst slag, om vilka gällande avlöningsreglementen
innehålla närmare bestämmelser, anser lönekommittén böra omtattas
av den föreslagna allmänna översynen. Det tillägg av 210 kronor för år räknat,
som till tjänsteman bland sjukvårdspersonalen vid statens sinnessjukhus
utgår för tjänstgöring å s. k. fast avdelning, anser lönekommittén böra
jämkas till 216 kronor, och lönekommittén föreslår vidare, att stationskarl,
vilken bestrider tågklarerartjänst, skall äga åtnjuta ersättning därför enligt
samma grunder, som gälla i fråga om ersättning för växlingstjänst.

I detta sammanhang har lönekommittén påpekat att de stadganden, som
för närvarande enligt avlöningsbestämmelsema gälla i fråga om tillägg till
försvarets beställningshavare under sjötjänstgöring, äro tämligen komplicerade
och karakteriseras av en mycket långt driven differentiering dels efter beställningar,
i vissa fall befattningar och — om de såsom representationspenningar
betecknade förmånerna medräknas — tjänstegrader, dels ock efter
tjänstgöringsförhållanden. Såväl dessa tillägg som de, som tillkomma försvarets
beställningshavare under flygtjänstgöring, föreslås upptagna till förutsättningslös
prövning i samband med den allmänna översyn av tilläggsförmånerna,
som förordats av lönekommittén. Under denna översyn skulle, för
vinnande av nödig konsekvens, även innefattas de av Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser om lönetillägg till civil personal vid sjö- och flygtjänstgöring,
som bygga på nuvarande reglementsbestämmelser om dylika tillägg
till försvarets personal. Utredningen skulle i vad avser sjötilläggen igångsättas
skyndsamt och bedrivas så, att förslag i ämnet kan framläggas för riksdagen
i början av år 1948. De ändrade bestämmelserna borde tillämpas retroaktivt
från och med den 1 oktober 1947. I fråga om flygtilläggen har lönekommittén
i avbidan på resultatet av översynen föreslagit en provisorisk höjning med
60 kronor av nuvarande flygtilläggsbelopp för flygförare, flygspanare, provflygare,
kontrollflygare, flygsignalister och flygskyttar ävensom av det mot
flygtillägg svarande belopp, som i vissa fall utgår under tjänstledighet, vilken
föranletts av olycksfall under deltagande i flygning. Vidare förordar
lönekommittén en provisorisk höjning av flygtraktamentenas belopp med 2
kronor.

Beträffande lönetillägg till militära beställningshavare innebär reglementsförslaget,
förutom genomförande av den av lönekommittén förordade provisoriska
höjningen av flygtilläggs- och flygtraktamentsbeloppen, huvudsakligen
redaktionella jämkningar i nuvarande bestämmelser. Av de nu såsom
förhöjning av sjötillägg betecknade förmånerna ha endast tilläggen till
eskader-, avdelnings- divisions- och fartygschefer ansetts höra till förevarande
grupp av lönetillägg, medan ersättningen vid sjötjänstgöring till beställningshavare
vid flottan eller flygvapnet, som oinhänderhar annan uppbörd
än penninguppbörd, och till blandavlönad beställningshavare av manskapet,
som är gift eller ock varit gift och fortfarande har minderårigt barn

Bihang till riksdagens protokoll 7947. i samt. Nr 281. 12

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

hos sig, synts böra hänföras till gruppen särskilda ersättningar för beräknade
utgifter på grund av tjänsten.

Lönekommittén har slutligen framhållit, att i de fall, då nuvarande bestämmelser
om tillägg vid tjänstgöring av visst slag bliva föremål för översyn,
jämväl bör beaktas behovet av föreskrifter, genom vilka klarlägges dels i
vad mån tjänsteman, som på grund av semester eller tjänstledighet är förhindrad
fullgöra tjänstgöring, det oaktat skall äga uppbära lönetillägg, dels
ock i vad mån sådan tjänsteman skall äga uppbära lönetillägg, som utan att
tillhöra den till lönetillägg berättigade gruppen tillfälligtvis anlitas för tjänstgöringen
i fråga.

3. Lönetillägg, som utgå på grund, av obekväm stationerings- eller tjänstgöringsort.

Till föregående avdelning häaförda lönetillägg ha i åtskilliga fall motiverats
bland annat därmed, att tjänstgöringen genom sin beskaffenhet utsätter
befattningshavarna för särskilda påfrestningar. Från denna grupp böra vissa
andra lönetillägg särskiljas, vilka icke äro betingade av tjänstegöromålens
art i och för sig men utgå på grund av de yttre förhållanden, under vilka
tjänsten fullgöres.

Kallortstilläggen omfattas av det förslag, som framlades i kommitténs
första betänkande. Lönekommittén föreslår nu, att gällande bestämmelser om
kallortstraktamente och enslighetstillägg bibehållas oförändrade, dock att
årsbeloppen för de olika enslighetsklasserna böra jämkas till 96, 156, 216
och 276 kronor.

Av det icke-ordinarie manskapet äger för närvarande endast sådan furir,
vilken kan räkna en anställningstid av minst åtta år, åtnjuta kallortstillägg.
1946 års manskapslöneutredning har i sitt betänkande förutsatt, att de furirer,
som övergå på kontantlönesystemet och bliva extra ordinarie, skola erhålla
dylikt tillägg. Manskapslöneutredningen har också dryftat spörsmålet,
om rätten till kallortstillägg borde utsträckas att jämväl omfatta det manskap,
som i fortsättningen skall ha biandavlöning, men i likhet med 1936 års
lönekommitté ansett förutsättningen för åtnjutande av kallortstillägg böra
vara, att fast anställning innehafts under relativt lång tid, och därför ansett
att tillräckliga skäl icke förelåge för en sådan utvidgning. För egen del har
lönekommittén framhållit, att frågan om kallortstillägg enligt kommitténs
mening äger sådant samband med frågan om denna personals löneställning,
att lönekommittén från den givna utgångspunkten ansett sig icke ha att ingå
på densamma. Lönekommittén har emellertid i anslutning till ett uttalande,
som försvarsväsendets lönenämnd gjort i sitt remissyttrande över manskapslöneutredningens
betänkande, funnit, att vad manskapslöneutredningen uttalat
i ämnet bör medföra, att kallortstillägg får utgå till sådan korpral, som
har så lång anställningstid, att han, om han innehaft furirsbeställning, skolat
övergå på kontantlönesystemet och därmed bli va berättigad till kallortstillägg;
sådan beställningshavare bör enligt lönekommitténs förslag erhålla
dylikt tillägg för att inkomstrelationen mellan dylik korpral och furir skall

Kungl. Mai ds proposition nr 281.

179

bliva ungefärligen densamma inom källortsområdet som annorstädes. Förslaget
i denna del torde ha sin egentliga betydelse för musikmanskapet, för
vilket tillgången på furirsbeställningar i allmänhet är väsentligt mindre än
för annat manskap.

4. Befattningsarvoden.

Lönekommittén anser, att vissa för närvarande förefintliga arvoden, vilka
utgå till befattningshavare utöver dem tillkommande avlöning enligt viss
lönegrad, lämpligen kunna sammanföras under den gemensamma beteckningen
befattningsarvoden. Till närmare bestämning av detta begrepp har
anförts följande.

I en del fall, då tjänsteman erhåller uppdrag att fullgöra göromål, som
ligga utanför dem som tillhöra tjänsten, ändras i viss mån göromålen även
på den egna tjänsten. Göromålen på grund av uppdraget och göromålen på
grund av tjänsten kunna sägas konstituera en ny befattning, i vilken löneställningen
bör vara högre än den som följer av lönegradsplaceringen. Av
särskilda skäl anses löneförbättringen icke böra åstadkommas genom tillskapande
av en ny tjänst i högre lönegrad utan genom ett särskilt arvode, förbundet
med särskilda tjänstgöringsbestämmelser. Detta arvode följer icke
automatiskt med innehavet av viss tjänst. För dess tillgodonjutande fordras
särskilt förordnande eller, i vissa fall, att vederbörande valts att fullgöra
visst uppdrag. Givetvis är gränsen mellan uppdrag, som här avses, och uppdrag
av mera utpräglad bisysslekaraktär flytande.

Lönekommittén anser, att arvoden av nu ifrågavarande slag, vilka för
närvarande i regel icke redovisas i avlöningsreglementet, böra intagas i det
nya reglementet.

Befattningsarvoden skola enligt lönekommitténs förslag tillkomma vissa
befattningshavare med belopp, som framgå av reglementsförslaget.

Lönekommittén föreslår, att i fråga om här avsett arvodes utgående vid
semester och annan ledighet ävensom beträffande rätt för vikarie å med
arvode förenad befattning att uppbära arvode skola gälla motsvarande föreskrifter
som föreslagits i fråga om avlöningsförstärkning.

5. Ställföreträdararvoden.

Inom några verk erhåller viss tjänsteman — i allmänhet en byråchef —
förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare. Den förordnade har
att hålla sig å jour med verksamheten på sådant sätt, att han kan, om så erfordras,
fullgöra generaldirektörens funktioner. För denna uppgift och för
den tjänstgöring, som fullgöres i det fall, då generaldirektören är förhindrad
tjänstgöra, åtnjuter den förordnade visst arvode.

Lönekommittén föreslår, att ställföreträdararvodena inom försvarets civilförvaltning,
socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, generaltullstyrelsen, lantbruksstyrelsen
och kommerskollegium bibehållas vid nuvarande belopp, 1 200 kronor för år.
Ställföreträdararvodena vid postverket och telegrafverket föreslås jämkade
från nuvarande 2 000 kronor till 2 004 kronor för år.

180

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Lönekommittén har vidare föreslagit, att ställföreträdararvode må bibehållas
under semester och annan tjänstledighet än sådan, vid vilken vederbörande
vidkännes C-avdrag på lönen. Vikariatsersättning borde ej utgå till
den, som förordnats såsom generaldirektörens ställföreträdare, då han fullgjorde
generaldirektörsgöromålen. Vid vikariatslöneförordnande såsom generaldirektör
skulle ställföreträdararvodet avstås.

6. Arvoden för särskilda uppdrag m. m.

Vissa bisyssle- och liknande arvoden finnas upptagna i gällande avlöningsreglementen.
Flertalet sådana arvoden äro emellertid icke upptagna i reglementena.

Avlöningsreglementena innehålla vissa huvudbestämmelser om dylika arvoden.
Sålunda stadgas, att tjänsteman icke, utöver vad i reglementet förutsättes
eller eljest enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen medgivits, må
för tjänstgöring vid vederbörande verk åtnjuta ersättning eller förmån, så
framt ej Kungl. Maj:t för uppdrag eller arbete, vilket kan anses falla utom
tjänstemannens vanliga tjänstutövning, anvisat särskilda medel eller eljest
finner skäl medgiva särskild gottgörelse. Vidare föreskrives, närmast med
avseende å arvoden, som upptagas i avlöningsreglemente, att om tjänsteman,
vilken åtnjuter ersättning för särskilt uppdrag, erhållit annan ledighet än
semester (ferier), det skall, där ej för särskilt fall annorlunda stadgas i reglementet,
bero på beslut av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
av vederbörande myndighet, i vad män ersättningen må för den tiden
tillgodonjutas.

Enligt lönekommitténs mening är det mindre lämpligt, att avlöningsreglementena
tyngas med detaljbestämmelser om sådana arvoden, om vilka här
är fråga. Däremot förordar lönekommittén, att föreskrifterna om arvodesbeloppen
eller, i förekommande fall, om arvodesgrunderna i allmänhet, för
vinnande av större överskådlighet, sammanföras och intagas i en vid avlöningsreglementet
såsom bilaga fogad arvodesförteckning. I fråga om arvodesbeloppens
storlek förordar lönekommittén, att maximibeloppet för den
ersättning, som för närvarande kan utgå till vissa tjänstemän vid statens
järnvägar, vilka bestrida beredskapstjänst, höjes från 60 öre till 1 krona för
dygn.

Lönekommittén anser, att avlöningsreglementena i fråga om arvoden av
här avsett slag böra innehålla huvudstadganden av sakligt sett samma innebörd
som nu gäller, med den modifikation, som följer av förslaget att själva
arvodena eller grunderna för dem icke skola angivas i reglementena.

Vad angår arvoden till militära beställningshavare har lönekommittén anstett
lämpligt, att dessa enligt i huvudsak samma grunder som då fråga är
om arvoden till civila tjänstemän indelas i befatlningsarvoden och arvoden
för särskilda uppdrag m. m., varigenom en klarare uppfattning vinnes om
de särskilda arvodenas egentliga syfte. Emellertid har lönekommittén med
hänsyn till den mindre fasta organisationen inom de militära än inom de ci -

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

181

vila institutionerna icke ansett sig böra föreslå, att de t a 1 j föreskri It erna om
de militära arvodena införas i själva reglementstexten. De böra i stället, på
samma sätt som hittills skett, meddelas av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens
beslut, varvid det förutsättes, att Kungl. Maj:t kan erhålla i stort sett
samma frihet att meddela detaljbestämmelsema i ämnet som skett i enlighet
med riksdagens beslut vid den år 1945 genomförda provisoriska arvodesregleringen.
Lönekommittén anser emellertid, att bestämmelserna i ämnet skola
bifogas avlöningsreglementet i stället för att, såsom hittills, meddelas i olika
regleringsbrev. Härutinnan har lönekommittén hänvisat till upprättade förslag
till arvodesförteckningar, vilka äro avsedda att såsom bilagor fogas vid
det militära reglementet. I förslagen, som bygga på gällande arvodesföreskrifter,
ha även upptagits sådana arvoden, som utgå till beställningshavare, vilka
inneha befattning såsom militärassistent vid civilt verk.

7. Särskilda ersättningar för beräknade eller styrkta utgifter på grund av
tjänsten.

a. Reseersättning, tjänstgöringstraktamente och ersättning för flyttningskostnad
m. m.

I fråga om ersättning vid resa för förrättning i statens ärenden, om tjänstgöringstraktamente
under tjänstgöring å annan ort inom riket än stationeringsorten
(tjänstgöringsområdet) och om ersättning för flyttningskostnad
innehålla gällande avlöningsreglementen endast vissa allmänt hållna stadganden.
Detaljbestämmelserna om dessa ersättningar finnas meddelade i
allmänna resereglementet och för vissa fall i besparingsreglementen ävensom
i särskilda tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementena. Denna anordning
bör enligt lönekommitténs mening tillämpas också i fortsättningen. Anledning
för lönekommittén att i detta sammanhang upptaga de nuvarande detaljbestämmelsema
till omprövning har icke ansetts finnas.

I fråga om rätt till reseersättning har lönekommittén erinrat om, att kommittén
i samband med behandlingen av semesterfrågorna förordat, att sådan
rätt skulle tillkomma tjänsteman, som vid semesterns början tjänstgör å
annan ort än stationeringsorten eller som omedelbart efter semesterns slut
skall tjänstgöra å annan ort än stationeringsorten. Vidare har lönekommittén,
också i samband med behandlingen av semesterfrågorna, förordat, att
reseersättning i vissa fall skulle kunna beredas tjänsteman, som återkallas
till tjänstgöring under semester.

I det nu förevarande sammanhanget har lönekommittén till en början uttalat,
att resa, som tjänsteman å fyrplats beordras företaga för proviantering,
befordran av post eller annat med tjänsten sammanhängande ändamål, enligt
kommitténs mening är att betrakta såsom tjänsteresa. I enlighet härmed
anser lönekommittén, att traktamentsersättning bör kunna utgå för dylik
resa. Dylik ersättning bör dock icke utgå för tid före utgången av det kalenderdygn,
varunder resan anträdes, och ej heller för tid, då tjänstemannen
i anledning av resan vistas å stationeringsorten eller å ort, där tjänstemannen
tilldelad tjänstebostad är belägen. Traktamentets belopp bör i likhet med

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

vissa andra ersättningar motsvara vederbörlig traktamentsersättning enligt
allmänna resereglementet, minskad med en femtedel.

Vidare anser lönekommittén, att de nyss angivna ersättningsgrunderna
böra tillämpas även å tjänsteman, som från fyrskepp företager post- och provianteringsresa.
Härvid förutsättes, att den personalen vid tjänstgöring ombord
tillkommande förmånen av fri kost kan uttagas i form av proviant
för tiden intill utgången av det kalenderdygn, varunder resan anträtts. Enligt
uppgift ansluter sig det nu förordade till vad som för närvarande tillämpas.
I samband härmed har lönekommittén förordat, att den rätt till förmån av fri
kost eller kostpenningar, vilken för närvarande tillkommer befattningshavare
å fyrskepp och å lotsverkets tjänstefartyg, även skall tillkomma befattningshavare
å fyrplats, där familjebostad saknas.

Lönekommittén har haft under övervägande ett från personalhåll framställt
yrkande angående flyttningsersättning i vissa fall vid fyrstaten. Enligt nämnda
yrkande borde, där tjänsteman vid fast fyr avgår med pension, ersättning
utgå för flyttning från tjänstestället till närmaste hamn med järnvägsförbindelse,
som om flyttningen skett på grund av befordran. I samma omfattning
borde flyttningsersättning utgå till sterbhus efter sådan avliden tjänsteman.

Ifrågavarande spörsmål — som berör icke blott fyrstaten utan även exempelvis
marinen och tullverket —- var föremål för uttalande av statsutskottet
i dess utlåtande 1944: 142 (s. 13) i anledning av Kungl. Maj ds proposition
1944: 85 angående ändrade bestämmelser om ersättning för flyttningskostnad
åt befattningshavare i statens tjänst. Statsutskottet ansåg i likhet med
Kungl. Maj:t allmänna bestämmelser icke böra meddelas om viss ersättning
åt pensionerade befattningshavare vid flyttning från stationeringsplats, där
de efter avskedstagandet ej kunde vara bosatta. Utskottet förutsatte dock,
att frågan om medgivande av dylik innebörd bleve föremål för omprövning
i varje särskilt fall.

Lönekommittén anser sig, bland annat med tanke på konsekvenserna, icke
kunna förorda, att bestämmelser meddelas angående flyttningsersättning i
nu avsedda fall åt tjänstemän vid fyrstaten. Kommittén anser emellertid, att
syftet med det ifrågavarande önskemålet bör kunna i huvudsak tillgodoses
på en annan väg. För närvarande förekommer i viss utsträckning, att lotsverkets
tjänstefartyg få tagas i anspråk för flyttning från tjänstgöringsplats,
där tjänsteman efter sin pensionering icke kan kvarbo. Kommittén har uttalat
sig för en vidgad tillämpning av nämnda praxis. Enligt kommitténs mening
böra sålunda tjänstemän vid fyrstaten samt deras efterlevande få utan
särskild ersättning anlita lotsverkets tjänstefartyg vid tidpunkter, som med
hänsyn till fartygens tjänsteturer äro lämpliga, för transporter av bohag
m. m. i fall, då pensionerad tjänsteman eller avliden tjänstemans efterlevande
icke avse att kvarbo å tjänstgöringsplatsen samt reguljära kommunikationer
med denna plats saknas. Lotsstyrelsen har ansetts böra meddela
erforderliga direktiv härutinnan åt vederbörande distriktsbefäl.

Lönekommittén har upptagit ett av manskapslöneutredningen framlagt för -

Kungi. Maj.ts proposition nr 281.

183

slag rörande vissa fria resor för beställningshavare med lön enligt 1 löneklassen
av löneplan nr 5. I fråga om uppbördspenningar framhåller kommittén,
att sådana för närvarande kunna utgå såväl enligt militära avlöningsreglementet
som enligt manskapsavlöningsreglementet. Manskapslöneutredningen
bär i sitt betänkande anfört, att det icke syntes förekomma, att sådant manskap,
som i fortsättningen skulle erhålla blandavlöning, omhänderhade uppbörd.
Enär emellertid chefen för marinen i sitt remissyttrande anfört, att så
torde kunna vara fallet, har lönekommittén icke funnit tillräcklig anledning
att begränsa bestämmelsen i ämnet att gälla personal med avlöning enligt
kontantlönesystemet.

b. Felräkning spenningar.

Lönekommittén, som tagit del av det förslag varpå nuvarande bestämmelser
om felräkningspenningar bygga, har icke ansett sig kunna tillstyrka en
återgång till tidigare gällande bestämmelser.

c. Representationsbidrag.

I fråga om de nuvarande representationsbidragens storlek förordar lönekommittén,
att de till landshövdingarna, kabinettssekreteraren i utrikesdepartementet
och chefen för utrikesdepartementets pressbyrå utgående beloppen
höjas, ettvart med 2 000 kronor. Övriga representationsbidrag böra enligt
kommitténs mening icke ändras i samband med löneregleringen.

Lönekommittén anser sig icke kunna förorda, att representationsbidrag med
genom avlöningsbestämmelserna fastställda belopp tillerkännas andra befattningshavare
än dem, till vilka sådana bidrag nu utgå.

Lönekommittén har i samband härmed uttalat, att den hyser den uppfattningen,
att om bidrag till representationskostnader anses böra utgå i andra
fall, detta icke bör ske genom att tjänsteman såsom avlöningsförmån tillerkännes
visst representationsbidrag utan genom att möjlighet beredes honom
att erhålla bidrag till täckande av de verkliga representationskostnaderna.
Lönekommittén anser, att nämnda fråga bör närmare övervägas och
att därvid samtidigt bör undersökas, huruvida ej vissa av de nu såsom
avlöningsförmån utgående representationsbidragen böra slopas i samband
med att sådan möjlighet öppnas

Lönekommittén anser, att Kungl. Maj:t skall äga bestämma, huru vid
tjänstledighet skall förfaras med de såsom avlöningsförmån utgående representationsbidragen.

8. Vissa inkomster enligt taxa m. m.

Lönekommittén har ansett, alt i avlöningsreglementet böra införas bestämmelser
om att vissa tjänstemän äga uppbära ersättning enligt särskild
taxa eller andra föreskrifter. I detta sammanhang har lönekommittén erinrat
om de uttalanden lönekommittén i annat sammanhang gjort med avseende
å det lönesystem, som för närvarande tillämpas för lotspersonalen och som
innefattar rätt till lotslott eller lotslottsersättning.

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Yttrandena.

Beträffande bestämmelserna i 38 — 44§§ av förslaget till statens
allmänna avlöningsreglemente har kammarrätten anfört, att då beloppen
av här ifrågavarande avlöningsförstärkningar m. m. ofta torde bli föremål
för ändringar, det icke förefölle praktiskt att i reglementet införa uppgifter
om desamma. De begränsningar, som föreskrivits i fråga om rätten att
vid vikariat uppbära berörda ersättningar, syntes böra bortfalla, då ersättningarna
i och för sig uppginge till förhållandevis små belopp och arbetsuppgifterna
för vikarierna torde vara desamma som för de ordinarie innehavarna
av rätten till nämnda ersättningar. Det syntes böra utsättas, att ersättning
skulle utgå även för fall av vikariat vid partiell ledighet.

Med avseende å särskilda lönetillägg och arvoden vid försvaret
bär statskontoret anfört, att frågan om en genomgripande revision
av det nuvarande systemet bör ägnas fortsatt uppmärksamhet i samband med
uppgörande av förslag till ny försvarsorganisation och militär förvaltningsorganisation.

Vad härefter angår de särskilda typerna av arvoden m. m. må ur de avgivna
yttrandena anföras följande.

Beträffande avlöning sförstärkning har domänstyrelsen ansett, att
beloppen till jägmästare, som förvalta revir tillhörande grupp II och III,
borde höjas såsom kompensation bland annat för att lönetillägget hädanefter
skall till viss del avstås vid tjänstledighet, vilket icke är fallet för närvarande.
Försvarsväsendets lönenämnd har ifrågasatt, om icke den avlöningsförstärkning,
som utgår till cheferna för de centrala flygverkstäderna, borde upptagas
i förteckningen över nämnda slag av lönetillägg.

I fråga om lönetillägg vid tjänstgöring av visst slag framhåller
medicinalstyrelsen, att avfattningen av den föreslagna bestämmelsen
om lönetillägg åt tjänsteman vid sinnessjukhus för tjänstgöring å fast avdelning
synes giva rätt till dylikt lönetillägg även för de å fast avdelning tjänstgörande
uppsyningsmännen. Lotsstyrelsen framhåller angelägenheten av att
den bebådade översynen beträffande arvoden m. m. kommer att omfatta jämväl
fyrskeppstillägg.

överbefälhavaren har framhållit, att flygvapnets personal skulle erhålla
förstärkning av flygtillägget den 1 juli 1947, medan vissa andra personalgrupper
enligt förslaget skulle, sedan utredning verkställts, erhålla förbättrade
förmåner först från 1 oktober 1947 räknat. Han anser, att samtliga förbättringar
böra komma personalen till godo från 1 juli 1947. Chefen för marinen
föreslår provisoriskt tillägg till de nuvarande sjötilläggen med 1 krona, att
utgå ''till samtlig sjökommenderad personal från 1 juli 1947. Beträffande flygtilläggen
ha chefen för flygvapnet och flygförvaltningen efter utförlig motivering
anfört, att en godtagbar rekrytering av flygsignalister fordrar, att
flygtilläggen för dessa, innan den föreslagna provisoriska höjningen å 60
kronor vidtages, uppräknas till 210 kronor för underofficerare och 150 kronor
för manskap. I fråga om elevtillägg anföra sistnämnda myndigheter, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

185

personal, som genomgår grundläggande utbildning till flygspanare på krigsflygplan,
bör bli delaktig av det föreslagna provisoriska tillägget å 60 kronor.

Försvarsväsendets lönenämnd framhåller, att vid den förordade utredningen
angående flygtillägg m. m. bör beaktas, i vad mån ett överförande av flygvapnets
mekanikerpersonal från militär till civilmilitär ställning kan påkalla
införande av bestämmelser angående mekanikertillägg för civilmilitär personal
eller andra förändringar i fråga om förevarande förmåner.

Med avseende å kallorts- och enslighetstillägg anser statskontoret
anledning saknas att medge kallortstillägg åt vissa korpraler med
biandlön och längre anställningstid. Lotsstyrelsen framhåller angelägenheten
av att den bebådade översynen av arvoden m. m. kommer att omfatta även
enslighetstillägg.

I fråga om befattnings arvoden har kammarrätten anfört, att arvode
till vikarie för kammarrättsråd som är divisionsordförande, vilket belopp
enligt förslaget skulle utgöra hälften av eljest gällande belopp, icke
synes stå i överensstämmelse med de principer, som enligt förslaget ligga till
grund för bestämmandet av vikariatsersättning vid vikariat å närliggande
tjänst.

Med avseende å ställföreträdararvode ifrågasätter generalpoststyrelsen,
om icke av avlöningsreglementet bör framgå, att dylikt arvode vid
postverket utgår endast till annan tjänsteman än överdirektör.

Vidkommande arvoden för särskilda uppdrag m. m. (sammanfattade
i särskild arvodesförteckning) har vattenfallsstyrelsen hemställt,
att arvode för bestridande av göromål såsom vakthavande driftledare vid
driftkontor måtte höjas och att arvodet får utgå till varje tjänsteman, som
bestrider dylik tjänst. Statskontoret framhåller, att det nu till vissa expeditionsvakter
utgående arvodet för tillsyn över ämbetslokal eller städning icke
medtagits i förslaget till arvodesförteckning.

Beträffande resekostnadsersättning i samband med
semester har telegrafstyrelsen uttalat, att tjänsteman, som efter slutat
tjänstgöringsuppdrag å främmande ort tilldelats semester, enligt styrelsens
uppfattning äger enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet åtnjuta
resekostnads- och traktamentsersättning för återresa till stationeringsorten.
Avreser tjänstemannen till annan ort för att där tillbringa semestern, bör
detta betraktas såsom tjänsten ovidkommande. Motsvarande måste anses
gälla, då tjänstemannen vid semesterns slut beordras tjänstgöra å främmande
ort.

Särskilt vad beträffar det av lönekommittén berörda fallet, då tjänsteman
omedelbart efter semester skall tjänstgöra å annan ort än stationeringsorten,
har telegrafstyrelsen hänvisat till föreskrifterna i 16 § andra stycket allmänna
resereglementet, där frågan om ersättning till tjänsteman i dylikt
fall är uttryckligen reglerad.

Skulle föreskrifter i nu berörda avseenden anses vara av behovet påkallade
och införas i avlöningsreglementet, anser telegrafstyrelsen föreskrifter -

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

na böra givas innehåll i överensstämmelse med styrelsens nyss uttalade
uppfattning.

Överbefälhavaren anför, att enär resan mellan tjänstgörings- och stationeringsorterna
måste anses vara tjänsteresa, det vore i princip riktigast, att staten
— oberoende av vart resan företoges — erlade en häremot svarande ersättning
till den enskilde. Därjämte borde icke enbart fri resa utan även resetraktamente
åtnjutas.

Med avseende å traktamentsersättning vid post- och provianteringsresor
för vissa tjänstemän vid fyrstaten har lotsstyrelsen icke något att
i princip erinra mot vad lönekommittén anfört och förordat.

I fråga om tjänstgöringstraktamente har försvarsväsendets
iönenämnd föreslagit, att 44 § 3 mom. sista stycket statens allmänna avlöningsreglemente
erhåller följande lydelse: »Till försvaret hörande tjänsteman
må kunna erhålla tjänstgöringstraktamente jämväl vid tjänstgöring å stationeringsorten
under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret icke kan
bibehållas såsom nattkvarter». I samband härmed borde 55 § 2 mom. andra
stycket i förslaget utgå. Generalpoststyrelsen förutsätter, att fast stationeringsort
kan bestämmas även för tjänsteman (ordinarie eller icke-ordinarie), som
stadigvarande anlitas å viss tjänstgöringsort, även om tjänstemannen icke
placeras vid särskilt tjänsteställe.

Vidkommande kommitténs i samband med ersättning för flyttningskostnad
framställda förslag angående ordnande av flyttning i
vissa fall genom anlitande av lotsverkets tjänstefartyg har lotsstyrelsen förklarat
sig beredd att söka träffa sådana anstalter, att personalens berättigade
intressen i förevarande hänseende komma att tillgodoses så långt det rimligen
låter sig göra.

Beträffande representationsbidrag har försvarets civilförvaltning
framhållit önskvärdheten av att i reglementet klart kommer till uttryck
att, där särskilda skäl föreligga andra än de i reglementet särskilt angivna
tjänstemännen kunna komma i åljutande av dylikt bidrag. Socialstyrelsen
anser önskvärt, att utredning sker angående behovet av anslag för representation
till styrelsen och andra myndigheter. Länsstyrelsen i Malmö framhåller,
att den föreslagna höjningen av landshövdingarnas representationsbidrag
stannar vid ungefär 28 1j2 procent i Malmö och Göteborg men uppgår till
50 procent i övriga län.

Överbefälhavaren föreslår, att en utredning om representationsbidrag snarast
kommer till stånd. Att fasta ersättningar för representation utgå blott
till cheferna för Sydkustens och Västkustens marindistrikt finge anses egendomligt.
Försvarsväsendets Iönenämnd understryker, att frågan om beviljande
av ersättning för styrkta representationskostnader till vissa militära beställningshavare
bör lösas snarast möjligt.

I fråga om vissa inkomster enligt taxa m. m. har lotsstyrelsen
föreslagit, att lotslottsersättning må kunna tillkomma jämväl aspiranter.
Beträffande lotslottsersättnings utgående under tjänstledighet föreslår
styrelsen en mindre jämkning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

187

Förslag av timlärarsakkunniga samt däröver avgivna yttranden.

Såsom inledningsvis framhållits, ha särskilda sakkunniga1 tillkallats för
utredning av frågan om avlöningsförmåner till timlärare vid det civila undervisningsväsendet
och inom försvaret. De sakkunniga ha i skrivelse den 21
april 1947 framlagt principförslag beträffande vissa med en lönereglering för
timlärare sammanhängande frågor, vilka lämpligen synts böra anmälas för
riksdagen i samband med den allmänna löneregleringen. De sakkunniga
ämna framdeles inkomma med fullständigt förslag i ämnet.

Till en början föreslå de sakkunniga beträffande allmänna läroverk och
jämförliga läroanstalter, att lärare med full tjänstgöring skall kunna anställas
som extra lärare, även om anställningstiden icke omfattar hel termin,
och att i konsekvens härmed den nuvarande anställningsformen biträdande
lärare icke längre skall tillämpas. I samband härmed skulle vissa
jämkningar vidtagas i de av lönekommittén föreslagna avlöningsbestämmelsema
för extra lärare. Förslaget har biträtts av statskontoret, allmänna lönenämnden,
skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning.

Vad därefter angår allmänna grunder för bestämmande av timlärararvoden
föreslå de sakkunniga att, liksom för närvarande är fallet, arvodet bestämmes
att motsvara viss kvotdel av lönen till motsvarande heltidstjänstgörande
extra lärare. I motsats till vad nu gäller skulle emellertid timlärararvodet
bli automatiskt rörligt efter indexläget. Arvodet skulle vidare differentieras
med hänsyn till det stadium, å vilket undervisning meddelas, och beräknas
å maximitimtalet för undervisningsskyldigheten å vederbörande stadium.
Slutligen föreslås, att den nuvarande uppdelningen av timlärararvodet
i olika belopp allt efter lärarens kompetens bibehålies och något utbygges.
Det skall enligt de sakkunniga ankomma på Kungl. Maj :t att för olika skolor
och lärarkategorier bestämma, vilket timlärararvode som enligt angivna grunder
skall utgå.

De sakkunniga förorda, att timlärare med en medeltjänstgöring av minst
20 timmar i veckan skall efter 6 anställningsmånader vid tjänstledighet på
grund av sjukdom erhålla halvt arvode.

De militära timarvodena böra enligt de sakkunniga i princip avvägas med
ledning av timlärararvodena vid de civila skolorna.

I avgivet yttrande har statskontoret anfört, att förslaget innebär i förhållande
till nu gällande bestämmelser en långt gående differentiering av timläramas
avlöning. Fn avvägning av ersättningens storlek efter såväl undervisningens
art som lärarens kompetens syntes emellertid erbjuda vissa fördelar,
varför statskontoret icke ville rikta någon erinran mot den föreslagna
differentieringen. Även i övrigt förefölle de sakkunnigas förslag vara väl
ägnat att läggas till grund för bestämmelser i ämnet.

Allmänna lönenämnden har uttalat, att en differentiering av timlärararvodena
efter lärarens kompetens synes böra ske i huvudsak enligt de sakkunnigas
förslag samt att differentieringen efter undervisningsstadium eller un 1

De sakkunniga äro statskommissarien K. A. Lindbergson och överstelöjtnanten G. B. V. E.
Swedenborg.

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Departements chefen.

dervisningsskyldighetens omfattning för motsvarande heltidstjänstgörande
lärare icke får drivas så långt, att timlärararvodena vid en och samma läroanstalt
bli olika, allt efter undervisningens förläggande till högre eller lägre
stadium inom anstalten. Försvarsväsendets lönenämnd har ifrågasatt, om
tillräckliga skäl föreligga för att differentiera timlärararvodena vid försvarets
läroverk efter hög- eller lågstadium.

Skolöverstyrelsen föreslår, att extra ersättning i vissa fall må kunna utgå
för skrivningsrättning. Överstyrelsen tillstyrker i princip att timlärararvodet
differentieras efter skolstadiet. Beräkningen av timlärararvodet på grundval
av maximaltjänstgöring har överstyrelsen godtagit under förutsättning att
ersättning i vissa fall får utgå för skrivningsrättning. I fråga om differentiering
efter lärarens kompetens har överstyrelsen icke velat motsätta sig en
lösning i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, överstyrelsen
finner rimligt, att även för folkskolans timlärare arvodet differentieras
efter kompetens och undervisningsstadium.

Överstyrelsen för yrkesutbildning anser, att en viss differentiering av arvodet
bör liksom för närvarande upprätthållas mellan undervisning i vissa
allmänna ämnen å ena och vissa tekniska och merkantila ämnen å andra
sidan vid de högre tekniska läroverken.

För egen del kan jag i allt väsentligt ansluta mig till vad lönekommittén
anfört och förordat i fråga om arvoden, lönetillägg och särskilda ersättningar.

I vissa av de avgivna yttrandena förekomma förslag angående höjning
av nu utgående ersättningsbelopp utöver vad av lönekommittén föreslagits.
Jag har med i det följande angivet undantag icke ansett mig böra förorda
dessa förslag. Härvid har jag förutsatt, att lönekommitténs önskemål om
igångsättande av en allmän översyn av ifrågavarande tilläggsförmåner snarast
skall kunna förverkligas. Jag torde framdeles få ånyo anmäla denna
fråga för Kungl. Maj:t.

Det nyssnämnda undantaget avser flygtillägg till flygsignalister, vilket på
av chefen för flygvapnet anförda skäl bör upptagas med samma belopp som
flygtillägg till flygspanare.

I de fall, då enligt reglementsförslagen lönetillägg skola utgå med olika
belopp allt efter viss lönegrupp, kallortsklass el. dyl., har genomgående iakttagits,
att den lägsta gruppen eller klassen betecknats med I. I gällande
personalförteckningar förekommer emellertid i vissa fall, att grupp I betecknar
den högsta inom vederbörande förvaltningsområde förekommande
avlöningsgruppen. Såsom exempel härpå må anföras rektorstjänstema vid
de allmänna läroverken. Då i samband med tillkomsten av nytt avlöningsreglemente
enhetlig beteckning bör genomföras, bör ändring ske i av riksdagen
redan godkända personalförteckningar på sådant sätt, att numreringen
av förekommande avlöningsgrupper kommer att ansluta sig till den
i förslaget till avlöningsreglemente iakttagna. Kungl. Maj:t torde äga besluta
härom med hänsyn till redan erhållet bemyndigande (r. skr. 1947:56).

Riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t bör inhämtas att i förekommande
fall jämka redan fastställda belopp för årsarvoden till med 12 jämnt
delbara krontal, på sätt enligt reglementsförslaget skulle gälla.

Vad angår vissa särskilda former av lönetillägg vill jag, under erinran

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

189

att jag i det föregående förklarat mig i allt väsentligt biträda lönekommitténs
förslag, inskränka mig till att anföra följande.

I anledning av vad medicinalstyrelsen anfört angående lönetillägg åt tjänsteman
vid sinnessjukhus för tjänstgöring å fast avdelning vill jag framhålla,
att enligt vad jag inhämtat avsikten icke varit att utvidga tillämpningsområdet
för dylikt tillägg. Författningsförslaget bör följaktligen jämkas
på denna punkt.

Beträffande den av försvarsväsendets lönenämnd berörda frågan om mekanikertillägg
till civilmilitär personal får jag anföra att, såsom jag i annat
sammanhang utvecklar, sådant tillägg bör tills vidare, i avvaktan på närmare
utredning i samband med frågan om lönetillägg, utgå till tekniker vid
flygvapnet.

Vid genomförandet av den av mig förordade löneregleringen för manskap
vid försvaret förordar jag, att kallortstillägg tillerkännes sådant blandavlönat
manskap, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser kan
räkna en anställningstid av minst tre år.

I anslutning till generalpoststyrelsens förslag bör stadgande meddelas av
innebörd, att ställföreträdararvode vid postverket skall utgå endast till annan
tjänsteman än överdirektör. Motsvarande bör i fråga om telegrafverket
gälla beträffande annan tjänsteman än överdirektör och överingenjör.

Vattenfallsstyrelsens förslag, att arvode bör kunna utgå till varje tjänsteman,
som bestrider göromål såsom vakthavande driftledare vid driftkontor,
synes böra beaktas. På sätt statskontoret framhållit, bör vidare i lämpligt
sammanhang intagas föreskrift om rätt till arvode i vissa fall för tillsyn
över ämbetslokal eller städning.

Enligt lönekommitténs förslag skulle tjänsteman (beställningshavare), som
vid semesters inträde tjänstgör å annan ort än stationeringsorten eller som
vid semesters upphörande skall tjänstgöra å sådan annan ort, äga åtnjuta
resekostnadsersättning (respektive fri resa) för av honom vid semesterns
inträdande eller upphörande företagen resa mellan tjänstgörings- och stationeringsortema.
I vissa yttranden har framhållits, att resa av nu angivet
slag får anses vara att betrakta såsom tjänsteresa. I den mån så är fallet bör
även enligt min mening för dylik resa resekostnads- och traktamentsersättning
kunna utgå enligt allmänna resereglementet eller de andra bestämmelser,
som gälla i fråga om tjänsteresor. I övrigt biträder jag lönekommitténs
förslag, då det nämligen enligt min mening får anses skäligt att vid här avsedd
ledighet antingen tjänstgöringstraktamente eller resekostnadsersättning
får utgå; vid genomförandet av lönekommitténs förslag förutsätter jag,
att tjänstgöringstraktamente ej skall utgå.

Vidare föreslår lönekommittén, att tjänsteman (beställningshavare), som
vid semesters början tjänstgör å ort utom stationeringsorten och i anledning
av semestern beger sig från tjänstgöringsorten till annan ort än stationeringsorten,
skall få åtnjuta viss resekostnadsersättning. Även jag anser lämpligt,
att resekostnadsersättning (men ej traktamentsersättning) får utgå i dylikt
fall, dock ej med högre belopp än som motsvarar beräknad resekostnad för

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

resa till stationeringsorten. Motsvarande bör gälla, då tjänsteman, som under
semester vistas utom stationeringsorten, omedelbart efter semestern
skall tjänstgöra å annan ort än stationeringsorten — i den mån icke 16 §
andra stycket allmänna resereglementet är tillämpligt. Av det anförda föranledda
jämkningar böra vidtagas i lönekommitténs författningsförslag.

Försvarsväsendets lönenämnds förslag angående ändrad formulering av
44 § 3 mom. sista stycket samt uteslutande av 55 § 2 mom. andra stycket
statens allmänna avlöningsreglemente ävensom lotsstyrelsens förslag angående
viss jämkning i föreskrifterna om lotslottsersättning synas böra tillmötesgås.

Vad slutligen angår den av särskilda sakkunniga utförda utredningen angående
avlöningsförmåner till timlärare vid civila och militära läroanstalter
torde i detta sammanhang allenast böra beröras vissa för lönesättningen
grundläggande regler. En utgångspunkt bör härvid vara, att — på sätt de
sakkunniga förordat och myndigheterna tillstyrkt — det nuvarande villkoret
att extra lärares anställning skall avse minst en termin upphäves
och att sålunda heltidstjänstgörande lärare skall kunna anställas såsom extra
lärare även vid kortvariga förordnanden. Härav föranledda ändringar böra
vidtagas i vederbörande av lönekommittén föreslagna reglementsbestämmelser.

Arvode till timlärare bör, där ej särskilda skäl till annat föranleda, i anslutning
till de sakkunnigas förslag motsvara viss kvotdel av lön till jämförlig
extra lärare. I nämnda lön inbegripes av indexläget föranledd förhöjning.
Timlärararvodet bör vidare i viss utsträckning differentieras efter lärarens
kompetens och efter det undervisningsstadium, varom fråga är.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles, sedan de sakkunniga
framlagt fullständigt förslag i ämnet, utfärda bestämmelser angående avlöningsförmånerna
för olika slag av timlärare. Härvid böra vissa i remissyttrandena
gjorda uttalanden beaktas. Huruvida på sätt skolöverstyrelsen förordat
möjlighet till viss kompensation för särskilt betungande hemarbete (skrivningsrättning)
bör öppnas, synes icke kunna avgöras utan särskild undersökning,
avseende samtliga av frågan berörda lärargrupper. I samband med
bestämmelsernas utfärdande bör ställning tagas till de sakkunnigas förslag
angående rätt att behålla viss del av arvode under sjukledighet för timlärare
med en medeltjänstgöring av minst 20 timmar i veckan och en anställningstid
av minst 6 månader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

191

Tjänstebostad.

Det avlöningssystem, som för närvarande tillämpas för de av lönekommitténs
uppdrag berörda personalgrupperna, utgör i stort sett ett rent kontantlönesystem.
Avlöningen är i princip icke sammansatt av fria naturaförmåner
i förening med en under hänsynstagande till värdet av sådana förmåner avvägd
kontant avlöning, utan där förmåner tillhandahållas in natura, vilket
förekommer i viss omfattning, är i stället regeln den, att tjänstemannen har
att å lönen vidkännas avdrag för dem.

Vad här anförts om naturaförmåner i allmänhet är tillämpligt också i fråga
om tjänstebostad. Det är således regel, att tjänsteman, vilken innehar
tjänstebostad, icke erhåller densamma såsom fri naturaförmån utan har att
erlägga ersättning för begagnandet av densamma. Avlöningsreglementena innehålla
bestämmelser om de grunder, efter vilka sådan ersättning skall utgå,
och om den ordning i vilken ersättningen skall bestämmas. Reglementena
innehålla vidare bestämmelser, enligt vilka vissa särskilda grupper av tjänstemän
äga åtnjuta fri tjänstebostad. Och härutöver innehålla de åtskilliga
bestämmelser om den utsträckning vari tjänsteman är skyldig att mottaga
och bebo tjänstebostad, att upplåta den till vikarie eller efterträdare och att
avträda den. I dessa hänseenden innehålla reglementena i viss utsträckning
bestämmelser av olika innebörd för tjänstemän inom olika förvaltningsområden.

1945 års lönekommitté.

Lönekommittén har vid redogörelsen för sitt ställningstagande till de olika
spörsmål, som avse tillhandahållande av tjänstebostad, till en början ingått
på frågan i vilken omfattning sådant tillhandahållande genom statens försorg
bör förekomma. Kommittén har härvid icke föreslagit någon ändring i
den rätt till fri tjänstebostad, som nu förefinnes för vissa tjänstemän (beskickningschefer,
vissa överläkare, landshövdingar m. fl.). Beträffande manskap
vid försvaret hänvisas till vad i annat sammanhang anförts rörande
biandlönesystem och kontantlönesystem.

Vad härefter angår frågan, i vilken omfattning tjänstebostad i av staten
ägd eller disponerad lägenhet bör tillhandahållas i andra fall än då den utgör
en fri naturaförmån, har lönekommittén till en början erinrat om att
utvecklingen, för att undanröja de irritationsmoment mellan verk och personal,
som tvånget att bebo av verket anvisad bostad understundom framkallat,
har gått i den riktningen, att man sökt begränsa detta tvång i möjligaste
mån. För egen del har lönekommittén ansett sig böra förorda, att skyldigheten
att mottaga och bebo tjänstebostad under den nya löneregleringsperioden
för de olika personalgrupperna begränsas på samma sätt som för närvarande.
De bestämmelser i detta ämne, som lönekommittén föreslår, äro således, oavsett
olika jämkningar av redaktionell natur, av samma innebörd som de nu
gällande. Lönekommittén har emellertid funnit sig böra föreslå, att, då tjäns -

192

Kunffl. Maj:ts proposition nr 281.

tebostadsbegreppet för försvarets del givits samma innebörd som för statens
sinnessjukhus och statens järnvägars del, anordningen med personalombud,
vilka skola erhålla tillfälle att yttra sig i frågor om befrielse från skyldighet
att bebo tjänstebostad, skall införas även vid försvaret. I övrigt har
lönekommittén anslutit sig till 1936 års lönekommittés uttalande angående
avveckling av sådana bostäder, vilkas upplåtande icke är påkallat ur tjänstesynpunkt.
1945 års lönekommitté anser för sin del önskvärt att en successiv
avveckling, i den mån så befinnes möjligt och lämpligt, kommer till stånd
även i fråga om motsvarande tjänstebostäder vid försvaret, statens sinnessjukhus
och statens järnvägar. I detta sammanhang har lönekommittén även
understrukit angelägenheten av att, då nybyggnad skall ske av sådana personalbostäder,
om vilkas framtida behövlighet ur tjänstesynpunkt full visshet
icke råder, byggnaden såvitt möjligt förlägges utanför det egentliga institutions-
eller anstaltsområdet, så att en avveckling sedermera kan komma
till stånd, när så anses lämpligt.

För vissa statstjänstemän förekommer det, att tjänstebostad tillhanda -hålles av vederbörande kommun eller av flera kommuner gemensamt. Detta
är förhållandet i fråga om provinsialläkare och distriktsveterinärer samt rektorer
och vaktmästare vid vissa läroanstalter. Vidare förutsättes i gällande
avlöningsbestämmelser, att tjänsteman vid akademien för de fria konsterna
med konsthögskolan — därunder inbegripen professor vid konsthögskolan —
kan erhålla tjänstebostad i akademiens hus. Där fråga är om bostad, som tillhandahålles
provinsialläkare eller distriktsveterinär, kan upplåtelsen ske utan
ersättning, om den som tillhandahåller bostaden därom besluter, men i övrigt
är här fråga om tjänstebostad, för vilken tjänstemannen har att erlägga ersättning.
Rektorerna intaga i så måtto en särställning, att de visserligen äro
skyldiga att mottaga anvisad tjänstebostad men ej att bebo densamma. I vad
sålunda gäller föreslår lönekommittén ej ändring.

Lönekommittén anser att liksom hittills regleringen av tjänstebostädernas
beskaffenhet, vård och underhåll icke bör ske i avlöningsreglementena. Kommittén
föreslår emellertid, att i dem skall stadgas, att i dessa hänseenden
skall — vad angår beskaffenheten utöver vad därom föreskrives i gällande
hälsovårdsstadga — gälla vad som må särskilt stadgas av Kungl. Maj:t eller,
efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande myndighet. Den närmare
regleringen avses skola ske i en eller, i den mån så anses erforderligt eller
lämpligt, flera boställsordningar; en sådan närmare reglering bör komma till
stånd snarast möjligt. Lönekommittén har utformat de föreslagna bestämmelserna
på sådant sätt, att skyldighet att mottaga tjänstebostad endast föreligger,
om bostaden står i överensstämmelse med av Kungl. Maj:t eller, efter
Kungl. Maj ds bemyndigande, av vederbörande myndighet meddelade bestämmelser.
Den, som ålagts mottaga tjänstebostad, vilken enligt hans mening
icke uppfyller dessa krav, äger anföra klagomål hos Kungl. Maj:t. Detsamma
gäller självfallet även, om en tjänsteman mottagit tjänstebostad och
anser att den fastighetsförvaltande myndigheten icke vidtager erforderliga
åtgärder för tjänstebostadens hållande i fullgott skick.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S1.

193

Gällande avlöningsreglementen innehålla vissa bestämmelser i fråga om
skyldighet för innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo
att upplåta utrymme till vikarie eller efterträdare och om tjänstebostads avträdande.
I dessa bestämmelser har lönekommittén icke funnit anledning
föreslå ändring.

Lönekommittén har härefter ingått på frågan om den ersättning som bör
utgå för tjänstebostad, vilken icke tillhandahålles såsom fri naturaförmån. I
detta hänseende intaga de kommunala tjänstebostäder, som tillhandahållas
provinsialläkare och distriktsveterinärer, en särställning. Om dem har för
närvarande endast stadgats, att ersättning skall av tjänstemannen erläggas
till vederbörande distrikt, kommun eller kommuner med belopp, som, där
överenskommelse ej kan träffas, bestämmes av länsstyrelsen. Så bör enligt
lönekommitténs mening alltjämt vara fallet.

Beträffande ersättningen för övriga tjänstebostäder innehålla avlöningsreglementena
föreskrifter om de grunder, efter vilka ersättningen skall bestämmas.
Lönekommittén har den principiella uppfattningen att i de fall, då tjänsteman
ålägges att bebo tjänstebostad, ersättningen därför bör bestämmas så,
att denna skyldighet varken medför en utanför lönesättningen liggande indirekt
löneförmån eller en belastning i jämförelse med de fall, då sådan skyldighet
ej finnes. Då ersättningen bestämmes från denna utgångspunkt, måste enligt
lönekommitténs mening beaktas, att en tjänstebostad i vissa fall kan ha
lägre hyresvärde än eljest likvärdiga bostäder å orten. Detta kan bero på
bostadens belägenhet, varav i vissa fall också kunna följa särskilda besvär
på tjänstefri tid för bostadshavaren, för vilka ersättning icke utgår, eller på
annan dylik omständighet. Tvånget att bebo tjänstebostad bör också tillerkännas
betydelse för sådana fall, då bostaden har sådan storlek eller beskaffenhet,
att den — med hänsyn bland annat till befattningshavarens tjänsteställning
— icke kan antagas överensstämma med dennes behov och rimliga
önskemål. Lönekommittén har ansett, att dessa synpunkter böra komma till
uttryck i avlöningsbestämmelserna. I de av kommittén föreslagna författningsbestämmelserna
i ämnet har, jämte det nuvarande bestämmelser om ersättningsgrunderna
oförändrade medtagits, föreskrivits, att vid ersättningens
bestämmande jämväl skall beaktas bostadens belägenhet och karaktär av
tjänstebostad.

Enligt nu gällande bestämmelser kunna närmare föreskrifter om ersättningens
bestämmande meddelas av Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet.
Lönekommittén har för sin del förordat, att Kungl. Maj:t utfärdar föreskrifter
i sjfte att avägabringa eu enhetlig tillämpning av bestämmelserna
om hyresbeloppens fastställande.

Vid de förhandlingar som förts mellan lönekommittén och tjänstemännens
huvudorganisationer, har även berörts frågan i vilken ordning tjänstebostadsinnehavare
bör kunna beredas lindring i bostadsutgiftema på grund av
försörjningsskyldighet mot barn. Enighet har därvid uppnåtts om att en sådan
lindring icke bör åvägabringas genom nedsättning av ersättningen för
tjänstebostaden. Man har härvid utgått från att bestämmelserna om de so Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 281.

194

Kiingl. Maj.ts proposition nr 281.

ciala förmåner, som tillerkännas familjeförsörjare, komma alt utformas så,
att innehavare av tjänstebostad kan bli delaktig av sådana förmåner under
samma villkor som andra bostadsinnehavare.

Enligt gällande bestämmelser erlägges ersättningen för tjänstebostad i allmänhet
genom avdrag å avlöningen. Med undantag härifrån föreligger skyldighet
att själv inbetala ersättningen dels för provinsialläkare och distriktsveterinärer,
som ha kommunal tjänstebostad, dels för tjänsteman vid akademien
för de fria konsterna med konsthögskolan, som bebor tjänstebostad i
akademiens hus, och dels, såvitt angår ersättning för centraluppvärmning,
för sådan rektor, som har kommunal tjänstebostad. Och vidare har annan
tjänsteman än nu nämnts att, när hans avlöning ej förslår till avdraget för
tjänstebostaden, själv inbetala det felande beloppet. Lönekommittén har ansett
anledning ej finnas till ändring i vad sålunda gäller. Kommittén föreslår
för sin del övergång till systemet med hyresersättningens erläggande i efterskott
jämväl vid försvaret och vid de civila verk, där ersättningen för närvarande
erlägges i förskott. Härigenom skulle vinnas dels jämställdhet i detta
hänseende för samtliga statliga tjänstebostadsinnehavare, dels ock bättre
överensstämmelse med reglerna om avlönings utbetalande.

Slutligen har lönekommittén framhållit, att folkskolans lärare i det hänseende,
varom här är fråga, intaga en särställning genom att för dem tilllämpas
ett system med ett visst antal såsom hyresavdrag betecknade belopp,
varvid det belopp, som skall tillämpas i det särskilda fallet, bestämmes på
grundval av en särskild hyresgruppering. Det synes lönekommittén ändamålsenligt
att ett sådant system inom detta område tillämpas även i fortsättningen.
Lönekommittén har emellertid beträffande folkskolans lärare erinrat
om att tjänstebostadsfrågan för deras del nyligen varit föremål för en
ingående särskild utredning genom 1941 års lärarlönesakkunniga. Dessas arbete
har utmynnat i ett den 27 december 1945 avgivet betänkande med förslag
till boställsordning för folkskolans lärare m. m. (SOU 1946:8). Sedermera
har författning i ämnet utfärdats (1946:883). Lönekommittén har icke
i sitt förslag till nytt avlöningsreglemente angivit de belopp, som hyresavdragen
skola utgöra, då enligt vad kommittén inhämtat förslag härutinnan avsetts
skola framläggas av lärarlönesakkunniga, varefter bestämmelser i ämnet
skola införas i boställsordningen.

I de hänseenden, som ej ovan särskilt berörts, har lönekommittén hänvisat
till de författningsförslag, som av kommittén framlagts.

Yttrandena.

Medicinalstyrelsen tillstyrker de av lönekommittén föreslagna bestämmelserna
om skyldighet att mottaga tjänstebostad men framhåller, att vad härutinnan
föreslagits skola gälla för befattningshavare vid statens sinnessjukhus
bör utsträckas till att omfatta jämväl tjänstemän vid statens anstalt för
fallandesjuka.

Byggnadsstyrelsen erinrar, att enligt kommitténs förslag (46 § 3 mom.
första stycket i förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente) skulle

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

195

möblering av landshövdings tjänstebostad genom statens försorg avse högst
fyra rum. Då det i vissa fall kan anses skäligt, att mer än fyra rum möbleras
genom statens försorg, ifrågasätter styrelsen, huruvida icke berörda bestämmelse
antingen bör helt utgå eller ersättas av ett stadgande, enligt vilket
möbleringen skall avse det antal rum, Kungl. Maj:t bestämmer.

Beträffande den av lönekommittén föreslagna regeln om erläggande av
ersättning för tjänstebostad månadsvis i efterskott anför styrelsen, att det
synes styrelsen lämpligt, att vederbörande ämbetsverk liksom hittills får äga
frihet att med bostadsinnehavaren avtala om hvresbetalning i förskott eller

1 efterskott, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet.

Kammarrätten har funnit sig böra fästa uppmärksamheten på att, ehuru

frågan om skyldigheten för tjänsteman att mottaga av statsverket ägd eller
disponerad bostad lärer skola i sista instans prövas av Kungl. Maj:t, samma
spörsmål kan uppkomma även i avlönings- och anmärkningsmål, ett förhållande,
. som enligt kammarrättens förmenande måste betraktas såsom
olämpligt.

Allmänna lönenämnden påpekar att enligt iönekommitténs förslag (8 §

2 och 3 mom. i förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente) skall
vid försvaret, statens sinnessjukhus och statens järnvägar vederbörande
myndighet pröva, om tjänsteman bör befrias från skyldighet att mottaga
tjänstebostad, vars upplåtande icke är påkallat ur tjänstesynpunkt, men att
därjämte Kungl. Maj:t skall pröva tjänstemans skyldighet att bebo sådan
tjänstebostad. En dylik uppdelning av prövningsrätten finner lönenämnden
icke lämplig utan förordar, att nuvarande ordning bibehålies, enligt
vilken myndigheten prövar tjänstemans skyldighet att taga i besittning eller
vidare bebo redan innehavd lägenhet. Kungl. Maj ds prövningsrätt synes lönenämnden
böra begränsas till att avse landshövdings skyldighet att bebo
anvisad lägenhet.

Chefen för marinen anser, att det hyresbelopp, som skall erläggas för
sådan bostad, vilken tjänsteman är skyldig mottaga, principiellt bör sättas
lägre än de belopp, som å orten i fråga gälla på den allmänna hyresmarknaden.
Utom det att hänsyn givetvis bör tagas till tjänstebostadens belägenhet
och beskaffenhet, anser han att särskilt bör beaktas det tvång att
bebo viss bostad som föreligger.

Chefen för marinen har vidare framhållit, att han icke kan dela lönekommitténs
uppfattning, att hyresersättning bör erläggas i efterskott jämväl vid
försvaret. En sådan ordning skulle enligt chefens för marinen åsikt komma
att i olika avseenden medföra olägenheter för vederbörande befattningshavare.

Lönekommitténs förslag till bestämmelser rörande tjänstebostad finner jag Departementsmig
böra biträda med här angivna jämkningar. chefen.

Medicinalstyrelsens och allmänna lönenämndens i det föregående återgivna
påpekanden synas böra beaktas vid bestämmelsernas slutliga utformning.

Lönekommittén bar bibehållit nuvarande föreskrift, att landshövdings

196

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

tjänstebostad skall genom statens försorg möbleras beträffande högst fyra
rum för representationsändamål. I anslutning till byggnadsstyrelsens förslag
vill jag med hänsyn till numera föreliggande förhållanden förorda, att det
nuvarande stadgandet ändras till att avse möblering av högst det antal rum,
som Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmer.

Tjänstedräkt.

1945 års lönekommitté.

Beträffande nu gällande bestämmelser om tjänstedräkt och de överväganden,
som legat till grund för desamma, torde få hänvisas till lönekommitténs
betänkande (sid. 150—151).

Vid tillkomsten av de bestämmelser angående tjänstedräkt för civila
tjänstemän, för vilka i betänkandet redogjorts, synes någon beräkning icke
ha verkställts angående den merkostnad, som uniformspliktig tjänsteman får
vidkännas för sin beklädnad i jämförelse med förhållandena om uniformsplikt
ej förelegat.

Genom lönekommitténs försorg har en ingående utredning verkställts till
belysning av de olika faktorer, som påverka bedömningen av frågan om den
rättvisa fördelningen mellan statsverket och den enskilde av kostnaderna för
tjänstedräkt. Utgångspunkten har härvid varit, att kostnadsfrågan så vitt
möjligt bör regleras så, att det för varje tjänsteman ekonomiskt sett blir likgiltigt,
om han är underkastad uniformsplikt eller icke, och att staten följaktligen
i princip bör bidraga till kostnaderna för uniformeringen med vad
som motsvarar den merkostnad, som uniformsplikten i och för sig vållar
den enskilde tjänstemannen i jämförelse med den kostnad för beklädnad,
som en icke uniformspliktig tjänsteman i motsvarande löneläge normalt kan
beräknas ha.

De gjorda övervägandena ha givit till resultat, att någon anledning icke
finnes att i fråga om civila tjänstemän i princip överge det system, som nu
tillämpas och som i korthet kan betecknas såsom rabattsystemet. Bestämmelserna
föreslås emellertid kompletterade i två hänseenden. Dels bör rabatten
väsentligt höjas, såvitt angår den första anskaffningen av uniformspersedlar
för uniformspliktig tjänsteman. Dels bör det för närvarande inom vissa
förvaltningsområden medgivna förfaringssättet, enligt vilket tjänstemännen
äga att själva ombesörja persedlarnas tillverkning och erhålla sömnadsbidrag
högst motsvarande vad statsverket eljest skulle gälda, fastställas för
allmän tillämpning. Å andra sidan har kommittén, i konsekvens med den
nyss angivna allmänna utgångspunkten, funnit den inskränkningen i nuvarande
grunder böra vidtagas, att någon lägsta gräns för storleken av den rabatt,
som må medgivas tjänsteman vid förnyelse av persedlar, icke fastställes.

I fråga om den nyss anförda uppfattningen, att en högre rabattsats bör

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

197

tillämpas vid första anskaffningen av uniformspersedlar än eljest, grundar
sig densamma på att den första anskaffningen måste anses mera betungande
för tjänstemannen än uniformens fortsatta underhåll och förnyelse. Kommittén
har dock icke ansett sig böra föreslå, att den första uppsättningen tillhandahålles
tjänstemännen helt kostnadsfritt. En lämplig avvägning har synts
kommittén kunna åstadkommas, om rabatten och därmed statens bidrag till
uniformskostnaden vid första anskaffningen av obligatoriska uniformspersedlar
i egentlig mening sättes till 75 procent av myndighetens självkostnadspris.

Såsom förut framhållits skulle någon lägsta gräns icke sättas för rabatt vid
förnyelse av persedlar. Det bör enligt lönekommitténs mening ankomma
på Kungl. Maj:t att på framställning av vederbörande myndighet bestämma
rabattsatsen för olika ifrågakommande personalgrupper. Så stort avdrag borde
kunna medgivas, som kan anses motsvara den merkostnad uniformsplikten
i och för sig beräknas åsamka tjänstemännen. Högsta medgivna rabatt föreslås
liksom för närvarande skola vara 50 procent av självkostnadspriset.

Vidare anser sig lönekommittén böra förorda, att Kurigl. Maj :t skall, då
Särskilda skäl därtill föranleda, äga medgiva att tjänsteman må såsom lån
från vederbörande myndighet utbekomma även andra klädespersedlar och
materialier till sådana än skyddsbeklädnad. Ersättningen härför, som bör
fastställas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande
myndighet, bör motsvara den inbesparing av tjänstemans egna
utgifter för beklädnad, som kan beräknas uppkomma genom persedlarnas
tillhandahållande.

Tjänstetecken och vad därmed är att likställa böra enligt lönekommitténs
mening i anslutning till vad nu gäller kunna utbekommas såsom lån utan ersättning.
Detsamma finner lönekommittén böra gälla i fråga om persedlar,
som tjänsteman ej är skyldig att inneha men tillfälligtvis ålagts bära.

Vad härefter angår beställningshavare vid försvaret, utom det icke-ordinarie
manskapet, har kommittén framhållit, alt den i det föregående omnämnda
särskilda utredning, som verkställts genom kommitténs försorg, givit
vid handen, att skäl kunna anföras för att införa det för de civila tjänstemännen
gällande och av kommittén för dem föreslagna rabattsystemet även
beträffande militära och civilmilitära befattningshavare. För dessa tillämpas,
såsom i betänkandet nämnts, för närvarande ett system med kontanta bidrag.
Lönekommittén har emellertid icke ansett sig böra föreslå någon ändring
i nu gällande grunder för de militära och civilmilitära beställningshavarna.
Kommittén har därvid bland annat vägletts av den synpunkten, att
ett införande av rabattsystemet i fråga om nämnda beställningshavare skulle
medföra avsevärt ökat administrativt arbete för de militära myndigheterna
i jämförelse med nuvarande förhållanden. Viss hänsyn bar kommittén
även tagit till att tanken på ett övergivande av det nuvarande systemet mött
bestämt motstånd från personalhåll. Kommittén föreslår, att kontantsystemet
i samma utsträckning som för närvarande bibehålies för beställningshavama

198

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

vid försvaret. Ekiperingshjälp och ekiperingsbidrag skola därvid utgå med
oförändrade belopp, dock att ekiperingsförmånerna för det ordinarie manskapet
— långtjänstunderbefälet — enligt kommitténs mening böra vara desamma
som för officerare och underofficerare. I sistnämnda del överensstämmer
lönekommitténs förslag med vad 1946 års manskapslöneutredning förordat.

I fråga om det icke-ordinarie manskapet har 1946 års manskapslöneutredning
i sitt betänkande föreslagit, att en viss del av detsamma alltjämt skall
erhålla s. k. biandavlöning, d. v. s. vissa fria naturaförmåner och en under
hänsynstagande till dem avvägd kontant lön. Dessa beställningshavare avses
även i fortsättningen skola erhålla fri beklädnad. Det övriga manskap,
som innehar icke-ordinarie anställning, föreslås däremot skola i princip
erhålla hela sin avlöning i form av kontantlön och sålunda, såvitt här är
i fråga, självt bestrida kostnaderna för tjänstedräkt. Manskapslöneutredningen
har förordat, att sist avsedd beställningshavare må såsom lån utbekomma
erforderliga uniformspersedlar från kronans förråd, samt därvid
framhållit, att ett betydande antal beställningshavare efter en relativt
kort anställningstid måste lämna den militära tjänsten, varför anskaffning av
egna persedlar i flertalet fall för den enskilde beställningshavaren skulle medföra
kostnader, vilka icke stode i rimlig proportion till den tid, varunder
persedlarna kunde användas. I fråga om storleken av den ersättning, som beställningshavarna
skulle ha att erlägga till staten för erhållen tjänstedräkt,
har utredningen anfört, att den vid avvägningen av den föreslagna kontanta
lönen utgått från att staten skulle betala halva kostnaden och att beställningshavaren
skulle ha att för begagnandet erlägga ersättning med belopp motsvarande
hälften av statens kostnader för persedlarna i fråga.

Lönekommittén har för sin del ansett sig kunna biträda vad manskapslöneutredningen
sålunda föreslagit. Kommittén har visserligen icke haft möjlighet
att utröna, huruvida den föreslagna hälftendelningen av uniformskostnaderna
mellan staten och beställningshavaren står helt i överensstämmelse
med lönekommitténs i det föregående omnämnda uppfattning om att
vid tillämpning av lånesystemet ersättningen bör motsvara den inbesparing
av tjänstemannens egna utgifter för beklädnad, som kan beräknas uppkomma
genom persedlarnas tillhandahållande. Med hänsyn till grunderna för
den av manskapslöneutredningen föreslagna lönesättningen och då någon
större avvikelse i berörda hänseende knappast kan antagas föreligga, har lönekommittén
emellertid ansett sig icke böra göra invändning mot manskapslöneutredningens
förslag att i detta fall tillämpa den föreslagna halveringsregeln.

I detta sammanhang har lönekommittén framhållit, att de sistberörda beställningshavarna
enligt manskapslöneutredningens förslag skola kunna erhålla
även andra beklädnadsartiklar än som tillhöra tjänstedräkt utlämnade
till sig såsom lån. Kommittén finner ersättningen för sådana artiklar
böra, såsom manskapslöneutredningen också förutsatt, bestämmas på sådant
sätt, att statens egna kostnader för desamma helt täckas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

199

Beträffande de av kommittén föreslagna bestämmelserna angående tjänstedräkt
har kommittén i övrigt hänvisat till författningstexten.

Yttrandena.

Generalpoststyrelsen finner tveksamhet kunna råda, huruvida de av lönekommittén
föreslagna bestämmelserna innebära, att andra persedlar än
skyddsbeklädnad må, efter medgivande av Kungl. Maj:t, göras till lånepersedlar
också i det fall att fråga är om sådana persedlar, som tjänsteman är
pliktig att bära eller inneha. Mot att möjlighet lämnas öppen för utlåning
jämväl av dylika persedlar har styrelsen intet att erinra. En förutsättning
för utlåning över huvud av andra persedlar än skyddspersedlar bör emellertid
enligt styrelsens förmenande vara, att utlåningen prövas ligga i vederbörande
verks intresse. De föreslagna bestämmelserna i ämnet synas styrelsen
böra förtydligas och kompletteras i angivna hänseenden.

Generalpoststyrelsen framhåller vidare såsom önskvärt, att begreppet »uniformspersedel»
närmare definieras. Att till uniformspersedlar skulle räknas
exempelvis skjorta och slips, om dylika effekter av fastställt utseende skulle
komma att ingå i tjänstedräkten, och att avdrag å anskaffningskostnaderna
skulle lämnas jämväl för dessa, kan styrelsen ur praktisk synpunkt icke anse
lämpligt.

Statskontoret gör erinran mot den rabattregel, som lönekommittén för de
civila tjänstemännens vidkommande föreslagit beträffande sådan anskaffning
av obligatorisk uniformspersedel, som ej sker första gången. Enligt
denna regel skulle avdraget avvägas så, att det kan anses motsvara den
ökning av tjänstemans utgifter för beklädnad, som skulle uppkomma, om avdrag
icke medgåves, varvid avdraget dock icke skulle få överstiga 50 procent
av självkostnadspriset. Hur en dylik regel skall kunna på ett individuellt
rättvist verkande sätt omsättas i praktiken är enligt statskontorets mening
svårt att förstå. Den enklare 30-procentregeln, som för närvarande gäller,
synes statskontoret ur såväl praktisk som formell synpunkt vara att bestämt
föredraga. Vidare anser statskontoret, att rabattsystemet också bör tillämpas
vid försvaret i stället för det nuvarande systemet med vissa nödvändigtvis
synnerligen schablonmässigt beräknade beklädnadsbidrag.

Generaltuilstyrelsen framhåller, att för säkerställande av kontrollen å användningen
av polisbricka och därmed jämförligt legitimationsmedel dylika
tjänstetecken icke böra få utbekommas med äganderätt — vartill möjlighet
synes föreligga enligt förslaget — utan endast såsom lån.

I anslutning till förslaget att Kungl. Maj:t skulle i vissa fall äga medgiva,
att tjänsteman mot viss månatlig ersättning finge såsom lån från myndigheten
bekomma även andra klädespersedlar och materialier därtill än skyddsbeklädnad,
framhåller styrelsen, att utlämnande av effekter såsom lån mot
viss månatlig ersättning i verkligheten synes komma att föga skilja sig från
utbekommande av effekterna med äganderätt mot viss genom månatliga avbetalningar
erlagd ersättning. Vid sådant förhållande synes det styrelsen,

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Departementschefen.

som om särskilda stadganden om utbekommande av berörda effekter såsom
lån icke behövde förefinnas.

Styrelsen finner det vidare böra klargöras, huruvida den föreslagna regeln
angående viss rabatt vid första anskaffningen av obligatorisk uniformspersedel
är tillämplig, oavsett om anskaffningen skett genom vederbörande myndighet
eller ej.

Överbefälhavaren anser ekiperingshjälpen böra höjas till minst 750 kronor,
dock icke för beställningshavare i lönegrad Ma 1 (överfurirer m. fl.),
för vilka den av lönekommittén föreslagna höjningen av ekiperingshjälpen
från 300 till 500 kronor får anses tillfyllest med hänsyn till att nämnda beställningshavare
icke i samma utsträckning som officerare äro skyldiga att
inneha paraddräkt m. m. På grund av penningvärdets fall bör enligt överbefälhavarens
förmenande jämväl en ökning av det årliga ekiperingsbidraget
vidtagas.

För min del ansluter jag mig i det stora hela till vad lönekommittén föreslagit
rörande tjänstedräkt.

I anledning av vad generalpoststyrelsen anfört får jag framhålla, att lönekommitténs
förslag, såvitt jag kunnat finna, innebär att andra persedlar än
skyddsbeklädnad må, efter Kungl. Maj:ts medgivande, kunna utlånas till
tjänsteman även i fall, då fråga är om sådana persedlar, som tjänsteman är
pliktig att bära eller inneha. Att möjlighet till utlåning av dylika persedlar
bör föreligga anser jag också lämpligt. Det bör övervägas om ändring bör
vidtagas i den av kommittén föreslagna författningstexten i syfte att klargöra,
att utlåning av här berörda persedlar kan ske. Att utlåning över huvud
av andra persedlar än skyddspersedlar bör ske endast under förutsättning,
att utlåningen prövas ligga i vederbörande verks intresse, anser jag för min
del uppenbart. Man torde kunna utgå från att denna förutsättning blir uppfylld,
utan att särskild föreskrift härom meddelas. Att lönekommittén icke
givit någon närmare bestämning av begreppet uniformspersedel, beror enligt
vad jag inhämtat på att begreppet uniform får anses ha en tämligen allmänt
vedertagen innebörd. Skäl kunna dock tala för att ifrågavarande begrepp
preciseras i författningstexten. I likhet med generalpoststyrelsen anser jag,
att exempelvis skjorta och slips, även om sådana av fastställt utseende skulle
komma att ingå i tjänstedräkt, icke böra betraktas som uniformspersedlar.

Statskontorets uttalande angående önskvärdheten av att rabattsystemet införes
även vid försvaret ger mig anledning påpeka, att beställningshavare
jämlikt 3 § 3 mom. i förslaget till avlöningsreglemente för militära beställningshavare
skall vara pliktig att underkasta sig ändrade bestämmelser bland
annat angående tjänstedräkt. Formell möjlighet finnes sålunda att, därest
en övergång till rabattsystemet skulle finnas böra ske för försvarets vidkommande,
genomföra en dylik ändring även under löpande löneregleringsperiod.

Vad polisbrickor och därmed jämförliga legitimationsmedel beträffar delar
jag generaltullstyrelsens uppfattning, att dylika tjänstetecken endast böra

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

201

utlämnas såsom lån. Det torde kunna förutsättas, att vederbörande myndigheter
komma att tillse, att så sker.

Beträffande den av generaltullstyrelsen berörda frågan, huruvida den föreslagna
regeln angående viss rabatt vid första anskaffningen av obligatorisk
uniformspersedel är avsedd att tillämpas, oavsett huruvida anskaffningen
skett genom vederbörande myndighet eller ej, får jag framhålla, att regeln
givetvis icke är tillämplig i det fall, då vederbörande tjänsteman själv utan
anlitande av myndigheten anskaffar persedeln i fråga. Erinras må i detta
sammanhang, att om tjänstemannen genom myndighetens försorg erhåller
material till persedeln och därefter själv ombesörjer tillverkningen av densamma,
han enligt kommitténs förslag är berättigad till förut berörd rabatt
å priset för materialet och därutöver kan erhålla visst kontant bidrag för
täckande av styrkta kostnader för tillverkningen.

En höjning av ekiperingshjälpen och det årliga ekiperingsbidraget i vidare
mån än lönekommittén föreslagit finner jag mig icke kunna förorda.

Utbetalningsbestämmelser.

1945 års lönekommitté.

Enligt gällande avlöningsbestämmelser för ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän inom den civila och den militära statsförvaltningen samt lärare
vid det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet skall avlöning
utbetalas månadsvis i efterskott, i den mån icke beträffande särskild ersättning
utbetalning i annan ordning är särskilt stadgad eller eljest finnes lämpligen
böra ske.

Avfattningen av förenämnda huvudstadgande medgiver icke, att till befattningshavare
utlämnas förskott å lön. Genom cirkulär till statsmyndigheterna
den 2 juli 1940 (nr 679) har emellertid Kungl. Maj:t, efter riksdagens
hörande, förklarat hinder icke möta att undantagsvis i särskilt ömmande
fall medgiva »förskottsutbetalning» av intjänt avlöning.

Flertalet myndigheter torde förfara så, att löneutbetalningarna verkställas
den sista eller den näst sista helgfria dagen i månaden. Genom att hålla avlöningslistan
öppen så länge som möjligt eftersträvar man att kunna taga
hänsyn även till ledigheter och förordnanden, vilka infalla under månadens
sista dagar.

Den beskrivna ordningen är under alla förhållanden ägnad att till själva
månadsskiftet koncentrera arbetet med avlöningslistan, vilket givetvis kan
vålla praktiska olägenheter. Särskilda organisatoriska förhållanden kunna
emellertid för vissa myndigheters vidkommande omöjliggöra, att avlöningsarbetet
bedrives på angivet sätt. I en del fall torde man gå tillväga på det sättet,
att vid avlöningslistans upprättande hänsyn tages endast till ledigheter
och förordnanden, vilka infalla eller äro för redogöraren kända senast viss
dag i månaden, exempelvis den 15 eller den 20.

1945 års lönekommitté har funnit sig böra undersöka, huruvida icke de

202

Kung!. Maj:ts proposition nr 281.

svårigheter av ovan angiven art, vilka nu äro förenade med avlöningsarbetet,
skulle kunna helt eller delvis undanröjas i samband med löneregleringen.
Åtgärder i sådant syfte ha framstått som särskilt angelägna med hänsyn
till de nya uppgifter, vilka kommit att åvila redogörarna genom det från
och med år 1947 tillämpade systemet för skatteuppbörd.

Även i andra hänseenden har det emellertid synts kommittén erforderligt
att ompröva nu gällande grunder för utbetalande av lön. Fråga har sålunda
uppkommit, bland annat, om införande av kortare avlöningsterminer samt
om spridning av löneutbetalningarna över ett antal dagar i slutet av varje
månad. Det har vidare ifrågasatts, huruvida icke den rätt att uppbära avlöning
vid anställnings upphörande under loppet av kalendermånad, som
nu tillkommer vissa lärare, borde utsträckas att omfatta statens befattningshavare
i allmänhet.

Då lönekommittén ansett önskvärt att vid sina överväganden rörande
här avsedda spörsmål äga närmare kännedom om de erfarenheter, som det
praktiska avlöningsarbetet givit inom olika grenar av statsförvaltningen, har
kommittén låtit utarbeta en promemoria i ämnet, vilken tillställts ett tjugotal
myndigheter för yttrande. Beträffande myndigheternas yttranden torde få
hänvisas till betänkandet (s. 157—158).

1945 års lönekommitté anser, i likhet med de myndigheter som uttalat
sig i frågan, att lön till statens tjänstemän i princip bör liksom hittills beräknas
och utbetalas för kalendermånad. Detsamma bör gälla i fråga om
vissa andra kontanta avlöningsförmåner, till vilka rätt förvärvas genom
tjänstgöring under viss tidsperiod.

I fråga om tidpunkten för utbetalande av här avsedda förmåner finner
lönekommittén lämpligt, att en viss valfrihet beredes myndigheterna, dock
inom gränser, som fixeras i avlöningsreglementet. Om, såsom lönekommittén
föreslår, avlöning i regel skall utbetalas tidigast den 25 :e dagen och senast
den sista helgfria dagen i månaden, erhålles ett icke oväsentligt utrymme
för betalningarnas utspridande. Lönekommittén har utgått från att den föreslagna
anordningen skall kunna bidraga till en önskvärd utjämning av arbetsbelastningen
såväl för de statliga redogörarna som också i viss mån inom
andra områden, särskilt för postverkets personal.

Ehuru någon senaste utbetalningsdag för närvarande icke finnes uttryckligen
föreskriven, torde, såsom redan nämnts, utbetalning i de flesta fall
äga rum den sista eller näst sista helgfria dagen i månaden. Enligt vad för
lönekommittén upplysts, inträffar det emellertid, att tjänstemän tillhörande
vissa kategorier, vilka erhålla sin avlöning genom postverkets förmedling
eller genom insättning å bankräkning, icke få tillgång till densamma förrän
någon eller några dagar in i den följande månaden. I dylika fall kunna
uppenbarligen olägenheter vållas tjänstemännen. Lönekommittén har därför
framhållit, att avlöningen för viss månad bör, oavsett på vilket sätt densamma
tillställes tjänstemannen, vara för honom tillgänglig senast å den sista
vardagen i samma månad. Kommittén har även givit uttryck åt denna sin
uppfattning i de föreslagna avlöningsbestämmelserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

203

Från regeln, att avlöningsförrättning skall lurläggas till tiden från och med
den 25 :e dagen i månaden, föreslår lönekommittén vissa undantag. Sålunda
har lönekommittén — i anslutning till vad som redan gäller för statliga extra
lärare och kommunalt anställda lärare — ansett det böra generellt gälla, att
tjänsteman, vars anställning upphör vid annan tidpunkt än kalendermånads
utgång, skall äga uppbära honom tillkommande avlöning i samband med
anställningens upphörande. Vidare höra möjligheter till utbetalning av intjänt
avlöning tidigare än vid ordinarie avlöningstillfälle enligt lönekommitténs
mening alltjämt förefinnas i sådana fall, som avses i det förut omför -mälda cirkuläret den 2 juli 1940, nr 679. Såväl av allmänna ordningshänsyn
som i betraktande av frågans principiella vikt synas emellertid reglerna
härom böra meddelas inom vederbörande avlöningsreglementes ram. Som
ett resultat av förhandlingarna mellan lönekommittén och tjänstemännens
huvudorganisationer förordas härjämte, att reglerna ifråga utsträckas till att
avse även sådana fall, då tjänstemannaanställning tillträtts i samband med
övergång från annan anställning och vederbörande i denna uppburit lön för
kortare perioder än en månad. Det synes lönekommittén skäligt, att hänsyn
på detta sätt kan tagas till de temporära svårigheter, som för tjänstemannen
och hans familj torde kunna vara förenade med övergången från en kortare
till en längre hushållningsperiod.

Ordningen för utbetalning av andra kontanta löneförmåner än sådana, varom
här ovan talats, anser lönekommittén icke lämpligen böra bindas vid
särskilda regler i avlöningsreglementena. Det gäller här förmåner av mycket
varierande slag, såsom övertidsersättning, lönetillägg vid särskilda slag av
tjänstgöring, arvoden för särskilda uppdrag, ersättning vid resa, tjänstgöringstraktamente,
ersättning för flyttningskostnad, felräkningspenningar m. m.
Beträffande sådana förmåner bör i stället, där ej Kungl. Maj:t meddelat beslut
i ämnet, gälla vad vederbörande myndighet prövar lämpligt.

I fråga om de svårigheter, som äro förenade med ett samtidigt beaktande
av sätt för utbetalning och av sådana särskilda tjänstgöringsförhållanden,
som inverka på löneförmånernas storlek, har lönekommittén anfört följande.

Lönekommittén finner det uppenbart, att uppfyllandet av båda de krav,
varom här är fråga, icke rimligen kan åläggas redogörarna, i varje fall icke
då fråga är om verk med en mera talrik personal. Förutsättningen därför
skulle nämligen vara, att rapporteringen rörande särskilda tjänstgöringsförhållanden,
löneuträkningen och avlöningshandlingarnas upprättande toge
ingen eller en mycket obetydlig tid i anspråk. I verkligheten kunna emellertid
dessa procedurer vara tämligen tidskrävande, och avlöningsbestämmelsema
böra utformas med hänsyn härtill. I praktiken har, som redan nämnts,
förevarande problem lösts så, att vederbörliga noteringar rörande ledigheter
och förordnanden plägat verkställas i avlöningslistan för månaden näst efter
den, till vilken de hänfört sig, i den mån ledigheterna och förordnandena
icke kunnat beaktas i samband med löneutbetalningen för sistnämnda månad.
Denna ordning anser lönekommittén nu böra legaliseras. Några olägenheter
av densamma torde i stort sett icke ha försports. Vissa ojämnheter ha
emellertid kunnat uppkomma vid systemets tillämpning. Med hänsyn till
eventuella ändringar i procenttalet för det rörliga tillägget och — beträffande
(''.-avdrag — till månadernas olika dagantal har det nämligen i viss mån haft

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Departements chefen.

saklig betydelse, huruvida noteringarna behandlats efter förhållandena under
den månad, då de verkställts, eller om de visserligen överförts till den
nästföljande månadens avlöningslista men behandlats på samma sätt som
om de verkställts i avlöningslistan för den månad, till vilken de i verkligheten
hänfört sig. Enligt vad som framgår av uppgifter, som lönekommittén
införskaffat, har förfarandet härvidlag varierat olika myndigheter emellan,
även om man i allmänhet förklarat sig anse det senare alternativet vara det
korrekta. Till denna uppfattning ansluter sig även lönekommittén.

Om den preliminära beräkningen av löneförmånerna medför, att en
tjänsteman för viss månad utfår ett alltför högt belopp, skall skillnaden vid
det närmast följande utbetalningstillfället avdragas från vad han då eljest
skulle ha erhållit. Det måste emellertid förutsättas, att detta i vissa fall icke
låter sig göra, emedan vederbörandes anställning upphört eller han vid det
senare utbetalningstillfället har att utfå ett avlöningsbelopp, som icke förslår
till avdragets verkställande. Med hänsyn härtill har lönekommittén funnit det
erforderligt att i sitt förslag till utbetalningsbestämmelser intaga en föreskrift,
enligt vilken tjänsteman i förekommande fall skall vara skyldig att återbetala
vad han bekommit för mycket.

I förevarande sammanhang har lönekommittén ägnat uppmärksamhet åt
frågan om en reformering av avlöningsprocessen. Detta betydelsefulla
spörsmål, vars lösande bland annat förutsätter en grundlig analys av vissa
för närvarande oklara rättsfrågor och som synes stå i ett visst samband med
frågan om inrättande av en särskild lönedomstol, har kommittén dock icke
kunnat upptaga till behandling.

Yttrande.

I avgivet yttrande har kammarrätten ansett, att den i 71 § 2 mom. statens
allmänna avlöningsreglemente föreslagna bestämmelsen, enligt vilken tjänsteman,
som vid preliminär beräkning av avlöning erhållit för högt belopp,
skulle vara skyldig att i viss ordning återbetala detsamma, borde utgå. Enligt
ämbetsverkets mening kan skyldighet att återbetala för mycket utbekommen
avlöning icke åläggas tjänsteman i den ordning i nämnda bestämmelse
stadgas.

För egen del anser jag hinder icke föreligga att genomföra de av lönekommittén
under ifrågavarande avsnitt framlagda förslagen, vilka jag
anser vara i sak lämpliga.

Övergångsanordningar.

1945 års lönekommitté.

Redan i sitt första betänkande berörde lönekommittén frågan om övergångsanordningar
i anledning av löneregleringen.

Sålunda uttalades beträffande tjänstemännens löneklassplacering (s. 78),
att tjänsteman, som tillhör den nuvarande lönegradens andra löneklass, bör
vara garanterad att bliva placerad lägst i den nya lönegradens andra löneklass
och att motsvarande skulle gälla om han tillhörde någon annan löneklass.
Tjänstemannen skulle också få medtaga liden i den gamla löneklassen.

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

205

Regeln skulle tillämpas jämväl för befattningshavare, tillhörande någon av
löneplanerna V, MV, Ek och U.

Lönekommittén har i tidigare berörda delar av det nya betänkandet behandlat
vissa med övergången sammanhängande förhållanden. Sålunda har
lönekommittén förordat, att vissa tjänstemannagrupper skulle genom särskilda
övergångsbestämmelser undantagas från det allmänna avlöningsreglementets
tillämpningsområde. Vidare har föreslagits, att beställningshavare i
nuvarande lönegraden Oa 3 övexgångsvis skulle bibehållas vid nuvarande
semesterförmån. Därjämte har lönekommittén förordat, att Kungl. Maj:t
skulle erhålla ett allmänt bemyndigande att utfärda övergångsbestämmelser
i samband med löneregleringens ikraftträdande.

Med erinran härom har lönekommittén framlagt vissa ytterligare förslag,
som sammanhänga med övergången till det nya systemet. Kommittén har
emellertid förutskickat, att utöver vad här kommer att anges åtskilliga övergångsbestämmelser
kunna förutses bli erforderliga. Kommittén har dock
icke kunnat i detta sammanhang framlägga förslag till dessa bestämmelser,
för vilkas utarbetande torde krävas medverkan av de olika myndigheterna.

Trots den föreslagna grundregeln angående löneklassplacering vid övergång
till det nya systemet kan det med hänsyn till omläggningen av dyrortsgrupperingen
eller, beträffande distriktsveterinärer, av lönegrupperingen vara
möjligt, att löneminskning skulle inträda vid övergången. Med hänsyn
härtill har lönekommittén föreslagit, att föreskrifter meddelas, enligt vilka
tjänstemännen erhålla garanti mot kontant löneminskning vid övergången.
Hänsyn bör härvid tagas till det lönebelopp, som vid tillämpning av nuvarande
avlöningsbestämmelser — och bestämmelser om pensionsavdrag —
skulle utgått den 1 juli 1947.

Men härutöver anser sig lönekommittén böra förorda, att omräkning av
befattningshavarnas lönetur skall företagas vid övergången till det nya systemet.
Kommittén har härvid erinrat, att den redan i sitt första betänkande
var inne på denna fråga men då ansåg sig kunna taga ställning till densamma
endast beträffande de militära beställningshavarna. I fråga om dessa föreslogs,
att omräkning skulle ske. Vidare framhöll lönekommittén, i samband
med sitt förslag att utsträcka den tid i slutlöneklass, till vilken hänsyn nu
får tagas vid sneddningsregelns tillämpning, från tre till nio år, att den nya
regeln borde få tillämpas även på befordringsfall, som inträffat före löneregleringens
ikraftträdande. Förhöjd avlöning borde dock få åtnjutas först från
och med dagen för ikraftträdandet.

I sina yttranden över lönekommilténs första betänkande ha flera myndigheter
— bland andra generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen
—- framhållit, att betydande ojämnheter i löneturshänseende de olika
tjänstemännen emellan skulle uppkomma, om icke en allmän omräkning av
löneturen företoges. Vidare bar allmänna lönenämnden i yttrande till statsutskottet
den 15 mars 194(5 över motionen II: 212 vid 1946 års riksdag ansett
det böra övervägas, huruvida icke en allmän omräkning av löneturen borde
ske i syfte att eliminera olika ojämnheter i löneturshänseende. Lönekom -

20G

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

mittén har vid sina fortsatta överväganden av denna fråga, såsom redan framhållits,
kommit till den slutsatsen, att en omräkning bör komma till stånd
i samband med löneregleringen.

Lönekommittén framhåller, att det givetvis är ett önskemål, att ifrågavarande
omräkning administrativt göres så enkel som är möjligt utan eftersättande
av berättigade krav. Huvudprincipen bör dock vara, att omräkningen
skall avse att utvisa, vilken placering i löneklass och lönerum, som skulle
tillkommit viss tjänsteman, om det nya systemet tillämpats på honom under
hela hans tjänstetid. Det har understrukits, att lönetursomräkningen är subsidiär
så till vida, att dess syfte endast är att konstatera om bättre löneställning
bör tillerkännas viss tjänsteman än den som följer av den i första betänkandet
förordade grundregeln angående löneklassplacering och av den
här ovan föreslagna garantien mot inkomstminskning.

Administrativt sett är det enligt kommittén egentligen bara på två punkter,
som mera betydande svårigheter kunna uppkomma i samband med omräkningen.
Den ena utgör tillämpningen av jämförelseregeln vid övergång från
kollektivavtalsanställning, den andra utgör ledigheters och tjänstgöringshinders
inverkan på löneklassuppflyttningen.

Jämförelseregeln förutsätter för sin tillämpning uppgifter om arbetsinkomst
vid tiden för övergången till tjänstemannaställning. Dylika uppgifter torde
emellertid enligt vad lönekommittén förklarar sig ha erfarit saknas i stor utsträckning
när man kommer längre tillbaka i tiden. Vidare måste enligt jämförelseregeln
jämförelsen ske mellan inkomster på samma ortsgrupp. Uppenbarligen
kunde svårigheter uppstå, när det gällde att avgöra vilken av de
nya ortsgrupperna som svarade mot den äldre ortsgruppen. Vidare vore att
märka, att de nya lönernas basnivå nära överensstämde med den levnadskostnadsnivå,
som på 1935 års skala hade indextalet 140, men att jämförelse
också måste kunna ske, då indextalet varit lägre. Det syntes med hänsyn till
vad sålunda anförts i själva verket vara ogörligt att retroaktivt tillämpa jämförelseregeln,
vars användning för övrigt sannolikt icke heller skulle ge rätt
till förbättrad löneställning. Enligt lönekommittén borde alltså beträffande
övergång, som skett från kollektivavtalsanställning, allenast garanti regeln
tillämpas vid omräkningen.

Beträffande tjänstledigheters och tjänstgöringshinders inverkan syntes det
lämpligt att en viss förenkling vidtages vid omräkningen. Man bör sålunda
enligt lönekonmiitténs mening endast taga hänsyn till sådana ledigheter och
tjänstgöringshinder, som tidigare föranlett försenad löneklassuppflyttning.
Hade så varit fallet borde undersökas, om och i vad mån sådan försening
skulle ha förekommit vid tillämpning under den ifrågavarande lönetursperioden
av de nya reglerna för löneklassuppflyttning. I den mån så skulle ha varit
förhållandet borde vid omräkningen tillämpas en motsvarande försening
av löneklassuppflyttningen. I övrigt borde ledigheter och tjänstgöringshinder
icke inverka vid omräkningen.

\ id omräkningen borde läggas till grund den faktiska anställningsform och
lönegradsplacering, som tjänstemannen vid varje särskilt tillfälle haft. Vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

207

omräkningen borde förfaras så, att de tidigare lönegrader, som tjänstemannen
tillhört, utbyttes mot däremot svarande nya lönegrader, varvid skulle
iakttagas att det nya lönegradsnumret för aspirant- eller extra tjänst skulle
med två enheter understiga det nya lönegradsnummer, som skulle ha gällt,
om tjänsten varit extra ordinarie och därvid placerad i lönegrad med samma
nummer som tillämpats för densamma. I den mån direkta motsvarigheter
saknades inom det nya lönesystemet, måste särskilda regler meddelas.

Härutöver har lönekommittén framhållit, att särskilt beslut, varigenom
tjänsteman placerats i högre löneklass än enligt de vanliga reglerna, bör betraktas
såsom obefintligt vid omräkningen. Härvid förutsätter dock kommittén,
att det i vissa fall kan vara skäligt att avvika från denna regel liksom
möjligen också från de övriga i det föregående angivna huvudriktlinjerna och
att, om så är förhållandet, dylika avvikelser skola kunna ske.

Det måste vidare enligt vad lönekommittén anfört förutsättas att särskilda
detaljföreskrifter, olika för olika verk, kunde behöva meddelas för omräkningen.
Frågan härom hade dock icke kunnat tagas upp i detta sammanhang.

Den i det föregående berörda grundregeln innebär i verkligheten med hänsyn
till lönekommitténs förslag om konstruktionen m. m. av de nya lönegraderna,
att tjänsteman, vars lön utgår enligt den undre eller mellersta delen
av den nuvarande löneskalan och som ej befinner sig i slutlöneklass, skulle
uppflyttas, ordinarie tjänsteman en löneklass och extra ordinarie tjänsteman
två löneklasser. Om tjänstemannen befinner sig i slutlöneklass eller om lön
utgår enligt den övre delen av den nuvarande löneskalan, skulle, såvitt angår
ordinarie tjänsteman, oförändrad löneklasställning bibehållas och, såvitt angår
extra ordinarie tjänsteman, uppflyttning ske en löneklass. Dessutom
skulle i vissa fall inplacering i lönerum ske.

Det har vid de förda förhandlingarna kunnat konstateras, att vissa ojämnheter
måste uppkomma vid tillämpningen av de föreslagna reglerna för inplacering
i löneklass vid övergången till det nya systemet, även om genom en
omräkning åtskilliga ojämnheter skulle elimineras. Det har också rått enighet
om, att det icke lämpligen går att helt undanröja de kvarblivande ojämnheterna.
För att emellertid få bort vissa av de mest framträdande av dessa
anser lönekommittén, att en regel bör gälla, enligt vilken tjänsteman, som
till den tjänst han vid eller från och med ikraftträdandet av de nya bestämmelserna
innehar, övergått från annan tjänst, ej skall i förstnämnda tjänst
erhålla oförmånligare placering i löneklass än om den tidigare tjänsten innehafts
vid ikraftträdandet och övergången mellan tjänsterna skett först därefter.
Det påpekas att avsikten icke är, att denna regel skall tillämpas vid
bestämmandet av den löneklass i den tidigare tjänsten, som tjänstemannen vid
ikraftträdandet skall anses tillhöra.

Lönekommittén har ytterligare ansett sig böra förorda, att de barntillägg,
som övergångsvis utgå till vissa tjänstemän, bibehållas vid löneregleringen.
Kommittén erinrar, alt dessa tillägg successivt avvecklas för att för det stora
flertalet statstjänstemän helt försvinna från och med den 1 april 1955.

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Departements chefen.

Slutligen har lönekommittén framhållit att den givetvis förutsätter, att de
speciella bestämmelser som på sina håll av särskilda skäl ha meddelats och
enligt vilka vissa tjänstemän tillförsäkrats lön enligt högre lönegrader än
dem, som givits tjänsterna, skola bibehållas också efter löneregleringens genomförande.

Yttrandena.

I vissa av de avgivna yttrandena, exempelvis från statskontoret och riksräkenskapsverket,
ha framställts förslag om en mera begränsad omräkning
av löneturen, än lönekommittén föreslagit. Allmänna lönenämnden, som uttalat
sig för en provisorisk lönereglering för nästkommande budgetår, har
ansett önskvärt, att med omräkningen kunde anstå, till dess lönetursbestämmelsema
blivit föremål för överarbetning. De nya lönetursbestämmelsema
borde dock erhålla retroaktiv verkan från och med den 1 juli 1947.

Länsstyrelsen i Karlstad förutsätter att nya bestämmelser meddelas om
befordringsgången för landskanslister och landskontorister, vilka bestämmelser
böra tillämpas även vid den av lönekommittén föreslagna omräkningen
av löneturen. Det förmånligare beaktande av tidigare kommunal och jämförlig
tjänst, som länsstyrelsen i sitt yttrande påyrkat, borde få gälla även
vid omräkningen.

Generalpoststyrelsen berör vissa vid omräkningen uppkommande ojämnheter
och föreslår jämkningar i syfte att undanröja dessa.

Försvarets civilförvaltning har anfört, att i de fall, då hänsyn skall få
tagas till vissa ledigheter m. m., som tidigare förorsakat försenad löneklassuppflyttning,
synes för att i möjligaste mån förenkla omräkningen för myndigheterna
böra föreskrivas, att det skall ankomma på vederbörande tjänsteman
att med förebringande av fullständig utredning i ämnet inom viss tid
efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande till myndigheten ingiva ansökan
om omräkning av löneturen. Även riksräkenskapsverket anser, att omräkningen
bör grundas på ansökan med åtföljande utredning från vederbörande
tjänstemans sida; dylik ansökan bör vara inkommen förslagsvis före den
1 oktober 1947.

Försvarsväsendets lönenämnd har fäst uppmärksamheten vid viss ojämnhet
i verkningarna av den redan godkända, grundläggande inplaceringsregeln.

Lönekommittén föreslår, att den redan godkända, mera summariska regeln
angående tjänstemans inplacering i löneklass vid övergången till det nya
systemet kompletteras med en subsidiär regel, vars syfte skulle vara att
klarlägga, huruvida genom en allmän omräkning av tjänstemannens lönetur
förmånligare löneklassplacering kan vinnas. För egen del har jag, trots
det betydande merarbete som i allmänhet kommer att bli följden av en omräkning,
ansett mig böra biträda lönekommitténs förslag.

I övrigt får jag anföra, att jag finner mig böra biträda vad lönekommittén

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

209

förordat i fråga om övergångsanordningar. Jag vill erinra, att jag för egen
del i annat sammanhang i det föregående gjort vissa uttalanden beträffande
förhållanden, som böra uppmärksammas vid övergångsbestämmelsernas utarbetande.

Det bemyndigande, som Kungl. Maj:t enligt lönekommitténs av mig biträdda
förslag skulle inhämta att utfärda övergångsbestämmelser i samband
med löneregleringens ikraftträdande, måste förutsättas få en vidsträckt innebörd
med hänsyn till de skilda befattningshavargrupper med såväl reglerad
som oreglerad avlöning, som kunna komma att omfattas av löneregleringen.

Ordinarie tjänsteman, som i vederbörlig ordning anmält sig icke vilja
underkasta sig nytt avlöningsreglemente, synes icke böra äga bibehålla provisoriskt
lönetillägg, vilket i viss mån haft karaktär av förskott å den blivande
löneregleringen. Kristillägg torde däremot — jämte rörligt tillägg —
böra tillkomma sådan tjänsteman.

I statsverkspropositionen ha anslag till barntillägg åt vissa befattningshavare
i statens tjänst m. fl. upptagits med allenast beräknade belopp. Dessa
äro:

under andra	huvudtiteln	kronor	50 000
	tredje	T>	>	3 000
	fjärde	7>	>	375 000
	femte			175 000
»	sjätte		»	9 400
7>	sjunde			120 000
3>	åttonde	>	>	150 000
	nionde	>	>	40 000
>	tionde	2>	»	61 000
	elfte	>		800
>	fjortonde	»		2 400

I anslutning till vad i det föregående anförts böra nu äskas anslag för ändamålet.
Annan anledning att avvika från de i statsverkspropositionen beräknade
beloppen synes ej föreligga än att det för femte huvudtiteln beräknade
beloppet bör fördelas med 100 000 kronor på nämnda huvudtitel
och 75 000 kronor på den nya huvudtiteln V a. Jag gör i det följande hemställan
av angiven innebörd.

Bihang till riksdagens protokoll 19 t7. 1 samt. Nr 281.

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Departements chefen.

IV. VISSA SÄRSKILDA FRÅGOR.

Rätt för justitieråd och regeringsråd att med befattningen
förena vissa uppdrag.

Vid framläggande av förslag om justitierådens och regeringsrådens inordnande
under civila avlöningsreglementet (prop. 1946: 138) bibehölls dittillsvarande
förbud för justitieråd och regeringsråd att med sin befattning förena
uppdrag såsom skiljeman. I samband med riksdagsbehandlingen väcktes likalydande
motioner (1:266 och 11:417), i vilka hemställdes att ifrågavarande
förbud skulle begränsas så, att det icke komme att avse uppdrag såsom
ordförande eller ensam skiljedomare. Statsutskottet (uti. nr 126) förklarade
sig emellertid ej berett att förorda den i motionerna föreslagna jämkningen
utan tillstyrkte det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget. Riksdagen beslöt i
enlighet härmed.

I samband med tillkomsten av den nya löneregleringen har fråga åter
uppkommit angående viss jämkning i det för närvarande gällande förbudet
för justitieråd och regeringsråd att åtaga sig skiljemannauppdrag. För egen
del har jag i samråd med chefen för justitiedepartementet kommit till den
uppfattningen, att starka skäl tala för att justitieråd och regeringsråd medgivas
rätt att — i likhet med vad som gäller i fråga om häradshövding — med
sin tjänst förena skiljemannauppdrag såsom ordförande eller som ensam
skiljedomare. En med hänsyn till fjolårets riksdagsbeslut framkomlig väg till
reglering av ifrågavarande spörsmål synes mig vara, att nämnda förmån förknippas
med det villkoret, att sådana uppdrag skola anmälas i enlighet med
av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. Därest riksdagen icke framställer
någon erinran häremot, böra avlöningsreglementets bestämmelser om förening
av tjänst med annan tjänst eller med uppdrag undergå erforderlig ändring.

Avlöningsförhållandena för armé- och flygtekniker.

I sitt betänkande med förslag till åtgärder i syfte att begränsa antalet kontraktsanställt
manskap inom krigsmakten (SOU 1946: 7) har 1944 års manskapsutredning
bland annat föreslagit, att en betydande, i vissa fall kompensationslös
reducering av försvarets ma nskap sk ader skulle vidtagas, men
ansett att detta nödvändiggjorde inrättandet vid armén och flygvapnet av ett
antal för de tekniska yrkesgrenarna avsedida civilmilitära beställningar; dessa
skulle benämnas tekniker och placeras i lönegrad Ca 10 i nuvarande militära
avlöningreglemente. Sedan frågan om de föreslagna teknikernas anställningsform
och löneställning sedermera varit föremål för närmare övervägande
av 1946 års manskapslöneutredning och försvarets tjänsteförtecknings -

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

211

sakkunniga, har chefen för försvarsdepartementet i propositionen nr 130 till
innevarande års riksdag förordat inrättandet av beställningar för tekniker
vid armén och flygvapnet samt föreslagit, att ifrågavarande beställningshavaire
skola erhålla oivilmilitär anställning och benämnas armé- respektive flygtekniker.

Vad angår löneställningen för teknikerna ha försvarets tjänstef örteckningssakkunniga
ansett en inplacering i 12 lönegraden i det nya lönesystemet vara
skälig. Härför ha de sakkunniga även ansett tala, att överfurirema enligt
1946 års manskapslöneutrednings förslag skola inplaceras i nämnda lönegrad;
på sätt de sakkunniga i tidigare sammanhang uttalat, borde nämligen
teknikerpersonalen, som i stor utsträckning torde komma att rekryteras från
det stamanställda underbefälet, i lönehänseende jämställas med överfurirema.
I vad rör flygteknikerna ha de sakkunniga utgått från att de till fast anställt
manskap i teknisk tjänst vid flygvapnet jämlikt 25 § manskapsavlöningsreglementet
utgående mekanikertilläggen skola tillkomma teknikerpersonalen
i den mån densamma fullgör sådan tjänstgöring, som utgör förutsättning
för erhållande av dylikt tillägg.

1946 års
ordat inplacering av de med teknikerna sidoställda överfurirema i en lönegrad,
omfattande löneklasserna 12, 13, 14 och 15 — helt anslutit sig till det
av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga framlagda förslaget angående
lönegradsplacering av teknikerna.

I utlåtanden över manskapslöneu Iredningens betänkande ha överbefälhavaren,
försvarets civilförvaltning, statskontoret och försvarsväsendets lönenåmnd
förklarat sig biträda förslaget om att teknikerna i lönehänseende likställas
med överfurir. Försvarsväsendets lönenämnd har emellertid förutsatt
att, dii rest vid flygvapnet nu utgående mekanikertillägg komme att indragas,
frågan om en differentiering av teknikernas lönegradsplacering upptoges till
övervägande. Statens organisationsnämnd har uttalat, att manskapslöneutredningens
förslag i ämnet icke föranleder någon erinran från nämndens sida.

I övriga yttranden har förordats inplacering i 14 lönegraden antingen av
samtliga tekniker eller av vissa av dem. I vissa av dessa yttranden har därvid
förutsatts, att mekanikertillägget skall bortfalla, i andra att det skall
bibehållas. Härom må nämnas följande.

Chefen för armén har ansett, att teknikerna borde placeras i 14 lönegraden,
samt aberopat en av arméförvaltningens tygavdelning upprättad promemoria,
van anförts i huvudsak följande: De arbetsuppgifter, som komma att åvila
teknikerna, äro i princip av två olika slag, nämligen dels inslruktörstjänst
vid utbildning av annan personal i mera ingående materielkunskap och reparationsarbete
(service), dels ren yrkestjänst. Utbildningsarbetet ställer avsevärda
fordringar på en tekniker när det gäller pedagogisk skicklighet och
tormaga att effektivt utnyttja utbildningstiden. När det gäller utbildningsverksamhet
måste på en tekniker ställas minst lika stora krav som på en
överfurir i vad avser kunskaper och pedagogisk förmåga. Dessutom tillkominp-,
att teknikern måste besitta en avsevärd och allsidig yrkesutbildning.
Da teknikerna äro avsedda för »servicetjänst» vid truppförbanden, är det tydligt
att de ej få bliva strängt bundna av att arbetet förlägges till den ordinarie
arbetstiden. Bliva teknikerna inplacerade i för låg lönegrad, komma säker -

212

Kungl. Maj ds proposition nr 281.

ligen fortfarande alltför inånga att hellre söka kollektivavtalsanställning som
tygarbetare, med därav följande strängt reglerad arbetstid, lönetillägg för
tjänst som förman samt möjligbeter till ackordsförtjänst. Framhållas må
även att, enligt vad som kunnat inhämtas, försvarets tjänsteförteckningssakkunniga
ha för avsikt att föreslå att förrådsvaktmäslare (förrådsförman) inplaceras
i lönegrad 14. Med hänsyn till teknikernas arbetsuppgifter och de
krav som ställas på deras yrkesskicklighet, synes en lägre lönegradsplacering
för dem än vad som anses skäligt för förråds vaktmästare icke vara
motiverad.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen har anfört, att för här avsedd
personal tjänstgöringen i luften komme att begränsas efterhand som den nu
pågående materiella omdaningen av flygvapnet fullföljdes, och att samtidigt
det ansvar, som åvilade denna personal, komme att ökas genom att materielen
blivit alltmer komplicerad. Det nuvarande mekanikertillägget överginge
därmed till att praktiskt taget uteslutande bliva ett arvode för synnerligen
ansvarstyngd mekanikertjänst. Det vore då skäligt, att denna förmån toges
i betraktande vid avvägningen av pensionsbeloppen. Flygvapnets tekniker
borde placeras i den föreslagna 14 lönegraden. Intill dess teknikerorganisationen
kunnat helt genomföras, borde mekaniker- och chefmekanikertilläggen
övergångsvis bibehållas för sådan personal, som icke fått sin grundlön
reglerad med hänsyn till detta tillägg.

Civila tjänstemannaförbundet har ansett en jämförelse med lönesfällningen
för tygarbetare vid arméns tygverkstäder, även utan förmansställning, utvisa
att inplacering av teknikerna i 12 lönegraden skulle medföra genomsnittligt
väsentligt lägre löneförmåner i de lägsta löneklasserna än för yrkesarbetare,
som uppnått 27 års ålder, särskilt om hänsyn toges till att för dessa allt
emellanåt förekomme ackordsarbete. Ännu större bleve disproportionen om
jämförelsen gjordes med tygarbetare med förmansställning. Teknikernas
lönegradsplacering borde under inga förhållanden bliva lägre än förrådsvaktmästamas,
utan minst motsvara den nya 14 lönegraden. Även om en sådan
höjning av löneställningen skulle medföra, att det för teknikerna vid flygvapnet
ifrågasatta mekanikertillägget icke upptoges för dem, vore den att
föredraga, särskilt med hänsyn till önskvärd likställighet i löne- och pensionsförmåner
för tygstatens och flygvapnets tekniker. Risktillägg för verkligt företagen
flygning förutsattes framgent komma att utgå till teknikerna i form av
flygtraktamente.

Försvarsverkens civila personals förbund har anfört, att den kontraktsanställda
civila mekanikerpersonalen tjänstgjorde såsom lärare och instruktörer
för bland andra överfurirema vid respektive divisioner. Civila mekaniker eller
montörer med lång anställningstid och lång erfarenhet inom yrket borde vid
anställning som tekniker placeras i den nya 14 lönegraden och motsvara
förste tekniker. Övriga tekniker borde placeras i den nya 12 lönegraden.
Samtliga tekniker förutsattes dessutom skola åtnjuta mekanikertillägg, när
sådan tjänstgöring förekomme, vilken utgjorde förutsättning för dylikt tillläggs
åtnjutande.

Försvarsväsendets underbefälsförbund bär i fråga om de föreslagna teknikerna
vid flygvapnet anfört, att en inplacering i 14 lönegraden vore ofrånkomlig,
därest denna personal skulle erhålla ungefär samma förbättring, som
skulle tillkomma motsvarande beställningshavare med renodlat militära arbetsuppgifter.
Valdes eu lägre lönegrad, vore man nödsakad bibehålla mekanikertilläggen,
vilket ledde till, att en betydande del av de sammanlagda förmånerna
icke komme att inverka på pensionsunderlagen. Vidare kunde det
icke vara skäligt, att rörligt tillägg ej finge utgå å hela den faktiska lönen.
Härtill komme, att detta förslags genomförande säkerligen skulle få konsek -

Kunql. Maj:ts proposition nr 281.

213

venser för andra personalgrupper. Teknikerna vid flygvapnet borde inplaceras
i 14 lönegraden, varvid förutsattes, att mekanikertillägg icke längre skulle
utgå till dessa beställningshavare. I fråga om teknikerna vid armén komplicerades
icke lönefrågan genom någon nu utgående motsvarighet till mekanikertilläggen
vid flygvapnet. Även om en placering i 14 lönegraden också för
dessa beställningshavare i och för sig vore skälig, kunde det icke förbises,
att man i så fall skulle skapa en skillnad i löneställningen mellan de nuvarande
beställningsmännen och övrigt underbefäl. Förbundet vore tveksamt om lämpligheten
av att införa en sådan ordning och ville i stället förorda samma löneklasser
för de nuvarande beställningsmännen vid armén, som av förbundet
föreslagits för överfurirerna. Därest detta icke ansåges möjligt, borde den
avsedda lösningen kunna vinnas genom att teknikerna vid armén bibehöllos
i militära beställningar såsom överfurirer.

I propositionen nr 130 till innevarande års riksdag har chefen för försvarsdepartementet
efter gemensam beredning med mig uttalat (s. 95), att för
beställningen såsom tekniker vid armén lämpligen bör bestämmas samma
löneställning som för överfurirerna. Då jag i annat sammanhang föreslagit,
att överfurirerna skola inplaceras i en lönegrad, omfattande löneklasserna
12, 13, 14 och 15, vill jag beträffande teknikerna vid armén förorda, att
dessa beställningshavare inplaceras i den blivande lönegraden Ca 12, vilken
skall omfatta nämnda löneklasser.

Såsom av det föregående framgår ha försvarets tjänsteförteckningssakkunniga
och manskapslöneutredningen även för teknikerna vid flygvapnet
föreslagit samma löneställning som för överfurir. De ha härvid utgått från
att de till fast anställt manskap i teknisk tjänst vid flygvapnet nu utgående
mekanikertilläggen skola tillkomma jämväl teknikerpersonalen i den mån
densamma fullgör sådan tjänstgöring, som utgör förutsättning för erhållande
av dylikt tillägg. I vissa remissutlåtanden över manskapslöneutredningens betänkande
har föreslagits, att teknikerna vid flygvapnet i stället skola inplaceras
i den nya 14 lönegraden. Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen
har därvid uttalat, alt den nu pågående materiella omdaningen av flygvapnet
komme alt medföra, att det nuvarande mekanikertillägget överginge till att
bliva ett arvode för arbetstyngd tjänst och därför borde inräknas i vederbörandes
grundlön. För egen del anser jag, att frågan om särskilda med
tjänsten förenade förmåner även för teknikerpersonalen bör upptagas till
prövning vid den utredning angående sådana förmåner, som jag i annat sammanhang
förordat. Härvid kommer således att övervägas, huruvida och i så
fall i vilken utsträckning och efter vilka grunder tekniker även framdeles
böra vid sidan av lönen äga uppbära särskilda lönetillägg. För att icke föregripa
resultatet av denna utredning, som bör vara förutsättningslös, vill jag
förorda, att mekanikertillägg tills vidare må utgå till flygteknikerna enligt
samma grunder som till fast anställt manskap i teknisk tjänst vid flygvapnet,
samt — utan att taga ställning till i vad mån ett eventuellt uteslutande av
rätt till mekanikertillägg bör inverka på lönegradsplaceringen -—- förorda
samma lönegradsplacering för teknikerna vid flygvapnet som för teknikerna
vid armén.

Departements chefen.

214

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Avlöningsförhållandena för innehavare av för pensionerad personal vid
försvaret avsedda arvodesbefattningar.

Genom 1925 års försvarsbeslut inrättades i samband med minskning av
antalet officers- och underofficersbeställningar på aktiv stat ett antal befattningar
vid staber och truppförband in. m. avsedda för pensionerade officerare
och underofficerare. Antalet sådana befattningar har sedermera i förhållandevis
stor utsträckning ökats i samband med 1936 och 1942 års försvarsbeslut.

Ifrågavarande befattningar äro anordnade som ett speciellt slag av ickeordinarie
befattningar. De uppföras emellertid å särskilda personalförteckningar,
vilka på samma sätt som motsvarande förteckningar över ordinarie
beställningar underställas riksdagen för godkännande. Befattningarna äro
icke förenade med tjänste- och familjepensionsrätt, ett förhållande som sammanhänger
med att de avsetts för redan pensionerad personal. Bortsett härifrån
äro anställningsförhållandena vid ifrågavarande befattningar likartade
med dem, som föreligga vid extra ordinarie anställning. Enligt gällande, av
Kungl. Maj:t den 30 juni 1942 meddelade bestämmelser skall vid entledigande
från här avsedd befattning av annan anledning än tjänstefel uppsägning
ske skriftligen såvitt möjligt senast tre månader före anställningens upphörande.
Förordnande att innehava befattningen skall upphöra efter det befattningshavaren
uppnått en levnadsålder av 60 år eller, där fråga är om sektionschef
i militärbefälsstabs hemortssektion eller kommendant, tillika försvarsområdesbefälhavare
i Stockholms och Norrtälje försvarsområden, eller
om befattning i expeditionstjänst vilken jämväl vid mobilisering skall fullgöras
under samma förhållanden som i fred, 63 år. Uppnås nämnda levnadsålder
under tiden den 1 oktober—den 31 mars, skall avgång ske vid utgången
av mars månad men eljest vid utgången av september månad. För att förordnande
skall få avse tid efter angivna levnadsålder fordras Kungl. Maj:ts
medgivande.

I avlöningshänseende äro bär avsedda befattningar konstruerade såsom
arvodesbefattningar; de äro icke lönegradsplacerade. Enligt före den 1 juli
1942 gällande bestämmelser utgjordes arvodena av icke dyrortsgraderade belopp,
vilka uppburos utöver pensionsförmånerna. Numera gäller i stället, att
pensionsförmånerna tillgodoföras vederbörligt anslag under fjärde huvudtiteln
och att arvodet motsvarar nettoavlöningen inklusive rörliga tilläggsförmåner
enligt viss löneklass i de för försvarets aktiva personal gällande löneplanerna,
i flertalet fall slutlöneklassen i den lönegrad, till vilken befattningshavaren
senast varit hänförlig under innehav av beställning på aktiv stat.
Arvodena motsvara lönerna i löneklasserna för överstebeställningar samt i
slutlöneklasserna inom överstelöjtnants-, majors-, kaptens- och fanjunkarlönegraderna.
För vissa befattningar tillämpas dock näst högsta löneklassen
inom majors- eller förvaltarlönegraden.

I övrigt gälla i huvudsak följande avlöningsbestämmelser för innehavare av
ifrågavarande befattningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

215

Vid tjänstledighet — sådan må beviljas innehavare av arvodesbefattning i
enlighet med vad som stadgas i fråga om motsvarande beställningshavare på
aktiv stat — samt avstängning från tjänstgöring m. in. gäller i fråga om rätt
att därunder åtnjuta arvode vad i motsvarande fall finnes stadgat i militära
icke-ordinariereglementet för extra ordinarie tjänsteman. Härvid skall dock
iakttagas, dels att tjänstledighetsavdrag i förekommande fall skola bestämmas
efter vad för motsvarande löneklass gäller enligt militära avlöningsreglernentet,
dels ock att arvodestagares behållna arvode med därå belöpande
tillägg icke må understiga vad som för ledighetstiden skolat tillkomma honom
i pension jämte vederbörliga tillägg.

Beträffande semester, kallortstillägg, ersättning för resa för förrättning i
statens tjänst, tjänstgöringstraktamente, sjukvård, tjänstebostad samt bränsle
och belysning gäller för innehavare av arvodesbefattning vad i militära avlöningsreglementet
jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser i sådant hänseende
föreskrivits beträffande beställningshavare på aktiv stat i motsvarande
lönegrad. Föreskrift har nämligen meddelats, att arvodesbefattning med arvode
enligt viss löneklass skall anses motsvara beställning i viss lönegrad.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 8 november 1946 i fråga om uniformsplikt
för bland annat viss personal i arvodesbefattning vid försvaret har föreskrivits,
att innehavare av arvodesbefattning, vilken till följd av beslutet
är ålagd att bära uniform, skall för underhåll (förnyelse) av föreskrivna
uniformspersedlar tills vidare, så länge vederbörande med uniformsplikt
tjänstgör i dylik befattning, dock högst intill den 1 juli 1947, äga utfå
ekiperingsersättning med ett efter 90 kronor för helt år beräknat belopp.

Ehuru närmast avsedda att innehavas av officerare eller underofficerare,
som avgått med ålders- eller förtidspension, kunna arvodesbefattningarna
innehavas även av annan personal. Då beställningshavare på övergångsstat
uppehåller sådan befattning, regleras avlöningen enligt de för hans beställning
gällande bestämmelserna. I övriga fall meddelar Kungl. Maj:t särskilda
bestämmelser om avlöningen.

I detta sammanhang må erinras om att 1945 års riksdag i skrivelse nr 321
hos Kungl. Maj:t hemställt om utredning i fråga om ändrade pensioneringsgrunder
för innehavare av för pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar
vid försvaret. Av bankoutskottets utlåtande nr 39, vilket åberopats i
skrivelsen, framgår att utskottet särskilt uppmärksammat det förhållandet,
att den som enligt visst pensionsreglemente beviljats pension vid avgång från
beställning på aktiv stat, enligt nu gällande bestämmelser icke ernår förbättring
av sina pensionsförmåner av den anledningen att han innehaft arvodesbefattning
under giltighetstiden för ett nytt pensionsreglemente.

Med anledning av riksdagsskrivelsen har utredning i ämnet verkställts genom
statskontorets försorg. Ämbetsverket har framlagt vissa förslag rörande
förbättring av pensionsförmånerna utan att ifrågasätta all arvodesbefattningarna
såsom sådana skulle förenas med pensionsrätt.

Vidare må här nämnas, att särskilda, enligt Kungl. Maj:ts beslut den 14
september 1944 inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga (1944 års
militära pensionsutredning) i eu den 26 juni 1946 dagtecknad promemoria
angående avgångsskyldighet för beställningshavare vid försvarsväsendet in. in.
ifrågasatt sådan höjning av pensionsåldern för beställningshavare på aktiv
stat jämte differentiering av dessas arbetsuppgifter under olika åldersstadier,

Departements chefen.

216 Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

att behovet av arvodesbefattningar för pensionerad personal skulle bortfalla.
Detta ärende är för närvarande föremål för försvarskommitténs bedömande.

1945 års lönekommittés förslag omfattar icke anställnings- och avlöningsförhållandena
för ifrågavarande personalgrupp. Lönekommittén har emellertid
uttalat att, därest den av riksdagen gjorda hemställan rörande pensionsförhållandena
för aktivstatspersonal, som tillträtt arvodesbefattning, skulle
anses böra föranleda till att dessa beställningshavare skulle anställas såsom
extra ordinarie, den naturligaste lösningen synes vara, att de av lönekommittén
föreslagna reglementsbestämmelserna erhålla tillämpning även å dem.

Såsom framgår av det anförda ha mot de nuvarande bestämmelserna rörande
arvodesbefattningar för pensionerad personal vid försvaret ansetts
kunna riktas vissa invändningar ur pensionssynpunkt. Olika förslag ha framställts
åsyftande att medföra förbättringar härutinnan. 1945 års iönekommitté
har, utan att närmare ingå på frågan, antytt att det vore tänkbart att lösa
densamma genom att ombilda arvodesbefattningarna till extra ordinarie
tjänster. Även om jag finner detta uppslag, som skulle medföra tillämpning
å ifrågavarande personalgrupp av en för statsanställd personal i allmänhet
tillämpad anställningsform, i och för sig vara värt att närmare övervägas,
är jag med hänsyn till det läge, vari frågan om försvarets framtida
organisation för närvarande befinner sig, icke beredd att nu taga ställning
härtill. Den särställning i pensionshänseende, som en efter tidig pensionsavgång
i arvodesbefattning kvarstående beställningshavare intager, kommer
att beaktas vid genomförandet av förslag, som jag i annat sammanhang
framlägger.

Vad avlöningsförmånerna för här avsedda befattningshavare beträffar äro
dessa på sätt i det föregående anförts avvägda med utgångspunkt från den
avlöning, som tillkommer motsvarande beställningshavare på aktiv stat. Den
löneförbättring, som från och med den 1 juli 1947 tillkommer ordinarie beställningshavare,
anser jag böra tillkomma även innehavare av här avsedda
arvodesbefattningar. Arvodena böra i princip sammanfalla med lönerna i de
nya löneklasser i lönegraderna för aktiv personal, som utgöra motsvarighet
till de löneklasser, efter vilka arvodena nu utgå. Såsom förut nämnts finnas
för närvarande — utom arvoden motsvarande lönen i lönegrad, som endast
upptager en löneklass, samt arvoden motsvarande lönen i slutlöneklassen inom
viss lönegrad — arvoden, vilka motsvara lönen i näst högsta löneklassen
inom majors- och förvaltarlönegradema. Av dessa båda arvoden synes del
förra böra omregleras att motsvara lönen i löneklass 31, vilken löneklass är
den näst högsta inom den nya majorslönegraden förekommande. Vad åter
angår nämnda förvaltararvode, är detta nu avvägt att överstiga slutlönen
för fanjunkare men samtidigt understiga slutlönen för förvaltare. Inom det
nya lönesystemet för militär personal kommer icke att utnyttjas någon löneklass
mellan dessa båda, vilka å löneplan nr 1 äro betecknade med siffrorna
20 och 22. Då anledning synes saknas att frångå den hittillsvarande avvägningsgrunden,
förordar jag, att ifrågavarande arvode bestämmes att mot -

Kunol. Maj:ts proposition nr 281.

217

svara lönen i den för civil personal tillämpade 21 löneklassen. För pensionsavgången
innehavare av för pensionerad personal vid försvaret avsedd arvodesbefattning
finner jag mig sålunda böra förorda, att arvodet fastställes
att motsvara lönen i nedan angiven löneklass, varvid såsom hittills förutsättes
att befattningshavaren icke skall äga uppbära tjänstepensionen för
aktivstatsbeställningen.

Befattning vid vilken nu utgår arvode enligt	Vid befattningen skall arvode utgå enligt
löneplan	löneklass	löneplan	löneklass
Öb	1	2	12
Oa	15	1	37
Oa	14	1	34
Oa	12	1	32
Oa	11	1	31
Oa	10	1	29
UO	8	1	21
UO	7	1	20

Enligt nuvarande bestämmelser skola i fråga om olika förmåner för innehavare
av arvodesbefattning i vissa fall tillämpas för extra ordinarie tjänstemän
och i andra fall för beställningshavare på aktiv stat gällande föreskrifter.
Enligt de av 1945 års lönekommitté uppdragna allmänna riktlinjerna för
löneregleringen, till vilka jag i annat sammanhang ansluter mig, skola beträffande
dylika förmåner gälla samma bestämmelser för extra ordinarie och
ordinarie tjänstemän. Med i det följande närmare angivna undantag i fråga
om ekiperingsförmåner och begravningshjälp kunna med hänsyn härtill
ifrågavarande arvodestagare beträffande förmåner utöver arvodet helt likställas
med beställningshavare på aktiv stat. Föreskrift bör emellertid liksom
hittills meddelas därom, att vid arvodestagares tjänstledighet det behållna
arvodet icke må understiga vad som för ledighetstiden skolat tillkomma honom
i pension jämte vederbörliga tillägg. Vid tillämpning av för personal på
aktiv stat gällande bestämmelser bör arvodesbefattning anses motsvara beställning
i den nya lönegrad, som framgår av en i det följande meddelad
tabell.

Arvodesbefattning med arvode enligt	Beställning på aktiv stat i lönegrad
löneplan	löneklass
2	12	Mo 12
1	37	Ma 12
1	34	» 11
1	32	. 10
1	31	» 10
1	29	> 9
1	21	> 6
1	20	> 5

218

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

Såsom förut nämnts föreligger unifomisplikt för innehavare av vissa för
pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar, och i anslutning härtill
har, med giltighet för tiden intill den 1 juli 1947, föreskrivits, att sådan
arvodestagare skall äga utfå ekiperingsersättning med ett efter nittio kronor
för helt år beräknat belopp. Detta belopp motsvarar hälften av det ekiperingsbidrag,
som tillkommer beställningshavare på aktiv stat. Vad sålunda
föreskrivits synes mig böra alltjämt gälla.

För närvarande utgår ej begravningshjälp till här avsedd arvodestagares
dödsbo, ett förhållande som sammanhänger med att pensionen enligt föreskrift
i allmänna tjänstepensionsreglementet utgår till och med den dag,
då en månad förflutit efter pensionstagarens frånfälle, dock högst med 600
kronor. Beloppet av den pension, som utgår efter pensionstagarens frånfälle,
är emellertid i vissa fall lägre än den begravningshjälp, som tillkommer dödsbo
efter motsvarande beställningshavare på aktiv stat. Med beaktande härav
vill jag föreslå att innehavare av arvodesbefattning i förevarande avseende
likställes med den aktiva personalen på sådant sätt, att begravningshjälp får
utgå i den mån densamma överstiger beloppet av den pension, som utgår för
tid efter pensionstagarens frånfälle.

Då annan än pensionsavgången officer eller underofficer förordnas att innehava
här avsedd arvodesbefattning, böra avlöningsförmånerna jämväl i
fortsättningen bestämmas i särskild ordning.

Avlöningsförhållandena för viss, icke ständigt tjänstgörande fast anställd

personal vid försvaret.

Beställningshavare å övergångsstat. I förarbetena till nu gällande militära
avlöningsreglemente upptog 1936 års lönekommitté även frågan om avlöningsförhållandena
för personal på övergångsstat. Lönekommitténs uttalande
i berörda fråga återfinnes i propositionen 1939:245 (s. 113—117), till
vilken jag tillåter mig hänvisa. I sak innebar lönekommitténs förslag icke
någon ändring i avlöningsförhållandena för beställningshavare, som frivilligt
överförts å övergångsstat. Dessa beställningshavare borde enligt lönekommitténs
mening alltjämt atnjuta avlöning enligt vid tiden för överföringen
gällande avlöningsbestämmelser. Även å övergångsstat tvångsvis överförda
beställningshavare borde enligt lönekommitténs mening åtnjuta avlöning enligt
vid tiden för överföringen gällande avlöningsbestämmelser för tid, varunder
tjänstgöring icke fullgöres. Däremot föreslog lönekommittén, att sistnämnda
beställningshavare skulle under tjänstgöring få sin ersättning grundad
på det nya avlöningsreglementet, vilket i sak innebar, att de i kungörelsen
1925: 429 angivna grunderna skulle lända till efterrättelse på basis av
löneklassbeloppen i de nya ioneplanema i stället för 1921 års löneplaner.
Även de i avlöningsreglementet innefattade bestämmelserna om kallortstilllägg,
tjänstledighetsavdrag, semester, rörligt tillägg och flertalet andra särskilda
förmåner skulle i tillämpliga delar bliva gällande under inkallelse
till tjänstgöring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

219

1936 års lönekommittés förslag förordades i proposition nr 245 till 1939
års riksdag, och sedan riksdagen i skrivelse 1939: 426 förklarat sig intet ha
att erinra mot vad i propositionen i denna del föreslagits, utfärdades kungörelse
den 22 juni 1939 (nr 430) om ändrad lydelse i vissa delar av kungörelsen
den 23 oktober 1925 (nr 429) med vissa bestämmelser rörande arméns
och marinens övergångsstater.

Enligt förstnämnda kungörelse erhåller beställningshavare, som tvångsvis
överförts å övergångsstat, för tid, varunder tjänstgöring icke fullgöres, lön
enligt den löneklass i vid tiden för överföringen för honom gällande avlöningsreglemente,
till vilken han närmast före överföringen hörde eller på
grund av uppflyttning till högre löneklass eller befordran till högre lönegrad
jämlikt kungörelsen är att hänföra. Inom vederbörlig löneklass utgår lönen
därvid med det belopp, som enligt samma avlöningsreglemente fastställts för
ortsgrupp B.

Under tjänstgöring äger sådan beställningshavare uppbära lön enligt den
löneklass i militära avlöningsreglementet den 15 juni 1939, som motsvarar
den löneklass, till vilken han enligt vad i nästföregående stycke sagts är att
hänföra. Under tjänstgöring å bostadsorten utgår lönen efter bostadsortens
ortsgrupp. Vid sådan tjänstgöring utom bostadsorten, som på förhand kan
beräknas komma att omfatta en tidrymd av tolv månader eller därutöver,
utgår lönen efter tjänstgöringsortens ortsgrupp. Därest tjänstgöringen utom
bostadsorten på förhand beräknas pågå kortare tid, utgår lönen efter ortsgrupp
B, varjämte beställningshavaren äger åtnjuta tjänstgöringstraktamente.
Beställningshavaren äger vidare bibehålla barntillägg, vartill han för tid,
då tjänstgöring icke fullgöres är berättigad. För personal på aktiv stat gällande
bestämmelser angående kallortstillägg, tjänstledighetsavdrag, semester,
rörligt tillägg och särskilda förmåner i övrigt skola i tillämpliga delar lända
till efterrättelse.

I fråga om uppflyttning till högre löneklass skola de för personal på aktiv
stat före den 1 juli 1939 gällande grunderna tillämpas, varjämte annan å
övergångsstat överförd beställningshavare än sådan, som uppehåller för pensionerad
personal avsedd arvodesbefattning, äger räkna effektiv tjänstgöring
under viss tid i beställning å övergångsstat såsom dubbelt så lång tid i beställning
på aktiv stat.

Till övergångsstat tvångsvis överförd beställningshavares dödsbo äger åtnjuta
begravningshjälp enligt för personal på aktiv stat före den 1 juli 1939
gällande grunder.

I enlighet med 1925 års försvarsbeslut överfördes å övergångsstat även ett
antal underofficerare av 3. graden vid marinen. För dessa beställningshavare
gälla samma bestämmelser som för övriga till övergångsstat överförda beställningshavare.
Emellertid är att märka att den lönegrad, ifrågavarande
beställningshavare enligt det vid tiden för överföringen för dem gällande avlöningsreglementet
tillhörde, icke har någon motsvarighet i 1939 års avlöningsreglemente,
varför bestämmelserna i kungörelsen 1939: 430 icke äro
utan vidare å dem tillämpliga under tjänstgöring. För tid varunder krigsav -

220

Kunnl. Maj:ts proposition nr 281.

Departements•
chefen.

löningsreglementet varit tillämpligt har Kungl. Maj:t genom brev den 8 november
1940 förordnat, att underofficerare av 3. graden på övergångsstat
vid marinen, vilka tillhöra 1 eller 2 löneklassen inom 1 lönegraden av den
i avlöningsreglementet den 20 maj 1927 (nr 170) intagna löneplanen för underofficerare,
skulle uppbära månadslön med belopp, motsvarande en tolftedel
av årslönen i 1 löneklassen inom 1 lönegraden av den i 1939 års militära
avlöningsreglemente intagna löneplanen UO.

De i propositionen 1939: 245 förordade och av riksdagen godkända grunderna
för avlöningens bestämmande till personal på övergångsstat anser jag
böra tillämpas även vid den lönereglering för personal på aktiv stat, som är
avsedd att träda i kraft den 1 juli innevarande år. Löneregleringen för den
aktiva personalen bör sålunda icke medföra någon reell ändring i avlöningsförhållandena
för den till övergångsstat frivilligt överförda personalen. För
tid, varunder tjänstgöring icke fullgöres, bör avlöningen även till beställningshavare,
som tvångsvis överförts till övergångsstat, utgå enligt det vid tiden
för överföringen för vederbörande gällande avlöningsreglementet. Under
tjänstgöring böra sistnämnda beställningshavare i anslutning till meddelade
föreskrifter i samband med 1939 års lönereglering för personal på aktiv stat
åtnjuta lön enligt den löneklass i de nya avlöningsbestämmelserna för militära
beställningshavare, som motsvarar den löneklass, enligt vilken vederbörande
äger uppbära lön på övergångsstat. Den, som å övergångsstat tillhör lönegradens
lägsta löneklass, bör sålunda åtnjuta lön enligt den nya lönegradens
lägsta löneklass, den, som tillhör lönegradens andra eller tredje löneklass, bör
åtnjuta lön enligt den nya lönegradens andra respektive tredje löneklass och
den, som tillhör lönegradens fjärde eller femte löneklass, bör åtnjuta lön
enligt den nya lönegradens fjärde löneklass. Någon omräkning av löneturen
med hänsyn till det nya avlöningsreglementets bestämmelser anser jag icke
böra ske för beställningshavare på övergångsstat.

Vid tjänstgöring å bostadsorten ävensom vid sådan tjänstgöring utom bostadsorten,
som på förhand kan beräknas komma att omfatta en tidrymd
av tolv månader eller därutöver, utgår lön efter den ortsgrupp, till vilken
tjänstgöringsorten hör. Därest tjänstgöring å annan ort än bostadsorten icke
på förhand kan beräknas komma att pågå under en tidrymd av tolv månader
eller därutöver, äger beställningshavaren åtnjuta lön enligt ortsgrupp B
jämte tjänstgöringstraktamente. Vid tillämpning av det nya avlöningsreglementets
bestämmelser anser jag lönen i sistnämnda fall böra utgå enligt ortsgrupp
2. I övrigt anser jag nuvarande bestämmelser böra gälla.

Beträffande de till övergångsstat tvångsvis överförda underofficerarna av
3. graden vid marinen tillhöra dessa å övergångsstat en lönegrad, som icke
har någon motsvarighet i de tilltänkta nya avlöningsbestämmelserna för militära
beställningshavare. I anslutning till föreskrifterna i Kungl. Maj:ts förberörda
brev den 8 november 1940 och de föreslagna nya lönegraderna för
underofficerare vill jag förorda, att lönen för dessa underofficerare för tid,
varunder tjänstgöring fullgöres, fastställes att utgå till den, som tillhör nå -

Kunql. Maj:ts proposition nr 281.

221

gon av löneklasserna Uo 1, Uo 2 eller Uo 3, enligt 14 löneklassen och till
den, som tillhör någon av löneklasserna Uo 4 eller Uo 5, enligt 15 löneklassen
å löneplan nr 1.

Av den till övergångsstat överförda personalen kvarstår för närvarande å
övergångsstat, frivilligt överförda omkring 20 officerare och 80 underofficerare
samt tvångsvis överförda omkring 20 officerare med vederlikar och 40
underofficerare med vederlikar.

Beställningshavare på avgångsstat och disponibilitetsstat. Enligt kungörelsen
1942: 684 kunna vissa beställningshavare vid försvaret överföras på
avgångsstat, där så finnes påkallat med hänsyn till statens intresse. Vidare
kunna jämlikt 3 § 3 mom. militära avlöningsreglementet vissa beställningshavare
bliva försatta i disponibilitet mot åtnjutande av disponibilitetsarvode.
Beställningshavare, som överförts på avgångsstat eller försatts i disponibilitet
mot åtnjutande av disponibilitetsarvode, är skyldig att tjänstgöra i krig och
då värnpliktiga eljest tagas i anspråk för rikets försvar eller säkerhet ävensom
vid sådan övning eller större rustning, som till utrönande av arméns, marinens
eller flygvapnets krigsberedskap eller eljest kan bliva anbefalld. Däremot
föreligger för ifrågavarande beställningshavare ingen regelbunden obligatorisk
tjänstgöringsskyldighet.

Här avsedd beställningshavare äger för kortare tid efter överföringen åtnjuta
avlöning enligt den ortsgrupp och enligt de grunder i övrigt, som närmast
före överföringen voro för honom gällande, dock att i fråga om uppflyttning
till högre löneklass gälla vissa särskilda bestämmelser. Beställningshavare
på avgångsstat äger jämväl efter utgången av denna tid åtnjuta avlöning
enligt de närmast före överföringen gällande grunderna, dock att uppflyttning
till högre löneklass må ske endast i mån av fullgjord tjänstgöring,
varjämte för tid, varunder tjänstgöring ej fullgöres, lönen inom vederbörlig
löneklass i förekommande fall utgår med det belopp, som fastställts för ortsgrupp
A. Till disponibilitetsstat överförd beställningshavare äger efter utgången
av förut angiven tid åtnjuta disponibilitetsarvode.

För tid, varunder här avsedd beställningshavare är inkallad för fullgörande
av honom åliggande tjänstgöring, utgår lön efter den ortsgrupp, till vilken
förläggningsorten för det truppförband (motsvarande) vid vilket tjänstgöringen
äger rum, blivit hänförd. Beställningshavare på disponibilitetsstat äger
därvid — i stället för disponibilitetsarvode jämte därå belöpande tilläggsförmåner
— uppbära lön enligt den löneklass, beställningshavaren senast tillhörde,
eller i förekommande fall enligt den högre löneklass, som han i mån
av fullgjord tjänstgöring med tillämpning av för personal på aktiv stat gällande
grunder skulle tillhöra. Tages beställningshavare på avgångsstat i anspråk
för annan än honom åliggande tjänstgöring utgår lönen vid tjänstgöring
å bostadsorten efter bostadsortens ortsgrupp och vid tjänstgöring utom
bostadsorten, som på förband kan beräknas komma att omfatta en tidrymd
av tolv månader eller därutöver, efter tjänstgöringsortens ortsgrupp, samt i
andra fall efter ortsgrupp A.

222

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Departements- För tid, varunder tjänstgöring icke fullgöres, anser jag mig icke böra förchefen.
0rda ändring i avlöningsförmånerna för personal, som redan överförts på avgångsstat
eller disponibilitetsstat, men föreslår i annat sammanhang förhöjning
av disponibilitetsarvodet för beställningshavare, som överföres på disponibilitetsstat
efter den 30 juni 1947. Avlöningen för beställningshavare på avgångsstat
och disponibilitetsstat bör sålunda utgå enligt vid tiden för överföringen
för vederbörande gällande bestämmelser. På sätt jag förordat beträffande
beställningshavare på övergångsstat bör emellertid avlöningen under
tjänstgöring utgå enligt grunderna i de nya avlöningsbestämmelserna för
militära beställningshavare. Lönen bör därvid utgå efter löneklass motsvarande
den, enligt vilken vederbörande äger uppbära lön på avgångsstat eller,
beträffande beställningshavare på disponibilitetsstat, senast uppbar lön eller
på grund av fullgjord tjänstgöring, med tillämpning av för beställningshavaren
vid tiden för överföringen gällande avlöningsreglemente, skulle tillhöra.
Där lönen i förekommande fall jämlikt nuvarande bestämmelser utgår enligt
ortsgrupp A, bör densamma vid tillämpning av bestämmelserna i det nya avlöningsreglementet
utgå enligt ortsgrupp 1.

Personal i reserven samt i väg- och vattenbyggnadskåren. Pensionsavgången
personal åtnjuter enligt gällande bestämmelser under densamma åliggande
tjänstgöring lön enligt för personal på aktiv stat gällande grunder,
därvid lönen utgår efter den lönegrad och löneklass eller lönegrad och löneklass
motsvarande dem, vederbörande omedelbart före avgången från beställning
på aktiv stat eller reservstat tillhörde. Annan personal i reserven
samt i väg- och vattenbyggnadskåren åtnjuter under densamma åliggande
tjänstgöring lön enligt den lönegrad, vilken motsvarande beställningshavare
på aktiv stat tillhör. Vid inträdet i reserv placeras förtidsavgången, övergångsanställd
och aspirantanställd personal i den löneklass eller löneklass
motsvarande den, vederbörande omedelbart före avgången från aktiv stat
eller reservstat tillhörde, samt reservanställd och vämpliktsavgången personal
i den för vederbörlig lönegrad fastställda lägsta löneklassen. För uppflyttning
till högre löneklass inom vederbörlig lönegrad skola de för motsvarande
personal på aktiv stat gällande bestämmelserna äga tillämpning.
Vidare skall vad i militära avlöningsreglementet stadgas om löneklassplacering
vid befordran äga motsvarande tillämpning å här avsedd icke pensionsavgången
personal.

Departements- Såsom framgår av de anförda bestämmelserna skola i fråga om placering
Chrfen'' och uppflyttning i löneklass för personal i reserven samt i väg- och vattenbyggnadskåren
tillämpas för motsvarande personal på aktiv stat gällande
föreskrifter. Ändring i denna hittills gällande grundregel synes icke böra ske
i samband med den nu förestående löneregleringen för beställningshavare
på aktiv stat. Någon omräkning av löneturen för ifrågavarande personal
i anslutning till de ändrade bestämmelserna för den aktiva personalen anser
jag emellertid icke böra äga rum. Såsom utgångspunkt för löneklasspla -

Kunyl. Maj.ts proposition nr 281.

223

cering och löneklassuppflyttning enligt de nya avlöningsbestämmelserna för
militära beställningshavare anser jag böra tagas den löneklassplacering och
den rätt till vidare löneklassuppflyttning, som vederbörande har enligt nuvarande
militära avlöningsreglemenle.

Vissa anställningshavare i reserven, beträffande vilka motsvarande beställningar
icke finnas på aktiv stat, äga under vederbörande åliggande tjänstgöring
uppbära arvode motsvarande lön i viss löneklass. Sålunda åtnjuta
marinunderingenjör och flygunderingenjör arvode motsvarande lön enligt
lönegrad 16 och löneklass 16 samt marinläkare av 2. graden och flygläkare
av 2. graden arvode motsvarande lön enligt lönegrad 20 och löneklass 20
av löneplan Ca i militära avlöningsreglementet. I anslutning till ändrad löneställning
för övrig personal böra dessa arvoden fastställas att utgå enligt
lönegrad 20 och löneklass 20, respektive lönegrad 23 och löneklass 23 i
löneplan nr 1. De nya avlöningsbestämmelserna innebära, att reservbefälskungörelserna
och förordningen angående väg- och vattenbyggnadskåren
behöva ändras även i vissa andra avseenden för att åstadkomma överensstämmelse
med de nya föreskrifterna för den aktiva personalen. Det torde
böra ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i respektive författningar,
som visa sig erforderliga.

Avlöningsförhållandena för försvarets övertaliga personal.

Enligt gällande bestämmelser — innefattade i kungörelsen den 15 november
1915 (nr 517) angående arméns övertaliga personal, reglementet för marinen,
provisorisk del I A, 37 §, och del III A, 33 §, samt kungörelsen den 15 augusti
1938 (nr 544) angående inträde vid, befordran inom och avgång från
flygvapnet — må officer, underofficer eller civilmilitär beställningshavare av
motsvarande tjänsteklass, vilken utan att avgå med pension erhållit avsked
från beställning på aktiv stat, beviljas tillstånd att med bibehållen tur och
befordringsrätt såsom lönlös kvarstå i armén, flottan, kustartilleriet, flygvapnet,
personalkår eller regemente. Sådant tillstånd må beviljas beställningshavare
endast en gång och för högst två år samt i fråga om officer endast därest
vederbörande i sådan egenskap tjänstgjort minst fyra år. Under den tid beställningshavaren
kvarstår under nämnda förhållanden föreligger viss tjänstgöringsskyldighet.
Den, som tillhör armén, är sålunda skyldig att fullgöra en
repetitionsövning årligen samt därutöver skyldig att tjänstgöra i krig och då
värnpliktiga eljest inkallas för rikets försvar eller säkerhet samt vid sådan
övning, som till utrönande av härens krigsberedskap eller för utbildning av
äldre värnpliktiga kan bliva anbefalld. Vid marinen är vederbörande skyldig
att tjänstgöra vid större rustning och vid kustartilleriet dessutom under
en repetitionsövning årligen. För den, som tillhör flygvapnet, föreligger skyldighet
att tjänstgöra trettio dagar årligen samt därutöver vid övningar av
större omfattning.

Beträffande ersättningen under tjänstgöring i fredstid gälla olika bestämmelser
för å ena sidan armén och å andra sidan marinen. Personal vid armén
äger enligt kungörelsen 1915: 618 och Kungl. Maj:ts brev den 29 juni 1921 åt -

224

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Departements chefen.

njuta den dagavlöning, som före ikraftträdandet av 1921 års avlöningsreglemente
för officerare och underofficerare m. fl. tillkom beställningshavare på
aktiv stat. Denna dagavlöning, å vilken dyrtidstillägg utgår, utgör exempelvis
för kapten 4 kronor, för löjtnant 3 kronor, för fanjunkare 2 kronor 50 öre
och för sergeant 2 kronor. Beträffande särskilda ersättningar och förmåner i
övrigt gälla motsvarande bestämmelser som för personal på aktiv stat. Vid
marinen är personalen jämlikt kungörelsen 1915: 499 berättigad under tjänstgöring
åtnjuta samma lön och övriga förmåner, som tillkomma beställningshavare
på aktiv stat i den löneklass vederbörande tillhörde vid avskedet. För
flygvapnets ifrågavarande personal äro bestämmelser om avlöning icke meddelade.
Vid tjänstgöring tillämpas för armén gällande bestämmelser om avlöning.

1930 års militäravlöningssakkunniga upptogo på sin tid till behandling
frågan om avlöning till övertalig personal och erinrade därvid bland annat
om att avlöningen utgick efter olika grunder, beroende på vilken försvarsgren
personalen tillhörde. Efter förebild av bestämmelserna i då gällande
reservbefälsförordning för armén (1927:364) i fråga om avlöning till pensionsavgången
personal i reserven upptogo de sakkunniga i sitt förslag till
avlöningsreglemente för personal å aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet i
fredstid föreskrift om att övertalig officer, underofficer eller civilmilitär beställningshavare
skulle under honom författningsenligt åliggande tjänstgöring
erhålla lön enligt den löneklass, han vid avgången ur aktiv tjänst tillhörde
och efter den ortsgrupp, dit förläggningsorten för det truppförband,
stab in. in., där tjänstgöringen ägde rum, blivit hänförd. Vid sådana tjänsteförrättningar,
som infölle under den obligatoriska tjänstgöringen, föreslogo
de sakkunniga, att tillfällig avlöning skulle liksom tidigare utgå enligt för
personal på aktiv stat gällande bestämmelser.

I anledning av framställning av en till tjänstgöring inkallad övertalig officer
vid armén, vari denne anhållit att komma i åtnjutande av de avlöningsförmåner,
vilka utgå till motsvarande beställningshavare på aktiv stat eller,
alternativt, i enlighet med vad som gäller för beställningshavare i reserven
vid honom åliggande tjänstgöring, ha försvarets civilförvaltning, försvarsväsendets
lönenämnd och statskontoret förordat, att för samtliga försvarsgrenar
enhetliga bestämmelser utfärdas angående avlöningsförmånerna för
övertalig personal vid fullgörande av författningsenlig tjänstgöring. Förstnämnda
båda myndigheter ha vidare förordat, att dessa bestämmelser gåves
det innehåll, att personalen i fråga tillförsäkrades samma avlöningsförmåner,
som tillkomma förtidsavgången personal i reserven vid fullgörande av
författningsenlig tjänstgöring. I

I likhet med de hörda myndigheterna anser jag angeläget att enhetliga bestämmelser
bliva meddelade på förevarande område. Beträffande avlöningsförmånernas
bestämmande anser jag mig i likhet med de hörda myndigheterna
böra förorda, att den övertaliga personalen vid fullgörande av vederbö -

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

225

rande författningsenligt åliggande tjänstgöring erhåller samma avlöningsförmåner
som dem, vilka vid motsvarande tjänstgöring tillkomma förtidsavgången
personal i reserven.

Avlöningsförmånerna för indelt manskap.

För närvarande utgår till indelt manskap vid försvaret viss årslön samt
därutöver dels under all tjänstgöring, förutom fri förplägnad och inkvartering
vid vederbörandes förband, dagavlöning, dels ock under annan tjänstgöring
än vanlig repetitionsövning ett särskilt tillägg till dagavlöningen. Härjämte
utgå dyrtidstillägg och kristillägg å de kontanta löneförmåner, som
indelt manskap sålunda äger uppbära. Löneförmånerna vid tjänstgöring
utom vanliga repetitionsövningar framgå av följande tabell.

Löneförmån

Korpral

Vicekorpral

Menig

Belopp för

år eller dag
kronor

månad

kronor

år eller dag
kronor

månad

kronor

år eller dag
kronor

månad

kronor

Lön ..................

144: —/år

0: 90/dag
3: —/dag
26 %

16 %

et särskilda k

12:-27: —
90: —
33: —
22: 55

184: 55

ristillägg(

72: —/år

0: 60/dag
3: —/dag
26 %

16 %

it om 5 %, sor

6: —
18: —
90: -29: —
20: —

163. —

n utgår fr

0: 60/dag
3: —/dag
26 %

16 %

in och med a]

18: —
90:-28: —
18: 90

154:90

ail 1947.

Dagavlöningstillägg ....

Dyrtidstillägg..........

Kristillägg1............

Summa kronor

1 Häri icke inräknat d

Genom skrivelse den 14 januari 1947 uppdrogs åt försvarets civilförvaltning
att verkställa utredning av frågan i vad mån avlöningsförmånerna
till indelt manskap med hänsyn till de stegrade levnadskostnaderna borde
förbättras, ävensom att — med beaktande av att bestämmelser om rörliga
tilläggsförmåner såvitt möjligt borde utformas i anslutning till de riktlinjer,
som för statens befattningshavare i allmänhet förutsatts i 1946 års riksdagsbeslut
angående allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst
m. fl. — inkomma med förslag i ämnet.

Försvarets civilförvaltning har i skrivelse den 7 februari 1947 framhållit,
att vid ett bedömande av det indelta manskapets avlöningsförmåner hänsyn
bör tagas till de förmåner, som tillkomma vederbörande på grund av med
rust- och rotehållare träffade avtal, ävensom, vad angår indelta vilka icke
fullgöra s. k. ständig tjänstgöring, till vad de genom eget arbete kunna förvärva
å tid, då militärtjänstgöring icke fullgöres. Det civilförvaltningen givna
uppdraget har ämbetsverket ansett närmast avse de ständigt tjänstgörande
indelta. Med utgångspunkt från till indelt manskap under ständig tjänstgöring
utgående kontanta avlöningsförmåner jämförda med dels de till fast an Bihang

till riksdagens protokoll 19.47. 1 samt. Nr 281. 15

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

Departements chefen.

ställt manskap i högsta löneklassen inom vederbörlig lönegrad — bortsett
från hyres- och ortstillägg — enligt 1940 års manskapsavlöningsreglemente
utgående avlöningsförmånerna, dels den löneförbättring, som 1946 års manskapslöneutredning
föreslagit för det fast anställda manskapet, har civilförvaltningen
föreslagit, att dagavlöningstillägget höjes från 3 till 6 kronor för
dag. Civilförvaltningen har därvid förutsatt, att å summan av lön, dagavlöning
och dagavlöningstillägg skall utgå rörligt tillägg med tillämpning av de
grunder, enligt vilka grundlönen för befattningshavare i statens tjänst enligt
1945 års lönekommittés förslag skall höjas. Innebörden av civilförvaltningens
förslag framgår av följande tabell:

Löneförmån

Korpral

Vicekorpral

Menig

Belopp för

år eller dag
kronor

månad

kronor

år eller dag
kronor

månad

kronor

år eller dag
kronor

månad

kronor

Lön...................

144: —/år

0: 90/dag
6: —/dag
6 ¥

12: —
27: —

180: —
13: —

232: —

72: —/år

0: 60/dag

6: —/dag

6 %

Bi-lS:—
180: —
12: —

216:-

0: 60/dag

6: —/dag

6 %

18: —
ISO: —
12: —

210: —

Dagavlöning...........

Dagavlöningstillägg.....

Rörligt tillägg..........

Summa kronor

Försvarsväsendets lönenåmnd har i utlåtande över civilförvaltningens förslag
uttalat, att förslaget icke föranleder någon erinran från lönenämndens
sida.

Såsom av det anförda framgår har försvarets civilförvaltning till behandling
endast upptagit frågan om det indelta manskapets avlöning under tiden
för fullgörande av s. k. ständig tjänstgöring. Civilförvaltningens förslag innebär,
att avlöningsförbättring uteslutande skulle genomföras genom höjning av
dagavlöningstillägget. För att undgå avlöningsminskning för tid varunder
vederbörande antingen icke tjänstgör eller ock fullgör obligatorisk tjänstgöring,
skulle man vid ett genomförande härav vara nödsakad att under sådan
tid fortfarande tillämpa bestämmelserna om dyrtidstillägg och kristillägg.
Att i vissa fall beräkna rörligt tillägg å avlöningen men i andra fall dyrtidstillägg
och kristillägg synes emellertid icke tilltalande. Vidare torde det få
anses skäligt att viss avlöningsförbättring tillkommer indelt manskap även
vid fullgörande av obligatorisk tjänstgöring. För att avlöningsbestämmelsema
icke skola bliva alltför invecklade, böra enligt min mening löneförmånerna
fastställas till sådana belopp, att tilläggsförmånerna å desamma, oberoende
av om tjänstgöring fullgöres eller icke och oberoende av tjänstgöringens
art, kan utgå i form av rörligt tillägg, varjämte förmånerna böra vara
lika stora vid all slags tjänstgöring. Under sådana förhållanden saknas anledning
att bibehålla den nuvarande uppdelningen i dagavlöning och dagavlöningstillägg.
I huvudsaklig anslutning till civilförvaltningens förslag i

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

227

fråga om de sammanlagda förmånerna för månad räknat till ständigt tjänstgörande
indelt manskap finner jag mig böra förorda, att lön och dagavlöning
fastställas till de belopp, som framgå av följande tabell, och att rörligt
tillägg med samma procenttal och enligt samma grunder, som komma att
tillämpas för höjning av lön för statstjänstemännen i allmänhet, skall utgå
å summan av lön och dagavlöning. I tabellen har för jämförelses skull även
angivits det belopp, vartill avlöningen vid tillämpning av rörligt tillägg efter
6 procent skulle utgå för personal med tjänstgöring under kalendermånad
om 30 dagar.

Löneförmån

Korpral

Vicekorpral

Menig

Belopp för

år eller dag
kronor

månad

kronor

år eller dag
kronor

månad

kronor

år eller dag
kronor

månad

kronor

Lön...................

Dagavlöning...........

Rörligt tillägg..........

Summa kronor

216: —/år

7: —/dag

6 %

18: —
210: —
14: —

242:-

108: —/år

6: 50/dag

6 JK

9: —
195: —
12: —

216: —

6: 50/dag

6 %

195: —
12: —

207: —

I detta sammanhang må nämnas, att det totala antalet kvarstående indelta
för närvarande utgör omkring 100 och att av dem omkring 40 befinna sig i
ständig tjänstgöring. Den årliga avgången av indelta uppgår till omkring 10.
Med utgångspunkt från det för budgetåret 1946/47 beräknade antalet tjänstgöringsdagar
för indelt manskap kan kostnaden för den av mig förordade
förbättringen beräknas uppgå till omkring 29 000 kronor för nästa budgetår.

Lönegradsplacering av vissa föreståndare vid sinnesslöskolor.

Enligt gällande avlöningsreglemente för de statsunderstödda skolorna för
bildbara sinnesslöa m. fl. (SFS 1945: 512) äro föreståndarna vid nämnda skolor
i lönehänseende fördelade på avlöningsgruppema I—VI. Grupp I är
högst och grupp VI lägst. För föreståndare tillhörande grupp III gäller härvid
placering i 19 lönegraden.

7945 års lönekommitté har i sitt förslag till nytt avlöningsreglemente för
nämnda skolor, såsom i vissa liknande fall i övriga reglementsförslag, till
ernående av en enhetlig systematik använt benämningen lönegrupp samt
företagit sådan omnumrering av grupperna, att den högsta lönen kommer
att utgå i gruppen med det högsta ordningsnumret. I förslaget ha föreståndare
vid sinnesslöskolor tillhörande lönegrupp IV, motsvarande nuvarande
avlöningsgrupp III, upptagits i lönegraden Ca 22, vilken motsvarar den nuvarande
18 lönegraden. Kommittén har emellertid — i enlighet med vad som
i allmänhet förordats i fråga om placeringen av tjänster i nuvarande 19
lönegraden, vilken kommer att utgå — förutsatt, att frågan om lönegrads -

228

Kunyl. Maj:ts proposition nr 281.

Departementschefen.

placering av föreståndartjänsterna i ifrågavarande lönegrupp skulle bli föremål
för uppmärksamhet i samband med förslagets remissbehandling.

Allmänna lönenämnden har i sitt yttrande över förslaget erinrat, att enligt
1941 års lärarlönesakkunnigas förslag — vilket ligger till grund för den
nuvarande lönegradsplaceringen — de tre högre avlöningsgrupperna ansågos
böra reserveras för föreståndartjänsterna vid de största sinnesslöskolorna,
vid vilka föreståndarna stundom hade folkskollärarexamen eller
högre utbildning. De överväganden, som sålunda legat till grund för inplacering
i 19 lönegraden av föreståndare i nuvarande avlöningsgrupp III, ha
synts lönenämnden böra föranleda, att de i det nya lönesystemet hänföras
till lönegrad Ca 23. Härigenom skulle en klar skillnad i lönehänseende upprätthållas
mellan dessa föreståndare och de högst avlönade föreståndarna vid
de mindre anstalterna, vilka enligt förslaget skulle tillhöra lönegraden Ca 21.
Även skolöverstyrelsen har förordat en placering i Ca 23. Statskontoret har
å andra sidan med hänsyn till de avsevärda löneökningar, som vid 1945
års lönereglering kommo flertalet föreståndare vid sinnesslöskolorna till del,
icke funnit skäl förorda högre löneställning än Ca 22.

Vid framläggandet av propositionen 1946:333 anförde jag, att frågan om
lönegradsplacering av tjänster i nuvarande 19 lönegraden borde lösas från
fall till fall. Beträffande föreståndare vid statsunderstödd sinnesslöskola,
tillhörande den blivande lönegrupp IV (nuvarande avlöningsgrupp III), vill
jag på av allmänna lönenämnden anförda skäl förorda inplacering i lönegraden
Ca 23.

Kungl. Maj:ts proposition iu 281.

229

HEMSTÄLLAN.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna förberörda förslag till statens löneplansförordning; dels

bemyndiga Kungl. Maj:t

a) att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående
förordats utfärda avlöningsreglementen för tjänstemän
(beställningshavare) vid den civila och den militära
statsförvaltningen, för lärare m. fl. vid de högre kommunala
skolorna, de statsunderstödda skolorna för bildbara sinnesslöa
m. fl. och folkskoleväsendet samt för nomadlärare;

b) att under de förutsättningar och i den omfattning, som
i det föregående förordats, vidtaga ändringar i sålunda utfärdade
reglementen samt utfärda övergångsbestämmelser;

c) att, därest värnpliktiga med stöd av 28 § värnpliktslagen
skulle inkallas till militärtjänstgöring, innan nytt krigsavlöningsreglemente
utfärdats, besluta om de ändringar i
gällande krigsavlöningsreglemente, som påkallas av den nya
löneregleringen för befattningshavare i statens tjänst;

d) att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående
förordats meddela avlöningsbestämmelser för flaggkorpraler
ävensom för följande övriga personalgrupper vid
försvaret, nämligen innehavare av för pensionerad personal
avsedda arvodesbefattningar, viss icke ständigt tjänstgörande
fast anställd personal, övertalig personal samt indelt manskap; e)

att dels, beträffande av riksdagen redan godkända
grunder för avlönande av militära beställningshavare enligt
de nya avlöningsbestämmelserna, vidtaga ändring i fråga om
numrering av lönegraderna ävensom beträffande löneklasseraa
inom lönegraderna för sergeant och fänrik samt fanjunkare,
dels ock införa en ny lönegrad för militära beställningshavare,
avsedd för vissa förvaltare;

f) att i fall, där innehavare av å personalförteckning uppförd
ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst vid de allmänna
läroverken m. fl. statliga läroanstalter förordnas att inneha
rektorsbefattning eller befattning såsom föreståndare för

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet, föra
den ordinarie eller extra ordinarie lärartjänsten över stat
och återbesätta eller låta återbesätta den på stat befintliga
tjänsten;

g) att i förekommande fall jämka av riksdagen redan fastställda
årsbelopp för arvoden och lönetillägg till närmast
högre med 12 jämnt delbara hela krontal samt

h) att i enlighet med vad i det föregående förordats meddela
föreskrift i fråga om anlitande av anslagsmedel till rörligt
tillägg;

dels till Barntillägg åt vissa befattningshavare i statens
tjänst för budgetåret 1947/48 anvisa

under II	huvudtiteln	ett förslagsanslag av	kronor	50 000
	m		»	> ■»		3 000
»	IV	>		» »		375 000
2>	v				»	100 000
Tf	Va			» »	3»	75 000
»	VI		»			9 400
1	VII	»	2>	» »	>	120 000
»	VIII	»	»	» »		130 000
	IX					40 000
	X		>	» »		61 000
>	XI	»	2>	» T>	*	800
2>	XIV		»	» >	3»	2 400

dels ock till Barntillägg åt vissa lärare vid högre kommunala
skolor för budgetåret 1947/48 anvisa under VIII huvudtiteln
ett förslagsanslag av kronor 20 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Dagmar Jägerstad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

231

Bilaga 1.

1945 års lönekommittés förslag

till

statens allmänna avlöningsreglemente.

1 avd. Reglementets tillämpningsområde m. m.

1 §•

1 mom. Reglementet äger tillämpning å innehavare av

a) sådan statlig tjänst, vilken — med hänsyn till den för tjänsten gällande
anställningsformen, det förhållandet att lönen vid tjänsten skall utgå enligt
viss löneplan i statens löneplansförordning ävensom de med tjänsten förenade
arbetsuppgifterna och övriga på löneställningen inverkande förhållanden
— i vederbörlig ordning åsatts lönegradsbeteckning och lönegradsnummer
i överensstämmelse med följande sammanställning:

Anställningsform	Löneplan nr
1	2	3	4
Lönegrads-	Lönegrads-	Lönegrads-	Lönegrads-
beteck- ning	num- mer	beteck- ning	num- mer	beteck- ning	num- mer	beteck- ning	num- mer
Ordinarie anställning.
Fullmakt eller konstitutorial .	Ca	1—37	Co	1—24	Coa	i	Cob	i
Förordnande för viss tid.....	Cb	1—14	Cp	1—24	—	—	—	—
Förordnande för begränsad an-
ställningstid...............	—	—	Cq	1—24	—	—	—	—
Förordnande tills vidare......	—	—	Cr	1—24	—	—	—	—
Icke-ordinarie anställning.
Förordnande såsom extra ordi-
narie tjänsteman...........	Ce	1—37	Cs	1—24	—	—	—	—
Förordnande såsom aspirant . .	Cf	1—35	—	—	—	—	—	—
Förordnande såsom extra tjäns-
teman ....................	eg	1—37	—	—	—	—	—	—

b) sådan tjänst vid bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen,
vilken i vederbörlig ordning åsatts lönegradsbeteckning, som i ovan
intagna sammanställning ifrågakommer vid ordinarie anställning, oaktat tjänsten
icke är att anse såsom ordinarie och, då lönegradsbeteckningen Ca åsatts,
tjänsten icke tillsättes medelst fullmakt eller konstitutorial, samt

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

c) annan icke-ordinarie statlig tjänst än ovan angivits,
allt i den män icke beträffande vissa grupper av tjänstemän andra avlöningsbestämmelser
skola tillämpas enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen.

2 mom. Vid tillämpning av vad i reglementet förmäles med avseende å
tjänst, som är högre eller lägre än viss annan tjänst, skall, i den mån icke
annat följer av särskilt stadgande i reglementet, den tjänst anses vara högst,
för vilken lönen är högst. Om lönen utgår enligt löneplan nr 1, skall härvid
fästas avseende vid den lön, som utgår å ortsgrupp 5 och, då tjänsten har
annan lönegradsbeteckning än Cb, inom den högsta löneklass, som tjänstens
lönegrad omfattar.

I fråga om tjänster tillhörande lönegraderna Coa 1 och Cob 1 skall vad i
första stycket sägs tillämpas på sådant sätt, som om tjänst i lönegraden Coa 1
tillhört lönegraden Ca 28 och tjänst i lönegraden Cob 1 tillhört lönegraden
Ca 19.

Vad i reglementet sägs om ordinarie tjänst skall, där ej annat särskilt stadgas,
äga tillämpning jämväl å sådan tjänst vid bank- och fondinspektionen
eller sparbanksinspektionen, som avses i 1 mom. under b).

2 avd. Vissa allmänna förvaltningsbestämmelser.

2 §.

Bestämmandet av tjänsters lönegrader och antal.

1 mom. Ordinarie tjänst åsättes lönegradsbeteckning och lönegradsnummer
av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut.

Antalet ordinarie tjänster bestämmes av Kungl. Maj:t med stöd i fråga om
andra tjänster än tjänster inom lönegraderna Ca 1—23 vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar, statens vattenfallsverk och domänverket av
riksdagens beslut. Om tjänsteman, vars förordnande att innehava tjänst med
lönegradsbeteckningen Cp upphört utan att efterföljas av förnyat förordnande,
efter Kungl. Maj:ts medgivande övergår till tjänst med lönegradsbeteckningen
Ca inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde, må dock
Kungl. Maj:t utan att frågan underställes riksdagen besluta om den tillfälliga
ökning av antalet ordinarie tjänster, som på grund härav kan erfordras.

2 mom. Då tjänst vid bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen
skall erhålla lönegradsbeteckning, som eljest ifrågakommer vid ordinarie
anställning, åsättes tjänsten nämnda beteckning ävensom lönegradsnummer
av Kungl. Maj:t. I enahanda ordning bestämmes antalet dylika
tjänster.

3 mom. Extra ordinarie tjänst vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar,
statens vattenfallsverk eller domänverket åsättes lönegradsbeteckning
och lönegradsnummer av Kungl. Maj:t, om tjänsten skall tillhöra någon av
lönegraderna Ce 31—37 eller Cs 1—24, samt eljest av vederbörande myndighet.
I enahanda ordning bestämmes antalet dylika tjänster.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

233

Extra ordinarie tjänst vid annat verk än i första stycket avses åsättes lönegradsbeteckning
och lönegradsnummer, om tjänsten skall tillhöra någon av
lönegraderna Ce 25—37 eller Cs 1—24, av Kungl. Maj :t med stöd, såvitt
fråga ej är om tjänst vid bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen,
av riksdagens beslut. I enahanda ordning bestämmes antalet dylika
tjänster.

Eljest åsättes extra ordinarie tjänst, där ej Kungl. Maj:t annorlunda beslutit,
lönegradsbeteckning och lönegradsnummer av vederbörande myndighet
i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. Antalet dylika tjänster
bestämmes av vederbörande myndighet, där ej Kungl. Maj:t annorlunda
beslutit.

A mom. Aspiranttjänst åsättes, där ej Kungl. Maj:t annorlunda beslutit, lönegradsbeteckning
och lönegradsnummer av vederbörande myndighet. I
enahanda ordning bestämmes antalet dylika tjänster.

Det åligger myndighet att åsätta aspiranttjänst det lönegradsnummer, som
med två enheter understiger lönegradsnumret för den ordinarie eller extra
ordinarie tjänst, som normalt utgör första befordringstjänst från aspiranttjänsten.

5 mom. Extra tjänst åsättes, där ej Kungl. Maj :t annorlunda beslutit, lönegradsbeteckning
och lönegradsnummer av vederbörande myndighet. I enahanda
ordning bestämmes antalet dylika tjänster.

Extra tjänst må icke åsättas högre lönegradsnummer än som gäller för ordinarie
eller extra ordinarie tjänst av motsvarande slag eller å vilken arbetsuppgifterna
äro jämförliga med den extra tjänstens arbetsuppgifter. Saknas
dylik motsvarighet, fastställes lönegradsnumret i enlighet med av Kungl.
Maj:t meddelade bestämmelser.

3 §•

Konstitutorial. Antagning shandling för icke-ordinarie tjänsteman.

Tillsättning genom konstitutorial innebär, att tjänsteman kan i administrativ
väg avsättas från sin tjänst på grund av fel eller försummelse i tjänsten.

För den, vilken erhåller anställning såsom extra ordinarie tjänsteman, aspirant
eller extra tjänsteman, skall utfärdas antagningsbevis eller annan skriftlig
antagningshandling. Avser anställningen avkortad tjänstgöringstid, skall
detta angivas i antagningshandlingen.

4 §•

Vissa villkor för anställning.

Ordinarie och extra ordinarie tjänster samt aspiranttjänster kunna innehavas
endast av dem, som uppnått

21 års ålder i fråga om ordinarie tjänster,

20 års ålder i fråga om extra ordinarie tjänster samt
17 års ålder i fråga om aspiranttjänster.

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

För anställning såsom extra lärare vid läroanstalt, som avses i 7 § 2 mom.
andra stycket, fordras, där ej annat följer av beslut meddelat av Kungl. Maj:t,
att anställningen avser minst en termin.

Angående företeende av läkarintyg för vinnande av anställning gäller vad
särskilt stadgas.

5 §•

Sättet för meddelande av vissa förordnanden.

Därest ordinarie eller extra ordinarie tjänst kan beräknas komma att uppehållas
på förordnande under en tid av minst sex månader i en följd eller
särskilt förordnande att bestrida göromål, som eljest tillhöra dylik tjänst,
kan beräknas bliva av sådan varaktighet, skall, där ej Kungl. Maj:t annorlunda
beslutit, förordnandet, i förekommande fall efter kungörande till ansökning,
meddelas i den ordning, som är stadgad för tillsättande av den
tjänst, förordnandet avser eller göromålen tillhöra.

Har, utan att förordnande meddelats på sätt i första stycket sagts, ordinarie
eller extra ordinarie tjänst uppehållits på förordnande under en tid av
fem månader i en följd och kan det beräknas, att tiden för tjänstens uppehållande
på förordnande kommer att ytterligare omfatta mer än de båda
närmast följande månaderna, skall, där ej Kungl. Maj:t annorlunda beslutit,
förordnande å tjänsten räknat från och med sjunde månadens ingång meddelas
i den ordning, som i första stycket angivits.

6 §■

Bestämmandet av tjänstemans statione ring sort. Orternas fördelning å olika

ortsgrupper.

Där ej på grund av fastställd stat eller eljest enligt omständigheterna finnes
uppenbart, vilken ort är att anse såsom tjänstemans stationeringsort, eller
ock stationeringsorten blivit av Kungl. Maj:t i särskild ordning bestämd, skall
vederbörande myndighet bestämma nämnda ort. Därvid skall, i den mån ej
annat följer av beslut meddelat av Kungl. Maj:t, iakttagas vad nedan föreskri
ves.

Förordnas tjänsteman att å annan ort än den för honom eljest gällande
stationeringsorten uppehålla tjänst eller eljest fullgöra tjänstgöring, skall
från förordnandets början förstnämnda ort vara hans stationeringsort, därest
tjänstemannen enligt vad därom är föreskrivet äger uppbära vikariatslön
Under tiden för förordnandet. I andra fall skall vid dylikt förordnande, om
detsamma kan beräknas bliva av längre varaktighet än sex månader, förstnämnda
ort vara tjänstemannens stationeringsort från den tidpunkt vederbörande
myndighet bestämmer. Om särskilda omständigheter därtill föranleda,
må dock myndigheten föreskriva, att ändring av stationeringsorten ej
skall ske eller att sådan ändring skall ske även för det fall, att förordnandet
icke kan beräknas bliva av sådan varaktighet som nyss sagts. Vad i detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

235

stycke sagts om förordnande skall, såvitt angår beställningshavare vid försvaret,
jämväl gälla i fråga om kommendering.

Befordras eller förflyttas tjänsteman till tjänst å annan ort och förordnas
han antingen att före tillträdandet av den nya tjänsten uppehålla densamma
eller ock att efter frånträdandet av den tidigare tjänsten uppehålla denna
tjänst, har vederbörande myndighet att bestämma den tidpunkt, från
vilken ändring av stationeringsorten skall äga rum.

För tjänsteman, som vid visst verk anställts för tjänstgöring utan fast stationeringsort,
skall vid varje särskild tidpunkt den ort utgöra stationeringsort,
där tjänstgöringen fullgöres.

Vid avgörandet av fråga om förändring på grund av förordnande eller
kommendering, som förut nämnts, av tjänstemans stationeringsort har myndigheten
att beakta ej blott att statsverkets ekonomiska intressen behörigen
tillgodoses utan även att tjänstemannen ej oskäligt betungas genom ändring
av stationeringsorten.

Kungl. Maj:t besluter om fördelningen av stationeringsorter å olika ortsgrupper
med hänsyn till levnadskostnaderna å de skilda orterna. Ort utom
riket skall anses tillhöra högsta ortsgruppen.

7 §•

T jänstgöringsf öreskrifter.

1 mom. Tjänsteman är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, som
meddelas i instruktion, arbetsordning eller annan dylik författning. Han är
ock, där särskilt tjänstgöringsområde är för hans tjänst bestämt, pliktig
underkasta sig omreglering av nämnda område. Beställningshavare vid försvaret
är därutöver pliktig underkasta sig den vidsträcktare eller ändrade
tjänstgöring, som vid förändrad försvarsorganisation eller eljest kan varda
stadgad.

Angående tjänstemans ställning vid arbetskonflikter gäller vad därom särskilt
stadgas.

Utöver vad som följer av vad sålunda föreskrivits gäller, i fråga om
tjänstgöringstidens längd och fördelning, skyldighet att vikariera å annan
tjänst samt skyldighet att fullgöra vissa till tjänsten icke hörande göromål
eller uppdrag, vad i 2—4 mom. stadgas.

2 mom. För ordinarie eller extra ordinarie lärare eller extra ordinarie
ackompanjatör vid musikhögskolan ävensom för lärare vid konstfackskolan
skall tjänstgöringsskyldigheten, enligt vad vederbörande myndighet för varje
termin eller läsår bestämmer, omfatta följande antal veckotimmar, nämligen
för ordinarie lärare vid musikhögskolan minst 10 och högst 20, för
annan nu nämnd tjänsteman vid musikhögskolan minst 6 och högst 20, för
huvudlärare vid konstfackskolan minst 9 och högst 16 samt för facklärare och
biträdande facklärare vid sistnämnda skola minst 9 och högst 24. Vad nu sagts
har ej avseende å professor vid musikhögskolan, vilken tillsatts medelst förordnande
för begränsad anställningstid. För extra ordinarie tjänsteman, som ej
här särskilt angivits, gäller i fråga om tjänstgöringstidens längd vad därom

236

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

finnes stadgat för jämförlig ordinarie tjänsteman, dock att anställning, där ej
annat följer av beslut meddelat av Kungl. Maj:t, må kunna ske för tjänstgöring,
vid vilken tjänstgöringstiden för dag eller längre tidsperiod räknat
är avkortad sålunda, att den motsvarar hälften eller större del av den för
jämförlig ordinarie tjänsteman bestämda. För extra lärare vid sådan läroanstalt,
som avses i nästföljande stycke, skall tjänstgöringsskyldigheten hava
samma omfattning som den, vilken gäller för vid sådan läroanstalt anställd
extra ordinarie lärare med närmast jämförliga arbetsuppgifter.

Lärare vid försvarets läroverk, allmänt läroverk, statens skolköksseminarium
och hushållsskola, folkskoleseminarium, småskoleseminarium, läroanstalt
för blinda, vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, dövstumskola,
högre tekniskt läroverk, konstfackskolan eller navigationsskola är
skyldig att utan särskild ersättning fullgöra återläsning, där undervisningen
inställts till följd av smittsam sjukdom. I fråga om annan lärare än ordinarie,
extra ordinarie eller extra lärare föreligger dock sådan skyldighet
endast för det fall, att han uppburit avlöning för den tid, undervisningen
varit inställd.

Inställes, inskränkes eller avkortas undervisningen på grund av krig, krigsfara
eller därmed sammanhängande förhållanden, gäller angående lärares
skyldighet till återläsning vad i föregående stycke stadgas, där ej Kungl.
Maj:t annorlunda föreskriver.

Med lärare, som i andra och tredje styckena avses, skall i förevarande
hänseende likställas lärare samt extra ordinarie ackompanjatör vid musikhögskolan.

Där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring jämväl å sön- eller helgdag,
skall tjänsteman, om icke på grund av särskilda skäl annorlunda bestämts,
beredas frihet från tjänstgöring minst varannan sådan dag.

3 mom. Förste provinsialläkare eller överläkare vid statens sinnessjukhus
är, om han därtill förordnas, pliktig att under sammanlagt högst tre
månader av ett och samma kalenderår uppehålla sådan medicinalrådstjänst,
vars innehavare skall vara legitimerad läkare. Vad sålunda stadgats äger
jämväl tillämpning å länsveterinär, såvitt fråga är om uppehållande av
medicinalrådstjänst, vars innehavare skall vara legitimerad veterinär.

Rektor vid läroanstalt, som avses i 2 mom. andra stycket, ävensom föreståndaren
för det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet är,
om han därtill förordnas, pliktig att under sammanlagt högst tre månader
av ett och samma kalenderår uppehålla ledamotstjänst i det centrala ämbetsverk,
varunder han lyder.

Lärare vid läroanstalt, som i nästföregående stycke sagts, är, om han därtill
förordnas, pliktig att uppehålla högre lärartjänst vid sådan anstalt. För
ordinarie lärare gäller dock skyldigheten en tid av sammanlagt högst sex
månader av ett och samma kalenderår.

Annan tjänsteman är, om han därtill förordnas, pliktig att under sammanlagt
högst tre månader av ett och samma kalenderår uppehålla högre tjänst
vid det verk han tillhör. Vad sålunda stadgats skall dock icke föranleda in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

237

skränkning i den vidsträcktare skyldighet i nämnda hänseende, som må vara
av Kungl. Maj:t föreskriven eller, i fråga om beställningshavare vid försvaret,
eljest må gälla.

4 inom. Chef, tillika läkare, vid statens skola för själsligt abnorma manliga
elever är skyldig att utan särskild ersättning tillika vara psykiatrisk
rådgivare åt inspektören för skolorna tillhörande barna- och ungdomsvården.
Han är ock pliktig att mot ersättning, som av socialstyrelsen godkännes,
stå till förfogande såsom läkare vid Stockholms stadsmissions skolhem
och yrkesskola för själsligt abnorma flickor.

Förste provinsialläkaren i Gotlands län skall utan särskild ersättning tilllika
bestrida provinsialläkartjänsten i Visby distrikt.

Provinsialläkare skall, om han därtill med medicinalstyrelsens medgivande
förordnas, vara skyldig att mot särskild ersättning bestrida befattning
eller uppdrag såsom läkare vid sjukvårdsanstalt inom distriktet, vilken tillhör
eller åtnjuter bidrag av staten, landsting eller kommun, vid distriktsdispensär
samt vid annan statsunderstödd inrättning för förlossningsvård
inom distriktet än barnbördsavdelning vid lasarett. Under enahanda förutsättning
är provinsialläkare jämväl skyldig att biträda vid förebyggande
mödra- och barnavård inom distriktet. Kan överenskommelse ej träffas om
ersättning för befattning eller uppdrag, varom här är fråga, skall ersättningen
bestämmas av medicinalstyrelsen.

Distriktsveterinär skall, om han därtill av medicinalstyrelsen förordnas,
vara skyldig att mot av styrelsen godkänd ersättning bestrida jämväl veterinärbefattning
vid kommunal köttbesiktningsbyrå, belägen inom veterinärens
distrikt vid eller i närheten av veterinärens station.

8 §.

Skyldigheter i fråga om tjänstebostad.

1 mom. Därest åt tjänsteman anvisas tjänstebostad, som — förutom att
den överensstämmer med vad i gällande hälsovårdsstadga föreskrives —
står i överensstämmelse med av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
av vederbörande myndighet meddelade bestämmelser, är han,
i den mån ej annat följer av vad nedan sägs, skyldig att mottaga densamma
och ställa sig till efterrättelse de föreskrifter angående bostadens begagnande
samt vård och underhåll, som i denna paragraf eller i vederbörlig ordning
eljest meddelas.

2 inom. Skyldighet för tjänsteman att mottaga av statsverket ägd eller disponerad
tjänstebostad, för vilken ersättning skall utgå, föreligger med nedan
angivna undantag endast, om bostadens upplåtande är påkallat ur tjänstesynpunkt.

Även om bostadens upplåtande icke är påkallat ur tjänstesynpunkt, föreligger
skyldighet att mottaga tjänstebostad för innehavare av rektorstjänst
vid läroanstalt, som i 7 § 2 mom. andra stycket sägs.

Skyldighet, som i nästföregående stycke sägs, föreligger jämväl för tjänste -

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

man, vilken innehar anställning vid försvaret, statens sinnessjukhus eller statens
järnvägar. Prövas emellertid för tjänsteman, som innehar sådan anställning,
med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden eller andra särskilda
omständigheter avsevärda olägenheter vara förenade med skyldigheten att
mottaga tjänstebostaden eller att fortsättningsvis innehava redan mottagen
tjänstebostad, må vederbörande myndighet medgiva honom befrielse från
nämnda skyldighet. Innan sådan framställning upptages till prövning, skall
tillfälle beredas ett för avgivande av yttranden i dylika ärenden utsett personalombud
att utlata sig över framställningen. Det ankommer på myndigheten
att meddela bestämmelser angående personalombuds verksamhetsområde
och om sättet för utseende av sådant ombud.

3 mom. Tjänsteman, som är skyldig mottaga honom anvisad tjänstebostad,
är ock skyldig att bebo densamma, så framt icke Kungl. Maj:t på grund av
särskilda omständigheter annat medgivit. Vad sålunda stadgats äger dock
icke tillämpning i fråga om innehavare av tjänst, som i 2 mom. andra stycket
sägs.

4 mom. Landshövding eller, om han avlidit, hans dödsbo, åligger att i den
omfattning, som i brist på överenskommelse bestämmes av Kungl. Maj:t,
upplåta nödigt utrymme i tjänstebostad för landshövdingens vikarie eller
efterträdare.

Provinsialläkare eller, om han avlidit, hans dödsbo åligger att till vikarie
eller efterträdare på provinsialläkartjänsten mot skälig ersättning eller, därest
tjänstebostad upplåtits utan ersättning, kostnadsfritt upplåta till tjänstebostaden
hörande mottagningsrum och, i den omfattning som kan finnas
lämplig, bostadsutrymme.

Distriktsveterinär eller, om han avlidit, hans dödsbo åligger att till vikarie
eller efterträdare på distriktsveterinärtjänsten mot skälig ersättning eller,
därest tjänstebostad upplåtits utan ersättning, kostnadsfritt upplåta expeditionslokal
och till bostaden eventuellt anslutna, för veterinärtjänstens skötande
erforderliga särskilda utrymmen ävensom, i den omfattning som kan
finnas lämplig, bostadsutrymme.

I övrigt åligger det innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans
dödsbo att i den omfattning, som kan finnas lämplig, mot skälig gottgörelse
upplåta utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare.

5 mom. Därest landshövdings tjänstebostad erfordras för utvidgning av
länsstyrelsens ämbetslokaler eller för annat statsändamål, är landshövdingen
skyldig att å tid, som av Kungl. Maj:t bestämmes, avstå från bostaden samt,
om annan tjänstebostad anvisas honom, åtnöjas med denna. För enahanda
ändamål är landshövding jämväl skyldig att underkasta sig sådan minskning
av tjänstebostaden, som skäligen må kunna ske. Beträffande avträdande av
landshövdings tjänstebostad i andra fall skall gälla, att landshövding eller,
om han avlidit, hans dödsbo, skall avträda bostaden å den fardag, som infaller
näst efter tre månader från det landshövdingen avgått från tjänsten
eller avlidit. Avflyttning skall dock ske, där landshövding beviljas avsked

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

239

på tid, som av honom begärts, å den fardag, som infaller näst efter avgången
från tjänsten, samt, därest landshövding entledigas från tjänsten, å tid, som
av Kungl. Maj:t bestämmes.

Beträffande avträdande av tjänstebostad, som anvisats annan tjänsteman
än landshövding, skall gälla, att bostadsinnehavaren eller, om han avlidit,
hans dödsbo skall, såvida annat icke avtalats, avträda bostaden å fardag, som
infaller näst efter tre månader från det uppsägning skett eller dödsfallet
timat. Avflyttning skall dock, om icke annorlunda överenskommes, ske:

a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas
och ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan
bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader
från det han erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen,

b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, å närmaste
fardag efter avgången samt

c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den
löpande månadens utgång.

6 mom. I fråga om tjänstebostads begagnande gälla, utöver vad ovan under
3—5 mom. stadgats, de särskilda föreskrifter, som härutinnan meddelas
av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande
myndighet.

7 mom. Beträffande tjänstebostads vård och underhåll skall gälla vad
Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, vederbörande myndighet
bestämmer.

9 §•

Skyldighet i fråga om tjänstedräkt eller tjänstetecken m. m.

I fråga om tjänstemans skyldighet att bära eller innehava tjänstedräkt,
tjänstetecken samt övrig för tjänsten erforderlig utrustning skall gälla vad
Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, vederbörande myndighet
därutinnan bestämmer.

10 §.

Tjänstemans skyldighet att underkasta sig läkarundersökning.

Tjänsteman är skyldig att underkasta sig läkarundersökning enligt vad
därom särskilt stadgas. 11

11 §•

Vissa skyldigheter i förhållande till vikarie.

Förste provinsialläkare är vid honom beviljad semester eller tjänstledighet
skyldig, så framt under semester- eller tjänstledighetstiden till honom utgår
ersättning för bestridande av kostnader för expeditionslokal samt skrivhjälp

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

och andra expenser, att utan kostnad för vikarien tillhandahålla denne expeditionslokal
ävensom i erforderlig omfattning skrivhjälp, skrivmaterialier
och telefon.

Länsveterinär, provinsialläkare eller distriktsveterinär är skyldig att vid
honom beviljad semester eller tjänstledighet, där så påkallas och omständigheterna
sådant medgiva, mot skälig ersättning tillhandahålla vikarie nödig
expeditionslokal eller, vad angår provinsialläkare, nödigt mottagningsrum.

Angående vissa skyldigheter för tjänsteman, åt vilken anvisats tjänstebostad,
stadgas i 8 § 4 mom.

12 §.

Förening av tjänst med annan tjänst eller med uppdrag.

1 mom. Utan särskilt tillstånd men under iakttagande av vad i tredje
stycket stadgas må med ordinarie eller extra ordinarie tjänst förenas annan
statlig tjänst av nedan angivet slag, nämligen:

a) ordinarie tjänst, som tillsättes medelst förordnande tills vidare och
icke är förenad med pensionsrätt, samt

b) högre aspiranttjänst och högre extra tjänst.

Utan särskilt tillstånd men under iakttagande av vad i tredje stycket stadgas
må vidare förenas

a) med ordinarie tjänst högre extra ordinarie statlig tjänst samt

b) med ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst vid läroanstalt, som avses
i 7 § 2 mom. andra stycket, rektorstjänst vid sådan anstalt och tjänst såsom
föreståndare för det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet.

Såsom förutsättning för sådan tjänsteförening, som ovan sagts, gäller, att
tjänstemannen frånträder utövningen av den tjänst, som först är nämnd.
Utan att så sker, må dock med extra ordinarie tjänst förenas högre aspiranttjänst
eller högre extra tjänst, så framt anställningen i båda tjänsterna avser
avkortad tjänstgöringstid och den sammanlagda tjänstgöringstiden icke
överstiger den för jämförlig ordinarie tjänsteman bestämda.

Utan särskilt tillstånd och utan iakttagande av vad i tredje stycket stadgas
må förenas

a) med extra ordinarie tjänst annan extra ordinarie statlig tjänst och annan
statlig aspiranttjänst eller extra tjänst än ovan angivits, så framt anställningen
i båda tjänsterna avser avkortad tjänstgöringstid och den sammanlagda
tjänstgöringstiden icke överstiger den för jämförlig ordinarie tjänsteman
bestämda, samt

b) med extra ordinarie tjänst såsom facklärare eller biträdande facklärare
vid konstfackskolan ordinarie eller extra ordinarie övningslärartjänst vid
läroanstalt, som avses i 7 § 2 mom. andra stycket, varvid dock den sammanlagda
undervisningsskyldigheten i ordinarie och extra ordinarie tjänst eller
i allenast extra ordinarie tjänst icke må överstiga 24 veckotimmar.

2 mom. Utöver vad som följer av föreskrifterna i 1 mom. skall beträf -

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

241

lande rätt att med aspiranttjänst eller extra tjänst förena annan tjänst vad
där i fjärde stycket under a) stadgats om rätt att förena extra ordinarie tjänst
med annan tjänst äga motsvarande tillämpning.

3 mom. Vad i 1 mom. första stycket och andra stycket a) sägs om förening
av två tjänster, vilka båda äro statliga, skall jämväl gälla om en av
tjänsterna är statlig och den andra tjänsten utgöres av icke-statlig anställning,
vid vilken avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

Utan särskilt tillstånd och utan iakttagande av vad i 1 mom. tredje stycket
stadgats må med tjänst såsom överlärare eller barnmorskelärare vid läroanstalt
för barnmorskor förenas befattning vid det barnbördshus, till vilket
läroanstalten är förlagd, samt med länsveterinärtjänst och distriktsveterinärtjänst
förenas kommunal befattning.

4 mom. Med ordinarie tjänst såsom lärare och extra ordinarie tjänst såsom
lärare eller ackompanjatör vid musikhögskolan, så ock med ordinarie
tjänst såsom facklärare och extra ordinarie tjänst såsom facklärare eller biträdande
facklärare vid konstfackskolan må, efter särskilt tillstånd, förenas
annan ordinarie eller extra ordinarie statlig tjänst eller därmed jämförlig
kommunal befattning. Tillstånd meddelas, vid förening med ordinarie statlig
eller därmed jämförlig kommunal övningslärartjänst av Kungl. Maj:t och

övrigt av vederbörande myndighet. Angående rätt att utan särskilt tillstånd
/örena extra ordinarie tjänst såsom facklärare eller biträdande facklärare
rid konstfackskolan med viss annan tjänst stadgas i 1 mom.

Efter särskilt tillstånd må med ordinarie eller extra ordinarie tjänst förenas
beställning å reservstat eller avgångsstat vid försvaret eller sådan beställning
å arméns eller marinens övergångsstat, vars innehavare icke är underkastad
full tjänstgöringsskyldighet. Sådant tillstånd meddelas av Kungl.
Maj:t.

Efter särskilt tillstånd må med beställning såsom läkare eller veterinär vid
försvaret kunna förenas kommunal läkar- eller veterinärtjänst. Sådant tillstånd
meddelas av Kungl. Maj:t.

Utöver vad i 1 och 3 mom. samt här ovan stadgats må ordinarie eller extra
ordinarie tjänst icke förenas med annan ordinarie eller extra ordinarie statlig
tjänst eller med jämförlig kommunal befattning så framt ej Kungl.
Maj:t, i fråga om ordinarie tjänst med stöd av riksdagens beslut, för visst
fall annorlunda beslutit. Riksdagens beslut erfordras icke, då fråga är om förening
av sådan tjänst vid bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen,
som avses i 1 § 1 mom. under b), med annan tjänst eller befattning.

5 mom. För förening i andra fall än i 1—4 mom. sagts av ordinarie eller
extra ordinarie tjänst med annan tjänstebefattning eller därmed jämförligt
uppdrag fordras tillstånd av vederbörande myndighet, såvitt fråga är om
tjänst med lönegradsbeteckning Ca eller Ce och något av lönegradsnumren
t—30, dock ej tjänst vid försvaret som tillsatts av Kungl. Maj:t, eller om
provinsialläkar- eller distriktsveterinärtjänst, samt eljest av Kungl. Maj:t.
Sådant tillstånd erfordras dock icke, där Kungl. Maj:t eller den myndighet,

Rihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 281.

242 Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

som äger bevilja tillstånd, tillsatt tjänstebefattningen eller meddelat uppdraget.

Vid tillämpningen av vad sålunda föreskrivits skall iakttagas, att tjänstebefattning
eller därmed jämförligt uppdrag icke må förenas med tjänst såsom
justitieråd, regeringsråd, häradshövding eller vattenrättsdomare samt ej
heller, såvida ej befattningen tillsatts eller uppdraget meddelats av Kungl.
Maj:t, med tjänst såsom landshövding.

6 mom. Utan tillstånd av vederbörande myndighet, vad angår tjänsteman
vilken innehar tjänst med lönegradsbeteckning och lönegradsnummer som
i 5 mom. särskilt angivits, dock ej tjänst vid försvaret som tillsatts av Kungl.
Maj:t, eller provinsialläkar- eller distriktsveterinärtjänst, samt eljest av
Kungl. Maj:t, må ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman ej åtaga sig
uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening
eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel,
transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars
verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte. Sådant tillstånd erfordras
dock icke, där Kungl. Maj:t eller den myndighet, som äger bevilja
tillstånd, meddelat uppdraget.

Vid tillämpningen härav skall iakttagas, att uppdrag, som i första stycket
sägs, ej må förenas med tjänst såsom justitieråd, regeringsråd, häradshövding
eller vattenrättsdomare. Vidare skall iakttagas, att med landshövdingbefattning
ej må förenas uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse
för bankaktiebolag och ej heller uppdrag såsom ordförande eller ledamot

1 annat företag, som avses i första stycket, såvida icke i sistberörda fall uppdraget
meddelats antingen av Kungl. Maj:t eller genom val å bolagsstämma
efter av Kungl. Maj:t därom meddelat beslut.

Med tjänst såsom justitieråd eller regeringsråd må ej förenas uppdrag
såsom skiljeman. Med tjänst såsom häradshövding eller vattenrättsdomare
må ej heller förenas skiljemannauppdrag annat än såsom ordförande eller
ensam skiljedomare.

Ordinarie, extra ordinarie eller extra lärare vid läroanstalt, som avses i 7 §

2 mom. andra stycket, må ej åtaga sig undervisning i annan läroanstalt utan
tillstånd av vederbörande rektor. Ej heller må rektor vid sådan läroanstalt
eller föreståndaren för teckningslärarinstitutet åtaga sig undervisning i annan
läroanstalt utan tillstånd av det centrala ämbetsverk, varunder han lyder.

7 mom. Tillstånd, varom i denna paragraf är fråga, må beviljas endast för
såvitt befattningen eller uppdraget prövas icke inverka hinderligt för utövandet
av den tjänst, varmed förening skulle ske. Tillstånd, som avses i 6 mom.
sista stycket första punkten, meddelas efter riktlinjer, som givits av det
centrala ämbetsverk, varunder läraren lyder.

Tillstånd bör, där så lämpligen kan ske, avse viss tid. Tiden för tillstånd,
som avses i 4 mom. första stycket, bör icke överstiga tre år i sänder och må
för tillstånd, som avses i 6 mom. sista stycket, icke överstiga ett läsår i
sänder.

8 mom. Föranleder befattning eller uppdrag, att tjänsteman tillfälligtvis

Kungl. Maj:ts proposition nr 281. 243

icke kan bestrida sin tjänst, skall han göra framställning om ledighet i erforderlig
omfattning.

9 mom. I fråga om förbud för tjänsteman vid visst verk eller för innehavare
av viss tjänst att åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet, som lämpligen
ej bör förenas med hans tjänst, äger Kungl. Maj:t utfärda erforderliga
föreskrifter.

13 §.

Förflyttningsskyldighet.

Innehavare av ordinarie domartjänst, med undantag av vattenrättsingenjör,
är pliktig att, om Kungl. Maj:t finner organisatoriska skäl sådant påkalla,
låta förflytta sig till annan ordinarie domartjänst inom den lönegrad han
tillhör.

Ordinarie beställningshavare vid försvaret är pliktig underkasta sig den
förflyttning till annan stationeringsort eller till annan ordinarie beställning
eller befattning vid försvaret, vilken må beslutas antingen av Kungl. Maj:t
eller ock av vederbörande myndighet med stöd av myndigheten i reglemente,
instruktion eller annan dylik författning tillagd befogenhet.

Annan ordinarie tjänsteman än ovan avses är, så framt ej annat följer av
vad nedan sägs, pliktig att låta förflytta sig till annan stationeringsort eller
annan ordinarie tjänst vid det verk han tillhör liksom ock, där Kungl. Maj:t
så prövar lämpligt, till ordinarie tjänst vid annat verk, å vilken detta reglemente
är tillämpligt.

Vad i nästföregående stycke stadgas äger icke tillämpning i fråga om
landshövding och ej heller beträffande innehavare av tjänst, som tillsatts
medelst förordnande för viss tid, för begränsad anställningstid eller tills
vidare eller som avses i 1 § 1 mom. under b). Depåchef vid hingstdepå är
dock pliktig underkasta sig den förflyttning till annan depåchefstjänst vid
stuteristaten, som kan bliva honom av Kungl. Maj:t ålagd.

14 §.

Avgdngsskyldighet m. m. Entledigande.

1 mom. Angående ordinarie tjänstemans skyldighet afl avgå från tjänsten
samt om skyldighet för beställningshavare vid försvaret och vissa tjänstemän
vid poliskåren i Boden att efter avgång tillhöra vederbörlig reserv stadgas i
gällande bestämmelser om tjänstepension.

Beställningshavare vid försvaret, som innehar tjänst tillhörande någon av
lönegraderna Ca 29—33, Co 10 och Co 14, är jämväl pliktig att avgå från
beställningen, där så finnes påkallat med hänsyn till statens intresse. Beslut
härom meddelas av Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande försvarsgrenschef.
Innan sådant förslag avgives, skola yttranden hava inhämtats från
(ivriga beställningshavaren överordnade myndigheter eller chefer.

Med stöd av föregående stycke entledigad beställningshavare, som icke var
innehavare av förtroendesyssla enligt § 35 regeringsformen, är berättigad alt

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

bliva försatt i disponibilitet mot åtnjutande av disponibilitetsarvode enligt
grunder, som bestämmas av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut.

Entledigas beställningshavare, som är innehavare av förtroendesyssla enligt
§ 35 regeringsformen, med stöd av bestämmelserna i andra stycket, ankommer
på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida han må bliva försatt i disponibilitet
mot åtnjutande av disponibilitetsarvode, som i tredje stycket sagts.

Beställningshavare, som i andra stycket sagts, må jämväl på egen ansökan
av Kungl. Maj:t försättas i disponibilitet mot åtnjutande av disponibilitetsarvode,
där avgången från aktiv stat finnes icke vara mot statens intressen
stridande.

2 mom. Där ej annat särskilt avtalats eller följer av anställningens tidsbegränsning,
skall entledigande från statens tjänst av extra ordinarie tjänsteman
av annan anledning än tjänstefel, då entledigandet icke företages på
tjänstemannens egen ansökning, ske efter skriftlig uppsägning senast tre
månader före anställningens upphörande.

Ansökning av extra ordinarie tjänsteman om entledigande skall, där annat ej
särskilt avtalats eller bestämts för särskilda grupper eller fall, göras senast
en månad före den dag, från och med vilken entledigande begäres.

Angående entledigande i samband med pensionering gäller vad därom särskilt
stadgas.

15 §.

Allmänna lönenämnden.

För beredning av ärenden, som angå löneförhållandena för statstjänstemän
och för andra tjänstemän vilkas avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t
meddelade bestämmelser, skall finnas en nämnd, benämnd allmänna lönenämnden.

Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena
böra vara representerade, består av ordförande och ledamöter, förordnade av
Kungl. Maj:t. Där så finnes lämpligt må Kungl. Maj:t, med iakttagande av
vad nyss sagts om de intressen som böra vara företrädda i nämnden, för
skilda förvaltningsområden förordna om olika sammansättning av nämnden.

Nämndens ordförande och ledamöter samt suppleanter för dem förordnas
för en tid av högst tre år i sänder.

Instruktion för nämnden utfärdas av Kungl. Maj-.t.

16 §.

Statens bostadsnämnd.

För handläggning enligt vad därom särskilt stadgas av ärenden angående
ersättning för tjänstebostad, som anvisas tjänsteman, skall finnas en nämnd,
benämnd statens bostadsnämnd, vilken består av en opartisk ordförande samt
representanter för förvaltnings- och personalintressena, samtliga förordnade
av Kungl. Maj:t.

Instruktion för nämnden utfärdas av Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

245

3 avd. Avlöningsbestämmelser för ordinarie och extra ordinarie
tjänstemän, aspiranter samt extra tjänstemän.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

17 §.

1 mom. Tjänsteman, som avses i denna avdelning, äger på grund av sin
anställning rätt till avlöningsförmåner enligt vad som stadgas i detta reglemente
och de särskilda bestämmelser, vilka meddelas på grund av föreskrift
i reglementet eller eljest utfärdas av Kungl. Maj:t, ävensom pensionsrätt i den
utsträckning särskilt stadgas.

Beträffande aspirant eller extra tjänsteman skall för tid, varunder arbete
vid vederbörande verk icke kan beredas honom och varunder han ej åtnjuter
semester eller ferier, i avlöningshänseende så anses, som om han under
denna tid icke innehaft anställning i nämnda egenskap.

2 mom. För sådan innehavare av i detta reglemente avsedd tjänst, vilken
i denna sin egenskap åtnjuter avlöning enligt i vederbörlig ordning utfärdade
krigsavlöningsbestämmelser, träder nämnda avlöning i stället för å tjänsten
eljest utgående avlöningsförmåner.

3 mom. Landsfogde, landsfiskal eller tjänsteman vid poliskåren i Boden,
som i enlighet med vad därom är särskilt stadgat övergått på avgångsstat,
åtnjuter i stället för å tjänsten eljest utgående avlöningsförmåner avlöning
enligt grunder, som i särskild ordning bestämmas av Kungl. Maj:t.

4 mom. Tjänsteman, vilken innehar tjänst med lönegradsbeteckning Ca, Ce,
Cf eller Cg och något av lönegradsnumren 1—22, må för utförande av visst
arbete kunna, efter därom träffad överenskommelse, i stället för å tjänsten
eljest utgående kontanta avlöningsförmåner uppbära ersättning efter ackord
eller beting, där så prövas lämpligt för tillgodoseende av statens intressen.

5 mom Utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest medgivits enligt
beslut av Kungl. Maj:t, såvitt angår ordinarie tjänsteman med stöd av
riksdagens beslut, må tjänsteman icke för tjänstgöring vid vederbörande verk
åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej Kungl. Maj:t för uppdrag eller
arbete, vilket kan anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning,
anvisat särskilda medel eller eljest finner skäl medgiva särskild gottgörelse.

6 mom. Är tjänsteman berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension
eller årligt understöd, beror på beslut av Kungl. Maj:t, om och i vad mån av
sådan anledning avdrag å lönen skall ske. Reservpension eller däremot svarande
engångsbelopp skall dock icke föranleda sådant avdrag, såvitt ej annat
särskilt stadgas i detta reglemente.

På beslut av Kungl. Maj:t skall ock bero, om och i vad mån avdrag å
lönen skall ske för tjänsteman, som innehar beställning å reservstat vid försvaret.

7 mom. Innehavare av sådan rektors- eller lärartjänst vid de allmänna läro -

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

verken, med vilken rätt till särskilda förmåner är förenad, skall vara underkastad
såväl minskning i den från statsverket eljest utgående lönen till belopp,
motsvarande de särskilda förmånernas värde enligt uppskattning i behörig
ordning, som ock vad i laga ordning kan varda stadgat rörande upphörande
eller ändring i nämnda förmåner. Vad genom donation av enskild tillförsäkrats
innehavare av viss tjänst, i syfte att bereda denne särskild förmån utöver
honom eljest tillkommande avlöningsförmåner, skall dock oavkortat
komma tjänstinnehavaren till godo.

Där tjänsteman vid lots- och fyrstaten på grund av tjänsten erhåller naturaförmån,
vilken ej avses i detta reglemente, eller ersättning i penningar
för sådan förmån, skall han, enligt de närmare bestämmelser, som lotsstyrelsen
äger meddela, vara underkastad antingen minskning i den från statsverket
eljest utgående lönen till belopp, motsvarande den särskilda förmånens värde
eller den erhållna ersättningen, eller ock skyldighet att i vederbörlig ordning
till statsverket inbetala däremot svarande belopp.

8 mom. Tjänsteman är skyldig underkasta sig minskning i eller upphörande
av extra inkomster, vilka kunna medfölja tjänsten eller utgå för bestyr
i sammanhang därmed.

9 mom. Tjänsteman är vidare pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande
av eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar
m. m., om vilka förmäles i nedan angivna delar av reglementet:

4 mom. här ovan angående ersättning efter ackord eller beting,

7 mom första stycket här ovan angående särskilda med rektors- eller lärartjänst
förenade förmåner,

20—23 §§ angående placering samt uppflyttning i löneklass och lönerum,

33 § 2 mom. 3 punkten angående tjänstledighet för militärtjänstgöring, då
krigsavlöningsreglementet icke är å tjänstemannen tillämpligt,

35 § 3 mom. femte stycket angående förhöjning av vikariatsersättning,

37 § angående gottgörelse för övertidstjänstgöring,

39 § angående lönetillägg, som utgå vid tjänstgöring av visst slag,

40 § 5 mom. angående kallortstraktamente,

41 § angående befattningsarvoden,

42 § angående ställföreträdararvoden,

43 § 1 mom. angående arvoden för särskilda uppdrag m. m.,

44 § angående vissa särskilda ersättningar,

45 § angående vissa inkomster enligt taxa m. in.,

7 kap. angående tjänstebostad m. m.,

8 kap. angående tjänstedräkt m. m.,

55 § 3 mom. angående vissa naturaförmåner till tjänstemän vid telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk,

10 kap. angående sjukvård,

68 § 3 mom. angående vissa till tjänstemän vid utrikesförvaltningen utgående
tillägg till lönen in. m.,

68 § 4 mom. angående ortstillägg till lantbruksattaché samt

69 § 4—8 mom. angående vissa förmåner till innehavare av civilmilitär
beställning vid försvaret.

Kungl Maj.ts proposition nr 281.

247

2 kap. Lönens bestämmande.

Tjänstemans lönegrad. Lönegradernas konstruktion.

18 §.

/ mom. Tjänsteman tillhör, under iakttagande i förekommande fall av vad
i 2 och 3 mom. sägs, samma lönegrad, som gäller för den tjänst han innehar.

2 mom. Förflyttas tjänsteman på grund av föreskrift i 13 § utan eget förvållande
till lägre tjänst, skall han i avlöningshänseende behandlas som om
han fortfarande innehaft tjänst i samma lönegrad som den högre tjänsten,
såvitt angår depåchef vid hingstdepå intill utgången av den period förordnandet
avser. Vad sålunda stadgats skall även gälla, då tjänsteman från ordinarie
tjänst, som icke avses i detta reglemente, utan eget förvållande förflyttas
till lägre tjänst, varå reglementet äger tillämpning.

3 mom. Har förordnande att med full tjänstgöring uppehålla ordinarie eller
extra ordinarie tjänst eller bestrida göromål, som eljest tillhöra sådan tjänst,
på grund av föreskrift i 5 § meddelats i den ordning, som där angivits,
skall i denna avdelning avsedd tjänsteman, som erhållit förordnandet, i avlöningshänseende
behandlas som om han under förordnandetiden innehaft
tjänst i samma lönegrad som den tjänst, förordnandet avser eller göromålen
tillhöra.

Kungl. Maj:t må, då särskilda skäl därtill föranleda, medgiva, att vad i
första stycket sägs skall gälla även i andra fall än där avses vid förordnande
att uppehålla ordinarie eller extra ordinarie tjänst eller bestrida göromål som
eljest tillhöra sådan tjänst, under förutsättning dock att förordnandet meddelas
i den ordning, som i nämnda författningsrum angivits.

Under förordnande, som här avses, säges tjänsteman uppbära vikariatslön.

19 §.

1 mom. Lönegraderna med beteckningarna Ca, Ce, Cg, Coa och Cob omfatta
envar fyra löneklasser.

Lägsta löneklassen har samma nummer som lönegraden. Övriga tre löneklasser
hava, i tur och ordning, därefter närmast följande tre nummer.
Högsta löneklassen i varje lönegrad omfattar fyra lönerum.

2 mom. Lönegraderna med beteckningarna Cb, Cf, Co, Cp, Cq, Cr och Cs
omfatta envar en löneklass.

Av efterföljande sammanställning framgår för varje lönegrad med beteckningen
Cb den till lönegraden hörande löneklassen.

I lönegraderna med övriga i detta moment angivna lönegradsbeteckningar
har löneklassen samma nummer som lönegraden.

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Löne- grad nr	Löne- kiass nr	Löne- grad nr	Löne- kiass nr	Löne- grad nr	Löne- kiass nr	Löne- grad nr	Löne- kiass nr	Löne- grad nr	Löne- kiass nr
1	27	4	30	7	33	10	36	13	39
2	28	5	31	8	34	11	37	14	40
3	29	6	32	9	35	12	38

Tjänstemans placering samt uppflyttning i lönekiass och lönerum.

20 §.

Tjänsteman skall vid tillträde av tjänst, vars lönegrad omfattar flera löneklasser,
placeras i lönekiass och, i förekommande fall, i lönerum samt uppflyttas
i lönekiass eller lönerum i enlighet med bestämmelserna i 21 och 22 §§,
allt under förbehåll att annat ej följer av beslut eller bestämmelser, som meddelats
med stöd av 23 §.

Där tjänsteman på grund av föreskrift i 13 § utan eget förvållande förflyttats
till lägre tjänst, eller då tjänsteman från ordinarie tjänst, som icke
avses i detta reglemente, utan eget förvållande förflyttats till lägre tjänst,
varå reglementet äger tillämpning, gälla bestämmelserna i 18 § 2 mom. Att
lön i vissa fall kan utgå enligt högre lönekiass än den, vari tjänstemannen placeras,
framgår av 24 §.

21 §.

1 mom. Har tjänstemannen under de närmast före tjänstetillträdet förflutna
tre åren icke vid något tillfälle innehaft anställning hos staten eller
sådan annan anställning, vid vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t
meddelade bestämmelser, skall han placeras i lönegradens lägsta lönekiass.

2 mom. Efter att tjänsteman tillhört den lönekiass, i vilken han placerats
jämlikt 1 mom., under tre år eller den längre tid, som följer av bestämmelserna
här nedan, skall han från och med ingången av närmast följande kalenderkvartal
uppflyttas till närmast högre lönekiass. Enligt samma grunder
skall tjänstemannen uppflyttas till de ytterligare högre löneklasser, som
lönegraden omfattar, samt, sedan han uppnått lönegradens högsta lönekiass,
till andra, tredje och fjärde lönerummen inom sistnämnda lönekiass.

För bedömandet om och i vad mån förlängning av den i första stycket angivna
tiden av tre år skall ske, skall till en början med de undantag, som
nedan angivas, sammanräknas det antal dagar, varunder tjänstemannen under
nämnda treårsperiod

a) åtnjutit tjänstledighet med skyldighet att vidkännas A- eller B-avdrag
för sjukdom, tvångsvis anordnad läkarundersökning eller svag hälsas vårdande,

b) åtnjutit tjänstledighet med skyldighet att vidkännas C-avdrag av annan
anledning än för offentligt uppdrag eller värnpliktstjänstgöring eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

249

c) varit avstängd från tjänstgöring, hållits häktad för brott, undergått annat
frihetsstraff än arrest eller av polismyndighet kvarhållits såsom misstänkt
för brott eller ock avhållit sig från tjänstgöring utan att hava erhållit
ledighet eller kunna styrka giltigt förfall.

Vid sammanräkningen skall ej medtagas det antal dagar, varunder tjänsteman,
som är anställd med heltidstjänstgöring, åtnjutit tjänstledighet, som
under a) eller b) sagts, under allenast högst hälften av den dagliga tjänstgöringstiden.
Ej heller skall medtagas det ytterligare antal dagar, varunder
tjänsteman åtnjutit tjänstledighet, som under a) sagts, eller med skyldighet
att vidkännas C-avdrag varit tjänstledig för fullgörande av uppdrag inom sådan
personalsammanslutning, som avser att tillvarataga tjänstemännens intressen
i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, i vidare mån än det
sammanlagda antalet överstiger 600 dagar. Vidare skall vid sammanräkningen
ej medtagas det antal dagar, varunder tjänsteman obefogat varit avstängd
från tjänstgöring eller hållits häktad för brott, för vilket han sedermera
blivit frikänd, och ej heller det antal dagar, varunder tjänstemannen av polismyndighet
kvarhållits såsom misstänkt för brott, därest han antingen icke
blivit häktad eller efter häktning blivit frikänd.

Har enligt beslut av vederbörande myndighet tjänsteman, som är anställd
med heltidstjänstgöring, medgivits nedsättning med högst hälften av tjänstgöringstiden
och har för viss hel kalendermånad meddelats föreskrift om
den återstående tjänstgöringens fullgörande allenast å vissa dagar i nämnda
månad, behandlas vid sammanräkningen dag eller dagar, som till följd
av nedsättningen varit tjänstefria och som omedelbart föregåtts av tjänstgöringsdag,
under vilken tjänstledighet åtnjutits eller tjänstgöringshinder förelegat,
som om därunder åtnjutits tjänstledighet eller förelegat tjänstgöringshinder
av samma slag som under tjänstgöringsdagen. Utöver vad härav följer
skola till följd av nedsättningen tjänstefria dagar icke medtagas vid sammanräkningen.

Överstiger det sammanräknade dagantalet icke 120, skall förlängning
icke ske. Om åter det sammanräknade dagantalet överstiger 120, skall den
i första stycket angivna tiden av tre år förlängas med så lång tid som, utöver
i förekommande fall sådana dagar, vilka om de infallit under treårsperioden
skolat medtagas vid sammanräkningen, inrymmer ett mot antalet
överskjutande dagar svarande dagantal.

Angående uppskov med uppflyttning stadgas i 3 mom.

3 mom. Den i 2 mom. angivna tiden för uppflyttning må förlängas, därest
uppskov med uppflyttning prövas höra äga rum på grund av mindre väl
vitsordad tjänstgöring under den tid tjänstemannen tillhört den lägre löneklassen.
Härvid må dock hänsyn tagas till viss i tjänsten begången förseelse,
för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, endast då förseelsen kan sägas
karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet.

Beslut om uppskov må icke fattas, utan att tjänstemannen erhållit tillfälle
att förklara sig.

Uppskov skall avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid upp -

250

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

skovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda
tid givit anledning till förnyat uppskov därmed.

Har tjänsteman först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre
löneklass eller lönerum, skall han för uppflyttning till än högre löneklass
eller lönerum anses hava tillhört förstnämnda löneklass eller lönerum jämväl
under den tid uppskovet varat, såvida icke hans fortsatta tjänstgöring anses
böra till annat föranleda.

22 §.

1 mom. Har tjänstemannen under de närmast före tjänstetillträdet förflutna
tre åren eller någon del av dem innehaft anställning hos staten eller sådan
annan anställning, vid vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t
meddelade bestämmelser, skall han, om i nästföljande stycke avsett fall föreligger,
inom vederbörande lönegrad placeras i löneklass och, i förekommande
fall, i lönerum i enlighet med avdelning 1 eller 2 av den placeringstabell
och de därtill hörande anvisningarna, som bifogas detta reglemente
såsom bilaga A. 1 övriga fall skall han placeras i lönegradens lägsta
löneklass.

Placering enligt tabellen skall, i den utsträckning som framgår av densamma
och av vad nedan sägs, ske dels då den nya tjänstens lönegrad omfattar
flera löneklasser å löneplan nr 1 samt tjänstemannen inom de närmast
före tjänstetillträdet förflutna tre åren eller tidigare i anställning av sådant
slag, som i första stycket angivits, innehaft tjänst, vars lönegrad omfattar
flera löneklasser å löneplan nr 1, eller åtnjutit avlöning enligt kollektivavtal,
dels ock då lön å såväl den nya tjänsten som den tidigare tjänsten utgår enligt
löneplan nr 3 respektive löneplan nr 4.

1 fråga om tabellens tillämpning iakttages

dels att, om enligt tabellen olika placeringar vid tjänstetillträdet kunna
förekomma, den placering skall tillämpas, som är för tjänstemannen mest
förmånlig,

dels att med anställning, i vilken åtnjutits avlöning enligt kollektivavtal,
likställes anställning, i vilken avlöningen bestämts på samma sätt som avlöning
enligt sådant avtal, ehuru bestämmelserna icke intagits i kollektivavtal,
eller ock anpassats efter grunderna i visst sådant avtal för arbete av liknande
slag,

dels ock att anställning icke må tagas i betraktande, därest den innehafts
före en sammanhängande tid av tre år, varunder tjänstemannen icke vid
något tillfälle innehaft anställning hos staten eller sådan annan anställning,
vid vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

2 mom. Tjänsteman, som avses i 1 mom., skall uppflyttas i löneklass eller
lönerum enligt bestämmelserna i 21 § 2 och 3 mom. med följande avvikelser:

a) Vad i 21 § 2 mom. första stycket sägs om löneklass, i vilken tjänsteman
placerats jämlikt 21 § 1 mom., skall i stället avse den löneklass eller det
lönerum, vari han placerats jämlikt 1 mom. här ovan.

b) Har placeringen skett i enlighet med avdelning 1 av placeringstabellen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

251

skall uppflyttning från den löneklass eller det lönerum vari tjänstemannen
vid tjänstetillträdet placerats, om sådan uppflyttning ifrågakommer, ske vid
den närmast efter tjänstetillträdet eller, i förekommande fall, vid tjänstetillträdet
infallande tidpunkt, då han vid fortsatt innehav av den tidigare tjänsten
skulle hava vunnit uppflyttning. Vad sålunda stadgats skall dock icke
gälla, om tjänstemannens slutplacering i den tidigare tjänisten, bestämd enligt
punkten 2 i anvisningarna till placeringstabellen, utgjort högsta löneklassens
fjärde lönerum. Om avbrott föreligger mellan anställningarna i den
tidigare och den nya tjänsten, skall avbrottstiden behandlas på sätt angives
under nyssnämnda punkt.

c) Har placeringen skett i enlighet med avdelning 2, underavdelning a,
placeringstabellen skall, om anställning med avlöning enligt kollektivavtal
eller vad därmed är att likställa innehafts under kortare tid än 12 år samt
den nya tjänstens jämförelsetal enligt de till placeringstabellen hörande anvisningarna
understiger 15, den tid, efter vilken uppflyttning första gången
i den nya tjänsten eljest må ske, minskas med det antal dagar, varmed den
tidigare anställningens längd överskjuter den kortaste tid, som enligt placeringstabellen
kan grunda den av tjänstemannen vunna placeringen.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning om den nya tjänstens
jämförelsetal uppgår till eller överstiger 15, så framt den tidigare anställningen
innehafts under kortare tid än 15 år.

23 §.

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, vederbörande myndighet
äger, om och i den mån så med hänsyn till särskilda omständigheter
prövas skäligt, meddela beslut eller utfärda bestämmelser, varigenom i visst
särskilt fall eller under vissa särskilda förutsättningar tjänsteman erhåller
rätt att tillhöra högre löneklass eller lönerum inom lönegraden än som följer
av bestämmelserna i 21 och 22 §§ eller att inom kortare tid än som föreskrives
i dessa bestämmelser uppflyttas till viss löneklass eller visst lönerum.

Bestämmelser om den löneklass, enligt vilken lön skall utgå, samt om lönens

storlek m. m.

24 §.

1 mom. Tjänsteman, som innehar tjänst vars lönegrad omfattar flera löneklasser,
åtnjuter med i 2 mom. angivna undantag lön enligt den löneklass,
i vilken han placerats eller till vilken han uppflyttats jämlikt bestämmelserna
i 20—23 §§.

2 mom. Är fråga om bibehållande vid tjänsten av tjänsteman, som tillhör
lönegradens högsta löneklass, äger Kungl. Maj:t, där tjänstemannen är särskilt
kvalificerad för tjänsten och hans bibehållande vid densamma anses
påkallat av statens intresse, tilldela honom lön enligt än högre löneklass, där

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

sådan finnes i löneplanen upptagen, dock högst två löneklasser över den
högsta för lönegraden gällande.

Förflyttas tjänsteman på grund av föreskrift i 13 § till följd av sitt förhållande
i tjänsten till lägre tjänst, skall han, därest han vid förflyttningen
tillhörde högre löneklass än den högsta för den lägre tjänstens lönegrad gällande,
åtnjuta lön enligt nämnda högre löneklass. Vad sålunda stadgats skall
jämväl gälla, då tjänsteman från ordinarie tjänst, som icke avses i detta
reglemente, till följd av sitt förhållande i tjänsten förflyttas till lägre tjänst,
varå reglementet äger tillämpning.

Till den, som åtnjuter vikariatslön i anledning av förordnande att uppehålla
tjänst såsom överläkare vid fångvårdsanstalterna, statens sinnessjukhus
eller statens anstalt för fallandesjuka eller tjänst som chef, tillika läkare,
vid statens skola för själsligt abnorma manliga elever, utgår lön enligt löneklassen
närmast över den, i vilken tjänstemannen placerats eller till vilken
han uppflyttats.

3 mom. Tjänsteman, som innehar tjänst vars lönegrad omfattar endast en
löneklass, åtnjuter lön enligt nämnda löneklass.

25 §.

Lönerna för varje löneklass framgå av statens löneplansförordning.

Inom löneklass å löneplan nr 1 bestämmes tjänstemans lön efter den
ortsgrupp, till vilken hans stationeringsort blivit hänförd. Då särskilda skäl
därtill föranleda må dock Kungl. Maj:t beträffande viss tjänsteman eller viss
grupp av tjänstemän bestämma, att lön skall utgå efter annan ortsgrupp.

Inom löneklass å löneplan nr 3 eller 4 bestämmes tjänstemans lön efter den
lönegrupp, till vilken tjänsten blivit hänförd enligt beslut av Kungl. Maj:t.

För i 7 § 2 mom. första stycket avsedd lärare eller ackompanjatör vid
musikhögskolan eller lärare vid konstfackskolan skall, då tjänstgöringen under
viss termin omfattar mindre antal veckotimmar än det högsta antal
veckotimmar, vartill tjänstgöringsskyldigheten enligt nämnda stycke kunnat
fastställas, lönen för det kalenderhalvår, varunder terminen infaller, minskas,
för lärare eller ackompanjatör vid musikhögskolan med lUo för varje halv
veckotimme, som felar i 20 veckotimmar, för huvudlärare vid konstfackskolan
med Vie för varje veckotimme, som felar i 16 veckotimmar, samt för facklärare
och biträdande facklärare vid sistnämnda skola med för varje veckotimme,
som felar i 24 veckotimmar. I den mån tjänstgöringsskyldigheten
för facklärare eller biträdande facklärare understiger 24 veckotimmar, må
dock för lönens bestämmande tagas hänsyn jämväl till annan undervisning,
som läraren fullgör vid konstfackskolan, så framt den meddelas regelbundet
under visst antal veckotimmar. Vidare må minskning ske med högst *°/«o för
ordinarie lärare vid musikhögskolan, högst 7/io för huvudlärare vid konstfackskolan
och högst 15/24 för ordinarie facklärare vid sistnämnda skola.

För tjänsteman, som är anställd för tjänstgöring med avkortad tjänstgöringstid,
skall lönen minskas med så stor del, som svarar mot avkortningen.

Vid tillämpning av vad i fjärde och femte styckena här ovan sagts skall

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

253

iakttagas, att månadslön, som efter minskning slutar på öretal, skall jämkas
till närmaste krontal eller, om den slutar på 50 öre, till närmast högre krontal
samt att beträffande daglön skola tillämpas bestämmelserna i 4 § 4 mom.
statens löneplansförordning.

26 §.

1 mom. För tid, då tjänsteman icke utövar sin tjänst, skall han, i den mån
ej annat beslutes med stöd av särskild i reglementet meddelad bestämmelse
eller Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj ds bemyndigande, vederbörande myndighet
finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma, åtnjuta oavkortad
lön eller lön minskad med A-avdrag, B-avdrag eller G-avdrag eller avstå
hela lönen i enlighet med bestämmelser, som meddelas i 2—6 mom. här nedan
eller där angivas. Där tjänsteman för handläggning av visst ärende eller
viss grupp av ärenden inom verket eller eljest för fullgörande av särskilt
åliggande i tjänsten erhållit befrielse helt eller delvis från övriga honom
åliggande tjänstegöromål, skall nämnda befrielse vara utan inverkan på
hans rätt att åtnjuta lön.

I fråga om ovan omförmälda löneavdrag skall följande gälla.

A-avdragen för dag framgå av statens löneplansförordning för varje löneklass
samt, i fråga om löneklass tillhörande löneplan nr 1, varje ortsgrupp
och, i fråga om löneklass tillhörande någon av löneplanerna nr 3 och 4, varje
lönegrupp. För tjänsteman skall tillämpas det A-avdrag för dag, som gäller
för den löneklass och, i förekommande fall, för den ortsgrupp eller lönegrupp,
efter vilken han åtnjuter lön, dock att för ordinarie lots, lotsförman
eller överlots skall tillämpas det A-avdrag för dag, som gäller för den löneklass,
vars ordningsnummer med två enheter understiger ordningsnumret för
den löneklass, efter vilken lönen utgår. För tjänsteman, för vilken lönen
minskats jämlikt bestämmelserna i 25 § fjärde, femte och sjätte styckena,
skall likväl tillämpas ett i förhållande därtill minskat A-avdrag för dag.
Detta bestämmes med tillämpning av föreskrifterna i 4 § 4 mom. statens löneplansförordning.

Såsom B-avdrag för dag skall för tjänsteman tillämpas ett belopp, som är
dubbelt så stort som det för honom tillämpliga A-avdraget.

Såsom C-avdrag för dag skall för tjänsteman tillämpas ett belopp, som
är lika stort som den för honom gällande daglönen, i förekommande fall
bestämd under iakttagande av föreskrifterna i 25 § fjärde, femte och sjätte
styckena.

Tillika skall iakttagas,

dels att då förhållande, som skall medföra A-avdrag, B-avdrag eller Cavdrag,
allenast föreligger under del av dag, därunder skall tillämpas det
avdragsbelopp, som belöper på denna del av dagen,

dels ock att då förhållande, som skolat medföra C-avdrag, föreligger under
hel kalendermånad, tjänstemannen i stället för att vidkännas sådant löneavdrag
med visst belopp för dag räknat skall avstå hela lönen för denna
månad.

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

2 mom. I fråga om tjänstemans rätt att åtnjuta semester eller ferier eller,
i visst fall, semesterersättning gälla bestämmelserna i 27—32 §§. Att tjänsteman
under tiden för semester eller ferier icke utövar sin tjänst, skall vara
utan inverkan på hans rätt att för nämnda tid uppbära lön för densamma,
där icke annat följer av vad i 6 mom. här nedan sägs eller ock i fråga om
ferier annat stadgas i 31 § 2 mom. eller följer av bestämmelserna i 4 mom.
här nedan eller av att ferietiden inbegripes i tiden för tjänstemannen meddelad
tjänstledighet.

3 mom. Angående det sätt, varpå med tjänstemans lön skall förhållas vid
tjänstledighet eller tjänstgöringshinder av visst slag eller om tjänstemannen
avhåller sig från tjänstgöring, stadgas i 33 och 34 §§.

4 mom. För tid, då tjänsteman frånträder utövningen av sin tjänst på
grund av förordnande att uppehålla annan tjänst, som är lika hög som eller
högre än hans egen tjänst, skall han i fråga om rätt att åtnjuta lön behandlas
som om han under förordnandetiden tjänstgjort i sin tjänst och denna,
om den uppehållna tjänsten är inrättad vid annat verk, vore inrättad vid
detta verk. Vad nu sagts skall jämväl gälla, där lärare vid i 7 § 2 mom.
andra stycket avsedd läroanstalt av hänsyn till undervisningsväsendets intressen
förordnas att, med frånträdande av utövningen av den egna tjänsten,
uppehålla lägre lärartjänst vid annan sådan läroanstalt. Härutöver skall, såvitt
angår lärare vid nyssnämnd läroanstalt, vilkens förordnande avser hel
termin, vad här sagts gälla jämväl i fråga om ferietid, som infaller under
samma kalenderhalvår som terminen.

Bestämmelserna i törsta stycket avse icke fall, där tjänstemannen under
förordnandetiden erhåller vikariatslön, varom i 18 § 3 mom. förmäles.

5 mom. Att aspirant eller extra tjänsteman icke i sådan egenskap äger åtnjuta
lön för tid, varunder arbete vid vederbörande verk icke kan beredas
honom och varunder han ej åtnjuter semester eller ferier, framgår av vad i
17 § 1 mom. andra stycket stadgats.

Extra ordinarie tjänsteman vid lots- och fyrstaten, vilken är anställd å
sådant tjänstefartyg eller fyrskepp, som är upplagt under viss del av året,
skall för tid, under vilken han till följd av uppläggningen ej tjänstgör och
varunder han ej åtnjuter semester, å lönen vidkännas B-avdrag.

6 mom. För tid, då tjänsteman, på sätt i 12 § angives, frånträder utövningen
av viss av honom innehavd tjänst, äger han icke åtnjuta lön för denna
tjänst.

7 mom. I den mån ej annat följer av bestämmelserna i denna paragraf
eller andra i reglementet meddelade bestämmelser utgår lön från och med
den dag tjänsten enligt utnämnings- eller annan tillsättningshandling tillträdes
till och med den dag, då tjänsten frånträdes.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

255

3 kap. Semester och ferier.

27 §.

1 mom. Ordinarie och extra ordinarie tjänstemän, aspiranter samt extra
tjänstemän äga rätt att erhålla semester i enlighet med bestämmelserna i
28—30 §§. Vissa tjänstemän äga dock i stället åtnjuta ferier enligt vad i 31 §
stadgas. Till aspiranter och extra tjänstemän kan utgå semesterersättning enligt
bestämmelserna i 32 §. Bestämmelserna i detta kapitel äga icke tillämpning
å justitieråd, regeringsråd eller landshövding.

Har någon under tiden 1 juli—31 december visst kalenderår innehaft anställning
hos staten eller sådan annan anställning, vid vilken avlöning utgår
enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, men innefattas hela nämnda
tid i sådan tid, varunder han åtnjutit semester eller tjänstledighet av sådant
slag, som avses i 33 § under punkt 6 b) eller c), 12 eller 13, varit förhindrad
att tjänstgöra av anledning, som enligt 34 § skall medföra C-avdrag
å lönen, eller avhållit sig från tjänstgöring utan att hava erhållit ledighet
eller kunna styrka giltigt förfall, må han icke, med mindre vederbörande
myndighet finner skäl därtill lämna medgivande, i fortsättningen erhålla semester
utan att efter sistnämnda dag hava å minst 90 dagar tjänstgjort i anställning,
som nyss nämnts, eller fullgjort uppdrag för statens räkning.

2 mom. Till semester berättigad tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd
eller kontroll å uppbörd, är pliktig att begagna sig av semester, då sådant
föreskrives av vederbörande myndighet.

28 §.

1 mom. Semestertidens längd bestämmes, i den mån ej annat följer av
stadgandena i 2—5 mom. här nedan, med utgångspunkt från de i 29 § angivna
årssemestrarna enligt följande grunder:

a) För kalenderår, då allenast en årssemester är för tjänstemannen tilllämplig,
är semestertidens längd lika med årssemestern, så framt tjänstemannen
innehar tjänst eller tjänster hela kalenderåret. I annat fall skall den
utgöra så stor del av årssemestern, som svarar mot förhållandet mellan tiden
för tjänstinnehavet och helt år. Uppkommer i sistnämnda fall brutet dagantal,
skall avrundning ske till närmast högre hela dagantal.

b) För kalenderår, då olika årssemestrar äro för tjänstemannen tillämpliga
endast till följd av att han under hela året eller under hela den därunder
infallande kortare tiden för tjänstinnehavet samtidigt innehar olika tjänster,
skall semestertidens längd med utgångspunkt från den längre av årssemestrarna
bestämmas på sätt under a) här ovan angivits.

c) För kalenderår, då eljest olika årssemestrar äro för tjänstemannen tilllämpliga,
bestämmes semestertidens längd på följande sätt. Först beräknas det
dagantal, som belöper på varje period, under vilken ett och samma förhållande
råder i fråga om för tjänstemannen tillämplig årssemester. Beräkningen
sker med tillämpning av de under a) och b) här ovan meddelade bestämmel -

25G

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

serna angående semestertid på sådant sätt, som om tjänstinnehavet under
kalenderåret endast omfattat den period, varom fråga är. Avrundning företages
likväl icke härvid. Därefter sammanläggas de på nämnda sätt beräknade
dagantalen, varjämte, om summan uppvisar brutet dagantal, avrundning sker
till närmast högre hela dagantal. Det på sådant sätt beräknade dagantalet
utgör tjänstemannens semestertid för kalenderåret i fråga.

Vid tillämpning av ovan meddelade bestämmelser skall hänsyn allenast
tagas till av tjänstemannen innehavd eller å förordnande med vikariatslön
uppehållen tjänst, som avses i denna avdelning av reglementet och varmed
är förenad rätt till semester.

2 mom. För kalenderår, efter vars ingång övergång till i denna avdelning
avsedd tjänst skett från i avdelningen icke avsedd anställning hos staten eller
sådan annan anställning, vid vilken avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t
meddelade bestämmelser, skall semestertidens längd beräknas med tillämpning
av de i 1 mom. här ovan meddelade bestämmelserna. I den mån tjänstemannen
icke före övergången åtnjutit hela den semester, som enligt de för
den tidigare anställningen gällande bestämmelserna tillkommer honom under
det kalenderår, då övergången sker, eller därefter, skall dock sålunda återstående
semestertid tilläggas den tid, som beräknats enligt 1 mom. Tjänstemannen
må likväl icke i följd härav i något fall erhålla längre semester för
kalenderåret än om berörda övergång skett vid kalenderårets ingång.

3 mom. För kalenderår, före vars utgång tjänstemannen avgår med rätt
att komma i åtnjutande av ålderspension eller förordnandepension, skall semestertidens
längd, med tillämpning i övrigt av bestämmelserna i 1 mom. här
ovan, bestämmas på sådant sätt, som om tjänstemannen intill kalenderårets
utgång kvarstått i tjänst, som han frånträdde vid avgången.

För sådan tjänsteman, som tillhör fyrskeppspersonalen och för vilken årssemestern
enligt stadgandet i 29 § 7 mom. omfattar 45 dagar eller mera,
skall vad i första stycket sägs icke gälla. För kalenderår, före vars utgång nu
nämnd tjänsteman avgår med rätt att komma i åtnjutande av ålderspension,
skall semestertidens längd utgöra 45 dagar, därest avgången sker under
någon av årets fyra första månader, samt eljest nämnda antal dagar med
tillägg av 10 dagar för varje hel kalendermånad utöver fyra, under vilken
tjänsten innehaves, dock att semestertidens längd icke i något fall må överstiga
årssemestern.

4 mom. I den mån tjänsteman erhållit semesterersättning enligt bestämmelserna
i 32 § skall den anställningstid, på vilken denna ersättning är grundad,
icke medtagas vid beräkning av semestertidens längd enligt bestämmelserna
i 1 mom. Ej heller skall vad i 2 mom. föreskrives om tilläggande av
viss återstående semestertid gälla, i den mån i stället för semester utgått
semesterersättning.

5 mom. För tjänsteman med stationering utom Europa eller å mera avlägset
belägen ort inom Europa må, därest Kungl. Maj :t prövar skäligt sådant
medgiva, till den eljest beräknade semestertiden läggas högst så många dagar,
som beräknas åtgå för resa från stationeringsorten till Stockholm och
åter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

257

29 §.

1 mom. Årssemestern skall, där ej annat följer av bestämmelserna i 2—7
mom. här nedan, omfatta,

för aspiranter och extra tjänstemän med mindre än 36 anställningsmånader
20 dagar samt

för andra tjänstemän det antal dagar, som framgår av följande sammanställning
:

Tjänstemän tillhörande lönegraderna Ca, Ce, Cf

och Cg 1—14 ..............................

Tjänstemän tillhörande lönegraderna Ca, Ce, Cf

och Cg 15—26 samt Cob 1..................

Tjänstemän tillhörande övriga lönegrader.......

Intill det år,
under vilket
tjänstemannen
fyller 40 år

20 dagar

25 »

35 *

Från och med de
år, under vilket
tjänstemannen
fyller 40 år

30 dagar

35 »

45 » .

Vad angår aspirant eller extra tjänsteman skall såsom anställningsmånad
anses kalendermånad, under vilken han å minst 16 dagar utfört arbete i anställning
hos staten eller i sådan annan anställning, vid vilken avlöning utgått
enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. Med tid, under vilken
trbete utförts, skall härvid likställas annan tid, för vilken avlöning till någon
del utgått. Där ej Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
vederbörande myndighet annorlunda förordnar, skall dock såsom anställningsmånad
icke tagas i betraktande kalendermånad, vilken infaller före tid
av 36 kalendermånader i följd, under vilken tjänstemannen icke utfört arbete
eller åtnjutit avlöning i sådan anställning, som nyss sagts.

2 mom. För revisionssekreterare, hovrättsråd samt assessorer och fiskaler
i hovrätt ävensom kammarrättsråd samt assessorer och extra ordinarie föredragande
i kammarrätten äger vederbörande myndighet i förekommande fall
förlänga årssemestern högst med den tid, varmed densamma enligt bestämmelserna
i 1 mom. understiger 45 dagar.

3 mom. För tjänstemän vid utrikesförvaltningen med stationering utomlands,
med undantag av attachéer, må årssemestern, i den mån sådant utan
olägenhet kan ske, förlängas till nedan angivna antal dagar:

Tjänstemän tillhörande lönegraderna Ca, Ce, Cf och Cg 15—26 . . 45 dagar
Tjänstemän tillhörande lönegraderna Ca, Ce och Cg 27—37 eller

lönegrad med någon av beteckningarna Co och Cs .......... 60 dagar.

För attaché med stationering utomlands skall årssemestern, i den mån den
enligt 1 mom. är kortare än 30 dagar, förlängas till detta antal dagar.

4 mom. Med hänsyn till arbete, som utsätter vederbörande för röntgenstrålning
eller strålning från radioaktivt ämne, skola för nedan angivna
tjänstemän följande särskilda bestämmelser gälla.

Årssemestern omfattar 90 dagar för

a) överläkare å gynekologiska avdelningen av det till karolinska sjukhuset
hörande radiumhemmet eller å röntgenavdelning vid serafimerlasarettet samt

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. AV 281.

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

b) icke-ordinarie läkare vid radiumhemmet eller å röntgenavdelning vid
karolinska sjukhuset eller serafimerlasarettet, så framt läkaren tjänstgjort vid
radiumhemmet eller å röntgenavdelning eller därmed jämställd radioterapeutisk
klinik under sammanlagt minst 10 år.

Årssemestern omfattar 60 dagar för

a) laborator och förste strålskyddsinspektör samt extra ordinarie strålskyddsinspektör
vid den till karolinska sjukhuset hörande radiofysiska institutionen
samt

b) sådan icke-ordinarie läkare, varom i andra stycket under b) förmäles,
så framt läkaren fullgjort där avsedd tjänstgöring under sammanlagt minst
5 år men mindre än 10 år.

Årssemestern omfattar 42 dagar för

a) följande tjänstemän vid karolinska sjukhuset, nämligen assistent och
tekniskt biträde vid radiofysiska institutionen, reparatör vid röntgen- och
ljusavdelningen av radiumhemmet samt tjänsteman, vilken tillhör sjukvårdspersonalen
vid radiumhemmet och i sitt arbete handskas med röntgen eller
radium,

b) till försvaret hörande läkare, som å sjukhus handskas med röntgen eller
radium, och sådan i andra stycket under b) omförmäld läkare, vilken icke
fullgjort där avsedd tjänstgöring under sammanlagt minst 5 år, samt

c) annan tjänsteman, vilken tillhör sjukvårdspersonalen å röntgenavdelning
vid sjukhus, än som angivits under a) i detta stycke.

Då det anses påkallat med hänsyn till arten och omfattningen av det
radiologiska arbete, som i nästföregående stycke under a) eller b) avsedd
tjänsteman har att i sin tjänst fullgöra och tidigare fullgjort, äger vederbörande
myndighet förlänga årssemestern, dock med högst 35 dagar för
tjänsteman, som avses under a), och med högst 18 dagar för tjänsteman,
som avses under b).

5 mom. För annan läkare än i 4 mom. här ovan avses skall årssemestern,
i den mån den enligt 1 mom. är kortare än 30 dagar, förlängas till detta
antal dagar.

6 mom. För sådan aspirant eller extra tjänsteman med minst 36 anställningsmånader
eller extra ordinarie eller ordinarie tjänsteman, som här nedan
sägs och för vilken årssemester icke angivits i 4 mom., skall, i stället
för vad i 1 mom. första stycket stadgas, gälla, att årssemestern omfattar 25
dagar intill det år, under vilket tjänstemannen fyller 40 år, och 35 dagar
från och med nämnda år:

tjänsteman, som tillhör sjukvårdspersonalen vid försvaret;

kvinnlig tjänsteman, som tillhör sjukvårdspersonalen vid statens sinnessjukhus
eller statens anstalt för fallandesjuka;

sjuksköterska, assistentsköterska, andra föreståndarinna och barnmorska
vid karolinska sjukhuset;

sjuksköterska och assistentsköterska vid serafimerlasarettet; samt

sjuksköterska vid läroanstalt för blinda, översköterska vid vårdanstalten
för blinda med komplicerat lyte och sjuksköterska vid dövstumskola.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

259

7 mom. För tjänsteman tillhörande fyrskeppspersonalen skall, i stället
för vad i 1 mom. första stycket här ovan sägs, gälla, att årssemestern alltefter
den tid under kalenderåret, varunder vederbörande fyrskepp beräknas
vara påmönstrat, skall omfatta det antal dagar, som av följande tabell framgår,
i den mån ej annat följer av föreskriften i 28 § 3 mom. andra stycket
eller lotsstyrelsen annorlunda förordnar med hänsyn till att anställningen
icke innehaves under helt kalenderår:

Påmönstringstiden beräknas	Årssemester
för aspiranter och extra tjänstemän med mindre än 36 anställningsmånader	för andra tjänstemän
uppgå till minst	men under-stiga
	6	månader	12 dagar	15 dagar
6 månader	7	»	20		25 »
7 »	8	>	28	*	35 »
8 *	9	>	36	0	45 »
9 .	10	>	44		55 »
10 .	11	»	52	»	65 *
11 »	12	»	60		75 »
12 »			72	*	90 »

30 §.

1 mom. Tjänsteman äger erhålla honom tillkommande semester å tid,
som prövas lämplig med hänsyn till göromålens behöriga gång, under det
kalenderår, vartill semestern hänför sig, eller, om detta på grund av tjänstgöringsförhållandena
icke kunnat ske, under tiden 1 januari—31 maj nästpåföljande
år.

Såsom undantag från vad nu sagts skall likväl gälla,

dels att tjänsteman, som är stationerad å ort inom riket, där kallortstilllägg
utgår, ävensom provinsialläkare eller distriktsveterinär må av vederbörande
myndighet kunna medgivas att i följd åtnjuta icke blott semester
för löpande år utan jämväl återstående semester för nästföregående år,

dels ock att tjänsteman med stationering utom Europa må för besök i Sverige
i följd åtnjuta icke blott semester för löpande år utan jämväl återstående
semester för

nästföregående år, såvitt angår tjänsteman med stationering i Nordamerika
eller Nordafrika,

nästföregående två år, såvitt angår tjänsteman med stationering i Asien,
Sydamerika eller Sydafrika, samt

nästföregående tre år, såvitt angår tjänsteman med stationering i Australien.

2 mom. Då tjänsteman åtnjutit någon del av honom tillkommande semester,
skall för beräkning av den semestertid, som må återstå, i förekommande
fall iakttagas,

a) om semester åtnjutits å del av dag, vilken i övrigt varit tjänstefri till

260 Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

följd av sådan nedsättning av tjänstgöringstiden, som medför C-avdrag å
lönen och ej är föranledd av offentligt uppdrag eller värnpliktstjänstgöring:
att för berörda ändamål skall så anses, som om semestern omfattat hela
nämnda dag, samt

b) om semester såväl före som efter dag eller dagar, som äro tjänstefria,
åtnjutits under hel dag eller å sådan del av dag, som nyss angivits: att för
berörda ändamål skall så anses, som om semestern omfattat jämväl den
eller de mellanliggande dagarna, i den mån ej annat följer av beslut meddelat
av Kungl. Maj:t.

31 §.

1 mom. Följande tjänstemän äga årligen, i stället för semester enligt bestämmelserna
i 28—30 §§, åtnjuta ferier på tider, som i vederbörande stadgar
och reglementen föreskrivas, nämligen

a) direktören för musikhögskolan, musikaliska akademiens sekreterare
samt extra ordinarie ackompanjatör vid nämnda högskola,

b) ordinarie och extra ordinarie lärare vid i 7 § 2 mom. andra stycket
omförmälda läroanstalter, dock icke rektorer, föreståndaren för det till
konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet eller lärare i trädgårdsskötsel
vid folkskoleseminarium, samt

c) ordinarie lärare vid statens anstalt för fallandesjuka, konsthögskolan,
dock icke föreståndaren för institutet för materialkunskap, tillika lärare i
materialkunskap, musikhögskolan, tandläkarinstitutet, farmacevtiska institutet,
tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola, gymnastiska
centralinstitutet, lantbrukshögskolan, lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet
vid Alnarp, veterinärhögskolan och skogshögskolan.

Extra ordinarie och extra lärare vid ovan under c) omförmälda verk äga
årligen åtnjuta ferier på samma tider som där anställda ordinarie lärare.

2 mom. Under ferier skall tjänsteman åtnjuta oavkortad lön.

I vissa fall skall dock under ferier tillämpas lön minskad med A-avdrag.
Avdraget skall i dessa fall ske med hänsyn till tid, varunder tjänstemannen
åtnjutit tjänstledighet av sådant slag, som avses i 33 § 2 mom. under punkt
6 b) eller c), 12 eller 13, varit förhindrad att tjänstgöra av anledning, som
enligt 34 § 2 mom. skall medföra C-avdrag å lönen, eller avhållit sig från
tjänstgöring utan att hava erhållit ledighet eller kunna styrka giltigt förfall.
Vad nu sagts avser fall,

a) där tjänstemannen i anställning hos staten eller i sådan annan anställning,
vid vilken avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser,
innehaft tjänst vid läroanstalt, där den årliga lästiden är fördelad i lästerminer,
under de båda senaste terminerna före ferietidens början men därunder
infallit så lång tid av ovan avsett slag, att återstoden ej uppgår till 60
dagar; eller

b) där tjänstemannen i anställning, som nyss nämnts, innehaft annan
tjänst än under a) sagts under det närmast före ferietidens början förflutna
året men till följd av förhållande, som ovan angivits, eller på grund av ferier
icke tjänstgjort under någon del av detta år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

261

I den mån ferietid inbegripes i tid för tjänstemannen meddelad tjänstledighet,
skall därunder med lönen förhållas på sätt i fråga om tjänstledigheten
stadgas i 33 §.

32 §.

Därest aspirant eller extra tjänsteman avgår ur statens tjänst eller avlider
innan han åtnjutit semester, vartill han vid avgången var berättigad enligt
bestämmelserna i 27—30 §§, äger tjänstemannen eller, om han avlidit, hans
dödsbo erhålla semesterersättning.

För beräknandet av nämnda ersättning skall bestämmas den tidpunkt, vid
vilken tjänstemannen skulle hava avslutat den honom för tid före avgången
tillkommande semestern, om han kvarstått i tjänsten och omedelbart påbörjat
nämnda semester. I det fall, då tjänstemannen närmast före avgången
hade sådan nedsättning av tjänstgöringstiden, som medför C-avdrag å lönen
och ej föranletts av offentligt uppdrag eller värnpliktstjänstgöring, skall härvid,
såframt ej annat prövas skäligt, tillika så anses, som om tjänstemannen
i fortsättningen haft sådan nedsättning på samma sätt som närmast före avgången.
Semesterersättningen skall motsvara den lön, i förekommande fall
minskad med G-avdrag, som tjänstemannen, såvitt vid tidpunkten för avgången
kan bedömas, skulle under angivna förutsättningar erhållit för tiden
från och med dagen näst efter den, då avgången skett, intill nyssberörda
tidpunkt.

4 kap. Tjänstledighet och tjänstgöringshinder m. m.

33 §.

1 mom. I fråga om det sätt, varpå med lönen skall förhållas för tid, under
vilken tjänstledighet åtnjutes, hänföres tjänsteman till någon av följande
tre grupper:

Grupp 1. Aspiranter och extra tjänstemän med mindre än 6 anställningsmånader.

Grupp 2. Aspiranter och extra tjänstemän med 6 men ej 36 anställningsmånader.

Grupp 3. Aspiranter och extra tjänstemän med 36 anställningsmånader
eller mera ävensom extra ordinarie och ordinarie tjänstemän.

Med anställningsmånad förstås sådan kalendermånad, som i 29 § 1 mom.
andra stycket sägs.

2 mom. Så framt icke annat följer av vad i 3 och 4 mom. här nedan sägs
eller beslutes i den ordning, som i 26 § 1 mom. angives, skall vid tjänstledighet tjänsteman

tillhörande grupp 1 vidkännas C-avdrag samt

tjänsteman tillhörande grupp 2 eller 3, enligt vad i det följande angives,
åtnjuta oavkortad lön eller vidkännas A-, B- eller C avdrag eller uppbära lön
enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Orsak till tjänstledighet	Grupp 2	Grupp 3
1. Offentligt uppdrag.
a) Uppdrag såsom ledamot av riksdagen eller kyrkomötet eller att vara riksdagens revisor.	C-avdrag.	B-avdrag.
b) Uppdrag, där ersättning ej ut-går eller utgår allenast med visst belopp för sammanträdes- eller för-rättningsdag och tjänstemannen icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner han under ledig-heten avstått, i den män ej fråga är om uppdrag som avses under a).	C-avdrag.	A-avdrag.
c) Annat offentligt uppdrag än under a) och b) avses.	C-avdrag.	C-avdrag.

2. Militärtjänstgöring, dd krigsavlöningsreglemenlet
är d tjänstemannen
tillämpligt.

3. Militärtjänstgöring, dd krigsavlöningsreglementet
icke år d tjänstemannen
tillämpligt.

a) Värnpliktstjänstgöring, som
fullgöres under det år, under vilket
den värnpliktige lyller tjugutre år,
eller därefter.

b) Frivillig befordrings- eller repetitionskurs
eller med sådan kurs
jämställd annan kurs eller övning,
vilken erfordras för vinnande eller
bibehållande av viss tjänstegrad såsom
värnpliktigt befäl.

c) Tjänstgöring, vilken åligger
anställningshavare i reserven, beställningshavare
å reservstat eller
å övergångsstat samt officer i vägoch
vattenbyggnadskåren.

Kaptens-, fanjunkar- eller flaggunderofficerskurs
lör anställningshavare
i reserven.

d) Hemvämsövning eller hemvämskurs.

e) Driftvämskurs.

f) Annan militärtjänstgöring än
under a)—e) avses.

4. Arbete av synnerlig vikt för folkjörsörjningeri
eller av därmed jämförligt
allmänt intresse.

Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

C-avdrag.

B-avdrag.

C-avdrag.

B-avdrag högst 32 dagar
av ett och samma kalenderår.

C-avdrag i övrigt.

C-avdrag.

B-avdrag.

C-avdrag.

B-avdrag högst 14 dagar av
ett och samma kalenderår.
C-avdrag i övrigt.
Oavkortad lön högst 14
dagar av ett och samma
kalenderår.

C-avdrag i övrigt.
C-avdrag.

Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

Kungi. Maj.ts proposition nr 281.

263

Orsak till tjänstledighet	Grupp 2	Grupp 3
5. Iakttagelser, studier eller arbete av betydelse för verket eller, såvitt angår tjänsteman vid försvaret, av betydelse för försvaret samt, såvitt angår rektor eller lärare vid i 7 § 2 mom. andra stycket omförmäld läroanstalt eller föreståndaren för det till konstfack-skolan hörande teckningslärarinstilu-tet, av betydelse för undervisnings-väsendet.	C-avdrag.	Oavkortad lön, därest Kungl. Maj:t så förordnar med hänsyn till att iaktta-gelserna, studierna eller arbetet prövas på ett på-tagligt sätt kunna tjäna verkets (försvarets, un-dervisningsväsendets) in-tressen. I andra fall: B-avdrag sammanlagt högst 120 dagar eller, såvitt an-går rektor, föreståndaren för det till konstfacksko-lan hörande teckningslä-rarinstitutet eller lärare, sammanlagt högst 180 da-gar av den tid, under vil-ken tjänstemannen inne-har tjänst inom en och samma lönegrad. Nämnda dagantal skall dock min-skas med det antal dagar, då tjänsteman under sam-ma tid vidkänts B-avdrag av anledning, som i punk-ten 9 b) sägs. C-avdrag i övrigt.
6. Sjukdom m. m.
a) Sjukdom eller förlust av arbets-förmågan, föranledd av i tjänsten inträffad händelse, som enligt all-män lag är att hänföra till olycks-fall i arbete, eller av våld eller misshandel, för vilken tjänsteman-nen blivit utsatt på grund av tjän-sten. I tjänsten ådragen yrkessjukdom, varom förmäles i gällande lag om försäkring förvissa yrkessjukdomar. I tjänsten ådragen smittsam sjuk-dom, som enligt bestämmelserna i gällande epidemilag skall anmälas till vederbörande myndighet. I tjänsten ådragen sjukdom, som enligt bestämmelserna i gällande epizootilag skall anmälas till veder-börande myndighet. Under tjänstgöring å utländsk ort ådragen svårare sjukdom, som där uppträder epidemiskt men ej alls	Oavkortad lön under högst 180 dagars ledighet av en och samma tjänstledig-hetsorsak. B-avdrag i övrigt, så framt ej vederbörande myndig-het på grund av särskilda förhållanden finner anled-ning medgiva, att A-av-drag skall tillämpas eller att avdrag icke skall äga rum.	Oavkortad lön.

264

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Orsak till tjänstledighet

Grupp 2

Grupp 3

eller allenast i sällsynta fall förekommer
inom Sverige, eller svårare klimatsjukdom
i akut form, som tjänsteman
med stationering i land med
tropiskt eller halvtropiskt klimat
ådragit sig.

Med tjänsten skall likställas annan
statlig anställning, uppdrag för statens
räkning ävensom sådan ickestatlig
anställning, vid vilken avlöning
utgår enligt av Kungl. Maj:t
meddelade bestämmelser.

b) Sjukdom i andra fall än under
a) avses eller tvångsvis anordnad
läkarundersökning.

c) Svag hälsas vårdande, då behovet
av ledighet härför är behörigen
styrkt.

B-avdrag högst 180 dagar
av ett och samma kalenderår
eller, vid sjukdom
som fortgår över årsskifte,
högst 180 dagar i en följd.
C-avdrag i övrigt.

C-avdrag.

Tjänsteman med
mer än 45 dagar
årlig ferietid:
A-avdrag.

Annan tjänsteman: Oavkortad

lön under högst
följande antal dagar av
ett och samma kalenderår,
nämligen

för tjänsteman, som
senast under löpande kalenderåret
uppnått eller
uppnår 40 års ålder, 55
dagar minskat med det
antal semesterdagar, som
tjänstemannen vid tilllämpning
av bestämmelserna
i 28 § och 29 § 1
mom. åtnjuter eller skolat
åtnjuta;

för annan tjänsteman
45 dagar minskat med det
antal semesterdagar, som
tjänstemannen vid tilllämpning
av bestämmelserna
i 28 § och 29 § 1
mom. åtnjuter eller skolat
åtnjuta.

A-avdrag i övrigt.
B-avdrag.

7. Havandeskap eller barnsbörd.

B-avdrag högst 120 dagar,
dock ej för tid efter 120:e
dagen från förlossningen.
C-avdrag i övrigt.

A-avdrag högst 120 dagar,
dock ej för tid efter 120:e
dagen från förlossningen.
C-avdrag i övrigt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

265

Orsak till tjänstledighet

Grupp 2

Grupp 3

8. Tjänslgöringsförbud till förekommande
av smittas spridning.|

Oavkortad lön högst 180
dagar.

B-avdrag i övrigt, så framt
ej vederbörande myndighet
på grund av särskilda
förhållanden finner
anledning medgiva,
att A-avdrag skall tillämpas
eller att avdrag icke
skall äga rum.

Oavkortad lön.

9. Utbildning, iakttagelser, studier
m. m. i vissa andra fall än i punkten
5 avses.

a) Utbildningskurs vid verket eller, C-avdrag.
beträffande tjänsteman vid försvaret,

vid försvaret, såvida fråga icke är
om rektor eller lärare vid i 7 § 2 mom.
andra stycket omförmäld läroanstalt
eller om föreståndaren för det till
konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet.

Med utbildningskurs vid verket
likställes i fråga om förste provinsialläkare
och provinsialläkare medicinska
fortsättningskurser samt i
fråga om förste provinsialläkare, provinsialläkare,
länsveterinärer och distriktsveterinärer
för dylika tjänstemän
avsedda utbildnings- och repetitionskurser.

b) Iakttagelser, studier eller ar- C-avdrag.
bete av betydelse för tjänstemannens
kompetens för viss uppgift eller
befattning inom verket eller, såvitt

angår rektor eller lärare vid i 7 §

2 mom. andra stycket omförmäld
läroanstalt eller föreståndaren för
det till konstfackskolan hörande
teckningslärarinstitutet, studier för
vinnande av högre lärdomsmeriter i
visst ämne eller studier eller arbete,
som av vederbörande myndighet
prövas vara av betydelse för lärarens
kompetens för viss uppgift eller befattning
inom den skolform, vid
vilken han är anställd.

Oavkortad lön.

B-avdrag sammanlagt
högst 120 dagar eller, såvitt
angår rektor, föreståndaren
för det till
konstfackskolan hörande
teckn ingslärarinstitutet
eller lärare, sammanlagt
högst 180 dagar av den
tid, under vilken tjänstemannen
innehar tjänst
inom en och samma lönegrad.
Nämnda dagantal
skall dock minskas med
det antal dagar, då tjänsteman
under samma tid
vidkänts B-avdrag av anledning,
som i punkten 5
avses.

C-avdrag i övrigt.

266

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Orsak till tjänstledighet	Grupp 2	Grupp 3
10. Flyttning, för vilken ersättning för flyttningskostnad utgår av statsme-del.	C-avdrag.	Oavkortad lön högst 3 da-gar. C-avdrag i övrigt.
11. Uppdrag inom sådan personal-sammanslutning, som avser all till-varataga tjänstemännens intressen i tjänsten eller främja deras yrkesutbild-ning.	B-avdrag högst 15 dagar av ett och samma kalen-derår. C-avdrag i övrigt.	B-avdrag högst 15 dagar av ett och samma kalen-derår. C-avdrag i övrigt.
12. Enskild angelägenhet av vikt.	C-avdrag.	B-avdrag högst 15 dagar av ett och samma kalen-derår. C-avdrag i övrigt.
13. Annan orsak än under 1—12 avses.	C-avdrag.	C-avdrag.

3 mom. Vid tjänstledighet för vinnande av lättnad i arbetsbördan och
ombesörjande av enskilda angelägenheter, som icke föranleder särskilda vikariatskostnader,
må häradshövding under högst 15 dagar av ett och samma
kalenderår åtnjuta oavkortad lön.

Bestämmelserna i 2 mom. äga icke tillämpning på landshövding.

Professorn och chefen för konjunkturinstitutet äger, oavsett vad i 2 mom.
sägs, under 45 dagar årligen vid tjänstledighet för bedrivande av vetenskaplig
forskning åtnjuta oavkortad lön.

För tjänsteman, som tillhör fyrskeppspersonalen och är hänförlig till grupp
3, skall vid tjänstledighet, som avses i 2 mom. under punkt 6 b), i stället för
vad där sägs gälla, att oavkortad lön må, alltefter den tid under kalenderåret
varunder vederbörande fyrskepp beräknas vara påmönstrat, utgå under
högst följande antal dagar av ett och samma kalenderår, nämligen 25 dagar
om tiden uppgår till mindre än 7 månader, 20 dagar om tiden uppgår till 7
men ej 8 månader och 10 dagar om tiden uppgår till 8 månader eller mera.
I övrigt skall tjänstemannen vid sådan ledighet vidkännas A-avdrag.

Utan hinder av vad i 2 mom. under punkt 9 b) sägs skall till grupp 3 hörande
tjänsteman vid postverket, telegrafverket eller statens järnvägar äga
åtnjuta oavkortad lön för tid, varunder han åtnjuter tjänstledighet för studier
i utlandet, vilka av vederbörande vei ksstyrelse prövas vara erforderliga
för den fackliga utbildningen.

A mom. I följande fall skall, i den män tjänsteman enligt vad i 2 eller 3
mom. här ovan sagts skolat äga åtnjuta oavkortad lön, i stället tillämpas lön
minskad med A-avdrag, nämligen

a) då tjänstledighet, som avses i 2 mom. under punkt 6 b), åtnjutes av
tjänsteman som, ehuru han eljest skolat äga rätt till semester, på grund av
föreskriften i 27 § 1 mom. andra stycket icke må åtnjuta sådan förmån, samt

b) då tjänstledighet av tjänsteman med rätt till ferier åtnjutes under sådan
ferietid, varunder, om tjänstledighet ej förekommit, på grund av föreskriften
i 31 § 2 mom. andra stycket skolat tillämpas lön minskad med A-avdrag.

267

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

34 §.

1 mom. Följande vid musikhögskolan anställda tjänstemän, nämligen
direktören, ordinarie och extra ordinarie lärare samt extra ordinarie ackompanjatörer,
vid i 7 § 2 mom. andra stycket omförmälda läroanstalter anställda
rektorer samt ordinarie, extra ordinarie och extra lärare ävensom föreståndaren
för det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet äga
åtnjuta oavkortad lön för tid, under vilken undervisningen vid vederbörande
läroanstalt blivit till följd av smittsam sjukdom inställd och de av sådan anledning
hindrats tjänstgöra.

Inställes, inskränkes eller avkortas undervisningen vid vederbörande läroanstalt
på grund av krig, krigsfara eller därmed sammanhängande förhållanden,
gäller vad i föregående stycke stadgas, där ej Kungl. Maj:t annorlunda
föreskriver.

2 mom. Tjänsteman, som är avstängd från tjänstgöring, hålles häktad för
brott eller undergår annat frihetsstraff än arrest, skall under tiden vidkännas
C-avdrag, så framt ej vederbörande myndighet prövar skäligt att låta honom
uppbära någon del av lönen. För tid, under vilken tjänsteman undergår
arreststraff med förbud att tjänsigöra, skall han vidkännas B-avdrag.

Finnes avstängningsåtgärd hava varit obefogad, blir för brott häktad frikänd
eller prövas undergånget arreststraff icke böra räknas vederbörande till
last, skall vad av tjänstemannens lön innehållits till honom utbetalas.

Vad i första stycket stadgats i fråga om tjänsteman, vilken hålles häktad
för brott, skall gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles
såsom misstänkt för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages
eller tjänstemannen efter häktning frikännes, han skall äga åtnjuta oavkortad
lön under tiden för kvarhållandet.

I fråga om avlöning till tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring på
grund av vägran att underkasta sig tvångsvis anordnad läkarundersökning,
är särskilt stadgat.

3 mom. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig
ordning erhållit ledighet eller kunna styrka giltigt förfall, skall han
för den tiden vidkännas C-avdrag.

5 kap. Vikariatsersättning och övertidsersättning m. m.

35 §.

1 mom. För tid, varunder i denna avdelning avsedd tjänsteman på grund
av förordnande helt eller delvis uppehåller annan tjänst, äger han, under
nedan angivna förutsättningar, åtnjuta vikariatsersättning med visst belopp
för dag räknat i enlighet med bestämmelserna i 2—5 mom. här nedan. Vad
i denna paragraf sägs om förordnande att uppehålla viss tjänst, skall äga
tillämpning jämväl i fråga om särskilt förordnande atl bestrida göromål,
vilka eljest tillhöra sådan tjänst.

Vikariatsersättning utgår, därest den uppehållna tjänsten är ordinarie eller

268

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

extra ordinarie och högre än den tjänst, som tjänstemannen innehar. Extra
ordinarie eller extra lärare vid annan i 7 § 2 mom. andra stycket avsedd läroanstalt
än konstfackskolan äger likväl icke åtnjuta vikariatsersättning, därest
han förordnas att uppehålla högre lärartjänst vid sådan läroanstalt. Ej
heller äger tjänsteman, vars lönegrad har någon av beteckningarna Ca, Ce,
Cf och Cg samt lägst lönegradsnumret 16, åtnjuta vikariatsersättning vid förordnande
att förvalta häradshövdingämbete eller att uppehålla annan högre
tjänst i domsaga, i den män icke Kungl. Maj:t därom förordnar.

Vikariatsersättning må härutöver, när den uppehållna tjänsten är lika hög
som eller lägre än den tjänst, som tjänstemannen innehar, utgå dels då den,
som innehar förste provinsialläkartjänst eller tjänst som överläkare vid statens
sinnessjukhus, uppehåller sådan medicinalrådstjänst, vars innehavare
skall vara legitimerad läkare, dels ock då rektor vid i 7 § 2 mom. andra
stycket avsedd läroanstalt uppehåller ledamotstjänst i centralt ämbetsverk,
varunder sådan läroanstalt lyder.

Bestämmelserna här ovan avse icke fall, där tjänstemannen i anledning
av förordnandet åtnjuter vikariatslön enligt 18 § 3 mom. eller sådan ersättning,
varom i 36 § 1 och 2 mom. förmäles. Vid bedömande, huruvida viss
tjänst är högre än, lika hög som eller lägre än annan tjänst, skall, utöver
vad som framgår av 1 § 2 mom., iakttagas, att innehavd eller uppehållen
tjänst som överläkare vid fångvårdsanstalterna, statens sinnessjukhus eller
statens anstalt för fallandesjuka eller som chef, tillika läkare vid statens
skola för själsligt abnorma manliga elever skall anses vara åsatt det lönegradsnummer,
som med en enhet överstiger det gällande lönegradsnumret.
Där tjänsteman i fall, varom i 24 § 2 mom. andra stycket förmäles, åtnjuter
lön enligt en löneklass, som är högre än den högsta, vilken gäller för den
innehavda tjänstens lönegrad, skall så anses, som om denna tjänst tillhörde
den lönegrad, vars nummer med tre enheter understiger numret på den löneklass,
efter vilken lönen utgår.

2 mom. I den mån ej annat följer av vad här nedan eller i 3 mom. stadgas
skall angaende vikariatsersättningens belopp i de fall, som här nedan
angivas, gälla följande.

Då lönen vid såväl den innehavda som den uppehållna tjänsten utgår enligt
löneplan nr 1 och sistnämnda tjänsts lönegrad omfattar flera löneklasser,
utgör vikariatsersättningen,

a) om lägsta löneklassen inom den uppehållna tjänstens lönegrad är lägre
än eller lika med eller ligger närmast över den löneklass, vari tjänstemannen
är placerad: ett belopp motsvarande skillnaden mellan daglönerna för
sistnämnda löneklass och för den närmast högre löneklassen; samt

b) i annat fall: ett belopp motsvarande dels skillnaden mellan daglönerna
för den löneklass, vari tjänstemannen är placerad, och för den två nummer
högre löneklassen, dels ock därutöver, i förekommande fall, halva skillnaden
mellan daglönerna för sistnämnda löneklass och för lägsta löneklassen
inom den uppehållna tjänstens lönegrad.

269

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Då lönen vid såväl den innehavda som den uppehållna tjänsten utgår enligt
löneplan nr 1 och sistnämnda tjänsts lönegrad omfattar allenast en löneklass,
eller då vid båda tjänsterna utgår lön enligt löneplan nr 2, bestämmes
vikariatsersättningen på sätt i andra stycket sagts, varvid vad där förmälts
om lägsta löneklassen inom den uppehållna tjänstens lönegrad skall hava
avseende å den löneklass, som sistnämnda tjänsts lönegrad omfattar.

Då lönen utgår enligt löneplan nr 1 vid den innehavda tjänsten men enligt
löneplan nr 2 vid den uppehållna tjänsten, utgör vikariatsersättningen,

a) om daglönen för den löneklass, som den uppehållna tjänstens lönegrad
omfattar, icke överstiger daglönen för den löneklass på löneplan nr 1, som
är två nummer högre än den löneklass, vari tjänstemannen är placerad: ett
belopp motsvarande skillnaden mellan daglönerna för förstnämnda och sistnämnda
löneklasser; samt

b) i annat fall: ett belopp motsvarande dels skillnaden mellan daglönerna
för den löneklass, vari tjänstemannen är placerad, och för den två nummer
högre löneklassen på löneplan nr 1, dels ock därutöver halva skillnaden
mellan daglönerna för sistnämnda löneklass och för den löneklass, som den
uppehållna tjänstens lönegrad omfattar.

Vad här ovan sagts om den löneklass, vari tjänstemannen är placerad,
skall i stället avse, för den som innehar i 1 mom. fjärde stycket omförmäld
överläkartjänst eller tjänst som chef, tillika läkare, löneklassen närmast över
den, vari han är placerad, och för tjänsteman, som på grund av bestämmelsen
i 24 § 2 mom. andra stycket åtnjuter lön enligt högre löneklass än den,
vari han är placerad, nämnda högre löneklass. Vidare skall vad ovan sagts
om lägsta löneklassen i den uppehållna tjänstens lönegrad, när fråga är
om nyss avsedd tjänst, i stället avse näst lägsta löneklassen i tjänstens lönegrad.
Slutligen skall vad ovan sagts om den löneklass på löneplan nr 2, som
den uppehållna tjänstens lönegrad omfattar, om denna löneklass har högre
ordningsnummer än 20 i stället avse löneklassen med sistnämnda ordningsnummer.

Med daglön avses, då lönen vid båda tjänsterna utgår enligt löneplan nr 1,
det belopp som gäller för den ortsgrupp, efter vilken tjänstemannens lön utgår.
I annat fall avses, såvitt fråga är om daglön enligt löneplan nr 1, det
för ortsgrupp 5 gällande beloppet. Då tjänstemannen åtnjuter daglön, som
minskats i enlighet med bestämmelserna i 25 § fjärde, femte och sjätte styckena,
skall vikariatsersättningen det oaktat beräknas på grundval av den
utan minskning gällande daglönen.

Beräknad vikariatsersättning, som icke slutar å helt femtal ören, jämkas
till närmaste femtal.

3 mom. I nedan angivna fall skall, såsom tillägg till eller undantag från
bestämmelserna i 2 inom., följande gälla angående vikariatsersättningens
belopp.

För fiskal i hovrätt, vilken förordnats att tjänstgöra såsom adjungerad
ledamot, utgör vikariatsersättningen ett belopp motsvarande skillnaden mel -

270

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

lan daglönerna för å ena sidan 29 löneklassen på löneplan nr 1 och å andra
sidan den löneklass, vari tjänstemannen är placerad. Därest annan icke-ordinarie
tjänsteman än assessor eller fiskal förordnas att tjänstgöra såsom
adjungerad ledamot, bestämmer Kungl. Maj:t vikariatsersättningens belopp
för varje särskilt fall.

För förste provinsialläkare eller överläkare vid statens sinnessjukhus skall
vikariatsersättningen vid uppehållande av sådan medicinalrådstjänst, vars
innehavare skall vara legitimerad läkare, utgöra 6 kronor. Samma vikariatsersättning
skall tillämpas för länsveterinär, som uppehåller medicinalrådstjänst,
vars innehavare skall vara legitimerad veterinär.

För rektor vid i 7 § 2 mom. andra stycket avsedd läroanstalt skall vikariatsersättningen,
då han uppehåller ledamotstjänst i centralt ämbetsverk,
varunder sådan läroanstalt lyder, utgöra lägst 2 kronor 50 öre.

För lokförare, som uppehåller tjänst som lokmästare, skall den enligt 2
mom. beräknade vikariatsersättningen höjas med 2 kronor.

För tjänsteman, som med mindre än full tjänstgöring uppehåller annan
tjänst, skall vikariatsersättningen minskas i förhållande till nedsättningen
av tjänstgöringstiden på den högre tjänsten.

A mom. Vikariatsersättningen för provinsialläkare, som uppehåller tjänst
som förste provinsialläkare, eller för distriktsveterinär, som uppehåller tjänst
som länsveterinär, bestämmes av vederbörande myndighet, med iakttagande
att ersättningen ma uppgå till högst 12 kronor för dag för provinsialläkare
och till högst 10 kronor för dag för distriktsveterinär.

5 mom. Då innehavare av tjänst, vid vilken lön utgår enligt viss löneplan,
i annat fall än som avses i 2 mom. fjärde stycket eller 4 mom. på grund
av förordnande uppehåller högre tjänst, vid vilken lönen utgår enligt annan
löneplan, bestämmes vikariatsersättningen av Kungl. Maj:t eller, efter
Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande myndighet.

36 §.

1 mom. Till provinsialläkare som, vid sidan av tjänstgöring i egen tjänst,
på grund av förordnande bestrider provinsialläkartjänst i angränsande distrikt,
utgår för den tid förordnandet avser särskild ersättning med 10 kronor
för dag. Till distriktsveterinär som, vid sidan av tjänstgöring i egen
tjänst, på grund av förordnande bestrider distriktsveterinärtjänst i angränsande
distrikt, utgår för den tid förordnandet avser särskild ersättning med
5 kronor för dag. Vad nu sagts avser likväl icke fall, där tjänstgöringen i det
angränsande distriktet föranletts av sådan tjänstefrihet för ordinarie tjänstinnehavaren,
varom i 7 § 2 mom. sista stycket förmäles.

2 mom. I följande fall skall till tjänsteman som, vid sidan av antingen
full tjänstgöring eller ock nedsatt tjänstgöring i egen tjänst, på grund av förordnande
bestrider med annan tjänst förenad tjänstgöring, för sistnämnda
tjänstgöring utgå särskild ersättning enligt grunder, som bestämmas av
Kungl. Maj:t, nämligen

a) då den, som innehar tjänst som lärare eller ackompanjatör vid musik -

Kungi. Moj:ts proposition nr 281.

271

högskolan bestrider tjänstgöring, som är förenad med annan tjänst av nu
nämnt slag vid musikhögskolan,

b) då rektor vid i 7 § 2 mom. andra stycket avsedd läroanstalt eller föreståndaren
för det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet bestrider
tjänstgöring, som är förenad med lärartjänst vid sådan läroanstalt,
samt

c) då lärare vid dylik läroanslalt bestrider tjänstgöring, som är förenad
med annan lärartjänst vid sådan läroanstalt.

Vad här ovan sagts skall jämväl, där ej annorlunda är särskilt stadgat,
gälla, då tjänstemannen, utan att fullgöra tjänstgöring som är förenad med
annan tjänst, meddelar undervisning eller, vad angår ackompanjatör vid musikhögskolan,
fullgör tjänstgöring utöver för honom föreskrivet antal veckotimmar.

Bestämmelserna här ovan skola i fråga om facklärare eller biträdande
facklärare vid konstfackskolan gälla allenast i den mån hänsyn till den av
läraren bestridda tjänstgöringen icke tagits jämlikt bestämmelsen i 25 §
fjärde stycket.

3 mom. Där tjänsteman, som är anställd med avkortad tjänstgöringstid,
på grund av förordnande fullgör tjänstgöring å sådan del av dag eller i förekommande
fall hel dag, under vilken han med hänsyn till den för honom
gällande anställningen eljest icke skolat tjänstgöra, äger han för tjänstgöringen
åtnjuta särskild ersättning. Denna ersättning skall, där fråga är om
tjänstgöring under hel dag, vara lika stor som daglönen och, där fråga är
om tjänstgöring allenast under viss del av dag, utgöras av den därpå belöpande
delen av daglönen. Med daglön förstås härvid det belopp, som skulle
hava utgjort tjänstemannens daglön, om han varit anställd för full tjänstgöring.

Vad i första stycket sagts skall gälla jämväl i fall, där den ifrågavarande
tjänstgöringen fullgöres på grund av förordnande att uppehålla annan tjänst,
som är lika hög som eller högre än tjänstemannens egen tjänst, så framt
icke vikariatslön utgår.

37 §.

1 mom. Där innehavare av tjänst, som har någon av lönegradsbeteckningama
Ca, Ce och Cg samt högst lönegradsnumret 22 eller som har lönegradsbeteckningen
Cf och högst lönegradsnumret 20, undantagsvis måste anlitas
för övertidstjänstgöring, må tjänstemannen, så framt han icke på grund av
förordnande uppehåller högre tjänst än nu angivits och fullgör övertidstjänstgöringen
i denna tjänst, kunna för sagda tjänstgöring erhålla gottgörelse
i enlighet med bestämmelserna här nedan samt de närmare föreskrifter,
som Kungl. Maj:t meddelar. Såsom förutsättning härför skall dock, där
ej särskilda skäl till annat föranleda, gälla, att tjänsten avser arbete av sådant
slag, att behovet och varaktigheten av övertidstjänstgöring kan kontrolleras,
och att tjänstemannen icke utövar mera självständigt befäl.

Med övertidstjänstgöring förstås tjänstgöring, vilken överskjuter den, som

272

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

av Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet fastställts såsom normal för
den tjänst eller det slag av tjänstgöring, varom fråga är, eller, vad angår
tjänsteman, som anställts med avkortad tjänstgöring, sådan tjänstgöring som
överskjuter den, som beräknas hava åvilat tjänstemannen, om han varit anställd
med full tjänstgöring. Såsom övertidstjänstgöring anses likväl icke
tjänstgöring, vars fullgörande icke påkallats eller godkänts av vederbörande
myndighet.

Med avseende å övertidstjänstgöring skiljes, för det ändamål som av 2 och
3 mom. här nedan framgår, mellan arbete å kvalificerad övertid och arbete
å enkel övertid. Med arbete å kvalificerad övertid förstås arbete å natt, varmed
här avses tiden mellan klockan 22 och 6, å sön- eller helgdag, påskafton,
midsommarafton eller julafton eller å tid, som infaller mellan klockan
18 och 22 å dag före sön- eller helgdag. Med arbete å enkel övertid förstås
arbete å annan tid än nu sagts.

Vid beräkning av gottgörelse för sådan tjänstgöring, som fullgjorts på
övertid men eljest enligt meddelade arbetstidsbestämmelser skulle beräknats
motsvara viss kortare tjänstgöring, skall den tid, varunder sagda övertidstjänstgöring
fullgjorts, på motsvarande sätt minskas.

2 mom. Gottgörelse för övertidstjänstgöring skall, i den mån så kan ske,
utgå i form av ledighet från annan tjänstgöring (kompensationsledighet).
Tiden för sådan ledighet skall motsvara en och en halv gånger den tid, varunder
övertidstjänstgöringen fullgjorts. Kompensationsledighet för arbete, som
utförts å kvalificerad övertid, skall likväl, om den beredes å annan tid än
sådan, varunder övertidstjänstgöring betraktas som arbete å kvalificerad övertid,
omfatta dubbelt så lång tid som den, varunder övertidstjänstgöringen
fullgjorts.

3 mom. I den mån gottgörelse för fullgjord övertidstjänstgöring icke kan
i enlighet med vad i 2 mom. sagts beredas genom ledighet, äger tjänstemannen
för densamma åtnjuta övertidsersättning med visst belopp för timme
räknat. Denna ersättning är olika stor, alltefter det fråga är om ersättning
för arbete å enkel övertid eller för arbete å kvalificerad övertid.

Övertidsersättningen för timme vid arbete å enkel övertid och vid arbete
å kvalificerad övertid framgår av statens löneplansförordning för varje löneklass
och ortsgrupp. För tjänsteman skall tillämpas den övertidsersättning,
som gäller för den löneklass och ortsgrupp, efter vilken han åtnjuter lön.
För övertidsarbete, som utförts å högre tjänst, vilken tjänstemannen uppehållit
på grund av förordnande utan att därunder äga uppbära vikariatslön,
skall dock övertidsersättningen utgå med belopp, som gäller för löneklassen
närmast över den, efter vilken tjänstemannen åtnjuter lön, eller för den
högre löneklass, som utgör lägsta löneklassen inom den uppehållna tjänstens
lönegrad.

A mom. Har anspråk på gottgörelse för övertidstjänstgöring icke anmälts
till vederbörande myndighet inom ett år efter utgången av den månad, varunder
tjänstgöringen fullgjorts, må gottgörelse icke utgå, med mindre Kungl.
Maj:t sådant medgiver.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

273

6 kap. Lönetillägg, tilläggsarvoden och särskilda ersättningar.

38 §.

Avlöningsförstärkning.

1 mom. Såsom tillägg till lönen utgår till innehavare av vissa tjänster avlöningsförstärkning
med belopp, som i nedanstående tabell angivas.

Tjänst	Avlöningsför-stärkning för år, kronor
Justitiekansler.......................................	3 504
Häradshövding i domsaga tillhörande lönegrupp I....................
» » * » » II...................	1 260
* * » » » III ..................	2 508
» » » » » IV...................	3 756
• » * » * V....................	5 004
Vattenrättsdomare..................................	3 756
Landskamrerare 1
Landssekreterare \| * Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län	1 008
Rektor vid statens polisskola.........................	1 008
Bankinspektör................................	1 008
Byråchef i skolöverstyrelsen, tillika chef för överstyrelsens administrativa
avdelning............................	1 2^0
Nomadskolinspektör..........................	1 5^0
Föreståndare och rektor vid statens skogsmästarskola.................	504
överlantmätare i Kopparbergs län........................	900
Jägmästare, förvaltare av revir tillhörande lönegrupp I...............	—
* * » * » » II...........	660
» » » » » » in.........	1 320

Närmare bestämmelser angående domsagornas och revirens fördelning å
de olika lönegrupperna meddelas av Kungl. Maj:t.

För häradshövding i domsaga, som nedflyttas från högre lönegrupp till
lägre, samt för häradshövding eller vattenrättsdomare, vilken jämlikt 13 §
förflyttas till annan tjänst, skall nedflyttningen eller förflyttningen icke föranleda
minskning i omedelbart dessförinnan föreliggande rätt till avlöningsförstärkning.

2 mom. Tjänsteman, till vilken avlöningsförstärkning utgår, äger uppbära
denna jämväl för tid, varunder han ej utövar tjänsten, såframt han under
denna tid äger åtnjuta lön å tjänsten och sådant fall ej föreligger, som
avses i 26 § 4 mom. För tid, då han å lönen vidkännes löneavdrag, skall likväl
avlöningsförstärkningen minskas med en fjärdedel eller hälften eller helt
avstås, alltefter det löneavdraget utgöres av A-avdrag, B-avdrag eller C-avdrag.
Då tjänstemannen icke utövar tjänsten till följd av förordnande, varunder
han åtnjuter vikariatsersättning eller vikariatslön, skall på Kungl.

Bihang till riksdagens protokoll I9i7. 1 samt. Nr 281. 18

274 Kungl. Alaj.ts proposition nr 281.

Maj ds prövning bero, om och i vad mån han må uppbära avlöningsförstärkningen.

3 mom. Tjänsteman, som erhållit förordnande att uppehålla tjänst, vid
vilken avlöningsförstärkning utgår, äger för den tid förordnandet avser uppbära
avlöningsförstärkning med belopp motsvarande hälften av det för tjänsten
gällande beloppet. Avlöningsförstärkning må dock utgå med hela det
belopp, som gäller för den uppehållna tjänsten, därest den förordnade åtnjuter
vikariatslön, så ock i annat fall, när Kungl. Maj:t därom förordnar.

39 §.

Lönetillägg, som utgå vid tjänstgöring av visst slag.

1 mom. Till innehavare av sådan tjänst vid den till fångvårdsanstalterna
hörande säkerhetsanstalten i Norrköping, vars lönegrad har någon av beteckningarna
Ca, Ce, Cf och Cg samt högst lönegradsnumret 17, utgår för
tid, då han fullgör tjänstgöring i bevakningstjänst, ett lönetillägg av 120 kronor
för år räknat.

2 mom. Till tjänsteman vid statens sinnessjukhus, vilken tillhör sjukvårdspersonalen,
utgår för tid, då han fullgör tjänstgöring å fast avdelning,
ett lönetillägg av 216 kronor för år räknat.

3 mom. I nedan intagna tabell angivna ordinarie tjänstemän vid lots- och
fyrstaten ävensom motsvarande extra ordinarie tjänstemän, aspiranter och
extra tjänstemän äga för tid, då de fullgöra tjänstgöring på fyrskepp, på
vilket de äro inmönstrade, åtnjuta fyrskeppstillägg med visst belopp för dag
räknat. Tillägget utgår, då fyrskeppet ligger å sin station eller är under
gång till eller från stationen, med det normalbelopp, som i tabellen angives
för vederbörande stationsgrupp, samt i annat fall med hälften av normalbeloppet,
dock att tillägget i stället skall utgå med 150 respektive 75 procent
av normalbeloppet, såvitt fråga är om tjänstgöring, vilken under tiden 16 oktober—31
mars fullgöres å norr om 60 :e breddgraden stationerat fyrskepp
eller under tiden 16 november—15 mars fullgöres å annat fyrskepp.

Stationsgrupp A kronor	Stationsgrupp B kronor	Stationsgrupp C kronor
1—	1-50	2—
1-20	1-70	2-20
1-50	2.—	2-50
1-70	2-20	2-70
2-10 1	2-60	3-10

i 2-80	3-30	3-80
J

Närmare bestämmelser angående fördelningen av fyrskeppens stationsorter
på stationsgrupper meddelas av Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

275

Utöver vad ovan stadgats skall för tjänsteman vid lots- och fyrstaten gälla,
dels att vid tjänstgöring på fyrskepp såsom kockstewart utgår ett lönetillägg
av en krona för dag, dels ock att för mistsignalering å fyr eller fyrskepp enligt
de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t, utgår ett lönetillägg
av 50 öre för timme, varunder sådan signalering verkställes.

4 mom. Till tjänsteman vid statens järnvägar, vilken fullgör tjänstgöring
av följande slag, må enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj:t
meddelas, kunna utgå lönetillägg med högst det belopp, som nedan angives,
nämligen

till tjänsteman, som på grund av förordnande bestrider göromål såsom
tågledare: 600 kronor för år räknat, och

till tjänsteman, som på grund av förordnande bestrider göromål såsom
lokledare: 420 kronor för år räknat.

Tjänsteman vid statens järnvägar, som bestrider växling stjänst, samt stationskarl,
vilken fullgör göromål såsom tågklarerare, äger enligt av Kungl.
Maj:t bestämda grunder erhålla ett lönetillägg av 50 öre för dag.

5 mom. Angående lönetillägg till följande tjänstemän vid av dem fullgjord
tjänstgöring av nedan angivet slag gäller vad Kungl. Maj:t därom förordnar: tjänsteman

vid sjökarteverket, vilken deltager i sjömätningsarbete,
extra ordinarie befälhavare å statens undersöknings- och bevakningsfartyg
för havsfiskets behov, vilken fullgör sjötjänstgöring,

tjänsteman vid rikets allmänna kartverk, vilken tjänstgör vid kartverkets
flygfotografering,

tjänsteman vid statens järnvägar, vilken tjänstgör såsom förare å lok eller
motordrivet rälsfordon eller såsom eldare å ånglok eller biträde å elektrolok
eller vilken tjänstgör å tåg för ja eller fartyg, samt

tjänsteman vid statens vattenfallsverk, vilken tjänstgör å bogserbåt.
Lokförare, lokeldare eller maskinbiträde med stadigvarande tjänstgöring
å lok, vilken på grund av särskilt tjänstuppdrag tillfälligtvis är hindrad att
fullgöra sådan tjänstgöring, må såsom gottgörelse för mistat lönetillägg under
dylik tjänstgöring uppbära, lokförare 2 kronor, lokeldare med tjänstgöring
å ånglok 1 krona samt lokeldare och maskinbiträde med tjänstgöring
å elektrolok 70 öre för dag räknat.

40 §.

Kallortstillägg och enslighetstillägg m. m.

1 mom. Till tjänsteman, som är stationerad å ort inom rikets nordliga
delar, där vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelserna
i övrigt kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt hänseende,
utgår, i den mån ej annat följer av vad nedan stadgas, kallortstillägg
med nedanstående, för olika kallortsklasser bestämda belopp för år räknat,
nämligen

276

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

för kallortsklass 1....................... 96 kronor

» » II....................... 156 »

» » III....................... 240 >

> » IV....................... 360 »

» » V....................... 540 »

» » VI....................... 720 » .

Kallortstillägg utgår icke till häradshövding.

För tjänsteman, som är anställd med avkortad tjänstgöringstid skall tilllämpas
ett i förhållande till nämnda avkortning minskat kallortstillägg.

2 mom. Till tjänsteman vid lots- och fyrstaten, som är stationerad å ort,
där vistelsen till följd av ortens särskilt ensliga belägenhet kan anses medföra
avsevärda olägenheter, utgår enslighetstillägg med nedanstående, för
olika enslighetsklasser bestämda belopp för år räknat, nämligen

för enslighetsklass I..................... 96 kronor

» » II..................... 156 »

» » III..................... 216 »

» » IV..................... 276 » .

3 mom. Närmare bestämmelser angående de orter, å vilka kallortstillägg
eller enslighetstillägg skall utgå, och dessa orters fördelning å de olika kallorts-
eller enslighetsklassema meddelas av Kungl. Maj:t.

4 mom. Tjänsteman, till vilken kallortstillägg eller enslighetstillägg utgår,
äger uppbära tillägget jämväl för tid, varunder han ej utövar tjänsten,
så framt han under denna tid äger åtnjuta lön. För tid, då han å lönen vidkännes
C-avdrag, skall han likväl avstå tillägget.

För tjänsteman, som är berättigad att jämte kallortstillägg uppbära enslighetstillägg
eller fyrskeppstillägg, skall kallortstillägget minskas till hälften
av det tjänstemannen eljest tillkommande beloppet; dock att sådan minskning
för tjänsteman, till vilken kallorts- och enslighetstillägg utgå, icke skall
ske i vidare mån än att vad han äger behålla minst svarar mot summan av
det större tillägget och hälften av det mindre tillägget eller, om båda äro lika,
det ena tillägget ökat med hälften.

5 mom. Tjänsteman vid tullstaten, statens järnvägar eller statens vattenfallsverk,
som å ort, tillhörande kallortsklass VI, fullgör tjänstgöring, vilken
är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta honom för inverkan av
ortens klimatiska förhållanden, kan enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser
tilldelas kallortstraktamente med 60 öre för varje dag, då han
fullgör sådan tjänstgöring.

41 §.

Befattningsarvoden.

1 mom. Till i nedan intagna tabell angivna tjänstemän, som, på grund av
förordnande eller val, innehava viss befattning, vilken ej är uppförd såsom
särskild tjänst, utgår befattningsarvode med belopp, som i tabellen angives.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

277

Tjänsteman och befattning	Befattningsar-vode för år, kronor
Revisionssekreterare, som är nedre justitierevisionens ordförande........	1 500
Hovrättsråd, som är ordförande på division i hovrätt...................	2 508
Hovrättsråd, som är ordförande å krigshovrättsavdelningen i Svea hovrätt	3 000
Hovrättsråd, som är vice ordförande på division i hovrätt...............	1 008
Försäkringsråd, som är gruppordförande i försäkringsrådet...............	1 200
Laborator och avdelningsföreståndare vid statens farmacevtiska laboratorium,
som är laboratoriets föreståndare....................................	1 008
Professor vid statens institut för folkhälsan, som är institutets föreståndare	2 004
Kammarrättsråd, som är ordförande på division i kammarrätten.........	1 200
Professor eller laborator vid farmacevtiska institutet, som är institutets rektor	1 200
Professor vid tekniska högskolan i Stockholm, som är högskolans rektor ....	4 800
Professor vid tekniska högskolan i Stockholm, som är avdelningsföreståndare
vid högskolau.....................................................
	i 408
Professor vid Chalmers tekniska högskola, som är högskolans rektor ......	3 600
Professor vid Chalmers tekniska högskola, som är avdelningsföreståndare vid
högskolan.........................................................	804
	\| 408
Undervisningsråd i skolöverstyrelsen, som är chef för undervisningsavdelning
	1 200
Läiarinna vid statens normalskola, som är biträdande föreståndarinna vid
skolan............................................................	1 200
Lärarinna vid den med blindinstitutet å Tomteboda förenade förskolan, som
är första lärarinna vid nämnda skola................................	720
Avdelningsföreståndare vid statens växtskyddsanstalt, som är anstaltens chef	X 008
Professor vid lantbrukshögskolan, som är högskolans rektor.............	2 004
Professor eller föreståndare för avdelning vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och
trädgårdsinstitut, som är institutets rektor...........................	1 500
Professor vid veterinärhögskolan, som är högskolans rektor..............	1 500
Professor vid skogshögskolan, som är högskolans rektor.................	1 500

1 tabellen angivna arvoden till professorer vid tekniska högskolan i Stockholm
och Chalmers tekniska högskola, som äro avdelningsföreståndare, skola
utgå med 804 kronor i fall, där Kungl. Maj:t härom förordnar, och eljest
med 408 kronor.

2 mom. Då tjänsteman, till vilken befattningsarvode utgår, icke utövar befattningen,
skall i fråga om rätt att helt eller delvis uppbära befattningsarvode
gälla vad för motsvarande fall i 38 § 2 mom. föreskrives i fråga om
rätt att uppbära avlöningsförstärkning.

3 mom. Tjänsteman, som erhållit förordnande att såsom vikarie uppehålla
befattning, vid vilken befattningsarvode utgår, äger för den tid förordnandet
avser uppbära sådant arvode med belopp motsvarande hälften av det för
befattningen gällande beloppet. Befattningsarvode må dock utgå med hela
det belopp, som gäller för den uppehållna befattningen, därest den förordnade
åtnjuter vikariatslön å den tjänst, som är förenad med befattningen,
så ock i annat fall, när Kungl. Maj:t därom förordnar.

278

Kungl. Mctj:ts proposition nr 281.

42 §.

Stållföreträdararvoden.

1 mom. Vid vissa verk och myndigheter utgår till tjänsteman, vilken innehar
förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare, ställföreträdararvode,
nämligen

vid försvarets civilförvaltning, socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,
pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen, generaltullstyrelsen,
lantbruksstyrelsen och kommerskollegium arvode av 1 200 kronor för år
samt

vid postverket och telegrafverket arvode av 2 004 kronor för år.

2 mom. Tjänsteman, till vilken ställföreträdararvode utgår, äger uppbära
detta jämväl för tid, varunder han ej utövar sin tjänst, såframt han under
denna tid äger åtnjuta lön. För tid, varunder han å lönen vidkännes C-avdrag,
skall han likväl avstå arvodet. Erhåller tjänstemannen sådant förordnande att
såsom vikarie uppehålla generaldirektörstjänsten, vid vilket han äger åtnjuta
vikariatslön, skall han för den tid förordnandet avser avstå ställföreträdararvodet.

43 §.

Arvoden för särskilda uppdrag m. m.

1 mom. I fall som angivas i den arvodesförteckning, som bifogas detta
reglemente såsom bilaga B, må vid vissa befattningar ävensom för särskilda
uppdrag eller särskild tjänstgöring vid vederbörande verk utgå arvoden i enlighet
med vad av förteckningen framgår. Har tjänsteman, vilken åtnjuter
dylikt arvode, erhållit annan ledighet än semester (ferier), skall, där ej för
särskilt fall annorlunda framgår av arvodesförteckningen, på beslut av Kungl.
Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande myndighet
bero, i vad mån arvodet må för den tiden tillgodonjutas.

2 mom. Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas tjänsteman, därest
medel för sådant ändamål finnas anvisade.

44 §.

Vissa särskilda ersättningar.

1 mom. Angående ersättning vid resa för förrättning i statens ärenden,
gäller vad därom är stadgat i allmänna resereglementet och i särskilda av
Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter.

2 mom. Tjänsteman, som vid semesters inträde tjänstgör å annan ort än
stationeringsorten eller som vid semesters upphörande skall tjänstgöra å sådan
annan ort, äger åtnjuta resekostnadsersåttning för av honom vid semesterns
inträde eller upphörande företagen resa mellan tjänstgörings- och stationeringsorterna.
Företager tjänstemannen resa mellan tjänstgöringsorten
och annan ort än stationeringsorten, må han åtnjuta ersättning för dylik
resa, dock allenast i den mån för densamma beräknad resekostnad till beloppet
överstiger beräknad resekostnad för resa mellan sist avsedda ort och

279

Kungi. Maj.ts proposition nr 281.

stationeringsorten, och med iakttagande tillika att han icke må utbekomma
större belopp än som vid tillämpning av stadgandet i första punkten kunnat
utgå. Angående grunderna för resekostnadsersättnings beräknande i här avsedda
fall skall gälla vad Kungl. Maj:t därom förordnar.

Därest tjänsteman, som tilldelats semester under viss tid, efter semesterns
inträde men före utgången av nämnda tid återkallas till tjänstgöring, beror
på prövning av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj ds bemyndigande, av vederbörande
myndighet, i vad mån ersättning av statsmedel må utgå för av
tjänstemannen företagen resa, som står i samband med semesterns avbrytande.

3 mom. Under tjänstgöring å annan ort inom riket än stationeringsorten
eller, vad angår innehavare av tjänst för vilken visst tjänstgöringsområde
fastställts, under tjänstgöring utom tjänstgöringsområdet äger tjänsteman åtnjuta
tjänstgöringstraktamente enligt de särskilda bestämmelser, som meddelas
av Kungl. Majd, dock icke i något fall till högre belopp än den för
tjänstemannen enligt allmänna resereglementet bestämda traktamentsersättningen.
Tjänsteman utan fast stationeringsort må av vederbörande myndighet
tilldelas tjänstgöringstraktamente under högst 90 dagar efter förändring
av tjänstgöringsort.

Vad nu sagts har icke avseende å fall, där tjänsteman till följd av innehav
av olika tjänster är stationerad på mer än en ort. Tjänstgöringstraktamente
må ej heller, med mindre Kungl. Majd för visst fall därom förordnat, utgå
till den, som innehar lärarbefattning vid i 7 § 2 mom. andra stycket avsedd
läroanstalt och tillika helt eller delvis uppehåller lärarbefattning vid annan
sådan läroanstalt.

Till sådan till försvaret hörande tjänsteman, som har sin stationeringsort
inom fästning, må tjänstgöringstraktamente kunna utgå jämväl vid tjänstgöring
å sagda ort under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret icke
kan bibehållas.

4 mom. Tjänsteman må åtnjuta ersättning för flyttningskostnad enligt vad
därom är särskilt stadgat.

5 mom. Tjänsteman, som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd
eller verkställer kontant utbetalning av medel, kan enligt av Kungl. Majd
fastställda grunder erhålla felräkningspenningar till belopp, som bestämmes
med hänsyn till de omständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning
sker, och i förhållande till uppbördens eller utbetalningens omfattning. Med
tjänsteman, som handhar kontant uppbörd, likställes sådan tjänsteman vid
postverket, som vid tjänstgöring i dagkassa mottager och frimärker försändelser
utan att därför uppbära kontant betalning eller som från huvudförråd
av värdetecken vid postkontor utlämnar frankotecken och andra värdetecken
till dagkassa eller biförråd. Felräkningspenningar må icke vid en och
samma tjänst utgå med högre belopp än 600 kronor för år räknat.

För tid, under vilken här avsedd tjänsteman icke bestrider sin tjänst, uppbäras
felräkningspenningama av den, som uppehåller tjänsten.

6 mom. Förste provinsialläkare äger åtnjuta ersättning med av Kungl.
Maj:t fastställt årligt belopp för bestridande av kostnader för expeditions -

280

Kungl. Maj-.ts proposition nr281.

lokal samt skrivhjälp och andra expenser. Sådan ersättning utgår, där ej för
särskilt fall annorlunda bestämmes, till befattningens ordinarie innehavare
jämväl för tid, varunder han åtnjuter semester eller tjänstledighet. Under
vakans å förste provinsialläkartjänst uppbäres ersättningen av vikarien å
tjänsten.

7 inom. Nedan angivna tjänstemän äga uppbära represenstationsbidrag med
följande belopp för år räknat:

kabinettssekreteraren i utrikesdepartementet samt chefen för utrikesdepartementets
pressbyrå 8 000 kronor,

landshövding i Malmöhus län eller Göteborgs och Bohus län 9 000 kronor,

landshövding i annat län 6 000 kronor,

chefen för Flyinge hingstdepå och stuteri 750 kronor och

chefen för Strömsholms hingstdepå 250 kronor.

Vid semester eller tjänstledighet för tjänsteman, vilken äger uppbära representationsbidrag,
beror på Kungl. Maj:ts prövning huru med nämnda bidrag
skall förfaras.

45 §.

Vissa inkomster enligt taxa m. m.

1 mom. Förste provinsialläkare, provinsialläkare, länsveterinär eller distriktsveterinär
äger, utöver honom av statsmedel tillkommande avlöningsförmåner,
uppbära ersättning enligt särskild taxa.

1 första stycket avsedd tjänsteman, som åtnjuter semester eller tjänstledighet,
skall till vikarien avstå den ersättning enligt taxan, vilken belöper på
de av denne verkställda tjänstegöromålen.

2 mom. Laborator eller annan lärare vid tandläkarinstitutet, som enligt
vad härom särskilt stadgas utövar tandvård i institutets tjänst, äger utöver
honom eljest tillkommande avlöningsförmåner åtnjuta särskild ersättning
med av Kungl. Maj:t bestämt belopp för arbetstimme.

3 mom. Vid lotsplats tjänstgörande ordinarie överlots, lotsförman eller
lots äger, utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner, uppbära
lotslott enligt nedanstående bestämmelser och i övrigt av Kungl. Maj:t bestämda
grunder. Lotslott utgar av de enligt särskilda stadganden vederbörande
lotsplats tillkommande lotspenningama och må för vid lotsplatsen
tjänstgörande personal sammanlagt icke överstiga 35 procent av dessa.

I första stycket avsedd tjänsteman äger uppbära lotslott, förutom under
tjänstgöring å egen tjänst, jämväl under tjänstgöring å annan med rätt till
lotslott förenad tjänst vid lotsplatsen. Han äger vidare uppbära lotslott under
semester samt tjänstledighet med oavkortad lön av anledning som avses i
33 § 2 mom. under punkt 6 a) eller b) eller punkt 8.

Innehavare av tjänst, som är förenad med rätt till lotslott, äger, då han
på grund av förordnande uppehåller med rätt till lotslott förenad tjänst vid
annan lotsplats, åtnjuta särskild ersättning med belopp, motsvarande vad
han skulle hava uppburit i lotslott, om han varit ordinarie innehavare av den

Kungl. Maj:t.<< proposition nr 281.

281

tjänst, å vilken han förordnats. Då tjänstemannen på grund av förordnande
uppehåller tjänst, som icke är förenad med rätt till lotslott, äger han åtnjuta
ersättning med belopp, motsvarande vad han vid tjänstgöring å egen tjänst
skulle hava uppburit i lotslott.

Extra ordinarie eller extra tjänsteman, som förordnas att uppehålla med
rätt till lotslott förenad tjänst, äger för den tid vikariatet avser uppbära särskild
ersättning (lotslottsersättning). Denna ersättning utgår med belopp, motsvarande
en fjärdedel av vad vid lotsplatsen anställd ordinarie tjänsteman
varit berättigad att vid tjänstgöring under nämnda tid uppbära i lotslott.
Efter utgången av den kalendermånad, varunder tjänstemannen uppehållit
tjänst, som nyss sagts, under sammanlagt sex månader och då tillika två år
förflutit från det tjänstemannen första gången varit förordnad att uppehålla
sådan tjänst, utgår dock lotslottsersättningen med belopp, motsvarande tre
fjärdedelar av den lotslott, som ordinarie tjänsteman vid lotsplatsen varit
berättigad uppbära under den tid förordnandet avser. På Kungl. Maj:ts prövning
beror, huruvida lotslottsersättning må med hänsyn till särskilda förhållanden
utgå med högre belopp än nu sagts.

I fråga om extra ordinarie tjänsteman äger lotsstyrelsen att med hänsyn
tagen till längden av den tid, varunder sådan tjänsteman under kalenderåret
beräknas uppehålla tjänst, som är förenad med rätt till lotslott, bestämma,
om och i vad mån tjänstemannen må åtnjuta lotslottsersättning under honom
beviljad semester. Erhåller extra ordinarie eller extra tjänsteman under tid,
för vilken han förordnats uppehålla sådan tjänst, tjänstledighet av anledning,
som avses i 33 § 2 mom. under punkt 6 a) eller b) eller punkt 8, ankommer
det på lotsstyrelsen att med hänsyn tagen till den föregående vikariatstjänstgöringens
längd bestämma, om och i vad mån lotslottsersättning må åtnjutas
under ledigheten. Om tjänstledighet, som i nämnda moment avses under
punkt 6 a), varar längre tid än sex månader, må dock lotslottsersättning icke
utgå för tid därutöver, i den mån icke Kungl. Maj:t, efter framställning av
lotsstyrelsen, på grund av särskilda förhållanden därtill lämnar medgivande.

Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser må tjänsteman tillhörande
lotspersonalen åtnjuta, förutom lotslott eller lotslottsersättning, från sjöfarten
utgående ersättningar och förmåner för biträde av kronolots.

7 kap. Tjänstebostad m. m.

46 §.

1 mom. Fri tjänstebostad i av statsverket ägd eller disponerad lägenhet tillkommer: a)

de såsom beskickningschefer tjänstgörande sändebuden ävensom i den
mån Kungl. Maj:t, vad angår ordinarie tjänsteman med stöd av riksdagens
beslut, därom särskilt besluter annan till utrikesförvaltningen hörande tjänsteman,

282

Kunql. Maj.ts proposition nr 281.

b) överläkarna vid fångvårdsanstalterna, statens sinnessjukhus och statens
anstalt för fallandesjuka samt den, som är chef, tillika läkare, vid statens skola
för själsligt abnorma manliga elever, ävensom

c) landshövdingarna.

Att i vissa fall i stället för fri tjänstebostad utgår kontant hyresersättning
stadgas i 5 mom.

Till kabinettssekreteraren i utrikesdepartementet utgår hyresbidrag med
4 000 kronor för år räknat.

2 mom. Med fri tjänstebostad, varom i denna paragraf är fråga, följer rätt
till fri uppvärmning och belysning av bostaden. Tjänsteman, som avses i 1
mom. under b), är dock endast berättigad att åtnjuta fritt bränsle ävensom
fri elektrisk belysning, där tillgång härtill finnes, och är skyldig att själv bekosta
armatur och lampor.

3 mom. Vid sändebuds eller landshövdings tillträde till sin tjänst skall för
honom avsedd bostad, enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj :t meddelar,
genom statens försorg vara försedd med möblering och andra inventarier
för representationsändamål. Beträffande landshövdingens tjänstebostad skall
möbleringen avse högst fyra rum.

Underhållet av möblering, som genom statens försorg anskaffats, bekostas
av statsverket, i den mån skada icke uppkommit genom vårdslöshet eller försummelse
från bostadsinnehavarens sida. Andra av staten anskaffade inventarier
skola överlämnas till efterträdaren i det skick, vari de mottagits.

4 mom. Med landshövdings tjänstebostad följer i förekommande fall till den
ifrågavarande fastigheten hörande planterat område av den omfattning, som
av Kungl. Maj:t för varje särskilt län fastställts.

5 mom. Därest tjänsteman, som avses i 1 mom. under b) eller c), icke kan
eller lämpligen bör beredas tjänstebostad, så ock därest tjänstebostad, som
tillhandahållits tjänstemannen, icke kan eller lämpligen bör beredas honom
fortsättningsvis och annan tjänstebostad ej heller anses böra beredas honom,
äger han i stället för fri tjänstebostad erhålla kontant hyresersättning. Huruvida,
med hänsyn till tjänstgöringsförhållanden eller andra särskilda omständigheter,
tjänstebostad icke bör beredas, ankommer på prövning av
Kungl. Maj:t, som även i förekommande fall bestämmer hyresersättningens
belopp med hänsyn till föreliggande omständigheter. Kungl. Maj:t bestämmer
jämväl huru med hyresersättning skall förfaras under tid, för vilken tjänstemannen
vidkännes C-avdrag å lönen.

6 mom. Har skada eller förlust åsamkats landshövding till följd av en mera
väsentlig, vid hans tillträde av tjänsten icke påräknad rubbning i bostadsförhållandena,
äger han erhålla skälig ersättning enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
i varje särskilt fall.

47 §.

Provinsialläkare eller distriktsveterinär i distrikt, där särskild bostad är
av distriktet eller däri ingående kommun eller kommuner för tjänstinnehavaren
anordnad och av vederbörande länsstyrelse godkänd, sedan förste pro -

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

283

vinsialläkaren eller beträffande distriktsveterinär länsveterinären blivit hörd,
är, om bostaden anvisats honom utan ersättning, berättigad åtnjuta denna
förmån av fri tjänstebostad. I fråga om distriktsveterinär skall vad sålunda
stadgats äga motsvarande tillämpning beträffande särskilda till bostaden anslutna,
för veterinärtjänstens skötande erforderliga utrymmen, såsom lokal
för husdjursklinik, laboratorielokal, sjukstall eller dylikt.

48 §.

1 mom. Därest åt tjänsteman, vilken icke äger åtnjuta förmån av fri tjänstebostad,
anvisas tjänstebostad, som han är skyldig mottaga, i av statsverket
ägd eller disponerad lägenhet, skall han för densamma månadsvis i efterskott
erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen eller genom kontant inbetalning,
i den mån utgående avlöningsbelopp ej förslår till avdraget (hgresavdrag).

Ersättningen skall bestämmas med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet
gäller för lägenhet, vilken beträffande storlek och bekvämlighet samt
beskaffenhet i övrigt kan anses likvärdig med tjänstebostaden. Är tjänstebostaden
belägen å ort, där hyresmarknad, som kan tjäna till ledning vid
ersättningens bestämmande, saknas, må i stället skälig hänsyn tagas till det
hyrestal, som för orten beräknats i samband med dyrortsgrupperingen. Vid
ersättningens bestämmande skall jämväl beaktas bostadens belägenhet och
karaktär av tjänstebostad.

I ersättningen skall i förekommande fall inbegripas gottgörelse för centraluppvärmning
eller för tillhandahållande av möbler, så ock för ladugård,
planteringsland eller dylikt, som följer med bostaden.

1 övrigt skola vid ersättningens bestämmande iakttagas de föreskrifter, som
Kungl. Maj:t meddelar.

Kan överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas mellan vederbörande
myndighet och tjänstemannen, skall frågan hänskjutas till statens
bostadsnämnd, över nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till dess avgörande,
må klagan icke föras.

Intill dess ersättningen blivit bestämd, skall densamma utgå med det av
myndigheten fordrade beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren att, därest
beloppet av bostadsnämnden nedsättes, återbekomma vad han erlagt för
mycket.

Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas, förrän
minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.

2 mom. Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhandahålla
tjänsteman, som avses i 1 mom., bränsle eller belysning för hans
bostad, skall han erlägga ersättning därför beräknad efter statsverkets självkostnadspris.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, då
statsverket ombesörjer uppvärmning av tjänstebostad.

Vad i första stycket sagts skall icke gälla i fråga om elektrisk ström, som
för uppvärmning eller belysning eller för kokning tillhandahålles tjänsteman
vid statens vattenfallsverk i verket tillhörig bostadslägenhet.

284

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

49 §.

Provinsialläkare eller distriktsveterinär, åt vilken anvisats tjänstebostad
som avses i 47 §, skall, om bostaden icke anvisats honom utan ersättning,
för densamma erlägga ersättning till vederbörande distrikt, kommun eller
kommuner med belopp som, där överenskommelse ej kan träffas, bestämmes
av länsstyrelsen. I fråga om distriktsveterinär skall vad sålunda stadgats
äga motsvarande tillämpning i fråga om sådana särskilda utrymmen, som i
47 § sagts.

Tjänsteman vid akademien för de fria konsterna med konsthögskolan, åt
vilken anvisas tjänstebostad i akademiens hus, skall för densamma ävensom
för bränsle och belysning erlägga ersättning till akademien, bestämd enligt
de i 48 § stadgade grunderna.

Tjänsteman vid läroanstalt, som avses i 7 § 2 mom. andra stycket, skall,
om åt honom anvisas tjänstebostad vilken disponeras av vederbörande kommun,
för densamma erlägga ersättning enligt bestämmelserna i 48 §. Ombesörjer
kommun centraluppvärmning av bostad, som anvisas sådan tjänsteman,
skall dock tjänstemannen härför erlägga ersättning till kommunen.

8 kap. Tjänstedräkt m. m.

50 §.

Med tjänstedräkt avses i detta kapitel klädespersedel av fastställt utseende,
vare sig den ingår i uniform eller icke.

Med tjänstetecken förstås gradbeteckningar, mössmärken, uniformsknappar
eller dylikt ävensom polisbricka och annat därmed jämförligt legitimationsmedel.

De i detta kapitel meddelade bestämmelserna hava icke avseende å lands*
hövding.

51 §.

Där för tjänsteman föreskrivits skyldighet att bära eller innehava tjänstedräkt
eller tjänstetecken, fastställer Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande, vederbörande myndighet tjänstediäktens eller tjänstetecknets
utseende. Tillika fastställas antal och slag av uniformspersedlar, som
skola av tjänsteman innehavas (obligatoriska uniformspersedlar).

52 §.

1 mom. Tjänsteman, som är pliktig att bära eller innehava tjänstedräkt
eller tjänstetecken eller vars tjänstgöring påkallar nyttjande av särskild
skyddsbeklädnad, äger genom vederbörande myndighets försorg bekomma
för ändamålet erforderliga persedlar och materialier antingen med äganderätt
eller, där så prövas lämpligt i fråga om tjänstetecken eller skyddsbeklädnad
eller sådan annan klädespersedel, vars bärande tillfälligtvis ålagts tjäns -

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

285

teman, som ej är skyldig att innehava densamma, såsom lån. Då särskilda
skäl därtill föranleda, äger Kungl. Maj:t medgiva, att tjänsteman må från
vederbörande myndighet såsom iån bekomma även andra klädespersedlar
och materialier till sådana än här angivits.

Genom vederbörande myndighets försorg må tjänsteman tillhandahållas
jämväl uniformspersedel, som icke är obligatorisk.

2 mom. Tjänsteman må icke med äganderätt eller såsom lån erhålla persedlar
och materialier i större omfattning eller av annat slag än som erfordras
för hans personliga bruk i tjänsten. Av vederbörande myndighet fastställes
vad som för olika persedlar under skilda tjänstgöringsförhållanden eller
i fråga om särskilda personalgrupper skall anses utgöra den brukningstid,
efter vars utgång ny persedel tidigast må utlämnas. Därest persedel på grund
av olyckshändelse, stöld eller dylikt förstörts, skadats eller frånhänts tjänsteman,
må tjänsteman kunna erhålla ersättningspersedel utan hinder av att
den fastställda brukningstiden ej tilländalupit.

53 §.

1 mom. Ersättning för med äganderätt utbekomna persedlar eller materialier
skall motsvara myndighetens självkostnadspris efter avdrag, i förekommande
fall, som nedan sägs.

Första gången tjänsteman anskaffar viss obligatorisk uniformspersedel
skall vid ersättningens bestämmande avdragas ett belopp, motsvarande sjuttiofem
procent av myndighetens självkostnadspris för ifrågavarande persedel.
Vid annan anskaffning av obligatorisk uniformspersedel skall vid ersättningens
bestämmande avdrag ske, i den mån så följer av bestämmelser,
vilka meddelas av Kungl. Maj:t. Avdrag, som sist sagts, skall avvägas så, att
det kan anses motsvara den ökning av tjänstemans utgifter för beklädnad,
som skulle uppkomma, om avdrag icke medgåves. Avdraget må dock icke
överstiga femtio procent av myndighetens självkostnadspris.

Har tjänsteman genom myndighets försorg tillhandahållits uniformspersedel,
som icke är obligatorisk, må han tillgodonjuta avdrag i enlighet med
vad nyss sagts för sådan anskaffning av obligatorisk uniformspersedel, som
ej sker första gången, under förutsättning att det med hänsyn till tjänstens
art prövas ligga i statens intresse att underlätta persedelns anskaffning.

Ersättning, som i detta moment avses, skall erläggas kontant vid persedlarnas
eller materialiernas utbekommande, såvida icke vederbörande myndighet
medgiver, att den må erläggas genom avdrag å tjänstemannens avlöning
under viss tid.

Tjänsteman, åt vilken tjänstetecken utlämnats mot ersättning, må kunna
få detsamma efter skälig brukningstid inlöst med ett belopp, motsvarande
hälften av den erlagda ersättningen.

2 mom. Då såsom lån utbekommits tjänstetecken eller skyddsbeklädnad
eller sådan annan klädespersedel, vars bärande tillfälligtvis ålagts tjänsteman,
som ej är skyldig att innehava densamma, erlägges icke någon ersättning
därför. För såsom lån utbekomna andra klädespersedlar och materia -

286

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

lier till sådana än nu sagts skall erläggas ersättning månadsvis i efterskott
med belopp, som fastställes av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
av vederbörande myndighet. Ersättningen skall motsvara den
inbesparing av tjänstemans egna utgifter för beklädnad, som kan beräknas
uppkomma genom persedlarnas eller materialiemas tillhandahållande.

54 §.

Där tjänsteman, åt vilken tyg till uniformspersedel tillhandahållits genom
vederbörande myndighets försorg, själv ombesörjt persedelns tillverkning,
må han kunna erhålla kontant bidrag till täckande av styrkta kostnader för
tillverkningen. Bidraget må utgå med högst det belopp, vartill, vid tillämpning
av bestämmelserna i 53 § 1 mom., statsverkets andel i tillverkningskostnaderna
— däri inbegripet, förutom sylön, kostnad för foder och smärre
tillbehör — skulle hava uppgått, om persedeln hade tillverkats genom myndighetens
försorg.

9 kap. Vissa naturaförmåner.

55 §.

1 mom. Fri kost tillkommer:

a) extra ordinarie tjänsteman å statens undersöknings- och bevakningsfartyg
för havsfiskets behov under tjänstgöring å fartyget,

b) tjänsteman vid lots- och fyrstaten, vilken är anställd å tjänstefartyg
eller fyrskepp, under tjänstgöring å tjänstefartyget eller fyrskeppet,

c) tjänsteman vid lots- och fyrstaten under tjänstgöring å fyrplats, där
familjebostad saknas, samt

d) tjänsteman vid statens järnvägar, vilken är anställd å tågfärja eller
hjälpfartyg, under tjänstgöring å färjan eller fartyget.

Tjänsteman, som i första stycket avses, må vidare åtnjuta fri kost, då han
icke fullgör där omförmäld tjänstgöring men på grund av och i samband
med dylik tjänstgöring vistas å annan ort än stationeringsorten.

Att i vissa fall i stället för fri kost kan utgå kontant ersättning därför
stadgas i 4 mom.

2 mom. Vid resa för förrättning i statens ärenden samt vid tjänstgöring,
vid vilken tjänstgöringstraktamente kan utgå, må fri inkvartering eller fri
förplägnad kunna beredas tjänsteman. I sådant fall skall, enligt bestämmelser,
som Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, vederbörande
myndighet meddelar, hänsyn till här avsedd förmån tagas vid bedömande
av i vad mån ersättning må utgå för resan eller tjänstgöringen.

Till försvaret hörande tjänsteman må enligt de närmare bestämmelser,
som meddelas av Kungl. Maj:t, kunna erhålla fri förläggning och fri förplägnad
jämväl i annat fall än i första stycket avses vid tjänstgöring under
sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret icke kan bibehållas.

3 mom. I enlighet med bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t
eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande myndighet, må
tjänstemän vid nedan angivna verk kunna erhålla följande förmåner:

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

287

tjänsteman vid telegrafverket abonnemang å rikstelefon mot nedsatt avgift,

tjänsteman vid statens järnvägar fria resor och fria varutransporter d
järnväg samt

tjänsteman vid statens vattenfallsverk fri elektrisk belysning eller elektrisk
ström mot nedsatt avgift.

4 mom. Därest fri kost tillfälligtvis icke kan tillhandahållas därtill berättigad
tjänsteman, äger denne för den uteblivna förmånen erhålla ersättning
enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj ds
bemyndigande, av vederbörande myndighet.

Enligt i enahanda ordning fastställda grunder kan förmånen av fri kost
för tjänsteman vid lots- och fyrstaten utbytas mot kostpenningar.

56 §.

Därest tjänsteman genom vederbörande myndighets försorg erhåller kost
in natura i annat fall än i 55 § 1 och 2 mom. avses, eller genom myndighetens
försorg verkställes tvätt för tjänstemannens enskilda räkning, har han
att härför erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen eller på annat sätt
i enlighet med bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majd eller, efter
Kungl. Maj ds bemyndigande, av vederbörande myndighet.

10 kap. Sjukvård.

57 §.

Bestämmelsernas tillämpningsområde.

Bestämmelserna i detta kapitel skola äga tillämpning å tjänsteman, tillhörande
någon av de i 33 § 1 mom. angivna grupperna 2 och 3, dock icke
å justitieråd, regeringsråd eller landshövding.

58 §.

Allmänna bestämmelser om sjukvård.

1 mom. Vid sjukdom erhåller tjänsteman på statens bekostnad läkarvård
jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som medfört
förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans
höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet
nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor, som i detta
kapitel stadgas eller av Kungl. Maj:t för särskilt fall bestämmas.

Där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tandvård
endast om sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgivningar
eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom, vilken
står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd.

2 mom. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller
även i andra fall, som avses i 33 § 2 mom. under punkt 6 a).

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

3 mom. Då tjänsteman av annan anledning än som avses i 33 § 2 mom.
under punkt 1 c) åtnjuter tjänstledighet mer än 14 dagar i en följd med skyldighet
att därunder vidkännas C-avdrag å lönen, skall han för tiden efter
nämnda 14 dagar avstå från de förmåner, varom i detta kapitel förmäles; vederbörande
myndighet likväl obetaget att i undantagsfall medgiva, att förmånerna
må bibehållas för en tid av högst tre månader.

4 mom. Erforderliga föreskrifter rörande tillämpningen av bestämmelserna
i detta kapitel meddelas av Kungl. Maj:t.

5 mom. I fråga om rätt till sjukvård under tjänstgöring med stationering
utomlands gäller vad därom särskilt stadgas.

59 §.

Verks- och tjänsteläkare.

Läkarvård, som enligt detta reglemente bekostas av statsmedel, skall, där
ej annat följer av vad här nedan stadgas, ombesörjas av särskilda, för sådant
ändamål anställda verksläkare och, vid försvaret, tjänsteläkare. Vad i reglementet
stadgas om verksläkare skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
tjänsteläkare.

Instruktioner för verksläkare och tjänsteläkare utfärdas av Kungl. Maj :t.

60 §.

Läkarvård och läkarintyg.

1 mom. Tjänsteman är berättigad att kostnadsfritt anlita verksläkaren för
erhållande av läkarvård och intyg, som i tjänsten erfordras rörande tjänstemannens
hälsotillstånd. Erfordras för ställande av diagnos röntgen- eller annan
undersökning, som ej lämpligen kan utföras av verksläkaren, skall jämväl
kostnaden för sådan undersökning bestridas av statsmedel.

Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning, som
nyss sagts, må bestridas av statsmedel även i de fall, då tjänsteman uppehåller
sig å sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita verksläkaren, eller då
vid trängande behov av läkarvård verksläkaren icke hinner anlitas. I dylika
fall bör tjänstemannen i första rummet hänvända sig till annan av staten
eller av kommun anställd läkare.

2 mom. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas, skall vara utfärdat av verksläkaren
eller försett med dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad för
rådfragning eller behandling av annan läkare eller av tandläkare vara attesterad
av verksläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen äger rum.

61 §.

Specialistvård.

1 mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på behandling
av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt vid fall
av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under förut -

Kungi. Maj.ts proposition nr 281.

289

sättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna
i 60 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård nödvändig
samt verksläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller ock godkänt
valet av specialist.

Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialistvård,
som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt av statsmedel.

2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 58 § 1 mom. andra
stycket.

62 §.

Sjukhusvård.

1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej
nedan annorlunda stadgas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos
helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att verksläkaren
eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 60 §
1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de villkor i
övrigt, som nedan angivas.

Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:

a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften
för plats å allmän sal samt

b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda
avgiften för vård å allmän avdelning.

Prövar verksläkaren eller den för vården ansvarige sjukhusläkaren den
sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes tillgängligt,
i enskilt rum, eller finner vederbörande myndighet med hänsyn till
andra särskilda förhållanden dylik vård erforderlig, må, utan hinder av vad
ovan stadgas, av statsmedel bestridas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall
av tuberkulos hela kostnaden för vården och eljest den del av sagda kostnad,
som överskjuter halva beloppet av den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften
för plats å allmän sal.

Till kostnader för sjukhusvård, som i nästföregående stycke sägs, hänföres
ock sådant arvode, som den i enskilt eller halvenskilt rum vårdade tjänstemannen
erlagt till den för vården ansvarige sjukhusläkaren. Bidrag av statsmedel
till dylikt arvode må icke överstiga lägsta tillämpliga beloppet enligt
den av medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade rådgivande taxan. Vid
olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos må likväl efter prövning av
vederbörande myndighet högre bidrag kunna utgå, dock icke med större belopp
än det, som med tillämpning av den rådgivande taxan högst skulle hava
erlagts.

Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare
plats än den, som kommit till användning.

Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 281. 19

290

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

staten, landsting eller kommun, Konung Oscar II :s jubileumsfond tillhörigt
sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjukvårdande
verksamhet.

2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda
förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel intill
det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus;
dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på vederbörande myndighets
prövning må bero, huruvida vårdkostnaderna må ersättas med högre belopp
än nu sagts.

63 §.

Läkemedel.

1 mom. Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskrivits
antingen av verksläkaren eller annan läkare, vilken tjänstemannen enligt
bestämmelserna i 60 § 1 mom. ägt anlita, eller ock av specialist eller tandläkare,
till vilken tjänstemannen enligt bestämmelserna i 61 § hänvänt sig.

2 mom. Där ej Kungl. Maj:t för visst verk annorlunda förordnar, skall
räkning å läkemedelskostnad vara attesterad av verksläkaren, innan utbetalning
på grund av räkningen äger rum.

64 §.

Bad, massage m. m.

1 mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som av
verksläkaren ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven sjukdom,
må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av statsmedel.

2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage och andra dylika hjälpmedel,
som tjänsteman nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten, bekostas
av statsmedel.

3 mom. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vaccination
mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av statsmedel.

65 §.

Resor och sjuktransporter.

I den mån så prövas skäligt, må av statsmedel bestridas kostnad för den
sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning, under
förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen
enligt bestämmelserna i 60 § 1 mom. ägt anlita, förklarat resan eller förflyttningen
nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens behöriga
behandling. Likaledes må av statsmedel kunna ersättas skälig kostnad för
resa, som tjänsteman nödgats företaga för erhållande av specialistvård samt,
där fråga är om olycksfall i tjänsten, för erhållande av behandling, som av -

Kungl. Maj:ts proposition nr 281. 291

ses i 64 § 1 mom., ävensom för anskaffande av hjälpmedel varom förmäles
i 64 § 2 mom.

Jämväl skälig kostnad för läkares resa för besök hos den sjuke i det fall,
då denne icke utan våda kan flyttas, må kunna ersättas av statsmedel.

11 kap. Begravningshjälp m. m.

66 §.

1 mom. Avlider tjänsteman, vilken tillhör någon av de i 33 § 1 mom. angivna
grupperna 2 och 3, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas
ett belopp av 400 kronor. Efterlämnar tjänstemannen anhöriga, vilka
äro berättigade till familjepension, som utgår på grund av tjänsten, skall
dock, där tjänstemannens månadslön överstiger familjepensionen för månad,
begravningshjälpen förhöjas med ett belopp motsvarande skillnaden.
För beräkning av sagda förhöjning skola läggas till grund förhållandena under
den månad, då dödsfallet inträffat.

1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall till följd av
olycksfall i arbete enligt allmän lag eller särskild författning utgående begravningshjälpen
anses inbegripen.

2 mom. Avlider tjänsteman under tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten,
må utöver begravningshjälp, varom i 1 mom. förmäles, efter bestämmande
av vederbörande myndighet i förekommande fall av statsmedel
bestridas kostnaderna för transport av den avlidne till stationeringsorten eller
till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med belopp motsvarande kostnaderna
för transport till stationeringsorten.

3 mom. Avlider tjänsteman under tjänstgöring utom riket, utgår begravningshjälp
med belopp, som Kungl. Maj:t prövar skäligt.

12 kap. Särskilda avlöningsheslämmelser för vissa tjänstemän.

67 §.

Såsom tillägg till eller undantag från vad i 3 avd. 1—11 kap. stadgas
skola för vissa tjänstemän gälla de särskilda bestämmelser, som meddelas i
detta kapitel.

68 §.

Tjänstemän vid utrikesförvaltningen. Lantbruksattacliéer.

1 mom. Försättes tjänsteman vid utrikesförvaltningen i disponibilitet, må
Kungl. Maj:t tillerkänna honom expektansarvode, vilket dock ej må sättas
till högre belopp än som motsvarar lönen för den tjänst han senast innehaft,
minskad med A-avdrag.

292

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

2 mom. Kungl. Maj:t äger på därom gjord framställning bevilja tjänsteman
vid utrikesförvaltningen med stationering utom Europa bidrag för resa
till Sverige under semester. Tjänsteman må tilldelas sådant bidrag högst en
gång vart tredje år eller, när särskilda skäl tala därför och fråga är om
tjänsteman med stationering i land med särskilt hälsovådligt klimat, högst en
gång vart annat år. Bidraget må icke beviljas till högre belopp än som motsvarar
kostnaden för biljetter, i vilkas pris kosthåll icke ingår, till Stockholm
och åter till stationeringsorten för tjänstemannen, hans hustru ävensom hans
barn under 19 års ålder.

Kungl. Maj:t äger föreskriva de särskilda villkor för åtnjutande av resebidrag,
som må finnas lämpliga.

3 mom. a) Tjänsteman vid utrikesförvaltningen med stationering utomlands
äger åtnjuta särskilda tillägg till lönen, bidrag och ersättningar i enlighet
med nedan meddelade bestämmelser, pressattaché och attaché dock endast
i den mån sådant i det följande särskilt angives.

Ortstillågg utgår enligt särskild stat eller jämlikt av Kungl. Maj:t meddelade
särskilda bestämmelser.

Barnbidrag utgår, därest tjänsteman på grund av försörjningsplikt underhåller
barn under 19 års ålder, med 750 kronor för ett och 500 kronor för
varje ytterligare barn under 10 års ålder samt med 2 000 kronor för varje
barn, som fyllt 10 år, allt för år räknat.

Utomeuropeiskt tillägg utgår till tjänsteman, som är stationerad i land
utom Europa eller i Sovjetunionen, med följande belopp för år, nämligen:

1 500 kronor, såvitt angår tjänsteman vars lönegrad har någon av beteckningarna
Ca och Ce samt något av lönegradsnumren 16 och 20,

3 000 kronor, såvitt angår tjänsteman vars lönegrad har någon av beteckningarna
Ca och Ce samt lönegradsnumret 24, samt

5 000 kronor, såvitt angår tjänsteman vars lönegrad antingen har någon av
beteckningarna Ca och Ce samt något av lönegradsnumren 29 och 33 eller
ock har någon av beteckningarna Co och Cs samt något av lönegradsnumren
14, 17 och 19.

Chargé d’affairestillägg utgår till tjänsteman, vars lönegrad har någon av
beteckningarna Ca och Ce samt något av lönegradsnumren 24, 29 och 33,
därest han förordnats att i egenskap av chargé d’affaires förestå beskickning
å ort, där sändebud icke är stadigvarande placerat, med 2 000 kronor för år.

Bidrag för inköp av bil utgår, därest tjänsteman för första gången förordnats
att i egenskap av sändebud tjänstgöra såsom chef för beskickning, med
6 000 kronor.

Ersättning för hållande av bil utgår, därest tjänsteman innehar förordnande
att i egenskap av sändebud tjänstgöra såsom chef för beskickning och för
sin ämbetsutövning använder sådant fordon, med ett belopp för år, som
motsvarar summan av dels det för diplomatisk personal å sändebudets stationeringsort
gällande priset för 2 000 liter bensin, dels kostnaden för försäkring
å sändebudet tillhörig bil, omfattande såväl ansvarighetsförsäkring som
försäkring för skada å bilen, dels kostnaden för hyra av bilgarage, därest sådant
ej finnes inom beskickningshuset, dels ock 500 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

293

För flyttning sbidrag utgår till tjänsteman, vars lönegrad antingen har någon
av beteckningarna Ca och Ce samt något av lönegradsnumren 24, 29 och
33 eller ock har någon av beteckningarna Co och Cs samt något av lönegradsnumren
14, 17 och 19, därest han för att tillträda honom meddelat förordnande
att tjänstgöra utomlands eller för att med frånträdande av sådant
förordnande tjänstgöra inom riket nödgas flytta från ort till annan, med ett
belopp, som motsvarar lön ävensom i förekommande fall ortstillägg, barnbidrag,
utomeuropeiskt tillägg och chargé d’affairestillägg under en månad
vid den befattning, som tillträdes, dock högst 3 500 kronor.

Språktillägg utgår till tjänsteman, vars lönegrad har någon av beteckningarna
Ca och Ce samt något av lönegradsnumren 16 och 20, med 1 000 kronor
för år, under förutsättning att tjänsten i anseende till språkförhållandena
i det land, där han är stationerad, påkallar användande i större utsträckning
av annat språk än de skandinaviska, engelska, franska eller tyska språken,
att tjänstemannen visar sig besitta god färdighet i det ifrågavarande språket
samt att Kungl. Maj:t, på framställning av chefen för vederbörande beskickning,
prövar skäligt, att sådant tillägg må utgå.

Pressattaché eller attaché äger åtnjuta ortstillägg. Attaché, som förklarats
slutligt antagen för fortsatt tjänstgöring inom utrikesförvaltningen, äger därjämte
åtnjuta barnbidrag samt, därest han är familjeförsörjare, förflyttningsbidrag.

b) Ortstillägg, barnbidrag, utomeuropeiskt tillägg, chargé d’affairestillägg,
ersättning för hållande av bil ävensom språktillägg utgå, under i övrigt stadgade
förutsättningar, från och med den dag tjänstemannen på grund av
honom meddelat förordnande inträder i utövning av befattning, varmed tilllägg
är förenat, till och med den dag han, i anslutning till förordnandets
upphörande, upphör att utöva samma befattning. Kungl. Maj:t äger dock bestämma,
huru med nämnda lönetillägg skall förfaras, då tjänstemannen åtnjuter
tjänstledighet med skyldighet att vidkännas tjänstledighetsavdrag eller
då han tjänstgör inom riket eller eljest å ort utom verksamhetsområdet.

c) Vad beträffar åtnjutande av ortstillägg, utomeuropeiskt tillägg och
chargé d’affairestillägg vid vikariat skall, där ej Kungl. Maj:t för särskilt
fall annorlunda förordnar, gälla, att vikarien äger, mot avstående i förekommande
fall av honom å egen tjänst tillkommande dylika tillägg, åtnjuta, där
vikariatet avser befattning såsom chef för beskickning eller generalkonsulat,
hälften av de med den uppehållna befattningen förenade tilläggen eller motsvarande
belopp men eljest sist avsedda tillägg oavkortade eller därmot svarande
belopp. Under sådant förordnande att å egen stationeringsort uppehålla
viss befattning, som föranledes av att annan tjänsteman åtnjuter semester,
må vikarien dock ej härför åtnjuta förhöjda tilläggsförmåner.

Vid tillämpningen härav skall iakttagas, att tjänsteman vid vikariat icke
i något fall åtnjuter mindre tilläggsförmåner än de, som tillkomma honom
i hans egen tjänst.

4 mom. Lantbruksattaché äger åtnjuta ortstillägg jämlikt av Kungl. Maj:t
meddelade särskilda bestämmelser.

294

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

69 §.

Vissa bestållningshavare vid försvaret.

1 mom. Bestämmelserna i denna paragraf skola äga tillämpning å innehavare
av sådan beställning vid försvaret, som enligt meddelade bestämmelser
är att anse såsom civilmilitär.

2 mom. Har bestållningshavare kommit i åtnjutande av reservpension
eller däremot svarande engångsbelopp beror på Kungl. Maj ds prövning, om
och i vad mån av sådan anledning avdrag å lönen skall ske.

3 mom. I fråga om vikariatslön och vikariatsersättning skall, i stället för
vad i 18 § 3 mom. och 35 § sägs, gälla vad i avlöningsreglementet för militära
bestållningshavare i dessa hänseenden stadgas för bestållningshavare,
å vilka nämnda reglemente äger tillämpning.

Bestämmelserna i 37 § om gottgörelse för övertidstjänstgöring äga icke
tillämpning å här avsedd bestållningshavare.

4 mom. I fråga om beställningshavares rätt att åtnjuta förmåner av följande
slag skall, med iakttagande av vad här nedan sägs, gälla vad i motsvarande
hänseende stadgas i avlöningsreglementet för militära beställningshavare: sjötillägg,

särskilda förmåner under tjänstgöring å fartyg, som är beordrat till expedition
för undersökningar och mätningar av militärleder, å fartyg, som användes
för sjökarteverkets mätningsarbeten, eller å statens isbrytarfartyg,

ersättning för dykeriarbete samt

flygtillägg och flygtraktamente.

De belopp för dag, som utgöra sjötillägg för sjötjänstgöring vid flottan,
framgå för här avsedda beställningshavare av följande tabell.

1	2	3	4	5	6
Beställnings-havare tillhö-rande lönegrad med någon av beteck-	Sjötillägg för dag vid tjänstgöring
å annat fartyg än undervattensbåt	å ''undervattensbåt
vid rörlig förläggning	vid stationär förläggning	vid rörlig för-läggning	vid stationär förläggning
ningama Ca, Ce och Cg samt följande nummer	å egen för-läggningsort	å annan för-läggningsort
kronor	kronor	kronor	kronor	kronor
25	3—	1-20	1-80	8-25	5*75
27	3-50	1-40	2-10	9*50	6*50
30	4-25	1-70	2-55	11*50	8*—
31	4-75	1-90	2-85	—	—
33	5-25	2-10	3-15	—	—

Det belopp för månad, som utgör flygtillägg vid kommendering till flygtjänstgöring
i befattning såsom provflygare, utgör för här avsedd beställningshavare
330 kronor. Vid kommendering till flygtjänstgöring i befattning

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

295

såsom kontrollflygare utgår flygtillägg med 270 kronor för månad. Flygtraktamentets
belopp för dag räknat utgör för beställningshavare, vars lönegrad
har någon av lönegradsbeteckningama Ca, Ce och Cg samt högst lönegradsnumret
17, 9 kronor och för annan här avsedd beställningshavare 11
kronor.

5 mom. I vissa fall må till beställningshavare enligt särskilda av Kungl.
Maj:t meddelade bestämmelser utgå befattningsarvode eller arvode för särskilt
uppdrag eller särskild tjänstgöring.

6 mom. Till beställningshavare utgå mässpenningar i den mån sådant följer
av bestämmelser, som meddelats av Kungl. Maj:t.

Därest här avsedd beställningshavare såsom biträdande försvarsattaché är
stationerad utomlands, skall angående rätt för honom att åtnjuta ortstillägg,
barnbidrag, utomeuropeiskt tillägg och förflyttningsbidrag gälla vad i avlöningsreglementet
för militära beställningshavare i sådant hänseende stadgas
för biträdande försvarsattaché, å vilken nämnda reglemente äger tillämpning.

7 mom. För beställningshavare, som enligt i vederbörlig ordning meddelat
beslut är skyldig att innehava tjänstedräkt, skola, i stället för bestämmelserna
i 50—54 §§, tillämpas de bestämmelser om tillhandahållande av tjänstedräkt
och övrig för tjänsten erforderlig utrustning samt om ekiperingshjälp
och årligt ekiperingsbidrag, som innefattas i avlöningsreglementet för militära
beställningshavare. För beställningshavare, vilken icke är underkastad
daglig tjänstgöringsskyldighet i den omfattning som gäller för beställningshavare
i allmänhet, må dock Kungl. Maj:t fastställa ekiperingsbidraget till
det lägre belopp, som prövas skäligt.

8 mom. I fråga om rätt till sjukvård under sjötjänstgöring och avpollettering
från fartyg gäller vad därom särskilt stadgas.

70 §.

Extra lärare vid i 7 § 2 mom. andra stycket avsedda läroanstalter.

1 mom. Med avseende å löneklassplacering och löneklassuppflyttning skall
iakttagas följande.

a) Där lärares anställning under visst kalenderhalvår avser eller enligt
beslut av Kungl. Maj:t anses avse hela den därunder infallande terminen,
skola de delar av halvåret, som icke motsvara terminen, tagas i betraktande
som om läraren därunder innehaft anställning såsom extra lärare utan att
åtnjuta sådan tjänstledighet, som enligt 21 § 2 mom. kan föranleda förlängning
av tid för löneklassuppflyttning.

b) De i 21 § 2 mom. tredje och femte styckena angivna dagantalen skola
i stället för 600 och 120 vara 420 och 90.

c) Vid tillämpning av föreskrifterna i 22 § skola jämväl iakttagas de
ovan under a) och b) meddelade bestämmelserna.

2 mom. De månadslöner och daglöner, som framgå av statens löneplansförordning,
äro icke tillämpliga å här avsedd lärare. För sådan lärare tilllämpas
läsårsdaylön. Denna utgår med ett belopp, vilket förhåller sig till den

296

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

enligt löneplansförordningen för vederbörande löneklass och ortsgrupp gällande
månadslönen som 12 förhåller sig till antalet av de dagar, som läsåret
vid den skolform, varom fråga är, skall för här avsett ändamål anses
omfatta enligt bestämmelser meddelade av Kungl. Maj:t. Belopp, vilket icke
slutar å helt femtal ören, skall jämkas till närmast lägre femtal.

Genom vederbörande myndighets försorg må utfärdas de tabeller över läsårsdaglöner,
som kunna befinnas erforderliga.

3 mom. I stället för vad i 26 § 1 mom. femte stycket stadgas skall gälla,
att såsom C-avdrag för dag skall tillämpas ett belopp, som är lika stort som
den för läraren gällande läsårsdaglönen.

4 mom. De i 27—30 §§ meddelade bestämmelserna angående semesterledighet
skola icke tillämpas å här avsedd lärare. Den under anställningstiden
utgående läsårsdaglönen skall anses inbegripa den ersättning för semester,
som eljest må tillkomma läraren.

5 mom. Vid tillämpning av stadgandena i 33 § skall iakttagas följande.

a) Vid beräkning för det ändamål, som av 33 § 1 mom. framgår, av anställningsmånad
skola, där här omförmäld lärares anställning under visst
kalenderhalvår avser eller enligt beslut av Kungl. Maj:t anses avse hela den
därunder infallande terminen, de delar av halvåret, som icke motsvara terminen,
tagas i betraktande som om läraren därunder fullgjort tjänstgöring i
anställning hos staten.

b) Den i 2 mom. 6 punkten b) under grupp 2 angivna tid av högst 180
dagar, varunder må utgå lön minskad med B-avdrag, skall för lärare, som
här avses, beräknas för ett och samma läsår eller, vid sjukledighet såväl vid
slutet av ett läsår som vid början av det närmast följande, för anställningstid
som bortsett från den mellan läsåren liggande tiden fortgått i en följd.

c) Vad i 2 mom. 6 punkten b) under grupp 3 stadgas angående oavkortad
lön skall icke äga tillämpning för här avsedd lärare.

6 mom. Kailortstillägg utgår med, för dag räknat, 25 öre i kallortsklass I,
40 öre i kallortsklass II, 65 öre i kallortsklass III, 1 krona i kallortsklass IV,
1 krona 50 öre i kallortsklass V och 2 kronor i kallortsklass VI.

7 mom. Avlider den, som under viss termin innehaft anställning, varom
här är fråga, under tiden mellan denna termins slut och början av den närmast
därpå följande terminen, må vederbörande myndighet kunna besluta,
att begravningshjälp, varom i 66 § förmäles, skall utgå såsom om han innehaft
sin förra anställning vid tiden för frånfället.

13 kap. Beräkning och utbetalning av kontanta löneförmåner.

n §.

1 mom. I den mån ej annat följer av vad i 2 och 3 mom. sägs eller av
särskilt av Kungl. Maj:t meddelat beslut skall för varje kalendermånad för
sig beräknas och utbetalas det belopp, som för densamma tillkommer tjänsteman
på grund av de i reglementet innefattade eller med stöd av detsamma
meddelade bestämmelserna om lön, avdrag å lönen, vikariatsersättning, så -

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

297

dan särskild ersättning, som avses i 36 §, avlöningsförstärkning, kallortstilllägg,
endighetstillägg, befattningsarvode och ställföreträdararvode. Med förmån,
som nu sagts, skall i förevarande hänseende likställas sådant i 43 §
1 mom. avsett arvode, som utgår på grund av under viss tid fullgjord tjänstgöring
och beträffande vilket meddelats särskild föreskrift att det skall avstås
för tid, då C-avdrag verkställes å lönen.

Vid beräkningen iakttages,

dels att lönen för kalendermånaden skall för den, som innehar i 70 § avsedd
tjänst som extra lärare, så ock för annan tjänsteman, därest denne äger
åtnjuta lön efter olika beräkningsgrunder för olika delar av månaden eller
icke är berättigad åtnjuta lön för hela månaden, utgöra summan av vederbörliga
daglöner, i förekommande fall minskade på sätt i 25 § fjärde, femte
och sjätte styckena sägs,

dels att tillämpning i annat fall skall ske av vederbörlig månadslön,

dels ock att annan förmån än lönen skall, om den är upptagen med visst
belopp för år räknat, anses belöpa med lika stort belopp å varje kalendermånad
och att månadsbelopp skall anses belöpa med lika stor del å varje
dag under månaden.

För viss kalendermånad beräknat belopp utbetalas, i den mån detsamma
icke skall innehållas enligt särskilda föreskrifter, tidigast den tjugofemte dagen
och senast den sista helgfria dagen i månaden. Om beloppet tillställes
tjänstemannen genom postverket eller genom insättning i bank, skall det av
vederbörande myndighet utanordnas i så god tid, att det kan beräknas vara
för tjänstemannen tillgängligt senast den sista helgfria dagen i månaden.

Då tjänstemans anställning hos staten upphör vid annan tidpunkt än kalendermånads
utgång, skall, oavsett vad i nästföregående stycke sagts, utbetalningen
ske i samband med anställningens upphörande.

2 mom. Beräkning, som i 1 mom. avses, må kunna ske preliminärt på
sådant sätt, att vid densamma icke tages hänsyn till tjänstgöringsförhållandena
under den kalendermånad, varom fråga är, eller att därvid allenast tages
hänsyn till tjänstgöringsförhållandena intill viss dag i kalendermånaden. Om
efter dylik beräkning utbetalat belopp understiger eller överstiger det, som
skolat utgå vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. här ovan, skall skillnaden
vid nästföljande utbetalningstillfälle, i förstnämnda fall utbetalas till
tjänstemannen och i sistnämnda fall avdragas från det belopp, som då eljest
skolat utbetalas. I den mån utbetalat belopp, som grundar sig på preliminär
beräkning, överstiger det, som skolat utgå vid tillämpning av bestämmelserna
i 1 mom., och skillnadsbeloppet icke kan avdragas i nyss angiven ordning,
skall tjänstemannen vara skyldig att återbetala detsamma inom tid och i den
ordning, som vederbörande myndighet bestämmer.

Beslut om tillämpning av preliminär beräkning meddelas av vederbörande
myndighet.

3 mom. Efter vederbörande myndighets beslut må förmåner, som avses i
1 mc in., kunna utbetalas vid tidigare tidpunkt än där sägs

a) i samband med övergång från anställning, i vilken de kontanta löne -

298 Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

förmånerna uppburits för kortare tid än en månad, till i denna avdelning avsedd
tjänst samt

b) undantagsvis, då särskilt ömmande omständigheter föreligga och tillfällig
hjälp för mötande av oförutsedda och hastigt påkommande utgifter är
av behovet synnerligen påkallad.

Utbetalning, varom här är fråga, må avse högst det belopp, som kunnat utbetaias,
om tjänstemannens anställning hos staten upphört vid utbetalningstillfället.

i mom. I fråga om ordningen för utbetalning av annan i reglementet avsedd
löneförmån än som avses i 1 mom. äger vederbörande myndighet, i den
mån Kungl. Maj:t ej härom förordnat, besluta efter vad som synes myndigheten
lämpligast.

4 avd. Avlöningsbestämmelser för övriga icke-ordinarie tjänstemän.

72 §.

För annan icke-ordinarie tjänsteman än som avses i 3 avd. av detta reglemente
fastställas avlöningsförmånerna av vederbörande myndighet, i den
mån ej Kungl. Maj:t härutinnan meddelar beslut. Vid bestämmande av avlöningsförmåner
för här avsedda tjänstemän skall föreskrift meddelas angående
semester och semesterersättning.

Är tjänsteman, som i första stycket avses, berättigad att av statsmedel uppbära
tjänstepension eller årligt understöd eller lön för beställning å reservstat
vid försvaret, skall hänsyn härtill tagas vid avlöningens bestämmande,
i den mån icke pensionsförmånen utgöres av reservpension eller däremot
svarande engångsbelopp.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1947, från och med vilken dag
vad i tidigare av Kungl. Maj:t utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande
mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår tjänsteman
å vilken reglementet erhåller tillämpning.

Från reglementets tillämpning är undantagen

a) ordinarie tjänsteman, som före av Kungl. Maj :t fastställd tidpunkt gjort
anmälan, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser,

b) tjänsteman, som är uppförd å indragnings- eller övergångsstat utan
tjänstgöringsskyldighet eller å avgångsstat, samt

c) dels lärare i teckning, musik, gymnastik med lek och idrott, slöjd eller
hushållsgöromål vid allmänt läroverk, statens skolköksseminarium och hushållsskola,
folkskoleseminarium, småskoleseminarium, läroanstalt för blinda
eller högre tekniskt läroverk, dels ock slöjdlärarinna vid dövstumskola ävensom
sådan vid dylik skola anställd lärare i gymnastik med lek och idrott
eller skolkökslärarinna, vilkens tjänst icke tillika avser kindergartenarbete.

Placeringstabell

Vidstående placering är tillämplig i nedan angivna fall

Placering i den nya tjänsten

1. Tjänstemannen har i tidigare tjänst haft nedan angivna slutplacering,
bestämd enligt vad i anvisningarna sägs, och hans jämförelsetal
i denna tjänst

2. Tjänstemannen har i tidigare anställning
hos staten efter fyllda 18 år haft avlöning
enligt kollektivavtal

Placering i den nya tjänsten

a. understiger den nya
tjänstens jämförelsetal
med följande antal
enheter

b. är
lika
med
den
nya
tjäns-tens
jäm-förel-setal

c. överstiger den nya tjänstens
jämförelsetal

a. Den tillträdda tjänsten
har ett jämförelsetal av

b. Denna avlöning,
beräknad enligt vad i
anvisningarna sägs,
har vid frånträdandet
av senaste sådan
anställning

Sådant
fall, som
avses i
punkt 4 av
anvisning-arna eller
i 18 § 2
mom.
reglemen-tet, före-ligger ej

Sådant fall, som avses
i punkt 4 av anvis-ningarna, föreligger och
skillnaden mellan jäm-förelsetalen utgör följande
antal enheter

14 eller
lägre tal

15 eller
högre tal

minst

motsvarat

men ej
uppgått till

och den sammanlagda
tiden för ovan angiven
anställning uppgår till

ett jämförelsebelopp,
beräknat enligt nedan
angivna löneklass för
den tillträdda tjänsten

eller

flera

minst

men ej

minst

men ej

6 år

9 år

12 år

(1,

9 »

12 »

15 >

12 >

15 >

(1,

d„

d 3

d 4

Id3

eller högre

Kol.: 1

tö

^ to
ep

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

300

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

Anvisningar till placeringstabellen.

1. De i tabellen förekommande beteckningarna a—d4 hava den innebörd,
som framgår av följande sammanställning.

Beteck- ning	Beteckningen avser
inom lönegrad, som omfattar fyra löneklasser	inom lönegrad, som omfattar tre löneklasser
a	lägsta löneklassen
b	andra »		lägsta löneklassen
C	tredje »		andra »
ds	1	första lönerummet
d2	.	andra	»
ds	/högsta löneklassen	tredje	»
ds	J	fjärde	»

Placering i högre lönerum medför icke, att tjänstemannen i sin tjänst erhåller
högre avlöning, men är av betydelse i vissa fall, då tjänstemannen tillträder
annan tjänst.

2. Med slutplacering i tidigare tjänst förstås, om avbrott mellan anställningarna
i denna tjänst och i den nya tjänsten icke föreligger, den placering,
som tjänstemannen innehar omedelbart före tillträdet av sistnämnda tjänst.

Om däremot avbrott föreligger mellan anställningarna i den tidigare tjänst,
varom fråga är, och i den nya tjänsten, skall den tidigare tjänsten anses hava
innehafts intill tillträdet av den nya tjänsten. Avbrottstiden skall behandlas
som om tjänstemannen under densamma åtnjutit sådan tjänstledighet, som
skall medtagas vid den i 21 § 2 mom. reglementet angivna sammanräkningen.
Om emellertid tjänstemannen under avbrottstiden eller någon del av densamma
innehaft tjänst eller tjänster med högre jämförelsetal än den nya tjänsten
eller med lön enligt löneplan nr 2, skall tiden för innehavet av sådan tjänst
helt behandlas som om den tidigare tjänsten i stället innehafts. Med slutplacering
förstås i nu angivna fall den placering, som tjänstemannen under ovan
berörda förutsättningar skulle hava haft i den tidigare tjänsten omedelbart
före tillträdet av den nya tjänsten.

3. Jämförelsetalet motsvarar för tjänst, vars lönegrad har någon av beteckningarna
Ca, Ce och Cg, vederbörande lönegradsnummer, dock att jämförelsetalet
för tjänst vid statens järnvägar såsom lokförare skall för den, som tillträder
tjänst vid verket såsom lokmästare, motsvara lönegradsnumret ökat
med en enhet.

För den, som tidigare innehaft tjänst, vars lönegrad har någon av beteckningarna
Ma och Me, skall såsom jämförelsetal i denna tjänst gälla det tal
som i nedanstående tabell angives för den lönegrad tjänsten tillhör och den
löneklass inom nämnda lönegrad, som innefattar tjänstemannens slutplacering
i tjänsten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

301

Lönegrad	Löneklasser och jämförelsetal
Löne- klass	Jäm- förelsetal	Löne- klass	Jäm- förelsetal	Löne- klass	Jäm- förelsetal	Löne- klass	Jäm- förelsetal
Me la	9	9	10	9	11	9	12	9
Me lb	10	10	11	10	12	10	13	10
Ma 1	12	12	13	12	14	12	15	12
Me 2, Ma 2	14	14	15	14	16	14	18	15
Ma 3	15	15	IG	15	18	16	20	17
» 4			18	17	20	18	22	19
» 5	18	18	20	19	22	20	24	21
» 6	24	24	26	25	28	26	29	26
» 7			29	28	31	29	32	29
» 8			32	31	33	31	34	31

4. Placering enligt kol. 10—15 skall ske, därest den tidigare tjänsten är
ordinarie och tjänstemannen förflyttats från densamma på grund av sitt förhållande
i tjänsten.

5. Med avlöning enligt kollektivavtal avses

a) för den, vars avlöning utgått i form av fast timlön utan ackord (tidtimlön)
, ett belopp motsvarande 2 400 gånger den timlön, han vid tidarbete
senast ägt uppbära, i förekommande fall ökat på sätt nedan sägs men minskat
med pensionsavdrag,

b) för den, som avtalsenligt uppburit vecko- eller månadslön, ett belopp
motsvarande 52 respektive 12 gånger den för honom senast gällande veckoeller
månadslönen, i förekommande fall ökat på sätt nedan sägs men minskat
med pensionsavdrag,

c) för den, vars avlöning utgått i form av timlön jämte ackordsvinst, ett
belopp beräknat enligt formeln

2 400 • 0,93 a (1 + 0,01 p),

1 förekommande fall ökat på sätt nedan sägs men minskat med pensionsavdrag.

I den under c) angivna formeln betecknas med a den timlön, vederbörande
vid ackordsarbete senast ägt uppbära, samt med p den i närmaste hela
tal uttryckta procent å timlön, vartill ackordsvinsten under andra—femte kalenderkvartalen
före tjänstetillträdet genomsnittligt uppgått å den arbetsplats
(arbetsområde) och inom den ålders- och yrkesgrupp, vederbörande närmast
före tillträdet tillhörde.

Understiger det enligt formeln uträknade beloppet ett belopp motsvarande

2 400 gånger den timlön, vederbörande vid tidarbete senast skulle ägt uppbära,
skall det höjas till sistnämnda belopp.

De sålunda angivna beloppen skola ökas med skäligt belopp för förman
av fri beklädnad samt med utöver lönen utgående kontant ersättning av avlönings
natur, dock med undantag för kallorts- och barntillägg. Dyrtidskompensation
skall beräknas efter levnadskostnadsnivån vid anställningens frånträdande.

302

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Har vederbörande under senast förflutna tolvmånadersperiod före anställningens
frånträdande tidvis fullgjort arbete mot tidtimlön och tidvis ackordsarbete,
beräknas avlöningen för ett vart av dessa slag av arbeten för sig
enligt vad här ovan sagts, dock att i stället för talet 2 400 tillämpas, beträffande
det slag av arbete, som fullgjorts under den kortaste tiden, det tal,
som motsvarar antalet arbetstimmar för detta slag av arbete, och beträffande
det andra slaget av arbete skillnaden mellan sistnämnda tal och 2 400.
Avlöningen anses utgöra summan av de sålunda uträknade avlöningarna.

På vederbörande myndighet ankommer att meddela de närmare föreskrifter
i fråga om beräkning för här avsett ändamål av avlöning enligt kollektivavtal,
som med hänsyn till de särskilda förhållandena vid verket kunna befinnas
erforderliga.

6. Det jämförelsebelopp, som enligt tabellen skall beräknas på grundval
av viss löneklass för den tillträdda tjänsten, skall motsvara 12 gånger beloppet
av den månadslön, som enligt statens löneplansförordning var för löneklassen
tillämplig å den ortsgrupp, vartill arbetarens senaste placeringsort
varit hänförlig, och vid den tidpunkt, då arbetaranställningen frånträddes.

Exempel 1.

Exempel.

Anställningsförhållanden:

1) Vt 1947—31/i2 1948

2) Vi 1949—31/i2 1949

3) >/i 1950—s% 1954

4) V? 1954—3% 1966

5) Va) 1966—31/i2 1967

6) Vi 1968—

innehav	av tjänst	i	lönegraden Cf
»		»	» Ce
>		>	» Ce
	X >	2>	» Ca
2>	» 3>	»	» Ca
	» »		» Ca

Det förutsättes, att tjänstledighet, som inverkar fördröjande på uppflyttning
till högre löneklass eller lönerum, ej åtnjutits.

Placering och uppflyttning:

1) Under innehavet av tjänsten i lönegraden Cf 4, som endast omfattar 4
löneklassen, är tjänstemannen placerad i denna löneklass.

2) Under innehavet av tjänsten i lönegraden Ce 6 är tjänstemannen jämlikt
22 § 1 mom. placerad i 6 löneklassen (a-placering). Placeringstabellen är
ej tillämplig.

3) Då tjänsten i lönegraden Ce 8 tillträdes, har tjänstemannen i tidigare
tjänst jämförelsetalet 6 och slutplaceringen a. Tabellen angiver ingen placering
i den nya tjänsten, utan tjänstemannen placeras jämlikt 22 § 1 mom. i
8 löneklassen (a-löneklassen). Uppflyttning till 9 löneklassen (b-placering)
sker Vi 1953.

4) Då tjänsten i lönegraden Ca 8 tillträdes, har tjänstemannen i tidigare
tjänster jämförelsetalen och slutplaceringarna 6 a och 8 b. Med hänsyn till
sistnämnda jämförelsetal och slutplacering placeras tjänstemannen i 9 löneklassen
(b-placering). Första uppflyttning sker x/i 1956 till 10 löneklassen
(c-placering), och därefter ske uppflyttningar x/i 1959 till 11 löneklassen
(di-placering) samt Vi 1962 till andra lönerummet och x/i 1965 till tredje lönerummet
inom 11 löneklassen (d2- och d3-placeringar).

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

303

5) Då tjänsten i lönegraden Ca 11 tillträdes, har tjänstemannen i tidigare
tjänster jämförelsetalen och slutplaceringarna 6 a, 8 b och 8 da. Med hänsyn
till sistnämnda jämförelsetal och slutplacering placeras tjänstemannen i 14
löneklassens första lönerum (dt-placering).

6) Då tjänsten i lönegraden Ca 13 tillträdes, har tjänstemannen i tidigare
tjänster jämförelsetalen och slutplaceringarna 6 a, 8 b, 8 d, och 11 dj. Med
hänsyn till sistnämnda jämförelsetal och slutplacering placeras tjänstemannen
i 15 löneklassen (c-placering). Uppflyttning sker emellertid jämlikt 22 §
2 mom. b) vid tjänstetillträdet till 16 löneklassen (d1-placering).

Såsom framgår av ovan anförda exempel, behöver i normalfallen, där
tjänstemannen ej övergått till tjänst i lägre lönegrad än han förut tillhört,
hänsyn vid löneklassplaceringen endast tagas till jämförelsetal och slutplacering
i den tjänst, som innehafts närmast före tjänstetillträdet.

Exempel 2.

Anställningsförhållanden:

1)	Vv	1947-	-31/8	1947	innehav
2)	7*	1948-	—31/7	1948	>
3)	l0/6	1949-	-15/9	1949	»
4)	Vt	1950-	—15/l2	1951	2>
5)	15/7	1952-

Det förutsättes, att tjänstledighet,
ning till högre löneklass, ej åtnjutits.

av tjänst i lönegraden Cg 13
> » » > »13

» » » » » 13

» » » » Ce 13

» > » » » 13

som inverkar fördröjande på uppflytt -

Placering och uppflyttning:

1) Vid tillträdet av tjänsten 1) placering i lägsta löneklassen enligt 21 §
l mom.

2) —5) Jämförelsetalet är detsamma för samtliga tjänsterna. Då en 3-årsperiod
räknat från och med Vt 1947 utlöper först 3% 1950, kan utan särskild
undersökning konstateras, att slutplaceringen i var och en av tjänsterna 1) —

3) är a. Vid tillträdet av var och en av tjänsterna 2)—4) tillämpas därför aplacering.
Vid utlöpandet av nämnda 3-årsperiod finnes, att dagantalet under
avbrottstiderna utgör sammanlagt 638 eller, utöver 120, 518. Uppflyttningen
kan därför ske först vid det kvartalsskifte, som infaller näst efter det
518 dagar förflutit efter 30/s 1950 (V12 1951). Vid detta kvartalsskifte är tjänstemannen
icke anställd i statens tjänst. Vid tillträdet av tjänsten 5) beräknas
emellertid enligt 2 punkten andra stycket av anvisningarna tjänstemannen
såsom slutplacering i tjänsten 4) ha haft löneklass b, till vilken han skulle
hava uppflyttats Vi 1952, om han alltjämt innehaft tjänsten 4). Han placeras
därför vid tillträdet av tjänsten 5) omedelbart i b-löneklassen, d. v. s. 14 löneklassen.
Uppflyttning till c-löneklassen sker jämlikt 22 § 2 mom. b) vid den
tidpunkt, då tjänstemannen vid fortsatt innehav av tjänsten 4) skulle hava
vunnit uppflyttning. Under den 3-årsperiod, som i sådant fall skulle börjat
löpa Vi 1952, har avbrott förekommit 196 dagar eller alltså 76 dagar mer än
120, varför uppflyttningen sker 4/é 1955.

Exempel 3.

Anställningsförhållanden:

1) —S1/u 1947 innehav av tjänst i lönegraden Ca 33

2) >/i 1948—31/is 1953 » » » » » Cp 15

3) V» 1954— » > » > > Ca 33

304

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Det förutsattes, att tjänstemannen placerats i 33 löneltlassen 7i 1945 samt
att han erhåller sjukledighet med A-avdrag V* 1951—3% 1953. Annan tjänstledighet,
som kan inverka på löneklassplacering eller uppflyttning, antages
icke föreligga.

För inplaceringen Vi 1954 har man att jämlikt 2 punkten andra stycket av
anvisningarna till tabellen bestämma slutplaceringen i den tidigare Ca 33-tjänsten. Tjänstemannen hade vid denna tjänsts frånträdande a-placering
men skulle vid fortsatt innehav av tjänsten erhållit b-placering Vi 1948 och cplacering
7i 1951. Under 3-årsperioden 7i 1951—37i2 1953 har han åtnjutit
822 dagars sjukledighet med A-avdrag. Vid den i 21 § 2 mom. avsedda sammanräkningen
medtagas 822 — (600 + 120) = 102 dagar, med vilka — om
ledigheter ej förekommo i fortsättningen — uppflyttning till di-placering skulle
hava fördröjts efter 37i2 1953. Slutplaceringen utgöres följaktligen av c-placering,
och tjänstemannen placeras därför 7i 1954 i 35 löneklassen. Uppflyttning
till 36 löneklassen sker 7? 1954.

Exempel 4.

Anställningsförhållanden:

1) —s73 1949 innehav av tjänst i lönegraden Ma 6

2) 74 1949— » » » » > Ca 26

Det förutsättes, att tjänstemannen 7i 1947 uppflyttats till 28 löneklassen
och därefter ej åtnjuter tjänstledighet, som kan fördröja löneklassuppflyttningen.

Jämförelsetal och slutplacering i den militära tjänsten äro 26 och c. Placering
sker i c-löneklassen, d. v. s. 28 löneklassen. Uppflyttning till 29 löneklassen
sker 7i 1950.

Om den tillträdda tjänsten i stället tillhört lönegraden Ca 27, skulle tjänstemannen
hava placerats i 29 löneklassen och uppflyttats till 30 löneklassen
7i 1950.

Exemplet är tillämpligt även i det fall, att avgången från den militära tjänsten
sker på grund av pensionering.

Exempel 5.

Anställningsförhållanden:

1/io 1937—30/9 1947 anställning med avlöning enligt kollektivavtal
Vio 1947—31/s 1950 innehav av tjänst i lönegraden Ce 9
74 1950— » » » » > Ce 12

Först antages, att kollektivavtalsavlöningen, beräknad på sätt i anvisningarna.
sägs, utgör 6 600 kronor och att ett på grund av 12 löneklassen beräknat
jämförelsebelopp utgör 6 348 kronor. Vid tillträdet av tjänsten i lönegraden
Ce 9 placeras tjänstemannen i 12 löneklassen (di-placering). Vid tillträdet
av Ce 12-tjänsten skulle, om hänsyn endast toges till kollektivavlalsavlöningens
storlek, inplacering ske i 13 löneklassen, varefter uppflyttning till
14 löneklassen skulle ske 7* 1953. Om i stället hänsyn toges till att kollektivavtalsavlöning
åtnjutits i 10 år, skulle tjänstemannen placeras i 13 löneklassen
och uppflyttas till 14 löneklassen V4 1952. Med utgångspunkt från det
tidigare innehavet av tjänsten i lönegraden Ce 9 skall emellertid tjänstemannen
placeras i 13 löneklassen och 1/io 1950 uppflyttas till 14 löneklassen.

Härefter antages, att kollektivavtalsavlöningen i stället utgjorde 5 400 kronor
och att ett pa grund av 9 löneklassen beräknat jämförelsebelopp utgör

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

305

5 436 kronor. Vid tillträdet av tjänsten i lönegraden Ce 9 placeras tjänstemannen
då — med hänsyn till den tid varunder han åtnjutit kollektivavtalsavlöning
— i 10 löneklassen och uppflyttas Vio 1949 till 11 löneklassen. Vid
tillträdet av tjänsten i lönegraden Ce 12 skulle tjänstemannen, om hänsyn
endast toges till det tidigare tjänstinnehavet, placeras i 12 löneklassen samt
uppflyttas till 13 löneklassen Vio 1952. På kollektivavtalsavlöningens storlek
kan endast grundas placering i lägsta löneklassen. Med hänsyn till att kollektivavtalsavlöning
åtnjutits i 10 år placeras emellertid tjänstemannen i 13 löneklassen
och kan uppflyttas till 14 löneklassen V* 1952.

Bilxanq till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 2S1.

306

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Bilaga B.

Arvodesförteckning.

Till tjänsteman, som avses i 3 avd. avlöningsreglementet, kunna utgå arvoden
i enlighet med vad av denna förteckning samt 43 § 1 mom. reglementet
framgår.

Verk och tjänsteman

Befattning, uppdrag eller
tjänstgöring, vid vilken
arvode utgår

Årsarvode

eller

arvodesgrunder

Andra huvudtiteln.

Nedre justitierevisionen.
Registrator

Fängvärdsanstalterna.
Styresman, lantbruksinspektor
eller redogörare

Fjärde huvudtiteln.

Försvarets läroverk.

Rektor eller lärare

Lärare

Femte huvudtiteln.

Arbetsrddel.

Ledamot, tillika byråchef

Statens alkoholistanstalt d H aknäs.

Assistent i lönegrad Ca 16

Statens anstalt för fallandesjuka.

Lärarinna

Sjunde huvudtiteln.

Kammarrätten.

Byråsekreterare

Åttonde huvudtiteln.

Akademien för de fria konsterna
med konsthögskolan.
Tjänsteman vid konsthögskolan -

Handhavande av nedre justitierevisionens
ekonomi och uppbörd
m. m.

Bestyr med fångkoloni.

Anordnande och förrättande av
fyllnadsprövningar eller därmed
jämförliga prövningar.

Uppdrag såsom bibliotekarie eller
biträde å rektorsexpedition.

Förordnande att vara arbetsrådets
ordförande och chef.

Tjänstgöring såsom anstaltens
föreståndarinna.

Tjänstgöring såsom första lärarinna
vid anstalten.

Uppdrag att under tid, då session
pågår å fastighetstaxeringsdivisionen,
å divisionen förrätta
vissa sekreterar- och aktuariegöromål.

Förordnande att vara högskolans
direktör.

600 kronor.

Högst 408 kronor enligt
de närmare föreskrifter,
som meddelas av Kungl.
Maj:t eller, efter Kungl.
Maj:ts bemyndigande,
av fångvårdsstyrelsen.

Enligt grunder, som bestämmas
av Kungl.
Maj:t.

4 008 kronor.

756 kronor.

504 kronor.

Belopp, motsvarande vikariatsersättning
vid
förordnande att uppehålla
befattning i lönegrad
Ca 27.

3 408 kronor.

Kungi. Maj.ts proposition nr 281.

307

Verk och tjänsteman	Befattning, uppdrag eller tjänstgöring, vid vilken arvode utgår	Årsarvode eller arvodesgrunder
Professor i målning	Uppdrag att förestå ateljén för
	monumentalmålning och de-korativ konst.	Enligt av Kungl. Maj:t
Professorn i skulptur	Uppdrag att leda skulptursko-	, meddelade bestäm-melser.
Tekniska högskolan i Stock-holm.	lans övningar i lösning av monumentaluppgifter.
Professor De allmänna läroverken, statens skolköksseminarium och hus-hållsskola, folkskolesemina-rierna, småskoleseminarier-na, läroanstalterna för blin-da, vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, döv-stumskolorna samt de högre tekniska läroverken.	Uppdrag på grund av val att vara högskolans prorektor el-ler ledamot i förvaltnings-nämnden.	204 kronor.
Rektor eller lärare	Anordnande och förrättande av fyllnadsprövningar eller där-
Lärare	med jämförliga prövningar.	Enligt grunder, som be-
Uppdrag såsom kvinnlig sakkun-	stämmas av Kungl.
Allmänt läroverk el-ler f olkskolesemi- narium, därprovårs-kurs för ämneslärare är anordnad.	nig, tillsynslärare, biblioteka-rie eller biträde å rektorsexpe-dition.	Maj:t.
Rektor samt ordinarie eller	Förordnande att för minst en	a) Vid allmänt läroverk:
extra ordinarie lärare	termin vara föreståndare för	1 500 kronor;
Ordinarie eller extra ordi-	provårskursen.	b) vid folkskolesemina-rium: 1 200 kronor.
Tjänstgöring vid här avsedd lä-	360 kronor.1
narie lärare i läroämne	roanstalt, under förutsättning
ävensom ordinarie eller	att ovan angivet förordnande
extra ordinarie övnings-	såsom föreståndare för prov-
skollärare	årskursen icke innehaves.
Rektor eller lärare	Hållande av i provåret ingående	Enligt grunder, som be-
	metodiska föreläsningar och	stämmas av Kungl.
Läroanstalterna för blinda.	kurser ävensom handledning av lärarkandidater.	Maj:t.
Rektor vid institutet och	Handhavande av lärarutbild-	Högst 480 kronor efter
förskolan för blinda	ning.	skolöverstyrelsens be-prövande.
Rektor vid hantverksskola	Uppdrag såsom föreståndare för	480 kronor.
för blinda	materialdepå.
1 Arvode utgår jämväl i fall, då ordinarie lärare vid här avsedd läroanstalt förordnats att
med full tjänstgöring uppehålla tjänst vid annan i 7 § 2 mom. andra stycket avsedd läro-anstalt (jämför 26 § 4 inom.).

308

Kungl. Maj:ts proposition nr 281■

Verk och tjänsteman	Befattning, uppdrag eller tjänstgöring, vid vilken arvode utgår	Årsarvode eller arvodesgrunder
Dövstumskolorna.
Rektor	Uppdrag att vara föreståndare för dövstumlärarseminariet.	900 kronor.1
Lärare	Meddelande av undervisning vid dövstumlärarseminariet.	Högst 600 kronor efter skolöverstyrelsens be-prövande.
Rektor samt ordinarie eller	Uppdrag eller förordnande så-	Högst 204 kronor efter
extra ordinarie lärare vid	som föreståndare för provårs-	skolöverstyrelsens be-
dövstumskola, där prov-årskurs är anordnad	kursen, avseende minst en ter-min.	prövande.
Konstfackskolan.
Ordinarie lärare ävensom extra ordinarie facklärare och biträdande facklärare	Uppdrag såsom tillsynslärare.	Enligt grunder, som be-stämmas av Kungl. Maj :t.
Gymnastiska centralinstitutet.
Lärare	Förordnande att vara institutets föreståndare.	4 308 kronor.
Läraren i sjukgymnastik med sjukdomslära	Uppdrag att vara institutets bi-trädande föreståndare.	504 kronor.
Nionde huvudtiteln. Rikets allmänna kartverk.
Statsgeodet eller statstopograf	Tjänstgöring såsom avdelnings-ledare vid fältarbeten.	Enligt grunder, som be-stämmas av Kungl. Maj:t.
Tionde huvudtiteln. Navigationsskolorna.		Enligt grunder, som be-stämmas av Kungl. Maj:t.
Rektor eller lärare	Anordnande och förrättande av fyllnadsprövningar eller där-med jämförliga prövningar.
Alfärsdrivande verk. Telegrafverket.		Högst 540 kronor enligt
Rikstelefonist, landstelefonist	Förordnande såsom föreståndare
eller lokaltelefonist	för växeltelefonstation.	de närmare bestämmel-ser, som meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyn-digande, av telegrafsty-relsen.
Statens järnvägar.		Högst 1 krona för helt
Tjänsteman tillhörande 1—16	Bestridande av beredskaps-
lönegraderna	tjänst.	dygn enligt de närmare bestämmelser, som med-delas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av järn-vägsstyrelsen.
Statens vattenfallsverk.
Tjänsteman tillhörande 21— 30 lönegraderna	Bestridande av göromål såsom	Högst 408 kronor enligt de
vakthavande driftledare vid driftkontor.	närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vattenfallsstyrelsen.
1 Arvode utgår endast för termin, under vilken seminariet är i verksamhet.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 281.

309

Bilaga 2.

1945 års lönekommittés förslag,
till

avlöningsreglementet för militära beställningshavare.

1 kap. Reglementets tillämpningsområde m. m.

1 §•

1 mom. Statens allmänna avlöningsreglemente skall, med de tillägg och
undantag, som i detta reglemente angivas, i tillämpliga delar gälla för innehavare
av sådan beställning på aktiv stat vid försvaret, vilken — med hänsyn
till den för beställningen gällande anställningsformen, det förhållandet
att lönen vid beställningen skall utgå enligt viss löneplan i statens löneplansförordning
ävensom övriga på löneställningen inverkande förhållanden — i
vederbörlig ordning åsatts lönegradsbeteckning och lönegradsnummer i överensstämmelse
med följande sammanställning:

			Löneplan nr
		1		2		5
Anställningsform	Lönegrads-	Lönegrads-	Lönegrads-
	beteck- ning	nummer	beteck- ning	nummer	beteck- ning	nummer
Ordinarie anställning. Fullmakt eller konstitutorial........	Ma	1-9	Mo	1-24
Förordnande för viss tid...........	—	—	Mp	1-24	—	—
Förordnande tills vidare............	Md	1—9	Mr	1-24	—	—
Icke-ordinarie anställning. Förordnande eller för viss tid gällande kontrakt såsom extra ordinarie be-ställningshavare ..................	Me	1 a, 1 b, 2
Kontrakt för viss tid, då fråga ej är om extra ordinarie anställning____	—	—	—	—	Mha	1-3

Vad här ovan och i övrigt i detta reglemente förmäles om beställning på
aktiv stat i lönegraden Mha 1 skall, där ej annat framgår, jämväl gälla i
fråga om sådan till nämnda lönegrad hänförlig anställning över stat, som
enligt meddelade föreskrifter om manskaps och musikelevers anställning vid
krigsmakten skall föregå anställning på aktiv stat.

310

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

2 mom. Vid tillämpningen av statens allmänna avlöningsreglemente skall,
där ej annat särskilt stadgas, med tjänst och tjänsteman, varå nämnda reglemente
äger tillämpning, likställas beställning och beställningshavare, som
avses i detta reglemente.

Där i statens allmänna avlöningsreglemente förekomma hänvisningar till
sådan bestämmelse i nämnda reglemente, som till följd av föreskrift i detta
reglemente skall för tillämpningen i här avsedda fall hava visst jämkat
innehåll eller ersättas med annan bestämmelse, skola hänvisningarna, såvitt
bär är i fråga, avse förstnämnda bestämmelse med dess jämkade innehåll
eller, i förekommande fall, den bestämmelse, som träder i stället för densamma.

3 mom. I fråga om beställning, vars lönegrad har beteckningen Mha, skall
i stället för vad i 1 § 2 mom. första stycket statens allmänna avlöningsreglemente
sägs gälla, att den av sådana beställningar anses vara högst, vars
lönegrad har högst nummer, samt att beställning tillhörande lönegraden
Mha 3 anses vara lägre än beställning tillhörande lönegraden Me 1 a.

2 kap. Vissa allmänna förvaltningsbestämmelser.

2 §•

1 mom. I stället för bestämmelserna i 2 § statens allmänna avlöningsreglemente
skall gälla, att beställning åsättes lönegradsbeteckning och lönegradsnummer
av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut samt att i enahanda
ordning bestämmes antalet beställningar eller, såvitt angår beställningar
i lönegx-aderna Mha 3, Me 1 a och Me 1 b, det sammanlagda antalet
beställningar i dessa lönegrader. Innehavare av furirsbeställning skall, om
ej annat följer av beslut eller bestämmelser som meddelats av Kungl. Maj:t,
tillhöra lönegraden Mha 3, intill dess han innehaft beställning, vars lönegrad
har beteckningen Mha, under sammanlagt fyra och ett halvt år eller,
därest han tillträtt första anställning vid yrkesgren, inom vilken anställning
över stat icke förekommer, fyra år. Eljest skall sådan beställningshavare
tillhöra lönegraden Me 1 a, så framt han icke i enlighet med av Kungl. Maj:t
meddelade bestämmelser skall tillhöra lönegraden Me 1 b.

Antalet anställningshavare över stat i lönegraden Mha 1 bestämmes enligt
grunder, som fastställas av Kungl. Maj:t.

2 mom. Med undantag från vad i 3 § andra stycket statens allmänna
avlöningsreglemente sägs skall, såvitt angår stamflygförare vid flygvapnet,
gälla, att sådan beställningshavare bibehålies vid anställning medelst kontrakt
under löpande kontraktstid även efter övergång till extra ordinarie
beställning.

3 mom. Bestämmelserna i 12 § 4 mom. andra stycket statens allmänna
avlöningsreglemente skola icke äga tillämpning å här avsedd beställningsnavare.

Tillstand, varom i 12 § 5 och 6 mom. statens allmänna avlöningsreglemente

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

311

förmäles, meddelas av Kungl. Maj:t såvitt fråga är om innehavare av beställning,
vilken tillsättes av Kungl. Maj:t, men eljest av vederbörande regements-(likställd)
chef eller den högre chef, varunder beställningshavaren
lyder.

4 mom. För beställningshavare tillhörande någon av lönegraderna Ma
7—9 samt Mo 12, 14 och 17 skola bestämmelserna i 14 § 1 mom. andra—
femte styckena statens allmänna avlöningsreglemente äga motsvarande tilllämpning.

Angående avgång i vissa fall från beställning, vilken tillsättes medelst kontrakt,
under löpande kontraktstid gäller vad Kungl. Maj:t därom förordnar.

3 kap. Avlöningsbestämmelser för ordinarie och extra ordinarie beställningshavare
samt kontraktsanställt manskap.

Allmänna bestämmelser.

3 §•

1 mom. Utöver vad i 17 § statens allmänna avlöningsreglemente stadgas
skola, såvitt angår här avsedd beställningshavare, gälla bestämmelserna i
2 och 3 mom. här nedan.

2 mom. Har beställningshavare kommit i åtnjutande av reservpension
eller däremot svarande engångsbelopp beror på Kungl. Maj:ts prövning, om
och i vad mån av sådan anledning avdrag å lönen skall ske.

3 mom. Beställningshavare är pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande
av eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner och ersättningar
m. m., om vilka förmäles i följande i detta reglemente innefattade
stadganden:

6 och 7 §§ angående placering samt uppflyttning i löneklass och lönerum,

13—15 §§ angående lönetillägg vid visst slag av tjänstgöring,

16 § angående kallortstillägg,

17 § angående befattningsarvoden,

18 § angående arvoden för särskilda uppdrag m. m.,

19 § angående vissa särskilda ersättningar,

20 § angående tjänstebostad m. m.,

21—23 §§ angående tjänstedräkt m. m.,

24 § angående vissa naturaförmåner samt

25 § angående sjukvård.

Lönens bestämmande.

4 §•

I fråga om vikariatslön skall utöver vad i 18 § 3 inom. statens allmänna
avlöningsreglemente sägs gälla, att Kungl. Maj:t må medgiva, att beställningshavare
vilken förordnats, kommenderats eller placerats i sådan befattning,

312

Kungl. Maj-.ts proposition nr 281.

som enligt behörigen meddelade föreskrifter företrädesvis bör bestridas av
beställningshavare inom högre lönegrad, där förordnandet, kommenderingen
eller placeringen kan väntas bliva av sådan varaktighet, som i 5 § statens
allmänna avlöningsreglemente sägs, skall i avlöningshänseende behandlas som
om han under tiden innehaft beställningen.

5 §•

1 mom. Lönegraderna med beteckningarna Ma, Md, Me och Mha omfatta
på sätt nedan angives en, två, tre eller fyra löneklasser. Högsta löneklassen
i envar av lönegraderna Ma 1—8, Md 1—8, Me 1 a, 1 b och 2 samt Mha 1
omfattar fyra lönerum.

Av följande sammanställning framgår för varje lönegrad med någon av
beteckningarna Ma, Me och Mha de till lönegraden hörande löneklassema.

Lönegrad		Lön	e g r a d		Lön	e g r a d
b eteck-ning	nr	omfattar löneklassema nr	beteck- ning	nr	omfattar löneklassema nr	beteck- ning	nr	omfattar löneklassema nr
Mha	i	1, 2, 3, 4	Ma	i	12, 13, 14, 15	Ma	5	18, 20, 22, 24
>	2	4, 5, 6, 7	Me	i		>	6	24, 26, 28, 29
>	3	6, 7	Ma	b	14, 15, 16, 18	>	7	29, 31, 32
Me	1 a	9, 10, 11, 12	Ma	3	15, 16, 18, 20	>	8	32, 33, 34
>	1 b	10, 11, 12, 13	>	4	18, 20, 22	>	9	37

Lönegraderna med beteckningen Md omfatta envar samma löneklasser
som motsvarande med Ma betecknad lönegrad.

2 mom. Lönegraderna med beteckningarna Mo, Mp och Mr omfatta envar
en löneklass. Löneklassen har samma nummer som lönegraden.

6 §.

1 mom. Vad i 21 § 2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente sägs om
en tid av tre år eller om dagantal av 600 och 120 skall, såvitt avser innehavare
av beställning, vars lönegrad har beteckningen Mha, i stället avse en
tid av ett år samt dagantal av 200 och 40. Vad i nämnda moment sägs om
kalenderkvartal skall, då fråga är om sådan beställningshavare, i stället avse
kalendermånad.

Att uppflyttning till högre lönerum icke ifrågakommer för innehavare av
beställning i någon av lönegraderna Mha 2 och Mha 3 framgår av 5 § 1 mom.
här ovan.

2 mom. Vad i 21 § 3 mom. statens allmänna avlöningsreglemente förmäles
om tider av ett halvt år och tre år skall, såvitt angår innehavare av beställning,
vars lönegrad har beteckningen Mha, i stället avse tider av två
månader och ett år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

313

7 §•

1 mom. I stället för vad i 22 § 1 mom. statens allmänna avlöningsreglernente
sägs skall följande gälla.

Har den, som tillträder i detta reglemente avsedd beställning, under de
närmast dessförinnan förflutna tre åren eller någon del av dem innehaft anställning
hos staten eller sådan annan anställning, vid vilken avlöning utgått
enligt Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, skall han, om i nästföljande
stycke avsett fall föreligger, inom vederbörlig lönegrad placeras i löneklass
och, i förekommande fall, i lönerum i enlighet med avdelning 1 eller 2 av
den placeringstabell, vilken såsom bilaga A bifogats statens allmänna avlöningsreglemente,
eller det såsom avdelning 3 betecknade tillägg till nämnda
tabell, som bifogas detta reglemente såsom bilaga A, jämte de i sistnämnda
bilaga innefattade anvisningarna. I övriga fall skall han placeras i lönegradens
lägsta löneklass.

Placering enligt tabellen med tillägg skall, i den utsträckning som därav
och av vad nedan sägs framgår, ske

a) då den tillträdda beställningens lönegrad har beteckningen Mha samt
beställningshavaren inom de närmast före beställningens tillträdande förflutna
tre åren eller tidigare innehaft beställning tillhörande lönegrad med sådan
beteckning, samt

b) då den tillträdda beställningens lönegrad omfattar flera löneklasser å
löneplan nr 1 samt beställningshavaren inom de närmast före beställningens
tillträdande förflutna tre åren eller tidigare antingen innehaft i detta reglemente
avsedd beställning, vars lönegrad omfattar flera löneklasser å löneplan
nr 1, eller, om den tillträdda beställningen tillhör någon av lönegraderna
Me 1 a och Me 1 b, innehaft beställning, vars lönegrad har beteckningen
Mha, eller i anställning hos staten åtnjutit avlöning enligt kollektivavtal.

1 fråga om tabellens och det därtill hörande tilläggets tilämpning iakttages

dels att, om enligt dem olika placeringar vid tillträdandet av beställningen

kunna förekomma, den placering skall tillämpas, som är för beställningshavaren
mest förmånlig,

dels ock att anställning icke må tagas i betraktande, därest den innehafts
före en sammanhängande tid av tre är, varunder beställningshavaren icke
vid något tillfälle innehaft anställning hos staten eller sådan annan anställning,
vid vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

2 mom. Har placeringen i någon av lönegraderna Me 1 a och Me 1 b skett
i enlighet med det såsom avdelning 3 betecknade tillägget till placeringsta -

314

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

bellen, skall den tid, efter vilken uppflyttning första gången i den nya beställningen
eljest må ske, minskas med det antal dagar, varmed den tidigare
anställningstidens längd överskjuter den kortaste tid, som grundar den av beställningshavaren
vunna placeringen.

8 §■

Inom löneklass å löneplan nr 5 hänföres gift beställningshavare från och
med ingången av den kalendermånad, varunder äktenskap ingåtts, till lönegrupp
II. Annan beställningshavare hänföres till lönegrupp I. Med beställningshavare,
som är gift, likställes i förevarande hänseende beställningshavare,
som varit gift och därvid uppburit lön enligt lönegrupp II.

Den ortsgrupp inom löneklass å löneplan nr 5, lönegrupp II, efter vilken
beställningshavares lön skall utgå, bestämmes på sätt i 25 § andra stycket
statens allmänna avlöningsreglemente sägs.

A-avdragen för dag inom löneklass å löneplan nr 5 framgå, så vitt angår
lönegrupp II för varje ortsgrupp, av statens löneplansförordning.

Semester.

9 §•

1 mom. För i detta reglemente avsedd beställningshavare skall årssemestem
omfatta,

för innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen Mha, 20 dagar
samt

för andra beställningshavare det antal dagar, som framgår av nedanstående
sammanställning, dock minst 30 dagar för innehavare av befattning såsom
biträdande försvarsattaché.

Beställningshavare tillhörande lönegraderna Ma och Md 1

samt Me 1 a och 1 b ...........................

Beställningshavare tillhörande lönegraderna Ma och Md
2—6 samt Me 2 ..............................

Intill det år,
under vilket
beställnings-havaren fyller
40 år

Från och med
det år, under
vilket beställ-ningshavaren
fyller 40 år

20 dagar

25 »

35 »

30 dagar

35 >

45 >

Beställningshavare tillhörande övriga lönegrader.........

2 mom. Bestämmelserna i 32 § statens allmänna avlöningsreglemente skola
äga tillämpning å innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen
Mha eller som tillhör lönegraden Me 1 a.

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

315

Tjänstledighet och tjunstgöringshinder in. in.

10 §.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 33 § statens allmänna avlöningsreglemente
skall innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen
Mha, hänföras till den i 33 § 1 mom. nämnda reglemente angivna gruppen 3.

Där sådant under uppehåll i utbildningen av fast anställt manskap eller
av värnpliktiga eller eljest med hänsyn till tjänstgöringens ändamålsenliga
ordnande finnes påkallat, må vederbörande regements-(likställd) chef bevilja
sådan i första stycket avsedd beställningshavare, som redan kommit
i åtnjutande av honom för löpande kalenderår tillkommande semester, tjänstledighet
med oavkortad lön under högst 10 dagar av ett och samma kalenderår.

För sådan i första stycket avsedd beställningshavare, som är hänförd till
lönegrupp I, skall det i 33 § 2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente
under punkt 6 b) angivna antalet tjänstledighetsdagar med oavkortad lön
utgöra 45. I första stycket avsedd beställningshavare, vilken tillhör marinen
och är hänförd till lönegrupp II, äger, ändock att annat följer av vad i nämnda
punkt sägs, åtnjuta oavkortad lön under tjänstledighet för sjukdom, som
yppats under sjötjänstgöring, dock att beställningshavaren icke i följd härav
och av vad i nämnda punkt sägs må åtnjuta oavkortad lön längre tid än
sammanlagt 45 dagar av ett och samma kalenderår.

Beträffande avlöning till innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen
Mha eller som tillhör någon av lönegraderna Me 1 a och 1 b, under
tjänstledighet för studier i och för fortsatt militärutbildning eller ock för
förvärvande av kompetens till vinnande av civil anställning gälla de bestämmelser,
som av Kungl. Maj:t meddelas.

Vikariatsersättning in. in.

11 §■

1 inom. Av bestämmelserna i 5 kap. statens allmänna avlöningsreglemente
skola allenast och i den utsträckning nedan angives tillämpas de i 35 § nämnda
reglemente innefattade bestämmelserna rörande vikariatsersättning.

2 mom. Vikariatsersättning må i enlighet med vad i 35 § statens allmänna
avlöningsreglemente sägs utgå för tid, varunder beställningshavare med lön
enligt någon av löneplanema nr 1 och 2 på grund av förordnande eller kommendering
helt eller delvis uppehåller högre beställning eller sådan befattning,
som enligt i behörig ordning meddelade föreskrifter skall bestridas av
beställningshavare i högre lönegrad. Därest beställningshavaren är placerad i
annan löneklass å löneplan nr 1 än 37 löneklassen, skall vad i 35 § 2 mom.
statens allmänna avlöningsreglemente förmäles om löneklassen närmast över
den, vari tjänstemannen är placerad, och om den två nummer högre löneklassen
avse de i 5 § 1 mom. detta reglemente angivna löneklasser, som ligga

316

Kung!. Maj:ts proposition nr 281.

närmast och därnäst närmast över den, vari beställningshavaren är placerad,
eller, i fråga om beställningshavare med placering i 34 löneklassen, 37 och
38 löneklasserna. Tillika iakttages att, om i avseende å förordnandet eller
kommenderingen stadgats särskild inskränkning i vikariens befogenhet, det
skall ankomma på den myndighet, som meddelat förordnandet eller kommenderingen,
att pröva om och i vad mån vikariatsersättning må utgå.

Beställningshavare, vilken förordnas eller kommenderas att såsom vikarie
uppehålla sådan befattning, som enligt behörigen meddelade föreskrifter företrädesvis
bör bestridas av beställningshavare inom högre lönegrad, eller
placeras i dylik befattning, samt vikarie för beställningshavare med placering
i sådan befattning äger åtnjuta vikariatsersättning, i den mån så följer
av bestämmelser, vilka meddelas av Kungl. Maj:t.

Oavsett vad här ovan sagts må under sjötjänstgöring icke utgå vikariatsersättning
på grund av tjänstgöring i viss befattning ombord. I fall, som avses
i 3 mom. här nedan, skola där meddelade bestämmelser tillämpas i stället
för bestämmelserna i detta moment.

3 mom. Till beställningshavare, vilken förordnas eller kommenderas att
såsom vikarie uppehålla befattning såsom chef för kassaförvaltning, eller
ock befattning, varmed är förenat uppdrag såsom chef för kassaförvaltning,
utgår vikariatsersättning med 4 kronor 50 öre för dag. Till beställningshavare,
vilken förordnas att såsom vikarie uppehålla annan för förvaltare i
kassörsbefattning eller fanjunkare (flaggunderofficer) i kassörsbefattning avsedd
befattning än såsom chef för kassaförvaltning, eller ock såsom förrådsförvaltare,
utgår vikariatsersättning med 2 kronor 50 öre för dag.

Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall iakttagas, dels att
vikariatsersättning ej må utgå till beställningshavare, som genomgått utbildning
för sådan tjänst och som tillhör personalkår, vilken är avsedd för bestridande
av dylika befattningar, dels ock att vikariatsersättning ej må utgå
vid tjänstgöring, som fullgöres under tiden för utbildning för vinnande av
kompetens för det slag av befattning, varom fråga är, eller i omedelbar anslutning
till sådan utbildnings avslutande.

Lönetillägg, tilläggsarvoden och särskilda ersättningar.

12 §.

Avlönings förstärkning, varom i 38 § statens allmänna avlöningsreglemente
förmäles, utgår till innehavare av vissa i detta reglemente avsedda beställningar
med belopp, som i nedanstående tabell angivas.

Beställning	Avlöningsför-stärkning för år, kronor
Chefen för försvarsstaben, därest han tillhör lönegraden Mo 14	2100
> » arméstaben....................................	2100
> > marinstaben.:.................................	2100
> > flygstaben.....................................	2100

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

317

13 §.

1 mom. Beställningshavare, som tillhör flottan eller för marinen gemensam
personalkår och som åtnjuter lön enligt någon av de i nedanstående tabell
angivna lönegraderna, äger, i den mån ej annat följer av vad i 2 mom. här
nedan sägs eller av bestämmelser meddelade med stöd av 14 § 1 mom., under
sjötjänstgöring uppbära sjötillägg med belopp för dag räknat, som i tabellen
angives:

Sjötillägg för dag vid tjänstgöring

Beställningshava re

(lönegrad, beställning, tjänstbarhetsklass,
yrkesgren)

å annat fartyg än under-vattensbåt	å undervattensbåt
vid	vid stationär förläggning	vid rörlig förlägg- ning	vid stationär förlägg- ning
rörlig förlägg- ning	å egen statione-ringsort	å annan statione-ringsort
kronor	kronor	kronor	kronor	kronor
0-20	—	—	0*50	—
0-60	0*25	0*35	1*45	1*00
0-40	0*15	0*20	1*00	0*70
0*80	0*85	0*50	2*05	1*40
0*60	0*25	0*35	1*50	1*05
1*00	0*45	0*65	2 65	1*80
0*80	0*35	0*50	2*00	1*40
1*00	0*45	0*65	2*65	1*80
0*80	0*85	0*50	2*00	1*40
1*50	0*60	0*90	3*25	2*20
1*00	0*40	0*60	2*50	1*75
2*90	1*20	1*80	7*25	4*75
1*80	0*70	1*05	5*75	4*00
1*80	0*70	1*05	4*50	3*00
3*70	1*60	2*40	9*25	6*00
2*20	0*90	1*35	7*50	5*25
4*00	1*80	2*70	—	—
2*60	1*00	1*50	—	—
2*50	1*00	1*50	7*oo	5*00
3*60	1*40	2*10	9*50	6*50
4*50	1*80	2*70	12*50	8''75
5*oo	2*00	3*00	13*75	9*75
6*50	2*00	3*90	—	—
6*75	2*70	4*05	—	—
7*oo	2*80	4*20	—	—
8*00	3*20	4*80	—	—

Mha 1

Mha

Mha 3 |

Me 1 a, f
Me 1 b |

Ma 1 |

Me 2,
Ma 2

Ma 3

Ma 4

klass sjöman................

klass sjöman:

hovmästare, kock, eldare eller

torpedhantverkare.........

annan befattningshavare.....

hovmästare, kock, eldare eller

torpedhantverkare.........

annan befattningshavare.....

hovmästare, kock, eldare eller

torpedhantverkare.........

annan befattningshavare.....

hovmästare, kock, eldare eller

torpedhantverkare.........

annan befattningshavare.....

hovmästare, kock, eldare eller

torpedhantverkare.........

annan befattningshavare.....

maskinist eller torpedmästare
annan underofficer av 2. graden

fänrik......................

maskinist eller torpedmästare

annan befattningshavare.....

maskinist eller torpedmästare
annan befattningshavare.....

Ma
Ma
Ma
Ma
Ma
Mo 12
Mo 14
Mo 17

318

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

I ovanslående tabell för rörlig förläggning angivna belopp skola förhöjas,

a) för beställningshavare i någon av lönegraderna Ma 7 och Ma 8, vilken
under rörlig förläggning utövar befattning såsom eskaderchef, avdelningschef
eller divisionschef: med 1 krona för dag räknat, samt

b) för beställningshavare, som i annat fall än under a) sagts under rörlig
förläggning utövar befattning såsom fartygschef: med följande belopp för
dag räknat, allt efter den klass, vartill fartyget enligt beslut av Kungl. Maj:t
är att hänföra, nämligen

Härutöver skall iakttagas,

dels att, därest beställningshavare kommenderats att tjänstgöra i sådan
under a) här ovan angiven befattning, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser företrädesvis skall bestridas av beställningshavare i lägst lönegraden
Ma 7, men själv tillhör lägre lönegrad, beställningshavaren i fråga
om rätt till sjötillägg och förhöjning av sådant tillägg skall likställas med beställningshavare
i angivna lönegrad,

dels ock att, därest i annat fall såsom fartygschef kommenderats innehavare
av beställning i lägre lönegrad än den, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser företrädesvis avses för dylik befattning, den kommenderade
skall i fråga om rätt till sjötillägg och förhöjning av sådant tillägg
likställas med beställningshavare i den högre lönegraden.

Vad ovan i detta moment sagts om lönegrad med beteckningen Ma, skall
jämväl gälla i fråga om lönegrad med beteckningen Md.

2 mom. I sjöreserv tjänstgörande personal åtnjuter sjötillägg med belopp,
som angivas i 3 kol. av tabellen i 1 mom.

3 mom. Beställningshavare vid kustartilleriet äger under sjötjänstgöring
uppbära sjötillägg enligt de i 1 mom. för vederbörlig lönegrad (tjänstbarhetsklass)
innefattade bestämmelserna. Härvid skall dock iakttagas, dels att
sådant tillägg till beställningshavare a fartyg eller båt, som är bemannad av
kustartilleriets eller av för dess räkning förhyrd personal, utgår med belopp,
som angives i 3 kol. av tabellen i 1 mom., dels ock att till maskinavdelningen
hörande underofficer vid kustartilleriet åtnjuter sjötillägg i likhet med underofficer,
ej maskinist, vid flottan.

i mom. Beställningshavare, som tillhör eller är kommenderad till tjänstgöring
vid flygvapnet, äger under tjänstgöring å rustad sjöstyrka åtnjuta sjötillägg
enligt de i 1 mom. innefattade bestämmelserna. Härvid skall dock
iakttagas, dels att tillägget för underofficer utgår med belopp, som angivits
för underofficer, ej maskinist, vid flottan, dels att beställningshavare tillhörande
lönegraden Mha 1 åtnjuter tillägg med belopp, som angivits för 2. klass
sjöman, dels ock att sjötillägg icke utgår till beställningshavare, som enligt
15 § åtnjuter flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg.

chef å fartyg av klass 1

» » » » » 2

» » » » » 4

kronor

1-00

0-80

0-60

0-40

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

319

5 mom. Där sjötillägg enligt bestämmelserna i denna paragraf skall utgå
till beställningshavare i lönegrad, vilken ej finnes upptagen i 1 mom., eller
eljest i fall, för vilket belopp ej finnes där angivet, bestämmes tilläggets
storlek av Kungl. Maj:t.

6 mom. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna
i denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

14 §.

1 mom. I fråga om särskilda förmåner under tjänstgöring å fartyg, som
är beordrat till expedition för undersökningar och mätningar av militärleder,
å fartyg, som användes för sjökarteverkets mätning sarbeten, eller d statens
isbrytarfartyg gäller vad Kungl. Maj:t därom förordnar.

2 mom. Angående ersättning för dykeriarbete gäller vad Kungl. Maj:t därom
förordnar.

15 §.

1 mom. Beställningshavare, som är kommenderad till flygtjänstgöring i
någon av nedannämnda befattningar, äger — under förutsättning att sådan
tjänstgöring fullgöres minst i den omfattning, som bestämmes av Kungl.
Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av chefen för flygvapnet —
uppbära flygtillägg med följande belopp för månad räknat:

Beställningshavare, tillhörande lönegrad	Flygtillägg i befattning såsom
flyg- förare, kronor	flyg- spanare, kronor	prov- flygare, kronor	fiyg- signalist, kronor	flyg- skytt, kronor
Mha 1—3, Me 1 a och 1 b, Ma 1........	210		330	150	150
Me 2, Ma 2 och 3......................	270	270	330	210	—
Ma 5—9................................	330	330	330	—	- -
Mo eller Mp 12—21 ....................	330	330	—	—	—

För lönegrad med beteckningen Md gäller samma belopp för flygtillägg
som för motsvarande lönegrad med beteckningen Ma.

2 mom. Beställningshavare, vilken fullgör flygtjänstgöring såsom flygmekaniker,
äger under förutsättning, som i 1 mom. angives i fråga om flygtillägg,
uppbära mekanikertillägg med belopp, utgörande för månad räknat
för chefsmekaniker 60 kronor och för annan mekaniker 30 kronor.

Med flygmekaniker förstås flygplan-, vapen- eller signalmekaniker, vilken
fullgör flygtjänstgöring såsom mekaniker.

3 mom. Flygförare, som tillika är flyglärare vid grundläggande flygutbildning,
äger utöver flygtillägg åtnjuta flyglärartillägg med 50 kronor för månad
räknat.

4 inom. Elevtillägg utgår

dels med 90 kronor för månad räknat till beställningshavare, som är
kommenderad såsom elev i grundläggande flygutbildning,

320

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

dels ock med 150 kronor för månad räknat till sådan till armén eller
marinen hörande beställningshavare, som vid flygvapnet undergår grundläggande
flygutbildning till flygspanare.

5 mom. I 1—4 mom. omförmälda förmåner må under tjänstledighet åtnjutas
endast i den mån beställningshavaren därunder äger uppbära oavkortad
lön. Härjämte skall iakttagas att beställningshavare, vilken äger
uppbära oavkortad lön under längre tid än 25 dagar för kalenderår vid
tjänstledighet, som i 33 § 2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente avses
under punkt 6 b), må vid sådan ledighet åtnjuta omförmälda förmåner
under högst sagda antal dagar av ett och samma kalenderår.

6 mom. Beställningshavare, som icke enligt 1—4 mom. är berättigad till
flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg, äger för dag, varunder han
på grund av honom åliggande inspektionsskyldighet eller meddelat särskilt
uppdrag deltager i flygning, uppbära fly g traktamente, beställningshavare
tillhörande någon av lönegraderna Mha 1—3, Me 1 a och 1 b samt Ma 1 och
Md 1 med 7 kronor, beställningshavare tillhörande någon av lönegraderna
Me 2, Ma 2 och 3 samt Md 2 och 3 med 9 kronor ävensom annan beställningshavare
med 11 kronor.

Därest beställningshavare, som avses i första stycket eller flygmekaniker
under deltagande i flygning drabbas av olycksfall, varav föranledes sjukdom
eller förlust av arbetsförmågan, äger han under tjänstledighet till följd
av olycksfallet åtnjuta flygtillägg, beställningshavare tillhörande någon av
lönegraderna Mha 1—3, Me 1 a och 1 b samt Ma 1 och Md 1 med 150 kronor
ävensom annan beställningshavare med 210 kronor för månad räknat,
flygmekaniker dock med avdrag av honom jämlikt 2 mom. tillkommande
mekanikertillägg.

7 mom. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna
i denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

16 §.

Bestämmelserna i 40 § statens allmänna avlöningsreglemente angående
kallortstillägg skola äga tillämpning å innehavare av beställning, vars lönegrad
har beteckning Mha, allenast så framt han, om han innehaft furirsbeställning,
skolat tillhöra lönegrad med beteckningen Me.

17 §.

1 mom. Befattningsarvode, varom i 41 § 1 mom. statens allmänna avlöningsreglemente
förmäles, utgår till vissa i detta reglemente avsedda beställningshavare,
vilka, på grund av förordnande eller kommendering, vid
stab, förvaltning eller skola eller eljest vid institution, som tillhör försvaret,
eller vid civilt verk innehava befattning, vilken ej är uppförd såsom särskild
beställning. Bestämmelser om de fall, i vilka befattningsarvoden sålunda
må utgå, samt angående arvodenas belopp meddelas av Kungl. Maj:t
med stöd av riksdagens beslut och skola bifogas detta reglemente.

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

321

2 mom. Beställningshavare, vilken åtnjuter i 1 mom. avsett arvode på
grund av innehav av befattning vid militär skola, må enligt beslut eller
bestämmelser meddelade av Kungl. Maj:t kunna för tid, då han ej utövar
befattningen, åtnjuta arvode till större del och jämväl i annat fall än som
följer av vad i 41 § 2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente sägs.

18 §.

Vid tillämpning av statens allmänna avlöningsreglemente å beställningshavare,
som avses i detta reglemente, skall i stället för vad i 43 § 1 mom.
förstnämnda reglemente sägs gälla, att vid vissa befattningar ävensom för
särskilda uppdrag eller särskild tjänstgöring må, i den mån medel för ändamålet
finnas anvisade, utgå arvoden i enlighet med bestämmelser, som meddelas
av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut och skola bifogas detta
reglemente. Där ej Kungl. Maj:t annat särskilt föreskriver, må arvode, varom
här är fråga, åtnjutas jämväl under semester men skall på beslut av
Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande myndighet
bero, i vad mån arvodet må tillgodonjutas för tid, varunder beställningshavaren
åtnjuter annan ledighet än semester.

19 §.

1 mom. I stället för vad i 44 § 2 mom. första stycket statens allmänna
avlöningsreglemente sägs skall gälla, att beställningshavare, som vid semesters
inträde tjänstgör å annan ort än stationeringsorten eller som vid semesters
upphörande skall tjänstgöra å sådan annan ort, äger åtnjuta fri resa för
av honom vid semesterns inträde eller upphörande företagen resa mellan
tjänstgörings- och stationeringsorten. Företager beställningshavaren resa
mellan tjänstgöringsorten och annan ort än stationeringsorten, må han åtnjuta
ersättning för dylik resa, dock allenast i den mån för densamma beräknad
resekostnad till beloppet överstiger beräknad resekostnad för resa
mellan sist avsedda ort och stationeringsorten, och med iakttagande tillika
att han icke må utbekomma större belopp än som vid tillämpning av stadgandet
i första punkten kunnat utgå enligt den för allmänheten gällande
tariffen. Närmare bestämmelser angående här avsedda fria resor och resekostnadsersättning
meddelas av Kungl. Maj:t.

Enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t, må beställningshavare
med lön enligt 1 löneklassen av löneplan nr 5, i stället för
att åtnjuta förmåner enligt vad här ovan samt i 44 § 2 mom. andra stycket
statens allmänna avlöningsreglemente sägs, vid semester och tjänstledighet
åtnjuta fri resa från tjänstgöringsorten till den ort inom riket, varest beställningshavaren
omedelbart före anställningen var bosatt eller där hans närmaste
anhörige är bosatt, och åter. Fri resa må dock åtnjutas endast en
gång för varje period om fyra månader av den tid beställningshavaren tillhör
sagda löneklass.

Angående ersättning vid resa för beställningshavare tillhörande löneplan

Biliang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 281.

322 Iiungl. Maj.ts proposition nr 281.

nr 5 för sökande och tillträdande av fast anställning gäller vad Kungl. Maj:t
därom förordnar.

2 mom. Under sjötjänstgöring utgår tjänstgöringstraktamente med belopp,
som bestämmes av Kungl. Maj:t, till sådan beställningshavare, vars
lönegrad har beteckningen Mha, som är gift eller oclc varit gift och fortfarande
har minderårigt barn hos sig.

3 mom. Till beställningshavare vid flottan eller flygvapnet, som under
sjötjänstgöring omhänderhar annan uppbörd än penninguppbörd, utgår särskild
ersättning med 50 öre för dag.

A mom. Till beställningshavare utgå mässpenningar i den mån sådant
följer av bestämmelser, som meddelats av Kungl. Maj:t.

5 mom. Nedan angivna beställningshavare äga uppbära representationsbidrag
med följande belopp för år räknat:

chefen för Sydkustens marindistrikt 3 600 kronor samt

chefen för Västkustens marindistrikt 1 500 kronor.

Vid semester eller tjänstledighet för beställningshavare, vilken äger uppbära
representationsbidrag, beror på Kungl. Maj ds prövning huru med
nämnda bidrag skall förfaras.

6 mom. Under sjötjänstgöring utgå till vissa beställningshavare representationspenning
ar enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl.
Maj: t.

7 mom. Försvarsattaché med stationering utomlands ävensom beställningshavare,
tjänstgörande såsom biträdande försvarsattaché med dylik stationering,
äger åtnjuta

ortstillägg enligt fastställd stat,

barnbidrag, därest han på grund av försörjningsplikt underhåller barn under
19 års ålder, med 750 kronor för ett och 500 kronor för varje ytterligare
barn under 10 års ålder samt med 2 000 kronor för varje barn, som fyllt 10
år, allt för år räknat,

utomeuropeiskt tillägg, därest beställningshavaren är stationerad i land
utom Europa eller i Sovjetunionen, med 5 000 kronor, såvitt angår försvarsattaché
och biträdande försvarsattaché vilken innehar beställning såsom
kapten, och med 3 000 kronor, såvitt angår biträdande försvarsattaché som
innehar beställning såsom löjtnant, allt för år räknat, ävensom

för flyttningsbidrag, därest beställningshavaren för att tillträda honom
meddelat förordnande att tjänstgöra utomlands eller för att med frånträdande
av sådant förordnande tjänstgöra inom riket nödgas flytta från ort
till annan, med ett belopp, som motsvarar lön jämte därå belöpande rörligt
tillägg ävensom i förekommande fall ortstillägg, barnbidrag och utomeuropeiskt
tillägg under en månad vid den befattning, som tillträdes, dock högst
3 500 kronor.

Försvarsattaché med förutnämnd stationering äger därjämte åtnjuta ersättning
för bilresor med 1 200 kronor för år räknat.

Ortstillägg, barnbidrag, utomeuropeiskt tillägg och ersättning för bilresor
utgå, under i övrigt stadgade förutsättningar, från och med den dag beställ -

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

323

ningshavaren på grund av honom meddelat förordnande inträder i utövning
av befattning, varmed tillägg är förenat, till och med den dag han, i anslutning
till förordnandets upphörande, upphör att utöva samma befattning.
Kungl. Maj :t äger dock bestämma, huru med nämnda lönetillägg skall förfaras,
då beställningshavaren åtnjuter tjänstledighet med skyldighet att vidkännas
tjänstledighetsavdrag eller då han tjänstgör inom riket eller eljest å
ort utom verksamhetsområdet.

I fråga om åtnjutande av ortstillägg och utomeuropeiskt tillägg vid vikariat
skall, där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda förordnar, gälla,
att vikarien äger, mot avstående i förekommande fall av honom å egen befattning
tillkommande dylika tillägg, åtnjuta de med den uppehållna befattningen
förenade tilläggen oavkortade eller däremot svarande belopp. Biträdande
försvarsattaché, som förordnas att såsom semestervikarie bestrida befattning
såsom försvarsattaché, må dock ej härför åtnjuta förhöjda tilläggsförmåner.

Tjänstebostacl m. m.

20 §.

För sådan innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen Mha,
som åtnjuter lön enligt lönegrupp I, skall i stället för vad i 7 kap. statens
allmänna avlöningsreglemente sägs gälla, att beställningshavaren äger av
kronan erhålla fri inkvartering eller ersättning för inkvartering enligt de
närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.

I vad mån beställningshavaren vid tjänstledighet med skyldighet att å lönen
vidkännas C-avdrag skall avstå jämväl förmånen av fri inkvartering
eller ersättning för inkvartering, bestämmes av Kungl. Maj:t.

Tjänstedräkt m. m.

21 §.

1 mom. I stället för bestämmelserna i 8 kap. statens allmänna avlöningsreglemente
skall gälla vad i 2 mom. här nedan samt i 22 och 23 §§ detta
reglemente stadgas.

2 mom. Med tjänstedräkt avses i detta reglemente klädespersedel av fastställt
utseende (uniform).

Där för beställningshavare föreskrivits skyldighet att bära eller innehava
tjänstedräkt, fastställer Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj ds bemyndigande,
vederbörande myndighet tjänstedräktens och i förekommande fall till utrustningen
i övrigt hörande persedlars utseende. Kungl. Maj:t fastställer antal
och slag av persedlar, som skola av ordinarie och vissa extra ordinarie beställningshavare
innehavas (obligatoriska persedlar).

22 §.

/ mom. Innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen Mha,
äger kostnadsfritt såsom lån av kronan erhålla beklädnad och övrig för

324

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

tjänsten erforderlig utrustning. För begagnande av egna beklädnadspersedlar
må här avsedd beställningshavare erhålla ersättning enligt de närmare bestämmelser,
som meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

1 vad mån beställningshavaren vid tjänstledighet med skyldighet att å
lönen vidkännas C-avdrag skall avstå jämväl förmånen av fri beklädnad
eller ersättning härför, bestämmes av Kungl. Maj:t.

2 mom. Beställningshavare tillhörande någon av lönegraderna Me 1 a och
Me 1 b må såsom lån av kronan erhålla beklädnad och övrig för tjänsten
erforderlig utrustning. I den mån fråga icke är om persedlar, vilka må kostnadsfritt
utlånas till ordinarie beställningshavare, skall vederbörande härför
månadsvis i efterskott erlägga ersättning med belopp, som fastställes av
Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande centrala
förvaltningsmyndighet. Ersättningen skall i fråga om uniformspersedlar
motsvara hälften och beträffande övriga persedlar hela kronans beräknade
kostnader för persedlarnas tillhandahållande.

3 mom. Annan beställningshavare än i 1 och 2 mom. sägs äger enligt de
närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.
Maj ds bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet, mot
ersättning från kronans förråd utbekomma obligatoriska persedlar eller
därför erforderliga materialier ävensom vid kronans verkstäder låta tillverka
dylika persedlar.

Ersättning, varom i detta moment förmäles, skall motsvara kronans självkostnadspris
för materialanskaffning samt tillverkningsarbeten. Ersättningen
skall erläggas kontant vid persedlarnas eller materialiernas utbekommande,
såvida icke vederbörande myndighet medgiver, att den må erläggas genom
avdrag å beställningshavarens avlöning under viss tid.

4 mom. I 3 mom. avsedd beställningshavare må enligt av Kungl. Maj:t
eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet
meddelade bestämmelser kostnadsfritt såsom lån av kronan
erhålla skyddsbeklädnad eller annan av särskild tjänstgöring påkallad beklädnad
ävensom övrig för tjänsten erforderlig till obligatoriska persedlar
icke hörande utrustning.

23 §.

1 mom. Sådan i 22 § 3 mom. avsedd beställningshavare, som enligt i vederbörlig
ordning meddelat beslut är skyldig att innehava tjänstedräkt, äger
vid tillträdandet av första ordinarie beställning eller extra ordinarie beställning
i lönegraden Me 2 uppbära ekiperingshjälp med 500 kronor.

Från åtnjutande av sådan förmån undantages dock den, som i annan tidigare
anställning vid försvaret uppburit ekiperingshjälp.

2 mom. För underhåll och förnyelse av obligatoriska persedlar äger i 1
mom. avsedd beställningshavare uppbära ekiperingsbidrag med 180 kronor
för år räknat. För beställningshavare, som enligt särskilt medgivande äger
att regelmässigt under tjänstgöringen bära civil dräkt, må Kungl. Maj:t för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

325

ordna, att ekiperingsbidrag icke skall utgå, eller fastställa bidraget till del
lägre belopp, som prövas skäligt.

Rätt till ekiperingsbidrag inträder vid ingången av kalendermånaden näst
efter den då ett år förflutit från och med den dag, då beställningshavaren
var berättigad till ekiperingshjälp. Bidraget utbetalas under de villkor i övrigt
och enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t eller,
efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

Vissa naturaförmåner.

24 §.

Utöver vad i 9 kap. statens allmänna avlöningsreglemente stadgas skall
gälla, att innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen Mha,
äger av kronan erhålla fri förplägnad eller uppbära ersättning för sådan förmån
enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t eller,
efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

I vad mån beställningshavaren vid tjänstledighet med skyldighet att å lönen
vidkännas G-avdrag skall avstå jämväl förmånen av fri förplägnad eller
ersättning härför, bestämmes av Kungl. Maj:t.

Sjukvård.

25 §.

1 mom. I fråga om sjukvård skola utöver vad i 10 kap. statens allmänna
avlöningsreglemente sägs för nedan angivna beställningshavare gälla följande
särskilda bestämmelser.

a) För innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen Mha
eller som tillhör någon av lönegraderna Me 1 a och Me 1 b, må rätten till
fri sjukvård om beställningshavaren vid avsked är i behov härav, omfatta
jämväl tid efter avskedet, dock högst ett år.

b) För innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen Mha,
må till läkarvård, enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl.
Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet,
hänföras jämväl tandvård i vidare mån än i 58 § 1
mom. andra stycket statens allmänna avlöningsreglemente sägs.

c) Kostnaderna för specialistvård och sjukhusvård ävensom för bad, massage
m. m. skola för innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen
Mha, ävensom i fall, som avses under a) här ovan, helt ersättas av
statsmedel.

2 mom. Angående rätt till sjukvård under sjötjänstgöring och avpollettering
från fartyg gäller vad därom särskilt stadgas.

326

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

Begravningshjälp m. m.

26 §.

Utöver vad i 11 kap. statens allmänna avlöningsreglemente stadgas skall
för innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen Mha, gälla, att
jämväl kostnaderna för transport av avliden beställningshavare till den ort,
där han före tillträdandet av den fasta anställningen hade sitt hem, må efter
vederbörande myndighets bestämmande i förekommande fall bestridas av
statsmedel.

Anställnings penning, avskedspremie och civilanställningsförsäkring.

27 §.

1 mom. Vid tillträdandet av beställning, vars lönegrad har beteckningen
Mha äger den, som icke förut innehaft sådan beställning, uppbära anstållningspenning
med 75 kronor.

2 mom. Sådan innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen
Mha eller som tillhör någon av lönegraderna Me 1 a och Me 1 b, vilken efter
en anställningstid av minst sex år avgår från den fasta anställningen utan
att erhålla vare sig ny anställning i manskapsbeställning vid samma eller
annan avdelning av krigsmakten eller sådan militär eller civilmilitär beställning,
å vilken allmänna tjänstepensionsreglementet äger tillämpning, må
komma i åtnjutande av avskedspremie och är civilanställningsförsäkrad under
förutsättning, att den senast innehavda fasta anställningen omfattat minst
ett år, samt under de förutsättningar i övrigt och enligt de grunder, om vilka
här nedan stadgas.

3 mom. Avskedspremie utgår med 500 kronor med tillägg av 100 kronor
för varje helt år, varmed anställningstiden överskjuter sex år, dock att högsta
premiebeloppet utgör 800 kronor samt att premie utgår allenast i den mån
sådan förmån icke till motsvarande belopp åtnjutits vid avgång från tidigare
anställning.

A mom. Vid civilanställningsförsäkring utgör försäkringssumman det belopp
som, allt efter anställningstidens längd, framgår av följande tabell, dock
i förekommande fall minskat med belopp, som beställningshavaren uppburit
eller enligt vad nedan sägs anses hava uppburit under tjänstledighet i civilanställningssyfte,
ävensom med belopp, som beställningshavaren uppburit
på grund av civilanställningsförsäkring, vilken tillkommit honom vid avgång
från tidigare innehavd manskap sanställning:

		Försäkringssumma vid	en anställningstid av
6 år	7 år	8 år	9 år	10 år	11 år	12 år eller längre tid
kronor
2 300	2 800	3 300	3 800	4 300	4 800	5 300

Kungi. Maj:ts proposition nr 281-

327

Vid minskning av försäkringssumman med hänsyn till lön, som må hava
utgått under tid för tjänstledighet i civilanställningssyfte, skall beloppet beräknas
som om lönen utgått efter ortsgrupp 3 och, för det fall att beställningshavaren
tillhört lönegrad med beteckningen Mha, efter 9 löneklassen i
löneplan nr 1. Med avgångslön, varom nedan förmäles, skall förstås den månadslön
enligt statens löneplansförordning, som varit för beställningshavaren
gällande under den sista kalendermånad varunder han innehaft fast anställning,
i förekommande fall likväl beräknad efter ortsgrupp 3 och, för
det fall att beställningshavaren tillhörde lönegrad med beteckningen Mha,
efter 9 löneklassen i löneplan nr 1.

Med iakttagande av att försäkringssumman ej må överskridas skall i övrigt
gälla,

a) att till den, som sökt men icke kunnat erhålla civil anställning, må utgå
ett belopp för månad motsvarande nio tiondelar av avgångslönen, dock icke
för tid efter det mer än tre år förflutit från den fasta anställningens upphörande,

b) att till den, som erhållit civil anställning, i vilken lönen understiger avgångslönen,
må månadsvis utgå ett belopp motsvarande skillnaden, dock
med den jämkning, som må föranledas av att avlöningen i den civila anställningen
understiger den eljest gängse samt med iakttagande att dylikt skillnadsbelopp
icke må utgå för tid efter det mer än tre år förflutit från den
fasta anställningens upphörande, samt

c) att på prövning i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer skall bero, i vilken
mån och på vad sätt av försäkringssumman må ske utbetalning

till den, som ämnar utöva verksamhet som egen företagare,

såsom bidrag till kostnaderna för yrkesutbildning eller

såsom bidrag till kostnaderna för flyttning för vinnande av civil anställning
å annan ort än den militära stationeringsorten, där kostnaderna ej ersättas
i annan ordning.

5 mom. Genom beslut av Kungl. Maj-.t bestämmes vad vid tillämpning av
föreskrifterna i 2 och 3 mom. samt 4 mom. första stycket här ovan skall
förstås med anställningstid.

6 mom. Närmare bestämmelser angående förmåner, som i denna paragraf
avses, meddelas av Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts bemyndigande
av vederbörande myndighet.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1947, från och med vilken dag
vad i tidigare av Kungl. Maj:t utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande
mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår beställningshavare
å vilken reglementet erhåller tillämpning.

Från reglementets tillämpning är undantagen beställningshavare, som före
av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt gjort anmälan, att han icke vill underkasta
sig reglementets villkor och bestämmelser. Ändå att sådan anmälan
gjorts, skall innehavare av beställning tillhörande löneplan nr 5, vilken efter
utgången av löpande kontraktsperiod erhåller fortsatt anställning, med den
nya kontraktsperiodens ingång bliva underkastad reglementets föreskrifter.

328

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Bilaga 3.

1945 års lönekommittes förslag

till

de högre kommunala skolornas avlöningsreglemente

av år 1947.

1 §•

1 mom. Statens allmänna avlöningsreglemente skall, med de tillägg och
undantag som i detta reglemente angivas, i tillämpliga delar gälla för ordinarie,
extra ordinarie och extra lärare samt andra icke-ordinarie lärare vid
kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och
högre folkskolor, anställda enligt bestämmelserna i för sådana skolor gällande
stadgor, dock icke övningslärare.

2 mom. Vid tillämpningen av statens allmänna avlöningsreglemente skola
med läroanstalt, som avses i 7 § 2 mom. andra stycket nämnda reglemente,
samt lärartjänst och lärare vid sådan läroanstalt jämställas i detta reglemente
avsedd läroanstalt samt lärartjänst och lärare vid dylik läroanstalt.

Vad i statens allmänna avlöningsreglemente sägs om statsverket och vad i
48 § 1 mom. samma reglemente sägs om vederbörande myndighet skall vid
reglementets tillämpning i här avsedda fall i stället avse vederbörande kommun.
I övrigt skall vad i nämnda reglemente sägs om vederbörande myndighet
eller om central förvaltningsmyndighet avse skolöverstyrelsen.

Där i statens allmänna avlöningsreglemente förekomma hänvisningar till
sådan bestämmelse i nämnda reglemente, som till följd av föreskrift i detta
reglemente skall för tillämpningen i här avsedda fal! hava visst jämkat innehåll
eller ersättas med annan bestämmelse, skola hänvisningarna, såvitt här
är i fråga, avse förstnämnda bestämmelse med dess jämkade innehåll eller, i
förekommande fall, den bestämmelse, som träder i stället för densamma.

Allmänna förvaltningsbestämmclser.

2 §•

1 mom. Bestämmelserna i 2 och 3 §§, 4 § första stycket, 5 §, 6 § första
till och med femte styckena, 8 § 2 och 3 mom., 9 § och 12 § 1 mom. andra stycket
b) statens allmänna avlöningsreglemente skola icke tillämpas i här avsedda
fall. I stället för bestämmelserna i 13 § nämnda reglemente skall gälla
vad här nedan i 4 mom. stadgas.

2 mom. Extra ordinarie lärare skall anställas tills vidare. Därest tjänstgöringen
avser eller enligt beslut av Kungl. Maj:t anses avse hel termin, skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 281. 329

extra ordinarie anställning innehavas hela det kalenderhalvår, varunder terminen
infaller.

3 mom. Lärares stationeringsort utgöres av orten för den skola, där han huvudsakligen
tjänstgör.

4 mom. Ordinarie lärare är pliktig att låta förflytta sig till annan ordinarie
lärartjänst vid i detta reglemente avsedd läroanstalt, folkskoleväsendet eller
det statliga undervisningsväsendet, då sådant erfordras vid i vederbörlig ordning
beslutad omorganisation av den skolform läraren tillhör eller för indragning
av övertalig lärartjänst eller då eljest synnerliga skäl därtill äro.

Närmare bestämmelser angående förfarandet vid förflyttning meddelas av
Kungl. Maj:t.

5 mom. Vad i 14 § 2 mom. första stycket statens allmänna avlöningsreglemente
förmäles om statens tjänst skall i här avsedda fall gälla i fråga om kommunens
tjänst.

Avlöningsbesfännnelser för ordinarie, extra ordinarie och extra lärare.

3 §•

1 mom. Utöver vad i 17 § statens allmänna avlöningsreglemente stadgas
skola, såvitt angår här avsedd lärare, gälla bestämmelserna i 2 och 3 mom.
här nedan.

2 mom. Uppbär lärare livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen eller lagen
om försäkring för vissa yrkessjukdomar på grund av arbete i statlig eller
kommunal tjänst, skall hans lön nedsättas med belopp motsvarande livräntans
storlek, såvida ej Kungl. Maj:t för visst fall annat medgiver.

Det åligger lärare, som uppbär dylik livränta, att göra anmälan därom till
skoIstyre''sen.

3 mom. Lärare är pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av
eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar
m. in. om vilka förmäles i följande i detta reglemente innefattade stadganden: 2

mom. här ovan angående livränta,

5 § 3 mom. angående rätt för innehavare av rektorsbefattning att åtnjuta
lön enligt viss löneklass,

7 § 2 mom. angående vikariatsersättning till lärare, vilken såsom vikarie
uppehåller rektorsbefattning,

7 § 3 mom. angående särskild ersättning,

8 § 2 och 3 mom. angående arvode till tillsynslärare och ersättning för
flyttningskostnad samt

9 § angående sjukvård.

4 §•

Lärare tillhör, i den mån ej annat följer av vad här nedan sägs och med
iakttagande av bestämmelserna i 18 § 2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente,
lönegrad med den beteckning och det ordningsnummer, som
framgå av följande tabell.

330

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Lärare

Lönegrad

Ämneslärare i teoretiska eller praktiska läroämnen — dock ej vid högre folkskola
— vilken äger behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk eller
av Kungl. Maj:t förklarats berättigad att åtnjuta lön som adjunktskompetent
lärare

a) ordinarie .......................................................

b) extra ordinarie ..................................................

c) extra ...........................................................

Ca 26
Ce 24
Cg 21

II. Annan ämneslärare.''

A. I teoretiska läroämnen eller i följande praktiska läroämnen eller yrkesämnen,
nämligen

på handelslinje: handelsteknilc (omfattande ämnena handelsräkning, bokföring,
handelslära och handelsrätt, inköps- och försäljningsteknik),
på teknisk linje: mekanik med hållfasthetslära, teknisk varukännedom,
beskrivande maskin- och byggnadslära, industriell ekonomi, ritteknik,
fältmätning och avvägning

a) ordinarie ....................................................

b) extra ordinarie ...............................................

c) extra ........................................................

B. I hushållsgöromål eller kvinnlig slöjd, respektive sömnad vid praktisk
mellanskolas eller yrkesbestämd högre folkskolas hushållslinje och kommunal
flickskolas praktiska linje

a) ordinarie ....................................................

b) extra ordinarie ...............................................

c) extra ........................................................

C. I stenografi, maskinskrivning, verkstadsarbete eller annat praktiskt läroämne
eller yrkesämne, än här förut sagts, vid praktisk mellanskola, yrkesbestämd
högre folkskola eller kommunal flickskolas praktiska linje

a) ordinarie ....................................................

b) extra ordinarie ...............................................

c) extra........................................................

Ca 24
Ce 22
Cg 20

Ca 22
Ce 20
Cg 18

Ca 20
Ce 19
Cg 17

Extra ordinarie eller extra lärare må erhålla lönegradsplacering, som ovan
undpr I angives, ändå att han icke fullgjort för motsvarande ordinarie lärare
föreskriven tidigare lärar tjänstgöring eller, vad angår extra lärare, genomgått
provårskurs.

Efter prövning av Kungl. Maj:t må, då särskilda skäl föreligga, lärare vid
praktisk mellanskola i de ämnen, som ovan under II C avses, kunna hänföras
till högre lönegrad än där angivits, dock högst 23 lönegraden för ordinarie
lärare, högst 22 lönegraden för extra ordinarie lärare och högst 20 lönegraden
för extra lärare.

5 §•

1 mom. Utöver vad i 20—24 §§ statens allmänna avlöningsreglemente
stadgas skola, såvitt angår här avsedd lärare, iakttagas bestämmelserna i 2
och 3 mom. här nedan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

331

2 mom. Beslut om uppflyttning till högre löneklass eller lönerum eller om
uppskov med sådan uppflyttning fattas av skolöverstyrelsen efter därom av
skolstyrelsen gjord framställning.

3 mom. Lärare, som förordnats att innehava rektorsbefattning vid här avsedd
läroanstalt, äger åtnjuta lön efter den löneklass, vars ordningsnummer
överstiger ordningsnumret för den löneklass, i vilken läraren placerats eller
till vilken han uppflyttats, med lika många enheter, som innefattas i numret
å den lönegrupp, vartill rektorsbefattningen blivit hänförd.

Rektorsbefattning vid högre folkskola skall tillhöra någon av lönegrupperna
I—III. Rektorsbefattning vid annan här avsedd läroanstalt skall tillhöra
någon av lönegrupperna III—VII. Närmare bestämmelser angående rektorsbefattningarnas
fördelning å de olika lönegrupperna meddelas av Kungl.
Maj:t.

För lärare, som innehar rektorsbefattning, vilken nedflyttas från högre
lönegrupp till lägre, skall nedflyttningen för tiden intill utgången av den period
förordnandet avser vara utan inverkan å hans rätt att åtnjuta lön.

6 §•

1 mom. I fråga om tillämpningen av 26 § 2 mom. samt 27—30 §§ statens
allmänna avlöningsreglemente skall iakttagas, att lärare, som innehar rektorsbefattning,
i stället för ferier äger åtnjuta semester, att årssemestern för
honom skall omfatta 45 dagar samt att rektor äger erhålla semester å tid, som
skolöverstyrelsen prövar lämplig med hänsyn till göromålens behöriga gång.

För annan här avsedd ordinarie eller extra ordinarie lärare skall i fråga om
lön under ferietid gälla vad i 26 § 2 mom. och 31 § 2 mom. statens allmänna
avlöningsreglemente stadgas, dock att om läraren innehaft anställning, vid
vilken avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, under
ett läsår och därunder åtnjutit tjänstledighet, som i statens allmänna avlöningsreglemente
avses i 33 § 2 mom. under punkterna 9 b), 11 och 13, under
sammanlagt mer än 120 dagar, han skall vara skyldig att under den efter läsåret
närmast följande ferietiden vidkännas avdrag å lönen — i förekommande
fall utöver eljest tillämpligt A-avdrag — i den omfattning skolöverstyrelsen
bestämmer.

2 mom. Vad i 33 § 2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente sägs om
visst högsta antal dagar av ett och samma kalenderår skall, såvitt angår
här avsedd lärare, i stället avse detta högsta antal dagar av ett och samma
redovisningsår.

3 mom. Bestämmelserna i 26 § 4 mom första stycket statens allmänna avlöningsreglemente
skola äga tillämpning jämväl då lärare vid läroanstalt, som
avses i 7 § 2 mom. andra stycket nämnda reglemente, frånträder utövningen
av sin tjänst på grund av förordnande att uppehålla befattning, som avses i
detta reglemente.

7 §•

1 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 35 § statens allmänna avlöningsreglemente
å lärare, som innehar rektorsbefattning, skall vad i 35 §

332

Kungi. Mcij:ts proposition nr 281.

2 mom. nämnda reglemente sägs om den löneklass, i vilken tjänstemannen är
placerad, i stället avse den löneklass, enligt vilken rektorn äger åtnjuta lön.

2 mom. Lärare, vilken såsom vikarie uppehåller rektorsbefattning vid här
avsedd läroanstalt, äger åtnjuta vikariatsersättning med visst belopp för dag
räknat. Detta belopp fastställes med tillämpning av bestämmelserna i 35 §
2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente, därvid skall så anses, som om
rektorsbefattningen vore en särskild tjänst, vars lönegrad omfattade en löneklass
å löneplan nr 1. Vidare skall så anses, som om denna löneklass hade det
ordningsnummer, som med lika många enheter överstiger ordningsnumret för
den löneklass, i vilken läraren är placerad, som innefattas i numret å den
lönegrupp, vartill rektorsbefattningen blivit hänförd.

3 mom. Vad i 36 § 2 mom. första stycket b) och c) statens allmänna avlöningsreglemente
sägs om rektor eller lärare, som bestrider tjänstgöring förenad
med lärartjänst, skall icke avse tjänstgöring, som åvilar rektor vid här
avsedd läroanstalt i hans innehavande lär arbefattning.

8 §•

1 mom. Av bestämmelserna i 3 avd. 6—9 kap. statens allmänna avlöningsreglemente
skola i här avsedda fall allenast tillämpas de i 40 § innefattade
bestämmelserna om kallortstillägg samt, med iakttagande av vad i 1 § 2 mom.
delta reglemente sagts, bestämmelserna i 48 § förstnämnda reglemente rörande
tjänstebostad m. m.

2 mom. Lärare, som tillika är tillsynslärare, äger uppbära arvode enligt de
grunder Kungl. Maj:t bestämmer.

3 mom. Förflyttas lärare med stöd av 2 § 6 mom. detta reglemente på
grund av omorganisation av den skolform läraren tillhör eller indragning
av övertalig lärartjänst eller eljest utan egen ansökan eller därom uttryckt
önskan, äger han uppbära ersättning för flyttningskostnad enligt de föreskrifter,
som Kungl. Maj:t meddelar.

Beslut om sådan ersättning fattas av skolöverstyrelsen, som har att i ärendet
inhämta yttrande av statskontoret.

9 §■

1 mom. I fråga om tillämpningen i här avsedda fall av bestämmelserna
i 10 och 11 kap. statens allmänna avlöningsreglemente skall iakttagas vad i
2—4 mom. här nedan sägs.

2 mom. I stället för bestämmelsen i 58 § 1 mom. första stycket statens
allmänna avlöningsreglemente skall gälla följande.

Vid sjukdom erhåller lärare av statsmedel ersättning för kostnad för läkarvård
jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten,
som medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till
arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av
olycksfallet nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor,
som i 58 § 1 mom. andra stycket, 58 § 2 och 3 mom. och i övrigt i 10 kap.
statens allmänna avlöningsreglemente stadgas eller av Kungl. Maj:t för sär -

Kungl Maj.ts proposition nr 281.

333

skilt fall bestämmas; dock endast i den mån sagda förmåner icke utgå enligt
olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser samt med iakttagande jämväl av
vad här nedan särskilt stadgas.

Vid bestämmande av ersättning av statsmedel skall hänsyn tagas endast
till läkarvård och läkemedel m. in., som läraren erhållit i enlighet med de
föreskrifter, om vilka här är fråga. Ersättningen skall beräknas särskilt för
varje redovisningsår. Lärarens kostnader skola härvid anses belöpa å det
redovisningsår läkarvård meddelats eller läkemedel mottagits.

Från det belopp, varmed ersättning av statsmedel eljest skolat utgå, skall
dock, där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, avdrag ske med ett belopp
av etthundra kronor för redovisiungsår, som skall åvila läraren. Kostnaden
för vaccination, varom förmäles i 64 § 3 mom. statens allmänna avlöningsreglemente,
skall likväl städse ersättas av statsmedel.

Beslut om ersättning för läkarvård och läkemedel m. m. fattas av skolöverstyrelsen.

3 mom. Vad i statens allmänna avlöningsreglemente stadgas om verksläkare
skall i stället avse tjänsteläkare. Därmed förstås läkare anställd av
staten eller av kommunen i öppen sjukvård, skolläkare eller läkare å poliklinik
vid allmänt sjukhus, vilken ombesörjer läkarvård å lärarens stationeringsort
eller, om tillgång till dylik vård ej finnes därstädes, sådan läkare å
närmaste ort.

Föreskrifterna i 60 § 2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente skola
icke äga tillämpning i fall, som här avses.

4 mom. I stället för stadgandet i 66 § 1 mom. andra stycket statens allmänna
avlöningsreglemente skall gälla, att i 66 § 1 mom. första stycket
nämnda reglemente avsett belopp i förekommande fall skall minskas med
begravningshjälp, vartill dödsboet är berättigat enligt allmän lag eller särskild
författning.

Avlöningsbestämmelser för övriga icke-ordinarie lärare.

10 §.

För annan icke-ordinarie lärare än extra ordinarie eller extra lärare fastställes
arvode och meddelas övriga avlöningsbestämmelser av Kungl. Maj:t.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1947, från och med vilken dag
vad i tidigare av Kungl. Maj:t utfärdad författning eller föreskrift finnes
stridande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår lärare
å vilken reglementet erhåller tillämpning.

Från reglementets tillämpning är undantagen ordinarie lärare, som före
av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt till vederbörande skolstyrelse skriftligen
anmält, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser.

334

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Bilaga 4.

1945 års lönekommites förslag

till

avlömngsreglementet av år 1947 för de statsunderstödda skolorna
för bildbara sinnesslöa m. fl.

1 §•

1 mom. Statens allmänna avlöningsreglemente skall, med de tillägg och
undantag, som i detta reglemente angivas, i tillämpliga delar gälla för föreståndare,
ordinarie, extra ordinarie och extra lärare samt andra icke-ordinarie
lärare vid statsunderstödda skolor för bildbara sinnesslöa eller epileptiker
och med sådana skolor samorganiserade arbetshem, anställda enligt
de för dessa skolor gällande reglementsbestämmelserna, dock icke lärare i
annat ämne än kunskapsämne eller kvinnlig slöjd.

2 mom. Vid tillämpningen av statens allmänna avlöningsreglemente skola
med läroanstalt, som avses i 7 § 2 mom. andra stycket nämnda reglemente,
samt lärartjänst och lärare vid sådan läroanstalt jämställas i detta reglemente
avsedd anstalt samt lärartjänst och lärare vid dylik anstalt.

I den mån ej annat följer av särskild i detta reglemente meddelad bestämmelse
skall vad i statens allmänna avlöningsreglemente sägs om vederbörande
myndighet eller om central förvaltningsmyndighet, såvitt här är i fråga,
avse skolöverstyrelsen.

Där i statens allmänna avlöningsreglemente förekomma hänvisningar till
sådan bestämmelse i nämnda reglemente, som till följd av föreskrift i
detta reglemente skall för tillämpningen i här avsedda fall hava visst jämkat
innehåll eller ersättas med annan bestämmelse, skola hänvisningarna, såvitt
här är i fråga, avse förstnämnda bestämmelse med dess jämkade innehåll
eller, i förekommande fall, den bestämmelse som träder i stället för densamma.

Allmänna förvaltningsbestämmelser.

2 §•

1 mom. Bestämmelserna i 2 och 3 §§, 4 § första och andra styckena, 5 §,
6 § första till och med femte styckena, 7 § 1 mom., 7 § 2 mom. första stycket,
8 § 2 mom., 9 §, 12 § 1 mom. andra stycket b) och 14 § 2 mom. statens
allmänna avlöningsreglemente skola icke äga tillämpning i här avsedda
fall. I stället för bestämmelserna i 13 § nämnda reglemente skall gälla vad
här nedan i 6 mom. stadgas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

335

2 mom. Befattningshavares stationeringsort utgöres av orten för den skola,
där han huvudsakligen tjänstgör.

3 mom. Föreståndare är skyldig att fullgöra de arbetsuppgifter, som äro
stadgade i för sinnesslövården gällande författningar.

Ordinarie, extra ordinarie eller extra lärare vid internatskola skall vara
skyldig att under 36 7? veckor varje år dels meddela undervisning, lärare i
kunskapsämne under 32 och lärare i kvinnlig slöjd under 36 veckotimmar,
dels ock bestrida vakttjänstgöring i den utsträckning skolstyrelsen bestämmer
efter hörande av inspektören för sinnesslöundervisningen. Därutöver
skall lärare vara skyldig att under barnens ferier utöva vakttjänstgöring
under 38 dagar, dock att skolstyrelsen äger i denna tjänstgöring medgiva
nedsättning i den utsträckning så kan ske utan olägenhet för anstaltens
verksamhet. Den vakttjänstgöring, som enligt vad nu sagts åligger lärare,
må icke utnyttjas för uppgifter, som eljest åvila sköterska.

Ordinarie, extra ordinarie eller extra lärare vid externatskola skall vara
skyldig att under lägst 36 7? och högst 39 veckor varje år meddela undervisning
under lägst 24 och högst 30 veckotimmar. Därutöver skall lärare
vara skyldig att enligt skolstyrelsens bestämmande beträffande de barn, vilka
tillhöra hans klassavdelning, utöva viss kuratorsverksamhet samt föra anteckningar
däröver.

Ordinarie befattningshavare skall vara underkastad vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
än ovan angivits, där detta genom beslut av Kungl. Maj:t
honom ålägges, eller den jämkning i åligganden, som i behörig ordning
varder för honom bestämd.

Vad i 7 § 2 mom. andra stycket statens allmänna avlöningsreglemente
sägs om annan lärare än ordinarie, extra ordinarie eller extra skall jämväl
gälla i fråga om extra lärare, som avses i detta reglemente.

4 mom. Skyldighet för befattningshavare att mottaga tjänstebostad föreligger
endast, om bostaden hör till vederbörande anstalt och dess upplåtande
är påkallat ur tjänstesynpunkt.

5 mom. Tillstånd, varom förmäles i 12 § 5 och 6 mom. statens allmänna
avlöningsreglemente, skall inhämtas av inspektören för sinnesslöundervisningen
eller, om denne icke lämnar dylikt tillstånd, av skolöverstyrelsen.
Vad i 12 § 5 mom. första stycket nämnda reglemente sägs om myndighet,
som tillsatt tjänstebefattning eller meddelat uppdrag, skall avse skolöverstyrelsen.
Utöver vad i 12 § 7 mom. samma avlöningsreglemente stadgas
skall iakttagas, att skolstyrelsen skall höras, innan tillstånd beviljas.

6 mom. Föreståndare ävensom ordinarie lärare är pliktig att låta förflytta
sig till annan ordinarie tjänst, som i detta reglemente avses, då sådant erfordras
för indragning av övertalig tjänst eller då eljest synnerliga skäl därtill
äro.

Närmare bestämmelser angående förfarandet vid förflyttning meddelas av
Kungl. Maj:t.

336

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Avlöningsbestämmelser för ordinarie, extra ordinarie och extra

befattningshavare.

3 §.

1 mom. Utöver vad i 17 § statens allmänna avlöningsreglemente stadgas
skola, såvitt angår i detta reglemente avsedda befattningshavare, gälla bestämmelserna
i 2 och 3 mom. här nedan.

2 mom. Uppbär befattningshavare livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen
eller lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar på grund av arbete
i statlig eller kommunal eller annan därmed jämförlig tjänst, skall hans lön
nedsättas med belopp motsvarande livräntans storlek, såvida ej Kungl. Maj:t
för visst fall annat medgiver.

Det åligger befattningshavare, som uppbär dylik livränta, att göra anmälan
därom till skolstyrelsen.

3 mom. Befattningshavare är pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande
av eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar
m. m., om vilka förmälcs i följande i detta reglemente innefattade
stadganden:

2 mom. här ovan angående livränta,

8 § 2 mom. angående ersättning för flyttningskostnad samt

9 § angående sjukvård.

4 §■

Befattningshavare tillhör, med iakttagande av bestämmelserna i 18 § 2
mom. statens allmänna avlöningsreglemente, lönegrad med den beteckning
och det ordningsnummer, som framgå av följande tabell.

Befattningshavare	Lönegrad
Föreståndare, tillhörande lönegrupp I.......... » > > II.......... > > > III.......... • > » IV.......... > » » V.......... > > > VI..........	Ca 18 Ca 19 Ca 21 Ca 22 Ca 24 Ca 2(3 Ca 15 Ce 13 Cg 11

Närmare bestämmelser angående föres tåndarbefattningamas fördelning å
de olika lönegrupperna meddelas av Kungl. Maj:t.

5 §•

1 mom. Utöver vad i 20—24 §§ statens allmänna avlöningsreglemente
stadgas skola, såvitt angår här avsedda befattningshavare, iakttagas bestämmelserna
i 2 mom. här nedan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

337

2 mom. Beslut om uppflyttning till högre löneklass eller lönerum eller
om uppskov med sådan uppflyttning fattas av skolöverstyrelsen efter därom
av skolstyrelsen gjord framställning.

6 §■

1 mom. I fråga om tillämpningen av 26 § 2 mom. samt 27—30 §§ statens
allmänna avlöningsreglemente skall iakttagas,

att föreståndare äger åtnjuta semester, att årssemestern för honom skall
omfatta 35 dagar samt att han äger erhålla semester å tid, som skolstyrelsen
prövar lämpligt med hänsyn till göromålens behöriga gång.

För ordinarie eller extra ordinarie lärare skall i fråga om lön under ferietid
gälla vad i 26 § 2 mom. och 31 § 2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente
stadgas, dock att om läraren innehaft anställning, vid vilken avlöning
utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, under två på
varandra följande terminer och därunder åtnjutit tjänstledighet, som i statens
allmänna avlöningsreglemente avses i 33 § 2 mom. under punkterna
9 b), 11 och 13, under sammanlagt mer än 120 dagar, han skall vara skyldig
att under den närmast därpå följande ferietiden vidkännas avdrag å lönen
—- i förekommande fall utöver eljest tillämpligt A-avdrag — i den omfattning
skolöverstyrelsen bestämmer.

2 inom. Vad i 33 § 2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente sägs
om visst högsta antal dagar av ett och samma kalenderår skall, såvitt angår
i detta reglemente avsedd befattningshavare, i stället avse detta högsta
antal dagar av ett och samma redovisningsår.

Vad i nämnda moment under punkt 12 sägs om B-avdrag skall beträffande
befattningshavare, som avses i detta reglemente, gälla allenast i fall, där
inspektören för sinnesslöundervisningen finner skäl för tjänstledighet föreligga.

Beträffande extra lärare skall, i stället för vad i 34 § 1 mom. första stycket
statens allmänna avlöningsreglemente sägs gälla, att det skall ankomma
på skolstyrelsen att efter av skolöverstyrelsen givna direktiv och efter hörande
av inspektören för sinnesslöundervisningen besluta, huruvida lön skall
utgå.

3 mom. Bestämmelserna i 26 § 4 mom. första stycket statens allmänna
avlöningsreglemente skola äga tillämpning jämväl då lärare vid läroanstalt,
som avses i 7 § 2 mom. andra stycket nämnda reglemente, frånträder utövningen
av sin tjänst på grund av förordnande att uppehålla befattning, som
avses i detta reglemente.

7 §-

För lärare skall vikariatsersättningen, då han uppehåller föreståndartjänst,
utgöra lägst 2 kronor.

8 §■

1 mom. Av bestämmelserna i 3 avd. 6—9 kap. statens allmänna avlöningsreglemente
skola i här avsedda fali allenast tillämpas de i 40 § innefattade

Bilmng till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 281.

338

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

bestämmelserna om kallortstillägg samt, med iakttagande av vad i 3 inom.
här nedan sägs, bestämmelserna i 48 § rörande tjänstebostad m. m.

2 mom. Förflyttas befattningshavare med stöd av 2 § 6 mom. detta reglemente,
äger han uppbära ersättning för flyttningskostnad enligt de föreskrifter,
som Kungl. Maj:t meddelar.

Beslut om sådan ersättning fattas av skolöverstyrelsen, som har att i ärendet
inhämta yttrande av statskontoret.

3 mom. Bestämmelserna i 48 § 1 inom. statens allmänna avlöningsreglemente
angående tjänstebostad in. m. skola äga tillämpning, ändock att fråga
icke är om tjänstebostad, vilken äges eller disponeras av statsverket. Härvid
skall vad i 48 § 1 inom. femte och sjätte styckena sägs om myndighet avse
vederbörande skolstyrelse.

Bestämmelsen i 48 § 2 mom. första stycket statens allmänna avlöningsreglemente
skall äga motsvarande tillämpning i fall, som avses i detta reglemente.

4 mom. Befattningshavare, åt vilken tjänstebostad anvisats, äger att mot
ersättning, som bestämmes av skolstyrelsen, vid anstalten erhålla kost ävensom
för sin enskilda räkning få tvätt verkställd. För kostersättningen skall
fastställas ett normalpris för måltid, dag och månad, motsvarande dels värdet
av i kosten ingående varor, dels ock tillagnings- och serveringskos tnaden.
Ersättningen för tvätt skall beräknas efter självkostnadspris. Finnes anledning
ifrågasätta ersättningens nöjaktiga beräkning enligt angivna grunder,
må frågan hänskjutas till skolöverstyrelsens prövning.

Huruvida ovan angivna rättigheter beträffande kost och tvätt må tillkomma
även utanför anslalten boende befattningshavare, ankommer på skolstyrelsens
medgivande.

9 §•

1 mom. Bestämmelserna i 10 och 11 kap. statens allmänna avlöningsreglemente
skola icke äga tillämpning å extra lärare. I övrigt skall i fråga om bestämmelsernas
tillämpning i här avsedda fall iakttagas vad i 2—4 mom. här
nedan sägs.

2 mom. I stället för bestämmelsen i 58 § 1 mom. första stycket statens
allmänna avlöningsreglemente skall gälla följande.

Vid sjukdom erhåller befattningshavare av statsmedel ersättning för kostnad
för läkarvård jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall
i tjänsten, som medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl
andra till arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga följder
av olycksfallet nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de
villkor, som i 58 § 1 mom. andra stycket, 58 § 2 och 3 mom. och i övrigt
i 10 kap. statens allmänna avlöningsreglemente stadgas eller av Kungl. Maj:t
för särskilt fall bestämmas; dock endast i den mån sagda förmåner icke utgå
enligt olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser samt med iakttagande jämväl
av vad här nedan särskilt stadgas.

Vid bestämmande av ersättning av statsmedel skall hänsyn tagas endast

339

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

till läkarvård och läkemedel m. in., som befattningshavaren erhållit i enlighet
med de föreskrifter, om vilka här är fråga. Ersättningen skall beräknas
särskilt för varje redovisningsår. Befattningshavarens kostnader skola härvid
anses belöpa å det redovisningsår läkarvård meddelats eller läkemedel mottagits.

Från det belopp, varmed ersättning av statsmedel eljest skolat utgå, skall
dock, där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, avdrag ske med ett belopp av
etthundra kronor för redovisningsår, som skall åvila befattningshavaren.
Kostnaden för vaccination, varom förmäles i 64 § 3 mom. statens allmänna
avlöningsreglemente, skall likväl städse ersättas av statsmedel.

Beslut om ersättning för läkarvård och läkemedel in. in. fattas av skolöverstyrelsen.

3 mom. Vad i statens allmänna avlöningsreglemente stadgas om verksläkare
skall i stället avse tjänsteläkare. Därmed förstås läkare anställd av staten
eller av kommunen i öppen sjukvård, skolläkare eller läkare å polikinik vid
allmänt sjukhus, vilken ombesörjer läkarvård å befattningshavarens stationeringsort
eller, om tillgång till dylik vård ej finnes därstädes, sådan läkare
å närmaste ort.

Föreskrit tema i 60 § 2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente skola
icke äga tillämpning i fall, som här avses.

Avlöningsbestäinmelscr för övriga icke-ordinarie lärare.

10 §.

För annan icke-ordinarie lärare än extra ordinarie eller extra lärare fastställes
arvode och meddelas övriga avlöningsbestämmelser av Kungl. Maj:t.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1947, från och med vilken dag
vad i tidigare av Kungl. Majd utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande
mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår befattningshavare
å vilken reglementet erhåller tillämpning.

Från reglementets tillämpning är undantagen ordinarie befattningshavare,
som före av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt till vederbörande skolstyrelse
skriftligen anmält, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och
bestämmelser.

340

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Bilaga 5.

1945 års lönekommittés förslag
till

folkskolans avlöningsreglemente av år 1947.

1 kap. Reglementets tillämpningsområde m. m.

1 §•

1 inom. Detta reglemente äger tillämpning å folkskollärare, småskollärare,
biträdande lärare samt lärare vid mindre folkskolor, anställda enligt folkskolestadgans
och detta reglementes bestämmelser såsom

ordinarie lärare,

extra ordinarie lärare eller

extra lärare.

Reglementet äger jämväl tillämpning å

timlärare, särskilt anställd vid folkskola, småskola eller mindre folkskola
för undervisning i annat läroämne än slöjd och hushållsgöromål och till vilkens
avlöning statsbidrag kan utgå, samt

pensionerad lärare i fall, som avses i 2 § 4 mom.

2 mom. I detta reglemente förstås

a) med skolstyrelse: folkskolestyrelsen i kommun, där lagen den 6 juni
1930 om skolstyrelse i vissa kommuner äger tillämpning, samt eljest skolrådet,

b) med årlig lästid: den i vederbörlig ordning fastställda årliga lästiden.

3 mom. Angående den nämnd, allmänna lönenämnden, som skall finnas
för beredning av ärenden, som angå löneförhållandena för statstjänstemän
och för andra tjänstemän vilkas avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser, stadgas särskilt.

2 kap. Vissa allmänna bestämmelser.

2 §.

De icke-ordinarie anställningsformernas användning.

1 mom. Anställes lärare för tjänstgöring i den omfattning, som i 4 § föreskrives,
skall han — där ej fråga är om ordinarie anställning eller om förordnande
enligt 19 § 4 mom. eller om lärare, som avses i 4 mom. här nedan,
— erhålla extra ordinarie anställning, därest han uppfyller gällande föreskrifter
för sådan anställning samt därjämte följande förhållanden föreligga,
nämligen:

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

341

a) minst två år skola hava förflutit efter det läraren avlagt examen, som
medför behörighet för tjänsten,

b) läraren skall efter nämnda examen hava tjänstgjort minst 256 dagar
med full tjänstgöring inom det statliga eller det statsunderstödda kommunala
undervisningsväsendet,

c) den med anställningen förbundna tjänstgöringen skall taga sin början
med ingången av lästermin och avses omfatta minst en hel termin.

Uppfyllas ej ovanstående villkor, skall läraren anställas såsom extra lärare,
där han ej åtnjuter tjänstepension av statsmedel enligt för folk- och småskollärare
gällande bestämmelser eller annat följer av vad i 2 mom. sägs.

Anställning såsom extra ordinarie lärare räknas från ingången av det kalenderhalvår,
varunder den med anställningen förbundna tjänstgöringen skall
taga sin början, intill utgången av det kalenderhalvår, varunder tjänstgöringen
skall upphöra, dock att i fall, då tjänstgöringen är avsedd att avslutas vid
annan tidpunkt än med termins utgång, anställningen upphör vid nämnda
tidpunkt.

2 mom. Anställes lärare under pågående lästermin för tjänstgöring till terminens
slut och har han dessförinnan under samma termin i samma skoldistrikt
varit anställd såsom extra ordinarie eller extra lärare så att anställningstiden,
inberäknat ifrågavarande anställning, sammanlagt omfattar hela
terminen, skall han, utan hinder av vad i 1 mom. första stycket c) sagts,
därest i övrigt de i nämnda stycke angivna villkoren uppfyllas, erhålla extra
ordinarie anställning intill utgången av det kalenderhalvår, under vilket terminen
infaller, och skall han jämväl anses hava innehaft sådan anställning
under hela den förflutna delen av nämnda kalenderhalvår.

Har lärare haft anställning såsom extra ordinarie intill utgången av ett redovisningsår,
må han icke anställas såsom extra ordinarie under därpå följande
kalenderhalvår, där ej den med anställningen förbundna tjänstgöringen
omfattar hela terminen.

3 mom. Anställning, som avses i 1 och 2 mom., skall anses hava omfattat
hel termin även om anställningstiden understiger det för tei''minen gällande
dagantaiet med sammanlagt högst fem dagar på grund av avbrott i anställning
under terminen, anställnings tillträdande efter terminens början eller
anställnings avslutande före terminens utgång.

Erforderliga föreskrifter i övrigt rörande tillämpning av bestämmelserna
i 1 och 2 mom. meddelas av Kungl. Maj:t.

4 mom. Vad i detta reglemente sägs om pensionerad lärare skall gälla beträffande
sådan lärare, vilken åtnjuter tjänstepension av statsmedel enligt för
folk- och småskollärare gällande bestämmelser, för tid då han uppehåller
tjänst med full tjänstgöring.

3 §•

Lärares stationcringsort. Orternas fördelning å olika ortsgrupper.

Med lärares stationeringsort förstås orten för den skola, där läraren huvudsakligen
tjänstgör.

342

Kungl. Maj.-ts proposition nr 281.

Angående stationeringsorternas fördelning å olika ortsgrupper med hänsyn
till levnadskostnaderna å de skilda orterna gäller vad därom särskilt stadgas.

4 §•

T jänstgöringsf öreskrifter.

1 inom. Lärare är underkastad föreskrifterna i folkskolestadgan samt övriga
bestämmelser angående folkskoleväsendet. Utöver vad härav följer skall,

1 fråga om tjänstgöringstidens längd och fördelning, gälla vad i 2—6 mom.
stadgas.

2 mom. Ordinarie, extra ordinarie och extra lärare skola vara skyldiga
att mot åtnjutande av de i reglementet angivna avlöningsförmånerna under
högst 39 veckor varje redovisningsår meddela undervisning, folkskollärare,
lärare vid mindre folkskola, biträdande lärare och sådan ordinarie eller extra
ordinarie småskollärare, som har sin tjänstgöring förlagd till skola med kortare
årlig lästid än 39 veckor, under 30 veckotimmar samt annan småskollärare
under 28 veckotimmar.

Smaskollärare, som jämlikt föregående stycke är skyldig att undervisa
allenast 28 veckotimmar och som meddelar undervisning i avdelning, till
vilken även hänvisats någon eller några av folkskolestadiels klasser, skall
val a skyldig att mot åtnjutande av i 24 § angiven ersättning meddela undervisning
ytterligare två veckotimmar.

3 mom. Vederbörande skolstyrelse må medgiva nedsättning i den enligt

2 mom. första stycket föreskrivna undervisningsskyldigheten för vecka med
högst två veckotimmar, där undervisningsskyldigheten omfattar 30 veckotimmar,
samt med högst fyra veckotimmar, där undervisningsskyldigheten
omfattar 28 veckotimmar, allt under förutsättning att nedsättningen icke
medför kostnad för statsverket.

Vederbörande folkskolinspektör må, om särskilda förhållanden därtill föranleda,
medgiva nedsättning i den enligt 2 mom. första stycket föreskrivna
undervisningsskyldigheten för vecka med högst fyra veckotimmar, där undervisningsskyldigheten
omfattar 30 veckotimmar, samt med högst sex veckotimmar,
där undervisningsskyldigheten omfattar 28 veckotimmar. Såsom
villkor för medgivandet må folkskolinspektören föreskriva, att undervisningen
skall utan kostnad för statsverket under ett mot nedsättningen helt eller
delvis svarande antal veckotimmar i stället meddelas av annan lärare med
erforderlig kompetens.

Samma befogenheter, som enligt nästföregående stycke tillkomma folkskolinspektör,
tillkomma ock skolöverstyrelsen. Därjämte må överstyrelsen,
utöver vad i nämnda stycke sägs, medgiva nedsättning med högst fyra
veckotimmar i den mån som undervisningen utan kostnad för statsverket
under motsvarande antal veckotimmar i stället meddelas av annan lärare
med erforderlig kompetens.

4 mom. Vad i 2 och 3 mom. sagts äger icke tillämpning å lärare i hjälp -

343

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

klass. Sådan lärare är skyldig meddela undervisning i den omfattning, som
Kungl. Maj:t särskilt föreskriver.

Lärare, som tillika är överlärare. skall meddela undervisning i den omfattning,
som skolöverstyrelsen i fastställd instruktion eller eljest föreskriver.

•5 mom. Ordinarie, extra ordinarie och extra lärare ävensom timlärare
äro skyldiga att utan särskild ersättning fullgöra återläsning, där undervisningen
inställts till följd av smittsam sjukdom, extra lärare och timlärare
dock endast för det fall, att de uppburit avlöning under tid, undervisningen
varit inställd.

6 mom. Ordinarie lärare skall vara underkastad vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
än ovan i denna paragraf angivits, där detta honom ålägges
av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut, eller den jämkning i åligganden,
som i behörig ordning varder för honom bestämd.

5 §•

Skyldigheter i fråga om tjänstebostad.

1 mom. Därest åt lärare anvisas tjänstebostad, som står i överensstämmelse
med de i gällande boställsordning givna eller med stöd av boställsordningen
meddelade bestämmelserna, är han, därest han anställes för minst
en termin, skyldig att mottaga tjänstebostaden och ställa sig till efterrättelse
föreskrifterna i boställsordningen.

Anvisas tjänstebostad av skoldistrikt, som icke är skyldigt att tillhandahålla
läraren sådan bostad, må vederbörande länsstyrelse, där så med hänsyn
till bostadens beskaffenhet befinnes skäligt, på framställning av läraren
och efter folkskolinspektörens hörande medgiva läraren befrielse tills vidare
från skyldigheten att mottaga tjänstebostaden i fråga.

2 mom. Vid lärares avgång från tjänsten av annan anledning än dödsfall
skall tjänstebostad med vad därtill hörer avträdas samtidigt med frånträdandet
av med tjänsten förenade avlöningsförmåner.

Vid dödsfall skall, där avliden ordinarie eller extra ordinarie tjänstinnehavare
efterlämnar med honom sammanboende make eller annan person,
mot vilken tjänstinnehavaren haft försörjningsplikt, den efterlevande äga att
mot erläggande av samma ersättning för bostaden, som den avlidne guldit,
fortfarande nyttja tjänstebostaden med vad därtill hörer till den 1 april eller
den 1 oktober, som infaller närmast efter tre månader från dödsfallet, med
skyldighet för den kvarboende ej mindre att ansvara för bostadens med vad
därtill hörer behöriga skötsel än även att till ny tjänstinnehavare mot skälig
gollgörelse upplåta så stor del av bostaden, som skolstyrelsen prövar
skäligt.

344 Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

6 §■

Lärares skyldighet att underkasta sig läkarundersökning.

Lärare är skyldig att underkasta sig läkarundersökning enligt vad därom
särskilt stadgas.

7 §•

Förening av tjänst med annan tjänst eller med uppdrag.

1 mom. Utan särskilt tillstånd må ordinarie småskollärare, lärare vid
mindre folkskola eller biträdande lärare med sin tjänst förena extra ordinarie
folkskollärartjänst. Såsom förutsättning för sådan tjänsteförening gäller
dock, att läraren frånlräder utövningen av förstnämnda tjänst och samtliga
med denna tjänst förenade avlöningsförmåner.

Efter särskilt tillstånd må med ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst
förenas beställning å reservstat vid försvaret eller sådan beställning å arméns
eller marinens övergångsstat, vars innehavare icke är underkastad full
tjänstgöringsskyldighet. Sådant tillstånd meddelas av Kungl. Maj:t.

2 mom. Angående förening av lärartjänst, varå detta reglemente äger tilllämpning,
med statlig tjänst i andra fall än som avses i 1 mom. andra stycket,
stadgas i statens allmänna avlöningsreglemente. På grund av föreskrift i de
högre kommunala skolornas avlöningsreglemente av år 1947 skola de i statens
allmänna avlöningsreglemente meddelade bestämmelserna om förening
av tjänster, utom såvitt angår den i 12 § 1 mom. andra stycket b) meddelade
föreskriften, gälla jämväl i fråga om förening av lärartjänst vid kommunal
flickskola, kommunal mellanskola, praktisk mellanskola eller högre folkskola
med tjänst, som i detta reglemente avses.

Utöver vad som följer av vad i 1 mom. första stycket samt i nästföregående
stycke sagts, må ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst icke förenas med
annan ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst vid det statsunderstödda
kommunala undervisningsväsendet, såframt ej Kungl. Maj:t, i fråga om ordinarie
lärartjänst med stöd av riksdagens beslut, för visst fall annorlunda
beslutit.

3 mom. För förening i andra fall än i 1 och 2 mom. avses av ordinarie
eller extra ordinarie lärartjänst med annan tjänstebefattning eller därmed
jämförligt uppdrag fordras tillstånd av vederbörande folkskolinspektör eller,
om denne icke lämnar dylikt medgivande, av skolöverstyrelsen. Vad nu sagts
gäller likväl icke, där Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen tillsatt tjänstebefattningen
eller meddelat uppdraget.

4 mom. Utan tillstånd av vederbörande folkskolinspektör eller, om denne
icke lämnar dylikt medgivande, av skolöverstyrelsen må ordinarie eller
extra ordinarie lärare ej åtaga sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot
i styrelse för verk, bolag, förening eller inrättning, som har till ändamål att
driva rörelse inom industri, handel, transport-, bank- eller försäkringsväsen
eller annan näringsgren eller vars verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt
syfte. Sådant tillstånd erfordras dock icke, där Kungl. Maj:t meddelat
uppdraget.

345

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Utan skolstyrelsens medgivande må ordinarie, extra ordinarie eller extra
lärare ej åtaga sig undervisning i läroanstalt, som ej tillhör distriktets folkskoleväsende.

5 mom. Tillstånd, varom i 3 och 4 mom. förmäles, må beviljas endast
försåvitt befattningen eller uppdraget prövas icke inverka hinderligt för utövandet
av den tjänst, varmed förening skulle ske. Innan tillstånd, som avses
i 3 mom. och 4 mom. första stycket, beviljas, skall skolstyrelsen höras. Tillstånd,
som avses i 4 mom. andra stycket, meddelas efter riktlinjer, som givits
av skolöverstyrelsen.

Tillstånd, som avses i 3 mom. och 4 mom. första stycket, bör, där så lämpligen
kan ske, avse viss tid. Tiden för tillstånd, som avses i 4 mom. andra
stycket, må icke överstiga ett läsår i sänder.

6 mom. Genom vad ovan i denna paragraf föreskrivits sker icke ändring
i vad som finnes stadgat angående förening av folkskollärartjänst med organist-
och klockarbefattning eller med prästerlig befattning.

7 mom. Föranleder befattning eller uppdrag, att lärare tillfälligtvis icke
kan bestrida sin tjänst, skall han till skolstyrelsen göra framställning om ledighet
i erforderlig omfattning.

8 §■

Förflytiningsskyldighet.

Ordinarie lärare är pliktig att låta förflytta sig till annan ordinarie lärartjänst
inom folkskoleväsendet, då sådant erfordras för indragning av övertalig
lärartjänst eller då eljest synnerliga skäl därtill äro.

Närmare bestämmelser angående förfarandet vid förflyttning meddelas av
Kungl. Maj:t.

9 §■

Avgångsskyldighet.

Angående ordinarie lärares skyldighet att avgå från tjänsten stadgas i gällande
bestämmelser om tjänstepension.

3 kap. Avlöningsbestämmelser för ordinarie, extra ordinarie

och extra lärare.

10 §.

1 mom. Lärare, som avses i detta kapitel, äger på grund av sin anställning
rätt till avlöningsförmåner enligt vad som stadgas i detta reglemente
och de särskilda bestämmelser, vilka meddelas på grund av föreskrift i reglementet
eller eljest utfärdas av Kungl. Maj:t, ävensom pensionsrätt i den utsträckning
särskilt stadgas.

2 mom. Uppbär lärare livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen eller
lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar på grund av arbete i statlig

346

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

eller kommunal tjänst, skall hans lön nedsättas med belopp motsvarande livräntans
storlek, såvida ej Kungl. Maj:t för visst fall annat medgiver.

Det åligger lärare, som uppbär dylik livränta, att göra anmälan därom till
skolstyrelsen.

3 mom. Är lärare berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension eller
årligt understöd, beror på beslut av Kungl. Maj:t, om och i vad mån av
sådan anledning avdrag å lönen skall ske. Reservpension eller däremot svarande
engångsbelopp skall dock icke föranleda sådant avdrag.

På beslut av Kungl. Maj:t skall ock bero, om och i vad mån avdrag å lönen
skall ske för lärare, som innehar beställning å reservstat vid försvaret.

4 mom. Lärare är pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av
eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar
m. m., om vilka förmäles i nedan angivna delar av reglementet:

2 mom. här ovan angående livränta,

13—16 §§ angående placering samt uppflyttning i löneklass,

20 § 2 mom. angående tjänstledighet för militärtjänstgöring, då krigsavlöningsreglementet
icke är å läraren tillämpligt,

22 § angående språktillägg,

24 § angående ersättning för utsträckt undervisning,

25 § angående ersättning för flyttningskostnad,

26 § angående tjänstebostad samt

27—35 §§ angående sjukvård.

Lärares lönegrad. Lönegradernas konstruktion.

11 §•

1 mom. Lärare tillhör, i den mån ej annat följer av vad här nedan sägs
och med iakttagande av bestämmelserna i 2 mom., lönegrad med den beteckning
och det ordningsnummer, som framgå av följande tabell.

Tjänst	Lönegrad
Ordinarie lärare.
Folkskollärare vid skola med 39 veckors årlig lästid.........................	Ca 21
Folkskollärare vid skola med 36 4/? veckors årlig lästid.......................	Ca 20
Småskollärare, lärare vid mindre tolkskola och biträdande lärare.............	Ca 13
Extra ordinarie lärare.
Folkskollärare vid skola med 39 veckors årlig lästid.........................	Ce 19
Folkskollärare vid skola med 36 *h veckors årlig lästid.......................	Ce 18
Småskollärare, lärare vid mindre tolkskola och biträdande lärare.............	Ce 11
Extra lärare.
Folkskollärare .............................................................	Cg 17 Cg 9
Småskollärare, lärare vid mindre tolkskola och biträdande lärare.............

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

347

Vid folkskola, där den årliga lästiden för högsta årsklassen understiger den
årliga lästiden för övriga årsklasser, skola samtliga lärare hänföras till den
lönegrad, som föranledes av lästidens längd för sistnämnda årsklasser.

Ändras vid folkskola den årliga lästiden, skall därav berörd lärartjänst
från och med det redovisningsår, den ändrade lästiden helt tillämpas, hänföras
till den lönegrad, som tjänsten med hänsyn till den ändrade lästiden
skall tillhöra.

Utsträckes vid folkskola den årliga lästiden för viss begränsad tid, skall
detta ej föranleda ändring i lärares lönegradsplacering.

2 mom. Förflyttas lärare på grund av föreskrift i 8 § till tjänst inom lägre
lönegrad, skall han i avlöningshänseende behandlas som om han fortfarande
innehaft tjänst i samma lönegrad som tidigare. Vad sålunda stadgats skall
även gälla, då lärare från ordinarie tjänst, som icke avses i detta reglemente,
utan eget förvållande förflyttas till sådan tjänst i lägre lönegrad, varå reglementet
äger tillämpning.

Då folkskollärartjänst på grund av ändrad årlig lästid nedflyttas till lägre
lönegrad, skall ordinarie lärare som då innehar tjänsten och som tillhört
högre lönegrad minst fem år, om Kungl. Maj:t därtill lämnar medgivande, i
avlöningshänseende så behandlas som om han fortfarande innehaft tjänst i
den högre lönegraden.

12 §.

Lönegraderna omfatta envar fyra löneklasser.

Lägsta löneklassen har samma nummer som lönegraden. Övriga tre löneklasser
hava, i tur och ordning, därefter närmast följande tre nummer.

Placering samt uppflyttning i Iöneklass.

13 §.

1 mom. Lärare skall vid tjänstetillträdet placeras i Iöneklass samt, om den
tillträdda tjänsten är ordinarie eller extra ordinarie, uppflyttas i Iöneklass i
enlighet med bestämmelserna i 14 och 15 §§, allt under förbehåll att annat
ej följer av beslut eller bestämmelser, som meddelats med stöd av 16 §.

Där lärare på grund av föreskrift i 8 § förflyttats till tjänst i lägre lönegrad
eller då lärare från ordinarie tjänst, som icke avses i detta reglemente,
utan eget förvållande förflyttats till tjänst i lägre lönegrad, varå reglementet
äger tillämpning, eller då lärares tjänst på grund av ändrad årlig lästid hänförts
till lägre lönegrad, gälla bestämmelserna i 11 g 2 mom., vad angår det
sistnämnda fallet i den utsträckning bestämmelserna angiva. Att lön i vissa
fall kan utgå enligt högre Iöneklass än den, vari läraren placeras, framgår av
17 § 2 mom.

2 mom. Det ankommer på skolstyrelsen att meddela beslut om lärares placering
och uppflyttning i Iöneklass. Skolstyrelsen skall fatta sådant beslut
även om läraren icke gjort framställning härom. Beslutet skall antecknas till
protokollet.

348

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Innan definitivt beslut fattas om lärares placering i högre löneklass än
den lägsta för tjänsten gällande, skall skolstyrelsen inhämta yttrande från
statens folkskolinspektör samt härvid till inspektören lämna uppgifter om
lärarens tjänstgöring enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär.

Bestämmelserna i andra stycket äga icke tillämpning:

a) då fråga allenast är om ändrad löneklassplacering för lärare till följd
av att tjänsten överförts till annan lönegrad,

b) då lärare företer intyg, som avses i fjärde stycket här nedan, samt

c) å skolstyrelse i distrikt, vars folkskoleväsende är befriat från inspektion
genom statens folkskolinspektör.

Lärare, som erhållit lön enligt högre löneklass än den lägsta för tjänsten
gällande, skall vid tillträde av tjänst inom annat skoldistrikt än det, där
placeringen beslutits, förete vederbörligen styrkt intyg enligt av skolöverstyrelsen
fastställt formulär om sagda placering.

14 §.

1 mom. Har läraren under de närmast före tjänstetillträdet förflutna tre
åren icke vid något tillfälle innehaft anställning inom undervisningsväsendet,
skall han placeras i lönegradens lägsta löneklass.

2 mom. Ordinarie eller extra ordinarie lärare, som placerats i löneklass
jämlikt 1 mom., äger med de undantag och i enlighet med de bestämmelser,
som nedan angivas, för uppflyttning i löneklass tillgodoräkna den tid, varunder
han innehar tjänsten.

Läraren må icke tillgodoräkna:

a) tid, under vilken han åtnjuter ferier,

b) tid, under vilken han åtnjuter tjänstledighet med skyldighet att vidkännas
A- eller B-avdrag för sjukdom, tvångsvis anordnad läkarundersökning
eller svag hälsas vårdande eller varunder han åtnjuter tjänstledighet
med skyldighet att vidkännas C-avdrag för uppdrag inom sådan personalsammanslutning,
som avser att tillvarataga lärarnas intressen i tjänsten eller
främja deras yrkesutbildning,

c) tid, under vilken han av annan anledning än under b) sagts åtnjuter
sadan tjänstledighet med skyldighet att vidkännas C-avdrag, som icke avser
offentligt uppdrag eller värnpliktstjänstgöring, eller

d) tid, under vilken han är avstängd från tjänstgöring, hålles häktad för
brott, undergår frihetsstraff eller av polismyndighet kvarhålles såsom misstänkt
för brott eller ock avhåller sig från tjänstgöring utan att hava erhållit
ledighet eller kunna styrka giltigt förfall.

Lärare må dock tillgodoräkna tid, under vilken han obefogat varit avstängd
från tjänstgöring eller hållits häktad för brott, för vilket han sedermera
blivit frikänd, ävensom tid, varunder han av polismyndighet kvarhållits
såsom misstänkt för brott, därest han antingen icke blivit häktad eller
efter häktning blivit frikänd.

För varje hel tidsperiod, som nedan angives, uppflyttas läraren en löneklass
intill dess högsta löneklassen uppnåtts.

liungl. Maj.ts proposition nr 281.

349

Första tidsperioden räknas från tjänstetillträdet och utlöper vid utgången
av det kalenderkvartal, under vilket från tidsperiodens början minst tre år
förflutit och läraren kan tillgodoräkna minst 680 dagar. Nämnda dagantal
skall likväl minskas med det antal dagar, varunder läraren från tidsperiodens
början åtnjutit tjänstledighet, som i andra stycket här ovan under b) avses,
dock med högst 420 dagar. Andra tidsperioden och följande tidsperioder
räknas på motsvarande sätt, med den avvikelsen, att sådan tidsperiod räknas
från ingången av kalenderkvartaiet närmast efter det, varunder den föregående
tidsperioden utlöpt.

Angående uppskov med uppflyitning stadgas i 3 mom.

3 mom. I 2 mom. angiven tidsperiod må genom beslut av skolstyrelsen
förlängas, därest uppskov med uppflyttning prövas böra äga rum på grund
av mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid läraren tillhört den lägre
löneklassen. Härvid må dock tagas hänsyn till viss i tjänsten begången förseelse,
för vilken läraren särskilt bestraffats, endast där förseelsen kan sägas
karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet.

Beslut om uppskov må icke fattas, utan att läraren erhållit tillfälle att
förklara sig.

Uppskov skall avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens
utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid
givit anledning till förnyat uppskov därmed.

Där lärare först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass,
skall utan hinder därav den tidsperiod, efter vars utlöpande läraren
enligt 2 mom. skall uppflyttas till än högre löneklass, räknas från samma
tidpunkt som om uppskov ej beslutits. Förlängning av denna tidsperiod må
allenast ske, om lärarens fortsatta tjänstgöring anses böra därtill föranleda.

4 mom. Där innehavd folkskollärartjänst på grund av ändrad årlig lästid
hänföres till annan lönegrad, skall, utom i fall som i 11 § 2 mom. andra
stycket avses, den löneklass läraren skall efter lästidsförändringen tillhöra
bestämmas på sätt i 15 § 2 och 4 mom. stadgas för det fall, att folkskollärare
erhåller tjänst i annan lönegrad.

15 §.

1 mom. Har läraren under de närmast före tjänstetillträdet förflutna tre
åren eller någon del av dem innehaft anställning inom undervisningsväsendet,
skall han vid tjänstetiilträdet placeras i löneklass enligt föreskrifterna
i 2 eller 3 mom. här nedan, om han tidigare innehaft tjänst såsom folkskollärare,
småskollärare, lärare vid mindre folkskola eller biträdande lärare eller
motsvarande tjänst vid nomadskola eller, därest statsbidrag utgått till
hans avlöning, vid sjukvårdsanstalt eller barnhem och ej annat följer av bestämmelserna
i nästföljande stycken.

Tidigare innehavd tjänst må icke tagas i betraktande

dels, då den nya tjänsten är folkskollärartjänst, om den tidigare av läraren
innehavda tjänsten utgör tjänst såsom småskollärare, lärare vid mindre folkskola
eller biträdande lärare eller häremot svarande annan tjänst,

350

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

dels om tjänsten innehafts före avlagd examen som medför behörighet för
densamma,

dels ock om tjänsten innehafts före en sammanhängande tid av tre år, varunder
läraren icke vid något tillfälle innehaft anställning inom undervisningsväsendet.

Om läraren tidigare icke innehaft någon sådan tjänst, som ovan särskilt
angivits, eller om den eller de tjänster av sådant slag, som läraren tidigare
innehaft, icke må tagas i betraktande på grund av föreskrift i nästföregående
stycke, skall han placeras i lönegradens lägsta löneklass.

2 mom. Där ordinarie lärare erhållit annan ordinarie tjänst i samma lönegrad
eller extra ordinarie lärare erhållit annan extra ordinarie tjänst i
samma lönegrad, skall läraren bibehålla den placering i löneklass han före
tillträdet av den nya tjänsten innehade.

Där folkskollärare i lönegrad Ca 20 erhåller tjänst i lönegrad Ca 21 eller
folkskollärare i i lönegrad Ce 18 erhåller tjänst i lönegrad Ce 19, skall läraren
placeras i löneklassen närmast över den, som han senast tillhörde före
övergången.

Där folkskollärare i lönegrad Ca 21 efter egen ansökan erhåller tjänst i
lönegrad Ca 20 eller folkskollärare i lönegrad Ce 19 erhåller tjänst i lönegrad
Ce 18, skall läraren placeras i löneklassen närmast under den, som han
i den högre tjänsten senast tillhörde.

3 mom. Där sådant fall, som avses i 2 mom., ej föreligger, skall angående
lärarens placering i löneklass gälla följande.

För löneklassplacering i extra lärartjänst må tillgodoräknas den tid, varunder
läraren före tjänstetillträdet innehaft tjänst, som enligt 1 mom. må
tagas i betraktande, dock att tid, varunder förekommit sådan ledighet eller
sådant tjänstgöringshinder som avses i 14 § 2 mom. andra stycket icke må
tillgodoräknas, i den mån icke fråga är om tid, som avses i 14 § 2 mom.
tredje stycket.

För löneklassplacering i extra ordinarie lärartjänst må tillgodoräkning ske
enligt samma bestämmelser som gälla för löneklassplacering i extra lärartjänst.
Tid för innehav av extra lärartjänst må dock ej tillgodoräknas, i den
mån den infallit före utgången av det kalenderkvartal, under vilket minst tre
år förflutit från första dagen i anställning, som enligt 1 mom. må tagas i betraktande,
samt under vilket läraren för löneklassplacering såsom extra lärare
tillika kan tillgodoräkna minst 680 dagar i anställning som sådan lärare.
Nämnda dagantal skall likväl minskas med det antal dagar varunder läraren
i extra lärartjänst åtnjutit tjänstledighet, som i 14 § 2 mom. andra stycket
under b) avses, dock med högst 420 dagar.

För löneklassplacering i ordinarie lärartjänst må jämväl tillgodoräkning
ske enligt samma bestämmelser som gälla för löneklassplacering i extra lärartjänst.
Tid för innehav av tjänst må dock ej tillgodoräknas, i den mån den
infallit före utgången av det kalenderkvartal, under vilket minst fem år förflutit
från första dagen i anställning, som enligt 1 mom. må tagas i betraktande,
samt under vilket läraren för löneklassplacering såsom extra lärare till -

liungl. Maj:ts proposition nr 281.

351

lika kan tillgodoräkna minst 1 130 dagar. Nämnda dagantal skall likväl
minskas med det antal dagar, varunder läraren åtnjutit tjänstledighet, som
i 14 § 2 mom. andra stycket under b) avses, dock med högst 700 dagar.

Om läraren icke enligt vad nu sagts kan tillgodoräkna någon tid eller
tjänstetillträdet föregåtts av endast en ofullständig sådan tidsperiod, varom
nedan förmäles, skall läraren placeras i lägsta löneklassen I annat fall skall
läraren för varje fullständig tidsperiod, som föregått tjänstetillträdet, placeras
en löneklass högre än eljest skolat ske, dock med iakttagande att placering ej
må ske högre än i högsta löneklassen.

Första tidsperioden räknas, om den nya tjänsten är extra, från första dagen

1 anställning, som enligt 1 mom. må tagas i betraktande. År den nya tjänsten
extra ordinarie, räknas tidsperioden från utgången av det i tredje stycket angivna
kalenderkvartalet eller, om läraren dessförinnan innehaft extra ordinarie
eller ordinarie tjänst, som enligt 1 mom. må tagas i betraktande, från
första dagen i sådan anställning. Om den nya tjänsten är ordinarie, räknas
tidsperioden från utgången av det i fjärde stycket angivna kalenderkvartalet.
Tidsperioden utlöper vid utgången av det kalenderkvartal, under vilket från
tidsperiodens början minst tre år förflutit och läraren kan tillgodoräkna
minst 680 dagar. Nämnda dagantal skall likväl minskas med det antal dagar,
varunder läraren från tidsperiodens början åtnjutit tjänstledighet, som i 14 §

2 mom. andra stycket under b) avses, dock med högst 420 dagar. Andra tidsperioden
och följande tidsperioder räknas på motsvarande sätt med den avvikelsen,
att sådan tidsperiod räknas från ingången av kalenderkvartalet närmast
efter det, varunder den föregående tidsperioden utlöpt.

4 mom. Ordinarie eller extra ordinarie lärare, som i denna paragraf avses,
skall uppflyttas i löneklass enligt bestämmelserna i 14 § 2 och 3 mom.
med följande avvikelser:

a) Har placeringen skett jämlikt 2 mom. här ovan, skall uppflyttning från
den löneklass vari läraren vid tjänstetillträdet placerats, om sådan uppflyttning
ifrågakommer, ske vid den närmast efter tjänstetillträdet eller, i förekommande
fall, vid tjänstetillträdet infallande tidpunkt, då läraren vid fortsatt
innehav av den tidigare tjänsten skulle hava vunnit uppflyttning. Om
avbrott föreligger mellan anställningen i den tidigare och den nya tjänsten
skall avbrottstiden likställas med tid, som avses i 14 § 2 mom. andra stycket
under a) och c).

b) Har placeringen skett jämlikt 3 mom. här ovan och har tjänstetillträdet
föregåtts av endast en ofullständig sådan tidsperiod, varom i 3 mom. förmå
les, eller jämte en eller två fullständiga tidsperioder av en ofullständig sådan
tidsperiod, skall uppflyttning från den löneklass, vari läraren vid tjänstetillträdet
placerats, ske vid ingången av kalenderkvartalet närmast efter det den
vid tjänstetillträdet ofullständiga tidsperioden utlöper enligt de i 3 mom.
meddelade bestämmelserna.

16 g.

Kung!. Maj:t eller, efter Kungl. Maj ds bemyndigande, skolöverstyrelsen
äger, om och i den mån så med hänsyn till särskilda omständigheter prövas

352

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

skäligt, meddela beslut eller utfärda bestämmelser, varigenom i visst särskilt
fall eller under vissa särskilda förutsättningar lärare erhåller rätt att tillhöra
högre löneklass inom vederbörande lönegrad än som följer av bestämmelserna
i 14 och 15 §§ eller att inom kortare tid än som föreskrives i dessa bestämmelser
uppflyttas till viss löneklass.

Bestämmelser om den löneklass, enligt vilken lön skall utgå, samt om

lönens storlek m. m.

17 §.

1 mom. Lärare åtnjuter med i 2 mom. angivna undantag lön enligt den
löneklass, i vilken han placerats eller till vilken han uppflyttats jämlikt bestämmelserna
i 13—16 §§.

2 mom. Lärare vid mindre folkskola eller biträdande lärare skall åtnjuta
lön enligt löneklassen närmast över den, i vilken läraren placerats eller till
vilken han uppflyttats. Förflyttas den, som under minst tio år i oavbruten
följd innehaft tjänst som lärare vid mindre folkskola eller som biträdande
lärare, på grund av föreskrift i 8 § till småskollärartjänst, skall han, så länge
han innehar tjänst av sistnämnda slag, alltjämt äga åtnjuta lön enligt löneklassen
närmast över den, i vilken han placerats eller till vilken han uppflyttats.

Lön skall utgå efter sådan högre löneklass, som nu sagts, jämväl till ordinarie
eller extra ordinarie folkskollärare, då den årliga lästiden utsträckts för
viss begränsad tid.

Därest lärare från ordinarie tjänst, som icke avses i detta reglemente, till
följd av sitt förhållande i tjänsten förflyttats till lägre tjänst, varå reglementet
äger tillämpning, skall han, därest han före förflyttningen tillhörde
högre löneklass än den högsta för den lägre tjänstens lönegrad gällande, åtnjuta
lön enligt nämnda högre löneklass.

18 §.

Lönerna för varje löneklass framgå av statens löneplansförordning.

Lärares lön bestämmes efter den ortsgrupp, till vilken hans stationeringsort
blivit hänförd. Då särskilda skäl därtill föranleda må dock Kungl. Maj:t
beträffande viss lärare eller viss grupp av lärare bestämma, att lön skall utgå
efter annan ortsgrupp.

De månadslöner och daglöner, som framgå av statens löneplansförordning,
äro icke tillämpliga å extra lärare. För sådan lärare tillämpas läsdrsdaglön.
Denna utgår under anställningstiden för varje dag av lästerminen med ett
belopp, som utgör 12A>73 av den enligt löneplansförordningen för vederbörande
löneklass och ortsgrupp gällande månadslönen. Belopp, vilket icke slutar å
helt femtal ören, skall jämkas till närmaste femtal.

Genom skolöverstyrelsens försorg utfärdas tabeller över läsårsdaglöner.

353

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

19 §.

1 mom. För tid, då lärare icke utövar sin tjänst, skall han, i den mån ej
annat beslutes med stöd av särskild i reglementet meddelad bestämmelse eller
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, skolöverstyrelsen finner
skäl att för visst fall annorlunda bestämma, åtnjuta oavkortad lön eller
lön minskad med A-avdrag, B-avdrag eller C-avdrag eller avstå hela lönen i
enlighet med bestämmelser, som meddelas i 2—5 mom. här nedan eller där
angivas.

1 fråga om ovan omförmälda löneavdrag skall följande gälla.

A-avdragen för dag framgå av statens löneplansförordning för varje löne klass

och ortsgrupp. För lärare skall tillämpas det A-avdrag för dag, som
gäller för den löneklass och ortsgrupp, efter vilken han åtnjuter lön.

Såsom B-avdrag för dag skall för lärare tillämpas ett belopp, som är dubbelt
så stort som det för honom tillämpliga A-avdraget.

Såsom C-avdrag för dag skall för lärare tillämpas ett belopp, som är lika
stort som den för honom gällande daglönen eller, vad angår extra lärare, den
för honom gällande läsårsdaglönen. Då förhållande, som skolat medföra Cavdrag,
föreligger under hel kalendermånad, skall dock läraren, i stället för
att vidkännas sådant löneavdrag med visst belopp för dag räknat, avstå hela
lönen för denna månad.

2 mom. I den utsträckning och i enlighet med de närmare bestämmelser,
som meddelas av Kungl. Maj:t, skall lärare, som tillika är distriktsöverlärare,
åtnjuta semester. I övrigt äger lärare, som är ordinarie eller extra ordinarie,
åtnjuta ferier. Där ej annat följer av vad här nedan eller i 4 och 5 mom.
eller eljest särskilt stadgas, skall lärare under ferier åtnjuta oavkortad lön.

Lärare, som innehaft anställning vid folkskoleväsendet eller sådan annan
anställning, vid vilken avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser,
under två på varandra följande terminer, skall under därefter
närmast följande ferietid i vissa fall vidkännas A-avdrag å lönen med hänsyn
till under terminen infallande tid, varunder läraren åtnjutit tjänstledighet,
som avses i 20 § 2 mom. under punkt 6 b) eller c), 12 eller 13, varit förhindrad
att tjänstgöra av anledning, som enligt 21 § 2 mom. skall medföra
C-avdrag å lönen, eller avhållit sig från tjänstgöring utan att hava erhållit
ledighet eller kunna styrka giltigt förfall. Sådant avdrag skall tillämpas, om
nämnda tid är så lång, att återstoden av de båda terminerna ej uppgår till
sammanlagt 60 dagar. Har läraren under ett läsår åtnjutit tjänstledighet, som
avses i 20 § 2 mom. under punkterna 9, 11 och 13, under sammanlagt mer
än 120 dagar, skall han — i förekommande fall utöver vad nu sagts — vara
skyldig att under den efter läsåret närmast följande ferietiden vidkännas avdrag
å lönen i den omfattning skolöverstyrelsen bestämmer.

Den till extra lärare under anställningstiden utgående läsårsdaglönen skall
anses inbegripa den ersättning för semester, som eljest må tillkomma läraren.

3 mom. Angående det sätt, varpå med lärares lön skall förhållas vid tjänst Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 281. 23

354

Kungl. Maj:ts proposition, nr 281.

ledighet eller tjänstgöringshinder av visst slag eller om läraren avhåller sig
från tjänstgöring, stadgas i 20 och 21 §§.

4 mom. Ordinarie folkskollärare eller småskollärare, som uppehåller förordnande
å annan folkskollärar- respektive småskollärartjänst, skall åtnjuta
lön såsom om den uppehållna tjänsten vore ordinarie och läraren ordinarie
innehavare av densamma. Vad här sagts om småskollärare, äger även tilllämpning
å lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare.

Omfattar förordnandet hel termin, skall lönen i enahanda ordning utgå å
den uppehållna tjänsten jämväl under ferietid, som infaller samma kalenderhalvår
som förordnandet.

Under den tid lärare enligt första eller andra stycket uppbär lön å annan
tjänst skall han å sin egen tjänst avstå samtliga avlöningsförmåner.

5 mom. För tid, då lärare, på sätt i 7 § 1 mom. första stycket sägs eller i
anledning av bestämmelser, om vilka i nämnda paragraf förmäles, frånträder
utövningen av viss av honom innehavd tjänst, äger han icke åtnjuta lön
för denna tjänst.

6 mom. I den mån ej annat följer av bestämmelserna i denna paragraf
eller andra i reglementet meddelade bestämmelser utgår lön från och med
den dag tjänsten tillträdes till och med den dag, då den frånträdes.

Tjänstledighet och tjänstgöringshinder m. m.

20 §.

1 mom. I fråga om det sätt, varpå med lönen skall förhållas för tid, under
vilken tjänstledighet åtnjutes, hänföres lärare till någon av följande tre
grupper:

Grupp 1. Extra lärare med mindre än 6 anställningsmånader.

Grupp 2. Extra lärare med 6 men ej 36 anställningsmånader.

Grupp 3. Extra lärare med 36 anställningsmånader eller mera, ävensom
extra ordinarie och ordinarie lärare.

Vad angår extra lärare skall såsom anställningsmånad anses kalendermånad,
under vilken han å minst 16 dagar utfört arbete i anställning vid det
statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet eller i anställning hos
staten. Med tid, under vilken arbete utförts, skall härvid likställas annan tid,
för vilken avlöning till någon del utgått. Där ej Kungl. Maj:t eller, efter
Kungl. Maj:ts bemyndigande, skolöverstyrelsen annorlunda förordnar, skall
dock såsom anställningsmånad icke tagas i betraktande kalendermånad, vilken
infallit före tid av 36 kalendermånader i följd, under vilken läraren icke
utfört arbete eller åtnjutit avlöning i sådan anställning, som nyss sagts.

2 mom. Så framt icke annat följer av vad i 3 mom. här nedan sägs eller
beslutas i den ordning, som i 19 § 1 mom. angives, skall vid tjänstledighet

lärare tillhörande grupp 1 vidkännas C-avdrag samt

lärare tillhörande grupp 2 eller 3, enligt vad i det följande angives, åtnjuta
oavkortad lön eller vidkännas A-, B- eller C-avdrag eller uppbära lön enligt
av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

355

Orsak till tjänstledighet	Grupp 2	Grupp 3
1. Offentligt uppdrag. a) Uppdrag såsom ledamot av	C-ovdrag.	B-avdrag.
riksdagen eller kyrkomötet eller att vara riksdagens revisor.
b) Uppdrag, där ersättning ej ut-	C-andrag.	A-avdrag.
går eller utgår allenast med visst belopp för sammanträdes- eller för-rättningsdag och läraren icke med-givits rätt till gottgörelse för de av-löningsförmåner han under ledig-heten avstått, i den mån ej fråga är om uppdrag som avses under a). c) Annat offentligt uppdrag än under a) och b) avses.	C-avdrag.	C-avdrag.
2. Militärtjänstgöring, då krigsav-	Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.
löningsreglemenlet är ä läraren till-lämpligt.
3. Militärtjänstgöring, då krigsav-löningsreglementet icke är å läraren tillämpligt. a) Värnpliktstjänstgöring, som fullgöres under det år, under vilket den värnpliktige fyller tjugotre år, eller därefter.	C-avdrag.	B-avdrag.
b) Frivillig befordrings- eller re-	C-avdrag.	B-avdrag högst 32 dagar
petitionskurs eller med sådan kurs		av ett och samma redo-
jämställd annan kurs eller övning,		visningsår.
vilken erfordras för vinnande eller bibehållande av viss tjänstegrad så-som värnpliktigt befäl.		C-avdrag i övrigt.
c) Tjänstgöring, vilken åligger an-ställningshavare i reserven eller be-ställningshavare å reservstat eller å övergångsstat. Kaptens-, fanjunkar- eller flagg-underofficerskurs för anställnings-havare i reserven.	C-avdrag.	B-avdrag.
d) Hemvärn sövning eller hem-	C-avdrag.	B-avdrag högst 14 dagar
värnskurs.		av ett och samma redo-visningsår. C-avdrag i övrigt.
e) Annan militärtjänstgöring än under a)—d) avses.	C-avdrag.	C-avdrag.
4. Arbete av synnerlig vikt för folk-	Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.
försörjningen eller av därmed jämför-ligt allmänt intresse.

356

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Orsak till tjänstledighet

Grupp 2

Grupp 3

5. Iakttagelser, studier eller arbete
av betydelse för undervisningsväsendet.

6. Sjukdom m. m.

a) Sjukdom eller förlust av arbetsförmågan,
föranledd av i tjänsten
inträffad händelse, som enligt
allmän lag är att hänföra till olycksfall
i arbete, eller av våld eller misshandel,
för vilken läraren blivit utsatt
på grund av tjänsten.

I tjänsten ådragen yrkessjukdom,
varom förmäles i gällande lag om
försäkring för vJssa yrkessjukdomar.

I tjänsten ådragen smittsam sjukdom,
som enligt bestämmelserna i
gällande epidemilag skall anmälas
till vederbörande myndighet.

I tjänsten ådragen sjukdom, som
enligt bestämmelserna i gällande
epizootilag skall anmälas till vederbörande
myndighet.

Med tjänsten skall likställas annan
icke-statlig anställning, vid vilken
avlöning utgår enligt av Kungl.
Maj:t meddelade bestämmelser, anställning
i statens tjänst samt uppdrag
för statens räkning.

b) Sjukdom i andra fall än under
a) avses eller tvångsvis anordnad
läkarundersökning.

c) Svag hälsas vårdande, då behovet
av ledighet härför är behörigen styrkt.
7. Havandeskap eller barnsbörd.

C-avdrag.

Oavkortad lön under högst
180 dagars ledighet av en
och samma tjänstledighetsorsak.

B-avdrag i övrigt, så framt
ej skolöverstyrelsen på
grund av särskilda förhållanden
finner anledning
medgiva, att A-avdrag
skall tillämpas eller att
avdrag icke skall äga rum.

B-avdrag högst 180 dagar,
räknat för ett och samma
läsår eller, vid sjukledighet
såväl vid slutet av ett
läsår som vid början av
det närmast följande, för
anställningstid som bortsett
från den mellan läsåren
liggande tiden fortgått
i en följd.

C-avdrag i övrigt.
C-avdrag.

B-avdrag högst 120 dagar,
dock ej för tid efter 120:e
dagen från förlossningen.
C-avdrag i övrigt.

Oavkortad lön, därest
Kungl. Maj:t så förordnar
med hänsyn till att iakttagelserna,
studierna eller
arbetet prövas på ett påtagligt
sätt kunna tjäna
undervisningsväsendets
intressen.

C-avdrag i övrigt.

Oavkortad lön.

A-avdrag.

B-avdrag.

A-avdrag högst 120 dagar,
dock ej för tid efter 120:e
dagen från förlossningen.
C-avdrag i övrigt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

357

Orsak till tjänstledighet	Grupp 2	Grupp 3
8. Tjänstyöringsförbud till före-kommande ao smittas spridning.	Oavkortad lön högst 180 dagar. B-uvdrag i övrigt, så framt ej skolöverstyrelsen på grund av särskilda för-hållanden finner anled-ning medgiva, att A-av-drag skall tillämpas eller att avdrag icke skall äga rum.	Oavkortad lön.
9. Studier eller arbete av betydelse för lärarens kompetens för viss upp-gift eller befattning inom folkskole-väsendet.	C-avdrag.	B-avdrag sammanlagt högst 180 dagar under var och en av följande tider: a) tid, då läraren inne-haft ordinarie folkskollä-rartjänst, b) tid, då läraren inne-haft icke-ordinarie folk-skollärartjänst, c) tid, då läraren inne-haft ordinarie tjänst så-som småskollärare eller lärare vid mindre folk-skola eller biträdande lä-rare, d) tid, då läraren inne-haft icke-ordinarie tjänst, som under c) avses. C-avdrag i övrigt.
10. Flyttning, för vilken ersättning för flyttningskostnad utgår av stats-medel.	C-avdrag.	Oavkortad lön högst 3 da-gar. C-avdrag i övrigt.
11. Uppdrag inom sädan personal-sammanslutning, som avser att till-varataga lärarnas intressen i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, där vederbörande folkskolinspektör efter av skolöverstyrelsen utfärdade direktiv finner skäl föreligga för tjänstledighet.	B-avdrag högst 15 dagar av ett och samma redo-visningsår. C-avdrag i övrigt.	B-avdrag högst 15 dagar av ett och samma redo-visningsår. C-avdrag i övrigt.
12. Enskild angelägenhet av vikt, där vederbörande fclkskolinspeklör fin-ner skäl föreligga för tjänstledighet.	C-avdrag.	B-avdrag högst 15 dagar av ett och samma redo-visningsår. C-avdrag i övrigt.
13. Annan orsak än som avses un-der 1—12 här ovan eller i 19 § 4 och 5 mom.	C-avdrag.	C-avdrag.

358

Kungl, Maj:ts proposition nr 281.

3 mom. I den utsträckning, som Kungl. Maj:t bestämmer, skall lärare, som
tillika är distriktsöverlärare, åtnjuta oavkortad lön under tjänstledighet, som
i 2 mom. avses under punkten 6 b).

21 §.

1 mom. Inställes undervisningen på grund av smittsam sjukdom och hindras
lärare därav att tjänstgöra, skall han, om han är ordinarie eller extra
ordinarie, uppbära oavkortad lön. I fråga om extra lärare skall det i fall,
som nu sagts, ankomma på skolstyrelsen att efter av skolöverstyrelsen givna
direktiv och efter hörande av vederbörande folkskolinspektör besluta, huruvida
lön skall utgå.

Inställes, inskränkes eller avkortas undervisningen på grund av krig, krigsfara
eller därmed sammanhängande förhållanden, gäller vad i föregående
stycke stadgas, där ej Kungl. Maj:t annorlunda föreskriver.

2 mom. Lärare, som är avstängd från tjänstgöring, hålles häktad för brott
eller undergår frihetsstraff, skall under tiden vidkännas C-avdrag, så framt
ej skolstyrelsen med medgivande av vederbörande folkskolinspektör prövar
skäligt att låta honom uppbära någon del av avlöningen.

Finnes avstängningsåtgärd hava varit obefogad eller blir för brott häktad
frikänd, skall vad av hans lön innehållits till honom utbetalas.

Vad i första stycket stadgats i fråga om lärare, vilken hålles häktad för
brott, skall gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles
såsom misstänkt för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages eller
läraren efter häktning frikännes, han skall äga åtnjuta oavkortad lön under
tiden för kvarhållandet.

I fråga om avlöning till lärare, som avstängts från tjänstgöring på grund
av vägran att underkasta sig tvångsvis anordnad läkarundersökning, bestämmer
Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

3 mom. Avhåller sig lärare från tjänstgöring utan att hava erhållit ledighet
eller kunna styrka giltigt förfall, skall han för den tiden vidkännas Cavdrag.

Lönetillägg och särskilda ersättningar.

22 §.

Till lärare vid skola inom vissa av rikets nordligaste gränsorter utgår
språktillägg med 150 kronor för år räknat eller, vad angår extra lärare, med
55 öre för varje dag, läraren innehar anställning, enligt de grunder, som
fastställas av Kungl. Maj:t.

Ordinarie eller extra ordinarie lärare äger uppbära språktillägg jämväl för
tid, varunder han ej utövar sin tjänst, så framt han under denna tid äger
åtnjuta lön. För tid, då han vidkännes C-avdrag, skall han avstå tillägget.

359

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

23 §.

Till lärare, som är stationerad å ort inom rikets nordliga delar, där vistelsen
på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelserna i övrigt
kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt hänseende, utgår kallortstillägg
med nedanstående, för olika kallortsklasser bestämda belopp:

Ordinarie och extra ordinarie lärare:

Kallortsklass
III IV

Kallortstillägg för år räknat, kronor.......

156

240

360

540

720

Extra lärare:

Kallortstillägg för varje dag, läraren innehar
anställning, kronor....................

0''2ä

0''40

0-65

V—

1-50

2 —

Vad angående språktillägg stadgats i 22 § andra stycket skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om kallortstillägg.

Närmare bestämmelser angående de orter, å vilka kallortstillägg skall utgå,
och dessa orters fördelning å de olika kallortsklassema meddelas av Kungl.
Maj :t.

24 §.

Lärare, vilken meddelar undervisning utöver föreskrivet antal veckotimmar,
skall, där ej annorlunda är stadgat, åtnjuta ersättning enligt de för timlärare
fastställda grunderna.

25 §.

Förflyttas ordinarie lärare med stöd av 8 § på grund av indragning av övertalig
lärartjänst eller eljest utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan,
äger han uppbära ersättning för flyttningskostnad enligt de föreskrifter, som
Kungl. Maj :t meddelar.

Beslut om sådan ersättning fattas av skolöverstyrelsen, som har att i ärendet
inhämta yttrande av statskontoret.

Tjänstebostad.

26 §.

För tjänstebostads begagnande skall lärare månadsvis i efterskott erlägga
ersättning genom avdrag å avlöningen eller genom kontant inbetalning, i den
mån utgående avlöningsbelopp ej förslår till avdraget (hyresavdrag).

Om hvresavdrags bestämmande stadga^ i boställsordningen.

Sjukvård.

27 §.

Bestämmelsernas tillämpningsområde.

Bestämmelserna i 28—35 §§ skola äga tillämpning å ordinarie och extra
ordinarie lärare.

360

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

28 §.

Allmänna bestämmelser om sjukvård. Ersättning av statsmedel.

1 mom. Vid sjukdom erhåller lärare av statsmedel ersättning för kostnad
för läkarvård jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i
tjänsten, som medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl
andra till arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga följder
av olycksfallet nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de
villkor, som i denna paragraf och 29—35 §§ stadgas eller av Kungl. Maj:t
för särskilt fall bestämmas; dock endast i den mån sagda förmåner icke utgå
enligt oiycksfallsförsäkringslagens bestämmelser.

Där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tandvård
endast om sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgivningar
eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom,
vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd.

2 mom. Om lärare av annan anledning än som i 20 § 2 mom. avses under
punkten 1 c) åtnjuter tjänstledighet mer än 14 dagar i en följd med skyldighet
att därunder vidkännas G-avdrag å lönen, skall han för tiden efter
nämnda 14 dagar avstå från de förmåner, varom i denna paragraf samt i
30—35 §§ förmäles. Skolöverstyrelsen äger dock medgiva, att nämnda förmåner
undantagsvis må bibehållas för en tid av högst tre månader.

3 mom. Vid bestämmande av ersättning av statsmedel skall hänsyn tagas
endast till läkarvård och läkemedel m. m., som läraren erhållit i enlighet
med föreskrifterna i detta reglemente. Ersättningen skall beräknas särskilt
för varje redovisningsår. Lärarens kostnader skola härvid anses belöpa å det
redovisningsår läkarvård meddelats eller läkemedel mottagits.

Från det belopp, varmed ersättning av statsmedel enligt bestämmelserna i
detta reglemente skall utgå, skall dock, där ej fråga är om olycksfall i tjänsten,
avdrag ske med ett belopp av etthundra kronor för redovisningsår, som
skall åvila läraren. Kostnaden för vaccination, som omförmäles i 34 § 3 mom.,
skall dock städse ersättas av statsmedel.

4 mom. Beslut om ersättning för läkarvård och läkemedel m. m. fattas av
skolöverstyrelsen.

5 mom. Vad i denna paragraf samt 31, 32, 34 och 35 §§ stadgas i fråga
om olycksfall i tjänsten gäller även i andra fall, som avses i 20 § 2 mom.
under punkt 6 a).

6 mom. Erforderliga föreskrifter rörande tillämpningen av bestämmelserna
i denna paragraf och i 29—35 §§ meddelas av Kungl. Maj:t.

29 §.

T jänsteläkare.

Med tjänsteläkare avses i detta reglemente läkare anställd av staten eller
av kommunen i öppen sjukvård, skolläkare eller läkare å poliklinik vid allmänt
sjukhus, vilken ombesörjer läkarvård å lärarens stationeringsort eller,
om tillgång till dylik vård ej finnes därstädes, sådan läkare å närmaste ort.

361

Kungi. Maj.ts proposition nr 281.

30 §.

Läkarvård och läkarintyg.

Anlitar lärare tjänsteläkare för erhållande av läkarvård och intyg, som i
tjänsten erfordras rörande lärarens hälsotillstånd, skola kostnaderna härför
ersättas av statsmedel. Erfordras för ställande av diagnos röntgen- eller annan
undersökning, som ej lämpligen kan utföras av tjänsteläkare, skall jämväl
kostnaden för sådan undersökning bestridas av statsmedel i enahanda
ordning.

Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning, som
nyss sagts, må ersättas även i de fall, då lärare uppehåller sig å sådan ort,
att han icke lämpligen kan anlita tjänsteläkare, eller då vid trängande behov
av läkarvård dylik läkare icke hinner anlitas. I dylika fall bör läraren i första
rummet hänvända sig till annan av staten eller av kommun anställd läkare.

31 §.

Specialistvård.

1 mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på behandling
av vissa sjulcdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt vid fall
av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under förutsättning
att tjänsteläkare eller annan läkare, som läraren enligt bestämmelserna
i 30 § ägt anlita, förklarat sådan specialistvård nödvändig samt tjänsteläkare
antingen själv lämnat anvisning på eller ock godkänt valet av specialist.

Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialistvård,
som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt av
statsmedel.

2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 28 § 1 mom. andra
stycket.

32 §.

Sjukhusvård.

1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej nedan
annorlunda stadgas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos
helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att tjänsteläkarr
eller annan läkare, som läraren enligt bestämmelserna i 30 § ägt anlita, förklarat
sjukhusvård nödvändig samt under de villkor i övrigt, som nedan angivas.

Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:

a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda
legosängsavgiften för plats å allmän sal samt

b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda
avgiften för vård å allmän avdelning.

362

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Prövar tjänsteläkare eller den för vården ansvarige sjukhusläkaren den
sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes tillgängligt,
i enskilt rum, må, utan hinder av vad ovan stadgas, av statsmedel
bestridas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos hela kostnaden
för vården och eljest den del av sagda kostnad, som överskjuter halva beloppet
av den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften för plats å allmän sal.

Till kostnader för sjukhusvård, som i nästföregående stycke sägs, hänföres
ock sådant arvode, som den i enskilt eller halvenskilt rum vårdade läraren
erlagt till den för vården ansvarige sjukhusläkaren. Bidrag av statsmedel
till dylikt arvode må icke överstiga lägsta tillämpliga beloppet enligt den av
medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade rådgivande taxan. Vid olycksfall
i tjänsten samt vid fall av tuberkulos må likväl efter prövning av skolöverstyrelsen
högre bidrag kunna utgå, dock icke med större belopp än det, som
med tillämpning av den rådgivande taxan högst skulle hava erlagts.

Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare
plats än den, som kommit till användning.

Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av
staten, landsting eller kommun, Konung Oscar II :s jubileumsfond tillhörigt
sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjukvårdande
verksamhet.

2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda
förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel intill
det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus;
dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på skolöverstyrelsens prövning
må bero, huruvida vårdkostnaderna må ersättas med högre belopp än
nu sagts.

33 §.

Läkemedel.

1 mom. Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskrivits
antingen av tjänsteläkare eller annan läkare, vilken läraren enligt bestämmelserna
i 30 § ägt anlita, eller ock av specialist eller tandläkare, till
vilken läraren enligt bestämmelserna i 31 § hänvänt sig.

2 mom. Där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, skall räkning å läkemedelskostnad
vara attesterad av tjänsteläkare, innan utbetalning på grund
av räkningen äger rum.

34 §.

Bad, massage m. m.

1 mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som av
tjänsteläkare ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven sjukdom,
må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av
statsmedel.

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

363

2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage och andra dylika hjälpmedel,
som lärare nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten, skola
bekostas av statsmedel.

3 mom. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vaccination
mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av statsmedel.

35 §.

Resor och sjuktransporter.

I den mån skolöverstyrelsen prövar skäligt, må av statsmedel bestridas kostnad
för den sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning,
under förutsättning att tjänsteläkare eller annan läkare, som läraren
enligt bestämmelserna i 30 § ägt anlita, förklarat resan eller förflyttningen
nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens behöriga behandling.
Likaledes må av statsmedel kunna ersättas skälig kostnad för resa, som
lärare nödgats företaga för erhållande av specialistvård samt, där fråga är
om olycksfall i tjänsten, för erhållande av behandling, som avses i 34 § 1
mom., ävensom för anskaffande av hjälpmedel, varom förmäles i 34 § 2 mom.

Jämväl skälig kostnad för läkares resa för besök hos den sjuke i det fall,
då denne icke utan våda kan flyttas, må kunna ersättas av statsmedel.

Begravningshjälp.

36 §.

Avlider ordinarie eller extra ordinarie lärare, skall till hans dödsbo såsom
begravningshjälp utbetalas ett belopp av 400 kronor. Efterlämnar läraren
anhöriga, vilka äro berättigade till familjepension, som utgår på grund av
tjänsten, skall dock, där lärarens månadslön överstiger familjepensionen för
månad, begravningshjälpen förhöjas med ett belopp motsvarande skillnaden.
För beräkning av sagda förhöjning skola läggas till grund förhållandena
under den månad, då dödsfallet inträffat.

I första stycket avsett belopp skall i förekommande fall minskas med
begravningshjälp, vartill dödsboet är berättigat enligt olycksfallsförsäkringslagen.

Beräkning och utbetalning av kontanta löneförmåner.

37 §.

1 mom. I den män ej annat följer av vad i 2 och 3 mom. sägs eller av
särskilt av Kungl. Maj:t meddelat beslut skall för varje kalendermånad för
sig beräknas och utbetalas det belopp, som för densamma tillkommer lärare
på grund av de i reglementet innefattade eller med stöd av detsamma meddelade
bestämmelserna om lön, avdrag å lönen, språktillägg, kallortstillägg
och sådan ersättning, som avses i 24 §.

364

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Vid beräkningen iakttages,

dels att lönen för kalendermånaden skall för extra lärare, så ock för sådan
ordinarie eller extra ordinarie lärare, som äger åtnjuta lön efter olika beräkningsgrunder
för olika delar av månaden eller icke är berättigad åtnjuta
lön för hela månaden, utgöra summan av vederbörliga daglöner,

dels att tillämpning i annat fall skall ske av vederbörlig månadslön,

dels ock att arman förmån än lönen skall, om den är upptagen med visst
belopp för år räknat, anses belöpa med lika stort belopp å varje kalendermånad
och att månadsbelopp skall anses belöpa med lika stor del å varje
dag under månaden.

För viss kalendermånad beräknat belopp utbetalas, i den mån detsamma
icke skall innehållas enligt särskilda föreskrifter, tidigast den tjugofemte dagen
och senast den sista helgfria dagen i månaden. Utbetalningen sker genom
postverket, där ej annorlunda emellan skolstyrelsen och läraren överenskommits.
Om beloppet tillställes läraren genom postverket eller genom insättning
i bank, skall det utanordnas i så god tid, att det kan beräknas vara för läraren
tillgängligt senast den sista helgfria dagen i månaden.

Då lärarens anställning upphör vid annan tidpunkt än kalendermånads utgång,
skall, oavsett vad i nästföregående stycke sagts, utbetalningen ske i
samband med anställningens upphörande.

2 mom. Beräkning, som i 1 mom. avses, må kunna ske preliminärt på sådant
sätt, att vid densamma icke tages hänsyn till tjänstgöringsförhållandena
under den kalendermånad, varom fråga är, eller att därvid allenast tages
hänsyn till tjänstgöringsförhållandena intill viss dag i kalendermånaden.
Om efter dylik beräkning utbetalat belopp understiger eller överstiger det,
som skolat utgå vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. här ovan, skall
skillnaden vid nästföljande utbetalningstillfälle, i förstnämnda fall utbetalas
till läraren och i sistnämnda fall avdragas från det belopp, som då eljest skolat
utbetalas. I den mån utbetalat belopp, som grundar sig på preliminär beräkning,
överstiger det, som skolat utgå vid tillämpning av bestämmelserna i 1
mom., och skillnadsbeloppet icke kan avdragas i nyss angiven ordning, skall
läraren vara skyldig att återbetala detsamma inom tid och i den ordning,
som skolstyrelsen bestämmer.

Beslut om tillämpning av preliminär beräkning meddelas av skolstyrelsen
enligt av skolöverstyrelsen givna riktlinjer.

3 mom. Förmåner, som avses i 1 mom., må kunna utbetalas vid tidigare
tidpimkt än där sägs undantagsvis, då särskilt ömmande omständigheter föreligga
och tillfällig hjälp för mötande av oförutsedda och hastigt påkommande
utgifter är av behovet synnerligen påkallad.

Utbetalning, varom här är fråga, må avse högst det belopp, som kunnat
utbetalas, om lärarens anställning upphört vid utbetalningstillfället.

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

365

4 kap. Avlöningsbestämmelser för timlärare och pensionerade lärare.

38 §.

1 mom. För timlärare fastställas avlöningsförmånerna av Ivungl. Maj:t.

2 mom. Uppehälles tjänst med full tjänstgöring av lärare, vilken åtnjuter
tjänstepension av statsmedel enligt för folk- och småskollärare gällande bestämmelser,
skall dagarvode utgå med belopp, som bestämmes av Kungl.
Maj:t.

Är avståndet mellan den pensionerade lärarens bostad och den skola, vid
vilken tjänstgöringen fullgöres, minst två mil, räknat efter farbar väg, skall
till läraren utöver dagarvode utgå särskild ersättning med belopp, som bestämmes
av Kungl. Maj:t.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1947, från och med vilken dag
vad i tidigare av Kungl. Maj:t utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande
mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår lärare å
vilken reglementet erhåller tillämpning.

366

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Bilaga 6.

1945 års lönekommittés förslag

till

avlöningsreglementet för nomadlärare av år 1947.

1 §•

Folkskolans avlöningsreglemente av år 1947 skall i tillämpliga delar gälla
för nomadlärare, där ej nedan annorlunda stadgas.

Härvid skola jämställas:

lärare vid byskola med folkskollärare vid skola med 39 veckors årlig lästid,

lärare vid visteskola, som tjänstgör vid byskola, med biträdande lärare och

annan lärare vid visteskola med småskollärare.

2 §■

Vad i folkskolans avlöningsreglemente sägs om folkskolinspektör och skolstyrelse
skall i fråga om nomadlärare gälla nomadskolinspektören. Beslut om
placering i löneklass fattas dock av skolöverstyrelsen.

3 §•

Visteskola, som är förlagd utom riket, skall anses tillhöra den ortsgrupp,
som gäller för byskolan i det nomadskoldistrikt, till vilket visteskolan hör.

4 §•

I stället för 4 § folkskolans avlöningsreglemente skall i fråga om nomadlärare
följande gälla.

Nomadlärare är underkastad föreskrifterna i nomadskolstadgan samt övriga
bestämmelser angående nomadskolväsendet. Nomadlärare är skyldig att
under högst 39 veckor årligen meddela undervisning eller verkställa annat
arbete till gagn för nomadskolundervisningen eller utföra andra uppgifter
som kunna åläggas honom enligt nomadskolstadgan. Undervisningen skall
omfatta för lärare vid byskola minst 28 och högst 30 veckotimmar samt för
lärare vid visteskola minst 24 och högst 28 veckotimmar. Nomadskolinspektören
äger medgiva undantag från vad sålunda föreskrivits i enlighet med
därom meddelade bestämmelser i nomadskolstadgan.

Ordinarie lärare skall vara underkastad vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
än nu sagts, då detta av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut
honom ålägges, eller den jämkning i åligganden, som i behörig ordning varder
för honom bestämd.

367

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

5 §.

I stället för 5 och 26 §§ folkskolans avlöningsreglemente skall i fråga om
skyldighet att mottaga tjänstebostad m. m. samt om hyresavdrag gälla vad
Kungl. Maj :t i sådant hänseende bestämmer.

För bostad, som tillhandahålles lärare vid visteskola, förlagd till eller i
närheten av nomadlappamas sommarvisten, skall hyresavdrag icke ske.

6 §■

I stället för 8 § folkskolans avlöningsreglemente gäller, att ordinarie nomadlärare
är pliktig att låta förflytta sig till annan ordinarie lärartjänst inom
det statliga undervisningsväsendet eller till tjänstgöring å lärartjänst inom det
kommunala undervisningsväsendet, då sådant erfordras för indragning av
övertalig lärartjänst eller då eljest synnerliga skäl därtill äro.

Närmare bestämmelser angående förfarandet vid överflyttning meddelas
av Kungl. Maj:t.

7 §■

Till nomadlärare utgår lönetillägg med 180 kronor för år räknat eller, vad
angår extra lärare, med 65 öre för varje dag han innehar anställning.

Angående sådant lönetillägg skola föreskrifterna i 22 § andra stycket folkskolans
avlöningsreglemente äga motsvarande tillämpning.

8 §.

Fullgöres tjänstgöring å två skolstationer, äger nomadlärare enligt skolöverstyrelsens
bestämmande erhålla skälig ersättning för verkliga utgifter för
resor fram och åter enligt specificerad räkning, dock med tillhopa högst 200
kronor för år.

Extra nomadlärare, som förordnats för kortare tid än tre månader, må enligt
skolöverstyrelsens bestämmande erhålla skälig gottgörelse för resekostnader,
föranledda av förordnandet.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1947, från och med vilken dag
vad i tidigare av Kungl. Maj:t utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande
mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår lärare
å vilken reglementet erhåller tillämpning.

Från reglementets tillämpning är undantagen ordinarie lärare, som före av
Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt till nomadskolinspektören skriftligen anmält,
att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser.

368

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Innehållsförteckning.

'' Sid.

Förslag till statens löneplansförordning .............................. 2

Utdrag av protokollet över finansärenden............................. 16

Inledning.......................................................... 16

I. Frågan om deltidsarbete i statens tjänst m. m. .................... 23

II. Lönereglering för fast anställt manskap inom försvaret m. m......... 35

III. Den allmänna löneregleringen.................................... 66

Anställningsformerna............................................ 66

Lönernas rörlighet.............................................. 76

Löneförfattningarna............................................. 78

Lönereglering för provinsialläkare och distriktsveterinärer............ 90

Placering samt uppflyttning i löneklass eller lönerum m. m........... 99

Semester och semesterersättning.................................. 134

Avlöning vid tjänstledighet och tjänstgöringshinder m. m...........144

Yikariatsersättning och vikariatslön .............................. 158

Övertidsersättning.............................................. 170

Arvoden, lönetillägg och särskilda ersättningar..................... 172

Tjänstebostad.................................................. 191

Tjänstedräkt................................................... 196

Utbetalningsbestämmelser........................................ 201

Övergångsanordningar .......................................... 204

IV. Vissa särskilda frågor .......................................... 210

Rätt för justitieråd och regeringsråd att med befattningen förena

vissa uppdrag................................................ 210

Avlöningsförhållandena för armé- och flygtekniker ................ 210

Avlöningsförhållandena för innehavare av för pensionerad personal vid

försvaret avsedda arvodesbefattningar .......................... 214

Avlöningsförhållandena för viss, icke ständigt tjänstgörande fast anställd
personal vid försvaret .................................. 218

Avlöningsförhållandena för försvarets övertaliga personal ............ 223

Avlöningsförmånerna för indelt manskap.......................... 225

Lönegradsplacering av vissa föreståndare vid sinnesslöskolor.......... 227

Hemställan ........................................................ 229

Bilagor. Av 1945 års lönekommitté framlagda förslag till avlöningsreglementen:

Bilaga 1. Förslag till statens allmänna avlöningsreglemente.............. 231

> 2. Förslag till avlöningsreglementet för militära beställningshavare.. 309

» 3. Förslag till de högre kommunala skolornas avlöningsreglemente . 328

5, 4. Förslag till avlöningsreglementet för de statsunderstödda skolorna

för bildbara sinnesslöa m. fl................................ 334

» 5. Förslag till folkskolans avlöningsreglemente................... 340

» 6. Förslag till avlöningsreglementet för nomadlärare.............. 366

477698. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.