Kungl. Maj.ts proposition nr 280 (Proposition 1943:280)

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

Nr 280.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förstärkning av
utrikesrepresentationen och effektivisering av upplysningsverksamheten
i Amerika m. m.; given Stockholms
slott den 14 maj 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Christian Gunther.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 14 maj 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander,
Gjöres, Ewerlöf.

Ministern för utrikes ärendena anför efter gemensam beredning med cheferna
för finans- och handelsdepartementen.

Den 5 februari 1943 lämnade Kungl. Majit mig bemyndigande att tillkalla
högst nio sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag angående
de åtgärder, som borde vidtagas eller förberedas för återupprättande
och utvecklande av de kommersiella och kulturella förbindelserna med transoceana
länder, när fredliga förhållanden återställts. Med stöd härav tillkallades
den 10 i samma månad såsom sakkunniga kabinettssekreteraren, enBihanq
till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 280.

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

voyén E. C:son Boheman, tillika ordförande, t. f. generaldirektören och
chefen för kommerskollegium, envoyén S. E. G. Sahlin, generalkonsuln
A. Ax:son Johnson, generalkonsuln O. H. Lamm, ledamoten av riksdagens
andra kammare, redaktören P. C. Jonsson, kammarherren R. M. von
Heidenstam, verkställande direktören i Sveriges allmänna exportförening,
handelsrådet K. T. Vinell, professorn vid Stockholms högskola K. G. Myrdal
och redaktören A. Öste.

I direktiven för de sakkunniga anfördes:

»Det torde med stor sannolikhet kunna förutses alt, sedan freden återställts
i Europa, en betydande kraftansträngning erfordras från svensk sida för att
återupprätta och utveckla handelsförbindelserna med de transoceana länder,
med vilka genom krigshändelserna ett avbrott eller en begränsning skett i
det ömsesidiga varuutbytet.

Särskild betydelse torde i detta hänseende böra tilläggas handelsförbindelserna
med de nord- och sydamerikanska kontinenterna. Även de kulturella
förbindelserna med och den svenska upplysningsverksamheten i på dessa
kontinenter belägna länder synas ur svensk synpunkt kunna förväntas erhålla
ökad betydelse.

Även förbindelserna med andra transoceana länder torde böra ägnas uppmärksamhet.

Hithörande spörsmål torde böra utredas och lämpliga åtgärder måhända
särskilt i fråga örn utrikesrepresentationens anordnande och sammansättning
samt upplysningsverksamhetens bedrivande i tid förberedas eller vidtagas,
på det att Sverige, när fredliga förhållanden återställts, må stå väl
rustat att med ifrågavarande länder på ett effektivt sätt bedriva det ömsesidiga
kommersiella och kulturella utbytet.---De sakkunniga böra allt

efter som utvecklingen och den vidtagna utredningen därtill föranleda inkomma
med de förslag, som synas dem ägnade att befrämja det angivna
syftet.»

De sakkunniga, som antagit benämningen Amerikautredningen, hava med
en den 14 nästlidne april dagtecknad skrivelse överlämnat en första del av
sitt betänkande. I skrivelsen förklaras, att de sakkunniga underkastat berörda
frågekomplex en allsidig preliminär prövning och därvid funnit, att vissa
dithörande spörsmål vore av natur att påfordra omedelbar åtgärd. I syfte
att dessa skola kunna bliva föremål för behandling redan vid innevarande
års riksdag hava de sakkunniga utbrutit desamma ur uppdragets ram och
gjort dem till föremål för skyndsam behandling, vars resultat innefattas i det
nu avlämnade betänkandet. De sakkunniga framhålla, att de fortsätta sitt
arbete och komma att i sinom tid överlämna betänkande angående de inom
uppdragets ram fallande spörsmål, vilka tills vidare icke behandlats.

Sakkunnigförslagets huvudsakliga innebörd.

Under hänvisning till den utomordentligt stora betydelse, som framför allt
de kommersiella men även de kulturella förbindelserna med de nord- och
sydamerikanska staterna med all sannolikhet komme att få efter krigets slut,
och då relationerna till andra transoceana länder för närvarande syntes betydligt
svårare att överblicka, hava de sakkunniga tills vidare begränsat utredningen
till att avse endast staterna på de amerikanska kontinenterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

De åtgärder, vilka de sakkunniga inom ramen för det sålunda geografiskt
begränsade ämnesområdet funnit böra omedelbart vidtagas, avse dels en förstärkning
och effektivisering av Sveriges officiella representation i såväl
Nord- som Syd- och Mellanamerika, även innebärande genomförandet av en
viss förbättring av tjänstemännens nuvarande löneförmåner, dels understödjande
i ökad utsträckning av handelskammarverksamheten, dels organiserande
av studier av den tekniska utvecklingen och de kommersiella efterkrigsproblemen,
dels ock en utbyggnad av den svenska upplysningsverksamheten
inom ifrågavarande områden. I samtliga berörda avseenden hava yttranden
infordrats från vederbörande beskickningar och lönade konsulat.

Då frågan om ett vidgat kulturellt utbyte enligt de sakkunnigas mening
torde kunna erhålla en positiv lösning endast i viss utsträckning, så länge
fredliga förhållanden icke inträtt, hava de icke funnit omedelbara åtgärder
i detta avseende erforderliga utan förklara sig hava för avsikt att under sitt
fortsatta arbete behandla denna fråga och däröver avgiva särskilt betänkande.
De betona emellertid, att även de åtgärder, som redan nu föreslås,
komma att i viss mån underlätta det kulturella utbytet.

Rörande de nu framlagda förslagen göra de sakkunniga följande allmänna
uttalande:

»De sakkunniga vilja avslutningsvis framhålla, att de vid avgivandet av
sina förslag beaktat önskvärdheten av att i nuvarande statsfinansiella läge
merutgifter för utrikesförvaltning och upplysningsverksamhet utomlands i
görligaste mån begränsas. Att de det oaktat ansett sig böra föreslå ökade
anslag av icke obetydlig omfattning har sin grund däri, att de i de förordade
åtgärderna se ett viktigt led i den svenska fredsberedskapen och äro förvissade
om att de föreslagna utgifterna komma att visa sig väl motiverade genom
att de skapa bättre förutsättningar för det svenska näringslivets förnyade
insatser på främmande marknader efter krigets slut och därigenom
bidraga till den svenska arbetskraftens sysselsättning och till upprätthållande
av landets ekonomiska bärkraft.»

Förstärkning av den officiella representationen i Amerika.

Behovet av en effektiv officiell representation i utlandet särskilt i kommersiellt
hänseende torde, enligt vad de sakkunniga framhålla, icke erfordra
någon närmare motivering. De hänvisa i detta avseende till vad som anfördes
i 1938 års exportutrednings betänkande (SOU 1938: 42, s. 31):

»Förutom ökad kunskap örn beskaffenheten av de avlägsna hittills mindre
bearbetade marknaderna kräves under rådande handelspolitiska förhållanden,
för ett effektivt utnyttjande av föreliggande avsättningsmöjligheter för
svenska produkter, i allt större utsträckning bistånd åt de svenska exportörerna
av officiella svenska representanter. För såväl de enskilda företagarna
som näringsorganisationerna är det utomordentligt svårt, i många fall omöjligt,
att genom egna åtgöranden övervinna de hinder, som genom statliga
åtgöranden på de flesta håll skapats för utrikeshandeln. Utvecklingen har
sålunda bragt det därhän, att det svenska affärslivet och dess organ äro i
behov av ständig kontakt med vår officiella utrikesrepresentation, vars tjänster
i växande utsträckning måste tagas i anspråk för att bereda lättnader
i de betydande och invecklade svårigheter av olika slag, som hämma han -

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

delsutbytet. De i dylika avlägset belägna länder verksamma officiella representanterna
för Sverige hava på mångfaldiga sätt visat sig effektivt kunna
befrämja den svenska exporten, i främsta rummet genom utnyttjande av de
möjligheter att vinna kontakt med myndigheter, näringsorganisationer och
enskilda affärsmän, som personer i officiell ställning besitta.»

Ovan återgivna synpunkter torde, enligt de sakkunnigas mening, efter kriget
komma att äga minst lika stor aktualitet som år 1938, då det icke är att
förutse, att den under kriget införda, så gott som fullständiga statliga regleringen
av handeln annat än gradvis kan avvecklas och med all sannolikhet
under viss tid kommer att till stor del vidmakthållas. Dessutom torde denna
avveckling av statliga regleringsåtgärder i stor utsträckning komma att bliva
beroende av mellanstatliga förhandlingar, för vilka utrikesrepresentationens
medverkan torde vara oundgänglig. Redan under kriget har behovet av en
stärkt officiell utlandsrepresentation på ett flertal platser gjort sig alltmera
gällande, och ehuru det till en del varit möjligt att tillgodose de ökade kraven
i berörda hänseende genom omflyttning av personal, som på grund av
krigshändelserna kunnat frigöras från sina ordinarie poster, måste de svenska
representationerna i flertalet fall anses vara i personalhänseende på ett otillfredsställande
sätt rustade att på ett effektivt sätt tillvarataga de svenska intressen
av framför allt kommersiell natur, som under kommande fredsförhållanden
komma att erfordra deras stöd.

De sakkunniga erinra i detta sammanhang örn att de poster inom utrikesförvaltningen,
som äro belägna i fjärran länder, i många fall ställa särskilda
krav på självständigt initiativ och handlande samt insikter i kommersiella
och ekonomiska frågor, samt understryka vikten av att dessa synpunkter beaktas
vid ifrågavarande posters besättande.

Slutligen förklara de sakkunniga, att de avse att i särskild skrivelse återkomma
till frågan om åtgärder i syfte att yngre tjänstemän i utrikesförvaltningen
i större utsträckning än hittills under sin tjänstgöring i hemlandet
beredas tillfälle att förvärva eller förkovra insikter och erfarenhet i kommersiella
frågor ävensom till spörsmålet om möjlighet för vissa tjänstemän
att vinna erfarenhet inom den publicistiska verksamheten.

Amerikas Förenta Stater.

I fråga om beskickningen i Washington framhålla de sakkunniga, att denna
måste anses hava varit otillfredsställande besatt före kriget, i det att den
fasta personalen då utgjordes endast av sändebudet, ett legationsråd, ett handelsråd
och en attaché. Sedermera har emellertid personalen undan för undan
kunnat förstärkas genom tillfälligt överflyttande till Washington av
tjänstemän, vilka antingen på grund av krigshändelserna icke kunnat utöva
sin verksamhet på sina ordinarie poster eller ock ansetts kunna temporärt
undvaras på de platser, där de normalt äro placerade. Härigenom har beskickningen
kommit att bestå av, förutom sändebudet, två legationsråd, ett
handelsråd samt en förste och en andre legationssekreterare ävensom tre

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

attachéer. Två av dessa tjänstemän tjänstgöra emellertid till stor del vid den
s. k. lastkommittén i New York. De sakkunniga, som tillmäta frågan om
organisationen av den officiella svenska representationens centralorgan i Amerikas
Förenta Stater den största vikt; säga sig vara av den uppfattningen, att
någon reduktion av det antal befattningar ur den ordinarie utrikesförvaltningen,
vilka sålunda kunnat placeras vid beskickningen, icke bör ifrågakomma.
Det nuvarande antalet tjänstemän syntes icke heller vara tillfredsställande,
särskilt med hänsyn till den alltmera omfattande koncentrationen
till Washington av Förenta Staternas förvaltningsliv. Behovet av en ökad politisk
och ekonomisk rapportering från Washington hade redan gjort sig
gällande och torde framdeles komma att ytterligare accentueras. För att på
ett tillfredsställande sätt kunna tillgodose detta ur svensk synpunkt viktiga
krav syntes det vara erforderligt, att beskickningens nuvarande personal utökas
med ytterligare en tjänsteman. Under hänvisning till det anförda föreslå
de sakkunniga, att ytterligare en mellangradstjänsteman (förste eller andre
legationssekreterare; lönegraden A 26, respektive A 21) placeras vid beskickningen
i Washington.

Beträffande generalkonsulatet i New York erinra de sakkunniga om alt
generalkonsulatets personal under förkrigstiden utgjordes av en generalkonsul,
en förste och en andre vicekonsul, en förste kanslist samt en attaché. Den
alltmera ökade arbetsbelastningen för generalkonsulatet, framför allt i fråga
om arvs- och sjömansärenden, har emellertid medfört, att samtliga tjänstemän
varit så sysselsatta med handläggningen av löpande ärenden, att icke
ens generalkonsuln haft tillfälle att i tillfredsställande utsträckning ägna sig
åt sådan kommersiell och kulturell rapportering eller det kontakttagande
med ledande amerikanska kretsar och den svensk-amerikanska befolkningen,
som i Förenta Staterna utgöra varje konsulatschefs huvuduppgift. Under
kriget har generalkonsulatets personal formellt förstärkts med en förste vicekonsul,
varjämte ytterligare en attaché ditbeordrats. Dessa åtgärder hava
dock icke inneburit någon verklig utökning av personalen, enär generalkonsulatets
ordinarie tjänstemän i motsvarande grader tagits i anspråk för lastkommittén.
Såsom lämpliga förstärkningsåtgärder föreslå de sakkunniga,
dels att en förste vicekonsulsbefattning vid generalkonsulatet (lönegraden A
26) uppflyttas till en konsulsbefattning (lönegraden A 30) -— varigenom generalkonsulns
närmaste man skulle erhålla en ställning, som bättre överensstämmer
med hans ansvar för handläggningen av generalkonsulatets omfattande
löpande ärenden, och generalkonsuln erhålla möjlighet att i större
utsträckning än hittills ägna sig åt viktigare allmänna uppgifter — dels ock
att en ny kanslistbefattning (lönegraden A 12) tillsättes vid generalkonsulatet.

önskvärdheten av att konsulatschefer lika väl som beskickningschefer befrias
från rent expeditionella göromål och beredas tillfälle att på ett mera
effektivt sätt än hittills varit fallet utåt representera Sverige gör sig enligt de
sakkunnigas åsikt särskilt gällande beträffande elen konsulära representatio -

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

nen i Chicago, San Francisco och Minneapolis. Konsulatens i Chicago och
Minneapolis distrikt omfatta de områden i den s. k. Mellanvästern, där det
stora flertalet av de svenska emigranterna till Förenta Staterna slagit sig ned
och där en mycket stor svensk-amerikansk befolkning alltjämt är bosatt.
Även på den amerikanska västkusten, inom konsulatets i San Francisco distrikt,
finnes en icke oväsentlig befolkning av svensk stam, varjämte San
Francisco utgör centralpunkten för den i fredstid mycket betydande sjöfarten
på den amerikanska västkusten. Inom såväl Mellanvästern som på västkusten
pågår för närvarande en avsevärd industriell utbyggnad, vilken torde
komma att öka dessa områdens betydelse även ur svensk synpunkt. Det synes
de sakkunniga vara ett bjudande krav, dels att dessa konsulat i görligaste
mån utbyggas till verkliga centralpunkter för sambandet mellan Sverige
och den amerikanska befolkningen av svensk härkomst, dels att deras
möjligheter att verka för svenska ekonomiska intressen förbättras, dels slutligen
att de i större utsträckning än hittills kunna insättas i den svenska upplysningsverksamhetens
tjänst.

I sådant syfte förorda de sakkunniga, dels att konsulsbefattningarna i Chicago
och San Francisco (lönegraden A 30) ändras till generalkonsulsbefattningar
(lönegraden B 2), dels ock att — i och för frigörande av konsulatscheferna
från det löpande arbetet, vilket är av huvudsakligen arvsmålskaraktär,
till förmån för allmänna uppgifter — vid var och en av ifrågavarande tre
representationer placeras en erfaren mellangradstjänsteman (lönegraderna A
26 eller A 21).

De sakkunniga giva i övrigt sin anslutning till vissa av sändebudet i
Washington angivna riktlinjer för efterkrigsorganisationen av handelsrepresentationen
i Förenta Staterna. Därvid förordas, att i det distrikt, där handelsoch
sjöfartsproblemen borde, förutom vid centralorganet i Washington, ägnas
särskild uppmärksamhet, nämligen den nordamerikanska västkusten, redan
nu tillsättes en handelsattachébefattning i lönegraden A 26, knuten till konsulatet
i San Francisco men med rörelsefrihet längs hela Förenta Staternas
västkust.

Vidkommande frågan om nya lönade konsulat i Förenta Staterna hava de
sakkunniga dryftat lämpligheten av att upprätta sådana konsulat bl. a. i
Los Angeles, Seattle och Sydstaterna. De hava emellertid — med hänsyn bland
annat till de enligt deras mening viktigare andra förslag rörande utrikesförvaltningens
förstärkande, som av dem framlagts — icke funnit sig böra i
nuvarande läge förorda upprättandet av nya lönade konsulat i Förenta Staterna.
De sakkunniga understryka emellertid, att ett behov av nya konsulat
kan komma att göra sig gällande efter fredens återställande.

Vad slutligen angår de olönade konsulaten i Förenta Staterna förorda de
sakkunniga, i anslutning till vad av sändebudet i Washington yttrats rörande
det förutsedda behovet att efter fredens återställande tillerkänna vissa av de
olönade konsulerna bidrag för anställande av särskilt biträde, att de förslag
härom, vilka må komma att avgivas av beskickningen, måtte i görligaste
mån tillmötesgås.

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

De sakkunnigas förslag angående förstärkning av den diplomatiska och lö- Departement<-nade konsulära personalen i Förenta Staterna genom tillskapande av vissa chefenbefattningar
i mellangraderna (A 26 och A 21) synes vara väl motiverat och
ägnat att leda till en önskvärd effektivisering av den officiella representationens
arbete. Jag ansluter mig sålunda till de sakkunnigas förslag om att en
befattning av angivet slag upprättas vid beskickningen i Washington ävensom
vid vart och ett av konsulaten i Chicago, San Francisco och Minneapolis. Den
definitiva överflyttningen till beskickningen av de befattningar, som under
krigets gång kunnat provisoriskt knytas till denna, synes böra anstå till efter
krigets slut, då utrikesförvaltningens samlade personalbehov kan bättre överblickas.
Såsom de sakkunniga framhållit, är det att förutse, att samtliga
ifrågavarande befattningar då måste bibehållas vid beskickningen. Jag förordar
jämväl förslaget örn utsändande redan inom en nära framtid av en handelsattaché
med verksamhetsdistrikt omfattande i främsta rummet den nordamerikanska
västkusten. Huruvida denne bör knytas till den konsulära representationen
i San Francisco eller till beskickningen i Washington, torde
få avgöras av departementschefen i samråd med sändebudet i Washington
med beaktande av de synpunkter, som vid befattningens tillträdande må vara
utslagsgivande. Av de fem ifrågavarande nya befattningarna synas tre böra
placeras i lönegraden A 26 och två i lönegraden A 21. Härtill kommer den
kanslistbefattning i lönegraden A 12 vid generalkonsulatet i New York, som
av de sakkunniga förordats och som med hänsyn till generalkonsulatets starkt
stegrade arbetsbelastning främst i fråga om sjömansärenden enligt utrikesdepartementets
erfarenhet framstår som en nödvändighet.

I fråga örn höjandet av de svenska konsulatschefernas i Förenta Staterna
status tillåter jag mig erinra om Kungl. Maj:ts av riksdagen godkända förslag
i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag om upprättande av en
konsulsbefattning i Minneapolis från och med den 1 nästkommande juli i
stället för den nuvarande vicekonsulsbefattningen. Därvid framhölls, att utbyggandet
av Sveriges representation över huvud taget i Förenta Staternas centrala
delar, vilkas politiska och ekonomiska betydelse alltmer framträtt, vöre en
fråga, som syntes böra framdeles bliva föremål för en allsidig prövning. Sedan
de sakkunniga numera haft tillfälle att yttra sig i frågan, ansluter jag
mig till deras förslag och förordar, att jämväl konsulernas i Chicago och San
Francisco ställning stärkes genom att dessa befattningar ändras till generalkonsulsbefattningar
(lönegraden B 2). Ett lämpligt led i denna strävan synes
även vara den föreslagna uppflyttningen av en av vicekonsulsbefattningarna
vid generalkonsulatet i New York till en konsulsbefattning (lönegraden A 30),
vilket bör möjliggöra för generalkonsuln att i vidgad utsträckning låta sig
företrädas av sin närmaste man.

Canada.

De sakkunniga erinra om att den lönade svenska representationen i Canada
utgöres endast av generalkonsulatet i Montreal med en ordinarie personalstat,
omfattande en generalkonsul och en förste kanslist, vartill kommer en

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S0.

Departements

chefen.

därstädes tjänstgörande attaché, ävensom att någon förstärkning av denna
personal icke ägt ram rinder kriget trots de väsentligt ökade uppgifter, som
kommit att åvila generalkonsulatet. Med tanke på Canadas stora och alltmera
växande betydelse i politiskt, ekonomiskt och industriellt avseende torde,
framhålla de sakkunniga, den nuvarande officiella representationen få anses
otillräcklig. De anse för sin del angeläget, att en beskickning upprättas i
Ottawa. En konsekvens av denna åtgärd vore, att nuvarande svenska representationer
i andra brittiska dominions, generalkonsulaten i Pretoria och
Sydney, vid lämpligt tillfälle omorganiserades till beskickningar.

De sakkunniga föreslå sålunda, att en sändebudspost upprättas i Canada
med placering i Ottawa. Sändebudet borde samtidigt fungera som generalkonsul
i Montreal. I fråga örn den övriga personalen föreslås, att vid beskickningen
placeras två mellangradstjänstemän, förslagsvis en i lönegraden A 26
och en i lönegraden A 21, varav den ene skulle avses särskilt för handläggning
av kommersiella frågor och den andre för allmänna ärenden, speciellt
arvsmålsverksamheten, vilken även i Canada är mycket betydande.

Ifråga om upprättande av nya lönade konsulat i Canada anse sig de sakkunniga
— under framhållande av den principiella önskvärdheten av en utvidgad
lönad konsulär representation — icke böra under förhandenvarande
omständigheter föreslå åtgärder i sådan riktning. Med beaktande av Vancouvers
betydelse ur sjöfartssynpunkt framhålles emellertid lämpligheten av att
den föreslagne handelsattachén i San Francisco beordras att jämväl ägna sin
uppmärksamhet åt svenska intressen på den canadensiska västkusten.

Med hänsyn till Canadas starkt ökade politiska och kommersiella betydelse
ävensom utvecklingen av de svensk-canadensiska handelspolitiska förbindelserna
synes det välmotiverat, att den svenska representationen därstädes
gives diplomatisk karaktär. Enligt vad sändebudet i Washington framhållit,
hava redan sexton icke-brittiska länder upprättat beskickningar i huvudstaden
Ottawa, dit den canadensiska förvaltningen under den senaste tiden alltmera
centraliserats. För ett stärkande av den svenska representationens ställning
på angivet sätt synes även tala förefintligheten i Canada av en stor
befolkning av svenskt ursprung. I samband med upprättande av en beskickning
i Ottawa bör en förstärkning av personalen äga rum, varav för övrigt
redan tidigare ett starkt behov gjort sig gällande. Ehuru det i och för sig
förefaller önskvärt, att beskickningen tillföres kvalificerad arbetskraft såväl
för handelsärenden som för arvsmålsverksamheten, synes likväl förstärkningen
genom ordinarie personal tills vidare kunna stanna vid en tjänsteman, vilken
i så fall bör vara placerad i den högre legationssekreteraregraden (lönegraden
A 26) och vara kvalificerad särskilt för omhändertagande av handelsärenden.
Ytterligare personalbehov torde kunna tillgodoses genom att vid behov
extra ordinarie personal av ministern för utrikes ärendena förordnas att
tjänstgöra vid beskickningen.

Frågan örn upprättande av beskickningar i Pretoria och Sydney synes
lämpligen böra anstå, tills de sakkunniga varit i tillfälle att fullfölja sitt upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 280. 9

drag i vad avser Sveriges förbindelser med andra transoceana länder än
Amerika.

Sytt- oell Mellanamerika.

I fråga örn Syd- och Mellanamerika anföra de sakkunniga följande:

»De syd- och mellanamerikanska staterna intogo redan före kriget med
sina ofantliga naturrikedomar och sin relativt föga utbyggda industri en
utomordentligt viktig plats i världsekonomien, då de i sig förenade rika råvarutillgångar
och stor konsumtionskapacitet beträffande olika färdigprodukter.
Under kriget hava dessa hittills neutrala eller i krigshandlingarna i ringa
omfattning eller icke alls deltagande stater kunnat fortsätta sin ekonomiska
och därav framför allt industriella utveckling, vilken i många fall genom av
kriget föranledda förhållanden ytterligare befordrats. Det torde icke råda något
tvivel om att ifrågavarande länder efter krigets slut komma att ur ekonomisk
synpunkt bliva av ännu större betydelse med sin av krigsförhållandena
relativt oberörda ekonomi och sin rikedom på för flertalet andra, särskilt
av kriget berörda länder utomordentligt viktiga varor. Genom den pågående
industrialiseringsprocessen samt de på grund av höjd levnadsstandard
stegrade behoven hos befolkningens breda lager torde jämväl betydelsen av
den sydamerikanska kontinenten såsom avsättningsmarknad såväl för vissa
industriråvaror som för färdigvaror samt såsom fält för främmande industriell
företagsamhet komma att väsentligt ökas efter kriget. Med stärkt ekonomisk
position komma de sydamerikanska staterna givetvis att erhålla ökad
politisk betydelse, och den starka utveckling av den internationella samfärdseln,
som kan förväntas äga rum efter krigets slut, torde även medföra ett
vidgat kulturellt utbyte mellan dessa länder och den övriga världen.

Det synes de sakkunniga ovedersägligt, att Sverige vid fredliga förhållandens
återinträde bör stå väl rustat att med full kraft tillvarataga sina intressen
i olika avseenden på den sydamerikanska kontinenten. Med denna
synpunkt för ögonen hava de sakkunniga i första hand underkastat den officiella
svenska representationen en granskning. De hava därvid funnit densamma
i stort sett väl disponerad i vad avser de olika representationsorganens
geografiska placering men äro av den uppfattningen, att den för närvarande
i Syd- och Mellanamerika befintliga personalen ur utrikesförvaltningen
icke är tillfyllest för att möta de krav, som vid krigets slut komma
att ställas på densamma, enkannerligen i fråga örn det stöd, som svenska
affärsintressen böra hava rätt att påräkna, när normala kommersiella förbindelser
med ifrågavarande länder en gång återupptagas och det gäller såväl
att åt Sverige återvinna under kriget förlorade avsättningsmarknader
för svenska varor sorn att förvärva nya sådana. De sakkunniga vilja i detta
sammanhang framhålla, alt enligt deras bestämda mening skyndsamhet är
i hög grad påkallad vid den utvidgning av utrikesrepresentationen i berörda
länder, som de sakkunniga här nedan förorda. Det är visserligen riktigt, att
de tjänstemän, som föreslås skola utsändas såsom förstärkning av representationerna
i Sydamerika, icke omedelbart komma att tagas fullt i anspråk för
respektive beskickningars löpande verksamhet, men med hänsyn till de berörda
ländernas egenart — oell i viss mån även till språkfrågan — synes det
vara av största vikt, att vederbörande tjänstemän placeras på sina poster i
god tid före krigets slut för att förbereda den kommande verksamheten och
skaffa erforderliga kontakter, något som i dessa länder torde vara av vital
betydelse, så att tjänstemännen vid tidpunkten för normala förbindelsers
återupprättande stå fullt rustade att effektivt fylla sina uppgifter.»

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

I anslutning till vad sålunda anförts och under beaktande av de synpunkter,
vilka framförts av de olika beskickningscheferna i Syd- och Mellanamerika,
hava de sakkunniga framfört följande förslag rörande representationens
förstärkning i dessa områden:

»I första hand böra utan dröjsmål sändebudsposten i Mexico och de båda
chargé d’affairesposterna i Bogotå och Caracas återbesättas. De omständigheter,
som gjort att man under den hittills tilländalupna delen av kriget ansett
sig kunna lämna dessa poster obesatta, torde numera icke längre kunna
åberopas.

Vidare böra inom utrikesförvaltningen inrättas ytterligare fyra befattningar
för placering i Syd- och Mellanamerika. De sakkunniga föreslå för sin del
två befattningar i lönegraden A 30 och två i lönegraden A 26. Dessa befattningar
böra kunna av ministern för utrikes ärendena disponeras efter nuvarande
eller uppkommande behov, men de sakkunniga vilja förorda, att av
de nya befattningarna en placeras vid vardera av beskickningarna i Buenos
Aires och Rio de Janeiro, där de med hänsyn till respektive verksamhetsområdens
storlek och betydelse ur svensk synpunkt äro mest behövliga. De två
övriga befattningarna synas företrädesvis böra tilldelas beskickningarna i
Lima och Mexico, vid vilka vederbörande beskickningschefer för närvarande
äro de enda fast placerade tjänstemännen ur utrikeskarriären.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga såsom sin uppfattning framhålla,
att vid varje beskickning, åtminstone sådan som förestås av en tjänsteman
med sändebuds rang, bör finnas, förutom beskickningschefen, minst
ytterligare en karriärtjänsteman. Det måste, såsom ovan i andra sammanhang
påpekats, anses olämpligt och oekonomiskt, att högt kvalificerade och
avlönade tjänstemän av rent expeditionella göromål förhindras att i tillräcklig
omfattning utöva den på ett högre plan liggande verksamhet, för vilken deras
befattningar i själva verket äro avsedda.

Slutligen böra förste kanslist- eller kanslistbefattningar (i lönegraderna
A 16 eller A 12) tillsättas vid de beskickningar i Syd- och Mellanamerika,
där sådana icke redan nu finnas. Detta gäller sålunda beskickningarna i
Santiago de Chile, Bogotå, Caracas och Havana. De sakkunniga vilja understryka
önskvärdheten av att sådana befattningar finnas vid samtliga beskickningar
i avlägsna länder. I dylika länder erfordras nämligen enligt de sakkunnigas
mening, att en med landets språk och förhållanden väl förtrogen
person på ett mera permanent sätt knytes till beskickningen.»

De sakkunniga säga sig slutligen betrakta ovan återgivna förslag beträffande
utvidgningen av representationen i Syd- och Mellanamerika såsom av
kostnadsskäl begränsade till ett minimum.

Departements- Med hänsyn till den starkt ökade arbetsbördan vid beskickningen i Washéhefen.
jngt0n och vissa europeiska beskickningar har det under krigets lopp blivit
nödvändigt att för dessa beskickningar tills vidare disponera befattningshavare,
som i samband med de politiska händelserna måst lämna sina befattningar
eller som av andra skäl kunnat provisoriskt avvaras å sina ordinarie
poster. Sålunda har det varit nödvändigt att på annat håll disponera
bl. a. de för Bogotå och Caracas avsedda befattningarna, vilka ansetts kunna
tillfälligt flyttas, sedan de normala förbindelserna med Sydamerika avbrutits.
Ifrågavarande befattningar äro alltjämt oundgängligen erforderliga på de
platser, där de för närvarande äro placerade. Enär det å andra sidan fram -

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

står som ytterst angeläget att kunna återställa den ursprungliga representationen
i Sydamerika i god tid före återupprättandet av normala förbindelser,
böra för ändamålet inrättas två nya befattningar. Jag ansluter mig jämväl
helt till de sakkunnigas förslag om förstärkning av personalen vid övriga beskickningar
i Syd- och Mellanamerika med tanke på de vidgade uppgifter, som
komma att åvila dem. De fyra föreslagna befattningarna i lönegraderna A 30
och A 26 synas böra få disponeras i enlighet med Kungl. Maj :ts bestämmande.
På sätt de sakkunniga framhållit torde en förstärkning av sakkunskapen på
det handelspolitiska området vid beskickningarna i Buenos Aires och Rio de
Janeiro böra ifrågakomma i främsta rummet. Vidare synes en legationssekreterare
böra placeras vid var och en av beskickningarna i Lima och
Mexico, där beskickningscheferna hittills saknat kvalificerade medarbetare,
ett förhållande, som otvivelaktigt verkat hämmande på deras möjligheter
att upprätthålla förbindelserna med de olika länder, i vilka de äro ackrediterade.

För förstärkning av beskickningarna i Sydamerika böra få disponeras två
befattningar i lönegraden A 30, fyra i lönegraden A 26 samt slutligen fyra
befattningar i lönegraden A 12 såsom kanslister vid beskickningarna i Santiago
de Chile, Bogotå, Caracas och Havana.

Beträffande den vakanta sändebudsposten i Mexico är det min avsikt att
inom den närmaste tiden förelägga Kungl. Maj:t förslag örn dess återbesättande.

Förbättring av tjänstemännens avlöningsförmåner.

Enligt de sakkunnigas uppfattning bör en allmän höjning av de löneförmåner,
som för närvarande utgå till utrikesförvaltningens tjänstemän i Förenta
Staterna och Canada samt i Syd- och Mellanamerika, utan dröjsmål
genomföras. I detta avseende anföra de sakkunniga följande:

»De löner, som kunna utgå inom ramen för gällande system, medgiva
svårligen upprätthållande av en sådan standard, som med tanke på ett effektivt
tillvaratagande av Sveriges intressen måste anses önskvärd. Det° torde
icke råda tvivel om att de i stort sett alltför snävt tilltagna löneförmånerna
hittills kommit att menligt inverka på tjänstemännens möjligheter att anknyta
och upprätthålla allsidiga förbindelser. Detta förhållande framträder
ännu mera, när fråga blir om ett intensifierat arbete för främjande av Sveriges
kommersiella och kulturella förbindelser med ifrågavarande länder på
sätt de sakkunniga i sitt yttrande anbefalla. Redan under överläggningarna
inom den år 1938 tillsatta kommittén för reglering av lönerna inom utrikesförvaltningen
framhölls, särskilt från exportindustriens representant, att de
löneförmåner, som utgå till vissa tjänstemän inom utrikesförvaltningen, måste
betraktas såsom otillräckliga även efter den föreslagna regleringen. De
sakkunniga äro för sin del av den uppfattningen, att en lämplig löneförhöjning
för tjänstemännen i Nord- och Sydamerika bör genomföras.»

Rörande dc förbättringar i nuvarande avlöningsförmåner genom höjning
av ortstilläggen, som de sakkunniga anse önskvärda, hänvisa de till en såsom
bilaga till betänkandet fogad uppställning, vilken torde få bifogas jämväl
detta protokoll (bilaga A). Ett på dylikt sätt omarbetat system för ortstill -

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

lägg är enligt de sakkunnigas åsikt en förutsättning för att tjänstemännen
skola ur lönesynpunkt vara vuxna att möta de ökade krav, som komma att
ställas på dem. Uppenbart är. att man under en lång övergångstid efter fredsslutet
icke har att räkna med några avsevärda lättnader i rådande handelspolitiska
svårigheter och att framför allt den svenska exportnäringen i den
ökande konkurrensen örn de amerikanska marknaderna kommer att i hög
grad bliva beroende av stöd och hjälp från den officiella representationens
sida. Ett sådant stöd liksom även en intensifierad upplysningsverksamhet
och ett vidgat kulturellt samarbete förutsätta, att beskickningar och konsulat
kunna upprätthålla vidast möjliga förbindelser inom anställningsländerna,
vilket icke kan ske utan tillräcklig ekonomisk rörelsefrihet för vederbörande
befattningshavare. Härvidlag hava samtliga tjänstemän en viktig
roll att fylla och böra genom ökade löneförmåner sättas i ett bättre läge.
De största kraven komma dock givetvis att ställas på innehavarna av chefsbefattningarna.

Rörande storleken av de höjningar av lönenivån, som de sakkunniga förorda,
anföres:

»För sändebudet i Washington liksom för flertalet chefskonsuler i Förenta
Staterna föreslås ett med 10,000 kronor förhöjt ortstillägg. För vad angår
Chicago och San Francisco har häivid jämväl beaktats, att konsulaten därstädes,
enligt de sakkunnigas förslag, böra upphöjas till generalkonsulat. För
dessa chefskonsuler liksom för konsuln i Minneapolis, för vilken förutses en
förhöjning med 5,000 kronor, kommer den föreslagna förstärkningen av
personalen vid respektive konsulat att innebära möjlighet att mer än hittills
företaga resor inom respektive konsulatsdistrikt, ägna sig åt upplysningsverksamhet
om Sverige samt vidga kontakterna med de svensk-amerikanska
kretsarna. I samband härmed komma ofrånkomligen större anspråk att
ställas på dessa tjänstemän. I fråga om generalkonsuln i New York anse sig
de sakkunniga böra understryka, att denne hittills måste anses hava varit
underbetalad i betraktande av de anspråk, som ställas på chefskonsuln i
Förenta Staternas ekonomiska och finansiella centrum. Befattningen såsom
handelsråd ! Washington kommer framdeles att bliva än mer betydelsefull
och maktpåliggande och bör vara förenad med avsevärt högre löneförmåner.
För sändebudets i Washington ställföreträdare förutses ett proportionellt
högre tillägg, liksom även för den tjänsteman vid beskickningen, som handlägger
press- och upplysningsärenden och som, enligt de sakkunnigas uppfattning,
framdeles bör vara tillförsäkrad det årliga bidrag örn 5,000 kronor,
som för närvarande utgår från annat anslag än avlöningsanslaget.

De sakkunniga hava jämväl särskilt beaktat de för chefsbefattningen vid
den svenska representationen i Kanada avsedda löneförmånerna, vilka icke
kunna anses anpassade efter den betydelse, som numera måste tillmätas Sveriges
förbindelser med Kanada.

För Sydamerikas del hava de sakkunniga konstaterat, alt där befintliga
befattningshavare knappast synas hava i samband nied 1939 års lönereglering
för utrikesförvaltningen fått den plats i gällande ortstilläggsgruppering,
som är påkallad med tanke på Sveriges intressen på dessa marknader. Detta
torde delvis hava berott på att vid den ifrågavarande tidpunkten valulaförhallandena
i Sydamerika för de svenska befattningshavarna tedde sig relativt
förmånliga, ett förhållande, som numera upphört och som knappast kan
beräknas återkomma. För närvarande åtnjuta samtliga sändebud i Syd- och

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

Mellanamerika samma ortstillägg. I detta avseende synes en differentiering
vara erforderlig. De sakkunniga föreslå, att Buenos Aires placeras i en särskild
grupp, innebärande ett nied 10,000 kronor förhöjt ortstillägg, vilket
måste anses vara välmotiverat med hänsyn till de notoriskt högre levnadskostnaderna
i Buenos Aires. För Rio de Janeiro och Mexico föreslås ett något
högre tillägg än för Lima. Möjligen borde motsvarande differentiering övervägas
jämväl för övriga befattningar i Syd- och Mellanamerika. De sakkunniga
anse dock, att denna fråga kan anstå, tills erfarenhet vunnits om
levnadskostnaderna för de nya mellangradstjänstemän, som komma att få sin
verksamhet förlagd till dessa länder. Dessa kostnader torde komma att bliva
beroende bland annat av huruvida vederbörande komma att tjänstgöra i ett
eller flera länder.»

Frågan om Amerikatjänstemännens löneförhållanden synes mig vara uttöm- Departemental
mande och allsidigt belyst i de sakkunnigas yttrande. Den ökade betydelse, chefen.
som måste tillmätas Sveriges förbindelser med Amerika såväl nu som icke
minst efter det pågående krigets slut, medför, att i viss. mån andra synpunkter
måste läggas på denna fråga än de, som gjorde sig gällande vid utarbetandet
före kriget av lönesystemet för utrikesförvaltningens tjänstemän.

Såsom förhållandena utvecklat sig, kommer otvivelaktigt placeringen i Amerika
i fortsättningen att innebära ökade ekonomiska krav på tjänstemännen.

Det synes ofrånkomligt, att deras avlöningsförhållanden anpassas i enlighet
därmed. I stort sett ansluter jag mig till vad de sakkunniga i sådant avseende
föreslagit. I främsta rummet bör givetvis beaktas beskickningen i Washington,
vars centrala ställning och växande ansvar även medför större anspråk
på ekonomisk rörelsefrihet. Även örn de tillägg, som ifrågasättas, i
vissa fall äro förhållandevis betydande, torde de föreslagna höjningarna dock
få anses rimliga och befogade. De för generalkonsulerna i Chicago och San
Francisco ävensom konsuln i Minneapolis föreslagna tilläggen synas på grund
av de särskilda synpunkter, som anförts i fråga om deras verksamhet, vara
väl avvägda. För samtliga tjänstemän i mellangraderna samt för attachéerna
föreslå de sakkunniga en ökning av 3,000 kronor samt för kanslisterna 2,000
kronor. Beträffande generalkonsuln i New York bör ökningen -— som av de
sakkunniga föreslås till 10,000 kronor — kunna begränsas till 5,000 kronor.

Det för sändebudet i Ottawa föreslagna ortstillägget av 25,000 kronor —
vid sidan av den förmån av fri bostad, som samtliga sändebud åtnjuta —-anser jag mig böra tillstyrka.

En viss löneförstärkning åt tjänstemännen i Syd- och Mellanamerika bör
genomföras i samband med den effektivisering av våra förbindelser med
dessa länder, som nu åsyftas. Tilläggen för sändebuden i Buenos Aires och
Rio de Janeiro synas dock lämpligen kunna begränsas till 5,000, respektive

3,000 kronor. För råds- och legationssekreteraregraderna torde en höjning
av 4,000, respektive 2,000 kronor tillgodose det närmaste behovet av löncförstärkningar.
I övrigt ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag.

Möjligen komma ytterligare jämkningar i ortstilläggen till tjänstemännen
i Amerika att senare visa sig nödvändiga. I så fall torde ett tillrättaläggande

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

kunna ske i samband nied den omorganisation av utrikesförvaltningen, som
förutses bliva nödvändig, när fredliga förhållanden inträtt.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga de justeringar av ortstilläggen
för försvarsattachéerna, som må påkallas av riksdagens beslut rörande
här ifrågavarande förslag.

Övriga frågor.

De sakkunniga framhålla såsom sin uppfattning, att en för de svenska
utlandsrepresentanterna synnerligen angelägen uppgift torde vara att vid resor
inom respektive distrikt knyta önskvärda kontakter på andra platser
än den ordinarie förläggningsorten samt verka för ett samordnande mellan
de olika organen. I Förenta Staterna tillkomme dessutom den viktiga uppgiften
att genom besök å orter med större svenskt befolkningselement vidmakthålla
intresset för och kunskaperna om Sverige. Sådana resor syntes
emellertid hava företagits i mycket ringa omfattning, vilket torde få tillskrivas
dels tjänstemännens stora arbetsbörda, dels ock det förhållandet, att
för närvarande utgående resetraktamenten i allmänhet göra det till en ekonomisk
uppoffring för vederbörande tjänstemän att företaga sådana resor.
Enligt den erfarenhet, som vissa av de sakkunniga haft tillfälle att själva
göra under vistelse nyligen i Förenta Staterna, måste nu utgående traktamenten
anses otillräckliga. De sakkunniga hava därför på grundval av ett av sändebudet
i Washington avgivet förslag i en såsom bilaga till betänkandet fogad
promemoria — vilken torde få såsom bilaga fogas jämväl vid detta protokoll
(bilaga B) — angivit storleken av de traktamenten, som de anse erforderliga
vid resor inom ifrågavarande områden. Därjämte giva de sakkunniga
sin anslutning till ett förslag av sändebudet i Washington örn ändring av nuvarande
bestämmelser om ersättning för tjänstemans hustrus resa därhän, att
möjlighet beredes icke blott beskickningschefen utan jämväl andra beskicknings-
och konsulatstjänstemän att i fall, då så prövas nödvändigt eller önskvärt
ur tjänstesynpunkt, låta sin hustru medfölja med rätt till ersättning för
hennes biljettkostnader. Härom anföres i betänkandet:

»I anslutning till vad de sakkunniga ovan anfört i fråga om vikten av att
tjänstemännen anknyta vidast möjliga förbindelser inom anställningsländerna
anse sig de sakkunniga böra understryka, att enligt deras förmenande en
tillfredsställande reglering av dessa frågor bör betraktas som ett led i den nu
föreslagna förstärkningen av förbindelserna med Förenta Staterna. Otillräckliga
traktamenten böra icke få vara ett hinder för resor, som tjänstemännen
böra företaga för vidgandet av sin kännedom om och sina kontakter i Amerika.
Att ur tjänstesynpunkt ett direkt intresse kan föreligga för en tjänsteman
att exempelvis vid resa inom svenskdistrikten eller i samband med
svensk-amerikanska manifestationer medföra sin hustru, anse de sakkunniga
vara otvivelaktigt och kunna icke finna annat än rimligt, att i dylika fall ersättning
utgår av statsmedel för hustruns biljettkostnader. Motsvarande synpunkter
göra sig i stort sett gällande jämväl för Kanadas del.»

Under åberopande av otillräckligheten av gällande traktamenten i jämförelse
med rådande levnadskostnader anbefalla de sakkunniga en höjning
jämväl av de traktamenten, som enligt gällande författning utgå vid resa för

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

tillträdande av befattning i Förenta Staterna och Canada. Motsvarande omprövning
synes de sakkunniga böra vidtagas även i fråga om resetraktamentena
i Syd- och Mellanamerika. De sakkunniga framlägga härutinnan
intet detaljerat förslag men uttala, att samma skäl, som anförts för Nordamerikas
del, tala för att tjänstemännen i Syd- och Mellanamerika beredas
möjlighet att utan ekonomisk uppoffring företaga resor i respektive anställningsländer.
För Syd- och Mellanamerikas del göra sig dessa synpunkter
med desto större skärpa gällande, som de flesta av befattningshavarna därstädes
äro anställda i två eller flera länder.

I fråga om kontorspersonal uttala de sakkunniga, att som en naturlig följd
av den föreslagna utvidgningen av utrikesrepresentationen framstode kravet
på en ökning av nämnda personal vid de beskickningar och konsulat, som nu
förutses skola erhålla förstärkning inom de olika tjänstemannagraderna. De
sakkunniga förutsätta, att vid fastställandet av de under tredje huvudtiteln
uppförda anslagen till avlöningar vid beskickningar och konsulat för skrivbiträden
samt extra biträden och vaktbetjänte hänsyn tages till ifrågavarande
behov, vilka beräknats medföra en kostnadsökning av 67,000 kronor.

Vad slutligen kanslilokaler beträffar förutse de sakkunniga, att ett ökat
behov därav kan för vissa berörda beskickningars och konsulats del komma
att föranledas av den föreslagna förstärkningen av den yttre representationen.
De förutsätta därvid, att eventuellt framkommande önskemål härutinnan
bliva i vederbörlig utsträckning beaktade. De sakkunniga betona särskilt
nödvändigheten av att frågan om en tillfredsställande installation för
beskickningen i Washington utan dröjsmål får sin lösning. I övrigt anbefalla
de, att det tillfälle utnyttjas, som nu synes erbjuda sig att på fördelaktiga
villkor för statsverket förvärva fastighet i Minneapolis.

De resetraktamenten, som utgå till utrikesförvaltningens tjänstemän, äro Departementsfastställda
i kungörelsen den 27 juni 1929 (nr 252) angående ersättning för cAe/en‘
flyttnings- och resekostnader åt diplomatiska och konsulära tjänstemän, det
s. k. diplomatiska resereglementet. Ifrågavarande traktamenten hava i samband
med de av krigsförhållandena förorsakade stegringarna i levnadskostnaderna
kommit att visa sig otillräckliga i de flesta länder. Vid resor i offentligt
uppdrag, särskilt i samband med handelsförhandlingar med främmande
makter, bär Kungl. Majit därför för utrikesförvaltningens tjänstemän, liksom
för övriga i förhandlingarna deltagande personer, i varje särskilt fall fastställt
förhöjda traktamenten. I anslutning härtill synes en ändring böra
komma till stånd jämväl för de tjänstemän, som hava att företaga mer eller
mindre regelbundna tjänsteresor i sitt anställningsland eller i de olika länder,
där de äro ackrediterade. Detta behov har gjort sig gällande framför allt
på de amerikanska kontinenterna där, såsom de sakkunniga framhålla,
tjänstemännen otvivelaktigt på grund av risken för betungande merutgifter
i många fall kommit att begränsa sina resor på ett sätt, som med hänsyn
till intresset av utvidgade förbindelser inom och ökad kännedom om anställningsländerna
varit olägligt. Vad de sakkunniga anfört angående rätt för
tjänstemännen att i vissa fall medtaga sin hustru synes likaledes vara ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S0.

Departementschefen.

synnerligen angeläget önskemål. I avvaktan på en kommande omarbetning
av det diplomatiska resereglementet torde det få ankomma på Kungl. Majit
att fastställa de högre traktamenten, som må utgå vid resor i Amerika och
att i fall, då så anses önskvärt, medgiva gottgörelse för hustrus resa.

Det för nytillkommande kontorspersonal avsedda beloppet av 67,000 kronor
torde böra avrundas till 75,000 kronor med hänsyn till önskvärdheten
av att i enlighet med ett av sändebudet i Washington framfört förslag snarast
bereda beskickningens pressavdelning extra arbetshjälp i form av ett för
vissa specialuppgifter lämpat biträde.

De merkostnader för kanslilokaler, som eventuellt bliva en följd av den
nu föreslagna utvidgningen av representationen i Amerika, kunna tills vidare
svårligen tillfullo överblickas. Vad angår beskickningens i Washington installation
— vilken fråga är särskilt aktuell — avser jag att snarast förelägga
Kungl. Majit förslag om avlåtande av proposition till riksdagen. Likaså
ämnar jag föreslå, att för riksdagen framlägges förslag om förvärvande för
statens räkning av konsulatsfastighet i Minneapolis.

Handelskammarverksamheten.

Rörande den enda för närvarande på de amerikanska kontinenterna existerande
svenska handelskammaren, nämligen den i New York, förklara de sakkunniga
sig anse, att denna är ett i förhållande till kostnaderna mycket effektivt
organ för såväl kommersiell som annan informationsverksamhet. Det
syntes därför ändamålsenligt, att handelskammaren försättes i ett sådant
beredskapsläge, att densamma efter krigets slut kan utan dröjsmål i full utsträckning
och på ett effektivt sätt återupptaga sin normala verksamhet. I enlighet
med ett av sändebudet i Washington avgivet förslag förorda de sakkunniga,
att det nuvarande statsbidraget till denna handelskammare, vilket
med 34,000 kronor utgår från anslag under tionde huvudtiteln, höjes till

42.000 kronor, motsvarande en höjning från omkring 8,000 till omkring

10.000 dollars.

De sakkunniga ifrågasätta, huruvida det kan anses tillfyllest med endast en
handelskammare inom ett geografiskt så vidsträckt samt kommersiellt och
industriellt så viktigt land som Förenta Staterna. Härvid borde särskilt uppmärksammas
den nordamerikanska västkusten med dess i snabb utveckling
stadda industri och dess betydelsefulla sjöfart, där behov möjligen kunde
föreligga av ytterligare en organisation av handelskammares natur, antingen
såsom en filial till handelskammaren i New York eller, om särskilt intresse
därför föreligger, såsom en självständig institution.

Jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag och förordar, efter samråd
med chefen för handelsdepartementet, att ytterligare ett belopp av 8,000
kronor för år ställes till handelskammarens i New York förfogande. Beloppet
torde få utgå av det samlingsanslag till förstärkning av utrikesrepresentationen,
varom jag i det följande framlägger förslag, men bör ställas
till förfogande av Kungl. Majit på föredragning av chefen för handels -

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

departementet i samma form som det statsbidrag, vartill medel anvisats
under tionde huvudtiteln.

Till vad de sakkunniga anfört angående ytterligare utökning av handelskammarorganisationen
är jag för närvarande ej beredd att taga ståndpunkt.

Tekniska och kommersiella specialstudier.

De sakkunniga hava i sitt betänkande ägnat ett särskilt avsnitt åt frågan
om vidtagandet av särskilda åtgärder för studier av teknisk och industriorganisatorisk
utveckling i Amerika, enkannerligen Förenta Staterna, ävensom
av den industriella och kommersiella efterkrigsplaneringen, i samband
varmed de även beaktat behovet av undersökningar rörande avsättningsmarknader
för svenska exportartiklar och inköpsmarknader för svenska
importbehovsvaror. De sakkunniga, som finna denna fråga vara av största
vikt, uttrycka den förhoppningen, att det privata näringslivet, på vilket ett
genomförande av sådana studier torde i första hand ankomma, skall ägna
frågan tillbörligt beaktande. Då emellertid en informationsverksamhet av
här avsett slag icke enbart utgör ett den enskilda företagsamhetens intresse
utan jämväl torde vara av direkt betydelse ur det allmännas synpunkt, föreslå
de sakkunniga, att ett statsanslag å förslagsvis 75,000 kronor anvisas för
understödjande av denna studieverksamhet.

Frågan om anordnande av särskilda marknadsundersökningar av ungefär
den typ, som efter förslag av 1938 års exportutredning kommo till stånd, har
även övervägts av de sakkunniga. Då emellertid sådana undersökningar icke
torde vara av mera betydande intresse förrän efter fredens återställande,
hava de sakkunniga icke funnit anledning att föreslå några omedelbara åtgärder
i detta avseende men framhålla, att statligt stöd för sådana undersökningar
sedermera kan komma att visa sig erforderligt.

De sakkunnigas förslag örn anvisande av särskilda medel för här berörda Departementastudier
synes vara ett viktigt led i förberedelserna för utvecklandet av Sve- c*e/enriges
kommersiella förbindelser med Amerika. De personer, åt vilka dylika
uppdrag anförtros, torde få utses av Kungl. Majit efter hörande av tekniska
forskningsrådet samt vederbörande tekniska och kommersiella organisationer.
Möjligen kommer senare ett större anslag att visa sig erforderligt för
ändamålet. För nästinstundande budgetår torde det av de sakkunniga förordade
beloppet vara tillräckligt.

Upplysningsverksamheten.

I de sakkunnigas betänkande anföres:

»Det torde få anses såsom självklart, att i nuvarande tid med dess av de
moderna kommunikationsmedlen betingade intensifierade internationella
samliv en effektivt arbetande upplysningsverksamhet och nyhetstjänst utgör
ett nödvändigt komplement lill ett lands utåt riktade verksamhet i politiskt,
kulturellt och kommersiellt avseende. Detta förhållande gör sig givetvis i sär Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 280. 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

skilt hög grad gällande i krigstid'', då upplysnings- och nyhetstjänsten, ofta
i form av propaganda, blivit ett flitigt använt vapen i de krigförande makternas
arsenal.

Ur svensk synpunkt innebär detta, att en korrekt kunskap om Sverige, dess
land och folk, dess kulturella, sociala och ekonomiska livsformer bör så väl
och så vidsträckt som möjligt spridas till den opinion i främmande länder,
som i olika lägen och med olika syften har att taga ställning till Sverige och
vad svenskt är.

Den svenska upplysningsverksamheten har hittills bedrivits i jämförelsevis
Ulen skala och arbetat med blygsamma ekonomiska insatser. Trots detta
torde man kunna konstatera, att Sverige under mellankrigsperioden lyckats
i stora delar av världen skaffa sig vad som för ett litet land måste betecknas
som en mycket god ställning. Detta har icke minst varit fallet inom de amerikanska
kontinenterna och i synnerhet i Förenta Staterna. Denna ställning
har under kriget icke kunnat undgå kännbara påfrestningar i så måtto,
som de krigförande ländernas egna intressen kommit i viss motsättning till
Sveriges neutrala politik. Under dessa förhållanden hava missuppfattningar
icke sällan vunnit spridning, vilka det visat sig svårt att undanröja. Till stor
del torde förklaringen härtill vara att söka i en ännu alltför litet utbredd
och alltför ytlig kännedom om Sverige. Detta förhållande finna de sakkunniga
innebära stora nackdelar för vårt land med hänsyn icke blott till nuvarande
krigsförhållanden utan även till de relationer av kommersiellt och annat
slag, som skola skapas eller återupprättas, när freden återställts.

Det torde därför få sägas, att ett allmänt krav uppstått på en utvidgad och
effektiviserad upplysningsverksamhet från svensk sida i främmande, framför
allt mera avlägsna länder. — Vad särskilt beträffar Amerikas Förenta Stater
hava de svenska pressmän, som nyligen företagit en omfattande resa därstädes,
på ort och ställe kunnat konstatera, att det i nämnda land föreligger
ett starkt behov av ökad upplysningsverksamhet rörande Sverige och
svenska förhållanden, vars betydelse i alla avseenden efter kriget icke torde
kunna överskattas.»

Beträffande upplysningsverksamheten och nyhetstjänsten i Nordamerika
erinra de sakkunniga om att denna bedrives i olika former av dels Svenskamerikanska
nyhetsbyrån, dels rese- och informationsbyrån — »Travel Information
Bureaus — i New York, dels ock svenska handelskammaren i New
York. Därjämte bidroge Svensk-internationella pressbyrån i Stockholm, anknuten
till Sveriges allmänna exportförening, till denna nyhetsförmedling
med material, vilket finner sin användning framför allt inom fackbetonad
press. Slutligen finge såsom organ för denna verksamhet även räknas pressavdelningen
vid beskickningen i Washington samt i viss mån jämväl övriga
lönade organ tillhörande utrikesrepresentationen.

De sakkunniga redogöra närmare för den verksamhet i nu förevarande
hänseende, som bedrives av de nämnda organisationerna — för svenska handelskammarens
i New York vidkommande särskilt genom utgivande av tidskriften
»American-Swedish Monthly», som utgår i omkring 10,000 exemplar
— ävensom för de ekonomiska förhållanden, under vilka dessa organisationer
arbeta. De sakkunniga anbefalla, att från statsmakternas sida allt erforderligt
understöd lämnas denna verksamhet och anföra i huvudsak följande.

Svensk-amerikanska nyhetsbyråns verksamhet torde hittills hava bedrivits
på ett med hänsyn till de relativt begränsade medel, som stått till dess

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

förfogande, förtjänstfullt sätt och varit av stort värde. Sålunda hava vissa
av de sakkunniga under sin nyligen företagna resa i Förenta Staterna bland
annat kunnat konstatera, att den av byrån publicerade engelskspråkiga nyhetsbulletinen
på ledande amerikanskt håll åtnjuter ett gott anseende för
objektivitet och frihet från propaganda. Det synes emellertid önskvärt, att byråns
verksamhet ytterligare effektiviseras, för vilket givetvis ökat ekonomiskt
bistånd erfordras. De sakkunniga föreslå, att statens bidrag till byrån fastställes
till 250,000 kronor, och räkna därvid med att minst samma belopp
som hittills skola ställas till förfogande från enskilt håll.

Rese- och informationsbyrån i New York bör genom ökat statsbidrag beredas
en mera självständig ställning. Bidraget synes böra höjas till 42,000
kronor, varav som hittills 11,000 kronor böra utgå från Svenska trafikförbundet.
Efter kriget, när turisttrafiken mellan Sverige och Förenta Staterna
åter kommer i gång, synes denna byrå böra helt övergå i förbundets regi,
varvid de sakkunniga vilja uttala den förhoppningen, att nödiga statsmedel
härför ställas till förbundets förfogande.

Ett av sändebudet i Washington framfört förslag örn anvisande av ett
särskilt anslag för inköp av kortfilmer finna de sakkunniga beaktansvärt.
Emellertid synes det av sändebudet föreslagna beloppet av 10,000 kronor
otillräckligt, framför allt med hänsyn till att sådana filmer med fördel torde
kunna komma till användning för upplysningsverksamheten även inom andra
områden än Förenta Staterna. Dessutom torde för utväljande och kontroll
av kortfilmer böra anlitas en kvalificerad person. De sakkunniga föreslå
därför, att ett belopp av 40,000 kronor anvisas för ifrågavarande ändamål.

De sakkunniga uttala slutligen den förhoppningen, att den enskilda företagsamheten
i fortsättningen liksom hittills måtte ekonomiskt stödja här
ifrågavarande verksamhet, vilken tvivelsutan torde vara ett de privata företagens
lika väl som statens intresse. Skulle de enskilda bidragen bortfalla
eller avsevärt minskas under de närmaste åren, ryckes grundvalen undan
för den effektivisering av upplysningsverksamheten, som inom alla kretsar
bedömes som i högsta grad påkallad. Att märka är, att förefintligheten av
enskilda bidrag, som komplettera de av staten understödda åtgärderna, skänker
en behövlig smidighet åt förefintliga upplysningsorgan och möjliggör
snabba insatser i de växlande situationer, som under kriget eller fredskrisen
kunna uppkomma. De sakkunniga anse sig kunna utgå ifrån att denna uppfattning
delas av berörda privata intressen.

Med den utvidgning av upplysningsverksamheten i Nordamerika, som de
sakkunniga anse erforderlig, skulle kostnaderna för densamma komma att
uppgå till i runt tal 000,000 kronor, varav något mer än hälften vore avsett
att utgå av allmänna medel, vilket förutsätter en förhöjning av statsbidraget
med 128,500 kronor. Det är emellertid i lietta sammanhang att observera,
alt de hinder, som kriget lagt i vägen för det normala umgänget och
utbytet mellan vårt land och Nordamerika, framtvingat åtgärder av extraordinär
beskaffenhet — härmed avses i första rummet den omfattande och
kostsamma telegrafiska nyhetstjänsten — som efter fredens återställande,
om ock icke omedelbart, kunna förväntas skola bliva i viss utsträckning
överflödiga.

I fråga om Syd- och Mellanamerika erinra de sakkunniga örn att någon
speciell organisation för den svenska upplysningsverksamheten i dessa områden,
motsvarande Svensk-amerikanska nyhetsbyrån i fråga om Förenta
Staterna, för närvarande icke finnes samt att den direkta nyhetstjänsten
från svensk sida ombesörjes av dels Tidningarnas Telegrambyrå, dels Svensk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

internationella pressbyrån. Vad angår Tidningarnas Telegrambyrå erinras
om att denna sedan åtskilliga år upprätthåller en brevtjänst till de europeiska
telegrambyråerna på franska språket, i särskilda fall på engelska,
och att, sedan denna brevtjänst år 1940 utsträckts till Sydamerika, det till
telegrambyrån utgående statsbidraget höjts från 10,000 till 15,000 kronor.

De sakkunniga redogöra därefter för de olika synpunkter, vilka i förevarande
avseende framförts av beskickningscheferna i Sydamerika, däribland
ett av sändebudet i Lima framfört förslag om att det svenska nyhetsmaterialet
skulle telegrafiskt tillställas någon av beskickningarna i Sydamerika,
varifrån detsamma i spansk översättning skulle kunna med luftpost
distribueras till de övriga beskickningarna i Sydamerika, samt anföra i huvudsak
följande.

De sakkunniga finna för sin del uppslaget med en central nyhetsförmedling
över någon av de större beskickningarna i Sydamerika värt allt beaktande.
Av kostnadsskäl torde en sådan nyhetstjänst lämpligen böra ske via
Nordamerika på så sätt, att av det material, som telegrafiskt tillställes
Svensk-Amerikanska Nyhetsbyrån i New York, de delar, som kunna vara
lämpade för Sydamerika, från New York telegraferas till beskickningarna i
Rio de Janeiro och Buenos Aires för vidarebefordran med luftpost från den
senare till beskickningarna i övriga spansktalande länder. — I vissa särskilda
fall torde även presstelegram böra sändas direkt från Sverige till
Sydamerika.

Ett system av den art, som här skisserats, erfordrar emellertid en viss
organisation vid mottagarebeskickningen i Sydamerika, exempelvis en pressattaché
med nödig kanslipersonal. De sakkunniga hava erfarit, att utrikesdepartementet
temporärt kunnat knyta en härför lämpad person vid beskickningen
i Buenos Aires såsom pressattaché, och ifrågavarande spörsmål torde
därför få anses såsom för tillfället löst. Genom denna anordning torde också
närmare erfarenhet kunna vinnas för bedömandet av frågan om upprättandet
av en mera permanent organisation av den svenska upplysningsverksamheten
i Sydamerika. När så skett, torde de sakkunniga få anledning återkomma
till denna fråga.

Förutom organiserandet av en telegrafisk nyhetsförmedling bör framför
allt Svensk-Internationella Pressbyråns verksamhet för Sydamerikas del understödjas.
Därjämte v:lja de sakkunniga understryka vikten av en omfattande
spridning av bildmaterial och ett effektivt utnyttjande av till buds
stående svenska kortfilmer. De sakkunniga kunna på nuvarande stadium
icke närmare angiva storleken av de belopp, som kunna komma att erfordras
för denna utvidgade upplysningsverksamhet i de syd- och mellanamerikanska
staterna, men i betraktande av att endast kostnaderna för den telegrafiska
nyhetsförmedlingen torde få beräknas till omkring 20,000 kronor
per år, anse sig de sakkunniga böra föreslå, att till en början för ändamålet
ett belopp av åtminstone 40,000 kronor anvisas under tredje huvudtitelns
anslag för upplysningsverksamheten.

Departements- Av det under tredje huvudtiteln uppförda anslaget till upplysningsverkeAe^em-
samhet i utlandet angående Sverige utgår för närvarande ett belopp av

160,000 kronor till Stiftelsen svensk-amerikanska nyhetsbyrån, varav dock
ett delbelopp av 5,000 kronor för särskilda ändamål uppbäres av den tjänsteman
vid beskickningen i Washington, som handlägger press- och upplys -

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

ningsärenden. Därutöver uppbär byråns föreståndare ett arvode av 26,500
kronor, vilket redovisas under anslaget till pressattachéer. Tillhopa stå sålunda
181,500 kronor till nyhetsbyråns förfogande. Av upplysningsanslaget
utgår vidare ett belopp av 11,100 kronor till den svenska rese- och informationsbyrån
i New York. Såväl nyhetsbyrån som rese- och informationsbyrån
hava visat sig fungera synnerligen tillfredsställande, och all anledning föreligger
att för en effektivisering av upplysningsverksamheten bygga vidare
på dessa organisationer. Enligt de sakkunnigas förslag skulle anslaget till
Svensk-amerikanska nyhetsbyrån höjas med 68,500 kronor och anslaget till
rese- och informationsbyrån i New York med 20,000 kronor, varutöver ett
särskilt belopp av 40,000 kronor skulle ställas till förfogande för anskaffande
av kortfilmer. Även med den ökning å sammanlagt 128,500 kronor, som av
de sakkunniga sålunda förordas och som jag obetingat tillstyrker, komma
utgifterna för den svenska upplysningsverksamheten i Amerika att stanna
vid ett belopp, som måste anses synnerligen rimligt.

I avvaktan på att frågan örn ordnandet av upplysningsverksamheten i
Sydamerika kan erhålla en mera definitiv lösning synas i enlighet med de
sakkunnigas förslag för ändamålet tillgängliga medel lämpligen böra ökas
från 5,000 till 40,000 kronor.

U trikesdepar temén tet.

För utrikesdepartementets vidkommande förutse de sakkunniga såsom en
följd av den föreslagna utvidgningen av utrikesrepresentationen en icke oväsentlig
ökning av arbetsbördan, vilken i främsta rummet väntas komma att
beröra departementets handelsavdelning och dess pressbyrå.

Handelsavdelningen bör enligt de sakkunnigas mening, såsom ett komplement
till den särskilt för kommersiella uppgifter avsedda personalförstärkningen
vid beskickningarna i Syd- och Mellanamerika, efter kriget utökas
med en byrå för syd- och mellanamerikanska handelsfrågor. Under den tid
kriget varar förutses de syd- och mellanamerikanska ärendena inom handelsavdelningen
komma att inskränka sig till organisatoriskt och informatoriskt
arbete, som synes kunna omhänderhavas av en kvalificerad mellangradstjänsteman;
en sådan befattning, förslagsvis i lönegraden A 26, bör, enligt
de sakkunnigas förslag, omedelbart inrättas för ändamålet.

Vad angår pressbyrån torde det enligt de sakkunnigas mening stå utom
allt tvivel, att dess personal redan nu är otillräcklig för de uppgifter, som
åvila byrån. Ännu mindre kunde den väntas bliva tillfyllest vid den intensifiering
av upplysningsverksamheten utomlands angående Sverige, som de
sakkunniga förorda. De sakkunniga erinra om att förslag tidigare framkommit
örn en omorganisation av pressbyrån till en avdelning med två byråer,
den ena för pressärenden och den andra för upplysningsärenden. De
förklara sig finna en sådan omorganisation väl motiverad och avse att återkomma
till denna fråga i ett senare betänkande angående Sveriges kulturella
förbindelser nied transoceana länder. Med konstaterande av att personalförstärkning
är oundgängligen nödvändig för fyllande av de uppgifter,

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

som sammanhänga med den utvidgade upplysningsverksamheten på de amerikanska
kontinenterna, föreslå de sakkunniga dock, att redan nu två nya
befattningar tilldelas pressbyrån, av vilka den ena borde avse en mellangradstjänsteman
ur utrikesförvaltningen, förslagsvis i lönegraden A 21, och den
andra en person med journalistisk skolning och erfarenhet. För att erhålla
en för den senare posten tillräckligt kvalificerad kraft bör enligt de sakkunnigas
mening fastställas ett grundarvode av minst 16,000 kronor.

Departements- Då en förstärkning av de avdelningar inom utrikesdepartementet, som
Chefen. närmast beröras av det föreliggande förslaget om vidgade förbindelser med
de amerikanska kontinenterna, framstår som en nödvändighet, böra erforderliga
medel härför anvisas i anslutning till övriga anslag. De sakkunnigas
förslag härutinnan synes väl svara mot vad som tills vidare måste anses nödvändigt.
Kostnaderna för de tre av de sakkunniga förordade befattningarna
uppgå till sammanlagt 38,001 kronor för år.

S amni an fattning.

Kostnadsökningen för genomförande av det nu framlagda förslaget örn förstärkning
av utrikesrepresentationen och effektivisering av upplysningsverksamheten
i Amerika beräknas av de sakkunniga till 1,007,075 kronor för år.
Härav avse 477,844 kronor nya befattningar i Amerika, 34,730 kronor höjning
av graden för vissa befattningar, 143,000 kronor höjning av ortstillägg,

67.000 kronor förstärkning av kontorspersonalen vid beskickningar och konsulat,
8,000 kronor ytterligare statsbidrag till handelskammaren i New York,

75.000 kronor tekniska och kommersiella specialstudier, 163,500 kronor anslag
till upplysningsverksamheten samt 38,001 kronor förstärkning av utrikesdepartementets
handelsavdelning och pressbyrå. Genom de nedsättningar,
som jag i det föregående förordat, reduceras beloppet med 49,568 kronor
eller till 957,507 kronor. A andra sidan har jag beräknat en ökning av kostnaderna
för kontorspersonalen vid beskickningar och konsulat med 8,000
kronor, varför slutsumman uppgår till 965,507 kronor eller i avrundat tal

970.000 kronor.

Jag förordar, att för nästinstundande budgetår erforderliga medel för nu
angivna ändamål ställas till förfogande i form av ett gemensamt obetecknat
anslag, vartill knytas beslut om de avsedda förändringarna i fråga örn personal
och avlöning. De av förslaget föranledda förändringarna i avlöningsstater
och personalförteckningar under tredje huvudtiteln synas under sådana
förhållanden böra vidtagas först i samband med nästa års statsverksproposition,
varvid de anslag under tredje huvudtiteln, som beröras av förändringarna,
samtidigt böra höjas i enlighet med kostnadsökningarna. Jämkningar
torde därvid jämväl böra vidtagas med avseende å vissa av de sakkunniga
icke behandlade anslag eller anslagsposter av förslagsanslags natur
— exempelvis till barnbidrag, rese- och flyttningsersättningar samt skriv -

Kungl. Maj:ts proposition nr 280. 23

materialier m. m. — som beröras av den nu förordade utvidgningen av utrikesrepresentationen.

Med hänsyn till att flertalet av de föreslagna nya befattningarna icke torde
kunna tillträdas förrän under höstens lopp och de för dem avsedda
ortstilläggen sålunda icke beräknas utgå under hela budgetåret, bör anslagsbeloppet
kunna nedräknas i enlighet härmed. Då skillnaden kan approximativt
beräknas till 50,000 kronor, kan alltså medelsbehovet begränsas till

920,000 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.
Maj.t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att generalkonsulsbefattningen i Montreal
skall indragas och en sändebudsbefattning i lönegraden B 2
upprättas i Ottawa samt att konsulsbefattningarna i Chicago
och San Francisco skola förändras till generalkonsulsbefattningar
i nämnda lönegrad och förste vicekonsulsbefattningen
vid generalkonsulatet i New York till en konsulsbefattning
i lönegraden A 30, att gälla från och med dag, som
Kungl. Maj:t bestämmer;

dels medgiva, att under budgetåret 1943/44 må utöver de
befattningar, som upptagits i den av riksdagen godkända förteckningen
över diplomatisk och konsulär personal, tjänstgörande
utom riket, med placering enligt Kungl. Maj:ts beprövande
disponeras två befattningar i lönegraden A 30 såsom
legationsråd eller handelsråd, åtta befattningar i lönegraden
A 26 såsom förste legationssekreterare eller vicekonsuler, två
befattningar i lönegraden A 21 såsom andre legationssekreterare
eller andre vicekonsuler samt fyra befattningar i lönegraden
A 12 såsom kanslister;

dels godkänna följande ändringar i den av riksdagen godkända
staten för ortstillägg åt diplomatisk och konsulär personal,
tjänstgörande utom riket, att gälla tills vidare under
budgetåret 1943/44:

Nordamerika: Kronor.

Sändebud i Washington ...................... 70,000

Sändebud i Ottawa .......................... 25,000

Generalkonsul i New York .................... 38,000

Generalkonsuler i Chicago och San Francisco .... 27,000
Legationsråd, tillika sändebudets ställföreträdare,

och handelsråd i Washington................ 27,000

Annat legationsråd............................ 25,000

Konsul i Minneapolis......................... 22,000

Konsul i New York .......................... 18,000

Förste legationssekreterare .................... 17,000

Vicekonsul .................................. 16,000

Andre legationssekreterare .................... 15,000

Andre vicekonsul ............................ 14,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

Ortstillägg.

Syd- och Mellanamerika: Kronor.

Sändebud i Buenos Aires och Mexico.......... 20,000

Sändebud i Lima och Rio de Janeiro............ 18,000

Cuba och Venezuela:

Legationsråd och handelsråd ...... 24,000

Förste legationssekreterare ........... 16,000

Andre legationssekreterare .................. 14,000

övriga länder:

Legationsråd och handelsråd ..........._..... 14,000

Förste legationssekreterare .................. 9,000

Andre legationssekreterare ......,.i<;........... 8,000

Förste kanslister och kanslister:

New York: förste kanslist ..................... 11,500

» » : kanslist .......................... 9,500

Ottawa och San Francisco.................... 10,000

Chicago och Minneapolis...................... 8,500

Cuba och Venezuela.......................... 7,500

Argentina och Mexico ........................ 5,000

Brasilien, Chile, Colombia och Peru............ 3,500

Attachéer:1

Nordamerika ........................... 11,000

Syd- och Mellanamerika ...................... 9,000;

dels medgiva, att under budgetåret 1943/44 må för förstärkning
av utrikesdepartementets personal disponeras en befattning
i lönegraden A 26 såsom förste sekreterare och en befattning
i lönegraden A 21 såsom andre sekreterare;

dels ock med godkännande av de av mig i övrigt framlagda
förslagen i ämnet till Förstärkning av utrikesrepresentationen
och effektivisering av upplysningsverksamheten i Amerika
m. m. för budgetåret 1943/44 anvisa ett anslag
av ............................... • kronor 920,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Hugo Årnfast.

1 Till attachéer utgår ej s. k. utomeuropeiskt tillägg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

Bil. A.

Förslag

till

höjda ortstillägg till	utrikesförvaltningens tjänstemän i Nord	Syd-
	och Mellanamerika.
	Nu	Sakkunniga	ökning
	N ordam erika.
Amerikas Förenta Stater
Washington
Sändebud ............	................ 60,000	70,000	+ 10,000
Leg.råd 1............	................ 20,000	27,000	+ 7,000
Leg.råd 2............	................ 20,000	25,000	+ 5,000
Handelsråd...........	................ 17,000	27,000	+10,000
Pressekret............	................ 14,000	22,000	+ 3,000
	(+5,000)
Leg sekr J ^ ......	................ 14,000	17,000
i.eg.senr. j A 21	................ 12,000	15,000
Andre leg. sekr........	................ 12,000	15,000	+ 3,000
Attaché..............	................ 8,000	11,000	+ 3,000
Attaché ..............	................ 8,000	11,000	+ 3,000
Attaché ..............	................ 8,000	11,000	+ 3,000
New York
Generalkonsul........	................ 33,000	43,000	+10,000
Konsul..............	................ 17,000	18,000
Vicekonsul \| ^ .....	................ 13,000	16,000
t A 21.....	................ 11,000	14,000	+ 3,000
Attaché..............	................ 8,000	11,000	+ 3,000
Attaché..............	................ 8,000	11,000	+ 3,000
Förste kanslist.......	................ 9,500	11,500	+ 2,000
Kanslist (A 12) ......	................ 7,500	9,500
Chicago
Generalkonsul........	...........''..... 17,000	27,000
	(konsul)
Vicekonsul J ^ .....	................ 13,000	16,000
(A 21.....	................ 11,000	14,000
Attaché..............	................ 8,000	11,000	+ 3,000
Kanslist.............	................ 6,500	8,500	+ 2,000
San Francisco
Generalkonsul........	................ 17,000	27,000
	(konsul)
Vicekonsul i ^ .....	................ 13,000	16,000
A 21.....	................ 11,000	14,000
Handelsattaché å västkusten A 26 ..... 14,000	17,000
Attaché..............	................ 8,000	11,000	+ 3,000
Förste kanslist.......	................ 8,000	10,000	+ 2,000

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 280. 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

Minneapolis

Konsul.........

Vicekonsul j A 26

Kanslist........

Nu	Sakkunniga	ökning
17,000	22,000	+ 5,000
13,000	16,000
11,000	14,000
6,500	8,500	+ 2,000

Kanada

Sändebud ...........

Leg.sekr.j^ 26 .....

Handelsattachéj A 26

Attaché.............

Förste kanslist......

17.000 25,000 + 8.0001

14.000 17,000

12.000 15,000

14.000 17,000

12.000 15,000

8,000 11,000 + 3,000

8,000 10,000 + 2,000

Argentina

Sändebud .......

Handelsråd j A 3jj

Förste leg.sekr. ..

Attaché.........

Förste kanslist ..,

Brasilien

Sändebud .......

Handelsrådj A 30

Andre leg.sekr. ..
Förste kanslist ..

Chile

Leg.råd (ch.d’aff.)
Kanslist (A 12) ..

Peru

Sändebud .......

Leg.sekr. j A 26 ..

Kanslist........

Venezuela

Leg.råd (ch.d’aff.)
Kanslist (A 12) ..

Colombia

Leg.råd (ch.d’aff.)
Kanslist (A 12) ..

Sydamerika.

15,000	25,000	+10,000
10,000	15,000
7,000	10,000
7,000	10,000	+ 3,000
8,000	9,000	+ 1,000
4,000	5,000	+ 1,000
15,000	20,000	+ 5,000
10,000	15,000
7,000	10,000
6,000	9,000	+ 3,000
2,500	3,500	+ 1,000
10,000	15,000	+ 5,000
2,500	3,500
15,000	18,000	+ 3,000
7,000	10,000
6,000	9,000
2,500	3,500	+ 1,000
20,000	25,000
6,500	7,500
10,000	15,000
2,500	3,500

1 Tillkommer fri bostad för sändebud.

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

	Nu	Sakkunniga	ökning
Mexico Sändebud ............ Le§-sekr-{ a i?:::::: Attaché.............. Förste kanslist.......	Mellanamerika. ................ 15,000 ................ 7,000 ................ 6,000 ................ 8,000 ................ 4,000	20,000 10,000 9,000 9.000 5.000	+ 5,000 + 1,000 + 1,000
Cuba Leg.råd (ch.d’aff.)..... Kanslist (A 12).......	................ 20,000 ................ 6,500	25,000 7,500	+ 5,000
			+143,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

Bil. B.

P. M.

ang. resetraktamenten.

1) Resor inom Amerikas Förenta Stater (andra än sådana
som avses under 2).

Sändebud och generalkonsul....................

Handelsråd och handelsattaché.................

Legationsråd och konsul.......................

Förste leg.sekr., förste vicekonsul, andre legationssekr.
, andre vicekonsul, specialattaché (annan än

handelsattaché).............................

Kanslist och attaché..........................

2) Resor till Amerikas Förenta Stater för tillträdande av
anställning.

Sändebud och generalkonsul ....................

Legationsråd, handelsråd, konsul, förste leg.sekr.,
förste vicekonsul, andre leg.sekr., andre vicekonsul,
specialattaché........................

Kanslist och attaché..........................

Sändebudets SakNu
i Washington kunnigas
förslag förslag

60 j™. 80

45 {g* 65

35 I» 65

35 45 45

30 35 35

40 60

35 45

30 35

1 Beloppet avser föreslaget traktamente, då hustru medföljer och detta prövas nödvändigt
eller önskvärt ur tjänstesynpunkt.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

431747