Kungl. Maj:ts proposition nr 278 (Proposition 1941:278)

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

Nr 278.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område m. m.; given Stockholms
slott den 23 maj 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av hilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående mjölkavgift;

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 7 juni 1935 (nr
279) angående slaktdjursavgift;

3) förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den 11 juni 1937 (nr
369) angående utförselbevis för råg och vete;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-B ramstorp.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 278.

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

Förslag

till

Förordning angående mjölkavgift.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

I enlighet med bestämmelserna i denna förordning skall, i den mån Kungl.
Maj:t så förordnar, viss avgift (mjölkavgift) upptagas å inom riket saluförd
mjölk och grädde ävensom å mjölk, som kommer till användning för beredande
hos mjölkproducenten av smör eller ost till avsalu.

2 §•

1. Avgiften för mjölk skall utgå med det belopp, högst 3 öre för kilogram,
som Kungl. Majit bestämmer.

2. Avgiften för grädde skall utgå med jämlikt 1 morn. bestämt belopp för
varje kilogram mjölk, som enligt av Kungl. Majit fastställda beräkningsgrunder
skall anses hava åtgått för gräddens beredande.

3. Vid erläggande av avgift för mjölk, som använts för beredande hos
mjölkproducenten av smör eller ost för avsalu, skall den avgiftspliktiga
mjölkmängden beräknas enbgt av Kungl. Majit fastställda grunder.

4. Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må enligt de föreskrifter,
Kungl. Majit meddelar, mjölkavgift kunna efterskänkas.

3 §•

Mjölkavgift skall erläggas, såvitt fråga är örn avgiflspliktig vara, som av
mjölkproducent levereras till mejeri eller mjölkhandlare, av den, som sålunda
från mjölkproducenten mottagit varan, samt beträffande annan avgiftspliktig
vara av mjölkproducenten.

Underlåter innehavare av mejeri eller mjölkhandlare att erlägga mjölkavgift
och kan avgiften icke uttagas hos honom till följd av att han saknar
utmätningsbara tillgångar, äger statens livsmedelskommission besluta, att
avgiftsskyldighet för vara, som till honom levereras, i stället skall åvila vederbörande
producent. Vad nu sagts gäller dock endast i fråga örn vara, som
levereras efter det producenten erhållit del av kommissionens beslut.

4 §•

Mjölkavgift skall inbetalas i den ordning, som Kungl. Majit bestämmer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

5 §•

Handläggning av frågor i avseende å tillämpningen av denna förordning
ankommer på statens livsmedelskommission.

6 §•

Erforderliga föreskrifter beträffande ordningen för mjölkavgifts fastställande,
erläggande och indrivande ävensom angående restitution, avkortning
och avskrivning av mjölkavgift, så ock närmare bestämmelser i avseende å
förordningens tillämpning i övrigt meddelas av Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941 och gäller till och med den
30 juni 1942.

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

Förslag

lill

Förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 7 juni 1935
(nr 279) angående slaktdjursavgift.

Härigenom förordnas, att förordningen den 7 juni 1935 angående slaktdjursavgift
skall äga fortsatt giltighet under tiden från och med den 1 juli
1941 tills vidare till och med den 30 juni 1942.

Förslag

till

Förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 11 juni 1937
(nr 369) angående utförselbevis för råg och vete.

Härigenom förordnas, att förordningen den 11 juni 1937 angående utförselbevis
för råg och vete skall äga fortsatt giltighet under tiden från och med
den 1 september 1941 till och med den 31 augusti 1942.

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
maj 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, frågan örn
åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område samt anför därvid:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under
punkten 107 i nionde huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
för budgetåret 1941/42 beräkna ett reservationsanslag av 74,000,000 kronor.
Detta anslag avsåg upprätthållandet av mjölk-, spannmåls-, foder-, äggsamt
slaktdjursregleringarna. Statens livsmedelskommission har i skrivelse
den 16 april 1941 framlagt förslag om prisreglerande åtgärder m. m. på
jordbrukets område.

Jag torde nu få underställa Kungl. Majit detta förslag.

Översikt över hittills vidtagna åtgärder.

Mjölkregleringen. Enligt förordningen den 26 juni 1933 (nr 391) angående
mjölkavgift, vilken ändrats genom förordningarna nr 278/1935
och 417/1936 och gäller till och med den 30 juni 1941, skall, där Kungl. Majit
så förordnar, för åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden för
mjölk och mejeriprodukter upptagas avgift å inom riket saluförd mjölk och
grädde ävensom, i den mån Kungl. Majit så förordnar, å mjölk, som kommer
till användning för beredande hos mjölkproducenten av smör eller ost
för avsalu. Avgiften må utgå med högst 3 öre per kilogram mjölk och till
mjölk omräknad grädde och skall erläggas, såvitt fråga är om avgiftspliktig
vara, som av mjölkproducent levereras till mejeri eller mjölkhandlare,
av den, som från mjölkproducenten mottagit varan, samt beträffande annan
avgiftspliktig vara av mjölkproducenten. Underlåter innehavare av mejeri
eller mjölkhandlare att erlägga mjölkavgift, kan avgiftsskyldigheten under
viss förutsättning överflyttas å mjölkproducenten. Kungl. Majit äger från
avgiftsskyldighet medgiva undantag, där så finnes skäligt med hänsyn till

Kungl. Maj:ts proposition nr 278

ringa produktion eller andra förhållanden. Vidare ina, då särskilda förhållanden
därtill föranleda, mjölkavgift kunna efterskänkas enligt av Kungl.
Maj :t meddelade bestämmelser. Inflytande avgiftsmedel skola enligt av Kungl.
Maj:t utfärdade föreskrifter användas för förut angivna ändamål.

I kungörelsen den 18 oktober 1940 (nr 906) med tillämpningsföreskrifter
till nämnda förordning m. m. ha givits närmare bestämmelser angående,
bland annat, grunderna för mjölkavgiftens utgörande, ordningen för dess
fastställande, erläggande och indrivning samt beträffande restitution, avkortning,
avskrivning och efterskänkande av sådan avgift ävensom rörande
kontroll över avgiftens utgörande och avgiftsmedlens förvaltning.

Genom kungörelser den 30 juni 1937 (nr 656), den 30 juni 1938 (nr 448),
den 22 juni 1939 (nr 399), den 21 juni 1940 (nr 624) och den 18 oktober
1940 (nr 891) har Kungl. Maj:t för tiden till och med den 30 september 1940
förordnat örn upptagande av mjölkavgift med undantag för vissa särskilt
angivna områden i riket. Mjölkavgift har utgått för inom riket saluförd mjölk
och grädde samt för mjölk, som kommit till användning för beredande hos
mjölkproducent av smör eller ost för avsalu, därest producenten för sådant
ändamål av egen produktion eller eljest använder minst 3,000 kilogram mjölk
i månaden. Avgiften har under tiden 1 januari—30 april 1938 utgjort 1 öre
för kilogram, under tiden därefter till och med den 30 juni 1938 1.5 öre för kilogram
och under återstoden av 1938 2 öre för kilogram. Under tiden 1 januari—
30 juni 1939 var avgiften 1 öre för kilogram samt därefter till årets slut 2 öre.
Under år 1940 har mjölkavgiften varit 1.5 öre för kilogram under tiden 1 januari—30
juni samt 0.5 öre för kilogram under tiden 1 juli—30 september,
från vilket senare datum ingen mjölkavgift uttagits. Uppbörden har under
kontroll av statens livsmedelskommission handhafts av svenska mejeriernas
riksförening u. p. a., som även omhänderhaft förvaltningen av inflytande
medel.

Enligt förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) örn accis å margarin
och vissa andra fettvaror, vilken ändrats genom förordningen
nr 474/1937, äger Kungl. Maj:t förordna örn uttagande av accis å margarin,
konstister, matolja, annat ersättningsmedel för smör eller flott än något av
de förut nämnda samt fettemulsion, dock endast beträffande vara, som levereras
intill utgången av juni månad 1941. Accisen må utgå med högst 60 öre
för kilogram av varans nettovikt. Jämlikt bemyndigande av 1940 års riksdag
äger Kungl. Maj:t vidare förordna om uttagande av tilläggsaccis å nämnda
varor med ett belopp av högst en krona 50 öre per kilogram av varans
nettovikt. Från och med den 27 september 1936 har accis utgått å följande
varor, nämligen margarin, konstister samt sådan vara, som nyss betecknats
såsom annat ersättningsmedel för smör eller flott, förutsatt att varan
håller mera än en procent vatten. Från och med den 1 juli 1941
har dock, vad konstister angår, accis endast utgått å sådan vara, vari ingår
annat fett än sådant, som inom landet framställts ur mjölk eller hämtats
från svin eller idisslande djur. Från och med den 15 december 1938 utgår
accis även å ersättningsmedel, som håller mindre än en procent vatten

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

men till konsistensen är smör- eller isterliknande, från och med den 1 juli
1939 även å fettemulsion, från och med den 11 november 1940 även å matolja
samt från och med den 9 december 1940 därjämte å kokosfett. Accisens
belopp har beträffande margarin, konstister och såsom annat ersättningsmedel
betecknad vara utgjort för varor som levererats under tiden 27 september
1936—27 juli 1937 30 öre för kilogram, under tiden 28 juli—8 december
1937 40 öre för kilogram, under tiden 9 december 1937—30 juni 1939
45 öre för kilogram, under tiden 1 juli 1939—8 februari 1940 60 öre för kilogram,
under tiden 9 februari—18 oktober 1940 55 öre för kilogram samt
under tiden 19 oktober—10 november 1940 60 öre för kilogram. För fettemulsion
har under tiden 1 juli 1939—10 november 1940 utgått en accis med
10 öre för kilogram för fettemulsion med en fetthalt av högst 17 procent
samt med 25 öre för kilogram för fettemulsion med högre fetthalt.
Från och med den 11 november 1940 utgår för samtliga förutnämnda varuslag
utom kokosfett och från och med den 9 december 1940 jämväl å dylikt
fett en accis med 60 öre för kilogram; accisen för annat margarin än hushållsmargarin
har dock från och med den 3 februari 1941 sänkts till 39 öre
för kilogram. Från och med den 19 oktober 1940 utgår därjämte tilläggsaccis
å vissa fettvaror. Sålunda utgår för hushållsmargarin (margarin med en
smältpunkt under +37° C, från och med den 11 november 1940 +36° C)
en tilläggsaccis, som under tiden 19 oktober—10 november 1940 utgjort en
krona 40 öre för kilogram samt under tiden 11 november 1940—2 februari
1941 98 öre för kilogram, och vilken från och med den 3 februari 1941 utgör
68 öre för kilogram. Från och med den 11 november 1940 utgår därjämte
tilläggsaccis för konstister samt såsom annat ersättningsmedel betecknad vara
med 98 öre för kilogram, för matolja med 40 öre för kilogram samt för fettemulsion
med högre fetthalt än 17 procent med 65 öre för kilogram. För
kokosfett utgår från och med den 9 december 1940 en tilläggsaccis med 10
öre för kilogram. I samband med förordnanden beträffande accisen å margarin
och konstister har Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens bemyndigande
fastställt tullen å dessa varor till belopp, motsvarande 15 öre för kilogram
med tillägg av accisen och tilläggsaccisen.

Bland åtgärder, sammanhängande med mjölkregleringen, må vidare nämnas
anordningen med upptagande av skatt å olj ekakor och vissa
slag av foder mjöl (k raftfod erskatt). Härför redogöres i samband
med fodermedelsregleringen.

Jämlikt Kungl. Maj.ts brev till statskontoret den 30 juni 1937 lia medel,
som influtit genom accisen å margarin samt genom upptagande av skatt
å oljekakor m. m., sedan därifrån bestritts vissa kostnader, månadsvis överlämnats
till svenska mejeriernas riksförening för att användas för åstadkommande
av förbättrade avsättningsförhållanden för mjölk och mejeriprodukter.
Genom kungörelsen den 30 juni 1937 (nr 657), ändrad genom
kungörelserna nr 449/1938 och 402/1939, angående användningen av medel,
som inflyta genom upptagande av mjölkavgift m. m., meddelades be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

stämmelser rörande förvaltningen av till riksföreningen för berörda ändamål
överlämnade eller uppburna medel. Enligt dessa bestämmelser lia medlen
i huvudsak använts för utbetalning av exportpristillägg, pristillägg för
lantsmör, producentbidrag och prisutjämningsbidrag. Från och med den 1
januari 1940 inflyta margarinaccismedel ej till jordbrukets prisregleringsfond
utan tillföras — enligt beslut vid urtima riksdagen 1940 (skr. nr 109) —
budgeten. Beträffande prisutjämningsbidrag och andra bidrag till mejerihanteringen
gäller numera kungörelsen den 21 juni 1940 (nr 631), ändrad
genom kungörelse den 18 oktober 1940 (nr 907), angående prisutjämningsbidrag
och pristillägg för mjölk.

Exportpristillägg utgår å smör samt till smör omräknad ost, kondenserad
mjölk, torrmjölk och grädde, som beretts inom riket och härifrån
utförts, med belopp, motsvarande skillnaden mellan nettoexport och hemmamarknadspriset
för saltat runmärkt smör av medelkvalitet (riksnoteringen
å runmärkt smör).

För så kallat lantsmör, som hos mjölkproducent i Norrland ävensom
Kopparbergs och Värmlands län samt vissa delar av Uppsala, Västmanlands
och Älvsborgs län beretts av mjölk, varå mjölkavgift icke utgått och som av
producenten försålts annorledes än till mejeri eller ombud för mejeri, har
tidigare utgått ett pristillägg med 25 öre per kilogram. Särskilda åtgärder
äro numera vidtagna för att ordna pris- och avsättningsförhållandena för sådant
lantsmör, som av producenten försäljes till mejeri eller mejeriombud.
Enligt ovannämnda kungörelse den 18 oktober 1940 (nr 907) skall mejeri,
för att erhålla prisutjämningsbidrag, på villkor, som livsmedelskommissionen
bestämmer, från producent mottaga lantsmör, som uppfyller av kommissionen
fastställda kvalitetsfordringar. Enligt bestämmelser, utfärdade av livsmedelskommissionen
(cirkulär nr 152) och gällande intill den 26 maj 1941,
skall mejeri för sådant smör betala ett grundpris, som för gott lantsmör
(klass I) skall vara 10 öre lägre, för mindre gott lantsmör (klass II) 20 öre
lägre och för dåligt lantsmör (klass lil) en krona lägre än svensk riksnotering
å runmärkt smör. Till nämnda grundpris skall göras ett pristillägg
(lantsmörsbidrag) med 30 öre per kilogram smör, som produceras i Stockholms—Göteborgs,
Skånes och Värmlands—Dalarnas prisutjämningsdistrikt,
samt med 55 öre per kilogram smör, som produceras i övriga prisutjämningsdislrikt.
Mejeri är vidare skyldigt att inom sitt uppköpsområde förordna
ombud, att för mejeriets räkning inköpa lantsmör. Mejeri är dock ej
skyldigt att, självt eller genom ombud, inköpa lantsmör från producent, av
vilken det skäligen kunnat påfordras, att han lämnat den mjölk, varav smöret
beretts, till mejeri. Från och med den 26 maj 1941 har grundpriset för
lantsmör sänkts med 10 öre och tillägget höjts med 35 öre per kilogram.

Producentbidrag — beträffande vilket bestämmelser meddelats i
kungörelserna nr 401 och 963/1939 samt 630 och 908/1940 angående särskilt
bidrag till mjölkproducenter — utgick under tiden 1 juli—31 december 1939
till mjölkproducent för varje brukningsdel med ett belopp motsvarande för
kalendermånad den mjölkavgift, som för samma månad belöpte å 450 kilo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

gram mjölk och till mjölk omräknad grädde eller å den mindre myckenhet
därav, vilken under månaden försålts från brukningsdelen. I kungörelsen
nr 963/1939 föreskrevs att producentbidraget från och med den 1 januari
1940 skulle utgå för sammanlagt högst 650 kilogram mjölk och till mjölk
omräknad grädde i månaden, varjämte bidraget bestämdes till 2 öre för kilogram
avgiftspliktig mjölk, som under månaden sålts från brukningsdelen
eller i ett av producenten själv drivet avgiftspliktigt mejeri använts för beredande
av smör eller ost till avsalu; dock att för mjölk och till mjölk omräknad
grädde, som försålts av producenten direkt till konsument, bidraget
ej finge utgå med högre belopp än som motsvarade mjölkavgiften. Enligt
kungörelsen nr 630/1940 har bidraget för månaderna januari—mars och
oktober—december höjts till 3 öre per kilogram.

Prisutjämningsbidrag utgår för inom riket producerad mjölk
och grädde, varå mjölkavgift utgått eller, från och med den 1 november
1940, varå mjölkavgift skulle ha utgått, därest förordnande meddelats örn
upptagande av sådan avgift, och som använts för beredande av smör, ost
eller annan mejeriprodukt. För utbetalning av prisutjämningsbidrag är riket
indelat i 6 prisutjämningsdistrikt. För ändamålet tillgängliga medel ha intill
den 1 juli 1940 fördelats månadsvis på prisutjämningsdistrikten sålunda, att
vart och ett av de tre nordligaste distrikten, nämligen Norrbottens, Västerbottens
och mellersta Norrlands prisutjämningsdistrikt, först erhållit ett särskilt
belopp. Därutöver har, likaledes intill den 1 juli 1940, Norrbottens distrikt,
omfattande Norrbottens län, tilldelats 2.5 öre, Västerbottens distrikt,
omfattande Västerbottens län, 1.5 öre samt Mellersta Norrlands distrikt, omfattande
Gävleborgs län, med undantag av landskapet Gästrikland, ävensom
Västernorrlands och Jämtlands län, 0.5 öre för varje kilogram mjölk och till
mjölk omräknad grädde, varå prisutjämningsbidrag inom distriktet för månaden
utgått. Återstoden av prisutjänmingsmedlen lia därefter delats upp
mellan samtliga distrikt i förhållande till de myckenheter mjölk och till
mjölk omräknad grädde, varå mjölkavgift inom de olika distrikten för månaden
utgått. Nyssnämnda särskilda belopp har utgått med vad å respektive
distrikt enligt sist angivna fördelningsgrund belöpt av de under månaden
å exporterade produkter utlämnade pristilläggens sammanlagda belopp. Statens
livsmedelskommission har ägt att på framställning av svenska mejeriernas
riksförening medgiva, att för beredande av möjlighet till utjämning
av bidragen under olika månader visst belopp av prisutjämningsmedlen fått
innestå hos föreningen. I anslutning till 1939 års urtima riksdags beslut

1 fråga örn prisreglerande åtgärder på jordbrukets område (prop. nr 66; r. skr.
nr 109) beslöt Kungl. Majit den 12 januari 1940 beträffande beräkningen
av det allmänna prisutjämningsbidragets storlek medgiva, att vid ett smörpris
av 3 kronor för kilogram bidraget finge efter avdrag av mjölkavgift utgå med

2 öre för kilogram i genomsnitt för hela riket, att vid stigande smörpris
bidraget successivt skulle sänkas, så alt det vid ett smörpris av 3 kronor 50
öre helt bortfölle. Nämnda regel skulle dock icke utgöra hinder för att bidraget,
liksom tidigare varit fallet, till utjämning av jordbrukets inkomster

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

av mjölkproduktionen, sattes något högre under månader, då mjölkproduktionen
vore låg och något lägre under månader med högre mjölkproduktion.
Emellertid borde iakttagas, att bidraget i medeltal för samtliga månader icke
komme att väsentligen avvika från det belopp, som vid tillämpning av huvudregeln
skulle utgå. Enligt Kungl. Maj:ts brev den 16 november 1940 har
bidraget från och med den 1 december 1940 ej fått överstiga 1 öre per kilogram
i genomsnitt för landet i dess helhet.

Från och med den 1 juli 1940 ha förut nämnda särskilda belopp till norrlandsdistrikten
upphört att utgå, medan det särskilda prisutjämningsbidraget
satts till 3.0 öre för Norrbottens distrikt, 2.0 öre för Västerbottens distrikt
samt 1.5 öre för Mellersta Norrlands distrikt.

I detta sammanhang må även nämnas, att Kungl. Majit i nyss nämnda
brev den 16 november 1940 anvisat ett belopp av 20 miljoner kronor för år
räknat, att — under förutsättning att konsumtionsmjölkpriset i detaljhandeln
icke genom mejeriernas åtgöranden på någon ort höjes med mera än 1 öre
per liter — användas för nedbringande av mejeriernas kostnader, däribland
uppkommande särskilda kostnader för tillgodoseende av de största städernas
behov av konsumtionsmjölk, med en tolftedel i genomsnitt för månad,
räknat från och med den 15 november 1940 tills vidare, dock längst till den
1 september 1941. Livsmedelskommissionen har på förslag av Svenska mejeriernas
riksförening fastställt plan beträffande fördelningen av dessa medel.
I överensstämmelse härmed har för mjölk, som invägts före den 1
februari 1941, till mejerierna utbetalts ett bidrag av 0.7 öre per kilogram
såväl för konsumtionsmjölk och till mjölk omräknad konsumtionsgrädde
som för produktmjölk. För produktmjölken har bidraget fördelats enligt
samma grunder, som gälla för det vanliga prisutjämningsbidraget. Därutöver
har till mejerierna utbetalats ett särskilt tillägg för försåld konsumtionsmjölk
med 0.8 öre per kilogram. Slutligen lia bidrag utgått till bestridande
av de särskilda kostnader, som äro förenade med de största städernas förseende
med konsumtionsmjölk. För mjölk, som invägts efter den 31 januari
1941, tillämpas i viss mån ändrade grunder.

Genom kungörelsen den 30 juni 1937 (nr 660) angående reglering av
införseln av mjölk och mjölkprodukter, vilken gäller tills
vidare till och med den 30 juni 1941, har förbud meddelats mot införsel till
riket av mjölk och grädde, smör och ost utan tillstånd av statens jordbruksnämnd,
numera statens livsmedelskommission. Som villkor för erhållande
av införseltillstånd gäller i huvudsak, att vederbörande importör förbinder
sig att för den myckenhet som införes inbetala införselavgift till riksföreningen
till belopp svarande mot vad som skulle utgå i pristillägg därest
varan utförts ur riket. För torrmjölk skall därutöver erläggas en införselavgift
av 5 öre för kilogram. Om särskilda förhållanden därtill föranleda må
livsmedelskommissionen medgiva, att införsel må ske utan erläggande av
införselavgift.

I detta sammanhang må nämnas, att 1937 års riksdag medgivit, att Kungl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

Maj:! må, om så befinnes nödigt för stödjande av priset å smör, vidtaga
åtgärder för reglering för tiden till och med den 30 juni 1939 av införseln
till riket av margarin, konstister och fettemulsion samt av råvaror för
margarinindustrien och ämnen, varav dessa framställas, i enlighet med vissa
i Kungl. Majrts proposition nr 284 till nämnda riksdag angivna riktlinjer.
Detta bemyndigande gavs av 1939 års lagtima riksdag förlängd giltighet för
tiden till och med den 30 juni 1940. Här bör omförmälas, att genom kungörelsen
den 10 januari 1941 (nr 23) angående reglering av införseln av
vissa fettvaror m. m. förbud meddelats att utan tillstånd av statens livsmedelskommission
införa jordnötter, kopra, sojabönor och andra icke ätbara
oljehaltiga frön och frukter ävensom fett och oljor av animaliskt eller vegetabiliskt
ursprung.

Vidare må nämnas, att genom kungörelse nr 474/1939 förordnats om en
införselavgift från och med den 10 juli 1939 å kasern med 10 öre för kilogram.
Enligt kungörelsen nr 765/1939 utgår emellertid denna införselavgift
ej för tiden från och med den 1 november 1939.

Då en rätt avsevärd nedgång i mjölkproduktionen kunde väntas under
konsumtionsåret 1940/1941 vidtogo statsmakterna i slutet av år 1940 vissa
åtgärder i syfte att höja smörproduktionen. I kungörelse den 1 november 1940
(nr 903) har sålunda bestämts, att grädde med en fetthalt överstigande 15
procent icke må saluhållas eller försäljas eller användas för yrkesmässig tillverkning
eller beredning av varor för avsalu. I kungörelse samma dag (nr
904) har dessutom bestämts, att mejeri ej får tillverka ost med en fetthalt
i torrsubstansen av 30 procent eller däröver. För att erhålla kontroll över
tillverkningen av lantsmör och lantost ha vidtagits särskilda åtgärder. Sålunda
har bestämts i kungörelse den 22 november 1940 (nr 946), att lantsmör
ej får av tillverkaren försäljas eller eljest överlåtas annat än till mejeri eller
ombud för mejeri. Vidare meddelas i kungörelse samma dag (nr 947) vissa
bestämmelser rörande försäljning av mjölkskumningsmaskiner, vilka enligt
kungörelsen icke få säljas eller annorledes överlåtas, uthyras eller utlånas till
annan än den, åt vilken tillstånd att förvärva eller använda sådan maskin
lämnats av livsmedelskommissionen eller å dess vägnar. I fråga örn lantost
meddelas i kungörelse samma dag (nr 944) förbud för försäljning eller överlåtande
på annat sätt av lantost, varifrån dock undantag får medgivas av
livsmedelskommissionen eller å dess vägnar. Vidare bestämmes i kungörelse
samma dag (nr 945), att försäljning eller annan överlåtelse av ostlöpe endast
får ske mot särskild av statens livsmedelskommission eller å dess vägnar utfärdad
inköpslicens.

I sammanhang med redogörelsen över åtgärderna rörande mjölkregleringen
torde även en kortfattad översikt böra lämnas rörande de konsu mlionsreglerande
åtgärder, som vidtagits i fråga örn matfett. Genom
kungörelse den 10 maj 1940 (nr 319) meddelades bestämmelser angående
tilldelning av rabattkort å smör lill vissa barn och åldringar samt äkta
makar. Sådana rabattkort kunde utan behovsprövning tilldelas barn till för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

äldrar med ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat beskattningsbart
belopp understigande 1,500 kronor. Medlemmar av jordbrukarhushåll
skulle dock erhålla rabattkort endast efter särskild behovsprövning, verkställd
enligt av livsmedelskommissionen fastställda grunder. Likaså kunde
rabattkort efter särskild behovsprövning tilldelas andra personer, som ej vore
berättigade att erhålla sådana kort utan behovsprövning. Rabatten bestämdes
av livsmedelskommissionen enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande till 1 krona
30 öre per kilogram. I kungörelse samma dag (nr 318) bemyndigade
Kungl. Majit livsmedelskommissionen att vidtaga reglering av handeln med
margarin. I överensstämmelse härmed bestämde kommissionen (i cirkulär nr
41—B 14), att för förbrukning i enskilt hushåll under tiden 12—26 maj 1940
högst 500 gram margarin finge inköpas mot kupong till inköpskort. Efter den
26 maj 1940 finge margarin tillsvidare ej inköpas för hushållsändamål. För
bageriidkare meddelades särskilda bestämmelser rörande inköp av bagerimargarin,
varvid förbrukningen härav skulle inskränkas till 75 procent av
förbrukningen av sådant margarin år 1939. Sedan under senare hälften
av oktober 1940 tillverkningen av bordsmargarin återupptagits, förordnades,
att förutnämnda rabattkuponger för smör från och med den 19 oktober
1940 skulle gälla för smör eller margarin. I samband med en förestående
ny utdelning av rabattkort för smör och margarin vidtog Kungl. Majit
genom kungörelse den 8 november 1940 (nr 919) viss ändring i bestämmelserna
örn rätt till erhållande av rabattkort, bestående däri att gränsen för det
högsta tillåtna beskattningsbara beloppet sänktes från 1,500 till 1,000 kronor.
I samband med den nya utdelningen vidtog även livsmedelskommissionen
vissa ändringar i de tidigare av kommissionen meddelade bestämmelserna
angående grunderna för behovsprövning. De viktigaste av dessa ändringar
gällde jordbruksbefolkningen och avsåge att bereda denna större jämställdhet
i förevarande hänseende med övriga befolkningsgrupper än som tidigare
varit fallet. Vidare vidtog kommissionen vissa ändringar i rabattkvantiteten
och rabattens storlek. Den rabatterade kvantiteten smör och/eller margarin,
som hittills uppgått till 400 gram per person och vecka, sänktes sålunda
från och med den 18 november 1940 till 250 gram per vecka. Från och med
sistnämnda dag bestämdes rabatten till en krona 50 öre per kilogram smör
eller margarin. Genom kungörelse den 20 december 1940 (nr 1028) infördes
en allmän konsumtionsreglering för matfett, omfattande smör, flott, margarin,
konstister och matolja ävensom andra ersättningsmedel för smör
eller flott än margarin, konstister och matolja, och bestämdes tilldelningen
därav till 250 gram per person och vecka. Närmare bestämmelser härom utfärdades
den 21 december 1940 av livsmedelskommissionen (cirkulär nr
185—B 86). Samtidigt utsträcktes bestämmelserna rörande rabatt för hushållsändamål
av smör och margarin alt omfatta allt matfett (cirkulär nr
190—B 89).

Även ifråga om ost ha vissa konsumtionsreglerande åtgärder vidtagits.

I anslutning till förbudet för tillverkning av ost med en fetthalt av 30 procent
eller däröver i torrsubstansen (kungörelse nr 904/1940) förordnades ge -

Kungl. Majlis proposition nr 278.

nom kungörelse den 1 november 1940 (nr 905) om beslag å samt reglering
av handeln med dylik ost. Sedan lagren hos mejerierna och i allmänna handeln
av ransonerad ost i slutet av januari 1941 voro i det närmaste slutsålda,
upphävde livsmedelskommissionen (cirkulär nr 221—B 107) från och med
den 1 februari 1941 ransoneringsbestämmelserna för ost.

Slaktdjursregleringen. Jämlikt bemyndigande!! av 1937 och 1939 års lagtima
riksdagar, vilka bemyndiganden även omfatta reglering av införseln av
kött och fjäderfä, har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 30 juni 1937 (nr
648), vilken ändrats genom kungörelserna nr 527/1938 samt 54 och 99/1939
och som jämlikt kungörelse nr 623/1940 gäller tills vidare till och med den
30 juni 1941, förordnat, att levande nötkreatur, får och svin, kött av nötkreatur
och får, kött av häst, fläsk — torrsaltat amerikanskt fläsk likväl
undantaget — samt konserver av dylikt kött eller av fläsk icke må införas
till riket utan tillstånd av statens jordbruksnämnd, numera statens livsmedelskommission.
Vid införsel av fårkött har sedan 1936 utgått en avgift, vars
belopp under våren och försommaren utgjort 15 öre för kilogram och under
övriga delar av året 30 öre för kilogram. Från och med den 1 april 1941 utgår
nämnda avgift med 15 öre för kilogram. Sedan den 16 juli 1938 utgår införselavgift
för saltat hästkött och från och med den 15 mars 1938 även för
konserver av nöt- och fårkött. Sistberörda avgifter lia under hela tiden varit
15 öre för kilogram. Där det med hänsyn till särskilda förhållanden finnes
påkallat, må statens livsmedelskommission medgiva befrielse, helt eller delvis,
från införselavgift.

Jämlikt förordningen den 7 juni 1935 (nr 279) angående slaktdjursavgift,
vilken enligt förordning den 21 juni 1940 (nr 619) gäller tills vidare till och
med den 30 juni 1941, skall, därest Kungl. Majit så förordnar, för åstadkommande
av förbättrade avsättningsförhållanden för slaktdjur och slakteriprodukter
upptagas viss avgift, slaktdjursavgift. Sådan avgift skall utgå för kött
av nötkreatur, får, get, svin eller häst, som godkänts vid besiktning å offentlig
köttbesiktningsbyrå, offentligt slakthus eller kontrollslakteri. Avgiftens
belopp bestämmes av Kungl. Majit under iakttagande att den högst får utgöra,
räknat för hel kropp, beträffande nötkreatur, som efter nedslaktningen
väger minst 150 kilogram, och häst 3 kronor, svin 2 kronor samt övriga
djur 1 krona. Kungl. Majit äger medgiva undantag från avgiftsskyldighet,
där så med hänsyn till särskilda förhållanden finnes skäligt. Närmare bestämmelser
rörande ordningen för slaktdjursavgiftens erläggande och indrivande
ävensom i avseende å förordningens tillämpning i övrigt hava meddelats
i kungörelse den 20 juni 1935 (nr 363). Efter det att under tiden 1
juli 1937—30 juni 1939 ingen slaktdjursavgift utgått, förordnades genom
kungörelse den 22 juni 1939 (nr 405) att sådan avgift skulle tills vidare från
och med den t juli 1939 utgå för svin med 2 kronor per djurkropp och
för spädgris -— eller svin med en slaklvikt understigande 15 kilogram — med
1 krona.

Enligt kungörelse den 21 juni 1940 (nr 635) utgår från och med den 1 juli
1940 ingen slaktdjursavgift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

Även i fråga om kött och fläsk ha vidtagits vissa konsumtionsreglerande
åtgärder. I kungörelse den 4 oktober 1940 (nr 858) har föreskrivits, alt slakt
av svin ej får äga rum annat än med slakteritillstånd eller särskilt medgivande
av livsmedelskommissionen (slaktlicens) samt att handeln med fläsk och
fläskkonserver skall vara underkastad särskild reglering. Slakteritillstånd
lämnas till innehavare av kontrollslakterier ävensom till andra personer och
företag, som yrkesmässigt förvärvade svin för slakt i syfte att avyttra det
uppslaktade fläsket. Sedan det med hänsyn lill försörjningsläget visat sig
nödvändigt att även reglera förbrukningen av såväl kött som fläsk, har
Kungl. Majit i kungörelse den 28 mars 1941 (nr 173) meddelat särskilda bestämmelser
härom. Enligt dessa skall ransoneringen omfatta allt kött och
fläsk av nötkreatur, hästar, får, getter, renar och svin samt korv, konserver
och färdigberedda matvaror av kött eller fläsk av nämnda djurslag. För
slakt av samtliga nu nämnda djurslag fordras slakteritillslånd eller slaktlicens,
i likhet med vad som enligt kungörelsen nr 858/1940 gällt för rätten
att nedslakta svin. Slutligen må nämnas, att i samband med den i det föregående
genomförda matfettsregleringen i kungörelse den 20 december 1940
(nr 1027) förordnats om beslag å råister och råtalg m. m.

Äggregleringen. Enligt kungörelsen den 23 februari 1934 (nr 24) angående
reglering av införseln av ägg, jämförd med kungörelserna
nr 283/1935 och 789/1939, må ägg ej införas till riket utan tillstånd av statens
jordbruksnämnd, numera statens livsmedelskommission, eller den kommissionen
bemyndigar att meddela tillstånd till sådan införsel. Livsmedelskommissionen
har vidare berättigats föreskriva, att för sådant tillstånd skall
utgå licensavgift enligt de grunder, som Kungl. Majit i särskild ordning bestämmer.
Vad sålunda stadgats skall jämlikt kungörelsen den 5 oktober
1934 (nr 490) angående utsträckt tillämpning av förstnämnda kungörelse
tillämpas jämväl ifråga om flytande äggvita, så ock äggula, som icke uteslutande
är avsedd för beredning av läder. Berörda författningar gälla enligt
kungörelsen nr 626/1940 tills vidare till och med den 30 juni 1941.

Enligt kungörelsen den 6 oktober 1939 (nr 692), jämförd med kungörelsen
nr 789/1939, må vidare utförsel av hönsägg icke äga rum utan
tillstånd av jordbruksnämnden, numera livsmedelskommissionen, eller, efter
kommissionens bemyndigande, av Sveriges äggintressenters förening u. p. a.,
därvid skall tillses, bland annat, att utförselkvantiteten fördelas mellan exportörerna
enligt skäliga grunder och på sådant sätt, att en möjligast jämn
utförsel åstadkommes.

De befogenheter, som tillkommit statens jordbruksnämnd i avseende å
beviljande av införsel- eller ulförseltillstånd samt fastställande av licensavgift
och utförselavgift, ha av nämnden överlåtits till Sveriges äggintressenters
förening u. p. a.

Kungl. Majit har utfärdat närmare föreskrifter angående regleringen av
införseln och utförseln av ägg.

Livsmedelskommissionen har dessutom vid olika tillfällen bemyndigats

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

att, i den mån marknadsläget så påfordrade, verkställa inlagring av ägg. Vidare
har Kungl. Maj:t i brev den 29 november 1940 bemyndigat kommissionen
att föranstalta om bland annat försäljning av ägg till allmänna inrättningar,
varvid bidrag under vissa förutsättningar kan utgå med belopp svarande
mot högst 50 öre för kilogram försålda ägg.

Fodermcdelsregleringen. Såsom förut nämnts må oljekakor, som importeras
eller inom riket tillverkas, beläggas med skatt. Bestämmelserna härom
innefattas i förordningen den 14 juni 1933 (nr 329) angående skatt å
oljekakor och vissa slag av foder mjöl. Enligt denna förordning,
som ändrats genom förordningarna nr 177/1934, 281/1935, 261/1937,
475/1937 och 251/1939, skall efter Kungl. Maj:ts bestämmande erläggas en
skatt av högst 8 öre för kilogram av varans nettovikt vid införsel till riket
eller tillverkning inom riket för försäljning av oljekakor, mjöl, erhållet genom
krossning av oljekakor, och mjöl, framställt vid extraktion av råvara,
som kan användas för tillverkning av oljekakor. Genom kungörelse nr 691/
1939 har förordnats, alt skatt jämlikt bestämmelserna i förstnämnda förordning
tills vidare från och med den 9 oktober 1939 icke skall utgå.

Enligt förordningen den 18 maj 1934 (nr 153) örn införselavgift å
havre och majs jämte vissa andra fodermedel, ändrad
genom förordningen nr 420/1936, skall vidare, i den mån Kungl. Majit så förordnar,
sådan avgift erläggas för följande varor, som införas till riket, nämligen
havre, majs, korn, vicker, pelusker och andra foderärter, foderbönor,
manioka- och arrowrot (tapiokarot), produkter, vilka genom förmälning eller
på annat sätt för foderändamål framställts av dessa varor, produkter av
vete, råg och annan spannmål, vilka på grund av tillsättning med annat ämne
äro tjänliga endast för foderändamål, risfodermjöl, glutenfoder, melassfoder
och sockerschnitzel. Kungl. Majit må ock förordna om införselavgift
för andra till fodermedel hänförliga varor av visst slag, vilka införas till
riket. Där det med hänsyn till särskilda förhållanden finnes påkallat, äger
Kungl. Majit medgiva befrielse, helt eller delvis, från stadgad avgift. Avgiften
skall utgå med det belopp, högst 8 öre för varje kilogram av varans nettovikt,
som Kungl. Majit eller, efter bemyndigande av Kungl. Majit, statens
jordbruksnämnd bestämmer, samt erläggas till tullverket i den ordning som
örn tull är föreskriven eller, där Kungl. Majit beträffande vara av visst slag
så finner lämpligt, i annan av Kungl. Majit bestämd ordning. Införselavgift
Ilar sedermera under några år utgått jämlikt bestämmelserna i kungörelsen
nr 153/1934. Genom kungörelsen nr 764/1939 har emellertid förordnats, att
sådan införselavgift från och med den 1 november 1939 tills vidare icke skall
utgå. Enligt kungörelsen den 21 augusti 1935 (nr 496) angående reglering
av införseln av havre och majs samt vissa andra fodermedel,
ändrad genom kungörelsen nr 697/1939, erfordras för införsel
av i sistnämnda kungörelse angivna varuslag tillstånd av statens jordbruksnämnd,
numera statens livsmedelskommission.

Till stödjande av den svenska havreodlingen har genom förordningen den

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

29 maj 1933 (nr 234) angående användande av svensk havre
vid gryn- och mjöltillverkning m. m. stadgats skyldighet för
den, som driver kvarn och därvid använder utländsk havre, att vid framställning
av havregryn, havremjöl, havremust och övriga produkter av havre,
avsedda till människoföda, använda svensk havre i sådan omfattning, att
den för tid, som Kungl. Maj:t fastställer (tillverkningsperiod), uppgår till
viss av Kungl. Majit bestämd procent av all den havre, varav under perioden
nämnda produkter framställas vid kvarnen (tillverkningsprocent). I anslutning
till denna förordning har genom kungörelsen den 14 juni 1933 (nr 343)
angående reglering av införseln av havregryn och havremjöl,
vilken kungörelse jämlikt kungörelse den 21 juni 1940 (nr 627)
gäller tills vidare till och med den 30 juni 1941, meddelats förbud mot införsel
till riket av sistnämnda varor utan tillstånd av Kungl. Majit. Tillverk -ningsprocenten, som under tiden 1 oktober 1937—30 juni 1938 utgjort 50,
höjdes från och med den 1 juli 1938 till 75 och från och med den 1 oktober
1938 till 85 samt sänktes från och med den 1 oktober 1939 till 75 och från
och med den 1 april 1940 till 25. Från och med den 1 april till och med den
31 augusti 1941 föreligger icke skyldighet för kvarnidkare att använda svensk
havre vid grynberedningen.

I detta sammanhang må nämnas, att statens jordbruksnämnd, numera
livsmedelskommissionen, enligt beslut av Kungl. Majit den 23 augusti 1937
äger medgiva, att införsel av varor, som avses i kungörelsen den 21 augusti
1935 angående reglering av införseln av havre och majs samt vissa andra fodermedel,
må ske utan iakttagande av bestämmelserna i förutnämnda förordningar
den 18 maj 1934 (nr 153) och den 29 maj 1933 (nr 234), under
förutsättning att varorna införas för att användas för industriellt ändamål
eller för tillverkning av varor för export eller ock importören ur riket utfört
motsvarande myckenhet varor av samma slag.

Genom kungörelse den 30 juni 1937 (nr 652), vilken jämlikt kungörelsen
nr 625/1940 gäller till och med den 30 juni 1941, ha meddelats vissa bestämmelser
rörande statsbidrag för fraktlindring vid transport av inhemsk havre
till ort inom Norrbottens, Västerbottens eller Jämtlands län eller till ort inom
vissa områden av Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands
län. Statsbidrag utgår med skillnaden mellan ä ena sidan den erlagda
frakten, inklusive vissa avgifter, och å andra sidan en frakt beräknad för
sändningens verkliga vikt efter en avgift av 50 öre för 100 kilogram. Bidraget
må dock i intet fall uppgå till högre belopp än 3 kronor för 100 kilogram av
sändningens verkliga vikt.

I anledning av den under sensommaren 1939 inträdda krissituationen anbefallde
Kungl. Majit i brev den 1 september 1939 svenska spannmålsaktiebolaget
att för en total kostnad av tills vidare högst en miljon kronor enligt
jordbruksnämndens anvisningar företaga inköp i beredskapssyfte av spannmål
och fodermedel samt utsäde m. m. ävensom ombesörja i samband därmed
erforderlig upplagring.

Genom kungörelse den 29 september 1939 (nr 677) förordnades örn be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

slag å oljekakor, mjöl, erhållet genom krossning av oljekakor, samt mjöl,
framställt vid extraktion av råvara, som kan användas för tillverkning av
oljekakor. Enligt en den 14 oktober 1939 utfärdad kungörelse (nr 717)
lades även ärter — såväl matärter som foderärter — under beslag. Nämnda
beslag hävdes genom kungörelser den 26 april 1940 (nr 267) och den 2 juli
1940 (nr 676).

Vidare har genom kungörelse den 3 maj 1940 (nr 302) beslag lagts å omalen
havre samt råg- och vetekli. Vad beträffar omalen havre hävdes beslaget
genom kungörelse den 9 augusti 1940 (nr 754). Genom kungörelse den
1 augusti 1940 (nr 753) har även bestämts örn beslag å melass.

Genom kungörelsen den 11 oktober 1940 (nr 869) angående beslag å brödsäd
och fodersäd, m. m. lades fodersäd (havre, korn, blandsäd, vicker samt
till människoföda ej tjänliga ärter och bönor) från och med den 16 oktober
1940 under beslag i Götaland, Svealand och Gästrikland. Beslaget å fodersäd
utvidgades genom kungörelse den 13 december 1940 (nr 998) till att omfatta
jämväl övriga delar av riket.

Vad slutligen beträffar stråfoder (hö och halm) må nämnas, att genom
kungörelse den 19 augusti 1940 (nr 778) förbud utfärdades att föra hö
från det område, som omfattas av de fem norrlandslänen, till ort, belägen
utom nämnda område. Genom kungörelse den 8 november 1940 (nr 915)
utfärdades allmänt transportförbud för hö och halm, dock med undantag
för transporter inom vissa områden, nämligen dels Norrland, dels Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus och Hallands län, dels Gotlands län dels ock
Öland. Sistnämnda kungörelse har upphävts genom kungörelsen den 10 januari
1941 (nr 16), vilken stadgar allmänt beslag å stråfoder (hö och halm).

I anslutning till utfärdande av kungörelsen nr 677/1939 örn beslag å
vissa fodermedel bemyndigade Kungl. Majit statens jordbruksnämnd att i
huvudsaklig överensstämmelse med vissa förslag av nämnden träffa avtal
angående reglering av handeln med fodermedel med foderintressentföreningen
u. p. a., vilken utgör gemensamt organ för svenska lantmännens
riksförbund, ett antal privata fodermedelsimportörer och kooperativa förbundet.
Med stöd av detta bemyndigande ha överenskommelser av i huvudsak
följande innehåll träffats mellan jordbruksnämnden och föreningen.
Föremål för avtalet är dels oljekakor, mjöl, erhållet genom krossning
av oljekakor, och mjöl, framställt vid extraktion av råvara, som kan användas
för tillverkning av oljekakor, dels ock följande produkter, i den
mån de hädanefter införas till riket, nämligen: havre, majs, korn, vicker,
pelusker och andra foderärter, foderbönor, manioka- och arrowrot (tapiokarot)
samt andra produkter, vilka genom förmälning eller på annat sätt
för foderändamål framställts av omförmälda varor, produkter av vete, råg
eller annan spannmål, vilka på grund av tillsättning med annat ämne äro
tjänliga endast för foderändamål, risfodermjöl, glutenfoder, melassfoder,
sockerschnitzel, luzernmjöl och kreatursfoder av animaliskt avfall ävensom
kli nied undantag av mandelkli. Enligt avtalet har föreningen förbundit
sig att ombesörja import av oljekakor och mjöl av oljekakor

Bihang lill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 27S.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 278.

och att i den utsträckning nämnden bestämmer inköpa under beslag
liggande varor av förut omförmält slag till priser och på villkor i övrigt,
som nämnden föreskriver, samt att försälja dylik vara allenast efter
tillstånd av nämnden samt i den ordning och till de priser ävensom på de
villkor i övrigt, som bestämmas av nämnden. Föreningen har i avtalet vidare
förbundit sig att till jordbrukets prisregleringsfond, i den ordning
nämnden bestämmer, inleverera vad som av intäkterna å verksamheten
i fråga återstår efter avdrag av erforderlig utbetalning eller avsättning till
administrations-, inköps-, försäljnings-, distributions- och fraktkostnader,
gottgörelse till kommissionärer, motsvarande högst 7 procent av försäljningssumman
för av föreningen tillhandahållna varor, samt högst 2,000
kronor, motsvarande ränta å i föreningen insatt kapital, samt att bedriva
sin ifrågavarande verksamhet på ett lojalt sätt och så att enskilt intresse
icke obehörigen gynnas eller skadas. Under förutsättning att föreningen iakttager
förenämnda bestämmelser har nämnden utfäst sig att medgiva undantag
från gällande införselförbud å här omförmälda varor endast åt föreningen
samt att före fastställande av priser och övriga villkor för inköp
och försäljningar av hithörande varor samråda med föreningen. Enligt avtal
mellan statens livsmedelskommission och foderintressentföreningen den 6
februari 1940 har denna överenskommelse såtillvida ändrats, att från och
med den 15 februari nämnda år försäljningen av inom landet tillverkat linfrömjöl
och linfrökakor samt sojamjöl tills vidare sker under livsmedelskommissionens
direkta kontroll och foderintressentföreningens befattning med
nämnda försäljning upphört.

I anslutning till vad i det föregående nämnts rörande beslag å fodersäd må
nämnas, att svenska spannmålsaktiebolaget i avtal, som i enlighet med Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 23 augusti 1940 träffats för tiden 1 september 1940
—31 augusti 1941 mellan svenska staten och bolaget, åtagit sig — förutom
att under vissa villkor inköpa brödsäd och matärter — även att utöva den
verksamhet beträffande spannmål, frö och fodermedel samt produkter därav
ävensom de särskilda uppgifter i övrigt, som kunna komma att uppdragas åt
bolaget. I anslutning lill nämnda avtal har åt svenska spannmålsaktiebolaget
uppdragits ett flertal åtgärder, som föranletts av i det föregående nämnda
beslag.

De regleringsåtgärder, som under 1940 och den gångna delen av 1941
vidtagits på fodermedelsmarknaden, ha föranletts dels av den genom krigsförhållandena
inträdda bristen på importerade fodermedel och dels av 1940
års felslagna foderskörd. Inom ramen för de direktiv, som av Kungl. Majit
lämnats livsmedelskommissionen framför allt i anslutning till utfärdade
kungörelser rörande olika beslag och därjämte även i olika Kungl. Majits
brev, har livsmedelskommissionen vidtagit ett flertal regleringsåtgärder, av
vilka de viktigaste här må beröras. Sedan majsimporten till följd av krigshändelserna
i april 1940 nästan helt upphört, vidtog livsmedelskommissionen
anstalter för tillhandahållande av ersättningsfoder. Med stöd av kungörelsen
den 3 maj 1940 (nr 302) angående beslag å omalen havre samt råg- och

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

vetekli genomförde kommissionen i maj 1940 en provisorisk ransonering å
havre samt råg- och vetekli. Denna reglering kompletterades i juni månad
(cirkulär nu 56—C 14), med bestämmelser för tiden intill den 1 september
1940. Vad i övrigt beträffar fodermedelsregleringen fram till den 1 september
1940 må nämnas, att livsmedelskommissionen i cirkulär nr 19—C 5 den 15
februari 1940 meddelat vissa bestämmelser angående försäljningen av oljekraftfoder
fram till nämnda dag. Livsmedelskommissionen har därefter i
augusti 1940 meddelat föreskrifter (cirkulär nr 93—C 30) rörande kraftfodertilldelningen
under konsumtionsåret 1 september 1940—31 augusti 1941.

I anslutning till det i det föregående omnämnda allmänna beslaget å brödsäd
och fodersäd från och med den 16 oktober 1940 har livsmedelskommissionen,
i sitt cirkulär nr 124—C 62, med Kungl. Maj:ts begivande bestämt,
att för fodersäd, som frivilligt överlätes eller hembjödes till svenska spannmålsaktiebolaget
före den 1 mars 1941, skulle utgå ett pris för deciton av
för svart havre 22 kronor 50 öre, för vit havre 23 kronor 50 öre, för korn
25 kronor samt för blandsäd 24 kronor, medan vid förfogande jämlikt allmänna
förfogandelagen liksom vid försäljning efter den 28 februari 1941
priserna skulle vara 2 kronor lägre för deciton. I ett senare cirkulär (nr 165
—C 57) bestämdes att — vid frivillig överlåtelse före den 1 mars 1941 —
priset på vicker och foderärter skulle vara 38 kronor för deciton. I fråga om
jordbrukares försäljning av beslagtagen fodersäd bestämdes, att sådan utan
hinder av beslaget finge ske till bland annat svenska spannmålsaktiebolaget
eller dess ombud samt till person eller företag, som erhållit licens för inköp
av fodersäd. I cirkulär nr 176—C 62 meddelade livsmedelskommissionen
bestämmelser angående utfärdande av så kallade definitiva leveransbesked,
avseende avstående av fodersäd till det allmännas förfogande. Dylikt avstående
har endast ifrågasatts inom Svealand och Götaland samt Gästrikland
och i allmänhet endast för jordbruk med en åkerareal överstigande 15 hektar.
Den härvid framkomna liksom eljest tillgängliga fodersäden bär genom kristidsnämndernas
försorg tillhandahållits förbrukarna i enlighet med vissa,
delvis ganska detaljerade tilldelningsregler (livsmedelskommissionens cirkulär
nr 176 C 62, 217—C 79, 263—C 100 m. fl.). I detta sammanhang må
även omnämnas, att såsom ersättningsfoder tillhandahållits avsevärda kvantiteter
fodercellulosa, som tillverkats av cellulosaindustrien i samarbete med
de statliga myndigheterna. Riven fodercellulosa har försålts till ett pris av
18 kronor per deciton.

Kungl. Majit bar genom beslut den 13 december 1940 bemyndigat livsmedelskommissionen
att av till kommissionens förfogande stående medel för upprätthållande
av jordbruksregleringen använda ett belopp av högst 7 miljoner
kronor för utanordnande av rabatt av statsmedel vid inköp av fodersäd
och fodercellulosa. I fråga örn dessa rabatter gäller följande (livsmedelskommissionens
cirkulär nr 176—G 62, 217—C 79 och 263—C 100). Rabatteringen
sker under medverkan av kristidsnämnderna. Rabatten utgör vid inköp av
fodersäd 5 kronor per deciton och vid inköp av fodercellulosa 8 eller 4 kronor
per deciton. Rabatt å fodersäd och 8-kronorsrabatt å fodercellulosa får

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

lämnas dels innehavare av jordbruksfastighet och dels sådan lägenhetsinnehavare,
som regelbundet uppföder nötkreatur, svin eller höns å lägenheten
och är för sitt uppehälle beroende därav. Sådan rabatt får medgivas endast
i den mån vederbörande i enlighet med gällande tilldelningsregler av kristidsnämnden
lämnas tilldelning av fodersäd respektive hänvisas till att inköpa
fodercellulosa. Rabatt å fodersäd och 8-kronorsrabatt å fodercellulosa
får för hela konsumtionsåret 1940/1941 lämnas en och samma person för en
sammanlagd kvantitet av högst 3,000 kilogram fodersäd och/eller fodercellulosa.
Vad beträffar 4-kronorsrabatten å fodercellulosa gäller att envar jordbrukare,
som icke erhållit definitivt leveransbesked att avstå fodersäd till det
allmännas förfogande eller som fullgjort sin skyldighet att avstå fodersäd
i enlighet med erhållet leveransbesked, må, därest han visar sig ha i behörig
ordning försålt viss mängd fodersäd, erhålla bevis berättigande till inköp av
en motsvarande mängd fodercellulosa med sistnämnda rabatt.

1940 års urtima riksdag (r. skr. nr 43) har anvisat en miljon kronor till
kostnader för transport av stråfoder till samt 2 miljoner kronor för inköp
av stråfoder inom av torkan svårt drabbade delar av landet. Senare har, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 81, 1940 års urtima riksdag (r. skr.
nr 100) ställt ytterligare 400,000 kronor till förfogande för ombesörjande av
tillförseln av halm till nyss nämnda områden.

Det i det föregående nämnda beslaget å stråfoder tillkom för att i rådande
svåra situation möjliggöra för statsmakterna att ingripa reglerande på stråfodermarknaden.
I samma syfte tillskapades ett särskilt organ — svenska
stråfoderhandelsföreningen u. p. a. I enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 11 januari 1941 slöts mellan denna och svenska staten den 31
januari 1941 ett särskilt avtal, enligt vilket föreningen förband sig att inköpa
under beslag liggande stråfoder till priser och på villkor i övrigt, som
livsmedelskommissionen kunde komma att föreskriva, samt att försälja stråfoder
allenast efter tillstånd av kommissionen samt i den ordning och till de
priser ävensom på de villkor i övrigt, som bestämdes av kommissionen. Under
sådana förutsättningar utfäste sig kommissionen att före fastställandet
av priser och övriga villkor för inköp och försäljningar av stråfoder samråda
med föreningen. Staten förband sig att vid avtalets upphörande övertaga de
ekonomiska förpliktelser, som föreningen enligt avtalet iklätt sig, ävensom
den förlust å föreningens med avtalet avsedda rörelse, som då kunde hava
uppstått.

Brödsädsregleringen m. m. Enligt förordningen den 13 juni 1930 (nr 249)
örn användande av svenskt vete och svensk råg vid
framställning av mjöl m. m. (inmalningsförordningen), vilken
ändrats genom förordningarna nr 396/1930 och 495/1935, skall vid framställning
inom riket av vetemjöl eller rågmjöl användas svenskt vete respektive
svensk råg till myckenhet motsvarande viss procent av allt det vete eller all
den råg, som under viss av Kungl. Majit bestämd förmalningsperiod förmales
vid vederbörande kvarn (inmalningsprocent). Vid framställning av vetemjöl

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

skall därjämte iakttagas, att det svenska vetet uppgår till viss procent av
varje för ''sig förmalt veteparti (minimiprocent). Motsvarande inblandnings*
skyldighet föreligger beträffande mjöl, som införes till riket. Nämnda bestämmelser
gälla ej vetemjöl eller rågmjöl, som av kvarninnehavare exporteras,
eller vetemjöl, som av honom användes för tillverkning av makaroner
eller för fullgörande av försäljningsavtal levereras till någon, som idkar sådan
tillverkning; ej heller beträffande vetemjöl, som användes för framställning
av vara, rörande vilken Kungl. Majit förordnat, att vad nyss sagts i
avseende å makaroner skall äga motsvarande tillämpning. Där förhållandena
sådant påkalla, "äger Kungl. Majit medgiva ytterligare undantag från bestämmelserna
i fråga. Inmalningsprocenten för vete har under tiden 1
juli 1937—30 april 1940 varit fastställd till 90 samt under tiden 1 maj 1940—
30 april 1941 till 97. Inmalningsprocenten för råg, som under tiden 1 juli 1937
—31 augusti 1938 likaledes utgjort 90, höjdes från och med den 1 september
1938 till 95 och från och med den 1 mars 1939 till 98 samt sänktes från och
med den 1 november 1939 till 90 och från och med den 1 september 1940 till
10. Minimiprocenten för vete har alltsedan hösten 1935 varit 80.

Under tiden 1 maj—31 augusti 1941 är kvarninnehavare icke skyldig använda
svenskt vete eller svensk råg vid framställning av vetemjöl eller rågmjöl.

Föreskrifterna i inmalningsförordningen kompletteras genom bestämmelserna
i kungörelsen den 21 augusti 1935 (nr 493) angående reglering
av införseln av vete och råg samt därav beredda prod
u k t e r. Enligt denna kungörelse må vete och råg, spannmål sblandning,
vari vete eller råg ingår, mjöl av vete eller råg, gryn av vete, makaroner och
vermiceller ävensom bröd med undantag av dessertkex, pepparkakor och
andra slag av finare bakverk samt hundbröd icke införas till riket utan tillstånd
av statens jordbruksnämnd, numera statens livsmedelskommission.
Jämlikt kungörelse den 21 augusti 1939 (nr 590) skulle vid införsel till riket
av vissa av dessa varor, nämligen vete, mjöl och gryn av vete samt makaroner
och vermiceller ävensom råg och mjöl av råg, erläggas vissa införselavgifter.
Sistnämnda kungörelse har jämlikt kungörelse nr 690/1939 upphört
att gälla från och med den 9 oktober 1939.

Till stödjande av brödsädsmarknaden meddelades vidare vissa bestämmelser
örn lämnande av utförsel b evis för råg och vete. Nu gällande
stadganden i ämnet innehållas i förordningen den 11 juni 1937 (nr
369) angående utförselbevis för råg och vete, vilken jämlikt förordning nr
620/1940 gäller lill och med den 31 augusti 1941, samt kungörelsen den 23
augusti 1937 (nr 770) med tillämpningsföreskrifter till nämnda förordning,
vilken sistnämnda kungörelse enligt kungörelse nr 544/1939 gäller tills vidare.

Med stöd av förordningen örn utförselbevis för råg och vete föreskrev
Kungl. Majit genom kungörelse den 23 augusti 1937 (nr 768), att vid export
av inhemsk brödspannmål dylika bevis tills vidare under tiden 1 september
1937—31 juli 1938 finge utfärdas för hälften av den utförda myckenheten.
Idkare av kvarnrörelsc, som återutförde spannmål av utländskt ursprung,

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

ägde enligt samma kungörelse på vissa villkor erhålla utförselbevis för hela
den utförda myckenheten. I samband härmed förordnades genom kungörelse
förstnämnda dag (nr 767), att vid utförsel under samma tid av mjöl eller
gryn av vete, för vars framställning svensk råvara kommit till användning,
restitution av tull enligt 4 § förordningen angående tullresti Kition finge åtnjutas
allenast för halva utförselkvantiteten. Enligt kungörelse den 31
augusti 1938 (nr 550), vilken trädde i kraft den 1 september nämnda år
och jämlikt kungörelserna nr 544/1939 och nr 562/1939 gällt till och med
den 31 augusti 1940, har utförselbevis kunnat utfärdas för hela den exporterade
kvantiteten, oavsett örn denna varit av utländskt eller inhemskt ursprung.
Några bestämmelser i ämnet för tiden efter den 31 augusti 1940 ha
icke utfärdats. Någon bestämmelse om inskränkning i rätten att erhålla
kvarnindustrirestitution har från och med den 1 september 1938 icke varit
gällande (jfr nr 551/1938).

Den 26 augusti 1939 utfärdades kungörelse (nr 570) angående exportförbud
å vissa varor, vilken omfattade bland annat alla viktigare jordbruksprodukter.
Med upphävande av tidigare kungörelser lia härefter nya
bestämmelser i ämnet utfärdats. De nu gällande innefattas i kungörelsen
den 21 mars 1941 (nr 168) angående allmänt exportförbud. Enligt denna
kungörelse må undantag från exportförbudet (exportlicens) meddelas, såvitt
angår de flesta jordbruksprodukter, av statens livsmedelskommission och i
övrigt av statens handelskommission.

Vid sidan av nämnda åtgärder för reglering av import och export ha särskilda
anstalter vidtagits för skyddande av en lägsta prisnivå å inhemsk
brödspannmål. Det så kallade inlösningsförfarandet, som i sådant syfte tilllämpats
under flera år, ersattes från och med konsumtionsåret 1936/1937
med stödköp.

På grund av de genom krigsutbrottet hösten 1939 förändrade förutsättningarna
för landets livsmedelsförsörjning frångicks stödköpsförfarandet
och återupptogs inlösningsförfarandet. I brev den 12 januari 1940
har Kungl. Majit uppdragit åt svenska spannmålsaktiebolaget att handhava
fullgörandet av den av riksdagen beslutade inlösningsgarantien beträffande
brödsäd under iakttagande av bestämmelser av huvudsakligen det innehåll,
som av livsmedelskommissionen föreslagits. Spannmålsaktiebolaget skulle sålunda
till ett pris av lägst 21 kronor 50 öre per deciton under tiden från och
med den 1 juni till och nied den 31 juli 1940 inköpa all inom landet odlad,
salubjuden spannmål av vete och råg av fuhgod, kvarnduglig samt vid normal
skötsel lagringsduglig beskaffenhet och som hembjödes bolaget före den
15 maj 1940.

Jämlikt förordningen den 7 juni 1935 (nr 280) örn veteavgift, ändrad
genom förordningarna nr 368/1937 och 446/1938, skall, där Kungl. Majit så
förordnar, dylik avgift upptagas å inom riket förmalt svenskt eller utländskt
vete som användes för tillverkning av mjöl eller gryn med det belopp, högst
3 öre för kilogram av varans nettovikt, som Kungl. Majit bestämmer. Från
veteavgift undantages dock all förmälning mot tull eller lön för tillgodo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

seende av odlares husbehov. Genom kungörelse den 21 augusti 1935 (nr 499)
har Kungl. Maj:t utfärdat tillämpningsföreskrifter till nyssnämnda förordning,
innefattande stadgande om, bland annat, att uppbörden av veteavgift
skall omhänderhavas av statens jordbruksnämnd, numera statens livsmedelskommission,
som jämväl har att utöva kontroll över avgiftens behöriga utgörande
m. m. Jämlikt förordnanden av Kungl. Majit har veteavgift utgått
med 1.5 öre per kilogram under tiden 1 september 1937—13 februari 1938,
med 0.5 öre per kilogram under tiden därefter till och med den 31 augusti

1938, med 2 öre per kilogram under september 1938, med 2.5 öre per kilogram
under tiden från och med den 1 oktober 1938 till och med den 31 augusti

1939, med 3 öre per kilogram under september 1939 och med 2 öre per
kilogram under oktober 1939 samt med 0.5 öre per kilogram fran och med
den 1 november 1939 till och med den 31 augusti 1940, fran vilken senare
dag ingen veteavgift uttagits.

Genom kungörelse den 23 juli 1940 (nr 723) lades vissa partier omalen
råg och omalet vete av 1939 års eller äldre skörd under beslag. Sedan det
visat sig, att 1940 års skörd av brödsäd blivit synnerligen svag, fastställde
Kungl. Majit, med stöd av riksdagens bemyndigande i skrivelse nr 427 (vid
1940 års lagtima riksdag), i brev av den 9 augusti 1940 inlösningspriset för
vete och råg per den 1 februari 1941 till 25 kronor för deciton. Genom kungörelse
den 11 oktober 1940 (nr 869) lades även 1940 års skörd av brödsäd
under beslag. Från och med den 16 oktober 1940 skulle sålunda all slags
omalen brödsäd, såväl tröskad som otröskad, liksom även sådan spannmål

1 krossat eller gröpat skick omfattas av beslaget. I samband med sistnämnda
beslag meddelade statens livsmedelskommission efter Kungl. Majits medgivande
(i cirkulär nr 124—C 43), att vid frivillig överlåtelse av beslagtagen
brödsäd under tiden till den 1 februari 1941 skulle gälla ett pris, som med

2 kronor för deciton överstege inlösningspriset, och alltså utgjorde 27 kronor
för deciton. I brev den 7 februari 1941 har Kungl. Majit dessutom meddelat
föreskrifter angående utbetalande av ett tilläggspris å högst 2 kronor för
deciton till de jordbrukare, vilka före den 16 oktober 1940 salufört brödsäd
av 1940 års skörd.

I samband med Kungl. Majits förslag till urtima riksdagen 1939 (prop. nr
66) örn införande av ett inlösningspris å råg och vete av 21 kronor 50 öre
för deciton framhölls, att ett höjt pris å brödsäd ej borde få medföra höjning
i mjölpriserna. Då denna mening även biträddes av riksdagen, gav riksdagen
(skr. nr 109) Kungl. Majit bemyndigande att vidtaga åtgärder i angivet
syfte. I anslutning härtill bemyndigade Kungl. Majit i brev den 30 december
1939 livsmedelskommissionen att träffa avtal med kvarnföretag,
vilka driva handelsförmalning i egentlig mening, att ej tillämpa högre priser
än som för vetemjöl och rågsikt vore 1 krona högre och för sammalet rågmjöl
2 kronor högre än det pris, som var gällande den 1 september 1939. Såsom
förutsättning för detta åtagande skulle gälla, alt nämnda kvarnar för
värjo deciton råg, förmalt till rågsikt eller rågmjöl, erhölle en ersättning av
statsmedel av 2 kronor under tiden 1 november 1939—31 augusti 1940 samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

att svenska spannmålsaktiebolaget vid leverans av råg och vete till nämnda
kvarnar skulle tillämpa ett försäljningspris, understigande 21 kronor 50 öre
per deciton med ett halvt öre per deciton för varje dag, som leveransen ägde
rum tidigare än den 1 juli 1940. Sedan inlösningspriset på brödsäd av 1940
års skörd höjts till 25 kronor per deciton, meddelade Kungl. Majit i skrivelse
den 31 augusti 1940 nya bestämmelser rörande förmalningsersättning. Sådan
ersättning skulle för tiden 1 september 1940—31 augusti 1941 utgå med 1
krona 50 öre per deciton för spannmål av 1939 års eller äldre skörd, som
kvarn förvärvat före den 1 september 1940, samt i övrigt med 4 kronor per
deciton, allt under villkor alt vederbörande kvarninnehavare icke tillämpade
högre priser på mjöl än som livsmedelskommissionen bestämde. Priserna
på mjöl bestämdes av kommissionen (cirkulär nr 101—G 34) till för bagerimjöl
av vete 34 kronor 50 öre per deciton, för rågsikt 30 kronor 50 öre per
deciton samt sammalet rågmjöl 25 kronor 25 öre per deciton. Sedan priset
vid försäljning av råg eller vete från svenska spannmålsaktiebolaget från och
med den IG oktober 1940 höjts från 25 kronor till 27 kronor 35 öre per deciton,
företogs i anledning av Kungl. Majits brev den 18 oktober och 8 november
1940 motsvarande höjning av förmalningsersättningen. I cirkulär från
livsmedelskommissionen den 19 november 1940 (nr 153—U 1) angavs sålunda,
att, vid förmälning av brödsäd av 1939 års eller äldre skörd, vilken kvarninnehavaren
förvärvat före den 1 september 1940, förmalningsersättning
skulle utgå med oförändrat 1 krona 50 öre per deciton. Vid förmälning av
.sådan brödsäd av 1939 års eller äldre skörd, som förvärvats under tiden 1
september—15 oktober 1940 eller av brödsäd av 1940 års skörd, som förvärvats
före den 16 oktober 1940, skulle förmalningsersättning utgå med likaledes
oförändrat belopp, 4 kronor per deciton. Däremot skulle förmalningsersättning
utgå med 6 kronor 35 öre per deciton för all brödsäd, som av
kvarninnehavaren förvärvats efter den 15 oktober 1940. Genom Kungl. Majits
brev den 18 april 1941 höjdes dessa ersättningar, såvitt angår handelsförmalning,
med 1 krona 15 öre för deciton, räknat från och med den 1 april
1941 (cirkulär nr 303).

Även beträffande förmälning mot lön utfärdades vissa bestämmelser. Enligt
kungörelsen den 31 augusti 1940 (nr 809) angående reglering av brödsädsförbrukningen
får förmälning av råg eller vete, som sker i annat syfte
än att i den ordning nämnda kungörelse stadgar föryttra den erhållna varan
eller därav framställda produkter, ej ske annorledes än mot förmalningskort
eller förmalningslicens. Vid dylik förmälning skall förmalningsersättningen
av kvarninnehavaren tillgodoföras mäldägaren. Förmalningsersättningen har
utgjort vid löneförmalning under tiden 8 september—15 oktober 1940 4 kronor
per deciton samt därefter 6 kronor 35 öre per deciton.

För bestridande av kostnaderna för förmalningsersättningar ha efter förslag
av Kungl. Majit (prop. nr 74) 1940 års urtima riksdag (r. skr. nr 90)
beviljat ett förslagsanslag av 34 miljoner kronor under elfte huvudtiteln.

1939 års inhemska skörd av matärter var betydligt under det normala.
I syfte att trygga krigsmaktens behov av matärter under konsum -

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

tionsåret 1939/1940 samt säkerställa tillräcklig kvantitet utsäde våren 1940
förklarades i kungörelse den 14 oktober 1939 (nr 717) matärter under beslag.
I anledning av en relativt riklig skörd av matärter år 1940 kunde
detta beslag sedermera hävas genom kungörelse den 2 juli 1940 (nr 676). I
kungörelse den 1 augusti 1940 (nr 755) har vidare förordnats, att matärter
icke må införas till riket utan tillstånd av livsmedelskommissionen, varjämte
förordnats om erläggande av införselavgift för dylika ärter med belopp, som
Kungl. Maj:t bestämmer. Liknande förordnande har meddelats rörande bönor
genom kungörelse den 14 mars 1941 (nr 217). Något förordnande om
dylik införselavgift har icke utfärdats.

I detta sammanhang förtjänar erinras om att enligt det avtal, som, genom
godkännande av Kungl. Majit den 23 augusti 1940, för tiden 1 september
1940—31 augusti 1941 slutits mellan staten och svenska spannmålsaktiebolaget,
det åligger bolaget att, i den omfattning och på de villkor Kungl.
Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, livsmedelskommissionen bestämmer,
inköpa svenskt vete och svensk råg jämväl i annan ordning eller
av annan beskaffenhet än som föreskrivits i fråga om inlösningsgarantiens
fullgörande. Genom beslut den 23 augusti 1940 har Kungl. Majit bemyndigat
livsmedelskommissionen att uppdraga åt spannmålsbolaget att företaga
inköp av vete och råg under tiden 1 september 1940—31 januari 1941.
Därjämte åligger det bolaget att under tiden 1 juni—31 juli 1941 inköpa inom
landet odlade matärter av viss beskaffenhet, vilka hembjudas bolaget
före den 15 maj 1941. Bolaget har, i anslutning till tidigare omnämnda beslag
av brödsäd, fodersäd och stråfoder, av livsmedelskommissionen erhållit
bemyndigande att inköpa beslagtagen vara samt att även försälja sådan
vara enligt närmare bestämmelser, som utfärdats av livsmedelskommissionen.
I och med tillkomsten av svenska stråfoderhandlareföreningen har bolaget
befriats från sin verksamhet i fråga om stråfoder.

I enlighet med bestämmelser av livsmedelskommissionen (cirkulär nr
201—C 72), meddelade i anslutning till av Kungl. Majit genom beslut den
3 januari 1941 givet bemyndigande, utgår i vissa fall rabatt av statsmedel
vid inköp av utsädesspannmål av såväl brödsäd som fodersäd. Rabatten,
som utgör vid inköp av stråsäd 8 kronor per deciton och vid inköp
av trindsäd 10 kronor per deciton, får endast medgivas dels innehavare av
jordbruk med en åkerareal av högst 10 hektar och dels innehavare av jordbruk
med en åkerareal, överstigande 10 hektar men högst uppgående till 20
hektar, därest denne styrker att han till följd av väderleksförhållandena
år 1940 erhållit en skörd som uppskattningsvis kan anses motsvara högst
2/3 av normalskörd. Ifrågavarande rabatt får endast lämnas i den mån vederbörande
jordbrukare av kristidsnämnd beviljas tilldelning av utsädesspannmål
i enlighet med de för sådan tilldelning av livsmedelskommissionen
givna bestämmelserna samt får för varje förbrukare utgå för en sammanlagd
myckenhet av högst 5 deciton.

Rörande de regleringsåtgärder, som vidtagits i fråga örn konsumtionen av
mjöl och bröd må följande anföras. För tiden 3—7 september 1940 utfår -

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

dades en särskild kungörelse den 2 september 1940 (nr 801) angående tillfällig
reglering av handeln med mjöl och bröd. I kungörelse den 31 augusti
1940 (nr 809) har hestämts, att förbrukningen av råg och vete samt mjöl
och gryn därav för åstadkommande av den hushållning därmed, som betingades
av rådande utomordentliga förhållanden, från och med den 8 september
1940 skall vara underkastad reglering. Förmälning av råg och vete må
icke verkställas av annan än den som erhållit kvarntillstånd. Överlåtelse av
mjöl, gryn och bröd av råg eller vete får ske endast mot inköpskort eller inköpslicens
enligt bestämmelser, utfärdade av livsmedelskommissionen. Jordbrukare,
som önska förmala egna produkter, äga få sina inköpskort utbytta
mot förmalningskort. Slutligen må nämnas, att enligt kungörelse den
10 januari 1941 (nr 19) även förbrukningen av mjöl och gryn av havre och
korn från och med den 15 januari 1941 underkastats reglering. Enligt livsmedelskommissionens
cirkulär den 11 januari 1941 (nr 202—B 98) gälla
därför de tidigare bestämmelserna rörande regleringen av handeln med mjöl,
gryn och bröd av råg eller vete från och med nyss nämnda datum jämväl
för mjöl, gryn och bröd, som framställts av havre eller koni.

Clearing. I anledning av skrivelser från livsmedelskommissionen den 9
juli och den 11 september 1940 har Kungl. Maj:t i brev till statskontoret den
27 september 1940 beslutat örn inrättandet inom livsmedelskommissionen av
en särskild clearingkassa för reglering enligt Kungl. Maj:ts bestämmelser av
marknadspriserna inom landet å förnödenheter för jordbrukets behov. Kommissionen
har i förstnämnda skrivelse utgått ifrån, att det lämpligaste sättet
att åstadkomma den önskvärda regleringen vore att genom civilrättsliga avtal
träffa överenskommelse med samtliga intresserade parter rörande en enhetlig
prissättning å de med regleringen avsedda varorna. Dessa avtal skulle i huvudsak
innebära, att kommissionen ägde fastställa dels utförsäljningspriset
för varorna samt dels de enskilda företagens tillverknings- eller anskaffningskostnader
för dessa. Därest beträffande viss vara sistnämnda kostnader understege
utförsäljningspriset, skulle företaget vara skyldigt att för den kvantitet
av varan, som försåldes, inleverera skillnaden till kommissionen. I motsatt
fall skulle företaget vara berättigat att av kommissionen erhålla ersättning
för skillnaden.

Kungl. Majit har vidare bemyndigat livsmedelskommissionen att med av
kommissionen angivna sammanslutningar och företag ingå avtal rörande
reglering av marknadspriserna å kraftfoder och konstgödselmedel i huvudsaklig
överensstämmelse med i ärendet ingivna avtalsförslag.

På grundval av nyssnämnda Kungl. Maj :ts bemyndigande ha avtal enligt
de uppdragna riktlinjerna ingåtts rörande reglering av marknadspriserna å
vissa varor.

Den clearingkassa, som inrättats för reglering av marknadspriserna å förnödenheter
för jordbrukets behov, skall även användas vid in- och utbetalningar
i anledning av clearingavtal, som träffats med landets bindgarnsfabriker
beträffande skördegarn.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 278.

I skrivelse den 10 januari 1941 har Kungl. Majit vidare förordnat om inrättandet
av en clearingkassa för reglering av priserna inom landet å fettvaror.

På grundval av detta Kungl. Maj:ts beslut ha clearingavtal tecknats med
svenska fettindustriernas råvaru- och importförening u. p. a. beträffande fett
och oljor av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung (statistiskt nr 244—276);
med aktiebolaget Karlshamns oljefabriker beträffande jordnötter, kopra, sojabönor
samt andra icke ätbara oljehaltiga frön och frukter med undantag
av linfrö (statistiskt nr 203—205, 207 och 208) ävensom beträffande varor,
som framvinnas ur nämnda fettråvaror; med aktiebolaget Karlshamns oljefabriker
och med landets margarinfabriker beträffande viss inbetalning till
clearingkassan i den mån försäljning eller förfogande för tillverkning äger
rum av fettråvaror, som vid viss tidpunkt funnos på lager; samt med linoljeslageriernas
försäljningsaktiebolag beträffande linfrö samt varor, som
framvinnas därur. Närmare bestämmelser härom återfinnas i livsmedelskommissionens
cirkulär den 1 februari 1941 (nr 225—C 83).

Verkningarna av vidtagna regleringsåtgärder m. m.

I sin förut omförmälda skrivelse med förslag till fortsatta regleringsåtgärder
på jordbrukets område under regleringsåret 1941/42 har statens livsmedelskommission
lämnat en redogörelse för verkningarna av stödåtgärderna
under löpande regleringsår. Till närmare belysande av dessa verkningar ha
vid skrivelsen fogats vissa tabellsammanställningar. En del av dessa torde
såsom särskild tabellbilaga få fogas till statsrådsprotokollet. Följande uppgifter
rörande jordbruksregleringens verkningar äro i huvudsak hämtade
från kommissionens nyssnämnda skrivelse.

Marknaden för mjölk och mjölkprodukter. (Jfr tab. 3—5). Invägningen
av mjölk vid mejerier uppgick under 1940 till i runt tal 3.0 miljoner ton mot

3.2 miljoner ton år 1939, innebärande en nedgång med 6.8 procent. Vid denna
jämförelse har ingen hänsyn tagits till ökningen i antalet mejerileverantörer.
En justering för nämnda fel torde för 1940 komma att visa en kraftigare relativ
nedgång än den nyss anförda. Beträffande invägningen må i övrigt nämnas,
att den under de första två månaderna år 1940 låg högre än under samma
tid året förut. Från och med mars ligga emellertid invägningssiffrorna
lägre under 1940 än under 1939. Den största nedgången uppvisar oktober
månad med 13.6 procent. Under första kvartalet 1941 har invägningen uppgått
till 0.6 miljon ton mot 0.7 miljon ton samma kvartal 1940, innebärande
en nedgång med 13.8 procent.

Av invägningen under 1940 komma 2.2 miljoner ton på produktmjölk, innebärande
en nedgång jämfört med året förut av 8.0 procent. Mejeriförsäljningen
av konsumtionsmjölk och till mjölk omräknad grädde slutar år 1940
på 786,000 ton mot 811,000 ton året förut. Minskningen utgör 3.0 procent
och beror belt på en kraftig nedgång i gräddförsäljningen, orsakad av för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

säljningsförbudet i november månad. Försäljningen av konsumtionsmjölk
visar nämligen en uppgång från 494,000 ton år 1939 till 520,000 ton år 1940
eller med 5.1 procent, medan försäljningen av grädde (omräknad till mjölk)
nedgått från 316,000 till 267,000 ton eller med icke mindre än 18.5 procent.
Efter införandet av nyssnämnda försäljningsförbud visar gräddförsäljningen
en nedgång med i genomsnitt 42 procent.

Smörtillverkningen har under 1940 något nedgått i förhållande till år 1939.
Riksnoteringen för smör, som vid 1940 års början utgjorde 3 kronor för kilogram,
höjdes från och nied juli 1940 till 3.25 kronor för kilogram, den 18
oktober 1940 till 3.55 kronor för kilogram och den 15 november 1940 till
4.05 kronor för kilogram.

Ostproduktionen, som under 1939 uppgick lill 43.7 miljoner kilogram,
stannade år 1940 i 35.3 miljoner kilogram, innebärande en nedgång med 19
procent. Ostförsäljningen visar en avsevärt mindre nedgång eller med enbart
9 procent.

Margarinproduktionen, som under 1939 nådde 60 miljoner kilogram, uppgick
år 1940 till ej fullt 39 miljoner kilogram, motsvarande en nedgång med
35 procent. Samma relativa nedgång visar även margarinförsäljningen.

I mjölkavgiftsmedel ha under året 1940 influtit 28.4 miljoner kronor mot
49.6 miljoner kronor året förut. Denna avsevärda skillnad beror på att
mjölkavgiften, som från och med juli 1939 höjdes från 1 till 2 öre, sänktes
från och med januari 1940 till 1.5 öre, från och med juli till 0.5 öre samt
från och med oktober upphörde. Under 1940 ha margarinaccismedel ej tillförts
prisregleringsfonden utan direkt ingått i budgeten. I dylika medel ha
under 1940 influtit 25.0 miljoner kronor mot 29.6 miljoner kronor under
1939. Någon kraftfoderskatt utgår icke från och med den 9 oktober 1939.

Nettoprisutjämningsbidraget å produktmjölk har för riket som helhet
legat avsevärt högre år 1940 än under närmast föregående år. För de från
och med november 1939 till och med oktober 1940 invägda kvantiteterna
produktmjölk har nettoprisutjämningsbidraget i genomsnitt för hela riket
uppgått till c:a 2 öre per kilogram. Från och med november 1940 har en
minskning härutinnan skett till 1 öre per kilogram.

Slaktdjursmarknadcn. (Jfr tabell 2, 6—7.) Slaktdjursmarknaden har till
följd av framför allt 1940 års felslagna inhemska skörd men även till följd
av de efter avspärrningen i april uppkomna importsvårigheterna visat en
onormal utveckling.

Antalet besiktigade svin, som 1939 uppgick till ett antal av 1,576,000, nedgick
under 1940 till 1,461,000 eller med 7.3 procent. Det är att märka, att
nämnda besiktning under årets första fyra månader låg icke obetydligt högre
än under samma tid 1939. Från och med maj börjar emellertid en nedgång
göra sig gällande, vilken är särskilt stark under september. Även under innevarande
års första fyra månader har antalet besiktigade svin varit mycket
lågt. Vad priserna på slakterisvin beträffar, märkes en tydlig uppgång från
mitten av 1940, och i genomsnitt under hela året har priset på slakterisvin
legat 17 procent högre än året förut.

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

Den fläsktillgång, som kan vara att vänta under den närmaste tiden framåt,
kan till en viss grad mätas med hjälp av betäckningsstatistiken. Sålunda
uppgick antalet betäckta suggor under 1940 till 214,291, innebärande en nedgång
från året förut med icke mindre än 68,411 eller 24.3 procent. Det bör
påpekas, att betäckningssiffrorna under januari och februari innevarande år
legat särskilt lågt och visa en nedgång jämfört med genomsnittet för samma
månader åren 1935—1939 med icke mindre än 40 procent. Däremot kan en
avsevärd uppgång konstateras för mars och april 1941 jämfört med de två
föregående månaderna. I förhållande till medeltalen för mars och april 1935/
39 stannar nedgången för samma månader 1941 vid 16.6 resp. 15.6 procent.
Anmärkningsvärt är, att betäckningssiffran för april 1941 ligger något högre
än under samma månad 1940. En nedgång kan även konstateras i antalet
tjänstbara galtar, som från 1939 till 1940 minskats med i genomsnitt per
månad 340 stycken eller drygt 9 procent. För januari 1941 redovisas en nedgång
jämfört med samma månad 1940 på icke mindre än 16 procent.

Den besiktigade slakten av storboskap har under 1940 varit större än någonsin
tidigare. Denna kraftiga ökning, som orsakats av den genomgående
foderbristen, tog sin egentliga början i juli 1940, då slakten plötsligt sprang
upp till en nivå, som låg 43 procent över samma fjolårsmånad. ökningen
nådde sin kulmen under november, då den låg icke mindre än 83 procent
högre än under samma månad året förut. Härefter skedde en relativt snabb
nedgång, i det ökningen — jämfört med samma månad ett år tidigare —
under december hade nedgått till 58 procent, för att under februari ligga så
lågt som 9 procent. För mars och april 1941 ligga besiktningssiffrorna lägre
än under samma månader 1940, för april icke mindre än 29 procent.

Vad slakten av större kalv beträffar, visar densamma under 1940 en nedgång
med drygt 2 procent jämfört med året förut. Det bör emellertid i detta
sammanhang påpekas, att av besiktningssiffrorna att döma en icke obetydlig
nedgång i uppfödningen av gödkalv synes ha påbörjats. Så t. ex. visa
besiktningssiffrorna för januari—februari innevarande år en minskning i
slakten av större kalv med 21.5 procent och för mars—april med icke mindre
än 30.1 procent.

Slakten av mindre kalv låg under 1940 10.3 procent högre än året tidigare.
Från och med november 1940 visa emellertid besiktningssiffrorna för mindre
kalv ett lägre antal än ett år tidigare.

Vad beträffar priserna på nötkreatur och kalv förtjänar påpekas, att priserna
på kor, trots den stora utslaktningen, under hela 1940 varit väl hävdade.
Priset pa kor kl. I visar i genomsnitt för 1940 t. o. m. en ökning med
8 öre för kilogram jämfört med 1939. Priset på sötmjölkskalvar, som ävenledes
i genomsnitt legat högre under 1940 än under 1939, visar från och
med december 1940 en mycket kraftig uppgång.

Slakten av hästar har under 1940 legat icke obetydligt högre än året förut.

Fårslakten har under de Ivå senaste åren nedgått betydligt. Nedgången utgör
icke mindre än 32 procent.

Under 1937 och 1938 upptogs ingen slaktavgift. Sådan återinfördes från
och med den 1 juli 1939 för svin med 2 kronor per styck (för spädgris —

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

slaktvikt under 15 kilogram — 1 krona per styck). I slaktdjursavgifter inflöto
under juli—december 1939 1,321,994 kronor samt under januari—juni 1940
1,750,994 kronor. Från och med den 1 juli 1940 utgår ingen slaktavgift.

Importen av samtliga slag av kött och fläsk samt konserver därav visar
en avsevärd nedgång under 1940. Sålunda har importen av nötkreaturskött,
som 1939 uppgick till 1,428 ton, under 1940 endast uppgått till en obetydlighet.
Fläskexporten var under 1940 ej fullt hälften så stor som året förut och
importen av konserver av nötboskap eller får ungefär en tredjedel. Fläskexporten
inföll så gott som helt under första kvartalet 1940. Vid införsel av
fårkött utgick vid ingången av 1939 en införselavgift på 30 öre för kilogram.
Denna sänktes från och med den 15 mars till 15 öre för kilogram,
höjdes åter den 1 juli till 30 öre för kilogram, vilken avgift varit gällande
till och med mars 1941, varefter den sänkts till 15 öre för kilogram. Vid
införsel av konserver av nötkött eller får samt rökt eller saltat hästkött har
under båda åren 1939 och 1940 utgått en införselavgift av 15 öre för kilogram,
vilken ännu är gällande. Någon införsel av fårkött torde under nuvarande
förhållanden ej kunna påräknas.

Äggmarknaden. (Jfr tab. 2.) Det inhemska äggpriset har under 1940 legat
avsevärt högre än under 1939. Säsongvariationema ha varit betydligt mindre
framträdande under 1940 än under året förut. Under mars 1941 har ett
osedvanligt högt äggpris noterats.

Importen av ägg var under 1940 avsevärt större än under 1939. Den
koncentrerades huvudsakligen till månaderna mars och april. Exporten av
ägg under 1940 var ungefär hälften så stor som året förut och inföll helt
under det gamla konsumtionsåret (1939/40).

Fodermedelsmarknaden. (Jfr tab. 8—9.) Från och med den 8 oktober

1939 ha inga införselavgifter förekommit för importerat oljekraftfoder, från
och med den 1 november samma år ej heller för majs. Från förstnämnda
datum har ej heller utgått oljekaksskatt. Från och med oktober 1939 lia priserna
på oljekaksfoder varit fastställda av staten. Liknande har från och med
januari 1940 varit fallet med majspriset.

Vad angår regleringen av grynkvarnarnas användning av utländsk havre
må framhållas, att tillverkningsprocenten, som vid ingången av 1939 uppgick
till 85, från och med oktober 1939 sänktes till 75, från och med april

1940 till 25 samt från och med april 1941 till 0.

Statsverkets inkomster av kraftfoderskatten uppgick under budgetåret
1938/39 till 14.8 miljoner kronor samt under budgetåret 1939/40 till 7.3 miljoner
kronor. Inkomsterna av införselavgifter på foder, som under budgetåret
1938/39 belöpte på 4.1 miljoner kronor, uppgingo under budgetåret
1939/40 till 1.6 miljoner kronor.

Brödsädsmarknaden. (Jfr. tab. 8.) Beträffande de under senare år skördade
brödsädsarealema i Sverige hänvisas till följande sammanställning inden
officiella skördestatistiken (hektar).

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

År	Höstvete	Vårvete	Summa vete	Höstråg	Vårråg	Summa råg	Summa brödsäd
1930	214,365	47,205	261,570	235,203	6,193	241,396	502,966
1931	215,191	61,135	276,326	200,411	6,835	207,246	483,572
1932	213,849	64,444	278,293	204,876	6,792	211,668	489,961
1933	220,567	82,187	302,754	218,751	7,284	226,035	528,789
1934	224.444	66,002	290,446	229,006	6,794	235,800	526,246
1935	214,813	57,937	272,750	218,525	8,629	227,154	499,904
1936	211,788	69,263	281,051	202,220	12,741	214,961	496,012
1937	233,961	65,308	299,269	189,795	7,307	197,102	496,371
1938	240,551	68,130	308,681	181,162	6,552	187,714	496,395
1939 1	253,515	83,830	337,345	168,153	6,292	174,445	511,790
1940 1	216,770	91,998	308,768	163,731	7,196	170,927	479,695

Följande tablå angiver statistiska centralbyråns beräkningar angående
brödsädsskörden under olika år (ton).

År	Höstvete	Vårvete	Summa vete	Höstråg	V årråg	Summa råg	Summa brödsäd
1930	489,767	76,833	566.600	428,753	7,695	436,448	1,003,048
1931	367,558	96,015	463,573	275,485	7,641	283,126	746,699
1932	528,944	126,279	655,223	423,530	9,215	432,745	1,087,968
1933	566,970	149,826	716,796	452,361	10,326	462,687	1,179,483
1934	632,182	124,601	756,783	507,443	9.504	516,947	1,273,730
1935	533,586	108,976	642,562	417,735	11,609	429,344	1,071,906
1936	467,481	121,342	588,823	334,326	17,184	351,510	940,333
1937	571,129	118,386	689,515	364,609	9,589	374,198	1,063,713
1938	681,831	139,658	821,489	390,562	14,145	404,707	1,226,196
1939 1	698,326	155,819	854,145	364,806	13,509	378,315	1,232,460
1940 1	277,506	154,394	431,900	275,920	8,710	284,630	716,530

Tabellen ger uttryck för den kraftiga skördeminskning, som förelegat 1940
av framförallt höstvete men även av höstråg.

Beträffande de statliga regleringsanordningarna på brödsädsodlingens område
må erinras om att inmalningsprocenten för vete, som från och med juli

1937 varit 90, från och med maj 1940 höjdes till 97. För råg var inmalningsprocenten
vid ingången av 1939 95, höjdes från och med mars till 98 samt
sänktes från och med november till 90 för att från och med september 1940
sänkas ända ned till 10. Från och med den 1 maj 1941 har skyldigheten att
använda svensk spannmål vid framställning av mjöl upphävts tills vidare
till och med den 31 augusti 1941.

I fråga om de finansiella resultaten av spannmålsregleringen må framhållas,
att svenska spannmålsaktiebolaget för skördeåret 1939/40 redovisade
ett underskott av 12,030,874 kronor mot ett underskott av 4,517,097 kronor
för skördeåret 1938/39.

För finansiering av stödköpsverksamlieten upptogs under skördeåret 1938/
39 en veteavgift, vilken utgick med 2.0 öre för kilogram under september

1938 samt med 2.6 öre för kilogram under tiden 1 oktober 1938—31 augusti
1939. Beträffande 1939 års skörd återinfördes inlösningsförfarandet. Under
skördeåret 1939/40 har veteavgiften utgått med 3.0 öre för kilogram under

1 Preliminära tal.

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

september 1939, med 2.0 öre för kilogram under oktober 1939 samt med 0.5
öre för kilogram under tiden 1 november 1939—31 augusti 1940, från vilket
senare datum ingen veteavgift uttagits.

Förslag till regleringsåtgärder.

Såsom förut nämnts innefattar statens livsmedelskommissions förenämnda
skrivelse den 16 april 1941, vilken underställts kommissionens råd, förslag
till fortsatta regleringsåtgärder på jordbrukets område. Vid skrivelsen har
fogats ett flertal till kommissionen inkomna framställningar och förslag.
Bland dessa framställningar märkas sådana från Sveriges lantbruksförbund,
svenska mejeriernas riksförening u. p. a., Sveriges slakteriförbund, förening
u. p. a., Sveriges äggintressenters förening u. p. a., Sveriges ägghandelsförbund,
foderintressentförening u. p. a. samt svenska spannmålsaktiebolaget.

Allmänna synpunkter. Livsmedelskommissionen har i skrivelsen inledningsvis
framhållit, att målet för den statliga jordbruksregleringen i nuvarande
läge i första hand borde vara att åstadkomma ett sådant resultat av
jordbruksdriften, att detta ur allmän försörjningssynpunkt kunde anses vara
det bästa möjliga. Härvid gällde det ej endast att söka uppnå en ändamålsenlig
inriktning av produktionen på olika produktslag utan även och icke
minst att få till stånd en intensifiering av själva driften. De önskemål beträffande
växtodlingens inriktning som vore betingade av rådande förhållanden
hade livsmedelskommissionens produktionsavdelning låtit sammanföra
i en särskild promemoria. Enligt denna borde en ökning av sädesodlingen
komma till stånd. Vissa specialodlingar — oljeväxter, ärter, bönor m. m. —
borde därjämte komma i åtnjutande av särskild stimulans. En planläggning
beträffande den animaliska produktionen har kommissionen ansett betydligt
svårare att på förhand uppgöra, då en sådan i viss mån måste bli beroende
på fodertillgången. Emellertid förelåge jämväl på detta område vissa undersökningar,
vilka haft till syfte att åstadkomma en sådan anpassning av animalieproduktionen
till produktionen av inhemska fodermedel, att befolkningens
konsumtionsbehov i möjligaste mån tillgodosåges. Av dessa framginge
i huvudsak, enligt vad kommissionen upplyst, att i nuvarande läge borde
eftersträvas en reduktion av kostammen med omkring 10 procent och av
svinstammen med omkring 30 procent, allt i förhållande till tiden före krigets
utbrott. En betydande nedskärning av hönsstammen vore även önskvärd.
Vid planernas upprättande hade förutsatts att den erforderliga produktionsregleringen
i största möjliga mån skulle kunna ske på frivillighetens väg
genom lämplig prissättning på produkterna samt genom en väl planlagd och
rationellt genomförd upplysnings- och propagandaverksamhet. Livsmedelskommissionen
har vidare framhållit, att kommissionen hade möjlighet att
genom foderransoneringen påverka utvecklingen i önskad riktning. Uteslutet
vore emellertid icke, att längre gående åtgärder måste tillgripas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

Kommissionen har påpekat, att kommissionen för att uppnå en intensifiering
av produktionen sedan länge bedrivit en omfattande propaganda- och
upplysningsverksamhet, i första hand syftande till en rationellare drift och
ett bättre utnyttjande av tillgängliga resurser. I vilken utsträckning dessa
strävanden skulle komma till praktiska resultat bleve till ej oväsentlig del beroende
av den allmänna prissättningen på jordbrukets produkter.

Rörande syftet med regleringsåtgärderna och deras omfattning under nästa
regleringsår har kommissionen vidare yttrat följande.

Vid utformandet av jordbruksstödet lades före kriget särskild vikt vid att
detta i inkomsthänseende skulle verka något så när likformigt i olika landsdelar
och för brukningsdelar av olika storlek. Uppenbarligen är det även
under rådande förhållanden en samhällelig angelägenhet av stor betydelse
att tillse, att olika grupper av den jordbrukande befolkningen erhålla en
skälig inkomst. Emellertid gäller nu liksom tidigare, att detta önskemål endast
i begränsad omfattning kan tillgodoses inom prisregleringens ram. Såsom
förut framhållits bör i nuvarande läge i första hand eftersträvas att produktionsapparaten
utnyttjas så, att största möjliga produktion uppnås. Särskilt
viktigt är att den begränsade tillgången på förnödenheter av olika slag, däri
inberäknat fodermedel, kommer till användning, där den lämnar det största
utbytet. Ur denna synpunkt skulle det sannolikt vara riktigast att göra priserna
på såväl produkter som förnödenheter enhetliga. I de fall, då prisdifferentiering
förekommit redan före krigsutbrottet, torde det visserligen av
olika skäl icke vara möjligt eller lämpligt att helt upphäva denna. Nya
prisdifferentieringar, vilka kunna åstadkomma en ur produktionsekonomisk
synpunkt ofördelaktig omfördelning av produktionen, böra däremot undvikas.

Vad nu sagts innebär icke att livsmedelskommissionen ställer sig likgiltig
till frågan om statsingripanden i syfte att särskilt stödja innehavare av mindre
jordbruk. Otvivelaktigt är ett dylikt stöd i många fall påkallat av sociala
hänsyn. Av förut anförda skäl synes det emellertid angeläget att åtgärder i
denna riktning icke direkt sammankopplas med frågan om prisavvägningen
på jordbrukets produkter eller förnödenheter.

Vid fastställande av riktlinjer för jordbruksregleringen under nästa skördeår
bör vidare beaktas önskvärdheten av att statsmakternas strävanden att förhindra
en stegring av den allmänna prisnivån icke motverkas. Med den lönepolitik
som för närvarande tillämpas bör det vara ett intresse för jordbruket
självt att priserna på jordbrukets produkter ej oskäligt stegras. Eli dylik stegring
skulle bl. a. i hög grad försvåra fortsatta löneuppgörelser på basis av det
s. k. ramavtalet, vilket såsom normerande för arbetslönerna såväl inom jordbruket
som industrien i sin nuvarande form måste anses innebära betydande
fördelar även för jordbruket. En alltför stark stegring av jordbruksprodukternas
priser bör undvikas ur den synpunkten att man i dylikt fall måste räkna
med en brant nedgång i priserna vid ett fredsslut.

A andia sidan har jordbruket självfallet i likhet med andra näringar berättigade
anspråk på att få sina löpande omkostnader täckta. En stegring av
utgifterna för jordbrukets förnödenheter bör således rimligen få uppvägas
av en höjning av priserna på jordbruksprodukter på samma sätt som en prisstegring
på industriråvaror måste tillåtas taga sig uttryck i höjda produktpriser.

Därest krisen fortsätter, torde man böra räkna med nödvändigheten all
jämväl under nästa konsumtionsår tillgripa relativt omfattande handels- eller
förbrukningsregleringar. Vid uppgörande av planer beträffande förbruk Dihang

lill riksdagens protokoll Idit. 1 sami. Nr ''J7S. • !

Kungl. Maj-.ts proposition nr 278.

ningens storlek har livsmedelskommissionen hitintills, i fråga örn viktigare
slag av livsmedel och förnödenheter för jordbrukets behov, ansett sig böra
utgå från att inom landet befintliga reservlager skola fördelas på, respektive
användas för utjämning av den egna produktionen under två på varandra
följande år. Någon anledning att nu välja någon annan hushållningsgrund
synes icke föreligga. Detta innebär, att hushållningsplaner nu böra uppgöras
för konsumtionsåren Vg 1941—31/s 1943. Enligt gjorda beräkningar komma
dylika planer i förhållande till förkrigsåren att uppvisa en viss brist även i
det fall att väderleksbetingelserna båda åren skulle bli normala. Nu måste
man emellertid även taga med i beräkningen, att skörden kan komma att
bli sämre än normalt eller att försörjningsläget skärpes på grund av internationella
orsaker. Det är därför önskvärt, att alltid hålla ett visst reservlager
till mötande av oförutsedda händelser.

Såsom särskilt skäl för bibehållande av de nuvarande konsumtionsregleringama
ifråga om animalier kan anföras, att den inhemska produktionen
växlar starkt under olika årstider och att en reglering av förbrukningen av
denna anledning är önskvärd i utjämningssyfte.

Ett bibehållande i stort av de nu existerande förbruknings- eller handelsregleringarna
motiveras jämväl därav, att det som förut nämnts ur olika
synpunkter är av vikt att föra en fast prispolitik. Därest handeln med livsmedel
eller fodermedel i nuvarande läge lämnades fri, skulle man sannolikt
icke kunna undvika spekulativa köp, som dreve prisläget i höjden.

På grund av vad nu anförts anser sig kommissionen i den följande framställningen
höra utgå från att statsingripanden i förbrukningsreglerande
syfte bli erforderliga i minst samma omfattning som för närvarande. Jordbrukarna
böra därför räkna med att beslagen å brödsäd, fodersäd och stråfoder
komma att bestå samt att regleringarna med avseende å matfett, bröd och
mjöl, köttvaror samt fodermedel komma att fortvara. Beslagen å spannmål
och stråfoder torde böra utvidgas till att avse även den nya spannmåls- och
stråf oderskörden.

hinder de förutsättningar, som i nästföregående stycke angivas, erhåller
kommissionen möjlighet att på lämpligaste sätt ordna fördelningen av olika
varuslag mellan förbrukarna ävensom att utöva en kontroll över priserna.

Vad angår de allmänna riktlinjer som böra tillämpas i fråga om prissättningen
på jordbrukets produkter under konsumtionsåret 1941/42 har kommissionen
sammanfattat sin mening härom i följande tre punkter. Med normala
väderleksbetingelser har kommissionen härvid avsett sådana väderleksbetingelser,
vid vilka vid normal gödsling, brukning, utfodring etc. normal
produktion kunde erhållas.

1) I överensstämmelse med de principer, som lågo till grund för riksdagens
beslut rörande jordbruksregleringen under år 1940/41, torde priserna på
jordbruksprodukter för nästa skördeår böra avvägas så, att jordbrukarna vid
normala väderleksbetingelser erhålla full täckning för inträdda omkostnadsstegringar
sedan krigets utbrott. Den konkreta innebörden härav bör vara att
jordbrukets samlade nettoinkomst — naturaförmåner inräknade -— vid normala
väderleksförhållanden ej bör understiga nettoinkomsten under produktionsåret
1938/39.

2) Utöver den prishöjning i förhållande till förkrigsnivån som erfordras
för att kompensera påvisbara utgiftsstegringar synes en prisnivå, något högre
än som avses under 1), böra medgivas, detta i syfte att stimulera till största
möjliga produktion. Även om jordbruket härigenom skulle komma i något
gynnsammare ställning än flertalet andra näringar, måste detta anses moth

Kungl. Maj.ts proposition nr 278• 35

verat med hänsyn till jordbruksproduktionens utomordentliga betydelse för
vår försörjning.

3) Därest produktionsresultatet till följd av ogynnsam väderlek blir i mera
avsevärd mån sämre än det beräknats bli vid normala väderleksbetingelser,
bör viss kompensation lämnas för produktionsminskningen.

Att i rådande läge ange en viss absolut prisnivå, som uppfyller de i sagda
tre punkter angivna villkoren, har kommissionen icke ansett möjligt. Detta
franninge enligt kommissionens mening redan därav, att man icke med
någon grad av säkerhet kunde bedöma utvecklingen av jordbrukets omkostnader
för någon längre tid framåt. Med hänsyn härtill har kommissionen
ansett, att bestämmandet av mera definitiva priser på jordbrukets produkter
borde uppskjutas till längre fram under sommaren eller hösten, då skördeutsikterna
närmare kunde överblickas. I detta sammanhang har omnämnts,
att kommissionen, för att skördeuppskattningen i juli 1941 skulle bli så god
som möjligt, överenskommit med statistiska centralbyrån, att vid nämnda
uppskattning skulle inom varje kristidsnämndsområde medverka, förutom
de nuvarande sockenombuden, överblockledaren samt en av kristidsnämnden
utsedd person. Kommissionen har vidare funnit lämpligt, att de inom kristidsstyrelserna
tillsatta spannmålsombuden medverkade vid planläggningen
av och förberedelserna för här omnämnda skördeuppskattningar. Spannmålsombuden
borde jämväl kunna biträda hushållningssällskapen vid den
jämförande granskning av uppskatlningsresultaten, som borde komma till
stånd inom sällskapen.

Emellertid har kommissionen å andra sidan uttalat, att kommissionen funnit
nödvändigt att jordbrukarna i och för planläggningen av årets produktion
erhölle kännedom om den relativa lönsamheten för olika växtslag
respektive olika grenar av jordbruksdriften. Man måste nämligen enligt
kommissionens mening räkna med att jordbrukarna sökt inrikta sin produktion
på de odlingar respektive de produktionsgrenar, som lönade sig bättre än
andra. Därest man önskade särskilt stimulera en viss odling, vore det givetvis
nödvändigt att ange hur denna odlings produkter komme att betalas i
förhållande till andra. Kommissionen har på grund härav beträffande flertalet
av de jordbruksprodukter, som för närvarande läge under kommissionens
direkta kontroll, funnit lämpligt alt en prisskala upprättades, som
angåve priserna för olika produkter i förhållande till priset på en foderenhet
d. v. s. priset på 1 kilogram korn (nedan förkortat fep). Rörande de
grunder, som kommissionen ansett höra tillämpas vid uppgörandet av en sådan
skala, har följande framhållits.

Till en början må påpekas att det icke låter sig göra att fota beräkningarna
på de prisrelationer som gällt under innevarande skördeår. På grund av
alt de statliga ingripandena på jordbrukets område under innevarande skördeår
varit framtvingade av försörjningslägets successiva skärpning och det
ogynnsamma skörderesultatet har den statliga eller av staten sanktionerade
prissättningen på olika slag av jordbruksprodukter måst ske så att säga
etappvis. 1 vissa fall har vederbörlig hänsyn icke kunnat tagas till den naturliga
relationen mellan priserna inbördes, beroende på att nämnda reia -

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

tion till följd av en abnorm efterfrågan på vissa produkter förskjutits starkt
redan före ingripandet. I dylika fall har det icke kunnat undgås, att det
onormala prisläget fått öva inflytande på i samband med ingripandet företagna
prissättningar. Det gäller därför nu att söka rätta till vad som blivit
mindre väl avpassat och söka finna den ur produktionsekonomiska och försörjningspolitiska
synpunkter riktiga proportionen mellan priserna. Såsom
ledning härvid kan man begagna sig av de foderenhetsvärden, som under
årens lopp framkommit såsom resultat av försöksverksamheten inom joi-dbruksområdet.
Som bekant utgöra dessa värden ett uttryck för vegetabiliernas
näringsvärde (kalorivärde) i förhållande till korn (1 foderenhet = 1 kilogram
korn). Emellertid måste viss hänsyn också tagas till att speciella omständigheter
i rådande krisläge kunna motivera en annan prisrelation än den
under normala förhållanden gängse. Såsom exempel på dylika omständigheter
kunna här nämnas, att viss vara besitter en kvalitetsegenskap, som i
nuvarande situation måste betraktas såsom särskilt värdefull (t. ex. hög äggvitehalt)
eller att försörjningsläget påkallar att produktionen av visst växtslag
stimuleras framför andra.

Sedan livsmedelskommissionen för såväl animalier som vegetabilier upprättat
och under hand till chefen för jordbruksdepartementet överlämnat
ett förberedande förslag till en prisskala av den art, som förut nämnts, har
kommissionen vid överläggningar med vissa av statsrådets ledamöter förelagts
att vid utformandet av definitiva förslag till jordbruksregleringen under
skördeåret 1941/42 beträffande vegetabilier utgå från följande prisrelationer:

1 kg	korn...............	.........- 1	fep
1	»	vithavre............	.........— 0.87	»
l	»	svarthavre..........	.........— 0.87	»	—	1	öre
1	»	vete................	..........- 1	»	+	3	»
1		råg................	.........- 1	»	+	3	»
1		vårvete.............	.........- 1	»	+	4	»
1	»	hö.................	..........- 0.5	»

Rörande prisskalan har kommissionen framhållit följande.

En jämförelse med de under innevarande år gällande prisrelationerna mellan
olika slag av spannmål och hö visar att den nya skalan på flera punkter
avviker från nämnda relationer. Sålunda ligger kornpriset i skalan 3 öre per
kilogram lägre än priset på höstvete och höstråg, medan motsvarande skillnad
i år varit 2 öre per kilogram. Det särskilda pristillägget för vårvete skall
enligt skalan utgöra 1 öre per kilogram. Priset på vithavre, som i år vid frivillig
försäljning motsvarat 0.94 gånger priset på korn, har i skalan satts till

0.87 gånger kornpriset. I förhållande till korn har vithavrepriset således blivit
sänkt. Relationen mellan korn och vitliavre kommer därigenom i bättre
överensstämmelse med vad som under tidigare år gällt. Prisskillnaden mellan
vithavre och svarthavre har bibehållits oförändrad. Priset på hö har
sänkts väsentligt. För närvarande betingar hö nästan lika högt pris som
korn, vilket är en alldeles onormal relation. Det nya höpriset kommer att
motsvara hälften av kornpriset. Sistnämnda relationspris, som alltjämt
måste anses högt i jämförelse med tidigare år, gäller endast skördeåret
1941/42.

De av regeringen sålunda angivna prisrelationerna för vegetabilier avvika
från kommissionens förberedande förslag bl. a. därutinnan, att prisskillna -

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

den mellan korn, å ena, samt höstvete och höstråg, å andra sidan, i förslaget
angivits till 2 öre per kilogram, d. v. s. till samma belopp som under
innevarande skördeår. I fråga örn de av kommissionen preliminärt föreslagna
relationstalen för animalier har regeringen icke ansett sig för närvarande
böra lämna några direktiv.

Kommissionen har även låtit verkställa vissa uppskattningar rörande produktionens
storlek under skördeåret 1941/42 samt rörande de priser, som
erfordrades för att de av kommissionen förut angivna allmänna villkoren
skulle uppfyllas. I sammanhang härmed och i syfte att erhålla en grundval
för nämnda uppskattningar har kommissionen vidare låtit göra vissa beräkningar
rörande förändringarna i jordbrukets inkomst- och kostnadsvolymer
sedan tiden närmast före kriget, d. v. s. produktionsåret 1938/39. Angående
principerna för och det närmare tillvägagångssättet vid sistnämnda
beräkningar, vilka verkställts av en särskild delegation med ledamoten av
kommissionen förvaltare K. E. Sjögren som ordförande samt i viss kontakt
med Kooperativa förbundet och Landsorganisationen, hänvisas till en av delegationen
upprättad promemoria, vilken torde såsom bilaga 1 böra fogas till
detta protokoll.

I samband med överlämnandet av nyssnämnda promemoria har delegationen
översänt en skrivelse till kommissionen vilken i hithörande delar torde
såsom bilaga 2 fogas till protokollet.

För att kunna bilda sig någon uppfattning om den skäliga prisnivån under
nästkommande skördeår har kommissionen verkställt vissa uppskattningar
rörande fodertillgången och brödsädsskörden under skördeåret 1941/
42. Dessa uppskattningar ha under förutsättning av normala väderleksbetingelser
och med ledning av uppgjorda planer beträffande försörjningen med
konstgödsel m. m. uppgjorts av kommissionens produktionsavdelning. På
grundval av uppskattningarna har sedan uträknats, vilka kvantiteter av olika
produktslag som under samma betingelser kunna antagas komma att försäljas
från jordbruket respektive, i fråga örn produkter för direkt konsumtion,
förbrukas av jordbrukarna själva. Nämnda kvantiteter ha sedan multiplicerats
med vissa tänkta priser. Kommissionen har framhållit, att man vid
beräkningen av produktionens storlek tagit hänsyn till alla kända faktorer,
som i nuvarande läge påverka denna. Sålunda har exempelvis beaktats, att
till följd av brist på äggvita de hemmaproducerade fodermedlen vid förädling
i mjölkproduktionen med sannolikhet komme att lämna mindre mjölkutbyte
än före krigsutbrottet. Bland annat på grund härav visade beräkningen
rörande mjölkproduktionen en minskning i förhållande till produktionen
före krigets utbrott av cirka 15 procent. Med ledning av niimnda beräkning
och de angivna relationstalen för vegetabilier har kommissionen ansett att
ett prisläge på jordbrukets produkter, som grundades beträffande vegetabilier
på det för i år fastställda garantipriset för höstvete, 25 kronor för deciton,
och beträffande animalier på ett produktmjölkpris, beräknat med utgångspunkt
från dels den vid liden för förslagets avgivande gällande riksnoteringen
för runmärkt smör, 4 kronor 5 öre för kilogram, dels ett allmänt

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

prisutjämningsbidrag av 1 öre för kilogram, dels ett skummjölksvärde av 3
öre för kilogram, vore erforderligt för att vid normala väderleksbetingelser tillförsäkra
jordbrukarna samma nettoinkomst som före kriget och därutöver
viss ökning enligt punkt 2 i de förut av kommissionen angivna allmänna riktlinjerna.
Förutsättningen för en sådan prisnivå vore dock att jordbrukets
kostnader ej mera väsentligt ökades.

Kommissionen har i anslutning härtill framhållit, att de verkliga priserna
icke kunde fastställas förrän längre fram på året. I avbidan på dylikt fastställande
har kommissionen emellertid ansett nyssnämnda höstvetepris respektive
produktmjölkpris såsom närmast överensstämmande med rådande
förhållanden kunna ligga till grund för kommissionens följande förslag.

Kommissionen har föreslagit, att med hänsyn till det rådande läget och
omöjligheten att bedöma den kommande utvecklingen Kungl. Majit även för
nästa budgetår borde erhålla vidsträckta befogenheter med avseende å jordbruksregleringen.
I överensstämmelse med nu gällande regleringsfullmakt
borde Kungl. Majit sålunda äga att utan hinder av meddelade beslut eller
gjorda uttalanden handha jordbruksregleringen samt vidtaga av omständigheterna
påkallade ändringar i densamma.

Ehuru flertalet av de regleringsförfattningar, som gällde vid krigets utbrott,
icke varit i praktisk tillämpning under innevarande år, har kommissionen
ansett det vara lämpligast att bibehålla desamma. Kommissionen har
därför förordat att nämnda författningar ävensom andra av riksdagen lämnade
bemyndiganden, i den mån deras giltighetstid utginge med innevarande
regleringsår, förlängdes på ytterligare ett år.

Jag torde härefter få övergå till att redogöra för kommissionens ställning
till vissa speciella frågor, berörande de olika områdena av jordbruksregleringen.

Mjölk- och matfettsregleringen. De statliga regleringsåtgärderna beträffande
matfett, mjölk, ost m. m. kunna enligt gällande bestämmelser indelas i
två grupper, nämligen dels sådana åtgärder, vilkas huvudsakliga syfte är att
reglera handeln och förbrukningen av viss vara, dels sådana åtgärder, som
huvudsakligen ha till ändamål att reglera producent- och konsumentpriserna.
Till den första gruppen höra bland annat de bestämmelser, som innehållas
i eller utfärdats med stöd av kungörelsen angående reglering av handeln
med matfett, kungörelsen angående regleringen av handeln med lantsmör
samt kungörelsen angående reglering av handeln md vissa fettråvaror.
Till den andra gruppen böra hänföras gällande regleringsanordningar rörande
prisutjämningsbidrag för mjölk, pristillägg för lantsmör, producentbidrag
för mjölk och prisrabattering å matfett av olika slag. I förevarande sammanhang
torde endast den senare gruppen av åtgärder böra bliva föremål
för övervägande. Övriga anordningar äro av sådan natur, att det torde
böra ankomma på Kungl. Majit att avgöra om deras fortsatta bestånd eller
eventuella omläggningar eller justeringar av desamma.

Vidkommande de i egentlig mening prisreglerande åtgärderna må till en

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

början erinras att för närvarande utbetalas allmänt prisutjämningsbidrag för
produktmjölken med 1 öre per kilogram i genomsnitt för liela riket varjämte
vissa särskilda sådana bidrag utgå för produktmjölk inom de tre nordligaste
distrikten. Det allmänna prisutjämningsbidraget utgår med varierande belopp
för de olika prisutjämningsdistrikten. Differentieringen är beroende av
proportionen mellan mängden produktmjölk och mängden konsumtionsmjölk
inom vederbörande distrikt. De särskilda norrlandsbidragen äro fasta
och utgöra 1.5 öre för kilogram i Mellersta Norrlands prisutjämningsdistrikt,
2 öre för kilogram i Västerbottens distrikt och 3 öre för kilogram i Norrbottens
distrikt.

Kungl. Majit har genom beslut den 16 november 1940 — under förutsättning
att konsumtionsmjölken icke höjdes med mer än 1 öre per liter — för
nedbringande av mejeriernas kostnader, däribland uppkommande särskilda
kostnader för tillgodoseende av de största städernas behov av konsumtionsmjölk,
anvisat ett belopp av 20 miljoner kronor för år räknat. Detta belopp
skall enligt Kungl. Majits beslut med en tolftedel i genomsnitt för månad,
räknat från och med den 15 november 1940 dock längst till den 1 september
1941, användas för sagda ändamål efter fördelning på de särskilda mejerierna,
som fastställes av statens livsmedelskommission på förslag av svenska
mejeriernas riksförening. Enligt en av riksföreningen uppgjord, av livsmedelskommissionen
fastställd fördelningsplan utbetalas från detta anslag
dels allmänt mjölktillägg efter vissa grunder, dels särskilt konsumtionsmjölkstillägg
med visst belopp per kilogram saluförd konsumtionsmjölk, dels s. k.
merfrakttillägg till varje mejeri i de största städerna som på grund av kvantiteten
saluförd konsumtionsmjölk får i främsta rummet anses ansvarigt för
tillgodoseendet av mjölkbehovet i staden, dels slutligen s. k. regleringskostnadstillägg
till Mjölkcentralen, Lantmännens mjölkförsäljningsförening
u. p. a. i Stockholm och Lantmännens mjölkförsäljningsförening u. p. a.
i Göteborg. Merfrakttillägget avser att täcka den ökade kostnad för transport
av mjölk, som uppkommit därigenom att vederbörande mejeri till
följd av brist inom det normala tillförselområdet nödgats inköpa mjölk utom
nämnda område. Det till mejeriorganisationerna i Stockholm och Göteborg
utgående regleringskostnadstillägget utgör gottgörelse för de särskilda kostnader,
som för dessa företag äro förbundna med tillgodoseendet av behovet
av mjölk och grädde i nämnda städer, och utgår för närvarande med 26,000
kronor per månad till Mjölkcentralen och 12,000 kronor för månad till Lantbrukarnas
mjölkcentral. Såsom villkor för erhållande av allmänt mjölktillägg
och särskilt konsumtionsmjölktillägg gäller att vederbörande mejeri
levererar mjölk till de större konsumtionsorterna i enlighet med av riksföreningen
lämnade föreskrifter och lill priser, som motsvara det i orten i fråga
tillämpade minutpriset efter avdrag av vissa kostnader.

Kungl. Majit har vidare bemyndigat livsmedelskommissionen att i speciella
fall till förhindrande av en eljest befogad prisförhöjning å konsumtionsmjölk
till vederbörande mejeri utanordna erforderligt belopp såsom ersättning för
prisökningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

Livsmedelskommissionen bär till en början framhållit, att genom det nu
beskrivna prisregleringssystemet hade konsumentpriserna på mejeriprodukter
samt mjölk för direkt konsumtion kunnat hållas lägre än producentpriserna
med tillägg av mejeri- och distributionskostnader. Systemet hade därjämte
medverkat till en stabilisering av prisnivån på såväl konsumtionsmjölk
som mejeriprodukter.

Det har synts kommissionen lämpligt, att berörda system till sina huvudgrunder
bibeliölles även under tiden efter utgången av förutnämnda överenskommelse
d. v. s. den 31 augusti 1941. Emellertid borde i vissa hänseenden
förenklingar i regleringsanordningarna vidtagas.

Kommissionen har ansett, att prisutjämningsbidrag för produktmjölk borde
utgå även under nästa konsumtionsår. Då det vore önskvärt, att i rådande
läge undvika rubbningar i den nuvarande fördelningen av prisutjämningsbidragen,
borde differentiering av bidragen böra ske på samma sätt
som hittills. Enär det under rådande förhållanden vore lika angeläget att förhindra
en höjning av konsumtionsmjölkpriserna som en höjning av priserna
på mejeriprodukter, borde -—- för att paritet mellan konsumtionsmjölkpriset
(producentpriset å konsumtionsmjölk) och produktmjölkpriset skulle uppnås
— för konsumtionsmjölken utbetalas ett lika stort tillägg per kilogram
som i genomsnitt för hela riket utginge i prisutjämningsbidrag för produktmjölk.
Ifrågavarande tillägg borde enligt kommissionens mening bli lika i
samtliga distrikt. Kommissionen har därjämte förordat, att i samband med
nämnda anordning de ur anslaget på 20 miljoner kronor nu utgående mjölktilläggen
(allmänt mjölktillägg och konsumtionsmjölktillägg) borde slopas.

I sin förevarande skrivelse har kommissionen omförmält, att representanter
för mjölkproducenter och mejeriorganisationer i Norrland hos svenska
mejeriernas riksförening hemställt om en sådan höjning av de särskilda bidragen
i norrlandsdistrikten, att de totala prisutjämningsbidragen i nämnda
distrikt relativt till prisutjämningsbidragen i övriga distrikt bleve lika höga
sorn under första halvåret 1939 eller tidigare, då de nordligaste distrikten
erhölle särskilda bidragsbelopp såsom gottgörelse för distriktens andelar i
exportkostnaderna för smör. Ifrågavarande hemställan har enligt vad kommissionen
upplyst tillstyrkts av riksföreningen. Kommissionen, som icke kunnat
biträda förslaget, har anfört:

Enahanda yrkande avslogs av 1940 års lagtima riksdag. En förnyad anhållan
i samma riktning på hösten 1940 lämnades så sent som den 30 december
1940 utan åtgärd av Kungl. Majit. Dessförinnan hade livsmedelskommissionen
verkställt en ingående utredning i ärendet, vilken visade att Norrland,
örn hänsyn tages till de utgående producentbidragen, intog en gynnsam
position i förhållande till landet i övrigt. Norrlandsrepresentanterna
vilja nu göra gällande, att de särskilda bidragen i Norrland icke få sammanställas
med producentbidragen. De senare bidragen skulle enligt deras mening
ha karaktären av individuell social hjälp, medan prisutjämningsbidragen
skulle grunda sig på helt andra förutsättningar, nämligen förefintliga
olikheter i produktionsbetingelserna. Häremot kan invändas, att producentbidragen
på sin tid motiverades med att det mindre jordbruket i regel arbetade
med ej obetydligt högre kostnader än det medelstora och större jord -

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

bruket. Även beträffande producentbidragen åberopade man sig således på
olikheter ifråga om produktionsbetingelserna. Vidare må erinras om, att
producentbidragen före krigets utbrott utgingo av de samlade prisutjämningsmedlen
och således hade karaktär av verklig prisutjämning. Med hänsyn
till vad nu anförts och då det enligt kommissionens mening synes riktigt
att i detta sammanhang taga i betraktande den sammanlagda betalningen
för produktmjölken, som producenterna erhålla, har kommissionen icke ansett
sig kunna biträda förslaget om en höjning av de särskilda mjölkbidragen
i Norrland.

Kommissionen har i anslutning till vad kommissionen anfört vid behandlingen
av de allmänna riktlinjerna förordat, att prisutjämningsbidragets storlek
fastställdes först vid en senare tidpunkt. På grund av vad kommissionen
anfört angående det prisläge, som syntes kommissionen erforderligt för att vid
normala väderleksförhållanden tillförsäkra jordbrukarna samma nettoinkomst
som före kriget och därutöver en viss ökning, har kommissionen vid en
riksnotering för runmärkt smör av 4 kronor 5 öre per kilogram räknat med
ett prisutjämningsbidrag av 1 öre för kilogram produktmjölk i genomsnitt
för hela landel. Ett prisutjämningsbidrag av denna storlek och ett lika stort
tillägg till konsumtionsmjölken skulle enligt kommissionens uppfattning
komma att draga en kostnad av i runt tal 30 miljoner kronor, räknat på
1940 års mjölkmängd. Kommissionen anser att i överensstämmelse med vad
tidigare gällt riksföreningen borde äga innehålla viss del av prisutjämningsbidraget
och konsumtionsmjölktillägget för utjämning med hänsyn till mjölkproduktionens
relativa storlek under olika årstider. Därest skördeförhållandena
komme att gestalta sig väsentligt olika inom skilda delar av landet,
borde en liknande utjämning få äga rum mellan olika områden. Det har
icke synts kommissionen vara något att invända emot, att de av väderleken
mera gynnade områdena finge dela med sig till områden, som drabbats av
missväxt.

För att täcka de av produktionsminskningen föranledda ökade kostnaderna
för mjölktillförseln till de större konsumtionsorterna har kommissionen föreslagit,
att merfrakttillägg även under nästa år utbetalades. Likaså borde s. k.
regleringskostnadstillägg kunna utgå till organisationerna i Stockholm och
Göteborg. För dessa två ändamål borde ett sammanlagt belopp av högst 1
miljon kronor få tagas i anspråk. Kommissionen har även ansett, att möjlighet
borde finnas att i särskilda fall, där en höjning av konsumtionsmjölkspriset
skulle kunna godkännas, i stället utanordna ett bidrag såsom ersättning
för prisökningen. Under regleringsåret 1941/42 borde dock sådana ersättningar
icke utan särskilt medgivande av Kungl. Majit få utgå med större
sammanlagt belopp än 2 miljoner kronor. I övrigt har kommissionen ansett
det böra ankomma på livsmedelskommissionen att efter förslag av riksföreningen
besluta angående den närmare användningen av de nu omförmälda
anslagsbeloppen.

Kommissionen har förordat, alt de förut berörda bidragen — prisutjämningsbidrag,
pristillägg för konsumtionsmjölk och merfraktstillägg m. m. -—

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

endast borde tillkomma mejerier. Såsom villkor för tillgodonjutande av bidragen
syntes böra gälla dels att mejeriet ställde sig till noggrann efterrättelse
de bestämmelser med avseende å prissättningen å konsumtionsmjölk och
mejeriprodukter, som livsmedelskommissionen kunde komma att meddela,
dels ock att mejeriet, om kommissionen på grund av försörjningsläget beträffande
konsumtionsmjölk eller mejeriprodukter å viss ort eller visst område
så funne påkallat, i den omfattning och på de villkor kommissionen efter
förslag av riksföreningen föreskreve, levererade sådan mjölk eller sådana
produkter till sagda ort eller område. Kommissionen har föreslagit, att den
såsom villkor för erhållande av bidrag borde kunna uppställa, att mejeri
icke verkställde leverans till återförsäljare, som överträdde av kommissionen
eller priskontrollnämnden meddelade prisföreskrifter i fråga om berörda
varor.

De under hösten utfärdade nya reglerna beträffande pristillägg för lantsmör
har kommissionen ansett böra gälla även under nästa år. Statsverkets
kostnader för dessa pristillägg och för omhändertagandet av lantsmör kunde
för nästa budgetår skattas till i runt tal 2 miljoner kronor.

Rörande producentbidraget har kommissionen anfört.

För närvarande utgår producentbidrag till var och en, som levererar mjölk
till mejeri eller mjölkhandlare. Bidraget, som till huvudsaklig del är av
social natur, utgör 2 öre per kilogram för mjölk, som levereras under månaderna
april—september, och 3 öre per kilogram för mjölk, som levereras
under de övriga månaderna. Bidraget beräknas på en mjölkleverans av högst
650 kilogram per månad. Vid 1940 års lagtima riksdag ifrågasattes bl. "a.,
att ifrågavarande bidrag skulle beräknas på en viss årlig mjölkmängd i stället
för på en månadskvantitet. Härigenom avsåg man vinna, att de producenter,
som vissa månader levererade mindre mängd mjölk än den, å vilken bidrag
utginge, skulle få tillgodoräkna sig de större leveranserna under andra månader.
Vidare föreslogs, att bidraget skulle utgå med 3 öre för kilogram under
hela året. Riksdagen avslog dessa yrkanden under åberopande av vissa utav
livsmedelskommissionen och svenska mejeriernas riksförening anförda skäl.
I motioner till innevarande års riksdag hava enahanda yrkanden på nytt
framförts. Såsom riksföreningen i yttrande över dessa motioner anfört äga
de föregående år mot förslaget gjorda invändningarna icke samma bärkraft
nu som då. Särskilt må framhållas att det tidigare anförda argumentet att
vinterproduktionen särskilt borde stimuleras icke nu kan åberopas med
samma styrka. I nuvarande situation torde i stället gälla att produktionens
tyngdpunkt bör förläggas till den årstid, då mjölkavkastningen kan förväntas
bli störst per foderenhet räknat. Av de tidigare framförda invändningarna
kvarstår emellertid, att förslagets genomförande i praktiken är förenat med
vissa tekniska svårigheter. Vidare bör framhållas, att de högre produktionskostnaderna
på vintern fortfarande kunna motivera en differentiering av
bidraget på sätt som hittills skett. Då emellertid riksföreningen förklarat, att
de tekniska svårigheterna kunna övervinnas, under förutsättning att bidraget
endast utbetalas för till mejeri levererad mjölk, vill kommissionen numera
icke motsätta sig förslaget. Kommissionen har härvid även beaktat, att de
mindre jordbrukarna genom den ifrågasatta ändringen kunna beredas viss
ersättning för de rabatter på fodermedel, som för närvarande utgå, men vilka
i det följande föreslås slopade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

På grund av det anförda har kommissionen förordat, att producentbidragen
under nästa regleringsår böra utgå med 3 öre per kilogram mjölk för en
årsleverans av högst 7,800 kilogram. Såsom riksföreningen i sitt yttrande
föreslagit syntes bidragen av tekniska skäl liksom nu böra utbetalas månadsvis
på en levererad kvantitet av intill 650 kilogram, medan slutlig reglering
intill 7,800 kilogram borde äga rum vid kalenderårsskiftet. Kommissionen
har föreslagit, att denna ordning borde tillämpas för mjölk, som levererades
från och med den 1 juli 1941. Då mjölkavgift numera icke utginge, borde bidragen
i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts uttalande i jordbrukspropositionen
till 1940 års lagtima riksdag endast utbetalas för mjölk, som levererades
till mejeri. För bidragens utbetalande till mejeri borde gälla samma villkor
som för tillgodonjutande av prisutjämningsbidrag. Kostnaderna för producentbidragens
utbetalande enligt nu nämnda grunder har kommissionen
beräknat till 42 miljoner kronor, vilket innebär en ökning av 8.5 miljoner
kronor i förhållande till innevarande budgetår.

Beträffande mjölkavgiften har kommissionen anfört:

Örn krisen fortsätter torde frågan om upptagande av mjölkavgift med ali
sannolikhet icke bli aktuell under nästa regleringsår. Såsom inledningsvis
nämnts torde emellertid fullmakten för Kungl. Majit att upptaga sådan avgift
böra förlängas under ytterligare ett år. I samband därmed torde vissa
ändringar i förordningen om mjölkavgift böra vidtagas. Ändringarna innebära
i huvudsak att avgiften på samma sätt som övriga avgifter inom jordbruksregleringen
skall tillföras budgeten. Vidare har det tillagts Kungl. Majit
att besluta örn upptagande av mjölkavgift oberoende av framställning från
mejerisammanslutning.

Rörande mjölkregleringen ha följande ledamöter av livsmedelskommissionens
råd, nämligen herrar B. von Stockenström, G. Liedberg, C. Beck-Friis,
J. H. Johansson, K. Lindström, C. G. Johansson, B. Blomkvist och H. G.
Ringborg i särskilt yttrande till kommissionen uttalat:

Livsmedelskommissionen anför, att därest jordbrukets omkostnader ej
mera väsentligt ökas, bör man på grundval av vissa gjorda beräkningar kunna
antaga, att ett prisläge på jordbrukets produkter, som grundas på ett produktmjölkpris,
beräknat med utgångspunkt från dels en smörnotering av
4 kronor 5 öre för kilogram, dels ett allmänt prisutjämningsbidrag av 1 öre
per kilogram, dels ett skummjölksvärde av 3 öre för kilogram, är erforderligt
för att vid normala väderleksbetingelser tillförsäkra jordbrukarna samma
nettoinkomst som före kriget oell därutöver en viss ökning. Beträffande det
mjölkpris, som sålunda skulle komma att utgå lill producenterna, vilja vi
påpeka, att detta torde komma att ligga något under det pris, som för närvarande
gäller, beroende på att det föreslagna prisutjämningsbidraget av 1
öre för kilogram jämte föreslaget lika stort tillägg för konsumtionsmjölken
sammanlagt icke kommer att representera ett lika stort belopp som nu utgående
prisutjämningsbidrag med tillägg av vad som manalligen fördelas av
anslaget å 20 miljoner kronor. Även örn skillnaden ej skulle komma alt
bliva större än något mera än Y2 öre per kilogram mjölk, skulle det dock
enligt vår mening vara betänkligt, om en sänkning av nu gällande priser
till producenterna skulle äga rum.

Därest tillgången på fodermedel under produktionsåret 1941/42 kommer
alt bliva knapp och särskilt örn användningen av äggviterikt kraftfoder mäste

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

än mera inskränkas, kan det befaras, att mjölkproduktionen kommer att ligga
på en låg nivå, varvid även bör beaktas, att av allt att döma några äldre
reservförråd av stråfoder av skilda slag icke komma att finnas tillgängliga.
Livsmedelskommissionen utgår ifrån att jordbrukets omkostnader ej skola
mera väsentligt ökas, och även om detta i stort sett skulle kunna undvikas,
föreligger ingen säkerhet för att icke viss fördyring kan komma att äga rum,
i vilket sammanhang även bör erinras örn att enligt uppgjort förslag till relationstal
för olika produkter och varor priset å såväl kli som kraftfoderblandning
skulle komma att höjas. På grund av det anförda vilja vi såsom vår
mening uttala att, försåvitt ej någon påtaglig förändring i det allmänna läget
i gynnsam riktning kommer att inträda, regleringsåtgärderna böra anordnas
på sådant sätt, att i varje fall någon sänkning av de nu gällande, till mjölkproducenterna
utgående priserna å mjölk icke kommer att ske.

Livsmedelskommissionen uttalar, att möjlighet bör finnas att i särskilda
fall, där en höjning av konsumtionsmjölkpriset skulle godkännas, i stället utanordna
ett bidrag såsom ersättning för prisökningen. Priser å konsumtionsmjölk
å skilda platser ha tidigare med tillämpning av vedertagna beräkningsgrunder
fastställts efter överläggningar mellan livsmedelskommissionen och
svenska mejeriernas riksförening. Örn enligt förslaget i vissa fall särskilda
bidrag fortfarande skola kunna utgå såsom ersättning för en prisökning,
som skulle kunnat godtagas, så innebär detta, att konsumenterna å dessa platser
bliva i viss mån gynnade i förhållande till andra. Det synes oss synnerligen
tveksamt, om det kan vara lämpligt att bibehålla en dylik anordning,
utan torde i stället prisförhöjningar i föreliggande fall höra medgivas.

I fråga örn de särskilda mjölktilläggen, som utgå i de nordligaste distrikten,
har livsmedelskommissionen föreslagit, att de skola utgå oförändrade.
Då detta enligt vår uppfattning medför, att mjölkproducenterna i nämnda
distrikt komma att stå i något sämre ställning i förhållande till övriga producenter
än vad tidigare varit fallet, anse vi i anslutning till vad svenska mejeriernas
riksförening härom anfört det vara skäligt, att nämnda bidrag undergå
viss höjning. I

I syfte att nedbringa livsmedelskostnaderna för de mindre bemedlade utdelas
för närvarande rabattkort, gällande vid inköp av matfett, till vissa
grupper av befolkningen. För erhållande av här avsedd rabattförmån, för
närvarande utgörande 1 krona 50 öre för kilogram matfett, gäller en inkomstgräns
av 1,000 kronor beskattningsbar inkomst och en förmögenhetsgräns
av 20,000 kronor. Livsmedelskommissionen har utarbetat förslag rörande
ett liknande rabatteringsförfarande även för konsumtionsmjölk. Detta
förslag innebär, att rabattkort för inköp av mjölk skulle tilldelas barn under
16 år, vilkas föräldrar ej upptagits till högre beskattningsbar inkomst än
förut nämnts och ej hade större förmögenhet än 20,000 kronor. Rabattkort
skulle vidare utdelas till personer, som vore födda före den 1 januari 1874
eller som uppbure tilläggspension eller invalidunderstöd. Vid sistnämnda
utdelning skulle nyssnämnda inkomst- och förmögenhetsgränser jämväl gälla.
Kommissionen har ansett, att rabattkort skulle berättiga till inköp av mjölk
till en kvantitet, motsvarande V2 liter örn dagen, och till ett pris, som vore 10
öre per liter lägre än det i allmänna handeln eljest gällande. Barn under 1 år
skulle enligt förslaget erhålla två rabattkort. Kommissionen har vidare avsett
att ifrågavarande mjölkrabattering skulle träda i kraft snarast möjligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

Kommissionen bär föreslagit, att nu nämnda prisrabatteringar skulle vara
i tillämpning även under nästa budgetår.

Kommissionen har föreslagit, att tillverkningen av bordsmargarin i likhet
med föregående år förbjudes under det nu instundande sommarhalvåret. Såvitt
nu kunde bedömas borde förbudets ikraftträdande infalla omkring den
1 maj 1941.

Såsom skäl för sitt förslag bar kommissionen anfört:

Från mitten av maj till mitten av oktober 1940 var all tillverkning av
bordsmargarin förbjuden. Detta förbud föranleddes i första hand av den
plötsligt inträdande bandelsavspärrningen västerut. Inom kommissionen har
det varit ett önskemål att kunna undvika ett liknande förbud under instundande
sommarhalvår, särskilt med hänsyn lill dess sociala återverkningar.
Det har emellertid icke visat sig praktiskt möjligt att realisera detta önskemål.
Våra tillgängliga förråd av margarinråvaror måste nämligen till övervägande
del sparas till vintern, då smörproduktionen kan förväntas bli låg.
Det låter sig visserligen göra att i viss utsträckning täcka underskottet i
smörproduktionen under vinterhalvåret med smör, som upplagrats under
sommaren, men dylik upplagring kan på grund av våra begränsade lagringsmöjligheter
för smör ännu icke ske i sådan omfattning, att utrymme berndes
för en mera kontinuerlig margarintillverkning under sommaren. I detta
sammanhang må även nämnas, att representanter för margarinindustrien
ansett det ur industriens synpunkt förmånligast, att tillverkningen av bordsmargarin
koncentreras till vintermånaderna.

I anslutning till detta tillverkningsförbud har kommissionen föreslagit, att
matfettsrabatten under den tid bordsmargarin ej finnes i handeln höjdes
från 1 krona 50 öre för kilogram till 2 kronor. Kommissionen har även
ifrågasatt att inom sådana hushåll, för vilka den beskattningsbara inkomsten
överstege 1,000 kronor men ej 1,500 kronor, barn under 16 år skulle komma
i åtnjutande av rabattkort för matfett och mjölk. Såsom motivering har
kommissionen anfört.

Införandet av nämnda tillverkningsförbud skulle under i övrigt oförändrade
förhållanden med avseende å prissättningen och prisrabatteringen å
matfett innebära en ej oväsentlig ökning av hushållsutgifterna för matfett.
Innehavare av rabattkort, som hittills i sitt hushåll använt lika mycket smör
som margarin, skulle exempelvis i genomsnitt få betala 3 kronor för kilogram
för matfett mot för närvarande 2.25 kronor för kilogram. Andra hushåll,
som begagnat smör och margarin i samma proportion, skulle få vidkännas
en höjning av den genomsnittliga matfettskostnaden från 3.75 kronor för
kilogram till 4.50 kronor för kilogram. Beträffande de hushåll, som nu komma
i åtnjutande av rabatt å matfett, kan i vissa fall kostnadsökningen kompenseras
därigenom att hushållen tilldelas rabattkort för inköp av mjölk.
Då emellertid matfeltsrabatteringen omfattar ett större antal hushållsmedlemmar
(rabattkort för matfett tilldelas även föräldrar till barn) än mjölkrabatteringen,
har det synts kommissionen skäligt, att matfettsrabatten under
den tid bordsmargarin oj finnes i handeln höjes från 1.50 kronor för
kilogram till 2 kronor för kilogram. Vad angår de hushåll, som nu äro helt
uteslutna från rabatt, tala enligt kommissionens mening flera skäl för att
åtminstone de hushåll, som i inkomsthänseende ligga närmast över det nuvarande
inkomststrecket, jämväl beredas någon kompensation för de ökade
kostnader, som uppkomma med anledning av tillverkningsförbudet. En
lämplig anordning i detta syfte skulle vara att inom hushåll, för vilka den

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

beskattningsbara inkomsten överstege 1,000 kronor men ej 1,500 kronor,
barn under 16 år även finge komma i åtnjutande av rabattkort för matfett
och mjölk. En dylik höjning av inkomstgränsen skulle också kunna motiveras
av den allmänna prisstegringen. Med hänsyn till den ställning statsmakterna
tidigare intagit till inom kommissionen väckta förslag rörande inkomstgränsens
höjd har kommissionen emellertid icke ansett sig böra framföra
förslag örn en höjning av nämnda gräns.

I detta kommissionens yttrande har ledamoten av kommissionen fru Olivia
Nordgren förklarat sig icke kunna oreserverat instämma. I särskilt yttrande
har fru Nordgren anfört:

Utan att vilja bestrida att det kan finnas visst fog för att utsträcka rabatteringen
av matfett och mjölk till barn i en del fall, där föräldrarnas inkomst
överstiger nu gällande inkomstgräns, ställer jag mig dock tveksam ifråga
om införandet av en generell inkomstgräns av 1,500 kronors beskattningsbart
belopp. En beskattningsbar inkomst av 1,500 kronor för en familj med
exempelvis två barn är liktydigt med en taxerad inkomst av 4,680 kronor i
lägsta ortsgruppen, vilket särskilt på landsbygden betraktas som en ganska
god inkomst. Det komme säkerligen — liksom tidigare visade sig vara fallet
när 1,500-kronorsgränsen gällde — att te sig ganska egendomligt för dem,
vars taxerade inkomst stannar vid nämnda belopp, eller kanske rent av understiger
detsamma, att familjer med relativt goda inkomster tilldelades
rabatt. Detta särskilt som de allra sämst ekonomiskt ställda, vilka uteslutande
måste tillgodose sitt behov av matfett med margarin, genom margarinets
indragande få sitt matfett fördyrat med inte mindre än 1 krona per
kilogram, även om rabatten höjes från nuvarande 1 krona 50 öre till 2 kronor
per kilogram.

I betraktande av att priserna på flertalet andra livsmedel avsevärt stigit
senaste tiden, varigenom svårigheterna att kunna skaffa sig en ur näringssynpunkt
tillfredsställande kost i hög grad ökats för de sämst ekonomiskt
ställda, vore det önskvärt att rabatten för matfett kunde höjas från nuvarande
1.50 till 2.50 kronor, under den tid margarintillverkningen inställes.
Detta för de grupper, som enligt nu gällande bestämmelser äro berättigade
till rabatt, och vilka ändå själva komma att få bära en kostnadsökning av
50 öre per kilogram matfett, i de fall deras matfettskonsumtion bestått av
enbart margarin. Under förutsättning av en matfetisrabatt på 2 kronor 50
öre per kilogram, varigenom matfettskostnaderna för de sämst ekonomiskt
ställda inte bleve fullt så kännbara, kunde måhända ett utsträckande av rabatträtten
till baxm åt inkomstkategorien upp till 1,500 kronors beskattningsbart
belopp väcka mindre betänkligheter. Om utsträckande av inkomstgränsen
skulle avse att bereda lindring i försörjningsbördan åt s. k. barnrika
familjer, borde, enligt min mening rabattkort å matfett och mjölk, utgå endast
i de fall barnantalet överstiger två inom inkomstgruppen mellan 1,000
och 1,500 kronors beskattningsbart belopp, då det inte kan finnas några talande
skäl för att rabatt lämnas generellt åt familjer i dessa inkomstlägen,
vilka endast lia ett eller två barn att sörja för. Vid gränsfall, eller då särskilda
skäl tala härför, bör helt naturligt, efter särskild ansökan och prövning
i varje enskilt fall av vederbörande kristidsnämnd, rabattkort å matfett
och mjölk åt barn, kunna lämnas, oberoende av örn inkomsten överstiger
den fastställda.

Kommissionen har ytterligare föreslagit, att den jordbrukande befolkningen
i stället för rabatt å mjölk och fett erhölle rabatt å kraftfodermedel. Kommissionen
har härom yttrat:

Kunql. Maj:ts proposition nr 278.

I sin nuvarande utformning har rabatteringsanordningen för matfett endast
i mycket begränsad omfattning kunnat göras tillämplig å den jordbrukande
befolkningen och förslaget till prisrabattering å mjölk har måst helt begränsas
till den icke jordbrukande befolkningen. Anledningen härtill har varit att
jordbrukarna i regel icke äro i behov av att inköpa mjölk och smör. Det har
emellertid varit ett önskemål att även jordbruksbefolkningen skulle kunna
komma i åtnjutande av den ekonomiska förmån, som rabatterna innebär, i
samma utsträckning som övriga befolkningsgrupper. I anslutning härtill har
den lanken framkommit, alt rabattkort för inköp av mjölk och matfett skulle
tilldelas producenthushåll efter enahanda regler som gälla för befolkningen
i övrigt men att medlemmar av producenthushåll skulle äga att helt eller delvis
utbyta sina rabattkort mot rabattkuponger, gällande med samma värde
för inköp av kraftfodermedel. Då en dylik anordning besitter en hög grad av
smidighet och innebär full jämställdhet mellan alla befolkningsgrupper, vill
kommissionen för sin del förorda den till genomförande. Samtidigt därmed
torde den nuvarande förmögenhetsgränsen böra sänkas till 15,000 kronor.
Härigenom skulle de mera bärkraftiga jordbruken komma att uteslutas från
rabatt, vilket ur olika synpunkter måste anses riktigt. För den icke jordbrukande
befolkningen saknar sänkningen av förmögenhetsgränsen däremot
egentlig betydelse.

Därest statsmakterna godkänna den sålunda föreslagna utvidgningen av
rabatteringarna, torde därav betingade ändringar i rabatteringsbestämmelserna
böra träda i kraft efter ingången av nästa skördeår. Det torde böra få
ankomma på Kungl. Maj:t att besluta rörande dagen för ikraftträdandet och
bestämmelsernas närmare utformning.

Kommissionen har beräknat kostnaderna för matfettregleringen under
nästa budgetår till i runt tal 65 miljoner kronor. Härav belöpte 5 å 6
miljoner kronor på höjningen av rabatten under sommarhalvåret (julioktober)
samt omkring 10 miljoner kronor på den föreslagna utvidgningen
i fråga örn rabatteringens omfattning. Kostnaderna för mjölkrabatteringen
kunde för budgetåret uppskattas till 25 miljoner kronor. Därest rabattkort
utdelades jämväl till barn under 16 år inom inkomstgruppen 1,000—1,500
kronors beskattningsbar inkomst, skulle kostnaderna för båda rabatteringarna
stiga nied cirka 1.5 miljoner kronor.

Kommissionen har slutligen föreslagit vissa åtgärder för koncentrering av
margarinfabrikationen och clearing inom denna. Härutinnan har kommissionen
anfört:

Kommissionen vill i detta sammanhang icke underlåta att framhålla, att
nuvarande ordning med avseende å vår margarinindustri icke kan anses tillfredsställande.
För närvarande sysselsättas ej mindre än omkring 25 fabriker
med att förädla de begränsade kvantiteter råvaror, som kunna ställas till förfogande.
Redan före kriget var en rationalisering av margarinindustrien aktuell
och är det givetvis ännu mera nu. önskvärt är att industrien själv utan
statens ingripande eller medverkan ordnar denna fråga på eli ur samhällets
synpunkt tillfredsställande sätt. Därest detta ej låter sig göra, torde en lämplig
form för statsingripande vara att göra rätten att tillverka margarin beroende
av tillstånd av Kungl. Majit eller statlig myndighet. I dylikt fall kunde
exempelvis såsom villkor för tillstånd uppställas, att industrien, där så ej redan
skett, sammanslöte sig till vissa större enheter samt att inom dessa enheter
driften koncentrerades till ett fåtal fabriker. Kommissionen torde visserligen
redan nu lia formell möjlighet att uppsätta sådana villkor för erhållande

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

av tilldelning av margarinråvaror, men det har icke synts kommissionen riktigt
att som stöd för ett ingripande i rationaliseringssyfte åberopa sig på befogenheter,
som lämnats för annat ändamål. Med hänsyn till vad nu anförts
vill kommissionen föreslå, att Kungl. Majit, örn sådant av konstitutionella
skäl anses erforderligt, lämnas bemyndigande att, därest så finnes påkallat,
förordna om en reglering av margarintillverkningen i berörda syfte. För den
händelse Kungl. Majit finner sig äga, respektive erhåller sådant bemyndigande,
har kommissionen för avsikt att, om så erfordras, närmare behandla
frågan örn en dylik reglering samt till Kungl. Majli inkomma med förslag i
ämnet.

Efter framställning av livsmedelskommissionen har Kungl. Majit den 10
januari 1941 beslutat, att en clearingkassa för reglering av priserna inom landet
å fettvaror skall inrättas inom livsmedelskommissionen ävensom bemyndigat
livsmedelskommissionen att med Svenska fettindustriernas råvaru- och
importförening u. p. a., Aktiebolaget Karlshamns Oljefabriker och Linoljeslageriernas
Försäljningsaktiebolag ingå avtal rörande reglering av marknadspriserna
å fettvaror i enlighet med vissa i beslutet närmare angivna
grunder. Dylika avtal ha därefter med stöd av bemyndigandet ingåtts av livsmedelskommissionen.

Enligt Kungl. Majits beslut skall med regleringen av marknadspriserna
å fettvaror åsyftas ett sådant prisläge, att vad som med tillämpning av
avtalen må komma att utbetalas av kommissionen icke överstiger vad som
jämlikt samma avtal skall inlevereras till kommissionen.

Beträffande flertalet fettvaror, som omfattas av clearingförfarandet, gäller,
att den inhemska prisnivån ligger väsentligt under importprisnivån. För
att erforderlig utjämning mellan de båda prisnivåerna skall kunna komma
till stånd har kommissionen, då clearingkassan enligt nyssnämnda föreskrift
av Kungl. Majit i princip skall vara självförsörjande, från och med den
3 februari 1941 böjt de inom landet gällande priserna å vissa fettvaror. Höjningen
avsåg sådana varor, som användas som råvara vid margarintillverkning,
och uppgick till ett belopp av 36 öre per kilogram. Samtidigt har kommissionen
föreskrivit skyldighet för säljarna av dylika varor att vid försäljning
av sådana partier, som vid tiden för prishöjningen funnos i deras hand,
inleverera ett mot prishöjningen svarande belopp till clearingkassan. Härigenom
har clearingkassan tillförts medel, vilka kunnat användas för att
sänka utförsäljningspriserna å importerade partier.

Den sålunda vidtagna prishöjningen har givetvis för margarinindustriens
del medfört en ökning i tillverkningskostnaden. För att en häremot svarande
höjning i utförsäljningspriset å margarin skulle kunna undvikas, har Kungl.
Majit genom kungörelse den 31 januari 1941 förordnat om sänkning från
och med den 3 februari 1941 av tilläggsaccisen å liushållsmargarin med 30
öre och av accisen å bagerimargarin med 21 öre per kilogram. Då denna
sänkning gäller allt margarin, sorn tillverkas efter den 2 februari 1941, och
således även sådant margarin, som tillverkas ur fabrikernas vid sagda tidpunkt
inneliggande lager av till lägre pris inköpta margarinråvaror, skulle
fabrikerna, om ej särskilda åtgärder vidtagits, genom accissänkningen ha
kommit att erhålla en ej avsedd vinst. Av denna anledning har livsmedelskommissionen,
i samband med prishöjningen och accissänkningen, föreskrivit,
att licens för fortsatt tilldelning av råvaror för margarintillverkning ej
kommer att lämnas andra fabriker än sådana, som till livsmedelskommissionen
avgiva förbindelse att för sina inneliggande lager av margarinråvaror
till clearingkassan erlägga en särskild avgift, motsvarande prishöjningen.
Dylika förbindelser hava även avgivits av samtliga margarinfabriker. Även
en del andra personer och företag, vilka vid tiden för prishöjningen för till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

verknings- eller försäljningsändamål innehade lager av sådana varor, som
omfattades av prishöjningen, hava avfordrats och jämväl avgivit liknande
förbindelser.

Kommissionen förutsätter, att det nu beskrivna eleanngförfarandet skall
vara i tillämpning även under nästa budgetår.

Inom kommissionen har skiljaktig mening anförts av herr C. F. Cederlund
och fru Olivia Nordgren, vilka ansett, att något statsingripande för koncentrering
av margarinindustrien icke bör ifrågakomma. Reservanterna ha anfört
i huvudsak följande.

Vi äro i likhet med kommissionens majoritet av den uppfattningen, att
en sådan rationalisering av margarinindustrien, varigenom den minskade tillverkningen
fördelas på ett färre antal fabriker, är ur samhällsekonomisk
synpunkt synnerligen eftersträvansvärd. Alla skäl tala emellertid enligt vårt
förmenande för att ett dylikt förbilligande av tillverkningskostnaderna genom
industriens egna åtgöranden skall komma att genomföras. Uppenbart
är nämligen, att med det starka grepp såväl över prisbildningen på den färdiga
produkten och råvarorna som även över själva råvarutilldelningen, statsmakterna
nu besitta, ett direkt ekonomiskt intresse måste föreligga hos margarinfabrikanterna
att på frivillighetens väg — inom ramen för de statligt
bestämda priserna på råvaror och slutprodukter — åstadkomma en sänkning
av tillverkningskostnaderna. I den mån tillverkningen vid givna priser
på råvarorna och slutprodukterna skall fördelas på flera produktionsenheter,
kommer nämligen såväl de fasta som i viss utsträckning även de rörliga
produktionskostnaderna per framställningsenhet att växa oproportionerligt
starkt. Med hänsyn till vad nu anförts torde enligt vårt sätt att se skäl icke
föreligga för statsmakterna att genom speciella, rent produktionsreglerande
ingrepp på sätt, som av kommissionens majoritet ifrågasatts, med statliga
tvångsmedel söka åvägabringa den rationalisering av industrien, som här är
i fråga. Under förutsättning att statens medverkan genom direkta produktionsreglerande
ingrepp gåves till åstadkommandet av dylika fusionsbildningar,
förefaller det oss tvärtom icke osannolikt, att en med hänsyn till det
rådande läget alltför hög kostnadsnivå för margarinindustrien, tagen som
en helhet, komme att utbildas. Det förtjänar enligt vår mening i detta sammanhang
vidare erinras om hurusom efter krigsutbrottet inom andra områden
av näringslivet produktionsinskränkningar framkallade av varuknapphet
respektive bristande avsättningsmöjligheter, visat sig i praktiken kunna
på ett tämligen friktionsfritt sätt föranleda en kostnadsminskande rationalisering
av här ifrågasatt art, utan att direkta produktionsreglerande ingrepp
från statsmakternas sida befunnits påkallade eller av näringslivets egna utövare
ens betraktats som önskvärda.

Ledamoten av statens livsmedelskommissions råd fru Gertrud Wiklund
har förklarat sig instämma i herr Cederlunds och fru Nordgrens reservation
samt tillika yttrat:

Även örn statsmakternas ingripande på föreslaget sätt endast är avsett att
vara övergående och således alt upphöra då krisen är slut och dess verkningar
övervunnits anser jag att den princip som härigenom skulle fastslås
kan bli en vittgående, farlig och mot den fria konkurrensen stridande princip.
De rationaliseringsåtgärder som åsyftas äro visserligen sunda och riktiga,
men att de skola åstadkommas genom statsingripande anser jag bryta
mot en fri och demokratisk uppfattning. Dylika rationaliseringsåtgärder böra
givetvis företagas av de intresserade industrierna själva. Om staten som i

Biliana riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 27S. *1

Kungl. Majlis proposition nr 278.

detta fall bestämmer utförsäljningspriset på varan och accisens storlek är
enligt min uppfattning gränsen nådd för ingripande och även förutsättningen
given för den åsyftade rationaliseringen.

Reglering av andra animaliska produkter än mjölk. Till följd av nedgång
i fläsk- och köttproduktionen har det under innevarande konsumtionsår
blivit nödvändigt att införa konsumtionsregleringar för håde fläsk- och
köttvaror. Kommissionen framhåller, att med största sannolikhet dessa regleringar
komme att behövas även under nästa konsumtionsår. Den nuvarande
regleringsapparaten på förevarande område anser kommissionen i övrigt
kunna bibehållas i stort sett oförändrad.

Sedan kommissionen i sin förevarande skrivelse omnämnt, att Sveriges
lantbruksförbund och Sveriges slakteriförbund i yttranden till kommissionen
framhållit vikten av att priskontrollen beträffande slaktdjursprodukter och
ägg gjordes fullt effektiv samt att enligt förbundens åsikt en förbättring av
de nuvarande förhållandena skulle ligga i en koncentration av saluförandet
till färre enheter, har livsmedelskommissionen uttalat, att kommissionen
vore väl medveten om svårigheterna men att man då konsumtionsreglering
nu införts för både fläsk och nötkött kunde förvänta att en bättre ordning
skulle kunna komma till stånd beträffande dessa produkter. I sådant syfte
hade kommissionen bl. a. såsom villkor för tillgodonjulande av slakteritillstånd
föreskrivit, att innehavaren skulle ställa sig till noggrann efterrättelse
de bestämmelser angående priser å köttvaror, som kommissionen kunde
komma att meddela. Kommissionen hade därjämte för avsikt att genom begränsning
av slakteritillståndens antal i viss utsträckning genomföra en koncentration
av slakten.

I fråga örn äggmarknaden har kommissionen anfört, alt det vore väsentligt
svårare att få ett tillfredsställande grepp om tillförseln och prisbildningen.
För att en rationell kontroll över tillgångarna och prissättningen skulle
kunna ske erfordras en starkare inköps- och försäljningsorganisation än den
som nu existerar på området. Kommissionen har för avsikt att närmare undersöka
möjligheterna för att erhålla en bättre ordning i nämnda avseende.
Kommissionen har härom vidare yttrat:

Såsom organ för den statliga regleringen på äggmarknadens område fungerar
för närvarande äggintressentföreningen, u. p. a. Denna förening har
tillkommit huvudsakligen med tanke på den tidigare exporten av ägg och har
därför icke erhållit en för nuvarande förhållanden i allo lämplig organisation.
Med hänsyn härtill anser sig kommissionen böra föreslå, att föreningen
från och med ingången av nästa budgetår upphör med sin verksamhet och
ersättes med en sammanslutning, liknande de på grund av krisen bildade
importföreningarna. I samband härmed torde de uppgifter, som nu tillkomma
föreningen, böra fördelas mellan kommissionen och den nya importörsammanslutningen.
Det torde böra få ankomma på Kungl. Maj:t att efter
förslag av kommissionen besluta härom. Givetvis förutsätter kommissionen,
att staten även i den nya sammanslutningen erhåller sådan representation,
att de statliga intressena bliva i tillräcklig grad tillgodosedda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27S.

Krtidsiids- och fodermedclsregleringcn. Kommissionens förslag rörande
brödsädsregleringen innebär i huvudsak följande. Enligt kommissionens
mening borde man utgå från att minst lika omfattande regleringsåtgärder
som nu gälla även bliva nödvändiga under nästa konsumtionsår.
Förbrukningsreglering och beslag har kommissionen sålunda ansett böra
upprätthållas. Ett centralorgan föreslås böra tillskapas för omliänderhavande
av inköps- och försäljningsverksamheten för såväl spannmål som kraftfoder
och stråfoder. Kommissionen bar emellertid förklarat sig icke beredd att
avgiva närmare utformat förslag till den ifrågasatta omorganisationen. Med
hänsyn härtill har kommissionen inskränkt sig till att förorda, att Kungl.
Maj:t hos riksdagen utverkar bemyndigande att vidtaga erforderliga åtgärder
härför. Enligt kommissionens uppfattning borde inlösningsförfarandet
i fråga örn brödsäd bibehållas under nästa konsumtionsår. Kommissionen
har emellertid varit av den uppfattningen att inlösningspriset borde bli beroende
av skördens storlek och därför ej borde fastställas förrän hösten 1941.
Likställighet i pris mellan vete och råg har kommissionen ansett alltjämt
böra eftersträvas. Jämlikt beslut av Kungl. Majit utbetalas för närvarande
s. k. förmalningsersättning. Förmalningsersättning utgår för såväl handelsförmalning
som löneförmalning. Kommissionen har föreslagit, att ersättningen
vid löneförmalning ej borde utgå med högre belopp än den lägsta
av kommissionen fastställda mallönen, för närvarande utgörande 2 kronor
för deciton. Förslag rörande den storlek förmalningsersättningen vid handelsförmalning
bör erhålla under nästa konsumlionsår har kommissionen
icke ansett kunna avgivas förrän brödsädspriset blivit fastställt. Räknade
man med ett pris på höstvete och höstråg av 25 kronor för deciton och i stort
sett samma mjölpriser som budgetåret 1940/41, kunde totala kostnaderna
för förmalningsersättningens utbetalande för nästa budgetår uppskattas till i
runt tal 33 miljoner kronor.

Rörande förslaget att tillskapa ett centralorgan för handhavande av inköps-
och försäljningsverksamheten bär kommissionen anfört följande:

För närvarande handhar svenska spannmålsaktiebolaget den med beslagen
å brödsäd och fodersäd förenade inköps- och försäljningsverksamheten.
Motsvarande verksamhet beträffande importerade fodermedel och fodercellulosa
handhaves jämlikt avtal med staten av foderinlressentföreningen. På
frömarknadens område fungerar fröintressentföreningen, u. p. a., såsom
centralorgan. Slutligen har ett särskilt monopolföretag, svenska stråfoderhandelsföreningen,
u. p. a. bildats för inköp och distribution av stråfoder.
Samtliga nämnda företag med undantag av fröintressentföreningen ha av
staten erhållit garanti för att företagens omkostnader och eventuella förluster
skola bliva täckta. Å andra sidan åligger det företagen att inleverera
uppkommen vinst å verksamheten till statsverket. Spannmålsaktiebolaget
och foderintressentföreningen lia av staten erhållit vissa belopp såsom rörelsemedel
(bolaget statsobligationer till ett sammanlagt nominellt värde av
150 miljoner kronor; föreningen 20 miljoner kronor kontant).

Omförmälda företag anlita samtliga de regul jära handlandena inom spannmåls-
och fodermedelsbranschen såsom ombud eller kommissionärer, respeklive
förmedlare och underkommissionärer. En och samma handlande kan
alltså genom avtal vara bunden såsom ombud eller förmedlare lill spann -

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

målsaktiebolaget, såsom kommissionär eller underkommissionär till foderintressentföreningen
samt såsom kommissionär till stråfoderhandelsföreningen.
I sådant fall föreligger redovisningsskyldighet till alla ire monopolföretagen.

Ur rent organisatoriska synpunkter skulle det erbjuda stora fördelar att
ett enda centralorgan omhänderhade inköps- och försäljningsverksamheten
för både spannmål, kraftfoder och stråfoder. En centralisation av verksamheten
skulle med all säkerhet medföra ej oväsentliga inbesparingar på lagringsutrymmen
samt frakter och andra kostnader för distribution. Det måste
vidare anses vara en olägenhet att en och samma handlande i fråga om
försäljningen av relativt likartade varor skall ha redovisningsskyldighet till
tre skilda företag, särskilt som dessa företag tillämpa olika grunder för redovisningen.
Om samtliga här avsedda varugrupper gånge in under en enda
organisation, skulle givetvis även kontrollen kunna göras mera effektiv och
även förenklas. I detta sammanhang kan nämnas alt vissa svårigheter uppstått
på grund av den schematiska gränsdragningen mellan spannmålsaktiebolaget
och foderintressentföreningen. Enligt uppgjorda avtal skall bolaget
ha hand om inom landet odlad spannmål och föreningen örn importerade fodermedel,
kli m. m. Vid utformandet av bestämmelserna för konsumtionsregleringama
har denna gränsdragnig varit svår att uppehålla, särskilt med
hänsyn till att inhemsk fodersäd kan och vid myndigheternas tilldelning av
fodermedel i vissa fall måste ersätta importerat foder och vice versa.

Det bör vidare framhållas att hela foderförsörjningen och i viss mån även
brödsädsförsörjningen i regleringshänseende måste betraktas som en enhet.
Då planering skall göras på ett område måste man ha en god överblick även
beträffande andra hithörande områden. Den omständigheten, att de enskilda
verkställighetsorganen saknat sådan allmän överblick, har medfört att
organen endast i begränsad omfattning kunnat tillhandagå kommissionen
med initiativ och förslag.

På grund av vad sålunda anförts anser kommissionen det böra övervägas
att uppdraga verkställigheten av samtliga nu ifrågavarande regleringar till
eif enda organ. Detta organ torde lämpligen böra bli en sammanslutning
med ungefärligen samma organisation och samma ställning gentemot staten
som spannmålsaktiebolaget. Därest det nya organet skall övertaga samtliga
de statliga uppgifter, som nu tillhöra spannmålsaktiebolaget, foderintressentföreningen,
fröintressentföreningen och stråfoderhandelsföreningen, bör detsamma
lämpligen uppdelas på sektioner, givetvis med en gemensam ledning
(gemensam styrelse resp. verkställande utskott). Särskilt angeläget är att
denna ledning tillföres personer med sakkunskap och praktisk erfarenhet
på spannmåls- och foderämneshandelns område.

Kommissionen är icke nu beredd att avgiva ett närmare utformat förslag
rörande den ifrågasatta omorganisationen. Med hänsyn härtill inskränker
sig kommissionen för närvarande till att förorda, att Kungl. Majit hos riksdagen
utverkar bemyndigande att vidtaga erforderliga åtgärder härför. Detta
bemyndigande bör även omfatta befogenhet för Kungl Majit alt ställa de
medel, som anvisats för foderintressentföreningens och spannmålsaktiebolagets
verksamhet, till den nya sammanslutningens förfogande.

Ifråga örn inlösningspriset har kommissionen framhållit i huvudsak
följande.

Inlösningspriserna torde böra bli beroende av skördens storlek och kunna
därför ej fastställas förrän i höst. Likställighet i pris mellan vete och råg
synas alitjämt böra eftersträvas. Under tidigare regleringsår har det av statsmakterna
fastställda inlösenpriset på brödsäd stigit från viss angiven dag

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

med belopp, som svarar mot kostnaderna för lagring, räntor o. s. v. Detta
system har icke tillämpats under innevarande konsumtionsår. Vilket system
som under nästa konsumtionsår bör tillämpas, är svårt att i nuvarande stund
avgöra, då frågan väsentligen sammanhänger med skördeutfallet. Blir skörden
riklig, kan ett återvändande till systemet med stigande inlösningspris vara
lämpligt.

Beträffande sitt förslag om förmalningsersättningen bar kommissionen anfört: Jämlikt

beslut av Kungl. Maj:t utbetalas för närvarande s. k. förmalningsersättning
till kvarnarna med 6 kronor 35 öre per deciton förmålen spannmål.
Med denna anordning har man velat förhindra att de höjda producentpriserna
å brödsäd medföra en stegring av mjölpriserna. Förmalningsersättning
utgår såväl för handelsförmalning som för löneförmalning. I sistnämnda
fall är kvarninnehavaren skyldig tillgodoföra mäldägaren ersättningen.

Kommissionen anser sig böra framhålla, att berörda system är behäftat
med vissa olägenheter. Väsentligen hänföra sig dessa till de mindre kvarnarna,
de s. k. tullkvarnarna. Sålunda är det mycket svårt att anordna en tillfredsställande
kontroll över nämnda kvarnar. Vidare måste det betecknas
såsom mindre tilltalande, att jordbrukarna i samband med förmälning för
eget behov skola uppbära en kontant ersättning av staten. I detta sammanhang
bör nämnas, att förmalningsersättningen numera som regel överstiger
den till kvarnen utgående mallönen.

Huruvida berörda system bör bibehållas även under nästa konsumtionsår
är väsentligen beroende av den prispolitik, som av statsmakterna kommer att
föras i fråga örn livsmedel. Om systemet nu slopades, skulle med sannolikhet
priserna å de siktade mjölsorterna komma att stiga med cirka 10 öre för
kilogram. Kommissionen anser sig böra utgå ifrån att en prishöjning av
denna storleksordning bör undvikas, i varje fall för de mindre bemedlade
befolkningsgrupperna.

Med hänsyn till de brister, som, enligt vad förut anförts, vidlåder det nuvarande
systemet, har kommissionen övervägt att ersätta detsamma med en
prisrabattering å mjöl och bröd för de mindre bemedlade befolkningsgrupperna.
En sådan rabattering är emellertid svår att tekniskt genomföra, örn
man fasthåller vid kravet att rabatten i likhet med vad fallet är vid övriga
prisrabatteringar skall knytas till en viss mängd av varan. Därest rabatteringen
inskränktes till mjöl och s. k. spisbröd skulle dock ett rabatteringsförfarande
i likhet med det nu för matfett tillämpade kunna tänkas bliva
genomfört. Under förutsättning av en viss, jämförelsevis långt gående standardisering
med avseende å vikt och priser skulle en liknande rabattering
kunna utvidgas till att omfatta åtminstone vissa typer av mjukt matbröd.
Emellertid torde det vara klart, att en rabattering för bröd och mjöl, som
bygger på att rabatten skall lämnas vid inköp av en viss mängd av varan,
under alla förhållanden kommer att vara förenad med stora svårigheter. På
grund härav har inom kommissionen den tanken diskuterats, att eventuella
rabattkuponger på detta område skulle få gälla för hela sitt belopp, oberoende
av huruvida innehavaren inköpt en större eller mindre kvantitet av varan.
Innehavaren skulle med andra ord äga använda kupongerna såsom betalning
för varans bela inköpskostnad. Med hänsyn särskilt till de konsekvenser
som en dylik ordning skulle få för övriga rabatteringar har kommissionen
icke ansett sig kunna acceptera eli sådant system. På i huvudsak de
skid, som ovan anförts, bar kommissionen låtit lanken på prisrabattering
för mjöl och bröd tills vidare falla.

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

Inom kommissionen har vidare övervägts att — med bibehållande i princip
av det nuvarande systemet med förmalningsersättningar — utbetala dylik
ersättning endast för handelsförmalning. Såsom kommissionen i annat
sammanhang framhållit skulle emellertid nämnda begränsning under vissa
förhållanden komma att drabba tullkvarnarna jämförelsevis hårt. Begränsningen
kan nämligen befaras få till följd, att vissa jordbrukare anse det fördelaktigt
att inköpa mjöl i allmänna handeln i stället för att sända spannmålen
till kvarn för förmälning. Visserligen torde risken för en av sagda anledning
väsentligen minskad förmälning hos tullkvarnarna vara mindre nu
än tidigare. Härför talar bl. a. den omständigheten att jordbrukarna vid
förmälning mot s. k. förmalningskort erhålla ej obetydligt större tilldelning
av mjöl än vid inköp i allmänna handeln. Det skärpta försörjningsläget
med avseende å kli synes också böra medverka till att jordbrukarna finna
det förmånligt att fortsätta med sin löneförmalning. Den förutnämnda risken
torde dock fortfarande vara av sådan storleksordning, att ett fullständigt
slopande av förmalningsersättningen till tullkvarnarna icke kan tillrådas.
Däremot vill kommissionen •— för att borteliminera de mest stötande
konsekvenserna av det nuvarande systemet — föreslå, att nämnda ersättning
vid löneförmalning ej bör utgå med högre belopp än den lägsta av kommissionen
fastställda mallönen (maximilön), för närvarande utgörande 2 kronor
per deciton.

Vad angår regleringsåtgärderna på foder medelsmarknadens
område har kommissionen framhållit, att dessa under innevarande
konsumtionsår i hög grad påverkats av den ogynnsamma skörden och
svårigheterna att i förväg bedöma läget. Kommissionen har ansett, att åtgärderna
i vissa hänseenden borde erhålla en ändrad utformning under nästa
konsumtionsår. Kommissionen har härvid ämnat åstadkomma sådana
normer för fördelningen av fodertillgången, att denna, med beaktande av
småbrukets intressen, komme till bästa möjliga användning ur produktionsekonomisk
synpunkt sett.

Kommissionen har — under framhållande, att det svaga skördeutfallet och
de höga priserna å fodersäd och stråfoder i år nödvändiggjort införandet av
ett vidlyftigt och komplicerat system med prisrabatter å nämnda varor —
uttalat att det från kommissionens sida vore ett starkt önskemål, att dessa
rabatter icke bibehölles under nästa konsumtionsår. Under den tid, rabatterna
tillämpats, hade det visat sig, att mycket stora svårigheter förelåge att
utöva kontroll över rabatteringsverksamheten; denna hade därjämte förorsakat
kristidsnämnderna ett stort arbete och åtskilligt bekymmer. Med hänsyn
härtill har kommissionen förordat, att de nuvarande fodermedelsrabatterna,
därest ej särskilda omständigheter till annat föranleda, från och med
ingången av nästa skördeår borde slopas. Kommissionen har framhållit, att
därest kommissionens förslag, att rabattkort för matfett och mjölk finge utbytas
mot rabattkuponger, gällande vid inköp av fodermedel, genomfördes,
jordbrukarna skulle erhålla en kompensation för bortfallandet av de nuvarande
fodermedelsrabatterna. Enligt kommissionens mening erbjöde nämnda
utbvtesförfarande i tekniskt hänseende stora fördelar i förhållande till det
nu gällande rabatteringssystemet. Vilka slag av fodermedel de mot rabatt -

Kunni. Maj:ts proposition nr 278.

korten tillby tta kupongerna skola avse har kommissionen ansett höra avgöras
först vid en senare tidpunkt.

Kommissionen har vidare uttalat, att därest skörden av fodersäd ej under
nästa skördeår blev jämförelsevis stor, det torde liksom i år hli ofrånkomligt
att kräva visst avstående av fodersäd till det allmänna. De grunder, som
i år tillämpats för dylikt avstående, har kommissionen av flera skäl icke ansett
böra bibehållas. Kommissionen har beträffande de regler, som i detta
hänseende böra gälla, anfört följande:

Det måste betraktas som i hög grad angeläget, att principerna för ett eventuellt
avstående under nästa skördeår utformas så, att den enskilde jordbrukaren
redan vid produktionens planläggning kan bilda sig en uppfattning
om i vilken utsträckning han kan bliva skyldig att leverera fodersäd till det
allmänna. I dylikt fall kan jordbrukaren planera sin produktion med hänsyn
härtill, och utsikterna för staten att erhålla den önskade totalkvantiteten
torde då även ökas. Vid principernas fastställande bör vidare tillses, att kravet
på avstående icke medför en ur försörjningssynpunkt oförmånlig disposition
av åkerarealen utan i stället medverkar till bästa möjliga utnyttjande
av densamma. Det bör särskilt beaktas, att en utökning av sädesodlingen
är högeligen önskvärd.

Utifrån nämnda synpunkter har kommissionen funnit det lämpligast att
anknyta en eventuell leveransskyldighet till storleken av den åkerareal, på
vilken den 3 juni 1941 (d. v. s. dagen för arealinventeringen) frambringas
andra produkter än brödsäd, olje- och spänadsväxter samt vissa slag av
fröer (framför allt köksväxt- och rotfruktsfröer). Vid planens utformande
torde böra bortses från åkerarealen i Norrland nied undantag av Gästrikland
samt från brukningsdelar med en åkerareal av 10 hektar eller mindre. Leveransskyldighet
torde nämligen endast böra ifrågakomma för Svealand, Götaland
och Gästrikland samt för brukningsdelar med en åkerareal, överstigande
10 hektar. Planen går vidare ut på att kommissionen, sedan siffrorna för
skördeuppskattningen i juli 1941 föreligga, med ledning av dessa siffror och
det uppskattade behovet av fodersäd till fördelning genom det allmännas försorg,
skall verkställa en beräkning av den sammanlagda kvantitet fodersäd,
som anses behöva avstås. Sistnämnda myckenhet hör därefter slås ut på de
olika häradena (ev. kristidsstyrelseområdena) på sådant sätt, att varje härad
per hektar åkerareal, som enligt vad ovan sagts skall ligga till grund för avståendet,
får avstå fodersäd i proportion till den för varje härad beräknade
hektaravkastningen för fodersäd. De kvantiteter, som härigenom framkomma
för de olika häradena, skola jordbruken (med en åkerareal, överstigande 10
hektar) inom respektive härader vara skyldiga att sammanlagt inleverera.
Den slutliga fördelningen av sagda kvantiteter på de enskilda fastigheterna
bör verkställas av kristidsnämnderna under ledning av kristidsstyrelsen och
med biträde av skördeuppskaltningsnämnder, som nedan omförmälas. Jämväl
vid denna fördelning torde det i de liesta fall befinnas lämpligt alt med vissa
justeringar för bl. a. den faktiska fodersädsskördens avvikelser från juliuppskattningen
följa i stort sett samma principer som vid fördelningen mellan
häradena. Emellertid hör hänsyn i möjligaste mån även tagas till brukningsdelarnas
faktiska förmåga att avstå 1''odersäd.

Ett genomförande av förenämnda plan förutsätter, all skördeuppskattningen
i juli 1941 blir så god som möjligt. För att skapa garanti härför har
kommissionen som förut nämnts överenskommit nied statistiska centralbyrån,
alt vid nämnda uppskattning skola inom varje kristidsnämndsområde

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

medverka, förutom de nuvarande sockenombuden, överblockledaren samt en
av kristidsnämnden utsedd person (skördeuppskattningsnämnd).

Givetvis är det icke möjligt att nu säga, hur mycket fodersäd leveransskyldigheten
kommer att behöva i genomsnitt för riket omfatta per hektar
åkerareal, som skall ligga till grund för avstående (d. v. s. åkerareal, som
användes för andra produkter än brödsäd, oljeväxter och vissa fröer).

Under innevarande produktionsår ha samtliga jordbrukare, som under år
1938 använt oljekraftfoder, erhållit tilldelning därav med 40 procent av deras
förbrukning under nämnda år. Rätt avsevärda kvantiteter oljekraftfoder
ha dessutom utlämnats i form av extra tilldelning. Kommissionen har ansett,
att de myckenheter oljekraftfoder, som kunde disponeras för produktionen
under nästa skördeår, måste bliva väsentligt mindre än de mängder, som
tilldelats jordbruket i år. Enligt gjorda beräkningar motsvarade de för 1941/
42 disponibla tillgångarna oljekraftfoder 25 å 30 procent av den sammanlagda
kvantitet som förbrukades 1938. Det vöre därför av allra största vikt,
att nämnda tillgångar fördelades efter ur produktionssynpunkt rationella
grunder. Kommissionen har uttalat, att det borde övervägas att differentiera
tilldelningen med hänsyn till det i olika delar av landet varierande behovet av
oljekraftfoder. Då tilldelningen under alla förhållanden måste bli relativt liten,
vore det angeläget, att jordbrukarna sökte planlägga sin odling så, att
mesta möjliga ersättningsfoder erhölles.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut har inom kommissionen inrättats en särskild
clearingkassa för reglering enligt Kungl. Maj:ts bestämmande av marknadspriserna
inom landet å förnödenheter för jordbrukets behov. Clearingen är
i huvudsak anordnad på följande sätt. Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t
har livsmedelskommissionen med foderintressentföreningen och de större
företagen inom konstgödselbranschen ingått särskilda avtal om reglering
av marknadspriserna å kraftfoder och konstgödsel. Dessa avtal innebära i
huvudsak, att kommissionen för varje med regleringen avsedd vara äger fastställa
dels det utförsäljningspris, som företagen skola tillämpa för varan,
dels ock de enskilda företagens tillverknings- eller anskaffningskostnader
för varan. I tillverknings- eller anskaffningskostnaden inbegripes även skälig
handelsvinst. Därest beträffande viss vara tillverknings- eller anskaffningskostnaderna
understiga det av kommissionen fastställda utförsäljningspriset,
skall företaget vara skyldigt att för den kvantitet av varan, som försäljes,
inleverera skillnaden till kommissionen. I motsatt fall skall företaget
vara berättigat att av kommissionen erhålla ersättning för skillnaden. Genom
beslut den 27 september 1940 har Kungl. Maj:t förklarat, att med regleringen
av marknadspriserna å kraftfoder och konstgödsel under tiden till
och med den 30 juni 1941 skall åsyftas ett sådant prisläge, att vad som med
tillämpning av ovannnämnda avtal utbetalas av kommissionen efter avdrag
av vad som enligt samma avtal skall inlevereras till kommissionen icke överstiger
beträffande kraftfoder 1,800,000 kronor och beträffande konstgödsel
1,200,000 kronor.

Kommissionen har förklarat sig vara av den uppfattningen, att med hän -

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

syn till de alltmer stegrade importkostnaderna förenämnda clearingförfarande
borde bibehållas även i fortsättningen. Att nu verkställa någon mera
exakt uppskattning av clearingkostnaderna, har kommissionen ansett svårt, då
utförsäljningspriserna borde stå i viss relation till priserna på jordbrukets
produkter och därför ej kunde fastställas förrän vid en senare tidpunkt.

Rörande priserna å kraftfodermedel under nästa konsumtionsår har kommissionen
anfört:

Förutsätter man, såsom tidigare anförts, en hushållning med de importerade
fodermedlen och då i främsta rummet med oljekaksfoder över en tvåårsperiod
och därvid beaktar dels storleken av samt priserna å inom landet
befintligt oljekaksfoder samt de myckenheter, som, därest importplanerna
kunna fullföljas, inkomma till landet under det närmaste året, erhålles följande
ungefärliga resultat. För nämnda tvåårsperiod bör man totalt räkna
med en myckenhet oljekaksfoder av cirka 180,000 ton. Utförsäljningspriset
å oljekaksfoder i form av 48 procent kraftfoderblandning torde icke böra
beräknas lägre än 27 kronor per deciton, vilket pris vid det förut angivna
allmänna prisläget å jordbruksprodukter kan anses ungefärligen svara mot
oljekakornas kalorivärde. På grund av oljekraftfodrets höga äggvitehalt
borde priset i förhållande till övriga kraftfodermedel vara ej oväsentligt
högre. Vid förenämnda pris av 27 kronor per deciton torde för sagda kvantitet
av clearingmedel behöva tillskjutas cirka 7 miljoner kronor. Varje
krona varmed detta utförsäljningspris förändras innebär ett ökat respektive
minskat behov av clearingmedel av 1.8 miljoner kronor.

Utifrån hava vidare inköpts cirka 27,000 ton kli, som huvudsakligen torde
komma att utförsäljas under konsumtionsåret 1941/42. Utförsäljningspriset
å detta kli synes vid förenämnda oljekakspris böra sättas till 18 kronor per
deciton. I så fall krävas av clearingmedel för sagda parti cirka 2 miljoner
kronor. Mot varje kronas skillnad i utförsäljningspris svarar i detta fall

270.000 kronor av clearingmedel. Härutöver hava inköpts cirka 11,000 ton
fodervicker, varå bör beräknas en clearingkostnad av cirka 0.75 miljoner
kronor. Under ovan angivna förutsättningar skulle således för fodermedelsclearingen
erfordras inemot 10 miljoner kronor. Därvid skulle dock med
avseende å oljekaksfodret kostnader bli täckta för två år framåt inom ovan
angiven kvantitetsram.

Under innevarande konsumtionsår torde komma att förbrukas något över

100.000 ton fodercellulosa, vilken i rivet skick försålts till förbrukare till ett
pris av 18 kronor för deciton. I stort sett torde detta försäljningspris täcka
kostnaderna för cellulosan och dess distribution m. m. Enligt kommissionens
mening kan fodercellulosan under konsumtionsåret 1941/42 vid en
normal skörd icke åsättas ett högre pris än 15 kronor för deciton. Avsättningsmöjligheterna
under nämnda konsumtionsår för fodercellulosa torde
för närvarande böra uppskattas till cirka 150,000 ton. Skillnaden mellan
anskaffningskostnaden och utförsäljningspriset kan för detta parti beräknas
till 4.5 miljoner kronor. Sistnämnda belopp torde böra utgå av clearingmedel
eller ersättas i annan ordning.

Vad angår de medel, som kunna bliva erforderliga för konstgödselclearingen
under konsumtionsåret 1941/42, har kommissionen framhållit, att man
ännu icke ägde någon bestämd kännedom örn priserna å den konstgödsel,
som konune att importeras. Otvivelaktigt finge man emellertid räkna med
stigande priser. Detta gällde även inom landet framställt superfosfat. Sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

tidigt finge det väl anses skäligt att priserna å konstgödselmedel till förbrukare
något höjdes, ty ifrågavarande priser vore för närvarande jämförelsevis
låga. Vid en förhöjning av dessa priser med cirka 10 procent
kunde man approximativt ange behovet av clearingmedel till 4 å 5 miljoner
kronor.

Enligt vad nu anförts har kommissionen uppskattat medelsbehovet för
clearingändamål för nästa budgetår till sammanlagt omkring 20 miljoner
kronor.

Jag torde i detta sammanhang få anmäla två framställningar från småbrukarnas
riksförbund dels den 17 augusti 1940 och dels den 3 decmber
1940 avseende vissa åtgärder ifråga om jordbruksregleringen. över framställningarna
har yttrande avgivits av livsmedelskommissionen den 25 februari
1941.

Anslagsäskanden. Till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område har
i statsverkspropositionen för budgetåret 1941/42 beräknats ett anslag av 74
miljoner kronor. Ifrågavarande belopp avsåg såsom inledningsvis nämnts
att täcka kostnaderna för mjölkregleringens upprätthållande efter i huvudsak
de grunder, som gällde under hösten 1940, samt vissa smärre kostnader
för spannmåls-, foder-, ägg- och slaktdjursregleringarna. I beloppet inräknades
icke några kostnader för utbetalande av förmalningsersättningar eller
för prisclearing.

Kostnaderna för de av kommissionen nu föreslagna åtgärderna har kommissionen
med utgångspunkt från det i det föregående angivna prisläget
på jordbrukets produkter i runt tal uppskattat till sammanlagt 222 miljoner
kronor. Följande av kommissionen uppgjorda sammanställning utvisar huru
detta belopp fördelar sig på olika regleringsåtgärder.

Prisutjämningsbidrag ............................

Särskilda mjölkersättningar (regleringstillägg m. m.) ..

Pristillägg för lantsmör m. m.......................

Producentbidrag ..................................

Matfettsrabatteringen ..............................

Mjölkrabatteringen ..............................

Förmalningsersättningar ..........................

Prisclearing för fodermedel m. m...................

Diverse kostnader ................................

kronor 30,000,000
» 3,000,000

» 2,000,000

» 42,000,000

» 65,000,000

» 25,000,000

» 33,000,000

» 20,000,000

» 2,000,000

Kronor 222,000,000.

I posten diverse kostnader ingå enligt vad kommisionen uppgivit bland
annat ersättning till svenska mejeriernas riksförening för handhavandet av
vissa med mjölk- och matfetlsregleringarna sammanhängande uppgifter samt
vissa smärre kostnader i samband med foder-, ägg- och slaktdjursregleringarna.

Kostnadsberäkningarna ha uppgjorts under antagande, att större för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

ändringar i penningvärdet eller i produktionskostnaderna icke förekomme.
Kommissionen har framhållit, att kostnaderna till väsentlig del avse åtgärder
för av sociala hänsyn betingade prisnedsättningar å livsmedel.

Yttrande av statens priskontrollnämnd m. m.

Statens priskontrollnämnd har i infordrat yttrande den 8 maj 1941 anfört: Priskontrollnämnden

har begränsat sitt yttrande till endast de delar av
kommissionens förslag, som avse prisernas avvägning. Härvid har nämnden
icke funnit anledning att närmare granska kommissionens behandling av de
mer speciella frågorna avseende de olika områdena av jordbruksregleringen.
Med i det följande framförda synpunkter avser nämnden i främsta rummet
att med utgångspunkt från principerna för den allmänna priskontroll, nämnden
utövar, ange sin inställning till de principiella spörsmål kring prisregleringen
för jordbruksprodukter, vartill kommissionen tagit ståndpunkt och
som sedan ligga till grund för i skrivelsen framförda förslag till prisreglering-
. ... ... . ,

Livsmedelskommissionen framhäver vikten av att riktlinjerna for ,iordbruksregleringen
för nästa skördeår fastställas under beaktande av önskvärdheten
av att statsmakternas strävanden att begränsa stegringen av den
allmänna prisnivån icke motverkas. Uppmärksamheten fästes därvid särskilt
på betydelsen av gällande löneuppgörelser på basis av ramavtalet. En
förutsättning för att en lönepolitik efter dessa linjer även i fortsättningen
skall kunna bedrivas är, såsom kommissionen framhåller, bl. a., att priserna
på jordbrukets produkter ej stegras oskäligt.

Nämnden önskar understryka vikten av dessa synpunkter. Oaktat att prishöjningarna
på jordbruksprodukter i deras effekt på konsumentpriserna i
hög grad dämpats genom olika former av subventioner, förklaras en betydande
del av levnadskostnadernas stegring sedan tiden före krigsutbrottet
av prisstegringen på svenska jordbruksprodukter. De starka prishöjningarna
under hösten 1940 efter den felslagna skörden, som för vissa områden även
fortsatt under den gångna delen av 1941, hava kraftigt bidragit till den höjning
i prisnivån, som ägt rum sedan juli 1940.

Prisstegringen på jordbrukets produkter under krigstiden har som bekant
betingats dels av en uppgång i löpande kostnader för jordbruksdriften, dels
av med den felslagna skörden sammanhängande förhållanden. Såsom livsmedelskommissionen
framhåller, bör jordbruket i likhet med andra näringsgrenar
få täckning för ökningen i löpande kostnader. Denna princip har
nämnden i regel ansett sig kunna tillämpa vid kontrollen av industriens
och handelns prissättning. När tillåtna prishöjningar bygga på sedan tiden
före kriget inträffade ökningar i löpande kostnader, innebär tillämpandet
av denna norm, att nämnden icke ansett krigstiden böra utnyttjas för åstadkommandet
av en medveten förändring av den inkomstfördelning mellan
olika näringsgrenar, som rådde före kriget. Det bör dock härvid observeras,
att nämnden icke under alla förhållanden ansett sig kunna acceptera under
tiden före kriget rådande vinst- och inkomstläge inom en näringsgren såsom
normerande vid prisbedömningen. Full kompensation för inträffade kostnadsökningar
kan nämligen framstå som icke samhällsekonomiskt befogad,
när landets totala försörjningsläge undergått en allvarlig försämring. Enligt
nämndens uppfattning bär prispolitiken i möjlig mån styras på sådant sätt,

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

att den samhällsekonomiska förlasten av en väsentlig försämring av försörjningsläget,
den ina lia uppstått genom beskuren import, sänkt produktivitet
eller minskad skörd, efter visst system fördelas på olika samhällsgrupper och
näringsgrenar.

Med utgångspunkt från dessa allmänna, samhällsekonomiskt betingade
synpunkter på prispolitikens utformning anser sig nämnden icke på alla
punkter helt kunna instämma i livsmedelskommissionens mening om de allmänna
riktlinjerna för prissättningen på jordbrukets produkter. Nämnden
finner det riktigt, att kommissionen i enlighet med riksdagens beslut rörande
jordbruksregleringen under budgetåret 1940/41 som generell princip fasthåller
vid att priserna på jordbruksprodukter avvägas så, att jordbrukarna
vid normala väderleksbetingelser erhålla full täckning för inträffade kostnadsstegringar.
Den konkreta innebörden av denna — örn man betraktar
jordbruket som helhet — ytterst abstrakta regel torde dock icke vara fullt
klar och därför lämna utrymme för olika tolkningar. Detta torde komma
att framgå av den följande diskussionen av tillämpningen av denna regel vid
prisernas fastställande.

Riktlinjerna för prissättningen kompletteras i punkterna 2) och 3) i livsmedelskommissionens
skrivelse. I punkt 2) framhålles, att utöver det prisläge,
som må befinnas skäligt med hänsyn till under kriget inträffade kostnadsökningar,
en ytterligare prishöjning framstår som motiverad i syfte att
stimulera till största möjliga produktion. Nämnden har i sin skrivelse till
Kungl. Maj:t angående ny prisregleringslag framhållit, att detta motiv lönen
prishöjning lätt kan överskattas. Vid behandlingen i statsrådet av nämndens
förslag till ny sådan lag har departementschefen förklarat sig dela
nämndens uppfattning på denna punkt. Stimulanssynpunkten torde lia sin
givna betydelse, då det gäller avvägningen mellan priserna på olika jordbruksprodukter
i avsikt att styra produktionsinriktningen. Effekten av en
allmän prishöjning på jordbruksprodukterna, företagen i avsikt att uppmuntra
till ökade produktionsansträngningar över hela linjen av jordbrukets
mångskiftande verksamhetsgrenar framstår i varje fall som oviss. Inför vikten
av att alla icke oundgängligen nödvändiga prishöjningar hållas tillbaka,
anser sig nämnden icke kunna tillstyrka en sådan utformning av prisregleringen
för jordbruksprodukter, att priserna fastställas högre än som skäligen
kan visas vara berättigat med hänsyn till kostnadsläget. Enligt nämndens
mening böra, liksom inom andra näringsgrenar, sådana extra prisökningar,
som dikteras av stimulanshänsyn, företagas endast när den produktionsökande
effekten av prisstegringen kan förutses med stor visshet.

Priskontrollnämnden är ense med livsmedelskommissionen beträffande
nödvändigheten av att prishöjningarna ge viss kompensation åt jordbrukarna
vid en minskning av produktionen under det för normala väderleksförhållanden
beräknade produktionsresultatet. Nämnden anser dock att
visst förtydligande av kommissionens uttalande på denna punkt är nödvändigt.
Som torde kunna utläsas ur kommissionens skrivelse, bör som logisk
konsekvens av denna riktpunkt för prispolitiken med avseende på förhållandena
vid undernormal skörd motsvarande regel tillämpas, när produktionsresultatet
visar sig vara större än det beräknade normala. Med tillämpande
av de normer för prispolitiken, som ovan uppställts, bör enligt nämndens
mening den samhälleliga vinsten av en ökad skörd och större produktion
av jordbruksprodukter genom prissänkningar även komma övriga samhällsgrupper
till godo.

Det vore enligt nämndens mening önskvärt, att de under denna punkt
inkluderade normerna för prisregleringen i möjlig män preciserades. I princip
kan detta tänkas ske på följande vis. Därest skördeutbytet blir avsevärt

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

mindre än normalt, bör vid tidpunkten för prisernas fastställande delta beaktas
på sådant sätt, att den samhällsekonomiska förlusten av den dåliga
skörden genom prisavvägningen fördelas med skäliga anparter på såväl
jordbrukarna som övriga samhällsgrupper. En skälig fördelningsgrund vore,
att jordbrukarna bure en anpart av skördeminskningen motsvarande denna
samhällsgrupps andel av totalbefolkningen. Vid riklig skörd, jämfört med
normalskörd, bör reciprok! vid tidpunkten för prisernas fastställande gälla,
att den samhällsekonomiska vinsten av den övernormala skörden genom
prisavvägningen fördelas efter samma grunder på såväl jordbrukarna som
övriga samhällsgrupper. Tillämpandet av denna norm skulle alliså betyda,
att visst stimulansmoment kvarstår; en ökad produktion av jordbruksprodukter
skulle medföra en höjd nettoinkomst för jordbruket, ehuru denna
dock ej ökas proportionellt med produktionsvolymen.

Såsom visas i särskild utredning, verkställd av en av livsmedelskommissionen
tillsatt delegation, vilken utredning bifogats kommissionens skrivelse,
har den faktiska inkomst- och kostnadsutvecklingen resulterat i att jordbruket
taget som helhet under innevarande produktionsår sannolikt icke
behövt bära någon andel av den samhällsekonomiska förlust, som följt av
förra årets skörde- och produktionsminskning. Utredningen visar, att stegringen
av inkomsterna till följd av alt produktionens nedgång blivit mindre
och vissa priser blivit högre än beräknats helt kompenserat de ökade produktionskostnaderna.
Såsom kommissionen framhåller, har man dock räknat
med att verkningarna av den felslagna skörden på jordbrukets totala
produktionsvolym skall komma att göra sig fullt gällande först efter någon
tids förlopp.

Nämnden är givetvis medveten om svårigheterna att vid prisavvägningen
tillämpa de diskuterade riktlinjerna för jordbrukets kompensation. Beräkningar
över utvecklingen av inkomster och kostnader för det svenska jordbruket
räknat som helhet kunna aldrig fylla krav på exakthet. Kalkylerna
måste alltid innehålla element av uppskattning och förutberäkning, som
icke ens i efterhand kunna fullständigt verifieras. Därtill komma de vanskligheter,
som ligga i att beräkningarna utföras på jordbruket som helhet,
medan jordbruksföretagens produktionsinriktning, storlek och kostnadsförhållanden
visa mycket stora variationer. Enligt nämndens mening böra dock
kalkyler, uppgjorda efter huvudsakligen de grunder, livsmedelskommissionen
framlagt, accepteras som basis för prisavvägningen vid det nya skördeårets
ingång. Så länge beräkningarna väntas slå någorlunda rätt, utgör en
accepterad kalkylgrundval en viktig förutsättning för att en fast norm för
prispolitiken vad beträffar jordbruksprodukter skall kunna tillämpas.

De priser, som skola gälla för det nya skördeåret, torde, såsom livsmedelskommissionen
framhåller, icke böra fastställas, förrän skördeutsikterna
kunna närmare överblickas. För att ge en uppfattning om den skäliga prisnivån
under nästkommande skördeår Ilar kommissionen dock låtit verkställa
vissa preliminära beräkningar rörande det sannolika produktionsresultatet
under förutsättning av normala väderleksförhållanden. Resultatet av denna
beräkning blir, att med tillämpande av de av kommissionen uppställda riktlinjerna
för prisavvägningen prisläget för vegetabilier bör grundas på eli
pris för liöstvete av 25 kronor för deciton och prisläget på animalia!'' på eli
produktmjölkpris motsvarande den nu gällande smörnoteringen av 4
kronor 5 öre för kilogram och ett prisutjämningsbidrag av 1 öre för kilogram.
Dessa priser utgöra som ovan nämnts icke förslag till prissättning för
det kommande året; de tjäna endast som grund för den utformning av prisoch
handelsregleringarna för jordbrukets delområden, som kommissionen
framlagt i sin skrivelse. Nämnden önskar dock i detta sammanhang iram -

Kungl. Maj:ts proposition nr 27S.

häva vikten av att angivna priser icke ges karaktären av någon sorts normala
priser, varpå förväntningarna kunna inställas. De modifikationer av
och kompletteringar till av kommissionen uppdragna riktlinjer för prisavvägningen,
som nämnden förordat, böra, om skörden icke slår fel, för olika
områden av jordbrukets produktion ge utrymme för mer väsentliga justeringar
av det nu gällande, av förra årets felslagna skörd betingade prisläget
än kommissionen angivit. Vid avvägningen av jordbrukets kompensation för
inträffade kostnadsökningar bör vid sidan av de reservationer med avseende
pa variationer i skördens storlek och en genom prishöjningar erforderlig stimulans,
som nämnden framfört, jämväl beaktas, alt kommissionen i grunderna
för kostnadsberäkningarna inkluderar ersättning åt jordbrukaren och
dennes familj för utfört arbete efter samma normer som lönerna för anställd
arbetskraft. Härigenom komma de sammanlagda arbetskostnaderna,
s°m ju samtidigt utgöra huvuddelen av jordbruksbefolkningens nettoinkomst,
att undergå en ökning, som knappast torde lia motsvarighet i inkomstutvecklingen
inom näringsgrenar, som omfattas av nämndens priskontrollerande
verksamhet. Man finner, att de på detta sätt beräknade arbetskostnaderna
mellan åren 1938/39 och 1940/41 stigit från 792 till 964 miljoner
kronor eller med 22 procent. Lägges härtill den ökning av jordbrukets
nettoinkomster, som uppstått tack vare de starkt ökade vedavverkningarna,
torde under förutsättning av att årets skörd icke åter slår fel och att mer
väsentliga stegringar i produktionskostnaderna icke inträffa, möjligheter finnas
att genomföra prissänkningar under den av kommissionen angivna nivan,
utan att jordbruket som helhet därför torde tvingas bära en större andel
av minskningen i landets reala nationalinkomst än samtliga övriga samhällsgrupper.

När nämnden vid granskningen av de i livsmedelskommissionens skrivelse
framlagda riktlinjerna för jordbrukets prisreglering hävdar en stramare
prispolitik än den kommissionen förordat, sker detta i överensstämmelse
med principerna för nämndens direkta kontroll av prisbildningen
inom industri och handel. På dessa områden har nämnden med hänsyn till
den ökade knappheten och dess konsekvenser för prisutvecklingen tvingats
att väsentligt skärpa priskontrollen. Denna skärpning bör givetvis örn möjligt
gälla samtliga näringsgrenar och samhällsgrupper. Enligt nämndens mening
bör jordbruket även nied beaktande av dess utomordentliga betydelse
för vår försörjning icke undantagas från denna ökade hårdhet i priskontrollen.
Den reglering av handeln med och konsumtionen av jordbruksprodukter.
som nu gäller och som kommissionen föreslår ytterligare utbyggd,
kommer att utgöra ett nödvändigt komplement till en sådan prispolitik.

Ledamoten av priskontrollnämnden herr Johansson har i särskilt yttrande,
som fogats till nämndens utlåtande, anfört:

I de allmänna synpunkter örn önskvärdheten av strävandena att begränsa
stegringen av den allmänna prisnivån samt i nämndens synpunkter på en
väsentligt skärpt kontroll över all prisutveckling, däri också inräknat jordbrukspriserna,
är jag fullt ense med nämndens majoritet.

Den prissättning, som hittills skett å jordbrukets produkter, är i full överensstämmelse
med den mellan regeringen och lantbrukets organisationer träffade
överenskommelsen.

Stimulanssynpunkten för ökad produktion, som i nämndens remiss blivit föremål
för överväganden och positiva uttalanden, bör givetvis ej överskattas,
men i ett^ försör jningsläge, då varje åkerteg bör omhändertagas för odling
— även sådana, som i ett normalt läge ej anses vara ur ekonomisk synpunkt
odlingsbara — synes det försörjningsmässigt sett vara klokt att följa livsmedelskommissionens
ståndpunkt i berörda hänseende.

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

Det framstår för mig som nödvändigare än någonting annat just nu att
inom ramen av det möjliga få fram största tänkbara skörd samt produkter
därav, och att åtgärder vidtagas, som skärpa intresset och omtanken hos
jordbrukarna för detta måls vinnande.

Nämndens majoritet är heller inte främmande för tanken örn extra prishöjningar
dikterade av stimulanshänsyn, då den produktionsökande effekten
av prisstegringen kan förutses med stor visshet.

Det synes mig som detta vore en omdömesfråga av stora mått och där en
felbedömning av läget kan bli ödesdiger för folkhushållet.

De principiella synpunkter, som nämndens majoritet anför i remissen
rörande prisregleringen å jordbrukets produkter vid normal, under och över
normalskörd, synes mig väl kategoriska, men som hela resonemanget i huvudsak
utmynnar i anslutning till av livsmedelskommissionen framlagt förslag
och vilket förslag biträdes av mig, ingår jag här inte närmare på detta.

Vid yttrandet fanns fogat en inom Sveriges lanthruksförbund utarbetad
promemoria angående den inverkan på levnadskostnadsindex förändringen
av de egentliga producentpriserna på jordbruksprodukter haft sedan krigsutbrottet,
vilken promemoria såsom bilaga 3 torde fogas till detta protokoll.

I en den 16 maj 1941 dagtecknad skrivelse lia kooperativa förbundet,
landsorganisationen i Sverige, Daco samt tjänstemännens centralorganisation
rörande de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område anfört följande.

Föranledda av den oro inför den fortgående prisstegringen på livsmedel,
som kommit till uttryck inom vida kretsar i landet, beslöto kooperativa förbundet,
landsorganisationen, Daco och tjänstemännens centralorganisation i
slutet av november månad 1940 att låta företaga en utredning rörande den
ekonomiska utvecklingen inom jordbruket och prisstegringen på jordbruksprodukter.
Detta beslut grundade sig på den övertygelsen, att krislägets bördor
borde bäras av alla medborgare och så rättvist som möjligt fördelas på
skilda befolkningsgrupper. Örn undersökningens resultat visade, att prisutvecklingen
ifråga örn jordbruksprodukter varit välmotiverad, kunde man vänta,
att densamma lättare skulle accepteras och mindre än dittills varit fallet
vålla kritik och oenighet.

Sedan utredningsarbetet igångsatts, har på initialiv av statens livsmedelskommission
den anordningen träffats, att de inom kommissionen bedrivna
undersökningarna rörande förändringarna i jordbrukets inkomster och utgifter
efter krigsutbrottet av densamma ställts till förfogande för den av oss tillsatta
utredningen, samtidigt som den sistnämnda beretts tillfälle att för kommissionens
utredningsbyrå framlägga sina synpunkter på materialet. Den
redogörelse för utredningens resultat, som inom de närmaste dagarna kommer
alt framläggas, grundar sig till följd härav på det siffermaterial, som
återfinnes i den »P. M. rörande jordbrukets inkomster och kostnader», som
framlagts av en inom statens livsmedelskommission tillsatt delegation.

Enligt dessa undersökningar har förhållandet mellan inkomster och kostnader
inom jordbruket kunnat bevaras i stort sett oförändrat under tiden
efter krigsutbrottet. Detta innebär, att jordbruket såsom näring erhållit fidi
kompensation för såväl den stora skördeminskningen 1940 som den inträdda
stegringen av produktionskostnaderna. En på uppdrag av organisationerna
av professor Th. Streyffert företagen undersökning visar, att jordbruket därutöver
i jämförelse med produktionsåret 1938/39 erhållit en viss ökning av
inkomsterna från skogsavverkningar och skogskörsler.

Beträffande själva jordbruksdriften kan undersökningens resultat även

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

uttryckas på det sättet, att de nu rådande priserna på jordbruksprodukter vid
normal produktion skulle ha givit jordbruket en betydande ökning i nettoinkomsterna,
jämfört med sista förkrigsåret.

Vid utformningen av den fortsatta prisregleringen på jordbruksprodukter
bör enligt vår mening hänsyn tagas till å ena sidan angelägenheten av att
sänka de nu högt uppdrivna levnadskostnaderna eller åtminstone begränsa
prisstegringen och å andra sidan nödvändigheten av att trygga landets försörjning
med livsmedel.

Den sammanlagda stegringen av partipriserna efter krigsutbrottet uppgår
nu indexmässigt till ungefär 50 procent och stegringen av konsumtionspriser
och levnadskostnader till cirka 30 pimcent. För konsumenterna har denna
prisstegring, trots de åtgärder som vidtagits för att mildra densamma, inneburit
en betydande påfrestning. Vi ha därför med största tillfredsställelse
mottagit underrättelsen om det förslag till en ny prisregleringslag, som nyligen
framlagts för riksdagen. Arbetare och tjänstemän lia för sin del velat
bidraga till att motverka en ur hela samhällets synpunkt skadlig prisstegring
genom att godtaga en långt gående begränsning av lönekompensationen för
den inträdda levnadskos Inadsökningen.

En effektiv begränsning av prisstegringen förutsätter emellertid även, att
priserna på jordbruksprodukter ej tillåtas stiga mer utöver förkrigsnivån än
vad som med hänsyn till förändringarna i jordbrukets kostnader är ofrånkomligt.
Jordbruket har hittills erhållit full kompensation för kostnadsstegringen,
och det är vår uppfattning, att en dylik inkomstgaranti även i fortsättningen
bör lämnas såsom säkerhet för livsmedelsproduktionens upprätthållande
i största möjliga omfattning. Detta innebär, att priserna på jordbruksprodukter
för nästa produktionsår böra fastställas, först då en något
så när säker överblick kan vinnas över skörderesultatet, och att prissättningen
då bör ske på sådant sätt, att relationen mellan jordbrukets inkomster och
kostnader kan bibehållas i stort sett oförändrad.

Vid normal skörd eller däröver bör detta föranleda en sänkning av priserna
under förutsättning av ett i stort sett oförändrat kostnadsläge. En dylik
sänkning kommer icke att innebära någon försämring av jordbrukets ekonomiske
läge utan endast ett bevarande av nu rådande relation mellan inkomster
och utgifter. Däremot skulle ett bibehållande av nu gällande priser vid
normal skörd innebära en avsevärd ökning av jordbrukets nettoinkomster i
förhållande till förkrigsnivån.

Stannar skörden under det normala, bör däremot kompensation lämnas
för skördeminskningen. I detta fall bör det emellertid enligt vår mening tagas
under övervägande, huruvida en allmän prishöjning på jordbruksprodukter
är den mest ändamålsenliga metoden att bemästra de av skördeminskningen
föranledda svårigheterna. En allmän prisstegring leder å ena sidan
till en betydande ökning av utgifterna för livsmedelsförbrukningen, vilken
blir särskilt kännbar för de mindre bemedlade, och ger å andra sidan ökade
inkomster framför allt åt dem, som lidit minst a,T skördeminskningen. Med
hänsyn härtill torde i detta fall ett subventionsförfarande innebära dels lägre
utgifter för folkhushållet, dels effektivare hjälp åt de av skördeminskningen
drabbade.

Det bör i detta sammanhang även framhållas, att sådana åtgärder från det
allmännas sida, som taga sikte på att öka tillgången på driftsförnödenheter
och till ett lågt pris ställa dessa till jordbrukets förfogande, även innebära en
ökning av produktionsmöjligheterna. Genom dylika åtgärder kunna sålunda
återverkningarna av en skördeminskning på jordbrukarnas inkomster effektivt
motverkas, samtidigt som den samlade tillgången på jordbruksprodukter
ökas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

Med stöd av vad ovan anförts hemställes,

att den statliga prisavvägningen för jordbruksprodukterna med avseende
på kommande produktionsår uppskjutes, till dess en något så när tillförlitlig
uppfattning örn skörderesultatet kan vinnas,

att vid normal skörd eller däröver en sådan justering nedåt av nu rådande
priser vidtages, att relationen mellan jordbrukets inkomster och kostnader
bevaras i huvudsak oförändrad, samt

att i den händelse skörden skulle stanna under det normala i första hand
sådana åtgärder vidtagas, genom vilka produktionsmedel av olika slag kunna
för lågt pris ställas till jordbrukets förfogande.

I anledning av framställning av livsmedelskommissionen i skrivelse den
22 april 1941 har Kungl. Maj:t enligt kungörelse den 9 maj 1941 (nr 233)
förordnat, att hushållsmargarin från och med den 12 maj 1941 och tills vidare
icke må tillverkas för avsalu. I anslutning härtill har Kungl. Majit i
syfte att begränsa den höjning av konsumenternas kostnader för matfettsförsörjningen,
söm följer av att tillverkningen av hushållsmargarin upphör,
bemyndigat livsmedelskommissionen att under förutsättning att svenska mejeriernas
riksförening u. p. a. från och med den 26 maj 1941 sänker riksnoteringen
å runmärkt smör med 50 öre per kilogram -— utbetala ersättning
till mejeri, som är berättigat till prisutjämningsbidrag, med 50 öre per kilogram
smör, som efter den 25 maj 1941 tillverkas vid mejeriet. För täckande
äv kostnaderna för dessa ersättningar skall anlitas det för budgetåret 1940/41
anvisade reservationsanslaget av 120,000,000 kronor till Prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område.

Förslag till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i

Norrland m. m.

För åstadkommande av mera varaktig förbättring av jordbrukets lönsamhet
i de nordliga delarna av riket har ur jordbrukets prisregleringsfond
för budgetåren 1937/38—1939/40 anvisats, bland annat, respektive 500,000,

600,000 och 900,000 kronor till produktionsbefrämjande åtgärder på jordbrukets
område i Norrland samt de delar av Kopparbergs och Värmlands
län, där jordbrukets ställning är i stort sett likartad med den i Norrland.
För budgetåret 1940/41 har medgivits att ett belopp av 900,000 kronor för
ändamålet må utgå av anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område. Medlen lia av Kungl. Majit fördelats mellan hushållningssällskapen
i nyssnämnda landsdelar.

I skrivelse den 16 september 1940 har lantbruksstyrelsen hemställt, att
å riksstaten för budgetåret 1941/42 måtte anvisas ett särskilt reservationsanslag
av 900,000 kronor lill bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder på
jordbrukets område i Norrland och vissa andra delar av landet.

Jag torde i detta sammanhang få anmäla, att styrelsen för svenska valloch
mosskulturföreningen — med förmälan att föreningen i samverkan med
vederbörande hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser samt ledningen
för landets försöksverksamhet, egnahemsstyrelsen och Sveriges lantbruksförbund
hade för avsikt att igångsätta verksamhet nied studieegendomar

Mhanfrlill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 278. 5

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

i de nordliga delarna av landet — dels i skrivelse den 22 augusti 1940 hemställt
om ett anslag för budgetåret 1941/42 av 40,000 kronor för täckande
av kostnaderna för verksamhetens ledning, dels ock i skrivelse den 26 oktober
1940 anhållit att Kungl. Majit måtte förklara hinder icke möta för egnahemsstyrelsen
att ställa ett antal jordbruksfastigheter till föreningens förfogande
för nämnda verksamhet. Vid skrivelserna fanns fogat utformat förslag
rörande verksamhetens bedrivande.

I anledning av föreningens förstberörda skrivelse har lantbruksstyrelsen i
skrivelsen den 16 september 1940 tillstyrkt att ett belopp av 37,000 kronor
ur nu ifrågavarande anslag måtte för ändamålet ställas till förfogande, över
föreningens skrivelse den 26 oktober 1940 ha yttranden inhämtats av lantbruksstyrelsen,
egnahemsstyrelsen och domänstyrelsen. I yttrandena har förslaget
örn verksamhetens igångsättande i huvudsak tillstyrkts. Domänstyrelsen
har ifrågasatt att medel för studiegårdarnas anskaffande kunde erhållas
ur markinköpsfonden.

Styrelsen för svenska vall- och mosskulturföreningen har sedermera i
skrivelse den 15 november 1940 anmält, att föreningen av styrelsen för
Wenner-Grenska samfundet tilldelats ett anslag av 100,000 kronor för anskaffande
av inventarier och förråd m. m. till ifrågavarande studiegårdar.
I skrivelse den 11 december 1940 har styrelsen därefter hemställt, att vid fördelningen
av de för budgetåret 1940/41 beviljade medlen till produktionsbefrämjande
åtgärder på jordbrukets område i Norrland och vissa andra
delar av riket föreningen måtte tilldelas ett anslag av 21,000 kronor för att
sättas i tillfälle att organisera och utöva ledningen vid ett antal studiegårdar
i Norrland under kalenderåret 1941. Lantbruksstyrelsen har tillstyrkt
denna hemställan.

Vid flera tillfällen under senare tiden ha gjorts framställningar örn anslag
till utvidgade forsknings- och upplysningsarbeten angående utrotande av
ogräs. I skrivelse den 13 november 1940 har föreståndaren för tekniska högskolans
institution för jordbrukslära A. Åslander hemställt örn medel för
möjliggörande av dylika arbeten vid institutionen, över framställningen ha
yttranden avgivits den 20 januari 1941 av föreningen Sveriges jordbrukskonsulenter.
I skrivelse den 3 mars 1941 har professorn vid lantbrukshögskolan
H. Osvald anhållit örn ett anslag av 6,200 kronor för att kunna i utvidgad
omfattning vid institutionen för växtodlingslära vid högskolan bedriva
undersökningar rörande kampen mot ogräs m. m. över Åslanders
och Osvalds framställningar lia yttrande den 11 mars 1941 avgivits av lantbrukshögskolans
styrelse. Vid styrelsens yttrande fanns fogat utlåtanden av
lantbrukshögskolans försöksnämnd och föreståndaren för jordbruksförsöksanstalten
vid högskolan.

Föreningen Sveriges jordbrukskonsulenter har i sitt yttrande tillstyrkt föreståndaren
Åslanders framställning.

Professor H. Osvald har i sin skrivelse bland annat anfört följande.

Det praktiskt ekonomiska resultatet av kampen mot ogräset efter olika
metoder prövas givetvis bäst i fältförsök spridda över hela landet, men för

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

en riktig tolkning av de resultat, som därvid erhållas, är det nödvändigt att
vid sidan av dylika lokala försök också ha sådana, som kunna stå under
ständig observation, och därjämte är det önskvärt att genom undersökningar
på laboratoriet under noggrant kontrollerade betingelser söka komma de
faktorer på spåren, som i första hand äro bestämmande för verkningarna
av olika metoder. Genom en kombination av en fördjupad forskning på
detta område och noggrant kontrollerade försök får man större möjlighet
att tolka de resultat, som nås i praktiken.

Under förutsättning att erforderliga medel kunna erhållas, är lantbrukshögskolans
institution för växtodlingslära genom de arbeten den hittills utfört
redo att högst väsentligt utvidga den forsknings- och försöksverksamhet,
som är erforderlig för att komma till rätta med ogräsfrågorna. Programmet
för en dylik utvidgad forskning skulle i korthet kunna formuleras på följande
sätt:

1. Jämförelse mellan olika mekaniska metoder för ogräskampen.

2. Studium av olika kemikaliers verkan, då kemikalierna givits

a) på olika kulturväxter och ogräsarter,

b) före, vid eller efter sådden,

c) i växlande mängder,

d) på olika jordarter,

e) under olika yttre betingelser (t. ex. olika temperatur).

3. Jämförelse mellan mekaniska och kemiska metoder ur biologisk och
ekonomisk synpunkt.

Skall arbetet rörande de här behandlade problemen kunna göras tillräckligt
effektivt, synes en särskild assistent böra anställas för ändamålet med
uteslutande uppgift att ägna sig åt ogräsförsöken. Det synes skäligt, att lönen
för en dylik assistent beräknas efter samma grunder som övriga assistenters
vid lantbrukshögskolan. Därutöver måste man räkna med en del övriga
kostnader, t. ex. arbetskostnader för utförande av försöken, kostnader för
anskaffning av maskiner och redskap, material m. m. De assistentlöner, som
här avses, utgå för närvarande med 300 kronor + dyrtidstillägg 78 kronor.
Jag har vid kalkylen räknat med en lön av 375 kronor per månad. Kostnaderna
för den här ifrågasatta verksamheten skulle förslagsvis belöpa sig

till per år

Assistentlön ............................................ kronor 4,500

Arbetskostnader ........................................ » 1,000

Maskiner och redskap .................................. » 500

Administrationskostnader ................................ » 200

Summa kronor 6,200.

Lantbrukshögskolans försöksnämnd har i sitt utlåtande anfört bland
annat:

Enligt försöksnämndens mening bör kampen mot ogräset intensifieras
bland annat genom en utvidgad forsknings- och försöksverksamhet och erforderliga
statsmedel böra för detta ändamål ställas till förfogande. Nämnden
kan icke tillstyrka det av Åslander framlagda förslaget att tekniska högskolans
institution för jordbrukslära utvecklas till en speciell institution för
forsknings- och försöksverksamhet rörande ogräsfrågor. I stället bör den
verksamhet, som redan nu bedrives vid lantbrukshögskolans institution för
växtodlingslära och vid dess jordbruksförsöksanstalt, utvidgas. För detta
ändamål bör det av professor Osvald sökta anslaget på 6,200 kronor för
innevarande år ställas till lantbrukshögskolans förfogande, och därutöver

Kungl Maj:ts proposition nr 278.

Departements

chefen.

erfordras ytterligare ett anslag på 6,750 kronor för utvidgad försöksverksamhet
vid jordbruks försöksanstalten. Ett särskilt anslag bör ställas till lantbrukshögskolans
förfogande för att bereda Åslander möjlighet att i samarbete
med och inom ramen för jofdbruksförsöksanstaltens verksamhet behandla
vissa specialfrågor rörande kampen mot ogräset.

Kanth niles högskolans styrelse har instämt i försöksnämndens utlåtande.

I skrivelse den 5 april 1941 har Åslander hemställt att ett belopp av 5,000
kronor måtte ställas till förfogande för hans ifrågasatta arbeten.

Vid utformningen av statsmakternas ekonomiska politik efter utbrottet av
det nu pågående kriget har enighet rått därom, alt under rådande svårigheter
med avseende å importen och det till följd därav försämrade försörjningsläget
prisutvecklingen nied nödvändighet måste kontrolleras och priserna förhindras
att stiga utöver den nivå, som är nödvändig för att de ökade produktionskostnaderna
skola kunna tänkas. Vid statsmakternas strävanden att
bemästra den ekonomiska utvecklingen i enlighet med vad nu nämnts måste
även prisnivån å jordbrukets produkter hållas inom sådana gränser att en
inflationsartad utveckling förhindras. En förutsättning härför är emellertid
att prisutvecklingen å jordbrukets förnödenheter noga övervakas. För att
kontrollera prisutvecklingen har man hittills i huvudsak jämfört produktionskostnadskalkyler,
vilka uppgjorts före och efter krigsutbrottet. Härvid har
emellertid'' icke någon närmare undersökning verkställts, huruvida de produktionsområden
som jämförts i och för sig haft en god räntabilitet och
huruvida man varit i stånd att inom vissa produktionsgrenar betala väsentligt
högre reallöner för i produktionen utfört arbete än inom andra. För att
syftet med priskontrollen skall kunna tillgodoses, nämligen att hindra levnadskostnadernas
alltför kraftiga stegring, är det icke tillräckligt att endast
kontrollera partipriserna å produktionsförnödenheter och konsumtionsvaror
utan det är också nödvändigt att övervaka de med transport och övrig distribution
förenade kostnaderna.

De regleringsåtgärder, som på jordbrukets område vidtagits under åren
före krigsutbrottet, lia ökat produktionskraften hos jordbruket oell gett landet
vissa livsmedelsreserver som kommit väl till pass under nuvarande avspärrning,
ävensom möjliggjort en förbättrad löneställning för de i jordbruket
anställda, vilket samtidigt inneburit, att en högre ersättning utgått
för jordbrukarnas eget arbete. Även om löneläget höjts för andra arbetargrupper,
torde jordbruksarbetarnas lönestandard likväl nu vara bättre än
den var för några år sedan i förhållande lill andra arbetares löner. Den förbättring,
som ägt rum i fråga om ersättningen för jordbrukarens arbete, är
delvis beroende på de priser, som betalts för jordbrukets produkter, men
i än högre grad en följd av jordbrukets rationalisering och produktionens
tekniska utveckling. De sålunda herörda gynnsamma produktionsförhållandena
inom jordbruket och de relativt goda skörderesultaten under de
senaste förkrigsåren lia varit grunden till den förbättrade räntabilitet, som
kännetecknar dessa år. Verkställda räntabilitetsundersökningar utvisa emel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

lertid även, att inom områden eller brukningsdelar med sämre skörderesultat
räntabiliteten icke varit tillfredsställande. Löpande skördeårs ekonomiska
resultat torde i viss utsträckning ha påverkats av att från föregående år
inneliggande lager försålts eller förbrukats för den animaliska produktionen.

Priserna på jordbruksprodukterna måste självfallet i hög grad bliva beroende
av vilka priser de förnödenheter, som erfordras för en intensiv jordbruksproduktion,
betinga samt av kostnaderna för transporter och dylikt.
Den rationalisering, som på sätt jag förut berört bidragit till en förbättring
av det ekonomiska utbytet av jordbruket, måste fortgå och maskindriften
vid jordbruket upprätthållas, detta icke minst på grund av den bristande
tillgången på arbetskraft, som blivit en följd av den militära beredskapen.
Det är att märka, att väsentliga fördyringar i driftkostnaderna lia sedan
förra årets lagtima riksdag behandlade frågan örn prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område inträtt genom prishöjningar å bland annat motorbrännolja
i den mån sådan kan erhållas. Bristen på dylik olja har nödvändiggjort
anskaffande av gengasaggregat, vilket för jordbruket dragit avsevärda
kostnader. Även kostnaderna för transport av jordbruksprodukterna
från produktionsställena till förädlings- och distributionsplatserna lia i hög
grad ökats.

Avvägningen av priset på jordbrukets produkter måste ske under beaktande
av nödvändigheten att dels under nu rådände avspärrning upprätthålla
jordbrukets produktion och räntabilitet, dels ock kunna erbjuda den i jordbruket
verksamma arbetskraften likvärdiga ekonomiska förmåner med dem
som erbjudas inom andra verksamhetsområden. Hänsyn måste därför vid
prissättningen tagas till de ökade produktionskostnaderna. Tillika synes skörderesultatet
i viss mån böra påverka fastställandet av prisnivån på jordbruksprodukterna.
Såsom framgår av vad jag förut anfört är jag av den uppfattningen,
att vid fastställandet av prisnivån för jordbruket under nu rådande
utomordentliga förhållanden det är av stort intresse för jordbrukets utövare,
och därvid icke minst för dem som nu eller under de senaste åren börjat
såsom egna företagare, att förebygga en inflationsartad utveckling av landets
penningväsende. Jag utgår emellertid samtidigt från att, då fredliga förhållanden
inträda, de svenska statsmakterna äro beredda att föra en jordbrukspolitik,
som skänker vårt lands jordbruk, bedrivet efter rationella metoder,
full lönsamhet under för utövarna i samverkan friast möjliga former.

Efter inträdet av den nuvarande krisen har en förändring ägt rum i syftet
nied regleringsåtgärderna på jordbrukets område. Före krisen hade åtgärderna
till huvudsakligt ändamål att stödja den inhemska marknaden mot en
ohämmad konkurrens från utlandet eller ett pristryckande överflöd inom
landet. Sedan avspärrningen av importen av livsförnödenheter och vissa produktionsmedel
medfört att vårt folks behov av livsmedel måste till största
delen tillgodoses inom landet, lia regleringsåtgärderna kommit att avse framför
allt att söka vidmakthålla produktionen på jordbrukets område. En
ytterligare förskjutning har under det senaste året framträtt i fråga örn regleringsåtgärdernas
ändamål. För regleringen på ifrågavarande område har nu

Kungl. Maj.ts proposition nr 278■

tillika framträtt syftet att tillhandahålla konsumtionsvaror till lägre priser
än som betingas av rådande produktionskostnader. Jag vill erinra om de
beslut som meddelats rörande anvisande av medel för nedbringande av vissa
kostnader för bland annat tillgodoseende av de största städernas behov av
konsumtionsmjölk samt beträffande rabatter på smör och margarin. Den
nu berörda tendensen i fråga örn regleringen har ytterligare framträtt
i livsmedelskommissionens nu föreliggande förslag till regleringsåtgärder på
jordbrukets område. I sitt förslag till regleringsåtgärder har livsmedelskommissionen
uppdragit vissa huvudlinjer för prispolitiken rörande jordbruksprodukter.
Några mera djupgående skiljaktigheter synas icke förefinnas i
fråga örn bestämmandet av prisnivån för jordbruksprodukter under nästa
konsumtionsår mellan å ena sidan livsmedelskommissionen och å andra sidan
priskontrollnämnden och de sammanslutningar och föreningar, vilka avgivit
ett gemensamt yttrande i frågan. På sistnämnda håll synas dock vissa
farhågor föreligga att vid en normal eller bättre skörd under nästa regleringsår
livsmedelskommissionens förslag icke skulle innebära, att en viss
justering nedåt skulle ske av priserna å jordbruksprodukter. Givet är att
skördeutfallet i ena eller andra riktningen bör inverka på prisnivån, vilket
även torde överensstämma med livsmedelskommissionens förslag. Priskontrollnämnden
ställer sig även i viss mån tveksam till frågan om en höjning
av priserna i stimulerande syfte. Beträffande själva prissättningen synes
emellertid full enighet råda därom, att den bör få anstå till dess det kommande
skörderesultatet för hela landet kan överblickas. Även jag delar denna
mening. Någon möjlighet att bedöma skördeutfallet finnes givetvis icke
för närvarande. Icke heller kan den blivande utvecklingen av jordbrukets
omkostnader med någon grad av säkerhet förutses. Vid fastställandet av priserna
för olika produkter torde liksom hittills en viss avvägning böra ske
med hänsyn till de olika intressen, som äga giltighet inom skilda delar av
landet, samt under beaktande tillika av de olika förhållanden som råda i
fråga örn större och mindre brukningsdelar.

Såsom grundval vid prisernas bestämmande torde böra användas en för
hela landet beräknad medelskörd. Därest inom vissa delar skörderesultatet
skulle bliva mindre gynnsamt, lärer detta förhållande, där sociala eller andra
skäl det påkalla, böra kompenseras på annat sätt än genom över lag höjda
priser. Jag är tillika ense med livsmedelskommissionen därom, att med hänsyn
till försörjningsläget det vore ekonomiskt riktigt, att priserna å såväl produkter
som förnödenheter sattes enhetligt. Av de skäl, som förut varit avgörande,
såsom t. ex. landets många alltför små brukningsdelar, biträder jag
emellertid kommissionens förslag rörande extra prisutjämningsbidrag och
producentbidrag.

I livsmedelskommissionens skrivelse omförmälda relationstal för bedömande
av priserna för olika växtslag lia redan genom pressen och på annat
sätt delgivits landets jordbrukare. Dessa ha sålunda i god tid haft möjlighet
att överblicka huru produktionen lämpligen bör inriktas.

Till försörjningens tryggande torde även under nästa konsumtionsår be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 27S.

slag bli erforderligt å olika produkter ävensom en fördelning av produkterna
så att därigenom största möjliga rättvisa och det lämpligaste utnyttjandet
för folkhushållet åstadkommas.

I likhet med livsmedelskommissionen anser jag, att uppskattningen av
skörderesultaten bör ske under medverkan av det praktiska jordbrukets
utövare ävensom att omfattningen av uttagandet av de produkter, som jordbrukarna
utöver brödspannmål skola sälja till staten, bestämmes i så god
tid att det blir känt vid början av det nya regleringsåret.

Enär jordbrukarnas ekonomiska organisationer visat sig vara av stort
värde vid jordbruksprodukternas distribution och försäljning, förutsätter jag,
att en fortsatt god samverkan skall äga rum mellan staten och dem ävensom
andra organisationer för produktförädling och distribution.

Under den tid som förflutit sedan krigets utbrott bär Kungl. Majit haft
stora befogenheter i fråga örn handhavandet av regleringen på jordbrukets
område. I likhet med vad som föreslogs i propositionerna till 1939 års urtima
riksdag och 1940 års lagtima riksdag förordar jag även nu, att Kungl.
Majit erhåller befogenhet att utan hinder av meddelade beslut eller gjorda
uttalanden handhava jordbruksregleringen samt vidtaga av omständigheterna
påkallade ändringar i densamma.

Då några som helst möjligheter att bedöma det nuvarande kristillståndets
varaktighet icke förefinnas, anser jag lämpligast att liksom hittills skett
samtliga nu gällande regleringsanordningar på ifrågavarande område bibehållas,
även örn en del av dem icke kan tillämpas under den tid kriget pågår.
Jag förordar därför, att de grundläggande av riksdagen antagna regleringsförfattningarna
ävensom andra av riksdagen lämnade bemyndigande^
vilkas giltighet utgår med innevarande regleringsår, förlängas på ytterligare
ett år.

Efter denna översikt av min allmänna inställning till de föreliggande spörsmålen
torde jag få övergå till att lämna en redogörelse för de grunder, som
i fortsättningen böra tillämpas beträffande regleringen av priserna å vissa
viktigare jordbruksprodukter. I fråga om de åtgärder, som i prisrabatterande
syfte kunna befinnas påkallade, framlägger chefen för folkhushållningsdepartementet
denna dag förslag för Kungl. Majit.

Mjölk- och matfettsregleringen.

De mest betydelsefulla regleringsåtgärderna äro de som beröra marknaden
för mjölk och mejeriprodukter. I fråga om bestämmelserna rörande
mjölkregleringen har livsmedelskommissionen icke föreslagit några mera
genomgripande förändringar i förhållande till vad för närvarande gäller.

Enligt nu gällande bestämmelser för mjölkregleringen utbetalas till producenterna
dels allmänt prisutjämningsbidrag för produktmjölk med i genomsnitt
ett öre för kilogram för hela riket, dels pristillägg för s. k. lantsmör,
dels ock producentbidrag jämlikt kungörelsen den 12 januari 1940.

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

Det allmänna prisutjämningsbidraget utgår med varierande belopp för de
olika prisutjämningsdistrikten under det att de särskilda norrlandsbidragen
äro fasta och utgöra 1.5, 2 och 3 öre för de respektive tre norra distrikten.
Såsom framgår av vad förut anförts ha enligt beslut den 16 november 1940
utbetalats följande bidrag till mejerierna i syfte att förhindra höjning av
konsumtionsmjölkpriset, nämligen dels allmänt mjölktillägg, dels särskilt
konsumtionsmjölktillägg, dels s. k. merfrakttillägg till mejerier i de största
städerna, dels ock s. k. regleringskostnadstillägg till vissa försäljningsorganisationer
i Stockholm och Göteborg. Därjämte har livsmedelskommissionen
bemyndigats att i speciella fall till förhindrande av en eljest befogad prishöjning
å konsumtionsmjölk till vederbörande mejeri utanordna erforderligt
belopp såsom ersättning för prisökningen.

Genom att de beslutade utbyggnaderna av regleringsåtgärderna tillkommit
vid skilda tillfällen ha desamma blivit mindre enhetliga och onödigt
komplicerade. En viss förenkling i åtgärderna synes därför nu böra eftersträvas.

Någon rubbning i principerna för prisutjämningsbidraget för produktmjölken
synes emellertid icke böra ske under nästa konsumtionsår. Bidraget torde
böra bestämmas på samma sätt som hittills. I likhet med livsmedelskommissionen
anser jag, att även de extra prisutjämningsbidragen för de nordligaste
distrikten böra för närvarande utgå efter samma grunder som nu.
Det torde dock böra övervägas huruvida någon ytterligare ökning kan vara
befogad.

För att motverka en allmän höjning av konsumtionsmjölkpriserna torde
såsom livsmedelskommissionen föreslagit i syfte att uppnå paritet mellan
nämnda priser och produktmjölkpriset för konsumtionsmjölken böra utbetalas
ett lika stort tillägg för kilogram som i genomsnitt för hela riket
utgår i prisutjämningsbidrag för produktmjölk. Detta tillägg synes böra
vara lika i samtliga distrikt. Vinner det av mig nu framlagda förslaget bifall,
torde de enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 november 1940 för närvarande
utgående mjölktilläggen böra upphöra.

I överensstämmelse nied vad jag tidigare anfört rörande bestämmandet
av prisnivån för jordbruksprodukter synes prisutjämningsbidragets storlek
böra fastställas först vid en senare tidpunkt. Man torde emellertid böra
vid anslagets bestämmande räkna med ett prisutjämningsbidrag av ett öre
för kilogram i genomsnitt för hela riket. Med hänsyn till vad jag nyss anfört
lärer man även böra räkna med ett lika stort tillägg för konsumtionsmjölken.
I anslutning lill vad tidigare gällt bör mejeriernas riksförening
äga innehålla viss del av nu nämnda bidrag och tillägg för utjämning med
hänsyn till mjölkproduktionens relativa storlek under olika årstider. En utjämning
mellan olika orter med hänsyn till skördeförhålhändena medelst nu
ifrågasatta prisutjämningsbidrag synes däremot icke böra ifrågakomma.
Räknat på 1940 års mjölkmängd har kommissionen antagit, att kostnaderna
för prisutjämningsbidragen och konsumtionsmjölktilläggen skulle uppgå till
i runt tal 30 miljoner kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

De enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 november 1940 utsående merfraktstilläggen
och regleringskostnadstilläggen, vilka utbetalas för att täcka de av
produktionsminskningen föranledda ökade kostnaderna, synas i överensstämmelse
med livsmedelskommisionens förslag alltjämt böra utgå. För dessa
bidrag har livsmedelskommissionen ansett att högst en miljon kronor böra
få tagas i anspråk. Liksom för närvarande bör även i fortsättningen möjlighet
stå öppen att i särskilda fall, där en höjning av konsumtionsmjölkpriset
skulle kunna godkännas, i stället utbetala ett bidrag såsom ersättning
för prisökningen. Dylika bidrag torde dock icke böra få användas för att
åstadkomma en i och för sig önskvärd likformighet i prisförhållandena inom
visst område. Livsmedelskommissionen bör efter förslag av mejeriernas riksförening
äga besluta angående nu berörda bidrag. Utan Kungl. Maj:ts medgivande
bör dock icke för sistberörda ändamål få användas större belopp
än sammanlagt 2 miljoner kronor. Samtliga nu omförmälda bidrag och tilllägg
böra såsom livsmedelskommissionen föreslagit endast tillkomma mejerier.
De av kommissionen ifrågasatta villkoren för att bidragen och tilläggen
skola få åtnjutas av mejerierna synas kunna godtagas.

Även systemet med pristillägg för lantsmör torde böra gälla under nästa
konsumtionsår. Kostnaderna för dessa pristillägg och omhändertagandet av
lantsmör torde kunna uppskattas till i runt tal 3 miljoner kronor.

Vad angår bestämmelserna örn producentbidragen har kommissionen i
sin skrivelse upptagit ett sedan länge framfört önskemål om att producentbidrag
skall räknas å en årskvantitet levererad mjölk av högst 7,800 kilogram.
För närvarande utgå bidragen å en månadskvantitet av 650 kilogram.
Därjämte har kommissionen föreslagit en höjning av bidraget till 3
öre per kilogram för hela året. Enligt gällande bestämmelser utgör bidraget
2 öre för mjölk, som levereras under månaderna april—september och
3 öre för mjölk, som levereras under övriga månader. Såsom livsmedelskommissionen
framhållit lära de skäl, sorn tidigare framförts mot ifrågavarande
förslag, numera lia förlorat sin bärkraft. Med hänsyn härtill tillstyrker
jag förslagens realiserande. Såsom kommissionen föreslagit bör den
nya ordningen för producentbidragens beräknande tillämpas för mjölk,
som levereras från och nied den 1 juli 1941. Producentbidraget bör endast
utgå för mjölk, som levereras till mejeri, och för bidragens utbetalande böra
gälla samma villkor som för lillgodonjutande av prisutjämningsbidrag. Didragen
lia av livsmedelskommissionen beräknats komma att draga en kostnad
av 42 miljoner kronor, vilket innebär en kostnadsökning av 8.5 miljoner
kronor i förhållande lill de för innevarande budgetår beräknade kostnaderna.

Såsom livsmedelskommissionen yttrat torde man kunna utgå från att
någon mjölkavgift icke kommer atl uttagas under nästa regleringsår. Emellertid
bör, såsom jag förut framhållit, fullmakten lör Kungl. Majit att upptaga
sådan avgift förlängas under ytterligare ett år. I anslutning härtill bär
kommissionen förordat vissa ändringar i förordningen örn mjölkavgift. Mot
kommissionens förslag har jag intet att erinra. Förslaget innebär i huvudsak,
att mjölkavgiften på samma sätt som övriga avgifter inom jordbruks -

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

regleringen skall tillföras budgeten. Kungl. Majit bör kunna besluta om uttagande
av mjölkavgift oberoende av framställning från mejerisammanslutning.

Livsmedelskommissionen bär i sammanhang med frågan om matfettsregleringen
jämväl upptagit till behandling spörsmålet örn en rationalisering
av margarinindustrien. För närvarande torde omkring 25 fabriker vara
sysselsatta med förädling av de förhållandevis begränsade kvantiteter råvaror,
som kunna ställas till förfogande. Uppenbarligen kan detta icke anses
vara en rationell ordning för margarinindustriens bedrivande. Huruvida ett
staligt ingripande i syfte att få till stånd en rationalisering av industrien bör
företagas är särskilt med hänsyn till nu rådande förhållanden tveksamt. Utan
att sådan reglering av margarintillverkningen som livsmedelskommissionen
ifragasatt kommer till stånd bör dock kommissionen vid fördelning av befintliga
tillgångar av råvaror för margarintillverkning beakta angelägenheten
av att tillverkning äger rum vid fabriker, som visa sig i stånd att på ett ur
kostnadssynpunkt och i övrigt tillfredsställande sätt besörja framställningen
av margarin.

Reglering av andra animaliska produkter än mjölk.

Livsmedelskommissionen har i fråga örn fläsk- och köttregleringen icke
framfört några nya förslag. De nuvarande regleringsåtgärderna torde böra
äga tillämpning även under nästa regleringsår. Såsom kommissionen framhållit
bör en effektiv priskontroll utövas och i den mån det visar sig erforderligt
för uppnående av det med priskontrollen och regleringsåtgärderna i
övrigt avsedda syftet, bör frågan örn ytterligare koncentration av slakten
tagas under övervägande.

I fråga örn regleringen av äggmarknaden har livsmedelskommissionen
föreslagit en viss förändring beträffande det organ, äggintressentföreningen
u. p. a., som fungerar på detta område. I likhet med kommissionen finner
jag böra övervägas att åtgärder i rationaliserande syfte på detta område vidtagas.
Det torde böra få ankomma på Kungl. Majit att under beaktande av
läget på äggmarknaden vidtaga erforderliga organisatoriska förändringar
beträffande äggmarknadens reglering.

Brödsäds- och fodermedelsregleringen.

De förändringar som livsmedelskommissionen föreslagit beträffande brödsäds-
och fodermedelsregleringen beröra huvudsakligen de organisatoriska
förhållandena på detta område. Såsom kommissionen framhållit handhavas
de nuvarande regleringsåtgärderna av ett flertal olika organ. Sålunda handhar
svenska spannmålsaktiebolaget den med beslagen å brödsäd och foder -

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

säd förenade inköps- och försäljningsverksamheten. Motsvarande verksamhet
i fråga örn importerade fodermedel och fodercellulosa utövas av foderintressentföreningen.
För inköp och distribution av stråfoder fungerar svenska
stråfoderhandelsföreningen u. p. a. Uppenbarligen skulle betydande fördelar
och förenklingar ur organisatorisk synpunkt kunna vinnas, därest en centralisering
kunde äga rum av dessa olika företags verksamhet till ett gemensamt
organ. Detta organ torde även böra handha de statliga uppgifter som
tillkomma fröintressentföreningen. Besparingar på lagringsutrymmen samt på
frakter och andra kostnader torde därigenom kunna ernås. Såsom kommissionen
påpekat är det en olägenhet att en och samma handlande beträffande försäljning
av så förhållandevis likartade varor, som här är i fråga, skall ha
redovisningsskyldighet till tre olika företag. Förenklingar i den statliga kontrollen
skulle även kunna ske, därest ett gemensamt företag handhade verksamheten.
Det är även att märka, att hela fodermedels- och brödsädsförsörjningen
i regleringshänseende torde i viss mån få betraktas som en enhet. Med
hänsyn härtill finner jag i likhet med livsmedelskommissionen, att handhavandet
av nu ifrågavarande regleringar bör sammanföras till ett gemensamt
organ. Detta organ synes lämpligen kunna organiseras i huvudsak på samma
sätt som spannmålsbolaget och få samma ställning till staten som detta
bolag. Kungl. Majit torde böra bemyndigas att vidtaga erforderliga åtgärder
för den nu uppskisserade omorganisationen. I samband härmed bör
Kungl. Majit även erhålla befogenhet att ställa de medel, som anvisats till
spannmålsbolaget och foderintressentföreningen för dess verksamhet, till det
nya organets förfogande.

Även under nästa regleringsår torde inlösningsförfarandet i fråga om brödsäd
böra bibehållas. I anslutning till vad jag förut anfört torde inlösningspriset
icke nu böra bestämmas utan detsamma torde böra bli beroende av
skördens storlek. Liksom hittills torde likställighet i pris mellan vete och råg
böra råda. Frågan huruvida det under vissa tidigare regleringsår använda
systemet med stegring i inlösningspriset på brödsäd från viss dag med belopp,
som svarar mot kostnaden för lagring och räntor m. m., vilket system
torde innebära vissa fördelar, bör komma till användning under kommande
konsumtionsår torde få avgöras senare under beaktande av skördeutfallet.

I fråga om regleringsåtgärderna på fodermarknadens område lia dessa såsom
livsmedelskommissionen påpekat i hög grad påverkats av den ogynnsamma
skörden. Ett ganska komplicerat system med prisrabatter å fodersäd
och stråfoder har under innevarande regleringsår kommit till användning. I
möjligaste mån böra dessa nu avvecklas. Därest förslaget om rabatleringsanordningen
för mjölk och matfett vinner bifall, enligt vilket jordbrukarna
skulle kunna utbyta rabattkorten för dylika livsmedel mot sådana för inköp
av fodermedel, erhålla jordbrukarna kompensation för de nuvarande prisrabatterna.

I likhet med livsmedelskommissionen anser jag, att principerna för ett av -

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

stående av foder under nästa regleringsår böra så utformas, att den enskilde
jordbrukaren redan vid produktionsårets början kan bilda sig en uppfattning
rörande den utsträckning i vilken han kan bliva skyldig att leverera
fodersäd till staten. Det bör därvid beaktas, att kravet på avstående icke får
medföra en ur försörjningssynpunkt oförmånlig disposition av åkerarealen.

Den av kommissionen framlagda planen för avståendet av fodermedel kan
jag i huvudsak godkänna. Leveransskyldigheten synes sålunda böra anknytas
till storleken av den åkerareal, på vilken frambringas andra produkter
än brödsäd, olje- och spånadsväxter samt vissa slag av fröer. Vid planens
utformande torde på sätt kommissionen föreslagit böra bortses från åkerarealen
i Norrland med undantag av Gästrikland samt från brukningsdelar
med en åkerareal av 10 hektar eller därunder. Under hänsynstagande till det
beräknade skördeutfallet av fodersäd samt till animalieproduktionens omfattning
bör för varje större område uppskattas huru mycket fodersäd som
i medeltal bör avstås per hektar av först angivna åkerareal. Leveransskyldighetens
fördelning å de enskilda brukningsdelarna bör sedan ske med beaktande
av den faktiska leveransförmågan, vilken bör bedömas med hänsyn
till djurantalet och tillgången till andra fodermedel, bland andra fodcrcellulosa.

Clearingkassan för fodermedel m. m.

Under innevarande regleringsår beslöts inrättande inom livsmedelskommissionen
av en clearingkassa i fråga örn fodermedel, konstgödsel och andra
jordbruksförnödenheter. Denna verksamhet synes böra fortsättas efter i huvudsak
samma principer som hittills i syfte att hålla priserna på den nivå
som finnes önskvärd. Kostnaderna för verksamheten lia av livsmedelskommissionen
beräknats till i runt tal 20 miljoner kronor.

Jag torde i detta sammanhang böra erinra därom, att Kungl. Maj:t genom
beslut den 31 januari 1941 funnit skäl medgiva, att av det av 1940 års urtima
riksdag anvisade reservationsanslaget å 2,000,000 kronor till statsbidrag
för inköp av stråfoder (prop. nr 28; r. skr. nr 43) finge — utan hinder av
stadgandet i 7 § kungörelsen den 25 oktober 1940 (nr 898) — utlämnas statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet för inköp av jämväl cellulosafoder.

Förslag till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i

Norrland m. in.

Under de senaste budgetåren lia vissa belopp ställts till förfogande för produktionsbefrämjande
åtgärder på jordbrukets område i Norrland samt delar
av Kopparbergs och Värmlands län, där jordbrukets ställning är i stort sett

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

likartad med den i Norrland. För innevarande budgetår medgavs, att ett
belopp av 900,000 kronor linge utgå av anslaget lill Prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område. I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag, att även
för nästa budgetår medel böra finnas tillgängliga för ifrågavarande ändamål.
Ett belopp av 900,000 kronor torde vara lämpligt. Då det torde vara till
gagn för jordbruket i nyssnämnda landsända, att den av styrelsen för svenska
vall- och mosskulturföreningen föreslagna verksamheten med studieegendomar
i de nordliga delarna av landet kommer till stånd, vill jag förorda att
av nyssberörda medel måtte för detta ändamål få disponeras ett belopp av

21,000 kronor. Erinras må att för ändamålet från Wenner-Grenska samfundet
erhållits ett anslag av 100,000 kronor. Därest riksdagen icke har något
att erinra, torde såsom domänstyrelsen föreslagit erforderliga medel för studiegårdarnas
anskaffande få disponeras ur markinköpsfonden. Likaledes är
jag av den uppfattningen, att de ifrågasatta arbetena rörande ogräsets bekämpande
böra komma till utförande. För detta ändamål synes ett belopp
åv högst 15,000 kronor vara behövligt. Hinder synas icke böra möta att detta
belopp må disponeras från de medel, som av livsmedelskommissionen avsetts
till diverse kostnader.

Anslagsäskanden m. m.

Kostnaderna för de föreslagna reglerings- och rabatteringsåtgärderna torde
kunna beräknas till 231 miljoner kronor. Av detta belopp belöpa 30 miljoner
på prisutjämningsbidragen, 3 miljoner å de särskilda mjölkersättningarna,
3 miljoner å pristillägget för lantsmör nr. m., 42 miljoner å producentbidraget,
73 miljoner å matfettsrabatteringen nr. nr., 25 miljoner å nrjölkrabatteringen,
33 miljoner å förnralningsersättningar samt 2 miljoner å diverse
kostnader. Till Prisclearing för fodermedel m. nr. torde ett särskilt
reservationsanslag å 20 miljoner kronor böra uppföras. Kostnadsberäkningarna
äro uppgjorda under antagande att större förändringar i penningvärdet
eller poduktionskostnadena icke förekomma. Såsom kommissionen framhållit
avse kostnaderna till väsentlig del åtgärder för prisnedsättningar å livsmedel.
Rörande medel, som må erfordras för prisrabatterande åtgärder, sammanlagt
131 miljoner kronor, kommer chefen för folkhushållningsdepartementet
att förelägga Kungl. Majit förslag.

Genom beslut vid 1940 års lagtima riksdag (prop. 276; r. skr. nr 427) beslöts,
att de medel, som enligt gällande bestämmelser skola ingå i jordbrukets
prisregleringsfond efter utgången av juni 1940 ej längre skulle över vederbörande
avsättningsanslag tillföras nämnda fond. Enligt tidigare beslut av
riksdagen (prop. 230/1939; r. skr. nr 353) må de margarinaccismedel, som
influtit före den 1 juli 1935 och av vilka för närvarande återstå cirka 150,000
kronor, användas för utdelning gratis eller till nedsatt pris till hjälpbehövan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

de av jordbruksprodukter, i främsta rummet mjöl och smör, eller av andra
inhemska förnödenheter såsom frukt och fisk. Då det torde vara önskvärt
att berörda prisregleringsfond slutligt avvecklas och de å fonden alltjämt
disponibla medlen därför ej böra tagas i anspråk, synes Kungl. Majit nu böra
erhålla bemyndigande att av medel som anvisas till prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område disponera intill ett belopp av 500,000 kronor för nu
ifrågavarande ändamål.

På sätt jag förut anfört är avsett att hittills gällande bestämmelser rörande
jordbruksregleringen hållas vid makt, även om de i viss utsträckning icke
för närvarande komma att tillämpas. Giltigheten av vissa av dessa bestämmelser
utgår den 1 juli eller 1 september 1941. I anslutning härtill har inom
jordbruksdepartementet uppgjorts förslag till dels förordning om fortsatt
giltighet av förordningen den 7 juni 1935 (nr 279) angående slaktdjursavgift,
dels ock förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 11 juni 1937
(nr 369) angående utförselbevis för råg och vete. Dessa förslag liksom det
förut omförmälda förslaget till förordning angående mjölkavgift torde böra
underställas riksdagen för antagande. Chefen för finansdepartementet kommer
att anmäla förslag om ytterligare utsträckning av Kungl. Majits befogenhet
att fastställa accis å margarin och vissa andra fettvaror. Övriga bestämmelser
på ifrågavarande område, vilkas giltighet utlöper under nästkommande
regleringsår, torde Kungl. Majit äga att på administrativ väg giva
fortsatt tillämpning. Sedan riksdagen fattat ståndpunkt till nu framlagda
förslag, torde jag ånyo få upptaga frågan härom till Kungl. Majits övervägande.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

dels antaga nyssnämnda tre förfatlningsförslag,

dels ock

1) medgiva Kungl. Majit att vidtaga erforderliga åtgärder
för reglering för nästkommande regleringsår av produktionsoch
avsättningsförhållandena på jordbrukets område i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig i det föregående angivna
riktlinjer, samt

2) för budgetåret 1941/42 å driftbudgeten under nionde
huvudtiteln anvisa

a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett

reservationsanslag av ................ kronor 80,000,000;

b) till Prisclearing för fodermedel m. m. ett reservationsanslag
av .......................... kronor 20,000,000.

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Per Eldin.

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

Bilaga t.

P. M.

rörande jordbrukets inkomster och kostnader.
Jordbrukets inkomster.

Brödsäd.

Som beräkningsgrund för jordbrukets inkomster av brödsäd lia tidigare
begagnats de årligen återkommande spannmålsinventeringarna. Dessa ha i
regel ägt rum den 2 januari resp. år. Denna regel bröts emellertid vid inventeringen
av saluöverskottet av 1939 års brödsädsskörd, vilken inventering ägde
rum redan den 10 oktober samma år. Liknande har varit fallet vid motsvarande
inventering av 1940 års brödsädsskörd.

Vid dessa inventeringar har det totala saluöverskottet redovisats såsom
dels sålt före inventeringsdatum, dels kvarliggande på gården eller annan
plats. Den förstnämnda av dessa uppgifter torde vara ganska tillförlitlig,
något som däremot kanske icke är fallet med den senare. Speciellt måste
detta komma att gälla de inventeringar, som företogos i oktober 1939 och
1940, vartill dessutom kommer den omständigheten, att endast en mindre
del av skörden vid dessa tillfällen torde ha varit tröskad. Den sista omständigheten
bör givetvis ha verkat synnerligen försvårande vid kvantitetsbedömningen.

Det har därför synts önskvärt att försöka beräkna saluöverskottet enligt
en annan metod. Härvid ha använts handelskvarnarnas månatliga rapporter
till jordbruksnämnden, sedermera livsmedelskommissionen, samt uppgifter erhållna
från svenska spannmålsaktiebolaget.

För att erhålla kvarnarnas inköp för egen del av ny skörd ha följande uppgifter
begagnats. Fr. o. m. augusti t. o. m. december redovisas i kvarnrapporterna
samtliga uppgifter med fördelning på ny och gammal skörd. Det är
emellertid att märka, att under rubriken mottagen spannmål även redovisas
sådan, som mottagits av kvarnarna för svenska spannmålsaktiebolagets räkning.
Dessa uppgifter kunna därför icke användas. I stället har gjorts en
sammanställning över kvarnarnas förmälning av ny skörd under månaderna
augusti—december. Till denna kvantitet har sedan lagts kvarnarnas innehav
av ny skörd per den sista december. Den senare siffran har fr. o. m. 1938
kunnat justeras med hänsyn till spannmålsaktiebolagets lager hos kvarnarna
av ny skörd. Den slutsumma, som så framräknats, torde tämligen nära ansluta
sig till av kvarnarna mottagna kvantiteter för egen räkning av ny skörd
under nämnda period. För perioden januari—augusti ha sammanställts kvarnarnas
totala inköp, vilka, som sagt, under denna period ej redovisats med
fördelning på ny och gammal skörd. För att frånskilja inköpen av gammal
skörd lia kvarnarnas totala inköp minskats med inköpen från spannmålsaktiebolaget,
detta under antagande att kvarnarnas huvudsakliga inköp av gammal
skörd härstammat från spannmålsaktiebolaget. De tva på sa sätt erhållna
inköpssummorna för de bada perioderna ha sedan sammanslagits och ansetts
representera kvarnarnas totala inköp av ny skörd under resp. produktionsar.
Till den så erhållna summan har lagts spannmålsaktiebolagets inköp under
resp. produktionsår, varvid medtagits saväl stödköp som inköp i och för ut Bihang

till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 278. 6

Kungl. May.ts proposition nr 278.

byte. För produktionsåret 1937/38 har härtill lagts en summa av 40,000 ton
vete, som exporterats på privat väg. De på ovan beskrivet sätt erhållna salukvantiteterna
skulle då komma att omfatta jordbrukarnas försäljning till
handelskvarnarna samt till spannmålsaktiebolaget. Hur de på nämnda sätt
framräknade kvantiteterna korrespondera med de kvantiteter, vilka erhållits
vid de årliga brödsädsinventeringarna, framgår av nedanstående tablå.

Jämförelse mellan ett framräknat saluöverskott av brödsäd samt saluöverskottet
enligt spannmålsinventeringarna:

Vete 1936	års	skörd ......	Beräknat saluöverskott ....... 345,700	Saluöverskott enl. brödsädsinvent. 368,900
1937	»	» ......	....... 462,600	450,700
1938	»	» ......	....... 590,500	588,200
1939	»	» ......	....... 540,000	571,600
1940	»	» ......	....... 289,100	246,900
Råg
1936	års	skörd ......	....... 107,100	119,800
1937	»	» ......	....... 163,800	155,500
1938	»	» ......	....... 172,000	166,400
1939	»	» ......	....... 138,900	141,400
1940	»	» ......	....... 125,700	111,300

Till ovannämnda kvantiteter har för åren 1938/39 och 1939/40 lagts en
beräknad förmälning vid tullkvarnarna av 70,000 ton vete och 75,000 ton råg
jämte en hemmaförmalning av råg av beräknade 25,000 ton. För 1940/41 har
beräknats en tullförmalning av 55,000 ton vete och 65,000 ton råg. Detta med
ledning av hittills kända kvantiteter rörande tullförmalningen. Någon hemmaförmalning
av råg har ej beräknats för det sista året.

Vidare har en fördelning av kvantiteten vete verkställts på vår- resp. höstvete.
Fördelningen har tillgått på följande sätt. Vårveteskörden har betraktats
såsom odlad helt för avsalu. För att erhålla saluöverskottet av vårvete,
har skörden av detsamma minskats med 10 procent, som ansetts ha gått förlorat
till följd av dålig bärgning, svinn etc. Återstoden har minskats med utsäde,
vilken kvantitet beräknats på nästföljande års vårveteareal, för åren 1938/39
och 1939/40 enligt skördestatistiken, för år 1940/41 enligt uppgifterna i spannmålsinventeringen
den 10 oktober 1940. Den så erhållna kvantiteten har betraktats
såsom saluöverskott av vårvete. Sedan totala saluöverskottet — enligt
tidigare beräkningar — minskats härmed, har återstoden ansetts utgöra
saluöverskottet och hemmaförbrukningen av höstvete.

Övrig vårsäd.

Kvantiteten korn har uppskattats till 40,000 ton årligen t. o. m. 1939/40
vartill lagts maltkorn enligt »Accispliktiga näringar». För 1940/41 ha motsvarande
kvantiteter beräknats till 50,000 ton resp. 20,000 ton.

Följande kvantiteter svensk havre ha förmalts resp. beräknats att förmalas.

1938/39 1939/40 1940/41

ton................... 40,000 43,000 15,000

Vad beträffar försäljningen av havre till armén samt till åkerihästar och
skogsdrivningar, ha särskilda beräkningar och uppskattningar verkställts,
dels enligt uppgifter örn arméns normala behov, dels med ledning av vissa
beräkningar rörande behovet under 1939/40 och 1940/41, verkställda inom

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

livsmedelskommissionen. Då skogsbruket ej medtagits i inkomst- och kostnadsberäkningarna,
har det ansetts riktigt att även medräkna den kvantitet
havre, som för nämnda ändamål beräknats komma till användning av egen
skörd. Samma beräkningssätt har använts för hö och halm i det följande.
De lägre siffrorna i nedanstående tablå för 1940/41 bero på att en del av fodersädsbehovet
under detta år fått utfyllas med fodercellulosa. De nämnda
kvantiteterna kunna redovisas på följande sätt.

t o n 1938/39 1939/40 1940/41

Armén................ 25,000 45,000 40,000

Åkerihästar............ 15,000 20,000 10,000

Skogsdrivningar........ 50,000 50,000 35,000

Även i fråga örn hö och halm ha förelegat vissa uppgifter rörande arméns
normalstat,'' vilken legat till grund för uppskattningar för åren 1939/40 och
1940/41. Härvid har hänsyn tagits till den hittills under år 1940/41 minskade
uttagningen av beredskapshästar jämfört med året tidigare. De olika kvantiteterna
ha uppskattats på följande sätt i ton:

Hö Armén Åkeri-	och skogskörsler	1938/39 ....... 10 ....... 60	1939/40 60 70	1940/41 45 60
		Summa 70	130	105
Halm
Armén		....... 10	100	85
Åkeri-	och skogskörsler	....... 30	40	30
		Summa 40	140	115

Vid beräkningen av kvantiteten ärter har skörden enligt den officiella
skördestatistiken reducerats för utsäde. Av den återstående kvantiteten har
2/3 ansetts utgöra matärter. Den så erhållna kvantiteten matärter har ytterligare
reducerats med 20 %>, utgörande beräknad frånrens.

Rotfrukter.

Kvantiteten matpotatis har t. o. m. 1939/40 beräknats till 750,000 ton;
1940/41 beräknas kvantiteten stiga till cirka 800,000 ton.

Kvantiteten fabrikspotatis har upptagits enligt »Accispliktiga näringar»
samt uppgifter från statens potatismjölsnämnd.

Sockerbetor.

Totalskörden för resp. år enligt den officiella skördestatistiken har använts.

Ägg Äggkvantiteterna

lia för åren 1938/39 och 1939/40 beräknats till 50,000
ton samt för året 1940/41 till 40,000 ton. En viss ledning vid dessa beräkningar
har erhållits genom uppgifter från svenska äggliandelsförbundet.

Mjölkproduktion och -konsumtion 1935—1941.

I nedanstående beräkning av totalförbrukningen har den försålda konsumtionsmjölken
korrigerats för nytillkomna leverantörer (3 procent årligen),
medan invägningssiffrorna för produktmjölk bibehållits oförändrade. I stål -

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

let har räknats med en årligen sjunkande kvantitet lantsmör.1 Alla kvantiteter
i 1,000 ton.

	Total mjölk- produk- tion1 2 *	1935 = 100	L.K.:s beräk-ning av totalför-brukn.	1935 = 100	Smör-export omräk-nad i mjölk	Foder-mjölk m. m. 1-3	1935 = 100	Kon- sumtion inom landet 3—5	1935 = 100
	1	2	3	4	6	6	7	8	9
1935-36	4,684	100.0	3,878	100.0	424	806	lOO.o	3,454	100.0
36—37	4,737	101.1	4,025	103.8	551	712	88.3	3,474	100.6
37—38	4,864	103.8	4,175	107.7	704	689	85.5	3,471	100.5
38—39	4,884	104.3	4,219	108.8	632	665	82.5	3,587	103.9
39—40	—	—	4,145	106.9	411	—	_	3,734	108.19
40—41	—	—	3,541	91.3	—	—	—	3,598	104.2

Beräkning av lantsmörsproduktionen.

För att belysa den inverkan, som olika antaganden med avseende på lantsmörskvantiteterna
kunna medföra vid beräkningen av smörförbrukningen,
dels för jordbrukarbefolkningen och den övriga befolkningen var för sig,
dels för den totala konsumtionen inom landet, lämnas här tre alternativa förslag.
Enligt det första av dessa räknas nied en konstant kvantitet lantsmör
av 15,000 ton.4 * I alternativ II sjunker kvantiteten 1,000 ton årligen och i
alternativ III 1,500 ton årligen.

De använda kvantiteterna i 1,000 ton äro följande:

1935 1936 1937 1938 1939

Alt. I...................... 15 15 15 15 15

Alt. II...................... 17 16 15 14 13

Alt. III...................... 22 20.5 19 17.5 16

Vid alla tre förslagen har hälften av kvantiteterna ansetts gå till hemmaförbrukning
och resten till försäljning. Nästföljande sida upptager en sammanställning
av den beräknade smörkonsumtionen i 1,000 ton enligt de tre
alternativen.

Alt. III visar en någorlunda likartad ökning av konsumtionen hos jordbrukare
och den övriga befolkningen. Emellertid kan samstämmigheten
mellan konsumtionsökningen hos jordbrukarna och den övriga befolkningen
erhållas utan att man behöver räkna med en större nedgång av lantsmörskvantiteten
än i alt. II. Det kan sålunda tänkas, att fördelningen av lantsmör
på lika kvantiteter hemmaförbrukning och försäljning ej är korrekt.

1 Lantsmöret har för åren 1935—1941 nied anledning av den årliga ökningen i antalet
mejerileverantörer beräknats sjunka kontinuerligt samt enligt denna förutsättning ha uppgått
till följande kvantiteter för de resp. åren 22,000, 20,500, 19,000, 17,500. 16,000, 14,500 och 13,000.
För de två senaste åren får dock beräknas en ytterligare nedgång i förhållande till minskningen
under dessa år i den totala mjölkproduktionen. Hänsyn härtill har tagits i följande beräkningar.

2 Beräkningssätt: Mjölkproduktionens utveckling beräknad med utgångspunkt från dels överdirektör
E. Höijers undersökning rörande animaliska produktionens storlek åren 1924—28, dels
statistiska centralbyråns undersökning av den animaliska produktionen 1937—38. Variationerna
år från år ha beräknats med ledning av medelproduktionen per ko hos de kontrollerade besättningarna.

9 Därav cirka 5.7 enheter på grund av ökad smörkonsumtion under månaderna juni—augusti,
under vilken del av produktionsåret försäljning av hushållsmargarin icke förekommit.

4 Enligt 1938 års jordbruksutredning producerades 1937—38 18,400 ton lantsmör, varav 9,600 ton

till hemmaförbrukning och 8,800 ton till avsalu.

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

	Jordbrukar-nas åter-tagning av mejerismör samt ''/* lantsmörs-kvantitet	1935 = 100	Mejerismör till icke jordbrukare samt 7* lantsmörs-kvantitet	1935 = 100	Total konsumtion 1 + 3	1935 = 100
	1	2	3	4	5 .	«
Alt. I 1935	15.4	100.0	43.2	100.0	58.6	100.0
36	16.7	108.4	46.5	107.6	65.2	107.9
37	17.7	114.9	46 4	107.4	64.1	109.4
38	18.7	121.4	47.8	110.6	66.5	113.5
39	19.8	128.6	49.5	114.6	69.3	118.3
Alt. II 1935	16.4	100.0	44.2	100.0	60.6	100.0
36	17.2	104.9	47.0	106.3	64.2	105.9
37	17.7	107.9	46.4	105.0	64.1	105.8
38	18.2	111.0	47.3	107.0	65.5	108.1
39	18.8	114.6	48.5	109.7	67.3	111.1
Alt. III 1935	18.9	100.0	46.7	100.0	65.6	100.0
36	19.4	102.6	49.3	105.6	68.7	104.7 .
37	19.7	104.2	48.4	103.6	68.1	103.8
38	20.0	105.8	49.0	104.9	69.0	105.2
39	20.3	107.4	50.0	107.1	70.3	107.2

En förskjutning av kvantiteterna till hemmaförbrukningens fördel medför
dock en relativt obetydlig förbättring av kvantitetsserierna. Det är emellertid
av större betydelse, örn nedgången av hemmaförbrukat lantsmör kan anses
vara kraftigare än för avsalukvantiteterna. En justering av konsumtions^-ökningen hos jordbrukarna till samma nivå som hos den övriga befolkningen
fordrar dock, att den årliga minskningen av lantsmör på 1,000 ton enligt
alt. II nästan helt skulle gå ut över hemmaförbrukningen, medan den försålda
kvantiteten i det närmaste måste hållas konstant. Vid de beräkningar,
som ligga till grund för slutresultaten å sid. 10, har alt. III såsom mest överensstämmande
med 1938 års jordbruksutrednings undersökningar använts.

Beräknad invägning 1940/41.

Under månaderna september 1940—februari 1941 har invägningen av
mjölk uppgått till 1,281,000 ton, d. v. s. 87.0 procent av kvantiteten för motsvarande
månader ett år tidigare. För månaderna mars—augusti 1941 har
verkställts beräkningar enligt tre alternativ, vilka redovisas nedan. I de tre
alternativen ingår då även ovannämnda invägning under september 1940—
februari 1941.

		Invägning	1939/40
		1 000 ton	= 100
1939—40 . . . .		.......... 3,112	100.0
1940—41, alt.	I ........	.......... 2,736	87.9
»	II ........	.......... 2,458	79.0
»	lil ........	.......... 2,624	84.3

En korrektion för nytillkomna leverantörer 1940—41 skulle för samma
år medföra en ytterligare sänkning med cirka 1.0 enheter.

Vid de beräkningar, som ligga till grund för slutresultaten å sid. 10, har
alt. III kommit lill användning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

Jordbrukarnas egen förbrukning.

	Konsumtions- mjölk 1,000 ton	Hälften av lant-smörsmjölken 1,000 ton	Återtaget mejeri-smör omräknat till mjölk 1,000 ton	Summa 1,000 ton
1935 ............	515	275	200	990
36 ............	515	256	230	1,001
37 ............	515	238	255	1,008
38 ............	515	219	280	1,014
39 ............	515	200	308	1,023
40 ............	515	181	338	1,034
41 ............	515	120	325	960

Kvantiteten konsumtionsmjölk har erhållits från 1938 års jordbruksutrednings
undersökningar. Härmed kan jämföras socialstyrelsens undersökningar
rörande konsumtionen hos lant- och skogsarbetare samt mindre jordbrukare,
som ge till resultat 494,000 ton. Lantsmörsmjölken = 25 gånger
kvantiteten lantsmör. Av lantsmöret har hälften antagits gå till jordbrukarnas
egen förbrukning.

Försålda kvantiteter.

	Konsumtions- mjölk 1,000 ton	Produktmjölk 1,000 ton	Hälften av lantsmörs-mjölken 1,000 ton	Återtaget mejerismör omräknat till mjölk 1,000 ton	Total försälj-ning av produktmjölk 2 + 3—4 1,000 ton
	1	2	3	4	5
1935-36 ......	930	1,907	262	218	1,951
36-37 ......	932	2,091	244	248	2,087
37-38 ......	928	2,279	225	269	2,235
38—39 ......	958	2,335	206	300	2,241
39-40 ......	955	2,297	187	324	2,160
40-41 ......	810	1,930	140	324	1,746

Kol. 1 omfattar invägd konsumtionsmjölk, korrigerad för nytillkomna
leverantörer, samt dessutom 140,000 ton årligen, motsvarande den beräknade
försäljningen utanför mejerier år 1940. Kol. 2 redovisar invägd produktmjölk.

Skummjölk till ost.

Med ledning av den officiella mejeristatistiken samt uppgifter från S. M. R.
har beräknats den medelkvantitet skummjölk, som åtgår per kilogram tillverkad
ost av olika fetthalt. De enligt S. M. R:s statistik tillverkade kvantiteterna
olika slags ost ha multiplicerats med nämnda medeltal, varigenom erhållits
den kvantitet skummjölk, som åtgått vid osttillverkningen. För året
1940/41 har fr. o. m. mars 1941 antagits en månadskvantitet av 1,800 ton.
Beräkningarna redovisas i nedanstående tablå.

1938/39

1939/40

1940/41

Kvantitet,

ton

97,657

92,341

164,329

S k u m m j ö 1 k
Öre/kg

2.9

3.1

5.1

Värde,
1,000 kr.

2,832

2,862

8,381

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

Kött och fläsk.

Till grund för beräkningarna av kött- och fläskproduktionen ligger den
besiktigade slakten. Under åren 1938—1940 har antalet kontrollslakterier och
köttbesiktningsbyråer ständigt stigit. Emellertid torde man i fortsättningen
ej behöva räkna med någon nämnvärd ökning av antalet kontrollslakterier,
då denna organisation nu får anses nästan helt utbyggd. Däremot torde antalet
köttbesiktningsbyråer stiga under ytterligare några år framåt. Med
hänsyn till ovan sagda kunna de okorrigerade besiktningssiffrorna ej direkt
användas som ett mått på de årliga förändringarna i produktionens storlek.

Då någon överflyttning av slakt från äldre till nytillkomna kontrollslakterier
och köttbesiktningsbyråer i märkbar omfattning ej synes lia ägt rum,
har trenden ansetts kunna elimineras enligt följande metod:

Besiktningssiffrorna från de vid ett visst års början verksamma slakthusen,
kontrollslakterierna samt köttbesiktningsbyråerna lia följts under två
år Den procentuella förändringen mellan de tva arén har tagits som matt
på förändringen i den totala produktionen. Med utgångspunkt från 1940
har sedan en korrigering bakåt i tiden företagits. Tillvägagångssättet belyses
i följande sammanställning för storboskap. ___

	Total besikt-ning (‘/i och Va kroppar)	Besiktning viel nytillkomna kontrollslak-terier och kött-besiktnings-byråer	1—2	Index	Korrigerat antal
	1	2	3	4	5
1938 .....	380,489	8,341	372,148	101.20	425,100
39 ..........	400,547	32,794	367,753	100.00	420,100
1939 .........	400,547	17,495	383,052	77.22	420,100
40 ..........	544)017	47,947	496,070	100.00	544,000

De justerade besiktningssiffrorna torde rätt väl följa de årliga förändringarna
i totalproduktionen. Siffrorna måste emellertid betraktas som minimisiffror,
då försäljning av obesiktigat kött fortfarande äger runi, i synnerhet
i Norrland, där en ytterligare ökning i antalet köttbesiktningsbyråer är att
vänta. Därjämte tillkommer hemslakten, vilken särskilt beträffande svin,
spädkalv och får är betydande. Vissa beräkningar angående hemslaktens
storlek ha kunnat göras med ledning av socialstyrelsens undersökningar av
husliållsvanorna på landsbygden.

Den besiktigade slakten kan följas månad för månad, varför en övergång
från kalenderår till produktionsår (september—augusti) lätt kan utföras på
de ojusterade siffrorna. Emellertid skulle det erfordras ett omfattande arbete
att genomföra den nyss beskrivna korrektionen per produktionsår på
samma sätt som per kalenderår. Följande approximativa tillvägagångssätt
torde dock kunna användas.

De årliga kvoterna mellan kol. 5 och 1 i tabellen ovan kan sägas beskriva
trenden i materialet. Då trenden i stort sett har ett lineärt förlopp,
kan man interpolera rätlinig! mellan kvoterna, varefter de så erhållna talen
användas som korrektionsfaktorer för den besiktigade slakten under produktionsåret.

Nedan följer en sammanfattning av de kvantitativa beräkningarna tor
olika köttslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

	Korrigerad besiktning, antal djur	Slaktad vikt, 1,000 ton	Hemslakt, 1,000 ton	Total produk-tion, 1,000 ton
Storboskap (sl. vikt = 198 kg). 1938—39 ............	420,500	83.3		83.3
39—40 ............	457,400	90.6	—	90.6
40—41 ............	478,700	94.3	—	94.3
Större kalo (sl. vikt = 55 kg). 1938—39 ............	561,400	30.9		30.9
39-40 ............	519,000	28.5	--	28.5
40-41 ............	425,400	23.4	—	23.4
Mindre kalo (sl. vikt = 20 kg). 1938—39 ............	480,900	9.6	4.0	13.6
39-40 ............	512,900	10.3	4.0	14.3
40-41 ............	513,400	10.3	4.0	14.3
Får (sl. vikt = 17 kg). 1938—39 ............	162,700	2.8	0.8	3.6
39-40 ............	115,600	2.0	0.8	2.8
40—41 ............	98,900	1.7	0.8	2.5
Häst (sl. vikt = 298 kg). 1938—39 ............	38,100	11.4		11.4
39—40 ............	35,700	10.6	—	10.6
40—41 ............	47,400	14.1	—	14.1
Svin (sl. vikt = 73 kg). 1938—39 ............	1,683,200	122.9	35.0	157.9
39-40 ............	1,650,000	120.4	35.0	155.4
40—41 ............	1,172,000	91.4 1 ,	35.0	126.4

I ovanstående siffror har hänsyn icke tagits till exporten av levande djur.
Korrektion härför torde vara nödvändig endast för svin och nötkreatur.

Exporten av svin, levande vikt, har direkt erhållits ur handelsstatistiken.
För nötkreatur redovisas endast antalet djur. Medelvikten per produktionsår
har erhållits ur jordbruksnämndens, sedermera livsmedelskommissionens,
statistik över exporten av nötkreatur till Tyskland. Värdet har beräknats enligt
levandeviktspriset för svin samt kor, kl. I.

Värde, miljoner kronor
Svin Nötkreatur Tillsammans

1938/39........................ 3.2 2.4 5.6

1939/40........................ 2.4 3.5 5.9

1940/41........................ 0.1 2.5 2.6

Vid beräkningen av slakten 1940/41 lia siffrorna över den besiktigade slakten
t. o. m. februari 1941 varit tillgängliga. För återstoden av året ha vissa
antaganden gjorts beträffande storboskap, slutande i en väntad ökning
för hela produktionsåret 1940/41, jämfört med året 1938/39, på något över
13 procent eller från 83 till 94 miljoner kilogram slaktad vikt.

1 Slaktvikt = 78 kg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

Såsom ett första alternativ i tablån över jordbrukets inkomster bär emellertid
räknats med en konstant siffra för slakten av storboskap. Härvid ha
för åren 1939/40 resp. 1940/41 kvantiteterna reducerats med resp. 8 och
11 miljoner kilogram eller till 1938/39 års nivå.

Beträffande mindre kalv och häst kan slakten under månaderna februari
—augusti 1941 väntas bli av ungefär samma storlek som under februariaugusti
1940, medan slakten av större kalv, får och svin beräknats nedgå
lill resp. 75, 80 och 70 procent av besiktningen under motsvarande månader
1940.

Ull.

Från lantbruksstyrelsen lia erhållits uppgifter rörande kvantiteterna saluförd
ull jämte ullpriser vid olika tillfällen. Priserna ha vägts i förhållande
till den tid, de gällt.

Priser.

För vete, råg, korn, havre och ärter lia för åren 1938/39 och 1939/40 använts
ett enkelt medeltal av noteringarna under månaderna september—maj.
För året 1940/41 har för de fyra förstnämnda sädesslagen använts inlösningspriset
vid frivillig överlåtelse före den 1 lebruari resp. 1 mars 1941. För ärter
har sista noteringen i mars 1941 antagits gälla oförändrad under återstoden
av produktionsåret.

Beträffande priset på vete kan dessutom följande anföras. De för arén
1938/39 och 1939/40 använda noteringarna gälla höstvete. Dessa noteringar
torde ej inkludera kvalitetstillägg. Detta är icke heller fallet med inlösmngspriset
för år 1940/41 (27 kronor/deciton), varför ett tillägg för år 1939/40 av
50 öre samt för år 1940/41 av 1 krona per decition för högre proteinhalt
gjorts. För vårvete har under åren 1938/39 och 1939/40 utgått ett vårvetetillägg
av 50 öre/deciton, vilket för år 1940/41 höjts till 1 krona 50 öre/deciton. Priset
på vårvete har erhållits genom att öka höstveteprisema med nyssnämnda till lägg.

. J

För sockerbetor har använts det i publikationen »Årsväxten» angivna medelpriset
för resp. skördar. o .

Priserna på matpotatis, fabrikspotatis, hö samt ägg ha erhållits fran lantbruksförbundet.
Ifråga örn matpotatis har sista noteringen i mars antagits
konstant för återstoden av produktionsåret, för fabrikspotatis medelpriset för
februari. Ifråga örn hö och halm lia de statligt fastställda priserna ansetts
konstanta under återstoden av året.

För ägg har samma prisskillnad antagits gälla för återstoden av produktionsåret
som under månaderna september 1940—januari 1941 jämfört med
samma period ett år tidigare. Vad slutligen köttpriserna beträffa, ha vissa
slakteriföreningars genomsnittliga avräkningspriser kommit till användning
fram t. o. m. mars 1941. För återstoden av produktionsåret ha avräkningspriserna
för sista veckan före kötlransoneringens införande lått gälla för
återstoden av produktionsåret. Samtliga priser för kött och fläsk ha vägts
med månadskvantiteterna. I fråga örn alt. I för storboskap lia kvantiteterna
reducerats för de månader, under vilka en övernormal utslagning agt rum.

I fråga om mjölkpriserna kan följande anföras:

Produktmjölkpriset Ilar beräknats såsom en kvot mellan smörnoteringen
och den mängd mjölk, som vid smörtillverkningen använts per kilogram
smör under resp. år, varom uppgifter erhållits ur S. M. R:s statistik. lill

10*

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

den så erhållna kvoten har lagts nettoprisutjämningsbidrag samt fråndragits
beräknade mejerikostnader.

Värdet av den inom jordbruket till direkt konsumtion använda mjölken
har beräknats såsom produktmjölkpriset ökat med skummjölksvärdet under
resp. år.1

Priset på saluförd konsumtionsmjölk har beräknats av lantbruksförbundet,
varvid för tiden intill den 1 juli 1939 socialstyrelsens detaljpris å oskummad
mjölk legat till grund. För tiden därefter har begagnats inom S. M. R.
uträknat minutpris. Dessa priser ha minskats med detaljhandelskostnader,
mjölkavgift, mejerikostnader och extra frakter, varjämte korrigerats för 2
procent svinn. Därpå har en omräkning skett från liter- till kilopris.

Priset på skummjölk till ost har beräknats med ledning av en inom S. M. R.
verkställd utredning angående skummjölkens värde vid osttillverkningen.

Beräkning över jordbrukets inkomster.

	1938—1939	1939—1940	1940—1941
	Kvant.	Pris	Värde	Kvant.	Pris	Värde	Kvant.	Pris	Värde
	1,000	öre/	milj.	1,000	öre/	milj.	1,000	öre/	milj.
	ton	kg	kr.	ton	kg	kr.	ton	kg	kr.
Höstvete................	552	17.28	95.4	489	20.44	100.0	225	28.—	63.0
Vårvete ................	108	17.78	19.2	121	20.94	25.3	119	29.60	35.1
Råg....................	272	16.32	44.4	239	19.85	47.4	191	27.—	51.6
Korn...................	84	14.02	11.8	77	17.34	13.4	70	25.-	17.5
Havre..................	130	11.57	15.0	160	16.72	26.8	100	23.—	23.0
Ärter ..................	16	19.14	3.1	10	38.86	3.9	17	49.65	8.4
Potatis, mat-...........	750	6.03	45.2	750	10.09	75.7	800	7.84	62.7
» , fabriks-.........	260	4.93	12.8	271	4.95	13.4	266	5.95	15.8
Sockerbetor.............	1,834	3.05	55.9	1,900	3.09	58.7	1,859	3.68	66.6
Hö.....................	70	5.69	4.0	130	8.34	10.8	105	23.63	24.8
Halm ..................	40	2.59	1.0	140	3.63	5.1	115	7.15	8.2
K-mjölk till avsalu...... K-mjölk till hemmaför-	958	14.99	143.6	955	15.45	147.6	810	18.45	149.4
brukning1............	515	13.84	71.3	515	15.74	81.1	515	18.96	97.6
P-mjölk1 2...............	2,746	11.84	325.1	2,675	13.64	362.2	2,216	16.26	360.3
Skummjölk till ost......	98	2.90	2.8	92	3.10	2.9	164	5.10	8.4
Producentbidrag........	—	—	3.5	—	—	25.0	—	—	33.4
Mejerikostnadsbidrag ....	—	—	—	—	—	—	—	—	15.9
Ägg....................	50	142	71.0	50	159	79.5	40	203	81.2
Storboskap, alt. I.......	83	106	88.0	83	125	103.8	83	149	123.7
> » II ......	83	106	88.0	91	125	113.8	94	147	138.2
Kalv, större.............	31	171	53.0	29	191	55.4	23	232	53.4
» , mindre...........	14	98	13.7	14	105	14.7	14	147	20.6
Får....................	4	174	7.0	3	196	5.9	2	250	5.0
Häst...................	11	50	5.5	11	66	7.3	14	82	11.5
Svin....................	158	135	213.B	155	146	226.3	126	184	231.8
Ull..................... Export av levande djur:	0.7	175	1.2	0.7	278	1.9	0.7	457	3.2
Nötkreatur............	—	—	2.4	—	—	3.5	—	—	2.5
Svin..................	—	—	3.2	—	—	2.4	—	—	0.1
Summa: alt. I	—	—	1,312.4 1,312.4	—	_	1,499.9	_	_	1,574.7
> II	—	—	—	—	1,509.9	—	—	1,589.2
1938/39 = 100, alt. I	—	—	100.0	—	—	114.3	—	_	120.0
» II	—	—	100.0 1	—	—	115.0	—	—	121.1

1 Med användning av priserna för »K-mjölk till avsalu» erhålles alternativt för resp. produktionsår
följande värdesummor: 77.2, 79.6 och 95.0 miljoner kronor.

2 Priserna beräknade exklusive skummjölksvärde (som de tre åren beräknats till resp. 2.0,
2.2 och 2.7 öre/kg).

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

*11

Jordbrukets kostnader.

Köpgödsel och kalk.

Konstgödselförbrukningen under åren 1938/39—1940/41 beräknas uppgå
till följande kvantiteter.

	1938/39	1939/40	1940/41
	ton	ton	ton
Chilesalpeter..............	45,000	33,000	20,000
Kalksalpeter ..............	65,000	105,000	125,000
Kalkkväve................	28,000	27,000	32,250
Svavelsyrad ammoniak ....	20,000	17,000	18,650
Ljungasalpeter............	5,000	2,500	—
Kalisalt 40 %..............	80,000	77,000	80,000
Superfostat................	280,000	247,500	186,000
Benmjöl..................	5,000	4,000	3,000
Thomasfosfat..............	17,000	14,000	10,000
Omräknas ovanstående mängder till rent	kväve, kali	och fosforsyra er-
hålles för resp. år (inom parentes	priset i kronor/ton):
Kväve.......... 25,570 (1,072.10)	30,643	(1,093.30)	32,620 (1,309.00)
Kali............ 32,000 (309.30)	30,800	(383.30)	32,000 (394.50)
Fosforsyra...... 60,575 (362.50)	53,230	(484.30)	39,910 (543.40)

Den förbrukade kalkmängden har beräknats uppgå till 180,000 ton per år.
Värdet av köpgödsel och kalk blir följande, räknat i miljoner kronor.

Köpgödsel................ 61.41 71.09 77.01

Kalk, ab fabrik............ 5.03_5.48_5.99

Summa 66.44 76.57 83.00

Utsädesrabatter.

Rabatt å inköp av kontrollerat utsäde har för året 1940/41 beräknats utgå
med 4.0 miljoner kronor, varmed utgiftssidan minskas.

Köpfodermedel.

Förbrukningen av köpsfodermedel beräknas uppgå till följande.

1938/39 1939/40 1940/41

lon kr/dt ton kr/dt ton kr/dt

Majs 95,300 17.7G 73,500 19.11 3,000 18.50

Kli'' 170,000 12.77 155,000 16.43 125,000 16.50

Linkakor o. -mjöl . . 21,000 20.47 20,800 23.41 20,000 23.50

Övrigt oljekaksfoder 220,200 21.52 184,200 23.92 150,000 24.00

Fodercellulosa...... — — — — 75,000 18.00

Förutom dessa foderslag förbrukas även vissa mängder sockerbetsavfall
och animaliskt foder.

12*

KungI. Maj.ts proposition nr 278.

Köpfodrets värde i miljoner kronor.

	1938/39	1939/40	1940/41
Summa majs, kli, linkakor och
övrigt oljekaksfoder.........	90.32	88.44	61.88
Sockerbetsavfall m. m..........	9.00	8.57	9.89
Animaliskt foder.............	5.85	6.40	6.48
Fodercellulosa................	—	—	13.50
	105.17	103.41	91.75
Avgår rabatter: å fodersäd och fodercellulosa
samt stråfoder............	—	—	11.00
Totalutgift för köpfoder 105.17	103.41	80.75

Maskiner och redskap.

Med tillämpande av lantbruksförbundets index för maskiner och redskap
erhållas följande kostnadssummor:

1935/36 1936/37 1937/38 1938/39 1939/40 1940/41

Miljoner kronor... 65.78 70.60 75.87 72.81 83.20 93.84

Dessa kostnadssummor ha erhållits genom att beräkna årskostnaden för
en genomsnittlig, oförändrad inköpsvolym samt underhållskostnaden för ett
genomsnittligt maskinbestånd. I verkligheten varierar inköpsvolymen mer
eller mindre från år till år. Man skulle därför kunna tänka sig att beräkna
de verkliga inköpskostnaderna de olika åren. Som anskaffade maskiner
emellertid skola användas under ett flertal år, torde det vara riktigare att
räkna kostnaderna med utgångspunkt från en genomsnittlig årlig förbrukning.

Till jämförelse med ovanstående siffror skall anföras följande, vilka grunda
sig på industri- och handelsstatistikens uppgifter för de skilda åren och
som bättre återspegla de variationer, som verkligen förekommit i maskininköpen.

1935/36 1936/37 1937/38 3 1938/39 1939/40 J 1940/41

Miljoner kronor... 63.39 74.76 80.97 85.64 — _

Dessa uppgifter giva vid handen, att maskinanskaffningen, från att under
förra delen av 1930-talet ha varit relativt liten, väsentligt stegrades under
1937—1939 och då var väsentligt större än den genomsnittliga. För år 1940
finnas motsvarande siffror ej tillgängliga. Enligt uppgifter från större maskinfirmor
skulle emellertid en minskning av 20 å 30 procent under nämnda
år ha ägt rum i försäljningsvolymen, varigenom denna bragts ned till ungefär
genomsnittsvolymen för den senaste 10 årsperioden. Någon berättigad
erinran mot att beräkna kostnaderna enligt den först anförda på genomsnittsanskaffningen
grundade sifferserien torde därför icke kunna göras, detta så
mycket mindre som underhållskostnaden stegras icke blott på grund av höjda
materialpriser och arbetskostnader utan även genom maskinbeståndets
tillväxt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

*13

Traktorkos tnader.

Beräkningen av traktorkostnadernas storlek har skett med utgångspunkt
från traktorräkningarna 1937, 1940 och 1941. Med ledning av dessa samt
uppgifter om årliga försäljningar av traktorer till jordbruket även som årlig
utrangering av gamla maskiner beräknas traktorbeståndet under åren 1938/
39—1940/41 uppgå till följande storlek:

1938/39

1939/40

1940/41

Totalantal Därav genväg.
traktorer gasdrlvna

. . 17,800 —

. . 19,680 —

. 20,250 3,870

Dragbilar

4,000

5.500

4.500

Under åren 1938/39 och 1939/40 har användningstiden per år och traktor
beräknats till 450 timmar för vanliga traktorer och 225 timmar för dragbilar.
Under år 1940/41 beräknas användningstiden minska till 320 resp. 160 timmar.

Totalantalet driftstimmar respektive år utgör

Vank trakt. Dragbilar Summa
milj. tim. milj. tim. milj. tim.

1938/39 .................. 8.01 0.90 8.91

1939/40 .................. 8.86 1.24 10.10

1940/41 .................. 16.01 0.72 6.73

Kostnaden per driftstimme, innefattande avskrivning och förräntning av
investerat kapital, reservdels- och reparationskostnader samt utgifter för drivoch
smörjmedel, har beräknats till

Vank traktorer Dragbilar

kr/tim. kr/tim.

1938/39 .......................... 2.04 1.92

1939/40 .......................... 2.55 2.32

1940/41 .......................... 2 4.36 4.10

För de gengasdrivna traktorerna har en särskild beräkning utförts dels
över bränslekostnaderna (vilka alltså icke inkluderas i timkostnaden för »vanliga
traktorer») dels över de extrakostnader som uppstå, och vilka utgöras
av förräntning och avskrivning på gengasaggregat, samt underhåll och extra
skötselkostnader för desamma. Per driftstimme beräknas samtliga dessa kostnader
uppgå till 2 kronor 28 öre och för samtliga traktorer under den 1940/
41 beräknade användningstiden (250 tim./traktor) till sammanlagt 2.20 miljoner
kronor.

Sammanställningen av årskostnaden för samtliga traktorslag.

	1938/39	1939/40	1940/41
	milj. kr.	milj. kr.	milj. kr.
Vanliga traktorer...............	16.34	22.58	26.92
Extra kostnader för gengasverk
samt bränslekostnad för gengas-
drivna traktorer..............	—	—	2.20
Dragbilar......................	1.73	2.87	2.95
Summa	18.07	25.45	32.07

1 Antalet driftstimmar vid beräkning av total drivmedelskostnad; antalet driftstimmar vid
beräkning av övriga kostnader utgör 6.48 milj. timmar.

2 Därav: drivmedel 2.87 kr., övriga kostnader 1.49 kr.

14*

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

Diverse kostnader.

I denna kostnadsgrupp ingå två större poster, nämligen frakter och elkraft,
samt ett antal mindre, exempelvis hösalt, hästskor, betningsmedel och torvströ.
Det är ej sannolikt, att man här kan räkna med några större volymförskjutningar
från år till år. Årskostnaderna vid oförändrad volym äro
följande:

1938/39 1939/40 1940/41

Värde, miljoner kronor 73.93 94.34 117.20

Ekonomibyggnader.

De årliga utgifterna för underhåll och avskrivning av ekonomibyggnader
ha beräknats till följande belopp:

193839 1939/40 1940/41

Avskrivning, miljoner kronor..... 62.04 62.04 62.04

Underhåll, miljoner kronor...... 22.38 25.84 27.92

Summa 84.42 87.88 89.96

I detta fall ligger också en fast volymberäkning som grundval, nämligen
den nybyggnadsvolvm och det underhåll, som kräves för att upprätthålla
ett normalt byggnadsbestånd. Emellertid ha för de här redovisade åren endast
underhållskostnaderna fått följa med i den prisstegring, som ägt rum
sedan 1938/39. Däremot har den prisnivå, på vilken avskrivningen bygger,
fastlåsts vid det prisläge, som gällde under året före kriget. Detta har skett
med hänsyn till att det byggnadsbestånd, på vilket avskrivningarna skall ske,
i huvudsak tillkommit före krigsutbrottet. Omfattningen av nybyggnadsverksamheten
är för närvarande betydligt minskad och torde bli tämligen
begränsad till dess en återgång i kostnaderna inträtt eller en mera definitiv
stabilisering ägt rum. Därest en sådan stabilisering sker vid ett högre kostnadsläge
än det under åren 1938/39 rådande, måste givetvis även kostnadsberäkningen
för amorteringarna senare vidgå en motsvarande höjning.

Ovanstående beräkningar, som grunda sig på det material, som samlats
inom lantbruksförbundet, bygga på förutsättningen av ett tidsenligt byggnadsbestånd.
Emellertid har härvid ingen hänsyn tagits till alltjämt fortlöpande
standardförbättring eller ökad användning av ackordslönesystemet på
landsbygden med därav följande kostnadsökningar. Enligt 1940 års byggnadskostnadssakkunniga
äro sistnämnda kostnadsökningar ganska betydande.

Grundtörbättringar.

Kostnaderna lia beräknats till följande belopp i miljoner kronor:

1938/39 1939/40 1940/41

7.54 7.88 8.53

Någon större anledning att räkna med en stagnation i grundförbättringsarbeten
på grund av kriget finnes knappast, då propagandan för en utvidgad
och intensifierad produktion snarare torde medföra en viss ökning i
verksamheten.

Arbetskostnader.

Man torde få räkna med en viss nedgång i arbetareantalet under krigsåren
på grund av mobiliseringsåtgärdema. Men nedgången i numerär har sannolikt
tillfullo ersatts med förlängd arbetstid för de hemmavarande (speciellt
familjens egen arbetskraft.) De totala arbetskostnaderna, med vilka

Kungl. Maj:ts proposition nr 278. *15

lantbruksförbundet räknat, torde därför ur denna synpunkt kunna försvaras.

Det bör i detta samband påpekas, att lantbruksförbundet i sin index räknar
med en genomsnittlig total lönesumma på 700 miljoner kronor under kalanderåren
1935—1937. Denna är emellertid beräknad på löneförhållandena
avtalsåren 1935/36—1937/38, och på grund av den kontinuerliga lönestegring,
som skett, kommer därför denna summa att uppgå till ett högre belopp än
det, som verkligen motsvarar kalenderåren 1935—1937. Eli justering med
hänsyn härtill sänker basårens arbetskostnader från 700 till 675 miljoner kronor.
En dylik justering är här vidtagen och därigenom sänkas arbetskostnaderna
åren 1938/39—1940/41 med respektive 29, 33 och 36 miljoner kronor.

Det är sannolikt att de sista årens mekanisering inom jordbruket medfört
en viss nedgång i totala arbetarantalet, trots den inskränkning av arbetstiden,
som genomfördes för några år sedan. Detta framgår av en särskild av
amanuens L. Juréen inom livsmedelskommissionen verkställd utredning. I
avvaktan på en undersökning, som kommer att utföras av socialstyrelsen på
grundval av det material, som inhämtats för dess lönestatistik, har tills vidare
räknats med en nedgång av 1 procent per år räknat från produktionsåret
1938/39.

De sålunda beräknade arbetskostnaderna uppgå till följande belopp räknat

i miljoner kronor:	1938/39	1939/40	1940/41
	791.71	875.02	964.06
Kapitalkostnader.

Någon tillgänglig statistik för att bedöma det i jordbruket investerade kapitalets
storleksförändring under de sista åren finnes ej och man är därför
nödsakad utgå från förutsättningen av en oförändrad kapitalinvestering.
Vid bedömandet av siffrorna får dock icke förbises, att bl. a. de sista årens
mekanisering av jordbruket medfört en betydande investeringsökning. Vid en
vanlig indexberäkning böra dylika förändringar ej tagas i betraktande, men
då, som här skett, inkomsterna beräknats på föränderliga kvantiteter borde
hänsyn även tagas till kapitalförändringarna.

Enligt beräkningarna bli räntekostnaderna med oförändrad kapitalvolym
följande:

1938/39 1939/40 1940/41

Miljoner kronor........ 202.30 213.48 220.G5

Jordbrukets kostnader, sammandrag.

	1938/39	1939/40	1940/41
Köpgödsel...............	........... 66.44	76.54	83.00 1
Köpfodermedel..........		103.41	80.75 1
Maskiner och redskap....	........... 72.81	83.20	93.84
Traktorkostnader........	........... 18.07	25.45	32.07
Diverse kostnader........	........... 73.93	94.34	117.20
Byggnader...............	........... 84.42	87.88	89.96
Grundförbättringar.......	........... 7.54	7.88	8.53
Arbetskostnader .........	........... 791.71	875.02	964.06
Kapitalkostnader.........	........... 202.30	213,48	220.65
	Summa 1,422.39	1,567.23	1,686.06 2
	100.0	110.2	118.5

1 I dessa båda fall räknas marspriserna gälla för resten av produktionsåret; i övriga fall
ingå i stor utsträckning endast februaripriser.

2 Nedsummeringen gör 1,090.06 miljoner kronor men bär minskats med 4.0 milj. kronor, utgörande
rabatt å utsäde (se härom i texten).

16*

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

Sammandrag av inkomster och kostnader.

	1938/39	1939/40	1940/41
Inkomster, alt. I miljoner kronor...	. 1,312.4	1,499.9	1,574.7
index............	. ioo.o	114.3	120.0
alt. II miljoner kronor...	. . 1,312.4	1,509.9	1,589.2
index ............	100.0	115.0	121.1
Kostnader, miljoner kronor.........	. 1,422.39	1,567.23	1,686.06
index ..................	. 100.0	110.2	118.5

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

*17

Bilaga 2.

Till statens livsmedelskommission.

Delegationen för utredning av förändringarna i jordbrukets inkomst- och
utgiftsvolymer får härmed till statens livsmedelskommission överlämna en
P. M. rörande jordbrukets inkomster och utgifter. P. M. i fråga har utarbetats
i samråd mellan livsmedelskommissionens utredningsbyrå och Sveriges
lantbruksförbund. Vid utredningsarbetet har kontakt upprätthållits med
Kooperativa förbundet och Landsorganisationen. Arbetet har i huvudsak
bedrivits så, att livsmedelskommissionens utredningsbyrå verkställt detaljberäkningarna
rörande inkomstsidan, medan lantbruksförbundet i huvudsak
verkställt beräkningarna över utgifternas förändringar. Delegationen får
i fråga om principerna för det utförda räknearbetet hänvisa till den förut
nämnda bifogade P. M.

Härutöver önskar delegationen i korthet framhålla följande.

Undersökningar över utvecklingstendenserna för jordbrukets inkomster
och kostnader bli med nödvändighet på grund av det statistiska materialets
ofullständighet på några områden behäftade med vissa osäkerhetsmarginaler.
Detta omdöme har alltjämt generell giltighet, även om särskilt under
senare tid osäkerhetsmarginalerna avsevärt reducerats i samband med den
utökade statistiska kartläggning, som äger rum vid de statliga regleringsåtgärdernas
successiva utbyggande. Trots utvidgningen av det statistiska
materialet och ökningen av dettas tillförlitlighetsgrad måste alltjämt inkomstoch
kostnadsberäkningarna på vissa områden fotas på sannolika antaganden
och uppskattningar.

Vid beräkningarna över inkomstvolymerna har delegationen eftersträvat att
i största möjliga utsträckning fixera de verkliga avsalu- och förbrukningskvantiteterna
för de tre undersökningsåren (produktionsåren */9 1938—31/g
1939, 1939/40 och 1940/41). För animalieproduktionens vidkommande ha för
de av produktionsåret 1940/41 återstående månaderna vissa i P. M. närmare
specificerade antaganden örn utvecklingen gjorts. Osäkerhetsmarginalerna i
dessa antaganden torde emellertid icke vara av sådan storleksordning, att det
allmänna resultatet av utredningen härigenom kan komma att i någon större
utsträckning förändras. Såsom prissiffror för tiden efter den 1 april 1941 ha
på sådana jordbruksprodukter, ifråga om vilkas prisbildning regleringsorganen
under året medgivit en viss rörelsefrihet, de senast tillgängliga noteringarna
använts. Innebörden härav är sålunda, att senast tillgängliga noteringar
antagits komma att gälla även för återstoden av innevarande produktionsår.

Då det gällt att vinna ett möjligast tillförlitligt mått på jordbrukets kostnadsuveckling
har delegationen gått fram på två olika vägar för skilda slag
av kostnadselement. För sådana kostnader, där detta överhuvud med nuvarande
statistiska resurser visat sig möjligt, har ett försök gjorts att beräkna
jordbrukets totala utgiftssummor för de ifrågavarande jämförelseåren. Detta
gäller i främsta rummet örn de rörliga produktionsmedlen: köpgödsel och
köpfodermedel. För dessa förbrukningsvaror lia de verkliga inköpta kvantiteterna
för resp. produktionsår beräknats och multiplicerats med resp. årspriser.
Även för traktorkostnaderna har på sätt närmare framgå av bilagda

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 278. 7

18*

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

promemoria årliga utgiftssummor kunnat beräknas, vilka nära torde ansluta
sig till jordbrukets faktiska kostnadsutbetalningar för detta ändamål. Ifråga
örn övriga poster, vilka i årskalkyler av den art, det här gäller, i största utsträckning
måste redovisas i form av beräknade, från ett år till ett annat relativt
litet föränderliga normalkostnader, ha något varierande tillvägagångssätt
praktiserats. För posten byggnader har beräkningen skett på följande
sätt: Som mått på det årliga nybyggnadsbehovet har efter krigsutbrottet tagits
den beräknade utgiftssumman för produktionsåret 1938/39, vilken därefter
bibehållits som en konstant; endast underhållskostnadernas värdesumma har
antagits stiga under jämförelseåren i relation till uppgången i byggnadskostnaderna.
Ifråga om posten maskiner och redskap däremot har på i promemorian
anförda grander med användande av Lantbruksförbundets prisindex
för maskiner och redskap de årliga kostnadssummorna erhållits genom att
beräkna årskostnaden för en genomsnittlig, oförändrad inköpsvolym samt underhållskostnaden
för ett genomsnittligt maskinbestånd.

För arbetskraftsvolymen har på grundval av statistiskt material, som redovisas
i en särskild bilaga en årlig reduktion med en procent verkställts för tiden
efter produktionsåret 1938/39. Detta reduktionstal för arbetskraftsanvändningen
är att betrakta som preliminärt. På delegationens begäran kommer
Kungl, socialstyrelsen att på grundval av inom styrelsen tillgängligt statistiskt
material företaga en undersökning om nu berörda förhållanden. Vid
bedömandet av de beräknade utgifterna bör vidare beaktas, att arbetskostnaderna
nu liksom tidigare innefatta ersättning åt jordbrukaren och dennes
familj för utfört arbete efter samma normer, som lönerna för anställd arbetskraft
jämte visst tillägg som ersättning för jordbrukarens funktion som driftsledare.
För återstående poster, nämligen grundförbättringar, kapitalkostnader
och diverse kostnader har beräkningen skett med utgångspunkt från fasta
kvantiteter, på sätt närmare framgår av den bilagda promemorian.

Såsom redan i fjol vid framläggandet av lantbruksförbundets nya prisindex
framhölls, kunna de absoluta talen för inkomsterna och kostnaderna
av olika skäl icke sägas vara kommensurabla. Utgiftssidan är bl. a. fullständigare
genomarbetad än inkomstsidan. Jämförelserna mellan inkomst- och
kostnadsutvecklingen bör därför liksom tidigare grundas på indextalen fördels
jordbrukets kostnader, dels jordbrukets inkomster. Nedan anföras dessa
indextal med produktionsåret 1938/39 såsom bas.

	1938/39	1939/40	1940/41
Inkomster, miljoner kronor.......	...... 1,312.4	1,499.9	1,574.7
index ................	...... 100.0	114.3	120.0
Kostnader, miljoner kronor.......	...... 1,422.4	1,567.2	1.686.1
index.................	...... 100.0	110.2	118.5

Enligt denna sammanställning har inkomststegringen efter krigsutbrottet
fram t. o. m. produktionsåret 1940/41 procentuellt blivit något större än ökningen
i produktionskostnaderna under samma tid. I inkomstberäkningen
har därvid icke inräknats den kapitalrealisation, som de onormala nedslaktningarna
av storboskap i viss mån kunna sägas innebära. Beräkningen har
tillgått så att slaktvolymen för storboskap under produktionsåret 1938/39 betraktats
som en konstant, vilken fått representera storboskapsslakten för de
båda följande produktionsåren. Begagnar man i stället de faktiska slaktvolymerna
för storboskapen erhålles som totalindex för inkomsterna följande
serie:

Inkomster, miljoner kronor
index..........

1938/39

1,312.4

ioo.o

1939/40

1,509.9

115.0

1940/41

1,589.2

121.1

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

*19

Det bör i detta sammanhang framhållas, att jordbruket i dess helhet innevarande
produktionsår fått sina produktionsbetingelser försvagade i viss utsträckning,
ehuru detta icke indexmässigt låter sig fastställas. Sålunda har
otvivelaktigt det kvarvarande kreatursbeståndet på många håll undergått
en försämring genom underutfodring. Möjligen kan också jordens produktivitet
tänkas komma att så småningom undergå en minskning på grund av
minskad gödsling. Vidare kommer den normala lagerbehållningen inom jordbruket
ifråga om kraftfoder och andra foderslag under innevarande produktionsår
med all sannolikhet att uttömmas. Det är bland annat mot bakgrunden
av nu anförda företeelser man har att bedöma den relativt väl hävdade
animalieproduktionen under vinter- och vårmånaderna.

För att något belysa betydelsen av att man på sätt här skett räknar med
föränderliga kvantiteter i stället för att framräkna en ren prisindex med fast
bas i fråga om kvantiteterna för såväl produkter som produktionsmedel, önskar
delegationen här nämna ett par siffror. Om en prisindex skulle uppgjorts
för produkterna med kvantiteterna för produktionsåret 1938/39 såsom bas,
skulle prisindextalet för produktionsåret 1940/41 ha stigit till 144.1. En motsvarande
beräkning för produktionsmedlen (sålunda med kvantiteterna 1938/
39 såsom bas) skulle — med bortseende från fodermedels- och utsädesrabatterna
— lia givit ett prisindextal för 1940/41 av 125.0. Att beräkningar över
de verkliga inkomstvolymerna innevarande produktionsår inverka kraftigt
sänkande på inkomstindex, medan förändringarna i fråga örn jordbrukets
kostnader bli betydligt mindre framträdande, framgår direkt av en jämförelse
mellan de nyss anförda prisindextalen och de ovan i tabellform sammanställda
indextalen över inkomst- och kostnadsvolymernas förändringar.

Delegationen önskar framhålla, att det här gjorda försöket till en beräkning
av förändringarna i jordbrukets inkomst- och kostnadsvolymer efter
krigsutbrottet icke kan läggas till grund för några uttalanden örn jordbruksdriftens
lönsamhet överhuvud taget. Beräkningarna ge endast ett mått på de
ungefärliga förändringarna i lönsamhetsgraden för det svenska jordbruket
taget som en helhet under tiden efter krigsutbrottet. Ej heller kunna de framlagda
beräkningarna sägas ge ett mått på jordbrukarnas totala inkomstsituation
och ekonomiska läge i och för sig. För ett bedömande av jordbrukarbefolkningens
nuvarande inkomster tarvas bland annat att hänsyn även tages
till vissa andra betydelsefulla inkomstkällor. Det bör sålunda observeras
att ingen hänsyn tagits till jordbrukarnas inkomster av försålda skogsprodukter.
Icke heller jordbrukarnas inkomster av trädgårdsskötsel samt av
körslor för andra ändamål än jordbruksdriften ha medtagits. Vissa andra
smärre inkomstposter saknas ävenledes.

Till delegationen har bland annat överlämnats en motion nr 99 i riksdagens
andra kammare, vari begärts, att genom Kungl. Maj:ts försorg en redovisning
skulle lämnas över huru de av Sveriges lantbruksförbund verkställda
förhandsberäkningarna över 1940 års dåliga skördeutfall och dettas inverkan
på jordbrukets produktionsvolym gestalta sig i jämförelse med det säkrare
mått på produktionsutfallet, som nu kan vinnas. Delegationen får i
anledning av denna begäran framhålla följande. Enligt lanlbruksförbundets
prognos, vilken givetvis vid den tidpunkt, då den framlades, måste arbeta
med betydande osäkerhetsmarginaler, beräknades i jämförelse med regleringsåret
1938/39 för jordbruket uppstå ett nettoinkomstbortfall av c:a 190
miljoner kronor (avsett att i större eller mindre utsträckning tiickas genom
statliga åtgärder). Detta inkomstbortfall beräknades av Lanlbruksförbundet
komma att till ett belopp av inemot 100 miljoner kronor täckas genom del
s. k. mejerikostnadsbidragel samt genom de prisförhöjningar, som skett eller
beräknades ske linder tiden närmast före och på grund av den mellan Kungl.

20*

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

Majit och jordbrukets riksorganisationer sistlidna höst träffade särskilda
prisöverenskommelsen. Av Lantbruksförbundet förutsattes vidare enligt en
preliminär förhandsuppskattning inemot 30 miljoner kronor ytterligare skola
komma att tillföras jordbruket i form av rabatter på vissa fodermedel och
utsäde. Genom prishöjningar och olika slags subventioner åt jordbruket beräknades
sålunda det förhandskalkylerade nettoinkomstbortfallet skola täckas
intill ett belopp av inemot 130 miljoner kronor. Jordbrukets andel av det
dåliga skördeutfallets samhällsekonomiska belastning förutsattes sålunda av
Lantbruksförbundet komma att bli c:a 60 miljoner kronor, d. v. s. omkring
1h av det förut nämnda totalbeloppet på 190 miljoner kronor.

Av det material, som delegationen här ovan framlagt, synes framgå, att
jordbruket i dess helhet, såsom förut sagts, efter krigsutbrottet genom inträdda
prisförhöjningar kompenserats för de ökade produktionskostnaderna.
Den slutsatsen synes även grundad, att jordbruket taget som en helhet
icke behövt bära någon andel av skörde- och produktionsminskningen, givetvis
i den mån denna tagit sig uttryck i försäljningarna och de gjorda antagandena
rörande återstoden av produktionsåret visa sig hållbara.

Skiljaktigheterna mellan Lantbruksförbundets prognos från i höstas och
de tillförlitligare beräkningar, som nu kunnat verkställas betingas främst
därav, dels att vissa priser kommit att ökas något starkare än vad av Lantbruksförbundet
förutsattes, dels att produktionsminskningen för vissa produkter,
främst mjölk och fläsk, blivit åtskilligt mindre än vad förbundets
prognos syntes häntyda på. Det bör emellertid samtidigt framhållas, att
Lantbruksförbundet i sin skrivelse räknade med att effekten av den dåliga
skörden på jordbrukets samlade produktionsvolym först efter någon tids förlopp
skulle göra sig fullt gällande.

Delegationen önskar slutligen erinra örn hurusom ett bedömande av jordbrukets
inkomst- och utgiftsutveckling i dess helhet för produktionsåret
1940/41 erbjuder större vanskligheter än vanligt med hänsyn till de onormalt
stora variationerna i skördeutfallet mellan olika landsdelar o. s. v. Innebörden
av slutsatsen, att jordbruket i dess helhet erhållit full kompensation
är sålunda den, att vissa jordbrukare med förhållandevis normal skörd åtnjutit
relativt stora nettoinkomsttillskott i jämförelse med förkrigstiden, medan
andra jordbrukare, trots vidtagna speciella subventionsåtgärder, otvivelaktigt
fått vidkännas rätt avsevärda reduktioner i förkrigstidens nettoinkomster.
Det bör i detta sammanhang även betonas, att det med hänsyn till den
begränsade tid, som stått till förfogande, ej varit möjligt för delegationen att
verkställa beräkningar, ägnade att belysa inkomst- och kostnadsutvecklingen
i olika landsändar samt för skilda storleksgrupper av jordbruk. En närmare
undersökning av dessa olikartade utvecklingstendenser med avseende
på nettoinkomsterna för olika jordbrukarkategorier har även mött svårigheten,
att ett tillräckligt omfattande statistiskt material ej förelegat. Delegationen
har den bestämda uppfattningen, att en undersökning av antydd art
skulle vara av synnerligt värde såsom ett hjälpmedel att till nästföljande år
säkrare bedöma verkningarna av de statliga regleringsåtgärderna på jordbrukets
område.»

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

*21

Bilaga 3.

P. M.

angående den inverkan på levnadskostnadsindex förändringen av
de egentliga producentpriserna på jordbruksprodukter haft
sedan krigsutbrottet.

För att utröna hur mycket av levnadskostnadsstegringen sedan krigsutbrottet,
som är att hänföra till ökade producentpriser på jordbruksprodukter har
vissa beräkningar verkställts, varvid eftersträvats att såvitt möjligt uppnå
jämförbarhet med de av socialstyrelsen på grundval av detaljpriserna verkställda
indexberäkningarna.

I efterföljande tabell 1 har företagits en beräkning av den totala kostnadsstegringen,
som är en följd av producentprisernas höjning å olika i
livsmedelsindex ingående jordbruksprodukter från juni 1939 till och med
mars 1941. Vad de anförda priserna beträffar, äro dessa i flertalet fall verkliga
producentpriser. Förädlings- och distributionskostnaderna äro sålunda
fråndragna marknadspriserna. Dock har, för erhållande av överensstämmelse
med socialstyrelsens beräkningar, vissa avvikelser därifrån skett. Så är
förhållandet för mjölk, smör, ost, ägg samt vete och råg.

Tab. 1. Producentprisstegringens totalvärde i livsmedelsbudgeten.

I socialstyrelsens livsmedelsindex ingående
varuslag

Kvantitet	Pris i kronor pr kg	Prisdifferens i kronor
Juni 1939	mars 1941	pr kg	total
1,043.3	lit.	0.1669	0.2020	0.0351	36.62
32.5	kg	2.7750	3.7260	0.9ÖOO	30.88
22.4	>	1.2560	1.7000	0.4440	9.95
41.5	>	1.5720	2.6420	1.0700	44.41
350.3	»	0.0590	0.0797	0.0207	7.25
13.6	>	0.1960	0.5200	0.3250	4.42
kg
1939 1941
213	238	0.2283	0.2549	0.0266	12.04
86	61	0.2028	0.2420	0.0392	—2.67
32	32	0.2098	0.3989	0.1891	6.05
25.8	kg	1.100	1.680	0.580	14.96
20.0	>	1.543	2.303	0.760	15.20
20.2	>	1.100	1.680	0.580	11.72
43.7	>	I	J
13.6	>	> 1.260	> 1.840	0.580	39.67
11.2	>	1	1		16.31
785	>	0.0270	0.0310	0.0040	3.14
		0.6000	1.2800	0.6800	24.34
			Summa ökning	274.29

Mjölk.
Smör .
Ost...

Potatis.....................

Ärter.......................

Vete (kärnmjöl)....... 163.2

Råg (rågsikt).......... 47.6

Havre (havregryn)..... 31.6

Råg (spis- o. knäckebröd) 34.8

> (sötlimpa)......... 42.3

» (grovbröd)........ 31.2

Vete (skorpor ord.) .... 10.1

» (mjukt matbröd) 10.0

» (mjukt kaffebröd) 28.0

Nötkött, färskt............................

Kalvkött, stek.............................

Malet nötkött.............................

Fläsk, färskt sidfläsk......................

> salt > ......................

Fläskkorv, 25.7 kg; motsvarar i fläsk e:a 20 %

tillägg å kött och fläsk..................

Socker (bit) 130.0 kg; motsvarar i betor c:a
Margarinaccis å 35.8 kg margarin..........

omräknat

till:

vetemjöl ..
''rågsikt ...
havregryn
se bil. a.

22*

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

Från mjölkpriset har sålunda mjölkavgiften icke fråndragits, ej heller ha
producent- och mejerikostnadsbidrag tillagts detsamma. Vid beräkning av
producentpriset på smör juni 1939 har julinoteringen 1939 legat som grund,
då därigenom större överensstämmelse erhålles med tiden strax före krigsutbrottet.
De utgående prisutjämnings-, producent- och mejerikostnadsbidragen
lia ej tillagts smörpriset. För jämförbarhet med socialstyrelsens
index borde egentligen jordbrukets producentpriser dessutom ha reducerats
för det avdrag (den reduktion) å detaljpriserna, som göres med hänsyn till
smör- och margarinrabatterna. Vad ost priset beträffar gäller samma förhållande
som för smör med undantag av att junipriset 1939 bygger på samma
månads ostnotering.

Äggpriserna lia säsongrensats, vilket ansetts nödvändigt med hänsyn till
de starka fluktuationer, som ägt rum under den tid beräkningarna omfatta.

Från brödspannmålspriserna har förmalningsersättningen (6.35 kronor)
fråndragits, då denna ej påverkar mjölpriserna. Vad pris- och kvantitetsberäkningarna
beträffar, hänvisas till bilagorna a och b.

För kött och fläsk äro beräkningarna mera summariska, då någon detaljerad
beräkning ej kunnat verkställas rörande den del av minutpriset på varje
särskild köttsort, som ingår i producentpriset. Därför har slaktviktsnoteringen
lagts som grund och till slutsumman har sedan lagts 20 procent, för att
eliminera det fel, som kan uppstå, genom att slaktviktsnoteringen avser priset
på hela djur, medan den köttvikt, som ingår i socialstyrelsens beräkningar,
huvudsakligen torde avse benfritt kött.

Då margarinaccisen, samtidigt som den tillfört medel till jordbruket, också
påverkat detaljhandelspriserna, har den medtagits i beräkningen. För den
gäller detsamma som för smöret i juni 1939, nämligen att den under juli
samma år utgående accisen lagts till grund.

Den mellan juni 1939—mars 1941 på grund av höjda producentpriser förorsakade
livsmedelsfördyringens inverkan på livsmedels- och levnadskostnadsindex,
framgår av följande.

Livsmedel och summa levnadskostnader enligt socialstyrelsens beräkningar.

	1935	1 juli	1 april
	1939	1941
Livsmedel, värde i kronor...............	. 1.192.00	1,369.24	1,824.97
Index ........................	100	114.8	153.1
Summa levnadskostnader, värde i kronor.	. 3,434.35	3,726.18	4,802.32
Index........................	100	108.5	139.8

Livsmedelsindex har enligt ovanstående beräkning ökat med 38.3 enheter
(33 %) från 1 juli 1939 till 1 april 1941; samtidigt har levnadskostnadsindex
ökat med 31.3 enheter (29 %).

Den i tabell 1 sedan 1 juli 1939 konstaterade ökningen av livsmedelskostnaderna
på grund av höjda producentpriser, 2 74.29 kronor, motsvarar 23.0
enheter i livsmedelsindex, vilket innebär att av den totala stegringen (38.3 enheter)
15.3 enheter eller 40 procent faller dels på kostnader för förädling
och distribution (transporter, handelskostnader) av jordbruksprodukter, dels
på livsmedel, som äro importvaror eller eljest ej härstamma från det inhemska
jordbruket. Ävenså kan en icke obetydlig del hänföras till omsättningsskatten.

Till levnadskostnadsindex stegring medverkar livsmedlen med 13.3 enheter
(42 %) men av detta orsakas endast 8.0 enheter (26 %) av höjda producentpriser
på jordbruksprodukter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

* 23

Jordbruksprodukternas andel i ökningen av levnadskostnadsindex kommer
säkerligen att stiga, örn man även inräknar de särskilda bidrag, som i ovanstående
beräkning förbigåtts, nämligen prisutjämnings-, producent- och mejerikostnadsbidrag
samt förmalningsersättning — huru mycket har för närvarande
icke kunnat undersökas. I levnadskostnadsindex ingå dessa ökningar
emellertid icke under gruppen livsmedel utan i skatterna.

Bilaga a.

Vid förmälning utvinnes:

'' Ur 100 kg vete c:a 70 kg kärnmjöl, 30 kg kli och eftermjöl

» » » råg » 75 » rågsikt, 25 » » » »

» » » havre » 50 » havregryn, 40 » » 10 kg vatten

Rågbröd:
Sötlimpor .

Grovlimpor

Procentuell sammansättning

Olika brödsorters
sammansättning
kg mjöl/kg bröd

____ 0.670

... 0.700

1939

50 / rågsikt
50 % vetemjöl
100 % rågsikt

1941

25 % rågsikt
75 % vetemjöl
25 % rågsikt
75 % vetemjöl

Vetebröd:

Mjukt matbröd............ 0.760

» kaffebröd........... 0.650

skorpor............. 0.950

100 / vete
100 % »
100 % »

100 % vete
100 % »
ioo y. »

Med stöd av ovanstående uppgifter omräknas de mjöl-, bröd- och grynkvantiteter,
som ingå i livsmedelsbudgeten, till vete, råg och havre.

1939 1941

Vetemjöl: kg kg

163.2 kg kärnmjöl..................................... 163.2 163.2

42.3 » sötlimpa = 28.4 kg mjöl; därav vetemjöl ...... 14.2 21.3

34.8 » grovbröd = 24.4 » » ; » » ...... — 18.3

10.0 » mjukt matbröd............................... 7.6 7.6

28.0 » kaffebröd.................................... 18.2 18.2

10.1 » skorpor..................................... 9-6__9J>

212.8 238.2

Rågsikt: kg kg

47.6 kg rågsikt....................................... 47.6 47.6

42.3 » sötlimpa =28.4 kg mjöl; därav rågsikt......... 14.2 7.1

34.8 » grovbröd = 24.4 » » ; » »< ......... 24.4__6J.

86.2 60.8

Havregryn: kg kg

31.6 kg havregryn.................................... 31.6 31.6

24*

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

Bilaga b.

Beräkning av spannmålspris med hänsynstagande till mjöl- och klivärden.

Vete.

Juni 1939: Av 100 kg vete erhålles: 70 kg mjöl å 0.43 kronor = 30.10

30 » kli å 0.123 » = 3.69

Summa kronor 33.79.

Mjölets värde i # av totalvärdet = 89.1; Av spannmålspriset, 17.94 kronor/
deciton, faller alltså 89 1 % ( = 15.98 kronor) på mjölutvinningen och »spannmålspriset
per kg mjöl» blir då ^~ == 0.2283 kronor.

Mars 1941: 70 x 0.45 = 31.50
30 x 0.165 = 4.95.

367457

Råg.

86.4 *; 0.864 X 20.65 : 70 = 0.2549.

Juni 1939: Ib x 0.36 = 27.00 = 89.8 %; 0.898 x 16.94:75 = 0.2028.
25 x 0.123 = 3.08.

307087

Mars 1941: Ib x 0.40 = 30.00 = 87.9 *; 0.879 X 20.65 : 75 = 0.2420.
25 x 0.165 = 4.13.

34.137

Havre.

Juni 1939: 50 X 0.43 = 21.50 = 81.4 0.814 x 12.89:50 = 0.2098.

40 X 0.123 = 4.92.

26.42.

Mars 1941: 50 x 0.65 = 32.50 = 83.1 f.\ 0.831 x 24.00 : 50 = 0.3989.
40 X 0.165 = 6.60.

39.10.

TABELLBILAGA

Kungl. May.ts proposition nr 278.

*27

Tab. X. Vissa Jordbruksnäringen berörande prisindextal.

		Av jordbruksutr. beräknat index för nedan-	riommerskollegii index
	Social-	stående i hushållsbudg. ingående livsmedel1	för (1935 = 100)	Jordbruks-
	styris index för	Inhemska jordbruksprodukter	Samtl.			vege- tabi- liska livs- me- del			nämndens produ-
År och månad	livsm.p. i hush.-budgeten (1914 = 100)	Mejeri- pro- dukter (smör, mjölk, ost)	Mjöl och gryn (vetem., rågsikt, lavregr.)	Bröd (6 sor-ter)	Kött och fläsk (5 sor-ter)	svenska jord-bruks-prod. (23 va-ruslag)	Samtl. mat-varor (34 va-ruslag)	ma- liska livs- me- del	to-de r-me-del	Göd- sel- me- del	centpris-index för viktigare jordbruks-produkter
1925—29..	157	100	100	100	100	100	100	119	138	121	120	100
1930......	140	89	86	94	95	88	88	102	105	82	lil	82.9
1931......	129	86	83	92	79	82	82	89	100	79	107	74.3
1932......	125	80	79	91	73	78	79	84	102	83	103	68.7
1933......	121	80	77	89	69	75	76	81	99	76	105	66.1
1934......	122	87	75	88	70	78	78	92	99	91	99	71.8
1935......	128	86	81	87	84	82	83	100	100	100	100	81.4
1936......	133	88	83	88	92	86	86	101	103	105	102	85.9
1937......	137	94	88	92	92	89	89	108	114	117	102	91.9
1938......	143	98	92	94	99	93	92	113	113	112	105	95.2
1939......	147	103	92	96	105	96	96	120	110	114	106	99.9
1940......	165	114	98	lil	115	109	lil	140	128	148	135	119.6
1939
januari ... februari ..	145							121 118	106 107	108 107	102 103	100.8 98.1
mars.....	146	. 102	90	94	104	95	94	118 117	106 107	105 105	104 104	99.7 100.4
								115	108	106	104	98.2
	_							114	10S	108	104	95.6
	147							116	108	108	102	96.8
augusti...	105	92	97	105	97	961	121	106	109	102	97.3
september	_							123	110	123	108	100.0
oktober...	150	. 106						125	113	127	108	103.0
november		95	99	106	99	99]	127	118	129	117	104.8
december.	—							128	118	130	119	108.2
1940
januari ... februari ..	154	l 108	96	106	107	102	1021	130 130	121 121	133 136	124 132	107.1 109.7
mars.....		\|					I	130	120	137	135	112.7
april.....	163	1 lil					I	129	122	141	135	116.0
		96	108	110	107	109 {	133	123	142	135	117.4
		J			I	134	124	144	135	115.3
	170						I	137	126	145	135	118.6
augusti ...		\ 113	99	lil	117	109	110 {	138	130	151	135	118.6
september	_	1						144	133	157	136	122.0
oktober ..	172	l 125						150	137	162	136	127.1
november		101	117	127	116	121 <	155	139	162	140	130.3
december.	—	1						164	140	163	144	136.9
1941
januari .. februari .	180	\| 133	101	119	142	127	131 •	166 167	140 140	161 161	144 144	135.6 136.4
Mars......	—							173	141	161	143	140.1

Ingen hänsyn har vid beräkningarna tagits till ransonering eller matfettsrabatt.

28*

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

Tab. 2 a. Priser i öre/kg å nedanstående varuslag.

År och månad	Köns.- mjölk	Prod.- mjölk	Kor kl.	Kor kl. m	Tju-rar kl. I	Svin kl. I	Ägg	Svenskt vete	Pota- tis	Vit foder- havre	Majs	Jord- nöts- kakor
1925—29........	22	10.9	64	40	68	110	158	22.66	lO.io	15.47	17.14	20.80
1930............	21	8.1	58	36	66	95	125	18.43	7.27	9.93	12.03	14.28
1931............	21	6.8	48	29	■50	59	105	19.11	8.55	10.67	8.65	13.34
1932............	20	6.1	38	23	36	61	96	17.40	7.67	10.48	9.92	15.63
1933............	20	6.9	35	21	35	59	90	17.28	6.03	9.52	9.09	14.41
1934............	21	8.3	46	30	48	56	99	16.97	6.02	11.83	13.01	15.21
1935............	21	8.9	57	38	61	83	114	16.69	8.28	12.15	15.51	17.44
1936............	22	9.6	59	39	62	89	127	17.01	8.53	12.77	15.93	19.08
1937............	23	10.4	56	39	62	91	138	19.60	9.02	15.58	16.33	19.69
1938............	24	10.9	58	41	63	101	136	18.85	8.66	13.62	16.83	19.60
1939............	25	11.6	66	48	70	100	138	17.99	9.03	13.03	18.61	21.23
1940............	27	13.9	72	50	75	117	163	23.30	13.67	20.41	18.50	24.00
1939 januari ....	25	12.3	63	44	67	109	142	17.20	8.41	11.51	18.04	20.49
februari ...	25	12.0	62	45	67	103	118	17.39	8.15	11.57	18.26	20.33
mars......	25	12.0	62	45	67	99	113	17.46	7.98	11.25	18.22	19.96
april......	25	11.4	64	47	69	98	113	17.59	7.85	11.20	18.26	19.85
maj.......	25	10.8	64	47	69	95	lil	17.74	8.33	11.44	18.70	19.99
juni.......	25	10.2	63	48	68	94	114	—	8.40	12.20	18.66	20.00
juli........	25	10.6	66	48	70	98	120	—	14.93	—	18.13	21.18
augusti ....	25	11.8	68	51	72	99	135	16.72	8.77	—	17.88	21.19
september .	25	11.9	72	54	78	101	148	17.12	8.17	13.86	19.32	21.97
oktober....	25	12.2	69	51	74	101	181	18.73	8.60	15.17	20.65	‘24.00
november..	25	13.0	66	47	71	101	195	19.93	9.03	15.91	—	24.00
december ..	26	13.1	67	45	71	103	163	20.04	9.68	16.17	—	24.00
1940 januari ....	26	13.0	68	47	72	102	150	20.12	11.69	16.26	*18.50	24.00
februari ...	26	13.0	69	49	74	102	155	20.42	15.13	17.02	18.50	24.00
mars......	26	13.0	68	48	72	102	160	20.63	16.02	17.72	18.50	24.00
april......	27	13.0	69	49	73	104	136	21.08	17.02	18.72	18.50	24.00
maj.......	27	13.0	74	55	78	107	130	21.41	17.25	19.65	18.50	24.00
juni.......	27	13.0	75	56	79	lil	133	—	14.55	—	18.50	24.00
juli........	27	14.1	71	53	76	114	136	—	16.19	—	18.50	—
augusti ....	27	14.1	70	49	75	118	149	24.25	13.30	—	18.50	—
september .	28	14.1	71	48	74	129	184	25.02	10.29	23.27	18.50	—
oktober....	28	14.7	71	48	74	138	224	26.08	10.52	24.01	18.50	—
november .	30	15.4	73	48	76	136	210	*27.00	11.00	»23.60	18.50	—
december ..	30	16.4	80	52	81	135	190	27.00	11.13	23.50	18.50	—
1941 januari ....	30	16.4	84	55	87	135	200	27.00	12.54	23.50	18.50	—
februari ...	30	16.4	91	61	94	135	218	*25.00	12.96	23.50	18.50	—
mars......	30	16.4	100	70	104	138	230	25.00	11.37	*21.50	18.60	—
april......	30	16.4 1	110	80	114	144	178	25.00	10.66	21.50	18.50	—

1 Av staten fastställda maximipris fr. o. m. den 30 sept. 1939. — 2 Av staten fastställt maximipris
fr. o. m. den 5 jan. 1940. — 3 Av staten fr. o. m. den 16 okt. 1940 fastställda priser vid
frivillig försäljning till svenska spannmålsaktiebolaget för brödsäd före den 1 febr. och för
fodersäd före den 1 mars 1941. — 4 Inlösningspris fr. o. m. den 1 febr. resp. 1 mars 1941.

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

*29

Tab. 2 b. Priserna å nedanstående varuslag i % av års- resp. månadsmedelpriserna

1925—1929.

År och månad	Kons.- mjölk	Prod- mjölk	Kor kl. I	Kor kl. III	Tju-rar kl. I	Svin kl. I	Ägg	Svenskt vete	Pota- tis	Vit foder- havre	Majs	Jord- nöts- kakor
1925-29 ......	100	100	100	100	100	100	1 100	100	100	100	100	100
1930 ..........	95	74	91	90	97	86	79	81	72	64	70	69 !
1931 ..........	95	62	75	73	74	54	66	84	85	69	50	64 !
1932 ..........	91	56	59	58	53	55	61	77 j	76	68	58	75
1933 ..........	91	63	55	53	51	54	57	76	60	62	53	69
1934 ..........	95	76	72	75	71	51	63	75	60	76	76	73
1935 ..........	95	82	89	95	90	75	72	74	82	79	90	84
1936 ..........	100	88	92	98	91	81	80	75	84	83	93	92 !
1937 ..........	105	95	88	98	91	83	87	86	89	101	95	95
1938 ..........	109	100	91	103	93	92	86	83	86	88	98	94
1939 ..........	114	106	103	120	103	91	87	79	89	84	109	102
1940 ..........	123	128	113	125	110	106	103	103	135	132	108	115
1939 januari ..	109	115	98	116	99	104	74	73	87	76	102	94
februari ..	114	103	98	118	99	101	75	73	80	75	102	93
mars ....	114	108	100	115	100	97	92	74	74	72	103	94
april ....	114	lil	100	118	101	93	107	74	72	70	104	96
maj......	114	108	98	115	101	86	98	73	82	69	106	98
juni......	114	100	97	112	99	80	100	—	85	74	107	100
juli ......	114	104	100	114	99	84	103	_	94	—	105	105
augusti ..	114	104	101	121	101	85	97	77	80	—	104	103
september	114	102	109	132	113	89	92	83	96	94	117	106
oktober ..	114	106	106	131	109	91	91	92	106	108	127	116
november	114	113	105	124	106	94	78	96	113	113	—	116
december	118	121	110	122	108	96	70	95	117	116	—	116
1940 januari ..	113	121	106	124	106	97	79	85	121	107	105	110
februari ..	118	112	110	129	109	100	99	85	149	110	104	110
mars ....	118	117	110	123	107	100	130	87	149	113	105	114
april ....	123	126	108	123	107	99	128	89	157	116	105	116
maj......	123	130	114	134	115	96	115	88	169	118	105	118
juni......	123	127	115	137	114	95	117	—	147	—	106	120
juli ......	123	138	108	126	107	98	117	—	102	—	107	—
augusti ..	123	129	104	117	106	102	107	112	121	—	108	—
september	127	121	108	117	107	113	114	122	121	158	112	—
oktober ..	127	128	109	123	109	124	113	128	130	170	114	—
november	136	134	116	126	113	126	84	130	138	166	113	—
december	136	152	131	141	123	126	82	128	135	168	112	—
1941 januari ..	130	153	131	145	128	129	105	114	130	155	105	—
februari ..	136	141	144	161	138	132	139	105	128	152	104	—
mars ....	136	148	161	179	155	135	187	106	106	137	105	—
april......	136	159	172	I 200	168	137	168	105	98	134	105	—

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

Tab. 3. Tillverkning och försäljning av mejerismör och ost samt försäljning av

mjölk och margarin, i ton.

År och månad	Invägd mjölk	Därav konsum- tions- mjölk	Till- verkat mejeri- smör	Inom landet försålt mejeri- smör	Till- verkad ost	Inom landet försåld ost	Försålt mar- garin
1934....................	2,498,377	797,131	62,510	39,431	31,103	30,824	52,831
1935....................	2,550,918	817,357	63,452	43 680	31,669	32,385	55,202
1936....................	2,720,166	848,670	67,168	48,152	37,759	34,498	56,126
1937....................	2,847,222	863,283	73,247	49,099	35,443	36,613	58,810
1938....................	3,032,241	887,595	80,103	51,534	36,524	38,816	58,401
1939....................	3,205,688	907,535	83,735	54,319	43,653	41,406	59,519
1940....................	2,988,933	881,662	80,760	74,002	35,328	37,736	38,925
1939 januari............	234,996	79,959	5,947	4,302	3,148	2,718	4,491
februari ..........	221,885	74,199	5,447	3,994	2,976	2,995	4,668
mars..............	251,816	78,508	6,182	4,585	3,524	3,367	5,478
april..............	263,381	78,634	6,514	4,394	3,958	3,401	4,847
maj ..............	295,023	80,628	7,447	4,751	4,428	3,498	4,915
juni ..............	314,526	77,018	8,305	5,062	5,050	3,769	6,338
juli................	306,187	74,350	8,239	4,750	4,221	3,816	3,230
augusti............	314,570	72,834	8,422	4,811	4,348	3,997	4,822
september..........	290,890	68,703	7,976	4,715	4,010	4,322	5,310
oktober............	254,505	76,164	7,053	4,041	2,992	3,928	4,837
november..........	223,500	70,859	6,095	4,355	2,269	3,298	5,509
december..........	234,409	75,679	6,108	4,559	2,729	2,297	5,074
1940 januari............	242,616	72,517	6,427	4,421	3,126	2,414	4,624
februari ..........	226,795	73,482	5,916	4,235	2,667	2,827	4,496
mars..............	246,581	77,764	6,302	4,834	2,904	2,954	4,815
april..............	255,093	75,111	6,649	4,511	3,185	3,719	6,145
maj ..............	272,477	76,429	6,900	5,215	3,370	3,148	3,936
juni ..............	296,560	74,438	7,869	6,747	4,242	3,450	780
juli................	281,275	78,397	7,549	7,581	3,341	3,415	977
augusti............	287,455	76,847	7,865	8,251	3,754	3,947	1,075
september..........	257,712	75,254	7,188	8,229	3,460	3,928	975
oktober............	219,996	81,990	5,998	8,643	2,090	3,795	2,260
november..........	196,861	56,177	5,940	5,759	1,390	2,031	4,231
december..........	205,512	63,256	6,157	5,576	1,799	2,058	4,611
1941 januari............	209,214	57,313	6,255	4,462	1,862	1,832	3,243
februari ..........	191,688	57,304	5,544	4,229	1,620	1,978	3,018
mars..............	217,258	63,172	6,170	5,915	1,788	2,116	2,981

Kungl. Maj:ts proposition nr 278. *31

Tab. 4. Nettoprisutjämningsbidrag1.

År och månad	Stockholms—Göteborgs distr.	Skåne	Värm- land och Dalar- na	Mell. Norr- land	Väster- bot- tens län	Norr- bot- tens län	Hela riket
Grupp A 2	Grupp B 3	Grupp C 4
1937 januari......	1.47	1.21	1.09	0.69	2.12	2.49	5.76	1.17
februari ....	1.67	1.39	1.26	0.85	2.45	2.50	6.12	1.34
mars........	1.27	1.03	0.91	0.48	2.03	2.39	6.44	0.99
april........	1.35	1.06	0.92	0.53	1.94	1.98	5.74	1.01
maj ........	1.07	0.80	0.67	0.38	1.62	2.20	5.71	0.80
juni ........	0.67	0.44	0.33	0.22	1.03	2.13	4.90	0.49
juli..........	0.97	0.71	0.59	0.40	1.72	2.64	3.24	6.96	0.76
augusti......	1.05	0.79	0.66	0.52	1.50	4.26	3.72	9.45	0.86
september____	1.48	1.18	1.03	0.80	1.95	3.69	3.68	9.30	1.21
oktober......	1.87	1.53	1.37	1.00	2.48	3.96	3.67	12.08	1.51
november....	1.89	1.59	1.45	1.02	2.60	4.18	3.39	7.40	1.58
december ....	1.96	1.66	1.51	1.11	2.57	4.36	3.52	6.58	1.68
1938 januari......	1.23	1.03	0.94	0.70	1.74	4.25	3.69	6.40	1.15
februari ....	1.27	1.07	0.98	0.71	1.57	3.49	3.62	6.34	1.16
mars........	1.02	0.84	0.76	0.49	1.30	3.28	2.87	5.21	0.91
april........	1.04	0.86	0.78	0.56	1.25	3.00	2.93	5.02	0.94
maj ........	0.77	0.57	0.48	0.31	0.88	2.89	2.97	5.04	0.67
juni ........	0.38	0.22	0.14	0.10	0.52	2.74	2.94	4.83	0.35
juli..........	0.69	0.46	0.34	0.24	0.92	3.13	3.04	5.44	0.56
augusti......	1.00	0.74	0.61	0.48	1.19	3.57	3.15	6.15	0.83
september....	1.53	1.22	1.07	0.93	1.74	3.50	3.34	6.26	1.31
oktober......	2.66	2.16	1.97	1.54	2.84	4.36	3.97	8.25	2.15
november.. ..	2.95	2.62	2.31	1.74	3.46	4.88	3.83	7.11	2.48
december ....	2.69	2.28	2.08	1.68	3.22	4.35	3.35	6.13	2.31
1939 januari......	2.55	2.24	2.09	1.72	2.90	4.34	3.77	6.17	2.30
februari ....	2.26	1.98	1.84	1.46	2.61	4.12	3.63	5.94	2.04
mars........	2.27	1.99	1.85	1.51	2.47	3.72	3.56	5.75	2.04
april........	1.54	1.32	1.21	1.00	1.70	3.47	3.37	5.36	1.43
maj ........	0.81	0.65	0.58	0.47	0.86	2.89	3.16	5.09	0.81
juni ........	0.17	0.07	0.02	—	0.20	2.37	2.81	4.39	0.24
juli..........	-0.51	-0.64	— 0.70	-0.74	-0.49	2.07	2.41	4.21	-0.46
augusti......	0.34	0.14	0.04	—	0.33	2.52	2.80	5.33	0.27
september.. ..	1.09	0.82	0.69	0.61	0.94	,1.91	2.48	4.72	0.88
oktober......	1.33	1.04	0.90	0.65	1.29	3.77	3.77	7.45	1.16
november....	2.32	1.94	1.76	1.29	2.30	4.06	3.89	6.83	1.99
december ....	2.25	1.88	1.70	1.69	3.09	3.74	3.51	6.76	2.08
1940 januari......	2.46	2.12	1.95	1.12	1.95	3.56	3.53	7.37	2.02
februari ....	2.28	1.95	1.79	1.32	2.31	3.62	3.60	8.64	2.01
mars........	2.20	1.88	1.72	1.25	2.30	4.61	4.24	9.85	2.02
april........	2.27	1.94	1.78	1.37	2.26	3.46	3.66	6.83	2.01
maj ........	2.34	2.00	1.84	1.53	2.36	2.46	2.91	5.20	2.00
juni ........	2.27	1.94	1.78	1.70	2.48	2.56	3.02	5.28	2.00
juli..........	2.27	2.03	1.91	1.69	2.71	3.95	3.65	6.15	2.14
augusti......	2.26	2.02	1.90	1.69	2.64	4.12	3.77	7.84	2.12
september.. ..	2.28	2.04	1.92	1.60	2.47	3.97	3.76	8.35	2.12
oktober......	2.31	2.11	2.01	1.63	2.57	3.69	3.70	10.00	2.14
november.. ..	1.17	1.07	1.02	0.85	1.18	2.51	2.84	5.17	1.17
december ....	1.15	1.05	1.00	0.88	1.18	2.49	2.81	4.61	1.18
1941 januari......	1.16	1.06	1.01	0.87	1.21	2.48	2.82	4.34	1.20
februari ....	1.15	l.Oö	1.00	0.86	1.26	2.52	2.80	4.41	1.20
mars........	1.16	1.06	1.0 L	0.86	1.21	2.62	2.82	4.51	1.19

1 Mjölkavgiften Ilar varit 1.5 öre januari—mars 1937, 2 öre april—oktober 1937, 1.5 öre
november—december 1937, 1 öre januari—april 1938, 1.5 öre maj—juni 1938, 2 öre juli—december
1938, 1 öre januari—juni 1939, 2 öre juli—december 1939, 1.5 öre januari—juni 1940, 0.6
öre juli—september 1940 samt 0.0 öre fr. o. m. oktober 1940. — 2 Mälarlänen, Örebro. —
8 Östergötl., N. Kalmar, Gotland. — 4 Småland, Blekinge, V. Sverige.

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

Tab. 5. Import av mjölk, grädde, smör och ost samt Import och export av

margarin, i ton.

År och månad	Import av mjölk och grädde	Import av na-turligt smör	Import	av ost	Margarin
konden- serad	torr- mjölk	andra slag	dessert- ost	annan ost	Import	Export
mjölk	grädde
1929 ..................		224		36	u	182	459	2,381	133
1930 ..................	207	177	36	27	8	183	485	1,895	118
1931 ..................	165	172	21	16	18	216	551	1,407	163
1932 ..................	65	253	59	1	15	141	333	1,037	295
1933 ..................	26	175	191	0.4	33	158	303	934	241
1934 ..................	4	24	12	1	2	195	370	648	121
1935 ..................	6	59	16	4	608	216	917	11	181
1936 ..................	15	173	13	4	188	248	1,352	1	173
1937 ..................	26	219	19	4	0.4	311	778	2	146
1938 ..................	8	392	20	4	1	338	886	2	189
1939 ..................	5	659	25	4	4	419	1,384	55	110
1940 ..................	3	132	2	1	561	154	345		O
1939 januari ..........	—	56	0.2	0.2	0.2	24	56	0.8	15
februari ..........	1.0	67	0.3		0.2	28	146	1.9	13
mars ............		49	4.9	0.7	0.2	36	208	5.6	25
april ............		55	5.9	0.7	0.2	36	139	9.4	10
maj..............	1.0	53	4.2	0.8	0.3	41	86	6.1	8
juni..............	0.3	49	3.1	0.6	0.2	32	87	8.2	17
juli ..............		49	2.5	0.5	0.3	29	45	10.2	5
augusti ..........	1.0	54	3.7	0.5	0.3	26	90	7.7	9
september........	—	48	0.4	0.1	0.3	37	126	3.2	8
oktober ..........	—	79	—	—	0.3	47	92	1.1
november ........	1.0	58		0.2	0.5	49	151
december ........	1.1	42	—		0.4	39	156	0.8	1
1940 januari ..........	—	59			0.9	15	21	—	—
februari..........	—	9		0.8	1.4	1K	37	—
mars ............		10	1.5	0.2	1.0	28	14	—	3
april ............	—	46	0.6	0.4	0.3	18	22	—
maj..............	—	6	—		0.3	13	68		—
juni..............	0.6	2	—		2.2	12	40		_
juli ..............	—	—	—	—	0.2	3	5		_
augusti ..........	—	—		—	0.2	7	8	—	•_
september........	0.4		—		0.1	20	12	_	_
oktober ..........	—	—	—	—	230.2	11	27	—
november ........	—	—	—	—	48.6	12	72	—	_
december ........	1.6	—	—	—	275.9	3	19	_
1941 januari ..........	—	—	—	—		6	33	_	174
februari..........	90.9	—	—	—		1	16	—	286
mars.............	94.7	—	—	—			13	—

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

♦33

Tab. 6. Import av f&r-, häst- och nätkött samt fläsk, i ton.

År och månad	Fårkött	Hästkött	Nötkött	Fläsk
Totalt	därav färskt	därav annat
1929....................	432	753	177	2,578	164	2,414
1930....................	687	1,058	350	2,263	83	2,180
1931....................	833	932	410	1,386	124	1,262
1932....................	603	353	349	995	180	815
1933....................	650	163	234	1,611	115	1,496
1934....................	656	215	434	1,523	250	1,273
1935....................	934	505	1,356	3,724	2,026	1,698
1936....................	673	964	1,553	3,098	1,219	1,880
1937....................	606	841	1,272	1,717	68	1,649
1938....................	602	791	1,158	2,198	258	1,939
1939....................	602	960	1,428	2,829	727	2,102
1940....................	190	457	58	1248	36	1212
1939 januari............	56	74	132	433	88	346
februari...........	60	18	144	165	52	113
mars..............	131	64	94	205	24	181
april..............	76	56	108	206	27	180
maj...............	42	97	80	166	7	159
juni...............	42	105	59	136	5	131
juli................	31	104	119	59	29	30
augusti............	30	140	153	163	52	lil
september.........	47	67	300	513	253	260
oktober............	31	77	63	353	176	177
november .........	34	75	83	240	8	232
december..........	22	79	93	193	9	184
1940 januari............	57	80	7	316	3	313
februari...........	10	60	•	279	—	279
mars..............	33	18	—	229	—	229
april..............	29	153	—	252	—	252
maj...............	39	39	—	113	—	113
juni...............	11	15	10	1	—	1
juli................	10	36	13	1	—	1
augusti............		37	10	14	—	14
september..........		15		10	—	10
oktober ...........		4	1		--
november .........	1	—	—	—	—	— ^
december..........	—	—	17	33	33
1941 januari............	—	—	33	271	182	89
februari...........	—	—	—	383	380	3
mars..............	—	—	—	52	52

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sand. Nr 278.

34*

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.78.

Tab. 7. Vid slakthus, kontrollslakterier och köttbesiktningsbyråer undersökta

slaktdjur m. ni.

Ar och månad	Besiktigade hela kroppar	Betäckta suggor	Tjänstbara galtar
Stor- boskap	Kalv	Svin
större	mindre
1929 ................	237,250	340,171	250,512	956,299
1930 ............	236,284	384,308	232,192	1,194,106
1931 ...........	221,252	390,634	223,262	1,395,581
1932 ...............	231,413	408,698	226,720	1,323,415
1933 .............	242,588	416,089	236,485	1,313,452
1934 ...........	250,617	402,872	250,639	1,389,728	255,886	4,681
1935 ................	269,039	410,743	285,198	1,240,433	264,271	4,240
1936 .........	296,268	436,710	351,466	1,287,718	284,044	4,156
1937 ..........	341,551	462,861	410,146	1,441,639	258,967	3,931
1938 ..........	370,450	498,794	435,173	1,440,378	272,789	3,778
1939 ........	393,185	516,095	465,735	1,576,152	282,702	3,747
1940 ............	537,992	504,481	513,649	1,461,069	214,291	3,407
1939 januari ............	30,545	33,038	38,645	122,881	24,863	3,734
februari..............	28,770	33,922	33,638	113,205	23,638	3,667
mars ................	33,445	42,704	44,385	138,745	26,084	3,663
april ...............	29,480	40,700	49,468	129,800	28,814	3,763
maj.................	33,329	50,027	45,797	133,921	28,849	3,834
juni................	30,761	53,540	39,381	130,643	22,938	3,793
juli ..................	29,186	49,306	36,528	133,373	22,108	3,772
augusti .............	32,878	47,940	34,785	137,650	20,629	3,738
september............	35,991	43,822	26,367	112,180	20,415	3,801
oktober ..............	38,163	45,229	33,991	130,566	21,496	3,774
november ............	37,392	38,838	41,475	137,895	21,713	3,706
december ............	33,245	37,029	41,275	155,293	21,155	3,721
1940 januari .............	35,282	33,038	45,096	127,669	18,902	3,655
februari.............	33,921	34,245	39,695	145,831	16,134	3,561
mars ................	34,726	36,693	43,424	140,323	19,289	3,536
april ...............	39,027	44,837	63,021	163,871	20,958	3,516
maj................	34,732	44,543	52,042	125,967	19,868	3,484
juni..................	33,345	46,141	39,425	109,554	19,952	3,442
juli ..................	41,834	57,273	46,772	125,519	18,110	3,415
augusti ..............	46,322	47,607	35,240	106,683	16,177	3,362
september............	50,959	47,681	30,876	86,061	14,239	3,312
oktober .............	67,132	48,447	38,942	96,827	15,737	3,232
november ............	68,285	33,752	40,103	104,391	17,736	3,193
december ............	52,427	30,224	39,013	128,373	17,189	3,174
1941 januari ............	45,956	26,794	44,982	113,406	13,437	3,064
februari..............	36,894	26,029	36,109	99,712	12,478	2,966
mars..................	32,242	26,594	39,942	97,113	19,002	2,954

Tab. 8. Priser på spannmål, fodersäd och kraftfoder, kr/100 kg.

	År och månad	Vete	Råg
Svenskt	Manito-ba cif svensk hamn1	La Plata cif svensk hamn''	Svensk	Polsk2 rég cif svensk hamn''
1	1925—29 ..............	22.66	28.18	25.17	20.42	19.83
2	1934 ..................	16.97	17.45	13.28	15.69	9.49
3	1935 ..................	16.69	18.59	15.07	15.59	—
4	1936 ..................	17.01	20.19	19.72	15.92	13.56
5	1937 ..................	19.60	26.97	23 89	18.29	19.30
6	1938 ..................	18.85	21.81	18.29	17.27	—
7	1939 ..................	17.99	»15.85	"13.13	17.29	11.90
8	1940 ..................	23.30	—	—	23.29	—
9	1939 januari ..........	17.20	16.32	13.61	16.25	12.85
10	februari..........	17.39	16.29	13.59	16.40	11.54
11	mars ............	17.46	16.09	13.16	16.44	11.44
12	april ............	17.59	15.93	13.12	16.59	12.33
13	maj..............	17.74	16.55	13.62	16.74	—
14	juni..............	—	15.98	13.19	—	11.75
15	juli ..............	—	14.96	12.58	—	—
16	augusti ..........	16.72	14.71	12.17	15.81	11.46
17	september........	17.12	—	—	16.48	—
18	oktober ..........	18.73	—	—	18.23	—
19	november ........	19.93	—	—	19.87	—
20	december ........	20.04	—	—	20.09	—
21	1940 januari ..........	20.12	—	—	20.27	—
22	februari..........	20.42	—	—	20.49	—
23	mars ............	20.63	—	—	20.69	—
24	april ............	21.08	—	—	21.09	—
25	maj..............	21.41	—	—	21.42	—
26	juni..............	—	—	—	—
27	juli ..............	—	—	—	—	—
28		24.25	—	—	24.16	—
29	september........	25.02	—		24.83	—
30	oktober ..........	26.08	—	—	25.93	—
31	november ........	‘27.00	—		‘27.00	—
32	december ........	27.00	—	—	27.00	—
33	1941 januari ..........	27.00	—	—	27.00	—
34	februari..........	25.00	—	—	25.00	—
35	mars.............	25.00	—	—	25.00	—
j36	april.............	25.00	—	—	2r>.00	—

Jordnötskakor

Sverige

Cif

svensk

hamn1

Sojamjöl

Sverige

Cif

svensk

hamn1

Majs

Sverige

Cif

svensk

hamn1

Vetckli

Sverige

Havre

Sverige

20.80
15.21
17.44
19.08
19.69
19.60
21.23

24.00
20.49
20.33

19.96
19.85
19.99

20.00
21.18
21.19

21.97
‘24.00

24.00

11.49

11.99

14.24

15.00

13.78
''12.71

13.07

12.33

12.26

12.60

12.78
12.94
12.89
12.84

20.26

14.71

16.90

18.33

19.24

19.54

21.58

23.00

20.58
20.53
20.32
20.39

20.55
20.77

22.00
22.01
22.75
''23.00
23.00
23.00
23.00
23.00
23.00
23.00
23.00
23.00
23.00
23.00
23.00
23.00
23.00
23.00
23.00
23.00
23.00
23.00

11.30

11.63

13.34

14.82

14.19

''13.92

13.90
13.60
13.62
13.80

13.91
14.38
14.19
13.93

17.14
13.01
15.51
15.93
16 33
16.83
18 61
18.50
18.04
18.26
18.22
18.26
18.70
18.66
18.13
17.88
19.32
20.65

*18.50
18.50
18.50
18.50
18.60
18.50
18.50
18.50
18.60
18.50
18 50
18.50
18.50
18.50
18.50
18.50

15.14

9.20

8.05

9.08

12.40

12.39

''10.76

12.30

11.27

10.65

10.74

10.61

10.58

9.99

9.90

14.41

11.76

12.85
13.70

14.38
13.90

13.39
16.89
12.79
12.79
12.51
12.26
12.29
12.26
12.54

12.74
13.70

14.85

15.76
16 13
16.16
16 54

16.74
17.24

‘17.50

17.50

16.50
16.50
16.50
16.50
16.50
16.50
16.50
16.50

15.47
11.83
12.15
12.77
15.58
13.62
13 03
20.41
11.51
11.57
11.25
11.20
11.44
12.20

13.86

15.17
15.91

16.17
16.26
17.02

17.72

18.72
19.65

23.27
24.01
4 23.50
23.50
23.50

23.50

21.50
21.50

1 Cif svensk hamn, inklusive tull, för majs tillkommer dessutom införselavgift, för jordnötskakor och sojamjöl särskild skatt,
råg har under dessa år endast noterats tillfälligtvis. — 3 Medelpris fram till krigsutbrottet. — 4 Se not 3 och 4 tab. 2 a.

— 2 Polsk

O»

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

36*

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

Tab. (. Inhemsk försättning och import av vissa skattepliktiga fodermedel

m. in., i ion.

År och månad	Inhemsk försäljning av sv. olje-kaksfoder	Import av oljekakor och olje-kaksmjöl	Summa inhemsk försälj-ning och import	Import av annat krea-tursfoder (stat. nr 366 —68 och 371-72)	Import av majs	Import av kli
1929..................		_	_	_	76,668	40,257
1930..................		179,034	—	9,076	134,634	40,782
1931..................		234,263	—	8,825	353,055	80,906
1932..................		148,607	—	5,330	243,949	33,026
1933..................		150,859	—	8,185	265,350	62,278
1934..................	52,780	190,128	242,908	8,234	107,186	38,158
1935..................	59,919	200,419	260,338	4,803	43,009	8,775
1936..................	65,111	158,630	223,741	5,444	76,043	10,199
1937..................	76,367	223,060	299,427	8,508	185,239	48,607
1938..................	75,991	251,559	327,550	7,495	172,088	49,115
1939..................	75,524	166,866	242,390	6,150	42,369	12,936
1940..................	93,295	141,898	235,193	7,287	49,065	14,025
1939 januari..........	5,808	21,011	26,819	461	3,462	2,607
februari.........	5,945	18,359	24,304	293	3,169	1,480
mars............	6,428	14,209	20,637	219	2,575	1,746
april............	6,908	18,003	24,911	370	1,440	1,215
maj.............	6,442	16,341	22,783	501	1,064	979
juni.............	5,443	12,502	17,945	453	4,080	822
juli.............	2,806	9,180	11,986	192	9,883	531
augusti..........	3,366	15,454	18,820	520	6,676	451
september.......	4,341	8,305	12,646	406	5,175	360
oktober..........	5,344	11,293	16,637	682	869	280
november........	7,890	12,712	20,602	948	2,659	1,011
december........	14,803	9,830	24,633	1,284	1,410	1,615
1940 januari..........	7,455	28,151	35,606	355	17,513	1,073
februari.........	8,446	5,255	13,701	479	6,027	2,354
mars............	10,542	13,977	24,519	564	2,148	1,049
april............	13,571	11,840	25,411	849	19,665	4,185
maj.............	15,392	6,377	21,769	132	1,136	722
juni.............	6,780	4,695	11,475	387	342	363
juli .............	2,294	9,534	11,828	301	319	476
augusti..........	2,424	14,323	16,747	427	882	339
september.......	6,507	17,931	24,438	1,301	489	—
oktober..........	7,217	10,893	18,110	309	484	695
november........	6,339	13,615	19,954	159	—	907
december........	6,328	5,308	11,636	2,024	61	1,864
1941 januari..........	1,494	8,649	10,143	1,147	—	1,442
februari.........	1,205	1,381	2,586	—	—	—
mars............	1,932	1,931	3,861	364	—	446

417825. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.