Kungl. Maj:ts proposition nr 276 (Proposition 1940:276)

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Nr 276.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område m. m.; given Stockholms
slott den 17 maj 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 26 juni 1933 (nr
391) angående mjölkavgift;

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 7 juni 1935 (nr
279) angående slaktdjursavgift;

3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 11 juni 1937 (nr
369) angående utförselbevis för råg och vete;

4) förordning angående avgift för smör, som användes för framställning
av grädde;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Bihang till riksdagens protokoll 1940.

1 sami.

Nr 276.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 26 juni 1938 (nr 391)

angående mjölkavgift.

Härigenom förordnas, att förordningen den 26 juni 1933 angående mjölkavgift
med däri genom förordningarna den 7 juni 1935 (nr 278) och den 30
juni 1936 (nr 417) gjorda ändringar skall äga fortsatt giltighet under tiden
från och med den 1 juli 1940 tills vidare till och med den 30 juni 1941.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 7 juni 1935 (nr 279)
angående slaktdjursavgift.

Härigenom förordnas, att förordningen den 7 juni 1935 angående slaktdjursavgift
skall äga fortsatt giltighet under tiden från och med den 1 juli
1940 tills vidare till och med den 30 juni 1941.

Kungl. Maj.ts proposition nr 276-

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 11 juni 1937 (nr 369)
angående utförselbevis för råg och vete.

Härigenom förordnas, att förordningen den 11 juni 1937 angående utförselbevis
för råg och vete skall äga fortsatt giltighet under tiden från och
med den 1 september 1940 till och med den 31 augusti 1941.

Förslag

till

Förordning

angående avgift för smör, som användes för framställning av

grädde;

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den, som av smör framställer grädde för annat ändamål än för förbrukning
i eget hushåll, skall enligt vad nedan stadgas härför erlägga särskild avgift.

Den, som använder smör på sätt i första stycket sägs, benämnes i denna förordning
tillverkare.

2 §•

Avgift för sådan tillverkning, som i 1 § avses, utgår med det belopp som
Kungl. Maj:t bestämmer, dock med högst en krona 50 öre för varje vid tillverkningen
använt kilogram smör. Avgiften utgör lägst 50 kronor för varje
hel eller påbörjad kalendermånad, under vilken tillverkningen bedrives.

3 §•

Den, som ämnar använda smör för framställning av grädde till avsalu,
skall därom göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen. Anmälningsskyl -

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

digheten skall, där sådan tillverkning bedrives vid tiden för denna förordnings
ikraftträdande, fullgöras utan dröjsmål och i annat fall innan tillverkningen
tager sin början.

4 §.

Tillverkare är pliktig att över sin tillverkning föra tillverkningsbok enligt
av kontrollstyrelsen meddelade anvisningar.

5 §•

Tillverkare skall för varje kalenderkvartal upprätta och senast å femtonde
söckendagen efter kvartalets utgång till kontrollstyrelsen avlämna en på
tro och heder avgiven deklaration angående den myckenhet smör, som under
kalenderkvartalet av honom använts för ifrågavarande ändamål.

Där så finnes påkallat, må kontrollstyrelsen ålägga viss tillverkare att avlämna
sådan deklaration för kortare tid än kalenderkvartal.

6 §•

Tillverkares skyldighet att avlämna deklaration upphör, sedan skriftlig
anmälan om tillverkningens upphörande och dagen därför ingivits till kontrollstyrelsen.
Dock skall deklaration avlämnas för den deklarationsperiod,
under vilken tillverkningen upphört.

7 §•

Tillverkare skall samtidigt med deklarationens avlämnande erlägga den
avgift, som skall utgå för den i deklarationen upptagna kvantiteten smör.

Avgiften erlägges genom insättning å statsverkets checkräkning i riksbanken
för kontrollstyrelsens räkning eller å kontrollstyrelsens postgirokonto.

B §■

Där så finnes påkallat, må kontrollstyrelsen ålägga viss tillverkare att
ställa säkerhet för avgiften till belopp, som kontrollstyrelsen prövar erforderligt.
Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, må kontrollstyrelsen meddela
tillverkaren förbud tills vidare, till dess säkerhet ställts, att använda
smör för framställning av grädde till avsalu.

Försummar tillverkare att inbetala avgift, som det enligt 7 § åligger honom
att erlägga, må avgiften på framställning av kontrollstyrelsen utmätas.

9 §•

överinseendet å kontrollen, att avgift behörigen erlägges, handhaves av
kontrollstyrelsen.

Tillverkare är pliktig att för tillsyn bereda kontrolltjänsteman, närhelst
han det påfordrar, tillträde till samtliga för tillverkarens rörelse använda
lokaler, att meddela kontrollstyrelsen eller kontroll t jäns teman alla be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

gärda upplysningar angående inköp och förbrukning i rörelsen av smör samt
att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som kontrollstyrelsen
för erhållande av en betryggande kontroll över avgiftens behöriga erläggande
meddelar, ävensom de anvisningar, som kontrolltjänsteman i enlighet
med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma att lämna.

Tillverkare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, åligger därjämte
att vid anfordran hålla dessa med tillhörande handlingar tillgängliga för
kontr olif j änsteman.

10 §.

Den, som tillverkar eller försäljer maskiner, som kunna användas för framställning
av grädde ur smör, är pliktig att på anfordran av kontrolltjänsteman
lämna denne uppgift om gjorda försäljningar av dylika maskiner.

11 §•

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må ej
verkställas av annan än kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman. Deklarationerna
skola tillhandahållas dem, som i och för sin befattning böra därav
erhålla del. I övrigt må deklaration icke vara för någon tillgänglig utan
att den, som avgivit deklarationen, medgivit dess offentliggörande; dock må
deklarationer, på sätt Kungl. Maj:t förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas
till ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Majit uppdrager
utförandet av sådan bearbetning.

12 §.

Den, som utan anmälan, varom i 3 § sägs, eller i strid mot förbud, som
avses i 8 § första stycket, använder smör för framställning av grädde till
avsalu, straffes med dagsböter och skall, där avgift för det smör, som av
honom använts, icke erlagts, tillika förpliktas utgiva avgiften.

13 §.

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avgiva deklaration, bote från
och med tjugufem till och med trehundra kronor; och må kontrollstyrelsen
förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.

14 §.

Har någon uppsåtligen antingen underlåtit att i bok, deklaration eller annan
handling, som tjänar till ledning vid fastställandet av avgift, lämna
eller införa uppgift, som bort lämnas eller införas, eller ock i handling, som
nu sagts, lämnat eller infört oriktig uppgift, och har därav föranletts att avgift
utgått med mindre belopp än som bort utgå, bote högst fem gånger det
belopp, som genom det oriktiga förfarandet undandragits. Vid synnerligen
försvårande omständigheter må till fängelse i högst sex månader dömas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

Har någon, med påföljd som i första stycket sägs, genom grov vårdslöshet
gjort sig skyldig till förfarande som där avses, vare straffet böter, högst två
gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.

15 §.

Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse vad honom enligt 9 eller
10 § åligger, straffes med böter högst trehundra kronor, och må kontrollstyrelsen
förelägga vederbörande lämpligt vite.

16 §.

Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende, som i denna
förordning avses, erhållit del av deklaration eller tillverkares bokföring, må
ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare sig innehållet i
sådan deklaration eller annat tillverkares affärsförhållande, varom han därvid
erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad ansvar såsom
för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig till förseelse, som nu
sagts, straffes med dagsböter.

Den, som på grund av sådant förordnande om statistisk bearbetning av
deklarationer som i 11 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej utom tjänsten
yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav vare den
skyldige förfallen till ansvar, som i första stycket stadgas.

17 §.

Fullgöres icke ordentligen skyldigheten att hålla bokföring, som i 4 § avses,
och är förseelsen ej straffbar enligt annat författningsrum, straffes tillverkaren
med dagsböter.

18 §.

Förseelse, som avses i 15 §, må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse
av kontrollstyrelsen.

Förseelse, varom i 16 § förmäles, må av allmän åklagare åtalas allenast
efter angivelse av målsäganden.

Böter eller vitén, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

19 §.

Kungl. Majit äger meddela de ytterligare föreskrifter, som kunna befinnas
erforderliga för tillämpningen av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1940.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
17 maj 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, frågan örn
åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område och angående landets
försörjning med fettämnen samt anför därvid:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under
punkterna 109 och 110 i nionde huvudtiteln föreslagit riksdagen att i avbidan
på särskild proposition i ämnet för budgetåret 1940/41 beräkna dels till
Avsättning till fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen ett
förslagsanslag av 2,000,000 kronor, dels till Avsättning till jordbrukets prisregleringsfond
ett förslagsanslag av 100 kronor, dels ock till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag av 60,000,000 kronor.

Statens livsmedelskommission har framlagt förslag dels i skrivelse den 26
april 1940 om prisreglerande åtgärder på ifrågavarande område och dels i
skrivelse den 8 mars 1940 angående reglering av landets försörjning med fettämnen.

Jag torde nu få underställa Kungl. Maj:t dessa förslag.

Översikt över hittills vidtagna åtgärder.

Mjölkregleringen. Enligt förordningen den 26 juni 1933 (nr 391) angående
mjölkavgift, vilken ändrats genom förordningarna nr 278/1935 och
417/1936 och gäller till och med den 30 juni 1940, skall, där Kungl. Maj:t så
förordnar, för åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden för
mjölk och mejeriprodukter upptagas avgift å inom riket saluförd mjölk och
grädde ävensom, i den mån Kungl. Maj :t så förordnar, å mjölk, som kommer
till användning för beredande hos mjölkproducenten av smör eller ost för avsalu.
Avgiften må utgå med högst 3 öre per kilogram mjölk och till mjölk
omräknad grädde och skall erläggas, såvitt fråga är örn avgiftspliktig vara,
som av mjölkproducent levereras till mejeri eller mjölkhandlare, av den, som
från mjölkproducenten mottagit varan, samt beträffande annan avgiftsplik -

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

tig vara av mjölkproducenten. Underlåter innehavare av mejeri eller mjölkhandlare
att erlägga mjölkavgift, kan avgiftsskyldigheten under viss förutsättning
överflyttas å mjölkproducenten. Kungl. Majit äger från avgiftsskyldighet
medgiva undantag, där så finnes skäligt med hänsyn till ringa produktion
eller andra förhållanden. Vidare må, då särskilda förhållanden därtill
föranleda, mjölkavgift kunna efterskänkas enligt av Kungl. Majit meddelade
bestämmelser. Inflytande avgiftsmedel skola enligt av Kungl. Majit utfärdade
föreskrifter användas för förut angivna ändamål.

I kungörelsen den 20 juni 1935 (nr 362) med tillämpningsföreskrifter till
förenämnda förordning, vilken kungörelse ändrats genom kungörelserna nr
472/1936 och 447/1938, hava givits närmare bestämmelser angående, bland
annat, grunderna för mjölkavgiftens utgörande, ordningen för dess fastställande,
erläggande och indrivning samt beträffande restitution, avkortning,
avskrivning och efterskänkande av sådan avgift ävensom rörande kontroll
över avgiftens utgörande och avgiftsmedlens förvaltning.

Genom kungörelser den 30 juni 1937 (nr 656), den 30 juni 1938 (nr 448)
och den 22 juni 1939 (nr 399) har Kungl. Majit för tiden till och med den
30 juni 1940 förordnat om upptagande av mjölkavgift med undantag för
vissa särskilt angivna områden i riket. Mjölkavgift utgår för inom riket saluförd
mjölk och grädde samt för mjölk, som kommit till användning för beredande
hos mjölkproducent av smör eller ost för avsalu, därest producenten
för sådant ändamål av egen produktion eller eljest använder minst 3,000 kilogram
mjölk i månaden. Avgiften har under tiden 1 januari—30 april 1938
utgjort 1 öre för kilogram, under tiden därefter till och med den 30 juni 1938
1.6 öre för kilogram och under återstoden av 1938 2 öre för kilogram. Under
tiden 1 januari—30 juni 1939 var avgiften 1 öre för kilogram samt därefter
till årets slut 2 öre. Från och med den 1 januari 1940 tills vidare är avgiften
bestämd till 1.6 öre för kilogram. Uppbörden handhaves under kontroll
av statens livsmedelskommission av svenska mejeriernas riksförening u.
p. a., som även omhänderhar förvaltningen av inflytande medel.

Enligt förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) örn accis å margarin
och vissa andra fett v åror, vilken ändrats genom förordningen
nr 474/1937, äger Kungl. Majit förordna om uttagande av accis å margarin,
konstister, matolja, annat ersättningsmedel för smör eller flott än något av
de förut nämnda samt fettemulsion; dock endast beträffande vara, som levereras
intill utgången av juni månad 1940. Accisen må utgå med högst 60 öre
för kilogram av varans nettovikt. Från och med den 27 september 1936 har
accis utgått å följande varor, nämligen margarin, konstister, hållande mera
än en procent vatten, samt sådan vara, som nyss betecknats såsom annat ersättningsmedel
för smör eller flott, förutsatt att varan håller mera än en procent
vatten. Från och med den 15 december 1938 utgår accis även å ersättningsmedel,
som håller mindre än en procent vatten men till konsistensen är
smör- eller isterliknande samt från och med den 1 juli 1939 även å fettemulsion.
Accisens belopp har utgjort för varor som levererats under tiden 27
september 1936—27 juli 1937 30 öre för kilogram, under tiden 28 juli—8

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

december 1937 40 öre för kilogram, under tiden 9 december 1937—30 juni
1939 45 öre för kilogram, under tiden 1 juli 1939—8 februari 1940 60 öre
för kilogram samt från och med 9 februari 1940 55 öre för kilogram. Accisen
å fettemulsion bär från den 1 juli 1939 utgått med 10 öre för fettemulsion
med en fedhålt av högst 17 procent samt med 25 öre för fettemulsion med
högre fetthalt. I samband med förordnanden beträffande accisen å margarin
och konstister har Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens bemyndigande fastställt
tullen å dessa varor till belopp, motsvarande 15 öre för kilogram med
tillägg av accisen. Någon accis å andra fettvaror än de förut angivna har
hittills icke uttagits.

Bland åtgärder, sammanhängande med mjölkregleringen, må vidare nämnas
anordningen med upptagande av skatt å olj ekakor och vissa
slag av fodermjöl (kraftfoderskatt). Jag återkommer härtill i
samband med fodermedelsregleringen.

Jämlikt Kungl. Maj:ts brev till statskontoret den 30 juni 1937 skola medel,
som inflyta genom accisen å margarin samt genom upptagande av
skatt å oljekakor m. m., sedan därifrån bestritts vissa kostnader, månadsvis
överlämnas till svenska mejeriernas riksförening för att användas för
åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden för mjölk och mejeriprodukter.
Genom kungörelsen den 30 juni 1937 (nr 657), ändrad genom
kungörelserna nr 449/1938 och 402/1939, angående användningen av
medel, som inflyta genom upptagande av mjölkavgift m. m., ha bestämmelser
meddelats rörande förvaltningen av till riksföreningen för berörda
ändamål överlämnade eller uppburna medel. Enligt dessa bestämmelser
skola medlen i huvudsak användas för utbetalning av pristillägg, producentbidrag
och prisutjämningsbidrag. Pristillägg utgår å smör samt
till smör omräknad ost, kondenserad mjölk, torrmjölk och grädde, som bereus
inom riket och härifrån utförts, med belopp, motsvarande skillnaden
mellan nettoexport- och hemmamarknadspriset för saltat runmärkt
smör av medelkvalitet. För s. k. lantsmör, som hos mjölkproducent i
Norrland ävensom Kopparbergs och Värmlands län samt vissa delar av
Uppsala, Västmanlands och Älvsborgs län beretts av mjölk, varå mjölkavgift
icke utgår och som av producenten försålts, utgår vidare pristillägg
med 25 öre för kilogram. Producentbidrag — beträffande vilket
bestämmelser först upptagits i kungörelsen nr 401/1939 samt sedermera
meddelats i kungörelsen nr 963/1939 angående särskilt bidrag till mjölkproducenter
— utgick under tiden 1 juli—31 december 1939 till mjölkproducent
för varje brukningsdel med ett belopp motsvarande för kalendermånad
den mjölkavgift, som för samma månad belöpte å 450 kilogram
mjölk och till mjölk omräknad grädde eller å den mindre myckenhet därav,
vilken under månaden försålts från brukningsdelen. Enligt kungörelsen
nr 963/1939 utgår producentbidraget från och med den 1 januari 1940
för sammanlagt högst 650 kilogram mjölk och lill mjölk omräknad grädde
i månaden, varjämte bidraget bestämts till 2 öre för kilogram avgiftspliktig
mjölk, som under månaden sålts från brukningsdelen eller i ett av pro -

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

ducenten själv drivet avgiftspliktigt mejeri använts för beredande av smör
eller ost till avsalu; dock att för mjölk och till mjölk omräknad grädde,
som försålts av producenten direkt till konsument, bidraget ej må utgå med
högre belopp än som motsvarar mjölkavgiften. Prisutjämningsbid
r a g utgår för inom riket producerad mjölk och grädde, varå mjölkavgift
utgått och som använts för beredande av smör, ost eller annan mejeriprodukt.
För utbetalning av prisutjämningsbidrag är riket indelat i 6 prisutjämningsdistrikt.
För ändamålet tillgängliga medel fördelas månadsvis
på prisutjämningsdistrikten sålunda, att vartdera av de tre nordligaste distrikten,
nämligen Norrbottens, Västerbottens och mellersta Norrlands prisutjämningsdistrikt,
först erhåller ett särskilt belopp samt därutöver tilldelas,
Norrbottens distrikt, omfattande Norrbottens län, 2.5 öre, Västerbottens
distrikt, omfattande Västerbottens län, 1.5 öre samt mellersta Norrlands
distrikt, omfattande Gävleborgs län, med undantag av landskapet Gästrikland,
ävensom Västernorrlands och Jämtlands län, 0.5 öre för varje kilogram
mjölk och till mjölk omräknad grädde, varå prisutjämningsbidrag
inom distriktet för månaden utgår. Återstoden av prisutjämningsmedlen
delas därefter mellan samtliga distrikt i förhållande till de myckenheter
mjölk och till mjölk omräknad grädde, varå mjölkavgift inom de olika distrikten
för månaden utgår. Nyssnämnda särskilda belopp utgår med vad
å respektive distrikt enligt sist angivna fördelningsgrund belöper av de under
månaden å exporterade produkter utlämnade pristilläggens sammanlagda
belopp. Statens livsmedelskommission äger att på framställning av riksföreningen
medgiva, att för beredande av möjlighet till utjämning av bidragen
under olika månader visst belopp av prisutjämningsmedlen må innestå
hos riksföreningen.

I anslutning till 1939 års urtima riksdags beslut (prop. nr 66; skr. nr
109) i fråga örn prisreglerande åtgärder på jordbrukets område har Kungl.
Majit den 12 januari 1940 beträffande beräkningen av det allmänna prisutjämningsbidragets
storlek medgivit, att vid ett smörpris av 3 kronor för
kilogram bidraget finge efter avdrag av mjölkavgift utgå med två öre för
kilogram i genomsnitt för hela riket, att vid stigande smörpris bidraget successivt
finge sänkas, så att det vid ett smörpris av 3 kronor 50 öre helt bortfölle
samt att nämnda regel icke skulle utgöra hinder för att bidraget, liksom
hittills varit fallet, till utjämning av jordbrukets inkomster av mjölkproduktionen,
sattes något högre under månader, då mjölkproduktionen vore låg och
något lägre under månader med högre mjölkproduktion, därvid emellertid
borde iakttagas, att bidraget i medeltal för samtliga månader icke komme
att väsentligen avvika från det belopp, som vid tillämpning av huvudregeln
skulle utgå.

Genom kungörelsen den 30 juni 1937 (nr 660) angående reglering av
införseln av mjölk och mejeriprodukter, vilken gäller
tills vidare till och med den 30 juni 1940, har förbud meddelats mot införsel
till riket av mjölk och grädde, smör och ost utan tillstånd av statens jordbruksnämnd,
numera statens livsmedelskommission. Som villkor för erhål -

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

lande av införseltillstånd gäller i huvudsak, att vederbörande importör förbinder
sig att för den myckenhet som införes till riksföreningen inbetala införselavgift
till belopp svarande mot vad som skulle utgå i pristillägg därest
varan utförts ur riket. För torrmjölk skall därutöver erläggas en införselavgift
av 5 öre för kilogram. Om särskilda förhållanden därtill föranleda må
livsmedelskommissionen medgiva, att införsel må ske utan erläggande av införselavgift.

I detta sammanhang må vidare nämnas, att 1937 års riksdag medgivit, att
Kungl. Majit må, om så befinnes nödigt för stödjande av priset å smör, vidtaga
åtgärder för reglering för tiden till och med den 30 juni 1939 av införseln
till riket av margarin, konstister och fettemulsion samt av råvaror för
margarinindustrien och ämnen, varav dessa framställas, i enlighet med vissa
i Kungl. Maj :ts proposition nr 284 till nämnda riksdag angivna riktlinjer.
Detta bemyndigande har av 1939 års lagtima riksdag givits förlängd giltighet
för tiden till och med den 30 juni 1940. Bemyndigandet har icke tagits
i anspråk.

Slutligen må nämnas, att genom kungörelse nr 474/1939 förordnats om en
införselavgift från och med den 10 juli 1939 å kasern med 10 öre för kilogram.
Enligt kungörelsen nr 765/1939 utgår emellertid denna införselavgift
ej för tiden från och med den 1 november 1939.

Slaktdjursregleringen. Stödåtgärderna på slaktdjursmarknadens område
bygga i första hand på reglering av införseln av slaktdjur
samt kött och fläsk. Jämlikt bemyndiganden av 1937 och
1939 års lagtima riksdagar, vilka bemyndiganden även omfatta reglering av
införseln av kött av fjäderfä, har Kungl. Majit genom kungörelse den 30 juni
1937 (nr 648), vilken ändrats genom kungörelserna nr 527/1938 samt 54 och
99/1939 och som jämlikt kungörelse nr 404/1939 gäller tills vidare till och
med den 30 juni 1940, förordnat, att levande nötkreatur, får och svin, kött
av nötkreatur och får, kött av häst, fläsk — torrsaltat amerikanskt fläsk
likväl undantaget — samt konserver av dylikt kött eller av fläsk icke må
införas till riket utan tillstånd av statens jordbruksnämnd, numera statens
livsmedelskommission. Vid införsel av fårkött har sedan 1936 utgått en avgift,
vars belopp under våren och försommaren utgjort 15 öre för kilogram
och under övriga delar av året 30 öre för kilogram. Sistnämnda avgiftsbelopp
tillämpas från och med den 1 juli 1939. Sedan den 16 juli 1938 utgår
införselavgift för saltat hästkött och från och med den 15 mars 1938 även
för konserver av nöt- och fårkött. Sistberörda avgifter ha under hela tiden
varit 15 öre för kilogram. Där det med hänsyn till särskilda förhållanden
finnes påkallat, må statens livsmedelskommission medgiva befrielse, helt eller
delvis, från införselavgift. I detta samband må nämnas, att Kungl. Majit
genom beslut den 30 juni 1937 bemyndigat nämnden att såsom villkor för införsel
av slaktdjur samt kött och fläsk föreskriva, att uppkommen vinst å
införseln skall av vederbörande importör inlevereras till jordbrukets prisregleringsfond
och tillföras för slaktdjursregleringens genomförande avsedda
medel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

De engelska kontingenteringsåtgärderna beträffande baconimporten föranledde
på sin tid vissa exportreglerande bestämmelser. Dessa
finnas upptagna i kungörelsen den 26 juni 1933 (nr 385) angående utförsel
till Storbritannien och Norra Irland av saltat fläsk, vilken emellertid upphävts
genom kungörelsen den 26 augusti 1939 (nr 570) angående exportförbud
å vissa varor. Genom brev den 23 februari 1934, den 18 oktober 1935
och den 30 juni 1936 har Kungl. Maj:t meddelat vissa bestämmelser till utjämning
av spänningen mellan fläskprisema å den brittiska marknaden och
å hemmamarknaden.

Även kontingenteringen av nötkreatursimporten till Tyskland har föranlett
en viss reglering av den svenska exporten av nötkreatur till nämnda land. Sålunda
gäller enligt kungörelse den 11 februari 1930 (nr 23) att den, som vid
utförsel till Tyskland av nötkreatur till slakt önskar komma i åtnjutande av
den lägre införseltull, som för visst antal djur är medgiven Sverige, har att ansöka
därom hos lantbruksstyrelsen, som prövar ansökningen. Ifrågavarande
arbetsuppgift har numera överflyttats å statens livsmedelskommission.

Jämlikt förordningen den 7 juni 1935 (nr 279) angående slaktdjursavgift,
vilken enligt förordning den 9 juni 1939 (nr 250) gäller tills vidare till och
med den 30 juni 1940, skall, därest Kungl. Majit så förordnar, för åstadkommande
av förbättrade avsättningsförhållanden för slaktdjur och slakteriprodukter
upptagas viss avgift, slaktdjursavgift. Sådan avgift skall
utgå för kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst, som godkänts vid besiktning
å offentlig köttbesiktningsbyrå, offentligt slakthus eller kontrollslakteri.
Avgiftens belopp bestämmes av Kungl. Maj :t under iakttagande att den högst
får utgöra, räknat för hel kropp, beträffande nötkreatur, som efter nedslaktningen
väger minst 150 kilogram, och häst 3 kronor, svin 2 kronor samt övriga
djur 1 krona. Kungl. Majit äger medgiva undantag från avgiftsskyldighet,
där så med hänsyn till särskilda förhållanden finnes skäligt. Närmare bestämmelser
rörande ordningen för slaktdjursavgiftens erläggande och indrivande
ävensom i avseende å förordningens tillämpning i övrigt hava meddelats
i kungörelse den 20 juni 1935 (nr 363). Efter det att under tiden 1 juli
1937—30 juni 1939 ingen slaktdjursavgift utgått, förordnades genom kungörelse
den 22 juni 1939 (nr 405) att sådan avgift skulle tills vidare från och
med den 1 juli 1939 utgå för svin med 2 kronor per djurkropp och för spädgris
— eller svin med en slakt vikt understigande 15 kilogram — med 1 krona.
Dessa avgifter gälla för närvarande.

De genom upptagande av slaktdjursavgift samt avgifter vid import eller
export av slaktdjur samt kött och fläsk inflytande medlen stå till förfogande
för slaktdjursmarknadens stödjande. Statens jordbruksnämnd har vid
flera tillfällen anvisats medel för att genom export av nötkreatur eller kött
därav eller destruktion av mindervärdiga djur eller genom infrysning av kött
av nötkreatur åstadkomma en skälig avlastning å den inhemska marknaden
för nötkreatur eller kött därav. Enligt Kungl. Majits brev den 28 juni 1935
äger nämnden för sådant ändamål utgiva högst 25 öre för kilogram av djurets
levande vikt eller 50 öre för kilogram kött jämte, vid export av nöt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

kreatur, ett fraktbidrag av 20 kronor för djur. Genom beslut den 8 januari
och den 12 november 1937 har Kungl. Maj:t medgivit nämnden att dels för
nötkött, som efter medgivande av nämnden infrusits eller infryses efter den
30 november 1936, förskottsvis och mot återbetalningsskyldighet utbetala
högst 1 krona för kilogram slaktad vikt och dels beträffande nötkreatur eller
kött därav, som exporterats under tiden 1 september—31 december 1937, utgiva
pristillägg till belopp motsvarande hela den vid exporten uppkomna förlusten,
dock högst beträffande en kvantitet motsvarande 200 ton slaktad vikt.
Medel ha även anvisats till bidrag vid export av levande svin och fläsk eller
vid infrysning eller nedsmältning av fläsk samt till lämnande av förskott mot
återbetalningsskyldighet vid infrysning av fläsk. Enligt Kungl. Maj:ts förutnämnda
brev den 28 juni 1935 må bidrag för nyssnämnda ändamål utgå
med högst 50 öre för kilogram slaktad vikt. För fläsk, som enligt medgivande
av jordbruksnämnden infrusits efter den 30 juni 1937, äger nämnden
utbetala förskott med högst 1 krona 50 öre för kilogram slaktad vikt. På
grund av den under hösten 1938 utbrutna mul- och klövsjukeepizootien har
Kungl. Maj:t genom beslut den 22 september 1938 bemyndigat jordbruksnämnden
att tills vidare utbetala bidrag i enlighet med i omförmälda brev
den 28 juni 1935 angivna grunder utan iakttagande av föreskrifterna om bidragens
begränsning till 25 öre för kilogram levande vikt och 50 öre för kilogram
slaktad vikt. Samtidigt har Kungl. Maj :t förordnat, att bestämmelserna
i sagda brev skola ha avseende jämväl å infrysning av fårkött. Genom beslut
den 11 november 1938 har Kungl. Maj:t vidare medgivit jordbruksnämnden
att, i den omfattning och på de villkor nämnden bestämmer, tills vidare
till och med den 31 mars 1939 utbetala bidrag vid slakt av svin med en levande
vikt av högst sextio kilogram eller en slaktad vikt av högst fyrtio
kilogram. Vidare förtjänar nämnas, att Kungl. Majit genom beslut den 15
november 1935 bemyndigat jordbruksnämnden att förordna örn utbetalande
av pristillägg vid export av kaninkött med ett belopp av högst 20 öre för
kilogram. I detta sammanhang må även nämnas, att till följd av det under
sensommaren 1939 inträdda världspolitiska läget och det i anledning härav
genom kungörelse den 26 augusti samma år (nr 570) utfärdade exportförbudet
för vissa varor, däribland alla viktigare jordbruksprodukter, Kungl.
Majit genom beslut den 1 september 1939 bemyndigat jordbruksnämnden
alt tills vidare i huvudsaklig överensstämmelse med i beslutet angivna grunder
träffa anstalter för reglering av exporten av jordbruksprodukter, varjämte
Kungl. Majit nämnda dag samt den 6 oktober 1939 för sagda ändamål
anvisat sammanlagt högst tio miljoner krono!’, att förskottsvis utgå ur fonden
för mötande av förluster å spannmålsregleringen. Härefter har dels 1939
års urtima riksdag (prop. nr 66; skr. nr 109) å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1939/40 till Viss lagring av jordbruksprodukter m. m. anvisat
ett reservationsanslag av 25 miljoner kronor, vari ingår erforderligt belopp
för reglering av nyssnämnda förskott, dels ock innevarande års riksdag (prop.
nr 210; skr. nr 240) å tilläggsstat II till sagda riksstat under enahanda anslagsrubrik
anvisat ytterligare 20 miljoner kronor. I brev den 22 september

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

och 14 oktober 1939 har jordbruksnämnden, numera statens livsmedelskommission,
dessutom bemyndigats dels att föranstalta örn förhyrning av lämpliga
kyl- och fryshusutrymmen för inlagring av animaliska jordbruksprodukter,
dels att medverka till anskaffande av lämpliga anläggningar för nedsaltning
av fläsk och förvaring av den nedsaltade varan.

Äggregleringen. Enligt kungörelsen den 23 februari 1934 (nr 24) angående
reglering av införseln av ägg, jämförd med kungörelserna
nr 283/1935 och 789/1939, må ägg ej införas till riket utan tillstånd av statens
jordbruksnämnd, numera statens livsmedelskommission, eller den kommissionen
bemyndigar att meddela tillstånd till sådan införsel. Livsmedelskommissionen
har vidare berättigats föreskriva, att för sådant tillstånd skall
utgå licensavgift enligt de grunder, som Kungl. Maj:t i särskild ordning bestämmer.
Vad sålunda stadgats skall jämlikt kungörelsen den 5 oktober 1934
(nr 490) angående utsträckt tillämpning av förstnämnda kungörelse tillämpas
jämväl i fråga om flytande äggvita, så ock äggula, som icke uteslutande är
avsedd för beredning av läder. Berörda författningar gälla enligt kungörelsen
nr 406/1939 tills vidare till och med den 30 juni 1940.

Enligt kungörelsen den 6 oktober 1939 (nr 692), jämförd med kungörelsen
nr 789/1939, må vidare utförsel av hönsägg icke äga rum utan tillstånd
av jordbruksnämnden, numera livsmedelskommissionen, eller, efter
kommissionens bemyndigande, av Sveriges äggintressenters förening u. p. a.,
därvid skall tillses, bland annat, att utförselkvantiteten fördelas mellan exportörerna
enligt skäliga grunder och på sådant sätt, att en möjligast jämn
utförsel åstadkommes.

De befogenheter, som tillkommit statens jordbruksnämnd i avseende å
beviljande av införsel- eller utförseltillstånd samt fastställande av licensavgift
och utförselavgift, lia av nämnden överlåtits till Sveriges äggintressenters
förening u. p. a.

Kungl. Majit har utfärdat närmare föreskrifter angående regleringen av
införseln och utförseln av ägg. Beträffande införseln förordnades genom
brev den 28 juni 1935, att licensavgift finge utgå med högst 30 öre för kilogram
av varan. Den 4 december 1936 höjdes avgiften till högst 50 öre för
kilogram. Vidkommande utförseln bemyndigade Kungl. Majit genom berörda
brev den 28 juni 1935 jordbruksnämnden att, i den mån så prövades
erforderligt för främjande av avsättningen av hönsägg, till den som erhållit
tillstånd till utförsel av viss kvantitet ägg utbetala ett med hänsyn till prisläget
å exportmarknaden jämfört med prisläget å den inhemska marknaden
bestämt pristillägg, vilket beträffande ägg finge för varje kilogram utgå med
högst 30 öre eller, där särskilda förhållanden skulle sådant påkalla, undantagsvis
med högst 40 öre. Enligt samma brev är å andra sidan den, som erhållit
utförseltillstånd, skyldig att, därest för någon vecka medelnettoexportpriset
för ägg överstiger medelpartipriset för ägg i Sverige, inbetala ett av
jordbruksnämnden fastställt belopp, motsvarande skillnaden mellan, å ena
sidan, medelnettoexportpriset efter avdrag av exportkostnaderna och skälig

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

handelsvinst samt, å andra sidan, medelpartipriset. Jordbruksnämndens bemyndigande
har sedermera den 30 juni 1936 ändrats därhän, att pristillägg
må utbetalas i den mån så prövas erforderligt för vinnande av önskvärd avlastning
av den svenska marknaden för hönsägg eller till förhindrande av
alltför starka växlingar i utförseln. I samband därmed upphävdes de särskilda
villkoren för utbetalande av pristillägg med högst 40 öre för kilogram.
Den 4 december 1936 har Kungl. Majit medgivit, att pristillägget, för kilogram
räknat, må utgöra högst 50 öre och undantagsvis, då särskilda skäl
därtill äro, högst 60 öre. Den 26 januari 1940 har Kungl. Majit slutligen
medgivit att, i anledning av extraordinära kostnader för premier för
krigsförsäkring samt ökade frakter och kursförluster efter godkännande av
statens livsmedelskommission i undantagsfall ytterligare pristillägg må utgå
med högst 20 öre för kilogram exporterade ägg.

Jämlikt Kungl. Maj :ts förut omförmälda brev till statskontoret den 30 juni
1937 skola kostnaderna för äggregleringen i första hand bestridas av medel,
vilka inflyta genom upptagande av särskilda avgifter vid införsel och utförsel
av ägg m. m. samt införselavgift å havre och majs jämte vissa andra fodermedel.

Fodermedelsregleringen. Såsom förut nämnts må oljekakor, som importeras
eller inom riket tillverkas, beläggas med skatt. Bestämmelserna härom
innefattas i förordningen den 14 juni 1933 (nr 329) angående skatt
å oljekakor och vissa slag av fodermjöl. Enligt denna förordning,
som ändrats genom förordningarna nr 177/1934, 281/1935, 261/1937,
475/1937 och 251/1939, skall efter Kungl. Majits bestämmande erläggas en
skatt av högst 8 öre för kilogram av varans nettovikt vid införsel till riket
eller tillverkning inom riket för försäljning av oljekakor, mjöl, erhållet genom
krossning av oljekakor, och mjöl, framställt vid extraktion av råvara,
som kan användas för tillverkning av oljekakor. Genom kungörelse nr 691/
1939 har förordnats, att skatt jämlikt bestämmelserna i förstnämnda förordning
tills vidare från och med den 9 oktober 1939 icke skall utgå.

Enligt förordningen den 18 maj 1934 (nr 153) om införselavgift
å havre och majs jämte vissa andra fodermedel, ändrad genom
förordningen nr 420/1936, skall vidare, i den mån Kungl. Majit så förordnar,
sådan avgift erläggas för följande varor, som införas till riket, nämligen
havre, majs, korn, vicker, pelusker och andra foderärter, foderbönor,
manioka- och arrowrot (tapiokarot), produkter, vilka genom förmälning eller
på annat sätt för foderändamål framställts av dessa varor, produkter av
vete, råg och annan spannmål, vilka på grund av tillsättning med annat ämne
äro tjänliga endast för foderändamål, risfodermjöl, glutenfoder, melassfoder
och sockerschnitsel. Kungl. Majit må ock förordna om införselavgift för
andra till fodermedel hänförliga varor av visst slag, vilka införas till riket.
Där det med hänsyn till särskilda förhållanden finnes påkallat, äger Kungl.
Majit medgiva befrielse, helt eller delvis, från stadgad avgift. Avgiften skall
utgå med det belopp, högst 8 öre för varje kilogram av varans netlovikt, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Kungl. Maj:t eller, efter bemyndigande av Kungl. Maj:t, statens jordbruksnämnd
bestämmer, samt erläggas till tullverket i den ordning som örn tull
är föreskriven eller, där Kungl. Majit beträffande vara av visst slag så finner
lämpligt, i annan av Kungl. Majit bestämd ordning. Genom kungörelse
nr 764/1939 har förordnats, att införselavgift å havre och majs jämlikt bestämmelserna
i kungörelsen nr 153/1934 från och med den 1 november 1939
och tills vidare icke skall utgå. Enligt kungörelsen den 21 augusti 1935 (nr
496) angående reglering av införseln av havre och majs
samt vissa andra fodermedel, ändrad genom kungörelsen nr
697/1939, erfordras för införsel av i sistnämnda kungörelse angivna varuslag
tillstånd av statens jordbruksnämnd, numera statens livsmedelskommission.

Till stödjande av den svenska havreodlingen har genom förordningen den
29 maj 1933 (nr 234) angående användande av svensk havre vid
gryn- och mjöltillverkning m. m. stadgats skyldighet för den, som
driver kvam och därvid använder utländsk havre, att vid framställning
av havregryn, havremjöl, havremust och övriga produkter av havre, avsedda
till nränniskoföda, använda svensk havre i sådan omfattning, att den
för tid, som Kungl. Majit fastställer (tillverkningsperiod), uppgår till viss
av Kungl. Majit bestämd procent av all den havre, varav under perioden
nämnda produkter framställas vid kvarnen (tillverkningsprocent). I anslutning
till denna förordning har genom kungörelsen den 14 juni 1933 (nr
343) angående reglering av införseln av havregryn och havremjöl,
vilken kungörelse jämlikt kungörelse den 22 juni 1939 (nr 409)
gäller tills vidare till och med den 30 juni 1940, meddelats förbud mot införsel
till riket av sistnämnda varor utan tillstånd av Kungl. Majit. Tillverkningsprocenten,
som under tiden 1 oktober 1937—30 juni 1938 utgjort 50,
höjdes från och med den 1 juli 1938 till 75, från och med den 1 oktober
1938 till 85, sänktes från och med den 1 oktober 1939 till 75 samt från och
nied den 1 april 1940 till 25, vilken sistnämnda procentsats fastställts att
gälla till och med den 30 september 1940.

I detta sammanhang må nämnas, att statens jordbruksnämnd, numera
livsmedelskommissionen, enligt beslut av Kungl. Majit den 23 augusti 1937
äger medgiva, att införsel av varor, som avses i kungörelsen den 21 augusti
1935 angående reglering av införseln av havre och majs samt vissa andra fodermedel,
må ske utan iakttagande av bestämmelserna i förutnämnda förordningar
den 18 maj 1934 (nr 153) och den 29 maj 1933 (nr 234), under
förutsättning att varorna införas för att användas för industriellt ändamål
eller för tillverkning av varor för export eller ock importören ur riket utfört
motsvarande myckenhet varor av samma slag.

Genom kungörelse den 30 juni 1937 (nr 652), vilken jämlikt kungörelsen
nr 411/1939 gäller till och med den 30 juni 1940, ha meddelats vissa bestämmelser
rörande statsbidrag för fraktlindring vid transport av inhemsk
havre till ort inom Norrbottens, Västerbottens eller Jämtlands län eller till
ort inom vissa områden av Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och
Värmlands län. Statsbidrag utgår med skillnaden mellan å ena sidan den

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

erlagda trakten, inklusive vissa avgifter, och å andra sidan en frakt beräknad
för sändningens verkliga vikt efter en avgift av 50 öre för 100 kilogram.
Bidraget må dock i intet fall uppgå till högre belopp än 3 kronor för 100
kilogram av sändningens verkliga vikt.

I anledning av den under sensommaren 1939 inträdda krissituationen anbefallde
Kungl. Majit i brev den 1 september 1939 svenska spannmålsaktiebolaget
att för en total kostnad av tills vidare högst en miljon kronor enligt
jordbruksnämndens anvisningar företaga inköp i beredskapssyfte av
spannmål och fodermedel samt utsäde m. m. ävensom ombesörja i samband
därmed erforderlig upplagring.

Genom kungörelse den 29 september 1939 (nr 677) förordnades om beslag
å oljekakor, mjöl, erhållet genom krossning av oljekakor, samt mjöl,
framställt vid extraktion av råvara, som kan användas för tillverkning av
oljekakor. Enligt en den 14 oktober 1939 utfärdad kungörelse (nr 717)
skola även ärter — såväl matärter som foderärter — vara under beslag.
Såvitt angår foderärter har sistnämnda beslag blivit hävt genom kungörelse
den 26 april 1940 (nr 267). Genom kungörelse den 3 maj 1940 (nr 302)
har slutligen förordnats om beslag å omalen havre samt råg- och vetekli.

I anslutning till utfärdande av kungörelsen nr 677/1939 om beslag av
vissa fodermedel bemyndigade Kungl. Majit statens jordbruksnämnd att i
huvudsaklig överensstämmelse med vissa förslag av nämnden träffa avtal
angående reglering av handeln med fodermedel med foderintressentföreningen
u. p. a., vilken utgör gemensamt organ för svenska lantmännens riksförbund,
ett antal privata importörer och kooperativa förbundet. Med
stöd av detta bemyndigande har överenskommelser av i huvudsak följande
innehåll träffats mellan jordbruksnämnden och föreningen. Föremål för
avtalet är dels oljekakor, mjöl, erhållet genom krossning av oljekakor, och
mjöl, framställt vid extraktion av råvara, som kan användas för tillverkning
av oljekakor, dels ock följande produkter, i den mån de hädanefter
införas till riket, nämligen: havre, majs, korn, vicker, pelusker och andra
foderärter, foderbönor, manioka- och arrowrot (tapiokarot) samt andra produkter,
vilka genom förmälning eller på annat sätt för foderändamål framställts
av omförmälda varor, produkter av vete, råg eller annan spannmål,
vilka på grund av tillsättning med annat ämne äro tjänliga endast för foderändamål,
risfodermjöl, glutenfoder, melassfoder, sockersnitzel, luzernmjöl
och kreatursfoder av animaliskt avfall ävensom kli med undantag av mandelkli.
Enligt avtalet har föreningen förbundit sig att ombesörja import
av oljekakor och mjöl av oljekakor och att i den utsträckning nämnden
bestämmer inköpa under beslag liggande varor av förut omförmält slag
till priser och på villkor i övrigt, som nämnden föreskriver, samt att försälja
dylik vara allenast efter tillstånd av nämnden samt i den ordning och
till de priser ävensom på de villkor i övrigt, som bestämmas av nämnden.
Föreningen har i avtalet vidare förbundit sig att till jordbrukets prisregleringsfond,
i den ordning nämnden bestämmer, inleverera vad som av intäkterna
å verksamheten i fråga återstår efter avdrag av erforderlig ulbe Bihang

till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 276.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

tätning eller avsättning till administrations-, inköps-, försäljnings-, distributions-
och fraktkostnader, gottgörelse till kommissionärer, motsvarande
högst 7 % av försäljningssumman för av föreningen tillhandahållna varor,
samt högst 2,000 kronor, motsvarande ränta å i föreningen insatt kapital,
samt att bedriva sin ifrågavarande verksamhet på ett lojalt sätt och så att
enskilt intresse icke obehörigen gynnas eller skadas Under förutsättning
att föreningen iakttager förenämnda bestämmelser har nämnden utfäst sig
att medgiva undantag från gällande införselförbud å här omförmälda varor
endast åt föreningen samt att före fastställande av priser och övriga
villkor för inköp och försäljningar av hithörande varor samråda med föreningen.
Enligt avtal mellan statens livsmedelskommission och foderintressentföreningen
den 6 februari 1940 har denna överenskommelse såtillvida
ändrats, att från och med den 15 februari försäljningen av inom landet
tillverkat linfrömjöl och linfrökakor samt sojamjöl tills vidare sker under
livsmedelskommissionens direkta kontroll och foderintressentföreningens
befattning med nämnda försäljning upphört.

Brödsädsregleringen. Enligt förordningen den 13 juni 1930 (nr 249)
om användande av svenskt vete och svensk råg vid
framställning av mjöl m. m. (inmalningsförordningen), vilken ändrats
genom förordningarna nr 396/1930 och 495/1935, skall vid framställning
inom riket av vetemjöl eller rågmjöl användas svenskt vete respektive
svensk råg till myckenhet motsvarande viss procent av allt det vete
eller all den råg, som under viss av Kungl. Majit bestämd förmalningsperiod
förmales vid vederbörande kvarn (inmalningsprocent). Vid framställning
av vetemjöl skall därjämte iakttagas, att det svenska vetet uppgår
till viss procent av varje för sig förmalt veteparti (minimiprocent).
Motsvarande inblandningsskyldighet föreligger beträffande mjöl, som införes
till riket. Nämnda bestämmelser gälla ej vetemjöl eller rågmjöl, som
av kvarninnehavare exporteras, eller vetemjöl, som av honom användes för
tillverkning av makaroner eller för fullgörande av försäljningsavtal levereras
till någon, som idkar sådan tillverkning; ej heller beträffande vetemjöl,
som användes för framställning av vara, rörande vilken Kungl. Majit förordnat,
att vad nyss sagts i avseende å makaroner skall äga motsvarande
tillämpning. Där förhållandena sådant påkalla, äger Kungl. Majit medgiva
ytterligare undantag från bestämmelserna i fråga. Inmalningsprocenten
för vete har under tiden 1 juli 1937—30 april 1940 varit fastställd till 90
samt från och med den 1 maj 1940 höjts till 97. Inmalningsprocenten för
råg, som under tiden 1 juli 1937—31 augusti 1938 likaledes utgjort 90, höjdes
från och med den 1 september 1938 till 95 och från och med den 1 mars
1939 till 98 samt sänktes från och med den 1 november 1939 till 90. Minimiprocenten
för vete har alltsedan hösten 1935 varit 80.

Föreskrifterna i inmalningsförordningen kompletteras genom bestämmelserna
i kungörelsen den 21 augusti 1935 (nr 493) angående reglering av
införseln av vete och råg samt därav beredda produk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

ter. Enligt denna kungörelse må vete och råg, spannmålsblandning, vari
vete eller råg ingår, mjöl av vete eller råg, gryn av vete, makaroner och vermiceller
ävensom bröd med undantag av dessertkäx, pepparkakor och andra
slag av finare bakverk samt hundbröd icke införas till riket utan tillstånd
av statens jordbruksnämnd, numera statens livsmedelskommission. Jämlikt
kungörelse den 21 augusti 1939 (nr 590) skulle vid införsel till riket av vissa
av dessa varor, nämligen vete, mjöl och gryn av vete samt makaroner och
vermiceller ävensom råg och mjöl av råg, erläggas vissa införselavgifter. Sistnämnda
kungörelse har jämlikt kungörelse nr 690/1939 upphört att gälla från
och med den 9 oktober 1939.

Till stödjande av brödsädsmarknaden hava vidare meddelats vissa bestämmelser
örn erhållande av utförselbevis för råg och vete. Nu
gällande stadganden i ämnet innehållas i förordningen den 11 juni 1937 (nr
369) angående utförselbevis för råg och vete, vilken jämlikt kungörelse nr
252/1939 gäller till och med den 31 augusti 1940, samt kungörelsen den 23
augusti 1937 (nr 770) med tillämpningsföreskrifter till nämnda förordning,
vilken sistnämnda kungörelse enligt kungörelse nr 544/1939 gäller tills vidare.
Bestämmelserna innebära i huvudsak, att exportör av omalen råg eller omalet
vete äger under vissa förutsättningar och i den mån Kungl. Maj:t så förordnar
erhålla bevis örn utförseln av varan eller viss del därav, med angivande
tillika av det tullbelopp, som skolat utgå vid införsel av sådan vara till
samma myckenhet som beviset avser. Innehavare av dylikt bevis är berättigad
att inom sex månader från det angivningen till utförsel ägt rum, mot
bevisets återställande antingen utan tullavgifts erläggande införa omalen eller
malen råg eller omalet eller malet vete till så stor myckenhet, att den
tull, som enligt tulltaxan skolat därå belöpa, är lika med det i utförselbeviset
angivna tullbeloppet, eller, i den mån varor, som nu sagts, under de sex
kalendermånader, som förflutit närmast före den månad, under vilken angivningen
till utförsel ägt rum, införts till myckenhet, att den därför influtna
tullavgiften med avdrag av två procent beräknas därtill lämna tillgång, hos
generaltullstyrelsen utbekomma sagda belopp med avdrag av två procent.
För den tid, under vilken nyssnämnda förordning gäller, har Kungl. Majit
medgivits att bestämma, att restitution av tull enligt 4 § förordningen den 4
oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution (kvarnindustrirestitution) ej
må åtnjutas eller må åtnjutas allenast i mindre omfattning än i nämnda paragraf
sägs.

Med stöd av förordningen örn utförselbevis för råg och vete föreskrev
Kungl. Majit genom kungörelse den 23 augusti 1937 (nr 768), att vid export
av inhemsk brödspanmål dylika bevis tills vidare under tiden t september
1937—31 juli 1938 finge utfärdas för hälften av den utförda myckenheten.
Idkare av kvarnrörelse, som återutförde spannmål av utländskt ursprung, ägde
enligt samma kungörelse på vissa villkor erhålla utförselbevis för hela
den utförda myckenheten. I samband härmed förordnades genom kungörelse
förstnämnda dag (nr 767), att vid utförsel under samma tid av mjöl
eller gryn av vete, för vars framställning svensk råvara kommit till använd -

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

ning, restitution av tull enligt 4 § förordningen angående tullrestitution finge
åtnjutas allenast för halva utförselkvantiteten. Enligt kungörelse den 31 augusti
1938 (nr 550), vilken trädde i kraft den 1 september nämnda år oell
jämlikt kungörelserna nr 544/1939 och nr 562/1939 gäller tills vidare till och
med den 31 augusti 1940, må utförselbevis utfärdas för hela den exporterade
kvantiteten, oavsett örn denna är av utländskt eller inhemskt ursprung. Någon
bestämmelse om inskränkning i rätten att erhålla kvarnindustrirestitution
har från och med den 1 september 1938 icke varit gällande (jämför nr
551/1938).

Vid sidan av nämnda åtgärder för reglering av import och export hava
särskilda anstalter vidtagits för skyddande av en lägsta prisnivå å inhemsk
brödspannmål. Det s. k. inlösningsförfarandet, som i sådant syfte tillämpats
under flera år, ersattes från och med konsumtionsåret 1936/1937 med stödköp.

På grund av de genom krigsutbrottet hösten 1939 förändrade förutsättningarna
för landets livsmedelsförsörjning frångicks stödköpsförfarandet och
återupptogs inlösningsförfarandet. I brev den 12 januari 1940 har Kungl.
Majit föreskrivit, att stödköp av spannmål icke längre skola företagas, ävensom
uppdragit åt svenska spannmålsaktiebolaget att handhava fullgörandet
av den av riksdagen beslutade inlösningsgarantien beträffande brödsäd under
iakttagande av bestämmelser av huvudsakligen det innehåll, som av livsmedelskommissionen
föreslagits. Spannmålsaktiebolaget skulle sålunda till ett
pris av lägst 21 kronor 50 öre per deciton under tiden från och med den 1
juni till och med den 31 juli 1940 inköpa all inom landet odlad, salubjuden
spannmål av vete och råg av fullgod, kvarnduglig samt vid normal skötsel
lagringsduglig beskaffenhet och som hembjödes bolaget före den 15 maj
1940. I avsikt att förhindra en stegring i mjölpriserna har statens livsmedelskommission
genom Kungl. Majits brev den 30 december 1939 bemyndigats
att med kvarnföretag, som bedriva handelsförmalning i egentlig mening,
träffa vissa avtal rörande utförsäljningspriset å mjöl.

Jämlikt förordningen den 7 juni 1935 (nr 280) om veteavgift, ändrad
genom förordningarna nr 368/1937 och 446/1938, skall, där Kungl. Majit så
förordnar, dylik avgift upptagas å inom riket förmalt svenskt eller utlänslct
vete som användes för tillverkning av mjöl eller gryn med det belopp, högst
3 öre för kilogram av varans nettovikt, som Kungl. Majit bestämmer. Från
veteavgift undantages dock all förmälning mot tull eller lön för tillgodoseende
av odlares husbehov. Genom kungörelse den 21 augusti 1935 (nr
499) har Kungl. Majit utfärdat tillämpningsföreskrifter till nyssnämnda förordning,
innefattande stadgande örn, bland annat, att uppbörden av veteavgift
skall omhänderhavas av statens jordbruksnämnd, numera statens livsmedelskommission,
som jämväl har att utöva kontroll över avgiftens behöriga
utgörande m. m. Jämlikt förordnanden av Kungl. Majit har veteavgift
utgått med 1.5 öre per kilogram under tiden 1 september 1937—13
februari 1938, med 0.5 öre per kilogram under tiden därefter till och med
den 31 augusti 1938, med 2 öre per kilogram under september 1938, med

Kungl. Maj:ts proposition nr 276-

2.5 öre per kilogram under tiden från och med den 1 oktober 1938 till och
med den 31 augusti 1939, med 3 öre per kilogram under september 1939 och
med 2 öre per kilogram under oktober 1939 samt med 0.5 öre per kilogram
från och med den 1 november 1939. Sistnämnda avgift är alltjämt gällande.
Idkare av kvarnrörelse, som ur riket utfört mjöl eller gryn av vete, äger
i den ordning och på de villkor, som angivas i kungörelsen nr 769/1937,
erhålla restitution av veteavgift. Där det med hänsyn till särskilda förhållanden
finnes påkallat, må Kungl. Majit jämväl under andra omständigheter
medgiva befrielse eller återbäring av sådan avgift. De medel, som
inflyta genom upptagande av veteavgift, skola i första hand tagas i anspråk
för bestridande av kostnaderna för spannmålsregleringen under det skördeår,
då avgiften upptages.

Slutligen må nämnas, att vissa särskilda anstalter vidtagits för att bereda
kompensation åt förbrukare av brödsäd för industriellt ändamål m. m. för
prisstegringar, som föranletts av de statliga stödåtgärderna på förevarande
område. Sålunda har Kungl. Majit genom brev den 21 augusti 1935 samt
den 9 januari och den 26 juni 1936 utfärdat vissa bestämmelser angående
pristillägg vid utförsel ur riket eller användning inom riket för vissa ändamål
av mjöl och gryn av vete eller råg m. m. Sedan statens jordbruksnämnd
gjort framställning om ändrade grunder för beredande av dylik
kompensation, har Kungl. Majit den 23 augusti 1937 bemyndigat nämnden
dels bestämma att pristillägg enligt förenämnda brev ej skall utgå efter den
31 augusti 1937 och dels medgiva att införsel av varor, som avses i kungörelsen
den 21 augusti 1935 angående reglering av införseln av vete och råg
samt därav beredda produkter, må ske utan erläggande av införselavgifl
respektive utan iakttagande av stadgad inmalnings- eller inblandningsskyldighet,
under förutsättning antingen att varorna införas till riket för att
användas för industriellt ändamål eller ock att importören ur riket utfört
motsvarande myckenhet varor av samma slag. Genom beslut den 26 januari
1940 har Kungl. Majit bemyndigat statens livsmedelskommission att avgöra
framställningar av kvarnföretag örn återbäring av erlagd införselavgift
för sådana lager utländskt vete, som innelåge hos vederbörande kvarnar
den 9 oktober 1939, då kungörelsen nr 590/1939 angående införselavgift å
vete och råg samt vissa därav beredda produkter, jämlikt kungörelsen nr
690/1939, upphörde att gälla.

.Tåg torde vidare få erinra örn de vid årets riksdag beslutade åtgärderna för
stödjande av odlingen av vissa kulturväxter (prop. nr 132, r. skr. nr 171).

I det föregående har omnämnts att den 26 augusti 1939 utfärdats kungörelse
(nr 570) angående exportförbud å vissa varor, omfattande bland
annat alla viktigare jordbruksprodukter. Med upphävande av tidigare kungörelser
lia härefter nya bestämmelser i ämnet utfärdats. De nu gällande
innefattas i kungörelsen den 8 december 1939 (nr 837) angående exportförbud
å vissa varor. Enligt kungörelsen må undantag från exportförbudet
(exportlicens), såvitt angår de flesta jordbruksprodukter, meddelas av statens
livsmedelskommission oell i övrigt av statens liandelskommission.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276-

Fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen och jordbrukets
prisregleringsfond. Av de avgifter, för vilka tidigare redogjorts, ingår veteavgiften
till fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen.
Till denna hava även ingått de numera upphörda
införselavgifterna å vete och råg samt därav beredda produkter. Till denna
fond hörande medel skola användas till täckande av kostnader, som stå i
samband med spannmålsregleringens genomförande.

Till jordbrukets prisregleringsfond ingå numera endast
införsel- och utförselavgifterna å slaktdjur, kött och fläsk samt ägg ävensom
slaktdjursavgiften, sedan övriga skatter och avgifter, såsom i det föregående
omförmälts, upphört och margarinaccismedel ej längre skola tillföras fonden.
Användningen av till denna fond hörande medel regleras i huvudsak genom
Kungl. Maj:ts brev till statskontoret den 30 juni 1937.

Vad som inflyter till fonden genom uttagande av särskilda avgifter vid
införsel eller utförsel av slaktdjur samt kött och fläsk ävensom genom uppbärande
av slaktdjursavgift skall användas för slaktdjursregleringens genomförande.

För åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden för slaktdjur
och ägg samt för gäldande av kostnaderna vid transport av havre skola användas
de medel, som inflyta genom upptagande av särskilda avgifter vid
införsel eller utförsel av ägg, äggula och flytande äggvita.

För genomförandet av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område,
i den mån prisregleringsfonden ej lämnar tillgång till medel, har 1939
års urtima riksdag (prop. nr 66; skr. nr 109) å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1939/40 under titeln Prisreglerande åtgärder anvisat ett reservationsanslag
av 30 miljoner kronor. Å tilläggsstat II har härefter enligt
beslut av innevarande års riksdag (prop. nr 209; skr. nr 239) anvisats ytterligare
50 miljoner kronor, varav dock 15 miljoner kronor skola stå till
Kungl. Maj:ts förfogande för genomförandet av en prisrabattering å smör till
förmån för behövande familjer.

I detta sammanhang må nämnas att sedan budgetåret 1937/38 anslag utgått
ur prisregleringsfonden för produktions- och avsättningsbefrämjande
åtgärder på jordbrukets område i Norrland och vissa andra landsdelar. Anslaget
upptogs för budgetåret 1937/38 med 700,000 kronor och för budgetåret
1938/39 med 800,000 kronor samt utgör för budgetåret 1939/40 1,000,000
kronor. Beträffande anslagets användning har riksdagen uttalat, att efter
bestämmande av Kungl. Maj:t högst 100,000 kronor må användas till bidrag
för byggande av andelsslakterier. Återstoden av nyssnämnda anslag å
1,000,000 kronor borde enligt riksdagens beslut användas till produktionsoch
avsättningsbefrämjande åtgärder i Norrland och vissa delar av Kopparbergs
och Värmlands län. Viss del av anslaget borde användas för utlämnande
av bidrag för anläggande eller ombyggnad av andelsmejerier i lappmarken
och därmed jämförliga trakter i landet. Nämnda bidrag borde i
regel begränsas till 20 procent av anläggningskostnaderna. Kungl. Maj:t,
som den 18 augusti 1939 meddelat vissa organisatoriska föreskrifter i äm -

Kungl. Majlis proposition nr 276■

net, har den 30 mars 1940 av anslagsmedlen dels beviljat statsbidrag till
vissa mejerianläggningar med tillhopa 363,000 kronor och till en potatislagerhusanläggning
med 10,000 kronor, dels ock till produktionsbefrämjande
åtgärder i allmänhet tilldelat nedannämnda hushållningssällskap följande
belopp, nämligen sällskapet i Värmlands län 40,000 kronor, sällskapet i
Kopparbergs län 45,000 kronor, sällskapet i Gävleborgs län 48,000 kronor,
sällskapet i Västernorrlands län 91,000 kronor, sällskapet i Jämtlands län
67,000 kronor, sällskapet i Västerbottens län 90,000 kronor och sällskapet i
Norrbottens län 96,000 kronor.

Det bör vidare nämnas, att enligt tidigare riksdagsbeslut de margarinaccismedel,
som influtit före den 1 juli 1935, efter närmare bestämmande av
Kungl. Maj:t böra användas för utlämnande i särskilda fall till hjälpbehövande
av jordbruksprodukter, i främsta rummet mjöl och smör, eller av
andra inhemska förnödenheter, till exempel frukt och fisk, gratis eller till
nedsatt pris.

Verkningarna av vidtagna regleringsåtgärder m. m.

I sin förut omförmälda skrivelse med förslag till fortsatta regleringsåtgärder
på jordbrukets område under regleringsåret 1940/41 har statens livsmedelskommission
lämnat en redogörelse för marknadsläget för vissa slag av
jordbruksprodukter samt verkningarna av stödåtgärderna under löpande regleringsår.
Till närmare belysning av verkningarna ha vid skrivelsen fogats
vissa tabellsammanställningar. En del av dessa torde såsom särskild tabellbilaga
få fogas till statsrådsprotokollet. Följande uppgifter rörande jordbruksregleringens
verkningar äro i huvudsak hämtade från kommissionens
nämnda skrivelse.

Det allmänna ekonomiska läget. Under tiden efter stormaktskrigets utbrott
i september förra året har den världsekonomiska utvecklingen i avgörande
utsträckning påverkats av krigets direkta och indirekta följdföreteelser.
Genom att man i såväl de krigförande länderna som många neutrala
stater starkt inskränkt eller helt förbjudit publiceringen av ekonomisk statistik
för centrala verksamhetsgrenar har överblicken av de ekonomiska utvecklingstendenserna
på världsmarknaden starkt försvårats.

I Sverige har, allmänt taget, under tiden efter stormaktskrigets utbrott både
den industriella produktions- och sysselsättningsvolymen hållit sig uppe
på en hög nivå trots de växande svårigheter, som handelskrigets gradvisa
skärpning medfört.

I och med den ytterst allvarliga skärpningen av stormaktskriget i början
av april och de i samband härmed företagna omfattande mineringarna av
de svenska handelsvägarna åt väster och delvis även åt söder har Sveriges
ekonomiska läge enligt vad kommissionen framhållit undergått en mycket
betydande försämring. Alldeles bortsett från de av de ökade utrikespolitiska

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

riskerna föranledda återverkningarna på det svenska näringslivet kommer
den mer eller mindre fullständiga handelspolitiska avspärrningen att medföra
en synnerligen ogynnsam och svårbemästrad situation för de dominerande
exportindustrierna — och därmed indirekt för hela produktionen och inkomstbildningen.
Till följd av hindren för utrikeshandeln och de stegrade
statsutgifterna för personell och materiell försvarsberedskap kan enligt kommissionens
mening — i trots av en ökning av arbetsvolymen genom arbetstidsförlängningar
och liknande åtgärder — en avsevärd minskning av realinkomsterna
för befolkningen i dess helhet förutses. Den för löpande konsumtion
disponibla delen av nationalinkomsten kan vidare på nyss anförda
grunder förväntas nedgå starkare än den samlade nationalinkomsten.

Marknaden för mjölk och mjölkprodukter. (Jfr tab. 3—6.) Invägningen
av mjölk vid mejerierna uppgick under år 1939 till i runt tal 3.2 milj. ton
mot 3.0 milj. ton året förut, innebärande en ökning med 6.7 %. Denna uppgång
får dock till största delen tillskrivas ökning i antalet mejerileverantörer.
Av den nyssnämnda stegringen under år 1939 i kvantiteten invägd mjölk
komma 117,300 ton på produktmjölk och 56,100 ton på konsumtionsmjölk,
vilket innebär en relativ ökning med respektive 5.2 och 7.4 %. Stegringen
har alltså varit relativt sett starkast för konsumtionsmjölken, vilket i viss
mån torde sammanhänga med ikraftträdandet fr. o. m. den 1 juli 1939 av
pastöriseringsbestämmelserna.

Under år 1939 steg tillverkningen av mejerismör något. Samtidigt ökades
smörförsäljningen inom landet, vilken ökning dock till största delen belöpte sig
på jordbrukarnas smöråtertagning. Ifråga örn mejeriproduktionen av ost kan
en kraftig ökning konstateras. Även beträffande ostförsäljningen inom landet
kan en icke obetydlig ökning registreras. Även försäljningen inom landet
av margarin visade under år 1939 en stegring.

Ifråga om de medel, som tillförts mjölkregleringen genom upptagande av
mjölkavgift, margarinaccis samt skatt å oljekakor och andra hithörande fodermedel,
må följande framhållas.

I mjölkavgiftsmedel lia under år 1939 influtit 49.6 milj. kr. mot 50.2 milj.
kr. året förut. I margarinaccismedel utbetalades till mjölkregleringen under
år 1939 29.7 milj. kr. mot 25.9 mili. kr. under 1938. Ökningen i margarinaccismedlen
under 1939 beror på att margarinaccisen, som vid ingången av
år 1938 var 45 öre/kg, den 1 juli 1939 höjdes till 60 öre/kg. Fr. o. m. den
9 februari 1940 har en sänkning till 55 öre/kg verkställts. Enligt beslut av
1939 års urtima riksdag skola i form av margarinaccis inflytande medel efter
utgången av december 1939 ej tillföras prisregleringsfonden utan direkt ingå
i budgeten. Vad vidare beträffar de medel, som tillförts mjölkregleringen
genom skatten på oljekakor, ha dessa under år 1939 uppgått till 13.5 milj.
kr. mot 13.0 milj. kr. under 1938. Fr. o. m. den 9 oktober 1939 utgår över
huvud taget ingen kraftfoderskatt. De totala inkomsterna för mjölkregleringen
ha alltså under år 1939 uppgått till 92.8 milj. kr. mot 89.2 milj. kr. år
1938.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Nettoprisutjämningsbidraget å produklmjölk har för riket som helhet varit
i det närmaste detsamma under 1938 och 1939. Till följd av ett högre inhemskt
smörpris har emellertid priset på produktmjölk under 1939 legat
icke obetydligt högre än år 1938. För de fr. o. m. november 1939 invägda
mjölkkvantiteterna har nettoprisutjämningsbidraget i genomsnitt för hela riket
utgjort 2 öre/kg.

Slaktdjursmarknaden. (Jfr tab. 7—8.) På fläskmarknaden ha andra regleringsåtgärder
än sådana, som ha avseende på export eller import, under
1939 endast i obetydlig mån tillgripits. Sålunda ha under år 1939 kostnaderna
för infrysning av fläsk uppgått till endast 47,656 kr. (exklusive kostnaden
för beredskapslagringen) mot 235,509 kr. året förut.

Antalet redovisade svinbetäckningar har under 1939 utgjort 282,702 eller
9,913 fler än under föregående år. Under de tre första kvartalen lågo betäck -ningssiffrorna avsevärt över motsvarande tal föregående år, varemot en kraftig
nedgång gjorde sig gällande under sista kvartalet. Denna har under januari
och februari 1940 blivit ännu mer markerad. Den stora fläskproduktion,
som varit rådande under 1939, kan alltså väntas fortsätta och möjligen även
öka under de tre första kvartalen 1940, varefter en avsevärd nedgång torde
vara att motse.

Antalet besiktigade kroppar av slaktade nötkreatur och kalvar har varit
större under 1939 än under 1938. Under år 1939 utgjorde ökningen i antalet
marknadsförda kroppar av storboskap 22,000, av sförre kalvar 15,300 och
av mindre kalvar 30,100 jämfört med år 1938. Priserna på såväl nötkreatur
som kalvar för slakt ha under 1939 legat icke obetydligt över 1938 års priser,
vilket varit genomgående för årets samtliga månader.

Under 1937 och 1938 upptogs ingen slaktdjursavgift. Sådan återinfördes
fr. o. m. 1 juli 1939 för svin med 2 kr. per styck (för spädgris — slaktvikt
under 15 kg — 1 kr. per styck). I slaktdjursavgifter inflöto under juli—december
1939 1,321,994 kr. Under januari—februari 1940 ha 321,687 kr. upptagits.

Importen av kött visar inga större förändringar. Även importen av konserver
av nötboskap och får har varit ungefär lika stor de båda åren 1938
och 1939. Vid införsel av fårkött samt konserver av nötkött eller får utgick
intill 15 mars 1938 en införselavgift på 15 öre/kg. Från den 16 juli samma
år höjdes avgiften för fårkött till 30 öre/kg samt tillädes till övriga ovannämnda
avgiftsbelagda varuslag även rökt eller sallat hästkött, för vilka
samtliga varuslag importavgiften alltså fortfarande var 15 öre/kg. Införselavgiften
å fårkött sänktes åter från den 15 mars 1939 lill 15 öre/kg samt höjdes
till 30 öre/kg från den 8 april.

I pristillägg för export av kaninkött ha under 1939 utbetalats 4,802 kr. mot
18,791 kr. året förut.

De sammanlagda kostnaderna för slaktdjursregleringens genomförande
under 1939 ha uppgått till 3,938,566 kr. mot 3,016,375 kr. år 1938.

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

Äggmarknaden. Det inhemska äggpriset har under 1939 i genomsnitt
legat obetydligt över 1938 års nivå. Säsongvariationema under 1939 ha
dock — med undantag för krigsmånaderna ■—• varit något mindre utpräglade
än år 1938.

I motsats till år 1938 förekom under våren samt senhösten 1939 en rätt
avsevärd äggimport. Äggexporten var något större än under 1938.

Fodermedelsmarknaden. (Jfr tab. 9—10.) Under år 1939 låg priset på
jordnötskakor i genomsnitt något över 1938 års nivå.

Skatten på oljekaksfoder var vid 1938 års ingång 2 öre/kg för linfrökakor
och linfrömjöl samt 4 öre/kg för annat oljekaksfoder. Dessa skattesatser
höjdes den 20 juni samma år till resp. 3 och 5 öre/kg samt den 24
september till resp. 4 och 6 öre/kg. Den senare skattesatsen var därefter
oförändrat gällande till den 30 juni 1939, under det att skatten på linfrökakor
den 1 december 1938 höjdes till 5 öre samt den 15 februari 1939 åter
sänktes till 4 öre. Den 1 juli höjdes båda skattesatserna till resp. 5 och 7 öre/
kg. Dessa belopp uttogos t. o. m. den 8 oktober, då kraftfoderskatten slopades.
Skattehöjningarna återspeglas i priserna på jordnötskakor inom
landet. Det må framhållas, att priset på jordnötskakor under samtliga månader
år 1939 legat högre än under motsvarande månader 1938. I juli 1939
överskreds årsmedelpriset för perioden 1925—1929.

Priset på majs låg under år 1939 i genomsnitt något över 1938 års nivå.
Den otillräckliga majstillgången under de två sista månaderna av 1939 har
dock ej medgivit någon notering. Följande ändringar i införselavgiften på
majs ha företagits under 1938 och 1939:

Tid öre/kg Tid öre/kg

—19/s 1938................ 2 Via 1938—Bs/s 1939 ......''..... 6

2%—23A 1938................ 3 26/8—31/io 1939................ 7

24/»-30/u 1938................ 5 Vu 1939—................... —

Som synes, slopades införselavgiften fr. o. m. den 1 november 1939.

Vad angår regleringen av grynkvarnarnas användning av utländsk havre
må framhållas, att tillverkningsprocenten, som vid ingången av år 1938 var
50, fr. o. m. juli höjdes till 75 samt fr. o. m. oktober till 85, vilken tillverkningsprocent
var gällande t. o. m. september 1939, då den sänktes till 75.

Statsverkets inkomster av skatten på oljekakor utgjorde under budgetåret
1938/39 14.8 milj. kr. Inkomsterna av majsavgiften m. m. uppgingo
under samma tid till 5.1 milj. kr.

Brödsädsmarknaden. (Jfr tab. 11.) Priserna på den internationella
brödsädsmarknaden vörö vid ingången av år 1938 höga men folio mot mitten
av året synnerligen starkt, så snart det visat sig, att 1938 års veteskörd
skulle komma att bli rekordartat stor. Med smärre undantag höll sig denna
låga prisnivå oförändrad ett helt år framåt och nådde bottenrekord under
juli—augusti 1939, då 1939 års stora veteskörd kunde i sin helhet överblic -

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

kas. Krigsutbrottet medförde emellertid, såsom var att vänta, en markerad
omkastning på vetemarknaden och priserna stramades åt avsevärt utan att
dock i de största veteexporterande länderna, Kanada och Argentina, nå upp
till 1938 års nivå. Efter krigsutbrottet har pristendensen på vetemarknaden
genomgående varit stram.

Beträffande de under senare år skördade brödsädsarealerna (i hektar) i
Sverige hänvisas till följande sammanställning ur den officiella skördestatistiken.

År	Höstvete	Vårvete	Summa vete	Höstråg	Vårråg	Summa råg	Summa brödsäd
1930	214,365	47,205	261,570	235,203	6,193	241,396	502,966
1931	215,191	61,135	276,326	200,411	6,835	207,246	483,572
1932	213,849	64,444	278,293	204,876	6,792	211,668	489,961
1933	220,567	82,187	302,754	218,751	7,284	226,035	528,789
1934	224,649	65,797	290,446	229,006	6,794	234,800	525,246
1935	214,813	57,937	272,750	218,525	8,629	227,154	499,904
1936	211,788	69,263	281,051	202,220	12,741	214,961	496,012
1937 1	231,627	65,502	297,129	202,148	9,802	211,950	509,079
1938 1	238,439	68,919	307,358	192,466	9,164	201,630	508,988
1939 1	251,082	83,963	335,045	178,224	8,998	187,222	522,267

Av hittills publicerade skörderapporter framgår, att brödsädsskörden år
1939 varit något större än 1938. Följande tablå angiver statistiska centralbyråns
beräkningar angående brödsädsskörden under olika år.

År	Höstvete ton	Vårvete ton	Summa vete ton	Höstråg ton	Vårråg ton	Summa råg ton
1930	489,767	76,833	566,600	428,753	7,695	436,448
1931	367,558	96,015	463,573	275,485	7,641	283,126
1932	528,944	126,279	655,223	423,530	9,215	432,745
1933	566,970	149,826	716,796	452,361	10,326	462,687
1934	632,182	124,601	756,783	507,443	9,504	516,947
1935	533,586	108,976	642,562	417,735	11,609	429,344
1936	467,481	121,342	588,823	334,326	17,184	351,510
1937 1	578,590	121,400	699,990	399,250	13,520	412,770
1938 1	681,831	139,658	821,489	390,562	14,145	404,707
1939 1	698,326	155,819	854,145	364,806	13,509	378,315

Beträffande de statliga regleringsanordningarna på brödsädsodlingens område
må erinras örn att inmalningsprocenten för vete fr. o. m. juli 1937
varit oförändrad (90). För råg gällde vid 1938 års ingång en inmalningsprocent
av 90, vilken fr. o. m. september samma år höjdes till 95 samt fr.

o. m. mars 1939 till 98 för att fr. o. m. november sistnämnda år åter sänkas
till 90.

1 Preliminära tai.

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

Då det kan lia sitt intresse att jämföra priserna å brödsäd ha i följande
tablå angivits medelpriserna å vete och råg för månaderna september—
februari ett antal år.

Konsumtionsår	Kronor/deciton	Ine	e x
Vete	Råg	Vete	Råg
1925/26—1929/30	20.98	18.60	100.0	100.0
1930/31	19.35	16.35	92.2	87.9
1931/32	16.89	15.71	80.5	84.5
1932/33	16.75	15.24	79.8	81.9
1933/34	16.18	14.64	77.1	78.2
1934/35	16.21	15.22	77.3	81.8
1935/36	15.93	14.66	75.9	78.8
1936/37	18.65	17.44	88.9	93.8
1937/38	19.72	18.41	94.0	99.0
1938/39	17.12	16.18	81.6	87.0
1939/40	19.39	19.24	92.4	103.4

I fråga örn de finansiella resultaten av spanmålsregleringen må framhållas,
att svenska spannmålsaktiebolaget för skördeåret 1938/1939 redovisade
ett underskott av 4,517,097 kronor mot 2,195,945 kronor året 1937/1938.

För finansiering av stödköpsverksamheten samt för täckande av kostnaderna
för beredskapslagret och svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet
i övrigt uttages veteavgift.

Beredskapslagring. I skrivelse till Kungl. Majit den 29 augusti 1939
framhöll statens jordbruksnämnd, att en viss försiktighet i anledning av det
inträdda krisläget borde iakttagas beträffande exporten av bl. a. bacon och
smör och måhända jämväl ägg samt levande nötkreatur och svin samt att
en viss upplagring av åtminstone fläsk och smör borde företagas. Nämnden
betonade vidare, att det den 26 augusti utfärdade exportförbudet för
vissa varor, däribland alla viktigare jordbruksprodukter, kunde komma att
medföra en del störningar på marknaden jämväl för vissa andra jordbruksprodukter
än de stora exportartiklarna, exempelvis slaktavfall, ätbara ärter,
vicker och pelusker samt utsädesvaror i övrigt m. m. Även i fråga örn dessa
varor kunde därför ingripanden bliva erforderliga på ett ganska tidigt
stadium. Då det i nämnda fall ej vore fråga örn regleringsåtgärder i vanlig
bemärkelse, borde kostnaderna för eventuella åtgärder bestridas av statsmedel.
Dessutom syntes förskottsbetalning böra erläggas för de varor, vilka
genom upplagring eller annorledes undandroges marknaden.

I anledning av förenämnda skrivelse bemyndigade Kungl. Majit i brev
den 1 september 1939 jordbruksnämnden att tills vidare i huvudsaklig överensstämmelse
med av nämnden angivna grunder träffa anstalter för regie -

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

ring av exporten av jordbruksprodukter. Kungl. Majit anvisade härför
ett belopp av högst 6 miljoner kronor att utgå ur fonden för mötande av
förluster å spannmålsregleringen såsom förskott att framdeles, efter beslut
av Kungl. Majit, ersättas av de medel som inflöte till jordbrukets prisregleringsfond.
Dessutom anbefalldes svenska spannmålsaktiebolaget att för en
total kostnad av tills vidare högst 1 miljon kronor enligt jordbruksnämndens
anvisningar företaga inköp i beredskapssyfte av spannmål och fodermedel
samt utsäde m. m. ävensom ombesörja i samband därmed erforderlig
upplagring. I Kungl. Maj :ts brev den 22 september och 14 oktober 1939 erhöll
jordbruksnämnden dessutom bemyndigande att föranstalta örn förhyrning
av lagerlokaler för inlagring av animaliska jordbruksprodukter ävensom
lämpliga kyl- och fryshusutrymmen. Därjämte bemyndigades nämnden
medverka till anskaffande av lämpliga anläggningar för nedsättning av fläsk
och förvaring av den nedsaltade varan. I Kungl. Majits brev den 6 oktober
1939 anvisades ytterligare 4 miljoner kronor för ifrågavarande ändamål att
utgå på enahanda sätt som förut anvisade 6 miljoner kronor.

Sedan 1939 års urtima riksdag beslutat att å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1939/40 å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket
anvisa ett reservationsanslag av 25 miljoner kronor till viss lagring av
jordbruksprodukter, vari inräknats erforderligt belopp för reglering av förutnämnda
förskott å sammanlagt 10 miljoner kronor, har Kungl. Majit i brev
den 30 december 1939 hemställt till fullmäktige i riksgäldskontoret att på
rekvisition utbetala återstoden av anslaget till statens livsmedelskommission.
Kommissionen äger använda anslagsmedlen för därmed avsett ändamål, därvid
i huvudsak skola tillämpas de grunder rörande lagring av vissa livsmedel,
som angivits i Kungl. Majits förut omförmälda brev av den 1 september
1939.

Beräkningar rörande jordbrukets inkomster och utgifter. I anledning
av från riksdagens sida framförda önskemål beslöt statens livsmedelskommission
i januari månad 1940 verkställa vissa undersökningar, hur jordbrukets
inkomster och produktionskostnader förändrats i det efter stormaktskrigets
utbrott inträdda krisläget. Kommissionen tillsatte i detta syfte en
särskild delegation. Med skrivelse den 26 april 1940 har delegationen överlämnat
en redogörelse för de resultat, vartill delegationen i nämnda hänseende
kommit. Denna redogörelse torde få såsom bilaga fogas vid detta protokoll.
I skrivelsen lill kommissionen har delegationen anfört i huvudsak följande: Delegationen

har under sina överläggningar funnit det lämpligt, att vid bedömandet
av inkomst- resp. utgiftsutvecklingen för jordbruket efter krigsutbrottet
i huvudsak bygga på resultaten av de inom Sveriges lantbruksförbund
under det senaste året bedrivna undersökningarna för konstruerandet
av ett nytt prisindex.

Syftet med beräkningarna bar varit dels att uppgöra ett nytt index över
förändringarna i det svenska jordbrukets inkomster och utgifter, mätta enbart
med hänsyn till prisfluktuationerna hos produkterna och de olika pro -

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

duktionsfaktorerna, dels att så långt möjligt erhålla en bild av den verkliga
storleksordningen av det svenska jordbrukets inkomster och utgifter samt
dessas förändringar från år till år. Bl. a. den begränsade tid, som slått till
buds, har gjort det omöjligt att nu helt slutföra mer än den förstnämnda arbetsuppgiften.
En samlad överblick över såväl volym- som prisförändringarna
med avseende på jordbruksprodukterna och de i jordbruket använda
produktionsfaktorerna har sålunda för det närvarande icke kunnat vinnas.

För en beräkning av den art, som delegationen haft sig förelagd, nämligen
att ange storleksordningen av de förändringar, som efter krigsutbrottet inträtt
på såväl inkomst- som utgiftssidan i det svenska jordbrukets totalbudget,
torde prisindex för såväl inkomst- som utgiftsposterna med en i tiden
relativt nära liggande, fast bas vara fullt tillfredsställande.

Det nu utarbetade prisindexet för jordbrukets viktigaste inkomst- och
utgiftsposter har allmänt taget konstruerats med utgångspunkt från volymförhållandena
under åren 1935, 1936 och 1937. Valet av åren 1935—1937
såsom basperiod har betingats dels av att dessa år erbjudit de bästa statistiska
möjligheterna att bestämma volymen av de olika inkomst- och utgiftsposterna,
dels därav att för åren 1935 och 1937 värdefulla möjligheter förelegat
att verkställa jämförelser med 1938 års jordbruksutrednings omfattande
representativundersökningar över jordbrukets kontanta inkomster och
utgifter enligt material hämtat ur jordbrukarnas självdeklarationer.

Delegationens ledamöter, som både på ett preliminärt stadium diskuterat
själva uppläggningen av de berörda indexberäkningarna och sedermera följt
det fortgånde arbetet, ha kommit till den uppfattningen, att det nu framlagda
prisindexet bör ge en i det väsentliga riktig bild av prisförändringarna
för jordbrukets produkter och produktionsfaktorer. Då indexet omfattar priserna
för alla väsentliga element på inkomst- och utgiftssidan kan detsamma
anses vara i hög grad representativt.

Ett pär allmänna kommentarer till de vid indexberäkningen begagnade metoderna
torde vara på sin plats.

Det bör observeras, att vid beräkningen av jordbrukets arbetskostnader icke
blott ersättningen åt den lejda arbetskraften i kontanter och in natura
utan även lön i kontanter och in natura för jordbrukaren själv och hans
familjemedlemmar för dessas arbetsprestationer medtagits. Ersättningen åt
jordbrukarna själva är beräknad efter socialstyrelsens statistik över lönerna
för lejd arbetskraft i motsvarande tjänsteställningar.

Värdesummorna för jordbrukets inkomster äro ej direkt jämförbara med
värdesummorna för utgifter, enär de icke omfatta lika stor del av de totala
inkomsterna resp. utgifterna. Utgifterna äro nämligen tämligen fullständigt
redovisade — säkerligen till omkring 95 °/o — medan redovisningen av inkomsterna
icke är lika fullständig. Över huvud taget är inkomstsidan tillsvidare
mindre noggrant genomarbetad än utgiftssidan. Ej heller kunna differenserna
mellan inkomst- och utgiftssummorna användas såsom uttryck för
förändringarnas storlek. För att så skall kunna ske, måste båda sidorna vara
procentuellt lika fullständigt redovisade. Jämförelse bör därför i första hand
ske mellan indextalen, vilka icke nämnvärt påverkas av denna olikhet.

I detta sammanhang bör i förbigående erinras om, att även örn själva det
använda beräkningssättet för de till producenterna utbetalade priserna i vissa
fall, där tillgängliga noteringar äro bristfälliga, kan ställas under diskussion,
spelar detta en mycket oväsentlig roll för totalresultatet, så länge den
valda beräkningsmetoden konsekvent tillämpas för hela den tidrymd, indexberäkningen
omspänner. Detta förhållande kan illustreras med det vid indexberäkningen
använda konsumtionsmjölkpriset. Utgångspunkten för dettas
beräknande är det ovägda genomsnittspriset för socialstyrelsens 49 örn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

budsorter. För att erhålla producentens pris fritt leveransorten har därifrån
dragits dels mjölkavgiften, dels en genomsnittlig distributionskostnad på 6
öre per liter. Det kan måhända göras gällande, att detta beräknade pris är
något högre än det till landets konsumlionsmjölkleveranlörer faktiskt utbetalade.
För indexberäkningen, som rör sig med relativa storheter (förändringarna
från år till år) spelar detta icke någon roll, förutsatt att den nyssnämnda
marginalen icke undergår en strukturell förändring i ena eller andra riktningen.

En ytterligare detalj av intresse för att illustrera vilken betydelse olika felmarginaler
kunna ha vid beräkningar av den art det här gäller må även
beröras med ett par ord.

Priserna för matpotatis lia innevarande vinter av kända skäl uppvisat en
tämligen onormal utveckling. I prisindexberäkningarna har för matpotatis
producentpriset beräknats så, att partiprisnoteringen i Stockholm minskats
med 2.5 öre/kg, vilket senare belopp beräknats motsvara medelfrakt o. d.
Om denna beräkning gälla samma principiella överväganden, som ovan
framlagts beträffande konsumtionsmjölkpriset. Emellertid kan det möjligen
vidare göras gällande, att de under första kvartalet 1940 rådande onormalt
höga potatispriserna icke borde tillåtas i full utsträckning inverka höjande
på produktprisindex. Räknat på den i indexet använda fasta volymen
uppgår höjningen av denna post på inkomstsidan till c:a 41 milj. kr
(från 50.9 år 1939 till 91.7 milj. kr vid den under första kvartalet 1940 rådande
prisnivån). Örn man för exemplets skull antager, att denna siffra
skulle vara så mycket som c:a 10 °/o för hög, beroende på svårigheter att
under denna vinter få en för hela landet representativ mätare på potatispriset
till producenterna, skulle detta betyda en missvisning i generalindex
för produktpriserna för lista kvartalet 1940 med endast omkring 0.5.

På begäran av delegationen har lantbruksförbundets indexberäkning
kompletterats med en speciell beräkning för regleringsåret 1938/39 och 1939/
40. För det senare året har därvid det antagandet gjorts, att de under lista
kvartalet 1940 registrerade produkt- och förnödenhetspriserna i de fall, där
prisutvecklingen under 2:a kvartalet icke med någon grad av säkerhet kunnat
bedömas, komma att gälla även för 2:a kvartalet. Resultatet är följande:

Inde x 1935—37 = 100.

1938/39 1939/40

Generalindex för produkter....... 111.7 120.G

Generalindex för utgifter.......... 109.9 119.3

Ökning i
enheter

14.9

9.4

Ökning i

13.3

8.6

Ovanstående sammanställning ger vid handen att från regleringsåret 1938/
39 till 1939/40 generalindex för produkter stegrats med 13.3 °/o, medan generalindex
för utgifter under samma tidrymd uppvisar en ökning med 8.6%.
Därav framgår sålunda att enligt indexet —- även örn hänsyn tages till felmarginaler
vid indexberäkningen — genom prisuppgången för jordbruksprodukter
full kompensation erhållits för hittills inträffade utgiftsstegringar.

Såsom tidigare framhållits bygger indexberäkningen på volymförhållandena
under åren 1935—37. Det är känt alt efter krigsutbrottet åtskilliga
förändringar lia inträtt i volymförhållandena på såväl inkomst- som utgiftssidan.
Det kan i detta sammanhang erinras örn att kraftfoderanvändningen
torde lia minskat. En sådan förändring, vilken här nämnts som
exempel, påverkar i två motsatta riktningar det svenska jordbrukets totalbudget.
Å ena sidan minskas utgifterna, å andra sidan tenderar den försämrade
försörjningen med dylika förnödenheter att sänka jordbrukets samlade
produktionsvolym, och därmed jordbrukets inkomster. Eli annat

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

exempel erbjuder de efter krigsutbrottet på grund av den förstärkta försvarsberedskapen
inträdda ändrade betingelserna för jordbrukets arbetskraftsförsörjning.
Att i nuvarande läge vinna ett korrekt samlat mått på
huru förändringar av här exemplifierad typ kunna antagas ha påverkat jordbrukets
totalbudget låter sig icke göra.

Det bör även påpekas, att man enbart på grundval av det här presenterade
prisindexet för jordbruket icke kan draga några slutsatser beträffande den
absoluta lönsamheten i och för sig hos den svenska jordbruksproduktionen.
Indexberäkningarna möjliggöra endast en slutsats örn de relativa förändringarna
— alltså förändringarna från år till år — i jordbrukets lönsamhet.
Det må emellertid anmärkas, att, när på sätt här skett såväl utgifts- som
inkomstförändringarna, mätta efter prisförändringarna, avse en jämförelse
med regleringsåret 1938/39, torde denna utgångspunkt ur jordbrukets synpunkt
vara förhållandevis gynnsam. Det kan i detta sammanhang framhållas,
alt de av professor Nanneson bearbetade räkenskapsresultaten för
svenska jordbruk för regleringsåret 1937/38 uppvisade, i genomsnitt räknat,
den bästa räntabiliteten under hela den tidrymd, den statliga jordbruksregleringen
omspänner. Av i tidskriften Lantmannen—Svenskt land publicerade
uppgifter för räkenskapsåret 1938/39 kan den slutsatsen dragas att genomsnittligt
räknat för sistnämnda år ungefär samma räntabilitet uppnåddes
som under räkenskapsåret 1937/38.

Av vad ovan anförts synes sålunda den slutsatsen vara till fullo bestyrkt
att prisutvecklingen efter krigsutbrottet hitintills medfört full kompensation
för inträdda produktionskostnadsstegringar.

Jordbrukets prisregleringsfond. Fondens användning för skilda ändamål
framgår av efterföljande sammanställning, angivande dels beloppen av
de olika till fonden inflytande medlen, dels ock de belopp, som utgått ur
fonden under tiden 1 juli 1939—31 mars 1940.

Jordbrukets prisregleringsfond.

Influtna och utbetalda medel l/, 1939—31/a 1940.
Inkomster:

Behållning från budgetåret 1938/1939.

Margarinaccis................		1,003,929: 44
Äggavgifter m. m.............		1,906,338: 92
Slaktdjursavgifter m. lii.......		719,723: 22
Influtit under tiden 1/7 1939—31/3	1940.
Margarinaccis................		15,872,114: 29
Kraftfoderskatt .............		6,895,571: 36
Äggavgifter m. m.
Införselavgift för foder ....,	.. 1,464,039: 70
Dito för ägg...............	87,147:94
Övriga....................	26,158: 01	1,577,345: 65
Slaktdjursregleringen.
Baconavgift ............	, . -
Slaktdjursavgift.............	.. 2,198,137: 50
Införselavgift för kött.......	265,877: 38	2,464,014: 88
	Summa kronor

3,629,991:58

26,809,046: 18

30,439,037: 76

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

Balans den 1/7 1939 ............	Utgifter:
Utbetalt under tiden x/7 1939—31L	1940.
Margarinaccis.
Utdelning av mjöl m. m. ...	226,818: 89
Svenska mejeriernas riksf____	. 15,857,692:56
Andra utgifter .............	147,917:92	16,232,429: 37
Kraftfoderskatt.
Svenska mejeriernas riksf....	. 4,929,513:21
Andra utgifter .........	1,496: 27	4,931,009: 48
Äggavgifter m. m.
Fraktbidrag ........	488,145: 20
Statens jordbruksnämnd.....	126,764: 39
Andra utgifter .........	. 1,621,885:27	2,236,794: 86
Slaktdjursavgifter m. m.
Nötkreatursexport.........	61,519: 67
övriga åtgärder ...........	64,191: 58
Fläskexport .............	306,541:19
Infrysning av fläsk.........	15,799: 72
Baconbidrag..........	. 1,791,490:63
Andra utgifter .........	130,553:11	2,370,095: 90
Behållning den 31/3 1940.
Margarinaccis ............		643,614:36 100,000: —
Kraftfoderskatt ........
Äggavgifter m. m...........		1,246,889: 71
Slaktdjursavgifter m. m.......		813,642: 20

Summa kronor

1,864,561: 88

25,770,329: 61

2,804,146: 27

30,439,037: 76

Kostnaderna för jordbruksregleringarnas administration. Till belysande
av administrationskostnaderna m. m. för de olika regleringsanordningarna,
i den mån dessa kostnader bestridas av allmänna medel, har följande
sammanställning uppgjorts, avseende budgetåret 1938/39.

Mjölkregleringen.

Svenska mejeriernas riksförening u. p. a.

Löner ........................................ 240,382: 43

Postavgifter .................................. ig,830; 82

Hyror -...................................... 28,470: —

Trycksaker.................................... 20,313: 29

Diverse omkostnader.......................... 39 54g. gj

Lantsmörets omkostnader...................... 3 532- 78

Ortskontroll .................................. 23,392: 29

Till mejeriförbunden .......................... 50,000:_

Bihang till riksdagens protokoll 19U0. 1 sami. Nr 276.

425,521: 52

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

Statens jordbruksnämnd.

Mjölkavgiftskontroll ......................................

Kontrollstyrelsen.

Kostnader vid uppbärande av margarinaccisen och skatten

å olj ekakor ............................................

Säger för mjölkregleringen kronor

143,995: 39

7,616: 45
577,133: 36

Slaktdjursregleringen.
Äggregleringen.

Sveriges äggintressenters förening u. p. a.

Statsbidrag .................................

Spannmålsregleringen.

Svenska spannmålsaktiebolaget.

Administration................................ 144,641: 67

Kontrollkostnader ........................... 24,978:46 139,620: 13

Statens jordbruksnämnd.

Ve teav giftskontroll ............................ 57,672: 44

Kostnader för cereala undersökningar........ 10,921: 65 68,594: 09

Säger för spannmålsregleringen kronor 208,214: 22

Gemensamma kostnader.

Statens jordbruksnämnd.

Administrationskostnader i allmänhet

.............. 224,946:48

Summa kronor 1,010,294:06

Förslag till regleringsåtgärder.

Såsom förut nämnts innefattar statens livsmedelskommissions förenämnda
skrivelse den 26 april 1940, vilken underställts kommissionens råd, förslag
till fortsatta regleringsåtgärder på jordbrukets område. Vid skrivelsen har
fogats ett flertal till kommissionen inkomna framställningar och förslag i
ämnet. Bland dessa framställningar märkas sådana från svenska spannmålsaktiebolaget,
svenska mejeriernas riksförening u. p. a., Sveriges slakteriförbund,
förening u. p. a., och Sveriges äggintressenters förening u. p. a. samt
Sveriges lantbruksförbund. Över ett av de av kommissionen framlagda förslagen
har yttrande avgivits av kontrollstyrelsen.

Framställningar i ämnet ha även inkommit till Kungl. Maj:t från småbrukarnas
riksförbund, svenska mejeriernas riksförening u. p. a., ett stort
antal hönsuppfödare, Dalarnas distrikt av svenska landsbygdens kvinnoförbund,
Västerbottens läns hushållningssällskap samt Byske kommun. De
tre förstnämnda framställningarna ha varit överlämnade till livsmedels -

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

kommissionen för att tagas i övervägande vid utarbetandet av kommissionens
förslag. Över de två sistberörda framställningarna har lantbruksstyrelsen
efter remiss avgivit yttrande.

I detta sammanhang torde jag även få anmäla ett av medicinalstyrelsen
och lantbruksstyrelsen gemensamt avgivet förslag angående pristillägg för
mjölk härrörande från besättningar, som ställts under statlig kontroll med
hänsyn till förekomsten av tuberkulos. Över detta förslag ha yttranden
avgivits av statskontoret, livsmedelskommissionen, Sveriges lantbruksförbund
och svenska mejeriernas riksförening u. p. a.

Allmänna synpunkter. Livsmedelskommissionen har såsom allmän uppfattning
rörande den fortsatta regleringen på jordbrukets område uttalat,
att kommissionen funne det lämpligast att med avseende å prisavvägningen
endast avgiva förslag för den närmaste tiden och under antagande av i
stort sett oförändrade produktionsförutsättningar. I den mån förhållandena
ändrades, borde enligt kommissionens mening Kungl. Majit äga befogenhet
att vidtaga de justeringar beträffande regleringsanordningarna, som betingades
av utvecklingen. Kungl. Majit borde således, därest en mera betydande
ändring i jordbrukets produktionskostnader under regleringsåret skulle äga
rum, äga vidtaga sådan jämkning av regleringen, att jordbruket erhölle
täckning för produktionskostnadsstegringen sedan krigets utbrott. Kommissionen
har ansett, att i dylikt syfte en höjning av priserna på såväl animalier
som cerealier borde kunna ifrågakomma. Kungl. Majit borde vidare,
enligt vad kommissionen uttalat, äga befogenhet att utan hinder av meddelade
beslut eller gjorda uttalanden vidtaga sådana ändringar i regleringen,
som påkallades av försörjningspolitiska hänsyn. Framställningen av sådana
för befolkningen nödvändiga jordbruksprodukter, å vilka brist förelåge,
borde med begagnande av denna fullmakt få stimuleras genom lämplig
prisreglering.

Med hänsyn till omöjligheten att bedöma varaktigheten av det nu rådande
krigstillståndet har kommissionen ansett lämpligast att — åtminstone på
papperet — bibehålla samtliga nu gällande regleringsanordningar, även om
ett stort antal av dessa icke kunde väntas träda i tillämpning under den tid
kriget varade. Detsamma torde böra gälla av riksdagen lämnade regleringsfullmakter.
Kommissionen har därför föreslagit att de grundläggande av
riksdagen antagna regleringsförfattningarna ävensom andra bemyndiganden,
vilkas giltighetstid utlöpte i år, gåves ett års förlängd giltighet.

Då, såsom förut nämnts, jordbruket genom de åtgärder, som under innevarande
regleringsår vidtagits, syntes ha erhållit full kompensation för hittills
inträdda kostnadsstegringar, har kommissionen ansett sig sakna anledning
att för närvarande föreslå en allmän höjning av prisnivån på jordbruksprodukterna.
Däremot har kommissionen funnit skäl föreligga att
redan nu, med giltighet från och med ingången av nästa regleringsår, vidtaga
vissa justeringar i syfte att åstadkomma en lämplig avvägning mellan
olika produkter respeklive skilda områden av landet och brukningsdelar av
olika storlek.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Kommissionen har framhållit, att de prisförbättringar, som under innevarande
regleringsår tillkommit eller ställts i utsikt, verkade med olika
styrka i olika landsdelar. Detta sammanhängde med att förbättringen varit
av olika storlek för skilda grenar av produktionen. För brödspannmål,
sockerbetor och fabrikspotatis hade garantipriserna höjts med omkring 20
procent i förhållande till regleringsåret 1938/39. Priserna på animalier hade
däremot endast stigit med omkring 15 procent. Ur nyssnämnda synpunkt
kunde därför enligt kommissionens mening en viss relativ förbättring av
animaliepriserna framstå såsom önskvärd. Å andra sidan borde emellertid
aktgivas på det förhållandet, att en viss stimulans åt cerealieproduktionen i
en kristid vore berättigad med hänsyn till att en ökad konsumtion därav
vore önskvärd, emedan en god del av vegetabiliernas näringshalt ginge förlorad
vid förädlingen i animalisk produktion.

I detta sammanhang har kommissionen erinrat därom att beslut för någon
tid sedan fattats om begränsning av tilldelningen av oljekaksfoder för konsumtionsåret
1940/41, innebärande att tilldelningen för större och medelstora
jordbruk nedskures till högst cirka 60 % av förbrukningen under år
1938. Med anledning av vad som därefter inträffat torde det bli nödvändigt
att skära ned tilldelningen ytterligare. Läget kunde också komma att
framtvinga en relativt sträng ransonering av vissa andra kraftfodermedel. I
vissa fall har bristen på importerat foder synts kommissionen kunna motverkas
genom en effektivisering och rationalisering av den inhemska foderproduktionen.
Särskilt å mindre brukningsdelar torde emellertid enligt
kommissionens uppfattning dylika åtgärder endast i begränsad omfattning
kunna företagas. På grund härav har kommissionen förutsatt, att vid ransoneringen
särskild hänsyn skulle tagas till det mindre jordbrukets behov.
Därjämte har kommissionen föreslagit viss kompensation för den fördyring,
som fodersituationen kunde komma att medföra för det mindre jordbruket.

Därest tillförseln av importerat foder under en längre tid skulle omöjliggöras,
har det synts kommissionen oundvikligt att, åtminstone inom vissa
områden, en mer eller mindre omfattande omläggning av produktionen vidtoges.
Enligt kommissionens mening vore det uppenbart att i samband därmed
en hel del problem trängde till sin lösning. Av flera skäl har kommissionen
emellertid icke nu kunnat upptaga dessa till mera ingående behandling.
Kommissionen har emellertid uttalat att den självfallet bomme att med
uppmärksamhet följa utvecklingen och, då läget så påkallade, till Kungl.
Majit ingiva härav betingade förslag.

Kommissionen har ansett att i likhet med vad som gällt under tidigare år
en viss rörlighet omkring de såsom eftersträvansvärda ansedda priserna borde
medgivas. Då ramen för denna prisrörlighet i nuvarande situation måste
bestämmas under hänsynstagande till ett flertal olika faktorer, kunde någon
enhetlig norm för densamma icke angivas. Beträffande de produktionsgrenar,
för vilka garanterade minimipriser föreslagits, borde rörligheten närmast
ha till syfte att bereda odlarna viss kompensation för en minskning i
produktionsvolymen till följd av ogynnsamma skördeförhållanden. I sådana

Kungl. Mcij:ts proposition nr 276.

fall åter, där jämvikt måste åstadkommas mellan tillgång och efterfrågan,
syntes enligt kommissionens uppfattning ett jämförelsevis stort utrymme såväl
uppåt som nedåt böra lämnas för den fria prisbildningen.

Kommissionen har till närmare utveckling av sin allmänna ståndpunkt beträffande
de föreliggande spörsmålen vidare anfört:

Hittills har prisregleringen för jordbruksprodukter utformats med utgångspunkt
från de priser, som voro gällande under åren 1925—29. Redan
före utbrottet av den i höstas inträdande krisen framstod det såsom klart, att
nämnda priser icke längre kunde anses vägledande för den aktuella situationen,
vare sig i fråga örn den prisnivå, som ur skälighetssynpunkt borde eftersträvas,
eller i fråga om relationen mellan priserna inbördes. I de direktiv,
som på våren 1938 lämnades den då tillsatta jordbruksutredningen, angavs
ock såsom en av utredningens första och angelägnaste uppgifter att
söka finna en annan och lämpligare grundval för prisavvägningen. De skäl,
som anfördes till stöd härför, ha under rådande kristid ännu större bärkraft.
Det synes bl. a. alldeles uppenbart, att de prisrelationer, som under fredliga
förhållanden gällde för tio år sedan, icke utan vidare kunna läggas till grund
för produktionsinriktningen i en kristid.

De på livsmedelskommissionens uppdrag verkställda undersökningarna
rörande jordbrukets inkomster och utgifter lia, som förut anförts, givit vid
handen, att jordbruket som helhet genom de anstalter till förbättrande av
produktpriserna, som beslutades av 1939 års urtima riksdag, erhållit full
kompensation för den efter krigsutbrottet skedda produktionskostnadsstegringen.
Det bör dock anmärkas, att man vid beräkningen av kostnadsökningen
icke kunnat taga hänsyn till återverkningarna för jordbruket av den
förstärkta personella försvarsberedskapen. Å andra sidan bör framhållas,
att innevarande års lagtima riksdag för nästa regleringsår beslutat vissa åtgärder,
som innebära en ytterligare förbättring av det genomsnittliga prisläget
för jordbrukets produkter. Dessa åtgärder avse sockerbetor, fabrikspotatis,
ärter m. m.

Huru jordbrukets produktionsbetingelser i fortsättningen komma att gestalta
sig är nu omöjligt att med någon grad av säkerhet förutsäga. Läget
är för närvarande finera svåröverblickat än någonsin sedan krigets utbrott.
För dagen äro vi så gott som belt avspärrade från tillförsel av flera för jordbrukets
drift viktiga förnödenheter såsom oljekakor, majs, vissa konstgödselmedel,
traktorolja m. m. Denna avspärrning nödvändiggör en relativt
sträng hushållning med de inom landet befintliga lagren. Givetvis kommer
en dylik hushållning att påverka såväl jordbrukets omkostnader som produktionsvolymens
storlek. I vissa fall torde en produktionsomläggning bli
behövlig, i andra fall kan avspärrningen måhända till en viss grad motverkas
genom frambringande av inhemska ersättningsmedel i förening med en
allmän rationalisering av produktionen. I den mån inhemska ersättningsmedel
kunna ställas till förfogande i stället för importerade, torde man få
räkna med en ökad kostnad för dessa.

Uppenbart är också, att de av vårt politiska läge betingade inkallelserna
till militär beredskapstjäristgöring inverka kostnadsstegrande för produktionen.
Särskilt under vårbruket och skördetiden torde den personella försvarsberedskapen
komma att förorsaka åtskilliga svårigheter. Härtill kommer
att den allmänna prisutvecklingen är mycket oviss. Det bör i detta .sammanhang
erinras örn att lantarbetare enligt gällande kollektivavtal äro tillförsäkrade
en kompensation för stegringen i levnadskostnaderna, motsvarande
omkring tre fjärdedelar av den ökning, som enligt socialstyrelsens lev -

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

nadskostnadsindex ägt rum. Ifrågavarande kompensation, som utgår i form
av ett rörligt tillägg, utbetalas från och med månaden näst efter den, då index
stigit med 6 enheter.

På grund av vad sålunda anförts är det för närvarande icke möjligt att
angiva ett visst genomsnittligt prisläge på jordbrukets produkter, som kan
antagas under nästkommande år bereda näringsutövarna en skälig inkomst
och erforderlig stimulans för att uppehålla produktionen i önskvärd omfattning.

Vad nu sagts om den genomsnittliga prisnivån på jordbruksprodukterna
gäller i stort sett även vid den inbördes avvägningen mellan priserna på olika
slag av jordbruksalster. Tydligt är, att stimulanssynpunkten härvidlag måste
träda i förgrunden. I händelse av en långvarig avspärrning kunna vi, bland
annat, för att ernå bästa möjliga försörjning i näringsfysiologiskt hänseende,
bli nödsakade att vidtaga särskilda åtgärder för en ändrad produktionsinriktning.
Åtgärder i detta syfte kunna endast i begränsad omfattning planeras
en längre tid i förväg.

Vissa ledamöter av livsmedelskommissionens råd lia i skrivelse den 6 maj
1940 uttalat tvivel rörande tillförlitligheten av det resultat vartill man inom
livsmedelskommissionen kommit i fråga om jordbrukets kompensation för
koslnadsstegringarna i följd av kriget.

I förenämnda av Dalarnas distrikt av svenska landsbygdens kvinnoförbund
gjorda framställning har, under hänvisning till jordbrukets svåra läge, yrkats
på att effektiva åtgärder vidtoges så att jordbrukets lönsamhet förbättrades.

Byske kommun har i sin förutberörda framställning bland annat hemställt
om åtgärder i syfte att norrländska jordbruket bringades i sådant läge,
att varje jordbrukare kunde finna försörjning av sitt jordbruk utan anlitande
av andra försörjningsmöjligheter.

Mjölkrcgleringen. Livsmedelskommissionen har — efter att inledningsvis
ha lämnat en redogörelse för huvuddragen av nu gällande bestämmelser
för mjölregleringen — erinrat därom att för närvarande tillskötes av budgetmedel
vad som erfordrades för att det allmänna prisutjämningsbidraget
vid ett smörpris av 3 kronor för kilogram efter avdrag av mjölkavgift skulle
utgå med 2 öre per kilogram i genomsnitt för hela landet. Vid stigande
smörpris har enligt vad kommissionen vidare framhållit avsetts, att bidraget
successivt skulle sänkas så att det vid ett smörpris av 3 kronor 50 öre helt
bortfölle.

Kommissionen har ansett, att de nu gällande reglerna för utbetalande av
pristillägg för lantsmör samt prisutjämningsbidrag för produktmjölk borde
tills vidare i huvudsak bibehållas oförändrade. Med hänsyn till önskvärdheten
i nuvarande läge, att växlingarna i mjölkproduktionens storlek under
olika årstider utjämnades, borde enligt kommissionens mening det allmänna
prisutjämningsbidraget vara högre på vintern än på sommaren. En
sådan variation i bidraget vore även påkallad av att produktionskostnaderna
voro högre under vintermånaderna. Det har synts kommissionen lämpligt
att bidraget i berörda syfte vid ett smörpris av 3 kronor per kilogram diffe -

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

rentierades sålunda, att det under manaderna oktober mars utginge nied

2.5 öre per kilogram, under månaderna maj—augusti med 1.5 öre per kilogram
och under månaderna april och september med 2 öre per kilogram.
Därest smörnoteringen skulle stiga, hox-de beloppen givetvis jämkas i anslutning
till förut omförmälda bestämmelser. Differentieringen har föreslagits
böra träda i tillämpning från och med prisutjämningen för den mjölk, som
levererats under juni månad innevarande år.

Kommissionen har vidare -— under framkallande att smörexporten med
sannolikhet komme att upphöra och till följd härav de tre nordligaste prisutjämningsdistrikten
miste det särskilda tillägg, som hittills utgått såsom
gottgörelse för distriktens andel i exportkostnaderna — ansett skäligheten
bjuda att viss kompensation bereddes distrikten för tilläggens bortfallande.
Kommissionen bar föreslagit att detta skulle ske på det sätt att de förut omförmälda
särskilda prisutjämningsbidragen av 0.5 öre i mellersta Norrlands,

1.5 öre i Västerbottens och 2.5 öre i Norrbottens distrikt höjdes till respektive

1.5 öre, 2 öre och 3 öre, allt räknat per kilogram produktmjölk.

Vad beträffar ett vid 1939 års urtima riksdag framfört förslag om ändrade
bestämmelser angående producentbidragen avseende alt bidragen skulle beräknas
å en årskvantitet i stället för en månadskvantitet har kommissionen
icke ansett sig böra förorda detta förslag. Kommissionen har i stället föreslagit,
att producentbidraget under månaderna oktober—mars skulle utgöra
3 öre och under övriga månader 2 öre per kilogram samt att den månadskvantitet,
för vilken producentbidrag skulle utgå, höjdes från 650 till 900
kilogram. Kostnaderna för förslagets genomförande har kommissionen uppskattat
till 12,000,000 kronor. Kommissionen har till stöd för sin ståndpunkt
anfört följande.

För att få en jämnare fördelning av producentbidragen har från 1939 års
urtima riksdags sida ifrågasatts sådan ändring av gällande bestämmelser i
ämnet, att bidragen skulle beräknas å en årskvantitet i stället för på en månadskvantitet.
Härigenom skulle de producenter, som vissa månader levererade
relativt litet mjölk, få tillgodoräkna sig den större leveransen under
andra månader. Ifrågavarande förslag synes under nu rådande förhållanden
icke lämpligt att genomföra. Svenska mejeriernas riksförening har avstyrkt
detsamma under åberopande bl. a. av de beräkningssvårigheter, som kunde
uppstå, då mjölkproducenten upphör med sin mjölkproduktion eller byter
mejeri. Förslaget möter även andra betänkligheter. För närvarande är produktionen
av mjölk mycket högre på sommaren än på vintern. Så länge vi
ej företaga någon export är det, såsom förut anförts, ur avsättningssynpunkt
angeläget att produktionen utjämnas. Det bör i detta sammanhang framhållas,
att den nyligen beslutade begränsningen i oljekakstilldelningen icke
kan undgå att verka i motsatt riktning. Ett genomförande av urtima riksdagens
förslag skulle utgöra en särskild stimulans för sommarproduktionen och
därigenom ytterligare skärpa produktionsväxlingarna. För att nå det syfte,
riksdagen uppställt, torde det ur alla synpunkter vara lämpligare att lämna
ett högre bidrag på vintern än på sommaren. En ökning av månadskvantiteten
skulle också medföra en viss förbättring i den av riksdagen önskade
riktningen. Nu ifrågasatta åtgärder synas även motiverade med hänsyn till
de svårigheter, som åtskilliga brukningsdelar och framför allt mindre så -

Kungl. Majlis proposition nr 276.

dana torde komma att åsamkas till följd av oljekaksregleringen. På grund
av vad nu anförts föreslås, alt producentbidraget under månaderna oktober—-mars skall utgöra 3 öre och under övriga månader 2 öre per kilogram samt
ali den månadskvantitet, för vilken producentbidrag skall utgå, höjes från
650 till 900 kilogram. Denna anordning torde komma att i viss mån främja
en utjämning av produktionen, varjämte den bereder en kompensation för
de ökade kostnader, oljekaksregleringen kan medföra för sagda produktion.

Därest omförmälda förslag rörande producentbidraget godtages, torde
kostnaderna för mjölkregleringen komma att ökas med cirka 12 miljoner
kronor.^ Det beräknas, att bidraget efter förslagets genomförande kommer
att utgå för 50 procent av den vid mejerierna invägda mjölken.

Beträffande mjölkavgiften har livsmedelskommissionen föreslagit, att
Kungl. Maj:t lämnas full frihet att efter omständigheterna sänka denna eller
besluta att den tills vidare ej skall utgå. I sistnämnda fall har kommissionen
ansett att producentbidraget endast borde utgå till mejerileverantörer.
Även därest avgiften endast nedsättes har kommissionen ifrågasatt om icke
samma ändring kunde finnas motiverad. Kommissionen har i nu förevarande
avseende anfört följande.

I skrivelse den 10 oktober 1939 föreslog statens jordbruksnämnd att mjölkavgiften
borde borttagas. Som skäl härför åberopades bl. a., att avgiften
hade karaktären av en konsumtionsskatt och att man genom att borttaga
densamma i viss mån kunde nå syftet att förbättra jordbrukets inkomster
utan att i någon nämnvärd utsträckning fördyra mjölken i handeln. 1939
års urtima riksdag ställde sig tveksam till nämndens förslag i berörda hänseende.
Riksdagen motsatte sig emellertid icke att Kungl. Majit på denna
punkt handlade efter vad omständigheterna kunde kräva.

Det torde böra erinras om att mjölkavgiftens betydelse för mjölkregleringen
numera huvudsakligen hänför sig till dennas finansiering. En nedsättning
av avgiften innebär, att det belopp, som därigenom bortfaller, ersättes
av statsmedel. Prisutjämningsbidraget för produktmjölk påverkas
alltså ej av avgiften. Såsom jordbruksnämnden framhållit medför däremot
i nuvarande läge varje nedsättning av avgiften möjlighet till en motsvarande
inkomstökning för jordbruket.

Det kan ifrågasättas, örn det under rådande förhållanden kan anses riktigt
att för finansieringsändamål belasta ett av våra ur näringsfysiologisk
synpunkt viktigaste livsmedel med en konsumtionsskatt. Det bör i detta
sammanhang framhållas, att med hittills tillämpade grunder för myndigheternas
prövning av konsumtionsmjölkprisernas skälighet, innebärande att
dessa priser böra stå i visst förhållande till den prisnivå, som med tillhjälp
av prisutjämningsbidrag upprätthålies för produktmjölk, mjölkavgiftens bibehållande
nödvändiggör en viss försiktighet i fråga örn åtgärder till förbättring
av produktivölkpriset. Om avgiften nedsättes, kan en justering
uppåt av sistnämnda pris äga rum utan att detta inverkar på det ur konsumentsynpunkt
betydligt ömtåligare konsumtionsmjölkpriset.

På grund av de nu anförda skälen föreslås, att Kungl. Majit lämnas full
frihet att efter omständigheterna sänka mjölkavgiften eller besluta att denna
tills vidare icke skall utgå. I sistnämnda fall torde beträffande producentbidraget
den ändringen böra vidtagas, att detta endast skall utgå till mejerileverantörer.
Även där avgiften endast nedsättes, kan samma ändring finnas
motiverad. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att träffa avgörande
härutinnan.

Kungl. Majlis proposition nr 276•

Till belysande av huru nettoprisutjämningsbidraget kommer att gestalta
sig, om smörexporten upphör och mjölkavgiften nedsättes till noll (alt. III
nedan), har kommissionen åberopat följande inom svenska mejeriernas
riksförening upprättade tablå.

Nettoprlsutjfimningsbidragets storlek.

	A 1 t. I	Alt. II	A 1 t. III
Prisutjämningsdistrikt	Netto- prisutj.- bidrag	P-mjölks- utbyte	Netto- prisutj.- bidrag	P-mjölks- utbyte	Netto- prisutj.- bidrag	P-mjölks- utbyte
1) Stockholm—Göteborg
a) Mälarlänen, Örebro......	1.66	13.39	1.20	13.70	2.15	15.15
b) Östergötland, N. Kalmar, Gotland................	1.31	13.14	0.98	13.48	1.96	14.96
c) Småland, Blekinge, Västra Sverige ................	1.19	13.02	0.86	13.36	1.87	14.87
2) Skåne ....................	0.99	12.82	0.73	13.23	1.77	14.77
3) Värmland—Dalarna........	1.79	13.62	1.35	13.85	2.11	15.11
4) Mellersta Norrland..........	3.64	15.37	3.17	15.67	3.51	16.51
5) Västerbotten ..............	3.30	15.13	3.24	15.74	3.70	16.70
6) Norrbotten................	5.69	17.52	5.50	18.00	5.32	18.32
Hela riket	1.41	13.24	1.11	13.61	1.99	15.00

Alt. I. Resultatet för budgetåret 1938/39.

Ali. 11. 1939 års resultat. 1/i—s%o utgick producentbidrag med 2 öre för 450 kg, och härför
erforderligt belopp minskade prisutjämningsbidraget.

Vn—sl/u utgick samma producentbidrag oberoende av prisutjämningsbidraget, som fastställts
till 2 öre.f

Alt. III. Beräkning i enlighet med vad ovan nämnts.

Kommissionen har härefter vidare anfört.

Genom producentbidragets omläggning herodes mjölkproduktionen, särskilt
å de mindre brukningsdelarna, ett verksamt och med hänsyn till de
ökade produktionskostnaderna berättigat stöd. En sänkning av mjölkavgiften
verkar i samma riktning. Skulle produktionskostnaderna under löpande
regleringsår undergå en ytterligare, mera avsevärd stegring torde det
i anslutning till de inledningsvis anförda synpunkterna få anses önskvärt,
att inkomsterna av mjölkproduktionen ytterligare förbättras. En sådan förbättring
kan åstadkommas genom en höjning av smörpriset (vid oförändrat
prisutjämningsbidrag), en höjning av prisutjämningsbidraget eller båda
dessa åtgärder i förening. Vilken av åtgärderna, som i första hand bör komma
ifråga, kan icke nu angivas utan måste bli beroende på förhållandena
vid den tidpunkt, då förbättringen skall genomföras. Situationen på matfettsmarknaden
kan komma att utveckla sig i sådan riktning, att en smörprisliöjning
blir nödvändig för att begränsa efterfrågan. För dylikt fall bör
då Kungl. Majit äga befogenhet att, örn så ur nyss anförda synpunkter finnes
påkallat, medgiva utbetalande av oförändrat prisutjämningsbidrag. Anses
åter en stegring av smörpriset icke böra äga rum, torde det nu utgående

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

bidraget få höjas. Bemyndigande härtill synes av riksdagen böra lämnas
i samband med beviljande av anslag för jordbruksregleringen.

Ledamöterna i livsmedelskommissionens råd B. Blomquist, C. G. Johansson
och H. G. Ringborg lia uttalat viss tvekan örn lämpligheten av att upphöra
med uttagandet av mjölkavgifter.

I motioner till 1939 års lagtima riksdag (I: 314 och II: 461) anfördes, att ett
flertal stora avnämare av grädde bland konditorer och restauratörer genom
att återföra smör till grädde kunnat anskaffa den sistnämnda varan till väsentligt
lägre pris än som finge anses berättigat med hänsyn till mjölkregleringens
syfte. Återförandet ägde enligt motionerna rum medelst särskilt för
ändamålet konstruerade apparater, vilka salufördes i allmänna handeln. Riksdagen
uttalade med anledning härav, att ett dylikt kringgående av mjölkregleringen
borde förhindras. Då emellertid närmare utredning tarvades
angående de härför erforderliga åtgärderna samt riksdagen ansåge sig kunna
utgå ifrån att Kungl. Majit läte verkställa dylik utredning och, därest de
erforderliga åtgärderna icke kunde vidtagas inom de nuvarande författningarnas
ram, till 1940 års riksdag inkomme med förslag i frågan, fann
riksdagen sig för det dåvarande icke böra föreslå någon åtgärd i anledning
av motionerna.

Sedermera har svenska mejeriernas riksförening i skrivelse lill Kungl.
Majit den 2 april 1940 hemställt, att Kungl. Majit ville låta verkställa den
av riksdagen begärda utredningen. Denna skrivelse har varit överlämnad
till livsmedelskommissionen för att tagas i övervägande vid uppgörande av
dess förslag beträffande jordbruksregleringen.

Livsmedelskommissionen har med anledning av vad sålunda förekommit
verkställt vissa undersökningar och enligt vad kommissionen i sin nu
ifrågavarande skrivelse anfört konstaterat, att det av riksdagen påtalade förfarandet
under det senast tilländalupna året ökat i omfattning. Sålunda
har bland annat ett särskilt bolag bildats med ändamål att återföra smör
till grädde och att försälja den därvid utvunna produkten.

I syfte att förhindra ett kringgående av mjölkregleringen har livsmedelskommissionen
föreslagit, att bestämmelser skulle utfärdas avseende att envar,
som annorledes än för förbrukning i sitt enskilda hushåll återförde av
honom inköpt smör till grädde, skulle vara skyldig att erlägga viss avgift,
som Kungl. Majit bestämde. Avgiften borde utgå med högst 1 krona 50 öre
per kilogram smör, som kommit till användning för sådant ändamål. Inom
sagda ram borde enligt kommissionens mening avgiften kunna avvägas så,
att ett kringgående av mjölkregleringen förhindrades. För att avgiften skulle
fylla detta syfte måste den till fullo täcka det bidrag av allmänna medel,
inklusive mjölkavgiftsmedel, som i genomsnitt för hela landet utgick för en
kvantitet av 25 kilogram mjölk som vid mejeri användes för produktberedning.
Ifrågavarande avgiftsbeläggning förutsatte givetvis deklarationsplikt
för tillverkare. Uppbörden av avgiften har kommissionen ansett böra handhavas
av kontrollstyrelsen. I anslutning till det anförda har kommissionen
upprättat förslag till författning i ämnet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

I yttrande den 4 maj 1940 har kontrollstyrelsen förklarat sig icke ha något
att erinra mot förslaget.

Vid 1936 års riksdag (prop. nr 116; jordbr.utsk. uti. nr 57) beslöts, att såsom
villkor för att mejeri skulle vara berättigat att erhålla prisutjämningsbidrag
ur jordbrukets prisregleringsfond skulle gälla, att mejeri tillämpade sådan
prisdifferentiering vid mjölkens betalning, att för mjölk, som härrörde från
besättningar ställda under statlig kontroll med tuberkulin, skulle utgå tillläggspris
med minst 0.4 öre för kilogram samt för mjölk, som härrörde från
besättningar ställda under klinisk tuberkuloskontroll, skulle utgå tilläggspris
nied minst 0.2 öre för kilogram. Bestämmelser rörande dessa tilläggspris
återfinnas numera i kungörelsen den 21 juli 1938 (nr 539), ändrad genom
kungörelsen nr 698/1939.

I sin förut berörda gemensamma skrivelse ha medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen
framlagt förslag örn förändrade grunder angående pristillägg
för mjölk härrörande från nötkreatursbesättningar, ställda under statlig
kontroll med hänsyn till förekomsten av tuberkulos.

Medicinalstyrelsens och lantbruksstyrelsens förslag innebär i huvudsak
följande:

Ifrågavarande pristillägg, som hittills utgått ur mejeriernas allmänna medel,
avses i stället skola utgå ur de prisutjämningsbidrag, som från jordbrukets
prisregleringsfond lämnas för produktmjölk. Innan prisutjämningsbidragen
utbetalas till mejerierna skulle verkställas de avdrag, som erfordras
för att möjliggöra utbetalning av pristillägg till dem som deltaga i det frivilliga
bekämpandet av tuberkulos. Pristilläggen borde alltjämt utgå med
0.4 öre för kilogram mjölk, som härrörde från besättningar ställda under
statlig kontroll med tuberkulin, samt med 0.2 öre för kilogram mjölk, som
härrörde från besättningar ställda under klinisk tuberkuloskontroll. Inom
sådana områden, där nötkreaturstuberkulosen bekämpas enligt tvingande
regler (tuberkulosfria områden) skulle tillägg icke utgå. Med ledning av
1938 års siffror ha styrelserna beräknat ifrågavarande pristillägg uppgå till
6 miljoner kronor för år. Fördelades detta belopp lika på all invägd produktmjölk,
skulle å varje kilogram sådan mjölk belöpa 0.28 öre, varmed avdrag
å prisutjämningsbidraget alltså skulle ske.

Såsom motivering till förslaget ha styrelserna andragit följande:

I samband med den inom medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen bedrivna
utredningen rörande ändrade bestämmelser angående det statsunderstödda
bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur lia styrelserna — för att
stimulera övergången från den kliniska tuberkuloskontrollen till den statliga
kontrollen med tuberkulin — övervägt att föreslå en ej oväsentlig höjning
av nu utgående pristillägg för mjölk, som härrör från besättningar, anslutna
till den statliga kontrollen med tuberkulin. Av särskild vikt härvidlag
är, att skillnaden mellan pristillägget för mjölk härrörande från besättningar
anslutna till den kliniska tuberkuloskontrollen och det för mjölk från besättningar
anslutna till tuberkulinkontrollen blir större än för närvarande. Då
en överflyttning av besättningar från den kliniska kontrollen till tuberkulin -

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

kontrollen medför ej obetydliga omedelbara besparingar i bekämpandet, anse
sig styrelserna redan nu böra upptaga frågan örn förevarande pristillägg
till behandling.

Gällande system med obligatoriska pristillägg för mjölk från kreatursbesättningar,
som äro ställda under statlig kontroll i tuberkuloshänseende, innebär,
att prisdifferentieringen regleras vid varje mejeriföretag (mejeriförening
eller mejerifusion) såsom enhet. För leverantörerna till ett och samma
mejeriföretag inbördes kan den fastställda prisdifferentieringen alltid upprätthållas.
Jämför man åter de pris, som erhållas vid leveranser från tuberkuloskontrollerade
besättningar vid skilda mejeriföretag, komma dessa att
ställa sig olika beroende pa den relativa anslutningen till bekämpandet inom
företagens inköpsområden. Innehavare av en nötkreatursbesättning, som
är ställd under statlig kontroll med tuberkulin, erhåller faktiskt högre mjölkpris
ju färre besättningar inom mejeriområdet som äro anslutna till kontrollen.
Pristilläggen, sådana de nu äro bestämda, innebära alltså ingen verklig
garanti för att en ägare av en reaktionsfri besättning verkligen erhåller mera
betalt för sin mjölk än djurägare som stå utanför kontrollen. I och med
att anslutningen till de olika kontrollformerna ökar mera inom vissa områden
än inom andra, framträda dessa olägenheter ännu mera uppenbart.
Detta missförhållande bär påtalats av riksförbundet landsbygdens folk i
skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 januari 1939. Samtidigt som förbundet
förordat en höjning av pristillägget för mjölk från reaktionsfria besättningar
har förbundet föreslagit att pristilläggen skulle utgå från jordbrukets prisregleringsfond.
Att missnöje med systemet förmärkts å åtskilliga håll inom
landet, torde ej heller kunna förnekas.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter anse sig styrelserna icke böra
föreslå en förhöjning av pristilläggen under den form de för närvarande utgå.
En omläggning av dessa pristillägg torde dock kunna ske på annat sätt så
att effekten av dem blir bättre och systemet fungerar mera rättvist.

I enlighet med vad styrelserna framhållit i sitt den 22 januari 1940 avgivna
betänkande angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos
nötkreatur inom vissa län m. m., torde ifrågavarande pristillägg icke böra
utgå inom sådana områden, där nötkreaturstuberkulosen skulle bekämpas
enligt tvingande regler (tuberkulosfria områden). Inom de områden, där
pristillägg alltjämt böra utgå, synes det styrelserna lämpligt, att de, i huvudsak
på sätt riksförbundet förordat, utgå ur de prisutjämningsbidrag, som
från jordbrukets prisregleringsfond lämnas för produktmjölk. När statsmakterna
anse sig böra^ stödja mjölkproduktionen genom statlig prisreglering,
torde det icke på något sätt vara orimligt, att man därvid något gynnar
dem som frivilligt vidtaga åtgärder mot tuberkulosen inom sina besättningar.
Detta sker ju i viss mån redan nu, ehuru på ett sätt som icke verkar fullt
tillfredsställande.

Utbetalning av pristillägg torde enligt styrelsernas uppfattning
kunna anordnas enligt två alternativa linjer.

Enligt det första alternativet skulle utbetalningarna regleras så, att vid
årets början uträknas de avdrag, som behöva göras å prisutjämningsbidragen
inom samtliga icke tuberkulosfria områden för att möjliggöra utbetalning
av pristillägg till dem som deltaga i det frivilliga bekämpandet av tuberkulos.
Dessa avdrag torde böra föras till en särskild fond. Lämpligt
synes vara, att utbetalningen av pristillägg äger rum endast en gång örn året,
vid regleringsårets slut. Härigenom torde först och främst vinnas en avsevärd
förenkling i själva den tekniska anordningen. För djurägarna själva
torde pristilläggen framträda som en betydligt större förmån, om de utbe -

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

talas endast en gång om året och alltså med ej obetydliga belopp, än örn de
såsom för närvarande ingå i de ordinarie mjölklikviderna. Man vöre kanske
därför berättigad antaga, att de komma att få större psykologisk betydelse
än för närvarande och sålunda kraftigt stimulera till ökad anslutning till det
frivilliga bekämpandet.

Enligt det andra alternativet böra erforderliga avdrag från prisutjämningsbidragen
beräknas särskilt för varje prisutjämningsdistrikt, där statsunderstött
frivilligt bekämpande av tuberkulos förekommer. Jämväl vid ett sådant
förfarande torde utbetalningarna av pristilläggen behöva ske endast en
gång om året.

Därest det emellertid av tekniska skäl skulle ställa sig väsentligt lättare
alt utbetala pristilläggen månadsvis, ha styrelserna givetvis intet att erinra
mot att så sker.

Styrelserna ha för sin del bestämt förordat det första av ifrågavarande
alternativ.

Beträffande pristilläggens storlek anföra styrelserna:

Vad angår pristilläggens storlek torde, såsom styrelserna framhållit, skäl
tala för en höjning av tillägget för mjölk från reaktionsfria besättningar.
Med hänsyn särskilt till de icke oväsentliga belopp av prisutjämningsbidragen
som måste innehållas redan då dessa tillägg utgå med nuvarande belopp,
anse sig styrelserna icke, åtminstone för närvarande och innan någon
erfarenhet erhållits beträffande det nu skisserade systemet för pristilläggen,
böra föreslå någon höjning av tilläggen. Även om alltså pristillägget för
mjölk från reaktionsfria besättningar bibehålies vid 0.4 öre per kilogram
mjölk, torde den föreslagna omläggningen av pristilläggen i allt fall böra
medföra sådana påtagliga förmåner för djurägarna att erforderlig ökad stimulans
för anslutning till tuberkuloskontrollen kommer att inträffa.

I avgivet yttrande har statskontoret — ur de synpunkter statskontoret har
att företräda — icke funnit anledning till erinran mot förslaget.

Statens livsmedelskommission, Sveriges lantbruksförbund och svenska mejeriernas
riksförening u. p. a., vilka funnit den föreslagna metoden för finansiering
av ifrågavarande pristillägg vara mera rättvis än den nuvarande,
lia emellertid ifrågasatt lämpligheten av att genomföra förslaget i nuvarande
läge. Lantbruksförbundet och riksföreningen ha i stället förordat att, med
bibehållande av nuvarande system, genomföra en kraftigare differentiering
av pristilläggen till förmån för de djurägare, som anlita den i jämförelse med
den kliniska undersökningsmetoden säkrare tuberkulinmetoden.

Såsom motivering för sitt ståndpunktstagande har svenska mejeriernas
riksförening u. p. a. framhållit, att med förslaget vore förenat följande olägenheter: 1.

Det torde få anses oriktigt att under nuvarande förhållanden sänka det
å produktmjölken utgående prisutjämningsbidraget.

2. De i den föreslagna prisdifferentieringen deltagande prisutjämningsdistrikten
innefatta även tuberkulosfria områden såsom Gotland, Gästrikland
och Dalarna, som givetvis icke skola deltaga i kostnaderna för prisdifferentieringen.
En viss omreglering av prisutjämningsdistrikten med därav följande
gränsproblem bleve därför nödvändig.

3. Kostnaden för tilläggen skulle enligt förslaget slås ut endast på pro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

duktmjölken. Följden av detta skulle bli, att områden eller mejerier med
stor procent produktmjölk skulle få bära en relativt större del av denna kostnad
än områden eller mejerier med mindre procent produktmjölk. Lämpligheten
härav torde kunna starkt ifrågasättas. Riktigare synes vara, att all
mjölk bure kostnaden lika, d. v. s. att denna sloges ut på all inom icke tuberkulosfria
områden invägd mjölk.

Sveriges lantbruksförbund har påpekat, att ett tillämpande av det föreslagna
förfaringssättet torde medföra svårigheter.

Regleringen av försörjningen med fettämnen. Under år 1939 konsumerades
inom Sverige cirka 53,000 ton mejerismör och 59,000 ton margarin.
Förbrukningen av lantsmör är icke exakt känd men beräknas nämnda år
ha uppgått till omkring 20,000 ton, varav dock över 10,000 ton konsumerades
av producenterna själva. Smörexporten under 1939 uppgick till över 25,000
ton. Det inom landet konsumerade mejerismöret betingar för närvarande ett
pris fritt mejeri av 3 kronor för kilogram. Detaljhandelspriset utgör i allmänhet
3 kronor 45 öre för kilogram. Vid export erhölls i genomsnitt under
1939 ett pris av 1 krona 90 öre för kilogram. Priset å margarin i Sverige inklusive
en accis av 55 öre utgör för närvarande för de mest gångbara sorterna
1 krona 75 öre för kilogram.

Anordningarna för reglering av den inhemska marknaden för mjölk och
mejeriprodukter bygga på den principen att priset å smör inom landet hålles
uppe å en som skälig ansedd nivå och att den myckenhet smör som ej kan
vinna avsättning till detta pris i Sverige utföres till lägre priser. Den svenska
befolkningens behov av billigt matfett tillgodoses medelst margarin. Härigenom
har uppnåtts, att det höjda smörpriset ej behövt medföra någon minskning
av totala förbrukningen av matfett.

Frågan örn en omläggning av regleringsanordningarna i syfte att avsätta
här producerat smör inom landet har ock tidigare vid flera tillfällen varit
under övervägande.

Redan i direktiven för den år 1934 tillsatta smör- och margarinkommittén
framhölls sålunda, att kommittén borde klargöra huruvida och i vad mån
förbrukningen av smör inom det svenska folkhushållet kunde antagas kunna
ökas samt förutsättningarna härför. Möjligheterna av att genom begränsning
av importerade fettämnen eller genom en på importerade råvaror grundad
svensk fettämnesproduktion bereda inhemskt fett vidgat utrymme borde i
samband därmed undersökas. Kommittén framlade ock i sitt betänkande
(stat. off. utr. 1934: 43) vissa förslag i angivet syfte.

Även folkförsörjningsnämnden upptog frågan om ökad avsättning av
smör inom landet till behandling. I särskilda skrivelser den 23 och 30 oktober
1939 har nämnden med utgångspunkt från då rådande förhållanden —
försvårade möjligheter för införsel av kraftfoder och margarinråvaror —
ifrågasatt åtgärder för ökad användning av smör i landet. Enligt nämndens
mening borde margarinet förbehållas de bamrika familjerna och åldringarna
samt därjämte vissa särskilt behövande personer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Vid 1939 års urtima riksdag var ock frågan på tal. I sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 74 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 66 angående
prisreglerande åtgärder på jordbrukets område framhöll första särskilda
utskottet bland annat:

Beträffande ordnandet av smörets och margarinets avsättningsförhållanden
inom landet finnas givetvis ett flertal olika möjligheter att lösa detta
spörsmål. Sålunda kan ifrågakomma att söka få till stånd en frivillig ransonering
av margarinet genom margarinfabrikerna och detaljaffärerna. Ett
genomförande av en dylik reglering skulle emellertid stöta på mycket stora
svårigheter, då det uppenbarligen bleve hart när omöjligt för affärerna att
verkställa en rättvis fördelning av margarinet. En annan lösning av problemet
vore att anordna en statlig kortransonering av margarinet. Möjlighet
finnes även att förordna om inblandning av smör i margarin. Även andra
utvägar för frågans lösning torde möjligen kunna utfinnas.

I sin skrivelse den 8 mars 1940 har statens livsmedelskommission såsom
förut nämnts framlagt förslag till åtgärder i syfte att öka avsättningen inom
landet av smör.

Livsmedelskommissionen har därvid inledningsvis framhållit, att man i
början av kriget räknat med att en knapphet på råvaror för fettindustrien
skulle inträda och att nied hänsyn härtill en begränsning av konsumtionen
av margarin samt tekniskt fett skulle bliva nödvändig. Vidare hade man
ansett sig böra utgå från att svårigheter skulle uppstå för import av utländskt
kraftfoder för mjölkproduktionen. Främst av sistnämnda anledning
hade Kungl. Majit den 29 september 1939 förordnat om beslag å oljekraftfoder.
Försäljningen av sådant foder hade alltsedan dess varit föremål
för viss reglering under inseende av statens jordbruksnämnd respektive
livsmedelskommissionen.

Sedan kommissionen därefter konstaterat, att vårt försörjningsläge i avseende
å fettämnen efter krigets utbrott icke försämrats, har kommissionen
framhållit, att frågan gällde de olika medel, som kunde ifrågakomma för att
bereda avsättning för det inom landet producerade smöret på hemmamarknaden.
Såsom förutsättning för diskussion härom skulle sättas, att valet av
metod icke finge inverka sänkande på jordbrukets inkomster. Därjämte
finge man utgå från att, såvitt anginge innevarande regleringsår, inkomsterna
av mjölkproduktionen skulle bli de av riksdagen angivna, vilken metod
som än skulle väljas.

Efter att lia lämnat en översikt över de omständigheter, varav smörproduktionen
väsentligen beror, har kommissionen erinrat om att före krigets
början huvudsakligen två linjer för en utvidgning av smörets avsättningsmarknad
varit under debatt, nämligen en utjämning av prisskillnaden mellan
smör och margarin (prisutjämningslinjen) samt en inblandning av smör
i margarinet (inblandningslinjen).

Härom har kommissionen framhållit följande:

En tillämpning av prisutjämningslinjen förutsätter, att priset på smör
sänkes, priset på margarin höjes eller att dessa båda åtgärder kombineras.

En höjning av priset på enbart margarin av sådan storlek, att konsumen -

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

terna övergå till att köpa smör i stället för margarin i den utsträckning, som
erfordras för att smöröverskottet skall absorberas, torde i nuvarande läge
icke ens böra diskuteras. Däremot kail en allmän sänkning av smörprisnivån
i samma syfte komma under övervägande. På grundval av de beräkningar
rörande priselasticiteten hos smör och margarin under tiden före kriget,
som verkställts inom jordbruksutredningen, synes man böra utgå ifrån,
att detaljpriset å smör måste sänkas till minst 2 kronor 50 öre i genomsnitt
för år för att vid nuvarande margarinpris smöröverskottet skall utan andra
åtgärder vinna avsättning på den inhemska marknaden. Härvid har förutsatts,
att smörpriset för olika årstider differentieras på sådant sätt, att priset
under högproduktionen hålles lägre än 2 kronor 50 öre, exempelvis vid 2
kronor 25 öre, och högre under lågproduktionen, exempelvis vid 2 kronor
75 öre. En sådan differentiering är i och för sig påkallad med hänsyn till
det stora smöröverskottet under sommarmånaderna. Därest konsumenternas
inkomster skulle komma att mera avsevärt nedgå, är det sannolikt, att spänningen
mellan priserna ytterligare måste minskas för att det eftersträvade
syftet skall nås. En sådan minskning kan åstadkommas antingen genom
en höjning av margarinpriset, exempelvis till 2 kronor, eller en motsvarande
sänkning av det förut angivna smörpriset.

Fördelarna med prissänkningsmetoden äro uppenbara och synas ej behöva
närmare behandlas. Den största nackdelen med densamma är av statsfinansiell
art. Enligt statsmakternas beslut utgår för närvarande prisutjämningsbidrag
för produktmjölk av sådan storlek att jordbrukarna i genomsnitt
för hela landet erhålla ungefär samma betalning för mjölken som vid
en riksnolering på smör av 3 kronor 50 öre. Sänkes det faktiska smörpriset
till 2 kronor 50 öre i detaljhandeln och i genomsnitt för år, innebär detta,
att för varje kilogram mejerismör måste betalas ett prisutjämningsbidrag
av i runt tal 1 krona 50 öre.1 Härvid har förutsatts, att exportsmörets avsättning
på hemmamarknaden icke skall medföra någon minskning i jordbrukarens
inkomst av sin mjölkproduktion. Kostnaderna för prisutjämningen
stanna emellertid icke vid nämnda belopp. Man torde således icke
kunna undgå att betala ett mot prisutjämningsbidraget svarande pristillägg
för försålt lantsmör. Vidare bör man taga hänsyn till att en del av de
smörkvantiteter, som nu förbrukas direkt hos producenterna — av jordbruksutredningen
beräknade till cirka 9,000 ton — komma att försäljas.
För varje kilogram smörfett, som sålunda försäljes och därefter återköpes,
gör jordbrukaren nämligen — under förutsättning att nu gällande prisbestämmelser
för jordbrukarnas smöråtertagning även i fortsättningen bibehållas—
en vinst av 1 krona 50 öre. Slutligen är det möjligt att smörprissänkningen
skulle medföra sådana återverkningar på ost- och konsumtionsmjölkpriserna,
att även dessa måste stödjas med särskilda bidrag (utöver
nu utgående prisutjämningsbidrag för produktmjölk).

Storleksordningen av den sammanlagda subventionskostnaden framgår
därav, att en subvention av 1 krona 50 öre enbart för mejerismör och försålt
lantsmör under år 1938 (90,000 ton) skulle lia belöpt sig å 135 milj.
kronor. Det är troligt att de verkliga subventionskostnaderna komma att ej
oväsentligt överstiga sistnämnda belopp; i ogynnsamt fall kunna de komma
att uppgå till mera än 150 miljoner kronor. Till förenämnda belopp skola
vidare läggas minskade accisinkomster för lägst 30,000 ton margarin, som
måste undandragas marknaden. Ifrågavarande inkomstminskning motsvarar
vid nuvarande accisbelopp, 55 öre per kg., cirka 17 miljoner kronor.

1 Detalj- och partihandelsmarginalerna lia därvid för enkelhets skull beräknats till sammanlagt
50 öre; de utgöra för närvarande 40 å 45 öre.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276-

Nyssnämnda kostnader (135 + 17 = 152 milj. kr. resp. 150 + 17 = 167
milj. kr.) äro emellertid endast delvis att betrakta såsom en nettoökning av
utgifterna för mjölkregleringen. Såsom förut nämnts utgår redan nu prisutjämningsbidrag
för produktmjölk motsvarande cirka 50 öre per kg. mejerismör,
vartill kommer pristillägg för exportsmöret, utgörande skillnaden
mellan riksnoteringen och det vid export uppnådda nettopriset. Kostnaderna
för dessa bidrag uppgå till omkring 70 miljoner kronor per år. Avdrages
sagda belopp från omförmälda bruttokostnader, erhålles en nettoökning
i statsutgifterna av 82 resp. 97 miljoner kronor.

Tvångsinblandning av smör i margarin har tidigare praktiskt tillämpats i
Holland och tillämpas fortfarande i Norge.

Därest omkring 30 tusen ton smör, såsom fallet skulle bliva i Sverige,
skulle blandas in i margarinet, måste inblandningsprocenten i medeltal för år
hållas i närheten av 50. Under högproduktionen skulle man tvingas att ha
en ännu högre inblandningsprocent.

Så höga inblandningsprocenter, som angivits i föregående stycke, torde
icke kunna i praktiken tillämpas utan att blandningsprodukten samtidigt
ransoneras eller göres till föremål för en kraftig prishöjning i förhållande
till nuvarande margarinpris. Örn så icke sker, komma konsumenterna sannolikt
att i största utsträckning övergå till att köpa inblandningsprodukten
i stället för smör. Detta medför, att inblandningsprocenten successivt måste
höjas, med påföljd att hela systemet kan bryta samman.

Efter att ha avvisat tanken på en försäljning av överskottssmör på hemmamarknaden
till lägre pris enligt ransoneringssystem har kommissionen framhållit,
att enligt kommissionens uppfattning det bästa hjälpmedlet för att
bemästra den med smörexportens upphörande inträdande situationen är en
statlig kvantitativ reglering av matfettkonsumtionen. Vid utformande av
regleringssystemet böra i första hand hänsyn tagas till följande önskemål:

a) Regleringen bör i görligaste mån ordnas så, att samtliga befolkningsgrupper
få möjlighet att utan åsidosättande av andra lika viktiga eller viktigare
behov tillgodose sitt behov av matfett. Ävenså bör tillses, att vissa
grupper icke oskäligt gynnas på andras bekostnad.

b) Den totala matfettkonsumtionen bör om möjligt uppehållas och i varje
fall bör den ej minskas som följd av regleringsåtgärderna.

c) Regleringen bör ej medföra större utgifter för statsverket än som är
påkallat av sociala och näringsfysiologiska hänsyn.

d) Regleringssystemet bör i stort sett oförändrat kunna tillämpas vid en
inträdande brist på matfett.

I fråga om dessa önskemål har kommissionen anfört:

Vad angår de under a) och b) anförda önskemålen må framhållas, alt
även under till synes likartade förutsättningar vad beträffar ekonomi och
familjens sammansättning starka variationer förekomma såväl i fråga örn
den sammanlagda matfettförbrukningen som vad angår matfettkonsumtionens
sammansättning. Till belysning av detta förhållande meddelas i följande
tabell uppgifter från en specialundersökning på grundval av primärmaterialet
lill socialstyrelsens levnadskostnadsundersökningar 1933/34. Undersökningen
omfattar 276 hushåll av ungefärligen samma familjetyp och
inkomstkategori.

I3ilian() till riksdagens protokoll 10fi0. 1 sami. Nr 276.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Smör-, margarin- och matfettförbrukningens i 276 hushåll (procentuella) spridning

kring medelförbrukningen.

Antal hushåll, vilka med nedanstående procenttal överstiga ( + ) resp. understiga (—)
medelförbrukningen (= 0).

1	2	3	4	1	2	3	4
	Smör	Margarin	Matfett		Smör	Margarin	Matfett
+125—230	3	11	_	- 10	22	16	47
+ 120	—	4	—	— 20	20	23	38
+ 110	—	—	1	- 30	21	21	15
+ 100	2	9	—	- 40	17	19	13
+ 90	1	4	—	- 50	15	23	5
+ 80	4	4	1	- 60	9	14	2
+ 70	5	5	1	- 70	11	13	—
+ 60	10	7	4	- 80	4	7	—
+ 50	16	11	4	- 90	7	5
+ 40	25	9	8	Summa	276	276	276
+ 30	22	11	12
+ 20	22	22	32
+ 10	16	9	45
0	21	20	49

Anm. Procenttalen i kol. 1 ange mitten av de klasser, i vilka materialet indelats. Med
+ 10 % avses sålunda + 5 till + 15 %, med 0 % klassen —5 % till + 5 % o. s. v.

Spridningen kring genomsnittsförbrukningen av både smör och margarin
är som synes mycket stor. Härtill kommer, att konsumtionsvanorna växla
starkt inom olika konsumentgrupper. Sistnämnda förhållande illustreras i
följande tabell, som anger årsförbrukningen av smör och margarin inom
olika familjetyper enligt socialstyrelsens nyssnämnda undersökning.

Årsförbrukningen av smör och margarin per konsumtionsenhet1 inom olika

familjetyper.8 1 2 * * * * *

	Lant- och skogsar-betarhustru	Jordbrukarhushåll (mindre jordbrukare)	Städer och industri-orter
	smör	marg.	s:a	smör	marg.	s:a	smör	marg.	s:a
Småhushåll..................	15.8	8.7	24.5	16.9	3.2	20.1	16.9	9.4	26.3
Medelst, hushåll utan barn____	13.6	7.0	20.6	12.9	2.0	14.9	13.9	9.3	23.2
> > med barn____	9.4	10.4	19.8	15.5	2.3	17.8	13.6	10.2	23.8
Större hushåll med 0—2 barn	8.7	8.0	16.7	12.0	2.7	14.7	11.5	10.5	22.0
> > > 3 el. fl. >	5.9	9.9	15.8	11.7	3.3	15.0	9.4	12.5	21.9

1 Vid beräkning av antalet konsumtionsenheter ha följande enhetstal kommit till användning:
barn under 4 år 0.16, 4—7 år 0.40, 7—11 år 0.76, 11—15 år 0.90; vuxna män (över 15 år) 1.00;
vuxna kvinnor (över 15 år) 0.90.

2 Småhushåll = 2 vuxna utan barn.

Medelstora hushåll utan barn = 3—4 vuxna.

j » med > =2 vuxna och 1—2 barn.

Större hushåll med 0—2 barn = 3—4 vuxna och 1—2 barn eller 5 el. fl. vuxna med 0—2 barn.

> » med 3 el. fl. barn = samtliga hushåll med minst 3 barn.

Med barn avses person under 15 år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

Den relativt ringa förbrukningen av smör och margarin inom jordbrukarhushållen
uppväges iner än väl av större 1''ettillförsel genom annat animaliskt
fett än smör (kött, fläsk, flott m. m.).

Socialstyrelsens undersökningar bekräfta det kända förhållandet, att margarinets
relativa andel i matfettkonsumtionen stiger starkt med familjens
storlek. I genomsnitt för samtliga inkomstgrupper utgjorde smörets andel
av matfettet cai 60 °/o inom familjer utan barn men endast c:a 40 °/o inom
s. k. flerbarnsfamiljer. Det bör vidare uppmärksammas, att matfettkonsumtionen
vid växande storlek på familjen icke ökar i takt med den allmänna
storleken av matvaruförbrukningen (kaloritillförseln). Som exempel härpå
kan nämnas, att då kaloritalet för familjer med 2 eller 3 barn (varav det
äldsta i åldern 7—45 år) enligt berörda undersökningar låg 67 °/o högre än
inom de barnlösa familjerna, låg smörföi-brukningen blott 25 °/o högre. Medan
margarinförbrukningen hos nämnda familjer var mer än dubbelt så stor
(110 °/o högre) som hos de barnlösa, kom hela den inköpta matfettmängden
endast upp till en kvantitet, som var 55 % högre än hos de barnlösa.

Av socialstyrelsens undersökningar framgår vidare med full tydlighet, att
smörkonsumtionen är större, ju bättre ekonomiskt situerat hushållet är.
Margarinförbrukningen har däremot en tendens att sjunka med stigande
ekonomisk standard.

I den mån en kortransonering av margarinet tillgripes, kan regleringen —
i tillspetsad form — sägas innebära, att man först undandrager margarinförbrukarna
så stor del av deras matfett, som utgöres av margarin, och sedan
delar ut en mindre kvantitet margarin efter vissa normer. Med hänsyn
till de starka variationer, som enligt det föregående finnas i fråga örn margarinkonsumtionen,
skulle det ur rättvisesynpunkt vara riktigast, att sistnämnda
fördelning skedde i förhållande till de kvantiteter som undandragits de
enskilda hushållen, d. v. s. i förhållande till deras tidigare margarinförbrukning.
Varje avvikelse från denna regel medför ett gynnande av vissa grupper
på bekostnad av de övriga. Tilldelas vissa kategorier proportionsvis mera
margarin än som svarar mot deras tidigare konsumtion, måste merkvantiteten
tagas från andra förbrukare. Härav framgår, att det icke låter sig
göra att fördela margarinet lika på alla samhällsmedlemmar. I dylikt fall
skulle de konsumentgrupper, i vilkas konsumtion margarin till övervägande
del ingår, bli i hög grad lidande. Med en viss rätt skulle exempelvis barnrika
arbetarfamiljer kunna göra gällande, att en viss del av det margarin, som de
nödgades avstå, tilldelas hushåll, som förut endast i mindre grad använt
margarin, t. ex. jordbrukarhushåll.

Regleringen bör bygga på den tanken, att den kvantitet margarin, som genom
regleringen undandrages hushållen, skall ersättas med smör. I vilken
utsträckning så kommer att ske, blir uppenbarligen i hög grad beroende på,
vilket pris hushållen nödgas betala för ersättningssmöret. Av den förut lämnade
redogörelsen framgår, att margarin proportionsvis användes mera av
hushåll med stor försörjningsbörda ävensom av andra ekonomiskt mindre
väl situerade hushåll. Enligt gjorda undersökningar äro dessa hushåll relativt
starkt känsliga för prisförändringar på matfettet. I den mån regleringen
för nämnda grupper medför en fördyring av matfettet, och hushållen till
följd härav nödgas inskränka sin konsumtion, blir resultatet av regleringen
endast, att margarinförsäljningen måste begränsas än mera.

Förut anförda synpunkter leda enligt kommissionens förmenande till att
smör bör tillhandahållas margarinkonsumenterna till ett billigare pris än j
öppna marknaden. Helst borde priset på smöret sättas lika med priset på
margarin. Vill man nå full säkerhet för att den totala matfettkonsumtionen
icke nedgår på grund av regleringen, bitr därjämte såväl margarinet sorn

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

överskottssmöret fördelas mellan hushållen (och andra konsumenter) i proportion
till deras tidigare inköp av margarin. Endast i detta fall kunna
nämligen konsumenternas utgifter för matfett bibehållas vid samma storlek
som förut. Vidare må framhållas, att vid tillämpning av nu angivna principer
säkerhet jämväl vinnes för att begränsningen av margarinproduktionen
ej blir större än vad som motsvarar den kvantitet överskottssmör, för vilken
utrymme på hemmamarknaden skall finnas. Utgår man ifrån att överskottssmöret
skall säljas till ett detaljpris av 1 krona 75 öre samt att distributionskostnaden
utgör 40 öre, skulle överskottssmöret i berörda fall komma
att betinga ett nettopris av 1 krona 35 öre. Då samma smör för närvarande
vid export uppnår ett pris av omkring 1 krona 90 öre, skulle staten för att
vid omförmälda regleringsprinciper möjliggöra ett oförändrat utbyte för jordbruket
få räkna med en sammanlagd ökning av utgifterna av 33 milj. kronor.
1

Av praktiska skäl torde ett system, där det billigare matfettet fördelas mellan
hushållen i proportion till deras tidigare förbrukning av margarin, icke
gå att genomföra annat än möjligen för begränsade befolkningsgrupper.

Kommissionen har i samband härmed uttalat sin huvudsakliga anslutning
till folkförsörjningsnämndens förut omnämnda förslag beträffande grunderna
för fördelning av margarin å olika befolkningskategorier.

Därefter har kommissionen lämnat en redogörelse för huvuddragen av
vissa olika system för en lösning av det förevarande avsättningsproblemet,
vilka varit föremål för övervägande inom kommissionen. Denna redogörelse
är av huvudsakligen följande innehåll.

För att förhindra en icke önskvärd nedgång i den totala matfettkonsumtionen,
vilken nedgång skulle medföra socialt och näringshygieniskt ogynnsamma
verkningar, finner kommissionen det nödvändigt att i samband med
en reglering av margarinförbrukningen sådana åtgärder vidtagas, att matfettutgifterna
för de hushåll, som av ekonomiska och andra skäl nu använda
margarin i större utsträckning, icke behöva mera väsentligt fördyras. Kommissionen
utgår härvid ifrån att billigt matfett (margarin och billigt smör)
tillhandahålles konsumenterna i sådan utsträckning, att vid oförändrad konsumtion
de sammanlagda kostnaderna för matfett kunna bliva oförändrade.
Detta innebär att det s. k. exportsmöret på den inhemska marknaden säljes
till lägre pris, en tanke som för övrigt tidigare vid olika tillfällen varit uppe
i den offentliga diskussionen. Emellertid torde det vara klart, att en sådan
anordning förutsätter att det billiga smöret såväl som margarinet ransoneras.
Ransoneringen antages för att fylla nämnda syfte böra sammanlagt omfatta
en kvantitet motsvarande dubbla smöröverskottet. För enkelhetens skull
beräknas smöröverskottet utgöra jämnt 30,000 ton per år. Totala ransoneringskvantiteten
(smör och margarin) blir då 60,000 ton. Det antages vidare,
att fördelningen av sagda kvantitet mellan hushållen i huvudsak äger rum
efter folkförsörjningsnämndens normer.

Inom kommissionen har från början övervägts två olika system för ransonering
av det billiga matfettet (smör och margarin) till konsumenterna. Det
ena systemet innebär, att smöret och margarinet blandas och att blandningsprodukten
därefter ransoneras (system I). Det andra går ut på, att hushållen
tilldelas en viss mängd margarin och en viss mängd smör (system II).

1 (1.90 — 1.35) x 30,000 ton smör + 0.55 (accis) x 30,000 ton margarin.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

En förtjänst hos systemet I är alt det medger en smidig anpassning efter
säsongvariationerna i smörproduktionen. Under sommaren, då mjölkproduktionen
är hög och lagringsutrymmena för smör måhända ej räcka till,
kan inblandningsprocenten för smör hållas högre än under övriga delar av
året. Det har också förefallit kommissionen som om allmänheten skulle lia
lättare att fördraga regleringen, om de erbjudas en produkt, som i smakhänseende
överträffar margarinet. Inblandningen är emellertid också förenad
med åtskilliga olägenheter. En av dessa är, att smörblandat margarin är
mindre hållbart än rent smör eller margarin. En stor olägenhet är vidare
att inblandningsprocenten enligt vad förut anförts måste sättas så hög att
det snarare blir fråga örn inblandning av margarin i smöret än tvärtom. Vid
sammanträde som hållits med kommissionens råd ha samtliga närvarande
ledamöter med ett undantag uttalat sig emot en inblandning. Representanterna
för jordbruket ha bestämt förklarat, att de icke kunna acceptera systemet.
Jämväl husmödrarnas representanter ha framhållit, att de föredraga
system II framför inblandningen. Vid underhandlingar, som förts med representanter
för margarinindustrien, lia dessa i första hand förordat inblandningslinjen
men samtidigt framhållit att inom industrien delade meningar
framkommit örn lämpligheten av denna linje. Som skäl för inblandning
har från industriens sida anförts, att systemet, örn blandningen äger
rum inom margarinindustrien, möjliggör ett så gott som fullständigt utnyttjande
av margarinfabrikerna och deras personal och distributionsapparat.

Då på nu anförda skäl inblandningslinjen, trots de fördelar som ur vissa
synpunkter kunna anses förenade därmed, icke kunnat av kommissionen
förordas, har kommissionen sökt giva system II en sådan utformning att
olägenheterna av detsamma i socialt hänseende bli så små som möjligt samtidigt
som säkerhet vinnes för avsättningen av överskottssmöret.

Kommissionen har då i första hand tagit i betraktande att en tillämpning
av folkförsörjningsnämndens normer för fördelningen av det billigare matfettet
i många fall måste drabba barnlösa familjer samt ensamstående ganska hårt.
Dessa utestängas nämligen helt från möjligheten att inköpa billigt matfett.
Med hänsyn härtill har den tanken väckts, att man vid sidan av det ransonerade
margarinet skulle tillåta en fri försäljning av margarin till ett högre
pris. I dylikt fall skulle regleringen för nämnda grupper bli mindre kännbar
än eljest. Även örn man sälte det fria margarinpriset jämförelsevis högt,
exempelvis till 2 kronor 75 öre, skulle anordningen innebära en fördel för
dem. De skulle således kunna köpa margarin i stället för smör (till ett pris
av 3 kronor 45 öre) till sådana ändamål, för vilka smör och margarin anses
likvärdiga, såsom till bakning.

En ransonering efter vissa bestämda normer av dels smör och dels margarin
innebär ett ganska stort ingrepp i konsumtionsvanorna jämväl för dem,
sorn komma i åtnjutande av ransonerat matfett, i det ali staten på förhand
bestämmer storleken av ransonerna av de båda varuslagen. Detsamma är
visserligen förhållandet, även vid andra ransoneringar, men ingreppet blir
särskilt kraftigt vid ransonering av matfett, då konsumtionsvanorna här äro
mera skiftande än i fråga om de liesta andra livsmedel. Ur olika synpunkter
skulle det därför vara till fördel, örn konsumenterna inom den kvantitet
billigt matfett, som sammanlagt blir föremål för ransonering, själva fingo
välja mellan smör och margarin. Av skäl som i det följande närmare komma
att angivas bör i dylikt fall priset på ransonerat smör sättas högre än
ransonerat margarin. En sådan prissättning på de ransonerade varorna
skulle leda lill att ekonomiskt svagt ställda hushåll skulle kunna undgå en

Kungl. Maj:ts proposition nr 276-

ökning av matfettutgifterna genom att köpa mera margarin, medan bättre
situerade hushåll, om spänningen mellan priserna ej göres alltför stor, sannolikt
skulle taga ut den övervägande delen av sin ranson i smör. I praktiken
kan en dylik ransonering (system III) lätt ordnas så, att man dels fortfarande
låter margarin säljas i fria marknaden men till ett högre pris, dels
i stället för särskilda margarinkort och smörkort delar ut rabattkort, gällande
för inköp av smör eller margarin efter eget val mot en på förhand bestämd
rabatt, som av praktiska skäl — framför allt för möjliggörande av en
effektiv kontroll — torde böra göras lika hög för båda varorna.

Fördelarna med systemet III i förhållande till systemet II framträder bäst
genom några praktiska exempel. (Den totala ransoneringskvantiteten antages
i samtliga fall uppgå till 60,000 ton.) För att en minskning av matfettkonsumtionen
inom ekonomiskt mindre väl situerade hushåll skall undvikas,
torde det bli nödvändigt att vid systemet II fastställa priserna på ransonerat
smör och ransonerat margarin så, att hushållens utgifter för matfett
ej behöva avsevärt fördyras. Praktiskt innebär detta att genomsnittspriset
på varorna ej bör överstiga 1 krona 75 öre. Vid system III däremot
kan genomsnittspriset sättas högre. Detta sammanhänger med att förutsättningen
om oförändrade matfettutgifter i nämnda fall får anses uppfylld,
så snart priset på margarin ej överstiger 1 krona 75 öre. Vid detta
pris ha samtliga hushåll, vilkas margarinförbrukning nu icke överstiger den
mängd smör och margarin, för vilken de komma att erhålla rabatt, möjlighet
att hålla oförändrade matfettutgifter. Örn ett hushåll övergår till att
köpa ransonerat smör till ett högre pris, visar detta att hushållet jämväl
anser sig kunna bära denna merkostnad. I allt fall blir merutgiften hushållets
egen affär. Vid system III har man att fastställa ytterligare två
faktorer, nämligen priset på margarin i fria marknaden och rabattens storlek.
Dessa böra avvägas med hänsyn till att spänningen mellan priserna på
de ransonerade varorna blir så stor som erfordras för att konsumenterna
skola köpa smör i önskvärd omfattning. Det antages här att en spänning
på 55 öre anses lämplig under en ransoneringsperiod. Priset på ransonerat
smör blir då 2 kronor 30 öre, rabatten 1 krona 15 öre (3.45—2.30) och
priset på fritt margarin 2 kronor 90 öre. För överskådlighetens skull upp -

repas priserna nedan.

Smörpris i fria marknaden................ 3.45 kronor

Margarinpris i fria marknaden............ 2.90 »

Pris på ransonerat smör.................. 2.30 »

» » » margarin.............. 1.75 »

Därest hela smöröverskottet ej skulle finna avsättning vid de priser, som
komma att fastställas, har man möjlighet att under ransoneringsperioden
höja det fria margarinpriset. Teoretiskt kan detta ske ända upp till 3 kronor
45 öre. I detta läge kommer givetvis försäljningen av fritt margarin
att så gott som helt upphöra och systemet överensstämmer då härutinnan
med system II. Fortfarande har dock system III den fördelen framför system
II, att konsumenterna på ransoneringsmarknaden ha valfrihet vid inköp
av smör eller margarin. Vid ingången av nästa ransoneringsperiod kan
rabatten därjämte höjas, teoretiskt ända upp till 1 krona 70 öre, vilket skulle
innebära att priserna för såväl smör som margarin på ransoneringsmarknaden
bleve 1 krona 75 öre. I sistnämnda fall skulle systemet III överensstämma
med system II, under förutsättning att priserna på ransonerat smör
och margarin även här fastställdes till 1 krona 75 öre. Nu är det emellertid
klart, atf det icke går att vid system III sätta priserna på ransonerat
smör och margarin lika. Örn så skedde skulle nämligen så gott som intet

Kungl. Maj.ts proposition nr 276-

margarin utan endast smör efterfrågas, vilket leder till en orimlig situation,
då det endast finns 80,000 ton smör att sälja. Vid system II kan däremot en
lika prissättning tillämpas, på grund av att systemet innebär en begränsning
av kvantiteterna. Sistnämnda system förhindrar med andra ord konsumenterna
att övergå från margarin till smör. Med hänsyn till vad nu anförts
måste således priset på ransonerat smör vid system III ligga högre än 1 krona
75 öre respektive priset på fritt margarin lägre än 3 kronor 45 öre. Höjningen
respektive sänkningen måste drivas så långt, att mera smör icke efterfrågas
än som motsvarar tillgången. Vilka priser, som uppfylla detta villkor,
är svårt att på förhand uttala sig om. Tills vidare antages, att jämvikt
inträder vid de priser, som angivits i uppställningen å föregående sida.

I detta sammanhang torde det vara av intresse att beräkna statsverkets
utgifter för rabatteringen under antagande, att sistnämnda priser äro att
anse som jämviktspriser. För att göra en sådan beräkning måste man veta
kvantiteten margarin, som vid sagda priser försäljes på fria marknaden.
Med viss sannolikhet kan denna uppskattas till åtminstone 10,000 ton.1 Förbrukningssiffrorna
bli då följande.

Smör i fria marknaden............ 40,000 ton å 3.45 kronor

Margarin i fria marknaden......... 10,000 » å 2.90 »

Ransonerat smör.................. 40,000 » å 2.30 »

» margarin.............. 20,000 » å 1.75 »

Summa 110,000 ton.

Genom uttagande av förhöjd accis å margarinet i fria marknaden (2.90—
1.75) erhåller statsverket en vinst å 11.5 miljoner kronor. Rabatterna å smör
uppgå sammanlagt till 46 milj. kronor. Härifrån skall avdragas nu utgående
pristillägg å 30,000 ton exportsmör (nettoexportpris beräknat till 1.90 kr.) eller
33 miljoner kronor. Ökningen i statsutgifterna blir alltså 46 milj. — 33
milj.—11.5 milj. = 1.5 miljoner kronor. Till sistnämnda belopp skall slutligen
läggas utebliven accis å 30,000 ton margarin eller 16.5 miljoner kronor.
Sammanlagda ökningen skulle sålunda vid nyss angivna utgångspunkter
bliva 18 miljoner kronor. Detta belopp är ej mindre än 15 miljoner kronor
lägre än den ökning i statsutgifterna, som skulle föranledas av en tillämpning
av systemet II med ett pris av 1 krona 75 öre på såväl ransonerat smör
som ransonerat margarin. I båda fallen tillkommer ett belopp, motsvarande
den ersättning som skäligen anses böra tillkomma margarinindustrien såsom
kompensation för det avbräck nedskärningen av margarintillverkningen förorsakar
denna. Som förut påvisats måste vid system II priserna på de ransonerade
varorna sättas lägre än vid system III för att socialt ogynnsamma
verkningar av ransoneringen skola kunna förhindras.

Vid de i nyssnämnda uppställning angivna förbrukningskvantiteter och
priser skulle konsumenternas sammanlagda utgifter för matfett komma att
belöpa sig å 294 miljoner kronor. I förhållande till nuvarande konsumtion
(50,000 ton smör och 60,000 ton margarin) och priser innebär denna
siffra en ökning av totalutgifterna för matfett av 16.5 miljoner kronor. Ifrågavarande
ökning är huvudsakligen en följd av att vissa konsumenter i det
valda exemplet frivilligt övergått från margarin till smör.

1 fråga örn smidighet och anpassningsmöjligheter är system III vida överlägset
system II. En av produktions- och marknadsförhållandena betingad
ökning respektive minskning i smörkonsumtionen kan vid system II svårligen
uppnås på annat sätt än genom en förändring av ransoneringskvantiteten,
d. v. s. genom en ökning eller minskning av antalet utlämnade ranso -

1 lin del härav antages gå till bagerier och restauranger.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

neringskort eller en motsvarande ändring av kortransonerna. Under en pågående
ransoneringsperiod kan ingen av dessa åtgärder komma i fråga. Vid
system III åter kan man även under pågående ransoneringsperiod —- således
utan att ändra rabatten — påverka konsumtionen genom att höja eller
sänka margarinpriset i fria marknaden. En höjning medför, att konsumenterna
köpa mindre margarin och mera smör såväl på den fria marknaden
som på ransoneringsmarknaden. Man har vidare möjlighet att ändra rabattens
storlek. I båda dessa fall når man det eftersträvade resultatet utan
alt ändra ransoneringskvantiteten. Givetvis står jämväl vid system III den
möjligheten öppen att utöka ransoneringskvantiteten. Sistnämnda utväg kan
vid system III befinnas ändamålsenlig för att hålla matfettkonsumtionen
uppe vid viss nivå, vilket är önskvärt även med hänsyn till att margarinproduktionen
icke kan sjunka under en viss gräns utan att industriens fortbestånd
äventyras.

Slutligen må framhållas, att system III oförändrat kan tillämpas vid en
eventuell brist på matfett. I dylikt fall får man minska rabaltkvantitetens
storlek.

Av den föregående framställningen torde framgå att system III i förhållande
till system II är smidigare för konsumenterna och billigare för statsverket.
Därjämte lämnar system III säkerhet för avsättning av överskottssmöret,
samtidigt som det bereder större möjlighet än system II att uppehålla
den totala matfettkonsumtionen vid dess nuvarande storlek. Med
hänsyn härtill anser sig kommissionen böra förorda ett genomförande av
detta system.

En av de första frågor man möter, då det gäller att praktiskt utforma
system III, är,- vilka personer som böra erhålla rabattkort. Såsom tidigare
framhållits ansluter sig kommissionen till folkförsörjningsnämndens
förslag därutinnan, att kort bör tilldelas hushåll för varje barn under 16 år
samt personer, som fyllt 67 år eller uppbära tilläggspension eller invalidunderstöd.
Vid tillämpning av denna regel anser sig kommissionen emellertid
böra göra undantag för hushåll, som befinna sig i en jämförelsevis god
ekonomisk ställning, ävensom för vissa jordbrukarhushåll.

Enligt kommissionens mening kan det te sig mindre tilltalande att ekonomiskt
välbärgade personer komma i åtnjutande av en rabattförmån som
den ifrågavarande, i all synnerhet som detta, då den sammanlagda rabatteringskvantiteten
förutsättes skola bli oförändrad, skulle medföra att personer,
som äro i större behov av rabatt, skulle gå miste därom. Kommissionen
anser därför att föreskrift bör meddelas om att rabattkort icke utan prövning
i varje särskilt fall må tilldelas barn till föräldrar, som kunna antagas
vara mera välsituerade. Sagda förmån bör icke utan dylik prövning tillkomma
hushåll, om föräldrarna vid senaste taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt upptagits för ett beskattningsbart belopp, överstigande 2,000
kronor, eller taxerats till särskild skatt å förmögenhet. Av samma skäl
torde rabattkort ej utan särskild prövning böra tilldelas åldringar eller invalider,
som upptagits för ett beskattningsbart belopp, överstigande nyssnämnda
summa, eller taxerats till särskild skatt å förmögenhet.

För att belysa den ekonomiska standarden hos de familjer, som genom
berörda undantagsregel utestängas från rabatt, meddelas nedan den taxerade
inkomst, som enligt skatteförfattningama motsvarar 2,000 kronors beskattningsbar
inkomst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

		Ort	s g r u p p
	i	II	III	IV	V
Familjer med 1 barn ..............	4,490	4,670	4,850	5,030	5,210
t> ■» 2 > ..............	5,180	5,420	5,660	5,900	6,140
» > 3 » ..............	6,230	6,560	6,890	7,220	7,550
> > 4 > ..............	7,280	7,700	8,120	8,540	8,960
» > 5 > ..............	8,330	8,840	9,350	9,860	10,370
> > 6 » ..............	9,380	9,980	10,580	11,180	11,780

Särskild skatt å förmögenhet utgår endast om denna överstiger 20,000
kronor.

Enligt särskilda folkräkningen 1935/36 utgjorde antalet familjer med barn
under 15 år, vilkas beskattningsbara inkomst översteg 2,000 kronor, omkring
40,000 i städerna och 40,000 på landsbygden. Sammanlagda antalet barn
under 15 år i dessa familjer var inemot 60,000 i städerna och samma antal
på landsbygden. Med ledning av dessa siffror torde man kunna uppskatta
antalet rabattkort, som genom berörda regel besparas och alltså kunna komma
andra behövande till godo, till åtminstone 120,000.

Representanterna för jordbruket inom kommissionens råd ha förklarat sig
anse, att jämväl jordbrukarhushåll böra tilldelas rabattkort. Samtidigt ha
emellertid sagda representanter givit uttryck å den meningen, att jordbrukare
endast böra få kort som berättiga dem till inköp av smör. Kommissionen
finner sig icke kunna helt biträda denna uppfattning. Som skäl härför
vill kommissionen i första hand anföra, att ifrågavarande rabatteringsanordning
helt är betingad av nödvändigheten att finna avsättning för ett smöröverskott.
En rabattering för producenthushållen skulle givetvis icke
medföra någon större avsättningsökning utan huvudsakligen resultera i
att hushållen erhölle en ökad kontant inkomst. I den man jordbrukets
inkomster behöva förbättras, bör detta enligt kommissionens mening icke
äga rum i förevarande ordning. Allmänheten skulle också sannolikt fa
svårt att inse det rimliga i, att staten först av skattemedel lämnar bidrag för
att höja inkomsten av mjölkproduktionen och sedan tilldelar producenterna
rabatt för att köpa sitt eget smör. I detta sammanhang torde böra erinras
om att rabatten för den icke jordbrukande befolkningen utgör, en kompensation
för den fördyring av matfettutgifterna, som eljest skulle inträda.

Ehuru kommissionen således anser, att jordbrukarhushåll icke generellt
böra komma i åtnjutande av rabatt, finner kommissionen det å andra sidan
principiellt riktigt, att jordbrukare, som tidigare förbrukat och på grund av
sin ekonomiska ställning behövt förbruka margarin, till undvikande av en
fördyring av matfettkostnaderna medgivas rätt att mot rabatt inköpa matfett
till ungefär samma kvantiteter som de förut haft behov av margarin.

Då jordbrukarhushåll, därest de allmänt tilldelades samma kvantiteter
billigt matfett som andra befolkningsgrupper, i förhållande till sistnämnda
grupper skulle bli väsentligt bättre ställda, torde den regeln böra uppställas,
att jordbrukare endast efter ansökan böra tilldelas rabattkort. Vidare böra
de förut angivna normerna för bestämmande av antalet kort icke här tillämpas.
Tilldelningen bör i stället ske med hänsyn till behovet av billigt mat
fett, vilket kan avvägas med ledning av jordbrukarnas tidigare förbrukning
av margarin. Emellertid bör det i görligaste mån undvikas att ingå på en

Kungl. Maj:ts proposition nr 276-

detaljerad undersökning och prövning av det individuella behovet. Kommissionen
har därför för avsikt att fixera vissa regler för tilldelningen, vilka i
allmänhet böra av vederbörande myndigheter följas.

Rabattkort till jordbrukarhushåll torde, liksom för andra grupper av hushåll,
böra gälla för inköp av smör eller margarin efter fritt val.

Jämlikt gällande bestämmelser för mjölkregleringen äga mejerierna vid
återtagning av smör icke tillämpa högre pris än riksnoteringen. Ifrågavarande
stadgande torde även i fortsättningen böra gälla. I den mån rabattförmån
tillkommer mejerileverantör synes rabatten böra utgå på återtagningspriset.

Kommissionen anser vidare, att behövande hushåll efter särskild ansökan
och prövning böra kunna tilldelas rabattkort ej endast för barn, åldringar
och invalider utan även för andra hushållsmedlemmar. För åstadkommande
av en önskvärd enhetlighet i tillämpningen av denna bestämmelse har kommissionen
för avsikt att, därest förslaget i övrigt godkännes, fastställa vissa
normer för sagda prövning. Härvid har kommissionen tänkt sig att såsom
huvudregel uppställa, att tilläggskort skola tilldelas hushåll, där familjeförsörjaren
eller den som ekonomiskt svarar för hushållet vid senaste taxering
icke är upptagen för beskattningsbar inkomst. I fråga om vissa befolkningsgrupper
torde man böra sträcka sig ännu längre. Detta gäller i första hand
hushåll örn högst två personer — särskilt pensionärer och likställda — blivande
mödrar samt familjer, vilka drabbats genom familjeförsörjarens sjukdom,
arbetslöshet, inkallelse till neutralitetsvakt eller motsvarande militärtjänst.
På samma sätt torde särskild hänsyn böra tagas till vissa landsdelar
ävensom till vissa yrkeskategorier (t. ex. skogsarbetare), när förhållandena
därtill föranleda. Antalet sådana hushåll torde, med frånräknande av
jordbrukarhushållen, kunna uppskattas till i mycket runt tal 500,000.

Inom kommissionen har diskuterats, huruvida restauranter och bagerier
böra komma i åtnjutande av rabatt. Beträffande restauranterna torde tillräckliga
skäl härför icke föreligga. Förhållandena ligga något annorlunda
till i fråga om bagerierna. De senare uppgivas för sin näring vara beroende
aj att erhålla ett specialtillverkat margarin, bagerimargarin, vilket ej med
fördel kan ersättas med smör. Med hänsyn härtill har kommissionen tänkt
sig att sådant margarin även i fortsättningen skall tillverkas. En fördyring
av detta slag av margarin kommer uppenbarligen att i någon mån inverka
på prissättningen av bröd. Då emellertid margarinet huvudsakligen kommer
till användning för framställning av s. k. wienerbröd och finare bakverk, har
kommissionen icke ansett berörda omständighet utgöra tillräcklig anledning
att lämna rabatt till bagerierna. Kommissionen vill i detta sammanhang erinra
om att margarinet vid det av kommissionen förordade systemet fortfarande
kommer att i fria marknaden betinga ett lägre pris än smör.

Kommissionen har därefter övergått till frågan om rabattkvantitetens storlek
samt därvid framhållit följande:

Förbrukningen av smör och margarin hos den icke-jordbrukande befolkningen
utgjorde år 1938 20 kilogram i genomsnitt per individ, varav hälften
smör och hälften margarin. En genomsnittsfamilj, bestående av föräldrar
och två barn, förbrukade sålunda 40 kilogram smör och 40 kilogram margarin.
Då rabattkyantiteten i ett sådant hushåll skall ersätta margarinet, kunde
det synas lämpligt att, då kort i regel endast tilldelas barnen, bestämma tilldelningen
på varje kort till 2 kilogram för fem veckor eller 20.8 kilogram per
år. Med hänsyn till att vi ha överskott på matfett inom landet torde dock sagda
kvantitet böra höjas till /2 kilogram per vecka. Räknat för år motsvarar
detta för en familj, bestående av föräldrar och två rabattberättigade barn,
omkring 52 kilogram.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Antalet barn, som enligt kommissionens förslag skola vara berättigade till
rabattkort, kan i runt tal uppskattas till 800,000. Den andra gruppen rabattberättigade
— personer, som fyllt 67 år eller uppbära tilläggspension eller invalidunderstöd
— har av folkförsörjningsnämnden uppskattats till omkring
500,000. Sammanlagt kan sålunda antalet personer, som falla under huvudregeln,
beräknas till 1,300,000. Till denna siffra skall läggas dem soln efter
prövning böra tilldelas kort. Enligt vad förut nämnts kan antalet hushåll utan
beskattningsbar inkomst, med frånräknande av jordbrukarhushållen, uppskattas
till i runt tal 500,000. Med ledning härav torde antalet kort för denna
grupp kunna beräknas till 700,000 eller i genomsnitt 1.4 kort per hushåll. För
utdelning till behövande jordbrukarhushåll torde åtgå i runt tal 200,000 kort.
Inalles skulle alltså 2.2 miljoner rabattkort utdelas. Därest denna uppskattning
är riktig och därest rabattkvantiteten bestämmes till V2 kilogram per
vecka, skulle rabatteringen komma att omfatta 57,000 ton (smör och margarin
sammanlagt).

Beträffande storleken av rabatten har kommissionen anfört:

Vid nuvarande allmänna prisnivå torde rabattens storlek böra avvägas så,
att priset på rabatterat margarin kommer att ligga vid det nuvarande margarinpriset
eller 1 krona 75 öre. Priset på margarin i fria marknaden bör avvägas
med hänsyn till den överskottskvantitet smör, som behöver avsättas.
Därest regleringen, såsom kommissionen vill förorda, sättes i kraft jämförelsevis
tidigt, förslagsvis omkring 1 maj 1940, blir sistnämnda kvantitet cirka
1,250 ton för maj. Då sistnämnda kvantitet är förhållandevis låg, synes man
till en början och försöksvis kunna bestämma priset på margarin i fria marknaden
till 2 kronor 75 öre. Rabatten skulle i så fall bli 1 krona och priset på
ransonerat smör 2 kronor 45 öre. Skulle det visa sig att man vid dessa priser
ej når den önskade avsättningsökningen för smör, får det fria margarinpriset
och rabatten höjas, förslagsvis till 2 kronor 90 öre respektive 1 krona 15 öre,
i vilket sistnämnda fall priset på ransonerat margarin blir oförändrat men
spänningen mellan priserna på rabattmarknaden nedgår till 55 öre.

Höjningen av margarinpriset i fria marknaden torde böra ske genom förhöjning
av accisen. Enligt förordningen den 7 juni 1935, nr 259, örn accis a
margarin och vissa andra fettvaror må accisen icke överstiga 60 öre per kilogram.
Ett genomförande av kommissionens förslag förutsätter därför att
Kungl. Maj:t bemyndigas att höja accisen utöver sagda belopp. Ifrågavarande
bemyndigande torde lämpligen böra innefatta befogenhet för Kungl. Majit att
intill den 1 juli 1941 uttaga en tilläggsaccis å nämnda varor av högst 1 krona
50 öre per kilogram.

Vidare har kommissionen uttalat sig örn utdelning av rabattkort samt vad
därmed sammanhänger:

Rabattkorten torde böra utdelas av kristidsnämnderna under ledning av
livsmedelskommissionen. Kuponger till rabattkort synas böra inlösas av kommissionen.
Innan korten utdelas, bör med svenska mejeriernas riksförening
och mejeriförbunden respektive margarinfabrikanterna överenskommelse träffas
om att dessa skola från detaljhandlare och grossister övertaga rabattkuponger
såsom likvid för smör respektive margarin. Erforderliga medel för
bestridande av utgifterna för inlösen av rabattkuponger komma senare att
äskas av kommissionen. Medelsbehovet torde kulina uppskattas tor budgetåret
1939/40 till omkring 2.5 miljoner kronor och för budgetåret 1940/41 till
omkring 36 miljoner kronor netto. Härvid har hänsyn tagits till att kostnaderna
för pristillägg för exportsmör samtidigt nedgå.

Inkomsterna av förenämnda tilläggsaccis kan för budgetaret 1939/40 upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

skattas till omkring 2.4 miljoner kronor och för budgetåret 1940/41 till cirka
35 miljoner kronor. Å andra sidan bortfaller ordinarie accis (55 öre) för omkring
30,000 ton margarin, vartill kan komma viss sänkning av samma accis
pa den återstående margarinkvantiteten.

Ytterligare har kommissionen berört de återverkningar, som genom kommissionens
förslag komma att drabba margarinindustrien. Kommissionen
har därvid framhållit följande:

Genom det nu förordade förslaget kommer margarinindustriens tillverkning
att skäras ned från nuvarande 60,000 ton till högst 30,000 ton, en produktion
som sa vitt möjligt bör upprätthållas under den tid ransoneringen
varar i syfte att för margarinindustrien i görligaste mån möjliggöra en rationell
anpassning av dess ekonomiska och tekniska förhållanden. Det är självfallet,
att denna nedskärning kommer att drabba margarinindustrien hårt,
särskilt som en stor del av industriens kostnader äro oberoende av tillverkningens
storlek. Med hänsyn härtill finner kommissionen det icke böra resas
hinder mot att industrierna genom en viss mindre höjning av margarinpriset
exklusive accis erhålla en skälig gottgörelse för den belastning, produktionsbegränsningen
förorsakar dem. Höjningen torde lämpligen böra åstadkommas
genom justering av den nu utgående accisen.

Kommissionen har vidare föreslagit, att med hänsyn till syftet med rabafteringsanordningen
förbud bör utfärdas mot att utan tillstånd av livsmedelskommissionen
försälja konstister och sådana fettämnen, som i margarinaccisförordningen
benämnas »andra ersättningsmedel för smör eller flott»
(än margarin, konstister eller matolja). Till denna grupp hör utom konst -ister, varav någon tillverkning numera icke äger rum i nämnvärd omfattning,
även kokosfett. I början av regleringen bör enligt kommissionens mening
licens lämnas för utförsäljning av inneliggande lager; därefter synes
licensgivningen endast böra avse speciella ändamål.

Kommissionen har ytterligare erinrat om att folkförsörjningsnämnden på
grund av farhågorna för en väsentlig nedgång i importen föreslagit, att beslag
skulle läggas å utländska margarinråvaror. Enligt kommissionens åsikt
syntes berörda förslag icke nu behöva genomföras. I stället har kommissionen
funnit det angeläget, att staten erhåller möjlighet att reglera importen
av ej endast fettämnen utan även oljefrukter och oljefrön av olika slag. En
dylik reglering framstår enligt vad kommissionen uttalar såsom särskilt
önskvärd, då en avvägning mellan importen av oljor och andra fettämnen,
a ena, samt oljefrukter och oljefrön för oljeutvinning, å andra sidan, synes
påkallad av försörjningspolitiska skäl. Kommissionen har sålunda föreslagit
att förbud utfärdas mot import utan tillstånd av kommissionen av följande
i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning upptagna varor, nämligen: Statistiskt nr 203—208

jordnötter, kopra, sojaböner samt andra icke ätbara oljehaltiga
frön och frukter, ej särskilt nämnda,

244 oleomargarin,

245 ister och flott

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Statistiskt

248—250

251—256

260—273

273

275—276

talj,'' (premier jus och presstalg härunder inbegripna),
animaliska oljor samt annat djurfelt, även härdade, ej hänförliga
till annat nummer,

vegetabiliska, feta oljor samt växtfett och andra vegetabiliska
fettämnen, ej hänförliga till annat nummer,
smör, konstgjort (margarin),
konstister.

Kommissionen har vidare förutsatt, att Kungl. Majit torde böra äga att, i
vad angår vara som avses i margarinaccisförordningen, förordna örn uttagande
av importavgift till belopp, högst motsvarande den för varan utgående
tilläggsaccisen.

Slutligen har kommissionen uttalat följande:

Vid handhavandet av den nu föreslagna importregleringen torde de i anledning
av krisen bildade importörs- och råvaruföreningarna på fettindustriens
område böra anlitas.

Ett genomförande av kommissionens ransoneringsförslag synes icke behöva
förutsätta någon form av kvotering av margarintillverkningen mellan
fabrikerna. Därest förhållandena det skulle påkalla, kan en viss reglering
av produktionen åstadkommas genom licensgivningen för import av margarinråvaror
till industrien.

Kommissionens skrivelse utmynnar i hemställan, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att för tiden intill den 1 juli 1941

dels bemyndiga Kungl. Majit att — utöver det i 2 § förordningen den 7
juni 1935 örn accis å margarin och vissa andra fettvaror angivna beloppet
— förordna om uttagande av tilläggsaccis å nämnda varor med ett belopp
av högst 1 krona 50 öre för varje kilogram av varans nettovikt,

dels ock medgiva, att Kungl. Majit må vidtaga åtgärder för reglering av
avsättningen av smör och margarin i huvudsaklig överensstämmelse med
kommissionens förslag.

Mot kommissionens beslut ha ledamöterna av kommissionen direktören
C. F. Cederlund och fru Olivia Nordgren reserverat sig.

Direktören Cederlund har framhållit bland annat följande:

Den aktuella uppgiften är att trygga det svenska exportsmörets avsättning
på hemmarknaden (exportkvantiteten före krigsutbrottet vanligen beräknad
till nära 30 milj. kg per år). En tillfredsställande lösning av det föreliggande
avsättningsspörsmålet bör enligt min mening samtidigt fylla så många som
möjligt, eller rättare sagt de viktigaste, av följande villkor:

Ilo) Konsumenternas samlade matfettutgifter böra hållas oförändrade
eller endast medgivas undergå en mycket måttlig ökning.

2:o) Avsättningsfrågans lösning bör icke medföra någon minskning i jordbrukarnas
inkomster av smörförsäljningen.

3:o) Ingreppen i de inhemska marknadsförhållandena för smör och margarin
böra icke göras större än vad som är strängt nödvändigt för ernående
av det åsyftade ändamålet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

4:o) Regleringssystemet bör ha en sådan teknisk struktur, att det smidigt
kan anpassas till säsongmässiga och andra förskjutningar i bl. a. smörproduktionens
storlek, samtidigt som det ger största möjliga säkerhet för att
hela smörproduktionen verkligen vinner avsättning på hemmamarknaden.

5:o) De statsfinansiella extrautgifterna för ändamålet böra så långt möjligt
hållas nere.

Med beaktande av nu angivna villkor för en tillfredsställande lösning av
avsättningsfrågan är enligt min mening den s. k. inblandningslinjen alldeles
avgjort att föredraga framför andra tänkbara alternativ. »Smöröverskottet»
bör m. a. o. av margarinfabrikerna inblandas i margarin. Den härigenom
uppkommande blandprodukten bör fritt försäljas till ett lämpligt avvägt
pris. Tillverkning och försäljning av rent margarin upphör samtidigt.
Bagei-ier och restauranter erhålla enligt denna linje i likhet med övriga förbrukare
rätt att välja fritt mellan de två produkter, som finnas på marknaden,
nämligen smöret och blandprodukten. Någon speciell margarintillverkning
för dessa köpares räkning förekommer sålunda ej.

Om blandprodukten av smör och margarin skall avyttras i en kvantitet av
60 milj. kg. utan att matfettkostnaderna under i övrigt lika omständigheter
skola stegras, måste blandningens pris uppenbarligen motsvara margarinets
genomsnittspris, vilket förut angivits till c:a 1: 75 kr/kg.

Som nedan närmare angives, torde emellertid en viss, mycket försiktig höjning
av blandproduktens pris jämfört med nuvarande margarinpris kunna
övervägas för att underlätta vidmakthållandet av en önskvärd »normalrelation»
mellan försäljningsvolymerna för smöret och blandprodukten vid fri
handel med de båda varorna.

Prövas den här ifrågasatta lösningen med en fritt försåld blandprodukt,
som ersätter det nu förbrukade margarinet och säljes till ungefär samma pris
som detta, ur de nyss anförda synpunkterna, förefaller själva det tekniska
systemet vara tillfredsställande. Den enda större nackdel, som ur de här
anlagda synpunkterna kan tänkas uppstå, är, att en del av den så att säga
ordinarie smörefterfrågan kan befaras övergå till blandprodukten, så länge
konsumenterna ha ett fritt val mellan de båda matfettyperna.

Enligt min mening böra riskerna för en dylik efterfrågeomflyttning från
rent smör till blandprodukten kunna i mycket hög grad förminskas eller
helt elimineras genom vissa särskilda kompletterande åtgärder:

a) Genom frivillig överenskommelse mellan statsmakterna och margarinindustrien,
resp., om denna väg mot ali förmodan skulle visa sig oframkomlig,
genom en förordning bestämmes, att blandprodukten endast får saluföras
under benämningen »margarin» och endast vara försedd med tillverkarens
namn; förpackningarna skola alltså vara utan varje som helst varumärkesbeteckning
e. d.

b) På samma sätt föreskrives, att icke någon som helst reklam för blandprodukten
i form av annonser, affischer, flygblad, skyltfönsterdekorationer
e. d. får förekomma.

c) Samtidigt intensifieras och utvidgas den med statligt stöd bedrivna
smörreklamen starkt.

I förbigående må i detta sammanhang anmärkas, att enligt min mening
torde ett genomförande av de under a), b) och c) föreslagna åtgärderna i
hög grad vara ägnat att i gynnsam riktning påverka jordbrukarnas inställning
till inblandningslinjen.

d) Såsom redan antytts synes vid fri handel med smöret och blandprodukten,
den senares pris kunna sättas något högre än det nuvarande margarinpriset,
förslagsvis till 1: 80 kr/kg. En höjning från 1: 75 till 1: 80 kr/kg är
liktydig med en ökning av konsumenternas årliga matfettutgifter nied 8 milj.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

kr vid oförändrad förbrukning. För denna kostnadsökning, vilken enligt min
mening bör kunna betecknas som mycket måttlig, erhålla emellertid konsumenterna
i fråga i genomsnitt räknat sin tidigare förbrukning av margarin
till f. n. cirka hälften ersatt med smör. Den sistberörda omständigheten är
den enda, som enligt min mening överhuvud kan göra det försvarbart, att
— så länge icke verklig brist på matfett föreligger — ens i den mindre omfattning,
som här ifrågasatts, höja de sämre situerade (margarinkonsumerande)
hushållens matfettutgifter med därav följande risk för en viss ur
näringshygienisk synpunkt beklaglig konsumtionsnedgång.

För den händelse den här förordade »fria inblandningslinjen» i praktisk
tillämpning mot all förmodan skulle visa sig föranleda en mer påtaglig tendens
till efterfrågeomflyttning från rent smör till blandningen, kunde densamma
emellertid snabbt — därest beredskapsåtgärder ifråga om tryckning
av kort m. m. såsom här förutsättes redan från början vidtagits — omformas
till en inblandningslinje, kompletterad med ransonering av blandprodukten.
Ransoneringen borde därvid avse att fördela 60 milj. kg »margarin»
(blandprodukten) bland i princip de grupper, vilka förut förbrukat
motsvarande kvantitet margarin. För att så nära som möjligt nå denna inriktning
av ransoneringen synes folkförsörjningsnämndens tidigare framlagda
förslag till normer för en margarinransonering böra läggas till grund för
fördelningen. Genom att i olika riktningar utvidga de kategorier av förmånsberättigade,
vilka folkförsörjningsnämnden i sitt förslag angav böra
erhålla margarin efter särskild behovsprövning från de lokala krisorganens
sida, resp. genom att utöka kortransonerna torde det vara möjligt att i praktiken
utsträcka fördelningen av det billiga matfettet till det stora flertalet
av dem, som förut varit margarinförbrukare och som ha behov av ett billigt
matfett. Vid kortransonering av »margarinet» på nu föreslaget sätt, synes,
eftersom i dylikt fall en efterfrågeomflyttning från rent smör till blandprodukten
icke alls behöver befaras, priset på blandningen icke böra uppgå
till mer än det nuvarande margarinpriset.

Fru Nordgren har i sin reservation anfört huvudsakligen följande:

I valet mellan förslag, som inom kommissionen varit föremål för överväganden,
har jag stannat för det förslag, som i kommissionsmajoritetens
skrivelse betecknas som system III, till vilket förslag jag i huvudsak ansluter
mig.

På vissa punkter är jag dock av skiljaktig mening mot andra av kommissionens
ledamöter. Sålunda anser jag icke att rabattkort för billigt smör
eller margarin böra tilldelas enbart barn under 16 år och personer, som
fyllt 67 år eller uppbära tilläggspension eller invalidunderstöd, vid en inkomstgräns
av ett beskattningsbart belopp av 2,000 kronor eller en förmögenhetsgräns
vid 20,000 kronor. Genom en sådan anordning skulle nämd
gen stora grupper av ensamma personer eller makar utan barn, vilka befinna
sig i åldrarna under 67 år, icke komma i åtnjutande av detta billigare
matfett, även örn deras inkomster vore rätt blygsamma. Visserligen
har man i kommissionens huvudförslag räknat med, att ett antal personer,
uppgående till 700,000, tillhörande hushåll utan eller nied blott ringa beskattningsbar
inkomst efter prövning skulle tilldelas rabattkort, men en stor
del av dem, som hade en relativt låg beskattningsbar inkomst skulle likväl
komma att ställas utanför och vara hänvisade till det dyrare matfettet.
Till sistnämnda kategorier skulle troligen komma flera av dem, som leva
på en blygsam pension eller också befinna sig i åldern 50—66 år. Det
bleve ganska svårt att försvara ett system, som medgåve riitt för en person
i Stockholm med tre barn och en inkomst av 7,550 kronor till tre rabatt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

kort för inköp av billigt smör eller margarin, medan ett par gamla makar
med en inkomst av 2,000 kronor icke skulle vara berättigade till något rabattkort.

För min del vill jag därför förorda, att rabattkorten tilldelas efter andra
grunder, nämligen efter en viss inkomstgräns, oberoende av huruvida barn
finnes i hushållet eller icke. Örn man härvid tager till utgångspunkt det
beskattningsbara beloppet, kommer ju berättigad hänsyn att tagas även till
antalet barn i familjen. Kort böra icke utdelas till barn i familjen, vilka
äro fyllda 16 år. 1,000 kronor beskattningsbart belopp synes mig härvid
vara en rimlig inkomstgräns. För att belysa verkningarna av berörda inkomstgräns
meddelas nedan den taxerade inkomst, som enligt skatteförfattningarna
motsvara 1,000 kronors beskattningsbar inkomst.

		Ort	s g r	upp
	i	II	III	IV	V
Ensamstående skattskyldig..........	1,900	1,990	2,090	2,190	2,280
Familjer utan barn ................	2,800	2,920	3,040	3,160	3,280
> med 1 barn ..............	3,490	3,670	3,850	4,020	4,140
> > 2 > ..............	4,120	4,280	4,440	4,600	4,760
> » 3 » ..............	4,820	5,040	5,260	5,480	5,700
» > 4 » ..............	5,520	5,800	6,080	6,360	6,640
> > 5 > ..............	6,220	6,560	6,900	7,240	7,580
> > 6 > ..............	6,920	7,320	7,720	8,120	8,520

Naturligtvis kan det vid kortutdelningen falla sig besvärligt att gå efter
en viss inkomstgräns, men detta gäller oavsett vilken inkomstgräns, som
fastställes. Vilkendera som väljes måste senaste debetsedeln uppvisas eller
skattelängderna följas. Antalet barn i familjen måste också kontrolleras,
oavsett den fastställda inkomstgränsen. Däremot minskas enligt mitt förslag
antalet fall som måste prövas av kristidsnämnd. Ty att ett stort antal
av dem som enligt huvudförslaget uteslötos från rätten till rabattkort
komme att ansöka om dylika, torde icke behöva betvivlas.

Vad angår bagerierna anser jag att dessa även i fortsättningen böra få
köpa sitt behov av bagerimargarin till nu gällande pris, eventuellt med
en nedskärning i tilldelningen till 75 procent av 1939 års förbrukning. Motiveringen
för denna min ståndpunkt är att en fördyring av bagerimargarinet
ovillkorligen måste medföra ökade priser på bagerivarorna. Visserligen kan
det sägas, att detta främst gäller wienerbröd och liknande bakverk, vilka
kunna avvaras, men hänsyn måste också tagas till nämnda företagares utkomstmöjligheter.
Särskilt en del småföretag skulle säkerligen få svårt att
upprätthålla sin verksamhet och en del större företag se sig nödsakade att
minska sin arbetsstyrka. Detta i synnerhet som denna näring tidigare drabbats
ganska hårt av industrisockerskatten och den skärpta bagerilagen.

I fråga om restaurangerna anser jag att större sådana icke behöva tillhandahållas
vare sig billigt margarin eller billigt smör. Folkrestaurangerna
däremot böra, efter prövning av kristidsnämnd, kunna genom licens få
sig tilldelade viss kvantitet billigt matfett, detta av hänsyn till att de som
äro nödsakade intaga sina måltider ute — särskilt kontorister, butiksbiträden
m. fl., med relativt små inkomster — icke skola behöva få sina matkostnader
ökade genom regleringen av matfettmarknaden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

Jag ställer mig jämväl tveksam till förslaget om ett så högt pris som 2
kronor 90 öre för margarinet i den fria marknaden. Liksom det i huvudförslaget
på ett ställe anföres mot en sänkning av smörpriset till 2 kronor
25 öre per kilogram, att ett sådant förfarande måste medföra svårigheter
att återgå till den gamla prisnivån, gäller detta även ehuru i omvänd ordning
i fråga om ett förhöjt margarinpris. I varje fall anser jag en höjning
av priset på det fria margarinet till samma prisnivå som det billiga smöret,
eller 2 kronor 30 öre vara en rimligare åtgärd. Det blir ändå en fördyring
av 1 krona 10 öre per kilogram. (55 öre + margarinaccisen 55 öre.) Även
vid nämnda pris kommer sannolikt en viss övergång från margarin till
smör att äga rum.

Vissa ledamöter av livsmedelskommissionens råd lia vid behandlingen avkommissionens
förslag gjort särskilda uttalanden, varvid direktören Eric
Andersson förklarat sig instämma i det av direktören C. F. Cederlund reservationsvis
framlagda förslaget och fru Gertrud Wiklund anslutit sig till fru
Olivia Nordgrens reservation. Därjämte har disponenten Artur Börjesson
förklarat sig anse kommissionens förslag alltför invecklat och detaljerat
samt de anförda skälen för jordbrukshushållens undantagande från de förmåner
i rabatthänseende, som föreslagits, mycket litet bärande. Slutligen
ha hemmansägaren C. G. Johansson och åtta andra medlemmar i rådet ansett
att jordbrukarna borde tilldelas rabattkort endast för inköp av smör
samt att den föreslagna inkomstgränsen för erhållande av rabattkort, 2,000
kronor, borde nedsättas till 1,000 kronor.

I skrivelse den 7 maj 1940 har statens livsmedelskommission i anledning
av den avspärrning för import, som dåmera inträffat, hemställt örn viss
omedelbar reglering av fettförbrukningen inom landet, innebärande, bland
annat, att den av kommissionen föreslagna prisrabatteringen tills vidare endast
skulle avse smör.

Slutligen torde jag få anmäla, att medicinalstyrelsen hemställt, att medel
måtte ställas till förfogande för att inom vissa län användas såsom bidrag
till smör och mjölk åt spädbarn, småbarn och skolbarn.

Siaktdjursrcgleringen. I fråga om slak tdj ursregleringen har livsmedelskommissionen
framhållit, att en av de mest angelägna uppgifterna på detta
område vore att söka ernå en lämplig anpassning mellan produktionen och
konsumtionen inom landet. I första hand har kommissionen ansett detta
böra åvägabringas genom i förhållande till foderpriserna lämpligt avvägda
fläskpriser. Oavsett det nu anförda har kommissionen icke ansett anledning
föreligga att för nästa regleringsperiod frångå de huvudgrunder, som
för närvarande tillämpas beträffande nu förevarande marknadsreglering.
Kommissionen har emellertid förordat att kostnaderna för regleringen helt
böra bestridas av budgetmedel. Utredningen har i övrigt anfört i huvudsak
följande.

Slaktdjursregleringen har i första hand åsyftat att förbehålla den inhemska
produktionen inlandsmarknaden. Det överskott av kött och fläsk

bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 276. 5

Kungl. Majlis proposition nr 276.

eller slaktdjur, som uppstått, har, i elen utsträckning tillgången inom landet
samt de i importländerna gällande importrestriktionerna det medgivit,
exporterats. I syfte alt reglera tillgången av kött och fläsk på den inhemska
marknaden har dessutom företagits en viss inlagring av dessa varor. Under
normala förhållanden har denna inlagring icke tillåtits få större omfattning
än att möjligheter till avsättning av de inlagrade varorna inom en rätt snar
framtid förefunnits. Vid regleringens liandhavande har eftersträvats att
uppnå vissa av riksdagen angivna priser.

Efter krigsutbrottet ha förutsättningarna för de hittills tillämpade regleringsåtgärderna
å slaktdjursmarknadens område i viss mån rubbats. Av
olika skäl lia sålunda exportmöjligheterna försvårats. Härtill lia bidragit
de under vintern rådande skeppningssvåriglieterna. Vidare har det ansetts
lämpligt att företaga upplagring i viss utsträckning i beredskapssyfte. Lagren
av kött och fläsk äro för närvarande dock ej större, än att desamma
.sannolikt kunna beräknas komma att omsättas under året, helst som fläskproduktionen
under det sista kvartalet innevarande år torde komma att bli
jämförelsevis låg.

En av de mest angelägna uppgifterna för den statliga regleringen på
slaktdjursmarknadens område är under nuvarande förhållanden att söka
ernå en viss lämplig anpassning mellan produktionen och konsumtionen
inom landet. De överskott av fläsk och slaktsvin, som under en lång följd
av år exporterats, lia i regel helt motsvarats av importerade fodermedel.
Vad angår nötkött lia överskotten därav varit mycket obetydliga och ungefärligen
motsvarat exporten. Strävandena böra, som nyss antytts, inriktas på
att uppnå jämvikt mellan produktionen och konsumtionen inom landet. 1
första hand torde nian böra söka åvägabringa denna jämvikt genom i förhållande
till foderpriserna lämpligt avvägda fläskpriser. Dessutom torde en viss
reglering av produktionen kunna ske därigenom att priserna å olika slag av
fläsk differentieras. Vidare bör man såsom hittills i marknadsreglerande
och beredskapssyfte företaga upplagring av icke endast fläsk utan även
nötkött. En väsentlig inskränkt fläskproduktion kan emellertid komma att
medföra så betydande konsekvenser för olika kategorier av jordbrukare
samt för jordbruken i skilda delar av landet, att Kungl. Maj:t bör äga möjlighet
att företaga mera direkt produktionsreglerande ingripanden bl. a. i
syfte att på det mest ändamålsenliga sätt tillvarataga fodertillgångarna i
landet. Härvid bör i detta sammanhang frågan örn skummjölkens utnyttjande
icke förbises.

Oavsett vad nu sagts torde anledning icke föreligga att för nästa regleringsperiod
frångå de huvudgrunder, som för närvarande tillämpas beträffande
nu förevarande marknadsreglering. Införseln av kött och fläsk bör sålunda
vara underkastad reglering från statens sida i enlighet med härför meddelade
bestämmelser. Kungl. Majit bör vidare äga befogenhet att besluta
örn ^anordnande av pristillägg vid export. I anslutning till vad förut sagts
böra vidare anstalter kunna träffas för infrysning av kött och fläsk genom
utbetalande av lagringsersättningar och förskott å inlagrade varor. I mån
av behov bör på samma sätt även andra förfaranden såsom beredande och
lagring av konserver, insättning m. m. kunna ifrågakomma.

Med avseende å bestridandet av kostnaderna för slaktdjursregleringen lia
hittills i första hand anlitats de medel, som inflyta genom upptagande av
avgift vid export och import av kött och fläsk. Så länge införselavgift uttogs
vid import av majs m. fl. fodermedel, lingö jämväl härigenom inflytande
medel i viss utsträckning användas för slaktdjursregleringen. Vidare
kunna för närvarande medel erhållas genom uttagande efter Kungl. Majits
bestämmande av slaktdjursavgift. Slutligen ha under senare tid med inlag -

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

liny m. lii. förenade kostnader bestritts nied för ändamålet särskilt anvisade
budgetmedel. Enär exporten'' under kommande regleringsår näppeligen kan
få någon större betydelse, utan ökad vikt i stället torde komma att få
läggas vid inom landet företagna regleringsåtgärder, synes det kunna ifrågasättas,
huruvida slaktdjursavgift fortsättningsvis skall uttagas. Det föreslås
därför, att kostnaden för slaktdjursregleringen i dess helhet bestrides
av budgetmedel.

Vad till slut angår de priser å kött och fläsk, som böra stödjas, må följande
framhållas. Såsom redan inledningsvis anförts, böra ifrågavarande
priser icke göras fasta utan tillåtas variera nied hänsyn till tillförsel och
efterfrågan. Fläskpriserna böra därjämte stå i ett lämpligt förhållande till
ioderpriserna. Att i nuvarande läge angiva några bestämda priser såsom
eftersträvansvärda synes varken möjligt eller lämpligt.

Äggregleringen. Pa äggmarknadens område herodes den inhemska produktionen
stöd genom reglering av införseln och utlämnande av pristillägg
vid export. Importregleringen sker genom licensgivning och uttagande av
införselavgift. Kungl. Majit äger vidare befogenhet att, i den mån så finnes
lämpligt, vidtaga jämväl andra åtgärder till stabilisering av det inhemska
äggpriset. Regleringsåtgärderna handhavas av Sveriges äggintressenters
förening u. p.'' a.

Livsmedelskommissionen har icke funnit någon anledning att föreslå
ändring i fråga örn nu tillämpade grunder för äggregleringen, vilka i stort
sett visat sig ändamålsenliga. Det har synts kommissionen önskvärt, att
den under senare år uppnådda prisnivån på ägg uppehölles även i fortsättningen.
I den mån så vore möjligt, borde producenterna även beredas viss
kompensation för ökade omkostnader. I vilken utsträckning dessa önskemål
kunde tillgodoses, bleve enligt kommissionens mening helt beroende
av produktionens storlek och avsättningsmöjligheterna utomlands.

I förut berörda av vissa hönsuppfödare gjorda framställningar har yrkats,
att bättre tullskydd måtte genomföras i fråga om slaktade fjäderfän, skällösa
äggulor och dun. Därjämte har hemställts örn stöd till en bättre försäljningsorganisation.

I avgivet yttrande har styrelsen för Sveriges fjäderfäavelsförening anfört
bland annat följande.

Även örn föreningens styrelse med skärpa vill understryka det starka behovet
av att importen av slaktat fjäderfä regleras för att möjliggöra att producenterna
få skäligt betalt för sina slaktfjäderfäprodukter, anser sig styrelsen
dock icke kunna under nuvarande förhållanden instämma i den hemställan
som gjorts. Denna styrelsens inställning till hithörande frågor dikteras
av vad gäller fjäderfäköttimporten styrelsens vetskap örn att gällande
handelsavtal med vissa av våra grannländer av för vårt land i andra hänseenden
synnerligen förmånlig natur lägga hinder i vägen för höjande av
gällande tullar. Styrelsen anser därför att andra vägar böra sökas för att
få till stånd en reglering av slaktfjäderfäimporten.

Genom beslut av 1937 års riksdag, upprepat senast vid 1939 års riksdag, har
Kungl. Majit erhållit bemyndigande att reglera införseln av slaktdjur samt
kött och fläsk, varvid uttryckligen utsagts, att regleringen omfattar jämväl

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

införseln av kött av fjäderfä. I de på detta bemyndigande grundade
kungörelserna har stadgats att levande nötkreatur, får och svin, kött av nötkreatur
och får, kött av häst, fläsk samt konserver av dylikt kött eller av
fläsk icke må införas till riket utan tillstånd av statens jordbruksnämnd. Tydligen
har kött av fjäderfä ej kommit med bland här uppräknade köttprodukter,
varigenom denna köttimport blivit fullkomligt oreglerad, vilket i sin tollett
till att importen från Finland blivit betydligt större än den kvantitet, varom
överenskommelse träffats, samt importen ojämnt anhopats på vissa månader,
varigenom den gjort den inhemska produktionen större skada än örn
den bättre fördelats. Det angelägnaste synes därför styrelsen vara att importen
av fjäderfäkött blir föremål för samma kontroll och reglering som andra
köttprodukter, och att den kungörelse, som skall ersätta nu gällande angående
reglering av införseln av slaktdjur, kött och fläsk kommer att omfatta
jämväl fjäderfäköttet.

Styrelsen har låtit verkställa en utredning av frågan om slaktfjäderfähandelns
organisation med förslag till riktlinjer för organisationens genomförande.
Då emellertid redan befintliga fjäderfäslakterier under senare år
icke lämnat några lysande ekonomiska resultat ha såväl ledningarna för
äggcentralerna som andra intresserade ställt sig avvaktande tills importen
blivit reglerad och betingelser skapats för ett fastare grepp över prisbildningen
på slakt fj åder fämarknaden. Svenska ägghandelsförbundet, som skall
bli toppox-ganisationen jämväl för slaktfjäderfäet såväl vad gäjler av äggcentralerna
startade slakterier som fristående sådana, har redan inrättat en
särskild slaktfjäderfäavdelning, som försäljer överskottskvantiteterna från
nu arbetande till förbundet anslutna fjäderfäslakterier.

För ett lyckligt genomförande av ovan nämnda organisation av slaktfjäderfähandeln
utgör sålunda en reglering av slaktfjäderfäimporten ett oavvisligt
villkor.

Såsom betydligt effektivare åtgärd för åstadkommande av reglering av
slaktfjäderfäimporten än den föreslagna tullen anser styrelsen ett importförbud
på slaktat fjäderfä vara. Med de länder med vilka handelsavtalen
hindra importrestriktioner avtalas om kontingentering av slaktfjäderfäimporlen
och i övrigt bemyndigas .statens jordbruksnämnd att reglera importen
med licenser.

Med stöd av det anförda får föreningens styrelse hemställa, att importförbud
för slaktat fjäderfä utfärdas samt att statens jordbruksnämnd bemyndigas
att med stöd av detta importförbud reglera tillförseln genom licenser.

Lantbruksstyrelsen har förordat, att framställningen icke måtte föranleda
annan åtgärd än att densamma överlämnas till livsmedelskommissionen för
att tagas i övervägande vid avgivande av dess förslag rörande jordbruksregleringen.

Handlingarna i ärendet lia såsom förut nämnts i detta syfte överlämnats
till livsmedelskommissionen.

Fodermedclsregleringen. Med avseende å fodermedelsregleringen må till
en början erinras därom, att fodermedelsimporten genom ett av Kungl. Maj :t
godkänt avtal mellan livsmedelskommissionen och foderintressentföreningen
u. p. a. helt omhänderhaves av denna förening. Enligt samma avtal äger
kommissionen fastställa de utförsäljningspriser å importerade fodermedel,
vilka skola tillämpas av föreningen. Vid sidan av berörda avtal ligger emel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

lertid den import av utländsk havre, som enligt gällande inmalningsbestämmelser
må användas för framställning av gryn och mjöl av havre.

Livsmedelskommissionen har föreslagit, att de sålunda träffade anordningarna
även fortsättningsvis skulle gälla. I anslutning till de inledningsvis anförda
synpunkterna har kommissionen vidare förordat att samtliga grundläggande
regleringsförfattningar på ifrågavarande område alltjämt bibehölles
i kraft, även om desamma för närvarande icke vore i tillämpning.

Härutöver har kommissionen anfört:

I nuvarande läge är det nödvändigt att begränsa användningen av importerade
fodermedel. Fortsättningsvis torde denna begränsning bliva ännu större
än hittills. För att icke animalieproduktionen härigenom skall bliva allvarligt
lidande, är en utökning och effektivisering av den inhemska foderproduktionen
i hög grad påkallad. Kommissionen har vidtagit förberedande åtgärder i
sådant hänseende, därvid t. v. huvudvikten lagts på upplysnings- och propagandaverksamhet.

Genom det stöd som i regleringshänseende lämnas animalieproduktionen
regleras även priset å den alldeles övervägande delen av foderproduktionen
inom landet. I fråga örn inhemsk foderspannmål utgör prisläget för brödsäd
därjämte som regel en naturlig övre gräns för prisnivån. Ur olika synpunkter
synes det lämpligast att på förevarande område låta priserna intaga ett naturligt
jämviktsläge med utgångspunkt från gällande animalie- och brödsädsp
riser.

Gällande bestämmelser rörande fraktbidrag vid transport av inhemsk havre
till Norrland och angränsande delar av landet torde böra bibehållas under
nästkommande regleringsår. Uet Kungl. Majit av 19.39 års riksdag lämnade
bemyndigandet att vid behov reglera införseln av malt torde ock böra gälla.

Brödsädsregleringen. l id 1939 års urtima riksdag beslutades såsom förut
berörts, att de under senare år tillämpade stödköpen av brödsäd skulle upphöra
och att en återgång till det i början av jordbruksregleringen tillämpade
inlösningsförfarandet skulle äga rum. Ifrågavarande beslut motiverades med
att stödköpen icke vore tillräckligt effektiva för uppehållande av ett stabilt
pris på brödsäd. Inlösningspriset per den 1 juni 1940 bestämdes av riksdagen
lill 21 kronor 50 öre för deciton vete eller råg. I förhållande till de under regleringsåret
1939/40 tillämpade stödköpspriserna för vete — 16 kronor 50 öre
på hösten och 18 kronor på sommaren — innebära förutnämnda garantipris
en förhöjning av 3 kronor 50 öre eller något över 20 procent.

Livsmedelskommissionen har i sitt förslag uttalat att den av urtima riksdagen
sålunda beslutade ändringen av regleringen syntes kommissionen ur
olika synpunkter lia varit välbetänkt. Bland annat torde den lia motverkat
utfodring av brödsäd och därmed lia stärkt vårt försörjningsläge i avseende å
denna viktiga vara.

I fråga örn inlösningsprisernas storlek har livsmedelskommissionen anfört
följande:

En ytterligare stegring av inlösningspriset för vete torde icke lämpligen böra
företagas utan att priserna på de animaliska produkterna samtidigt justeras
uppåt. En höjning av inlösningspriset skulle för övrigt knappast kunna ske,
med mindre priserna på foderspannmål även ginge i höjden. Försörjnings -

Kungl. Majlis proposition nr 276.

läget på fodermarknaden torde för närvarande vara ägnat att inge större bekymmer
för framtiden än vad gäller brödsädsmarknaden. Anledningen härtill
är främst att söka i den begränsning av användningen av majs och oljekakor,
som framtvingas av det nuvarande läget. Med hänsyn till nu anförda
omständigheter torde man icke böra förhindra, att en del av den nya veteskörden
användes till utfodring. I annat fall torde det icke kunna undvikas
att ställa en del av reservlagret till förfogande för samma ändamål. Det är
emellertid ur flera synpunkter lämpligare, att jordbrukarna utfodra eget vete
av lägre kvalitet än att lagrat vete säljes som foder. Bland annat kunna framhållas
de stora tekniska svårigheterna att tillämpa lägre pris för fodervete än
för kvarnvara. Kostnaderna härför äro ganska stora. Vidare må påpekas, att,
i den mån jordbrukarna utfodra eget vete, vi slippa att importera motsvarande
mängd majs. Därest import av spannmål över huvud kan företagas, torde
för övrigt import av vete vara att föredraga framför majs ur den synpunkten
att vetet kan användas såväl till människoföda som till utfodring av djur.
Härtill kommer att skillnaden mellan cifpriserna (exklusive tull) på vete och
majs under de senaste månaderna varit obetydlig.

Å andra sidan måste man taga med i beräkningen att vi kunna bli indragna
i krigiska förvecklingar eller utsatta för en långvarig avspärrning från utlandet.
Risken härför kan motivera, att en strängare hushållning med våra inhemska
brödsädsförråd genomföres liksom ock att en starkare stimulans lämnas
åt brödsädsodlingen än åt andra produktionsgrenar. Frågan, om och i
vad mån särskilda åtgärder i nämnda syfte erfordras för nästa skördeår, synes
lämpligen böra upptagas först vid en senare tidpunkt, då resultatet av
innevarande års odling bättre kan överblickas. Med hänsyn härtill finner
sig kommissionen icke för närvarande kunna angiva det prisläge, som bör
ligga till grund för stödet åt nästa års brödsädsskörd. Kommissionen förutsätter
emellertid, att inlösningsförfarandet bibehålies och att inlösningspriset
för vete per den 1 juni 1941 i varje fall icke sättes lägre än det av urtima riksdagen
för innevarande års veteskörd angivna, d. v. s. 21 kronor 50 öre för
deciton. Vad angår inlösningspriset för råg tala vissa skäl för att detta höjes
i förhållande till priset på vete. Produktionen av råg har under senare år
gått tillbaka, vilket huvudsakligen torde bero på att produktionskostnaderna
för varan äro högre än för vete. Ur försörjningspolitisk synpunkt torde därför
en viss extra stimulans åt rågodlingen finnas påkallad. Ett något högre prisstöd
för rågen synes även motiverat med hänsyn till att rågodlingen i stor utsträckning
förekommer inom områden med mindre gynnsamma produktionsbetingelser.
På grund av vad nu sagts föreslås, att inlösningspriset för råg
den 1 juni 1941 sättes 50 öre högre för deciton än motsvarande vetepris.

I anslutning till vad sålunda anförts har kommissionen ytterligare uttalat,
att Kungl. Majit borde erhålla bemyndigande att under iakttagande av de av
kommissionen nu angivna synpunkterna senare under året, dock i god tid före
höstsådden, fastställa inlösningspriser för vete och råg. Vid fastställandet
borde, i enlighet med vad kommissionen inledningsvis framhållit, beaktande
även skänkas önskemålet att jordbruket som helhet erhölle full kompensation
för den stegring i produktionskostnaderna, som i förhållande till produktionsåret
1938/39 inträtt vid nämnda tidpunkt eller då kunde beräknas
komma att inträda för tiden därefter intill dess 1941 års skörd komme i
marknaden.

Rörande marknadspriset för vete och råg har kommissionen yttrat:

Kiinrjl. Maj.ts proposition nr 276.

För den händelse skörden av vete och råg skulle understiga landets normala
förbrukningsbehov, synes hinder icke böra resas mot att marknadspriset
stiger något över den mot inlösningspriserna svarande prisnivån. Å andra
sidan bör hänsyn tagas till att vårt reservlager är avsett att användas just
i en sådan situation, som förut nämnts. Det är också önskvärt, att mjölpriserna
ej undergå en alltför kraftig stegring. Beaktas nu anförda omständigheter,
torde i samband med fastställandet av inlösningspriserna föreskrift
böra meddelas om att utförsäljning av vete eller råg från reservlagret
ej må äga rum, med mindre priset på varan överstiger en viss på förhand
bestämd prisnivå. Såsom dylik prisnivå torde för såväl vete som råg böra
gälla ett producentpris per deciton, som under höstmånaderna är lika med
det per den 1 juni 1941 bestämda inlösningspriset för vete, resp. under sommarmånaderna
ligger 1 krona 50 öre över sagda pris.

1 syfte att förhindra en stegring av priserna på mjöl tillämpas för närvarande
en anordning av huvudsaklig innebörd att kvarnföretag, som i egentlig
mening bedriver handelsförmalning av råg, erhålla en ersättning av två
kronor för varje deciton råg, som för försäljning eller för tillverkning av
bröd till avsalu förmales till rågsikt eller rågmjöl, ävensom vissa andra förmåner,
allt under förutsättning att företaget icke tillämpar högre priser än
sorn beträffande vetemjöl och rågsiktsmjöl med mera än en krona samt beträffande
sammalet rågmjöl mera än två kronor överstiga de priser, som av
kvarnen tillämpats omkring den 1 september 1939. Kommissionen har ur
de synpunkter densamma har att beakta av flera skäl ansett önskvärt,
att ifrågavarande anordning, som haft en provisorisk karaktär, icke bibehölles
under nästa konsumtionsår.

Frågan huruvida veteavgift under nästa konsumtionsår bör utgå och i så
lall med vilket belopp haf kommissionen ansett böra få avgöras av Kungl.
Majit under hänsynstagande till prisnivåns utveckling.

Kommissionen har föreslagit, att regleringsåtgärderna på brödsädsodlingens
område även under konsumtionsåret 1940/41 borde handhavas av svenska
spannmålsaktiebolaget. Avtalet med bolaget borde alltså förlängas under ett
år. I samband därmed borde enligt kommissionens uppfattning i avtalet
fastslås, att bolaget skall vara skyldigt att åtaga sig de uppgifter i fråga om
försörjningen med jordbruksprodukter och förnödenheter för jordbruket,
som Kungl. Majit eller livsmedelskommissionen överlämnar åt bolaget. Bolaget
borde bl. a. kunna bemyndigas att ombesörja import av spannmål och
sissa fodermedel.

Efter att lia erinrat örn att vid innevarande års riksdag beslutats vissa
åtgärder till stöd för odlingar av ärter, bruna bönor, oljeväxter och spånadslin,
vilka åtgärder innebära lil. a., att producenterna garanteras vissa av
livsmedelskommissionen föreslagna priser, har kommissionen framhållit betydelsen
av att Kungl. Majit tillerkändes befogenhet att jämka förenämnda
priser med hänsyn till den .stegring i produktionskostnaderna, sorn efter
riksdagens beslut i ärendet kunde komma att inträda. För alt garantipriserna
.skulle bli effektiva måste vidare enligt kommissionens mening införseln
av nämnda produkter underkastas reglering. Under vissa förhållanden
kunde det därvid bliva nödvändigt att uttaga avgift vid import. Kom -

Kungl. Maj.ts proposition nr 276

missionen har därför ytterligare föreslagit, att Kungl. Majit bemyndigas att
i .samband med en importreglering uttaga sådan avgift.

Jag torde vidare få omnämna, att livsmedelskommissionen den 17 maj
1940 inkommit med en skrivelse angående ökning av odlingen av höstsäd.

Anslagsäskanden. Livsmedelskommissionen har i fråga om finansieringen
av jordbruksregleringen föreslagit att de medel, som enligt gällande bestämmelser
skola ingå i jordbrukets prisregleringsfond, efter utgången av juni 1940
ej längre skola över vederbörande avsättningsanslag tillföras fonden. Detsamma
har kommissionen ansett böra gälla de avgifter, som upptagas för
täckande av förluster å spannmålsregleringen, respektive fonden för detta
ändamål. Kostnaderna för genomförande av de prisreglerande åtgärder, som
kommissionen föreslagit, har kommissionen beräknat till 103.5 miljoner kronor.
Vid denna beräkning har kommissionen icke räknat med några intäkter
av mjölkavgifter. Kommissionen har i anslagsfrågan närmare anfört
följande.

Sedan flertalet av de avgifter, som tidigare utgått å jordbruksprodukter
och förnödenheter på jordbrukets område, numera upphört samt margarin -accisen ej längre tillföres jordbrukets prisregleringsfond, har denna fond förlorat
sin huvudsakliga betydelse för finansiering av jordbruksstödet. För
närvarande inflyta till fonden slaktdjursavgift samt införsel- och utförselavgifter
å slaktdjur, kött och fläsk samt ägg. Enligt beslut av riksdagen
skola — i den mån tillgångarna å fonden icke förslå för ändamålet — kostnaderna
för jordbruksregleringen i fortsättningen bestridas av särskilt anvisade
budgetmedel.

I nuvarande läge synes det lämpligast, att samtliga skatter och avgifter
direkt ingå i budgeten. Härigenom vinnes en bättre översikt över kostnaderna,
varjämte rent bokföringsmässigt vissa förenklingar uppnås. Det föreslås
därför, att de medel, som enligt hittills gällande bestämmelser skola
ingå i jordbrukets prisregleringsfond, efter utgången av juni 1940 ej längre
skola över vederbörande avsättningsanslag tillföras fonden. Vad nu sagts
om piisregleringsfondens medel torde även böra gälla de avgifter, som upptagas
för täckande av förluster å spannmålsregleringen, respektive fonden
för detta ändamål.

På grund av ovissheten om den kommande utvecklingen är det mycket
svårt att uppskatta kostnaderna för ett genomförande av de prisreglerande
åtgärder, som av kommissionen föreslagits. Under förutsättning av i stort
sett oförändrat penningvärde och oförändrade produktionskostnader torde
medelsbehovet för budgetåret 1940/41 kunna angivas sålunda:

Milj. kronor

Mjölkregleringen ............................................ 95

Slaktdjursregleringen ........................................ 3

Äggregleringen .............................................. 4

Fodermedelsregleringen ...................................... 1

Brödsädsregleringen .................................. 0J»

Summa 103.5.

Kommissionen har framhållit, att utöver nyssnämnda summa, 103.5 miljoner
kronor, tillkomme bruttokostnaden för utbetalande av prisrabatter en -

Kunell. Maj.ts proposition nr 276.

ligt ett av kommissionen framlagt förslag till prisrabattering av matfett. Medelsbehovet
för detta ändamål har kommissionen angivit till omkring 36 miljoner
kronor. Med hänsyn till att rabatteringen till följd av senare inträdda
omständigheter under viss del av budgetåret borde avse enbart smör, syntes
sagda belopp få ökas med omkring 10 miljoner kronor. Under dessa
förutsättningar har kommissionen ansett, att anslaget till prisreglerande åtgärder
under budgetåret 1940/41 borde upptagas med i runt tal (103.5 + 46 =)
150 miljoner kronor.

Rörande hållbarheten av kostnadsberäkningarna har kommissionen anfört
:

En förändring av penningvärdet eller en stegring av jordbrukets produktionskostnader
kail, som ovan antytts, komma att medföra ett ökat medelsbehov
för jordbruksregleringens vidmakthållande. Kommissionen vill i detta
sammanhang erinra om att kommissionen i den tidigare framställningen
hemställt örn bemyndigande för Kungl. Majit att under vissa förhållanden
höja prisutjämningsbidraget för produktmjölk. Storleken av sagda ökning
i medelsbehovet kan emellertid icke ens tillnärmelsevis uppskattas. På grund
härav har kommissionen icke nu ansett sig böra föreslå någon höjning av
det förut beräknade anslagsbeloppet. Skulle det visa sig att en dylik ökning
blir ofrånkomlig, förutsätter kommissionen att Kungl. Maj:t till nästa års
lagtima riksdag framlägger förslag om anvisande av erforderliga medel.

Förslag till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland.

För åstadkommande av en mera varaktig förbättring av jordbrukets lönsamhet
i de nordliga delarna av riket har ur jordbrukets prisregleringsfond
för budgetåren 1937/38—1939/40 anvisats, bland annat, respektive
500,000, 600,000 och 900,000 kronor till produktionsbefrämjande åtgärder på
jordbrukets område i Norrland samt de delar av Kopparbergs och Värmlands
län, där jordbrukets ställning vore i stort sett likartad med den i Norrland.
Medlen lia för sådant ändamål av Kungl. Majit fördelats mellan hushållningssällskapen
i sagda landsdelar.

I skrivelse den 1 augusti 1939 har lantbruksstyrelsen hemställt, att för
samma ändamål för budgetåret 1940/41 måtte anvisas ett anslag av 900,000
kronor.

Västerbottens läns hushållningssällskap har sedermera i skrivelse den 9
december 1939 hemställt, att ett belopp av 500,000 kronor skulle anvisas
för fortsatt understödjande av mejerihanteringen i Västerbottens läns lappmark
och därmed jämförliga områden inom länet. I skrivelsen har i
huvudsak anförts följande.

Avverkningen av den överåriga skogen i lappmarken kommer att temporärt
medföra en starkt minskad möjlighet för befolkningen att ur skogen
få sin utkomst, vare sig det nu gäller uttag av skogskapital eller inkomst
av arbetsförtjänst. För att den ständigt stigande befolkningen i
lappmarken skall beredas förvärvsmöjligliet synas jordbrukets utvecklingsmöjligheter
böra tillvara lägås. Tillgången på odlingsjord bjuder stora möj -

Departements chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

ligheter till utvidgning av de nu oftast för små jordbruken och till nybildning
av jordbruk.

En förutsättning för denna expansion synes dock vara en bättre ordnad
avsättning av produktionen sedan densamma numera nått den omfattningen
vad beträffar mjölkproduktionen, att den bör kunna bära en
ordnad mejerihantering. De under sista åren startade mejerianläggningarna
i lappmarken ha givit uteslutande glädjande erfarenheter, varför tidpunkten
nu synes vara lämplig för att uppbygga mejerihanteringen i lappmarken
i den omfattning, att den kan betjäna flertalet jordbrukare inom
denna del av länet.

Genom anslutning till mejerianläggningar kommer befolkningen enligt
all erfarenhet att ägna större intresse åt jordbrukets skötsel än eljest. Sålunda
kommer såväl vallodlingen och annan växtkultur som kreatursskötseln
att förbättras sedan jordbrukarna genom ordnad avsättning av sin produktion
få full valuta av vidtagna förbättringar. Hushållningssällskapets
erfarenhet är också, att det är lättare att vinna jordbrukarnas gehör för genomförande
av olika förbättringar i de bygder, där avsättningen av mjölk
ordnats genom mejerianläggningar, än i trakter utan mejeriorganisation.

Då befolkningen emellertid är kapitalfattig, har den svårigheter att anskaffa
de stora anläggningskapital, som fordras för moderna mejerianläggningar.
Därför är det allmännas stöd nödvändigt. Detta förhållande gäller
också befolkningen i kustlandets skogsområden, där mejeribyggnader behöva
uppföras.

Med relativt måttliga anslag synes kunna åstadkommas en hjälp till självhjälp
för lappmarkens och jämförliga bygders befolkning som betyder mera
än den tunga, som därigenom pålägges det allmänna. I varje fall synes
denna hjälp bliva billigare odh av mindre konsekvenser, än örn det allmänna
skulle sättas i tvångsläge att omhändertaga en otillräckligt försörjd befolkning.

Lantbruksstyrelsen har i infordrat yttrande den 12 februari 1940 uttalat,
att styrelsen ansåge att det ifrågasatta behovet av statsbidrag kunde tillgodoses
inom ramen av det av lantbruksstyrelsen i skrivelsen den 31 augusti
1939 förordade anslaget. Lantbruksstyrelsen ansåge sig därför ej böra tillstyrka
äskandet av ytterligare medel för ifrågavarande ändamål under budgetåret
1940/41.

Vid 1939 ars urtima riksdag lämnades Kungl. Majit stora befogenheter
i fråga örn de lortsatta regleringsåtgärderna på jordbrukets område. Det
ansågs icke möjligt att i dåvarande läge bedöma den i samband med kriget
inträffade krisens verkningar på jordbruket. Betydande svårigheter hade
redan då i flera avseenden drabbat ifrågavarande näringsgren. Med hänsyn
till de hinder, som lades för en obehindrad import och export, ansågs av
största vikt att produktionen av jordbruksalster upprätthölls och i möjligaste
mån stimulerades. Svårigheterna till följd av krisen lia ytterligare skärpts
genom de under senaste tiden inträffade händelserna i samband med kriget.
För närvarande är landet i det närmaste helt avspärrat från tillförsel av
en del för jordbruksproduktionen betydelsefulla förnödenheter. En stark
ransonering av vissa av dessa varor har därför måst genomföras. Denna
utveckling gör det nödvändigt, att jordbruksproduktionen erhåller erforderlig
stimulans. Detta kan endast ske genom att jordbrukaren tillförsäkras

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

en efter produktionskostnadsökningen lämpligt avvägd prisnivå. Såsom
förut nämnts har livsmedelskommissionen låtit verkställa undersökningar
rörande den stegring som sedan krigets början uppkommit i fråga om jord
brukets inkomster och utgifter. Enligt dessa undersökningar skulle jordbruket
såsom helhet genom de åtgärder till förbättrande av produktionsprisen,
som beslutats av förra årets urtima riksdag, i stort sett erhållit kompensation
för de efter krigsutbrottet skedda produktionskostnadsstegringarna.
Den verkställda undersökningen är givetvis, såsom också den delegation
som inom livsmedelskommissionen deltagit i utarbetandet av densamma
framhållit, i flera avseenden icke helt tillförlitlig. Ett icke ringa antal felkällor
måste uppenbarligen förekomma vid utarbetandet av en dylik statistisk
undersökning. För produktionsåret 1939/40 återstår ett kvartal, vartill kommer
att under första kvartalet 1940 inträffade avsevärda prishöjningar å vissa
produkter torde vara av mera tillfällig karaktär. Vid densammas upprättande
har hänsyn icke heller kunnat tagas till återverkningarna för jordbruket
av den förstärkta personella försvarsberedskapen, som till följd av
kriget befunnits nödvändig. Dessa återverkningar ha icke minst för jordbruket
vållat svårigheter i fråga örn anskaffandet av tillräcklig arbetskraft.
Om sålunda den framlagda undersökningen icke kan anses helt tillförlitlig,
torde den dock få anses ge vissa hållpunkter för bedömandet av de
utgifts- och inkomstökningar, som kunna komma att äga rum till följd av
krisen.

I detta sammanhang må erinras, att vid årets riksdag fattade beslut örn
åtgärder med avseende å bland annat sockerbetor, fabriksi>otatis och ärter,
vilka åtgärder komma att verka till förbättring av det genomsnittliga prisläget
för jordbruksprodukterna, få hänföras till produktionsåret 1940/41.

Enligt min mening bör prispolitiken i fråga örn jordbrukets produkter så
handhavas, att för landets försörjning erforderlig produktion ernås. Med
hänsyn till ovissheten hur jordbrukets produktionsbetingelser i fortsättningen
komma att utveckla sig och då den allmänna prisutvecklingen i nuvarande
läge är synnerligen svårbedömlig, anser jag lämpligast att i enlighet
med livsmedelskommissionens förslag Kungl. Majit erhåller fullmakt
att med beaktande av kostnadsökningarna för produktionen avväga prisnivån.
Skulle situationen i fråga örn möjligheterna att förse landet med
foder ytterligare försämras till följd av en längre tids avspärrning, måste
uppenbarligen övervägas mer eller mindre omfattande omläggningar i fråga
örn jordbruksproduktionen. I samband härmed kommer givetvis ett flertal
frågor att tränga sig fram för att vinna sin lösning. Av flera skäl kunna
emellertid dessa spörsmål icke nu upptagas till en närmare behandling. När
dessa problem mera aktualiserats, torde* jag få underställa desamma Kungl.
Majits prövning.

Såsom framgår av det anförda finner jag icke möjligt att nu föreslå ett
visst genomsnittligt prisläge på jordbruksprodukter, som kan beräknas under
nästkommande regleringsår lämna jordbrukarna inkomster, vilka kunna
anses skäliga och tillräckliga för produktionens upprätthållande i er -

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

forderlig omfattning. Såsom jag redan framhållit måste vid avvägandet av
priserna mellan produkterna inbördes hänsyn tagas till önskvärdheten av
att öka eller vidmakthålla produktionen. De produktionsändringar, som
kunna bliva påkallade vid en längre tids avspärrning, kunna endast i mera
begränsad omfattning planläggas på längre sikt. Såsom beredskap finnas
härvid på grund av kontraktsodlingar vissa kvantiteter utsäde tillgängliga.
Likaledes torde under nuvarande förhållanden i fråga örn prisavvägningar
endast kunna upptagas förslag avseende den närmaste framtiden.

I likhet med vad som föreslogs i propositionen till 1939 års urtima riksdag
förordar jag även nu, att Kungl. Majit erhåller befogenhet att utan hinder av
meddelade beslut eller gjorda uttalanden handha jordbruksregleringen samt
vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar i densamma.

Då några som helst möjligheter att bedöma det nuvarande kristillståndets
varaktighet icke förefinnas, anser jag i likhet med livsmedelskommissionen
det lämpligast att bibehålla samtliga nu gällande regleringsanordningar, även
om en del av dem icke kan tillämpas under den tid kriget pågår. Jag förordar
därför tillika, att de grundläggande av riksdagen antagna regleringsförfattningarna
ävensom andra av riksdagen lämnade bemyndigande!!, vilkas
giltighet utgår med innevarande regleringsår, förlängas på ytterligare
ett år.

Efter denna översikt av mili allmänna inställning till de föreliggande spörsmålen
torde jag få övergå till att lämna redogörelse för min uppfattning
rörande de grunder som i fortsättningen böra tillämpas inom de olika områdena
av jordbruksregleringen.

Mjölkregleringen.

Inom jordbruksstödet intager regleringen av marknaden för mjölk och mejeriprodukter
en nyckelposition. Att så är förhållandet framgår även därav
att mjölken lämnar jordbruket den största inkomsten. Det kan även framhållas,
att stödet åt denna produkt för skilda landsdelar och för brukningsdelar
av olika storlek verkar mera likformigt än de stödåtgärder, som lia
avseende å andra produkter.

Vid mjölkregleringens utformning har exporten av smör haft en stor betydelse.
Numera torde på grund av det genom kriget förändrade läget och
med hänsyn lill säkerställandet av vår egen framtida fettförsörjning export
av smör icke i någon större omfattning kunna ifrågakomma. Till frågan
rörande vilka åtgärder, som till följd härav komma att bliva erforderliga,
återkommer jag i det följande.

I fråga om bestämmelserna för mjölkregleringen i övrigt har livsmedelskommissionen
icke föreslagit någon mera genomgripande förändring i förhållande
till vad nu gäller. Enligt nu tillämpade bestämmelser för mjölkregleringen
utbetalas såsom framgår av vad inledningsvis anförts till producenterna
dels prisutjämningsbidrag för produktmjölk, dels pristillägg för s. k.
lantsmör och dels producentbidrag jämlikt kungörelsen den 12 januari 1940.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276-

Pristillägget för lantsmör utgår med ett fast belopp av 25 öre per kilogram
och tillkommer endast producenter i de fyra nordligaste prisutjämningsdistrikten.
Producentbidraget utbetalas för närvarande för intill 650 kilogram
avgiftspliktig mjölk i månaden. Bidraget utgår med 2 öre per kilogram för
mjölk, som levererats till mejeri eller mjölkhandlare, och eljest med samma
belopp som mjölkavgiften. Återstoden av prisutjämningsmedlen, sedan nyssnämnda
tillägg och bidrag guldits, fördelas på samtliga prisutjämningsdistrikt
i förhållande till mängden avgiftspliktig mjölk, därvid dock de tre
nordligaste distrikten först tilldelas på dem efter avgiftspliktiga mjölkmängder
belöpande andel av kostnaderna för exporten av smör och andra mejeriprodukter
samt därefter ytterligare mellersta Norrlands distrikt 0.5 öre, Västerbottens
distrikt 1.5 öre och Norrbottens distrikt 2.5 öre per kilogram av
den produktmjölk inom respektive distrikt, för vilken mjölkavgift utgår. Enligt
riksdagens beslut bestridas numera kostnaderna för prisutjämningen av
dels inflytande mjölkavgifter och dels å budgeten anvisade statsmedel. Såsom
livsmedelskommissionen anfört utgår förenämnda prisutjämningsbidrag
enligt den principen att vid ett smörpris av 3 kronor per kilogram bidraget
efter avdrag av mjölkavgiften utgör 2 öre per kilogram i genomsnitt för hela
landet. Vid stigande smörpris avses bidraget successivt sänkt, så att det vid
ett smörpris av 3 kronor 50 öre helt bortfaller.

I likhet med livsmedelskommissionen anser jag, att reglerna för utbetalande
av pristillägg för lantsmör samt prisutjämningsbidrag för produktmjölk
böra i huvudsak oförändrade bibehållas. Den av livsmedelskommissionen
föreslagna differentieringen av prisutjämningsbidragen sålunda att
högre bidrag utgår under vinter- samt vår- och höstmånaderna kan jag biträda.
Härigenom torde en utjämning av växlingarna i mjölkproduktionen
mellan de olika årstiderna lättare kunna vinnas. Inför det förändrade läget i
fettförsörjningsfrågan synes en prisförhöjning å smöret böra ske. Härigenom
minskas kostnaderna för prisutjämning å produktmjölken. Jag föreslår att
en förhöjning av smörpriset med 25 öre per kilogram äger rum snarast möjligt.
Ett förhöjt smörpris innebär även förbättring av mjölkproduktionens
lönsamhet för producenter på sådant avstånd från mejeri, att mjölkleverans
dit svårligen kan ske. Även med en viss rabatt å smörpriset för vissa
befolkningsgrupper blir kostnaden för statsverket härigenom väsentligt
mindre.

Därest såsom det kan antagas smörexporten hell upphör, komma de tre
nordligaste prisutjämningsdistriklen att förlora det tillägg, vilket utgått till
desamma som gottgörelsc för distriktens andelar i exportkostnaderna för
smör. I anslutning härtill har livsmedelskommissionen föreslagit att nu utgående
särskilda tillägg skola höjas i mellersta Norrlands distrikt från 0.5
öre lill 1.5 öre, i Västerbottens distrikt från 1.5 öre till 2 öre och i Norrbottens
distrikt från 2.5 öre till 3 öre, allt räknat per kilogram produktmjölk.
Med hänsyn till de mindre gynnsamma förhållanden under vilka jordbruket
i dessa distrikt arbetar linner jag förslaget böra genomföras.

Vid 1939 års urtima riksdag ifrågasattes, huruvida icke producentbidragen

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

borde beräknas å en årskvantitet i stället för å en månadskvantitet. Det avsågs
att genom en dylik anordning vinna, att de producenter, som vissa månader
levererade mindre mjölkkvantitet än den å vilken bidraget utgår, skulle
tå tillgodoräkna sig de större leveranser som kunde förekomma andra månader.
Såsom livsmedelskommissionen framhållit tala flera skäl mot den
ifrågasatta åtgärden. Svårigheter med avseende å beräkningen av bidragen
kunna till exempel uppstå i de fall då mjölkproducenter byta mejeri eller
upphöra med mjölkleveranserna. Ett genomförande av åtgärderna torde
också leda till att produktionen av mjölk under sommaren stimuleras framför
vinterproduktionen, vilket icke kan anses lämpligt. En utjämning avmjölkproduktionen
är tvärtom önskvärd. Livsmedelskommissionen har vidare
framlagt förslag att producenttillägg skulle utgå på en ökad kvantitet
mjölk samt att det under viss tid av året skulle höjas från 2 öre till 3 öre
för kilogram. Anordningen med producenttillägg tillkom under en tid då
stora svårigheter förelågo för avsättning av mjölkproduktionen. Med anordningen
avsågs att bereda det mindre jordbruket ett särskilt stöd och därigenom
mildra verkningarna i olika hänseenden av avsättningssvårigheterna.
Till följd av producenttilläggen kommer genomsnittspriset för en leverantör
av mjölk att falla i den mån leveranserna ökas utöver en viss kvantitet. Härigenom
motverkas i någon mån ökning av mjölkproduktionen, vilket tidigare
icke mötte betänkligheter, då avsättningssvårigheter förelågo. Utvecklingen
synes nu snarare påkalla åtgärder för mjölkproduktionens upprätthållande
med till buds stående medel, varför erforderlig höjning av priset är lika påkallad
för all mjölk. Kommande ökade produktionskostnader torde icke i
mindre grad drabba jordbruk av den storleksordning, att utöver familjens
arbetsprestation erfordras lejd arbetskraft i viss utsträckning. Jag vill
ock erinra om att, därest prisförbättringarna i utsträckt omfattning ske genom
kontanta bidrag, läget blir ytterligare försämrat för de småbrukare, som
till följd av fastighetens belägenhet icke kunna leverera mjölk till mejeri.
Av flera skäl är det angeläget att rubbningar i grunderna för mjölkregleringen
för närvarande undvikas, och med hänsyn härtill anser jag mig böra
förorda att anordningen med producenttillägg bibehålies i sin nuvarande gestaltning.
Någon utvidgning av ifrågavarande stödanordning på sätt livsmedelskommissionen
föreslagit anser jag mig alltså icke kunna förorda.

Livsmedelskommissionen har i sitt förslag icke tagit bestämd ståndpunkt
till frågan huruvida mjölkavgiften alltjämt bör utgå eller icke. Vägande
skäl tala såsom kommissionen framhållit för att mjölkavgiften icke vidare
skall utgå. Ett borttagande av densamma medför uppenbarligen en inkomstökning
för jordbruket utan att priset på konsumtionsmjölken höjes. Vid
1939 års urtima riksdag framträdde emellertid viss tvekan örn lämpligheten
att borttaga avgiften med hänsyn till de svårigheter, som till följd därav
kunde komma att uppstå i fråga om regleringens finansierande. Riksdagen
lämnade dock Kungl. Majit befogenhet att besluta huruvida mjölkavgift
skulle uttagas eller ej ävensom i förstnämnda fall med vilket belopp
avgiften skulle utgå. Med hänsyn till att läget på jordbrukets område alli -

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

jämt såsom förut framhållits är synnerligen svåröverblickat och då det är
angeläget, att priset för konsumtionsmjölken kommer i full paritet med
priset för produktmjölken, anser jag i likhet med livsmedelskommissionen,
att Kungl. Majit bör lämnas befogenhet att besluta i förevarande fråga under
beaktande av vad omständigheterna kunna påkalla. Skulle avgiften
helt upphöra, torde beträffande producentbidraget böra vidtagas den ändring,
att detta endast skall utgå till mejerileverantörer. Även för den händelse
avgiften endast nedsättes, torde en dylik jämkning i berörda bestämmelser
kunna förtjäna övervägas. Det torde böra få ankomma på Kungl.
Majit att härutinnan träffa avgörande.

Vid förordandet av nu upptagna förslag har jag utgått ifrån, att de nuvarande
produktionskostnaderna i stort sett bliva oförändrade under nästa
regleringsår. Skulle nämnda kostnader undergå påtaglig ökning, torde det
såsom jag förut framhållit få anses önskvärt, att inkomsterna av mjölkproduktionen
ytterligare förbättras. På sätt livsmedelskommissionen uttalat
stå härvid flera möjligheter till buds. En sådan förbättring kan åstadkommas
genom en ytterligare höjning av smörpriset, en höjning av prisutjämningsbidraget
eller båda dessa åtgärder i förening. Vilken av nu berörda
åtgärder som i det angivna läget är att föredraga torde icke för närvarande
kunna avgöras. I anslutning till vad livsmedelskommissionen förordat anser
jag lämpligast, att Kungl. Majit erhåller befogenhet att vidtaga erforderliga
åtgärder under beaktande av de vid tidpunkten för åtgärdernas vidtagande
föreliggande förhållandena.

Vad angår det av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen framlagda
förslaget rörande pristillägg för mjölk som vid mejeri levereras från nötkreatursbesättningar
ställda under statlig kontroll med hänsyn till förekomsten
av tuberkulos är jag ense nied styrelserna därom att det föreslagna
systemet komme att fungera mera rättvist än det nu tillämpade. I enlighet
med förslaget skulle pristilläggen utgå ur de prisutjämningsbidrag,
som lämnas för produktmjölk. Härigenom torde man undvika de olägenheter,
som äro förenade med det nuvarande systemet, nämligen att de pris, som
erhållas vid mjölkleveranser från tuberkuloskontrollerade besättningar vid
skilda mejeriföretag, komma att ställa sig olika beroende på den relativa anslutningen
till det statliga bekämpandet av nötkreaturstuberkulos inom företagens
inköpsområden. Emellertid finner jag, i likhet med vad jordbrukarnas
egna organisationer och statens livsmedelskommission uttalat, det under
nuvarande läge vara mindre lämpligt att vidtaga åtgärder som minska storleken
av de ordinarie prisutjämningsbidragen. Jag anser mig alltså icke för
närvarande böra tillstyrka förslagets genomförande. Det nu tillämpade systemet
för pristilläggen torde således böra tills vidare tillämpas.

Svenska mejeriernas riksförening och Sveriges lantbruksförbund lia förordat
en ökning av skillnaden mellan pristillägget för mjölk härrörande från
besättningar anslutna till den kliniska tuberkuloskontrollen och det för
mjölk från besättningar anslutna till tuberkulinkonlrollen. En överflytt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

liing av besättningar från den kliniska kontrollen till tuberkulinkontrollen
medför ej obetydliga omedelbara besparingar i tuberkulosbekämpandet.
Den avsevärt större garanti i kontrollhänseende, som tuberkulinkontrollen
erbjuder i förhållande till den kliniska kontrollen, talar även för att pristillägget
för mjölk härrörande från besättningar anslutna till sistnämnda
kontrollform ökas. Jag är ense med riksföreningen och lantbruksförbundet
örn önskvärdheten av att uppmuntra till ökad anslutning till tuberkuloskontrollen.
Det torde emellertid beaktas, att en reaktionsfri nötkreatursbesättning
för den enskilde djurägaren är av så pass stort värde, att detta
bör utgöra en stimulans i viss utsträckning. Då jag icke ansett mig i nuvarande
läge böra förorda ändrade grunder för dessa pristillägg, kan jag
icke tillstyrka förslagets genomförande. Såsom ett skäl härför vill jag framhålla
de ökade svårigheter som uppstått att få tuberkulosundersökningar utförda
därigenom att ett flertal veterinärer äro inkallade till militär beredskapstjänst.
Av enahanda skäl vill jag framhålla önskvärdheten av att mejeriföreningarna
vid sina avgöranden i berörda fråga framgå med försiktighet.

I enlighet med förslag, vilka godkänts av årets riksdag (prop. nr 131;
r. skr. nr 200), avses att bekämpandet inom vissa av Kungl. Majit bestämda
områden (tuberkulosfria områden) skall ske efter tvingande regler samt att
beträffande bekämpandet inom andra områden (skyddade områden) vissa
bestämmelser av tvingande natur skola tillämpas. Inom förstnämnda områden,
där sjukdomsbekämpandet alltså icke längre är frivilligt, torde reglerna
för pristillägget icke behöva gälla. Beträffande de skyddade områdena
synes den ändring i villkoren för att en besättning skall anses stå under
statlig kontroll med tuberkulin böra vidtagas, att tiden mellan kontrollundersökningarna
med tuberkulin i allmänhet förlänges från tjugufyra till
trettiosex kalendermånader.

Därest riksdagen icke finner anledning till erinran mot vad jag sist föreslagit
beträffande pristillägg för viss mjölk, torde det få ankomma på
Kungl. Majit att utfärda erforderliga författningsändringar.

Livsmedelskommissionen har i sin skrivelse jämväl upptagit frågan örn
åtgärder i anledning av den återföring av smör till grädde, som flerstädes
börjat förekomma. Genom detta förfarande ha vissa avnämare av grädde
såsom konditorer och restauratörer kunnat förskaffa sig denna vara till
väsentligt lägre pris än som kan anses berättigat med hänsyn till mjölkregleringens
syfte. Då ett dylikt kringgående av mjölkregleringen enligt min
mening icke bör tillåtas, i all synnerhet sedan detsamma börjat förekomma
i större omfattning, anser jag i likhet med livsmedelskommissionen, att åtgärder
i anledning härav böra av statsmakterna vidtagas. Det av kommissionen
förordade förslaget till åtgärder, vilket av kontrollstyrelsen lämnats
utan erinran, kan jag biträda. Jag förordar alltså, att bestämmelser
utfärdas av innebörd att en var, som annorledes än till förbrukning i eget
hushåll återför av honom inköpt smör till grädde, skall erlägga en viss av -

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

gift, som bestämmes av Kungl. Majit. Härigenom komma såväl särskilda
företag, vilka ha till syfte att för avsalu återföra smör till grädde, som ock
bagerier och konditorier, vilka vidtaga dylik åtgärd för att använda grädden
i sin rörelse, att bliva avgiftspliktiga. Såsom ett maximum för avgiften
torde kunna sättas en krona 50 öre per kilogram smör, som kommit till
användning för ändamålet. Inom denna ram bör avgiften så avvägas, att
ett kringgående av mjölkregleringen förhindras. Det av livsmedelskommissionen
upprättade förslaget till förordning angående avgift för smör, som
användes för framställning av grädde, föranleder ej erinran från min sida.
I förtydligande syfte ha dock vissa jämkningar företagits. Förslaget torde
böra underställas riksdagen för antagande.

Regleringen av landets försörjning med fettämnen.

I fråga örn regleringen av landets försörjning med fettämnen torde jag få
erinra att Kungl. Majit den 10 maj 1940 fattat vissa beslut i ämnet. Enligt
kungörelsen nr 317 har förordnats om beslag å vissa fettämnen. Genom kungörelsen
nr 318 ha vidare lämnats bestämmelser angående reglering av handeln
med margarin och vissa andra fettämnen. I denna kungörelse föreskrives,
bland annat, att från och med den 12 maj 1940 yrkesmässig försäljning
eller annan yrkesmässig överlåtelse av margarin till återförsäljare
må ske endast i den ordning och under de villkor, som livsmedelskommissionen
bestämmer. I detaljhandeln må margarin från och med nämnda
dag endast säljas mot kort, som enligt bestämmelse av livsmedelskommissionen
medför rätt till inköp av varan eller mot särskild av kommissionen
utfärdad inköpslicens. Annat ersättningsmedel för smör eller flott än margarin
eller matolja må icke här försäljas med mindre livsmedelskommissionen
medgivit undantag från förbudet. Livsmedelskommissionen har med
stöd av nämnda bemyndigande meddelat närmare föreskrifter rörande vilka
personer som skola erhålla inköpskort för margarin samt den myckenhet,
som må inköpas. Kommissionens föreskrifter innebära, att under tiden
12—26 maj 1940 margarin må för förbrukning i enskilt hushåll inköpas till
en kvantitet av 500 gram. Efter den 26 maj 1940 må margarin tills vidare
ej i handeln inköpas för enskilt hushåll. Bageriidkare må inköpa bagerimargarin,
dock endast mot inköpslicens.

I syfte att underlätta för mindre bemedlade att kunna inköpa smör ha
bestämmelser örn prisrabattering å smör meddelats. Dessa bestämmelser,
vilka upptagits i kungörelsen nr 319, innebära, att rabattkort för inköp av
smör skola utdelas. Det ankommer på livsmedelskommissionen att bestämma
den myckenhet smör, som skall få inköpas till ett lägre pris än det i
handeln gällande, samt den tidsperiod, valunder dylika inköp skola få göras.
Kommissionen skall likaledes bestämma det belopp, som skall rabatteras.
Tilldelningen av rabattkorten skall handhavas av kristidsnämnderna
under ledning av kristidsstyrelserna och livsmedelskommissionen. Rabatt Bihang

till riksdagens protokoll 19W. 1 sami. Nr 276. (i

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

kort må utan prövning av behovet efter rekvisition tilldelas svensk medborgare,
som är medlem av enskilt hushåll och är född efter den 31 december
1924 eller före den 1 januari 1874 eller uppbär tilläggspension enligt lagen
örn folkpensionering eller invalidunderstöd jämlikt förordningen den 28 juni
1935 örn invalidunderstöd. Rabattkort må dock icke utan behovsprövning
tilldelas barn, som nyss nämnts, om dess föräldrar eller, där barnet adopterats,
dess adoptant eller adoptivföräldrar, eller, där barnet står under
vårdnad av endera av föräldrarna eller adoptivföräldrarna, om denna vid
senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt upptagits för ett
beskattningsbart belopp, överstigande 1,500 kronor, eller taxerats till särskild
skatt å förmögenhet. Vad nu sagts om tilldelning av rabattkort skall
dock ej äga avseende å den, som är innehavare av brukningsdel, varå regelmässigt
finnes en eller flera kor eller som tillhör sådan persons hushåll.
Den, som enligt vad nu nämnts icke är berättigad att utan behovsprövning
erhålla rabattkort, må, där han prövas vara i behov av prisrabattering,
tilldelas rabattkort i enlighet med grunder som livsmedelskommissionen
äger bestämma. Kupong till rabattkort skall inlösas av livsmedelskommissionen.

Enligt särskilda bestämmelser har livsmedelskommissionen föreskrivit,
att första rahatteringsperioden skall omfatta tiden 27 maj—30 juni 1940.
Rabatten har bestämts till 1 krona 30 öre för kilogram smör. Fyra rabattkuponger
avses skola gälla under rahatteringsperioden. Varje kupong skall
berättiga till inköp av 5 hektogram mejerismör.

Genom kungörelse nr 320 ha även bestämmelser givits angående handeln
med tvål och såpa samt vissa andra tvätt- och rengöringsmedel.

Genom omförmälda bestämmelser har regleringen av fettförsörjningen provisoriskt
ordnats. Vilka åtgärder, som i fortsättningen kunna behöva vidtagas
på förevarande område, måste givetvis bli beroende på huru läget på fettmarknaden
utvecklar sig. Med hänsyn härtill torde det böra ankomma på
Kungl. Majit att fatta beslut härutinnan. Härvid synes det av livsmedelskommissionen
i skrivelse den 8 mars 1940 framlagda förslaget om prisrabattering
jämväl å margarin böra komma under närmare övervägande. För att möjliggöra
ett genomförande av detta förslag torde riksdagen, på sätt livsmedelskommissionen
förordat, böra bemyndiga Kungl. Majit att förordna om uttagande
av tilläggsaccis å margarin och andra i margarinaccisförordningen avsedda
varor med ett belopp av högst 1 krona 50 öre för varje kilogram av
varans nettovikt. I samband härmed torde Kungl. Majit böra bemyndigas
att höja tullen å nämnda varor med samma belopp som tilläggsaccisen. Chefen
för finansdepartementet torde komma att framlägga förslag härom. De
nu tillämpade principerna för rabatteringen torde i det väsentliga böra följas
även då rabatteringen utvidgas till att avse margarin. Det av medicinalstyrelsen
framförda förslaget om bidrag till smör och mjölk åt vissa kategorier
barn torde böra upptagas till prövning vid en senare tidpunkt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Reglering av andra animaliska produkter än mjölk.

I fråga om slaktdjursregleringcn kan jag i huvudsak ansluta mig till vad
livsmedelskommissionen föreslagit. Med hänsyn till de ovissa möjligheterna
för import av fodermedel och export av fläsk torde en av de mest angelägna
uppgifterna för regleringen på detta område under nuvarande förhållanden
vara att ernå en lämplig jämvikt mellan produktionen och konsumtionen
inom landet. Såsom livsmedelskommissionen framhållit torde i
första hand denna jämvikt mellan produktion och konsumtion böra åvägabringas
genom i förhållande till foderprisema lämpligt avvägda fläskpriser.
En viss reglering av produktionen torde ävenledes kunna ske genom differentiering
av priserna på olika slag av fläsk. Under större delen av den tid
krisen varat har i viss omfattning skett upplagring av fläsk genom dels infrysning
och dels nedsaltning. Denna upplagring, vilken jämväl tjänar
marknadsreglerande syfte, bör i lämplig utsträckning fortsättas. Det torde
vara av största vikt, att fläskproduktionen hålles uppe. Därest för närvarande
något överskott på fläsk skulle förefinnas, torde detta i anslutning till
vad jag nyss anfört böra undandragas marknaden genom upplagring. Viss
upplagring av nötkött synes även böra ifrågakomma. På sätt framgår av
vad livsmedelskommissionen uttalat kan längre fram under nästa regleringsår
någon nedgång befaras i fläskproduktionen. Skulle denna begränsning
av produktionen få alltför stor omfattning, bör Kungl. Majit äga möjlighet
att företaga mera direkt produktionsfrämjande ingripanden.

På sätt jag förut anfört böra priserna stå i visst lämpligt förhållande till
foderpriserna. Att närmare angiva vilka priser på kött och fläsk som böra
eftersträvas låter sig näppeligen göra. Detta torde icke heller, såsom livsmedelskommissionen
framhållit, vara lämpligt. Priserna böra icke fastlåsas
vid en viss nivå utan tillåtas variera med hänsyn till tillgång och efterfrågan.
Det torde böra få ankomma på Kungl. Majit att vidtaga erforderliga
åtgärder för att få till stånd en lämplig prisbildning i fråga om kött och
fläsk.

I övrigt anser jag i likhet med livsmedelskommissionen någon anledning
icke föreligga att frångå de grunder, som för närvarande gälla för regleringen
på ifrågavarande område. Införsel och utförsel av kött och fläsk bör sålunda
vara underkastad reglering från statens sida i enlighet med för närvarande
gällande bestämmelser. Kungl. Majit bör tilläggas fortsatt befogenhet
att besluta örn utanordnande av pristillägg vid export. Åtgärder böra även
få vidtagas för infrysning, insättning och konservering av kött och fläsk
genom utbetalande av lagringsersättningar och förskott å inlagrade varor.

Livsmedelskommissionen har ifrågasatt lämpligheten av att i fortsättningen
upptaga slaktdjursavgift. Kommissionen bär ansett att kostnaderna
för regleringen i stället helt böra bestridas av budgetmedel. Vid 1939 års
urtima riksdag erhöll Kungl. Majit befogenhet att besluta huruvida slakt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

djursavgift skulle upptagas eller icke. Denna befogenhet anser jag även i
fortsättningen böra stå Kungl. Majit till buds.

Vad angår äggreglcringen finner jag i likhet med livsmedelskommissionen
icke skäl föreligga att föreslå någon ändring i de för närvarande gällande
grunderna för regleringen. Denna bör alltjämt i första hand ha till syfte att
stödja den äggproduktion, som bedrives av innehavare av mindre jordbruk
och med dem likställda. I fråga örn priserna på ägg torde böra eftersträvas
samma relation till produktionskostnaderna som för övriga produkter
för att tillgodose det egna folkhushållets behov. Skulle tidvis överskott
av ägg uppkomma i marknaden, synes ändamålsenligt, att viss inlagring företages
i syfte att upprätthålla priserna vid lämplig nivå. Det framförda förslaget
örn tullskydd i viss omfattning kan jag av handelspolitiska skäl icke
biträda.

Fodermedels- och brödsädsregleringen m. m.

I likhet med livsmedelskommissionen förordar jag, att samtliga grundläggande
regleringsförfattningar med avseende å fodermedelsregleringen bibehållas
i kraft, även i den mån de icke för närvarande tillämpas. Likaledes
torde de med foderintressentföreningen träffade anordningarna böra
gälla. Såsom jag förut framhållit har en icke obetydlig begränsning av
användningen av fodermedel måst företagas till följd av importsvårigheterna.
Med hänsyn härtill synes en utökning och effektivisering av den
inhemska foderproduktionen böra stödjas. I fråga om prisläget för fodermedel
synes lämpligt att låta priserna intaga ett naturligt jämviktsläge med
utgångspunkt från gällande animalie- och brödsädspriser.

I anslutning till vad livsmedelskommissionen uttalat förordar jag att gällande
bestämmelser rörande fraktlindring vid transport av inhemsk havre
till Norrland och angränsande delar av landet bibehållas under nästa regleringsår.
Även det av riksdagen lämnade bemyndigandet att vid behov
reglera införseln av malt torde böra gälla i fortsättningen.

Beträffande brödsädsregleringen beslöts vid 1939 års urtima riksdag, att
återgång till inlösningsförfarandet skulle ske. Priserna för vete och råg vid
inlösning per den 1 juni 1940 bestämdes därvid till 21 kronor 50 öre per
deciton. Inlösningsförfarandet torde alltjämt böra behållas. Givet är att
stora svårigheter föreligga att nu bestämma de inlösningspriser som böra
gälla per den 1 juni 1941. I likhet med livsmedelskommissionen finner jag
det icke lämpligt att redan nu binda statsmakterna i detta hänseende. Emellertid
synes inlösningspriset för vete i varje fall icke kunna komma att bliva
lägre än det för innevarande års skörd angivna. I fråga örn priset å råg har
det, med hänsyn till att rågproduktionen under senare år avtagit, ansetts
böra övervägas att bestämma inlösningspriset något högre än för vete. Arbetskostnaderna
för rågproduktionen torde i allmänhet vara högre än kostnaderna
för vete. Det bör även beaktas att rågodlingen i stor utsträckning

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

förekommer inom områden med mindre gynnsamma produktionsbetingelser.
På grund av det anförda anser jag, att Kungl. Maj :t bör erhålla bemyndigande
att med iakttagande av de nu angivna synpunkterna fastställa de priser
som böra gälla vid nästa inlösningstillfälle. Givet är, att dessa priser böra
fastställas i god tid före höstsådden.

Skulle skörden av vete och råg komma att understiga landets normala förbrukningsbehov,
torde såsom livsmedelskommissionen framhållit hinder icke
böra resas mot att marknadspriset stiger något över den mot inlösningspriserna
svarande prisnivån. En alltför kraftig stegring av mjölpriserna bör
emellertid å andra sidan motverkas. Detta kan ske genom försäljning från
upplagda reservlager.

Livsmedelskommissionen har i sitt förslag förordat, att den prisrestitution,
som i viss utsträckning lämnas kvarnar vid förmälning av råg, icke bör
förekomma under nästa regleringsår. Denna restitution har såsom framgår
av vad som anförts till syfte att förhindra stegring av priset på rågmjöl.
Ehuru vissa skäl kunna åberopas för bibehållande av denna anordning,
anser jag mig likväl böra förorda kommissionens förslag.

Vad angår veteavgiften bör det under nästkommande regleringsår liksom
under innevarande få avgöras av Kungl. Maj:t huruvida avgiften skall
upptagas eller ej och i förstnämnda fall med vilket belopp densamma
bör utgå.

Regleringsåtgärderna på brödsädsodlingens område böra även under regleringsåret
1940/41 handhavas av svenska spannmålsaktiebolaget. Avtalet
med bolaget bör alltså förlängas på ett år. På sätt livsmedelskommissionen
föreslagit böra i avtalet upptagas bestämmelser därom, att bolaget skall vara
skyldigt att åtaga sig de uppgifter i fråga om försörjningen med jordbruksprodukter
och förnödenheter för jordbruket, som Kungl. Maj:t eller kommissionen
överlämnar åt bolaget.

Vid innevarande års riksdag har beslutats vissa åtgärder till stöd för odlingen
av ärter, bruna bönor, oljeväxter och spånadslin (prop. nr 132; r. skr.
nr 171). I överensstämmelse med vad livsmedelskommissionen härutinnan
förordat torde Kungl. Maj:t böra erhålla befogenhet att jämka de i nämnda
proposition angivna garantipriserna, därest så skulle finnas erforderligt med
hänsyn till den stegring i produktionskostnaderna, som efter riksdagens beslut
i ärendet må komma att inträda. Såsom kommissionen framhållit måste
införseln av nyssnämnda produkter underkastas reglering för att berörda
garantipriser skola bliva effektiva. Då det i visst läge även kan bliva nödvändigt
med importavgift, torde Kungl. Maj:t böra bemyndigas att i samband
med importregleringen även uttaga sådan avgift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Förslag till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland.

Under de senaste budgetåren har ur jordbrukets prisregleringsfond anvisats
vissa belopp till produktionsbefrämjande åtgärder på jordbrukets område i
Norrland samt delar av Kopparbergs och Värmlands län, där jordbrukets
ställning är i stort sett likartad med den i Norrland. För innevarande budgetår
har ett belopp av 900,000 kronor ställts till förfogande. I likhet med
lantbruksstyrelsen och Västerbottens läns hushållningssällskap anser jag att
även för nästkommande budgetår ett belopp bör finnas tillgängligt för ändamålet.
I fråga om beloppets storlek kan jag ansluta mig till vad lantbruksstyrelsen
föreslagit. Jag förordar alltså att för budgetåret 1940/41 ett belopp
av 900,000 kronor ställes till förfogande för ifrågavarande stödåtgärder
i Norrland samt Dalarna och Värmland.

Anslagsäskanden.

Kostnaderna för de av mig i det föregående förordade åtgärderna torde
uppgå till i runt tal 120,000,000 kronor. Inom denna ram synes ock kunna
rymmas förutberörda belopp till stödåtgärder i de norra delarna av landet.
Med utgångspunkt från ett förhöjt smörpris kunna kostnaderna beräknas
fördela sig sålunda att å mjölkregleringen belöpa 65,000,000 kronor, å slaktdjursregleringen
3,000,000 kronor, å äggregleringen 4,000,000 kronor, å fodermedelsregleringen
1,000,000 kronor, å brödsädsregleringen 500,000 kronor
samt å matfettregleringen 46,000,000 kronor. Kostnadsberäkningarna
äro gjorda under antagande att intäkter av mjölkavgifter icke inflyta samt
under förutsättning att förändringar i penningvärdet eller stegringar av produktionskostnaderna
icke förekomma. Skulle väsentligare ökningar av sistnämnda
slag inträffa, kunna uppenbarligen icke medelsbehoven med någon
säkerhet beräknas.

Såsom livsmedelskommissionen framhållit torde det i nuvarande läge vara
lämpligast att samtliga skatter och avgifter inflyta direkt i budgeten. Rent
bokföringsmässigt vinnas härigenom vissa fördelar. Jag vill därför efter
samråd med chefen för finansdepartementet föreslå, att de medel, som
enligt gällande bestämmelser skola ingå i jordbrukets prisregleringsfond,
efter utgången av juni 1940 ej längre skola över vederbörande avsättningsanslag
tillföras fonden. Motsvarande torde även böra gälla de avgifter,
som upptagas för täckande av förluster å spannmålsregleringen och som över
ett särskilt avsättningsanslag tillföras fonden för detta ändamål.

På sätt jag förut anfört är avsett att hittills gällande bestämmelser rörande
jordbruksregleringen böra hållas vid makt, även om de i vissa fall icke för
närvarande komma att vinna tillämpning. Giltigheten av vissa av dessa be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

stämmelser utgår den 1 juli eller den 1 september 1940. I anslutning härtill
bär inom jordbruksdepartementet uppgjorts förslag till dels förordning om
fortsatt giltighet av förordningen den 26 juni 1933 (nr 391) angående mjölkavgift,
dels förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den 7 juni 1935
(nr 279) angående slaktdjursavgift, dels ock förordning örn fortsatt giltighet
av förordningen den 11 juni 1937 (nr 369) angående utförselbevis för råg
och vete. Dessa förslag liksom det förut omförmälda förslaget till förordning
angående avgift för smör, som användes för framställning av grädde,
torde böra underställas riksdagen för antagande, övriga bestämmelser på
ifrågavarande område, vilkas giltighet utlöper under nästkommande regleringsår,
torde Kungl. Maj :t äga att på administrativ väg giva fortsatt tillämpning.
Sedan riksdagen fattat ståndpunkt till nu framlagda förslag, torde jag
ånyo få upptaga frågan härom till Kungl. Maj:ts övervägande.

Proposition i ärendet lärer jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas
utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet
stadgade tiden gått till ända.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

dels antaga nyssnämnda författningsförslag,

dels ock

1) medgiva Kungl. Majit att vidtaga erforderliga åtgärder
för reglering för nästkommande regleringsår av produktionsoch
avsättningsförhållandena på jordbrukets område i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig i det föregående angivna
riktlinjer,

2) bemyndiga Kungl. Majit att träffa avtal med svenska
spannmålsaktiebolaget för tiden från och med den 1 september
1940 till och med den 31 augusti 1941 i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig i det föregående angivna
grunder,

3) medgiva, att de medel, som enligt gällande bestämmelser
skola ingå i jordbrukets prisregleringsfond eller fonden
för mötande av förluster å spannmålsregleringen, efter utgången
av juni 1940 ej längre skola över vederbörande avsättningsanslag
tillföras nämnda fond,

4) för budgetåret 1940/41 å driftbudgeten under nionde
huvudtiteln till Prisregler ande åtgärder på jordbrukets område
anvisa ett reservationsanslag av . . kronor 120,000,000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Allan Tigerschiöld.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Bil.

P. M.

med beräkning av

Index över jordbrukets inkomster och utgifter.

Utarbetad av direktör A. H. STENSGÅRD.

Efterföljande index har framkommit som resultat av inom Sveriges
Lantbruksförbund under det senaste året bedrivna undersökningar, vilka
syfta till dels att uppgöra ett nytt index över det svenska jordbrukets inkomster
och utgifter, mätta enbart med prisförändringarna från en fast bas,
dels att så långt möjligt erhålla en bild av den verkliga storleksordningen
utav det svenska jordbrukets olika inkomster och utgifter samt dessas
växlingar från tid till annan. De senare beräkningarna äro i viss mån erforderliga
för att ett representativt index skall kunna uppgöras. Det är
nämligen av vikt, att de olika kostnadsslagen vid beräkning av gemensamt
index inverka i samma inbördes proportioner som de värdebelopp, de representera.
De hittills gjorda undersökningarna ha icke fört så långt, att de
giva en fullständig bild av inkomsternas och utgifternas storlek. Många
poster äro givetvis också mycket svåra att någorlunda exakt fixera. Vidare
kan sägas, att utgiftssidan i de efterföljande sammanställningarna blivit
fullständigare redovisad än inkomstsidan. De värdesummor i krontal, som
anföras över inkomsterna (försäljningen) äro därför icke direkt jämförbara
med värdesummorna över utgifterna. Emellertid innefatta summorna på
inkomst- respektive utgiftssidan var för sig en mycket stor andel av de
verkliga totalbeloppen samt alla de viktigare inkomst- respektive utgiftsslagen.
De med hjälp härav beräknade generalindextalen böra därför giva ett
i hög grad representativt uttryck för de totala inkomsternas respektive utgifternas
procentuella förändringar från basåren, i den mån desamma äro
betingade av prisförändringar. Detta nya index är avsett att ersätta det, som
hittills offentliggjorts av Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap.

Till klargörande av principerna för beräkningarna skall vidare omnämnas
följande.

Vid beräknandet av inkomst- respektive utgiftssummorna har det svenska
jordbruket betraktats såsom en enhet, och summorna avse jordbrukets omsättning
med näringslivet i övrigt. Inre omsättning vid de enskilda jordbruken
liksom direkt eller indirekt mellan olika brukningsdelar har sålunda
icke medtagits. Principiellt sett är det analogt med en statistik över
ett lands handelsomsättning med utlandet. Ej heller ha inkomster av eller
utgifter för skogen, yrkesmässigt fiske eller liknande näringar medtagits.
Vidare bör särskilt framhållas, att jordbrukarna själva samt arbetarna vid
jordbruket betraktats såsom utomstående. Vad de mottagit från jordbruket
i form av livsmedel har sålunda räknats såsom försäljning från jordbruket.
Å andra sidan ha jordbrukarna tillgodoräknats full lön — i kontanter
och natura —- för utfört arbete enligt samma grunder som anställda
arbetare. I denna lön ingår även bostadsförmån och bränsle. Härav följer
att kostnaderna för jordbrukets bostäder icke därjämte tagits i betrak -

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

tande vid beräknande av jordbrukets kostnader för byggnader och att i
kostnaderna för bränsle och lyse ej ingår uppvärmning och belysning i bostadshusen
vid jordbruket (se vidare under byggnadskostnader och diverse
kostnader). Till jordbrukets utgifter har givetvis också räknats räntekostnader
för det kapital, som är insatt i jordbruket, sålunda såväl låneräntor
som räntor å eget kapital för jordbrukets behov. Arrendeavgifter ha ej
medtagits, enär dessa ju ha sin motsvarighet i kapitalräntan. Till utgifterna
höra även försäkringskostnader och skatter. Olycksfallsförsäkringen är
inkluderad i lönekostnaderna. Övriga försäkringar ha tills vidare icke
kunnat tagas i betraktande.

Vad skatterna beträffar, bör här endast medtagas garantiskatterna för
jordbruksfastighet, men dessa ha tills vidare ej heller kunnat tagas i betraktande.
Övriga skatter, vilka härröra från inkomst av jordbruksdriften, få
tydligen betraktas såsom vilande på jordbrukarna själva och bestridas genom
de löner och ränteinkomster, som tillgodoräknats dessa, i förekommande
fall också genom därutöver erhållen vinst.

Bland inkomsterna borde även medtagas värdet av produkter från jordbrukarnas
egna trädgårdar (köksväxter och frukt) ävensom inkomster av
dragamas användning utanför jordbruket (körslor i skogar m. m.), enär kostnaderna
för frambringandet av nämnda trädgårdsprodukter resp. dragarearbete
ingå bland utgifterna. Avsikten är att senare söka komplettera beräkningarna
i dessa och andra avseenden. En sådan komplettering är nämligen
av betydelse för jämförelse mellan inkomst- och utgiftssidans värdesummor.
Däremot spelar den ingen nämnvärd roll för själva indexberäkningen.

Av vad ovan anförts följer, att indexet endast ger upplysning örn inkomstoch
utgiftsförändringarna för jordbruket i dess helhet liksom för dess viktigaste
produktionsgrenar. Däremot ger det icke direkt upplysning örn förändringarna
inom speciella landsdelar eller vid brukningsdelar av olika
storlek, även örn vissa slutsatser härom kunna dragas av prisutvecklingen
för skilda produkter. En uppspaltning för belysande av sist berörda förhållanden
torde stöta på synnerligen stora svårigheter.

Indexet är uppgjort med åren 1935—1937 som basperiod, såväl beträffande
kvantiteter som priser, dock med vissa mindre avvikelser. Dessa år
ha erbjudit de största möjligheterna att konstatera omsättningens storlek.
Icke minst må i detta sammanhang framhållas att de av 1938 års jordbruksutredning
verkställda omfattande undersökningarna rörande jordbrukets
kontantinkomster och kontantutgifter, vilka hl. a. omfattat åren 1935 och
1937, på flera punkter erbjudit goda möjligheter till jämförelse med på
andra vägar företagna beräkningar Av dessa tekniska skäl erbjuda de
nämnda åren ett relativt gott utgångsläge för fortsatt jämförelse. Genom
att medeltalen för en treårsperiod lagts lill grund torde tillfälliga växlingar
i såväl produktion som priser hava blivit i görligaste mån utjämnade.

I enlighet med de vanliga principerna för ett prisindex har den kvantitativa
omsättningen betraktats såsom oförändrad under alla de år, indexet
omfattar. Detsamma ger sålunda endast upplysning örn de förskjutningar,
som uppkommit till följd av prisförändringarna. Sammalunda gäller örn
de värdesummor, som anföras i vissa tablåer. Beräkningarna bygga sålunda
på förutsättningen om ett statiskt läge beträffande omfattningen av jordbrukets
produktion, förnödenhetsanvändning m. m. Som var och en känner
till är denna förutsättning icke överensstämmande med verkliga förhållandet.
Det är emellertid knappast genomförbart att uppgöra ett aktuellt
index, i vilket hänsyn även tages till de kvantitativa förändringarna, beroende
på bristande kännedom om dessas storlek. Detta kan icke ske annat

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

än i efterhand och i den mån som erforderlig statistik blir tillgänglig. Emellertid
åsyftas att fullfölja beräkningarna även i dessa hänseenden, så att
utvecklingen skall kunna följas mera ingående och nödiga förändringar vidtagas
i vägningskoefficienterna för indexet, då sa befinnes erforderligt.
Även örn detta index sålunda — liksom varje annat prisindex — icke utgör
en fullt tillförlitlig mätare av inkomsternas och utgifternas förändringar,
så ger det dock otvivelaktigt en mycket god vägledning i dessa avseenden.
Jordbruket är ju mindre än flertalet andra näringar underkastat snabba
förskjutningar med avseende på produktionens inriktning, och de inkomstoch
utgiftsförändringar, som från tid till annan kunna utläsas ur indexet,
böra därför visa tämligen rätt, särskilt vid jämförelse fran år till åi. Däijämte
erbjuder den tillämpade beräkningsmetoden möjlighet att insätta
andra kvantitetssiffror (såsom vid låg skörd) och alt avläsa de förändringar
i totalresultaten, som kunna betingas härav. Därest omfattande produktionsförskjutningar
inträda, är ett sådant hänsynstagande nödvändigt.

Beträffande metoderna för beräknandet av kvantiteter och värdesummor
är en allmän orientering här på sin plats; tiden medger icke att en detaljredogörelse
lämnas.

1 elen utsträckning det varit möjligt lia beräkningarna över den kvantitativa
omsättningen byggts på officiell statistik. Detta har skett beträffande
försäljningen av produkter, för vilka dock i en del lall särskilda beräkningar
måst företagas rörande jordbrukarnas egen konsumtion. Samma tillvägagångssätt
har tillämpats beträffande förbrukningen av förnödenheter, för
vilka industri- och handelsstatistiken samt uppgifter om lagerbehållningen
under de senare åren bildat det huvudsakliga underlaget. Pa sa sätt ei hallna
kvantitetssiffror lia multiplicerats nied jordbrukets försäljnings- resp. inköpspriser.
1 andra fall, såsom beträffande maskiner och redskap, arbetslöner
och byggnadskostnader, har detta tillvägagångssätt endast delvis kunnat
anlitas. Här har i stället tillämpats den metoden, att man sökt på annan
väg konstatera de värdesummor, som dessa utgifter uppgått till under
basåren. Nämnda värdesummor ha uppspaltats på de kostnadsslag, som
innefattats i desamma, varefter priser inhämtats på dessa skilda kostnadsslag
under de olika åren. Index har sedan på grundval härav uträknats
för varje kostnadsslag, och dessa indextal lia sammanvägts till gruppindex
nied hjälp av värdebeloppen för basåren. Bägge de nämnda metoderna
äro sakligt sett likvärdiga. De källor, som tjänat som underlag för sist berörda
beräkning av basårens värdesummor, äro ä främsta rummet dels
»Räkenskapsresultaten för svenska jordbruk», i det följande betecknade
som räkenskapsresultaten, dels en av 1938 års jordbruksutredning på grundval
av deklarationsuppgifter verkställd beräkning av jorbrukets kontanta
inkomster och utgifter, bär kallad jordbruksutredningens undersökning. Ur
räkenskapsresultaten erhållas uppgifter om kostnaderna per hektar jordbruksson!
vid de kontrollerade jordbruken. Dessa kostnadsuppgifter lia
områdesvis och inom områdena gruppvis för de skilda storleksgrupperna
multiplicerats med hela antalet hektar jordbruksjord, varigenom erhållits
totalsummor för det svenska jordbrukets ifrågavarande kostnader. På sa
sätt erhållna kostnadssummor lia sedan jämförts med resultaten av jordbruksutredningens
undersökningar, och värdesummorna lia lixerats nied
ledning av dessa båda källor. 1 kommentarer till de olika tabellsammanställningarna
lämnas mera utförlig redogörelse rörande grunderna för kostnadssummornas
fixerande.

Sedan värdesummor och indextal sålunda beräknats lör skilda grupper,
ha värdesummorna adderats lill totalsummor, ur vilka generalindex erhållits,
såsom närmare framgår av sammandragen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Kommentarer till de olika tabellerna.

A. Jordbruksprodukter (inkomster). Se tab. 1—3.

I Lantbrukssällskapets äldre index hade man vid bestämmandet av vägningskoefficienter
utgått från medeltalen av per hektar producerade bruttokvantiteter
vid ett visst antal i huvudsak mellansvenska gårdar. Detta kan
emellertid ej ge en representativ bild av vår jordbruksproduktion i dess helhet,
varför också denna metod nu frångåtts. I stället ha vägningstalen beräknats
på grundval av de kvantiteter, som försäljas från jordbruket i dess
helhet, plus dem, som av jordbruksbefolkningen användas till människoföda
utan föregående försäljning. Beträffande sådana produkter som sockerbetor,
kött och fläsk blir detta liktydigt med den totala produktionen.
Beträffande varuslag som hö och havre blir det endast en ringa del av
produktionen; återstoden går ju såsom foder åter in i jordbrukets varuproduktion
och inflyter i indexberäkningen genom de animaliska produkterna.

Basperioden för priser å jordbrukets produkter är för samtliga produktslag
arén 1935—1937. För fastställandet av kvantiteter eller vägningstal ha
i möjligaste mån samma basår anlitats; dock ha vissa avvikelser härifrån
företagits. För varuslagen vete och råg har för erhållande av ett mera
utjämnat resultat (mindre påverkat av tillfälliga växlingar i skörden) medtaga
skördeåren från och med 1932—1933 till och med 1937—1938. För
vissa varuslag såsom havre, ärter, matpotatis och hö förefinnes ingen årlig
statistik, varför ej heller medeltal kunnat beräknas, utan ha approximativt
beräknade eller uppskattade kvantiteter fått användas. Som mjölkproduktionen
liksom tillverkningen av mejeriprodukter synes befinna sig i kontinuerlig
stegring, ha vägningstalen för mjölk- och mejeriprodukter grundats
på statistiken för år 1937. Beträffande ägg har använts en beräkning
av produktionen under år 1936, och för kött och fläsk tjänar senaste kreatursräkning
jämte 1937 års besiktningsstatistik som underlag. Besiktningsstatistikens
siffror ha givetvis fått höjas, emedan de icke innefatta hela produktionen.

De använda prisserierna äro i möjligaste mån helt baserade på producentpriser,
d. v. s. de priser fritt leveransorten, som tillfalla producenterna.
I viss fall finnas ej prisnoteringar av sådant slag att erhålla, varför man
måst vidtaga justeringar å förefintliga priser. I en del fall ha sålunda avdrag
och i en del fall tillägg gjorts, innan producentpriset framkommit.
Genom denna metod komma de olika varuslagen att ingå i beräkningen
med den värdesumma, de representera för jordbruket, samt elimineras den
missvisning, som eljest kan uppkomma genom att handelskostnaderna pläga
variera mindre än själva producentpriset.

Priserna för vete och råg äro hämtade från spannmålsnoteringarna utan
korrigering. Kornpriset har erhållits som ett enkelt medeltal av noteringarna
för 2-radskom (grynkorn) och maltkorn. Havrepriset har uttagits med
3/4 av noteringen för vit foderhavre och 1/i för grynhavre. Ärtpriset har
erhållits från noteringen och sedermera inlösningspriset. Sockerpriset är
baserat på det bestämda grundpriset jämte förekommande tillägg för högre
sockerhalt. Beräkningen är gjord för en normalsockerhalt av 17.2 procent.
De av statsmakterna bestämda betprisen äro inräknade från början av det
kalenderår, priset gäller. Priset å matpotatis är grundat på noteringen i
Stockholm med avdrag av kr. 2: 50 pr 100 kg, vilket belopp beräknas täcka
medelfrakt, handelsavans och säckkostnad. Det så framkomna priset till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

lämpas även för potatis, som konsumeras av jordbruksbefolkningen. Priset
å fabrikspotatis är erhållet genom uppgifter från statens potatismjölsnämnd
och gäller vid en beräknad normalstärkelsehalt av 18 procent. Höpris enligt
noteringarna.

Beträffande smör har man utgått från riksnoteringen plus nettoprisutjämningsbidrag
(omräknat för kg smör) minus 25 öre pr kg i mejerikostnad.
Skummjölksvärdet har härvid icke tagits i betraktande, enär skummjölken
i huvudsak återgår till jordbruket och där användes till utfodring. Det
återkommer sålunda genom de animaliska produkterna. Ostpriset är beräknat
som ett medeltal av priset å helfet, två månaders lagrad västgötaost och
sveciaost enligt noteringen plus nettoprisutjämningsbidrag (omräknat för
kg ost) minus 16 öre per kg i mejerikostnad.

För konsuintionsmjölk till avsalu har tagits detaljpriset enligt Socialstyrelsens
statistik för 49 orter, varifrån avdragits mjölkavgift samt distributionskostnad
(frakt-, mejeri-, detaljhandels- och på större orter även partiliandelskostnad).
Distributionskostnaden har sammanlagt uppskattats till
6 öre pr kg. Här angivna beräkningssätt ger givetvis endast ett ungefärligt
värde för det producentpris, som utvinnes för konsumtionsmjölken. Dels
är nämligen Socialstyrelsens medelpris beräknat utan hänsynstagande till
de olika konsumtionsorternas storlek och dels är det svårt att få ett någorlunda
exakt genomsittligt värde på distributionskostnadens storlek, då denna
varierar från c:a 3 öre på vissa orter till 9 å 10 öre (inklusive fraktkostnader)
i större städer. Ej heller är distributionskostnaden helt oförändrad
från ett år till ett annat, såsom här antagits, ehuru förändringarna under de
senare åren torde ha varit relativt obetydliga. Då en noggrannare beräkning
i dessa hänseenden skulle bli betydligt komplicerad och kräva ganska
ingående undersökningar, har det åtminstone tillsvidare varit nödvändigt
att avstå därifrån.

För den konsuintionsmjölk, som konsumeras inom jordbrukarnas egen
hushållning, har priset beräknats genom att dividera riksnoteringen å runmärkt
smör med 25, varefter tillagts 2 öre för skummjölksvärde ävensom
nettoprisutjämningsbidraget för produktmjölk samt avdragits 1 öre för mejerikostnader
vid smörtillverkning. Detta beräkningssätt innebär, att den
mjölk jordbruksbefolkningen själv konsumerar upptagits till ett värde, motsvarande
vad som skulle erhållas, om mjölken i stället avyttrats; eftersom
den köpande allmänhetens behov av konsumtionsmjölk redan är tillgodosett,
skulle denna mjölk i så fall få användas för produkttillverkning. Givetvis
bör emellertid i detta fall skummjölksvärdet inkluderas.

Det från juli 1939 utgående så kallade producentbidraget inräknas icke
i mjölkpriset men tillägges med under olika månader verkligt utbetalade
belopp oell får härigenom sitt tillbörliga inflytande på gruppindex för mjölk
och mejeriprodukter.

Äggpriset är grundat på medeltalet av svensk äggnotering, vartill lagts
ett belopp av 6 öre, vilket enligt gjorda undersökningar motsvarar det överpris,
som genomsnittligt betalts av äggföreningarna.

Beträffande kött och fläsk lia avräkningsnoteringar från tio av de största
slakteriföreningarna tjänat som underlag. Priserna avse slaktvikt, och hudarnas
värde är inräknat i priset. Härigenom komma sålunda även hudarna
att få sitt tillbörliga inflytande på indexberäkningen, utan alt de
upptagits såsom särskild varugrupp. De priser, sorn medtagits, avse så
höga kvalitetsklasser, att prisen torde ligga något över genomsnittsprisnivån
enligt de löpande avräkningarna. Detta har skett nied tanke på att s. k.
efterbetalningar förekomma, vilka på detta sätt bliva beaktade.

I följande tablåer angivas först de kvantiteter och priser, som använts för

Kungl. Maj-.ts proposition nr 276.

indexberäkningen. De däri anförda priserna ha beräknats på sätt ovan angivits
och äro sålunda i många fall icke överensstämmande med de marknadspriser,
som noterats. Därefter följer en tablå över de på grund av dessa
kvantiteter och priser beräknade värdesummorna för olika varuslag samt
en tablå med indextal, däri gruppindices och generalindex uträknats ur
förenämnda värdesummor.

B. Jordbrukets utgifter.

Det har icke varit möjligt att i fråga örn jordbrukets utgifter genomgående
använda en lika enhetlig och enkel beräkningsmetod som den, vilken tilllämpats
för inkomsterna. Utgifterna äro ju av mångfaldiga slag, och det
är varken erforderligt eller möjligt att i detalj redovisa alla. För den skull
lia de olika driftsmedlen indelats i grupper, och index har beräknats särskilt
för varje grupp (gruppindex) genom undersökning av prisutvecklingen för
de viktigaste däri ingående kostnadsslagen. Dessa gruppindices ha sedan
sammanräknats till ett generalindex för utgifter, varvid varje gruppindex
vägts med det totalvärde, som gruppen såsom helhet representerar, sålunda
i en del fall med högre värde än som redovisas för de speciellt indexräknade
kostnadsslagen. Vid detta tillvägagångssätt utgår man sålunda ifrån att de
icke speciellt redovisade kostnaderna förändrats på samma sätt som de indexberäknade,
något som visserligen icke är fullt riktigt men näppeligen kan
medföra fel av nämnvärd betydelse.

1. Köpgödsel och jordbrukskalk (se tab. 4).

Beträffande konstgödselmedel grunda sig beräkningarna rörande förbrukningen
på industristatistikens uppgifter över inhemsk tillverkning samt handelsstatistikens
uppgifter över import och export. Från summan av inhemsk
tillverkning och import har dragits exportmängderna. Jämväl har
hänsyn tagits till reservupplagringen, så att ökning av denna fråndraga de
på ovan nämnt sätt erhållna kvantiteterna. Gödselmängderna lia sedan omräknats
efter sitt innehåll av olika växtnäringsämnen till kvantiteter fosforsyra,
kväve och kali. Sedan jordbrukets kvantitativa förbrukning sålunda
beräknats, lia siffrorna för medelförbrukningen under basåren (1935—1937)
multiplicerats med de vid en var tidpunkt gällande försäljningsprisen till
jordbrukare för dessa växtnäringsämnen. Sistnämnda priser ha beräknats
ur noteringarna å 20-procentigt superfosfat, kalksalpeter och 40-procentigt
kalisalt. På så sätt erhållna värdesummor representera jordbrukets inköpskostnad
vid oförändrad förbrukning. Vägt index för alla gödselmedel har
erhållits ur de olika växtnäringsämnenas sammanlagda värdesummor. Detta
index har sedan sammanvägts med ett på liknande sätt beräknat index för
jordbrukskalk till index för hela gruppen gödselmedel och jordbrukskalk.

Uppgifterna om förbrukningen av jordbrukskalk grunda sig på en av
lantbruksstyrelsen verkställd speciell undersökning, enligt vilken förbrukningen
år 1937 uppgick till 190.000 ton, räknat som ren kalk (CaO). Då
industristatistiken uppvisar en mindre kalkfabrikation under de två föregående
åren. har förbrukningssiffran med ledning härav satts till 180,000
ton som medeltal för åren 1935—1937. Uppgifter om priserna ha inhämtats
från några av de största försäljningsföretagen i landet.

Summan av jordbrukets utgifter för gödselmedel och kalk utgjorde enligt
beräkningarna något över 62 milj. kronor som medeltal för basåren. Jordbruksutredningens
undersökning örn jordbrukets kontantutgifter gav som

Kungl. May.ts proposition nr 276

medeltal för åren 1935 och 1937 en summa av 78 milj. kronor, sålunda väsentligt
mera. Denna skillnad torde huvudsakligen bero på att de gårdar,
från vilka uppgifter inhämtats till sistnämnda undersökning, använt väsentligt
mera konstgödsel och kalk än jordbruken i allmänhet. Just beträffande
utgifterna för sådana driftsmedel som gödselmedel samt fodermedel, vilka
användas i mycket olika omfattning, kunna stickprovsundersökningar, örn
också omfattande, giva mindre tillförlitliga resultat. De här verkställda beräkningarna
torde i detta fall vara betydligt säkrare. Jordbruksutredningens
högre värdesummor kunna emellertid delvis bero på fördyring genom frakter.
Fraktkostnaderna tagas bär i betraktande inom gruppen »diverse kostnader».

2. Köpfodermedel (se tab. 5).

Beräkningarna över förbrukade kvantiteter och värdesummor ävensom
indextal ha utförts på i huvudsak samma sätt som ovan angivits beträffande
gödselmedel, varvid tillsetts att dubbelräkning undvikits. 1 kliförbrukningen
ingår även kli, som erhållits vid förmälning hos tullkvarnar; eftersom
jordbruksbefolkningens egen förbrukning av brödsäd medtagits såsom försäljning,
bör nämligen utvunnet kli i sin helhet upptagas såsom inköp. Värdesummorna
lia för allt kli beräknats med anlitande av noteringarna å vetekli
och för »övrigt oljekaksfoder» med användande av noteringarna å 48-procentig kraftfoderblandning. Det sistnämnda har synts riktigast på grund
av att försäljningen av oljekaksfoder nu till övervägande del sker i form av
blandningar samt dessas sammansättning varieras med hänsyn till tillgång
och pris å de olika specialfodermedlen. Det vägda index, som beräknats ur
värdesummorna för majs och denaturerad brödsäd, klifoder, linkakmjöl och
övrigt oljekaksfoder, har tillämpats för hela gruppen, sålunda även för avfall
från sockerbruken m. lii. samt animaliskt foder.

Summan av jordbrukets inköp av kraftfoder utgjorde enligt beräkningarna
omkring 104 miljoner kronor under basåren, varvid emellertid vissa fodermedel
inräknats enligt industri- och handelsstatistikens värde. Jordbruksutredningens
undersökning utvisar som medeltal för åren 1935 och 1937 en
summa av omkring 116 miljoner kronor, vilket torde bero på att de uppgiftslämnande
gårdarna haft större förbrukning av kraftfoder än jordbruket
i allmänhet.

3. Maskiner och redskap (se tab. 6).

De utgifter för maskiner och redskap, som man i detta sammanhang har
att räkna med, kunna uppdelas i:

a) kostnader för normal nyanskaffning, vilka för Sveriges lantbruk böra
motsvara nyanskaffningsvärdet för alla erforderliga maskiner och redskap,
delat med den genomsnittliga livslängden,

b) underhållskostnader, vilka bestå i anskaffandet av reservdelar och utförandet
av reparationer.

Nyanskaffningsvärdet för alla maskiner och redskap kan icke bestämmas,
och livslängden kan icke heller med säkerhet angivas. Man måste därför
söka mera direkt erhålla kännedom om det normala inköpsbehovet. Till viss
del kunna beräkningar häröver göras med hjälp av industri- och handelsstatistikens
uppgifter örn tillverkning, import och export av lantbruksmaskiner
under olika år. Undersökningarna ha givit vid handen, alt inköpen av
lantbruksmaskiner växla betydligt med konjunkturerna. De voro mycket
små under depressionsåren 1930—34 för att därefter okas. Under 1937 hade
de nått en avsevärd omfattning men ökades ytterligare 1938 och anses under

Kungl. Mcij:ts proposition nr 276.

1939 ha varit rekordartade. Av allt att döma ha kostnaderna för maskininköpen
som genomsnitt för åren 1935—37, delvis till följd av höjda priser, varit
större än tidigare skulle ansetts normalt. Utvecklingen har emellertid
också medfört, att jordbrukets maskinbehov ökats, varför man nu måste räkna
nied större normal anskaffning än tidigare. Man torde därför komma
verkligheten nära, örn man betraktar omfattningen av maskininköpen under
arén 1935—37 såsom normal för nuvarande förhållanden. Ett viktigt undantag
i detta hänseende utgör dock anskaffningen av traktorer, vilken under
de senaste åren försiggått i snabb takt. Det har därför synts vara riktigare
att behandla traktorkostnaderna på särskilt sätt (se härom längre fram).
Ej heller kostnaderna för egna lastbilar och personbilar medtagas här utan
tagas i betraktande under »diverse kostnader» i senare sammanhang.

De i tabell 6 anförda inköpssummorna för olika slag av maskiner äro i allmänhet
härledda ur industri- och handelsstatistikens uppgifter örn fabrikanternas
nettoförsäljningsvärden resp. import- och exportvärdena under de statistiska
nummer, som innefatta rena lantbruksmaskiner. Till importvärdena
lia tullavgifterna adderats, medan exportvärdena fråndragits. På så sätt erhållna
värdebelopp understiga emellertid väsentligt jordbrukets anskaffningskostnad,
varför det varit nödvändigt att beräkna tillägg för försäljningskostnaderna.
Från personer, som äro förtrogna med förhållandena inom branschen,
har därför inhämtats uppgifter om de försäljningsprovisioner (partioch
detalj-), som pläga utgå vid försäljning av lantbruksmaskiner. Med
hjälp av sålunda erhållna uppgifter lia värdesummorna från industri- och
handelsstatistiken omräknats till försäljningsvärden enligt katalogpriser, och
dessa värden ha slutligen reducerats med de rabatter, som enligt inhämtade
uppgifter beräknas tillkomma jordbrukarna. De i tabellen angivna värdesummorna
böra sålunda i det närmaste motsvara jordbrukets verkliga inköpskostnad.
Dock bör anmärkas, att det beträffande en del maskinslag, såsom
harvar, hästhackor, tröskverk, harpor m. fl. förekommer fabrikation hos
mindre tillverkare, vilken ej finnes redovisad i industristatistiken. Å andra
sidan finna en del maskiner såsom sädesrensningsmaskiner m. fl. användning
utanför det egentliga jordbruket. Så är också i betydande omfattning fallet
med vissa handredskap. På grund härav har den grupp av handredskap,
som innefattar spadar, hackor, högafflar m. fl., medtagits i sin helhet, medan
sådana redskap som hammare, släggor, spett och yxor icke medtagits
till någon del. Emellertid är det icke möjligt att på detta sätt erhålla en specificerad
statistik över inköpen av alla maskiner och redskap, som användas
i jordbruket, eller underhållskostnaderna för dessa. I några fall ha uppskattade
värdesummor upptagits; i andra fall har någon specifikation icke kunnat
lämnas.

De i tabellen redovisade inköpen böra emellertid vara fullt tillräckliga för
att man med dessa som underlag skall erhålla ett tillräckligt representativt
index för gruppen maskiner och redskap. Prisuppgifter lia inhämtats för
ett mycket stort antal fabrikat, och index har beräknats särskilt för varje viktigare
undergrupp. Dessa indices ha sedan sammanräknats till ett index för
hela gruppen med användande av basårens värdesummor såsom vägningstal.

Den totala årskostnaden för maskiner och redskap under basåren har i
tabellen angivits till 68 miljoner kronor, vilket belopp använts som vägningskoefficient
vid sammanräkning med övriga utgifter för jordbruket. Denna
summa grundar sig på de förut omnämnda beräkningarna med hjälp av
räkenskapsresultatens uppgifter örn kostnaderna pr hektar för underhåll och
amortering av döda inventarier samt jordbruksutredningens undersökning
om jordbrukets kontantutgifter. Eftersom jordbruken allmänt äro beroende

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

av en viss maskinanvändning, vilken ej är så växlande som användningen
av konstgödsel och kraftfoder, böra nämnda undersökningar i detta fall kunna
anlitas. Från räkenskapsresultaten erliålles en totalsumma av 66.4 milj. kr,
som medeltal för basåren. Enligt .jordbruksutredningens undersökning uppgingo
utgifterna i medeltal för åren 1935 och 1937 till följande:

Ersättningsköp.......................... 33.7 milj. kr.

Underhåll............................... 36.9 » »

Nyuppsättning .......................... 9.7 » »

Summa 30.3 liliij, kr.

Räkenskapsresultaten ge icke direkt upplysning örn kostnaderna för nyanskaffning
utan om amorteringen av förut huvudsakligen vid lägre prisnivå
anskaffade maskiner samt örn underhållet av dessa. Vidare innefattas däri
icke en del fasta inventarier såsom hissanläggningar och hydroforer, vilka av
vissa skäl här förås till maskiner. Räkenskapsresultaten kunna av dessa
skäl väntas giva för låg summa. Å andra sidan äro de i räkenskapsresultaten
ingående gårdarna måhända bättre utrustade med maskiner än jordbruken
i allmänhet, något som skulle verka höjande på kostnaderna, jordbruksutredningens
kostnadssumma å sin sida inkluderar en del utgifter, som
ej skola medtagas här, nämligen inköpen av traktorer (c:a 9 miljoner kr.)
samt av lastbilar och personbilar, i den mån de senare ej förts på ägarens eget
konto. Dessa omständigheter föranleda en reducering av jordbruksutredningens
totalsumma med 12.3 milj. kr. till 68, vilket samtidigt innebär en
mindre höjning av det med hjälp av räkenskapsresultaten erhållna värdet. I
detta sammanhang skall påpekas, att jordbruksutredningens summa för underhåll
säkerligen inkluderar — förutom egentliga underhållskostnader —
även inköp av en del maskiner och särskilt handredskap m. m., vilket förklarar,
att denna summa blivit sa hög, medan utgifterna för ersättningsköp
te sig låga. I övrigt gäller, att arbetskostnader för reparationer, i den mån
dessa utföras med egen arbetskraft, ej ingå i nu angivna utgifter utan komma
bland arbetslöner.

4. Traktorkostnader (se tab. 7).

Enär föreliggande beräkningar förutsätta ett statiskt läge med avseende
pa omfattningen av jordbrukets produktion, förnödenhetsanvändning m. m.,
kan man icke upptaga basarens traktoranskaffning såsom normala inköp.
Redan dessa års traktorköp, som genomsnittligt belöpte sig på c:a 9 milj. kronor
årligen, inneburo nämligen en ganska betydande nyinvestering. De två
senaste åren ha dessa inköp fått en ännu större omfattning. Den ökning av
traktorbeståndet, som är en följd härav, medför i sin tur å ena sidan en
kontinuerligt ökad förbrukning av driv- och smörjmedel och å andra sidan
minskad användning av hästar och mänsklig arbetskraft. Ett medtagande
av basårens traktorköp såsom normal anskaffning skulle följaktligen nödvändiggöra
ett hänsynstagande till kvantitativa förändringar på andra områden,
något som måste anstå till senare undersökningar.

De här gjorda kostnadsberäkningarna hänföra sig till det traktorbestånd,
som lanns i bruk under basåren — genomsnittligt c:a 9,500 st. — och innefatta
amorterings- och underhållskostnader ävensom kostnader för driv- och
smörjmedel. Beräkningar lia utförts på två olika vägar. Den ena grundar
sig på 1937 års traktorräknings uppgifter örn antalet driftstimmar samt inhämtade
uppgifter örn traktorernas livslängd, bränsleförbrukning och oljeåtgång
pr timme m. m., vilket möjliggjort en beräkning av kostnaderna pr

Milling till riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 276. 7

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

driftstimme. Dessa beräkningar giva en genomsnittskostnad för basåren av
8.2 milj. kr. Den andra beräkningsmetoden grundar sig på kostnadsuppgifter
i räkenskapsresultaten för svenska jordbruk. Därur har erhållits totalkostnaderna
för sammanlagt 680 traktorar. Genom multiplikation av medelkostnaden
för dessa traktorår med totala antalet i bruk varande traktorer
erhålles en summa av 9.8 milj. kr. Medeltalet av bada dessa beräkningar
har här använts.

5. Diverse kostnader (se tab. 8).

Inom denna grupp falla en mångfald olika kostnader, vilka här redovisas
så långt det varit möjligt att beräkna desamma. En närmare redogörelse
för beräkningsmetoderna skulle bli allt för omständlig. Delvis ha
basårens värdesummor framräknats med hjälp av räkenskapsresultaten (allmänna
omkostnader samt »övriga frakter»); delvis ligga industri- och handelsstatistikens
kvantitetsuppgifter jämte uppgifter om försäljningspriserna
till jordbrukare till grund (skördegam, hästskor och hästskosöm, torvströ).
I andra fall ha uppgifter erhållits direkt från försäljarna. Mjölkfrakterna
äro beräknade med hjälp av mejeristatistiken. Beträffande kraft och lyse,
som innefattar elektrisk energi till jordbruksdriften, drivmedel till stationära
motorer samt fotogen till belysningsändamål, ha särskilda beräkningar företagits.
Om mjölkkontrollkostnaderna i kreatursbesättningarna (exklusive
statliga bidrag) ha uppgifter lämnats av lantbruksstyrelsen.

Bland fraktkostnaderna ha endast medtagits sådana frakter, som särskilt
betalats av jordbrukarna eller avdragits å försäljningspriset^ såsom i stor utsträckning
är fallet beträffande mjölkfrakterna. I den mån jordbrukarna
utföra transporterna själva (örn de t. ex. ombesörja transport av mjölk till
mejeri med egna dragare) äro kostnaderna härför icke medtagna, enär de ju
ingå bland övriga produktionskostnader (arbetslöner m. m.). Ett undantag
utgör transporter med egen lastbil, i det att kostnaderna för egen lastbil ingå
här. Då jordbrukarnas produktpriser respektive förnödenhetspriser i regel
avse leverans å närmaste avsättnings- eller inköpsort, böra fraktkostnaderna
givetvis på här angivet sätt medtagas såsom utgift. Bland allmänna omkostnader
ingå kostnader för porto, telefon, kontorsmaterial, andel av kostnaden
för personbil, där sådan förekommer m. m. Det är knappast möjligt att
särskilt beräkna index för dessa. De ha därför liksom mjölkkontrollkostnaderna
inräknats med samma index, som erhållits för gruppen diverse kostnader
i övrigt.

De totalt redovisade kostnaderna under denna grupp uppgå till 73.58 milj.
kronor. Till jämförelse kan nämnas, att jordbruksutredningens undersökning
utvisar en utgiftssumma i medeltal för åren 1935 och 1937 av 114.3 milj.
kronor. Däri ingår emellertid olycksfallsförsäkring och övriga försäkringar,
skogsaccis, skogsvårdsavgift, bränn- och smörjoljor till traktorer, vilka
här redovisas under andra grupper eller ej skola medtagas. Dessa utgifter
torde sammanlagt uppgå till c:a 35 milj. kronor, varför skillnaden reduceras
till 5 å 6 miljoner. Bland poster, som saknas i den lämnade sammanställningen,
kunna nämnas veterinärkostnader och förmalningsavgifter, men
givetvis förekomma även diverse andra kostnader, vilkas storlek ej kan
närmare angivas.

6- Byggnader (se tab. 15).

Såsom framhållits i tidigare sammanhang inräknas i byggnadskostnad^^
endast kostnader för ekonomibyggnader. Bostadsförmån ingår för såväl
jordbrukarna själva som för statare och tjänare i lönen och belastar sålunda
i dessa beräkningar jordbruket genom arbetskostnaderna (löneutgifterna).

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Kostnaderna för ekonomibyggnader behandlas här på analogt sätt som
kostnaderna för maskiner och redskap. Ett index, utvisande själva förändringarna
i byggnadskostnaderna, kan erhållas genom att man från tid till
annan beraknar kostnaderna för uppförande av nya byggnader utav lämplig
standardtyp (av viss storlek och med viss beskaffenhet, material- och arbets•''
^ai man sPecificerad förteckning över material- och arbetsåtgång
till dylika byggnader, kan index emellertid enklare beräknas direkt ur pri5®r!?a
a ifrågavarande material och arbete. På motsvarande sätt kunna
torandnngarna i underhållskostnaderna indexmässigt beräknas I regel kan
man emellertid förutsätta att de senare i stort sett följa själva byggnadskostnadernas
förändring^, varför det är tillräckligt att beräkna index å dessa

En tämligen svårlöst fråga är emellertid beräknandet av byggnadskostnadernas
storlek eller med andra ord den summa, med vilken nämnda kostnader
skota sammanräknas med andra kostnader för jordbruksdriften Eftersom
alla brukningsdelar med fristående drift behöva byggnader, anpassade
lil brukningsdelarnas storlek och djurantal, samt dessa byggnader ha en
begränsad livslängd, bör den årliga nybyggnadskostnaden för hela det
svenska jordbruket principiellt sett vara lika med den samlade kostnaden
or nybebyggelse vid alla jordbruk, delad med den genomsnittliga livslängden
eller med andra ord lika med kostnaden för det antal byggnader, som genomsmtthgt
rakna! ärligen behöver uppföras. Häremot erinras måhända,
bygler uppforts for lägre kostnader och att man fördenskull
endast bor rakna med amortering av verkliga kostnader för det förefintliga
byggnadsbeståndet. Oavsett att sistnämnda kostnader äro omöjliga att fastställa,
sa skulle en dylik princip, därest den bleve bestämmande för prissättningen
a jordbrukets produkter, hämma eller rent av förhindra även myckf.
,/n1Sark; nybebyggelse vid jordbruket, enär vederbörande jordbrukare
i sa fall icke kunde företaga nödig amortering å sina verkliga kostnader Då
behovet av ny- och ombyggnader vid jordbruket är mvcket betydande bör
hinder av detta slag ej resas. Principen bör sålunda vara, att man räknar

rHsartnrir0i?U^tl01ilSki0Stl?aderna'' Vidare kan sägas’ att Jordbrukarna vid en
k™ • k os t n a d s steg nn g som den nuvarande komma att och även böra

bygga i mindre omfattning, varför de verkliga årskostnaderna icke nu stegler!
Pir;rtr nied,1prl,sen,,;l- Detta torde a§a sin riktighet. Emellertid får
ölp« i r r• han.seende beaktas, att ingen vet, huruvida kostnaderna framdeles
bh lägre ävensom att ett uppskjutande av nybyggandet kommer att
stegra byggnadsbehovet längre fram.

beräkningarna påpekanden ska11 nu 1 korthet redogöras för de verkställda

förfil, hj rP aV dea officieIla statistiken (1932 års jordbruksräkning) har
för olika stone områden av landet beraknats den genomsnittliga åkerarealen
skörden och kreatursantalet pr brukningsdel inom storleksgiSpperna 1—Td
fa> IU~JP ha’ 20—5° ha och över 50 lia. Åkerarealen, skörden och kreaursantalet
vid brukningsdelar under 1 ha inräknades därvid i gruppen
lnn ,° ,ha oc.b. fördelades pa brukningsdelarna inom denna, varigenom^åinda
hela skörden och kreatursantalet i landet kommit i betraktande ehuru
kostnader för särskilda byggnader vid de minsta brukningsdelarna’ej beräknats
I a sa satt bär erhållits en gård av genomsnitt.sstorlek (typgård] för
värjo storlek sgrupp moni de skilda områdena. En dylik uppdelnng i stor
leksgrnpper ar g,vetvis motiverad därav, att byggnadskostnaderna r d urenbet
lii. m bh olika hoga i byggnader av olika storlek. Lantbruksförbiindet
väiule sig ilarpa till vissa byggnads- och cgnalieniskonsulenter i landet även.
V •'' ''i nian Ekonomibyggnader nied begäran, alf do skulle uppgöra förteckning
över material- oell arbetsåtgång samt kostnadsberäkningar för

100

Kungl. Majlis proposition nr 276.

lämpliga ekonomibyggnader till var och en av dessa typgardar ävensom
lämna övriga erforderliga upplysningar. Det i anledning harav inkomna
materialet har ännu icke i sin helhet bearbetats, varför de har meddelade resultaten
få betraktas såsom preliminära. .......

En del av de mottagna kostnadsberäkningarna visar ratt stora skiljaktigheter,
vilket uppenbarligen sammanhänger med olikheter i byggnadernas
kvalitativa beskaffenhet (materialåtgång m. m.) ävensom skiljaktigheter i
beräknade arbetslöner och materialpriser. De lägre och de högre kostnadsberäkningarna
ha därför behandlats separat, och beräkning över jordbrukets
totala kostnader ha utförts på basis av de lägre respektive de högre
kostnadsberäkningarna var för sig. Detta har skett genom multiplicermg av
den beräknade byggnadskostnaden för varje typgård med antalet brukningsdelar
inom storleksgruppen ifråga. På så sätt lia för basåren 1935—37 erhållits
följande totalkostnader, i vilka arbeten, som kunna vantas Wiva utförda
med jordbrukets egen arbetskraft, angivits separat.

De" lägre kostnadsberäkningarna.

Storleks grupper	Nybyggnads-kostnader ex-klusive egen arbetskraft milj. kr.	Egen arbets-kraft milj. kr.	Summa milj. kr.
1 10 ha..............	1,636	259	1,895
10 20 » ..............	813	143	956
20 50 » ..............	549	93	642
över 50 > ..............	373	56	429
Summa	3,371	551	3,922

De högre kostnadsberäkningarna.

Storleksgrupper	Nybyggnads-kostnader ex-klusive egen arbetskraft milj. kr.	Egen arbets-kraft milj. kr.	Summa milj. kr.
i 10 ha ..............	2,520	437	2,957
1Ö 20 > ..............	1,110 745	216	1,326
2Ö 50 > ..............	146	891
över 50 » ..............	479	84	563
Summa	4,854	883	5,737

Enär vattenledningar, cementerade gödselstäder, elektriska installationer,
hissar och dylikt icke allmänt förekomma vid kreatursstallarna, ha kostnader
härför icke medtagits i ovanstående kostnadsberäkning. Hissar, pumpar
och hydroforer medtagas emellertid under maskiner och redskap. Vid en
jämn fördelning av byggnadsbeståndet på olika åldersklasser inom livslängdens
ram skulle byggnadsvärdet uppenbarligen bliva hälften sa högt
som ovanstående summor för nybyggnadskostnadema eller 1,960 respektive
2,870 miljoner kronor. . . ..... .. ... .

I de lägre kostnadsberäkningarna har angivits en genomsnittlig livslånga
å byggnaderna av 60 å 70 år, medan motsvarande livslängd i de högre

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

101

kostnadsberäkningarna angivits till 80 ä 90 år. Det kan i detta sammanhang
omnämnas, att på en i slutet av 1938 utsänd rundskrivelse med
förfrågan om ekonomibyggnaders livslängd som svar erhölls, att livslängden
i allmänhet uppskattades till 50 å 70 år. Som orsak till denna relativt
korta medellivslängd anfördes bl. a. att särskilt träbyggnaders fysiska
hållbarhet nu vore lägre än tidigare, beroende på sämre kvalitet å det
virke, som numera kommer till användning. Vidare framhölls, att den
snabbare utvecklingen medförde, att byggnader ofta bleve oanvändbara, innan
byggnaderna som sådana voro uttjänta. I det följande räknas emellertid
med en livslängd av för de förstnämnda billigare byggnaderna 70 år
och för de senare (dyrare) 85 år. Man erhåller då ett förnyelsebehov för
basåren belöpande på genomsnittligt 56 milj. kr. enligt de lägre beräkningarna
och 67.5 milj. kr. enligt de högre. Dessa kostnader inkludera byggnadsarbete,
som utföres av gårdens eget arbetsfolk (huvudsakligen schaktningsarbete,
hantlangning och framforsling av material). Sistnämnda kostnader
skola nämligen här medtagas, enär byggnadsarbete, som utförts av
jordbrukets egen arbetskraft, icke ingår i de i annat sammanhang gjorda
beräkningarna rörande arbetskostnaderna för lantbrukQt.

Till ovanstående årskostnader för ombyggnader komma egentliga underhållskostnader
för byggnader. Dessa torde här kunna beräknas relativt lågt,
dels enär kostnaderna för mera genomgripande omändringar kunna sägas
vara beaktade i ovanstående byggnadskostnader, dels enär underhållsarbete
lill väsentlig del kan utföras av gårdens eget arbetsfolk och dylikt underhållsarbete
är medtaget under de vanliga arbetslönekostnaderna. En vanlig
beräkning är att underhållskostnaderna uppgå till c:a 1 % av totala nvbyggnadskostnaderna.
På förut anförda grunder räknas här med 0.6 °7o
av nybyggnadskostnaden exklusive den del härav, som representeras av
lörenämnda schaktning, hantlangning och framforslingsarbete. Man erhåller
då en årlig underhållskostnad för basåren av enligt den lägre kostnadsberäkningen
20.2 milj. kr. och enligt den högre 29.1 milj. kr. De årliga
nybyggnadskostnaderna tillsammans med underhållskostnaderna bli sålunda
76.2 resp. 96.6 milj. kr. I procent av totala nybyggnadskostnaden motsvarar
detta 1.94 resp. 1.68 %.

De i räkenskapsresultaten för svenska jordbruk ingående uppgifterna om
kostnaderna för amortering och underhåll av byggnader torde i detta fall
knappast ägna sig för jämförelse. Uppgifter från ett så litet antal gårdar,
som däri ingår, kunna näppeligen bli representativa ifråga om kostnader av
detta slag. Vidare inkludera dessa uppgifter bostadsbyggnader, och de uppgivna
kostnaderna utgöra beräkningar av amortering å befintliga byggnader
samt underhållskostnader. Ett mera omfattande material finnes i jordbruksutredningens
undersökning. Som medeltal för åren 1935 och 1937
utvisar denna undersökning följande kostnader:

Underhåll.............................. 53.3 mjij. kr.1

Ny- och ombyggnader .................. 29.2 » »

Summa 82.5 milj. kr.

I betraktande av alt dessa kostnader inkludera även bostadsbyggnader,
är summan påfallande låg. Som undersökningen är baserad på deklarationsuppgifter,
lärer emellertid den del av arbetskostnaderna för nybyggnad,

1 Anin. Den påfallande höga underhållskostnaden i jämförelse nied nybyggnadskostnaden
har säkerligen sin förklaring dari, att undersökningen baserar sig på deklarationsuppgifter och
att avdrag såsom för underhåll ofta får göras för mindre örn- och tillbyggnader.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

som faller på jordbrukets egen arbetskraft, icke ingå i summan. I vad mån
kostnaderna för nybyggnader fullständigt uppgivits torde också vara ovisst,
eftersom dessa kosnader icke äro avdragsgilla och anledning därför icke
funnits att så noggrant deklarera dessa. Slutligen får beaktas att under de
berörda åren (1935 och 1937) utgått icke obetydliga bidrag till byggnadsarbeten,
särskilt bostadsförbättring, vilka bidrag måse vara avdragna i kostnadsuppgifterna
till deklarationen. Dessa omständigheter torde tillsammans
motivera ett väsentligt tillägg, om jämförelse skall göras med de förut anförda
beräkningarna.

En säker beräkning av de årliga byggnadskostna derna är uppenbarligen
icke möjlig att verkställa. Med ledning av de undersökningar, vilka ovan
berörts, upptages här en kostnadssumma av 75 milj. kr. som genomsnitt för
basåren 1935—37, vilken värdesumma användes som vägningskoefficient
vid sammanräkning med övriga kostnader. Detta belopp ansluter sig nära
till de förenämnda lägre kostnadsberäkningarna. Därvid har beaktats, å
ena sidan att ombyggnad mången gång kan verkställas i stället för nybyggnad
samt att vid nybyggande ofta en del material från äldre byggnader kan
användas, å andra sidan att byggnaderna ofta draga väsentligt högre kostnader
i enlighet med de högre beräkningarna.

Som de inkomna kostnadsberäkningarna, vilka omfatta vart och ett av
åren 1935 t. o. m. 1940, visa en i huvudsak parallell kostnadsutveckling, har
index för byggnadskostnaderna tillsvidare beräknats på grundval av dessa.
En norm för fortlöpande indexberäkning skall emellertid uppgöras med
ledning av de inkomna förteckningarna över material- och arbetsåtgång.

7. Arbetskostnader (se tab. 11—13).

En direkt beräkning av jordbrukets arbetskostnader med hjälp av statistik
över antalet yrkesutövare vid jordbruket samt arbetslönens storlek är
icke möjlig. Skulle man tillgodoräkna samtliga dessa personer full lön allenast
från jordbruket, komme lönesumman upp i över 1 miljard kronor. Det
är emellertid obekant i vilken utsträckning alla dessa personer verkligen
utföra arbete eller delvis utföra arbete av annat slag än sadant, som hör
till lanthushållningen, såsom skogsarbete, körslor m. m. Emellertid är det
av stor vikt att arbetskostnaderna i sin helhet medräknas och icke endast
löner för lejd arbetskraft. Det är därför nödvändigt att söka på annan väg
erhålla ett mått på arbetskostnadernas storlek. De källor, som härför stått
till buds, äro dels räkenskapsresultaten för svenska jordbruk, dels jordbruksutredningens
undersökning. De förra innehålla uppgifter örn arbetskostnaderna
per hektar jordbruks jord, och dessa kunna ur primärtabellerna
uppdelas på kontantlöner och naturalöner till anställd driftspersonal
samt arbetslön, som tillgodoräknats jordbrukarens familj för utfört
arbete, varvid ersättningen beräknats efter gällande arbetslön för motsvarande
lejd arbetskraft. Uppgifterna örn arbetskostnaderna kunna också
uppdelas på arbete, som utförts för lanthushållningen som sådan, och arbete,
som lanthushållningens arbetspersonal utfört för andra grenar (skogsarbete,
körslor m. m.). Jordbruksutredningens undersökning ger endast
upplysning om utbetalade kontantlöner till anställd driftspersonal och ger
ingen uppdelning på lanthushållningen respektive andra grenar, varför den
endast kan få begränsad användning för jämförelse.

Givetvis kan det sägas, att räkenskapsresultaten grunda sig på så litet material,
att desamma ej äro representativa. Emellertid får beaktas, att arbetsåtgången
är så direkt beroende av själva produktionsprocessen, att även
ett relativt litet material i detta fall bör kunna giva ganska riktiga resultat.

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

103

På själva indexberäkningens totalresultat ha mindre fel beträffande arbetets
kvantitativa omfattning dessutom icke någon nämnvärd inverkan; långt
viktigare är att själva löneutvecklingen kan mätas rätt, och härför ligger
annat material till grund.

De ur räkenskapsresultaten erhållna uppgifterna om medelkostnaderna
pr hektar under åren 1935/36—1937/38 ha därför omräknats till totalkostnader
för det svenska jordbruket. Genom att denna beräkning verkställts
separat för olika naturliga jordbruksområden och inom dessa för de skilda
storleksgrupperna har möjlig hänsyn tagits till de av drifts- och naturförhållandena
samt brukningsdelarnas storlek betingade olikheterna i arbetsåtgång.
Emellertid får även tagas i betraktande arbetsåtgångens beroende
av skördens och kretursantalets storlek. Under i övrigt lika förhållanden
måste en större hektarskörd, respektive större kreatursantal per hektar som
regel medföra större arbetsåtgång. De i räkenskapsresultaten ingående gårdarna
uppvisa inom flertalet områden genomsnittligt högre skörd och kreatursantal
per hektar än medeltalet för hela landet, varför också de genom
direkt hektarmultiplicering erhållna arbetskostnaderna kunna väntas bliva
för höga. Enligt vissa metoder ha därför de på förenämnt sätt erhållna resultaten
reducerats i proportion till den genomsnittliga hektarskörden och
kreatursantalet. Resultaten av de båda beräkningarna framgå av följande.

Totala arbetskostnader.

A. Enligt direkt heklaromräkning.

Kontant........................

Natura ........................

Familjens arbete................

Summa

B. Reducerade värden.

Kontant........................

Natura ........................

Familjens arbete................

Summa

Lanthushåll- ningen	Övriga grenar	Summa
milj. kr.	%	milj. kr.	%	milj. kr.	*
231.5	31.2	50.2	33.9	281.7	31.6
105.2	14.1	21.5	14.6	126.7	14.2
407.2	54.7	76.3	51.5	483.5	54.2
743.9	100.0	148.0	100.0	891.9	100.0
83.4		16.6		100.0
203.8	31.0
92.0	14.0	_	_	_	_
362.5	55.0	—	—	—	—
658.3	100.0	—	—		—

Man kan av dessa beräkningar och med hänvisning till föregående resonemang
med stor grad av säkerhet draga följande slutsatser. De verkliga
arbetskostnaderna för lanthushållningen kunna icke vara så höga som 743.9
milj. kronor. ^ Den omständigheten att hektar-skörden och kreatursantalet
vid de gårdar, på vilka beräkningarna grunda sig, varit högre än me
deltalet för landet, måste nämligen lia haft en höjande inverkan på arbetskostnaderna
vid dessa. Å andra sidan kunna de totala arbetskostnaderna ej
heller lia varit så låga som 658 milj. kronor. Strävandena inom jordnämligen
i stor omfattning ut på att söka höja skörden nied
hjälp av andra och billigare produktionsmedel för att därigenom nå högre
avkastning per arbetsenhet. Dessutom torde den förhållandevis höga avkastningen
vid ifrågavarande gårdar delvis hero på, att de haft bättre jord

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

än genomsnittligt är fallet. Den verkliga arbetskostnaden bör följaktligen
ha legat mellan nämnda gränser.

Jordbruksutredningens undersökning visar som medeltal för åren 1935
och 1937 en total kontant löneutgift av 253.3 milj. kronor. Efter tillägg
av olycksfallsförsäkringskostnad, som skall utgå även å naturalön, erhålles
en summa av c:a 258.6 milj. kronor. Örn man antar, att räkenskapsresultatens
relationer mellan kontantlön, natura och familjens arbete samt
mellan lanthushållningen och andra grenar äro representativa, kan med utgångspunkt
härifrån beräknas följande lönebelopp.

	Lanthushåll- ningen	Övriga grenar	Summa
	milj. kr.	%	milj. kr.	%	milj. kr.
Kontant............................	212.6	31.2	46.0	33.9	258.6
Natura ............................	96.4	14.1	19.7	14.5	116.1
Familjens arbete....................	373.3	54.7	70.0	51.6	443.3
Summa	682.3	100.0	135.7	100.0	818. 0
%	83.4	—	16.6	—	100.0

De senast gjorda antagandena få naturligtvis betraktas såsom mycket
osäkra, varför denna beräkning endast kan anses giva en viss vägledning.

Med ledning av ovanstående upptagas arbetskostnaderna i beräkningarna
till en avrundad summa av 700 milj. kronor för basåren 1935—37.

1 procent av de samlade utgifterna är denna summa hög. Emellertid får
beaktas, att vid jordbruken vanligen förekommande utgifter för inköp direkt
eller indirekt från andra gårdar lia uteslutits ävensom att en del andra
utgifter ej heller finnas redovisade. Tillsammans torde dessa uppgå till omkring
200 milj. kronor, och om dessa medräknas, komma arbetskostnaderna
i normal relation till totalutgifterna.

Vid bedömande av de ovan anförda lönebeloppen för kontantlöner och
natura får beaktas, att dessa inkludera löner icke blott till lejd arbetskraft
i egentlig mening utan även löner till familjemedlemmar i arbetarställning
(se deklarationsformulärets anvisningar). Detta innebär, att de lönesummor,
som utgå till de lejda arbetarna, äro betydligt lägre än de ovan anförda,
medan ersättningen för familjens arbete blir i motsvarande mån
högre.

Den totala lönesumman måste nu uppspaltas i sina viktigaste komponen
ter, så att ett vägt löneindex kan beräknas med hjälp av lönerna för de viktigaste
arbetargrupperna. För detta ändamål har med ledning av den officiella
statistikens uppgifter om antal arbetare och i jordbruket arbetande
företagare och familjemedlemmar gjorts nedanstående ungefärliga beräkning
över de lönesummor, som olika arbetarkategorier representera. Den
lejda arbetskraften har där medtagits tämligen fullständigt, medan beträf
tande manliga företagare och familjemedlemmar antalet väsentligt reducerats,
vilket torde stå i god överensstämmelse med att det särskilt är jordbrukarna
vid de mindre brukningsdelarna, som måste skaffa sig inkomster
även genom annat arbete. De härvid erhållna lönebeloppen lia använts för
bestämmandet av de vägningskoefficienter, med vilka indices för olika lönegrupper
sammanvägas.

Det är givetvis icke möjligt att i beräkningarna medtaga alla olika arbetargrupper,
utan man får nöja sig med att ta med de viktigaste och låta

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

105

Fördelning av arbetskraften på olika löneformer med beräkning av vägnings koefficienter.

A. Manliga:

Tjänare

antal ............

kontantlön........

natura............

Statare

a) kördrängar

antal..........

kontantlön ____

natura ........

b) kreatursskötare

antal ..........

kontantlön .''...
natura ........

Dagsverkare

antal ..............

kontantlön (per år)..

B. Kvinnliga:

Tjänare

antal ..............

kontantlön..........

natura..............

Dagsverkare

antal ..............

kontantlön per år ..

C. Driftsledare:

antal ..............

kontantlön..........

natura..............

D. Specialarbetare:

Lejd arbetskraft	Familjens arbetskraft	Sammanlagd lönesumma för all arbetskraft 1,000-tal kronor	Väg- nings- koeffi- cienter
Antal arbe-tare 0. löneför-	Total löne-summa 1,000-tal kronor	Antal arbe-tare 0. löneför-	Total löne-summa 1,000-tal kronor
måner i kr.	Kon- tant	Natu- ra	måner i kr.	Kon- tant	Natura	Kon- tant	Natura
65,000			100,000
596	38,740	—	596	59,600	—	98,340	—	98
473	—	30,745	473	—	47,300	78,045	78
20,500			90,000		_	_		__
735	15,068	—	735	66,150	—	81,218	—	81
667	—	13,673	667	—	60,030	—	73,703	74 .
23,000	_	_	90,000	_	_	_	—
852	19,596	—	852	76,680	—	96,276	—	96
667	—	15,341	667	—	60,030	—	75,371	75 j
(50,000)	_	_	—	—	—	—	—	—
1,163	58,150					58,150		58
25,000			80,000
411	10,275	—	411	32,880	—	43,155	—	43
418	—	10,450	418	—	33,440	43,890	44
(19,000)	_	_	—	—	—	—	—	—
500	9,500	—				9,500		10
3,500							_	_
1,700	5,950	—	—	28,562	—	34,512	—	35
800	2,840	—		—	2,840	3
	5,000					_		i 5
	162,279] 73,049	—	263,872	\| 200,800] 426,151 Totalsumma	273,849] — 700,000! 700

dessa representera även övriga. Vad jordbrukarna själva beträffar, så upptagas
de såsom statare och inräknas med samma lön som gäller för motsvarande
lejda arbetare. Familjemedlemmar upptagas som tjänare i husbondens
kost (manliga och kvinnliga). Därutöver upptages för jordbrukarna
ett kontant lönebelopp för driftsledning av 28.5 milj. kronor såsom
tillägg till den lön, som jordbrukarna tillgodoräknats i egenskap av arbetare.
Detta belopp är beräknat med utgångspunkt från de löner, som enligt Socialstyrelsens
undersökning rörande löneläget och lönevariationerna inom jordbruket
år 1935—1936 betalades för lejd driftsledarepersonal, varvid räknats
med full lön till en driftsledareperson för varje 110 hektar. Den an -

106

Kungl. Mcij:ts proposition nr 276.

förda summan ^ kan måhända synas hög. Den motsvarar emellertid för
brukningsdel på 10 hektar c:a 80 kr., för brukningsdel på 25 hektar 200
kr. och för brukningsdel på 50 hektar c:a 400 kr. och torde vara fullt motiverad
såsom ersättning för den utbildning, jordbrukaren får förutsättas behöva
skaffa sig, och för de krav, som i övrigt ställas på honom. Till jämförelse
kan nämnas, att rättare och ladugårdsförman enligt lönestatistisk
årsbok åtnjuta kontantlöner, som med 300 å 400 kr. överstiga lönerna för
vanliga arbetare. Likaså har inräknats ett belopp av 5 miljoner kr. såsom
högre kontantlön för specialarbetare (rättare, ladugårdsförman m. fl.). Dessa
nu berörda poster lia här ingen annan betydelse än att åstadkomma en
riktig avvägning mellan kontant- och naturalönen vid indexberäkningen.
De kontantlöner, som utgå till de medtagna huvudgrupperna, ligga nämligen
lägre än de genomsnittliga kontantlönerna för alla arbetare, varför kontantlönen
utan de företagna justeringarna skulle komma att väga för lätt.
Något särskilt index beräknas emellertid icke för driftsledare- och specialarbetarlön
(nödiga uppgifter härför finnas endast för vissa år), utan nu
berörda lönebelopp förändras efter det vägda index, som beräknats ur de
övriga gruppernas kontantlöner.

Lönebeloppens storlek liksom de vidare beräkningarna framgå närmare
ur tabellerna 10—13, vilka torde giva tillräcklig upplysning om förfaringssättet.
Några påpekanden skola emellertid här göras.

Naturans värde är huvudsakligen beroende av priserna å de däri ingåen
jordbruksprodukterna, varför höjning eller sänkning av produktpriserna
(inkomsterna) medför motsvarande förändring i naturalönen. Värdet av
bostadsförmån är upptaget efter tillgängliga uppgifter i lönestatistisk årsbok
samt för 1939 och 1940 efter den bestämmelse i kollektivavtalen, som
säger, att om bostadsutrymmet understiger 35 kvm. golvyta, det bristande
utrymmet skall ersättas med 5 kr. pr år och felande kvm. golvyta. Den
stegring i bostadskostnaden, som siffrorna utvisa, motsvarar tydligen icke
den kostnadsstegring, som verkligen inträtt. I brist på andra uppgifter ha
de emellertid fått medtagas. Genom de statliga bidrag till bostadsförbättring
av såväl vanliga bostäder som lönebostäder, som under de senare åren
utgått, torde den inträdda kostnadsstegringen dessutom till väsentlig del
ha kompenserats.

De anförda kontanta årslönerna utgöra verkligt utbetalda löner för arbetare
med minst 250 arbetsdagar enligt lönestatistisk årsbok. Samma antal
arbetare (arbetareår) ingår för hela tiden. Då arbetstiden pr arbetare
(timantalet pr år) emellertid minskats i enlighet med lantarbetstidslagens
bestämmelser, kan fråga uppstå, om icke omräkning borde ske med hänsyn
härtill, vilket i sa fall skulle innebära, att arbetareantalet ökades i samband
med förkortningen av arbetstiden. Kända förhållanden ge dock icke
stöd för den uppfattningen, att en allmän ökning av den fasta arbetsstyrkan
förekommit, varför sådan omräkning ej företagits. I samband med
förkortningen av arbetstiden torde emellertid ökade utgifter ha uppkommit
för övertidsarbete m. m. I den mån Socialstyrelsens statistik ger upplysning
härom, äro dessa utgifter medräknade.

Vad dagsverkare beträffar, är det mera antagligt, att arbetstidsförkortningen
och lönestegringarna medfört en ökning i användningen av tillfälliga
sådana. För dagsverkarna har därför, vare sig de äro tillfälliga eller årsarbetare,
använts timlönen och ej daglönen, vilket innebär, att dessa ingå
i beräkningarna med oförändrat timantal och följaktligen med ett i förhållande
till arbetstidsförkortningen ökat arbetareantal.

Uti tabell 13 äro slutresultaten av beräkningarna anförda med uppdelning
på kontanta löner och natura, därvid lönerna för lejd arbetskraft och

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

familjens arbete sammanslagits. En motsvarande beräkning för lejd arbetskraft
och familjens arbete var för sig visar, såsom är att vänta, en starkare
stegring av kontantlönekostnaden för lejd arbetskraft än för familjens
arbete, såsom framgår av följande jämförelse mellan indextalen (medeltalen
1935—37 =100). _

	1935	1936	1937	1938	1939	1940 La kvart.	1938/ 1939	1939/ 1940
Konlantlönekostnader.
Lejd arbetskraft...... Familjens arbete......	92.8 94.2	96.3 96.6	111.8 109.2	124.8 118.5	129.3 122.6	137.8 129.6	128.3 121.3	134.7 127.2
Summa kontantlöner	93.7	96.5	110.2	121.0	125.2	132.8	124.0	130.2
Naturalöner, samtliga ..	94.3	97.1	108.6	107.6	109.1	130.7	105.4	122.1
Samtliga arbetskostnader	93.9	96.7	109.6	115.7	118.9	132.0	116.7	127.0

Ovanstående differenser mellan lejd arbetskraft och familjens arbete bero
huvudsakligen på det ovan påpekade förhållandet, att dagsverkarna inräknats
med timlön och därigenom i verkligheten med ett ökat antal, medan familjens
arbetslön i sin helhet räknats på årslöner. Den procentuellt^ sett
olikartade fördelningen på skilda löneformer i övrigt medverkar också till
skiljaktighet i stegringen. Beräkningen över kontantlönen för lejd arbetskraft
kan på en punkt kontrolleras emot jordbruksutredningens förenämnda
undersökning. Denna grundar sig på de deklarerade kontantlönerna vid
ett stort antal gårdar och visar en stegring från 1935 till 1937 med 20.7 °/o.
Ovanstående indextal för lejd arbetskraft innebära en stegring för samma
tid med 20.5 %, vilket torde få betraktas såsom en god överensstämmelse.

8. Jordbrukets räntekostnader (se tab. 14).

I. Beräkning av i jordbruket investerat kapital.

A. Fastighetskapital.

Enligt skattetaxeringen år 1938 utgör för fastighetsskattepliktiga
fastigheter jordbruksvärdet med avdrag för skogsmarkens värde 4,470 milj. kr.
Motsvarande värde för fastighetsskattefria jordbruksfastigheter

utgör................................................... 5 * *

Summa 4,475 milj. kr.

Härifrån avgår värdet av boningshusen vid jordbruket = 28.5 /
av hela fastighetsvärdet enligt beräkning på grundval av Nanneson
utredning i K. L. K:s handl. 1924.................. 1,275 »___»

Värdet av jord och driftbyggnader 3,200 milj. kr.

B. Driftkapital.

1) Värdet av levande inventarier 1935/37

Enligt särskild utredning...........

2) Värdet av döda inventarier 1935/37

Enligt särskild utredning...........

3) Värdet av inneliggande lager 1935/37

Enligt särskild utredning...........

4) Investerat kapital i driften 1935/37

Enligt särskild utredning..........

.................. 980 milj. kr

.................. 455 » »

.................. 430 » »

.................. 150 » »

Summa driftkapital 2,015 milj. kr.

Summa kapital, investerat i jordbruket (exel. bostadsbyggnader) 5,215 milj. kr.

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

II. Beräkning av räntekostnaderna.

1. Kapitalets fördelning.

Det totala i jordbruket investerade kapitalet (exel. bostadsbyggnader) uppdelas
i 2 huvudgrupper, lånat kapital och främmande kapital. Det lånade
kapitalets storlek tages ur »Jordbrukets skuldsättning år 1933» och delas
i 2 undergrupper, lån mot inteckningssäkerhet samt övriga lån. Det egna
kapitalet, vilket anses utgöra resterande belopp, uppdelas likaledes i 2 grap.
per, kapital motsvarande icke belånat fastighetskapital samt kapital motsvarande
icke belånat driftskapital. Härvid förutsättes att den förut nämnda
undergruppen »övriga lån» representerar lånat driftkapital.

Fördelningen av kapitalbehovet ter sig som följer:

A. Lånat kapital för jordbruket. Milj. kr.

Inteckningslån................................... 1,865

Övriga lån (avrundat).................680 2,545 milj. kr.

B. Eget kapital för jordbruket.

Ej belånad del av fastighetskapitalet.............. 1,335

Ej belånad del av driftkapitalet.................. 1,335 9670 »

Summa kapital 5,215 milj. kr.

Kapitalets storlek och fördelning antages vara oförändrad under de följande
åren.

2. Räntesatser för de olika kapitalposterna.

För inteckning slånen beräknas gälla en ränta, motsvarande vägd medelränta
för lån från hypoteksföreningar, sparbanker, jordbrukskassor, affärsbanker
och statliga lånefonder. Storleken av från resp. kreditinstitutioner lämnade
lån samt gällande räntesatser ha erhållits från den officiella statistiken
och vissa specialundersökningar. För vissa år ha lånebeloppen erhållits
genom interpolering. För den del av inteckningslånen, som icke äro placerade
hos kreditinstitutioner utan som får antagas ha lämnats av släktingar
och andra enskilda kreditgivare, innebär tillämpningen av en enhetlig
räntesats att samma ränta beräknas utgå för dessa. Detta antagande synes
bekräftas till sin riktighet vid jämförelse med räntekostnader och lånebelopp
enligt 1933 års skuldutredning.

För övriga lån beräknas gälla en ränta, motsvarande vägd medelränta för
borgenslån, växellån, m. m. från sparbanker, jordbrukskassor och affärsbanker.
Beträffande beräkningen av storleken av resp. institutioners lån
och räntesatser gäller detsamma som för inteckningslånen. Den till kreditinstitutionerna
utgående medelräntan har också för dessa lån antagits vara
tillämplig för de hos enskilda placerade lånen.

De för nämnda lånegrupper uträknade räntesatserna utgöra:

| 1935/37

1935

1936

1937

1938

1939 j 1938/39

1939/40

För inteckningslån ____j 3.55

3.65

3.53

3.46

3.30

3.22 i 3.26

3.45

För övriga lån ........j 4.05

4.08

4.04

4.03

3.99

3.98 3.99

4.31

För det av jordbrukarna själva i driften investerade kapitalet har en
ränteberäkning genomförts enligt följande grunder. Det egna kapitalet för
jordbrukets behov får antagas ha investerats av jordbrukarna på längre
sikt. Därför synes en viss stabilitet i räntesatsen för detta vara motiverad.

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Räntevariationerna år från år torde i huvudsak kunna anses vara beroende
av konjunkturväxlingarna. Dessas inverkan på räntenivån synes bäst och
enklast kunna elimineras genom att räntan beräknas som ett löpande medeltal
av årsräntorna under en 10-årsperiod, varvid medeltalet ansetts gälla
för sista året i perioden. Som grundval för denna beräkning synes lämpligen
kunna väljas den för varje år gällande medelräntan för de av
hypoteksbanken till hypoteksföreningarna under resp. år utlämnade lånen.
Denna ränta synes bäst representera vad en kapitalplacerare betingar i ränteersättning
för investering i jordbruket. Hänsyn får emellertid också tagas
till att nyssnämnda lån utgöra en praktisk taget riskfri placering. För det av
jordbrukaren investerade kapitalet, som kommer i efterhand ur säkerhetssynpunkt,
bör tydligen en något högre ränta beräknas. Härvid torde det vala
motiverat, att skillnad göres mellan den del av det egna kapitalet, som svarar
mot den icke belånade delen av fastighetskapitalet, och den del, som
svarar mot den icke belånade delen av driftkapitalet och som är mest riskbärande.
För bestämmande av storleken av detta pålägg kan skillnaden
mellan inteckningslån och borgenslån i sparbanker och jordbrukskassor
vara i viss utsträckning vägledande. Denna skillnad uppgår som regel till

0.6_0.8%. Härvid bör dock beaktas, att borgenslånen torde kräva något

mera förvaltningsbestyr, varför angivna skillnad förutom riskersättning även
torde inrymma ett mindre pålägg för högre förvaltningskostnader. Med
hänsyn till vad som anförts, torde det kunna anses skäligt, att för den del
av det egna kapitalet, som svarar mot icke belånad del av fastighetskapitalet,
beräknas ett tillägg av 0.3 % och att för den del, som svarar mot icke
belånad del av driftkapitalet, beräknas ett pålägg av 0.6 %.

De räntesatser, som enligt ovan böra beräknas för det egna kapitalet,
utgöra: _

ffiV

$8?

1935/37

1935.. .

1936.. .

1937.. .

1938.. .

1939.. .
1938/39
1939/40

Ränta för eget kapital

Löpande 10-års-medeltal av hypo-teksbankräntan	jordbruket
Fastighets- kapital	Driftkapital
4.35 %	4.65	4.95
4.50 % (1926/35)	4.80	5.10
4.35 % (1927/36)	4.65	4.95
4.19* (1928/37)	4.49	4.79
4.01 % (1929/38)	4.31	4.61
3.85 * (1930/39)	4.15	4.45
3.93 %	4.23	4.53
3.85 %	4.15	4.45

Om ränteutgifterna för lånat kapital ger också jordbruksutredningens
förut nämnda undersökning upplysning beträffande åren 1935 och 1937.
Örn dess resultat jämställas med här verkställda beräkningar, erhållas följande
summor i miljoner kronor.

	1935	1937	Medeltal 1935 och 1937
Jordbruksutredningen....	97.90	89.37	93.63
Lantbruksförbundet ....	95.81	91.94	93.88

Råda undersökningarna visa sålunda utgifter av alldeles samma storleksordning,
men jordbruksutredningens visar en snabbare förändring mellan
de båda åren. Orsakerna härtill äro icke kända.

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 276-

Sammanfattning.

Tabellerna 2 och 3 innehålla ett sammandrag över värdesummor och indextal
för jordbrukets produKter (inkomster). Motsvarande sammandrag
över utgifter återfinnas i tabell 15. Om slutsummorna i dessa tablåer sammanställas,
erhålles följande:

1	1935/37 medel- tal	1935	1936	1937	1938	1939	1940 lia kv.	1938/39	1939/40
A. Värdesummor, milj. kr.
Jordbruksprodukter .. Utgifter............	1,097 1,320	1,030 1,269	1,094 1,294	1,168 1,398	1,211 '' 1,445	1,279 1,472	—	1,226 1,450	1,389 1,575

B. Indextal.
Jordbruksprodukter .. Utgifter..............	100 100	93.9 96.2	99.7 98.0	106.5 105.9	110.4 109.5	116.6 111.5	132.4 124.4	111.7 109.9	126.6 119.3

Värdesummorna för inkomster äro som förut nämnts ej direkt jämförbara
med värdesummorna för utgifter, enär de icke omfatta lika stor del av
_ totala inkomsterna resp. utgifterna. Utgifterna äro nämligen tämligen fullständigt
redovisade säkerligen till omkring 95 °/o — medan redovisningen
a.Y irlj0msterna icke är lika fullständig. Överhuvud taget är inkomstsidan
tillsvidare mindre noggrant genomarbetad än utgiftssidan. Ej heller kunna
*.lff(/Yeaserl!a me^an inkomst- och utgiftssummorna användas såsom uttryck
för förändringarnas storlek. För att så skall kunna ske, måste båda sidorna
vara procentuellt lika fullständigt redovisade. Jämförelse bör därför i första
hand ske mellan indextalen, vilka icke kunna nämnvärt påverkas av denna
olikhet.. Indextalen visa en i stort sett jämnlöpande utveckling för inkomster
och utgifter fram till 1938. Från denna tidpunkt ha inkomsterna stegrats
starkare än utgifterna. Det som särskilt hållit tillbaka stegringen av utgifterna,
trots kraftiga ökningar för flertalet poster, är räntekostnaderna, som
med sin stora summa på över 200 milj. kronor utvecklats i fallande riktning
fram till och med 1939 och därefter visat en relativt svag stegring.

Det^ kan mahända sägas, att de i beräkningarna använda priserna ej genomgående
giva ett fullt riktigt uttryck för de priser, som jordbrukarna erhållit.
För indexberäkningen som sådan är ett dylikt förhållande emellertid
utan egentlig betydelse, därest en dylik avvikelse förekommer likartat
vid alla tidpunkter (såväl basperioden som de andra åren). Felen elimineras
nämligen i så fall, när index framräknas. I föreliggande material torde
förefintliga avvikelser i allmänhet vara på nämnt sätt likartade. Den störande
inverkan, som kan härflyta av stegrade fraktkostnader, utjämnas åtminstone
i huvudsak av att fraktkostnader ingå på utgiftssidan (se tabell 8).
En annan omständighet, som emellertid kan förrycka resultaten, är att årsmedelpriserna
icke utgöra vägda medeltal utan'' aritmetiska sådana Icke
heller denna omständighet bör emellertid medföra något fel, under förutsättning
att prisvariationerna och produktförsäljningens fördelning på olika månader
varit likartad under de skilda åren. Även i detta fall eliminera felen
varandra vid framräkningen av index. Däremot förrvckes resultatet, om
pnset stiger eller faller på ett onormalt sätt vid en tidpunkt, då försäljningen
ar förhållandevis liten. Det höjda priset verkar då abnormt höjande på genomsnittspriset
för året med resultat, att indextalet blir för högt Denna

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

lil

omständighet bör särskilt beaktas beträffande vissa växtprodukter, vilkas
försäljning är av mycket varierande omfattning under olika tider av året,
(främst brödsäd och potatis). Uet är otvivelaktigt, att denna omständighet
höjt index för dessa under budgetåret 1939/40 avsevärt mera än som motsvaras
av verkliga inkomstökningar. Som en motvikt härtill står emellertid,
att dessa produkter ingå med betydande värde i naturalönen och därigenom
höjt utgiftssidans arbetarlöner på ett motsvarande sätt (se tabell 10 och
13). Då de ifrågavarande produkterna icke väga allt för tungt vid framräknande
av generalindex för produkter, kan jämförelsen mellan inkomst- och
utgiftsindex därför icke utvisa något särdeles stort fel, under förutsättning
att de slutliga priserna för andra kvartalet 1940 bli de, som använts i beräkningarna.
Så kan icke helt bliva fallet. Redan är känt, att kontantlönerna
komma att stegras från 1 maj 1940 genom avtalsenligt dyrtidstillägg
(c:a 3.3 °/o). En del förnödenhetspriser liksom räntekostnaderna torde också
stegras. Allt detta kommer att medföra en höjning av det slutliga utgiftsindexet
för budgetåret 1939/40. Huruvida en liknande höjning av inkomstindex
kommer att äga rum, är tillsvidare svårt att bedöma.

Vad speciellt siffrorna för enbart första kvartalet 19A0 beträffar, måste understrykas,
att dessa för flertalet växtprodukter samt ägg äro influerade av
säsongmässiga företeelser. Priserna å dessa produkter ligga regelmässigt
högt nämnda tid av året, medan försäljningen är förhållandevis liten. De
speciella indextalen för denna tid måste därför, för att kunna rätt bedömas,
ses i jämförelse med indextalen för motsvarande period under andra år.
Aven örn mjölk och mejeriprodukter gäller, att de pläga visa en säsongmässig
stegring under vintern och att produktionen då är lägre än genomsnittligt för
året, ehuru dessa förhållanden icke äro så utpräglade som beträffande brödsäd,
potatis och ägg. Såsom förut framhållits, påverkas även naturalönens
värde av nämnda variationer, men i övrigt torde utgifterna endast uppvisa
obetydliga säsongrörelser i prishänseende. Jämförelsen mellan stegringen
i inkomster och stegringen i utgifter blir därför i detta speciella fall tydligen
något skev. De särskilda indextalen för första kvartalet 1940 äro givetvis
ändå av intresse för belysande av den senaste tidens prisutveckling, och den
missvisning i generalindextalen för första kvartalet 1940, som de berörda
förhållandena kunna förorsaka, är relativt obetydlig.

Av det föregående torde lia framgått, att det vore önskvärt, att årsindexsiffrorna
beräknades ur vägda årsmedelpriser. Som detta emellertid förutsätter
undersökningar över försäljningens säsongmässiga variationer, vilka
hittills icke hunnit utföras, bär detta önskemål för närvarande ej kunnat
tillgodoses.

En fråga av väsentlig betydelse är givetvis den, huruvida basåren 1935—
37 representera en lämplig avvägning mellan jordbrukets produktpriser och
priserna å produktionsmedlen, så att dä rådande priser kunna utgöra rättesnöre
för den inbördes avvägningen i fortsättningen. Även örn de ovan anförda
värdesummorna icke kunna direkt jämföras, så torde de dock berättiga
till vissa slutsatser i dessa hänseenden.

Det har redan nämnts, att inkomstsidan är mindre fullständigt redovisad
lin utgiftssidan. Medan på den senare torde saknas föga mera iin 50 miljoner
kronor för basåren, så får inkomstsidan ökas med större belopp. En beräkning
av försäljningsvärdena med hjälp av vägda årsmedelpriser i stället
flir med aritmetiska medeltal skulle å andra sidan medlin a någon sänkning
av hittills beräknade värden. Säkerligen kan det vid författa beräkningar
icke uppbringas ytterligare så slöra inkomstbelopp, att jämvikt uppnås nied
basårens utgifter. En slutsats härav är, ali jordbruket som helhet betraktat
icke kunde betala de limér lill innehavarna med familjemedlemmar eller ge

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

den förräntning å lantbrukskapitalet, varmed räknats i utgiftskalkylerna Av
andra undersökningar har framgått, att det särskilt varit de mindre jordbruken
och jordbruken i vissa trakter, som givit ett otillfredsställande ekonomiskt
resultat, medan vissa andra grupper av jordbruk kunnat uppnå en
god förräntning. — I detta sammanhang skall också påpekas, att de arbetskostnader,
varmed här räknats, även beträffande de mindre jordbruken närmast
hänföra sig till jordbruk över 5 hektar, enär jordbruk under 5 hektar
varit helt litet representerade i räkenskapsresultaten.

I vad män de under de senaste åren inträdda förändringarna i jordbrukets
kvantitativa omsättning, vilka inneburit å ena sidan en ökning av produkodl
® andra sidan en ökad förnödenhetsanvändning jämte åtgärder
för minskande utav användningen av mänsklig arbetskraft, kan ha medfört
en förbättring i jordbrukets ekonomiska resultat, har tillsvidare ej kunnat
närmare undersökas. Några bestämda uttalanden härom kunna därför
icke göras i detta sammanhang.

Stockholm den 26 april 1940.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

113

Tabell 1. Jordbruksprodukter.
Kvantiteter och priser.

Varuslag	Kvan- titet 1,000 ton	1935-37	1935	1936	1937	1938	1939	1940 l:a kvart.
Vete....................	515	17.76	16.69	17.01	. 19.60	19.24	17.98	20.39
Råg....................	265	16.68	15.55	15.92	18.29	17.49	17.27	20.54
Korn ..................	75	15.44	13.57	14.21	18.65	17.06	15.05	17.94
Havre..................	200	13.67	12.30	13.03	15.70	14.15	13.31	17.22
Ärter ..................	8	22.64	25.42	21.55	20.95	19.83	27.81	40.00
Potatis, mat-............	780	6.11	5.78	6.03	6.62	6.16	6.53	11.76
> , fabriks- ........	180	3.69	3.49	3.55	4.04	4.71	4.95	4.97
Sockerbetor ............	1,800	2.58	2.46	2.64	2.74	2.90	2.90	3.23
Hö ....................	80	6.62	7.22	6.27	6.37	5.97	6.43	8.36
Smör ..................	85	240.9	222.8	240.9	259.2	272.8	293.3	327.3
Ost, beräkn. som helfet.. Konsumtionsmjölk:	35	124.4	121.9	136.3	115.0	124.2	149.5	160.0
salumjölk ............	940	14.1	13.0	14.1	15.2	16.5	17.6	18.5
hemmaförbrukning ....	600	11.6	10.9	11.6	12.4	12.9	13.7	15.1
Ägg.....................	46	132.2	119.7	133.4	143.6	142.4	143.5	161.0
Storboskap..............	85	95.5	94.2	96.4	95.9	97.2	115.0	121.0
Kalv, större ............	30	146.9	136.7	144.4	159.5	161.4	179.0	197.0
» , mindre ..........	10	88.3	83.1	88.4	93.4	94.5	101.0	108.0
Får....................	4	148.6	137.2	147.3	161.4	163.7	192.0	213.0
Svin....................	140	116.7	110.4	118.3	121.5	135.1	135.0	140.0

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 276. 8

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 276

Tabell 2. Jordbruksprodukter.
Värdesummor för &r, mil], kr.

beräknade på de kvantiteter och priser, som angivas i tabell 1.

Varuslag	1935-37 medel- tal	1935	1936	1937	_1938	1939	1940 Ira kvart.
Vete........................	91.46	85.95	87.60	100.94	99.10	92.60	105.00
Råg........................	43.94	41.21	42.19	48.47	46.40	45.80	54.40
Korn ......................	11.58	10.18	10.66	13.91	12.80	11.30	13.46
Havre......................	27.34	24.60	26.06	31.40	28.30	26.60	34.44
Ärter ......................	1.81	2.03	1.72	1.67	1.59	2.22	3.20
Summa spannmål	176.13	163.97	168.23	196.39	188.19	178.32	210.19
Potatis, mat-................	47.66	45.08	47.03	50.86	48.00	50.90	91.70
> , fabriks- ............	6.64	6.28	6.39	7.27	8.48	8.91	8.95
Sockerbetor ................	46.44	44.28	45.72	49.32	52.20	52.20	58.14
Hö ........................	5.30	5.78	5.02	5.10	4.78	5.14	6.69
Summa växtprodukter	282.n	265.39	272.39	308.91	301.66	295.67	375.97
Smör ......................	204.76	189.38	204.77	220.32	231.88	249.31	278.21
Ost........................	43.54	42.67	47.69	40.24	43.47	52.33	56.00
Konsumtionsmjölk: till avsalu................	132.54	122.20	132.54	142.97	155.10	165.44	173.90
> hemmaförbrukning____	69.78	65.46	69.78	74.22	77.40	82.20	90.60
Producentbidrag............	—	—	—	—	—	10.21	26.40
Summa mejeriprodukter	450.62	419.71	454.78	477.76	507.86	559.19	625.11
Ägg........................	60.81	55.06	61.31	66.06	65.60	66.00	74.10
Storboskap..................	81.18	80.07	81.94	81.52	82.60	97.80	102.90
Kalv, större ................	44.07	41.01	43.32	47.85	48.40	53.70	59.10
> , mindre ..............	8.83	8.31	8.84	9.34	9.45	10.10	10.80
Får........................	5.94	5.48	5.89	6.45	6.55	7.68	8.52
Svin........................	163.38	154.56	165.62	170.10	189.10	189.00	196.00
Summa slaktdjur	303.40	289.13	305.61	315.26	336.10	358.28	377.32
Summa djurprodukter	814.83	764.21	821.71	859.07	909.45	983.77	1,076.63
Summa produkter	1,097.00	1,029.61	1,094.10	1,168.01	1,211.10	1,279.44	1,452.50

Värdesummorna för första kvartalet 1940 äro uttryck för det värde, som
skulle erhållas, örn då rådande priser vore gällande ett helt år. Summorna
ha här inget annat ändamål än att bilda underlag för beräkning av vägda
gruppindextal och giva sålunda icke uttryck för verkliga värden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

115

Tabell 3. Jordbruksprodukter.
Index. 1935—37 = 100.

Varuslag	1935	1936	1937	1938	1939	1940 l:a kvart.	1938/39	1939/40
Vete ........................	94.0	95.8	110.4	108.3	101.2	114.8	99.4	110.4
Råg..........................	93.8	96.0	110.3	105.5	104.2	123.8	99.8	116.9
Korn ........................	87.9	92.0	120.1	110.5	97.6	116.1	95.9	110.3
Havre........................	90.0	95.3	114.8	103.5	97.3	126.0	91.2	117.6
Ärter ........................	112.3	95.2	92.5	87.6	122.7	176.8	86.2	159.7
Summa spannmål	93.1	95.s	111.5	106.9	101.4	119.5	97.9	{113.5)
Potatis, mat-..................	94.6	98.7	106.7	100.8	106.8	192.4	94.8	156.5
> , fabriks- ..............	94.6	96.2	109.5	127.6	134.2	134.8	132.5	134.6
Sockerbetor ..................	95.3	98.4	106.2	112.4	112.4	125.2	112.4	119.0
Hö ..........................	109.1	94.7	96.2	90.2	97.0	126.2	86.8	118.9
Summa växtprodukter	94.1	96.5	109.5	106.9	104.8	133.1	100.S	{122.3)
Smör ........................	92.5	100.0	107.6	113.2	121.7	135.9	118.1	130.2
Ost ..........................	98.0	109.5	92.4	99.8	120.2	128.6	113.2	124.9
Konsumtionsmjölk: till avsalu..................	92.2	100.0	107.8	117.0	124.8	131.2	121.3	127.0
» hemmaförbrukning ......	94.0	100.0	106.9	111.2	118.1	130.2	114.4	124.7
Summa mjölkprodukter inkl. producentbidrag ............	93.1	100.9	106.o	112.7	124.i	138.7	118.0	(133.1)
Ägg..........................	90.5	100.9	108.6	107.7	108.5	121.9	107.3	(119.8)
Storboskap....................	98.6	100.9	100.4	101.8	120.6	126.8	109.1	127.7
Kalv, större ..................	93.1	98.3	108.6	109.9	121.9	134.1	115.0	126.6
> , mindre ................	94.1	100.1	105.8	107.0	114.4	122.3	111.0	122.3
Får..........................	92.3	99.1	108.6	110.2	129.3	143.4	121.9	135.4
Svin ........................	94.6	101.4	104.1	115.8	115.7	120.9	115.8	118.3
Summa slaktdjur	93.4	100.7	103.9	110.8	118.1	124.4	113.9	(122.5)
Summa djurprodukter	93.8	100.9	105.4	111.6	120.7	132.1	115.6	(128.1)
Generalindex för produkter	93.9	99.7	106.5	110.4	116.6	132.4	111.7	(126.6)

Vid beräkning av indextalen för budgetåret 1939/40 har beträffande andra
kvartalet 1940 använts samma priser som för första kvartalet utom i vissa
fall, där den kommande prisutvecklingen kunnat förutses med viss grad av
säkerhet (brödsäd och ägg).

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

Tabell 4. Jordbrukets utgifter.
Köpgödsel och Jordbrukskalk.

1. Genomsnittliga inköp åren 1935—37.

		Värde
	Ton	i 1,000 kr. (vägningstal)
Fosforsyregödsel, PäOs......................................	54,805	20,069
Kvävegödsel, rent kväve....................................	26,275	27,715
Kaligödsel, kali............................................	30,222	9,308
Övriga gödselmedel (industrivärde) ej indexberäknade ........	—	731
Summa köpgödsel		57,823
Jordbrukskalk	180,000	4,500
Summa		62,823

2. Priser och index.

			Köp	god	s e 1		.	Jordbruks-	Grupp- index
	Priser per kg		Index
,	Fos- for- syra PaOs kr.	Kväve kr.	Kali kr.	Fos- for- syra	Kväve	Kali	S:a köp- gödsel	Pris per kg CaO öre	In- dex	Gödsel- medel och kalk
1935—37, vägt medeltal	0.367	1.055	0.308	100	100	100	100	2.47	100	100
1935 ................	0.382	1.065	0.276	104.1	101.0	89.6	100.2	2.48	100.4	100.2
1936 ................	0.357	1.055	0.328	97.3	100.0	106.5	100.1	2.46	99.6	100.1
1937 ................	0.360	1.045	0.318	98.1	99.1	103.2	99.4	2.48	100.4	99.5
1938 ................	0.369	1.089	0.316	100.5	103.2	102.6	102.2	2.72	110.1	102.8
1939 ................	0.369	1.072	0.328	100.5	101.6	106.5	102.0	2.78	112.5	102.8
j 1940, lia kv.........	0.523	1.100	0.390	142.5	104.3	126.6	121.4	(3.15)	(127.5)	(121.8)
\| »/i 1938—80/« 1939....	0.363	1.076	0.309	98.9	102.0	100.3	100.7	2.75	111.3	101.6
1939—1940 ..........	0.448	1.088	0.366	122.1	103.1	118.8	112.5	2.97	120.0	113.0

Siffror inom parentes liksom alla siffror för budgetåret 1939—40 äro
preliminära. Priser och index för året 1939—40 har beräknats med antagande,
att priserna under andra kvartalet 1940 bli desamma som under
första kvartalet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

117

Tabell 5. Jordbrukets utgifter.
Köpfodermedel.

1. Genomsnittliga inköp åren 1935—37.

		Värde
	Ton	i 1,000 kr. (vägningstal)
I indexberäkningen ingående:
Majs och denaturerad brödsäd............................	137,263	21,408
Klifoder ................................................	184,835 26,660	25,332 4,927
Linkakor och mjöl ......................................
övrigt oljekaksfoder......................................	234,803	42,381
Summa	583,5G1	94,048
Tillkomma ej indexberäknade:
Sockerbetsavfall (industrivärde) ..........................	—	6,449
Animaliskt foder m. m. (industrivärde)....................	—	3,750
Summa köpfoder		104,247

2. Priser och index.

	Priser per 100 kg		I	n d	e x
	Majs o. den. bröd-säd	Vete- kli	Lin- kak- mjöl	48 % kraft- foder- blandn.	Majs o. den. bröd-säd	Vete- kli	.Lin- kak- mjöl	48 % kraft-foder-blandn.	Grupp- index
1935—37, vägt medeltal	15.60	13.71	18.48	18.04	100	100	100	100	100
1935 ................	14.59	12.85	17.90	17.11	93.5	93.7	96.9	94.8	94.4
1936 ................	15.60	13.70	18.03	18.13	lOO.o	99.9	97.6	100.5	100.1
1937 ................	16.33	14.38	19.24	18.82	104.7	104.9	104.1	104.3	104.5
1938 ................	16.83	13.90	20.35	19.50	107.9	101.4	110.1	108.1	106.3
1939 ................	18.61	13.39	22.32	21.42	119.3	97.7	120.8	118.7	113.3
1940, jan.............	18.50	16.16	24.00	23.50	118.6	117.9	129.9	130.3	124.3
febr.............	18.50	16.54	24.00	23.50	118.6	120.6	129.9	130.3	125.0
mars ..........	18.50	16.74	24.00 21.27	23.50 20.17	118.6 111.9	122.1 94.7	129.9 115.1	130.3 111.8
lh 1938—80/« 1939....	17.45	12.98	107.3
1939—1940 ..........	18.75	15.39	23.59	23.08	120.2	112.3	127.7	127.9	121.9

Priser och index för året 1939—40 lia beräknats med antagande, att
priserna under andra kvartalet 1940 bli desamma som under första kvartalet.

118

Kungl. Majlis proposition nr 276.

Tabell 6. Jordbrukets utgifter.
Maskiner och redskap.

	Genom-snittliga inköp o. underhålls-kostn, åren 1935/37 1,000 kr.	Prisindex Genomsnittliga prisläget under 1935/37 =	100
	1935	1936	1937	1938	1939	1940 l:a kv.	1938/39	1939/40
Plogar m. m...............	4,260	96.6	98.4	105.0	108.3	107.1	125.0	107.7	117.8
Harvar m. m.............	2,890	95.5	95.5	109.0	120.6	109.4	126.7	115.0	121.8
Såningsmaskiner............	2,040	96.8	96.8	106.4	122.5	112.4	128.6	117.4	122.8
Skördemaskiner m. m.......	9,340	97.0	97.0	106.1	119.5	107.6	123.6	113.6	118.7
Hästräfsor m. m...........	1,380	96.3	96.3	107.5	122.0	110.3	127.5	116.3	123.2
Gödselspridare m. m.......	1,760	97.6	98.2	104.2	115.8	108.5	124.9	112.1	118.5
Tröskverk ................	6,290	97.6	97.6	104.8	115.2	109.5	120.6	112.4	115.1
Halmpressar m. m.........	830	98.6	98.6	102.8	115.7	115.7	124.3	115.7	120.0
Harpor, sädesrensn.-maskiner m. m...................	650	85.8	103.2	111.0	108.3	103.2	116.4	105.8	110.9
Potatisrivn.-maskiner m. m.	800	98.1	99.0	102.9	104.2	101.7	118.2	103.0	114.1
Fläktar m. m.............	600	98.6	98.6	102.8	113.5	103.2	123.1	108.4	113.2
Mjölkn.-maskiner ..........	2,500	99.5	99.5	101.0	101.0	101.0	108.8	101.0	104.9
Vagnar, uppskattning......	4,000	85.3	100.9	113.8	111.2	111.2	139.2	111.2	132.2
Förbränningsmotorer, upp-skattning ................	700	96.8	96.8	106.3	106.3	106.3	116.5	106.3	114.0
Handredskap ..............	5,050	92.1	92.1	115.7	115.1	110.4	132.2	112.8	125.6
Mjölktransportkärl..........	1,300	94.7	94.7	110.6	107.0	106.1	124.4	106.6	117.5
Summa	44,390	95.3	97.2	107.5	114.5	108.4	125.2	111.2	119.5
Plogvändskivor m. m.......	1,330	96.4	96.4	107.1	118.7	106.3	121.3	112.6	117.6
Div. reservdelar............	2,630	lOO.o	100.0	100.0	lOO.o	100.0	115.0	100.0	111.3
Summa o. gruppindex	48,350	95.6	97.3	107.1	113 8	107.9	124.5	(110.9)	(119.0)

Genomsnittliga inköp
o. underhållskostnader

Tillkomma ej indexberäknade: åren 1935/37

1,000 kr.

Hissanläggningar, uppskattning...................................... 1,000

Elektriska motorer, uppskattning .................................. 2,000

Pumpar och hydroforer, uppskattning................................ 1,500

Div. utrustn. (seldon, mjölk- o. vattenhinkar, silar, hässjelinor, krakstör
m. m.) samt material o. arbete för reparation...................... 15,150*___

Summa 68,000

De för skilda maskinslag angivna summorna inkludera ej underhåll utan
endast inköp. Underhållskostnaderna representeras av inköpen utav reservdelar
samt icke närmare kända kostnader för övrigt material och för arbete. 1

1 Denna summa utgör skillnaden mellan den på annat sätt beräknade totalsumman för inköp
och underhåll av maskiner och redskap samt ovan redovisade anskaffning.

Kungl. Majlis proposition nr 276.

119

Tabell 7. Jordbrukets utgifter.

Traktorkostnader.

I särskild utredning lia traktorkostnadema vid det svenska jordbruket
beräknats till 9 miljoner kr. per år i genomsnitt för åren 1935/37.

Per driftstimma beräknas kostnaderna till:

Avskrivning.................................. kr. 0.65

Reservdelar.................................. » 0.09

Reparationsarbeten........................... » 0.09

Drivmedel................................... » 0.77

Smörjmedel............................ > 0.30

Summa kr. 1.90

Dessa senare siffror användas som vägningstal vid indexberäkning för
traktorkostnader. Ovanstående kostnadssumma, 9 miljoner kr., användes
som vägningstal för hopvägning av index för traktorkostnader med andra
kostnader vid jordbruket.

Index. Medeltalen för 1935—37 = 100.

Kostnadsslag	Väg- ningstal	1935	1936	1937	1938	1939	1940 lia kv.	1938/ 1939	1939/ 1940
Avskrivning å traktör1 ..	0.65	99.8	98.1	102.1	103.6	105.6	118.6	104.6	113.8
	0.09	99.8	98.1	102. i	103.6	105.6	118.6	104.6	113.8
Reparationsarbeten 8 ....	0.09	93	97	109	113	122	130	117.5	127.3
	0.77	96.8	96.8	107.6	118.3	129	182.8	118.3	163.4
Smörjmedel1 * 3 4............	0.30	100	100	100	100	107.7	153.8	100	130.5
Gruppindex ............		98.3	97.8	104.3	109.4	116.2	150.7	ilo	137.2

1 Index för avskrivning beräknas ur traktorpriset. Reservdelarnas index samma som traktorns.

8 Index för reparationsarbete beräknas ur löner för motorreparatörer.

3 Prisindex för motorfotogen.

4 Prisindex för smörjoljor.

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Tabell 8. Jordbrukets utgifter.
Diverse kostnader.

/. Index för olika kostnadsslag.

		1935/37	1935	1936	1937	1938	1939	1940 l:akvart.	1938/39	1939/40
1.	Mjölkfrakter..........	100	96.7	99.8	103.4	106.9	112.6	. 137.1	109.9	124.9
2.	Övriga frakter: biltransporter.......	100	107.2	99.2	93.8	85.8	97.1	120.6	87.9	112.6
3.	järnvägstransporter..	100	100	100	100	100	100	100	100	100
Skördegarn ...........	100	88.4	100	113.0	97.1	98.6	166.7	98.6	134.8
4.	Hösalt................	100	93.9	95.6	110.9	110.9	110.9	221.8	110.9	166.6
5.	A. I. V.-syra..........	100	100	100	100	100	100	100	100	100
6.	Betningsmedel........	100	100	100	100	100	100	97.1	100	98.6
7.	Kraft och lyse........	100	101.5	98.9	99.7	100.3	101.2	116.8	100.2	109.7
8.	Hästskor..............	100	87.5	89.3	123.2	108.9	123.2	148.2	108.9	141.1
9.	Hästskosöm...........	100	87.5	89.3	123.2	108.9	123.2	148.2	108.9	141.1
10.	Silfilter...............	100	96.9	96.9	107.7	96.9	96.9	123.8	96.9	110.2
11.	Rengöringsmedel......	100	103.9	103.9	92.2	102.6	115.6	157.8	109.1	136.8
12.	Torvströ..............	100	90.4	96.0	112.8	114.4	117.6	140.8	115.2	130.4
	Gruppindex	100	99.4	98.9	102.0	100.4	105.2	127.6	101.7	117.7

2. Värdesummor (milj. kronor).

		1935/37	1935	1936	1937	1938	1939	1940 l:a kvart.	1938/39	1939/40
1. 2.	Mjölkfrakter.......... övriga frakter: bil................. järnväg ............	10.05 8.00 5.00	9.72 8.57 5.00	10.03 7.94 5.00	10.39 7.50 5.00	10.74 6.86 5.00	11.32 7.77 5.00	13.78 9.65 5.00	11.05 7.03 5.00	12.55 9.01 5.00
	Summa frakter	23.05	23.29	22.97	22.89	22.60	24.09	28.43	23.08	26.58
i 3.	Skördegarn ...........	2.73	2.41	2.73	3.09	2.65	2.69	4.55	2.69	3.68
4.	Hösalt................	0.43	0.41	0.41	0.48	0.48	0.48	0.95	0.48	0.72
5.	A. I. V.-syra..........	0.07	0.07	0.07	0.07	0.07	0.07	0.07	0.07	0.07
6.	Betnings- och besprut-ningsmedel..........	1.10	1.10	1.10	1.10	1.10	1.10	1.07	1.10	1.08
	Summa	4.33	3.99	4.31	4.74	4.30	4.34	6.64	4.34	5.55
7.	Kraft- och lyse (ej trak-torer)...............	18.00	18.27	17.81	17.94	18.06	18.21	21.03	18.03	19.75
8.	Hästskär.............	2.00	1.75	1.79	2.46	2.18	2.46	2.96	2.18	2.82
9.	Hästskosöm...........	1.30	1.14	1.16	1.60	1.42	1.60	1.93	1.42	1.83
I 10.	Silfilter...............	1.00	0.97	0.97	1.08	0.97	0.97	1.24	0.97	1.10
11.	Rengörings- o. desinfek-tionsmedel ..........	3.00	3.12	3.12	2.77	3.08	3.47	4.73	3.27	4.10
12.	Torvströ o. -mull......	2.10	1.90	2.02	2.37	2.4 0	2.47	2.95	2.42	2.74
	Summa indexberäknade: kostnader	54.78	54.43	54.15	55.85	55.01	57.61	69.91	55.71	64.45
Ej indexberäknade: Allm. omkostnader...... Mjölkkontroll........... Totalsumma	17.00 1.80 73.58

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

121

Tabell 9. Jordbrukets utgifter.
Grundförbättringar.

	1935/ 37	1935	1936	1937	1938	1939	1940 lia kv.	1938/ 39	1939/ 40
Materialkostnader : Tegelrör 1V*", pris/1,000 st...	34.65	31.00	35.00	37.96	40.00	40.00	40.00	40.oo	40.00
Index ....................	100	89.5	101.0	109.6	115.4	115.4	115.4	115.4	115.4
Arbetslöner: Tillfälliga dagsverkare i egen kost; timlön..............	0.48	0.44	0.46	0.55	0.63	0.65	0.7 0	0.65	0.68
Index ....................	100	91.7	95.8	114.6	131.3	135.6	145.8	135.4	141.7
Gruppindex..................	100	90.7	98.1	112.4	124.1	126.5	132.1	126.4	129.9
Värdesumma ................	G.00	5.44	5.89	6.74	7.45	7.59	7.93	7.58	7.79

Kommentarer:

De grundförbättringar, som här kommit ifråga och för vilka årliga kostnader
beräknats, äro täckdikning samt underhåll av större gemensamma
öppna diken. Täckdikningskostnaden är beräknad för en årlig förnyelse
av befintlig täckdikning i sådan omfattning, att denna täckdikning vidmakthålles.
Preliminära uppgifter örn den täckdikade arealens omfattning ha
erhållits genom 1937 års jordbruksräkning. Förnyelsebehovet har beräknats
efter en varaktighet å täckdiken av 60 år för rördiken och 50 år för
trädiken. Arbete, som kan antas bli utfört av jordbrukets ordinarie arbetskraft,
har icke medtagits i kostnadskalkylen. Stendikning, som i huvudsak
torde utföras av sådan arbetskraft, är icke medräknad.

Beräkningen av underhållskostnaderna för gemensamma öppna avloppsdiken
grunda sig på uppgifter från lantbruksstyrelsen om längden av dylika
diken samt på uppgifter örn beräknad underhållskostnad per meter.

De sålunda beräknade årliga totalkostnaderna för basåren bliva

Materialkostnader (rör och virke).......... 2.7 milj. kr.

Arbetskostnader.......................... 3.3 » »

Summa 6.0 milj. kr.

Index för materialkostnader och index för arbetskostnader äro sammanräknade
till gruppindex med vägning i dessa inbördes proportioner.

Tabell 10. Jordbrukets utgifter.

Naturalönens sammansättning och värde för statare enligt kollektivavtal.

(Medeltal för södra och mellersta Sverige.)

	Kvän-	1935	1936	1937	1938	1939	1940	1938/39	1939/40
Varuslag	tve-ter 1
Pris	Värde kr.	Pris	Värde kr.	Pris	Värde kr.	Pris	Värde kr.	Pris	Värde kr.	Pris	Värde kr.	Pris	Värde kr.	Pris	Värde kr.
Oskum. mjölk, lit. 1935 o. 1936 1937-40	1,280 1,460	110.9	139.50	11.6	148.50	12.4	181.00	12.9	188.34	13.7	200.02	15.1	220.46	13.4	195.64	14.5	211.70
Råg.................... kg	600, 15.55	93.30	15.92	95.50	18.29	109.70	17.49	104.90	17.27	103.60	20.90	125.40	16.08	99.78	19.38	116.28
Vete.................... >	300	16.69	50.10	17.01	51.00	19.60	58.80	19.24	57.70	17.98	53.90	20.82	62.46	17.70	53.10	19.61	58.83
Fodersäd (blandsäd, på vissa håll även ärter) ..........	450	12.94	58.20	13.62	61.30	17.13	77.10	15.61	70.25	14.18	63.80	17.87	80.42	13.79	62.06	16.54	74.43
Potatis.................. kg	“1,000	5.78	57.80	6.03	60.30	6.52	65.20	6.16	61.60	6.53	65.30	11.76	117.60	5.84	58.40	9.56	95.60
Summa		—	398.90	—	416.00	—	491.80	—	482.79	—	486.62	—	606.34	—	468.98	—	556.84
Bostad, kvm minst utom gar-derober m. m.............	35	_	170.0G	_	171.00	_	172.00		173.00	_	175.00	_	175.00	_	174.00	_	175.00
Bränsle, kbm kastved, pannved	3 12	5.00	60.00	5.00	6O.00	5.00	60.00	5.00	6O.00	5.50	66.00	7.50	90.00	5.00	60.00	6.88	82.56
Totalsumma	—	—	628.90	—	647.60	—	728.80	—	715.79	—	727.62	—	871.34	—	702.98	—	814.40
Medeltal 1935—37, kronor....	666.77
Index ......................	100	—	94.3	—	97.t	—	108.6	—	107.4	—	109.1	—	130.7	—	105.4	—	122.1

1 Från vissa differenser med avseende på naturalönens sammansättning inom olika landsdelar bortses här.

2 Egentligen c:a 1,500 kg potatis, men skötseln sker delvis genom arbetaren. Även hänsyn till att endast en del användes som matpotatis,
medan resten användes för utfodring, motiverar att här användes reducerad kvantitet vid värdeberäkningen.

3 Egentligen c:a 15 kbm men till stor del risbränsle, varför här använts reducerad kvantitet vid värdeberäkningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276■

123

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

Tabell 11. Jordbrukets utgifter.

Lantarbetarlöner inom vissa större arbetargrupper.

(Ordinarie lön samt extraförtjänster).

Arbetarkategorier (löneformer)	1935/37	1935	1936	1937	1938	1939	1940 l:a kvart.	1938/39	1939/40
A. Manliga. 1. Tjänare, kördräng kontant årslön......	596	559	578	650	718	770	811	753	797
natura » ......	473	446	459	514	508	516	618	499	578
Summa	1,069	1,005	1,037	1,164	1,226	1,288	1,429	1,252	1,375
2. Statare, kördräng kontant årslön......	735	693	710	801	862	884	938	877	920
natura » ......	667	629	648	724	716	728	871	703	814
Summa	1,402	1,822	1,358	1,525	1,578	1,612	1,809	1,580	1,734
3. Statare, kreatursskötare kontant årslön......	852	799	809	949	1,021	1,048	1,102	1,039	1,084
natura » ......	667	629	648	724	716	728	871	703	814
Summa	1,519	1,428	1,457	1,673	1,737	1,776	1,973	1,742	1,898
4. Dagsverkare timlön enl. koll.-avtal	0.48	0.44	0.46	0.55	0.63	0.65	0.70	0.65	0.68
B. Kvinnliga. 5. Tjänare (landsjungfrur) kontant årslön......	411	395	409	429	471	471	504	471	493
natura > ......	418	394	406	454	449	456	546	441	510
Summa	829	789	815	883	920	927	1,050	912	1,003
6. Dagsverkare timlön enl. koll.-avtal	0.32	0.28	0.30	0.38	0.43	0.43	0.46	0.43	0.45

Anm. De i ovanstående tabell anförda lönerna ligga till grund för de följande indexberäkningarna.

De kontanta årslönerna basera sig på löneuppgifterna i Lönestatistisk årsbok (Socialstyrelsen).
Därvid har för åren 1937 och 1938 använts dess på individualuppgifter grundade statistik. För
åren 1935 och 1936, då statistiken baserade sig på annat material (ortsuppgifter), äro Socialstyrelsens
löneuppgifter ej direkt jämförbara härmed. Som det emellertid för år 1937 finnes
lönestatistik av bägge dessa slag, ha löneuppgifterna för 1935 och 1936 här kunnat omräknas
genom korrelation. För åren 1939 och 1940 finnas inga andra löneuppgifter än kollektivavtalens.
Dessa lia därför omräknats enligt samma metod, så att de för dessa år anförda kontantlönerna
visa samma procentuella stegring från 1938 som stegringen i kollektivavtalens lönesatser
från detta år. Löneuppgifterna för åren 1939 och 1940 äro sålunda preliminära och komma att
ersättas med definitiva sådana, i den mån Socialstyrelsens lönestatistik framskrider.

De för dagsverkare anförda kontantlönerna äro samtliga hämtade från kollektivavtalen.

Naturalönen för statare är grundad på den i tabell 10 anförda beräkningen. Detta tillvägagångssätt
är motiverat dels därav, att uppgifterna i lönestatistisk årsbok om naturalönens värde
äro för låga, dels emedan det eljest icke skulle bli möjligt att i beräkningarna taga hänsyn till
förändringarna i naturalönens värde, förr än Socialstyrelsens statistik bleve tillgänglig. För
tjänare i husbondens kost (manliga och kvinnliga) kan någon direkt beräkning av naturans
(kost och bostad) värde svårligen företagas. Flör har därför som medeltal för åren 1935—37
upptagits medelvärdet under dessa år enligt Socialstyrelsens statistik. Värdet av naturan antages
sedan förändra sig på procentuellt samma sätt som naturalönen till statare, varför naturan
för de enskilda åren beräknats med hjälp av basårens värde och index för naturan till statare.
Den senare utgör sålunda genomgående index för naturalönen.

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

Tabell 12. Jordbrukets utgifter.

Index för lantarbetarlöner.

(Beräknade på löneuppgifterna i tabell 11.)

Arbetarkategorier (löneformer)	1935/37	1935	1936	1937	1938	1939	1940 l:a kvart.	1938/39	1939/40
A. Manliga. 1. Tjänare, kördräng Kontant årslön ..........	100	93.8	97.0	109.1	120.5	129.2	136.1	126.4	133.7
Natura..................	100	94.3	97.1	108.6	107.4	109.1	130.7	105.4	122.1
Summa	100	94.0	97.0	108.9	114.7	120.3	133.7	117.1	128.6
2. Statare, kördräng Kontant årslön ..........	100	94.3	96.6	109.o	117.3	120.3	127.6	119.3	125.2
Natura..................	100	94.3	97.1	108.6	107.4	109.1	130.7	105.4	122.1
Summa	100	94.3	96.9	108.9	112.6	115.0	129.1	112.7	123 7
3. Statare, kreatursskötare Kontant årslön ..........	100	93.8	95.0	111.4	119.8	123.0	129.3	121.9	127.2
Natura..................	100	94.3	97.1	108.6	107.4	109.1	130.7	105.4	122.1
Summa	100	94.0	95.9	110.1	114.4	116.9	130.0	114.7	125.0
4. Dagsverkare Timlön enl. koll.-avtal____	100	91.7	95.8	114.6	131.3	135.6	145.8	135.4	141.7
B. Kvinnliga. 5. Tjänare (landsjungfrur) Kontant årslön ..........	100	96.1	99.5	104.4	114.6	114.6	122.6	114.6	120.0
Natura..................	100	94.3	97.1	108.6	107.4	109.1	130.7	105.4	122.1
Summa	100	95.2	98.3	106.5	111.0	111.8	126.7	110.0	121.0
6. Dagsverkare Timlön enl. koll.-avtal....	100	87.5	93.8	118.3	134.4	134.4	143.7	134.4	140.6

Kungl. Maj:ts proposition nr 276

125

Tabell 13. Jordbrukets utgifter.

Arbetslöner, värdesummor i mil], kr. och gruppindex.

Värdesummorna för de olika åren äro beräknade genom multiplikation av basårens vägningstal

med indextalen i tabell 12.

Lantarbetarlöner	1935/37 (väg- nings- tal)	1935	1936	1937	1938	1939	1940 l:a kvart.	1938/39	1 1939/40
A. Kontanta. 1. Manliga tjänare............	98	91.9	95.1	106.9	118.1	126.6	133.4	123.9	131.0
2. Statare, kördräng..........	81	76.4	78.2	88.3	95.0	97.4	103.4	96.6	101.4
3. » kreatursskötare____	96	90.0	91.2	106.9	115.0	118.1	124.1	117.0	122.1
4. Dagsverkare ..............	58	53.2	55.6	66.5	76.2	78.6	84.6	78.5	82.2
5. Kvinnl. tjänare............	43	41.3	42.8	44.9	49.3	49.3	52.7	49.3	51.6
6. Kvinnl. dagsv, tillf.........	10	8.8	9.4	11.8	13.4	13.4	14.4	13.4	14.1
Summa	386	361.6	372.3	425.3	467.0	483.4	512.6	478.7	502.4
Index	100	93.7	96.5	110.2	121.0	125.2	132.8	124.0	130.2
7. Driftsledare, lejd ..........	6	—	—	—	—	—	—	—	—
8. > familjen ......	29	—	—	—	—	—	—	—	—
9. Spec. arb., högre kontant lön.	5	37.5	38.6	44.1	48.4	50.1	53.1	49.6	52.1
Summa	426	399.1	410.9	469.8	515.4	533.5	565.7	528.3	554.5
Index	100	93.7	96.5	110.2	121.0	125.2	132.8	124.0	130.2
B. Natura. Alla grupper ................	274	258.3	266.1	297.6	294.3	298.9	358.1	288.8	334.6
Index	100	94.3	97.1	108.6	107.4	109.1	130.7	105.4	122.1
Total värdesumma	700	657.4	677.0	767.4	809.7	832.4	923.8	817.1	889.1
Gruppindex	100	93.9	96.7	109.6	115.7	118.9	132.0	116.7	127.0

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Tabell 14. Jordbrukets utgifter.
Räntor.

1. Fördelning av det i jordbruket investerade kapitalet och räntor härför.

	Kapi- tal	Räntor, miljoner kronor, enligt nedan	angivna räntesatser
	milj. kr.	1935/37	1935	1936	1937	1938	1939	1940 lia kv.	1938/39	1939/40
Lånat kapital. Inteckningslån......	1,865	66.14	68.07	65.83	64.53	61.55	60.05	68.45	60.80	64.34
Övriga lån..........	680	27.54	27.74	27.47	27.41	27.13	27.06	31.48	27.13	29.31
	2,545	93.68	95.81	93.30	91.94	88.68	87.11	99.93	87.93	93.65
Eget kapital. Ej belånat fastighets-
kapital ..........	1,335	62.03	64.08	62.08	59.94	57.54	55.40	55.40	56.47	55.40
Ej belånat driftskapi-
tal ..............	1,335	66.04	68.08	66.08	63.95	61.54	59.41	59.41	60.48	59.41
	2,670	128.07	132.16	128.16	123.89	119.08	114.81	114.81	116.95	114.81
Summa	5,215	221.75	227.97	221.46	215.83	207.76	201.92	214.74	204.88	208.46
Härav:
fastighetskapital .. driftskapital......	3,200 2,015

2. Räntesatser och index.

	Räntesatser, procent	Index för räntekostnader
Lån''	Eget kapital	Lån	Eget kapital	Grupp- index
In-teck-n ings-ån	Öv- riga lån	Fastig- hets- kapi- tal	Drifts- kapi- tal	In- teck- nings- lån	öv- riga lån	Samt- liga lån	Fastig- hets- kapi- tal	Drifts- kapi- tal	Sum- ma eget kapital
1935-37....	3.55	4.05	4.65	4.95	100	100	100	100	100	100	100
1935........	3.65	4.08	4.80	5.10	102.9	100.7	102.3	103.2	103.0	103.1	102.8
1936........	3.63	4.04	4.65	4.95	99.5	99.8	99.6	100.0	100.0	100.0	99.8
1937........	3.46	4.03	4.49	4.79	97.6	99.5	98.1	96.8	97.0	96.9	97.4
1938........	3.30	3.99	4.31	4.61	93.0	98.5	94.6	92.7	93.1	92.9	93.6
1939 1 ......	3.22	3.98	4.15	4.45	90.7	98.3	92.9	89.2	89.9	89.6	91.0
1940 l:a kv.1	3.67	4.63	4.15	4.45	103.4	114.3	106.6	89.2	89.9	89.6	96.8
1938/39 ''....	3.26	3.99	4.23	4.53	91.9	98.5	93.9	91.0	91.5	91.3	92.4
1939/40 1____	3.45	4.31	4.15	4.45	97.3	106.4	100.0	89.2	89.9	89.6	94.0

1 Räntesatserna för 1939 och 1940 äro preliminärt beräknade med tillämpning i vissa fall
av samma vägningssiffror som för 1938.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

127

Tabell 15. Jordbrukets utgifter, sammandrag.

I. Indextal för olika grupper.

	1935/37						1940
	medel-	1935	1936	1937	1938	1939	Isa	1938/39	1939/40
	tal						kvart.
1. Köpgödsel och jord-
brukskalk........	100	100.2	100.1	99.5	102.8	102.8	121.8	101.5	113.0
	100	94.4	100.1	104.6	106.3	113.3	125.0	107.3	121.9
3. Maskiner och redskap	100	95.6	97.3	107.1	113.8	107.9	124.5	110.9	119.0
4. Traktorkostnader....	100	98.8	97.8	104.3	109.4	116.2	150.7	110.0	137.2
5. Diverse kostnader...	100	99.4	98.9	102.0	100.4	105.2	127.6	101.7	117.7
6. Byggnader..........	100	94	100.0	106	112	116	130	114	123.0
7. Grundförbättringar ..	100	90.7	98.1	112.4	124.1	126.5	132.1	126.4	129.9
8. Arbetslöner.........	100	93.9	96.7	109.6	115.7	118.9	132.0	116.7	127.0
9. Räntor.............	100	102.8	99.8	97.4	93.6	91.0	96.8	92.4	94.0
Generalindex	100	96.2	98.0	105.9	109.5	111.5	124.4	109.9	119.3

II. Värdesummor för år enl. index (vägning) milj. kronor.

		1935/37						1940
		medel-	1935	1936	1937	1938	1939	l:a	1938/39	1939/40
		tal						kvart.
1.	Köpgödsel och jord-
	brukskalk ........	62.3	62.4	62.3	62.0	64.0	64.0	75.9	63.2	70.4
2.	Köpfodermedel......	104.3	98.5	104.4	109.0	110.9	118.2	130.4	111.9	127.1
3.	Maskiner och redskap	68.0	65.0	66.2	72.8	77.4	73.4	84.7	75.4	80.9
4.	Traktorkostnader____	9.0	8.8	8.8	9.4	9.8	10.5	13.6	9.9	12.3
5.	Diverse kostnader ...	73.6	73.1	72.8	75.1	73.9	77.4	93.9	74.8	86.6
6.	Byggnader..........	75.0	70.5	75.0	79.5	84.0	87.0	97.5	85.5	92.3
7.	Grundförbättringar ..	6.0	5.4	5.9	6.7	7.4	7.6	7.9	7.5	7.8
8.	Arbetslöner.........	700.0	657.4	677.0	767.4	809.7	832.4	923.8	817.1	889.1
9.	Räntor.............	221.8	228.0	221.5	215.8	207.8	201.9	214.7	204.9	208.5
	Summa	1,319.9	1,269.2	1,293.8	1,397.7	1,444.9 1,472.3	1,642.4	1,450.3	1,575.0

Siffrorna för l:a kvartalet 1940 samt budgetåret 1939/40 äro i allmänhet
preliminära, likaså arbetslöner för 1939.

Värdesummorna för första kvartalet 1940 äro uttryck för det värde, som
skulle erhållas, örn då rådande priser voro gällande ett helt år. Summorna
ha här inget annat ändamål än att bilda underlag för beräkning av vägda
gruppindextal och giva sålunda icke uttryck för verkliga värden.

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Beräkningar rörande inverkan av försäljningens säsongmässiga
fluktuationer på jordbrukets inkomster.

I den av undertecknad utarbetade promemorian med beräkning av index
över jordbrukets inkomster och utgifter anföres, att de vid beräkningarna
framkomna inkomstökningarna för budgetåret 1939—40 liksom särskilt för
första kvartalet 1940 torde vara större än de verkliga inkomstökningarna
till följd av abnorm prisstegring för vissa produkter vid den årstid, då
försäljningarna vore relativt små. Det anfördes, att jämförelsen mellan
inkomst- och utgiftsindex till följd härav bleve i någon mån missvisande
för nämnda perioder. Undersökning har nu företagits för kontroll av i
vad mån missvisning föreligger i de förut beräknade indextalen. För detta
ändamål har beträffande vete, råg, korn, havre, ärter, matpotatis, smör, ost
och ägg gjorts en beräkning av produktförsäljningens normala fördelning
på olika månader av året. Med hjälp av så erhållna månadskvantiteter
(vilka hållits lika under de olika åren) samt försäljningspriserna under
motsvarande månader har beräknats vägda årsmedelpris för de ifrågavarande
produkterna. Härefter har företagits en beräkning av de årsförsäljningsummor,
som vid användande av dessa vägda årsmedelpriser erhållas
dels för basåren 1935—37, dels för budgetåret 1939—40. Härvid lia de
kvantiteter, som på utgiftssidan ingå i naturalönen, bibehållits med oförändrade
värden, enär eventuella missvisningar å denna del av försäljningen
elimineras genom naturalönen. Kvantitetsfördelningen på olika månader
har verkställts beträffande brödsäd med hjälp av brädsädesinventeringama
och statistiken över kvarnarnas inköp, beträffande korn och havre
med hjälp av uppgifter om bryggeriernas och kvarnarnas inköp, beträffande
matpotatis med hjälp av uppgifter om tillförseln till Stockholm samt i övrigt
enligt bedömning beträffande smör och ost med hjälp av Svenska Mejeriernas
Riksförenings statistik över tillverkningen samt beträffande ägg med hjälp
av Svenska Ägghandelsförbundets statistisk över äggleveranserna till föreningarna.

Beräkningarna lia givit till resultat, att produktvärdet i tabell 2 promemorian
den 26 april sänkes för basåren 1935—37 med 4.66 miljoner kronor
och för budgetåret 1939—40 med 6.59 miljoner kronor. Den större sänkningen
för sistnämnda år har till största delen sin motsvarighet i den allmänna
prisstegringen å produkterna. Värdeförändringarna medföra därför
endast obetydlig sänkning av indextalet för 1939—40, nämligen från 126.6
till 126.5.

En liknande beräkning har företagits beträffande första kvartalet 1940.
Med hjälp av de enligt ovan erhållna försäljningskvantitetema för januari,
februari och mars månader samt de under respektive månader rådande försäljningspriserna
har sålunda beräknats försäljningsvärdena dels i medeltal
för första kvartalet av basåren, dels för första kvartalet 1940. Även i detta
fall ha de produktkvantiteter, vilka återfinnas i naturalönen bibehållits med
oförändrade värden. Försäljningen av sockerbetor och fabrikspotatis, som
visserligen är säsongmässig men äger rum till fasta priser, har medtagits
med 1/t av årsförsäljningen. Beräkningarna giva till resultat, att de kvar -

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

129

talsvärdesummor, som erhållas ur tabell 2 i promemorian den 26 april,
nämligen för åren 1935—37 ’ — eller 2 74.25 miljoner kronor och för

1 452.5

första kvartalet 1940 . — eller 363.13 miljoner kronor, komma att sän -

kas med 7.67 respektive 10.46 miljoner kronor. Även i detta fall motsvaras
den större sänkningen det sistnämnda året till största delen av den allmänna
prisstegringen å produkterna. Om restvärdet för första kvartalet
1935—37 (274.25—-7.67 = 266.58 milj. kr) sättes som 100, så ger restsumman
för första kvartalet 1940 (363.13—10.46 = 352.67 milj. kr) ett index
av 132.3. Detta utgör sålunda resultatet, om man jämför med motsvarande
kvartal under basåren, en jämförelse som plägar betraktas såsom mest upplysande.
Den uti promemorian den 26 april anförda indexsiffran 132.4 utvisade
emellertid stegringen i jämförelse med prisläget för basåren i sin helhet,
d. v. s. i jämförelse med ett genomsnittskvartal under dessa år, utan
hänsynstagande till försäljningens säsongmässiga fluktuationer. Verkställes
nu en jämförelse mellan de ur vägda årsmedelpriser erhållna värdesummorna
för ett genomsnittskvartal under åren 1935—37 och de ovan anförda
värdena för första kvartalet 1940, så erhålles för 1935—37 ^-66

eller 273.09 milj. kr och för första kvartalet 1940 352.67 milj. kr. Sättes den
förra summan lika med 100, så blir index för första kvartalet 1940 = 129.1.
Denna sänkning är beroende på, att försäljningskvantiteterna för vissa produkter
under årets första kvartal äro lägre än kvartalsgenomsnittet för året,
varigenom inkomsterna bli mindre än prisstegringen i och för sig utvisar.

Det kan omnämnas, att den sänkning av försäljningsvärdena, som erhålles
för första kvartalet 1940 genom hänsynstagande till försäljningens säsongmässiga
fluktuationer, huvudsakligen får hänföras till smöret, som regelmässigt
uppvisar en betydande produktionsminskning under vintermånaderna
och på grund av sin stora värdesumma inverkar starkast. Även försäljningen
av matpotatis och ägg medför sänkning ehuru i mindre grad.
Däremot ligger försäljningen av vete. råg och havre fullt i nivå med medeltalet
för året. Visserligen uppvisa höstmånaderna betydligt större försäljning,
men detta uppväges av att försäljningen under sommarmånaderna
är obetydlig.

De verkställda beräkningarna giva sålunda vid handen, att generalindextalet
för jordbruksprodukter budgetåret 1939—40 icke nämnvärt påverkas
av en beräkning med hjälp av vägda årsmedelpriser. Vad första kvartalet
1940 beträffar, visar en efter lika grunder gjord jämförelse med första kvartalet
1935—37 en stegring med 32.3 procent. Tages emellertid hänsyn till
försäljningskvantiteterna och jämföres den härigenom erhållna värdesumman
för första kvartalet 1940 med kvartalsmedeltalet under basåren, så stannar
inkomststegringen för första kvartalet 1940 vid 29.1 procent.

Stockholm den 17 maj 1940.

A. H. STENSGÅRD.

Hillring till riksdagens protokoll 19i0. 1 sunil. Nr 276.

• .

*''* i''

TABELLBILAGA.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

133

Tab. 1. Vissa Jordbruksnäringen berörande prisindextal.

År och månad	Social-styr:s index för livsm.p. i hush.-bu dgeten (1914 = 100)	Av jordbruksutr. beräknat index för nedan-stående i hushållsbudg. ingående livsmedel	Kommerskollegii index för (1913 = 100)	Jordbruks-nämndens produ-centpris-index för viktigare jordbruks-produkter
Inhems Mejeri- pro- dukter (smör, mjölk, ost)	ka jordb Mjöl och gryn (vetem., rågsikt, havregr.)	rukspro Bröd (6 sor-ter)	dukter Kött och fläsk (5 sor-ter)	Samtl. svenska jord-bruks-prod. (23 va-ruslag)	Samtl mat-varor (34 va-ruslag)	anima- liska livs- medel	vegeta- biliska livs- medel	foder- medel
1925—29..	157	100	100	100	100	100	100	145	143	146	100
1930......	140	89	86	94	95	88	88	124	109	99	82.9
1931......	129	86	83	92	79	82	82	109	104	96	74.3
1932......	125	80	79	91	73	■78	79	102	106	100	68.7
1933......	121	80	77	89	69	75	76	99	103	92	66.1
1934......	122	87	75	88	70	78	78	112	103	110	71.8
1935......	128	86	81	87	84	82	83	122	104	121	81.4
1936......	133	88	83	88	92	86	86	125	106	128	85.9
1937......	137	94	88	92	92	89	89	131	115	141	91.9
1938......	143	98	92	94	99	93	92	137	113	135	95.2
1939......	147	103	92	96	105	96	96	145	113	137	100.2
1938											-
januari ...	142	—	—	—	—	—	_	137	115	140	96.4
februari ..	—	—	—	—	—	—	—	134	115	140	95.1
mars.....	—	—	—	—	—	—	—	133	114	138	95.2
april.....	141	—	—	—	—	—	—	134	115	135	97.6
maj......	—	—	—	—	—	_	—	133	115	137	95.4
juni......	—	—	—	—	—	—	—	137	115	137	95.2
juli ......	143	—	—	—	—	—	—	136	115	137	95.3
augusti . ..	—	—	—	—	—	—	—	137	112	136	91.5
september	—	—	—	—	--	—	—	138	lil	134	93.0
oktober...	145	—	—	—	—	—	—	139	110	134	96.5
november	—	—	—	—	—	—	_	142	ilo	127	97.6
december.	—	—	—	—	—	—	—	144	109	128	101.1
1939
januari ...	145						1	143	109	130	100.8
februari ..	—							141	110	129	98.1
mars..... april.....	146	> 102	90	94	104	95	94-	141 141	110 110	127 126	99.7 100.4
maj......	—							140	112	127	98.2
juni......	—							140	112	128	95.6
juli......	147							144	112	131	96.8
augusti . ..	—	105	92	97	105	97	96	147	lil	131	97.3
september	—						1	148	112	140	100.0
oktober ..	150						f	149	114	154	103.1
november	—	106	95	99	106	99	99 <	150	119	157	104.8
december.	—						l	151	125	159	108.2
1940
januari . ..	153	I					[	152	125	159	107.1
februari ..	—	\ 108	96	106	107	102	102 <	152	126	164	109.7
mars.....	—	J					1	152	126	165	—

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Tab. 2 a. Priser i öre/kg å nedanstående varuslag.

År och månad	Kons.- mjölk	Prod.- mjölk	Kor kl. I	Kor kl. lil	Tju-rar kl. I	Svin kl. I	Ägg	Svenskt vete	Pota- tis	Vit foder- havre	Majs	Jord- nöts- kakor
1925—29........	22	10.9	64	40	68	110	158	22.66	lO.io	15.47	17.14	20.80
1930............	21	8.1	58	36	66	95	125	18.43	7.27	9.93	12.03	14.28
1931............	21	6.8	48	29	50	59	105	19.11	8.55	10.67	8.65	13.34
1932............	20	6.1	38	23	36	61	96	17.40	7.67	10.48	9.92	15.63
1933............	20	6.9	35	2L	35	59	90	17.28	6.03	9.52	9.09	14.41
1934............	21	8.3	46	30	48	56	99	16.97	6.02	11.83	13.01	15.21
1935............	21	8.9	57	38	61	83	114	16.69	8.28	12.15	15.51	17.44
1936............	22	9.6	59	39	62	89	127	17.01	8.53	12.77	15.93	19.08
1937............	23	10.4	56	39	62	91	138	19.60	9.02	15.58	16.33	19.69
1938............	24	10.9	58	41	63	101	136	18.85	8.66	13.62	16.83	19.60
1939............	25	11.6	66	48	70	100	138	17.99	9.03	13.03	18.61	21.23
1938 januari ....	24	11.2	56	37	61	105	156	19.84	9.13	15.31	17.57	19.90
februari ...	24	11.2	55	37	61	97	138	20.49	8.75	15.34	17.35	19.75
mars......	24	10.9	54	38	60	97	109	20.47	8.65	14.99	16.99	19.15
april......	24	10.9	56	40	62	99	100	20.82	8.45	14.74	16.84	18.53
maj.......	24	10.3	55	39	62	98	104	21.19	8.65	15.04	17.21	18.46
juni.......	24	10.0	56	41	63	103	ilo	—	9.40	—	16.83	19.10
juli........	24	10.2	61	45	66	100	125	—	13.51	—	16.20	19.55
augusti ....	24	10.4	61	46	66	97	132	17.58	7.80	—	15.95	19.51
september .	24	10.9	60	44	64	102	155	17.17	7.32	12.48	15.92	19.75
oktober....	24	11.8	59	42	63	101	174	17.03	7.30	12.54	17.00	20.50
november..	24	12.2	59	41	63	106	180	17.00	7.35	11.31	16.66	20.50
december ..	25	12.3	60	41	65	108	155	16.95	7.60	10.85	17.42	20.49
1939 januari .. ..	25	12.3	63	44	67	109	142	17.20	8.41	11.51	18.04	20.49
februari ...	25	12.0	62	45	67	103	118	17.39	8.15	11.57	18.26	20.33
mars......	25	12.0	62	45	67	99	113	17.46	7.98	11.25	18.22	19.96
april......	25	11.4	64	47	69	98	113	17.59	7.85	11.20	18.26	19.85
maj.......	25	10.8	64	47	69	95	lil	17.74	8.33	11.44	18.70	19.99
juni.......	25	10.2	63	46	68	94	114	—	8.40	12.20	18.66	20.00
juli........	25	10.6	66	48	70	98	120	—	14.93	—	18.13	21.18
augusti ....	25	11.3	68	51	72	99	135	16.72	8.77	—	17.88	21.19
september .	25	11.9	72	54	78	101	148	17.12	8.17	13.86	19.32	21.97
oktober....	25	12.2	69	51	74	101	181	18.73	8.60	15.17	20.65	124.00
november .	25	13.0	66	47	71	101	195	19.93	9.03	15.91	—	24.00
december ..	26	13.1	67	45	71	103	163	20.04	9.68	16.17	—	24.00
1940 januari ....	26	13.0	68	47	72	102	150	20.12	11.69	16.26	118.50	24.00
februari ...	26	13.0	69	49	74	102	155	20.42	15.13	17.02	18.50	24.00

Av staten fastställda priser.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 276.

135

Tab. 2 b. Priserna å nedanstående varuslag 1 % av års- resp. månadsmedelprlserna

1925—1929.

År och månad	Kons.- mjölk	Prod- mjölk	Kor kl. I	Kor kl. III	Tju-rar kl. I	Svin kl. I	Ägg	Svenskt vete	Pota- tis	Vit foder- havre	Majs	Jord- nöts- kakor
1925-29 ......	100	100	100	100	100	100	100	100	100	100	100	100
1930 ..........	96	74	91	90	97	86	79	81	72	64	70	69
1931 ..........	96	62	75	73	74	54	67	84	85	69	51	64
1932 ..........	91	56	59	58	53	56	61	77	76	68	58	75
1933 ..........	91	63	55	53	52	54	57	76	60	62	53	69
1934 ..........	96	76	72	75	71	51	63	75	60	77	76	73
1935 ..........	96	82	89	95	90	76	72	74	82	79	91	84
1936 ..........	100	88	92	98	91	81	80	75	85	83	93	92
1937 ..........	105	95	88	98	91	83	87	87	89	101	95	95
1938 ..........	109	100	91	103	93	92	86	83	86	88	98	94
1939 ..........	114	107	103	120	103	91	87	79	89	84	109	102
1938 januari ..	104	105	88	97	90	100	82	84	94	101	100	92
februari ..	109	97	87	97	90	95	88	86	86	100	97	91
mars ____	109	98	87	97	90	95	89	87	81	96	96	91
april ....	109	106	88	100	91	94	94	88	78	92	96	90
maj......	109	103	85	95	91	88	92	87	85	91	98	91
juni......	109	98	86	100	91	88	97	—	95	—	97	95
juli......	109	100	92	107	93	86	108	—	85	—	94	97
augusti ..	109	95	91	110	93	84	95	81	71	—	93	95
september	109	93	91	107	93	90	96	83	86	85	96	96
oktober ..	109	103	91	108	93	91	88	83	90	89	105	99
november	109	106	94	108	94	98	72	82	92	80	102	99
december	114	114	98	lil	99	101	67	80	92	78	106	99
1939 januari ..	109	115	98	116	99	104	74	73	87	76	102	94
februari ..	114	103	98	118	99	101	75	73	80	75	102	93
mars ....	114	108	100	115	100	97	92	74	74	72	103	94
april ....	114	lil	100	118	102	93	107	74	73	70	104	96
maj......	114	108	99	115	102	86	98	73	82	69	106	98
juni......	114	100	97	112	99	80	100	—	85	74	107	100
juli ......	114	104	100	114	99	85	103	—	94	—	105	105
augusti ..	114	104	102	121	101	85	97	77	80	—	104	103
september	114	102	109	132	113	89	92	83	96	94	117	106
oktober ..	114	106	106	131	109	91	91	92	106	108	127	116
november	114	113	105	124	106	94	78	96	113	113	—	116
december	118	121	110	122	108	96	70	95	117	116	—	116
1940 januari ..	113	122	106	124	106	97	79	85	121	107	105	110
februari ..	118	112	110	129	109	100	99	86	149	110	104	110

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

Tab. 3. Manchester no teringar å smör samt skillnaden mellan manchesternoteringarna
& svenskt smör samt danskt, finskt och nyzeeländskt (öre/kg).

År och månad	Manchesternoteringar å	smör	Skillnaden mellan man-chesternoteringarna å svenskt samt danskt, finskt och nyzeeländskt smör
	Svenskt	Danskt	Finskt	Nyzee- ländskt	Svenskt- danskt	Svenskt- finskt	Svenskt- nyzee- ländskt
1929 ......................	314	328	316		- 14	- 2
1930 ......................	254	272	256		- 18	- 2
1931 ......................	221	233	222	206	- 12	- 1	+ 15
1932 ......................	214	224	215	197	- 10	- 1	+ 17
1933 ......................	183	202	191	161	- 19	- 8	+ 22
1934 ......................	162	192	174	145	- 30	-12	+ 17
1935 ......................	201	218	206	181	- 17	- 5	+ 20
1936 ......................	215	232	214	199	- 17	+ 1	+ 16
1937 ......................	233	247	233	218	- 14	—	+ 15
1938 ......................	236	253	236	229	- 17	—	+ 7
1939 ......................	237	251	237	233	- 14	—	+ 4
1938 januari ..............	244	261	244	216	- 17	—	+ 28
februari..............	225	247	225	221	- 22	—	+ 4
mars ................	225	238	225	228	- 13	—	- 3
april ................	234	240	234	240	- 6	—	- 6
maj..................	243	251	243	251	- 8	—	- 8
juni..................	231	242	231	237	- 11	—	- 6
juli ..................	227	242	227	237	- 15	—	- 10
augusti ..............	233	251	233	236	- 18	—	- 3
september ............	239	263	238	235	- 24	+ 1	+ 4
oktober ..............	231	253	231	224	- 22	—	+ 7
november ............	245	268	245	212	- 23		+ 33
december ............	255	279	255	215	- 24	—	+ 40
1939 januari ..............	259	275	259	239	- 16	—	+ 20
februari..............	257	283	257	237	- 26	—	+ 20
mars ................	246	268	243	228	- 22	+ 3	+ 18
april ................	236	251	233	223	- 15	+ 3	+ 13
maj..................	222	241	220	216	- 19	+ 2	+ 6
juni..................	227	241	227	226	- 14	—	+ 1
juli ..................	229	249	229	242	- 20	—	- 13
augusti ..............	220	241	220	231	- 21	—	- 11
september............	229	236	229	231	- 7	—	- 2
oktober ..............	241	241	241	241	—	—	—
november ............	241	241	241	241	—	—	—
december ............	241	241	241	241	—	—	—
1940 januari ..............	239	239	239	239	—	—	_ \|
februari..............	239	239	239 1	239	—	—	— 1

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

137

Tab. 4. Tillverkning och försäljning av mejerismör och ost samt försäljning av

mjölk och margarin, i ton.

• År och månad	Avgifts- belagd mjölk	Därav konsum- tions- mjölk	Till- verkat mejeri- smör	Inom landet försålt mejeri- smör	Till- verkad ost	Inom landet försåld ost	Försålt mar- garin
1934....................	2,651,801	797,131	62,510	39,431	31,103	30,824	52,831
1935....................	2,692,728	817,357	63,452	43 680	31,669	32,385	55,202
1936....................	2,857,256	848,670	67,168	48,152	37,759	34,498	56,126
1937....................	2,978,743	863,283	73,247	49,099	35.443	36,613	58,810
1938....................	3,165,414	887,595	80,103	51,534	36,524	38,816	58,401
1939....................	3,302,687	907,534	83,735	54,319	43,653	41,406	59,519
1938 januari............	255,332	76,855	6,185	3,884	3,175	3,019	4,399
februari ..........	229,831	66,709	5,562	3,330	2,899	2.808	4,642
mars..............	260,732	81,209	6,108	4,013	3,125	3,036	5,320
april..............	264.970	76,809	6,336	4,140	3,392	2,868	4,921
maj ..............	283,166	74.548	7,084	4,440	3,557	3,115	4,820
juni ..............	307,334	69,519	8,174	4,709	4,175	3,357	4,782
juli................	295,690	72,258	7,889	4,249	3,363	3.754	4.409
augusti............	299,303	75,441	7,845	4,851	3,405	3,874	4,674
september..........	272,306	73,244	7,228	4,653	2,971	4,045	5,234
oktober............	245,041	73,378	6,425	4,470	2.142	3,357	4,807
november..........	221,350	70,973	5,673	4,228	1,834	3,134	5,096
december..........	230,359	76,652	5,594	4,567	2,486	2,449	5,297
1939 januari............	250,816	79,959	5,947	4,302	3,148	2,718	4,491
februari ..........	234,115	74,199	5,447	3,994	2,976	2,995	4,668
mars..............	260,700	78,508	6,182	4,585	3,524	3,367	5,478
april ..............	274,615	78,634	6,514	4,394	3,958	3,401	4,847
maj ..............	304,824	80,627	7,447	4,751	4,428	3,498	4,915
juni ..............	323,793	77,018	8,305	5,062	5,050	3,769	6,338
juli................	310,571	74,350	8,239	4,750	4,221	3,816	3,230
augusti............	316,843	72,834	8,422	4,811	4,348	3,997	4,822
september..........	293,647	68,703	7,976	4,715	4,010	4,322	5,310
oktober............	264,346	76,164	7,053	4,041	2,992	3,928	4,837
november..........	228,503	70,859	6,095	4,355	2,269	3,298	5,509
december..........	239,914	75,679	6,108	4,559	2,729	2,297	5,074
1940 januari............	249,106	72,517	6,427	4,421	3,126	2,414	4,624
februari ..........	235,033	73,482	5,916	4,235	2,667	2,827	4,495

Tab. 5 a. Prisutjämningsbidragen åren 1936—1939, öre/kg.

Prisutjämnings-		Januari			Februari			Mars			April			Maj			Juni
distrikt	1936	1937	1938	1939	1940	1936	1937	1938	1939	1940	1936	1937	1938	1939	1936	1937	1938	1939	1936	1937	1938	1939	1936	1937	1938	1939
Stockholms ......	4.60	1	1	1	1	4.80	1	1	1	1	4.78	1	1	1	4.78	1	1	1	4.61	1	1	1	4.21	1	1	1
Smålands ........	3.78	2.59	1.94	3.09	3.45	3.54	2.76	1.98	2.84	3.29	3.51	2.41	1.76	2.85	3.49	2.92	1.78	2.21	3.24	2.67	1.98	1.58	3.09	2.33	1.64	1.02
V. Sveriges........	3.59	2.59	1.94	3.09	3.45	3.82	2.76	1.98	2.84	3.29	3.82	2.41	1.76	2.85	4.38	2.92	1.78	2.21	4.18	2.67	1.98	1.58	3.75	2.33	1.64	1.02
Skånes........... Värmlands och Da-	3.52	2.19	1.70	2.72	2.62	3.33	2.35	1.71	2.46	2.82	3.22	1.98	1.49	2.51	3.36	2.53	1.56	2.00	3.16	2.38	1.81	1.47	3.11	2.22	1.60	1.00
lamas..........	6.06	3.62	2.74	3.90	3.45	5.86	3.96	2.57	3.51	3.81	5.70	3.53	2.30	3.47	5.47	3.94	2.25	2.70	5.18	3.62	2.38	1.86	4.70	3.03	2.02	1.20
Mellersta Norrlands	5.77	3.99	5.25	5.34	5.06	6.93	4.00	4.49	5.12	5.12	5.60	3.89	4.28	4.72	5.63	3.98	4.00	4.47	5.14	4.20	4.39	3.89	5.17	4.13	4.24	3.37
Västerbottens* ....	5.77	3.99	4.69	4.77	5.03	6.93	4.00	4.62	4.63	5.10	5.60	3.89	3.87	4.55	5.63	3.98	3.93	4.37	5.14	4.20	4.47	4.16	5.17	4.13	4.44	3.81
Norrbottens ......	6.33	7.25	7.40	7.17	8.87	7.76	7.62	7.34	6.94	10.04	6.52	7.94	6.21	6.75	6.19	7.74	6.02	6.36	5.85	7.71	6.54	6.09	6.91	6.90	6.33	5.39
Hela riket........	4.05	2.67	2.15	3.30	3.52	4.12	2.84	2.16	3.04	3.51	4.01	2.49	1.91	3.04	4.18	3.01	1.94	2.43	3.96	2.80	2.17	1.81	3.72	2.49	1.86	1.24

Prisutjämnings-		Juli			Augusti			September			Oktober			November		December
distrikt	1936	1937	1938	1939	1936	1937	1938	1939	1936	1937	1938	1939	1936	1937	1938	1939	1936	1937	1938	1939	1936	1937	1938	1939
Stockholms ......	1	1	1	1	1	1	1	1	1	1			1	1	1	1	1	1	1	1	1	1	1	1
Smålands ........	3.75	2.69	2.34	1.30	3.81	2.66	2.6 L	2.04	3.40	3.03	3.07	2.69	3.69	3.37	3.97	2.90	2.57	2.95	4.31	3.76	2.55	3.01	4.08	3.70
V. Sveriges........	3.75	2.69	2.34	1.30	3.81	2.66	2.61	2.04	3.40	3.03	3.07	2.69	3.69	3.37	3.97	2.90	2.57	2.96	4.31	3.76	2.55	3.01	4.08	3.70
Skånes........... Värmlands och Da-	3.41	2.40	2.24	1.26	3.55	2.52	2.48	2.00	3.08	2.80	2.93	2.61	3.19	3.00	3.54	2.65	2.16	2.52	3.74	3.29	2.16	2.61	3.68	3.69
lämås..........	5.46	3.72	2.92	1.61	5.36	3.50	3.19	2.33	4.41	3.95	3.74	2.94	5.20	4.48	4.84	3.29	3.86	4.10	5.46	4.30	3.71	4.07	5.22	5.09
Mellersta Norrlands	5.71	4.64	5.13	4.07	6.02	6.26	5.57	4.52	5.39	5.59	5.50	3.91	5.74	5.96	6.36	5.77	4.92	5.68	6.88	6.06	4.17	5.86	6.35	5.74
Västerbottens1 2____	5.71	5.24	5.04	4.41	6.02	5.72	5.15	4.80	5.39	5.68	5.34	4.48	5.74	5.67	5.97	5.77	4.92	4.89	5.83	5.89	4.17	5.02	5.35	5.51
Norrbottens ......	8.53	8.96	7.44	6.21	10.05	11.45	8.15	7.33	9.85	11.30	8.26	6.72	12.65	14.08	10.25	9.45	9.16	8.90	9.11	8.83	7.82	8.08	8.13	8.76
Hela riket........	3.90	2.76	2.56	1.55	3.98	2.86	2.83	2.27	3.54	3.21	3.31	2.88	3.78	3.51	4.15	3.16	2.67	3.08	4.48	3.99	2.64	3.18	4.31	4.08

1 För Mälarlänen och Örebro län utgå prisutjämningsbidrag med 15 % samt för Östergötlands, norra Kalmar och Gotland med högst 5 % högre
belopp än för Småland och Västra Sveriges distrikt.

2 Före 1 juli 1937 ingick Västerbotten i Mellersta Norrlands prisutjämningsdistrikt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 276

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Tab. 5 b. Nettoprisutjämningsbidrag''

139

År och månad	Mälar- länen och Örebro län* 2	Öster- götland, norra Kalmar och Gotland	Små- land och Ble- kinge	Västra Sve- rige	Skåne	Värm- land och Dalar- na	Mell. Norr- land	Väster- bot- tens län	Norr- bot- tens län	Hela riket
1936 januari......	2.60	1.78	1.59	1.52	4.06	3.77	4.33	2.05
februari ....	2.80	1.54	1.82	1.33	3.86	4.93	5.76	2.12
mars........	2.78	1.61	1.82	1.22	3.70	3.60	4.52	2.01
april........	2.78	1.49	2.38	1.36	3.47	3.63	4.19	2.18
maj ........	2.61	1-24	2.18	1.16	3.18	3.14	3.85	1.96
juni ........	2.21	1.09	1.75	1.11	2.70	3.17	4.91	1.72
juli..........	2.31	1.94	1.75	1.75	1.41	3.46	3.71	6.53	1.90
augusti......	2.38	2.00	1.81	1.81	1.55	3.36	4.02	8.05	1.98
september....	1.91	1.57	1.40	1.40	1.08	2.41	3.39	7.85	1.54
oktober......	2.24	1.87	1.69	1.69	1.19	3.20	3.74	10.65	1.78
november....	1.46	1.20	1.07	1.07	0.66	2.36	3.42	7.66	1.17
december ....	1.43	1.18	1.05	1.05	0.66	2.21	2.67	6.32	1.14
1937 januari......	1.48	1.22	1.09	1.09	0.69	2.12	2.49	5.75	1.17
februari ....	1.67	1.40	1.26	1.26	0.85	2.45	2.50	6.12	1.34
mars........	1.27	1.03	0.91	0.91	0.48	2.03	2.39	6.44	0.99
april........	1.36	1.07	0.92	0.92	0.53	1.94	1.98	5.74	1.01
maj ........	1.07	0.80	0.67	0.67	0.38	1.62	2.20	5.71	0.80
juni ........	0.68	0.45	0.33	0.33	0.22	1.03	2.13	4.90	0.49
juli..........	0.98	0.72	0.59	0.59	0.40	1.72	2.64	3.24	6.96	0.76
augusti......	1.06	0.79	0.66	0.66	0.52	1.50	4.26	3.72	9.45	0.86
september....	1.48	1.18	1.03	1.03	0.80	1.95	3.59	3.68	9.30	1.21
oktober......	1.88	1.54	1.37	1.37	1.00	2.48	3.96	3.67	12.08	1.51
november....	1.89	1.60	1.45	1.45	1.02	2.60	4.18	3.39	7.40	1.58
december ....	1.96	1.66	1.51	1.61	1.11	2.57	4.36	3.52	6.58	1.68
1938 januari......	1.23	1.04	0.94	0.94	0.70	1.74	4.25	3.69	6.40	1.15
februari ....	1.28	1.08	0.98	0.98	0.71	1.57	3.49	3.62	6.34	1.16
mars........	1.02	0.85	0.76	0.76	0.49	1.30	3.28	2.87	5.21	0.91
april........	1.04	0.87	0.78	0.78	0.66	1.25	3.00	2.93	5.02	0.94
maj ........	0.78	0.58	0.48	0.48	0.31	0.88	2.89	2.97	5.04	0.67
juni ........	0.39	0.22	0.14	0.14	0.10	0.52	2.74	2.94	4.83	0.35
juli..........	0.69	0.46	0.34	0.34	0.24	0.92	3.13	3.04	5.44	0.56
augusti......	1.00	0.74	0.61	0.61	0.48	1.19	3.57	3.15	6.15	0.83
september.. . .	1.53	1.22	1.07	1.07	0.93	1.74	3.50	3.34	6.26	1.31
oktober......	2.57	2.17	1.97	1.97	1.54	2.84	4.36	3.97	8.25	2.16
november....	2.96	2.53	2.31	2.31	1.74	3.46	4.88	3.83	7.11	2.48
december ....	2.69	2.28	2.08	2.08	1.68	3.22	4.35	3.35	6.13	2.31
1939 januari......	2.56	2.24	2.09	2.09	1.72	2.90	4.34	3.77	6.16	2.30
februari ....	2.26	1.98	1.84	1.84	1.46	2.51	4.12	3.63	5.94	2.04
mars........	2.27	1.99	1.85	1.85	1.51	2.47	3.72	3.55	5.75	2.04
april........	1.54	1.32	1.21	1.21	1.00	1.70	3.47	3.37	5.36	1.43
maj ........	0.81	0.65	0.68	0.58	0.47	0.86	2.89	3.16	5.09	0.81
juni ........	0.17	0.07	0.02	0.02	—	0.20	2.37	2.81	4.39	0.24
juli..........	-0.51	-0.64	— 0.70	-0.70	-0.74	-0.49	2.07	2.41	4.21	-0.45
augusti......	0.34	0.14	0.04	0.04	—	0.33	2.52	2.80	5.33	0.27
september.. ..	1.09	0.82	0.69	0.69	0.61	0.94	1.91	2.48	4.72	0.88
oktober......	1.33	1.04	0.90	0.90	0.65	1.29	3.77	3.77	7.45	1.16
november....	2.32	1.94	1.76	1.76	1.29	2.30	4.06	3.89	6.83	1.99
december ....	2.25	1.88	1.70	1.70	1.69	3.09	3.74	3.51	6.76	2.08
1940 januari......	2.46	2.12	1.95	1.95	1.12	1.95	3.56	3.63	7.37	2.02
februari ....	2.28	1.95	1.79	1.79	1.32	2.31	3.62	3.60	8.54	2.01

1 Mjölkavgiften har varit 2 öre januari—oktober 193(5, 1.5 öre november 1936—mars 1937.
2 öre april—oktober 1937, 1.6 öre november—december 1937, 1 öre januari—april 1938, 1.6 öre
maj -juni 1938, 2 öre juli—december 1938, 1 öre januari—juni 1939, 2 öre juli—december 1939
samt 1.5 öre fr. o. m. januari 1940.

2 Fr. o. m. juli 1936 t. o. m. juni 1937 tillhörde Örebro län gruppen Östergötland, norra
Kalmar och Gotland.

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Tab. 6. Import av mjölk, grädde, smör och ost samt import och export av

margarin, i ton.

	Import	av mjölk och grädde	Import	Import av ost	Margarin
År och månad	konden- serad mjölk	torr-	andra slag	turligt smör	dessert-	annan	Import	export
	mjölk	mjölk	grädde	ost	ost
1929 ..................		224		36	ii	182	459	2,381	133
1930 ..................	207	177	36	27	8	183	485	1,895	118
1931 ..................	165	172	21	16	18	216	551	1,407	163
1932 ..................	65	253	59	1	15	141	333	1,037	295
1933 ..................	26	175	191	0.4	33	158	303	934	241
1934 ..................	4	24	12	1	2	195	370	648	121
1935 ..................	6	59	16	4	608	216	917	11	181
1936 ..................	15	173	13	4	188	248	1,352	1	173
1937 ..................	26	219	19	4	0.4	311	778	2	146
1938 ..................	8	392	20	4	1	338	886	2	189
1939 ..................	5	659	25	4	4	422	1,381	55	110
1938 januari ..........	2.2	21	0.3	0.2		16	51	0.2	12
februari..........	0.2	16	0.3	0.2		27	43	0.3	24
mars ............	1.2	10	3.7	0.8	0.1	30	54	0.3	19
april ............	1.8	10	4.6	0.5	23	68	0.3	17
maj..............		32	3.2	1.1		27	48	0.2	10
juni..............	0.4	► '' '' 10	1.6	0.4		14	47	0.1	14
juli ..............		9	2.4	0.4		17	38	0.1	14
augusti ..........	1.0	33	2.7	0.6		21	50	17
september........	1.0	17	0.7	0.3	0.2	35	82	0.1	19
oktober ..........	118	0.3	0.2	37	84	0.1	16
november ........	1.1	68	0.2	0.2	0.1	44	174	0.1	17
december ........	0.2	49	0.3		0.1	44	145	0.4	12
1939 januari ..........		56	0.2	0.2	0.2	24	56	0.3	15
februari..........	1.0	67	0.3		0.2	28	146	1.9	13
mars ............	49	4.9	0.7	0.2	36	208	5.6	25
april ............		55	5.9	0.7	0.2	36	139	9.4	10
maj..............	1.0	53	4.2	0.8	0.3	41	86	6.1	8
juni..............	0.8	49	3.1	0.6	0.2	32	87	8.2	17
juli ..............	49	2.5	0.5	0.3	29	45	10.2	5
augusti ..........	1.0	54	3.7	0.5	0.3	26	90	7.7	9
september........		48	0.4	0.1	0.3	37	126	3.2	8
oktober ..........		79			0.3	47	92	1.1
november ........	1.0	58		0.2	0.5	49	151
december ........	1.1	42		0.4	39	156	0.8	1
1940 januari ..........		59			0.9	15	21
februari ..........		9		.	1.4	15	37	_

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

141

Tab. 7. Import av får-, häst- och nötkött samt fläsk, 1 ton.

År och månad	Fårkött	Hästkött	Nötkött	Fläsk
Totalt	därav färskt	därav andra
1929....................	432	753	177	2,578	164	2,414
1930....................	687	1,058	350	2,263	83	2,180
1931....................	833	932	410	1,386	124	1,262
1932....................	603	353	349	995	180	815
1933....................	650	163	234	1,611	115	1,496
1934....................	656	215	434	1,523	250	1,273
1935....................	934	505	1,356	3,724	2,026	1,698
1936....................	673	964	1,553	3,098	1,219	1,879
1937....................	606	841	1,272	1,717	68	1,649
1938....................	602	791	1,158	2,198	258	1,940
1939....................	602	960	1,427	2,833	729	2,104
1938 januari............	52	29	96	313	9	304
februari ...........	45	13	120	107	8	99
mars..............	125	lil	110	163	5	158
april..............	93	124	145	128	5	123
maj...............	53	53	93	73	5	68
juni...............	45	132	74	125	3	122
juli................	25	81	145	85	3	82
augusti............	35	100	120	94	5	89
september..........	31	54	86	224	28	196
oktober ...........	28	49	44	220	57	163
november .........	38	28	40	315	53	262
december..........	31	17	82	343	80	263
1939 januari............	56	74	132	433	88	345
februari...........	60	18 -	144	165	52	113
mars..............	131	64	94	205	24	181
april..............	76	56	108	206	27	179
maj...............	42	97	80	166	7	159
juni...............	42	105	59	136	5	131
juli................	31	104	119	59	29	30
augusti............	30	140	153	163	52	lil
september.........	47	67	300	513	253	260
oktober............	31	77	63	353	176	177
november .........	34	75	83	240	8	232
december...........	22	79	93	193	9	184
1910 januari............	57	80	7	316	4	312
februari ...........	10	60		279	—	279

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Tab. 8. Vid slakthus, kontrollslakterier och köttbesiktningsbyråer undersökta

slaktdjur m. m.

År och månad	Besiktigade hela kroppar	Betäckta suggor	Tjänstbara galtar
Stor- boskap	K a	1 V	Svin
större	mindre
1929 ......................	237,250	340,171	250,512	956,299
1930 ......................	236,284	384,308	232,192	1,194,106
1931 ......................	221,252	390,634	223,262	1,395,581
1932 ......................	231,413	408,698	226,720	1,323,415
1933 ......................	242,588	416,089	236,485	1,313,452
1934 ......................	250,617	402,872	250,639	1,389,728	255,886	4,681
1935 ......................	269,039	410,743	285,198	1,240,433	264,271	4,240
1936 ......................	296,268	436,710	351,466	1,287,718	284,044	4,156
1937 ......................	341,551	462,861	410,146	1,441,639	258,967	3,931
1938 ......................	371,014	500,764	435,640	1,434,096	272,789	3,778
1939 ......................	393,185	516,095	465,735	1,576,152	282,702	3,747
1938 januari ..............	28,248	31,428	35,274	104,467	22,374	3,812
februari..............	27,405	31,432	30,945	112,647	19,806	3,768
mars ................	32,004	39,864	42,812	123,003	23,287	3,741
april ................	29,503	38,137	44,555	118,903	25,818	3,829
maj..................	31,255	45,835	43,255	109,628	27,548	3,801
juni..................	27,588	50,093	34,529	112,610	22,903	3,782
juli ..................	26,883	47,892	34,515	116,281	21,130	3,811
augusti ..............	31,695	47,401	33,518	120,093	18,544	3,763
september ............	34,930	48,578	26,980	120,864	19,392	3,795
oktober ..............	34,372	41,890	32,672	124,231	23,228	3,805
november ............	36,815	38,100	38,242	133,581	25,597	3,700
december ............	30,316	40,114	38,343	137,788	23,162	3,729
1939 januari ..............	30,545	33,038	38,645	122,881	24,863	3,734
februari..............	28,770	33,922	33,638	113,205	23,638	3,667
mars ................	33,445	42,704	44,385	138,745	26,084	3,663
april ................	29,480	40,700	49,468	129,800	28,814	3,763
maj..................	33,329	50,027	45,797	133,921	28,849	3,834
juni..................	30,761	53,540	39,381	130,643	22,938	3,793
juli ..................	29,186	49,306	36,528	133,373	22,108	3,772
augusti ..............	32,878	47,940	34,785	137,650	20,629	3,738
september............	35,991	43,822	26,367	112,180	20,415	3,801
oktober ..............	38,163	45,229	33,991	130,566	21,496	3,774
november ............	37,392	38,838	41,475	137,895	21,713	3,706
december ............	33,245	37,029	41,275	155,293	21,155	3,721
1940 januari ..............	35,282	33,038	45,096	127,669	18,902	. 3,655
februari..............	33,921	34,245	39,695	145,831	16,134	3,561

Tab. 9. Priser på spannmål, fodersäd och kraftfoder, kr/100 kg.

	Ar och månad	Vete	R	å g	Jordnötskakor	Sojamjöl	M a	j s	Vetekli	Havre
Svenskt vete	Manito-ba cif svensk hamn1	La Plata cif svensk hamn1	Svensk råg	Polsk2 råg cif svensk hamn1	I Sverige	Cif svensk hamn1	I Sverige	Cif svensk hamn1	I Sverige	Cif svensk hamn1	I Sverige	I Sverige
1	1925—29 ..............	22.66	29.10	25.15	20.42	19.83	20.80		20.26		17.14	15.14	14.41	15.47	1
2	1934 ..................	16.97	17.45	13.28	15.69	9.49	15.21	11.49	14.71	11.30	13.01	9.20	11.76	11.83	2
3	1935 ..................	16.69	18.59	15.07	15.59	—	17.44	11.99	16.90	11.63	15.51	8.05	12.85	12.15	3
4	1936 ..................	17.01	20.19	19.72	15.92	13.56	19.08	14.24	18.33	13.34	15.93	9.08	13.70	12.77	4
5	1937 ..................	19.60	26.97	23.89	18.29	19.30	19.69	15.00	19.24	14.82	16.33	12.40	14.38	15.58	5
6	1938 ..................	18.85	21.81	18.29	17.27	—	19.60	13.78	19.54	14.19	16.83	12.39	13.90	13.62	6
4	1939 ..................	17.99	*15.83	13.13	17.29	11.90	21.23	312.71	21.58	813.92	18.61	310.76	13.39	13.03	7
8	1938 januari ..........	19.84	30.71	22.64	18.38	_	19.90	14.75	19.25	14.56	17.57	15.73	14.08	15.31	8
9	februari..........	20.49	30.43	22.36	18.51	—	19.75	13.60	19.22	14.43	17.35	12.79	14.34	15.34	9
10	mars ............	20.47	29.50	21.43	18.21	—	19.15	13.23	18.97	13.95	16.99	12.64	14.39	14.99	10
11	april ............	20.82	26.27	20.92	18.16	—	18.53	13.23	18.50	13.53	16.84	12.99	14.32	14.74	11
12	maj..............	21.19	23.60	19.97	18.60	—	18.46	14.28	18.51	14.42	17.21	13.13	14.52	15.04	12
13	juni..............	—	19.81	18.56	—	—	19.10	13.85	19.02	14.40	16.83	12.31	14.29	—	13
14	juli ..............	—	18.91	18.10	—	—	19.55	14.54	19.58	14.30	16.20	12.75	14.15	—	14
15	augusti ..........	17.58	17.37	16.55	16.41	—	19.51	14.40	19.62	14.30	15.95	11.59	13.67	—	15
16	september ........	17.17	16.33	15.51	16.20	—	19.75	—	19.94	14.26	15.92	11.11	13.67	12.48	16
17	oktober ..........	17.03	16.20	15.05	16.13	—	20.50	13.56	20.73	13.74	17.00	10.85	13.96	12.54	17
18	november ........	17.00	16.21	14.49	16.08	—	20.50	13.07	20.63	13.85	16.66	10.56	12.64	11.31	18
19	december ........	16.95	16.39	13.89	16.02	—	20.49	13.08	20.56	14.50	17.42	12.24	12.75	10.85	19
20	1939 januari ..........	17.20	16.32	13.61	16.25	12.85	20.49	13.07	20.58	13.90	18.04	12.30	12.79	11.51	20
21	februari..........	17.39	16.29	13.59	16.40	11.54	20.33	12.33	20.53	13.60	18.26	11.27	12.79	11.57	21
22	mars ............	17.46	16.09	13.16	16.44	11.44	19.96	12.26	20.32	13.02	18.22	10.65	12.51	11.25	22
23	april ............	17.59	15.93	13.12	16.59	12.33	19.85	12.60	20.39	13.80	18.26	10.74	12.26	11.20	23
24	maj..............	17.74	16.65	13.62	16.74	—	19.99	12.78	20.55	13.91	18.70	10.61	12.29	11.44	24
25	juni..............	—	15.98	13.19	—	11.75	20.00	12.94	20.77	14.38	18.66	10.58	12.26	12.20	25
26	juli ..............	—	14.96	12.58	—	—	21.18	12.89	22.00	14.19	18.13	9.99	12.54	—	26
27	augusti ..........	16.72	14.71	12.17	15.81	11.46	21.19	12.84	22.04	13.93	17.88	9.90	12.74	—	27
28	september ........	17.12	—	—	16.48	—	21.97	—	22.75	—	19.32	—	13.70	13.86	28
29	oktober ..........	18.73	—	—	18.23	—	‘24.00	—	‘23.00	—	20.65	—	14.85	15.17	29
30	november ........	19.93	—	—	19.87	—	24.00	—	23.00	—	—	—	15.76	15.91	30
31	december ........	20.04	—	—	20.09	—	24.00	—	23.00	—	—	—	16.13	16.17	31
32	1940 januari ..........	20.12	—	—	20.27	—	24.00	—	23.00	—	‘18.50	—	16.16	16.26	32
33	februari..........	20.42	—	—	20.49	—	24.00	—	23.00	—	18.50	—	16.54	17.02	33

1 Cif svensk hamn, inklusive tull, för majs tillkommer dessutom införselavgift, för jordnötskakor och sojamjöl särskild skatt. — 2 Polsk w
råg har under dessa år endast noterats tillfälligtvis. — 3 Medelpris fram till krigsutbrottet. — 4 Av staten fastställda priser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

144

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

Tab. 10. Inhemsk försäljning och import av vissa skattepliktiga fodermedel

m. m., i ton.

År och månad	Inhemsk försäljning av sv. olje-kaksfoder	Import av oljekakor och olje-kaksmjöl	Summa inhemsk försälj-ning och import	Import av annat krea-tursfoder (stat. nr 366 —68 och 371-72)	Import av majs	Import av kli
1929..................				_	76,668	40,257
1930..................		179,034	—	9,075	134,634	40,782
1931..................		234,263	—	8,825	353,055	80,906
1932..................		148,607	—	5,331	243,949	33,026
1933..................		150,859	—	8,185	265,350	62,278
1934..................	52,780	190,128	242,908	8,234	107,186	38,158
1935..................	59,919	200,419	260,338	4,802	43,009	8,775
1936..................	65,111	158,630	223,741	5,444	76,043	10,199
1937..................	76,367	223,060	299,427	8,508	185,239	48,607
1938..................	75,991	251,559	327,550	7.495	172,088	49,115
1939..................	75,524	167,197	242,721	6,334	42,462	13,097
1938 januari..........	5,637	20,443	26,080	831	13,878	1,488
februari .........	6,672	23,681	30,353	602	22,449	1,633
mars............	10,018	33,484	43,502	510	16,579	3,657
april............	6,430	28,651	35,081	345	13,160	4,091
maj.............	6,462	18,341	24,803	410	10,011	3,637
juni.............	15,070	23,763	38,833	268	17,049	2,624
juli .............	2,039	14,058	16,097	575	38,593	4,491 \|
augusti..........	3,743	27,235	30,978	1,000	17,266	7,502 i
september.......	8,064	15,455	23,519	1,171	11,612	8,887
oktober..........	4,705	16,292	20,997	833	5,738	4,147
november........	3,676	12,287	15,963	560	3,662	4,561
december........	3,475	17,805	21,280	531	2,667	2,324
1939 januari..........	5,808	21,011	26,819	461	3,462	2,607
februari!.........	5,945	18,359	24,304	293	3,169	1,480
mars............	6,428	14,209	20,637	224	2,575	1,746
april............	6,908	18,003	24,911	370	1,440	1,215
maj.............	6,442	16,341	22,783	501	1,064	979
juni.............	5,443	12,502	17,945	453	4,080	822
juli .............	2,806	9,180	11,986	192	9,883	531
augusti..........	3,366	15,454	18,820	520	6,676	451
september.......	4,341	8,305	12,646	406	5,175	360
oktober..........	5,344	11,293	16,637	682	869	280
november........	7,890	12,712	20,602	948	2,659	1,011
december........	14,803	9,830	24,633	1,284	1,410	1,615
1940 januari..........	7,455	28,151	35,606	356	17,513	1,073
februari.........	8,446	5,255-	13,701	479	1 6,027	1 2,354

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

145

Tab. 11. Sammanställning av under senare &r uppnådd förräntning av lantbrukskapitalet
vid olika storleksgrupper av bokföringskontrollerade Jordbruk.

Svs-området = Södra Sveriges vete- och sockerbetsområde.
MS-området = Mellersta Sverige.

SN -området = Södra och mellersta Norrland.

ÖN-området = övre Norrland.

Vid storleksgrupperingen har följande indelning använts:

Grupp I

> II

> III

> IV

• V

Jordbruksjord, hektar

.....upp till 10.0

..... 10.1— 25.0

..... 25.1— 50.0

..... 50.1—100.0

..... över 100.0

De i tabellen upptagna medeltalen äro vägda medeltal för resp. storleksgrupper, d. v. s.
medeltalen avse förräntningsresultaten för hela den kontrollerade arealen jordbruksjord inom
gruppen ifråga. Motsvarande medeltal per brukningsdel räknat (ovägda medeltal) kunna i
någon mån avvika från de vägda medeltalen.

Det är att märka, att antalet kontrollerade jordbruk är särskilt lågt i grupp I i Svs- och i
grupp IV i MS-området.

		S t o r 1 e	k s g r u	p p e r
Sus-området:	I	II	III	IV	V
1929—1930 ..................	—	—	2.7	4.9	3.7
1930-1931 ..................	—	—	3.2	3.7	2.0
1931—1932 ..................	—	2.0	2.8	1.5	0.6
1932—1333 ..................	—	4.4	4.8	4.8	3.5
1933—1934 ..................	—	5.0	5.8	5.9	4.7
1934—1935 ..................	.............. 5.0	6.7	5.6	6.3	6.2
1935—1936 ..................	.............. 2.3	6.2	6.4	5.9	6.1
1936—1937 ..................	.............. 4.3	6.0	5.7	5.4	5.5
1937—1938 ..................		6.2	6.9	7.0	6.7
1938—1939 ..................	.............. 5.0	7.2	7.0	6.7	6.4
1924—1929 ..................	_	_	_	_	2.6
1931—1934 ..................	—	3.8	4.6	4.1	2.9
1934-1937 ..................	.............. 3.9	6.3	5.9	5.9	5.9
MS-området:
1929—1930 ..................	.............. 4.2	3.6	2.4	1.0	0-3
1930—1931 ..................	.............. 2.5	2.0	2.4	1.0	—0.1
1931—1932 ..................	..............-0.1	-0.9	1.6	-l.l	-1.4
1932—1933 ..................		1.1	2.1	1.7	1.3
1933—1934 ..................	.............. 1.1	2.0	3.6	1.7	1.7
1934—1935 ..................	.............. 2.2	5.1	6.3	5.0	5.4
1935—1936 ..................	.............. 2.6	4.2	4.6	3.1	3.2
1936—1937 ..................	.............. 2.8	4.2	5.2	2.1	3.1
1937—1938 ..................	.............. 3.2	4.5	5.4	3.5	4.3
1938—1939 ..................	.............. 2.4	4.4	5.2	4.6	3.8
1924—1929 ..................	.............. 3.7	3.5	_	2.8	1.5
1931—1934 ..................	.............. 0.4	0.7	2.4	0.8	0.5
1934—1937 ..................	.............. 2.5	4.5	5.4	3.4	3.9
	SN-omrddel:		ÖN-området:
	I	II		I	II
1929—1930 ..................	.............. 2.8	2.5		2.6	1.8
1930-1931 ..................	.............. 1.1	3.6		0.7	1.3
1931—1932 ..................	..............-0.2	1.8		-0.6	1.2
1932-1933 ..................	.............. 0.3	0.0		-1.6	0.1
1933—1934 ..................	..............-2.5	0.6		— 1.4	—0.2
1934—1935 ..................	.............. 0.9	3.9		0.6	1.3
1935—1936 ..................	.............. 2.9	4.0		1.0	2.5
1936—1937 ..................	.............. 1.6	2.9		2.2	3.6
1937—1938 ..................	.............. 1.3	3.7		1.7	2.8
1924—1929 ..................	_	_		1.5	2.0
1931—1934 ..................	..............-0.8	1.2		-1.2	0.4
1934—1937 ..................	.............. 1.8	3.6		1.2	2.5

Bihang till riksdagens protokoll tobo. 1 sami. Nr 27G.