Kungl. Maj:ts proposition nr 273

Proposition 1946:273

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

1

Nr 273.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
till universiteten och den medicinska undervisningen
m. m.; given Stockholms slott den 3 maj 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Tage Erlander.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 maj 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Mossberg.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Erlander.

I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl.
Majit under punkterna 65, 67, 71, 73, 76, 79, 81, 83, 92 och 100 föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition, för budgetåret 1946/47
beräkna

dels till Uppsala universitet: Avlöningar ett förslagsanslag av 2 045 500
kronor;

dels till Uppsala universitet: Materiel m. m. ett reservationsanslag av
506 000 kronor;

dels till Lunds universitet: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 788 200
kronor;

Bihang till riksdagens protokoll Will. 1 sami. Nr 273.

1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

dels till Lunds universitet: Materiel m. m. ett reservationsanslag av
375 000 kronor;

dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar ett förslagsanslag
av 836 900 kronor;

dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Omkostnader ett förslagsanslag
av 60 000 kronor;

dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Materiel m. m. ett
reservationsanslag av 160 000 kronor;

dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inredning och utrustning
av nybyggnaden för anatomiska och histologiska institutionerna ett
reservationsanslag av 350 000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar ett förslagsanslag
av 4 350 000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader ett förslagsanslag
av 3 365 000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar ett förslagsanslag
av 1 935 000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader ett förslagsanslag
av 1 575 000 kronor;

dels till Gemensamma universitetsändamål: Ersättning åt vissa assistenter
och amanuenser vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska
institutet ett förslagsanslag av 609 000 kronor;

dels ock till Gemensamma universitetsändamål: Forskarstipendier för docenter
vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska
institutet ett anslag av 49 000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen (Kapitalbudgeten bilagan
7, punkten 7) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, till Nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska institutet
för budgetåret 1946/47 beräkna ett investeringsanslag av 2 000 000 kronor.

Jag torde nu ånyo för Kungl. Maj:t få anmäla dessa ärenden.

I. Åtgärder för den naturvetenskapliga
forskningens främjande.

1. Inledning.

1944- års riksdag anhöll, i anledning av väckta motioner (I: 238 och
II: 357), hos Kungl. Maj:t, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning
rörande vilka åtgärder som kunde finnas påkallade för främjande av
den matematisk-naturvetenskapliga forskningen i vårt land, i främsta rummet
vid universiteten och Stockholms högskola, samt för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

3

Kungl. Maj:ts ''proposition nr £73.

Kungl. Majit bemyndigade den 12 augusti 1944 chefen för ecklesiastikdepartementet
att tillkalla högst sju sakkunniga för verkställande av utredning.
Departementschefen tillkallade såsom sakkunniga professorn Sven
Tunberg, tillika ordförande, professorerna Bengt Edlén, Georg Kahlson,
Manne Siegbahn, Arne Tiselius och Arne Westgren samt dåvarande t. f. statssekreteraren
i ecklesiastikdepartementet, numera direktören i Sveriges industriförbund
Ragnar Sundén. De sakkunniga, vilka antagit benämningen
naturvetenskapliga forskning skommittén, ha den 1 november 1945 avgivit
betänkande med förslag angående den naturvetenskapliga forskningens behov
av personal, anslag och lokaler samt angående inrättande av ett naturvetenskapligt
forskningsråd (stat. off. utr. 1945:48).

Kommitténs förslag innebär, såvitt avser universiteten i Uppsala och
Lund, sammanfattningsvis följande:

	Kostnadsökning, kronor
	Uppsala	Lund
Nya befattningar............	722 700	584 200
Ökning av materielanslag.......	297 800	223100
Summa kostnadsökning	1 020 500	807 300
	Engångskostnader
Inköp av instrument..........	163 000	142 000
Byggnadskostnader...........	2 907 000	774 000
Summa engångskostnader	3 070 000	916 000

Kommittén föreslår vidare, att statsbidrag lämnas till Stockholms och
Göteborgs högskolor med för år 925 400 kronor respektive 88 800 kronor
jämte vissa engångsanslag till utrustning (208 000 kronor respektive 10 000
kronor). Härjämte förutsättes, att Stockholms stad anslår medel till nybyggnader
för Stockholms högskola med sammanlagt 5 880 000 kronor.

En väsentlig förstärkning av anslagen till naturhistoriska riksmuseet
föreslås även, varjämte förordas, att vissa under vetenskapsakademien lydande
forskningsanstalter erhålla statsbidrag.

Slutligen förordar kommittén inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd
samt att till dess förfogande ställes ett årligt belopp av 1 000 000
kronor för utdelning av understöd för främjande av forskning samt ett årsbelopp
av 35 000 kronor till förvaltningskostnader.

Kommitténs förslag har varit föremål för vederbörlig remissbehandling.
Utlåtanden ha sålunda inkommit från Jcanslem för rikets universitet efter
hörande av de filosofiska fakulteternas matematisk-naturvetenskapliga sektioner,
de större akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund samt Stock -

Departe mentschefen.

4 Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

holms och Göteborgs högskolor, vetenskapsakademien, ingenjörsvetenskapsakademien,
de tekniska högskolorna, statskontoret, byggnadsstyrelsen, allmänna
lönenämnden, styrelsen för försvarets forskningsanstalt, chefen för
armén, statens tekniska och medicinska forskningsråd, 1945 års universitetsberedning,
atomkommittén ävensom vissa personalorganisationer. I fråga
om förslaget, i vad detsamma avser Stockholms högskola, ha yttranden inkommit
från Stockholms stadsfullmäktige samt Överståthållarämbetet.

I det följande ämnar jag anmäla forskningskommitténs förslag i väsentliga
delar. Vissa av kommitténs förslag kräva dock ytterligare överväganden
innan jag anser mig kunna taga slutlig ställning till desamma. Till dessa
räknar jag i första hand frågorna örn statsunderstöd till Stockholms och
Göteborgs högskolor, vidare spörsmålen örn understöd åt vissa under vetenskapsakademien
lydande institutioner och örn ökade anslag till naturhistoriska
riksmuseet. Till dessa frågor ämnar jag återkomma så snart ske kan
och örn möjligt redan i samband med anslagsäskandena för budgetåret
1947/48. Såsom av det följande kommer att framgå, anser jag dock vissa
provisoriska åtgärder redan nu nödvändiga för ekonomiskt stöd åt Stockholms
högskola.

2. Behovet av åtgärder för främjande av naturvetenskaplig
forskning.

I utredningsdirektiven anförde chefen för ecklesiastikdepartementet, efter
att ha erinrat örn vad som yttrats i ovannämnda motioner samt de av
statsutskottet däröver infordrade utlåtandena, bland annat följande.

Såväl i motionerna som i de däröver avgivna yttrandena har den naturvetenskapliga
forskningen framhållits såsom en av de främsta välståndsskapande
faktorerna i det moderna samhället. Denna synpunkt förtjänar
enligt min mening att kraftigt understrykas. Utvecklingen har lett till ett
starkt ökat behov av sådan forskning; den har också medfört, att denna
forskning numera kräver väsentligt större kostnader än förut för att bli
resultatbringande. Den moderna naturvetenskapliga forskningen arbetar
nämligen med en vida större och dyrbarare apparatutrustning än som under
tidigare skede var fallet, men framför allt kräver den allt fler vetenskapligt
och tekniskt skolade forskare och hjälpkrafter. Såsom under ärendets riksdagsbehandling
framhållits, äro förbättrade arbetsvillkor för den naturvetenskapliga
forskningen oundgängliga, örn vårt land skall kunna hävda
sin internationella ställning på den andliga och materiella kulturens områden.

Naturvetenskapliga forskning skommittén anför för sin del inledningsvis
följande.

Den naturvetenskapliga forskningen låter sig i grova drag uppdelas i två
huvudavdelningar, grundforskningen, ibland benämnd förutsättningslös
forskning (i engelsk litteratur pure Science eller pure research), samt tilllämpningsforskningen,
ibland, ehuru mindre adekvat, benämnd målbunden

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

forskning eller målforskning (i engelsk litteratur applied science eller applied
r osear eli). Givetvis år dock gransen mellan dessa två avdelningar tämligen
diffus. Grundforskningen bedrives i främsta rummet vid universitetens och
högskolornas laboratorier, tillämpningsforskningen vid fackhögskolornas
och industriernas forskningslaboratorier. Den förra syftar till att utreda
sammanhang och lagbundenheter i naturen utan tanke på om forskningsresultaten
komma att få en omedelbar praktisk användning eller ej. Till1
ämpningsforskningen strävar däremot att lösa i det praktiska livet uppkommande
problem. Det kunde då synas, om man lägger en materialistiskekonomisk
syn pa forskningen och dess resultat, som om tillämpningsforskningen
borde vara för samhället värd att under alla förhållanden stödjas,
under det att grundforskningen vore en lyx, som samhället kunde kosta på
sig i större utsträckning endast under gynnsamma ekonomiska förhållanden.
En sådan uppfattning är emellertid grundfalsk, ty även örn resultaten
av grundforskningen ofta icke kunna omedelbart utnyttjas för praktiska
ändamål, så visar dock erfarenheten, att dessa resultat äro en väsentlig
förutsättning för den materiella kulturens framåtskridande.

Forskningskommittén åberopar till belysning av det anförda bland annat
följande uttalanden av vetenskapsakademien och kanslern för rikets universitet.

Vetenskapsakademien. Den matematisk-naturvetenskapliga forskningen är
av grundläggande betydelse för tekniska och andra tillämpade vetenskaper.
Våra dagars storproduktion av färgämnen, läkemedel, sprängämnen, kvävegödselmedel,
konsthartser och mångå andra för vårt moderna samhälle oumbärliga
varor har sin yttersta grund i arbeten, som utförts på universitetslaboratorier.
Radiotekniken har sitt ursprung i fysikernas undersökningar över
elektriska vågor och glödande metallers elektronemission — arbeten, som
från början åsyftat endast att klarlägga dessa fenomen utan att praktiskt nyttiggöra
dorn. Elektroteknikens storartade landvinningar i våra dagar ha åstadkommits
till stor del tack vare matematikernas arbeten, som skapat möjligheter
att på teoretisk väg komma till rätta med de invecklade problem, som
mött på det elektriska området. Husdjurs- och nyttoväxtförädlingen, som på
ett revolutionerande sätt höjt och höjer lantbrukets avkastning, har i stor utsträckning
byggt och bygger alltjämt på den ärftlighetsforskning, som bedrives
inom zoologiska och botaniska institut vid våra högskolor och universitet.
^ Rent teoretiska undersökningar inom geologien och mineralogien ha
också i väsentlig mån varit grundläggande eller vägledande för framstegen på
gruvdriftens, brukshanteringens, stenindustriens och geoteknikens områden.

Rot. är framför allt från den grundläggande matematisk-naturvetenskapliga
forskningen, som de banbrytande uppslagen komma. Mångfaldiga exempel
visa, att arbeten av forskare, som i sin gärning enbart drivas av hågen att
tränga in i och avslöja naturföreteelsernas lagbundna virsen, kunna leda till
upptäckter som tekniskt utnyttjade höja folkens levnadsstandard och omskapa
deras levnadsvillkor. Ett samhälle, som strävar att förkovra sin materiella
odling, mäste därför tillse, att icke endast de tillämpade vetenskaperna
få sitt utan att även den grundläggande forskningens berättigade krav på gynnsamma
arbetsvillkor tillgodoses.

Universitetskanslern. Statsmakterna ha under de senaste åren vidtagit åtskilliga
åtgärder till främjande av den tekniska forskningen i vårt land. Den
tekniska forskningens utveckling betingas dock ytterst av den allmänt natur -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

vetenskapliga forskningens rön. Sålunda kunna landvinningar inom teoretisk
forskning, gjorda utan några som helst bitankar på lösningen av praktiska
uppgifter, visa sig möjliggöra revolutionerande tekniska framsteg.

Överhuvud gäller att i en tid, då statsmakterna börjat uppmärksamma den
utomordentliga betydelsen för landets näringsliv av en intensifierad teknisk
forskning, det måste anses vara dålig ekonomi att nödga universitetens naturvetenskapliga
institutioner till inknappningar, som försvåra den där bedrivna
utbildningen och forskningen. Ett oundgängligt villkor för att arbetet
på den tekniska forskningens främjande i vårt land skall bära frukt är otvivelaktigt,
att en hög standard vidmakthålles inom den grundläggande naturvetenskapliga
forskningen vid universitet och högskolor. Härför erfordras emellertid
tillräckliga anslag.

Forskningskommittén ingår vidare pa grundforskningens ställning i vissa
andra länder, nämligen Storbritannien, Sovjetunionen, Förenta staterna och
Schweiz, samt konstaterar, att den naturvetenskapliga forskningen i dessa
länder understödjes av statsmakterna med anslag av helt annan storleksordning
än som förekommer här i Sverige. Kommittén citerar vidare åtskilliga
aktuella uttalanden av kommittéer och andra inom dessa länder, utvisande
bland annat, att man där är fullt medveten om grundforskningens betydelse,
icke minst som underlag för industri och amian samhällsverksamhet. Forskningskommittén
understryker särskilt ett yttrande i en sommaren 1945 publicerad
utredning av chefen, dr V. Bush, för det amerikanska »vetenskapliga
forskningsrådet», vari framhalles, att en nation, som är beroende av andra
nationers insatser för sina framsteg inom vetenskaplig grundforskning, hindras
i sitt industriella framåtskridande och kommer att intaga en svag ställning i
tävlan örn världshandeln, även örn landet har tillgång till framstående mekanisk
kunnighet och duglighet.

Forskningskommittén anför vidare:

Kommittén delar helt den uppfattning, som kommit fram i de citerade uttalandena
från svenska myndigheter, samt grundtankarna i de refererade utländska
källorna. .

I de citerade uttalandena har mycket starkt understrukits grundforskningens
betydelse som välståndsskapande faktor. Detta bör dock icke få bortskymma
den förutsättningslösa forskningens andra och minst lika viktiga uppgift,
nämligen att vidga det mänskliga vetandet och föra kulturen framåt. I
detta avseende har varje kulturland en oavvislig plikt att lämna bidrag allt
efter sin förmåga. Denna plikt bör för oss kännas särskilt uppfordrande i en
tid, då de flesta andra nationer måste ägna sin bästa kraft åt lösandet av alla
de återuppbyggnadsproblem, som följa i krigshärjningamas spår, och ändå
anse sig böra nedlägga enorma kapital och de största ansträngningar pa ratt
ge forskning av alla slag, grundforskning saväl som tillämpningsforskning,
möjligheter till allt mera omfattande verksamhet.

Det framhölls ofta under förkrigstiden, att ett land som vårt i stor utsträckning
borde kunna tillgodogöra sig resultaten av de stora ländernas grundforskning,
eftersom dessa resultat oftast bekantgjordes i de internationella
tidskrifterna, och på det sättet följa utvecklingen utan alltför stora kostnader.
Bortsett ifrån att resonemanget är ovärdigt en kulturnation, sa är det

7

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ''273.

principiellt felaktigt. För att kunna tillgodogöra sig utlandets forskning fordras
det nämligen tillgång till väl skolade inhemska vetenskapsmän, ty en lekman
kan omöjligen förstå var det värdefulla i vår tids jättelika vetenskapliga litteratur
finns att hämta. Därtill fordras inlevelse i just den speciella forskning
varom fråga är, och sådan inlevelse får man endast genom eget arbete på området.
För övrigt vet man ej om det i full utsträckning blir möjligt att efter
kriget återgå till den öppna publiceringen av alla forskningens resultat. Vissa
eria renheter från tiden före kriget peka i själva verket mot autarki även på
grundforskningens område. Det är t. ex. påfallande, att det fanns gott örn uppsatser
rörande raketens teori före 1936. Efter detta datum, då säkerligen det
värdefullaste inom området gjordes, tiga de internationella tidskrifterna på
detta område.

För effektiv forskning i våra dagar är en omfattande investering av kapital
och mänsklig arbetskraft nödvändig, men göres en sådan investering, så erhåller
förr eller senare riklig utdelning i form av värdefulla framsteg inom samhällslivets
olika områden.

Beträffande de åtgärder som måste anses i främsta rummet påkallade till
stöd för forskningen anför kommittén i huvudsak följande.

Kommittén delar till fullo den bland vårt lands naturforskare allmänna
uppfattningen, att svensk naturvetenskaplig forskning framför allt lider brist
på personal: vi ha för få forskare och forskarna ha för få hjälpkrafter, både
vetenskapliga och tekniska. Detta missförhållande ter sig ännu mera slående,
när man samtidigt kan konstatera, att vårt land ingalunda lider brist på begåvningar
på området — tvärtom har det ofta sagts, att svenska folket har
en ovanligt stor fallenhet för naturvetenskaplig och teknisk verksamhet. Att
tillgodose forskningens krav på ökad personal av olika kategorier innebär därför
också ett tillvaratagande av begåvningar, som under nuvarande förhållanden
ej kunna komma till sin rätt, alltså en social och nationalekonomisk angelägenhet
av ännu större räckvidd än enbart ett tillgodoseende av naturforskningens
behov. Det gäller här ej endast de vetenskapliga begåvningarna.
Vetenskapsmän som syssla med laboratoriearbete kunna omvittna, vilken utomordentlig
betydelse t. ex. en skicklig instrumentmakare kan ha för forskningsarbetet
på en institution, och man skulle kunna anföra exempel på sådana
yrkesmän, vilka gjort sig kända långt utanför landets gränser.

_ Genom en utökning av den vetenskapliga personalen vinner man dels givetvis
direkt en intensifiering av forskningsarbetet, dels också bättre möjligheter
att organisera detta rationellt, så att den högkvalificerade personalen (professorer.
laboratorer, biträdande lärare, docenter) kan koncentrera sig på de mest
maktpåliggande arbetena, under det att lägre befattningshavare (assistenter
och amanuenser) därvid lämna sin hjälp eller övertaga enklare uppgifter. Organisationen
bör uppbyggas med hänsynstagande till att det gäller att utvälja
och tillvarataga en elit av forskarbegåvningar och att se till att de få dc bästa
möjligheter att komma vidare både i avseende på arbetsbetingelser och ekonomisk
trygghet i rimlig grad. Ser man på längre sikt, återverka givetvis sådana
åtgärder högeligen på tillströmningen av begåvade studenter till de
naturvetenskapliga forskningscentra. Lättnader i professorernas undervisningsbörda
spela en mycket viktig roll i den effektivare personalorganisation, som
kommittén syftar till i sitt förslag. En viss del av undervisningsbördan kan
övertagas av de nya laboratorer, forskar- och docentstipendiater, som föreslås.
I en del fall h ar kommittén funnit det nödvändigt att dessutom föreslå inrät -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

tande av ett antal nya biträdande lärarbefattningar. Den särställning, som
docent- och forskarstipendiaterna intaga vid universiteten, anser sig kommittén
icke böra. rubba i princip, men föreslår åtgärder för att i någon mån minska
den otrygghet, som är förknippad med dessa befattningar.

Om sålunda tyngdpunkten i kommitténs förslag — även i avseende på kostnader
— ligger på befattningar av olika kategorier, måste självfallet tillräckliga
anslag och tidsenliga lokaler utgöra väsentliga förutsättningar för att
forskarna och deras medhjälpare skola kunna prestera, vad man väntar sig av
dem. Då avlöningar till personal utgöra en mycket väsentlig andel i forskningens
budget är det ytterligt dålig ekonomi att låta vetenskapsmännen arbeta
med otillräckliga medel eller i bristfälliga lokaler med alltför torftig
utrustning. I avseende på de årliga materielanslagen torde de naturvetenskapliga.
institutionerna vid statsuniversiteten åren närmast före världskrigets
utbrott ha levat på en budget, som måste betecknas som mycket knapp, ehuruväl
i mångå fall tillräcklig för att möjliggöra institutionernas verksamhet inom
den inskränkta ram, som den fåtaliga personalen medförde. Särskilt livaktiga
institutioner med omfattande forskningsprogram torde emellertid praktiskt
taget alltid ha varit nödsakade att överskrida budgeten, varvid institutionsprefekterna
måst »gripa till tiggarstaven» och söka fylla bristerna genom
bidrag från fonder, industrier och enskilda mecenater. I längden kan man ej
finansiera grundforskning på detta sätt. Kommittén föreslår därför i det följande
ökade årliga materiélanslag, särskilda anslag för tillfällig och extra personal
samt för fältarbeten — de bägge senare posterna innebära principiella
nyheter vid vilka kommittén fäster synnerlig vikt. De av kommittén föreslagna
årliga anslagen få anses ganska snävt tillmätta och torde ej medgiva genomförande
av särskilt omfattande forskningsprogram. Finansieringsplanen
bygger emellertid på att institutionens normala årsbudget skall kunna kompletteras
från ett gemensamt anslag, varifrån ekonomiskt stöd skall kunna
lämnas till särskilt viktiga forskningsuppgifter för vilka de ordinarie anslagen
visa sig otillräckliga. Fördelningen av dessa medel bör handhavas av ett naturvetenskapligt
forskningsråd, åt vilket också bör anförtros en del andra uppgifter,
t. ex. utdelandet av resestipendier m. m.

Kommittén fäster synnerlig vikt vid att möjligheterna, till kontakt med utlandet
i naturvetenskapliga frågor på allt sätt tillvaratagas och särskilt att tillfälle
beredes unga forskare att någon tid vistas vid utländska institutioner.

De naturvetenskapliga institutionerna i vårt land förete i fråga örn lokaler
samt utrustning och inredning för forskning en mycket växlande bild. Sida
vid sida med högklassiga och modernt utrustade institutioner finner man
sådana, där behovet av bättre lokaler ter sig synnerligen överhängande.
Mången gång torde brist på lämpliga lokaler utgöra det allvarligaste hindret
för forskningens effektiva bedrivande. Kommittén har därför sökt göra upp
ett program för tillgodoseende av de mest brännande behoven i fråga om
byggenskap, varvid särskild hänsyn tagits till lokalbehovet för sådana vetenskapsgrenar,
där forskningen visar stark expansion eller där resurserna i
detta avseende ansetts otillfredsställande med hänsyn till den roll ämnet ifråga
anses böra spela.

Åtgärder för att underlätta och rationalisera publiceringen av det vetenskapliga
arbetets resultat spela också en stor roll. T detta sammanhang hör
även hemma det ofta debatterade spörsmålet örn understöd till publiceringen
av doktorsavhandlingar. Frågor av denna art, vilka även skola behandlas av

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 9

universitetsberedningen, har kommittén hänskjuta till andra delen av sitt utlåtande.

För att få fasta hållpunkter för en bedömning av detaljerna beträffande de
åtgärder som i främsta rummet äro påkallade för att främja den matematisknaturvetenskapliga
grundforskningen i vårt land har kommittén från vetenskapsakademien,
de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna vid Lunds och
Uppsala universitet, matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms
högskola, föreståndarkollegiet vid naturhistoriska riksmuseet samt professorerna
i naturvetenskapliga ämnen vid Göteborgs högskola infordrat upplysningar
beträffande de olika institutionernas önskemål i fråga om vetenskaplig
och teknisk personal, årsanslag och engångsanslag, ny- och ombyggnad av
institutionslokalerna samt förbättring av dessas inredning och utrustning. För
studium speciellt av byggnadsfrågor ha besök på de olika institutionerna gjorts
av inom kommittén utsedda subkommittéer.

Vederbörande ha också uppmanats att framföra övriga önskemål och synpunkter
beträffande åtgärder för att effektivt främja naturvetenskaplig forskning.
Det omfattande material, som sålunda hopbragts, visar otvetydigt, framhåller
kommittén, att behovet av stödåtgärder är synnerligen stort och att
påfallande överensstämmelse råder mellan de förslag, som framförts från de
olika tillfrågade institutionerna rörande åtgärdernas art och omfattning.

Remissyttranden.

I remissyttrandena har icke från något håll förnekats, att ett stort behov
föreligger av att vidtaga kraftiga åtgärder för understödjande av den matematisk-naturvetenskapliga
forskningen. Tvärtom understrykes i allmänhet vad
forskningskommittén anfört i detta hänseende och hälsas dess förslag med
största tillfredsställelse. Vissa remissinstanser, exempelvis vetenskapsakademien
och matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala, framföra den
åsikten, att kommittén i olilia avseenden ålagt sig en alltför stark begränsning.

Vetenskapsakademien understryker på det kraftigaste kommitténs allmänna
uttalanden och anför vidare bland annat:

Många av den materiella kulturens stora landvinningar ha från början
framstått som medvetna mål för tekniska strävanden. Men ofta har först den
rent vetenskapliga forskningen givit impulsen till uppfinningar eller upptäckter,
som man icke tidigare kunnat föreställa sig och därför icke heller kunnat
eftersträva. I dylika fall, särskilt välbekanta och betydelsefulla inom strålnings-
och atomfysiken, har denna forskning, just emedan den är allsidigt riktad,
kunna hinka in den tilliimpade forskningen på nya vägar genom att ställa
till dess förfogande på en gång nya idéer och grundförutsättningarna för deras
realiserande. All erfarenhet visar överhuvudtaget att man icke som regel kan
på förhand avgöra i vad mån en given forskningsuppgift kan leda till praktiskt
värdefulla resultat.

Även för att rätt kunna tjäna den tillämpade forskningens intressen bör
den rena naturforskningen sålunda åtnjuta den frihet och obundenhet, som

10

Kungl. Majlis proposition nr 273.

dess eget förutsättningslösa kunskapssökande med nödvändighet kräver. Den
bör därför icke i allmänhet dirigeras med hänsyn till den praktiska nyttoforskningens
för ögonblicket skönjbara behov. Det intima samarbete med
den tillämpade forskningens olika grenar, vars nödvändighet är uppenbar och
som även av vetenskapsakademien tillmätes den största betydelse, synes bäst
kunna tillgodoses genom direkta överenskommelser mellan vederbörande institutioner
eller genom förhandlingar mellan respektive forskningsråd, eventuellt
under medverkan av samarbetskommittéer med särskilda uppgifter.

Kommittén har i sitt förslag medtagit samtliga huvudgrenar av den rena
matematisk-naturvetenskapliga forskningen. Den uppfattning, som häri kommit
till uttryck, delas helt av vetenskapsakademien. Det är i själva verket
ofta ytterst vanskligt eller rent av omöjligt att gradera den särskilda betydelse
som olika grenar av naturvetenskaperna äga eller i framtiden kunna få för
den tillämpade forskningen. I sitt yttrande över riksdagsmotionerna har akademien
redan anfört en rad av de mest välbekanta exempel som äro ägnade
att belysa hur starkt den praktiska nyttoforskningen är beroende av sådana
vetenskapsgrenar som matematik, fysik, kemi, geologi, mineralogi och ärftlighetsforskning.
Till dessa exempel, som naturligtvis icke voro avsedda att vara
uttömmande, må här endast fogas ytterligare ett, hämtat från ett helt annat
vetenskapsområde. Den systematiska och anatomiska biologien tillhandahåller
åt medicinen, växt- och djurförädlingen, jordbruks- och råämnesforskningen
m. fl. många oumbärliga data, bland annat om: småarter och raser av växter
och djur (för iörädlingsforskningen); medicinalväxter, numera även mögelsvampar
(penicillinet); parasiter hos kulturväxter och djur; skadeinsekter (även
sjukdomsspridare); allehanda växter (numera även maskrosor) som lämna
gummi, vegetabiliska oljor och spånadsämnen m. m.; fossila djur och växter
(för orientering i lagerföljden vid försöksbrytningar och djupborrningar i praktiskt
syfte) o. s. v. Ett nära nog obegränsat antal exempel från olika vetenskaper
skulle kunna anföras utan att likväl tillfullo belysa det nödvändiga
samarbetets betydelse, vilken av allt att döma torde komma att växa i ökat
tempo. Allt vetande om naturen hänger överhuvudtaget så nära samman, att
den naturvetenskapliga forskningen i sin helhet måste kraftigt understödjas i
den tillämpade forskningens intresse.

I likhet med forskningskommittén och i överensstämmelse med sin av
Kungl. Majit fastställda uppgift måste emellertid vetenskapsakademien med
största eftertryck betona, att även bortsett från nyttosynpunkter främjandet
av den rent vetenskapliga forskningen är varje kulturlands oavvisliga
plikt och samtidigt av oskattbart värde för dess allmänna odling. Naturforskningen
är därjämte i särskilt hög grad en internationell angelägenhet. Rön
från alla länder sammanställas och värdesättas omedelbart, varför en nations
insats på detta område är av icke ringa betydelse även för dess mellanfolkliga
anseende. Även i de fall då ingen materiell vinning ernås, äro sålunda utgifterna
för detta slags forskning ingalunda onödiga utan måste tvärtom anses
i hög grad fruktbärande och oundvikliga, så länge vårt lands framåtskridande
icke mätes enbart ur materiell synpunkt.

Såsom kommittén betonar lider svensk naturforskning framförallt av brist
på personal, såväl högre som lägre. I vad angår professurer företer exempelvis
fysiken nu en underrepresentation, som ter sig ytterst märklig och betänklig
med hänsyn till ämnets alltjämt växande betydelse, och som endast nödtorftigt
avhjälpes genom de två föreslagna nya befattningarna. Kommittén har
överhuvudtaget enligt akademiens mening snarast ålagt sig en alltför stark

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

begränsning beträffande inrättandet av nya professurer. Desto mera angeläget
är det att de nu föreslagna befattningarna komma till stånd snarast möjligt.
Men det är även av största vikt att frågan om de professurer, vilkas inrättande
av olika skäl måst ställas på framtiden, icke uppskjutes på obestämd
tid, och särskilt att ännu erforderliga utredningar forceras.

Ingenjörsvetenskapsakademien understryker särskilt starkt den grundläggande
naturvetenskapliga forskningens utomordentligt stora betydelse för vårt
allmänna framåtskridande. Akademien yttrar bland annat.

Den naturvetenskapliga grundforskningens betydelse för tekniken är uppenbar.
Den teknisk-vetenskapliga forskningen, även där den har karaktären av
mer eller mindre utpräglad tillämpningsforskning, har nämligen i den naturvetenskapliga
grundforskningen en källa, ur vilken den hämtar viktiga impulser
till sin fortsatta utveckling. Grundforskningen vid universitet och. högskolor
utgör också en mycket värdefull plantskola för utbildning av initiativrika
och kunniga forskare, av vilka den tillämpade forskningen vid institutioner
och industriföretag har ett stort och tyvärr mycket svårtäckt behov. Glädjande
nog har industrien under senare år i stor utsträckning inrättat laboratorier
och forskningsanstalter, där även rent vetenskaplig forskning bedrives.
En naturlig förutsättning för att dessa skola bli till avsedd nytta för industriens
utveckling är dock tillräcklig tillgång på vetenskapligt skolade forskare.

Vårt land med dess relativt fåtaliga befolkning är visserligen hänvisat att
till övervägande grad — åtminstone kvantitativt sett — mera spela roljen av
mottagare än givare i fråga om de vetenskapliga framsteg, som göras i världen.
Förekomsten inom landet av en kvalitativt högtstående forskning ger oss
emellertid en betydligt bättre position vid utbytet av erfarenheter med de
stora kulturländernas forskningsverksamhet och är i själva verket en förutsättning
för att vi skola kunna tillgodogöra oss det utifrån erhållna materialet.

Alldeles oavsett dessa mera nyttobetonade synpunkter är det varje kulturnations
plikt att i mån av sin förmåga bidraga till vidtagandet av det mänskliga
vetandet. Med den priviligierade ställning som vårt ay kriget skonade
land nu intar i världens ögon, är vår skyldighet härtill särskilt uppenbar.

Under hänvisning till vad nu sagts örn den grundläggande naturvetenskapliga
forskningens betydelse för den verksamhet, som faller inom akademiens
intressesfär, vill akademien varmt förorda att de matematisk-naturvetenskapliga
institutionerna erhålla ökade möjligheter att bedriva sådan forskning och
utbildning av forskare. En detalj granskning av den naturvetenskapliga forskningskommitténs
förslag till personalstater och utrustning, saknar akademien
anledning att ingå på. Det är emellertid uppenbart att bristen på såväl forskare
som hjälpkrafter vid dessa institutioner är skriande, och det omedelbara
anslagsbehovet har säkerligen ej överskattats. Det är ur nationalekonomisk
synpunkt orimligt att högkvalificerade vetenskapsmän skola behöva spilla tid
på arbete, som likaviil kunde utföras av kansli- och laborat oriel)! t rådén och en
rättelse på denna punkt bör omedelbart vidtagas. I detta sammanhang understrykes
också vikten av att institutionerna få tillgång till goda mekaniker för
tillverkning av apparater och andra hjälpmedel flir forskningsarbetet.

En omedelbar utvidgning av möjligheterna till högre utbildning av forskare
äx särskilt angelägen inom de institutioner, som arbeta med problem, vilka
sammanhänga med atomenergiens tillgodogörande. Flit höra emellertid icke
enbart de institutioner, inom vilka den rena kärnfysiken faller. En kartlägg -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

ning av problemet har visat, att det kanske i lika hög grad faller inom den
oorganiska kemien och medicinen.

En annan synpunkt, som gör det synnerligen angeläget att omedelbart få
medel tillgängliga för bättre avlöning, stipendier och studieresor m. m. till
forskarna vid ifrågavarande institutioner, är att det i nuvarande läge är stor
fara för att dessa eljest lockas bort från vårt land genom anbud från Förenta
staterna men även från andra länder med brist på kvalificerade forskare.

Även från de tekniska högskolornas sida understrykes angelägenheten av
ett kraftigare stöd åt den matematisk-naturvetenskapliga grundforskningen
såsom varande av grundläggande betydelse för den tekniska, målbetonade
tillämpningsf orskningen.

Styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm anför:

Styrelsen får understryka önskvärdheten av att rikliga medel anslås till
den naturvetenskapliga forskningens främjande. Icke blott den tekniska forsknipgen
utan även den tekniska undervisningen är starkt beroende av en livaktig
inhemsk grundforskning på det matematisk-naturvetenskapliga området.
Särskilt den högre ingenjörsutbildningen bygger på en bred grund av
undervisning inom de flesta hithörande ämnen. Ju mera fri forskning som bedrives
inom dessa ämnen i vårt land, desto mera avancerad kan undervisningen
häri bli vid de tekniska högskolorna och desto bättre blir den lagda grunden
för studiet av tillämpningsämnena. Det kan tilläggas att våra möjligheter att
snabbt tillgodogöra oss utlandets forskningsresultat, vare sig vi gå mot tider
med öppnare gränser eller icke, otvivelaktigt okas, om vi icke endast stå som
mottagare utan även tack vare egna forskare med internationellt anseende och
internationella förbindelser kunna giva egna resultat i utbyte.

Statskontoret har uttalat starka betänkligheter mot de sakkunnigas förslag
såväl ifråga örn de allmänna riktlinjerna som ifråga om åtskilliga detaljer.
Ämbetsverket har funnit kommitténs förslag i väsentliga delar vara av sådan
karaktär, att de borde prövas i ett vidare sammanhang. I betraktande härav
vore det enligt statskontorets mening att förorda, att förslagen överlämnades
till universitetsberedningen för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det
åt beredningen anförtrodda utredningsuppdraget. Statskontoret anför vidare
bland annat följande.

Då enligt statskontorets uppfattning frågan om det naturvetenskapliga arbetets
organisation icke bör lösas, innan för samtliga vetenskapliga institutioner
gemensamma organisationsprinciper fastställts, och då vidare anslagstilldelningen
för naturvetenskaplig forskning bör avvägas mot behoven för andra
forskningsändamål, påkallas redan härav största försiktighet vid en separat
reglering för naturvetenskapens del. Även bortsett från detta förhållande har
emellertid statskontoret icke kunnat undgå att hysa stor tveksamhet gentemot
de framförda förslagen.

Härvid må till en början framhållas, att riksdagen i samband med sin hemställan
örn utredning i ämnet framfört önskemålet, att vid utredningen en
allmän översyn borde verkställas över de resurser, som för närvarande stöde
till buds på det naturvetenskapliga området, för bedömande i vilken mån en
rationalisering och samordning kunde befinnas möjlig av det finansiella stöd,

13

Kungl. Maj:ts proposition nr %73.

som ansåges böra lämnas från statens sida. Vidare har av riksdagen anförts,
att det syntes böra undersökas, huruvida icke ett samarbete mellan den vid
högskolorna förekommande naturvetenskapliga forskningen och den på forskningsuppgifter
inriktade verksamhet, som bedreves vid vissa av våra större
industriföretag, kunde befinnas lämpligt och genomförbart. Det förstnämnda
önskemålet säger sig kommittén lia sökt att i görligaste mån beakta. Någon
översyn av naturvetenskapens samlade resurser i vårt land har emellertid icke
lämnats i betänkandet. Samarbetet med industrierna ämnar utredningen behandla
i ett följande betänkande. I båda fallen rör det sig emellertid, såvitt
statskontoret kunnat förstå, om förutsättningar för utredningsarbetet, vilka
bort klarläggas före fastställandet av statsinstitutionernas behov av personalutvidgning.

Ytterligare må erinras, att de vetenskapliga hjälpkrafterna vid universiteten
nyligen förstärkts, i det att 1945 års riksdag i samband med en arbetstidsoch
arvodesreglering för vissa assistenter och amanuenser beviljat medel för
en icke oväsentlig utökning av dessa personalgrupper.

Det kan antagas, att anlitande av tekniska och andra biträden i ökad omfattning
skulle medföra arbetslättnader även i de högre vetenskapliga befattningarna,
ett förhållande, som även uppmärksammats av kommittén. I anslutning
härtill vill statskontoret uttala, att det förefaller ämbetsverket naturligt,
att en förbättring av de naturvetenskapliga forskarnas arbetsvillkor sökes i
första hand genom anställande av flera biträden särskilt för tekniska uppgifter
men även i den mån omfattningen av eventuellt förekommande kontorsgöromål
så motiverar, av biträden för utförande av dylika göromål. I avvaktan
på erfarenheter rörande verkningarna av en rationalisering i denna
riktning samt av den skedda utökningen av assistent- och amanuenspersonalen
torde nya vetenskapliga befattningar icke böra inrättas, såframt icke
alldeles särskilda skäl därför kunna anföras. En sådan försiktighet synes desto
naturligare, som vid bifall till kommitténs förslag örn uppförande å riksstaten
av ett gemensamt forskningsanslag för naturvetenskapliga ändamål möjlighet
komme att förefinnas att — utan att därför behöver anlitas reservfonden —
understödja en enskild forskare, vilken vore sysselsatt med en betydelsefull
forskningsuppgift, genom anvisande av medel från detta anslag.

194-5 års universitetsberedning har uttalat sin tillfredsställelse över den av
forskningskommittén verkställda utredningen. Det kraftiga stöd för den naturvetenskapliga
forskningen, som kommitténs förslag åsyftade, vore enligt beredningens
mening synnerligen önskvärt, och det vore dess livliga förhoppning,
att förslagen måtte realiseras i så obeskuret skick som möjligt.

Kanslern för rikets universitet framhåller, att kommittébetänkandet innefattar
en värdefull översikt över vad som kan och bör göras för avhjälpande
av de nuvarande bristerna i den svenska naturvetenskapliga forskningens
effektivitet. Som allmän riktlinje för sitt förslag hade kommittén givit uttryck
åt den uppfattningen, att det viktigaste för närvarande vore, att de nuvarande
institutionerna upprustades så, att de bleve verkligt funktionsdugliga. Till
denna allmänna grundsats ville kanslern ansluta sig.

Kanslern framhåller emellertid, att kommitténs förslag till personalorganisation
flir de olika institutionerna på många punkter mäste betraktas som ett

14

Kungl. May.ts proposition nr 273.

program, sorn får förverkligas successivt, allteftersom förutsättningarna med
hänsyn till lokaler m. m. föreligga. Kanslern anför i nämnda hänseende följande.

En granskning av de skilda upprustningsförslagen och de motiveringar,
som givits för dem, stöder den övertygelsen, att förslagen i huvudsak äro väl
grundade och väl ägnade att befordra naturvetenskaplig forskning. En reflexion,
som man dock icke kan undgå att göra, är att det nu rådande nära
sambandet mellan forskningens krav och undervisningens icke alltid vunnit
fullt beaktande. Även örn lättnader beredas institutionsföreståndarna i fråga
om meddelande av elementär undervisning, är detta icke nog; Det kan ofta
vara nödvändigt eller åtminstone högst ömkligt att vid vissa tillfällen i forskningens
intresse bereda dem ledighet från ali undervisning och examination
samt all eller nästan all personlig handledning av elever för att sätta dem i
tillfälle att helt ägna sig åt visst forskningsarbete. Måhända kan det föreslagna
naturvetenskapliga forskningsrådet vid behov i viss utsträckning ingripa
härutinnan genom att ställa forskningsanslag till förfogande.

För den naturvetenskapliga forskningen måste det vara ett önskemål, att
kommitténs förslag ifråga örn personal, materiel och lokaler i sina huvuddrag
bli så fort som möjligt realiserade. Redan kommittén själv har av naturliga
skäl dock funnit sig nödsakad att i viss utsträckning räkna med ett successivt
förverkligande av sina planer. Sålunda ha de föreslagna nya professurerna
indelats i olika grupper alltefter graden av angelägenheten i deras inrättande
eller de praktiska möjligheterna därtill. På ett motsvarande sätt ha också de
olika behoven av nya lokaler graderats, och i fråga örn enstaka andra önskemål
har hänvisats till särskilda utredningar.

En närmare granskning av de olika förslagen föranleder otvivelaktigt den
slutsatsen, att åtskilliga av dem äro beroende av förutsättningar, som ännu
icke föreligga eller äro ovissa. I fråga örn de i mångå fall betydande ökningarna
i personalstaterna för de särskilda institutionerna torde, huru välmotiverade
de i och för sig än äro, i åtskilliga fall tvivel resa sig, huruvida tillfredsställande
arbetsmöjligheter nu kunna beredas åt samtliga de nya befattningshavarna
i de redan befintliga, enligt samstämmigt omdöme otillräckliga
och otidsenliga lokalerna för den ifrågavarande institutionen. Visserligen kan
häremot med fog anmärkas, att i vissa fall, såsom t. ex. i fråga om de föreslagna
nya professurerna i fysik, det är av synnerlig vikt, att den nye professorn
blir i tillfälle att deltaga i planeringen av de nya lokaler, där han skall
arbeta, samt vidare att i många andra fall redan besluten om inrättandet av
nya befattningar äro ägnade att inge en hälsosam förtröstan om framtiden
hos unga vetenskapsidkare och egga dem till ansträngningar, även om befattningarnas
definitiva inrättande är beroende av den framtida lösningen av en
lokalfråga. Men i andra fall synes denna lösning vara så pass avlägsen och
oviss, att ett beslut örn nya befattningars inrättande, som göres beroende av
denna lösning, för närvarande skulle hänga i luften och vara till föga gagn.
Härvid bör särskilt uppmärksammas, att utvecklingen på förevarande område
är så hastig, att också önskemålen ifråga om de yttre förutsättningarna
för forskningen kunna vara underkastade den snabba förändringens lag. Mot
den invändningen, att lämpliga aspiranter icke alltid skulle vara att påräkna
till de nya befattningarna har likaledes genmälts, att även i de fall där lämplig
aspirant icke omedelbart skulle finnas, tjänsterna dock borde omedelbart inrättas
för att stimulera eventuella aspiranter att meritera sig för tjänsterna;

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

under tiden till dess tjänsten kunde besättas kunde den antingen uppehållas
på förordnande eller provisoriskt utbytas mot något slags annan befattning
eller i något fall vakanssättas. Kommittén själv har för ett hithörande fall,
nämligen beträffande de nya docentstipendierna, föreslagit, att deras inrättande
väl skulle omedelbart beslutas för att stimulera unga forskare att kvalificera
sig för dem, men att de ej borde ställas till vederbörande lärosätes förfogande
genast utan successivt efter därom gjord framställning i varje särskilt
fall med angivande av lämplig kandidat.

På en annan betydelsefull punkt möta spörsmål av annan karaktär. I de
föreslagna personalstaterna inta nya befattningar som biträdande lärare en
framträdande plats. Att de ha en stor betydelse i en för forskningsarbetets befrämjande
vid universitet och högskolor uppbyggd organisation, ligger i öppen
dag. Väl anordnade kunna de verksamt avlasta de högre kvalificerade forskarna
från en del av den elementära undervisningen, utan att denna därav
lider men. De kunna emellertid anordnas efter olika mönster, varvid såväl
befattningshavarnas åligganden som deras kvalifikationer och deras därefter
anpassade löneförmåner kunna variera. En undersökning av detta problemkomplex
ankommer på 1945 års universitetsberedning och lösningen synes
böra ske efter något så när om ej enhetliga så dock jämförbara normer för
alla de akademiska fält, där denna befattningstyp förekommer. Såsom längre
fram i detta yttrande framhålles, synas emellertid några större betänkligheter
ej möta mot att, då trängande behov av arbetsförstärkning föreligger, inrätta
nya biträdande lärarbefattningar av den hittills förefintliga typen. Även
på någon enstaka annan punkt torde kommitténs förslag nära sammanhänga
med andra utredningar. Förslag rörande personalstaten vid meteorologiska
institutionen i Uppsala synes sålunda ha ett visst samband med utredningen
om bland annat meteorologernas utbildningsförhållanden.

Kommitténs förslag till personalorganisation för de olika institutionerna
måste därför på många punkter betraktas som ett program, som får förverkligas
successivt, allt eftersom förutsättningarna med hänsyn till lokaler m. m.
föreligga.

Från dessa allmänna utgångspunkter har jag gått att avgiva mitt yttrande
om det föreliggande förslaget. Oavsett de statsfinansiella hänsynen, har jag vid
övervägande av de praktiska möjligheterna att så snabbt som möjligt realisera
det väsentliga i kommitténs förslag haft att välja mellan olika utvägar.
En sådan vore att inordna dessa olika förslag i en i detalj fixerad plan, avsedd
att förverkligas under ett visst antal år. Frånsett ovissheten att kunna vinna
behörig stadfästelse å en sådan plan lider detta alternativ av svagheten att
binda också vederbörande institutionsledare på ett olämpligt sätt; det bleve
vida svårare att efter ett eller annat år få en punkt i en sådan plan iindrad,
om (leii redan vunnit stadfästelse än om den alltjämt endast förelåge i förslagsform.
Fn annan utväg att omedelbart söka trygga tillgodoseendet jämväl
av behov, som icke viintas bli aktuella under kommande budgetår, är att
nu utverka principbeslut om tillgodoseende av detta behov, men låta anslagets
beviljande eller befattningens tillsättande bli beroende på framtida anmälan,
att de nödiga förutsättningarna föreligga. Sistnämnda utväg står dock endast
till buds, när formerna för behovets tillgodoseende nu kunna förutses och
bestämmas.

Det materiella framåtskridande, som kännetecknat det sista århundradet,
har ytterst haft sin grund i det allt intensivare och målmedvetnare utnyttjan -

Departe mentschefen.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

det av vetenskapliga landvinningar. På samma sätt är möjligheten av en
fortsatt höjning av det materiella välståndet beroende av en fortgående utveckling
av forskningen — naturvetenskaplig, teknisk, medicinsk o. s. v. Sålunda
är det uppenbart, att ju större insatser forskningen i ett kulturland beredes
tillfälle att göra, desto gynnsammare bli betingelserna för att välståndet
skall kunna vidmakthållas eller förbättras. — En kapitalinvestering i vetenskaplig
forskning är därför en penningplacering, som förr eller senare kan
väntas ge en rik avkastning.

Forskningens livsviktiga betydelse för ett land exemplifieras kanske bäst
genom en hänvisning till det allmänt kända förhållandet, att de krigförande
stormakterna under det senaste världskriget nedlagt väldiga kapital på en
planmässig organisation av och ett målmedvetet stöd åt forskningen. Resultaten
ha heller icke uteblivit. Det torde kunna fastslås, att vetenskapsmannen
och teknikern i lika hög grad som mannen i ledet gjort en krigsavgörande insats.
Det är emellertid självklart, att en livskraftig vetenskaplig forskning kan
få ett lika avgörande inflytande på den fredliga utvecklingen i ett land. En
nödvändig förutsättning härför är dock, att forskningen icke förkväves och
hämmas genom en kortsynt besparingspolitik. Det är känt, att allt flera större
industriföretag i klart medvetande om forskningens betydelse upprätta och
frikostigt understödja välutrustade laboratorier. Det är en angelägenhet av
största vikt, att staten i sin tur handlar lika förutseende inom de forskningens
domäner, vilka odisputabelt ligga inom statsmakternas intressesfär. Den
vid universiteten bedrivna naturvetenskapliga grundforskningen är utan tvivel
en av de främsta företrädarna för dessa forskningsområden.

Det torde icke vara nödvändigt att genom en detaljerad redogörelse för
nuvarande förhållanden påvisa bristerna i de matematisk-naturvetenskapliga
sektionernas resurser ifråga om forskningsmöjligheter. Dessa förhållanden torde
numera vara väl kända. Riksdagen har också i klar insikt om forskningens
betydelse men samtidigt om dess bristande ekonomiska förutsättningar anhållit
om utredning rörande vilka åtgärder, som kunde befinnas påkallade för
främjande av den matematisk-naturvetenskapliga forskningen i vårt land.
Särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga ha utrett
dessa förhållanden och framlagt därpå grundade förslag.

De sakkunniga ha bekräftat det förut kända förhållandet, att den matematisk-naturvetenskapliga
forskningen främst behöver ökat ekonomiskt stöd.
Svensken torde vara sällsynt väl lämpad för vetenskapligt forskningsarbete;
i detta avseende torde vår nation icke stå någon annan efter. Forskningens
knappa ekonomiska förhållanden möjliggöra dock för alltför få att ägna sig
åt vetenskapligt arbete. I detta avseende är det av grundläggande betydelse
att framför allt bereda de yngre forskarbegåvningarna ekonomiska förutsättningar
att kunna ägna sig åt forskning. Det ligger i sakens natur, att det är
få vetenskapsmän förunnat att erhålla någon mer betydande ekonomisk
valuta av sina forskningsresultat; i all synnerhet gäller detta den s. k. rena

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

grundforskningen varom här särskilt är fråga. Desto mera angeläget är det då,
att någorlunda väl avlönade forskarbefattningar för yngre vetenskapsmän
inrättas. I detta avseende ha docentstipendierna samt amanuens- och assistentbefattningarna
sin måhända viktigaste uppgift att fylla. Av vikt är givetvis
även, att antalet fasta befattningar, i främsta rummet professurer och laboratorstjänster,
inrättas till ett antal, som respektive ämnesområdens väkt det
kräver. Det måste även tillses, att innehavarna av dessa befattningar icke i
orimlig grad till men för forskningen betungas med undervisningsuppgifter.
Underordnade hjälpkrafter för den elementära undervisningens upprätthållande
måste därför anställas i tillräckligt antal. Likaså synas statsmakterna i
ökad utsträckning böra inrätta personliga tjänster för därav förtjänta forskare.

Av största vikt för forskningsarbetets effektivitet är även, att de vetenskapliga
institutionerna utrustas med större antal tekniskt skolade hjälpkrafter,
instrumentmakare, institutionsvaktmästare, tekniska biträden o. s. v. Det
vore en dålig hushållning med arbetskraft, därest — såsom hittills ofta varit
fallet — vetenskapligt utbildad personal nödgades ägna en stor del av sin
tid åt rent manuellt arbete, som snabbare och bättre kan utföras av yrkeskunnig
personal. De flesta institutioner ha även stort behov av särskilda
biträden för skriv- och expeditionsgöromål m. m. Självklart är även, att de
vetenskapliga institutionerna för att kunna rationellt utnyttjas måste ha
tillgång till förstklassig instrument- och annan utrustning samt rymliga
och ändamålsenliga lokaler.

Den naturvetenskapliga forskningskommittén har vid bedömandet av de
naturvetenskapliga institutionernas behov i nämnda hänseende utgått från
den grundläggande principen, att den fasta organisationsramen bör tilltagas
relativt snävt men att medel böra stå till förfogande utöver den normala årsbudgeten
för särskilt viktiga, för tillfället aktuella forskningsuppgifter. För
detta ändamål föreslås, att ett relativt stort särskilt reservationsanslag för främjande
av den matematisk-naturvetenskapliga grundforskningen skall anvisas;
detta anslag skulle fördelas av ett naturvetenskapligt forskningsråd. Jag har
för egen del funnit kommitténs grundläggande synpunkter riktiga och har vid
detaljbehandlingen sökt följa dessa enligt min mening ändamålsenliga riktlinjer.
I väsentliga avseenden, såsom när det gäller det ifrågasatta statsbidraget
till Stockholms högskola och den tekniska personalens anställningsförhållanden,
har jag dock icke kunnat ansluta mig till kommittéförslaget. I fråga om de
matematisk-naturvetenskapliga sektionerna vid statsuniversiteten har jag dock
funnit detta förslag i sina huvuddrag godtagbart och har till och med, sedan
kompletterande upplysningar inhämtats, ansett mig kunna i vissa avseenden
biträda förslag, vilka av kanslern för rikets universitet ansetts kunna skjutas
på framtiden.

Bihang till riksdagens protokoll 19lf6. 1 sand. Nr 273.

•z

18

Kungl. Majlis proposition nr 273.

3. Föreliggande förslag.

A. Professorernas arbetsförhållanden.

Forska in g skom mitten.

Kommittén erinrar örn, att frågan om en minskning av professorernas undervisningsskyldighet
tidigare varit diskuterad, exempelvis av 1933 års universitetsberedning,
som emellertid hade kommit till den uppfattningen, att ingen
ändring borde vidtagas ifråga örn den stadgade undervisningsskyldigheten.

Undervisningsskyldigheten regleras för närvarande i § 104 av gällande
universitetsstatuter. Nämnda paragraf har följande lydelse.

Professor vare skyldig att utan särskild ersättning hålla offentlig föreläsning
i sin vetenskap en timme fyra dagar i veckan, där ej kanslern på förslag
av vederbörande fakultet bestämmer, att föreläsningarna skola på annat sätt
fördelas eller att i stället för föreläsningar skall träda annan däremot svarande
undervisning. Där professor på grund av särdeles betungande examinationseller
andra tjänstegöromål behöver lindring i undervisningsskyldigheten utöver
den han med tillämpning av § 102, mom. 2 må kunna erhålla vid slutet
av terminerna, må det ankomma på kanslern att efter i varje fall gjord framställning
medgiva den nedsättning i nämnda skyldighet han efter prövning av
omständigheterna finner erforderlig, dock icke till större omfattning för läsår
räknat, än som motsvarar den normala undervisningsskyldigheten under en
månad.

Kommittén framhåller, att professorernas möjligheter att bedriva forskning
äro alltför beskurna, och anser att åtgärder äro nödvändiga för en förbättring
av dessa möjligheter genom anslag till anställande av tillräckligt antal hjälpkrafter.
Däremot anser kommittén i likhet med 1933 års universitetsberedning,
att någon ändring av nuvarande normering av undervisningsskyldigheten
icke bör göras. Kommittén anför vidare bland annat:

Det bör emellertid framhållas, att formerna för akademisk undervisning liksom
all annan undervisning med tiden ändrat karaktär. Föreläsningarna ha
icke längre den centrala och dominerande roll de tidigare haft; seminarieövningar,
laborationer, räkneövningar och personlig handledning ha fått ökad
vikt och skjutit föreläsningarna i bakgrunden. Kommittén anser, att särskilt
stort avseende bör fästas vid professorernas personliga handledning av de
mera avancerade, vetenskapligt arbetande eleverna genom instruktion, samtal
och diskussion i samband med deras forskningsarbete. Såsom framgår av
den citerade § 104 i statuterna, behöva dessa ej ändras för att möjliggöra den
föreslagna förskjutningen mot för vår tids förhållanden mera lämpade undervisningsformer,
då de redan från början avsetts lämna rum för en anpassning
i detta avseende. Kommittén nöjer sig därför med att understryka, att möjligheterna
till utbyte av föreläsningar mot annan form av undervisning i högre
grad än nu är fallet borde utnyttjas. En förutsättning härför är givetvis, att
personal finnes, som kan övertaga den från professorn avlastade undervisningsbördan.
Kommittén anser, att den undervisningsskyldighet som kommer
att åligga de föreslagna nytillkommande forskningsbefattningarna (laborator,

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

docentstipendiater) liksom de föreslagna biträdande lärare- och undervisningsassistentbefattningarna
bör vara tillräcklig för att tillgodose detta behov.

1 de fall, då en professur är förenad med befattningen som institutionsföreståndare,
tillkommer utöver undervisningen en arbetsuppgift, som, åtminstone
vid större, experimentellt arbetande institutioner, får anses till och med mer
tids- och kraftödande än undervisningsskyldigheten. En avsevärd del av
denna arbetsbörda skulle kunna avlastas genom relativt billiga tekniska hjälpkrafter.
Att så ännu icke skett i större utsträckning, utgör ett av de mest
uppenbara och ofta patalade fallen av statligt slöseri med kvalificerad arbetskraft.
Dessa synpunkter ha beaktats vid upprättandet av kommitténs förslag
till de särskilda institutionernas utrustning med hjälpkrafter.

Remissyttranden.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Lunds universitet anser att
en generell minskning av professorernas undervisningsskyldighet vore att förorda,
en fråga, sorn dock 1945 års universitetsberedning borde taga upp till
diskussion.

Kanslern anför:

I likhet med kommittén vill jag understryka vikten av att professorernas
undervisningsskyldighet så avväges, att tillräcklig tid står till buds för forskning.
Lättnad i fråga om den del av undervisningsskyldigheten, som består
i mera elementär undervisning, bör utan större svårighet kunna beredas genom
att överflytta största delen av denna undervisning på biträdande Kirarkrafter
av olika slag. I vissa ämnen är tentamensbördan liksom även skyldigheten
att granska licentiat- och doktorsavhandlingar mycket tyngande.
En icke obetydlig avlastning skulle kunna komma till stånd, om tentamina i
dessa ämnen för ett och tva betyg i filosofie kandidat- och magisterexamina
efter särskilt förordnande övertoges av laborator eller kvalificerad biträdande
lärare (med docentkompetens). Ytterligare en åtgärd uti här ifrågavarande
syfte, och sannolikt den mest effektiva, skulle vara att bereda möjlighet för de
ordinarie akademiska lärarna att, såsom förhållandet för närvarande är med
stipendierade docenter, kunna i viss utsträckning få tjänstledighet för vetenskapligt
arbete^ med bibehållna avlöningsförmåner. Jag förutsätter, att detta
viktiga spörsmål kommer att behandlas av universitetsberedningen.

Ett svårt hinder för vetenskapligt arbete utgöra även, särskilt vid de större
institutionerna, de mångskiftande och tidskrävande administrativa göromål,
som åvila en professor i egenskap av institutionsföreståndare. Genom anställande
av särskilda biträden för utförande av det rutinmässiga administrativa
arbetet bör professorns arbetsbörda på detta, område kunna avsevärt lindrås.
Detta förhållande har beaktats av kommittén i dess förslag till personalförstärkning
vid de olika institutionerna, och jag kommer att i huvudsak tillstyrka
förslagen på denna punkt.

Statens medicinska forskningsråd instämmer i kommitténs synpunkter,
enligt vilka den elementära undervisningen borde fördelas mellan ett större
antal än det nuvarande av vetenskapliga befattningshavare vid varje institution,
sa att tillräcklig och osplittrad tid för forskning kunde beredas åt högt
kvalificerade forskare. Forskningsrådet anför vidare:

20

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Kommitténs utlåtande ger emellertid ingen upplysning örn storleken av den
åsyftade avlastningen i avseende på nu stadgad undervisning fran de mest
kvalificerade forskarna och därmed ej heller någon bestämd upplysning örn,
hur man bör tänka sig fördelningen av undervisningsskyldigheten på olika
befattningshavare. Den lämpligaste fördelningen är säkerligen i en del fall
något olika för skilda institutioner. Det hade därför varit önskvärt, att ett definitivt
förslag framlagts till sådan ändring av universitetsstatuternas § 104,
att de mest kvalificerade forskarnas ordinarie undervisningsskyldighet i en
betydande utsträckning kunde fullgöras genom forskningsundervisning. Fördelningen
av den nuvarande sammanlagda undervisningsskyldigheten på varje
institution borde gå ut på att samtliga vetenskapliga befattningshavare deltaga
i den ordinarie undervisningen, varvid dock de mest kvalificerade forskarnas
del — och sålunda även professorernas del — bör vara liten i proportion
till den forskningsundervisning, som bör åläggas dem. Genom att alla
vetenskapliga befattningshavare deltoge i den ordinarie undervisningen, möjliggjordes
en rättvisare fördelning efter kompetensgrad av tid för forskning
och forskningsundervisning. .

1 likhet med kommittén anser medicinska forskningsrådet, att utväljandet
och utbildandet av för forskning lämpade elever är en undervisningsuppgift,
som är nödvändig för forskningens utveckling och därför alltid måste utgöra
en avsevärd del av effektivt forskningsarbete. Åt forskningsundervisning ägna
ock de mest kvalificerade forskarna en högst betydande del av sin tid överallt
där intensiv forskning i modem mening bedrives. Den är en integrerande
del av den egna forskningsuppgiften, medan i viss motsättning härtill den
kursundervisning, som måste begränsas till välkända och säkerställda resultat,
icke kan stå i något verkligt ömsesidigt utbyte med pågående naturvetenskapliga
forskning. Den elementära kursundervisningen utgör därför övervägande
ett avbrytande moment för forskningen.

1945 års universitetsberedning har meddelat, att den i sina betänkanden
ämnar upptaga, bland annat, frågan örn professorernas undervisningsskyldighet
till behandling.

Frågan örn en ändring av den professorer åliggande undervisningsskyldigheten
torde, såsom i ärendet framhållits, icke böra upptagas till avgörande i
detta sammanhang. Prövningen av detta spörsmål bör anstå till dess resultatet
av universitetsberedningens utredning av nämnda fråga föreligger. Oavsett
huruvida en ändring av den stadgade undervisningsskyldigheten må
komma till stånd är det emellertid angeläget, att åtgärder redan nu vidtagas i
syfte att lätta undervisningsbördan för de professorer, som redan under nuvarande
förhållanden i oskälig grad betungas med rent elementära undervisningsuppgifter.
I detta avseende äro nämligen förhallandena i hög grad väx
lande i de enskilda fallen. Biträdande lärare eller assistenter med undervisning
som huvudsaklig uppgift böra i dessa fall anställas. Jag återkommer
härtill i det följande.

B. Inrättande av nya professurer m. m.

Inledning.

Inledningsvis omtalar forskningskommittén, att de naturvetenskapliga sektionerna
hos kommittén hemställt örn inrättande av ett stort antal nya professurer.

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

Uppsala-sektionen anser behov klart föreligga av nya professurer i fysik,
geografi, zoologi, geofysik, geometri, mineralogi och iirftlighetslära (genetik).
Vidare framhåller sektionen såsom ofrånkomligt, att den personliga professuren
i fysikalisk kemi för professorn The Svedberg vid dennes avgång år 1949
göres permanent. Sektionen förklarar sig dock vara benägen att anse, att det,
vid övervägande av åtgärder som omedelbart böra vidtagas, är ännu viktigare
att tillse att de discipliner, som redan finnas representerade, få tillräckliga
resurser för forskning, än att inrätta nya professurer. I främsta rummet bland
de ifrågasatta nya professurerna synes sektionen sätta professurerna i fysik,
zoologi, ärftlighetslära och geografi samt uppförandet av professor Svedbergs
personliga professur på ordinarie stat.

Naturvetenskapliga sektionen vid Lunds universitet har i skrivelser till
kommittén förordat sex nya professurer: i ämnena geologi, fysik, fysikalisk
kemi, biokemi, entomologi och geografi, särskilt naturgeografi med regionalgeografi.

I en av Sveriges docentföreningar våren 1945 verkställd utredning, som
tillställts chefen för ecklesiastikdepartementet, påyrkas sammanlagt 20 nya
professurer inom de matematisk-naturvetenskapliga disciplinerna, därav 5 vid
Stockholms högskola.

För egen del anger forskningskommittén följande allmänna riktlin
j e r för sina förslag:

Kommittén ansluter sig till den uppfattning, som uttalats av Uppsala universitets
matematisk-naturvetenskapliga sektion, nämligen att det viktigaste
är, att de nuvarande institutionerna upprustas så, att de bli verkligt funktionsdugliga,
innan nya professurer inrättas. I vissa fall anser dock kommittén, att
det redan nu är oavvisligen nödvändigt att inrätta nya professurer, i andra
fall ser sig kommittén föranledd föreslå, att dylika inrättas efter viss övergångstid.

De av kommittén nedan föreslagna professurerna ha indelats i tre grupper:

1. Särskilt angelägna professurer, som föreslås helt nyinrättade. 2. professurer,
som erhållas genom omvandling av redan befintliga tjänster samt 3. professurer,
som vid en senare tidpunkt böra inrättas. Den tredje gruppen upptager
sådana fall. där kommittén visserligen anser, att professurer vid lämpligt tillfälle
böra inrättas, men där ämnesrepresentationen tills vidare föreslås ordnad
på annat sätt än genom nya professurer. Slutligen har i en fjärde grupp under
rubriken 4. professurer, beträffande vilka ytterligare utredning bör avvaktas,
sådana fall samlats, där starkt motiverade önskemål framförts till kommittén,
men där denna icke kunnat fatta ståndpunkt.

Sammanfattningsvis innebär de sakkunnigas förslag, såvitt angår
universiteten, följande.

1. Särskilt angelägna professurer, som föreslås helt nyinrättade:

nya professurer i fysik vid båda universiteten;

professur i zoofysiologi vid Uppsala, universitet;

professur i biokemi vid Lunds universitet;

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

2. Professurer, som erhållas genom omvandling av redan befintliga tjänster:

professur i fysikalisk kemi vid Uppsala universitet; erhålles genom uppförande
på ordinarie stat av den personliga professuren för The Svedberg;

professur i geologi vid Lunds universitet; erhålles genom förändring av den
nuvarande befattningen som biträdande lärare i geologi och mineralogi (arvode
11 600 kronor);

professur i entomologi vid Lunds universitet; erhålles genom förändring av
den nuvarande befattningen som föreståndare för zoologiska institutionens
entomologiska avdelning;

3. Professurer, som vid en senare tidpunkt böra inrättas:

professur i genetik (ärftlighetslära) vid Uppsala universitet;

professur i fysilcalisk kemi vid Lunds universitet.

I fråga om de professurer, beträffande vilka kommittén ansett ytterligare
utredning böra avvaktas, hänvisas till betänkandet (sid. 56 f.).

Kanslern har ansett sig böra tillstyrka beslut om inrättande allenast av sådana
av kommittén föreslagna nya professurer, som antingen utgöra en
ombildning av personlig professorsbefattning eller av redan befintliga
tjänster, vilkas innehavare i vetenskapligt avseende fullt självständigt
svara för en viss del av en befintlig professurs ämnesområde, eller vilka med
hänsyn till tidsförhållandena kunna anses synnerligen behövliga. Kanslern
holle nämligen i likhet med kommittén före, att de nuvarande institutionerna
borde upprustas, så att de bleve verkligt funktionsdugliga, innan några nya
professurer inrättades. Med nämnda motivering avstyrker kanslern för närvarande
förslaget om inrättande av professuren i zoofysiologi vid Uppsala universitet
och professuren i biokemi vid Lunds universitet.

Professurer i fysik vid universiteten i Uppsala och Lund.

Vid vartdera av universiteten i Uppsala och Lund finnes en professur i
fysik jämte en laboratorstjänst i samma ämne. Laboratorsbefattningen vid
Lunds universitet tillkom genom beslut av 1945 års riksdag (se 1945 års åttonde
huvudtitel s. 168 ff).

I sitt till statsutskottet vid 1945 års riksdag avgivna yttrande över förutnämnda
motioner anförde vetenskapsakademien bland annat, att fysiken
med dess stora betydelse för teknik och industri samt dess ständigt vidgade
omfattning krävde en förstärkt representation vid våra universitet genom att
professurerna i detta ämne bleve dubblerade, liksom redan vore fallet med
ämnena matematik och kemi.

Krav på en dubblering av fysikprofessurerna ha även framförts i skrivelser
till kommittén från de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna vid universiteten.
Från båda sektionernas sida framhålles detta önskemål såsom
tillhörande de mest angelägna.

23

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Forskning skommittén erinrar, att antalet doktorsdisputationer i fysik är
större än i något annat naturvetenskapligt ämne, alltså även större än i ämnen,
som företrädas av två eller flera professurer. I fråga örn antalet licentiater
intoge fysik tredje rummet efter kemi och zoologi. Även på lågstadiet vore antalet
studerande i fysik mycket stort; ifråga om antalet tentamina för filosofie
kandidatexamen överträffades ämnet fysik endast av ämnena matematik oell
kemi.

Kommittén föreslår, att fysikprofessurerna vid universiteten dubbleras.
Kommittén anför vidare:

Båda de föreslagna professurerna böra inrättas samtidigt och snarast möjligt.
Att man ej behöver befara brist på kompetenta sökande framgår bland
annat av att samtliga 8 sökande till den vid årsskiftet 1943/44 tillsatta professuren
i Lund av de sakkunniga förklarades kompetenta och flertalet betecknades
som högt kvalificerade för befattningen. Till den nyligen ledigförklarade
fysikprofessuren vid Chalmers tekniska högskola ha återigen 8 sökande
anmält sig. Kommittén anser emellertid flera skäl tala för att båda de föreslagna
befattningarna icke samtidigt besättas med ordinarie innehavare. Med
hänsyn till att nuvarande professorn i Uppsala relativt snart (1953) inträder
i pensionsåldern vill kommittén förorda, att av de två föreslagna professurerna
den i Uppsala tillsättes först, medan lundaprofessuren till en början
uppehälles på förordnande. Dock bör även den senare professuren vara tillsatt
i god tid före nytillsättning av den nuvarande professuren i Uppsala.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen och större akademiska konsistoriet
i Uppsala framhålla vikten av att den ifrågasatta fysikprofessuren därstädes
ofördröjligen inrättas. Väl kvalificerade sökande kunna påräknas.

Universitetskanslern, som tillstyrker förslaget, anför:

Med hänsyn till den snabba, oerhörda utveckling, som fysiken genomgått
under de senaste årtiondena under upptagande av helt nya forskningsområden,
synas de nuvarande universitetsprofessurerna i ämnet böra snarast möjligt
dubbleras, såsom redan tidigare skett i fråga örn representanterna för
ämnena kemi, zoologi, botanik, matematik och geologi.

Fysikprofessuren i Uppsala synes lämpligen böra uppföras i staten från och
med den 1 juli 1947, professuren i Lund från och med den 1 juli 1948. Beslut
örn de båda tjänsternas inrättande bör, med hänsyn till den tidskrävande tillsättningsproceduren
och önskvärdheten av att de blivande professorerna skola
få delta i inredandet av sina institutionslokaler, fattas redan av 1946 års
riksdag.

Det kunde ifrågasättas, örn icke fysikprofessurerna borde, såsom fallet är
med ett flertal andra dubbelprofessurer, i viss mån differentieras redan i själva
benämningarna. Efter övervägande har jag kommit till den slutsatsen, att en
sådan differentiering, åtminstone för närvarande, dock ej bör göras. Frågan
om dubblering av dessa professurer har sedan ganska länge varit aktuell, och
hade den för exempelvis 10 år sedan genomförts, och en differentiering då
skott, hade denna med tämligen stor visshet icke nu motsvarat behoven. En
differentiering, som hänförde sig till dagens problemställning, skulle förmodligen
innebära, att den ena av professurerna förbehölles kärnfysiken. Enligt

24

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

vad fackmän förmena, torde det emellertid icke vara lämpligt att nu genomföra
en uttrycklig differentiering efter denna linje, även örn sannolikheten talar
för att den ene av professorerna under den närmaste tiden kommer att vid båda
universiteten syssla främst med kärnfysiken. Sedan professurerna^ tillsatts,
bör dock en fördelning mellan dem av uppgifterna efter förslag från vederbörande
sektion beslutas av kanslern. Denna fördelning kan då anpassa sig
efter de särskilda professorernas förutsättningar.

Atomkommittén framhåller, att ifrågavarande professurers snara inrättande
blivit en trängande nödvändighet med hänsyn bland annat till den aktuella
frågan om atomenergiens tillgodogörande.

Docentjör elling arna i Uppsala och Lund framhålla, att, då ett flertal kompetenta
sökande till ifrågavarande professurer finnas, anledning saknades att
uppskjuta tillsättandet av lundaprofessuren, på sätt kommittén förordat.

Professur i zoofysiologi vid Uppsala universitet.

Vid universitetet finnas för närvarande två professurer i zoologi, benämnda,
den ena professur i zoologi, och den andra professur i zoologi, särskilt jämförande
anatomi och histologi.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Uppsala universitet upptar
kravet på ny professur i zoologi såsom synnerligen angeläget. Beträffande
motivering hänvisar sektionen till yttrande av professorerna von Hofsten och
Hörstadius. Ur detta må följande anföras.

Behovet av en tredje professur i zoologi, ägnad åt fysiologien, har tidigare
framhållits i sektionens yttrande över 1933 års universitetsberednings betänkande
(protokoll 30 januari 1939). Ur detta yttrande må följande synpunkter
anföras. Då den ena professuren i zoologi i Uppsala är ägnad åt jämförande
anatomi och histologi, skall den andra professuren omfatta zoologiens
övriga grenar, således systematik, djurgeografi, ekologi, embryologi, härstamningslära,
ärftlighetslära, övriga delar av den allmänna zoologien, samt fysiologien.
Då en fysiolog kräver en speciell utbildning genom de krav, som
ställts på honom i fråga örn kunskaper i kemi, fysik och matemaik, kan man
ej vänta, att en fysiolog, som erhölle ifrågavarande professur, skulle kunna i
önskvärd utsträckning representera de övriga grenarna. Å andra sidan inträder
lätt det förhållandet, såsom tidigare varit fallet, att fysiologien blir fullkomligt
orepresenterad. En lärarbefattning i fysiologi fann sektionen sålunda
ofrånkomlig.

Följden av den bristande utbildningen i fysiologi har bland annat varit
den, att universitetet vissa år ej haft någon kompetent lärare ens för den
elementära undervisningen utan måst anmoda en filosofie licentiat från lärarbanan
att giva kursen för filosofie kandidat- och ämbetsexamen, ett uppenbarligen
otillfredsställande förhållande.

Undertecknade vilja med styrka framhålla, att den nuvarande organisationen
av zoologiundervisningen alltför starkt präglas av forna tiders uppfattning
om zoologien och sålunda ej följt med sin tid. Fysiologi, som förr endast
föga utövades av zoologer utan huvudsakligen av medicinare, har blivit en
alltmera omfattande och allt viktigare gren av den zoologiska vetenskapen,

25

Kungl. Maj:ts ''proposition nr £73.

en gren, där den zoologiska forskningen givetvis står i det intimaste samarbete
med den medicinska. Det kan framhållas, att flera av nobelpristagarna i fysiologi
varit zoologer.

Undertecknade vilja ånyo framföra kravet på en professur i zoologi, särskilt
fysiologi. Vi vilja understryka, att fysiologien, ett av de viktigaste områdena
inom zoologien och ett område, som kräver speciell utbildning, bör representeras
genom en professur och ej endast genom en laboratorstjänst.

Vi ha gjort en utredning rörande kostnaderna för inrättande av en sådan
professur. Då det visat sig, att en professur kan inrättas utan tillbyggnad till
den zoologiska institutionen, bli kostnaderna för en ny professur små i förhållande
till dem, som bli ofrånkomliga vid inrättandet av många andra professurer,
där nämligen en ny institution är erforderlig. Utredningen har givit
följande resultat.

Personal. Örn en ny professur inrättas, bortfaller kravet på den ena av de
bägge befattningar som biträdande lärare, vilka begärdes i skrivelsen till forskningskommittén.
Utöver däri framställda krav erfordras för den nya professuren
1 forskningsassistent (7 200 kr.), 1 laboratoriebiträde (A 7), 1 docentstipendium
samt 2 doktorandstipendier. Därjämte erfordras den tidigare begärda
amanuensen (3:e amanuens, 1 200 kr.) i och för undervisningen.

Institution. Någon tillbyggnad behövs ej, men i ett stort arbetsrum bör
ett mindre skrivrum avdelas genom uppförande av två väggar. I förefintliga
laboratoriet inredas ett eller ett pär dragskåp samt utökas antalet kranar
för vatten och gas. För dessa inredningsarbeten samt några möbler erfordras
3 000 kronor. Därjämte förutsättes, att det begärda anslaget för inrättande av
djurstall på vinden m. m. (17 000 kronor) erhålles. Djurstallet är en ovillkorlig
förutsättning för bedrivande av fysiologisk forskning.

Materielanslag. Det begärda anslaget till zoologiska institutionen bör ökas
med 20 000 kronor per år.

Engångsamlag. (Här begäres och motiveras ett engångsanslag på 30 000
kronor.)

For sk ning skommittén, som erinrar, att zoofysiologien länge varit ett självständigt
läroämne vid Köpenhamns universitet, anför för egen del följande.

Kommittén vill först särskilt framhålla, att det torde vara uteslutet att tillgodose
detta önskemål genom omvandling av den snart ledigblivande professuren
i zoologi, särskilt jämförande anatomi och histologi till en professur i
zoofysiologi. Undervisning och forskning i jämförande anatomi och histologi
äro oundgängliga för zoologisk vetenskap, ty dessa grenar utgöra grunden för
många områden inom zoologien. Den jämförande anatomien söker klargöra
de olika organsystemens och därmed de olika djurtypernas byggnad samt jämföra
dem med varandra. Först genom sålunda vunnen kunskap kan en systematik
uppbyggas på ett sådant sätt, att den verkligen avspeglar djurens släktskapsförhållanden.
Den jämförande anatomien — som i mycket arbetar med
embryologiskt material — är sålunda av central betydelse för studiet av ett
av biologiens största problem: djurvärldens utvecklingshistoria. Histologien
sysslar med de olika organens finare byggnad. Den utgör en grundval för
fysiologien, enär organens funktion ej kan framgångsrikt studeras utan en ingående1
kännedom örn de vävnader och cell typer, som bygga upp organen och
äro säte för de processer, som fysiologen vill analysera. Kommittén vill även
understryka vad som anförts i professorerna von Holstens och Hörstadius’

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

skrivelse beträffande svårigheten att inom den andra professurens forskningsområde
inrymma även fysiologien.

Kommittén anser sålunda de framförda önskemålen starkt motiverade och
föreslår, att vid Uppsala universitet en professur i zoofysiologi inrättas.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen framhåller, att väl kvalificerade
sökande kunna påräknas till ifrågavarande professur. Större akademiska
konsistoriet understryker vikten av att professuren inrättas.

Kanslern har icke ansett frågan om inrättande av ifrågavarande professur
böra upptagas till prövning i förevarande sammanhang.

Med anledning av kanslerns yttrande har matematisk-naturvetenskapliga
sektionen anfört:

Professuren i zoofysiologi är starkt motiverad. Man kan fråga sig, om lämpligare
sammanhang finnes att pröva detta förslag än i samband med den grundliga
översyn av sektionens alla ämnen, som kommittén föreslagit. Lunds universitet
skulle enligt kanslerns förord erhålla tre professurer i zoologi. Det vore
högst önskvärt med en uppdelning av detta oerhört vidsträckta ämne på tre
professurer även i Uppsala. En olikartad uppdelning — entomologi i Lund,
fysiologi i Uppsala — vore ur landets synpunkt endast en fördel. Avsikten
är, att den nya professuren i zoofysiologi skulle minska arbetsbördan för professorn
i »zoologi», medan motsvarande lättnad skulle beredas den andra
zoologiprofessorn genom en biträdande lärartjänst. Står en professur i zoofysiologi
utom möjligheternas gräns, våll sektionen framföra tanken på ersättning
genom en laboratorstjänst.

Naturvetenskapliga studentsällskapet i Uppsala förordar att den nya professuren
benämnes professur i »zoologi, särskilt jämförande fysiologi» samt
att den nuvarande professuren i »zoologi» benämnes professur i »zoologi, särskilt
systematik och ekologi». Bibehölles sistnämnda professur i sin nuvarande
benämning utan specificering, kunde det hända, att även denna lärostols
innehavare bleve en specialist på fysiologi eller jämförande anatomi och
histologi.

Professur i fysikalisk kemi viel Uppsala universitet.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Uppsala universitet uttalar i
skrivelse till kommittén som ett viktigt önskemål, att professuren i fysikalisk
kemi, som nu är knuten till professor Svedbergs person, uppföres på ordinarie
stat.

1933 års universitetsberedning hade på sin tid förklarat sig förutsätta, att
så skulle bli fallet. Universitetsberedningen anförde (stat. off. utr. 1937: 36,
s. 186):

Örn kemien överhuvudtaget gäller, att forskningen i ämnet under den senaste
tiden gjort mycket snabba framsteg och medfört resultat av stor praktisk
betydelse. Alldeles särskilt hastig har utvecklingen varit inom den fysikaliska
kemien. Den personliga prof essin- i fysikalisk kemi, som för närvarande
finnes i Uppsala och vars innehavare till sitt förfogande har en nybyggd, speciellt
för forskningar på detta område avpassad institution, vilken anses vara

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

en av de bästa nu befintliga i sitt slag, fyller därför en så viktig uppgift i landets
vetenskapliga liv, att man måste förutsätta, att den i framtiden kommer
att ombildas till ordinarie lärostol.

Forskningskommittén framhåller för sin del, att ifrågavarande ämne vore
så betydelsefullt, att för detsamma erfordrades en särskild professur. Därtill
komme, att en för detta ämne särskilt byggd, välutrustad institution redan
funnes. Kommittén ansåge det sålunda ofrånkomligt, att denna professur bibehölles
och föresloge därför, att professuren i fysikalisk kemi vid Uppsala
universitet vid professor Svedbergs avgång skulle omvandlas till en ordinarie
professur i samma ämne, varvid förutsattes, att till professuren knutna tjänster
och anslag bibehölles.

Större akademiska konsistoriet instämmer i förevarande förslag, vilket även
tillstyrkes av kandern, som förordar, att befattningen ifråga förändras till
ordinarie från och med den 1 juli 1946.

Undervisning i genetik vid Uppsala universitet.

Forskningskommittén har, som nämnts, ansett att vid senare tidpunkt bör
inrättas en professur i genetik (ärftlighetslära) vid Uppsala universitet. Kommittén,
som förordar, att ämnet genetik införes som examensämne vid universitetet,
föreslår, att undervisning och examination i ämnet tills vidare såsom
ett provisorium uppdrages åt innehavaren av professuren i systematisk
botanik och ärftlighetslära vid lantbrukshögskolan samt att härför anvisas
ett arvode av 3 000 kronor.

Kommittén upplyser, att en av naturvetenskapliga studentsällskapet i
Uppsala företagen undersökning utvisat, att 31 studenter förklarat sig vara
intresserade av att medtaga ämnet genetik i sin examen, örn undervisning däri
anordnades i Uppsala. Kommittén hänvisar vidare till en av professorerna i
botanik och zoologi vid universitetet gjord framställning i ämnet, vari anförts
i huvudsak följande.

Trots ärftlighetslärans grundläggande och centrala ställning i modern biologisk
forskning och trots dess enorma betydelse för tillämpad botanik och
zoologi är iimnet helt orepresenterat vid Uppsala universitet.

Att saknaden av professur i ärftlighetslära vid ett universitet av Uppsalas
storlek innebär ett i längden ohållbart förhållande, torde utan närmare motivering
ligga i öppen dag. Det mest trängande behovet av undervisning och
handledning vid forskning torde emellertid tills vidare kunna fyllas genom
samarbete med lantbrukshögskolan. Den nuvarande innehavaren av professuren
i systematisk botanik och ärftlighetslära, professor G. Turesson, har
nämligen under hand förklarat sig villig att mot skälig ersättning bestrida
examination och viss undervisning i ärftlighetslära vid universitetet under
föratsiittning att biträde i nödig utsträckning beredes honom för elementär
undervisning, ledande av övningskurser och dylikt. Vad som härvidlag skulle
erfordras motsvarar närmast en lärare med samma kompetens och samma
tjänstgöring som universitetens laboratorer samt en amanuens.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Vi föreslå sålunda, att ärftlighetsläran måtte beredas ställning som ordinarie
examensämne vid Uppsala universitet och att överenskommelse måtte träffas
med professorn i systematisk botanik och ärftlighetslära vid lantbrukshögskolan
om övertagande av examinationen, viss del av undervisningen och
ledandet av forskning samt att en laboratorstjänst och en amanuenstjänst
måtte inrättas för bestridande av resten av undervisningen. Ett bidrag till
kostnaderna för undervisningsmateriel och dylikt torde ävenledes bli nödvändigt.
På detta sätt skulle alltså tills vidare undervisning i ärftlighetslära och
forskning på dennas område möjliggöras i Uppsala utan inrättande för närvarande
av en ny institution med tillhörande trädgård m. m. Inom en ej alltför
avlägsen framtid torde dock utvecklingen framtvinga en egen professur med
tillhörande institution vid universitetet.

Kanslern har förklarat sig icke ha något att erinra mot ifrågavarande förslag.
Såsom en konsekvens av ämnets upptagande på studieschemat erfordras,
framhåller kanslern vidare, anslag till biträdande lärarpersonal, vilken enligt
kommittén tills vidare borde placeras vid lantbrukshögskolans genetiska
institution, ävensom till materiel. Den föreslagna anordningen rörande samarbete
på detta område med lantbrukshögskolan syntes dock, innan anslag
för ändamålet beviljades, behöva bli föremål för närmare utredning.

Allmänna lönenämnden påpekar, att omfattningen av den examinationsoch
undervisningsskyldighet, som skulle komma att åvila ifrågavarande professor
vid lantbrukshögskolan, icke angivits av kommittén. Enligt lönenämndens
mening saknades därför hållpunkter för ett bedömande av skäligheten av
det av kommittén föreslagna arvodet.

Med anledning av att kanslern icke tillstyrkt, att medel för nästa budgetår
skulle anvisas för ifrågavarande ändamål, har Sveriges docentjörbund yttrat,
att det vore beklagligt om införandet av denna för den biologiska forskningen
och undervisningen fundamentala vetenskapsgren skulle för ytterligare utrednings
skull fördröjas.

Professur i biokemi vid Lunds universitet.

Universitetets maternatisk-naturvetenskapliga sektion har lämnat en utförlig
motivering för inrättandet av en professur i biokemi. Sektionen anför:

Kravet på lärostol i biokemi inom naturvetenskapliga sektionen har framtvingats
av den utveckling, som dels organisk kemi dels djur- och växtfysiologi
undergått de senaste decennierna.

Dessa vetenskaper ha genomgått en synnerligen kraftig expansion i skilda
riktningar och därvid också kommit i nära kontakt med varandra. Sålunda
har den organiska kemien alltmera intensifierat studiet av de inom naturen
förekommande ämnena och deras omvandlingsprodukter. Samtidigt har fysiologien
alltmer inriktat sig på det kemiska utforskandet av förlopp vid organismernas
omsättning och utveckling. Jämsides med denna anknytning av
ämnena till varandra har också försiggått en utveckling på det metodologiska
området. Framgångsrik biokemisk forskning förutsätter i allmänhet såväl

29

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 373.

kemisk som fysiologisk utrustning. Sammanfattande kan utvecklingen på området
karakteriseras så att kemien i allt högre grad upptar fysiologiska problem
och fysiologien i motsvarande grad kemiska sådana.

Då krav på en självständig lärostol i biokemi nu reses, kan man hänvisa
till den stora betydelse, som biokemien vunnit på mångå praktiskt viktiga
områden. Biokemisters medverkan fordras numera i allt större utsträckning
inom såväl livsmedelsindustrien och livsmedelskontrollen som olika kemiska
industrier. Inte minst måste framhållas, att för den rena forskningen inom
biokemien en egen lärostol fordras, då ämnet som ett gränsområde inte kan
anses ha full hemortsrätt varken inom kemien eller biologien.

Om Lunds universitet på detta område skall kunna fylla sin uppgift, måste
staten sörja för tillkomsten av en biokemisk lärostol.

I clocentföreningarnas utredning uttalas den uppfattningen, att ämnet kemi
bör företrädas av en ordinarie professur i oorganisk kemi, en i organisk kemi,
en i fysikalisk kemi och en i biokemi vid vart och ett av universiteten samt
vid Stockholms högskola.

Kommittén ansluter sig i princip till den uppfattning, som docentföreningarna
i denna fråga företrätt. Kemiens centrala ställning inom naturvetenskapen,
dess betydelse för folkförsörjningen och de olikartade och vidsträckta
områden, över vilka ämnet spänner nödvändiggjorde en långt gående uppdelning
av undervisnings- och forskningsverksamheten. En sådan uppdelning
vore hittills genomförd endast vid Uppsala universitet. I Lund borde en
början göras med inrättandet av en professur i biokemi, men utvecklingen
förutsåges även där leda till att inom en nära framtid en professur i fysikalisk
kemi bleve nödvändig.

För närvarande syntes icke tillräckligt många kvalificerade biokemister
finnas i landet för att tillförsäkra en ny lärostol bästa möjliga innehavare, under
det att efter några år situationen torde bli en annan. Kommittén föresloge
därför, att en professur i biokemi skulle inrättas vid universitetet i Lund,
men att den tills vidare skulle uppehållas endast genom vakansvikarie. Den
föreslagna befattningen i biokemi komme även att bli av mycket stort värde
för den medicinska fakulteten i Lund. Den nuvarande professorn i fysiologi,
Georg Kahlson, hade av denna anledning föreslagit, att tills vidare lokaler
skulle ställas till förfogande inom den fysiologiska institution, som skulle nybyggas
i Lund, ett förslag, som kommittén helt anslöte sig till, då det ju dels
löste lokalfrågan för biokemien och dels åstadkomme en enligt kommitténs
uppfattning värdefull kontakt mellan fakulteterna.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Lund noterar tacksamt ifrågavarande
förslag. Sektionen föreslår i detta sammanhang, att spörsmålet örn
utbrytning ur professuren i oorganisk kemi av en professur i fysikalisk kemi
utan tidsutdrägt upptages till behandling.

Kanslern anser, att frågan örn inrättande av en professur i biokemi icke nu
bör upptagas till prövning.

30

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förenlig anser, att
av de föreslagna nya professurerna i Lund den i biokemi syntes vara den mest
betydelsefulla. Avsaknaden av en dylik forsknings- och lärostol hade varit
mycket kännbar, ej minst för de praktiska lantbruksinstitutioner, vilka vore
förlagda till lundatrakten.

Professur i geologi vid Lunds universitet.

Vid universitetet finnes för närvarande en professur i geologi och mineralogi.
Dessutom finnes en biträdande lärare i samma ämnen med ett arvode av för
för närvarande 11 600 kronor.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen, som förordar en förändring av
tjänsten som biträdande lärare till en professur, anför i sin framställning till
kommittén följande.

Biträdande lärarbefattningen i geologi och mineralogi bör ändras till en
professur i geologi och paleontolog!. Härom ha samtliga sakkunniga, som haft
att yttra sig om den nuvarande odelade professuren i geologi och mineralogi,
varit ense. Sålunda skriver professor Backlund 1933: »Redan vid tidigare tillsättningstillfällen
i Lund ha sakkunniga uttalat, att vid det omfång varje av de
ovannämnda disciplinerna (kristallografi, mineralogi, petrografi, dynamisk och
tektonisk geologi, historisk geologi och paleontologi) erhållit det helt enkelt
är omöjligt att fullt behärska dem samtliga med de fordringar på kompetens,
som ställas på en universitetsprofessor. Synnerligen energiskt har detta framhävts
av professor W. C. Brögger i Oslo, den siste och ende geolog, som i sen
tid innehade framstående kompetens på alla områden professuren täcker. Som
orubblig konsekvens av detta sitt uttalande förklarade han vid föregående
vakanstillfälle (år 1917) samtliga sökande för inkompetenta. Vid detta tillfälle
anställde professor Brögger även jämförelser mellan förhållandena i Lund
och ämnesuppdelningen vid övriga nordiska universitet och högskolor och påvisade,
att ämnesgruppen geologi och mineralogi vid övriga högskolor och
universitet i Norden även formellt är uppdelad mellan 2, 3, ja ända till 4 ordinarie
lärare med undantag för Köpenhamn där ämnesgruppen då ej var uppdelad,
men numera företrädes av 3 ordinarie lärare (dock utan formell uppdelning).
» Även den formella uppdelningen har senare ägt rum.

Samtliga de statliga utredningar, som haft anledning beröra frågan om geologi-
och mineralogiundervisningen i Lund, ha förordat den nuvarande professurens
formella begränsning i enlighet med den reella som den redan har,
och som lösning på frågan har föreslagits att den biträdande lärarbefattningen
omändras till professur. Sålunda skriver 1933 års universitetsberedning: »Den
biträdande läraren (i geologi och mineralogi) har enahanda undervisningsskyldighet
och i stort sett även i övrigt samma ansvar i vetenskapligt hänseende
som professorn. — Det geologiska arbetsfältet är så vidsträckt och ämnet är
av sådan vikt, att detsamma synes böra representeras av 2 professorer även
i Lund. Den biträdande lärarbefattningen därstädes bör därför förvandlas till
professur.»

I samband med den formella uppdelningen av professuren på ovan nämnt
sätt bör även institutionen uppdelas på tvenne, motsvarande dess nuvarande
båda avdelningar, den mineralogiska och den paleontologiska. En uppdelning

31

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

av det nuvarande orimligt stora examensämnet på tvenne, det ena, mineralogien,
med anknytning till kemi och f ysik, det andra, paleontologien,
med anknytning till de biologiska vetenskaperna, bör snarast tagas under
allvarlig prövning.

Kommittén anser de framförda önskemålen starkt motiverade och föreslår,
att en ny professur, benämnd professur i geologi, särskilt historisk geologi
inrättas genom omvandling av den nuvarande befattningen som biträdande
lärare i geologi och mineralogi och att den nu befintliga professurens benämning
ändras till professur i geologi, särskilt petrografi och mineralogi. Professurernas
benämningar skulle då komma att överensstämma med motsvarande
benämningar vid universitetet i Uppsala.

Kanslern tillstyrker bifall till ifrågavarande förslag under erinran om att
han i samband med anslagsäskandena för nästa budgetår gjort framställning
örn inrättande av den föreslagna professuren från och med nästa budgetår.
Den nu befintliga geologiprofessurens benämning borde i samband därmed
ändras till professur i geologi, särskilt petrografi och mineralogi, på sätt kommittén
förordat.

Professur i entomologi vid Lunds universitet.

Vid Lunds universitet finnas två professurer i zoologi. Dessutom finnes en
ordinarie befattning i laborators löneställning (lön och tjänstgöringspenningar
tillhopa 9 000 kronor) som föreståndare för den zoologiska institutionens
entomologiska avdelning.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen har bland sina önskemål om nya
professurer även upptagit en förändring av nämnda föreståndarbefattning till
en professur.

Innehavaren av / örestå ridar b ej a Urling en, professorn N. V. A. Kemner, har
i skrivelse till kommittén anfört bland annat följande.

De linnéanska entomologiska traditionerna flyttades på 1800-talet helt över
till Lund och där blomstrade ämnet upp i en grad, som redan i början av
1800-talet var märklig. Den berömde professorn i naturalhistoria C. F. Fallén
(1764—1830) sysslade mest med entomologi och en stor mängd av de studerande
använde hans publikationer, som ännu äro av stort värde, för sina
disputationsprov. Vid sidan av honom verkade den yngre J. W. Zetterstedt
(1785—1874), som slutligen blev professor i botanik, men nästan helt ägnade
sig åt entomologien. Då efter Falléns död entomologien en tid var orepresenterad
bland de ordinarie zoologiska lärarkrafterna, lyckades Zetterstedt år 1843
skaffa docenten A. G. Dahlbom en adjunktur i detta ämne. Denne skrev
bland annat vårt lands första handbok i praktisk entomologi. Redan 1857
förändrades även hans adjunktur genom Zetterstedts tillstyrkan till en extra
ordinarie professur i entomologi, som tvivelsutan haft alla utsikter till att utvecklas
till en ordinarie professur, örn Dahlbom fått leva och verka. Han dog
emellertid redan 1859 och därmed avbröts utvecklingen för denna gång.

Befattningen återgick till den adjunktur, den tidigare hade varit. Adjunkt

32

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

blev den betydande C. G. Thomson. När Thomson avled 1899, drogs den
ordinarie adjunkturen helt enkelt in och ersattes med en föreståndarbefattning
för den entomologiska avdelningen av Zoologiska institutionen, som satts
på extra stat. Först 1917 inrättades en ordinarie föreståndarbefattning för den
entomologiska avdelningen, dels för undervisning i ämnet, dels för vården av
de allt mera betydande samlingarna, som i utlandet åtnjöto alltmer ökad uppskattning.

Tiden syns mig emellertid nu kommen för att ta steget fullt ut och i detta
viktiga ämne inrätta en professur för att göra ämnet den rättvisa, det förtjänar
och tillgodose det behov, som verkligen föreligger om undervisning i
denna viktiga gren av zoologien och vården av dess numera, mera än tidigare
omistliga samlingar. Att ämnet icke finnes företrätt vid rikets övriga universitet
och därmed jämställda högskolar, bör ju endast öka behovet.

Till en början måste därvid påpekas, att ämnet är så pass stort och välbegränsat
— studiet av insekterna — att det redan därigenom intar en särställning
samt icke mindre än cirka 75 procent av hela djurvärlden utgöras av
insekter och därtill är denna del av densamma en särdeles betydande, med former
som öva stort inflytande både på vår trevnad, vår hälsa, våra odlingar
av lantbruksväxter och skogsträd. Parasiter och skadedjur av olika slag bland
insekterna angripa människor och djur och gå som svåra skadedjur över våra
grödor, våra skogar och vår egendom i hemmen. Ett snart sagt outtömligt
forskningsområde, som ännu är föga genomarbetat, erbjuder sig för entomologen.

Forskningskommittén anser, att ifrågavarande ämnes stora betydelse och
särpräglade karaktär gör det önskvärt, att det företrädes av en professur vid
något av våra universitet, och föreslår, att omförmälda föreståndartjänst förändras
till en professur. Kommittén anför vidare:

Den historiska utveckling, som skisserats av professor Kemner, pekar
enligt kommitténs uppfattning på att professuren bör förläggas till Lunds
universitet. Om kommitténs förslag genomföres, komma de två universiteten
och Stockholms högskola att på ett lyckligt sätt komplettera varandra vad
ämnet zoologi beträffar. Uppsala får då en professur i en speciell och viktiggren,
fysiologien, och Lund en professur i en likaledes betydelsefull annan
gren, läran om insekterna. Vid Stockholms högskola har zoologien tagit sin
särskilda utveckling genom Wenner-Grens institut för experimentell biologi.
Vidare bör framhållas, att ökningen i kostnad är jämförelsevis obetydlig, då
det förutsättes, att professuren erhålles genom att den nuvarande befattningen
som föreståndare för entomologiska avdelningen, vilken i avlöningshänseende
är jämställd med en laboratorstjänst, omvandlas till professur.

Kanslern tillstyrker bifall till kommitténs ifrågavarande förslag. Kanslern
utginge ifrån, att nuvarande innehavaren av tjänsten som föreståndare för entomologiska
avdelningen, vilken utnämnts år 1929, komme att utnämnas till
innehavare av professuren i entomologi utan densammas ledigförklarande.
Med hänsyn härtill kunde professuren inrättas redan från och med nästa budgetår.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening framhåller,
att den zoologiska institutionens i Lund entomologiska avdelning vore av

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

mycket stor såväl praktisk som teoretisk betydelse. Därifrån hade sedan
lång tid tillbaka rekryterats entomologer till läroanstalter och forskningsstationer
landet runt. Inte minst utvecklingen i utlandet, där ämnet fått komma
till sin fulla rätt, gjorde det önskvärt att det företräddes av en professur vid
i varje fall ett av våra universitet. Övervägas borde, om ej denna forskningsgren
borde få fast representation även vid Uppsala universitet.

En av de viktigaste åtgärderna för främjande av den matematisk-naturvetenskapliga
forskningen är givetvis att tillse, att ordinarie lärostolar finnas
till det antal, som svarar mot de skilda forsknings- och undervisningsområdenas
art och betydelse. I fråga om antalet professurer inom de matematisknaturvetenskapliga
sektionerna har under de senaste decennierna icke skett
någon mera betydande förändring. Det är därför icke ägnat att förvåna att
utvecklingen lett därhän, att ordinarie professurer saknas i åtskilliga ämnen
av sådan vikt, att det måste anses synnerligen angeläget att inrätta sådana
befattningar, liksom ock att starkt motiverade önskemål om dubblering av
vissa lärostolar framträtt. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår ha sektionerna
också hos den naturvetenskapliga forskningskommittén hemställt, att
kommittén måtte föreslå ett betydande antal nya professurer. Kommittén har
visserligen funnit de framlagda önskemålen i och för sig berättigade, men å
andra sidan utgått från den enligt min mening fullt riktiga synpunkten, att
det får anses angelägnare att sätta redan befintliga institutioner i fullt funktionsdugligt
skick än att för närvarande inrätta nya professurer. Trots tilllämpandet
av denna grundsats har kommittén likväl funnit sig böra föreslå,
att beslut omedelbart fattas om inrättande av fyra nya professurer samt örn
förändring av tre befintliga tjänster till ordinarie professurer. Såsom ett provisorium
i avbidan på inrättande framdeles av en särskild lärostol i genetik vid
universitetet i Uppsala föreslås därjämte anvisande av medel till undervisning
i detta ämne. Kommitténs ifrågavarande förslag synes präglat av erkännansvärd
måttfullhet och omdömesgill avvägning mellan trängande och mindre
trängande behov. För egen del är jag därför beredd att i allt väsentligt ge
mitt stöd åt nämnda förslag.

Två av de helt nya professurer, som föreslås inrättade, avse ämnet fysik.
För närvarande finns endast en professur i detta omfattande ämne vid vartdera
av universiteten i Uppsala och Lund. Detta förhållande har länge varit
att beteckna som en brist och en dubblering av professurerna måste numera,
särskilt i belysning av kärnfysikens senaste utveckling, anses oundgänglig. Jag
är därför i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna beredd att tillstyrka,
att beslut härom fattas redan nu samt att medel härför beräknas redan från
och med nästa budgetår. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att avgöra,
huruvida båda professurerna böra ledigförklaras samtidigt eller örn med ledig -

Departe mentschefen.

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 273.

3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

förklarandet av den ena professuren måhända bör anstå någon tid. Såsom
i ärendet framhållits torde högt kvalificerade sökande icke komma att saknas.

Fysiologien, d. v. s. läran örn de i den levande organismen skeende processerna,
har under de senaste decennierna gjort storartade landvinningar och
utvecklats till en av den medicinska vetenskapens mest betydelsefulla discipliner.
Tidigare utövades ifrågavarande vetenskapsgren huvudsakligen av medicinare
men har numera även blivit en av den moderna zoologiens viktigaste
ämnesgrenar, en helt naturlig utveckling, eftersom livsprocesserna i sina huvuddrag
äro gemensamma för människor och djur. Zoofysiologien samarbetar
också intimt med medicinen liksom även med fysiken (»biofysik») och kemien
(»fysiologisk kemi») och har därför en betydelse långt utanför den egentliga
zoologiens område. Ämnets vikt har också starkt understrukits av den
matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Uppsala universitet samt av
forskningskommittén. Jag har för egen del funnit, att övertygande skäl blivit
anförda för inrättande av en särskild professur i ämnet vid nämnda universitet
och förordar, att densamma inrättas från och med nästa budgetår.

Det för modern naturvetenskap och teknik så viktiga ämnet fysikalisk kemi
företrädes vid våra statsuniversitet endast av den för professorn T. Svedberg
vid Uppsala universitet inrättade personliga professuren i ämnet. I likhet med
forskningskommittén och kanslern förordar jag, att ifrågavarande personliga
professur från och med nästa budgetår uppföres på ordinarie stat. Vid bifall
härtill erfordras en anslagshöjning med 3 500 kronor, motsvarande det tillskott
av donationsmedel, som för närvarande tillkommer Svedberg i egenskap
av innehavare av en personlig professur.

Ämnet genetik (ärftlighetslära) har ännu icke blivit ett ordinarie undervisnings-
och examinationsämne vid Uppsala universitet, ett förhållande som
med hänsyn till denna vetenskapsgrens stora praktiska betydelse icke någon
längre tid torde böra fortfara. I likhet med kanslern anser jag dock ytterligare
utredning erforderlig, innan definitivt beslut fattas i anledning av kommitténs
förslag.

Biokemien är en annan av de vetenskaper, som genom de senaste decenniernas
snabba utveckling trätt i förgrunden på ett sätt som torde sakna
många motstycken. Tack vare en frikostig donation har biokemien vid Uppsala
universitet blivit företrädd av en ordinarie professur, helt bekostad av
nämnda donation, medan ämnet ännu så länge saknar företrädare vid Lunds
universitet. Med hänsyn till ämnets centrala ställning inom naturvetenskapen,
dess betydelse för folkförsörjningen och de olikartade och vidsträckta områden,
över vilka biokemien sträcker sig, har forskningskommittén ansett angeläget,
att en professur i ämnet tillskapas även vid sistnämnda universitet, varvid
dock med tillsättandet av professuren skulle anstå till dess kvalificerad
innehavare örn någon tid kunde påräknas; i avbidan härpå skulle professuren
uppehållas med vakansvikarie. Jag ansluter mig för egen del såtillvida
till kommitténs förslag, att jag förordar, att principbeslut nu fattas örn

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

professurens inrättande. Med anvisande av medel för professurens uppehållande
torde dock böra anstå tills vidare. Det torde böra ankomma på vederbörande
universitetsmyndigheter att framdeles i samband med anslagsäskandena
för ett kommande budgetår inkomma med förslag rörande anvisande av
medel för professurens tillsättande. Jag erinrar, att på motsvarande sätt förfarits
i fråga om professuren i limnologi vid Lunds universitet.

I ämnet geologi och mineralogi finnes vid Lunds universitet förutom en
professur en tjänst som biträdande lärare, varmed är förenat ett arvode av
för närvarande 11 600 kronor. Vid universitetet i Uppsala representeras ämnesområdet
av två professurer. Under åberopande av den i ärendet förebragta
motiveringen förordar jag i enlighet med kommitténs av kanslern tillstyrkta
förslag, att nämnda arvodesbefattning förändras till en professur i
geologi, särskilt historisk geologi. I samband härmed torde den nuvarande
professurens benämning böra ändras till att avse geologi, särskilt petrografi
och mineralogi. Förändringarna torde böra genomföras från och med nästa
budgetår.

Jag biträder även i likhet med kanslern förslaget om att den ordinarie
tjänsten som föreståndare för zoologiska institutionens i Lund entomologiska
avdelning skall från och med den 1 juli 1946 förändras till en professur i
entomologi. Den nuvarande befattningen har sedan länge till gagnet om också
icke till namnet varit likställd med en professur. Jag förutsätter att föreståndarebefattningens
innehavare, professor N. V. A. Kemner, utan ansökningsförfarande
utnämnes till den förste innehavaren av den nya lärostolen.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat erfordras en höjning av den under I
i avlöningsstaten för Uppsala universitet uppförda anslagsposten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän, a. Lön och tjänstgöringspenningar, med
(12 000+12 OOO-j-12 000=) 36 000 kronor, vilket belopp synes böra minskas
med i runt tal 2 700 kronor, avseende pensionsavdrag. Samtidigt torde delposten
till ålderstillägg böra ökas med 1 000 kronor och anslagsposten till avlöningar
till tjänstemän å indragningsstat minskas med 9 500 kronor. Nettoförhöjningen
blir alltså (36 000 — 2 700 + 1 000 — 9 500 =) 24 800 kronor.

Avlöningsstaten för Lunds universitet bör undergå följande förändringar,
samtliga avseende delposten I. Delposten 1. a. bör ökaé med (12 000+
+12 000+3 000=) 27 000 kronor, avseende de nya professurerna, vilket
belopp bör minskas med i runt tal 2 000 kronor till 25 000 kronor med hänsyn
till stadgade pensionsavdrag. Samtidigt bör arvodesposten minskas med
11 600 kronor, varför nettoförhöjningen blir (25 000—11 600=) 13 400
kronor.

C. Ökning av antalet docent- och forskarstipendier.

Beträffande naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag örn ökning av
antalet docent- och forskarstipendier hänvisas till den i kapitel II lämnade
redogörelsen.

36

Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

D. Allmänna riktlinjer för tillgodoseende av personalbehovet.
Vetenskaplig personal.

Forskningskommittén framhåller, att svensk naturvetenskaplig forskning
framförallt lider brist på personal. Landet hade för få forskare och forskarna
hade för få hjälpkrafter, både vetenskapliga och tekniska. Den viktigaste åtgärd,
som kommittén föresloge för att främja den matematisk-naturvetenskapliga
forskningen, vore därför en avsevärd utökning av antalet personer
inom olika befattningsgrader, som hade vetenskaplig forskning och därmed
sammanhängande uppgifter till väsentlig sysselsättning.

Kommittén utgår ifrån, att befattningshavarna med vetenskapliga kvalifikationer
i allmänhet alltjämt skola ha både forsknings- och undervisningsuppgifter
och att sålunda rena forskarbefattningar endast skola inrättas i särskilda
fall. För de studerande vore det nämligen av ofantlig betydelse, att undervisningen
handhades av personer, som själva vore forskare. Omvänt vore
det även av stor betydelse för forskarna att hålla kontakt med den yngre
generationen. Kommittén anför:

Universitetens uppgift är att bedriva vetenskaplig forskning och meddela
undervisning, två uppgifter som i den aktuella diskussionen delvis kommit
att stå emot varandra, men som under förutsättning att tillfredsställande betingelser
skapas för båda tvärtom torde ömsesidigt stödja och gagna varandra.
De vid universitet och högskolor anställda forskarna ha i allmänhet preciserade
skyldigheter endast i fråga om undervisning, vilket ju är förklarligt, då
forskningsarbetet ej så enkelt låter sig kontrolleras eller redovisas. Dylikt får
emellertid ej skymma bort den viktiga principen att det fria forskningsarbetet
som sådant är essentiellt, och att samhället i växande omfattning måste räkna
med att fast avlöna en stab av forskare på olika poster. Detta gäller då i
första hand befattningarna vid universitet och högskolor. Frågan i vad mån
man skall tillgodose behovet av forskare genom att skapa rena forskarbefattningar
utan någon undervisningsskvldighet, eller om man skall fortsätta efter
i huvudsak samma linjer som hittills, d. v. s. låta forskning och undervisning
omhändertagas av samma personer, är ej lätt att besvara. Befattningar av den
förra typen finnas ju redan i vissa undantagsfall (personliga forskningsprofessurer,
forskarstipendiater). Kommittén har emellertid stannat för det senare
alternativet, såsom det i allmänhet lämpligaste, när det gäller fasta befattningar
vid universitet och högskolor. Man måste nämligen erkänna den ofantliga
betydelsen för1 de studerande av att undervisningen omhänderhaves av personer,
som själva äro forskare — ett avsteg härifrån vore ett avsteg från universitetens
grundprinciper. Man bör även beakta vikten av kontakt mellan de
aktiva forskarna och den studerande ungdomen, särskilt med hänsyn till forskarstabens
rekrytering, samt det stimulerande inflytande som kontakten med
yngre generationer utövar. Örn kommittén sålunda anser, att även i fortsättningen
de vetenskapliga befattningarna vid universitet och högskolor böra
avse både forskning och undervisning, skall det dock framhållas, att undervisningsskyldigheten
för de olika befattningshavarna ej får bli så betungande
som hittills ofta varit fallet, samt att för de högst kvalificerade forskarna
huvudvikten lägges på »forskningsundervisning».

Detta hindrar givetvis ej att i särskilda fall rena forskningsbefattningar
böra inrättas. Speciellt gäller detta när personliga professurer eller laborators -

37

Kungl. Maj:ts -proposition nr 273.

befattningar föreslås. Man har då möjlighet att från fall till fall avgöra vilket
som är lämpligast — här torde vederbörandes personliga egenskaper böra
tillmätas en avgörande roll.

I fråga om inrättande av ripa professurer har kommittén ålagt sig en stark
begränsning, då det för närvarande synes mera angeläget att utrusta de nuvarande
professurerna, så att de bli helt forskningsdugliga. Nya professurer
föreslås sålunda endast i de fall, då viktiga ämnesområden anses oundvikligen
böra representeras på detta sätt. Det framstår då såsom desto mer angeläget
att på ett tillfredsställande sätt lösa problemet om de övriga forskarnas ställning.
Kommittén vill med eftertryck framhålla att vad beträffar de högst
kvalificerade forskarna en tillfredsställande lösning av detta problem endast
kan uppnås genom att ett jämförelsevis stort antal fasta befattningar inrättas,
eller i varje fall befattningar, som i rimlig utsträckning motsvara nutida krav
på de anställdas trygghet. Enligt kommitténs mening böra dessa behov tillgodoses,
förutom i vissa fall genom nya professurer, genom inrättande av ett
antal laboratorsbefattningar i huvudsak av samma typ, som redan finnes vid
statsuniversiteten, genom en ökning av antalet forskarstipendier och docentstipendier
och en ändring av dessas karaktär för att bereda ökad trygghet åt
stipendiaterna samt genom en påbyggnad av fasta befattningar på forskarstipendieinstitutionen
för att möjliggöra fortsatt vetenskaplig verksamhet för
forskare, som under stipendietiden ej vunnit befordran till ordinarie tjänst.

När kommittén nu föreslår ett förhållandevis stort antal vetenskapliga befattningar,
ställer man givetvis den frågan, örn det ur alla synpunkter är lämpligt,
att dessa inrättas och tillsättas på en gång. För att nå det syfte som
eftersträvas är det ju angeläget, att endast verkligt framstående forskare
skola besätta dessa poster, och det är uppenbart, att ett blockerande av en befattning
för lång tid framåt med en mindre duglig kraft kan bli till stor skada.
Det skall då först framhållas, att beträffande de nya professurer som föreslås,
kommittén övertygat sig om att i varje särskilt fall högt kvalificerade kandidater
stå till förfogande. Vid de tillfällen då tvekan rått på denna punkt
har kommittén föreslagit uppskov med tillsättningen eller ställt frågan på framtiden.
När det gäller ur forskningens synpunkt nödvändiga högre vetenskapliga
befattningar, bör man emellertid beakta betydelsen av att nya sådana —
även örn de av nämnda skäl ej anses böra tillsättas omedelbart — dock inrättas,
så att forskare stimuleras att meritera sig för dessa poster. Beträffande de
nedan föreslagna laborators- och observatorstjänsterna torde i stort sett gälla
detsamma som för professurerna. I vissa fall angivas ju befattningarna till och
med som personliga för särskilt lämpliga innehavare. Beträffande eventuella
kandidater för biträdande lärarb efatt liing arna är det givetvis svårare för kommittén
att bedöma i vilken utsträckning lämpliga krafter nu stå till förfogande,
då ju hiir liven undervisningsskickligheten bör spela en roll vid bedömningen
av meriterna. Kommittén anser det emellertid sannolikt, att det ej heller för
dessa poster skall möta svårigheter att erhålla verkligt goda krafter. Den möjligheten
bör likväl lämnas öppen, att vederbörande fakultet eller sektion beviljas
uppskov med tillsättningen av en nyinrättad befattning, örn så med hänsyn
till ovan anförda synpunkter anses lämpligt.

Kommittén har således icke funnit anledning att förorda inrättande av vetenskapliga
befattningar av ny typ utan föreslår i stället en utökning av antalet
befattningar av redan befintliga typer, d. v. s. — förutom professorer och docenter—
tjänster som laborator (observator), biträdande liirare, museiassisten -

38 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

ter, assistenter och amanuenser. Beträffande dessa tjänster anför kommittén i
huvudsak följande.

Laborator (observator). De befattningar av detta slag, som finnas
inom universitetens filosofiska fakulteter äro följande:

Uppsala:

1 laborator i experimentell fysik,

1 observator i astronomi.

Lund:

1 laborator i fysik,

1 observator i astronomi,

1 föreståndare för den zoologiska institutionens entomologiska avdelning.

Befattningarna äro ordinarie. De äro förenade med tjänste- och familjepension
och tillsättas efter samma grunder som professurer. Lönen är 6 000 kronor,
vartill kommer tjänstgöringspenningar 3 000 kronor. Lönen kan efter 5 år
höjas med 500 kronor samt efter 10 år med ytterligare 500 kronor. Utom denna
grundlön tillkomma dyrtidstillägg, kristillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.
Om dessa tillägg medräknas, utgör avlöningen för närvarande 12 101
kronor per år. . o

De fasta befattningar av laboratorstyp, som kommitterade föreslå efter ingående
prövning och sovring av de omfattande önskemål i detta avseende som
framställts, avse i allmänhet sådana fall, då en särskilt viktig gren av ett ämne
anses böra få en fast företrädare ifråga örn forskning och undervisning (t. ex.
analytisk kemi, kvartärgeologi) utan att man på sakens nuvarande ståndpunkt
anser sig kunna föreslå inrättande av en professur. I vissa fall föreslås
emellertid laborator för att leda övningskurser av sådan omfattning och karaktär,
att biträdande lärare ej kan anses tillräcklig.

Laboratorerna böra efter lämpliga normer deltaga i arbetet med forskning
och undervisning på institutionerna. Deras ställning i detta avseende^ måste
variera allt efter förhållandena på olika institutioner. Kommittén föreslår därför
inga generella föreskrifter men anser, att i princip böra de instruktioner
kunna tjäna som norm, vilka gälla för nuvarande befattningar av ifrågavarande
typ.

Löneställningarna för laboratorer, observatörer, biträdande lärare och
docentstipendiat er hänga intimt samman. Kommittén har att överlata at
1945 års universitetsberedning att utarbeta förslag härom. Det synes emellertid
kommittén naturligt, att laborator och observator erhålla en avsevärt
förbättrad löneställning. I sina kostnadsberäkningar utgår kommittén från de
nuvarande lönerna.

Kommittén delar ej de farhågor beträffande laboratorsbefattningarna som
uttalades av 1933 års universitetsberedning (stat. off. utr. 1937: 36, s. 33). Numera
torde behovet av fasta befattningar med huvudvikten lagd på forskning
vara allmänt erkänt — åtminstone beträffande de naturvetenskapliga och medicinska
fakulteterna. Med de höga krav på vederbörandes kvalifikationer, som
ställas för laborators- och observatorsbefattningama (i realiteten professorskompetens),
torde man ej behöva befara, att dessa skola nedsjunka till ett
slags akademisk pariasklass såsom sagts varit fallet nied de gamla universitetsadjunkterna.
Erfarenheterna av befattningar av ifrågavarande slag, som
redan finnas vid statsuniversiteten, motsäga bestämt dylika farhågor.

39

Kungl. Maj:ts -proposition nr 273.

Biträdande lärare. Denna befattningstyp är avsedd att från professorerna
övertaga mera elementär undervisning. Sådana tjänster finnas i geografi
och matematik vid Uppsala universitet, i geografi, geologi och matematik
vid Lunds universitet. De avlönas för närvarande med ett arvode på 8 600
kronor utom vad gäller befattningen som biträdande lärare i geologi och
mineralogi vid Lunds universitet, för vilken ett arvode på 11 600 kronor utgår.
Kommittén anser, att denna befattningstyp fyller ett viktigt behov, och ämnar
föreslå, att antalet dylika befattningar väsentligt ökas. Samtidigt anser kommittén,
att åt befattningen ifråga bör ges en något ändrad karaktär.

I den offentliga debatten har mot universiteten ofta riktats den kritiken,
att deras undervisningsmetodik är föråldrad och att den elementära akademiska
undervisningen icke får den effektivitet, som nutida rationaliseringssynpunkter
kräva. Det problem, som här beröres, är av komplicerad art, enär
det sammanhänger med den fria studieformen och andra karakteristiska egenskaper
hos den traditionella akademiska undervisningen. Kommittén förutsätter,
att dylika frågor skola behandlas av 1945 års universitetsberedning, och
nöjer sig med att beröra de sidor av problemet, som lia direkt anknytning till
den naturvetenskapliga forskningen. Det för kommittén avgörande motivet
för ökande av de biträdande lärarnas antal är nödvändigheten att skapa
befattningar, som kunna avlasta de högst kvalificerade forskarna från en del
av den elementära undervisningen. Samtidigt vill kommittén emellertid framhålla,
att de biträdande lärarbefattningarna, örn de besättas med för undervisningen
och dess speciella problem särskilt intresserade personer, kunna
komma att verka aktiverande på den akademiska undervisningen vid universiteten.
Vid tillsättandet av dessa befattningar bör därför undervisningsskickligheten
som befordringsgrund jämställas med de vetenskapliga meriterna, såsom
fallet är i fråga örn lektoraten vid de allmänna läroverken, men ej vid
laboratorstjänsterna, där enbart den vetenskapliga skickligheten bör vara befordringsgrunden.
Kommittén har icke ansett sig böra uppställa krav på
genomgången provårskurs för de biträdande lärarna, men sådan kan räknas
som en värdefull merit, dels på grund av dess betydelse för den biträdande
lärarens arbete vid universitetet, dels då den underlättar eventuell övergång till
läroverkslektorat. Tjänstgöring som biträdande lärare bör i samma syfte jämställas
med sådan lärarverksamhet, som omförmäles i 177 §, morn. 8 läroverksstadgan
vid sökande av ordinarie lärartjänst vid allmänt läroverk. Kommittén
företräder vidare den uppfattningen att varje undervisning på universitetsstudiet
måste vara förknippad med aktiv forskning, örn icke undervisningen
skall stelna och bli schablonmässig. Det är därför av avgörande betydelse,
att undervisningen icke göres mera betungande, än att rikliga tillfällen till
egen forskning kunna bjudas de biträdande lärarna. Kommittén föreslår en
undervisningsskyldighet motsvarande 4 föreläsningstimmar per vecka.

Kommittén anser, att befattningarna som biträdande lärare skola konstrueras
så, att de icke byta innehavare allt för ofta. Det erfordras nämligen en
relativt lång tid, innan en ny befattningshavare får tillräcklig vana som undervisare,
och det vore föga ekonomiskt, att en person skulle lämna tjänsten, just
niir han kunnat samla de behövliga erfarenheterna och hans undervisning
alltså blir som värdefullast. Ytterligare måste de berättigade kraven på trygghet
och möjlighet till familjebildning för befattningshavarna tillgodoses, d. v. s.
befattningarna böra vara förenade med familjepension, samt även lämplig form
av tjänstepension, i det att inbetalda pensionsavgifter få tillgodoräknas i annan
statstjänst eller ge rättighet till uppskjuten tjänstepension.

40

Kungl. May.ts proposition nr 27,5.

Kommittén föreslår inrättandet av biträdande lärarbefattningar huvudsakligen
i sådana ämnen, där den elementära undervisningen i sin nuvarande omfattning
ej kan på ett tillfredsställande sätt bedrivas med förefintlig lärarpersonal.
Det bör framhållas, att utvidgning av nu gällande kurser eller införandet
av nya dylika ej här kunnat upptagas till behandling. Skulle dylik
utvidgning av undervisningen — som säkerligen i många fall är av behovet
påkallad — komma att ske, måste ytterligare ett antal lärarbefattningar
inrättas.

Kommittén har icke kunnat framföra förslag örn hur befattningarna
som biträdande lärare lönetekniskt skola konstrueras eller hur de skola lönegradsplaceras,
eftersom detta är en uppgift för 1945 års universitetsberedning,
men då dessa tjänster för den naturvetenskapliga forskningen och undervisningen
äro av stor vikt, har kommittén ansett sig böra framföra naturvetenskapens
önskemål i frågan. I sina kostnadsberäkningar utgår kommittén frå#i
de nuvarande arvodena (8 600 kronor). Samtidigt vill dock kommittén uttala
som sin bestämda uppfattning, att befattningarna ifråga måste ges en avsevärt
bättre ställning i olika avseenden än som nu är fallet.

Musei assis t en t. Vid universiteten finnas 4 museiassistentbefattningar
i lönegrad A 21 jämte en personlig sådan befattning i lönegrad A 17 vid
Uppsala botaniska museum.

T skrivelse till kommittén lia de fyra nuvarande museiassistenterna med
följande motivering anhållit att få titeln intendent och placeras i samma lönegrad
som laborator (A 27):

»Museiassistentbefattningarna vid universitetens botaniska och zoologiska
institutioner ha en annan och vida mera självständig karaktär än likbenämnda
befattningar vid naturhistoriska riksmuseet. De äro i stället närmast att jämföra
med befattningarna som avdelningsföreståndare vid riksmuseet. Vid universiteten
är professorn i systematisk botanik respektive zoologi även prefekt
för museum och trädgård, men professorn har på grund av det numera mycket
stora och alltjämt stigande studentantalet, den egna forskningen och övriga
arbetsbördan alltmera överlåtit skötseln av museet åt museiassistenten, vilken
således i realiteten har ansvaret för de dyrbara samlingarna, vilka han också
är skyldig att vetenskapligt bearbeta. I vissa fall har även en del av tentamina
och undervisningen i ämnet överlåtits på museiassistenterna.

Den 1942 företagna förändringen av titeln från ''konservator’ till ''museiassistent’
är enligt vad som ovan sagts missvisande. Befattningen har nämligen
i ingen mån karaktären av en assistenttjänst, ty denna benämning ger den felaktiga
föreställningen om egenskap av biträde åt professorn i ämnet. Befattningen
är vida mera självständig och an svarslund.»

I skrivelsen påvisas, att de nuvarande innehavarna av tjänsterna ha mycket
hög kompetens. De äro alla docenter och tre av dem ha kompetensförklarats
till professur.

Utom vid universiteten finnas museiassistenter även vid naturhistoriska
riksmuseet. Dessa ha tidigare liksom museiassistenterna vid universiteten varit
placerade i lönegrad A 21 men deras lönegrad har av 1945 års riksdag höjts
till A 23. Kommittén finner ingen anledning, varför museiassistenterna vid
universiteten skulle ha en lägre placering än deras kolleger vid riksmuseet och
föreslå därför som interimsåtgärd i avvaktan på universitetsberedningens förslag
i ärendet, att även universitetens museiassistenter få sin lönegrad höjd till
A 23.

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Assistenter och amanuenser. Dessas arbets- och löneförhållanden
lia reglerats genom beslut av 1945 års riksdag. Bestämmelser härom ha
meddelats av Kungl. Majit genom beslut den 29 juni 1945. Enligt bestämmelserna
skola assistentbefattningarna vara av två slag, dels första assistenter med
ett arvode av 7 200 kronor och en arbetstid av i genomsnitt 1 000 timmar per
år (cirka 5 timmar per dag), dels andra assistenter med ett arvode av 6 000
kronor och samma arbetstid. Amanuensbefattningarna skola vara av tre slag:
första amanuenser med ett arvode av 3 600 kronor per år och en arbetstid av
600 timmar per år (cirka 3 timmar per dag), andra amanuenser med ett arvode
av 2 400 kronor per år och en arbetstid av 400 timmar per år (cirka 2 timmar
per dag), samt tredje amanuenser med ett arvode av 150 kronor per tjänstgöringsmånad
(dock högst 8 månader per år) och en arbetstid av 2 timmar
per dag.

Kommittén utgår i fortsättningen från dessa typer av assistenter och amanuenser
vad löner och arbetstider beträffar och förutsätter vidare, att de bestämmelser
i övrigt, som utfärdats i det nämnda kungl, brevet, förbli oförändrade.

Beträffande assistenterna föreslår kommittén en uppdelning i två grupper,
forskningsassistenter och undervisningsassistenter.

Bland de åtgärder till stöd för den matematisk-naturvetenskapliga forskningen
som föreslås av kommittén, intager möjligheten att bereda forskarna
vetenskapligt kvalificerad assistens både i fråga örn forskning och undervisning
en viktig plats, och denna fråga har spelat en framskjuten roll såväl i
direktiven för utredningen som i de motioner och remissyttranden som föregingo
densamma. Assistent- och amanuensbefattningar ha emellertid ytterligare
en synnerligen viktig uppgift, nämligen att bereda möjligheter till försörjning
eller utbildning av unga forskare, vilket utgör ytterligare ett skäl att
ej beräkna antalet dylika befattningar alltför knappt. Kommittén anser att i
princip en forskningsassistentbefattning bör ställas till varje professors och i
vissa fall även till laborators förfogande. Deras tjänsteställning bör i regel vara
förste assistentens, undantagsvis andre assistentens.

Flertalet av de nuvarande assistentbefattningarna vid våra naturvetenskapliga
institutioner äro undervisningsbefattningar. Man har dock även ett fåtal
exempel på assistenter utan undervisningsskyldighet men med uppgift att
biträda professorn i forskningsarbetet eller utföra visst institutionsarbete (ex.
assistenterna vid fysiska, fysikalisk-kemiska och meteorologiska institutionerna
i Uppsala).

Forskningsassistenten bör deltaga i professorns forskningsarbete, antingen
genom att direkt biträda vid undersökningarna eller genom att på uppdrag
av professorn övertaga en viss del av en forskningsuppgift. Han bör vidare
biträda professorn vid handledning av de vetenskapliga specialarbetarna. Denna
uppgift är av särskilt stor vikt vid sådana institutioner, där komplicerade
apparater begagnas i forskningsarbetet, och torde i mångå fall komma att taga
det mesta av assistentens tid i anspråk. Ilan bör dessutom, eventuellt under
medverkan av den tekniska personalen, taga vård örn och vid behov justera
instrument och apparatur.

Det bör dessutom framhållas, att systemet med forskningsassistenter sedan
länge prövats utomlands och att dylika befattningar i allmänhet lia ansetts
eftersträvansvärda. Många av vår tids största naturforskare lia under en
liingre eller kortare tid tjänstgjort som forskningsassistenter hos sina lärare.
Även inom vårt land föreligger en omfattande erfarenhet som bekräftar vad

42

Kungl. Maj:ts proposition nr ‘273.

som ovan sagts om värdet för båda parter av dylika befattningar. Vid sidan
av de ovan nämnda fåtaliga statliga forskningsassistentbefattningama ha olika
institutioner tillfälligtvis kunnat anställa unga forskare på dylika poster med
stöd av bidrag från enskilda fonder.

Undervisning sassistenten avses i enlighet med vad benämningen anger
som biträde vid undervisningen och motsvarar därför i huvudsak de befintliga
assistentbefattningarna. Aven i detta fall förutsättes tjänsteställning som
l:e eller 2:e assistent.

Remissyttranden.

Kanslern biträder den av kommittén uttalade uppfattningen, att vid universitet
och högskolor undervisningen och forskningen böra omhänderhavas av
samma vetenskapliga personal. Undervisningsskyldigheten för de olika befattningshavarna
finge dock ej bli så betungande som ofta hittills varit fallet, och
för de högst kvalificerade forskarna borde huvudvikten läggas på »forskningsundervisning».

Beträffande de olika befattningstyperna anför kanslern följande.

Laborator (observator). Av dylika befattningshavare finnas för
närvarande endast ett par inom vardera sektionen. De äro visserligen i viss
utsträckning skyldiga att hålla vetenskapliga föreläsningar men ha dock i
undervisningshänseende huvudsakligen till uppgift att leda och övervaka en
del obligatoriska kurser samt meddela undervisning av mera propedeutisk beskaffenhet.
Kommittén har föreslagit, att några nya laboratorsbefattningar
skulle inrättas, vilkas innehavare skulle i fråga örn forskning och undervisning
vara fasta företrädare för någon särskilt viktig gren av ett utav professor företrätt
ämnesområde.

Anställandet vid en institution av en högt kvalificerad ordinarie befattningshavare,
vilken icke skulle i alla avseenden självständigt svara för ett visst
ämnesområde utan sortera under vederbörande professor, är en åtgärd, vars
lämplighet varit föremål för delade meningar. Jag hänvisar till 1933 års universitetsberecLnmgs
betänkande (s. 33 f.). Innan 1945 års universitetsberedning
verkställt utredning rörande ifrågavarande spörsmål, synes man icke böra inrätta
nya befattningar av dylik typ.

Biträdande lärare. Befattningshavare, som tillhöra denna kategori,
ha till uppgift att överta den mera elementära undervisningen i vissa
ämnen. De nu beiintliga biträdande lärarna av den vanligaste typen, tillhörande
den matematisk-naturvetenskapliga sektionen, ha ett arvode av 8 600 kronor
samt förordnas på viss tid, högst 3 år, och äro skyldiga att meddela undervisning
av propedeutisk karaktär 6 eller minst 6 timmar i veckan.

Kommittén anser, att åt befattningarna i fråga bör ges en något förändrad
karaktär. Sålunda böra de vara »förenade med familjepension samt även
lämplig form av tjänstepension, i det att inbetalda pensionsavgifter få tillgodoräknas
i annan statstjänst eller ge rättighet till uppskjuten tjänstepension».
Vidare föreslås en uttrycklig föreskrift därom, att vid befattningarnas tillsättande
undervisningsskickligheten skall som befordringsgrund jämställas
med vetenskapliga meriter.

Frågan örn den lämpligaste organisationen av de lärarkrafter, som skola
biträda professorerna vid meddelandet av den mera elementära akademiska
undervisningen, kommer, såsom förut framhållits, säkerligen att i sinom tid

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

göras till föremål för undersökning av universitetsberedningen. Det synes
dock icke föreligga något hinder att i nu förevarande sammanhang inrätta
nya biträdande lärarbefattningar av den hittills förefintliga typen i sådana
fall, då särskilt stort behov därav föreligger. Då befattningshavarna äro förordnade
på begränsad, kort tid, kan ett dylikt förfarande ej gärna lägga hinder
i vägen för genomförandet av det förslag, som kan komma att framläggas
av universitetsberedningen.

Museiassistenter. Jag erinrar örn att jag i mina petitaskrivelser
angående universitetens avlöningsanslag för kommande budgetår gjort framställning
örn uppflyttning av dessa befattningshavare i lönegraden A 23.

Det kan ifrågasättas, om man ej bör låta museiassistenterna meddela undervisning
i viss begränsad omfattning. Bestämmelse härom bör i så fall intas
i en för dem av kanslern utfärdad ny instruktion.

Assistenter. Kommittén har föreslagit en uppdelning av assistenterna
i 2 grupper: undervisningsassistenter, vilka ansetts närmast motsvara de nuvarande
assistenterna, och forskningsassistenter. De senare skulle ha till sin
huvudsakliga uppgift att delta i professorns forskningsarbete antingen genom
att direkt biträda vid undersökningarna eller genom att på uppdrag av professorn
överta en del av en forskningsuppgift. De skulle vidare biträda professorn
vid handledningen av de vetenskapliga specialarbetarna. Kommittén
förklarar emellertid uttryckligen, att en forskningsassistent borde i viss utsträckning
även kunna utnyttjas som undervisningsassistent och vice versa.
I princip borde en forskningsassistentbefattning ställas till varje professors
och i vissa fall även till laborators förfogande.

Om den ifrågasatta uppdelningen av assistenterna kan vara praktisk synes
mig tvivelaktigt. Varje assistent bör i viss utsträckning biträda professorn i
hans forskningsarbete. Det torde böra överlämnas åt den enskilde professorn
att, med beaktande av behovet av undervisning och assistentens personliga
förutsättningar, bestämma, i vilken omfattning denne skall tas i anspråk för
att biträda vid professorns undersökningar.

Med anledning av att kanslern icke ansett sig böra tillstyrka, att nya ordinarie
laboratorsbefattningar för närvarande inrättas, ha matematisk-naturvetenskapliga
sektionen i Uppsala och Sveriges docentförbund framhållit, att
laboratorstjänsterna syntes sektionen vara ytterst viktiga. Skälet för kanslerns
invändning vore ej tillämpligt på de föreslagna laboratorsbefattningarna,
vilkas innehavare ansetts skola självständigt svara för en viss vetenskapsgren.
— Kanslerns förslag, att assistenterna ej skulle uppdelas i två grupper,
forsknings- och undervisningsassistenter, biträdes av sektionen.

Statskontoret förklarar sig anse, att frågan om befattningstyper samt löneoch
anställningsvillkor för den vetenskapliga personalen bör lösas efter linjer,
som äro gemensamma för alla fakulteter och institutioner. En sådan fråga
vore exempelvis avvägningen av de biträdande lärarnas undervisningsskyldighet.
Museiassistenternas lönegradsplacering borde likaledes upptagas i ett vidare
sammanhang. Så vore även förhållandet med förslaget örn assistentkårens
uppdelning på två grupper: forsknings- och undervisningsassistenter.
T detta sammanhang borde framhållas, att hinder icke syntes föreligga för

44

Kungl. Maj:ts proposition nr lil3.

vederbörande professorer att disponera de nuvarande assistenterna för forskningsuppgifter,
därest dessa skulle finnas böra tillgodoses framför andra göromål,
som eljest ankomme på assistenterna.

Allmänna lönenämnden har förklarat sig kunna i huvudsak godtaga vad
kommittén i detta sammanhang föreslagit. Lönenämnden påpekar, att detta
icke innebure något ställningstagande från lönenämndens sida till de av kommittén
framförda önskemålen angående anställningsvillkoren för laboratorer,
observatörer och biträdande lärare. Den föreslagna höjningen av museiassistenterna
från A 21 till A 23 framstode som en konsekvens av den från och med
den 1 juli 1945 genomförda, motsvarande höjningen av museiassistenterna vid
naturhistoriska riksmuseet.

1945 års universiteisberedning har icke framställt någon erinran mot forskningskommitténs
förslag i nu förevarande avseende. Beredningen framhåller
dock, att kommittén i enlighet med sina direktiv huvudsakligen tillgodosett
forskningens ökade krav, medan den räknade med undervisningens omfattning
såsom relativt konstant. Den av forskningskommittén föreslagna personalen
syntes ej kunna anses såsom fullt tillräcklig för de uppgifter, vilka borde fyllas
av de akademiska lärarna, utan borde kompletteras i främsta rummet med
biträdande lärare.

Ifråga örn laboratorstjänsterna delar statens medicinska forskningsråd de
synpunkter, kommittén anlagt. Forskningsrådet anför:

Rådet vill för sin del framhålla, att fasta befattningar med huvudvikten lagd
på forskning äro oumbärliga för naturvetenskapliga institutioner. Det är även
uppenbart, att deras ställning i avseende på arbete med forskning och undervisning
måste i någon män variera alltefter förhållandena på olika institutioner.
Det synes dock vara angeläget, att vid besättandet av dylika befattningar noga
tillses, att graden av självständighet i förhållande till professuren i huvudämnet
ej blir för liten, och att innehavaren ej, får större eller åtminstone ej mycket
större undervisningsskyldighet än professorn i huvudämnet. Befordringsgrund
och kompetensvillkor komma väl nämligen att som hittills bli desamma som till
professur, och laboraturer komma sannolikt att inrättas och tillsättas först när
ett ämnesområde nått sådan omfattning, att en del av huvudämnet måste avsöndras
och få en egen företrädare och när samtidigt en för uppgiften synnerligen
väl kvalificerad forskare finnes.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening har med
tillfredsställelse hälsat kommitténs förslag om uppdelning av förste assistenterna
i två grupper. Lokalavdelningen befarar dock, att »forskningsassistenterna»
på de större institutionerna komme att belastas med alltför betungande institutionsarbete
till förfång för forskningen. Det syntes därför befogat att vid
större institutioner även inrättades särskilda befattningar som institutionsassistenter,
vilkas huvuduppgift skulle vara att under prefektens ledning svara för
de interna institutionsangelägenheterna.

45

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 273.

Lokalavdelningen i Lund av nyssnämnda förening tillstyrker livligt inrättandet
av särskilda forskningsassistentbefattningar. Det kunde dock ifrågasättas,
om det vore tillräckligt med en dylik befattning åt varje professor, särskilt
på större institutioner.

Styrelsen för Sveriges förenade studentkårer anser icke kommitténs förslag
tillfredsställande i vad avser vetenskapliga befattningar med lägre kompetens
(assistenter och amanuenser). Förslaget i denna del vore icke tillräckligt för att
medföra den ökning av forskarrekryteringen, som vore nödvändig. Styrelsen
anför i huvudsak följande.

Forskningskommittén betraktar med rätta en avsevärd utökning av antalet
personer inom olika befattningsgrader som den viktigaste åtgärden för att
främja den matematisk-naturvetenskapliga forskningen. I enlighet härmed föreslår
kommittén ett ökat antal befattningar av olika slag. Med avseende på
den vetenskapliga personalen vid universiteten kan kommitténs förslag sammanfattas
på följande sätt (nuvarande antal befattningar inom parentes):

Kompetens	Befattningarnas art	Uppsala	Lund
professor ......	, professur ......................	21 (19)	19 (15)
docent ........	docent- o. forskarstip. lab., observ., bitr. lär.	44 (19)	42 (18)
fil. lie.........	. assistent......................	29 (8)	22 (5)
fil. mag. el. fil. kand. .	amanuens.....................	34 (21)	33 (19)

Styrelsen finner, att kommitténs förslag relativt väl tillgodoser det nuvarande
behovet av befattningar, av vars innehavare bör fordras docentkompetens.
En ytterligare utökning av antalet befattningar för forskare med docentkompetens
måste dock inom en tämligen snar framtid äga rum, om den naturvetenskapliga
forskningen i vårt land skall kunna hålla jämna steg med
den ofta explosionsartade utveckling som i utlandet kännetecknar dessa
forskningsgrenar.

En förutsättning härför är dock att rekryteringen av grundforskare omedelbart
intensifieras. Man kan icke längre begära, att för vetenskapligt arbete
hågade och lämpade akademiker efter avläggande av sina examina utan rimlig
ersättning skola ägna sig åt grundforskning en följd av år, när de från
annat håll, framför allt industrien, erbjudas liknande arbetsuppgifter på goda
villkor. De ekonomiska frågorna äro här särskilt avgörande, emedan vederbörande
ofta har att göra sitt val i en ålder, då familjebildningen är aktuell
eller redan ett faktum. En sund utveckling av grundforskningen kan icke i
samma utsträckning som tidigare baseras på det brinnande och allt uppoffrande
intresse för vetenskapen som dess utövare i regel besitta. Forskaren har
rätt att betraktas som en yrkesman och forskningsarbetet bör därför avlönas
på samma sätt som övrigt yrkesarbete. Detta gäller i lika hög grad de ograduerade
forskarna som de docentkompetenta, i all synnerhet som det forskningsarbete
som resulterar i doktorsavhandlingar är en integrerande del av
grundforskningen i vårt land.

Med hänsyn till dessa synpunkter kan forskningskommitténs förslag av nya
befattningar för forskare med lägre kompetens icke anses tillfredsställande.
För att, säkerställa rekryteringen av forskare böra en viss kompetensnivås befattningar
vara talrikare än närmast högre nivås. Personalstaben bör med
andra ord ha formen av en pyramid — eller snarare en stympad kon — som

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

står på sin bas, ej på sin topp. Det senare kan närmast sägas vara fallet
med den hittillsvarande organisationen. Kommitténs förslag innebär utan tvivel
en avsevärd förbättring för de nuvarande licentiandema och doktoranderna,
men det föreslagna totaltillskottet av sammanlagt 38 assistent- och 27 amanuenstjänster
för båda universitetens vidkommande är icke tillräckligt för att
medföra den ökning av forskarrekryteringen som är nödvändig. En viss belysning
av den nuvarande rekryteringen av yngre forskare kan erhållas genom
följande tabell över antalet utexaminerade filosofie licentiater inom de naturvetenskapliga
ämnena vid universiteten (för varje år under den senaste
1 O-årsperioden anges summan av de naturvetare som enligt vår- och höstterminens
kataloger avlagt filosofie licentiatexamen):

Uppsala Lund

1936 16 11

1937 13 16

1938 17 3

1939 11 9

1940 9 4

1941 17 8

1942 9 12

1943 9 10

1944 3 7

1945 8 4

Under de senare åren har man på många institutioner haft ett intryck av
en pågående »avfolkning» i fråga örn de s. k. specialisterna (=licentiander
och doktorander). Ovanstående tablå bekräftar särskilt för Uppsalas del denna
utveckling (under femårsperioden 1941—45 utexaminerades 46 licentiater
mot 66 under tiden 1936—40). Det torde vara omöjligt att tillfredsställa de
allt större anspråk som nu ställas på den naturvetenskapliga forskningen såväl
vid universiteten som inom industrien, om icke den nuvarande svaga rekryteringen,
som i stor utsträckning går åt för att täcka undervisningens behov,
avsevärt och snarast ökas. Här äro kraftåtgärder från statsmakternas sida av
nöden för att de förbättringar, som kommittén i övrigt föreslår, skola kunna
rationellt utnyttjas. De licentiand- och doktorandstipendier, som äro påtänkta
även för de naturvetenskapliga ämnenas del, kunna med säkerhet bli
en värdefull stimulans vid forskarnas rekrytering, under förutsättning att
deras antal och storlek sättas tillräckligt högt. Det är av största vikt att denna
fråga, som forskningskommittén utlovat till behandling i den kommande del
11 av betänkandet, löses snabbt och på ett tillfredsställande sätt.

I skarp kontrast till den svaga utbyggnaden av assistent- och amanuenskadrerna
står de senare årens kraftigt ökade tillströmning av studerande till
de naturvetenskapliga ämnena vid universiteten och Stockholms högskola.
Forskningskommittén har icke uppmärksammat detta anmärkningsvärda
förhållande. Medan antalet oexaminerade naturvetare uppvisar endast obetydliga
förändringar under tiden 1926—35, sätter från ungefär 1939 en avsevärd
stegring in, som har lett till mer än en fördubbling av antalet i Uppsala
och Lund och till en ökning av omkring 70 procent vid Stockholms högskola
under den senaste femårsperioden.

Det är otvivelaktigt att redan inom den närmaste framtiden ett större antal
naturvetare än tidigare kommer att avlägga sina lägre examina. För att uppmuntra
de mest begåvade av dessa att utbilda sig till forskare föreslår forsk -

47

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

ningskommittén ett ökat antal s. k. 3:e amanuensbefattningar. Det måste dock
med skärpa sägas ifrån, att dessa befattningar enligt de nuvarande bestämmelserna
knappast kunna innebära en »uppmuntran». En så låg ersättning
som för närvarande utgår till innehavarna av dessa befattningar kunde
möjligen anses skälig, örn tjänstgöringen koncentrerades till en kort sammanhängande
period, t. ex. som hjälp vid handledningen av vissa kurser. I
annat fall måste arbetsbördan minskas eller eventuellt arvodet höjas för
att dessa befattningar skola kunna tjäna det angivna syftet. Styrelsen får
därför ifrågasätta en ändring av eller möjligheter till tolkning av bestämmelserna
för 3:e amanuensbefattningarna i denna riktning.

De yttre svårigheter, med vilka den matematisk-naturvetenskapliga forskningen
i vårt land har att kämpa, bestå framför allt i bristen på personal.
I fråga örn den vetenskapligt utbildade personalen, varom i detta
sammanhang är fråga, är det största problemet framför allt att säkerställa
rekryteringen av forskarkåren. I detta avseende äro de nuvarande förhållandena
utom all fråga sådana, att snara åtgärder för en förbättring äro
oundgängliga. Frånsett ett fåtal amanuens- och assistentarvoden samt docentstipendier
finnas för yngre obefordrade vetenskapsmän för närvarande knappast
några andra ekonomiska möjligheter till vidareutbildning än fortsatt
skuldsättning. Samtidigt locka industrien och näringslivet i övrigt med goda
anställningsvillkor. Följden har också, såsom framgår av de av styrelsen för
Sveriges förenade studentkårer lämnade uppgifterna, blivit en märkbar hopkrympning
av rekryteringsbasen för de egentliga forskarbefattningarna och
detta trots en hastigt ökande tillströmning av studenter till de matematisknaturvetenskapliga
studiebanorna. En dylik utveckling måste i längden bli
ödesdiger. Det främsta botemedlet torde vara det av forskningskommittén
anvisade, nämligen en relativt betydande utökning av antalet avlönade rekryteringstjänster,
d. v. s. — förutom docentstipendier, till vilka jag ämnar
återkomma i det följande — assistent- och amanuensbefattningar; i viss mån
fylla även tjänsterna som biträdande lärare en liknande uppgift. Jag är ense
med kommittén örn att antalet av ifrågavarande befattningar bör avsevärt
utökas. Härigenom vinnes även den fördelen, att institutionerna tillföras vetenskapligt
utbildade hjälpkrafter med uppgift att, samtidigt som de fullfölja
sin utbildning under vederbörande professors eller laborators ledning, vara
denne behjälplig med dels meddelande av elementär undervisning och dels
forskning.

I fråga örn assistentbefattningarna har kommittén utgått från den principen,
att varje professor oell vissa laboratorer böra ha tillgång till en förste
assistent med huvudsaklig uppgift att inom ramen flir sin stadgade tjänstgöringsskyldighet
biträda vid forskningsarbetet; dessa befattningshavare benämner
kommittén forskningsassistenter. De nuvarande förste assistenterna,
vilka huvudsakligen lia till uppgift att biträda vid undervisningen, benämner
kommittén undervisningsassistenter. Kanslern för rikets universitet och stats -

Departe mentschefen.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

kontoret ha, med instämmande av matematisk-naturvetenskapliga sektionen
vid universitetet i Uppsala, förklarat sig anse tvivelaktigt, huruvida en sådan
uppdelning av förste assistenterna i två kategorier vore ändamålsenlig. För egen
del är jag av samma åsikt som nämnda myndigheter. I likhet med kanslern
anser jag det böra ankomma på vederbörande professor att, med beaktande av
behovet av undervisning och assistentens personliga förutsättningar, bestämma
i vilken omfattning dennes tjänstgöringsskyldighet skall tagas i anspråk för undervisning
respektive forskningsarbete.

I detta sammanhang må nämnas, att kanslern, för det fall att två förste assistenter
av kommittén föreslagits för en och samma institution, i regel funnit
skäl att förorda, att den ene av assistenterna avlönas såsom andre assistent.
Jag ansluter mig för egen del i princip till kanslerns förslag på denna punkt.

Biträdande lärare böra, såsom kommittén framhållit, anställas i de fall då
behov föreligger att från en professor avlasta en del av den rent elementära
undervisningen i syfte att bereda honom större möjligheter att ägna sig åt
forskning. I det följande ämnar jag tillstyrka nyinrättande av några nya dylika
befattningar. Däremot är jag icke för närvarande beredd att ingå på de av
kommittén berörda frågorna örn en eventuell ändring av anställningsvillkoren,
undervisningsskyldigheten, tillsättningsförfarandet etc.; med dryftandet av
dessa spörsmål torde böra anstå till dess 1945 års universitetsberedning framlagt
resultatet av sin utredning rörande dessa förhållanden. Tills vidare torde
således nuvarande bestämmelser alltjämt böra gälla.

Kommittén har även föreslagit inrättande av vissa ordinarie befattningar
såsom laborator eller observator. I likhet med kommittén är jag av den uppfattningen
att detta slag av befattningar visat sig väl fylla sin uppgift och hyser
i motsats till kanslern icke någon tvekan att biträda kommitténs förslag i de fall,
då mycket starka skäl synts föreligga för att nya sådana tjänster inrättas. Detta
har jag funnit vara fallet ifråga örn ett fåtal särskilda ämnesgrenar av sådan
vikt att de rimligen böra få fast anställda företrädare, utan att likväl professurer
för närvarande kunna anses motiverade. Jag erinrar att 1945 års universitetsberedning
icke framställt någon anmärkning mot kommitténs förslag på
denna punkt. Under hand har jag inhämtat, att inom universitetsberedningen
icke uppkommit fråga om slopandet av ifrågavarande typ av fasta befattningar.
För egen del finner jag desto mindre anledning att vilja ifrågasätta dessa
befattningars existensberättigande som jag tvärtom av olika skäl, icke minst
rekryteringssynpunkter, finner i hög grad angeläget, att antalet fasta forskarbefattningar
ökas.

Beträffande de i lönegraden A 21 placerade fyra museiassistentbefattningarna
ifrågasätter jag för närvarande icke någon annan förändring än att jag såsom
en konsekvens av 1945 års riksdags beslut örn lönegradsplaceringen för
motsvarande befattningar vid naturhistoriska riksmuseet förordar, att desamma
placeras i lönegraden A 23.

Kommittén har till diskussion upptagit frågan, huruvida man för framtiden

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

borde frångå nuvarande principer vid inrättande av vetenskapliga befattningar
såtillvida, att rena forskarbefattningar skulle inrättas vid sidan av sådana, som
avse såväl forskning som undervisning, men stannat vid att förorda bibehållande
av den nuvarande ordningen som huvudregel. Jag delar i likhet med
kanslern kommitténs uppfattning i detta spörsmål, d. v. s. att även i fortsättningen
dessa befattningar böra omfatta både forskning och undervisning, vilket
givetvis icke bör hindra att även rena forskarbefattningar inrättas i särskilda
fall, exempelvis i form av personliga befattningar åt därav högt förtjänta
forskare.

Teknisk personal.

För närvarande finnas vid universiteten följande ordinarie befattningar av
ifrågavarande slag (de vid matematisk-naturvetenskapliga sektionernas institutioner
placerade angivas inom parentes):

Befattning			Uppsala	Lund
Trädgårdsmästare .......	...A	18	(1)	1
» .......	... A	16			(1)	1
Försöksassistent .........	... A	16			(1)	1
Preparator .... ......	...A	10	(0)	21	(0)	1
Instrumentmakare .......	...A	10	(2)	2
Trädgårdsmästare .......	... A	9	(2)	2	(1)	1
Institutionsvaktmästare . ..	... A	9	(2)	3	(3)	3
Maskinist ...............	...A	8	(3)	6	(1)	1
Tekniskt biträde..........	...A	7	(2)	9	(4)	9
Institutionsvaktmästare	...A	7	(11)	16	(5)	12
Trädgårdsförman ........	... A	7	(2)	2	(2)	2
Hantverkare ............	...A	6			(1)	l1 2
Vaktmästare ............	... A	5	(1)	2
Räknebiträde ............	... A	4			(3)	3.

Forskning skommitténs förslag innebär följande förändringar i personalorganisationen: a)

De högre trädgårdsmästarbefattningarna placeras båda i A 18 och benämnas
akademiträdgårdsmästare.

Kommittén säger sig ha närmare undersökt förhållandena och icke funnit
någon bärande motivering för att nuvarande skillnad upprätthålles. På grund
av arbetets krävande natur anser kommittén att den högre lönegraden bör
komma till användning för båda tjänsterna.

b) Tjänsterna som instrumentmakare differentieras och placeras i A 14
respektive A 10. Härom anför kommittén:

Kommittén anser placeringen i A 10 i allmänhet vara alldeles för låg. Skickliga
instrumentmakare äro inom industrien synnerligen efterfrågade och väl
betalda. För forskningen, speciellt inom vissa ämnen såsom t. ex. fysik och fysi 1

En av dessa skall hällas obesatt, så länge en å övergångsstat placerad vaktmästare (A 7)
kvarstår i tjänst.

2 Denna befattning skall hållas obesatt, så länge en å övergångsstat placerad vaktmästare
(A 7) kvarstår i tjänst.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 273.

4

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

kalisk kemi, är tillgång till verkligt förstklassiga instrumentmakare ett livsvillkor;
vid universiteten måste därför väl så stora krav ställas på instrumentmakarnas
yrkesskicklighet som inom industrien och statens industriella verk.
Om universitetsinstitutionerna skola kunna hävda sig i konkurrensen, måste sålunda
dessa tjänster placeras betydligt högre än nu är fallet. Som jämförelse
kan nämnas att statens vattenfallsverk har sina instrumentmakare i A 16 samt
att instrumentmakaren vid statens provningsanstalt är placerad i A 14.

Enligt kommitténs erfarenhet är det för en institution ekonomiskt lönande
att betala en instrumentmakare en sådan lön, att en förstklassig kraft kan erhållas.
Finnes icke tillgång inom institutionen till en sådan, måste mera komplicerade
apparater tillverkas vid privatverkstäder, och dessas priser äro synnerligen
höga. Med våra dagars ofantligt uppdrivna krav på instrumentens
precision är instrumentmakaren en utomordentligt betydelsefull medarbetare
på en vetenskaplig institution.

Med anledning av det ovan anförda föreslår kommittén, att instrumentmakare
placeras i lönegrad A 14. I vissa fall anser dock kommittén, att den
nuvarande lönegradsplaceringen i A 10 tills vidare bör bibehållas. Vid de
kemiska institutionerna i Uppsala föreslås sålunda utom en instrumentmakare
i A 14 (placerad på fysikalisk-kemiska institutionen) en instrumentmakare i
A 10 (delad mellan kemiska institutionens avdelningar för oorganisk respektive
organisk kemi). Den förre, som skall tjänstgöra som föreståndare för verkstaden
benämnes i detta fall förste instrumentmakare. Vid kemiska institutionen i
Lund föreslås även instrumentmakare i A 10.

c) Benämningen tekniskt biträde utbytes mot benämningen laboratoriebiträde.
Antalet sådana biträden ökas väsentligt. Kommittén anför:

Befattningstypen tekniskt biträde är för forskningsarbetet vid universitetsinstitutionerna
av största vikt och kommittén förordar en väsentlig ökning av
antalet dylika tjänster. Lönegradsplaceringen föreslås bibehållen i A 7. Kommittén
anser att benämningen laboratoriebiträde, som allmänt användes
för dylika tjänster inom statens verk, är en mera adekvat benämning.

Dylika befattningar torde i stor utsträckning komma att innehavas av
kvinnliga befattningshavare. De ha hittills kunnat besättas med mycket jälkvalificerade
innehavare. Det torde knappast vara lämpligt^ att fixera några
stela normer för vederbörandes kvalifikationer, då behoven på de olika institutionerna
äro av synnerligen skiftande art. En viktig fråga i detta sammanhang
är emellertid huru laboratoriebiträdena skola kunna ernå en för deras
verksamhet lämpad utbildning. Denna fråga kommer att behandlas i en
andra del av kommitténs betänkande. Till laboratoriebiträden böra givetvis
personer med en därför speciellt utformad utbildning antagas, men i många
fall torde även kunna komma ifråga personer med en mera högkvalificerad utbildning
t. ex. kvinnliga kemister från tekniska gymnasier och även univer sitet.

.

Det bör tilläggas att särskilt på större institutioner behovet av teknisk
hjälp kan vara mycket stort, utan att det därför kan anses lämpligt med ett
flertal ordinarie tekniska befattningar. Tillfällig teknisk hjälp, särskilt mindre
kvalificerad sådan, avlönas lämpligen ur anslaget för tillfällig och extra personal
eller ur anslag för speciella forskningsprogram. Det är emellertid en
mycket stor fördel att kunna erbjuda ordinarie befattningar åt de mest kvalificerade
biträdena för att bereda dem en tryggad ställning och för att tillgodo -

51

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 273.

göra forskningsarbetet den skicklighet och erfarenhet, som mestadels först
många års arbete i dylik tjänst förmår skänka.

d) Som ny befattningstyp föreslås laboratorietekniker i lönegraden A 11.
Härom yttrar kommittén i huvudsak följande.

Vissa institutioner ha starkt behov av laboratorieteknisk hjälp med högre
kvalifikationer än de som kunna fordras av en befattningshavare i den lönegrad
(A 7), som laboratoriebiträdena placerats uti. Kommittén föreslår därför,
att i vissa undantagsfall tjänster inrättas med en högre placering än A 7, men
anser, att'' dessa befattningshavares lönegradsplacering bör prövas från fall till
fall beroende på de behov, som finnas på de skilda institutionerna, och beroende
på de personliga kvalifikationer, som kunna stå till buds. Exempel
på dylika tjänster finnas vid statens bakteriologiska anstalt, statens farmaceutiska
laboratorium, statens skogsförsöksanstalt och statens provningsanstalt,
där lie laboratoriebiträden äro placerade i A 11.

Härtill kommer att det är i hög grad önskvärt och för arbetet på de vetenskapliga
institutionerna gagneligt att i högre grad än nu är fallet möjlighet herodes
för de bästa bland de lägre befattningshavarna att avancera till mera
kvalificerade och högre avlönade befattningar. De vetenskapliga institutionerna
ha stort behov av hjälpkrafter, som äro intresserade av att så småningom
förbättra sin egen utbildning inom områden av betydelse för institutionens arbete,
t. ex. glasblåsning, snickeriarbete, fotografering, prepareringsarbeten
av olika slag o. s. v. En sådan verkligt positiv inställning till arbetet bör uppmuntras
genom att större möjligheter till befordran öppnas för den duglige och
verksamme. Inom institutioner, där preparatorstjänst finnes, kan denna betraktas
som en befordringstjänst för dugliga vaktmästare, som såväl inom institutionens
ram som på annat sätt förstått att skaffa sig en för denna befattning
lämplig utbildning. Laboratorieteknikertjänsterna böra kunna sökas av
lägre befattningshavare, som skaffat sig tillräckligt gedigen utbildning speciellt
av dugliga laboratoriebiträden.

e) Som ny befattningstyp föreslås även mekaniker i lönegraden Eo 9. Härom
anföres:

Med mekaniker avses befattningshavare, som tjänstgör på en institutions
verkstad under instrumentmakaren. Sådana tjänster finnas redan nu vid de
större institutionernas verkstäder, men endast som extra befattningar, avlönade
ur materielanslag eller på annat sätt. Kommittén anser det nödvändigt,
att ordinarie eller extra ordinarie befattningar av denna typ nu
inrättas. Då för mekaniker en god grundläggande yrkesutbildning erfordras,
. bör lönegradsplaceringen vara högre än för de vanliga vaktmästarbefattningarna.
Kommittén föreslår dock ej högre än A 9 bland annat med
hänsyn tili att för de bästa krafterna befordran till de bättre betalda instrumentmakarbefattningarna
är möjlig. Som jämförelse kan nämnas att
maskinisterna allmänt äro placerade i A 8. Mekanikerna behöva dock i
regel en betydligt mera gedigen utbildning än maskinisterna.

Tills vidare böra befattningarna dock placeras i lönegraden Eo 9.

f) Som ny befattningstyp föreslås vidare kartritare i lönegraden A 7. Kommittén
yttrar:

52

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Kommittén föreslår för var och en av de geografiska institutionerna i Uppsala
och Lund en kartritare (befattningshavaren torde i allmänhet bliva kvinnlig).
Dennes uppgift är icke blott att utföra renritning för reproduktionsändamål
utan även att biträda vid undervisningen i kartritning. Man kunde ju
tänka sig möjligheten att i en person förena kanslibiträde och kartritare men
däremot tala flera omständigheter. Dels ha de geografiska institutionerna full
sysselsättning för båda dessa befattningshavare, dels torde det inte vara lätt att
finna personer, som äro väl utbildade för båda dessa sysselsättningar. \ id Rikets
allmänna kartverk äro motsvarande befattningar placerade i A 7.

g) Kanslibiträden i A 7 föreslås till stort antal, i regel en på varje institution.
Kommittén anför:

Ett av de enligt kommitténs uppfattning verksammaste medlen, då det gäller
att avlasta forskarna och speciellt institutionsprefekterna från enklare
rutingöromål, är inrättandet av sekreterarbefattningar, avsedda för skötseln aven
mångfald administrativa göromål, såsom bokföring, korrespondens, maskinskrivning
av manuskript (ofta på utländska språk), skötsel av bibliotek, enklare
mät- och ritarbeten m. m. I vissa fall komma arbetsuppgifterna att gränsa
till laboratoriebiträdenas, och i själva verket lia de fåtaliga nuvarande tekniska
biträdena i stor utsträckning bland annat tjänstgjort som kanslibiträden.

Kommittén kan sålunda helt instämma i det uttalande, vari statskommissarien
E. Norberg (chef för statskontorets kassabyrå) inleder en promemoria,
»P. M. rörande personalorganisationen vid lantbrukshögskolans kansli och
kamrerarkontor» (avgiven 24 september 1945):

»I en den 18 september 1945 avgiven promemoria angående personalorganisationen
vid veterinärhögskolans kansli har jag givit uttryck för den uppfattningen,
att behovet och betydelsen av tillräcklig och fullt kvalificerad personal
för de rent administrativa och kamerala arbetsuppgifterna länge varit underskattade
beträffande institutioner, verk och inrättningar med övervägande
vetenskapliga eller tekniskt betonade uppgifter. Stor omsorg hade vid verksamhetens
organiserande ägnats åt huvuduppgifternas tillgodoseende med väl
skolade arbetskrafter, medan själva kontorsorganisationen blivit sämre tillgodosedd.
Resultatet hade ofta blivit, att en alltför stor del av det administrativa
och kamerala arbetet vid här avsedda institutioner kommit att läggas på
befattningshavare, vilkas utbildning och intresse hade en helt annan inriktning
och som därför måst ägna en oproportionerligt stor del av sin tid åt
för dem främmande arbetsuppgifter på bekostnad av deras vetenskapliga eiler
eljest specialbetonade verksamhet. En dylik ordning kunde icke anses tillfredsställande,
och den torde dessutom för statsverket på längre sikt ställa sig
oekonomisk. Det vore nämligen att förvänta, att de administrativa och kamerala
göromålen, anförtrodda åt för dylikt arbete utbildade och tränade befattningshavare,
skulle bliva både billigare och bättre skötta, än vad som med
nuvarande system ofta vore fallet.»

Att behovet av dylika biträden är stort visas bland annat därav att mångå
institutioner använt en del av de knappa materielanslagen för avlöning av
extra anställda sekreterare. I de fall sådana biträden anställts på andra håll,
t. ex. vid karolinska sjukhuset, har det visat sig att lönegradsplacering i A 7
kunnat locka goda, ofta mycket goda krafter. Kommittén kan icke förorda en
lägre lönegradsplacering, emedan stora krav måste ställas på dessa biträden,
t. ex. språkkunskaper. Enligt kommitténs uppfattning bör var och en av de
större institutionerna förses med ett kanslibiträde, under det att i fråga örn

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 53

mindre institutioner två kunna dela ett kanslibiträde eller eventuellt erhålla
ett anslag till avlönande av deltidsanställt skrivbiträde.

h) För en institution (limnologiska institutionen i Lund) föreslås inrättande
av en tjänst som kontorsbiträde i lönegraden A 4.

Remissyttrandena.

Av remissyttrandena inhämtas i huvudsak följande.

Allmänna lönenämnden förordar en översyn av kommitténs förslag. Lönenämnden
anför.

I fråga om den tekniska personalen innebär kommitténs förslag icke blott
förbättrad löneställning för och ökat antal av vissa vid de naturvetenskapliga
institutionerna redan befintliga slag av befattningar utan även att dessa institutioner
skola tillföras vissa nya befattningstyper. Såsom närmare skall framgå
av det följande, har lönenämnden ett flertal erinringar att göra mot kommitténs
förslag till lösning av de lönespörsmål, som beröra den tekniska personalen.
Enligt lönenämndens mening vore det önskvärt, om ifrågavarande delar av
kommitténs förslag bleve föremål för överarbetning, varvid även borde beaktas,
att teknisk personal (laboratoriebiträden, institutionsvaktmästare — i en del
fall med mekanisk utbildning — och preparatorer) förekommer i icke obetydlig
utsträckning jämväl inom de medicinska fakulteterna. Lönenämnden vill
tillägga, att en översyn av kommitténs förslag i de delar de föreslagna lönegradsplaceringarna
huvudsakligen torde grunda sig på löneläget å den allmänna
marknaden, synes erforderlig även med hänsyn till de provisoriska lönetilläggen
för statliga befattningshavare.

I övrigt inhämtas av remissyttrandena i huvudsak följande.

Preparatorer (A 10). Allmänna lönenämnden har uppmärksammat,
att kommittén föreslagit inrättande av ett antal preparatorsbefattningar i
A 10. Med anledning härav anför lönenämnden:

Såvitt framgår av vad kommittén anfört, komma arbetsuppgifterna å dessa
befattningar att bli i huvudsak likartade med dem, som åligga innehavarna av
preparatorstjänsterna vid naturhistoriska riksmuseet. Som kommittén erinrat,
sänktes sistnämnda tjänster enligt beslut av 1945 års riksdag från A 10 till
A 9. Vid sådant förhållande kan lönenämnden icke tillstyrka högre placering
än i 9 lönegraden för de preparatorsbefattningar, som enligt utredningens förslag
skola nyinrättas vid geologisk-mineralogiska och växtbiologiska institutionerna
i Uppsala samt mineralogiska institutionen i Lund.

Även statskontoret har ansett sig icke kunna tillstyrka högre lönegrad än A 9
för de preparatorstjänster, som kunde befinnas erforderliga vid universitetens
matematisk-naturvetenskapliga sektioner.

Vaktmästar e. Allmänna lönenämnden framhåller, att kommitténs motiveringar
för inplacering i lönegrad av de av kommittén föreslagna nya vaktmästarbefattningarna
å olika institutioner icke alltid vore tillfyllest för ett ställningstagande
till kommitténs förslag. I brist på närmare uppgifter angående
vaktmästarnas arbetsuppgifter ville det synas lönenämnden, som örn i de fall,
då kommittén föresloge inrättande av ytterligare en vaktmästarbefattning å
institution där sådan befattning redan funnes, den nya vaktmästarbefattningen
i regel borde placeras i 5 lönegraden.

54

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala anför:

I fråga om personal av kategorien institutionsvaktmästare (lönegrad A 71
vill sektionen framhålla önskvärdheten av att denna lönegrad reserveras för
sådana tjänster, där ordinarie vaktmästargöromål, må vara av mera kvalificerad
natur, utgöra den väsentliga delen av arbetet. Där ifrågavarande befattningshavare
har att biträda vid mera krävande experimentellt arbete, eller vid
undervisningen, bör lönesättningen däremot normalt vara A 9. Institutionsvaktmästarna
vid institutioner av ovannämnd art måste äga praktisk utbildning.
Med nuvarande låga lönegradsplacering uppstår då svår konkurrens från industriens
sida. Exempelvis har det vid kemiska institutionen med nuvarande
lönegradsplacering visat sig svårt att behålla vaktmästarna. Pa grund av den
stora omfattningen av vaktmästarnas åligganden samt betydelsen av speciell
erfarenhet beträffande det för varje institution ofta särpräglade arbetet är det
ytterst önskvärt att täta vaktmästarbyten undvikas.

Trädgårdsmästarbefattningarna (A 18, A 16). Kanslern tillstyrker,
att befattningarna benämnas akademiträdgårdsmästare samt att båda
befattningarna placeras i lönegraden A 18.

Statskontoret, som avstyrker ifrågavarande förslag, anför: Statskontoret vill
erinra, att olikheten i löneställning grundats därpå, att dels den botaniska trädgården
i Uppsala vore ej oväsentligt större än den i Lund, dels ock trädgårdsmästaren
i Uppsala förutom vanliga trädgårdsmästargöromål jämväl hade vården
av trädgårdens ekonomi. Då lönegradsplaceringarna sedermera varit föremål
för översyn av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga utan att därvid
ändring befunnits påkallad, anser sig statskontoret böra avstyrka det nu framlagda
förslaget, vilket för övrigt motiverats mycket knapphändigt.

Allmänna lönenämnden har icke haft något att erinra mot kommitténs förslag,
enär av vad kommittén anfört finge anses framgå, att samma kvalifikationer
fordrades för båda befattningarnas innehavare.

Instrumentmakare (A 14, A 10). Kanslern finner kommitténs förslag,
att instrumentmakarna vid vissa institutioner, där särskilt stora krav
ställas på deras yrkesskicklighet, skola uppflyttas till A 14, välmotiverat.
Samtliga instrumentmakare i A 14 syntes böra benämnas »förste instrumentmakare».

Statskontoret avstyrker ifrågavarande förslag, enär löneställningen för instrumentmakarna
i anledning av institutionsvaktmästarutredningens förslag fastställts
så sent som av 1945 års riksdag.

Allmänna lönenämnden har funnit en placering i 14 lönegraden motiverad
endast för den instrumentmakare, som förestår den för kemiska och fysikaliskkemiska
institutionerna i Uppsala gemensamma instrumentverkstaden. För
denne befattningshavare syntes benämningen »förste. instrumentmakare»
lämplig. Beträffande övriga, av kommittén till placering i A 14 föreslagna instrumentmakarna
ifrågasätter lönenämnden, huruvida icke en placering i lägre
lönegrad, förslagsvis 11 lönegraden, kunde vara tillfyllest. — Till stöd för
sitt ståndpunktstagande har lönenämnden anfört: Enligt vad lönenämnden
under hand inhämtat, tjänstgöra de i A 16 och A 14 placerade instrumentmakarna
vid statens vattenfallsverk respektive statens provningsanstalt i själva
verket icke såsom instrumentmakare utan ha huvudsakligen arbetsuppgifter
av helt annat slag. Dessa befattningshavares löneställning kan därför enligt
lönenämndens mening icke tagas till intäkt för att den nuvarande placeringen
av instrumentmakarna vid de vetenskapliga institutionerna i A 10 är för lag.

55

Kungl. Marits -proposition nr 273.

Icke heller vad kommittén i övrigt anfört till stöd för en uppfattning av vissa
instrumentmakare vid dessa institutioner till A 14, finner lönenämnden fullt
övertygande, särskilt med beaktande av att institutionsvaktmästarutredningen,
vilken gjorde en undersökning rörande löneläget för yrkeskunniga
arbetare inom metallarbetarfacket i Stockholm, icke fann anledning att framlägga
förslag örn uppfattning av instrumentmakarna till högre lönegrad.
Beträffande den av lönenämnden ifrågasatta placeringen i 11 lönegraden må
framhållas, att de kontanta avlöningsförmånerna i löneklass 11 efter ett
genomförande av den provisoriska löneregleringen kommer att överstiga den
nuvarande kontantlönen i 13 löneklassen.

Civilförvaltningens personalförbund ansluter sig till förslaget om placering
av vissa instrumentmakare i A 14. Beträffande övriga instrumentmakare
ifrågasätter förbundet en placering i A 12.

Laboratoriebiträden (tekniska biträden, A 7). Kanslern
anser icke att vägande skäl föreligga att ändra den vedertagna benämningen
tekniska biträden men vill ej motsätta sig förslaget. Hinder borde ej
möta att, om förhållandena gjorde det önskvärt, placera ett tekniskt biträde
på en nyinrättad kanslibiträdesbefattning.

Allmänna lönenämnden anser, att med ett slutligt ståndpunktstagande till
förslaget att inrätta ett betydande antal ordinarie befattningar i A 7 för
laboratoriebiträden bör anstå i avbidan på det förslag angående laboratoriebiträdenas
utbildning, som kommittén avser att framlägga, ävensom i avbidan
på resultatet av 1944 års personalutrednings arbete. Tills vidare syntes det
ökade behovet av laboratoriebiträden böra tillgodoses med extra ordinarie
personal i högst 7 lönegraden.

Laboratorietekniker (All). Matematisk-naturvetenskapliga sektionen
i Uppsala understryker betydelsen av denna befattningstyp och önskvärdheten
av att den blir mera allmänt representerad än vad som nu
föreslagits.

Kanslern har funnit ifrågavarande förslag välmotiverat.

Statskontoret påpekar, att kommittén till jämförelse åberopat, att befattningshavare
i 11 lönegraden som l:e laboratoriebiträden funnes vid vissa
andra institutioner. Emellertid hade den högre löneställningen för nämnda
befattningshavare föranletts av att de intoge ställningen av arbetsledare. Då
det icke upplysts, att de föreslagna tjänsterna skulle ha sålunda angiven karaktär,
kunde statskontoret icke tillstyrka inrättandet av desamma.

Allmänna lönenämnden anför:

Beträffande laboratorieteknikerbefattningarna har lönenämnden uppmärksammat,
att de speciella motiveringarna för dessa befattningar — i den mån
sådana motiveringar framlagts av kommittén — i huvudsak bygga på de
personliga kvalifikationerna och den personliga lämpligheten hos befattningshavare,
som på ett eller annat sätt redan äro knutna till vederbörande
institution. Lönenämnden måste för sin del ställa sig tveksam mot inrättande
av ordinarie befattningar av dylik personlig karaktär. I detta sammanhang
vill lönenämnden erinra, att institutionsvaktmästarutredningen fann dylika
särskilda kvalifikationer föreligga hos den nuvarande innehavaren av institutionsvaktmästarbefattningen
vid astronomiska observatoriet i Lund, men att
utredningen icke ansåg sig kunna föreslå inrättande av en högre ordinarie
befattning för denne med hänsyn till arbetsuppgifternas personliga karaktär.
Utredningen förordade därför, att befattningshavaren i fråga skulle tillerkännas

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

ett personligt lönetillägg, vilket förslag även varm statsmakternas godkännande.
En nackdel med denna lösning av frågan är emellertid, att vederbörande
icke erhåller något förhöjt pensionsunderlag. Inrättande av extra
ordinarie befattningar i 9 eller 11 lönegraden för dylika särskilt kvalificerade
laboratoriebiträden eller institutionsvaktmästare synes därför böra övervägas.
Däremot kan lönenämnden, som framgår av det föregående, icke —- i varje
fall ej på grundval av nu föreliggande utredning — tillstyrka inrättande av
ordinarie befattningar för ifrågavarande ändamål.

Mek aniker (Eo 9). Kanslern erinrar, att redan nu vid vissa institutioner
finnas anställda mekaniker med arvoden, utgående från avlönings- eller
materielanslagen. Kanslern tillstyrker förslaget om inrättande av mekanikerbefattningar
i Eo 9.

Statskontoret anför: Med avseende å förslaget, att mekanikertjänster i lönegrad
A 9 eller Eo 9 skulle inrättas för vissa befattningshavare, som redan
nu finnas men för vilka kostnaderna icke bestridas från avlöningsanslagen,
vill statskontoret framhålla, att — för den händelse ett varaktigt behov av
dessa befattningar föreligger — kostnaderna böra belasta avlöningsanslagen.
Enligt statskontorets mening torde emellertid de nya befattningarna böra
benämnas institutionsvaktmästare, vilken tjänstetitel kommit till användning
i personalstaterna för till lönegraden A 9 hänförda tjänstemän avsedda bland
annat för mekanikerarbeten. Givetvis bör även tillses, att en lämplig proportion
vinnes mellan ordinarie och icke ordinarie befattningshavare med mekanikergöromål.
De befattningar, som må komma att nyinrättas, torde i varje fall
till en början böra upptagas på extra-planen.

Allmänna lönenämnden finner, under erinran om den beslutade provisoriska
löneregleringen, tveksamt, huruvida de nya mekanikerbefattningarna böra placeras
i 9 lönegraden. Inberäknat provisoriskt lönetillägg komme under nästa
budgetår den kontanta lönen i 7 löneklassen högre än för närvarande i 9 löneklassen.
A I-ort komme månadslönen exempelvis att utgöra 453 kronor 50 öre,
vilket ungefär motsvarade en timpenning av 2 kronor 20 öre.

Kartritare (A 7). Kanslern tillstyrker ifrågavarande förslag.

Statskontoret anser, att för kartritning icke bör avses befattningshavare i
högre löneställning än i 4 lönegraden, till en början avlönade såsom extra
tjänstemän. Tjänstetiteln borde lämpligen vara »kartbiträde».

Kanslibiträden (A 7). Kanslern finner ifrågavarande förslag mycket
väl grundat. Kanslern yttrar:

De nuvarande, i lönegraden A 7 placerade tekniska biträdena ha haft till
uppgift, bland annat, att i mån av tid biträda institutionsföreståndaren i hans
administrativa arbete (korrespondens, räkenskaper, medelsförvaltning, vård av
bibliotek m. m.). Kommittén föreslår, att de tekniska och de administrativa
sysslorna skola anförtros åt olika, i A 7 placerade befattningshavare: de nyss
behandlade laboratoriebiträdena och kanslibiträden. Den planerade intensifieringen
av den vetenskapliga forskningen gör en dylik uppdelning önskvärd.
Kanslibiträdena skola fungera som sekreterare åt institutionsföreståndarna. De
böra ha någorlunda goda språkkunskaper samt äga färdighet i maskinskrivning
och helst även i stenograf. Besitta de dessutom gott omdöme och förmåga
att i viss utsträckning arbeta på egen hand, bör vederbörande professor
kunna få en betydande lättnad i det vid de större institutionerna högst tidskrävande
administrativa arbetet. Såsom kommittén tänkt sig, torde var och en
av de större institutionerna böra förses med ett kanslibiträde, under det att

57

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

i fråga om de mindre två institutioner kunna dela ett biträde, som då lämpligen
bör, åtminstone som regel, tjänstgöra halva dagen på vardera institutionen.
I sistnämnda fall synes man, särskilt då institutionerna i organisatoriskt hänseende
äro fullt fristående från varandra, böra ta under övervägande att giva
tjänsterna extra ordinarie karaktär. Under vissa förhållanden bör möjligen vid
en institution anställas en extra eller med arvode avlönad befattningshavare
med relativt kort daglig tjänstgöringstid, och med ungefär samma uppgift som
ett kanslibiträde.

Statskontoret yttrar, att i den mån särskilda biträden för kontorsgöromål
visade sig behövliga, dessa syntes böra anställas på extra stat med placering
högst i 4 lönegraden.

Allmänna lönenämnden anför:

I fråga örn förslaget örn inrättande av en kanslibiträdesbefattning å flertalet
institutioner finner lönenämnden en viss försiktighet påkallad, då kommittén
knappast anfört övertygande skäl för att behov föreligger av sådan
personal i den utsträckning, kommittén angivit. I varje fall böra en del av
dessa befattningar inrättas såsom extra ordinarie, likaledes i högst 7 lönegraden.
Härvid böra de ordinarie och extra ordinarie befattningarna icke bindas vid
viss institution, utan bör vid uppkommande ledighet å befattning en omplacering
kunna företagas, liksom fallet är exempelvis med institutionsvaktmästarbefattningarna
vid tekniska högskolan i Stockholm.

Kanslern framhåller avslutningsvis, att innan nyinrättade tjänster av teknisk
karaktär definitivt besättas, provtjänstgöring syntes böra anordnas för de
kandidater, som närmast kunde komma i fråga. Särskilt behövlig syntes en
dylik anordning vara, då fråga vore örn mera kvalificerade befattningar.

Därest de planerade åtgärderna till den matematisk-naturvetenskapliga
forskningens fromma skola kunna få avsedd effekt, måste de givetvis på sätt i
ärendet föreslagits även kombineras med inrättandet av ett relativt stort antal
nya befattningar för tekniska och administrativa hjälpkrafter. I nästföljande
avsnitt redogöres närmare för forskningskommitténs detaljförslag i detta avseende.
Därav framgår, att antalet sådana befattningar föreslås ökat i avsevärd
omfattning. Emellertid är att märka, att flertalet av de befattningshavare,
som sålunda skulle mera fast knytas till vederbörande institutioner, redan
finnas anställda där ehuru avlönade från materielanslag, av enskilda medel
eller på annat mer eller mindre improviserat sätt. Denna omständighet har
gjort ställningstagandet till detaljförslagen relativt enkel, i det att behovet av
befattningarna mestadels kunnat styrkas genom att förhållandena redan framtvingat
anställandet av den personal varom är fråga. Prövningen har sålunda
i det stora hela kunnat inskränkas till frågan örn en skälig lönegradsplacering.
Härvid ha vissa riktlinjer tillämpats, för vilka jag i detta sammanhang ämnar
redogöra.

Härvid må först erinras därom, att frågan om institutionsvaktmästares och
därmed jämförliga befattningshavares vid vetenskapliga institutioner lönegradsplacering
nyligen varit föremål för särskild sakkunnigutredning, den s. k.

Departementschefen
.

58

Kungl. May.ts proposition nr 273.

institutionsvaktmästarutredningen, vars betänkande framlades i september
1943 och föranledde beslut av statsmakterna vid 1945 års riksdag (se 1945
års statsverksproposition, för flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 15 ff.)
Enligt de allmänna riktlinjer, som därvid godtogos, skulle i huvudsak 7, 9 och

10 lönegraderna komma till användning. 7 lönegraden skulle vara normallönegrad
för institutionsvaktmästare, av vilka fordrades yrkesskicklighet som
mekaniker, elektrisk montör, snickare och dylikt. 9 lönegraden skulle komma
i tillämpning i vissa fall, då vederbörande exempelvis hade att med ledning av
ritningar eller muntliga anvisningar förfärdiga instrument, vilka uppenbarligen
ställde stora anspråk på skicklighet och noggrannhet vid framställandet. 10
lönegraden slutligen skulle reserveras för sådana specialbefattningar med kvalificerade
arbetsuppgifter — instrumentmakare eller preparatorer — vilka på
vissa institutioner befunnits eller kunde befinnas erforderliga vid sidan av där
befintlig vaktmästarpersonal.

Befattningarna i 7 lönegraden benämndes i regel institutionsvaktmästare,
befattningarna i 9 lönegraden i regel institutionsvaktmästare eller i vissa fall
preparatorer och tjänsterna i 10 lönegraden slutligen instrumentmakare eller
preparatorer.

Naturvetenskapliga forskningskommittén har föreslagit vissa förändringar i
fråga örn de sålunda godtagna riktlinjerna. Sålunda föreslås, att vissa instrumentmakarbefattningar
inrättas i 14 lönegraden, att befattningar i 11 lönegraden
inrättas under benämningen laboratorietekniker samt nya tjänster i
9 lönegraden, benämnda mekaniker, inrättas. Mot dessa förslag ha från statskontoret
och allmänna lönenämndens sida anförts starka betänkligheter. Sistnämnda
myndighet har funnit en placering i 14 lönegraden motiverad endast
för den instrumentmakare, som förestår den för de kemiska och fysikaliskkemiska
institutionerna gemensamma instrumentverkstaden och som föreslås
benämnd förste instrumentmakare. På av lönenämnden anförda skäl ansluter
jag mig till den ståndpunkt nämnden sålunda intagit.

Beträffande de befattningar, som enligt kommittéförslaget skulle placeras i

11 lönegraden har jag vid närmare prövning av omständigheterna i de särskilda
fallen funnit, att i två fall (biokemiska och fysikalisk-kemiska institutionerna
vid universitetet i Uppsala) en placering i 10 lönegraden såsom preparator förefallit
befogad, medan i ytterligare två fall (fysiska och paleontologiska institutionerna
vid samma universitet) befattningarna synas böra placeras i 9 lönegraden
såsom institutionsvaktmästare. I nämnda fall har jag dock icke för
närvarande ansett tillrådligt att befattningshavarna redan nu givas ordinarie
ställning, bland annat emedan ett förnyat ställningstagande till frågan om en
slutlig lönegradsplacering av befattningar av detta slag kan komma att bli
erforderligt, sedan pågående utredning rörande de medicinska institutionernas
behov av teknisk personal avslutats.

I fråga örn de tjänster som föreslagits placerade som mekaniker i 9 lönegraden
har jag, med beaktande av vad allmänna lönenämnden och stats -

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

kontoret anfört, funnit en placering i 7 lönegraden såsom institutionsvaktmiistare
bäst svara mot de i fjol godtagna riktlinjerna för den löneställning,
som bör tillkomma personal av ifrågavarande slag.

Kommittén har i vissa fall förordat en förändring av institutionsvaktmästartjänster
i lönegraden A 9 till preparatorsbefattningar i lönegraden A 10.
På av lönenämnden anförda skäl har jag icke ansett mig böra tillstyrka en
sådan förändring, vilken skulle strida mot det beslut, som så sent som förra
året fattades av statsmakterna.

I de fall då en vaktmästartjänst ansetts behövlig vid sidan av befintlig
institutionsvaktmästarpersonal, har jag i likhet med kanslern och lönenämnden
ansett en placering i 5 lönegraden lämplig. Kommittén har i sådana fall
föreslagit placering i 6 lönegraden.

Jag har icke ansett tillräckliga skäl förebragta för en uppflyttning av trädgårdsmästarbefattningen
vid botaniska trädgården vid Lunds universitet från
16 till 18 lönegraden. Däremot har jag ansett mig kunna tillstyrka, att tjänstebenämningen
för denna befattning jämte motsvarande tjänst vid Uppsala
universitet ändras till akademiträdgårdsmästare.

Benämningen tekniskt biträde synes böra utbytas mot laboratoriebiträde;
ändringen bör givetvis genomföras även för de befattningar av ifrågavarande
slag, som äro placerade vid andra institutioner vid universiteten än de, varom
nu närmast är fråga. Jag är ense med allmänna lönenämnden därom, att
återhållsamhet tills vidare bör iakttagas vid inrättandet av nya ordinarie
befattningar av förevarande slag. I enlighet härmed har jag inskränkt mig till
att föreslå ordinariesättning av vissa redan befintliga extra ordinarie dylika
befattningar medan flertalet nya tjänster föreslås få extra ordinarie ställning.

Benämningen laboratoriebiträde lämpar sig icke för tekniska biträden på de
geografiska institutionerna. Jag förordar i detta fall benämningen kartbiträden.
Vid geografiska institutionen i Lund är ifrågavarande, redan befintliga
befattningshavare placerad i lönegraden Eo 7, vilken löneställning även
synes lämplig för motsvarande tjänst vid Uppsala universitets geografiska
institution. Den vid Lunds universitet befintliga tjänsten torde böra ordinariesättas.

Det har länge varit ett starkt önskemål från de vetenskapliga universitetsinstitutionernas
sida att inom vederbörande institution få tillgång till särskilda
biträden för de mångahanda skrivgöromål samt expeditionella och kamerala
in. fl. uppgifter av olika slag, som för närvarande i besvärande grad taga professorernas
och övriga vetenskapsmäns tid i anspråk. Ivommittén och vederbörande
universitetsmyndigheter fästa också stor vikt vid förslaget, att i regel
varje institution skall utrustas med ett biträde av detta slag. För detta ändamål
bär föreslagits inrättande av ett icke ringa antal kanslibiträdestjänster i
lönegraden A 7. Jag är för egen del fullt övertygad örn att tillräckligt vägande
motiv föreligga för inrättandet i full omfattning av de föreslagna biträdesbefattningarna.
Det har upplysts att, såvitt gäller de matematisk-naturveten -

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

skapliga institutionerna i Uppsala, förhållandena redan framtvingat, att de i
och för sig knappa materielanslagen eller enskilda medel anlitats för anställande
av skriv- och expeditionsbiträden vid icke mindre än 10 av de 16 institutioner,
vilka enligt kommittéförslaget skulle få tillgång till sådan arbetskraft; i tre av
dessa fall äro biträdena gemensamma för två institutioner. När det gäller lönestäilningen
för denna personal synes emellertid en viss försiktighet påkallad.
Sålunda torde, åtminstone till en början, endast icke-ordinarie anställningsform
böra komma i fråga. Vidare torde en differentiering av tjänsterna böra
ske såtillvida, att vissa befattningar tills vidare placeras i 4 lönegraden och
de återstående i 7 lönegraden. För egen del förordar jag, att vid Uppsala
universitet 6 och vid Lunds universitet 4 av dessa skriv- och expeditionsbiträdesbefattningar
placeras i 7 lönegraden medan återstående 7 befattningar
i Uppsala och 4 i Lund placeras i 4 lönegraden. Det torde böra ankomma
på särskild prövning av kanslern att efter erforderlig utredning bestämma vid
vilka institutioner tjänster i 7 lönegraden böra komma i fråga. Jag förutsätter,
att härvid tages hänsyn till vederbörandes kvalifikationer, längden av
föregående tjänstgöring och dylika omständigheter.

Till frågan örn tjänsteställningen för det föreslagna biträdet vid limnologiska
institutionen i Lund återkommer jag i det följande.

Under nästföljande avsnitt ämnar jag till behandling upptaga forskningskommitténs
detaljförslag. Därvid kommer jag att i relativt få fall förorda nya
ordinarie tjänster och eljest extra ordinarie anställningsform. I likhet med
kanslern vill jag emellertid framhålla, att det i många fall torde komma att
befinnas lämpligt att, vare sig befattningen upptagits som ordinarie eller extra
ordinarie, till en början anställa vederbörande såsom extra tjänsteman,
exempelvis för att bereda tillfälle till provtjänstgöring. För att möjliggöra detta
torde det vara lämpligt att vederbörande icke-ordinarieposter tills vidare få
beteckningen förslagsvis, varvid det bör ankomma på Kungl. Maj:t att medgiva
att posten må överskridas.

E. Forskningskommitténs detaljförslag i fråga om personalorganisationen.

Uppsala universitet.

Astronomiska institutionen.

Uppsala universitets astronomiska observatorium har nyligen som donation
erhållit fil. dr Nils Tamms privatobservatorium på egendomen Kvistaberg,
belägen i Bro och Lossa kommun av Uppsala län. I donationen äro inbegripna
egendomarna Hammartorp och Kvistaberg, omfattande en areal av 84 hektar,
samt aktier och obligationer till ett värde av cirka 300 000 kronor. Donationens
ändamål är att göra det möjligt för Uppsala observatorium att på Kvistaberg
inrätta och driva ett filialobservatorium. Hela det donerade kapitalet får
användas till filialobservatoriets inrättande och den eventuella återstoden till

61

Kungl. Majlis proposition nr 273.

dess drift. Donationen skall under namn av »Nils Tamms donationsfond för
astronomisk forskning» förvaltas av Uppsala universitet.

Innehavare av professuren i astronomi är professorn K. G. Malmquist.

Kommittén anför:

Den nya observatorsbefattningen avses för observatoriet i Kvistaberg
och bör tills vidare vara personlig för docenten Åke Wallenquist. Då det
är meningen att förlägga observationsarbetets tyngdpunkt till Kvistaberg
i samband med anskaffandet av ett större instrument och utflyttningen
av något av de redan förefintliga instrumenten, är det nödvändigt att utöka
den ordinarie personalen med en observator. Den ene av observatörerna skulle
fortfarande vara stationerad i Uppsala och som nu leda observationsövningarna
för lägre betyg samt biträda prefekten vid ledningen av observationsarbetena
av vetenskaplig karaktär för licentiatexamen och doktorsgrad. Den andre
observatorn skulle vara skyldig att bo på Kvistaberg och utöva den dagliga
tillsynen över filialobservatoriet samt biträda prefekten vid ledningen av det
vetenskapliga observationsarbetet därstädes. Den nya vaktmästarbefattningen
är likaså avsedd för Kvistaberg och bör betalas med statsmedel endast i den
mån den tammska donationens avkastning icke räcker för detta ändamål. Ett
räknebiträde torde få anses som ett minimum på en astronomisk institution
(Lunds astronomiska institution har sedan gammalt tre).

Kanslern tillstyrker för nästa budgetår inrättande av följande nya befattningar:
1 andre assistent, 1 kanslibiträde (A 7) och 1 räknebiträde (A 4).
Kanslern anmärker, att sedan ett nytt större spegelteleskop anskaffats för
observatoriet i Kvistaberg, bomme observatoriearbetets tyngdpunkt att förläggas
dit. Då denna situation inträtt, behövde ytterligare ett par befattningshavare
anställas.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen beklagar kanslerns förslag, att
den nya assistentbefattningen skulle bli endast andre assistent. Ilan borde
enligt sektionens mening vara jämställd med den redan befintlige förste
assistenten. I likhet med kanslern förutsätter sektionen, att personalen ökas, när
Kvistabergs observatorium kommit igång.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening understryker
kommitténs påpekande, att ett räknebiträde är ett minimum för en
astronomisk institution. De senaste åren hade observatoriet haft en arkiv- 1

1 Tomrummet i denna kolumn avses här liksom i det följande att utvisa, att kommittén i
fråga om vidstående personal icke ifrågasätter någon förändring.

1 observator
1 förste assistent
1 förste amanuens
1 inst .vaktmästare A 7

Nuvarande personal:

Kommitténs ändringsförslag:
2 observatörer
2 förste assistenter

1 vaktmästare Eo 6
1 kanslibiträde A 7
1 räknebiträde A 4

Departe mentschefen.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

arbetare, erhållen genom arbetsmarknadskommissionen, som räknebiträde, men
denne hunne ej tillnärmelsevis med de uppgifter, han erhölle, utan även enklare
räknearbeten måste i stor utsträckning utföras av den vetenskapliga personalen.

Jag är icke för närvarande beredd att taga ställning till frågan om
anställande av personal för det till universitetet donerade astronomiska
observatoriet i Kvistaberg. Däremot tillstyrker jag i likhet med kanslern att
ytterligare en assistentbefattning inrättas och förordar att denna får karaktären
av tjänst som andre assistent, d. v. s. förenas med arvode å 6 000
kronor. Vidare tillstyrker jag, att medel anvisas för anställande av ett räknebiträde
och ett biträde för skriv- och expeditionshjälp; båda synas tillsvidare
böra givas icke-ordinarie anställning.

Institutionen för fysiologisk botanik.

Ämnesområdets benämning: botanik, särskilt fysiologi och anatomi. Professurens innehavare:
professorn E. Melin.

Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag:

1 biträdande lärare
1 förste assistent

2 förste amanuenser 3 förste amanuenser

1 hist. vaktmästare A 7

1 tekn. biträde A 7 2 laboratoriebiträden A 7

1 maskinist A 8
1 kanslibiträde A 7

Kommittén anför: Behovet av en biträdande lärare för bestridande av kursundervisning
är mycket stort, bland annat beroende på att botaniken omspänner
ett mycket stort område med ett stort antal särpräglade specialgrenar.

Kommittén vill framhålla, att de möjligheter den nya institutionsbyggnaden
erbjuder, icke kunna i nöjaktig utsträckning utnyttjas, så länge personalstaben
är så knappt tilltagen som nu. Den personalstat, som kommittén föreslår, torde
representera ett nödvändigt minimum.

Kanslern tillstyrker den begärda personalökningen utom i vad angår den
nye förste amanuensen och maskinisten. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen
framhåller med anledning härav, att den stora och nya institutionens
maskiner redan börja visa tecken på skada på grund av att de ej kunna erhålla
tillräcklig och kompetent skötsel. En maskinist brukade även vara till nytta
såsom mekaniker; här vore en kombinerad maskinist- och mekanikerbefattning
lämplig.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening gör
gällande, att den av kommittén föreslagna tekniska personalen är alldeles för
knappt tilltagen.

63

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Avdelningen yttrar:

Den föreslagna ökningen av den tekniska personalen motsvarar (med
undantag för maskinisten) icke ens den nuvarande med tillfälliga anslag
avlönade personalen. Nuvarande tekniska biträdet assisterar vid professorns
forskningsarbete och motsvarar till kompetens (filosofie licentiat) och tjänstgöring
helt den föreslagna forskningsassistenten. I realiteten innebär förslaget
alltså endast en ökning med 2 laboratoriebiträden. Kommittén föreslår
visserligen 5 000 kronor årligen för extra och tillfällig personal (under materielanslaget)
men kostnaderna för den redan nu (år 1945) anställda extra personalen
uppgå till cirka 20 000 kronor. Fem av dessa hjälpkrafter äro lettiska
akademiker, anställda genom arbetsmarknadskommissionen. Dessa ha blivit en
oumbärlig tillgång för de pågående forskningsarbetena. 3—4 laboratorie- och
1 vaktmästarbiträde ha under år 1945 avlönats på privat väg för bedrivande
av särskilda forskningsarbeten över penicillin och andra antibiotiska substanser,
vilka dock falla inom ramen för institutionens ordinarie arbetsprogram.

Av det sagda framgår, att den föreslagna personalstaten med hänsyn till
de tekniska hjälpkrafterna ligger avsevärt under det minimum som erfordras
för den nuvarande forskningen. Antalet laboratoriebiträden borde därför ökas
till minst tre och anslagsmedlen till extra och tillfällig personal ökas från
5 000 till 10 000 kronor. I annat fall torde från början uppstå svårigheter
att utnyttja den nya institutionens resurser, när den föreslagna kompletteringen
av dess instrument- och apparatuppsättning verkställts.

Institutionen för fysiologisk botanik är inrymd i en modern nybyggnad,
som nyligen blivit uppförd men till följd av krigsutbrottet ännu inte fullt
utrustats med erforderlig personal och instrumentuppsättning. I fråga
om personalen skiljer sig kanslerns förslag från forskningskommitténs därigenom,
att kanslern icke tillstyrkt anställande av en maskinist och ytterligare
en förste amanuens. I fråga om den förra befattningen synes av matematisk-naturvetenskapliga
sektionens yttrande framgå, att den icke gärna kan
undvaras. Jag är därför beredd att tillstyrka, att en maskinisttjänst inrättas,
tills vidare placerad i lönegraden Eo 8. Befattningens innehavare bör åläggas
skyldighet att i den mån arbetsuppgifterna som maskinist det medger även
fullgöra andra å institutionen förekommande arbetsuppgifter, såsom mekaniska
arbeten m. m. I övrigt ansluter jag mig till kanslerns förslag, dock att
det nya laboratoriebiträdet torde böra tills vidare placeras i Eo 7.1 fråga örn
biträdet för skriv- och expeditionsgöromål hänvisar jag till vad jag i det
föregående anfört.

Institutionen för systematisk botanik.

Ämnesområdets benämning: botanik, särskilt systematik och morfologi. Professurens innehavare:
professorn J. A. Nannfeldt.

Departe mentschefen.

64

Kungl. Majlis proposition nr 273.

Nuvarande personal:

1 museiassistent A 21
1 museiassistent A 171
1 förste assistent
1 förste amanuens

1 trädgårdsmästare A 18

2 trädgårdsmästare A 9
2 trädgårdsförmän A 7

1 institutionsvaktmästare A 7

Kommittén anför:

Kommitténs ändringsförslag:

1 laborator

2 förste assistenter
2 förste amanuenser

1 akademiträdgårdsmästare A 18

1 laboratoriebiträde A 7
1 kanslibiträde A 7

Beträffande motivering för den föreslagna omvandlingen av en museiassistentbefattning
till laboratorstjänst hänvisas till motsvarande institution
vid Lunds universitet.

Den nuvarande förste assistenten avses speciellt för trädgården. Den andre
avses vara forskningsassistent. Föreståndaren för institutionen, professorn J. A.
Nannfeldt, har mycket starkt framhållit behovet av att det bland den vid
botaniska trädgården fast anställda personalen finnes en vetenskapligt utbildad
botanist. Denne tjänstemans uppgift avses vara att vidmakthålla och
förkovra trädgårdens vetenskapliga standard, att sörja för bestämningar och
etikettering av det botaniska växtmaterialet, att sörja för erforderliga nyanskaffningar
av för vetenskapligt ändamål erforderligt material, att sörja för
vården av sådant och att överhuvudtaget biträda vid trädgårdens skötsel
i alla sådana avseenden, där botaniska och ej blott hortikulturella kunskaper
äro av nöden. Professor Nannfeldt har uttalat ett önskemål att befattningen
i fråga måste ges samma lönegradsplacering som museiassistent. Kommittén
förordar, att befattningen, eftersom den så sent som år 1945 inrättats som
l:e assistenttjänst, tills vidare får behålla denna karaktär.

Att ämnet systematisk botanik är i behov av två amanuenser synes kommittén
uppenbart med hänsyn till att den ena avses för trädgårdens behov.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen yttrar:

Den föreslagna ombildningen av de ordinarie museiassistenttjänsterna vid de
botaniska museerna i Uppsala och Lund till tjänster av laboratorsklass innebär
ur såväl forskningens som undervisningens synpunkt en högst påtaglig förbättring.
Det måste dock framhållas, att tjänsternas tyngdpunkt allt fortfarande
måste ligga på forskning och museala göromål, varför den undervisning,
som ålägges innehavaren, ej får göras alltför betungande. Det bör vidare
medgivas honom att i största utsträckning fullgöra undervisningen i form av
ledandet av exkursioner, icke minst under sommarferierna. Saknaden av en
dylik floristisk undervisning har nämligen gjort sig i särskilt hög grad kännbar.
Med hänsyn till tjänsternas karaktär synes titeln laborator vara föga
adekvat; däremot synes den av museiassistenterna själva föreslagna titeln
intendent vara lämplig, kanske dock hellre i formen museiintendent.

Personlig för fil. hedersdoktorn S. Lundell.

65

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

De sakkunniga ha uppenbarligen icke ansett en översyn av den personliga
museiassistenttjänsten (i lönegrad A 17) för filosofie doktor Seth Lundell falla
inom ramen för deras direktiv. De sakkunniga lia emellertid i sitt betänkande
på flera ställen framhållit vikten av att personliga tjänster inrättas för tillvaratagandet
av särskilt framstående vetenskapliga begåvningar. I sådant sammanhang
synas också redan inrättade dylika tjänsters löneställning böra tagas
under övervägande. När ifrågavarande tjänst genom beslut av 1943 års riksdag
inrättades, placerades den 4 lönegrader lägre än de ordinarie museiassistenttjänsterna.
Med hänsyn till innehavarens utomordentliga kvalifikationer,
betygade icke minst genom en så sällsynt åtgärd som inrättandet av
en personlig befattning, kan det icke vara skäligt att tjänsten i lönehänseende
är lägre placerad än de ordinarie museiassistenttjänsterna, vilka för naturhistoriska
riksmuseets vidkommande uppflyttades till A 23 genom beslut av
1945 års riksdag och vilka för universitetens vidkommande av de sakkunniga
föreslås uppflyttade till samma lönegrad. Sektionen hemställer sålunda om
uppflyttning av även den personliga museiassistenttjänsten till samma lönegrad,
särskilt som tjänsten i fråga om arbetets art i intet avseende står tillbaka
för någon ordinarie museiassistenttjänst.

Kanslern tillstyrker icke förändringen av museiassistenttjänsten i A 21 till
laboratorstjänst men förordar i stället, såsom förut omnämnts, att tjänsten
uppflyttas till A 23. I övrigt har kanslern godtagit forskningskommitténs
förslag.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening föreslår,
att utöver kommittéförslaget ytterligare två amanuenstjänster inrättas
vid ifrågavarande institution.

Jag biträder för egen del kanslerns förslag med den ändringen, att laboratoriebiträdet
tills vidare synes böra placeras i icke-ordinarie ställning samt att
spörsmålet om det föreslagna kanslibiträdets löneställning bör bli beroende av
den särskilda prövning, jag i det föregående förutsatt skola äga rum. Jag kan
således icke för närvarande godtaga förslaget om förändring av museiassistentbefattningen
till en laboratorstjänst. Icke heller anser jag mig kunna biträda
matematisk-naturvetenskapliga sektionens hemställan om uppflyttning av den
för filosofie hedersdoktorn S. Lundell inrättade personliga befattningen till
23 lönegraden.

Fysiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: fysik. Professurens innehavare: professorn A. E. Lindh.

Förutom en ny professur, beträffande vilken hänvisas till det föregående,
föreslår kommittén följande ändringar i förhållande till nuvarande personalorganisation: -

Departe mentschefen.

Bihang till riksdagens protokoll 19t6. 1 sami. Nr 273.

5

66

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 273.

Nuvarande personal:

Föreslagen ändring:

1 laborator

1 förste assistent
3 förste amanuenser

1 biträdande lärare

2 förste assistenter

4 förste amanuenser

1 instrumentmakare A 10
anslag till »mekaniska arbeten»

1 laboratorietekniker All

1 instrumentmakare A 14

2 mekaniker Eo 9

(7 200 kronor)

1 maskinist A 8
1 institutionsvaktm. A 7

2 laboratoriebiträden A 7
1 kanslibiträde A 7

Till stöd för sitt förslag anför kommittén:

Den biträdande läraren är avsedd särskilt för den propedeutiska undervisningen
och övningarna i fysikalisk problemräkning. Det är ett känt faktum,
att övergången från skol- till universitetsstudier erbjuder särskilda svårigheter i
ämnena matematik och fysik. Det är därför av synnerlig vikt, att introduktionen
till högre studier i dessa ämnen förmedlas av en person med särskild
fallenhet och intresse för just denna uppgift. Befattningen föreslogs på sin
tid av 1933 års universitetsberedning. Den föreslagna verkstadspersonalen
representerar enligt kommitténs uppfattning ett minimum för en fysisk universitetsinstitution.
Det nu utgående anslaget till mekaniska arbeten är avsett
att indragas, då de föreslagna befattningarna inrättats. Det behov av arbetskraft,
som ytterligare finnes, tillgodoses genom anslaget till extra och tillfällig
personal.

Utom verkstadspersonalen föreslås en laboratorietekniker. Denna nya befattningsform
är skapad för att täcka det behov av högkvalificerad teknisk
hjälp, varav särskilt en fysisk institution är i så hög grad beroende.

En av tjänsterna som förste assistent, förste amanuens och laboratoriebiträde
betingas av den föreslagna nya professuren.

Kanslern, som på sätt av det föregående framgår endast ifrågasatt principbeslut
om inrättande av en ny professur, tillstyrker bifall till kommitténs förslag,
utom beträffande de av den nya professuren betingade tjänsterna.
Kanslern framhåller dock, att ytterligare personalökning erfordras, då fysikprofessuren
dubblerats.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening finner
den föreslagna personalökningen i hög grad nödvändig men framhåller samtidigt,
att personalförstärkningen till stor del vore skenbar. Två mekaniker och
ett kanslibiträde vore sålunda anställda sedan lång tid tillbaka, fast avlönade
från anslaget till mekaniska arbeten, kompletterat med materielanslaget.
Vidare anföres, att den föreslagna biträdande läraren icke komme att lätta
arbetsbördan för laboratorn, vilken med biträde av två amanuenser meddelade

67

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 2113.

större delen av fysikundervisningen på lågstadiet. Laboratorns arbetskraft
toges därför helt i anspråk för det s. k. kurslaboratoriets räkning, vilket syntes
innebära en oförsvarlig misshushållning med en professorskompetent forskares
arbetskraft. Föreningen hemställer om följande befattningar vid kurslaboratoriet,
nämligen 2 förste amanuenser, 1 laboratoriebiträde och 1 kanslibiträde.

I det föregående har jag förordat, att en ny professor i fysik skall inrättas
redan från och med nästa budgetår. Med hänsyn till att tillsättningsförfarandet
tar relativt lång tid i anspråk torde den personal, som erfordras för biträde
åt den blivande professorn, icke behöva tillsättas förrän från och med budgetåret
1947/48. Vad beträffar kommitténs förslag i övrigt har jag icke funnit
anledning till erinran mot den föreslagna personalstabens storlek. Av vad jag
i det föregående anfört följer dock, att jag icke för närvarande kan till alla
delar ansluta mig till de föreslagna lönegradsplaceringarna för den tekniska
personalen. Jag ifrågasätter således icke nu någon ändring av instrumentmakarens
lönegradsplacering. De till placering i lönegraden Eo 9 föreslagna
mekanikerna böra enligt min mening placeras i lönegraden A 7 såsom institutionsvaktmästare;
samtidigt bör anslagsbeloppet å 7 200 kronor till »mekaniska
arbeten» indragas. Den föreslagna tjänsten som laboratorietekniker i
lönegraden All torde tills vidare böra placeras i lönegraden Eo 9 såsom institutionsvaktmästare.
Även det nya laboratoriebiträdet och biträdet för
skriv- och expeditionsgöromål torde tills vidare böra givas extra ordinarie
anställning.

Jag tillstyrker således, att vid ifrågavarande institution från och med nästa
budgetår följande befattningar nyinrättas:

1 biträdande lärare ........................... arvode 8 600 kronor

1 institutionsvaktmästare ...................... Eo 9

2 institutionsvaktmästare ....................... A 7

1 laboratoriebiträde ........................... Eo 7

1 skriv- och expeditionsbiträde.................. Eo 4 eller Eo 7

Geografiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: geografi. Professurens innehavare: professorn F. Hjulström.

Nuvarande personal: Kommitténs ändringsjinslag:

1 biträdande lärare

1 förste assistent

1 förste amanuens 2 förste amanuenser

1 institutionsvaktmästare A 7

1 kartritare A 7

1 kanslibiträde A 7

Kommittén anför: Arbetsbelastningen är för närvarande för stor för institutionens
ende ordinarie amanuens, trots att två extra ordinarie amanuenser,
avlönade med fri bostad, funnits på institutionen — dessa försvinna nu,

Departe mentschefen.

Departe mentschefen.

68 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

emedan deras rum tagits i anspråk som forskarrum. Institutionen mäste därför
få en ny ordinarie amanuens.

Kanslern tillstyrker bifall till kommitténs förslag.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening vitsordar,
att den förordade personalökningen är berättigad. Antalet studerande
hade under de senaste åren ökat mycket starkt, både på hög- och lågstadiet.
Man skulle därför kunna ifrågasätta inrättandet av ytterligare en förste
assistentbefattning. Kartritningshjälp hörde till de oundgängligaste behoven.
Med hänsyn till institutionens omfattande och ständigt ökande bibliotek och
kartsamling skulle ytterligare en förste amanuens vara väl motiverad.

Mot kommitténs förslag har jag icke funnit anledning till annan erinran än
att de till placering i A 7 föreslagna befattningarna tills vidare torde böra
givas extra ordinarie anställning samt att frågan, huruvida skriv- och expeditionsbiträdet
bör placeras såsom kansli- eller kontorsbiträde, bör bli föremål för
prövning i särskild ordning i enlighet med vad jag tidigare förordat. Befattningen
som kartritare synes böra benämnas kartbiträde.

Geologisk-mineralogiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: geologi, särskilt petrografi och mineralogi. Professurens inne

havare: professorn E. Norin.

Nuvarande personal:

1 förste amanuens
1 institutionsvaktmästare A 9

Kommitténs ändringsförslag:
1 förste assistent

1 laboratoriebiträde A 7
1 preparator A 10
1 vaktmästare A 6
1 kanslibiträde A 7

Kommittén framhåller, att en mineralogisk institution borde vara utrustad
med en preparator. När sådan funnes, syntes behovet av vaktmästarhjälp
kunna tillgodoses genom en befattning i lönegraden A 6.

Kommittén föreslår vidare, att kvartärgeologien utbrytes till en
särskild avdelning av institutionen med följande personal:

1 laborator

1 förste amanuens

1 laboratoriebiträde (A 7)

Till stöd härför anföres:

En förbättrad ställning åt kvartärgeologien vid Uppsala universitet har
sedan åtskilliga år regelbundet upptagits såsom ett av de viktigaste önskemålen
i universitetets riksdagspetita. Såsom motivering härför åberopar kommittén
en skrivelse av professor E. Norin, vari följande anföres.

69

Kungl. Martts proposition nr 273.

Jag önskar understryka nödvändigheten av inrättandet av en fast, ordinarie
lärarbefathiing i kvartärgeologi. Den mellanställning kvartärgeologien intager
i förhållande till å ena sidan den historiska geologien och paleontologien, å
andra sidan den fysiskt-kemiskt betonade geologien, fordrar en speciallärare
för att en allsidig, högkvalificerad undervisning och handledning skall kunna
meddelas. En uppdelning av ämnet på de båda nuvarande geologiprofessorerna
är givetvis till stor nackdel för kvartärgeologiens studium. En rationell undervisning
vid statsuniversiteten i det synnerligen omfattande ämnet kvartär
geologi är ett ofrånkomligt krav, som måste uppfyllas icke minst med anledning
av industriens och det allmännas ständigt ökade behov av vetenskapligt
skolade kvartärgeologer. Därtill komma de ärorika traditioner vårt land
på detta område har att uppehålla.

Kommittén har dessutom från docenten N. G. Hörner erhållit uppgifter
beträffande kvartärgeologiens nuvarande ställning vid universitetet. Hörner
yttrar bland annat:

Den kvartärgeologiska undervisningen vid universitetet möjliggöres för närvarande
genom ur fonden för inbesparade docentstipendier för en termin i
sänder anvisade anslag.

År 1945 uppgick exempelvis det sammanlagda beloppet till 3 000 kronor
med minimifordran 40 föreläsningar (20 per termin).

Anslagens knapphet har i hög grad beskurit möjligheten till vetenskapligt
arbete.

Kvartärgeologien behandlar den senaste, yngsta perioden i jordens långa och
komplicerade utveckling, den period som ligger oss närmast och varifrån
naturens egna dokument finnas bevarade på ett sätt som möjliggör säkrare
studium och rekonstruktion av många viktiga grenar av det geologiska
skeendet än vad som är möjligt för någon annan epok. Kvartären visar oss
också några av naturens egna stora laboratorieexperiment, som kasta ljus
över andra centrala delar av geologien (exempel: jordskorpans reaktion mot
väldiga belastningsförändringar); kvartären är i många avseenden ett verkligt
geologiens nyckelområde.

Den kvartärgeologiska utvecklingen har i hög grad präglat den miljö i vilken
vi leva och kvartära bildningar spela en utomordentligt viktig roll för vårt
näringsliv. Våra för jordbruk, skogsbruk, vattenhushållning etc. bestämmande
lösa jordlager äro alla kvartära bildningar. Jämför också de kvartära avlagringarnas
betydelse för tekniken: järnvägs- och vägväsen, markstabilitet för
byggnadsverk av de mest skilda slag etc.

Kvartärgeologien har vital anknytning till ett flertal andra ämnen. Nivåoch
klimatförändringar lia i mångt och mycket varit bestämmande för växtoch
djurvärldens invandring och nuvarande fördelning, för den arkeologiska utvecklingen,
för bebyggelsens lokalisering genom tiderna.

Den i stor utsträckning på bestämda och ofta närliggande praktiska resultat
inriktade, mycket viktiga forskning inom kvartärgeologi och därmed sammanhängande
gebit som bedrives av ett flertal statliga och enskilda institutioner,
minskar ingalunda behovet av en av omedelbara tillämpningar mera obunden
grundforskning inom ämnet vid universitetet — tvärtom framhäver ämnets
utomordentligt stora praktiska och ekonomiska betydelse vikten av sådan
friare forskning på längre sikt.

Det omfattande och viktiga ämnet kvartärgeologi faller i väsentlig grad
utanför den indelning efter vilken geologien är representerad vid universitetet.
Den ena av de båda geologiprofessurerna har huvudvikten lagd vid petrografi

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

och mineralogi, den andra vid historisk geologi, särskilt med biologisk orientering
och alltsedan professurens tillkomst övervägande inriktad på prekvartära
formationer och deras biota, särskilt djurvärld. Båda dessa av professurer
företrädda ämnesgrenar eller grupper av ämnesgrenar äro av fundamental
betydelse och av sådan omfattning att de mer än väl helt och fullt kräva sin
man. Några avprutningar därvidlag äro knappast tänkbara. Skulle någon av
dessa båda professorer känna sig förpliktad att undervisa, handleda och
examinera i kvartärgeologi i en utsträckning någorlunda motsvarande detta
ämnes omfattning och betydelse, måste detta i de flesta fall ° medföra en
mycket betänklig splittring. Sedan professor A..G. Högboms avgång för 22 år
sedan har heller icke någon geologiprofessor i Uppsala meddelat undervisning
i kvartärgeologi.

Kvartärgeologi måste givetvis ingå i geologiutbildningen. Från statliga verk
och myndigheter, ävensom från stora icke-statliga företag av olika slag, efterfrågas
gång på gång yngre geologer med god utbildning i kvartar. Geologien
är så rikt differentierad och starkt specialiserad, att en kvartiirgeologisk utredning
i de flesta fall kräver en specialist, liksom andra geologiska branscher
kräva sina

Kommittén anser att åtgärder nu böra vidtagas för att giva en förbättrad
ställning åt kvartärgeologien vid Uppsala universitet, i all synnerhet som
detta uppenbarligen vore en angelägenhet, som rörde flera ämnen inom sektionen.
Ämnet borde sålunda ges en särskild representation genom en laboratorsbefattning.
Alternativet biträdande lärare torde ej motsvara behovet, då
vederbörande ej endast skulle ombesörja undervisning utan även självständigt
företräda forskningen i ämnet. Kvartärgeologien borde bilda en särskild
avdelning inom geologisk-mineralogiska institutionen.

Kanslern biträder icke för närvarande förslaget örn inrättande av en laboratorsbefattning
i kvartärgeologi; däremot tillstyrker kanslern, att en biträdande
lärare för undervisning i kvartärgeologi anställes å paleontologiska institutionen,
dit ämnet närmast hörde. Om det med hänsyn till utrymmes- eller andra
förhållanden kunde anses lämpligare att bereda lokal för denna vetenskapsgren
inom den geologisk-mineralogiska institutionen, syntes hinder ej böra
möta mot en dylik anordning. Den biträdande läraren borde erhålla biträde axen
förste amanuens; kanslern biträder således ej förslaget örn inrättande av en
befattning som laboratoriebiträde åt denne. Kanslern tillstyrker däremot i
övrigt kommittéförslaget med allenast den ändringen att den nya vaktmästarbefattningen
föreslås placerad i A 5 i stället för i A 6.

Med anledning av kanslerns ståndpunktstagande till frågan om inrättande
av en befattning som laborator i kvartärgeologi, åberopar matematislc-naturvetenskapliga
sektionen ett yttrande av chefen för Sveriges geologiska undersökning,
vari anföres bland annat följande.

Akademisk undervisning i kvartärgeologi måste tillmätas en utomordentlig
vikt då det gäller att säkra tillgången på forskare för vetenskapliga studier
i praktiska syften över våra lösa jordarters geologi. Flera statsinstitutioner

71

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

ha på senaste tiden förgäves eftersökt vetenskapligt välkvalificerade och
praktiskt inriktade kvartärgeologer, eller som de även benämnas, jordartsgeologer.
Jordartsgeologers arbeten innebära insatser av stort ekonomiskt
värde för lantbruk och skogsbruk, för väg- och vattenbyggnadstekniska
frågor samt för sådana som röra vattenförsörjningsproblem. Framför allt inom
väg- och vattenbyggnadstekniken samt i samband med de hydrogeologiska
frågor, som aktualiseras av växande bebyggelse, torde möjligheter för värdefulla
insatser vara i stigande. Även må erinras om att tekniskt användbara
jordarter av olika slag alltmera kräva geologiska undersökningar, exempelvis
för användning inom silikatkemien. Den nationalekonomiska betydelsen av
jordartsgeologernas insatser torde vara jämförlig med malmgeologernas.

Sektionen framhåller vidare, att kunskap i kvartärgeologi vore nödvändig
för många andra vetenskapsgrenar, såsom botanik och växtbiologi, zoologi och
arkeologi, vilket lett till, att docenten Hörners föreläsningar i regel bevistats
av ett större antal åhörare än föreläsningarna i de andra grenarna av geologien.

Sveriges docentjörbund har förklarat sig anse det vara av yttersta vikt, att
åtminstone en tjänst i laboratorsklass inrättas i ifrågavarande ämne, som
egentligen borde representeras av en professur.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening upplyser,
att vaktmästar- och kanslibiträdestjänsterna redan finnas å institutionen,
ehuru bekostade av materielanslaget. Föreningen anser önskvärt, att
den av kommittén förordade personalstaten kompletteras med ytterligare
en förste assistent samt en laboratorietekniker.

Den geologisk-mineralogiska institutionen torde i enlighet med kommitténs
förslag böra utrustas med en förste assistent, ett laboratoriebiträde, tills vidare
i lönegraden Eo 7, samt en vaktmästare och ett biträde för skriv- och expeditionsgöromål.
I enlighet med kanslerns förslag torde vaktmästaren böra
placeras i lönegraden A 5. Beträffande skriv- och expeditionsbiträdets löneställning
hänvisar jag till det föregående. Den föreslagna förändringen av den
nuvarande institutionsvaktmästartjänsten anser jag mig icke nu kunna
biträda.

Jag har funnit övertygande skäl förebragta för inrättande av en ordinarie
laboratorsbefattning i kvartärgeologi och tillstyrker därför kommittéförslaget i
detta hänseende. I likhet med kanslern förordar jag vidare, att denne till sitt
förfogande får en förste amanuens. I enlighet med kommitténs förslag anser
jag även rimligt att en teknisk hjälpkraft anställes såsom biträde åt den
blivande laboratorn och tillstyrker för detta ändamål inrättande av en tjänst
som laboratoriebiträde i lönegraden Eo 7.

Paleontologiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: geologi, särskilt historisk geologi. Professurens innehavare: professorn
G. Säve-Söderbergh.

Departe mentschefen.

72

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr %73.

Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag:

2 förste assistenter

1 förste amanuens
1 institutionsvaktmästare A 9

1 vaktmästare A 6
1 laboratorietekniker A 11

, 1 laboratoriebiträde A 7

1 kanslibiträde A 7

Till stöd för sitt förslag anför kommittén:

I detta ämne måste en viss hjälp till undervisningen anses vara ett skäligt
krav, ehuru kommittén icke ansett sig böra förorda någon befattning som
biträdande lärare utan stannat vid att föreslå en undervisningsassistent. Institutionsvaktmästaren
i A 9 har utfört i stort sett en preparators arbete och är
fullt sysselsatt med detta. För de egentliga vaktmästarsysslorna behövs därför
en vaktmästare i lönegrad A 6. På institutionen finnes anställd en tecknare,
som avlönas med tillfälligt anskaffade medel. Han måste emellertid ges en
fast ställning inom institutionen, för vilken hans tjänster äro synnerligen
värdefulla, speciellt då han även är skicklig fotograf. Kommittén föreslår,
att för detta ändamål en tjänst som laboratorietekniker i A 11 inrättas.

Kanslern tillstyrker inrättande av de föreslagna tjänsterna utom den ena
assistenttjänsten och vaktmästarbefattningen.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen anför med anledning härav, att
det på grund av det myckna museala arbetet samt undervisningens personalkrävande
karaktär vore beklagligt, om ej två assistenter erhölles.

I likhet med kanslern anser jag, att tills vidare endast en förste assistent
torde böra anställas å institutionen. Bristen på teknisk personal är givetvis
för en institution av förevarande slag synnerligen kännbar. I anslutning till
kommittéförslaget tillstyrker jag därför, att vid institutionen inrättas en ny
institutionsvaktmästartjänst och en laboratoriebiträdestjänst, tills vidare placerade
i lönegraden Eo 9 respektive Eo 7. För skriv- och expeditionsgöromål
torde ett särskilt biträde erfordras; beträffande dettas löneställning hänvisar jag
till vad jag förut anfört. Däremot anser jag mig i likhet med kanslern icke böra
för närvarande ifrågasätta inrättande av en särskild vaktmästarbefattning.

Institutet för högspänningsforskning med åskledarkontrollanstalten.

Institutet för högspänningsforskning med åskledarkontrollanstalten avviker
till sin karaktär avsevärt från övriga universitetsinstitutioner, då det är
ett rent forskningsinstitut med stark inriktning på vissa för det praktiska livet
viktiga arbetsuppgifter, särskilt beträffande åskskydd för såväl människor som
byggnader, maskiner, elektriska anläggningar m. m. Institutet har till sitt
ekonomiska stöd den av ingenjören B. John F. Andersson och hans maka 1918
givna donationsfonden för åskforskning och därmed sammanhängande praktiskt
betonade arbetsuppgifter.

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Fonden uppgick den 1 juli 1945 till ett belopp av 948 037 kronor med en
årlig ränteavkastning av 33 345 kronor.

Fondens avkastning är bunden på sådant sätt att Uppsala universitet vid
institutets tillblivelse erhöll ett räntefritt lån på 425 000 kronor för uppbyggnad
av institutet. När fondens belopp uppnått en sådan storlek, att det räntefria
lånet kunde återbetalas och samtidigt den återstående fondens avkastning
vore så hög, att den räckte till att täcka institutets driftkostnader, skulle
återbetalning av det räntefria lånet ske.

Chef för institutet är innehavaren av »B. John F. och Svea Anderssons
professur i elektricitetslära med särskild hänsyn till atmosfäriska urladdningar».
Denna befattning bekostas helt av statsmedel och staten lämnar även ett
årligt anslag till materiel och drift. Professurens nuvarande innehavare är
professorn H. Norinder.

Forskning skommitténs förslag framgår av följande sammanställning:

Nuvarande personal: Föreslagen ändring:

— 1 instrumentmakare A 14

1 mekaniker Eo 9

Kommittén anför: Hittills har institutionen ej haft någon personal på stat,
utan nödiga hjälpkrafter ha helt avlönats ur det årliga drifts- och materielanslaget.
Kommittén föreslår nu en ändring härutinnan, såtillvida att en
instrumentmakare och en mekaniker i respektive A 14 och Eo 9 placeras
å stat.

Kanslern tillstyrker bifall till kommitténs förslag.

Jag förordar, under hänvisning till vad jag anfört i det föregående, att
ifrågavarande två tjänster placeras, den ena i lönegraden A 10 såsom instrumentmakare
och den andra i lönegraden A 7 såsom institutionsvaktmästare.

Biokemiska institutionen.

Professuren i biokemi vid Uppsala universitet inrättades från den 1 juni
1938 på grundval av en donation till universitetet av makarna Karin och
Herbert Jacobsson. I universitetskanslerns resolution av den 7 oktober 1938
bestämdes i enlighet med i donationsbrevet uttalat önskemål, att professurens
innehavare skall ägna sig åt »forskning och undervisning beträffande de för
livsprocesserna grundläggande kemiska och fysikaliska lagbundenheterna».
Fonden, som den 30 juni 1944 uppgick till 523 845 kronor 1 öre, lämnar en avkastning,
som hittills tagits i anspråk uteslutande för att bestrida lön och
pensionsavgifter för professurens innehavare. Överskottsmedlen ha sålunda tills
vidare fått innestå för att säkra själva professurens bestånd mot penningvärdesförsämring,
räntefall och dylikt. — Donationen innefattade inga särskilda
medel för forskningens bedrivande eller för institutionsbygge. Forskningsarbetet
har hittills finansierats genom tillfälliga bidrag från enskilda
fonder, och lokalfrågan har provisoriskt lösts genom att professor Svedberg
upplåtit vissa utrymmen i fysikalisk-kemiska institutionen.

Departe mentschefen.

74

Kungl. Maj:is proposition nr 273.

Kommittén föreslår följande personalorganisation:

Nuvarande personal: Föreslagen personal:

— 1 förste assistent

1 förste amanuens
1 laboratorietekniker All
1 instrumentmakare A 10
1 laboratoriebiträde A 7
1 institutionsvaktmästare A 71
1/2 kanslibiträde A 71 2

Kommitténs förslag är grundat på en av professurens innehavare, professorn
A. Tiselius till kommittén avlåten skrivelse, vari anföres:

Professuren är i första hand en forskningsprofessur även örn viss begränsad
undervisning åligger dess innehavare (15 föreläsningar per läsår).

Ämnet biokemi hör till de naturvetenskapliga discipliner, som de sista åren
visat särskilt livlig utveckling och tendens att djupt gripa in på nya områden
av medicinsk, biologisk och teknisk forskning. Smittämnens och skyddsämnens
kemi, de fundamentala problemen om äggviteämnenas struktur och funktioner,
samt livsmedelskemiska frågor höra hit, för att blott nämna några exempel
på problem som studerats i Uppsala. Ett omfattande samarbete med vetenskapsmän
från närstående områden äger rum, speciellt med medicinska
forskare. Antalet forskare som ägna sig åt biokemiska uppgifter såsom medarbetare
eller elever till professorn ha befunnit sig i ständigt stigande och
är för närvarande (september 1945) 10 stycken vartill komma 2 docenter
(medicinare).

Denna glädjande utveckling tyder ju på att professuren har en betydelsefull
uppgift att fylla i vårt vetenskapliga liv. På grund av ämnets stora vetenskapliga
och praktiska betydelse skulle säkerligen en professur förr eller senare
måst skapas genom statens försorg örn ej enskilda donatorer trätt emellan.
Den omständigheten att det rör sig örn en donationsprofessur torde väl ej
utgöra ett hinder för att statligt stöd lämnas. Det kan nu visserligen sägas, att
ett så viktigt ämne som biokemi lätt bör kunna erhålla bidrag från fonder etc.,
och forskningsarbetets nuvarande finansiering jävar icke ett dylikt påstående.
Det bör dock med eftertryck framhållas, att det här praktiskt taget alltid
gäller ekonomiskt stöd för kortare tid (ett eller några få år) samt för preciserade
uppgifter av praktiskt syfte, under det att den rena grundforskningen har
mycket svårt att få bidrag på detta sätt. I längden är detta tillstånd ohållbart:
forskningsarbetet måste stödja sig på en fast grund av helt fri forskning som
kan organiseras på lång sikt. Här föreslås sålunda icke att staten skulle övertaga
finansieringen av hela det omfattande forskningsarbete som nu bedrives, utan
endast en del, som emellertid skulle bilda en fast stomme för den fortsatta
verksamheten. Undertecknad har då ansett rimligt att biokemien tilldelas en
personaluppsättning och årsanslag av ungefär samma storlek som nu föreslås
för den oorganiska respektive organiska kemien i Uppsala.

Befattningen som laboratorietekniker föreslås för att möjliggöra fast anställning
av en synnerligen värdefull teknisk kraft som under de senaste åren varit
professorns närmaste medhjälpare i krävande analytiska arbeten och som där

1 Då planerad nybyggnad tagits i bruk.

2 Gemensamt med fysikalisk-kemiska institutionen.

75

Kungl. Maj:ts -proposition nr 273.

nått en skicklighet långt utöver vad som kan anses normalt för ett laboratoriebiträde.
Hans språkkunskaper och förmåga att självständigt orientera sig
i litteraturen gör honom till en ovärderlig medarbetare, vilken man gärna
skulle vilja bereda en fast anställning, varvid en ställning som laboratorietekniker
förefaller ytterst väl motiverad.

För biokemien så som den nu bedrives i Uppsala är även en kvalificerad
instrumentmakare oundgängligen nödvändig, då man i stor utsträckning
baserar arbetena på utarbetande av nya metoder som kräva en omfattande
apparatur.

Kanslern, som icke tagit ställning till förslaget om inrättande framdeles
av en befattning som institutionsvaktmästare, tillstyrker i övrigt bifall till
kommitténs förslag.

Biokemiens stora vetenskapliga och praktiska betydelse synes mig till fullo
motivera, att av statsmedel avlönad personal ställes till ifrågavarande institutions
förfogande. Mot den ifrågasatta personalstabens storlek har jag icke
funnit anledning till anmärkning; det må framhållas, att den föreslagna personalen
redan i full utsträckning har sin verksamhet å institutionen fast
avlönad medelst enskilda medel. I fråga om personalens löneställning kan jag
dock icke till alla delar biträda kommitténs förslag. Med beaktande av de
principer för den tekniska personalens lönegradsplacering, jag enligt det föregående
ansett böra följas, tillstyrker jag att följande befattningar inrättas å

institutionen, nämligen

1 förste assistent.............................. arvode 7 200 kronor

1 förste amanuens ............................ » 3 600 »

1 preparator ................................. Eo 10

1 institutionsvaktmästare ...................... Eo 9

1 laboratoriebiträde ........................... Eo 7

1/2 biträde för skriv- och expeditionsgöromål....... Eo 4 eller Eo 7

Till frågan om inrättande framdeles av en institutionsvaktmästarbefattning
i 7 lönegraden är jag icke beredd att för närvarande taga ställning.

Fysikalisk kemiska institutionen.

Professuren i fysikalisk kemi är personlig för professorn T. Svedberg.

Föreslagen ändring:

1 laborator

2 förste assistenter
2 förste amanuenser
1 förste instrumentmakare A 14
1 laboratorietekniker All

2 laboratoriebiträden A 7
1/2 kanslibiträde A 71
1 räknebi träde A 4

1 Gemensamt med biokemiska institutionen.

Nuvarande personal:

1 förste assistent
1 förste amanuens
1 instrumentmakare A 10

1 maskinist A 8
1 institutionsvaktmästare A 7

Departe mentschefen.

76

Kungl. Majlis proposition nr 273.

Kommittén anför:

Den nuvarande personalen är helt otillräcklig för forskningsarbetet på institutionen.
Detta har kunnat fortgå tack vare anslag från olika forskningsfonder
samt på grund av uppdrag från industrier, varigenom medel erhållits för avlöning
av ytterligare forskningsassistenter, tekniska biträden samt rökne- och
skrivbiträden. Kommittén har ansett en utökning av den fasta staben i den
utsträckning, som framgår av tabellen, nödvändig.

Laboratorn skall leda och vidmakthålla centrifugavdelningen och ett av
laboratoriebiträdena är avsett att stå till hans förfogande. I denna fråga skriver
institutionsföreståndaren, professor T. Svedberg, följande:

»Under loppet av de senaste tjugo åren har på fysikalisk-kemiska institutionen
utarbetats metoder och byggts apparater, s. k. ultracentrifuger för
sedimentationsanalytiskt studium av högmolekylära ämnen. Denna försöksteknik
har fått allt större användning och ett betydande antal in- och utländska
forskare ha som gäster uppehållit sig på institutionen för att lära denna
teknik och begagna den till lösande av olikartade forskningsuppgifter inom
fysikalisk kemi, biokemi, medicinsk kemi, teknisk kemi. Det är av betydelse
att kontinuiteten i denna forskningsriktning säkras och den på institutionen
samlade erfarenheten bevaras och utvecklas. Genom tillsättande av en laborator
för handhavande av sådana uppgifter skulle detta mål nås.»

Kommittén vill understryka vad som anföres av professor Svedberg och
framhåller, att den apparatur och metodik det här gäller höra till de viktigaste
insatser svensk naturforskning åstadkommit på senare tid. Uppgiften att leda
denna avdelnings arbete på institutionen kräver en högt kvalificerad kraft.
En synnerligen lämplig kandidat finnes för befattningen, nämligen docenten
K. O. Pedersen, som sedan många år varit professor Svedbergs närmaste medarbetare
på detta område. Befattningen torde eventuellt kunna göras personlig.

Instrumentmakaren i A 14 har här benämnts förste instrumentmakare,
emedan han är avsedd att leda kemiska institutionernas verkstad, vid vilken
även instrumentmakare i A 10 föreslås.

Räknebiträdet är behövligt för bearbetning av observationer och forskningsdata,
speciellt med tanke på centrifugavdelningen.

Kanslern tillstyrker icke inrättande av laboratorsbefattningen; i stället föreslås
1 förste assistent för centrifugavdelningen. I stället för den av kommittén
föreslagne nye förste assistenten tillstyrker kanslern en andre assistent. I övrigt
biträder kanslern kommittéförslaget utom i vad avser inrättande av en befattning
som räknebiträde.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen finner det mycket betänkligt att
kanslern som chef för ultracentrifugavdelningen tänkt sig en förste assistent
i stället för en laborator. Det syntes ej möjligt att för en assistentlön erhålla
lämplig person på denna viktiga post.

Institutionsföreståndaren, professorn T. Svedberg, framhåller, att det vore
önskvärt att begagna det tillfälle som nu erbjudes att erhålla en för nämnda
befattning eminent skickad person. Institutionens arbetsprogram vore avsett
att utvidgas till viktiga områden inom atomforskningen, som nu planerades och
som nära sammanhängde med den cyklotronanläggning i anslutning till insti -

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

tutionen, som nu vore ekonomiskt säkerställd. Härigenom hade det blivit än
mer angeläget att få en ordinarie laborator än när kommitténs förslag framlades.

I ärendet har upplysts, att inom institutionen för närvarande arbetade 8
räknebiträden, avlönade av enskilda medel.

Sveriges docentförbund understryker angelägenheten av att ifrågavarande
Iaboratorstjänst inrättas.

Den föreslagna ordinarie laboratorstjänsten synes ha blivit på ett övertygande
sätt motiverad, varför jag tillstyrker att en dylik tjänst inrättas i stället för
den av kanslern förordade befattningen som förste assistent. Däremot anser jag
i likhet med kanslern, att den av kommittén föreslagna nya befattningen som
förste assistent bör utbytas mot en tjänst som andre assistent. Mot den förordade
ökningen av antalet förste amanuenser från en till två har jag icke
funnit anledning till erinran.

Kanslern har biträtt förslaget örn ändring av tjänsten som instrumentmakare
i lönegraden A 10 till förste instrumentmakare i lönegraden A 14. Såsom
av det föregående framgår, har även allmänna lönenämnden ansett sig kunna
tillstyrka detta förslag. Med hänsyn till att befattningshavaren förestår den
för de kemiska institutionerna gemensamma instrumentverkstaden anser även
jag, att den ifrågavarande förändringen framstår såsom befogad, och tillstyrker
densamma. Däremot kan jag icke tillstyrka att den föreslagna laboratorieteknikerbefattningen
i lönegraden A 11 placeras högre än i 10 lönegraden
under tjänstebeteckningen preparator; tills vidare synes befattningen böra bli
extra ordinarie. Två laboratoriebiträden synas erforderliga; det ena torde till
en början böra givas extra ordinarie ställning. Med hänsyn till vad i ärendet
upplysts tillstyrker jag, att en ordinarie befattning i lönegraden Eo 4 såsom
räknebiträde inrättas. För skriv- och expeditionsgöromål torde en kontors- eller
kanslibiträdestjänst böra inrättas, gemensam för ifrågavarande institution och
den biokemiska institutionen.

Åberopande det anförda förordar jag, att följande nya befattningar inrättas,

nämligen

1 laborator .................................. ordinarie

1 andre assistent............................. arvode 6 000 kronor

1 förste amanuens ............................ » 3 600 »

1 förste instrumentmakare .................... A 14

1 preparator ................................ Eo 10

1 laboratoriebiträde .......................... A 7

1 » .......................... Eo 7

1 räknebiträde .............................. Eo 4

1/2 biträde för skriv- och expeditionsgöromål....... Eo 4 eller Eo 7

Departe mentschefen.

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Kemiska institutionens avdelning för oorganisk kemi.

Båda kemiprofessurernas ämnesområde benämnes enbart »kemi.» Föreståndare för institutionens
oorganiska avdelning är professorn G. Hägg.

1 förste assistent
4 förste amanuenser

Nuvarande personal:

Kommitténs ändringsförslag:
2 förste assistenter

1/2 instrumentmakare A 101

1/2 maskinist A 81

1 laboratoriebiträde A 7

1 institutionsvaktmästare A 7

1 vaktmästare Eo 6
1/2 kanslibiträde A 71

Till stöd härför anför kommittén:

Kemien arbetar sedan lång tid tillbaka med instrumentell utrustning i en
utsträckning, som kan jämföras med vad som gäller för fysiken. Det är därför
numera nödvändigt att ställa verkstadsutbildad arbetskraft till detta ämnes
förfogande. Det bör framhållas, att det är betydligt ändamålsenligare för en
institution, som kan sysselsätta en instrumentmakare, att ha en dylik anställd
än att anlita privata firmor. Arbetet blir i regel bättre utfört, eftersom institutionens
instrumentmakare kan specialisera sig på den typ av instrument, som
förekommer vid institutionen, och leva sig in i de mekaniska sidorna av de problem,
till vilkas lösande instrumenten skola användas. Kommittén föreslår därför
inrättandet av instrumentmakarbefattningar vid de kemiska institutionerna.
I detta sammanhang föreslår kommittén, att organiska och oorganiska avdelningarna
gemensamt få en instrumentmakarbefattning. På en kemisk institution
förekommer särskilt mycket arbete för vaktmästare, såsom beredande
av lösningar, mottagning av material, utlämning av glasvaror till eleverna och
dylikt. Kommittén anser det därför nödvändigt med en biträdande vaktmästare,
som föreslås placerad i Eo 6. Kanslibiträdet delas med avdelningen för
organisk kemi.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen hemställer, att vaktmästaren i
Eo G utbytes mot en laboratorietekniker i A 11.

Kanslern tillstyrker följande personalförstärkning, nämligen 1 andre assistent
(i stället för en förste assistent), 1/2 instrumentmakare i A 10, 1 laboratoriebiträde
i A 7, 1 vaktmästare i Eo 5 (ej Eo 6) samt 1/2 kanslibiträde.

Kemiska institutionens avdelning för organisk kemi.

Professurens innehavare: professorn A. Fredga.

1 Gemensamt med avdelningen för organisk kemi.

79

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag:

1 förste assistent 2 förste assistenter

1 förste amanuens
1/2 instrumentmakare A 101

1/2 maskinist A 81

1 laboratoriebiträde A 7

1 institutionsvaktmästare A 7

1 vaktmästare Eo 6
1/2 kanslibiträde A 71

Kommittén anför: Den nya amanuensen är avsedd för undervisningens behov.
Undervisningsstaben, 1 undervisningsassistent och 1 amanuens, måste
anses representera ett nödvändigt minimum. I övrigt hänvisas till avdelningen
för oorganisk kemi beträffande motivering för de föreslagna befattningarna.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen hemställer, att vaktmästaren i
Eo 6 utbytes mot en laboratorietekniker i A 11.

Kanslern biträder kommittéförslaget med den ändringen, att den nye förste
assistenten utbytts mot en andre assistent och att vaktmästaren i Eo 6 nedflyttats
till Eo 5.

Det synes erforderligt, att den kemiska institutionens båda avdelningar vardera
förses med två assistentbefattningar. I likhet med kanslern förordar jag
dock, att de två nya assistenterna placeras såsom andre assistenter. Mot förslaget
om anställande av en förste amanuens å avdelningen för organisk kemi
synes icke vara något att erinra. Den för avdelningarna gemensamma instrumentmakaren
synes böra såsom institutionsvaktmästare placeras i lönegraden
A 9.1 likhet med kanslern förordar jag vidare, att avdelningarna utrustas med
var sin befattning som laboratoriebiträde och som vaktmästare, samtliga tills
vidare i extra ordinarie ställning och placerade i lönegraden Eo 7 respektive
Eo 5. Slutligen tillstyrker jag, att ett för institutionen gemensamt extra ordinarie
biträde för skriv- och expeditionsgöromål anställes.

Centralt analyslaboratorium för kemiska institutionen,

Kommittén föreslår, att i anslutning till kemiska institutionen inrättas ett
centralt analyslaboratorium med det dubbla syftet att utföra kemiska analyser
och utgöra en härd för forskning inom analytisk kemi, samt att detta, i
avbidan på färdigställande av planerade byggnadsarbeten, förses med följande
personal:

1 laborator

1 andre assistent

1 laboratoriebiträde (A 7)

1 Gemensamt med avdelningen för oorganisk kemi.

Departe mentschefen.

80

Kungl. Marits proposition nr 273.

Till stöd för sitt förslag åberopar kommittén en av professorerna G. Hägg
och A. Fredga verkställd utredning, vari anföres i huvudsak följande.

Inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen föreligger ett utomordentligt
stort behov av ett analyslaboratorium, som gemensamt kunde utnyttjas
för forskningen inom sektionens samtliga ämnen och även möjligen for den
teoretiska medicinska forskningen. Det utomordentligt stora intresse, sorn
väckts av tanken pa ett sådant centralt analyslaboratorium, och de stora fördelar,
som detta skulle medföra, ej minst i besparingssyfte, lia föranlett oss
att här nedan föreslå inrättandet av ett dylikt laboratorium.

Inom kemiska institutioner i utlandet har det blivit allt vanligare, att
särskilda analysavdelningar nied speciellt utbildad personal inrättas. De tidskrävande
analyserna, som i allmänhet ligga helt vid sidan av det egentliga
forskningsarbetet, kunna annars ofta helt enkelt ej genomföras. När sådana
svårigheter uppstå vid kemisk forskning, där forskaren dock både beträffande
utbildning, utrustning och lokalförhållanden bör ha goda förutsättningar att
själv utarbeta och genomföra sina analyser, förstår man icke-kemistens läge
när han ställes inför lösandet av ett analytiskt problem. Och analyser äro
inom ett stort antal av sektionens ämnen samt i stor utsträckning inom
medicinen ett minst lika viktigt hjälpmedel för forskningen som inom kemien.
Vissa ämnen kräva för övrigt för den rena grundforskningen analyser till
sådant antal som inom den rena kemien endast torde förekomma vid biokemisk
forskning. Hit höra exempelvis de flesta ekologiska forskningsproblem.

Örn ett centralt laboratorium ej kan inrättas, blir som hittills ett decentraliserat
analysarbete enda utvägen. Varje institution, där forskningen kräver
analytiskt arbete, måste tillgodoses med för analys lämpliga, i allmänhet
mycket dyrbara laboratorielokaler, utrustning av instrument, glasvaror och
kemikalier samt analytiskt utbildad personal. Vad denna dubblering innebär
i onödiga utgifter för statsmakterna både när det gäller nybyggen och årsanslag
ligger i öppen dag. Flera institutionsföreståndare ha också förklarat, att
de både beträffande nybyggnadskrav och vissa övriga anslag kunna göra avsevärda
reduktioner om ett centralt analyslaboratorium kommer till stånd.

Som en grundläggande princip vid bestämmande av karaktären av det
centrala analyslaboratoriet bör gälla, att dess personal ej endast skall bearbeta
de analytiska uppgifter, som inkomma till laboratoriet. Den bör även medverka
vid undervisningen i analytisk kemi samt genom grundläggande forskning
utveckla den kemiska analysen. Den analytiska kemien representeras ej
någonstädes vid svenska universitet eller högskolor av fast anställda lärare
med speciella kvalifikationer inom analytisk kemi. I utlandet finnas däremot
professurer i analytisk kemi vid de flesta universitet och tekniska högskolor
och dessa professurer anses som helt oundgängliga. Man kan vidare säga, att
grundläggande analytisk forskning för närvarande knappast bedrivs i vårt
land, där dock, framför allt genom Bergman och Berzelius, den analytiska
kemien en gång utvecklades till en vetenskap. Dessa brister lia lett till att den
svenska industriens krav på kvalificerade analytici ej tillnärmelsevis kunna tillgodoses.
Likaså vänta ett stort antal viktiga analytiska problem på sin lösning.
Vi anse därför att det centrala analyslaboratoriet genom att även bedriva
analytisk undervisning och forskning bör kunna fylla ett för landets industri
ytterst viktigt behov. En sådan inriktning skulle sålunda i hög grad stärka
kontakten mellan industrien och den grundläggande forskningen.

Vid lantbrukshögskolan finnes för närvarande ett analyslaboratorium, som

81

Kungl. Maj:ts proposition nr ,173.

centralt ombesörjer det analysarbete, som kräves i samband med försöksverksamheten
på jordbruksområdet. Detta laboratorium är alltså uteslutande
inriktat pä där uppträdande analysproblem men är dock av intresse när det.
gäller planeringen av ett centralt analyslaboratorium vid universitetet. Laboratoriet
ledes av professorn i lantbrukskemi.

Med hänsyn till den analytiska kemiens stora betydelse och i enlighet med
förhållandena i de flesta andra kulturländer skulle det givetvis vara ytterst
önskvärt att en professur i analytisk kemi inrättades vid Uppsala universitet
och att det planerade centrala analyslaboratoriet ställdes under den nya
professorns ledning. På grund av att kemien vid universitetet redan representeras
av flera professorer än vid Lunds universitet och Stockholms högskola
befara vi dock, att en aktion i denna riktning ej skulle nå önskat resultat. Vi
ha därför stannat vid att begära inrättandet av en laboratorsbefattning (lönegrad
A 27) i analytisk kemi. Den person, som skall leda undervisning och
forskning samt ansvara för analysarbetet vid det planerade analyslaboratoriet,
måste nämligen vara synnerligen högt kvalificerad. En lägre tjänsteställning
än laborators är otänkbar och även med denna torde det ej alltid bli lätt
att finna en lämplig innehavare.

Kemiska institutionen omfattar för närvarande två avdelningar, en
oorganisk och en organisk, vardera under ledning av en professor. En av de
två professorerna är institutionsföreståndare. Att på detta sätt två avdelningar
bilda en gemensam institution har visat sig medföra många fördelar. Dubbleringar,
både av åtskilliga lokaler och av stora delar av utrustningen, undvikas,
varigenom befintliga lokaler och utrustningsdetaljer kunna utnyttjas verkligt
effektivt. Vi anse att det nya analyslaboratoriet bör ingå i den kemiska institutionen
som en ny avdelning parallell med de båda äldre. Att den nya avdelningens
ledare är laborator torde ej möta något hinder då ju givetvis fortfarande
en av de båda professorerna bör vara institutionsföreståndare.

Det nya analyslaboratoriets ledare bör vara ansvarig för de mera tillämpade
delarna av undervisningen i analytisk kemi vid institutionen. Elementär dylik
undervisning i form av övningskurser ledes nu av institutionens båda professorer
med biträde av arvodesavlönad arbetskraft (för närvarande huvudsakligen
amanuenser). Ledningen av denna undervisning bör alltså delvis överföras
till den nye laboratorn, som på grund av sin nära kontakt med analytiska
problem bör ha större möjlighet än professorerna att hålla denna starkt
specialiserade undervisning på ett fullt modernt plan. En sådan åtgärd står ju
i bästa överensstämmelse med den vid det föreliggande kommittéarbetet gällande
principen om en minskning av professorernas undervisningsbörda. Då den
direkta kursövervakningen givetvis fortfarande bör ske med hjälp av den
redan nu härför tillgängliga arvodesavlönade arbetskraften torde dock laboratorn
ej komma att härigenom belastas i alltför hög grad.

Vi lia även tänkt att högre undervisning i analytisk kemi bör ske genom
medverkan av analyslaboratoriets personal. Denna undervisning torde till stor
del komma att taga formen av att en forskare eller hans biträde införes i någon
speciell analytisk metodik, vilken är nödvändig för vederbörandes forskningsuppgift.

Redan genom den sistnämnda formen av undervisning kan analyslaboratoriet
bli till stor nytta för forskare inom andra av sektionens och medicinska
fakultetens ämnen. Laboratoriets verksamhet utåt bör även taga formen av
utarbetandet av nya för speciella forskningsproblem nödvändiga analysmetoder,
ren rådgivning samt slutligen utförande av analyser pä uppdrag.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 273.

(i

82

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Med undantag av analysuppdragen bör denna laboratoriets verksamhet vara
kostnadsfri så länge det gäller universitetets egna institutioner. Beträffande
analysuppdragen torde en viss, relativt låg taxa bli nödvändig för att förhindra
att laboratoriet fullständigt översvämmas av analysuppdrag, som kanske ej
äro strängt nödvändiga. Man torde även som en ofta lämplig form kunna
tänka sig att vederbörande forskare själv eller genom ett eget biträde utför
analyser på analyslaboratoriet, varvid alla dess resurser kostnadsfritt ställas
till förfogande.

För att analyslaboratoriet skall kunna bli till någon verklig nytta måste det
kunna arbeta synnerligen effektivt och härför fordras bland annat en relativt
stor personal. Vi föreslå som ett absolut minimum att denna förutom laboratorn
består av 2 assistenter (arvode cirka 7 200 kronor per år), 3 laboratoriebiträden
(Eo 7) samt en institutionsvaktmästare (A 9).

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen framhåller, att det föreslagna
analyslaboratoriet komme att spela en mycket betydelsefull roll. Sektionen
anför vidare:

Enligt vad en förfrågan bland sektionens medlemmar givit vid handen,
kommer det förutom av kemisterna med säkerhet att anlitas av forskare inom
ämnena botanik, växtbiologi, zoologi, geologi, geografi, meteorologi, fysik
och högspänningsforskning. Sektionen är förvissad om att den i betänkandet
föreslagna personalen snart kommer att visa sig otillräcklig. Den tekniska
personalen, som kan utföra rutinarbeten vid större serier av analyser, måste
säkerligen utökas kort efter det att laboratoriets verksamhet kommit i gång.
De sakkunniga synas väl medvetna om detta förhållande, och sektionen tar
fasta på deras uttalande att personalorganisationen endast föreslagits »i avvaktan
på tillbyggnadens färdigställande». Beträffande föreståndarens undervisningsskyldighet
vill sektionen betona att den ej bör omfatta allmän
elementär undervisning, utan endast sådana analysmetoder, som komma till
användning på högre stadier eller äro av mera speciell karaktär.

Kanslern har, i avbidan på byggnadsfrågans lösning, ställt frågan om anställande
av personal på framtiden.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen framhåller med anledning härav,
att föreståndaren borde utses snarast möjligt för att deltaga i planerandet av
byggnaden och dess inredning samt i tid ombesörja apparatanskaffning, då
leveranstiderna nu vore långa. Sveriges docentförbund anlägger liknande synpunkter.

Docentföreningen i Uppsala yttrar:

Forskningskommitténs förslag om ett centralt analyslaboratorium tillstyrkes
livligt av föreningen. Man torde emellertid kunna ifrågasätta, huruvida
den av de ursprungliga förslagsställarna angivna personalstaten verkligen ens
som ett minimum skulle kunna vara tillräcklig för att säkerställa ett effektivt
arbete av tillräcklig omfattning. De uppgifter, som skulle komma att åvila
ett dylikt laboratorium, kunna säkerligen beräknas bli lika om icke mera omfattande
och sannolikt mera mångskiftande än vid t. ex. lantbrukshögskolans
analyslaboratorium. Detta oaktat föreslås en personalstat, som icke oväsentligt
understiger det sistnämnda laboratoriets. Det är föreningens åsikt, att man

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 83

här väsentligt underskattat det behov av analytiskt arbete, som föreligger
särskilt inom de biologiska och geologiska vetenskaperna. Örn det skulle kunna
beredas möjlighet att centralt och till måttlig kostnad få dylikt arbete utfört i
tillräcklig utsträckning, skulle detta innebära en nära nog revolutionerande
reform för flera av dessa forskningsgrenar. Härför erfordras emellertid, att det
föreslagna laboratoriet får en avsevärd kapacitet. Den föreslagna personalstaten
med en laborator, två assistenter och tre laboratoriebiträden bör därför
enligt docentföreningens förmenande väsentligt utökas.

Tanken att vid Uppsala universitet inrätta ett centralt analyslaboratorium
synes vara ett gott uppslag, som förtjänar att snarast förverkligas. Lämpliga
lokaler saknas ännu, men jag förutsätter, att erforderlig utredning rörande
anskaffande av dylika utan dröjsmål kommer att igångsättas Jag biträder
för egen del förslaget, att analyslaboratoriet skall förestås av en vetenskapsman
i laborators ställning. Såsom matematisk-naturvetenskapliga sektionen
framhållit bör denne befattningshavare tillsättas i så god tid, att han kan
deltaga i planerandet och utrustandet av laboratoriet. Jag förordar därför, att
tjänsten uppföres på ordinarie stat från och med nästa budgetår. Med anställande
av i övrigt erforderlig personal synes kunna anstå till en senare tidpunkt.

Matematiska institutionen.

Två professurer finnas, båda i »matematik». Professurernas innehavare: professorerna T. Nagell
och A. Beurling.

Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag:

1 biträdande lärare

2 förste assistenter

1 förste amanuens

1/2 vaktmästare A 51

1/2 kanslibiträde A 71

Kommittén yttrar:

Enligt kommitténs uppfattning är matematiken för närvarande på ett
allvarligt sätt missgynnad ifråga om lärarkrafter. I detta avseende torde överhuvudtaget
knappast finnas något universitet av Uppsala eller Lunds storlek
med så knapphändig utrustning. Våra grannländers universitet äga t. ex.
en helt annan position i avseende på docenter med arvode, assistenter och
amanuenser. Den av kommittén föreslagna ökningen måste därför anses som
ett nödvändigt minimum för att möjliggöra en effektiv undervisning och därmed
även förbättra möjligheterna till vetenskapligt arbete.

Kanslern tillstyrker förslaget med allenast den förändringen, att den ene
assistenten ansetts böra erhålla ställning som andre assistent och att kanslibiträdet
givits extra ordinarie ställning.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen invänder gentemot kanslerns
förslag, att det måste anses olämpligt att föreslå en förste och en andre assistent
på två professurer.

1 Gemensamt med institutionen för mekanik och matematisk fysik.

Departe mentschefen.

Departe mentschefen.

Departe mentschefen.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening anser
det absolut oundgängligt med ytterligare en biträdande lärare.

Med hänsyn till att ifrågavarande ämne representeras av två professurer,
synas i enlighet med kommitténs förslag båda assistenterna böra erhålla ställning
som förste assistenter. I övrigt föranleder kanslerns förslag icke annan
erinran från min sida än att tjänsteställningen för skriv- och expeditionsbiträdet
bör bli föremål för prövning i särskild ordning.

Institutionen för mekanik och matematisk fysik.

Ämnesområdets benämning: mekanik och matematisk fysik. Professurens innehavare: professorn
I. Waller.

Nuvarande personal:

1/2 vaktmästare A 51

Kommitténs ändringsförslag:
1 biträdande lärare
1 förste assistent
1 förste amanuens

1/2 kanslibiträde A 71

Kommittén yttrar:

Ämnets centrala betydelse inom modern naturforskning och dess snabba
expansion motiverar, att antalet lärare ökas. I utlandet är detta omfattande
ämne ofta företrätt av flera professorer. Ämnesrepresentanten har bland annat
särskilt framhållit behovet av en biträdande lärare med huvudsaklig uppgift
att sköta undervisningen i mekanik för lägre examina och bedriva forskning.
Kommittén anser sig böra tillstyrka förslaget om en biträdande lärare samt
föreslår även en amanuens med huvudsaklig uppgift att biträda vid den
elementära undervisningen, speciellt räkneövningarna i mekanik. Amanuensen
bör även kunna anlitas som räknebiträde vid utförande av kvalificerat räknearbete.

Kanslern tillstyrker inrättande av befattningar som förste assistent och
förste amanuens samt ett kanslibiträde i Eo 7, gemensamt med matematiska
institutionen. Däremot upptar kanslern icke för närvarande förslaget om en
tjänst som biträdande lärare. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen finner
det olyckligt, att sistnämnda tjänst strukits av kanslern.

Frågan om inrättande av en tjänst som biträdande lärare synes böra prövas
först i samband med universitetsberedningens kommande förslag rörande
dylika tjänster. I övrigt biträder jag i likhet med kanslern kommitténs förslag,
dock under erinran beträffande skriv- och expeditionsbiträdet till vad jag i det
föregående anfört.

1 Gemensamt med matematiska institutionen.

Kungl. Majda proposition nr 273.

85

Meteorologiska institutionen.

Professurens ämnesområde: meteorologi.

Nuvarande personal:

1 förste assistent

1 andre assistent

2 förste amanuenser

1 institutionsvaktmästare A 7

Professurens innehavare: professorn H. Köhler.

Kommitténs ändringsförslag:

2 förste assistenter
1 förste assistent

3 förste amanuenser

1 instrumentmakare A 10
1 kanslibiträde A 7

Kommittén anför:

Den ena forskningsassistenten och en amanuens avses för det nya observator^
i Marsta.

Det förhållandevis stora behovet av hjälpkrafter sammanhänger med det
omfattande löpande observationsarbete, som är nödvändigt inom detta forskningsområde.

Meteorologien är numera en i hög grad experimentell vetenskap. Det är
därför nödvändigt, att institutionen får en skicklig instrumentmakare. Speciellt
är detta krav motiverat efter det nya observatoriets tillkomst.

Kanslern tillstyrker nyinrättande av en befattning som förste assistent, en
befattning som förste amanuens och en tjänst som instrumentmakare i A 10;
dessa tre tjänster vore avsedda för observatoriet i Marsta och borde ej tillsättas,
förrän detta observatorium skulle tagas i bruk (sannolikt under hösten
1946). Kanslern borde lämna medgivande till tjänsternas besättande. —
Vidare tillstyrker kanslern, att en kanslibiträdestjänst i A 7 inrättas.

Ifråga om personalen vid det nya observatoriet i Marsta ansluter jag mig
till kanslerns förslag, dock med den ändringen, att den föreslagna instrumentmakartjänsten
bör utbytas mot en tjänst som institutionsvaktmästare i lönegraden
Eo 9. I likhet med kanslern kan jag icke förorda, att den nuvarande
andre assistenten utbytes mot en förste assistent. Beträffande befattningen
som skriv- och expeditionsbiträde, mot vars inrättande anledning till erinran
ej synes föreligga, bör iakttagas vad jag i det föregående anfört.

Växtbiologiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: växtbiologi. Professurens innehavare: professorn E. Du Rietz.

Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag:

1 förste assistent

1 förste amanuens
1 andre amanuens
1 institutionsvaktmästare Eo 7

1 preparator A 10
1 kanslibiträde A 7

Departe mentschefen.

86

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Till stöd för sitt förslag anför kommittén:

Kanslibiträdet är speciellt behövligt, då intet laboratoriebiträde föreslagits
för institutionen och då institutionen har stor korrespondens i samband med
naturskyddsärenden. Beträffande preparatorn har institutionsföreståndaren,
professor E. Du Rietz, i skrivelse till kommittén lämnat följande motivering.

Behovet av en preparator motiveras dels av institutionens snabbt växande
samlingar, vilka i stor utsträckning fordra en speciell preparators vård dels av
det för varje år alltmera omfattande instrumentella arbete, som med fördel kan
överlämnas åt en skicklig och kunnig preparator för att icke i onödan belasta
prefektens och de övriga vetenskapliga arbetskrafternas strängt upptagna tid
och för att därigenom effektivisera det vetenskapliga arbetet. De instrumentella
arbeten, som härmed avses, äro dels snittning och färgning av mikroskopiska
preparat, dels skötseln av apparaturen för bestämning av surhetsgraden,
elektriska ledningsförmågan, fosfathalten m. m. i jord- och vattenprov,
dels fotografering (mikro- och makro-) samt framkallning och förstoring.

Kanslern tillstyrker, att en förste assistentbefattning inrättas men förutsätter,
att andre amanuenstjänsten samtidigt indrages. I stället för preparatorstjönsten
föreslår kanslern ett laboratoriebiträde i A 7. Kanslern biträder
förslaget om inrättande av en kanslibiträdestjänst och föreslår utöver kommitténs
förslag, att institutionsvaktmästarbefattningen ordinariesättes.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen framhåller, att preparatorsbefattningen
i A 10 var avsedd att kunna vid institutionen kvarhålla den nuvarande,
utmärkt skicklige vaktmästaren (48 år). Kanslerns förslag skulle medföra, att
vaktmästaren antar annan, erbjuden plats. Vidare beklagas förslaget om
indragning av en andre amanuensbefattning.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening framhåller,
att preparatorsgöromålen utgöra nuvarande vaktmästarens huvuduppgift.
Skrivbiträde på heltid funnes redan, avlönad av institutionsmedel.
I fråga örn den vetenskapliga personalen hemställer föreningen, att andre
amanuensen utbytes mot en förste amanuens samt att ytterligare en befattning
som förste assistent inrättas utöver vad kommittén föreslagit.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som tillkomma den nu i lönegraden
Eo 7 anställde institutionsvaktmästaren synes det motiverat att denne placeras
såsom institutionsvaktmästare i lönegraden A 9. För egentliga vaktmästargöromål
synes böra avses en tjänst som vaktmästare i lönegraden Eo 5. I
övrigt föranleder kommitténs förslag icke annan erinran från min sida än en
hänvisning till vad jag förut anfört rörande löneställningen för skriv- och
expeditionsbiträden. Jag har således icke funnit skäl att ifrågasätta indragning
av den nuvarande tjänsten som andre amanuens.

Zoologiska institutionen.

Två zoologiprofessurer finnas: i zoologi samt i zoologi, särskilt jämförande anatomi och histologi.
Professurernas innehavare: professorerna S. O. Hörstadius och N. von Hofsten.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273. 87

Utöver inrättande av en professur i zoofysiologi föreslår kommittén följande
personaländringar:

Nuvarande personal:

1 museiassistent A 21

2 förste amanuenser

2 institutionsvaktmästare A 7
1 tekniskt biträde A 7

Kommitténs ändringsförslag:
1 museiassistent A 23
1 biträdande lärare
3 förste assistenter
3 förste amanuenser

3 laboratoriebiträden A 7
1 kanslibiträde A 7

Den biträdande läraren är avsedd att meddela ungefär hälften av den grundläggande
undervisningen i jämförande anatomi, som omfattar en kurs 5 dagar
i veckan (varje arbetsdag föreläsning -j- laboratorieövningar).

Såsom biträden åt den föreslagna nya professuren i zoofysiologi avses av
den i sammanställningen upptagna personalen 1 förste assistent, 1 förste
amanuens och 1 laboratoriebiträde.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen, som enligt den i det föregående
länmade redogörelsen föreslagit, att museiassistenten (A 21) vid institutionen
för systematisk botanik uppflyttas till museiintendent i laboratorsgraden, förordar,
att även museiassistenten vid zoologiska institutionen uppflyttas till
nämnda ställning.

Kanslern, som icke för närvarande tillstyrker förslaget om en professur
i zoofysiologi och inrättande av de därmed sammanhängande nya tjänster,
biträder i övrigt kommittéförslaget. Kanslern förordar alltså en uppflyttning
till A 23 av tjänsten som museiassistent samt att personalstaben ökas med
1 biträdande lärare, 2 förste assistenter, 1 laboratoriebiträde och 1 kanslibiträde.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, har jag förordat,
att från och med nästa budgetår en professur i zoofysiologi inrättas vid
Uppsala universitet. Den personal, som erfordras till biträde åt den nya
professurens blivande innehavare, synes dock icke behöva anställas förrän vid
en senare tidpunkt.

I enlighet med vad jag förut anfört förordar jag, att museiassistenten från
och med nästa budgetår uppflyttas till lönegraden A 23. Även i övrigt biträder
jag kanslerns förslag; det nya laboratoriebiträdet förutsättes därvid tills
vidare få extra ordinarie ställning. Beträffande »kanslibiträdet» hänvisar jag
till det föregående.

Departe mentschefen.

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Sammanfattning.

Departe- De matematisk-naturvetenskapliga institutionernas nuvarande personal —
mentschefen. ^är |J0rtses fr4n professorer — skulle för nästa budgetår vid bifall till vad
jag i det föregående anfört undergå följande förändringar:

Nuvarande personal: Av departementschefen förordad

ändring:

Laborator, observator . . .			2	Laborator, observator		5	(+ 3)
Biträdande lärare......			2	Biträdande lärare			5	(+ 3)
Museiassistent ........	. A	21	2	Museiassistent . .	A 23	2
Förste assistent........			7	Förste assistent ..			20	(+13)
Andre » ........			1	Andre »			5	(4- 4)
Förste amanuens......			20	Förste amanuens .			29	(+ 9)
Andre » ......			1	(= nu)
Trädgårdsmästare .....	. A	18	1	Akademiträdgårds-
				mästare ......	A :	18	1
				Förste instrument-
				makare ......	A :	14	1	(+ 1)
Instrumentmakare.....	. A	10	2	(= nu)
				Preparator .....	EolO	2	(+ 2)
Trädgårdsmästare .....	. A	9	2	(= nu)
Institutionsvaktmästare	. A	9	2	Institutionsvakt-
				mästare ......	A	9	4	(+ 2)
				Institutionsvakt-
				mästare ......	Eo	9	4	(+ 4)
Maskinist ............	. A	8	3	(= nu)
				Maskinist.......	Eo	8	1	(+ 1)
Tekniskt biträde.......	. A	7	2	Laboratoriebiträde A	7	3	(+ 1)
					Eo	7	11	(+11)
				Kartbiträde ....	Eo	7	1	(+ 1)
Institutionsvaktmästare	. A	7	11	Institutionsvakt-
				mästare ......	A	7	14	(+ 3)
» ......	. Ec	> 7	1	Institutionsvakt-
				mästare ......	Eo	7	0	(— 1)
Trädgårdsförman......	. A	7	2	(= nu)
Vaktmästare..........	. A	5	1	Vaktmästare ....	A	5	2	(+ 1)
				» ....	Eo	5	3	(+ 3)
				Räknebiträde ....	Eo	4	2	(+ 2)
				Kanslibiträde . . .	Eo	7	6	(+ 6)
				Kontorsbiträde . .	Eo	4	7	(+ 7)

Härutöver må erinras, att de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna
förfoga över 10 tredje amanuenser. Kommittén föreslår en fördubbling av
detta antal, vilket förslag tillstyrkts av kanslern. Jag biträder även för egen
del detta förslag, vilket, därest det bifalles, föranleder en anslagshöjning med
12 000 kronor.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat erfordras följande anslagsförändringar: -

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Delstaten I. Professorer och lärare m. fl. Delposten 1 a bör böjas nied
(27 000 kronor — i runt tal 2 000 kronor, avseende pensionsavdrag —)
25 000 kronor. Delposten 3, avseende arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, bör höjas med (3 X 8 600 =) 25 800 kronor för
arvoden åt biträdande lärare samt med (13X7 200-|-4X6 000+9X3 600+
12 000=) 162 000 kronor, avseende nya assistenter och amanuenser.

Delstaten II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar och inrättningar
m. m. Ordinarieposten bör höjas med i runt tal 28 000 kronor, anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal med i runt tal 100 000
kronor och anslagsposten till rörligt tillägg med i runt tal 20 000 kronor. Härvid
har jag beräknat, att det från icke-ordinarieposten utgående beloppet å
7 200 kronor till mekaniska arbeten å fysiska institutionen samtidigt skall
indragas.

Lunds universitet.

Astronomiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: astronomi. Professurens innehavare: professorn K. Lundmark.

Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag:

1 observator

1 förste assistent

3 förste amanuenser
1 institutionsvaktmästare A 7
1 vaktmästare Eo 5
3 räknebiträden A 4

Den föreslagne förste assistenten avses vara forskningsassistent.

Kanslern förordar bifall till kommittéförslaget på så sätt, att en av befattningarna
som förste amanuens utbytes mot en befattning som förste assistent.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening, som
tillstyrker förslaget örn inrättande av en befattning som förste assistent, avsedd
för forskningens behov, anser, att därutöver bör inrättas ännu en förste
assistentbefattning, avsedd att övertaga en del av professorns undervisning.
Detta kunde lämpligen ske genom omvandling av en förste amanuenstjänst
till förste assistentbefattning. Därjämte framhålles, att behov föreligger av en
instrumentmakare (A 10).

Civilförvaltningens personalförbund erinrar, att vaktmästaren vid institutionen
tillerkänts personligt lönetillägg å 400 kronor för år på grund av sin medverkan
i det vetenskapliga arbetet, i första hand omfattande astronomisk reproduktionsteknik.
Förbundet anser, att befattningen bör omändras till en
tjänst som laboratorietekniker (A 11) i samband varmed det personliga lönetillägget
kunde bortfalla. Förbundet anser även, att vaktmästaren i Eo 5 bör
uppflyttas till Eo 6, samt att en höjd lönegradsplacering för räknebiträdena
bör övervägas.

90

Kungl. Majlis proposition nr 273.

Departe mentschefen.

I likhet med kanslern tillstyrker jag att en av de nuvarande befattningarna
som förste amanuens utbytes mot en tjänst som förste assistent. I övrigt ifrågasätter
jag icke för närvarande någon förändring i personalorganisationen.

Institutionen för fysiologisk botanik.

Ämnesområdets benämning: botanik, särskilt fysiologi och anatomi. Professurens innehavare:
professorn H. Burström.

Nuvarande personal:

1 förste assistent
I förste amanuens

Kommitténs ändringsförslag:

1 biträdande lärare

2 förste amanuenser

1 laboratoriebiträde A 7
1 institutionsvaktmästare A 7
1 kanslibiträde A 7

Kommittén åberopar en skrivelse från föreståndarna för institutionerna för
fysiologisk och systematisk botanik, professorerna H. Burström och N. Heribert
Nilsson, vari anföres (det gäller även nästföljande institution):

Det vore i hög grad önskvärt, att tvenne biträdande lärarbefattningar kunde
inrättas vid botaniska institutionen, då behovet av lärarkrafter är stort vid
båda avdelningarna.

Om endast en biträdande lärare erhålles, borde dennes undervisning naturligast
ligga inom den fysiologiska delen av ämnet.

Ett ökat undervisningsbehov föreligger emellertid också inom ämnen, som ha
tillämpad betydelse för systematiken, nämligen embryologien och cytologien.
En biträdande lärare i dessa ämnen skulle lämpligen också omhänderha kursen
i kryptogami, vilken överförts från fysiologiska till systematiska avdelningen.

En möjlighet att skaffa ytterligare en lärarkraft vore att konstituera museiassistenten
som biträdande lärare. Undertecknad Heribert Nilsson har i särskild
skrivelse framhållit, att dennes kompetens och uppgifter numera äro så
starkt förskjutna, att han lämpligen borde placeras i laborators lönegrad. Örn
emellertid detta ej skulle vara möjligt, så vore ett sätt att enkelt och effektivt
lösa denna fråga, att museiassistentbefattningen förändrades till en biträdande
lärare vid systematiska avdelningen. Denne finge då, jämte sin uppgift att
handhava herbariet och leda arbetet där, även undervisningsuppdrag. Han
skulle helt naturligt kunna övertaga den floristiska undervisningen och exkursionerna.

Kommittén anför för egen del:

Behovet av en befattning som biträdande lärare för bestridande av kursundervisning
är mycket stort, bland annat beroende på att botaniken spänner
över ett mycket stort område med ett stort antal särpräglade specialgrenar. En
dylik befattning föreslogs redan av 1933 års universitetsberedning och behovet
är minst lika stort nu som då. Kommittén föreslår därför, att en befattning
som biträdande lärare inrättas vid institutionen för fysiologisk botanik. Även
sedan denna inrättats, kvarstår ett behov av en ny amanuens bland annat för

91

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

det tidsödande preparationsarbetet till kurserna. Att institutionen ej kan reda
sig utan en vaktmästare torde få anses uppenbart.

Kanslern tillstyrker ifrågavarande förslag.

Jag tillstyrker, att den vetenskapligt utbildade personalen å förevarande
institution förstärkes med en biträdande lärare och en förste amanuens. I fråga
om personalen i övrigt biträder jag i likhet med kanslern förslaget, att ett laboratoriebiträde,
en institutionsvaktmästare och ett skriv- och expeditionsbiträde
anställes; samtliga synas tills vidare böra givas extra ordinarie ställning.

Institutionen för systematisk botanik.

Ämnesområdets benämning: botanik, särskilt systematik, morfologi och växtgeografi. Professurens
innehavare: professorn N. Heribert Nilsson.

Nuvarande personal:

1 museiassistent .......... A 21

1 förste amanuens

1 trädgårdsmästare ....... A 16

1 > A 9

2 trädgårdsförmän .......A 7

1 tekniskt biträde......... A 7

1 institutionsvaktmästare . . A 7

Kommitténs ändring snörslag:

1 laborator

1 förste assistent

2 förste amanuenser
1 andre amanuens

1 akademiträdgårdsmästare A 18

1 laboratoriebiträde ...... A 7

1 kanslibiträde .......... A 7

Till stöd för sitt förslag anför kommittén:

Kommittén har ovan föreslagit, att en museiassistentbefattning omvandlas
till laboratorstjänst. Denne laborator avses att vad undervisning beträffar
fylla de funktioner, som angivits för biträdande lärare på systematiska avdelningen
i professorerna Burströms och Heribert Nilssons skrivelse. Kommittén
har föreslagit en laboratorstjänst i stället för den i skrivelsen begärda biträdande
lärarbefattningen delvis med hänsyn till att museiassistentbefattningen,
örn den skall förändras till annan tjänst, bör bibehålla sin egenskap av
fullt ordinarie befattning. Vidare bör emellertid en befattning av den typ det
här är fråga om ha karaktären av laboratorstjänst.

Den nya förste amanuensen är avsedd för botaniska trädgårdens behov och
har av institutionsföreståndaren betecknats som det främsta önskemålet, näst
lokalutvidgningen. Institutionen är i stort behov av amanuenser. Detta tillgodoses
nu genom inte mindre än 6 oavlönade extra amanuenser. Den av kommittén
föreslagna befattningen som andre amanuens är avsedd för de morfologisk-biologiska
samlingarna. Akademiträdgårdsmästarbefattningen i Lund är
placerad i lönegrad A 16, medan motsvarande befattning i Uppsala är förd till
A 18. Kommittén har, såsom redan tidigare framhållits, icke kunnat finna
någon bärande motivering för att tjänsten i Lund skulle sättas lägre än den i
Uppsala och föreslår därför att även akademiträdgårdsmästaren i Lund hänföres
till lönegrad A 18.

Departe mentschefen.

92

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 273.

Kanslern tillstyrker kommitténs förslag utom i vad avser museiassistentbefattningens
förändring till laboratorstjänst. Kanslern förordar i stället, såsom av
det föregående framgår, en uppflyttning till A 23.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen hemställer, att tjänsten som tekniskt
biträde förändras till en konservatorstjänst i A 15 samt att institutionsvaktmästaren
uppflyttas till A 9. Civilförvaltningens personalförbund instämmer
i sistnämnda yrkande.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening hemställer
örn följande ändringar i kommitténs förslag:

a) den nye förste amanuensen för botaniska trädgården ändras till förste
assistent; en dylik befattning funnes i Uppsala;

b) den nye laboratorn får såsom biträde vid undervisningen tillgång till en
egen förste assistent;

c) en förste amanuenstjänst för biblioteket inrättas; botaniska institutionens
bibliotek är det största institutionsbiblioteket i Sverige (596 hyllmeter).

Jag kan icke för närvarande tillstyrka, att den nuvarande museiassistentbefattningen
förändras till en laboratorstjänst. Däremot förordar jag i likhet med
kanslern, att tjänsten uppflyttas till lönegraden A 23. Såsom jag tidigare framhållit
kan jag icke finna den förebragta motiveringen för uppflyttning av trädgårdsmästarbefattningen
till lönegraden A 18 tillfyllest; däremot har jag icke
funnit anledning till erinran mot att tjänstebenämningen ändras till akademiträdgårdsmästare.
I övrigt förordar jag bifall till kommitténs förslag under
hänvisning beträffande den föreslagna kanslibiträdesbefattningen till vad jag
i det föregående anfört. Eljest ifrågasätter jag icke nu några förändringar i
personalorganisationen, som alltså torde böra utökas med

1 förste assistent,

1 förste amanuens,

1 andre » samt

1 kontors- eller kanslibiträde.

Fysiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: fysik. Professurens innehavare: professorn B. Edlén.

Utöver dubblering av professuren föreslår kommittén följande personalförändringar: -

Nuvarande personal:
1 laborator

1 förste assistent
3 förste amanuenser

Föreslagen ändring: 1 2

1 biträdande lärare

2 förste assistenter
4 förste amanuenser

1 laboratorietekniker ..... A 11

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273. 93

1 tekniskt biträde..........Eo 7 2 laboratoriebiträden ..... A 7

1 institutionsvaktmästare .... A 7

1 instrumentmakare ...... A 14

anslag till mekaniska arbeten (5 700) 2 mekaniker ............ Eo 9

1 maskinist ............ A 81

1 kanslibiträde .......... A 7

Kommittén anför:

Beträffande motivering för biträdande läraren samt vissa tekniska befattningar
se under motsvarande institution i Uppsala. Det nuvarande anslaget
på 5 700 kronor per år för mekaniska arbeten föreslås såsom i Uppsala ersatt
med 1 ordinarie instrumentmakarbefattning samt 2 extra ordinarie mekanikerbefattningar.
En förste assistent, en förste amanuens och ett laboratoriebiträde
föranledas av den föreslagna nya professuren.

Kanslern tillstyrker inrättande av följande nya tjänster, nämligen 1 biträdande
lärare, 1 instrumentmakare (A 14), 1 mekaniker (Eo 9) och 1 kanslibiträde
(A 7). Dessutom tillstyrker kanslern ordinariesättning av tjänsten som
tekniskt biträde i Eo 7. Kanslern framhåller, att då fysikprofessuren dubbleras,
nytt personalbehov tillkommer.

Den personal, som erfordras med anledning av det av mig tillstyrkta förslaget
om inrättande av en ny professur i fysik, torde icke behövas förrän tidigast
från och med budgetåret 1947/48. Jag tillstyrker i likhet med kanslern, att
en biträdande lärartjänst nyinrättas.

Innan den beslutade nybyggnaden för institutionen tagits i bruk torde lämpliga
arbetsplatser icke kunna beredas för större teknisk personal än — förutom
det nuvarande tekniska biträdet, vars tjänst torde böra ordinariesättas i A 7
under beteckningen laboratoriebiträde, samt den nuvarande institutionsvaktmästaren
— en instrumentmakare och ytterligare en institutionsvaktmästare,
vilka torde böra placeras i lönegraderna A 10 respektive A 7. I princip har
jag icke något att erinra mot att denna personal utökas, sedan ny byggnad
tagits i bruk, men med beslutet härom torde kunna anstå till ett följande
budgetår. Slutligen tillstyrker jag, att ett biträde i Eo 4 eller Eo 7 för skriv- och
expeditionsgöromål anställes å institutionen.

I enlighet med vad jag sålunda förordat torde medel böra beräknas under
avlöningsanslaget åt följande befattningar, nämligen

1 biträdande lärare...............................arvode 8 600 kronor

1 instrumentmakare ..............................A10

1 institutionsvaktmästare..........................A 7

1 skriv- och expeditionsbiträde .....................Eo 4 eller Eo 7.

I samband härmed böra anslagsmedlen å 5 700 kronor till mekaniska arbeten
indragas. Dessa utgå för närvarande från arvodesposten under delstaten II av
avlöningsstaten.

Departe mentschefen.

1 Då nybyggnad tages i bruk.

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Genetiska institutionen (ärftlighetsforskning).

Ämnesområdets benämning: ärftlighetslära. Professurens innehavare: professorn A. Muntzing.

Nuvarande personal:

1 personlig assistenttjänst1
1 förste amanuens

1 försöksassistent ......... A 16

1 tekniskt biträde......... Eo 7

Kommitténs ändringsförslag:
1 laborator (i cytologi)

1 biträdande lärare (i allmän
genetik)

2 förste assistenter

1 laboratoriebiträde........ A 7

1 institutionsvaktmästare ... A 7:
1 kanslibiträde ........... A 7

Till stöd för sitt förslag anför kommittén:

Ämnet är i starkt behov av flera fasta forskarbefattningar. Forskningsuppgifterna
äro ofta så tidskrävande, att endast arbeten på mycket lång sikt ge
säkra och goda resultat. En kärna av fasta forskare är därför ett grundvillkor
för att institutionen som forskningsanstalt skall bli verkligt effektiv. Till de
befattningar, som här föreslås, finnas mycket högt meriterade aspiranter. Laboratorsbefattningen
avses gälla cytologi (läran om cellerna), den biträdande
lärarbefattningen allmän genetik. Cytologien är av utomordentlig vikt för genetiken;
den biträdande läraren skulle i hög grad avlasta professorn från elementär
undervisning. En av assistenterna är avsedd att tillgodose undervisning och
forskning rörande människans ärftlighetsförhållanden. Denna befattning blir
av stor betydelse både för dem som tentera i ämnet för avläggande av filosofisk
examen och för medicine studerande, som för närvarande stå nästan helt utan
undervisning i ärftlighetslära.

Kanslern tillstyrker 1 biträdande lärare, 1 förste assistent och 1 kanslibiträde
(A 7) samt ordinariesättning av tjänsten som tekniskt biträde.

Med anledning av att kanslern tillstyrkt endast den ena av de föreslagna två
assistenttjänsterna, har institutionsföreståndaren, professorn A. Muntzing
anfört:

Kanslerns ställningstagande beror tydligen på att den personliga forskarbefattning,
som nyligen inrättats för docenten A. Håkansson betraktas som en
forskningsassistentbefattning av den typ som kommittén föreslagit. Detta är
emellertid ej alls fallet. Håkanssons befattning är snarare en reträttplats för en
högt förtjänt, nu 50-årig forskare, som på grund av sitt ämnesområdes natur
och sina svaga kroppskrafter ej kunnat erhålla professur. Håkansson är en
mycket värdefull tillgång för institutionen men kan ej åläggas den tjänstgöring,
som bör tillkomma en forskningsassistent av den typ, som kommittén föreslår.
Håkanssons befattning är dessutom personlig och innebär alltså endast en tillfällig
förstärkning av institutionens personal.

1 Personlig för docenten Håkansson.
* Då nybyggnad tages i bruk.

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Därest endast en l:e assistentbefattning skulle inrättas vid institutionen,
måste denna reserveras för den allmänna genetiken och institutionen kommer
icke att till sig kunna knyta någon permanent lärare eller forskare inom området
för människans ärftlighetslära (medicinsk genetik).

Härtill kan anmärkas, att det synes vara av synnerligen stor vikt, att den
medicinska genetiken vid Lunds universitet med det snaraste får en befattning
av mera permanent karaktär. Innehavaren av denna befattning skulle lia till
uppgift att bedriva forskning rörande människans ärftlighetsförhållanden, att
meddela undervisning för dem som ämna avlägga examen i ärftlighetslära med
högre betyg, samt att meddela undervisning i medicinsk genetik för medicinare.
Vidare borde verksamheten senare utbyggas till en särskild avdelning av institutionen,
varvid denna avdelning kunde tjäna som konsult i praktiskt kliniska
frågeställningar rörande arvshygien m. m. samt eventuellt även vissa
rättsmedicinska frågeställningar såsom faderskapsmål. Avdelningen skulle sålunda
få stark anknytning till socialmedicin och klinisk medicin. Ledaren för
denna avdelning bör vara medicinare med specialutbildning i ärftlighetslära.

Sedan 1941 har vid institutionen meddelats undervisning i medicinsk genetik
för medicine studerande, vilket möjliggjorts genom tillfälliga anslag. Detta
har skett i samarbete med medicinska fakulteten och allt talar för att denna
undervisning bör få en mera permanent karaktär. Den nuvarande undervisningen
står och faller med den nuvarande lärarens ekonomiska möjligheter att
kvarbliva vid universitetet. Medicinarna sakna i övrigt helt undervisning i
ärftlighetslära, vilket är en allvarlig brist, eftersom läkaren i sitt arbete ofta
tvingas taga ställning till problem, som förutsätta kunskaper i ärftlighetslära.
Detta gäller särskilt sådana socialmedicinska frågeställningar som abort och
sterilisering.

Det är sålunda synnerligen önskvärt att den medicinska genetiken får en
permanent representant vid Lunds universitet, och det faller sig naturligt att
denne i så fall knytes till genetiska institutionen, där han kan samarbeta med
representanter för andra områden av genetiken.

Medicinska fakultetens dekanus, professorn G. Kahlson, har instämt i
professorn Muntzings uttalanden.

Ärftlighetsforskningens stora vetenskapliga och praktiska betydelse gör det
enligt min mening befogat att, på sätt kommittén förordat, en laboratorstjänst
i cytologi och en biträdande lärartjänst i allmän genetik inrättas vid ifrågavarande
institution. Jag har likaledes blivit övertygad örn behovet av två
tjänster som förste assistenter, varav den ene med speciell inriktning på medicinsk
genetik. I likhet med kanslern tillstyrker jag, att det tekniska biträdet
beredes ordinarie ställning såsom laboratoriebiträde i lönegraden A 7. För skrivoch
expeditionsgöromål torde ett extra ordinarie kontors- eller kanslibiträde
böra anställas.

Geografiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: geografi. Professurens innehavare: professorn H. Nelson. Professuren
tillhör filosofiska fakultetens humanistiska sektion.

Departe mentschefen.

96

Departe mentschefen.

Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

Nuvarande personal:
1 biträdande lärare

1 förste amanuens
1 andre amanuens
1 institutionsvaktmästare .
1 tekniskt biträde .......

A 7
Eo 7

Kommitténs ändringsförslag:

1 förste assistent

1 förste amanuens

1 kartritare .............. A 7

1 kanslibiträde ........... A 7

Kommittén framhåller, att två förste amanuenser äro nödvändiga för skötseln
av det stora biblioteket med dess omfattande bytesförbindelser, kart- och
instrumentsamlingarna samt klimatologiska stationen.

Kanslern tillstyrker de ifrågasatta personalförändringarna.

Jag anser mig kunna tillstyrka ifrågavarande förslag, dock med den ändringen
att befattningen som kartritare benämnes kartbiträde samt under erinran
om vad jag i det föregående anfört rörande skriv- och expeditionsbiträdenas
löne- och tjänsteställning.

Mineralogiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: geologi och mineralogi. Professurens innehavare: professorn A.
Hådding.

Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag:

1 förste assistent

1 andre assistent

2 förste amanuenser

1 tekniskt biträde ........ A 7 1 laboratoriebiträde ......A 7

1 institutionsvaktmästare . . A 9 1 preparator ............ A 10

1 » ...... Eo 7 1 institutionsvaktmästare . . A 7

1 kanslibiträde .......... A 7

Kommittén yttrar:

Den nuvarande geologisk-mineralogiska institutionen i Lund är uppdelad
i tvenne avdelningar, en orienterad åt kemi och fysik och en orienterad åt
de biologiska vetenskaperna. Den senare avdelningen företrädes av en biträdande
lärare. Då kommittén föreslagit denna befattnings ombildning till professur,
ha här de båda avdelningarna föreslagits omvandlade till separata institutioner,
den förra benämnd mineralogiska institutionen, den senare paleontologiska
institutionen.

Institutionsvaktmästaren i A 9 är i realiteten preparator och bör ges denna
tjänstebeteckning och placeras i A 10, den för preparator vanliga lönegraden.
Kanslibiträdet är avsett även för paleontologiska institutionen.

Kanslern tillstyrker bifall till kommitténs förslag utom i det avseendet, att
han förutsätter, att befattningen som andre assistent indrages i samband med
inrättandet av förste assistentbefattningen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273. 97

Matmnatiskrnatur vetenskapliga sektionen framhåller med anledning härav,
att behov i högsta grad finnes av båda assistentbefattningarna. Professorn A.
Hådding framhåller, att om andre assistentbefattningen slopas, institutionen
berövas möjlighet att på ett tillfredsställande sätt för forskning och undervisning
utnyttja institutionens röntgenografiska, spektrografiska och mineralkemiska
laboratorier, vilket desto mer vore att beklaga som dylika laboratorier
helt saknades vid mineralogiska institutionen i Uppsala. Plats och arbete
funnes för två assistenter.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit förordar jag, att en befattning
som förste assistent nyinrättas utan samtidig indragning av andre assistenttjänsten.
Jag har icke funnit anledning till erinran mot ordinariesättning av
den extra ordinarie befattningen som institutionsvaktmästare. Jag förordar
vidare, att ett biträde för skriv- och expeditionsgöromål anställes; sistnämnda
befattning torde böra inrättas som extra ordinarie under iakttagande av vad
jag i det föregående anfört. Däremot tillstyrker jag icke för närvarande den
föreslagna förändringen av befattningen som institutionsvaktmästare i lönegraden
A 9. Vaktmästarpersonalen bör, liksom även skrivbiträdet, vara gemensam
för mineralogiska och paleontologiska institutionerna.

Paleontologiska institutionen.

Kommittén, som i annat sammanhang föreslår, att den biträdande lärartjänsten
förändras till en professur, förordar följande personal i övrigt:

Nuvarande personal: Föreslagen personal:

(1 biträdande lärare) (1 professor)

1 förste assistent
1 förste amanuens
1 laboratoriebiträde ....... A 7

Kanslern biträder ifrågavarande förslag.

I det föregående har jag tillstyrkt, att tjänsten som biträdande lärare i
geologi förändras till en professur. I detta sammanhang tillstyrker jag, att såsom
biträden åt den nye professorn anställas en förste assistent, en förste amanuens
och ett laboratoriebiträde i lönegraden Eo 7.

Kvartärgeologisk-agrogeologisk forskningsavdelning.

Kommittén föreslår, att inom mineralogiska institutionen organiseras en särskild
forskningsanstalt för kvartärgeologi och agrogeologi. Föreståndare för avdelningen
skulle vara en ordinarie laborator, som skulle få biträde av en förste
amanuens och ett laboratoriebiträde (A 7). Kommittén åberopar en framställning
i ämnet av professorn A. Hådding, vari anföres:

Bihang till riksdagens protokoll 19h6. 1 sami. Nr 273. 7

Departe mentschefen.

98

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Vid Lunds universitet har under en följd av år arbetat två kvartärgeologer,
och dessa ha med anslag från docentstipendiefonden och reservfonden givit
regelbundet återkommande i hög grad uppskattade och talrikt bevistade kurser,
dels i kvartärgeologiska undersökningsmetoder, dels i agrogeologi. Kvartärgeologien
och agrogeologien äro av utomordentlig betydelse för de talrika
institutioner på jordbruksforskningens område, som finnas i Skåne, och från
deras sida har alltid visats stort intresse för ett upprätthållande av undervisningen
vid Lunds universitet i de nämnda ämnena. Ett intimt samarbete har
vid skilda tillfällen etablerats mellan institutionen i Lund och växtförädlingsforskarna
i Svalöv, sockerfabrikernas centrallaboratorium i Arlöv, betodlarföreningen,
hushållningssällskapet, ärftlighetsforskare och växtbiologer såväl
som med enskilda jordbrukare. Det synes mig riktigt, att staten svarar för personal
och grundanslag till det kvartärgeologiska-agrogeologiska laboratoriet,
men att de ytterligare anslag som krävas för speciella, större uppgifter eventuellt
bekostas genom anslag från annat håll.

Kanslern förordar, att för ifrågavarande ändamål anställas en biträdande
lärare och en amanuens.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen framhåller, att laboratorsbefattningen
vore nödvändig för forskning och undervisning och att den omedelbart
kunde besättas med kompetent person. Utbytes befattningen mot en biträdande
lärartjänst, skulle kompetent sökande icke anmäla sig. Laboratoriebiträdet
kunde ej undvaras. Lämpliga laboratorielokaler funnes med utrymme för hela
den föreslagna personalstaben.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår har jag tillstyrkt,
att vid Uppsala universitet inrättas en ordinarie laboratorsbefattning i
kvartärgeologi. Med hänsyn till ämnets vikt och den speciella anknytning till
jordbruksforskningen, som skulle känneteckna den föreslagna laboratorstjänsten
i Lund, anser jag mig böra tillstyrka även nu ifrågavarande förslag. Jag
biträder även förslaget om anställande för ändamålet av en förste amanuens
och ett laboratoriebiträde, det senare tills vidare i extra ordinarie ställning.

Kemiska institutionens avdelning för oorganisk och fysikalisk kemi.

För närvarande finnas två professurer i kemi med samma nominella ämnesområde. Avdelningen
för oorganisk och fysikalisk kemi förestås av professorn S. V. Bodforss.

Nuvarande personal:

1 förste assistent
1 förste amanuens
1 institutionsvaktmästare . . A 9

1/2 maskinist ............ A 8''

1/2 tekniskt biträde ....... A 71

Kommitténs ändringsförslag:

1 laborator

2 förste assistenter

3 förste amanuenser

1 instrumentmakare ...... A 10

1 institutionsvaktmästare . . A 7

2 laboratoriebiträden ..... A 7

1/2 kanslibiträde ......... A 71

Gemensamt med avdelningen för organisk kemi.

99

Kungl. Marits proposition nr 273.

Kommittén anför (yttrandet avser även nästföljande institution):

Enligt kommitténs uppfattning kan den stora och välutrustade institutionsbyggnaden
bereda plats för flera forskare och sålunda bättre utnyttjas genom
att flera befattningar för kvalificerade forskare inrättas. Därtill kommer, att
vid Lunds universitet ingen särskild professur finnes i fysikalisk kemi. Kommittén
föreslår därför, att två laboratorsbefattningar inrättas i kemi vid Lunds
universitet. Den ena är avsedd att företräda fysikalisk kemi, den andra analytisk
kemi. Beträffande motivering för inrättande av laboratorstjänst i analytisk
kemi hänvisas till vad som anförts ifråga om inrättande av ett centralt
analyslaboratorium i Uppsala. Till vardera laboratorstjänsten knytes en amanuens
och ett laboratoriebiträde.

De tva laboratorer, som här föreslås, skola övertaga delar av undervisningen
och ledandet av vissa laborationsövningar inom båda avdelningarna. Undervisningen
avses så fördelad mellan laboratorerna och professorerna, att befattningarna
komma att bereda innehavarna fullgoda möjligheter till egen forskning.

En kemisk institution har mycket stort behov av arbetskraft för uträttande
av vanliga vaktmästarsysslor. I och med att nuvarande .nstitutionsvaktmästarbefattningar
föreslås omvandlade till inströ men t makarbefattningar, måste för
vardera avdelningen inrättas en ny vaktmäatarbefattning i A 7.

Kanslern tillstyrker, att en biträdande lärartjänst i stället för en laboratorsbefattning
inrättas. I stället för den föreslagna nya förste assistenten förordar
kanslern en andre assistent. Vidare upptager kanslern endast ett i stället för två
heltidstjänstgörande laboratoriebiträden. I övrigt tillstyrkes kommittéförslaget.

Med anledning av att kanslern tillstyrkt en biträdande lärartjänst i stället för
en labora torstjänst anför institu tionsföres Lånda ren, professorn Bodforss:

Befattningen blir vid bifall till kanslerns för-lag ganska svår att besätta på
ett i längden tillfredsställande sätt. T den stora konkurrensen med läroverkens
lektorat kunna vi icke göra oss gällande: befattningshavaren kommer att liksom
våra senaste kemidocenter fortast möjligt söka de varmt eftertraktade
lektoraten. Under dessa omständigheter finner jag det rimligt att institutionen
i likhet nied de fysiska institutionerna får en tjänst i laborators ställning.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening hälsar
kommitténs förslag med tillfredsställelse:

Institutionen kan härigenom bli en härd för forskning och utbildning av
forskare i långt högre grad än tidigare. Vidare kan antalet deltagare i kurserna
för lägre betyg stiga betydligt, vilket är önskvärt med hänsyn till att årligen
40—50 inträdessökande måste avvisas.

Civilförvaltningens personalförbund framhåller, att då på de nuvarande institutionsvaktmästama
vid de båda kemiska institutionerna ställdes synnerligen
stora krav på yrkesskicklighet, syntes befattningarna böra placeras i lönegraden
A 12.

100

Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

Departe mentschefen.

Kemiska institutionens avdelning för organisk kemi.

Ämnesområdets benämning: kemi. Avdelningen förestås av professorn L. Smith.

Nuvarande personal:

1 förste assistent
1 förste amanuens
1 institutionsvaktmästare . . A 9
1/2 maskinist ............ å 81

1/2 tekniskt biträde ....... A 71

Kommitténs ändringsförslag:

1 laborator

2 förste assistenter

3 förste amanuenser

1 instrumentmakare ...... A 10

1 institutionsvaktmästare . . A 7

2 laboratoriebiträden ..... A 7

1/2 kanslibiträde ........ A 71

Beträffande motiveringen för kommitténs förslag hänvisas till nästföregående
institution.

Kanslern tillstyrker icke för närvarande inrättande av laboratorstjänsten och
den ena laboratoriebiträdesbefattningen. Vidare förordas en andre assistent i
stället för en ny förste assistent. I övrigt tillstyrker kanslern bifall till kommittéförslaget.

Beträffande laboratorstjänsten framhåller matematisk-naturvetenskapliga
sektionen, att densamma är nödvändig för att möjliggöra en utvidgning av
kurserna i kemi. Sektionen hänvisar till ett yttrande av professorn L. Smith,
vari anföres i huvudsak följande.

Laboratorsbefattningen skulle möjliggöra en fördubbling av samtliga kurser
på lågstadiet, ett länge hyst önskemål, motiverat av det sedan många år mycket
stora antalet inträdessökande. Vid en fördubbling av kurserna skulle minst
ett 50-tal studerande per år kunna genomgå dessa mot för närvarande högst
omkring 35. Institutionens kapacitet skulle således kunna utnyttjas bättre.
Laboratorstjänsten är nödvändig för att den av kanslern tillstyrkta ökade personalen
skall kunna utnyttjas i avsedd omfattning.

Sveriges docentförbund anför, att sedan flera år tillbaka endast omkring en
tredjedel av de sökande kunnat intagas på kurserna, varför en dubblering av
dessa vore synnerligen önskvärd, särskilt som detta väl skulle möjliggöras av
den rymliga och välutrustade institutionen. Härför krävdes emellertid en laboratorstjänst.

Då behovet av en ökning av undervisningen i de kemiska ämnena synes
trängande, torde lärarkrafternas antal böra förstärkas. Då viss återhållsamhet
med inrättande av nya fasta befattningar i laboratorsgraden för närvarande
synes tillbörlig, anser jag mig böra förorda, att i stället för de föreslagna två
laboratorstjänstema inrättas två befattningar som biträdande lärare. Detta
synes försvarligt även med hänsyn till att tjänsterna i väsentlig grad motive 1

Gemensamt med avdelningen för oorganisk och fysikalisk kemi.

Kungl. Majlis proposition nr 273.

101

rats med behovet av att kvantitativt utöka den mera elementära undervisningen.

Två assistenter torde erfordras å envar av den kemiska institutionens två
avdelningar. I likhet med kanslern anser jag, att de två nya assistenttjänster,
som sålunda torde böra inrättas, böra få karaktär av andre assistenter. I likhet
med kanslern tillstyrker jag, att medel anvisas för en utökning av antalet
förste amanuenser med fyra, två för vardera avdelningen.

Jag avstyrker för närvarande förslaget om uppflyttning i lönegrad av de två
tjänsterna som institutionsvaktmästare i lönegraden A 9. Två nya institutionsvaktmästare
i 7 lönegraden synas erforderliga; de synas åtminstone till en
början böra få extra ordinarie anställningsform. För närvarande disponera de
båda institutionsavdelningarna tillsammans endast en tjänst som tekniskt biträde.
Enligt kommitténs förslag skulle tre nya sådana tjänster inrättas, benämnda
laboratoriebiträden, medan kanslern tillstyrkt, att endast en ny sådan
tjänst inrättas. Jag anser mig för egen del kunna förorda nyinrättande av två
nya laboratoriebiträdesbefattningar, båda tills vidare placerade i lönegraden
Eo 7. Jag tillstyrker slutligen inrättandet av en extra ordinarie kontors- eller
kanslibiträdestjänst, gemensam för båda institutionsavdelningarna.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat komma följande nya befattningar att
tillföras kemiska institutionen, nämligen

2 biträdande lärare .........

2 andre assistenter ..........

4 förste amanuenser ........

2 institutionsvaktmästare . ..

2 laboratoriebiträden .......

1 skriv- och expeditionsbiträde

arvode 8 600 kronor
» 6 000 »

» 3 600 »

Eo 7
Eo 7

Eo 4 eller Eo 7

Biokemisk institution.

Beträffande kommitténs förslag örn inrättande av en professur i biokemi vid
Lunds universitet hänvisas till det föregående.

Kommittén föreslår följande personal för den nya institutionen:

1 förste assistent,

I förste amanuens,

1 laboratoriebiträde A 7.

Kanslern avstyrker för närvarande, såsom av det föregående framgår, inrättandet
av en professur i biokemi vid Lunds universitet, och har därför icke
tagit ställning till kommitténs förslag i fråga om personal å en blivande biokemisk
professur.

Jag är icke för närvarande beredd att taga ställning till personalorganisationen
vid en blivande biokemisk institution vid Lunds universitet.

Departe mentschefen.

102

Kungl. Majlis proposition nr 273.

Departe mentschefen.

Limnologiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: limnologi. Professuren är för närvarande vakant.

Den limnologiska institutionen omfattar två laboratorier: 1. Laboratoriet i
Lund, inrymt i gamla kemiska institutionen. Detta laboratorium är i verksamhet
året runt. 2. Laboratoriet i Aneboda, beläget i Aneboda socken, Kronobergs
län. Detta laboratorium är i verksamhet 3 ä 4 månader per år.

Nuvarande personal: Kommitténs ändringsjörslag:

1 förste assistent

1 förste amanuens

1 kontorsbiträde .......... A 4

Kanslern tillstyrker, att en förste assistentbefattning inrättas, men föreslår,
att kontorsbiträdet i A 4 utbytes mot ett laboratoriebiträde i A 7, enär den
blivande professorn syntes böra få en något mera kvalificerad biträdeshjalp än
vad kommittén föreslagit.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening hemställer,
att personalen utöver vad kommittén föreslagit utökas med ytterligare en
förste assistent, avsedd för undervisning, och en förste amanuens.

Jag tillstyrker, att en tjänst som förste assistent och en extra ordinarie laboratoriebiträdesbefattning
(Eo 7) inrättas vid förevarande institution.

Matematiska institutionen.

Två professurer finnas, båda med ämnesområdet angivet till »matematik». Professurernas
innehavare: professorerna M. Riesz och N. O. Zeilon.

Nuvarande personal: Kommittém ändringsförslag:

1 biträdande lärare

2 förste assistenter
1 förste amanuens

Kommittén yttrar: Tillströmningen av studerande i matematik är i oavbrutet
och starkt stigande sedan flera år. Propedeutiska kursen höstterminen 1945
räknade den 24 september 148 anmälda deltagare, ett antal som sedermera steg
till 182. Föreläsningarna försiggå i den största lokal inom universitetet (sal nr
VI), som kan komma ifråga för ändamålet. Denna är utrustad med cirka 100
ordinarie sittplatser. Seminarieövningarna i anslutning till den propedeutiska
kursen uppdelades i tre grupper vardera om över 60 deltagare, ett antal som
även det är alldeles för stort för att möjliggöra en effektiv undervisning. Det
vore för matematiken högst angeläget att få ännu en biträdande lärare, liksom
även ytterligare en undervisningsassistent utöver de i ovanstående förslag upptagna.
Denna fråga bör upptagas till behandling, om det skulle visa sig, att det
nuvarande stora antalet studerande icke är en tillfällig företeelse.

I stället för kanslibiträde har ett särskilt anslag till skrivhjälp inräknats i
institutionsanslaget.

103

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Kanslern tillstyrker, att följande tjänster inrättas, nämligen en som förste
assistent, en som andre assistent och en som förste amanuens.

Jag biträder kanslerns förslag ifråga örn förevarande institutionspersonal.

Institutionen för mekanik och matematisk fysik.

Ämnesområdets benämning: mekanik och matematisk fysik. Professurens innehavare: professorn
T. Gustafson.

Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag:

— 1 biträdande lärare

1 förste assistent
1 förste amanuens

Kanslern tillstyrker förste assistenten och förste amanuensen men icke den
biträdande läraren. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen anmärker härtill,
att inrättandet av en biträdande lärartjänst vore ett av detta ämnes
främsta, starkt motiverade önskemål. Lämpliga personer funnes redan å
institutionen för alla de föreslagna befattningarna.

Det synes föreligga ett mycket starkt behov av en biträdande lärare i detta
ämne. Jag är därför beredd att tillstyrka, att medel anvisas för ändamålet. I
övrigt föranleder kanslerns förslag icke någon erinran från min sida.

Zoologiska institutionen.

Två professurer finnas, båda med ämnesområdet »zoologi». Professurernas innehavare: professorerna
B. Hanström och T. Gislén.

Kommittén, vilken såsom av det föregående framgår föreslår en tredje professur,
avseende entomologi, förordar följande personaländringar i övrigt:

Nuvarande personal:		Kommitténs ändringsförslag:
1 museiassistent ..........	A 21	1 museiassistent ........	. A	23
		3 förste assistenter
3 förste amanuenser
1 institutionsvaktmästare . .	A 7
1 hantverkare ...........	A 6
1 tekniskt biträde.........	A 7	1 laboratoriebiträde .....	. A	7
1 » » .........	Eo 7	1 » .....	. Eo	7
		1 kanslibiträde .........	. A	7
Kanslern tillstyrker endast två förste assistenter och föreslår, att den extra

ordinarie tjänsten som tekniskt biträde ordinariesättes. I övrigt biträdes kommittéförslaget.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen förordar, att tjänsten som museiassistent
i A 21, på sätt kommittén föreslagit ifråga örn motsvarande befattning

Departe mentschefen.

Departe mentschefen.

104

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

å institutionen för systematisk botanik, omändras till tjänst i laboratorslönegraden,
benämnd »museikurator». Till stöd härför anför sektionen i huvudsak
följande.

Museiassistentbefattningarna vid universiteten ha en annan och mera självständig
karaktär än likbenämnda befattningar vid naturhistoriska riksmuseet.
Befattningen representerar en slutplats och kompetensfordringarna för att
säkra tillräckligt höga krav hållas och böra hållas i nivå med dem man har på
lektorer vid läroverken. De zoologiska befattningsinnehavama av denna typ
böra i likhet med de botaniska åläggas en viss föreläsningsskyldighet. Det bör
tilläggas, att föreläsningar även tidigare, åtminstone i vissa fall, då på frivillighetens
väg, fullgjorts av vederbörande zoologiska museiassistent. Sektionen anser
benämningen laborator mindre lycklig och föreslår i stället att museiassistenten
benämnes museikurator. Denne bör alltså åtnjuta en lön motsvarande
laboratorns.

Sveriges docentförbund understryker angelägenheten av att även museiassistentbefattningarna
vid de zoologiska institutionerna uppflyttas till laborators
ställning.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening föreslår
följande personalförstärkning utöver den, som av kommittén ifrågasatts:

a) 1 biträdande lärare eller ytterligare 1 förste assistent, avsedd för undervisning.

Föreningen anför: Denne är avsedd att handha en del av den grundläggande
undervisningen i jämförande anatomi, histologi samt eventuellt fysiologi
och embryologi. Under en följd av år har antalet deltagare i kurserna uppgått
till omkring 20. Höstterminen 1945 deltogo i anatomikursen och den därefter
följande histologikursen 22 studenter. Kursen varar 5 dagar i veckan och
omfattar varje arbetsdag föreläsning -f- laborationsövningar. Undervisningen
sker för närvarande helt och hållet genom kursledaren professor Hanströms
försorg med biträde av en amanuens. Uppenbart är att ett avlastande av den
arbetsbörda, som vilar på såväl kursledare som amanuens, är i hög grad önskvärt,
och det synes, som örn detta lämpligast kunde ske genom inrättande av
föreslagna tjänst i likhet med vad kommittén yrkat för zoologiska institutionerna
i Uppsala och Stockholm, där kurserna äro desamma som vid institutionen
i Lund.

b) 1 förste amanuens med tjänstgöring vid institutionens bibliotek.

c) 1 förste amanuens med tjänstgöring vid zoologiska museets vertebratavdelning.

Föreningen yttrar härom: Institutionens båda övriga avdelningar — evertebratavdelningen
och den entomologiska avdelningen — ha sedan gammalt
vardera en amanuens med huvudsaklig uppgift att biträda vid bearbetandet
och uppställandet av förefintligt och inkommande material, medan dylik befattning
saknades vid vertebratavdelningen. Den förste-amanuenstjänst, som
redan är inrättad vid vertebratavdelningen, är knuten till kursundervisningen
och kan icke frigöras härifrån med hänsyn till den starka tillströmningen
till kurserna, även om den under a) föreslagna tjänsten inrättas.

d) 1 kursamanuens vid entomologiska avdelningen.

105

Kungl. Majlis ''proposition nr £73.

Föreningen anför: För närvarande är till avdelningen knuten en amanuens
med tjänstgöring vid det synnerligen omfattande entomologiska museet med
i huvudsak samma arbetsuppgift som motsvarande befattningshavare vid
institutionens evertebratavdelning samt under c) föreslagen tjänst. Däremot
saknas kursamanuens, och undervisningen, som omfattar såväl föreläsningar
som bestämningsövningar, handhas helt av avdelningsföreståndaren professorn
N. A. Kemner. Uppenbart är, att professorn här som i alla andra fall bör
befrias från i varje fall en del av den mera elementära undervisningen.

e) 1 museibiträde vid entomologiska avdelningen.

Föreningen anför härom: Entomologiska avdelningen har nu med hänsyn
till de svenska samlingarna vuxit till den mest betydande i landet, och talrika
såväl praktiska som teoretiska skrifter, grundade på förefintligt material,
utkomma årligen. Det har emellertid visat sig fullkomligt omöjligt att under
senare år få preparerat och etiketterat de stora samlingar, som kommit museet
till godo, och för närvarande ligga mängder av såväl svenskt som tropiskt
material i samlingsrör eller konvolut utan att möjlighet finnes till uppordning
av detsamma inom överskådlig tid. Uppenbart är, vilket anledning många
gånger funnits att beklaga, att här värdefulla tillgångar undandras vetenskaplig
bearbetning på grund av brist på elementär arbetskraft. Magasineringen
medför för övrigt skador å materialet, då det ej finns möjlighet att i längden
förvara det i oförändrat skick.

f) Extra preparator vid zoologiska museet.

Härom yttrar föreningen: Lämpligen bör museiassistenten, som är docent
och närmast tjänstgör som prefekt för zoologiska museet, till sin hjälp få en
extra preparator med uppgift att sköta skelettering samt enklare prepareringsarbeten.
Tidigare har vid institutionen under långa tider funnits en sådan
medhjälpare. Genom den föreslagna ökningen av materielanslaget erhålles
dock måhända möjlighet att åtminstone under viss tid anställa dylik hjälp.

Sammanfattningsvis framhåller föreningen, att zoologiska museet är den
största naturvetenskapliga museiinstitutionen i Lund; en personal, omfattande
museiassistenten samt å var och en av avdelningarna en förste amanuens
liksom även föreslagen teknisk personal vore med hänsyn till det omfattande
arbetet, vilket tidigare utförts av huvudsakligen oavlönad personal, att betrakta
såsom ett minimibehov. Härvid räknades dock med, att dessutom en
tredje amanuens komme att tjänstgöra på vardera avdelningen. Det kunde
nämnas, att å exempelvis entomologiska avdelningen under en råd av år 7
å 8 oavlönade amanuenser tjänstgjort.

Zoologiska institutionen i Lund är synnerligen livaktig. Utöver de tre förste
amanuenserna tjänstgöra därstädes icke mindre än 14 extra ordinarie amanuenser,
flertalet oavlönade. Med hänsyn härtill anser jag mig böra biträda kommitténs
förslag örn inrättande av tre tjänster som förste assistenter. Med
anledning av framställningen från Sveriges yngre naturvetares förening tillstyrker
jag därutöver anvisande av medel till arvoden åt två andre amanuenser,
dag biträder förslaget örn uppfattning av museiassistenten till lönegraden

Departe mentschefeD.

Departe mentschefen.

Departe mentschefen.

106 Kungl. Marits proposition nr 273.

A 23 och anser i likhet med kanslern, att den extra ordinarie laboratoriebiträdesbefattningen
bör ordinariesättas. För skriv- och expeditionsgöromål synes
ett extra ordinarie kontors- eller kanslibiträde böra anställas.

Särskild avdelning för zoofysiologi inom zoologiska institutionen.

Kommittén föreslår, att en dylik avdelning inrättas med följande personal:

1 laborator,

1 förste amanuens,

1 laboratoriebiträde A 7.

Ifråga om motivering härför hänvisar kommittén till vad som anförts till
stöd för förslaget om en professur i zoofysiologi vid universitetet i Uppsala.

Kanslern tillstyrker för närvarande icke förevarande förslag.

Professorerna i zoologi, B. Hanström och T. Gislén, anföra:

Ämnet zoologi är numera uppdelat i en mängd olika grenar: anatomi, histologi,
zoologisk genetik, embryologi, fysiologi med utvecklingsmekanik, ekologi,
djurgeografi, systematik, paleozoologi och zoologiens historia. Med denna zoologiens
starka tillväxt blir det svårt även för två professorer att något så när
behärska alla grenar. Särskilt med tanke på de starkt expansiva experimentella
delarna av ämnet synes därför förslaget om en laboratorsbefattning i
zoofysiologi vara mycket moderat tilltaget. Det vore mycket beklagligt, om
förslaget ej skulle beaktas. Det komme ej att erbjuda allvarligare svårigheter
att bereda laboratorn plats på institutionen.

Då jag, såsom framgår av det föregående, tillstyrkt upprättandet av en
professur i ämnet zoofysiologi vid Uppsala universitet, synes det kunna anstå
någon tid med förverkligandet av nu ifrågavarande förslag, vilket jag i och
för sig funnit förtjänt av allvarligt övervägande.

Sammanfattning.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat — bortsett från nya professurer —
kommer de matematisk-naturvetenskapliga institutionernas (inklusive geografiska
institutionens) personalorganisation att undergå de förändringar, som
framgå av följande sammanställning:

Nuvarande personal:

Laborator, observator......... 21

Biträdande lärare ............ 21 2

Museiassistent A21 .......... 2

Försöksassistent A16......... 1

Förste assistent.............. 4

Andre assistent............. 1

Av departementschefen förordad
ändring:

Laborator, observator . . 4 (+ 2)

Biträdande lärare...... 8 (+ 6)

Museiassistent A 23 ... 2

(= nu)

Förste assistent ....... 17 (+13)

Andre assistent....... 4 (+ 3)

1 Här bortses från tjänsten som föreståndare för zoologiska institutionens entomologiska
avdelning.

2 Här bortses från tjänsten som biträdande lärare i geologi och mineralogi.

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

Förste amanuens ........... 18

Andre » ........... 1

Trädgårdsmästare A 16...... 1

Institutionsvaktmästare A 9 . . 3

Trädgårdsmästare A 9....... 1

Maskinist A 8.............. 1

Institutionsvaktmästare A 7 . . 5

Eo 7 . 1

Vaktmästare Eo 5........... 1

Tekniskt biträde A 7 ........ 4

» > Eo 7 ....... 4

Förste amanuens...... 28 (+10)

Andre » ...... 3 (+ 2)

Akademiträdgårdsmästare
A 16.............. 1

Instrumentmakare A 10 1 (+ 1)

(=nu)

(= nu)

(= nu)

Institutionsvaktmästare

A 7............... 7 (+ 2)

Institutionsvaktmästare

Eo 7.............. 3 (+ 2)

(=nu)

Laboratoriebiträde A 7 7 (+ 3)

» Eo 7 6 (+ 2)

Kartbiträde A 7...... 1 (+ 1)

Trädgårdsförman A 7
Hantverkare A 6
Räknebiträde A 4 . . .

2 (= nu)

1 (= nu)

3 (= nu)

Kanslibiträde Eo 7 . .. . 4 (+ 4)
Kontorsbiträde Eo 4 . . 4 (+ 4)

Härutöver må erinras, att ifrågavarande institutioner förfoga över sammanlagt
11 tredje amanuenser (arvode 1 200 kronor) samt att kommittén med instämmande
av kanslern förordat en ökning av antalet till 20. Jag biträder detta
förslag, vilket föranleder en anslagshöjning med 10 800 kronor.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat erfordras för nästa budgetår följande
anslagsförändringar:

Delstaten I. Professorer och lärare m. fl. Delposten 1 a bör höjas med (18 000
kronor—i runt tal 1 400 kronor, avseende pensionsavdrag, =) 16 600 kronor.
Arvodesposten bör höjas med (6X8 600+13X7 200+3X6 000+10X3 600
+2X2 400+10 800=) 214 200 kronor, avseende nya biträdande lärare,
assistenter och amanuenser.

Delstaten II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar och inrättningar
m. m. Ordinarieposten synes böra höjas med i runt tal 21 000 kronor, ickeordinarieposten
med i runt tal 28 000 kronor, och anslagsposten till rörligt tilllägg
med i runt tal 7 500 kronor. Samtidigt bör arvodesposten minskas med
5 700 kronor.

F. Behovet av anslag till materiel.

Allmänna synpunkter.

Kommittén föreslår en ökning av materielanslagen till institutionerna inom
de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna (däri inbegripen geografiska institutionen
i Lund) i enlighet med följande sammanställning:

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Uppsala universitet:	Nuvarande anslag kronor	Föreslagen ökning kronor
nu befintliga institutioner........ nya institutioner ............... fältarbeten ....................	........ 300 210	183 790 94 000 20 000
Lunds universitet:		Summa 297 790.
nu befintliga institutioner........ nya institutioner ............... fältarbeten ....................	........ 142 200	144 100 59 000 20 000
		Summa 223 100.

Härutöver föreslås vissa engångsanslag: Till Uppsala universitet 163 000 kronor,
varav 70 000 kronor för nya institutioner, och till Lunds universitet
142 000 kronor, varav 60 000 kronor till nya institutioner.

Beträffande behovet av anslag till materiel anför kommittén inledningsvis
följande.

Många av de vetenskapliga institutionerna i vårt land ha under en följd av
år haft så knappa anslag, att de icke kunnat förnya och vidmakthålla sitt
bestånd av instrument och andra för forskningen nödvändiga utensilier. Särskilt
svåra ha förhållandena varit under kriget, då anslagen minskats samtidigt
med att alla priser våldsamt skruvats upp. Den mest följdriktiga åtgärden
kunde då synas vara att institutionerna erhölle engångsanslag för upprustning.
Kommittén har emellertid trots detta så mycket som möjligt undvikit att föreslå
dylika engångsanslag, dels därför att det under nuvarande förhållanden
är ovisst vad som finnes att köpa, dels därför att det många gånger är synnerligen
svårt för en institutionsföreståndare att få ut den bästa användningen
av ett engångsanslag. Det mest rationella är, att en institution har tillgång till
ett årsanslag, som svarar mot behovet och som möjliggör inköp av apparater,
då de bäst behövas och då de stå att få till rimligt pris. Denna kommitténs
huvudprincip har dock i ett flertal fall icke kunnat hållas, emedan, som i inledningen
nämndes, många institutioner måste få omedelbart och effektivt ekonomiskt
stöd. De engångsanslag, som föreslås, avse i huvudsak inköp av utensilier,
som kunna beräknas finnas tillgängliga i handeln till rimliga priser under
de närmaste två åren.

Det är givetvis en utomordentligt ömtålig fråga att avväga vad som skall
kunna anses vara en skälig budget för en vetenskaplig institution. Vad kommittén
här föreslår är att anse som en minimibudget för normala institutioner
under vårt lands förhållanden. Budgetförslagen äro alltså icke avpassade för
att tillgodose särskilt aktiva och produktiva institutioners behov och icke heller
för att kunna täcka kostnaderna för särskilt dyrbara och omfattande undersökningar.

Med hänsyn till forskningens rationella finansiering är det enligt kommitténs
mening ej lämpligt eller möjligt att eftersträva en för alla forskare och institutioner
lika förbättring i arbetsbetingelserna. Man kan å andra sidan givetvis

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

ej nöja sig med att enbart stödja topprestationer. Mycket inom naturforskningen,
som, särskilt för den icke initierade, ter sig som mer eller mindre rutinarbete,
är dock en för samhället nödvändig och nyttig verksamhet, väl värd
dess stöd. Kommittén anser, att den bästa lösningen på detta problem är en
relativt snäv, fast normalbudget för institutionerna, vilken budget för speciella
ändamål kompletteras med anslag från en central instans. Såsom sådan föreslår
kommittén ett naturvetenskapligt forskningsråd.

För att få en utgångspunkt för behandlingen av forskningsanslagen har kommittén
givit institutionsföreståndarna tillfälle att enligt ett speciellt formulär
inkomma med önskemål. I detta formulär har årsanslaget varit uppdelat i nio
delposter, varigenom större möjlighet till jämförelse mellan olika institutioners
krav kunnat uppnås. De nio posterna voro:

F örbrukningsmateriel.

Nyanskaffning av apparater och instrument jämte underhåll av dessa.

Utgifter för tillfällig och extra personal.

Bibliotek.

Tryckningskostnader.

Telefon.

Tjänsteresor.

Fältarbeten.

Övriga utgifter med angivande av dessas karaktär.

Av de under dessa rubriker upptagna årskostnaderna har kommittén senare
brutit ut tryckningskostnader, tjänsteresor och fältarbeten för att sammanföra
dessa under gemensamma anslag till sektionernas förfogande. Frågan
örn tryckningskostnader och tjänsteresor behandlas i betänkandets andra del.
Endast i ett fall (meteorologiska institutionen i Uppsala) har ett anslag för
tryckning medtagits i institutionsanslaget.

En av de övriga angivna posterna kan anses vara nytillkommen, men tillmötes
av kommittén synnerlig betydelse, nämligen anslaget till utgifter för tillfällig
och extra personal. Inom en vetenskapligt arbetande institution uppkomma
ofta behov av särskild art i fråga örn personal, såsom beträffande hjälp
vid speciella vetenskapliga undersökningar, för översättning, för maskinskrivning,
för rutinmässiga mätningar i långa serier o. s. v., och det ligger i det
vetenskapliga arbetets natur, att dessa arbeten äro alltför skiftande och uppkomma
alltför oregelbundet för att man skulle kunna anpassa den ordinarie
personalstaben efter dylika behov. Dessutom kunna ju verkstadskirlingar och
sådana hjälpkrafter, som skola läras upp till laboratoriebiträden o. s. v., icke
från början av sin anställning inplaceras i ett ordinarie befattningsschema.

De från institutionsföreståndarna infordrade detaljmotiverade anslagsönskemålen
ha sedermera bearbetats inom kommittén med ledning av kommittéledamöternas
erfarenhet och efter i viss utsträckning enhetliga normer.

Vad universitetsinstitutionerna beträffar föreslog departementschefen i proposition
till 1945 års riksdag en höjning av materielanslagen till ungefär 1939
års belopp -{- 40 procent tillägg, vilket senare skulle kompensera för prishöjningar.
Redan i universitetskanslerns yttrande över universitetens petita framhölls
emellertid (se 1945 års statsverksproposition 8:e huvudtiteln, s. 163), att
prishöjningen på det material det här gäller i många fall torde vara större än
40 procent. När kommittén nu föreslår årsanslag, som i de flesta fall överstiga
»1939 års standard», beror detta emellertid framför allt på den allmänna
intensifiering av forskningsverksamheten, som kommitténs förslag avser att
uppnå. Som ovan framhållits räder intet tvivel örn att bristen på anslag många

Ilo

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

gånger varit en mycket väsentlig hämmande faktor. Då kommittén nu föreslår
en avsevärt utökad forskarstab vid de naturvetenskapliga institutionerna,
stiga självfallet kostnaderna för forskningsverksamheten i hög grad. Härtill
komma så vidare de anslag av helt ny karaktär som föreslås, nämligen anslag
för tillfällig och extra personal samt anslag för fältarbeten. Vad kommittén
föreslår som årliga anslag för materiel ligger i själva verket i flera fall under
»1939 års standard», vilket sammanhänger därmed att en viss del av forskningsarbetet
tänkes kunna finansieras genom bidrag från ett centralt anslag.

De av kommittén föreslagna årsanslagen för de särskilda institutionerna ha
sålunda uppdelats på två poster: en för materiel m. m. och en för tillfälligt anställd
personal och personal, som icke har ordinarie eller extra ordinarie anställning.

Med denna uppdelning har kommittén icke avsett att strikt fastlåsa institutionens
utgifter på sådant sätt att en del av materielanslaget icke skulle få
användas för avlöning av tillfällig personal eller att någon del av personalanslaget
icke skulle få användas till inköp av instrument eller dylikt. Kommittén
anser tvärtom, att institutionsföreståndarna böra få använda anslagen
på ett så smidigt sätt som möjligt till forskningens och undervisningens bästa.
Uppdelningen har gjorts för att tjäna som en viss norm vid anslagens användning
och för att ge de anslagsbeviljande myndigheterna en uppfattning om anslagens
normala utnyttjande och därmed underlätta dessa myndigheters möjligheter
till bedömning av anslagsbehoven. I

I detta sammanhang berör kommittén även reservfondernas uppgifter.
Kommittén erinrar, att reservfonden sedan krigsutbrottet fått
svara för en avsevärd del av institutionernas löpande materielutgifter, vilka
eljest täckts genom anslag å riksstaten. Sålunda har, såsom framgår av punkterna
65 och 71 i 1945 års åttonde huvudtitel, reservfondernas bidrag för innevarande
budgetår beräknats till 150 000 kronor vid Uppsala universitet och
40 000 kronor vid Lunds universitet. Anmärkas må, att dessa bidrag givetvis
avse materielanslagen i deras helhet, således ej enbart de matematisk-naturvetenskapliga
sektionernas andelar i dessa anslag. Kommittén upplyser i detta
sammanhang, att matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala under
budgetåret 1944/45 erhöll tillskott från reservfonderna med omkring 38 700
kronor.

Kommittén har icke ingått på frågan, i vad män reservfonderna för nästa
budgetår kunna tänkas giva något tillskott till de löpande materielanslagen.
Kommittén framhåller emellertid, att i den framställning från uppsalasektionen,
som legat till grund för anslagsberäkningen, uttryckligen framhållits, att
sektionsmedlemmama vid uppskattning av medelsbehovet räknat med att
reservfonden — såsom var fallet före kriget — oavkortad skulle stå till förfogande
för särskilda tillfälliga behov utöver de årliga materielanslagen.

Beträffande reservfondens utnyttjande för förstärkning av materielanslagen
anför Uppsala universitets rektor i en P. M. till kommittén följande.

lil

Kungl. Maj:ts •proposition nr 273.

Universitetets s. k. reservfond, som ej alls är en fond i vanlig mening utan
utgöres av vissa under ett budgetår uppkomna överskottsmedel å bland annat
driften vid skogsförvaltningen, kan icke beräknas lämna tillskott till materielanslagen.
De senaste åren lia avsevärda förstärkningsanslag anvisats ur denna
fond. Denna av statsmakterna anvisade utväg att täcka de svåraste bristerna
har ansetts befogad och naturlig i ett tillfälligt nödläge och medan tillgångarna
liksom under det förra världskriget varit osedvanligt stora. För framtiden kan
dock den s. k. reservfonden icke begagnas på detta sätt. Även oavsett att gällande
föreskrifter förhindra regelbundna tillskott till materielanslagen från
reservfonden, kan denna icke beräknas komma att lämna möjlighet därtill.
Fondens inkomster, som övervägande äro beroende av skogarnas avkastning,
kunna icke gärna under någon längre tid bibehållas vid de senaste årens höga
nivå.

Lunds universitets rektor anför beträffande motsvarande fråga för detta
universitets vidkommande i skrivelse till kommittén följande:

Lunds universitets reservfond har till uppgift att i mån av tillgång tillgodose
tillfälliga behov och sådana på förhand ej bestämda ändamål, som avse undervisningens,
studiernas och universitetets allmänna förkovran.

Fondens inkomster — vissa besparingar å avlöningsstaten, vissa ränteinkomster
samt det överskott å arrendeinkomsterna från universitetets jordbruksfastigheter,
som kan uppkomma sedan universitetets delfond av statens
allmänna fastighetsfond tillförts i fondens stat som bidrag från egendomsförvaltningen
uppförda belopp — hava under sista tioårsperioden i medeltal uppgått
till 81 500 kronor.

Ovan lämnade uppgifter torde utan kommentarer utvisa, att universitetets
reservfond kan i endast mycket begränsad utsträckning bidraga till täckande
av kostnaderna för den vetenskapliga forskning och undervisning, som i § 1
universitetsstatuterna angivits som universitetets uppgift.

I detta sammanhang må nämnas, att vid Uppsala universitet reservfondens
behållning den 1 juli 1945 utgjorde 224 000 kronor (mot 224 300 kronor den 1
juli 1944 och 375 400 kronor den 1 juli 1943) samt att Lunds u liversitets reservfond
samma dag icke hade någon disponibel behållning.

Kanslern anför:

Vid behandlingen av materielanslagen har kommittén utgått ifrån, att man
vid uppgörandet av normalbudget för en institution icke borde söka tillgodose
de behov, som föranleddes därav, att verksamheten vid institutionen på
grund av särskilda förhållanden vore ovanligt intensiv, och icke heller ta hänsyn
till kostnaderna för särskilt dyrbara och omfattande undersökningar. Det
för normala förhållanden utmätta materielanslaget finge för speciella ändamål
kompletteras med anslag från en central instans, det naturvetenskapliga forskningsrådet.

Jag instämmer i dessa kommitténs uttalanden.

Frän materielanslagen lia sedan gammalt i begränsad omfattning bestritts
arvoden till vid institutionerna anställd tillfällig personal. Då kommittén,
som beräknat en viss del av institutionernas årsanslag för avlöning av »tillfällig
och extra personal», betecknat denna kommitténs åtgärd såsom innebärande,
att kommittén begärt »anslag av helt ny karaktär», är detta utta -

112

Kungl. Maj:ts proposition nr ''273.

lande följaktligen i någon män missvisande. I förbigående må även anmärkas,
att kommitténs uppfattning, att man skulle kunna använda här ifrågavarande
»personalanslag» för avlönande av extra befattningshavare (i teknisk mening)
knappast kan vara riktig.

Det är ett synnerligen starkt önskemål, att de naturvetenskapliga institutionernas
materielanslag måtte höjas. Att de av kommittén föreslagna anslagsökningarna
äro av behovet påkallade, kan näppeligen vara föremål för tvivel.
Uppsalamyndigheterna ha i sina yttranden över kommittébetänkandet förklarat
att de föreslagna höjningarna av materielanslagen vore otillräckliga.

Den av kommittén föreslagna ökningen av materielanslagen är högst betydande.
En ännu större anslagsökning har ifrågasatts beträffande avlöningsanslagen.
Huruvida den statsfinansiella situationen medger anslagshöjningar
av denna storleksordning, utan att möjligheten att tillgodose andra fakulteters
och sektioners berättigade önskemål äventyras, är ett spörsmål, som
undandrar sig mitt bedömande. Måste en nedprutning verkställas, håller jag
före, att denna i första hand bör ta formen av en beskärning av den begärda
personalökningen. Skulle det emellertid bli nödvändigt att även minska på
de äskade materielanslagen, kan jag ej underlåta att fästa uppmärksamheten
på att skillnaden i storlek mellan såväl de nuvarande som de av kommittén
föreslagna materielanslagen till Uppsala och Lund knappast synes motiverad
av olikheten universiteten emellan i fråga om lärarpersonal och elevantal eller
beträffande institutionernas antal och beskaffenhet.

Statskontoret yttrar:

Frågan, huruvida för avlönande av tillfällig och extra personal medel skola
beviljas vid sidan av anslagen till den ordinarie personalstaben, bör bedömas i
ett större organisatoriskt sammanhang. Därvid torde även, därest övervägandena
skulle leda till att särskilda medel finnas böra anvisas för ändamålet,
böra prövas, huru medelsanvisningen budgetmässigt bör utformas. Ett sammanförande
— såsom kommittén synes ha tänkt sig — av sakkostnader och
personalkostnader under ett gemensamt anslag lärer icke kunna anses budgetmässigt
tillfredsställande.

Statens medicinska forskningsråd instämmer med kommittén i dess uttalande,
att anslagen till institutionerna böra bilda en relativt snäv fast normalbudget,
som alltså icke är tilltagen för att tillgodose särskilt aktiva och produktiva
institutioners behov och ej heller för att kunna täcka kostnaderna för
särskilt dyrbara och omfattande undersökningar, samt att denna normalbudget
för sådan aktivitet bör kompletteras med anslag från en central
instans.

Uppsala universitet.

Kommitténs förslag ifråga örn anslag till materiel vid Uppsala universitets
matematisk-naturvetenskapliga sektion framgår av följande sammanställningar: -

Kungl. Majlis proposition nr 273.

113

Institution	Nuva- rande anslag 1945/46	Årsanslag Kommitténs förslag	Ökning	Engångs anslag Kom- mitténs förslag
Materiel m. m.	Personal	Summa
Nu befintliga institutioner:
Astronomiska institutionen . .	8810	12 500	2 500	15 000	6190	—
Institutionen för fysiologisk botanik	15 85U	27 000	5 000	32 000	16 150	38 000
Institutionen för systematisk botanik	33 990	38 500	3 000	41 500	7510	—
Fysiska institutionen .......	''32 970	35 000	10 000	45 000	12 030	30 000
Geografiska institutionen......	8 240	13 500	1 5(10	15 000	6 760	25 000
Geologisk-mineralogiskainstilutionen	12 0. 0	22 000	3 00O	25 000	12 950	—
Paleontologiska institutionen	18 430	15 000	6O00	21 000	2 570	—
Institutet för högspänningsforskning	32 800	29 000	25 000	54 000	21 200	—
Åskledarkontrollanstalten.....	8 4U0	10 000	—	10 000	1 600	—
Kemiska institutionen
Avdelningen för oorganisk kemi .	/ qn flön	25 000	7 500	32 500|	qa Q^n	—
Avdelningen för organisk kemi		25 000	7 500	32 500)		—
Fysikalisk-kemiska institutionen . .	20 950	46 000	8 OuO	54 000	27 050	—
Matematiska institutionen . . .	3 750	4 00U	—	4 000	250	—
Institutionen för mekanik och mate-
matisk fysik . .......	3 330	4 000	3 000	7 000	3 670	—
Meteorologiska institutionen ....	18 320	29 000	2 000	31 000	12 680	—
De vid institutionen anordnade
seismologiska undersökningarna	700	1 000	—	1000	300	—
Växtbiologiska institutionen . . .	150K)	17 500	3 000	20 500	5 460	—
Zoologiska institutionen ......	23 080	30 000	5 U00	35 000	11 320	—
Klubbans biologiska station.....	0 850	8 000	—	8 000	1 150	—
Summa	300 210	392 000	92 000	484 000	183 790	93 000
Föreslagna nya institutioner:
Biokemi................	—	25 000	7 500	32 500	32 500	—
Centrala analvslaboratoriet.....	—	13 0H0	1 f 00	14 500	14 500	50 000
Fysik (ny professur)........	—	15 000	5 000	20 000	20 000	—
Genetik ............	—	4 000	3 000	7 000	7 0. 0	—
Kvartärgeologi............	—	5 000	—	5 000	5 000	—
Zoofysiologi..............		13 000	2 000	15 000	15 000	20 000
Summa	—	75 OOo	19 000	94 000	94 000	70 000

1 Häri har inräknats anslaget på 7 200 kronor till mekaniska arbeten.

Härtill kommer förutnämnda förslag om anvisande av 20 000 kronor till
fältarbeten.

Beträffande motiveringen till de föreslagna årsanslagen och engångsanslagen
torde få hänvisas till handlingarna i ärendet. Det må dock framhållas att
matematisk-naturvetenskapliga sektionen ansett årsanslagen alltför knappt
tilltagna, samt att kanslern tillstyrkt förslaget, beträffande nya institutioner
dock endast för biokemi och kvartärgeologi.

T fråga om anslaget till fältarbeten inhämtas av handlingarna i
huvudsak följande.

Kommittén anför:

Vissa ämnen inom de biologiska och geologisk-geografiska grupperna ha
stort behov av anslag till forskningsarbete ute i fältet. Det rör sig här ej

B ihan g till riksdagens protokoll 19^6. 1 sami. Nr 273.

8

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

enbart om resekostnader utan även utgifter för bärare och hantlangare samt
för sprängningar, borrningar, grävningar etc. Hittills ha möjligheterna till
genomförande av dylika arbeten av forskare vid våra universitets- och högskoleinstitutioner
varit starkt beskurna, då finansieringen varit beroende av
tillfälliga bidrag från enskilda fonder eller dylikt. Även om materielanslagen
i princip hade kunnat utnyttjas för detta ändamål (vilket väl i varje fall när
det gäller resor ej torde vara möjligt), skulle de på grund av sin knapphet
ej räckt till härför. Kommittén vill framhålla, att den anser anslag till fältarbeten
för de forskningsgrenar det här gäller lika viktiga som materiel- och
driftanslag till de mera laboratoriemässigt arbetande institutionerna.

Kostnaderna för dessa arbeten torde ofta variera i hög grad från år till
år, beroende på örn vid en institution huvudvikten lägges på insamlingar av
material eller på dess bearbetning. Kommittén har därför icke velat föreslå
anslag för detta ändamål, fast bundna till viss institution, utan anser att i
stället ett anslag bör ställas till respektive matematisk-naturvetenskapliga
sektioners förfogande att fördelas bland institutionerna allt efter det från år
till år skiftande behovet.

Arbetet vid institutet för högspänningsforskning vid Uppsala universitet
har en speciell karaktär och är permanent beroende av arbeten i fältet, och
kommittén har därför ansett ett avsteg från regeln befogat i fråga om denna
institution. I det för högspänningsforskningen föreslagna anslaget på 54 000
kronor per år är ett anslag till fältarbeten och tjänsteresor på tillsammans
9 500 kronor per år inarbetat. Därav följer emellertid, att denna institution
icke bör tilldelas anslag ur det för sektionens övriga ämnen avsedda gemensamma
anslaget.

Kommittén föreslår, att ett anslag till fältarbeten på 20 000 kronor per år
ställes till förfogande för var och en av de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna
vid universiteten i Uppsala och Lund. Kommittén förutsätter därvid,
att de nu utgående anslagen för resebidrag till studerande som deltaga i exkursioner
och för reseersättning till ledare av exkursioner fortfarande komma att
utgå. Dessa senare anslag avse ju undervisningens behov, under det att de av
kommittén föreslagna anslagen avse forskningen.

Kanslern tillstyrker ifrågavarande förslag.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala anser, att det föreslagna
beloppet måste anses otillräckligt. Detsamma framhåller docentföreningen
i Uppsala:

Docentföreningen hälsar med särskild tillfredsställelse forskningskommitténs
förslag om anslag för fältarbeten men är av den bestämda åsikten, att det
föreslagna beloppet är helt otillräckligt. Givetvis innebär varje dylikt anslag
en förbättring gentemot de nuvarande förhållandena, men för att bli till verkligt
effektiv hjälp borde det föreslagna beloppet enligt föreningens förmenande
minst två- eller tredubblas. En approximativ beräkning ger vid handen, att
inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala minst ett femtiotal
forskare äro för sina undersökningar beroende av möjligheten att ägna huvuddelen
av sommarsäsongen åt mer eller mindre kostsamma fältarbeten. Den
genomsnittliga tilldelningen skulle alltså enligt kommitténs förslag bli cirka
400 kronor per person och fältarbetssäsong, vilket är endast en ringa bråkdel
av de kostnader, som en sommars fältarbeten draga, även under förutsättning
att inga mera kostsamma arbeten behöva utföras.

115

Kungl. Marits ''proposition nr 273.

Naturvetenskapliga studentsällskapet anser likaledes, att beloppet beräknats
för lågt. Redan under nuvarande, ytterst otillfredsställande förhållanden
bedreves fältundersökningar av mer än 40 forskare — professorer oräknade —
i Uppsala.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares jörening förordar,
att, därest inte ett långt större belopp anvisas, anslagsmedlen företrädesvis
må komma yngre forskare, särskilt licentiander och doktorander, till
del.

Lunds universitet.

Kommitténs förslag ifråga om anslag till materiel vid Lunds universitets
matematisk-naturvetenskapliga sektion framgår av följande sammanställningar:
1

Institution	Nuva- rande anslag 1945/46	Årsanslag Kommitténs förslag	Ökning	Engångs- anslag Kom- mitténs förslag
M ateriel m. m.	Personal	Summa
Nu befintliga institutioner:
Astronomiska institutionen.....	15 500	nool)	3 000	20 000	4 500	_
Institutionen för fysiologisk botanik	9 000	13 000	3 000	16 000	7 0 10	30 000
Institutionen för systematisk botanik	8 000	14 000	3 000	17 000	9''00
Fysiska institutionen.........	''18 700	35 000	10 000	45 000	26 30i)	30 000
Genetiska institutionen.......	6 500	10 noo	3 000	13 000	6 500	_
Geografiska institutionen......	8 000	12 500	1 500	14 0n0	6 000	_
Mineralogiska institutionen.....	220 000	20 000	3 000	23 000	3 000	_
Kemiska institutionen
Avdelningen för oorganisk och	|			32 Sool
fysikalisk kemi........		25 000	7 500	43 000	_
Avdelningen för organisk kemi. .		25 000	7 500	32 50n|		__
Limnologiska institutionen.....	9 500	12 1)00	3 000	15 000	5 500	10 000
(laboratoriet i Lund och fäll labora-
toriet i Aneboda)
Matematiska institutionen.....	1 500	3 500	2 500	6 000	4 50n	_
Institutionen för mekanik och mate-
malisk fysik............	1 500	4 000	4 300	8 300	6 800	12 000
Zoologiska institutionen.......	15 500	30 000	5 000	35 000	19 5<>0	—
Kurser i havsbiologi m. m......	3 500	6 000	—	6 000	2 500	_
Minera ogiska, paleontologiska och
geografiska institutionernas byggnad:
gemensamma utgifter......	3 000	3 000	—	3 000	-	—
Summa	142 200	230 0JO	56 300	286 300	144100	82 000
Föreslagna nya institutioner:
Biokemisk institution........	—	12 000	3 000	15 000	15 000	20 0(0
Fysik (ny professur).........	—	15 00U	5 000	20 000	20 000	_
Paleontologisk institution (historisk
geologi)...............	—	8 000	2 000	10 000	10 000	20 000
Kvartärgeologi............	—	5 000		5 000	5 000	—
Zoofysiologi..............	—	7 (ion	2 ono	9 000	9 000	20 OO0
Summa	—	47 000	12 00)	69 000	59 000	60 000

1 Häri hur inräknats anslaget på 5 700 kronor till avlönande av en mekaniker.

3 Beloppet f. n gemensamt för mineralogisk-geologiska institutionen, som föreslås uppdelad i
n mineralogisk och en paleontologisk institution.

116 Kungl. Mårds ■proposition nr 273.

Härtill kommer förutnämnda förslag om anvisande av 20 000 kronor till
fältarbeten.

Beträffande motiveringen för de föreslagna anslagen hänvisas till betänkandet.

Kanslern tillstyrker kommittéförslaget, såvitt angår årsanslagen, beträffande
nya institutioner dock endast för de nya ämnena historisk geologi och
kvartärgeologi. Beträffande engångsanslag biträder kanslern förslaget, såvitt
angår redan befintliga institutioner.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening förklarar
sig anse de sakkunnigas förslag för knappt tillmätt, särskilt ifråga om engångsanslag.
Ifråga om vissa institutioner påyrkas höjda anslag. I detta hänseende
anföres bland annat följande.

[nstitutionen för systematisk botanik. Hösten 1945
erhöll institutionen av universitetet medel för inrättande av ett jordlaboratorium
och ett mindre cytologiskt laboratorium i botaniska museet. Det förra
har inrättats för utförande av vissa rutinanalyser av jordprov för växtekologiska
undersökningar, vilka bedrivas av 5 doktorander och licentiander. För
bestridande av de årliga driftkostnaderna för dessa laboratorier, som tillkommit
efter det att institutionschefen för kommittén uppgivit sina anslagsäskanden,
föreslås en anslagsökning med 1 500 kronor (glasvaror 500 kronor, kemikalier
600 kronor, apparater 300 kronor, städning 100 kronor).

Limnologiska institutionen. Institutionschefen har äskat ett
engångsanslag av 33 000 kronor för inköp av mera kostsam apparatur, men
kommittén har endast tillstyrkt 10 000 kronor. Dessutom föreligger behov av
att dubblera viss laboratorieutrustning, då sommartid arbete pågår både i
Lund och i Aneboda, Härför begäres ett engångsanslag av 5 000 kronor.

Zoologiska institutionen. För institutionens del är nyanskaffning
av åtskillig materiel nödvändig för att vetenskapligt arbete skall kunna
bedrivas i önskvärd utsträckning. Föreningen ifrågasätter därför ett engångsan.
dag av 30 000 kronor.

Vidare föreslås anvisande av 37 000 kronor för byggande och inredande av
en ornitologisk station i Falsterbo samt att institutionens årsanslag höjes med
6 000 kronor, avsedda att användas för verksamheten vid denna station.

Ett av den moderna, ornitologiens viktigaste arbetsområden är studiet av
fåglarnas flyttningar och därmed sammanhängande problem. I detta syfte ha
i utlandet inrättats talrika stationer, tillhörande eller sorterande under olika
zoologiska institutioner. I Sverige har forskningen på detta område på grund
av brist på arbetsmöjligheter i huvudsak inskränkts till ringmärkning av fåglar,
delvis genom privat initiativ och praktiskt taget enbart med frivilliga medhjälpare,
medan mera centrala problem såsom orsaken till flyttningarna, fåglarnas
reaktioner för väderlek etc. försummats. Någon experimentell forskning
på detta område har överhuvudtaget aldrig ägt ruin i vårt land.

Den i januari 1945 stiftade »Sveriges ornitologiska förening» har låtit uppföra
en fågelstation på Ölands södra udde. De observationer och ringmärkningsförsök,
som sagda förening ämnar bedriva därstädes, kunna väntas giva
värdefulla vetenskapliga resultat. Föreningens resurser äro emellertid starkt
begränsade. Framför allt kunna många centrala problem rörande flyttfåglar -

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 27S.

nas orientering och sträckets beroende av meteorologiska faktorer endast lösas
genom samtidiga observationer på flera punkter. Det har därför sedan länge
stålt klart, att landet behöver två samarbetande stationer.

Genom omfattande undersökningar, bedrivna av yngre forskare vid zoologiska
institutionen i Lund, har det blivit fullt klart, att landets rikaste
sträckfågellokal är Falsterbonäset i sydvästra Skåne, alltså en plats som är
lätt åtkomlig från Lund. Det vore därför synnerligen lämpligt att förlägga en
till Lunds universitets zoologiska institution knuten fågelstation till Falsterbo.
Först härigenom skulle möjlighet skapas för en rationell flyttfågelforskning;
vårt land skulle kunna hävda sig även på detta område. En fågelstation i Falsterbo
skulle även utgöra ett viktigt led i det internationella forskningsarbetet,
särskilt som de stora tyska stationerna vid Rossitten på östersjökusten och på
Helgoland nu torde vara ur funktion för lång tid framåt.

För det vetenskapliga forskningsarbetet vid den planerade stationen erfordras
omkring 6 000 kronor årligen. Arbetet avses att bedrivas huvudsakligen
under månaderna juli till november, d. v. s. den tid då fåglarnas höstflyttning
pågår. Därvid kräves minst två arbetande ornitologer, en observatör och en
man, som biträder vid ringmärkningsarbetet. Under högsäsongen, d. v. s.
tiden 20 augusti till 1 november erfordras ytterligare en person. I någon mån
kan man speciellt under juli och augusti räkna med frivillig eller lågt betald
arbetskraft, bestående av natur- och fågelintresserad skolungdom etc. men
naturligtvis kan det vetenskapliga arbetet icke grundas härpå.

Vi vilja särskilt framhäva, att även denna rent vetenskapliga forskningsgren
har stark anknytning till det praktiska. Såväl rovfågel som andfågel erbjuda
många i jaktzoologiskt hänseende aktuella problem, och flyttfågelforskningen
kan härvidlag, utan att i minsta mån uppgiva de rent vetenskapliga
kraven, bli av stor betydelse för svensk jakt och jaktzoologi.

Ovan angivna belopp (6 000 kronor) avses räcka såväl till arvode åt personalen
som ock till anskaffning av erforderlig material — fångstfällor, ringar,
m. m. Genom förmedling av Sveriges ornitologiska förening ha vi erhållit ett
fullständigt kostnadsförslag för en ändamålsenlig fågelstation i Falsterbo.
Härav framgår att stationen skulle draga en kostnad av omkring 37 000 kronor
inklusive inredning. Tomt torde kunna erhållas utan kostnader för statsverket.
I

I likhet med forskningskommittén och kanslern anser jag, att universitetens
materielanslag böra tillmätas så, att de medge en under normala förhållanden
godtagbar minimistandard. I enlighet härmed böra materielanslagen
bilda en relativt snäv, fast normalbudget för institutionerna, vilken budget
för speciella ändamål bör kunna kompletteras med anslag från en central
instans, ett naturvetenskapligt forskningsråd.

Kommittén har med utgångspunkt från denna principiella uppfattning förordat
en relativt betydande höjning av materielanslagen till universitetens
matematisk-naturvetenskapliga institutioner. Då det skulle vara att
äventyra resultatet av den personalförstärkning, jag ansett befogad för dessa
institutioners del, om icke också materielanslagen förstärktes i avsevärd grad,
har jag funnit mig böra i huvudsak godtaga de av kommittén ifrågasatta
anslagshöjningarna.

Departe mentschefen.

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Enligt kommitténs mening böra materielanslagen kunna anlitas för att anställa
tillfällig personal. Såsom kanslern framhållit innebär detta icke någon
nyhet. Det torde tvärtom vara regel, att vetenskapliga institutioners materielanslag
disponeras bland annat till sådana ändamål. Även om detta i viss
mån, såsom statskontoret framhållit, kan sägas strida mot eljest tillämpade
budgetprinciper, anser jag mig icke för närvarande böra ifrågasätta någon
ändring härutinnan. Jag vill dock framhålla, att ifrågavarande medel icke få
användas för anställande av extra personal i löneteknisk mening utan endast
för utbetalande av arvoden åt tillfälligt anställd personal. I den mån varaktigt
behov av från materielanslag avlönad, heltidsanställd arbetskraft kan
visas föreligga, bör frågan om anvisande av medel för ändamålet från avlöningsanslagen
upptagas till prövning i vederbörlig ordning.

I detta sammanhang har forskningskommittén berört men icke tagit ställning
till frågan i vad mån för nästa budgetår vederbörande reservfonder må
kunna anlitas för minskande av de erforderliga materielanslagens storlek. Till
denna fråga återkommer jag i det följande.

Jag finner det i hög grad befogat, att särskilda medel anvisas till fältarbeten
på sätt kommittén förordat. I fråga om beloppets storlek synes man på universitetshåll
enhälligt vara av den uppfattningen, att det av kommittén föreslagna
beloppet, 20 000 kronor för vart och ett av universiteten, är otillräckligt.
Även jag håller för sannolikt, att beloppet kommer att visa sig vara
utmätt i knappaste laget. Med hänsyn härtill finner jag en höjning till 30 000
kronor för vartdera universitetet påkallad.

Vad därefter angår Uppsala universitets matematisk-naturvetenskapliga
institutioner anser jag mig böra tillstyrka en anslagshöjning i huvudsaklig
överensstämmelse med kommitténs förslag. Härvid anser jag mig för närvarande
böra bortse från centrala analyslaboratoriet, vars lokalfråga ännu är
olöst, samt det för undervisningen i genetik avsedda anslagsbeloppet. I enlighet
härmed tillstyrker jag en anslagshöjning med (183 790-j-94 000—
14 500 —7 000 =) i runt tal 256 000 kronor, vartill kommer ett belopp av
30 000 kronor för fältarbeten. Beträffande de föreslagna engångsbeloppen tillstyrker
jag bifall till kommitténs förslag om anvisande av tillhopa 93 000
kronor för nu befintliga institutioner och 20 000 kronor till en zoofysiologisk
institution, d. v. s. sammanlagt (93 000+20 000=) 113 000 kronor.

Beträffande de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna vid Lunds universitet,
vartill jag i detta sammanhang räknar även geografiska institutionen,
har kommittén förordat en anslagshöjning med 203 100 kronor, varav för nu
befintliga institutioner 144 100 kronor och för nya institutioner 59 000 kronor.
Beträffande de sistnämnda torde till ett senare budgetår böra anstå med
anvisande av medel till en blivande biokemisk institution. Vidare har jag för
närvarande icke ansett mig böra tillstyrka inrättande av en särskild laboratorsbefattning
i zoofysiologi, varför särskilda medel icke torde böra anvisas för

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

en zoofysiologisk institution utan vissa medel för zoofysiologisk forskning i
stället inräknas under anslaget till zoologiska institutionen. Med hänsyn härtill
och till vad lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening
yttrat rörande årsanslagen till vissa institutioner torde materielanslaget
till Lunds universitet böra höjas med i runt tal 190 000 kronor, vartill kommer
ett belopp av 30 000 kronor till fältarbeten. I fråga örn de föreslagna engångsanslagen
tillstyrker jag kommitténs förslag utom i vad avser biokemiska
och zoofysiologiska institutionerna och förordar alltså anvisande av ett belopp
av 102 000 kronor.

G. Allmänna synpunkter på lokalbehovet.

Kommittén anför rörande institutionernas lokalbehov inledningsvis följande.

Kvaliteten och ändamålsenligheten hos de naturvetenskapliga institutionernas
byggnader i vårt land är synnerligen varierande. Under det att vissa
institutioner, särskilt givetvis de under senare år byggda, äro mycket förnämliga
och ge goda möjligheter till vetenskapligt arbete, äro andra föråldrade,
trånga och för sitt ändamål föga lämpade, ja i några fall helt undermåliga.
En granskning av möjligheterna till förbättring av den naturvetenskapliga
forskningens arbetsförhållanden kan därför icke förbigå frågan örn
institutionsbyggnaderna och deras inredning.

I de fall då institutionsföreståndarna till kommittén framfört önskemål
beträffande ny- eller ombyggnad av institutionsbyggnad, har en inom forskningskommittén
utsedd subkommitté på platsen studerat lokalförhållandena.
Det har därvid i allmänhet visat sig, att de framförda önskemålen varit synnerligen
måttfulla och väl motiverade.

För de behandlade institutionerna ha kommitténs byggnadsförslag indelats
i två grupper: grupp 1 för synnerligen angelägna och brådskande fall
och grupp 2 för sådana fall, som äro att anse som starkt motiverade, men
vilka dock böra stå tillbaka för byggnadsönskemålen inom grupp 1.

För att få en viss uppfattning om kostnaderna för de nybyggnader, som
kommittén föreslår, har kommittén, i de fall då ny- eller ombyggnad ansetts
nödvändig, infordrat uppgift från respektive institutionsföreståndare om det
antal m3, som föreslagen nybyggnad anses behöva innehålla, samt övertygat
sig om rimligheten av de angivna siffrorna. Enligt uppgift från byggnadsstyrelsen
varierar kostnaden för en institutionsbyggnad för närvarande (1945)
beroende på byggnadsort och institutionens art mellan 100 och 130 kronor
per m3, fast inredning medräknad men utan lösa inventarier. Med hjälp av
dessa data har en approximativ siffra beräknats. För att erhålla noggrannare
siffror måste detaljutredningar göras, vilka icke ansetts ingå i kommitténs
uppdrag.

Vid uppgörandet av sina förslag har kommittén på olika sätt sökt nedbringa
kostnaderna, t. ex. genom samorganisation av institutioner, som kunna
draga nytta av varandras bibliotek, verkstad och dylikt.

Kommittén vill beträffande sina förslag örn ny- och tillbyggnader framhålla,
att det i fråga om statsinstitutionerna rör sig om önskemål, som efter
allt att döma inom den närmaste framtiden skulle ha framställts till myndig -

120

Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

helema den normala petitavägen. Kommittén har emellertid ansett det även
ur statsmakternas synpunkt vara lämpligt, att en granskning och gradering
av dessa önskemål utifrån enhetliga synpunkter företages av de sakkunniga.

Kommitténs förslag till ny- och ombyggnadsarbeten under grupp 1 (de angelägnaste)
innebär sammanfattningsvis följande:

Byggnadsföretag Ungefärlig kostnad

Uppsala universitet: kronor

Växtbiologiska institutionen: ny- eller tillbyggnad .......... 450 000

Kemiska institutionerna: om- och tillbyggnad .............. 1 800 000

Fysiska institutionen: tillbyggnad.......................... 600 000

Zoologiska institutionen: inredande av djurstall.............. 20 000

Institutionen för fysiologisk botanik: komplettering av inredningen 30 000

Geografiska institutionen: inredningsarbeten................ 7 000

Summa 2 907 000.

Lunds universitet:

Genetiska institutionen (d. v. s. institutionen för ärftlighetsforsk -

ning): nybyggnad .................................... 600 000

Limnologiska institutionen: tillbyggnad..................... 28 000

Botaniska institutionerna ................................ 746 000

Summa 1 374 000.

Till grupp 2 har kommittén hänfört följande byggnadsarbeten:

Uppsala universitet:

Ny institutionsbyggnad för geologisk-mineralogiska och geografiska institutionerna; örn-

och tillbyggnad för institutionen för systematisk botanik; inredningsarbeten
för matematiska institutionen;
inredningsarbeten för institutionen för mekanik och matematisk fysik; samt
tillbyggnad till institutionen för högspänningsforskning.

Lunds universitet:

Inredande av lokaler för institutionen för mekanik och matematisk fysik;
nybyggnad för geologisk-mineralogiska och geografiska institutionerna; samt
ombyggnad för zoologiska institutionen.

Remissyttranden.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala understryker för sin
del de sakkunnigas uttalande, att förslagen beträffande örn-, till- och nybyggnader
samtliga äro sådana som under alla förhållanden inom den närmaste
framtiden skulle ha framställts den normala petitavägen. Detta gällde sålunda
även de frågor, som i betänkandet inplacerats i grupp 2. För att den
eftersträvade intensifieringen av forskningen ej skulle bli hämmad av otillräckliga
eller olämpliga lokalutrymmen bleve det därför ett oeftergivligt vill -

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

kor att samtliga de i betänkandet upptagna byggnadsfrågorna (alltså även de
i grupp 2) löstes i snabbast möjliga takt.

Kanslern yttrar:

Beträffande flertalet av de framförda önskemålen örn beredande av ändamålsenliga
lokaler åt institutionerna kan jag på grund av egna iakttagelser
vitsorda, att behovet av rymligare och bättre lokaler är trängande. Särskilt
gäller detta i fråga örn de till grupp 1 hänförda byggnadsarbetena.

De byggnadsföretag, till vilkas utförande medel redan anvisats eller för
vilka fullständiga ritningar föreligga, böra givetvis i första hand komma till
utförande. Därnäst synas av de större arbetena böra komma ifråga: i Uppsala
tillbyggnaderna till de fysiska och kemiska institutionerna samt ny- eller tillbyggnad
för växtbiologiska institutionen; i Lund nybyggnaden för den fysiologisk-botaniska
institutionen. Arbetet med uppgörande av ritningar och kostnadsberäkningar
för dessa uppräknade byggnadsarbeten synes snarast möjligt
böra igångsättas.

Byggnadsstyrelsen anför:

I likhet med naturvetenskapliga forskningskommittén anser styrelsen en
detaljutredning rörande de av ifrågavarande lokalbehov nödvändiggjorda
byggnadsarbetena vara synnerligen önskvärd. Styrelsen vill emellertid framhålla,
att vid lärdomsanstalter av det slag det här rör sig om dessa frågor ofta
torde bli beroende av eller inverka på andra byggnads- och lokalfrågor än de
naturvetenskapliga institutionernas, varför ett utredningsuppdrag icke torde
böra alltför snävt begränsas. Detta förhållande kan också giva anledning till
vissa jämkningar av den i betänkandet föreslagna uppdelningen av byggnadsobjekten
i två grupper av olika angelägenhetsgrad.

Den föreslagna utredningen bör verkställas av byggnadsstyrelsen i samråd
med av universitetskanslern anvisade sakkunniga. Utredningsarbetet, som
även måste omfatta undersökningar rörande tomtfrågor och därmed sammanhängande
förhållanden, kommer emellertid att bli så tidskrävande, att
det icke kan medhinnas av styrelsens ordinarie arbetskrafter, varför särskilda
medel måste ställas till styrelsens förfogande. De för ändamålet erforderliga
medlen beräknar styrelsen till omkring 20 000 kronor.

Såsom av den föregående kortfattade redogörelsen framgår har kommittén
även ingått på frågan om lokalbehovet för de matematisk-naturvetenskapliga
universitetsinstitutionerna och förordat vissa ny- och ombyggnadsarbeten
m. m. Kommittén har emellertid förutsatt, att ytterligare utredning skulle ske
rörande dessa byggnadsfrågor. Kungl. Maj:t har genom beslut den 26 april
1946 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att verkställa utredning i nämnda hänseende.
Jag förutsätter, att utredningen kommer att bedrivas med all nödig
skyndsamhet.

I detta sammanhang må framhållas, att forskningskommittén även hemställt,
att efter vederbörlig detaljutredning en tjänst som laboratoriebyggnadssakkunnig
måtte inrättas inom byggnadsstyrelsen. Den sakkunniges mening
skulle inhämtas beträffande varje bygge med statligt understöd, då däri
inginge lokaler för naturvetenskapliga institutioner. Byggnadsstyrelsen har

Departe mentschefen.

122

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

biträtt detta förslag och har för sin del hemställt, att, intill dess slutlig klarhet
vunnits om den närmare omfattningen av den sakkunniges verksamhet, medel
skulle ställas till styrelsens förfogande från det under sjätte huvudtiteln
anvisade reservationsanslaget till utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag
m. m. för anlitande av laboratoriebyggnadssakkunnig person vid uppkommande
behov, varvid arvode av nämnda medel skulle utbetalas till den
sakkunnige för varje särskild arbetsuppgift. Kostnaderna härför kunde beräknas
till omkring 10 000 kronor för år. Det torde få förutsättas, att nämnda
anslag skall såsom en provisorisk åtgärd få anlitas för ifrågavarande ändamål.
Det lärer böra ankomma på byggnadsstyrelsen att framdeles taga under
övervägande frågan om en mera permanent anordning för att tillförsäkra styrelsen
tillgång till speciell sakkunskap på hithörande område.

H. Inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd m. m.

Av redogörelsen för kommitténs förslag till anslag och personalstater för de
enskilda naturvetenskapliga institutionerna torde ha framgått, att kommittén
avsett, att dessa anslag och stater endast skulle utgöra en fast grundval för
institutionernas arbete, men däremot icke avpassats efter de behov, som kunde
uppstå vid särskilt kostnadskrävande undersökningar. I sådana fall måste
medel ställas till förfogande på annat sätt. Kommittén har därför förutsatt,
att de årliga anslagen till institutionerna kompletteras med anslag för större,
bestämda forskningsuppgifter, vilka anslagsmedel skulle utdelas av någon
central instans. I sådant syfte har kommittén föreslagit inrättande av ett
s. k. naturvetenskapligt forskningsråd, till vars förfogande skulle ställas ett
lämpligt anslag att fördelas för angivna ändamål.

I anledning av att viss kritik riktats mot anordningen med forskningsråd,
särskilt då det gäller grundforskningen, har kommittén uttalat, att denna
kritik ofta berott på ofullständig kännedom om forskningsrådens utveckling,
uppgifter och organisation ävensom att denna negativa inställning numera
ersatts av en mera positiv syn på frågan. Föreliggande erfarenheter från vårt
eget land vore endast gynnsamma. Kommittén erinrar, att ett par av huvudargumenten
mot forskningsråden varit, att de skulle ha sitt ursprung i
autoritärt styrda stater och härledas ur statsledningens önskan att utan hänsyn
till forskningens frihet möjliggöra det vetenskapliga arbetets dirigering i av
regimen önskad riktning. Häremot kunde, framhåller kommittén, i första hand
anföras, att idén med forskningsråd uppkommit i Storbritannien och senare
upptagits och i hög grad utvecklats i Förenta staterna. I anslutning härtill har
i betänkandet lämnats en framställning rörande förefintliga centrala organ för
främjande av naturvetenskaplig forskning i Förenta staterna, Sovjetunionen
och Storbritannien. Av nämnda framställning, beträffande vars detaljer torde
få hänvisas till betänkandet, sid. 229—235, framgår såsom karakteristiskt för
ifrågavarande länders vetenskapliga organisation, att teknik och naturveten -

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

skap samlats under ett gemensamt forskningsråd. Härtill har kommittén anknutit
följande principiella synpunkter på frågan örn
inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd
i Sverige.

Detta sammanförande av grundforskning och tillämpningsforskning. Iean
skenbart synas ge belägg för att forskningsråden kommit att få en dirigerande
inverkan på hela forskningen. Speciellt förstärkes detta intryck av de
åtgärder, som vidtagits under kriget. Att staten använt forskningsrådm för
att få viss forskning (huvudsakligen tillämpningsforskning) utförd — givetvis
i särskilt hög grad under kriget — är uppenbart, men detta måste ju anses
fullt legitimt, och i själva verket är det helt enkelt nödvändigt, att en organisation
för detta ändamål finnes. Däremot finns intet som helst belägg för
att staten genom forskningsråden skulle ha inkräktat på grundforskningens
frihet inom det naturvetenskapliga området. Hade detta varit fallet, skulle
dessa institutioner icke blivit långlivade i länder med så individualistiska och
frihetskära folk som Storbritanniens och Förenta staternas, inte heller skulle
dessa länder kunna uppvisa sådana glänsande resultat inom grundforskningen
som de, vilka presterats av engelska och amerikanska vetenskapsmän under
de sista decennierna.

Rådets uppgifter. Kommittén framhåller, att de uppgifter, som
böra åvila ett naturvetenskapligt forskningsråd i vårt land, måste bli avsevärt
mindre omfattande än de uppgifter som i Förenta staterna och Storbritannien
tilldelats forskningsråden. Dels berodde detta på skillnaden i ländernas storlek;
de koordinerande uppgifter, som vore av betydelse i stora länder med en
mångfald universitet och forskningsinstitut av skiftande slag, tedde sig mindre
betydelsefulla i ett land som vårt, där kontakten mellan forskarna och forskningshärdarna
kunde upprätthållas på andra vägar. Dels måste inriktningen
av ett svenskt forskningsråd bli en annan, emedan det endast skulle ha att
behandla frågor rörande grundforskningen.

Kommittén fortsätter:

Rådets uppgift i vårt land blir därför i främsta rummet att fördela medel
till naturvetenskaplig grundforskning från ett anslag, som av staten ställes
till rådets förfogande. Det skall vidare tjänstgöra som remissinstans och
avgiva av Kungl. Maj:t och statliga myndigheter infordrade utlåtanden.
Dess funktion i detta avseende bör dock begränsas till de ärenden,
som enligt ovan skola falla inom dess verksamhetsområde, alltså närmast
frågor rörande statsanslag till naturvetenskaplig forskning samt inrättande
av personliga befattningar för dylik. Med hänsyn till önskvärdheten
av att till medlemmar i rådet erhålla aktiva forskare är det nämligen viktigt,
att ledamotskap av rådet ej blir alltför tidskrävande, vilket lätt torde bli
fallet om detsamma skulle belastas med uppgifter som falla utom ramen för
vad som ovan ansetts vara det väsentliga just för denna organisation. För
övriga ärenden beträffande naturvetenskaplig forskning är ju kanslersämbetet
och vetenskapsakademien remissinstans.

Rådets verksamhet torde ändock bli relativt omfattande. Under sina
utredningar har kommittén kommit i beröring med ett stort antal problem,

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

som icke ansetts böra upptagas till behandling av kommittén, utan som
förutsatts hänvisade till forskningsrådet. Dit höra speciellt önskemål från
vissa institutioner rörande utrustning för särskilda uppgifter, önskemål beträffande
vissa mycket omfattande och dyrbara instrumentuppsättningar
(t. ex. från de astronomiska observatorierna), frågor rörande anslag till publicering,
anslag till resor m. fl. En viktig uppgift för rådet är att taga initiativ
till inrättande av personliga befattningar för förtjänta forskare samt att
tjänstgöra som rådgivande myndighet, då dylika önskemål från annat håll
framföras. I den mån rådet anser forskning inom visst område särskilt behövlig,
bör rådet kunna taga initiativ till dylik forskning genom att söka intressera
lämpliga forskare för uppgiften och bevilja erforderliga anslag. Däremot
bör rådet icke bedriva forskning i egen regi.

Rådet bör uppehålla intima förbindelser med vetenskapliga myndigheter,
institutioner och sammanslutningar även i utlandet. På så sätt kommer rådet
även att kunna underlätta verksamheten för de stora internationella vetenskapliga
fonder, vilka betytt så mycket för vetenskapen i alla länder. Vid
behov bör rådet taga initiativ till utsändande av lämpliga forskare för att
studera och för vårt land nyttiggöra forskningar inom nya arbetsfält eller
eljest inom områden av betydelse för svensk vetenskap samt även kunna föranstalta
örn inbjudande från utlandet av vetenskapliga föreläsare.

Rådets organisation. Kommittén föreslår, att rådet organiseras
fristående från vetenskapsakademien. De skäl, som i
samband med inrättandet av det tekniska forskningsrådet framförts för i
förhållande till respektive akademier fristående råd, ägde enligt kommitténs
uppfattning sin giltighet även beträffande det naturvetenskapliga forskningsrådet.

Kommittén anser vidare, att rådet bör organiseras fristående jämväl
från övriga befintliga forskningsråd, men att åtgärder
böra vidtagas för att säkerställa god samverkan med dessa institutioner.
Härom anföres i betänkandet följande.

Det brittiska Department of Scientific and Industrial Research och det
amerikanska National Research Council omfatta såväl naturvetenskap som
teknik. I Sverige började utvecklingen inom detta område med att statens
tekniska forskningsråd skapades. Vi ha alltså redan från början en instans
för teknikens behov och det naturliga är då, att motsvarande institution för
naturvetenskapen inrättas. För en sådan anordning tala även andra skäl.
Arbetsförhållandena för grundforskningen äro t. ex. i många avseenden olika
tillämpningsforskningens. Redan i avsnittet örn rådets uppgifter har kommittén
därför förutsatt, att skilda råd skola finnas för naturvetenskap och teknik.
I detta sammanhang vill kommittén emellertid starkt betona vikten av att
samarbetet mellan dessa båda institutioner — och givetvis också de övriga
forskningsråden — blir så intimt som möjligt. Bland ledamöterna i statens
tekniska forskningsråd finnas även representanter för grundforskningen och i
medicinska forskningsrådet finns en representant för den angränsande naturvetenskapen.
Då kommittén emellertid kommer att föreslå ett råd med förhållandevis
litet antal medlemmar, kan en liknande utväg icke tillgripas för
det naturvetenskapliga rådet, utan samarbetet får organiseras på annat sätt.
I varje fall måste de olika råden kommunicera med varandra beträffande an -

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

sökningar om anslag, så att vid utdelning härav hänsyn kan tagas till att
medel eventuellt redan beviljats från annat håll.

I särskild skrivelse har sedermera kommittén närmare utvecklat sina synpunkter
på frågan om samarbetet mellan de olika forskningsråden. Kommittén
har därvid anfört bland annat följande.

Det samråd, som kan vara erforderligt mellan de olika råden, torde i främsta
rummet gälla behandlingen av inkomna ansökningar om understöd för forskning
rörande problem, som kunna tänkas beröra mera än ett råds verksamhetsområde.
Men även frågor rörande gemensamma initiativ beträffande dylika
problem kunna nödvändiggöra samarbete.

Det torde ej vara lämpligt, att genom alltför preciserade bestämmelser organisera
detta samarbete, innan man fått någon tids erfarenhet av rådens
verksamhet och av de egna initiativ, som råden i detta hänseende kunna
komma att taga. Det förefaller, som om tillsvidare den naturliga samarbetsformen
vore, att beredningsutskott med t. ex. tre ledamöter från råden
respektive försvarets forskningsanstalt (i vilka utskott väl lämpligen ordföranden
borde ingå) vid gemensamma sammanträden uppgjorde förslag till
beslut i förekommande frågor, varefter råden var för sig träffade avgörande.
Det övervägande flertalet frågor torde aldrig behöva göras till föremål för
gemensam behandling. Då det t. ex. gäller ett anslag, varom ansökan ingivits
till ett råd och tvekan icke föreligger örn att den bör behandlas av detta råd,
bör det räcka med att de övriga per omgående underrättas om att ansökan
ingivits. Sedan ärendet avgjorts, böra övriga råd underrättas om beslutet.

Gemensamma sammanträden med de fullständiga råden kunna ibland vara
påkallade för diskussioner, men torde bli en väl tungrodd form för de ärenden
det här närmast är tal om, nämligen behandlingen av ansökningar, som
gälla mer än ett råd. Arbetsutskott inom råden komma nog ändå att behövas.
Ett sådant har i varje fall redan bildats inom det medicinska rådet.

Örn en person tvekar örn han med sin ansökan bör vända sig till det ena
eller det andra rådet, eller om han själv anser, att samverkan mellan två eller
flera råd bör förekomma i hans fall, bör han sålunda med angivande härav
inlämna sin ansökan samtidigt till de råd det gäller, varefter råden på ovan
angivet sätt fatta beslut örn en eventuell uppdelning. Om råden ej kunna
enas på denna väg, måste väl frågan hänskjutas till Kungl. Maj:t. Frågan
örn gemensamt sekretariat eller gemensamt kansli har varit uppe till diskussion
men är knappast aktuell just nu, då både det tekniska, det jordbrukstekniska
och det medicinska rådet inkvarterats i respektive vattenfallsstyrelsens,
lantbruksakademiens och försvarets sjukvårdsförvaltnings lokaler, varvid
redan befintlig kanslipersonal kan utnyttjas. Ett önskemål är emellertid, att
ett centralt register läggs upp beträffande forskningsprogram, som ifrågakomma
för stöd eller som fått bidrag — varvid helst även samarbete borde
sökas med andra organisationer för stöd åt forskning, t. ex. vetenskapsakademien,
ingenjörsvetenskapsakademien, de medicinska fakulteterna, Anderssonska
fonden etc.

Beträffande rådets storlek framhåller kommittén, att, därest rådets
uppgifter avgränsades på sätt som av kommittén föreslagits och sålunda
främst komme att bestå i utdelandet av vissa anslagsmedel, antalet ledamöter
borde kunna sättas lågt. Därigenom skulle vinnas, att administrationskostna -

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

derna kunde hållas nere och att rådet kunde arbeta på ett smidigt sätt. För
ett litet råd talade även det förhållandet, att den krets av personer, varur ledamöter
i rådet lämpligen kunde hämtas, vore relativt liten (huvudsakligen
professorerna i naturvetenskapliga ämnen vid universiteten och högskolorna).
Kommittén har föreslagit, att rådet skall bestå av en av Kungl. Maj:t utsedd
ordförande samt 4 ledamöter. Dessa skulle tillsättas sålunda, att matematisknaturvetenskapliga
sektionerna vid Lunds och Uppsala universitet, matematisk-naturvetenskapliga
avdelningen vid Stockholms högskola samt vetenskapsakademien
vardera upprättade ett förslag på två kandidater, av vilka
Kungl. Maj:t skulle utse en till ledamot. Ordföranden borde enligt kommitténs
uppfattning vara en person med särskilt intresse för och överblick över
den naturvetenskapliga forskningens uppgifter och villkor.

Beträffande mandattiden för ledamöterna har kommittén
funnit lämpligt, att denna, i likhet med vad som gäller i fråga om de tekniska
och medicinska forskningsråden, bestämmes till tre år. Ordföranden borde
förordnas för en tid av fem år. Omedelbar förnyelse av mandat borde undantagsvis
kunna få ske, därest ledamot på grund av sina personliga egenskaper
och vetenskapliga förtjänster samt förvärvad erfarenhet i rådets angelägenheter
gjort sig särskilt skickad för de uppgifter, som åvilade rådet. För åstadkommande
av en successiv förnyelse av rådet borde vid ledamöternas tillsättande
första gången två ledamöter utses för tre år och två ledamöter för
fyra år.

Hos rådet borde finnas en på deltid anställd sekreterare med utbildning
inom någon matematisk-naturvetenskaplig disciplin, som gåve honom
god överblick inom rådets verksamhetsområde. Sekreteraren och eventuellt
deltidsanställt biträde för rådets expedition borde tillsättas av rådet, som
också borde äga att inom ramen för tillgängliga medel besluta örn avlöningen.

Anslag till rådets förfogande. Kommittén framhåller, att
rådet för att kunna fullfölja sina uppgifter måste till sitt förfogande ha vissa
icke alltför knappt tillmätta penningmedel. Kommittén föreslår, att ett särskilt
anslag — en miljon kronor årligen under en första femårsperiod — ställes
till rådets förfogande. Kommittén framhåller, att det är nödvändigt att
prestera anslag och stöd åt forskningen av en helt annan storleksordning än
som hittills varit fallet i vårt land. De dugliga, nyskapande forskningsbegåvningarna
måste i olika avseenden ges helt andra möjligheter att arbeta än som
nu finnas. Efter angivna femårsperiods utgång kunde det förväntas att åtskilliga
institutioner fått sina byggnadsfrågor lösta och blivit upprustade för
sitt arbete samt att unga personer i större antal än nu uppmuntrats till utbildning
för forskning, så att ett vetenskapligt arbete i stigande omfattning
kunde komma till stånd. Beträffande den närmare dispositionen av
de föreslagna anslagsmedlen har kommittén anfört följande.

127

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

I främsta rummet böra dessa medel användas till att möjliggöra genomförandet
av speciella forskningsuppgifter. Ett sålunda för en viss forskningsuppgift
utdelat anslag bör kunna i enlighet med beslut av rådet i varje särskilt
fall utnyttjas för täckande av alla slags kostnader, som äro förknippade med
uppgiftens genomförande, såsom inköp av material och instrument, avlönande
av biträde vid forskningsarbetet, resor för forskaren, ersättning för mistade
löneförmåner (t. ex. för en tjänstledig lektor), understöd till forskarens uppehälle
och dylikt. Beträffande apparatur och annan utrustning, som anskaffas
för anslagsmedel, som utdelats genom naturvetenskapliga forskningsrådet,
bör det ankomma på rådet att besluta huruvida materielen skall vara att betrakta
som rådets egendom eller om äganderätten bör överlämnas till den
som erhållit anslaget eller till lämplig vetenskaplig institution.

Det är av vikt att rådet får bemyndigande att på egen hand besluta om
tilldelande av medel från det av rådet disponerade anslaget. Många gånger
kail det nämligen vara nödvändigt att medel så snabbt som möjligt kunna
beviljas, och vidare bör det centrala organ, som här fått sin viktiga uppgift
att främja forskningen, utöva sin verksamhet i full frihet och på eget ansvar.
Beslut, som innebära disposition av större belopp än 20 000 kronor i engångsbidrag
eller 10 000 kronor i årligt bidrag, böra dock underställas Kungl.
Maj:ts prövning.

Av anslaget på 1 miljon kronor beräknar kommittén att minst 150 000
kronor per år behövas till anslag och stipendier för resor och studievistelse
på främmande ort. I den förteckning, som finnes i kapitel 3 över institutioner,
som behandlas i detta betänkande, upptages närmare ett 60-tal. De
800 000 ä 900 000 kronor, som återstå till forskningsunderstöd, sedan summan
för resestipendier fråndragits, uppgår alltså genomsnittligt endast till
något över 10 000 kronor per institution. Därtill kommer att anslag naturligtvis
skola kunna sökas av forskare, som arbeta med grundforskningsproblem
vid andra institutioner eller på egna laboratorier.

Som jämförelse kan nämnas, att statens tekniska forskningsråd har ett
anslag för teknisk-vetenskaplig forskning på 700 000 kronor per år, vartill
kommer ett anslag till främjande av teknisk forskning vid de tekniska högskolorna
på 190 000 kronor per år, att medicinska forskningsrådet har ett anslag
för främjande av medicinsk forskning på 500 000 kronor per år, vartill kommer
ett anslag till främjande av medicinsk forskning vid universiteten m. fl.
läroanstalter på 500 000 kronor per år, samt att jordbrukets forskningsråd har
ett anslag för främjande av forskning på jordbrukets område på 100 000
kronor per år. Sammanlagt har alltså den tekniska forskningen tilldelats
890 000 kronor per år för här ifrågavarande ändamål, vartill komma mycket
stora anslag till speciella tekniska forskningsändamål, och den medicinska
forskningen erhållit 1 miljon kronor per år.

Kostnader för rådets verksamhet. Kommittén föreslår, att
ersättning skall utgå med 3 000 kronor för år till ordföranden och med 2 000
kronor för år till var och en av ledamöterna. Kommittén framhåller vidare,
att såväl rådets ordförande och ledamöter som sekreteraren borde beredas
möjlighet att göra erforderliga resor. Resekostnads- och traktamentsersättning
borde utgå enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet, varvid
för rådets ledamöter borde tillämpas klass I B, därest de ej eljest vore berättigade
till ersättning efter högre klass, och för sekreteraren den klass

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Kungl. Maj:t funne lämpligt med hänsyn till hans kvalifikationer bestämma.
De årliga administrationskostnaderna för rådet ha av kommittén beräknats

på följande sätt:

Arvode åt ordföranden................................ kronor 3 000

Arvode åt ledamöter ................................ » 8 000

Rese- och traktamentskostnader ...................... » 4 000

Sekretariat och expeditionskostnader samt diverse utgifter . . » 20 000

Summa kronor 35 000.

I anslutning härtill har kommittén föreslagit, att till förvaltningskostnader
för naturvetenskapliga forskningsrådet anvisas ett särskilt anslag av 35 000
kronor.

Remissyttranden.

Behovet av ett centralt organ för främjande av den naturvetenskapliga
forskningen har vitsordats av samtliga de myndigheter och sammanslutningar,
vilka i sina yttranden berört kommitténs förslag i denna del.
Även förslaget, att detta organ borde organiseras såsom ett fullt fristående
naturvetenskapligt forskningsråd, har vunnit så gott som enhällig anslutning.
Endast styrelsen för Chalmers tekniska högskola, chefen för försvarsstaben
samt försvarets forskningsanstalt ha uttalat sig till förmån för ett för den
tekniska och naturvetenskapliga forskningen gemensamt råd.

Beträffande de uppgifter, som enligt kommitténs uppfattning borde
åvila det nya rådet, har från naturvetenskapliga sektionens i Uppsala och naturvetenskapliga
avdelningens i Stockholm sida anförts, att rådet borde ha en
enbart anslagsfördelande uppgift. Även ingenjör svetenskapsakademien har,
ehuru den tillstyrkt kommitténs förslag, dock ansett, att det måhända varit
fördelaktigare med en enbart anslagsfördelande naturvetenskaplig nämnd.

Mot förslaget om rådets storlek och sammansättning ha
allvarliga invändningar gjorts endast av Sveriges yngre naturvetares förenings
Stockholms-avdelning, som för åstadkommande av större sakkunskap inom
olika naturvetenskapliga forskningsgrenar och av möjligheter att i större utsträckning
kunna få även yngre forskare representerade i rådet förordat, att
rådet skulle bestå av sammanlagt 15 ledamöter, nämligen en representant för
var och en av tolv angivna ämnesgrupper samt en representant för medicinsk,
teknisk respektive jordbruksteknisk forskning. Styrelsen för tekniska högskolan
i Stockholm har ansett, att även de tekniska högskolorna borde vara
företrädda i rådet, och enahanda önskemål beträffande den militärtekniska
forskningen har framförts av chefen för försvarsstaben och försvarets forskningsanstalt.
Statskontoret har föreslagit, att universitetskanslern skall vara
rådets ordförande och att rådet dessutom skall bestå av representanter för
Uppsala och Lund. Universitetskanslern har ifrågasatt, örn icke de förslag,
inom vilka Kungl. Maj:t skulle utse rådets ledamöter, borde upptaga tre
kandidater, medan universitetsberedningen föreslagit, att ledamöterna — i

129

Kunell. May.ts proposition nr 273.

stället för att utses av Kungl. Majit inom förslag — böra väljas direkt av
respektive organisationer.

I flera yttranden betonas vikten av att frågan om ett effektivt samarbete
mellan det föreslagna rådet och övriga forskningsråd ägnas särskild uppmärksamhet.

Av yttrandena må i övrigt återgivas följande.

Större akademiska konsistoriet i Uppsala har yttrat:

Inrättandet av ett naturvetenskapligt forskningsråd tillstyrkes av konsistoriet,
dock under förutsättning dels att naturvetenskapliga forskningskommitténs
övriga förslag till främjande av den naturvetenskapliga forskningen vid
Uppsala universitet i huvudsak genomföras, dels att rådets uppgifter i enlighet
med matematisk-naturvetenskapliga sektionens förslag begränsas till utdelande
av forskningsanslag. Tillskapandet av ytterligare en instans över universiteten
vore enligt konsistoriets mening opåkallat och olyckligt. Principiella
betänkligheter av den avgörande betydelse, som uttalats mot tanken på
centrala forskningsråd synas icke kunna anföras mot ett naturvetenskapligt
forskningsråd av här avsedd art. Någon olämplig dirigering av forskningen
torde i varje fall knappast behöva befaras. Däremot finnas onekligen risker
för en viss ensidighet i ett sådant forskningsråds verksamhet. Forskningsuppgifter,
vilka te sig särskilt aktuella eller synas utlova snabba praktiska resultat,
kunna tänkas bli så starkt gynnade att forskning med till synes mera
anspråkslösa men i verkligheten mycket betydelsefulla mål blir tillbakasatt.

Rådet skall emellertid enligt förslaget allenast ha att behandla frågor
rörande grundforskningen. Denna inriktning av rådets verksamhet är ägnad
att i väsentlig mån motverka nyss nämnda risker. Härför kräves emellertid
då, att forskningsrådet organiseras uteslutande med hänsyn till denna inriktning
ay dess verksamhet. Det bör därför, såsom forskningskommittén föreslagit,
inrymma representanter för de fakulteter, vid vilka naturvetenskaplig
grundforskning bedrives, och för vetenskapsakademien, vars verksamhet
jämväl i främsta rummet har dylik forskning i sikte. Å andra sidan bör rådet
för att kunna rätt fylla sin uppgift, såsom forskningskommittén jämväl föreslagit,
bestå ay ett starkt begränsat antal ledamöter. Konsistoriet fäster avgörande
vikt vid båda dessa synpunkter och har vid sitt tillstyrkande av förslaget
utgått från att forskningsrådet får den av forskningskommittén föreslagna
sammansättningen.

Enligt kommittéförslaget skall naturvetenskapliga forskningsrådet tillsättas
på så sätt att de naturvetenskapliga sektionerna vid universiteten liksom vid
Stockholms högskola jämte vetenskapsakademien föreslår vardera två ledamöter,
av vilka Kungl. Majit utser en. Denna anordning torde lia vidtagits
för att tillförsäkra rådet en beträffande olika vetenskapsgrenar så allsidig och
rättvis representation som möjligt. Den innebär emellertid enligt konsistoriets
mening vissa olägenheter. Dels erhåller härigenom en från vetenskaplig synpunkt
icke sakkunnig instans ett icke ringa inflytande på rådets sammansättning,
(leks utsättes halva antalet av de föreslagna ledamöterna för obehaget
att av Kungl. Majit bliva förbigångna. Konsistoriet anser för sin del att den
åsyftade allsidiga representationen inom rådet utan dessa olägenheter skulle
kunna vinnas genom den bestämmelsen att de fyra enligt kommittéförslaget
föreslående organisationerna efter förutgående samråd välja vardera en medlem
av rådet.

Bihang till riksdagens protokoll lOiCi. 1 sami. Xr ‘73.

0

lyo Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Konsistoriet vill i detta sammanhang understryka, att avgående vetenskaplig
ledamot icke bör få omedelbart förordnas för ny period, och föreslår,
att bestämmelse av dylik innebörd införes.

Beträffande forskningsrådets organisation vill konsistoriet ytterligare tilllägga,
att om rådets verksamhet begränsas på här föreslaget sätt, administrationen
bör kunna förenklas och förvaltningskostnaderna nedbringas.

Det synes uppenbart, att ett naturvetenskapligt forskningsråd med den
föreslagna organisationen bör betraktas som en försöksorganisation, i vilken
förändringar kunna behöva vidtagas, sedan erfarenhet vunnits. De svårigheter
och svagheter som kunna komma att visa sig få icke undanskymma de
fördelar existensen av ett centralt, av lokala och kollegiala hänsyn obundet
organ för understöd till maktpåliggande forskningsuppgifter medför.

Univei''sitetslcansleni har anfört:

Under hänvisning till den av kommittén förebragta utredningen tillstyrker
jag förslaget om inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd med de
uppgifter, som kommittén skisserat. Jag har heller icke något att erinra mot
storleken av de medel, som enligt förslaget skulle ställas till naturvetenskapliga
forskningsrådets förfogande, nämligen 1 000 000 kronor årligen till forsk -ningsunderstöd och 35 000 kronor till förvaltningskostnader. Jag förutsätter
emellertid, att dessa anslag till forskningsrådet icke komma att lägga hinder
i vägen för en betydande ökning av de särskilda läroanstalternas anslag till
avlöningar och materiel m. m. .

Även i fråga örn forskningsrådets organisation tillstyrker jag kommitténs
förslag. Dock vill jag ifrågasätta, om icke var och en av de 4 korporationer,
som skola till Kungl. Majit inkomma med förslag på lämpliga kandidater,
bör föreslå 3 personer. Härigenom blir det lättare för Kungl. Majit att vid
förordnande av ledamöter tillse, att olika vetenskapsområden bliva i största
möjliga utsträckning representerade i rådet. Med hänsyn till det mycket
begränsade antalet ledamöter i forskningsrådet lärer det emellertid icke kunna
undgås, att stora och viktiga forskningsområden komma att sakna företrädare
bland rådets ledamöter. Vid rådets arbete torde det därför under alla
förhållanden bli nödvändigt att i betydande omfattning ta i bruk utom rådet
befintlig sakkunskap.

Statsko?itoret har framhållit bland annat följande.

Den av kommittén föreslagna regeln, att Kungl. Majlis beslut rörande
medelsanvisningar ur anslaget skulle påkallas endast då fråga vore örn större
belopp än 20 000 kronor i engångsbidrag eller 10 000 kronor i årligt bidrag,
synes innebära, att anvisningar av årsbidrag på mindre än 10 000 kronor skulle
av forskningsrådet kunna beviljas för en obegränsad följd av ar. Det vill
förefalla, som örn, därest kommitténs principer genomföras, underställning
under Kungl. Majit borde ske även i de fall, då de för ett och samma ändamål
beviljade årsbidragen sammanlagt uppgå till belopp överstigande 20 000
kronor.

Beträffande forskningsrådets sammansättning föreslår statskontoret^ att
universitetskanslern, vilken är ordförande i det medicinska forskningsrådet,
erhåller motsvarande funktion även i det naturvetenskapliga forskningsrådet.
Det med förstnämnda ordförandeskap förenade arvodet å 3 000 kronor, lärer
icke böra höjas med hänsyn till den nya arbetsuppgiften.

I rådet torde i övrigt böra ingå representanter för de naturvetenskapliga

131

Kimgl. Maj:ts -proposition nr 373.

fakulteterna i Uppsala oell Lund. Ersättning till ledamöterna torde, såsom fallet
är inom det medicinska forskningsrådet, endast böra utgå i form av resekostnads-
och traktamentsersättningar vid deltagande i sammanträden.

För föredragning inom rådet synes kunna anlitas sekreteraren i det medicinska
forskningsrådet. Även den övriga kanslipersonalen bör enligt statskontorets
mening vara gemensam för båda råden.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskolai har yttrat:

Kollegiet anser visserligen, att ett forskningsråd med sakkunskap inom
naturvetenskapliga områden bör komma till stånd, men vill dock avstyrka
kommitténs förslag i den form det framkommit.

Statens tekniska forskningsråd har till huvudsaklig uppgift att stödja grundläggande
teknisk forskning. Det föreslagna naturvetenskapliga forskningsrådet
får då inom betydande naturvetenskapliga områden i väsentlig grad
samma uppgift som statens tekniska forskningsråd, vilket kollegiet anser
olämpligt.

I stället anser kollegiet, att en gemensam instans för ledning av forskningen
vid såväl de tekniska högskolorna som universiteten böra skapas. Kollegiet,
som dock icke är berett att nu framlägga ett detaljerat förslag för att
åstadkomma detta, anser lämpligast, att statens tekniska forskningsråd utbygges
till ett naturvetenskapligt-tekniskt forskningsråd, som vid behov kan
arbeta på olika sektioner för olika slag av forskningsuppgifter vid förberedande
behandling av de uppkommande frågorna.

Detta naturvetenskapligt-tekniska forskningsråd bör till sitt förfogande få
dels de resurser som kommittén föreslår och dels de, som statens tekniska
forskningsråd nu förfogar över.

Särskilt värdefullt synes det kollegiet vara att detta råd finge rätt att självt
bevilja anslag inom en begränsad ekonomisk ram samt förfoga över medel för
studieresor och för publikation enligt forskningskommitténs förslag.

Sedan länge har i flera andra länder den vetenskapliga forskningens organisationsproblem
lösts bland annat genom inrättande av särskilda forskningsråd.
Även i vårt land har, ehuru relativt sent, denna princip vunnit insteg.
Första steget togs genom det år 1942 inrättade tekniska forskningsrådet.
Genom beslut av 1945 års riksdag tillkommo ytterligare två forskningsråd,
nämligen ett för medicinsk och ett för jordbruksteknisk forskning. Det är sålunda
icke en helt oprövad organisation, som kommittén förordat för den
naturvetenskapliga grundforskningens del, och de erfarenheter, som hittills
vunnits rörande denna organisationsform, torde på det hela taget kunna
betecknas såsom gynnsamma.

Även om förutsättningarna för naturvetenskaplig forskning vid de enskilda
liirosiitena skulle genom de förut ifrågasatta åtgärderna högst avsevärt förbättras,
torde det likväl visa sig, att detta icke är tillfyllest. Jag vill erinra,
att i det föregående förordade anslags- och personalförbättringar i huvudsak
avsett att skapa en fast grundval för de naturvetenskapliga institutionernas
arbete. Däremot är det uppenbart, att för forskningsuppgifter, som ligga
vid sidan av en mera normal institutionsverksamhet eller kräva samverkan

Departe mentschefen.

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

mellan forskare på skilda områden, andra möjligheter böra stå till buds. Det
är just i dessa hänseenden, som det naturvetenskapliga forskningsrådet avsetts
få sin väsentliga uppgift. Genom utdelande av medel ur ett till dess
förfogande för ändamålet särskilt anvisat anslag bör rådet kunna främja
genomförandet av sådana betydelsefulla forskningsarbeten, vilka medföra
kostnader av den storleksordning, att de icke kunna eller böra påföras någon
särskild institution. Genom sin överblick över den naturvetenskapliga forskningen
i landet och genom kontakt med utländsk naturvetenskaplig forskning
skulle denna centrala organisation även kunna taga initiativ till helt
nya forskningsuppgifter samt anvisa medel därtill.

Jag delar kommitténs uppfattning om lämpligheten av att anförtro angivna
funktioner åt ett särskilt centralt organ. Från vissa håll har därvid
uttalats, att man borde söka åstadkomma ett för den tekniska och den naturvetenskapliga
forskningen gemensamt organ, vilket enklast skulle kunna ske
genom att det redan befintliga tekniska forskningsrådet finge uppgiften att
stödja även den naturvetenskapliga grundforskningen. Då emellertid det tekniska
forskningsrådets nuvarande sammansättning endast till en ringa del
representerar den naturvetenskapliga grundforskningen — bland annat finnes
ingen företrädare för den viktiga biologisk-geografiska ämnesgruppen — skulle
en sådan utvidgning av rådets verksamhetsområde nödvändiggöra en betydande
omorganisation av rådet. Detta skulle i sin tur medföra, att rådet bleve stort
och svårhanterligt. Jag anser mig med hänsyn härtill icke för närvarande böra
förorda en sådan anordning. Detta överensstämmer också med uppfattningen
i det övervägande flertalet av de avgivna remissyttrandena. Man bör emellertid
icke förbise, att erfarenheten måhända så småningom kan ge vid handen,
att ett gemensamt råd är den lämpligaste lösningen. Jag förutsätter därför, att
denna fråga ägnas fortsatt uppmärksamhet av berörda parter.

Jag vill alltså föreslå, att det ifrågasatta organet, vilket torde böra benämnas
statens naturvetenskapliga forskningsråd, organiseras fristående från andra
redan befintliga forskningsråd. I likhet med kommittén finner jag även övervägande
skäl tala för att rådet i organisatoriskt avseende göres oberoende av
vetenskapsakademien. Förutom förutnämnda uppgifter synes även böra åvila
rådet att utgöra remissinstans i frågor, som sammanhänga med ifrågavarande
uppgifter. Kommittén har föreslagit, att rådet skulle bestå av ordförande
jämte 4 ledamöter, alltså ett förhållandevis litet råd. Jag vill erinra, att de
tekniska och medicinska forskningsråden utgöras av, förutom ordförandena,
7 respektive 10 ledamöter. Kommitténs förslag har tillstyrkts av flertalet
remissinstanser. För egen del ansluter jag mig helt till kommitténs uppfattning,
att ett begränsat antal ledamöter i rådet är ägnat att göra detsamma mer
arbetsdugligt. Därest en fullständig representation av olika naturvetenskapliga
forskningsgrenar skulle eftersträvas, erhölle man ett månghövdat och med all
sannolikhet synnerligen tungrott organ. Jag finner därför kommitténs förslag
lämpligt och förordar alltså, att rådet i huvudsak erhåller den sammansätt -

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

ning, kommittén föreslagit. Med biträdande av universitetsberedningens uppfattning
härutinnan vill jag emellertid ifrågasätta, om icke de fyra ledamöterna
böra — i stället för att utses av Kungl. Majit, inom vissa förslag — väljas
direkt av respektive organisationer. Jag förutsätter därvid, att de olika organisationerna
vid utseendet av sina ledamöter samråda med varandra för undvikande
av att ett och samma ämne blir representerat av mer än en ledamot.
Jag utgår vidare ifrån, att vid utseendet av representanter hänsyn tages endast
till vetenskaplig förtjänst och icke till ålder. Rådet bör inom sig utse vice
ordförande. Måhända kan det befinnas ändamålsenligt att ytterligare ett par
ledamöter ingå i rådet, varav en lämpligen skulle representera den medicinska
grundforskningen och den andre den grundläggande naturvetenskapliga forskning,
som bedrives utanför de institutioner, vilka skulle vara representerade i
rådet. Dessa ledamöter torde i så fall böra utses av Kungl. Majit. Det torde
överhuvudtaget få ankomma på Kungl. Majit att vidtaga de jämkningar i
rådets sammansättning, vartill vanna erfarenheter eller ändrade förhållanden
eventuellt kunna föranleda.

Det är synnerligen angeläget, att åtgärder åstadkommas för ett intimt och
fruktbärande samarbete mellan det föreslagna rådet och övriga befintliga forskningsråd,
framförallt de medicinska och tekniska, ävensom försvarets forskningsanstalt.
Det synes icke lämpligt att här ange några riktlinjer därför — det
torde närmast böra ankomma på berörda parter att utforma en ändamålsenlig
praxis — men jag har endast velat framhålla vikten av att denna fråga
ägnas särskild uppmärksamhet.

Beträffande mandattidens längd och andra därmed sammanhängande frågor
ansluter jag mig till kommitténs förslag.

Jag biträder vidare förslaget, att till ordföranden skall utgå ett årligt arvode
av 3 000 kronor. Jag utgår därvid ifrån, att universitetskanslern icke kommer
att förordnas såsom ordförande. Däremot anser jag mig icke kunna tillstyrka,
att bestämda arvoden skola utgå jämväl till ledamöterna. Jag vill framhålla, att
ledamöterna i medicinska forskningsrådet i första hand åtnjuta blott resekostnads-
och traktamentsersättningar för sammanträden. Därest ledamot av sistnämnda
råd i visst ärende anlitas som särskild sakkunnig för viss utredning,
äger han härför åtnjuta särskild ersättning. Då de arbetsuppgifter, som avses
åvila ledamöterna i det naturvetenskapliga forskningsrådet, icke komma att
bli mer krävande än de, som åligga det medicinska rådets ledamöter, synes
anledning icke föreligga att bereda dem större förmåner. Jag förordar därför,
att för ledamöterna i medicinska forskningsrådet gällande ersättningsgrunder
vinna tillämpning även å ledamöterna i det naturvetenskapliga forskningsrådet.

Det är att hoppas, att det föreslagna forskningsrådet skall komma att fylla
en viktig uppgift i den naturvetenskapliga forskningens tjänst. Ehuru dess
ledamöter representera vissa organisationer, är det likväl uppenbart, att det i
första hand iir främjandet av den matematisk-naturvetenskapliga forskningen
som helhet och icke tillgodoseendet av lokala eller andra särintressen, som
skall vara den ledande principen för rådets verksamhet. Vissa farhågor ha

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

kommit till uttryck i remissyttrandena för att rådet skulle få en alltför dominerande
och dirigerande ställning. Jag delar för egen del icke dessa farhågor.
Såsom förut framhållits kommer rådets viktigaste funktion bli att utdela
anslagsmedel och under sådana förhållanden synes knappast någon fara föreligga
för att rådet skall kunna utöva otillbörligt tryck på den fria forskningen.

Beträffande frågan örn de anslagsmedel, som böra ställas till rådets förfogande,
är det givet, att dessa, för att rådet skall kunna på ett tillfredsställande
sätt fylla sin uppgift, icke böra tillmätas alltför knappt. Kommittén har
angivit anslagsbehovet för forskningsändamål till 1 000 000 kronor årligen
under en första femårsperiod. Jag anser mig icke nu böra taga ställning till
anslagsfrågan på längre sikt, men vill för nästa budgetår vitsorda behovet av
medel av angiven storlek. Jag förordar alltså, att ett särskilt reservationsanslag
å 1 OOO 000 kronor, förslagsvis benämnt Statens naturvetenskapliga
forskningsråd: Främjande av naturvetenskaplig forskning, ställes till naturvetenskapliga
forskningsrådets disposition. Ur detta anslag skall rådet kunna
lämna belopp för genomförandet av speciella forskningsuppgifter, som prövas
vara eller kunna tänkas bli av stor betydelse och för vilka medel ej eller i
otillräcklig utsträckning stå till buds ur andra till forskning avsedda anslag
och fonder. Jag vill framhålla, att rådet har att understödja även sådan forskning,
som icke är anknuten till naturvetenskapliga sektionerna i Lund och Uppsala,
naturvetenskapliga avdelningen i Stockholm eller vetenskapsakademien.
Ur anslaget synes även i den utsträckning kommittén föreslagit medel böra
kunna beviljas till studieresor utomlands. Beträffande rådets behörighet att
bevilja medel ur förevarande anslag ansluter jag mig till vad kommittén anfört,
och vill alltså förorda, att beslut, som innebära disposition av mer än 20 000
kronor i engångsbidrag eller 10 000 kronor i periodiska bidrag, skola underställas
Kungl. Maj:t för avgörande. I fråga om redovisning av beviljade
anslagsmedel samt andra därmed sammanhängande spörsmål torde böra meddelas
i huvudsak enahanda bestämmelser som gälla för av medicinska forskningsrådet
beviljade medel.

Mot kommitténs beräkning av administrationskostnaderna för rådet synes
icke vara annat att erinra, än att dessa — med hänsyn till mitt ställningstagande
i det föregående till frågan örn särskilda arvoden åt ledamöterna —
torde kunna minskas med i runt tal 8 000 kronor. Jag förordar därför, att
under anslagsrubriken Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1946/47 anvisas ett förslagsanslag av 27 000 kronor.

Därest riksdagen skulle bifalla mitt förslag om inrättande av ett naturvetenskapligt
forskningsråd och anvisa av mig nu förordade anslag, torde det
få ankomma på Kungl. Majt att i sinom tid fastställa reglemente för rådet
ävensom meddela närmare föreskrifter rörande dispositionen av anslagen.

Kungl. Majlis proposition nr %73.

135

II. Docentinstitutionen m. m.

1. Inledning.

Naturvetenskapliga forskning skommittén har i sitt förenämnda betänkande
framlagt förslag om en betydande utökning av antalet docent- och forskarstipendier
vid universitetens matematisk-naturvetenskapliga sektioner, om inrättande
av ett avsevärt antal docent- och forskarstipendier vid Stockholms
högskolas matematisk-naturvetenskapliga avdelning samt örn inrättande av ett
antal befattningar i laboratorsgraden, avsedda att utgöra en påbyggnad av
forskarstipendierna.

Vidare har 19.fö års universitetsberedning med skrivelse den 28 december
1945 framlagt betänkande (stat. off. utr. 1946: 9) angående docentinstitutionen.
De i betänkandet framlagda förslagen gå ut på en väsentlig ökning av
antalet docent- och forskarstipendier vid universiteten och karolinska institutet,
inrättande av statliga docent- och forskarstipendier vid Stockholms och Göteborgs
högskolor, en betydande höjning av stipendiebeloppen samt beredande av
tjänste- och familjepension åt stipendiaterna. Vidare föreslås en höjning av de
arvoden, som utgå till professors vikarierna, samt en ökning av ersättningen till
fakultetsopponenterna vid akademiska disputationer. Jämte dessa åtgärder av
ekonomisk natur har universitetsberedningen även framlagt förslag om vissa
ändringar i fråga om bestämmelserna rörande förordnande och entledigande av
docent samt beträffande docentstipendiats undervisningsskyldighet m. m.

Över universitetsberedningens betänkande ha yttranden avgivits av universitetskanslern,
som hört dels de teologiska, juridiska och medicinska fakulteterna
samt de filosofiska fakulteternas båda sektioner ävensom de större konsistorierna
vid universiteten i Uppsala och Lund, dels karolinska institutets lärarkollegium,
dels ock lärarråden vid Stockholms och Göteborgs högskolor, statskontoret,
allmänna lönenämnden, statens pensionsanstalt, Överståthållarämbetet
efter hörande av Stockholms stadskollegium, länsstyrelsen i Göteborg efter
hörande av drätselkammaren därstädes, naturvetenskapliga forskningskommittén,
de medicinska högskolornas organisationskommitté, socialvetenskapliga
forskningskommittén, styrelsen för Sveriges förenade studentkårer och Sveriges
docentförbund.

Tiden har icke medgivit att nu upptaga samtliga av universitetsberedningen
framlagda förslag till behandling. Vissa av dessa förslag avse dessutom frågor,
som icke äro av beskaffenhet att böra underställas riksdagen. Frågan örn
anslag till docentstipendier vid Stockholms högskola upptager jag i det följande
till behandling i annat sammanhang. Under förevarande avsnitt be -

Departementschefen.

136

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

gränsar jag mig huvudsakligen till att anmäla frågan örn utvidgning av docentoch
forskarstipendieinstitutionen vid universiteten och karolinska institutet
samt om docent- och forskarstipendiatornäs avlöningsförhållanden m. m.

2. Inrättande av nya docentstipendier vid universiteten.

Naturvetenskapliga forskningskommittén har föreslagit, att antalet docentstipendier
ökas vid Uppsala universitets matematisk-naturvetenskapliga sektion
från 12 (varav 1 rörligt) till 24 (varav 3 rörliga) och vid Lunds universitets
matematisk-naturvetenskapliga sektion från 11 (varav 1 rörligt) till 22 (varav
3 rörliga). Till stöd härför har anförts bland annat följande.

Beträffande docentstipendiernas antal ansåg redan 1938 års docentutredning
att detta borde ökas avsevärt, nämligen (för de naturvetenskapliga sektionerna) i

Uppsala från 11 st. + 1 rörligt till 15 st. —(— 3 rörliga och

i Lund » 10 » + 1 » > 14 > —j— 3 »

Någon ändring i antalet stipendier har trots detta ännu ej skett. Kommittén
måste av flera skäl föreslå en större ökning. Den allmänna intensifiering av
forskningen, som nu avses, förutsätter givetvis en ökning av den vetenskapliga
personalen, varvid docenterna höra till den kategori som främst bör komma i
åtanke. Det förefaller också ytterst önskvärt, att den tid en docent får avvakta
ett stipendiums ledigblivande göres så kort som möjligt: denna tid torde vara
särskilt prövande för vederbörande, och universitetet riskerar att härunder gå
miste örn framstående forskare, som av ekonomiska skäl måste söka sig ut i
förvärvsarbete. Slutligen kräves för lättande av professorernas undervisningsbörda
tillgång till ett ökat antal lärarkrafter. Härvid torde docenterna böra
spela en viktig roll.

Vid bestämmandet av antalet docentstipendier utgår kommittén från den
principen, att till varje professur i allmänhet bör höra ett docentstipendium
med företrädesrätt för ämnet i fråga vid tillsättningen samt att vidare tre
rörliga stipendier knytas till var och en av matematisk-naturvetenskapliga
sektionerna vid universiteten i Uppsala och Lund. Eftersom kommittén föreslår
inrättandet av ett antal vetenskapliga befattningar av olika slag samt nya
forskarstipendier, komma åtskilliga av de nuvarande docentstipendiaterna att
övergå till dylika, varvid ett antal stipendier frigöras. De föreslagna nya
stipendierna böra därför ej ställas till vederbörande lärosätes förfogande genast
utan successivt efter därom gjord framställning i varje särskilt fall med
angivande av lämplig kandidat och med iakttagande av här föreslagen företrädesrätt.
Det är emellertid av stor vikt att stipendierna inrättas nu, då detta
givetvis stimulerar unga forskare att kvalificera sig för desamma.

Universitetsberedningen har icke ansett sig för närvarande böra föreslå någon
ökning av antalet docentstipendier inom de juridiska fakulteterna, där det, då
betänkandet avgavs, icke fanns några docenter. Frågan om ökning av antalet
docentstipendier inom de medicinska fakulteterna och vid karolinska institutet
har förutsatts komma att prövas av de medicinska högskolornas organisationskommitté
och därför ej upptagits till behandling av universitetsberedningen.

137

Kungl. Majlis proposition nr 273.

För de teologiska fakulteternas samt de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga
sektionernas del föreslås däremot en betydande ökning av antalet
stipendier.

Beredningens förslag omfattar nyinrättande av följande docentstipendier:

	teol. fak.	hum. sek. filos, grupp	hum. sek. hist. grupp	hum. sek. språkl. grupp	hum. sek. rörliga	mat. nät. sek.
Uppsala . .	2	1	3	3	3	12
Lund . . .	2	1	3	3	3	11

Beträffande samtliga dessa docentstipendier har beredningen framhållit önskvärdheten
av att de måtte tilldelas universiteten redan genom beslut av 1946
års riksdag.

Beredningen har anfört följande:

Universitetsberedningen låter för närvarande utföra en planmässig undersökning
av det behov av akademisk undervisning, som förefinnes inom olika
ämnen vid rikets universitet och högskolor. Det ligger i sakens natur, att denna
undersökning omfattar undervisning meddelad av alla kategorier av akademiska
lärare. Beredningen har för avsikt att, när undersökningen slutförts,
framlägga förslag om inrättande av de olika lärarbefattningar samt docentstipendier,
som enligt dess mening äro behövliga för att den akademiska undervisningen
i Sverige skall kunna bedrivas så tidsenligt, rationellt och effektivt
som möjligt.

Med hänsyn till det redan ur forskningssynpunkt stora och akuta behovet
av ökat antal docentstipendier vid universitet och högskolor, har beredningen
emellertid ansett sig böra upptaga frågan om inrättande av ett visst antal
docentstipendier, redan innan ovannämnda undersökning av undervisningsbehovet
slutförts. Härvid komma icke docentstipendierna vid de medicinska
fakulteterna och vid karolinska institutet i fråga, då dessa först måste underställas
de medicinska högskolornas organisationskommitté.

Inom de teologiska, juridiska och filosofiska fakulteterna vid Uppsala och
Lunds universitet är antalet docentstipendier för närvarande:

	teol. fak.	jur. fak.	hum. sek.	mat. nät. sek.
Uppsala................	4	3	17	12
Lund..................	4	3	17	11

1938 års docentutredning konstaterade, att det nuvarande antalet docentstipendier
har varit oförändrat sedan 1919, med undantag av att Lund 1937
erhöll 3 nya stipendier. Under de tjugu åren efter 1919 hade det sammanlagda
studentantalet vid universiteten och karolinska institutet stigit med 63 procent
och antalet docenter ökats i Uppsala från 79 till 120 och i Lund från 67 till
100. Mot bakgrunden av dessa siffror konstaterade docentutredningen nödvändigheten
av en avsevärd höjning av antalet docentstipendier. Man stannade vid
att föreslå inom teologiska fakulteten ett nytt stipendium i vardera Uppsala
och Lund, och inom humanistiska sektionen 3 i historiska och 1 i språkliga
gruppen vid vartdera universitetet samt 4 rörliga stipendier i Uppsala och 2 i
Lund. Inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen föreslog docentutred -

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

ningen 2 nya stipendier inom fysisk-kemiska gruppen i Uppsala och 2
i Lund, samt 2 inom biologisk-geografiska gruppen och 2 rörliga vid vartdera
universitetet.

Universitetsberedningen vill framhålla, att medan antalet docentstipendier
alltjämt är oförändrat, studentantalet har fortsatt att stiga och att ökningen nu
nått upp i 84 procent sedan 1919. Antalet docenter i Uppsala är höstterminen
1945 133 och i Lund 115. Härtill kommer den hänsyn till forskningens ökade
betydelse, som påpekats i direktiven för beredningen och som enligt dennas
mening är det tyngst vägande motivet för ett utbyggande av docentinstitutionen.
I de önskemål, som de olika ämnesrepresentanterna vid universitet och
högskolor samt för naturvetenskapernas del naturvetenskapliga forskningskommittén
framfört med syfte att ange behovet av befattningshavare av olika
kategorier vid dessa läroanstalter, upptages ett mycket stort antal nya docentstipendier
vid alla fakulteter i riket. Beredningen kan ännu ej definitivt taga
ställning till dessa önskemål, då den icke nu utarbetat förslag rörande de
biträdande lärarnas ställning och funktioner och ej kan avväga behovet av
nya professurer och biträdande lärarbefattningar gentemot behovet av docentstipendier,
förrän den tidigare omtalade undersökningen av undervisningsbehovet
slutförts. Emellertid kan den redan nu konstatera, att erkännandet avforskningens
ökade samhälleliga betydelse och de siffror, som framgått ur
ämnesrepresentanternas önskemål, ange att en i viss mån ny situation uppstått,
sedan 1938 års docentutredning avgav sitt betänkande. Det är därför ej
möjligt att begränsa beredningens förslag örn nyinrättande av docentstipendier
till den omfattning, som docentutredningen nied sitt förslag angivit.

Naturvetenskapliga forskningskommittén har vid bestämmandet av antalet
naturvetenskapliga docentstipendier utgått från principen, att till varje professur
i allmänhet bör höra ett docentstipendium med företrädesrätt för ämnet
i fråga vid tillsättningen. Denna princip diskuterades redan av 1938 års
docentutredning, som emellertid ansåg den vara förenad med betydande
svårigheter. »I små ämnen med begränsat antal doktorander», säges det i
docentutredningens betänkande, »skulle förefintligheten av ett fast docentstipendium
kunna tänkas vålla en avprutning på kraven på docentkompetens i
syfte att trygga stipendiet åt ämnet». I den mån så skedde, skulle också lätt
skapas ökade svårigheter att placera dem bland dessa docenter, som ej segrade
i en professorskonkurrens. Universitetsberedningen anser i likhet med docentutredningen
principen i fråga ej vara någon i allo tillfredsställande beräkningsgrund.
Mot den talar bland annat den stora skillnaden i antalet studenter, som
studera olika ämnen, den bristande uniformiteten i forskarbegåvningarnas fördelning
på olika ämnen och behovet att organisera forskningen och undervisningen
med helt olika disposition av forskar- och lärarkrafter i skilda ämnen.
Docentstipendiernas nuvarande relativa rörlighet inom fakulteterna eller inom
ämnesgrupper i den filosofiska fakultetens sektioner är enligt beredningens
mening av så stort värde för tillvaratagande av forskarbegåvningar, att den
icke bör offras utan verkligt vägande motiv.

Utgångspunkten för beredningens förslag om omedelbart inrättande av visst
antal docentstipendier är det inom den närmaste framtiden aktuella behovet
av nya stipendier och möjligheten att genast besätta dylika med lämpliga
innehavare. Beredningen har sökt taga ställning till detta behov7 genom prövning
fakultet för fakultet och ämnesgrupp för ämnesgrupp. Den har därvid
funnit det aktuella behovet vara följande, och har på de anförda behovssiffroma
grundat sitt förslag:

139

Kungl. Majlis proposition nr 273.

Inom teologiska fakulteten, 2 stipendier i vardera Uppsala och Lund. På
längre sikt torde även ett tredje nytt stipendium vara behövligt, varvid antalet
docentstipendier skulle uppnå paritet med antalet ordinarie professurer. Detta
tredje stipendium upptages emellertid ej i beredningens nuvarande förslag.

Inom juridiska fakulteten finnas för närvarande inga docenter vare sig i
Uppsala eller i Lund, varför 3 docentstipendier stå obesatta i denna fakultet
vid vartdera universitetet.1 Något aktuellt behov av nya stipendier föreligger
sålunda ej. Beredningen vill emellertid förutskicka, att den aktuella situationen
ej får anses normerande för framtiden, då ett ökat antal disputationer väntas i
juridiska fakulteten, bland annat beroende på den uppmuntran, som de statliga
stipendierna för högre juridiska studier inneburit.

Inom humanistiska sektionens filosofiska grupp erfordas ett nytt
stipendium i vardera Uppsala och Lund. Därmed skulle gruppens stipendier
ökas till 3, och dessa skulle med företrädesrätt tilldelas vart och ett av ämnena
teoretisk filosofi, praktisk filosofi samt pedagogik. Beträffande sektionens
historiska grupp föreslår beredningen med hänsyn till att i gruppen redan
ingå statskunskap och statistik, att denna benämnes h i s t o r i s k-s amli
ä 11 s v e t e n s k a p 1 i g a gruppen. Bland de i denna grupp sammanförda
ämnena böra i enlighet med förslag av 1938 års docentutredning upptagas även
religionshistoria och nationalekonomi. Inom den historisk-samhällsvetenskapliga
gruppen erfordas 3 nya stipendier vid vartdera universitetet. Systemet
med företrädesrätt för vissa ämnen till stipendier inom gruppen, vilket redan
är föreskrivet i Uppsala, bör enligt beredningens mening införas även i Lund.
Under sådana förutsättningar skulle minst ett av gruppens 8 stipendier med
företrädesrätt tillfalla vart och ett av ämnena historia, statskunskap och litteraturhistoria
nied poetik. Beredningen vill eftertryckligt framhålla, att de föreslagna
stipendierna i gruppen ej ens tillnärmelsevis täcka undervisningens och
forskningens behov. Ått förslaget likväl blott upptager 3 nya stipendier, beror
dels på hänsyn till önskvärdheten av att man ej binder undervisningens organisation
i dessa ämnen, där behovet av biträdande lärare och assistenter torde
vara relativt stort, dels på hänsyn till att den hösten 1945 tillsatta kommittén
för utredning rörande socialvetenskapernas ställning vid universitet och högskolor
m. m. framdeles torde ingiva förslag rörande stipendier inom denna
ämnesgrupp.

Inom den språkliga ämnesgruppen erfordras likaledes inrättande av 3
nya docentstipendier. Beredningen vill i samband härmed förorda, att systemet
med företräde för vissa ämnen även här införes i Lund, samt att ämnet slaviska
språk upptages bland de ämnen, som äga företrädesrätt till gruppens stipendier.

Slutligen föreslår beredningen inrättande av ytterligare 3 rörliga stipendier
för humanistiska sektionen, särskilt för att skapa forskningsmöjligheter för
framstående yngre vetenskapsmän i sådana ämnen, som icke äga företrädesrätt
till de olika gruppernas stipendier.

För matematisk-naturvetenslcapUga sektionens vidkommande har beredningen
ej ansett sig behöva företaga någon särskild behovsprövning rörande
docentstipendier, då naturvetenskapliga forskningskommittén företagit en
dylik och lagt den till grund för ett på längre sikt utarbetet förslag örn 12 nya
docentstipendier i Uppsala och 11 i Lund, vilka skola inrättas genast men
successivt ställas till vederbörande lärosätes förfogande efter framställning i

1 ] stipendium vid vardera fakulteten Ilar tills vidare tagits i anspråk flir att bereda ersättning
äl en biträdande lärare i nationalekonomi.

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

varje särskilt fall. Beredningen vill härvid framhålla, att ehuru den ej för sin
del önskar binda sig vid principen ett docentstipendium för varje professur, den
likväl anser forskningskommitténs förslag, som överensstämmer med denna
princip, väl motiverat med avseende på det föreslagna antalet nya docentstipendier.
Då forskningskommittén förordar, att alla stipendier utom 3 rörliga
vid vardera sektionen bindas med företrädesrätt vid visst ämne eller ämnesgrupp,
ansluter sig beredningen även till denna princip beträffande matematisknaturvetenskapliga
sektionen. Infogandet av docenternas forskningsarbete i de
naturvetenskapliga institutionernas verksamhet torde kunna motivera en större
bundenhet vid ämnen, än vad beredningen anser ändamålsenlig för andra
fakulteter och för humanistiska sektionen.

Universitetsberedningen betonar, att, medan beredningens förslag i fråga om
matematisk-naturvetenskapliga sektionen i överensstämmelse med naturvetenskapliga
forskningskommitténs avser en fast organisation, innebära de föreslagna
åtgärderna beträffande övriga fakulteter och sektioner endast ett provisorium
i avvaktan på den mera vittgående utvidgning av stipendieorganisationen,
som eventuellt kommer att visa sig nödvändig.

Statskontoret har funnit det svårt att i nuvarande läge taga ställning till
frågan om antalet docentstipendier. Då hela universitetsorganisationen läge i
stöpsleven, syntes det, även örn man utginge från att docentinstitutionen
komme att bibehållas, vara nödvändigt att iakttaga all tillbörlig försiktighet.
Den av universitetsberedningen föreslagna väsentliga höjningen av antalet
stipendier syntes statskontoret vara väl kraftigt tilltagen icke minst mot bakgrunden
av 1938 års docentutrednings förslag. Statskontoret vore för sin del
icke berett att nu tillstyrka större ökning än som förordades av nämnda
utredning.

Från övriga remissinstansers sida har icke ifrågasatts någon minskning av det
av universitetsberedningen föreslagna antalet docentstipendier. Från vissa
lokala akademiska myndigheters sida har däremot starkt understrukits, att den
föreslagna ökningen av antalet docent stipendier icke vore tillräcklig.

Universitetskanslern, som tillstyrkt universitetsberedningens förevarande förslag,
har därvid anfört följande.

I efterföljande tablå ha för de teologiska fakulteterna och de filosofiska
fakulteternas båda sektioner sammanställts uppgifter angående dels antalet
lärostolar, dels antalet docenter, dels antalet docenter, som kunna ifrågakomma
till erhållande av docentstipendium (således med frånräknande av de docenter,
som redan uppburit docentstipendium under stadgad maximitid eller vilka
inneha befattningar, som utgöra hinder för erhållande av dylikt stipendium),
dels nuvarande antalet docentstipendier, dels av 1938 års docentutredning föreslaget
antal docentstipendier, dels ock av universitetsberedningen föreslaget
antal dylika stipendier.

Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

141

	Antal profes- sorer	Antal docen- ter	Antal docenter, kompetenta att inneha docentsti-pendium	Nuvarande antal do-centstipen-dier	Av 1938 års docentutred-ning föreslaget antal docent-stipendier	Av universi-tetsbered-ningen före-slaget antal docent-stipendier
Uppsala universitet:
Teologiska fakulteten . . .	8	13	7	4	5	6
Humanistiska sektionen . .	24	58	29	17	25	27
Matematisk-naturveten-skapliga sektionen . . .	19	38	20	12	18	24
Lunds universitet:
Teologiska fakulteten . . .	7	9	6	4	5	6
Humanistiska sektionen . .	23	42	25	17	23	27
Matematisk-naturveten-skapliga sektionen . . .	14	34	21	11	17	22

Såsom framgår av tablån går universitetsberedningens förslag ut på en
fördubbling av antalet docentstipendier inom de matematisk-naturvetenskapliga
sektionerna och en ökning med 63 procent, respektive 50 procent inom
den humanistiska sektionen och den teologiska fakulteten. I de lokala akademiska.
myndigheternas yttranden har på många håll kraftigt understrukits, att
den ifrågasatta ökningen icke är tillräcklig. Då emellertid, såsom av tabellen
framgår, det föreslagna antalet stipendier i flera fall är större än antalet av de
docenter, som för närvarande kunna ifrågakomma till stipendium, och i de
andra fallen lika eller i det närmaste lika stort, synes någon omedelbar ökning
av det föreslagna antalet icke gärna kunna ifrågasättas. Vid sådant förhållande
och då jag å andra sidan håller före, att samtliga verkligt kvalificerade docenter
böra beredas tillfälle att någorlunda snart efter docentförordnandet erhålla
stipendium, och man synes berättigad anta, att antalet dylika docenter kommer
att ökas till följd av de nu föreslagna åtgärderna, ansluter jag mig till universitetsberedningens
förslag i fråga om antalet stipendier inom de olika fakulteterna
och sektionerna.

Frågan örn stipendiernas anknytning till vissa ämnen eller ämnesgrupper,
vilket spörsmål icke lärer behöva underställas riksdagen, torde böra upptas till
prövning först sedan antalet stipendier blivit bestämt.

Sveriges docentförbund har i anslutning till den av universitetskanslern
åberopade tablån anfört följande.

Av tablån framgår, att det föreslagna antalet stipendier skulle i det närmaste
komma att motsvara och i vissa fall till och med överstiga antalet för
närvarande tillgängliga docenter, kompetenta att inneha docentstipendium.
Härur skulle den slutsatsen givetvis kunna dragas, att antalet föreslagna nya
stipendier vore för stort och skulle kunna leda till en sänkning av kompetensen.

Detta är emellertid endast skenbart. I själva verket har det ringa antalet
stipendier varit orsak till att många vetenskapligt högt kvalificerade docenter
med otvivelaktig stipendiekompetens sett sig nödsakade att lämna universiteten.
Härigenom ha tyvärr många framstående forskarbegåvningar gått för -

Departe mentschefen.

142 Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

lorade för universiteten. Man kan icke sätta den nuvarande, av de hittillsvarande
dåliga ekonomiska förhållandena på den akademiska banan betingade
docentnumerären i relation till en föreslagen utökning av antalet avlönade
befattningar. Det torde vara ställt utom allt tvivel, att i den mån en dylik
utökning kommer till stånd, så kommer också allt flera högt kompetenta
forskare att finna en välkommen möjlighet att kvarstanna vid universiteten.
Örn docenterna beredas ekonomisk trygghet och en lön, som står i skälig
relation till deras ålder, utbildning och familjeförhållanden, torde de flesta
verkliga forskare föredraga universitetsverksamhet även före avsevärt högre avlönade
befattningar, som icke giva möjlighet till fortsatt forskning. Det synes
docentförbundet uppenbart, att en utveckling i denna riktning är ett för vårt
land angeläget önskemål. Vad sålunda anförts gäller i lika om ej än högre
grad beträffande forskarstipendierna.

Docentinstitutionen är en av hörnstenarna i de statliga akademiska läroanstalternas
organisation. Professorskåren rekryteras i de allra flesta fall ur de
nuvarande eller förutvarande docenternas krets. Docenterna svara för en icke
oväsentlig del av den undervisning, som meddelas vid nämnda läroanstalter.
De utföra tillika en avsevärd del av den vetenskapliga forskning, som bedrives
i vårt land. Docenterna intaga en säregen ställning. De äro statliga befattningshavare
med principiell skyldighet att i mån av behov och mot särskild ersättning
stå till läroanstalternas förfogande samt i övrigt ägna sin tid åt vetenskaplig
forskning. Endast under viss begränsad tid — högst 7 år — kunna de
erhålla fast avlöning i form av docentstipendium och under denna tid betraktas
de som heltidsanställda.

Inom docentkårerna har sedan lång tid tillbaka en viss strävan gjort sig
gällande att förvandla docenturerna till ett slags fast avlönade expektansplatser.
I likhet med de sakkunnigutredningar, som tidigare under detta århundrade
behandlat docentproblemet, har såväl naturvetenskapliga forskningskommittén
som 1945 års universitetsberedning motsatt sig den ombildning av
docentstipendieinstitutionen, som skulle krävas härför, och intagit den ståndpunkten,
att det väsentliga i docentinstitutionens nuvarande karaktär bör bibehållas
men docentstipendiatemas ekonomiska ställning förbättras och antalet
docentstipendier väsentligt utökas. De remissinstanser, som yttrat sig i ämnet,
ha genomgående ställt sig på enahanda ståndpunkt och jag hyser för egen del
samma uppfattning.

Antalet docentstipendier utgör för närvarande vid universitetet i Uppsala 41
och vid universitetet i Lund 40. Av stipendierna äro vid vartdera universitetet
4 knutna till teologiska fakulteten, 3 till juridiska fakulteten, 5 till medicinska
fakulteten och 17 till filosofiska fakultetens humanistiska sektion, under det
att 12 stipendier vid universitetet i Uppsala och 11 stipendier vid universitetet
i Lund tillhöra filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion.

Universitetsberedningens nu framlagda förslag om en ökning av antalet
docentstipendier vid universiteten i Uppsala och Lund överensstämmer, i vad
detsamma avser antalet stipendier vid de matematisk-naturvetenskapliga sek -

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

tionerna, med naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag i ämnet och
innebär en fördubbling av antalet docentstipendier inom de matematisk-naturvetenskapliga
sektionerna samt en ökning av antalet docentstipendier inom de
teologiska fakulteterna från 4 till 6 och inom de humanistiska sektionerna från
17 till 27. Samtliga de remissinstanser, som yttrat sig i ämnet, ha med
undantag av statskontoret tillstyrkt den sålunda föreslagna ökningen av antalet
docentstipendier eller ha gjort gällande, att ökningen icke vore tillräcklig.

För egen del anser jag mig i likhet med universitetskanslern icke kunna
ifrågasätta någon omedelbar ökning av antalet docentstipendier utöver vad
universitetsberedningen föreslagit utan finner mig böra ansluta mig till beredningens
förslag i fråga örn antalet stipendier inom de olika fakulteterna och
sektionerna. De förordade nya stipendierna torde böra inrättas från och med
nästa budgetår.

Frågan örn stipendiernas anknytning till vissa ämnen eller ämnesgrupper,
vilket spörsmål icke är av sådan natur, att det bör underställas riksdagen, torde
först framdeles böra upptagas till prövning.

3. Inrättande av nya forskarstipendier vid universiteten
och karolinska institutet m. m.

Antalet forskarstipendier för docenter vid universiteten i Uppsala och Lund
samt karolinska institutet, vilket tidigare utgjort 5, har från och med innevarande
budgetår ökats till 7. Av dessa äro 3 knutna till vartdera universitetet
och 1 till karolinska institutet. Gällande bestämmelser angående forskarstipendierna
finnas införda på sid. 565 ff. i statsliggaren.

Naturvetenskaplig a forskningskonnnittén har föreslagit, att 4 forskarstipendier
knytas till vardera av de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna
vid Uppsala och Lunds universitet. Kommittén har därvid anfört bland annat
följande.

Forskarstipendier beviljades första gången för budgetåret 1926/27 som en
påbyggnad på docentstipendierna för att göra det möjligt för docenter med
utpräglad forskarbegåvning att fortsätta sin vetenskapliga verksamhet under
ytterligare tre, högst sex år. Otvivelaktigt har institutionen varit av största
värde för forskningens främjande. Det förhållandet, att en forskarstipendiat
vid utgången av stipendietiden — då han kanske redan nalkas 50-årsåldern
— tvingas söka sig över på en annan levnadsbana, örn han ej lyckats vinna
fast anställning såsom professor eller laborator, var avgörande för 1938 års
docentutredning, när utredningen inskränkte sig till att föreslå det totala
antalet docentstipendier ökat från 5 till 10. Ser man främst till behovet att
tillvarataga en elit av forskare bland docenterna, måste man emellertid anse
siffran 10 alltför låg. Kommittén baserar denna sin åsikt på sin kännedom
örn förhållandena i de matematisk-naturvetenskapliga ämnena och anser, att
man, med hänsyn till att det här gäller en av de viktigaste åtgärderna för att
bereda existensmöjligheter för särskilt framstående forskare, ej bör sätta
antalet forskarstipendier lägre än 4 i vardera av de matematisk-naturveten -

144

Kungl. Maj:ts proposition nr ''373.

skapliga sektionerna i Uppsala och Lund. Då dessa avse enbart naturvetenskapliga
ämnen, blir det möjligt att undvika en ofta påtalad svårighet vid den
nuvarande tillsättningsproeeduren, då man tvingas göra en jämförelse t. ex.
mellan en humanists och en naturforskares meriter.

I syfte att bereda forskarstipendiater, som ej före stipendietidens utgång nått
ordinarie anställning, en fortsatt anställning under tryggade former har naturvetenskapliga
forskningskommittén vidare föreslagit inrättande av ett
antal rörliga befattningar av laborators löneställning såsom en påbyggnad på
forskarstipendierna. Härom har kommittén anfört bland annat följande.

Med de höga krav, som alltjämt komma att ställas vid urvalet av forskarstipendiater,
torde dessa praktiskt taget alltid vara väl professorskompetenta
och därför ha mycket goda utsikter att bliva innehavare av en professur eller
en laboratorstjänst, innan stipendietiden utgått. Man torde med ganska stor
säkerhet kunna förutsätta att, örn så undantagsvis ej sker, detta endast beror
på att någon dylik befattning ej blivit ledig inom vederbörandes ämnesområde.
Då det nu gäller en högt förtjänt vetenskapsman och då det är fastslaget,
att behovet av forskare inom det naturvetenskapliga området är mycket
stort, måste det anses synnerligen väl motiverat, att staten i dylika fall
inskrider för att bereda vederbörande en fortsatt anställning under tryggade
former. Man känner sig till och med frestad att påstå, att en underlåtenhet
härvidlag skulle innebära ett ödesdigert slöseri med vår andliga och
materiella kulturs tillgångar. Det framgår även av kommitténs direktiv, att
statsmakterna lia sin uppmärksamhet riktad på detta problem, då det talas
örn att »icke tidsbegränsade forskarstipendier» böra bli föremål för kommitténs
övervägande.

När det gäller att finna en lämplig form för beredande av en fast ställning
åt forskarstipendiater, som ej före stipendietidens utgång nått ordinarie
anställning, torde flera alternativ kunna övervägas. Som förut framhållits
kan denna situation förväntas inträda ganska sällan, även örn man
räknar med den ökning i antalet forskarstipendier, som kommittén föreslår.
Det gäller ju här forskare av en kompetens, som snarast får anses över än
under genomsnittliga nivån vid konkurrensen om en professur. Staten kan
alltså genom att skapa säkerhetsgarantier för dylika fall för en förhållandevis
låg utgift tillmötesgå de trygghetskrav, som enligt kommitténs mening böra
tillgodoses för att forskarstipendieinstitutionen skall helt fylla sitt syfte. Att
helt enkelt prolongera stipendiet ytterligare någon tid eller för livstid är
olämpligt. Härigenom bindes ett av de fåtaliga stipendierna för avsevärd
tid till förfång för yngre forskare. Dessutom torde det vara olämpligt att
använda stipendieformen för den befattningstyp det här bör gälla.

Kommittén vill sålunda föreslå, att ett antal rörliga befattningar av laborators
löneställning inrättas att efter ansökan tilldelas forskarstipendiater, som
vid stipendietidens utgång ej vunnit ordinarie anställning men fortfarande
äro verksamma inom sin vetenskap vid respektive lärosäten. Befattningarna
torde kunna inrättas successivt allteftersom behov uppkommer. Förslaget
förutsätter, att de av kommittén föreslagna nya forskarstipendierna beviljas.
Om kommitténs förslag beträffande nya professurer och laboratorsbefattningar
av vanlig typ genomföras, torde nuvarande forskarstipendiater i de naturvetenskapliga
ämnena komma att övergå till dylika befattningar och den
situation som ovan avsetts sålunda ej inträffa förrän tidigast om sex år. För

145

Kungl. Majda proposition nr 273.

att systemet skall motsvara sitt syfte, speciellt i avseende på forskarstipendiaternas
trygghet, torde emellertid beslut om befattningarnas inrättande böra
fattas redan nu.

Örn det anses nödvändigt att tills vidare i möjligaste mån begränsa antalet
befattningshavare av denna typ, bör man föreskriva skyldighet för vederbörande
att söka eventuellt ledigblivande ordinarie professors- eller laboratorsbefattningar
inom sitt kompetensområde, eventuellt endast vid samma lärosäte.

Universitetsberedningen har för de statliga lärosätenas vidkommande föreslagit
inrättande av 15 forskarstipendier utöver nuvarande 7. Beredningen
har anfört:

1938 års docentutredning har förordat höjande av forskarstipendiernas antal
till inalles 10, varav 4 bundna vid vartdera universitetet och 2 vid karolinska
institutet. Docentutredningen konstaterade såsom notoriskt, att antalet 5 var
för lågt, då »högt förtjänta forskare ha måst gå lottlösa från de få konkurrenserna».
Å andra sidan framhölls, att antalet ej fick bli så högt, att forskarstipendiaterna
löpte risk att gå oplacerade efter stipendietidens utgång. Förutsättningen
för att systemet dittills fungerat så tillfredsställande hade varit, att
samtliga forskarstipendiater inom kort erhållit ordinarie tjänster.

Universitetsberedningen instämmer i de synpunkter, som docentutredningen
framhållit. Forskarstipendierna äro en institution, som slagit synnerligen väl
ut och i hög grad främjat det vetenskapliga arbetet. Beredningen kan emellertid
ej för sin del anse, att antalet forskarstipendier för närvarande bör begränsas
till 10. Antalet kompetenta kandidater till dylika stipendier i närvarande
stund har av beredningen beräknats till ett 30-tal blott inom de teologiska och
filosofiska fakulteterna vid de båda universiteten.

Den risk, som docentutredningen framhållit, att forskarstipendiater ej skulle
kunna placeras i ordinarie universitetstjänst vid stipendietidens utgång, finner
även universitetsberedningen beaktansvärd. Sant är, att matematiskt sett risken
för att professors- och laboratorsvakanser skola inträffa vid en ogynnsam
tidpunkt för forskarstipendiaterna ökas i samma mån som antalet forskarstipendier
höjes. Men högt kvalificerade docenter kunna beräknas deltaga i konkurrenserna
om professurer och laboratorstjänster även örn de ej åtnjutit forskarstipendier
och då under väsentligt sämre betingelser, varför risken för att de
ej skola placeras vid vakanserna och därmed gå förlorade för forskningen likväl
är större, om de ej genom dylikt stipendium erhålla möjlighet att under ytterligare
sex år bindas såsom forskare vid universitet. Den risk, som 1938 års
docentutredning framhållit, att svårigheter kunde uppstå för placering av
obefordrade forskarstipendiater vid stipendietidens utgång, särskilt i de fall, då
forskarstipendiaten hunnit uppnå viss ålder, bör enligt universitetsberedningens
mening eliminera^ på annat sätt än genom att stipendiernas antal hålles nere.
Naturvetenskapliga forskningskommittén har anvisat en möjlighet genom att
föreslå en påbyggnad på forskarstipendierna genom inriittande av ett visst
antal rörliga befattningar. Beredningen anser, att detta uppslag förtjänar att
beaktas, och har för avsikt att framdeles återkomma till denna fråga.

1938 års docentutredning har påvisat olägenheten av att hittills docenter från
alla fakulteter tävlat om samma forskarstipendier. Beredningen vill understryka
svårigheterna för en jämförelse av den vetenskapliga skickligheten hos
docenter från olika fakulteter och sektioner. Den anser liksom docentutred Bihang

lill riksdagens protokoll 19J,C. 1 sami. Nr S7S.

10

146

Kungl. Maj:ts -proposition nr 273.

ningen, att denna olägenhet bör upphävas genom att stipendierna bindas vid
fakulteter och sektioner.

Naturvetenskapliga forskningskommittén har föreslagit inrättande av 4
forskarstipendier vid vardera av de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna
vid Uppsala och Lunds universitet. De humanistiska sektionernas behov av
forskarstipendier måste anses lika stort som de naturvetenskapligas, medan de
mindre fakulteterna ej kunna uppvisa jämförligt antal kvalificerade docenter.

Universitetsberedningen vill för de statliga lärosätenas vidkommande föreslå
inrättande av 15 forskarstipendier utöver nuvarande 7. De 22 stipendierna
skulle fördelas på följande sätt:

	Uppsala	Lund	Karolinska institutet
Teologiska fakulteten................	i	1	—
Medicinska fakulteten................	i	1	2
Humanistiska sektionen..............	4	4	—
	4	4	—
Summa	10	10	2

Något förslag om inrättande av forskarstipendier för docenter inom de juridiska
fakulteterna har beredningen icke ansett sig böra framställa. Visserligen
är det enligt beredningens mening i och för sig högeligen önskvärt, att möjligheter
beredas de juridiska fakulteterna att kvarhålla eller till fakulteterna knyta
unga framstående rättsvetenskapsmän och att bereda sådana forskare lika goda
arbetsmöjligheter och framtidsutsikter som docenter inom andra fakulteter.
Men med hänsyn bland annat till att för närvarande inga docenter finnas inom
universitetens juridiska fakulteter synes frågan om inrättande av särskilda
forskarstipendier för juris docenter utan alltför stor olägenhet kunna uppskjutas
någon tid för att upptagas till definitiv prövning, när övriga frågor rörande
de juridiska fakulteternas personalbehov m. m. framdeles komma att behandlas
av beredningen.

Då universitetsberedningen beträffande forskarstipendier vid de medicinska
fakulteterna stannat vid att i likhet med 1938 års docentutredning föreslå
sammanlagt allenast 4 stipendier, har beredningen förutsatt, att den definitiva
prövningen av dessa fakulteters behov av forskarstipendier kommer att företagas
av de medicinska högskolornas organisationskommitté.

Beredningen vill understryka, att även efter en sådan ökning av antalet
forskarstipendier, som här föreslagits, åtskilliga högt kvalificerade docenter
kunna bli utan forskarstipendium. Emellertid är vikten av att kompetenskravet
strängt vidmakthålles så stor, att beredningen, trots vad nyss anförts,
ansett sig böra stanna vid det föreslagna starkt begränsade antalet. _

De föreslagna stipendierna böra inrättas successivt. De nu förefintliga forskarstipendierna
böra tilldelas de fakulteter och sektioner, vilka deras nuvarande
innehavare tillhöra. De nya stipendierna böra ledigförklaras ett om året
vid varje fakultet och sektion.

I remissyttrandena ha den av naturvetenskapliga forskningskommittén och
universitetsberedningen föreslagna utökningen av antalet forskarstipendier samt
förslaget örn uppdelning av forskarstipendierna på olika fakulteter och sektioner
i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Några remissinstanser

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

ha emellertid ansett en ytterligare utökning av antalet forskarstipendier påkallad,
under det att statskontoret endast ansett sig böra tillstyrka inrättande av
ytterligare tre stipendier vid universiteten och karolinska institutet utöver nuvarande
sju. Vid ett så begränsat antal forskarstipendier borde enligt statskontorets
mening någon uppdelning av stipendierna på olika fakulteter icke
ifrågakomma. Från vissa lokala akademiska myndigheters sida ha erinringar
gjorts mot förslaget, att de föreslagna nya forskarstipendierna skulle inrättas
successivt. Därvid har framhållits, att fullt förtjänta kandidater funnes redan
nu. Naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag om inrättande av befattningar
i laboratorsgraden såsom en påbyggnad på forskarstipendierna har i
remissyttrandena i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Statskontoret
har dock bestämt motsatt sig detta förslag.

Universitetskanslern, som tillstyrkt den föreslagna utökningen av antalet
forskarstipendier, har i utlåtande över universitetsberedningens betänkande anfört
följande.

Anslag till forskarstipendier beviljades första gången av 1926 års riksdag.
Kungl. Maj:t hade begärt medel till 12 dylika stipendier, men riksdagen beviljade
endast anslag till 5. Anledningen till denna reducering var, att riksdagen
önskade uppställa betydligt strängare kompetenskrav än Kungl. Majit tänkt
sig, och att riksdagen ansåg tveksamt, om tillräckligt många forskare, vilka
fyllde de uppställda stora kraven, kunde väntas samtidigt stå till förfogande.
Såsom inhämtas av propositionen i ämnet (nr 140/1926), synes föredragande
departementschefen ha menat, att styrkt professorskompetens skulle vara ett
minimikrav för erhållande av forskarstipendium. Riksdagen (skrivelse nr
204/1926) uttalade, att en betydligt strängare kvalitetsprövning än departementschefen
åsyftat borde komma till stånd. För kompetens borde enligt riksdagen
fordras, att vederbörande docent vore i besittning av en »eminent» forskarbegåvning
och innehade en vetenskaplig »rangställning».

I Kungl. Maj:ts brev den 8 april 1927 med bestämmelser rörande forskarstipendier
stadgas rörande kompetenskraven följande: »Behörig att erhålla forskarstipendium
är docent, som genom utgivna skrifter ådagalagt utmärkt
forskarbegåvning och intager en verkligt framstående ställning inom sin vetenskap».

Såsom framgar av det förut sagda, torde fordringarna på kompetens för erhållande
av forskarstipendium böra ställas åtskilligt högre än de visserligen
något skiftande krav man plägar uppställa som förutsättning för kompetensförklaring
till professur. Hittills synes man vid utdelningen av forskarstipendier
lia kunnat, åtminstone i stort sett, upprätthålla dessa höga krav. Forskarstipendiaterna
ha därför även så gott som undantagslöst under eller snart efter forskarstipendietiden
erhållit befordran till professor. I detta förhållande ligger förklaringen
till att forskarstipendiatinstitutionen är föremål för en så allmän uppskattning
inom akademiska kretsar och att de olägenheter, som onekligen
kunna vara förbundna med densamma, i så obetydlig grad givit sig tillkänna.
Man får nämligen icke lämna ur sikte, att en obefordrad forskarstipendiat, då
han frånträder stipendiet, oftast torde ha uppnått en så hög ålder, att lian
knappast kan tänkas övergå till någon icke-akademisk levnadsbana.

Örn nu, såsom universjtetsberedningen föreslagit, antalet forskarstipendier
ökas från 7 till 22 och därjämte fördelas mellan de olika fakulteterna och sek -

148

Kungl. Maj:ts proposition nr ?-?''■}.

Sönerna. blir det säkerligen mycket svårt att hålla kompetensfordringarna
uppe på den hittillsvarande höga nivån. Lyckas ej detta, ökas givetvis den
redan på grund av det starkt ökade antalet uppkomna risken för att en hel
del forskarstipendiater icke skola erhålla professur. Jag erinrar om att det i
vissa ämnen endast finnes några få professorsbefattningar i landet — stundom
endast en sådan — och att det kan dröja ett par årtionden, innan någon professur
i ett dylikt ämne blir ledig. Vill man godta beredningens förslag, är det
därför enligt min mening nödvändigt, att man genom ett slags påbyggnad på
forskarstipendierna bereder »reträttplatser» för de förutvarande forskarstipendiater,
som icke lyckats få professur och icke heller inneha sådana kvalifikationer,
att de gärna kunna ifrågasättas till erhållande av personlig professorsbefattning.
Det är därför att beklaga, att universitetsberedningen icke i likhet med
den naturvetenskapliga forskningskommittén framlagt något utformat förslag
till lösande av ifrågavarande svårigheter utan inskränkt sig till att uttala,
att uppslaget med en »påbyggnad» vore förtjänt att beaktas, och att beredningen
hade för avsikt att framdeles återkomma till denna fråga. Det
är nämligen enligt min mening ett både från organisatorisk och ekonomisk
synpunkt svårlöst problem det här gäller att bemästra.

Då de skäl, som kunna anföras mot att på en gång tredubbla antalet forskarstipendier,
emellertid väsentligen förringas genom det av universitetsberedningen
framförda förslaget om deras successiva inrättande, anser jag mig dock
böra tillstyrka beredningens förslag. Jag understryker emellertid vikten av att
fakulteter och sektioner samt de sakkunniga, vilka utsetts för granskning av
aspiranternas meriter, liksom konsistorierna icke släppa efter på de höga kompetensfordringar,
som av 1926 års riksdag uppställts för erhållande av forskarstipendium,
samt att spörsmålet om förutberörda påbyggnad omedelbart upptas
till prövning.

Det är en följd av det vetenskapliga arbetets egen natur, att en jämförelse
mellan den vetenskapliga skicklighet, som ådagalagts av två forskare, ofta erbjuder
mycket stora svårighet er ."Något mått, varmed en sakkunnig bedömare
skulle kunna exakt mäta storleken av denna skicklighet, existerar ju ej. Detta
gäller redan, då de båda forskarna arbetat inom det jämförelsevis begränsade
område, som omfattas av en professur, men svårigheterna ökas, ju mer avlägsna
från varandra de båda forskningsområdena äro. En uppdelning av
forskarstipendierna på fakulteter och sektioner minskar givetvis i åtskilliga fall
dessa svårigheter. Det är emellertid en överdrift, då universitetsberedningen
säger, att olägenheten skulle »upphävas» genom att stipendierna bindas vid
fakulteter och sektioner. Man skulle ju fortfarande bli tvungen att jämföra
t. ex. en exeget och en kyrkohistoriker, en histolog och en pediatriker, en
romanist och en geograf, en astronom och en zoolog. Om emellertid antalet stipendier
fastställes på sätt beredningen hemställt, vill jag icke göra någon erinran
mot att stipendierna på föreslaget sätt anknytas till fakulteter och sektioner.

Ordningen för de nya stipendiernas successiva inrättande torde lämpligast
böra bli den, att de successiv ställas till förfogande efter framställning till
Kungl. Majit i varje särskilt fall. För nästkommande budgetår synes man endast
behöva räkna med 3 nya stipendier i Uppsala, 3 i Lund och 1 vid karolinska
institutet.

Universitetsberedningen har föreslagit ändrad procedur vid tillsättning av
forskarstipendier och härutinnan anfört följande.

149

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

1938 års docentutredning påpekade, att enligt nuvarande bestämmelser
ingen ansökningsrätt till forskarstipendium finnes, vilket kan alstra en viss
misstämning hos dem, som anse sig ha grundade anspråk på att ifrågakomma
men dock ej föreslagits av någon ledamot av fakultet eller sektion. En allmän
ansökningsrätt vore enligt docentutredningen det principiellt mest tilltalande.
Emellertid skulle den kunna medföra besvärliga praktiska konsekvenser genom
en stor arbetsbörda för de beredande och tillsättande instanserna. Docentutredningen
har därför stannat för en medelväg: »Med bibehållande av den nuvarande
rätten för varje fakultets- eller sektionsledamot att föreslå docent till
forskarstipendium bör varje docent inom vederbörande fakultet, respektive
sektion eller vid karolinska institutet äga befogenhet att anmäla sin önskan
att ifrågakomma till stipendiet. Örn en dylik anmälan emellertid skulle medföra
en obligatorisk sakkunniggranskning av vederbörandes kompetens, kunde det
befaras, att proceduren bleve alltför vidlyftig samt tids- och arbetskrävande.
Fakulteten, respektive sektionen eller lärarkollegiet bör därför efter anmälningstidens
utgång företaga en förberedande granskning av de anmäldas och föreslagnas
kompetens och utvälja de tre till synes högst förtjänta. För dessa tre
skall vederbörlig sakkunniggranskning anlitas, varpå fakulteten, respektive
sektionen eller kollegiet placerar dem i ordning på ett förslag, vilket vid universiteten
underställes större konsistoriet. Detta uppsätter en på förslag och översänder
förslaget till kanslern. Vid karolinska institutet översänder lärarkollegiet
sitt förslag direkt till kanslern.»

. Universitetsberedningen vill för sin del helt instämma i detta docentutredningens
förslag. Det är ovedersägligt, att nuvarande procedur kan missgynna
en del docenter, genom att de professorer, som representera deras vetenskap,
på grund av särskilda orsaker, t. ex. frånvaro från fakultet eller sektion, underlåta
att föreslå dem. Det kan även ifrågasättas, om ej sakkunniggranskningarna
komma att leda till effektivare utgallring av docenter med tvivelaktig kompetens,
om ingen fakultets- eller sektionsledamot genom att väcka förslag a priori
har gått i borgen för vederbörande docents kvalifikationer. Någon slappare
praxis i fråga örn upprätthållande av de höga kraven på kompetens till forskarstipendium
torde således ej behöva befaras på grund av den föreslagna ändringen.

Inom beredningen har någon tvekan rått om konsistoriets roll i denna tillsättningsprocednr.
Då enligt den nya ordningen de sökandes rangordning prövas
redan av fakulteter och sektioner, torde konsistoriets roll ej sällan komma att
inskränka sig till ett vidarebefordrande av den lägre instansens förslag. Vid
ärendets behandling kan emellertid konsistoriet, eventuellt på grundval av
ingivna påminnelser, tjäna som regulator på samma sätt som vid professorsoch
laboratorstillsättningar. Beredningen förbehåller sig rätt att, om den vid
prövning av konsistoriernas verksamhet och befogenheter finner ändringar
härvidlag påkallade, taga bestämmelserna på denna punkt under omprövning. I

I remissyttrandena har den av beredningen föreslagna proceduren vid tillsättning
av forskarstipendier i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
Det större akademiska konsistoriet i Uppsala har emellertid uttalat, att
konsistoriets medverkan vid tillsättandet av forskarstipendier icke längre bleve
erforderlig, örn stipendierna i enlighet mod beredningens förslag komme att
knytas till särskilda fakulteter och sektioner. Universitetskanslern har däremot

150 Kungl. Marits proposition nr 273.

framhållit, att konsistoriets medverkan vid tillsättningsproceduren vore önskvärd.

Enligt gällande bestämmelser är forskarstipendiat befriad från honom såsom
docent eljest åliggande skyldighet att undervisa, opponera vid disputationsakt
eller mottaga förordnande, frånsett att kanslern, där särskilt viktiga skäl föreligga,
kan förordna forskarstipendiat att efter eget åtagande upprätthålla akademisk
lärarbefattning.

Universitetsberedningen har föreslagit, att forskarstipendiaterna skulle vara
skyldiga att i begränsad omfattning meddela undervisning. Denna undervisning
skulle motsvara 15 föreläsningstimmar för läsår med möjlighet för stipendiaten
att under sammanlagt högst halva stipendietiden erhålla befrielse
från undervisningsskyldigheten. Forskarstipendiat skulle vidare vara skyldig
att undantagsvis och högst tre gånger under hela stipendietiden motta uppdrag
som fakultetsopponent, dock endast när forskarstipendiaten vore speciellt
sakkunnig på avhandlingens ämnesområde.

Beredningen är medveten örn att en längre tids ostört forskningsarbete är
synnerligen eftersträvansvärt för alla vetenskapsmän och att den rådande bestämmelsen
rönt hög uppskattning från dem, som kommit i åtnjutande av
forskarstipendium. Enligt beredningens mening bör den nu gällande ordningen
i stort sett upprätthållas. Emellertid torde man kunna konstatera, att den
fullständiga friheten från akademisk undervisning även berövar forskarstipendiaten
den stimulans i hans vetenskapliga arbete, som undervisningen medför.
Vidare kan det måhända ej anses helt ändamålsenligt, att den grupp av
docenter, ur vilken framför andra professurer och laboratorsbefattningar rekryteras,
under ett antal år underlåter att ägna uppmärksamhet och intresse åt
den akademiska undervisningen. Särskilt kommer detta förhållande att framträda,
örn statsmakterna skulle bifalla naturvetenskapliga forskningskommittén«
förslag om inrättande av ett antal rörliga befattningar, med laborators
löneställning och undervisningsskyldighet, för förutvarade forskarstipendiater,
vilka icke befordrats till ordinarie universitetstjänst.

Beredningen vill därför föreslå en ändring av ovannämnda bestämmelser
såtillvida, att forskarstipendiaterna åläggas en viss undervisning. Beredningen
anser dock, att denna undervisningsskyldighet icke bör bli mer omfattande än
vad som för närvarande gäller beträffande innehavare av vissa forskningsprofessurer,
och föreslår därför, att den skall motsvara 15 föreläsningstimmar för
läsår. Emellertid bör stipendiaten under ett år av varje treårsperiod ha rätt
att bliva befriad från undervisning. Dessutom bör kanslern på förslag av
vederbörande fakultet eller sektion respektive lärarkollegium kunna befria
forskarstipendiat från ytterligare ett halvt läsårs undervisningsskyldighet under
samma treårsperiod, när särskilda skäl därtill föranleda. En sådan möjlighet till
befrielse från undervisningsskyldighet synes särskilt önskvärd med hänsyn till
vikten av att kunna bereda forskare tillfälle till längre sammanhängande vistelse
utomlands.

I forskarstipendiatens undervisningsskyldighet bör, dock endast undantagsvis,
även ingå åliggande att emottaga opponentuppdrag. Sådant uppdrag
bör kunna åläggas forskarstipendiat högst tre gånger under hela stipendietiden
och då endast, när forskarstipendiaten är speciellt sakkunnig på avhandlingens
ämnesområde.

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Universitetsberedningens förslag att forskarstipendiaterna skulle vara skyldiga
att i begränsad omfattning meddela undervisning har avstyrkts av karolinska
institutets lärarkollegium, medan teologiska fakulteten i Uppsala varit
tveksam om förslagets lämplighet. I övrigt synes förslaget i princip ha tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Beträffande ifrågavarande förslag
har universitetskanslern anfört följande.

Det synes mig vara en riktig tanke, att forskarstipendiaten icke bör under
stipendietiden vara fullkomligt avkopplad från att delta i den akademiska undervisningen.
Mot förslaget, att undervisningsskyldigheten skulle motsvara 15
föreläsningstimmar för läsår, har jag intet att erinra. Skyldigheten synes böra
fullgöras på sätt som fakulteten eller sektionen efter hörande av stipendiaten
bestämmer. Kanslern torde böra bemyndigas att, då särskilda skäl föreligga,
för viss tid befria forskarstipendiaten från undervisningsskyldighet. Det synes
mig ovisst, om någon maximering av tiden för dylik befrielse bör stadgas.

Universitetsberedningens förslag örn skyldighet för forskarstipendiat att mottaga
uppdrag såsom fakultetsopponent har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats
utan erinran av remissinstanserna. Förslaget har icke biträtts av kanslern, som
anfört följande.

Skyldighet att mottaga uppdrag som fakultetsopponent synes icke böra
åläggas forskarstipendiat, men han bör vara oförhindrad att åta sig dylikt
uppdrag.

Vissa detaljanmärkningar mot beredningens ifrågavarande förslag ha framställts
av teologiska fakulteten vid universitetet i Uppsala och av matematisknaturvetenskapliga
sektionen vid universitetet i Lund.

Naturvetenskapliga forskningskommittén har föreslagit, att 4 forskarstipendier
skola knytas till vardera av de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna
vid universiteten i Uppsala och Lund. Med biträdande av detta förslag
har universitetsberedningen vidare förordat, att samma antal forskarstipendier
skall knytas till vardera av de humanistiska sektionerna, medan 1 forskarstipendium
enligt beredningens förslag skulle knytas till envar av universitetens
teologiska och medicinska fakulteter och 2 till karolinska institutet. Antalet
forskarstipendier, vilket för närvarande utgör 7, varav 3 äro knutna till vartdera
universitetet och 1 till karolinska institutet, skulle vid bifall till vad sålunda
föreslagits komma att uppgå till 22, varav 10 skulle tillhöra vartdera
universitetet och 2 karolinska institutet. Enligt beredningens förslag skulle stipendierna
inrättas successivt. De nu förefintliga forskarstipendierna borde tilldelas
de fakulteter och sektioner, vilka deras nuvarande innehavare tillhöra.
De nya stipendierna borde ledigförklaras ett om året vid varje fakultet och
sektion.

Enligt vad utredningen i ärendet giver vid handen har man hitintills vid utdelningen
av forskarstipendier åtminstone i stort sett kunnat upprätthålla de
höga kompetensfordringar, som av 1920 års riksdag uppställts för erhållande

Departe mentschefen.

152

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

av forskarstipendier. Forskarstipendiatema ha därför även så gott som undantagslöst
under eller snart efter forskarstipendietiden erhållit befordran till
professor. Om, såsom föreslagits, antalet forskarstipendier ökas från 7 till
22 och därjämte fördelas mellan de olika fakulteterna och sektionerna,
torde, som i ärendet framhållits, en viss fara föreligga att kompetensfordringarna
icke kunna hållas uppe på hittillsvarande höga

nivå. Lyckas ej detta, ökas givetvis, såsom universitetskanslern fram hållit,

den redan på grund av det starkt ökade antalet forskarstipendier uppkommande
risken för att en del forskarstipendiater icke skola erhålla professur
eller annan ordinarie akademisk Uirarbefattning. Forskarstipendiatema
äro, sedan all stipendietid uttagits, uppe i 50-årsåldern, då möjligheterna för
dem givetvis äro relativt begränsade att övergå till någon icke-akademisk levnadsbana.
Vill man godtaga universitetsberedningens förslag, torde det, såsom
kanslern uttalat, vara nödvändigt, att man genom ett slags påbyggnad
på forskarstipendierna bereder »reträttplatser» för de förutvarande forskarstipendiater,
som icke lyckats erhålla någon ordinarie akademisk lärarbefattning
och icke heller inneha sådana kvalifikationer, att de gärna kunna komma
i fråga till erhållande av personlig professorsbefattning.

Naturvetenskapliga forskningskommittén har anvisat en möjlighet till lösande
av ifrågavarande svårigheter genom att föreslå en påbyggnad av forskarstipendierna
genom inrättande av ett visst antal rörliga befattningar i
laboratorsgraden. Universitetsberedningen har däremot icke framlagt något
utformat förslag utan inskränkt sig till att uttala, att forskningskommitténs
uppslag förtjänade att beaktas och att beredningen hade för avsikt att framdeles
återkomma till denna fråga.

Jag är icke nu beredd att taga ställning till naturvetenskapliga forskningskommitténs
nyssnämnda förslag om påbyggnad av forskarstipendierna. Detta
förslag torde lämpligen böra upptagas till prövning i ett större sammanhang,
sedan universitetsberedningen framlagt resultatet av sina överväganden. Vid
sådant förhållande anser jag försiktigheten bjuda, att man icke nu binder
sig för en så betydande utbyggnad av forskarstipendieinstitutionen, som universitetsberedningens
förslag innebär. Jag inskränker mig nu till att förorda,
att ytterligare 7 forskarstipendier inrättas från och med nästa budgetår. Av
de nya stipendierna torde 3 böra knytas till vartdera universitetet och 1 till
karolinska institutet. Vid ett så begränsat antal forskarstipendier som 6 vid
vartdera universitetet torde någon uppdelning av stipendierna på olika fakulteter
och sektioner icke böra ifrågakomma och någon ändring av proceduren
för stipendiernas tillsättande tills vidare icke böra vidtagas.

Jag delar universitetsberedningens uppfattning, att forskarstipendiatema
icke böra under stipendietiden vara helt avkopplade från att deltaga i den
akademiska undervisningen. Mot förslaget, att undervisningsskyldigheten
skulle motsvara 15 föreläsningstimmar för läsår, har jag icke något att erinra.
Skyldigheten torde, såsom kanslern föreslagit, böra fullgöras på sätt fakul -

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

teten eller sektionen efter hörande av stipendiaten bestämmer. Kanslern torde
böra bemyndigas att, då särskilda skäl föreligga, för viss tid befria forskarstipendiaten
från undervisningsskyldighet. Någon maximering av tiden för
dylik befrielse torde icke böra stadgas.

Universitetsberedningens förslag, att forskarstipendiat skulle vara skyldig
att undantagsvis och högst tre gånger under stipendietiden mottaga uppdrag
som fakultetsopponent, finner jag mig böra biträda.

4. Docent- och forskarstipendiaters avlöningsförhållanden m. m.

Enligt, nu gällande bestämmelser tillsättes docentstipendium för en tid av
3 år. Stipendiat, som utmärkt sig genom vetenskapligt författarskap eller det
sätt, varpå han biträtt vid undervisningen, kan få stipendietiden förlängd
med 1, 2 eller sammanlagt 3 år. I praxis beviljas denna förlängning nästan
alltid för 3 år. Där i särskilda fall förhållandena sådant påkalla, kan stipendiet
få innehas även under ett 7:e år.

Universitetsberedningen har — under framhållande att förordnande på 7
år tenderat att bliva regel i stället för undantag — föreslagit, att docentstipendium
skall tillsättas för en tid av 4 år, varpå liksom nu en förlängning på
3 år skulle vara möjlig.

Docentstipendiaterna uppbära för närvarande ett arvode av 6 000 kronor
och forskarstipendiaterna ett arvode av 7 000 kronor för år. Å arvodena utgå
dyrtidstillägg och kristillägg med för närvarande sammanlagt 43,6 procent.
Den sammanlagda inkomsten utgör således, för docentstipendiaterna (6 000
+2 616=)8 616 kronor och för forskarstipendiaterna (7 000+3 052=) 10 052
kronor. För innevarande budgetår ha docent- och forskarstipendiaterna därjämte
tillerkänts tillfälligt lönetillägg med 300 kronor.

1938 års docentutredning framförde i sitt betänkande den uppfattningen,
att docentstipendierna måste göras så stora, att de kunde konkurrera med
löneförmånerna på närliggande levnadsbanor. Docentstipendierna borde »sättas
så högt, att det ej medförde en betydande ekonomisk förlust att stanna
kvar vid universitetet som docent i stället för att omedelbart söka vinna en
befattning med motsvarande eller till och med något lägre kompetenskrav å
annan bana, exempelvis som hovrättsassessor, sjukhusläkare eller läroverkslektor».
Stipendiet måste enligt docentutredningens uppfattning vara tillräckligt
stort för att medgiva skälig levnadsstandard samt möjlighet till familjebildning.
Å andra sidan borde det ej nå en sådan storlek, att det kunde verka
hämmande på innehavarens håg att i tid söka sig över till annan bana. Efter
jämförelse med hovrättsassessorers och läroverkslektorers löneförhållanden
framlade docentutredningen det alternativa förslaget örn att docentstipendiemas
belopp skulle vara antingen 8 000 kronor jämte dyrtidstillägg eller
8 500 kronor jämte rörligt tillägg. I båda fallen beräknades det sammanlagda

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

beloppet till eirka 9 000 kronor för år. Forskarstipendierna föreslogos i analogi
härmed höjda till 9 000 kronor jämte dyrtidstillägg.

Under erinran härom har universitetsberedningen uttalat, att beredningen
ansåge docentutredningens motivering och avvägning gentemot assessors- och
lektorslönerna alltjämt äga giltighet. Beredningen hade emellertid ansett det
önskvärt att ekonomiskt kompensera de framstående docenter, vilka utmärkt
sig genom forskning eller undervisning och på grund härav erhölle förlängning
av stipendietiden efter 4 år, och har därför föreslagit en förhöjning av
grundbeloppet från och med det femte stipendieåret.

Universitetsberedningen har diskuterat frågan om docentstipendiaternas
inplacering å löneplan enligt civila avlöningsreglementet eller civila ickeordinariereglementet,
men, med beaktande av docentbefattningarnas speciella
karaktär, stannat för att de fortfarande borde vara arvodestagare ehuru
med den förändringen, att å det i skälig utsträckning förhöjda arvodet skulle
utgå rörligt tillägg (ej dyrtidstillägg) och kristillägg samt att de skulle bli berättigade
till pension.

Stipendiebeloppet skulle enligt universitetsberedningens förslag för docentstipendiat
utgöra 8 400 kronor med förhöjning till 9 000 kronor efter 4 års
innehav av stipendium och för forskarstipendiat 9 600 kronor. Med inräknande
av rörligt tillägg och kristillägg skulle med de nuvarande procentsatserna
arvodena komma att uppgå till 11 004 kronor, 11 790 kronor, respektive
12 576 kronor. Härifrån skulle dock avgå pensionsavdrag (beräknade
efter jämförelsegraden A 24) med tillhopa 600 kronor, varför nettoavlöningen
skulle utgöra 10 404 kronor, 11 190 kronor, respektive 11 976 kronor.

Till jämförelse må nämnas att efter frånräknande av pensionsavdragen
de sammanlagda begynnelseavlöningsförmånerna uppgå vid en universitetsprofessur
till 14 867 kronor, vid en laboratorstjänst till 12 101 kronor, vid
en lektorsbefattning å F-ort (Uppsala) till 12 149 kronor och vid en lektorsbefattning
å D-ort (Lund) till 11 560 kronor.

I fråga om docent- eller forskarstipendiums åtnjutande under tiden för
docent meddelad tjänstledighet samt under avstängning från tjänstgöring
m. m. ävensom beträffande begravningshjälp m. m. har universitetsberedningen
föreslagit, att bestämmelserna i 12—15 §§, 18 § och 40 § civila avlöningsreglementet
skola tillämpas. Härvid skulle så anses, som om docent
tillhörde löneklassen 24, därest honom tillkommande stipendium utgår med
8 400 kronor, löneklassen 25, därest stipendiet utgår med 9 000 kronor, och
löneklassen 26, därest stipendiet utgår med 9 600 kronor.

Universitetsberedningen har, såsom förut berörts, föreslagit, att docentstipendiaterna
skulle tillförsäkras rätt till tjänste- och familjepension. En stipeudierad
docent skall enligt förslaget i tjänste- och familjepensionshänseende
vara underkastad de stadganden, som enligt allmänna tjänstepensionsreglementet
och allmänna familjepensionsreglementet gälla i fråga om tjänsteman,
som tillsättes medelst förordnande för begränsad anställningstid och för vilken

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

i pensionshänseende tillämpas de för tjänstemän i lönegraden A 24 meddelade
bestämmelserna. Beredningen har anfört:

Docentutredningen framhöll, att docenternas möjligheter att bereda sig
rätt till familjepensioner svävade i fara att försämras, sedan staten 1939 övertagit
de universitetens pensionskassor, vilka tidigare kunnat tillgodose docenterna
i berörda avseende. Enligt universitetsberedningens mening är det ett
angeläget önskemål, att docenterna tillförsäkras tjänste- och familjepension för
att de därmed skola erhålla tryggare arbetsvillkor. Deras insats i forskning och
undervisning torde därigenom kunna effektiviseras i ej obetydlig grad. Detta
har föranlett beredningen att framlägga förslag till ej blott avlöningsbestämmelser
utan även pensionsbestämmelser för docent- och forskarstipendiater.

Förebilden till förslaget i sistnämnda avseende har varit de pensionsbestämmelser,
som gälla för ordinarie tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för begränsad
anställningstid. Sådana tjänstemän äro exempelvis sakkunnig vid
konjunkturinstitutet och professor i målning, teckning eller skulptur vid konsthögskolan.
Högsta medgivna anställningstid i vederbörande befattning är
härvid 10 år. Under anställningstiden är vederbörande tjänsteman underkastad
allmänna tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsregIementet
och har följaktligen att å sin lön vidkännas tjänste- och familjepensionsavdrag.
Övergår han vid anställningstidens slut till annan pensionsberättigande
statstjänst, från vilken han i sinom tid avgår med pension
eller vilken han på grund av dödsfall frånträder, fortlöper tjänsteårsberäkningen
för pension under tiden för innehavet av den nya tjänsten. Avgår nu
avsedd tjänsteman vid den begränsade anställningstidens slut ur statens tjänst,
är han under vissa förutsättningar försäkrad till erhållande av tjänstepension
vid 65 års ålder; avlider tjänsteman under loppet av den begränsade anställningstiden,
erhålla hans efterlevande familjepension.

Laborator vid universitet följer i pensionshänseende de för lönegraden A 26
gällande bestämmelserna. I fråga om här avsedda docenter har lönegraden
A 24 ansetts lämplig såsom jämförelsegrad. I sistnämnda lönegrad är tjänstepensionsavdraget
315 och familjepensionsavdraget 285 kronor för år. I

I anslutning till den av universitetsberedningen föreslagna regleringen av
docent- och forskarstipendierna har beredningen funnit en revidering påkallad
av nu gällande bestämmelser angående arvoden åt vikarierande akademiska
lärare och med hänsyn härtill framlagt förslag till ändrade bestämmelser i
ämnet. Beträffande detta förslag torde få hänvisas till beredningens betänkande,
sid. 49 ff.

Remissinstanserna synas vara ense om behovet av en förbättring av docentoch
forskarstipendiaternas ekonomiska ställning. Förslaget att dessa stipendiater
skola erhålla tjänste- och familjepensionsrätt har vunnit allmän anslutning.
Vissa erinringar ha emellertid framställts mot de av universitetsberedningen
i förevarande avseenden framlagda förslagen, varvid bland annat
spörsmålet om sättet för pensionsfrågans lösning uppmärksammats.

Universitetskanslern har förklarat sig icke ha någon erinran att göra mot
den föreslagna lönenivån för docent- och forskarstipendiaterna eller mot förslaget
örn höjning av arvodet till docentstipendiaterna efter vissa år. Kanslern
ifrågasätter emellertid, örn icke arvodena böra beräknas med utgångspunkt

156

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 273.

från att därå skola utgå dyrtidstillägg och kristillägg. Under erinran om att
dyrtidstillägg för närvarande utgår å de ordinarie akademiska lärarnas löneförmåner
liksom å docent- och forskarstipendierna har kanslern framhållit,
att övervägande skäl syntes tala för att man tills vidare icke gör någon ändring
på denna punkt.

Beträffande pensionsfrågan har kanslern anfört:

Det vore givetvis synnerligen önskvärt, örn docent- och forskarstipendierna
kunde förenas med pensionsrätt. I själva verket kan docentproblemet icke
anses vara slutgiltigt löst, förrän stipendiaterna kommit i åtnjutande av den
trygghet för sig själva och sina familjer, som endast en ordnad pensionering
kan skänka. Det synes mig emellertid synnerligen osäkert, örn de såsom arvodestagare
kunna utan ändring i pensionslagstiftningen erhålla pensionsrätt.
De av beredningen åberopade förebilderna från konjunkturinstitutet och konsthögskolan
synas icke vara fullt likartade, då ifrågavarande befattningshavare
betraktas som ordinarie och redovisas i den till civila avlöningsreglementet
fogade tjänsteförteckningen. Vill man utan avsteg från nu gällande grunder
för pensionsrätt tillförsäkra de stipendierade docenterna rätt till pension, blir
det sannolikt nödvändigt att göra dem till extra ordinarie befattningshavare.

Skulle det visa sig möjligt att bevilja docentstipendiaterna, även om de
förbli arvodestagare, pensionsrätt, erfordras enligt min mening ytterligare utredning
angående den tekniska anordningen och alldeles särskilt rörande
övergångsförhållandena.

Allmänna lönenämnden, som icke ansett sig böra göra någon erinran mot
universitetsberedningens förslag beträffande docent- och forskarstipendiernas
storlek, har beträffande frågan örn tjänste- och familjepension anfört följande.

Lönenämnden anser sig böra biträda de sakkunnigas förslag, att docenterna
skulle tillförsäkras tjänste- och familjepension. Ehuru det härvid skulle vara
mest ändamålsenligt, att pensionsrätten anknötes till en löneställning för docenterna
i anslutning till de för extra ordinarie tjänstemän gällande avlöningsbestämmelserna,
vill lönenämnden icke motsätta sig, att frågan örn pensionsrätt
för docent- och forskarstipendiater gives den av de sakkunniga förordade
lösningen.

Statskontoret har anfört:

Vid övervägande av universitetsberedningens förslag om avlönings- och
pensionsförhållandena för docent- och forskarstipendiater har det för statskontoret
stått klart, att ett bibehållande — på sätt utredningen förordat —
av stipendieformen med hänsyn till konsekvenserna icke låter sig förena med
införande av tjänste- och familjepensionsrätt för stipendiaterna. Skall sådan
förmån beredas dem, bör en anställningsform väljas, som enligt gängse regler
medför rätt till pension. Det kan icke anses vare sig nödvändigt eller lämpligt
att skapa nya former för pensionsberättigande tjänster. Därest övervägande
skäl anses tala för att stipendiaterna erhålla tjänste- och familjepensionsrätt,
bör enligt ämbetsverkets mening sådan rätt icke beredas dem i annan
ordning än genom anställning såsom extra ordinarie tjänstemän, lämpligen med
benämningen extra ordinarie docenter. Stipendiet erhåller i konsekvens därmed
karaktären av lön i avlöningsreglementets mening. Vid inplaceringen å löneplan

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

synes annan lönegrad än Eo 24 knappast kunna ifrågakomma. Vid tillträdande
av extra ordinarie docentbefattning bör vederbörande placeras i lägsta löneklassen
i denna lönegrad och efter 3 år erhålla uppflyttning till 24 löneklassen.
Kvarstår han som lönad docent efter 6 år, bör han erhålla ytterligare en löneklassuppflyttning.
Innehavare av lönad forskningsdocentur, som tidigare varit
extra ordinarie docent, bör placeras i 25 löneklassen, samt kan därefter erhålla
ytterligare en löneklassuppflyttning. För lönad docent lära särskilda bestämmelser
för vikariatstjänstgöring vara erforderliga endast beträffande den lönegrad,
till vilken professors- eller annan högre akademisk lärarbefattning skall
anses vara hänförd för bestämmandet av vikariatsersättningens storlek. Härvid
synes böra vara vägledande de lönegrader, efter vilka pensionsförmånerna för
nyssnämnda befattningars innehavare äro beräknade (jfr 7 § 3 mom. allmänna
tjänstepensionsreglementet). För oavlönad docent torde vikariatsersättning
böra utmätas i form av ett lämpligt avpassat arvode.

Därest angivna principer icke skulle finnas böra accepteras, synas stipendierna
böra utgå med enhetliga belopp å för år räknat 11 000 kronor för docentstipendiat
och 12 500 kronor för forskarstipendiat utan rätt till rörliga
tillägg eller pensionsförmåner.

Statens

Enligt pensionsanstaltens mening kan det starkt ifrågasättas, om ett inordnande
av docenterna i pensionshänseende under bestämmelserna för tjänstemän,
tillsatta medelst förordnande för begränsad anställningstid, är lämpligt.
Dessa bestämmelser äro tillskapade för fall, där vederbörande befattningshavare
efter den begränsade anställningstidens utgång regelmässigt lämna
statstjänsten för att övergå till annan verksamhet. Till denna grupp kunna
docenterna knappast räknas. Dessa torde snarare vara att hänföra till rekrytera
gsper sonal för professurer, lektorat m. fl. statliga befattningar och
synas därför, i den mån de antagits till stipendiater, närmast vara att jämföra
med extra ordinarie tjänstemän. Universitetsberedningen har uttalat, att
det. möiligen kunde övervägas att för docenter i vissa fall tillskapa extra ordinarie
befattningar å löneplan Eo men att i fråga om en dylik anordning betänkligheter
mött med hänsyn till docentbefattningarnas speciella karaktär,
varför förslag i sådan riktning ej framställts. Pensionsanstalten anser det böra
ytterligare övervägas, örn icke anställningsformen extra ordinarie skulle kunna
tillämpas med avseende å docenter. Enligt anstaltens mening borde avgörande
hinder ej möta mot att tillämpa anställningsformen extra ordinarie under
förutsättning att bestämda regler meddelas örn anställningens upphörande
efter viss längsta anställningstid. Ur principiell synpunkt skulle en lösning på
den nu ifrågasatta vägen vara att bestämt föredraga framför universitetsberedningens
förslag. Det synes nämligen icke önskvärt att utan tvingande skäl
tillskapa nya med pensionsrätt förenade anställningsformer.

Det är slutligen att märka att, där vissa docenter i denna sin egenskap redan
eventuellt äga familjepensionsrätt i äldre familjepensionskassa, detta förhållande
påkallar särskild uppmärksamhet vid utformningen av erforderliga
övergångsbestämmelser.

Sveriges docentförbund har i yttrande över universitetsberedningens betänkande
förklarat sig kunna godtaga beredningens förslag örn bibehållande
av arvodesformen för docent- och forskarstipendiaterna. Den i betänkandet
föreslagna ökningen av docent- och forskarstipendiernas storlek måste enligt

Departe mentschefen.

158 Kungl. Marits proposition nr 273.

förbundets mening anses utgöra ett minimum. Under framhållande av att
universitetsberedningen satt stipendiernas storlek i viss relation till den nuvarande
lönen för andra jämförbara statstjänstemän, närmast hovrättsassessorer
och läroverkslektorer, har docentförbundet uttalat, att förbundet därför
förutsatte, att docent- och forskarstipendiernas storlek bleve föremål för nytt
övervägande vid den bebådade allmänna regleringen av statstjänstemännens
löner samt att ifrågavarande stipendiater skulle komma i åtnjutande av den
provisoriska löneförbättring och det tillfälliga lönetillägg, varom beslut fattats
vid innevarande års riksdag. Förbundet har vidare anfört, att frågan örn stipendiebeloppens
storlek borde upptagas till förnyat övervägande i samband
med dyrortsgrupperingsfrågans lösning. Med de nu föreslagna fasta grundbeloppen
uppstode en viss knappast önskvärd differens mellan olika orter.
Sålunda motsvarade lägsta föreslagna stipendiebeloppet ej fullt 23 löneklassen
i Stockholm men något mer än 24 löneklassen i Uppsala.

Sedan docentförbundet tagit del av remissutlåtandena har förbundet uttalat,
att, då det framstode såsom problematiskt, huruvida frågan örn tjänsteoch
familjepension kunde lösas på annat sätt än genom anlitande av den
extra ordinarie anställningsformen, förbundet ville för sin del livligt förorda
denna utväg, som stöde i god överensstämmelse med av docenterna tidigare
hävdade önskemål om inplacering i civila avlöningsreglementet. Vid en inplacering
av docent- och forskarstipendiaterna å löneplan har docentförbundet
framhållit nödvändigheten av att inplaceringen icke skedde i lägre lönegrad
än Eo 25, då en lägre lönegradsplacering skulle, särskilt i Lund men även
i Uppsala, innebära en avsevärd reduktion av den av universitetsberedningen
föreslagna löneförbättringen.

Docentförbundet har, därest det icke skulle befinnas möjligt att till nu pågående
riksdag framlägga förslag om en slutgiltig reglering av docenternas
ekonomiska förhållanden, hemställt, att frågan örn en provisorisk uppräkning
av docentlönen skulle tagas under övervägande i avvaktan på den blivande
regleringen. Med hänsyn till den begränsade tid, under vilken docentstipendium
finge innehavas, skulle ett uppskov på endast ett eller ett halvt år med
den nu ifrågasatta löneförbättringen vara synnerligen beklaglig. En dylik
provisorisk uppräkning av docentlönen borde enligt docentförbundets åsikt
lämpligen fastställas till omkring 200 kronor per månad, vilket belopp stöde
i god överensstämmelse med den av universitetsberedningen förordade förbättringen,
vars skälighet veterligen icke av någon remissinstans bestridits. Docentförbundet
utginge härvid från att stipendierade docenter utöver den sålunda
föreslagna uppräkningen av lönen även skulle komma i åtnjutande av
det provisoriska lönetillägg, som enligt innevarande års riksdags beslut skulle
tillkomma statstjänstemän.

Jag delar universitetsberedningens och remissinstansernas uppfattning om
behovet av en väsentlig förbättring av docent- och forskarstipendiaternas eko -

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

nomiska ställning och ansluter mig till tanken på att bereda dessa stipendiater
tjänste- och familjepension.

Det av universitetsberedningen framlagda förslaget till pensionsfrågans lösning
innebär, att docent, som innehar docent- eller forskarstipendium, skall i
tjänste- och familjepensionshänseende vara underkastad de stadganden, som
enligt allmänna tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet
gälla i fråga örn tjänsteman, som tillsättes medelst förordnande för
begränsad anställningstid och för vilken i pensionshänseende tillämpas de för
tjänstemän i lönegraden A 24 meddelade bestämmelserna.

Statens pensionsanstalt har starkt ifrågasatt, om ett inordnande av docenterna
under bestämmelserna för tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för
begränsad anställningstid, är lämpligt, och har ansett det böra ytterligare
övervägas, örn icke anställningsformen extra ordinarie skulle kunna tillämpas
med avseende å docenter. Ur principiell synpunkt skulle en sådan lösning enligt
pensionsanstaltens mening vara att bestämt föredraga framför universitetsberedningens
förslag. Statskontoret, som av principiella skäl motsatt sig
beredningens förslag i ifrågavarande avseende, har hävdat, att rätt till tjänsteoch
familjepension icke borde beredas docent- och forskarstipendiaterna i
annan ordning än genom anställning såsom extra ordinarie tjänstemän. Även
allmänna lönenämnden, som dock icke ansett sig böra motsätta sig, att frågan
örn pensionsrätt för docent- och forskarstipendiater gives den av universitetsberedningen
förordade lösningen, har framhållit, att det skulle vara mest ändamålsenligt,
att pensionsrätten anknötes till en löneställning för docenterna i
anslutning till för extra ordinarie tjänstemän gällande avlöningsbestämmelser.

De invändningar av principiell natur, vilka riktats mot universitetsberedningens
förslag till pensionsfrågans lösning, synas mig ha fog för sig. Utan
tvingande skäl synes det icke önskvärt att tillskapa nya med pensionsrätt
förenade anställningsformer. Såsom statens pensionsanstalt framhållit, torde
några avgörande hinder icke möta mot att tillämpa anställningsformen extra
ordinarie för ifrågavarande docenter, under förutsättning att bestämda regler
meddelas om anställningens upphörande efter viss längsta anställningstid.
Jag vill även erinra, att Sveriges docentförbund livligt förordat att frågan
örn tjänste- och familjepension löses genom anlitande av den extra ordinarie
anställningsformen.

Såsom av det anförda torde ha framgått är jag närmast böjd för att förorda,
att frågan om tjänste- och familjepension för docent- och forskarstipendiaterna
löses på så sätt, att de erhålla anställning såsom extra ordinarie
tjänstemän under viss begränsad tid. Tiden har emellertid tyvärr icke medgivit
att underkasta denna fråga den ytterligare beredning, som är en förutsättning
för att förslag i ämnet nu skall kunna underställas riksdagen. Härtill
kommer att ett uppskov med det slutliga ställningstagandet till docent- och
forskarstipendiatemas avlönings- och pensionsförhållanden torde vara påkallat
med hänsyn till den förestående löneregleringen för statstjänstemän.

160

Kungl. Maj:ts proposition nr ''273.

Jag har för avsikt att, sedan sistnämnda spörsmål vunnit sin lösning, så snart
lämpligen ske kan ånyo anmäla frågan om en reglering av docent- och forskarstipendiaternas
avlönings- och pensionsförhållanden.

dag är för närvarande endast beredd att föreslå en provisorisk förbättring av
docent- och forskarstipendiaternas avlöningsförmåner. I dylikt avseende förordar
jag, att de nuvarande arvodena höjas, för docentstipendiaterna från
6 000 kronor till 7 200 kronor och för forskarstipendiaterna från 7 000 kronor
till 8 200 kronor, allt för år räknat. Då dyrtidstillägg och kristillägg alltjämt
böra utgå å arvodena, innebär mitt förslag en löneförbättring för såväl docentsom
forskarstipendiaterna med 1 723 kronor. Jag förutsätter vidare, att provisoriskt
lönetillägg å 660 kronor därjämte kommer att under nästa budgetår
utgå till docent- och forskarstipendiaterna, vilka för innevarande budgetår
tillerkänts tillfälligt lönetillägg å 300 kronor.

Såsom skäl för en förhöjning av docentstipendiema har bland annat åberopats,
att stipendiaterna borde befrias från tvånget att skaffa sig biinkomster.
Om docentstipendierna bli föremål för den av mig förordade betydande höjningen,
synas stipendiaterna som regel icke böra få inneha bisysslor, vilka
kunna nämnvärt hindra dem i deras forskning. För rätt att inneha bisyssla
torde, i enlighet med av kanslern framlagt förslag, böra fordras uttryckligt
medgivande av kanslern i varje särskilt fall.

Till följd av den av mig förordade höjningen av docentstipendierna torde de
i § 10 kungörelsen 1925: 211 angivna arvodena till vikarierande akademiska
lärare böra undergå motsvarande förhöjning. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj:t att vidtaga härav påkallade ändringar i nämnda kungörelse.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle antalet docentstipendier
för nästa budgetår komma att ökas från 41 till 65 vid universitetet i Uppsala,
från 40 till 63 vid universitetet i Lund och fortfarande utgöra 5 vid karolinska
institutet. Med ett stipendiebelopp av 7 200 kronor skulle medelsbehovet
till docentstipendier under universitetens och karolinska institutets avlöningsanslag
för nästa budgetår komma att ökas, för universitetet i Uppsala
med 222 000 kronor till 468 000 kronor, för universitetet i Lund med 213 600
kronor till 453 600 kronor och för karolinska institutet med 6 000 kronor till
36 000 kronor.

Under avdelning I. i avlöningsstaterna för Uppsala universitet, Lunds universitet
och karolinska institutet äro nu uppförda förslagsvis betecknade anslagsposter
till ersättningar åt vikarierande akademiska lärare å respektive
10 000 kronor, 10 000 kronor och 5 000 kronor. Dessa anslagsposter ha under
senare år betydligt överskridits. Med hänsyn härtill och till den av mig förordade
höjningen av arvodena till vikarierande akademiska lärare torde de nu
utgående anslagsbeloppen böra fördubblas och således böra uppföras med
20 000 kronor i universitetens avlöningsstater och med 10 000 kronor i karolinska
institutets avlöningsstat.

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Anslaget till Gemensamma universitetsändamål: Forskarstipendier för docenter
vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska
institutet, vilket nu är uppfört med 49 000 kronor, bör vid bifall till den
av mig förordade ökningen av antalet forskarstipendier från 7 till 14 och höjningen
av forskarstipendierna från 7 000 till 8 200 kronor för nästa budgetår
höjas med 65 800 kronor till (14X8 200=) 114 800 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 191,6. 1 sami. Nr 273.

11

162

Kungl. Majlis proposition nr 1273.

lil. Organisationen av den meteorologiska forskningen
och undervisningen m. m.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 februari 1945 tillkallade
min företrädare i ämbetet samma dag professorn vid Stockholms högskola
H. J. K. W. Ahlmann och professorn vid universitetet i Uppsala E. H. Norinder
att såsom sakkunniga inom departementet verkställa utredning och
avgiva förslag beträffande vissa frågor rörande organisationen på längre sikt
av den meteorologiska forskningen och undervisningen. Jämlikt meddelade
direktiv ha de sakkunniga därvid haft att överväga dels frågan örn upprätthållande
för framtiden av den undervisning i meteorologi vid Stockholms högskola,
som bedrives av förste statsmeteorologen T. Bergeron, dels ett från
kanslern för rikets universitet framfört förslag, att Bergeron i stället skulle
knytas till universitetet i Uppsala och att föreliggande planer för ombyggnad
av meteorologiska institutionen i Uppsala med hänsyn härtill skulle undergå
revision, dels ock spörsmålet, huruvida förläggningen till Stockholm av en
professur i meteorologi skulle kräva särskilda institutionslokaler ävensom — i
sådant fall — omfattningen av dessa.

Med skrivelse den 26 januari 1946 ha de sakkunniga framlagt resultatet av
den av dem i ämnet verkställda utredningen.

Häröver ha — efter remiss — yttranden avgivits av kanslern för rikets
universitet, efter hörande av vederbörande vid universitetet i Uppsala och vid
Stockholms högskola, av styrelsen för lanthrukshögskolan, efter hörande av
högskolans lärarråd, av Sveriges meteorologiska och hy dr ologiska institut,
chefen för flygvapnet, luft}artsstyrelsen, statskontoret samt byggnadsstyrelsen.

1. Nuvarande förhållanden.

Vid Uppsala universitet finnes en ordinarie professur i meteorologi,
vilken för närvarande innehaves av professorn H. Köhler. I egenskap av
föreståndare för den meteorologiska institutionen vid universitetet biträdes
denne av en förste assistent, en andre assistent och två förste amanuenser,
varjämte å institutionen tjänstgör en institutionsvaktmästare i lönegraden
A 7.

Institutionen är inrymd i en särskild byggnad å det astronomiska observatoriets
område. Å detta område finnes även sedan år 1864 ett meteorologiskt
observatorium. I anslutning härtill må erinras att genom beslut vid 1945 års
riksdag för budgetåret 1945/46 anvisats ett investeringsanslag av 90 000
kronor till uppförande av byggnad för meteorologiska institutionen vid uni -

163

Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

versitetet i Uppsala, vilken byggnad avsetts skola inrymma det meteorologiska
observatoriet och förläggas å det universitetet tillhöriga hemmanet Marsta nr
5 i Bälinge socken. Vidare har 1946 års riksdag — med bifall till ett av
Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, punkten
69, därom framställt förslag — till utrustning för det meteorologiska laboratoriet
i Marsta för nästa budgetår anvisat ett reservationsanslag av 90 000
kronor.

Akademisk undervisning i meteorologi förekommer vidare vid Stockholms
högskola. Undervisningen meddelas av docenten i meteorologi
vid högskolan, förste statsmeteorologen T. Bergeron, vilken i samband därmed
beviljats tjänstledighet från sin befattning i Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut. Denna undervisning bedrives med bidrag av statsmedel.
För ändamålet har å riksstaten för innevarande budgetår anvisats ett anslag
av 22 000 kronor, vilket jämlikt beslut av Kungl. Majit den 22 juni 1945
skall disponeras på följande sätt:

1.

2.

3.

4.

Arvode med 14 800 kronor för år räknat åt förste statsmeteorologen,
docenten T. Bergeron för undervisning och

examination i meteorologi ..........................

Ersättning åt Bergeron med det belopp, som han visar
sig hava vid tjänstledighet från sin befattning såsom förste
statsmeteorolog inbetalat till Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut för å tjänstledighetstiden belöpande

tjänste- och familjepensionsavdrag ..................

Avlönande av ett kontorsbiträde ....................

Avlönande av biträden vid undervisningen i meteorologi
m. m...............................

kronor 14 800

700
3 600

2 900

Summa kronor 22 000.

Genom förenämnda beslut har Kungl. Majit härjämte föreskrivit, att det för
Bergeron beräknade arvodet av 14 800 kronor skall utgå under förutsättning
att denne — under tjänstledighet budgetåret 1945/46 från sin befattning som
förste statsmeteorolog — fullgör en undervisningsskyldighet i meteorologi av i
medeltal fyra föreläsningstimmar i veckan med rätt för honom att utbyta högst
hälften av antalet föreläsningar under varje termin mot seminarieövningar
med motsvarande antal timmar. Ungefär hälften av undervisningen har därvid
förutsatts skola ingå i Stockholms högskolas undervisningsprogram och
återstoden i programmet för en vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut bedriven kursverksamhet.

Beträffande dispositionen av ifrågavarande anslag har härjämte föreskrivits,
att den för avlönande av biträden nr. m. avsedda posten å 2 900 kronor må
på förslag av Bergeron och efter samråd med omförmälda institut av högskolans
styrelse användas jämväl till bestridande av andra med nämnda undervisning
förenade kostnader.

Med bifall till ett av Kungl. Majit i årets statsverksproposition, bilagan
åttonde huvudtiteln, punkten 121 därom framlagt förslag har riksdagen för

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

nästa budgetår till ändamålet anvisat ett oförändrat anslag. Någon ändring
med avseende å anslagets disposition har därvid ej ifrågasatts.

Viss meteorologisk undervisning bedrives slutligen — såsom förut berörts
— vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut,
tidigare benämnt statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. I samband
med den omorganisation av anstalten, som genomförts fran och med
den 1 juli 1945, har sålunda där inrättats en undervisningsavdelning, vars
verksamhet främst är inriktad på en forcerad utbildning av det för de närmaste
åren erforderliga antalet militärmeteorologer. För ändamålet har för
innevarande budgetår å riksstatens sjätte huvudtitel anvisats ett anslag av
4 000 kronor.

Genom beslut den 11 maj 1945 har Kungl. Maj:t för anslagets användning
fastställt följande

Stat.

Utgifter.

Avlöningar och arvoden till icke-ordinarie personal
Expenser m. m.............................

kronor

............. 34 000

............. 3 000

Summa kronor 37 000

Särskilda uppbördsmedel.

Bidrag från flygvapnet ...................................... 33 000

Nettoutgift kronor 4 000.

Kungl. Majit har vidare den 27 juli 1945 fastställt stadgar för undervisningen
samt föreskrivit, att avlöningsposten skall disponeras enligt i huvudsak

följande fördelning:

kronor

Arvode till lärare .......................................... 26 100

» » föreståndare ..................................... 500

» » assistenter ....................................... 3 300

Kanslibiträde .............................................. 4 100

Summa kronor 34 000.

Institutet har rörande den under innevarande budgetår bedrivna undervisningen
upplyst, att densamma omfattade dels första årskursen av en tvåårig
kurs för avläggande av meteorologisk tjänsteexamen, dels en ettårig specialkurs
för vid flygvapnet anställda väderleksassistenter.

För nästa budgetår har Kungl. Ma:jt i årets statsverksproposition, bilagan
sjätte huvudtiteln, punkten 45, föreslagit riksdagen att till undervisningsverksamheten
vid institutet anvisa ett anslag av 3 900 kronor. Såsom
av omförmälda punkt av statsverkspropositionen framgår har undervisningen
för nästa budgetår förutsatts skola omfatta en första och en andra
årskurs av den förenämnda tvååriga kursen för avläggande av meteorologisk
tjänsteexamen, under det att någon ytterligare specialkurs ej planerats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 165

För anslagets användning har för nästa budgetår avsetts skola fastställas
följande

Stat.

Utgifter.

kronor

Avlöningar och arvoden till icke-ordinarie personal .............. 32 900

Expenser m.m............................................. 3 000

Summa kronor 35 900

Särskilda uppbördsmedel.

Bidrag från flygvapnet ...................................... 32 000

Nettoutgift kronor 3 900.

Avlöningsposten har därvid beräknats på följande sätt:

kronor

Arvoden till lärare i matematik och fysik 300 timmar å 30: —..... 9 000

» » lärare i meteorologiska läroämnen 800 timmar å 20: — 16 000

» » assistenter 500 timmar å 6: 50 .................... 3 300

Arvode till föreståndare...................................... 500

Kanslibiträde (Ex 7) ........................................ 4 100

Summa kronor 32 900.

I detta sammanhang må slutligen anmärkas, att vid det meteorologiska och
hydrologiska institutets sida är ställt ett rådgivande organ, meteorologiska och
hydrologiska rådet, som har till uppgift att meddela råd i mera betydelsefulla
frågor rörande de allmänna riktlinjerna för institutets verksamhet.

Enligt gällande instruktion skall rådet vid fullgörandet av sin uppgift etc.
verka för att erforderlig kontakt upprätthålles mellan institutet och de olika
verksamhetsområden, för vilka institutets arbete är av betydelse. Rådet bör vid
behov taga initiativ till upptagande på institutets arbetsprogram av sådana
nya arbetsuppgifter, som anses vara av betydelse särskilt för näringslivet eller
till de ändringar i pågående verksamhet, som kunna befinnas ändamålsenliga.
Det åligger rådet att efter uppdrag av Kungl. Maj:t eller efter framställning av
institutet avgiva utlåtande i ärende, som hänskjutes till detsamma. Skulle rådet
finna, att dess önskemål i fråga om arbetsprogram icke tillräckligt beaktas av
institutet, äger rådet underställa frågan Kungl. Maj:ts prövning.

I rådet ingå chefen för institutet samt en representant för var och en av följande
verk och institutioner, nämligen vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning, försvarsstaben,
flygstaben, luftfartsstyrelsen, vetenskapsakademien och svenska
hydrografisk-biologiska kommissionen. Vid förfall för chefen för institutet ingår
i hans ställe den som uppehåller hans ämbete. T rådet ingå därjämte ledamöter,
utsedda av Kungl. Maj:t för en tid av tre år och företrädesvis representerande
andra intressen såsom vetenskaplig undervisning inom institutets verksamhetsområde,
skogsbruk och sjöfart. Ordförande i rådet utses av Kungl. Majit för
en tid av tre år bland rådets ledamöter. Vice ordförande och föredragande i
rådet är chefen för institutet.

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

2. Sakkunnigförslaget.

Med avseende åmeteorologiens ut vecklin g lia de sakkunniga i
sitt utlåtande anfört i huvudsak följande.

Meteorologien har under de senaste decennierna undergått en utveckling,
vilken i fråga om vissa faser varit extremt hastig. I hög grad har denna utveckling
påskyndats genom de långtgående militära krav, vilka ställts på meteorologien
under de två senaste världskrigen och särskilt under det sista. Planering
och utförande av alla slags militära operationer ha icke blott ställt stora krav
på tillgång i fråga om så fullständiga klimatologiska data som möjligt utan
även erfordrat att meteorologien ställt möjligast pålitliga väderleksförutsägelser
till förfogande för igångsättandet i rätt tid av de militära operationerna. Omfattningen
av dessa militära behov, vad beträffar meteorologien under det
andra världskriget, torde framgå av den omständigheten att enbart Förenta
staterna haft cirka 10 000 militära meteorologer i tjänst under detta krig. Av
dessa ha minst 5 000 med omsorg utvalda unga män med god akademisk förutbildning
undergått en grundlig yrkesutbildning i meteorologi vid de fem amerikanska
universitet, vilka av de militära myndigheterna anförtroddes sådan utbildning.
Enahanda ha förhållandena varit i de andra stora krigförande
länderna.

Dessa stora krav på meteorologien äro till sin natur krigskonjunkturbetonade.
Den snabbt stegrade betydelsen av ämnet måste å andra sidan i högsta grad
befrämja åtminstone vissa grenar av den meteorologiska forskningen, icke
minst därigenom, att skickliga meteorologer fått resurser i sin hand för sin
forskning, vilka det under fredliga tider skulle ha tagit flera årtionden att få
fram.

Men även under fredsförhållanden har meteorologien under de senaste decennierna
undergått en avsevärd och påfallande snabb utveckling, vilken i hög
grad stimulerats av det behov av säkra väderleksförutsägelser, som kräves av
den snabbt utvecklade flygtrafiken. Man behöver i det sammanhanget endast
erinra om de beklagliga konsekvenser i form av svåra flygkatastrofer som blivit
en följd av felaktiga eller ofullständiga väderleksförutsägelser. Uttalanden av
ledande meteorologer med god facklig utbildning och vilka äga förutsättning
att bedöma de kvalifikationer, som böra ställas på en för väderlekstjänst
ansvarig meteorolog, gå enstämmigt i den riktningen att kraven på den vetenskapliga
skolningen måste ställas mycket höga.

Aven om de militära intressena under de senaste världskrigen och den
stegrade flygtrafiken haft stimulerande inflytande på meteorologiens utveckling,
ligger dock den väsentliga orsaken till meteorologiens utveckling under de,
senaste decennierna vida djupare och bottnar i ämnets egenart. Meteorologien
utgör läran örn atmosfärens fysik. Ämnet är i allra högsta grad beroende av
grundvetenskaperna särskilt fysik, matematik och matematisk fysik. En tilllämpning
av dessa vetenskapsgrenars resultat på ett så rörligt element som vår
atmosfär ställer alldeles särskilt stora fordringar på vetenskapsmannens förkunskaper
och kritiska skärpa.

Meteorologiens egenskap att vara en på atmosfärens fysik tillämpad vetenskapsgren
torde utgöra den förnämsta orsaken till ämnets hastiga uppsving
under de senaste decennierna. Det är främst genom utvecklingen av fysikaliska
och särskilt elektrofysikaliska mätmetoder som man inom meteorologien fått i

167

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

sin hand nödvändiga experimentella hjälpmedel för ämnets utveckling. Under
en lång följd av är var man hänvisad att arbeta med ett tvådimensionalt
observationssystem — man fick nöja sig med observationer av de ordinära
meteorologiska elementen vid jordytan medan kännedom om atmosfärens tillstånd
högre lipp endast kunde uppnås genom beskrivande observationer av
moln. Försök gjordes visserligen redan i början på 1900-talet att komma ur
detta tvångsläge genom att sända upp drakar, försedda med meteorologiska,
registrerande apparater. Metoden ledde till skäligen betydelselösa resultat.
Senare försök på 1920—30-talet att få fram data från meteorologiska instrument
på flygplan gåvo bättre men icke fullt tillfredsställande resultat.

Det blev alltmera klart för meteorologerna att kännedomen om luftmassornas
egenskaper högre upp var ett nödvändigt villkor för att kunna närmare
tränga in i väderleksväxlingarnas mekanism. Det blev också tack vare en
märklig utveckling av fysikaliska mätmetoder som den meteorologiska forskningen
plötsligen gjorde sitt kanske hittills viktigaste framsteg i senare tid.
Det skedde genom utvecklingen av radiosonderna, vilka blevo utexperimenterade
strax före senaste världskrig. En radiosond består av en fritt i
atmosfären uppsläppt ballong, som bär små lätta meteorologiska instrument i
förbindelse med en liten radiosändare, vilken från instrumenten utsänder radiosignaler
för luftens temperatur, tryck och fuktighet från olika höjd i atmosfären.
Genom en mottagare på marken erhålles omedelbar information örn tillståndet
högre upp i atmosfären. Tack vare radiosonderna, vilka särskilt under senaste
världskrig fått en oanad utveckling och tillämpning, har meteorologien utvecklats
från ett tvådimensionalt system till ett tredimensionalt. Svårigheten att
bestämma exempelvis vindriktningarna ovanför tjocka molnlager, där driftbanorna
för små fria ballonger icke längre äro iakttagbara, har lösts genom
elektriska metoder. Möjligheten att genom pejling lokalisera åskväderscentra
på stora avstånd — en fråga av största betydelse för flygtrafiken — har även
lösts genom experimentella fysikaliska metoder.

Örn meteorologien som experimentell vetenskap är nära sammankopplad
med den experimentella fysiken så är den i avsevärd grad även bunden till den
matematiska fysiken. Särskilt gäller detta atmosfärens termodynamik och
aerodynamik.

Meteorologiens mest betydelsefulla praktiska tillämpning omfattar den
synoptiska meteorologien eller väderleksläran. Denna är ytterst intimt förknippad
med andra viktiga delar av meteorologien. Erfarenheten har visat, att
näi det gäller forskning inom väderleksläran, är meteorologen i hög grad
beroende av grundlig kännedom i fråga örn experimentell utrustning och dess
rätta handha vande, en nödvändig förutsättning för forskning på området.
Meteorologen måste även besitta teoretisk kunskap och förmåga att arbeta
med den matematisk-fysiska hjälpapparat, som är nödvändig för att lösa de
många gånger svåra och intrikata problemställningar, vilka dyka upp inom
den synoptiska meteorologien. Åsikten att den synoptiska meteorologien skulle
kunna, exempelvis i fråga örn väderleksförutsiigelser, karakteriseras av ett
antal fastställda regler och system på vilka man utan vidare skulle kunna
bygga väderleksförutsägelser är felaktig. Som tillämpad vetenskapsgren är den
moderna synoptiska meteorologien i högsta grad beroende av aktiviserad forskning
— ett förhållande, vilket särskilt klart framträder enligt erfarenheterna
från senaste världskrig.

Beträffande den meteorologiska forskningens och u nder
visningen s n u v arande läge i Sverige lia de sakkunniga

168

Kungl. May.ts ''proposition nr 273.

uttalat, att det meteorologiska observatoriet i Uppsala, för vilket på sätt förut
berörts genom beslut vid 1945 års riksdag medel anvisats till nybyggnad och
utrustning, dessförinnan sedan år 1874 icke undergått några väsentliga förändringar
i fråga om utrymmen och resurser. Vidare ha de sakkunniga erinrat,
att den meteorologiska institutionen vid universitetet i byggnadshänseende icke
undergått några förändringar sedan år 1885 trots upprepade framställningar
därom från universitetsmyndigheternas sida. Institutionen kunde som följd
härav numera icke anses motsvara sitt ändamål, enär plats saknades för den
vetenskapliga forskningen och nära nog alla tillgängliga utrymmen tagits i
anspråk för institutionens bibliotek. Hiirjämte ha de sakkunniga framhållit, att
meteorologiprofessuren vid Uppsala universitet alltjämt utgjorde den enda
ordinarie professuren i ämnet i landet. De sakkunniga lia härefter i huvudsak
anfört:

Granskas examensförhållandena i ämnet meteorologi vid Uppsala universitet
för perioden 1925—1945 så finner man att tentamina avlagts för ämbets- och
kandidatexamen av 93 studerande och licentiatexamen av 7. Två äro för närvarande
sysselsatta med licentiatuppgifter.

Medan Förenta staterna brottas med ett arbetslöshetsproblem för många
tusentals under kriget utbildade och verksamma meteorologer stå vi här i
landet inför en allvarlig brist på fackutbildade meteorologer.

En jämförelse i fråga örn meteorologiens ställning ur forskningssynpunkt
mellan vårt land och vårt grannland Norge är rent beklämmande. I Norge
finnas flera professurer i ämnet och ytterligare en hög meteorologbefattning
kommer snarast att inrättas. Därtill kommer att de norska meteorologerna
ernått en internationellt ledande ställning, vilken icke minst gjort sig gällande
under senaste världskrig. Professor dr Sverre Petterssen, tidigare chef för väderlekstjänsten
på Vestlandet i Norge, har sålunda varit ledare för krigsmeteorologien
i England under senaste världskrig, och även utgivit en större lärobok:
»Weather Analysis and Forecasting», vilken är mycket använd inom
den amerikanska meteorologiska utbildningen och sedan några år antagen för
högre studier i meteorologi vid Uppsala universitet. I Förenta staterna arbetar
en framstående svensk meteorolog, vilken tidigare efter sina licentiatstudier i
Sverige varit knuten till Bergenskolan, professorn C. G. Rossby, chef för
Meteorological Institution of Chicago University. Han är även ordförande i
American Meteorological Society. Professor Rossby har spelat en framstående
roll i fråga om U. S. A:s väderlekstjänst under kriget. Han har dessutom tillsammans
med sina medarbetare hunnit att utarbeta en ny metod av stort
värde för väderleksanalys, vilken i litteraturen går under namnet: isentropisk
analys.

Det behov av meteorologer, som nu förefinnes här i landet, kan för närvarande
icke fyllas. Detta sakförhållande har varit av så uppseendeväckande
karaktär att det blivit föremål för stark kritik i vissa fackorgan. I de fall det
gäller meteorologtjänster, där lägre utbildning kräves är bristen icke så allvarlig
då utbildningstiden icke är lång. Vida betänkligare är frågan huru det
sörjts för åt erväxten för högre tjänster där stora fordringar måste ställas på
den utbildade meteorologen. I sådana fall gäller det meteorologer, vilka ha
forskningsprestationer bakom sig. Att söka kringgå dessa svårigheter på det
lättköpta sättet, att man försöker transformera utbildningen att bli någon

169

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

slags kvalifikation för tjänstemän i ett ämbetsverk är i grunden felaktigt och
hämmar sig snart. De högre meteorologtjänsterna fordra innehavare med god
utbildning bakom sig.

Den allmänna insyn vi hittills hunnit företaga över väderlekstjänster sådana
dessa letts och transformerats i vissa utländska centralanstalter, särskilt efter
förra världskriget, giver skrämmande bevis på vart det leder när forskningsintressena
förkvävas och enbart tjänstemannarutin blir avgörande. Väderlekstjänst
och väderleksförutsägelser utgöra ett i högsta grad ömtåligt och svårbehandlat
verksamhetsområde. Man kan därför icke våga borteliminera en
grundlig utbildning.

På grund av skäl, som vi här anfört, finna vi det vara en ytterst trängande
angelägenhet att åtgärder snarast vidtagas i syfte att befrämja utbildningen
av meteorologer här i landet. Detta gäller såväl meteorologer för lägre tjänster
som sådana för högre tjänster. I det senare fallet bör det ovillkorligen krävas
grundlig utbildning och forskningsprestationer.

De sakkunniga ha därefter erinrat, hurusom de vid fullgörandet av sitt uppdrag
jämlikt medgivande av Kungl. Maj:t beretts tillfälle att konferera med
professorn Rossby, vilken därefter i en till de sakkunniga överlämnad, den
21 januari 1946 dagtecknad promemoria sammanfattat sina synpunkter på
frågan om den akademiska meteorologiens ordnande i Sverige.

I sin omförmälda promemoria, vilken återgivits av de sakkunniga, har
professorn Rossby i huvudsak anfört följande.

Den akademiska meteorologien har i huvudsak tre uppgifter:

a) att bedriva forskning inom den rena och den tillämpade meteorologien,

b) att utbilda meteorologer både för praktisk och för vetenskaplig verksamhet,
samt

c) att samarbeta med vissa andra vetenskaper i utforskandet av problem,
som icke helt falla inom den rena meteorologiens sfär.

Lösningen av dessa arbetsuppgifter ställer vissa krav på den akademiska
meteorologiens organisation, som i det följande skall närmare belysas. För att
förstå dessa krav är det nödvändigt att kort beröra den meteorologiska forskningens
natur.

Utforskandet av de lagar, som bestämma lufthavets rörelser och tillståndsändringar
sker genom två ännu tämligen skilda angreppsmetoder, nämligen:

dels beskrivande undersökningar av individuella väderlekssituationer med
hjälp av det rikliga synoptiska observationsmaterial, som nu i allt större utsträckning
börjar bli tillgängligt, och

dels teoretiska undersökningar av idealiserade modeller av atmosfäriska
rörelsetillstånd. Under de allra sista åren har också försök gjorts att genomföra
vissa teoretiska prognostiska beräkningar direkt på observerade väderlekssituationer.
Sådana försök komma utan tvivel att bliva mycket talrikare i
framtiden.

Det torde utan vidare vara tydligt, att dessa två arbetsmetoder måste
bedrivas parallellt och genom intimt personligt samarbete mellan beskrivande
och teoretiska meteorologer. Örn så icke är fallet föreligger alltid en stor fara
att den beskrivande meteorologens tolkningsförsök bliva oförenliga med
accepterade dynamiska lagar och att teoretikerns spekulationer bli sterila och
hans modeller orealistiska.

170

Kungl. May.ts ''proposition nr 273.

På grund av ämnets omfattning är det omöjligt att förena och tillfredsställa
den teoretiska och den beskrivande meteorologiska forskningens krav i en
person. Det är därför i allra högsta grad önskvärt för en allsidig attack på de
meteorologiska problemen att ämnet blir representerat av minst två professorer
förlagda till ett och samma institut och engagerade i ömsesidigt befruktande
undersökningar.

Dessa professorer måste kompletteras med specialister inom vissa områden,
som icke nu äro centrala, men som inom de kommande tio eller femton åren
antagligen komma att bliva mer och mer betydelsefulla. Sålunda bedrives
redan nu över hela världen ett intensivt arbete på att modernisera meteorologiska
mätningsmetoder genom moderna elektriska hjälpmedel. Utforskandet
av de mycket höga luftskikten kommer likaledes att kräva helt nya mätningsmetoder.
Denna experimentella och instrumentella sida av meteorologien bör
stärkas, både på grund av den rena meteorologiens tendens att mer och mer
intressera sig för de mycket höga luftskikten och på grund av dess potentiella
betydelse för aeronautiken i studiet av kommunikationsproblem och för den
allmänna geofysiken.

För närvarande skötes utbildningen av meteorologer utöver den akademiska
undervisningen i huvudsak genom speciella kurser vid Sveriges meteorologiska
och hvdrologiska institut. Ett forskningsinstitut, som är avskuret från undervisning
kan ej på ett effektivt sätt kontinuerligt påverka den praktiska
meteorologiska verksamheten inom landet. Ett sådant institut har ej heller
samma möjlighet att konfronteras med de nya problem, som oupphörligt dyka
upp i den praktiska väderlekstjänsten. Både ur forskningssynpunkt och av
hänsyn till den praktiska meteorologiens vitala intressen är det önskvärt att
det föreslagna forskningsinstitutet så snart som möjligt övertar ansvaret för
den professionella utbildningen av meteorologer för de civila och militära
väderlekstjänsterna såväl som för akademiska behov. Detta kan emellertid icke
ske om ej landets akademiska resurser inom meteorologien samlas inom ett enda
välorganiserat institut.

I Förenta staterna skötes utbildningen av meteorologer för de civila och
militära väderlekstjänsterna genom kontakt mellan statsmakterna och vissa
universitet. Programmet fastställes genom överenskommelse. I vissa fall förordnas
militära och civila meteorologer till universiteten för att bidraga vid
undervisningen. Liknande anordningar torde väl kunna göras i Sverige.

På grund av de stora erfarenheter, som under senare år samlats i Förenta
staterna rörande synoptiska arbetsmetoder rekommenderas på det livligaste att
professorn i synoptisk meteorologi vid det föreslagna centrala akademiska
institutet må få tillfälle att under flera månaders tid studera den praktiska
meteorologiska undervisningen vid valda amerikanska institutioner. En sådan
studieresa bör lämpligen förenas med en studie av de praktiska synoptiska
problem, som kommit i förgrunden genom atlantflygets snabba utveckling.

Det tillrådes likaledes på det livligaste att också den nuvarande professorn i
meteorologi vid Uppsala universitet får tillfälle att genom lämpliga studieresor
personligen få återknyta förbindelserna med sitt vetenskapliga område i
utlandet. Detta gäller i synnerhet med hänsyn till vissa i Förenta staterna pågående
aeronautiskt betydelsefulla undersökningar rörande isbildning på flygplan
och liknande problem, som falla inom professor Köhlers speciella
intressesfär.

För att effektivt bedriva de forsknings- och undervisningsarbeten, som
diskuterats ovan, är det nödvändigt att det dagliga observationsmaterialet från

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Europa under vissa perioder av året göres tillgängligt för det föreslagna
institutet. Detta kan ske med hjälp av teleprintermaskiner. Det är troligt, att
en allt större del av de observationer, som nu dagligen samlas i Stockholm,
komma att distribueras genom teleprinternätet, och detta skulle komma den
praktiska undervisningen till godo. En stor del av den praktiska synoptiska
laboratorieundervisningen kan och bör emellertid ske med hjälp av äldre, väl
valda situationer, till vilka materialet bör ställas till förfogande av Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut.

Det är antagligt att det praktiska samarbetet mellan Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut, flygvapnet och den akademiska meteorologien
på det stora hela skulle vinna på att det föreslagna centrala forsknings- och
undervisningsinstitutet förlägges till Stockholm, så att goda möjligheter för
personlig kontakt skapas. A andra sidan må framhållas, att i Förenta
staterna alla akademiska meteorologiska institutioner äro förlagda till andra
städer än Washington, nämligen Boston, New York, Chicago, Los Angeles,
utan att samarbetet därigenom lidit. Det kan i högsta grad ifrågasättas om en
person som är engagerad i synoptiska undersökningar och undervisning är i
stånd att taga aktiv och personlig del i den dagliga väderlekstjänsten och dess
diskussioner utan att i någon mån det akademiska arbetet blir lidande därav.
Frågan örn vart det föreslagna centrala akademiska meteorologiska institutet
bör förläggas bör därför snarast lösas med beaktande av var de största
ekonomiska resurserna för vidare utveckling föreligga.

För närvarande är samarbetet mellan Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut och den existerande akademiska meteorologiska institutionen
vid Uppsala universitet ytterst otillfredsställande. Det är därför tydligt, att
frågan om organiserat samarbete mellan Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut och andra institutioner måste lösas på samma gång som den
akademiska meteorologien ordnas. Följande synpunkter böra därvid betraktas:

a) Den meteorologiska forskningen måste organiseras så att den är beredd
att besvara de frågor, som komma att uppstå genom flygets snabba utveckling
och de nya problem, som därigenom uppstå.

b) Forskningen i tillämpad meteorologi måste så ordnas, att den kan hjälpa
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut i lösningen av de praktiska
krav, som komma att ställas på Sverige av andra länder i sammanhang med
internationell flygtrafik och i sammanhang med dessa länders egna behov av
meteorologiska observationer av olika och nya slag från Sverige. _

c) En sålunda riktad utveckling får ej vara till förfång för fri forskning i
meteorologi.

Chefen för Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut bör vara i
bättre position än någon annan person i landet att bedöma de inre och yttre
krav, som berörts i a) och b). Det måste därför betraktas såsom en av de
skyldigheter som åligga chefen för Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut att med minsta möjliga ingrepp i den fria forskningen stärka meteorologiens
akademiska utveckling inom landet. På så sätt skulle de krav, som
sannolikt komma att ställas på landet både utifrån och från försvarets sida,
kunna tillgodoses.

Detta kan möjligen ske genom en meteorologisk av chefen för Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut föreslagen och av Kungl. Maj:t utnämnd
forskningskommitté i vilken chefen för Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut bör vara ordförande, med representanter för universiteten,
för flygforskning och för försvaret. På tillstyrkan av denna kommitté bör det

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

vara möjligt för Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut att under
kontrakt anordna specialundersökningar både vid det föreslagna centrala
meteorologiska forskningsinstitutet och vid andra privata eller offentliga
institutioner. Det bör också finnas möjligheter att genom experimentella kontrakt
stimulera industriellt intresse i vissa instrumentproblem.

En sådan forskningskommitté existerar nu i Förenta staterna som ett gemensamt
företag för den civila och de militära väderlekstjänsterna och många
kontrakt ha uppgjorts med universitet och industrier (till exempel General
Electric Company) för både grundforskning och tillämpad forskning i
meteorologi.

Genom det föreslagna kontraktsystemet bör det vara möjligt att temporärt
utvidga det föreslagna meteorologiska forskningsinstitutets budget och verksamhet
utan att alltför mycket störa den fria forskningen. Särskilt inom den
rena teoretiska-synoptiska meteorologien äro såväl de praktiska som grundproblemen
så nära förbundna, att den lösning, som här föreslagits, i själva
verket bör vara av stor hjälp för den fria grundforskningen.

I anslutning härtill ha de sakkunniga — under framhållande av att de jämväl
varit i tillfälle att samråda med den förenämnde norske meteorologen Petterssen,
som därvid helt delat de av Rossby framförda synpunkterna — vidare
anfört:

Under de förhandlingar, som fördes med Rossby och Petterssen övervägdes
den lämpligaste förläggningsorten för den påyrkade koncentrerade meteorologiska
forskningen och undervisningen. De undervisnings- och forskningsföretag,
som närmast kunde komma ifråga voro antingen Stockholms högskola eller
Uppsala universitet. Avgörande för en koncentrerad förläggning måste vara den
ort, där staten tidigare investerat sina största belopp i nödvändiga kompletterande
institutioner för forskning och utbildning. Vi lia i detta hänseende funnit,
att valet obetingat måste falla på Uppsala universitet.

De sakkunniga ha härefter framlagt följande förslag till den meteorologiska
forskningens och undervisningens ordnande
på lång sikt, därvid de sakkunniga i huvudsak anfört:

1. Inrättandet av en ny ordinarie professur i meteorologi vid Uppsala
universitet. Denna skall vara inriktad på synoptisk meteorologi. Skälet för
dubblering av professuren är, som tidigare anförts, att ämnet meteorologi är så
omfattande, att professuren icke kan företrädas av endast en person. Som
professurens förste innehavare föreslå vi, i anslutning till tidigare enhälligt
väckt förslag av den matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Rappsala
universitet, docenten vid Stockholms högskola T. Bergeron. Eftersom det
ifrågasatts, att Rossby skulle erbjudas nämnda professur, har han på vår
direkta förfrågan därom svarat att han icke önskar ifrågakomma, så mycket
mer som för professuren finnes att tillgå fullt kompetent person.

Det bör beaktas, att eleverna vid tentamen i ämnet meteorologi böra undergå
prövning i de båda delar av ämnet, som representeras av de båda professurerna,
dock med hänsyn tagen därtill, att tiden för inhämtande av kurserna härigenom
icke förlänges.

2. Uppförandet av en ny meteorologisk institutionsbyggnad vid Uppsala
universitet, avsedd för de två professurerna och med delvis gemensamma

173

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

lokaler och tjänstemän. Institutionen bör uppföras på samma tomt som den
nuvarande föråldrade institutionen.

3. En koncentration av undervisningen i meteorologi, såväl den högre som
lägre akademiska och den för meteorologisk tjänsteexamen avsedda, till den
meteorologiska institutionen vid Uppsala universitet. Den av oss föreslagna
nya institutionen är beräknad för normal utbildning av meteorologer. Föreläsningslokaler
för en temporärt stor ansvällning av elever för de närmaste
åren för såväl civila som militära utbildningsbehov kunna, enligt vad vi
erfarit, beredas inom universitetsbyggnaden, vilken är belägen på några
minuters avstånd från meteorologiska institutionen.

4. Åtgärder för skapande av kontakt mellan den meteorologiska forskningen
och den praktiskt verksamma meteorologien i Stockholm samt för Rossbys
anställning i Sverige. I sitt förut återgivna utlåtande har Rossby understrukit
nödvändigheten av ett samarbete mellan de beskrivande och teoretiskt
arbetande meteorologerna och vikten av en lösning av frågan om ett organiserat
samarbete mellan Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut å
den ena sidan och forsknings- och undervisningsinstitutionen i Uppsala å den
andra.

Det framgick även redan på tidigt stadium av vår utredning att frågan om
organisationen på längre sikt av den meteorologiska forskningen och undervisningen
i vårt land var på det intimaste förknippad med problemet att på ett
eller annat sätt skapa anställningsmöjligheter för en meteorolog, på vilken måste
ställas mycket höga kvalifikationer såväl ifråga om vetenskaplig kompetens
som erfarenhet och organisatorisk skicklighet. För denna meteorolog måste
med det snaraste beredas en ledande ställning inom landets centrala meteorologiska
organisation — Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. För
att kunna fylla denna sin uppgift bör han i görligaste män vara avlastad från
rent administrativa uppgifter.

Ett planenligt och möjligast effektivt utnyttjande av investerade statsmedel
kräver att utbildningen av meteorologer med såväl högre som enklare kompetens
effektiviseras. Även om utbildningen vid ett tillfälle anses vara tillfredsställande
är meteorologien stadd i så snabb utveckling att fara för stagnation
lätt inträffar ifall icke förutsättningar skapas för planenlig efterutbildning.
För att överblicka, sammanhålla och leda i en sådan situation erfordras en
meteorologisk kapacitet av oomtvistlig kompetens.

Under Rossbys senaste uppehåll i Sverige frågade vi honom, huruvida det
funnes möjlighet för honom att på vissa villkor återvända hit. Han förklarade
sig villig därtill. Samtliga i dessa angelägenheter tillfrågade myndigheter och
personer äro ense om den synnerligen stora betydelsen av förvärvandet av
Rossbys kapacitet både som vetenskapsman och organisatör.

Överdirektören för Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, G.
Slett enmark, avgår från sin tjänst 1949, men det är av största vikt att Rossby
kan anknytas till denna institution i ställning som den meteorologiskt ledande
fackmannen så snart som möjligt och senast från och med 1947. Vi föreslå därför,
att Rossby erhåller anställning vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut med särskilt arvode intill 1949.

För att utnyttja Rossbys stora vetenskapliga kapacitet, möjliggöra hans
kontakt med meteorologiens akademiska utveckling inom landet och för att
förverkliga det nödvändiga samarbetet mellan institutet i Uppsala, Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut och flygvapnets meteorologiska intressen
är det nödvändigt att han också äger en professors ställning. Alla skäl

174

Kungl. Maj:ts yraposition nr 273.

tala för, att denna förlägges till Stockholms högskola, där erforderlig kontakt
erhålles till andra närstående forskningsgrenar såsom fysik, mekanik och fysisk
geografi.

Vi föreslå sålunda, att Rossby, under förutsättning att han återvänder till
Sverige, förutom en arvodesbefattning vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut erhåller en ställning som professor vid Stockholms högskola
med de tjänsteåligganden, som möjliggöra förverkligandet av ovan berörda
önskemål och med en lön anpassad därefter.

Avsikten med vårt förslag är icke att Rossby skall vara bunden att hålla
några regelbundna föreläsningar utan att han i mera obunden form skall ha
möjlighet att inför akademiskt forum genom seminarier och specialföreläsningar
meddela undervisning över vissa aktuella problem. Detta är betydelsefullt
för de tjänstemän vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut,
som äga endast lägre akademisk examen, men önska förvärva högre
kompetens.

För studerande vid Stockholms högskola, som önska deltaga i den regelbundna
undervisningen i meteorologi vid universitetet i Uppsala, kan den
möjligheten tänkas att de beredas tillfälle att erhålla statsbidrag för resekostnader
till Uppsala. Eftersom det här icke kan röra sig om något större elevantal,
torde dessa kostnader bli blygsamma.

5. Kurser för efterutbildning av äldre i statens tjänst anställda meteorolog er.
Genom det nödläge den meteorologiska utbildningen iråkat här i landet har utbildningen
avsevärt forcerats och det är fara värt att utbildningen härigenom
blivit i viss mån icke så fullständig som vore önskvärt. Därtill kommer att
meteorologien är stadd i snabb utveckling. Den ställes alltjämt inför nya
uppgifter icke minst med hänsyn till ökad säkerhet ifråga om väderleksförutsägelser
för flyg.

6. Inrättandet av en meteorologisk forskningskommitté för att samordna
de meteorologiska forsknings- och undervisningsfrågorna. Rossby har i sitt
yttrande hävdat behovet av ett sådant samordnande organ och han har betonat
att ett sådant forskningsråd redan existerar i Förenta staterna. Med hänsyn
till de stora belopp, som staten investerat såväl i meteorologiska verksamhetsgrenar
som i forskning och undervisning anse vi det vara ofrånkomligt, att
ett sådant råd inrättas.

Rådet bör lia sådan sammansättning att som självskrivna representanter
böra ingå innehavarna av de båda professurerna i meteorologi vid Uppsala
universitet, innehavaren av professuren vid nämnda universitet i elektricitetslära
med särskild hänsyn till atmosfäriska urladdningar samt den ledande
meteorologen vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, som samtidigt
bör vara ordförande i rådet. För övrigt överlämnas till Kungl. Maj:ts
bedömande rådets övriga sammansättning och befogenhet. I

I anslutning till sina sålunda framlagda förslag lia de sakkunniga verkställt
vissa kostnadsberäkningar.

Med avseende å personalkostnader m. m. ha de sakkunniga uttalat, att avlöningskostnaderna
för den nya professuren i Uppsala och arvode till Rossby
å den föreslagna professuren för honom vid Stockholms högskola syntes kunna
bestridas av de anslagsmedel, som nu vore avsedda för meteorologiundervisningen
vid högskolan. De sakkunniga ha vidare i förevarande avseende bland
annat anfört:

175

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

För utbildning av tjänstemeteorologer utgår för närvarande ett anslag av
37 000 kronor till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. I och med
överflyttningen till Uppsala universitet av utbildningen av tjänstemeteorologer
böra vissa besparingar i detta anslag kunna uppnås. Sålunda kan den erforderliga
undervisningen i allmän meteorologi överföras på den till den ordinarie
professuren hörande undervisningsassistenten. Även undervisningen i matematik
torde kunna ordnas med de resurser, vilka ifråga om lämpliga lärarkrafter
finnas vid Uppsala universitet. Detta gäller även erforderlig undervisning
i fysik. Besparingen i nu utgående anslag bör bli föremål för ytterligare
utredning. Eftersom överflyttning av meteorologiundervisningen till Uppsala
måste avvakta institutionsbyggnadens i Uppsala färdigställande, finnes god
tid för sådan utredning.

Kostnaderna för nybyggnad oell utrustning för den meteorologiska institutionen
vid universitetet i Uppsala lia uppskattats till ett sammanlagt belopp av
503 200 kronor, varav byggnadskostnader 450 000 kronor och utrustningskostnader
53 200 kronor.

De sakkunniga ha — med överlämnande av i ärendet uppgjorda skissritningar
och kostnadsberäkningar — härutinnan bland annat anfört:

För utredning av föreslagen nybyggnad för den meteorologiska institutionen
har anlitats byggnadsingenjören Simon Lindsjö, vilken i samråd med professorn
Köhler uppgjort ritningar, planering och detaljerade kostnadsberäkningar.
Förslaget är utarbetat på grundval av tidigare förslag med beaktande
av den utvidgning, som är nödvändig för att bereda plats för två professurer.

På grund av den korta tid, som stått till förfogande har det icke varit
möjligt att företaga uppmätning, avvägning och stallning av tomten. Det kan
därför bli nödvändigt att ändra byggnadens å tomtkartan föreslagna läge
och i samband därmed göra mindre ändringar i planlösningen, dock med
bibehållande av byggnadens storlek och inom ramen av gjord kostnadsberäkning.

Kostnadsberäkningarna för erforderlig utrustning ha verkställts av Köhler.

Med hänsyn till den brådskande situationen ifråga örn institutionens färdigställande
och långa leveranstider för instrument och verktygsmaskiner föreslås
att utrustningsanslaget måtte beviljas i samband med beviljande av medel
för institutionens uppförande.

3. Remissyttranden.

Vid remissbehandlingen har behovet av åtgärder till en förstärkning av den
meteorologiska forskningen och undervisningen allmänt vitsordats. Därvid har
även tämligen genomgående förordats en koncentrering av ifrågavarande verksamhet
till Uppsala universitet. I övrigt har utformningen av de sakkunnigas
förslag i åtskilliga hänseenden blivit föremål för kritik, särskilt från statskontorets
samt från Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts sida. Av
remissyttranden må här återgivas följande.

Statskontoret, som föreslagit en förnyad utredning, har bland annat anfört:

Gränserna mellan meteorologisk-hydrologiska rådets och den föreslagna
forskningskommitténs uppgifter och kompetensområden förefalla i hög grad

176

Kungl. Marits ''proposition nr 273.

oklara. Tillskapandet av en särskild forskningskommitté vid sidan av det
nyinrättade rådet måste i vart fall innebära en påtaglig överorganisation.

Statskontoret har vidare uppmärksammat, att såväl den högre akademiska
som den rent yrkesbetonade lägre meteorologiundervisningen skulle koncentreras
till Uppsala universitet. Ämbetsverket, som icke besitter någon sakkunskap
ifråga örn meteorologiundervisningens lämpliga ordnande, måste likväl
beteckna det som föga ändamålsenligt eller överensstämmande med vedertagna
principer att förlägga vissa yrkeskurser för tjänstemän, av vilka icke kräves
akademisk examen, till ett universitet. Huruvida meteorologisk tjänsteexamen
är ägnad att skänka tillräcklig underbyggnad för meteorologer, som skola
utöva prognostjänst, undandrar sig statskontorets bedömande, men då statsmakterna
så sent som 1945 fastställt stadgar för dylik examen och bestämt att
anordningen provisoriskt skall tillämpas under 5 ä 6 år efter den 1 juli 1945
torde närmare erfarenheter böra avvaktas, innan frågan om den lägre
meteorologiundervisningens överflyttande till Uppsala universitet upptages till
avgörande.

Trots att utredningsmännen sålunda förorda en koncentration av hela
meteorologiundervisningen till Uppsala, skulle enligt förslaget alltjämt finnas
en särskild professor vid Stockholms högskola (Rossby) med uppgift att »inför
akademiskt forum genom seminarier och specialföreläsningar meddela undervisning
över vissa aktuella problem». Utredningsmännen synas närmast ha
tänkt sig att dessa specialföreläsningar skulle bevistas av tjänstemän vid
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, som äga endast lägre
akademisk examen men önska förvärva högre kompetens. Andra studerande
vid Stockholms högskola, som önska deltaga i den regelbundna undervisningen
i meteorologi, föreslås få statsbidrag för resekostnader till Uppsala.

Statskontoret finner uppenbart, att ett sålunda beskaffat förslag icke är
ägnat att läggas till grund för proposition till riksdagen. Vid den förnyade
utredning, som lärer bliva ofrånkomlig, synes förtjänt att närmare undersökas,
huruvida icke en organisatoriskt klarare och mer rationell lösning skulle
kunna ernås efter i huvudsak följande linjer.

1. Den vetenskapliga forskningen och högre undervisningen i meteorologi
koncentreras till Uppsala universitet, som för ändamålet får den meteorologiska
institutionen i erforderlig mån utvidgad och moderniserad.

2. I syfte att provisoriskt förstärka den synoptiska meteorologiens ställning
inrättas en personlig professur i detta ämne, vilken tillsättes genom kallelse
eller efter ansökan i enlighet med vad som om tillsättande av akademiska
lärarbefattningar finnes särskilt stadgat. Professurens innehavare bör förbinda
sig att vid den nuvarande professorns i meteorologi avgång, om så skulle
prövas ändamålsenligt, övertaga den undervisningsskyldighet, som ankommer
på nämnde professor.

3. Den yrkesbetonade undervisningen för avläggande av meteorologisk
tjänsteexamen bibehålies vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut.
Denna undervisning ledes av en förste statsmeteorolog.

4. Den nuvarande undervisningen i meteorologi vid Stockholms högskola
nedlägges.

5. Meteorologiska och hydrologiska rådets uppgifter utvidgas att avse
även erforderlig samordning av den meteorologiska forskningen och undervisningen,
varjämte rådet bör fungera som kontaktorgan mellan institutet och
meteorologiska institutionen vid Uppsala universitet.

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Sveriges meteorologiska och hydrologisha institut har tillstyrkt, att principbeslut
fattas dels om inrättande av en professur i meteorologi, särskilt väderlekslära,
vid universitetet i Uppsala, dels örn den utvidgning av den redan
beslutade institutionsbyggnaden, som blir erforderlig såväl på grund härav som
för den lägre undervisning som avses förlagd dit. Institutet har vidare föreslagit,
att en sakkunnig utredning verkställes rörande denna forsknings- och
undervisningsinstitutions organisation och därmed sammanhängande frågor.
Denna utredning bör enligt institutets mening särskilt taga sikte på åstadkommandet
av en sådan organisation, att en effektiv forsknings- och undervisningsverksamhet
garanteras inom den nya institutionen och att den lägre
undervisningen kan bibehålla sin särart i den akademiska miljön.

Institutet har härtill i huvudsak anfört:

Båda de meteorologiska experter, som de sakkunniga anlitat, äga en stor och
väldokumenterad erfarenhet av de praktiska krav, som numera ställas på
modern väderlekstjänst och prognostik, och hava även i ledande ställning medverkat
i organisationen av undervisning i meteorologi särskilt i USA. Ingen
av dem äger emellertid full förtrogenhet med svenska förhållanden och det är
åtskilligt i den nu framlagda utredningen, som tyder på att de haft att fullgöra
ett hastverk, utan nödig kontakt med dem, som för närvarande handhava
svensk meteorologisk undervisning eller äro inbegripna i svenskt forskningsarbete
inom meteorologien.

Även utredningsmännen synas hava gjort ett hastverk sedan de efter kontakten
med de nämnda experterna i grunden lära hava reviderat sin uppfattning.
En allvarlig följd härav har blivit, att utredningen icke fått den avgränsning
och stringens som ämnets vikt kräver, utan ofta flyter ut i lösa
spekulationer och antydningar.

Institutet har grundad anledning att hoppas, att genom de åtgärder, som
vidtagits jämlikt beslut vid 1945 års riksdag, den lägre meteorologiska undervisningen,
varmed här förstås bibringande av kunskaper motsvarande högst
två betyg i filosofie kandidat- eller filosofisk ämbetsexamen, skall bli i stort
sett tillgodosedd. Det är emellertid tydligt, att kontinuiteten mellan denna
undervisning och den högre undervisning, som går fram till licentiatexamen
och doktorsgrad och är avsedd att utveckla forskarbegåvningen, icke härigenom
är tillfredsställande löst.

Institutet kan vitsorda det stora behovet av den föreslagna professuren i
synoptisk meteorologi och vill samtidigt framhålla vikten av att innehavaren
av densamma är högt meriterad beträffande dynamisk fysik och aerologi.

Utredningsmännens förslag att förlägga undervisningen i dess helhet till en
jämväl för meteorologisk forskning avsedd institution i Uppsala motiveras av
önskemålet att koncentrera tillgängliga lärarkrafter och övriga för undervisning
och forskning till förfogande stående resurser inom en institution. På
grundval av ett uttalande av professor Bossby framhålles, att en uppdelning
på två skilda institutioner, förlagda till olika platser, måste medföra en splittring
och försvagning, som skulle vara oförenlig med ett effektivt utnyttjande av
investerade statsmedel.

Sveriges meteorologiska och liydrologiska institut har intet att invända
mot de synpunkter som framlagts till stöd för att den akademiska undervisningen
i sin helhet förlägges till en plats. En nära samverkan mellan före Bihang

till riksdagens -protokoll 19\G. 1 sami. Nr 273.

12

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

trädarna för meteorologiens olika delar, den mera teoretiskt betonade och den
praktiskt-svnoptiska, synes i hög grad önskvärd. Den synoptiska meteorologien
måste för sin utveckling bygga på en fast grund i dynamiken och den matematiska
och experimentella fysiken. Utan en sådan grund föreligger stor fara för
att den utvecklas i dogmatisk eller rent spekulativ riktning, till men för en
sund utveckling.

Vad beträffar platsen för den gemensamma institutionen har institutet, i
samband med frågan örn ordnandet av undervisning i meteorologi vid Stockholms
högskola, förut framhållit vissa synpunkter, som visa behovet av en
nära kontakt mellan den akademiska undervisningen i meteorologi å ena sidan
och Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut å den andra. Det väsentligaste
av de skäl, som då framfördes till förmån för undervisningens förläggande
till Stockholm, vore att densamma fordrar nära kontakt med väderlekstjänsten,
så att undervisningen i synoptisk meteorologi kunde delvis
bedrivas parallellt med iakttagelser rörande det aktuella väderleksläget och att
det vore av vikt att meteorologaspiranter delvis kunde tjänstgöra vid institutet
samtidigt som de deltoge i undervisningen, varigenom utbildningen bland annat
rent ekonomiskt skulle underlättas.

Dessa skäl tala fortfarande för att den nu föreslagna enhetliga institutionen
förlägges till närheten av Stockholm, men de synas å andra sidan, med de
erfarenheter som nu föreligga och den utveckling av vissa tekniska hjälpmedel
som skett, icke så vägande som förut. Det synoptiska materialet överföres
medelst teleprinter till väderlekstjänsterna vid flygplatserna, och en liknande
överföring kan äga rum till undervisningsinstitutionen i Uppsala. Det innebär
givetvis en fördel, att undervisningen kan disponera sitt eget material och sina
egna synoptiska kartor utan att hämmas av ett samtidigt pågående praktiskt
utnyttjande av materialet.

Den invändningen, att man härmed ger upp den nära kontakten med det
praktiska prognosarbetet, kan mötas med att intet i planläggningen och
organisationen av institutionens i Uppsala verksamhet behöver utesluta att
densamma kompletteras med en mindre, praktisk kurs förlagd till meteorologiska
och hydrologiska institutet i Stockholm, på liknande sätt, som t. ex.
läkarnas utbildning delvis förlägges till större sjukhus. Det är otvivelaktigt,
att en mycket stor del av undervisningen bör kunna bedrivas utan denna
omedelbara kontakt med den praktiska väderlekstjänsten, som i många fall
kan ersättas av lärarens diskussion och analys av kartor upprättade på grund
av det till institutionen översända synoptiska materialet. En viktig förutsättning
för undervisningens i synoptisk meteorologi bedrivande i Uppsala synes
emellertid vara, ej blott att synoptiskt material överföres till institutionen, utan
också att tillräcklig arbetskraft står till förfogande för dess överförande till
synoptiska kartor, samt för kontroll och granskning av detsamma. En ganska
omfattande personal måste beräknas för detta ändamål, om de aktuella
synoptiska kartor, på vilka undervisningen delvis bör baseras, skola få den
detaljrikedom, aktualitet och kontinuitet, som måste förutsättas. Den föreliggande
utredningen ger ingen uppfattning om storleken av den hjälppersonal,
som får anses nödvändig för att även aktuellt kartmaterial skall kunna ställas
till undervisningens förfogande.

Institutet kan under ovan angivna förutsättningar tillstyrka förslaget att
förlägga den utvidgade meteorologiska institutionen till Uppsala.

Vad slutligen punkterna 4, 5 och 6 i utredningsmännens förslag angår, får
institutet här inskränka sig till att understryka betydelsen av att en nära

179

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

kontakt uppehälles mellan institutet å ena sidan och forsknings- och undervisningsinstitutionen
å den andra. Säkraste garantien för en fruktbärande
kontakt är otvivelaktigt, att institutets ledning och innehavarna av professurerna
hava förmåga och vilja till inbördes samarbete.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Uppsala universitet har —
med instämmande i ett av föreståndaren för den meteorologiska institutionen,
professorn Köhler avgivet yttrande — tillstyrkt de sakkunnigas förslag med
vissa avvikelser, i vad detsamma avser organisationen av den ifrågasatta
meteorologiska forskningskommittén. Sektionen har härvid anfört:

Sektionen vill uttala sin tillfredsställelse över det förslag, som framlagts
av de kommitterade. Det ansluter sig i väsentliga punkter till framställningar,
s°m tidigare gjorts av sektionen, och det synes sektionen att de i detsamma
föreslagna åtgärderna äro synnerligen väl ägnade att befrämja meteorologiens
utveckling i vårt land samt samarbetet mellan dess olika grenar.

Sektionen hälsar givetvis med glädje förslaget örn en ny professur i
meteorologi vid universitetet och att till dess förste innehavare kallas docent
T. Bergeron, vilken redan år 1944 av sektionen föreslogs till en personlig
professur.

Genom uppförande av den planerade nya institutionsbyggnaden, nu beräknad
för två professurer, kommer en av universitetets angelägnaste byggnadsfrågor
att lösas.

Sektionen vill understryka vikten av att den grundläggande meteorologiska
undervisningen koncentreras till en plats och där göres så fullständig som
möjligt, i stället för att som nu vara splittrad på tre håll. Genom förefintligheten
av den nuvarande professuren i meteorologi och den meteorologiska
institutionen samt inrättandet av det nya observatoriet vid IVIarsta ävensom
genom kontakten med Upplands flygflottilj och flygkadettskolan har Uppsala
större förutsättningar än någon annan plats i riket som centrum för den
meteorologiska forskningen och undervisningen. Den nödvändiga kontakten
mellan institutionen i Uppsala och den praktiskt verksamma meteorologien i
Stockholm bör icke vara svår att upprätthålla.

Förslaget om en meteorologisk forskningskommitté tillstyrkes av sektionen.
Ett betydelsefullt organ för att åstadkomma det önskvärda samarbetet mellan
forskning och tillämpning skapas härigenom. Beträffande denna kommitté vill
sektionen framföra vissa synpunkter. Även örn kommittén utöver de i betänkandet
föreslagna medlemmarna kommer att inrymma representant för flygvapnet
och eventuellt marinen bör den icke erhålla samma karaktär som de
forskningsråd, vilka inrättats eller föreslagits för teknisk, medicinsk och naturvetenskaplig
forskning utan den bör vara en kommitté eller nämnd för att
åvägabringa ett fruktbart samarbete. Namnet råd torde därför böra undvikas.
Varken kommittén eller någon dess medlem bör ha en överordnad ställning,
varigenom den akademiska forskningens frihet skulle kunna löpa fara att inskränkas.
Sektionen avstyrker förslaget att någon viss ämbetsman obligatoriskt
skall vara ordförande. Lämpligast torde vara, att kommittén inom sig väljer
ordförande. En annan möjlighet är att ordföranden förordnas av Kungl. Majit
för viss tid.

Sektionen finner tanken att söka återbörda professor Rossby till Sverige
mycket lycklig och tillstyrker livligt att han på föreslaget sätt knytes till Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institutet och till Stockholms högskola.

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Denna åtgärd skulle bliva av stor betydelse för institutet och för samarbetet
mellan detta och den akademiska forskningen.

Slutligen vill sektionen understryka vikten av att med hänsyn till långa
leveranstider, utrustningsanslaget beviljas samtidigt med medel till institutionens
uppförande.

Större akademiska konsistoriet vid Uppsala universitet har instämt i vad
matematisk-naturvetenskapliga sektionen i ärendet anfört samt därjämte hemställt,
att utformandet av den blivande institutionsbyggnaden måtte uppdragas
åt sakkunnig arkitekt ävensom att vid utarbetandet av ritningar till byggnadens
yttre nödig hänsyn tages till att byggnaden värdigt informas i den miljö
där dess förläggande skall ske.

Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola har
tillstyrkt de sakkunnigas förslag samt därvid anfört:

Avdelningen understryker den stora betydelsen av att snabba åtgärder vidtagas
för stärkandet av den meteorologiska forskningen och undervisningen i
landet. Avdelningen tillstyrker därför inrättandet av en ny professur i synoptisk
meteorologi. Då denna måste samverka med den i Uppsala redan förefintliga
professuren i meteorologi och då det skulle vålla statsverket en merkostnad att
iordningställa tvenne institut på skilda orter, är det välbetänkt att förlägga den
föreslagna nya professuren till Uppsala universitet. En ny institutionsbyggnad
måste emellertid på grund av den nuvarandes bristfällighet uppföras och förses
med erforderlig utrustning. Avdelningen förutsätter, att universitetet på bästa
sätt tillgodosett dessa krav i de föreliggande ritningarna och kostnadsberäkningarna.

Avdelningen fäster stort avseende vid de sakkunnigas mening angående behovet
av ett intimt samarbete mellan institutionen i Uppsala och de organisationer
i Stockholm, som svara för den praktiska väderlekstjänsten, främst
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut samt flygvapnets väderlekstjänst.

På grund av meteorologiens stora betydelse för icke endast den civila och
militära flygverksamheten utan även för lantbruket, fisket och sjöfarten m. m.
är det av synnerlig vikt att få till stånd en lämplig samordning av intressena.
I denna böra forskningen och undervisningen intaga en mycket betydelsefull
ställning.

För att tillgodose detta önskemål liksom även av andra orsaker är det i
högsta grad önskvärt, att professor Rossby snarast möjligt kunde åter förvärvas
till Sverige. Avdelningen finner, att de av de sakkunniga föreslagna formerna
härför äro ändamålsenliga. Den fäster särskild vikt vid Rossby^ anknytning
till Stockholms högskola såsom professor med de åligganden ifråga örn
undervisning, som skisseras av de sakkunniga. Därmed erhålles en garanti för
att de speciella vetenskapliga behoven i Stockholm bliva tillgodosedda och
landets stab av meteorologer kan utökas genom att även studerande i Stockholm
erbjudas möjlighet till specialutbildning på högre stadium. Tjänstemännen
vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut beredas samtidigt
möjlighet till den direkta kontakt med vetenskapen och dess landvinningar,
som är av sådan betydelse för väderlekstjänstens effektiva bedrivande. Professor
Rossbys erkänt stora vetenskapliga kapacitet och hans omfattande er -

181

Kungl. Muj:ts proposition nr 273.

farenheter inom den praktiskt tillämpade meteorologiens organisation göra
honom i hög grad ägnad att bekläda de tilltänkta posterna.

De sakkunnigas förslag örn en forskningskommitté för att samordna de
meteorologiska forsknings- och undervisningsfrågorna finner avdelningen mycket
beaktansvärt.

Kanslern för rikets universitet, som tillstyrkt en koncentration av ali undervisning
och examination till Uppsala universitet ävensom inrättandet av ytterligare
en professur i meteorologi vid universitetet och uppförandet av en ny
meteorologisk institutionsbyggnad därstädes, har i huvudsak anfört:

Sedan beslut numera fattats om inrättande av ett meteorologiskt observatorium
i Marsta utanför Uppsala, synas övervägande skäl tala för att ali undervisning
och examination i meteorologi koncentreras till Uppsala universitet.
Jag tillstyrker därför förslaget härom.

Likaledes tillstyrker jag de sakkunnigas förslag dels att vid Uppsala universitet
måtte inrättas en ny professur i meteorologi, inriktad på synoptisk meteorologi,
vilken befattning synes kunna benämnas »professur i meteorologi,
särskilt väderlekslära», samt att docenten Bergeron måtte utan tjänstens ledigförklarande
utnämnas till innehavare av denna professorsbefattning, dels ock
om anslag till uppförande av en för 2 professorer avsedd, i närheten av den
nuvarande institutionen belägen ny meteorologisk institutionsbyggnad, ävensom
till utrustning av denna nya institution.

Vad särskilt beträffar frågan om den nya institutionsbyggnaden och dess
utrustning hänvisar jag till de önskemål, som framställts av de akademiska
myndigheterna i Uppsala, vilka önskemål jag vill understödja.

Jag har ingenting att erinra mot inrättandet av en meteorologisk forskningskommitté
med den av de sakkunniga föreslagna sammansättningen. Dock
håller jag före, att ordföranden bör utses av Kungl. Majit för viss tid.

De sakkunniga ha icke gjort något försök till fullständig beräkning av de
med de framförda förslagens realiserande förenade kostnaderna utan ha förordat
en kommande utredning i detta hänseende. Jag anser mig därför ifråga
örn denna del av sakkunnigutredningen böra inskränka mig till att framhålla,
att den på grund av den nya professurens inrättande erforderliga ökningen av
ma leri elanslaget sannolikt måste beräknas avsevärt högre än de sakkunniga
tänkt sig.

Lantbrukshögskolans lärarråd har — under erinran att vid högskolan finnes
en institution för fysik och meteorologi, vid vilken dagligen meteorologiska
observationer förekomma — framhållit den stora betydelsen för landets jordbruk
av en utvidgning av den meteorologiska forskningen samt livligt förordat
bifall till de sakkunnigas förslag härom. Lärarrådet har vidare bland annat
anfört.

För en så specialiserad institution som lantbrukshögskolan vore ett samarbete
med en meteorologisk institution med det forskningsprogram som de
sakkunniga föreslå av stort värde. Även om det för jordbruksforskningen är ett
primärt intresse att exempelvis få klarhet örn den faktiska instrålning och utstrålning
som äger rum, så fordras det, örn strålningen skall ställas i relation
till atmosfärens temperatur och fuktighetsförhållanden, observationsmaterial
som endast kan erhållas vid ett aerologiskt observatorium. Det skulle alltså å
ena sidan vara till fördel för lantbrukshögskolan att få del av materialet från

182

Kungl. Marits proposition nr 273.

universitetets forskning. Å andra sidan borde de vid lantbrukshögskolan utförda
strålningsundersökningarna etc. vara av värde för de meteorologiska institutionerna
i Uppsala.

Lärarrådet vill i detta sammanhang erinra örn, att ett tungt vägande skäl
för lantbrukshögskolans förläggande till Ultuna var möjligheten till samarbete
med Uppsala universitets naturvetenskapliga institutioner. Lantbrukshögskolan
hälsar med tillfredsställelse varje åtgärd, som kan befordra detta samarbete.

På en punkt vill lärarrådet dock föreslå ett tillägg till det föreliggande förslaget.
De sakkunniga hemställa om inrättandet av en meteorologisk forskningskommitté.
Lärarrådet vill föreslå, att i denna kommitté måtte ingå även en
representant för jordbruksmeteorologien, vald av lantbrukshögskolans lärarråd.

Styrelsen för lantbrukshögskolan har — under åberopande i övrigt av lärarrådets
yttrande — framhållit, att enligt styrelsens mening ordföranden i den
föreslagna forskningskommittén ej borde vara självskriven utan antingen utses
av kommittén eller Kungl. Majit.

Chefen för flygvapnet, som understrukit den stora betydelsen för flygvapnet
av en effektiv väderlekstjänst och i anslutning därtill tillstyrkt inrättandet av
en professur i synoptisk meteorologi, har i huvudsak anfört:

Det synes även ändamålsenligt, att den högre undervisningen och forskningen
i meteorologi centraliseras till Uppsala universitet samt att en god kontakt
skapas mellan forskningen och den praktiska väderlekstjänsten i landet.

Den vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut bedrivna tvååriga
utbildningen för militärmeteorologaspiranter har enligt hitintills vunna erfarenheter
fungerat tillfredsställande och synes vara ändamålsenlig. Chefen för
flygvapnet har emellertid i princip intet att erinra mot att den samordnas med
den högre akademiska utbildningen och förlägges till Uppsala universitet, under
förutsättning att utbildningen icke omlägges till fria akademiska studier
utan bibehålies i sin nuvarande karaktär av skola samt att ändringen ur ekonomisk
synpunkt och med hänsyn till tillgången på i praktisk väderlekstjänst
skolade lärarkrafter visar sig vara rationell. Utredningsmännen ha dock icke
närmare berört de med en ändrad förläggning av skolan förenade praktiska
konsekvenserna, lokal- och personalbehov m. m., vilka borde utredas. Det
synes bland annat viktigt att sådana åtgärder vidtagas, att de teoretiska kunskapernas
tillämpning i observations- och prognostjänst kan tillräckligt övas
även på aktuella väderlekslägen. Det system, som nu tillämpas vid utbildningen
är ur flygvapnets synpunkt mest ändamålsenligt, bland annat emedan
elever, som icke i normal takt förmå tillgodogöra sig utbildningen och icke
visa tillräckliga anlag för yrket, i tid kunna skiljas från skolan.

Chefen för flygvapnet finner utredningsmännens förslag att skapa möjligheter
till efterutbildning av äldre i statens tjänst anställda meteorologer synnerligen
motiverat. Militärmeteorologpersonalen har på grund av personalbrist
och ständigt ökade arbetsuppgifter, särskilt under beredskapsåren, i regel icke
kunnat genom självstudier och vetenskapliga arbeten öka sin kompetens för
högre befattningar eller i erforderlig omfattning följa med utvecklingen inom
meteorologien. Då tjänstgöringstiden i och med ökad tillgång på personal så
småningom kan tänkas bliva normal och samtidigt den meteorologiska utbildningen
avsevärt förbättras, är det fullt motiverat, att lämplig personal kommenderas
till fortsatt utbildning.

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Vad slutligen angår av utredningsmännen föreslaget forskningsråd synes det
lämpligt att chefen för flygvapnet, som har ansvaret för krigsmaktens väderlekstjänst,
är representerad i detta råd.

Luftfartsstyr elsen har — under framhållande av att enligt dess mening två
skilda problem här krävde sin lösning, nämligen dels spörsmålet om tillgodoseende
av det omedelbara behovet av meteorologpersonal för väderlekstjänsten
inom luftfarten, dels frågan om meteorologiundervisningens ordnande — bland
annat anfört:

Vad det förstnämnda spörsmålet beträffar framstår det enligt luftf artsstyrelsens
mening såsom ett oeftergivligt krav, att åtgärder vidtagas för utbildning
av minst 20—30 meteorologer enbart för flygväderlekstjänsten för de närmaste
åren. Om hinder möter att ordna dylik utbildning torde en utväg vara
att för en tidsperiod av 2—4 år anställa utländska meteorologer, förslagsvis
amerikanska, enär visst överskott å meteorologpersonal synes i och med krigets
upphörande vara att emotse i Förenta staterna. Givet är att en dylik
lösning av problemet förutsätter, att relativt goda löner kunna erbjudas vederbörande.

Den nu antydda lösningen torde dock böra betraktas såsom en nödfallsutväg
och tillgripas först örn det visar sig att en effektiv utbildning av svenska
meteorologer på kort tid icke går att genomföra. Luftfartsstyrelsen vill dock
hålla för sannolikt att en dylik utbildning kan genomföras. Såsom stöd härför
vill styrelsen åberopa erfarenheter från Amerika, där snabbutbildning med
hänsyn till krigets behov ägt rum och såvitt känt givit i stort sett goda resultat.
Utbildningen i Amerika har såvitt styrelsen har sig bekant i betydande
omfattning organiserats av förenämnda professor Rossby, och styrelsen vill
därför —- i likhet med de sakkunniga — framhålla önskvärdheten av att
Rossby knytes till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för att
med sina omfattande erfarenheter från meteorologiundervisningens ordnande i
Amerika bidraga till problemets lösning i Sverige.

Ifråga om meteorologiundervisningens ordnande på längre sikt får luftfartsstyrelsen
framhålla, att styrelsen intet har att erinra mot att undervisningen,
såsom de sakkunniga föreslagit, koncentreras till Uppsala. Styrelsen vill dock
understryka betydelsen av att ett samarbete i möjligaste mån underlättas mellan
institutionen i Uppsala och institutet i syfte att å ena sidan studerande vid
universitetet må beredas tillfälle att deltaga i praktiskt tillämpningsarbete, t. ex.
på en större trafikflygplats, och att å andra sidan meteorologer vid institutet
beredas möjlighet att fullfölja akademiska studier, t. ex. för avläggande av
licentiatexamen. Styrelsen vill i detta sammanhang framhålla, att därest storflygplatsen
— som styrelsen föreslagit -—■ förlägges till trakten av Halmsjön,
goda järnvägs- och landsvägsförbindelser kunna påräknas mellan storflygplatsen
och Uppsala, vilket måste anses vara värdefullt ur här ifrågavarande synpunkter.

Avslutningsvis finner sig luftfartsstyrelsen icke böra underlåta att ytterligare
understryka betydelsen för den civila luftfarten av att effektiva åtgärder i de
avseenden, som här antytts, snarast möjligt vidtagas.

Slutligen har byggnadsstyrelsen med avseende å den föreslagna nya institutionsbyggnaden
förklarat sig icke ha något att erinra mot att nybyggnad för
en meteorologisk institution vid Uppsala universitet uppföres antingen såsom

Departe mentschefen.

184 Kungl. Marits proposition nr 273.

kommittén föreslagit på observatorietomten eller på denna angränsande, universitetet
tillhörig mark. Styrelsen har emellertid funnit de i ärendet framlagda
skissritningarna icke i föreliggande skick kunna läggas till grund för slutgiltiga
ritningars utarbetande. Den korta remisstiden hade emellertid icke medgivit
ritningarnas omarbetande inom styrelsen, varför detta enligt styrelsen syntes
böra ske sedan arkitekt för byggnaden i vanlig ordning utsetts. Mot de beräknade
kostnaderna för en nybyggnad, 450 000 kronor, har byggnadsstyrelsen
icke haft någon erinran.

i• *

Den meteorologiska vetenskapen har under de senaste decennierna undergått
en utveckling, som i vissa hänseenden varit utomordentligt snabb. Samtidigt
har denna vetenskaps praktiska tillämpning erhållit en allt större betydelse,
varvid främst luftfartens behov av säkra väderleksförutsägelser gjort sig gällande.
Med hänsyn härtill ha också från statsmakternas sida vissa åtgärder vidtagits
för att stärka vårt lands resurser ifråga örn undervisning och forskning
på förevarande område. Jag erinrar härvid, hurusom jämlikt beslut vid 1945
års riksdag dels en särskild undervisningsavdelning organiserats vid Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut, främst avsedd för forcerad utbildning
av det för de närmaste åren erforderliga antalet militärmeteorologer, dels
förste statsmeteorologen, docenten T. H. P. Bergeron frigjorts från sin tjänstgöring
vid institutet för att helt ägna sig åt undervisning och forskning i ämnet
vid Stockholms högskola mot arvode motsvarande en professorslön, varvid
undervisningen vid högskolan delvis avpassats för institutets elever. Vidare ha
— på sätt förut berörts — jämlikt beslut vid samma riksdag medel anvisats
till uppförande av ett nytt meteorologiskt observatorium vid Uppsala universitet,
där vårt lands enda ordinarie professur i ämnet finnes inrättad.

De anordningar med avseende å den meteorologiska undervisningen, som
sålunda genomförts från och med innevarande budgetår, äro av provisorisk
karaktär och ha planerats för en tid av 5 å 6 år. Vad åter angår frågan örn den
meteorologiska forskningens och undervisningens organisation på längre sikt
så har denna gjorts till föremål för en särskild sakkunnigutredning, vars resultat
nu föreligger till bedömande.

De sakkunnigas härutinnan framlagda förslag innebär — såsom av den förut
lämnade redogörelsen framgår — i huvudsak följande.

Forskningen och undervisningen i meteorologi, såväl den akademiska som
den lägre undervisningen i ämnet, böra i princip koncentreras till en plats för
att landets resurser på området skola kunna utnyttjas så rationellt som möjligt.
Såsom förläggningsort bör därvid väljas den plats, där de största kapitalinvesteringarna
med avseende å nödvändiga kompletterande institutioner för forskning
och utbildning redan skett, nämligen Uppsala universitet. Med hänsyn till
meteorologiens utveckling kan ämnet enligt de sakkunniga icke längre behärskas
av en person, varför en dubblering av den nuvarande meteorologiprofessuren
vid universitetet bör äga rum. Den nya professuren bör därvid främst avse

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

den synoptiska meteorologien. Till denna nya professur bör enligt de sakkunnigas
mening utses Bergeron.

Vidare skall enligt sakkunnigförslaget den nuvarande föråldrade institutionsbyggnaden
ersättas med en ny sådan, gemensam för de båda meteorologiprofessurerna.
Den nya institutionsbyggnaden, som av de sakkunniga avsetts
skola uppföras å samma tomt som den nuvarande, har till storleken beräknats
med hänsyn till ett normalt utbildningsbehov. Föreläsningslokaler för den temporära
ansvällning av elevantalet, som beräknas för de närmaste åren för tillgodoseende
av civila och militära utbildningsbehov, kunna enligt de sakkunniga
beredas inom universitetsbyggnaden. Kostnaderna för den nya institutionen
ha av de sakkunniga uppskattats till ett sammanlagt belopp av 503 200
kronor, varav byggnadskostnader 450 000 kronor och utrustningskostnader
53 200 kronor.

De sakkunniga ha vidare funnit behov föreligga av en meteorolog med
mycket höga kvalifikationer såväl ifråga om vetenskaplig kompetens som
organisatorisk skicklighet för att skapa erforderlig kontakt mellan det centrala
meteorologiska ämbetsverket samt den meteorologiska forskningen och undervisningen
i landet ävensom för att planlägga verksamheten på det meteorologiska
området för framtiden. Det har därvid för de sakkunniga framstått såsom
ett önskemål att för dessa uppgifter till vårt land åter förvärva den för närvarande
i Förenta staterna anställde svensken, professorn C. G. Rossby. I anslutning
härtill ha de sakkunniga föreslagit, att för Rossby skulle tills vidare
anordnas en befattning vid institutet mot lämpligt arvode ävensom en personlig
professur i meteorologi vid Stockholms högskola. De sakkunniga ha i
sistnämnda hänseende anfört, att Rossby icke avsetts skola vara bunden av
någon bestämd föreläsningsplan utan i mera obunden form ha möjlighet att för
akademiskt forum genom seminarier och specialföreläsningar belysa vissa aktuella
problem, vilket ansetts vara av särskild betydelse för de tjänstemän vid
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, som enbart äga lägre akademisk
examen och önska förvärva högre kompetens. Den nya professuren i
meteorologi vid Uppsala universitet och den personliga professuren i ämnet vid
Stockholms högskola för Rossby ha av de sakkunniga avsetts skola inrättas
från och med den 1 januari 1947. De sakkunniga ha i anslutning härtill anfört,
att det syntes angeläget att Rossby snarast möjligt kunde knytas till Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut.

Med avseende å den meteorologiska undervisningen ha de sakkunniga vidare
föreslagit särskilda efterutbildningskurser för äldre meteorologer i statens tjänst.

Slutligen lia de sakkunniga föreslagit inrättandet av en forskningskonmiitté
för samordning av de meteorologiska forsknings- och undervisningsfrågorna. Såsom
ledamöter av denna kommitté ha avsetts skola ingå innehavarna av de
båda meteorologiprofessurerna vid Uppsala universitet, innehavaren av professuren
vid niimnda universitet i elektricitetslära med särskild hänsyn till atmosfäriska
urladdningar och — såsom tillika ordförande — den »ledande mete -

186

Kungl. Marits proposition nr 273.

orologen» vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. I övrigt ha de
sakkunniga ansett sig kunna överlämna rådets sammansättning ävensom dess
befogenheter till Kungl. Maj:ts bedömande.

Den föreliggande utredningen synes mig erbjuda tillräckliga utgångspunkter
för ett principiellt ställningstagande till frågan örn den meteorologiska forskningens
och undervisningens organisation på längre sikt, även örn vissa därmed
sammanhängande spörsmål torde kräva ytterligare överväganden.

Vad till en början angår förslaget att koncentrera forskningen och undervisningen
i ämnet till Uppsala universitet så har detsamma i princip vid remissbehandlingen
tämligen genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran. För
egen del har jag även funnit övervägande skäl tala för en dylik centralisering
av forskningen och undervisningen på förevarande område. Det synes mig
därvid lämpligt att jämväl den lägre undervisningen i ämnet förlägges till den
meteorologiska institutionen vid nämnda universitet. Jag kan sålunda ej dela
de principiella betänkligheter mot en sådan anordning, som anförts från statskontorets
sida. Såsom i ärendet framhållits lärer ur praktisk synpunkt något
hinder häremot icke heller numera möta. Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet
vill jag emellertid uttala, att — såsom ock av
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut framhållits — frågan om
denna undervisnings närmare organisation med bibehållande av dess särart
inom den akademiska miljön dessförinnan torde böra ytterligare övervägas.

Förslaget att dubblera den vid universitetet förefintliga meteorologiprofessuren,
varvid den nya professuren främst avsetts för den synoptiska meteorologien,
har av remissinstanserna allmänt tillstyrkts. Behovet av en sådan förstärkning
av den akademiska forskningen och undervisningen i ämnet synes mig
även klart ådagalagt. Jag förordar alltså förslaget härom. Den nya professuren,
vilken — på sätt universitetskanslern föreslagit — synes böra benämnas »professur
i meteorologi, särskilt väderlekslära», torde böra inrättas först från och
med den 1 juli 1947. Beslut härom torde emellertid böra fattas redan nu. Universitetsmyndigheterna
ha tillstyrkt de sakkunnigas förslag att till förste innehavare
av denna professur skulle utses förste statsmeteorologen, docenten T.
H. P. Bergeron. Då tvekan sålunda icke synes råda om dennes speciella kvalifikationer
för ifrågavarande professur, torde hinder ej böra möta mot att han
utnämnes till innehavare därav utan att befattningen dessförinnan i vanlig
ordning ledigförklaras.

Vad vidare angår förslaget om uppförandet av en ny byggnad för den meteorologiska
institutionen så utgör detta ett gammalt önskemål från universitetets
sida. Då den nuvarande byggnaden är i hög grad föråldrad, kräver även ett
bifall till vad jag i det föregående förordat ett förverkligande av detta önskemål.
Mot den av de sakkunniga verkställda uppskattningen av byggnadskostnaderna,
450 000 kronor, har ingen erinran framställts från byggnadsstyrelsens sida.
Däremot har byggnadsstyrelsen funnit de i ärendet framlagda skissritningarna
icke kunna i föreliggande skick läggas till grund för slutgiltiga ritningar och

187

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

jämväl i övrigt ha vid remissbehandlingen vissa erinringar framförts med avseende
å byggnadens utformning. Med hänsyn till angelägenheten av att denna
nybyggnad snarast kommer till stånd vill jag likväl förorda, att till påbörjande
därav ett investeringsanslag av 300 000 kronor anvisas å riksstaten för budgetåret
1946/47. Härom gör jag hemställan i det följande. Det torde därvid få
ankomma å Kungl. Majit att efter av byggnadsstyrelsen verkställd överarbetning
av förslaget fastställa ritningar för byggnaden ifråga ävensom bestämma
dess närmare förläggning å universitetet tillhörig mark. Mot de beräknade kostnaderna
för utrustning av den planerade institutionsbyggnaden, i runt tal
53 000 kronor, har jag ingen erinran. De långa leveranstider, med vilka man för
närvarande har att räkna, torde motivera att därför erforderliga medel anvisas
redan för nästa budgetår.

Då det nu gäller att med hänsyn till meteorologiens utveckling stärka vårt
lands resurser i skilda hänseenden på ifrågavarande område framstår det såsom
synnerligen önskvärt att — såsom de sakkunniga ifrågasatt — hit kunna
återförvärva den i det föregående omförmälde professorn C. G. Rossby, vilken
är en internationellt erkänd kapacitet såsom vetenskapsman och organisatör på
området. Enligt vad jag inhämtat är Rossby även villig härtill, därest lämpliga
anställningsvillkor här kunna erbjudas honom. Vid övervägande av förevarande
spörsmål har jag funnit mig böra förorda, att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad de sakkunniga föreslagit för Rossby inrättas en personlig professur
i meteorologi, i varje fall tillsvidare knuten till Stockholms högskola. I
likhet med vad jag tidigare uttalat beträffande den nya meteorologiprofessuren
vid Uppsala universitet torde den sålunda för Rossby förordade personliga
professuren vid Stockholms högskola böra inrättas från och med den 1 juli
1947. Beslut härom torde emellertid böra fattas redan nu. Frågan om anordnande
av särskilda fortbildningskurser för äldre meteorologer i statens tjänst
torde framdeles böra bli föremål för närmare överväganden inom kommunikationsdepartementet.

Slutligen synes även förslaget om inrättande av en forskningskommitté för
en samordning av de meteorologiska forsknings- och undervisningsfrågorna
tarva ytterligare överväganden. Därvid torde böra uppmärksammas, huruvida
icke — såsom vid remissbehandlingen framhållits — syftet med en dylik kommitté
skulle kunna tillgodoses genom det redan förefintliga meteorologiska och
hydrologiska rådet efter en lämplig omorganisation därav. Det torde få ankomma
å Kungl. Majit att härutinnan meddela de bestämmelser, som må
befinnas erforderliga.

188

Kungl. Majlis proposition nr 273.

IV. Åtgärder för underlättande av flygmedicinsk
forsknings- och försöksverksamhet i Sverige.

1. Inledning.

I skrivelse den 16 april 1943 hemställde chefen för flygvapnet om utredning
rörande frågan örn ordnandet av den flygmedicinska forskningsoch
försöksverksamheten i Sverige. I anledning därav bemyndigade Kungl.
Majit genom beslut den 30 augusti 1943 chefen för ecklesiastikdepartementet
att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom departementet
biträda med utredning och avgiva förslag i ämnet.

Såsom sakkunniga tillkallade departementschefen lektorn I. H. E. Pauli,
tillika ordförande, majoren vid flygvapnet I. O. D. Berg, professorn U. S.
von Euler-Chelpin, professorn E. Hohwii Christensen och förste flygläkaren
N. E. G. Sundgren.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen den flygmedicinska utredningen,
avlämnade den 14 juni 1944 sitt betänkande. Till de förslag, som
utredningen däri framförde, återkommer jag i det följande. Här skall
endast erinras, att utredningen bland annat förordade inrättandet av en
särskild, ecklesiastikdepartementet direkt underställd flygmedicinsk forskningsnämnd,
vilken skulle få till uppgift att leda den flygmedicinska forsknings-
och försöksverksamheten. I remissyttrandena framställdes vissa erinringar
mot detta förslag. Sålunda funno chefen för flygvapnet och flygförvaltningen
samt försvarets sjukvårdsförvaltning flera skäl tala för att
den flygmedicinska forskningen inordnades under det planerade medicinska
forskningsrådet, vilket lämpligen kunde ske i form av en särskild permanent
subkommitté under rådet.

I samband med anmälan av förslaget örn inrättande av ett medicinskt
forskningsråd m. m. (proposition 1945: 301) berörde föredragande departementschefen
även frågan om den flygmedicinska forskningens ordnande
samt anförde därvid bland annat följande.

Ehuru jag icke är beredd att nu taga ställning till samtliga de förslag,
som de sakkunniga rörande den flygmedicinska forskningen framlagt, vill
jag dock som min mening uttala, att det med hänsyn till det ändrade läge,
som uppstått genom förslaget om inrättande av ett medicinskt forskningsråd,
icke synes vare sig behövligt eller lämpligt att för den flygmedicinska
forskningen inrättas ett särskilt fristående organ, vilket förutom sina egentliga
arbetsuppgifter även skulle handha åtskilliga administrativa göromål.
Ehuru den flygmedicinska forskningen är av speciell art, är den dock en
form av medicinsk forskning och torde därför böra ledas av den auktoritativa
medicinska sakkunskap, som det föreslagna forskningsrådet är avsett
att utgöra. Det synes lämpligt, att såväl frågan örn den organisatoriska

189

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

form, som bör givas åt den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamheten
inom rådets ram, som övriga av ifrågavarande sakkunniga framförda
förslag och synpunkter göras till föremål för övervägande inom forskningsrådet,
innan ärendet slutligt förelägges riksdagen. Jag anser därför
att, sedan forskningsrådet blivit tillsatt, åt detsamma bör uppdragas att
skyndsamt upptaga dessa spörsmål till behandling samt därefter till Kungl.
Maj:t inkomma med de förslag och anslagsäskanden, som kunna finnas
påkallade.

Genom beslut den 9 november 1945 uppdrog Kungl. Maj:t åt statens
medicinska forskningsråd att skyndsamt till behandling upptaga såväl frågan
örn den organisatoriska form, som borde givas åt den flygmedicinska
forsknings- och försöksverksamheten inom rådets ram, som övriga av den
flygmedicinska utredningen framförda förslag och synpunkter samt till
Kungl. Majit inkomma med de förslag och anslagsäskanden, som härav
kunde finnas påkallade.

Med anledning härav tillsattes av rådet den 3 december 1945 en kommitté
— bestående av professorn G. Kahlson, ordförande, och generalläkaren
D. Lindsjö som representanter för rådet samt professorn U. S. von
Euler-Chelpin, professorn E. Hohwii Christensen, kaptenen vid flygvapnet

S. Sundgren och flygöverläkaren E. Westerberg — för att verkställa utredning
och till rådet inkomma med förslag i ärendet.

Kommittén, i det följande kallad flygmedicinska utredning skommittén,
har den 8 januari 1946 till statens medicinska forskningsråd avgivit sitt
betänkande, vilket av rådet med eget utlåtande den 9 januari 1946 överlämnats
till Kungl. Majit.

Över flygmedicinska utredningens betänkande ha utlåtanden avgivits av
kanslern för rikets universitet, efter hörande av medicinska fakulteterna i
Uppsala och Lund samt karolinska institutets lärarkollegium, statskontoret,
allmänna lönenämnden, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen,
medicinalstyrelsen, försvarets sjukvårdsförvaltning, direktionen över gymnastiska
centralinstitutet, byggnadsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
varjämte svenska aeroklubben beretts tillfälle att yttra sig.

Över den inom statens medicinska forskningsråd verkställda utredningen
ha utlåtanden avgivits av statskontoret och allmänna lönenämnden.

Innan jag går närmare in på de olika förslag, som framlagts i ärendet,
torde jag något få stanna vid en av flygmedicinska utredningen i dess
betänkande lämnad redogörelse för vissa allmänna och principiella spörsmål,
som kunna vara av värde för de väckta frågornas bedömande.

2. Flygmedicinens allmänna uppgifter m. m.

Flygmedicinska utredningen har i sitt betänkande lämnat en utförlig
redogörelse för flygmedicinens allmänna uppgifter, dess nuvarande ställning
i utlandet och i vårt land samt de aktuella problemställningarna och

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

uppgifterna för svensk flygmedicin. Då det skulle föra för långt att i detta
sammanhang upptaga dessa frågor till behandling i den utsträckning som i
betänkandet skett och då åtskilliga av de anförda uppgifterna och synpunkterna
torde vara för riksdagen kända, torde jag beträffande redogörelsens
detaljer få hänvisa till betänkandet och här endast begränsa mig
till att beröra vissa grundläggande fakta och synpunkter.

Flygmedicinens allmänna uppgifter.

Flygtekniken har undergått en så stark utveckling, att den numera endast
begränsas av den mänskliga organismens förmåga att uthärda de med
flygningen förenade påfrestningarna. Därför måste den flygande personalen
utväljas med största omsorg samt åtgärder vidtagas för att vidmakthålla
flygarens kondition och så långt möjligt öka hans prestationsförmåga. En
flygorganisations styrka har blivit väsentligt beroende av personalens fysiologiska
funktionsduglighet. Jämsides med teknikens framsteg har därför
flygmedicinen utvecklats och blivit ett med hänsyn till problem och metoder
självständigt medicinskt område. Särskilt är det två med flygning förbundna
förhållanden, som föranlett ett omfattande teoretiskt och praktiskt
forskningsarbete, nämligen dels den inverkan på den mänskliga organismen,
som uppstår vid flygning på höga höjder, dels den påverkan, som
uppkommer vid accelerationer under avancerad flygning. Därutöver finnas
dock även ett mycket stort antal andra frågor, där den flygmedicinska
forskningen är av betydelse för den praktiska flygningen. Vissa resultat
av denna forskning äro ju väl kända och redan i stor utsträckning tillämpade.
Det må i detta sammanhang endast erinras om hela den synnerligen
viktiga frågan om syrgastillförsel vid flygning på högre höjd. Isandra fall
har arbetet ännu ej lett till praktiska resultat. En alltjämt pågående forskning
för ernående av nya resultat är därför nödvändig.

Fly g medicinens nuvarande ställning i Sverige.

Viss forsknings- och försöksverksamhet, vilken visserligen
icke direkt varit inriktad på flygmedicinen men berört denna närliggande
forskningsområden, har bedrivits vid de medicinska forskningsinstitutionerna
i landet, särskilt de fysiologiska.

Dessa forskningsarbeten uppdelas för överskådlighetens skull i fyra grupper,
nämligen arbeten av betydelse för 1) höjdforskningen, 2) accelerationsforskningen,
3). den flygmedicinska sinnesfysiologiska forskningen och 4)
den flyghygieniska forskningen.

Inom grupp 1) ha utförts undersökningar rörande andningens regulation,
särskilt med hänsyn till inverkan av syrebrist respektive syretillförsel,
blodtrycksändringar och vissa farmaka;

blodtryckets regulation, särskilt med hänsyn till inverkan av syrebrist
respektive syretillförsel;

betydelsen av syretrycket i vävnaderna för vissa hormonverkningar;

konstruktioner av apparater för konstgjord andning samt för mekanisk
registrering av andningsrörelser och andningsvolymer;

konstruktioner av andningsmasker;

hjärnans och hjärtats aktionsströmmar under olika förutsättningar.

191

Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

Till grupp 2) kunna räknas utförda undersökningar rörande verkan på
cirkulationen dels av lägeändringar och blodtrycksändringar inom vissa
kärlavsnitt, dels av vissa farmaka.

Inom grupp 3) lia utförts undersökningar rörande synens, hörselns, jämviktssinnets
och känselns fysiologi.

Till grupp 4) kunna hänföras utförda undersökningar rörande koloxidförgiftningens
patofysiologi och klinik.

Sådant forskningsarbete, som mera direkt tager sikte på flygets behov,
har även, ehuru i mindre omfattning, bedrivits inom landet. Praktiskt
samarbete har i detta hänseende i viss utsträckning etablerats mellan fysiologiska
institutioner och flygläkare. Sålunda ha bland annat försök gjorts
att med tillhjälp av kompressionsgördlar på lårbenen motverka accelerationskraftens
inverkan vid upptagning efter störtdykning. Den vidare utvecklingen
av dessa och liknande försök har emellertid tillsvidare hämmats
av brist på erforderliga forskningsmöjligheter av lokal, personell och ekonomisk
art. Särskilt har avsaknaden av undertryckskammare och centrifug
gjort sig mycket kännbar.

Aktuella problemställningar o eli uppgifter
för svensk fly g medicin.

H ö j d f o r s k ning. De fysiologiska verkningarna av höjdflygning
torde, frånsett temperatureffekten, kunna hänföras till framför allt två orsaker:
syrebrist och snabba ändringar av det omgivande lufttrycket.

Effekterna av syrebrist kunna i viss utsträckning undvikas genom syrgasinhalation.
Föreskrifterna för syrgasandningen böra emellertid underkastas
en grundlig prövning genom försök i undertryckskammare med
samtidig bestämning av lungluftens syretryck vid olika barometertryck.

Närmare undersökningar av de faktorer, som kunna påverka den s. k.
höj dfastheten, äro av stort intresse. Aspirantundersökningar vid lågt syretryck
ha visat, att i stort sett två olika reaktionstyper finnas, av vilka
den ena vid akut nedsatt syretryck reagerar med en kraftig andningsökning,
medan den andra praktiskt taget icke ökar sin lungventilation. Detta
förhållande förtjänar att närmare undersökas, eftersom höjdfastheten till
stor del är beroende av organismens förmåga att reagera på syrebrist med
andningsökning. En motsvarande olikhet kan tänkas bestå med hänsyn till
kretsloppets regulation. Kroppskonstitutionens samband med dessa olika
regulationstyper bör även undersökas.

Den inverkan på höj dresistensen, som den allmänna konditionen eller
träningstillståndet, psykisk och fysisk trötthet, sömnlöshet, ålder, förkylningssjukdomar,
alkohol, tobak och andra stimulantia m. m. kunna tänkas
utöva, bör bli föremål för ingående studier.

En forskningsuppgift, vars snara lösning vore av betydelse för den praktiska
flygtjänstens utövande, är att finna medel att öka höjdfastheten. Det
bör undersökas, i vad mån träning av olika slag kan förbättra densamma.

Höjdfastheten kan i vissa fall ökas genom att flygaren tillföres speciella
farmaka, t. ex. ammoniumklorid. Ytterligare möjligheter på detta område
böra prövas.

Metoder, med vilka höjdtolcransen kan mätas, lia på skilda håll i utlandet
utarbetats. Dessa metoder böra efterprövas med hänsyn till deras
tillämplighet inom svenskt flygväsen.

192

Kuric/l. Martts proposition nr 273.

I undertryckskammare kunna, förutom syrebristens fysiologiska följder,
även de verkningar undersökas, som orsakas av snabba tryckväxlingar vid
höjdflygning. I och med att flygplanens stighastighet ökas uppkommer risk
för tryckfallssjuka genom att det kväve, som vid det ursprungliga högre
trycket hållits fysikaliskt löst i blod och vävnader, ej längre kan hållas
i lösning utan frigöres i form av små bubblor, liksom fallet är vid dykarsjuka.
Dessa kvävebubblor bilda proppar i kroppens små blodkärl, ett tillstånd,
som benämnes tryckfallssjuka eller Aero-embolism. Trots att mekanismen
för tryckfallssjukans uppkomst är väl känd, äro de hittills praktiserade
motåtgärderna ej så effektiva som önskvärt vore. Det bör till en
början närmare undersökas, i vilken utsträckning en tidigt påbörjad inhalation
av syrgas eller av speciella gasblandningar kan hindra uppkomsten
av tryckfallssjukan.

A ccelerationsforsk ningen. Fordringarna på flygplanens
bärfasthet lia i själva verket hittills bestämts av den mänskliga organismens
förmåga att uthärda accelerationspåfrestningar. Störtbombflygets utveckling
och de allt större kraven pa jaktplanens snabbhet medföra emellertid
ökade anspråk på flygarnas prestationsförmåga i detta avseende.

Accelerations- och höj dforskningens problemställningar äro i viss mån
analoga. Särskilt stor betydelse har härvid accelerationens inverkan på
cirkulationen.

Till forskningsuppgifterna hör bland annat en utredning av orsakerna
till de individuella skillnaderna i fråga örn resistensen mot accelerationspåverkningar.
Den betydelse, som kroppskonstitutionen, träningstillståndet,
fysisk och psykisk trötthet, sömnlöshet, ålder, farmaka av olika slag
och »vasolabilitet» äga för accelerationsfastheten, bör göras till föremål för
närmare undersökningar, liksom »luftsjukan» och olika möjligheter att
hindra dess uppkomst. Detsamma gäller inverkan på accelerationsfastheten
av syrebrist och av onormalt högt eller lågt blodtryck.

Inverkan av accelerationskrafter av olika slag på sinnesorganen äro frågor,
som böra ytterligare utforskas.

Av stor praktisk betydelse för militärflyget vore att ytterligare utarbeta
metoderna att öka organismens accelerationsresistens, exempelvis medelst
kompression av olika kroppsdelar, ändring av kroppsställningen m. m.

Övriga forskningsuppgifter. Förutom redan antydda
forskningsuppgifter av sinnesfysiologisk art kunna även andra dylika tänkas
bli föremål för studier. Sålunda bör skymningsseendets betydelse under
olika förhållanden undersökas och en metodik för prövning av de fysiologiska
förutsättningarna för nattflygning utarbetas. Ett annat problem, som
närmare bör undersökas, är färgseendets betydelse, vilket bland annat är
av stor vikt för igenkännandet av bestämda ljussignaler.

Bland andra hithörande spörsmål, som böra tagas upp till närmare undersökning,
kunna nämnas bestämningarna rörande synskärpefordringar
för den flygande personalen. Hittills har användandet av korrektionsglas
icke tillåtits, och praktiskt taget fullt normal syn har fordrats på bägge
ögonen. De som avvisas på grund av dessa fordringar utgöra en mycket
stor procent av de kasserade sökandena. Den frågan uppställer sig, huruvida
det icke kunde vara möjligt att tillåta användandet av korrektionsglas
i vissa fall.

Bland övriga forskningsuppgifter av större vikt böra nämnas undersökningar
beträffande inverkan av låg temperatur på den flygande personalen

193

Kungl. Marits proposition nr 273.

och rörande möjligheterna att effektivt skydda densamma för köldverkan.
Även de fysiologiska verkningarna av buller och vibrationer böra bli föremål
för vidare undersökningar.

Flygaren utsattes i moderna trafikplan, trots konstruktionsförbättringar,
för ensidigt drag, som kan ge sig till känna med reumatismliknande symtom.
Dessutom genomflygas under långfärder zoner med växlande atmosfäriska
förhållanden, och flygaren utsättes därvid icke blott för temperaturväxlingar
utan även för mycket varierande luftelektriska inflytanden. Den
kunskap, som man för närvarande har om betydelsen av den senare faktorn
jämte övriga klimatiska inflytanden för uppkomsten av reumatiska
sjukdomstillstånd, är ej stor, ehuru ett samband antages föreligga. Ytterligare
forskningar på området skulle ur flygmedicinens synpunkt vara av
intresse.

Flygmedicinsk undervisning. Till de aktuella uppgifterna
för svensk flygmedicin bör också räknas undervisning inom detta ämnesområde.
Flerstädes i utlandet tillmätes denna fråga en stor betydelse, och
icke endast flygläkarna och den flygande personalen utan även övriga läkare
anses böra vara väl orienterade i flygmedicinska spörsmål.

En utbyggd undervisning i form av föreläsningskurser och praktiska demonstrationer,
eventuellt förenad med egna försök i begränsad omfattning,
synes vara ägnad att ytterligare fördjupa den fordran på specialutbildning
inom ämnet, som numera bör ställas på flygläkaren.

Den flygande personalen kan genom orientering i flygmedicinens olika
områden förväntas få ökat intresse för och kännedom om de olika faktorer,
som påverka organismen i samband med flygning. Det är att förvänta,
att en sådan kännedom skall visa sig värdefull ur flygsäkerhetens synpunkt.

3. Behov av ny apparatur och nya lokaler för
flygmedicinsk forskning.

Utredningen framhåller, att den erforderliga apparaturen för flygmedicinsk
forskning består av dels apparatur, avsedd för studium av höjd-,
accelerations-, vibrationseffekter m. m., dels apparatur av mera speciell art
för sinnes- och nervfysiologisk samt eventuellt psykoteknisk forskning, dels
ock slutligen sådan standardapparatur, som kan förväntas finnas vid ett
genomsnittligt väl utrustat fysiologiskt laboratorium. I det följande har
upptagits sådan apparatur, som enligt utredningens uppfattning är nödvändig
eller i högre grad önskvärd för en systematisk flygmedicinsk forskning.
Till viss del kan, anför utredningen, sådan apparatur redan antagas
finnas på en fysiologisk institution; då den trots detta särskilt upptagits
vore anledningen den, att det vore ovisst, i vilken grad apparaturen vore
upptagen för undervisnings- och forskningssyften av annat slag, varigenom
den icke de facto stöde till förfogande. Utredningen har vidare anfört i
huvudsak följande.

Bihang till rilcsdagens ''protokoll 19^6. 1 sami. Nr 278.

13

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Laboratorieutrustning.

För h ö j d f o r s k n i n g. Till en undertryckskammaranläggning bör
helst höra röntgenanläggning för studier av gasers förhållande i kroppshålor,
utveckling av gasblåsor i blod och vävnader vid hastigt tryckfall,
variationer i hjärtvolym etc. Med hänsyn till den betydelse flyget redan
har och ytterligare kan förväntas få på såväl det militära som det civila
området och de omfattande flygmedicinska problem, som för sitt bearbetande
kräva undertryckskammare, synas två dylika anläggningar utöver
den vid gymnastiska centralinstitutet befintliga böra beräknas för hithörande
forskning inom landet. Härigenom bör en differentiering beträffande
utrustningen kunna komma till stånd, såsom i fråga örn kyl- och värmeanläggningar,
inbyggande av tryckkabin m. m.

Vid studiet av hjärtats reaktioner under syrebrist är elektrokardiograf
behövlig. Vissa former av hjärtskador bli elektrokardiografiskt manifesta
först vid syrebrist, och kunna upptäckas hos personer, som icke tidigare
företett symtom på sådana skador.

Medelst elektroencefalografi erhålles en objektiv registrering av vissa processer
i hjärnbarken, nära anslutna till den psykiska verksamheten. Denna
metod kan antagas vara av värde som indikator på förändringar i hjärnans
funktioner, som inträda vid syrebrist eller som följd av accelerationskrafter.
För förhindrande av elektriska störningar från omgivningen vid registreringen
erfordras möjligheter till elektrisk skärmning i anslutning till elektroencef
alograf en.

För bekvämt åskådliggörande av fysiologiska förlopp av de mest skiftande
slag är katodstråleoscillograf med förstärkare det lämpligaste instrumentet.
Hjärtverksamhet, blodtryck, andning, muskel verksamhet m. m.
kunna avläsas på för försöksledaren lämpligt avstånd, och kunna, då så
önskas, fotograferas.

Syremättnadsindikator möjliggör ett kontinuerligt följande av graden av
syremättnad i blodet, vilket är av största betydelse för bedömandet av
syrebristens grad. En hotande syrebrist kan genom automatisk larmanordning
genast avslöjas. Kamera erfordras för upptagande av bilder av försökspersoner
etc. för olika ändamål. Filmkamera erfordras av samma skäl.

Apparatur för psykotekniska prov bör inmonteras i undertryckskammare,
enär utförandet av sådana under syrebrist visat sig lämna värdefulla
upplysningar rörande försökspersonens allmänna egenskaper. Kontroll av
proven bör även kunna ske från plats utanför kammaren.

Värme- och kylaggregat böra finnas för att möjliggöra studier av växlande
temperaturförhållanden på olika reaktioner av betydelse för flygare.
Lämpligt är att ha dels en kylanläggning för hel kammare till måttligt låga
grader (cirka 0°), dels (i annan kammare) en anläggning — t. ex. i samband
med tryckkabin — för nedkylning till stratosfärtemperatur (— 55°).

För den vetenskapliga utforskningen av organismens reaktioner vid syrebrist
erfordras vidare viss hjälpapparatur, som delvis torde finnas vid befintliga
institutioner, delvis måste nyanskaffas. Sådan hjälpapparatur utgöres
av: ergometer för utförande av doserat muskelarbete, gasanalysapnaratur
för bestämning av ämnesomsättningen, apparatur för blodgasanalys,
spirometrar, kymografer för registrering av mekaniska förlopp, apparatur
för bestämning och registrering av temperatur och fuktighet.

Av övrig apparatur, som kan tänkas bli erforderlig, kan nämnas baro -

195

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

spirograf, som möjliggör noggrant registrerande av andningen, vidare andningsmasker,
gaser, gasbehållare med ventiler m. m. för andningen, samt
blodtrycksmätare av olika slag och pulsskrivare.

Vid syrebrist inträda förändringar av ämnesomsättningsprocesserna i
kroppen. För studiet av dessa bli kemiska undersökningar av urin, blod och
annat material erforderliga. Den kemiska utrustningen härför — som ävenledes
i viss utsträckning torde finnas vid en fysiologisk institution — omfattar
kemisk standardapparatur för extraktion, filtration, intorkning, destination
m. m. samt analysapparater, kolorimeter, pH-meter etc.

Då det kan beräknas, att vissa undersökningar med fördel kunna utföras
på djur, bör en lämplig utrustning härför finnas. Härtill hör operationsbord
med andningspump och blodtrycksmätningsapparat, undertryckskammare
för djurförsök, apparatur för bestämning av muskelkontraktioner,
andning, etc. För arbetsförsök på djur erfordras vidare en arbetsmaskin.

Även om denna standardapparatur kan förutsättas ingå i varje fysiologisk
institutions utrustning, blir en dubblering i viss utsträckning oundgänglig
med hänsyn till att denna apparatur är strängt anlitad för institutionens
ordinarie arbetsuppgifter.

För accelerations forskning. Accelerationsundersökningar
ha hittills icke utförts i vårt land, varför en helt ny utrustning här
måste beräknas bli erforderlig. I första hand erfordras centrifug eller liknande
anordning med tillhörande registreringsapparatur, såsom kamera,
elektrokardiograf och röntgenanläggning.

Därest vid en institution inrättas såväl undertryckskammare som centrifuganordning,
bör det givetvis eftersträvas, att övrig apparatur i största
möjliga utsträckning kan användas vid båda dessa anläggningar.

Även i fråga om accelerationsundersökningar synes det värdefullt att
skaffa primärresultat på djur. För detta ändamål behöves en djurcentrifug
samt apparatur för bestämning av blodgenomströmningen i olika kärlområden
(strömur).

Vissa undersökningar, som i princip stå accelerationsforskningen nära,
kunna utföras med tillhjälp av vippbräde, med vilket kroppen kan inställas
i olika lägen.

Med hänsyn till den stora betydelsen av studier över fall och inbromsningar
synes det mycket önskvärt, att möjlighet beredes till försök i fällstol.

Slutligen är det önskvärt, att en apparatur finnes, som möjliggör studier
över vibrationers inverkan på organismen.

För annan flygmedicinsk forskning. Apparaterna för sinnesfysiologiska
undersökningar böra omfatta sådana för studium av hudsinnena,
vidare otoskop, tongenerator, audiometer för hörselundersökningar
samt rotationsstol och nystagmometer för prövning av jämviktsorganet.
För ögonundersökningar erfordras apparater för bestämning av synskärpa,
speciallampor med filter för bestämning av färgsinne (»lantern test»), stereoskop,
adaptometer för prövning av ljussinnet m. m.

Nu nämnd apparatur för sinnesfysiologiska undersökningar kan i viss utsträckning
förutsättas vara tillgänglig vid de specialkliniker, som på flygmedicinens
område avses att samarbeta med den flygmedicinska forskningsnämnden,
varom de sakkunniga i det följande framlägga förslag, och med
vederbörande fysiologiska institutioner. Emellertid torde det bli nödvändigt
att vid undertryckskammareförsök ha tillgång till vissa av dessa
apparater.

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

För undersökningar i flygplan. Ehuru studier av flygmedicinska
problem i laboratoriet erbjuda förmånen av observationer utan alla
de störande inflytanden och obekväma förutsättningar, som finnas i ett
flygplan, erbjuda dock undersökningar av flygningens inverkan på organismen
i dess rätta miljö, d. v. s. i flygplanet, vissa fördelar. Alla de för
flygningen karakteristiska mer eller mindre störande inflytelser, som äga
rum under flygningen, såsom vibrationer, buller, temperaturväxlingar, drag,
sinnesintryck av skilda slag, psykisk påverkan och manöverarbete, framträda
här tydligare än vid laboratorieförsök.

Då det emellertid ur flera synpunkter synes mindre ändamålsenligt att
fast inreda ett särskilt flygplan för detta syfte, särskilt med hänsyn till
kostnaderna och den snabbt framskridande utvecklingen på detta område,
torde den lämpliga lösningen av detta problem vara, att dessa undersökningar
utföras med tillhjälp av speciell apparatur, som utan större omändringar
och kostnader kan apteras i flygplan. För detta ändamål bör apparatur
för bestämning av blodtrycket samt dess variationer i skilda kärlområden
(oscillograf), elektrokardiograf, barospirograf, apparatur för mätning av
accelerationsverkan, hörselmätare, samt för dessa apparater lämplig elektrisk
eller optisk registreringsapparatur stå till förfogande. Viss semitransportabel
apparatur torde även med fördel kunna komma till användning,
såsom röntgenanläggning för fotografering och genomlysning under flygning,
varigenom verkan av accelerationskrafter på lungor och hjärta samt
betydelsen av höjdverkan för accelerationseffekterna kan studeras under
naturliga förutsättningar.

För flyg medicinsk undervisningsverksamhet. I första
hand torde härvid en transportabel undertryckskammareanläggning vara
behövlig. Det är nämligen synnerligen önskvärt, att en orientering av den
flygande personalen rörande verkningarna av luftförtunning och syrebrist
vid större höjd kan komma till stånd. Detta torde bäst effektueras genom
praktisk upplysningsverksamhet ute på flygförbanden, varvid den lämpligaste
formen torde vara att meddela sådan med tillhjälp av en transportabel
undertryekskammare. Denna princip har, som tidigare framhållits,
kommit till vidsträckt användning i olika länder. Även för rena forskningsändamål
kan en transportabel undertryekskammare vara till gagn, när det
gäller att utanför de flygmedicinska laboratorierna på ett större antal personer
verkställa undersökningar i undertryekskammare.

Lokal utrymme n.

Beträffande höjd- och accelerationsforskning bestämmes behovet av utrymmen
av den härför erforderliga specialapparaturen, såsom undertryckskammare
med tillhörande anläggningar, centrifug eller motsvarande anordning
och övrig apparatur för studium av accelerationseffekter, samt av
i anslutning härtill behövliga forskningslaboratorier.

I enlighet med vad som förut anförts, måste två anläggningar utom den
vid gymnastiska centralinstitutet anses vara önskvärda för att arbetet inom
höj dforskningen skall kunna erhålla erforderlig bredd och differentiering.
I samband med undertryekskammaren måste tillräckliga biutrymmen
stå till förfogande, för att sådana undersökningar, som sammanhänga med
här ifrågavarande försök men icke lämpligen kunna anordnas i själva kammaren,
skola kunna verkställas. För detta ändamål synas, förutom ett

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273. 197

mörkrum, minst två laboratorier vara behövliga dels för djurförsök dels
för undersökningar på människa.

Den för accelerationsforskningen behövliga centrifugen erfordrar ett jämförelsevis
stort utrymme. Även i detta fall måste biutrymmen för specialapparatur
och för anknutna undersökningar förutsättas.

De utrymmen, som erfordras för fall- och bromsningsförsök, böra med
hänsyn till försökens art icke beräknas för knappt. En fallhöjd av 7—10
meter måste anses erforderlig.

Tillräckliga utrymmen för undersökningar rörande syn- och hörselsinnet
kunna såsom tidigare angivits antagas stå till förfogande vid flertalet
kliniker.

4. Föreslagna åtgärder.

I det följande lämnas en redogörelse för de förslag i fråga om forskningsarbetets
organisation och ledning, apparatur och lokalbehov samt personal
ävensom de kostnadsberäkningar, som framlagts av flygmedicinska utredningen,
den av medicinska forskningsrådet tillsatta flygmedicinska utredningskommittén
respektive rådet självt, samt i de över ifrågavarande förslag
avgivna remissyttrandena.

Forskningsarbetets organisation.

Flygmedicinska utredningen. Utredningen har inledningsvis
till diskussion upptagit frågan, huruvida det vore möjligt och lämpligt att
koncentrera ifrågavarande forskning till en central forskningsanstalt i stället
för att, såsom i direktiven förutsatts, ansluta den till redan befintliga
institutioner. Utredningen har emellertid icke ansett sig kunna i nuvarande
läge förorda en sådan anordning, då densamma skulle kräva alltför stora
kostnader. Utredningens förslag går därför ut på att anknyta den flygmedicinska
forskningsverksamheten till de fysiologiska institutionerna vid
karolinska institutet, universiteten och gymnastiska centralinstitutet samt
till de oftalmiatriska och otiatriska klinikerna vid karolinska sjukhuset och
universitetssj ukhusen.

Remissyttranden. Utredningens uppfattning i denna grundläggande
fråga har delats av övervägande flertalet av de remissinstanser, som
ansett sig kunna uttala någon bestämd uppfattning i frågan. Avvikande
mening har endast anförts av medicinska fakulteten i Uppsala, som funnit,
att tillräckligt grundlig utredning icke verkställts i avseende på tvenne
punkter, av väsentlig betydelse för ett bedömande av föreliggande organisationsproblem.
Sålunda ansåge fakulteten, att tillräcklig ekonomisk utredning
icke förelåge för att de båda alternativen, nämligen det av de sakkunniga
förordade, enligt vilket forskningen borde anknytas till redan existerande
forskningsinstitutioner, eller inrättandet av en central flygmedieinsk
forskningsanstalt skulle kunna på rätt sätt vägas mot varandra. Icke
heller funne fakulteten i tillräcklig grad utrett, huruvida den flygmedi -

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

cinska forskningen lokalt borde anslutas till medicinska forskningsinstitutioner
eller till de militära flygförbandens förläggningar och övningsplatser.
Fakulteten framhåller, att något ställningstagande i organisationsfrågan
icke vore möjlig, innan utredning i angivna hänseenden kommit till stånd.

Kanslern för rikets universitet har med hänsyn till Uppsala-fakultetens
erinringar ansett sig böra förorda den av fakulteten ifrågasatta kompletterande
utredningen.

Flyg medicinsk a utredningsko m mitten. Kommittén har
med hänsyn till de av medicinska fakulteten i Uppsala och universitetskanslern
uttalade synpunkterna i ämnet närmare undersökt, vilket av de
båda alternativen — den flygmedicinska forskningens förläggande i anslutning
till redan befintliga institutioner och kliniker eller till en särskilt upprättad
central anstalt — som ur ekonomiska och andra synpunkter kunde
vara att föredraga. Bland annat hade kommittén sökt få denna fråga belyst
med ledning av erfarenheter från förhållandena i vissa främmande
länder och hade därför införskaffat utlåtanden från sakkunniga, som under
senare tid i offentligt uppdrag studerat flygmedicinsk forskning i Förenta
staterna, Storbritannien och Tyskland. Utlåtanden hade avgivits av lasarettsläkaren
L. S. Svensson, medicine doktorn P. Hedenius och professorn
E. Hohwii Christensen. Innehållet i sagda utlåtanden har kommittén sammanfattat
sålunda:

Ett genomgående drag i organisationen av den flygmedicinska forskningen
i de ovan behandlade länderna är, att man lagt stor vikt vid att
utnyttja de vetenskapligt skolade krafter, som funnits att tillgå, samt att
man sökt att så vitt möjligt låta dessa arbeta i sin egen miljö, ofta
med uppgifter, som de själva påbörjat och för vilka de haft särskilda förutsättningar.
Man har därvid uppnått, att redan bestående arbetsgrupper
kunnat fortsätta sitt invanda samarbete, varjämte för speciella
problems bearbetande i mån av behov forskare med lämplig specialutbildning
detacherats till institutioner, där deras medverkan varit behövlig.
De mycket goda resultat, som på denna väg vunnits, ge vid handen,
att detta val av organisationsform varit lyckligt och till gagn för verksamheten.
Doktor Hedenius framhåller, att denna väg även ur ekonomisk
synpunkt torde ha varit förmånlig genom de möjligheter den erbjudit att
utnyttja redan befintliga lokaler och apparatbestånd.

Vid sidan av denna decentraliserade forskning förekommer i de nämnda
länderna även en centraliserad forskning, som bedrives vid flygets egna
laboratorier. Det framgår emellertid av flygmedicinska utredningens betänkande
liksom av doktor Svenssons skrivelse, att denna centraliserade
forskning i Storbritannien varit av ringa omfattning i jämförelse med den
vid universitetsinstitutionerna bedrivna.

Kommittén framhåller därefter, att eventuella tankar på att all flygmedicinsk
forskning skulle bedrivas vid en central anstalt helt och hållet
måste avvisas, enär det icke vore möjligt att i vårt land skapa en sådan
anstalt av så stor omfattning och med en så allsidigt orienterad personal,
att den skulle kunna fungera utan anlitande av forskare eller vetenskap -

199

Kungl. Majda -proposition nr 273.

liga institutioner utanför anstalten. De alternativ, som kunde komma i
fråga, vore därför antingen en kombination av fristående central anstalt
med decentraliserad forskning vid ett flertal universitetsinstitutioner eller
forskning enbart med användande av de nuvarande universitetsinstitutionerna.
Beträffande de skäl, som kunde anses tala för det ena eller det
andra av dessa alternativ, Ilar kommittén anfört i huvudsak följande.

Mest bestickande synes vid första ögonkastet det första av dessa alternativ
vara, nämligen att skapa en central anstalt, som har anknytning till
såväl den praktiska flygverksamheten som till medicinska universitetsinstitutioner,
och från vilken kunde till olika medicinska specialinstitutioner
dirigeras problem, som icke behärskas av den centrala anstaltens forskare
eller som icke äro tillgängliga med på anstalten befintlig apparatur.
Man torde få förutsätta, att det är en anstalt av denna typ, som uppsalafakulteten
avsett, då den ifrågasatt en flygmedicinsk forskningsanstalt,
placerad förslagsvis vid Arna nära Uppsala.

Vid en jämförelse mellan de båda alternativen måste givetvis de ekonomiska
synpunkterna tillmätas en avsevärd betydelse och därvid särskilt
kostnaderna för erforderliga byggnader samt för specialapparatur.

I flygmedicinska utredningens betänkande föreslogos vissa byggnadsarbeten
vid karolinska institutet och vid Lunds universitet, beräknade till
sammanlagt 286 000 kronor. I det förslag, som kommittén nedan kommer
att framlägga, reduceras emellertid dessa kostnader avsevärt. I ovannämnda
kostnad ingingo bland annat 112 000 kronor för nybyggnad vid karolinska
institutet till en centrifuganläggning samt 35 000 kronor för nytillkommande
utrymmen, erforderliga bland annat för vibrationsundersökningar.
Kommittén anser emellertid, att dessa lokaler kunna anstå till en
senare utbyggnadsetapp. Vidare finnas möjligheter, att vid Lunds universitet
förlägga undertryckskammaren i en befintlig källarlokal, varigenom
de byggnadskostnader, som enligt flygmedicinska utredningens förslag påvila
den flygmedicinska forskningen, minskas med 56 000 kronor. Byggnadskostnaderna
skulle därigenom bli 83 000 kronor i stället för 286 000
kronor. Det torde utan vidare vara uppenbart, att byggnadskostnaderna
för en central forskningsanstalt, även örn icke heller denna utrustas med
centrifug, måste bli av en helt annan och större storleksordning.

Flygmedicinska utredningen beräknade för de föreslagna två undertryekskamrarna
en kostnad av 150 000 kronor, varav den ena beräknades
kosta 50 000 kronor, och den andra, som skulle förses med en mera omfattande
utrustning, beräknades kosta 100 000 kronor. Enligt alternativet
central anstalt kunde man tänka sig att endast bygga en undertryckskammare,
men denna måste då vara av den dyrbarare typen, d. v. s. besparingen
i fråga örn denna post skulle inskränka sig till 50 000 kronor. I
själva verket är det dock högst antagligt, att även den andra undertryckskammaren
snart skulle visa sig nödvändig. Fördelarna med att ha en dylik
tillgänglig även i södra Sverige äro uppenbara, icke minst med hänsyn till
att den grundläggande flygutbildningen för samtlig, flygvapnet tillhörande
personal, är förlagd till Ljungbyhed.

Den besparing, som alternativet central anstalt erbjuder i fråga örn anläggningskostnad
för lindertryckskammare, uppgår alltså högst till 50 000
kronor, men även denna besparing är enligt kommitténs uppfattning till

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

stor del fiktiv. Vissa ytterligare besparingar torde kunna göras beträffande
sådan specialapparatur, som måste dubbleras, då forskningen bedrives på
mera än en institution. Att framlägga detaljerad kalkyl på denna punkt
anser dock kommittén på sakens nuvarande ståndpunkt ogörligt, men det
kan icke röra sig om summor av för frågans lösning avgörande betydelse.
Mot detta står för övrigt kostnaden för anskaffande av allmän apparatur
till en central anstalt, vilken kan inbesparas i samma utsträckning som på
institutionerna befintlig apparatur även kan användas för den flygmedicinska
forskningsverksamheten. För den flygmedicinska forskningen är
det en förmån att kunna utnyttja den allmänna apparatutrustning, som
finnes på universitetsinstitutionerna. I samma mån är det givetvis en tillgång
för det vanliga vetenskapliga arbetet vid dessa institutioner att få
tillfälle utnyttja den specialapparatur för flygmedicinsk forskning, icke
minst undertryckskammare, som ställes till deras förfogande.

Icke heller beträffande kostnader för personal kan alternativet central
anstalt ställa sig gynnsammare än decentraliserad forskning. Kommittén
kommer i det följande att föreslå, att tre laboratorstjänster och 6 befattningar
som tekniska biträden inrättas. En mindre personalkader än dessa
tre aktiva forskare jämte deras hjälpkrafter kan givetvis icke tänkas för
en central anstalt, speciellt örn behovet av vaktmästare och eventuellt
skrivbiträde och maskinist beaktas. Beträffande driftkostnaderna måste
dessa för en central forskningsanstalt beräknas bliva avsevärt högre. Såväl
beträffande engångskostnader som årliga kostnader måste flygmedicinska
utredningens förslag sålunda ges ett avgjort företräde.

Då kommittén ansluter sig till flygmedicinska utredningens förslag, att
den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamheten tills vidare bör
organiseras i anknytning till och med utnyttjande av de redan befintliga
universitetsinstitutionerna, så innebär detta ingalunda, att kommittén saknar
förståelse för det andra huvudargumentet för inrättandet av en central
anstalt i anknytning till någon militär flygförläggning, nämligen betydelsen
av att den flygmedicinska forskningen hålles i kontakt med den praktiska
flygverksamheten. Denna synpunkt anser kommittén vara av väsentlig betydelse.
Kommittén vill emellertid framhålla, att chefen för flygvapnet bestämt
uttalat sig mot att flygvapnets personal i större omfattning utnyttjas
som försöksobjekt. Dels befaras, att sådan verksamhet skulle på olämpligt
sätt inkräkta på och verka tyngande för arbetet vid det ifrågavarande
flygförbandet, dels hänvisas till att personalen skulle kunna få en besvärande
känsla av att vara föremål för experiment och försöksverksamhet,
en psykologisk belastning, som man inom flygvapnet hyser stora farhågor
för. Även ekonomiska synpunkter förtjäna att i detta sammanhang framhållas.
En försöksverksamhet med användande av flygplan i större skala
ställer sig nämligen mycket dyrbar. Kostnaderna för flygplanets underhåll,
bränsle och dylikt beräknas vid den försöksverksamhet i fråga örn materialprovning
m. m., som nu bedrives av flygvapnet, till cirka 500 kronor per
timme, personallönerna icke inräknade.

I detta sammanhang må slutligen även framhållas, att det vid denna
försöksverksamhet, som avser ntprovning av materiel och säkerhetsanordningar
i och för flygtjänsten, visat sig nödvändigt att utnyttja flygmedicinsk
sakkunskap utöver de vid flygvapnet anställda flygläkarna. Till flygförvaltningens
materielavdelning har i detta syfte knutits professor E.
Hohwii Christensen. I den mån nämnda försök och prov kräva särskilda

201

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

materielkostnader, bestridas dessa från till flygvapnets förfogande stående
anslag. Det viktiga önskemålet om intim kontakt mellan representanter
för den flygmedicinska forskningen och den praktiska flygverksamheten är
härigenom åtminstone i viss utsträckning beaktat.

Kommittén har därför anslutit sig till flygmedicinska utredningens förslag,
att den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamheten anknytes
till redan befintliga vetenskapliga institutioner, i första hand de fysiologiska
institutionerna vid medicinska fakulteten i Lund, karolinska institutet
och gymnastiska centralinstitutet. Däremot kunde man av olika skäl
tills vidare endast räkna med medverkan i begränsad omfattning av fysiologiska
institutionen i Uppsala.

Medicinska forskningsrådet har, samtidigt som rådet anslutit
sig till utredningskommitténs förslag, framhållit, att det i en nära framtid
komme att visa sig oundgängligen erforderligt att vid sidan av forskningen
vid de befintliga institutionerna anordna särskild forskningsverksamhet
i nära samarbete med flygplats. Rådet har härom anfört:

Det synes i allra högsta grad angeläget, att bemälda forskning så fort
som möjligt igångsättes. Chefen för flygvapnet har i dagarna i skrivelse
till rådet ytterligare understrukit detta. Den enda väg, på vilken man snarast
kan få sådan forskning i gång, är att förlägga den till universiteten,
närmast deras fysiologiska institutioner. Det framgår av de utlåtanden,
som av olika besökare framlagts rörande hithörande förhållanden i Tyskland,
U. S. A. och England, att universitetsinstitutioner tagits i bruk för
den grundläggande forskningen och för speciella uppgifter. Rådet vill därför
instämma i de förslag, som dess utredningskommitté uppgjort i syfte
att möjliggöra vissa omedelbara åtgärder.

Det synes emellertid rådet lika klart framgå av avgivna berättelser från
utlandet att därtill en i nära samarbete med flygplats förlagd forskningsverksamhet
i en nära framtid kommer att visa sig oundgänglig. Rådet
finner icke, att en sådan verksamhet i längden bleve i tillräcklig utsträckning
tillgodosedd genom tillfälliga besök eller kortare vistelser vid flygplatsen
av forskare från de vetenskapliga institutionerna. Den dagliga och
nära kontakten med den flygande personalen måste förutsättas för den
flygmedicinska forskaren aktualisera de praktiskt betydelsefulla problem,
vilka en nyorganiserad flygmedicinsk forskning i vårt land bör särskilt
hålla i sikte. Man bör därför redan från början inrikta sig på att förbereda
en sådan verksamhet, förlagd till åtminstone en flygplats i vårt land. Det
synes mycket sannolikt, att det i anslutning härtill blir nödvändigt att
upprätta minst en självständig vetenskaplig befattning i ställning närmast
motsvarande en professur. Vidare åtgärder för realiserande av dessa önskemål
kräva emellertid fortsatt utredning. Utan att i allo instämma i den
motivering, som givits av utredningskommittén, föreslår rådet därför, att
utredningskommitténs förslag i huvudsak läggas till grund för omedelbara
åtgärder och att samtidigt utredningen inom rådet fullföljes.

Förnyade remissyttranden. Statskontoret har föreslagit, att
den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamheten tills vidare endast

202

Kungl. May.ts proposition nr 273.

skall bedrivas vid fysiologiska institutionen vid gymnastiska centralinstitutet.
Som motivering härför har statskontoret anfört:

I utlåtande den 19 oktober 1944 över flygmedicinska utredningens betänkande
förklarade sig statskontoret vara ense med de sakkunniga i fråga
örn behovet av förbättrad flygmedicinsk forskning, utbildning och undervisning.
Såvitt statskontoret kunde förstå, borde forskningen inom ifrågavarande
område av medicinen ha sitt naturliga säte vid universiteten och
fackhögskolorna, till vilka i det förevarande sammanhanget gymnastiska
centralinstitutet finge räknas med hänsyn till där installerad speciell apparatur.
Ämbetsverket hade alltså icke något att erinra mot att erforderlig
forskningspersonal och apparatur i huvudsaklig överensstämmelse med de
sakkunnigas förslag ställdes till förfogande för en på dylikt sätt anordnad
intensifierad flygmedicinsk forskning.

Det bör, då detta läses, ihågkommas, att landets läge år 1944 var ett
annat och allvarligare än i dag. Då var nära nog all kontakt med utlandet
bruten såsom en följd av avspärrningen. Skulle en flygmedicinsk forskning
då hava upptagits inom landet, något som var starkt motiverat av militära
skäl, hade man varit hänvisad att bedriva den praktiskt taget utan några
impulser utifrån. Sedan spärren nu brutits, kunna fullt normala förbindelser
snart nog förväntas inträda nied föregångsländerna inom den flygmedicinska
forskningen, Storbritannien och U. S. A. Vidare torde den facklitteratur,
som inom nämnda länder tillkommit under kriget men hittills
varit hemligstämplad, förr eller senare kunna förutsättas bliva tillgänglig
även för svenska forskare. Vid sådant förhållande synes det enligt statskontorets
mening knappast vara befogat att giva det flygmedicinska forskningsarbetet
en så bred uppläggning, som föreslagits av medicinska forskningsrådet.
Såsom framgår av framställningen pågår för närvarande inom
forskningsrådet en utredning örn en till flygplatserna direkt förlagd forskningsverksamhet,
i anslutning till vilken, enligt rådets mening, upprättandet
av minst en självständig vetenskaplig befattning i ställning närmast
motsvarande professur sannolikt skulle bliva nödvändigt. Slutlig ståndpunkt
till frågan om den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamhetens
ordnande synes icke böra tagas, innan nämnda utredning framlagts.
Utan föregripande av ett dylikt framtida ställningstagande torde emellertid
det nu föreliggande förslaget kunna genomföras i begränsad omfattning.
På grund av vad sålunda anförts får statskontoret föreslå, att ifrågavarande
verksamhet tills vidare skall bedrivas i anknytning till allenast en institution,
lämpligen gymnastiska centralinstitutet med hänsyn till den där
redan befintliga undertryckskammaranläggningen.

Forskningsarbetets ledning.

Flygmedicinska utredningen. Utredningen har föreslagit inrättandet
av en flygmedicinsk forshiingsnäinnd, bestående av 7 ledamöter
och direkt underställd ecklesiastikdepartementet. Av ledamöterna skulle
två representera den fysiologiska vetenskapen, en representera oftalmiatriken
och en otiatrien. Av de återstående ledamöterna skulle en vara aktiv flygläkare,
en representera flygvapnet och en representera civilflyget. Ledamöterna
skulle utses av Kungl. Maj:t efter förslag, beträffande de fyra

203

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

förstnämnda ledamöterna, av karolinska institutets lärarkolleegium samt
de medicinska fakulteterna i Lund och Uppsala, beträffande flygläkaren
av chefen för flygvapnet efter hörande av medicinalstyrelsen, beträffande
representanten för flygvapnet av chefen för flygvapnet och beträffande civilflygets
representant luftfartsstyrelsen. Kungl. Majit skulle tillika utse en
av ledamöterna till ordförande. Beträffande nämndens uppgifter har utredningen
anfört bland annat följande:

Flygmedieinska forskningsnämndens huvuduppgift skall vara att taga
initiativ till flygmedicinsk forskning och utarbeta arbetsprogram för densamma.
Den torde lämpligen böra inleda sin verksamhet med att verkställa
en inventering av de forskningsproblem, som det för närvarande kan anses
mest angeläget att få behandlade. De sålunda fastställda arbetsuppgifterna
bör nämnden i samråd med vederbörande institutionsföreståndare fördela
på de olika institutionerna och klinikerna. I vissa fall är det också tänkbart,
att speciella arbetsuppgifter anförtros åt enskilda forskare. Sedan
forskningsarbetet sålunda organiserats, blir det nämndens uppgift att med
uppmärksamhet följa arbetets fortskridande. Nämnden skall äga att för
arbetsuppgifternas utförande ställa till förfogande behövlig, hos. nämnden
anställd personal, nämligen laboratorer i flygmedicin samt tekniska biträden.
För sådana undersökningar, som endast erfordra anlitandet av. tillfälliga
arbetskrafter för kortare tid, skall nämnden ställa nödiga avlöningsmedel
till förfogande. I den mån som för arbetenas utförande apparatur
erfordras utöver den vid respektive institutioner och kliniker redan^ tillgängliga,
skall nämnden kunna i mån av tillgång på medel ställa sådan
till disposition.

Efter hand som forskningsarbetet leder fram till resultat, bör det åligga
nämnden att i lämplig form och omfattning sörja för publicerandet av desamma.
Härvid ifrågakomma närmast olika medicinska publikationer samt
av flygvapnet utgivna meddelanden. Dessutom förutsättes, att nämnden
utgiver en årsberättelse, vari även redogörelser för forskningsresultat kunna
inflyta. En viktig uppgift för nämnden blir vidare att noggrant följa den
flygmedicinska forskningens utveckling i andra länder och förmedla kännedom
därom.

De sakkunniga ha tidigare framhållit, att en av de viktigaste och närmast
till hands liggande uppgifterna för en svensk flygmedicinsk forskning
bör vara att undersöka, huruvida uttagningsproven för flygare överensstämma
med den flygmedicinska vetenskapens krav.

Till nämndens uppgifter bör även höra att medverka vid planläggningen
av flygmedicinsk undervisning. Specialundervisning i flygmedicin bör givetvis
ingå i flygläkarnas utbildning, men även den flygande personalen bör
genom lämplig orientering i flygmedicinska frågor bibringas ökat intresse
för dessa spörsmål och en praktisk nyttig kännedom örn de faktorer, som
vid flygning påverka organismen. Beträffande flygläkarna och flygpersonalen''bör
emellertid flygmedicinska nämnden ha en uppgift att fylla i
samarbete med flygvapnets ledning. Utredningen kommer i det följande
att föreslå, att de hos nämnden anställda laboratorerna i flygmedicin skola
efter uppdrag av nämnden och i enlighet med träffad överenskommelse
mellan denna och chefen för flygvapnet kunna anlitas för viss flygmedicinsk
instruktionsvcrksamhet bland flygpersonalen samt vid flygläkar -

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

kurser, i elen mån detta kan ske utan förfång för deras vetenskapliga forskningsarbete.
Därjämte bör nämnden även på andra sätt medverka i den
flygmedicinska upplysningsverksamheten, exempelvis genom uppgörande
av förslag till kursplaner, läroböcker o. s. v.

Utöver här angivna uppgifter bör det åligga nämnden att till statliga
myndigheter inkomma med förslag och utlåtanden i frågor, som falla inom
nämndens arbetsområde. De myndigheter, som det härvid närmast kommer
att gälla, äro flygvapnet, luftfartsstyrelsen och medicinalstyrelsen.

Inom nämnden skulle ledningen och organiserandet av det löpande forskningsarbetet
anförtros åt ett särskilt arbetsutskott. Hos nämnden skulle
anställas en sekreterare med ett årligt arvode av 3 000 kronor. De årliga
kostnaderna för nämndens verksamhet ha av utredningen beräknats till
27 500 kronor, vartill komma vissa engångskostnader å sammanlagt 10 500
kronor.

R emissyttranden. Såsom förut nämnts, ha chefen för flygvapnet
och försvarets sjukvårdsförvaltning ansett, att den flygmedicinska forskningsnämnden
icke borde direkt underställas ett statsdepartement, utan
att den flygmedicinska forskningen i stället borde inordnas under det medicinska
forskningsrådet och omhänderhavas av en särskild permanent subkommitté
under rådet. Av chefens för flygvapnet utlåtande må följande återges.

Vid tillskapandet av det medicinska forskningsrådet har det förutsatts,
att härigenom även den militärmedicinska forskningens behov skulle bliva
tillgodosedda. I det av särskilda sakkunniga avgivna betänkandet rörande
organisatoriska åtgärder för den medicinska forskningens främjande föreslås
bland annat, att den militärmedicinska forskningen skall inordnas
under forskningsrådet i form av en permanent subkommitté. Det synes
lämpligt, att den flygmedicinska forskningen på liknande sätt inordnas i
form av en dylik permanent subkommitté. Huruvida denna subkommitté
skall vara helt fristående eller på det ena eller andra sättet bör samordnas
med subkommittén för övrig militärmedicinsk forskning, torde böra bliva
föremål för närmare övervägande i samband med utformandet av organisationen
för den militärmedicinska forskningen. Det torde under alla förhållanden
stå klart, att ett intimt samarbete bör etableras mellan den flygmedicinska
forskningen och den navalmedicinska forskning, som berör
u-båts- och dykeritjänst.

Det är härvid av synnerlig vikt, att denna flygmedicinska subkommitté
under forskningsrådets överinseende medgives en relativt hög grad av handlingsfrihet.
Dess ordförande bör vara en person, vilken samtidigt som han
äger forskningsrådets fulla förtroende har möjlighet till kontakter åt vitt
skilda håll. Till denne skall såväl flygledningen som luftfartsmyndigheten
kunna vända sig, då utredningar eller försök i den ena eller andra riktningen
erfordras, varvid åtgärder böra kunna vidtagas med minsta möjliga tidsutdräkt.
På detta sätt skulle, trots ett inordnande under det medicinska
forskningsrådet, de sakkunnigas intentioner kunna förverkligas, nämligen
att ett organ tillskapas, vilket, samtidigt som det själv bleve initiativtagande
beträffande den flygmedicinska forskningen, jämväl kunde på ett snabbt
och effektivt sätt betjäna såväl flygvapnet som civilflyget.

205

Kungl. Marits proposition nr 273.

Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har förordat en anknytning av
ledningen för den flygmedicinska verksamheten till medicinska forskningsrådet.

Statskontoret har avstyrkt förslaget under framhållande, att enligt
ämbetsverkets uppfattning försvarets sjukvårdsförvaltning utgjorde det naturliga
organet för utövande av ledningen av olika förekommande militärmedicinska
forskningsuppgifter. Speciell expertis på olika fackområden
kunde i erforderlig omfattning tillföras sjukvårdsförvaltningen genom tillkallande
av särskilda militära och civila sakkunniga.

Icke heller medicinalstyrelsen har funnit förslaget örn en forskningsnämnd
lämpligt. Det vore enligt styrelsens mening nödvändigt, att forskningsverksamhetens
administrativa sida med äskandet och omhänderhavandet
av behövliga medel m. m. förlädes till någon central förvaltningsmyndighet,
vars verksamhet hade anknytning såväl till flygverksamheten
som till medicinsk förvaltning överhuvud. I sådant hänseende syntes i första
hand böra ifrågakomma försvarets sjukvårdsförvaltning eller medicinalstyrelsen.

Flygmedicinska utredningskommittén. Kommittén
har icke biträtt flygmedicinska utredningens förslag utan förordat, att ledningen
av forskningsverksamheten anförtros åt en subkommitté under det
medicinska forskningsrådet. Subkommittén, som lämpligen skulle benämnas
flygmedicinska subkommittén, skulle bestå av sex ledamöter, varjämte
den skulle äga möjlighet att i erforderlig utsträckning tillkalla experter för
utredning av speciella frågor. Av ledamöterna avses medicinska forskningsrådet
utse tre, varav en skall vara medlem av rådet, och chefen för flygvapnet
två, varav den ene skall vara flygläkare och den andre speciellt sakkunnig
beträffande materialfrågor. Såsom sjätte ledamot skall ingå flygassistenten
i luftfartsstyrelsen. Beträffande subkommitténs befogenheter,
m. m. har flygmedicinska utredningskommittén anfört följande.

Kommittén utgår ifrån, att den här föreslagna flygmedicinska subkommittén
direkt underställes rådet. Samordnandet med eventuella andra militärmedicinska
subkommittéer torde bliva föremål för övervägande i senare
sammanhang.

Subkommittén bör varje år inkomma till rådet med förslag till anslagsäskanden
för den flygmedicinska forskningsverksamheten. De anslag, som
av statsmakterna beviljas för denna verksamhet, skola hållas helt skilda
från anslaget till rådets allmänna verksamhet. Vid medlens användning bör
subkommittén lämnas största möjliga handlingsfrihet för uppnående av
behövlig smidighet och funktionsduglighet. Sålunda bör subkommittén erhålla
fullmakt att på egen hand besluta i alla frågor inom dess verksamhetsområde,
där den är enig. Då någon av subkommitténs ledamöter så
påfordrar, skall dock ett ärendes avgörande hänskjutas till rådet.

Den flygmedicinska subkommittén bör genom sin ordförande hålla rådet
underrättat om subkommitténs verksamhet i olika avseenden.

Den här föreslagna subkommittén motsvarar närmast arbetsutskottet

206

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

inom den av flygmedicinska utredningen föreslagna flygmedicinska nämnden.
För detta arbetsutskotts ledamöter hade föreslagits ett arvode av
2 500 kronor per år jämte ett tilläggsarvode av 500 kronor per år för ordföranden.
Vi förorda, att det fasta arvodet sättes till 1 500 kronor per år
samt att därutöver bör utgå ett dagarvode av 30 kronor per sammanträdesdag
(samma arvode, som för varje sammanträde utgår till ledamöterna
av medicinalstyrelsens respektive försvarets sjukvårdsförvaltnings
vetenskapliga råd).

Summan av de fasta arvodena för subkommitténs ledamöter utgör sålunda
9 000 kronor per år. Om subkommittén genomsnittligt tänkes sammanträda
12 gånger per år, bli kostnaderna för dagarvoden 2 160 kronor
per år. Därtill komma för vissa subkommittéledamöter kostnader för resor
till sammanträdena.

Kommittén föreslår därför att sammanlagt för dessa ändamål ett anslag
på 12 000 kronor per år beviljas.

Adjungerade experter böra dels erhålla ett arvode av 30 kronor per sammanträdesdag,
dels ock arvode för utförda utredningar.

Flygmedicinska utredningen föreslog, att till flygmedicinska nämndens
förfogande skulle ställas en sekreterare med ett arvode av 3 000 kronor per
år. Kommittén förordar istället, att en av laboratorerna får i uppdrag att
sköta den administrativa delen av subkommitténs verksamhet och att han för
detta arbete erhåller ett tilläggsarvode av 1 200 kronor per år.

Till prenumeration på tidskrifter samt till subkommitténs expenser föreslås
3 000 kronor per år.

Medicinska forskningsrådet anser, att en rådsmedlem
bör vara ordförande i subkommittén och att i denna bör finnas ytterligare
minst en ledamot av rådet. Forskningsrådet finner sannolikt, att en fortsatt
utredning kommer att leda till vissa modifikationer i bestämmelserna om
subkommitténs sammansättning.

Beträffande frågan om arvoden åt kommittéledamöterna syntes detta
enligt rådets mening vara ett spörsmål, som icke borde avgöras, förrän
organisationen varit i verksamhet någon tid. Det av utredningskommittén
angivna anslagsbehovet härför, 12 000 kronor, syntes därför för närvarande
kunna minskas till 3 000 kronor.

Förnyade remissyttranden. Statskontoret har i anslutning
till sitt ställningstagande till frågan om forskningsarbetets organisation icke
ansett något särskilt organ för forskningsarbetets ledning erforderligt. De
uppgifter, som skulle åvila den flygmedicinska subkommittén, syntes i stället
kunna handhavas av medicinska forskningsrådet med anlitande av särskild
expertis. Därest emellertid en särskild subkommitté skulle befinnas
erforderlig, har statskontoret likväl ansett, att sekreterararvodet kunde
inbesparas, därest i stället medicinska forskningsrådets sekretariat anlitades.
Vidare syntes enligt statskontorets uppfattning ersättning till subkommitténs
ledamöter icke böra utgå i annan form än beträffande medicinska
forskningsrådets ledamöter. Särskilda arvoden borde således icke
ifrågakomma. Rese- och traktamentsersättningar åt subkommitténs leda -

207

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

möter samt kostnader för prenumeration och subkommitténs expenser syntes
böra bestridas från det för medicinska forskningsrådet anvisade anslaget
till förvaltningskostnader.

Allmänna lönenämnden har, i anslutning till vad medicinska forskningsrådet
anfört, förordat, att arvodena till ledamöterna i subkommittén tills
vidare begränsas till att avse allenast ersättning för sammanträdesdag med
30 kronor. Mot det föreslagna sekreterararvodet, 1 200 kronor, har nämnden
icke funnit anledning till erinran.

Apparatur o eli lokaler.

Flygmedicinska utredningen. I fråga örn apparatur har
utredningen föreslagit anskaffande av dels ytterligare två stationära undertryckskammaranläggningar,
vilka skulle förläggas till nybyggnaderna för
de fysiologiska institutionerna vid universitetet i Lund och karolinska institutet,
och av vilka den förra kostnadsberäknats till 50 000 kronor och
den senare till 100 000 kronor, dels en rörlig undertryckskammaranläggning,
kostnadsberäknad till 60 000 kronor, dels en centrifug eller därmed
jämförlig anläggning för accelerationsforskning vid karolinska institutet,
kostnadsberäknad till i runt tal 100 000 kronor, dels ock en första
uppsättning av viss oundgänglig standardapparatur till ett värde av i runt
tal 60 000 kronor. Beträffande dessa förslag inhämtas av utredningens framställning
bland annat följande.

Genom anskaffandet av ytterligare två stationära undertryckskammaranläggningar
erhålles en värdefull möjlighet till viss differentiering i utförandet,
varigenom de olika undertryckskamrarna kunna erbjuda möjligheter
till kombinerade undersökningar av skilda slag. Särskilt gäller detta
anordningar för åstadkommandet av låg temperatur, inrättande av en
tryckfast kabin för studium av vissa fenomen i samband med tryckfallssjuka
samt röntgenanläggning. Sålunda bör en av de föreslagna undertryckskamrarna
förses med inbyggd tryckfast kabin samt möjligheter till
nedkylning till stratosfärtemperatur (— 55°). Vidare bör en av de nya
kamrarna förses med aggregat för åstadkommande av ett vacuum motsvarande
22 000 m. höjd samt röntgenanläggning.

Huruvida centrifuganläggningen för accelerationsforskning bör givas formen
av en centrifug, driven från fast axel, såsom tidigare allmänt varit
fallet, eller eventuellt bör anläggas som en rotationsbana med rörlig vagn,
bör lämpligen genom nämndens försorg göras till föremål för sakkunnig
teknisk utredning.

I fråga örn övrig apparatur vilja de sakkunniga framhålla nödvändigheten
av att sådan apparatur — i den mån den icke vid vederbörande institutioner
kan ställas till förfogande — anskaffas i tillräcklig omfattning
för att möjliggöra ett effektivt flygmedicinskt forskningsarbete inom de
olika forskningsområden, som tidigare angivits: andnings-, cirkulationsoch
sinnesfysiologi m. m. Med hänsyn till de många faktorer, som här inverka,
kan den icke på förhand närmare specificeras än som i det föregående
Ilar skett. Behovet av sådan apparatur kommer att kunna angivas

208

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

av den flygmedicinska nämnden, i samma mån som forskningsarbetet planeras
och organiseras.

Emellertid erfordras från början en uppsättning av viss oundgänglig standardapparatur,
för vilken på grundval av preliminära beräkningar ett engångsanslag
av 60 000 kronor har upptagits i de sakkunnigas förslag.

Det vore av vetenskapliga skäl lämpligt, att en mobil undertryckskammaranläggning
kunde stå till förfogande för instruktions- och försöksändamål
ute på flygförbanden. Från flygvapnets sida har i promemorior, som
tillställts utredningen, ett starkt intresse ådagalagts för anskaffandet av en
transportabel undertryekskammare. Sådana finnas på olika håll i utlandet,
bland annat i England, Schweiz och Tyskland. De erfarenheter, som sålunda
vunnits i andra länder, torde kunna nyttiggöras för konstruktionen
av en motsvarande svensk anläggning.

Enligt utredningens uppfattning måste särskilda lokaler beräknas för inrättandet
av de båda undertryckskammaranläggningarna och centrifuganläggningen.
Enligt inom byggnadsstyrelsen verkställda preliminära beräkningar
kunde kostnaderna för ifrågavarande byggnadsarbeten uppskattas
till i runt tal 230 000 kronor vid karolinska institutet och 56 000 kronor
vid universitetet i Lund.

Flyg medicinska utredningsko mmittén. Kommittén
biträder förslaget om inrättande av undertryckskammaranläggningar vid
fysiologiska institutionerna i Lund och vid karolinska institutet. Som framgår
av det föregående, har utredningen ansett, att ifrågavarande anläggning
i Lund kan beredas plats i befintligt källarutrymme, varför härför
avsedda byggnadskostnader kunde inbesparas. Dock erfordrades 10 000
kronor för iordningställande av nämnda utrymme. Vid karolinska institutet
måste däremot särskild nybyggnad verkställas. Kostnaderna därför
kunde beräknas till omkring 83 000 kronor.

Beträffande förslagen örn anskaffande av en rörlig undertryckskammare
och en centrifuganläggning har kommittén ansett, att dessa frågor tills
vidare borde kunna anstå. Inom flygvapnet överväges nämligen för närvarande
att vid vissa flottiljer anlägga mindre undertryckskammare i enkelt
utförande, avsedda för utprovning och kontroll av syrgasutrustningen
för den flygande personalen. Den institutionsverksamhet, som avsetts äga
rum i den rörliga undertryckskammaren, beräknades därvid i stället kunna
ske i nämnda till flottiljerna förlagda undertryckskammare. Med hänsyn
till de stora kostnaderna för en centrifuganläggning ansåge kommittén, att
frågan örn en sådan anläggning borde uppskjutas till en senare tidpunkt,
då forskningsresultaten från utlandet kunde överblickas och en mera detaljerad
plan uppgöras, hur denna form av forskning lämpligast borde anordnas
i vårt land i experimentellt och organisatoriskt avseende.

Beträffande det av flygmedicinska utredningen föreslagna anskaffandet
av viss standardapparatur för 60 000 kronor har kommittén ansett, att

209

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

största delen av dessa kostnader borde täckas av de årliga anslagen, varför
engångsanslaget kunde reduceras till 20 000 kronor.

Utöver vad flygmedicinska utredningen föreslagit har kommittén förordat
inrättande i ett källarutrymme vid fysiologiska institutionen i Uppsala
av en fuktighets- och temperaturreglerbar kammare (klimatkammare).
Denna vore avsedd att ge bättre möjligheter i experimentellt avseende åt
den beklädnadsforskning, som under senare år bedrivits vid nämnda institution
och som borde fortsättas. Kostnaden har beräknats till 20 000
kronor.

Medicinska forskningsrådet har anslutit sig till utredningskommitténs
förslag.

Statskontoret har funnit välbetänkt att tills vidare avvakta, i vilken
omfattning undertryckskammaranläggningen vid gymnastiska centralinstitutet
kommer att utnyttjas, innan åtgärder vidtagas för byggande av nya
sådana anläggningar. Betänkligheter kunde även anföras mot att två sådana
anläggningar skulle vara förlagda till Stockholm.

Personal.

Flygmedicinska utredningen. Utredningen framhåller, att
den till de fysiologiska institutionerna knutna personalen icke kan förutsättas
i större omfattning finna tid och möjlighet att ägna sig åt speciellt
flygmedicinska forskningsuppgifter. Det kunde icke heller förväntas, att
institutionsföreståndarna skulle utan särskild hjälp kunna bära ansvaret för
att den flygmedicinska forskningsverksamheten vid institutionerna erhölle
nödig effektivitet och kontinuitet. Utredningen hade därför funnit oundgängligt,
att speciella forskarkrafter anställdes. Utredningen har anfört:

För mindre omfattande och tidskrävande arbetsuppgifter, som av den
centrala nämnden uppdragits åt en institution, torde i regel mera tillfälliga
hjälpkrafter i form av för kortare tid anställda amanuenser kunna anses
tillräckliga. För att lösa flygmedicinska problem av större räckvidd fordras
emellertid tillgång till för längre tid permanent anställda forskarkrafter,
vilka kunna kontinuerligt ägna sig åt detta arbete. Dessutom behöves en
dylik mera permanent tillgänglig och kvalificerad personal för att utföra
sådana undersökningar av mer eller mindre rutinmässig karaktär, som från
flygvapnets eller civilflygets sida kunna hänvisas till flygmedicinska forskningsnämnden.

I fråga om den kompetens, som bör krävas av dylika permanent anställda
flygfysiologer, synes det vara lämpligt, att de avlagt medicine
licentiatexamen och äga fysiologisk specialutbildning. Det vore därjämte
önskvärt, att de genom utgivna skrifter eller på annat sätt ådagalagt förutsättningar
för självständig forskning.

Utredningen har funnit, att dessa arbetskrafter böra givas en ställning,
motsvarande den som innehaves av universitetsinstitutionernas laboratorer
— dock med bortseende från den undervisningsskyldighet, som i allmänhet

Bihang till riksdagens protokoll 19IfG. 1 sami. Nr 273.

14

210

Kungl. Marits proposition nr 273.

åligga dessa — samt benämnas laboratorer i flygmedicin. Beträffande dessas
uppgifter, avlöning m. m. har utredningen anfört följande.

Då forsknings- och försöksverksamheten är avsedd att ledas och organiseras
av den flygmedicinska forskningsnämnden, föreslå de sakkunniga,
att laboratorerna i flygmedicin äro anställda hos denna och efter behov
placeras vid olika institutioner.

Med hänsyn till att, såsom tidigare ådagalagts, skäl torde finnas att förse
tre av landets fysiologiska institutioner med för ändamålet nödig specialutrustning,
skulle det kunna anses motiverat att föreslå inrättandet av tre
dylika laboratorsbefattningar.

I avvaktan på den definitiva lösningen av de ännu svävande byggnadsfrågorna
beträffande karolinska institutets och Lund-universitetets fysiologiska
institutioner och med beaktande jämväl av det nuvarande statsfinansiella
läget ha de sakkunniga emellertid icke i första hand ansett sig
böra föreslå mer än två tjänster av detta slag. För den händelse att flygmedicinska
nämnden, sedan forskningsarbetet hunnit erhålla fastare konturer,
närmare erfarenhet vunnits och bättre överblick över personalbehovet
föreligger, skulle finna inrättandet av en tredje laboratorstjänst erforderligt,
bör frågan därom upptagas till nytt övervägande.

Då fullt kvalificerade sökande knappast från början kunna förväntas
stå till buds, torde det vara lämpligt att dessa befattningar till en början
uppehållas av personer, som förordnas för mera begränsad tid.

Laboratorerna skola ha till huvuduppgift att bedriva flygmedicinsk forskning
och utföra specialundersökningar i enlighet med direktiv, som utfärdas
av flygmedicinska forskningsnämnden. Arbetet utföres under vederbörande
institutionsföreståndares överinseende. Vid den tidpunkt, då nämnden till
sitt förfogande kommer att lia fullt kompetenta och erfarna forskare såsom
innehavare av dessa tjänster, synes det ur flera synpunkter önskvärt, att
deras insikt i och förtrogenhet med flygmedicinska problem tagas i anspråk
även för vissa praktiska uppgifter inom flygvapnet. De böra med fördel
kunna anlitas för viss flygmedicinsk instruktionsverksamhet, särskilt i samband
med den föreslagna ambulerande undertryckskammaranläggningen,
samt medverka vid flygläkarkurser och annan upplysningsverksamhet. De
sakkunniga föreslå, att detta sker efter uppdrag av nämnden och i enlighet
med av denna träffad överenskommelse med chefen för flygvapnet. De
skola även efter nämndens anvisning biträda vid vissa specialundersökningar
av flygande personal.

I övrigt avses, att laboratorerna skola stå till nämndens förfogande för
att, i den utsträckning deras huvudsakliga arbetsuppgift det medgiver,
biträda vid den publikationsverksamhet m. m., vilken, såsom i det föregående
föreslagits, kommer att åligga nämnden.

Laboratorerna böra förordnas för tre år i sänder av Kungl. Maj:t efter
förslag av flygmedicinska forskningsnämnden. Då nämnden inom sig kommer
att förfoga över på fysiologiens och flygmedicinens område sakkunniga
ledamöter, vilkas insikter i detta hänseende godkänts av de medicinska
fakulteterna, synes någon ytterligare sakkunnigprövning i regel icke bli
erforderlig.

Av olika skäl synas dessa laboratorsbefattningar böra få karaktär av
arvodestjänster, i varje fall så länge icke någon närmare erfarenhet hunnit
vinnas angående arbetets framtida utformning och omfattning.

211

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Med hänsyn till befattningarnas karaktär föreslå de sakkunniga, att arvodet
beräknas motsvara avlöningen för laboratorstjänst enligt grundlön
i lönegraden Eo 24 med gällande tillägg eller i avrundat tal 11 200 kronor
för år.

Utredningen har vidare föreslagit anställande av tekniska biträden åt
ifrågavarande laboratorer. Härom anföres följande.

För genomförande av försök med den för flygmedicinsk forskning använda
speciella apparaturen (i första hand undertryckskammaranläggning
och centrifug) och ej minst för den ständiga övervakningen under längre
tider, som dylika experiment kräva, är tillgång till särskild teknisk personal
nödvändig. Sådan erfordras även för det rutinmässiga utförandet av
gasanalyser, avläsning av instrument, titreringar, fotograferingsarbete,
övervakning av försöksdjur, assistens vid djurförsök m. m.

I fråga örn behovet av dylik arbetshjälp synes minst ett tekniskt biträde
böra beräknas för varje laborator. De sakkunniga föreslå därför, att hos
forskningsnämnden anställas två tekniska biträden, vilka i likhet med laboratorerna
skola av nämnden kunna ställas till förfogande för forskningsarbete
vid olika institutioner. De böra givas ställning som arvodister, varvid
arvodet torde böra bestämmas till 4 000 kronor, ungefär motsvarande
grundlön enligt lönegrad Ex 7, inklusive gällande rörligt tillägg och kristillägg.

Remissyttranden. Medicinska fakulteten vid universitetet i
Lund anser, att den tekniska personalen enligt flygmedicinska utredningens
förslag är alltför knappt tillmätt. Till arbetshjälp åt laboratorerna bör
beräknas fem tekniska biträden i stället för förslagets två biträden.

Chefen för flygvapnet framhåller de stora organisatoriska svårigheter,
som äro förbundna med den föreslagna rörliga placeringen av laboratorerna:

Enligt de sakkunnigas förslag skola laboratorerna i flygmedicin kunna
av nämnden placeras till tjänstgöring vid olika institutioner och därvid
även i olika universitetsstäder. I praktiken torde en sådan tjänstgöring
—- även om den vore önskvärd — stöta på svårigheter. Det torde nämligen
bliva förenat med svårigheter att rekrytera dessa befattningar, därest icke
garanti kan lämnas, att befattningshavarna skola ha sin huvudsakliga
tjänstgöring knuten till viss bostadsort. Det synes av denna anledning vara
lämpligt, att laboratorerna anställas vid nämnden med angivande av att
den huvudsakliga tjänstgöringsorten skall vara Stockholm respektive Lund.
Laboratorerna skulle kunna åläggas att under viss del av året — förslagsvis
tre månader — tjänstgöra på annan plats.

Medicinalstyrelsen framhåller likaledes de praktiska svårigheter, som
kunna uppstå genom den föreslagna anordningen med rörliga laboratorer.
Styrelsen ifrågasätter, huruvida inte var och en av de institutioner, som
skola deltaga i forskningsverksamheten, borde förses med en laboratorsbefattning
för flygmedicinsk forskning.

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Flygmedicinska utredningskommittén har föreslagit
omedelbart inrättande av alla de tre laboratorstjänster i flygmedicin, som
flygmedicinska utredningen ansett önskvärda. De skäl, som föranlett förslaget
om inrättande tills vidare av endast två sådana tjänster, ägde nu icke
längre samma bärkraft. En laborator borde ha sin verksamhet förlagd till
gymnastiska centralinstitutet, en till karolinska institutets fysiologiska institution
och en till universitetets i Lund fysiologiska institution. Kommittén
hade erfarit, att inom en nära framtid personer med för dessa befattningar
lämpad utbildning samt med intresse för uppgiften komme att
finnas tillgängliga.

Kommittén har i anslutning till vad som framhållits i remissyttrandena
från chefen för flygvapnet och medicinalstyrelsen funnit, att laboratorerna
böra ha sin huvudsakliga tjänstgöring knuten till viss bostadsort. För att
tillgodose behovet av deras arbete i viss utsträckning även på annan ort
syntes böra stipuleras skyldighet för dem att högst tre månader varje år
tjänstgöra på annan ort än bostadsorten. Beträffande laboratorernas avlöning
har kommittén funnit de av flygmedicinska utredningen föreslagna
arvodena allt för låga. Kommittén har anfört:

Med hänsyn till önskvärdheten att till dessa tjänster kunna knyta personer,
som verkligen äro skickade att öppna vägar för en betydelsefull och
i vårt land föga beaktad forskningsgren, anser kommittén, att de av flygmedicinska
utredningen föreslagna arvodena äro alltför låga. De äro beräknade
att motsvara avlöningen i lönegraden Eo 24 med gällande tillägg
eller i avrundat tal 11 200 kronor för år. Kommittén anser, att det lägsta
arvode, som kan anses lämpligt i ett fall som detta, bör motsvara grundlön
i lönegraden Eo 26 med gällande tillägg eller i avrundat tal på I-ort
12 500 kronor för år. Det bör som jämförelse framhållas, att tre av laboratorerna
vid radiofysiska och radiopatologiska institutionerna vid karolinska
sjukhuset, vilka visserligen även äro avdelningsföreståndare, äro placerade
i lönegraden A 28 och att en ytterligare laborator (icke avdelningsföreståndare)
är placerad i lönegraden A 26.

Kommittén föreslår, att arvodena för laboratorerna icke dyrortsgraderas,
eftersom universitetens löner och arvoden för de vetenskapliga befattningarna
(professors- och laboratorslöner, forskar- och docentstipendier, assistent-
och amanuensarvoden) icke äro dyrortsgraderade.

Till resekostnads- och traktamentsersättning åt laboratorerna har kommittén
föreslagit anvisande av ett årligt anslag av 3 600 kronor.

Till arvoden åt tekniska biträden har kommittén föreslagit ett belopp
av 9 000 kronor per laborator och år mot av flygmedicinska utredningen
förordade 4 000 kronor. Summan vore avsedd att ge varje laborator ett
tekniskt biträde av den vid universiteten vanliga typen samt ett mera
högkvalificerat biträde. Arvodesbeloppens storlek borde bestämmas från
fall till fall och efter vederbörande biträdes kvalifikationer.

Medicinska forskningsrådet anser, att laboratorerna böra

213

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

utses av rådet på förslag av den flygmedicinska subkommittén och att de
tekniska biträdena böra tillsättas av sistnämnda kommitté.

Förnyade remissyttranden. Statskontoret har anfört:

Förslaget att laborator i flygmedicin skall åtnjuta arvode motsvarande
extra ordinarie tjänsteman i 25 löneklassen tillkommande avlöning, vill
statskontoret icke motsätta sig under förutsättning att föreskrift meddelas,
att sådan laborators tjänstgöringsskyldighet skall omfatta i medeltal 7
timmar per arbetsdag. Statskontoret anser sig emellertid böra ifrågasätta,
huruvida icke de flygmedicinska laboratorerna redan från början skulle
kunna inplaceras i 26 lönegraden av icke-ordinariereglementets löneplan
för extra ordinarie tjänstemän. Därest tillräckliga skäl icke skulle befinnas
föreligga för eller hinder möta mot en sådan anordning, synes med hänsyn
till att laboratorernas huvudsakliga tjänstgöring skall vara knuten till viss
bostadsort anledning i vart fall saknas, att icke dyrortsgradera arvodena.

Forskningsrådet har till arvoden åt tekniska biträden beräknat ett belopp
av 9 000 kronor per laborator, för vilket belopp ett vanligt biträde
och ett mera kvalificerat skulle kunna anställas. Innan närmare erfarenhet
rörande behovet av tekniska hjälpkrafter vunnits, kan statskontoret icke
tillstyrka vare sig ett större antal biträden per laborator eller högre biträdesarvoden
än som föreslogs av flygmedicinska utredningen nämligen ett
biträde med årsarvode av 4 000 kronor.

Allmänna lönenämnden har ej funnit anledning till erinran beträffande
förslagen rörande arvoden åt laboratorerna och dessas tekniska biträden.
Beträffande frågan om resekostnads- och traktamentsersättningen åt laboratorerna
har lönenämnden anfört följande.

För resekostnads- och traktamentsersättningar åt laboratorerna har räknats
med ett årligt belopp av 3 600 kronor. Beloppet har avsetts att täcka
utgifter för resor för forskning i anknytning till den praktiska flygverksamheten,
för undervisning o. s. v. Lönenämnden vill framhålla, att de
sakkunniga jämväl uttalat, att skyldighet borde stipuleras för laborator att
under högst tre månader av varje år tjänstgöra på annan ort än bostadsorten.
Då lönenämnden — som utgår från att i förutnämnda belopp icke
medräknats kostnaderna för tjänstgöringstraktamenten vid dylik förändring
av tjänstgöringsorten — anser det skäligt, att laborator även i detta
fall får komma i åtnjutande av traktamentsersättning, får lönenämnden
föreslå, att medelsbeloppet i erforderlig utsträckning uppräknas för dessa
ersättningars bestridande. Lönenämnden vill vidare framhålla, att nu ifrågavarande
traktamentsersättning torde böra anpassas efter det tjänstgöringstraktamente,
som utgår enligt bestämmelserna i 4 § tilläggsbestämmelserna
till civila avlöningsreglementet.

A aslag sberäkning ar.

Flygmedicinska utredningen har, såsom framgår av det
föregående, i engångskostnader beräknat (50 000 + 100 000 + 60 000 +
+ 100 000 + 60 000 =) 370 000 kronor för anskaffande av fast och rörlig
apparatur samt (230 000 + 56 000 —) 286 000 kronor för vissa byggnadsarbeten
vid karolinska institutet och medicinska fakulteten i Lund. Där -

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

jämte har utredningen föreslagit anvisande av 5 500 kronor till nyanskaffning
av möbler och andra inventarier för flygmedicinska forskningsnämnden
samt 5 000 kronor till en första uppsättning litteratur till nämndens
bibliotek. Av utredningen beräknade engångskostnader uppgå sålunda till
sammanlagt (370 000 -f- 286 000 -j- 5 500 + 5 000 =) 666 500 kronor.

De årliga kostnaderna ha av utredningen angivits till 142 900 kronor,
varav 75,000 kronor avse egentliga driftkostnader för apparatur, försöksobjekt
m. m., 40 400 kronor arvoden till ersättningar åt laboratorerna
(22 400 kronor), tekniska biträdena (8 000 kronor) och tillfälligt arbetande
forskare (10 000 kronor), samt återstoden, 27 500 kronor, omkostnader för
forskningsnämndens verksamhet. Sistnämnda kostnader fördela sig så -

lunda:

Årsarvoden åt nämndens ledamöter.................... kronor 14 000

Dagarvoden åt tillkallade experter..................... » 1 000

Arvode åt sekreteraren............................... » 3 000

Reseersättningar .................................... » 3 000

Hyra för tjänstelokal ................................ » 3000

Bibliotek och allmänna expenser...................... » 3 500

Summa kronor 27 500.

Flygmedicinska utredningskommittén. Av det föregående
framgår, att kommittén beräknat kostnaderna för apparatur till
(150 000 -f- 20 000 + 20 000 =) 190 000 kronor och för byggnadsarbeten
till (10 000 -f- 83 000 =) 93 000 kronor. I övrigt har kommittén endast
räknat med 5 000 kronor för inköp av litteratur. Sammanlagda av kommittén
beräknade engångskostnader utgöra således (190 000 93 000 -f +

5 000 =) 288 000 kronor.

De årliga kostnaderna har kommittén beräknat till 199 300 kronor, varav
75 000 kronor avse egentliga driftkostnader, 64 500 kronor arvoden åt
laboratorer och tekniska biträden, 3 600 kronor rese- och traktamentskostnader
för laboratorerna, 40 000 kronor arvoden och resekostnader för tillfälligt
arbetande forskare och deras biträden samt experter, anlitade av
subkommittén, 12 000 kronor kommittéarvoden och reseersättningar åt
subkommitténs ledamöter, 1 200 kronor arvode åt sekreteraren samt 3 000
kronor prenumeration på tidskrifter och subkommitténs expenser.

Medicinska forskningsrådet. Beträffande engångskostnaderna
har rådet anslutit sig till utredningskommitténs beräkningar.

I fråga örn de årliga kostnaderna har rådet, som förut nämnts, föreslagit
minskning av anslagsmedlen till arvoden och reseersättningar åt subkommitténs
ledamöter med 9 000 kronor till 3 000 kronor. Vidare har rådet
med hänsyn till svårigheterna att närmare angiva det erforderliga beloppet
föreslagit, att anslagsbeloppet till arvoden och resekostnader till tillfälligt
arbetande forskare m. m. upptages till 20 000 kronor eller 20 000

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

kronor mindre än utredningskommittén förordat, och att Kungl. Maj:t
finge efter särskild framställning från rådet bevilja de ytterligare medel,
som kunde komma att visa sig erforderliga.

Därjämte Ilar rådet föreslagit, att särskilda anslagsmedel skola ställas
till rådets disposition att användas till stipendier för flygmedicinska studier
utomlands. Rådet har räknat med 3 stipendier ä 13 000 kronor, varför
anslagsbehovet för ändamålet skulle uppgå till 39 000 kronor.

De årliga kostnaderna ha sålunda av rådet beräknats till (199 300 —
— 9 000 — 20 000 + 39 000 =) 209 300 kronor.

Statskontoret har avstyrkt förslaget örn anvisande av särskilda medel
till stipendier för flygmedicinsk forskning i utlandet. Därest sådana stipendier
ansåges böra ifrågakomma, borde det till medicinska forskningsrådet
anvisade anslaget till främjande av medicinsk forskning anlitas.

Flygteknikens oerhörda utveckling under senare år har starkt aktualiserat
behovet av medicinska åtgärder för att neutralisera de rubbningar i
flygarens hälsotillstånd, som flygningen kan medföra, och för att i möjligaste
mån stegra flygarens prestationsförmåga. Särskilt under det senaste
världskriget har, främst givetvis i de krigförande länderna men i viss utsträckning
även i andra länder t. ex. Schweiz, ett energiskt och framgångsrikt
forskningsarbete ägt rum på det flygmedicinska området. I vårt
land däremot har av ekonomiska skäl denna gren av den medicinska
vetenskapen kunnat ägnas blott ringa uppmärksamhet. Någon på lösandet
av hithörande frågor direkt inriktad forskningsverksamhet har på det hela
taget icke förekommit, utan de resultat, som likväl nåtts, lia vunnits inom
ramen för det allmänna medicinska forskningsarbetet, särskilt på det fysiologiska
området. Från flygmilitärt håll har under senare år starkt framhållits
angelägenheten av att en vidgad forsknings- och försöksverksamhet
på det flygmedicinska området kommer till stånd även i vårt land. Detta
Ilar ansetts erforderligt bland annat ur den synpunkten, att det under
kriget mött stora svårigheter att få del av de resultat och erfarenheter på
området, som vunnits i andra länder. Även örn man därvidlag för framtiden
har anledning att räkna nied väsentligt gynnsammare betingelser,
synes det dock önskvärt, att möjligheter skapas för vårt land att efter
måttet av sina resurser göra sin insats i det internationella arbetet även
inom det vetenskapligt intressanta och praktiskt betydelsefulla forskningsområde,
som flygmedicinen representerar. Det torde nämligen förhålla
sig så, att en kvalificerad forskningsverksamhet inom landet är en
förutsättning för att vi skola kunna tillgodogöra oss den internationella
flygmedicinska vetenskapens utveckling. Det bör framhållas, att sådan
forskningsverksamhet är av stor betydelse icke blott för uppehållandet av
en god beredskap hos vårt flygvapen, utan även för att vårt civila flyg
skall kunna följa med sin tid i den hårda internationella konkurrensen. Jag

Departe mentschefen.

216

Kungl. Maj:ts -proposition nr £73.

finner mig därför böra tillstyrka, att åtgärder snarast vidtagas för möjliggörandet
av en självständig flygmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet
i vårt land.

I ärendet föreligger ett av flygmedicinska utredningen år 1944 framlagt
förslag rörande ordnandet av den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamheten.
Då vissa av nämnda utredning väckta frågor kommit i ett
annat läge genom tillkomsten av statens medicinska forskningsråd, har
frågan hänskjutits till nämnda råd för fortsatt utredning, varvid en inom
rådet tillsatt särskild flygmedicinsk utredningskommitté verkställt en överarbetning
av utredningens förslag. Det nya förslaget ansluter sig beträffande
grundlinjerna till det ursprungliga förslaget, men innefattar i vissa
speciella frågor avvikelser från detta. Forskningsrådet har — med vissa
smärre erinringar — anslutit sig till utredningskommitténs förslag.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, ha vid vissa medicinska
forskningsinstitutioner i landet, nämligen de fysiologiska institutionerna i
Lund, vid karolinska institutet och vid gymnastiska centralinstitutet, ävensom
vid klinikerna för otiatri och oftalmiatrik vid de medicinska fakulteterna
i Lund och Uppsala vissa problem bearbetats, vilka visserligen icke
haft en direkt flygmedicinsk karaktär, men som likväl stått detta forskningsområde
nära. Med hänsyn till de resurser i fråga örn lokalutrymmen
och apparatur, som sålunda redan finnas vid dessa institutioner, och till
angelägenheten av att ett intensifierat forskningsarbete på detta område
utan tidsutdräkt kan igångsättas, synes det naturligt och lämpligt, att
detta arbete anknytes till ifrågavarande institutioner och kliniker. Därigenom
vinnes även en fruktbärande kontakt med den allmänna medicinens
målsmän. Jag är emellertid icke främmande för tanken, att, såsom medicinska
forskningsrådet framhållit, det med tiden kan visa sig önskvärt, att
därjämte en särskild anstalt för flygmedicinsk forskning kommer till stånd
i anslutning till någon flygplats. Denna fråga torde därför böra ägnas fortsatt
uppmärksamhet.

En förutsättning för en framgångsrik flygmedicinsk forskning är, att de
berörda institutionerna förses med ytterligare personal och med viss för
sådan forskning speciell apparatur. Den personal, som för närvarande finnes,
är otillräcklig för den utvidgade verksamheten. Det torde därför vara
nödvändigt att anställa särskilda forskningskrafter jämte biträden till dessa.
Jag biträder förslaget om inrättandet av befattningar såsom laboratorer
i flygmedicin, varvid jag avser, att envar av fysiologiska institutionerna i
Lund, vid karolinska institutet och vid gymnastiska centralinstitutet skall
förses med en sådan befattning. Med hänsyn till angelägenheten av att till
dessa tjänster knyta kompetenta och i övrigt lämpade personer, är det
givet, att tjänsterna böra förknippas med relativt goda avlöningsförmåner.
Flygmedicinska utredningen har föreslagit ett arvode av 11 200 kronor,
motsvarande bruttolön enligt lönegraden Eo 24 jämte tillägg å I-ort, medan

217

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

flygmedicinska utredningskommittén ansett arvodet böra räknas till 12 500
kronor, i huvudsak motsvarande bruttolön enligt lönegraden Eo 26 jämte
tillägg å I-ort. Jag biträder sistnämnda, av statskontoret och allmänna
lönenämnden tillstyrkta förslag och förordar alltså, att laboratorsarvodena
utgå med 12 500 kronor årligen i ett för allt, varvid jag tillika förutsätter,
att å arvodena icke kommer att utgå någon provisorisk avlöningsförstärkning.
Medelsbehovet för detta ändamål kan alltså beräknas till
(3 X 12 500 =) 37 500 kronor. Såsom flygmedicinska utredningskommittén
anfört torde det böra föreskrivas skyldighet för laboratorerna att under
viss tid varje år, förslagsvis högst 3 månader, tjänstgöra på annan ort än
stationeringsorten. De torde därvid böra komma i åtnjutande av traktamentsersättning.
För detta ändamål samt för resekostnads- och traktamentsersättningar
i övrigt för laboratorerna synes böra beräknas ett anslagsbehov
av i runt tal 5 000 kronor. Laboratorerna böra förordnas av Kungl.
Maj:t på viss tid, förslagsvis högst tre år, efter förslag av det i det följande
föreslagna organet för ledning av forskningsarbetet.

Laboratorerna torde böra erhålla viss teknisk biträdeshjälp. Flygmedicinska
utredningen har föreslagit, att varje laborator erhåller ett biträde,
avlönat med arvode, motsvarande bruttolön i lönegraden Ex 7 jämte tilllägg,
eller i runt tal 4 000 kronor. Flygmedicinska utredningskommittén
har ansett två biträden för varje laborator erforderliga, av vilka det ena
skulle avlönas i enlighet med vad nyss nämnts, medan det andra skulle
erhålla ett något högre arvode eller 5 000 kronor. Jag delar statskontorets
uppfattning, att, innan närmare erfarenheter rörande behovet av tekniska
hjälpkrafter vunnits, medel böra anvisas endast till ett biträde per laborator
och att därvid bör beräknas ett årsarvode av i ett för allt 4 000 kronor.
För ändamålet erfordras alltså (3 X 4 000 =) 12 000 kronor.

Bland den för flygmedicinsk forskning erforderliga apparaturen märkas
i första hand undertryckskammaranläggningar för studium av organismens
reaktioner vid lågt lufttryck. För närvarande finnes en sådan anläggning
vid gymnastiska centralinstitutet. Ytterligare två stationära undertryckskammaranläggningar
ha föreslagits, nämligen en vid fysiologiska institutionen
i Lund och en vid motsvarande institution vid karolinska institutet.
Anläggningarna äro avsedda att erhålla något olika utförande, varigenom
de kunna erbjuda möjligheter till kombinerade undersökningar av skilda
slag. Sålunda är den ifrågasatta anläggningen vid karolinska institutet avsedd
att utrustas med inbyggd tryckfast kabin samt möjligheter till nedkylning
till stratosfärtemperatur (—55°), ävensom med aggregat för åstadkommande
av ett vacuum motsvarande 22 000 meters höjd samt röntgenanläggning.
Med hänsyn till den grundläggande betydelse, undertryckskammare
lia för den flygmedicinska forskningen, har jag icke velat motsätta
mig inrättandet av ifrågavarande anläggningar. Enligt vad jag under
hand inhämtat torde en av anläggningarna komma att användas för ut -

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

forskandet av även vissa navalmedicinska problem. Mot de beräknade
kostnaderna, 50 000 kronor i Lund och 100 000 kronor vid karolinska institutet,
har jag icke funnit anledning till erinran. För den planerade anläggningen
i Lund torde utrymme kunna beredas i en källare till fysiologiska
institutionen, varför man här icke behöver räkna med andra byggnadskostnader
än dem, som belöpa sig på inredandet av nämnda källarutrymmen.
Vid karolinska institutet torde däremot en nybyggnad bli erforderlig.
Jag vill erinra, att 1945 års riksdag anvisat medel till uppförande av nybyggnader
för fysiologiska institutionerna vid karolinska institutet och universitetet
i Lund. Det torde böra uppdragas åt byggnadsstyrelsen att vidtaga
de ändringar i ritningarna för ifrågavarande byggnadsföretag, som föranledas
av vad jag nu anfört. Till frågan örn de merkostnader, som kunna
uppstå genom nu ifrågasatta åtgärder, torde jag få anledning återkomma,
när byggnadsstyrelsens utredning slutförts. Det torde, såvitt nu kan bedömas,
komma att röra sig örn relativt obetydliga belopp. Till ledning kan
nämnas, att byggnadsstyrelsen år 1944 rent preliminärt uppskattade byggnadskostnaderna
för inrättande av en undertryckskammaranläggning vid
karolinska institutet till omkring 83 000 kronor.

Förutom nu nämnda undertryckskammaranläggningar har flygmedicinska
utredningen föreslagit anskaffande av en rörlig undertryckskammare till
en beräknad kostnad av 60 000 kronor. För accelerationsforskningens behov
har utredningen vidare förordat inrättande vid karolinska institutet av en
centrifug eller därmed jämförlig anläggning, vilken kostnadsberäknats till
100 000 kronor. I likhet med flygmedicinska utredningskommmittén och
på av den anförda skäl anser jag, att med anskaffandet av ifrågavarande
utrustning bör tills vidare kunna anstå. Däremot anser jag mig böra biträda
förslaget om inrättande av en klimatkammare vid fysiologiska institutionen
i Uppsala. Mot den beräknade kostnaden härför, 20 000 kronor,
synes icke vara något att erinra. Beträffande behovet av övrig apparatur,
vartill flygmedicinska utredningen hemställt örn ett engångsanslag av
60 000 kronor, ansluter jag mig till utredningskommitténs uppfattning, att
detta bör till större delen kunna fyllas med anlitande av de årliga anslagsmedlen,
varför jag icke är beredd att tillstyrka ett större belopp än 20 000
kronor för ändamålet.

Ledningen av den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamheten
synes böra omhänderhavas av ett särskilt centralt organ. Jag är icke beredd
att nu taga ställning till frågan, huruvida detta organ bör inordnas
under det medicinska forskningsrådet eller om det bör givas en mera fristående
ställning. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att närmare
pröva detta spörsmål. I detta organ synas lämpligen böra ingå föreståndarna
för de tre fysiologiska institutioner, vid vilka flygmedicinsk forskning
närmast är avsedd att bedrivas, vidare ett par representanter för flygvapnet
samt flygassistenten i luftfartsstyrelsen. Ledamöterna torde själva

219

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

böra få utse ordförande. Därest ett fristående organ skapas, synes det viktigt
att sörja för en god kontakt mellan detta och medicinska forskningsrådet.
I överensstämmelse med vad som gäller för medicinska forskningsrådet
och vad jag tidigare förordat beträffande det föreslagna naturvetenskapliga
forskningsrådet, synas ledamöterna icke böra åtnjuta särskilda
arvoden utan endast rese- och traktamentsersättning. Härför beräknar jagett
anslagsbehov av 3 000 kronor. Sekreterarfrågan för det nya organet
synes böra lösas i enlighet med flygmedicinska utredningskommitténs förslag,
enligt vilket en av laboratorerna skulle tjänstgöra som sekreterare
med ett tilläggsarvode av 1 200 kronor. Till expenser synas böra beräknas
3 000 kronor och till en första uppsättning av litteratur ett engångsbelopp
av 5 000 kronor.

Till bestridande av kostnader för annan materiel och apparatur än som
i det föregående berörts ävensom driftkostnader av olika slag för den flygmedicinska
forskningen synas böra anvisas 75 000 kronor.

Jag biträder vidare medicinska forskningsrådets förslag, att till arvoden
och reseersättningar åt tillfälligt anställda forskare och deras biträden
samt till experter, anlitade av det förut ifrågasatta centrala organet, anvisas
ett belopp av 20 000 kronor.

Medicinska forskningsrådet har hemställt om anvisande av 39 000 kronor
till stipendier för flygmedicinska studier utomlands. Varje stipendium
har beräknats till 13 000 kronor. Då det synes vara av största betydelse
för goda resultat av den planerade flygmedicinska verksamheten i vårt
land, att vederbörande forskare beredas tillfälle att i de länder, som kunna
betraktas som föregångare på detta område, sätta sig in i hithörande problemställningar,
vill jag tillstyrka förslaget.

De av mig i det föregående förordade anslagsmedlen torde lämpligen
böra anvisas under ett gemensamt reservationsanslag, förslagsvis benämnt
»Flygmedicinsk forskning». Medel ur anslaget torde böra utbetalas efter
rekvisition av det centrala organ för den flygmedicinska forskningens ledning,
som i det föregående ifrågasatts. Anslaget torde vid bifall till vad jag
i det föregående anfört för nästa budgetår böra uppföras med (37 500 -|--f 5 000 + 12 000 + 50 000 + 100 000 + 20 000 + 20 000 + 3 000 +
+ 1 200 + 3 000 + 5 000 + 75 000 + 20 000 + 39 000 =) 390 700 kronor,
eller i runt tal 390 000 kronor, varav (150 000 -f- 20 000 -j- 20 000 +
-(- 5 000 =) 195 000 kronor avse bestridande av engångskostnader.

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

V. Reglering av anställningsförhållandena för de
underordnade läkarna vid karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet m. m.

1. Inledning.

I en till mig ställd skrivelse den 4 oktober 1945 anförde styrelsen för
Sveriges yngre läkares förening på uppdrag av Sveriges läkarförbund följande.

Villkoren för de vid de statliga kroppssjukhusen anställda underordnade
läkarna ha sedan länge varit föremål för uppmärksamhet från läkarkårens
fackliga organisationers sida. Sålunda vidtogo fackorganisationerna redan i
juli 1939 åtgärder för förbättrande av de synnerligen otillfredsställande
anställnings- och avlöningsförhållandena för nämnda läkare och förhandlingar
i ärendet fördes med direktionen för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.
Med hänsyn till det allvarliga läge, i vilket vårt land råkat
vid stormaktskrigets utbrott, funno sig emellertid läkarorganisationerna förpliktade
att tills vidare godtaga en i och för sig otillfredsställande lösning
av frågorna. Under de gångna krigsåren har icke heller från läkarorganisationernas
sida någon annan åtgärd vidtagits, än att Sveriges läkarförbund
i skrivelse av den 23 november 1943 hemställt om åtgärder för upphävande
av den sedan år 1939 gällande provisoriska regleringen av frågan
örn ersättningen för vissa läkarintyg, vilken framställning dock icke lett
till ändring i sedan nämnda år gällande föreskrifter.

I skrivelse av den 7 juni 1945 påkallades emellertid på nytt förhandlingar
i ärendet med direktionen för karolinska sjukhuset. Vid de i anledning
härav den 18 juni 1945 upptagna förhandlingarna yrkade läkarorganisationerna
vid första förhandlingssammanträdet vissa närmare preciserade
förbättringar. Parterna ha därefter sammanträffat till överläggningar ytterligare
två gånger, men några för läkarparterna godtagbara förslag ha icke
från direktionens sida framlagts, och i vissa av de frågor, i vilka förhandlingar
påkallats, har ej ens läkarparten beretts tillfälle framföra sina argument,
utan har direktionen, oaktat pågående förhandlingar, upptagit förslag
på dessa punkter i sina petita. Den enda fråga, som mera ingående
behandlats, har varit den örn lönesättningen för förste och andre underläkare,
varvid direktionen såsom motbud till våra lönekrav endast erbjudit
en ren överflyttning från extra till extra ordinarie stat med bibehållande
av lönegradsplaceringen.

Med hänsyn till att någon för läkarparten godtagbar överenskommelse
icke kunnat träffas, sågo sig läkarrepresentanterna nödsakade att vid senaste
förhandlingssammanträdet förklara sig icke vilja hos vederbörande
huvudman tillstyrka direktionens anbud för antagande, och vid behandlingen
av frågan i vederbörande beslutande organ hos organisationerna ha
dessa funnit sig icke kunna godtaga de resultat, vartill förhandlingarna lett.

Framställningen utmynnade i en hemställan örn vidtagandet av åtgärder
för förhandlingar med representanter för finans- och ecklesiastikdepartementen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 373. 221

I utlåtande över denna framställning yttrade direktionen för karolinska
sjukhuset följande.

Enligt beslut den 23 juli 1943 har Kungl. Maj:t tillerkänt Sveriges
läkarförbund förhandlingsrätt i förhållande till direktionen jämlikt kungörelsen
den 4 juni 1937 angående förhandlingsrätt för statens tjänstemän.

I skrivelse till direktionen den 7 juni 1945 har läkarförbundet påkallat
förhandlingar angående anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor för de
underordnade läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, varvid
förbundet förklarat sig delegera sin förhandlingsrätt på Sveriges yngre
läkares förening.

Förhandlingar hava därefter förts mellan representanter för direktionen
och sistnämnda förening.

Vid det senaste förhandlingssammanträdet förklarade sig direktionens
representanter allenast kunna hos direktionen tillstyrka en överenskommelse,
avseende förslag om placering av förste underläkare i lönegraden
Eo 23 och andre underläkare i lönegraden Eo 22, medan förbundets representanter
förklarade sig icke kunna hos förbundet tillstyrka en sålunda begränsad
överenskommelse. Ärendet skulle emellertid underställas förbundet.

Sedermera har från föreningen meddelats, att föreningen och läkarförbundet
icke ansett sig kunna godtaga det av direktionens representanter framlagda
förslaget.

Vid sådant förhållande har direktionen funnit sig sakna anledning att
hos Kungl. Majit göra framställning om sådan omreglering av förste och
andre underläkarnas avlöningsförhållanden, som vid förhandlingarna ifrågasatts
av direktionens representanter.

Mot föreningens nu föreliggande framställning örn förhandlingar med
representanter för finans- och ecklesiastikdepartementen har direktionen
icke något att erinra.

Enligt vid direktionens utlåtande fogade avskrifter av protokoll över de
sommaren 1945 förda förhandlingarna påyrkade läkarrepresentanterna vid
första förhandlingstillfället, att uppdelningen i förste och andre underläkare
skulle slopas och dessa underläkare placeras i lönegraden Eo 30, att tredje
underläkarna skulle placeras såsom arvodister, att underläkarna för placering
i löneklass skulle få tillgodoräkna sig motsvarande tjänst hos annan
huvudman, att antalet biträdande överläkare skulle ökas och dessa befattningar
placeras i lönegraden Eo 30 med bibehållen rätt till privat praktik,
att gällande inskränkningar i rätten till ersättning för utfärdade intyg
skulle slopas samt att de båda förste underläkartjänsterna på neurokirurgiska
kliniken skulle placeras i lönegraden A 30.

Vid senare förhandlingstillfällen hävdade läkarrepresentanterna, att de
nuvarande förste och andre underläkarna skulle placeras i Eo 26 (i stället
för i Eo 30).

Den 30 november 1945 bemyndigade Kungl. Majit chefen för finansdepartementet
att tillkalla en utredningsman med uppdrag att verkställa
utredning och avgiva förslag rörande anställningsvillkoren för de underordnade
läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Såsom

222

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

utredningsman tillkallades statskommissarien B. E. Johnsson. Departementschefen
anmodade vidare tre representanter för Sveriges läkarförbund
att överlägga med utredningsmannen med befogenhet för representant att,
därest han funne anledning, vid utredningsmannens betänkande foga särskilt
uttalande i fråga, i vars behandling han deltagit.

Utredningsmannen har den 26 mars 1946 avlämnat utredning och förslag
i ämnet. Häröver ha yttranden avgivits av direktionen för karolinska
sjukhuset efter hörande av föreningen överläkare vid karolinska institutets
undervisningssjukhus, medicinalstyrelsen, statskontoret, allmänna lönenämnden
och Sveriges läkarförbund.

2. Nuvarande förhållanden.

Överläkarna vid ifrågavarande sjukhus äro professorer på karolinska
institutets stat med ett överläkararvode (1 500 kronor) på vederbörande
sjukhus stat.

Underord nade läkare äro skyldiga att biträda överläkaren vid
fullgörandet av dennes åligganden i fråga om sjukvården samt att jämväl
biträda med handledningen av medicine studerande. De underordnade
läkarna kunna indelas i 5 kategorier: biträdande överläkare, biträdande
läkare samt förste, andre och tredje underläkare.

Biträdande överläkare. Dessa åtnjuta arvode av för närvarande 10 600
kronor och äga rätt till privatpraktik. De äro till antalet
6 (de två medicinska och de två kirurgiska klinikerna, kvinnokliniken på
karolinska sjukhuset och neurokirurgiska kliniken på serafimerlasarettet).

Biträdande läkare. Dessa äro till antalet 20. Två av dessa — å Konung
Gustaf V:s jubileumsklinik (radiumhemmet) — äro placerade i lönegraden
Eo 23. De 18 övriga äro arvodister och fördela sig sålunda:

Karolinska Serafimer sjukhuset

lasarettet

	antal	arvode, kronor	antal	arvode, kronor
Medicinska polikliniken.........	1	10 600	1	10 600
Kirurgiska » .........	1	10 600	1	10 600
Kvinno- » .........	1	9 300	1	3 000
Öron- » .........	2	9 300	1	9 300
Ögon- » ......... Psykiatriska kliniken och polikli-	1	9 300	1	9 300
niken ......................	1	10 600	_	__
Röntgendiagnostikavdelningen . ..	1	10 600	1	10 600
Gymnastikavdelningen .........	1	6 800	1	6 800
Neurologiska polikliniken....... Patologiska avdelningen (prosek-	—	—	1	9 300
tor) ........................	—	—	1	9100
Biträdande läkare —	u t o	m de två	vid ra	d i u m-

hemmet — äga utöva självständig praktik.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 223

Underläkare. Dessas antal och löneställning framgå av följande sammanställning.

Förste Andre Tredje

underläkare: underläkare: underläkare:

Lönegrad...................... Ex 23 Ex 22 Ex 18

Begynnelselön (inkl. rörligt tillägg och kristillägg) 9 485 kr. 8 929 kr. 7 001 kr.

Antal: karolinska sjukhuset........... 16 34 7

serafimerlasarettet............. 9 18 6

Summa 25 52 13

Anm. Till angivna löneförmåner kommer enligt beslut av 1946 års riksdag för nästa budgetår
ett provisoriskt lönetillägg av 660 kronor.

Vid karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar finnas dessutom fyra
från anslag under fjärde huvudtiteln avlönade andre underläkare och vid
serafimerlasarettet en assistent å patologiska avdelningen, den senare med
ett arvode av 2 000 kronor för år på lasarettets stat.

Underläkare äger icke utöva självständig prakt
i k. Underläkare må icke utan vederbörande överläkares medgivande avlägsna
sig från sjukhuset längre än som enligt överläkarens bedömande kan
ske utan olägenhet för tjänstegöromålen.

Semesterförhållanden m. m. Semester åtnjutes av biträdande
överläkare och biträdande läkare under 30 dagar med viss förlängning
för läkare å röntgen- och radiumavdelning. Vid annan ledighet än semester
skall vad i civila icke-ordinariereglementet föreskrivits i fråga örn extra
ordinarie tjänsteman äga tillämpning beträffande bland annat biträdande
överläkare och biträdande läkare. I sådant avseende och för bestämmande
av vikariatsersättning i det fall, att befattningarna uppehållas av annan
underordnad läkare vid sjukhuset, samt för tillämpning i övrigt å dem av
det statliga lönesystemets allmänna grunder skola befattningarna anses
tillhöra följande lönegrader och löneklasser, nämligen då arvodet uppgår
till I

10	600	kronor	29 lönegraden,	26	löneklassen
9	300	»	26	» ,	23	»
9	100	»	26	» ,	23	»
6	800	»	22	»	19	»
3	000	»	18	» >	15	»

I övrigt skall för biträdande överläkare och biträdande läkare i tillämpliga
delar lända till efterrättelse, vad som är föreskrivet beträffande extra
tjänstemän.

Underläkare äga åtnjuta semester i samma omfattning som biträdande
läkare.

Tjänstgöringsförhållanden m. m. Härom anför utredningsmannen:
f

224

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Befattning som biträdande läkare och underläkare tillsättes, i den mån
ej annorlunda är särskilt stadgat, av direktionen efter förslag av vederbörande
överläkare genom förordnande på viss tid, som ej utan Kungl.
Maj:ts medgivande må överstiga tre år i sänder.

De biträdande överläkarna och biträdande läkarna äro — med undantag
för de biträdande läkarna å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik —
icke att anse som heltidsanställda. De biträdande överläkarnas tjänstgöring
torde genomsnittligt omfatta mellan hälften och två tredjedelar av full
tjänstgöring. De biträdande läkarna, som i praktiken utöva förestånderskap
a respektive polikliniker, ha en betydligt varierande tjänstgöring
beroende pa dels poliklinikens omfattning, dels ock i vilken utsträckning
läkaren har annan verksamnet. Tjänstgöringen torde emellertid i allmänhet
omfatta minst hälften av full tjänstgöring. Under polikliniktid, då biträdande
läkaren icke är tillstädes, fullgöras arbetsuppgifterna ay underläkare.
Dessa lia dock givetvis att tillkalla biträdande läkaren vid fall av svårare
art. De biträdande överläkar- och biträdande läkartjänsterna rekryteras
för närvarande bland underläkare vilka avvakta erhållande av sjukhusläkartjänst
eller av underläkare, vilka icke avse att fortsätta å sjuklnisbanan
men önska förbereda en övergång till enskild praktik.

Underläkarna äro heltidsanställda vid sjukhusen och äga — som förut
nämnts — icke utöva självständig praktik. Tjänstgöringstiden uppgår i
regel till 7 ä 8 timmar dagligen, vartill kommer icke obetydlig jourtjänstgöring.
Deras tjänstgöring är allt efter omständigheterna förlagd till
klinik eller poliklinik. Enligt föreskrifterna i reglementet (§ 95) må förordnandetiden
icke utan Kungl. Maj:ts medgivande överstiga tre år i sänder.
Något hinder för omförordnande finnes emellertid icke. I praxis tillämpas
dock numera vid ifrågavarande båda sjukhus, att förste underläkare förordnas
på 3 år med möjlighet till 1 års förlängning, andre underläkare
på 2 år med möjlighet till samma förlängning samt tredje underläkare endast
på 1 år. Det bör emellertid understrykas, att dessa begränsningar
gälla förordnanden allenast å en och samma avdelning. Intet hinder möter
således, att en underläkare, sedan möjligheterna till förordnanden på en
avdelning uttömts, söker och erhåller förordnande å annan avdelning.

Beaktas må även, att en läkares tjänstgöring i underläkarställning regelmässigt
fortgår vid olika sjukhus, såväl statliga som andra.

Från sjukhusen inhämtade uppgifter giva vid handen, att de i januari
1946 anställda underläkarnas ålder varierade för tredje underläkare
mellan 25 och 36 år (medeltal cirka 29 y2 år), för andre mellan
30 och 44 år (medeltal omkring 35 år), för förste mellan 32 och 46 år (medeltal
cirka 38 år) samt för samtliga mellan 25 och 46 år. Undersöker
man, hur lång tid efter vunnen legitimation som förflutit, innan förordnande
erhållits i respektive underläkargrader, därvid beträffande karolinska
sjukhuset medtagits även de underläkare, som tidigare varit anställda vid
sjukhuset, finner man medeltalet ligga omkring 1 a 2 år för tredje underläkare,
omkring 5 å 6 år för andre underläkare och omkring 7 ä 8 år för
förste underläkare. Antalet år varierar emellertid betydligt från 1 till över
10 år beträffande andre underläkare och från 3 till över 10 år i fråga om
förste underläkare. De stora variationerna äro en följd av rådande utbildningssystem
men torde även påverkas av att klinikcheferna, som ha att
avgiva förslag till förordnanden, tillämpa olika principer för tjänsternas
besättande.

225

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Särskilda ersättningar. I reglementet för sjukhusen stadgas,
att överläkare så ock annan läkare, som enligt direktionens bestämmande
äger besluta om intagning av patienter, icke må mottaga särskild ersättning
för åtgärd, som står i omedelbart samband med intagning å eller utskrivning
från sjukhusen. Icke heller må sådan läkare mottaga ersättning
för undersökning, behandling eller skötsel av den, som vårdas å allmän
vårdplats, vilket däremot må ske beträffande person, som intagits å enskild
eller halvenskild vårdplats. Annan å sjukhusen anställd än nyssnämnd
läkare må icke fordra ersättning i någon form för behandling eller skötsel
av där intagen person (§ 85). Å poliklinikerna tjänstgörande läkare må icke
av de sjuka uppbära ersättning vare sig för undersökning eller vård (§ 86).
I fråga om intyg gäller, att intyg enligt sjuk jour nalén med upplysning allenast
om orsaken till intagningen samt om tiden därför eller för utskrivning
regelmässigt skall lämnas avgiftsfritt men att i övrigt ersättning skall utgå
enligt av medicinalstyrelsen utfärdad taxa (§38 mom. 2).

Rätten för biträdande läkare och underläkare att uppbära ersättning för
vissa slag av intyg och utlåtanden har i anslutning till 1939 års riksdags
beslut i ämnet erhållit en provisorisk reglering genom Kungl. Maj:ts beslut
den 22 juni 1939, vilket är av följande lydelse:

1. Ersättning för utfärdande av intyg eller utlåtande (läkarbetyg) beträffande
patienter, å vilka lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall
i arbete äger tillämpning, så ock för intyg eller utlåtande (läkarbetyg)
inom annan socialförsäkringsgren eller enligt förordningen den 18 juni 1927
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
skall inkasseras av vederbörande sjukhus. Sådan ersättning må dock
icke uttagas av medellös patient, som själv har att bära kostnaden för
intyg eller utlåtande.

2. Biträdande läkare och underläkare, som vid karolinska sjukhuset utfärdat
intyg eller utlåtande, som i mom. 1 sägs, må av inflytande ersättning
uppbära 50 procent för intyg eller utlåtande beträffande patienter,
å vilka olycksfallsförsäkringslagen äger tillämpning, och 90 procent för
annat intyg eller utlåtande.

3. Vad i mom. 2 föreskrivits skall jämväl gälla beträffande biträdande
läkare och underläkare vid serafimerlasarettet, dock att sådan läkare, vars
förordnande icke utlöper med utgången av budgetåret 1938/39 äger, så
länge han innehar sagda förordnande, uppbära 90 procent av inflytande
ersättning för intyg eller utlåtande beträffande patienter, å vilka olycksfallsförsäkringslagen
äger tillämpning.

Beträffande ifrågavarande ersättningar anför utredningsmannen.

De särskilda ersättningar som kunna tillfalla läkare vid sjukhusen äro
således av två slag, ersättningar för skötsel och vård samt ersättningar
för intyg och utlåtanden. Förstnämnda slag av ersättningar kunna bland
den underordnade läkarpersonalen uppbäras allenast av de biträdande
överläkarna. Någon uppgift örn storleken av dessa läkares inkomster av
ersättningar för vård och intyg har icke funnits tillgänglig.

För de underordnade läkarna i övrigt (d. v. s. biträdande läkare och

Bihang till riksdagens protokoll ldtfi. 1 sami. Nr 273.

15

226

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

underläkare) förekommande särskilda ersättningar torde uteslutande utgöras
av intygsersättningar. För att kunna bilda sig en uppfattning
om storleken av dessa, har utredningsmannen låtit vid sjukhusen
verkställa en undersökning rörande de ersättningar, som under kalenderåret
1945 inkasserats vid sjukhusen d. v. s. ersättningar för intyg, som
avses i Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut den 22 juni 1939. De inkomster,
som kunna tillfalla ifrågavarande läkare för andra intyg, torde — enligt
vad som uppgivits — vara mycket obetydliga. Undersökningen har givit
vid händen, att det sammanlagda beloppet av de till de biträdande läkarna
och underläkarna utbetalda intygsersättningarna utgjorde 26 212 kronor
5 öre vid karolinska sjukhuset och 27 932 kronor 50 öre vid serafimerlasarettet.
Hur dessa belopp fördela sig på olika läkartjänster har icke
visat sig möjligt att konstatera utan att tidsödande undersökningar skulle
ha verkställts. Däremot har uppgift erhållits, hur stort belopp varje enskild
läkare — biträdande läkare, underläkare eller vikarierande läkare —
under året utbekommit. Vid karolinska sjukhuset har högsta beloppet,
3 487 kronor 90 öre, uppburits av en av andre underläkarna å kirurgiska
kliniken. Högsta beloppet vid serafimerlasarettet, 4 042 kronor 60 öre, har
uppburits av en läkare, vilken vikarierat som biträdande läkare samt förste
och andre underläkare å kirurgiska kliniken under tiden 1 januari—14
mars samt 16 maj—31 december.

En fördelning av de för respektive avdelningar redovisade beloppen på
antalet underordnade läkartjänster vid avdelningen utvisar följande resultat.
Antalet tjänster angives inom parentes.

Karolinska sjukhuset.

Bitr. läkare Underläkare Per läkare

Medicinska kliniken....	(1) 149:10	(12)	2 074: 65	(13)	171:05
Kirurgiska » . . . .	(1) 1301:30	(8)	11848: 90	(9)	1461: 12
Kvinno- » . . . .	(1) 43:20	(7)	434: 70	(8)	59: 73
Öron- » . . . .	(o\ *0 W 123:40	(5)	2 478: 70	(7)	364: 33
Ögon- » . . . .	(1)	(4)	904:40	(5)	181:10
Psykiatriska » . . . .	(1) 50:50	(3)	644: —	(4)	173:62
Radiumhemmet.......	(2Eo 23)	(9)	632:80	(11)	62: 60
Röntgendiagnostikavdel-
ningen............	(1) 877:75	(8)	4 082:35	(9)	551:12
Gymnastikavdelningen. .	(1) 400:40	(1)	161:90	(2)	281:15
Summa kronor	(11) 2 949:65	(57) 23 262:40	(68)	385: 47
	Serafimerlasarettet.
	Bitr. läkare	Underläkare	Per läkare
Medicinska kliniken . . .	. (1) 57:80	(n)	3 562:40	(12)	301:68
Kirurgiska » ...	. (1) 589:40	(7) 13 570:70	(8) 1770: —
Kvinnopolikliniken ....	• (1) -	—	—	(1)	—
Neurokirurgiska kliniken	•— —	(6)	251: 20	(6)	41: 86
Neurologiska »	. (1) 374:60	(5)	2 291: 90	(6)	441:41
Röntgenavdelningen . . .	. (1) 3 005: —	(4)	4210: —	(5) 1443:60
Öronpolikliniken......	• (1) -	—	—	(1)	—
Ögonpolikliniken......	. (1) 19:50	—	—	(1)	19: 50
Gymnastikavdelningen .	• (1) -	—	—	(1)	—
Summa kronor (8) 4 046: 30	(33) 23 886: 20	(41)	681:28

Kungl. Majlis proposition, nr 273.

227

3. Anställnings- och avlöningsvillkor för underordnade
läkare vid andra kroppssjukhus.

För möjliggörande av en jämförelse mellan rådande förhållanden vid
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet å ena sidan och vid andra
kroppssjukhus å andra sidan har utredningsmannen lämnat följande redogörelse
för anställnings- och avlöningsvillkoren vid landstingssjukhusen,
Stockholms stads sjukhus och akademiska sjukhuset i Uppsala.

Beträffande förordnandetidens längd gäller vid dessa sjukhus enligt 16 §
sjukhuslagen (sv. förf. sami. nr 1044/1940), att den icke utan Konungens
medgivande må överstiga tre år i sänder.

För underläkarna vid landstingssjukhusen har under år 1944 träffats
överenskommelse för åren 1945 och 1946 mellan landstingens centrala lönenämnd
och Sveriges läkarförbund angående anställnings- och avlöningsförhållandena,
vilken överenskommelse nu godtagits av samtliga landsting.
Enligt bestämmelserna skall underläkare åtnjuta kontant lön å 6 600 kronor
i lägsta löneklass jämte familjebostad örn tre rum och kök och hembiträdesrum,
värderad till å E-ort och högre dvrorter 1 800 kronor. Å den
kontanta lönen jämte värdet av förmånen av familjebostad skall utgå tilllägg
efter 19,6 procent. De totala löneförmånerna uppgå således till 10 046
kronor för underläkare i lägsta löneklassen. Förste underläkares löneförmåner
är i runt tal 359 kronor högre, beroende på större och högre värderad
familjebostad. Efter 3, 6 och 9 års tjänst utgå ålderstillägg å vardera
540 kronor jämte tillägg enligt ovan. Tid, som vederbörande innehaft ordinarie
med tjänstår förenad underläkarbefattning, må tillgodoräknas för
erhållande av ålderstillägg. Extraliikare äger uppbära samma totala förmåner
för år räknat som underläkare.

I överenskommelsen stadgas vidare bland annat att, därest underläkare
äger deltaga i av lasarettsläkare anordnad mottagning för öppen sjukvård,
han skall vara berättigad till den ersättning, som av patienten erlägges.
Underläkare är härvid skyldig tillämpa den taxa samt till sjukhuset lämna
ersättning med belopp, som gäller för lasarettsläkare eller, därest bestämmelser
härom icke finnas fastställda, vad härutinnan kan överenskommas
med respektive sjukvårdsberedning. Därest sådan överenskommelse icke
kan träffas, äger underläkare icke deltaga i av lasarettsläkare vid sjukhuset
anordnad öppen mottagning. Enligt uppgift hava lasarettsläkarna i
allmänhet medgivit underläkarna att deltaga i den öppna vården. Härigenom
har för underläkarna i stor utsträckning beretts möjlighet till icke
oväsentliga extrainkomster. En antydan örn vilka inkomster underläkarna
kunna uppnå, därest de få del av den öppna vården, visar en av landstingsdirektören
G. Beijbom författad uppsats i Sveriges Landstings Tidskrift
1945 häfte 2. Enligt där förekommande uppgifter från Södermanlands läns
landsting skulle de fyra underläkarna vid Eskilstuna lasaretts kirurg-,
öron- och röntgenavdelningar samt de två underläkarna vid Flens lasarett
under 1944 ha uppburit totala inkomster å i genomsnitt 20 000 kronor
(lägst 13 200 kronor och högst 25 600 kronor). Slutligen må nämnas, att
1945 års riksdag (skrivelse nr 174) hemställt örn utredning av frågan örn
beredande av pensionsrätt för underläkare vid statens, landstingens och de
utanför landstingen stående .städernas sjukvårdsinrättningar samt att
spörsmålet i fråga för närvarande är föremål för undersökningar inom 194 4
års pensionsutredning.

228 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

De avlöningsvillkor, för vilka nu redogjorts, gälla jämväl för underläkare
vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund bortsett från de på Lunds
universitets stat upptagna s. k. klinikamanuenserna.

Vid Stockholms stads sjukhus betraktas^ förste underläkare som extra
tjänsteman men avlönings- och andra förmåner — däribland rätt till pension
— tillkomma honom dock enligt de grunder, som gälla för extra ordinarie
tjänstemän. Löneförmånerna utgöras av grundlön å 8 040 kronor för
år jämte rörligt lönetillägg å för närvarande 52 procent. Från grundlönen
avräknas 348 kronor för år som familjepensionsavdrag, vadan den kontanta
lönen uppgår till 11 691 kronor för år. Å andre underläkartjänst, vilken
närmast torde få jämställas med landstingssjukhusens extraläkartjänster
eller läkarutbildningssakkunnigas randutbildningstjänster, utgår
6 000 kronor för år jämte 52 procent tillägg eller således tillhopa 9 120 kronor.
För erhållande av första ålderstillägg som förste underläkare fordras
4i/2 års tjänstgöring efter utnämning till förste underläkare. Viss tillgodoräkning
medgives. Härutöver äga underläkarna uppbära dels inflytande
intygsersättningar, dels ock viss ersättning vid tjänstgöring å poliklinik
samt för jourfall å annan tid än polikliniktid. Ersättningen vid tjänstgöring
å poliklinik har vid icke-kirurgavdelningar bestämts till 1 krona
för betalat besök. Vid kirurgavdelningar äga underläkarna dela visst belopp
per år, vid Sabbatsberg t. ex. 9 000 kronor på 4 läkare. För jourfall
utom polikliniktid äga läkarna själva bestämma ersättningen men skola
erlägga 1 krona till sjukhuset för täckande av dess kostnader. De sammanlagda
extrainkomsterna torde rent approximativt kunna uppskattas till
cirka 10 000 kronor om året för underläkare vid kirurgavdelning och omkring
4 000 kronor årligen för underläkare å andra avdelningar. Förhandlingar
med Stockholms stads sjukhusdirektion rörande underläkarnas anställnings-
och avlöningsvillkor ha nyligen påkallats av Sveriges yngre läkares
förening.

Akademiska sjukhuset i Uppsala. De underordnade läkarna vid detta
statliga sjukhus äro icke reglerade efter samma principer som de underordnade
läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Deras
förmåner utgingo före den 1 juli 1944 på följande sätt.

Antal befatt- ningar		Arv	ode	Tilläggsarvode	Dyrlids-	Summa kronor
Befattning	av stats-medel kronor	av sjuk-huset kronor	(poliklinik- medel) kronor	och kris-tillägg kronor
5	Amanuens, tillika under-läkare ..........	1800	1 800	2200	1573	7 373
2	Poliklinikamanuens ....	2 400	2 400	1 700	1 047	7 547
15	Klinikamanuens......	1500	1 500	2 200	1 311	6 511
1	Klinikamanuens (psyk. klin.)......	3 000	—	—	1 311	4311

Dyrtidstillägg och kristillägg utgingo på arvodet men ej på tilläggsarvodet/Beträffande
poliklinikamanuenserna utgingo sådana tillägg ej heller
på den av sjukhuset bekostade delen av arvodet.

Läkarna erhöllo dessutom fri kost på sjukhuset eller kostersättning, beräknad
till 900 kronor för år.

229

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Vid anmälan av anslagsäskandena för universitetet i Uppsala för budgetåret
1944/45 förordade föredragande departementschefen, att löneförbättring
skulle utgå i form av ett rörligt fyllnadsarvode, vilket borde vara
så stort, att underläkarnas sammanlagda avlöningsförmåner — procentuellt
dyrtidstillägg, kristillägg samt naturaförmåner eller däremot svarande ersättning
inräknade — komme att uppgå till den för motsvarande underläkare
vid karolinska sjukhuset gällande begynnelselönen, omräknad efter
Uppsalas dyrort. Någon skillnad mellan gifta och ogifta underläkare borde
därvid icke göras. De 5 amanuenserna, tillika underläkare, samt de 2 poliklinikamanuenserna
skulle vid beräkningen av fyllnadsarvodets storlek anses
motsvara förste underläkare och övriga amanuenser andre underläkare.

Kungl. Maj:ts i enlighet härmed avfattade förslag godtogs av riksdagen.

Underläkarnas vid akademiska sjukhuset i Uppsala avlöningsförmåner
ha således från och med den 1 juli 1944 anpassats efter de avlöningsförmåner,
som tillkomma motsvarande underläkare vid karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet.

Förutom underläkarna förekomma även ett mindre antal assistent- och
extraläkare med arvoden mellan 2 400 och 6 200 kronor för år.

Till angivna avlöningsförmåner komma särskilda ersättningar för å poliklinik
utfärdade intyg, vilka för kirurg-amanuenser pläga uppgå till cirka
150—200 kronor i månaden och för andra amanuenser omkring 50 kronor
för månad. En poliklinikamanuens å kirurgiska avdelningen uppbär dock
omkring 10 000 kronor örn året i poliklinikavgifter. Inkomster i form av
intygsersättningar å klinikavdelningar tillfalla assistent- och extraläkare.

4. Tidigare utredningar och beslut.

1937 års riksdag. I samband med utredning av frågan om statens övertagande
av serafimerlasarettet ägnades uppmärksamhet även åt spörsmålet
örn avlöningsförhållandena för lasarettets underordnade läkare (stat. off.
utr. 1936: 1, sid. 129 ff). Härvid framhölls bland annat, att löneförmånerna
för all personal vid lasarettet borde anpassas till det statliga lönesystemet,
och de underordnade läkarna jämställas med extra befattningshavare i
statens tjänst, enär det icke syntes lämpligt ålägga befattningshavarna
i fråga att betala pensionsavgifter. Vad beträffar löneställningen, föreslogo
de sakkunniga efter jämförelse med förhållandena vid vissa andra sjukhus
— akademiska sjukhuset i Uppsala, Sabbatsbergs sjukhus, Stockholms läns
centrallasarett i Stocksund samt lasarettet i Norrköping — dels att förste
underläkare och förste amanuenser liksom då vore förhållandet skulle erhålla
något försteg i avlöningshänseende framför övriga underläkare och
amanuenser, dels ock att de tillämpliga lönegraderna borde vara Ex 23
för förste underläkare och förste amanuenser och Ex 22 för de av amanuenserna,
vilka närmast under vederbörande överläkare handhade vården vid
lasarettets olika sjukavdelningar. Utöver dessa båda kategorier skulle enligt
de sakkunniga finnas underläkare (tredje underläkare) med placering i
lönegrad Ex 11. De biträdande läkarna, vilka förutsattes skola äga rätt till
praktik utanför sjukhuset, skulle liksom dittills vara arvodister med i
några fall förhöjda arvoden.

230

Kungl. Marits proposition nr 273.

I det förslag som avläts till 1937 års riksdag (propositionen nr 272 sid.
65; skrivelsen nr 465) biträdde föredragande departementschefen i allt
väsentligt den av de sakkunniga intagna ståndpunkten beträffande de
allmänna grunderna för löneregleringen. Serafimerlasarettets underordnade
läkare skulle således uppdelas i tvenne grupper, biträdande läkare, vilka,
med hänsyn till att de i motsats till de övriga underordnade läkarna hade
rätt att utöva enskild praktik, även i fortsättningen skulle erhålla ersättning
i form av arvode, och underläkare — förste, andre och tredje — hänförliga
under icke-ordinariereglementets extra befattningshavare i lönegraderna
Ex 23, Ex 22 och Exil.

Beträffande underläkarnas inplacerande i det statliga lönesystemet yttrade
departementschefen, att vissa skäl onekligen kunde anföras för förslaget
att bereda dessa läkare extra ordinarie ställning. Det ville emellertid
förefalla, som om befattningshavarna själva i viss mån överskattat betydelsen
av en sådan åtgärd. Uppmärksammas finge även, att utredning icke
förelåge rörande vilken återverkan ett beslut i den antydda riktningen
skulle hava på motsvarande avlöningsspörsmål vid universiteten och undervisningssjukhusen
i Uppsala och Lund. Departementschefen ansåge sig
icke böra då gå längre än att förorda förslaget örn att ifrågavarande befattningshavare
erhölle ställning som extra tjänstemän med vissa förmåner
därutöver.

Förslaget godtogs av riksdagen med den jämkningen, att tredje underläkarna
placerades i 15 lönegraden, vilken löneställning ansågs bättre motsvara
arten och omfattningen av dessa läkares tjänstgöringsskyldighet.

Vid 1937 års riksdag upptogs även spörsmålet om personalorganisationen
vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik och förslag framlades om inrättande
vid kliniken av bland annat två befattningar som biträdande läkare
i lönegrad Eo 23 (propositionen 272 sid. 142, 164, 169, 174 och 180). Med
anledning av erinringar från allmänna civilförvaltningens lönenämnd och
statskontoret mot förslaget örn extra ordinarie ställning för dessa läkare
framhöll karolinska sjukhusets direktion, att läkarna i fråga skulle vara
fast anställda vid kliniken och ha hela sin arbetsuppgift förlagd dit samt
att de intoge en helt annan ställning än underläkarna. De utövade i motsats
till andra biträdande läkare icke någon privatpraktik. Departementschefen
anslöt sig till direktionens förslag i detta avseende, och förslaget
godtogs även av riksdagen.

1939 års riksdag. I samband med framläggande för 1939 års riksdag
(propositionen nr 206 sid. 62; skrivelsen nr 352) av organisationsplan för
karolinska sjukhuset kom frågan örn de underordnade läkarnas ställning
och avlöning ånyo under omprövning och föredragande departementschefen
yttrade därvid, att löneställningen för dessa befattningshavare anslutits
till den lönegradsplacering, som bestämts för motsvarande personal vid
serafimerlasarettet. En av föreningen Läkare i underordnad ställning, förordnade
av karolinska sjukhusets direktion, väckt fråga om förbättrade

231

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

löneförmåner för tredje underl åkarna ansåg departementschefen böra beaktas
i samband med pågående utredning av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga
rörande löneställningen för de yngre sjukhusläkarna. Förslaget
biträddes av riksdagen.

Vid samma riksdag beslöts även inrättandet av en särskild patologisk
avdelning vid serafimerlasarettet med en arvodesavlönad prosektor som
föreståndare och en assistent (amanuens) till biträde. Assistentens arvode
bestämdes till 2 000 kronor för år utan rätt till dyrtidstillägg.

Vidare genomfördes en provisorisk lösning av spörsmålet
om rätten för de underordnade läkarna till ersättning
för vissa intyg och utlåtanden. Redan 1937 års riksdag
uttalade sig i denna fråga i princip för ett upphävande av rätten till ersättning
för utfärdande av intyg eller utlåtande beträffande sådana poliklinikpatienter,
på vilka bestämmelserna i lagen om olycksfall i arbete ägde
tillämpning, och 1938 års riksdag (skrivelsen nr 174) ansåg önskvärt, att
— såsom departementschefen förutsatt — den fortsatta utredningen i
ämnet toge sikte på spörsmålet, huruvida icke motsvarande åtgärder borde
vidtagas även i fråga örn ersättning för likartade intyg och utlåtanden
inom övriga socialförsäkringsgrenar och enligt militärersättningsförordningen.
Vid frågans närmare utredning yttrade sig bland annat statskontoret,
som förordade den provisoriska anordningen, att de underordnade
läkarna skulle av inkomster från olycksfallsförsäkringsintyg uppbära 90
procent, så länge de innehade då löpande förordnanden, samt därefter 50
procent. Frågan om ersättning för övriga av riksdagen berörda intyg och
utlåtanden borde, då utredning icke förebragts, hänskjutas till 1938 års
hälso- och sjukvårdssakkunniga. I sitt yttrande i ärendet anslöto sig nämnda
sakkunniga till statskontorets förslag beträffande ersättningar för olycksfallsförsäkringsintyg
samt uttalade sig i övrigt för direktionens för karolinska
sjukhuset förslag, att ersättning för intyg och utlåtanden inom
övriga socialförsäkringsgrenar och enligt militärersättningsförordningen
borde fördelas med 90 procent till läkaren och 10 procent till sjukhuset.
Departementschefen fann sig böra tillråda en lösning av frågan i anslutning
till de riktlinjer, som angivits av statskontoret och nämnda sakkunniga
i deras yttranden i ärendet. 1939 års riksdag beslöt i enlighet härmed.

1940 års riksdag (propositionen nr 143; skrivelsen nr 321). Statsmakternas
beslut beträffande löneställningen för tredje underläkare samt i intygsersättningsfrågan
ledde sommaren 1939 till en konflikt mellan direktionen
för karolinska sjukhuset och Sveriges läkarförbund, varvid flertalet underordnade
läkare vid serafimerlasarettet begärde entledigande från dem meddelade
förordnanden vid sjukhuset. Efter förhandlingar mellan parterna
hävdes konflikten genom en överenskommelse den 10 september 1939, i
vilken direktionen utfäste sig bland annat att i sina anslagsäskanden för
1940/41 hemställa om tredje underläkarnas placering i lönegraden Ex 18,

232

Kungl. May.ts proposition nr 273.

Direktionens i enlighet härmed till Kungl. Majit framställda förslag förordades
av departementschefen och godtogs av 1940 års riksdag.

1940 års betänkande av de s. k. läkarintyg ssakkunnig a. De sakkunniga,
vilka hade att taga under omprövning gällande bestämmelser rörande utfärdande
av samt ersättning för läkarintyg, såvitt anginge socialförsäkringens
olika områden ävensom kroppsskada, ådragen linder militärtjänstgöring,
hava i sitt betänkande konstaterat, att rätten att utfärda läkarintyg
tillkomme legitimerade läkare och med dem enligt lagen om behörighet
att utöva läkarkonsten jämställda personer, att någon skyldighet för
läkare i allmänhet, i tjänst anställda och andra, att utfärda intyg icke
funnes, men att för vissa grupper läkare, provinsialläkare och med dem
jämställda samt sjukhusläkare, föreskrivits skyldighet att utfärda vissa
intyg enligt sjukjournalen.

Läkarintygssakkunniga lia i princip funnit riktigt och naturligt, att den,
som önskade erhålla ett läkarintyg, erlade en skälig ersättning för den
prestation, som kunde anses sammanhänga med intygets utfärdande. Skyldighet
att erlägga ersättning syntes också utgöra en önskvärd regulator
mot ett eljest ohämmat krav på utfående jämväl av intyg, varav något
legalt behov icke förelåge. Skulle alltså en ändring genomföras i den dittills
regelmässigt tillämpade principen, att ersättning helt tillfälle vederbörande
läkare, måste detta innebära antingen att ersättning tillfölle annan
än läkaren — såvitt anginge sjukhusläkare huvudmannen — eller att ersättningen
delades mellan huvudmannen och läkaren. Förutsättning härför
vore enligt båda alternativen, att utfärdandet av de intyg, varå principen
skulle äga tillämpning, gjordes till ett läkarens åliggande i tjänsten. Någon
principiell anledning, att, därest nya ersättningsgrunder skulle genomföras,
låta dessa omfatta allenast vissa intyg såsom enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 22 juni 1939 beträffande karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
förelåge icke enligt de sakkunnigas mening.

De sakkunniga ha erinrat, att den öppna vården gåve läkaren inkomst
såväl av intyg som — och i övervägande omfattning — av vård och behandling.
En organisatorisk förändring, innebärande att intygsutfärdandet
införlivades med sjukhusens uppgifter, utgjorde ett självständigt spörsmål
och stöde även i samband med läkarens avlöningsförhållanden, enär vid
bestämmande av läkarnas fasta lön hänsyn tagits till deras inkomst av
öppen vård. Även örn intygsutfärdandet bleve ett läkarnas åliggande i
tjänsten, medförde icke detta i och för sig, att intygsersättningen tillfölle
huvudmannen. Denna fråga bleve ytterst beroende på avgörandet, efter
vilka grunder ersättning för sjukhusläkarnas tjänsteåligganden skulle utgå,
vilket vore ett avlöningsspörsmål.

På angivna skäl ansåge sig de sakkunniga vid sitt ställningstagande till
vem intygsersättningen borde tillfalla, icke befogade att ingå på den inverkan,
avlöningssynpunkter och därmed sammanhängande organisatoriska
frågor kunde utöva på detta spörsmål. Avlönings- och organisationsfrågorna
funne de sakkunniga vara av den beskaffenhet och storleksord -

233

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

ning, att de icke borde företagas till granskning och avgörande allenast
med intygsersättningen såsom utgångspunkt. Det vore emellertid uppenbart,
att vid avvägning av alla på intygsersättningsfrågan inverkande omständigheter
erforderlig hänsyn även måste tagas till avlöningssynpunkter.
I den mån läkarnas avlöningsförhållanden jämväl av annan anledning än
intygsersättningen befunnes böra bliva föremål för omprövning, borde i
detta sammanhang ett övervägande komma att ske, huruvida enhetliga
avlöningsprinciper vore av den vikt, att med hänsyn härtill ändring av
nuvarande förhållanden angående intygsersättningen kunde anses påkallad.

Ur de synpunkter de sakkunniga med hänsyn till socialförsäkringen haft
att beakta rörande det otvivelaktigt centrala spörsmålet i sitt uppdrag,
nämligen frågan om intygsersättningens uppbärande, funne de sakkunniga
icke anledning föreslå ett frångående av den i allmänhet gällande principen,
att ersättningen tillfölle läkaren. Införandet av en anordning, varigenom
intygsersättningen helt eller delvis skulle tillfalla huvudmannen,
komme enligt de sakkunnigas mening icke att innebära ökad säkerhet med
avseende å intygens kvalitet eller att på annat sätt för socialförsäkringen
innebära någon förmån.

I särskilt yttrande av kommittéledamoten, riksgäldsfullmäktigen Ernst
Eriksson, uttalar denne, att den vårdavgift, patienten hade att erlägga, borde
inkludera även ersättning för intyg, varför särskild ersättning härför icke borde
utgå. Huruvida vårdavgiften skulle tillfalla läkaren eller huvudmannen, bleve
då ett avlöningsspörsmål, varvid huvudmannen vore i sin fulla rätt att tillämpa
de principer, han ansåge riktiga.

1942 års betänkande av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga. Spörsmålet
örn de yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden
har gjorts till föremål för utredning av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga,
som den 10 februari 1942 avgåvo betänkande i ämnet
(stat. off. utr. 1942:4). För de sakkunnigas förslag, som berörde samtliga
yngre sjukhusläkare i landet, anställda vid statliga och kommunala sjukhus
ävensom vid icke-statliga sjukhus med annan huvudman än landsting
eller primärkommun, skall här lämnas en kort sammanfattning, i vad
förslaget berör de underordnade läkarna vid statens kroppssjukhus.

De allmänna utgångspunkterna för en reglering av anställningsvillkoren
för de underordnade läkarna vid statens kroppssjukhus angåves i betänkandet
vara, å ena sidan, att för dessa läkare icke kunde ifrågasättas en
principiellt förmånligare löneställning, än som fastställts för befattningshavare
med motsvarande utbildning och ansvar vid andra statens sjukhus
och, å andra sidan, att det finge anses uteslutet att vid avvägandet av löneställning
och arbetsvillkor tillämpa andra grundsatser än dem, som varit
bestämmande vid regleringen av hithörande förhållanden för statens befattningshavare
i allmänhet. I anslutning härtill underströke de sakkunniga,
att en förbättring av avlöningsförmånerna ansetts kunna ske allenast
under den av riksdagen uttryckligen uppställda förutsättningen, att regleringen
förbundes med det villkoret, att rätt till ersättning i annan ord -

234 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

ning för arbete, som utfördes under eller i samband med tjänstens utövande,
icke medgåves.

Beträffande löneställningen funne de sakkunniga, att ett strängt fasthållande
av den löneställning, som kunde betecknas som normerande för
befattningshavare med jämförlig utbildning, närmast skulle leda till en
placering av förste underläkare i 26 och av andre underläkare i 21 lönegraden.
Emellertid förelåge beträffande läkarna en del omständigheter,
som måste tillmätas särskild betydelse. De sakkunniga angåve här den
ojämna arbetsbelastning, som karakteriserade sjukhusläkarnas tjänstgöring,
vartill komme, att arbetet regelmässigt inneslöte ett beredskapsmoment.
Det borde icke heller lämnas obeaktat, att det vore av synnerlig
betydelse för sjukvården, att väl kvalificerade läkarkrafter stöde till förfogande
för rekryteringen av förste och andre underläkartjänsterna. Med
särskild styrka gjorde sig detta krav gällande för undervisningssjukhusens
del, där de äldre underordnade läkarna hade en stor andel i läkarkandidaternas
praktiska utbildning. Sistnämnda synpunkter hade varit bestämmande
för lönesättningen för de underordnade läkarna vid sinnessjukhusen,
och de sakkunniga ansåge sig därför — under förutsättning att avlöningen
bleve bestämmande för inkomsten å tjänsten — böra förorda
samma lonegradsplacering som för sinnessjukhusens motsvarande läkare
eller alltså Eo 28 för förste underläkare och Eo 26 för andre underläkare.
För tredje underläkare föresloge de sakkunniga ingen förändring av den
genom 1940 års riksdagsbeslut fastställda lönegradsplaceringen. Såsom en
fjärde grupp underläkare skulle tillkomma aspirantläkare med ett arvode
av i Stockholm 5 100 kronor i ett för allt. Antalet erforderliga underläkartjänster
skulle således fördelas på fyra grupper, varvid allenast läkare, som
närmast under sjukhusavdelningens chef handhade ledningen av kliniken
eller polikliniken, skulle erhålla ställning som förste underläkare. Antalet
andre underläkarbefattningar föresloges även skola begränsas. Förslaget
innebure beträffande de vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset
då förefintliga underläkartjänsterna, inklusive två befattningar som biträdande
läkare vid radiumhemmet, följande förändringar.

Fördelning 1941/4.2 De sakkunniga

l:e underläkare .......................... 29 17

2:e » 46 31

3:e » 11 21

Aspirantläkare .......................... — 17

Antalet högre underläkartjänster skulle således i samband med regleringen
minskas från (29 + 46 =) 75 till (17 -f- 31 =) 48.

I fråga om rätten till ersättning för utfärdande av intyg och utlåtanden
anförde de sakkunniga, att de icke kunde finna bärande skäl föreligga att
å de i statens tjänst anställda underordnade läkarna tillämpa andra principer
i fråga om löneförmånernas utgående, än som regelmässigt gällde för

235

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

andra statens befattningshavare. De sakkunniga anslöte sig fördenskull
helt till den av riksdagen hävdade uppfattningen i denna fråga och underströke
särskilt, att därest sportelinkomster alltjämt i viss utsträckning
skulle tillkomma befattningshavarna, anledning saknades att för de statliga
sjukhusens del vidtaga någon ändring i de av 1937, 1939 och 1940 års
riksdagar fastställda avlöningsförmånerna för de underordnade läkarna vid
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

1938 års hälso- och sjukvårdssakkunnigas förslag beträffande de yngre
sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden lia hittills icke
föranlett några åtgärder från statsmakternas sida.

Läkarutbildning ssakkunniga. I betänkandet med överarbetning av förslag
angående läkarutbildningen (stat. off. utr. 1945:57) samt i betänkandet
med utredning och förslag angående läkarutbildningen (stat. off. utr.
1945: 56) ha de s. k. läkarutbildningssakkunniga avgivit en del förslag, som
äro av väsentligt intresse i föreliggande fråga.

I förstnämnda betänkande ha de sakkunniga sålunda framlagt förslag
till sådan begränsning av studietiden för medicine studerande, att medicine
licentiatexamen skulle normalt kunna avläggas på 15 terminer, vilket
ansetts möjliggöra någon minskning av studietiden.

I sitt andra betänkande ha nämnda sakkunniga erinrat, att utbildningen
efter licentiatexamen framför allt erhölles genom tjänstgöring i underordnad
ställning vid sjukhus, men att vissa svårigheter för närvarande förelåge
att erhålla underläkarförordnanden. De äldre underläkarna holle sig
nämligen kvar vid sjukhusen i hopp att slutligen nå en definitiv tjänst och
stängde härigenom tillgängliga utbildningsplatser. För att erhålla förordnande
som underläkare vid odelat lasarett fordrades således i allmänhet
4 till 5 tjänstgöringsår och vid kirurgisk eller medicinsk avdelning 5 till 6
tjänstgöringsår. Det vore enligt de sakkunniga tydligt, att en ändring
måste komma till stånd, så att de möjligheter till utbildning, som de underordnade
läkartjänsterna vid sjukhusen erbjöde, kunde rättvisare fördelas.

De sakkunniga lia vidare framhållit, att de underordnade läkartjänsterna
borde regleras med hänsyn till såväl sjukvården som läkarutbildningen.
Ur begränsad sjukhussynpunkt vore det emellertid lämpligast, att den mest
meriterade förordnades på en underläkartjänst, och i allmänhet även att
de underordnade läkarna finge gå livar längre tid på sina tjänster. Ur utbildningssynpunkt
åter vore det nödvändigt, att de unga läkarna erhölle
tillfälle att genom sjukhustjänstgöring komplettera sin tidigare utbildning.
De sakkunniga ha därför funnit vissa tjänster böra reserveras för detta
ändamål och förordnadetiden begränsas med hänsyn till dessa läkares behov
av utbildning. De sakkunniga benämna dessa utbildningstjänster
underläkartjänster och extraläkartjänster.

Beteckningen förste underläkartjänst ha de sakkunniga reserverat för
sådana tjänster, vilka icke äro utbildningstjänster. Förste underläkare
skulle redan vid tillträdande av tjänsten äga fullgod specialistutbildning

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

och borde i allmänhet kunna räkna med att avancera på sjukhusbanan.
Antalet dylika tjänster borde lämpligt avvägas i förhållande till antalet
chefstjänster. Förordnande på förste underläkartjänst borde lämnas på
3 år, och omförordnande skulle kunna erhållas.

Läkarnas utbildning efter legitimationen lia de sakkunniga uppdelat i
grundutbildning, som alla läkare borde komma i åtnjutande av, specialistutbildning
för blivande specialister, och randutbildning för läkare, som
hade behov av utbildning inom gränsområdena till det egna verksamhetsområdet.

Grundutbildning skulle enligt de sakkunniga kunna fullgöras antingen
å 3-årstjänster, närmast motsvarande de nuvarande andre underläkartjänsterna,
eller å 1-årstjänster, benämnda extraläkartjänster med lön enligt
gällande överenskommelse mellan landstingens centrala lönenämnd och
läkarförbundet. Omförordnande skulle icke förekomma. Grundutbildningen
skulle förläggas till odelade lasarett samt allmänna medicinska och kirurgiska
avdelningar. Ett-årstjänster skulle kunna finnas även vid undervisningssjukhusen.

Efter genomgången minst 3-årig grundutbildning skulle vidtaga specialistutbildning
å särskilda härför avsedda tjänster, företrädesvis vid undervisningssjukhusen.
Förordnande har föreslagits avse 1 år, varefter — örn
vederbörande visat sig lämplig för fortsatt utbildning — omförordnande
meddelas för återstående tid, varierande för olika specialiteter men omfattande
högst 3 år.

För tillgodoseende av behovet av randutbildning ha de sakkunniga tänkt
sig tjänster av ur vissa synpunkter två olika slag. Inom medicin och kirurgi
måste särskilda randutbildningstjänster inrättas, lämpligen vid de stora
kommunala sjukhusen. Inom övriga specialiteter föreslå de sakkunniga inga
grundutbildningstjänster men förorda i viss utsträckning, att även de
mindre avdelningarna utnyttjas för specialistutbildning (t. ex. en del ögonavdelningar
och barnavdelningar). I den mån så ej sker, måste de underordnade
läkartjänsterna vid dessa avdelningar få karaktären av antingen
förste underläkartjänster eller randutbildningstjänster. Förordnandetiden
har i allmänhet ansetts böra begränsas till 1 år utan rätt till omförordnande.

I fråga örn antalet tjänster av olika slag synas de sakkunniga ha räknat
med att vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet i stort sett antalet
förste underläkartjänster skulle bli oförändrat samt antalet specialistutbildningstjänster
och ett-åriga grundutbildningstjänster motsvara antalet
andre, respektive tredje underläkartjänster.

5. Nu föreliggande förslag.

Anställning sform.

Utredningsmannen föreslår, att extra ordinarie anställning beredes förste
och andre underläkare samt heltidsanställda biträdande läkare utan rätt

237

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

att utöva självständig praktik samt att för biträdande läkare i övrigt och
biträdande överläkare ävensom för tredje underläkare nuvarande anställningsform
bibehålies.

De biträdande läkare, som utredningsmannen sålunda anser böra beredas
extra ordinarie heltidsanställning, iiro — förutom de båda biträdande
läkarna å radiumhemmet, vilka redan inneha dylik anställningsform — biträdande
läkaren å karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning
och innehavarna av de båda nuvarande förste underläkartjänsterna pa
serafimerlasarettets neurokirurgiska klinik, vilka borde jämställas med
nyssnämnda biträdande läkare.

Utredningsmannen anför:

Vid de förhandlingar mellan direktionen för karolinska sjukhuset och
Sylf1, vilka föregingo Sylfs förenämnda skrivelse till statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet med hemställan om förhandlingar med representanter
för ecklesiastik- och finansdepartementen yrkades från Sylfs sida
dels att de biträdande läkarbefattningarna skulle ersättas av biträdande
överläkartjänster, dels ock att såväl biträdande överläkarbefattningar som
förste och andre underläkartjänster skulle placeras i lönegrad i löneplan Eo
i civila icke-ordinariereglementet med vad beträffade biträdande överläkarbefattningar
bibehållen rätt till privatpraktik. Därjämte hemställdes, att
de två förste underläkarbefattningarna å neurokirurgiska kliniken vid serafimerlasarettet
skulle utbytas mot ordinarie befattningar i lönegraden A 30.

Till stöd för dessa förslag ha läkarrepresentanterna väsentligen anfört,
att enligt deras mening regelmässigt icke funnes några sakliga skäl för en
åtskillnad mellan biträdande läkare och biträdande överläkare. Såväl ansvar
som arbetsuppgifter vore likartade. Kravet på extra ordinarie ställning
föranleddes av de avsevärda kostnaderna för ordnande av pensionsskydd
för vederbörandes familj. Förslaget om inrättande av två ordinarie
läkarbefattningar i 30 lönegraden vid neurokirurgiska kliniken har motiverats
med svårigheterna att inom denna specialitet, inom vilken möjligheterna
att erhålla överläkartjänst vore mer begränsade än eljest, å underläkarbefattning
erhålla för sjukvårdsarbetet erforderliga, tillräckligt kvalificerade
läkare.

Såsom av det föregående framgår, äro — med undantag för biträdande
läkarna å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik, vilka äro extra ordinarie
befattningshavare — såväl biträdande överläkare som biträdande läkare
arvodesanställda med deltidstjänstgöring och rätt att utöva enskild praktik.
Vid överläggningarna med personalrepresentanterna har utredningsmannen
framhållit, att han icke vore beredd framlägga förslag örn pensionsberiittigande
anställning för dessa läkare under annan förutsättning,
än att deras befattningar omändrades till heltidstjänster, och att rätten
att utöva enskild praktik bortfölle. Avlöningsreglementets löneDlaner vore
nämligen uppbyggda med utgångspunkt från att statstjänsten utgjorde
heltidssyssla och befattningshavarens huvudsakliga förvärvskälla. Personalrepresentanterna
förklarade sig icke kunna acceptera en lönereglering
under angiven förutsättning, dock med undantag för biträdande läkaren å
röntgendiagnostiska avdelningen å karolinska sjukhuset. Vid sådant för -

Sveriges yngre läkares förening.

238

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

hållande har utredningsmannen funnit, att — bortsett från sistnämnde
läkare — nuvarande anställningsform bör bibehållas för biträdande överläkare
och biträdande läkare.

Det må i detta sammanhang anmärkas, att endast tre av 20 arvodesanställda
biträdande läkare och biträdande överläkare vid karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet, vilka återfunnits i taxeringskalendern för år
1945, taxerats till lägre inkomster än 15 000 kronor, samt att medelinkomsten
utgjorde icke mindre 24 000 kronor.

Även i fråga örn förste och andre underläkarna kunna — trots att de
äro heltidsanställda — skäl åberopas mot att bereda dem extra ordinarie
ställning. På grund av det gällande förordnandesystemet komma de att
inneha sina förordnanden allenast under begränsad tid och torde aldrig
uppnå pensionsåldern i underläkarställning. Vidare flytta de ofta mellan
kommunala och statliga tjänster. Å andra sidan blir den sammanlagda
tjänstgöringstiden såsom underläkare av ej obetydlig omfattning, särskilt
för de underläkare, som aspirera på lasarettsläkartjänster. I regel torde
nämligen befordringsåldern till lasarettsläkarbefattning hålla sig omkring
40—45 år. Under den långa väntetiden innan pensionsberättigande tjänst
kan påräknas — mellan 10—15 år efter vunnen legitimation — har underläkaren
en pressande tjänstgöring och är därtill mer än andra utsatt för
smittfara. Underläkartiden infaller därjämte under den period, då familjebildning
regelmässigt sker. Erinras må också, att 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga
föreslogo pensionsberättigande tjänster för förste och
andre underläkare, samt att direktionen för karolinska sjukhuset vid de
med Sylf förda förhandlingarna likaledes ansett sig kunna förorda en sådan
reglering.

Utredningsmannen har för sin del funnit övervägande skäl tala för att
extra ordinarie anställning beredes ifrågavarande underläkare.

Någon fastare anställningsform för tredje underläkare har icke ifrågasatts.
Enligt utredningsmannens mening böra de alltjämt anställas såsom
extra tjänstemän.

I fråga örn biträdande läkaren å röntgendiagnostiska avdelningen vid
karolinska sjukhuset har direktionen för sjukhuset i samband med sina
anslagsäskanden för budgetåret 1946/47 anfört att, då denne läkare i regel
saknade möjlighet att inom sin specialitet bedriva privat praktik, samma
möjligheter som för andra biträdande läkare icke förelåge för honom att
mot utgående arvode under någon längre tid kvarstå i befattningen. På
grund av denna omständighet finge det anses föreligga anledning att frångå
det avlöningssystem, som tillämpades beträffande andra biträdande läkare
vid sjukhuset, och att i stället bereda därvarande biträdande läkare en
löneställning, som gåve avdelningen möjlighet att där för en längre tid
bibehålla en erfaren läkare, som kunde övertaga en del av överläkarens
alltför stora arbetsbörda. Direktionen hemställde därför, att den biträdande
läkarbefattningen på avdelningen ändrades till en i lönegraden Eo 26 placerad
biträdande överläkartjänst.

Enligt vad för utredningsmannen uppgivits har arbetsbelastningen på
förevarande avdelning föranlett, att biträdande läkaren i verkligheten har
heltidssysselsättning å sin befattning. Vid sådant förhållande synes intet
vara att erinra mot att denna tjänst i likhet med vad som gäller för befattningarna
såsom biträdande läkare å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik
uppföres å extra ordinarie stat. I samband därmed bör givetvis föreskrivas,

■Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273. 239

att ej heller innehavaren av denna tjänst äger rätt att utöva självständig

praktik. ... .

Vad angår motsvarande befattning å röntgenavdelningen vid serafimerlasarettet
har inhämtats, att innehavaren av denna tjänst icke utnyttjas
i samma omfattning, varför nu gällande anställningsvillkor i detta fall alltjämt
måste anses ändamålsenliga. _ _ ,

Beträffande förhållandena å neurokirurgiska kliniken vid serafimerlasarettet
ina erinras, att direktionen i sina ovannämnda anslagsäskanden föreslagit,
att i stället för de två förste underläkarbefattningarna skulle inrättas
tvenne arvodesbefattningar som förste läkare med ett arvode till vardera
av 14 300 kronor, samt att för dem skulle i tillämpliga delar få gälla
bestämmelserna i 10—15 §§, 19 § samt 20 § 1 mom. första stycket civila
icke-ordinariereglementet, därvid skulle så anses som örn de tillhörde 28
lönegraden 28 löneklassen. Av en till grund för denna hemställan liggande
framställning från klinikchefen framgår, att även detta förslag föranletts
av angelägenheten att till kliniken med dess speciella arbetsuppgifter kunna
knyta och under längre tid behålla tillräckligt utbildade och erfarna läkare.

Utredningsmannen kan icke biträda Sylfs förslag att uppföra dessa tjänster
å ordinarie stat. Med hänsyn till angelägenheten av största möjliga
likformighet inom personalorganisationen måste utredningsmannen emellertid
hysa betänkligheter även mot ett bifall till direktionens hemställan
att här'' inrätta en ny typ av arvodesbefattningar. Såvitt framgår av vad
direktionen anfört och i övrigt kunnat utrönas, torde ifrågavarande tjänster
närmast vara att betrakta såsom biträdande läkarbefattningar av samma
slag, som nu finnas å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik och den ovan
behandlade biträdande läkarbefattningen å röntgendiagnostikavdelningen.
Enligt utredningsmannens mening tala därför övervägande skäl för att
även dessa befattningar uppföras på extra ordinarie stat under samma
villkor i fråga om rätt att utöva praktik, som gäller eller föreslagits för
nyssnämnda tjänster.

Tillräckliga skäl för ett tillmötesgående av Sylfs förslag att förändra benämningen
å de biträdande läkartjänsterna till biträdande överläkarbefattningar
anser utredningsmannen icke föreligga.

De likärrepresentanter, med vilka utredningsmannen haft överläggningar,
ha förklarat sig dela utredningsmannens uppfattning, att förste och
andre underläkare böra placeras på extra ordinarie stat under det att samma
krav på en fastare anställningsform icke rimligtvis kunde ställas då det
gällde de på kortare tid anställda tredje underläkarna. Läkarrepresentanterna
lia påyrkat, att även biträdande överläkare och samtliga biträdande
läkare skola beredas extra ordinarie ställning. De anföra i detta hänseende
följande.

De biträdande läkarna och överläkarna göra i de flesta fall heldagstjänst
eller i varje fall betydligt mer än halvdagstjänst vid sjukhuset. Deras nuvarande
placering som arvodister har dels medfört, att. dc icke fått åtnjuta
någon adekvat kompensation för de sista årens levnadskostnadsstegringar,
(lois försätter den dem i ett ur trygghetssynpunkt otillfredsställande läge,
i det sjukdom eller oförmåga att uppehålla tjänsten på andra grunder medför
väsentliga inkomstminskningar. Arvodistställningen medför dessutom,
att varken egen eller familjepension åtnjutes, något som för läkare i de
åldersklasser, varom här är fråga, måste anses synnerligen betänkligt. lie -

240 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

presentanterna vilja framhålla, att inom andra grenar av den statliga sjukvården
förekommer, att läkare med vida kortare daglig tjänstgöringstid
än som nu utkräves av de biträdande överläkarna placerats i lönegrad medförande
pensionsförmån. Så är fallet med militärläkarna vid förbanden.
Inte heller den omständigheten, att de biträdande överläkarna vid sidan
av sin tjänst ha möjlighet att förvärva inkomster i enskild verksamhet, skiljer
dem från nämnda militärläkare, vilka ju regelmässigt bedriva enskild
verksamhet vid sidan av tjänsten och för vilka ju en sadan enskild verksamhet
helt enkelt normalt förutsättes. För övrigt medför arbetsbördan
ofta — exempelvis vid karolinska sjukhusets medicinpoliklinik — att egen
verksamhet icke kan utövas.

Direktionen för karolinska sjukhuset finner det tillfredsställande, att
extra ordinarie anställning föreslagits för det stora flertalet av de underordnade
läkarna. Då ett stort antal underläkare kunde förväntas framdeles
övergå till sådana läkarbefattningar i kommunal tjänst, som äro anslutna
till statens pensionsanstalt, ansåge direktionen synnerligen önskligt,
att i reglementet för denna anstalt intoges bestämmelse örn att tid, varunder
innehavare av sådan befattning tidigare innehaft med pensionsrätt
förenad läkarbefattning i statens tjänst, finge tillgodoräknas såsom tjänstetid
för pension från anstalten.

Medicinalstyrelsen och statskontoret lia tillstyrkt utredningsmannens
ifrågavarande förslag.

Allmänna lönenämnden har framhållit, att med hänsyn till, att innehavarna
av biträdande överläkarbefattningar och biträdande läkarbefattningar
i viss utsträckning komme att rekryteras från de extra ordinarie
underläkarbefattningarna, skäl talade för att jämväl biträdande överläkare
och biträdande läkare bereddes pensionsberättigande anställning. Förutsättning
för att så skulle kunna ske syntes emellertid vara, att viss reglering
av deras arbetsförhållanden genomfördes. Lönenämnden ville i detta
sammanhang erinra, att 1945 års universitetsberedning föreslagit införande
av pensionsrätt för innehavare av docentstipendier m. fl.

Sveriges läkarförbund har med tillfredsställelse konstaterat, att utredningsmannen
föreslagit en fastare anställningsform för de heltidsanställda
underordnade läkarna. Förbundet har icke heller rest invändningar mot
att tredje underläkarna bibehållas å Ex-löneplanen.

Beträffande de biträdande läkarna och biträdande överläkarna har förbundet
anfört:

I fråga om förslaget, att de biträdande läkarna och biträdande överläkarna
skola kvarstå som arvodister, hyser förbundet större betänkligheter.
De biträdande överläkarna inneha samtliga hög kompetens och motsvarande
ålder. Deras arbete är synnerligen självständigt och deras befattningar
kunna under inga omständigheter rubriceras som utbildningsplatser —
i annan mån än att innehavarna deltaga i de studerandes utbildning. Det
vore därför mycket väl motiverat att förläna ifrågavarande befattningshavare
en sådan ställning, att pensionsförmåner för dem kunna påräknas.
Utredningsmannen förmenar att så endast kunde ske, örn heltidsanställ -

241

Kuncjl. Mäj:ts ''proposition nr 273.

ning föreskrevs och rätten till egen verksamhet bortfölle. Gentemot detta
måste förbundet anföra, att heltidsanställning principiellt icke erfordras för
att en tjänsteinnehavare skall kunna erhålla rätt till pension. Beträffande
rätten till verksamhet i egen regi vill förbundet framhålla, att vårt lands
lasarettsläkare av ålder haft såväl rätt till pension som egen verksamhet —
ett system, som medfört stora fördelar för såväl huvudmännen och den
vårdsökande allmänheten som för läkarna själva, vilket sistnämnda förhållande
visserligen torde utgöra en av orsakerna till att denna lämpliga
organisation gjorts till föremål för stegrad uppmärksamhet, men likvisst
icke synes motväga anordningens övriga stora fördelar. Ytterligare bör
understrykas, att de biträdande läkarna, som förestå de stora poliklinikerna,
nedlägga ett arbete, som för flera av dem motsvarar heltidsanställning
och för alla överstiger vad som kan anses motsvara halvtidstjänst.
Effektivt poliklinikarbete kan icke utföras under längre tid än högst G timmar
dagligen på grund av dess utomordentligt pressande natur.

Under sådana omständigheter är en Eo-ställning för de biträdande läkarna
motiverad. Skulle av formella skäl en sådan anses vara ogenomförbar,
borde i varje fall vederbörande arvoden vara av samma storleksordning som
lönen för de högst betalade underordnade läkarna i Eo-ställning. Samma
kan utan inskränkning anföras i fråga om de biträdande överläkarna, vilkas
ansvar knappast kan anses vara mindre än poliklinikföreståndarnas.

Rätt till ersättning för läkarintyg.

Utredningsmannen föreslår, att i samband med löneregleringen beslutas, att
extra och extra ordinarie underordnad läkare icke skall äga uppbära särskild
ersättning för i tjänsten utfärdat intyg, samt att arvodesavlönad
biträdande läkare i likhet med överläkare och biträdande överläkare skall
äga rätt till oavkortad intygsersättning. Utredningsmannen anför:

Av det föregående framgår, hurusom spörsmålet örn de underordnade
läkarnas rätt till ersättning för vissa läkarintyg väcktes vid 1937 års riksdag
och efter närmare utredning bringades till en provisorisk lösning vid
1939 års riksdag, samt att Kungl. Majit i anslutning härtill förordnat, att
biträdande läkare och underläkare vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
skall äga uppbära 50 procent av inflytande ersättning för av
vederbörande utfärdat intyg enligt olycksfallsförsäkringslagen samt 90 procent
för intyg inom annan socialförsäkringsgren eller enligt militärersättningsförordningen.

Av läkarrepresentanterna har liksom tidigare även i förevarande sammanhang
hävdats, att ersättning för intyg och utlåtanden principiellt skulle
tillfalla vederbörande läkare, och krav ha framställts på ett upphävande av
den provisoriska reglering av frågan, som genomfördes vid 1939 års riksdag.
De underordnade läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
borde i detta avseende jämställas med övriga läkare vid såväl
statliga som kommunala sjukvårdsinrättningar.

Den tidigare lämnade redogörelsen om storleken av de intygsersättningar,
vilka tillfallit de biträdande läkarna och underläkarna vid karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet under år 1945, har givit vid handen, att
förevarande spörsmål icke har någon större ekonomisk betydelse annat
än för vissa enstaka befattningshavare. Det har också från läkarrepresentanternas
sida för utredningsmannen framhållits, att läkarnas inställning
till frågan grundade sig icke så mycket på ekonomiska som på

Bihang lill riksdagens protokoll 1S!)G. 1 sami. Nr ''273. Ig

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

principiella skäl. Utfärdandet av intyg måste, har det gjorts gällande, alltid
av läkaren anses som ett arbete, som folie utanför hans egentliga arbetsuppgifter
i sjukvårdens tjänst, och som toge bort mycket av hans
tid för detta ändamål eller för hans vetenskapliga verksamhet. Särskilt för
de läkare, vilka från kommunala sjukhus bomme över till de statliga
kroppssjukhusen, framstode det som otillfredsställande, att icke för intyg
inflytande inkomster liksom vid de kommunala sjukhusen oavkortade tillfälle
vederbörande läkare. Kritiken från läkarnas sida riktade sig även —
och kanske framförallt — mot det nu bestående provisoriet. Man kunde
svårligen motivera, att intygsersättningarna skulle fördelas mellan befattningshavarna
och sjukhuset.

Utredningsmannen har för sin del svårt att förstå de synpunkter, som
av läkarrepresentanterna lagts på detta spörsmål — bortsett från att icke
heller utredningsmannen kan finna sakliga motiv för en bestående uppdelning
av intygsersättningarna mellan läkarna och sjukhuset. Då intygsskrivningen
otvivelaktigt måste anses ingå i läkarnas arbetsuppgifter, synes det
naturligt, att bestyret härmed ersättes i samma ordning som arbetet i
övrigt. Att just utfärdande av intyg och icke exempelvis skrivning av
recept eller i journal bör honoreras särskilt synes knappast övertygande
kunna motiveras. Åtminstone när det gäller heltidsanställda befattningshavare,
lära bärande invändningar icke kunna göras mot att arbetsgivaren
påfordrar, att samtliga i tjänsten förekommande arbetsuppgifter utföras
mot avtalad lön.

Såsom framhållits av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga har också
vid i senare tid genomförda löneregleringar för statsanställda den principen
regelmässigt hävdats, att avlöningen skall, vara bestämmande för inkomsten
å tjänsten. Senast har 1945 års riksdag godtagit förslag om lönereglering
för häradsskrivarna enligt denna princip.

Utredningsmannen håller alltså före, att vid en lönereglering för underläkarna
— innebärande en fastare anställningsform för flertalet av dem —
avlöningen bör utmätas med hänsyn till samtliga förekommande arbetsuppgifter
och kan således icke förorda, att rätten att uppbära ersättning
för intyg eller utlåtanden till någon del bibehålies för dessa läkare. Vad
nu sagts gäller givetvis även ifråga om extra ordinarie biträdande läkare.

Annorlunda ställer sig frågan då det gäller övriga biträdande läkare.
Dessa läkare äro icke heltidsanställda och åtnjuta icke lön enligt fastställd
löneplan, och som förut framhållits har utredningsmannen icke ansett
förutsättningar för närvarande föreligga för en övergång till annan anställningsform.
Härtill kommer att biträdande överläkarna, vilka eljest
äro anställda på samma villkor som dessa biträdande läkare, ävensom överläkarna
äga uppbära oavkortad ersättning för intyg och utlåtanden. Dessa
omständigheter göra enligt utredningsmannens mening, att de betänkligheter,
som ovan anförts mot att extra och extra ordinarie underordnade
läkare få uppbära ifrågavarande sportler i tjänsten, icke framträda med
samma styrka i fråga om de arvodesavlönade biträdande läkarna och icke
heller gärna kunna tillmätas avgörande betydelse vid bedömandet av förevarande
spörsmål, så länge en reglering i berörda avseende icke genomförts
beträffande överläkarna och biträdande överläkarna. I nuvarande
läge måste utredningsmannen finna övervägande skäl tala för att de arvodesavlönade
biträdande läkarna tillerkännas samma förmåner i detta hänseende
som nyssnämnda befattningshavare.

Kunni. Maj:ts proposition nr £73. 243

Utredningsmannen delar läkarrepresentanternas uppfattning, att det nu
rådande provisoriet på förevarande område bör avskaffas och föreslår
för den skull att i samband med löneregleringen beslutas dels att ersättning
för av extra och extra ordinarie underordnad läkare i tjänsten utfärdat
intyg eller utlåtande skall tillfalla sjukhuset, dels ock att de arvodesavlönade
biträdande läkarna skola — i likhet med överläkare och biträdande
överläkare — äga rätt till oavkortad intygsersättning.

De läkarrepresentanter, med vilka utredningsmannen samrått, ha påyrkat,
att samtliga läkare skola tillerkännas full rätt till intygsersättning.
Härutinnan anföra de:

Vi dela utredningsmannens åsikt, att nu gällande provisorium, innebärande
en delning av intygsinkomsten mellan den för intyget ansvarige
läkaren och sjukhuset, är lika godtyckligt konstruerat som det är logiskt
omotiverat. Utredningsmannen, som visserligen i och för sig hävdar, att
utfärdandet av intyg är en prestation, som regelmässigt skall ersättas, gör
härvidlag gällande, att underläkarnas anställning i heltidstjänst skulle medföra
skyldighet för dem att inom arbetstidens ram utfärda alla begärda
intyg, och att ersättningen för arbetet med intygen borde anses inkluderad
i läkarnas fasta löneförmåner. Häremot vill representanterna göra gällande,
att sådan allomfattande skyldighet att utfärda intyg, för vilka ersättning
tillfaller annan än läkaren, icke existerar eller ens ifrågasatts för andra
grupper än heltidsanställda läkare. Avgörandet, om intygen regelmässigt
skola utfärdas på arbetstid eller utom densamma, ställer sig ganska svårt,
eftersom ju läkarna av praktiska skäl icke ha någon fixerad arbetstid. I
själva verket torde det förhålla sig så, att en stor del av intygen utfärdas
utanför skälig arbetstid och många gånger i läkarens hem på ren fritid.
Representanterna hävda också, att ersättningens utgående till den för intyget
ansvarige läkaren är psykologiskt synnerligen motiverat. Intygen innefatta
som regel bedömanden beträffande arbetsförmåga, orsakssammanhang
mellan olycksfall och kroppsskada, utsikter till uppehållande eller
återvinnande av arbetsförmåga genom viss specialbehandling etc. Dessa
bedömanden, i sig själv vanskliga och krävande en särskild analys av det
föregående sjukdomsfallet, medföra ofta betydande ekonomiska konsekvenser
för stat och enskild, och det synes motiverat, att läkarnas prestation
som skiljeman i sådana mål för varje gång skäligen ersättes. Det kan ytterligare
framhållas, att utfärdandet av vissa intyg, speciellt invaliditetsintyg,
falla helt och hållet vid sidan av den egentliga sjukvårdande uppgiften,
för vilken läkaren anställts vid sjukhuset. Representanterna anse sig
icke kunna bära ansvaret för en åtgärd, som beträffande intygsersättningarnas
åtnjutande skulle rubba hittills gällande normer med åsidosättande
av de ovan anförda synpunkterna och anse därför i olikhet mot utredningsmannen,
att provisoriet rörande intygsersättningarna vid statens
kroppssjukhus visserligen skall upphävas, men intygsersättning oavkortad
tillfalla läkarna. Representanterna vilja i övrigt på denna punkt hänvisa
till innehållet i Läkarutbildningssakkunnigas år 1940 avgivna betänkande
angående utfärdande av samt ersättning för vissa läkarintyg (stat. off. utr.
21/1940).

Direktionen för karolinska sjukhuset finner det angeläget, att, innan
slutlig ställning tages till utredningsmannens förslag rörande intygsersätt -

244

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 273.

ningen, en närmare utredning företages rörande likställighet på detta område
med förhållanden på övriga sjukhus. Karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
skulle eljest komma i en undantagsställning i förhållande
till andra sjukhus. I avvaktan på resultatet av en sådan utredning syntes
i varje fall någon försämring ifråga om läkarnas nuvarande rätt till sådan
ersättning icke böra ske. Direktionen erinrar även om att den för närvarande
i reglementet för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet stadgade
skyldigheten att utfärda intyg endast avsåge intyg enligt sjukjournalen och
icke innefattade alla de intyg, som erfordrades för socialförsäkringen. Utredningsmannens
förslag förutsatte således i detta avseende en utökning
av läkarnas nuvarande tjänsteåligganden.

Medicinalstyrelsen anser det ur såväl praktiska som sakliga synpunkter
vara att förorda att införa en sådan fördelning av enligt fastställd taxa
utgående intygsersättning, att läkaren själv erhölle 90 procent och sjukhuset
för sina omkostnader behölle 10 procent.

Statskontoret har förklarat sig icke berett att tillstyrka, att biträdande
arvodesavlönad läkare skulle tillerkännas rätt till full intygsersättning.

Allmänna lönenämnden har föreslagit, att såväl biträdande läkare som
underläkare tills vidare bibehållas vid sin nuvarande rätt till ersättning
för intyg och utlåtanden. Nämnden anför:

Med beaktande av vad som tidigare förekommit ifråga om intygsersättningen
finner allmänna lönenämnden utredningsmannens förslag, att den
begränsade rätt till ersättning för intyg och utlåtanden, som för närvarande
tillkommer biträdande läkare och underläkare vid nämnda sjukhus, skall
upphävas för underläkarnas del, i och för sig icke giva anledning till erinran.
Lönenämnden måste emellertid finna det mindre tillfredsställande att
i nuvarande läge då med hänsyn till vad utredningsmannen anfört angående
betydelsen av vissa pågående eller avslutade utredningar fråga endast
synes vara om en mera provisorisk lönereglering och då — såsom utredningsmannen
föreslagit — överläkare samt biträdande överläkare och biträdande
läkare avsetts skola uppbära full ersättning för sådana intyg
och utlåtanden, helt borttaga ersättningen till underläkarna. Erinras må
ock, att vid såväl Stockholms stads som landstingens siukhus ersättning
alltjämt utgår. Även örn enligt lönenämndens mening rätten till dylik ersättning
principiellt bör upphävas för samtliga läkare vid allmänna sjukhus,
är lönenämnden icke beredd att på grundval av den föreliggande
utredningen förorda någon förändring i nu gällande bestämmelser på förevarande
område.

Sveriges läkarförbund har förklarat sig icke kunna acceptera den av utredningsmannen
föreslagna anordningen ifråga örn intygsersättningens utgående.
Förbundet anför:

Förbundet erinrar, att konflikten vid serafimerlasarettet under sommaren
1939 huvudsakligen föranleddes av att sagda rätt föreslogs bli upphävd
eller mer eller mindre starkt beskuren. När konflikten bilades, träffade
förbundet en överenskommelse, som visserligen icke ansågs nöjaktig, men

245

Kungl. Maj:ts -proposition nr 878.

som accepterades därför att kriget utbrutit. Läkarna ville genom nedläggande
av striden och ett tillsvidare avskrivande av sina önskemåls uppfyllande
ställa sig till förfogande — i en tid som med säkerhet skulle bli
påfrestande för hela vårt land. Förbundet har också under krigsåren avhållit
sig från att till definitiv lösning föreslå de problem, som 1939—1940
icke blevo på tillfredsställande sätt genomarbetade.

Nu ha förhållandena emellertid ändrats, och intygsersättningsfrågan
måste lösas. Den provisoriska anordningen från år 1940 har varje år förnyats.
Den har visat sig olämplig i praktiken; läkarna lia icke alltid kunnat
utfå ens den del av ersättningarna, som enligt bestämmelserna skola tillkomma
dem, en myckenhet improduktivt skrivande och räkenskapsförande
har ägt rum och de summor, för vilket allt detta måst ske, betecknas
av utredningsmannen själv -— med rätta — som oväsentliga. Sjukhusen
ifråga lia åsamkats de utgifter för intygs och utlåtandens utfärdande, som
ursprungligen angåvos utgöra en anledning till att viss andel av intygsersättningarna
skulle tilläggas dem, men vilka innan intygsersättningsprovisoriet
infördes icke existerade.

Förbundet är sålunda helt överens med utredningsmannen när han föreslår
provisoriets ersättande med en mera definitiv anordning. Men förbundet
vill mycket kraftigt understryka, att varken dess centrala ledning
eller dess närmaste berörda avdelningar — Sveriges yngre läkares förening
och Föreningen underordnade läkare, förordnade av karolinska sjukhusets
direktion — på någon punkt ändrat sin uppfattning angående läkarintygens
karaktär eller sättet för deras ersättande. Förbundet vill vidare framhålla,
att läkarintygssakkunnige på läkarnas begäran tillsattes för att utreda
läkarintygsfrågan, och att dessas betänkande icke föranlett några
åtgärder. Läkarintygssakkunnige anförde i sin sammanfattning, att »ur
de synpunkter de sakkunnige med hänsyn till socialförsäkringen haft att
beakta rörande det otvivelaktigt centrala spörsmålet i sitt uppdrag, nämligen
frågan örn intygsersättningens uppbärande, hava de sakkunnige icke
funnit anledning föreslå ett frångående av den nu i allmänhet gällande
principen, att ersättningen tillfaller läkaren». De sakkunnige anförde vidare,
att en anordning varigenom ersättningen komme att tillfalla huvudmannen
icke skulle innebära ökad säkerhet med avseende på intygets
kvalitet eller förmåner för socialförsäkringen.

Förbundet vill kraftigt framhålla läkarintygssakkunniges nu anförda synpunkter.
Utfärdandet av läkarintyg och -utlåtanden är icke att jämställa
med tjänsteåligganden. De utfärdas icke av tjänstemannen — annat än i
det fåtal fall där vissa intyg skola utfärdas av tjänsteläkare — utan av
den i kraft av sin kompetens legitimerade läkaren, oberoende av dennes
ställning till samhället. De innebära alltid resultatet av särskilda överväganden,
ofta mycket vidlyftiga och svåra att träffa, sammanställas och
utskrivas ofta efter arbetets slut i hemmet, ansvaret för deras riktighet
åvilar utan tvivel den utfärdande och de reglera vanligen ekonomiska relationer
mellan den enskilde och annan instans. Härvidlag består ingen skillnad
mellan intyg, utfärdade av läkare vid statens kroppssjukhus eller
annat sjukhus, eller av läkare, som icke är knuten till sjukvårdsanstalt
överhuvudtaget. Det går enligt förbundets bestämda förmenande icke att
utan vidare rubricera utfärdandet av läkarintyg som ett tjänsteåliggande
därigenom att man överför ersättningen för intyget från den utfärdande
till en till hands varande huvudman. Dessutom är det på grund av inty -

246

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ''273.

gens art och de omständigheter varunder de utfärdas orimligt att överhuvudtaget
ålägga en sjukvårdens huvudman att befatta sig med ifrågavarande
intygs eller utlåtandens utfärdande. Med hänsyn till de faktiska
förhållandena utgör den också 1939 ofta upprepade trollformeln att ersättning
för intyg vore att jämställa med sportler i tjänsten endast en innehållslös
fras — eller möjligen en godtyckligt företagen utvidgning av sportelbegreppet.
En sådan kan naturligtvis genomföras men blir endast ett dekret,
som icke tager hänsyn till den föreliggande verkligheten.

Förbundet kan under inga omständigheter acceptera den av utredningsmannen
föreslagna anordningen i fråga om intygsersättningarnas utgående.
Ekonomiskt spela ersättningsbeloppen ingen väsentlig roll. Rätten till ersättning
är däremot utomordentligt viktig och för dess bevarande torde förbundets
medlemmar till och med vara benägna att acceptera den föreslagna
löneställningen.

Löneställning.

Utredningsmannen föreslår

dels att förste och andre underläkare sammanföras till en grupp och
under benämningen extra ordinarie underläkare placeras i lönegraden Eo 24,
dels att biträdande överläkarna å radiumhemmet (Konung Gustaf V:s
jubileumsklinik) uppflyttas från lönegraden Eo 23 till lönegraden Eo 26,
dels att samma löneställning beredes biträdande läkaren på karolinska
sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning,

dels att två förste underläkartjänster på neurokirurgiska kliniken förändras
till extra ordinarie biträdande läkarbefattningar i lönegraden Eo 26,
dels att tredje underläkarna under benämningen extra underläkare uppflyttas
från lönegraden Ex 18 till lönegraden Ex 21,

dels ock att arvodet till assistenten å patologiska avdelningen vid serafimerlasarettet
uppräknas från 2 000 kronor till 3 600 kronor.

Utredningsmannen anför.

Vid de förhandlingar, som föregingo Sylfs förenämnda skrivelse till statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet, framställdes från läkarnas
sida krav på — förutom inplacering av biträdande överläkare i lönegraden
Eo 30 och förändring till biträdande överläkarbefattningar av biträdande
läkartjänsterna med undantag för biträdande läkartjänsten å kvinnokliniken
vid serafimerlasarettet, vilken har karaktär av konsulterande läkartjänst
— dels omändring av 2 förste underläkartjänster vid neurokirurgiska
kliniken till befattningar i lönegraden A 30, dels sammanslagning av
kategorierna förste och andre underläkare till en grupp läkare, dels inplacering
av dessa underläkare i lönegraden Eo 26, dels ock för tredje
underläkare arvode motsvarande lön i 26 lönegraden.

Direktionen för karolinska sjukhuset förklarade sig vid förhandlingarna
villig att medverka till en placering av förste underläkarna i lönegrad
Eo 23 och andre underläkarna i lönegrad Eo 22.

Under hänvisning till vad som anförts under avsnitten örn anställningsformen
och om rätt till ersättning för läkarintyg finner utredningsmannen
icke anledning föreslå någon förändring i fråga om löneställningen för de

247

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

biträdande överläkarna, liksom ej heller för de biträdande läkare, vilka
ansetts alltjämt böra vara arvodesanställda. Härvid förutsättes dock att
storleken av utgående arvoden kommer att tagas under övervägande vid
den allmänna arvodesreglering, som kan föranledas av 1946 års riksdags
beslut örn provisoriskt lönetillägg.

Då det gäller att fatta ståndpunkt till frågan örn löneställningen för
övriga underordnade läkare vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,
synes det utredningsmannen angeläget, att uppmärksamhet ägnas
dels åt redan framlagda betänkanden rörande läkarutbildningen, dels ock
däråt att för närvarande utredningar pågå rörande spörsmål, vilka i detta
sammanhang äro av intresse. Såsom redan tidigare framhållits, skulle ett
genomförande av läkarutbildningssakkunnigas förslag leda till en begränsning
av studietiden för medicine studerande. Såvitt utredningsmannen
kunnat finna, skulle de sakkunnigas förslag även medföra en rättvisare
fördelning av tillgängliga utbildningstjänster och en begränsning av utbildningstiden,
varigenom en sänkning av underläkarnas genomsnittliga
ålder skulle Wiva följden. Spörsmålet om de medicinska högskoleinstitutionernas
tillgodoseende med vetenskapligt kvalificerad personal är även
föremål för särskild utredning av de medicinska högskolornas organisationskommitté.
Då en del av den här berörda underordnade läkarpersonalen
innehar befattningar som underläkare, tillika amanuens, varmed
avses att utmärka deras dubbla karaktär av befattningar för sjukvårdens
och den medicinska utbildningens behov, inses lätt sambandet med nu förevarande
utredning. I fråga om studiekostnaderna må nämnas 1945 års
akademikerutredning, som har i uppdrag att utreda storleken av akademikernas
skuldbörda och därmed sammanhängande frågor. Slutligen må beaktas,
att löneställningen för samtliga statstjänstemän är under utredning
av 1945 års lönekommitté.

Uppenbart är, att innan berörda utredningar, vilka avse frågor av vikt
för bedömandet av löneställningen för de underordnade läkarna, slutförts,
allvarliga erinringar kunna resas mot att genomföra en lönereglering för
dessa läkare. Enligt utredningsmannens mening lärer emellertid löneregleringsfrågan
icke kunna ställas på framtiden. Annan utväg står då icke
till bilds än att vid övervägandet av lönevillkoren i möjligaste mån iakttaga
den försiktighet, som kan vara betingad med hänsyn till utredningsarbetet.

Förste och andre underläkare. Underläkarna vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet äro för närvarande uppdelade på
tre lönegrader, nämligen förste underläkarna i Ex 23, andre underläkarna
i Ex 22 och tredje underläkarna i Ex 18. Såsom nyss sagts har förslag
väckts om sammanslagning av kategorierna förste och andre underläkare.
De skäl, som anförts härför, äro huvudsakligen, att någon skillnad i arbetsuppgifter
icke föreligger mellan de båda kategorierna läkare. Förste underläkartjänst
kan man för närvarande få utan att tidigare ha varit andre
underläkare, och ovanligt är icke att andre underläkartjänst erhålles av
läkare, som tidigare varit förste underläkare. Vid landstingssjukhusen är
också skillnaden i löneförmåner ytterst obetydlig.

Utredningsmannen har funnit de anförda skälen bärande och ansett sig
kunna i nuvarande läge förorda ett sammanförande av förste och andre
underläkartjänsterna lill en och samma lönegrad. Utredningsmannen är
emellertid angelägen alt betona, att därest läkarutbildningssakkunnigas

248

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

förslag att reservera vissa tjänster som fasta icke-utbildningstjänster skulle
genomföras, en uppdelning ånyo torde bliva påkallad.

I det föregående har utredningsmannen tillstyrkt, att förste och andre
underläkare beredes extra ordinarie ställning. Vid bifall härtill böra de efter
sammanförandet till en gemensam lönegrad benämnas extra ordinarie underläkare.

I fråga örn de principer, som böra komma i tillämpning vid bestämmandet
av löneställningen för här ifrågavarande underordnade läkare må erinras,
att 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga i sitt betänkande angående
de yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden
uttalat, att såsom grundläggande förutsättningar för en löneregleringför
de statliga kroppssjukhusens underordnade läkare måste gälla, å ena
sidan, att för dessa icke kunde ifrågasättas en principiellt förmånligare
löneställning än som fastställts för befattningshavare vid andra statens
sjukhus, och, å andra sidan, att det finge anses uteslutet att tillämpa andra
grundsatser än dem, som varit bestämmande vid regleringen av hithörande
förhållanden för statens befattningshavare i allmänhet.

Utredningsmannen delar helt de av de sakkunniga sålunda anförda synpunkterna
och vill därför i första hand redogöra för anställnings- och avlöningsvillkoren
för underordnade läkare vid statens sinnessjukhus.

Behörig till befattning som ordinarie läkare vid statens sinnessjukhus
är legitimerad läkare, som fullgjort 4 månaders praktisk tjänstgöring som
underordnad läkare vid lasarett eller medicinsk eller kirurgisk avdelning
samt därjämte tjänstgjort vid sinnessjukhus minst 3, eller vad angår andre
läkarbefattning minst 2 år, och därvid visat sig ägnad för läkarverksamhet
vid sinnessjukhus (sv. förf.-saml. 338/1929). Emellertid kan ordinarie
tjänst, A 28 som förste och A 26 som andre läkare, regelmässigt
icke erhållas omedelbart efter vunnen behörighet. Under tiden får läkaren
tjänstgöra antingen som vikarierande läkare eller som extra ordinarie läkare
i lönegrad Eo 26. I förstnämnda egenskap äger han enligt kungl, brev
den 30 juni 1942 som vikarie å förste eller andre läkartjänst åtnjuta dagarvode
med 20 kronor jämte den bostad med möbler och sängkläder, värme
och lyse, som kan beredas inom sjukhuset.

I sina anslagsäskanden för nästkommande budgetår har medicinalstyrelsen
emellertid hemställt, dels om höjning av sistnämnda arvode till 22
kronor för dag, dels örn bemyndigande att till läkare, som längre än ett år
uppehåller ordinarie andre läkartjänst, utbetala samma lön som till extra
ordinarie andre läkare samt att tillerkänna dem övriga dylik läkare tillkommande
förmåner, dels ock om inrättande av 5 extra ordinarie andre
läkarbefattningar i 26 lönegraden utan fast placeringsort för att bereda
extra ordinarie ställning åt läkare, vilka i minst 3 år innehaft förordnanden
vid sinnessjukhus eller därmed lika meriterande tjänstgöring.

I över förslagen avgivet yttrande har allmänna lönenämnden bland
annat framhållit, att nämnden funne sistnämnda förslag ägnat att väcka
vissa betänkligheter ur principiell synpunkt. Skulle emellertid föreliggande
rekryteringssvårigheter anses nödvändiggöra, att åtgärder vidtoges, ville
lönenämnden understryka, att förordnande som extra ordinarie läkare i
26 lönegraden icke borde få meddelas annan läkare än sådan som efter
avslutad läkarutbildning under minst 3 år uppehållit läkarbefattning vid
statens sinnessjukhus eller fullgjort däremot svarande tjänstgöring.

Departementschefen (V ht 1946 sid. 204 och 206) har förordat förslagen

249

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ‘273.

med den begränsningen att, då behovet av extra ordinarie läkare utan fast
placeringsort kunde bliva mindre vid ett överförande till ordinarie stat
av vissa läkartjänster vid de rättspsykiatriska undersökningsstationerna,
antalet nya extra ordinarie tjänster satts till 3 i stället för begärda 5.

1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga föreslogo, att förste och andre
underläkare vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet skulle i extra
ordinarieplanen placeras i samma lönegrad som motsvarande läkare vid
statens sinnessjukhus eller således lönegraden Eo 28, respektive Eo 26. Härvid
är dock att märka att de sakkunniga förutsatte — förutom att en
lönereglering skulle omfatta även sjukhus med annan huvudman än staten
— att antalet förste och andre underläkartjänster väsentligt skulle
nedsättas, medan antalet tredje underläkarbefattningar skulle utökas och
en ny till numerären icke obetydlig grupp, aspirantläkare, skulle inrättas.

Enligt utredningsmannens mening föreligga så stora skiljaktigheter i fråga
örn personalorganisationen vid statens sinnessjukhus å ena och karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet å andra sidan, att en likställighet i fråga
örn lönesättningen knappast kan vara befogad. Hälso- och sjukvårdssakkunnigas
förslag byggde ju också, såsom nyss sagts, på en ändrad organisation.
Vid en jämförelse ina emellertid särskilt uppmärksammas att
förste- och andreläkartjänsterna vid sinnessjukhusen ingå såsom led i en
statlig karriär, vilken bland läkarna icke lär te sig så synnerligen lockande,
medan underläkarbefattningarna vid kroppssjukhusen äro avsedda att besättas
genom förordnanden på begränsad tid för möjliggörande för yngre
läkare att skaffa sig erfarenheter och meriter för läkarbefattningar eller läkarverksamhet,
som regelmässigt torde giva väsentligt större inkomster än
andra statens befattningshavare annat än i undantagsfall kunna påräkna.

Sistnämnda omständighet bör även hållas i minnet vid en vägning av
de underordnade kroppssjukhusläkarnas löneställning mot andra statliga
befattningshavare. Givetvis föreligga här svårigheter att finna jämförbara
grupper. Goda skäl torde dock kunna åberopas för att i detta sammanhang
undersöka löneställningen för befattningshavare med vetenskaplig utbildning
inom andra fakulteter än den medicinska. I detta avseende må
erinras örn de bestämmelser, som efter beslut av 1944 års riksdag fastställts
beträffande löneställningen och befordringsgången för den vetenskapligt
utbildade amanuenspersonalen vid statens arkiv, bibliotek och museer. Vid
den utredning, som av tillkallade sakkunniga verkställdes på detta område
(lärdaverkssakkunniga), framhölls särskilt den dåliga befordringsgången för
berörda amanuenspersonal. Den genomsnittliga befordringsåldern vid befordran
till förste bibliotekarie (lönegrad A 26) var under perioden 1922—
1942 vid kungl, biblioteket 46 år, vid Uppsala universitetsbibliotek 52 1/.,
år och vid Lunds universitetsbibliotek 46 1 /., år. Genomsnittsåldern för befordran
till förste arkivarie (A 26) var under samma period 45 1/2 år. För
andre bibliotekarie var genomsnittsåldern i Uppsala närmare 44 år men
vid övriga bibliotek omkring 36. Befordran till andre arkivarie erhölls i
genomsnitt vid 38 ilis ålder.

Genom de förenämnda bestämmelserna har medgivits, att vederbörande,
sedan han som aspirant fullgjort tillfredsställande provtjänstgöring, må
antagas till amanuens i lönegraden Ex 17. Som aspirant och amanuens i
nämnda lönegrad skall han tjänstgöra sammanlagt ett år. Därefter må
han antagas till amanuens i lönegraden Kols samt efter tre år i denna
lönegrad lill arkivarie, bibliotekarie, intendent eller antikvarie, allt i löne -

250

Kungl. Ma''y.ts proposition nr 27.i.

graden Eo 20. Såsom villkor för uppflyttning till sistnämnda lönegrad
fordras i regel filosofie licentiatexamen. I denna löneställning får vederbörande
sedan avvakta befordran till extra ordinarie eller ordinarie tjänst
som arkivarie eller dylikt i 23 lönegraden.

Även läroverlcslärarnas löneställning och kompetensvillkoren för dem
torde vara av intresse vid bedömande av föreliggande spörsmål. Adjunkt
är placerad i lönegraden A 23 och lektor i lönegraden A 27. För erhållande
av dessa befattningar erfordras förutom provår för adjunkt minst filosofisk
ämbetscxamen och för lektor filosofie doktorsgrad. Provår kan dock icke
erhållas omedelbart efter den teoretiska utbildningens avslutande. Enligt
en i hälso- och sjukvårdssakkunnigas ar 1942 avgivna tidigare nämnda
betänkande intagen utredning rörande löneställning m. m. för statliga befattningshavare
med utbildning jämförlig nied läkarnas, till vilken utredningsmannen
för övrigt tillåter sig hänvisa, kunde provår för det dåvarande
av en filosofie magister icke erhållas förrän efter cirka 10 terminers
tjänstgöring, medan för filosofie och teologie licentiater väntetiden utgjorde
3 terminer. Framhållas må att adjunkts- och lektorstjänster i allmänhet
kunna betraktas såsom sluttjänster samt att enligt vad utredningsmannen
från skolöverstyrelsen inhämtat befordringsåldern till adjunktstjänst
under tiden 1940—1945 var i genomsnitt omkring 38 1/2 år.

Efter övervägande har utredningsmannen funnit sig böra föreslå, att
de extra ordinarie underläkarna placeras i 24 lönegraden. Härvid har utredningsmannen
beaktat ä ena sidan vad ovan anförts rörande de ur
ekonomisk synpunkt väsentligt bättre framtidsutsikter, som föreligga för
förevarande underläkare i jämförelse med andra statliga befattningshavare
och å andra sidan underläkarnas påfrestande tjänstgöring, den förhållandevis
långa tid efter legitimationen som genomsnittligt förflyter, innan de
erhålla här ifrågavarande befattningar, de olägenheter, som föranledas av
ofta förekommande förflyttningar mellan sjukhus å olika orter ävensom
och icke minst indragningen av rätten till intygsersättningar.

Ett bifall till utredningsmannens förslag skulle vid nuvarande indexläge
— bortsett från det för budgetåret 1940/47 av 1946 års riksdag beslutade
provisoriska lönetillägget å 060 kronor — innebära en årlig förhöjning av
begynnelselönen av för nuvarande andre underläkare (Ex 22) 2 271 kronor
och för förste underläkare (Ex 23) 1 713 kronor. Begynnelselönen i lönegraden
Eo 24 utgör för är med rörligt tillägg och kristillägg 11 200 kronor
och med inräknande av det provisoriska lönetillägget 11 880 kronor.

Biträdande läkare på neuro-kirurgiska m. fl.
kliniker. Såsom ovan sagts har Sylf vid de tidigare förhandlingarna
med direktionen för karolinska sjukhuset påyrkat, att de två första underläkarbefattningarna
å neurokirurgiska kliniken vid serafimerlasarettet
skulle omvandlas till befattningar i lönegraden A 30, medan direktionen i
sina anslagsäskanden för budgetaret 1940/47 föreslagit, att samma underläkartjänster
skulle utbytas mot förste läkarbefattningar, förenade med
arvoden å 14 300 kronor. Vad sålunda föreslagits innebär visserligen en
organisatorisk åtgärd, som i viss mån faller utanför utredningsmannens
bedömande. Direktionen, klinikchefen och läkarrepresentanterna synas
emellertid ense örn, att här ifrågavarande befattningar icke kunna på tillfredsställande
sätt besättas, örn de äro hänförda till underläkarkarriären.
Som motiv för direktionens hemställan har såsom tidigare antytts väsentligen
anförts, att på de båda läkarna, vilka skola hava det omedelbara

251

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

ansvaret för ungefär halva antalet patienter på kliniken, med hänsyn till
verksamhetens art måste ställas särskilda krav på utbildning och erfarenhet,
varför det visat sig erforderligt, att läkarna längre tid kvarbliva på
tjänsterna.

I avsnittet om anställningsformen har framhållits, att ifrågavarande befattningar
närmast t orde vara av samma karaktär som de två i lönegraden
Eo 28 för närvarande placerade biträdande läkartjänsterna vid Konung
Gustaf V:s jubileumsklinik samt biträdande läkartjänster å röntgendiagnostikavdelningen
vid karolinska sjukhuset, och att därför samtliga dessa
tjänster böra såsom heltidstjänster, förbundna med villkoret att innehavarna
icke äga utöva självständig praktik, uppföras på extra ordinarie
stat. Med hänsyn till de kvalifikationer, som fordras av innehavarna av
dessa befattningar, torde desamma böra givas en högre löneställning än
underläkartjänsterna. Med utgångspunkt från den löneskillnad, som nu
föreligger mellan å ena sidan extra ordinarie biträdande läkare samt å andra
sidan förste och andre underläkare eller tre, respektive två löneklasser
synes härvid 26 lönegraden närmast böra ifrågakomma. Från läkarrepreséntanternas
sida har emellertid vid överläggningarna gjorts gällande att
lägre lönegrad än Eo 28 icke borde övervägas, i varje fall icke för tjänsterna
å neurokirurgiska kliniken. Även om det icke kan förnekas att vissa
skäl tala för en något högre placering än i lönegraden Eo 26 åtminstone
för tjänsterna å neurokirurgiska kliniken har utredningsmannen dock.med
hänsyn till den förhållandevis betydande löneförbättring, en placering i
denna lönegrad genomsnittligt skulle medföra, icke i nuvarande läge ansett
sig kunna föreslå annan lönegrad. Såvitt utredningsmannen kunnat bedöma,
föreligga icke så väsentliga olikheter i fråga om förevarande befattningar,
att en differentiering med avseende å lönesättningen på sätt läkarrepresentanterna
ifrågasatt kan vara motiverad. Löneförbättringen för år
skulle i nuvarande indexläge — utan hänsyn till provisoriska lönetijlägget
— räknat å begynnelselönen uppgå till för de biträdande läkarna å Konung
Gustaf V:s jubileumsklinik 1 866 kronor, för de två läkarna å neurokirurgiska
kliniken (vid jämförelse med nu utgående förste underläkarlöner) 2 990
kronor och för biträdande läkare å röntgendiagnostikavdelningen (vid jämförelse
med nu utgående arvode) 1 877 kronor. Vid bedömande av dessa siffror
bör dock beaktas, å ena sidan, att intygsersättningarna — för år 1945 uppgående
till för de två läkarna å jubileumskliniken tillhopa 55 kronor 80 öre, för
underläkarna å neurokirurgiska kliniken i genomsnitt 41 kronor 86 öre
per underläkare och för biträdande läkaren å röntgendiagnostikavdelningen
877 kronor 75 öre — förutsättas skola bortfalla, samt å andra sidan, beträffande
läkarna å neurokirurgiska kliniken och röntgendiagnostikavdelningen,
värdet av dem tillkommande pensionsrätt. Begynnelselönen i lönegraden
Eo 26 uppgår för år räknat med nuvarande rörliga tillägg till 12 477
kronor och slutlönen till 14 358 kronor. Härtill bör läggas det för budgetåret
1946/47 beviljade provisoriska lönetillägget å 660 kronor.

Innehavarna av ifrågavarande tjänster torde böra benämnas extra ordinarie
biträdande läkare.

T r e d j e u n d c r I ä k a r e. De nuvarande tredje underläkarna ha ansetts
böra bibehållas vid nuvarande anställning såsom extra tjänstemän.
Med hänsyn till längden av deras utbildning och arten av deras tjänstgöring

252

Kungl. Martts ''proposition nr 27-i.

samt till indragningen av intygsersättningen synes en löneförbättring emellertid
befogad. Utredningsmannen föreslår, att de — under benämningen
extra underläkare — hänföras till lönegraden Ex 21 eller samma lönegrad
som förste assistenter vid de tekniska högskolorna. Härigenom skulle de få
en begynnelselön enligt 18 löneklassen, eller en löneklass högre än extralärare
(Ex 20) och förste amanuenser (Eo 18) vid centrala ämbetsverk.

Vid bifall härtill skulle löneförhöjningen för år räknat i nuvarande indexläge
— bortsett från det provisoriska lönetillägget å 660 kronor —
uppgå till 1 309 kronor och begynnelselönen till 8 402 kronor eller med det
provisoriska tillägget inräknat till 9 062 kronor.

I samband med behandlingen av tredje underläkarnas löneställning hava
läkarrepresentanterna yrkat på en reglering av arvodet till assistenten å
patologiska avdelningen vid serafimerlasarettet. Detta arvode uppgår för
närvarande till 2 000 kronor. Då enligt vad som inhämtats denne befattningshavares
tjänstgörings- och arbetsförhållanden äro likartade med vad
som gäller för förste amanuens å patologisk-anatomiska institutionen vid
karolinska institutet, synes det utredningsmannen skäligt, att ifrågavarande
arvode uppräknas till samma belopp som det för sådan förste amanuens
fastställda eller till 3 600 kronor.

Läkarrepresentanterna föreslå, att nuvarande förste och andre underläkarna
placeras i lönegraden Eo 26, att de två förste underläkarna på
neurokirurgiska kliniken placeras i lönegraden Eo 28, samt att biträdande
läkare och biträdande överläkare placeras i lönegraden Eo 28. Till stöd
härför anföres:

Representanterna vilja till en början framhålla, att läkarorganisationernas
åtgärder för ernående av förbättrade anställningsförhållanden för här
berörda läkare på grund av de speciella förhållanden, som inträdde år 1939,
tills vidare inställdes och att under de följande åren därför inga som helst
förändringar i de redan år 1939 synnerligen otillfredsställande förhållandena
inträtt. Då man därför nu sju år senare går att söka skäliga anställningsvillkor
för denna läkarkategori, kan det icke undvikas, att även de
allra mest tvingande förbättringarna kunna synas innebära betydande
kostnadsökningar för statsverket. Det synnerligen otillfredsställande utgångsläget
tillsammans med levnadskostnadernas stegring under den mellanliggande
tiden gör dock, att man icke får alltför mycket se till dessa
kostnadsökningar, såvida man vill dels bereda nu anställda läkare drägliga
anställningsvillkor, dels säkra en kvalitativt tillfredsställande rekryteringtill
tjänsterna vid de statliga kroppssjukhusen. Genom de förbättringar i
avlöningshänseende, som under mellantiden ernåtts hos övriga sjukvårdens
huvudmän, har differensen mellan lönevillkoren hos dessa huvudmän och
vid statens kroppssjukhus alltmera markerats och detta i sådan omfattning,
att rekryteringssynpunkten allvarligt måste tagas i betraktande.

Representanterna anse i likhet med utredningsmannen, att starka skäl
tala för, att förste och andre underläkarna erhålla samma lönegradsplacering.
detta av skäl för vilka utredningsmannen i förslaget redogjort. Beträffande
lönegradsplaceringarna i och för sig anse representanterna dessa i
utredningsmannens förslag hava gjorts med alltför stor försiktighet. Utredningsmannens
förslag i detta avseende baserar sig på en jämförelse med
övriga statsanställda befattningshavare med akademisk utbildning. Representanterna
anse, att vid en sådan jämförelse alltför liten hänsyn tagits

253

Kungl. Marits proposition nr 273.

till sådana faktorer som frånvaron för läkarna av arbetstidsbegränsning,
den ofta betungande jourtjänsten samt till den omständigheten, att en
högst betydande del av här berörda läkare redan vid sin anställning eller
under anställningstiden erövrat medicine doktorsgraden, varigenom de
ytterligare belastat sin redan förut genom långa och kostsamma studier
ansträngda ekonomi. Hedan i det av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunnige
framlagda förslaget till enhetlig lönesättning för underläkare föreslås,
att förste och andre underläkare skulle placeras i extra ordinarie
lönegraderna 28 respektive 26. Detta förslag baserades likaledes på jämförelser
med övriga befattningshavare i statstjänst, men redan med denna
jämförelse, som dock enligt vårt förmenande utfördes på ett för läkarna
icke fullt tillfredsställande sätt, kom man alltså fram till betydligt högre
lönesättning än utredningsmannen nu gjort. Detta de sakkunniges förslag
till lönesättning skulle visserligen förutsätta, att utöver lönen inga inkomster
tillfördes underläkarna. Härtill kan anmärkas, att underläkarna
vid nu berörda sjukhus redan för närvarande i de allra flesta fall sakna
extrainkomster, varför detta villkor för dessa läkare redan synes vara
uppfyllt. Representanterna anse, att man som absolut lägsta lönesättning
för förste och andre underläkarna måste tänka sig placering i lönegraden
Eo 26 och även denna placering synes godtagbar endast under förutsättning,
att full rätt till intygsersättning tillerkännes dem. Tredje underläkarnas
föreslagna placering i lönegraden Ex 21 anse representanterna vara
ett absolut minimum men vilja för närvarande icke resa direkta krav på
en högre lönesättning för denna kategori.

Sveriges läkarförbund har vid de tidigare förhandlingarna med karolinska
sjukhusets och serafimerlasarettets direktion framfört krav på ett överförande
av de biträdande läkarna och de biträdande överläkarna till en
gemensam kategori, biträdande överläkare, med placering i lönegraden
Eo 28. Utredningsmannen har icke funnit skäl att beträffande lönegradsplaceringen
göra någon förändring i dessa läkares villkor, detta sannolikt
framförallt på grund av överväganden, som beröra den av deklarationsuppgifter
framgående inkomstnivån för dessa läkare. Representanterna anse
emellertid goda skäl tala för ett tillgodoseende av Sveriges läkarförbunds
krav i detta hänseende.

Utredningsmannen har i sitt förslag framhållit, att beträffande förste
underläkartjänsterna vid neurokirurgiska klinikerna vissa extraordinära förhållanden
kunna tänkas motivera en högre lönesättning än för övriga
underläkare i motsvarande ställning. Representanterna vilja understryka
det berättigade och nödvändiga i en sådan differentiering. För uppehållandet
av dessa tjänster kräves en god allmänkirurgisk utbildning. Tjänsterna
komma dessutom att alltmer få karaktär av långtidstjänster, varifrån
befordran till självständig befattning ej kan påräknas förrän efter 10 till
15 års tjänstgöring. Det torde därför vara nödvändigt att tillförsäkra
förste underläkarna vid neurokirurgiska avdelningarna sådana lönevillkor,
att inkomstnivån icke ter sig alltför avskräckande. Det har redan nu visat
sig, att stora svårigheter föreligga att rekrytera dessa tjänster, beroende på
att den betydande ekonomiska uppoffringen, som tjänsternas innehav innebär,
icke motsvaras av i motsvarande mån elkade möjligheter till framtida
god placering, eftersom alltför få neurokirurgiska avdelningar i landet
finnas, för att läkaren skulle kunna räkna med att utnyttja sina på
den neurokirurgiska kliniken förvärvade speciella meriter.

254

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Direktionen för karolinska sjukhuset tillstyrker utredningsmannens förslag
ifråga om extra ordinarie och extra underläkares lönegradsplacering.
Beträffande de av utredningsmannen berörda speciella läkartjänsterna tillstyrkes
dennes förslag rörande lönegradsplaceringen för de biträdande läkarna
å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik; däremot vidhåller direktionen
sitt förslag, att de nuvarande förste underläkartjänsterna på neurokirurgiska
kliniken skulle erhålla ställning som arvodesavlönade biträdande läkare
med arvode av 14 300 kronor, en lönesättning, som syntes erforderlig
för en tillfredsställande rekrytering av dessa för klinikens verksamhet betydelsefulla
befattningar. Vad angår biträdande läkaren å karolinska sjukhusets
röntgendiagnostiska avdelning har direktionen av organisatoriska
skäl förordat, att denna tjänst förändras till överläkartjänst i lönegraden
A 26.

I sistnämnda hänseende åberopar direktionen en skrivelse från professorn
Å. Åkerlund, vari bland annat anföres följande.

Redan i februari 1945 framhöll jag att antalet röntgenundersökningar
vid avdelningen stegrats till den grad, att antalet inemot tre gånger överstege
den arbetsbörda, som svenska radiologförbundet betecknat som övre
gräns för en ensam läkares röntgendiagnostiska årsprestation. Driftsiffrorna
visa alltjämt samma branta utvecklingskurva i uppåtgående riktning.
Det är en orimlig begäran, att en enda överläkare skall kunna ha ett
effektivt överinseende över och ansvar för det löpande arbetet, så mycket
mera som denne samtidigt ensam meddelar hela kursundervisningen. Avdelningen
har vidare karaktären av landets största kliniska utbildningscentral
för röntgenläkare. Under de 6 år, karolinska sjukhuset varit i verksamhet,
ha icke mindre än 20 underläkare erhållit sin utbildning där och
sedan lämnat avdelningen. Södersjukhuset, vars röntgendiagnostiska avdelning
är av samma storleksordning, har två överläkare och två biträdande
läkare.

För egen del anför direktionen:

Det får anses vara klarlagt, att avdelningens överläkare, utöver honom
åliggande undervisningsskyldighet, icke längre kan ansvara för alla de
undersökningar, som numera ankomma på ifrågavarande avdelning. En
uppdelning av överläkarens alltför stora arbetsbörda i detta avseende är
uppenbarligen nödvändig. På sätt direktionen tidigare ifrågasatt kan en
sådan uppdelning — såsom skett på de större klinikerna vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet — åvägabringas genom anställning på
avdelningen av en biträdande överläkare, till vilken överläkaren kan överlåta
en större eller mindre del av sina arbetsuppgifter. Med hänsyn till
avdelningens storlek kan också en verklig uppdelning av densamma i två
självständiga delar vara befogad, varvid vardera delen skulle förestås av
en överläkare. Arbetet är för närvarande uppdelat på tre sektioner, men
medel hava beviljats för inredning av ytterligare en sektion, avsedd att
tagas i bruk i samband med den under byggnad varande hudklinikens färdigställande,
vilket beräknas ske under senare halvåret 1947. Från denna
tidpunkt kommer antalet undersökningar på avdelningen, som hittills företett
en så gott som oavbruten stegring, att ytterligare ökas med de undersökningar,
som erfordras för hudkliniken. Vid denna tidpunkt — om ej

255

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

tidigare — torde det bli behövligt att verkställa en uppdelning av överläkartjänsten
i två självständiga befattningar. Envar av dessas innehavare
kunde då lämpligen handhava två av de fyra sektioner, avdelningen vid
denna tid omfattar. Örn sålunda en uppdelning av befattningen blir nödvändig
redan under budgetåret 1947/48, synas skäl tala för att den avlastning
av arbetet på överläkartjänsten, som redan nu är oundgängligen
behövlig, åstadkommes genom uppdelning av befattningen i två överläkartjänster
i stället för — såsom direktionen tidigare förordat — genom den
biträdande läkartjänstens omändring till en biträdande överläkartjänst.
Direktionen anser sig därför böra tillstyrka professor Åkerlunds framställning
om den biträdande läkartjänstens omändring redan från och med
budgetåret 1946/47 till en självständig överläkarbefattning placerad i
lönegraden A 26. I avbidan på ibruktagandet av avdelningens fjärde sektion
synes befattningens innehavare böra ombesörja verksamheten på en
av de nu befintliga tre sektionerna.

Medicinalstyrelsen finner utredningsmannens förslag väl avvägda. Särskilt
betonar styrelsen angelägenheten av att de två förste underläkarbefattningarna
på neurokirurgiska kliniken placeras i särklass med hänsyn
dels till de dåliga befordringsmöjligheterna för innehavarna av berörda
tjänster och dels till nödvändigheten av att till dessa tjänster erhålla sökande
med erforderlig kompetens.

Statskontoret har icke framställt någon erinran mot utredningsmannens
ifrågavarande förslag.

Allmänna lönenämnden anför:

Lönenämnden finner den av utredningsmannen föreslagna lönegradsplaceringen
för de extra ordinarie underläkarna väl låg för det fall, att vederbörande
underläkare under en långvarig tjänstgöring efter legitimationen
får anses ha avslutat sin utbildning, och nu såsom underläkare fyller samma
funktion, som enligt läkarutbildningssakkunnigas förslag skulle tillkomma
innehavare av »icke-utbildningstjänster». Dä det därför vill synas
lönenämnden, som om skäl tala för en viss differentiering av de extra ordinarie
underläkartjänsterna, vill lönenämnden ifrågasätta, om icke ett begränsat
antal sådana tjänster bör inrättas jämväl i lönegrad Eo 26.

I utlåtande den 19 november 1945 över direktionens för karolinska sjukhuset
anslagsäskanden för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
för budgetåret 1946/47 har lönenämnden dels lämnat utan erinran direktionens
förslag örn inrättande av en befattning i Eo 26 för den nu med ett
arvode av 10 600 kronor för år avlönade biträdande läkaren å röntgendiagnostikavdelningen
vid karolinska sjukhuset, dels förklarat sig under
vissa förutsättningar icke vilja motsätta sig direktionens förslag örn utbyte
av två förste underläkarbefattningar ä serafimerlasarettets neurokirurgiska
klinik mot arvodesbefattningar med arvoden å 14 300 kronor för år och
rätt till vissa andra förmåner, som örn vederbörande innehavare tillhörde
28 lönegraden 28 iöneklassen. I anslutning härtill vill lönenämnden förorda,
att de två extra ordinarie befattningar, som enligt utredningsmannens
förslag skulle inrättas i stället för ovan nämnda båda arvodesbefattningar,
placeras i lönegrad Eo 28. Beträffande ovannämnda biträdande
läkare å karolinska sjukhusets röntgendiagnostikavdelning och dc två nu i
Eo 23 placerade biträdande läkarna å konung Gustaf V:s jubileumsklinik

256

Kungl. Marits proposition nr 873.

ifrågasätter lönenämnden däremot icke någon ändring i utredningsmannens
förslag om deras placering i Eo 26.

Sveriges läkarförbund anser den föreslagna löneställningen för låg. Förbundet
anför:

Utredningsmannens förslag innebär enligt förbundets mening ingalunda
en tillfredsställande lösning av de löneproblem som beröra de underordnade
läkarna vid statens kroppssjukhus. De svåraste olägenheterna undanröjas
visserligen, men jämställdhet med övriga grupper av underordnade
läkare inom landet uppnås förvisso icke, och för den eftersläpning som
karakteriserar lönesättningen med avseende på läkarna vid statens kroppssjukhus,
skulle sålunda bot icke rådas genom förverkligandet av dessa
förslag.

Den för den stora underläkargruppen föreslagna lönegraden, Eo 24,
skulle i /önehänseende placera ifrågavarande befattningshavare i ungefärlig
nivå med underläkarna på Stockholms stads sjukhus och — om dyrortsförhållanden
uppmärksammas — landstingens sjukhus. Men ur inkomstsynpunkt
blir jämförelsen i hög grad till nackdel för läkarna vid statens
kroppssjukhus. Lönerna vid Stockholms stads sjukhus och i synnerhet
vid landstingssjukhusen äro beräknade som en del av vederbörandes inkomst
av sitt arbete, vilket däremot icke är fallet i utredningsmannens
förslag. Förbundet bortser i detta sammanhang helt från intygsersättningsfrågan,
men vill fästa uppmärksamheten på att underläkarna vid statens
kroppssjukhus överhuvudtaget icke kunna tillföra sig inkomster i sitt sjukhusarbete
vid sidan av lönen. Det är utan tvivel i längden ett oklokt sparande,
som vedervågar kvaliteten på i statens tjänst anställda, och i samma
mån som den av landstingen bedrivna sjukvården till sin kvalitet och sin
omfattning alltmera höjes genom att tekniska resurser i fullgod utsträckning
ställas till förfogande och högt förtjänta chefsläkare anställas, sjunker
det relativa värdet av utbildningen vid statens kroppssjukhus och därmed
också de lockelser, som meritförvärvandet medföra.

Löneklass placering.

Utredningsmannen föreslår, att läkare, som förordnats att såsom extra
eller extra ordinarie underläkare vid karolinska sjukhuset eller serafimerlasarettet,
skall placeras i löneklassen närmast över begynnelselöneklassen
i respektive lönegrad, sedan han under åtta år eller däröver efter vunnen
legitimation tjänstgjort å statlig eller kommunal underläkarbefattning eller
därmed i merithänseende jämförbar annan läkartjänst. I övrigt skulle gälla
de i icke-ordinariereglementet meddelade bestämmelserna. Utredningsmannen
anför:

Vid de tidigare förhandlingarna med karolinska sjukhusets direktion har
Sylf hemställt om rätt för underläkarna att för löneklassuppflyttning få
tillgodoräkna sig tjänstgöring hos annan huvudman.

Ett bifall till detta yrkande skulle innebära ett avsteg från i avlöningsreglementena
meddelade regler för löneklassplacering, inför vilket starka
principiella betänkligheter måste göra sig gällande. Utredningsmannen anser
sig dock icke utan vidare kunna avvisa läkarnas önskemål i förevarande
avseende. De säregna förhållanden, under vilka underläkarna tjänstgöra
— med korta, tidsbegränsade förordnanden å olika tjänster, ofta vid

257

Kungl. Maj:ts proposition nr ‘273.

skilda sjukhus och under olika huvudmän — medföra, att de endast i undantagsfall
kunna komma i åtnjutande av de löneförhöjningar, som tillkomma
andra tjänstemän, och som torde hava avsetts skola stå till buds
för personal, på vilka reglementena gjorts tillämpliga. Uet bör också här
beaktas, att underläkarna vid landstingssjukhusen i det för närvarande
gällande löneavtalet medgivits generell rätt att för erhållande av ålderstillägg
tillgodoräkna tid, under vilken vederbörande innehaft ordinarie med
tjänsteår förenad underläkarbefattning.

Av vad ovan anförts framgår visserligen, att förslaget örn de extra ordinarie
underläkarnas placering i lönegraden Eo 24 delvis motiverats av att
sådan tjänst regelmässigt kan erhållas först, sedan förhållandevis lång tid
förflutit efter legitimationen. I betraktande emellertid av att längden av
denna väntetid i hög grad varierar vill det synas skäligt, att vid löneklassplaceringen
någon hänsyn tages till omfattningen av de meriter, som läkaren
härunder förskaffat sig genom tjänstgöring i underläkar- eller jämförbar
ställning hos stat eller kommun. Dä väntetiden genomsnittligt torde kunna
uppskattas till minst 5 år, bör intet vara att erinra mot att underläkare,
som under sammanlagt 8 år eller längre tid fullgjort sådan tjänstgöring,
får placeras i andra löneklassen inom lönegraden.

Utredningsmannen föreslår alltså, att läkare, som förordnats såsom extra
eller extra ordinarie underläkare vid karolinska sjukhuset eller serafimerlasarettet,
skall placeras i löneklassen närmast över begynnelselöneklassen
i respektive lönegrad, sedan han under åtta år eller däröver efter vunnen
legitimation tjänstgjort ä statlig eller kommunal underläkarbefattning eller
därmed i merithänseende jämförbar annan läkartjänst. I fråga örn löneklassplacering
å extra och extra ordinarie underläkarbefattningar vid sjukhusen
böra i övrigt gälla de i icke-ordinariereglementet meddelade bestämmelserna.
Sålunda skall såväl vid förordnanden i en följd vid sjukhusen
som draga örn tidpunkten och de allmänna förutsättningarna för löneklassuppflyftning
vanliga regler tillämpas.

1 detta sammanhang må nämnas, att fråga örn löneklassuppflyttning avvissa
underläkare vid karolinska sjukhuset för närvarande är beroende på
Kungl. Majis prövning. Av handlingarna i detta ärende, vilket överlämnats
lill utredningsmannen för att tågås i övervägande vid fullgörandet av
föreliggande utredningsuppdrag, framgår, att vid sjukhusen i fråga ett
flertal fall förekommit, da underläkare, som i en befattning kommit i åtnjutande
av löneklassuppflyttning, vid förordnande ä annan tjänst i samma
eller högre lönegrad eller vid förnyat förordnande a tidigare innehavd
befattning placerats i lägsta löneklassen, enär förordnandena som extra
tjänsteman icke — i enlighet med bestämmelserna i avlöningsreglementet
— varit fortlöpande. Gällande avlöningsföreskrifter medförde samma nackdelar
för sådana underläkare, vilka övergingo frän befattning i högre till
befattning i lägre lönegrad.

Vid bifall till utredningsmannens förslag örn sammanförande till en
kategori av de nuvarande grupperna förste oell andre underläkare samt
till vad ovan förordats i fråga om löneklassplacering för underläkare komma
de olägenheter, sorn i nämnda ärende påtalats, att i väsentlig män
undanröjas. Därest direktionen vid karolinska sjukhuset därjämte i största
möjliga utsträckning tillser, att förordnanden meddelas i följd, lära komplikationer
i fråga örn löneklassplacering behöva uppkomma endast i undantagsfall.
Sådana fall torde i vanlig ordning böra underställas Kungl.
Majis prövning.

Bihang till riksdagens protokoll 19Ii6. 1 sami. Nr 273.

17

Departe mentschefen.

258 Kungl. Majlis -preposition nr 273.

Direktionen för karolinska sjukhuset och medicinalstyrelsen tillstyrka
utredningsmannens förslag.

Statskontoret har anmält betänkligheter mot ifrågavarande förslag. Ämbetsverket
anför:

Förslaget skulle innebära, att man efter mönster från ett äldre avlöningssystem
skulle införa en speciell form av tillgodoräkning för en viss
grupp befattningshavare. Även om statskontoret icke vill bestrida, att visst
hänsynstagande till tidigare likartad tjänstgöring i detta speciella fall kan
förefalla sakligt motiverad, måste dock de ogynnsamma erfarenheterna av
den gamla tillgodoräkningen mana till största försiktighet beträffande
medgivanden, som kunna befaras få svåröverskådliga konsekvenser inom
andra grenar av statsförvaltningen. Statskontoret anser därför, att slutlig
ståndpunkt till föreliggande spörsmål bör tagas först i samband med pågående
revision av gällande avlöningsreglementen.

Allmänna lönenämnden har ställt sig på samma ståndpunkt som statskontoret.

Övergångsbestämmelser.

Utredningsmannen förutsätter, att, därest det i enstaka fall skulle inträffa,
att de med en befattning förenade inkomsterna av intygsersättningar
ansåges kunna uppskattas till högre belopp än den löneökning, som
skulle ernås, det skulle stå befattningshavaren fritt att, så länge hans nu
löpande förordnande gällde, stå kvar i nuvarande löneställning och med
samma rätt till intygsersättningar som för närvarande. Några andra övergångsbestämmelser
syntes icke erforderliga.

Utredningsmannens förslag har icke föranlett någon erinran i förutnämnda
remissyttranden.

Då löneställningen för den underordnade läkarpersonalen å karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet 1937 och åren närmast därefter fixerades
av statsmakterna, torde avsikten icke lia varit att den då beslutade löneställningen
skulle anses vara definitiv. Det framhölls sålunda bland annat,
att skäl talade för att extra ordinarie, d. v. s. pensionsberättigande anställningsform
skulle beredas dem. Pensionsfrågan är emellertid alltjämt olöst
för ifrågavarande läkarpersonal. Jag bortser härvid från enstaka undantagsfall,
vartill jag återkommer. Det torde även få anses uppenbart, att
den nuvarande löneställningen är alltför låg i förhållande till tjänsternas
kvalificerade art; detta framträder icke minst i belysning av löneförhållandena
vid jämförliga icke-statliga kroppssjukhus.

Det förslag, som nu föreligger till bedömande, innebär dels en relativt
betydande löneförbättring och dels en lösning av pensionsfrågan för det
stora flertalet underordnade läkare vid de statliga undervisningssjukhusen i
Stockholm genom en inplacering av de nuvarande förste och andre underläkarna
i den för extra ordinarie statstjänstemän gällande löneplanen Eo. För
egen del anser jag i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna att någon
avgörande invändning icke kan resas mot att nyssnämnda underläkare

259

Kungl. Marits ''proposition nr 373.

beredes extra ordinarie anställning. För tredje underläkarna har extra ordinarie
anställningsform icke ifrågasatts. Vad de arvodesavlönade biträdande
överläkarna och biträdande läkarna angår, har utredningsmannen, frånsett
vissa speciella tjänster, icke föreslagit någon förändring av nuvarande anställningsform.
Såsom läkarrepresentanterna och allmänna löneniimnden
framhållit tala emellertid goda skäl för att även dessa framdeles beredes
pensionsberättigande anställning. Denna fråga kräver emellertid ytterligare
utredning och kan med hänsyn härtill icke gärna nu vinna en lösning. Jag
ämnar ägna detta spörsmål fortsatt uppmärksamhet.

Huvudproblemet i det föreliggande förslaget är frågan örn de löneförmåner,
som skäligen böra tillkomma de läkare, som för närvarande intaga
ställning som förste och andre underläkare. Dessa äro nu placerade i lönegraderna
Ex 23 respektive Ex 22 och åtnjuta i begynnelselön, rörligt tilllägg,
kristillägg och det för nästa budgetår beslutade provisoriska lönetilllägget
inräknade, 10 145 kronor respektive 9 589 kronor.

Vid bedömandet av förste och andre underläkarnas löneställning får hänsyn
tagas till åtskilliga faktorer, exempelvis den långa och kostsamma utbildningen,
längden av föregående anställning, den krävande och i allmänhet
riskfyllda tjänstgöringen, frånvaron av en begränsad arbetstid, jourtjänsten
och —- icke minst — skyldigheten att biträda vid handledningen av
studerande. En icke oväsentlig synpunkt är även, att ifrågavarande tjänster
i allmänhet äro s. k. passagetjänster, som icke innehavas annat än relativt
kort tid. Vidare måste tagas i beaktande den löneställning, som ansetts
böra tillkomma andra statligt anställda befattningshavare med likvärdig
eller i vart fall jämförbar utbildning, ävensom löneförhållandena vid andra,
icke-statliga kroppssjukhus. I sistnämnda hänseende får ihågkommas, att
enligt gällande löneavtal åtskilliga, sannolikt det övervägande flertalet
underläkare vid de kommunala sjukhusen och landstingssjukhusen åtnjuta
icke obetydliga inkomster av den vid lasaretten bedrivna öppna sjukvården,
något som icke är fallet beträffande underläkarna vid de statliga
undervisningssjukhusen i Stockholm, där alla vårdavgifter vid poliklinikerna
tillfalla vederbörande sjukhus.

Till nu nämnda, på frågan örn underläkarnas löneställning inverkande
omständigheter kommer ytterligare en synpunkt, som vid de förda förhandlingarna
med läkarnas organisationer kommit att stå i förgrunden. Det gäller
den omstridda frågan örn ersättningen för vissa läkarintyg. Från statens
synpunkt har hävdats, att utfärdandet av dessa intyg måste anses ingå i vederbörande
läkares tjänsteåligganden, varför särskild ersättning icke borde
utgå för intygens utfärdande. Läkarorganisationerna å andra sidan göra gällande
cn motsatt åsikt. Jag delar för egen del utredningsmannens uppfattning,
att bland tjänsteåliggandena för en i statens tjänst heltidsanställd
sjukhusläkare i princip måste inräknas även utfärdandet av ifrågavarande
intyg. Godtages denna uppfattning, framstår riitten att uppbära särskild
ersättning som oförenlig med det nuvarande statliga lönesystemet. Jag är

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

följaktligen av principiella skäl icke beredd att tillstyrka, att med extra
ordinarie anställning förenas rätt till intygsersättning, icke ens — på sätt
i vissa remissyttranden ifrågasatts — i nuvarande provisoriska form.

Min ståndpunkt i intygsersättningsfrågan gör, att jag, trots att nuvarande
bestämmelser, som tillerkänna underläkarna viss andel i till sjukhusen
inflytande ersättning för läkarintyg, uttryckligen betecknats allenast
som provisoriska, i likhet med utredningsmannen anser mig kunna vid bedömandet
av frågan örn underläkarnas löneställning taga hänsyn även till
deras nuvarande inkomster av dylika ersättningar. Dessa inkomster ha,
såsom utredningsmannens uppgifter visa, varierat avsevärt vid olika sjukhusavdelningar;
i medeltal ha de uppgått till 385 kronor per år och läkare
vid karolinska sjukhuset och till 681 kronor per år och läkare vid serafimerlasarettet.

Utredningsmannen har förordat, att den nuvarande uppdelningen i förste
och andre underläkare skulle slopas. Häremot synes icke finnas anledning
till någon allvarligare erinran. I fråga om löneställningen har utredningsmannen
förordat en placering av de extra ordinarie underläkarna i lönegraden
Eo 24. Direktionen för karolinska sjukhuset, medicinalstyrelsen och
statskontoret ha accepterat detta förslag såsom lämpligt avvägt. Sjukhusdirektionen
och medicinalstyrelsen ha därvid förordat bibehållen rätt till
viss andel i intygsersättningen. Allmänna lönenämnden har ifrågasatt en
viss differentiering av underläkartjänsterna sålunda, att ett begränsat antal
tjänster, som icke hade karaktär av utbildningstjänster, placerades i lönegraden
Eo 26. Lönenämnden har därjämte föreslagit bibehållande tills vidare
av nuvarande intygsprovisorium.

För egen del har jag, efter övervägande av i det föregående berörda och
övriga på frågans bedömande inverkande omständigheter, efter samråd med
chefen för finansdepartementet varit beredd att godtaga en placering av samtliga
nu ifrågavarande underläkare i lönegraden Eo 26, vilket skulle innebära en
inkomstbättring för läkarna i enlighet med följande sammanställning (inkomsten
av ersättning för läkarintyg upptages härvid till 500 kronor, vilket i runt
tal motsvarar genomsnittet). I

Begynnelselön,	Inkomst av intyg,	Summa inkomst,	Begynnelselön i Eo 26,	Inkomstökning,
kronor	kronor	kronor	kronor	kronor
Ex 23 10145	500	10 045	13137	2 492
Ex 22 9 589	500	10 089	13137	3 048

I jämförelsebeloppen ha inräknats rörligt tillägg, kristillägg och det under
nästa budgetår utgående provisoriska lönetillägget å 660 kronor. Pensionsavdrag
för tjänster i Eo 26 (645 kronor) ha icke frånräknats, då i annat fall
jämförelsen skulle lia blivit missvisande, eftersom extra tjänstemän ha att
själva svara för sin pensionering.

Vid förhandlingar, som jag fört med representanter för de berörda läkar

201

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

organisationerna, ha dessa emellertid icke godtagit den av mig föreslagna
löneställningen i lönegraden Eo 26 för förste och andre underläkare, därest
rätten till intygsersättning samtidigt skulle slopas. I överensstämmelse med
läkarförbundets i det föregående återgivna uttalande, att förbundet hellre
än att acceptera ett slopande av nämnda rätt skulle kunna antaga förslaget
örn en placering i lönegraden Eo 24, ha läkarrepresentantema inför
mig framkastat tanken på ett provisorium, innebärande arvodesanställning
med full rätt till intygsersättning (alltså icke såsom nu en delning av ersättningsbeloppen
med sjukhusen).

En övergång till arvodesanställning skulle emellertid innebära en så allvarlig
försämring i jämförelse med nuvarande anställningsform — bland annat skulle
rätten till ålderstillägg, sjukvårdsersättning m. fl. förmåner bortfalla — att
jag i de anställdas intresse ansett mig böra undvika en sådan förändring. Om
arvodesbeloppet beräknades efter den av läkarförbundet godtagna placeringen
i lönegraden Eo 24, skulle ett accepterande av läkarrepresentanternas erbjudande
vidare för flertalet läkare innebära väsentligt minskade inkomster jämfört
med den av mig såsom lämplig betraktade löneställningen med placering
i lönegraden Eo 26 utan rätt till intygsersättning.

Vid mina ansträngningar att finna en för såväl sjukvården som läkarna
godtagbar lösning, som vore förenlig med de principer, som för närvarande
tillämpas inom den statliga lönepolitiken, har min uppmärksamhet fästs på,
att en placering i lönegraden Eo 26 visserligen skulle skänka läkarna en relativt
tryggad ställning med pensionsrätt för dem och deras familjer, men att
likväl för åtskilliga underläkare, kanhända flertalet av dem, skulle finnas kvar
en icke oberättigad anledning till missnöje med arbetsförhållandena. Läkarrepresentanterna
ha nämligen vid olika tillfällen för mig framhållit den ofta
orimliga arbetsbörda — sammanhängande med den oreglerade arbetstiden —
som ålåge många av dem. Då det uppenbarligen icke kan ligga i samhällets
och än mindre i de sjukas intresse att läkaren under utövandet av sitt viktiga
och krävande yrke skall pressas av en onormal arbetsbörda, har önskvärdheten
av att åstadkomma en lättnad i detta avseende för mig börjat framstå
som ett väsentligt moment i strävandena att skapa drägliga förhållanden för
underläkarna vid statens kroppssjukhns. Någon annan utväg än en ökning av
läkarpersonalen torde härvid knappast ifrågakomma. Hur långt man med
nuvarande knappa tillgång på kikare kan komma i fråga örn personalökning,
vågar jag emellertid för närvarande icke hysa någon mening om. En översyn
av arbetsförhållandena vid nämnda sjukhus och en undersökning av möjligheterna
att förbättra de påtalade missförhållandena synas emellertid påkallade.
Skulle det visa sig ogörligt för närvarande att nedbringa arbetsbördan
till rimliga mått genom en personalökning, vill jag icke bestrida, att underläkarnas
lönefråga -— således även frågan örn intygsersättningen — kan
komma i ett nytt läge.

Vid övervägande av dessa olika synpunkter har jag kommit till det resultatet,
att ett fortsatt provisorium ter sig ändamålsenligast intill dess nyss -

262

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 213.

nämnda undersökningar hunnit verkställas. Jag förordar därför, att under
nästa budgetår nuvarande anställningsform och rätt till intygsersättning bibehålies.
Då emellertid ifrågavarande läkares behov av löneförbättring är
trängande, förordar jag, efter samråd med representanter för Sveriges yngre
läkares förening, att nuvarande förste och andre underläkare — utöver det
under nästa budgetår utgående provisoriska lönetillägget å 660 kronor — må
komma i åtnjutande av en »provisorisk löneförstärkning» av 1 500 kronor;
denna löneförstärkning, varå icke bör löpa rörligt tillägg eller kristillägg, torde
med avseende å tillämpningen av gällande avlöningsbestämmelser böra anses
tillhöra lönen för vederbörlig löneklass. Jag förordar vidare i anslutning till
utredningsmannens förslag, att skillnaden mellan förste och andre underläkare
slopas, så att även de nuvarande tjänsterna som andre underläkare placeras i
lönegraden Ex 23 under benämningen förste underläkare.

Skillnaden mellan de alternativ, som i det föregående diskuterats, torde
framgå av följande sammanställning.

Nuvarande inkomst,	Eo 24,	Eo 26.	Departementschefens slutliga förslag,
kronor	kronor	kronor	kronor
Ex 23 . . .	. . 10 6451	| 11860	13137	12 1451
Ex 22. . .	. . 10 0891

Jag vill i detta sammanhang understryka vad jag nyss framhållit, nämligen
att jag betraktar den av mig nu förordade lösningen allenast som ett
provisorium. Jag är beredd att, så snart förhållandena det påkalla, upptaga
frågan om en mera definitiv lönereglering till förnyat övervägande och föreslå,
att riksdagen underställes det förslag, som ett sådant förnyat övervägande
kan leda till.

Utredningsmannen har till särskild behandling upptagit frågan örn löneställningen
för tredje underläkarna samt vissa speciella läkartjänster. Beträffande
tredje underläkarna anser jag mig i likhet med remissmyndigheterna
och läkarorganisationerna kunna ansluta mig till utredningsmannens
förslag om en uppflyttning från 18 till 21 lönegraden. Då vid bifall till
vad jag nyss förordat den nuvarande tjänstekategorien »andre underläkare»
skulle slopas, torde de nuvarande »tredje underläkarna» tills vidare böra betecknas
såsom »andre underläkare». I fråga om de nuvarande två befattningarna
som förste underläkare å serafimerlasarettets neurokirurgiska klinik skulle
jag i likhet med allmänna lönenämnden varit benägen att tillstyrka en placering
i lönegraden Eo 28, förenad med föreskrift om att ersättning för ifrågalcommande
intygsersättning skulle tillfalla sjukhuset. Med hänsyn till utgången
av förhandlingarna med läkarorganisationerna synes emellertid en dylik
lösning icke genomförbar, varför jag i stället i enlighet med sjukhusdirektionens
förslag förordar, att tjänsterna förändras till med arvoden av 14 300 kro -

1 Intygsinkomst, beräknad till 500 kronor för år, inberäknad.

263

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

nor förenade befattningar som biträdande läkare. Av samma skäl anser jag
mig icke för närvarande böra ifrågasätta en förändring av löneställningen för
de nu i Eo 23 placerade två biträdande läkarna å radiumhemmet. Även dessa
torde emellertid böra komma i åtnjutande av förutnämnda löneförstärkning
av 1 500 kronor. Mot utredningsmannens förslag om uppräkning med 1 600
kronor till 3 600 kronor av arvodet till en assistent å serafimerlasarettets patologiska
avdelning synes däremot icke finnas anledning till erinran.

Utredningsmannens förslag innefattar jämväl en reglering av den nuvarande
med ett arvode av 10 600 kronor förenade befattningen som biträdande
läkare på karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning.
Direktionen har för sin del av organisatoriska skäl hemställt, att befattningen
måtte förändras till en överläkartjänst i lönegraden A 26. På av
direktionen anförda skäl tillstyrker jag detta förslag, dock att tjänsten
tills vidare i avbidan på den fortsatta beredningen av frågan om reglering
av läkartjänsterna torde böra uppföras i lönegraden Eo 26.

I detta sammanhang synes det nödvändigt att beakta de konsekvenser,
ett bifall till vad jag i det föregående förordat synes böra medföra för
motsvarande läkarpersonal vid övriga undervisningssjukhus. I fråga örn
den på Lunds universitets stat uppförda underordnade läkarpersonalen föreligger
förslag örn att dessa läkare skola jämställas med underläkare i lönegraden
Ex 22 vid karolinska sjukhuset. Detta förslag återkommer jag till i det
följande. Beträffande akademiska sjukhuset i Uppsala och de icke-statliga undervisningssjukhusen
i Stockholm har den anordningen redan genomförts, att
de på Uppsala universitets respektive karolinska institutets stat uppförda underläkarna
och amanuenserna tillerkänts fyllnadsarvoden i syfte att sätta
dem i paritet med sina kollegor i jämförlig ställning vid karolinska sjukhuset.
Jag förordar, att Kungl. Maj:t, sedan vederbörlig utredning och erforderliga
förhandlingar ägt rum, skall äga utfärda bestämmelser, som medföra
rätt för ifrågavarande läkare — de i Lund inkluderade — att, räknat
från och med den 1 juli 1946, utfå fyllnadsarvode, motsvarande den på
staten belöpande delen av den av mig tillstyrkta provisoriska löneförstärkningen.
Härvid förutsättes, att återstoden av löneförstärkningen såsom belöpande
på sjukhusens andel i vederbörandes lön bekostas av huvudmannen
(i Uppsala av akademiska sjukhusets medel). Vidare förutsätter jag
såsom villkor för utgående av sådant fyllnadsarvode, att en reglering av
ifrågavarande läkares sjukvårds- och intygsinkomster vid sidan av de fasta
löneinkomsterna kommer till stånd. — Vissa av de läkare, jag i detta sammanhang
åsyftar, ha ansetts jämförliga med förste underläkare, andra åter med
andre underläkare vid karolinska sjukhuset. Jag är icke beredd att utan föregående
utredning tillstyrka, att samtliga nu förevarande läkare skola i lönehänsecnde
jämställas med underläkare i lönegraden Ex 23. Jag förutsätter
emellertid, att vederbörande universitetsmyndigheter framlägga erforderlig utredning
i ämnet i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1947/48.

264

Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

VI. Reumatologisk klinik vid karolinska sjukhuset.

1. Inledning.

Genom beslut den 17 oktober 1941 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen
för socialdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga med uppdrag
att inom nämnda departement biträda med fortsatt utredning av frågan
om reumatikervårdens utbyggande och vidtagande i övrigt av åtgärder
för de reumatiska sjukdomarnas bekämpande. På grund av detta bemyndigande
tillkallades såsom sakkunniga generaldirektören och chefen för
medicinalstyrelsen J. Axel Höjer, tillika ordförande, docenten i reumatologi
och fysikalisk terapi vid Lunds universitet Gunnar Edström, dåvarande
ledamoten av riksdagens andra kammare, numera landshövdingen Elof
Lindberg, Umeå, dåvarande ledamoten av riksdagens första kammare, f. d.
domänintendenten Bernhard Nilsson, Landeryd, ordföranden i Uppsala
läns landstings hälso- och sjukvårdsberedning, medicine doktorn Axel Pettersson
och professorn i medicin vid karolinska institutet Nanna Svartz.
De sakkunniga antogo benämningen 1941 års reumatikervårdssakkunniga.

I enlighet med de direktiv, som i statsrådsprotokollet angivits för utredningen,
borde denna i första hand avse lämpligheten av att anordna
en eller två, med erforderlig utrustning försedda specialavdelningar för
reumatiskt sjuka i anslutning till undervisningssjukhus eller annat lämpligt
sjukhus. Till fullgörande härav ha de sakkunniga den 24 februari 1942
framlagt betänkande, del I, med förslag örn inrättande av kliniska reumatologiska
avdelningar vid karolinska sjukhuset och vid akademiska sjukhuset
i Uppsala samt en ortopedisk avdelning vid sistnämnda sjukhus,
avsedda att tjäna utom sjukvården även undervisning och forskning.
Nämnda förslag har därefter varit föremål för beredning inom ecklesiastikdepartementet.

De sakkunniga upptogo därefter till prövning frågan örn inrättande av
enklare och billigare vårdplatser för sådana reumatiskt sjuka, som utan
att vara i behov av vård å A-platser erfordra sluten vård. Sedan enligt
Kungl. Maj:ts medgivande detta uppdrag utvidgats till att avse utredning
och förslag rörande behovet av och formen för statligt understöd till
utbyggande av efterbehandling och konvalescentvård i allmänhet, ha de
sakkunniga därom avgivit ett den 10 juni 1944- dagtecknat betänkande,
del II (stat. off. utr. 1944:28).

Samtidigt med nyssnämnda utredning ha de sakkunniga med vederbörligt
medgivande vidare föranstaltat örn utredning rörande de reumatiska
sjukdomarnas frekvens och det totala behovet av sluten vård för dessa
sjukdomar. Denna utredning, vilken främst syftat till att klarlägga, i vilken

265

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

utsträckning ytterligare sjukhusplatser för kvalificerad vård av reumatiker,
A-platser, kunna komma att krävas utöver de föreslagna avdelningarna
vid undervisningssjukhusen, och den lämpligaste formen för en sådan utbyggnad,
har numera slutförts och förslag i ämnet framlagts i de sakkunnigas
den 26 september 1945 dagtecknade betänkande, del III (stat. off. utr.
1945:41).

De sakkunnigas betänkande del II har i den del det avser vården av
kroniskt sjuka upptagits till behandling i Kungl. Maj:ts proposition nr 113
till 1945 års riksdag och föranlett ändrade grunder för statens bidrag till
denna vårdgren. De sakkunnigas i betänkandet del III framlagda förslag
rörande reumatikervårdens utbyggande med platser för kvalificerad vård
slutligen ha anmälts för riksdagen i Kungl. Maj:ts proposition nr 224 till
innevarande års riksdag.

I förevarande sammanhang avser jag att till behandling anmäla de sakkunnigas
i betänkandet del I avgivna förslag rörande undervisningssjukhusen.

2. 1941 års reumatikervårdssakkunnigas utredning och förslag
rörande undervisningssjukhusen.

1941 års reumatikervårdssakkunniga ha i sitt betänkande del I föreslagit
uppförande

dels av en klinik om 69 vårdplatser vid karolinska sjukhuset »för reumatiska
och andra invalidiserande sjukdomars vård» (byggnadskostnad
1 100 000 kronor, utrustningskostnad 198 000 kronor, tillhopa 1 298 000
kronor),

dels ock av en reumatologisk och en ortopedisk klinik vid akademiska
sjukhuset i Uppsala örn (74 + 73 =) 147 vårdplatser, förenade i en gemensam
byggnad (byggnadskostnad 2 750 000 kronor, utrustningskostnad
602 000 kronor, tillhopa 3 352 000 kronor).

Sedan de sakkunnigas förslag framlades, har frågan örn de båda föreslagna
nya klinikerna vid akademiska sjukhuset i Uppsala kommit i ett
nytt läge i och med att inom sjukhuset igångsatts vissa utredningar för
upprättande av en ny generalplan för sjukhusets framtida utbyggnad. Ett
beslut nu om uppförande av den reumatologiska och den ortopediska kliniken
på den härför ursprungligen avsedda tomten skulle, enligt uppgifter
från sjukhusets ledning, föregripa upprättandet av den nämnda, nya generalplanen
och kunna medföra väsentliga olägenheter för sjukhusets fortsatta
rationella utbyggande. De skäl, som härvid anförts från sjukhusets
sida, ha synts så vägande, att de utesluta, att frågan om uppförandet av
de båda ifrågavarande klinikerna i Uppsala nu upptages till avgörande. I
det följande anmäles sålunda de sakkunnigas förslag endast i vad det avser
den föreslagna kliniken vid karolinska sjukhuset.

Till stöd för sitt förslag anföra de sakkunniga inledningsvis.

266

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

De reumatiska sjukdomarnas två viktigaste grupper utgöras av den
akuta reumatiska febern och den kroniska ledgångsreumatismen. Enighet
synes för närvarande råda därom, att den förra i sina olika former helst
bör vårdas å invärtesmedicinsk avdelning, respektive barnavdelning. Det
viktigaste vid utbyggandet av reumatikervården för dylika akuta fall är
att bereda tillfälle till tillräckligt lång vård. Detta kan ernås antingen
genom anskaffandet av flera invärtesmedicinska platser eller genom uppförandet
av efterbehandlingssjukhus. Behovet av långvarig vård gäller icke
minst barnaåren, då de akuta sjukdomstyperna helt dominera. De sakkunniga
vilja därför i detta sammanhang ej underlåta påpeka, att det
även för reumatikervården är av vikt, att pediatriska sjukhusavdelningar
inrättas i erforderlig utsträckning.

Även för den kroniska formen av ledgångsreumatismen — den ur reumatismens
betydelse som invalidiserande folksjukdom helt dominerande gruppen
— kunna olika vårdtyper tänkas. Här måste särskild hänsyn tagas till
att dessa sjukas vårdbehov under sjukdomens förlopp ändrar karaktär. Under
de initiala stadierna är den sjuke främst i behov av invärtesmedicinsk
vård, men ju mer sjukdomen fortskrider, desto mer blir han därjämte i
behov av ortopedisk vård.

Många läkare anse därför, att sjukdomens olika stadier böra vårdas
på olika avdelningar. Man synes vara ense om att det initiala stadiet bör
vårdas å invärtesmedicinsk eller pediatrisk avdelning. Mellanstadiet synes
i tidigare skede höra till invärtesmedicinsk avdelning med tillgång till ortopedisk
konsultation eller i vissa fall till ortopedisk avdelning med medicinsk
konsultation. Fall i mellanstadiets senare skede anses ofta böra vårdas å
ortopedisk avdelning.

Andra läkare anse däremot, att dessa sjuka under hela sjukdomsförloppet
bör vårdas å särskilda reumatologiska avdelningar, där de kunna bliva
föremål för ortopedisk, invärtesmedicinsk och fysikalisk specialvård.

De sakkunniga diskutera därefter preliminärt vissa riktlinjer för utbyggandet
av vårt lands reumatikervård överhuvudtaget. Dessa riktlinjer
ha sedermera i de sakkunnigas betänkanden del II och III slutligt utformats
till förslag rörande reumatikervårdens fortsatta utbyggnad. En utförlig
redogörelse härför har lämnats i Kungl. Maj:ts i det föregående
omnämnda proposition nr 224 till årets riksdag, till vilken jag hänvisar.

Beträffande de sakkunnigas i betänkandet del I framlagda förslag rörande
inrättandet av en reumatikerklinik vid karolinska sjukhuset inhämtas
av betänkandet bland annat:

Redan statens sjukvårdslcommitté föreslog i sitt år 1934 avgivna betänkande
angående den slutna kroppssjukvården i riket (stat. off. utr. 1934: 22)
inrättande av en reumatikerpaviljong örn 120 platser vid karolinska sjukhuset.
I generalplanen för karolinska sjukhusets utbyggande upptogs därför
även en reumatikeravdelning. 1936 års sakkunniga för pensionsstyrelsens
invaliditetsförebyggande verksamhet återupprepade detta förslag. Lärarkollegiet
vid karolinska institutet framhöll med anledning härav, att det ur
undervisningssynpunkt vore synnerligen önskligt, att en reumatikeravdelning
förlädes till karolinska sjukhuset. Den borde dock icke göras större
än som svarade mot undervisningens behov; för detta ändamål vore 60
vårdplatser tillräckliga.

Kungl. Marits proposition nr 273. 267

19J/.1 års reumatikervårdssakkunniga anföra för egen del bland annat.

Ett behov av ökat antal vårdplatser för reumatiskt sjuka i olika stadier
synes de sakkunniga otvivelaktigt föreligga enligt vad företagna utredningar
ådagalagt. Även om behovet av vårdplatser för pensionsstyrelsens
klientel numera skulle vara tillgodosett, har detta för de sakkunnigas slutsatser
endast begränsad räckvidd, då detta klientel blott utgör en mindre
del av hela det vårdbehövande reumatikerklientelet. Enligt de sakkunnigas
mening kriives sålunda otvivelaktigt ett ökat antal vårdplatser på specialsjukhus.

Från olika håll har framhållits önskvärdheten av att reumatikeravdelningar
komma till stånd i anknytning till universitetssjukhusen i Stock
holm och Uppsala. Lunds lasarett har redan en reumatiker- och en ortopedisk
avdelning. De sakkunniga ansluta sig för egen del till de sålunda
framförda synpunkterna och vilja för sin del ytterligare betona vikten av,
att kompletteringen av undervisningssjukhusen med reumatikeravdelningar
sker inom en snar framtid. Behovet av undervisning om reumatiska sjukdomar
och om forskning rörande desamma motiverar dessa.

De sakkunniga erinra vidare, att styrelsen för Konung Gustaf V:s 80-års
fond, vilkens ändamål är att främja utforskandet av de invalidiserande
folksjukdomarna, planerat uppförande vid karolinska sjukhuset av ett
forskningsinstitut. Styrelsen hade framhållit såsom nödvändigt, att detta forskningsinstitut
förlädes i nära anslutning till en avdelning för invalidiserande,
i första hand reumatiska sjukdomar.

Ritningsförslag och kostnads utredning. Efter framställning
från de sakkunniga uppdrog Kungl. Majit den 16 januari 1942
åt byggnadsstyrelsen att i samråd med de sakkunniga utarbeta ritningar
och verkställa kostnadsberäkningar för uppförande, i huvudsaklig överensstämmelse
med av de sakkunniga angivna riktlinjer, av den föreslagna
kliniken vid karolinska sjukhuset. Med anledning härav har byggnadsstyrelsen
uppdragit åt arkitekten Sven Ahlbom att utarbeta ett ritningsförslag,
som jämte en inom byggnadsstyrelsen uppgjord kostnadsutredning
därefter upptagits i de sakkunnigas förslag. Av nämnda ritningsförslag och
kostnadsutredning framgår:

Den föreslagna kliniken förlägges till den tomt, som förutsetts i generalplanen
för karolinska sjukhusets utbyggande, nämligen till området omedelbart
väster örn huvudbyggnadens D-flygel. Kliniken avses för 71 patienter,
fördelade på tre allmänna vårdavdelningar örn respektive 25, 25 och
14 platser samt en enskild vårdavdelning om 7 platser. Den mindre av
de allmänna vårdavdelningarna, som är avsedd för svårt sjuka samt för
isoleringsfall, är förlagd till samma etage som privatavdelningen för att
möjliggöra ett eventuellt personalt samarbete. — T en från sängbyggnaden
mot norr utskjutande vinkclbyggnad inrymmas: i bottenvåningen en undersöknings-
och behandlingsavdelning, i våningen 1 trappa upp en laboratorievåning,
i våningen 2 trappor upp den enskilda sjukavdelningen samt i
översta våningen mat- och arbetslokaler för patienterna. Ilndersökningsoch
behandlingsavdelningen består av väntrum, två underläkarrum, två
undersökningsrum samt behandlings-, gips- och genomlysningsrum med
tillhörande smärre lokaler, expeditionsrum och laboratorium. Särskild avdelning
för bad och fysikalisk terapi anordnas ej, eftersom kliniken kan

268

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

betjäna sig av vid sjukhuset redan befintliga avdelningar för sådan behandling.
På sängbyggnadens tak anordnas ett solarium med friluftsplatser.
Till källarvåningen ha förlagts förrådslokaler, verkstad samt omklädningsrum
för personalen. Det utrymme inom källarvåningen, som icke
erfordras härför, avses skola utsprängas men lämnas oinrett för senare
behov.

Utformning, standard och dimensionering av klinikens vårdavdelningar
och övriga lokaler äro i stort sett desamma, som tillämpats vid redan uppförda
byggnader vid sjukhuset. I samråd med de sakkunniga har emellertid
någon minskning vidtagits beträffande rumsstorlekar och våningshöjder,
nämligen till för våningshöjd i allmän sal 3 meter, för rumsdjup i 3-patientssal 6 meter, för rumsbredd i 3-patientssal 3,80 meter, för korridorbredd
i sjukavdelning 2,40 meter och för rumsdjup i vårdavdelningarnas
bilokalsida 4 meter. Övriga utrymmen ha därutöver begränsats i största möjliga
grad.

Enligt kostnadsutredningen beräknas kliniken draga en byggnadskostnad
å 1 100 000 kronor och en utrustningskostnad å 198 000 kronor, varför den
sammanlagda kostnaden för klinikens uppförande och utrustning beräknas
komma att uppgå till 1 298 000 kronor.

Platsantalet. Vid sitt ställningstagande till frågan örn klinikens
storlek ha de sakkunniga i likhet med karolinska institutets lärarkollegium
ansett undervisningens behov böra vara normerande samt stannat
för att platsantalet bör vara omkring 60.1 nyssnämnda ritningsförslag har,
som av det föregående redan framgått, platsantalet tilltagits något större
med hänsyn till att detta ur ekonomiska synpunkter varit förmånligt. De
sakkunniga påpeka vidare, att ett platsantal av omkring 60—70 även
med hänsyn till forskningens behov torde vara tillfyllest, samt slutligen
att det tomtutrymme, som står till förfogande, icke tillåter uppförande aven
större klinik.

Beträffande den närmare utformningen i övrigt av de sakkunnigas förslag
inhämtas av betänkandet följande.

Finansiering av klinikens uppförande och drift.
Vad gäller finansieringen av den föreslagna reumatikerkliniken vid karolinska
sjukhuset, ha de sakkunniga, liksom även beträffande den föreslagna
reumatikerkliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala, föreslagit,
att kliniken uppföres och bekostas av staten. Med avseende på driftkostnadernas
täckning uttala de sakkunniga, att de funnit det rimligt, att staten
av vederbörande landsting eller stad utanför landsting, vars invånare
komma att upptaga en riksplats, avkräver ett bidrag, som per dag och
patient motsvarar halva medelkostnaden för de vid övriga reumatikeravdelningar
vårdade, landsting eller stad utanför landsting obetaget att sedan
av patient återsöka en summa motsvarande vårdavgiften på dess eget
centrallasarett. — I de sakkunnigas senare avgivna betänkande del III, i
vilket de sakkunnigas riktlinjer för reumatikervårdens utbyggande givits
en mera definitiv utformning, ha de sakkunniga rörande driftkostnadernas
täckning föreslagit en sådan ordning, avsedd att i tillämpliga delar

269

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

tillämpas jämväl för undervisningsklinikerna, att för reumatikerpatient,
som vårdas på specialavdelning, ett statligt driftbidrag, utgörande för inomlänspatient
3 kronor för vårddag och för utomlänspatient 4 kronor för vårddag,
skall utgå, allt under förutsättning att högre vårdavgift icke avkräves
patienten än 2 kronor och att för utomlänspatient det landsting, som
patienten tillhör, bidrager med ett belopp lika stort som statsbidraget.

Klinikens administration. Med avseende på klinikens administration
förutsätta de sakkunniga, att kliniken skall intaga samma
ställning som övriga kliniker vid karolinska sjukhuset och ställas under
sjukhusets direktion.

Läkarfrågan. Vad beträffar den läkares ställning, som skall tjänstgöra
som närmaste chef för den reumatiska avdelningen vid karolinska
sjukhuset, ha de sakkunniga icke avgivit något definitivt förslag. I betänkandet
anföres, att flertalet synes böjt att åtminstone till en början ställa
honom i egenskap av biträdande överläkare under den medicinska klinikens
chef. De sakkunniga ha även övervägt möjligheten, att han borde
underordnas chefen för det blivande forskningsinstitutet. Såsom särskilda
uppgifter, som måhända borde tillkomma honom, lia anförts tjänsten som
kursledare i reumatologi och lärare i fysikalisk terapi. Därjämte har ifrågasatts,
att han borde under den medicinska klinikens chef disponera ett
visst antal sängar på den medicinska kliniken. De sakkunniga funno det
emellertid icke nödvändigt att vid betänkandets avgivande taga definitiv
ställning till dessa frågor.

3. Remissyttranden.

Över betänkandet ha efter remiss yttranden inkommit från pensionssty
reisen, som hört överläkarna vid styrelsens kur anstalter i Åre, Nynäshamn
och Tranås, statskontoret, universitetskanslern, som hört lärarkollegiet
vid karolinska institutet samt de medicinska fakulteterna i Uppsala
och Lund, karolinska sjukhusets byggnadskommitté, medicinalstyrelsen,
19j0 års civila byggnadsutredning samt direktionen för karolinska sjukhuset.

Vid beredningen av de sakkunnigas förslag har hänsyn jämväl kunnat
tagas till inkomna yttranden över de sakkunnigas betänkande del III, av
vilka flera, såsom framgår av den i propositionen nr 224 till årets riksdag
lämnade redogörelsen, även berört de sakkunnigas förslag rörande undervisningssjukhusen.

Pensions styr elsen avstyrker förslaget under framhållande av bland annat
följande.

De sakkunniga åberopa till stöd för sitt förslag behovet av undervisning
och forskning rörande de reumatiska sjukdomarna. Pensionsstyrelsen är
emellertid — med hänsyn till nuvarande tidsläge — av den meningen, att,

270

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

innan särskilda kliniker upprättas, möjligheterna att ordna undervisningen
på annat lämpligt och ekonomiskt mindre betungande sätt böra undersökas.
Därest undervisningen kan anordnas på några av de av pensionsstyrelsen
disponerade kuranstalterna, är styrelsen villig att upplåta lämpliga
anstalter för sådant ändamål.

Genom den av de sakkunniga verkställda utredningen kan icke anses
visat, att ett ökat antal vårdplatser på specialsjukhus eller s. k. A-platser
för vård av reumatiskt sjuka för närvarande är oundgängligen nödvändigt.
Då i nuvarande tidsläge platstillgången på pensionsstyrelsens kuranstalter
under stora delar av året är god och då all sparsamhet bör iakttagas med
allmänna medel, synes en utbyggnad av reumatikervården med dylika platser
kunna anstå i avvaktan på bättre tider. Då behovet av de föreslagna
avdelningarna icke kan anses vara trängande, får pensionsstyrelsen med
hänsyn till nu rådande utomordentliga förhållanden hemställa, att förslaget
för närvarande icke måtte föranleda någon åtgärd.

Pensionsstyrelsens överläkare, docenten G. Kahlmeter, har i avgiven
reservation förklarat sig i huvudsak tillstyrka förslaget men uttalat, att
kliniken vid karolinska sjukhuset bör organiseras på samma sätt som den
av de sakkunniga samtidigt föreslagna reumatikeravdelningen vid akademiska
sjukhuset i Uppsala, d. v. s. med självständig överläkare.

Överläkaren vid Nynäs kuranstalt, medicine doktor Fredrik Sundelin, har
vitsordat behovet av att med hänsyn till undervisningen i reumatologi undervisningskliniker
för reumatiska sjukdomar upprättas men anfört en från
de sakkunnigas avvikande mening beträffande platsantalet vid klinikerna,
som anses vara avgjort otillräckligt för att medgiva ett erforderligt urval
av lämpliga fall till demonstration, för undervisning och till forskning.

Statskontoret har avstyrkt de sakkunnigas förslag under framhållande
av i huvudsak samma synpunkter som pensionsstyrelsen.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet uttalar sitt livliga intresse för
att förlägga ett institut för forskning rörande de invalidiserande sjukdomarna
till karolinska sjukhuset. Kollegiet delar styrelsens för Konung Gustaf
V:s 80-års fond mening, att ett dylikt forskningsinstitut icke kan drivas
utan tillgång till en sjukvårdsavdelning för vård av reumatiska och andra
invalidiserande sjukdomar. Kollegiet biträder reumatikersakkunnigas förslag
men förutsätter, att ett beslut om byggandet av reumatikerkliniker
icke får inverka på de pediatriska och dermatologiska klinikernas trängande
nybyggnadsfrågor, och framhåller, att uppförandet av dessa båda kliniker,
som båda skola tjäna den obligatoriska undervisningen, ur institutets
synpunkt är det viktigaste spörsmålet.

Medicinska fakulteten i Uppsala tillstyrker sakkunnigförslaget. De båda
föreslagna reumatikeravdelningarna böra enligt fakultetens mening utgöra
försöksanstalter, vid vilka verksamheten så anordnas, att densamma såvitt
möjligt kan giva vägledning för reumatikervårdens anordnande i riket i
övrigt. Reumatikeravdelningarna skulle sålunda bli centraler för under -

271

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

sökningar rörande de reumatiska sjukdomarna, och olika behandlingsmetoder
skulle jämföras och värderas o. s. v. Enligt fakultetens mening bör
med ytterligare utbyggnad av reumatikervården i vårt land anstå, till dess
fastare riktlinjer för densamma erhållits bland annat i samband med verksamheten
vid de nya försöksanstalterna. — Beträffande finansieringen av
uppförandet och driften av de föreslagna specialavdelningarna ansluter sig
fakulteten till de sakkunnigas förslag. — Slutligen betonar fakulteten nödvändigheten
av att genom ifrågavarande byggnadsföretag icke andra för
fakulteten betydelsefulla byggnadsfrågor komma att undanskjutas, såsom
fullföljandet av riksdagens beslut om uppförande av en psykiatrisk klinik,
nybyggnad för medicinsk-kemiska och farmakologiska institutionen, anordnande
av nya lokaler för ögon- och öronklinikerna samt centrallaboratorium.

Medicinska fakulteten i Lund tillstyrker inrättande av en avdelning för
reumatiska sjukdomar och en avdelning för ortopedisk vård vid akademiska
sjukhuset i Uppsala. Fakulteten tillstyrker däremot med stor tvekan
en avdelning för reumatiska och andra invalidiserande sjukdomar vid karolinska
sjukhuset. Fakulteten säger sig biträda förslaget örn de båda reumatiska
avdelningarna dels med tanke på undervisningens behov, dels emedan
till universiteten knutna specialkliniker synas fakulteten bäst främja utforskandet
av de reumatiska sjukdomarna. Det synes fakulteten önskvärt,
att de båda föreslagna reumatiska avdelningarna inrättas och drivas i intim
kontakt med de invärtes medicinska klinikerna. Det är fakulteten i detta
sammanhang redan nu angeläget att framhålla, att det fortsatta tillgodoseendet
av vårdplatser för reumatiskt sjuka icke bör ske genom utbyggandet
av fristående reumatiska specialsjukhus. — Fakultetens tvekan vid
tillstyrkan av kliniken å karolinska sjukhuset har motiverats av den svävande
beteckning, denna avdelning givits — »för reumatiska och andra invalidiserande
sjukdomar». Fakulteten inser, att så skett emedan kliniken
skulle vara underlaget för det av Konung Gustaf V:s 80-årsfond planerade
forskningsinstitutet, men pekar på risken av att beläggningen å denna klinik
blir oenhetlig och därigenom mindre lämpad som forskningsunderlag.

Fn reservant inom fakulteten, professorn i medicin Sven Ingvar, har avstyrkt
förslaget om två reumatologiska specialkliniker men tillstyrkt förslaget
örn inrättande av en ortopedisk klinik i Uppsala.

Kanslern för rikets universitet erinrar, att samtliga de medicinska läroanstalterna
trots kritisk inställning till tanken på en vittgående specialisering
av reumatikervården tillstyrkt det nu föreliggande förslaget. Därvid
har tydligen det avgörande skälet varit, yttrar kanslern, att de båda närmast
planerade klinikerna ansetts kunna få stor betydelse för den fortsatta
forskningen rörande de reumatiska sjukdomarna. För egen del, anför kans -

272

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

lern vidare, skulle jag tveka att med hänsyn enbart till den vetenskapliga
forskningens och undervisningens intressen tillstyrka förslaget i nuvarande
läge och innan de sakkunniga utarbetat iner definitiva riktlinjer för reumatikervårdens
framtida ordnande. Kanslern hänvisar också till de övriga
aktuella byggnadsfrågor, som, enligt vad i remissyttrandena framhållits,
icke böra undanskjutas till förmån för reumatikerklinikerna. Därest emellertid
sjukvårdsbehovet, slutar kanslern, är så trängande, att ett par nya
reumatikerkliniker böra inom en nära framtid komma till stånd i landet,
är det ett avgjort universitetsintresse, att de förläggas till undervisningssjukhusen
i Stockholm och Uppsala. — Mot förslagens utformande säger
sig kanslern i princip intet ha att erinra.

Karolinska sjukhusets byggnadskommitté, som endast yttrat sig över
föreliggande ritningar till den föreslagna kliniken, har först ifrågasatt, huruvida
icke den från den föreslagna reumatikerklinikens sängbyggnads östra
del mot norr utgående vinkelbyggnaden borde flyttas så, att den finge
utgå från sängbyggnadens västra del, varigenom byggnaden skulle verka
mindre skymmande på närstående byggnader, sprängningsarbetet skulle
bli mindre störande för parkområdets utseende och tillträdet till kliniken
skulle förbättras. Kommittén har därefter upptagit vissa detaljer i det
föreliggande förslaget till granskning.

Kommittén säger sig kunna godtaga den av byggnadsstyrelsen föreslagna
minskningen av våningshöjden från 3,20 till 3,oo meter under förutsättning
av god ventilation. Minskningen av rumsbredden i 3-patientsrum
från 4 meter till 3,80 meter kan kommittén däremot icke godtaga; efter
verkställda prov säger sig kommittén ha kommit till den bestämda uppfattningen,
att denna rumsbredd icke bör göras mindre än 3,90 meter. Bredden
i 6-patientsrunnnen, 6,80 meter mot 7 meter i karolinska sjukhusets
tidigare uppförda kliniker, anser sig kommittén kunna godtaga liksom också,
ehuru med tvekan, minskningen av korridorbredden från 2,50 till 2,40
meter. Kommittén framhåller emellertid, att transporterna av sängar och
matvagnar vid en bredd av 3,90 meter i 3-patientsrummen och en korridorbredd
av 2,40 meter måste komma att taga längre tid än den, som erfordras
härför i karolinska sjukhusets tidigare uppförda kliniker. — Behandlingsrummet
å de allmänna vårdavdelningarna är enligt kommitténs mening
för litet och måste göras större.

Medicinalstyrelsen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag.

Styrelsen finner det uppenbart, att ett påtagligt behov av ökat antal
vårdplatser för reumatiskt sjuka föreligger, och då därtill reumatikeravdelningar
vid undervisningssjukhusen skulle få stor betydelse för undervisningen
angående de reumatiska sjukdomarna och forskningen rörande
desamma, genom att avdelningarna skulle bereda tillgång till erforderligt
material härför, finner styrelsen sig böra förorda avdelningarnas inrättande.
Det föreslagna antalet vårdplatser finner styrelsen vara ur såväl forsknings-
som undervisningssynpunkt tillräckligt, såframt ur det rikhaltiga
klientelet av reumatici väljas fall, som utgöra ett lämpligt material för
forskningen och undervisningen. — Beträffande läkarfrågan anföres, att

273

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 873.

ehuru styrelsen i likhet med vissa andra remissinstanser förmenar, att de
reumatiska sjukdomarna ur vårdsynpunkt närmast äro att hänföra till invärtesmedicinens
specialområde, styrelsen dock hyser den uppfattningen,
att med hänsyn till den stora arbetsbörda, som åvilar professorerna i medicin,
särskilda chefsläkare erfordras för vården av patienterna å reumatikeravdelningarna
samt för handhavande av den till dessa avdelningar
knutna undervisningen. Givetvis böra dessa läkare ägna sin forskning åt
detta sitt specialområde och därigenom utgöra den naturliga förbindelselänken
mellan det planerade forskningsinstitutet och reumatikeravdelningarna.
— Vid sin granskning av de föreliggande ritningarna till reumatikerkliniken
vid karolinska sjukhuset har styrelsen funnit de av karolinska
sjukhusets byggnadskommitté framställda erinringarna mot desamma vara
beaktansvärda och därför tillstyrkt, att vid upprättande av slutligt förslag
till avdelningen de senast framlagda ritningarna med däri av byggnadskommittén
föreslagna modifikationer följas.

1940 års civila bygnadsutredning har vid sin granskning av byggnadsstyrelsens
förslag till klinikens utformning föreslagit vissa förändringar av i
huvudsak följande innebörd.

Platsantalet har föreslagits ökat till 73 platser, fördelat på två allmänna
vårdavdelningar örn vardera 33 platser och en enskild avdelning om 7
platser; den i byggnadsstyrelsens förslag upptagna mindre allmänna vårdavdelningen,
avsedd för svårt sjuka och för isoleringsfall, har slopats. De
allmänna vårdavdelningarna ha föreslagits utformade med vardera 4 st.
6-patientssalar, 2 st. 3-patientsrum och 3 st. 1-patientsrum. Vårdsalsytorna
ha därvid något begränsats. I den enskilda vårdavdelningen ha vårdrummen
minskats och toaletter anordnats gemensamma för två rum. Korridorbredden
har minskats från 2,40 meter enligt byggnadsstyrelsens förslag
till 2,30 meter och rumshöjden från 3 till 2,80 meter. Mottagningsavdelningens
laboratorium och gårdsentré ha slopats och genomlysningsrummet
sammanslagits med ett av undersökningsrummen. I)e särskilda kandi
datlaboratorierna samt preparatrum och diskrum ha likaledes slopats. Hela
våningen 3 trappor upp, inrymmande solarier, arbetssalar och matsal, har
föreslagits skola utgå, medan i stället en mindre arbetssal, beräknad efter
0,5 kvm per patient, föreslagits i källarvåningen. — Inalles ha de föreslagna
besparingsåtgärderna beräknats medföra en minskning av byggnadsvolymen
med 3 100 kbm och en minskning av byggnadskostnaderna
med 395 000 kronor.

Direktionen för karolinska sjukhuset har avgivit yttrande över de sakkunnigas
förslag dels den 21 november 1944, då direktionen i avvaktan på
ytterligare utredning rörande vissa frågor avstod från ett ställningstagande
till den närmare utformningen av den föreslagna kliniken, och dels den 19
februari 1940, då direktionen jämväl i nyssnämnda avseende tagit ställning
till förslaget.

I sitt förstnämnda yttrande framhåller direktionen, att det ur undervisningens
synpunkt är önskligt, att en avdelning för reumatiskt sjuka
anordnas vid sjukhuset. På grund av de stora krav, som framdeles komma
att ställas på sjukhuset med hänsyn till dess uppgift att i huvudsak till Bihang

till riksdagens protokoll 1GJ\G. 1 sami. Nr 27,3. 18

274

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

godose den kliniska undervisningen vid karolinska institutet, synes emellertid
denna avdelning icke böra göras större än vad som motsvarar undervisningens
behov, vilket enligt vad såväl lärarkollegiet som de sakkunniga
uttalat utgör omkring 60 platser. — Med anledning av de sakkunnigas
förslag, att avdelningen skall vara avsedd för reumatiska och andra invalidiserande
sjukdomars vård, uttalar direktionen, att avdelningen bör vara
avsedd för reumatiskt sjuka, vilket enligt dess mening dock icke synes
utesluta, att även andra fall av invalidiserande sjukdomar kunna intagas
därstädes, örn så befinnes vara påkallat. — Mot de sakkunnigas förslag,
att samtliga platser vid avdelningen skola vara avsedda för sjuka från
hela riket och att kostnaderna för avdelningens anordnande skola bäras
av staten, har direktionen intet att erinra. Med avseende på de sakkunnigas
förslag beträffande finansieringen av avdelningens drift ifrågasätter
direktionen, om icke bestämmelser rörande landstings och städers utom
landsting bidrag till vården kunna meddelas liknande dem, som för sjukhusets
övriga avdelningar äro stadgade i förordningen den 30 juni 1937
(nr 655) och vilka föreskriva, att vederbörande landsting eller städer under
i förordningen angivna förutsättningar skola erlägga ett bidrag av 2 kronor
och 50 öre för vårddag, med vilket belopp den utgående legosängsavgiften
därvid minskas.

I sitt senare avgivna yttrande förordar direktionen, som härvid i stort
sett ansluter sig till ett av direktionen från överläkarföreningen vid karolinska
institutets undervisningssjvikhus infordrat yttrande, att den föreslagna
avdelningen utformas enligt det inom byggnadsstyrelsen utarbetade
förslaget. Direktionen finner det emellertid lämpligt, att den myndighet,
åt vilken Kungl. Maj:t vid beslut örn byggnadens uppförande lämnar uppdrag
att utarbeta arbetsritningar till byggnaden, erhåller bemyndigande
att inom den kostnad, som detta förslag beräknas medföra, vidtaga de
ändringar i fråga om byggnadens utformning, som kunna befinnas lämpliga.
Direktionen anför slutligen, att frågan örn reumatilceravdelningens
anordnande bör lösas oberoende av frågan örn användningen av vårdplatserna
på sjukhusets garnisonsavdelning i händelse av beslut örn uppförande
av ett särskilt garnisonssjukhus, eftersom ifrågavarande vårdplatser
i sådant fall erfordras för tillgodoseende av andra ändamål, i första hand
för vissa kirurgiska specialavdelningar.

Mot direktionens yttranden ha tre reservanter anfört avvikande mening
av innebörd huvudsakligen, att förutnämnda garnisonsavdelning bör tagas
i anspråk för den föreslagna reumatikeravdelningens behov.

I detta sammanhang må jämväl erinras, att, såsom framgår av propositionen
nr 224 till innevarande års riksdag, i flera av de inkomna remissyttrandena
över de sakkunnigas betänkande del III förordats, att de föreslagna
reumatikeravdelningarna vid undervisningssjukhusen komma till
stånd. Sålunda har även pensionsstyrelsen, som, såsom av det föregående

275

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

framgått, tidigare avstyrkt förslaget, sagt sig numera finna att, sedan antalet
vårdsökande till styrelsens kuranstalter kraftigt ökats och efter världskrigets
upphörande mera normala förhållanden börjat inträda, skäl tala
för att ifrågavarande avdelningar uppföras.

I likhet med flertalet av de myndigheter, som yttrat sig över de sakkunnigas
i förevarande sammanhang anmälda förslag, och med stöd även
av vad som framkommit under remissbehandlingen av de sakkunnigas
senare avgivna betänkande del III finner jag det styrkt, att behov föreligger
av det tillskott av vårdplatser för reumatiskt sjuka, som ett förverkligande
av de sakkunnigas förslag skulle giva, samt att det med hänsyn
till den medicinska undervisningens och utbildningens intressen är av
stor betydelse, att särskilda reumatikeravdelningar inrättas vid undervisningssjukhusen.
Även om delade meningar alltjämt göra sig gällande beträffande
utformningen av reumatikervården i vårt land, förefaller det
ofrånkomligt, att sjukvården för den stora kategori av sjuka, det här är
fråga om, i den ena eller den andra formen inom en snar framtid väsentligt
förstärkes och utbygges. Starka såväl humanitära som sociala och ekonomiska
hänsyn tala härför, och ett första steg till en sådan utbyggnad har
tagits i och med de förslag, som Kungl. Maj:t redan på föredragning av
chefen för socialdepartementet framlagt för årets riksdag. Givet är att en
sådan förstärkning av reumatikersjukvården kommer att ställa ökade anspråk
jämväl på läkarutbildningen i vad gäller undervisningen rörande de
reumatiska sjukdomarna och dessas behandling. En förbättring av denna
utbildnings resurser ter sig i så måtto som en förutsättning för den vidareutbyggnad
av reumatikersjukvården i vårt land, som enligt vad nyss sagts
fordras och nu synes förestå. Medan den medicinska fakulteten i Lund
förfogar över en särskild reumatikeravdelning, saknas motsvarigheter härtill
vid undervisningssjukhusen såväl i Stockholm som i Uppsala, en brist
sorn är så mycket mera framträdande som karolinska institutet och den
medicinska fakulteten i Uppsala svara för utbildningen av huvudparten
av de medicine studerandena i vårt land. Även med avseende på de vidgade
möjligheter till vetenskaplig forskning på de reumatiska sjukdomarnas
område, som ett inrättande av reumatikeravdelningar vid undervisningssjukhusen
skulle skapa, framstår det som angeläget, att avdelningarna
komma till stånd. Enligt den medicinska sakkunskapen synes vidare frågan
örn utformningen av de föreslagna undervisningsklinikerna utan olägenhet
kunna avgöras oberoende av att någon definitiv ståndpunkt icke
uppnåtts rörande formerna för den allmänna reumatikervårdens fortsatta
utbyggnad.

Jag är under sådana förhållanden beredd att nu förorda, att de sakkunnigas
förslag förverkligas i vad det avser den föreslagna kliniken vid karolinska
sjukhuset, och jag har för avsikt att, så snart nuvarande hinder för

Departe mentschefen.

276

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

ärendets fortsatta beredning undanröjts, ävenledes anmäla frågan om de
av de sakkunniga föreslagna klinikerna vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

Den föreslagna kliniken vid karolinska institutet skall enligt de sakkunniga
vara avsedd »för reumatiska och andra invalidiserande sjukdomar.
» Jag kan med tanke på det blivande samarbetet med det av Konung
Gustaf V:s 80-års fond planerade forskningsinstitutet acceptera, att klinikens
arbetsområde definieras på detta sätt, ehuru jag i likhet med de sakkunniga
därvid förutsätter, att kliniken i första hand och huvudsakligen
skall vara avsedd för patienter med reumatiska sjukdomar. Jag delar den
uppfattning, som den medicinska fakulteten i Lund i denna fråga gjort sig
till tolk för, nämligen att i annat fall risk föreligger för att beläggningen å
avdelningen kunde bli för oenhetlig för att kunna utgöra ett tillfredsställande
underlag för undervisning och forskning, men jag finner det å andra
sidan icke nödvändigt att helt utesluta möjligheten av att fall av andra
invalidiserande sjukdomar skola kunna vårdas på avdelningen, om och
när så befinnes lämpligt och påkallat.

Liksom de sakkunniga finner jag vidare, att kliniken bör inrymmas i en
ny, för ändamålet särskilt uppförd byggnad å den tomt, som de sakkunniga
föreslagit. Den inom. direktionen för karolinska sjukhuset reservationsvis
framförda tanken att inrymma reumatikerkliniken i de lokaler,
som nu disponeras av sjukhusets garnisonsavdelning och som beräknas bli
lediga, därest riksdagen bifaller Kungl. Maj:ts proposition örn uppförande
av ett nytt garnisonssjukhus för Stockholms garnison, kan jag icke biträda,
då dessa lokaler lämpligen torde böra tagas i anspråk för andra
ändamål.

Det av de sakkunniga framställda förslaget rörande platsantalet vid kliniken
kan jag likaledes godtaga. För att icke utesluta sådana smärre justeringar
av antalet platser, som vid klinikens slutliga utformning kunna te
sig motiverade, finner jag emellertid det lämpligt, att platsantalet nu icke
närmare fastställes, än att kliniken skall omfatta omkring 70 platser.

Vad beträffar utformningen av kliniken kan jag, utan att jag nu tager
ställning till förslagets detaljer, i stort sett ansluta mig till det förslag,
som utarbetats av byggnadsstyrelsen i samråd med de sakkunniga och
som godtagits av flertalet hörda myndigheter. Med hänsyn till klinikens
karaktär av undervisningsldinik och de särskilda anspråk på utrymmen,
utrustning och standard, som härav följa, anser jag det icke försvarligt att
biträda de i vissa fall långtgående nedskärningar, som 1940 års civila
byggnadsutredning föreslagit. Jag finner mig sålunda icke kunna tillstyrka,
att vårdavdelningarnas storlek ökas utöver den storlek, 25 patienter per
avdelning, som befunnits vara den för ett undervisningssjukhus lämpligaste
och som iakttagits vid utformningen av karolinska sjukhusets nuvarande
avdelningar, och det synes mig att goda skäl anförts för inrättandet
av den särskilda mindre allmänna vårdavdelningen för svårt sjuka patien -

277

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

ter och för isoleringsfall. Någon ytterligare minskning av korridorbredder,
rumshöjd och rumsstorlekar utöver den minskning, som byggnadsstyrelsens
förslag redan innebär jämfört med de normer, som tillämpats för
sjukhusets tidigare uppförda kliniker, vill jag ej heller förorda. Med hänsyn
till att klinikens laboratorieavdelning enligt det uppgjorda förslaget enbart
inrymmer rutinlaboratorier och övningslaboratorier för de medicine
studerande, som skola fullgöra assistenttjänstgöring vid kliniken, och icke
avser att fylla det behov av forskningslaboratorier, som det blivande forskningsinstitutet
väntas komma att tillgodose, synas skäl tala mot en
sådan reducering av dessa utrymmen, som 1940 års civila byggnadsutredning
ifrågasatt. Det förslag att helt slopa våningen 3 trappor upp, inrymmande
solarier, arbetssalar och matsal, som byggnadsutredningen framfört,
synes mig innebära en sådan försämring av kliniken, att jag icke
anser mig böra biträda detsamma.

Ehuru jag sålunda finner, att kliniken torde böra uppföras i huvudsaklig
överensstämmelse med det av byggnadsstyrelsen upprättade förslaget, bör
detta icke utesluta, att vid byggnadsförslagets definitiva utformning skälig
hänsyn tages till sådana erinringar mot detsamma, som kunna anses
befogade. Jag nämner i detta sammanhang de erinringar, som framställts
av karolinska sjukhusets byggnadskommitté och vilka jag i likhet med
medicinalstyrelsen finner förtjäna en närmare prövning. Frågan örn klinikbyggnadens
definitiva utformning torde böra anförtros åt den jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut den 24 september 1943 tillsatta kommittén för karolinska
sjukhusets fortsatta utbyggande.

De sakkunniga lia föreslagit, att kostnaderna för klinikens uppförande
och utrustning helt skola bäras av staten samt att driftkostnaderna skola
bäras gemensamt av staten och de landsting eller städer utanför landsting,
inom vilka patienterna äro hemmahörande. I sitt senare avgivna betänkande
del III ha de sakkunniga framlagt samma förslag beträffande finansieringen
av jämväl de särskilda reumatikeravdelningar, som föreslagits
skola inrättas vid även andra sjukhus än undervisningssjukhusen. Vid sitt
ställningstagande till denna fråga torde de sakkunniga starkt ha påverkats
av det förhållandet, att landstingen hittills icke behövt vidkännas
någon kostnad för den reumatikervård, som i rätt stor omfattning lämnats
vid de särskilda, genom pensionsstyrelsens medverkan upprättade reumatikeravdelningarna.
I den proposition rörande reumatikervårdens utbyggnad,
som Kungl. Majit på chefens för socialdepartementet föredragning
avlåtit till årets riksdag, har visserligen någon slutlig ställning till frågan
örn reumatikervårdens utformning och därmed till nyssnämnda finansieringsförslag
icke tagits, men det förslag till en begränsad utbyggnad med
några nya självständiga reumatikeravdelningar, som däri framlagts för riksdagen,
bygger beträffande finansieringen på samina ordning, som gällt

278

Kungl. Maj:ts ''proposition nr £73.

för de tidigare genom pensionsstyrelsen upprättade avdelningarna, och
förutsätter sålunda inga bidrag från landstingens sida.

Vid mitt ställningstagande till frågan örn finansieringen av den här föreslagna
klinikens uppförande och drift har jag icke kunnat undgå att taga
hänsyn till dessa förhållanden. Jag har sålunda, vad först gäller kostnaderna
för klinikens uppförande och utrustning, icke ansett mig kunna i
den ordning, som varit vanlig vid inrättandet av övriga kliniker vid karolinska
sjukhuset, påyrka förhandlingar om bidrag från Stockholms stad
och Stockholms län. Beträffande Stockholms stad har detta varit fallet
även av den anledningen, att staden redan inrättat en egen reumatikeravdelning
vid södersjukhuset. Jag finner mig sålunda kunna godtaga de
.sakkunnigas förslag, att staten ensam skall bära kostnaderna för klinikens
uppförande och utrustning. Det är mig emellertid angeläget att betona,
att mitt ställningstagande härvidlag enbart förestavats av de i detta fall
föreliggande särskilda omständigheterna och icke får åberopas såsom prejudicerande
för andra fall.

I förutnämnda proposition angående reumatikervårdens utbyggnad anför
chefen för socialdepartementet, att, innan ställning till frågan örn reumatikervårdens
finansiering tages, det nuvarande statsbidragssystemet torde
böra underkastas en översyn i syfte att åvägabringa enklare och mera rationella
grunder för statens bidrag till kroppssjukvården, varvid även spörsmålet
om bidrags verksamhetens totala omfattning bör uppmärksammas.
Chefen för socialdepartementet säger sig ha för avsikt att utverka Kungl.
Maj:ts medgivande att snarast igångsätta utredning i nu berörda hänseenden.
Det synes mig riktigt att, då sådan utredning planeras och då
ett ställningstagande till frågan örn finansieringen av driftkostnaderna för
den föreslagna reumatikerkliniken vid karolinska sjukhuset nu icke oundgängligen
erfordras, tills vidare lämna denna fråga öppen. Jag förutsätter
därvid, att detta icke skall få verka fördröjande på arbetet med klinikens
fortsatta planering och uppförande, och jag har för avsikt att, därest en
lösning av statsbidragsfrågan icke åvägabragts vid den tidpunkt, då kliniken
beräknas vara färdig att tagas i bruk, ånyo upptaga frågan och framlägga
förslag till provisoriska grunder för driftkostnadernas finansiering,
avsedda att tillämpas intill dess en mera definitiv lösning uppnåtts.

De sakkunnigas förslag beträffande klinikens administration, enligt vilket
kliniken skall intaga samma ställning som övriga kliniker vid karolinska
sjukhuset och ställas under sjukhusets direktion, föranleder ingen erinran
från min sida.

Som framgått av det föregående ha de sakkunniga beträffande den läkares
ställning, som skall tjänstgöra som närmaste chef för reumatikerkliniken,
inte framlagt något slutligt förslag. Bland de sakkunniga ha starka
sympatier yppats för tanken att i varje fall till en början ställa denna
läkare i egenskap av biträdande överläkare under den medicinska klini -

279

Kungl. Maj:ts propositicm nr 273.

kens chef. Övriga föreslagna specialavdelningar för reumatiskt sjuka, nämligen
såväl kliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala som de avdelningar,
örn vilkas upprättande förslag framlagts i de sakkunnigas betänkande
del III, ha emellertid av de sakkunniga föreslagits skola utformas
som fullt självständiga avdelningar med egna överläkare. Samma ståndpunkt
har tagits av Kungl. Majit i förut omnämnda proposition till årets
riksdag. Av inhämtade remissyttranden över det här anmälda förslaget ha
slutligen i medicinalstyrelsens yttrande samt i det yttrande, som reservationsvis
framförts av pensionsstyrelsens överläkare, samma ställning till
läkarfrågan tagits. Som skäl för sin ståndpunkt har medicinalstyrelsen
anfört den stora arbetsbörda, som åvilar professorerna i medicin, vilken
enligt styrelsens mening medför att särskilda chefsläkare erfordras för vården
av patienterna å reumatikeravdelningarna samt för handhavandet av
den till dessa avdelningar knutna undervisningen. Som skäl för den anförda
alternativa lösningen torde, efter vad jag inhämtat, främst kunna nämnas
behovet av ett intimt samarbete mellan den medicinska och den reumatologiska
kliniken samt det förhållandet, att de studerande på den förstnämnda
kliniken i tur och ordning skola tjänstgöra även på reumatikerkliniken,
att föreläsningarna örn de reumatiska sjukdomarna måste inordnas
i den invärtesmedicinska undervisningen och att för demonstrationerna
klientel från båda klinikerna måste användas. Vidare torde kunna anföras,
att överflyttning av patienter mellan de båda klinikerna kan antagas ofta
komma ifråga, och att det för såväl undervisning som forskning vore önskvärt,
att vid behov utbyte av avdelningar kunde äga rum på så sätt att
den medicinska klinikens chef för längre eller kortare tid kunde övertaga
en avdelning på den reumatologiska kliniken och att överläkaren där under
samma tid kunde tjänstgöra på en medicinsk avdelning, varigenom han
finge tillfälle att uppehålla kontakten med utvecklingen inom invärtesmedicinen
i dess helhet.

Vid min prövning av den föreliggande frågan har jag å ena sidan icke
kunnat undgå att taga hänsyn till de skäl och förhållanden, som tala för
att kliniken erhåller en egen överläkare. Ä andra sidan framstår det för
mig såsom angeläget, att det erforderliga samarbetet mellan den medicinska
och den blivande reumatologiska kliniken icke äventyras och att
kontinuiteten med det värdefulla arbete på de reumatiska sjukdomarnas
område, som hittills bedrivits på den medicinska kliniken och under dess
chefs ledning, icke brytes. Med hänsyn till att vissa problem av betydelse
för frågans bedömning, såsom sambandet med det planerade forskningsinstitutet,
ännu icke kunna överblickas, har jag stannat för att förorda,
att frågan tills vidare lämnas öppen för att avgöras senare, när ytterligare
utredning kunnat verkställas och när olika, inverkande omständigheter
bättre låta sig överblicka. Jag förutsätter därvid, att den befattning med
klinikens fortsatta utformning, som skulle komma att utövas av klinikens

280 Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

överläkare, därest en sådan nu utsåges, närmast får åvila den medicinska
klinikens chef.

Jag anser mig kunna räkna med, att kostnaderna för det fortsatta arbetet
med den definitiva utformningen av byggnadsförslaget, uppgörande
av arbetsritningar och andra därmed jämförbara förarbeten skola under
nästa budgetår kunna bestridas från investeringsanslaget till Utbyggande
av karolinska sjukhuset utan att medel nu äskas till förstärkning av detta
anslag.

Kungl. Majlis proposition nr 273.

281

VII. Åtgärder för forskning rörande atomenergien.

1. Inledning.

De av Kungl. Maj:t tillkallade sakkunniga för utredning rörande planläggningen
av forskningsarbetet för atomenergiens tillgodogörande —
atomkommittén — ha i sitt den 13 mars 1946 avlämnade betänkande I
framlagt vissa förslag rörande preliminära organisatoriska åtgärder för
atomenergiforskningens främjande.

Över atomkommitténs förslag ha utlåtanden avgivits av kanslern för
rikets universitet, efter hörande av vederbörande högskole- och universitetsmyndigheter,
statskontoret, styrelserna för tekniska högskolan i Stockholm
och Chalmers tekniska högskola, vetenskapsakademien, ingenjör svetenskapsakademien,
överbefälhavaren, statens tekniska forskningsråd, statens
medicinska forskningsråd samt 1945 års universitetsberedving, varjämte
styrelsen för Sveriges industriförbund beretts tillfälle att yttra sig.

Atomkommittén har inledningsvis anfört följande allmänna synpunkter.

Den anordning, som i nuvarande läge tilldrar sig största uppmärksamheten,
då det gäller att i stor skala frigöra atomenergi, är uranstapeln (the
pite). Huvuddelarna i denna utgöras av stavar av uran, inbäddade i s. k.
moderatormaterial (grafit eller eventuellt tungt vatten), anordningar för
att genomsläppa stora kvantiteter kylvatten samt band av kadmium eller
annat neutronabsorberande material för reglering av reaktionshastigheten.
I uranstapeln (hittills huvudsakligen använd för framställning av plutonium)
ske kärnreaktioner, vid vilka mycket stora värmemängder frigöras,
vilka bortföras av kylvattnet. Det utnyttjande av atomenergien, som närmast
synes ligga inom möjligheternas gräns, torde bestå i tillvaratagande
av de i uranstapeln utvecklade värmemängderna, dessas användande till
ånggenerering och ångans utnyttjande på vanligt sätt.

Betydelsen ur energiförsörjningssynpunkt av de gjorda upptäckterna har
i vårt land liksom annorstädes varit föremål för livlig diskussion, varvid
skilda uppfattningar gjort sig gällande. Det har å ena sidan helt allmänt
framhållits, att energien är det grundläggande i allt skeende och att de
energimängder, som genom atomenergiens frigörande i stor skala kunna
bli tillgängliga, därför skulle komma att medföra ett nytt uppsving på den
materiella kulturens område jämförbart med det som åstadkoms genom
ångmaskinens införande. Å andra sidan har det framhållits, att det ännu
så länge ingalunda förefinnes någon brist på energi i världen. Fossila bränslen
finnas ännu i så stora mängder, att de även med den alltmera stegrade
förbrukningen torde räcka i hundratals år. Under sådana förhållanden
skulle det, menar man, endast vara fråga örn huruvida en uranstapel kan
avge värme till lägre pris än vad fallet är med det värme, som alstras vid

282

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 278.

förbränning av stenkol eller olja, och detta synes i varje fall på utvecklingens
nuvarande ståndpunkt icke vara fallet.

Till detta kan dock fogas den reflexionen, att fastän priserna på energi,
alstrad på de olika sätt, som vi nu utnyttja, t. ex. genom förbränning av
ved, kol, olja eller torv, genom utnyttjande av vattenkraft eller vindkraft
äro ganska olika, så lia dessa olika energialstringsmetoder icke utträngts
av en enda, utan de existera och utnyttjas vid sidan av varandra, och vilken
av dem, som kommer till användning i varje särskilt fall, beror på de
förutsättningar under vilka energikonsumtionen skall ske. Även örn priset
på energi, alstrad av en uranstapel, icke är lägre än priset på energi, som
kan erhållas från de nu existerande energikällorna, så utesluter detta icke,
att atomenergien kan finna användning för speciella ändamål, där den av
någon anledning kommer till sin rätt pä särskilt sätt. Det har t. ex. i detta
sammanhang framhållits, att det kan bli möjligt att förlägga industrier till
den för produktionen fördelaktigaste platsen, oberoende av avståndet till
energikällan (kolfält, vattenfall o. s. v.), eftersom transportkostnaderna
för »bränslet», om detta utgöres av uran, praktiskt taget försvinna, så att
hänsyn icke behöver tagas till dessa vid kostnadskalkylerna.

Ytterligare ett förhållande måste beaktas, då de möjligheter, som öppnas
av den nya energikällan, övervägas, nämligen tillgången på uran. Även
om uran ingalunda är en sällsynt metall, äro dock för närvarande endast
ett fåtal rika uranfyndigheter kända, och de uranmängder, som kunna
tagas ut från dessa, förslå icke långt, om uran skulle bli en mera allmänt
använd energikälla. Däremot finnas stora tillgångar av mineral, som innehålla
uran fastän med relativt låg halt, men vid deras utnyttjande uppstår
det ytterligare problemet att extrahera uranet till tillräckligt låg kostnad.

Det torde framgå av det anförda, att ett utnyttjande av de nya upp
täckterna för energiproduktion för industri och liknande ändamål icke kail
väntas i någon revolutionerande omfattning under den närmaste tiden.
Ännu så länge har något sådant utnyttjande så vitt känt är överhuvudtaget
icke ägt rum. Detta uttalande innebär dock givetvis endast en prognos
för en relativt närliggande tid, eftersom nya upptäckter eller uppfinningar
snabbt kunna komma, som bringa hela frågan i ett nytt läge.

Utom såsom sprängämne och som industriell energikälla synas de gjorda
upptäckterna få utomordentligt stor betydelse ur teknisk, medicinsk, biologisk
och rent vetenskaplig synpunkt. Uranstapeln är sålunda en utomordentligt
stark strålningskälla, och vidare bildas vid kärnreaktionerna i
densamma ett stort antal radioaktiva substanser i stora mängder, av vilka
en del kunna väntas få vidsträckt användning.

Som bekant hemlighålles fortfarande en stor del av de resultat, som erhållits
genom krigsårens atomforskning i Förenta staterna och Storbritannien,
ja, kanske största delen. Det är därför mycket svårt att få en riktig
bild av den utveckling, som de vunna framstegen komma att ge upphov
till. Framför allt är det svårt att förutse hur pass näraliggande de praktiskt
användbara resultaten äro och hur stora svårigheterna komma att bli
för ett land som vårt att kunna utbygga en egen verksamhet på detta
område.

Om den omedelbara betydelsen för det fredliga materiella framåtskridandet
av kärnfysikens senaste tillämpningar icke bör utmålas i alltför
starka färger, så äro dock de hittills gjorda framstegen viktiga nog för att
motivera, att man även i vårt land allt efter våra resurser söker stödja

283

Kungl. Maj:ts proportion nr ''£73.

atomforskningsarbetet genom samordnande och organisatoriska åtgärder,
genom att ställa lokaler, apparatur och anslag till forskningens förfogande,
genom studiestipendier och annat underlättande av utbildningen av forskare
o. s. v. Det avgörande vid utmätandet av dessa stödåtgärder bör därvid
icke vara de resultat, som denna unga forskning redan nått, utan de
möjligheter, som framtiden erbjuder. Det som synes avlägset i dag kan
om få år vara realiserat, och det som under sådana förhållanden i främsta
rummet är nödvändigt är, att vi skapa en så tidsenlig och fullgod vetenskapligt-teknisk
beredskap i avseende på metoder och apparatur, som det
är oss möjligt, och att vi få tillgång till en tillräckligt stor och tillräckligt
väl utbildad stab av forskare, som kan möjliggöra för oss att utnyttja upptäckterna
på området, antingen dessa göras i våra egna laboratorier eller
i utlandets. En sådan forskarstab kan emellertid endast framkomma därigenom,
att vi med början redan nu i olika avseenden successivt utbygga
den vetenskapliga organisationen inom de områden, som närmast beröras
av atomenergiproblemet.

Kommittén framhåller, att ett av de angelägnaste problemen är att få
fram material för att bygga en stapel och att forcera den forskning, som
är erforderlig för konstruerandet av en dylik. Även örn den nuvarande sekretessen
kring hithörande forskning i U. S. A. och Storbritannien skulle
komma att lättas, krävde detta problem mycket omfattande forskningsarbete.

Av grundläggande betydelse är därvidlag, fortsätter kommittén, att få
fram uran i tillräckliga mängder, enär tillgång till uran tills vidare finge
anses vara en nödvändig förutsättning för utvinnande av atomenergi.
Enär koncentrationen av detta ämne i de svenska fyndigheterna vore låg,
finge vid atomenergiforskningen i vårt land speciell uppmärksamhet ägnas
åt den svårlösta frågan örn utvinnandet av uran ur råmaterialen. Ett annat
problem gällde framställningen av användbart material för att sänka hastigheten
hos de nybildade neutronerna i stapeln, s. k. moderatormateria].
Även om man lyckades övervinna svårigheterna att utvinna uran av tillräcklig
renhetsgrad och framställa användbart moderatormaterial, återstode
dock högst väsentliga svårigheter vid konstruktionen av stapeln. Denna
avgåve en mycket kraftig radioaktiv strålning och måste därför fj ärrmanövreras
vid laddning och uttagning av material, vid reglering av
reaktionshastigheten o. s. v. Även kylvattnet bleve starkt radioaktivt, och
denna radioaktivitet måste avlägsnas. Även i övrigt uppkomme många
skyddsproblem. Korrosionsproblem av betydande svårighetsgrad uppstode,
vilka måste bemästras. Mättekniken i olika avseenden måste vara högt
utvecklad. Sammantagna erbjöde de tekniska svårigheter, som man hade
att möta vid uppbyggandet av en stapel, hinder av allehanda slag, som
krävde ett synnerligen omfattande arbete och ingående studier för att
kunna övervinnas.

Kommittén framhåller vidare, att förutsättningen för lösandet av an
givna svårbemästrade problem är, att en intensifierad forskning kommer
till stånd rörande atomkärnorna och inom andra vetenskapsområden, som

284

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

beröras av atomenergiproblemet — alltså icke blott kärnfysik i egentlig
mening utan även andra grenar av den teoretiska och experimentella fysiken
samt kemien, speciellt den oorganiska, ävensom fysikaliska, analytiska
och tekniska tillämpningar, såsom anrikningsteknik och metallurgi — att
utbildningen av forskare stimuleras, så att vi få tillgång till en tillräckligt
stor och väl utbildad stab av forskare samt att förutsättningar skapas
för att även vårt land skall kunna utnyttja kärnforskningens praktiska
resultat, allt eftersom framstegen inom den forskning, som bedrives i våra
laboratorier eller i utlandets, göra ett sådant utnyttjande möjligt. De förslag
kommittén nu framlagt avse därför i huvudsak enbart främjandet av
dessa syften. Ehuru arbetet på lösandet av uran- och moderatorproblemen
samt uppnåendet av målet att bygga en stapel påbörjats av kommittén,
kunde dock detta företag, framhåller kommittén, angripas med verklig
effektivitet först då den upprustning av våra forskningsinstitutioner som
förordats av naturvetenskapliga forskningskommittén genomförts.

2. Föreslagna åtgärder.

Kommittén framhåller, att de resultat, som nåtts på atomenergiforskningens
område, utgöra bevis för den genomgripande betydelsen av ett
intimt samarbete mellan representanter för den förutsättningslösa grundforskningen,
den tillämpade tekniska forskningen och den industriella verksamheten.
För vårt eget lands vidkommande vore det därför av största
vikt, att resurserna hos alla de tre nämnda grupperna utnyttjades på bästa
sätt och att en samordning skedde, så att å ena sidan onödigt dubbelarbete
undvekes och å andra sidan de grundläggande arbeten inom ett område
verkligen utfördes, som vore en förutsättning för framsteg på andra områden.

De institutioner och organisationer, som med hänsyn till vad sålunda
anförts behövde tagas i anspråk för arbetet, vore vissa universitetsinstitutioner,
vissa institutioner vid de tekniska högskolorna, vetenskapsakademiens
forskningsinstitut för experimentell fysik samt vissa storindustrier.

Fysiska institutionen vid Uppsala universitet.
Vid institutionen finnas för närvarande viss instrumentutrustning för kämfysikalisk
forskning. Institutionsföreståndaren, professorn A. E. Lindh har
emellertid, för att sätta institutionen i stånd att mera verksamt bidraga
till den kärnfysikaliska forskningen i landet, anhållit dels om en utökning
av antalet tjänstemän med två förste assistenter och dels örn viss ytterligare
apparatur m. m. till ett värde av 117 500 kronor enligt specifikation,
beträffande vilken hänvisas till handlingarna i ärendet.

Atomkommittén har förordat inrättandet av två förste assistentbefattningar,
vardera med ett arvode av 7 200 kronor för år samt anvisande av
60 000 kronor till apparatur m. m. Kommittén har anfört:

285

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

De fysiska institutionerna måste spela en betydelsefull roll vid atomenergiforskningen
och utbildningen av självständigt arbetande forskare
inom detta område. Det är därför nödvändigt, att dessa få resurser, som
möjliggöra vetenskapligt arbete och undervisning inom fysiken i heja dess
bredd, och detta mål är för universitetsinstitutionerna avsett att nås med
hjälp av de av naturvetenskapliga forskningskommittén förordade stödåtgärderna.
För stimulering speciellt av undervisning och forskning inom
kärnfysiken vid Uppsala universitets fysiska institution är dock ett tillläggsanslag
erforderligt. Kommittén föreslår, att för budgetåret 1946/47 ett
anslag av 61 000 kronor eller avrundat 60 000 kronor ställes till institutionens
förfogande för de angivna ändamålen.

Fysiska institutionen vid Lunds universitet.

Institutionsföreståndaren, professorn B. Edlén har angivit sina behov för
atomforskning sålunda:

1) Resestipendier,

2) inrättande av en laboratorsbefattning och en förste assistentbefattning
ävensom anvisande av ett årligt anslag till extra teknisk personal,
samt

3) anvisande av ett engångsanslag å omkring 300 000 kronor, fördelat
på 2 ä 3 år för viss experimentell utrustning.

Atomkommittén har förordat samma personalförstärkning och utrustningsanslag
som för institutionen i Uppsala. Kommittén ansåge, att med
inrättandet av laboratorsbefattningar, vilket i och för sig syntes påkallat,
måhända kunde anstå, till dess att verksamheten kommit i gång i större
utsträckning.

Fysiska institutionen vid Stockholms högskola.
Vid denna institution bedrivas redan nu vissa för atomforskningen betydelsefulla
forskningsarbeten. Institutionsföreståndaren, professorn E.
Hulthén har härom lämnat en redogörelse, beträffande vilken hänvisas till
kommittébetänkandet.

För den fortsatta verksamheten har Hulthén anhållit om dels inrättandet
av en förste assistentbefattning, dels ett årligt driftsanslag å 6 000 kronor
och dels ett engångsanslag å 54 000 kronor till apparatur.

Atomkommittén, som tillstyrkt framställningen, har anfört följande.

Den erfarenhet, som samlats på professor Hulthéns institution, speciellt
rörande isotopseparation, spektralanalys och masspektroskopi, är för kommitténs
arbete mycket värdefull. De anslag, som nu äskats av professor
Hulthén, avse dels viss forskning, men dessutom skall därigenom undervisningens
behov kunna tillgodoses. Då institutets nuvarande lokaler icke
medge uppbyggandet av någon egentlig högspänningsapparatur, omfattar
forsknings- och undervisningsprogrammet endast studiet av kärnreaktioner,
som kunna utlösas medelst radioaktiva preparat. Hulthén avser
emellertid att täcka behovet av undervisning i anknytning till högspänningsområdet
genom samarbete med vetenskapsakademiens forskningsinstitut
för experimentell fysik. Institutionen är utom vad beträffar vissa

286

Kungl. Maj:ts •proposition nr 273.

specialområden synnerligen knapphändigt försedd med instrument och
apparatur såväl för allmänt fysikaliska arbeten som för kärnfysisk forskning.
Det är därför nödvändigt med ett anslag av den storlek som professor
Hulthén begärt. Kommittén föreslår sålunda ett anslag för budgetåret
1946/47 av (54 000 -(- 6 000 =) 60 000 kronor till apparatur och inströ
mentell utrustning i enlighet med institutionsföreståndarens specifikation.

I enlighet med professor Hulthéns förslag förordar kommittén vidare,
att anslag beviljas till lön åt en förste assistent. Lönen bör vara densamma
som vid universiteten, d. v. s. 7 200 kronor per år.

Institutionerna för mekanik och matematisk
fysik vid universiteten och Stockholms högskola.
Atomkommittén framhåller i anslutning till av respektive institutionsföreståndare
i skrivelser till kommittén gjorda uttalanden följande.

Kommittén instämmer helt i de anförda synpunkterna på den teoretiska
fysikens betydelse för atomenergiforskningen. Det råder intet tvivel örn att
den teoretiska fysiken och dess representanter spelat en förstaplansroll
inom kärnforskningen. Det är därför utomordentligt viktigt, att dess
arbetsbetingelser förbättras och att begåvningar inom detta särpräglade
forskningområde tillvaratagas och beredas goda möjligheter att fullgöra
sitt varv. Det är givetvis nödvändigt att ställa vissa anslag till de teoretiska
institutionernas förfogande att användas till assistentlöner, inköp av
räknemaskiner, böcker och annan materiel samt för de övriga ändamål som
påvisats av institutionsföreståndarna. Kommittén föreslår, att för dessa
ändamål ett anslag på 60 000 kronor beviljas för budgetåret 1946/47.
Detta anslag bör ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att på förslag av
atomkommittén fördelas allt eftersom behoven uppkomma. Detta anslag
är avsett att tillgodose behov under nästa budgetår även från de motsvarande
institutionerna vid de tekniska högskolorna. Vid vissa av dessa pågå
redan nu undersökningar av betydelse för atomkommitténs verksamhet.

Kemiska institutionerna vid Uppsala univers!-t e t. Från institutionens sida har såsom särskilt angeläget angivits, dels att
det av naturvetenskapliga forskningskommittén föreslagna analyslaboratoriet
kommer till stånd dels ock att anslag anvisas till en masspektrograf (30 000
kronor) och till en isotopseparationsanläggning (20 000 kronor).

Atomkommittén har föreslagit anvisande av 50 000 kronor för sistnämnda
två ändamål. Kommittén har vidare anfört i huvudsak följande.

Såsom redan tidigare har betonats, komma de kemiska institutionerna
att spela en mycket viktig roll vid utvecklandet av atomenergiforskningen
i vårt land, och behovet av insatser från deras sida kommer att stiga, allteftersom
arbetet inom atomkommitténs verksamhetsområde skrider framåt.
De för närvarande mest aktuella problem, där dessa institutioner behöva
tagas i anspråk, är uranproblemet samt vissa problem i samband med
framställandet av tillräckligt rent moderatormaterial.

Analyslaboratoriet har av naturvetenskapliga forskningskommittén ansetts
ha två huvudsyften, nämligen dels att tjäna som ett centrum för utvecklandet
av analytisk forskning och dels att utföra analyser för övriga
laboratorier vid universitetet för att därmed spara arbete, tid och personal

287

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

för dessa. Från atomkommitténs synpunkt är det ett mycket viktigt önskemål,
att detta laboratorium kommer till stånd, ty i samband med det fortsatta
arbetet på atomenergiutvinningen komma en följd av mycket besvärliga
analysproblem att framträda.

Den cyklotron, som skall byggas vid fysikalisk-kemiska institutionen vid
Uppsala universitet, kommer helt säkert jämte den övriga begärda apparaturen
att bli av stort värde för atomkärnstudiet i vårt land.

Tekniska högskolornas institutioner. Med skrivelse
den 1 februari 1946 överlämnade atomkommittén till Kungl. Majit från tekniska
högskolorna inkomna framställningar örn anslag till vissa förberedande
åtgärder för upptagande av kärnfysikaliska forskningar. I sitt nu
ifrågavarande betänkande har atomkommittén ånyo berört dessa framställningar.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm har i sin framställning,
vilken tillstyrkts av högskolans styrelse, anfört i huvudsak följande.

Från professorn i fysik vid tekniska högskolan i Stockholm, G. Borelius,
har till lärarkollegiet inkommit en skrivelse beträffande teknisk användning
av atomenergien. Häri anföres följande:

Frågan örn forskning rörande teknisk användning av atomenergien har
under de senaste månaderna blivit mycket aktuell även i vårt land. Tekniska
högskolans första uppgift i detta sammanhang bör vara att få till
stånd utbildning av ingenjörer för det nya forskningsområdet.

Jag har i skrivelse till kollegienämnden för innevarande läsår anhållit
om anslag dels till en frivillig föreläsningskurs under vårterminen 1946,
dels till en assistent för vårterminen 1946 med uppgift att förberedande
ordna laboratorieutrustning inom kärnfysiken, särskilt avsedd för laborationerna
i tredje årskursen av avdelningen för teknisk fysik. En del av de
behövliga apparaterna draga emellertid stora kostnader och längre tid
för anskaffning och montering, och jag får anhålla, att lärarkollegiet måtte
under framhållande av frågans brådskande natur hos Kungl. Majit för
budgetåret 1946/47 anhålla örn följande tilläggsanslag:

dels för apparater för undervisning och förberedande forskningsarbeten
enligt bilagd tablå, 71 000 kronor;

dels till två forskningsassistenter med uppgift att iordningställa denna
apparatur, 16 000 kronor.

Kollegienämnden, som behandlat ärendet vid sammanträde den 19 december
1945, och lärarkollegiet, som behandlat ärendet vid sammanträde
den 16 januari 1946, anse det vara av största betydelse, att de av professor
Borelius äskade anslagen i obeskuret skick snarast ställas till högskolans
förfogande.

I en av rektor vid Chalmers tekniska högskola till atomkommittén ställd
skrivelse anföres i huvudsak följande.

De under de sista krigsåren gjorda upptäckterna på kärnfysikens område
— särskilt manifesterade i atombomben ■—- låta en möjlighet skymta att
även en teknisk användning av hithörande kraft för energialstring skulle
ligga inom de tekniska och ekonomiska möjligheternas gräns. I detta läge
synes det angeläget att även i vårt land en intensifiering av atomforskningen
kommer till stånd. Chalmers tekniska högskola får därför anhålla

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

att genom atomkommitténs bemedling erhålla anslag för så snart som
möjligt igångsatt undervisningskurs på ifrågavarande område vid Chalmers
tekniska högskola. Kursen är avsedd att vara tills vidare under ett
år och avse utbildning av ett antal studerande i någon av högskolans båda
högsta årskurser samt av färdiga ingenjörer inom ifrågavarande område.
Utbildningen bör omfatta såväl föreläsningar som övningar. Dessa böra
omfatta dels kända experimentella data i fråga örn radioaktivitet samt
kärnfysik och dels en teoretisk kurs i allmän atomfysik och kvantmekanik.
Under övningarna böra studerandena göras förtrogna med den apparatur,
som är gängse vid forskning inom radioaktiviteten och kärnfysiken.

Högskolan tänker sig då kursen ledd av en huvudlärare med full tjänstgöring.
För denne bör räknas med en avlöning som något överstiger den
en lektor vid ett allmänt läroverk har. Högskolan får därför föreslå ett
arvode under ett år för denne å 15 000 kronor. Denne lärare, som bör vara
fysiker med teknisk experimentell läggning, tänkes föreläsa 6 timmar per
vecka örn radioaktivitet och kärnfysik samt leda övningarna under 12 timmar
per vecka. Vid sin sida bör han ha en föreläsare, förslagsvis under
4 föreläsningstimmar, vartill böra höra 2 timmars räkneövningar per vecka.
För denne föreslås ett arvode under ett år av 6 000 kronor. Såsom hjälpkrafter
föreslås två heltidsanställda assistenter med ett arvode av vardera
7 200 kronor, en instrumentmakare med ett arvode av 6 000 kronor, varjämte
för extra arbetshjälp erfordras ett belopp av 6 000 kronor. För materiel
och instrument torde erfordras ett belopp av 50 000 kronor.

Kostnaderna bliva således:

för huvudlärare .................................... kronor 15 000

» föreläsare ....................................... » 6 000

» heltidsassistenter ................................ » 14 400

» instrumentmakare ............................... » 6 000

» extra arbetshjälp................................. » 6 000

» materiel och instrument .......................... » 50 000

Summa kronor 97 400.

Utöver anordnandet av en sådan tillfällig 1-årskurs, som ovan skisserats,
torde det även bli nödvändigt med åtgärder för att förbereda mera permament
forskning i kärnfysik vid högskolan. Det som därvid i första hand
är angeläget är att åstadkomma en cyklotron eller annan apparat för möjliggörandet
av kärnsönderdelning medelst snabba partiklar. Chalmers tekniska
högskola har av 1945 års riksdag erhållit anslag bland annat för tillbyggnad
av den fysiska institutionen samt för en nybyggnad för avdelningen
för elektroteknik. I anslutning till någon av dessa byggnader synes
böra göras anordningar för att bereda plats till en cyklotron. Denna utvidgning
av byggnadsprogrammet kan emellertid icke åstadkommas utan
extra anslag. Enligt preliminär uppgift torde man böra räkna med en kostnadsökning
av 200 000 kronor. Chalmers tekniska högskola får därför anhålla
örn att genom atomkommitténs förmedling erhålla ett utökat byggnadsanslag
av 200 000 kronor.

Atomkommittén har tillstyrkt anvisande av 83 000 kronor till tekniska
högskolan i Stockholm och 93 000 kronor till Chalmers tekniska högskola.
Kommittén anför i huvudsak följande.

289

Kungl. Maj:ts proposition, nr 273.

Speciella åtgärder äro nödvändiga för att stimulera utbildningen av
forskare inom kärnfysiken och angränsande vetenskapliga discipliner, så
att den svåra brist på personal, lämpad för arbete inom atomenergiforskningen,
som nu råder, så småningom skall kunna hävas. I detta avseende
böra utbildningsmöjligheterna såväl vid universiteten och Stockholms högskola
som vid de tekniska högskolorna utnyttjas. Kommittén anser det därför
vara av stor vikt att båda de av de tekniska högskolorna planerade
kurserna komma till stånd.

I skrivelsen från tekniska högskolan föreslås, att ett engångsanslag på
71 000 kronor till apparatur, behövlig för undervisning och förberedande
forskning, beviljas. I detta anslag ingår 4 000 kronor för ett radiumpreparat.
Då kommittén senare kommer att framställa förslag om inköp av
dylika preparat i ett sammanhang, föreslår kommittén, att engångsanslaget
reduceras till 67 000 kronor. Det av högskolan begärda anslaget på 16 000
kronor för anställande av två forskningsassistenter under budgetåret
1946/47 tillstyrkes av kommittén.

Chalmers tekniska högskola har äskat 50 000 kronor till materiel och
instrument samt 12 000 kronor till instrumentmakare och extra arbetshjälp.
Då instrumentmakaren och arbetsbiträdet skola tillverka instrument och
dylikt är summan av dessa två anslag, d. v. s. 62000 kronor, att jämföra
med det anslag på 71 000 kronor, som begärts för tekniska högskolans del.
Av samma skäl som ovan anförts av kommittén, föreslås detta belopp reducerat
med 4 000 kronor. Kommittén föreslår alltså, att till materiel och
instrument samt för teknisk hjälp vid instrumenttillverkning ett anslag på
58 000 kronor beviljas. Beträffande det anslag på 35 400 kronor, som äskats
till lärarkrafter och assistenter, har kommittén intet att erinra.

Radiofysiska institutionen vid karolinska sjukhuset.
I skrivelse den 20 november 1945 har direktionen för karolinska
sjukhuset anhållit örn anslag till följande ändamål, nämligen

för tillbyggnad av radiofysiska institutionen ........ kronor 116 000

» utrustning av tillbyggnader .................... » 84 000

» ökade driftkostnader .......................... » 15 000.

Till stöd härför har direktionen åberopat en av institutions]öreståndaren,
professorn R. Sievert gjord framställning, vari anförts i huvudsak följande.

Sedan mer än 10 år tillbaka har man inom den medicinska radiofysiken
i Sverige arbetat med ett för röntgenterapien betydelsefullt problem, nämligen
frågan om huru bestrålningsresultatet varierar, örn en bestämd engångsdos
gives på olika lång tid. De hittills gjorda undersökningarna lia
visat, att för de flesta biologiska försöksobjekt och med stor sannolikhet
även för människokroppens vävnader strålverkan vid en och samma dos
blir densamma oberoende av bestrålningstiden, om denna är tillräckligt
kort. Det synes dock sannolikt, att oberoendet av tiden skulle upphöra
och effekter av nytt slag framkomma, om bestrålningarna kunde utföras
med extremt höga intensiteter på ytterst korta tider. Vid andra världskrigets
början hade vid radiofysiska institutionen för sådana bestrålningar
konstruerats en anordning, som möjliggjorde en bestämning av stråldosen
samtidigt med objektets bestrålning vid tider ned till någon tusendels
sekund. På grund av att institutionsföreståndaren under kriget varit

Bihang till rikadagens protokoll 10/iG. 1 sami. Nr 273.

19

290

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

starkt engagerad i vissa beredskapsarbeten, och då lämpliga lokaler och
röntgenanläggningar saknades, lia de planerade försöken ej kunnat utföras.

Under senaste året har forskningen inom det ifrågavarande området blivit
i högsta grad aktuell, och enligt erhållna meddelanden är man särskilt
i Amerika sysselsatt med undersökningar av denna art. En undersökning
av möjligheterna att erhålla apparatur inom landet för sådana försök har
nu gjorts, varvid framkommit, att man har goda utsikter att kunna nå
ända ned till bestrålningstider på 0,oooi—0,ooooi sekunder.

Följande tre synpunkter böra i detta sammanhang beaktas:
l:o. Försök med intensiv kortvarig bestrålning måste vid jämförelse med
redan kända biologiska effekter som resultat giva

antingen en olika verkan vid de kortaste bestrålningstiderna, i vilket fall
principiellt nya, för sjukvården betydelsefulla rön synas sannolika och i
varje fall en fördjupad kännedom örn mekanismen för biologisk strålverkan
torde ernås,

eller en lika verkan varvid på basis av redan kända strålverkningar en
ny behandlingsteknik torde kunna utarbetas.

Vid det senare alternativet kan man räkna med att inställningsmöjligheterna
bli helt andra, då patienterna kunna bestrålas i lägen, som skulle
vara obekväma för dem under en relativt långvarig behandling och som
de ej skulle kunna bibehålla oförändrade med tillräcklig noggrannhet under
hela bestrålningen. Man skulle även före behandlingen kunna kontrollera
inställningen med röntgengenomlysning för att öka precisionen. Minskning
av bestrålningstiden skulle även kunna bli av väsentlig ekonomisk fördel,
i det att man med samma personal skulle kunna högst avsevärt öka antalet
behandlingar utan ökning av lokalerna.

Bägge alternativen, av vilka ettdera med visshet måste inträffa, kunna
alltså förväntas medföra väsentliga framsteg inom radioterapien.

2:o. Försöken böra utföras med spänningar på 200 000—400 000, möjligen
intill 600 000 volt, varför institutionens tillsynsverksamhet kommer
att ha synnerligen stor nytta av den anskaffade apparaturen. Inom tekniken
användes redan nu i Sverige spänningar på 300 000 volt för materialprovning,
och utomlands användas mångenstädes än högre spänningar.
Radiofysiska institutionen, som utövar tillsynen över dylika anläggningar,
kan för närvarande icke på sina laboratorier åstadkomma högre spänning
än 200 000 volt och besitter alltså ej för prov av mätinstrument och mätning
av skyddsförmågan vid högre spänningar erforderliga anordningar.
Med hänsyn till att institutionen även måste vara beredd att inom kort
utöva tillsyn över anläggningar för framställning av för atomenergiens utnyttjande
nödvändiga radioaktiva substanser, äro undersökningar av
skadeverkningar av intensiv röntgenstrålning en tvingande nödvändighet.
Undersökningen av skyddsförmågan hos olika byggnadsmaterial vid höga
spänningar är dessutom ett viktigt led i tillsynsverksamheten. Arbeten av
denna art äro nödvändiga för att erhålla en fast grundval för bedömandet
av ett flertal skyddsfrågor rörande intensiv radioaktiv strålning.

3:o. Radiofysiska institutionen, som är den enda institutionen i landet
med erfarenhet inom strålskyddsområdet, har goda förutsättningar att
handlägga frågor angående strålningsverkningar och skyddsmöjligheter vid
atombomber. De ovan under l:o angivna försöken kompletterade med försök
över de biologiska verkningarna vid extremt höga stråldoser äro oundgängliga
för att man skall kunna bilda sig en uppfattning ej blott om atom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 873. 291

bombens fysiologiska verkningar utan även om eventuella strålskyddsanordningars
effektivitet.

De här i korthet antydda försöken med hög spänning och hög belastning
kunna icke utföras i institutionens nuvarande lokaler, ty försöken förutsätta
2—3 gånger större takhöjd än den normala. På grund av att tillsynsverksamheten
ökat, ha dessutom laboratorielokalerna fått tagas i anspråk
för denna verksamhet i en omfattning, som i hög grad begränsat forskningsmöjligheterna.

Ett utförande av försöken vid annan institution med bättre högspänningsresurser
är ej heller möjligt, då institutionens apparatur för bestrålningar
och strålningsmätningar, dess personal och samarbete med radiumhemmet
och radiopatologiska institutionen äro nödvändiga förutsättningar
för försökens rationella utförande. Det må här särskilt framhållas, att vid
radiofysiska institutionen finnas för dylikt arbete specialutbildad personal.

Beträffande instrumentella resurser kan framhållas, att vid institutionen
under årens lopp utexperimenterats mätanordningar för genomträngande
strålning, som medgiva intensitets- och dosbestämningar enligt för
här avsedda arbete synnerligen betydelsefulla, nya metoder.

Förslag till tillbyggnad, som för det angivna ändamålet är nödvändig,
närslutes denna skrivelse. Förslaget omfattar:

dels av arkitekten Sven Malm i samråd med institutionsföreståndaren
utförda ritningar till en högspänningshall med förbindelsegång till nuvarande
laboratoriebyggnad,

dels ett av ingenjören Anders Dunder ingivet till och med den 1 augusti
1946 gällande kostnadsförslag, slutande å 116 000 kronor. Kostnadsförslaget
omfattar jämväl sanitär anläggning och anläggning för belysning samt
fast inredning.

Kostnaderna för byggnadens utrustning belöpa sig på 84 000 kronor.

För driften erfordras följande tillfälliga personal, vilken beräknats så
lågt som möjligt:

en ingenjör (med lägre teknisk examen och erfarenhet av

laboratoriearbete samt konstruktions- och instrument -

makeriarbete), arvode ............................. kronor 9 000

en assistent ......................................... » 6 000

en instrumentmakare ................................ » 5 000

Summa kronor 20 000.

De årliga omkostnaderna kunna beräknas till 15 000 å 20 000 kronor.

Löner och omkostnader skulle alltså sammanlagt belöpa sig på cirka
35 000 å 40 000 kronor årligen.

Ett årligt anslag på karolinska sjukhusets stat på förslagsvis 15 000 kronor,
torde vara nödvändigt för att säkerställa driften. Övriga erforderliga
medel komma att sökas från Konung Gustaf V:s jubileumsfond, försvarets
forskningsanstalt och eventuellt från statens medicinska forskningsråd. Då
man från dessa håll dock knappast torde kunna påräkna understöd under
en längre följd av år, synes ett statsanslag vara en förutsättning för arbetets
rationella bedrivande.

Med ovanstående motivering får jag härmed hemställa örn följande engångsanslag: -

292

Kungl. Majlis proposition nr 273.

till byggnadskostnad^-» utrustning ......

kronor 116 000
» 84 000

Summa kronor 200 000

samt örn en ökning av driftsanslagen för radiofysiska institutionen med

löner till tillfällig forskningspersonal .................. kronor 9 000

materialanslag för forskning .......................... » 6 000

Byggnadsstyrelsen har i avgivet utlåtande lämnat tillbyggnadsförslaget
samt de därför beräknade kostnaderna utan erinran.

Atomkommittén har tillstyrkt den gjorda framställningen. Kommittén
anför:

De upptäckter inom kärnfysiken och dess tillämpningar, vilka utgjort
anledningen till atomkommitténs tillsättande, ha aktualiserat behovet av
forskning på många vitt skilda områden. Ett synnerligen viktigt sådant
är utforskandet av de fysiologiska verkningarna av den utomordentligt
genomträngande strålning, som utsändes från en exploderande atombomb,
samt möjligheterna till skyddsåtgärder mot denna strålning. Då det härvid
är fråga örn strålningsintensiteter och stråldoser, vilka vida överstiga dem,
beträffande vilkas verkan man äger mera ingående kännedom, är en omfattande
forskningsverksamhet nödvändig, varvid en mångfald olika delproblem
måste upptagas till behandling. Sålunda kan framhållas, att vår
nuvarande kännedom icke är tillräcklig för att man med någon större
säkerhet skulle kunna besvara frågan om huru stor strålkvantitet, som erfordras
för att vid totalbestrålning på kort tid döda en människa. Försök
över de biologiska verkningarna vid extremt höga stråldoser äro därför
nödvändiga, om man skall kunna få någon uppfattning örn arten och omfattningen
av skyddsanordningar mot atombombens strålverkningar. En
väsentlig uppgift är även att undersöka, huruvida den biologiska verkan
av en viss dos, given på utomordentligt kort tid, avviker från den som erhålles,
då samma dos såsom vid hittills gjorda försök gives fördelad över
relativt lång tid. Viktiga i detta sammanhang äro givetvis även försök över
strålningens förmåga att genomtränga byggnadsmaterial och dylikt.

Kommittén anser sig icke ha anledning ingå på betydelsen av den föreslagna
anläggningen för allmänt medicinska ändamål och för behov som
framkomma i samband med industriell materielkontroll, ehuru kommittén
är övertygad om att även inom dessa områden densamma kommer att bli
mycket värdefull. Redan på grund av dess betydelse för skyddsproblem
såväl i samband med atombomben som med ett eventuellt industriellt utnyttjande
av atomenergien vill kommittén förorda att anläggningen kommer
till stånd.

Med hänvisning till det ovan sagda vill atomkommittén livligt tillstyrka,
att de anslag, som begärts av direktionen för karolinska sjukhuset, beviljas.

På uppdrag av atomkommittén har professorn Sievert yttrat sig rörande
frågan örn anskaffande dels av radium-berylliumpreparat att användas som
neutronkälla och dels av radium för att användas till framställning av
radiumemanation. Av yttrandet inhämtas bland annat.

Summa kronor 15 000.

293

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Radiofysiska institutionen kan åtaga sig att omhänderhava radioaktiva
preparat samt framställa radiumemanationspreparat, avsedda att ställas
till förfogande för universitet oell högskolor samt eventuellt för enskilda
forskare för vetenskapliga arbeten och undervisning.

De preparat, som skulle omhänderhavas av institutionen, skulle enligt
underhandsmeddelande utgöras av 11 st. radium-berylliumpreparat samt
1 gram radium för emanationsutvinning.

Då arbete med radiumemanation är synnerligen hälsovådligt och medför
stora risker för laboratoriernas infekterande med radioaktiva substanser,
är uppförandet av en särskild byggnad oundgängligen nödvändigt.
Denna bör förläggas utan direkt samband med andra lokaler och vara försedd
med strålskydd lämpligen utförda av järnmalmsbetong.

Följande lokaler erfordras: ett litet väl strålskyddat rum för emanationsapparaturen,
i anslutning därtill ett utrymme för avsmältning av emanationskapillärer
och dylikt, ett manöverrum, från vilket apparaturen kan
helt fj ärrmanövrer as och observation ske medelst spegelanordningar, samt
ett mätlaboratorium för en första aktivitetsbestämning.

Kostnaderna för en dylik byggnad torde uppgå till högst 40 000 kronor.
Denna summa skulle möjligen genom förenkling av strålskyddet kunna
minskas med cirka 10 000 kronor. Man måste då emellertid på grund av
de ökade bestrålningsriskerna byta assistent flera gånger årligen. Då detta
medför stora besvärligheter och man ej vågar förutsätta, att lämplig
arbetskraft alltid kan erhållas, torde besparingen vara illusorisk.

Byggnaden jämte dess anslutning till föreslagen högspänningshall framgår
av ritningar, utförda av arkitekten Malm.

Kostnaden är beräknad efter 130 kronor per m3, vilket med hänsyn till
lokalernas, bortsett från strålskyddet, enkla beskaffenhet torde vara tillräckligt
under förutsättning att uppförandet sker samtidigt med högspänningshallen.

För framställning av radiumemanation finnas i litteraturen en del olika
anordningar beskrivna. Några firmor tillverka dylik apparatur i standardutförande.
En i dagarna erhållen offert angiver priset till 6 500 dollar.
Dessa apparater äro emellertid i vissa avseenden icke tillfredsställande.
Med hänsyn till de högst väsentliga bestrålningsriskerna bör institutionen
utarbeta en helt fjärrstyrd apparatur, vilket icke torde medföra några större
svårigheter. Kostnaden härför är givetvis mycket svårbedömlig. Ett belopp
på 15 000 kronor torde dock under inga omständigheter behöva överskridas.
I övrigt fordras mätanordningar, vilka kunna iordningställas av institutionen.
Kostnaderna härför kunna beräknas till 5 000 kronor.

För arbetet å emanationslaboratoriet åtgår relativt ringa tid men på
grund av detsammas riskfylldhet erfordras en väl kvalificerad, jämförelsevis
högt avlönad assistent. Arbetet bör underställas en inom radiumområdet
erfaren fysiker. Förslagsvis skulle avdelningsföreståndaren för radiofvsiska
institutionens kontrollavdelning för radiumanläggningar m. m.
under institutionsföreståndarens överinseende hava ansvaret för cmanationslaboratoriet.
För detta ändamål bör till avdelningsföreståndaren utgå
ett arvode å 600 kronor per år. Till nyssnämnda assistent, sorn torde komma
att få tjänstgöra under i genomsnitt 2 dagar i veckan, kan beräknas
ett arvode på 2 400 kronor. För skriv- och verkstadsarbete samt för tillfälliga
arbeten är det av stor betydelse att lia tillgång till institutionens
övriga personal. Då institutionens personal är synnerligen starkt belastad

294

Kungl. Majlis proposition nr 273.

med rutinarbete måste för att detta skall bliva möjligt ett belopp på 1 500
kronor för tillfälliga assistenter ställas till institutionens förfogande. I detta
ingår även ersättning till sådan tillfällig arbetskraft, som kan behövas för
speciellt riskfyllt arbete, för vilket personal, som kontinuerligt arbetar under
bestrålningsrisker, ur säkerhetssynpunkt icke bör användas.

Det årliga materialanslaget för emanationslaboratoriet torde böra uppgå
till 2 000 kronor. Det synes ändamålsenligt, att för varje emanationspreparat,
eventuellt även för utlånade radium-berylliumpreparat viss avgift erlägges
till institutionen.

Kostnaderna för det föreslagna laboratoriet skulle sålunda bliva:

Engångskostnad.

Byggnadskostnad ................................... kronor 40 000

Utrustningskostnad .................................. » 20 000

Oförutsedda kostnader ............................... » 5 000

Summa kronor 65 000.

Årlig driftkostnad.

Särskilt arvode till en av radiofysiska institutionens avdel -

ningsföreståndare .................................. kronor 600

Arvode till assistent .................................. » 2 400

Arvode till tillfälliga assistenter........................ » 1 500

Årligt materialanslag............................ » 2 000

Summa kronor 6 500.

Driftkostnaderna kunna täckas exempelvis på följande sätt:

Årligt driftsanslag.................................... kronor 4 500

Avgifter för preparat.................................. » 2 000.

Ovanstående förutsätter, att direktionen för karolinska sjukhuset medgiver,
att det nya laboratoriet får uppföras å lämplig plats intill radiofysiska
institutionen, samt även i övrigt godkänner här avgivna förslag.

Det må i detta sammanhang framhållas, att vid uppförandet av radiofysiska
institutionen planer på ett emanationslaboratorium förelågo, vilka
dock då ej ledde till resultat. Även ur medicinsk synpunkt är ett dylikt laboratorium
välmotiverat, varför dess förläggande till radiofysiska institutionen
torde få anses såsom synnerligen lämpligt.

Atomkommittén har i anslutning till nämnda utlåtande anfört följande.

Den enklaste metoden för framställning av neutroner är med användande
av ett s. k. radium-berylliumpreparat, d. v. s. ett preparat av rent radiumsalt,
blandat med pulvriserat beryllium och anbragt i ett glas- eller metallrör.
Medel för inköp av dylika preparat av olika storlek ha begärts av
samtliga institutioner, som önska studera kärnfysik eller utbilda kärnfysiker.
Dessa preparat äro synnerligen bekväma att handhava och lämpa sig
såväl för forskningsarbete som för undervisning. Kommitténs avsikt är nu
att tilldela institutioner, som ha ett permanent behov av en bekväm
neutronkälla, ett eller flera mindre dylika preparat, avpassade för det permanenta
behovet. Emellertid behövas för vissa forskningsuppgifter starka
preparat, och dessa böra endast utlånas till en institution, då denna har
aktuellt behov av preparatet. På så sätt kan utnyttjningsgraden av dessa
relativt dyrbara preparat bli den största möjliga.

295

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

En del av den radiummängd, som föreslås till inköp, är alltså avsedd att
användas för dylika radium-berylliumpreparat. En annan del är avsedd för
framställning av radiumemanation samt i samband därmed för studier av
den naturliga radioaktiviteten. Fortsatta forskningar beträffande de naturligt
radioaktiva elementen äro av stor betydelse, särskilt emedan metoder,
som utbildats i samband med de senare årens undersökningar inom kärnfysiken,
öppna nya möjligheter till ett fördjupat studium även av de
naturligt radioaktiva ämnena. Resultaten av sådan forskning kunna sedan
väntas i sin tur få stor betydelse för kärnfysiken i allmänhet.

Kommittén anser det således nödvändigt, att radium anskaffas för båda
de här angivna ändamålen. Vad mängden beträffar, föreslår kommittén,
att 1 gram radium inköpes för användning i radium-berylliumpreparat och
1 gram för framställning av radiumemanation trots att den för emanationsframställning
avsedda kvantiteten därigenom blir i minsta laget. Kommittén
förordar vidare, att åt radiofysiska institutionen uppdrages att förvara
och förvalta de radium-berylliumpreparat, som icke äro avsedda att
tilldelas viss institution, att förvara den radiummängd, som är avsedd för
framställning av radiumemanation samt att för vetenskapliga institutioner
framställa och till dessa utlämna preparat av radiumemanation. Den till
inköp föreslagna radiummängden är avsedd att användas på följande sätt:

2 radium-berylliumpreparat ä 250 mg radiumelement........ 500 mg

4 » » 100 » » ........ 400 »

5 » » 20 » » ........ 100 »

1 000 mg radiumbromid för emanationsapparat.............. 1 000 »

Summa 2 000 mg.

Kostnaden för radiumpreparaten kan icke exakt fixeras, men torde icke
kunna sättas lägre än till cirka 70 kronor per mg. Härtill komma kostnader
för försäkring, frakt, iordningställande av radium-berylliumpreparaten
m. m. med cirka 6 000 kronor.

De förslag i övrigt beträffande behovet av anslag, som framlagts i professor
Sieverts utlåtande, äro resultatet av överläggningar mellan kommittén
och professor Sievert och tillstyrkas alltså av kommittén.

Kommittén förordar sålunda följande anslag till laboratorium för distribution
av preparat innehållande radium-beryllium och radiumemanation
avsedda för vetenskapligt bruk och eventuellt för radioterapi.

Engångsanslag

Till inköp av 2 g radium, förslagsanslag.............. kronor 140 000

Till försäkring, frakt, iordningställande av preparat m. m. » 6 000

Byggnadskostnad .................................. » 40 000

Utrustningskostnad ................................. » 20 000

Oförutsedda kostnader i samband med den här behandlade

byggnadsfrågan .................................. » 5 000

Årligt driftsanslag .................................. » 4 500

Summa kronor 215 500.

Kommittén anser liksom professor Sievert, att en viss mindre avgift bör
uttagas såväl vid rekvisition av radiumemanation från emanationslaboratoriet
som vid lån av radium-berylliumpreparat därifrån, så att garanti
vinnes för att radium-berylliumpreparat ej blir liggande på en institution,

296

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

då det kunde behövas bättre på en annan, och för att emanation icke beställs
utan att tillräckligt behov därav föreligger. Avgifterna måste dock
givetvis vara låga, så att de icke försvåra användandet av preparaten.

Samarbete med industrier m. fl. Atomkommittén anför
härom bland annat följande.

Ett nödvändigt led i organisationen av arbetet på utvinning av atomenergien
utgöres av vissa industriföretag. I det stadium arbetet nu befinner
sig är det närmast vid lösningen av uran- och moderatorproblemen
samt för konstruktion och tillverkning av vissa apparater, som industriens
medverkan behövs. Kommittén har också knutit kontakt med härför lämpade
företag, bland andra ASEA, Svenska skifferoljeaktiebolaget och Stockholms
superfosfatfabriksaktiebolag. Då emellertid i detta betänkande inga
särskilda medel äskas för detta samarbete, anser sig kommittén nu icke
närmare böra ingå på dessa frågor. Det bör dock redan nu framhållas, att
under den vidare utvecklingen insatser av industrierna komma att behövas,
för vilkas finansierande stora bidrag av statliga medel kunna förutses
bli nödvändiga. Det mest närliggande är härvid framställning av tungt
vatten och grafit, för vilken kommittén möjligen kan bli nödsakad framlägga
ett relativt stort tilläggsäskande redan för detta års vårriksdag.

Atomkommittén har upptagit kontakt även med ett antal andra institutioner
utom de ovan behandlade, t. ex. Sveriges geologiska undersökning
och ingeniörsvetenskapsakademien. Då emellertid icke heller det här
nämnda samarbetet för närvarande föranleder några äskanden av penningmedel,
anser sig kommittén på detta stadium icke böra ingå på någon
redogörelse för denna del av sitt arbete. I den män under nästa budgetår
medel för arbetet bomme att behövas, böra dylika av Kungl. Majit efter
anhållan av atomkommittén kunna ställas till disposition ur det i det följande
föreslagna anslaget å 1 000 000 kronor.

Särskilt institut för atomenergiforskningen? Enligt
sina direktiv har atomkommittén i uppdrag att överväga, huruvida ett särskilt
institut för handhavandet av atomenergiforskningen bör inrättas. Kommittén
förklarar sig vara av den uppfattningen, att förutnämnda universitetsoch
högskoleinstitutioner samt vetenskapsakademiens forskningsinstitut
för experimentell fysik först böra upprustas och utnyttjas för atomenergiforskningen,
innan inrättandet av något nytt institut kan tagas under
övervägande. När frågan om byggandet av en stapel blir aktuell, är det
dock möjligt, framhåller kommittén, att denna omfattande uppgift måste
anförtros åt en särskild, därför skapad laboratorieanläggning.

Anslag till större apparater m. m. Atomkommittén
erinrar, att de anslag som förordats vid behandlingen av de olika institutionerna
i det föregående avsett att stimulera forskning och utbildning
i huvudsak inom ramen för nu existerande institutionsresurser samt att
möjliggöra enklare för detta ändamål nödvändig apparatur. För att forskning
även inom mera avancerade och svårtillgängliga områden skulle kunna

297

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

genomföras, vore det emellertid erforderligt, att vissa institutioner utrustades
med dyrbarare apparatur, t. ex. högspänningsanläggningar av olika
slag. Kommittén anför vidare följande.

Kommittén är icke beredd att nu framlägga ett detaljerat förslag i fråga
om anskaffandet av högspänningsanläggningar. Avvägningen av en typs
fördelar och nackdelar i förhållande till en annans, fördelningen av olika
typer på olika institutioner o. s. v. erbjuda alltför komplicerade problem
för att kommittén på den korta tid, som stått till buds, skulle kunna fatta
en slutgiltig ståndpunkt. Ä andra sidan måste en dylik planering inom den
närmaste tiden ske, bland annat med hänsyn till byggnadsplanerna för de
fysiska institutionerna i Uppsala och Lund samt vid de tekniska högskolorna.
Medel måste i viss utsträckning göras tillgängliga redan nu, bland
annat för att möjliggöra beställningar, så snart kommittén kunnat uppgöra
mera definitiva planer, detta särskilt med tanke på de långa leveranstider,
som nu gälla vid beställningar hos såväl den inhemska industrien som vid
utländska företag. För att ge de anslagsbeviljande myndigheterna en viss
uppfattning örn storleksordningen av anslagsbehovet för detta ändamål
inom de närmaste två ä tre åren lämnas här en översikt över behovet av
dylik apparatur, detta dock under starkt betonande av översiktens preliminära
karaktär.

En fast punkt vid planeringen inom detta område utgör givetvis de
redan befintliga eller beslutade anläggningarna. Vid vetenskapsakademiens
forskningsinstitut för fysik finnes sålunda en cyklotron, som redan varit i
verksamhet ett antal år. Denna är emellertid relativt liten och en ny, betydligt
större planeras därstädes. Medel till denna har i huvudsak^ ställts
till förfogande från enskilt håll, men vissa anslag behövas även från statens
sida (se propositionen 1946: 95). Vid institutionen finnes även en
neutrongenerator, men också denna är avsedd att utbyggas till högre effekt.
Ytterligare en cyklotron kommer att för en privat industris räkning byggas
i anslutning till fysikalisk-kemiska institutionen i Uppsala. Denna cyklotron
skall delvis användas för forskningsuppdrag åt industrien i fråga, men
kommer även att kunna användas för fri forskning och skall efter viss
tid tillfalla fysikalisk-kemiska institutionen. Därmed torde behovet av stora
cyklotroner tillsvidare få anses tillgodosett.

Vid de fysiska institutionerna vid universiteten i Uppsala och Lund
förutsättas högspänningsanläggningar, förlagda i särskilda högspänningshallar,
komma till utförande, likaså vid tekniska högskolan i Stockholm.
Valet av typ kan dock ännu ej träffas.

Ett annat stort instrument, som torde böra byggas i Sverige, är en betatron.
Vid tekniska högskolans elektroniklaboratorium pågå försök med en
mindre betatron. Då dessa avslutats, blir frågan örn byggande av en stor
betatron aktuell. Kostnaden för en dylik är av samma storleksordning
som för en stor cyklotron.

Vidare kan nämnas, att vid Chalmers tekniska högskola byggande av
en synkrotron överviiges.

Kostnaden för de här omnämnda stora apparatbyggena kan för närvarande
endast ytterst approximativt angivas. Uppskattningsvis torde för
dessa ändamål cirka 3 miljoner kronor av allmänna medel bli behövliga.
Därtill komina kostnader för byggnader.

298

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Det är vidare uppenbart, att inom det närmaste året även för andra
ändamål behov av penningmedel kunna uppkomma, som icke nu kunna,
förutses eller i varje fall icke i detalj beräknas.

I anslutning härtill har kommittén till täckande av medelsbehovet för
budgetåret 1946/47 för påbörjad anskaffning av den i detta sammanhang
behandlade apparaturen samt för oförutsedda utgifter föreslagit, att ett
anslag å 1 000 000 kronor ställes till Kungl. Maj:ts förfogande, att efter
förslag av atomkommittén disponeras för angivna ändamål.

I detta sammanhang torde jag få upptaga till behandling uppkommen
fråga om anvisande av ytterligare medel till vetenskapsakademiens forskningsinstitut
för experimentell fysik. Jag erinrar, att innevarande års riksdag
efter förslag av Kungl. Maj:t (proposition nr 95) dels till ytterligare
bidrag till vetenskapsakademien å tilläggsstat för innevarande budgetår
anvisat 89 000 kronor, dels ock till vetenskapsakademien såsom bidrag till
forskningsinstitutet för experimentell fysik för nästa budgetår anvisat
482 200 kronor. Av förstnämnda belopp avse 39 000 kronor och av sistnämnda
belopp 215 000 kronor bidrag till löne- och andra driftkostnader
för den nya cyklotronanläggningen vid institutet.

Efter därom av profesorn M. Siegbahn gjord framställning har nu vetenskapsakademien
i skrivelse den 25 april 1946 hemställt om ytterligare bidrag
till ifrågavarande anläggning med 450 000 kronor. Till stöd för sin
framställning har Siegbahn anfört följande.

Vid planerandet av den nya cyklotronanläggningen dimensionerades densamma
för en partikelenergi på 15 å 20 miljoner elektronvolt. Härför erforderlig
magnet konstruerades och visade sig komma att väga 120 ton.
De totala kostnaderna beräknades till cirka 750 000 kronor, vilket belopp
ställdes till vetenskapsakademiens förfogande av Rockefellerstiftelsen (2/3)
och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse (1/3).

Dessa planer hade uppgjorts, innan atombomben fälldes. Den rapport,
som senare offentliggjordes rörande atomenergiens utvinnande, jämte på
annat sätt erhållna uppgifter ha visat, att de forskningsarbeten, som utförts
med den stora Berkeley-cyklotronen, varit en oundgänglig förutsättning
för de vunna resultaten. Det framgår också av meddelandena, att för
framställning av den från atomenergisynpunkt viktiga ämnesgruppen, elementen
93—96, kräves en högre partikelenergi än den, som kunde erhållas
med den här planerade cyklotronen. Under dessa omständigheter synes det
ofrånkomligt att öka anläggningens storlek till åtminstone 30 miljoner
elektronvolt. För detta ändamål har cyklotronmagneten nu omkonstruerats
för att tillåta denna energi med en viss marginal för ytterligare höjning
av energien, om så framdeles skulle visa sig erforderligt. Den nya magneten
väger cirka 400 ton, vilket innebär en kostnadsökning för denna på
cirka 385 000 kronor. Knut och Alice Wallenbergs stiftelse har ställt i
utsikt att höja sin tidigare donation till akademien med detta belopp.

Emellertid medför höjningen av partikelenergien även, att skyddsanordningarna
för strålningen från cyklotronen måste göras vida mer omfat -

299

Kungl. May.ts -proposition nr 273.

tande än vid den tidigare planerade anläggningen. Detta kräver, att hela
cyklotronhallen förlägges djupare under marknivån, samtidigt som den
måste göras väsentligt större på grund av apparaturens ökade dimensioner.
Därtill kommer så att för uppställningen av magneten, som transporteras
till institutet i delar på cirka 30 ton vardera, fordras kostsamma hiss- och
traversanordningar. De senare krävas även för cyklotronens skötsel.

Enligt preliminära kostnadsberäkningar erfordras för dessa syften ett tillläggsanslag
på cirka 450 000 kronor. Då en cyklotronanläggning av denna
storlek är en oundgänglig förutsättning för de nu i vårt land planerade
forskningarna rörande atomenergiens tillgodogörande, synes ett statsbidrag
i detta fall väl motiverat.

Atomkommittén har i anledning av bland annat nämnda framställning
hemställt, att anslaget till större apparatur m. m. för budgetåret 1946/47
måtte höjas till 1 500 000 kronor. Kommittén har därvid anfört följande.

I sitt den 13 mars 1946 till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
överlämnade betänkande förordade atomkommittén, att en miljon
kronor av riksdagen skulle ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att efter
förslag av atomkommittén disponeras för att täcka medelsbehovet under
budgetåret 1946/47 för påbörjad anskaffning av vissa större apparater för
kärnfysikalisk forskning samt för oförutsedda utgifter. I motiveringen för
detta anslag framhölls särskilt, att inom det närmaste året även för andra
ändamål än de nämnda större apparaterna behov av penningmedel kunde
uppkomma, som vid tidpunkten för betänkandets avlämnande antingen
icke kunde förutses eller till sin storlek icke kunde i detalj beräknas. Kommittén
anförde bland annat, att det mest närliggande härvid vore framställningen
av tungt vatten och grafit.

Kommittén nödgas redan nu äska ytterligare medel dels med hänsyn
till behovet av anslag för att kunna påbörja framställningen av tungt vatten
och dels med hänsyn till vetenskapsakademiens ifrågavarande framställning
och föreslår, att ovannämnda anslagsbelopp på en miljon kronor
med hänsyn till de nu anmälda ytterligare behoven utökas till en och en
halv miljon kronor. Framställningen av tungt vatten är tills vidare endast
avsedd att upptagas i mindre skala, närmast i form av industriell försöksverksamhet.
Denna verksamhet beräknas preliminärt under budgetåret
1946/47 draga en kostnad av 175 000 kronor. Kommittén anser emellertid,
att särskilda fristående anslag icke böra äskas för de båda i denna skrivelse
refererade ändamålen utan att medel av Kungl. Maj:t efter behov
böra beviljas ur anslaget till påbörjad anskaffning av större apparater samt
till oförutsedda utgifter. Det bör tilläggas att de båda äskanden, som föranlett
kommitténs begäran örn anslagsökning, höra till de för atomenergiforskningen
i vårt land mest angelägna och brådskande.

Forskningsarbetets ledning och samordning.
Atomkommittén har föreslagit, att kommittén, till dess en mera definitiv
ordning beträffande ledningen av atomenergiforskningen träffats, skall fortbestå
såsom sammanhållande och rådgivande organ. Kommittén har anfört:

Det torde vara uppenbart, att ett framgångsrikt genomförande av det
utomordentligt omfattande och komplicerade arbete, som är nödvändigt,
örn några praktiska betydelsefulla resultat skola kunna nås inom atom -

300

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

energiforskningen, ställer stora krav på ledningen av den direkt målbundna
delen av verksamheten. Ett härför på lämpligt sätt utformat organ är
därför nödvändigt. Vid lösandet av detta problem äro flera alternativ tänkbara,
t. ex. en fristående kommitté eller nämnd, eller ett till något eller
några av de existerande eller föreslagna forskningsråden anknutet organ
o. s. v. Kommittén anser sig av flera skäl på sakens nuvarande ståndpunkt
icke kunna taga ställning till denna fråga. Kommittén föreslår, att den, till
dess en mera definitiv ordning för ledningen av atomenergiforskningen
träffats, må fortbestå såsom sammanhållande och rådgivande organ.

Åtgärder för utbildning av forskare. Atomkommittén
har beträffande behovet av särskilda åtgärder för utbildning av forskare
inom atomfysiken och angränsande områden anfört i huvudsak följande.

Ett mycket svårbemästrat problem vid genomförandet av ett utvidgat
atomenergiforskningsprogram i vårt land är bristen på välutbildade forskare
såväl inom fysiken och kemien som vad gäller för dessa ändamål lämpade
tekniker. En viktig uppgift för kommittén är därför att framlägga förslag,
som avse att stimulera utbildning av forskare och annan behövlig personal.
Denna fråga har emellertid en mera allmän bakgrund, ty forskningen
på ett specialområde som detta hänger intimt samman med betingelserna
för vetenskapligt arbete överhuvudtaget, d. v. s. med materieloch
personalanslagen till de vetenskapliga institutionerna, med löner och
övriga förmåner, som erbjudas personalen, möjligheterna att erhålla stipendier
för studier på såväl lägre som högre stadier o. s. v. Först då dessa
förhållanden i tillräcklig grad förbättrats, kan en eftersträvansvärd expansion
inom vetenskapen i allmänhet liksom inom dess olika specialområden
förväntas.

Om alltså de allmänna åtgärder, som syfta till förbättrade villkor för
naturvetenskaplig och teknisk forskning, komma i första rummet, då det
gäller en utökning av antalet kärnforskare och en förbättring av deras utbildning,
så behöva dessa åtgärder givetvis kompletteras med andra dylika,
som taga mera direkt sikte på kärnfysiken.

Atomkommittén föreslår anvisande av 100 000 kronor för att bereda
svenska forskare tillfälle att idka studier utomlands och för att inbjuda utländska
vetenskapsmän till Sverige. Till närmare motivering härför anför
kommittén:

När det gäller studier av utvecklingen framme vid vetenskapens förpostlinjer
räcker det ej med litteraturstudier; det blir även nödvändigt med
personliga kontakter mellan forskare och studerande i olika länder, som
syssla med likartade problemställningar. Dessa personliga kontakter äro
redan under normala förhållanden av största värde för den vetenskapliga
utvecklingen; under nuvarande förhållanden är det ett livsvillkor för forskningen,
att vetenskapsidkare, speciellt yngre sådana, få bedriva studier
vid de institut i utlandet, där de största framstegen gjorts under avspärrningstiden,
samt att framstående utländska vetenskapsmän kunna inbjudas
till vårt land såsom föreläsare eller i annan egenskap, som prövas vara av
betydelse för svensk forskning. Dessa synpunkter ha starkt framhävts av
naturvetenskapliga forskningskommittén, och de ha likaledes underströ -

301

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

kits i ett stort antal av de skrivelser som tillställts atomkommittén från
olika vetenskapsmän.

Då utlandsstudier i fråga om kärnfysiken för närvarande i främsta rummet
böra förläggas till Förenta staterna, måste det genomsnittliga beloppet
per stipendium sättas tämligen högt. Liknande synpunkter gälla beträffande
kostnaderna för att inbjuda gästföreläsare.

3. Remissyttranden.

Atomkommitténs förslag har i allt väsentligt rönt ett mycket gynnsamt
mottagande från de hörda myndigheterna och sammanslutningarna med
undantag av statskontoret, som icke ansett förslaget utgöra någon hållbar
grund för omedelbara åtgärder från statsmakternas sida. Vissa erinringar
och särskilda uttalanden i detaljfrågor ha dock gjorts. Bland annat har
från några håll framhållits, att det föreslagna anslagsbeloppet till utlandsstipendier
och gästföreläsare vore väl knappt tilltaget. I övrigt inhämtas
av utlåtandena i huvudsak följande.

Universitetskanslern har funnit angeläget betona, att ett tillmötesgående
av atomkommitténs förslag icke finge föranleda väsentliga begränsningar
av utsikterna att få välgrundade krav på förbättrade villkor för andra
vetenskapliga arbetsområden tillgodosedda.

Karolinska institutets lärarkollegium och matematisk-naturvetenskapliga
avdelningen vid Stockholms högskola ha framhållit vikten av att understöd
redan nu lämnades även åt de biologiska och medicinska institutioner,
vilka hade särskilda förutsättningar för att med framgång bearbeta
mekanismen för strålverkan på biologiskt material samt bedreve forskning
med användande av isotopforskningens rön.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm har understrukit betydelsen
av att de tekniska högskolornas institutioner även utnyttjas för
atomenergiforskning. Kollegiet har vidare betonat angelägenheten av tillskapandet
av ett organ för samordning av den målbundna forskningen på
förevarande område. Slutligen har kollegiet anfört vissa erinringar mot
kommitténs förslag rörande anskaffandet och förvarandet av vissa radiumberylliumpreparat.
Kollegiet har i nu angivna hänseenden anfört bland
annat följande.

Vi vilja kraftigt understryka betydelsen av att den personal, som kommer
att utbildas för att möjliggöra forskningen för atomenergiens utvinning,
kommer att omfatta icke blott akademiskt utbildade fysiker och
kemister utan kanske i lika hög grad ingenjörer såväl fysiker som kemister,
metallurger och elektrotekniker. Behovet av dylik personal kommer
säkerligen att visa sig vara mycket stort och detta icke blott under de
närmaste årens målbundna forskning utan säkerligen i ännu högre grad
vid konstruerandet och drivandet av den stapel, som väl så småningom
kommer att byggas. Vi vilja därför understryka betydelsen av att den föreslagna
utbyggnaden och omorganisationen av de tekniska högskolorna på

302

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

alla sätt intensifieras och påskyndas samt att i samband med detaljplaneringen
av de olika utbyggnaderna hänsyn t ages till de önskemål om vissa
kompletteringar av utbyggnadsplanerna, som kunna framkomma för att
tillgodose utbildningsmöjligheterna för just den tekniskt skolade personal,
som här avses. I detta sammanhang vilja vi omnämna att redan under innevarande
termin, med hjälp av för högskolan tillgängliga medel, anordnats
frivilliga föreläsnings- och utbildningskurser såväl i kärnfysik som radioaktiv
kemi.

Atomkommitténs huvuduppdrag, att framlägga en plan för forskningsarbetets
organisation och samordning, har som ovan nämnts av lätt förklarliga
skäl kunnat behandlas endast helt ytligt i detta betänkande. Undertecknade
vilja ansluta sig till de allmänna synpunkter som kommittén
framför men vilja dock betona önskvärdheten av att inom den allra närmaste
tiden ett arbetsdugligt organ skapas för samordning av den målbundna
forskningen på detta område. En dylik samordning synes oss önskvärd
och oundgängligen nödvändig ej blott därför att endast på detta sätt
någorlunda snabba resultat kunna förväntas, utan även, och detta är ej
minst viktigt, för att man skall kunna åstadkomma ett möjligast rationellt
utnyttjande av den ytterst ringa forskningspersonal, som för närvarande
finnes tillgänglig i vårt land. Undertecknade vilja emellertid ansluta sig
till det framlagda förslaget, att, till dess ett mera permanent organ skapats,
atomkommittén får fortbestå som sammanhållande och rådgivande organ.
Skulle under övergångstiden något annat organ anses lämpligare, vilja vi
anhålla, att tekniska högskolan måtte bliva representerad även i detta
organ.

Beträffande de äskanden av anslag för budgetåret 1946/47, som atomkommittén
framlägger, vilja undertecknade slutligen i allt väsentligt uttala
sitt tillstyrkande. Blott i en detaljfråga vilja vi anmäla en avvikande
mening. Atomkommittén har ansett, att anskaffandet och förvarandet av
samtliga radiumberyllium-preparat m. m. skulle centraliseras till den radiofysiska.
institutionen vid karolinska sjukhuset. Att detta är en lämplig
anordning för någorlunda starka preparat synes oss otvivelaktigt. Däremot
torde en dylik centralisering av även de ytterst svaga preparat, som
i allmänhet komma till användning vid en regelbundet återkommande
undervisning, medföra onödiga komplikationer.

Styrelsen för Chalmers tekniska högskola har funnit synnerligen viktigt,
att den forskning som i landet utfördes i syfte att utnyttja atomkraften
för fredliga ändamål icke hemlighölles utan att dess resultat successivt i
den mån de framkomme effektivt offentliggjordes. Styrelsen ville därför
yrka såväl att offentlighet gåves åt de åtgärder som planerades som att
sedermera de vunna resultaten publicerades.

Ingenjörsvetenskapsakademien har funnit angeläget, att en viss standardisering
av apparaturen eller åtminstone en gemensam upphandling av
densamma sker. Akademien har anfört:

Enligt planen komma ett flertal institutioner vid olika universitet och
högskolor att anskaffa den grundläggande utrustningen för kärnfysikaliska
experiment, bland annat mätinstrument och anordningar för elektron- och
neutronbombardemang av atomkärnor. Då det här måste bli fråga om

303

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

ganska likartad apparatur, synes det önskvärt, att en viss standardisering
genomföres eller åtminstone att gemensam upphandling sker, när så är
möjligt. Härigenom torde kostnaderna kunna sänkas, svårigheterna med
reservhållning minskas och utbildningen av teknisk hjälppersonal underlättas.
Akademien förutsätter, att atomkommittén eller det organ, som
sedermera skall övertaga ansvaret för den centrala ledningen av hithörande
forskningsarbeten, kommer att ha sin uppmärksamhet fästad på denna
och andra möjligheter att rationalisera anskaffning och drift av erforderliga
anläggningar.

Statskontoret har anfört bland annat följande.

Man måste fråga sig, örn det verkligen kan vara av någon större praktisk
betydelse för den fredliga atomforskningens fullföljande, att ett litet
land som Sverige offrar en i jämförelse med annan vetenskaplig forskning
oproportionerligt stor del av sina begränsade ekonomiska och personella
resurser på försöken att hinna fatt stormakterna i kapplöpningen om atomhemligheten.
Om och när problemet att utnyttja atomenergien för fredliga
ändamål finner sin praktiska lösning, lärer en dylik upptäckt icke i
längden kunna hemlighållas för världen. Någon risk för att vi skulle komma
på efterkälken i den vetenskapliga utvecklingen, örn vi tills vidare förhålla
oss i viss mån avvaktande, torde knappast föreligga. Statskontoret
vill därmed icke ha sagt, att vi böra helt avstå från bedrivande av atomforskning,
men ämbetsverket finner anledning tillråda ett något nyktrare
bedömande av våra forskningsmöjligheter på detta speciella område än
som kommit till uttryck i atomkommitténs betänkande.

Det primära och helt grundläggande problemet på kärnfysikens nuvarande
ståndpunkt säger kommittén vara att få fram uran i tillräckliga
mängder, eftersom uran tills vidare finge anses vara det enda grundämne,
som kan utnyttjas för utvinnande av atomenergi.

Man kunde då ha väntat, att kommittén från sina förutsättningar skulle
ha inriktat sina ansträngningar i första hand på åtgärder för övervinnande
av dessa svårigheter. Såvitt statskontoret förmår bedöma har kommittén
i stället framlagt ett förslag, där det just nu uppskruvade intresset för
atomforskning får tjäna som förevändning för en allmän upprustning av
olika institutioner vid universitet, högskolor och andra inrättningar, som
syssla med fysik- och kemiforskning.

Även örn man godkänner uppfattningen om betydelsen för vårt land av
en intensifierad atomforskning har statskontoret svårt att föreställa sig, att
en sådan splittring av anslagsmedlen, som föreslagits, kan vara ägnad att
främja det uppställda syftemålet. Statskontoret har för sin del icke kunnat
finna förslaget utgöra en hållbar grund för omedelbara åtgärder från statsmakternas
sida. Frågan om särskild medelsanvisning för atomforskning
torde böra prövas i annat och större sammanhang.

Utforskningen av atomkärnornas egenskaper torde för närvarande vara
fysikens mest aktuella problem. Genom atombomben har visats, att de
oerhörda energimängder som liro bundna inom atomerna under vissa omständigheter
kunna frigöras. Härigenom lia väckts förhoppningar örn att en
ny och mäktig energikälla, jämförlig med kolet, oljan och vattenkraften,
skall kunna ställas även i det fredliga framåtskridandets tjänst. För forsk -

Departe mentschefen.

304

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

ningen gäller det därför nu främst att finna lämpliga metoder för ett praktiskt
utnyttjande i olika avseenden av atomenergien. Det är ännu för tidigt
att med bestämdhet uttala sig om de möjligheter härutinnan, som förefinnas.
De hittills gjorda upptäckterna äro emellertid uppenbarligen av en så genomgripande
betydelse, att man synes berättigad att inom en relativt näraliggande
framtid hoppas på resultat av stor teknisk-industriell och medicinsk
betydelse. Under sådana förhållanden torde även vårt land böra göra sin
insats på detta liksom på andra vetenskapliga områden. Uppenbart är även
att en inhemsk forskningsverksamhet utgör en förutsättning för våra möjligheter
att framdeles utnyttja atomenergien, vare sig upptäckterna gjorts i
vårt eget eller i andra länder. Då uppbyggandet av en effektiv forskningsverksamhet
kräver avsevärd tid, synes det angeläget att åtgärder vidtagas
så tidigt som möjligt. Jag kan därför icke ansluta mig till statskontorets
uppfattning, att vi tills vidare böra ställa oss avvaktande.

Jag vill erinra, att vissa kärnfysiska forskningar sedan en längre tid
bedrivits vid vetenskapsakademiens institut för experimentell fysik. Dessa
arbeten ha emellertid i huvudsak bekostats med donationsmedel. Enligt
min mening måste det emellertid redan av internationella hänsyn anses
uteslutet att överlåta den fortsatta utvecklingen av forskningen på atomenergiens
område på enskilt initiativ. Det synes därför ofrånkomligt, att
statsmakterna övertaga initiativet till och kontrollen över utvecklingen
på förevarande område.

Arbetet på att nå fram till ett utnyttjande av atomkraften såsom energikälla
erbjuder många och svårlösta problem. Här skall endast erinras örn
de svårigheter, som i vårt land möta att utvinna uran ur våra egna fyndigheter
och att få fram ett lämpligt moderatormaterial. Detta kan emellertid
anses vara problem på längre sikt. Vad som nu närmast påkallar uppmärksamheten
är forskningen rörande atomkärnorna och behovet av forskare på
detta område. Det är främst dessa frågor, som atomkommittén med sina förslag
velat taga sikte på. Det har synts angeläget, att denna grundläggande
forskningsverksamhet lägges på så bred bas som möjligt, detta bland annat
med tanke på nödvändigheten att sätta en så stor krets av vetenskapsmän
som möjligt in i de grundläggande problemen i fråga om atomforskningen.
Det gäller sålunda närmast att häva den svåra brist på för atomenergiforskning
lämpad personal, som nu råder. Allteftersom forskningsarbetet sedermera
framskrider och når mer avancerade stadier, torde det bli behövligt
med en specialisering och en uppdelning av tillgängliga resurser på olika
uppgifter. Den närmaste åtgärden för att främja atomenergiforskningen i
vårt land synes därför vara att genom personalförstärkningar och anvisande
av medel till speciell apparatur skapa möjligheter för de institutioner vid
universiteten och högskolorna, vilka redan ägnat uppmärksamhet åt dessa,
problem eller i övrigt ha förutsättningar därför, att på allvar gripa sig an
med denna forskningsverksamhet. I likhet med kommittén finner jag där -

305

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

emot icke motiverat att för närvarande förorda upprättandet av ett särskilt
statligt institut för atomenergiforskning.

Atomkommittén har i sitt betänkande föreslagit anvisande av sammanlagt
2 032 900 kronor med följande fördelning.

Fysiska institutionen vid Uppsala universitet......... kronor 74 400

» » » Lunds universitet.......... » 74 400

» » » Stockholms högskola....... » 67 200

Institutionerna för mekanik och matematisk fysik vid
universiteten, de tekniska högskolorna samt Stockholms
högskola ................................. » 60 000

Fysikalisk-kemiska institutionen vid Uppsala universitet » 50 000

Tekniska högskolan i Stockholm.................... » 83 000

Chalmers tekniska högskola........................ » 93 400

Radiofysiska institutionen vid karolinska sjukhuset .... » 284 500

Inköp av radiumpreparat.......................... » 146 000

Anskaffande av större apparatur; oförutsedda utgifter . . » 1 000 000

Studiestipendier; gästföreläsningar ........... » 100 000

Summa kronor 2 032 900.

Sedermera har kommittén i anledning av bland annat en framställning
från vetenskapsakademien hemställt, att de för anskaffande av större apparatur
m. m. avsedda anslagsmedlen måtte höjas till 1 500 000 kronor. (

Jag har icke funnit anledning till erinran beträffande kommitténs beräkningar
av anslagsbehovet till institutionerna vid universiteten och
Stockholms högskola. Vid dessa institutioner har arbetet redan i större eller
mindre utsträckning berört problem av betydelse för atomenergiforskningen.

Vad de tekniska högskolorna beträffar, ha dessa hittills icke haft forskning
inom kärnfysiken och angränsande ämnesområden på sina arbetsprogram.
Den ifrågasatta medelsanvisningen till dessa högskolor avser vidtagandet
av vissa förberedande, provisoriska åtgärder i syfte att lägga en
grund för ett kommande, mera planmässigt organiserat forsknings- och
utbildningsarbete. I anslutning till vad jag förut anfört angående betydelsen
av utbildning av forskare finner jag lämpligt, att även de tekniska högskolorna
utnyttjas för detta ändamål.

De snabba framsteg, som forskningarna rörande atomenergiens natur och
dess utnyttjande på senaste tiden gjort, ha aktualiserat frågan om skyddsåtgärder
mot de strålningsfenomen, som åtfölja utlösningen av nämnda
energi. Föreståndaren för karolinska sjukhusets radiofysiska institution och
atomkommittén ha båda starkt understrukit behovet av undersökning av
verkningarna å såväl levande som död materia av den intensiva radioaktiva
strålning, som äger rum i samband med atomenergiens frigörande,
i syfte att ^experimentera lämpliga skyddsanordningar. Likaså betonas
vikten av sakkunnig tillsyn över anläggningar för framställning av för
atomenergiens utnyttjande nödvändiga radioaktiva substanser. Slutligen

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 273. 20

306

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

framhålles betydelsen ur medicinsk synpunkt av att försök göras rörande
de biologiska verkningarna av intensiv röntgenbestrålning under mycket
korta tider. Vad som sålunda anförts till stöd för framställningen om en utbyggnad
av radiofysiska institutionen med en högspänningshall jämte utrustning
har övertygat mig om angelägenheten av att den föreslagna åtgärden
kommer till stånd. De uppgjorda ritningarna och kostnadsberäkningarna
ha icke givit mig anledning till erinran. Jag tillstyrker därför
anvisande av de begärda engångsanslagen å 116 000 kronor till byggnadsarbeten
och 84 000 kronor till utrustning.

Atomkommittén har vidare föreslagit anvisande av 146 000 kronor till
anskaffande av 2 gram radium, varav 1 gram avses användas i radiumberylliumpreparat
och 1 gram för framställning av radiumemanation. Användning
av radium-berylliumpreparat betecknas som den enklaste metoden
för framställning av neutroner, varför dessa preparat torde komma
att få stor betydelse vid de institutioner, som skola bedriva arbete inom
kärnfysiken. Radiumemanationspreparaten äro av betydelse för forskningen
beträffande de naturligt radioaktiva elementen. Det har synts kommittén
lämpligt att anskaffningen av radium, distributionen av radium-berylliumpreparaten
samt emanationsutvinningen anförtros åt en särskild
institution, nämligen den radiofysiska institutionen vid karolinska sjukhuset.
För emanationsframställningen erfordras ett särskilt laboratorium,
för vilket kostnaderna beräknats till 65 000 kronor, varav 40 000 kronor
till byggnadsarbeten och 25 000 kronor till utrustning och oförutsedda utgifter.
De årliga omkostnaderna, beräknade till 6 500 kronor, avses bestridas
dels med statsmedel och dels med erlagda avgifter för lån av radiumberylliumpreparat
m. m. Jag finner behovet av radiumpreparat klart
ådagalagt och finner de i samband därmed föreslagna anordningarna för
distributionen av radium-berylliumpreparaten och för emanationsanskaffningen
i stort sett ändamålsenliga. De uppgjorda ritningarna för laboratoriet
och kostnadsberäkningarna ha icke givit mig anledning till erinran.
Måhända kan det, såsom bland annat i remissyttrandet från tekniska högskolan
i Stockholm framhållits, visa sig befogat med vissa modifikationer
i den förordade centraliseringen av anskaffandet och förvarandet av vissa
svagare preparat. Det torde få ankomma på atomkommittén — åt vilken
synes böra uppdragas att fungera såsom sammanhållande och rådgivande
organ, till dess en mera definitiv ordning beträffande ledningen av atomenergiforskningen
åstadkommits — att vidtaga de åtgärder härutinnan,
som kunna befinnas påkallade.

De i det föregående begärda anslagen å 116 000 kronor och 40 000 kronor
till byggnadsarbeten vid radiofysiska institutionen torde böra anvisas å
kapitalbudgeten under statens allmänna fastighetsfond. Jag återkommer
därtill i det följande. För denna institution i övrigt erforderliga medel torde
däremot böra anvisas å driftbudgeten.

307

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

Av mig i det föregående tillstyrkta anslagsmedel ha i huvudsak avsett
att inom ramen för nu existerande institutioners resurser skapa en minimigrundval
för förberedande forskning och utbildning av forskare. Det är
givet att för mera invecklade och svårtillgängliga problem vissa institutioner
måste utrustas med större och kostsammare apparatur. Atomkommittén
har särskilt nämnt högspänningsanläggningar av olika slag, en betatron
och en synkrotron. För dessa ändamål har kommittén räknat med
ett anslagsbehov av omkring 3 000 000 kronor, varav för nästa budgetår
skulle anvisas 1 000 000 kronor. Sedan dessa beräkningar gjorts har, såsom
förut nämnts, vetenskapsakademien — under framhållande av att den
nya cyklotronanläggningen vid forskningsinstitutet för fysik visat sig för
liten och att det därför varit nödvändigt att utbygga densamma till ungefär
dubbla effekten — inkommit med framställning om anvisande av
450 000 kronor utöver de medel, som av innevarande års riksdag redan
beviljats för cyklotronanläggningen vid institutet. Atomkommittén har i
yttrande över framställningen hemställt, att den nu ifrågavarande anslagsposten
till större apparater m. m. måtte höjas till 1 500 000 kronor, dels
med hänsyn till den nyssnämnda framställningen och dels med hänsyn till
behovet av penningmedel för att kunna påbörja framställningen av tungt
vatten, vilken sistnämnda verksamhet för nästa budgetår beräknats draga
en kostnad av 175 000 kronor.

Utvecklingen på atomenergiforskningens område har gått hastigt, sedan
planerna för den nuvarande cyklotronanläggningen vid institutet uppgjordes.
Erfarenheterna från utlandet ha givit vid handen, att en oundgänglig
förutsättning för framgångsrika resultat är att ha tillgång till en cyklotron
av väsentligt större kapacitet än den hittillsvarande vid institutet.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och då ifrågavarande anläggning visat
sig fylla ett verkligt behov för den medicinska vetenskapen i vårt land,
synes icke något vara att erinra mot att staten bidrager tili de ganska
avsevärda kostnader, som äro förknippade med anläggningens nu planerade
utvidgning.

Jag vill emellertid ifrågasätta, om icke en avsevärd del av ifrågavarande
kostnader liksom även kostnaderna för den planerade framställningen av
tungt vatten bör kunna bestridas inom ramen för det redan förut äskade
1 000 000 kronors-anslaget. En viss ökning av dessa medel torde dock böra
ske. Jag tillstyrker sålunda, att till större apparatur och oförutsedda utgifter
för nästa budgetår anvisas 1 125 000 kronor.

Jag biträder slutligen förslaget örn att ett anslagsbelopp av i runt tal
100 000 kronor ställes till förfogande för möjliggörande av utlandsresor för
svenska forskare och besök i vårt land av utländska forskare. Vissa utgifter
för dessa ändamål ha hittills bestritts från åttonde huvudtitelns reservationsanslag
till extra utgifter. Motsvarande medel synas nu böra tillgodoföras
detta anslag.

308

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Såsom förut erinrats, slutade atomkommitténs ursprungliga anslagsäskanden
på ett belopp av 2 032 900 kronor. Härav böra emellertid i detta
sammanhang frånräknas (116 000 + 40 000 —) 156 000 kronor, avseende
byggnadskostnader. I förhållande till dessa beräkningar har jag endast
ifrågasatt en ökning av anslagsbehovet till större apparater och oförutsedda
utgifter med 125 000 kronor. Jag förordar sålunda anvisande av
(2 032 900 — 156 000 + 125 000 =) 2 001 900 kronor eller i avrundat tal
2 000 000 kronor för nu ifrågavarande ändamål. Dessa anslagsmedel synas
böra anvisas under ett gemensamt reservationsanslag, förslagsvis benämnt
»Atomenergiforskning». Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela
bestämmelser rörande detta anslags disposition.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

309

VIII. Anslagsberäkningar.

1. Förslagsanslaget till Uppsala universitet: Avlöningar.

Anslaget till Uppsala universitet: Avlöningar är för innevarande budgetår
uppfört med 2 045 500 kronor. Av tekniska skäl har för innevarande budgetår
vidare uppförts ett särskilt förslagsanslag till Gemensamma universitetsändamål:
Ersättning åt vissa assistenter och amanuenser vid universiteten
och karolinska mediko-kirurgiska institutet å 609 000 kronor, varav
Uppsala universitets andel utgör i runt tal 232 600 kronor. För avlöningar
vid universitetet står alltså för innevarande budgetår till förfogande ett
belopp av tillhopa 2 278 100 kronor.

Större akademiska konsistoriet i Uppsala har hemställt örn åtskilliga förändringar
av anslagskrävande natur. Kanslern för rikets universitet har i
skrivelse den 7 december 1945 framlagt sina anslagsäskanden för Uppsala
universitets vidkommande.

Vissa av de anslagsäskanden, som framförts av kanslern, har jag redan tagit
ställning till vid behandlingen av naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag.
I det följande ingår jag närmare endast på de förslag i övrigt, som jag
ansett mig böra för närvarande biträda.

Professur i musikforskning. Konsistoriet har hemställt om
inrättande av en professur i »musikvetenskap» vid Uppsala universitet. Till
stöd härför åberopas en av humanistiska sektionen gjord framställning, vari
bland annat anföres följande.

Kravet på en representant för musikvetenskaplig forskning och undervisning
har i de flesta kulturländer sedan länge erkänts som legitimt och tillgodosetts
åtminstone vid något av vederbörande länders universitet. Enligt
uppgifter, avseende år 1938, bedrevs undervisning i musikvetenskap vid
72 universitetsfakulteter i 15 olika europeiska länder av 113 företrädare för
musikvetenskaplig forskning, däribland närmare 60 ordinarie och extra professorer.
Vid Uppsala universitet finnes bland studenterna stort intresse för
ämnet, vilket kan bestyrkas av följande ofullständiga statistik, som i huvudsak
gäller förhållandena efter 1935: omkring 25 studerande ha avlagt tentamina
för andra ändamål än akademiska* eller förbereda för närvarande avläggandet
av tentamina för filosofie kandidatexamen; omkring 40 studerande
därutöver ha avlagt tentamina för filosofie kandidatexamen, omkring 10
studerande därutöver lia avlagt prov för filosofie licentiatexamen och 1 studerande
har därutöver disputerat för filosofie doktorsgrad.

Under det att de första åren endast 3 å 5 studerande dcltogo i undervisningen
i musikhistoria, har antalet under vårterminen 1945 ökats till 15.

Härvid är att märka dels att kristidsförhållandena föranlett åtskilliga elever
med stora förutsättningar och stark håg för ämnet att avstå därifrån
dels att bristen på av staten reglerade och stödda arbetsförhållanden inom
ämnesområdet gjort att ett stort antal elever nöjt sig med lägre examina
för att ta vara på erbjudna befattningar. Framför allt har radioverksamheten
visat sig starkt tilldragande.

310

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

De flesta studerande i ämnet musikhistoria med musikteori ha. ägnat sig
åt fria verksamhetsgrenar (radio, tidningar etc.), musiklärarbefattningar, teologiska
studier eller folkhögskolor.

I samtliga dessa fall ha alltså musikvetenskapliga studier varit själva grunden
för levnadsbana och utgjort den väsentliga rekommendationen, då det
gällt platser.

Behovet av musikvetenskaplig undervisning och forskning i vårt land har
kraftigt skärpts under senare år på grund av den väldiga betydelse i vårt
samhälle som musiken har som konst- och kulturfaktor. Man kan peka på
Sveriges orkesterföreningars riksförbund med sina nära 100 statsunderstödda
orkestrar över hela landet vid sidan av de stora orkesterföreningarna
i Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg och Gävle. Man kan vidare
peka på Musikcirkelrörelsen inom de samverkande bildningsförbunden med
uppåt ett tusental musikcirklar, vilkas arbetsmetoder till stor del gå tillbaka
på initiativ och riktlinjer från kretsar, vilka stå den musikhistoriska undervisningen
vid Uppsala universitet nära. Man kan ytterligare erinra om
kyrkomusikens renässans under senare årtionden i Sverige. Sveriges kyrkosångsförbund,
Sveriges körförbund m. fl. liknande organisationer omfatta
många tusen medlemmar, vilkas intresse för musikalisk, enkannerligen kyrkomusikalisk
forskning och praxis oerhört tilltagit under senare tid. Alla dessa
organisationers storlek och sociala betydelse äro tillräckliga för att man
måste anse det oundgängligt att i landet upprättas åtminstone en lärostol i
musikvetenskap, som förmår ge direktiv och handledning åt yngre generationer,
vilka i sin tur skola mer eller mindre direkt leda dessa musikskaror
åt rätt håll.

Musikvetenskapen har hittills haft en i förhållande till andra länder i hög
grad missgynnad ställning i Sverige. För att tillgodose denna viktiga sida
av humanistisk vetenskap och mänsklig kultur har universitetet vid upprepade
tillfällen framställt krav på en fast lärarbefattning i musikvetenskap.
Genom docenten C. A. Mobergs energiska, insiktsfulla och oegennyttiga
arbete under ett par decennier har ämnet såsom ovan visats blivit en oundgänglig
del av den humanistiska forskningen och undervisningen vid vårt
universitet. Sektionen anser det vara ett av sina angelägnaste önskemål, att
den lucka i den humanistiska vetenskapsbyggnaden som frånvaron av en
professur i musikvetenskap innebär nu utan dröjsmål blir fylld. Sektionen
kan av erfarenhet betyga att viktiga problem inom olika kunskapsområden
icke kunnat angripas på grund av denna brist. Sektionen anser vidare att
den musikaliska allmänbildningens beklagligt låga nivå i vårt land i väsentlig
mån beror på avsaknad av vetenskapligt organiserad musikforskning. En
professur i musikvetenskap har alltså även en stor och viktig folkuppfostrande
betydelse. Benämningen musikhistoria med musikteori bör såsom för
snäv icke komma i fråga vid professurens namngivning.

Kanslern, som tillstyrker ifrågavarande förslag, anför:

Jag vill understryka, att kanslern, som redan flera gånger givit sin anslutning
till framställningar örn inrättande av en lärarbefattning på detta
ämnesområde, i sin petitaskrivelse till 1945 års riksdag förklarat, att han
ansåge starka skäl tala för att en professur i ämnet snarast inrättades, ehuru
han under då föreliggande förhållanden icke ansåg sig böra anhålla örn en
dylik befattning. Tillika vill jag erinra örn att statsutskottet i sitt yttrande
nr 8/1945 framhållit, att vägande skäl kunde anföras för inrättande av en

311

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

professur i musikvetenskap och att en sådan syntes böra komma till stånd,
så snart omständigheterna det medgåve, men att utskottet likväl icke vore
berett att utan förslag i ämnet från Kungl. Maj:ts sida föreslå riksdagen
upprättande av omförmälda professur.

Jag håller före, att förhållandena nu blivit sådana, att ett uppskov med
tjänstens inrättande icke längre kan försvaras, allra helst som ingen tvekan
torde kunna råda därom, att professuren omedelbart kan erhålla en fullt
kompetent innehavare. Det synes mig dock kunna ifrågasättas, örn icke
befattningen hellre borde benämnas professur i mxxsikforskning (jfr ortnamnsforskning,
jämförande indoeuropeisk språkforskning, folldivsfordning)
eller möjligen musikhistoria och musikteori. Till beteckningen musikvetenskap
torde icke finnas någon analogi bland de nuvarande lärostolarna.

Statskontoret har förklarat sig anse, att frågan örn en professur i musikforskning
borde lösas först sedan universitetsberedningen prövat frågan örn
universitetsorganisationen. Det kunde förtjäna övervägas, om icke med en
blivande professur borde förenas viss undervisningsskyldighet vid musikhögskolan.
Statskontoret föreställde sig nämligen, att en dylik kombinerad
tjänstgöring skulle vara befruktande för arbetet både vid universitetet och
högskolan.

Biträdande lärare i religionshistoria. Professorn i religionshistoria
med religionspsykologi inom teologiska fakulteten är examinator
i ämnet religionshistoria även inom filosofiska fakulteten. Större akademiska
konsistoriet har hemställt om inrättande av en befattning som biträdande
lärare i ämnet, gemensam för båda fakulteterna. Teologiska fakulteten
anför till stöd härför följande.

För ett rationellt ordnande av undervisningen och examinationen i religionshistoria
är det nödvändigt att två professurer i ämnet inrättas, en inom
den teologiska och en inom den filosofiska fakulteten. Under alla omständigheter
är det absolut nödvändigt att en biträdande lärarbefattning
i ämnet inrättas. Så länge ämnet endast representeras av endast en professor
i ämnet blir dennes arbete med undervisning och examination så betungande,
att han knappast kan få någon tid övrig till vetenskapligt arbete.
Fakulteten vill i fråga örn religionshistorien jämväl åberopa vad fakulteten
tidigare i detta ärende anfört och tillika framhålla att förutsättningen för
anordningen att professorn i religionshistoria med religionspsykologi skulle
representera ämnet religionshistoria jämväl inom den filosofiska fakulteten
var att en biträdande lärare i ämnet anställdes.

Kanslern tillstyrker förslaget och anför för egen del följande.

Såsom i ärendet framhållits, var det en förutsättning för 1933 ars universitetsberednings
numera genomförda förslag örn professurens i religionshistoria
anknytning till nyssnämnda båda fakulteter, att en biträdande lärarbefattning
i ämnet skulle inrättas. Även örn det kan ifrågasättas att uppskjuta
avgörandet av denna fråga tills universitetsberedningen behandlat
spörsmålet om biträdande lärarorganisationen, vill jag dock nu tillstyrka
konsistoriets framställning. Vid tillsättning av befattningen som biträdande

312 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

lärare böra båda fakulteterna samverka. Arvodet torde böra bestämmas till
8 600 kronor.

Statskontoret anser, att ställningstagandet till förevarande förslag bör
uppskjutas.

Underordnade läkare på psykiatriska kliniken.
Konsistoriet har hemställt, att två underläkare och två amanuenser skola
anställas å denna klinik medan kanslern tillstyrkt att en underläkar- och
tre amanuenstjänster inrättas. Kanslern anför:

I petitaskrivelsen föregående år hemställde kanslern — under förutsättning
att den psykiatriska kliniken komme att flyttas till akademiska sjukhuset
under budgetåret 1945/46 — att vid nämnda klinik måtte inrättas
1 befattning som amanuens, tillika underläkare, och 3 amanuensbefattningar.
Enär det blivit upplyst, att den nya klinikbyggnaden icke kunde beräknas
bli färdig under nämnda budgetår, upptogs icke frågan örn den underordnade
läkarpersonalen vid kliniken till behandling i 1945 års statsverksproposition.

Konsistoriet har nu — med förmälan att den nya psykiatriska kliniken
beräknades komma att tas i bruk från och med budgetåret 1946/47 — anhållit
örn inrättande av 2 underläkarbefattningar och 2 amanuensbefattningar
vid nämnda klinik. Under åberopande av vad kanslern anfört i petitaskrivelsen
föregående år förordar jag inrättandet av 1 underläkarbefattning
och 3 amanuenstjänster. Av respektiva arvodesbelopp bör 1/2 upptas
på universitetets stat och 1/2 å sjukhusets stat. Å arvodena böra utgå fyllnadsarvoden
efter samma grunder som vid övriga underläkar- och amanuenstjänster
vid sjukhuset. Det nu utgående amanuensarvodet vid kliniken
å 3 000 kronor bör utgå ur staten. De nyinrättade befattningarna böra
få tillsättas först i samband med att den nya kliniken tas i bruk.

Den på universitetet belöpande delen av anslagsökningen utgör
[(1 800 + 3 X 1 500 =) 6 300 — 3 000 =] 3 300 kronor. Härtill kommer
så hälften av fyllnadsarvodena. Under förutsättning att även dessa amanuenser
erhålla fri kost på sjukhuset eller kostersättning, beräknad till 900
kronor per år, torde den å universitetet belöpande andelen av det till fyllnadsarvoden
åt underläkare och amanuenser vid akademiska sjukhuset erforderliga
beloppet behöva ökas med i avrundat tal 2 000 kronor. Härvid
har hänsyn tagits till storleken av det fyllnadsarvode, som utgår till den
nuvarande amanuensen vid kliniken.

Biträdande lärare i barnpsykiatri. Konsistoriet har hemställt
om anvisande av 3 000 kronor till arvode åt en underläkare vid psykiatriska
kliniken för tjänstgöring som biträdande lärare i barnpsykiatri. Till
stöd härför åberopas följande, av medicinska fakulteten anförda motivering.

När den nya psykiatriska kliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala
under mitten av år 1946 beräknades kunna börja sin verksamhet, kommer
även den av statsmakterna beslutade, inom kliniken inrättade avdelningen
för barn örn 14 platser att tagas i bruk. Fakulteten är av den meningen att
i samband med den kliniska barnavdelningens och den till avdelningen
knutna polikliniska verksamhetens öppnande behov kommer att föreligga

313

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

av en biträdande lärare i barnpsykiatri. Fakulteten vill i detta hänseende anföra
följande.

På senare år har barn- och ungdomspsykiatrien utvecklat sig på ett sådant
sätt, att den kommit att utgöra ett självständigt, från den egentliga
kliniska psykiatrien skilt kunskapsområde med vidsträckta anknytningar
till psykiatri, pediatrik, barn- och utvecklingspsykologi, kriminologi och
socialkunskap. Medan man utomlands på många hall inom den akademiska
undervisningen vidtagit åtgärder, som motsvara ämnets speciella art och
stora praktiska betydelse, är detsamma i Sverige endast representerat genom
en docent i barnpsykiatri vid karolinska institutet. Det synes fakulteten betydelsefullt
att när den nya avdelningen, vilken är den första kliniska barnpsykiatriska
avdelningen i Sverige kommer att tågås i bruk i undervisningens
och forskningens tjänst, densamma från början organiseras så, att dess
verksamhet icke får karaktären av ett bisakligt annex till den övi-iga klinikens.
För att undervisnings- och forskningsarbetet inom avdelningen skall
kunna bedrivas på det sätt, som är önskvärt, synes det nödvändigt, att detsamma
kommer att ledas av en för ändamålet särskilt anställd, i barnpsykiatri
utbildad läkare med specialistkompetens och stor erfarenhet inom pedo:
psykiatrin, vilket bland annat förutsätter utbildning inom såväl psykiatri
som pediatrik.

Fakulteten anser sig i detta sammanhang böra erinra örn det stora behov
av studie- och utbildningsmöjligheter inom detta område, som blivit en
följd av 1945 års riksdags beslut angående utbyggnad av den psykiska
bärna- och ungdomsvården i riket. I riksdagens skrivelse den 26 maj 1945
(nr 298) framhålles bland annat, att det med hänsyn till bristen pä kvalificerad
personal för denna nya och viktiga gren inom bärna- och ungdomsvården
vore av vikt att staten genom att lämna stöd åt ifrågavarande verksamhet
stimulerar intresset hos de yngre läkarna för utbildning i barnpsykologi
och barnpsykiatri. Det betonas i denna skrivelse också att endast
verkligt kompetenta läkarkrafter med särskild, för denna vård vald utbildning
bör tagas i anspråk. Det är fakulteten välbekant att utbildningsmöjligheterna
inom detta område här i riket liro mycket små och man mäste därför
räkna med, att den nya avdelningen får en mycket viktig uppgift att
fylla. Fakulteten vill sålunda starkt understryka önskvärdheten av att verksamheten
på detta område från början överlämnas till en speciell lärarkraft,
och vill därför föreslå att en biträdande lärarbefattning inom barnpsykiatri
inrättas från och med budgetåret 1946/47, att tillsättas så snart verksamheten
vid kliniken kan taga sin början. Man kan räkna med att undervisningen
i barnpsykiatri kommer att omfatta omkring 15 timmars klinisk
och poliklinisk undervisning i samband med varje kurs i psykiatri. Så länge
tvenne kurser i psykiatri givas per år, synes arvodet böra bestämmas till
3 000 kronor. Skulle kursernas antal i psykiatri framdeles komma att ökas,
torde även en ökning i den biträdande lärarens arvode bli ofrånkomlig.

I sina petita till 1945 års riksdag hade fakulteten på anförda grunder folden
psykiatriska kliniken föreslagit inrättande av tvenne underläkarbefattningar
och tvenne amanuensbefattningar. Kanslersämbetet, som icke hade
någon invändning att göra beträffande de underordnade läkarnas antal, ansåg
sig dock böra föreslå inrättande av en underläkar- och tre amanuensbefattningar.
För att tillförsäkra kliniken större möjligheter att erhålla kvalificerad
kraft för undervisningen i barnpsykiatri samt med hänsyn till den
jämförelsevis självständiga ställning, underläkaren på barnavdelningen och

314

Kungl. Majlis ''proposition nr 873.

barnpolikliniken kommer att få, vill fakulteten i överensstämmelse med sitt
tidigare förslag nu hemställa, att av de fyra underordnade läkarbefattningarna
vid kliniken tvenne inrättas såsom underläkartjänster, därav en med
tjänstgöring å barnavdelningen och den därtill hörande polikliniken, vars
innehavare samtidigt skulle uppehålla lärarbefattningen i barnpsykiatri, och
en vid den psykiatriska klinikens övriga avdelningar.

Kanslern, som anser, att man för närvarande bör ställa sig avvaktande
till ifrågavarande förslag, anför:

Vården örn de psykiskt sjuka barnen är för visso en mycket viktig samhällsangelägenhet
och lämpliga åtgärder böra givetvis vidtagas för att befrämja
utbildningen av specialister på detta område. Jag känner mig dock
icke övertygad om lämpligheten av att obligatoriskt sammankoppla en underläkar-
eller amanuenstjänst vid psykiatriska kliniken med en lärarbefattning
i barnpsykiatri. Av handlingarna i ärendet framgår ej, om någon fullt
kompetent lärarkraft — med god utbildning såväl i pediatrik som i psykiatri
— står till förfogande. Under den första tiden efter barnavdelningens
öppnande synes mest rationellt att, om kompetent lärare finnes att tillgå,
försöksvis anordna undervisning i ämnet mot en efter undervisningens omfattning
avpassad ersättning ur till universitetets förfogande stående medel.

Underordnade läkare på vissa andra sjukhusavdelningar.
Kanslern har tillstyrkt en utökning av läkarpersonalen med en
amanuens på envar av följande tre sjukhusavdelningar, nämligen röntgenavdelningen,
medicinska kliniken och polikliniken samt kirurgiska kliniken
och polikliniken. Kanslern anför:

Konsistoriet har gjort framställning om förstärkning av den underordnade
läkarpersonalen vid akademiska sjukhusets röntgenavdelning med en
amanuens, tillika underläkare, och en amanuens. Ä avdelningen — som omfattar
såväl röntgendiagnostik som röntgen- och ljusbehandling — äro för
närvarande anställda en amanuens, tillika underläkare, och två amanuenser
samt, åtminstone vissa tider, en extra läkare. Arbetet på avdelningen har
under de senaste åren undergått en stark ökning, särskilt på diagnostikavdelningen,
där antalet undersökta patienter under år 1943 ökats med nära
17 procent. Läkarna å avdelningen uppges därför vara så upptagna med
rutinarbete, att ingen tid blir över för studier och vetenskaplig forskning.
Det synes därför nödvändigt att anställa ytterligare en amanuens å avdelningen.
Huruvida ännu en arbetskraft erfordras, torde böra bli föremål för
undersökning genom de nyligen tillsatta sakkunniga för utredning rörande
de medicinska högskoleinstitutionernas arbetsförhållanden (de medicinska
högskolornas organisationskommitté). Av arvodesbeloppet till den nya
amanuensen bör hälften upptagas på universitetets och hälften på sjukhusets
stat. A arvodet bör fyllnadsarvode utgå. Den på universitetet belöpande
delen av anslagsökningen utgör 1 500 kronor. Härtill kommer så halva
fyllnadsarvodet, vilken andel synes kunna beräknas till i avrundat tal 500
kronor.

Konsistoriet har även anhållit örn anslag till arvoden för två amanuensbefattningar,
en vid medicinska kliniken och polikliniken och en vid kirur -

315

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

giska kliniken och polikliniken. För närvarande tjänstgöra vid nämnda kliniker
och polikliniker extra läkare, förordnade av medicinalstyrelsen som
dock upplyst, att styrelsen icke vore villig att efter den 1 juli 1946 utfärda
förlängt förordnande som extra läkare, då sådan^ befattningshavare vid
nyssnämnda tidpunkt funnits vid avdelningen i fråga under minst tre ar.
Jag tillstyrker därför inrättande av de utav konsistoriet begärda tva amanuensbefattningarna.
Av arvodesbeloppet vid vardera befattningen, 3 000
kronor bör hälften upptas på universitetets och hälften på sjukhusets stat.
Å amanuensarvodena böra utgå fyllnadsarvoden. Den på unversitetet belöpande
delen av anslagsökningen utgör (2 X 1 500 =) 3 000 kronor. Härtill
kominer hälften av fyllnadsarvodena, vilka andelar synas kunna sammanlagt
beräknas till i avrundat tal 1 000 kronor.

Förste assistent å histologiska institutionen. Konsistoriet
har hemställt, att vid den histologiska institutionen, där för närvarande
2 förste amanuenser tjänstgöra skulle anställas en förste assistent.
Kanslern förutsätter, att avsikten vore att samtidigt indraga den ena amanuensbefattningen,
och tillstyrker det sålunda preciserade förslaget. Kanslern
anför:

Ombildningen av tjänsten har motiverats med att undervisningen i ämnet
pyligen omlagts, så att histologikurs numera ges varje termin. För ett rationellt
ordnande av undervisningen bör professorn befrias från vissa mer
elementära delar av kursen och denna undervisning övertas av en assistent.
Under erinran att vid motsvarande institution i Lund äro anställda en förste
assistent och en förste amanuens tillstyrker jag konsistoriets framställning.
Anslagsökningen blir (7 200 — 3 600 =) 3 600 kronor.

Vissa bibliotekarie arvoden. Kanslern förordar, att arvoden
å 500 kronor anvisas till bibliotekarier vid vart och ett av det teologiska och
det juridiska seminariebiblioteket. Kanslern anför:

Konsistoret har anhållit om särskilda anslag till arvoden åt bibliotekarierna
vid teologiska och juridiska fakulteternas seminariebibliotek samt nationalekonomiska
institutionens bibliotek med respektive 1 000, 500 och 500
kronor. Vidare hemställer konsistoriet, att anslaget till bibliotekarier vid seminariebiblioteken
inom humanistiska sektionen måtte höjas från 3 800
kronor till 4 300 kronor. Av höjningen skulle 300 kronor användas till arvode
åt en bibliotekarie vid slaviska seminariets bibliotek och 200 kronor
till arvode åt en bibliotekarie vid semitiska seminariets bibliotek.

För studier och forskningar på de olika vetenskapsområdena är en någorlunda
bekväm tillgång till litteraturen i de särskilda ämnena av avgörande
betydelse. Det iir därför av stor vikt, att seminarie- och institutionsbiblioteken
kontinuerligt åtnjuta vård och tillsyn. Jag tillstyrker, att under rubriken
»Arvoden tili biträdande lärare m. m. vid teologiska fakulteten» upptas
en post å 500 kronor till bibliotekarie vid seminariebiblioteken och under
rubriken »Arvoden till biträdande lärare m. m. vid juridiska fakulteten»
en post å 500 kronor för motsvarande ändamål. Då enligt min åsikt de amanuenser,
som finnas anställda vid institutioner och seminarier, örn möjligt

316

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

böra anförtros vården av institutionens eller seminariets bibliotek, erfordras

1 dylika fall icke några särskilda bibliotekarier. I enlighet härmed torde vid
nationalekonomiska institutionen biblioteket kunna omhänderhavas av innehavaren
av den förste amanuensbefattning, som nyligen inrättats vid institutionen.
Från förutberörda anslagspost å 3 800 kronor utgå för närvarande
mindre arvoden å tillhopa mer än 500 kronor till bibliotekarier vid
seminarierna för pedagogik (och psykologi), för statistik och för statskunskap.
Då under kommande budgetår amanuenser äro anställda vid de psykologiska
och statistiska institutionerna samt statskunskapsseminariet och
särskilda bibliotekariearvoden därför icke synas vara erforderliga vid nämnda
institutioner, torde de begärda arvodena till bibliotekarier vid de slaviska
och semitiska biblioteken kunna utgå inom ramen för förutberörda anslagspost
å 3 800 kronor.

Höjt anslag till juridiska fakultetens praktiska
kurs. För uppehållande av denna kurs utgår för närvarande ett arvode
av 1 800 kronor. Konsistoriet har hemställt örn en höjning av arvodet till

2 400 kronor, vilken framställning tillstyrkts av kanslern. Statskontoret, som
inhämtat, att kursen omfattar 60 timmar, anser sig icke kunna tillstyrka
en arvodeshöjning.

Höjt anslag till juridiska fakultetens propedeutiska
kurs. Till ledaren av den civilrättsliga delen av propedeutiska
kursen utgår för närvarande ett arvode av 1 200 kronor. Konsistoriet begär
höjning av arvodet till 2 700 kronor, vilket belopp skulle innefatta ersättning
även för den processrättsliga delen av kursen. För ledandet av denna sistnämnda
del av kursen har utgått ett anslag ur universitetets reservfond å
420 kronor.

Kanslern anför:

Kursens straffrättsliga del har givits av professorn i straffrätt mot viss
nedsättning av undervisningsskyldigheten som professor, och konsistoriet
har säkerligen utgått ifrån att så skulle vara fallet även i fortsättningen.
Det synes dock vara lämpligare, att kursen i sin helhet ledes av en och samma
person, som även får svara för slutförhöret. Då kursen omfattar minst
64 timmar utom slutförhör, synes ett arvode av [(64 X 35 =) 2 240 -f-+-
560 =] 2 800 kronor för hela kursen vara motiverat. Anslagsökningen
skulle bli 1 600 kronor.

Statskontoret har i likhet med kanslern ansett lämpligast, att den propedeutiska
kursen i sin helhet ledes av en person. För ändamålet syntes böra
beräknas ett arvode av 2 400 kronor.

Nya tjänster vid universitetsbiblioteket. Konsistoriet
har, på framställning av överbibliotekarien, hemställt om en väsentlig ökning
av personalen vid universitetsbiblioteket, vilket kanslern delvis biträtt. Förslagens
innebörd framgår av följande sammanställning:

317

Kungl. Majlis proposition nr 273.

Nya befattningar

Förste bibliotekarie A 26 . .

Andre » A 23

Amanuens Ex 17

Kanslibiträde E o 7

Kontorsbiträde E o 4

Vaktmästare E o 6

Extra arbetshjälp (arvode) .

Konsistoriets förslag Kanslerns förslag

1 —

l1 1

1 1

2 1

2 1

3 2 (Eo 5)

3 000 kronor 3 000 kronor

Överbibliotekarien har anfört bland annat följande.

Bibliotekets samlade tillväxt av böcker och tidningar enbart för tiden sedan
budgetåret 1935/36 utgör i hyllängd över en halv svensk nili. Det ar
ju ett ingalunda föraktligt tillskott, vilket därtill för sin behandling krävt
ett arbetskvaritum, varom den utomstående näppeligen gör sig någon rätt
föreställning. Går man något längre tillbaka i tiden för att jämföra den dåvarande
ställningen med nuvarande, kan man lämpligen välja situationen
år 1909, då den senaste verkliga regleringen av personaluppsättningen företogs.
Hyllängden för det dåvarande bokbeståndet torde uppskattningsvis
kunna anges till ungefär 15 000 m (den ligger mellan 13 741 m för år
1903 och 17 339 m för 1918); vid utgången av arbetsåret 1943/44 hade
bokbeståndet däremot stigit till 28 679 hyllmeter och tidningarna till 4 281
m, tillsammans alltså 32 950 m. Detta innebär ju en fördubbling av beståndet
och betyder alltså att accessionen för dessa 35 år är ungefär lika omfattande
som allt vad som intill år 1909 förvärvats genom närmare 300 års
samlarflit. Tillskottet till den vetenskapligt skolade personalen efter 1909 års
reglering har utgjorts allenast av en extra ordinarie förste bibliotekarie och
tre andre bibliotekarier, av vilka en indragits. Man måste fråga sigtom detta
verkligen kan anses stå i rimlig proportion till samlingarnas tillväxt. Man
skulle möjligen kunna tveka om svaret, därest ett fullvärdigt tillskott av
arbetskraft erhållits genom tillräckligt rikligt tillmätta uppsättningar av
biträdes- och vaktmästarpersonal. Men detta är icke fallet.

Kan sålunda redan den imponerande tillväxten av samlingarna ge en tydlig
föreställning örn att personalfrågan blivit alltför styvmoderligt behandlad,
så förstärkes detta intryck i mycket hög grad, om man granskar den
utveckling som bibliotekets utnyttjande undergått. Ehuru siffrorna härvidlag
till en viss grad kunna fluktuera — de påverkas ju bland annat av sådana
ting som ombyggnad, inkallelse till militärtjänst och dylikt — är tendensen
dock mycket starkt uppåtgående, vida starkare än i fråga örn tillväxtsiffrorna.
Jag anför även beträffande läsesalsbesökarna siffrorna för samma
år som tidigare; de voro för 1909: 15 096, för 1935/36: 41 347 och för
1943/44: 74 731, som man ser en rent våldsam ökning, på 35 år en femdubbling
och även för de senaste åtta åren företeende en synnerligen anmärkningsvärd
stegring på över 33 000 besök. I fråga örn rekvisitionerna i låneexpeditionen
härröra de äldsta siffrorna från 1918 och 1919, då nummerstämpling
infördes, de utgjorde då 29 710 respektive 26 510, under det att
motsvarande siffror för 1935/36 och 1943/44 äro 58 700 respektive 78 925.
Detta pekar ju redan hän mot en tredubbling. En sådan ökning skulle överhuvud
ej stått att bemästra i den gamla expeditionslokalen; det är endast
tack vare den rationalisering av arbetet, som rent lokalt möjliggjorts genom

I stallet för en år 1942 indragen tjänst.

318

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

de ökade utrymmena — med olika sektioner för beställning, utlämning och återlämning,
med rörpost, nytt hissvstem m. m. — som detta överhuvud låtit sig
göra. Men härutöver har det krävt en betydlig ökning av såväl den mera
permanent stationerade personalen som den tillfälligt påkallade. I förra
fallet rör det sig numera oberäknat avdelningschefen örn minst 2 tjänstemän,
3 å 4 kvinnliga biträden och 3 vaktmästarbiträden. Så stor personal
har tidigare ej behövt påräknas och ej heller vid tidigare tilldelning av arbetskraft
tagits med i beräkningen; det gör med andra ord, när därtill
esomoftast extra hjälp måste påkallas eller reservpersonal vid förfall får
lov att rycka in, att expeditionsarbetet drar till sig personal — och måste
så göra — i en utsträckning som ej kan undgå att kännbart inverka pa det
löpande arbetet inom andra verksamhetsgrenar. Hur krävande detta arbete
är belyses i ytterligare mån av det faktum, att den för den lokala utlåningen
närmast ansvarige andre bibliotekarien i regeln får, efter sju timmars pressande
förmiddagstjänst, offra en eller ett par kvällstimmar på att avverka
vad som ej medhunnits, respektive på att förbereda morgondagens arbete.
Om man beräknar att ökningen i det rent löpande expeditionsarbetet skulle
kunna anses motsvara ett tillskott av en amanuens- och en extra ordinarie
kontorsbiträdesbefattning, så är det säkerligen mycket lågt räknat.

Det bör i detta sammanhang också erinras örn att det utöver det rent
expeditionella arbetet ges en annan sida av personalens verksamhet, som
icke kommer till uttryck i några siffror men icke dess mindre är av synnerlig
betydelse. Det gäller den upplysningsverksamhet och den handledning,
som faktiskt i allt större omfattning påfordras av den besökande allmänheten.
Man får härvid först och främst komma ihåg, att den studerande
ungdomen nu för tiden börjar anlita biblioteket långt tidigare än förr var
brukligt, och för övrigt händer det esomoftast på grund av den allt starkare
fortgående specialiseringen inom vetenskaperna att det även för en avancerad
forskare, när han kommit utanför sitt egentliga forskningsområdes råmärken,
kan möta vanskligheter att behärska de bibliografiska hjälpmedlen.

Jag tror mig med den ovan givna redogörelsen ha givit ett någorlunda
klart besked om den starka intensifiering som inträtt ifråga om bibliotekets
utnyttjande. En särskild uppmärksamhet förtjänar emellertid härvid den
interurbana lånerörelsen, som från en ringa början alltmer utvecklat sig till
en rörelse av stor omfattning. Under det att antalet från andra bibliotek
m. m. inlånade och till andra håll utlånade volymer år 1909 stannade vid
2 515, utgjorde motsvarande antal 1935/36: 8 833 och 1943/44: 12 613,
siffror som tala för sig själva. Rörelsen har därmed nått den omfattningen,
att den icke kan behärskas av en enda, om än så rutinerad arbetskraft. En
intressant iakttagelse, som man ifråga örn den interurbana utlåningen har
anledning att göra, är den att institutionen i sin egenskap av universalbibliotek
i växande grad anlitas av vårt lands industriföretag.

Kanslern har för egen del anfört följande.

Jämväl beträffande universitetsbiblioteket i Lund och karolinska institutets
bibliotek ha yrkanden framställts om nya tjänster och anslagsökningar.
Någon grundligare jämförande undersökning av de båda universitetsbibliotekens
behov i fråga om personal och anslag torde icke ha ägt rum under
senare år. En å kanslersexpeditionen upprättad tabell över befattningshavarna
av olika kategorier vid de båda biblioteken synes dock ge vid handen,

319

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

att Lunda-biblioteket i nämnda hänseenden är åtskilligt sämre tillgodosett
än Uppsala-biblioteket. Det vore synnerligen önskvärt, att spörsmålet i fråga
upptoges till närmare prövning. Jag utgår ifrån, att 1945 års universitetsberedning
har sin uppmärksamhet riktad på frågan.

Statskontoret tillstyrker bifall till kanslerns förslag utom i vad avser
andre-bibliotekarietjansten.

Vaktmäst artjänster vid anatomiska och fysiologiska
institutionerna. Konsistoriet har hemställt, att vid envar
av dessa institutioner måtte inrättas en vaktmästarbefattning i lönegraden
Eo 7. Kanslern tillstyrker förslaget, dock att vaktmästaren vid fysiologiska
institutionen borde placeras i lönegraden Eo 5.

Kanslern har framhållit, att vid den anatomiska institutionen utom den
ordinarie vaktmästaren erfordras ytterligare en mera fast anställd befattningshavare,
fullt kunnig i balsamering av de lik, som året runt anlända till
institutionen, och i omhändertagande av de likdelar, som äro föremål för
dissekering, samt att den fysiologiska institutionens vaktmästare, vilken nyligen
uppflyttats i lönegraden A 9, kommer att så gott som uteslutande tjänstgöra
som mekaniker och instrumentmakare, varför de egentliga vaktmästargöromålen
måste övertas av en annan befattningshavare, vilken med hänsyn
härtill borde placeras i Eo 5.

Statskontoret har icke framställt annan erinran mot kanslerns förslag, än
att även vaktmästaren vid anatomiska institutionen borde placeras i 5 lönegraden.

R eglering av vissa arvodestjänster. Konsistoriets förslag
innebär, att vissa med arvoden förenade tjänster skulle beredas anställning
med pensionsrätt i enlighet med vad som framgår av följande sammanställning,
som jämväl upptager kanslerns i ämnet framlagda förslag.

Nuvarande Konsistoriets Kanslerns

förhållanden förslag förslag

Biträde vid statistiska institutionen, arvode 3 400

kronor från arvodesposten .................Eo 4 kontorsbiträde Eo 4

Vaktmästare vid musikinstitutionen, arvode

2 580 kronor från arvodesposten jämte bostad Eo 5 vaktmästare Eo 5
Extra arbetshjälp å akademikontoret, 2 580 kronor
från arvodesposten ................... A 7 kontorsbiträde Eo 4

Anslag å 3 300 kronor från reservfonden för kon torsgöromål

............................. Eo 4 » Eo 4

Anslag å 3 000 kronor från materielanslaget åt

eldare vid universitetshuset............... A 6 » Eo 6

Beträffande biträdet vid statistiska institutionen har upplysts, att hon
varit anställd vid institutionen i 8 år samt uppnått 48 års ålder. I fråga om
förevarande anslagsäskanden i övrigt anför kanslern:

320

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Vaktmästare vid musikinstitutionen. Utom den undervisning i form av
föreläsningar och övningar, som åvilar director musices — försiggår hela
undervisningen i musikhistoria å musikinstitutionen, där också notbiblioteket
och instrumentsamlingen samt övrig undervisningsmateriel (grammofon,
balloptikon m. m.) förvaras och stå under vaktmästarens vård.

Förstärkning av arbetskrafterna vid drätselverket. För närvarande tjänstgör
å akademiska kontoret och räntekammaren — utom personal med akademisk
utbildning — en kassör i Eo 11, varjämte till extra arbetshjälp å
akademikontoret under anslagsposten till »Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t», anvisats ett anslag å 2 580 kronor.
Dessutom har från universitetets reservfond till bekostande under budgetåret
1945/46 av renskrift och andra kontorsgöromål i första hand å akademiska
räntekammaren och kontoret samt i övrigt å akademiska kansliet och
universitetsinstitutionerna utgått ett anslag å 3 300 kronor. Enligt den till
grund för konsistoriets äskande liggande framställningen från drätselnämnden
skulle kanslibiträdet — vilken befattningshavare skulle ersätta det som
extra arbetshjälp anställda biträdet i själva verket tjänstgöra som en »andra
kassörska» och måste därför äga höga kvalifikationer. Det extra ordinarie
kontorsbiträdet skulle enligt drätselnämnden komma i stället för den arbetskraft,
som anställts med anlitande av anslaget från reservfonden.

Den vid universiteten anställda förvaltningspersonalen synes länge ha
varit i allra knappaste laget. Särskilt torde detta vara förhållandet vid Lunds
universitet. Bristen på personal i de lägre graderna har medfört den konsekvensen,
att den högre personalen måst i avsevärd utsträckning syssla med
rutinarbete till nackdel för dessa befattningshavare åliggande viktigare göromål.
Det vore att önska, att 1945 års universitetsberedning kunde verkställa
en närmare utredning angående förvaltningsorganisationen såväl vid
universiteten som vid karolinska institutet.

Eldare vid universitetshuset. Vid universitetshuset har alltsedan byggnadens
tillkomst för mer än 50 år sedan funnits anställd en eldare, avlönad
från materielanslaget med dagspenning. Hans sammanlagda årsinkomst har
plägat uppgå till något mer än 3 000 kronor. Konsistoriet har begärt, att
för ändamålet skulle inrättas en ordinarie tjänst som eldare av första klass
vid drätselverket i lönegraden A 6. Befattningshavaren i fråga skulle även
vara skyldig att under maskinistens semester eiler eljest vid förfall för honom
uppehålla maskinistbefattningen. Jag tillstyrker den gjorda framställningen.
Befattningshavaren synes dock tills vidare böra erhålla extra ordinarie
ställning.

Statskontoret har icke framställt annan erinran mot kanslerns förslag, än
att ett av de nya kontorsbiträdena borde som skrivbiträde placeras i lönegraden
Eo 2.

»R ek tors honorariu m.» Under arvodesposten i delstaten II av
avlöningsstaten är sedan gammalt uppfört ett belopp av 2 400 kronor, benämnt
»rektors honorarium». Konsistoriet har hemställt, att detta arvode
måtte utbytas mot ett belopp av 6 000 kronor till representationskostnader.
Konsistoriet anför:

Ifrågavarande arvode, vars nuvarande belopp fastställdes år 1925, betraktades
vid denna tidpunkt som tillräcklig ersättning för rektor åliggande

321

Kungl. Maj:ts -proposition nr 273.

representation. Härvid är dock att märka att då rektor före valet i allmänhet
är ledamot av drätselnämnden och som sådan uppbär en ersättning av
800 kronor, den ökade ersättning han erhåller såsom rektor endast utgör
1 600 kronor. Med hänsyn till den ställning universitetets rektor intager och
den betydande representation han i universitetets intresse måste åtaga sig har
en ersättning av 2 400 kronor (och naturligtvis i än högre grad en ersättning
av 1 600 kronor) redan före kriget obestridligen varit mycket otillräcklig.
Numera har disproportionen mellan det tillgängliga och det behövliga anslaget
ökats i oroväckande grad. När inom kort normala kulturella förbindelser
med utlandet bli återknutna och ett betydande antal utländska vetenskapsmän
kan väntas besöka vårt land, är det nödvändigt att rektor har
möjlighet att på ett värdigt sätt representera universitetet. Konsistoriet finner
en betydande höjning av rektors arvode vara ett ofrånkomligt krav och
anser ett anslag av 6 000 kronor behövligt. Anslagsposten bör enligt konsistoriets
mening benämnas »Rektors representationsanslag», då anslaget helt
erfordras för representation och icke till någon del kan betraktas som ersättning
för arbete.

Ehuru konsistoriet icke vill beröra frågan om rektors avlöning, som sammanhänger
med frågan örn en allmän reglering av professorernas löner, kan
det till stöd för kravet på en kraftig höjning av det nuvarande honorariet
påpekas att Uppsala universitets rektor har en avlöning (inklusive ålderstillägg),
som med tillägg av denna ersättning för representation avsevärt
understiger den avlöning som i ortsgrupp F tillkommer rektor vid högre allmänt
läroverk i avlöningsgrupp I (bland annat i Uppsala).

I anledning av vad sålunda anförts får konsistoriet anhålla att till representationskostnader
för rektor måtte upptagas ett belopp av 6 000 kronor,
varvid nu utgående 2 400 kronor till Rektors honorarium utgår.

Hö jning av anslagsposten till avlöningar åt
arbetare vid botaniska trädgården. Anslagsposten är för
närvarande uppförd med förslagsvis 40 000 kronor. Den må icke överskridas
utan Kungl. Maj:ts medgivande. Kanslern har, med anledning av att konsistoriet
anhållit örn en anslagshöjning med 10 000 kronor, anfört följande.

För budgetåret 1944/45 uppgingo utgifterna för här ifrågavarande ändamål
till cirka 56 600 kronor. Endast i fråga om den mindre del av det överskjutande
beloppet, som hänförde sig till ersättningar åt i beredskapstjänst
inkallade arbetare, har Kungl. Maj:t låtit bero vid det gjorda överskridandet.
Återstoden av bristen har fått täckas med medel från universitetets
reservfond. An slagsöverskridandet uppges till avsevärd del ha berott på
väderleksförhållandena under året, vilka nödvändiggjort en ökning av arbetstimmarna
vid ytterträdgården. För innevarande budgetår liksom för det
kommande kan man förutse, att anslagsbehovet kommer att betydligt överstiga
de tillgängliga medlen, detta bland annat på grund av en genom kollektivavtal
bestämd höjning av timpenningen med 8—11 procent. Då jag
utgår ifrån, att Kungl. Maj:t kommer att medge, att anslaget får överskridas,
i den mån detta överskridande icke beror på omständigheter, vilka
kunna läggas trädgårdens ledning till last, och det synes önskvärt alt förvärva
ytterligare någon tids erfarenhet rörande (Ion normala belastningen å
anslagsposten, innan det nuvarande anslagsbeloppet höjes, anser jag mig
icke böra understödja konsistoriets nu gjorda hemställan. Jag vill dock

Bihang till riksdagens protokoll 19^6. 1 sami. Nr 273.

21

Departe mentschefen.

322 Kungl. Marits proposition nr lilo.

redan nu förklara, att en höjning säkerligen måste äga ruin inom en nära
framtid.

Skulle praxis beträffande medgivande från Kungl. Maj:ts sida att överskrida
förslagsvis beräknade anslagsposter vara sådan, att abnorma väderleksförhållanden
eller löneförbättringar på grund av kollektivavtal eller andra
dylika omständigheter icke anses böra föranleda sådant medgivande, ser jag
mig föranlåten hemställa örn bifall till konsistoriets framställning örn en
anslagshöjning med 10 000 kronor.

Statskontoret, som förordat en anslagshöjning med 5 000 kronor, har anfört
följande.

Statskontoret vill erinra, att arbetskostnaderna vid trädgården tidigare
bestritts med medel från materielanslaget och universitetets reservfond. Av
budgettekniska skäl överflyttades från och med budgetåret 1944/45 utgifterna
till avlöningsanslaget, under vilket en särskild post å 40 000 kronor
uppfördes för ändamålet. Vid beräkningen av denna post bortsågs från utgifter
för löner åt beredskapsinkallad personal. Såsom framgår av 1944 års
statsverksproposition (sid. 150, 157) och riksdagens skrivelse nr 8 (punkt 61,
63), avsågs emellertid icke med denna överflyttning att bereda reservfonden
någon avlastning. Av denna anledning minskades materielanslaget med hela
det belopp, 40 000 kronor, varmed anslagsposten upptogs under avlöningsanslaget.
Av propositionen framgår även, att nämnda post betecknades »förslagsvis»,
enär från densamma skulle bestridas löner, som varierade med
indexförhållanden, men att den förutsattes få överskridas endast efter medgivande
av Kungl. Maj:t. Kungl. Majit lär således icke, såsom kanslern
förutsatt, utan riksdagens medverkan kunna medgiva överskridande för alla
kostnadsökningar, vilka bero på omständigheter, som icke kunna läggas
trädgårdens ledning till last men väl för ekade kollektivavtalskostnader. Då
emellertid redan nu kan förutses en ökning av kostnaderna av sistnämnda
anledning, synes riktigast att beräkna anslagsposten med hänsyn härtill.
Statskontoret får alltså för sin del förorda, att posten upptages med 45 000
kronor.

Ämnet konsthistoria med konstteori representeras inom vårt land av icke
mindre än fem universitetsprofessurer, däri inbegripna professurerna i ämnet
vid Stockholms och Göteborgs högskolor, medan dess systervetenskap musikhistoria
med musikteori ännu icke erhållit någon ordinarie företrädare
inom vårt lands universitetsorganisation. Detta måste givetvis betecknas
såsom en svår brist och jag anser för egen del, att tiden nu är inne att förverkliga
det gamla önskemålet om en professur i ämnet vid Uppsala universitet.
Jag tillstyrker därför förslaget om inrättande av en sådan professur
från och med nästa budgetår. Professuren synes i enlighet med kanslerns
förslag böra benämnas professur i musikforskning. Den av statskontoret
framkastade tanken, att med professuren skulle förenas undervisningsskyldighet
vid musikhögskolan kan jag icke förorda. Den undervisning och
forskning som kommer att åligga innehavaren av universitetsprofessuren,
skiljer sig i väsentliga avseenden från de uppgifter, som åligga lärarna vid
musikhögskolan: de förra uppgifterna äro av rent vetenskaplig, de senare av

323

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

övervägande praktisk art. Anledning torde sålunda, saknas att åt den av
inig förordade professuren i musikforskning giva en särställning i jämförelse
med andra lini ver sitetsprofessurer.

Den religionshistoriska forskningen vid Uppsala universitet åtnjuter sedan
gammalt rykte långt utanför vårt lands gränser. Den stadigt växande undervisnings-
och examinationsbördan för professorn i ämnet har emellertid numera,
sedan examinationsskyldighet även inom filosofiska fakulteten blivit
ålagd honom, nått en sådan omfattning, att det för att möjliggöra fortsatt
forskning och bringa lättnad i den professorn åliggande undervisnings- och
examinationsbördan synes vara oundgängligt att nu inrätta en biträdande
lärartjänst i religionshistoria, gemensam för teologiska och filosofiska fakulteterna.
Jag erinrar, att redan 1933 års universitetsberedning förordat en
sådan åtgärd. Arvodet torde i enlighet med kanslerns förslag böra fastställas
till 8 600 kronor.

Då den nya psykiatriska klinilcen inom en nära framtid står färdig att
tagas i bruk, bör det givetvis tillses, att tillräckligt antal läkarkrafter kommer
att stå till förfogande. Jag har icke något att erinra mot att medel anvisas
för anställande av fyra underordnade läkare i stället för såsom för närvarande
endast en. Frågan örn tjänsteställningen för dessa läkare sammanhänger
i viss mån med spörsmålet, huruvida särskilt arvode skall anvisas
för undervisning i barnpsykiatri. Jag anser mig i sistnämnda hänseende med
hänsyn till ämnets vikt böra biträda konsistoriets förslag. Då den läkare,
som anförtros dessa undervisningsuppgifter, bör ha ställning som underläkare
och icke som amanuens, anser jag mig böra förorda, att två underbar-
och två amanuenstjänster inrättas. Jag tillstyrker även bifall till
kanslerns förslag örn inrättande av ytterligare tre amanuenstjänster avsedda
för vissa andra sjukhusavdelningar. Kostnaderna för ifrågavarande tjänster
böra på sätt kanslern föreslagit bestridas med hälften på universitetets och
hälften på akademiska sjukhusets stat. De på universitetet belöpande kostnaderna
för befattningarna beräknar jag vid nuvarande avlöningsförhållanden
till 8 100 kronor beträffande arvodesposten och 3 500 kronor beträffande
anslagsposten till särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän.
Beträffande frågan örn en reglering av löneförmånerna återkommer jag i det
följande. Arvodesposten bör därjämte höjas med 3 000 kronor för undervisning
i barnpsykiatri.

Jag biträder det av kanslern tillstyrkta förslaget örn utbyte av en amanuenstjänst
å histologiska institutionen mot en befattning som förste assistent,
vilket föranleder en merutgift av 3 600 kronor.

Jag delar kanslerns uppfattning örn vikten av att litteraturen inom de
särskilda vetenskapsområdena göres lättillgänglig för de studerande och har
icke funnit anledning till erinran mot vad kanslern anfört i fråga örn seminarie-
och institutionsbibliotekens handhavande. I enlighet härmed tillstyrker
jag bifall till förslaget örn anvisande av tillhopa 1 000 kronor under

324

Kungl. Maj:ts ''proposition nr %73.

arvodesposten för arvoden åt bibliotekarier vid de teologiska och juridiska
seminariebiblioteken.

I fråga om anslagen till juridiska jakultetetis praktiska och propedeutiska
kurser tillstyrker jag en höjning med 300 kronor respektive 1 600 kronor.

Universitetsbiblioteket har under de sista decennierna undergått en utomordentligt
hastig utveckling. Genom tillbyggnad och andra åtgärder ha lokalerna
avsevärt utvidgats. Enligt uppgift har under de sista 35 åren bokbeståndet
fördubblats och antalet läsesalsbesökare 5-dubblats samt den
interurbana lånerörelsen mer än 5-dubblats. På 25 år har antalet rekvisitioner
å låneexpeditionen nästan 3-dubblats. Då personalen under tiden icke
på långt när erhållit en mot de ökade arbetsuppgifterna svarande förstärkning,
är det naturligt, att biblioteksledningen nu anhåller om en betydande
personalökning. I likhet med kanslern håller jag emellertid före, att en översyn
av personalbehovet genom universitetsberedningens försorg bör komma
till stånd, omfattande även Lunda-bibliotekets förhållanden. I avbidan på
resultaten av en sådan översyn ansluter jag mig till kanslerns förslag, vilket
innebär en personalförstärkning med en bibliotekarie (A 23), en amanuens
(Ex 17), ett kanslibiträde (Eo7), 1 kontorsbiträde (Eo 4) och två
vaktmästare (Eo 5). Härjämte tillstyrker jag anvisande av ytterligare 3 000
kronor till extra arbetshjälp. Merkostnaderna härför kunna beräknas till i
runt tal 28 000 kronor, varav å ordinarieposten 7 300 kronor, å icke-ordinarieposten
18 400 kronor och å anslagsposten till rörligt tillägg 2 500
kronor.

Jag biträder förslaget örn anvisande av medel för anställande av en extra
ordinarie vaktmästare vid elwar av anatomiska och fysiologiska institutionerna.
I likhet med kanslern förordar jag att de placeras i lönegraderna Eo 7
respektive Eo 5. Merkostnaderna vid bifall till vad jag sålunda förordat
belöpa sig till 5 700 kronor i fråga örn icke-ordinarieposten och 800 kronor
i fråga örn anslagsposten till rörligt tillägg.

Mot kanslerns förslag örn beredande av extra ordinarie anställning åt fem
arvodister synes icke föreligga anledning till erinran, varför jag biträder
detsamma. Vid bifall härtill bör icke-ordinarieposten höjas med i runt tal
13 000 kronor och anslagsposten till rörligt tillägg med 2 000 kronor medan
arvodesposten bör minskas med 8 560 kronor.

Konsistoriet har hemställt, att det såsom »rektors honorarium-» sedan år
1925 utgående arvodet av 2 400 kronor måtte ersättas med ett belopp av
6 000 kronor, avseende »rektors representationsbidrag». Kanslern har icke
i sina perttä upptagit något på denna framställning grundat förslag. Enligt
vad jag under hand inhämtat torde detta ha sin grund i att kanslern ansett,
att resultatet av 1945 års universitetsberednings arbete borde avvaktas
innan definitivt ställningstagande toges till ifrågavarande framställning.
Även jag hyser samma uppfattning. Med hänsyn till vad i ärendet anförts
anser jag mig dock såsom en provisorisk åtgärd böra förorda en uppräkning
av honorariet med 50 procent till 3 600 kronor. Motsvarande uppräkning

325

Kungl. Maj:ts -proposition nr -273.

torde böra ske även beträffande rektorsarvodena vid Lunds universitet (nu
2 400 kronor) och karolinska institutet (nu 1 800 kronor).

Beträffande anslagsposten till avlöningar åt arbetare viel botaniska trädgården
ansluter jag mig till den ståndpunkt statskontoret intagit och förordar
således en anslagshöjning med 5 000 kronor.

I det föregående har jag förordat en provisorisk reglering av anställningsvillkoren
för vissa underordnade läkare vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.
Härvid har jag förutsatt att en provisorisk förbättring av löneförmånerna
skall efter föregående utredning kunna tillerkännas jämförliga befattningshavare
vid akademiska sjukhuset i Uppsala med arvoden på universitetets
stat. Hälften av den merkostnad som kan komma att föranledas härav torde
böra belasta nu ifrågavarande anslag. För att bereda utrymme för en dylik
merutgift synes böra beräknas en höjning med i runt tal 25 000 kronor av
vederbörande anslagspost.

Under åberopande av vad jag sålunda samt under avsnitten I och II anfört
beräknar jag anslaget till Uppsala universitet: Avlöningar för nästa budgetår
på följande sätt.

I. Professorer och lärare m. fl.

Posten 1 a. (lön och tjänstgöringspenningar åt ordinarie tjänstemän) bör
ökas med 48 000 kronor, avseende nya professurer och med 27 000 kronor,
avseende nya laboratorer och alltså höjas till (879 400 + 48 000 + 27 000 =)
954 400 kronor. Härifrån skola avgå pension savdrag, nu beräknade till 57 600
kronor och vid bifall till förslaget om nya ordinarie befattningar till 62 400
kronor, varför anslagsposten bör uppföras med ett nettobelopp av (954 400 —
— 62 400 =) 892 000 kronor.

Posten 1 b. (ålderstillägg) synes böra höjas med 1 000 kronor till Jf5 400
kronor.

Posten 1 c. (ersättningar till vikarierande akademiska lärare) torde i enlighet
med vad jag förut anfört böra höjas med 10 000 kronor till 20 000 kronor.

Posten 2 (avlöningar till tjänstemän å indragningsstat) torde i samband
med ordinariesättningen av professorn T. Svedbergs personliga professur böra
minskas med 9 500 kronor till ett bruttobelopp av 30 000 kronor. Anslagsposten
för pensionsavdrag bör samtidigt minskas med i runt tal 300 kronor
till 1 900 kronor, varför posten bör uppföras med ett nettobelopp av 28 100
kronor.

Posten 3 (arvoden och särskilda ersättningar bestämda av Kungl. Maj:t) bör
vid bifall till vad jag förordat vid ställningstagandet till naturvetenskapliga
forskningskommitténs förslag höjas med (25 800 + 162 000 =) 187 800 kronor
och vid bifall till vad jag förordat i fråga örn docentstipendiernas antal och
belopp med ytterligare 222 000 kronor. I detta sammanhang erinrar jag, att
i arvodet å 8 600 kronor åt biträdande läraren i nationalekonomi och finansrätt
i besparingssyfte inräknats ett av juridiska fakultetens vakanta docentstipendier
å 6 000 kronor. I)å docentstipendierna vid bifall till vad jag för -

326

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

ordat komme att höjas med 1 260 kronor och jag icke för närvarande ifrågasätter
en höjning av nyssnämnda arvode, kan delposten till biträdande lärare
vid juridiska fakulteten i stället minskas med 1 200 kronor. Vad jag under nu
ifrågavarande rubrik förordat föranleder vidare en höjning av arvodesposten
med (8 600 + 8 100 -f 3 000 + 3 600 + 1 000 + 1 900 =) 26 200 kronor.
I posten torde vidare böra inräknas Uppsala universitets andel i anslaget till
ersättningar åt vissa assistenter och amanuenser, d. v. s. i runt tal 232 600
kronor. Posten torde alltså för nästa budgetår böra uppföras med (442 700 -j+
187 800 + 222 000 — 1 200 + 26 200 + 232 600 =) 1 110 100 kronor,
vilket innebär en reell anslagshöjning med (1 110 100 — 442 700 —
— 232 600 =) 434 800 kronor, huvudsakligen föranledd av mitt ställningstagande
till forskningskommitténs och universitetsberedningens i det föregående
behandlade förslag.

Posten 4 (särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän) torde i anslutning
till vad jag förut anfört böra uppföras med (11 000 -f- 3 500 4--f- 25 000 =) i runt tal AO 000 kronor.

Delstaten I beräknar jag således till sammanlagt (892 000 -f- 45 400 +
+ 20 000 + 28 100 + 1 110 100 + 40 000 —) 2 135 600 kronor.

II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar och inrättningar m. m.

Posten 1 (avlöningar till ordinarie tjänstemän), nu förslagsvis 417 200 kronor,
bör höjas dels med 28 000 kronor vid bifall till vad jag förordat i anledning
av forskningskommitténs förslag och dels med 7 300 kronor, avseende
mitt förslag om anvisande av medel till en bibliotekarie i A 23, och sålunda
uppföras med (417 200 + 28 000 + 7 300 =) 4^2 500 kronor.

Posten 2 (arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit),
nu 23 250 kronor, bör dels höjas med 1 200 kronor, avseende rektors honorarium,
dels ock minskas med 8 560 kronor vid bifall till kanslerns av mig tillstyrkta
förslag örn lönereglering för vissa arvodister. Posten bör alltså beräknas
till (23 250 + 1 200 — 8 560 =) 15 890 kronor.

Posten 3 (avlöningar till arbetare vid botaniska trädgården) bör i enlighet
med vad jag förut anfört höjas med 5 000 kronor till 45 000 kronor.

Posten 4 (avlöningar till övrig icke-ordinarie personal) nu 146 000 kronor,
bör höjas dels med 100 000 kronor vid bifall till vad jag förordat med anledning
av naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag och dels med
(18 400 -f 5 700 + 13 000 =) 37 100 kronor vid bifall till vad jag under nu
ifrågavarande avsnitt förordat och alltså uppföras med (146 000 4-100 000 -f-f-
37 100 =) i runt tal 283 000 kronor.

Posten 5 (rörligt tillägg), nu 78 716 kronor, torde böra uppräknas med
27 160 kronor till 105 876 kronor.

D cist a t‘en II beräknar jag således till sammanlagt (452 500 -f-f
15 890 + 45 000 -f 283 000 + 105 876 =) 902 266 kronor.

327

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

Särskilda uppbördsmedel.

Beträffande denna inkomstpost, nu 26 866 kronor, ifrågasätter jag icke någon
ändring.

Förevarande avlöningsanslag bör alltså för nästa budgetår uppföras med
(2 135 600 + 902 266 — 26 866 =) 3 011 000 kronor, vilket — om hänsyn
även tages till Uppsala universitets andel i det särskilda assistent- och amanuensanslaget
— innebär en anslagshöjning med 732 900 kronor. Härav belöper
i runt tal 390 000 kronor på forskningskommitténs förslag, 222 000 kronor
på docentstipendier och återstoden på övriga förslag.

Den till delstat I hörande särskilda avlöning sstaten för professorer m. fl.
med tillhörande anmärkningar bör undergå de förändringar som föranledas
av vad jag i det föregående anfört och förordat. Därjämte bör den under rubriken
»medicinska fakulteten» intagna anmärkningen utgå, enär den boställsvåning,
som med anmärkningen avses, skall disponeras för annat ändamål
och vederbörlig uppgörelse träffats med boställsvåningens innehavare.

Personalförteckningen bör undergå de förändringar, som föranledas av vad
jag i det föregående förordat.

2. Reservationsanslaget till Uppsala universitet: Materiel m. m.

Detta anslag har för innevarande budgetår höjts med 116 000 kronor till
506 000 kronor. Härjämte har förutsatts, att universitetets reservfond skall
kunna bidraga till bestridande av löpande kostnader för materiel intill ett belopp
av 150 000 kronor. Med anslagshöjningen avsågs, att materielanslaget
jämte reservfondens bidrag tillsammans skulle utgöra kompensation för
sedan krigsutbrottet inträdda prisstegringar.

Större akademiska konsistoriet har gjort framställning om en anslagshöjning
med 160"880 kronor till 666 880 kronor, vilket belopp skulle fördelas på
följande sätt:

A h slagsändamål:

Universitetet i allmänhet ......................

Biblioteket: expenser ..........................

Seminarier m. m.............................

Institutioner och kliniker inom medicinska fakulteten
Institutioner m. m. inom filosofiska fakultetens

humanistiska sektion.......................

Institutioner m. m. inom filosofiska fakultetens mate matisk-naturvetenskapliga

sektion .............

Inrättningar för musik och gymnastik m. m.......

Till Kungl. Maj:ts disposition...................

Nuvarande	Begärd
anslag	höjning
kronor	kronor
71 640	22 880
14 500	8 200
37 830	10 440
80 990	30 550
10 730	4 330
286 030	81 150
2 080	3 330
2 200	—

Summa kronor 506 000 160 880

1 Härav avses 3 300 kronor för ritundervisningens upprätthållande, vartill för närvarande
ieke utgår något anslag, men för vilket ändamål före krigsutbrottet anvisades 3 300 kronor
årligen.

Departe mentschefen.

328 Kungl. Maj: t a proposition nr 273.

Vid sin uppskattning av det erforderliga materielanslagets storlek har konsistoriet
utgått från de år 1939 beviljade anslagen och i allmänhet uppräknat
desamma med 40 procent. Städningskostnadema, vilka numera bestridas från
särskilt anslag, ha fråndragits. Konsistoriet anför vidare bland annat följande.

Genom den år 1945 beviljade anslagshöjningen ha blott de allra mest framträdande
bristerna, som hotade att helt lamslå universitetets vetenskapliga
verksamhet, avhjälpts. För att universitetet skall kunna fylla sin uppgift som
forsknings- och läroanstalt kräves ett ekonomiskt inskridande från statsmakternas
sida av helt annan storleksordning än det som år 1945, medan kriget
ännu pågick och risker för vårt land ej voro uteslutna, ansetts kunna beviljas.
Hänsyn bör bär tagas till att anslagen redan före kriget voro erkänt otillräckliga,
vida lägre än i andra länder, som i kulturellt avseende äro jämförliga med
vårt.

Ehuru efter krigets upphörande gynnsammare förutsättningar finnas för
ett tillgodoseende av universitetens berättigade krav, vill konsistoriet även i år
starkt begränsa sina framställningar och anslag. Det synes nämligen i flera
fall riktigt att avvakta resultaten av pågående utredningar angående den
vetenskapliga forskningens behov och av den allmänna utredning rörande universitetens
organisation och anslagsbehov som ställts i utsikt, innan mera genomgripande
förbättringar påyrkas.

Då 1939 års materielanslag lågo långt under vad som i allmänhet långt före
kriget beräknats vara nödvändigt och begärts, komma de nu begärda anslagen
icke att vara tillräckliga utan att kräva tilläggsanslag från reservfonden.
Konsistoriet utgår därför från att denna kommer att lämna möjlighet härtill,
men måste betona att utsikterna att erhålla behövliga tillskott härifrån under
budgetåret 1946/1947 te sig ovissa och att under alla förhållanden de nu begärda
anslagen måste beviljas oavkortade.

Kanslern tillstyrker en anslagshöjning med 144 000 kronor till 650 000
kronor. Till stöd härför anföres:

Enligt den beräkningsgrund, som angivits i kanslerns petitaskrivelse förra
året, bör materielanslaget, för att 1939 års ekonomiska nivå skall återställas,
sättas till i avjämnat tal 650 000 kronor. Att för kommande budgetår liksom
under det nu löpande minska detta belopp med hänsyn till beräknade bidrag
från reservfonden kan jag ej tillråda. Ett anslag av nämnda storleksordning
är nämligen mer än väl behövligt redan för bestridande av de löpande utgifterna
och kostnaderna för mindre nyanskaffningar. Då fråga är om större
utgifter av engångskaraktär, måste man räkna med att reservfonden under
alla förhållanden får träda emellan, och nämnda utgifter uppgå årligen vid en
läroanstalt av universitetets storlek till högst betydande belopp.

Statskontoret anser, att medelsanvisningen bör begränsas till 560 000 kronor,
vilket skulle innebära en anslagshöjning med 54 000 kronor. Ämbetsverket
erinrar nämligen om reservfondens de senaste åren väsentligt ökade inkomster
av universitetets fastigheter. I

I det föregående har jag för de matematisk-naturvetenskapliga institutionernas
vidkommande tillstyrkt en anslagshöjning i enlighet med följande sammanställning -

329

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

nuvarande institutioner, ökning ....................... kronor 183 790

nya institutioner ................................... » 72 500

fältarbeten ......................................... » 30 000

Summa (i runt tal) kronor 286 000.

Den av konsistoriet begärda och av kanslern i stort sett tillstyrkta anslagshöjningen
hänför sig med ett belopp av i runt tal 80 000 kronor till andra
ändamål än de matematisk-naturvetenskapliga institutionerna. Mot en anslagshöjning
av denna storleksordning, som allenast avser att återställa 1939
års standard, synes i och för sig icke finnas anledning till erinran.

I enlighet med vad jag sålunda förordat skulle förevarande anslag för nästa
budgetår böra uppföras med (506 000 -f- 286 000 + 80 000 =) 872 000 kronor.
Härvid uppkommer frågan, huruvida man även för nästa budgetår skall
våga räkna med att reservfonden skall kunna bidraga till bestridande av kostnaderna
för löpande utgifter. Kanslern har avrått härifrån medan statskontoret
ansett så kunna ske.

Reservfondens disponibla behållning uppgick

den 1 juli 1942 till kronor 296 600

» 1	» 1943 »	» 375 500
» 1	» 1944 »	» 224 300 och
» 1	» 1945 »	» 224 000.

Reservfondens såväl inkomster som utgifter belöpte sig för budgetåret 1944/
45 till i runt tal 315 000 kronor. Som nämnts har beräknats, att reservfonden
för innevarande budgetår skall kunna bidraga till en förstärkning av materielanslaget
med icke mindre än omkring 150 000 kronor. Det förefaller ovisst,
huruvida reservfonden under nästa budgetår skall kunna lämna ett motsvarande
bidrag. För egen del anser jag det icke tillrådligt att räkna med ett fullt
så stort bidrag. Å andra sidan synes anledning finnas att antaga, att inkomsterna
till reservfonden även för nästa budgetår skola ligga icke obetydligt
över förkrigsnivån. Jag anser mig därför kunna räkna med ett tillskott från
reservfonden å inemot 100 000 kronor och förordar att förevarande anslag med
hänsyn härtill uppföres med ett belopp av 775 000 kronor, vilket innebär en
anslagshöjning med 269 000 kronor.

3. Reservationsanslag till Uppsala universitet: Engångsanslag för
vissa vetenskapliga institutioner.

Kanslern för rikets universitet har i skrivelse den 23 november 1945 hemställt
örn anvisande för nästa budgetår av ett anslag av 250 000 kronor som
bidrag till anskaffande av ett större spegelteleskop för astronomiska observatoriet
vid Uppsala universitet. Kanslern åberopar till stöd härför en av större
akademiska konsistoriet samt filosofiska fakultetens matematisk-naturveten -

330

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

skapliga sektion tillstyrkt framställning från professorn G. Malmquist, vari
anförts i huvudsak följande.

Observatoriet fick sitt för närvarande största instrument, dubbelrefraktorn,
år 1893, alltså för över 50 år sedan, och sedan dess har observatoriet ej erhållit
något större statsanslag för sin instrumentutrustning. Den till solförmörkelsen
1914 anskaffade mindre dubbelastrografen bekostades delvis av
privata medel, en mindre Zeiss-astrograf inköptes 1922 med donerade medel,
och den år 1941 förvärvade lilla reflektorn anskaffades utan statsanslag. Med
dessa instrument ha under de senare decennierna en rad internationellt uppmärksammade
arbeten på de fotometriska och spektralanalytiska områdena
utförts. Emellertid äro, på grund av dessa instruments relativt blygsamma
storlek, deras räckvidd ut i rymden relativt begränsad, och de här verksamma
astronomerna ha därför måst begränsa sina forskningar till den oss närmast
omgivande rymden. De flesta problemen liro emellertid till sin natur sådana,
att för en tillförlitlig lösning av dem fordras instrument av betydligt större
ljusstyrka. Därför ha vi länge känt behov av ett eller flera större instrument,
men tyvärr är det ju så, att stora instrument äro jämförelsevis dyra i anskaffning.
Dessutom måste ett sådant instrument uppställas på en plats, som är fri
från störande ljuskällor. Redan nu är situationen för oss i Uppsala sådan,
att den elektriska belysningen kring observatoriet verkar i hög grad störande
på de fotografiska observationerna, och därför är det ej tänkbart att på observatorietomten
uppställa ett större instrument. Å andra sidan är det ej heller
lämpligt att flytta hela observatoriet bort från universitetsstaden, ty i så fall
förloras den intima kontakten med de studerande och med de besläktade institutionerna.
Den bästa lösningen är därför att skaffa en observationsfilial, där
de ljusstarkare instrumenten kunna placeras. Denna filial bör ha ett läge, som
är gynnsamt ur observationssynpunkt, framför allt skall platsen vara fri från
störande ljuskällor, och dessutom bör den ej ligga längre bort från Uppsala
än att den kan nås på någon timme. Då de observationer det här är fråga örn
göras på fotografisk väg kunna de sedan bearbetas i Uppsala.

I och med filosofie doktor Nils Damms storslagna donation till Uppsala
observatorium har frågan om ett filialobservatorium inträtt i ett för oss gynnsamt
läge. Doktor Tamm överlät i början av juni 1944 till Uppsala universitet
med full äganderätt dels sina egendomar Hammartorp och Kvistaberg, omfattande
en areal av 84 hektar, jämte sitt på sistnämnda egendom befintliga
observatorium med tillbehör, dels ock aktier och obligationer till ett värde
av cirka 300 000 kronor. Donationens ändamål är att göra det möjligt för
Uppsala observatorium att på Kvistaberg inrätta ett filialobservatorium, och
platsen är mycket lämplig härför. Donator har förbehållit sig rätt att under
livstiden fritt få disponera villabyggnaden på Kvistaberg med därtill hörande
byggnader, park och trädgård, men donationsbestämmelserna äro så lyckligt
avfattade, att vi när som helst kunna ta området i användning för att där
uppställa ett större instrument. Donator har också i gåvobrevet uttalat den
förhoppningen att filialobservatoriet snarast möjligt må komma till stånd
och även utlovat att under sin livstid ställa rum till förfogande för de astronomer,
som skulle handha det nya instrumentet. Efter donators frånfälle kommer
villan att tjänstgöra dels som bostad för en på Kvistaberg permanent stationerad
astronom och dels som filialinstitution. Dessutom finnas vaktmästarbostad
samt ett par enklare bostadslägenheter, som vi då få förfoga över,

Vår närmaste förhoppning är nu att kunna anskaffa ett större spegelteleskop
av en konstruktion, som ej tidigare finnes representerad hos oss annat än i det

331

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

1941 hit anskaffade mindre instrumentet. Ett sådant instrument, ett s. k.
Schmidt-teleskop, skulle på ett lyckligt sätt komplettera de större instrument
av andra typer, som redan finnas på Stockholms observatorium i Saltsjöbaden.
Beträffande det nya instrumentets dimensioner önska vi naturligtvis att förvärva
ett så stort instrument som möjligt. Det instrument, som vi hoppas
kunna anskaffa, har en diameter av för spegeln 125 cm och korrektionsglaset
100 cm. Med ledning av vissa kostnadsuppgifter torde det vara möjligt att erhålla
ett sådant instrument med objektivprisma för cirka 400 000 kronor.
Härtill kommer kostnad för kupolbyggnad och övriga hjälpmedel cirka 100 000
kronor. Totalkostnaden skulle således uppgå till cirka 500 000 kronor, varav
jag nu begär hälften, d. v. s. 250 000 kronor av riksdagen. Den andra hälften
skulle tillskjutas av donationsmedel.

Uppsala universitet bör ha ett stort intresse av att ett välutrustat filialobservatorium
snarast möjligt kommer till stånd. Icke blott därför att universitetets
astronomiska observatorium därigenom skulle rycka fram i första
ledet beträffande den instrumentella utrustningen utan också därför att universitetet,
genom att det huvudsakliga observationsarbetet förlägges till filialen,
skulle få fria händer att utnyttja de stora byggnadstomterna omkring det
nuvarande observatorieområdet, som icke kunna frigöras för bebyggelse så
länge de vetenskapliga observationerna måste utföras uteslutande i Uppsala.

Det är onekligen ett dyrbart instrument, som det här är fråga om att anskaffa.
Ett sådant instrument skulle emellertid bli en ovärderlig tillgång icke
blott för Uppsala-astronomerna utan också för övriga astronomer i landet, ty
dess kapacitet skulle räcka till att förse varje astronom i Sverige, som har
behov därav, med observationsmaterial.

I skrivelse den 7 mars 1946 har professorn Malmquist sedermera upplyst,
att anbud å spegelteleskop av ifrågavarande typ infordrats dels från en amerikansk
och dels från en engelsk firma. Enligt anbuden från sistnämnda firma,
vilka ställde sig ekonomiskt fördelaktigast, uppgingo kostnaderna för större
spegelteleskop till följande belopp:

Alternativ 1 (diameter å korrektionsglas 60 cm, å spegel

90 cm) .......................................... kronor 329 500

Alternativ 2 (diameter 80/120) ...................... » 454 000

Alternativ 3 (diameter 100/135) ...................... » 558 000.

Härtill leonline kostnader för kupolbyggnaden, som kunde uppskattas till
bortåt 100 000 kronor. Malmquist ansåge storleksordningen å teleskopet enligt
alternativ 2 vara ett minimibehov men hoppades kunna erhålla medel för
anskaffande av det största instrumentet.

Naturvetenskapliga jorskningskommittén har i skrivelse den 10 april 1946
tillstyrkt anvisande av ett anslag av 300 000 kronor. Malmquist hade redan
i november 1944 hos kommittén hemställt, att kommittén måtte i sitt betänkande
angående åtgärder till främjande av naturvetenskaplig forskning
hemställa om anvisande av 300 000 kronor för ändamålet, men kommittén
hade icke tidigare ansett sig kunna framföra detta förslag, emedan tillförlitliga
kostnadskalkyler icke vid denna tidpunkt förelegat. Detaljerade kostnadsberäkningar
förelåge emellertid numera. Det föreslagna instrumentet skulle

332

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

— såsom understrukits av föreståndaren för Stockholms observatorium, professorn
B. Lindblad, vilken konsulterats av kommittén — örn den största typen
valdes, komma att utgöra ett synnerligen värdefullt och välbehövligt komplement
till den instrumentutrustning, som våra observatorier förfogade över.

Genom en frikostig donation ha nyligen skapats förutsättningar för realiserande
av ett inom Uppsala universitet länge närt önskemål, nämligen att få
till stånd ett modernt astronomiskt observatorium på en plats, där lokala störningar
icke hindra eller försvåra observationerna. Det kända, av filosofie doktorn
Nils Tamm skapade privata observatoriet å Kvistaberg, beläget 5 mil
från Uppsala, har nämligen donerats till universitetet tillika med aktier och
obligationer till ett värde av omkring 300 000 kronor. Observatoriet å Kvistaberg
erbjuder, enligt vad handlingarna i ärendet utvisa, goda möjligheter att
bli ett astronomiskt observatorium av första klass, förutsatt givetvis, att
detsamma utrustas med ett fullgott observationsinstrument. Det får anses
vara ett berättigat önskemål från den svenska astronomiska vetenskapens sida
att inom landet äga ett observatorium, som i likhet med flertalet av de internationellt
kända observatorierna är utrustat med ett större spegelteleskop. Ett
dylikt betingar givetvis ett avsevärt pris. Det kapital å omkring 300 000 kronor,
som ingår i den Tammska donationen, torde vara avsett att i första hand
användas för anskaffande av ett dylikt instrument. Såsom av den lämnade
redogörelsen framgår, uppgå emellertid kostnaderna för anskaffande och inmontering
av ett spegelteleskop av den storlek, som anses ändamålsenligast,
till omkring (454 000 + 100 000 =) 554 000 kronor eller (558 000 +

+ 100 000 =) 658 000 kronor. I syfte att likväl möjliggöra anskaffandet av
ett sådant teleskop har nu universitetet hemställt om ett statsbidrag av 250 000
kronor, ett belopp som sedermera av naturvetenskapliga forskningskommittén
föreslagits höjt till 300 000 kronor. Vid övervägande av den föreliggande framställningen
har jag ansett mig böra tillstyrka, att staten för ifrågavarande
ändamål bidrager med ett belopp av högst 300 000 kronor. Jag förutsätter
härvid, att — därest universitetet skulle anse sig böra inköpa det större och
dyrare av de offererade instrumenten — de kostnader, byggnadskostnaderna
inberäknade, som icke täckas av omförmälda donationsmedel jämte statsbidraget,
skola kunna bestridas utan ytterligare tillskott av särskilda anslagsmedel.

Leveranstiden för ett spegelteleskop av ifrågavarande typ torde vara lång.
Med hänsyn härtill och till att donationsmedel av betydande storleksordning
stå till förfogande torde förutnämnda anslagsbelopp av 300 000 kronor lämpligen
böra fördelas på två budgetår. För nästa budgetår synes ett belopp av
150 000 kronor böra anvisas.

I det föregående har jag vid anmälan av naturvetenskapliga forskningskommitténs
förslag tillstyrkt anvisande av vissa engångsanslag till naturvetenskapliga
institutioner vid Uppsala universitet å tillhopa 113 000 kronor.

333

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Jag har vidare tillstyrkt anvisande av ett belopp av 53 000 kronor till utrustning
för meteorologiska institutionen.

Nämnda tre belopp å tillsammans (150 000 + 113 000 -f- 53 000 =)
316 000 kronor torde böra anvisas såsom ett reservationsanslag under rubriken
»Uppsala universitet: Engångsanslag för vissa vetenskapliga institutioner».

4. Förslagsanslaget till Lunds universitet: Avlöningar.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 1 788 200 kronor.
Lunds universitets andel i det särskilda anslaget till ersättning åt vissa assistenter
och amanuenser uppgår till i runt tal 275 000 kronor, varför till universitetets
förfogande för avlöningar står ett belopp av sammanlagt (1 788 200 -f+
275 000 =) 2 063 200 kronor.

Vissa av kanslerns anslagsäskanden för nästa budgetår har jag redan tagit
ställning till i samband med behandlingen av naturvetenskapliga forskningskommitténs
förslag. I det följande upptar jag till närmare behandling endast de
anslagsäskanden i övrigt, jag funnit mig för närvarande böra helt eller delvis
tillstyrka.

F ör ändring av lärartjänsten i röntgendiagnostik
till professur. Redan i samband med sina år 1939 avgivna anslagsäskanden
hade kanslern för rikets universitet hemställt om inrättande av en
professur i röntgendiagnostik. Med hänsyn till krigsutbrottet samma år föranledde
detta förslag emellertid icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Påföljande
år ansåg sig kanslern med hänsyn till det statsfinansiella läget icke böra vidhålla
sitt förslag utan föreslog i stället, att den ordinarie lärarbefattningen (i
laboratorsgraden) i radioterapi, då densamma den 1 juli 1943 bleve ledig,
skulle förändras till en lärartjänst i röntgendiagnostik. Detta blev även riksdagens
beslut. Kandern anför nu:

Konsistoriet har hemställt, att den ordinarie lärarbefattningen i röntgendiagnostik,
vars innehavare åtnjuter laborators löneförmåner, skulle ombildas
till en professur. Kanslern har tidigare tillstyrkt detta av konsistoriet flera
gånger framförda äskande. I petitaskrivelsen föregående år förklarade sig kanslern
— under erinran att innehavaren av den nuvarande befattningen i själva
verket fullgjorde en professors åligganden — finna kravet på professur synnerligen
välmotiverat, men ansåg, med hänsyn till att den nuvarande befattningen
så nyligen inrättats, att frågan om tjänstens omändring till en professur
kunde anstå ytterligare någon tid.

Vid karolinska institutet finnas 2 professurer i röntgendiagnostik, därav den
ena är personlig. I Uppsala finnes en personlig professur i ämnet. Det kan icke
råda något tvivel om att icke Uppsala-professuren inom en nära framtid kommer
att ombildas till en fast professur i ämnet. Sannolikt kommer en liknande
utveckling att äga rum även med den personliga professorsbefattningen vid
karolinska institutet.

334

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Röntgendiagnostiken intar numera på det medicinska området en i hög
grad central ställning såväl ur sjukvårds- som ur undervisnings- och forskningssynpunkt.
Ämnet är, såsom medicinska fakulteten framhållit, icke endast
en allt oumbärligare hjälp vetenskap för de kliniska disciplinerna utan även
en betydande självständig vetenskapsgren, stadd i rask utveckling och med
talrika egna problemställningar och forskningsuppgifter. Inrättandet av en
professur i ämnet i Lund är enligt min mening ett av de starkast motiverade
önskemålen i fråga örn den medicinska lärarorganisationens utveckling. Såsom
fallet uppenbarligen är med universitetsmyndigheterna, utgår även jag ifrån,
att nuvarande innehavaren av lärarbefattningen i ämnet, H. Hellmer, kommer
att utnämnas till innehavare av den nyinrättade professuren. Vid sådant förhållande
blir anslagsökningen endast (12 000 — 0 000 =) 3 000 kronor. Skulle
däremot Hellmer ej erhålla professuren, får den av honom innehavda ordinarie
tjänsten överföras på övergångsstat. Anslagsökningen blir i så fall 12 000
kronor.

Statskontoret har ansett förevarande — liksom nästföljande — spörsmål
böra upptagas till behandling först i samband med ställningstagandet till
läkarutbildningssakkunnigas betänkande.

Laborator i medicinsk och fysiologisk kemi. Laborator
i fysiologi. Vid Uppsala universitet finnas sedan lång tid tillbaka
ordinarie laboratorstjänster i »medicinsk och fysiologisk kemi» och »experimentell
fysiologi och medicinsk fysik». Kanslern har tillstyrkt av större
akademiska konsistoriet gjorda framställningar örn inrättande av motsvarande
befattningar vid Lunds universitet. Kanslern anför:

I fråga örn nämnda båda laboratorsbefattningar gäller, att tjänsterna under
alla förhållanden lära vara nödvändiga. Någon anledning att låta inrättandet
anstå i avbidan på behandlingen av de väntade sakkunnigbetänkandena synes
därför ej föreligga. I samband med laboratorstjänstenias inrättande kunna de
vid medicinsk-kemiska och fysiologiska institutionerna befintliga förste assistentbefattningarna
indragas.

Höjning av arvodet till biträdande läraren i
nationalekonomi och finansrätt. Denne lärare, gemensam
för juridiska och filosofiska fakulteterna, åtnjuter för närvarande ett arvode
av 8 600 kronor. Arvodet bestrides dels medelst ett särskilt arvodesbelopp av
2 600 kronor och dels genom ianspråktagande av ett docenstipendium. Konsistoriet
har upprepat en föregående år gjord framställning om höjning av arvodet
till 10 900 kronor. Kanslern, som tillstyrker bifall till konsistoriets förslag,
anför:

Jag erinrar örn att det på grund av särskilda förhållanden blivit nödvändigt
att låta här ifrågavarande biträdande lärare svara för all undervisning och examination
i nationalekonomi för lägre betyg i juris kandidatexamen samt för all
förekommande undervisning och examination i finansrätt. Med hänsyn till
omfattningen av dessa åligganden och det stora ansvar, som vilar å den biträdande
läraren, synes skäligt, att arvodet sättes högre än för biträdande lärare
av den vanliga typen. Jag hemställer, att arvodet fastställes till det begärda

335

Kungl. Marits proposition nr 273.

beloppet, 10 900 kronor att bestridas med dels ett av de till den juridiska
fakulteten anvisade docentstipendierna, dels ock ett särskilt arvodesanslag,
förhöjt från nu utgående 2 600 kronor till 4 900 kronor. Anslagsökningen blir
2 300 kronor.

Statskontoret har avstyrkt bifall till ifrågavarande förslag under hänvisning
till att arvodet för motsvarande lärare vid Uppsala universitet utgör
8 600 kronor.

Arvodena vid vissa kurser inom juridiska fakulteten.
Kanslern anför:

Under hänvisning till vad jag anfört angående anslaget till avlöningar vid
Uppsala universitet för kommande budgetår hemställer jag, att anslaget för
uppehållande av juridiska fakultetens praktiska kurs höjes från 1 800 till 2 400
kronor, samt att anslaget för uppehållande av juridiska fakultetens propedeutiska
kurs fastställes till ett belopp av 2 800 kronor för hela kursen (nuvarande
anslag är 1 200 kronor till ledaren av den civilrättsliga delen av kursen).
Anslagsökningarna skulle bli respektive 600 och 1 600 kronor.

Höjning av arvodet till biträdande läraren i
ryska. Detta arvode, som för budgetåret 1944/45 utgick med 2 400 kronor,
uppgår för närvarande till 2 600 kronor. Konsistoriet har anhållit, att
arvodet måtte höjas till 6 000 kronor. Kanslern föreslår, att arvodet bestämmes
till 6 400 kronor och anför till stöd härför följande.

Intresset för studiet av ryska språket har under senare år starkt ökats vid
universitetet i Lund såväl som vid övriga akademiska läroanstalter. Antalet
deltagare i undervisningen uppgick år 1944 till över 60. Behovet av undervisning
i ämnet av sådan art, som ankommer på den biträdande läraren har
på grund härav ökats i hög grad. För arvodet å 2 600 kronor är den biträdande
läraren enligt föreskrift av kanslern skyldig att hålla praktiska språkövningar
2 timmar i veckan. Då det ansetts nödvändigt att avsevärt utöka
den biträdande lärarens avgiftsfria undervisning, ha särskilda anslag beviljats
från humanistiska fakultetens docentstipendiefond, på sista tiden 4 000 kronor
årligen. I längden kan nämnda fond givetvis ej bära en dylik utgift. Den är ej
heller avsedd för tillgodoseende av behov av denna permanenta karaktär. Jag
tillstyrker, att arvodet till den biträdande läraren bestämmes till ett belopp,
motsvarande vad han för närvarande sammanlagt uppbär från universitetet
eller »6 400» kronor. Såsom en följd härav kommer jag att meddela föreskrift
om skälig förhöjning av den biträdande lärarens undervisningsskyldighet. Bifalles
min hemställan, torde särskilt tilläggsanslag från docentstipendiefonden
icke vara erforderligt. Anslagsökningen skulle bli 4 000 kronor.

Statskontoret förklarar sig anse, att, då undervisningen i ämnet av handlingarna
i ärendet att döma ungefär fördubblats, arvodet syntes böra bestämmas
till 4 800 kronor.

Reglering av löneförmånerna för klinik amanuenserna
vid Lunds universitet. På universitetets stat äro för närvarande
uppförda 16 arvoden å 3 000 kronor för amanuenser vid medicinska

336

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

fakultetens kliniker. Å dessa arvoden utgå därjämte dyrtidstillägg och kristillägg
av statsmedel med för närvarande tillhopa 43,6 procent å grundbeloppet.
Arvodesförmånerna av statsmedel till envar av klinikamanuenserna uppgå
alltså för närvarande till sammanlagt 4 308 kronor. Klinikamanuenserna
äro samtidigt anställda i landstingets tjänst och uppbära i sådan egenskap ett
belopp av 1 846 kronor.1 Under den av landstinget beviljade semestermånaden
går amanuensen miste örn 1/12 av universitetsarvodet, d. v. s. 359 kronor.
De sammanlagda löneinkomsterna uppgå alltså till inalles 5 795 kronor. I Uppsala
åtnjuter en motsvarande befattningshavare löneinkomster, svarande mot
löneförmånerna för en tjänsteman i lönegraden Ex 22: 19 (8 162 kronor å
F-ort).

Med skrivelse den 16 mars 1945 har kanslern inkommit med utredning och
förslag angående reglering av klinikamanuensernas löneförmåner. Sedan en
förberedande utredning på kanslerns uppdrag verkställts av professor emeritus
Einar Sjövall, hade förhandlingar ägt rum mellan Sveriges läkarförbund och
representanter för universitetet, vilka utmynnat i ett förslag av följande innebörd: 1.

Klinikamanuenserna vid Lunds universitet böra erhålla en sammanlagd
inkomst från universitetet och sjukhuset, motsvarande avlöningen i lönegraden
Ex 22 å D-ort enligt civila icke-ordinariereglementet.

2. Landstingets bidrag till amanuensernas årliga avlöning skall utgöra 2 400
kronor. Återstoden av avlöningsbeloppet skall bestridas med statsmedel.

3. Klinikamanuenserna i Lund erhålla samma rätt till semester och att behålla
avlöningsförmåner vid tjänstledighet på grund av sjukdom eller skada
till följd av olycksfall i tjänsten m. m. och till sjukvård, som tillkommer amanuenserna
vid övriga undervisningssjukhus.

Kanslern föreslår nu, att klinikamanuensernas sammanlagda löneinkomster
bringas upp i nivå med löneinkomsterna för motsvarande befattningshavare
i Stockholm och LTppsala, d. v. s. till vad som svarar mot lönegraden Ex 22
eller i runt tal 7 650 kronor å D-ort. Härav skulle landstinget bidraga med
1/3 d. v. s. i runt tal 2 400 kronor. Kanslern anför:

De underordnade läkare vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,
som närmast motsvara klinikamanuenserna vid de övriga undervisningssjukhusen,
benämnas andre underläkare och äro placerade i lönegraden Ex 22.
Klinikamanuenserna vid övriga undervisningssjukhus i Stockholm och vid
akademiska sjukhuset i Uppsala, vilka befattningshavare åtnjuta dels ett arvode
(jämte dyrtidstillägg och kristillägg) å läroanstaltens stat, dels ock vissa
avlöningsförmåner från sjukhuset, erhålla numera ett fyllnadsarvode av statsmedel,
så avpassat, att de sammanlagda avlöningsförmånerna vid tjänsten
uppgå till samma belopp som avlöningen (inberäknat rörligt tillägg och kristillägg)
i lönegraden Ex 22 å I-ort (Stockholm) respektive F-ort (Uppsala).
Såsom framgår av den i ärendet förebragta utredningen, äro klinikamanuenserna
i Lund i avlöningshänseende avsevärt sämre ställda än kollegerna i

1 Landstingets anslag utgör 2 000 kronor per amanuens och år; !/13 härav utgår emellertid
till arvode åt vikarie under semestermånaden.

337

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Stockholm och Uppsala. Det synes därför skäligt, att Lunda-amanuensernas
sammanlagda inkomster från universitetet och sjukhuset bringas lipp till en
nivå, som motsvarar avlöningen (inberäknat tilläggen) i lönegraden Ex 22,
d. v. s. å D-ort med nuvarande indextal i avrundat tal 7 650 kronor.

Då det gäller fördelningen av arvodesbeloppet mellan universitetet och sjukhuset,
synes lämpligt att, såsom även i det av konsistoriet framlagda förslaget
skett, godta de synpunkter, som legat till grund för bestämmandet av det
från sjukhuset för närvarande utgående bidraget till amanuensernas avlöning.
I enlighet härmed bör sjukhuset lämna amanuenserna ersättning för att de
biträda vid sjukvården även under de akademiska ferierna och följaktligen
bestrida ungefär så stor del av arvodet, som belöper på de 4 feriemånaderna.
Med utgångspunkt från ett årligt totalarvode av 7 650 kronor synes denna
ersättning lämpligen kunna bestämmas till (1/3 av 7 650 =) 2 550 eller efter
jämkning nedåt 2 400 kronor eller 200 kronor i månaden. Jag utgår även
ifrån, att sjukhuset tillhandahåller amanuenserna fri kost under jourdagarna
samt medger att de, om de så önska, få under övriga dagar inta sina måltider
eller eventuellt enbart lunch å sjukhuset mot måttlig ersättning.

Återstoden av avlöningsbeloppet (7 650 — 2 400 =) 5 250 kronor bör bestridas
med statsmedel, d. v. s. dels de nu utgående avlöningsförmånerna:
arvode 3 000 kronor samt dyrtidstillägg och kristillägg å arvodesbeloppet, för
närvarande tillhopa 1 308 kronor, dels ock fyllnadsarvode (5 250 — 3 000 —
— 1 308 = 942 eller i avrundat tal) 940 kronor.

Dessutom böra dessa amanuenser, örn de ha årsförordnande — i likhet med
motsvarande befattningshavare i Stockholm och Uppsala — erhålla rätt till
30 dagars semester med bibehållna avlöningsförmåner (vid röntgenavdelningen
och radioterapeutiska kliniken 42 dagar) samt få rätt att vid tjänstledighet på
grund av sjukdom eller till följd av olycksfall i tjänsten m. m. behålla hela
eller viss del av lönen. Ersättningen till vikarierna under dylik semester och
sjukledighet synes böra i sin helhet bestridas med statsmedel.

Jag vill i detta sammanhang erinra örn att vid Lunds lasarett för närvarande
äro anställda, utom 16 amanuenser, mer än dubbelt så många underläkare,
vilka avlönas enbart med sjukhusets medel.

Vad beträffar frågan om klinikamanuensernas rätt till fri sjukvård på statens
bekostnad, har dylik rätt icke av Kungl. Maj:t tillerkänts motsvarande
befattningshavare i Stockholm och Uppsala. Jag anser mig därför icke böra
ifrågasätta, att dylik rätt i nu förevarande sammanhang tillerkännes för Lundaamanuenserna.

Såsom framgår av den utav professorn Sjövall verkställda utredningen, åtnjuta
de flesta amanuenserna extra inkomster till växlande belopp för utfärdande
av intyg och på grund av jourtjänst. Amanuenserna vid ögon- och
öronklinikerna äga även uppbära poliklinikavgifter, vilka vid förstnämnda
klinik äro av betydande storlek. Jag förutsätter, att landstinget såsom en
följd av arvodesregleringen upptar till övervägande frågan om dispositionen
av de vid sjukhuset inflytande poliklinikavgifterna.

Beträffande beräkningen av statsverkets kostnader för den föreslagna arvodesregleringen
har kanslern anfört:

Vid Lunds universitet finnas för närvarande 16 klinikamanuenser. Örn
fyllnadsarvodet vid varje tjänst beräknas uppgå till 940 kronor, blir totalkostnaden
för samtliga tilläggsarvoden (940 X 16 = 15 040 eller i avrundat
tal) 15 000 kronor.

Bihang till riksdagens ''protokoll lOI^G. 1 sami. Nr 273.

22

838

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

Kostnaden för semestervikarierna kan beräknas utgöra: i fråga om de
2 amanuenser, som skulle erhålla 42 dagars semester, 1 785 kronor och beträffande
övriga 14 amanuenser 8 925 kronor eller således tillhopa 10 710
kronor. Kostnaden för sjukvikarierna låter sig ej med någon säkerhet beräkna
men synes approximativt kunna uppskattas till 1 300 kronor. Hela kostnaden
för amanuensernas vikarier skulle således uppgå till (10 710 + 1 300 =) 12 010
eller i avrundat tal 12 000 kronor.

Allmänna lönenämnden har icke funnit anledning till erinran mot kanslerns
förslag. Lönenämnden har emellertid beträffande vissa klinikamanuensers i
Lund extra inkomster av poliklinikavgifter framhållit, att åtgärder syntes böra
vidtagas i syfte att beträffande dylika extra inkomster åstadkomma en reglering
i närmare anslutning till vad som gäller beträffande motsvarande befattningshavare
i Uppsala och Stockholm.

Statskontoret anför:

Statskontoret finner icke anledning till erinran mot vad universitetskanslern
anfört och föreslagit beträffande klinikamanuensernas vid Lunds universitet
löneställning. Vad angår kanslerns förslag till fördelning mellan staten och
Malmöhus läns landsting av kostnaderna för amanuensernas avlönande får
statskontoret under hänvisning till de bestämmelser, som i motsvarande hänseende
meddelats angående klinikamanuenserna vid Uppsala universitet uttala,
att kostnaderna för vikaries avlönande böra gäldas av såväl staten som
landstinget. Härvid torde böra tillämpas samma grunder som i fråga om fördelning
av kostnaderna för löneförmåner till tjänstens ordinarie innehavare.
På landstinget bör alltså ankomma att svara för en tredjedel av dylika vikariatskostnader.

En förutsättning för löneregleringen synes vidare vara, att till denna knytes
det villkoret, att befattningshavarna icke i vidare mån än motsvarande läkare
vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet skola äga uppbära särskild
avgift för intyg, poliklinikavgifter m. m. Sjukhusets andel i inflytande ersättningar
för intyg böra fördelas mellan universitetet och landstinget i samma
proportion som bidrag lämnas till avlöningen eller med två tredjedelar till
universitetet och en tredjedel till landstinget.

Ny klinikamanuens på medicinska klinikens laboratorium.
Härom anför klinikföreståndaren, professorn S. Ingvar:

Laboratorieanalysernas ökade betydelse såväl för invärtesmedicinen som
för övriga specialiteter har medfört en stor ökning av laboratoriets arbete under
de senare åren och ytterligare accentuerat dess betydelse som centrallaboratorium
för sjukhuset. Detta har medfört en ökning av laboratorns arbetsbörda,
som medför, att han vid sidan av undervisning och rutinarbete ej får så mycket
tid över för forskningsarbete som skulle varit önskvärt.

Tjänsten är vidare i hög grad behövlig ur utbildningssynpunkt. Såväl för
blivande internister som för dem, vilka tänka utbilda sig för kliniska laboratorst
jänster, böra möjligheter beredas till grundligare utbildning i laboratoriediagnostiken.

Den kliniska forskningen kan på ett lyckligt sätt stimuleras genom inrättande
av en tjänst, där yngre medicinare beredas ekonomiska möjligheter att
arbeta vid sjukhuset under någon tid utan att större delen av deras tid tages

339

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

i anspråk för den rent sjukvårdande verksamheten. En ny amanuensbefattning
vid det kliniska laboratoriet skulle ge bättre betingelse för tillväxten av
de kliniska laboratorernas fåtaliga krets i vårt land, en krets, som förvisso behöver
utökas, då den är av den yttersta betydelse för klinisk forskning över
huvud taget.

Konsistoriet och kanslern lia tillstyrkt ifrågavarande förslag, som icke föranlett
någon erinran från statskontorets sida.

Arbetskrafterna å biblioteket. Genom beslut av Kungl.
Majit och riksdagen har föreskrivits, att en av de 4 förste bibliotekarietjänsterna
vid universitetsbiblioteket i Lund skulle efter första inträffande ledighet
vakantsättas. Tillika har föreskrivits att intill dess så skedde en av tjänsterna
icke skulle få uppehållas med vikarie.

Konsistoriet har nu anhållit, att nämnda beslut måtte upphävas. Kanslern,
som biträtt ifrågavarande förslag, anför:

Av handlingarna i ärendet framgår, att någon vakanssättning av ledig förste
bibliotekariebefattning ännu ej ägt rum men att förbudet mot förordnande av
vikarie vunnit tillämpning under en långvarig sjukledighet för en av förste
bibliotekarierna. I min petitaskrivelse rörande Uppsala universitets avlöningsanslag
för kommande budgetår har jag uttalat den meningen, att Lundabiblioteket
i fråga om personal vore ännu sämre tillgodosett än Uppsalabiblioteket.
Att indraga en befattning som chef för en av bibliotekets 4 huvudavdelningar
måste givetvis medföra högst betydande olägenheter i organisatoriskt
hänseende. Jag tillstyrker, att förutberörda inskränkande föreskrift måtte
upphävas.

Kanslern har vidare hemställt, att gällande föreskrift örn indragning av en
amanuenstjänst vid biblioteket måtte upphävas, samt att till icke-ordinarie
arbetskrafter vid biblioteket måtte anvisas ytterligare 16 000 kronor. Till stöd
härför anföres:

År 1942 föreskrevs, att antalet heltidstjänstgörande amanuenser vid universitetsbiblioteket
skulle, i den mån då befintlig amanuenspersonal avginge,
minskas till högst 3. Konsistoriet har, under åberopande av en utav överbibliotekarien
verkställd utredning i ämnet, anhållit, att förutnämnda föreskrift örn
indragning av en amanuenstjänst måtte upphävas. Av handlingarna i ärendet
framgår, att någon indragning av en amanuenstjänst ännu ej ägt rum. Jag
tillstyrker, att förutberörda i nådiga brevet den 12 juni 1942 meddelade inskränkande
föreskrift måtte upphävas.

Konsistoriet har vidare gjort .framställning örn höjning av de till icke-ordinarie
befattningshavare vid universitetsbiblioteket anslagna medlen med dels
1 300 kronor för uppflyttningar i löneklass, dels 2 250 kronor för att kunna höja
tamburvaktens arvode från 1 350 till 2 100 kronor för 7 timmars tjänstgöring
samt anställa en biträdande tamburvakt med ett arvode av 1 500 kronor och
med skyldighet att tjänstgöra under de 5 återstående timmarna av den tid
biblioteket dagligen hålles öppet, dels 3 600 kronor för att kunna höja de båda
nu befintliga expeditionsbiträdenas arvode från 1 350 till 2 100 kronor samt
anställa ytterligare ett dylikt biträde, dels ock 8 795 kronor för att öka posten
till »Extra arbetshjälp, renskrivning etc.» från 26 050 till 34 845 kronor. Sam -

340 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

manlagda summan av de utav konsistoriet föreslagna anslagsökningarna blillö
945 kronor.

Jag har förut uttalat den meningen, att universitetsbiblioteket i Lund vore
jämförelsevis illa lottat i fråga om personal. Särskilt gäller detta beträffande
befattningshavarna i de lägre graderna. De av konsistoriet nu begärda anslagsökningarna
äro därför enligt min mening synnerligen behövliga. Jag tillstyrker,
att de för avlönande av icke-ordinarie personal vid universitetsbiblioteket
avsedda medlen ökas med ett belopp av i runt tal 16 000 kronor.

Statskontoret har icke framställt annan erinran mot kanslerns förslag än
att anslagshöjningen borde begränsas till i runt tal 7 000 kronor.

Vaktmästare, tillika eldare vid medicins k-k emiska
och farmakologiska institutionerna. Härom ha vederbörande
institutionsföreståndare anfört:

För fullgörandet av de olika vaktmästargöromålen vid de båda institutionerna,
inklusive eldning och skötsel av värmeanläggningen, vården av institutionsparken
m. m., ha sedan den gemensamma institutionsbyggnadens färdigställande
1924 varit anställda tvenne befattningshavare som institutionsvaktmästare
i 7 lönegraden. Därvidlag har den vid farmakologiska institutionen
anställda vaktmästaren, som enligt gällande bestämmelser tillika har tjänstgöringsskyldighet
vid medicinsk-kemiska institutionen, efter överenskommelse
mellan institutionsföreståndarna haft att sköta, utöver vaktmästargöromålen
vid farmakologiska institutionen, även eldning och annan skötsel av den gemensamma
värmeanläggningen.

De genom ökningen av såväl forskningen som undervisningen på båda institutionerna
stegrade kraven på teknisk personal kräva oundgängligen tillgång
till en vaktmästare för den egentliga verksamheten vid vardera av de båda
institutionerna.

Eldningen och den övriga skötseln av värmeanläggningen i den gemensamma
institutionsbyggnaden, vården av institutionsparken, tömning av avfallstunnor,
grovarbetet vid skötseln av djurstallarna, allmän översyn av elektriska
anläggningar, gas- respektive vattenledningar, hissen, skötseln av den gemensamma
stora apparaten för produktion av destillerat vatten, översyn av städningsarbetet,
erforderlig daglig budskickning etc. låta sig ej förena med respektive
institutionsvaktmästares övriga sysslor — de sönderhacka alltför mycket
deras övriga arbete. Vid många jämförbara dubbelinstitutioner finnes särskild
vaktmästare anställd för nyssnämnda uppgifters fyllande. Uppgifterna i fråga
kunna ej heller lämpligen åläggas den övriga, mycket knappt tillmätta institutionspersonalen.

Vad ifrågavarande institutioner beträffar har också drätselnämnden de sista
åren ur tillgängliga universitetsmedel anskaffat anslag till 4 timmars extra
arbetshjälp för skötseln av värmeanläggningen, varjämte dels ur materielanslagen,
dels ur andra medel arvoden utgått för skötseln av djurstallar, institutionsparken
m. m. Detta system har dock visat sig otillräckligt. Det har ej
medgivit institutionsföreståndarnas rationella disponerande av vaktmästarnas
arbetstid. Som betydelsefullt moment tillkommer, att kontrollen av dessa senares
effektiva utnyttjande av arbetstiden omöjliggjorts.

Kanslern har, under åberopande av den av institutionsföreståndarna anförda
motiveringen, tillstyrkt inrättande av en vaktmästarbefattning i lönegraden
Eo 5. Statskontoret har biträtt detta förslag.

341

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Kansliskrivare''anst vid universitetets kansli. Kanslipersonalen
utgöres för närvarande av akademisekreteraren, en deltidsanställd
amanuens (arvode 3 250 kronor) samt ett kanslibiträde i lönegraden A 7.
Konsistoriet har hemställt om inrättande av en kansliskri vart jänst i lönegraden
All. Kanslern tillstyrker förslaget, dock att tjänsten tills vidare borde
göras till extra ordinarie. Statskontoret har förordat inrättande av en skrivbiträdest
jänst i 2 lönegraden. Nämnda myndigheter anföra i huvudsak följande.

Konsistoriet. Kanslibiträdet är fullt sysselsatt med renskrivnings-, enklare
registreringsarbete och dylikt. Amanuensen, som vid semester och annan ledighet
för akademisekreteraren har att fullgöra dennes åligganden, användes i
allmänhet för vissa särskilda åligganden, främst rörande stipendieväsendet.
Akademisekreteraren måste själv fullgöra alla övriga uppgifter: protokollföring,
expedition och annan korrespondens, mottagning och besvarande av förfrågningar
rörande de ärenden som handläggas av honom eller av rektor, allehanda
utredningar och förarbeten till de akademiska myndigheternas förslag
eller yttranden i reformspörsmål och i de talrika organisatoriska spörsmål, som
påkallas av tidsförhållandena och i övrigt av universitetets utveckling. Det
står utom tvivel att denna arbetsbörda är alltför betungande för befattningshavaren,
och i synnerhet de sistnämnda, mest kvalificerade uppgifterna kunna
med nuvarande arbetsförhållanden icke undgå att bliva tillbakasätta. En
förstärkning av arbetskrafterna är därför oundgänglig.

Den mest närliggande åtgärden kunde synas vara, att amanuenstjänsten omändras
till en heltidssyssla, förslagsvis med avlöning i lönegrad Eo 18. Härmed
torde icke uppnås en tillräcklig förstärkning av personalen. En annan utväg
vore att inrätta en helt ny amanuenstjänst, med nämnda avlöning. Emellertid
kan mot båda dessa utvägar invändas, att vad som erfordras icke främst är en
ökad tillgång på juridisk eller eljest mera högt kvalificerad arbetskraft, utan i
stället en avlastning av sekreteraren från sysslande med tidskrävande men jämförelsevis
enkla uppgifter. Det må även anmärkas att en amanuenstjänst såsom
heltidssyssla i längden icke torde vara lockande, bland annat med hänsyn
till de mycket ovissa utsikterna till vidare befordran, varför det i längden torde
visa sig svårt att rekrytera en sådan plats med en person, som utöver examina
besitter önskvärda kvalifikationer i fråga örn arbetsförmåga, ambition och
dylika egenskaper, eller att kunna behålla en sådan befattningshavare, sedan
han vunnit erfarenhet och rutin.

Det föreliggande behovet torde därför bäst tillgodoses med inrättande av en
befattning såsom kansliskrivare, med sådan avlöning att en erfaren och effektiv
arbetskraft kan antagas vilja söka befattningen och kvarstanna därvid.
Lönegrad All torde vara lämplig.

Kanslern. Med vitsordande av att akademisekreteraren behöver befrias från
att ta befattning med en mängd honom för närvarande åliggande göromål av
enklare och mera rutinmässig beskaffenhet, om han skall få tillräcklig tid att
i önskvärd omfattning ägna sig åt de ärenden, som äro av mera kvalificerad
natur, hemställer jag, att vid universitetets kansli måtte inrättas en kansliskrivarbefattning
i ll:e lönegraden. I avbidan på fastställandet av en definitiv
organisation för förvaltningspersonalen torde tjänsten böra bli av extra
ordinarie natur.

Departe mentschefen.

342 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Statskontoret. De i ärendet åberopade omständigheterna synas giva vid
handen, att en förstärkning av arbetskrafterna vid Lunds universitets kansli
är motiverad. Visserligen ha medel anvisats för avlönande av ett för kansliet
och räntekammaren gemensamt extra ordinarie kontorsbiträde utöver den i
ärendet omnämnda personalen, men detta biträde har, enligt vad statskontoret
under hand inhämtat, så gott som uteslutande måst disponeras för räntekammarens
behov. För bedömande av tjänstens placering i lönegrad må uppmärksammas,
att det ordinarie kanslibiträdet för närvarande sysselsättes med
arbetsuppgifter, som till övervägande delen äro av sådan natur, att de böra
anförtros ett skriv- eller kontorsbiträde. Genom bristen på dylik mindre kvalificerad
arbetskraft ha renskrivnings- och enklare registreringsarbeten sålunda
måst fullgöras av kanslibiträdet, medan mera kvalificerade biträdesgöromål
fallit på akademisekreteraren och amanuensen. Enligt statskontorets mening
bör i anledning av framställningen sådana åtgärder vidtagas, att kanslibiträdet
kan lösgöras för mera kvalificerade arbetsuppgifter. Ämbetsverket föreslår därför,
att personalen för nästkommande budgetår förstärkes med ett icke-ordinarie
skrivbiträde i 2:a lönegraden.

De i det föregående redovisade anslagsäskandena för Lunds universitet avse
flertalet av de av kanslern tillstyrkta förslag, som från universitetets sida framlagts.
Härutöver har universitetet hos kanslern hemställt örn åtskilliga förändringar
av anslagskrävande natur, som kanslern emellertid av olika skäl icke
ansett sig för närvarande böra tillstyrka med hänsyn till pågående eller nyligen
framlagda utredningar. Mot den ståndpunkt kanslern sålunda intagit
synes icke kunna göras någon vägande invändning.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, var frågan örn inrättande av
en professur i röntgendiagnostik vid Lunds universitet aktuell redan före det
år 1939 utbrutna kriget men upptogs då av naturliga skäl icke till avgörande.
Under tiden har röntgendiagnostikens redan förut stora betydelse för läkarvetenskapen
stegrats i en takt, varom man för blott ett fåtal år sedan icke hade
en föreställning. Jag har därför ansett mig icke kunna tveka inför förslaget,
att en professur i röntgendiagnostik skall inrättas vid Lunds universitet för att
i fråga om detta ämne sätta universitetet i paritet med universitetet i Uppsala
och karolinska institutet. Jag biträder alltså kanslerns förslag örn förändring
från och med nästa budgetår av den ordinarie lärartjänsten i röntgendiagnostik
till en professur. Jag anser mig kunna utgå ifrån att innehavaren av nämnda
lärartjänst kommer att utses till innehavare av professuren. Några övergångsanordningar
av den karaktär kanslern berört finner jag mig således icke behöva
räkna med.

Att laboratorstjänster i medicinsk och fysiologisk kemi samt i fysiologi erfordras
i Lund likaväl som i Uppsala torde få anses klarlagt. Jag är därför
beredd att tillstyrka, att de två förste assistentbefattningarna i förevarande
ämnen förändras till laboratorstjänster från och med nästa budgetår.

På av kanslern anförda skäl vill jag icke motsätta mig, att arvodet till
biträdande läraren i imtionalekonomi och finansrätt, nu 8 600 kronor, med
hänsyn till rådande särskilda förhållanden höjes, så att lärarens arvodesför -

343

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

måner komme att uppgå till 10 900 kronor. Då emellertid för bestridande av
kostnaderna för arvodet enligt gällande bestämmelser skall tagas i anspråk ett
av juridiska fakultetens vakanta docentstipendier, och jag i det föregående
förordat en uppräkning av docentstipendierna med 1 200 kronor, stannar vid
bifall härtill den erforderliga anslagshöjningen vid (10 900 — 8 600 —
— 1 200 =) 1 100 kronor.

Under hänvisning till vad jag anfört beträffande motsvarande anslagsfrågor
för Uppsala universitets vidkommande förordar jag, att arvodesbeloppen för
uppehållande av juridiska fakultetens praktiska och propedeutiska kurser
höjas med respektive 300 kronor och 1 600 kronor. Med anledning av vad
kanslern anfört i fråga om behovet av utökad undervisning i ryska förordar
jag, att arvodet för en biträdande lärare i ämnet höjes med 3 400 kronor till
6 000 kronor.

Under hänvisning till den i ärendet förebragta utredningen tillstyrker jag,
att medel anvisas i syfte att bereda klinikamanuenserna vid Lunds universitet
arvodesfyllnad så att deras löneinkomster uppbringas till paritet med löneinkomsterna
för motsvarande befattningshavare vid akademiska sjukhuset i
Uppsala, d. v. s. till den storlek som svarar mot avlöning enligt begynnelselönen
i lönegraden Ex 22. Jag har icke funnit anledning till erinran mot kanslerns förslag
beträffande fördelning av kostnaderna för det erforderliga fyllnadsarvodet,
d. v. s. att staten skulle svara för 2/3 därav. Jag tillstyrker även, att klinikamanuenserna
i enlighet med kanslerns förslag tillerkännas rätt till semester,
lön under sjukledighet m. m. Kostnaderna för ersättning till vikarier synas
på sätt statskontoret framhållit böra fördelas mellan universitetet och landstinget
i samma proportion som övriga kostnader för klinikamanuenserna.
Jag utgår vid beräkningen av erforderliga medel till vikarier ifrån, att uppgörelse
på denna punkt skall kunna träffas mellan universitetet och landstinget.

Kanslern har beräknat kostnaderna för fyllnadsarvoden till i runt tal 15 000
kronor och kostnaderna för vikarier till i runt tal 12 000 kronor. Fyllnadsarvodena
böra bestridas från en under delstat I i avlöningsstaten uppförd, förslagsvis
betecknad delpost till »särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän»
. Denna delpost synes böra upptagas med ett belopp av 30 000 kronor.
Härvid har jag tagit hänsyn dels till att jag i det följande ämnar tillstyrka,
att medel anvisas för anställande av en klinikamanuens å medicinska klinikens
laboratorium och dels till mitt i det föregående berörda förslag, att klinikamanuenserna
under vissa förutsättningar skola kunna tillerkännas provisorisk
löneförstärkning. På universitetet belöpande kostnader för vikarier åt klinikamanuenserna
beräknar jag under hänvisning till vad jag i det föregående
anfört till i runt tal 8 000 kronor.

Jag har blivit övertygad om behovet av en klinikamanuens på medicinska
klinikens laboratorium och tillstyrker för ändamålet en höjning av den under
delstaten I uppförda arvodesposten med 3 000 kronor.

344

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Kanslern har vitsordat behovet av en förstärkning av universitetsbibliotekets
personal och i sådant hänseende hemställt om en höjning av anslagsmedlen
till anställande av icke-ordinarie arbetskrafter vid biblioteket med sammanlagt
16 000 kronor. Jag har icke funnit anledning till erinran häremot. Jag har
även blivit övertygad örn angelägenheten av att upphäva de år 1942 i besparingssyfte
meddelade men ännu icke effektuerade föreskrifterna om vakanssättning
vid första inträffande ledighet av en förste bibliotekariebefattning och
en amanuenstjänst.

För innevarande budgetår ha medel anvisats för inrättande av 7 nya tjänster
som tekniska biträden vid ifrågavarande universitet. Kanslern har tillstyrkt
inrättande av 5 nya dylika befattningar, samtliga inom medicinska fakulteten.
Med anledning härav erinrar jag, att utredning pågår genom medicinska högskolornas
organisationskommitté rörande de medicinska högskoleinstitutionernas
behov av bland annat teknisk biträdespersonal. Förslag i nämnda hänseende
torde vara att emotse inom en relativt nära framtid. Vid sådant förhållande
och då det mest trängande behovet torde ha tillgodosetts genom
fjolårets nyssnämnda beslut anser jag mig böra avvakta ställningstagandet till
det kommande kommittéförslaget innan jag kan tillstyrka anvisande av ytterligare
medel för ifrågavarande ändamål.

Kanslerns av statskontoret tillstyrkta förslag om inrättande av en vaktmästarbefattning
i lönegraden Eo 5 å medicinsk-kemiska och farmakologiska institutionerna,
anser jag mig böra biträda. Vad i ärendet anförts rörande en förstärkning
av arbetskrafterna å universitetets kansli har övertygat mig om att
behov föreligger av ytterligare en biträdesbefattning. Beträffande det nya biträdets
tjänsteställning ansluter jag mig såtillvida till statskontorets förslag att
jag förordar inrättande av en extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning.

Under åberopande av vad jag sålunda samt under avsnitten I och II i det
föregående anfört beräknar jag anslagsbehovet för nästa budgetår till avlöningar
vid Lunds universitet på följande sätt.

I. Professorer och lärare m. fl.

Posten 1 a. (lön och tjänstgöringspenningar åt ordinarie tjänstemän) bör
ökas dels med 30 000 kronor vid bifall till vad jag förordat rörande nya professurer
i fysik, geologi, entomologi och röntgendiagnostik, de två sistnämnda
i utbyte mot ordinarie befattningar i laboratorsgraden, dels ock med (4 X
X 9 000 =) 36 000 kronor vid bifall till mitt förslag örn inrättande av fyra
nya laboratorstjänster. Posten bör alltså uppföras med (851 000 -f- 30 000 -f+
36 000 =) 917 000 kronor. Härifrån skola avgå pensionsavdrag, nu beräknade
till 67 000 kronor och vid bifall till förslaget örn nya ordinarie befattningar
till 71 000 kronor, varför anslagsposten bör uppföras med ett nettobelopp
av (917 000 — 71 000 =) 846 000 kronor. Den till posten hörande
särskilda avlöningsstaten för professorer m. fl. bör undergå de förändringar,
som föranledas av vad jag förordat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 345

Posten 1 b. (ålderstillägg) synes böra uppföras med oförändrat belopp,
43 800 kronor.

Posten 1 c. (ersättningar till vikarierande akademiska lärare) torde i enlighet
med vad jag under kapitel II anfört böra höjas med 10 000 kronor till
20 000 kronor.

Posten 2 (arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit)
bör vid bifall till förslaget om inrättande av en ny professur i geologi i stället
för en biträdande lärarbefattning minskas med 11 600 kronor och vid bifall till
förslaget om förändring av två förste assistenttjänster till laboratorstjänster
med ytterligare 14 400 kronor eller med sammanlagt 26 000 kronor. Å andra
sidan bör posten ökas dels med (214 800 + 213 600 =) 428 400 kronor vid
bifall till vad jag i övrigt under kapitlen I och II förordat och dels med
(1 100 + 300 + 1 600 + 3 400 + 8 000 + 3 000 =) 17 400 kronor i enlighet
med vad jag under nu förevarande avsnitt anfört. I posten bör vidare inräknas
Lunds universitets andel i anslaget till ersättningar åt vissa assistenter och
amanuenser, d. v. s. i runt tal 275 000 kronor. Posten bör alltså uppföras med
(448 900 — 26 000 + 428 400 + 17 400 + 275 000 =) 1 143 700 kronor.

Under en post 3 (särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän) böra
avföras de i det föregående omförmälda fyllnadsarvodena åt klinikamanuenserna.
Av det förut anförda framgår, att jag beräknat kostnaderna härför till
30 000 kronor.

Delstaten I beräknar jag således till sammanlagt (846 000 +
+ 43 800 + 20 000 + 1 143 700 + 30 000 =) 2 083 500 kronor.

II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar
och inrättningar m. m.

Posten 1 (avlöningar till ordinarie tjänstemän), nu förslagsvis 296 000 kronor,
bör höjas med 21 000 kronor vid bifall till vad jag under kapitel I förordat
och alltså uppföras med 317 000 kronor.

Posten 2 (arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit),
nu 17 700 kronor, bör vid bifall till vad jag under kapitel I förordat minskas
med 5 700 kronor. Vid min anmälan av anslagsbehovet till avlöningar för
Uppsala universitet har jag emellertid ifrågasatt en höjning av »rektors honorarium»
från 2 400 kronor till 3 600 kronor och förklarat mig förutsätta, att
motsvarande uppräkning skulle ske även beträffande rektorshonorariet vid
Lunds universitet. Med hänsyn härtill torde ifrågavarande anslagspost för
nästa budgetår böra uppföras med (17 700 — 5 700 + 1 200 =) 13 200
kronor.

Posten 3 (avlöningar till arbetare vid botaniska trädgården) torde böra uppföras
med oförändrat belopp, 23 000 kronor.

Posten 4 (avlöningar till övrig icke-ordinarie personal), nu 116 400 kronor,
torde med anledning av vad jag under kapitel I i det föregående anförts böra
höjas med 28 000 kronor och vid bifall till vad jag förordat under förevarande

346

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

avsnitt med ytterligare i runt tal 21 000 kronor till (116 400 + 28 000 +
+ 21 000 =) 165 400 kronor.

Posten 5 (rörligt tillägg) synes böra höjas med 8 000 kronor till (54 161 +
+ 8 000 ==) 62 161 kronor.

Delstaten II beräknar jag således till (317 000 + 13 200 + 23 000 +
+ 165 400 + 62 161 =) 580 761 kronor.

Särskilda uppbördsmedel.

Beträffande denna inkomstpost, nu 5 761 kronor, ifrågasätter jag icke någon
förändring.

Förevarande avlöningsanslag bör alltså för nästa budgetår uppföras med
(2 083 500 + 580 761 — 5 761 =) 2 658 500 kronor, vilket — om hänsyn
tages även till universitetets andel i assistentanslaget — innebär en anslagshöjning
med 595 300 kronor. Av höjningen belöper ett belopp av i runt tal
298 000 kronor på naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag, 213 600
kronor på docentstipendier och återstoden på övriga förslag.

5. Reservationsanslaget till Lunds universitet: Materiel m. m.

Detta anslag har för innevarande budgetår höjts från 285 000 kronor till
375 000 kronor, d. v. s. med 90 000 kronor. Det har härvid förutsatts, att universitetets
reservfond skulle bidraga till de löpande utgifterna med 40 000
kronor. Anslagshöjningen jämte nämnda bidrag från reservfonden ha syftat
till att återföra anslaget till 1939 års realnivå.

Konsistoriet har nu hemställt om en anslagshöjning med minst 40 procent
eller med 150 000 kronor.

Kanslern, som tillstyrker en anslagshöjning med 75 000 kronor, anför:

Enligt det beräkningssätt, som legat till grund för medelsanvisningen för
innevarande budgetår, d. v. s. att 1939 års nivå skulle återställas, borde anslaget
ha fastställts till 415 000 kronor. Att för nästa budgetår, såsom skett
för det nu löpande, minska detta belopp med hänsyn till beräknade bidrag
från reservfonden synes ej kunna ifrågasättas. Reservfondens ställning har nämligen
på senaste tiden avsevärt försämrats. Enligt under hand från räntekammaren
lämnad uppgift utgjorde reservfondens behållning — om man gör avdrag
för beviljade men ej utbetalda anslag — den 30 juni 1944 cirka 15 000
kronor, under det att fonden samma dag 1945 icke hade någon disponibel behållning.
Det lärer därför icke bli möjligt för fonden att under kommande
budgetår lämna bidrag till institutionernas löpande utgifter. Tvärt om kan
det befaras, att fonden endast i mycket begränsad omfattning skall vara i stånd
att fylla sin egentliga uppgift att svara för »tillfälliga behov» och utgifter för
»på förhand ej bestämda ändamål». Under sådana omständigheter måste säkerligen
materielanslaget bestrida även en stor del av kostnaderna för tillgodoseende
av institutionernas »tillfälliga behov». Jag ser mig därför föranlåten
hemställa, att materielanslaget måtte höjas utöver förutnämnda belopp,
415 000 kronor, till förslagsvis 450 000 kronor.

Statskontoret anser i likhet med kanslern icke möjligt att för nästa budgetår
räkna med tillskott från reservfonden. Med hänsyn till att materielanslagets

Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

347

ställning förbättrats genom överförande av vissa personalutgifter till avlöningsanslaget
kan statskontoret icke tillstyrka anvisande av högre belopp för
nästa budgetår än 415 000 kronor.

I samband med min anmälan av naturvetenskapliga forskningskommitténs
förslag har jag för de naturvetenskapliga institutionernas vidkommande (geografiska
institutionen inbegripen) tillstyrkt en anslagshöjning med 220 000
kronor, varav 30 000 kronor för fältarbeten. Även för övriga anslagsändamål
synes en anslagshöjning befogad. Jag tillstyrker i sådant hänseende anvisande
av ytterligare 55 000 kronor. I likhet med kanslern och statskontoret anser jag
icke tillrådligt att räkna med, att reservfonden för nästa budgetår skall kunna
lämna något tillskott till de löpande utgifterna. Förevarande anslag synes alltså
för nästa budgetår böra uppföras med (375 000 + 220 000 -j- 55 000 =)
650 000 kronor, vilket innebär en höjning med 275 000 kronor.

6. Reservationsanslag till Lunds universitet: Engångsanslag för
vissa vetenskapliga institutioner.

Till nybyggnad för fysiologiska institutionen vid universitetet i Lund har
riksdagen anvisat investeringsanslag av 250 000 kronor å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1945/46 och av 600 000 kronor för budgetåret 1946/47.
Härigenom ha medel anvisats för täckande av de beräknade totalkostnaderna
för byggnadsföretaget, vilka, såsom av propositionen 1945: 334 framgår, beräknats
till 850 000 kronor.

Kanslern för rikets universitet har i skrivelse den 21 december 1945 hemställt
örn anvisande för nästa budgetår av ett anslag av 175 000 kronor till
inredning och utrustning av fysiologiska institutionens nybyggnad. Anslaget
är avsett att utgöra förra delen av ett till 380 000 kronor beräknat totalanslag
för nämnda ändamål. Kanslern åberopar till stöd för sin framställning en av
större akademiska konsistoriet samt medicinska fakulteten tillstyrkt framställning
från fysiologiska institutionens föreståndare, professorn G. Kahlson, vari
anförts i huvudsak följande.

Det synes ej osannolikt att arbetet med fysiologiska institutionens nybyggnad
kan taga sin början våren 1946. För inredning och utrustning av institutionen
måste härefter särskilt anslag anvisas. Efter verkställd utredning har jag
funnit att inredning och utrustning komma att draga en sammanlagd kostnad
av 380 000 kronor. Med hänsyn till att leverantörer för närvarande i många
fall ej kunna ange bindande priser måste denna summa betraktas som approximativ.
Det synes mig emellertid vara osannolikt att detta belopp skall behöva
väsentligen överskridas.

Den nuvarande institutionens utrustning är mycket bristfällig och ofullständig.
En stor del av den utrustning som numera erfordras inom en fysiologisk
institution saknas helt.

Det torde vara lämpligt att i år endast begära en första andel, förslagsvis
175 000 kronor, av den erforderliga totalsumman 380 000 kronor. Denna första

Departe mentschefen.

Departe mentschefen.

348 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

andel avser sådan inredning och utrustning som bör beställas snarast möjligt
d. v. s. huvudsakligen möbler och verkstadsutrustning. Den senare delen av
det erforderliga anslaget kommer att avse kostnaderna för instrument och
dylikt.

De kostnader som skola bestridas med det för nästa budgetår äskade anslaget
fördela sig på följande sätt:

Laboratorier........................................ kronor 95 905

Chefsrum .......................................... » 2 253

Övriga skrivrum..................................... » 10 058

Bibliotek ........................................... » 12160

Instrument- och snickarverkstad ...................... » 54 624

Summa kronor 175 000.

Byggnadsstyrelsen har tillstyrkt framställningen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgått, har till uppförande av nybyggnad
för fysiologiska institutionen i Lund anvisats sammanlagt 850 000
kronor, vilket belopp avsetts komma att täcka hela det för nybyggnaden beräknade
anslagsbehovet. Något anslag till inredning och utrustning av nybyggnaden
har hittills icke anvisats. Med hänsyn till de nu rådande långa
leveranstiderna torde emellertid så böra ske redan för nästa budgetår. De
totala utrustningskostnadema ha beräknats till 380 000 kronor, varav 175 000
kronor äskas för nästa budgetår. I likhet med byggnadsstyrelsen har jag intet
att erinra mot dessa kostnadsberäkningar och finner mig även böra godtaga
den föreslagna uppdelningen av medelsanvisningen på två budgetår. För nästa
budgetår synes sålunda ett belopp av 175 000 kronor böra anvisas.

I det föregående har jag vid anmälan av naturvetenskapliga forskningskommitténs
förslag tillstyrkt anvisande av vissa engångsanslag till naturvetenskapliga
institutioner vid Lunds universitet å tillhopa 102 000 kronor.

Nämnda två belopp å tillsammans (102 000 -f- 175 000 =) 277 000 kronor
torde böra anvisas såsom ett reservationsanslag under rubriken »Lunds
universitet: Engångsanslag för vissa vetenskapliga institutioner».

7. Förslagsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Avlöningar.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 836 900 kronor.
Såsom en tillfällig åtgärd för innevarande budgetår ha anslagsmedel för
vissa assistenter och amanuenser anvisats från ett särskilt anslag, varav institutets
andel utgör 101 400 kronor varför anslagsmedlen till avlöningar vid
institutet i realiteten uppgå till 938 300 kronor.

I skrivelse den 11 januari 1946 har kanslern för rikets universitet framlagt
anslagsäskanden för institutet för nästa budgetår. Häröver har statskontoret
avgivit utlåtande. Av handlingarna i ärendet inhämtas bland
annat följande.

349

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 873.

Förändring av en laboratorst j anst i bakteriolog!
till en professur i samma ämne. Vid institutet
finnes för närvarande en ordinarie laboratorstjänst i bakteriologi, vilken
för närvarande är vakant. Kanslern föreslår, att denna tjänst från och med
nästa budgetår förändras till en professur i bakteriologi. Kanslern anför:

Lärarkollegiet har under åberopande av en utförlig utredning hemställt,
att den för närvarande vakanta laboratorsbefattningen i bakteriologi vid
patologisk-anatomiska institutionen skulle ombildas till en professur i bakteriologi.
Redan tidigare har lärarkollegiet upprepade gånger väckt förslag
örn inrättande av en professur i bakteriologi (eventuellt benämnd professur
i bakteriologi, serologi och immunitetslära) vid institutet. Även 1933 års
universitetsberedning har i princip tillstyrkt inrättandet vid karolinska institutet
av en professorsbefattning i bakteriologi och serologi.

Plats för en blivande bakteriologisk institution har enligt lärarkollegiets
uppgift reserverats å Norrbackaområdet intill den patologiska institutionen.
Lärarkollegiet har tänkt sig, att den bakteriologiska institutionen
skulle fungera som karolinska sjukhusets bakteriologiska laboratorium. Till
dess särskild byggnad för institutionen i fråga bleve uppförd, skulle de lokaler
inom den patologiska institutionens byggnad, som för närvarande
vore upplåtna för undervisningen i bakteriologi, få disponeras som en
provisorisk bakteriologisk institution. Den personal, som skulle leda och
utföra de rutinmässiga undersökningarna för sjukhusets räkning, skulle
uppföras på sjukhusets stat. Professorn och de befattningshavare, som
huvudsakligen skulle tagas i anspråk för undervisning och forskning, skulle
avlönas från karolinska institutet. Dessutom skulle professorn såsom högste
ledare och i sista hand ansvarig för samtliga bakteriologiska undersökningar
erhålla ett särskilt arvode från sjukhuset.

Att en professur, omfattande bakteriologi, serologi och immunitetslära,
ej finnes vid karolinska institutet är kanske den mest kännbara luckan i
institutets lärarorganisation. Då enligt vad lärarkollegiet upplyst provisoriska
lokaler för en bakteriologisk institution kunna anordnas i patologiska
institutionens byggnad, synes hinder ej möta för att beslut örn professurens
inrättande fattas vid 1946 års riksdag. Professuren bör utom bakteriologi
i egentlig mening omfatta även serologi och immunitetslära. Det
torde dock ej vara nödvändigt att i benämningen på lärostolen ange
detta förhållande, blott det fastslås, att även serologien och immunitetsläran
ingå i professurens ämnesområde.

Jag hemställer, att den vakanta laboratorsbefattningen i bakteriologi vid
patologisk-anatomiska institutionen ombildas till en professur i bakteriologi
(omfattande även serologi och immunitetslära). Anslagsökningen blir
(12 000 — 9 000 =) 3 000 kronor.

Såsom en konsekvens av professurens inrättande erfordras ökning av
anslagen dels till biträdande personal, dels ock till materiel m. m. Härtill
återkommer jag i det följande.

Statskontoret har, under erinran att läkarutbildningssakkunniga berört
spörsmålet örn bakteriologiens ställning, ifrågasatt örn icke förslaget örn inrättande
av en professur i ämnet borde prövas i samband med nämnda
sakkunnigas betänkande.

350

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Professur i rättspsykiatri. Kanslern har tillstyrkt inrättande
av en dylik professur från och med nästa budgetår. Professuren skulle
vara förenad med överläkartjänsten vid sinnessjukavdelningen vid centralfängelset
å Långholmen, för närvarande placerad i lönegraden Eo 28 och
i propositionen 1946: 225 föreslagen placerad i lönegraden A 28. Kanslern
a nf öi Lärarkollegiet

har upprepat sin tidigare gjorda och av kanslern i princip
tillstyrkta framställning örn inrättande av en professur i rättspsykiatri, vars
innehavare tillika skulle vara chef för sinnessjukavdelningen å Långholmen.

Vid 1945 års riksdag har beslut fattats rörande omorganisation av det
rättspsykiatriska undersökningsväsendet att träda i kraft den 1 januari
1946. Sinnessjukläkaren vid sinnessjukavdelningen å Långholmen, som hittills
avlönats med arvode, har blivit extra ordinarie överläkare vid nämnda
avdelning med placering i lönegraden Eo 28.1 Frågan örn inrättande av
en professur i rättspsykiatri har, då den tidigare varit föremål för övervägande,
ansetts böra upptas till prövning först sedan nyssnämnda omorganisation
kommit till stånd. Numera föreligger således intet hinder för
frågans avgörande. Jag hemställer, att omförmälda professur inrättas från
och med ingången av budgetåret 1946/47.

Då professorn tillika skall vara innehavare av den i lönegraden Eo 281
placerade extra ordinarie överläkartjänsten vid sinnessjukavdelningen å
Långholmen, bör för befattningen — örn man vill förfara på samma sätt
som tidigare varit fallet i fråga om professuren i psykiatri — å karolinska
institutets stat endast upptagas visst arvode. För att professorn i rättspsykiatri
skall bli i avlöningshänseende ungefär likställd med professorn i
psykiatri, vilken utom professorslönen även uppbär ett överläkararvode
från karolinska sjukhuset å 1 500 kronor, synes arvodet å institutets stat
böra sättas till 3 500 kronor och upptagas som en särskild anslagspost.
Då professorn i rättsnsykiatri säkerligen icke blir i tillfälle att utöva någon
privatpraktik av större omfattning, har vid arvodets utmätande hänsyn
ansetts icke böra tagas till den hyresersättning, som utgår vid överläkarbefattningen
å Långholmen.

Inrättas en professur i rättspsykiatri, kan det nu utgående arvodet till en
lärare i ämnet å 4 300 kronor indras.

Rörande förfarandet vid tillsättning av de förenade tjänsterna, förordnande
av vikarie å desamma och befattningshavarens skyldigheter m. m.
torde Kungl. Majit böra utfärda särskilda bestämmelser. Förslag härtill
torde böra uppgöras av kanslern efter samråd med fångvårdsstyrelsen och
medicinalstyrelsen.

Statskontoret har anfört följande.

Behovet av förevarande professur undandrar sig statskontorets bedömande.
Ämbetsverket vill emellertid erinra örn sin i utlåtande den 4 oktober
1944 angående anslagsäskanden för karolinska institutet för budgetåret
1945/46 gjorda hänvisning till att läkarutbildningssakkunniga funnit erforderlig
elementär undervisning i rättspsykiatri lämpligen kunna meddelas
i anslutning till undervisningen i psykiatri och mycket väl meddelas
av den ordinarie ämnesläraren. Därest nämnda professur ändock anses böra

1 Sorn nämnts har riksdagen underställts förslag om ordinariesättning av ifrågavarande tjänst.

351

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

inrättas, bör enligt statskontorets mening sedvanlig professorsavlöning tillkomma
innehavaren jämte överläkararvode å 1 500 kronor från fångvårdsstaten.
Någon hyresersättning torde icke böra utgå. Däremot kan övervägas,
örn icke med hänsyn till arbetsfördelningen å den förenade tjänsten
viss del av professorslönen, förslagsvis hälften, bör gäldas från fångvårdsstaten
att tagas till uppbörd å institutets avlöningsanslag.

Personlig professur i neurofysiologi för R. A.
Granit. Lärarkollegiet har hemställt att en personlig professur i nämnda
ämne måtte från och med nästa budgetår inrättas åt föreståndaren för
karolinska institutets på donationsmedel grundade neurofysiologiska institution,
f. d. professorn i fysiologi vid Helsingfors universitet Ragnar Arthur
Granit. Till stöd härför har kollegiet anfört följande.

Är 1940 erhöll karolinska institutet av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse
ett anslag om 250 000 kronor, avsett att möjliggöra upprättandet
på 5 år av en forskningsprofessur och utrustning av ett laboratorium i
neurofysiologi. Detta arbetsområde har under de senaste tjugo åren avskilts
från fysiologien såsom en specialvetenskap, ägnad nervsystemets utforskande
med elektro-fysiologiska metoder, grundade på radioteknikens
utveckling. Elektroteknikens framsteg lia öppnat stora möjligheter för undersökning
av hjärna, ryggmärg och sinnesorgan, i vilkas verksamhet elektriska
processer spela en fundamental roll, och det har synts karolinska
institutet av utomordentlig betydelse att genom ett svenskt institut såväl
självständigt befrämja som följa med utvecklingen inom denna forskningsgren,
vars växande teoretiska betydelse även framhäves av tvenne nobelius,
1932 och 1944. Som praktiskt särskilt viktiga tillämpningar av denna
forskningsgren kunna nämnas encefalografien, som har stort värde för
diagnosticerandet av hjärnsjukdomar, samt myografien, som är oumbärlig
för diagnosen av diverse förlamningstillstånd.

Till föreståndare för den neurofysiologiska institution, som tack vare
Wallenbergsstiftelsens generösa medverkan kunde skapas, kallades den finlandssvenske
professorn i fysiologi vid Helsingfors universitet Ragnar
Granit, vilken mottog kallelsen och 1941 erhöll svenskt medborgarskap.

Granit tillförde för denna första 5-årsperiod institutionen ytterligare
anslag från Rockefellerstiftelsen såsom bidrag till apparatur och driftkostnader.
Under hans ledning har nu skapats en svensk neurofysiologisk
skola, tvenne docenter och ett antal yngre forskare lia utbildats på detta
område, och resultaten av deras arbete lia väckt uppmärksamhet utanför
landets gränser, styrkt bland annat därav, att Rockefellerstiftelsen för fem
år framåt, räknat från den 1 september 1944, beviljat honom ett nytt årligt
driftsanslag på 40 Odd kronor. Yttermera har Knut och Alice Wallenbergs
stiftelse bidragit med ett nytt 5-årsanslag på 2dd ddd kronor, räknat från
den 1 oktober 1945.

Dessa anslag äro bundna vid förutsättningen, att den neurofysiologiska
institutionen fortfarande skall ledas av Granit. Tor sin del har karolinska
institutet av Nobelmedel anslagit en engångssumma örn 508 Odd kronor
för nybyggnad, inredning och utrustning av en neurofysiologisk avdelning
inom det medicinska Nobelinstitutet under Granits ledning, avsedd att
uppföras på Norrbackaområdet i samband med Nobelinstitutets övriga avdelningar
samt karolinska institutets teoretiska institutioner.

352

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Karolinska institutet har icke möjlighet att av egna tillgängliga medel
tillförsäkra Granit fast plats med pension. Det är emellertid uppenbart,
att hans nuvarande anställningsförhållanden icke äro tillfredsställande, och
att risk därför finnes, att han kan se sig förhindrad att kvarstanna vid
institutet, om en fastare ställning kan bjudas honom på annat håll. Granit
har redan år 1940 erhållit en hedrande kallelse till en forskningsprofessur
med föreståndarskapet för Hovvelaboratoriet vid Harvarduniversitetet i
Cambridge, U. S. A., men han avböjde, sedan möjlighet skapats för fortsättande
av hans verksamhet vid karolinska institutet. Nya anbud komma
sannolikt ej att saknas, då normala förhållanden åter inträda. För karolinska
institutet är det ett betydelsefullt intresse, att Granit här kan få
tillfälle att under betryggande förhållanden fullfölja sin högt uppskattade
verksamhet, och att denna fråga snarast kan ordnas. Detta framstår särskilt
angeläget mot bakgrunden av institutets nämnda åtagande örn uppförandet
av en särskild neurofysiologisk avdelning vid det medicinska Nobelinstitutet.

Med hänsyn till arbetsområdets betydelse, Granits höga vetenskapliga
kompetens och de utomordentliga tjänster, han gjort svensk medicinsk
forskning genom sin verksamhet här och genom det ekonomiska stöd, han
kunnat uppbringa för detta ändamål, är angeläget, att en personlig professur
i neurofysiologi för Granit snarast inrättas vid karolinska institutet.

Kanslern har — under hänvisning till att professorn Granits avlöning
syntes säkrad för de närmaste åren — icke upptagit ifrågavarande äskande
bland sina petita för karolinska institutet.

Ändrad benämning å den för professsorn T. O.
Caspersson personliga professuren i medicinsk
cellforskning. Lärarkollegiet har hemställt, att professuren måtte
ben ämnas professur i »medicinsk cellforskning och genetik». Kanslern som
tillstyrker detta förslag anför:

Förslaget har motiverats med att den av Caspersson och hans medarbetare
bedrivna medicinska cellforskningen i första hand byggde på genetiska,
speciellt cytogenetiska primärobservationer, och att deras arbete
skulle i hög grad befruktas av effektivt samarbete med rent genetiska
institutioner, såväl de som äro botaniskt som de som äro zoologiskt inriktade.

Ifrågavarande professurs nuvarande benämning utgör givetvis intet hinder
för att arbetet vid den institution, vars föreståndare Caspersson är,
till stor del inriktas på genetisk grundforskning, men det kan å andra
sidan ur åtskilliga synpunkter — bland annat med hänsyn till det internationella
samarbetet — vara lämpligt att i professurens benämning ge uttryck
för nämnda förhållande. Jag tillstyrker därför lärarkollegiets förslag
till ändring av professurens benämning.

Anslag å 3 000 kronor för undervisning i kliniska
laborationsmetoder. Indragning av arvodesbefattningen
som extra klinisk laborator.
Kanslern anför i detta hänseende följande.

353

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

För närvarande finnes vid karolinska institutet en med arvode avlönad
extra klinisk laborator med tjänstgöringsskyldighet vid serafimerlasarettets
kliniska laboratorium. Arvodet utgör 8 600 kronor. Dessutom uppbär laboratorn
från sjukhuset ersättning för Wassermann-undersökningar med
5 000 kronor för år. Elektrokardiografiska med flera undersökningar utföras
av en särskild befattningshavare, avlönad av sjukhuset med ett årligt arvode
av 2 000 kronor. Lärarkollegiet, som ansett, att sjukhuset för de
kliniska laboratorieundersökningarna hade behov av 3 på sjukhusets stat
uppförda laboratorer, har hos direktionen för karolinska sjukhuset anhållit,
att direktionen ville i sina petita till 1946 års riksdag uppta förslag
örn inrättande av 3 ordinarie kliniska laboratorsbefattningar i lönegraden
A 30 vid serafimerlasarettet. Inrättades dessa 3 laboratorsbefattningar, erfordrades
enligt lärarkollegiet å institutets stat endast ett anslag till ersättning
åt laboratorerna för undervisning i kliniska laborationsmetoder. Detta
anslag syntes i likhet med motsvarande anslag till de 3 laboratorerna vid
karolinska sjukhuset kunna sättas till 3 000 kronor.

Under förutsättning att de 3 av lärarkollegiet föreslagna laboratorsbefattningarna
inrättas vid serafimerlasarettet, tillstyrker jag lärarkollegiets
hemställan om ett anslag för undervisning i kliniska laborationsmetoder å
3 000 kronor. Anslaget till arvode åt den extra kliniske laboratorn å 8 600
kronor kan under nämnda förutsättning indragas. Anslagsminskningen å
institutets stat blir (8 600 — 3 000 =) 5 600 kronor.

Statskontoret anför:

Direktionen för karolinska sjukhuset har i sina petita för budgetåret
1946/47 föreslagit inrättande vid serafimerlasarettet av tre ordinarie laboratorsbefattningar
i 30 lönegraden. Som ersättning åt dessa för undervisning
i kliniska laborationsmetoder föreslås särskild ersättning med sammanlagt
3 000 kronor. Därest förslaget till en reglering av tjänsterna skulle
vinna bifall, vilket statskontoret i sitt utlåtande den 31 oktober 1945
över direktionens petita bestämt avstyrkt, måste statskontoret hävda, att
med tjänsterna bör förenas undervisningsskyldighet vid institutet, samt att
således särskild ersättning härför icke bör utgå.

Biträdande lärare i hygien. Lärarkollegiet har gjort framställning
örn anvisande av 6 000 kronor åt en biträdande lärare i hälsovårdslära
samt till stöd härför anfört bland annat följande.

Enligt nuvarande undervisningsplan ger professorn i hälsovårdslära årligen
tre kurser i hygien till medicine licentiatexamen; en kurs på höstterminen
och två kurser på vårterminen. Kurserna omfatta vardera två månader
med fyra dubbelföreläsningar varje vecka, varav en kan utbytas
mot demonstration. Diirtill har professorn skyldighet att hålla slutförhör
med samtliga kursdeltagare. I betänkande angående läkarutbildningen, avgivet
år 1941, upptager undervisningen i hygien samma utrymme som för
närvarande, och den huvudsakliga planeringen har även skett enligt de
linjer, enligt vilka den nu drives. Man kan sålunda vänta sig, att under
visningen i hygien även i fortsättningen kommer att få i stort sett samma
utsträckning, och att undervisningsskyldigheten för vederbörande lärare
blir i stort sett densamma.

Enligt stadgarna för karolinska institutet har professor vid institutet

Bihang till riksdagens -protokoll lDItfi. 1 sami. Nr 273. 23

354

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

som regel skyldighet att utan särskild ersättning hålla offentlig föreläsning
i sin vetenskap en timme fyra dagar i veckan. Viss lindring i denna skyldighet
kan därtill beviljas. "Den sammanlagda föreläsningsskyldigheten blir
enligt dessa bestämmelser omkring 130 timmar årligen. Professorn i hygien
har däremot mellan 190 och 200 timmars ärlig undervisningsskyldighet.
Härtill kommer, att antalet slutförhör i hygien blir relativt stort. Undervisningen
i detta ämne är nämligen i stor utsträckning koncentrerad till
Stockholm, varest tre kurser givas årligen, medan i Lund och Uppsala endast
en kurs gives varje år. Följden härav är, att ett icke obetydligt antal
uppsaliensare och lundensare erhålla sin hygienundervisning i Stockholm.

Professorn i hygien har sålunda en vida större föreläsningsskyldighet än
övriga professorer och har därtill ett stort antal slutförhör årligen.

Härtill kommer, att nied professuren är förenad skyldigheten att vara
föreståndare vid statens institut för folkhälsans allmänhygieniska avdelning.
Det arbete, som härigenom lagts på professorn, har under senaste
tiden ökats avsevärt; ett stort antal undersökningar och utredningar av
allmänhygienisk natur begäras från alla delar av landet; härtill kommer
en vidlyftig undervisningsverksamhet.

Professorn åligger det att leda, övervaka och deltaga i detta arbete, varvid
i synnerhet ärenden, som äro av större betydelse eller av mer komplicerad
art böra handläggas av honom. För närvarande har detta ordnats på
följande vis. Under föredragningar, som ske en gång i veckan, fördelar professorn
ärendena mellan sig själv, laborator och assistenter för vidare bearbetning.
Ärendena diskuteras sedan under dessa föredragningar, och
svaren få sin slutgiltiga utformning. Handläggning av större ärenden fordra
därtill inspektionsresor. Detta gäller i synnerhet de stora och komplicerade
ärendena, som professorn själv måste åtaga sig att handlägga. Arbetet på
allmänhygieniska avdelningen ger sålunda professorn avsevärda uppgifter.

Under arbetet med dessa olika allmänhygieniska uppgifter uppdyka
icke sällan problem av vetenskapligt intresse, vilka böra bearbetas.

Redan den avsevärda föreläsningsskyldigheten, som vida överstiger övriga
professorers motiverar väl anställning av biträdande lärare, som skulle
kunna övertaga en betydande del av den mer elementära undervisningen
i hygien till medicine licentiatexamen. Om professorn skulle få samma föreläsningsskyldighet
som övriga professorer eller omkring 130 timmar, skulle
den biträdande läraren behöva undervisa 60 å 65 timmar eller ungefär en
hygienkurs.

Härtill kommer emellertid, att den snabba utvecklingen på allmänhygienens
och socialhygienens område med säkerhet kommer att medföra en
högst avsevärd ökning av antalet ärenden och utredningar på allmänhvgieniska
avdelningen. Vidare kommer omorganisationen av undervisningen för
ämbetsläkare, tjänsteläkare och hälsovårdsinspektörer att fordra avsevärt
arbete. Härtill kommer så forskningsundervisningen av enskilda vetenskapsmän.
Antalet vetenskapliga problem, som böra mer ingående bearbetas
växer också snabbt. Allt detta tillsammantaget motiverar en ytterligare
avlastning för professorns del av den mer elementära hygieniska undervisningen,
och det torde därför icke vara orimligt begära att biträdande lärare
anställas i så stor utsträckning att professorns undervisningsskyldighet till
medicine licentiatexamen reduceras till 100 timmar årligen. Under dessa
förutsättningar skulle omkring 90 timmar årligen anförtros åt biträdande
läraren.

355

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Kanslern har, under åberopande av den utav lärarkollegiet anförda motiveringen
och med framhållande särskilt av de mycket arbetskrävande uppgifter,
som åligga professorn i hälsovårdslära i hans egenskap av avdelningsföreståndare
vid statens institut för folkhälsan, tillstyrkt, att anslag beviljas
för anställande av en biträdande lärare i hygien. Arvodet syntes
lämpligen böra sättas till samma belopp som arvodet till de biträdande
lärarna i oftalmiatrik samt i öron-, näs- och halssjukdomar eller 5 400 kronor.
Närmare bestämmelser angående tillsättningen av den biträdande
läraren och angående dennes skyldigheter borde meddelas av kanslern.

Statskontoret, som avstyrkt ifrågavarande förslag, anför:

Den nuvarande professorn i hälsovårdslära åtnjuter de löneförmåner,
som äro förenade med professuren (14 860 kronor) jämte ett arvode å
2 000 kronor i egenskap av avdelningsföreståndare vid statens institut för
folkhälsan. Därjämte har han genom universitetskanslerns beslut den 15
maj 1945 erhållit tillstånd att med professuren till och med den 30 juni
1948 förena befattningen som förtroendeläkare vid Telefon A.B. L. M.
Ericsson. Denna bisyssla beräknas taga i anspråk en arbetstid av omkring
6 timmar per vecka med en ersättning av 10 000 kronor för år. Då sålunda
den kombinerade tjänstgöringen vid karolinska institutet och institutet
för folkhälsan lämnar tid över att uppehålla ifrågavarande bisyssla, lärer
tillräckliga skäl icke föreligga att biträda kanslerns förslag.

Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänst em
ä n. Denna delpost är för närvarande uppförd med 33 600 kronor. Kandern
hemställer örn en anslagshöjning med 600 kronor och anför till stöd härför
följande.

Vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt äro för närvarande anställda

2 amanuenser, en klinisk och en poliklinisk, med arvoden å respektive

3 000 kronor, på institutets stat och 2 400 kronor, därav 1 200 kronor på
institutets stat och 1 200 kronor från Stockholms stad, jämte efter vissa
normer från ifrågavarande anslagspost utgående fyllnadsarvoden från institutet.
Dessutom åtnjuter en var av dessa befattningshavare från sjukhuset
förmånen av fri kost, uppskattad till ett värde av 600 kronor per år,
poliklinikamanuensen även ett särskilt arvode å 2 500 kronor. Lärarkollegiet
har upplyst, att styrelsen för vårdanstalten meddelat, att styrelsen
från och med budgetåret 1946/47 ej längre önskade tillhandahålla nämnda
båda befattningshavare nyssnämnda förmåner. Med anledning av detta
styrelsens uttalande har lärarkollegiet anhållit, att ifrågavarande amanuensers
fyllnadsarvoden måtte höjas med respektive 600 kronor och 3 100 kronor.
Såsom framgår av lärarkollegiets skrivelse, har lärarkollegiet genom
en år 1892 ingången överenskommelse med vårdanstaltens styrelse åtagit
sig att svara för den kliniske amanuensens avlöning, under det att för
poliklinikens del något liknande avtal icke synes föreligga. Vid sådant förhållande
anser jag mig, i avbidan på närmare utredning rörande institutets
skyldigheter beträffande avlönande av den polikliniske amanuensen, endast
i så måtto kunna tillstyrka lärarkollegiets framställning, att jag hemställer,
att den under rubriken »Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän»
upptagna anslagsposten å 33 600 kronor höjes med 600 kronor för att

356 Kungl. Marits ''proposition nr 273.

bereda medel till höjning av klinikamanuensens fyllnadsarvode med motsvarande
belopp.

Statskontoret tillstyrker kanslerns förslag.

Förstärkning av bibliotekspersonalen. Denna utgöres
för närvarande av en deltidsanställd bibliotekarie (arvode 3 600 kronor),
ett kanslibiträde (A 7), en vaktmästare (Eo7), ett arbetsbiträde (filosofie
magister) i lönegraden Ex 17, ett extra biträde (filosofie magister) i lönegraden
Ex 7 samt ytterligare ett tillfälligt anställt biträde (filosofie magister).

Kanslern föreslår följande personalstat:

1 bibliotekarie (chef), arvode 3 600 kronor (= nu),

2 amanuenser, Eo 18,

2 » , Eo 16,

1 kanslibiträde A 7 (= nu),

1 expeditionsvakt A 7 (nu Eo 7),

1 » Eo 6, tillika bokbindare,

extra och tillfällig arbetskraft, 7 000 kronor,
tillfälligt anslag för flyttning, 2 000 kronor.

Till stöd för sitt förslag anför kanslern följande.

Under budgetåret 1946/47 (sannolikt under hösten 1946) torde institutets
bibliotek komma att inflytta i nya lokaler i den under uppförande
varande administrationsbyggnaden å Norrbackaområdet. I samband härmed
blir det nödvändigt att i avsevärd grad förstärka bibliotekets personalorganisation.
Det definitiva ordnandet av denna organisation synes böra
anstå, till dess den nuvarande, örn bibliotekets utveckling högt förtjänte,
med arvode avlönade bibliotekarien lämnar sin befattning, då det säkerligen
kommer att visa sig påkallat att för bibliotekets chef inrätta en ordinarie
tjänst.

Det förslag, som jag här efteråt kommer att framlägga, har således en
provisorisk karaktär, varav följer, att de för vetenskapligt utbildad personal
avsedda befattningarna icke böra vara av ordinarie natur.

Vid planläggandet av den nya organisationen synes man böra beakta,
bland annat, följande omständigheter. Biblioteket är av betydande storlek,
ungefär lika stort som riksdagsbiblioteket och sannolikt i vissa avseenden
mera svårskött än detta. En del siffror, som möjliggöra en jämförelse med
andra vetenskapliga specialbibliotek, lämnas i en vid handlingarna fogad
tablå. Biblioteket måste i viss utsträckning hållas öppet även under eftermiddagarna,
enär en betydande del av de medicinare, som anlita biblioteket,
av sin tjänstgöring är förhindrad att besöka detta på förmiddagarna.
Själva flyttningen av biblioteket till de nya lokalerna och uppordnandet
därstädes, säkerligen i förening med betydande omgrupperingar, kommer
att kräva ett avsevärt mått av arbete. Härtill kommer det extra expeditionsarbete,
som icke kan undgås, så länge någon av de teoretiska institutionerna
är kvar i sina gamla lokaler vid Hantverkargatan. Sedan biblioteket,
som är det mest betydande medicinska biblioteket i landet, blivit
fullt uppordnat i sina nya lokaler, kommer det med säkerhet att anlitas i
betydligt större utsträckning än för närvarande. Härför borgar icke minst
den stegring av det medicinska forskningsarbetet, som ägt rum på de

357

Kungl. Marits proposition nr 273.

senare åren och vilket givit till resultat ett stort antal doktorsavhandlingar,
en stegring, som kan väntas tilltaga på grund av de betydande anslag
av statsmedel, vilka nyligen ställts till den medicinska forskningens
förfogande.

I likhet med lärarkollegiet håller jag före, att efter flyttningen till de nya
lokalerna för bibliotekets behöriga skötsel — utom chefen — erfordras 4
amanuenser, därav 2 för expeditionen och 2 för den inre tjänsten. Av
dessa böra 2 amanuenser vara placerade i lönegraden Eo 18 (förste amanuenser)
och 2 i Eo 16. Vidare torde behövas 1 kanslibiträde i A 7 (finnes
redan), 1 förste expeditionsvakt i A 7 (i stället för den nuvarande vaktmästaren
i Eo 7) samt 1 expeditionsvakt i Eo 6 (kunnig i bokbinderiarbete).
Härtill komma så extra och tillfälliga arbetskrafter av olika slag. Till jämförelse
må erinras örn att den vetenskapligt utbildade personalen vid riksdagsbiblioteket
utgöres av 1 överbibliotekarie, 1 förste bibliotekarie, 2
andre bibliotekarier och 2 amanuenser.

Ordinarie-posten bör höjas med 3 500 kronor, avseende ordinariesättning
av den nuvarande vaktmästartjänsten. Icke-ordinarie posten bör å
ena sidan minskas med 3 300 kronor, avseende nyssnämnda tjänst, å andra
sidan höjas med 24 500 kronor, avseende amanuenspersonalen och en vaktmästare
i Eo 6. För extra och tillfällig arbetskraft torde böra beräknas
7 000 kronor. För extra personal i samband med bibliotekets flyttning och
dess uppordnande i de nya lokalerna synes böra anvisas ett särskilt anslag
å 2 000 kronor. Då vid den av kanslern jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
verkställda fördelningen av anslagsposten till »Avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal» för avlöning åt extra befattningshavare och tillfälliga
biträden vid institutets bibliotek under budgetåret 1945/46 anvisats
10 300 kronor, innebär vad jag här ovan föreslagit således en höjning av
denna anslagspost med (24 500 -j- 7 000 -f- 2 000 — 3 300 — 10 300 —) i
runt tal 19 900 kronor.

Jag förutsätter, att såsom kompetensvillkor för erhållande av amanuensbefattning
uppställes, att sökanden avlagt filosofie kandidat- eller filosofie
magisterexamen.

Av de föreslagna 4 amanuensbefattningarna torde en tjänst i Eo 18 och
en i Eo 16 böra tillsättas vid budgetårets ingång och de båda övriga i så
god tid före bibliotekets överflyttning till administrationsbyggnaden å
Norrbackaområdet att befattningshavarna kunna biträda vid böckernas
nedpackning samt delta i förarbetena för deras uppställande i de nya lokalerna.
Föreskrift bör lämnas, att sistnämnda två tjänster få tillsättas först
sedan kanslern lämnat sitt medgivande härtill.

Statskontoret, som tillstyrker förslaget örn ordinariesättning av vaktmästartjänsten,
förordar i stället för kanslerns förslag i övrigt en höjning
av icke-ordinarieposten med 12 000 kronor. Ämbetsverket anför:

Föreliggande utredning giver ej säkra hållpunkter för bedömande av
personalförhållandena vid institutets bibliotek. De uppgifter, som statskontoret
under hand inhämtat beträffande bibliotekets nuvarande personalorganisation,
giva emellertid vid handen, att detta är i behov av en
icke oväsentlig personalförstärkning. Den föreliggande utredningen lämnar
dock icke tillräckliga hållpunkter för ett definitivt ställningstagande. Lärarkollegiet
vid karolinska institutet torde därför böra anbefallas att i petita

358

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

för budgetåret 1947/48 inkomma med en närmare utredning beträffande
bibliotekets personalorganisation. I avvaktan härpå föreslår statskontoret,
att institutets anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
av ovan nämnd anledning uppräknas med 12 000 kronor, varvid förutsättes,
att härigenom utrymme skall beredas institutet att avlöna minst två
amanuenser. Beträffande lönegradsplacering och kompetensvillkor torde
böra tillämpas de principer, som gälla för amanuenspersonalen vid övriga
statliga bibliotek (jämför statsliggaren sid. 465). Inom ramen för medelsanvisningen
lärer få ankomma på universitetskanslern att besluta om personalorganisationen
i övrigt. Mot förslaget att överföra vaktmästarbefattningen
i Eo 7 å ordinarie stat har statskontoret icke något att erinra.

Biträdes- och vaktmästarpersonal å institutioner
och kliniker. Kanslern har gjort framställning örn inrättande av följande
extra ordinarie befattningar vid institutioner och kliniker: 1 teknisk
biträdesbefattning och 1 institutionsvaktmästarbefattning, båda i Eo 7,
vid institutionen för medicinsk cellforskning, 1 teknisk biträdesbefattning
och 1 institutionsvaktmästarbefattning, båda i Eo 7, vid bakteriologiska
institutionen samt 11 tekniska biträdesbefattningar, samtliga i Eo 7, vid
klinikerna. Anslagsökningen på grund av inrättandet av dessa biträdesoeh
vaktmästarbefattningar skulle bli (3 300 -f- 3 300 -f- 3 300 -f- 3 300 +
-f- 36 300 ==) 49 500 kronor jämte rörligt tillägg. Kanslern anför:

Lärarkollegiet har gjort framställning om inrättande av ett antal ordinarie
tjänster av teknisk karaktär — delvis tillhörande de nya kategorier av befattningshavare,
som föreslagits av naturvetenskapliga forskningskommittén
— vid fysiologiska, institutionen, djur- och operationsavdelningen samt institutionen
för medicinsk cellforskning. De flesta av dessa framställningar
synas böra vila i avbidan på resultatet av den utredning, som äger rum
genom de medicinska högskolornas organisationskommitté. Då under alla
förhållanden cellforskningsinstitutionen torde lia behov av ett tekniskt
biträde av nuvarande typ och en institutionsvaktmästare, anser jag mig
emellertid böra hemställa, att anslag beviljas för inrättande av dessa båda
befattningar, dock att befattningarna böra erhålla naturen av extra ordinarie.
Vad beträffar djurskötaren, som för närvarande avlönas från en i institutets
materielanslag ingående post »Djur- och operationsavdelningen» å 3 500
kronor, synes arvodet vid befattningen — om så anses nödigt förhöjt med
skäligt belopp — fortfarande tills vidare böra utgå från nämnda anslagspost.

Vid var och en av institutets teoretiska institutioner med undantag av
dels de radiopatologiska och radiofysiska institutionerna, dels ock anatomiska
institutionen, där en preparator är anställd, finnes ett tekniskt biträde
i lönegraden A 7. Däremot finnas dylika biträden endast vid 4 av klinikerna,
nämligen klinikerna för öron-, näs- och halssjukdomar, nervkliniken,
obstetriska kliniken å allmänna barnbördshuset samt ortopediska kliniken.
Vid ögonkliniken har nyligen inrättats en teknisk biträdesbefattning i lönegraden
Eo 7 med halvtidstjänstgöring. Lärarkollegiet har nu hemställt, att
ordinarie tekniska biträdesbefattningar skulle inrättas vid 1) medicinska kliniken
å karolinska sjukhuset, 2) pediatriska kliniken å Norrtulls sjukhus,
3) pediatriska kliniken vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka
barn, 4) kirurgiska kliniken å karolinska sjukhuset, 5) kirurgiska kliniken å

359

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

serafimerlasarettet, 6) kvinnokliniken a karolinska sjukhuset, 7) dermatovenereologiska
kliniken, 8) psykiatriska kliniken, 9) röntgendiagnostikavdelningen
å karolinska sjukhuset, 10) röntgenavdelningen å serafimerlasarettet
och 11) radio terapeutiska kliniken å karolinska sjukhuset. I likhet med
lärarkollegiet håller jag före, att varje professor bör kunna förfoga över
minst 1 tekniskt biträde med huvudsaklig uppgift att biträda vid undervisning
och forskning. Jag biträder därför lärarkollegiets framställning örn inrättande
av förut omförmälda 11 tekniska biträdesbefattningar. Tjänsterna
torde dock tills vidare böra vara av extra ordinarie natur.

Lärarkollegiets begäran om anställande av ytterligare 1 tekniskt biträde
vid en var av patologisk-anatomiska och hygieniska institutionerna kan jag
för närvarande ej förorda. Man synes, då fråga är om inrättande av mer än
en teknisk biträdesbefattning vid en institution, som icke består av 2 eller
flera självständiga avdelningar, böra avvakta det förslag till utbyggande av
personalorganisationen vid de medicinska läroanstalterna, som kan väntas
från de medicinska högskolornas organisationskommitté.

Om en professur i bakteriologi kommer att inrättas vid institutet, bör
enligt lärarkollegiets förslag vid den bakteriologiska institutionen anställas
1 förste vaktmästare och 1 kanslibiträde, båda befattningshavarna placerade
i lönegraden A 7. För egen del hemställer jag under samma förutsättning,
att vid nämnda institution anställas 1 institutionsvaktmästare och 1 tekniskt
biträde med placering i Eo 7.

Statskontoret har icke framställt erinran mot inrättandet av en tjänst
som tekniskt biträde och en vaktmästarbefattning vid vardera av cellforskningsinstitutionen
och den bakteriologiska institutionen, därest en professur
i bakteriologi inrättas. Förslaget om inrättande av teknisk biträdesbefattning
vid elva kliniker ansåge statskontoret vara en organisationsfråga av
gemensamt intresse för institutet och universiteten i Uppsala och Lund, vilken
icke borde lösas isolerat för institutets del utan upptagas till övervägande
i ett större sammanhang. Härvid syntes icke kunna lämnas obeaktade de
förhållanden, under vilka klinikchefernas privatpraktik utövades.

Upp flyttning av en maskinist av 3:e klass (A 8)
till maskinist av 1 : a klass (A 1 0). Lärarkollegiet har hemställt
om förändring av ifrågavarande tjänst till en befattning i lönegraden
A 12 som förste reparatör, tillika materialförvaltare. Kollegiet anför:

Vid institutet finnes en befattning som maskinist av 3:e klass i lönegraden
A 8. Innehavaren av denna befattning, H. Eliasson, har nu hemställt örn
uppflyttning av befattningen till maskinisttjänst av l:a klass i lönegraden
A 10.

Uppförandet av institutets nya byggnader å Norrbacka bär nu påbörjats.
Maskinisten Eliasson har fått i uppdrag att under arbetets gång göra sig
underrättad om framdragandet av olika slag av ledningar med flera tekniska
anordningar. Tillsynen av alla dessa anordningar inom institutets område
kommer att bli både vidlyftig och krävande. Det har därför ansetts nödvändigt,
att Eliasson redan från början får siitta sig in i hithörande detaljer.
Lärarkollegiet har nämligen tänkt sig, att Eliasson skulle få sig anförtrott
att svara för skötseln av uppvärmningssystein, elektriska och andra dylika

360

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

anläggningar. Erinras må, att den första byggnaden (för administration och
bibliotek), väntas bli färdig under 1946. Det synes därför vara lämpligt
att nu upptaga frågan örn förändring av den nuvarande maskinistbefattningen.

Institutets kamrerare har framhållit såsom önskvärt, om befattningshavaren
jämväl kunde anförtros att fungera som materialförvaltare med central
redovisning och kontroll av institutets inventariebestånd. Lärarkollegiet
biträder kamrerarens förslag härutinnan och förordar i likhet med honom,
att maskinistbefattningen utbytes mot en befattning som förste reparatör,
tillika materialförvaltare, i lönegraden A 12.

Kanslern har föreslagit, att ifrågavarande tjänst uppflyttas till maskinistbefattning
av lia klass i lönegraden A 10.

Statskontoret har avstyrkt förslaget; frågan om förändring av tjänsten
syntes enligt statskontoret böra anstå i avvaktan på förflyttningen till
Norrbackaområdet.

Förstärkning av arbetskrafterna på kansliet
och kamrerarexpeditionen. Arbetskrafterna å kansliet utgöras
— förutom av den arvodesavlönade sekreteraren — av en kansliskrivare
i lönegraden All och ett kanslibiträde i lönegraden A 7 samt en expeditionsvakt
i lönegraden A 5. Sistnämnda befattning är dock vakant så länge en å
övergångsstat i lönegraden A 7 uppförd vaktmästare kvarstår i tjänst. Å
kamrerarexpeditionen finnes — förutom kamreraren i lönegraden A 24 —
ett kanslibiträde i lönegraden Eo 7.

Lärarkollegiet har hemställt örn anvisande av 5 700 kronor till förstärkning
av arbetskrafterna och till stöd härför anfört i huvudsak följande.

A kansliet, som ombesörjer det löpande administrativa arbetet inom institutet,
har arbetsbördan undan för undan ökats beroende bland annat på den
successiva utvidgningen institutets verksamhet genomgått, sålunda växer
professurernas och tjänstemännens antal ständigt, därmed också en mängd
med dylika befattningar förenade administrativa bestyr. Vidare kan nämnas,
att de av lärarkollegiet, de olika nämnderna och rektor handlagda ärendena
vuxit med ungefär 30 procent från 1936 till 1944. Dessutom har
kansliet att besvara en mängd förfrågningar från institutets olika befattningshavare
och elever, från andra läroanstalter och myndigheter. Den nuvarande
personaluppsättningen å kansliet har funnits sedan 1925. Personalen
har tidvis haft svårt att bemästra den växande arbetsbördan och övertidsarbete
måste därför stora delar av läsåret förekomma tämligen regelbundet.
Trots detta har vid arbetsanhopning till exempel i sammanhang med
kollegiesammanträdena de nödvändiga arbetsuppgifterna endast med största
svårighet kunnat fullgöras med påföljd att mindre angelägna fått anstå.
Med hänsyn till den begränsade tillgången på medel har det varit möjligt
att blott i undantagsfall anlita tillfälliga arbetskrafter. Redan med hänsyn
härtill är erforderligt att kunna temporärt förstärka arbetskrafterna. Étt
årligt belopp av 1 500 kronor torde vara till fyllest. Utflyttningen på Norrbacka
torde komma att medföra ytterligare stegring av arbetsbördan genom
den ökning av de olika institutionernas personal och den ansvällning över

361

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 273.

huvud av institutets verksamhet, som därav lärer följa. I vad mån kansliets
arbetskrafter i anledning härav behöva ökas med en tredje befattningshavare
i biträdesgrad undandrager sig för närvarande bedömande.

Jämväl å kamrer ar expeditionen har behov av ytterligare arbetskraft allt
mer gjort sig gällande de senaste åren på grund av ständigt växande arbetsbörda.
Tillkomsten av nya institutioner har medfört ökade anslag såväl till
avlöningar som till materiel. För den under budgetåret 1940/41 med medel
från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse samt Rockefeller foundation upprättade
neurofysiologiska institutionen har under senast förflutna budgetår
utbetalts till avlöningar och omkostnader omkring 75 000 kronor. Enligt
beslut av 1945 års riksdag har skett en höjning av institutets materielanslag
med 59 000 kronor. För inrättandet av lokaler för genetisk cellforskning
vid det medicinska Nobelinstitutets avdelning för cellforskning, för inredning
och utrustning av nämnda lokaler ävensom för beräknade driftkostnader
under tre år har Knut och Alice Wallenbergs stiftelse till institutet
överlämnat ett belopp å 336 000 kronor. Stiftelsen har ock anvisat 60 000
kronor för utrustning av ett forskningslaboratorium vid kvinnokliniken å
karolinska sjukhuset. Från dessa anslag skola utbetalningar ske från kamrerarexpeditionen.

Bokföringen av tandläkarinstitutets inkomster och utgifter, upprättandet
av dess huvudbok samt uträkning och utbetalning av dess avlöningar verkställes
vid kamrerarexpeditionen. Att omfattningen av detta arbete undergått
en betydlig ökning under innevarande budgetår belyses av att anslaget
till avlöningar, som budgetåret 1943/44 utgjorde 253 000 kronor, under innevarande
budgetår uppgår till 430 000 kronor.

Förvaltningen av de s. k. gemensamma fondernas kapital har på grund av
kapitalets tillväxt under senaste tioårsperiod med över en miljon kronor
ökat i ej ringa mån. Tillsammans med stiftelsen »Therese och Johan Anderssons
minne» uppgår enligt senaste bokslut hela det av institutet förvaltade
fondkapitalet till i runt tal 12 000 000 kronor.

Utflyttningen till det nya institutet kommer givetvis även för kamrerarexpeditionen
att betyda ytterligare ökade arbetsuppgifter, och behovet av
en ytterligare arbetskraft kommer därför att bliva än mera påtagligt än det
för närvarande är.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter är erforderligt, att medel anvisas
för anlitande av tillfällig biträdeshjälp vid kamrerarexpeditionen. För
ändamålet erfordras 1 800 kronor.

I sammanhang med att den nya administrationsbyggnaden å Norrbacka
tages i bruk — vilket kan förväntas ske under år 1946 — uppkommer fråga
örn anställande av ett expeditionsvaktsbiträde å kansliet och kamrerarexpeditionen.

Vaktmästaren å kansliet, som jämväl biträder kamrerarexpeditionen, har
till uppgift att ombesörja ett flertal för institutets administrativa apparat
betydelsefulla uppgifter. Sålunda har han att besöka kollegiets medlemmar
med cirkulationsärenden inom kollegiet och institutets olika nämnder, att
för kamreraren besöka olika bankinrättningar, varvid han omhänderhar
mycket betydande belopp, avhämta och till befordran avlämna all värdepost
ävensom expediera den utgående posten från kansliet och kamrerarexpeditionen,
däri inbegripet jämväl skrivandet av adresser å kuvert och
förandet av postbok, lian mottager all till institutet ankommande post och
distribuerar denna till de olika mottagarna. Å kansliet ombesörjer han

362

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

duplicering av handlingar, vilket är mycket tidsödande, då praktiskt taget alla
handlingar av någon betydelse före sammanträdena i avskrift tillställas ledamöterna.
Därjämte förekommer i betydande utsträckning budskickning till
rektor och sekreteraren för underskrifter och dylikt samt till universitetskanslersexpeditionen.
Han har slutligen att ombesörja vakthållningen vid
de i regel till kvällarna förlagda sammanträdena med lärarkollegiet, institutets
olika nämnder och andra delegationer å kollegiesalen. För befattningshavaren
finnes ingen bestämd arbetstid; han tages i anspråk för tjänstegöromål
från tidigt på morgonen till sena kvällen.

Redan nu har han oaktat administrationslokalernas belägenhet mitt i
Stockholm ofta svårt medhinna sina löpande arbetsuppgifter. När den nya
administrationsbyggnaden å Norrbacka tagits i bruk kommer förhållandena
att väsentligen försämras. Avstånden till banker och andra institutioner,
som han har att i tjänsten besöka, bliva avsevärt längre och hans frånvaro
från kansliet och kamrerarexpeditionen kommer att i motsvarande grad förlängas.
Det blir därför nödvändigt att anställa en ytterligare arbetskraft för
att biträda honom. I avbidan på närmare erfarenhet rörande förhållandenas
utveckling synes lämpligt att försöksvis anställa ett expeditionsvaktsbiträde
av springpojkstyp. Härför torde erfordras ett arvode av omkring 200 kronor
i månaden eller 2 400 kronor för helt budgetår.

För nu omförmälda tre ändamål erfordras (1 500 + 1 800 -|- 2 400 =)
5 700 kronor.

Kanslern tillstyrker lärarkollegiets förslag, vilket icke heller föranlett erinran
från statskontorets sida.

Sedermera har lärarkollegiet hemställt, att kanslibiträdestjänsten (Eo 7)
å kamrerarexpeditionen måtte utbytas mot en kassörsbefattning (All).
Kollegiet anför:

Den fortgående ökningen av arbetsbördan sammanhänger med den ständigt
fortgående utvidgningen av institutets verksamhet, nya befattningar
av olika slag hava under senaste år tillkommit i betydande omfattning, innevarande
är hava tillkommit stora anslag för medicinsk forskning, fondförvaltningen
ökar genom nya donationer på betydande belopp o. s. v. Inrättandet
av den ifrågasatta kassörsbefattningen skulle möjliggöra att från kamreraren,
som nu i första hand bär ansvaret för institutets ekonomiska förvaltning,
skulle kunna avlyftas en del ärenden av mera rutinmässig karaktär,
varigenom en mera rationell arbetsfördelning skulle äga rum. Från institutets
sida har eftersträvats att till ifrågavarande för institutets verksamhet
så betydelsefulla tjänster — ej minst med hänsyn till att lärarkollegiets och
förvaltningsnämndens ledamöter ej besitta någon kameral sakkunskap —
förvärva endast fullgoda krafter. Erfarenheten hittills har tyvärr givit vid
handen, att den nuvarande biträdesbefattningens innehavare på grund av sin
duglighet erhållit anbud om förmånligare anställningar på andra håll och
att befattningen nu har sin tredje innehavare, sedan den år 1942 erhöll sin
nuvarande karaktär. Att dessa ombyten äro till synnerligt men för arbetets
behöriga gång är uppenbart. Genom den föreslagna omorganisationen skulle
tjänsten te sig lockande och nyssnämnda olägenheter undvikas. Ett ytterligare
skäl för omändringen är att härigenom behovet av vikarier för kamreraren
vid semestrar och annan ledighet skulle kunna tillgodoses. Hittills

363

Kungl. Majis proposition nr 273.

lia vid ledigheter för kamreraren vikarier kunnat anskaffas endast genom
stort tillmötesgående från riksräkenskapsverkets sida.

Riksräkenskapsverket har i ett till kanslern avgivet yttrande funnit det
välmotiverat, att befattningen placerades i 11 lönegraden under benämningen
kassör. Enär för närvarande ovisshet rådde rörande det framtida ordnandet
av tandläkarinstitutets ekonomiska förvaltning syntes befattningen emellertid
böra uppföras på extra ordinarie stat. Riksräkenskapsverket ifrågasatte
även, huruvida icke viss del av kassörens lön borde kunna bestridas
av fondmedel.

Lärarkollegiet har med anledning av vad riksräkenskapsverket yttrat anfört
bland annat följande.

Kollegiet vill framhålla, att enligt dess mening anledning ej föreligger
att sammankoppla kassörsbefattningens placering i lönehänseende med frågan
om den ekonomiska förvaltningen vid tandläkarinstitutet. Den av kollegiet
begärda förändringen är nämligen erforderlig även med bortseende av
de bestyr, som kamrerarexpeditionens befattningshavare hava med denna
förvaltning. Samtliga uppgifter, som i ärendet lämnats, avse allenast karolinska
institutets egna angelägenheter, ej tandläkarinstitutets.

Riksräkenskapsverket har vidare ifrågasatt, att kostnaderna för ett genomförande
av ifrågavarande förslag skulle bestridas av fondmedel. Den
ojämförligt största av de vid institutet förvaltade fonderna, stiftelsen Therese
och Johan Anderssons minne, bestrider kostnaderna för arvode till en å
kamrerarexpeditionen anställd amanuens. Dennes arvode utgör för närvarande
2 400 kronor för år. Av stiftelsens medel har kamreraren sedan åtskilliga
år åtnjutit ett särskilt arvode av 1 800 kronor. I betraktande av att
amanuensen biträder jämväl med det löpande arbetet å kamrerarexpeditionen
och bland annat för tjänstematriklarna synes ytterligare anslag från
stiftelsen till förvaltningskostnader ej rimligen kunna komma i fråga. Från
övriga fonder vid institutet utgår icke några ersättningar för förvaltningskostnader.
Lärarkollegiet är av den principiella inställningen, att donationsmedel,
som genom enskildas offervillighet lämnats till en högskola för att
användas för den studerande ungdomens understödjande eller vetenskapens
förkovran, ej bör användas för bekostande av den förstärkning av högskolans
administrativa apparat, som till äventyrs kan föranledas av medlens
förvaltning.

Kanslern har förordat bifall till lärarkollegiets ifrågavarande förslag.

Rörligt tillägg. Kanslern beräknar, att denna anslagspost vid
bifall till kanslerns förslag bör höjas med i runt tal 11 000 kronor.

Såsom kanslern framhållit, torde en av de mest kännbara bristerna i vår
största medicinska högskolas lärarorganisation vara, att det för kännedomen
örn sjukdomarnas natur grundläggande ämnet bakteriologi icke är företrätt
av en professur. Frågan om inrättande av en professur i detta iimne har
länge varit aktuell. Redan i början av 1930-talet gjorde karolinska institutet
sin första framställning örn cn professur i ämnet, en framställning som sedermera
vid flera tillfällen upprepats, utan att likväl hittills ha lett till åtgär -

Departe mentschefen.

364

Kungl. Majus proposition nr 273.

eler. Vidare ha såväl 1933 års universitetsberedning som läkarutbildningssakkunniga
fäst uppmärksamheten på, att bakteriologiundervisningen icke
inom läkarutbildningen intar den ställning, som ämnets stora betydelse för
den praktiska medicinen borde göra självskriven. Jag har för egen del funnit,
att frågans lösning nu icke längre bör uppskjutas, utan förordar, att den
föreslagna professuren kommer till stånd från och med nästa budgetår. Den
sedan 1939 vakanta laboratorstjänsten i ämnet bör samtidigt indragas.

Riksdagen har nyligen fattat beslut örn en genomgripande omorganisation
av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet. Härvid har bland annat
beslutits, att sinnessjukavdelningen vid centralfängelset å Långholmen skall
förestås av en överläkare i lönegraden Eo 28. I särskild proposition till innevarande
års riksdag har föreslagits, att denna befattning med bibehållen
placering i 28 lönegraden skall överföras på ordinarie stat. Vid planerandet
av den sålunda beslutade omorganisationen har avsikten varit, att nyssnämnda
överläkarbefattning skulle vara förenad med en professur i rättspsykiatri
vid karolinska institutet. Inrättandet av nämnda professur synes
nu böra beslutas. På sätt kanslern anfört torde professuren på institutets
stat böra uppföras allenast som en arvodesbefattning såsom tidigare varit
fallet med professuren i psykiatri, vars innehavare tillika var överläkare
vid psykiatriska sjukhuset i Stockholm. Innehavaren av professuren bör
icke i sin egenskap av professor vara underkastad bestämmelserna i allmänna
tjänste- och familjepensionsreglementena. Arvodet torde i enlighet
med kanslerns förslag böra fastställas till 3 500 kronor. Samtidigt bör det
nuvarande arvodet å 4 300 kronor till en lärare i rättspsykiatri indragas.

Med stöd av frikostiga donationer har det blivit möjligt för karolinska institutet
att upprätta en särskild neurofysiologisk institution, som redan
medhunnit att göra internationellt uppmärksammade insatser inom den
medicinska vetenskapen. Såsom föreståndare för institutionen har institutet
lyckats förvärva en av förgrundsgestalterna inom ifrågavarande forskningsområde,
professorn R. A. Granit. Institutets framställning om inrättande av
en personlig professur i neurofysiologi åt Granit har icke av kanslern upptagits
bland anslagsäskandena för nästa budgetår med hänsyn till att Granits
avlöning för den närmaste tiden syntes säkrad genom nyssnämnda donationer.
Jag har likväl nu ansett mig böra upptaga institutets framställning till
övervägande. Det synes mig nämligen angeläget att bereda föreståndaren för
ifrågavarande institution en tryggad anställningsform, som medför pensionsrätt
för honom och hans familj. Granit är född år 1900 och har för att
kunna mottaga kallelsen från karolinska institutet nödgats frånträda en pensionsberättigande
anställning i ett av våra grannländer. Det har även synts
mig skäligt att staten på detta sätt bidrager till bestridande av kostnaderna
för ifrågavarande, för vårt land betydelsefulla institution, för vars uppehållande
av enskilda medel tillskjutits närmare en miljon kronor och därutöver
av Nobelmedel anslagits mera än 550 000 kronor. Jag är därför beredd att

Kungl. May.ts proposition nr 873. 365

förorda att för Granit från och med nästa budgetår upprättas en personlig
professur i neurofysiologi.

Mot förslaget om ändrad benämning å professorn Casperssons personliga
professur synes icke finnas anledning till erinran, varför jag tillstyrker detsamma.

I det följande anmäler jag direktionens för karolinska sjukhuset förslag om
inrättande av tre laboratorsbefattningar på serafimerlasarettets stat. Under
hänvisning till vad jag därvid anför tillstyrker jag, att det på karolinska institutets
stat uppförda laboratorsarvodet å 8 600 kronor indrages samt att
i stället anvisas 3 000 kronor för undervisning i kliniska laborationsmetoder.
Med anledning av vad statskontoret anfört vill jag framhålla, att enligt
min mening innehavarna av ifrågavarande laboratorsbefattningar visserligen
böra vara pliktiga att åtaga sig erforderliga undervisningsuppgifter,
men att jag finner skäligt att härför visst arvode må utgå, särskilt som jag
icke för laboratorerna ifrågasätter högre löneställning än i 28 lönegraden.

Med hänsyn till vad i ärendet anförts har jag ansett oundgängligt, att
medel anvisas för anställande av en biträdande lärare i hygien och har icke
funnit anledning till erinran mot att arvodet fastställes till 5 400 kronor.

Mot den av kanslern föreslagna höjningen med 600 kronor av anslagsmedlen
till särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän har jag i likhet
med statskontoret icke funnit anledning till erinran. Posten torde härutöver
böra höjas med 12 000 kronor med hänsyn till vad jag i det föregående anfört
rörande provisorisk löneförstärkning åt viss läkarpersonal och således
uppföras med (33 600 + 600 -j- 12 000 =) 46 200 kronor.

Institutets bibliotek är redan nu i behov av en väsentlig personalförstärkning.
Behovet av en fastare personalorganisation kommer givetvis att än
mera framträda, sedan institutet under nästa budgetår inflyttat i de under
byggnad varande nya lokalerna å Norrbacka-området. I likhet med kanslern
håller jag emellertid före, att frågan om personalorganisationen tills
vidare bör få en provisorisk lösning. För närvarande äro vid biblioteket anställda
tre biträden med akademisk utbildning och med arbetsuppgifter
motsvarande dem som vid jämförliga bibliotek anförtros bibliotekarier och
amanuenspersonal. Med hänsyn härtill finner jag kanslerns förslag örn anvisande
av medel till fyra amanuenser från och med nästa budgetår icke tilltaget
i överkant. Uå licentiatexamen eller motsvarande utbildning icke kräves
för amanuenspersonalen anser jag mig icke böra för närvarande ifrågasätta
tillämpande av de regler för sådan personals befordringsgång, som gälla
vid de s. k. lärda verken. I stället förordar jag, att medel beräknas för anställande
av 4 amanuenser för bibliotekets skötsel. Jag förutsätter, att vederbörande,
innan extra ordinarie anställning beredes honom eller henne, genomgått
viss tids provtjänstgöring, förslagsvis under ett är, och därvid avlönas
såsom extra tjänsteman i högst lönegraden Ex 15. Därefter bör extra ordinarie
anställning kunna erhållas i lönegraden Eo 16 samt efter ytterligare viss
tid, förslagsvis två år, i högst lönegraden Eo 18. Nu anställd personal bör

366

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

kunna erhålla den jämkning i nu antydda befordringsgång, som prövas skälig.
Jag har icke funnit anledning till erinran mot kanslerns förslag i övrigt
och förordar alltså, att expeditionsvakttj ansten i Eo 7 ordinariesättes, att
medel anvisas för anställande av en vaktmästare-bokbindare i lönegraden
Eo6, samt att 9 000 kronor anvisas för tillfälligt anställd personal, varav
2 000 kronor såsom engångsanslag i samband med flyttningen.

Jag biträder i likhet med statskontoret kanslerns förslag om inrättande
vid vardera av cellforskningsinstitutionen och bakteriologiska institutionen
av en befattning i Eo 7 som tekniskt biträde och en vaktmästartjänst i samma
lönegrad. Däremot anser jag mig böra avvakta resultatet av den utredning,
som för närvarande bedrives av de medicinska högskolornas organisationskommitté,
innan jag tar ställning till förslaget om inrättande av i ärendet
omförmälda 11 tjänster som tekniska biträden. Även förslaget om förändring
av den nuvarande maskinistbefattningen i lönegraden A 8 synes böra
upptagas till prövning i samband med nämnda utredning.

I likhet med riksräkenskapsverket finner jag skäl tala för att den nuvarande
extra ordinarie kanslibiträdesbefattningen å institutets kamrerarkontor
utbytes mot en kassörsbefattning i 11 lönegraden. Befattningen torde
böra tills vidare upptagas på extra ordinarie stat. I likhet med kanslern och
statskontoret biträder jag förslaget om anvisande av 5 700 kronor under
icke-ordinarieposten till förstärkning av arbetskrafterna å kamrerarkontoret
och kansliet.

Institutets avlöningsanslag beräknar jag på följande sätt.

Delstaten I. Professorer och lärare m. fl.

Posten 1 a (avlöningar till ordinarie tjänstemän) bör vid bifall till förslaget
om utbyte av en laboratorsbefattning i bakteriologi mot en professur
i samma ämne höjas med 3 000 kronor till (324 700 -f- 3 000 =) 327 700
kronor.

Posten 1 b (ålderstillägg) bör uppföras med oförändrat belopp, 16 000
kronor.

Posten 1 c (ersättningar till vikarierande akademiska lärare) bör vid bifall
till vad jag under kapitel II förordat höjas med 5 000 kronor till 10 000
kronor.

Under en post 2, benämnd »arvode till professor i rättspsykiatri» bör uppföras
förutnämnda belopp av 3 500 kronor med anmärkning, att professorn
tillika är överläkare vid sinnessjukavdelningen vid centralfängelset å Långholmen.

Anslagsposten till avlöning åt tjänstemän på indragning sstat, nu 36 300
kronor, bör höjas med ett belopp av 12 100 kronor, motsvarande den med
pensionsavdrag minskade avlöningen till professorn R. A. Granit, för vilken
jag förordat inrättande av en personlig professur. Posten bör alltså uppföras
med 48 400 kronor.

367

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Arvodesposten, nu 206 300 kronor, bör höjas dels med institutets andel i
förutnämnda assistentanslag, d. v. s. med 101 400 kronor och dels med
6 000 kronor vid bifall till vad jag under kapitel II förordat beträffande
docentstipendiernas storlek. Vad jag under förevarande rubrik förordat föranleder
å andra sidan en minskning med 4 500 kronor, varför posten bör
uppföras med (206 300 + 101 400 + 6 000 — 4 500 =) 309 200 kronor.

Anslagsposten till särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän bör
i enlighet med vad jag anfört uppföras med Jj6 200 kronor.

Delstaten I bör i enlighet härmed uppföras med (327 700 +
+ 16 000 + 10 000 + 3 500 + 48 400 + 309 200 + 46 200 =) 761 000
kronor.

Delstaten 11. Vissa tjänstemän vid institutet och dess
institutioner m. m.

Posten 1 (ordinarieposten) bör höjas med 3 500 kronor, avseende ordinariesättning
av vaktmästarbefattningen vid biblioteket, och således uppföras
med 127 300 kronor.

Posten 2 (arvoden) är för närvarande uppförd med 11 200 kronor. Av anslagsmedlen
disponeras dock endast 9 500 kronor, varför en minskning är
möjlig. Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört förordar jag
dock att ur posten utgående »rektors honorarium» uppräknas med 900 kronor.
Posten bör således uppföras med (9 500 + 900 =) 10 400 kronor.

Posten 3 (icke-ordinarieposten), nu 58 200 kronor, bör vid bifall till vad
jag i det föregående anfört höjas med inalles i runt tal 39 500 kronor till
97 700 kronor. I det följande vid min anmälan av frågan om anvisande av
medel till utrustning för anatomiska och histologiska institutionerna tillstyrker
jag vidare anvisande av 5 400 kronor till anställande av en instrumentmakare
vid nämnda institutioners instrumentverkstad. Då nämnda belopp
torde böra belasta förevarande anslagspost, bör denna således höjas med
ytterligare 5 400 kronor till (97 700 5 400 =) 103 100 kronor.

Posten 4 (rörligt tillägg) synes vid bifall till vad jag förordat böra höjas
med 5 800 kronor till 27 600 kronor.

Delstaten II torde sålunda böra uppföras med (127 300 + 10 400 +
+ 103 100 + 27 600 =) 268 400 kronor.

Avlöningsanslaget i dess helhet bör således uppföras med (761 000 +
-f- 268 400 =) 1 029 400 kronor, vilket, om hänsyn tages till institutets andel
i assistent- och amanuensanslaget, innebär en anslagshöjning med 91 100
kronor.

368

Kungl. Majlis proposition nr £73.

8. Förslagsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska
institutet: Omkostnader.

Detta anslag är för närvarande uppfört med 60 000 kronor, fördelade så -

lunda:

Utgifter: sjukvård m. m., förslagsvis................ kronor 500

bränsle, lyse och vatten, förslagsvis........ » 61 500

Summa kronor 62 000

Särskilda uppbördsmedel: .................. kronor 2 000

Nettoutgift kronor 60 000.

Lärarkollegiet har anhållit, att kostnaderna för bränsle, lyse och vatten
vid karolinska institutets på 3 avdelningar — för biokemi (tillkommen 1937),
för neurofysiologi och för medicinsk cellforskning (tillkomna 1945) — uppdelade
medicinska Nobelinstitut måtte få bestridas från här ifrågavarande
anslag. Nämnda 3 avdelningar äro nu inrymda i karolinska institutets byggnader
vid Hantverkargatan, och kostnaderna för bränsle, lyse och vatten
ha enligt uppgift från institutets kamrerarkontor bestritts från institutets
omkostnadsanslag.

Föreståndarna för ifrågavarande 3 avdelningar — professorerna H. Theorell
(biokemiska avdelningen), R. Granit (neuro-fysiologiska avdelningen)
och T. Caspersson (cellforskningsavdelningen) beräkna kostnaderna på föl -

jande sätt:

Elektrisk energi ..................................... kronor 6 000

Värmeledningsanläggningen med nuvarande bränslepris. .. . » 20 000

Vatten- och gasförbrukning............................ » 11 000

Summa kronor 37 000.

Lärarkollegiet har förklarat sig anse, att merkostnaderna för nästa budgetår
kunna beräknas till 30 000 kronor, varvid kollegiet utgått från att den
planerade nybyggnaden skulle kunna tagas i bruk omkring den 1 september
1946.

Kollegiet anför:

Avdelningsföreståndarnas framställning är i hög grad behjärtansvärd. Avkastningen
å de Nobelmedel, varö ver institutet kan förfoga, har genom penningvärdets
fall och räntans sänkning undan för undan nedgått och räcker
ej till att bestrida ifrågavarande kostnader. Lärarkollegiets beslut om upprättande
av särskilda avdelningar för neurofysiologi och medicinsk cellforskning
ha tillkommit i syfte att därigenom kunna använda Nobelmedel för
anskaffande av lokaler och utrustning för professorerna Granits och Caspersson
verksamhet. Med hänsyn till de uppoffringar lärarkollegiet gjort
och den höga kvaliteten av den forskning, som de tre avdelningsföreståndarna
och deras medhjälpare prestera, anser lärarkollegiet det vara en bjudande
plikt för statsverket att träda hjälpande emellan och påtaga sig de
utgifter, som avses i avdelningsföreståndarnas framställning. Lärarkollegiet
vill alltså livligt understödja densamma.

369

Kungl. Maj:ts proposition nr H73.

Kanslern, som tillstyrker lärarkollegiets förslag, lämnar till en början följande
redogörelse för uppkomsten av ifrågavarande tre avdelningar av medicinska
Nobelinstitutet.

Genom beslut den 30 oktober 1936 fastställde Kungl. Majit stadgar för
karolinska institutets medicinska Nobelinstitut, upprättat i överensstämmelse
med 11 och 12 § § i Nobelstiftelsens grundstadgar. I de sålunda fastställda
stadgarna föreskrevs, bland annat, att Nobelinstitutets verksamhet
skulle bedrivas på särskilda avdelningar för olika grenar av fysiologien och
medicinen, att för avdelningarna skulle uppföras eller förhyras erforderliga
byggnader, att Nobelinstitutet skulle stå under överinseende av kanslern för
rikets universitet, att avdelningarna skulle upprättas genom beslut av lärarkollegiet,
att lärarkollegiet skulle äga besluta angående institutets utgiftsstat,
samt att lärarkollegiet skulle äga att till avdelningsföreståndare vid
Nobelinstitutet utse inländsk eller utländsk vetenskapsman. Tillika förordnades,
att lärarkollegiets beslut i de tre sist omförmälda fallen skulle underställas
universitetskanslern för prövning och stadfästelse.

Enligt 13 § i Nobelstiftelsens grundstadgar skola omkostnaderna för den
medicinska prisgruppens Nobelinstitut bestridas med medel från den s. k.
besparingsfonden.

Den 12 juli 1940 medgav Kungl. Majit, att, under förutsättning att statsverket
därigenom icke åsamkades några kostnader, en neurofysiologisk
forskningsinstitution finge inrättas och tills vidare till och med utgången av
september 1945 upprätthållas vid karolinska institutet, samt att åt nämnda
institution finge upplåtas vissa angivna lokaler i en av fastigheterna vid
Hantverkargatan. Tillika fastställde Kungl. Majit stadgar för den neurofysiologiska
institutionen vid karolinska institutet. Den ekonomiska grundvalen
för nämnda institution utgjordes av en donation till institutet den 14
juni 1940 av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. I den skrivelse, vari karolinska
institutets lärarkollegium gjorde framställning om medgivande för
institutet att inrätta ifrågavarande forskningsinstitution, meddelade lärarkollegiet,
att Wallenbergska stiftelsen, sedan fråga uppkommit örn inrättande
vid institutet av en neurofysiologisk forskningsinstitution under föreståndarskap
av professorn i fysiologi vid Helsingfors universitet R. Granit, ställt
till institutets förfogande för ifrågavarande ändamål anslag till forskningsinstitutionens
drift under 5 är å tillhopa 200 000 kronor. Lärarkollegiet förklarade
vidare, att lärarkollegiet förutsatte, att hyra för lokalerna ej skulle
behöva erläggas, men att av donationsmedlen skulle utgå ersättning för värme,
gas, ljus och vatten m. lii. för institutionen, och att statsverket överhuvud
ej skulle drabbas av några kostnader i anledning av institutionens
inrättande och drift vare sig nu eller framdeles.

Sedermera har Wallenbergska stiftelsen enligt meddelande till karolinska
institutet av den 28 augusti 1944 utläst sig att under en tidrymd av 5 år,
räknat från den 1 oktober 1945, med 40 000 kronor årligen delta i driftkostnaderna
för neurofysiologiska institutionen, under förutsättning av att
The Rockefeller Foundation under ifrågavarande femårsperiod ställde samma
belopp till institutionens förfogande och att karolinska institutet ansvarade
för eventuellt överskjutande kostnader. Någon förlängning av den med
utgången av september 1945 utlupna tiden för det av Kungl. Majit lämnade
medgivandet att upprätthålla ifrågavarande institution har dock ännu ej
blivit beviljad.

Hiliana litt riksdagens protokoll 19^6. 1 sami. Nr 278.

21

370

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Genom beslut av 1944 års riksdag beviljades medel för inrättande vid karolinska
institutet av en personlig professur i medicinsk cellforskning för
docenten vid institutet T. O. Caspersson.

I skrivelse till kanslern för rikets universitet den 23 mars 1944 meddelade
karolinska institutets lärarkollegium, att kollegiet beslutit att å det för
uppförande av institutets teoretiska institutioner upplåtna Norrbackaområdet
uppföra ett medicinskt Nobelinstitut, omfattande tre likvärdiga avdelningar,
en för biokemi, en för neurofysiologi och en för medicinsk cellforskning,
samt att erforderliga medel för byggnadens uppförande oell för
utrustning av densamma skulle utgå ur den av Nobelstiftelsen förvaltade
medicinska prisgruppens organisationsfond. Tillika hemställde lärarkollegiet
om kanslerns medverkan till att erforderlig tomtmark å Norrbackaområdet
måtte med nyttjanderätt tills vidare avgiftsfritt upplåtas till ett medicinskt
Nobelinstitut, omfattande förutnämnda tre avdelningar. Med överlämnande
av denna lärarkollegiets framställning till Kungl. Maj:ts prövning
hemställde kanslern, att Kungl. Majit ville vidta åtgärder i det av lärarkollegiet
angivna syftet.

Uppförandet av byggnaderna för det medicinska Nobelinstitutet har ännu
icke påbörjats, men byggnaden beräknas bli i behov av uppvärmning
under senare delen av nästkommande budgetår.

Vidare har karolinska institutets lärarkollegium i skrivelse till kanslern
den 22 mars 1945 meddelat, att lärarkollegiet beslutit, dels att vid det medicinska
Nobelinstitutet upprätta två nya avdelningar, den ena för neurofysiologi
och den andra för medicinsk cellforskning, dels ock att till föreståndare
för dessa avdelningar utse professorn Granit, respektive professorn
Caspersson, allt under förutsättning att lärarkollegiet härigenom icke påtoge
sig andra ekonomiska förpliktelser än en engångsutgift av högst 500 000
kronor för nybyggnad, inredning och utrustning av vardera avdelningen
samt årliga föreståndararvoden till Granit och Caspersson, varom beslut
kunde komma att fattas. Detta lärarkollegiets beslut fastställdes av kanslern
den 6 april 1945.

Det anförda visade, framhåller kanslern, att två av det medicinska Nobelinstitutets
avdelningar icke vore några Nobelinstitutioner i egentlig mening.
Den avdelning, som förestodes av professorn Caspersson, vore en karolinska
institutets institution och således en statlig inrättning. Professorn Granits
avdelning hade inrättats med stöd av och underhölls genom donationsmedel,
som utginge under viss tid. Ingendera av dessa institutioner erhölle något
bidrag till driftkostnader av Nobelmedel. Deras enda förbindelse med Nobelstiftelsen
bestode däri, att de för ifrågavarande institutioner erforderliga
blivande lokalerna jämte deras inredning och utrustning komme att bekostas
med medel fran den av Nobelstiftelsen förvaltade medicinska prisgruppens
organisationsfond, samt att Granit och Caspersson tillerkänts föreståndararvoden
av Nobelmedel. I själva verket torde enda anledningen till att dessa
båda institutioner förklarats utgöra avdelningar av det medicinska Nobelinstitutet
vara den, att härigenom en rent formell grund skapades för att inrymma
dem i en med Nobelmedel uppförd byggnad. Den biokemiska avdelningen,
vilken förestodes av professorn H. Theorell, vore däremot en Nobelinstitution
i egentlig mening, där samtliga kostnader bestredes med Nobel -

Kungl. Maj:ts proposition nr -273. 371

medel. Den hade intet direkt organisatoriskt samband med karolinska institutet.

Kanslern yttrar vidare:

Samtliga avdelningar av det medicinska Nobelinstitutet äro forskningsinstitutioner
av stor betydelse för det vetenskapliga arbetet vid karolinska
institutet liksom för den medicinska forskningen i landet över huvud taget,
och de ha i denna sin egenskap kommit i åtnjutande av högst betydande
anslag från Rockefeller-stiftelsen. Med hänsyn härtill och i betraktande
av att karolinska institutet på grund av upplåtelsen av de med inredning
och utrustning försedda lokalerna för cellforskningsinstitutionen icke behöver
vidkännas några utgifter för anskaffande av dylika lokaler, synes skäligt,
att kostnaderna för bränsle, lyse och vatten i fråga örn hela den av medicinska
Nobelinstitutet disponerade byggnaden å Norrbackaområdet få bestridas
från karolinska institutets omkostnadsanslag.

En ökad belastning av anslagsposten till bränsle etc. orsakas även därav,
att institutets administrationsbyggnad beräknas bli färdig under förra delen
av nästkommande budgetår.

Lärarkollegiet har förklarat, att ökningen av anslagsbelastningen i fråga
örn bränsleposten kunde beräknas till omkring 30 000 kronor. Då övriga
poster icke ansetts böra bli föremål för ändring, bör omkostnadsanslaget
följaktligen beräknas till (60 000 + 30 000 =) 90 000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Majit ville låta bero vid det förhållandet, att
kostnaderna för bränsle, lyse och vatten vid de biokemiska och neurofysiologiska
institutionerna bestritts med karolinska institutets medel.

Statskontoret, som tillstyrker framställningen, såvitt angår cellforskningsavdelningens
kostnader, avstyrker i övrigt bifall till kanslerns förslag.
Ämbetsverket anför:

Den föreliggande framställningen giver vid handen, att vid det medicinska
Nobelinstitutet finnas tre avdelningar, nämligen en för biokemi, en
för neurofysiologi och en för cellforskning. Kostnaderna för dessa avdelningar
bestridas på olika sätt. För den förstnämnda avdelningen skola
enligt 13 § i Nobelstiftelsens grundstadgar omkostnaderna gäldas från den
s. k. besparingsfonden. Den ekonomiska grundvalen för avdelningen för
neurofysiologi utgöres av donationsmedel, och Kungl. Majit förutsatte, då
medgivande den 12 juli 1940 lämnades till avdelningens inrättande, att
statsverket icke skulle åsamkas några kostnader för institutionen. Avdelningen
för cellforskning åter tillkom genom 1944 års riksdags beslut om
inrättande av en personlig professur i ämnet för dåvarande docenten vid
karolinska institutet T. O. Caspersson. För denna avdelning har 1945 års
riksdag beviljat 10 000 kronor till materiel.

Av handlingarna framgår vidare, att det enligt de av Kungl. Majit fastställda
stadgarna för Nobelinstitutet åligger lärarkollegiet vid karolinska
institutet att besluta angående Nobelinstitutets utgiftsstat samt att lärarkollegiet
i sin skrivelse med hemställan örn inrättandet av den neurofysiologiska
avdelningen uttryckligen förklarade, att av donationsmedel skulle
utgå ersättning för värme, gas, ljus och vatten m. m. och att statsverket
icke vare sig då eller framdeles skulle drabbas av kostnader för avdelningens
inrättande eller drift.

Departe mentschefen.

372 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

I betraktande av vad sålunda förekommit måste statskontoret finna synnerligen
anmärkningsvärt, att kostnaderna för bränsle, lyse och vatten för
avdelningarna för biokemi och neurofysiologi likväl bestritts från karolinska
institutets omkostnadsanslag. Med hänsyn till föreliggande omständigheter
och då frågan om avdelningarnas inrättande icke underställts riksdagens
prövning, lärer Kungl. Majit icke kunna utan riksdagens medverkan
låta bero vid angivna medelsdispositioner. För sin del anser emellertid
statskontoret, att skäl för bifall till universitetskanslerns hemställan i denna
del icke föreligga, och att fördenskull anslaget bör gottgöras för vad som
oriktigt belastats detsamma. Icke heller anser sig ämbetsverket kunna tillstyrka,
att anslaget framdeles får tagas i anspråk för berörda båda avdelningar.
Däremot synes icke finnas anledning till erinran mot att anslaget
disponeras för cellforskningsavdelningens kostnader för bränsle, lyse och
vatten.

Å Norr backaområdet kommer jämlikt vederbörligt medgivande att i
anslutning till karolinska institutet uppföras en forskningsinstitution, inrymmande
det under lärarkollegiets förvaltning stående medicinska Nobelinstitutet.
Detta är uppdelat å tre avdelningar, nämligen en för biokemi
under föreståndarskap av professorn Theorell, en för neurofysiologi under
föreståndarskap av professorn Granit och en för medicinsk cellforskning
och genetik under föreståndarskap av professorn Caspersson. Den sistnämnde
tillerkändes för två år sedan en personlig professur vid institutet,
varför den under hans ledning stående forskningsavdelningen tillika är att
betrakta som en institutets forskningsinstitution. Såsom statskontoret framhållit,
synes därför icke finnas anledning till erinran mot att på denna
avdelning belöpande utgifter för elektrisk energi, värme, gas och vatten
bestridas från karolinska institutets omkostnadsanslag. Detsamma gäller
örn den neurofysiologiska avdelningen, därest i enlighet med vad jag förordat
åt Granit inrättas en personlig professur vid institutet. Ur principiell
synpunkt möta däremot vissa betänkligheter mot att låta motsvarande
utgifter för den biokemiska forskningsavdelningen bestridas av statsmedel.
Då emellertid samtliga kostnader för anskaffande av lokaler och
utrustning icke blott för den biokemiska avdelningen utan även för de
två avdelningar, vilka åtminstone delvis ha eller avses få karaktär av statliga
institutioner, komma att bestridas av Nobelmedel, anser jag i likhet
med kanslern skäligt, att även den biokemiska avdelningens utgifter av
ifrågavarande slag må bestridas av statsmedel. Härvid har jag även beaktat,
att anknytningen av sistnämnda forskningsinstitution till karolinska
institutet torde komma att i icke oväsentlig grad främja den vetenskapliga
forskningen och undervisningen vid karolinska institutet i dess
helhet. Jag är därför beredd att tillstyrka den föreliggande framställningen
i vad avser nästkommande budgetår och har icke funnit anledning till
erinran mot de gjorda anslagsberäkningarna. Karolinska institutets örn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 373

kostnadsanslag torde alltså för nästa budgetår böra höjas med 30 000
kronor till (60 000 30 000 =) 90 000 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, ha utgifterna för bränsle,
lyse och vatten för den biokemiska och den neurofysiologiska forskningsavdelningen
hittills bestritts från karolinska institutets omkostnadsanslag,
vilket jag i likhet med statskontoret måste betrakta som anmärkningsvärt.
Emellertid har jag för egen del efter övervägande av omständigheterna i
ärendet funnit skäl tillstyrka, att vid de gjorda utbetalningarna må bero.

9. Reservationsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska
institutet: Materiel m. m.

Detta anslag har för innevarande budgetår höjts med 59 000 kronor
till 160 000 kronor, varav 10 000 kronor till institutionen för medicinsk
cellforskning; i övrigt avsåg höjningen att återföra anslaget till 1939 års
realnivå.

Lärarkollegiet har hemställt om en anslagshöjning för nästa budgetår
med 81 900 kronor. Härav belöpa 15 000 kronor å forskningslaboratoriet
vid den under uppförande varande dermato-venereologislca kliniken vid
karolinska sjukhuset, 20 000 kronor å institutionen för medicinsk cellforskning
samt 20 000 kronor å en planerad bakteriologisk institution i
samband med inrättandet av en professur i ämnet. Återstående 26 900
kronor fördela sig å biblioteket (1 200 kronor) samt 13 medicinska institutioner
med belopp som variera mellan 200 kronor och 5 200 kronor.
Av lärarkollegiets skrivelse inhämtas bland annat följande.

Dermato-venereologiska forskningslaboratoriet.
Föreståndaren, projessorn Hellerström anför:

Den dermato-venereologiska kliniken å S:t Görans sjukhus har hitintills
i egentlig mening icke beviljats anslag för inköp av material. Däremot har
kliniken årligen tillerkänts anslag, varierande mellan 500 och 1 000 kronor
och avsedda att tagas i anspråk för färgfotografering. Sedan omkring
år 1923 lia icke heller några anslag för institutionens underhåll och utrustning
funnits disponibla. Detta har medfört, att denna utrustning blivit
så försliten och så omodern, att den numera icke kan anses fylla ändamålsenliga
krav. Den är jämväl ur kvantitativ synpunkt otillräcklig för bedrivande
av vetenskaplig forskning och undervisning. Den av statsmakterna
beslutade dermato-venereologiska kliniken vid karolinska sjukhuset
beräknas i gynnsammaste fall vara färdig i slutet av år 1947. I avvaktan
härå torde det emellertid vara nödvändigt vidtaga vissa förberedande åtgärder,
som avse att i högre grad än hitintills möjliggöra ett rationellt bedrivande
av forskning och undervisning.

Den bristfälliga utrustningen ävensom de till kliniken knutna läkarnas
allt för stora arbetsbörda har i hög grad inskränkt möjligheterna till vetenskaplig
forskning. Betecknande i detta hänseende är bland annat den omständigheten,
att samtliga gradualavhandlingar inom ämnesgruppen, som

Departe mentschefen.

374 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

publicerats under senare år, helt eller delvis utförts på andra kliniker eller
institutioner. I detta sammanhang synes jämväl böra framhållas, att klinikens
bibliotek är mycket illa utrustat, då det gäller nyare handbokslitteratur
ävensom tidskrifter inom specialiteten.

Institutionen för medicinsk cellforskning. Professorn
Caspersson anför:

De direkta löpande omkostnaderna för det vetenskapliga arbetet lia
under de sist förflutna åren överstigit 30 000 kronor per år räknat. I denna
summa äro inga löner inräknade, utan den motsvarar materialanslagsmedel.
Innevarande år (1945) ha såväl behoven som arbetsomfånget ytterligare
ökats. De medel, som jag för nämnda ändamål (lönerna äro alltså
ej inräknade) ensam erhållit från olika fonder och stiftelser, uppgå till
35 000 kronor. Till denna summa komma de anslag, som vissa av de på
institutionen arbetande personerna erhållit för sina undersökningar.

Lärarkollegiet och kanslern tillstyrkte 1944 ett materialanslag på 10 000
kronor, om vilket senare proposition avlämnats till 1945 års riksdag; sökta
av undertecknad voro 30 000 kronor.

Redan i de lokaler, som för närvarande stå till förfogande och vilkas
begränsning starkt hämmar arbetsomfångets vidare utveckling, överstiga
alltså de aktuella behoven av materialanslag avsevärt de anförda 30 000
kronorna. I den nya institutionsbyggnaden komma givetvis arbetsmöjligheterna
och arbetsomfånget starkt att vidgas, varför även behovet av medel
för undersökningarna kommer att ytterligare ökas. Av denna anledning
anhålles att materialanslaget till institutionen för medicinsk cellforskning
höjes till 30 000 kronor för år räknat. Denna summa begäres i förhoppning
att även i fortsättningen driftbidrag skola kunna erhållas från olika
fonder för täckande av de överskjutande kostnaderna.

Kanslern har funnit, att en avsevärd höjning av materielanslaget vore
påkallad. I avbidan på pågående utredning syntes höjningen för nästa
budgetår kunna inskränkas till 40 000 kronor.

Statskontoret har tillstyrkt en anslagshöjning med 20 000 kronor.

Jag anser mig i första hand böra förorda en anslagshöjning för att möjliggöra
anvisande av medel till löpande kostnader för materiel för forskningsändamål
vid dermato-venereologiska kliniken och vid bakteriologiska
institutionen. För detta ändamål synes en höjning med sammanlagt 20 000
kronor erforderlig. Jag tillstyrker vidare en anslagshöjning med likaledes
20 000 kronor för cellforskningsinstitutionen. För övriga institutioners samt
bibliotekets behov förordar jag en anslagshöjning med tillhopa 10 000 kronor.
Förevarande anslag torde sålunda för nästa budgetår böra uppföras
med (160 000 + 20 000 + 20 000 + 10 000 —) 210 000 kronor.

10. Reservationsanslag till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Inredning och utrustning av institutets nybyggnader.

Som nämnts har Kungl. Maj:t under punkten 79 i 1946 års åttonde huvudtitel
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till

375

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 873.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inredning och utrustning av nybyggnaden
för anatomiska och histologiska institutionerna för budgetåret 1946/47
beräkna ett reservationsanslag av 350 000 kronor.

I enlighet med vad som föreslagits i propositionen 1944: 236 beslöt 1944 års
riksdag, att för de anatomiska och histologiska institutionerna vid karolinska
institutet skulle uppföras en gemensam nybyggnad i anslutning till ett av 1940
års civila byggnadsutredning i ämnet framlagt förslag med därå sedermera
vidtagna ändringar samt anvisade för byggnadsarbetets påbörjande ett belopp
av 1 410 000 kronor. För innevarande budgetår har anvisats ett investeringsanslag
av 1 600 000 kronor till Nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska
institutet, avsett bland annat till fullbordande av nybyggnaden för anatomiska
och histologiska institutionerna. Inom anläggningen disponera institutionerna
bland annat var sin undervisnings- och var sin forskningsavdelning, inrymmande
hörsalar, dissektionssalar, laboratorierum, akvarierum m. m. Härjämte
finnes en mekanisk verkstad ävensom en för institutionerna gemensam djuravdelning.

Kanslern för rikets universitet har, i anledning av framställning i ämnet av
lärarlcollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, hemställt, att särskilda
reservationsanslag av 460 000 kronor och lil 750 kronor för budgetåret
1946/47 måtte anvisas för inredning och utrustning av anatomiska respektive
histologiska institutionens nya lokaler. Kanslern har tillika anfört, dels
att de till grund för anslagsäskandena liggande kostnadsberäkningarna vore att
betrakta som approximativa, enär definitiva anbud i allmänhet ej kunnat erhållas,
dels ock att anslaget till den anatomiska institutionen avsåge att täcka
hela kostnaden för inredning och utrustning av denna institution, under det
att anslaget till den histologiska institutionen huvudsakligen avsåge inredning
och möblering och endast till en mindre del instrumentutrustning, som därför
senare måste kompletteras med tillhjälp av ett nytt utrustningsanslag för budgetåret
1947/48.

Av handlingarna i ärendet inhämtas vidare följande.

Professorn Ture Petrén, som verkställt utredning rörande kostnaderna för
inredning och utrustning av anatomiska institutionen, har beräknat dessa till
i runt tal 460 000 kronor samt anfört:

Enligt planerna skall institutionen under sommaren 1947 flytta över till
nybyggnaden för att där kunna börja undervisningen vid ingången av höstterminen
1947. För att detta skall kunna ske är det emellertid nödvändigt att
anslag för inredning och utrustning ställas till förfogande redan från 1 juli
1946 ty leveranstiden är nu för de flesta varor mycket lång.

På grund av att inredningsritningarna ej äro färdiga lia i många fall exakta
prisuppgifter ej kunnat erhållas. I andra fall ha sådana uppgifter varit omöjliga
att erhålla emedan viss apparatur fiir närvarande ej finnes att få inom landet
och ingen vet vad den kommer att kosta, när den införes. Kostnadsuppgifterna
måste därför anses såsom approximativa. Av det äskade beloppet avser i
runt tal 42 000 kronor oförutsedda utgifter.

Depar leii
lentschefen.

376 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Professorn Gösta Häggqvist, som verkställt utredning rörande kostnaderna
för histologiska institutionens inredning och utrustning, har för budgetåret
1946/47 beräknat medelsbehovet till lil 750 kronor. Häri ingår emellertid
icke kostnaden för huvuddelen av institutionens instrumentutrustning, för
vilket ändamål medel avses komma att äskas för budgetåret 1947/48.

Medicinska högskolornas organisationskommitté har icke funnit anledning
till anmärkning mot de gjorda kostnadsberäkningarna.

I samband med sin nu förevarande framställning har kanslern erinrat om att
lärarkollegiet anhållit om inrättande från och med nästa budgetår av en befattning
som instrumentmakare i lönegraden A 10 för den inom institutionsbyggnaderna
planerade verkstaden. Denne skulle leda utrustningen av verkstadslokalerna
och deltaga i inredningen av byggnaderna i övrigt, vilket skulle
medföra icke obetydliga besparingar. Den anatomiska och histologiska forskningen
begagnade sig vidare i allt större utsträckning av specialtillverkad apparatur,
som måste beställas och ofta ställde sig mycket dyrbar, men som, om
institutionerna förfogade över en skicklig instrumentmakare, skulle kunna
tillverkas vid egna verkstäder till ojämförligt mycket billigare pris. Kanslern
har för egen del anfört:

Frågan om de teoretiska medicinska institutionernas utrustande med verkstäder
för utförande av grövre och finare mekaniska arbeten samt deras förseende
med personal i instrumentmakares och mekanikers ställning synes
tarva en närmare utredning. Jag utgår ifrån, att de medicinska högskolornas
organisationskommitté kommer att behandla detta spörsmål. Klart torde emellertid
vara, att ett visst samarbete mellan institutionerna på detta område bör
eftersträvas. De verkstadslokaler, som finnas uti här ifrågavarande institutionsbyggnader
och för vilkas inredning och utrustning med maskiner medel beräknats
i anslaget till anatomiska institutionen, böra givetvis utnyttjas. Jag tillstyrker
därför, att medel beviljas för anställande av en mekaniker, dock tills
vidare i ställning som arvodestagare, med ett arvode av ungefär samma storlek
som sammanlagda behållna avlöningsförmånerna vid en extra ordinarie
befattning i 9:e löneklassen. Medel för ändamålet torde böra beräknas under
den i avlöningsstaten för karolinska institutet under delstaten II upptagna
anslagsposten »Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal». Föreskrift torde
böra meddelas, att mekaniker icke får anställas, förrän kanslern lämnat medgivande
därtill.

Medicinska högskolornas organisationskommitté har understrukit angelägenheten
av att ifrågavarande befattning inrättas. Enligt kommitténs mening
borde befattningen placeras lägst i 10 lönegraden och från början givas permanent
karaktär.

Det synes erforderligt att medel för nästa budgetår anvisas till utrustning
av de anatomiska och histologiska institutionerna. De för ändamålet beräknade
kostnaderna ha icke i och för sig givit mig anledning till erinran. Beträffande
histologiska institutionen föreligga beräkningar endast för inredning

377

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

och möblering men icke för instrumentutrustning; för sistnämnda ändamål
avses anslag komma att äskas för budgetåret 1947/48. För inredning och
möblering av denna institution torde för nästa budgetår böra anvisas det begärda
anslagsbeloppet, d. v. s. i runt tal 112 000 kronor. Jag förordar, att
även det för anatomiska institutionen erforderliga anslagsbeloppet, omkring
460 000 kronor, fördelas på två budgetår. För nästa budgetår torde böra anvisas
238 000 kronor.

Vid min anmälan av frågan om anslag för utbildning av tandläkare m. m.
(se propositionen 1946: 241, s. 62 f.) har jag redogjort för resultatet av en av
särskild utredningsman verkställd överarbetning av föreliggande sakkunnigförslag
i ämnet. Utredningsmannen har i samband med sitt yttrande rörande
ordnandet av de blivande tandläkarnas s. k. prekliniska undervisning framhållit,
att behov torde föreligga av att redan för nästa budgetår äskas anslag
till utrustning för de histologiska och fysiologiska institutionerna för en
kostnad av sammanlagt omkring 100 000 kronor i syfte att bereda erforderliga
möjligheter att vid karolinska institutet ordna den prekliniska undervisningen
på ett rationellt sätt. Häremot har jag icke funnit anledning till
erinran, varför jag förordar, att ett belopp av 100000 kronor för ändamålet
anvisas för nästa budgetår.

Till inredning och utrustning av ifrågavarande institutioner torde alltså
för nästa budgetår böra anvisas ett reservationsanslag av (112 000 +
+ 238 000 + 100 000 =) 450 000 kronor.

Förslaget om anvisande av medel till arvode åt en instrumentmakare anser
jag mig böra biträda. Arvodet synes i anslutning till kanslerns förslag böra
fastställas till 5 400 kronor. I det föregående har jag inräknat nämnda belopp
i vederbörande anslagspost under karolinska institutets avlöningsanslag.

11. Reservationsanslag till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Bidrag till akustisk-fysiologisk forskning.

Kanslern för rikets universitet har i anledning av framställning i ämnet av
lärarkollegiet hemställt, att ett anslag av 20 000 kronor måtte anvisas för att
bereda den ungerske fysikern professor George von Békésy tillfälle att vid
karolinska institutet under ett år bedriva forskningsverksamhet inom akustiken
och den akustiska sinnesfysiologien. Lärarkollegiets ifrågavarande framställning
har föranletts av en skrivelse från föreståndaren för institutets öronklinik,
i vilken anföres i huvudsak följande.

Von Békésy har sedan 1928 i ett 50-tal arbeten dokumenterat sig som en
synnerligen framstående fysiker med specialområde inom akustiken men har
också inlagt stora förtjänster inom den akustiska sinnesfysiologien, där han
utarbetat mätmetoder av hög känslighet och precision, med vilkas hjälp han
kunnat utföra objektiva mätningar över svängningstillstånden i mellan- och
innerörat, vilka tidigare ansågos ligga långt under det direkt iakttagbaras

378

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

grans. I samband härmed Ilar han använt egna nya metoder att mikrodissekera
örat, vilka också ur medicinskt-anatomiska synpunkter innebära stora
framsteg. Parallellt med dessa mera fysikaliska arbeten har von Békésy i
stor utsträckning även utfört undersökningar över hörseln med användande
av psykofysiska mätmetoder, vilka arbeten tilldragit sig stor internationell
uppmärksamhet. Enligt uttalande av ett flertal svenska fysiologer är Békésys
renommé som vetenskapsman inom den akustiska fysiologin av allra högsta
klass och han betecknas på sina håll som utan tvekan den främste nu levande
forskaren på detta område.

Ben omständigheten att von Békésy icke varit knuten till någon medicinsk
högskola utan huvudsakligen varit bunden till det ungerska telegrafverket,
där han ursprungligen tjänstgjort som telefoningenjör, har gjort, att hans
kapacitet endast föga utnyttjats för den kliniska forskningen.

Den kliniska akustiken har länge varit styvmoderligt behandlad i vårt
land, väl närmast beroende på att ett intimare samarbete mellan klinikerna å
ena sidan, fysikern och fysiologen å den andra hitintills saknats. Säkerligen
har detta varit till väsentlig nackdel för båda parter, von Békésys anställande
vid karolinska institutet — även för en kortare tid — skulle säkerligen verka
stimulerande för ett fortsatt samarbete, som både ur teoretisk och praktisk
synpunkt skulle innebära ett stort framsteg.

Hela den viktiga frågan om hörselförstärkande apparater står alltjämt inför
svårlösta och ovissa problem, som fordra allvarliga försök till lösning, där den
medicinska och tekniska forskningen måste mötas. De nuvarande hörselförstärkande
apparaterna äro för stela ur akustisk synpunkt och tillåta icke en
individuell anpassning efter arten och graden av hörselnedsättning på sätt
som vöre önskvärt. De måste också kunna förbilligas utan att därför minska i
effektivitet. Här föreligger ett stort socialt problem, då man betänker att antalet
lomhörda i vårt land ligger omkring 70 000. Ett annat område, där även
stora forskningsuppgifter vänta på sin lösning ha vi vid otosklercsen, där de
sista årens operativa framsteg (Holmgren, Lempert m. fl.) givit anledning
till nya akustiska problem. Otoskleroskirurgin har visserligen gått avsevärt
framåt under de senaste åren och givit ett ej oväsentligt antal goda resultat,
men är ännu alltjämt behäftad med många brister såväl beträffande indikationsinställning
som resultat och kan ej anses fullt ha lämnat experiment stadiet.
Ett intimt samarbete mellan oto-kirurgen och oto-fysiologen synes inom
detta område ofrånkomligt, om ytterligare framsteg skall kunna uppnås.
o Då möjligheter nu givas att för det närmaste året till karolinska institutet
få binda en på sitt område så eminent forskare som von Békésy och då hans
anställande måste för den medicinska forskningen innebära en väsentlig fördel,
är det önskvärt, att statsmakterna giva den planerade forskningsverksamheten
sitt stöd.

von Békésy har förklarat sig villig att under ett år arbeta vid institutet mot
gällande professorslön och under förutsättning att välutrustad arbetsplats
ställes till hans förfogande. Därjämte måste han på grund av valutaförhållandena
begära fria resor. Assistent anses även önskvärd.

Arbetsplats med all behövlig teknisk apparatur har utlovats von Békésy
å tekniska högskolans akustiska avdelning genom välvilligt tillmötesgående
av professorn Torbern Laurent.

Av det äskade beloppet, i runt tal 20 000 kronor, avse 15 000 kronor lön
åt von Békésy under ett år, motsvarande löneförmånen utan ålderstillägg för
professor vid institutet, 1 000 kronor kostnaden för resa Stockholm—Buda -

379

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

pest fram och åter, samt 3 600 kronor arvode åt en assistent, motsvarande
amanuenslön vid teoretisk institution vid institutet.

Mot det föreliggande förslaget torde kunna anmärkas, att den tid von
Békésy här skulle ha till sitt förfogande vore otillräcklig för genomförande av
några större forskningsuppgifter. Härtill kan framhållas, att givetvis intet
hinder möter att senare anhålla om ytterligare anslag i den händelse vetenskapligt
och socialt betydelsefulla uppgifter icke hinna att slutföras inom det
avsedda året och dessa uppgifter visa sig väl kunna motivera en förlängning.
Genom anställande av en därtill lämplig assistent, som genom professor von
Békésy erhåller en specialskolning, kan dessutom väl tänkas, att en påbörjad
forskningsuppgift kan fullföljas av medhjälparen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgått synes den kliniska akustiken
i vårt land ha hämmats i sin utveckling på grund av att inom denna disciplin
intimare samarbete mellan klinikern, fysikern och fysiologen hittills saknats.
Ett av den kliniska akustikens socialt sett betydelsefullaste problem är frågan
om konstruerande av prisbilliga och individuellt anpassbara hörselförstärkande
apparater för lomhörda. Då de lomhördas antal i vårt land uppgår till
omkring 70 000, torde det vara tydligt att enbart av denna anledning en intensifiering
av den vetenskapliga forskningsverksamheten inom nämnda område
är av behovet påkallad. Den möjlighet, som nu erbjuder sig att såsom
medarbetare i det vid karolinska institutets öronklinik bedrivna forskningsarbetet
under ett år få knyta en — enligt i ärendet avgivna vittnesbörd —
ytterst framstående forskare inom akustiken och den akustiska sinnesfysiologien,
den ungerske fysikern George von Békésy, synes mig därför icke böra
få bli outnyttjad.

Jag har intet att erinra mot den för von Békésys vistelse i Sverige beräknade
totalkostnaden eller 20 000 kronor. Någon särskild kostnad torde icke behöva
beräknas för anskaffande och utrustning av lämplig arbetslokal åt von Békésy,
då sådan torde komma att ställas till förfogande inom tekniska högskolans i
Stockholm akustiska avdelning. Ifrågavarande anslag torde lämpligen böra
anvisas såsom reservationsanslag. Det torde få ankomma på Kungl. Majit
att meddela erforderliga bestämmelser rörande anslagets disposition.

12. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset:

Avlöningar.

Detta anslag är nu uppfört med 4 350 000 kronor. Beträffande personalförteckning
och avlöningsstat med tillhörande bestämmelser torde få hänvisas
till sid. 541 ff. i statsliggaren.

Direktionen för karolinska sjukhuset har i skrivelser den 30 augusti och
den 16 oktober 1945 framlagt sina äskanden örn anslag till avlöningar oell
omkostnader vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Direktionen
har inledningsvis anfört bland annat följande.

Departe mentschefen.

380

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Då garnisonsavdelningarna inom karolinska sjukhusets huvudkomplex icke
torde vara tillräckliga för Stockholms garnison med den omfattning, densamma
erhållit enligt nu gällande försvarsordning, synes man, även sedan
återgång till fredsförhållanden inträtt, böra räkna med fortsatt drift av det
nuvarande garnisonssjukhuset i Stockholm under budgetåret 1946/47. När
den förstärkta krigsberedskapen avvecklats, torde dock såväl beläggningen av
detta sjukhus som de militära patienternas besöksfrekvens på karolinska sjukhusets
polikliniker komma att nedgå. Frånsett den nedgång av patienttillströmningen,
som kan föranledas av nämnda förhållande, torde driften av karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet komma att fortgå under budgetåret
1946/47 i ungefär samma omfattning som nu är fallet.

Under de gångna krigsåren har direktionen ansett utgifterna för sjukhusen
böra inskränkas i den mån så varit möjligt. Då numera en återgång till fredsförhållanden
är att förvänta, finner direktionen förslag om personalökningar
kunna framläggas i den omfattning, som med hänsyn till sjukhusdriftens utveckling
befinnes vara önskvärd. Under det senast gångna budgetåret har en
viss minskning av antalet underhållsdagar och antalet poliklinikpatienter på
sjukhusen inträtt, vilket ansetts delvis bero på att arbetskrafterna därstädes
icke varit tillräckliga för sjukhusens utnyttjande till desammas fulla kapacitet.

Med utgångspunkt från anslagsbelastningen under sistförflutna budgetår
har direktionen beräknat medelsbehovet under ifrågavarande anslag till i runt
tal 4 598 000 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 248 000 kronor.
Av anslagshöjningen betingas i runt tal 92 000 kronor av föreslagna ändringar
beträffande personalorganisationen eller löneställningen för vissa befattningshavare
och 20 000 kronor av förslag om ökad ersättning åt vissa sjuksköterskeskolor.
Återstoden avser automatiska ökningar eller höjning med hänsyn till
belastningen under budgetåret 1944/45.

Av handlingarna inhämtas bland annat följande.

Läkarpersonal.

Föreståndar arvode åt en professor i bakteriolog i.
Direktionen har föreslagit, att ett belopp av 1 500 kronor uppföres å karolinska
sjukhusets stat till föreståndararvode, därest en professur i bakteriologi
inrättas vid karolinska institutet.

Karolinska institutets lärarkollegium har föreslagit, att en bakteriologisk institution
skall inrättas vid karolinska sjukhuset, att en på institutets stat uppförd
laboratorstjänst skall omändras till en professorsbefattning och att vissa
andra befattningar för institutionen skola uppföras på institutets stat. Därvid
bär lärarkollegiet förutsatt, att denna institution skall ombesörja behövliga
bakteriologiska rutinundersökningar för karolinska sjukhusets räkning och att
för dessa undersökningar behövlig personal skall upptagas på sjukhusets stat.
Beträffande storleken av denna personal har kollegiet uttalat att, då sjukhuset
blir fullt utbyggt till 2 000 sängplatser, skall i sådant avseende erfordras
bland annat en överläkare, en förste underläkare och en andre underläkare.

I händelse kollegiets nämnda förslag genomföres, torde detsamma emellertid
icke under nuvarande förhållanden behöva föranleda någon utökning av den
på sjukhusets bakteriologiska laboratorium placerade personal, som omhänderhar
de bakteriologiska laboratorieundersökningarna för sjukhusets räkning.

381

Kungl. Marits ''proposition nr 273.

Då förslaget förutsätter, att denna personal ställes under den blivande bakteriologiprofessoms
ledning, vilket får anses innebära, att denne professor skall
svara för dessa undersökningars behöriga fullgörande, synes denne professor i
likhet med de professorer vid institutet, vilka förestå de patologiska institutionerna
vid sjukhuset, böra från sjukhusets stat uppbära ett föreståndararvode
på 1 500 kronor.

Allmänna lönenämnden har icke funnit anledning till erinran mot ifrågavarande
förslag.

Inrättande av ordinarie laboratorsbefattningar vid
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. På karolinska
sjukhusets stat äro nu uppförda tre arvoden å 8 500 kronor till en laborator
vid ett vart av sjukhusets tre centrallaboratorier, det medicinskt-kemiska,
det medicinskt-fysiologiska och det medicinslct-bakteriologiska. Dessa arvoden
voro senast för budgetåret 1944/45 uppförda med 7 900 kronor. Å karolinska
institutets stat är för innevarande budgetår uppfört ett arvode å 8 600 kronor
till en extra laborator med tjänstgöringsskyldighet vid serafimerlasarettets
kliniska laboratorium. Detta arvode utgjorde föregående budgetår 8 000 kronor.

I underdånig skrivelse den 3 juli 1945 anförde direktionen för karolinska
sjukhuset bland annat följande.

Vid karolinska sjukhuset har laboratoriearbetet organiserats så att vid den
medicinska kliniken anordnats tre centrallaboratorier, ett kemiskt, ett bakteriologiskt
och ett fysiologiskt, för tillgodoseende av dels den medicinska klinikens
behov av laboratorieundersökningar och dels övriga klinikers behov av mera
kvalificerade undersökningar. Vart och ett av centrallaboratorierna står under
ledning av en laborator. Envar av laboratorerna uppbär på sjukhusets stat ett
årligt arvode av 7 900 kronor samt därutöver från karolinska institutets stat
ett undervisningsarvode av 1 000 kronor. Vidare ha vid de övriga klinikerna
anordnats mindre laboratorier för utförande av mera rutinmässiga undersökningar.

Vid serafimerlasarettet är organisationen likartad i så måtto att särskilda
rutinlaboratorier anordnats vid de olika klinikerna. Vid den medicinska kliniken
ombesörjes laboratorieverksamheten å det så kallade kliniska laboratoriet
under ledning av en klinisk laborator, som från karolinska institutet avlönas
med ett årligt arvode å 8 000 kronor. Det kliniska laboratoriet är uppdelat i en
avdelning, som ombesörjer den medicinska klinikens kemiska undersökningar
samt mera kvalificerade kemiska undersökningar för lasarettets övriga kliniker,
och en avdelning, där bakteriologiska undersökningar för lasarettet i dess
helhet utföras. Vid handhavandet av sistnämnda avdelning biträdes den kliniska
laboratorn av en av den medicinska klinikens tredje underläkare. Även
fysiologiska laboratorieundersökningar för lasarettet utföres i allmänhet på den
medicinska kliniken. För elektrokardiografiska m. fl. undersökningar disponerar
kliniken därvid en arvodesanställd läkare, vilken uppbär ett arvode å lasarettets
stat av 2 000 kronor för år.

På grund av de alltmera ökade krav, som under årens lopp ställts på centrallaboratorierna
vid de båda sjukhusen, ha åtskilliga framställningar gjorts
om utökning av laboratoriernas kapacitet, som främst skulle åstadkommas ge -

382

Kungl. Marits proposition nr £73.

nom inrättande vid serafimerlasarettet av ett särskilt centrallaboratorium samt
genom höjning av laboratorernas arvoden. Karolinska institutets lärarkollegium
har den 3 januari 1942 anhållit, att i stället för den kliniska laboratoriebefattningen
vid serafimerlasarettet måtte inrättas tre laboratorsbefattningar,
en för kemi, en för bakteriologi och en för fysiologi. Sistnämnda befattning
skulle bland annat ersätta arvodesbefattningen för elektrokardiografiska m. fl.
undersökningar, vilken för närvarande är vakant. Även den kliniska laboratorsbefattningen
vid serafimerlasarettet är nu vakant. Mellan representanter
för direktionen och Sveriges läkarförbund ha förhandlingar förts berörande
frågan om ersättningen för elektrokardiografiska och övriga fysiologiska laboratorieundersökningar
vid serafimerlasarettet samt för de kemiska och bakteriologiska
laboratorieundersökningama för lasarettets behov. Vid dessa förhandlingar
har även föreslagits en provisorisk ökning av avlöningsförmånerna
för två av karolinska sjukhusets laboratorer. Den 2 juli 1945 ha nämnda representanter
för direktionen och läkarförbundet träffat överenskommelse angående
provisorisk ersättning åt de läkare, som omhänderha ifrågavarande laboratorieundersökningar.
Direktionen har för sin del godkänt denna överenskommelse.
Förslag angående inrättande från och med budgetåret 1946/47 av
tre kliniska laboratorsbefattningar vid serafimerlasarettet och i samband därmed
reglering av samtliga berörda laboratorers avlöningsförhållanden komma
att framdeles föreläggas Kungl. Maj:t. I avbidan på att detta förslag avgives
och prövas av Kungl. Maj:t och riksdagen anhåller direktionen, att Kungl.
Maj:t måtte medgiva, att till vardera av de två läkare, som omhänderha kemiska
och fysiologiska laboratorieundersökningar för serafimerlasarettet s räkning,
må under budgetåret 1945/46 utgå ersättning med 13 080 kronor för
år med rätt till semester och tjänstledighet enligt vad i gällande avlöningsbestämmelser
stadgas för extra ordinarie tjänsteman i 26 lönegraden, att från
och med den tidpunkt under nämnda budgetår, då den tredje underläkarbefattningen
vid serafimerlasarettets bakteriologiska laboratorium blir ledig, ersättning
efter angivna grunder må tills vidare intill utgången av samma budgetår
utgå jämväl till den läkare, som därefter omhänderhar bakteriologiska
laboratorieundersökningar för lasarettets räkning, samt att ersättning efter
samma grunder må under budgetåret utgå till vardera av de två läkare, som
omhänderha kemiska och fysiologiska laboratorieundersökningar för karolinska
sjukhusets räkning, dock vad den förre angår först från och med den tidpunkt,
då befattningens nuvarande innehavare avgår från tjänsten. Av det
laborator tillerkända årliga ersättningsbeloppet böra 1 250 kronor utgå såsom
undervisningsarvode.

Med anledning av denna framställning har Kungl. Maj:t genom beslut den
27 juli 1945 såsom ett provisorium för innevarande budgetår medgivit anställande
av tre särskilda läkare med full tjänstgöring för handhavande av de kemiska,
fysiologiska och bakteriologiska laboratorieundersökningama vid serafimerlasarettet
samt i samband därmed föreskrivit, att förenämnda kliniska
laboratorsbefattning och arvodesbefattning för elektrokardiografiska m. fl. undersökningar
samt tredje underläkarbefattning skola hållas vakanta. I samma
beslut ha avlöningsförmånerna för de tre läkarna, som skola handha laboratorieundersökningama
vid serafimerlasarettet, ävensom för föreståndarna för
de kemiska och fysiologiska centrallaboratorierna vid karolinska sjukhuset
fastställts till — för var och en av dem — ett årligt arvode i ett för allt, för

383

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

år räknat, av 13 080 kronor, varav 1 250 kronor skola utgå såsom arvode för
undervisning i kliniska laborationsmetoder. För ifrågavarande läkare skola i
tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 10—15 §§, 19 § samt 20 § 1 moni.
första stycket civila icke-ordinariereglementet, därvid skall så anses som örn de
tillhörde 26 lönegraden 25 löneklassen. I fråga om föreståndaren för karolinska
sjukhusets bakteriologiska centrallaboratorium innebar Kungl. Maj:ts
beslut icke någon ändring i gällande ordning, enligt vilken denne befattningshavare
förutom sin tjänst vid sjukhuset uppehåller befattningen såsom laborator
i bakteriologi vid karolinska institutets patologisk-anatomiska institution
och härför åtnjuter ett arvode av 5 000 kronor för år. Inberäknat ett arvode
å 1 000 kronor för undervisning i kliniska laborationsmetoder uppbär sålunda
denne befattningshavare för närvarande sammanlagt (8 500 -j- 5 000 -f-j-
1 000 =) 14 500 kronor för år.

Direktionen har nu i sina anslagsäskanden för nästa budgetår gjort framställning
örn inrättande av tre laboratorsbefattningar i lönegraden A 30 dels
vid karolinska sjukhuset, dels ock vid serafimerlasarettet och därvid anfört
följande.

En lönereglering för laboratorerna vid karolinska sjukhuset synes vara
befogad med hänsyn till den starka utveckling av laboratorieverksamheten
vid sjukhuset, som ägt rum under de senaste åren och som ställt avsevärt
ökade krav på laboratoriernas föreståndare. I skrivelse till direktionen har
karolinska institutets lärarkollegium hemställt, att direktionen måtte i sina
petita till 1946 års riksdag upptaga förslag om inrättande av tre ordinarie
laboratorsbefattningar i lönegraden A 30 vid serafimerlasarettet. Då laboratorieverksamheten
vid lasarettet är av mindre omfattning än vid karolinska
sjukhuset, synas laboratorerna vid sistnämnda sjukhus icke böra placeras i
lägre lönegrad än vid lasarettet. I händelse lärarkollegiets förslag om inrättande
av en bakteriologisk professur, vars innehavare skulle svara för de bakteriologiska
laboratorieundersökningarna vid karolinska sjukhuset, genomföres,
kan det ifrågasättas, om den laborator, som under honom handhar dessa bakteriologiska
undersökningar, bör beredas samma lönegradsplacering som övriga
laboratorer vid de två sjukhusen. Direktionen anser emellertid övervägande
skäl tala för att nämnda laborator även under denna förutsättning erhåller
samma ställning som de laboratorer, vilka förestå sjukhusets kemiska och fysiologiska
laboratorier. I överensstämmelse med lärarkollegiets förslag föreslår
direktionen förändring av de tre nuvarande arvodesbefattningarna för karolinska
sjukhusets laboratorer till laboratorsbefattningar i lönegraden A 30 och
inrättande av tre dylika befattningar vid serafimerlasarettet. Vid bifall till
sistnämnda förslag förutsättes en tredje underläkarbefattning i lönegraden Ex
18 vid serafimerlasarettets medicinska klinik skola indragas och ett i stat uppfört
arvode å 2 000 kronor för utförande av elektrokardiografiska m. fl. undersökningar
bortfalla.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har i den av direktionen för karolinska
sjukhuset åberopade skrivelsen anfört följande.

Sedan Sveriges läkarförbund påkallat förhandlingar med karolinska institutet
rörande avlönings- och anställningsförhållandena för bland annat den

384

Kungl. May.ts proposition nr £73.

vid institutet anställde extra kliniska laboratorn med tjänstgöringsskyldighet
vid serafimerlasarettets kliniska laboratorium, ägde förhandlingar rum den 20
mars 1945. Därvid enades representanterna för institutet oell läkarförbundet
om dels att institutets representanter skulle föreslå lärarkollegiet att i sina pelita
till 1946 års riksdag upptaga förslag örn inrättande vid serafimerlasarettets
centrallaboratorier av tre ordinarie laboratorstjänster i lönegraden A 30,
dels ock att läkarförbundet skulle medgiva, att den kliniska laboratorsbefattningen
finge ledigannonseras i Svenska läkartidningen.

Lärarkollegiet har tidigare hävdat den meningen, att behov föreligger av tre
laboratorstjänster vid serafimerlasarettet. Denna mening, som vunnit stöd av
vad vid förhandlingarna förekommit, vidbliver lärarkollegiet. Kollegiet finner
angeläget, att åtgärder snarast vidtagas för att bringa denna organisationsfråga
till en tillfredsställande lösning.

Att den kliniska laboratorsbefattningen är uppförd å institutets och ej å
lasarettets stat är väl numera närmast betingad av historiska skäl. Som de nya
befattningarna huvudsakligen äro erforderliga för sjukvårdande verksamhet
vid lasarettet, synes — i anslutning till de principer, som tillämpats vid personaluppsättningen
å karolinska sjukhuset — vara lämpligt, att befattningarna
uppföras å lasarettets stat och befattningshavarna tillerkännas särskilt
arvode från institutet för den undervisning de komma att meddela. Denna anordning
gäller bland annat för laboratorerna vid karolinska sjukhuset, till
vilka utgår ett årligt belopp av 3 000 kronor för undervisning i kliniska laborationsmetoder.

I anslutning till den ståndpunkt lärarkollegiet sålunda intagit får lärarkollegiet
hemställa, att direktionen ville i sina petita till 1946 års riksdag upptaga
förslag om inrättande av tre ordinarie laboratorsbefattningar i lönegraden
A 30 vid serafimerlasarettet.

Upplysningsvis får lärarkollegiet meddela, att lärarkollegiet i sina petita —
under förutsättning att nämnda förslag vinner bifall — gjort framställning
om anvisande av 3 000 kronor årligen till laboratorerna vid serafimerlasarettet
för undervisning i kliniska laborationsmetoder.

Universitetskanslern har — såsom framgått av vad jag förut anfört vid behandlingen
av frågan om anslag till avlöningar vid karolinska institutet för
nästa budgetår — under förutsättning av att de tre föreslagna laboratorsbefattningama
vid serafimerlasarettet inrättades, tillstyrkt lärarkollegiets förslag
om anvisande av ett belopp av 3 000 kronor under institutets avlöningsanslag
till laboratorerna för undervisning i kliniska laborationsmetoder.

Statskontoret har motsatt sig de föreslagna laboratorsbefattningarna vid
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

Centrallaboratorernas vid karolinska sjukhuset verksamhet har under de
senaste åren ökat i omfång. En reglering av laboratorernas löner har för den
skull ansetts erforderlig. Direktionen föreslår, att de erhålla ordinarie anställning
i 30 lönegraden. Förslaget örn en sådan placering grundar sig på krav som
vederbörande läkarsammanslutningar framfört vid vissa »förhandlingar» med
karolinska institutets lärarkollegium. Laboratorerna åtnjuta enligt avlöningsstatema
för karolinska sjukhuset och karolinska institutet ersättning i form av
arvode. Till var och en utgår 8 500 kronor från sjukhuset och 1 000 kronor
från institutet eller sålunda tillhopa 9 500 kronor. Härtill kommer, att de medgivits
rätt åtaga sig enskilda uppdrag mot ersättning till sjukhuset för begag -

385

Kungl. Maj tis ''proposition nr S73.

nande av lokaler, instrument m. m. I framställningen lämnas icke någon utredning
om laboratorernas arbetsbörda, dagliga tjänstgöringstider eller arbetsvolymens
förändringar. Statskontoret saknar för den skull varje hållpunkt
för bedömande i vad mån en ökad ersättning för deras arbete är sakligt motiverad.
Enligt vad som antydes i framställningen och bekräftats vid förfrågan
å sjukhuset fullgöra ifrågavarande laboratorieföreståndare för närvarande
icke heltidstjänstgöring. För inplacering av en befattningshavare av den
kategori, varom nu är fråga, som ordinarie tjänsteman med full lön enligt
gällande löneplaner bör emellertid enligt statskontorets mening ovillkorligen
krävas sådan tjänstgöring. Ett bibehållande av rätten till att utföra enskilda
uppdrag bör därvid jämväl vara utesluten. Därest laboratorieföreståndarna
skola i fortsättningen arbeta under samma former som hitintills, synes någon
annan ersättningsform än arvode icke böra ifrågakomma. Anmärkas må i detta
sammanhang att en översyn över deras arbets- och avlöningsförhållanden
torde komma till stånd i samband med den utredning rörande laboratorieverksamhetens
organisation, som direktionen tidigare förklarat sig ha för avsikt
att vidtaga. En lönereglering enbart på grundval av förslag, framförda i
delvis ultimativ form kan statskontoret för sin del icke förorda. Ämbetsverket
måste med skärpa understryka, att varje hållpunkt saknas för en löneavvägning
efter sedvanliga löneregleringsprinciper. Genom beslut den 27 juli
1945 har emellertid Kungl. Majit medgivit vissa provisoriska löneförbättringar
för föreståndarna för de kemiska och fysiologiska laboratorierna vid karolinska
sjukhuset. Huruvida skäl föreligga att för framtiden konservera dessa
arvodesförbättringar äger statskontoret icke möjlighet att bedöma på grundval
av den föreliggande utredningen.

Huruvida behov föreligger av en så väsentlig utbyggnad vid serafimerlasarettet
av laboratorieverksamheten, som nu föreslagits, saknar statskontoret
varje möjlighet att bedöma. Ämbetsverket inskränker sig till att beträffande
detta spörsmål erinra om att genom omförmälda beslut den 27 juli 1945
Kungl. Majit medgivit, att laboratorieverksamheten vid lasarettet finge under
budgetåret 1945/46 uppdelas å tre laboratorer, envar med samma avlöningsförmåner
som genom beslutet tillerkänts laborator vid karolinska sjukhuset.
I övrigt hänvisas till vad som anförts beträffande motsvarande yrkanden
i vad avser karolinska sjukhuset.

Allmänna lönenämnden har icke ansett sig kunna tillstyrka högre löneställning
för laboratorerna än lönegraden A 28.

Lönenämnden, som icke anser sig böra ingå på frågan om att tre särskilda
centrallaboratorier skola inrättas jämväl vid serafimerlasarettet, har uppmärksammat,
att i Kungl. Majits beslut den 27 juli 1945 angivits, att de läkare,
som under innevarande budgetår skola handha laboratorieundersökningarna
vid lasarettet, skola ha full tjänstgöring vid lasarettet. Med beaktande härav
och då det torde få förutsättas, att samma ordning skall gälla beträffande föreståndarna
för centrallaboratorierna vid karolinska sjukhuset, finner lönenämnden
icke anledning till erinran mot att ordinarie befattningar inrättas för
ifrågavarande befattningshavare, vilka såvitt av framställningen framgår icke
äga uppbära några särskilda ersättningar för de i laboratorierna företagna undersökningarna.
Vall angår befattningarnas lönegradsplacering kan lönenämnden
icke tillstyrka, att — såsom direktionen ifrågasatt — dessa laboratorstjänster
skulle hänföras till 30 lönegraden. Ä andra sidan synas dessa laboratorer
böra erhålla en högre placering än i den lönegrad, som får anses vara den

Bihang till rilcsdagcns protokoll 19^6. 1 sami. Nr 273.

25

386

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

för laboratorer normala, eller 26 lönegraden. I anslutning härtill vill lönenämnden
erinra, att lönenämnden i förnyat yttrande den 11 december 1942 över
1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande angående löneställningen
för byråchefstjänster m. fl. ansåg sig icke böra motsätta sig, att befattningshavarna
i laboratorsgraden vid universiteten och karolinska institutet inplacerades
i 27 lönegraden, varvid lönenämnden särskilt beaktade, att dessa laboratorer
voro akademiska lärare. Vad lönenämnden sålunda anförde i fråga om
nämnda befattningshavare vid universiteten och karolinska institutet har i
viss mån sin giltighet jämväl beträffande laboratorerna vid karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet. Den ställning, som dessa laboratorer intaga såsom
ledare av laboratorieverksamhetens olika grenar vid berörda sjukhus, samt
deras ansvarsfulla och för sjukvården viktiga arbetsuppgifter synas emellertid
lönenämnden tala för att de erhålla en något högre lönegradsplacering än
laboratorerna vid karolinska institutet. Lönenämnden anser därför en placering
av nu ifrågavarande befattningshavare i 28:e lönegraden motiverad, varvid
lönenämnden jämväl beaktat att de tre laboratorerna, tillika avdelningsföreståndare,
å radiofysiska institutionen tillhöra nämnda lönegrad. Därest
denna placering godtages, bör emellertid enligt lönenämndens mening övervägas,
huruvida icke skyldigheten att undervisa i kliniska laborationsmetoder
bör ingå i dessa laboratorers ordinarie arbetsuppgifter. Särskild ersättning
skulle i så fall icke längre utbetalas för denna undervisning.

Sveriges läkarförbund har i skrivelse den 23 september 1945 framhållit, att
förbundet ansåge att, för att kompetenta sökande skulle kunna erhållas och
sjukvårdens krav bäst skulle bliva tillgodosedda, borde tjänsten såsom klinisk
laborator vid serafimerlasarettet uppdelas i tre tjänster i respektive klinisk
fysiologi, klinisk kemi och klinisk bakteriologi samt dessa tre tjänster såväl
som de tre motsvarande vid karolinska sjukhuset placeras i lönegraden A 30
ävensom samtliga sex tjänster organiseras såsom överläkartjänster, som sorterade
direkt under direktionen för karolinska sjukhuset och icke, såsom nu
är fallet, under cheferna för de medicinska klinikerna. Läkarförbundet har därvid
anfört bland annat följande.

Laboratorernas arbetsbörda vid de båda sjukhusen har under de senaste
åren ökat avsevärt. Statistiken visar, att antalet undersökningar vid samtliga
berörda laboratorier flerdubblats under denna tid. Antalet undersökningsmetoder
har också ökat avsevärt; många hava tillkommit, som fordra en hög grad
av vetenskapligt kunnande. Laboratorerna få också nedlägga en väsentlig del
av sin arbetstid på införandet och utarbetandet av nya metoder. Man kan
med säkerhet förvänta, att detta arbete kommer att öka betydligt inom den
närmaste framtiden, enär efter krigets slut den vetenskapliga verksamheten
åter kommer i gång och utländsk litteratur blir lättare tillgänglig.

Laboratorerna hava ytterligare en viktig uppgift i undervisningen av såväl
medicine kandidater som laboratoriesköterskeelever. Denna uppgift har ävenledes
blivit allt mer betungande ju mer arbetsområdena i fråga vidgats.

Laboratorernas kanske viktigaste funktion är emellertid att biträda vid den
vetenskapliga forskningen vid de båda sjukhusen. I allt högre grad blir den
kliniska forskningen beroende av laboratorieundersökningar.

Innehavarna av de nuvarande tjänsterna äro alla docenter, men av det
ovan sagda framgår, att av tjänsternas innehavare bör fordras en kompetens

387

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

närmast motsvarande den, som fordras för en professur. När därtill kommer,
att laboratorernas möjligheter till extrainkomster äro mycket små jämförda
med de kliniska överläkarnas, synes det klart att, om kompetenta krafter
skola kunna påräknas, en lön enligt A 30 måste fastställas. Som jämförelse kan
nämnas, att de nyinrättade lasarettsläkartjänsterna som laboratoriechef vid
centrallasaretten i Linköping, Umeå och Borås komma att avlönas med respektive
cirka 18 000, 19 000 och 19 000 kronor per år och vara förenade med rätt
att utan ersättning till sjukhuset utnyttja laboratoriets resurser för egen verksamhet.

Direktionen, som inhämtat yttrande beträffande läkarförbundets förslag, att
laboratorerna skulle erhålla överläkares ställning, från föreningen överläkare
vid karolinska institutets undervisningssjukhus, har icke för närvarande ansett
sig böra föreslå någon ändring av tjänsteställningen för laboratorerna.

Överläkarföreningen har i sitt yttrande uttalat, att om laboratorsbefattningarna
vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, såsom ifrågasatts, hänfördes
till lönegraden A 30, desammas innehavare borde erhålla tjänsteställning
såsom överläkare och sortera direkt under direktionen, men att med
sådan ändring av deras tjänsteställning borde anstå, tills eget rutinlaboratorium
kunde anordnas för den medicinska kliniken.

I det förslag till personalorganisation för karolinska sjukhuset, som framlagts
av direktionen i samband med anslag till sjukhuset för budgetåret
1939/40, upptogos laboratorerna vid sjukhusets tre centrallaboratorier såsom
befattningshavare vid sjukhusets medicinska klinik, varvid förutsattes, att
deras avlöning skulle utgå från karolinska institutets anslag.

I avgivet yttrande över direktionens nämnda förslag uttalade karolinska
institutets lärarkollegium, att ifrågavarande laboratorier kunde antingen ställas
under medicinska kliniken med skyldighet att betjäna hela sjukhuset eller ock
bli självständiga centrallaboratorier, att kollegiet utan tvekan ansåge sistnämnda
alternativ vara att föredraga, därest det med hänsyn till lokalförhållandena
kunde genomföras, att kollegiet ville förorda, att laboratorerna vid
de bakteriologiska och fysiologiska laboratorierna ställdes direkt under sjukhusets
direktion, men att det kemiska laboratoriet, vilket vore planlagt även
för att betjäna det löpande arbetet på den medicinska kliniken, icke kunde
göras självständigt i förhållande till denna klinik, utan borde sortera under
densamma samt att ifrågavarande tre laboratorer vore erforderliga för sjukvården,
varför kollegiet avstyrkte deras uppförande på institutets stat och i
stället förordade deras inordnande bland sjukhusets övriga personal.

T anledning av detta kollegiets uttalande vidtogs icke någon annan ändring
i sjukhusets personalorganisation än att arvoden till laboratorerna upptogos på
sjukhusets stat i stället för institutets.

Lokalförhållandena för karolinska sjukhusets centrallaboratorier lia under
den därefter gångna tiden icke undergått någon förändring. Det kemiska laboratoriet
fungerar sålunda fortfarande dels såsom rutinlaboratorium för den
medicinska kliniken och dels såsom centrallaboratorium fiir sjukhuset i dess
helhet. Vid sådant förhållande synes beträffande föreståndaren för detta laboratorium
böra anstå med ändring av hans tjänsteställning i förhållande till
den medicinska klinikens chef till dess den medicinska kliniken, i samband
med cn framtida utökning av sjukhusets laboratorielokaler, kan erhålla ett
eget rutinlaboratorium. Med hänsyn härtill och då den ändrade löneställning,

388

Kungl. Marits ''proposition nr 273.

som ifrågasatts för samtliga föreståndare för sjukhusets centrallaboratorier,
icke synes utgöra anledning till differentiering i fråga om tjänsteställningen
för dessa föreståndare, anser direktionen i likhet med överläkarföreningen att
med ändring av tjänsteställningen även för de bakteriologiska och fysiologiska
laboratoriernas föreståndare bör kunna anstå, till dess ställning såsom självständig
överläkare kan beredas centrallaboratoriernas samtliga föreståndare.

Vad sålunda sagts beträffande laboratorerna vid karolinska sjukhuset anser
direktionen böra tills vidare gälla jämväl beträffande de föreslagna laboratorsbefattningarna
vid serafimerlasarettet.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har beträffande laboratorernas
tjänsteställning anfört följande.

Lärarkollegiet delar den av läkarförbundet framförda meningen, att
ifrågavarande befattningshavare böra erhålla ställning som överläkare i
lönegraden A 30 och att de böra erhålla samma självständiga ställning som
övriga överläkare.

Så länge de medicinska klinikerna sakna egna rutinlaboratorier, synes
emellertid erforderligt, att vederbörande professor i medicin bibehåller sin
nuvarande ställning till dessa. Kollegiet anser alltså, att till dess så sker
någon ändring i nämnde professors befogenheter beträffande laboratorierna
ej bör vidtagas.

Förändring av en andre underläkartjänst vid medicinska
kliniken till biträdande läkartjänst. Direktionen
har, efter förslag av överläkaren för sjukhusets medicinska klinik professor
Nanna Svartz, gjort framställning om förändring av andre underläkarbefattningen
på sjukhusets avdelning för fysioterapi till biträdande läkartjänst,
förenad med arvode av 9 300 kronor för år. Direktionen har anfört:

Då befattningens innehavare relativt självständigt förestår ifrågavarande
avdelning, måste det anses olämpligt, att han har ställning såsom underläkare.
Denna ställning innebär nämligen, att han efter en viss utbildningstid
skall övergå till annan tjänstgöring. Med hänsyn härtill och till önskvärdheten
av kontinuitet i fråga örn ledarskapet för den fysioterapeutiska
behandlingen vid sjukhuset anser direktionen befattningen böra omändras
till en biträdande läkartjänst med arvode av förslagsvis 9 300 kronor för år.

Statskontoret har anfört, att frågan örn ordnande av läkarförhållandena
å avdelningen för fysioterapi syntes kunna vila i avbidan å en definitiv
organisation av den reumatologiska vården vid sjukhuset.

Indragning av en andre underläkarbefattning vid
medicinska polikliniken. Direktionen har anfört:

Enligt brev den 20 augusti och 5 november 1943 har Kungl. Maj:t medgivit,
att för tillgodoseende av den militära poliklinikvården vid sjukhuset
finge anställas viss personal bland annat två andre underläkare vid den
medicinska polikliniken och en andre underläkare vid den kirurgiska polikliniken.
Det kan antagas, att när den förstärkta försvarsberedskapen avvecklas,
en minskning av det militära poliklinikklientelet kommer att inträda.
Det är emellertid ännu ovisst huru stor denna minskning blir och
i vilken utsträckning den för detta ändamål anställda personalen kan in -

389

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

skrankas. I avbidan på att erfarenhet i detta avseende vinnes, synes man
kunna beräkna, att en av de på den medicinska polikliniken anställda
underläkarna kan undvaras och att således antalet andre underläkarbefattningar
kan minskas med en.

Biträdande läkare vid kvinnokliniken. Direktionen har
anfört följande.

Överläkaren för sjukhusets kvinnoklinik professor Axel Westman har
anhållit, att en biträdande läkare måtte anställas vid sjukhusets laboratorium
för analyser av spermaprov, varvid han anfört, att detta laboratorium,
som är nödvändigt för en korrekt behandling av barnlösa äktenskap,
varit i verksamhet sedan ett par år tillbaka, och hittills föreståtts av
en förste underläkare på kliniken. Laboratoriets verksamhet är stadd i
mycket stark utveckling, varför föreståndarskapet för detsamma icke i
längden kan kombineras med en av klinikens underläkarbefattningar. Med
hänsyn till den speciella sakkunskap, som erfordras för ifrågavarande
undersökningar, är kontinuitet i fråga om laboratoriets ledning önskvärd.
Laboratoriet bör därför förestås av en biträdande läkare med ett arvode
av förslagsvis 9 300 kronor för år.

Statskontoret har ansett, att det vore tillfyllest med en andre underläkare
såsom föreståndare för spermalaboratoriet.

Förändring av två tredje underläkarbefattningar
vid kvinnokliniken till andre underläkarbefattningar.
Direktionen har anfört:

Professor Westman har hemställt, att två tredje underläkartjänster vid
kvinnokliniken måtte ändras till andre underläkartjänster, varvid åberopats
bland annat att för dessa läkare erfordras en grundläggande utbildning
i kirurgi, och att läkare, som sakna sådan utbildning, icke äro kompetenta
för arbetsuppgifterna på kliniken.

Tredje underläkartjänsterna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
äro för närvarande placerade i lönegraden Ex 18. Vid förhandlingar,
som fördes med Sveriges läkarförbund i samband med avveckling av en
år 1939 uppkommen konflikt mellan direktionen och vissa läkare vid serafimerlasarettet,
godtogs denna placering först sedan från direktionens sida
uttalats, att dessa befattningar, som i väsentlig grad vore avsedda för befattningshavarnas
egen utbildning, icke finge innehavas under längre tid
än ett år och att vid desammas tillsättning hänsyn borde tagas endast till
sökandenas linder själva studietiden ådagalagda lämplighet. Såsom framgår
av professor Westmans skrivelse erfordras för de på kvinnokliniken
placerade tredje underläkarna viss utbildning efter avlagd examen och
direktionen finner sig därför ha anledning att förorda, att ifrågavarande
två tredje underläkarbefattningar ändras till andre underläkarbefattningar.

Statskontoret har lämnat ifrågavarande förslag utan erinran.

Inrättande av en befattning som biträdande överläkare
vid öronkliniken. Direktionen har föreslagit inrättande vid
öronkliniken av en befattning såsom biträdande överläkare, förenad med
ett årligt arvode av 10 000 kronor, och därvid anfört följande.

390

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Överläkaren för sjukhusets öronklinik Torsten Skoog har i skrivelse till
direktionen anhållit om utökning av klinikens läkarkrafter med en biträdande
överläkare. Han har därvid åberopat dels att antalet på kliniken
intagna patienter och antalet där utförda operationer ökat, dels att klinikchefen
behövde biträdas i sin omfattande operativa verksamhet av en
läkare med större erfarenhet än de på kliniken tjänstgörande underläkarna
och dels att antalet läkare vid kliniken i förhållande till patientantalet och
operationsverksamheten därstädes vore avsevärt mindre än vid motsvarande
kliniker vid undervisningssjukhusen i Uppsala och Lund.

Enligt beslut av 1939 års riksdag hava biträdande överläkartjänster inrättats
på de kliniker, där antalet vårdplatser ej understiger 90. Sedermera
har en dylik befattning även inrättats vid serafimerlasarettets neurokirurgiska
klinik, ehuru platsantalet därstädes ej uppgår till 90. För inrättande
av sistnämnda befattning förelågo emellertid särskilda skäl, varför dess inrättande,
såsom framhållits av föredragande statsrådet i samband med proposition
nr 74 till 1941 års riksdag, icke kunde åberopas vid prövning av
likartade framställningar från andra sjukvårdsavdelningar.

Såsom framgår av professor Skoogs skrivelse har antalet på kliniken utförda
operationer å inneliggande patienter under år 1944 stigit till närmare
4 000 och det får därför anses vara erforderligt, att överläkaren kan påräkna
biträde i arbetet av en läkare med större erfarenhet än underläkarna,
vilka efter erhållen specialutbildning på kliniken böra lämna sina befattningar
därstädes.

Med hänsyn härtill och till den i professor Skoogs skrivelse gjorda jämförelsen
melian läkarantalet vid karolinska sjukhusets öronklinik, å ena,
och vid öronklinikerna vid de övriga undervisningssjukhusen, å andra
sidan, finner sig direktionen böra tillstyrka, att en biträdande överläkarbefattning
med arvode å 10 600 kronor inrättas vid ifrågavarande klinik,
vars platsantal uppgår till 89 och således föga understiger det ovan angivna
platsantal, som i allmänhet ansetts utgöra en förutsättning för inrättande
av dylika befattningar.

Statskontoret har icke ansett sig böra tillstyrka ifrågavarande förslag.

Då den militära beredskapens avveckling givetvis medför en minskning
av antalet militära patienter vid sjukhuset, synes vid beräkningen av läkar
och annan personal för sjukhusets drift en viss försiktighet böra iakttagas.
Innan närmare erfarenheter vunnits om patienttillströmningen under normala
tider, bör därför enligt statskontorets mening icke inrättas någon
tjänst som biträdande läkare å öronkliniken.

Anställande av en tredje underläkare vid radiologiska
kliniken. Direktionen har anfört:

Överläkaren för den radiologiska kliniken professor E. Berven har under
åberopande av den starka ökning av arbetsmängden på kliniken, som inträtt
under åren 1938—1944, hemställt örn utökning av klinikens personal
med bland annat en tredje underläkare. Antalet inneliggande patienter på
kliniken har ökats från 3 820 år 1938 till 4 353 år 1944 eller således med
omkring 14 procent, medan antalet patienter på den till kliniken anknutna
polikliniken ökats från 10 230 år 1938 till 20 031 år 1944 eller således med
omkring 95 procent. Direktionen förordar därför, att antalet läkare på
radiumhemmet utökas med en tredje underläkare.

391

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Statskontoret har lämnat ifrågavarande förslag utan erinran.

Nya underläkartjänster vid psykiatriska kliniken.
Direktionen har föreslagit inrättande av dels en förste, dels ock en andre
underläkartjänst vid psykiatriska kliniken.

Sedan klinikens nye överläkare professor Torsten Sjögren tillträtt sin
befattning har han i skrivelse till direktionen framhållit behovet av ett
effektivare utnyttjande av kliniken och för sådant ändamål hemställt örn
utökning av dess läkarkrafter med två förste underläkare.

Kliniken disponerar för närvarande över, förutom överläkaren en biträdande
läkare, som tjänstgör såsom föreståndare för den psykiatriska polikliniken,
en förste underläkare och två andre underläkare. Ett bifall till
överläkarens ovan angivna förslag skulle innebära, att kliniken erhölle tre
förste underläkare och två andre underläkare. Direktionen, som finner en
utökning av klinikens läkarstab vara önskvärd särskilt med hänsyn till den
ökning av klinikens kapacitet, som den nye överläkaren har för avsikt att
genomföra, anser emellertid denna ökning böra ske på det sätt att antalet
underläkare vid kliniken ökas med en förste och en andre underläkare.

Statskontoret har icke framställt erinran mot direktionens ifrågavarande
förslag.

Höjt arvode åt en konsulterande pediatriker. Sedan
1939 utgår till en konsulterande pediatriker vid karolinska sjukhuset ett
årligt arvode å 1 800 kronor, till dess pediatriska kliniken vid sjukhuset
blivit uppförd. Direktionen har föreslagit, att detta arvode höjes till 4 800
kronor och till stöd härför anfört följande.

Docenten B. Broman, vilken tjänstgör såsom konsulterande pediatriker
vid sjukhuset, har i skrivelse till direktionen anhållit, att det arvode å
1 800 kronor, som utgår såsom ersättning för dennes konsultationer, måtte
höjas. För närvarande besöker pediatrikern sjukhusets kvinnoklinik två
gånger i veckan. Han föreslår, att arvodet höjes så att detsamma utgör
skälig ersättning för besök på kliniken varje vardag. Kvinnoklinikens överläkare
professor Westman har tillstyrkt framställningen.

Ifrågavarande konsultationer äro nödvändiga för vården av de nyfödda
barnen på klinikens barnbördsavdelning, så länge någon pediatrisk klinik
icke finnes vid sjukhuset. Med hänsyn till konsultationsverksamhetens provisoriska
karaktär finner direktionen konsultationsbesökens antal tills vidare
kunna begränsas till 4 i veckan. Arvodet synes böra höjas till 4 800
kronor för år under förutsättning att konsultationsbesöken även innefatta
erforderlig vård av barn, som liro intagna på andra avdelningar av sjukhuset
än kvinnokliniken.

Statskontoret har anfört, att en ökning av konsulterande pediatrikerns
besök å sjukhuset från två till fyra gånger i veckan icke torde kunna motivera
en höjning av arvodet till större belopp än 3 600 kronor.

I detta sammanhang torde jag få erinra, att Kungl. Majit i anledning
av en av direktionen gjord motsvarande framställning, avseende innevarande
budgetår, genom beslut den 15 februari 1946 medgivit, att den

392

Kunell. Maj:ts proposition nr 873.

läkare, som av direktionen förordnades att omhänderha den föreslagna utökade
konsulentverksamheten, finge intill utgången av juni 1946 — utöver
arvodet å 1 800 kronor för år — åtnjuta ytterligare ersättning med
150 kronor för månad.

Örn reglering av vissa arvoden å tandpolikliniken.
I sina den 30 augusti 1945 avgivna anslagsäskanden har direktionen anfört
följande.

Tandpoliklinikens mest omfattande arbetsuppgift har tidigare avsett ombesörjandet
av tandvård för Stockholms garnison. Denna arbetsuppgift
har i huvudsak fullgjorts av ett antal värnpliktiga tandläkare, som militärmyndigheterna
kommenderat till tjänstgöring på polikliniken. Tandvården
för sjukhusets civila patienter har omhänderhafts av föreståndaren och en
civil tandläkare. För dessa två läkare ha i sjukhusets stat upptagits arvoden
till belopp av för den förre 3 500 kronor och för den senare 4 500
kronor för år. Föreståndarbefattningen hålles vakant sedan flera år tillbaka.
Befattningen har hittills uppehållits av den civila tandläkaren, som
därvid bibehållit arvodet på tandläkartjänsten, 4 500 kronor, och därutöver
från fjärde huvudtiteln uppburit särskild ersättning för det avsevärda
merarbete, stockholmsgarnisonens tandvård under den förstärkta försvarsberedskapen
inneburit, medan den läkare som uppehållit tandläkartjänsten
uppburit avlöning till belopp, motsvarande arvodet på föreståndartjänsten
3 500 kronor. Dessa läkare ha, sedan polikliniken från och med
den 1 juli 1945 mistat de dit kommenderade värnpliktiga tandläkarna, att
ombesörja tandvård ej blott för sjukhusets civila patienter utan även för
de militärpatienter, som äro intagna på sjukhusets garnisonsavdelningar,
vilket medfört en ökning av deras arbetsuppgifter. Såsom framgår av
Kungl. Maj:ts proposition nr 206 till 1939 års riksdag, har avsetts, att föreståndarbefattningen
skulle innehavas såsom bisyssla av en lärare vid tandläkarinstitutet,
varigenom visst samarbete mellan polikliniken och nämnda
institut skulle möjliggöras. Under den tid, föreståndarbefattningen hållits
vakant, har emellertid sådant samarbete icke förekommit i avsedd omfattning.
Då polikliniken numera i avsaknad av värnpliktiga tandläkare icke
längre kan tillgodose stockholmsgarnisonens polikliniska tandvård, vilken
framdeles torde komma att meddelas vid de militära förläggningarna, och
således en högst betydande ändring av poliklinikens arbetsuppgifter inträtt,
måste frågan örn den ur olika synpunkter lämpligaste organisationen av
ifrågavarande poliklinik utredas, varvid även frågan örn upptagande av
närmare samarbete med tandläkarinstitutet bör prövas. Först sedan sådan
utredning blivit verkställd, anser sig direktionen böra framlägga förslag rörande
organisationen av läkarvården på polikliniken. I avbidan härpå synes
icke några andra ändringar i detta avseende böra vidtagas än vad som
erfordras för uppehållande av poliklinikens verksamhet i dess nuvarande
omfattning. Med hänsyn till att de nuvarande arvodena, vilkas belopp
icke höjts, sedan desamma blivit fastställda av 1939 års riksdag, visat sig
vara otillräckliga för rekrytering av den för ändamålet erforderliga läkarpersonalen,
bör dels den tillförordnade föreståndaren bibehållas vid det i
staten upptagna tandläkararvodet å 4 500 kronor, varvid det i staten upptagna
föreståndararvodet å 3 500 kronor skulle tills vidare, såsom nu alfallet,
inbesparas, och dels ersättningen till den eller de civila tandläkare,

393

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

som ytterligare erfordras på polikliniken, höjas med 5 000 kronor till 8 500
kronor. Denna ersättning synes böra utgå av anslagsposten till avlöningar
för övrig icke-ordinarie personal.

Sedermera har direktionen i skrivelse den 15 januari 1946 — under erinran
örn sitt nyss återgivna förslag — vidare anfört följande.

De tandläkare, som av direktionen anlitats för att biträda poliklinikföreståndaren
i dennes arbete, lia nu påkallat ersättning enligt en av Sveriges
tandläkarförbund fastställd taxa, enligt vilken ersättning för det antal
arbetstimmar för år, som dessa tandläkare sammanlagt utföra på polikliniken,
skulle utgå med 11 775 kronor. Därvid har åberopats, att ersättning
enligt denna taxa medgivits beträffande tandvården vid de statliga dövstum-
och blindskolorna.

Direktionen, som finner sig böra förorda, att ersättning till den eller de
tandläkare, som biträda poliklinikföreståndaren, tills vidare, i avbidan på
att utredningen örn tandpoliklinikens organisation blir slutförd, utgår enligt
nämnda taxa, föreslår därför, att för detta ändamål beräknas ett från 8 500
till 11 775 kronor förhöjt belopp, och att en sålunda förhöjd ersättning får
utgå under budgetåret 1946/47.

Sjukvårdspersonal.

Nya tekniska biträden. Direktionen har förordat inrättande
av tre nya tjänster såsom tekniskt biträde i lönegraden Eo 7, avsedda en
för sjukhusets fysiologiska laboratorium, en för psykiatriska klinikens
elektroencephalografiska laboratorium och en för radiopatologiska institutionen.

I sin skrivelse angående anslag för budgetåret 1945/46 hemställde direktionen
på framställning av professor Svartz örn en teknisk biträdestjänst
på sjukhusets fysiologiska laboratorium. Denna hemställan har icke föranlett
någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Den ökning av antalet undersökningar
på laboratoriet, som föranledde framställningen, har emellertid i stegrat
tempo fortgått under innevarande budgetår och synes ännu icke ha avstannat.
För närvarande uppgår sålunda antalet där utförda elektrokardiografiska
undersökningar till omkring 1 000 och antalet hjärtfunktionsprov
till omkring 140, allt för månad. I följd av den stora arbetsbelastningen på
laboratoriet är därvarande personal mycket hårt ansträngd, vilket medfört
betydande svårigheter i fråga örn rekryteringen av befattningarna därstädes,
varigenom svårigheterna ytterligare skärpts. Det föreligger därför ett
stort behov av utökning av laboratoriets personal med ett tekniskt biträde
i lönegraden Eo 7.

Tillförordnade överläkaren för sjukhusets psykiatriska klinik T. Frey
har, med instämmande av tillförordnade professorn Wohlfahrt, hemställt,
att en teknisk biträdestjänst måtte inrättas för klinikens elektroencephalografiska
laboratorium. Framställning till Kungl. Majit angående
inrättande av förstnämnda tjänst gjordes av direktionen år 1944,
men har icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd, varför verksamheten
vid nyssnämnda laboratorium nedlagts från och med den 1 juli 1945. Med
hänsyn till detta laboratoriums betydelse för sjukvården vid karolinska

394

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

sjukhuset och serafimerlasarettet är det önskligt, att detsammas verksamhet
kan återupptagas, varför direktionen hemställer, att ett tekniskt biträde
i lönegraden Eo 7 måtte anställas därstädes.

Föreståndaren för den radiopatologiska institutionen professor O. Reuterwall
har under åberopande av det ökade antalet undersökningar på institutionen
anhållit, att ytterligare en preparatris, som sedan den 1 juli
1941 avlönats av cancerföreningen, måtte upptagas på sjukhusets stat.

Institutionen övertogs av staten från och med den 1 juli 1941.
Enligt den överenskommelse örn övertagandet, som träffats den 28 juni
1941, skulle bland annat en föreståndarinna för preparationsarbetet och
ett tekniskt biträde avlönas av statsmedel, medan av ränteavkastningen å
cancerföreningens Forsgrenska fond skulle bestridas bland annat avlöningsförmånerna
till ett tekniskt biträde för den svulstbiologiska forskningen.

Såvitt framgår av den nu gjorda framställningen avlönas emellertid alltsedan
den 1 juli 1941 ytterligare ett tekniskt biträde av cancerföreningens
medel, vilket biträde på grund av inträdd ökning av antalet undersökningar
för sjukhusets räkning behöver tagas i användning för dylika undersökningar.
Direktionen förordar, att den av statsmedel avlönade preparationspersonalen
vid institutionen måtte utökas med ett tekniskt biträde
i lönegraden Eo 7.

Statskontoret har uttalat, att, då frågan örn laboratorieverksamhetens
framtida organisation icke vore löst, med en personalförstärkning vid laboratorierna
syntes böra anstå. Mot förslaget örn inrättande av den tekniska
biträdestjänsten vid radiopatologiska institutionen synes statskontoret icke
ha funnit anledning till erinran.

Inrättande av en ordinarie befattning såsom barnmorska.
Direktionen har föreslagit inrättande av ytterligare en befattning
såsom barnmorska i lönegraden A 7.

Alltsedan år 1943 har personalen på sjukhusets förlossningsavdelning
varit otillräcklig. Oaktat avdelningens verksamhet undergått en avsevärd
stegring, som torde framgå av att det årliga antalet patienter på kvinnokliniken,
vilket år 1941 uppgått till 3 698 och år 1942 till 3 909, år 1943
ökats till 4 886 och år 1944 till 5 293, har någon däremot svarande ökning
av avdelningens sjukvårdspersonal icke kunnat genomföras på grund av
den svåra brist på barnmorskor, som förelegat. Avdelningen har därför
måst drivas med oförändrad sjukvårdspersonal, vilket varit ytterst betungande
för personalen och inneburit betydande olägenheter för sjukvården.
Först under innevarande höst har möjlighet vunnits för förvärv av
ytterligare en barnmorska för avdelningen. Direktionen, som medgivit tillfällig
anställning av denna barnmorska, hemställer, att för tillgodoseende
av det trängande personalbehov, som föreligger på förlossningsavdelningen,
antalet barnmorskebefattningar därstädes måtte från och med budgetåret
1946/47 ökas med en ordinarie.

Statskontoret har lämnat ifrågavarande förslag utan erinran.

Indragning av två tandsköterskebefattningar. Direktionen
har anmält, att två tandsköterskebefattningar i lönegraden Eo 4
kunde indragas, enär klientelet på sjukhusets tandpoliklinik beräknades

395

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

komma att kraftigt minskas, då tandvården för Stockholms garnison skulle
ombesörjas vid de militära förläggningarna.

Förändring av en befattning såsom sjukvårdsbiträde
till sköterskebiträdestjänst. Enligt gällande bestämmelser
skola, i den mån nuvarande innehavare av befattningar i lönegraden
Eo 2 avgå, desamma ersättas med befattningar såsom sköterskebiträden i
lönegraden U 1. Direktionen har nu anmält, att en befattning såsom sjukvårdsbiträde,
vars innehavare avgått från tjänsten, borde förändras till
sköterskebiträdest j änst.

Nya assistentsköterskor. Direktionen har föreslagit inrättande
av tre assistentsköterskebefattningar i lönegraden Eo 5, därav en förenad
med halvtidstjänstgöring och avsedd för kvinnoklinikens speciallaboratorium
för spermaprov, en avsedd för psykiatriska klinikens insulinav
delning och en avsedd att ersätta en till radiologiska klinikens laboratorium
knuten, med arvode av 3 600 kronor förenad befattning.

I skrivelse till direktionen har överläkaren för sjukhusets kvinnoklinik
professor A. Westman framhållit, att arbetet på det speciallaboratorium
för spermaprov, som anordnats vid kliniken, blivit så omfattande att detsamma
icke medhinnes av den på laboratoriet anställda sjuksköterskan
samt hemställt, att ytterligare en sköterska måtte anställas pa laboratoriet.
Direktionen anser sig böra föreslå, att en halvtidsanstalld assistentskoterska
anställes på nämnda laboratorium för att biträda den dar tjänstgörande
sköterskan i hennes arbete.

Tillförordnade överläkaren för sjukhusets psykiatriska klinik T. Frey har
hos direktionen hemställt, att ytterligare en sjuksköterska matte anstallas
på den kvinnliga insulinavdelningen på kliniken, eller, örn tidsläget icke
medgåve detta, ytterligare en elev måtte placeras därstädes, r orsta föreståndarinnan
tillstyrker, att en assistentsköterska placeras på avdelningen,
då arbetet vore alltför ansvarsfullt för en elev. Direktionen hemställer, att
Ytterligare en assistentsköterska måtte anställas pa avdelningen.

Överläkaren för den radiologiska kliniken professor E. Berven har hemställt
om ytterligare en assistentsköterska på röntgenbehandlingsavde -ningen och om ändring av en arvodestjänst på klinikens laboratorium till
assistentskötersketjänst. I avbidan på ytterligare utredning härom anser
sig direktionen böra inskränka sig till att hemställa, att nämnda arvodestjänst,
varå avlöning utgår med 3 600 kronor för år, men som under de
senaste åren icke kunnat tillsättas utan uppehållits av en vikarierande
assistentsköterska, måtte för säkerställande av driften på laboratoriet andras
till en assistentskötersketjänst i lönegraden Eo 5.

Förhöjd ersättning åt sköterskeskolorna. Direkt ''lonell
har anfört:

Enligt särskilda avtal med de sjuksköterskeskolor, vilkas elever tjänstgöra
vid karolinska sjukhuset, nämligen statens, Sophiahemmets och Röda
Korsets, har sjukhuset att till dessa skolor erlägga ersättning tor desammas
kostnader för elevernas utbildning med 50 kronor i manaden tor varje

396

Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

provsköterska och 25 kronor i månaden för varje annan elev, som tillhandahålles
av skolorna. Denna ersättning har sedermera, vad angår Sophiahemmets
och Röda Korsets elever, enligt medgivande av Kungl. Majit förhöjts
med sammanlagt 30 procent. Under innevarande år har Sophiahemmets
styrelse meddelat, att driften av hemmets sköterskeskola på grund
av inträffade kostnadsökningar medfört ett underskott under år 1944 å
cirka 40 000 kronor och att motsvarande underskott komme att uppstå
under år 1945 samt hemställt, att sjukhusets ersättning till skolan måtte
höjas med ytterligare 20 procent, varigenom underskotten skulle delvis
kunna täckas. Efter förda förhandlingar med skolans styrelse har direktionen
funnit den gjorda framställningen vara befogad. I händelse den sålunda
ifrågasatta tilläggsersättningen beviljas, synes motsvarande förhöjning böra
medgivas även för det fåtal elever vid sjukhuset, som tillhöra Röda Korsets
sjuksköterskeskola. Ifrågavarande tilläggsersättning för dessa två skolors
elever beräknas medföra en ökad kostnad för sjukhuset till belopp av sammanlagt
omkring 20 000 kronor för år. Under åberopande av det stora
värde, som elevernas arbetskraft innebär för sjukvården, hemställer direktionen,
att sådan tilläggsersättning må utgå under budgetåret 1946/47 och
att sjukhusets avlöningsanslag i följd därav måtte höjas med 20 000 kronor.

Genom beslut den 23 november 1945 har Kungl. Majit efter framställning
av direktionen medgivit, att ett ytterligare tillägg å 20 procent under
vissa förutsättningar må utgå under år 1946 å ersättningen till Sophiahemmet.

Löneställningen för de sociala kuratorerna vid
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet m. m.
Vid karolinska sjukhuset finnas för närvarande tre sociala kuratorer, varav
två äro placerade i lönegraden All och en i lönegraden Eo 10. Den sociala
kuratorn vid serafimerlasarettet är placerad i lönegraden Eo 10.

Direktionen har föreslagit dels uppfattning av kuratorsbefattningen vid
serafimerlasarettet till lönegraden A 11, dels ock förändring av en assistentsköterskebefattning
i lönegraden Eo 5 vid karolinska sjukhusets psykiatriska
klinik till kuratorsbefattning i lönegraden Eo 10. Direktionen har
anfört:

I skrivelse till direktionen ha de vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
anställda kuratorerna, vilka för närvarande äro placerade två i
lönegraden All och två i lönegraden Eo 10, hemställt om uppflyttning
till lönegraden A 18, varvid de åberopat, att kuratorsbefattningar vid den
statliga arbetsförmedlingen placerats i denna lönegrad. Kuratorerna utföra
ett för sjukhusen betydelsefullt arbete, som direktionen i hög grad uppskattar.
Den nuvarande löneplaceringen synes emellertid icke vara oförmånlig
i förhållande till kuratorsbefattningar vid andra sjukhus och befattningarna
ha också — även under de senaste åren — kunnat besättas med
mycket väl kvalificerade innehavare. Direktionen har dock icke något att
erinra mot att frågan om en förmånligare löneplacering för kuratorerna
upptages till prövning i samband med löneplaceringen för motsvarande befattningar
vid andra statliga sjukhus. I avbidan härå synes emellertid den
i lönegraden Eo 10 placerade kuratorn vid serafimerlasarettet böra i lone -

397

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

avseende jämställas med den sociala kurator, som arbetar för patienterna
i karolinska sjukhusets huvudkomplex, och i följd därav uppflyttas i lönegraden
A 11.

I skrivelse till direktionen har överläkaren för psykiatriska kliniken professor
T. Sjögren hemställt, att en assistentskötersketjänst på den psykiatriska
polikliniken måtte ändras till en i lönegraden All placerad kuratorsbefattning.
Med hänsyn till önskvärdheten av att klinikens kapacitet
utnyttjas i ökad utsträckning, har direktionen hemställt örn ytterligare två
underläkare vid kliniken. Ett bifall till denna hemställan skulle möjliggöra,
att klinikens årliga patientklientel kunde avsevärt ökas, vilket måste återverka
på omfattningen av kuratorsverksamheten vid kliniken. Direktionen
anser sig därför böra föreslå, att en assistentsköterskebefattning ändras till
en i lönegraden Eo 10 upptagen kuratorstjänst.

Innehavarna av de nuvarande kuratorsbefattningarna vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet ha med anledning av direktionens ställningstagande
till frågan örn kuratorernas löneställning anfört följande.

Direktionen har anfört, att den icke har något att erinra mot att frågan
om en förmånligare löneplacering för kuratorerna upptages till prövning i
samband med löneplaceringen för motsvarande befattningar vid andra
statliga sjukhus. Gent emot detta be vi få framhålla, att kuratorsbefattningar
vid andra statliga sjukhus saknas. Vad direktionen möjligen torde
åsyfta, är de s. k. hjälpverksamhetsförestånderskorna vid sinnessjukhusen.
Dessas huvuduppgift måste emellertid sägas vara sjukvårdande verksamhet
bland exspektanter till sinnessjukhusen och därifrån utskrivna patienter,
vilket också framgår därav, att verksamheten ansetts kunna utövas av
sjuksköterskor utan social utbildning. Ingen av hj älpverksamhetsf örestån -derskorna har, såvitt oss är bekant, social utbildning, något som emellertid
fordrats för erhållande av ifrågavarande kuratorstjänster. Däremot finnas
sedan 1942 vid den offentliga arbetsförmedlingen kuratorsbefattningar för
arbete bland partiellt arbetsföra, vilka befattningar äro placerade i adertonde
lönegraden.

Vidare anför direktionen, att den nuvarande löneplaceringen icke synes
vara oförmånlig i förhållande till kuratorsbefattningar vid andra sjukhus.
Att så i viss mån är fallet, kan icke bestridas. Orsaken härtill är emellertid,
att det stora flertalet kuratorstjänster inrättats senare än kuratorstjänsterna
vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet och att de sistnämndas
löneplacering därvid varit normgivande. Vid inrättande av nya kuratorstjänster
ha nämligen förfrågningar av beslutande myndigheter ofta gjorts
angående löneplaceringen av ifrågavarande tjänster och nyinrättade tjänster
placerats i enlighet därmed.

Alltmer erkännes ju betydelsen av kuratorsverksamhet vid sjukhusen,
och det synes oss därför synnerligen viktigt för en god rekrytering till
denna kår, att kuratorstjänsterna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,
vilka tydligen blivit normgivande, ges en löneplacering, som
motsvarar de krav, som ställas på deras innehavare.

Statskontoret har tillstyrkt, att kuratorsbefattningen vid serafimerlasarettet
ordinariesättes och placeras i 11 lönegraden samt att den extra orell -

398

Kungl. Martts proposition nr 273.

narie kuratorsbefattningen vid karolinska sjukhuset, vilken är knuten till
psykiatriska kliniken uppflyttas till 11 lönegraden. Förslaget om förändring
av en assistentsköterskebefattning till kuratorsbefattning har statskontoret
däremot icke tillstyrkt, enär statskontoret icke funnit behovet av ännu en
kurator vid psykiatriska kliniken vara tillfredsställande styrkt. Beträffande
kuratorernas löneställning har statskontoret anfört följande.

Sociala kuratorer finnas anställda inom skilda verksamhetsgrenar. Då
arten och omfånget av vederbörande arbetsuppgifter är skiftande, Ilar befattningshavarna
erhållit skilda löneställningar. Den normala lönenivån
för ifrågavarande befattningshavare torde emellertid vara 10 eller 11 lönegraderna
i de statliga avlöningsreglementena eller motsvarande förmåner.
Sålunda äro för närvarande 5 kuratorer anställda vid fångvårdsanstalten^,
med placering som extra ordinarie tjänstemän i 10 lönegraden. Strafflagberedningen
har i sitt förslag angående verkställande av frihetsstraff m. m.
(stat. off. utr. 1944: 50) för sådana kuratorer ifrågasatt en placering i 12,
16 och 18 lönegraderna, allt efter arten och omfånget av vederbörandes
arbete. Statskontoret har emellertid i utlåtande den 4 januari 1945 över
förslaget ansett en placering i högre lönegrad än 11 icke böra ifrågakomma.
Befolkningsutredningen räknade i sitt betänkande om abortfrågan med
att de av utredningen föreslagna kuratorerna skulle tillerkännas en minimilön
motsvarande lönegrad Alli det statliga civila avlöningsreglementet.
Statskontoret förordade för sin del i häröver avgivet utlåtande, att ersättningen
för arbetet borde utgå i form av dyrortsgrupperade arvoden av
samma storleksordning som de för könssjukvårdens kuratorer gällande.
Vissa myndigheter och organisationer tillstyrkte åter en högre löneställning
än den föreslagna. Chefen för socialdepartementet ansåg emellertid
vid föredragning i statsrådet av förevarande spörsmål »någon höjning av
den av befolkningsutredningen föreslagna relativt förmånliga löneställningen
för kuratorerna icke för närvarande böra ske» (propositionen nr
369/1945, sid. 63). I betraktande av vad sålunda anförts förefaller det
statskontoret som om löneställningen för karolinska sjukhusets ordinarie
kuratorstjänster vore väl avvägd. Statskontoret vill i detta sammanhang
erinra, att ämbetsverket i utlåtande denna dag över serafimerlasarettets
petita för budgetåret 1946/47 tillstyrkt överförande av lasarettets kurator
å ordinarie stat ill lönegraden. Statskontoret anser sig i anledning av förevarande
framställning härutöver böra förorda, att karolinska sjukhusets
extra ordinarie kuratorsbefattning från och med nästkommande budgetår
uppflyttas från 10 till 11 lönegraden, då en differentiering i lönegrad av
ordinarie och extra ordinarie tjänster i detta fall icke synes påkallad.

Allmänna lönenämnden har anfört:

Lönenämnden, som finner skäl tala för att de statliga kuratorernas lönegradsplacering
tages under allmän omprövning, anser sig för närvarande
endast kunna förorda, att såväl kuratorn å serafimerlasarettet som kuratorn
å karolinska sjukhusets psykiatriska klinik jämställes med de båda
övriga kuratorerna såtillvida, att de inplaceras ill lönegraden.

399

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Ekonomipersonal.

Sjukhusbiträde. Direktionen har hemställt om anvisande av medel
till anställande av ytterligare ett sjukhusbiträde (städerska) i lönegraden
U 1.

Direktionen finner städningspersonalen böra förstärkas å fysiologiska
laboratoriet, radiopatologiska institutionen och sjukgymnastiska avdelningen.
Det ökade behovet av städningspersonal på det fysiologiska laboratoriet
och den radiopatologiska institutionen synes sammanlagt kunna
tillgodoses med en städerska. För gymnastikavdelningen torde erfordras
ytterligare en städerska. Direktionen får därför föreslå en utökning av antalet
i städning sysselsatta sjukhusbiträden med två. A andra sidan synes
antalet städerskor på tandpolikliniken kunna minskas med en.

Ändrad löneställning för arbetsföreståndarinnan
m. m. Direktionen har föreslagit, att befattningen såsom arbetsföreståndarinna
i lönegraden A 6 uppflyttas till lönegraden A 8 under benämningen
slöjdföreståndare.

Arbetsföreståndarinnan vid sjukhusets psykiatriska klinik Elsa Lundborg
har gjort framställning, som tillstyrkts av dels tillförordnade överläkaren
för kliniken doktor T. Frey och dels karolinska sjukhusets och serafimerlasarettets
tjänstemannaförening, och hemställt, att hennes befattning
som nu är placerad i lönegraden A 6 måtte placeras i lönegrad All, vilken
lönegradsplacering i propositionen 1945:241 föreslagits för en lärarinna i
kvinnlig slöjd vid statens anstalt för fallandesjuka. Befattningen synes
emellertid vara mera jämförlig med arbetsförestånderskebefattningarna vid
statens sinnessjukhus, för vilka i samma proposition föreslagits en höjning
från lönegraden A 6 till A 8.

Direktionen hemställer, att arbetsförestånderskan vid karolinska sjukhuset
måtte uppflyttas till sistnämnda lönegrad, varvid direktionen, med
hänsyn till att patientantalet vid karolinska sjukhusets psykiatriska klinik
är avsevärt mindre än antalet av de patienter, arbetsförestånderskorna vid
statens sinnessjukhus i allmänhet hava att handleda, förutsätter att arbetsförestånderskan
vid karolinska sjukhuset framdeles skall handleda patienterna
ej blott vid den psykiatriska kliniken utan även vid andra avdelningar
av sjukhuset samt förestå arbetet i sjukhusets sysal. Befattningens
benämning synes i överensstämmelse med vad riksdagen beslutit beträffande
motsvarande befattningar vid statens sinnessjukhus böra ändras till
slöjdföreståndare.

Statskontoret och allmänna lönenämnden ha tillstyrkt ifrågavarande
förslag.

Sjukbärare m. fl. Direktionen har hemställt, att antalet ordinarie
sjukbärare, transport- och förrådsmän samt gårdskarlar ökas med 3 till 8
samt att antalet extra ordinarie befattningar tillhörande nämnda personalkategori,
bestämmes till 20 mot nu 21.

I skrivelse till direktionen har avdelning 29 av civilförvaltningens personalförbund
anhållit örn ändrade löne- och anställningsförhållanden för viss

400

Kungl. Maj:ts -proposition nr 273.

vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet anställd ekonomipersonal,
bland annat omändring av tio extra ordinarie sjukbärarbefattningar vid karolinska
sjukhuset till ordinarie tjänster och inrättandet av tre extra ordinarie
befattningar i femte lönegraden för vid nämnda sjukhus anställda
trädgårdsarbetare. Antalet ordinarie och extra ordinarie vaktmästare, sjukbärare,
transport- och förrådsmän samt gårdskarlar vid karolinska sjukhuset
uppgår för närvarande till sammanlagt 28, varav 7 ordinarie. I händelse
två av de extraarbetare, som utföra trädgårdsarbete vid sjukhuset,
erhålla extra ordinarie anställning, vilket direktionen tillstyrker med hänsyn
till att arbete med säkerhet kan beredas dem året runt, ökas antalet
av denna personal till 30. I fråga om de manliga ekonomisterna vid statens
sinnessjukhus har i proposition nr 241/1945 föreslagits, att omkring en
tredjedel borde beredas ordinarie anställning. Detta förslag har godkänts av
riksdagen. I enlighet härmed synes antalet ordinarie befattningar för ifrågavarande
personal vid karolinska sjukhuset böra ökas från 7 till 10. Direktionen
hemställer därför, att dels antalet ordinarie sjukbärare, transport -och förrådsmän samt gårdskarlar ökas med 3 till 8 och att antalet extra
ordinarie befattningar, tillhörande nämnda personalkategori, bestämmes
till (21 — 3 + 2) = 20.

Statskontoret och allmänna lönenämnden ha tillstyrkt direktionens ifrågavarande
förslag.

Administrations- och kontorspersonal.

Nya skriv-, kontors-, kansli- och kontrollbiträden.
Direktionen har föreslagit inrättande vid medicinska kliniken av en kanslibiträdesbefattning
i lönegraden A 7 i stället för en kontorsbiträdesbefattning
i lönegraden Eo 4, anställande av ett kontrollbiträde i lönegraden Ex 7 vid
radiologiska kliniken, anställande av ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4 med
halvtidstjänstgöring dels vid fysiologiska laboratoriet, dels vid bakteriologiska
laboratoriet, dels vid kvinnokliniken, dels ock vid ögonkliniken, beredande av
heltidstjänstgöring åt ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4 vid gymnastikavdelningen,
anställande av ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4 vid psykiatriska
kliniken samt anställande av ett skrivbiträde i lönegraden Eo 2 vid röntgendiagnostiska
avdelningen.

Överläkaren för sjukhusets medicinska klinik professor Svartz har hemställt,
att kanslipersonalen på klinikens expedition måtte utökas med ett kanslibiträde.
Den medicinska kliniken disponerar icke såsom de övriga klinikerna
något expeditionsbiträde i kanslibiträdesgraden, vilket medför, att klinikens
expeditionsbiträden övergå till bättre avlönade befattningar, när sådana erbjuda
sig, ett förhållande, som innebär avsevärda olägenheter för klinikens
expeditionsarbete. Direktionen anser sig böra föreslå, att antalet ordinarie
kanslibiträdesbefattningar vid sjukhuset utökas med en. I samband därmed
kan antalet extra ordinarie kontorsbiträdesbefattningar vid sjukhuset minskas
med en.

Överläkaren för den radiologiska, kliniken professor Berven har i skrivelse
till direktionen anfört bland annat, att den personal, som anställts på klinikens
kontrollavdelning, alltsedan 1942 icke medhunnit att införa patientmaterialet

401

Kungl. Marits proposition nr £73.

i de vetenskapliga liggarna, så att vetenskaplig bearbetning av materialet kunnat
göras, samt anhållit att ytterligare ett i lönegraden A 7 placerat kontrollbiträde
mätte anställas på avdelningen.

Med hänsyn till den betydelse för behandlingen av de kräftsjuka, som den
vetenskapliga bearbetningen av patientmaterialet kan innebära, synes förandet
av de för detta ändamål upplagda vetenskapliga liggarna böra fortgå. Direktionen
anser sig därför böra tillstyrka en utökning av de härför avsedda arbetskrafterna
med en befattning i lönegraden Ex 7.

Vid sjukhusets ibruktagande räknades med att expeditionsarbetet för de
tre centrallaboratorierna skulle kunna fullgöras av ett gemensamt expeditionsbiträde
placerat på det kemiska laboratoriet. På grund av den mycket starka
ökningen av antalet undersökningar tages detta expeditionsbiträdes arbetskraft
numera helt i anspråk för det kemiska laboratoriets räkning. Detta har
medfört stora svårigheter för de två övriga laboratorierna, där behovet av
särskild arbetskraft för det växande expeditionsarbetets fullgörande blivit allt
mera trängande. I fråga om det fysiologiska laboratoriet har direktionen sökt
tillgodose behovet genom överflyttning till laboratoriet av ett skrivbiträde
från den medicinska polikliniken under en del av dagen. Detta har emellertid
visat sig icke vara tillfyllest. Det måste anses nödvändigt att därutöver anställa
ett kontorsbiträde med halvtidstjänst på laboratoriet. Även på det bakteriologiska
laboratoriet erfordras ett kontorsbiträde med halvtidstjänstgöring.
Expeditionsarbetet därstädes har hittills utförts av en av de på laboratoriet
tjänstgörande sjuk vårdseleverna, ett förhållande, som föranlett befogade erinringar
från vederbörande sjuksköterskeskolas sida.

Överläkaren för kvinnokliniken professor Westman har anhållit om förstärkning
av personalen på klinikens expedition med ett kanslibiträde med halvtidstjänst.
Han har därvid åberopat en tidigare gjord framställning, vari han
framhållit nödvändigheten av omedelbar förstärkning av arbetskraften därstädes,
då det icke vore möjligt för det därvarande extra ordinarie kanslibiträdet
att medhinna det ökade expeditionsarbete, som blivit en följd av den
kraftiga utvecklingen av klinikens verksamhet. Direktionen fann sig också
nödsakad att medgiva anställning på expeditionen av ett skrivbiträde nied
halvtidstjänst. Med hänsyn till svårigheten att i sådan befattning erhålla en
tillräckligt kvalificerad arbetskraft synes i stället ett extra ordinarie kontorsbiträde
med halvtidstjänst böra anställas på expeditionen.

Överläkaren för sjukhusets ögonklinik professor Nordenson har anfört, att
för expeditionsarbetet på kliniken ursprungligen upptagits ett kanslibiträde
och ett kontorsbiträde, att det sistnämnda av sparsamhetsskäl erhållit halvtidstjänst,
men att det växande arbetet på ögonpolikliniken gjort det nödvändigt
att nu anställa ytterligare ett kontorsbiträde med halvtidstjänst. Direktionen
förordar anställning på kliniken av ytterligare ett extra ordinarie kontorsbiträde
med halvtidstjänstgöring.

Sedan riksdagen på förslag av Kungl. Majit överfört ett på sjukhusets
gymnastikavdelning placerat kontorsbiträde i lönegraden A 4 pä övergångsstat
för att framdeles ersättas med ett kontorsbitriide i lönegraden Eo 4 med
halvtidstjänstgöring, har nämnda kontorsbiträde från och med den 1 januari
1945 överflyttats lill annan avdelning. Eörsök hava sedermera gjorts att på
gy mn as t ika vdel n i n gen använda ett kontorsbiträde med halvtidstjänstgöring.
Därvid vunna erfarenheter ha emellertid visat, att de arbetsuppgifter, som
ankomma på kontorsbiträdet, icke medhinnes på halvtid. Det har visat sig
erforderligt, att för expeditionsarbetets fullgörande utöka arbetstiden till 5

Bihang till rilcsdagens protokoll 191/6. 1 sami. Nr 27$.

26

402

Kungl. May.ts proposition nr %73.

timme dagligen eller således 3/4 arbetstid. Avdelningens överläkare har hemställt,
att ett kontorsbiträde med heltidstjänstgöring ånyo måtte anställas därstädes
för att även det skrivarbete, som är förenat med befattningen, skall
kunna medhinnas. Direktionen anser sig böra tillstyrka denna hemställan.

Överläkaren vid psykiatriska kliniken professor Sjögren har hemställt, att
klinikens arbetskrafter måtte utökas med ett kanslibiträde. Med hänsyn till
önskvärdheten av att klinikens kapacitet utnyttjas i ökad utsträckning har
direktionen hemställt om ytterligare två underläkare vid kliniken. Ett bifall
härtill skulle möjliggöra, att klinikens årliga patientklientel kunde avsevärt
ökas, vilket måste återverka på omfattningen av kansliarbetet vid kliniken.
Direktionen vill därför föreslå, att klinikens kanslipersonal utökas med ett
kontorsbiträde i lönegraden Eo 4.

Överläkaren för den röntgendiagnostiska avdelningen professor A. Åkerlund
har på grund av den våldsamma stegringen av antalet undersökningar på avdelningen
begärt utökning av arbetskrafterna därstädes med förutom annan
personal ytterligare ett skrivbiträde samt därvid åberopat att avdelningens
expeditionspersonal, oaktat betydande övertidsarbete, icke medhunne den
växande arbetsbördan. Direktionen hemställer, att avdelningens kanslipersonal
utökas med ytterligare ett extra ordinarie skrivbiträde.

Statskontoret har anfört, att den militära beredskapens avveckling givetvis
komme att medföra en minskning av antalet militära patienter vid sjukhuset.
I avvaktan på närmare erfarenheter av patienttillströmningen under normala
tider syntes därför böra anstå med den föreslagna utökningen av personalen för
kontors- och skrivgöromål vid ögonkliniken och röntgendiagnostiska avdelningen.

Ordinariesättning av kansli- och kontrollbiträdesbefattningar
vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.
Direktionen har föreslagit ordinariesättning av elva extra
ordinarie kanslibiträdesbefattningar och en extra ordinarie kontrollbiträdesbefattning
vid karolinska sjukhuset samt fyra extra ordinarie kanslibiträdesbefattningar
vid serafimerlasarettet. Direktionen har till stöd härför anfört
följande.

För rekryteringen av sjukhusens kanslipersonal spela de ordinarie kanslibefattningarna
i 7:e lönegraden en mycket betydande roll, då dessa befattningar
ge kanslipersonal i lägre lönegrader goda möjligheter till befordran. De
extra ordinarie befattningarna i samma lönegrad ge däremot mindre möjlighet
i detta avseende, då ordinarie kanslipersonal i lägre lönegrader, som befordras
till sådan tjänst, äger rätt att kvarstå i sin ordinarie tjänst, som i följd därav
endast kan besättas medelst förordnanden för längre eller kortare tider. För
befordringsgången inom de lägsta lönegraderna och för rekryteringen av kanslipersonal
inom dessa lönegrader skulle det därför vara till stor fördel, om de
extra ordinarie kanslibefattningarna i sjunde lönegraden kunde ersättas med
ordinarie tjänster i samma lönegrad. Därmed skulle också tillgodoses av överläkaren
för karolinska sjukhusets ögonklinik professor J. W. Nordenson i särskilda
skrivelser till direktionen uttalade önskemål, innebärande att antingen
den på ögonkliniken placerade extra ordinarie kanslibiträdestjönsten måtte förändras
till en ordinarie befattning eller samtliga i lönegraden A 7 placerade
kanslitjänster vid karolinska sjukhuset måtte göras rörliga mellan sjukhusets

403

Kungl. Marits proposition nr 273.

olika avdelningar, varvid kontroll- och kanslibiträdestjänster skulle likställas
med hänsyn till att dessas arbetsuppgifter vore likartade. Under åberopande
av vad sålunda anförts, får direktionen hemställa, att 12 extra ordinarie kanslioch
kontrollbiträdesbefattningar vid karolinska sjukhuset måtte ändras till
ordinarie kanslibiträdestjänster.

Vid serafimerlasarettet finnas fem befattningar, som kanslibiträde å läkarexpedition,
placerade i sjunde lönegraden, varav en ordinarie och fyra extra
ordinarie. Av skäl som ovan anförts föreslår direktionen, att fyra kanslibiträdesbefattningar
ändras från extra ordinarie till ordinarie i lönegrad A 7.

Allmänna lönenämnden har anfört:

Enligt direktionens förslag skulle samtliga kansli- och kontrollbiträden vid
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet erhålla ordinarie anställning. Detta
förslag och vad direktionen i samband därmed anfört berör spörsmål, som
torde bliva föremål för undersökning av 1944 års personalutredning. Resultatet
av denna undersökning synes lönenämnden böra avvaktas, innan så långt gående
åtgärder, som direktionen föreslagit, vidtagas. Tills vidare bör antalet ordinarie
befattningar i 7:e lönegraden begränsas till förslagsvis 15 vid karolinska
sjukhuset och 3 vid serafimerlasarettet. Enligt lönenämndens mening bör för
samtliga ifrågavarande befattningar användas benämningen kanslibiträde. De
ordinarie befattningarna böra vidare icke bindas vid viss avdelning av vederbörande
sjukhus, utan bör vid uppkommande vakans å dylik befattning efter
direktionens bestämmande denna befattning kunna överflyttas till annan avdelning
i utbyte mot där befintlig extra ordinarie kanslibiträdestjänst, där så
befinnes lämpligt för åstadkommande av en rättvis befordringstur.

Statskontoret har tillstyrkt ordinariesättning av fyra kansli- och kontrollbiträdestjänster
vid karolinska sjukhuset och 2 kanslibiträdestjänster vid serafimerlasarettet.

Förbättrad löneställning för viss kameral personal
vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet m.m.
Under åberopande av den lönereglering, som vid 1945 års riksdag beslöts för
sinnessjukhusens personal, föreslår direktionen uppfattning av sjukhusintendenterna
vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet från lönegraden A 24
till lönegraden A 26, av två bokhållare i lönegraden A 15 och Ex 12 vid serafimerlasarettet
till assistenter i lönegraden A 17 och Eo 15, av kassörerna från
lönegraden All till lönegraden A 14 samt av kameralbiträdena från lönegraden
Eo 8 till kontorister i lönegraden Eo 9. Dessutom skulle enligt direktionens
förslag förste bokhållaren i lönegraden A 18 och bokhållaren i lönegraden A 15
vid karolinska sjukhuset erhålla ändrade benämningar och kallas förste assistent
och assistent. Direktionen anför därvid bland annat följande.

Beträffande vissa befattningar tillhörande sjukhusets administrations- och
kontorspersonal kan ändrad löneställning ifrågasättas i anledning av den ändrade
löneställningen för befattningar vid statens sinnessjukhus, som beslutits
av 1945 års riksdag. Detta gäller i första hand intendenttjänsterna vid såväl
karolinska sjukhuset som serafimerlasarettet, vilka för närvarande äro placerade
i lönegraden A 24. Intendentbefattningarna vid de större sinnessjukhusen,
vilka jämväl varit placerade i nämnda lönegrad, hava från och med
den 1 juli 1945 uppflyttats till lönegraden A 26. Med hänsyn till de ansvars -

404

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

fulla och krävande arbetsuppgifter, som åligga intendenterna vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet, är det av största vikt, att dessa befattningar
äro besatta med högt kvalificerade innehavare och en uppflyttning av befattningarna
till sistnämnda lönegrad får därför anses vara påkallad. I annat fall
måste det befaras, att befattningarna bli passagetjänster för intendenter vid
statens sinnessjukhus, vilket ur kontinuitetssynpunkt skulle medföra stora
olägenheter. Direktionen hemställer därför, att intendentbefattningarna vid
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet måtte jämväl uppflyttas till lönegraden
A 26. Direktionen vill härvid erinra, att befattningen såsom syssloman
vid serafimerlasarettet redan vid statens övertagande av lasarettet jämställts
med sysslomansbefattning av första klass vid statens sinnessjukhus. Omfattningen
av den ekonomiska förvaltningen vid lasarettet, sådan denna återspeglas
i avlönings- och omkostnadsstaternas storlek, är fullt jämförlig med de
största sinnessjukhusens. Sålunda voro de fastställda staterna för budgetåret
1944/45 vid serafimerlasarettet och Ulleråkers sjukhus följande:

Serafimerlasarettet Ulleråkers sjukhus

Avlöningar ....................... kronor 1 893 000 kronor 2 024 904

Omkostnader ..................... » 1 505 000 » 1 102 200

Summa kronor 3 398 000 kronor 3 127 104.

Vidare kan i detta sammanhang framhållas, att i en mellan landstingens
centrala lönenämnd och svenska sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund
innevarande år träffad överenskommelse uttalats, att syssloman vid lasarett
om 400 vårdplatser och därutöver borde placeras i lönegrad motsvarande A 26,
i samband varmed centrala lönenämnden förbundit sig att verka för att överenskommelsen
bleve godkänd av de särskilda landstingen. Serafimerlasarettet
har 533 vårdplatser och intar i den statliga förvaltningen ställning såsom huvudförvaltning.
För utanordning av medel svarar sjukhusintendenten gemensamt
med överdirektören.

Även för bokhållartjänsterna vid statens sinnessjukhus har lönegradsuppflyttning
vidtagits. Vid de större sinnessjukhusen har sålunda tjänsterna uppflyttats
från A 15 till A 17. Vid karolinska sjukhuset är förste bokhållartjönsten
placerad i A 18 och bokhållar!jönsten i lönegraden A 15.

Någon ändring i denna lönegradsplacering anser sig direktionen icke böra
föreslå. Däremot hemställer direktionen, att den ordinarie bokhållartjänsten
vid serafimerlasarettet uppflyttas från lönegraden A 15 till A 17 och den ickeordinarie
från lönegraden Ex 12 till Eo 15. I överensstämmelse med vad som
skett vid statens sinnessjukhus böra befattningarnas benämningar ändras till
förste assistent respektive assistent.

Sinnessjukhusens kassörer, vilka tidigare varit upptagna i lönegraden All,
lia uppflyttats till lönegraden A 14 vid de större sjukhusen och A 12 vid de
mindre. För kameralbiträden har en uppflyttning skett från lönegraden A 8
till A 9. Motsvarande lönegradsuppflyttning bör vidtagas beträffande kassörer
och kameralbiträden vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Kameralbiträdenas
benämning bör i samband därmed ändras till kontorister. Direktionen
vill framhålla, att kassagöromålen vid lasarettet torde vara minst lika
krävande som vid de största sinnessjukhusen. Tidigare av kassören åtnjutna
felräkningspenningar ha successivt minskats och upphöra alldeles att utgå
från och med den 1 juli 1946.

Statskontoret, som tillstyrkt direktionens ifrågavarande förslag, har därvid
anfört följande.

405

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Då serafimerlasarettet icke är av samma storleksordning som karolinska
sjukhuset förefaller det i viss mån tveksamt, örn intendents- och kassörstjänsterna
vid lasarettet böra erhålla samma placering som vid sjukhuset. Med
hänsyn till vad direktionen anfört, i synnerhet beträffande uppdelningen av
intendenternas arbete, vill statskontoret icke motsätta sig, att ifrågavarande
befattningar vid lasarettet jämväl placeras i 26, respektive 14 lönegraden.

Allmänna lönenämnden har icke ansett sig böra tillstyrka den föreslagna
uppflyttningen av intendenten vid serafimerlasarettet i högre lönegrad. Beträffande
kassören vid serafimerlasarettet har lönenämnden endast ansett sig
böra förorda en uppflyttning till 12 lönegraden. I övrigt har lönenämnden
tillstyrkt direktionens nu ifrågavarande förslag. Lönenämnden anför:

Enligt lönenämndens mening äro förhållandena vid, å ena sidan, här ifrågavarande
båda statliga kroppssjukhus samt, å andra sidan, de statliga sinnessjukhusen
icke direkt jämförbara, bland annat med anledning av att det
finnes en särskild administrativ chef, överdirektören, för de båda förstnämnda
sjukhusen. Lönenämnden anser därför icke, att den omständigheten, att sjukhusintendenterna
vid de största sinnessjukhusen numera äro placerade i 26
lönegraden, utan vidare bör medföra en placering av de båda intendenterna
vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet i samma lönegrad. Då emellertid
det förhållandet, att karolinska sjukhuset — ehuru ännu icke fullt utbyggt
— är ungefär dubbelt så stort som serafimerlasarettet, enligt lönenämndens
mening motiverar en högre löneställning för intendenten vid förstnämnda
sjukhus, finner sig lönenämnden kunna tillstyrka en uppflyttning av denne befattningshavare
till A 26. Vid detta sitt ställningstagande har lönenämnden
beaktat, att upphandling av livsmedel och förbrukningsartiklar för bland annat
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet för närvarande är centraliserad
till sistnämnda sjukhus, men icke funnit detta utgöra tillräcklig grund för en
uppflyttning jämväl av dess intendent.

Då sjukhusens olika storlek även påverkar kassörernas arbetsuppgifter, anser
sig lönenämnden vidare böra förorda en placering av kassören vid karolinska
sjukhuset i A 14 och vid serafimerlasarettet i A 12.

Vad direktionen i övrigt föreslagit beträffande sjukhusens kamerala personal
föranleder icke någon erinran från lönenämndens sida.

Intendenten vid serafimerlasarettet har med anledning av allmänna lönenämndens
utlåtande anfört bland annat följande.

Den administrativa chefen — överdirektören — för karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet intager icke annan ställning till intendenterna än sjukhuscheferna
(läkare) till intendenterna vid de största sinnessjukhusen. Den omfattande
administrationen vid de statliga kroppssjukhusen har gjort, att statsmakterna
funnit lämpligare att sjukhuschefsbefattningarna sammanslogos och
utövades av en person, som icke vore läkare. Överdirektören har sålunda att
inför direktionen föredraga även ärenden, som gälla sjukvårdens organisation.
Någon avlastning från intendenterna till överdirektören av göromål, som åvila
de förstnämnda, kan icke ifrågakomma.

Då organisationen för de statliga kroppssjukhusen fastställdes, ansågs den
ekonomiska förvaltningen vid serafimerlasarettet så omfattande, att lasarettet
borde utgöra en särskild huvudförvaltning med dragningsrätt på statsverkets
checkräkning i riksbanken. För behörigt utövande av denna dragningsrätt ansvara
överdirektören och intendenten gemensamt. Med den arbetsbörda, som

406

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

åvilar överdirektören, ligger det i öppen dag, att detta gemensamma ansvar blir
särskilt tyngande för intendenten.

Lönenämnden Ilar förbigått, att serafimerlasarettets syssloman redan vid
statens övertagande av lasarettet jämställts med sysslomännen av första klass
vid statens sinnessjukhus.

Lönenämnden har framhållit, att det bör vara en skillnad i löneställning
mellan intendenten vid serafimerlasarettet och intendenten vid karolinska sjukhuset.
Skäl härför torde finnas, men denna skillnad bör icke åstadkommas
genom att ge den förstnämnde en lägre löneställning än motsvarande tjänsteman
vid ett länslasarett.

I skrivelse den 15 januari 1946 har direktionen gjort framställning om utverkande
av medel för anställande vid en vid sjukhuset anordnad b 1 o dgivarcentral
av följande personal, nämligen en föreståndare med ett
årligt arvode av 2 000 kronor, en underläkare med halvtidstjänstgöring i lönegraden
Ex 22, en sjuksköterska i lönegraden Eo 7, ett skrivbiträde i lönegraden
Ex 4 och ett sköterskebiträde i lönegraden U 1. Direktionen har därvid anfört
följande.

Förbrukningen av blod och blodserum för de blodtransfusioner, som erfordras
för sjukvården vid karolinska sjukhuset är mycket betydande. Tidigare
tillgodosågs behovet härav så gott som uteslutande av den blodgivarcentral,
som organiserats av Stockholms stad. För nedbringande av betydande kostnader,
vartill ersättningarna för denna centrals leveranser uppgingo, har direktionen
försöksvis organiserat en särskild blodgivarcentral för sjukhuset, för
vilket ändamål viss tillfällig personal blivit anställd. Därvid räknades med att
tillräckligt antal blodgivare skulle kunna erhållas bland sjukhusets patienter
och personal. Under den tid av omkring ett år, varunder försöksanordningen
varat, har denna beräkning icke förverkligats, men däremot har det numera
lyckats att anskaffa utomstående blodgivare, som kunna tillgodose en mycket
betydande del av behovet. Det synes därför föreligga anledning att nu vidtaga
definitiva åtgärder för anordnande vid sjukhuset av en blodgivarcentral,
som dels kan tillgodose sjukhusets hela behov och dels fylla de skärpta fordringar,
som utvecklingen på området medfört. I skrivelse till direktionen den
17 december 1945 ha de överläkare vid sjukhuset, på vilkas avdelningar blodtransfusioner
förekomma i mera avsevärd omfattning, framlagt ett förslag i
detta avseende.

Lokal för den föreslagna blodgivarcentralen kan tills vidare beredas inom
sjukhusets tandpoliklinik.

Tillkomsten av en blodgivarcentral vid sjukhuset torde medföra en minskning
av sjukhusets omkostnader för blodgivningar, vilka bokföras på den i
sjukhusets omkostnadsstat upptagna anslagsposten till läkemedel, till belopp
av omkring 20 000 kronor för år.

I skrivelse den 19 mars 1946 har direktionen upptagit frågan om bestridande
av kostnaderna för avlönande av viss tillfällig personal vid radiofysiska
institutionen vid sjukhuset och därvid anfört följande.

I skrivelse till direktionen har föreståndaren för den radiofysiska institutionen
professor Rolf Sievert meddelat, att Göteborgs sjukhusdirektion hos
institutionen hemställt örn montering och mätning av ett antal radiumpreparat,
innehållande sammanlagt 2 gram radium, samt att detta uppdrag icke
kunde utföras av institutionens nuvarande arbetskrafter inom rimlig tid

407

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

utan eftersättande av övriga viktiga arbetsuppgifter, varför tillfällig personal
måste anlitas för uppdragets fullgörande.

I samband därmed har professor Sievert — under framhållande att avgifterna
för uppdragets fullgörande enligt av Kungl. Maj:t fastställd taxa kunna
beräknas uppgå till 8 000 å 10 000 kronor — hemställt, att institutionens
föreståndare måtte bemyndigas att i detta och andra liknande fall nedsätta
avgifterna intill halva beloppet under förutsättning, att uppdragsgivaren
bestrider kostnaden för den tillfälliga arbetskraft vid institutionen, som
erfordras för uppdragets fullgörande.

I den händelse Kungl. Majit skulle finna kostnaderna för anställande av
den tillfälliga personal vid institutionen, som kan erfordras för fullgörande
av ovannämnda av Göteborgs sjukhusdirektion lämnade uppdrag, icke böra
bestridas i den ordning, professor Sievert föreslagit, får direktionen hemställa,
att Kungl. Majit ville medgiva, att för detta ändamål må under innevarande
budgetår — utöver det belopp a 27 500 kronor, som anvisats under
den i sjukhusets avlöningsstat upptagna anslagsposten för avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal vid de radiofysiska och radiopatologiska
institutionerna vid sjukhuset — disponeras ytterligare 1 500 kronor. I den
mån uppdragets fullgörande kräver anställande av tillfällig personal även
under nästa budgetår, kommer direktionen under ovan angivna förutsättning
att hemställa örn det tilläggsanslag, som erfordras härför.

Statskontoret har anfört:

Av principiella skäl måste statskontoret motsätta sig förslaget örn bemyndigande
för direktionen att för vissa större arbeten med radium nedsätta
de fastställda avgifterna intill halva beloppet mot att vederbörande
uppdragsgivare bestrider kostnaderna för vissa tillfälliga arbetskrafter.
Sistnämnda merutgifter för sjukhuset torde i stället gäldas i den
ordning, direktionen alternativt antytt. Statskontoret föreslår därför, att i
anledning av den föreliggande framställningen Kungl. Majit i den kommande
propositionen om anslag bland annat till karolinska sjukhuset för budgetåret
1946/47 utverkar riksdagens bemyndigande att av i framställningen
angivna skäl för budgetåret 1945/46 överskrida den i avlöningsstaten för
karolinska sjukhuset under »I Radiofysiska och radiopatologiska institutionerna»
uppförda anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
med erforderligt belopp. Det synes statskontoret jämväl lämpligt, att
i avlöningsstaten för budgetåret 1946/47 motsvarande avlöningspost erhåller
beteckningen »förslagsvis».

I det föregående har jag förordat inrättande från och med nästa budgetar
av en professur i bakteriologi vid karolinska institutet. Mot direktionens
förslag, att innehavaren av professuren i egenskap av föreståndare för institutets
bakteriologiska institution, å vilken bakteriologiska laboratorieundersökningar
avses skola utföras för karolinska sjukhusets räkning, skall
erhålla ett särskilt arvode ä 1 500 kronor från sjukhusets stat, synes ej vara
något att erinra med hänsyn till att dylikt arvode utgår exempelvis till
föreståndaren för institutets patologiska institution. I likhet med vad som
gäller för överläkare och andra institutionsföreståndare vid karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet, vilka uppbära särskilda av Kungl. Majit fastställda
arvoden, bör föreståndaren för bakteriologiska institutionen äga rätt

Departe mentschefen.

408

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

att under semester bibehålla föreståndararvodet. Arvode till vikarie under
semester för föreståndaren torde böra utgå med 240 kronor för semesterperioden,
vilken torde böra omfatta 60 dagar.

Verksamheten vid centrallaboratorierna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
har under de senaste åren ökat avsevärt i omfattning. Detta
har, såsom av den lämnade redogörelsen framgått, nödvändiggjort en
provisorisk reglering för innevarande budgetår av laboratorieverksamheten
vid serafimerlasarettet samt av avlönings- och anställningsförhållandena för
laboratorerna vid ifrågavarande två sjukhus. Förslag har nu framlagts örn
inrättande vid vartdera sjukhuset av tre ordinarie laboratorsbefattningar i
lönegraden A 30, varav en i klinisk kemi, en i klinisk bakteriologi och en i
klinisk fysiologi. Då jag funnit behov föreligga av de föreslagna laboratorsbefattningama
tillstyrker jag, att vid vartdera sjukhuset inrättas tre ordinarie
dylika befattningar. Vad befattningarnas lönegradsplacering beträffar förordar
jag under hänvisning till vad lönenämnden anfört, att desamma placeras i 28
lönegraden. Befattningarna böra vara förenade med heltidstjänstgöring. De nuvarande
laboratorerna vid karolinska sjukhuset ha medgivits rätt att åtaga sig
enskilda uppdrag mot ersättning till sjukhuset för begagnande av lokaler, instrument
m. m. Motsvarande medgivande torde icke böra lämnas innehavarna
av de föreslagna ordinarie laboratorsbefattningarna. Laboratorerna sortera nu
under cheferna för sjukhusens medicinska kliniker. Någon ändring härutinnan
torde för närvarande icke böra vidtagas utom beträffande laboratorn i klinisk
bakteriologi vid karolinska sjukhuset. Denne torde böra vara underställd
professorn i bakteriologi vid karolinska institut, vilken skall vara föreståndare
för bakteriologiska institutionen vid sjukhuset, å vilken bakteriologiska
laboratorieundersökningar avses skola utföras för sjukhusets räkning. Till
frågan örn laboratorernas undervisningsskyldighet har jag tagit ställning i
det föregående vid behandlingen av karolinska institutets avlöningsanslag.

I det föregående har jag förordat, att den nu med ett arvode av 10 600
kronor förenade befattningen som biträdande läkare på karolinska sjukhusets
röntgendiagnostiska avdelning skall förändras till en överläkartjänst i lönegraden
Eo 26. Härav betingad ändring i personalförteckningen bör vidtagas.

Jag har vidare i det föregående dels förordat att den nuvarande skillnaden
i lönehänseende mellan förste och andre underläkare vid karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet skall upphöra samt att de i Ex 22 placerade
andre underläkarna därför skola uppflyttas till lönegraden Ex 23 och benämnas
förste underläkare, dels föreslagit en provisorisk löneförstärkning för
förste underläkarna vid de båda sjukhusen samt för två biträdande läkare
å radiumhemmet, dels ock tillstyrkt, att tredje underläkarna vid ifrågavarande
sjukhus uppflyttas från lönegraden Ex 18 till lönegraden Ex 21 under
benämningen andre underläkare. Medel för härav föranledd kostnadsökning
beräknar jag i det följande under respektive sjukhus avlöningsanslag.

Direktionens förslag örn förändring av en andre underläkarbefattning i

409

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

lönegraden Ex 22 vid medicinska kliniken till biträdande läkartjänst, förenad
med ett arvode av 9 300 kronor för år, anser jag mig böra tillstyrka.

En befattning som andre underläkare vid medicinska polikliniken torde
i enlighet med direktionens förslag böra indragas.

Behov synes föreligga av en särskild befattning såsom föreståndare för
sjukhusets laboratorium för analyser av spermaprov. Mot direktionens förslag
örn inrättande av en med ett arvode av 9 300 kronor förenad befattning
som biträdande läkare för ändamålet har jag icke funnit anledning till erinran,
varför jag tillstyrker detsamma.

Vägande skäl ha enligt min mening anförts till stöd för förslaget om förändring
av två tjänster som tredje underläkare vid kvinnokliniken till befattningar
som andre underläkare. Jag tillstyrker därför detta förslag. De nya
tjänsterna böra dock med hänsyn till vad jag nyss anfört inrättas såsom förste
underläkarbefattningar.

Öronkliniken vid karolinska sjukhuset har att i mycket stor utsträckning
från andra specialkliniker taga hand örn svåra, komplicerade sjukdomsfall
inom öron-, näs- och halssjukdomarnas område, inte minst maligna tumörer,
vilkas operativa behandling kräver en stor erfarenhet och tekniskt kunnande
hos vederbörande operatör. Antalet intagna patienter på kliniken har
alltsedan dess öppnande varit i ständigt stigande, varför en förstärkning av
läkarkrafterna vid kliniken synes ofrånkomlig. Då det får anses erforderligt,
att överläkaren kan påräkna biträde i arbetet av en läkare med större erfarenhet
än underläkarna, anser jag mig böra tillstyrka direktionens förslag
örn inrättande av en för öronkliniken avsedd, med ett arvode av 10 600 kronor
förenad befattning som biträdande läkare.

Med anledning av förslaget örn anställande av en tredje underläkare vid
radiologiska kliniken tillstyrker jag, att medel beräknas för anställande vid
kliniken av en andre underläkare i lönegraden Ex 21.

Intagningssiffran vid psykiatriska kliniken har hitintills per ar utgjort
omkring 700 och den genomsnittliga liggtiden uppgått till 48 dagar. Såväl
ur vetenskaplig forskningssynpunkt samt undervisnings- och utbildningssynpunkt
som ur sjukvårdssynpunkt är det enligt klinikens nye överläkares
mening nödvändigt, att klinikens kapacitet utnyttjas betydligt mera effektivt
än hitintills och att sålunda antalet intagningar ökas, speciellt då det
gäller akuta fall samt viktigare fall, som äro i behov av observation i och
för bedömning och utlåtande. Akuta fall, som varit i trängande behov av
omedelbar vård å specialklinik, lia ofta fått vänta i månader. För genomförande
av en önskvärd ökning av klinikens effektivitet synes det ofrånkomligt,
att ytterligare två underläkare anställas vid kliniken. Jag tillstyrker
därför i anslutning till direktionens förslag, att ytterligare två förste underläkartjänster
inrättas för kliniken.

Den av direktionen förordade höjningen av det nuvarande arvodet a
1 800 kronor till en konsulterande pediatriker vid karolinska sjukhuset med
3 000 kronor till 4 800 kronor för år vill jag icke motsätta mig, då enligt vad

410

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

jag erfarit en dylik höjning synes vara erforderlig för att den föreslagna utökningen
av konsulentverksamheten skall kunna genomföras.

Det nuvarande arvodet å 3 500 kronor till föreståndaren för sjukhusets
tandpoliklinik torde, såsom direktionen föreslagit, böra höjas med 1 000 kronor
till 4 500 kronor och arvodet å 4 500 kronor åt en tandläkare vid tandpolikliniken
böra indragas. I stället torde i enlighet med direktionens förslag
medel böra beräknas till arvoden åt tandläkare under den i avdelning II.
av avlöningsstaten uppförda anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie
personal.

Jag finner mig böra förorda bifall till direktionens förslag om inrättande
av tre nya tekniska biträdestjänster i lönegraden Eo 7, avsedda en för sjukhusets
fysiologiska laboratorium, en för psykiatriska klinikens elektroencephalografiska
laboratorium och en för radiopatologiska institutionen.

Förslaget om inrättande av ytterligare en befattning som barnmorska i
lönegraden A 7 anser jag mig likaså böra biträda.

Vad angår framställningen örn anvisande av medel för anställande av nya
assistentsköterskor anser jag mig icke nu böra biträda förslaget örn nyinrättande
av en skötersketjänst å psykiatriska klinikens insulinavdelning. Däremot
har jag icke funnit anledning till erinran mot förslaget om anställande
av en assistentsköterska med halvtidstjänstgöring å kvinnoklinikens speciallaboratorium
för spermaprov. Likaså tillstyrker jag, att en med ett arvode
av 3 600 kronor förenad, till radiologiska kliniken knuten befattning förändras
till assistentskötersketjänst.

I enlighet med direktionens förslag torde för nästa budgetår böra beräknas
20 000 kronor till förhöjd ersättning till sköterskeskolorna.

Vid karolinska sjukhuset äro för närvarande tre sociala kuratorer anställda.
Av dessa äro två placerade i lönegraden All och en i lönegraden
Eo 10. I sistnämnda lönegrad är jämväl den sociala kuratorn vid serafimerlasarettet
placerad. En av kuratorerna vid karolinska sjukhuset är knuten
till psykiatriska kliniken. Då behov jämväl synes föreligga av en social kurator
vid psykiatriska polikliniken, förordar jag bifall till direktionens förslag
örn förändring av en assistentskötersketjänst till extra ordinarie befattning
som social kurator. I likhet med statskontoret och allmänna lönenämnden
anser jag mig böra förorda, att de extra ordinarie kuratorsbefattningarna
placeras i samma lönegrad som de ordinarie och att den extra ordinarie befattningen
vid serafimerlasarettet ordinariesättes. Även örn skäl torde föreligga
för en uppflyttning av kuratorerna i högre lönegrad än den för de ordinarie
kuratorerna gällande eller 11 lönegraden, är jag likväl icke beredd att
nu föreslå en höjning av lönegradsplaceringen. Frågan härom torde böra
prövas i ett vidare sammanhang.

I enlighet med direktionens förslag tillstyrker jag, att medel beräknas
för anställande av ett nytt sjukhusbiträde i lönegraden U 1 för förstärkning
av städningspersonalen å fysiologiska laboratoriet, radiopatologiska institutionen
och gymnastikavdelningen.

411

Kungl. May.ts proposition nr 273.

Jag tillstyrker i likhet med statskontoret och allmänna lönenämnden, att
befattningen såsom arbetsföreståndarinna i lönegraden A 6 uppflyttas till
lönegraden A 8 under benämningen slöjdföreståndare.

Personalförteckningen för karolinska sjukhuset upptager nu två vaktmästare
i lönegraden A 5 och fem sjukbärare, transport- och förrådsmän samt
gårdskarlar i samma lönegrad. Vid sjukhuset äro vidare anställda tjuguen
i lönegraden Eo 5 placerade sjukbärare, transport- och förrådsmän samt
gårdskarlar. Jag anser mig böra förorda, dels att tio av dessa extra ordinarie
tjänster ordinariesättas, dels att tjänstebenämningarna sjukbärare, transportmän,
förrådsmän och gårdskarlar ändras till vaktmästare, dels ock att två
nya vaktmästarbefattningar i lönegraden Eo 5 inrättas för med trädgårdsarbete
sysselsatta arbetare vid sjukhuset.

I personalförteckningen för karolinska sjukhuset böra med hänsyn till vad
av chefen för finansdepartementet i bilaga till 1946 års statsverksproposition
under rubriken För flera huvudtitlar gemensamma frågor anförts följande
ändringar vidtagas:

benämningen första köksföreståndarinna ändras till förste köksföreståndare;
» tvättföreståndarinna ändras till tvättföreståndare;

» andra köksföreståndarinna ändras till köksföreståndare;

» kokerska ändras till ekonomibiträde i lönegraden A 2;

» kallskänka ändras till ekonomibiträde i lönegraden A 1.

Direktionen har föreslagit inrättande vid medicinska kliniken av en kanslibiträdesbefattning
i lönegraden A 7 i stället för en kontorsbiträdesbefattning
i lönegraden Eo 4. Då denna klinik i likhet med övriga kliniker torde böra
ha tillgång till ett kanslibiträde, anser jag mig böra på så sätt biträda direktionens
förslag, att jag tillstyrker inrättande av en kanslibiträdestjänst i
lönegraden Eo 7. Förslaget om anställande av ett kontrollbiträde i lönegraden
Ex 7 vid radiologiska kliniken, av ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4
vid psykiatriska kliniken och av ett skrivbiträde i lönegraden Eo 2 vid röntgendiagnostiska
avdelningen anser jag mig böra tillstyrka. Jag finner mig
jämväl böra tillstyrka, att medel beräknas för anställande av ett kontorsbiträde
med halvtidstjänstgöring i lönegraden Eo 4 dels vid fysiologiska laboratoriet,
dels vid bakteriologiska laboratoriet, dels vid kvinnokliniken, dels
ock vid ögonkliniken samt för beredande av heltidstjänstgöring åt ett kontorsbiträde
i lönegraden Eo 4 vid gymnastikavdelningen. Då en kontorsbiträdestjänst
kan indragas vid bifall till mitt förslag örn inrättande av en
extra ordinarie kanslibiträdesbefattning, innebär vad jag nu förordat i fråga
örn kontorsbiträden, att medel böra beräknas för sammanlagt tre nya kontorsbiträdestjänster
i lönegraden Eo 4, varav en förenad med halvtidstjänst.

Enligt direktionens förslag skulle samtliga nuvarande extra ordinarie
kansli- och kontrollbiträden vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
erhålla ordinarie anställning. Då detta förslag och vad direktionen anfört
till stöd för detsamma berör spörsmål, som äga samband med de frågor,
vilka äro föremål för övervägande inom 1944 års personalutredning, iir jag

412

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

icke beredd att nu helt eller delvis tillstyrka direktionens ifrågavarande förslag.
Däremot torde i enlighet med direktionens av allmänna lönenämnden
tillstyrkta förslag för såväl kansli- som kontrollbiträdesbefattningar böra användas
tjänstebenämningen kanslibiträde. Jag vill i anslutning till lönenämndens
uttalande understryka, att de ordinarie befattningarna icke böra
anses bundna vid viss avdelning av vederbörande sjukhus. Vid uppkommande
vakans å dylik befattning bör denna, såsom enligt vad jag erfarit redan
i viss utsträckning skett, enligt direktionens bestämmande kunna överflyttas
till annan avdelning i utbyte mot där befintlig icke-ordinarie kanslibiträdestjänst,
örn så befinnes lämpligt för åstadkommande av en rättvis
befordringstur.

Under åberopande av den lönereglering, som vid 1945 års riksdag beslöts
för personal vid sinnessjukhusen, har direktionen föreslagit uppf lyftning av
sjukhusintendenterna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet från
lönegraden A 24 till lönegraden A 26, av två bokhållare i lönegraden A 15
och Ex 12 vid serafimerlasarettet till assistenter i lönegraden A 17 och Eo 15,
av kassörerna från lönegraden All till lönegraden A 14 samt av kameralbiträdena
från lönegraden Eo 8 till kontorister i lönegraden Eo 9. Dessutom
skulle enligt direktionens förslag förste bokhållaren i lönegraden A 18 och
bokhållaren i lönegraden A 15 vid karolinska sjukhuset erhålla ändrade benämningar
och kallas förste assistent och assistent.

Ifrågavarande förslag, som tillstyrkts av statskontoret, har föranlett erinran
från allmänna lönenämndens sida endast så tillvida att lönenämnden icke
ansett sig böra förorda den föreslagna uppflyttningen av intendentsbefattningen
vid serafimerlasarettet i högre lönegrad samt att lönenämnden icke
funnit kassörstjänsten vid lasarettet böra placeras i högre lönegrad än 12.
Aven örn det i viss mån kan anses tveksamt, örn intendents- och kassörstjänsterna
vid serafimerlasarettet böra erhålla samma placering som vid
karolinska sjukhuset, finner jag likväl icke tillräckliga skäl föreligga för att
placera dessa tjänster vid serafimerlasarettet i lägre lönegrad än den av
direktionen föreslagna. Jag anser mig därför helt böra tillstyrka direktionens
förevarande förslag.

Efter de sista årens praktiska och teoretiska forskningar såväl i Sverige
som i utlandet har transfusionsförfarandet kommit att intaga en alltmer
ökad roll inom sjukvården. Förutom blod- och plasmatransfusioner förekommer
även en alltmer omfattande vätskebehandling i form av infusioner
av glycos, koksalt, bikarbonat, aminosol och liknande. För en rationell
blod- och vätsketerapi anses den nuvarande, provisoriskt anordnade blodgivarcentralen
vid karolinska sjukhuset vara helt otillräcklig. En stor olägenhet
är dess decentralisering. Enligt direktionens nu framlagda förslag,
vilket jag anser mig böra tillstyrka, skulle hithörande verksamhet vid sjukhuset
koncentreras till en blodgivarcentral, tills vidare förlagd till lokaler
inom sjukhusets tandpoliklinik. Mot det av direktionen beräknade personal -

413

Kungl. Marits proposition nr 373.

behovet för blodgivarcentralen, nämligen en föreståndare med ett årligt
arvode av 2 000 kronor, en underläkare med halvtidstjänstgöring i lönegraden
Ex 22, en sjuksköterska i lönegraden Eo 7, ett kontorsbiträde i lönegraden
Ex 4 och ett sköterskebiträde i lönegraden U 1, har jag icke funnit
anledning till erinran. Underläkaren torde dock böra placeras i lönegraden
Ex 23 såsom förste underläkare.

Vad beträffar frågan örn bestridande av kostnaderna för anställande av
tillfälliga arbetskrafter för utförande av vissa större arbeten vid karolinska
sjukhusets radiofysiska institution ansluter jag mig till statskontorets mening.
Därest riksdagen icke framställer erinran häremot, torde Kungl. Majit
för innevarande budgetår få medgiva överskridande av den under I. i avlöningsstaten
för sjukhuset uppförda anslagsposten till avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal med det belopp, som erfordras för bestridande av
lönekostnaderna för ifrågavarande tillfälliga personal vid radiofysiska institutionen.
I enlighet med statskontorets förslag torde vidare nämnda anslagspost
i avlöningsstaten för nästa budgetår böra uppföras med förslagsvis betecknat
belopp, som icke bör få överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande.

Posterna i avlöningsstaten för karolinska sjukhuset böra underkastas jämväl
andra förändringar än de, som föranledas av vad jag i det föregående
anfört, bland annat med hänsyn till belastningen. Dessa förändringar framgå
av följande sammanställning, vari hänsyn jämväl tagits till de ökningar
och minskningar av olika anslagsposter, som betingas av vad jag i det föregående
tillstyrkt.

I. Radiofysiska och radiopatologiska	Ökning eller minskning kronor
institutionerna. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
Tekniskt biträde (Eo 7) tillkommer ........................................	+	3 300
Sjukhusbiträde (U 1; halvtidstjänst) tillkommer ..............................	+	1 000
Rörligt tillägg.	+	4 300
Med hänsyn till belastningen synes någon uppräkning av denna anslagspost icke
erforderlig.		—
II. Sjukhuset i övrigt. Avlöningar till ordinarie tjänstemän.
3 laboratorer (A 28) tillkomma .............................................	+	33 400
	-1-	3 500
Arbetsföreståndarinnan (A 6) uppflyttas under ändrad benämning till A 8 ....	+	400
10 tjänster som sjukbärare m. m. (Eo 5) ordinariesättas ......................	+	31300
Intendenten (A 24) uppflyttas till A 26 ....................................	+	900
Kassören (All) uppflyttas till A 14 ........................................	+	600
	+	70 100

414

Kungl. Majlis ''proposition nr 873.

Arvoden och särskilda, ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Föreståndararvode åt en professor i bakteriolog! tillkommer ...............

2 biträdande läkare (arvode 9 300) tillkomma ...........................

1 biträdande överläkare tillkommer .....................................

Höjt arvode åt en konsulterande pediatriker .............................

3 laboratorer (arvode 8 500) bortgå.....................................

1 biträdande läkare (arvode 10 600) bortgår .............................

Arvode åt föreståndare för blodcentralen tillkommer......................

Föreståndararvodet vid tandpolikliniken höjes med 1 000 kronor...........

Tandläkararvodet å 4 500 kronor bortgår................................

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

1 överläkare (Eo 26) tillkommer .......................................

5 förste underläkare (Ex 23; 1 med halvtidstjänst) tillkomma ............

1 andre underläkare (Ex 21) tillkommer ..............................

2 andre underläkare (Ex 22) och 2 tredje underläkare (Ex 18) bortgå......

Uppflyttning av underläkarna i Ex 18 till Ex 21 och i Ex 22 till Ex 23____

Provisorisk löneförstärkning åt vissa underläkare och biträdande läkare ....

3 nya tekniska biträden (Eo 7) ........................................

1 sjuksköterska (Eo 7) tillkommer .....................................

1 assistentsköterska (Eo 5; halvtidstjänst) tillkommer; 1 arvodesbefattning

bortgår .........................................................

1 social kurator (Eo 11) tillkommer; 1 uppflyttas från Eo 10 till Eo 11 ..

Förhöjd ersättning åt sköterskeskoloma ................................

Sjukhusbiträde (U 1; halvtidstjänst) tillkommer .........................

1 sköterskebiträde (U1) tillkommer ...................................

2 vaktmästare i Eo 5 i stället för 2 gårdskarlar i Ex 5 ...................

10 sjukbärare m. m. (Eo 5) bortgå......................................

1 kanslibiträde i Eo 7 tillkommer......................................

1 kanslibiträde (kontrollbiträde) i Ex 7 tillkommer ......................

3 kontorsbiträden i Eo 4 tillkomma, varav 1 med halvtidstjänst..........

1 kontorsbiträde i Ex 4 tillkommer ................................

1 skrivbiträde i Eo 2 tillkommer ......................................

1 kameralbiträde uppflyttas under ändrad benämning från Eo 8 till Eo 9 ..

1 sköterskebiträde (U 1) i stället för 1 sjukvårdsbiträde (Eo 2) ...........

2 tandsköterskebefattningar (Eo 4) indragas ............................

Arvoden åt tandläkare................................................

Löneklassuppflytlningar, höjning med hänsyn till belastningen m. m.......

Rörligt tillägg.

Med hänsyn till belastningen synes någon uppräkning av denna anslagspost icke
erforderlig .............................................................

Ökning eller minskning kronor
+	1500
+	18 600
+	10 600
+	3 000
—	25 500
—	10 600
+	2 000
+	1000
—	4 500
—	3 900
+	8 900
+	32 600
+	6 400
—	24 300
+	19 000
+	82 000
+	9 900
+	3 300
—	2100
+	4 200
4-	20 000
+	1000
+	2 000
+	500
—	29 500
+	3 300
+	3100
+	7 000
+	2 600
+	2 500
+	200
—	400
—	3 500
+	11800
+	49 000

+ 209 500

Avlöningsstatens slutsumma bör alltså ökas med (4 300 + 70 100 —
— 3 900 -|- 209 500 =) 280 000 kronor och anslaget sålunda uppföras med
(4 350 000 + 280 000 =) 4 630 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

415

13. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus:

Karolinska sjukhuset: Omkostnader.

För innevarande budgetår är detta anslag uppfört med 3 365 000 kronor
och disponeras enligt omkostnadsstat, som med tillhörande bestämmelser
finnes införd på sid. 548 f. i statsliggaren.

Direktionen för karolinska sjukhuset har föreslagit en sänkning av anslaget
med 39 000 kronor såsom framgår av följande sammanställning:

	1944/45	1945/46	1946/47
	utgifter		beräknade	ökning eller
	i runt tal		utgifter	minskning
	kronor	kronor	kronor	kronor
1. Sjukvård m. m. åt personalen, för-
slagsvis..................	32 000	27 000	32 000	+ 5 000
2. Reseersättningar, förslagsvis......	18 800	19 000	19 000	—
3. Expenser:
a. Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis	756 300	770 000	653 000	— 117 000
b. Övriga expenser...........	138 800	124 000	139 000	+ 15 000
4. Övriga utgifter:
a. Inventariers underhåll och komplet-
tering.................	260 100	225 000	277 000	+ 52 000
b. Tvätt och renhållning, förslagsvis .	68 900	78 000	69 000	— 9 000
c. Kosthåll, förslagsvis.........	911 000	940 500	940 000	— 500
d. Läkemedel, förslagsvis........	486 300	400 000	450 000	+ 50 000
e. Förbrukningsartiklar m. m. för sjuk-
vården, förslagsvis..........	676 600	760 000	726 000	— 34 000
f. Diverse utgifter...........	17 800	21 500	21 000	— 500
Summa	3 366 600	3 365 000	3 326 000	— 39 000

Beträffande beräkningen av posterna i omkostnadsstaten har direktionen
anfört bland annat följande.

Direktionen har vid beräkningen av utgifterna för budgetåret 1946/47 i
stort sett upptagit belopp, motsvarande de verkliga utgifterna för budgetåret
1944/45. Avvikelse därifrån har emellertid gjorts beträffande vissa
utgiftsposter.

Bränsle, lyse och vatten. Då det beräknats, att inemot hälften
av den kvantitet vedbränsle, som nu användes för sjukhusets behov,
skall under budgetåret 1946/47 kunna ersättas med stenkol, har en minskad
belastning på denna anslagspost ansetts vara möjlig.

Inventariers underhåll och k o m p 1 et t e r i n g. Överläkaren
för radiumhemmet professor E. Berven har i skrivelse till direktionen
hemställt örn anslag för anskaffande av en rotationsapparat för strålbehandling
av mera djupliggande tumörer för en kostnad av 10 000 kronor. Även
i övrigt kan man numera, sedan landets av världskriget orsakade isolering
brutits, motse behov av anskaffning av nya instrument, som framkommit

416

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

i samband med utvecklingen på medicinens område. Då sjukhusets utrustningsanslag
förbrukats, kommer dylik instrumentanskaffning att bestridas
av förevarande utgiftspost, som därför synes böra höjas.

Kosthåll. Då det kan antagas att hittills gällande ransonering av
vissa jämförelsevis kostsamma födoämnen såsom kött, ägg m. m. skall
kunna avvecklas före eller under budget året 1946/47, torde utgifterna för
kosthållet komma att något stegras i förhållande till vad som varit fallet
under det gångna budgetaret.

Läkemedel. I samband med att landets förbindelse med de transoceana
länderna förbättras, synes någon nedgång av läkemedelspriserna
kunna förväntas.

Förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården. Från denna
delpost må nu till envar av föreståndarna för patologiska avdelningen
och för radiopatologiska institutionen utgå högst 4 500 kronor för år såsom
ersättning för patologiska undersökningar.

Föreståndarna för sjukhusets patologiska avdelning och radiopatologiska
institution professorerna F. Henschen och O. lleuterwall lia i skrivelser till
direktionen hemställt om förhöjning av de belopp å 4 500 kronor för år,
vilka sedan den 1 juli 1940 utgått till envar av dem såsom ersättning för
hist opatologiska undersökningar för sjukhusets räkning.

Svenska patologförbundet har sedermera med skrivelse den 4 april 1945
överlämnat en promemoria innehållande synpunkter, som enligt dess mening
borde vara vägledande vid planläggningen av den histopatologiska
undersökningsverksamheten vid sjukhuset. I denna promemoria har, under
åberopande av de ersättningsgrunder, som tillämpas beträffande motsvarande
undersökningar vid Lunds lasarett, föreslagits en årlig ersättning till
envar av ifrågavarande institutionsföreståndare av, förutom nu utgående
föreståndararvode å 1 500 kronor för år, 16 000 kronor, så länge undersökningarnas
antal ej överstiger 4 800 för år, och 20 000 kronor, om antalet
överstiger 4 800, men ej 6 000 för år.

Såsom framgår av patologförbundets promemoria medgav 1940 års riksdag
att professorn i patologisk anatomi i egenskap av föreståndare för sjukhusets
patologiska avdelning och föreståndaren för den radiopatologiska
institutionen, som vid denna tid ännu icke övertagits av staten, skulle såsom
ersättning för ombesörjandet av histopatologiska undersökningar för
sjukhusets räkning äga uppbära envar dels ett årligt föreståndararvode å
1 500 kronor och dels därutöver 4 500 kronor för år. Antalet dylika undersökningar
på den radiopatologiska institutionen uppgick vid denna tid till
omkring 3 000 för år. Motsvarande antal på sjukhusets patologiska avdelning
beräknades då uppgå till omkring 2 500 för år. Antalet undersökningar
har sedermera ökats avsevärt så att detsamma år 1944 uppgått på den
förra institutionen till 4 135 och på den senare till 4 420. På grund av
denna ökning, som varit särskilt framträdande på sjukhusets patologiska
avdelning, hava svårigheter uppkommit för avdelningens föreståndare att
vid sidan av sina arbetsuppgifter såsom professor i patologisk anatomi ombesörja
alla ifrågavarande undersökningar.

Med hänsyn till den högst betydande ökning av antalet histopatologiska
undersökningar på institutionen, som inträtt under tiden efter karolinska
sjukhusets tillkomst, synes anledning föreligga att höja nu utgående ersättning,
tillhopa 6 000 kronor, för dessa undersökningars utförande. Direktionen
föreslår, att denna ersättning höjes till sammanlagt 12 000 kronor

417

Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

för år, varav 1 500 kronor skulle såsom hittills utgå såsom föreståndararvode
och 10 500 kronor bestridas av sjukhusets omkostnadsanslag. Direktionen
förutsätter därvid, att denna ersättning skall utgå med 1 000 kronor
per månad till den eller de befattningshavare, som enligt av dess föreståndare
bestämd arbetsfördelning omhänderhar ifrågavarande undersökningar,
varigenom möjlighet skulle beredas föreståndaren att under vissa delar av
året överlåta dessa undersökningar åt andra befattningshavare.

Vad angår den radiopatologiska institutionen har vid dess förstatligande
intagits föreskrift i reglementet för sjukhuset, att institutionen skall stå till
radiumhemmets förfogande för arbeten i samband med sjukvården. Då ökningen
av de histopatologiska undersökningar för radiumhemmets räkning,
som ankommit på den radiopatologiska institutionen, icke varit lika betydande
som ökningen av de undersökningar för sjukhuset i övrigt, vilka utförts
på den patologisk-anatomiska institutionen, finner sig direktionen
böra föreslå, att nu utgående ersättning för de undersökningar av ifrågavarande
slag, som utföras på den radiopatologiska institutionen, ökas med
ett lägre belopp än vad ovan föreslagits beträffande den patologisk-anatomiska
institutionen. Direktionen föreslår, att ifrågavarande ersättning höjes
med 2 000 kronor till 6 500 kronor.

Under delposten till förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården är nu upptagen
en utgiftspost å 8 000 kronor till förbrukningsartiklar m. m. för radiopatologiska
institutionen. Föreståndaren för institutionen professor O. Reuterwall
har i skrivelse till direktionen anhållit örn förhöjning av denna post
från 8 000 till 12 000 kronor. Det nuvarande beloppet är otillräckligt, vilket
huvudsakligen beror på att från ifrågavarande post bestridas materialkostnader
även för de privata undersökningar, som professor Reuterwall med
direktionens tillstånd utför på institutionen. För dessa materialier erlägger
han ersättning till sjukhuset enligt av direktionen fastställda grunder, vilken
ersättning under år 1944 uppgått till närmare 7 000 kronor. Då denna
ersättning icke disponeras för minskning av materialkostnaderna på utgiftsposten
i fråga, utan ingår såsom inkomst på sjukhusets inkomstanslag,
synes utgiftspostens belopp böra ökas till 12 000 kronor.

Statskontoret har anfört:

Även utgifterna å förevarande anslag torde röna inflytande av ett minskat
antal militära patienter. Då vidare en viss lättnad i försörjningsläget
beträffande bränsle och andra förbrukningsartiklar liirer kunna förväntas
samt en prissänkning å vissa varor icke torde vara utesluten, förefinnas för
närvarande större svårigheter än eljest att beräkna anslagsbehovet. Statskontoret
håller dock före, att en viss jämkning nedåt av ett flertal poster
kunna ifrågakomma. I varje fall torde icke böra företagas någon höjning
av posterna till övriga expenser och läkemedel. Beträffande ersättningen
till föreståndarna flir radiopatologiska institutionen och patologiska avdelningen
för histopatologiska undersökningar kan statskontoret icke förorda
en uppräkning med större belopp än som motiveras av ökningen av antalet
undersökningar sedan den tidpunkt då de särskilda arvodena fixerades.
Ersiittningarna böra för den skull enligt statskontorets mening beräknas till
respektive 8 ()()() och 6 000 kronor. Då direktionen vid uppskattningen av
posten till förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården utgått från ersättningar
av respektive 10 500 och 6 500 kronor, bör posten i fråga av denna
orsak minskas med (17 000 — 14 000 =) .‘1000 kronor.

Bihang Ull riksdagens protokoll Wild. 1 sami. Nr 273.

27

Departe mentschefen.

418 Kungl. Marits -proposition nr 373.

Allmänna lönenämnden har anfört:

Med hänsyn till att de histopatologiska undersökningarnas antal för år
numera betydligt överstiger det antal, som beräknades, då nu utgående
arvoden till föreståndarna för patologiska avdelningen och radiopatologiska
institutionen fastställdes, torde någon höjning av dessa arvoden vara motiverad.
Enligt lönenämndens mening böra emellertid arvodesförhöjningarna
i viss mån avvägas i förhållande till stegringen av antalet undersökningar.
Med utgångspunkt härifrån synes det lönenämnden icke vara något
att erinra mot det för undersökningarna å radiopatologiska institutionen
beräknade arvodet å 6 500 kronor för år. För undersökningarna å patologiska
avdelningen bör enligt lönenämndens mening däremot det föreslagna
arvodet reduceras och utgå med högst 8 500 kronor för år, att fördelas mellan
de befattningshavare, som anförtros dessa undersökningar. Härvid har
lönenämnden förutsatt, att såsom hittills särskilda föreståndararvoden å
1 500 kronor skola utgå.

Enligt vad jag inhämtat bygger direktionens beräkning av medelsbehovet
under delposten till bränsle m. m. på den förutsättningen att omkring
3 000 ton stenkol skola stå till förfogande under nästa budgetår.
Härav äro nu 1 500 ton disponibla. Inför ovissheten örn tilldelning av ytterligare
stenkol till sjukhuset kan påräknas för nästa budgetår torde försiktigheten
bjuda, att ifrågavarande delpost endast minskas med 60 000
kronor. Detta innebär i förhållande till direktionens förslag en ökning av
medelsbehovet med 57 000 kronor. Tillkomsten av en blodgivarcentral vid
sjukhuset har, såsom framgått av nästföregående punkt, beräknats medföra
en minskning av medelsbehovet under delposten till läkemedel med
20 000 kronor. Med hänsyn härtill och med beaktande av vad statskontoret
anfört anser jag mig böra förorda, att delposten till läkemedel minskas
med 31 000 kronor i förhållande till direktionens beräkning. Beträffande
ersättningen för histopatologiska undersökningar ansluter jag mig till lönenämndens
förslag, vilket innebär en höjning av ersättningen för dylika
undersökningar å radiopatologiska institutionen med 2 000 kronor till
högst 6 500 kronor och å patologiska avdelningen med 4 000 kronor till
högst 8 500 kronor. De sålunda föreslagna beloppen torde böra fördelas
mellan de befattningshavare, som anförtros dessa undersökningar. Jag har
i likhet med lönenämnden förutsatt, att jämväl särskilda föreståndararvoden
å 1 500 kronor alltjämt skola utgå. Då direktionen vid uppskattningen
av delposten till förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården utgått från
ersättningar för histopatologiska undersökningar av respektive 6 500 kronor
och 10 500 kronor, bör posten i fråga minskas med 2 000 kronor i förhållande
till direktionens förslag. Då jag i övrigt finner mig böra godtaga
direktionens beräkning av förevarande anslag, bör detsamma för nästa
budgetår minskas med (39 000 — 57 000 -f- 31 000 -|- 2 000 =) 15 000 kronor
till (3 365 000 —15 000 =) 3 350 000 kronor, med vilket sistnämnda
belopp anslaget alltså bör uppföras för budgetåret 1946/47.

419

Kungl. Marits proposition nr 273.

I detta sammanhang må nämnas, att inkomsterna vid karolinska sjukhuset,
inklusive avgifter för kontroll å radiologiskt arbete, under budgetåret
1944/45 utgjort drygt 5 059 000 kronor. Antalet underhållsdagar för
militära patienter har uppgått till 104 790, och kostnaden härför kan beräknas
till omkring 1 951 000 kronor, varav ungefär 110 500 kronor bestritts
från anslag under fjärde huvudtiteln. Om kostnaden för garnisonssjukvården
avräknas från statens nettokostnad för sjukhuset under nämnda
budgetår, cirka 3 428 000 kronor, reduceras statens nettokostnad för
sjukhusets övriga patienter till i runt tal 1 477 000 kronor.

14. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet:
Avlöningar.

Förevarande anslag är uppfört med 1 935 000 kronor. Avlöningsstaten
för lasarettet med tillhörande bestämmelser återfinnas på sid. 549 ff. i
statsliggaren.

Direktionen för karolinska sjukhuset har hemställt om en höjning av
anslaget med 88 200 kronor till 2 023 200 kronor. För vissa av de av direktionen
framlagda förslagen har redogjorts i det föregående. Av handlingarna
inhämtas i övrigt bland annat följande.

Underläkare. Direktionen har efter framställning av överläkaren

A. Ragnell, hemställt om inrättande av en andre underläkarbefattning i
lönegraden Ex 22 för den plastikkirurgiska verksamhetens vidmakthållande
och tillgodoseende av utbildningsbehovet inom nämnda verksamhetsgren.

Statskontoret har anfört:

Plastikkirurgiska avdelningen har endast 20 platser. Det synes därför i
och för sig tveksamt, om en underläkartjänst erfordras för sjukvården vid
avdelningen. Med hänsyn till vad i ärendet anförts och önskvärdheten
av att i framtiden bereda större utrymme åt förevarande behandlingsform
vill emellertid statskontoret för sin del icke motsätta sig att en sådan befattning
inrättas för avdelningens del.

Sköterskor m. m. Med anledning av en av direktionen den 27
mars 1945 gjord framställning har Kungl. Majit genom beslut 8 mars
1946 medgivit, att direktionen må för neurokirurgiska klinikens behov utöka
antalet icke-ordinarie befattningar vid serafimerlasarettet med två
assistentsköterskor i lönegraden Eo 5, varav en i stället för en provsköterska,
och två sköterskebiträden i lönegraden U 1. Direktionen har hemställt,
att medel nu måtte beräknas härför.

Direktionen har vidare hemställt, att medel måtte beräknas för två assistentsköterskor
(Eo 5) på plastikkirurgiska avdelningen, en assistentsköterska
(Eo 5) på ettvart av de bakteriologiska, fysiologiska och kemiska la -

420

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

boratorierna samt ett tekniskt biträde (Eo 4) med halvtidstjänst på neurologiska
klinikens anatomiska laboratorium. Härom har direktionen anfört
i huvudsak följande.

I sina anslagsäskanden för innevarande budgetår hemställde direktionen
örn inrättande av en assistentsköterskebefattning för den plastikkirurgiska
verksamheten. Redan vid nämnda tid hade behov av ytterligare en assistentsköterska
för nämnda verksamhet yppats, men direktionen ansåg sig
i avbidan på närmare erfarenhet om behovet kunna begränsa sig till att
begära endast en dylik befattning. Chefen för ecklesiastikdepartementet
fann sig »för närvarande icke böra biträda detta förslag» (propositionen
302/1945 sid. 66). Sedan ytterligare erfarenhet nu vunnits, nödgas direktionen
förnya sin ovanberörda framställning och därjämte föreslå ytterligare
en assistentsköterska, avsedd för nattjänst vid nämnda avdelning.

Den starkt ökade verksamheten vid serafimerlasarettets bakteriologiska,
fysiologiska och kemiska laboratorier har föranlett upprepade framställningar
till direktionen om ökning av personalen därstädes. I underdånig
skrivelse den 27 mars 1945 har direktionen bland annat anmält, att ytterligare
en assistentsköterska i lönegrad Eo 5 måst anställas vid kemiska
laboratoriet. Direktionen beräknar nu den härav föranledda anslagsökningen.
Med hänsyn till nu föreliggande behov av personalförstärkning
för bakteriologiska och fysiologiska laboratorierna har direktionen funnit
sig böra hemställa örn anslagsökning för en assistentsköterska vid bakteriologiska
och en assistentsköterska vid fysiologiska laboratoriet, båda i
lönegrad Eo 5.

I skrivelse till direktionen har överläkaren vid lasarettets neurologiska
klinik professor N. Antoni hemställt örn utökning av klinikens personal
med bland annat ett halvtidsanställt biträde på klinikens anatomiska
laboratorium och därvid framhållit, att behovet härav vore trängande.
Direktionen har funnit sig böra hemställa, att ett dylikt biträde, förslagsvis
placerat i lönegraden Eo 4, måtte få anställas på nämnda laboratorium.

Direktionen har därjämte anhållit örn anvisande av 1 800 kronor för
sköterskeassistens vid sensibilitetsundersökningar å neurokirurgiska kliniken.
Direktionen har anfört:

Vid ett flertal åkommor, som bli föremål för neurokirurgisk behandling,
äro enligt vad professor Olivecrona anfört i skrivelse till direktionen detaljerade
sensibilitetsundersökningar med en förfinad metodik av mycket
stor praktisk betydelse. Direktionen får för detta ändamål hemställa om
en ökning med 1 800 kronor å anslaget till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal.

Statskontoret synes ha lämnat nämnda förslag utan erinran.

Reparatör. Vid serafimerlasarettet äro nu anställda två reparatörer
i lönegraden A 8. Direktionen har föreslagit anställande av ytterligare
en reparatör, placerad i lönegraden Eo 8, och därvid anfört följande.

På grund av det ökade arbete för maskinavdelningen, som blivit en
följd av det med åren ökade slitaget på maskiner, apparater, rörledningar
o. s. v. samt vidtagna utökningar av lasarettets operations- och labora -

421

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

torieavdelningar, har en ökning av antalet reparatörer blivit behövlig. Direktionen
föreslår därför inrättande av ännu en reparatörsbefattning, som
dock torde kunna uppföras som extra ordinarie i lönegrad Eo 8.

Statskontoret har anfört, att, därest behov förefinnes av ännu en reparatör,
borde denne tills vidare placeras som extra befattningshavare.

Löneställningen för maskinmästaren och maskinisten.
Direktionen har föreslagit, att maskinmästaren måtte placeras
i lönegraden A 16 och maskinisten i lönegraden All, och därvid anfört:

Vid lönereglering för maskinpersonalen vid statens sinnessjukhus ha maskinmästarna
vid de större sinnessjukhusen uppflyttats från lönegraden
A 14 till A 15 samt dessas närmaste män bland maskinisterna uppflyttats
från lönegraden A 10 till A 11. I samband därmed har maskinmästaren
vid karolinska sjukhuset från och med budgetåret 1945/46 uppflyttats
från lönegraden A 16 till A 17 medan hans närmaste maskinist och ställföreträdare
kvarstår i lönegraden A 12. Sedan motsvarande befattningshavare
vid serafimerlasarettet hos direktionen nu gjort framställning om
lönereglering har direktionen, med beaktande av vad som anförts i en av
sjukhusintendenten Bergman upprättad, direktionens skrivelse bilagd promemoria
i ämnet, ansett sig böra föreslå att maskinmästaren vid serafimerlasarettet
måtte placeras i lönegrad A 16 och maskinisten därstädes i
lönegrad All.

Statskontoret, som funnit bärande skäl ha åberopats för en reglering
uppåt av maskinmästarens och maskinistens löneställning, har förklarat sig
därför icke vilja motsätta sig, att ifrågavarande befattningar placeras på
sätt direktionen föreslagit.

Allmäima lönenämnden har anfört:

Den av direktionen förebragta utredningen angående arbetsuppgifterna
för maskinmästaren och maskinisten å serafimerlasarettet ger vid handen,
att den löneställning, som på förslag av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
fastställs för dessa båda befattningshavare, bör omprövas under
beaktande av den lönegradsplacering, som numera gäller för motsvarande
befattningshavare vid de största sinnessjukhusen. Då emellertid de nuvarande
innehavarna av dessa befattningar å övergångsstat uppbära lön efter
14 respektive 10 lönegraden synes med en dylik omprövning utan olägenhet
kunna anstå i avbidan på en särskild undersökning, vilken förslagsvis
kan anförtros åt byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning.

Kontorspersonal. Direktionen har beräknat ökat medelsbehov
för förändring av två extra kontorsbiträdestjänster i 4 lönegraden till extra
ordinarie tjänster i samma lönegrad, för anställande av ett kontorsbiträde
med halvtidstjänst i lönegraden Ex 4, för skrivhjälp å neurologiska klinikens
expedition med 1 800 kronor och för avlönande av ett skrivbiträde
i lönegraden Ex 2. Direktionen anför:

Vid intendentsexpeditionen äro anställda 5 kontorsbiträden i fjärde lönegraden,
av vilka två äro ordinarie, ett extra ordinarie och två extra. Direktionen
föreslår, att en av de extra befattningarna ändras till extra ordi -

422

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

narie i lönegrad Eo 4. Ifrågavarande befattning har allt sedan staten övertog
lasarettet varit placerad som extra i fjärde lönegraden. De huvudsakliga
arbetsuppgifterna innefatta granskning och sammanföring av avdelningarnas
matrekvisitioner samt uträkning av den dagliga proviantåtgången
m. m. Då någon tvekan icke kan råda om behovet av denna befattning
i fortsättningen har direktionen funnit sig böra föreslå dess ändring
till extra ordinarie.

Hos direktionen har överläkaren vid den plastikkirurgiska avdelningen
A. Ragnell anhållit, att en befattning som extra ordinarie kontorsbiträde
för avdelningens behov måtte inrättas. Avdelningen har gemensamt med
kirurgiska kliniken disponerat ett av klinikens kontorsbiträden, uppfört som
extra befattningshavare i fjärde lönegraden. Direktionen har funnit sig
böra föreslå ändring av en kontorsbiträdesbefattning från lönegraden Ex 4
till Eo 4, avsedd att helt disponeras av den plastikkirurgiska avdelningen,
samt inrättande av en halvtidstjänst som kontorsbiträde i lönegraden Ex 4
till ersättning för den arbetskraft kirurgiska kliniken måst avstå till den
plastikkirurgiska avdelningen.

Arbetet å neurologiska klinikens expedition har blivit så omfattande, att
det ej längre kan medhinnas av det kanslibiträde, som där finnes anställt.
Direktionen, som måst anvisa tillfällig arbetshjälp, har därför beräknat
en anslagsökning å avlöningar till övrig icke-ordinarie personal med 1 800
kronor i och för skrivhjälp på neurologiska klinikens expedition.

Såsom direktionen i underdånig skrivelse den 27 mars 1945 anmält har
ett extra skrivbiträde måst anställas för vissa göromål å polikliniken samt
biträde åt sociala kuratorn. Medel härför beräknas nu från och med budgetåret
1946/47.

Jag har i det föregående vid behandlingen av frågan om löneställningen
för den underordnade läkarpersonalen vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
förordat, att två befattningar som förste underläkare å serafimerlasarettets
neurokirurgiska klinik förändras till med arvoden av 14 300
kronor förenade befattningar som biträdande läkare samt att arvodet till
en assistent vid lasarettets patologiska avdelning uppräknas med 1 600 kronor
till 3 600 kronor.

Vid behandlingen av frågan om anslag till avlöningar vid karolinska sjukhuset
har jag tillstyrkt inrättande vid serafimerlasarettet av tre laboratorsbefattningar
i lönegraden A 28. Vid bifall härtill kunna en tredje underläkarbefattning
vid medicinska kliniken och det nuvarande arvodet å 2 000 kronor
för utförande av elektrokardiografiska m. fl. undersökningar indragas.

Direktionens förslag örn inrättande av en befattning som andre underläkare
i lönegraden Ex 22 för plastikkirurgiska avdelningen har i och för
sig icke givit mig anledning till erinran. Med hänsyn till vad jag i det föregående
förordat bör befattningshavaren emellertid erhålla ställning som förste
underläkare med placering i lönegraden Ex 23.

För tillgodoseende av neurokirurgiska klinikens personalbehov har Kungl.
Maj:t genom beslut den 8 mars 1946 medgivit, att två assistentsköterskor i
lönegraden Eo 5, varav en i stället för en provsköterska, och två sköterskebiträden
i lönegraden U 1 finge anställas vid serafimerlasarettet. Medel för
avlönande av denna personal beräknar jag i det följande. Direktionens nu

423

Kungl. Marits ''proposition nr %73.

gjorda framställning om anvisande av medel för avlönande av ytterligare
fem assistentsköterskor i lönegraden Eo 5, avsedda två för plastikkirurgiska
avdelningen, en för fysiologiska, en för bakteriologiska och en för kemiska
laboratoriet, finner jag mig böra tillmötesgå. Jag tillstyrker jämväl, att
medel beräknas för avlönande av ett tekniskt biträde med halvtidstjänst
i lönegraden Eo 4 å neurologiska klinikens anatomiska laboratorium och att
1 800 kronor beräknas för sköterskebiträde vid sensibilitetsundersökningar
å neurokirurgiska kliniken.

I enlighet med vad jag förordat vid behandlingen av frågan om anslag
till avlöningar vid karolinska sjukhuset bör tjänsten som social kurator
ordinariesättas och uppflyttas från 10 till 11 lönegraden, befattningen som
intendent uppflyttas från lönegraden A 24 till lönegraden A 26, tjänsten
som kassör uppflyttas från lönegraden All till lönegraden A 14, befattningen
som bokhållare i lönegraden A 15 uppflyttas till lönegraden A 17,
tjänsten som bokhållare i lönegraden Ex 12 uppflyttas till lönegraden
Eo 15, tjänstebenämningen bokhållare ersättas med benämningen assistent
samt de två tjänsterna såsom kameralbiträden i lönegraden Eo 8 uppflyttas
till lönegraden Eo 9 under benämningen kontorist.

I personalförteckningen för serafimerlasarettet böra med hänsyn till vad
som av chefen för finansdepartementet i bilaga till 1946 års statsverksproposition
under rubriken För flera huvudtitlar gemensamma frågor anförts
angående vissa tjänstebenämningar följande ändringar vidtagas:

benämningen första köksföreståndarinna ändras till förste köksföreståndare; benämningen

andra köksföreståndarinna ändras till köksföreståndare;

benämningen tvättföreståndarinna ändras till tvättföreståndare;

benämningarna sjukbärare, transport- och förrådsman samt gårdskarl
ändras till vaktmästare;

benämningen dietkokerska ändras till ekonomibiträde i lönegraden A 2.

Med anledning av direktionens förslag örn inrättande av ytterligare en
befattning som reparatör i lönegraden Eo 8 tillstyrker jag, att medel beräknas
för anställande av en reparatör i lönegraden Ex 8.

Under hänvisning till vad lönenämnden anfört är jag icke beredd att nu
upptaga frågan om ändrad löneställning för maskinmästaren och maskinisten
vid serafimerlasarettet till avgörande.

I enlighet med direktionens förslag tillstyrker jag, att medel beräknas
för ombildning av två kontorsbiträdestjänster i lönegraden Ex 4 till extra
ordinarie tjänster i 4 lönegraden, för anställande av ett kontorsbiträde med
halvtidstjänst i lönegraden Ex 4, till skrivhjälp å neurologiska klinikens
expedition med 1 800 kronor och för avlönande av ett skrivbiträde i lönegraden
Ex 2.

Under åberopande av vad jag nu och i det föregående anfört och föreslagit
förordar jag följande ändringar i avlöningsstaten för serafimerlasarettet.

424

Kungl. Maurts proposition nr 273.

	Ökning
	eller minskning kronor
Avlöningar till ordinarie tjänstemän.
3 laboratorer i A 28 tillkomma .............................................	+ 30 700
1 social kurator i A 11 tillkommer ..........................................	+ 4 200
Sjukhusintendenten uppflyttas från A 24 till A 26............................	+ 900
Bokhållaren i A 15 uppflyttas under ändrad benämning till A17 ..............	+ 600
Kassören uppflyttas från All till A 14< .....................................	+ 600
	+ 37 000
Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.
Höjt arvode åt assistenten vid patologiska avdelningen .......................	+ 1600
Arvode (14 300) till 2 biträdande läkare tillkommer .......................	+ 28 600
Arvode för elektrokardiografiska m. fl. undersökningar bortgår ................	— 2 000
	+ 28 200
Avlöningar tiU övrig icke-ordinarie personal.
2 förste underläkare (Ex 23) bortgå .........................................	— 14 500
1 förste underläkare (Ex 23) tillkommer ....................................	+ 7 300
1 tredje underläkare (Ex 18) bortgår........................................	— 5 300
Provisorisk löneförstärkning för förste underläkare ...........................	+ 39 000
Uppfattning av underläkare i Ex 18 till Ex 21 och i Ex 22 till Ex 23 ........	+ 13 100
1 social kurator i Eo 10 bortgår............................................	— 3 800
7 assistentsköterskor i Eo 5 tillkomma eller ha tillkommit ....................	+ 20 700
	— 800
2 sköterskebiträden i U1 ha tillkommit .................................	+ 4 000
Sköterskeassistens vid sensibilitetsundersökningar ............................	+ 1800
1 tekniskt biträde i Eo 4 (halvtidstjänst) tillkommer .........................	+ 1400
	+ 3 300
1 tjänst som bokhållare i Ex 12 blir assistentbefattning i Eo 15 ................	+ 400
2 tjänster som kameralbiträden i Eo 8 uppflyttas under ändrad benämning till Eo 9	+ 400
2 kontorsbiträdestjänster i Ex 4 bli extra ordinarie i 4 lönegraden..............	+ 400
1 kontorsbiträde i Ex 4 (halvtidstjänst) tillkommer ..........................	+ 1300
1 skrivbiträde i Ex 2 tillkommer............................................	+ 2 400
Skrivhjälp å neurologiska kliniken ..........................................	+ 1 800
Löneklassuppflyttningar och vikariekostnader på grund av personalutökningen	+ 8 900
	+ 81 800
Rörligt tillägg.
Med hänsyn till belastningen synes posten endast böra uppräknas med 3 000 kr.	+ 3 000

Avlöningsstatens slutsumma bör alltså ökas med (37 000 -f- 28 200 -j+
81 800 + 3 000 =) 150 000 kronor och anslaget sålunda uppföras med
(1 935 000 + 150 000 =) 2 085 000 kronor.

Kungl. Majlis proposition nr 273.

425

15. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus:
Serafimerlasarettet: Omkostnader.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 1 575 000 kronor
och disponeras enligt omkostnadsstat, införd på sid. 554 i statsliggaren.

Direktionen har föreslagit en ökning av anslaget med 66 000 kronor på
sätt framgår av följande sammanställning:

	1944/45	1945/46	1946/47
	utgifter i runt tal kronor	anslag kronor	beräknade utgifter kronor	ökning eller minskning kronor
1. Sjukvård m. m. åt personalen, för- slagsvis.................. 2. Reseersättningar, förslagsvis...... 3. Expenser: a. Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis	11800 300 333 500 44 200	10 000 500 318 000 45 000	12 000 500 277 000 45 000	+ 2 000 — 41 000
4. Övriga utgifter: a. Inventariers underhåll och komplet-	161 000	188 000	220 000	+ 32 000
b. Tvätt och renhållning, förslagsvis .	31400 369 400	27 000 360 000	31 500 370 000	+ 4 500 + 10 000
	199 200	168 000	200 000	+ 32 000
e. Förbrukningsartiklar m. m. för sjuk-	273 900	251 700	278 200	+ 26 500
f. Ränta och amortering å lån hos pen-	198 800	198 800	198 800
g. Diverse utgifter...........	7 600	8 000	8 000	—
Summa	1 631100	| 1575 000	1 641 000	+ 66 000

Beträffande beräkningen av posterna i omkostnadsstaten har direktionen
anfört bland annat följande.

Direktionen har vid beräkningen av utgifterna, för budgetåret 1946/47
i stort sett upptagit belopp, motsvarande de verkliga utgifterna för budgetåret
1944/45. Utgifterna för bränsle ha dock beräknats lägre, varvid direktionen
förutsatt att eldningen med ved ej skulle behöva fortgå längre än
till den 1 januari 1947. .

Under delposten till inventariers underhåll och komplettering har direktionen
beräknat 50 000 kronor till utgifter av engångskaraktär. Detta belopp
avser uteslutande komplettering av röntgenutrustningen med dels en
diagnostikapparat för skärmbildsundersökningar och dels en apparat för
behandling med röntgenstrålar. Beträffande den förstnämnda apparaten,
till vilken anslag begärdes föregående år, vill direktionen utöver vad vid
nämnda framställning anfördes framhålla, att apparaten .skulle få användning
även för fortlöpande röntgenundersökning av personalen. Sådan under -

Departe mentschefen.

426 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

sökning har införts vid Stockholms stads sjukhus och avses skola ske två
gånger årligen för personal å avdelning, där tuberkulospatienter vårdas,
samt en gång årligen å övrig personal. Den nuvarande röntgenbehandlingsapparaten
vid serafimerlasarettet är 17 år gammal samt i hög grad försliten
och omodern, varför det är nödvändigt, att en ny apparat anskaffas.

Beträffande delposten till förbrukningsartiklar för sjukvården m. m. har
en mindre ökning av anslagsberäkningen gjorts jämfört med de verkliga
utgifterna för budgetåret 1944/45, huvudsakligen betingad av väntad stegring
av förbrukningen av röntgenfilm, vilken på grund av knapp tillgång
varit ransonerad.

Statskontoret har anfört:

De av statskontoret anförda skälen för viss minskning av omkostnadsstaten
vid karolinska sjukhuset torde jämväl kunna åtminstone delvis åberopas
för serafimerlasarettets del. Beträffande sådana löpande kostnader
som, förutom bränsle, läkemedel och förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården
synes sålunda en minskad medelsåtgång kunna förväntas. Rörande
den för sistnämnda ändamål avsedda posten må särskilt anmärkas, att ersättningar
för laboratorieundersökningar icke lärer böra utgå i samma utsträckning
som hittills, därest laboratorieverksamheten utbygges på föreslaget
sätt. Det förefaller därför statskontoret som om utgiftsposterna Läkemedel
och Förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården borde upptagas till
oförändrade belopp.

Tillräcklig anledning att minska delposten till bränsle, lyse och vatten
synes icke föreligga, utan denna torde böra uppföras med oförändrat belopp.
Detta innebär i förhållande till direktionens förslag en ökning av
medelsbehovet med 41 000 kronor. Med beaktande av vad statskontoret
anfört förordar jag, att delposten till läkemedel minskas med 20 000 kronor
och delposten till förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården med 12 000
kronor i förhållande till direktionens beräkning. Då jag i övrigt anser mig
kunna godtaga direktionens beräkning av förevarande anslag, bör detsamma
för nästa budgetår höjas med (66 000 + 41 000 — 20 000 — 12 000 =)
75 000 kronor och således uppföras med (1 575 000 + 75 000 =) 1 650 000
kronor.

I detta sammanhang må nämnas, att inkomsterna vid serafimerlasarettet
under budgetåret 1944/45 utgjorde i runt tal 2 503 000 kronor. Detta belopp
överstiger det beräknade med 103 000 kronor.

Jag torde vidare i detta sammanhang få anmäla uppkommen fråga om
dispositionen av det å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42
anvisade reservationsanslaget av 273 000 kronor till Serafimerlasarettet:
Vissa om- och tillbyggnadsarbeten för anordnande av en neurokirurgisk
klinik m. m. Av nämnda anslag har ett belopp av 220 000 kronor ställts
till direktionens för karolinska sjukhuset förfogande för att disponeras för
utrustning av kliniken. Genom beslut den 29 juni 1945 har Kungl. Maj:t,
sedan riksdagens samtycke härtill lämnats, medgivit, att ifrågavarande

427

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

anslag må disponeras även under innevarande budgetår. Då den för neurokirurgiska
kliniken avsedda utrustningen på grund av tidsförhållandena
icke beräknas kunna i sin helhet anskaffas före utgången av detta budgetår
och dessutom viss komplettering av utrustningen erfordras i anledning av
en förestånde delning av en av klinikens vårdavdelningar, har direktionen
anhållit att få disponera vid budgetårets utgång befintlig behållning å de
till utrustning anslagna medlen jämväl under budgetåret 1946/47. Jag föreslår,
att riksdagens medgivande att disponera anslaget även under budgetåret
1946/47 inhämtas.

16. Reservationsanslag till Bidrag till den matematisk-naturvetenskapliga
avdelningen vid Stockholms högskola.

Stockholms högskola grundades såsom en enskild institution. Redan i
mitten av 1800-talet började röster höjas för upprättande av ett universitet
i Stockholm och år 1869 bildades Högskoleföreningen i Stockholm med
ändamål att upprätta en högskola därstädes. Penningmedel insamlades,
vilka liksom senare sammanbragta fonder enligt beslut av stadsfullmäktige
i Stockholm förvaltas av Stockholms stads drätselnämnd. Undervisningen
vid högskolan tog sin början 1878. Enligt de av Kungl. Majit år 1903 fastställda
grundstadgarna står högskolan under överinseende av kanslern för
rikets universitet. Högskolan ledes av en styrelse, bestående av en av
Kungl. Majit förordnad ordförande samt tio andra ledamöter, av vilka
fyra utses av Stockholms stadsfullmäktige. Högskolan omfattar en matematisk-naturvetenskaplig,
en stats- och rättsvetenskaplig samt en humanistisk
avdelning. Examensrätt beviljades högskolan första gången år 1904.

Högskolan åtnjuter för närvarande statsanslag endast i mycket ringa
omfattning. Bidrag av statsmedel utgår sålunda till viss undervisning i folkrätt
och i meteorologi samt till det vid högskolan nyligen inrättade ryska
institutet. Vidare ha studerande vid högskolan sedan länge kommit i åtnjutande
av bidrag av statsmedel för tryckning av doktorsavhandlingar. Numera
utdelas statliga naturastipendier och räntefria studielån även till studerande
vid denna högskola. I det väsentliga grundar sig emellertid verksamheten
vid högskolan på egna fonder, för närvarande uppgående till omkring
18 000 000 kronor, och på understöd från Stockholms stad. Staden
har i successivt stigande utsträckning bidragit till högskolans vard och
utveckling såväl genom årliga anslag som genom upplåtelse av tomter.
Sedan år 1919 har staden sålunda bland annat beviljat understöd för att
bereda professorerna samma avlöningsförmåner som universitetsprofessorcrna.
Enligt den fastställda inkomst- och utgiftsstaten för år 1946 beräknas
kostnaderna för högskolan under detta ar uppgå till 2 083 460 kronor
att bestridas av följande inkomstposter, nämligen egna medel och donationer
1 432 460 kronor, bidrag från Stockholms stad 628 200 kronor samt

428

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

bidrag från staten 22 800 kronor (häri ej inräknat statens bidrag till ryska
institutet). Av inkomsterna åtgår ett belopp av omkring 100 000 kronor
för att täcka 1945 års beräknade brist. Stadens bidrag avser till övervägande
delen löner och pensioner och till mindre del fastighetskostnader.
Bland de egna medlen redovisas bland annat lärjungarnas avgifter, vilka
för att förbättra högskolans ekonomi under krigsåren måst avsevärt höjas.
Dessa avgifter utgöra för närvarande vid den matematisk-naturvetenskapliga
avdelningen 250 kronor för år, vid den stats- och rättsvetenskapliga
avdelningen 260 kronor för år och vid den humanistiska avdelningen 200
kronor för år, vartill komma sedvanliga avgifter till studentorganisationer
m. m.

Till belysande av högskolans ställning i organisationen för högre akademisk
utbildning har naturvetenskapliga forskningskommittén i sitt betänkande
lämnat åtskilliga uppgifter beträffande disputationer m. m. vid de
matematisk-naturvetenskapliga sektionerna vid universiteten och motsvarande
avdelning vid högskolan. Jag anser mig i detta sammanhang böra
ur betänkandet återge följande av dessa uppgifter.

Uppsala Lund Stockholm

Antal disputationer åren 1930—39 ........... 75 61 55

Antal tentamina i fil. lic.examen åren 1930—39. 117 104 137

Antal tentamina för fil. kand.examen åren 1930

—39 ............................... 1 293 1373 1 286

Antal studenter vårterminen 1945 ........... 684 500 474

Medeltal studenter åren 1905—45 ........... 425 249 251

Främst på grund av den sedan 1930-talet successivt sjunkande räntenivån
har högskolans ekonomiska läge allvarligt försämrats. Av de i det
föregående återgivna siffrorna framgår givetvis icke, att högskolan ej haft
möjlighet att hålla de matematisk-naturvetenskapliga institutionerna i
nivå med utvecklingen. Så måste emellertid anses vara förhållandet i en
utsträckning, som icke kan anses vara förenlig med det allmännas intressen.

På grund härav ingick högskolans styrelse den 13 maj 1939 till Kungl.
Maj:t med begäran om ett årligt anslag av 300 000 kronor till verksamheten
vid skolan. Denna framställning har dock ännu ej föranlett någon
åtgärd från Kungl. Maj:ts sida. Vid styrelsens skrivelse var fogad en omfattande
utredning, av vilken bland annat framgick, att högskolans naturvetenskapliga
avdelning endast hade till sitt förfogande en tredjedel av de
personal- och materielanslag, som motsvarande sektion vid Uppsala universitet
åtnjöt.

Den naturvetenskapliga forskningskommitténs tillkallande i augusti 1944
innebar, att spörsmålen i samband med Stockholms högskola ånyo aktualiserades.
I de för dessa sakkunniga meddelade direktiven, enligt vilka möjligheterna
av en organisatorisk samordning av de till den naturvetenskapliga
forskningens förfogande stående resurserna och ett ökat ekonomiskt

429

Kungl. May.ts proposition nr 273.

stöd åt denna forskning borde övervägas, anfördes sålunda bland annat
följande: »I sin skrivelse i ämnet har riksdagen även berört frågan om
statsbidrag till den matematisk-naturvetenskapliga forskningen och undervisningen
vid Stockholms högskola. Denna institution har sedan flera decennier
tillbaka åtnjutit frikostiga understöd från enskilt håll liksom även
från Stockholms stad. Vid Stockholms högskola har också utbildats och
fostrats en rad forskare, som gjort framstående insatser icke minst på det
matematisk-naturvetenskapliga området. Utvecklingen har emellertid medfört,
att högskolans resurser blivit allt mera otillräckliga. För att den framgångsrika
verksamhet, som vid högskolan bedrives, icke skall för framtiden
äventyras, synes det även mig rimligt, att högskolan kommer i åtnjutande
av statsbidrag åtminstone för verksamheten vid den matematisknaturvetenskapliga
avdelningen.»

I sitt tidigare omnämnda betänkande har härefter naturvetenskapliga
] önskning skommittén, som uttalat, att forskningen i landet mäste uppmuntras
till allt större insatser, inledningsvis framhållit, att det vore i högsta
grad påkallat att de möjligheter, som Stockholms högskola erbjuder i forskningsavseende,
tillvaratagas så väl som möjligt.

Kommittén har vidare erinrat örn att från högskolan utgått och utgår
ett mycket stort antal väl utbildade akademiker, av vilka en betydande
del inträtt i statens tjänst. För dessas akademiska utbildning har statsverket
icke haft någon kostnad. Detta utgör en stark motivering för att
staten nu gör sin insats. Men även om så sker, kommer den forskning och
den undervisning, som bedrives vid Stockholms högskola, att bli billigare
för staten än motsvarande verksamhet vid universiteten, eftersom fonder
finnas, som även i fortsättningen komma att finansiera en del av verksamheten,
och vidare Stockholms stad, som alltid varit varmt intresserad av
högskolan, säkerligen även i fortsättningen kommer att lämna frikostiga
bidrag. Kommittén har vidare framhållit att det nu närmast gäller örn den
naturvetenskapliga forskningen även i framtiden skall fördelas på de tre
lärosäten som här komma i fråga eller örn det ur ekonomiska eller effektivitetssynpunkter
vore lämpligare att koncentrera sig på två av dem, väl
då närmast på statsuniversiteten. Kommittén är emellertid av den bestämda
åsikten, att detta senare alternativ ej vore lyckligt. Risken för ensidighet
är särskilt stor i ett litet land som vårt och denna risk ökas givetvis,
om forskningsinstitutioner genom sammanslagning skulle hindras från
att utvecklas efter individuella linjer. Ytterligare har kommittén understrukit
att det är en fråga av största vikt för vetenskapsakademien, riksmuseet,
tekniska högskolan, karolinska institutet och andra institutioner,
där vetenskaplig forskning bedrives och i vissa fall mycket goda resurser
förefinnas, att kunna hålla nära kontakt med en högskola. De övervägande
skälen tala alltså enligt kommitténs uppfattning bestämt för att Stockholms
högskolas naturvetenskapliga avdelning även på lång sikt är oumbärlig
i landets vetenskapliga liv.

Härefter har kommittén beträffande högskolans framtida ekonomiska
förhållanden anfört följande.

430

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Frågan är hur finansieringen av den matematisk-naturvetenskapliga avdelningens
verksamhet bör ordnas. Tre olika slags bidrag kunna förutsättas:
bidrag från högskolans fonder, från Stockholms stad, från staten. Det gäller
att avväga tillskotten från dessa tre bidragsgivare på lämpligt sätt. Vidare
uppstår frågan i vilka former stödet till högskolan skall lämnas. En
metod — den mest konsekventa — vore att högskolan förstatligades, att
staten i princip stöde för alla kostnader, under det att fondernas avkastning
inlevererades till statsverket och någon överenskommelse gjordes om
bidrag till verksamheten från Stockholms stad. Då kommittén icke gått
på denna linje, har detta dels berott på att kommittén endast har att behandla
den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen och det erbjuder
stora svårigheter att förstatliga enbart denna, dels på att kommittén anser
åtgärder till stöd åt högskolan så brådskande, att det icke är tid att avavvakta
den utförliga utredning, som skulle erfordras för en så genomgripande
förändring av högskolans status.

När det gällt att bedöma de åtgärder, som äro erforderliga till främjande
av matematisk-naturvetenskaplig forskning och undervisning, har
kommittén, såsom tidigare nämnts, från universiteten, högskolorna och
övriga hithörande institutioner införskaffat detaljerade uppgifter i fråga
om behov av vetenskaplig och teknisk personal samt årsanslag och engångsanslag
m. m. till olika ändamål. Beträffande detaljerna tillåter jag mig
hänvisa till betänkandet. I detta sammanhang må dock nämnas, att enligt
kommitténs mening den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid
Stockholms högskola otvivelaktigt befinner sig i det svåraste läget med avseende
å såväl hjälpkrafter som anslag till forskningens bedrivande, varför
avsevärda penningtillskott äro erforderliga. Under framhållande, att såväl
staten som Stockholms stad ha det största intresse av att verksamheten vid
högskolan upprätthålles, har kommittén ansett rimligt, att de framtida
kostnaderna för skolan, i den mån de icke kunna bestridas av skolans egna
medel, fördelas mellan staten och staden på så sätt, att staten bekostar
befattningshavarnas löner och ger anslag till driften i övrigt samt att staden
tillhandahåller tomter, uppför byggnader och sörjer för dessas uppvärmning,
städning och underhåll m. m. I anslutning härtill har kommittén
uttryckt förhoppningen, att Stockholms stad skall befinnas villig att
bestrida kostnaderna för av kommittén föreslagna byggnadsarbeten för
högskolan, vilka, av byggnadsstyrelsen sedermera preliminärt kostnadsberäknats
till 5 880 000 kronor.

Den erforderliga ökningen av årskostnaderna för personal och materiel
vid högskolan har kommittén beräknat till följande belopp, nämligen:

Professur i botanik .................................. kronor 15 794

Ökning av institutionsanslag......................... » 137 050

Ökning av personalkostnader ........................ » 562 337

Anslag till nya institutioner.......................... » 17 000

Nya institutioners personalkostnader.................. » 42 673

Anslag till fältarbeten............................... » 20 000

Summa kronor 794 854.

431

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Härtill kommer ett belopp av 100 000 kronor, motsvarande beräknad
årlig brist i den matematisk-naturvetenskapliga avdelningens budget. Kommittén
föreslår därför i anslutning till sitt nyssnämnda principuttalande, att
högskolan för ifrågavarande avdelning erhåller ett årligt statsanslag, som
för budgetåret 1946/47 fastställes till 900 000 kronor. Utom detta årliga
anslag föreslår kommittén, att högskolan beviljas ett engångsanslag för
samma budgetår av 203 000 kronor att användas till upprustning av instrumentbestånd
och dylikt för vissa av högskolans institutioner enligt den
närmare förteckning, som återfinnes i betänkandet.

Såsom redan framhållits, har i remissyttrandena över kommitténs förslag
vitsordats, att ett stort behov föreligger att vidtaga kraftiga åtgärder
för understödjande av den matematisk-naturvetenskapliga forskningen. Vad
särskilt Stockholms högskola beträffar har högskolans styrelse; uttalat, att
enligt styrelsens mening ett genomförande av kommitténs förslag skulle
betyda en grundväsentlig förbättring av de vetenskapliga forsknings- och
undervisningsmöjligheterna. Styrelsen tillstyrker, att förhandlingar upptagas
med Stockholms stad angående byggnadsfrågor^. Statskontoret har
uttalat, att de av kommittén i nu förevarande avseende väckta frågorna
måste ställas in i ett större sammanhang. Härvid böra i första hand förhållandena
vid de icke naturvetenskapliga avdelningarna vid Stockholms högskola
och Göteborgs högskola utredas. Därjämte torde emellertid, såsom
ämbetsverket i andra sammanhang tidigare framhållit, böra beaktas, vilka
konsekvenser, som — främst med avseende å handelshögskolornas ställning
— kunna uppkomma, om staten i större eller mindre utsträckning övertager
kostnaderna för de två förstnämnda läroanstalterna. Det är vidare
tydligt, att staten icke kan påtaga sig ett mera vidsträckt ekonomiskt ansvar
för berörda högskolor utan att erhålla ett avgörande inflytande på den
av skolorna bedrivna verksamheten. Så böra skolornas stater i deras helhet
fastställas av statsmakterna och den löpande tillsynen tryggas genom inrättande
av statliga styrelser för skolorna. En genomgripande ändring av
skolornas organisatoriska ställning måste alltså genomföras. Det förefaller
statskontoret anmärkningsvärt, att dessa spörsmål icke berörts av kommittén.
Stockholms stadsfullmäktige ha förklarat det vara ett ur allmän kulturell
synpunkt viktigt intresse, att högskolan kan bevaras och utvecklas såsom
en fri högskola. Staden bör icke undandraga sig att medverka härtill.
Även med denna positiva inställning synes dock staden för närvarande icke
kunna ställa i utsikt någon mera avsevärd utökning av sina redan stora
åtaganden gentemot högskolan, varför staden icke anser sig kunna tillstyrka,
att kommitténs förslag lägges till grund för underhandlingar örn
ökat stöd åt högskolan. Staden framhåller det rimliga i att staten nu träder
till för att möjliggöra en erforderlig upprustning av högskolans naturvetenskapliga
avdelning. Härför talar bland annat den direkta nytta, som staten,
hittills utan egentlig kostnad, drager av utbildningen vid högskolan
av lärare och andra akademiker i statens tjänst. Örn statsmakterna diirför
finna skäl understödja högskolan i någon mera betydande omfattning, kunna
naturligtvis frågor uppkomma örn statens och stadens ställning till högskolan,
som kräva ett gemensamt dryftande och örn vilka staden är beredd
att ingå i förhandlingar.

Departe mentschefen.

432 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Det torde icke behöva närmare framhållas, att Stockholms högskola intager
en betydelsefull och svårersättlig plats i organisationen för den högre
akademiska utbildningen. De i det föregående lämnade uppgifterna utvisa
också, att högskolan i fråga om examinationskapaciteten vid den matematisk-naturvetenskapliga
avdelningen helt kan jämställas med universiteten.
Redan på grund härav finner jag det vara ett väsentligt statsintresse,
att möjligheter till fortsatt verksamhet och utveckling beredas högskolan.

Den av kommittén förebragta utredningen liksom de upplysningar, jag
under hand delgivits, ha gjort det uppenbart för mig, att högskolans ekonomiska
resurser äro otillräckliga. Härtill har givetvis den sänkta räntenivån
starkt medverkat, men i främsta rummet har denna situation sin
grund i de successivt i hög grad ökade krav i fråga örn utrustning, läraroch
hjälpkrafter m. m., som modern naturvetenskaplig forskning ställer.
För den naturvetenskapliga avdelningen har detta lett till att elevantalet
vid den elementära undervisningen måst begränsas utöver vad eljest varit
påkallat för att en tillfredsställande undervisning skall kunna upprätthållas.
Enligt vad högskolemyndigheterna framhållit äro resurserna för att bereda
arbets- och studiemöjligheter åt sådana studerande, som önska bedriva
mera kvalificerade studier, helt otillräckliga. På grund av brist på tillräcklig
och ändamålsenlig utrustning samt delvis otillfredsställande lokalförhållanden
har årligen ett antal inträdessökande studerande måst avvisas. Sålunda
anmälde sig vid början av höstterminen 1945 85 studenter för inträde
vid det kemiska övningslaboratoriet, av vilka endast 15 kunde beredas
arbetsplats.

Mot bakgrunden av, att sedan åtskilliga år vid de allmänna läroverken
och liknande undervisningsanstalter bristen på kompetenta lärare med
matematisk-naturvetenskaplig utbildning varit påfallande, är det enligt
min mening betänkligt, att vid högskolan eljest förefintliga utbildningsmöjligheter
icke kunna utnyttjas till följd av bristande ekonomiska resurser.
Det synes nödvändigt, att det allmänna här träder emellan för att skapa
bättre förutsättningar för forskning och undervisning.

Såsom tidigare berörts, har icke blott staten utan även staden ett väsentligt
intresse av att högskolan uppratthålles och utvecklas. Med utgångspunkt
härifrån har den naturvetenskapliga forskningslcommittén förordat,
att staten och staden enligt av kommittén närmare angiven grund mellan
sig fördela de utgifter för högskolan, som icke kunna täckas av läroanstaltens
egna medel. Dessa förslag, innefattande en mycket betydande utökning
av stadens åtaganden gent emot högskolan, har ingivit stadens myndigheter
betänkligheter. Staden har emellertid förklarat sig beredd att ingå
i förhandlingar med staten. Även ur statens synpunkt kunna enligt min
mening de framlagda vittgående förslagen väcka betänkligheter. Högskolan
har visserligen väl fyllt sin uppgift, men staten har icke deltagit i högskolans
utbyggnad och har intet avgörande inflytande på högskolans angelägenheter.
Någon avvägning ur statlig synpunkt mellan verksamheten vid

433

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

universiteten och högskolan har därför ej ägt rum liksom ej heller någon
prövning av frågan om högskolans framtida ställning i förhållande till staten
eller örn konsekvenserna för staten i avseende å övriga enskilda högskolor,
därest staten i större omfattning skulle lämna denna högskola ekonomiskt
stöd. Även statens och stadens inbördes förhållande i frågor, som
beröra högskolan, synes böra klarläggas.

Av nämnda och andra skäl är jag icke beredd att nu förorda något slutligt
ställningstagande till frågan om statens understödjande av denna högskola.
Dessförinnan torde sådana undersökningar böra vidtagas, som kunna möjliggöra
ett bedömande främst av de spörsmål, vilka enligt vad jag nyss
anfört väckt betänkligheter hos såväl statens som Stockholms stads myndigheter.

Såsom en förberedelse till ett dylikt bedömande har jag ansett nödvändigt
att föranstalta örn en ingående utredning av högskolans ekonomiska
förhållanden. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande ha sålunda två särskilda
utredningsmän tillkallats för ändamålet. Det har förutsatts, att vid
denna utredning skall klarläggas dispositionen av högskolans inkomster,
varvid särskild uppmärksamhet bör fästas vid fondmedlens användning
och möjligheterna till en friare disposition av dessa medel. Vidare skall
därvid en utförlig redogörelse förebringas för de olika avdelningarnas och
institutionernas utgifter och behov av medel, varvid särskilt skall beaktas
kostnaderna för en behövlig upprustning i avseende å arbetskrafter av olika
slag, utrustning och lokaler. Jag har ansett erforderligt att, även örn forskningskommitténs
betänkande i viss mån giver klarhet i dessa frågor, en
väsentligt mer ingående utredning göres, som tillika omfattar högskolans
samtliga avdelningar. Denna utredning är emellertid, såsom framgått tidigare,
att betrakta som en förberedelse till det slutliga ställningstagandet
i avseende å högskolans framtid.

Med hänsyn till den förberedande utredningens omfattning samt räckvidden
av de spörsmål, som därefter måste upptagas till ingående överväganden,
bör det icke förväntas, att frågan om statens och stadens ställning
till högskolan kan vinna sin slutliga lösning inom den allra närmaste
framtiden. De föreliggande spörsmålen äro därjämte av den art, att det
synes fördelaktigt, örn deras behandling icke forceras. I det föregående har
jag emellertid framhållit angelägenheten av att det allmänna träder emellan
för att skapa bättre förutsättningar för högskolans verksamhet. I detta
läge synes det nödvändigt att omedelbart vidtaga vissa åtgärder lill stöd
åt högskolan. Jag vill därför förorda, att staten — utan att därmed i något
avseende binda sig för framtiden eller föregripa de slutliga ställningstagandena
-—- för nästa budgetår beviljar högskolan ett anslag för tillgodoseende
av de ur statens och högskolans synpunkter mest trängande behoven. Jag
bär i samråd med vederbörande vid högskolan sökt bilda mig en uppfattning
örn de behov, som därvid i första hand böra tillgodoses. Med hänsyn

Bihang till riksdagens ''protokoll lOIfö. 1 sami. Nr 278. 28

434

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

till önskvärdheten att till det yttersta utnyttja alla vid högskolans matematisk-naturvetenskapliga
avdelning förefintliga forsknings- och utbildningsmöjligheter
synes det mig, att anslaget främst bör beviljas för att
möjliggöra en rimlig personalförstärkning samt ökad anskaffning av materiel
och annan utrustning för avdelningen. Därvid synes i första hand böra
ifrågakomma inrättandet av ett antal docentstipendier. Den naturvetenskapliga
forskningskommittén har för sin del föreslagit dylika stipendier
vid avdelningen till ett antal av aderton. För min del måste jag i detta
sammanhang begränsa mig till ett antal av högst fjorton. Jag erinrar, att
jag i det föregående föreslagit, att vid universiteten docentstipendiernas
grundbelopp skola höjas till 7 200 kronor, varå för nästa budgetår beräknats
dyrtids- och kristillägg med sammanlagt 43,6 procent (avrundat 3 139
kronor) och provisoriskt lönetillägg med 660 kronor. Stipendiernas sammanlagda
belopp skulle vid bifall härtill uppgå till 10 999 kronor. Docentstipendierna
vid högskolans ifrågavarande avdelning synas böra utgå med
samma belopp som vid universiteten, varvid dock den del av stipendierna,
som motsvarar dyrtids- och kristilläggen samt det provisoriska lönetilllägget,
bör bestridas ur samma anslag som grundbeloppen. För dessa stipendier
beräknar jag sålunda ett belopp av omkring 154 000 kronor. Då
det torde kunna visa sig lämpligt att i stället i större eller mindre utsträckning
använda ifrågavarande medel till avlöning åt biträdande lärare, synes
emellertid Kungl. Maj:t böra äga medge sådan ändrad disposition.

Forskningskommittén har såsom ett angeläget krav framhållit, att de
nuvarande institutionsanslagen (materielanslag och anslag till tillfälligt anställd
personal m. m.) vid ifrågavarande avdelning ökas. Då otillräckliga
institutionsanslag förhindra det effektiva utnyttjande av forsknings- och
utbildningsmöjligheterna vid avdelningen, som i nuvarande läge är önskvärt,
vill jag tillstyrka, att i anslutning till kommitténs förslag under ifrågavarande
anslag till högskolan för nästa budgetår härför beräknas ett belopp
av i avrundat tal 140 000 kronor.

För att uppnå tillfredsställande forsknings- och undervisningsförhållanden
har forskningskommittén vidare ansett en upprustning av instrumentbeståndet
m. m. nödvändig vid vissa av högskolans institutioner. Kostnaden
härför har kommittén beräknat till 203 000 kronor. I nuvarande läge
vill jag förorda, att ett belopp av omkring 100 000 kronor beviljas såsom
engångsanslag för detta ändamål, varigenom de mest trängande behoven
torde kunna tillgodoses.

Anslaget till bidrag till den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen
vid Stockholms högskola skulle sålunda vid bifall till mina förslag uppgå
till (154 000 -f- 140 000 -f- 100 000 =) 394 000 kronor eller avrundat
400 000 kronor, örn vars beviljande för budgetåret 1946/47 jag kommer att
göra hemställan i det följande. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t
att i sinom tid meddela föreskrifter beträffande dispositionen av anslaget,
som torde böra erhålla karaktären av reservationsanslag. Därvid torde

435

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Kungl. Majit böra äga att, därest förhållandena därtill ge anledning, medge
annan fördelning av anslaget å de angivna utgiftsändamålen, än som beräknats
i det föregående.

V •

I detta sammanhang vill jag erinra om, att forskningskommittén föreslagit
statsunderstöd även till de naturvetenskapliga institutionerna vid
Göteborgs högskola, däribland till det oceanografiska institutet. Jag är emellertid
av olika skäl icke beredd att redan nu upptaga dessa anslagsäskanden
till slutlig prövning, vilket är att beklaga, icke minst med hänsyn till oceanografiska
institutets nuvarande läge ur ekonomisk synpunkt. Detta institut
har för sin tillkomst (det invigdes i januari 1939) att tacka en donation från
Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, som tillika garanterat institutet ett årligt
driftbidrag intill den 1 oktober 1948. Enligt uppgift av kommittén har
stiftelsen med bestämdhet förklarat sig icke kunna utbetala något bidrag
till institutet för tiden därefter. Institutet står sålunda inför hotet att om
två år nödgas nedlägga sin verksamhet och avskeda sin personal, däribland
två vetenskapligt specialutbildade personer, nämligen en laborator och en
assistent, vilka för sin utkomst äro beroende av de tillfälliga anslag av donationsmedel,
som lämnats dels för uppehållande av institutets drift intill den
1 oktober 1948 och dels för genomförande inom den närmaste tiden av en
större djuphavsexpedition. Denna expedition, till vilken stora vetenskapliga
och praktiska intressen knyta sig, avses skola starta nästa år och avslutas
mot slutet av år 1948. Ur de i expeditionen deltagande vetenskapsmännens
synpunkt hade det givetvis varit angeläget, örn de redan före starten kunnat
erhålla förvissning om, huruvida deras pensionsförhållanden under expeditionen
och fortsatta anställning efter densamma varit tryggade. Som nämnts,
är jag dock tyvärr icke för närvarande beredd att taga slutlig ställning till
kommitténs förslag örn statens övertagande av det ekonomiska ansvaret för
institutet. Jag finner det dock uppenbart, att det ligger i statens intresse att
institutets fortsatta bestånd icke äventyras och att kontinuiteten i dess
vetenskapliga arbete ekonomiskt säkerställes även efter den 1 oktober 1948.
Jag anser mig sålunda berättigad utgå ifrån, att staten bör ikläda sig ekonomisk
garanti för institutets fortbestånd. Därest riksdagen icke framställer
erinran däremot, torde därför få anses i princip fastslaget, att staten i vart
fall bör påtaga sig det ekonomiska ansvaret för att de två vid institutet arbetande
vetenskapsmän, som avses skola deltaga i förutnämnda djuphavsexpedition,
erhålla en i avlönings- och pcnsionshänseende tryggad anställning.

17. Anslag till Bidrag till psykotekniska institutet vid
Stockholms högskola.

Direktionen för Stockholms högskolas psykotekniska institut har med
tillstyrkan av högskolans styrelse i skrivelse den 2 januari 1940 anhållit
örn ett bidrag av statsmedel å 35 000 kronor till institutets verksamhet
under budgetåret 1940/47.

436

Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

I direktionens skrivelse erinras om att i anslutning till undervisningen
och forskningen i psykologi och pedagogik vid Stockholms högskola en
praktisk psykologisk verksamhet så småningom vuxit fram, som under år
1943 nådde en sådan omfattning, att en särskild institution ansågs böra inrättas
för psykoteknisk forskning och praktisk konsultativ verksamhet pa
personalrekryteringens och yrkesrådgivningens områden. Genom en donation
från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse blev det för högskolan möjligt
att i början av år 1944 inrätta en dylik institution.

Institutets verksamhet har under de gångna åren i huvudsak varit inriktad
på

att med utgångspunkt från tidigare svenska och utländska rön utarbeta
och praktiskt pröva olika psykologiska metoder för personalrekrytering
och yrkesrådgivning samt att i anslutning därtill lämna den yrkesväljande
ungdomen samt av i hithörande frågor intresserade myndigheter, institutioner
och företag den hjälp, som institutets personal och tekniska resurser
möjliggör,

att bedriva arbetspsykologisk forskning med särskild hänsyn till de psykologiska
orsakerna till industri- och trafikolyckor och andra för det praktiska
förebyggandet av olycksfall betydelsefulla frågor, samt

att såsom komplement till den allmänna psykologiundervisningen vid
högskolan organisera utbildning i praktiskt tillämpad psykologi för studerande,
vilka ha för avsikt att ägna sig åt psykologisk verksamhet inom
industrin eller inom arbetsförmedling, yrkesvägledning eller annan social
verksamhet.

Institutets utgifter ha under de gångna åren avsevärt överstigit de löpande
intäkterna. Under år 1945 uppgingo sålunda institutets personal- och
övriga driftkostnader till sammanlagt cirka 64 000 kronor och dess löpande
intäkter till cirka 27 000 kronor. Att institutets verksamhet likväl kunnat
bedrivas i stigande omfattning har möjliggjorts genom tillfälliga forskningsbidrag
bland annat från landsorganisationen, svenska arbetsgivareföreningen
och kooperativa förbundet samt genom vissa efter institutets uppbyggnad
återstående medel från den Wallenbergska donationen. Direktionen
framhåller emellertid, att dessa möjligheter nu i det närmaste äro uttömda.
Det skrivelsen bifogade förslaget till stat för år 1946 upptager som inkomster
dels enskilda donationer med tillhopa 34 000 kronor och löpande
intäkter från den konsultativa verksamheten med 34 000 kronor, dels ock
anslag av statsmedel med 33 500 kronor och av Stockholms stad med
35 000 kronor. Av statsanslaget avses 16 000 kronor för inredning av vissa
nya lokaler och nyanskaffning av kontorsinventarier m. m. och 17 500 kronor
för driften under förra hälften av budgetåret 1946/47.

Av skrivelsen bifogade handlingar framgår, att institutet utfört en råd
större undersökningar på personalrekryteringens och yrkesrådgivningens
områden, i främsta rummet enligt uppdrag från statliga och kommunala

4:37

Kungl. Martts proposition nr 273.

institutioner men även från enskilda företag. För konstruktion och standardisering
av psykotekniska urvalsprov tiar institutet anlitats bland annat
av tekniska högskolan i Stockholm, polismyndigheten i Stockholm, centrala
värnpliktsbyrån (arméns personalprövningsdetalj), marinledningen (marinens
personaluttagningsdetalj) och folkskoleseminariet i Stockholm. För
yrkesvalshjälp har institutet anlitats bland annat av arbetsmarknadskommissionens
yrkesvägledningssektion, ungdomsförmedlingen i Stockholm,
vanföreanstalten i Stockholm, dövstumskolan a Manilla, hjälpkommittén
för Finlands invalider, fångvårdsstyrelsen samt Skrubba skol- och yrkeshem.

De i särskild bilaga till skrivelsen fogade intygen från institutets uppdragsgivare
innehålla samtliga positiva omdömen beträffande institutets
hittillsvarande verksamhet.

Över institutets framställning hava remissyttranden avgivits av styrelsen
för statens psykologisk-pedagogiska institut, filosofiska fakulteternas
vid universiteten i Uppsala och Lund humanistiska sektioner och kanslern
för rikets universitet.

Styrelsen för statens psykologisk-pedagogiska institut tillstyrker anslagsäskandet,
samtidigt understrykande vikten av att den verksamhet i tillämpad
psykologi, som bedrives vid landets universitet och högskolor, erhåller det
statliga stöd, varom framställning enligt styrelsens kännedom ingått till universitetsberedningen.
Ledamoten av styrelsen professorn Rudolf Anderberg
har reserverat sig mot styrelsens beslut och på närmare angivna skäl avstyrkt,
att statsbidrag för närvarande beviljas det psykotekniska institutet.

Humanistiska sektionen vid universitetet i Uppsala finner, att hela frågan
om institutets verksamhet och organisation bör närmare utredas. Att lösrycka
frågan örn statsbidrag till institutet från övriga frågor angående statsanslag
åt högskolorna bör enligt sektionens mening icke ske, varför sektionen bestämt
avstyrker, att det sökta anslaget redan nu beviljas. Humanistiska sektionen
vid universitetet i Lund tillstyrker livligt den gjorda framställningen
under hänvisning till ett yttrande av professor Landquist, vilken anfört bland
annat följande, institutets snabba utveckling visar på ett övertygande sätt det
starka behovet av sådan anlagsprövning, som institutet bedriver. I denna sin
psykotekniska verksamhet har institutet varit påfallande framgångsrikt. Det
finnes därför ingen befogad anledning att betvivla institutets kompetens i de
värv det åtagit sig. Institutets föreståndare, filosofie licentiaten Valdemar
Fsellaenius, har sedan år 1932 eller under fjorton år oavbrutet bedrivit psykoteknisk
forskning och verksamhet. Han besitter en mångsidigare kunskap örn
de europeiska psykotekniska instituten än någon annan svensk man. Därjämte
må betonas, att Fadlasnius städse arbetat och alltjämt arbetar under
ledning av professor Katz, som icke blott är institutets inspektor utan även
ordförande i dess arbetsutskott. Emedan det föreligger ett starkt och vida
spritt behov av psykoteknisk rådgivning, så kommer, därest institutet nödgas
inskränka eller nedlägga sin verksamhet, privata företag att uppstå, som vilja
tillgodose detta behov. Men därmed har man också givit kvacksalveriet mer
eller mindre fritt rum. Det kan endast vara till nytta för de psykologiska
institutionerna vid andra universitet och högskolor att Stockholms högskolas
psykotekniska institut befästes i sin ställning och får tillfälle att utvidga sin
verksamhet. Det är en naturlig sak, att ett psykotekniskt institut först utvecklas
i huvudstaden, där behovet av yrkesvägledning och yrkesurval iir
störst. Ett statligt understöd till Stockholms högskolas psykotekniska institut
kommer att vara av stort värde för forskningen i tillämpad psykologi i

Departementschefen.

438 Kungl. Maj:ts -proposition nr 373.

vårt land, medan ett uteblivet understöd från statens sida kommer att bilda
ett hinder för och göra skada åt denna forskning, såvitt den bedrives av akademiska
institutioner i riket.

Kanslern har anfört bland annat följande. En verksamhet av teoretisk och
praktisk natur med de allmänna riktlinjer, som varit ledande för ifrågavarande
instituts arbete under de senaste åren, är säkerligen i hög grad önskvärd.
Utförd med sakkunskap och vederhäftighet bör den kunna vara av stort värde
på många skilda områden inom vårt samhälle. Kanslern hemställer dock,
att den föreliggande ansökningen upptages till behandling i samband med övriga
frågor örn statsbidrag till Stockholms högskola. Det är uppenbart, att den
omfattning, vari institutets verksamhet bedrives, de utvidgningar, som där
företagas, och de normer för den anställda personalens löner, som tillämpas,
allt frågor, som lätteligen kunna framkalla nya anslagsbehov, med nuvarande
ordning äro helt undandragna statsmakternas inflytande. Det föreliggande
ärendet sammanhänger sålunda på det närmaste med de spörsmål, som i tidigare
under detta år Kungl. Majit underställda frågor om anslag av statsmedel
till Stockholms högskola varit aktuella. De pågående undersökningarna rörande
högskolans ekonomi i allmänhet och rörande dess förhållande till Stockholms
stad äro därför av betydelse också för föreliggande fråga liksom de allmänna
principer, efter vilka statsmakterna anse sig böra finansiellt stödja högskolan
och dess särskilda inrättningar.

Styrelsen för målsmännens riksförbund slutligen har i en i ärendet avgiven
skrivelse framhållit, att institutets verksamhet på yrkesrådgivningens område
väckt gehör och rönt uppskattning inom målsmannakretsar. Styrelsen uttalar
önskvärdheten av att institutet snarast möjligt får det ekonomiska stöd från
statsmakternas sida, som det är i behov av för sin verksamhet.

Värdet av psykoteknisk forskning och praktisk psykologisk verksamhet
framför allt på arbetshygienens, personalrekryteringens och yrkesrådgivningens
områden torde numera vara allmänt erkänt. Inom ett flertal såväl
statliga och kommunala institutioner som enskilda företag användas psykotekniska
prov vid personalrekrytering och anlagsprövningar och, som det
förefaller, med goda resultat. Psykotekniska prov lia även kommit till allt
större användning såsom hjälpmedel i yrkesvägledningsarbetet. Det synes
mig därför, att den psykotekniska forskningen icke bör lämnas utan stöd
från statsmakternas sida.

Jag erinrar dock örn att jag under näst föregående punkt icke ansett
mig kunna taga slutlig ställning till den naturvetenskapliga forskningskommitténs
förslag om statsunderstöd till Stockholms högskola utan samtidigt
ställningstagande till frågan om statens förhållande i övrigt till högskolan.
Då psykotekniska institutet utgör en till högskolan anknuten institution,
föreligga utan tvivel vissa skäl för att först i ett senare sammanhang upptaga
institutets nu gjorda anslagsbegäran till behandling. Emellertid befinner
sig institutet nu uppenbarligen ekonomiskt i ett läge, som ej utan
statens medverkan möjliggör ett fortsatt och utökat arbete enligt hittills
följda riktlinjer. I detta läge och då den verksamhet, som bedrives av institutet,
fått de bästa vitsord finner jag mig böra förorda, att staten —
utan att därigenom binda sig för framtida understöd till institutet — såsom

439

Kungl. May.ts proposition nr °273.

en provisorisk åtgärd beviljar ett anslag till institutets verksamhet för
budgetåret 1946/47. Då jag anser, att den av styrelsen planerade utökningen
av verksamheten bör kunna något begränsas, föreslår jag, att anslaget
fastställes till 20 000 kronor i stället för av styrelsen begärda 35 600
kronor. Jag utgår från att även Stockholms stad skall finna sig böra bidraga
med anslag till institutets verksamhet.

18. Reservationsanslag till Viss föreläsningsverksamhet
i sociologi m. m.

Efter därom av svenska institutet gjord framställning har Kungl. Maj:t
genom beslut den 25 januari 1946 för att bereda professorn i sociologi vid
Pennsylvania University Thorsten Sellin tillfälle att avlägga ett studie- och
föreläsningsbesök i Sverige anvisat ett belopp av högst 10 000 kronor, att utgå
av det å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 under åttonde huvudtiteln
uppförda reservationsanslaget till främjande av internationellt-kulturellt
samarbete genom studieresor m. m.

Sedermera har strafflagberedningen i skrivelse den 28 mars 1946 gjort
framställning om en medelsanvisning för nästa budgetår för möjliggörande av
ett Sverigebesök av Sellin dels för föreläsningar i kriminologi under läsåret
1946/47 vid svenskt universitet eller högskola, dels ock för biträde åt strafflagberedningen
i dess arbete på en reform av det svenska straff- och skyddssystemet.
Kostnaderna för Sellins vistelse i Sverige, vilken förutsätter tjänstledighet
från hans förenämnda professur, ha beräknats till 24 000 kronor för en
termin och 37 000 kronor för ett helt år. Såsom motivering för sin framställning
har strafflagberedningen, vilken tillika överlämnat en skrivelse i ärendet
från svenska beskickningen i Washington, anfört i huvudsak följande.

Strafflagberedningen har länge önskat den framstående svenskfödde krirninologens
medverkan i utredningsarbetet. Sellin skulle icke blott tillföra beredningen
sin utomordentliga sakkunskap i bland annat hela den stora anglosachsiska
litteraturen inom sin vetenskap, vilken icke finnes representerad vid
något svenskt universitet, utan även genom sin förtrogenhet med svensk rättsåskådning
kunna lämna värdefull medverkan vid dryftandet av beredningens
olika lagstiftningsproblem. På grund av beredningens stora intresse av att erhålla
Sellins medverkan vågar beredningen framhålla de stora fördelar för det
allmänna som i andra avseenden skulle vara förbundna med förslagets realiserande.
Sellins föreläsningar måste komma att verka i hög grad stimulerande
på intresset här i landet för den kriminologiska vetenskapen, vilken är beklagligt
åsidosatt. Den pågående utredningen angående den samhällsvetenskapliga
forskningen m. m. skulle hava det största gagn av att med Sellin få dryfta
frågan om inrättandet här i landet av lärostolar i sociologi med flera frågor.
Den kontakt med kulturella kretsar i U. S. A. som via Sellin skulle komma
att åvägabringas kan icke värdesättas för högt. Betecknande är, att de båda
initiativ som samtidigt lett till inbjudningar av Sellin, varit helt ovetande örn
varandra och icke i någotdera fallet stimulerats av Sellin själv. Det från strafflagberedningen
utgångna initiativet har helt grundats pä insikten örn det stora
värde det skulle hava frii'' beredningens arbete att uppnå samarbete nied vår
berömde landsman.

Departe mentschefen.

440 Kungl. Maj:ts -proposition nr 273.

Svenska beskickningen i Washington har i sin förenämnda skrivelse i huvudsak
anfört:

Sellin åtnjuter lön från University of Pennsylvania och har därjämte vissa
inkomster från Colombia University. Höstterminen vid det förra lärosätet
börjar den 1 oktober och vårterminen i början av februari. Lönen åtnjutes per
termin och tjänstledighet beviljas endast för hel termin eller helt läsår. De
enda alternativen för Sellins besök äro därför tiden september—januari, februari—slutet
av maj eller hela läsåret.

Vid beräkning av kostnaderna har beskickningen funnit, att omkring
24 000 kronor äro erforderliga för ett besök under en termin. Kostnaden för
ett helt års vistelse uppskattas till omkring 37 000 kronor. Anledningen till
att skillnaden i kostnad icke blir större trots den avsevärda tidsskillnaden är
den, att Sellin även för en bortovaro av endast en termin går miste om halva
sin årslön från University of Pennsylvania och från vissa inkomster från Columbia
University. Dessutom anser han sig icke kunna för ett så kort besök
medföra sin familj, varför kostnader måste beräknas både för uppehälle folhans
familj i Amerika och hans egen vistelse i Sverige.

Universitetskanslern har i infordrat yttrande betygat, att det skulle vara
värdefullt, om tillfälle kunde beredas Sellin att under kommande läsår hålla
föreläsningar i kriminologi vid svenska universitet och högskolor.

Ämnet sociologi eller allmän samhällslära, varav kriminologien eller läran
om brottets natur och orsaker utgör en viktig gren, har på flera håll utomlands
utvecklats till en självständig vetenskaplig disciplin.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår har nu från skilda håll
framförts önskemålet, att den svenskfödde professorn i sociologi vid Pennsylvania
University Thorsten Sellin beredes tillfälle att under en tid avlägga
ett besök i Sverige. Denne har härvid närmast avsetts skola hålla vissa föreläsningar
vid svenska universitet och högskolor och samtidigt biträda strafflagberedningen
i dess arbete på en reform av vårt nuvarande straff- och
skyddssystem. Härtill har Sellin förklarat sig Ullig mot en ersättning, inräknat
resekostnader, av 37 000 kronor, därest besökets varaktighet föranleder
tjänstledighet från hans förenämnda professur under en tid av ett år. Vid
tjänstledighet därifrån under allenast en termin ha kostnaderna beräknats till
24 000 kronor.

För egen del har jag funnit vägande skäl tala för att det här avsedda besöket
av Sellin kommer till stånd. Jag erinrar härvid, att den sociologiska
vetenskapen ännu icke är företrädd av professur vid något av våra högre
lärosäten, vilket är en kännbar brist för vår forskning och undervisning på
detta område. Med hänsyn härtill skulle den nu planerade föreläsningsverlcsamheten
enligt min mening vara av stort värde. Betydelsen av att strafflagberedningen
gåves tillfälle att i sitt arbete anlita Sellins sakkunskap synes mig
även uppenbar. Jag vill härtill anmärka, att ett tillfälle till samråd med Sellin
säkerligen även skulle vara värdefullt för de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 27 september 1945 tillkallade sakkunniga för utredning av den

441

Kungl. Maj:ts -proposition nr 273.

samhällsvetenskapliga forskningen, vilka ha att avgiva förslag rörande socialvetenskapernas
ställning vid våra universitet och högskolor m. m.

För vinnande av mesta möjliga utbyte av Sellins vistelse här, bör enligt min
mening besöket avse en tid av ett år. Mot de härför beräknade kostnaderna,
37 000 kronor, har jag ingen erinran. Jag förordar sålunda att för budgetåret
1946/47 till ändamålet anvisas ett anslag av 37 000 kronor, vilket torde böra
givas karaktären av reservationsanslag. Härom gör jag hemställan i det följande.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga bestämmelser
rörande anslagets disposition.

Vid detta ställningstagande har jag förutsatt, att det genom Kungl. Majits
förenämnda beslut den 25 januari 1946 anvisade beloppet av 10 000 kronor
från det å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 under åttonde
huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till Främjande av internationelltkulturellt
samarbete genom studieresor m. m. i stället skall tagas i anspråk för
övriga med sistnämnda anslag avsedda ändamål.

19. Reservationsanslag till Bidrag till bestridande av vissa
kostnader för internationella cellforskarkongressen
i Stockholm år 1947.

Statens medicinska forskningsråd har i skrivelse den 11 mars 1946 under
tillstyrkan överlämnat en framställning av organisationskommittén för sjätte
internationella cellforskarkongressen om anvisande av ett anslag av 20 600
kronor för bestridande av vissa kostnader för anordnande av en cellforskarkongress
i Stockholm sommaren 1947. Forskningsrådet har därvid framhållit,
att cellforskningen i Sverige är föremål för stort intresse och att svenska forskare
på området gjort insatser, som vunnit internationellt erkännande.

Organisationskommittén har i ärendet anfört bland annat följande.

De fem föregående cellforskarkongresserna lia med två års mellanrum hållits
i Budapest, Amsterdam, Cambridge, Köpenhamn och Ziirich. Till anordnande
av dessa kongresser lia statsmakterna i respektive länder lämnat bidrag.
Professorn John Runnström var Sveriges officiella representant vid kongressen
i Ziirich 1938 och anmodades därvid av den internationella kommittén
för cellforskarkongresserna att söka utverka, att nästa kongress höljes i Stockholm.
Med anledning härav har ett antal svenska vetenskapsmän konstituerat
sig som organisationskommitté. Den internationella kommittén framhöll
1938 att det vore lämpligt att nästa kongress, som planerades till 1940, anordnades
på en ort som kunde erbjuda en lämplig miljö för objektivt tankeutbyte
mellan forskare av olika nationer. Stockholm ansågs i detta avseende erbjuda
ideala förhållanden. En del förarbeten genomfördes även för den avsedda kongressen
i Stockholm 1940, men arbetena avbrötos genom krigsutbrottet 1939,
och kongressen uppsköts. Den internationella kommittén anser det nu önskvärt
att kongressen avhålles 1947.

Cellforskningen är ett ämne, som spelar en betydande roll inom ett flertal av
de traditionella universitetsdisciplinerna, såsom zoologi, botanik, fysiologi, biokemi,
farmakologi, patologi med svulstforskning, bakteriolog!, medicin, neurologi
m. fl. Denna splittring av cellforskningen på ett flertal av de traditio -

Departe mentschefen.

442 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

nella disciplinerna gör att gemensamma diskussioner äro så mycket nödvändigare.
Samtidigt kunna diskussionerna bli särskilt fruktbara, när personer
med olika fackutbildning behandla gemensamma problem.

Det är synnerligen önskvärt, att den svenska forskningen genom anordnande
av en cellforskarkongress gives tillfälle att stärka sina internationella förbindelser.
Vårt land skulle därigenom också få möjlighet att återgälda den
gästfrihet, som cellforskarna redan fått åtnjuta från andra länder, bland vilka
märkas tre små nationer. En kongress som den föreslagna kommer att skänka
betydelsefulla impulser till svenska forskare.

Kongressförhandlingarna utformas huvudsakligast som symposier över bestämda
temata med särskilt vidtalade inledare och beräknas pågå under sju
dagar. Anmälda föredrag infogas örn så lämpligen ske kan i symposierna.

Vid beräknandet av kostnaderna ha vi kunnat stödja oss på erfarenheterna
från tidigare kongresser i Stockholm. Vi räkna med omkring 300 deltagare.
Vi ha beräknat ungefär följande kostnader för anordnande av kongressen: byråpersonal
3 600 kronor, tryckning av program innehållande referat av föredragen
(vilket skall utsändas före kongressen) 3 500 kronor, publikation av
kongressens förhandlingar 11 500 kronor, lokaler samt organisation p.v inkvartering
2 000 kronor. Vissa utgifter för representation äro ofrånkomliga. Vi
planera mottagning med te, en middag samt en utflykt m. m. Dessa kostnader
beräknas täckas genom en kongressavgift på förslagsvis 25 kronor av varje
deltagare.

Utan anslag anse vi oss ej kunna anordna kongressen. Med anledning härav
och med stöd av ovan framlagda motivering och kostnadsberäkning få vi härmed
vördsamt anhålla om ovannämnda anslag att utgå 1946 eller med halva
beloppet vardera 1946 och 1947. Vi förbinda oss att — om anslag beviljas —
lämna detaljerad redovisning för kongressens inkomster och utgifter samt att
återbära eventuellt överskott.

Det synes vara av stor betydelse, att det under kriget avbrutna internationella
vetenskapliga samarbetet i fråga om cellforskningen, vilken spelar en betydande
rell inom ett flertal universitetsdiscipliner, med det snaraste ånyo kan
upptagas. I likhet med statens medicinska forskningsråd anser jag det därför
önskvärt och lämpligt, att sjätte internationella cellforskarkongressen förlägges
till vårt land, där lämplig miljö för tankeutbyte mellan forskare av olika
nationer kan erbjudas. Jag vill framhålla, att en kongress av detta slag uppenbarligen
icke endast har stor betydelse för cellforskningen utan även i hög grad
bidrager till att i utlandet sprida kännedom örn Sverige och svenska förhållanden
i allmänhet.

Organisationskommittén har beräknat det totala bidragsbehovet av statsmedel
för ifrågavarande ändamål till 20 600 kronor, varav 11 500 kronor till
publikation av kongressens förhandlingar. Jag finner ej anledning till erinran
mot de gjorda anslagsberäkningarna. Med hänsyn till att huvuddelen av kostnaderna
för kongressen torde komma att belöpa å budgetåret 1946/47, torde
hela det erforderliga beloppet böra anvisas redan för nämnda budgetår. Anslaget
torde lämpligen böra erhålla reservationsanslags natur. Det torde få
ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga bestämmelser rörande
villkoren för anslagets utgående.

443

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

20. Anslag till Bidrag till avlöning av föreståndare för
svenska studenthemmet i Paris.

Rådgivande kommittén för svenska studenthemmet i Paris — vilkens ledamöter
äro utsedda av Kungl. Maj:t, universitetskanslern, sällskapet Amitié
franco-suédoise och Sveriges förenade studentkårer — har i skrivelse den 5
mars 1946 gjort framställning örn utverkande av ett anslag av 10 000 kronor
till bidrag till avlöning av föreståndaren för svenska studenthemmet i Paris.
Kommittén har därvid anfört följande.

Studenthemmet i Paris, vilket började sin verksamhet år 1931, tillkom tack
vare enskild offervilja och med hjälp av betydande anslag av svenska staten
(lotterimedel). Genom att ett visst antal av de till omkring 40 uppgående studentrummen
alltid skulle vara upplåtna åt franska studerande och genom att
hemmets direktör förmedlade förbindelser med franska institutioner, skulle de
på studenthemmet boende svenska studenterna och vetenskapsidkare^ tillfälle
att komma i personlig beröring med studiekamrater och kolleger i Paris.
En önskvärd intimare kontakt mellan svenskt och franskt kulturliv skulle
därigenom för framtiden tryggas. Tack vare det starka intresse, som studenthemmets
förste och alltjämt fungerande föreståndare, M. Lucien Maury, alltid
ådagalagt för studenthemmet och dess syften, har hemmet i stort sett väl
kunnat fylla sin uppgift och motsvara de stora kostnader, som nedlagts för
dess tillblivelse. Ett mycket stort antal svenska studenter hava här haft ett
hemvist under sin studietid i Paris och därunder kommit i kontakt med franskt
intellektuellt liv.

Föreståndarens lön består av fri bostad inom studenthemmet jämte en kontant
summa utgående från en av de fonder, som vid hemmets tillblivelse från
svensk sida ställdes till disposition åt den franska stiftelse, som handhaver
vården av icke endast det svenska studenthemmet utan aven det stora antal
av andra nationers studenthem, som finnas inom Cité universitaire. Den kontanta
lönen, som från början kunde anses skälig, har sedermera, trots en under
senare år för ändamålet given enskild donation, på grund av francens devalvering
och sjunkande värde nedgått till ett ytterst obetydligt belopp. För
närvarande utgör den omkring 87 000 francs, d. v. s. efter nuvarande kurs
omkring 3 000 kronor. M. Lucien Maury star nu vi uppnådda 73 års ålder i
begrepp att med innevarande vårtermins utgång lämna posten som föreståndare
för studenthemmet, och det är uppenbart att den nyss angivna lönen ej
är av den storleksordning att den kan locka kvalificerade sökande, utan att
dessa för sin försörjning därjämte måste bli hänvisade till andra inkomstkällor.

linder kriget har studenthemmet lämnats intakt och är nu efter en mindre
restaurering färdigt att återupptaga sin verksamhet. Da det nu gäller för vårt
Iand att efter dess isolering under kriget även återupptaga de intellektuella
förbindelserna med Europas stora kulturländer, synes det vara av största betydelse
att ej förlora utan tvärtom intensifiera kontakten med det rika franska
kulturella och vetenskapliga livet.

Inför cn väntad ökad tillströmning till Paris av svenska studenter och forskare
och inför de problem, som efterkrigstiden även på hithörande område
kan väntas uppställa, ligger det synnerligen vikt på alt till föreståndare för
studenthemmet förvärva en person, som kan anses fylla de anspråk, vilka lämpligen
böra ställas på ifrågavarande post. Dess innehavare bör ej blott leda och
befordra de på hemmet boende svenska studenternas studier utan även varda
hemmets praktiska angelägenheter. Därigenom skulle också de svenska stu -

444

Departement*
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr ''273.

(lanter, som sökte sig till Paris, kunna draga full nytta av ett studenthem, som
med stora uppoffringar från svensk sida skapats.

o En reglering av lönen genom ett särskilt bidrag från svensk sida ter sig
såsom ofrånkomlig. Att på enskilt håll i landet uppbringa medel till en fond
för ändamålet torde under nuvarande förhållanden icke vara möjligt. För kommittén
synes alltså ingen annan väg stå öppen än att hemställa örn bidrag av
statsmedel för ändamålet.

Beträffande beloppet av ett eventuellt tillägg från svensk sida må allenast
erinras om att lönen för direktören för svenska institutet i Rom utgår, förutom
fri bostad, med 10 800 kronor jämte expensmedel å 500 kronor. Till en svensk
lektor i högsta dyrortsgrupp utgår för närvarande begynnelselönen, inklusive
kristillägg och rörligt tillägg, med omkring 13 000 kronor för att i högsta löneklass
uppgå till omkring 15 000 kronor. Ehuru de nämnda befattningarna givetvis
icke äro fullt jämförliga med nu ifrågavarande föreståndarbefattning,
finnér kommittén likväl, att ett tilläggsbelopp av förslagsvis 10 000 kronor
till föreståndaren för studenthemmet i Paris ej kan anses för högt tilltaget,
om man härjämte inräknar de ej obetydliga expenskostnader, som påkallas
av hans tjänst.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgått utgick för upprättandet av
svenska studenthemmet i Paris statsunderstöd av lotterimedel. Däremot åtnjuter
studenthemmet för sin verksamhet icke något statsbidrag. Till studenthemmets
föreståndare utgår avlöning ur avkastningen av för ändamålet gjorda
donationer. Avlöningsförmånerna uppgå till, förutom fri bostad inom studenthemmet,
ett årligt belopp av i svenskt mynt omkring 3 000 kronor.

Ett av syftemålen med studenthemmet är att bereda de därstädes boende
svenska studenterna tillfälle till personlig beröring med franska studenter och
vetenskapsmän och därigenom stärka kontakten mellan svenskt och franskt
kulturliv. Jag har blivit övertygad örn att förverkligandet av nämnda syfte
förutsätter, att föreståndarbefattningen innehaves av en person, som kan icke
blott vårda studenthemmets praktiska angelägenheter utan även leda och befordra
de på studenthemmet boende svenska studenternas studier samt förmedla
kontakten mellan dessa studenter och franskt kulturliv. Då studenthemmets
förste föreståndare med utgången av vårterminen 1946 kommer att
lämna sin befattning, synes det mig därför önskvärt, att till hans efterträdare
skall kunna utses en kvalificerad person, som för sin försörjning icke behöver
vara hänvisad jämväl till andra inkomstkällor. Svårighet torde emellertid
komma att uppstå att finna en dylik, därest icke avsevärt bättre avlöningsförmåner
kunna bjudas, än vad för närvarande är förhållandet. Ytterligare
medel till bidrag till föreståndarens avlöning torde icke kunna erhållas från
privat håll. Jag finner det därför skäligt, att staten lämnar bidrag till föreståndarens
avlöning.

Studenthemmets rådgivande kommitté har hemställt, att bidragsbeloppet
måtte fastställas till 10 000 kronor. Jag är emellertid icke beredd att för närvarande
tillstyrka bidrag med högre belopp än 8 000 kronor, varigenom föreståndaren
för studenthemmet skulle erhålla en sammanlagd avlöning, som i
svenskt mynt i stort sett motsvarar föreståndarlönen vid svenska institutet i
Rom.

Kungl. Majds proposition nr 273.

445

21. Investeringsanslag till Nybyggnad för genetiska institutionen

vid universitetet i Lund.

Skissritningar till nybyggnad för genetiska institutionen (institutionen
för ärftlighetsforskning) vid Lunds universitet uppgjordes hösten 1938 av
arkitekten C. A. Stoltz. På grundval av detta förslag framlade 1940 års
civila byggnadsutredning ett mera begränsat byggnadsprogram, vilket i
princip godtogs av universitetsmyndigheterna och mot vilket byggnadsstyrelsen
i huvudsak icke hade något att erinra. Av styrelsen framställda
detaljanmärkningar beaktades i ett av Stoltz sedermera framlagt överarbetat
förslag, dagtecknat den 31 december 1943. Byggnadskostnaderna
beräknades enligt detta förslag till 347 000 kronor, vartill kommo kostnader
för yttre ledningar och tomtområdets planerande. På förslag av
Kungl. Maj:t i propositionen 1944: 281, bilagan 14, punkten 5, uppfördes
därefter på allmän beredskapsstat för budgetåret Wjfjf/Jf5 anslag av 360 000
respektive 80 000 kronor till nybyggnad för institutionen för ärftlighetsforskning
samt till förvärv av härför erforderlig mark. Sedermera anvisades
medel till markinköpet på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1944/45.

Beträffande ärftlighetsinstitutionens lokalbehov m. m. torde få hänvisas
till ovannämnda proposition. Här skall endast erinras om att institutionen
för närvarande tillhandahålles vissa lokaler i Sveriges utsädesförenings institutionsbyggnad
i Svalöv samt i övrigt är provisoriskt inrymd i f. d.
kemiska institutionen i Lund. Genom nybyggnaden kommer ärftlighetsinstitutionen
att koncentreras till Lund, där institutionsbyggnad, växthus,
planthall och vaktmästarbostad skola uppföras. I Svalöv planeras endast
en mindre försöksstation.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 21 april 1944 uppdragit åt byggnadsstyrelsen
att ombesörja detaljplaneringen av byggnadsarbetet, anmodade
styrelsen Stoltz att i samråd med styrelsens utredningsbyrå upprätta
entreprenadritningar för byggnaden i fråga. Sedermera har styrelsen
med skrivelse den 29 november 1945 hemställt om anvisande för budgetåret
1946/47 av ett investeringsanslag av 490 000 kronor för uppförande
av nybyggnad för ärftlighetsinstitutionen i huvudsaklig överensstämmelse
med av Stoltz numera utarbetat förslag. Byggnadsstyrelsen har därvid
anfört följande.

Arbetet med upprättande av entreprenadritningar för nybyggnaden har
fördröjts till följd av en generalplanetävling för lasarettet i Lund, av vars
resultat institutionsbyggnadens placering kunde bliva beroende. Förslaget
till generalplanen för lasarettet har numera under hand delgivits styrelsen,
varav framgått, att denna icke berör det område, som är avsett för ifrågavarande
institution eller stadsägorna nr 285 och 288.

Det av stadsarkitekten Stoltz numera färdigställda förslaget till själva

Departe mentschefen.

446 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

byggnaden överensstämmer i allt väsentligt med den av civila byggnadsutredningen
uppgjorda principskissen. Byggnadsstyrelsen har dock ansett
lämpligt, att vinden utformas på ett sådant sätt, att reservrum i framtiden
kunna inredas därstädes. På grund härav har taket givits en något
brantare lutning och takkupor anordnats. Merkostnaderna för dessa arbeten
har styrelsen beräknat till 15 000 kronor. Kostnaderna för yttre ledningar
och tomtområdets ordnande, vilka såsom ovan nämnts ej voro
upptagna i civila byggnadsutredningens förslag, hava beräknats till 30 000
kronor. Sedan den 26 november 1943, då byggnadsstyrelsen yttrade sig
över civila byggnadsutredningens kostnadsberäkning på 347 000 kronor,
hava därjämte priserna stigit med cirka 10 procent, varför denna summa
för närvarande måste höjas till 381 700 kronor. För uppförande av nybyggnad
för institutionen för ärftlighetsforskning skulle således enligt
dessa beräkningar erfordras (15 000 -f- 30 000 -f- 381 700) = 426 700 kronor,
eller avrundat 430 000 kronor.

Civila byggnadsutredningen har emellertid i sina beräkningar utgått
från, att byggnadens utrustning beträffande laboratorieinredningar m. m.
skulle kunna göras väsentligt knapphändigare än som vid förslagets närmare
utarbetande av representanterna för institutionen befunnits oundgängligen
erforderligt för att byggnaden skall kunna motsvara sitt ändamål.
Vid den kostnadsberäkning, som byggnadsstyrelsen numera verkställt
på grundval av de från stadsarkitekten Stoltz inlämnade entreprenadritningarna,
har sålunda befunnits, att byggnaden skulle komma att kosta
525 000 kronor, vilket i förhållande till den ovannämnda summan, 430 000
kronor, innebär en kostnadsökning av 95 000 kronor. Denna ökning beror
uteslutande på höjda kostnader för laboratorieinredningar m. m. inom
byggnaden. Med anledning härav begärde byggnadsstyrelsen, som fann det
frångående av lämnade direktiv som denna utökning av byggnadens inre
utrustning innebure, anmärkningsvärd, i skrivelse den 4 oktober 1945
till rektorsämbetet vid Lunds universitet en ingående motivering till de
ökade anspråk, som läge till grund för denna kostnadsökning.

Med anledning härav har universitetet förklarat sig kunna godtaga vissa
förenklingar i inredningen. Den reduktion av kostnaderna, som härigenom
skulle kunna erhållas, har styrelsen beräknat till 35 000 kronor. Såvitt
styrelsen kan finna torde något ytterligare förbilligande icke kunna ernås
utan att byggnadens ändamålsenliga användande äventyras. Totalkostnaden
för anläggningen skulle sålunda komma att uppgå till 490 000 kronor.

På allmän beredskapsstat för budgetåret 1944/45 upptogs ett anslag av
360 000 kronor till nybyggnad för institutionen för ärftlighetsforskning
vid Lunds universitet. Av detta belopp utgjorde 347 000 kronor rena byggnadskostnader.
Det av byggnadsstyrelsen nu förordade förslaget överensstämmer
i allt väsentligt med det förslag, som låg till grund för ovannämnda
kostnadsberäkning. En prisstegring på omkring 10 procent har
emellertid ägt rum, varför de rena byggnadskostnaderna nu måst höjas
till 381 700 kronor. Byggnadsstyrelsen har vidare ansett lämpligt att utforma
vinden på sådant sätt, att reservrum i framtiden kunna inredas därstädes,
vilket beräknas draga en merkostnad av 15 000 kronor. Kostnaderna
för yttre ledningar och tomtområdets planerande uppgå dessutom till
30 000 kronor. Laboratorieinredningen har slutligen i det på beredskaps -

447

Kungl. Majlis ''proposition nr 373.

staten upptagna förslaget beräknats betydligt knapphändigare än vad som
vid detaljplaneringen visat sig oundgängligen nödvändigt. Merkostnaden
för laboratorieinredningen uppgår sålunda enligt byggnadsstyrelsen till
GO 000 kronor.

De totala byggnadskostnaderna beräknas sålunda till (381 700 -f-f-
15 000 + 30 000 + 60 000 =) 486 700 kronor eller i runt tal 490 000
kronor. Mot detta belopp har jag icke funnit anledning till erinran. Jag
finner mig även böra tillstyrka förslaget, att hela beloppet skall anvisas
för nästa budgetår.

22. Investeringsanslag till Uppförande av nybyggnad för fysiska
institutionen vid universitetet i Lund m. m.

Till uppförande av nybyggnad för fysiska institutionen vid universitetet
i Lund anvisades på riksstaten för budgetåret 1937/38 ett reservationsanslag
av 150 000 kronor. Sedermera anvisade riksdagen i enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag å beredskapsstat för budgetåret 1938/39 ett förskottsanslag
av 1 150 000 kronor för uppförande av ifrågavarande byggnad.
Å riksstaten för budgetåret 1939/40 upptogs sedermera ett reservationsanslag
av 300 000 kronor till byggnadens uppförande. Av för byggnadsföretaget
sålunda anvisade medel, 450 000 kronor, indrogs i anledning av
propositionen nr 79 till 1939 års urtima riksdag ett belopp av 410 000 kronor
till statsverket.

Sedan byggnadsstyrelsen framlagt ett nytt förslag till nybyggnad för
ifrågavarande institution, anvisade riksdagen i enlighet med ett av Kungl.
Majit i 1945 års statsverksproposition under kapitelbudgeten, bilagan 6,
punkten 2, därom framlagt förslag för budgetåret 1945/46 ett investeringsanslag
av 800 000 kronor till byggnadsföretagets påbörjande, varvid
tillika förutsattes att ett återstående belopp av i runt tal 32 000 kronor
av tidigare för ändamålet anvisade anslag, vilket icke tillförts riksgäldsfonden,
skulle få tagas i anspråk under nämnda budgetår för byggnadsföretagets
utförande. Härefter uppdrog Kungl. Majit genom beslut den 15
juni 1945 åt byggnadsstyrelsen att ombesörja utförandet av ifrågavarande
byggnadsarbeten i huvudsaklig överensstämmelse med vad dåvarande chefen
för ecklesiastikdepartementet under förenämnda punkt i statsverkspropositionen
anfört.

Byggnadsstyrelsen har nu — under framhållande av att det förslag, som
legat till grund för den för budgetåret 1945/46 beviljade medelsanvisningen,
med hänsyn till utvecklingen inom fysiken icke längre motsvarade
föreliggande behov — framlagt två nya alternativa förslag till utförande
av här omförmälda byggnadsföretag ävensom till en nybyggnad för institutionerna
för matematik samt för mekanik och matematisk fysik jämte
tillhörande ritningar, därvid ämbetsverket bland annat anfört följande.

448

Kungl. Marits ''proposition nr 273.

I samråd med institutionsföreståndaren professorn B. Edlén samt ytterligare
två av universitetskanslern anvisade sakkunniga har byggnadsstyrelsen
upptagit den fysiska institutionens byggnadsfråga till omprövning, varvid
det visat sig, att en icke oväsentlig ökning av byggnaden borde vidtagas
för att tillfredsställa den utveckling, som skett mom den experimentella
fysikens områden.

1 en styrelsen delgiven skrivelse till rektorsämbetet i Lund den 8 januari
1946 har atomkommittén hemställt, att byggnadsprogrammet för den planerade
fysiska institutionen skulle utvidgas på sadant sätt, att denna på
sitt arbetsprogram snabbare och i större omfattning än som från början
avsetts kunde upptaga en kärnfysikalisk forskning. Atomkommittén har
därvid särskilt framhållit vikten av, att den fysiska institutionen redan
från början planeras med tanke på en tudelning av den nuvarande professuren
i fysik. Vidare anför kommittén, att, då den kärnfysikaliska forskningen
förutsätter ett nära samband mellan teori oell experiment, borde det
vidare övervägas, örn institutionerna för matematik samt mekanik och
matematisk fysik skulle kunna förläggas i nära kontakt med den planerade
nybyggnaden för den fysiska institutionen. Atomkommittén framhåller
slutligen, att den framtida utvecklingen kan komma att ställa mycket
stora krav pä tomtutrymme och att det synes angeläget, att hänsyn härtill
tages vid byggnadens utformning och förläggning.

Atomkommittén har härjämte i skrivelse den 4 februari 1946 hemställt,
att byggnadsstyrelsen mätte verkställa erforderliga utredningar och kostnadsberäkningar
beträffande de här berörda byggnadsfrågorna samt beakta,
att de planerade institutionsbyggnaderna gaves sådan utformning
och förlädes till sådan tomt, att goda möjligheter till framtida utvidgning
funnes.

1 syfte att erhålla erforderlig tomtmark för de fysiska institutionerna och
dem närstående vetenskapsgrenar har styrelsen i samråd med representanter
för vederbörande myndigheter i .Lunds stad uppgjort förslag tdl ändrad
stadsplan för området kring stadens vattentorn. Tornavägens icke utlagda
del Ilar förlagts norr om vattentornet, varjämte för Sölvegatan föreslagits
en böjning mot öster i förhållande till den tidigare tänkta sträckningen.
Tomten för den utökade fysiska institutionen kan genom den föreslagna
stadsplaneändringen givas en väsentligt ökad storlek. Detta förslag
har i princip godkänts av Lunds stads byggnadsnämnd den 1 februari 1946.
De krav, som framkommit beträffande tomtmark för de fysiska institutionerna
och dem närstående vetenskapsgrenar, har medfört, att styrelsen i
det uppgjorda förslaget räknat med, att a bifogad ritning med röd linje avgränsat
område öster om Sölvegatan skulle reserveras för den matematisknaturvetenskapliga
sektionen. Styrelsen har därvid föreslagit, att den planerade
fysiologiska institutionen torlägges till området väster om Sörgatan,
varest utrymme även borde beredas för erforderlig utökning av institutionen
för psykiatri samt planerade nybyggnader för institutionerna,
för bakteriologi och patologi ävensom för en framtida institution för hygien.
Den föreslagna ändringen av stadsplanen med därmed sammanhängande
tomtfrågor har skett efter samråd mellan representanter för
styrelsen och universitetet vid sammanträde inför universitetets rektor i
Lund.

Större akademiska konsistoriet vid universitetet har i skrivelse den 23
februari 1946 till kanslern för rikets universitet förordat den föreslagna

449

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

ändringen av stadsplanen och samtidigt uttalat sig för, att området öster
örn Sölvegatan reserveras för matematisk-naturvetenskapliga sektionen inklusive
lokaler för kärnfysik och området väster om nämnda gata för institutioner
inom den medicinska fakulteten. Konsistoriet har tillika förklarat
sig icke hava något att erinra mot den föreslagna ändrade förläggningen
av fysiska institutionen och icke heller mot fysiologiska institutionens
förläggning till området väster örn Sölvegatan.

Med anledning av vad sålunda förekommit lia inom byggnadsstyrelsen
uppgjorts två nya alternativa förslag till nybyggnad för fysikinstitutionen.
Det ena (alternativ I), som utgår från förefintligheten
av endast en fysikprofessur vid universitetet, har beräknats draga en byggnadskostnad
av 2 175 000 kronor. Det andra (alternativ II), som förutsätter
inrättandet omedelbart av ytterligare en professur i ämnet, har av
ämbetsverket kostnadsberäknats till 2 400 000 kronor. Med avseende å de
båda alternativen har byggnadsstyrelsen vidare anfört:

Alternativ I. Detta förslag ansluter sig i huvudsak till det ursprungliga
programmet dock med viss av förhållandena påkallad utvidgning
i syfte att tillgodose de berättigade krav, som framkommit beträffande
den experimentella fysiken. Byggnadskroppen har utformats på sådant
sätt, att en utökning lätt kan ske i syfte att bereda erforderligt ökat
utrymme vid inrättande av ytterligare en professur i fysik. Därjämte har
möjlighet hållits öppen att till den fysiska institutionen framdeles ansluta
en särskild institutionsbyggnad för matematik samt mekanik och matematisk
fysik. Styrelsen har även funnit lämpligt att utforma vinden på sådant
sätt, att den vid framtida utvidgningsbehov lätt skulle kunna inredas till
laboratorielokaler.

Institutionsföreståndaren har vidare framhållit nödvändigheten av särskild
omsorg och noggrant övervägande rörande den konstruktiva utformningen
och valet av material i syfte att i görligaste mån eliminera förekomsten
av vibrationer inom byggnaden. Detta är en synnerligen svårbedömbar
fråga, och har styrelsen som särskild expert i detta avseende tillkallat
professorn vid Chalmers tekniska högskola Hj. Granholm.

Det sålunda omarbetade och utökade förslaget har av styrelsen kostnadsberäknats
till 2 175 000 kronor, vari även inräknats ökade yttre ledningskostnader
med hänsyn till institutionsbyggnadens förändrade läge.

Alternativ II. 1 fråga om detta förslag bör framhållas, att den däri
ingående högspänningsanläggningen, som är avsedd att åstadkomma spänningar
upp till 5 miljoner volt, icke kan förväntas vara ensam tillräcklig
för kärnforskningens behov. Man kan förutse, att den inom en nära framtid
måste kompletteras med en större anläggning, men det har icke ansetts
tillrådligt att inrätta en sådan, förrän tillräcklig erfarenhet vunnits inom
detta forskningsområde. Samma möjlighet till anläggningens komplettering
med en särskild byggnad för matematik samt mekanik och matematisk
fysik föreligger som enligt alternativ I. Detta förslag har av byggnadsstyrelsen
beräknats kosta 2 400 000 kronor.

Kostnaderna för den planerade nybyggnaden för institutioner
n a f ö r m a t e m a t i k samt f ii r mekanik o c h
Bihang till riksdagens protokoll 10^6. 1 sami. Nr 278.

29

450

Kungl. May.ts ''proposition nr 273.

matematisk fysik, vilken avsetts skola uppföras i anslutning till
nybyggnaden för fysikinstitutionen, ha av byggnadsstyrelsen uppskattats
till 520 000 kronor.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att naturvetenskapliga forskningskommittén
med skrivelse den 22 februari 1946 i avskrift överlämnat
en framställning till matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Lunds
universitet från professorerna i matematik samt i mekanik och matematisk
fysik, vari anförts bland annat följande.

Institutionen för mekanik och matematisk fysik, som för närvarande är
provisoriskt inhyst i en förhyrd bostadsvåning, är i högsta grad i behov av
mera tillfredsställande lokaler. När nu fysikum står inför sitt nybygge,
kan man omöjligen förbigå möjligheten att säkerställa det ytterst viktiga
nära samarbetet mellan teoretisk och experimentell forskning. Ett nybygge
för teoretisk fysik i omedelbar anslutning till experimentalfysiken
ter sig som den enda riktiga anordningen, detta icke minst med tanke på
atomfysikens aktuella och starkt teoretiskt betingade utveckling. De senaste
resultaten beträffande atomenergiens frigörande ha helt enkelt blivit
möjliga genom ett organiserat samarbete mellan experimentatorer och
teoretiker.

Den teoretiska fysiken är emellertid med icke mindre starka band knuten
till matematiken. Någon skarp skiljelinje mellan teoretisk fysik och
matematik i egentlig mening kan inte dragas; utvecklingen har gått därhän
att de mest abstrakta sammanhang fått oväntad konkret tillämpning. Det
nära samarbetet mellan fysiker och matematiker har också de senare åren
mycket starkt manifesterats i Lund på atomteoriens område.

Det måste betecknas som den för framtiden enda naturliga lösningen att
ett nybygge för teoretisk fysik kombineras med ett sådant för de matematiska
disciplinerna. För en sådan gemensam byggnad tala också praktiska
argument. Det är sålunda naturligt att låta ämnena dela föreläsningssal
och den till stor del gemensamma litteraturen, både vad beträffar tidskrifter
och grundläggande läro- och handböcker, möjliggör gemensamt
bibliotek.

Som en ytterst viktig faktor tillkommer möjligheten att i en sådan
byggnad inrymma en avdelning för tillämpad matematik med apparatur
för numerisk räkning, ritsalar o. s. v. En sådan avdelning skulle betyda ett
högst nödvändigt komplement till alla de här berörda disciplinerna, även
experimentalfysiken.

För andra universitetets behov, framförallt humanistiska, skulle ett nybygge
för matematiken delvis frigöra en mycket värdefull byggnad. En
liknande fördel vinnes genom att mekanikens och den matematiska fysikens
anspråk på en betydande del av den nuvarande fysiska institutionen
skulle komma att bortfalla.

Bygnadsstyreisen har vidare i fråga örn de av ämbetsverket sålunda framförda
byggnadsförslagen och därmed sammanhängande frågor anfört:

Den gjorda utredningen har underställts konsistoriet för yttrande, varvid
konsistoriet i anslutning till vad ovan anförts beträffande förslaget till
ändring av stadsplanen för här berörda institutioner hos kanslern för rikets
universitet hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för att till nybygg -

451

Kungl. Maj:ts -proposition nr $73.

naderna för fysiska och fysiologiska institutionerna redan beviljade eller
ytterligare erforderliga anslag snarast möjligt ställas till förfogande för dessa
byggnaders uppförande å de nya tomter, som för dem anvisas. Konsistoriet
har därjämte hemställt, att efter den ytterligare utredning, som må
kunna anses erforderlig, anslag måtte utverkas för uppförande av en för
institutionerna för matematik samt mekanik och matematisk fysik gemensam
byggnad i huvudsaklig överensstämmelse med framlagt förslag.

Universitetskanslern har i skrivelse till byggnadsstyrelsen den 5 mars
1946 förklarat sig icke hava någon erinran mot av byggnadsstyrelsen uppgjorda
ritningsförslag m. m.

Den förflyttning av den fysiologiska institutionen till andra sidan av
Sölvegatan, som enligt vad av det föregående framgår skulle bliva erforderlig,
nödvändiggör en mindre justering av byggnadens utformning, som
dock icke medför ökning av de för byggnadsföretaget tidigare beräknade
kostnaderna och har styrelsen gått i författning örn sådan justering.

Med stöd av de gjorda utredningarna får byggnadsstyrelsen hemställa,
att Kungl. Majit måtte godkänna en förläggning av dels institutionen för
fysik och närstående naturvetenskapliga institutioner inom ett i ovanberörda
situationsplan med röd linje avgränsat område, och dels den fysiologiska
institutionen å ett tomtområde väster om Sölvegatan mellan denna
gata och lasarettet norr om den nuvarande institutionen för psykiatri i stället
för å nu avsedd tomt inom området öster örn Sölvegatan.

Styrelsen får tillika hemställa, att Kungl. Majit, under förutsättning att
ytterligare en professur i fysik inrättas, måtte föreslå 1946 års riksdag att
till uppförande av nybyggnader för fysisk institution, avsedd för två professurer
i ämnet enligt i det föregående angivna ritningsförslag, alternativ
II, ävensom för institutionerna för matematik samt mekanik och matematisk
fysik vid universitetet i Lund — utöver ovan omtalade, ej förbrukade
anslagsmedel, numera uppgående till omkring 830 000 kronor,
vilka styrelsen förutsätter skola för ändamålet få disponeras — för budgetaret
1946/47 anvisa ett investeringsanslag av (2 400 000 — 830 000 -f-)-
520 000 =) 2 090 000 kronor.

Frågan örn en nybyggnad för den fysiska institutionen vid universitetet
i Lund har länge varit aktuell. Av olika skäl har emellertid byggnadsföretaget
ännu icke kommit till utförande, ehuru medel därtill under senare
år vid olika tillfällen upptagits å riksstaten. Senast har sålunda genom beslut
vid 1945 års riksdag å riksstaten för budgetåret 1945/46 till ändamålet
anvisats ett investeringsanslag av 800 000 kronor, varvid hela det
ifrågavarande byggnadsföretaget beräknats draga en kostnad av 1 555 000
kronor.

Byggnadsstyrelsen har nu — under framhållande av att den snabba
utvecklingen på den experimentella fysikens område befunnits påkalla en
omprövning av det förslag, som legat till grund för det vid 1945 års riksdag
fattade beslutet i detta byggnadsärende — framlagt två alternativa
förslag till nybyggnad för den fysiska institutionen. Av dessa förslag avser
det ena (alternativ T) en byggnad för endast en professur i fysik, medan
det andra (alternativ II) utgår från ett omedelbart inrättande av ännu en

Departe mentschefen.

452

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

professur i ämnet. Kostnaderna för ett utförande av ifrågavarande nybyggnad
ha uppskattats till 2 175 000 kronor enligt alternativ I och
2 400 000 kronor enligt alternativ II. Den nya byggnaden har härvid tänkts
skola förläggas till en annan tomt än den som tidigare avsetts för ändamålet,
vilket skulle bli möjligt vid ett genomförande av ett föreliggande
förslag till ändrad stadsplan för här ifrågakommande markområden.

I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att statsmakterna vid 1945
års riksdag jämväl beslutat uppförandet av en ny byggnad för den fysiologiska
institutionen vid universitetet i Lund för en beräknad totalkostnad
av 850 000 kronor, för vilket ändamål anvisats dels å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1945/46 ett investeringsanslag av 250 000 kronor och
dels å riksstaten för budgetåret 1946/47 ett investeringsanslag av 600 000
kronor. Den nu planerade nybyggnaden för fysikinstitutionen förutsätter
en ändrad förläggning av den beslutade nybyggnaden för den fysiologiska
institutionen. Den sålunda ifrågasatta förflyttningen av sistnämnda nybyggnad
föranleder enligt byggnadsstyrelsen endast en mindre jämkning av
byggnadens utformning men ingen ökning av de för byggnadsföretaget tidigare
beräknade kostnaderna.

Vidare har byggnadsstyrelsen samtidigt framlagt ett förslag till en för
institutionerna för matematik samt för mekanik och matematisk fysik
gemensam nybyggnad. Kostnaderna för denna byggnad, vilken är avsedd
att uppföras i anslutning till nybyggnaden för den fysiska institutionen, lia
uppskattats till 520 000 kronor.

De föreliggande förslagen, som beträffande nybyggnaderna för fysikinstitutionen
ävensom institutionerna för matematik samt för mekanik och
matematisk fysik uppgjorts med beaktande av från atomkommitténs sida
framförda synpunkter och önskemål, ha i princip tillstyrkts av vederbörande
universitetsmyndigheter.

För egen del finner jag en omprövning av frågan örn nybyggnad för
fysikinstitutionen motiverad. Jag delar sålunda uppfattningen att det förslag,
som legat till grund för 1945 års riksdagsbeslut i detta byggnadsärende
icke längre tillgodoser de krav, som med hänsyn till utvecklingen på den
experimentella fysikens område numera böra ställas på ifrågavarande byggnad.
Jag erinrar härvid, att jag i det föregående funnit mig böra förorda
en dubblering av den nuvarande fysikprofessuren vid universitetet. Vid
sådant förhållande torde nybyggnaden nu böra planeras för två professurer,
d. v. s. i enlighet med det såsom ''alternativ II betecknade förslaget.
Genom detta synes mig även framtida utvidgningsbehov kunna i erforderlig
mån tillgodoses. Förslaget medgiver härjämte en önskvärd förläggning av
den ifrågasatta nybyggnaden för institutionerna för matematik samt för
mekanik och matematisk fysik i anslutning till fysikinstitutionen. Jag vill
härtill anmärka, att enligt vad jag inhämtat den förutsatta stadsplaneändringen
med all sannolikhet kan antagas komma till stånd. De fram -

453

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

lagda ritningarna synas mig vara väl ägnade att läggas till grund för
detaljplaneringen. Då jag ej har någon erinran mot de beräknade kostnaderna,
2 400 000 kronor, förordar jag därför, att nybyggnaden för fysikinstitutionen
nu utföres i huvudsaklig enlighet med det såsom alternativ II
betecknade förslaget.

Mitt ställningstagande till denna byggnadsfråga innebär tillika, att jag
ej funnit anledning till erinran mot den ifrågasatta ändringen med avseende
å förläggningen av nybyggnaden för den fysiologiska institutionen.

Vad härefter angår den gemensamma nybyggnaden för institutionerna
för matematik samt för mekanik och matematisk fysik, så har jag blivit
övertygad om behovet av nya lokaler för dessa institutioner. Det härom
framlagda förslaget synes mig utgöra en ändamålsenlig lösning av denna
lokalfråga. De i ärendet företedda ritningarna har jag sålunda funnit lämpliga
att läggas till grund för utarbetande av vederbörliga huvudritningar och
mot kostnadsberäkningarna, 520 000 kronor, har jag ingen erinran. Jag
förordar därför, att i anslutning till nybyggnaden för fysikinstitutionen
uppföres en gemensam byggnad för här ifrågavarande institutioner i huvudsaklig
överensstämmelse med föreliggande förslag.

Byggnadsstyrelsen har hemställt, att för dessa byggnadsföretag erforderliga
medel skulle i sin helhet anvisas för nästa budgetår. Ämbetsverket
har därvid förutsatt, att återstående belopp av till nybyggnad för fysikinstitutionen
tidigare anvisade anslag, 830 000 kronor, skulle få disponeras
för ändamålet. I enlighet härmed skulle enligt byggnadsstyrelsen för nästa
budgetår beräknas ett investeringsanslag av (2 400 000 — 830 000 +
-j- 520 000 =) 2 090 000 kronor. För egen del har jag funnit den erforderliga
medelsanvisningen lämpligen böra fördelas på två budgetår. Enligt
vad jag inhämtat från byggnadsstyrelsen lärer sålunda utan att byggnadsföretagens
utförande därigenom fördröjes anslaget för nästa budgetår kunna
begränsas till 700 000 kronor. Härvid utgår jag från, att jämväl återstående
belopp av förut beviljade medel, i runt tal 830 000 kronor, må tagas i
anspråk för ändamålet.

I enlighet med vad sålunda anförts förordar jag, att till nybyggnader för
institutionen för fysik ävensom för institutionerna för matematik samt för
mekanik och matematisk fysik å riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisas
ett investeringsanslag av 700 000 kronor, vilket av budgettekniska skäl
torde böra uppföras under oförändrad rubrik: Uppförande av nybyggnad
för fysiska institutionen vid universitetet i Lund. Härom gör jag hemställan
i det följande.

454

Kungl. Majlis proposition nr 273.

23. Investeringsanslag till Nybyggnad för karolinska
mediko-kirurgiska institutet.

Enligt i propositionerna 1944: 236 och 1945: 302 framlagda förslag har riksdagen
för budgetåren 1944/46 till detta ändamål anvisat investeringsanslag
av tillhopa 3 800 000 kronor. I avseende å de byggnadsföretag, varom här är
fråga, torde jag få bringa i erinran följande.

Sedan frågan om nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska institutets
teoretiska institutioner under en lång följd av år stått under diskussion och i
samband därmed ett flertal förslag till byggnadsfrågans lösning uppkommit,
framlade byggnadsstyrelsen den 21 januari 1941 utredning och förslag i angivna
hänseende. Det framlagda förslaget gick ut på att de ifrågavarande institutionerna
skulle överflyttas från karolinska institutets fastigheter i kvarteret
Glasbruket i Stockholm till för institutionerna uppförda nybyggnader på
Norrbackaområdet i närheten av karolinska sjukhuset. Byggnadsstyrelsens
förslag anslöt sig till ett den 8 november 1940 mellan kronan och Stockholms
stad träffat avtal rörande vissa markfrågor i Stockholm, enligt vilket avtal
karolinska institutets fastigheter i kvarteret Glasbruket skulle avträdas till
staden senast den 1 juli 1948.

Enligt byggnadsstyrelsens förslag skulle å Norrbackaområdet uppföras en
särskild byggnad för var och en av institutets sju institutioner, en administrations-
och biblioteksbyggnad samt byggnader, inrymmande bostäder för vaktmästare
och amanuenser. Förslaget hade kostnadsberäknats enligt följande.

Administrations- och biblioteksbyggnad .............. kronor 660 000

Anatomiska institutionen............................ » 1 135 000

Kemiska institutionen............................... » 1 290 000

Histologiska institutionen............................ » 740 000

Rättsmedicinska institutionen........................ » 670 000

Farmakologiska institutionen......................... » 720 000

Fysiologiska institutionen............................ » 831000

Ledningskulvertar.................................. » 81 000

Restaurering av »Stenbrottet» ........................ » 97 000

Utvidgning av karolinska sjukhusets ångcentral ........ » 315 000

Amanuensbostäder ................................. » 81 000

Vaktmästarbostäder ................................ » 280 000

Yttre arbeten...................................... » 840 000

Summa kronor 7 740 000.

Över detta byggnadsstyrelsens förslag yttrade sig 1940 års civila byggnadsutredning
den 25 februari 1942. Byggnadsutredningen framlade därvid
förslag till en ny byggnadsplan, avseende uppförande av dels tre institutionsbyggnader,
varav en för de anatomiska och histologiska institutionerna, en för
de fysiologiska och farmakologiska institutionerna och en för den kemiska institutionen,
dels en kombinerad administrations- och biblioteksbyggnad, dels
ock en bostadsbyggnad för vaktmästare. Byggnaden för den rättsmedicinska
institutionen föreslogs av civila byggnadsutredningen icke skola för närvarande
komma till uppförande. Bostadsbyggnaden för amanuenser föreslogs skola
uteslutas ur byggnadsplanen. Beträffande de byggnader, som enligt civila

455

Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

byggnadsutredningens förslag skulle komma till uppförande, ifrågasattes väsentliga
reduktioner och förenklingar i lokalprogrammet. Den framlagda byggnadsplan
en kostnadsberäknades till 5 695 000 kronor. Dessa kostnader fördelade
sig sålunda:

Administration och bibliotek ........................ kronor 565 000

Anatomisk-histologisk institution .................... » 1 400 000

Farmakologisk-fysiologisk institution ................. » 1 200 000

Kemisk institution ................................. » 1 100 000

Ledningskulvertar under byggnader................... » 40 000

»Stenbrottet», kafébyggnad.......................... » 45 000

Ångcentralens utvidgning............................ » 375 000

Bostadshus för vaktmästare.......................... » 160 000

Yttre arbeten...................................... » 810 000

Summa kronor 5 695 000.

Första byggnadsskedet.

Vid anmälan i propositionen 1944: 236 av förevarande byggnadsfråga framhöll
dåvarande departementschefen, bland annat, att han med hänsyn till rådande
förhållanden på byggnadsmarknaden och till det statsfinansiella läget
skulle ha anslutit sig till ett av universitetskanslern framfört förslag örn uppskov
med karolinska institutets utflyttning till Norrbackaområdet till förslagsvis
år 1958, därest icke denna byggnadsfrågas samband med andra för statsverket
trängande tomtfrågor gjort det nödvändigt att inom den i markavtalet
mellan kronan och Stockholms stad fastslagna tidsfristen, d. v. s. senast den
1 juli 1948, frigöra och till staden överlämna institutets fastigheter i kvarteret
Glasbruket. I detta läge hade departementschefen funnit det ofrånkomligt att
anslag äskades till påbörjande av institutets nybyggnad. Departementschefen
hade därvid utgått från att byggnadsföretaget skulle genomföras under en tid
av högst fyra år.

Med hänsyn härtill föreslog departementschefen, att såsom en första byggnadsetapp
skulle uppföras administrations- och biblioteksbyggnaden samt påbörjas
uppförandet av en gemensam byggnad för de anatomiska och histologiska
institutionerna. Vidare borde i samband därmed vissa yttre arbeten komma
till utförande, varjämte medel borde anvisas till bestridande av kostnaderna
för fortsatt utredning angående de övriga institutionernas byggnadsfrågor.

Administrations- och biblioteksbyggnaden. Denna
byggnad borde enligt departementschefen med vissa smärre modifikationer uppföras
i enlighet med det av civila byggnadsutredningen framlagda förslaget.
Med hänsyn till dessa modifikationer och till rådande prisläge beräknade departementschefen
anläggningskostnaderna för byggnaden till 640 000 kronor.

Anatomis k-h istologiska institutionsbyggnaden. Även
denna byggnad borde jämlikt departementschefens förslag i princip planläggas
med utgångspunkt från civila byggnadsutredningens skissritningar. På
grund av erinringar, som från lärarkollegiets vid institutet sida framställts mot
ritningarna, fann departementschefen sig emellertid böra förorda genomförandet
av vissa ändringar i förslaget, avseende en utökning av byggnadsvoly -

456

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

men med i runt tal 750 kubikmeter. Med inräknande av tillägg för vissa ytterligare
modifikationer och för prisstegringar, beräknades totalkostnaden för
nu ifrågavarande byggnad till 1 625 000 kronor.

Yttre arbeten. För planeringsarbeten, anläggning av vägar och dylikt
borde enligt det av departementschefen framlagda förslaget för första byggnadsskedet
beräknas i runt tal 100 000 kronor.

Fortsatt utredning. I avseende å de övriga institutionernas byggnadsfrågor
framhöll departementschefen, bland annat, att frågan om den
rättsmedicinska institutionens behov av särskilda lokaler hade
kommit i nytt läge genom det förslag till omorganisation av rättsmedicinalväsendet,
som chefen för justitiedepartementet i annat sammanhang anmält
och enligt vilket en i samverkan med Stockholms stad upprättad rättsläkarstation
vore avsedd att förläggas till Norrbackaområdet i anslutning till rättsmedicinska
institutionen. I motsats till civila byggnadsutredningens program
förutsatte detta förslag, att särskild byggnad uppfördes även för denna institution.
Departementschefen hade för avsikt att föranstalta om att förhandlingar
i denna fråga snarast upptoges mellan staten och Stockholms stad.

För utredning av denna och övriga institutioners byggnadsfrågor borde ett
belopp av förslagsvis 50 000 kronor ställas till förfogande.

Departementschefen beräknade sålunda medelsbehovet för i första byggnadsskedet
ingående byggnadsföretag m. m. enligt följande.

Uppförande av byggnad för administration och bibliotek . . kronor 640 000
Uppförande av byggnad för anatomiska och histologiska

institutionerna................................... » 1 625 000

Utredning rörande uppförande av övriga nybyggnader för

karolinska institutet.............................. » 50 000

Utförande av yttre arbeten (planeringsarbeten, anläggningar
av vägar och dylikt) för det första byggnadsskedet . . »_100 000

Summa kronor 2 415 000.

Av detta belopp borde för budgetåret 1944/45 anvisas 2 200 000 kronor,
varav för påbörjande av den anatomisk-histologiska institutionsbyggnaden
1 410 000 kronor.

Riksdagen (skrivelsen nr 366) anvisade medel i enlighet med vad av departementschefen
förordats. I anslutning härtill anförde riksdagen, bland annat:

Riksdagen vill framhålla, att riksdagen vid sin prövning av detta ärende
icke kunnat undgå att hysa vissa betänkligheter mot den framlagda planlösningen.
Med hänsyn särskilt till eventuella framtida utbyggnadsbehov har
det synts riksdagen kunna ifrågasättas, om det på längre sikt kan ur ekonomisk
synpunkt befinnas ändamålsenligt att på sätt som föreslagits i icke oväsentlig
utsträckning beskära utrymmena i de planerade byggnaderna samt
sammanföra de anatomiska och histologiska institutionerna i en och samma
byggnad. Då denna planlösning emellertid enligt de framlagda kostnadsberäkningarna
medför avsevärda besparingar i byggnadskostnaderna, har riksdagen
under rådande statsfinansiella förhållanden ansett sig böra godtaga
departementschefens ifrågavarande förslag. Riksdagen utgår ifrån att Kungl.
Majit vid sin fortsatta prövning av institutets nybyggnadsfråga ingående mot
varandra väger de olika synpunkter, som här göra sig gällande med hänsyn till

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 457

såväl ekonomiska förhållanden som lokalernas ändamålsenlighet och möjligheterna
för en framtida utbyggnad.

Andra byggnadsskedet.

Sedan Kungl. Majit genom beslut den 14 juli 1944 anbefallt byggnadsstyrelsen
dels att i huvudsaklig överensstämmelse med det i propositionen 1944:
236 förordade byggnadsprogrammet uppgöra ritningar och entreprenadhandlingar
samt utföra andra förberedande arbeten beträffande nybyggnad för
anatomiska och histologiska institutionerna, dels ock att — med beaktande av
vad riksdagen i förenämnda skrivelse därutinnan anfört — verkställa den av
departementschefen förordade utredningen rörande uppförande av ytterligare
nybyggnader för karolinska institutet och därvid upptaga förhandlingar med
Stockholms stad i det av departementschefen angivna hänseendet, överlämnade
byggnadsstyrelsen med skrivelse den 22 februari 1945 utredning och förslag
i ämnet.

I byggnadsstyrelsens skrivelse anfördes bland annat:

Anatomis k-h istologiska institut jonsby gg naden. Med
hänsyn till sedan föregående år inträdd prisstegring beräknade byggnadsstyrelsen
anläggningskostnaderna för ifrågavarande byggnad till 1 710 000 kronor.
Härtill komme för yttre arbeten i samband med detta byggnadsföretag
ett belopp av 100 000 kronor. Då 1944 års riksdag för påbörjande av byggnadsföretaget
anvisat 1 410 000 kronor, utgjorde medelsbehovet för byggnadsföretagets
slutförande (1 710 000 + 100 000—1 410 000 =) 400 000

kronor, vilket belopp borde anvisas för budgetåret 1945/46.

Byggnader för fysiologiska och farmakologiska
institutionerna. Byggnadsstyrelsen föresloge, att för envar av dessa
institutioner skulle såsom en andra byggnadsetapp uppföras en särskild byggnad.
De av byggnadsstyrelsen till uppförande föreslagna institutionsbyggnaderna,
vilka åskådliggjorts å överlämnade skissritningar, hade kostnadsberäknats,
byggnaden för den fysiologiska institutionen till 900 000 kronor och byggnaden
för den farmakologiska institutionen till 770 000 kronor, vartill för yttre
arbeten i samband med byggnadsföretagen komme 65 000 kronor. Av det för
byggnadsföretagens genomförande erforderliga totala kostnadsbeloppet,
(900 000 + 770 000 + 65 000 =) 1 735 000 kronor, borde till byggnadsföretagens
påbörjande för budgetåret 1945/46 anvisas 1 200 000 kronor.

Rättsmedicinska institutionen. På uppdrag av byggnadsstyrelsen
hade arkitekten Ture Ryberg utarbetat förslag till ny rättsmedicinsk
institution med utgångspunkt från departementschefens uttalande i propsitionen
1944: 230, att en i samverkan med Stockholms stad upprättad rättsläkarstation
borde förläggas i anslutning till den rättsmedicinska institutionen
å Norrbackaområdet. Beträffande programmet för den rättsmedicinska institutionen
har styrelsen samrått med karolinska institutet och medicinalstyrelsen.
Byggnadsstyrelsen har vidare upptagit av Kungl. Majit anbefallda
förhandlingar med Stockholms stad. Sedermera har emellertid staden
för att göra vissa specialundersökningar i syfte att begränsa stadens kostnader
för anläggning av rättsläkarstationen begiirt uppskov med dessa förhandlingar.
Byggnadsstyrelsen bär med hänsyn härtill förklarat sig icke
kunna för närvarande avgiva något förslag i ämnet.

458

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Enligt de av byggnadsstyrelsen framlagda kostnadsberäkningarna skulle således
totalkostnaderna för i första byggnadsskedet ingående
byggnadsföretag m. m. uppgå till följande belopp:

Uppförande av byggnad för administration och bibliotek . . kronor 640 000
Uppförande av byggnad för anatomiska och histologiska

institutionerna................................... » 1 710 000

Utredning rörande uppförande av övriga byggnader för

karolinska institutet .............................. » 50 000

Utförande av yttre arbeten (planeringsarbeten, anläggningar
av vägar och dylikt) för det första byggnadsskedet ... »_200 000

Summa kronor 2 600 000.

Kostnaderna för de byggnadsföretag åter, som avsåges skola ingå i andra
byggnadsskedet, beräknades av byggnadsstyrelsen enligt vad förut
sagts sålunda:

Uppförande av byggnad för den fysiologiska institutionen . kronor 900 000

Uppförande av byggnad för den farmakologiska institutionen
.......................................... » 770 000

Utförande av yttre arbeten (planeringsarbeten, anläggningar
av vägar och dylikt) för det andra byggnadsskedet ... »_65 000

Summa kronor 1 735 000.

Enligt byggnadsstyrelsens förslag borde för budgetåret 1945/46 anvisas dels
till fullbordande av den i första byggnadsskedet ingående byggnaden för anatomiska
och histologiska institutionerna 400 000 kronor, dels ock till påbörjande
av de i andra byggnadsskedet ingående byggnadsföretagen 1 200 000
kronor eller tillhopa 1 600 000 kronor.

I särskild framställning hade därjämte kanslern för rikets universitet hemställt,
att för budgetåret 1945/46 måtte anvisas ett reservationsanslag av
275 000 kronor, varav till inredning och utrustning av administrations- och
biblioteksbyggnaden 196 500 kronor, till anläggande av en för karolinska institutet
och statens institut för folkhälsan gemensam automatisk telefonväxel
70 000 kronor samt till vissa flyttningskostnader 8 500 kronor.

Vid anmälan i propositionen 1945: 302 av förevarande anslagsfrågor anslöt
sig departementschefen till de av byggnadsstyrelsen och universitetskanslern
framlagda förslagen. I anslutning härtill sade sig departementschefen förutsätta,
att byggnadsstyrelsen skulle bedriva utredningen av frågan örn uppförande
av byggnader för rättsmedicinska och kemiska institutionerna
med sådan skyndsamhet att förslag i ämnet skulle kunna föreläggas 1946 års
riksdag. Departementschefen betonade härjämte vikten av att byggnadsstyrelsen
vid den fortsatta utredningen uppmärksammade frågan om telefonväxelns
lokala placering.

Med utgångspunkt från byggnadsstyrelsens och kanslerns kostnadsberäkningar
anvisade 1945 års riksdag för budgetåret 1945/46 dels till nybyggnad
för karolinska mediko-kirurgiska institutet ett investeringsanslag av

459

Kungl. Marits proposition nr 273.

1 600 000 kronor, dels ock till utrustning av administrations- och biblioteksbyggnaden
m. m. ett reservationsanslag av 275 000 kronor.

Tredje byggnadsskedet.

Med skrivelser den 8 oktober 1945 och den 2 mars 1946 har byggnadsstyrelsen
överlämnat förslag till uppförande av dels byggnader för de rättsmedicinska
och kemiska institutionerna vid institutet, dels ock byggnader,
inrymmande vaktmästarbostäder och lokaler för telefonväxel. I skrivelse
den 17 december 1945 har styrelsen vidare gjort framställning örn anvisande
för budgetåret 1946/47 av slutanslag till de i andra byggnadsskedet
ingående byggnaderna för fysiologiska och farmakologiska institutionerna.

Av byggnadsstyrelsens skrivelser inhämtas huvudsakligen följande.

Rättsmedicinska institutionsbyggnaden. De förhandlingar,
som byggnadsstyrelsen enligt vad styrelsen i sin skrivelse den
22 februari 1945 framhållit, på sin tid inlett med Stockholms stad angående
förläggande i anslutning till rättsmedicinska institutionen av en rättsläkarstation
äro ännu icke slutförda. Byggnadsstyrelsen föreslår, att i avvaktan
på förhandlingarnas slutförande en byggnad uppföres för den rättsmedicinska
institutionen i enlighet med det förslag, som utarbetats av arkitekten
Ryberg.

Enligt detta förslag, som åskådliggjorts å överlämnade skissritnmgar,
skola den rättsmedicinska institutionen och rättsläkarstationen inrymmas
i ett byggnadskomplex, uppdelat å skilda byggnadskroppar. Den rättsmedicinska
institutionen är fördelad på tre till en enhet sammanförda byggnadskroppar.
Den södra flygeln uppföres i två våningar jämte souterrängvåning
och innehåller forskningsavdelningarna, och av de båda norra flyglarna
är den större planerad i en våning och inrymmer undervisningsavdelning,
medan den mindre innehåller hörsalen.

Nybyggnaden för den rättsmedicinska institutionen har av byggnadsstyrelsen
kostnadsberäknats till 1 050 000 kronor.

Programmet för byggnaderna är uppgjort av institutionens föreståndare
professor W. Bosaeus. Efter hemställan av byggnadsstyrelsen har universitetskanslern
såsom särskild sakkunnig anvisat professor emeritus Einar Sjövall,
och i samråd med denne har styrelsen efter ingående granskning genomfört
en viss reducering i det ursprungliga programmet, vilken reducering
godkänts av professor Bosaeus. Byggnadsstyrelsen, som finner att
byggnadskostnaderna för det här framlagda förslaget bliva förhållandevis
höga, kommer vid det fortsatta ritningsarbetet att tillvarataga de möjligheter,
som kunna visa sig föreligga för besparingar, utan att institutionens
ändamålsenlighet eftersättes.

Kemiska institutionsbyggnaden. Ett förslag till omorganisation
av den kemiska institutionen vid institutet är för närvarande
föremål för behandling inom de medicinska högskolornas organisationskommitté.
Ett genomförande av det framlagda omorganisationsförslaget
kan väntas komma att medföra ett avsevärt ökat lokalbehov för den kemiska
institutionen. Med utgångspunkt från detta förslag har institutionsföreståndaren
professorn E. Hammarsten uppgjort program för en kemisk
institutionsbyggnad. Då påbörjandet av en dylik byggnad iir synnerligen

460

Kungl. Marits proposition nr "273.

angeläget med hänsyn till det mellan kronan och Stockholms stad träffade
markavtalet av den 8 november 1940, har byggnadsstyrelsen, trots att organisationsfrågan
ännu icke avgjorts, ansett sig böra uppdraga åt arkitekten
Ryberg att på grundvalen av det av institutionsföreståndaren framlagda
byggnadsprogrammet upprätta preliminära ritningar till institutionsbyggnaden.

Det av Ryberg sålunda utformade förslaget har av byggnadsstyrelsen
kostnadsberäknats till 2 400 000 kronor.

Innan de slutliga ritningarna utarbetas, har styrelsen för avsikt att i
samråd med av universitetskanslern utsedda sakkunniga undersöka förefintlig
möjlighet till begränsning av programmet utan att institutionsbyggnadens
ändamålsenlighet eftersättes, och kommer styrelsen att framdeles
för Kungl. Majit framlägga slutligt ritningsförslag i ärendet.

Vaktmästarbostäder och lokaler för telefonväxel.
Icke någon av de byggnader, som avsetts skola å Norrbackaområdet
uppföras för karolinska institutet, inrymmer bostäder för vaktmästare.
För tillsyn av de institutets byggnader, vilka kunna väntas bliva färdigställda
under loppet av år 1946, erfordras fem vaktmästare. Byggnadsstyrelsen
föreslår, att för dessa befattningshavare uppföras fem lägenheter
om två rum, kök och matrum, vilka samtliga inrymmas i ett envånings
radhus. Med dessa lägenheter bör emellertid för åvägabringande av kostnadsreduktion
sammanbyggas ytterligare en lägenhet av enahanda storlek,
avsedd för en vaktmästare vid statens institut för folkhälsan. Till uppförande
av sistnämnda vaktmästarbostad har för budgetåret 1944/45 under
femte huvudtiteln anvisats ett investeringsanslag av 27 500 kronor. Skissritningar
till ett radhus, inrymmande sex vaktmästarbostäder, ha upprättats
av arkitekten Ryberg. Det sålunda uppgjorda förslaget har av byggnadsstyrelsen
kostnadsberäknats till 160 000 kronor.

Utöver angivna antal vaktmästarbostäder erfordras emellertid med nödvändighet
uppförande av en dylik bostad av samma storlek invid huvudentrén
till karolinska institutets område. Byggnadsstyrelsen finner lämpligt^
att i anslutning till denna lägenhet förläggas ‘lokaler för den för
institutet och statens institut för folkhälsan gemensamma telefonväxeln,
vilken sistnämnda bör vara färdig att tagas i bruk senast vid början av
höstterminen 1947.

På uppdrag av byggnadsstyrelsen har arkitekten Ryberg upprättat ritningar
till en byggnad, inrymmande en vaktmästarbostad om två rum,
kök och matrum samt för telefonväxeln växelrum, apparatrum m. m. Ett
genomförande av det sålunda upprättade förslaget har av byggnadsstyrelsen
beräknats draga en kostnad av 60 000 kronor.

I anslutning till de sålunda framlagda byggnadsförslagen har byggnadsstyrelsen
hemställt örn anvisande av anslag för budgetåret 1946/47 med
1 050 000 kronor till uppförande av byggnad för rättsmedicinska institutionen,
1 000 000 kronor till påbörjande av byggnad för kemiska institutionen
och (160 000 — 27 500 + 60 000 =) 192 500 kronor till uppförande
av byggnader för vaktmästarbostäder och telefonväxel eller med tillhopa
(1 050 000 -f- 1 000 000 -(- 192 500 =) 2 242 500 kronor. Slutligen har byggnadsstyrelsen
— under erinran att kostnaderna för uppförande av bygg -

461

Kungl. Marits proposition nr 273.

nåder för fysiologiska och farmakologiska institutionerna av statsmakterna
beräknats till 1 735 000 kronor samt att för budgetåret 1945/46 till påbörjande
av dessa byggnadsföretag anvisats 1 200 000 kronor — hemställt
örn anvisande för nästa budgetår av slutanslag till byggnadsföretagen med
(1 735 000 — 1 200 000 =) 535 000 kronor. Medelsbehovet för nästa budgetår
för samtliga nu ifrågavarande ändamål har sålunda av byggnadsstyrelsen
beräknats utgöra (2 242 500 -j- 535 000 =) 2 777 500 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår är genom det mellan kronan
och Stockholms stad träffade markavtalet av den 8 november 1940 den
senaste tidpunkten för förflyttning av karolinska institutets teoretiska
institutioner till nybyggnader å Norrbackaområdet fixerad till den 1 juli
1948. Då på grund av statsfinansiella och andra skäl medelsanvisning till
uppförande av nybyggnaderna för institutet icke kunnat äga rum förrän
från och med budgetåret 1944/45, har det varit ett angeläget önskemål att
låta de ifrågavarande byggnadsarbetena fortskrida i relativt snabb takt. De
flesta av de byggnadsföretag, varom här är fråga, ha därför redan varit
föremål för statsmakternas ställningstagande. Sålunda ha av 1944 och
1945 års riksdagar beslut fattats örn uppförande i ett första och andra
byggnadsskede av nybyggnader för de anatomiska, histologiska, fysiologiska
och farmakologiska institutionerna samt för administration och bibliotek.
Medel ha anvisats till uppförande av byggnaderna för de två förstnämnda
institutionerna och för administration och bibliotek samt till påbörjande
av byggnaderna för de fysiologiska och farmakologiska institutionerna.

Byggnadsstyrelsen har nu, jämte det styrelsen gjort framställning om
anvisande av medel till fullbordande av sistnämnda två byggnader, framlagt
förslag till uppförande i ett tredje byggnadsskede av byggnader för
de rättsmedicinska och kemiska institutionerna samt för vaktmästarbostäder
och en telefonväxel, gemensam för karolinska institutet och statens
institut för folkhälsan.

De ritningar till nybyggnad för rättsmedicinska institutionen, som framlagts
av byggnadsstyrelsen, upptaga även en till institutionen anknuten
rättsläkarstation. Enligt vad byggnadsstyrelsen upplyst lia de förhandlingar,
som av styrelsen inletts med Stockholms stad angående uppförande
av byggnad för rättsläkarstationen, ännu icke helt slutförts. Enär emellertid
hinder ur byggnadsteknisk synpunkt icke möter för att ställning vid
en senare tidpunkt tages till frågan örn uppförandet av sistnämnda byggnad,
har jag funnit mig böra tillstyrka byggnadsstyrelsens förslag, att
institutionsbyggnaden nu kommer till uppförande i enlighet med de framlagda
ritningarna. Anläggningskostnaderna för denna byggnad lia av byggnadsstyrelsen
beräknats till 1 050 000 kronor. Då jag i likhet nied styrelsen
finner dessa kostnader förhållandevis höga, förutsätter jag att vid

Departe mentschefen.

462

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

uppgörandet av huvudritningar och arbetsbeskrivning liksom under byggnadsarbetenas
fortgång varje möjlighet att begränsa kostnaderna för byggnadsföretaget
tillvaratages.

De av byggnadsstyrelsen beträffande nybyggnad för den kemiska institutionen
framlagda ritningarna äro endast preliminära. Med hänsyn till
byggnadsfrågans brådskande beskaffenhet torde det få ankomma på Kungl.
Majit att taga slutlig ställning till frågan om byggnadens närmare utformning.
Jag har icke funnit anledning till erinran mot att, såsom av byggnadsstyrelsen
föreslagits, till byggnadsföretagets påbörjande för nästa budgetår
anvisas ett belopp av 1 000 000 kronor.

Likaså tillstyrker jag, att de föreslagna byggnaderna för vaktmästarbostäder
och telefonväxel utföras i huvudsaklig överensstämmelse med de ritningar,
som framlagts av byggnadsstyrelsen. Uppförandet av dessa byggnader
har beräknats draga en sammanlagd kostnad av 220 000 kronor. Då
emellertid för ändamålet redan anvisats ett anslag av 27 500 kronor, utgör
medelsbehovet härför (220 000 — 27 500 =) 192 500 kronor. Jag förutsätter,
att nämnda anslag å 27 500 kronor skall få disponeras på sätt av byggnadsstyrelsen
föreslagits.

Byggnadsstyrelsen har vidare föreslagit anvisande för nästa budgetår av
ett belopp av 535 000 kronor till fullbordande av byggnaderna för de fysiologiska
och farmakologiska institutionerna. Jag erinrar i detta sammanhang,
att — såsom framgår av propositionen 1946: 241 angående anslag till utbildning
av tandläkare m. m. (sid. 62 f.) — den för överarbetning av tandläkarutbildningssakkunnigas
förslag anlitade utredningsmannen, landshövdingen
Conrad Jonsson, ifrågasatt en viss utvidgning av byggnadsprogrammet
för den fysiologiska institutionen i syfte att bereda erforderligt utrymme
för den i tandläkarutbildningen ingående prekliniska undervisningen i
fysiologi. Närmare utformat förslag till en dylik utvidgning föreligger ännu
ej. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att efter förslag av byggnadsstyrelsen
godkänna de ändringar i det fastställda byggnadsprogrammet, som
må befinnas erforderliga. Den ytterligare medelsanvisning, som torde bli en
följd av dessa ändringar samt den ytterligare utvidgning av byggnadsprogrammet,
som jag förordat i samband med min anmälan i det föregående
av frågan örn den flygmedicinska forskningens ordnande, lärer kunna anstå
till budgetåret 1947/48. Intill dess torde eventuella merkostnader få
bestridas från å förevarande anslag eljest tillgängliga medel. För det fortsatta
arbetet med färdigställande av de fysiologiska och farmakologiska institutionerna
torde sålunda för nästa budgetår böra anvisas det av byggnadsstyrelsen
begärda beloppet av 535 000 kronor.

I anslutning till vad sålunda anförts torde för nästa budgetår böra anvisas
ett belopp av (1 050 000 + 1 000 000 + 192 500 -f- 535 000 =)
2 777 500 kronor eller i runt tal 2 780 000 kronor.

Kungl. Majlis proposition nr 273.

463

24. Investeringsanslag till Vissa byggnadsarbeten vid
karolinska sjukhuset.

I skrivelse den 31 augusti 1945 har direktionen för karolinska sjukhuset
hemställt om anvisande av medel dels till anordnande av förbättrade laboratorielokaler
inom sjukhusets kvinnoklinik, dels till utökande av antalet
hissar inom sjukhusets huvudkomplex, dels ock till installation av en hiss
inom den radiofysiska institutionens byggnad. Kostnaderna för de ifrågasatta
åtgärderna lia av direktionen beräknats till 150 000, 64 000 respektive
18 000 kronor. Till stöd för sin framställning har direktionen anfört i huvudsak
följande.

Förbättrade laboratorielokaler inom sjukhusets kvinnoklinik. Under de
senaste åren har kvinnoklinikens behov av särskilda för dess verksamhet
avsedda laboratorielokaler avsevärt stegrats. Detta har i huvudsak berott
på de väsentligt ökade möjligheter att upptäcka orsakerna till uppkommen
sterilitet och meddela behandling för dess hävande, som numera kan erhållas
genom hormon- och spermaundersökningar. Klinikens laboratorier,
som tidigare utgjorts endast av ett för enklare rutinundersökningar avsett
laboratorium, ha i följd därav utökats dels genom att klinikens museilokal
och föreläsningssal omändrats till hormonlaboratorium, vars ekonomiska
drift handhaves av läkemedelsfabriken Leo med rätt för sjukhuset till viss
rabatt för de för sjukhusets räkning utförda undersökningarna därstädes,
och dels genom att ett spermalaboratorium anordnats inom en del av den
befintliga laboratorielokalen. Dessa anordningar lia allenast innefattat provisoriska
åtgärder för ett nödtorftigt tillgodoseende av det för klinikens
verksamhet oundgängliga behovet av lokaler för ifrågavarande ändamål
och motsvara icke det allt mera växande behovet. Härtill kommer dels att
anordningarna inneburit uppoffring av klinikens föreläsningssal, varför föreläsningarna
måst överflyttas till klinikens för detta ändamål otillräckliga
biblioteksrum, och dels att lukten från de försöksdjur, som förvaras inom
lokalerna, emellanåt är i hög grad besvärande för angränsande sjukavdelningar.
Det är därför synnerligen önskligt, att hormonlaboratoriet flyttas
till lämpligare belägna och rymligare lokaler. Sådana kunna anordnas genom
utbyggnad av en våning ovanför den del av kliniken, där dess förlossnings-
och operationsavdelningar äro inrymda. En sådan påbyggnad
synes icke utgöra hinder för en ytterligare påbyggnad på denna del av
byggnadskroppen, örn framdeles anledning därtill skulle anses föreligga.
Det har emellertid framhållits, att en sådan ytterligare påbyggnad skulle
medföra den olägenheten, att den blivande pediatriska kliniken delvis komme
att ligga i skugga. Den undersöknings- och forskningsverksamhet, varom
här är fråga, bör dock bedrivas i så intimt samband med kvinnoklinikens
verksamhet, att det skulle vara olämpligt att sammanföra densamma
med de inom den medicinska kliniken anordnade centrallaboratorierna,
även örn nya lokaler framdeles måste anordnas för dessa laboratorier, llormonlaboratoriets
förläggning ovanför kvinnoklinikens behandlingsavdelningar,
vilken förläggning ur driftsynpunkt är mest ändamålsenlig, synes
sålunda icke på något menligt sätt influera på planeringen av sjukhusets
vidare utbyggnad. Kostnaden för desamma lia av arkitekten öven Ahlbom

464

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

beräknats till 150 000 kronor. Knut och Alice Wallenbergs stiftelse Ilar
åtagit sig att bestrida de till 60 000 kronor beräknade kostnaderna för
lokalernas förseende med inventarier, armatur och instrumentuppsättning.
Det har avsetts, att hormonlaboratoriets drift skall fortfarande tills vidare
ombesörjas av ovannämnda läkemedelsfabrik.

För klinikens verksamhet — särskilt för det där bedrivna forskningsarbetet
rörande möjligheterna att häva uppkommen sterilitet, liksom också
att på ett effektivt sätt behandla underlivssjukdomar, vilka bero på hormonala
rubbningar — är det av avgörande betydelse, att det ifrågasatta byggnadsarbetet
snarast möjligt kommer till stånd.

Ökning av antalet hissar inom sjukhusets huvudkomplex. Hissarna spela
en mycket betydande roll för trafiken inom sjukhuset. Transporterna mellan
vårdavdelningarna, å ena, samt behandlings- och ekonomiavdelningarna,
å andra sidan, förmedlas i huvudsak genom hissar, som i följd av den
starka trafiken äro mycket hårt anlitade. Under vissa tider på dagen utnyttjas
hissarna i en omfattning, som medför avsevärda väntetider till
men för sjukhusdriften. Sedan flera år tillbaka har det därför varit ett
starkt önskemål att utöka antalet hissar. Behovet av en utökning av hissarnas
antal förutsågs redan vid sjukhusets uppförande, varför ett antal
hisschakt inom sjukhusets huvudkomplex anordnades utöver dem, som
togos i bruk för installation av de nu befintliga hissarna därstädes. I följd
därav inskränka sig kostnaderna för en nu behövlig utökning i huvudsak till
anskaffning och installation av hissar i befintliga schakt.

Under åberopande härav får direktionen hemställa, att hissar få installeras
i tre av ifrågavarande schakt.

Enligt infordrade anbud beräknas kostnaden för anskaffning och installation
av en personhiss i vart och ett av dessa tre schakt draga en
kostnad av sammanlagt 64 000 kronor.

Installation av personhiss inom den radiofysiska institutionens byggnad.
På grund av den utökning av den radiofysiska institutionens personal, som
beviljats av 1945 års riksdag, har institutionens föreståndare, professorn
Bolf Sievert ansett nödvändigt, att för institutionens löpande arbeten taga
i användning lokaler inom översta våningen av institutionens byggnad. I
samband därmed har han — under åberopande av att institutionens personal
därmed komme att vara fördelad på fyra våningar — hemställt att
för underlättande av kommunikationerna mellan personalens arbetsplatser
en personhiss måtte installeras i byggnadens trapphus. Kostnaden härför
uppgår enligt infordrat anbud till 18 000 kronor.

Direktionen anser sig böra tillstyrka denna framställning.

Förslaget till anordnande av förbättrade laboratorielokaler inom sjukhusets
kvinnoklinik har åskådliggjorts å av arkitekten S. Ahlbom upprättade,
den 6 februari 1945 dagtecknade ritningar.

Enligt handlingarna bifogat protokollsutdrag för direktionens sammanträde
den 31 augusti 1945 hade avvikande mening anförts av sjukhusintendenten
Heimer, som ansåge, att förslaget rörande nya laboratorielokaler
å kvinnokliniken borde tagas under ytterligare övervägande med
hänsyn bland annat till att de nu föreslagna åtgärderna finge anses föregripa
den utredning rörande laboratorieverksamhetens framtida ordnande
vid sjukhuset, som på direktionens föranstaltande påbörjats. Därvid kunde

465

Kungl. Marits proposition nr 273.

det måhända visa sig nödvändigt att uppföra en särskild byggnad, gemensam
för centrallaboratorierna.

På given anledning har sedermera direktionen den 26 januari 1946 inkommit
med förnyad skrivelse i ärendet, såvitt avser frågan om förbättrade
laboratorielokaler inom sjukhusets kvinnoklinik, och därvid lämnat en redogörelse
för innebörden av det i förutnämnda skrivelse omnämnda planerade
samarbetet med aktiebolaget Leo. Direktionen har härom anfört bland
annat följande.

Professor Westman har sedan lång tid tillbaka bedrivit omfattande forskningar
beträffande de sjukdomstillstånd, som orsaka sterilitet. Vid dessa
forskningar, som redan lett till beaktansvärda resultat, har visst samarbete
ägt rum mellan honom och aktiebolaget Leo, som ombesörjt driften
av för forskningarna erforderligt speciallaboratorium. Detta samarbete har
fortsatt även sedan Westman blivit chef för karolinska sjukhusets kvinnoklinik.
Inom en del utrymmen i denna klinik ha anordnats provisoriska
laboratorielokaler, vilka ställts till bolagets förfogande på i huvudsak samma
villkor, som tillämpats beträffande de laboratorielokaler vid Lunds
lasarett, som för samma ändamål varit upplåtna till bolaget under den tid,
professor Westman varit överläkare för kvinnokliniken därstädes. Enligt
ett mellan direktionen och aktiebolaget Leo träffat avtal skall bolaget bestrida
omkostnaderna för laboratoriets drift med undantag för värme, gas
och elektrisk ström, medan sjukhuset såsom ersättning för lokalernas upplåtande
och desammas förseende med värme, gas och elektrisk ström erhåller
viss rabatt beträffande sjukhusets patienter på de priser, som tilllämpas
för de på laboratoriet verkställda undersökningarna. Denna rabatt
uppgår till 20 procent för graviditetsundersökningar samt 15 procent för
s. k. prolan- och follikulintitreringar.

Laboratoriets förläggning till de nuvarande lokalerna har emellertid, såsom
framhållits i direktionens framställning, visat sig medföra vissa olägenheter,
varför det är synnerligen önskligt, att laboratoriet förflyttas till
större, på lämpligare plats belägna lokaler och att de nuvarande lokalerna
kunna disponeras för sitt ursprungliga ändamål. Såsom direktionen angivit
i sin tidigare framställning har direktionen avsett, att laboratoriets drift,
även efter en sådan förflyttning, skulle tills vidare omhänderhavas av bolaget.
Därvid har direktionen utgått från att laboratoriet kommer att
framdeles, liksom nu är fallet, i avsevärd omfattning ombesörja specialundersökningar
beträffande andra än sjukhusets patienter, vilket ansetts
vara en för sjukhuset främmande uppgift. Då sjukhusets avtal med bolaget
löper med sex månaders uppsägning, föreligger emellertid icke något hinder
för sjukhuset att, då så befinnes lämpligt övertaga driften av laboratoriet.
I så fall erfordras emellertid ökade anslag för de avlönings- och
övriga omkostnader, som äro förenade med laboratoriedriften. Å andra
sidan skulle sjukhusets övertagande av denna drift medföra en ökning av
sjukhusets inkomster. En närmare beräkning av de kostnader och de inkomster,
som ett övertagande av laboratoriedriften skulle medföra, kim
icke göras utan tillgång till bolagets häröver förda räkenskaper. Det har
uppgivits, att utgifterna för laboratoriets drift överstiga driftinkomsterna.

Bihang till riksdagens protokoll 19IfG. 1 sami. Nr 273.

30

Departe mentschefen.

466 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Byggnadsstyrelsen har förklarat sig i huvudsak icke ha något att erinra
mot framställningen. Dock syntes den för anordnande av laboratorielokaler
angivna kostnaden, 150 000 kronor, alltför knappt tilltagen.

Vad i ärendet anförts har övertygat mig örn behovet av förbättrade lokaler
för laboratorieverksamheten vid karolinska sjukhusets kvinnoklinik.
Direktionens förslag innefattar påbyggnad av östliga sektionen av den s. k.
C-flygeln med en fjärde våning. Såsom direktionen framhållit, synes denna
åtgärd ej behöva inverka på planeringen av sjukhusets vidare utbyggnad.
Mot förslagets närmare utformning har jag icke funnit anledning till erinran.
I likhet med byggnadsstyrelsen håller jag emellertid icke för otroligt,
att de angivna byggnadskostnaderna, 150 000 kronor, kunna komma
att visa sig för lågt beräknade, i vilket fall jag framdeles torde få förelägga
riksdagen förslag om ytterligare medelsanvisning.

Enligt ett mellan direktionen och aktiebolaget Leo träffat avtal bestrider
bolaget kostnaderna för laboratoriets drift med undantag för värme,
gas och elektrisk ström, medan sjukhuset såsom ersättning för lokalernas
upplåtande och desammas förseende med värme, gas och elektrisk ström
erhåller viss rabatt för sjukhusets patienter på de priser, som tillämpas för
de på laboratoriet verkställda undersökningarna. Jag ifrågasätter tills vidare
icke någon ändring därutäman.

Jag biträder vidare förslaget om installation av dels tre hissar inom sjukhusets
huvudkomplex dels ock en personhiss inom radiofysiska institutionens
byggnad. De beräknade kostnaderna härför, (64 000 -j- 18 000 =)
82 000 kronor, ha icke givit mig anledning till erinran.

Jag erinrar, att jag i ett föregående avsnitt rörande åtgärder för atomenergiforskning
tillstyrkt utförandet av vissa byggnadsarbeten vid radiofysiska
institutionen, avseende uppförande av en högspänningshall och ett
laboratorium för radiumemanation, för en beräknad sammanlagd kostnad
av 156 000 kronor. Medel för ändamålet torde böra beräknas i detta sammanhang.
Jag förordar alltså, att till vissa byggnadsarbeten vid karolinska
sjukhuset för nästa budgetår anvisas ett investeringsanslag av (150 000 -f+
82 000 + 156 000 =) 388 000 kronor.

Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

467

IX. Sammanfattning och hemställan.

De höjningar av nu utgående anslag och medelsanvisningar för nya ändamål,
varåt jag i det föregående givit mitt förord, kunna förefalla betydande.
Sedda mot bakgrunden av de förhållanden, som för närvarande råda vid
våra universitet och högskolor, måste de dock anses vara väl motiverade. Det
är ett välkänt och ofta omvittnat faktum, att den vetenskapliga undervisningen
och forskningen i vårt land icke för närvarande åtnjuta det organisatoriska
och ekonomiska stöd från statsmakternas sida, som deras grundläggande
betydelse för vår nations utveckling i materiellt och kulturellt
hänseende borde ge anledning till. Den klyfta mellan universitetsorganisationens
anslagsbehov och dess ekonomiska resurser, som redan före det
senaste världskrigets utbrott var påtaglig, har under krigsåren alltmera
vidgats. De redan dessförinnan knappa anslagen ha under de senaste åren
av naturliga skäl icke kunnat nämnvärt höjas; i vissa fall ha de tvärtom
sänkts. Samtidigt ha särskilt de naturvetenskapliga och medicinska vetenskaperna
i de krigförande stormakterna tack vare planmässigt statsunderstöd
under krigsåren genomgått en nära nog språngartad utveckling. Allt
detta har gjort, att vårt eget lands vetenskapliga liv hotar att bli helt
distanserat av andra länders.

Frågorna örn vilka åtgärder som krävas för att skapa bättre betingelser
för den vetenskapliga utbildningen och forskningen vid våra universitet och
högskolor i den mån desamma tillhöra ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde
utredas för närvarande av ett flertal sakkunnigkommittéer. I
viss utsträckning ha förslag redan framlagts; jag erinrar bland annat om
det förslag, som nyligen på basis av verkställda utredningar underställts
riksdagen rörande en vittgående omorganisation av de tekniska högskolorna.
I övrigt må erinras om, bland andra, följande alltjämt pågående eller
nyligen avslutade utredningar:

1945 års universitetsberedning, som på sitt arbetsprogram har en allmän
översyn av universitetsorganisationen och därmed sammanhängande frågor;
beredningen har framlagt ett första betänkande, avseende docentinstitutionen; naturvetenskapliga

forsteningskommittén, som framlagt betänkande, del I,
om den naturvetenskapliga forskningens behov av personal, anslag och lokaler
samt om inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd, och vars
utredningsarbete fortsätter;

läkarutbildningssakkunniga, som nyligen avslutat sitt utredningsuppdrag,
men vars förslag ännu äro föremål för remissbehandling eller departemental
beredning;

468

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

de medicinska högskolornas organisationskommitté, som sedan oktober
1945 är sysselsatt med utredning av frågan om de medicinska högskoleinstitutionernas
arbetsförhållanden och därmed sammanhängande frågor;

atomkommittén, som har i uppdrag att utreda frågan om planläggningen
av forskningsarbetet för atomenergiens tillgodogörande för fredliga
syften, och som nyligen avgivit ett betänkande men vars utredningsarbete
alltjämt fortsätter;

socialuthildningssakkunniga, vars nyligen avgivna förslag rörande statsvetenskapliga
examina m. m. för närvarande är föremål för remissbehandling; sakkunniga

för utredning av den samhällsvetenskapliga forskningen, som
har i uppdrag, bland annat, att avgiva förslag rörande socialvetenskapernas
ställning vid universitet och högskolor;

prästutbildningssakkunniga, vilkas i december 1944 avgivna betänkande
rörande viss reformering av prästutbildningen, är föremål för beredning
inom ecklesiastikdepartementet;

sakkunniga för utredning rörande organisationen av den meteorologiska
forskningen och undervisningen, vilkas nyligen avlämnade förslag jag i det
föregående upptagit till behandling; samt slutligen

flygmedicinska utredningen, vars förslag likaledes anmälts i det föregående.

I detta sammanhang kan även erinras om, att tandläkarutbildningen,
farmaceututbildningen och gymnastiklärarutbildningen jämväl äro föremål
för utredningar inom ecklesiastikdepartementet genom särskilt tillkallade
sakkunniga.

Det kunde måhända synas befogat, att resultatet av hela det omfattande
utredningsarbetet avvaktades, innan ställning tages till detaljer i
det i viss mån sammanhängande problemkomplex, som är eller nyligen
varit under övervägande inom de särskilda kommittéerna. Härigenom skulle
kunna vinnas en samlad överblick över universitets- och högskoleorganisationens
aktuella behov i olika hänseenden, vilket i sin tur skulle medföra
bättre betingelser för en lämplig avvägning ur statsfinansiell synpunkt
mellan skilda anslagskrav. Redan mängden och omfattningen av de frågor,
som i så fall samtidigt komme att föreligga för bedömande, tala emellertid
enligt min mening för att man icke låter utredningsförslagen, i den
mån de successivt avlämnas, vila till dess samtliga förutnämnda utredningar
slutfört sitt arbete, för att sedan upptaga dem till bedömande i ett sammanhang.
Därtill kommer, att jag funnit vissa spörsmål vara av brådskande
karaktär. Dit räknar jag exempelvis förslagen om åtgärder till främjande
av flygmedicinsk forskning och atomenergiforskning. Vidare har jag,
icke minst med hänsyn till nödvändigheten av att få till stånd ett gynn -

469

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

sammare läge för den naturvetenskapliga forskningen i allmänhet och för
utbildningen av lärare i naturvetenskapliga ämnen, ansett mig böra till
omedelbar behandling upptaga väsentliga delar av naturvetenskapliga
forskningskommitténs förslag. Jag har även ansett angeläget att frågorna
örn meteorologiundervisningens ordnande samt om docentinstitutionen nu
upptagas till avgörande.

Jag har ansett det vara så betydelsefullt, att redan innevarande års riksdag
under dess nu pågående session får taga ställning till i det föregående
av mig anmälda förslag, att jag, trots den relativt långt framskridna tiden,
icke velat taga på mitt ansvar att förorda uppskov med avlåtande av proposition
rörande ifrågavarande spörsmål.

De åtgärder av mera extraordinär natur, jag sålunda tillstyrkt, avse väsentligen
de naturvetenskapliga och i viss män även de medicinska ämnesområdena.
Att de humanistiska ämnena icke i detta sammanhang stått i
förgrunden, får givetvis icke tolkas så, som om jag skulle anse dessa mindre
förtjänta av stödåtgärder, utan får ses mot bakgrunden av att pågående
utredningar rörande dessa ämnen ännu icke avslutats.

De förslag, om vars avlåtande till riksdagen jag i detta sammanhang hemställer,
innebära i huvudsak följande.

Avlöning sanslag en till Uppsala och Lunds universitet samt karolinska institutet
föreslås ökade, anslaget till

Uppsala universitet med 732 900 kronor till 3 011 000 kronor,

Lunds » » 595 300 » » 2 658 500 »

karolinska institutet » 91 100 » » 1 029 400 »

Den personalförstärkning, som genom dessa anslagshöjningar samt av den
föreslagna höjningen av forskarstipendieanslaget möjliggöres för nästa
budgetår, framgår i huvudsak av följande sammanställning:

Uppsala:	Lund:	Karolinska institutet:
Nya professurer (därav en genom ombildning av en personlig professur och tre genom ombild-
ning av lägre befattningar)...............	4	4	3
Nya docentstipendier......................	24	23	—
» forskarstipendier .....................	3	3	1
» laboratorstjänster ....................	3	4	—
» tjänster som biträdande lärare..........	4	6	1
» tjänster som assistent eller amanuens ....	39	38	—
» tjänster för biblioteks- och teknisk personal
m. m................................	54	26	8
Summa ökning	131	104	13

470

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

De löpande anslagen till materiel m. m. vid universiteten och karolinska
institutet föreslås höjda, anslaget till

Uppsala universitet med 269 000 kronor till 775 000 kronor,

Lunds » » 275 000 » » 650 000 »

karolinska institutet » 50 000 » » 210 000 »

Till inredning och utrustning av vissa institutioner vid universiteten i
Uppsala och Lund har jag föreslagit eng äng sanslag å sammanlagt 593 000
kronor samt till inredning och utrustning av karolinska institutets nybyggnader
ett fortsatt anslag av 450 000 kronor.

För vissa speciella forskningsändamål har jag förordat särskilda anslag å
sammanlagt 3 410 000 kronor, varav 20 000 kronor till akustisk-fysiologisk
forskning, 1 000 000 kronor till naturvetenskaplig forskning, 390 000 kronor
till flygmedicinsk forskning och 2 000 000 kronor till atomenergiforskning.

Till förvaltningskostnader för det föreslagna naturvetenskapliga forskningsrådet
har jag beräknat ett medelsbehov av 27 000 kronor.

Såsom bidrag till den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid
Stockholms högskola har jag förordat ett anslag av 400 000 kronor och såsom
bidrag till psykotekniska institutet vid samma högskola ett anslag av
20 000 kronor.

Ett bifall till vad jag förordat i fråga örn karolinska sjukhusets och serafimerlasarettets
avlönings- och omkostnadsanslag föranleder en anslagshöjning
för nästa budgetår med tillhopa 490 000 kronor.

Vad jag sålunda och i övrigt föreslagit medför, oavsett ökade kostnader
för kristillägg och provisoriskt lönetillägg, en sammanlagd utgiftsökning å
driftbudgeten för budgetåret 1946/47 med i runt tal 7 200 000
kronor.

Beträffande kapitalbudgeten innebär vad jag föreslagit en kapitalinvestering
för nästa budgetår av tillhopa 4 658 000 kronor till nybyggnad
för meteorologiska institutionen vid universitetet i Uppsala, till nybyggnad
för genetiska institutionen vid universitetet i Lund, till nybyggnad
för fysiska institutionen samt institutionerna för matematik och för
mekanik och matematisk fysik vid universitetet i Lund, till nybyggnad för
karolinska institutet ävensom till vissa byggnadsarbeten vid karolinska
sjukhuset.

Till sist må erinras, att jag förordat, att karolinska sjukhuset skall utökas
med en klinikbyggnad, inrymmande en avdelning för reumatiska och andra
invalidiserande sjukdomars vård på sammanlagt omkring 70 vårdplatser.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1. bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för vissa tjänstemän vid Uppsala universitets
samlingar och inrättningar m. m., som föranledas
av vad jag i det föregående anfört;

471

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

2. besluta, att avlöningsstaten för Uppsala universitet
skall, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret
1946/47, i nedan angivna delar erhålla följande lydelse:

Avlöningsstat.

Utgifter:

I. Professorer oell lärare m. fl.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

a. Lön- och tjänstgöringspenningar.
.. kronor 954 400
Avgå pensionsav drag

kronor 62 400 kronor 892 000

A vlöningsstater.

b. Ålderstillägg, förslagsvis
.........kronor 45 400

c. Ersättningar till vi karierande

akademiska
lärare, förslagsvis
...........»_______20 000 kronor 957 400

2. Avlöningar till tjänstemän å indragningsstat: Sahlgren,

G. F. J., professor
i nordisk ortnamnsforskning,

personligen:

kronor 30 000

Avgå: pensionsavdrag_»___1 900 » 28 100

3. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 1 110 100

4. Särskilda löneförmåner till icke-ordi narie

tjänstemän........ »_40 000

Summa kronor 2 135 600.

Anmärkningar till avdelning I. av avlöningsstaten.

472

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

II. Vissa tjänstemän vid universitetets
samlingar och inrättningar m. m.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ........................ kronor 452 500

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit.......... » 15 890

3. Avlöningar till arbetare vid botaniska

trädgården, förslagsvis .............. » 45 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ................... » 283 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis........... » 105 876

Summa kronor 902 266

Sammandrag:

I. Professorer och lärare m. fl......... kronor 2 135 600

II. Vissa tjänstemän vid universitetets

samlingar och inrättningar m. m. . . » 902 266

Summa kronor 3 037 866

Särskilda uppbördsmedel:

— — — — — — — — — — kronor 26 866

Nettoutgift kronor 3 011 000;

3. bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i
den till avdelning I. av nämnda avlöningsstat hörande särskilda
avlöningsstaten för professorer och lärare m. fl. ävensom
i de till sagda avdelning I. hörande anmärkningar, som
föranledas av vad jag i det föregående anfört;

4. besluta, att vid Uppsala universitet skall från och med
den 1 juli 1947 inrättas en professur i meteorologi, särskilt
väderlekslära;

5. besluta, att för professorn C. G. Rossby må från och
med den 1 juli 1947 inrättas en personlig professur i
meteorologi;

6. till Uppsala universitet: Avlöningar för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 3 011 000;

7. Till Uppsala universitet: Materiel m. m. för budgetåret
1946/47 anvisa ett reservationsanslag av . . kronor 775 000;

473

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

8. Till Uppsala universitet: Engångsanslag för vissa ve tenskapliga

institutioner för budgetåret 1946/47 anvisa ett
reservationsanslag av ................ kronor 316 000;

9. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för vissa tjänstemän vid Lunds universitets
samlingar och inrättningar m. m., som föranledas
av vad jag i det föregående anfört;

10. besluta, att avlöningsstaten för Lunds universitet
skall, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret
1946/47, i nedan angivna delar erhålla följande lydelse:

Avlöningsstat.

Utgifter.

I. Professorer och lärare m. fl.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

a. Lön- och tjänstgöringspenningar.
.. kronor 917 000
Avgå pensionsavdrag m.

m. kronor 71 000 kronor 846 000

Avlöning sstater.

b. Ålderstillägg, förslagsvis
........kronor 43 800

c. Ersättningar till vi karierande

akademiska
lärare, förslagsvis
........ » 20 000 kronor 909 800

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis » 1 143 700

3. Särskilda löneförmåner till icke-ordi narie

tjänstemän, förslagsvis..... »_30 000

Summa kronor 2 083 500.

Anmärkning till avdelning 1. av avlöningsstaten.

474

Kungl. Majlis proposition nr 273.

II. Vissa tjänstemän vid universitetets
samlingar och inrättningar m. m.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis.......................... kronor 317 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit............ » 13 200

3. Avlöningar till arbetare vid botaniska
trädgården, förslagsvis.......... » 23 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis................. » 165 400

5. Rörligt tillägg, förslagsvis........ » 62 161

Summa kronor 580 761

Sammandrag:

I. Professorer och lärare m. fl........kronor 2 083 500

II. Vissa tjänstemän vid universitetets

samlingar och inrättningar m. m. , . » 580 761

Summa kronor 2 664 261.

Särskilda uppbördsmedel:

— — — — — — — — — — kronor 5 761

Nettoutgift kronor 2 658 500;

11. bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i
den till avdelning I. av nämnda avlöningsstat hörande särskilda
avlöningsstaten för professorer m. fl. ävensom i den
till sagda avdelning I. hörande anmärkning, som föranledas
av vad jag i det föregående anfört;

12. besluta, att vid Lunds universitet skall från och med
tidpunkt, som framdeles bestämmes, inrättas en professur i
biokemi;

13. till Lunds universitet: Avlöningar för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 2 658 500;

14. till Lunds universitet: Materiel m. m. för budgetåret
1946/47 anvisa ett reservationsanslag av kronor 650 000;

15. till Lunds universitet: Engångsanslag för vissa veten skapliga

institutioner för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag
av.................. kronor 277 000;

16. bemyndiga Kungl. Majit att i personalförteckningen
för vissa tjänstemän vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
och dess institutioner m. m. vidtaga de ändringar, som
föranledas av vad jag i det föregående anfört;

475

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

17. besluta, att avlöningsstaten för karolinska medikokirurgiska
institutet skall, med tillämpning tills vidare från
och med budgetåret 1946/47, i nedan angivna delar erhålla
följande lydelse:

Avlöningsstat.

I. Professorer och lärare m. fl.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

a. Lön-och tjänstgöringspenningar.
. . . kronor 354 100
Avgå pensionsav drag

. » 26 400 kronor 327 700

Avlöningsstat.

b. Ålderstillägg, förslagsvis
..........kronor 16 000

c. Ersättningar till vikarierande
akademiska

lärare, förslagsvis . . . __»_10 000 kronor 353 700

2. Arvode till professor i rättspsykiatri. . » 3 500

Anm. Professorn i rättspsykiatri är tillika överläkare
vid centralfängelsets å Långholmen sinnessjukavdelning.

3. Avlöning till tjänstemän på indragningsstat: Olivecrona,

A. H., professor i neurokirurgi,
personligen:

—--—-----kronor 13 000

Caspersson, T. O., professor
i medicinsk cellforskning
och genetik, personligen: Lön

.... kronor 8 000
Ålderstillägg
. . » 1 000

Tjänstgörings penningar

4 000 » 13 000

476

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Lysholm, E. L. R., professor
i röntgendiagnostik,
personligen:

-------— — kronor 13 000

Granit, R. A., professor
i neurofysiologi, personligen
:

Lön ... kronor 8 000
Ålders tillägg.

» 1000

Tjänst görings penningar

» 4 000 kronor 13 000

kronor 52 000

Avgå pensionsavdrag »__3 600 kronor 48 400

Anm. Innehavare av personlig professur äger att
efter 5 års tjänstgöring uppbära ålderstillägg å

lönen med 1 000 kronor.

4. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, förslagsvis. . » 309 200

5. Särskilda löneförmåner till icke-ordi narie

tjänstemän, förslagsvis........ » 46 200

Summa kronor 761 000.

II. Vissa tjänstemän vid institutet och dess
institutioner m. m.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ....................... kronor 127 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit......... » 10 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal ......................... » 103 100

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......... » 27 600

Summa kronor 268 400

Sammandrag:

I. Professorer och lärare m. fl........ kronor 761 000

II. Vissa tjänstemän vid institutet och

dess institutioner m. m........... » 268 400

Summa kronor 1 029 400;

18. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlö -

ningar för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag
av...........................kronor 1 029 400;

477

Kungl. Maj:ts proposition nr %73.

19. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Omkostnader
för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag

......................................kronor 90 000;

20. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Materiel

m. m. för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag
av............................kronor 210 000;

21. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inredning
och utrustning av institutets nybyggnader för budgetåret
1946/47 anvisa ett reservationsanslag av kronor 450 000;

22. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Bidrag

till akustisk-fysiologisk forskning för budgetåret 1946/47
anvisa ett reservationsanslag av..........kronor 20 000;

23. besluta, att karolinska sjukhuset skall utökas med en
klinikbyggnad, inrymmande en avdelning för reumatiska
och andra invalidiserande sjukdomars vård på sammanlagt
omkring 70 vårdplatser samt utformad och anordnad i huvudsaklig
överensstämmelse med vad jag i det föregående
anfört;

24. bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i
personalförteckning för karolinska sjukhuset, som föranledas
av vad jag i det föregående anfört;

25. godkänna följande avlöningsstat för karolinska sjukhuset,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1946/47:

Avlöningsstat:

I. Radiofysiska och radiopatologiska

institutionerna.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ....................... kronor 80 500

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit......... » 9 600

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis ............... » 31 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis . ......... »_14 400

Summa kronor 136 300.

11. Sjukhuset i övrigt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ....................... kronor 920 100

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis » 209 100

478

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis...............kronor 2 963 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis . ......... » 401 000

Summa kronor 4 493 700

III. Sammanfattning.

I. Radiofysiska och radiopatologiska institutionerna
.................... kronor 136 300

II. Sjukhuset i övrigt ............... » 4 493 700

Summa kronor 4 630 000;

26. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlö ningar

för budgetåret 1946/47 anvisa ett
förslagsanslag av....................kronor 4 630 000;

27. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Om kostnader

för budgetåret 1946/47 anvisa ett
förslagsanslag av....................kronor 3 350 000;

28. bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för serafimerlasarettet, som föranledas
av vad jag i det föregående anfört;

29. godkänna följande avlöningsstat för serafimerlasarettet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1946/47:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ....................... kronor 404 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis » 175 600

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............... » 1 301 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......... » 202 900

Summa kronor 2 085 000;

30. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlö ningar

för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag
av ................................ kronor 2 085 000;

31. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader
för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag

av ................................ kronor 1 650 000;

32. medgiva, att vid utgången av budgetåret 1945/46 befintlig
reservation å det senast för budgetåret 1941/42 anvisade
reservationsanslaget till Universitetssjukhus: Serafi -

479

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

merlasarettet: Vissa om- och tillbyggnadsarbeten för anordnande
av en neurokirurgisk klinik m. m. må disponeras intill
utgången av budgetåret 1946/47;

33. till Gemensamma universitetsändamål: Forskarstipen dier

för docenter vid universiteten i Uppsala och Lund samt
karolinska mediko-kirurgiska institutet för budgetåret
1946/47 anvisa ett anslag av............kronor 114 800;

34. besluta, att ett statligt naturvetenskapligt forskningsråd
skall inrättas från och med budgetåret 1946/47 i huvudsaklig
överensstämmelse med vad jag i det föregående förordat; 35.

till Statens naturvetenslcapliga forskningsråd: Förvalt ningskostnader

för budgetåret 1946/47 anvisa ett
förslagsanslag av ...................... kronor 27 000;

36. till Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Främ jande

av naturvetenskaplig forskning för budgetåret 1946/
47 anvisa ett reservationsanslag av......kronor 1 000 000;

37. till Flygmedicinsk forskning för budgetåret 1946/47

anvisa ett reservationsanslag av ........ kronor 390 000;

38. till Atomenergiforskning för budgetåret 1946/47 anvisa
ett reservationsanslag av..........kronor 2 000 000;

39. till Bidrag till den matematisk-naturvetenskapliga av delningen

vid Stockholms högskola för budgetåret 1946/47
anvisa ett reservationsanslag av ........kronor 400 000;

40. till Bidrag till psykotekniska institutet vid Stock holms

högskola för budgetåret 1946/47 anvisa ett anslag
av ................................... kronor 20 000;

41. till Fiss föreläsningsverksamhet i sociologi m. m. för
budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag

av ................................... kronor 37 000;

42. till Bidrag till bestridande av vissa kostnader för internationella
cellforskarlcongressen i Stockholm år 1947 för
budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag

av ................................... kronor 20 600;

43. till Bidrag till avlöning av föreståndare för svenska

studenthemmet i Paris för budgetåret 1946/47 anvisa ett
anslag av.............................. kronor 8 000;

44. till Nybyggnad för meteorologiska institutionen vid

universitetet i Uppsala för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag
av....................kronor 300 000;

480

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

45. till Nybyggnad för genetiska institutionen vid univer sitetet

i Lund för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag
av........................kronor 490 000;

46. till Uppförande av nybyggnad för fysiska institutionen

vid universitetet i Lund för budgetåret 1946/47 anvisa ett
investeringsanslag av..................kronor 700 000;

47. till Nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska insti tutet

för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag
av ................................ kronor 2 780 000;

48. till Vissa byggnadsarbeten vid karolinska sjukhuset
för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag

av .................................. kronor 388 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet;

Öhr. Gottlieb.

Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

481

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Åtgärder för den naturvetenskapliga forskningens främjande . . 2

1. Inledning .................................. 2

2. Behovet av åtgärder för främjande av naturvetenskaplig forskning 4

3. Föreliggande förslag ........................................ 18

Å. Professorernas arbetsförhållanden ......................... 18

B. Inrättande av nya professurer m. m....................... 20

C. Ökning av antalet docent- och forskarstipendier............ 35

D. Allmänna riktlinjer för tillgodoseende av personalbehovet .... 36

E. Forskningskommitténs detaljförslag i fråga örn personalorganisationen
.............................................. 60

F. Behovet av anslag till materiel .......................... 107

G. Allmänna synpunkter på lokalbehovet .................... 119

H. Inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd m. m. .. 122

II. Docentinstitutionen m. m................................. 135

1. Inledning .................................................. 135

2. Inrättande av nya docentstipendier vid universiteten........... 136

3. Inrättande av nya forskarstipendier vid universiteten och karolinska
institutet m. m....................................... 143

4. Docent- och forskarstipendiaters avlöningsförhållanden m. m. .. 153

III. Organisationen av den meteorologiska forskningen och undervisningen
m. m............................................. 162

1. Nuvarande förhållanden .................................... 162

2. Sakkunnigförslaget ......................................... 166

3. Remissyttranden ......................•.................... 175

IV. Åtgärder för underlättande av flygmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet
i Sverige.................................. 188

1. Inledning .................................................. 188

2. Flygmedicinens allmänna uppgifter m. m...................... 189

3. Behov av ny apparatur och nya lokaler för flygmedicinsk

forskning .................................................. 193

4. Föreslagna åtgärder ........................................ 197

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr S73.

31

482

Kungl. Majlis proposition nr 273.

Sid.

V. Reglering av anställningsförhållandena för de underordnade
läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet m. m.. . 220

1. Inledning .................................................. 220

2. Nuvarande förhållanden .................................... 222

3. Anställnings- och avlöningsvillkoren för underordnade läkare vid

andra kroppssjukhus........................................ 227

4. Tidigare utredningar och beslut.............................. 229

5. Nu föreliggande förslag ..................................... 236

VI. Reumatologisk klinik vid karolinska sjukhuset .............. 264

1. Inledning .................................................. 264

2. 1941 års reumatikervårdssakkunnigas utredning och förslag rörande
undervisningssjukhusen .................................. 265

3. Remissyttranden ........................................... 269

VII. Åtgärder för forskning rörande atomenergien................ 281

1. Inledning .................................................. 281

2. Föreslagna åtgärder ........................................ 284

3. Remissyttranden ........................................... 301

VIII. Anslagsberäkningar ...................................... 309

1. Förslagsanslaget till Uppsala universitet: Avlöningar.......... 309

2. Reservationsanslaget till Uppsala universitet: Materiel m. m. . . 327

3. Reservationsanslag till Uppsala universitet: Engångsanslag för

vissa vetenskapliga institutioner ............................ 329

4. Förslagsanslaget till Lunds universitet: Avlöningar............ 333

5. Reservationsanslaget till Lunds universitet: Materiel m. m.....346

6. Reservationsanslag till Lunds universitet: Engångsanslag för

vissa vetenskapliga institutioner ............................ 347

7. Förslagsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Avlöningar ............................................... 348

8. Förslagsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Omkostnader ............................................. 368

9. Reservationsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Materiel m. m............................................. 373

10. Reservationsanslag till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Inredning och utrustning av institutets nybyggnader.......... 374

11. Reservationsanslag till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Bidrag till akustisk-fysiologisk forskning...................... 377

12. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset:

Avlöningar ............................................... 379

Kungl. Maj.ts proposition nr 273. 483

Sid.

13. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset:

Omkostnader ............................................. 415

14. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet:

Avlöningar................................................ 419

15. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet:

Omkostnader ............................................. 425

16. Reservationsanslag till Bidrag till den matematisk-naturveten skapliga

avdelningen vid Stockholms högskola................ 427

17. Anslag till Bidrag till psykotekniska institutet vid Stockholms

högskola.................................................. 435

18. Reservationsanslag till Viss föreläsningsverksamhet i sociologi

m. m..................................................... 439

19. Reservationsanslag till Bidrag till bestridande av vissa kostnader

för internationella cellforskarkongressen i Stockholm år 1947 .. 441

20. Anslag till Bidrag till avlöning av föreståndare för svenska studenthemmet
i Paris........................................ 443

21. Investeringsanslag till Nybyggnad för genetiska institutionen vid

universitetet i Lund........................................ 445

22. Investeringsanslag till Uppförande av nybyggnad för fysiska institutionen
vid universitetet i Lund m. m..................... 447

23. Investeringsanslag till Nybyggnad för karolinska mediko-kirur giska

institutet............................................ 454

24. Investeringsanslag till Vissa byggnadsarbeten vid karolinska

sjukhuset ................................................. 463

IX. Sammanfattning och hemställan

467