Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 (Proposition 1968:27)

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Nr 27

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändringar
i regeringsformen, m. m. given Stockholms slott den
19 januari 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden,

dels för prövning i grundlagsenlig ordning förelägga riksdagen härvid
fogade förslag till

1) ändringar i regeringsformen,

2) ändringar i riksdagsordningen,

dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

3) lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val
till riksdagen,

4) lag om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253),

5) lag om ändring i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753),

6) lag om ändring i kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957 (nr
50),

7) lag om ändrad lydelse av 9 och 44 §§ landstingslagen den 14 maj 1954
(nr 319),

8) lag angående ändrad lydelse av 8 § 1 mom. lagen den 31 maj 1957
(nr 281) om kommunalförbund.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innebär ett fullföljande av den uppgörelse i författningsfrågan
som träffades våren 1967 mellan representanter i grundlagberedningen
för de fyra stora politiska partierna. På alla politiskt väsentliga punk1
—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 27

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

ter föreslås i propositionen samma lösningar som grundlagberedningen förordat.

I propositionen föreslås sålunda att tvåkammarriksdagen skall ersättas
med en enkammarriksdag bestående av 350 ledamöter. Samtliga ledamöter
skall utses i direkta val. Den ordinarie valperioden för riksdagen skall vara
tre år, och treåriga valperioder föreslås också för landsting samt stads- och
kommunalfullmäktige. Riksdags- och kommunalvalen skall äga rum samma
dag (gemensam valdag).

För valen till riksdagen föreslås ett nytt proportionellt valsätt. Detta är
så konstruerat att partiernas representation i riksdagen skall bli proportionell
mot deras resp. röstsiffror i hela landet. Av de 350 mandaten i riksdagen
skall 310 fördelas inom valkretsarna medan återstående 40 mandat skall
användas för att utjämna de avvikelser från riksproportionaliteten som kan
uppstå vid fördelningen inom valkretsarna. För att motverka långtgående
partisplittring i riksdagen har valsystemet försetts med vissa spärrar mot
småpartier. Huvudregeln är att endast parti som har fått minst 4 % av rösterna
i hela landet får delta i mandatfördelningen. Parti med färre röster
skall dock få delta i mandatfördelningen i valkrets där partiet har fått minst
12 % av rösterna.

Alla mandaten i riksdagen förutsätts komma att bli besatta med kandidater
som nominerats lokalt i valkretsarna. Något bostadsband skall emellertid
inte finnas.

Samtidigt med övergången till enkammarriksdag skall enligt förslaget införas
bestämmelser om misstroendeförklaring och entledigande av statsråd,
vilka innebär att regeringens parlamentariska ansvar blir grundlagfäst.
En majoritet av riksdagens ledamöter skall kunna avge misstroendeförklaring
mot regeringen eller mot enskilt statsråd med verkan att den
som drabbas av förklaringen måste avgå om inte nyval till riksdagen utlyses
inom en vecka från förklaringen.

I annat fall än då misstroendeförklaring har avgetts skall statsråd entledigas
när statsministern begär det. Om statsministern avgår eller avlider,
skall övriga ledamöter av regeringen entledigas.

Nyval till riksdagen skall anordnas när statsministern begär det. Anordnas
nyval skall det ankomma på regeringen att avgöra om pågående riksdagssession
skall fortsätta eller avbrytas i avbidan på utgången av nyvalet.

I propositionen läggs också fram förslag om vissa ändringar i riksdagens
arbetsformer. Bl. a. föreslås ändringar beträffande antalet ledamöter i utskotten
och inrättande av ett fjärde lagutskott. Antalet ledamöter i utrikesnämnden
skall enligt förslaget minskas till nio och i samband därmed skall
den nuvarande personalunionen mellan utrikesnämnden och utrikesutskottet
upphävas. Riksdagens vårsession skall i undantagsfall kunna förlängas
till den 15 juni, och höstsessionen skall kunna börja något tidigare än hittills.
Vissa debattrestriktioner införs vid riksdagens överläggningar och

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

talmannen skall i viss utsträckning kunna bestämma ordningen mellan talarna
i riksdagens debatter.

Ytterligare föreslås i propositionen nyheter beträffande valförfarandet.
Vid de val som förrättas samma dag skall användas valsedlar med olika färg
för olika slag av val — gula valsedlar för riksdagsval, blå för landstingsval
samt vita för stads- och kommunalfullmäktigval. Papper till valsedlar skall
tillhandahållas kostnadsfritt genom statens försorg. Vissa uppmjukningar
skall enligt förslaget göras i vallagarnas bestämmelser om kassation av valsedlar
på grund av felaktig utformning eller på grund av misstag från väljarnas
sida i samband med valförrättningen.

Författningsreformen föreslås träda i kraft den 1 januari 1971. Det innebär
att det första valet till enkammarriksdagen kommer att hållas samtidigt
med de allmänna kommunalvalen i september 1970.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Förslag

till

ändringar i regeringsformen1

(Nuvarande lydelse)

Konungen äger att allena styra riket
på det sätt, denna regeringsform
föreskriver; inhämte dock, i de fall,
här nedanföre stadgas, underrättelse
och råd av ett statsråd, vartill
Konungen kallar och utnämner kunnige,
erfarne, redlige och allmänt aktade,
infödde svenske medborgare. Ej
må de, som äro i rätt upp- och nedstigande
skyldskap, ej heller syskon
eller äkta makar på en gång vara
ledamöter av statsrådet.

(Föreslagen lydelse)

Konungen styr riket på det sätt,
denna regeringsform föreskriver.

För regeringsärendena har
Konungen ett statsråd, vartill Han
kallar och utnämner kunnige, erfarne,
redlige och allmänt aktade,
infödde svenske medborgare.

Ej må de, som äro i rätt upp- och
nedstigande skyldskap, ej heller syskon
eller äkta makar på en gång vara
ledamöter av statsrådet.

§ 9.

Uti alla

Statsrådets tillstädesvarande ledamöter
böra, under ansvarighet för
rådslagen, till den påföljd, varom i
108 och 107 §§ vidare stadgas, ovillkorligen
till protokollet sina meningar
yttra och förklara; Konungen
dock förbehållet att allena besluta.
Skulle någonsin den oförmodade
händelse inträffa, att Konungens beslut
vore uppenbarligen stridande
mot rikets grundlag eller allmän lag,
åligge det då statsrådets ledamöter
att kraftiga föreställningar däremot

särskilt protokoll.

Statsrådets tillstädesvarande ledamöter
böra, under ansvarighet för
rådslagen, till den påföljd, varom i
106 och 107 §§ vidare stadgas, ovillkorligen
till protokollet sina meningar
yttra och förklara. Den, som
ej särskild mening till protokollet anfört,
vare ansvarig för beslut i statsrådet,
såsom hade han styrkt
Konungen att det beslut fatta.

1 Omtryckt 1965:815.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

göra. Den, som ej särskild mening till
protokollet anfört, vare för beslutet
ansvarig, såsom hade han styrkt
Konungen att det beslut fatta.

§ 13.

Vill Konungen börja krig eller slu- (Denna paragraf utgår.)
ta fred, kalle då till ett utomordentligt
statsråd statsrådets samtlige ledamöter,
framställe för dem de skäl
och omständigheter, som härvid till
övervägande förekomma, samt äske
däröver deras yttranden, vilka de
skola var för sig, med den ansvarighet
107 § bestämmer, till protokollet
avgiva. Konungen äge därefter makt
att fatta och utföra det beslut, som
Han för riket nyttigast finner.

Kommandomål, varmed förstås sådana,
som Konungen, i egenskap av
högste befälhavare över krigsmakten
till lands och sjöss, omedelbarligen
besörjer, må Konungen, då han själv
förer riksstyrelsen, avgöra i närvaro
av chefen för det departement, dit
ärendet hörer. Honom åligge, vid
ansvar, att, då dessa mål beredas,
sin mening yttra över de företag
Konungen besluter, samt att, då hans
mening icke med Konungens beslut
överensstämmer, föra sina yttrade
betänkligheter och råd till ett protokoll,
vars riktighet Konungen medelst
Sin höga påskrift besanne.

Genom en-----—----—-

Enär sådana sysslor, vartill förslag
blivit upprättade, skola av
Konungen bortgivas, böra statsrådets

15.

Kommandomål, varmed förstås sådana,
som Konungen, i egenskap av
högste befälhavare över krigsmakten
till lands och sjöss, omedelbarligen
besörjer, avgöras av Konungen, då
Han själv förer riksstyrelsen, efter
anmälan av chefen för det departement,
dit ärendet hörer. Honom
åligge, vid ansvar, att, då dessa mål
beredas, sin mening yttra. Över
kommandomål föres vid behov protokoll.

- såsom kommandomål.

32.

(Denna paragraf utgår.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ledamöter yttra sig över de sökandes
skicklighet och förtjänster. Äge de
även rätt, att emot Konungens utnämningar
till andra tjänster och
ämbeten underdåniga påminnelser
göra.

§ 35.

Statsrådets ledamöter hava förtroendesysslor,
varifrån Konungen må
dem entlediga, när han prövar rikets
tjänst det fordra. Konungen fatte sådana
beslut i statsrådet.

Konungens skrivelser och propositioner
till riksdagen eller allmänt
kyrkomöte, allmänna författningar,
av Konungen utfärdade fullmakter å
ämbeten och tjänster samt de ifrån
Konungen utgående expeditioner och
befallningar i övrigt, vilka Konungen
bestämmer, skola, för att bliva
gällande, vara försedda med
Konungens underskrift och kontrasignation
av vederbörande föredragande,
som vare ansvarig, att de instämma
med däröver förda protokoll.
Alla andra av Konungen utfär -

Förklarar riksdagen enligt 107 §
2 mom. att ledamot av statsrådet
icke åtnjuter riksdagens förtroende,
entledigar Konungen honom, såvida
förordnande om nyval enligt 108 §
icke meddelas inom en vecka efter
det förklaringen gavs.

I annat fall än som avses i första
stycket entledigar Konungen statsministern
eller annan ledamot av
statsrådet, om statsministern begär
det.

Avgår statsministern, skola övriga
ledamöter av statsrådet entledigas.
Beslut om entledigande av statsrådets
samtliga ledamöter träder i tilllämpning
först när ny statsminister
utnämnes.

38.

Konungens skrivelser och propositioner
till riksdagen eller allmänt
kyrkomöte, allmänna författningar,
av Konungen utfärdade fullmakter å
ämbeten och tjänster samt de ifrån
Konungen utgående expeditioner och
befallningar i övrigt, vilka Konungen
bestämmer, skola, för att bliva
gällande, vara försedda med
Konungens underskrift och kontrasignation
av vederbörande föredragande.
Alla andra av Konungen utfärdade
beslut skola vara underskrivna
av föredraganden: denne må

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
dade beslut skola vara underskrivna
av föredraganden: denne må även
omedelbarligen till vederbörande expediera
föreskrifter och erinringar
om verkställighet av utfärdade beslut.
Skulle den föredragande finna
något Konungens beslut vara stridande
emot denna regeringsform,
göre han därom i statsrådet föreställning;
yrkar Konungen ändock,
att ett sådant beslut skall utfärdas,
vare det då den föredragandes rättighet
och plikt, att sin kontrasignation
eller underskrift därå vägra, samt
nedlägge han i följd därav sitt ämbete,
vilket han icke må återtaga förr,
än riksdagen hans förhållande prövat
och gillat. Emellertid vare han
vid sin lön och övriga tjänsten åtföljande
inkomster bibehållen.

§ 39.

Vill Konungen utrikes resa, meddele
Han statsrådet in pleno denna
Sin föresats och inhämte dess tankar
däröver, på sätt 9 § omtalar. Besluter
Konungen därefter sådan resa
och den verkställer, befatte Sig ej
med rikets styrelse eller utöve den
konungsliga makten, så länge han utrikes
vistas, utan föres riksstyrelsen
under Konungens frånvaro, i Hans
namn, av den till tronföljden närmast
berättigade prins, om han uppnått
tjugufem års ålder. Han styre
såsom regent med all konungslig
makt och myndighet, enligt denna
regeringsform; dock må han ej adeligt
stånd och värdighet förläna, eller
till grevligt och friherreligt stånd
upphöja, eller riddarevärdighet utdela;
ävensom alla lediga förtroende -

(Föreslagen lydelse)
även omedelbarligen till vederbörande
expediera föreskrifter och erinringar
om verkställighet av utfärdade
beslut.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sysslor endast tills vidare kunna förvaltas
av dem, som regenten därtill
förordnar.

Har den------- — -—- — ej möter.

Finnes ej — — — — — — -—- — — som regent.

Huru förhållas---------- — 91 § stadgat.

1 :o. Riksdagen representerar svenska
folket. De rättigheter och åligganden,
som gällande lag tillägger rikets
ständer, tillkomma hädanefter riksdagen.
Den fördelas i två kamrar,
vilkas ledamöter väljas på sätt
riksdagsordningen och särskild av
Konungen och riksdagen gemensamt
stiftad lag stadga. Kamrarna äga i
alla frågor lika behörighet och myndighet;
skolande riksdagen i kraft
av denna grundlag sammankomma
varje år den 10 januari, eller, om
helgdag då inträffar, dagen därefter.

Om riksdagens sessioner och om
rätt för Konungen eller visst antal
av vardera kammarens ledamöter att
vinna riksdagens inkallande under
tid, då riksdagssession ej pågår, stadgas
i 2 § riksdagsordningen. Om sammankallande
av riksdagen i vissa
särskilda fall gäller vad i 91, 92, 93,
94 och 108 §§ finnes därom stadgat.

2:o. Skulle med hänsyn till något
ärendes särskilda vikt och beskaffenhet
prövas nödigt, att före dess
avgörande folkets mening inhämtas,
må Konungen och riksdagen genom
samfällt stiftad lag förordna, att all -

49.

1 :o. Riksdagen representerar svenska
folket. Riksdagen består av trehundrafemtio
ledamöter. Ledamöterna
utses genom val för tre år
(ordinarie val) på sätt riksdagsordningen
och särskild av Konungen
och riksdagen gemensamt stiftad lag
stadga. Nyval på grund av förordnande
enligt 108 § gäller endast för
återstoden av löpande treårsperiod.

I kraft av denna grundlag skall
riksdagen sammankomma varje år
den 10 januari, eller, om helgdag då
inträffar, dagen därefter. När nyval
hållits på grund av förordnande enligt
108 §, skall den nyvalda riksdagen
sammanträda inom tre månader
från förordnandet å tid som Konungen
bestämmer.

Om riksdagens sessioner och om
rätt för Konungen eller visst antal av
riksdagens ledamöter att vinna riksdagens
inkallande under tid, då riksdagssession
ej pågår, stadgas i 2 §
riksdagsordningen. Om sammankallande
av riksdagen i vissa särskilda
fall gäller vad i 91, 92, 93 och 94 §§
finnes därom stadgat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
män folkomröstning skall anställas.
I lagen bestämmes, vilken eller vilka
frågor skola genom omröstningen
besvaras, så ock tid och sätt för densamma.
Rätt att deltaga i omröstningen
tillkommer en var, som är
röstberättigad vid val till riksdagens
andra kammare. Efter omröstningen
behandlas ärendet i grundlagsenlig
ordning.

(Föreslagen lydelse)
män folkomröstning skall anställas.
I lagen bestämmes, vilken eller vilka
frågor skola genom omröstningen
besvaras, så ock tid och sätt för densamma.
Rätt att deltaga i omröstningen
tillkommer en var, som är
röstberättigad vid val till riksdagen.
Efter omröstningen behandlas ärendet
i grundlagsenlig ordning.

Riksdagens kamrar äga att, på sätt
i riksdagsordningen sägs, var för sig
utse talman samt en förste och en
andre vice talman.

Varje riksdag skall för ärendenas
beredning tillsätta dessa utskott: ett
utrikesutskott, ett konstitutionsutskott,
ett statsutskott, ett bevillningsutskott,
ett bankoutskott, tre lagutskott,
ett jordbruksutskott samt ett
allmänt beredningsutskott med den
sammansättning och de uppgifter,
som i riksdagsordningen bestämmas.

Å riksdag, som sammanträder efter
upplösning, varom i § 108 stadgas,
skola ej flera utskott tillsättas,
än som erfordras.

Ledamöterna av riksdagens i föregående
§ omförmälda utrikesutskott
vare ock ledamöter av en nämnd
med uppgift att med Konungen rådpläga
om ärenden, som angå rikets
förhållande till främmande makter.
Rådplägning med denna utrikesnämnd
bör i alla utrikesärenden av
större vikt äga rum före avgörandet.

52.

Riksdagen utser, på sätt i riksdagsordningen
sägs, talman samt en förste,
en andre och en tredje vice talman.

53.

Varje riksdag skall för ärendenas
beredning tillsätta dessa utskott: ett
utrikesutskott, ett konstitutionsutskott,
ett statsutskott, ett bevillningsutskott,
ett bankoutskott, fyra lagutskott,
ett jordbruksutskott samt ett
allmänt beredningsutskott med den
sammansättning och de uppgifter,
som i riksdagsordningen bestämmas.

Å riksdag, som sammanträder efter
nyval, varom i 108 § stadgas,
skola ej flera utskott tillsättas, än
som erfordras.

54.

Varje riksdag skall tillsätta en
nämnd med uppgift att med Konungen
rådpläga om ärenden, som angå
rikets förhållande till främmande
makter. Rådplägning med denna utrikesnämnd
bör i alla utrikesärenden
av större vikt äga rum före avgörandet.
Då ärende förekommer till
behandling, skola alla tillgängliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 196S

(Nuvarande lydelse)

Då ärende förekommer till behandling,
skola alla tillgängliga handlingar
och upplysningar meddelas. De beslut
Konungen fattar i ärenden, som
varit föremål för rådplägning med
nämnden, varde delgivna dess ledamöter
senast vid nästa sammanträde.

Ministern för--------

Nämndens ledamöter-----

(Föreslagen lydelse)
handlingar och upplysningar meddelas.
De beslut Konungen fattar i ärenden,
som varit föremål för rådplägning
med nämnden, varde delgivna
dess ledamöter senast vid nästa sammanträde.

erhålla betydelse.

----därtill förbundna.

Ej må riksdagen, kamrarna eller
något riksdagens utskott i Konungens
närvaro över något ämne rådpläga
eller besluta.

I vilken ordning Konungens propositioner,
så ock av riksdagsmän
inom kamrarna väckta frågor, må till
avgörande företagas, därom stadgas
i riksdagsordningen.

Dessa medel må icke annorlunda
användas, än fastställt blivit; varande
statsrådets ledamöter ansvarige,
om de låta avvikelse därifrån äga
rum, utan att till protokollet föreställning
däremot göra samt anföra
vad riksdagen i denna del förordnat.

Då vederbörande utskotts förslag
rörande antingen statens reglerande
eller bevillningens därefter lämpade
hela belopp, eller vad till riksgäldskontorets
utgifter och inkomster härer,
eller grunderna för riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning till
prövning hos riksdagen förehaves,

55.

Ej må riksdagen eller något riksdagens
utskott i Konungens närvaro
över något ämne rådpläga eller besluta.

56.

I vilken ordning Konungens propositioner,
så ock av riksdagsmän inom
riksdagen väckta frågor, må till
avgörande företagas, därom stadgas i
riksdagsordningen.

65.

Dessa medel må icke annorlunda
användas, än fastställt blivit.

69.

(Denna paragraf utgår.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gälle vad angående behandlingen av
utskottens avgivna förslag uti riksdagsordningen
stadgas. Fatta kamrarna
stridiga beslut, som ej varda
samman jämkade, skola kamrarna
var för sig rösta om de olika beslut,
vari vardera förut stannat; kommande
den mening, som därvid erhåller
de fleste ledamöters av båda kamrarna
sammanräknade röster, att gälla
såsom riksdagens beslut.

§ 70.

När, i fråga om reglementariska (Denna paragraf utgår.)
föreskrifter för riksbanken eller om
riksbankens inkomster och utgifter
eller om ansvarsfrihet för fullmäktige
i riksbanken, kamrarna stanna i
stridiga beslut, skola kamrarna därom
var för sig rösta, såsom i nästföregående
§ sägs.

§ 71.

På enahanda sätt förfares jämväl, (Denna paragraf utgår.)
där kamrarna sig icke förena om
grunderna för någon bevillning, sättet
för deras tillämpning, eller bevillningens
fördelning till utgörande.

§ 81.

Denna regeringsform-----

Då riksdagen hos Konungen anmält
sitt beslut i grundlagsfråga, skall
Konungen, därest beslutet innefattar
bifall till ett av Honom framlagt förslag,
förrän riksdagen åtskilts, låta
salunda beslutad grundlagsändring
genom allmän kungörelse utfärda;
och skall Konungens beslut härom
meddelas riksdagen genom öppet
brev, som i vardera kammaren samtidigt
uppläses av en statsrådets le -

— —--riksdagars beslut.

Då riksdagen hos Konungen anmält
sitt beslut i grundlagsfråga, skall
Konungen, därest beslutet innefattar
bifall till ett av Honom framlagt förslag,
förrän riksdagen åtskilts, låta
sålunda beslutad grundlagsändring
genom allmän kungörelse utfärda;
och skall Konungens beslut härom
meddelas riksdagen genom öppet
brev, som i riksdagen uppläses av
en statsrådets ledamot, den Konung -

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

damot, den Konungen därtill förordnat.
Antager riksdagen ett inom densamma
väckt grundlagsförslag, inhämte
Konungen hela statsrådets
tankar i ämnet och låte, där Han till
förslaget samtycker, det tillkännagiva
genom kungörelse och öppet brev
inom tid och på sätt nyss sagts.
Lämnar Konungen ej Sitt samtycke,
meddele Han, förrän riksdagen åtskilts,
densamma genom skrivelse de
orsaker, för vilka Han riksdagens
beslut ej godkänner.

Beslutanderätt, som enligt denna
regeringsform tillkommer Konungen
och riksdagen, gemensamt eller var
för sig, eller annat statligt organ och
ej avser frågor om stiftande, ändring,
förklaring eller upphävande av
grundlag, må i begränsad omfattning
överlåtas på mellanfolklig organisation
för fredligt samarbete, till vilken
riket är eller skall bliva anslutet.
Beslut om sådan överlåtelse fattas
antingen i den ordning som gäller
för grundlagsändring eller ock,
om därmed förenad tidsutdräkt är
till men för riket, samfällt av
Konungen och en riksdag. I sistnämnda
fall erfordras för beslut om
överlåtelse, att i vardera kammaren
minst fem sjättedelar av de röstande
och minst tre fjärdedelar av ledamöterna
vid votering instämt i beslutet.

Vad till ändring av grundlagarna,
uti föreskriven ordning, riksdagen
beslutit och Konungen gillat, eller
Konungen föreslagit och riksdagen
antagit, äge, sedan öppet brev, var -

en därtill förordnat. Antager riksdagen
ett inom densamma väckt grundlagsförslag,
inhämte Konungen hela
statsrådets tankar i ämnet och låte,
där Han till förslaget samtycker, det
tillkännagiva genom kungörelse och
öppet brev inom tid och på sätt nyss
sagts. Lämnar Konungen ej Sitt samtycke,
meddele Han, förrän riksdagen
åtskilts, densamma genom skrivelse
de orsaker, för vilka Han riksdagens
beslut ej godkänner.

Beslutanderätt, som enligt denna
regeringsform tillkommer Konungen
och riksdagen, gemensamt eller var
för sig, eller annat statligt organ och
ej avser frågor om stiftande, ändring,
förklaring eller upphävande av
grundlag, må i begränsad omfattning
överlåtas på mellanfolklig organisation
för fredligt samarbete, till vilken
riket är eller skall bliva anslutet.
Beslut om sådan överlåtelse fattas
antingen i den ordning som gäller
för grundlagsändring eller ock,
om därmed förenad tidsutdräkt är
till men för riket, samfällt av
Konungen och en riksdag. I sistnämnda
fall erfordras för beslut om
överlåtelse, att i riksdagen minst fem
sjättedelar av de röstande och minst
tre fjärdedelar av ledamöterna vid
votering instämt i beslutet.

82.

Vad till ändring av grundlagarna,
uti föreskriven ordning, riksdagen
beslutit och Konungen gillat, eller
Konungen föreslagit och riksdagen
antagit, äge, sedan öppet brev, var -

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

om i nästföregående paragraf förmä- om i nästföregående paragraf förmäles,
blivit i riksdagens kamrar upp- les, blivit i riksdagen uppläst, kraft
läst, kraft av grundlag. av grundlag.

§ 87.

1 :o. Riksdagen äge gemensamt
med Konungen makt att stifta allmän
civil- och kriminallag ävensom
kriminallag för krigsmakten och att
sådan förut stiftad lag förändra och
upphäva. Ej må Konungen utan riksdagens
samtycke, och icke riksdagen
utan Konungens, någon ny lag göra
eller gammal avskaffa. Frågor härom
må i riksdagens kamrar kunna
väckas och skola, sedan vederbörande
utskott däröver blivit hört, av
riksdagen avgöras. Beslutar riksdagen
för sin del någon ny lag eller
gammal lags upphävande eller förändring,
avlämnas förslag därom till
Konungen, som inhämte statsrådets
och lagrådets tankar däröver, och
sedan Han Sitt beslut fattat, meddele
riksdagen antingen Sitt samtycke till
dess åstundan eller Sina skäl att det
vägra. Kan Konungen icke förr, än
riksdagen åtskiljes, fatta och meddela
Sitt beslut, vare Han oförhindrad
att före nästfoljande riksdags
öppnande eller, därest denna öppnas
inom tio dagar från den föregående
riksdagens slut, senast tio dagar efter
öppnandet förslaget ordagrant
bifalla och allmän kungörelse därom
utfärda. Sker det ej, anses förslaget
hava förfallit, och Konungen underrätte
då riksdagen vid dess nästa
sammankomst om de skäl, som
hindrat förslagets antagande. Finner
Konungen gott någon lagfråga för
riksdagen framställa, äske Han stats -

1 :o. Riksdagen äge gemensamt
med Konungen makt att stifta allmän
civil- och kriminallag ävensom
kriminallag för krigsmakten och att
sådan förut stiftad lag förändra och
upphäva. Ej må Konungen utan riksdagens
samtycke, och icke riksdagen
utan Konungens, någon ny lag göra
eller gammal avskaffa. Frågor härom
må i riksdagen kunna väckas och
skola, sedan vederbörande utskott
däröver blivit hört, av riksdagen avgöras.
Beslutar riksdagen för sin del
någon ny lag eller gammal lags upphävande
eller förändring, avlämnas
förslag därom till Konungen, som inhämte
statsrådets och lagrådets tankar
däröver, och sedan Han Sitt beslut
fattat, meddele riksdagen antingen
Sitt samtycke till dess åstundan
eller Sina skäl att det vägra. Kan
Konungen icke förr, än riksdagen
åtskiljes, fatta och meddela Sitt beslut,
vare Han oförhindrad att före
nästföljande riksdags öppnande eller,
därest denna öppnas inom tio dagar
från den föregående riksdagens
slut, senast tio dagar efter öppnandet
förslaget ordagrant bifalla och
allmän kungörelse därom utfärda.
Sker det ej, anses förslaget hava förfallit,
och Konungen underrätte då
riksdagen vid dess nästa sammankomst
om de skäl, som hindrat förslagets
antagande. Finner Konungen
gott någon lagfråga för riksdagen
framställa, äske Han statsrådets och

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
rådets och lagrådets yttrande däröver,
samt meddele Sin proposition
tillika med berörda yttranden åt riksdagen,
som med frågan vidare förfar,
såsom i riksdagsordningen sägs.

2:o. Riksdagen äge------

(Föreslagen lydelse)
lagrådets yttrande däröver, samt
meddele Sin proposition tillika med
berörda yttranden åt riksdagen, som
med frågan vidare förfar, såsom i
riksdagsordningen sägs.

—--—-förslagets antagande.

§ 89.

Uti riksdagens kamrar må frågor
väckas om förändring, förklaring och
upphävande av lagar och författningar,
som rikets allmänna hushållning
röra; om sådana nya lagars stiftande
samt om grunderna för allmänna
inrättningar av alla slag. Riksdagen
äge dock icke makt att i dessa
mål annat eller mera besluta, än
föreställningar och önskningar, att
hos Konungen anmälas, och varå
Konungen, sedan statsrådet däröver
blivit hört, göre det avseende Han för
riket nyttigt finner. Vill Konungen
åt riksdagen överlämna att gemensamt
med Honom något avgöra, som
rikets allmänna styrelse rörer, då
förfares därmed, på det sätt, som
angående lagfrågor är i 87 § 1 mom.
stadgat.

I riksdagen må frågor väckas om
förändring, förklaring och upphävande
av lagar och författningar, som
rikets allmänna hushållning röra;
om sådana nya lagars stiftande samt
om grunderna för allmänna inrättningar
av alla slag. Riksdagen äge
dock icke makt att i dessa mål annat
eller mera besluta, än föreställningar
och önskningar, att hos Konungen
anmälas, och varå Konungen, sedan
statsrådet däröver blivit hört, göre
det avseende Han för riket nyttigt
finner. Vill Konungen åt riksdagen
överlämna att gemensamt med Honom
något avgöra, som rikets allmänna
styrelse rörer, då förfares
därmed, på det sätt, som angående
lagfrågor är i 87 § 1 mom. stadgat.

§ 90.

Under riksdagens, dess kamrars
eller utskotts överläggningar och
prövning må icke uti något annat fall
eller på något annat sätt, än grundlagarna
bokstavligen föreskriva, komma
frågor om ämbets- och tjänstemäns
till- och avsättande, regeringsoch
domaremakternas beslut, resolutioner
och utslag, enskilda medborgares
och korporationers förhållanden,
eller verkställigheten av någon
lag, författning eller inrättning.

Under riksdagens eller dess utskotts
överläggningar och prövning
må icke uti något annat fall eller på
något annat sätt, än grundlagarna
bokstavligen föreskriva, komma frågor
om ämbets- och tjänstemäns tilloch
avsättande, regerings- och domaremakternas
beslut, resolutioner
och utslag, enskilda medborgares
och korporationers förhållanden, eller
verkställigheten av någon lag, författning
eller inrättning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

Riksdagen skall vart fjärde år, på
sätt riksdagsordningen stadgar, tillsätta
en nämnd, som äge att döma,
huruvida högsta domstolens och regeringsrättens
samtliga ledamöter
gjort sig förtjänta att i deras viktiga
kall bibehållas, eller om vissa av
dem, utan bevisligen begångna fel
och brott, varom föregående § handlar,
likväl kunde anses böra från
detta kall skiljas. Beslutar denna
nämnd efter omröstning i den ordning,
som i riksdagsordningen sägs,
att någon eller några av högsta domstolens
eller regeringsrättens ledamöter
skola anses vara ifrån riksdagens
förtroende uteslutna, blive han
eller de därefter av Konungen, hos
vilken riksdagen skall härom göra
anmälan, ifrån ämbetet genom nådigt
avsked skilde. Dock tillägge
Konungen honom eller dem vardera
en årlig pension till lönens halva belopp.

(Föreslagen lydelse)

103.

Riksdagen skall vart tredje år, på
sätt riksdagsordningen stadgar, tillsätta
en nämnd, som äge att döma,
huruvida högsta domstolens och regeringsrättens
samtliga ledamöter
gjort sig förtjänta att i deras viktiga
kall bibehållas, eller om AÖssa av
dem, utan bevisligen begångna fel
och brott, varom föregående § handlar,
likväl kunde anses böra från
detta kall skiljas. Beslutar denna
nämnd efter omröstning i den ordning,
som i riksdagsordningen sägs,
att någon eller några av högsta domstolens
eller regeringsrättens ledamöter
skola anses vara ifrån riksdagens
förtroende uteslutna, blive han
eller de därefter av Konungen, hos
vilken riksdagen skall härom göra
anmälan, ifrån ämbetet genom nådigt
avsked skilde. Dock tillägge
Konungen honom eller dem vardera
en årlig pension till lönens halva belopp.

§ 106.

Finner utskottet av dessa protokoll,
att någon statsrådets ledamot
uppenbarligen handlat emot rikets
grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt
någon överträdelse därav, eller
underlåtit att göra föreställningar
emot sådan överträdelse, eller den
vållat och befrämjat genom uppsåtligt
fördöljande av någon upplysning,
eller att den föredragande underlåtit
att, i de fall, som 38 § av
denna regeringsform förutsätter, sin
kontrasignation eller underskrift å
ett Konungens beslut vägra, då skall

Finner utskottet av dessa protokoll,
att någon statsrådets ledamot
uppenbarligen handlat emot rikets
grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt
någon överträdelse därav, eller
vållat och befrämjat sådan överträdelse
genom uppsåtligt fördöljande
av någon upplysning, då skall
konstitutionsutskottet ställa en sådan
under tilltal inför riksrätten av
någon av riksdagens ombudsmän,
och gånge härmed som i 101 och
102 §§ om tilltal emot regeringsrätten
föreskrives. Då statsrådets le -

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
konstitutionsutskottet ställa en sådan
under tilltal inför riksrätten av
någon av riksdagens ombudsmän,
och gånge härmed som i 101 och
102 §§ om tilltal emot regeringsrätten
föreskrives. Då statsrådets ledamöter
finnas hava, på sätt ovan berört
är, gjort sig till ansvar skyldige,
döme dem riksrätten efter allmän lag
och den särskilda författning, som
till bestämmande av sådant ansvar
utav Konungen och riksdagen fastställd
varder.

(Föreslagen lydelse)
damöter finnas hava, på sätt ovan
berört är, gjort sig till ansvar skyldige,
döme dem riksrätten efter allmän
lag och den särskilda författning,
som till bestämmande av sådant
ansvar utav Konungen och riksdagen
fastställd varder.

§ 107.

Skulle konstitutionsutskottet anmärka,
att statsrådets ledamöter
samfällt eller en eller flera av dem,
uti deras rådslag om allmänna mått
och steg, icke iakttagit rikets sannskyldiga
nytta, eller att någon föredragande
icke med oväld, nit, skicklighet
och drift sitt förtroendeämbete
utövat, äge då utskottet att sådant
tillkännagiva för riksdagen, vilken,
om den finner rikets väl det kräva,
kan lios Konungen skriftligen anmäla
sin önskan, att Han ville ur
statsrådet och ifrån ämbetet skilja
den eller dem, emot vilka anmärkning
blivit gjord.

Frågor uti detta ämne kunna i
riksdagens kamrar väckas och av
andra riksdagens utskott än konstitutionsutskottet
hos kamrarna andragas,
men icke av riksdagen avgöras
förr, än sistnämnda utskott däröver
blivit hört. Under riksdagens
överläggningar därom skola icke
Konungens beslut uti mål, som röra
enskilda personers eller korporatio -

l:o. Skulle konstitutionsutskottet
finna, att statsrådets ledamöter
samfällt eller en eller flera av dem,
uti deras rådslag om allmänna mått
och steg, icke iakttagit rikets sannskyldiga
nytta, eller att någon föredragande
icke med oväld, nit, skicklighet
och drift sitt ämbete utövat,
äge då utskottet att sådant tillkännagiva
för riksdagen.

Frågor uti detta ämne kunna väckas
av riksdagsledamot eller annat
riksdagens utskott än konstitutionsutskottet
genom skriftlig anmälan
till detta utskott. Under riksdagens
överläggningar därom skola icke
Konungens beslut uti mål, som röra
enskilda personers eller korporationers
rättigheter och angelägenheter,
kunna ens nämnas, ännu mindre

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
ners rättigheter och angelägenheter,
kunna ens nämnas, ännu mindre
någon riksdagens prövning underställas.

Allt vad riksdagen efter granskning
godkänt eller lämnat oanmärkt,
bör anses hava vunnit decharge i avseende
på det granskade, och ingen
ny, till ansvarighet förbindande,
granskning av ny riksdag i samma
mål vara tillåten; dock bör, oaktat
den av riksdagens utskott eller revisorer
förrättade generella översikt av
statsmedlens utdelning, det åligga vederbörande
ämbetsmän att verkställa
den speciella revision, som dem i
kraft av deras ämb et sbefattning tillkommer.

(Föreslagen lydelse)

någon riksdagens prövning underställas.

2:o. Riksdagen äger avgiva förklaring,
att ledamot av statsrådet
icke åtnjuter riksdagens förtroende
(misstroendeförklaring). För sådan
förklaring fordras att mer än hälften
av riksdagens ledamöter vid omröstning
förena sig därom.

Yrkande om misstroendeförklaring
upptages till prövning endast
om det väckes av minst eu tiondel
av riksdagens ledamöter.

Yrkande om misstroendeförklaring
må icke upptagas till prövning
under tiden från det ordinarie val
ägt rum eller förordnande om nyval
enligt 108 § meddelats till dess den
genom valet utsedda riksdagen sammanträder.

108.

Konungen må upplösa riksdagen,
därest Han, såsom i riksdagsordningen
sägs, förordnar om nya val till
båda kamrarna, eller den ena av
dem. Varder riksdagen upplöst, skall

Konungen förordnar om nytt val
i hela riket till riksdagen (nyval), om
statsministern begär det. Efter nyval
må förordnande om sådant val
ej ånyo meddelas förrän fem måna -

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 27

Kungl. Maj:is proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
den sammanträda å den tid inom tre
månader från upplösningen, som
Konungen bestämmer, samt må ej
vidare av Konungen upplösas förr än
efter fyra månader från det senare
sammanträdets början.

(Föreslagen lydelse)
der förflutit från den nyvalda riksdagens
första sammanträde.

Har förordnande om nyval meddelats,
må riksdagssession avbrytas.
Beslut därom meddelas av Konungen
på statsministerns begäran.

§ ilo.

Ej må talan mot riksdagsman väckas
eller friheten honom berövas för
hans gärningar eller yttranden i denna
egenskap, utan att den kammare,
till vilken han hörer, sådant tillåtit
genom uttryckligt beslut, däruti
minst fem sjättedelar av de röstande
instämt. Ej heller skall någon riksdagsman
kunna förvisas från den ort,
där riksdag hålles. Skulle någon enskild
man eller någon kår, militär
eller civil, eller ock någon menighet,
av vad namn de vara må, antingen av
egen drift eller med anledning av befallning,
våldföra riksdagen, dess
kamrar eller utskott eller någon enskild
riksdagsman, eller störa friheten
i deras överläggningar och beslut,
vare sådant, där det ej är högförräderi,
ansett som uppror; vad om
försök, förberedelse eller stämpling
till uppror eller underlåtenhet att
avslöja sådant brott är stadgat äge
jämväl motsvarande tillämpning.
Det ankommer på riksdagen att i
laga ordning låta beivra förbrytelser,
varom här är fråga.

Bliver riksdagsman, under tid då
session pågår, eller under resa till
eller ifrån riksdagen, när man vet
honom i sådant ärende stadd vara,
med ord eller gärning ofredad, gälle
därom vad angående våld eller förolämpning
emot Konungens ämbets -

Ej må talan mot riksdagsman väckas
eller friheten honom berövas för
hans gärningar eller yttranden i denna
egenskap, utan att riksdagen sådant
tillåtit genom uttryckligt beslut,
däruti minst fem sjättedelar av de
röstande instämt. Ej heller skall någon
riksdagsman kunna förvisas från
den ort, där riksdag hålles. Skulle
någon enskild man eller någon kår,
militär eller civil, eller ock någon
menighet, av vad namn de vara må,
antingen av egen drift eller med anledning
av befallning, våldföra riksdagen,
dess utskott eller någon enskild
riksdagsman, eller störa friheten
i deras överläggningar och beslut,
vare sådant, där det ej är högförräderi,
ansett som uppror; vad om
försök, förberedelse eller stämpling
till uppror eller underlåtenhet att avslöja
sådant brott är stadgat äge jämväl
motsvarande tillämpning. Det ankommer
på riksdagen att i laga ordning
låta beivra förbrytelser, varom
här är fråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
män, i eller för ämbete, i allmän lag
stadgat är. Samma lag vare, om riksdagens
fullmäktige, revisorer eller
ombudsmän, eller sekreterare eller
kanslibetjänte i någon av riksdagens
kamrar eller i något dess utskott, i
eller för utövning av sådan befattning,
våldföres eller förolämpas.

(Föreslagen lydelse)
män, i eller för ämbete, i allmän lag
stadgat är. Samma lag vare, om riksdagens
fullmäktige, revisorer eller
ombudsmän, eller sekreterare eller
kanslibetjänte i riksdagen eller i något
dess utskott, i eller för utövning
av sådan befattning, våldföres eller
förolämpas.

Övergångsbestämmelser

Regeringsformen skall tillämpas i sin nya lydelse från och med den 1
januari 1971.

Meddelas beslut enligt 30 § riksdagsordningen om uppskov med det val till
riksdagen som skall äga rum i september 1970 och om förlängning av de vid
utgången av samma år utlöpande valperioderna, medför beslutet motsvarande
uppskov med tillämpningen av regeringsformen i dess nya lydelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Förslag

till

ändringar i riksdagsordningen1

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1. Svenska folket representeras av
riksdagen, fördelad i två kamrar,
den första och den andra, vilka i alla
frågor hava lika behörighet och myndighet.

Riksdagsmännen kunna---

2. Skulle med --------:

1. Svenska folket representeras av
riksdagen.

Riksdagen består av trehundrafemtio
ledamöter.

--- rikets grundlagar.

stadgat.

Riksdagen skall,-------

Riksdagens vårsession avslutas senast
den 31 maj; dock att riksdagen,
därest behandlingen av framlagda
ärenden bedömes kunna avslutas senast
den 15 juni, må, efter hörande
av den i 50 § omförmälda talmanskonferens,
besluta att sessionen skall
pågå till och med sistnämnda dag.
Har riksdagen enligt 58 § till höstsession
uppskjutit behandlingen av
framlagda ärenden, skola talmännen
kalla riksdagen till höstsession med
början å dag efter den 15 oktober,
som prövas lämplig; och skall sessionen
därefter pågå så länge det finnes
erforderligt. Riksdagen är avslutad
den 31 december; dock må Konungen,
då synnerliga skäl därtill äro,
med motsvarande förlängning av utlöpande
valperiod, besluta att uppskjuta
riksdagens avslutning, vilken

---tidigare dag.

Riksdagens vårsession avslutas senast
den 31 maj; dock må riksdagen,
om synnerliga skäl föreligga, efter
hörande av den i 50 § omförmälda
talmanskonferens, besluta att sessionen
skall pågå längst till och med
den 15 juni. Har riksdagen enligt
58 § till höstsession uppskjutit behandlingen
av framlagda ärenden,
skall talmannen kalla riksdagen till
höstsession med början å dag i oktober,
som prövas lämplig; och skall
sessionen därefter pågå så länge det
finnes erforderligt. Riksdagen är avslutad
den 31 december; dock må
Konungen, då synnerliga skäl därtill
äro, med motsvarande förlängning
av utlöpande valperiod, besluta att
uppskjuta riksdagens avslutning, vilken
skall äga rum senast dagen före
nästföljande riksdags början.

1 Omtryckt 1965:816

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
skall äga rum senast dagen före
nästföljande riksdags början.

Konungen må ■—- — — -—- — — —
Under samma tid må ock sextiofem
ledamöter av första kammaren eller
etthundra ledamöter av andra kammaren
begära riksdagens inkallande
till extra session; i vilket fall särskilt
skäl för framställningen skall
uppgivas och kallelsen utfärdas senast
till tjugonde dagen efter det begäran
framställdes.

Om sammankallande av riksdagen
i vissa särskilda fall gäller vad i regeringsformens
91, 92, 93, 94 och
108 §§ finnes därom stadgat.

(Föreslagen lydelse)

— — extra session.

Riksdagen skall även i annat fall
sammankallas, om minst etthundrafemton
ledamöter begära det och angiva
särskilt skäl för sin framställning.
Kallelse skall då utfärdas senast
till tjugonde dagen efter det begäran
framställdes.

Om sammankallande av riksdagen
i vissa särskilda fall gäller vad i regeringsformens
91, 92, 93 och 94 §§
finnes därom stadgat.

§ 3.

Riksdagsmännen utses till båda
kamrarna genom val för viss tid;
dock äger Konungen, innan den tid
tilländagått, att förordna om nya val
i hela riket till båda kamrarna eller
den ena av dem.

Riksdagens ledamöter utses genom
val för en tid av tre år (ordinarie
val), som räknas från början av
året efter det då valet skett.

Nytt val i hela riket till riksdagen
(nyval) på grund av förordnande enligt
108 § regeringsformen gäller endast
för tiden från och med den dag,
då den nyvalda riksdagen sammanträder
första gången, till utgången
av den treårsperiod för vilken ordinarie
val senast hållits.

§ 5.

Konungen må upplösa riksdagen,
därest Han förordnar om nya val till
båda kamrarna eller den ena av
dem. Varder riksdagen upplöst, skall
den sammanträda å den tid inom tre
månader från upplösningen, som
Konungen bestämmer, och må den

Har förordnande om nyval meddelats
enligt 108 § regeringsformen,
må riksdagssession avbrytas. Beslut
därom meddelas av Konungen på
statsministerns begäran.

När nyval har hållits, skall den
nyvalda riksdagen sammanträda in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ej vidare av Konungen upplösas förrän
fyra månader från det senare
sammanträdets början förflutit.

Kamrarnas bildande,
a) Första kammaren.

1. Första kammarens ledamöter
skola till antalet vara etthundrafemtio
eller det högre tal, som föranledes
av stadgandet i 4 mom. andra stycket.
De skola väljas av landstingen
och stadsfullmäktige i de städer,
som ej deltaga i landsting. Valet gäller
för en tid av åtta år, räknade från
januari månads början året näst efter
det, under vilket valet skett.

2. För val till första kammaren är
riket indelat i valkretsar. Stockholms
stad och Göteborgs stad utgöra
var för sig en valkrets. Annan
stad, som ej deltager i landsting, tillhör
samma valkrets som det landstingsområde,
vari staden förut ingått.
Flera landstingsområden kunna
sammanföras i en valkrets; men ej
må landstingsområde delas å skilda
valkretsar. Indelningen i valkretsar
innehålles i vallagen.

3. För varje valkrets väljes efter
folkmängden inom dess område en
riksdagsman för varje fullt tal, motsvarande
en etthundrafemtiondel av
rikets folkmängd.

4. Därest det antal riksdagsmän,
som med tillämpning av stadgandet i
3 mom. bör utses, icke uppgår till
etthundrafemtio, skola, för ernående
av detta antal, de valkretsar, vilkas
folkmängd mest överskjuter de tal,

om tre månader från förordnandet
om valet å tid som Konungen bestämmer.

Val till riksdagen m. m.

(Denna rubrik utgår.)

(Denna paragraf utgår.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

som enligt samma mom. äro bestämmande
för riksdagsmännens antal
inom valkretsarna, vara berättigade
att vardera välja ytterligare eu riksdagsman.

Uppgår det antal riksdagsmän,
som enligt 3 mom. och första stycket
i detta moment bör utses i en valkrets,
icke till fem, skall antalet ökas
till fem.

5. Det antal riksdagsmän, varje
valkrets enligt ovan angivna grunder
äger utse, bestämmes vart tionde år
av Konungen; dock må ej på grund
av vad sålunda bestämmes antalet
riksdagsmän för en valkrets minskas
under löpande valperiod.

6. Äro icke, då tillämpning skall
ske av den i 5 mom. nämnda bestämmelse,
så många ledigheter inom
kammaren, att valkretsar, för vilka
ökning av antalet riksdagsmän bär
äga rum, kunna samtidigt komma
i åtnjutande av rättigheten att välja
fullt antal riksdagsmän, skall, i avseende
å ordningen för sagda rättighets
utövning dessa valkretsar emellan,
gälla till efterrättelse: att valkretsar,
för vilka tillökningen i
riksdagsmännens antal är grundad
på stadgandena i 3 mom., äga företräde
framför valkretsar, för vilka
sådan tillökning härleder sig från
föreskrifterna i i mom.; att bland
sådana valkretsar, vilka på grund
av stadgandena i 3 mom. äga välja
ökat antal riksdagsmän, den har
företrädet, för vilken detta antal är
störst, eller, om antalet är lika för
två eller flera valkretsar, den bland
dem, vars folkmängd mest överskjuter
de tal, som enligt samma mom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

äro bestämmande för riksdagsmännens
antal inom valkretsarna; att
bland sådana valkretsar, vilka jämlikt
4 mom. äga utse ökat antal riksdagsmän,
företrädet tillkommer den,
för vilken det i samma mom.
omnämnda folkmängds öv er skott är
störst; samt att i de fall, där folkmängdsöverskottet,
såsom lika stort
för två eller flera valkretsar, ej kan
tjäna till grund för bestämmande av
företrädet dem emellan, detta skall
avgöras genom lottning inför chefen
för det departement, till vilket justitieärendena
höra, i närvaro av tre
bland fullmäktige i rikets bank och
tre bland fullmäktige i riksgäldskontoret.

7. Tillhöra flera landstingsområden
samma valkrets och är i något
av områdena landstingsmännens antal
större än som skolat utses, därest
den för annat landstingsområde inom
valkretsen vid landstingsmannaval
gällande grund blivit tillämpad,
då skola ej flera av landstings männen
i förstnämnda område deltaga
i valet av riksdagsmän än att valmännens
antal svarar mot nyssberörda
grund; och skall förty, då
riksdagsmannaval för valkretsen
skall förrättas, landstinget i det område
till sådant antal bland tingets
ledamöter utvälja dem, som skola
deltaga i riksdagsmannavalet.

Tillhöra en eller flera städer, som
ej deltaga i landsting, samma valkrets
som landstingsområde, då skola
ej flera av stadsfullmäktige i sådan
stad deltaga i valet av riksdagsmän
än att valmännens antal efter folkmängden
i staden svarar mot den

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

beträffande landstingsmannaval i
allmänhet gällande grund; och skola
förty, då riksdagsmannaval för valkretsen
skall förrättas, stadsfullmäktige
till sådant antal bland sina ledamöter
utvälja dem, som skola deltaga
i riksdagsmannavalet; stadsfullmäktige
skola vid utseendet av
valmän bland sig jämväl utse suppleanter
för dessa.

Val, varom i detta mom. stadgas,
sker proportionellt enligt de närmare
grunder, som av Konungen och riksdagen
gemensamt stiftad lag bestämmer.

Varder landstingsman, som blivit
utsedd till valman, förhindrad att
fullgöra uppdraget, inkallas suppleant
i den ordning, som beträffande
förhinder för landstingsman
i allmänhet gäller. Inträffar sådant
hinder för stadsfullmäktig, som utsetts
till valman, skall han ofördröjligen
underrätta Konungens befallningshavande
i länet, som till deltagande
i valet inkallar vederbörande
suppleant.

8. Omfattar valkrets för val av
ledamöter i första kammaren flera
län eller delar av flera län, åligger
Konungens befallning shav ande i det
av dessa län, som Konungen bestämmer,
att med allt, som med valet har
samband, taga den befattning, som
enligt vad därom är stadgat tillkommer
Konungens befallningshavande.

§ 7.

1. Valkretsarna indelas i åtta (Denna paragraf utgår.)

grupper. Denna indelning fastställes
i vallagen.

2. Varje år under oktober månad

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skall inom en av de i 1 mom. nämnda
grupper förrättas val för nästfoljande
åttaårsperiod. Vilken ordning härvid
skall iakttagas mellan grupperna,
därom stadgas i vallagen.

3. Har Konungen förordnat om nya
val i hela riket, förrättas sådant val
i varje valkrets för tiden intill utgången
av den åttaårsperiod, för vilken
val senast hållits inom den
grupp, valkretsen tillhör.

4. Har i en valkrets riksdagsman
avgått före åttaårsperiodens slut,
eller skall plats, när åttaårsperioden
för en valkrets tilländalupit, övergå
från denna till valkrets inom annan
grupp, besättes platsen på sätt i vallagen
stadgas för tiden intill utgången
av den åttaårsperiod, för vilken
val senast hållits i den till platsen
berättigade valkretsen; dock att,
där platsen redan år tillsatt för tid
efter löpande året, besättandet skall
ske allenast för tiden till årets slut.

§ 8.

Valen till första kammaren äro (Denna paragraf utgår.)

proportionella, där två eller flera
riksdagsmän skola utses.

Närmare bestämmelser om valen
meddelas i vallagen.

§ 9.

Till ledamöter i första kammaren (Denna paragraf utgår.)

kunna endast väljas i kommunernas
allmänna angelägenheter röstberättigade
män och kvinnor, som uppnått
23 års ålder. Kommer riksdagsman,
efter det han blivit vald, i den ställning,
att han ej längre skulle varit
valbar till ledamot i kammaren, f rånträder
han sin befattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

§ 10.

För en var, som blivit till ledamot
i första kammaren utsedd, skall, på
sätt i vallagen närmare stadgas, full-makt ofördröjligen utfärdas i två
exemplar, av vilka det ena överläm-nas åt den valde och det andra in-sändes till det departement, till vilket
justitieärendena höra.

(Denna paragraf utgår.)

§ 11.

Är någon missnöjd med val till
riksdagsman i första kammaren, må
han däröver hos Konungen anföra
underdåniga besvär. Han äger för
sådant ändamål hos vederbörande
protokollsförare äska behörigt pro-tokollsutdrag, vilket inom högst två
dagar därefter bär till klaganden ut-lämnas; och skall han, vid förlust av
talan, med sina till Konungen ställda
besvär, sist inom en månad efter val-förrättningens slut, inkomma till
Konungens befallningshavande, som
genom kungörelse, vilken i allmänna
tidningarna införes, utsätter viss
kort tid, inom vilken underdånig
förklaring må över besvären till
Konungens befallningshavande av-lämnas. Sedan den tid tilländagått
har Konungens befallningshavande
att besvärshandlingarna jämte de för-klaringar, som må hava inkommit,
ofördröjligen till Konungen insända,
för att i Dess regeringsrätt skynd-samt föredragas och avgöras.

(Denna paragraf utgår.)

§ 12.

Vill ledamot av första kammaren
befattningen sig avsäga, äger han
det göra vid valtillfället eller seder-mera, under tid då session ej pågår,
hos Konungens befallningshavande.

(Denna paragraf utgår.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

b) Andra kammaren. (Denna rubrik utgår.)

§ 13.

Andra kammarens ledamöter skola
till antalet vara tvåhundratrettio eller
det högre tal, som föranledes av
stadgandet i 15 § 3 mom. De skola
väljas för en tid av fyra år, räknade
från och med januari månads
början året näst efter det, under vilket
valet skett.

Rikets indelning i valkretsar innehålles
i vallagen.

1. 1 varje valkrets väljes, efter
folkmängden vid början av året näst
före den fyraårsperiod, för vilken
valen gälla, en riksdagsman för varje
fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel
av rikets folkmängd.

2. Därest det antal riksdagsmän,
som med tillämpning av stadgandet i
1 mom. bör utses, icke uppgår till
tvåhundratrettio, skola, för ernående
av detta antal, de valkretsar, vilkas

Ordinarie val till riksdagen förrättas
å tid i september som föreskrives
i vallagen.

Nyval på grund av förordnande enligt
108 § regeringsformen förrättas
så snart det kan ske.

14.

Val till riksdagen är omedelbart
och sker med slutna sedlar. Varje
röstande har en röst.

Rösträtt tillkommer den som är
svensk medborgare och uppnått tjugu
års ålder senast under kalenderåret
närmast före valet. Den som på
grund av domstols förklaring är eller
efter uppnådd myndighetsålder skall
förbliva omyndig äger dock ej rösträtt.

Till efterrättelse vid val skall finnas
röstlängd. Rösträtten skall enligt
närmare bestämmelser i vallagen
grundas på förhållandena vid
tiden för röstlängdens tillkomst,
även om förändring inträffar före
valet.

15.

För val till riksdagen är riket indelat
i valkretsar enligt vad som
föreskrives i vallagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

folkmängd mest överskjuter de tal,
som enligt samma mom. äro bestämmande
för riksdagsmännens antal
inom valkretsarna, var för sig i ordning
efter överskottens storlek vara
berättigade att välja ytterligare en
riksdagsman. Äro överskottstalen
lika för två eller flera valkretsar,
avgöres, där så är nödigt, företrädet
genom lottning på sätt i 6 § 6 mom.
är stadgat.

3. Uppgår det antal riksdagsmän,
som enligt 1 och 2 mom. bör utses
i en valkrets, antingen icke till tre
eller ock till minst tre men ej fem,
skall antalet ökas i förra fallet till
tre och i senare fallet till fem.

4. Det antal riksdagsmän, varje
valkrets enligt ovan angivna grunder
äger utse, fastställes för varje fyraårsperiod
av Konungen.

Valrätt tillkommer en var man och
kvinna, som är svensk undersåte och
senast under nästföregående kalenderår
uppnått tjugu års ålder.

Valrätt må dock ej utövas av den
som på grund av domstols förklaring
är eller efter uppnådd myndighetsålder
skall förbliva omyndig.

Till efterrättelse vid val skall finnas
röstlängd; och skall, på sätt i
vallagen finnes närmare bestämt,
valrätten grundas på förhållandena
vid tiden för röstlängdens tillkomst,
ändå att förändring före valet inträffar.

16.

1. Mandaten i riksdagen fördelas
mellan partier. Med parti avses varje
politisk sammanslutning eller grupp
av väljare, som uppträder i val under
särskild beteckning (partibeteckning).

2. Av mandaten äro trehundratio
fasta valkretsmandat, vilka fördelas
mellan partier på grundval av valresultatet
i varje valkrets. Antalet
fasta valkretsmandat i varje valkrets
fastställes för tre år i sänder
på grundval av förhållandet mellan
antalet röstberättigade i valkretsen
och antalet röstberättigade i hela riket.
Närmare föreskrifter härom
meddelas i vallagen.

Övriga fyrtio mandat äro utjämningsmandat,
vilka först fördelas

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

1. Val till riksdagsmän i andra
kammaren verkställas året näst före
början av de fyra år, för vilka valen
gälla, å den dag, under september
månad, som i vallagen sägs.

2. Förordnar Konungen om nya
val, förrättas dessa ofördröjligen för
den tid, som återstår av fyraårsperioden.

3. Avgår riksdagsman innan den
tid, för vilken han blivit vald, tilländalupit,
fylles ledigheten på sätt i
vallagen sägs. Skall ledigheten fyllas
genom nytt val, verkställes sådant
ofördröjligen för den återstående
tiden.

(Föreslagen lydelse)
mellan partier på grundval av valresultatet
i hela riket och därefter
tillföras valkretsar.

För varje mandat, som parti erhållit,
utses i vederbörande valkrets
en riksdagsledamot enligt föreskrifter
som meddelas i vallagen.

3. Endast parti, som fått minst
fyra procent av rösterna i hela riket,
är berättigat att deltaga i fördelningen
av mandaten. Parti, som
fått färre röster, äger dock deltaga i
fördelningen av de fasta valkretsmandaten
i valkrets, där partiet fått
minst tolv procent av rösterna.

17.

1. De fasta valkretsmandaten fördelas
inom varje valkrets proportionellt
mellan de partier som äro berättigade
att deltaga i mandatfördelningen
i kretsen. Härvid tilldelas
mandaten ett efter annat det parti
som för varje gång uppvisar det
största jämförelsetalet. Jämförelsetalet
erhålles, så länge parti icke tilldelats
något mandat, genom att partiets
röstetal i valkretsen delas med
1,4 och därefter genom att röstetalet
för varje gång delas med det tal som
motsvarar dubbla antalet mandat,
som partiet redan erhållit i valkretsen,
ökat med ett.

2. Utjämningsmandaten fördelas
mellan de partier, som fått minst fyra
procent av rösterna i hela riket, på
sådant sätt att fördelningen av samtliga
mandat i riksdagen, med undantag
av de fasta valkretsmandat som
tillfallit parti med mindre än fyra
procent av rösterna, blir proportionell
mot de i fördelningen deltagande
partiernas röstetal i hela riket.
Vid bestämmande av det samman -

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

Valen till andra kammaren äro
omedelbara och, där två eller flera
riksdagsmän skola utses, proportionella.
Vid dessa val tillkommer varje
röstande lika röst.

Närmare bestämmelser om valen
meddelas i vallagen.

(Föreslagen lydelse)
lagda antal mandat i riksdagen som
parti skall ha för att bli proportionellt
representerat tillämpas fördelningsregeln
i 1 mom. på hela riket
som en valkrets. Varje parti tilldelas
så många utjämningsmandat som
behövs för att detta antal skall uppnås.

Har parti vid fördelningen av de
fasta valkretsmandaten erhållit flera
mandat än som motsvarar den proportionella
representationen för partiet
enligt första stycket, bortses vid
fördelningen av utjämningsmandaten
från partiet och de fasta valkretsmandat
det erhållit.

3. Av de utjämningsmandat som
parti erhållit tillföres det första den
valkrets där partiet efter fördelningen
av de fasta valkretsmandaten uppvisar
större jämförelsetal än i övriga
valkretsar. Återstående utjämningsmandat
tillföras ett efter annat
den valkrets där partiet för varje
gång uppvisar störst jämförelsetal
vid fortsatt tillämpning av fördelningsregeln
i 1 mom. på partiets röstetal
i valkretsarna.

18.

Har parti i någon valkrets erhållit
flera mandat än antalet på partiets
valsedlar upptagna namn, som
avse själva valet och ej endast utseende
av efterträdare till avgången
ledamot, flyttas överskjutande mandat,
med motsvarande tillämpning av
17 § 3 mom., till annan valkrets, där
partiet deltager i fördelningen av
fasta valkretsmandat.

Kan mandat ej besättas enligt
första stycket, skall mandatet vara
obesatt under den tid för vilken valet
gäller.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Till ledamöter i andra kammaren
kunna endast utses män och kvinnor,
som uppnått tjugutre års ålder
samt äga valrätt inom valkretsen
eller, där fråga är om stad, bestående
av flera valkretsar, inom någon
av dessa.

För en var, som blivit utsedd till
ledamot i andra kammaren, skall, på
sätt i vallagen närmare stadgas, fullmakt
ofördröj ligen utfärdas i två
exemplar, av vilka det ena överlämnas
åt den valde och det andra insändes
till det departement, till vilket
justitieärendena höra.

Vill ledamot av andra kammaren
befattningen sig avsäga, äger han det
göra vid valtillfället eller sedermera,
under tid då session ej pågår, hos
Konungens befallningshavande.

Är någon missnöjd med val till
riksdagsman i andra kammaren, må
han däröver hos Konungen anföra
besvär. För sådant ändamål äger
klaganden hos Konungens befallningshavande
äska behörigt protokollsutdrag,
vilket inom högst tre
dagar därefter bär till klaganden utlämnas;
och skall han, vid förlust
av talan, sist inom tio dagar efter
valförrättningens slut med sina till
Konungen ställda besvär inkomma
till Konungens befallningshavande,
som, på sått i 11 § stadgas, lämnar
vederbörande tillfälle att sig förklara.
Sedan den för förklarings avgivan -

19.

Uppkomma lika tal vid tillämpning
av 17 eller 18 §, avgöres företrädet
genom lottning.

20.

För en var, som blivit utsedd till
ledamot av riksdagen, skall, på sätt
i vallagen närmare stadgas, fullmakt
ofördröj ligen utfärdas i två exemplar,
av vilka det ena överlämnas åt
den valde och det andra insändes
till det departement, till vilket justitieärendena
höra.

21.

Vill ledamot av riksdagen befattningen
sig avsäga, äger han det göra
vid valtillfället eller sedermera, under
tid då session ej pågår, hos
Konungens befallningshavande.

22.

Besvär över val till riksdagen anföras
hos Konungen enligt föreskrifter
i vallagen. Besvären prövas av
regeringsrätten.

Skall på grund av utgången av besvär
över val till riksdagen valet göras
om i en eller flera valkretsar,
gälla likväl de fullmakter som utfärdats
för riksdagens ledamöter till
dess nya ledamöter blivit utsedda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

de bestämda tid tilländalupit, har
Konungens befallningshavande att
besvären jämte alla målet rörande
handlingar ofördröjligen till
Konungen insända, varefter med målet
vidare så förhålles, som i 11 §
sägs. i

c) Gemensamma bestämmelser.

Rösträtt må ej utövas av annan
valberättigad än den som, på sätt i
vallagen sägs, vid valförrättning personligen
sig inställer; dock må i nyssnämnda
lag bestämmas, att valberättigad,
som till följd av vistelse utom
riket eller yrkes- eller tjänsteförpliktelse
är förhindrad att iakttaga sådan
inställelse, må före valet avgiva valsedel,
att make må avgiva valsedel
genom andra maken samt att valberättigad,
som till följd av sjukdom,
lyte, vanförhet eller hög ålder är
oförmögen att iakttaga sådan inställelse,
må avgiva valsedel genom annan
person.

(Denna rubrik utgår.)

24.

Rösträtt må ej utövas av annan
än den som inställer sig personligen
vid valförrättning. I vallagen må
dock för särskilda fall bestämmas
att rösträtten må utövas i annan
ordning.

§ 25.

Riksdagsmannaval förrättas med
slutna sedlar. Äro valsedlar till
större antal än hälften ogilla, varde
nytt val anställt.

Äro i någon valkrets valsedlar till
större antal än hälften ogiltiga, skall
valet göras om där.

§ 26.

Riksdagsmannabefattning kan endast
av svensk medborgare utövas.

Ej må såsom riksdagsman godkännas: a)

den som står under förmynderskap; b)

den som är i konkurstillstånd;

Till ledamot av riksdagen kan utses
endast den som uppnått tjugutre
års ålder och äger rösträtt vid val
till riksdagen.

3—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 27

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

c) den som blivit förvunnen att
hava vid riksdagsmannaval med penningar
eller gåvor sökt värva röster,
eller emot vedergällning avgivit sin
röst, eller genom våld eller hot stört
valfriheten.

Vad i allmän eller särskild lag
stadgas därom att i vissa fall den
som dömes till straff skall dömas
förlustig allmän befattning eller vara
obehörig att inträda i sådan befattning
skall även äga tillämpning å
riksdagsmannabefattning.

Därest någon varder för samma tid
vald till ledamot av bägge kamrarna
eller till ledamot av endera för två
eller flera valkretsar, må på honom
ankomma att bestämma i vilkendera
kammaren han vill inträda eller för
vilken valkrets han vill anses till
riksdagsman vald. Dock åligger honom
att hos Konungens befallningshavande
i den ort, för vilken han
riksdagsmannauppdrag ej mottager,
därom göra skyndsam anmälan.

1. Medan session pågår göres hos
Konungen av vardera kammarens
talman anmälan om de ledigheter
inom kammaren, vilka skola under
samma eller innan nästa riksdag

Riksdagsmannabefattning kan endast
av svensk medborgare utövas.

Ej må såsom riksdagsman godkännas: a)

den som står under förmynderskap; b)

den som är i konkurstillstånd;

c) den som blivit förvunnen att hava
vid riksdagsmannaval med penningar
eller gåvor sökt värva röster,
eller emot vedergällning avgivit sin
röst, eller genom våld eller hot stört
valfriheten.

Vad i allmän eller särskild lag stadgas
därom att i vissa fall den som
dömes till straff skall dömas förlustig
allmän befattning eller vara
obehörig att inträda i sådan befattning
skall även äga tillämpning å
riksdagsmannabefattning.

28.

1. Medan session pågår göres hos
Konungen av riksdagens talman anmälan
om de ledigheter inom riksdagen,
vilka skola under samma eller
före nästa riksdag fyllas, varefter

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
fyllas, varefter Konungen anbefaller
Dess befallningshavande föranstalta,
att riksdagsmän utses i de avgångnes
ställe.

2. Om ledighet i någondera kammaren
genom ledamots avgång uppstår
under tid, då session ej pågår,
åligger Konungens befallningshavande
att så förfara, som i 1 mom.
är sagt.

Riksdagsman må ej, medan session
pågår, sin befattning sig avsäga,
utan att han visar sådant hinder,
som godkännes av den kammare,
till vilken han hör er-, dock att härigenom
ingen ändring sker i vad
ovan är sagt om rätt att vid valtillfälle
riksdagsmannauppdrag sig avsäga.

(Föreslagen lydelse)
Konungen anbefaller Dess befallningshavande
föranstalta, att riksdagsmän
ntses i de avgångnes ställe.

2. Om ledighet genom ledamots avgång
uppstår under tid, då session
ej pågår, åligger Konungens befallningshavande
att så förfara, som i
1 mom. är sagt.

29.

Riksdagsman må ej, medan session
pågår, sin befattning sig avsäga,
utan att han visar sådant hinder,
som godkännes av riksdagen; dock
att härigenom ingen ändring sker i
vad ovan är sagt om rätt att vid valtillfälle
riksdagsmannauppdrag sig
avsäga.

§ 30.

Befinner sig-------kunna upprepas.

För beslut av riksdagen, som i
första stycket sägs, erfordras, att
minst tre fjärdedelar av de röstande
i vardera kammaren vid votering instämt
i beslutet.

Förlängning av valperiod medför
ej inskränkning i Konungens rätt att
förordna om nya val.

För beslut av riksdagen, som i
första stycket sägs, erfordras, att
minst tre fjärdedelar av de röstande
vid votering instämt i beslutet.

Förlängning av valperiod medför
ej inskränkning i rätten att förordna
om nyval enligt 108 § regeringsformen.

Riksdags början och upplösning.

1. Innan riksdagen —-----

2. Vardera kammaren tillkommer
dock sedan att pröva behörigheten
till riksdagsmannakallets utövande,
ej mindre för sådana dess medlem -

Riksdags början och avbrytande av
riksdagssession.

32.

- genast verkställas.

2. Riksdagen tillkommer dock sedan
att pröva behörigheten till riksdagsmannakallets
utövande, ej mindre
för sådana dess medlemmar, vil -

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
mar, vilkas fullmakter ej blivit godkända,
än även för dem, emot vilka
eljest, till följd av denna grundlag,
anmärkning förekommer. Den, om
vars riksdagsmannarätt fråga är hos
kammare väckt, bibehåller emellertid
sin befattning såsom ledamot i
kammaren, intill dess lian blivit därtill
obehörig förklarad.

(Föreslagen lydelse)
kas fullmakter ej blivit godkända,
än även för dem, emot vilka eljest,
till följ d av denna grundlag, anmärkning
förekommer. Den, om vars riksdagsmannarätt
fråga är hos riksdagen
väckt, bibehåller emellertid sin
befattning såsom ledamot, intill dess
han blivit därtill obehörig förklarad.

1. Så snart riksdagen sammanträtt
och berättelse om förloppet av den
i nästföregående paragraf mom. 1
föreskrivna granskning blivit av
chefen för det departement, till vilket
justitieärendena höra, eller den i
hans ställe förordnad är, meddelad
kamrarna, var i vad dess ledamöter
angår, välje vardera kammaren
bland sina ledamöter talman samt
en förste och en andre vice talman.

Vid val av talmän och vice talmän
skall den anses vald, som erhållit
mer än hälften av de avgivna rösterna.
Närmare bestämmelser om
sådant val meddelas uti den i § 78
omförmälda riksdagsstadgan.

2. Innan val enligt mom. 1 ägt
rum, föres i vardera kammaren or -

33.

1. Så snart riksdagen sammanträtt
och berättelse om förloppet av den
i nästföregående paragraf mom. 1
föreskrivna granskning blivit av chefen
för det departement, till vilket
justitieärendena höra, eller den i
hans ställe förordnad är, meddelad
riksdagen, välje riksdagen bland sina
ledamöter talman samt en förste,
en andre och en tredje vice talman.
Talmännen väljas var för sig i nu
nämnd ordning. Vid valet tillämpas
acklamationsförfärande, om ledamot
ej begär att valet skall förrättas
med slutna sedlar.

Förrättas valet med slutna sedlar,
är den vald som erhållit mer än
hälften av de avgivna rösterna. Uppnås
icke sådan röstövervikt, förrättas
nytt val. Får ej heller då någon
mer än hälften av de avgivna rösterna,
förrättas ett tredje val mellan de
två som vid den andra omröstningen
uppnått de högsta röstetalen. Vid
tredje omröstningen är den vald som
erhållit de flesta rösterna. Uppkomma
lika röstetal i andra eller tredje
omröstningen, avgöres företrädet
genom lottning.

2. Innan val enligt mom. 1 ägt
rum, föres ordet av den närvarande

Kungl. May.ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
det av den därstädes närvarande
ledamot, som de flesta riksdagar bevistat,
och, där två eller flera ledamöter
i lika många riksdagar deltagit,
den av dem, som är till levnadsåren
äldst.

3. Där talman eller vice talman under
riksdag med döden avgår eller
sin befattning frånträder, välje kammaren
så snart ske kan ny talman
eller vice talman.

4. Vid samtidigt förfall för både
talmannen och vice talmännen i
någon av riksdagens kamrar utses
under ordförandeskap, som i mom.
2 sägs, en av kammarens övriga ledamöter
att tjänstgöra såsom talman,
till dess förfallet upphört.

Konungen låter offentligen kungöra
den av Honom för riksdags öppnande
bestämda tid, som ej må utsättas
senare än å andra söckendagen
efter riksdags början. På den tid
skola riksdagsmännen, sedan gudstjänst
med dem hållen är, sammankomma
på rikssalen, där Konungen
eller, då Han så för gott finner, statsministern
eller annan statsrådsledamot
förer ordet. Vid detta tillfälle
låter Konungen till riksdagen i två
exemplar, därav ett tillställes vardera
kammaren, överlämna propositionen
angående statsverkets tillstånd
och behov, innefattande även
förslag rörande sättet att genom bevillningar
fylla vad staten utöver de
ordinarie inkomsterna erfordrar,
ävensom berättelse om vad i rikets
styrelse sedan nästföregående riksdags
början sig tilldragit. Har

(Föreslagen lydelse)
ledamot, som de flesta riksdagar bevistat,
och, där två eller flera ledamöter
i lika många riksdagar deltagit,
den av dem, som är till levnadsåren
äldst.

3. Där talman eller vice talman
under riksdag med döden avgår eller
sin befattning frånträder, välje riksdagen
så snart ske kan ny talman
eller vice talman.

4. Vid samtidigt förfall för både
talmannen och vice talmännen utses
under ordförandeskap, som i mom.
2 sägs, en av riksdagens övriga ledamöter
att tjänstgöra såsom talman,
till dess förfallet upphört.

34.

Konungen låter offentligen kungöra
den av Honom för riksdags öppnande
bestämda tid, som ej må utsättas
senare än å andra söckendagen
efter riksdags början. På den tid
skola riksdagsmännen, sedan gudstjänst
med dem hållen är, sammankomma
på rikssalen, där Konungen
eller, då Han så för gott finner, statsministern
eller annan statsrådsledamot
förer ordet. Vid detta tillfälle
låter Konungen till riksdagen överlämna
propositionen angående statsverkets
tillstånd och behov, innefattande
även förslag rörande sättet att
genom bevillningar fylla vad staten
utöver de ordinarie inkomsterna erfordrar,
ävensom berättelse om vad
i rikets styrelse sedan nästföregående
riksdags början sig tilldragit. Har
Konungen enligt 2 § sammankallat
riksdagen till dag före den 10 janu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Konungen enligt § 2 sammankallat
riksdagen till dag före den 10 januari,
må dock nämnda proposition
och berättelse tillställas kamrarna i
annan ordning, dock ej senare än vid
det sammanträde som infaller näst
efter den 11 januari.

Vid riksdag som sammanträder
efter upplösning, varom i § 5 stadgas,
skall sådan berättelse, som nyss
sagts, ej överlämnas och skall proposition
angående statsverkets tillstånd
och behov framläggas blott om
riksstaten icke blivit reglerad.

Då Konungen, på sätt nu är sagt,
riksdag öppnat, framföre, vid samma
tillfälle, kamrarnas talmän till
Konungen, i kamrarnas namn, deras
undersåtliga vördnad.

Vill Konungen, då session pågår,
förordna om nya val i hela riket till
båda kamrarna eller den ena av dem,
meddelar Konungen, sedan Han låtit
till rikssalen kalla riksdagen, densamma
därstädes Sitt beslut härom.
Beslutet må ock, där Konungen så
prövar lämpligt, givas riksdagen tillkänna
genom öppet brev, som i vardera
kammaren samtidigt uppläses
av en statsrådets ledamot, den
Konungen därtill förordnat, och vare
riksdagen efter uppläsandet omedelbart
upplöst.

ari, må dock nämnda proposition
och berättelse tillställas riksdagen i
annan ordning, dock ej senare än vid
det sammanträde som infaller näst
efter den 11 januari.

Vid riksdag som sammanträder
efter nyval, varom i 108 § regeringsformen
stadgas, skall sådan berättelse,
som nyss sagts, ej överlämnas
och skall proposition angående
statsverkets tillstånd och behov framläggas
blott om riksstaten icke blivit
reglerad.

Då Konungen, på sätt nu är sagt,
riksdag öppnat, framföre, vid samma
tillfälle, riksdagens talman till
Konungen, i riksdagens namn, dess
undersåtliga vördnad.

35.

Förordnande om nyval enligt
108 § regeringsformen tillkännagives,
då session pågår, genom Öppet
brev, vilket uppläses i riksdagen av
statsministern eller annan ledamot
av statsrådet som Konungen förordnat
därtill och i annat fall genom
allmän kungörelse.

Beslut att avbryta riksdag ssession
tillkännagives genom öppet brev på
sått som föreskrives i första stycket.
Efter tillkännagivandet skall sessionen
omedelbart avslutas.

§ 36.

1. Å varje riksdag skola, inom sex 1. Å varje riksdag skola, inom sex
dagar efter dess öppnande, tillsättas: dagar efter dess öppnande, tillsättas:

ett utrikesutskott, ett konstitutions- ett utrikesutskott, ett konstitutionsutskott,
ett statsutskott, ett bevill- utskott, ett statsutskott, ett bevill -

Knngl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
ningsutskott, ett bankoutskott, tre
lagutskott, ett jordbruksutskott samt
ett allmänt beredningsutskott. Dessa
riksdagens ständiga utskott skola
bestå: utrikesutskottet av sexton,
konstitutionsutskottet av tjugu,
statsutskottet av trettio, bevillningsutskottet
av tjugu, bankoutskottet av
sexton, varje lagutskott av sexton,
jordbruksutskottet av tjugu samt
allmänna beredningsutskottet av tjugufyra
ledamöter, vilka vardera kammaren
till halva antalet inom sig väljer;
ankommande på kamrarnas
sammanstämmande beslut att, när
sådant finnes vara av nöden, tillsätta
särskilt utskott för upptagande av
frågor, som tillhöra ständigt utskotts
behandling, så ock att, därest annat
utskott än utrikesutskottet anmäler
behov av förstärkning i ledamöternas
antal, sådant bevilja.

Finnes fråga äga nära samband
med ämne, som tillhör visst ständigt
utskotts behandling, må frågan kunna
till nämnda utskott hänvisas,
ändå att den enligt föreskrifterna i
§§ 37—44 skolat handläggas av annat
ständigt utskott.

2. Väckes i någondera kammaren
fråga, som blott rör kammaren enskilt,
må inom kammaren tillsättas
enskilt utskott, bestående av så
många ledamöter, som kammaren
aktar nödigt.

3. Vardera kammaren utser ock
inom sig suppleanter att, när utskottsledamöter
avgå eller få förfall,
i deras ställe inträda. Antalet suppleanter
i utrikesutskottet skall vara
åtta från vardera kammaren.

(Föreslagen lydelse)
ningsutskott, ett bankoutskott, fyra
lagutskott, ett jordbruksutskott samt
ett allmänt beredningsutskott. Dessa
riksdagens ständiga utskott skola
bestå: utrikesutskottet av sjutton,
konstitutionsutskottet av tjugusju,
statsutskottet av fyrtiofem, bevillningsutskottet
av tjugusju, bankoutskottet
av sjutton, varje lagutskott
av sjutton, jordbruksutskottet av
sjutton samt allmänna beredningsutskottet
av sjutton ledamöter, vilka
riksdagen inom sig väljer; ankommande
på riksdagens beslut att, när
sådant finnes vara av nöden, tillsätta
särskilt utskott för upptagande av
frågor, som tillhöra ständigt utskotts
behandling, så ock att, därest utskott
anmäler behov av förstärkning i ledamöternas
antal, sådant bevilja.

2. Finnes fråga äga nära samband
med ämne, som tillhör visst ständigt
utskotts behandling, må frågan kunna
till nämnda utskott hänvisas, ändå
att den enligt föreskrifterna i 37
—44 §§ skolat handläggas av annat
ständigt utskott.

3. Riksdagen utser ock inom sig
suppleanter att, när utskottsledamöter
avgå eller få förfall, i deras ställe
inträda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

4. Å riksdag, som sammanträder
efter upplösning, varom i §5 stadgas,
skola ej flera utskott tillsättas,
än som erfordras.

(Föreslagen lydelse)

4. Å riksdag, som sammanträder
efter nyval, varom i 108 § regeringsformen
stadgas, skola ej flera
utskott tillsättas, än som erfordras.

5. Om val — ■—- — —- ■— — omförmälda riksdagsstadgan.

6. Statsrådsledamot må------hans avgång.

Ej må — — —----§ 37 mom. 2 sägs.

Ej heller------§ 39 mom. 2 förmäles.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer
att granska rikets grundlagar,
lagen om inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar,
vallagen, stadgan om ersättning för
riksdagsmannauppdragets fullgörande
ävensom den riksdagsstadga, vilken
riksdagen jämlikt § 78 äger
fastställa, samt att hos riksdagen
föreslå de ändringar däruti, dem
utskottet anser högst nödiga eller
nyttiga och möjliga att verkställa, så
ock att meddela utlåtande över de
från kamrarna till utskottet hänvisade
frågor rörande grundlagarna
samt ovan omförmälda lagar och
stadgar.

2. Utskottet skall-------

3. Utskottet åligger ock att äska
de i statsrådet förda protokoll; dock
gälle vad i 105 § regeringsformen
finnes om vissa protokoll särskilt
föreskrivet. Om utskottets rätt och
plikt att, efter granskning av protokollen,
hos riksdagen anmäla de
anmärkningar, vartill denna granskning
funnits föranleda, eller eljest
vidtaga den med anledning av gjord
anmärkning erforderliga åtgärd,
så ock att, när av riksdagsman eder
av annat utskott än konstitutionsutskottet
fråga blivit väckt, att stats -

1. Konstitutionsutskottet tillkommer
att granska rikets grundlagar,
lagen om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar,
vallagen, stadgan om ersättning för
riksdagsmannauppdragets fullgörande
ävensom den riksdagsstadga, vilken
riksdagen jämlikt 78 § äger fastställa,
samt att hos riksdagen föreslå
de ändringar däruti, dem utskottet
anser högst nödiga eller nyttiga
och möjliga att verkställa, så ock att
meddela utlåtande över de från riksdagen
till utskottet hänvisade frågor
rörande grundlagarna samt ovan
omförmälda lagar och stadgar.

utskotts behandling.

3. Utskottet åligger ock att äska de
i statsrådet förda protokoll; dock
gälle vad i 105 § regeringsformen
finnes om vissa protokoll särskilt
föreskrivet. Om utskottets rätt och
plikt att, efter granskning av protokollen
eller efter anmälan av annat
utskott eller enskild ledamot av
riksdagen, ställa ledamot av statsrådet
under tilltal och att göra tillkännagivande
för riksdagen angående
statsrådsledamots ämbetsförvaltning
stadgas i 106 § och 107 §
1 mom. regeringsformen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

rådet eller någon dess ledamot eller
föredragande sitt ämbete på obehörigt
sätt utövat, däröver, före frågans
avgörande av riksdagen, avgiva yttrande
därom är i regeringsformen
stadgat.

4. Utskottet tillkommer jämväl att,
då olika meningar mellan kamrarna
uppstå, till vilket utskott uppkomna
frågor och ämnen böra hänvisas,
därom besluta, så ock att skilja mellan
kammare och dess talman, då den
senare vägrar proposition.

5. I den ---— tystnadspliktens iakttagande.

4. Utskottet tillkommer jämväl att
skilja mellan riksdagen och dess talman,
då den senare vägrar proposition.

§ 39.

1. Statsutskottet, som----

2. Utskottet tillkommer ock att
efterse och granska, huruvida gjorda
eller förordnade utbetalningar av
statsmedlen icke överstigit beloppet
av de huvudtitlar, vilka av riksdag
uti uppgjord statsreglering blivit
fastställda, och huruvida utbetalningarna
äro grundade på behörigen
upprättade stater, eller Konungens i
föreskriven ordning utfärdade anordningar,
samt styrkta med behöriga
kvittenser av dem, som medlen
emottagit. Skulle mot riksdagens beslut
de till någon huvudtitel anslagna
summor befinnas dragna till andra
ändamål än dem, som under samma
huvudtitel höra, eller något av
riksdagen fastställt anslag befinnas
överskridet, skall utskottet hos kamrarna
göra anmälan emot den ämbetsman,
som en sådan anordning
kontrasignerat eller underskrivit,
varefter förfares enligt 106 och
107 §§ i regeringsformen. Ej må
dock, emot föreskriften i 90 § regeringsformen,
utskottet i något klan -

--till riksstat.

2. Utskottet tillkommer ock att efterse
och granska, huruvida gjorda
eller förordnade utbetalningar av
statsmedlen icke överstigit beloppet
av de huvudtitlar, vilka av riksdag
uti uppgjord statsreglering blivit
fastställda, och huruvida utbetalningarna
äro grundade på behörigen
upprättade stater, eller Konungens
i föreskriven ordning utfärdade anordningar,
samt styrkta med behöriga
kvittenser av dem, som medlen
emottagit. Skulle mot riksdagens beslut
de till någon huvudtitel anslagna
summor befinnas dragna till andra
ändamål än dem, som under samma
huvudtitel höra, eller något av riksdagen
fastställt anslag befinnas överskridet,
skall utskottet hos konstitutionsutskottet
göra anmälan emot
den ämbetsman, som en sådan anordning
kontrasignerat eller underskrivit,
varefter förfares enligt 106
och 107 §§ i regeringsformen. Ej må
dock, emot föreskriften i 90 § regeringsformen,
statsutskottet i något

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Föreslagen lydelse)
klander av Konungens gjorda anord -

(Nuvarande lydelse)
der av Konungens gjorda anordningar
ingå; ej heller de för statsutgifterna
redovisande tjänstemän personligen
för utskottet eller riksdagen
till ansvar ställas, utan må, där så
nödigt finnes, hos Konungen av riksdagen
anmälas de anledningar, som
förekommit att emot någon sådan
tjänsteman i laglig ordning ansvar
yrka.

ningar ingå; ej heller de för statsutgifterna
redovisande tjänstemän
personligen för utskottet eller riksdagen
till ansvar ställas, utan må,
där så nödigt finnes, hos Konungen
av riksdagen anmälas de anledningar,
som förekommit att emot någon
sådan tjänsteman i laglig ordning
ansvar yrka.

40.

1. Bevillningsutskottet åligger att
bereda alla dit från kamrarna hänvisade
frågor, som angå föreskrifter
om bevillnings utgörande. Utskottet
har även att, antingen i den ordning
§ 47 stadgar gemensamt med eller
eljest efter samråd med de övriga
utskott, vilka handlägga statsregleringsfrågor,
förslagsvis beräkna inkomsterna
av de särskilda bevillningarna
samt, sedan statsverkets
behov blivit utredda och bestämda,
föreslå sättet att genom bevillning
åvägabringa jämvikt i statsregleringen.
Utskottet må därjämte uti bevillningsfrågor
föreslå vad det anser billigt
och nyttigt.

2. Utskottet tillkommer ock att
meddela utlåtanden och avgiva förslag
i anledning av de från kamrarna
dit hänvisade frågor om stiftande,
ändring, förklaring eller upphävande
av lagar och författningar rörande
kommunala skatter samt, jämväl
i andra fall än i mom. 1 avses, rörande
alkoholhaltiga varor.

1. Bankoutskottet tillhör att undersöka
och utreda riksbankens och
riksgäldskontorets styrelse och till -

1. Bevillningsutskottet åligger att
bereda alla dit från riksdagen hänvisade
frågor, som angå föreskrifter
om bevillnings utgörande. Utskottet
har även att, antingen i den ordning
47 § stadgar gemensamt med eller
eljest efter samråd med de övriga
utskott, vilka handlägga statsregleringsfrågor,
förslagsvis beräkna inkomsterna
av de särskilda bevillningarna
samt, sedan statsverkets
behov blivit utredda och bestämda,
föreslå sättet att genom bevillning
åvägabringa jämvikt i statsregleringen.
Utskottet må därjämte uti bevillningsfrågor
föreslå vad det anser
billigt och nyttigt.

2. Utskottet tillkommer ock att
meddela utlåtanden och avgiva förslag
i anledning av de från riksdagen
dit hänvisade frågor om stiftande,
ändring, förklaring eller upphävande
av lagar och författningar rörande
kommunala skatter samt, jämväl
i andra fall än i mom. 1 avses, rörande
alkoholhaltiga varor.

41.

1. Bankoutskottet tillhör att undersöka
och utreda riksbankens och
riksgäldskontorets styrelse och till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
stånd samt att föreslå och i mål, för
vilka utskottet fått sig sådan makt
av riksdagen uppdragen, giva föreskrifter
om bankens och riksgäldskontorets
förvaltning ävensom att
föreslå vad till fyllandet av riksgäldsverkets
behov erfordras. Utskottet
skall ock meddela utlåtanden
och avgiva förslag i anledning av de
från kamrarna dit hänvisade frågor,
som avse användningen av de under
riksgäldskontorets förvaltning stående
utlåningsfonder.

2. Utskottet tillkommer ock att
meddela utlåtanden och avgiva förslag
i anledning av de från kamrarna
hänvisade frågor om stiftande, ändring,
förklaring eller upphävande av
lagar och författningar rörande såväl
riksbanken som andra bankinrättningar
samt om rikets mynt
ävensom sådana frågor om det ekonomiska
livets eller särskilda näringsgrenars
organisation och förhållanden,
vilka ej äro av beskaffenhet
att böra av annat utskott behandlas.

3. Utskottet skall jämväl undfå
del av Konungens angående statsverkets
tillstånd och behov avlåtna proposition,
vad angår riksdags- och
revisionskostnader ävensom kostnader
för riksdagens hus och riksdagens
verk, och med anledning därav
liksom ock med avseende å övriga
från kamrarna dit hänvisade frågor
i dessa ämnen avgiva utlåtanden och
förslag.

1. Lagutskotten skola meddela utlåtanden
och avgiva förslag i anledning
av de, såsom icke tillhörande

(Föreslagen lydelse)
stånd samt att föreslå och i mål, för
vilka utskottet fått sig sådan makt
av riksdagen uppdragen, giva föreskrifter
om bankens och riksgäldskontorets
förvaltning ävensom att
föreslå vad till fyllandet av riksgäldsverkets
behov erfordras. Utskottet
skall ock meddela utlåtanden
och avgiva förslag i anledning av de
från riksdagen dit hänvisade frågor,
som avse användningen av de
under riksgäldskontorets förvaltning
stående utlåningsfonder.

2. Utskottet tillkommer ock att
meddela utlåtanden och avgiva förslag
i anledning av de från riksdagen
hänvisade frågor om stiftande,
ändring, förklaring eller upphävande
av lagar och författningar rörande
såväl riksbanken som andra
bankinrättningar samt om rikets
mynt ävensom sådana frågor om
det ekonomiska livets eller särskilda
näringsgrenars organisation och förhållanden,
vilka ej äro av beskaffenhet
att böra av annat utskott behandlas.

3. Utskottet skall jämväl undfå del
av Konungens angående statsverkets
tillstånd och behov avlåtna proposition,
vad angår riksdags- och revisionskostnader
ävensom kostnader
för riksdagens hus och riksdagens
verk, och med anledning därav liksom
ock med avseende å övriga från
riksdagen dit hänvisade frågor i dessa
ämnen avgiva utlåtanden och förslag.

42.

L Lagutskotten skola meddela utlåtanden
och avgiva förslag i anledning
av de, såsom icke tillhörande

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
annat utskotts behandling, från kamrarna
dit hänvisade frågor om stiftande,
ändring, förklaring eller upphävande
av civil-, kriminal- och kyrkolag,
likasom ock av andra lagar
och författningar, som stiftas av
Konung och riksdag samfällt.

2. Det tillkommer------

3. Fördelning mellan lagutskotten
av till dem hörande ärenden verkställes
på sätt riksdagen bestämmer.

Jordbruksutskottet, som skall erhålla
del av Konungens angående
statsverkets tillstånd och behov till
riksdagen avgivna proposition i vad
den angår jordbruksärenden, åligger
att granska samt, med iakttagande
av nödiga indragningar och besparingar,
utreda och uppgiva statsverkets
behov med hänsyn till denna
styrelsens gren ävensom att för övrigt
avgiva betänkanden och förslag
i anledning av de från kamrarna till
utskottet hänvisade jordbruksärenden.

Allmänna beredningsutskottet
skall meddela utlåtanden och avgiva
förslag i anledning av de, såsom icke
tillhörande annat utskotts behandling,
från kamrarna dit hänvisade
frågor av beskaffenhet att utskotts
yttrande däröver erfordras.

Omröstning inom------

Om val, som inom utskott förrättas,
gäller vad i § 75 mom. 2 finnes
därom stadgat.

Ledamot, som i utskotts beslut ej
instämt, är obetaget att jämte ut -

(Föreslagen lydelse)
annat utskotts behandling, från riksdagen
dit hänvisade frågor om stiftande,
ändring, förklaring eller upphävande
av civil-, kriminal- och kyrkolag,
likasom ock av andra lagar
och författningar, som stiftas av
Konung och riksdag samfällt.

■ göra hemställan.

3. Bestämmelser om fördelningen
mellan lagutskotten av till dem hörande
ärenden meddelas i den i 78 §
omförmälda riksdagsstadgan.

43.

Jordbruksutskottet, som skall erhålla
del av Konungens angående
statsverkets tillstånd och behov till
riksdagen avgivna proposition i vad
den angår jordbruksärenden, åligger
att granska samt, med iakttagande
av nödiga indragningar och besparingar,
utreda och uppgiva statsverkets
behov med hänsyn till denna
styrelsens gren ävensom att för övrigt
avgiva betänkanden och förslag
i anledning av de från riksdagen till
utskottet hänvisade jordbruksärenden.

44.

Allmänna beredningsutskottet
skall meddela utlåtanden och avgiva
förslag i anledning av de, såsom icke
tillhörande annat utskotts behandling,
från riksdagen dit hänvisade
frågor av beskaffenhet att utskotts
yttrande däröver erfordras.

48.

— ur rösturnan.

Om val, som inom utskott förrättas,
gäller vad i 75 § 3 mom. finnes
därom stadgat.

Ledamot, som i utskotts beslut ej
instämt, är obetaget att jämte ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
skottets yttrande lämna kamrarna
del av sin skiljaktiga mening, som i
sådant fall bör till utskottet skriftligen
avgivas. Dock må utskottets betänkande
därigenom icke uppehållas.

(Föreslagen lydelse)
skottets yttrande lämna riksdagen
del av sin skiljaktiga mening, som i
sådant fall bör till utskottet skriftligen
avgivas. Dock må utskottets betänkande
därigenom icke uppehållas.

§ 49.

Val av ledamöter och suppleanter
i utrikesutskottet, varom stadgas i
§ 36, gälle ock som val av ledamöter
och suppleanter till den i § 54 regeringsformen
omförmälda utrikesnämnd.
Ledamot av nämnden utövar
sin befattning till dess nytt val till
utrikesutskott förrättas, dock att ledamot,
som avgår ur riksdagen innan
den tid, för vilken han blivit
vald till riksdagsman, tilländalupit,
eller som utnämnes till statsråd, ej
vidare skall anses tillhöra nämnden.
Förordnar Konungen om nya val till
båda kamrarna eller den ena av dem,
behålle utan hinder därav nämndens
ledamöter sina befattningar.

Inträffar ledighet--— — —

Konungen sammankallar ----

Skulle minst sex av nämndens ledamöter
hos ministern för utrikes
ärendena göra framställning om rådplägning
i viss uppgiven fråga, varder
nämnden sammankallad.
Ledamot av--

Varje riksdag skall inom sex dagar
efter riksdagens öppnande inom
sig välja den i 54 § regeringsformen
omförmälda utrikesnämnd. Nämnden
skall bestå av nio ledamöter och
nio suppleanter. Val av utrikesnämnd
gäller till dess nytt sådant
val förrättas, dock att ledamot, som
avgår ur riksdagen innan den tid, för
vilken han blivit vald till riksdagsman,
tilländalupit, eller som utnämnes
till statsråd, ej vidare skall anses
tillhöra nämnden.

därvid närvara.

— -— förordnar Konungen.

Skulle minst fyra av nämndens
ledamöter hos ministern för utrikes
ärendena göra framställning om råd -

plägning i viss uppgiven fråga, varder
nämnden sammankallad.

— — stadgade tystnadsplikten.

Ärendenas behandling i kamrarna.

Talmännen skola tillse, att nödi:
skyndsamhet och största möjliga
planmässighet iakttages vid riksdagsarbetets
bedrivande.

Vardera kammaren skall utse fyra
ledamöter att jämte talmännen och

Ärendenas behandling i riksdagen.

§ 50.

Talmannen skall tillse, att nödig
skyndsamhet och största möjliga
planmässighet iakttages vid riksdagsarbetets
bedrivande.

Riksdagen skall utse minst fyra
ledamöter att jämte talmannen och

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

vice talmännen samt de ständiga ut- vice talmännen samt de ständiga utskottens
ordförande rådpläga om vad skottens ordförande rådpläga om vad

i avseende å ärendenas behandling i
utskott och kamrar må vara att iakttaga
för vinnande av nämnda syfte
(talmanskonferensen). Närmare bestämmelser
om talmanskonferensen
meddelas uti den i § 78 omförmälda
riksdagsstadgan.

Talmännen eller, i händelse av förfall
för dem, vice talmännen åligger,
var för sin kammare, att utfärda
kallelse till sammanträden, att ärendena
därvid föredraga, att upptaga,
reda och framställa de yttrade meningarna,
att göra propositioner för
besluts fattande och vidmakthålla
ordning vid sammanträdena, allt efter
de föreskrifter denna grundlag
innehåller. Dock må den, som talmansbefattningen
utövar, ej deltaga
i överläggning och ej heller något
annat föreslå, än som erfordras till
verkställighet av grundlagarna, av
riksdagens eller kamrarnas särskilda
beslut eller i övrigt av de reglementariska
stadganden, som för riksdagsärendenas
behandling blivit antagna.

Talman äger ej makt att, utan
kammarens samtycke, något dess
sammanträde avsluta.

Vid kammares sammanträde äger
varje dess ledamot rätt att, med de
undantag denna riksdagsordning
stadgar eller kammare med stöd därav
föreskriver, till protokollet fritt
tala och utlåta sig i alla frågor, som

i avseende å ärendenas behandling
i riksdagen och dess utskott må vara
att iakttaga för vinnande av nämnda
syfte (talmanskonferensen). Närmare
bestämmelser om talmanskonferensen
meddelas uti den i 78 § omförmälda
riksdagsstadgan.

it.

Talmannen eller, i händelse av
förfall för honom, vice talman åligger
att utfärda kallelse till riksdagens
sammanträden, att ärendena
därvid föredraga, att upptaga, reda
och framställa de yttrade meningarna,
att göra propositioner för besluts
fattande och vidmakthålla ordning
vid sammanträdena, allt efter
de föreskrifter denna grundlag innehåller.
Dock må den, som talmansbefattningen
utövar, ej deltaga i
överläggning och ej heller något annat
föreslå, än som erfordras till
verkställighet av grundlagarna, av
riksdagens särskilda beslut eller i
övrigt av de reglementariska stadganden,
som för riksdagsärendenas
behandling blivit antagna.

Talman äger ej makt att, utan
riksdagens samtycke, något dess
sammanträde avsluta.

52.

Vid riksdagens sammanträde äger
varje dess ledamot rätt att, med de
undantag denna riksdagsordning
stadgar eller riksdagen med stöd
därav föreskriver, till protokollet
fritt tala och utlåta sig i alla frågor,

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
under överläggning komma, och om
lagligheten av allt, som inom kammaren
sig tilldrager.

En var yttrar sig i den ordning,
han därtill sig anmält och uppropad
bliver. Dock må ledamot, på sätt
kammaren särskilt föreskriver, kunna
för genmäle till annan talare erhålla
ordet i annan ordning.

Riksdagsman må, på sätt kammare
särskilt föreskriver, till ledamot
av statsrådet framställa spörsmål i
ämne utom föredragningslistan. Sådana
spörsmål äro antingen interpellationer
eller enkla frågor för upplysningars
inhämtande. Kammaren
må föreskriva inskränkningar i ledamots
rätt att erhålla ordet i samband
med framställande av interpellationer
eller besvarande av enkla frågor.

Ej må

(Föreslagen lydelse)
som under överläggning komma,
och om lagligheten av allt, som
inom riksdagen sig tilldrager.

Talmannen bestämmer ordningen
mellan de ledamöter som före överläggningen
i viss fråga anmält, att
de vilja yttra sig under överläggningen.
1 övrigt yttrar sig var och
en i den ordning han anmält sig och
blir uppropad. Dock må ledamot,
på sätt riksdagen föreskriver, kunna
för genmäle till annan talare erhålla
ordet i annan ordning.

Riksdagsman må, på sätt riksdagen
föreskriver, till ledamot av statsrådet
framställa spörsmål i ämne
utom föredragningslistan. Sådana
spörsmål äro antingen interpellationer
eller enkla frågor för upplysningars
inhämtande. Riksdagen må
föreskriva inskränkningar i ledamots
rätt att erhålla ordet i samband
med framställande av interpellationer
eller besvarande av enkla
frågor, så ock begränsa den tid under
vilken talare må hava ordet i
samband med besvarande av enkla
frågor.

Genom särskilt beslut äger riksdagen
även i samband med överläggningen
i viss fråga på förslag av talmannen
begränsa tiden för anförande
i frågan. Sådant beslut fattas utan
föregående överläggning.

— ntom protokollet.

Ingen må tillåta sig personligen
förolämpande uttryck eller eljest
uppträda på ett mot god ordning
stridande sätt. Sker det, och låter
den felande sig icke av talmannens
föreställning rätta, äger talmannen
fråntaga honom ordet. Har sådant
ägt rum, må den felande för det sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
manträdet icke vidare yttra sig. Väckes
förslag, att den ledamot, som sålunda
sig förgått, därjämte må av
talmannen erhålla varning eller att
saken bör till laga domstols behandling
överlämnas, skall beslut däröver
av kammaren vid nästa sammanträde
utan föregående överläggning fattas.

(Föreslagen lydelse)
manträdet icke vidare yttra sig. Väckes
förslag, att den ledamot, som
sålunda sig förgått, därjämte må av
talmannen erhålla varning eller att
saken bör till laga domstols behandling
överlämnas, skall beslut däröver
av riksdagen vid nästa sammanträde
utan föregående överläggning fattas.

53.

Ej må riksdagen eller kamrarna i
Konungens närvaro över något ämne
rådpläga eller besluta; ej heller må
riksföreståndare övervara kamrarnas
överläggningar eller beslut.

Uti vardera kammaren äga statsrådets
ledamöter tillträde, med rättighet
att deltaga i överläggningarna
men ej i besluten, där de ej äro ledamöter
av kammaren.

I mål, som personligen rörer någon
ledamot i kammare, må han väl
överläggningarna, men ej beslutet,
övervara.

Konungens skrivelser och propositioner
tillställas båda kamrarna
samt böra alltid vara åtföljda av
statsrådets och, då lagrådet avgivit
utlåtande, jämväl dess yttrande.

Propositioner böra —----—

Propositioner, som — —--—

Övriga propositioner,----

Ej må riksdagen i Konungens närvaro
över något ämne rådpläga eller
besluta; ej heller må riksföreståndare
övervara riksdagens överläggningar
eller beslut.

Ledamot av statsrådet, som ej tillhör
riksdagen, äger tillträde till riksdagens
sammanträden, med rättighet
att deltaga i överläggningarna men
ej i besluten.

I mål, som personligen rörer någon
ledamot av riksdagen, må han
väl överläggningarna, men ej beslutet,
övervara.

54.

Konungens skrivelser och propositioner
till riksdagen böra alltid vara
åtföljda av statsrådets och, då
lagrådet avgivit utlåtande, jämväl
dess yttrande.

— göra låter.

— allvarligt men.

--dess avlåtande.

1. Motion må av riksdagsman i
den kammare, han tillhör, göras inom
femton dagar från den dag, då
propositionen angående statsverkets
tillstånd och behov kom kammaren
till handa.

55.

1. Motion må av riksdagsman göras
inom femton dagar från den dag,
då propositionen angående statsverkets
tillstånd och behov överlämnades
till riksdagen.

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

Motion, som föranledes av kungl.
proposition, vilken efter öppnandet
till riksdagen avlämnats, må dock
väckas sist vid det sammanträde,
som infaller näst efter tio dagar från
det propositionen kom kammaren till
handa. I sistnämnda fall äge likväl
kammare, därest den med hänsyn
till infallande helg eller ärendets synnerliga
omfattning finner sådant nödigt,
medgiva utsträckning av motionstiden,
dock längst till det sammanträde,
som infaller näst efter
femton dagar från det propositionen
kom kammaren till handa. Fråga om
sådan utsträckning må ej väckas senare
än vid andra sammanträdet efter
det, då propositionen kom kammaren
till handa.

Har behandlingen av proposition
eller framställning från något riksdagens
verk uppskjutits till höstsession,
må motion, som föranledes av
propositionen eller framställningen,
väckas sist dagen efter höstsessionens
början.

Vad i andra stycket stadyas skall
äya motsvarande tillämpniny i fråga
om motion, som föranledes av framställning
från något riksdagens verk.
I sådant fall skall tiden för motions
väckande räknas från den dag, då
anmälan om framställningens ingivande,
på sätt riksdagen föreskriver,
delgives kammaren.

I frågor, som röra någondera kammaren
enskilt, samt i frågor, som av

(Föreslagen lydelse)

Motion, som föranledes av kungl.
proposition, vilken efter öppnandet
till riksdagen avlämnats, må dock
väckas sist vid det sammanträde,
som infaller näst efter tio dagar från
det propositionen anmäldes i riksdagen
av talmannen. I sistnämnda
fall äge likväl riksdagen, därest den
med hänsyn till infallande helg eller
ärendets synnerliga omfattning finner
sådant nödigt, medgiva utsträckning
av motionstiden, dock längst till
det sammanträde, som infaller näst
efter femton dagar från det propositionen
anmäldes. Fråga om sådan
utsträckning må ej väckas senare än
vid andra sammanträdet efter det,
då propositionen anmäldes.

Andra stycket äger motsvarande
tillämpning i fråga om motion, som
föranledes av framställning från något
riksdagens verk.

Har behandlingen av sådan proposition
eller framställning från
något riksdagens verk, som anmälts
i riksdagen efter den 10 maj, uppskjutits
till höstsession, må motion,
som föranledes av propositionen
eller framställningen, väckas sist
dagen efter höstsessionens början.

I frågor, som omedelbart föranledas
av något av riksdagen redan fat -

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 27

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 ar 19b8

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

redan inom någondera kammaren tat beslut eller av annan under riksfattat
beslut eller annan under riks- dagen inträffad händelse, må motion
dagen inträffad händelse omedelbar- framställas, så länge session pågår,
ligen föranledas, må motion framställas,
så länge session pågår.

Motion bör — ------beskaffenhet sammanföras.

2. Konungens propositioner, så 2. Proposition eller motion kan

ock motioner i ämnen, som tillhöra
ständigt utskotts behandling, kunna
icke till avgörande i kammare företagas,
innan utskott däröver avgivit
yttrande. Frågor, som röra någondera
kammaren enskilt, må genast
avgöras.

Prövar Konungen lämpligt att i
fråga, som angår rikets förhållande
till främmande makt, eller i annat
ärende av större allmänt intresse
meddelande muntligen göres till riksdagen,
tillkommer det statsrådsledamot,
som Konungen därtill förordnar,
att i vardera kammaren lämna
meddelandet. Ej vare ledamot av
kammaren förmenat att yttra sig
över vad sålunda meddelats.

Konungen äger bestämma att i fall,
som här avses, kamrarnas sammanträden
skola hållas inom lyckta dörrar.

Därest av riksdagsman eller av annat
utskott än konstitutionsutskottet,
fråga hos kamrarna väckes, att
statsrådet eller någon dess ledamot
eller föredragande sitt ämbete på
obehörigt sätt utövat, böra därvid
endast följande ordalag nyttjas: »det
är anledning till anmärkning mot
statsrådet, eller den eller den leda -

icke upptagas till avgörande i riksdagen,
innan utskott avgivit yttrande
däröver.

56.

Prövar Konungen lämpligt att i
fråga, som angår rikets förhållande
till främmande makt, eller i annat
ärende av större allmänt intresse
meddelande muntligen göres till riksdagen,
tillkommer det statsrådsledamot,
som Konungen därtill förordnar,
att i riksdagen lämna meddelandet.
Ej vare ledamot av riksdagen
förmenat att yttra sig över vad sålunda
meddelats.

Konungen äger bestämma att i fall,
som här avses, riksdagens sammanträde
skall hållas inom lyckta dörrar.

57.

Yrkande om misstroendeförklaring
enligt 107 § 2 mom. regeringsformen
skall framställas vid sammanträde
med riksdagen. Sådant ärende
må ej hänvisas till utskott. Ärendet
skall ligga på bordet till det andra
sammanträdet efter det, då yrkandet
framställdes, och avgöras senast vid
det därpå följande sammanträdet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
moten eller föredraganden, varom
remiss begäres till konstitutionsutskottet,
inför vilket anledningen skall
uppgivas». Sådan remiss skall då genast
ovägerligen verkställas. Vid
kammarens överläggning om sådan
fråga gälle i avseende på Konungens
beslut uti mål, som röra enskilda
personers eller korporationers rättigheter
och angelägenheter, vad uti
107 § regeringsformen stadgat är.

När proposition eller motion första
gången i kammare förekommer, skall
den, så framt ej kammaren densamma
genast till utskott förvisar, ligga
på bordet till nästa sammanträde, då
sådan hänvisning bör ske, därest frågan
ej nedlägges eller, om den rörer
kammaren enskilt, eljest bliver avgjord.
Varje ledamot äger i målet avgiva
yttrande, vilket jämväl till utskottet
överlämnas; men ej må därav
remissen till utskottet uppehållas.

År inom kammare väckt fråga om
sådan utsträckning av motionstid,
som i 55 § 1 mom. andra stycket
sägs, eller uppstår fråga till vilket
utskott ett mål bör hänvisas, skall
sådan fråga blott för det sammanträde,
då den väckt blivit, kunna
läggas på bordet, men vid det nästföljande
ovillkorligen avgöras.

Kamrarna må genom sammanstämmande
beslut till annan session
eller till nästfoljande riksdag uppskjuta
behandlingen av proposition,
framställning från något riksdagens
verk eller motion, som ej berör riksstaten.
Ytterligare uppskov må beslutas;
dock att ärendet skall avgö -

(Föreslagen lydelse)

Yrkande om misstroendeförklaring
skall avlämnas skriftligen till
protokollet så snart det framställts.

Omröstning om misstroendeförklaring
avser endast själva yrkandet.
Föreligga samtidigt två eller flera
yrkanden om misstroendeförklaring
mot samma ledamot av statsrådet,
skall endast en omröstning äga
rum.

58.

När proposition eller motion första
gången i riksdagen förekommer, skall
den, så framt den ej genast till utskott
förvisas, ligga på bordet till
nästa sammanträde, då sådan hänvisning
bör ske, därest frågan ej
nedlägges. Varje ledamot äger i målet
avgiva yttrande, vilket jämväl till
utskottet överlämnas; men ej må
därav remissen till utskottet uppehållas.

Är inom riksdagen väckt fråga om
sådan utsträckning av motionstid,
som i 55 § 1 mom. andra stycket
sägs, eller uppstår fråga till vilket
utskott ett mål bör hänvisas, skall
sådan fråga blott för det sammanträde,
då den väckt blivit, kunna läggas
på bordet, men vid det nästföljande
ovillkorligen avgöras.

Riksdagen må till annan session
eller till nästföljande riksdag uppskjuta
behandlingen av proposition,
framställning från något riksdagens
verk eller motion, som ej berör riksstaten.
Ytterligare uppskov må beslutas;
dock att ärendet skall avgöras
senast under nästföljande riks -

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
ras senast under nästföljande riksdag.
Ej må ärendes behandling uppskjutas
till nästföljande riksdag, om
nya val i hela riket till andra kammaren
dessförinnan förrättas. Förordnar
Konungen om nya val till
båda kamrarna eller den ena av dem,
vare beslut om uppskov förfallet.

Uppskov må beslutas på framställning
av vederbörande utskott,
som har att i frågan inhämta yttrande
från talmanskonferensen; kamrarna
likväl obetaget att vid prövningen
av utskottets utlåtande i
ärendet besluta uppskov enligt vad i
nästföregående stycke sägs.

Kamrarna må genom sammanstämmande
beslut, efter hörande av
den i 50 § omförmälda talmanskonferens,
besluta att uppskjuten fråga
skall upptagas vid extra session.

Av riksdagen —--- -— ---

(Föreslagen lydelse)
dag. Uppskov till nästföljande riksdag
må ej beslutas under år då ordinarie
val till riksdagen förrättas.
Meddelas förordnande om nyval enligt
108 § regeringsformen, vare beslut
om uppskov förfallet.

Uppskov må beslutas på framställning
av vederbörande utskott,
som har att i frågan inhämta yttrande
från talmanskonferensen; riksdagen
likväl obetaget att vid prövningen
av utskottets utlåtande i ärendet
besluta uppskov enligt vad i
nästföregående stycke sägs.

Riksdagen må, efter hörande av
talmanskonferensen, besluta att uppskjuten
fråga skall upptagas vid
extra session.

--i § 64.

Betänkande, som av ständigt eller
i dess ställe särskilt tillsatt utskott
avgivits, skall i bägge kamrarna för
ärendets avgörande, så vitt ske kan,
samtidigt föredragas. Efter betänkandets
första föredragning skall
detsamma vila på bordet. Vid nästa
föredragning, evad överläggning då
äger rum eller ej, skall det, så framt
ej kammaren på vederbörande utskotts
framställning annorlunda beslutar,
åter göras vilande. Men då
saken tredje gången förekommer,
skall den till avgörande företagas.

Utskotts förberedande hemställanden
och förfrågningar må genast
avgöras, därest icke någon kammarens
ledamot bordläggning begär.

59.

Efter den första föredragningen
i riksdagen av betänkande, som av
utskott avgivits, skall betänkandet
vila på bordet. Vid nästa föredragning,
evad överläggning då äger rum
eller ej, skall det, så framt ej riksdagen
på vederbörande utskotts
framställning annorlunda beslutar,
åter göras vilande. Men då saken
tredje gången förekommer, skall den
till avgörande företagas.

Utskotts förberedande hemställanden
och förfrågningar må genast avgöras,
därest icke någon riksdagens
ledamot bordläggning begär.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

60.

1. Ej må något mål, däri överläggning
ägt rum, till slutligt avgörande
företagas, förrän kammaren på talmannens
hemställan förklarat överläggningen
slutad.

2. Därefter bör,--------

Kan fråga---

Proposition skall -—

1. Ej må något mål, däri överläggning
ägt rum, till slutligt avgörande
företagas, förrän riksdagen på talmannens
hemställan förklarat överläggningen
slutad.

---------mom. stadgas.

--är föreskriven.

— — —• -— överläggning uppriva.

Då voteras skall, bör voteringsproposition
jämte tydlig kontraproposition
genast författas, justeras och
uppläsas, samt omröstningen strax
därefter verkställas; men ej må proposition
göras, om votering skall äga
rum, ej heller någon omröstning därom
tillåtas. Omröstningen skall ske
öppet. Befinnas de avgivna rösterna
lika delade, nedlägge talmannen i en
därtill avsedd rösturna en ja-sedel
och en nej-sedel, båda lika till storlek
och utseende, tryckta och omärkta
samt var för sig slutna och hoprullade,
och avgöres då omröstningens
utgång genom den sedel, som en
av kammarens ledamöter på anmodan
av talmannen upptager ur rösturnan.

3. Fråga, varom----- ■—- — —

Då voteras skall, bör voteringsproposition
jämte tydlig kontraproposition
genast författas, justeras och
uppläsas, samt omröstningen strax
därefter verkställas; men ej må proposition
göras, om votering skall äga
rum, ej heller någon omröstning därom
tillåtas. Omröstningen skall ske
öppet. Befinnas de avgivna rösterna
lika delade, nedlägge talmannen i en
därtill avsedd rösturna en ja-sedel
och en nej-sedel, båda lika till storlek
och utseende, tryckta och omärkta
samt var för sig slutna och hoprullade,
och avgöres då omröstningens
utgång genom den sedel, som en
av riksdagens ledamöter på anmodan
av talmannen upptager ur rösturnan.

genast förstöras.

§ 61.

Talman må ej vägra proposition,
utom när han finner väckt fråga strida
mot grundlags lydelse; och bör
han då alltid anföra skälen till sin
vägran. Därest kammaren ändock
yrkar proposition, skall talman äga
att förklara överläggningen vilande,
och målet förvisas då till konstitutionsutskottet,
som det åligger att
ofördröj ligen inkomma med motiverat
och bestämt utlåtande över frågans
stridighet eller enlighet med

Talmannen må ej vägra proposition,
utom när han finner väckt fråga
strida mot grundlags lydelse;
och bör han då alltid anföra skälen
till sin vägran. Därest riksdagen ändock
yrkar proposition, skall talmannen
äga förklara överläggningen
vilande, och målet förvisas då till
konstitutionsutskottet, som det åligger
att ofördröj ligen inkomma med
motiverat och bestämt utlåtande över
frågans stridighet eller enlighet med

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

grundlagen. Å vad utskottet förklarat
icke vara mot grundlag stridande
kan proposition sedermera ej vägras.

Kammares beslut i fråga, som icke
rörer kammaren enskilt, skall medkammaren
genom utdrag av protokollet
delgivas. Har målet varit av
ständigt eller i dess ställe särskilt
tillsatt utskott handlagt, skall ock
detta om beslutet på enahanda sätt
underrättas. Därest ledamot, som i
kammarens beslut ej instämt, vill
sin särskilda mening hos medkammaren
anmäla, skall sådant vara honom
obetaget; börande han i slikt
fall sin skiljaktiga mening skriftligen
till protokollet avlämna, varefter
den genom protokollsutdrag medkammaren
delgives; men ej må härav
i något fall beslutets expedierande
uppehållas.

När fråga, varöver utskott sig utlåtit,
till avgörande förekommer,
äger kammaren att antingen genast,
med bifall till utlåtandet eller utan
avseende å vad utskottet föreslagit,
fatta sitt beslut, eller, om ämnet anses
fordra ytterligare utredning, målet
till utskottet återförvisa.

Stanna kamrarna över någon fråga,
däri ständigt eller i dess ställe
särskilt tillsatt utskott sig yttrat, uti
huvudsakligen eller till vissa delar
olika beslut, då skall utskottet söka
att de olika meningarna, såvida möj -

grundlagen. Å vad utskottet förklarat
icke vara mot grundlag stridande
kan proposition sedermera ej vägras.

62.

Om riksdagens beslut i fråga, som
varit av utskott handlagd, skall utskottet
underrättas genom utdrag av
protokollet.

63.

När fråga, varöver utskott sig utlåtit,
till avgörande förekommer,
äger riksdagen genast, med bifall till
utlåtandet eller utan avseende å vad
utskottet föreslagit, fatta sitt beslut.
Om ledamot av riksdagen yrkar det
och minst en tredjedel av de röstande
förena sig om yrkandet, skall frågan
dock återförvisas till utskottet
för ytterligare utredning. Återförvisning
må ej ske mer än en gång i
samma fråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ligt är, sammanjämka och med förslag
därom till kamrarna inkomma.

Vad kamrarna sammanstämmande
besluta, det vare riksdagens beslut.
Bliva kamrarna ej, efter den
behandling ovan är nämnd, om ett
beslut ense, skall frågan, utom i de
fall 65 § upptager, anses hava för
den sessionen förfallit.

§ 64.

Förslag till stiftande, ändring, förklaring
eller upphävande av grundlag
kan förkastas å den riksdag, vid
vilken förslaget väckes, men ej slutligen
antagas eller bifallas i vidsträcktare
mån, än såsom ett förslag,
vilket skall vila för att efter därpå
förrättade nya val i hela riket till
andra kammaren av den riksdag,
som först sammanträder, ånyo prövas.
Varder förslaget därvid av
bägge kamrarna antaget, bliver det
riksdagens beslut; ägande kamrarna
ej rätt att uti vilande förslag
ändring göra. Ej må beslut över
vilande förslag till annan riksdag,
än nu är nämnt, uppskjutas utan att
Konungen och bägge kamrarna därom
äro ense.

Förslag till stiftande, ändring, förklaring
eller upphävande av grundlag
kan förkastas å den riksdag, vid
vilken förslaget väckes, men ej slutligen
antagas eller bifallas i vidsträcktare
mån än såsom ett förslag,
vilket skall vila för att efter därpå
förrättat val i hela riket till riksdagen
ånyo prövas av den riksdag, som
utsetts genom valet, vid dess första
session. Varder förslaget därvid antaget,
bliver det riksdagens beslut;
ägande riksdagen ej rätt att uti vilande
förslag ändring göra. Ej må beslut
över vilande förslag till annan riksdag,
än nu är nämnt, uppskjutas,
utan att Konungen och riksdagen
därom äro ense.

§ 65.

När, i fråga om statsutgifter eller (Denna paragraf utgår.)

bevillning, eller om reglementariska
föreskrifter för riksbanken, dess inkomster
och utgifter, eller om ansvarsfrihet
för fullmäktige i riksbanken,
eller om riksgäldskontorets styrelse
och förvaltning, inkomster och
utgifter, kamrarna fatta stridiga beslut,
som ej uppå vederbörligt utskotts
förslag varda samman jämkade,
skola bägge kamrarna var för sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

rösta om de olika beslut, vari vardera
förut stannat; kommande den
mening, som därvid erhåller de flesta
ledamöters av båda kamrarna
sammanräknade röster, att gälla såsom
riksdagens beslut. Om vid sammanräkningen
av de avgivna rösterna
dessa befinnas lika delade, nedlägge
andra kammarens talman i en
därtill avsedd rösturna en ja-sedel
och en nej-sedel, båda lika till storlek
och utseende, tryckta och omärkta
samt var för sig slutna och hoprullade,
och avgöres då omröstningens
utgång genom den sedel, som en
av andra kammarens ledamöter på
anmodan av talmannen upptager ur
rösturnan.

§ 66.

Då val till Konung eller tronföljare (Denna paragraf utgår.)

skall förrättas, tillsättes en nämnd,
bestående av sextiofyra personer, av
vilka vardera kammaren inom sig
utser trettiotvå, med uppdrag att, vid
förefallande skiljaktighet mellan
kamrarna, bestämma valet. Dagen
efter, sedan nämnden är utsedd,
skrida kamrarna till val av Konung
eller tronföljare. Förenas kamrarna
om en och samma person, är han att
såsom utkorad anse. I annat fall avgör
nämnden. Dock må ej hos densamma
komma under omröstning
andra än de, som i vardera kammaren
erhållit flesta rösterna, ägande
ingendera kammaren att flera än en
kandidat framställa. Nämndens ledamöter,
vilka ej i och för denna befattning
må uteslutas från deras riksdagsmannarätt
i kamrarna, sammanträda
dagen efter den, då valet i

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

kamrarna förrättat är, och skiljas ej
åt förrän valförrättningen är fullgjord.
Den av de bägge under omröstning
komna personerna, på vilken
då inom nämnden de flesta rösterna
falla, är behörigen vald. I den
händelse, som 94 § regeringsformen
omförmäler, skall nämnden väljas
inom tionde dagen efter den, som i
riksdagskallelsen är till riksdagens
sammankomst utsatt.

§ 67.

Skall riksföreståndare tillsättas, (Denna paragraf utgår.)

gånge härmed som för val till
Konung eller tronföljare är i nästföregående
§ stadgat.

§ 68.

Riksdagens ombudsmän----

Val av ombudsmän verkställes genom
fyrtioåtta för tillfället nämnda
valmän, av vilka vardera kammaren
inom sig utser tjugufyra. Dessa valmän
skola sammanträda till valförrättningen
senast å femtonde dagen
efter den, då de blivit utsedda. Vid
valet gälle enahanda bestämmelser
som för val av kamrarnas talmän.

Valmännen böra vid samma tillfälle,
då ombudsman utses, och på
enahanda sätt välja en ställföreträdare
för honom. Ställföreträdare utses
lör tiden till dess nytt val av vederbörande
ombudsman äger rum.

I händelse —

•—• •—• därefter försiggått.

Vid val av ombudsman äger 33 §
1 mom. motsvarande tillämpning.

Riksdagen bör vid samma tillfälle,
då ombudsman utses, och på enahanda
sätt välja en ställföreträdare
för honom. Ställföreträdare utses

för tiden till dess nytt val av vederbörande
ombudsman äger rum.
--i riksgäldskontoret.

Riksdagen skall vart fjärde år tillsätta
en nämnd av fyrtioåtta personer,
därav vardera kammaren inom
sig utser tjugufyra, och vilken
nämnd, i den ordning 103 och 104 §§
regeringsformen stadga, äger att dö -

69.

Riksdagen skall vart tredje år
inom sig utse en nämnd av fyrtioåtta
personer, vilken nämnd, i den
ordning 103 och 104 §§ regeringsformen
stadga, äger att döma, huruvida
högsta domstolens och regeringsrät -

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
ma, huruvida högsta domstolens och
regeringsrättens samtliga ledamöter
gjort sig förtjänta att i deras viktiga
kall bibehållas, eller om vissa av
dem, utan bevisligen begångna fel
och brott, varom regeringsformens
102 § handlar, likväl kunna anses böra
från detta kall skiljas. Denna
nämnd träder samma dag den blivit
vald tillsammans.

Nämndens samtliga------vidare föreskrives.

I enahanda —- — -----regeringsrättens ledamöter.

(Föreslagen lydelse)
tens samtliga ledamöter gjort sig förtjänta
att i deras viktiga kall bibehållas,
eller om vissa av dem, utan
bevisligen begångna fel och brott,
varom regeringsformens 102 § handlar,
likväl kunna anses böra från detta
kall skiljas. Denna nämnd träder
samma dag den blivit vald tillsammans.

§ 70.

--honom återstått.

2. Riksdagen skall jämväl välja

1. De sex

2. Riksdagen skall jämväl välja
fullmäktige att, jämlikt särskilt reglemente,
förvalta riksgäldskontorets
medel och tillhörigheter. Dessa fullmäktige
skola vara sju och väljas för
tiden från valet, till dess sådant val
under tredje året därefter försiggått.
Ordförande bland fullmäktige väljes
särskilt. Av de övriga sex skola två
årligen avgå. Har fullmäktig före
utgången av den bestämda tjänstgöringstiden
avgått, eller har ansvarsfrihet
honom vägrats, anställes val
för den tid, som för honom återstått.
Då val av ordförande äger rum, utses
denne före övriga fullmäktige.

3. Val av fullmäktige i riksbanken
och riksgäldskontoret verkställas genom
fyrtioåtta valmän, av vilka vardera
kammaren inom sig utser tjugufyra.
Valen ske med slutna sedlar.
Val för längre tjänstgöringstid verkställes
före val för kortare. Avgående
fullmäktig kan återväljas.

4. Fullmäktige välj e —

5. På samma —---

fullmäktige att, jämlikt särskilt reglemente,
förvalta riksgäldskontorets
medel och tillhörigheter. Dessa fullmäktige
skola vara sj u och välj as för
tiden från valet, till dess sådant val
under tredje året därefter försiggått.
Riksdagen utser en av fullmäktige
till ordförande. Av de övriga
sex skola två årligen avgå. Har fullmäktig
före utgången av den bestämda
tjänstgöringstiden avgått, eller
har ansvarsfrihet honom vägrats,
anställes val för den tid, som för honom
återstått. Då val av ordförande
äger rum, utses denne före övriga
fullmäktige.

3. Vid val av fullmäktige i riksbanken
eller riksgäldskontoret utses
varje fullmäktig för sig. Vid valet
tillämpas acklamations förf arande,
om ledamot ej begär att valet skall
förrättas med slutna sedlar.

Val för längre tjänstgöringstid
verkställes före val för kortare. Avgående
fullmäktig kan återväljas.

----utfalla lika.

— -— till tjänstgöring.

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

Riksdagens lönedelegation består
av sexton ledamöter, av vilka vardera
kammaren inom sig utser hälften.
De väljas för tiden från valet, till
dess sådant val under fjärde året
därefter försiggått, dock att ledamot
som dessförinnan avgått ur riksdagen
ej vidare skall anses tillhöra delegationen.
Har ledamot före den tid,
lör vilken han valts, avgått ur delegationen,
anställes val för den tid
som för honom återstått.

Vardera kammaren utser ock inom
sig suppleanter att när ledamöter få
lörfall i deras ställe inträda. Suppleanter
utses för samma tid som ledamöter.

Vad i 45 § 2 mom. och 75 § 2 mom.
är stadgat med avseende å utskott
skall äga motsvarande tillämpning
beträffande delegationen. Omröstning
inom delegationen skall ske öppet.
Den som förer ordet i delegationen
äger avgörande röst, därest, vid
omröstning, rösterna i något fall äro
lika. Ledamot som ej instämt i delegationens
beslut är obetaget att låta
sin skiljaktiga mening antecknas.

Innan förhandlingsöverenskommels
de.

(Föreslagen lydelse)

71.

Riksdagens lönedelegation består
av sjutton ledamöter, vilka riksdagen
utser inom sig.De väljas för tiden
från valet, till dess sådant val under
tredje året därefter försiggått, dock
att ledamot som dessförinnan avgått
ur riksdagen ej vidare skall anses
tillhöra delegationen. Har ledamot
före den tid, för vilken han valts, avgått
ur delegationen, anställes val
för den tid som för honom återstått.

Riksdagen utser ock inom sig
suppleanter att när ledamöter få förfall
i deras ställe inträda. Suppleanter
utses för samma tid som ledamöter.

Vad i 45 § 2 mom. och 75 § 3 mom.
är stadgat med avseende å utskott
skall äga motsvarande tillämpning
beträffande delegationen. Omröstning
inom delegationen skall ske öppet.
Den som förer ordet i delegationen
äger avgörande röst, därest, vid
omröstning, rösterna i något fall äro
lika. Ledamot som ej instämt i delegationens
beslut är obetaget att låta
sin skiljaktiga mening antecknas.

!---tystnadspliktens iakttagan -

Riksdagen förordnar årligen inom
sex dagar efter dess öppnande revisorer
till ett antal av tolv, vilka till
halva antalet av vardera kammaren
utses, att enligt regeringsformen och
särskild instruktion granska statsverkets,
riksbankens och riksgäldskontorets
tillstånd, styrelse och förvaltning.
Revisor utövar sin befatt -

72.

Riksdagen utser årligen inom sex
dagar efter dess öppnande tolv revisorer
att enligt regeringsformen och
särskild instruktion granska statsverkets,
riksbankens och riksgäldskontorets
tillstånd, styrelse och förvaltning.
Revisor utövar sin befattning
till dess nytt val av revisorer
förrättas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ning till dess nytt val av revisorer
förrättas.

För varje — — — — — — — — — blivit valda.

Revisorerna välja---------äro lika.

De anmärkningar,-----— vidare behandling.

Riksdagens krigsdelegation består
av femtio ledamöter, av vilka vardera
kammaren inom sig väljer hälften.

För varje--------

Val av krigsdelegation skall äga
rum å varje riksdag inom sex dagar
efter dess öppnande. Valet gäller till
dess nytt val av krigsdelegation förrättas,
dock att den som dessförinnan
avgått ur riksdagen ej vidare
skall anses tillhöra delegationen.
Förordnar Konungen om nya val till
båda kamrarna eller den ena av dem,
behålle utan hinder därav delegationens
ledamöter och suppleanter sina
befattningar.

Riksdagens valmän och nämnder,
med undantag av utrikesnämnden,
utse själva inom sig ordförande.

§ 1

1. Företes vid val, som skall av
kammare förrättas, gemensam lista
upptagande namn å så många personer
valet avser och har listan godkänts
av de utav kammaren utsedda
ledamöterna i talmanskonferensen,
framställe talmannen proposition å

Riksdagens krigsdelegation består
av femtio ledamöter, vilka riksdagen
väljer inom sig.

— blivit valda.

74.

(Denna paragraf utgår.)

75.

1. För beredning av val som ankomma
på riksdagen skall finnas en
valberedning. Om valberedningen
och dess uppgifter meddelas bestämmelser
i den i 78 § omförmälda riksdagsstadgan.

2. Framlägges vid val, som skall
förrättas av riksdagen, gemensam
lista upptagande namn å så många
personer valet avser och har listan
enhälligt godkänts av valberedningen,
framställe talmannen proposition
å godkännande av listan och förklare

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Förslagen lydelse)

godkännande av listan och förklare
därå upptagna personer valda, såvida
ej val med slutna sedlar begäres
av minst så många ledamöter som
motsvarar det tal, vilket erhålles, om
samtliga röstberättigade ledamöters
antal delas med siffran för det antal
personer valet avser, ökat med ett.
Har sådan begäran framställts skall
val med slutna sedlar äga rum vid
ett följande sammanträde.

Valet skall, där det ej avser kammarens
ledamöter i talmanskonferensen,
vara proportionellt, om två
eller flera personer skola utses. Närmare
bestämmelser om valet meddelas
uti den i § 78 omförmälda riksdagsstadgan.

2. Val, som förrättas av riksdagens
utskott, nämnder och valmän, skola,
därest begäran därom framställes av
någon ledamot eller valman, ske med
slutna sedlar, och iakttages därvid,
att namnsedlarna, så framt de skola
bliva gällande, böra vara enkla, hoprullade,
omärkta och fria såväl från
all tvetydighet i anseende till personernas
namn som från oriktighet i
anseende till deras antal. Mellan personer,
som vid val undfått lika antal
röster, skiljes genom lottning, när
så erfordras.

Finnas i — -----— —- -—

Vid justering kan ett beslut ej
ändras, men väl må sådana tillägg
göras, varigenom ingen ändring i
beslutet uppkommer. Ur protokoll
må vid justeringen, med kammarens
bifall och den talandes begivande,
uteslutas dennes uttryck och även
överläggning, som därav följt; dock

därå upptagna personer valda, såvida
ej val med slutna sedlar begäres
av minst så många ledamöter
som motsvarar det tal, vilket erhålles,
om samtliga röstberättigade ledamöters
antal delas med siffran för
det antal personer valet avser, ökat
med ett. Har sådan begäran framställts
skall val med slutna sedlar
äga rum vid ett följande sammanträde.

Valet skall, där det ej avser ledamöter
i talmanskonferensen, vara
proportionellt, om två eller flera
personer skola utses. Närmare bestämmelser
om valet meddelas i den
i 78 § omförmälda riksdagsstadgan.

3. Val, som förrättas av riksdagens
utskott skola, därest begäran därom
framställes av någon ledamot, ske
med slutna sedlar, och iakttages därvid,
att namnsedlarna, så framt de
skola bliva gällande, böra vara enkla,
hoprullade, omärkta och fria såväl
från all tvetydighet i anseende
till personernas namn som från oriktighet
i anseende till deras antal. Mellan
personer, som vid val undfått lika
antal röster, skiljes genom lottning,
när så erfordras.

- äga tillämpning.

76.

Vid justering kan ett beslut ej
ändras, men väl må sådana tillägg
göras, varigenom ingen ändring i beslutet
uppkommer. Ur protokoll må
vid justeringen, med riksdagens bifall
och den talandes begivande, uteslutas
dennes uttryck och även överläggning,
som därav följt; dock kun -

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

kunna ej sådana uttryck uteslutas,
på vilka beslutet tydligen sig grundar.

Riksdagsman, som varit frånvarande
då något beslut fattats inom
den kammare han tillhörer, skall äga
att därefter till protokollet anmäla,
det han ej i berörda beslut deltagit,
men icke hava makt att tala å deras
beslut, som därvid närvarit.

Riksdagen fastställer de föreskrifter
om riksdagsarbetets bedrivande,
ordningen hos kamrarna och utskotten
samt inom riksdagen förekommande
val ävensom de övriga bestämmelser
som anses nödiga till
iakttagande jämte grundlagarna
(riksdagsstadga). Vardera kammaren
äger fastställa föreskrifter i ämne,
som angår kammaren enskilt
(ordningsstadga). Ej må något i
dessa stadgor införas, som mot
grundlag eller annan gällande lag
strider.

I mål, som blivit av ständigt eller
i dess ställe särskilt tillsatt utskott
handlagda, skola de från riksdagen
utgående skrivelser uppsättas och
expedieras av kansliet hos det utskott,
som ärendet berett.

Uppsättandet och expedierandet
av andra för bägge kamrarna gemensamma
skrivelser besörjes genom ett
särskilt riksdagens kansli under inseende
av två inom första och två
inom andra kammaren därtill utsedda
ledamöter (kanslideputerade).

na ej sådana uttryck uteslutas, på
vilka beslutet tydligen sig grundar.

77.

Riksdagsman, som varit frånvarande
då något beslut fattats inom
riksdagen, skall äga att därefter till
protokollet anmäla, det han ej i berörda
beslut deltagit, men icke hava
makt att tala å deras beslut, som
därvid närvarit.

78.

Riksdagen fastställer de föreskrifter
om riksdagsarbetets bedrivande,
ordningen hos riksdagen och utskotten
samt inom riksdagen, utskotten
och andra riksdagens organ förekommande
val ävensom de övriga
bestämmelser som anses nödiga till
iakttagande jämte grundlagarna
(riksdagsstadga). Ej må något i
riksdagsstadgan införas, som mot
grundlag eller annan gällande lag
strider.

80.

I mål, som blivit av utskott handlagda,
skola de från riksdagen utgående
skrivelser uppsättas och expedieras
av kansliet hos det utskott,
som ärendet berett.

Uppsättandet och expedierandet
av andra riksdagens skrivelser besörjes
genom riksdagens förvaltningskontor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

(Uppsättandet och expedierandet
av andra för bägge kamrarna gemensamma
skrivelser besörjes genom
riksdagens förvaltningskontor.)1

Ej må expedition över något riksdagens
beslut utgå förr än den blivit
inför kamrarna justerad. Från riksdagen
utgående expeditioner undertecknas
av talmännen.

De i kamrarna förda protokoll
och övriga riksdagshandlingar skola
på statens bekostnad, så tidigt ske
kan, av trycket utgivas, de senare
fullständigt och protokollen i den
mån kamrarna var för sig förordna.

Ej må expedition över något riksdagens
beslut utgå förr än den blivit
inför riksdagen justerad. Från riksdagen
utgående expeditioner undertecknas
av talmannen.

82.

De i riksdagen förda protokoll och
övriga riksdagshandlingar skola på
statens bekostnad, så tidigt ske kan,
av trycket utgivas, de senare fullständigt
och protokollen i den mån
riksdagen förordnar.

Övergångsbestämmelser

1. Riksdagsordningen skall tillämpas i sin nya lydelse från och med
den 1 januari 1971. De nya bestämmelserna skall dock tillämpas även
dessförinnan beträffande val till riksdagen som avser uteslutande tid efter
utgången av år 1970.

Ordinarie val till riksdagen enligt 3 § första stycket i paragrafens nya
lydelse skall äga rum första gången år 1970.

Meddelas beslut enligt 30 § om uppskov med valet till riksdagen i september
1970 och om förlängning av de vid utgången av samma år utlöpande
valperioderna, medför beslutet motsvarande uppskov med tillämpningen av
riksdagsordningen i dess nya lydelse.

2. Löpande valperioder för kamrarnas ledamöter upphör vid utgången
av år 1970. De må ej förlängas enligt 2 § andra stycket.

3. Vad som föreskrives i 58 § tredje stycket i dess äldre lydelse om inverkan
av nya val i hela riket till andra kammaren på fråga om uppskov med
behandlingen av ärende avser även val till riksdagen.

4. Sådan nämnd som avses i 69 § skall tillsättas av den riksdag som sammanträder
närmast efter det paragrafen i sin nya lydelse trätt i tillämpning.

5. Nytt val av ledamöter och suppleanter i riksdagens lönedelegation förrättas
av den riksdag som sammanträder närmast efter det 71 § trätt i tillämpning
i sin nya lydelse.

1 Denna lydelse av 80 § andra stycket har antagits som vilande den 25 maj 1966 (KU 1966:36)

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796)
om val till riksdagen

Härigenom förordnas i fråga om lagen den 26 november 1920 om val
till riksdagen1, dels att 1, 2, 12—29, 82 och 91 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 30, 33, 35, 36, 54—57, 59, 61, 64, 68—70, 73, 74, 76, 79—81, 83—89,
92, 93, 96 och 97 §§ samt rubriken omedelbart före 76 § skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan anges, dels att rubrikerna omedelbart före 1 §, rubriken
omedelbart före 12 § och rubriken »Om val till andra kammaren» omedelbart
före 30 § skall utgå.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

30 §.

För valen till andra kammaren in- 1. För val till riksdagen indelas
delas riket i tjuguåtta valkretsar, riket i tjuguåtta valkretsar, nämlinämligen:
gen:

Stockholms stad; -------övriga län.

2. Antalet fasta valkretsmandat i
valkretsarna fastställes av central
myndighet som Konungen bestämmer
(centrala valmyndigheten) före
utgången av mars varje år då ordinarie
val till riksdagen skall hållas.
Härvid tilldelas varje valkrets ett
mandat för varje gång som antalet
röstberättigade i valkretsen är jämnt
delbart med en trehundrationdel av
antalet röstberättigade i hela riket.
De fasta valkretsmandat, som här 1

Senaste lydelse av 1,12—14, 28, 30, 55, 55 a, 56, 57, 61, 70, 73 och 96 §§ se 1967:832, av 15,19
—21,24 och 83 §§ se 1921:316, av 17, 68, 69 och 76 §§ se 1944:84, av 18 och 80 §§ se 1962: 71, av 25 §
se 1933:53, av 26 och 27 §§ se 1949:113, av 33, 35 och 91 §§ se 1963:127, av 36 § se 1946: 329,
av 54 § se 1967:227, av 59 och 79 §§ se 1952:264, av 64 och 74 §§ se 1965: 608, av 81 och 87 §§
se 1940:550 samt av 93 och 97 §§ se 1964:128.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

efter återstå, tillföras valkretsarna i
ordning efter storleken av de överskott
som uppkommit vid nyssnämnda
fördelning. Mellan lika
överskottstal avgöres företrädet genom
lottning.

Vid tillämpningen av första stycket
beräknas antalet röstberättigade
på grundval av uppgifterna i stommarna
till mantalslängderna för året.
Vid beräkningen anses såsom röstberättigad
varje svensk medborgare,
som uppnått tjugo års ålder senast
under närmast föregående kalenderår
och som ej på grund av domstols
förklaring är eller efter uppnådd
myndighetsålder skall förbliva
omyndig.

33 §.

För varje kommun skall finnas en
valnämnd av fem inom kommunen
boende personer, vilka utses för fyra
år. Ordförande i denna nämnd jämte
suppleant för honom förordnas av
Konungens befallningshavande före
utgången av året näst efter det, då
allmänna val av kommunalfullmäktige
och stadsfullmäktige ägde rum.
De fyra ledamöterna jämte lika antal
suppleanter väljas under nyssnämnda
år å tid, då val till befattningar
inom kommunen eljest anställas. Utses
ny valnämnd under annat år än
nu sagts, skall valet avse allenast
den tid, som återstår av löpande fyraårsperiod.
Det åligger kommunalfullmäktiges
och i stad stadsfullmäktiges
ordförande att oför dröj ligen om
valet underrätta valnämndens ordförande
samt utan lösen låta tillställa

För varje kommun skall finnas en
valnämnd av fem inom kommunen
boende personer, vilka utses för tre
år. Ordförande i denna nämnd jämte
suppleant för honom förordnas av
Konungens befallningshavande före
utgången av året näst efter det, då
allmänna val av kommunalfullmäktige
och stadsfullmäktige ägde rum.
De fyra ledamöterna jämte lika antal
suppleanter väljas under nyssnämnda
år å tid, då val till befattningar
inom kommunen eljest anställas.
Utses ny valnämnd under annat
år än nu sagts, skall valet avse
allenast den tid, som återstår av löpande
treårsperiod. Det åligger kommunalfullmäktiges
och i stad stadsfullmäktiges
ordförande att ofördröj
ligen om valet underrätta valnämndens
ordförande samt utan lö -

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 27

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

envar av de valda ledamöterna och
suppleanterna i valnämnden ett utdrag
av protokollet, i vad dem rörer.
Om de personers namn och bostad,
som blivit till ordförande och suppleant
för honom utsedda, låter
Konungens befallningshavande i
länskungörelserna årligen meddela
underrättelse.

Av kommunalfullmäktige eller
stadsfullmäktige lämnat uppdrag att
vara ledamot eller suppleant i valnämnd
må ej annan avsäga sig än
den, som uppnått sextio års ålder,
samt den, vilken eljest uppgiver hinder,
som av fullmäktige godkännes.

Menar någon att val av ledamot
eller suppleant i valnämnd icke skett
i laga ordning, eller vill någon klaga
däröver att av honom gjord avsägelse
av uppdrag, som i 35 § avses, icke
godkänts, äge han att hos Konungens
befallningshavande anföra besvär
sist å femtonde dagen, i förra fallet
från den dag valet hölls, och i det
senare fallet från den dag, då det
beslut meddelades, däri rättelse sökes;
och må över Konungens befall -ningshavandes utslag i sådant mål
klagan ej föras.

sen låta tillställa en var av de valda
ledamöterna och suppleanterna i valnämnden
ett utdrag av protokollet, i
vad dem rörer. Om de personers
namn och bostad, som blivit till ordförande
och suppleant för honom
utsedda, låter Konungens befallningshavande
i länskungörelserna
årligen meddela underrättelse.

År kommun indelad i valdistrikt,
utser valnämnden för varje valdistrikt
tre eller flera personer att
som nämndens deputerade vara valförrättare
i distriktet. Valnämnden
förordnar en av dem att vara ordförande
och utser en att föra protokollet
över valförrättningen.

§•

Var och en som är röstberättigad
vid val till riksdagen och ej har fyllt
sextio år är skyldig att fullgöra uppdrag
som ledamot eller suppleant
i valnämnd eller deputerad för valnämnd,
om han ej har giltigt hinder.

§•

Menar någon att val av ledamot
eller suppleant i valnämnd icke skett
i laga ordning, eller vill någon klaga
däröver att av honom uppgivet hinder
att fullgöra uppdrag, som avses
i 35 §, icke godkänts, äge han att hos
Konungens befallningshavande anföra
besvär sist å femtonde dagen,
i förra fallet från den dag valet hölls,
och i det senare fallet från den dag,
då det beslut meddelades, däri rättelse
sökes; och må över Konungens
befallningshavandes utslag i sådant
mål klagan ej föras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

54 S.

1. Förening med politiskt syfte,
som icke utgör underavdelning av
sådan förening och som har minst
ettusen vid val till riksdagens andra
kammare röstberättigade medlemmar,
(parti) må, i den ordning och
på de villkor här nedan stadgas, erhålla
registrering av ett partinamn
eller en annan beteckning i ord för
partiet eller för den meningsriktning
partiet företräder (partibeteckning).

2. Ansökan om — -------

3. Partibeteckning må---— —

4. Registrerad partibeteckning
skall avföras ur registret på ansökan
av det parti, för vilket registreringen
skett, eller ock efter ansökan av annat
parti, där det visas att förstnämnda
parti blivit upplöst eller vid
två på varandra följande val i hela
riket till andra kammaren icke i någon
valkrets anmält kandidater på
sätt i 56 § sägs.

5. Då partibeteckning —----

6. Parti, som — —---- — — 56

7. När val i hela riket till andra
kammaren skola äga rum, skola i
god tid före valen från departementet
till samtliga Konungens befallningshavande
översändas utdrag ur
registret, upptagande varje partibeteckning
som är registrerad på grund
av ansökan, vilken gjorts, om valen
förrättas på grund av bestämmelsen
i 17 § 1 mom. riksdagsordningen,
senast den 20 juli närmast före valen
samt, om valen förrättas på grund
av Konungens förordnande jämlikt
17 § 2 mom. riksdagsordningen, senast
femte dagen efter det förordnandet
givits. Vid varje beteckning

1. Parti, som ej utgör underavdelning
av politisk sammanslutning
och som har minst ettusen röstberättigade
medlemmar, må, i den
ordning och på de villkor här nedan
stadgas, erhålla registrering av
partibeteckning.

i riksgäldskontoret.

— — ej prövats.

4. Registrerad partibeteckning
skall avföras ur registret på ansökan
av det parti, för vilket registreringen
skett, eller ock efter ansökan av annat
parti, där det visas att förstnämnda
parti blivit upplöst eller vid
två på varandra följande val i hela
riket till riksdagen icke i någon valkrets
anmält kandidater på sätt i
56 § sägs.

- — allmänna tidningarna.

§ sägs.

7. När val i hela riket till riksdagen
skall äga rum, skola i god tid
före valet från departementet till
samtliga Konungens befallningshavande
översändas utdrag ur registret,
upptagande varje partibeteckning
som är registrerad på grund av
ansökan, vilken gjorts, vid ordinarie
val senast den 20 juli närmast före
valet samt vid nyval på grund av förordnande
enligt 108 § regeringsformen
senast femte dagen efter det
förordnandet givits. Vid varje beteckning
skall angivas det parti, för vilket
registreringen skett, samt partiets
enligt 6 mom. anmälda ombud.

Kungl. Maj:ts proposition, nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skall angivas det parti, för vilket
registreringen skett, samt partiets
enligt 6 mom. anmälda ombud.

Anmäles till —---— — i registerutdragen.

55 §.

1. Val i hela riket till andra kammaren
förrättas, då valen ske på
grund av 17 § 1 mom. riksdagsordningen,
å tredje söndagen i september
månad samt i fall som i 17 § 2
mom. riksdagsordningen avses, å
den sön- eller helgdag, som av
Konungen bestämmes.

Om valdag,---—--postverket underrättas.

1. Ordinarie val till riksdagen förrättas
tredje söndagen i september.
Nyval på grund av förordnande enligt
108 § regeringsformen förrättas
den sön- eller helgdag som
Konungen bestämmer.

2. Annat val till andra kammaren
än i 1 mom. sägs förrättas å sön- eller
helgdag, som Konungens befallningshavande
sist fyrtionde dagen
förut låter kungöra i ortstidningar;
och skall postverket underrättas om
valdagen.

2. Annat val till riksdagen än i 1
mom. sägs förrättas å sön- eller helgdag,
som Konungens befallningshavande
sist fyrtionde dagen förut låter
kungöra i ortstidningar; och skall
postverket underrättas om valdagen.

55 a

Då val i hela riket till andra kammaren
skall förrättas, skall, i den
mån icke Konungen annorledes förordnar,
för envar som enligt röstlängd
är röstberättigad vid valet
upprättas röstkort, utvisande den
röstberättigades namn, yrke eller titel,
det valdistrikt där den röstberättigade
äger anmäla sig till röstning,
dagen för valet samt den Konungens
befallningshavande, som skall verkställa
röstsammanräkning för den
valkrets den röstberättigade tillhör.
Röstkort upprättas för den som är
upptagen i allmän röstlängd av valnämnden
och för den som är upptagen
i särskild röstlängd av
Konungens befallningshavande.

Då val i hela riket till riksdagen
skall förrättas, skall, i den mån
icke Konungen annorledes förordnar,
för envar som enligt röstlängd
är röstberättigad vid valet upprättas
röstkort, utvisande den röstberättigades
namn, yrke eller titel, det
valdistrikt där den röstberättigade
äger anmäla sig till röstning, dagen
för valet samt den Konungens befallningshavande,
som skall verkställa
röstsammanräkning för den
valkrets den röstberättigade tillhör.
Röstkort upprättas för den som är
upptagen i allmän röstlängd av
valnämnden och för den som är
upptagen i särskild röstlängd av
Konungens befallningshavande. Röstkort
må upprättas gemensamt för

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

Röstkorten skola —----

Då annat val till andra kammaren
än i första stycket sägs skall förrättas
eller då röstkort förkommit, icke
utsänts eller ej kommit den röstberättigade
till handa, äger röstberättigad
efter därom gjord framställning
erhålla röstkort. Röstberättigad,
som avses i 70 § 2 eller 3 mom., äger,
innan röstkorten blivit på sätt ovan
i andra stycket sägs översända till
de röstberättigade, efter framställning
erhålla röstkort.

Framställning om-----

Röstkort må-----—- ■— till

Närmare föreskrifter ------

(Föreslagen lydelse)
riksdagsmannaval och kommunalval.
Är väljaren icke röstberättigad
vid samtliga val, skall förhållandet
tydligt angivas å kortet.
de röstberättigade.

Då annat val till riksdagen än i
första stycket sägs skall förrättas
eller då röstkort förkommit, icke utsänts
eller ej kommit den röstberättigade
till handa, äger röstberättigad
efter därom gjord framställning erhålla
röstkort. Röstberättigad, som
avses i 70 § 2 eller 3 inom., äger, innan
röstkorten blivit på sätt ovan i
andra stycket sägs översända till de
röstberättigade, efter framställning
erhålla röstkort.

- till honom,
efterrättelse.

-- av Konungen.

56 §.

1. Då val —---—-----valbara personer.

2. Anmälan skall göras skriftligen
genom partiets i registerutdraget angivna
ombud eller genom någon av
honom därtill förordnad person samt
hava inkommit sist å trettiosjunde
dagen före valdagen. Vid anmälan
skola fogas intyg, utvisande att envar
av de anmälda kandidaterna enligt
röstlängd är röstberättigad i val -

kretsen och senast valdagen uppnått
tjugotre års ålder, ävensom intyg av
varje kandidat, att han lämnat partiet
tillstånd att anmäla honom.

Giver anmälan--- -—- ---anmälan skett.

Senast å — — -—---intyg ingivas.

3. Två eller flera partier, vilka på
sätt ovan nämnts, anmält kandidater
och vilka ämna samverka med varandra
i kartell vid valet, äga hos

Kungl. Maj ds proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
Konungens befallningshavande gemensamt
anmäla en kartellbeteckning.
Sådan kartellbeteckning skall
tydligt skilja sig från varje i registerutdraget
upptagen partibeteckning
ävensom från kartellbeteckning, som
tidigare behörigen anmälts för valet.

Anmälan av kartellbeteckning
skall göras skriftligen genom partiernas
i registerutdraget angivna ombud
eller genom personer, som av
ombuden därtill förordnats, samt hava
inkommit till Konungens befallningshavande
senast den dag, som
angives i 2 mom. tredje stycket.

å. Sedan den tid gått till ända,
inom vilken kandidataninälan må
ändras och anmälan av kartellbeteckning
må ske, skall Konungens
befallningshavande ofördröjligen företaga
slutlig prövning av de inkomna
anmälningarna av kandidater och
kartellbeteckningar. Finnes någon
kandidat icke vara valbar, eller är
icke visat, att han lämnat partiet tillstånd
att anmäla honom, skall hans
namn å anmälan anses obefintligt.

Över godkända anmälningar upprättar
Konungens befallningshavande
en lista. Å denna uppföras först
anmälda kartellbeteckningar i bokstavsordning
och under varje kartellbeteckning,
likaledes i bokstavsordning,
partibeteckningarna för de partier,
som ingå i kartellen, jämte under
varje partibeteckning de av partiet
anmälda kandidaterna. Därefter
uppföras i bokstavsordning partibeteckningarna
för de partier, vilka
icke anmält kartellbeteckning, jämte
under var och en av dessa partibeteckningar
de av partiet anmälda

(Föreslagen lydelse)

3. Sedan den tid gått till ända,
inom vilken kandidatanmälan må
ändras, skall Konungens befallningshavande
ofördröj ligen företaga slutlig
prövning av de inkomna anmälningarna
av kandidater. Finnes någon
kandidat icke vara valbar, eller
är icke visat, att han lämnat partiet
tillstånd att anmäla honom, skall
hans namn å anmälan anses obefintligt.

Över godkända anmälningar upprättar
Konungens befallningshavande
en lista. Å denna uppföras partibeteckningarna
i bokstavsordning
och, under varje partibeteckning,
de av partiet anmälda kandidaterna.
Å listan utsättes även erinran om bestämmelserna
i 59 § sjätte stycket.
Formulär till listan fastställes av
Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
kandidaterna. Å listan utsattes även
erinran om bestämmelserna i 59 §
andra och femte styckena. Formulär
till listan fastställes av Konungen.

Över Konungens------—

5. Därefter utfärdar Konungens
befallningshavande omedelbart kungörelse
om valet, vilken anslås på
kommunernas anslagstavlor och införes
i ortstidningar.

I kungörelsen skall upptagas:

a) antalet av dem, som skola väljas
inom valkretsen;

b) dag och -— -----— —

e) den i 4 mom. omförmälda lista;

f) erinran om

g) då val i hela riket till andra
kammaren skola förrättas, erinran
om rätt för väljare att i vissa fall utöva
rösträtt å svenskt fartyg utom
riket.

(Föreslagen lydelse)

--- — över valet.

4. Därefter utfärdar Konungens
befallningshavande omedelbart kungörelse
om valet, vilken anslås på
kommunernas anslagstavlor och införes
i ortstidningar.

I kungörelsen skall upptagas:
a) antalet fasta valkretsmandat i
valkretsen;
till röstning;

e) den i 3 mom. omförmälda lista;

utlandsmyndighet; samt
g) då val i hela riket till riksdagen
skall förrättas, erinran om rätt för
väljare att i vissa fall utöva rösträtt
å svenskt fartyg utom riket.

Förrättas annat val samtidigt med
riksdagsmannavalet utfärdas gemensam
kungörelse om valen.

57 §.

1. Val förrättas inför valnämnden
eller, om i kommun äro flera valdistrikt,
inför valnämndens deputerade,
varom i 91 § sägs.

1. Val förrättas inför valnämnden
eller, om i kommun äro flera valdistrikt,
inför valnämndens deputerade,
varom i 33 § andra stycket
sägs.

Om rätt----------i 70—75 §§.

2. Valet äger--—---inom vallokalen.

Det åligger — —----avbryta förrättningen.

I vallokal skola finnas anslagna I vallokal skola finnas anslagna
exemplar av denna lag samt av den exemplar av denna lag samt av den
i 56 § 4 mom. omförmälda lista. i 56 § 3 mom. omförmälda lista.

59 §.

Vid valet skola begagnas valsedlar
av vitt papper utan kännetecken.

Å valsedel skall ovanför namnen
utsättas en, två eller tre beteckningar
i ord för viss grupp väljare eller

Vid valet skola begagnas valsedlar
av enfärgat gult papper.

Å valsedel skall finnas partibeteckning
samt namn på en eller flera
kandidater.

Kungl. ÅIaj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
för samverkande sådana grupper eller
för viss mening sriktning (väljarbeteckning).
Utsättas två eller tre
beteckningar, skola de uppföras den
ena under den andra. Användes kartellbeteckning,
som uppförts å den
i 56 § 4 mom. omförmulda lista,
skall den sättas såsom första beteckning
och såsom andra beteckning utsättas
någon av de å listan under
kartellbeteckningcn uppförda partibeteckningarna.
Partibeteckning,
som å listan uppförts under kartellbeteckning,
må ej å valsedel upptagas
i annan ordning än nu är sagd.
Annan partibeteckning må användas
antingen såsom första, andra eller
tredje beteckning.

Nedanför namnen må vara såsom
valkretsbeteckning anbragt beteckning
för den valkrets sedeln avser.

Valsedel skall upptaga namnen antingen
i en följd, det ena under det
andra, eller ock på sätt formulär 2
vid denna lag utvisar. — I förra fallet
må namnen å valsedeln vara högst
två utöver det antal riksdagsmän
valet avser. Namnen gälla själva
riksdagsmannavalet samt, i den mån
de därvid icke tagas i anspråk, val
av efterträdare för avgången riksdagsman.
— I senare fallet må å sedelns
vänstra sida upptagas högst
två namn utöver det antal riksdagsmän
valet avser. Dessa namn skola
uppföras vart för sig i de särskilda
rummen och gälla själva riksdagsmannavalet
samt, i den mån namnen
därvid icke tagas i anspråk, val av
efterträdare. För efterträdarevalet
må dessutom i motsvarande rum å
sedelns högra sida uppföras högst

(Föreslagen lydelse)
Partibeteckning bör sättas ovanför
namnen. Överst på valsedeln bör
angivas att valet gäller riksdagen
(valbeteckning) och nederst på sedeln
bör angivas vilken valkrets
denna avser (valkretsbeteckning).

Namnen på kandidater skola upptagas
antingen i en följd, det ena
under det andra, eller ock på sätt
formulär 2 vid denna lag utvisar. —
I förra fallet må namnen å valsedeln
vara högst fyra utöver antalet fasta
valkretsmandat i valkretsen. Namnen
gälla själva riksdagsmannavalet
samt, i den mån de därvid icke tagas
i anspråk, val av efterträdare för avgången
riksdagsman. — I senare fallet
må å sedelns vänstra sida upptagas
högst fyra namn utöver antalet
fasta valkretsmandat i valkretsen.
Dessa namn skola uppföras
vart för sig i de särskilda rummen
och gälla själva riksdagsmannavalet
samt, i den mån namnen därvid icke
tagas i anspråk, val av efterträdare.
För efterträdarevalet må dessutom i
motsvarande rum å sedelns högra

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
två namn för vart och ett av de för
själva riksdagsmannavalet upptagna
namnen. Upptager rum å sedelns
högra sida två namn, skola de förekomma
det ena under det andra.

Har å valsedel utsatts partibeteckning,
som uppförts å den i 56 § 4
mom. omförmälda lista, skall, om
sedeln upptager namnen i en följd,
det ena under det andra, såsom
första namn å sedeln, samt, om
sedeln upptager särskilda efterträdarenamn,
såsom första namn å
dess vänstra sida upptagas namnet
på någon kandidat, som å nämnda
lista uppförts under den beteck -

Valsedel bör

(Föreslagen lydelse)
sida uppföras högst två namn för
vart och ett av de för själva riksdagsmannavalet
upptagna namnen. Upptager
rum å sedelns högra sida två
namn, skola de förekomma det ena
under det andra.

Har å valsedel utsatts partibeteckning,
som uppförts å den i 56 § 3
mom. omförmälda lista, skall, om
sedeln upptager namnen i en följd,
det ena under det andra, såsom
första namn å sedeln, samt, om
sedeln upptager särskilda efterträdarenamn,
såsom första namn å
dess vänstra sida upptagas namnet
på någon kandidat, som å nämnda
lista uppförts under den beteckningen,

vilka åsyftas.

Anvisningar till vägledning för
valsedels utformning meddelas av
Konungen.

Envar som anmäler sig till röstning
erhåller vid valbordet ett valkuvert.
Sedan väljaren vid någon av
de i 60 § omförmälda avskilda platser
inlagt sin valsedel i kuvertet och
tillslutit detsamma, överlämnar han
utan dröjsmål personligen kuvertet
till ordföranden.

\ äljaren skall, då han överlämnar
valkuvertet, för valförrättaren uppgiva
sitt fullständiga namn och sitt
hemvist inom valdistriktet eller, om
han är upptagen i särskild röstlängd,
den ort i riket där han senast var
kyrkobokförd. Sedan ordföranden
förvissat sig om att väljaren är i
röstlängden upptagen såsom röstbe -

§•

Envar som anmäler sig till röstning
erhåller vid valbordet ett valkuvert,
försett med valbeteckning
för valet. Sedan väljaren vid någon
av de i 60 § omförmälda avskilda
platser inlagt sin valsedel i kuvertet
och tillslutit detsamma, överlämnar
han utan dröjsmål personligen kuvertet
till ordföranden.

Väljaren skall, då han överlämnar
valkuvertet, för valförrättaren uppgiva
sitt fullständiga namn och sitt
hemvist inom valdistriktet eller, om
han är upptagen i särskild röstlängd,
den ort i riket där han senast var
kyrkobokförd. Sedan ordföranden
förvissat sig om att väljaren är i
röstlängden upptagen såsom röstbe -

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
rättigad och tillsett, att kuvertet är
tillslutet och utan annat märke än i
96 § föreskriven ändamålsbeteckning,
nedlägger ordföranden kuvertet
i valurnan, i sammanhang varmed
i röstlängden vid väljarens
namn göres anteckning, att rösträtten
utövats. Valkuvert, som ej är tillslutet
eller som är märkt med annat
kännetecken än föreskriven ändarnålsbeteckning,
skall ej mottagas.

Väljare, som

(Föreslagen lydelse)
rättigad vid valet och tillsett, att kuvertet
är tillslutet och utan annat
märke än i 96 § föreskriven ändamålsbeteckning,
nedlägger ordföranden
kuvertet i valurnan, i sammanhang
varmed i röstlängden vid väljarens
namn göres anteckning, att
rösträtten utövats. Valkuvert, som ej
är tillslutet eller som är märkt med
annat kännetecken än föreskriven
ändamålsbeteckning, skall ej mottagas,

därtill utser.

64 §.

Valsedelsförsändelse som---väljarens valsedel.

Finnes att väljaren är röstberättigad,
att ytterkuvertet är av föreskriven
beskaffenhet samt att på ytterkuvertet
äro tecknade förklaring av
väljaren ävensom intyg i behörigt
skick, och förekommer ej skälig anledning
antaga, att ytterkuvertet blivit
efter tillslutandet öppnat, bryter
ordföranden ytterkuvertet; i annat
fall skall det ej mottagas.

Är innerkuvertet------

Finnes att väljaren är röstberättigad
vid valet, att ytterkuvertet är av
föreskriven beskaffenhet samt att på
ytterkuvertet äro tecknade förklaring
av väljaren ävensom intyg i behörigt
skick, och förekommer ej skälig
anledning antaga, att ytterkuvertet
blivit efter tillslutandet öppnat,
bryter ordföranden ytterkuvertet; i
annat fall skall det ej mottagas.

---rösträtten utövats.

---det återlämnas.

68 §.

1. När alla-----— röstningen avslutad.

2. Omedelbart därefter —--nyssnämnda personer.

3. Sedan dessa--—---följande sätt.

a) Valkuverten öppnas---dessas antal.

d) De valsedlar, vilka icke enligt
bestämmelserna under b) och c)
återinlagts i sina valkuvert eller lagts
åsido, ordnas i grupper sålunda, att
sedlar, vilka äro likalydande med avseende
å väljarbeteckning, sammanföras
i en grupp. Antalet valsedlar i
varje grupp räknas, varefter sedlarna
i varje grupp för sig inläggas i ett

d) De valsedlar, vilka icke enligt
bestämmelserna under b) och c)
återinlagts i sina valkuvert eller lagts
åsido, ordnas i grupper sålunda, att
sedlar, vilka äro likalydande med avseende
å partibeteckning, sammanföras
i en grupp. Antalet valsedlar i
varje grupp räknas, varefter sedlarna
i varje grupp för sig inläggas i ett

kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(k uvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

eller flera omslag. Å varje omslag eller flera omslag. Ä varje omslag
antecknas de inneliggande valsedlar- antecknas de inneliggande valsedlarnas
väljarbeteckning samt antal. nas partibeteckning samt antal,

e) De omslag-------å protokollet.

4. I protokollet---ytterligare

a) antalet valkuvert-----

c) antalet valsedlar i varje sådan

grupp, som omförmäles i 3 mom. d),
samt gruppens väljarbeteckning jämte
antalet omslag, vari gruppens sedlar
inlagts.

5. Förrättningen bör utan avbrott
bringas till slut. Därest särskilda
skäl föranleda avbrott, må förrättningen
icke avbrytas i annan ordning
än att, sedan de i 2 mom. föreskrivna
åtgärderna vidtagits, verkställandet
av de i 3 och 4 mom. omförmälda
åtgärderna i sin helhet
uppskjutes, dock icke längre än till
påföljande dag. Innan förrättningen
sålunda avbrytes, skall tid för densammas
fortsättande tillkännagivas;
och skola valkuverten inläggas i omslag,
vilka förseglas under minst två
närvarandes sigill. Dessa omslag
jämte andra till valet hörande handlingar
skola därefter läggas i säkert
förvar; och förrättningen må ej ånyo
företagas, innan valförrättaren inför
öppna dörrar förvissat sig om att de
åsatta sigillen äro obrutna.

antecknas:

--sedlar inlagts;

c) antalet valsedlar i varje sådan
grupp, som avses i 3 mom. d), samt
gruppens partibeteckning jämte antalet
omslag, vari gruppens sedlar
inlagts.

5. Förrättningen skall utan avbrott
bringas till slut. Förrättningen
må ej uppehållas av åtgärd som skall
vidtagas i samband med annat val
som hållits samtidigt med valet till
riksdagen.

Sedan valprotokollet upplästs och
dess riktighet bekräftats av ordföranden
och två av de närvarande,
förklaras valförrättningen avslutad.

§•

1. Sedan valprotokollet upplästs
och dess riktighet bekräftats av ordföranden
och två av de närvarande,
förklaras valförrättningen avslutad.
Underrättelse om antalet valsedlar i
varje sådan grupp som avses i 68 §
3 mom. d) och om gruppens partibeteckning
lämnas genast till centrala
valmyndigheten.

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Valförrättaren skall------som värdepost.

2. På grundval av de underrättelser
som inkomma från valdistrikten
fördelar centrala valmyndigheten
preliminärt mandaten i riksdagen enligt
bestämmelserna i riksdagsordningen
och offentliggör resultatet av
fördelningen.

70 §.

1. Är någon-------röstlängden uppförd.

2. Kan med-------inom riket.

3. Vistas röstberättigad---å fartyget.

Förekommer, då val till andra
kammaren skola förrättas i hela riket,
anledning till antagande, att
svenskt fartyg kommer att befinna
sig utom riket under den tid, då röstmottagning
enligt 72 § sker inom
riket, äger Konungen på därom gjord
framställning föreskriva, att röstmottagning
utom riket skall, om hinder
härför icke uppkommer, äga rum
å fartyget. Konungen meddelar närmare
bestämmelser om behörighet
att göra sådan framställning och om
den ordning, vari framställningen
skall ske.

Förekommer, då val till riksdagen
skall förrättas i hela riket, anledning
till antagande, att svenskt fartygkommer
att befinna sig utom riket
under den tid, då röstmottagning enligt
72 § sker inom riket, äger

Konungen på därom gjord framställning
föreskriva, att röstmottagning
utom riket skall, om hinder härför
icke uppkommer, äga rum å fartyget.
Konungen meddelar närmare bestämmelser
om behörighet att göra
sådan framställning och om den ordning,
vari framställningen skall ske.

Vid röstningen
Väljaren skall
Väljaren skall
Finnes ytterkuvertet vara i behörig
ordning ifyllt och föreligger ej
anledning antaga, att väljaren är annan
än den röstkortet eller sjöfartsboken
avser, samt synes, där röstningen
sker före valdagen, den å
kuvertet tecknade uppgiften om an -

i 96 §.
i riket.

sådan röstning.

Finnes ytterkuvertet vara i behörig
ordning ifyllt och föreligger ej
anledning antaga, att väljaren är annan
än den röstkortet eller sjöfartsboken
avser, samt synes, där röstningen
sker före valdagen, den å
kuvertet tecknade uppgiften om an -

73 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
ledningen härtill sannolik, erhåller
väljaren av röstmottagaren ett valkuvert.

(Föreslagen lydelse)
ledningen härtill sannolik, erhåller
väljaren av röstmottagaren ett valkuvert,
försett med valbeteckning för
valet.

Väljaren skall — —----till röstmottagaren.

Är valkuvertet tillslutet och utan
annat märke än föreskriven ändamålsbeteckning,
mottages detsamma;
i annat fall skall det ej mottagas.
Röstmottagaren inlägger i väljarens
närvaro mottaget valkuvert i
ytterkuvertet samt antecknar därå
orten och dagen för avlämnandet.

för avlämnandet.

I sammanhang--— fastställt formulär.

Därefter tillsluter röstmottagaren
ytterkuvertet.

Är valkuvertet tillslutet och utan
annat märke än föreskriven ändamålsbeteckning,
mottages detsamma;
i annat fall skall det ej mottagas.
Röstmottagaren inlägger i väljarens
närvaro mottaget valkuvert i
ytterkuvertet, tillsluter ytterkuvertet
samt antecknar därå orten och dagen

74 §

Äkta make, vilken röstar i den
ordning som i 70 § sägs, äger därvid
avgiva valsedel jämväl för andra
maken. För sådant fall skall valsedelsförsändelse
anordnas på sätt
och inom tid som i 62 § sägs.

Äkta make, vilken röstar i den
ordning som i 70 § sägs, äger därvid
även för andra maken avgiva
valsedel avseende samma val eller
annat val som äger rum samtidigt.
För sådant fall skall valsedelsförsändelse
anordnas på sätt och inom

tid som i 62 § sägs.

Äkta make,---—--anordnat försändelsen.

Finnes att ytterkuvertet är i behörig
ordning ifyllt samt att valsedelsförsändelsen
är i behörigt skick och
tillsluten, mottages försändelsen; i
annat fall skall den ej mottagas.
Röstmottagaren inlägger i avlämnarens
närvaro mottagen försändelse i
ytterkuvertet samt antecknar därå
orten och dagen för avlämnandet. I

I sammanhang-------

Därefter tillsluter röstmottagaren
ytterkuvertet.

Finnes att ytterkuvertet är i behörig
ordning ifyllt samt att valsedelsförsändelsen
är i behörigt skick och
tillsluten, mottages försändelsen; i
annat fall skall den ej mottagas.
Röstmottagaren inlägger i avlämnarens
närvaro mottagen försändelse i
ytterkuvertet, tillsluter ytterkuvertet
samt antecknar därå orten och dagen
för avlämnandet,
omförmälda förteckning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Om rösternas sammanräknande
valets avslutande.

Sammanräkning av

och Om rösternas sammanräknande, mandatens
fördelning och valets avslutande.

76 §.

- — — — — — efter valdagen.

Vid förrättningen prövar Konungens
befallningshavande valsedlarnas
giltighet och bestämmer ordningen
mellan namnen på valsedlarna för
varje parti.

Om förrättningen utfärdas kungörelse
med uppgift i förekommande
fall om den ordningsföljd vari sammanräkningen,
därest hinder icke
möter, kommer att företagas för olika
val. Sådan kungörelse skall senast
dagen före förrättningens början
anslås offentligen och införas i
ortstidningar.

Det åligger------anledningen härtill.

Kungörelse om sammanräkningen
skall senast dagen förut anslås offentligen
och införas i ortstidningar.

79 §.

Ogill är valsedel:
till vilken använts annat än vitt
papper;

å vilken finnes något kännetecken,
som uppenbarligen blivit med avsikt
där anbragt;

vilken saknar väljarbeteckning;
vilken upptager väljarbeteckning
å annat ställe än ovanför namnen;

vilken upptager flera än tre beteckningar
ovanför namnen;

vilken annorledes än såsom första
beteckning upptager kartellbeteckning,
som uppförts å den i 56 § -4
mom. omförmälda lista, eller såsom
första beteckning upptager dylik
kartellbeteckning utan att såsom
andra beteckning upptaga någon av
de å nämnda lista under kariellbeteckningen
uppförda partibeteckningarna; -

Ogill är valsedel:
till vilken använts annat än enfärgat
gult papper; dock skall, om valsedel
har den färg som föreskrivits
för annat val vilket förrättats samtidigt,
denna avvikelse icke föranleda
att sedeln blir ogiltig;

å vilken finnes något kännetecken,
som uppenbarligen blivit med avsikt
där anbragt;

vilken saknar partibeteckning eller
upptager mer än en partibeteckning;

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

vilken upptager någon å omförmälda
lista under kartellbeteckning
uppförd partibeteckning annorledes
än såsom andra beteckning under
denna kartellbeteckning;

vilken upptager valkretsbeteckning
å annat ställe än nedanför namnen; vilken

icke upptager något giltigt
namn; dock att då samtliga namn
skola av anledning, som i 80 § andra
stycket sägs, anses såsom obefintliga,
valsedeln likväl skall tillgodoräknas
den A-grupp, B-grupp och Cgrupp
sedeln jämlikt 81 § på grund
av sin väljarbeteckning skall tillhöra.

Finnas i ett valkuvert två likalydande
valsedlar, skall allenast en sedel
räknas. Finnas i annat fall än nu
sagts i ett valkuvert två valsedlar eller
finnas i ett valkuvert flera än två
valsedlar, äro de alla ogilla. Där i
valkuvert finnes jämte valsedel annat
än sådan sedel, är valsedeln ogill.

Är något — —----—--

Är å valsedel utsatt partibeteckning,
som uppförts å den i 56 § 4
mom. omförmälda lista, men har
icke å sedeln, om den upptager namnen
i en följd, det ena under det
andra, såsom första namn, samt, om
sedeln upptager särskilda efterträdarenamn,
såsom första namn å
dess vänstra sida upptagits namnet
på någon kandidat, som å nämnda
lista uppförts under den beteckningen,
anses samtliga namn å valsedeln
såsom obefintliga. Vid bedömandet
av vilket namn som skall
anses som det första skall hänsyn

vilken icke upptager något giltigt
namn; dock att då samtliga namn
skola av anledning, som i 80 § andra
stycket sägs, anses såsom obefintliga,
valsedeln likväl skall tillgodoräknas
det parti vars partibeteckning den
bär.

Finnes i ett valkuvert mer än en
valsedel, äro valsedlarna ogiltiga. Innehåller
valkuvertet två eller tre valsedlar
och bära alla samma partibeteckning,
skall dock en valsedel
tillgodoräknas det angivna partiet.
De på valsedeln upptagna namnen
anses som obefintliga.

§•

såsom obefintligt.

Är å valsedel utsatt partibeteckning,
som uppförts å den i 56 § 3
mom. omförmälda lista, men har
icke å sedeln, om den upptager namnen
i en följd, det ena under det
andra, såsom första namn, samt, om
sedeln upptager särskilda efterträdarenamn,
såsom första namn å
dess vänstra sida upptagits namnet
på någon kandidat, som å nämnda
lista uppförts under den beteckningen,
anses samtliga namn å valsedeln
såsom obefintliga. Vid bedömandet
av vilket namn som skall
anses som det första skall hänsyn

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

icke tagas till namn, som enligt icke tagas till namn, som enligt
första stycket är att betrakta såsom första stycket är att betrakta såsom
obefintligt. obefintligt.

Återstår efter---- -—--såsom obefintliga.

För val — —--■ — — såsom obefintligt.

1. För rösternas sammanräknande
ordnas valsedlarna efter väljarbeteckning,
varom i 59 § andra stycket
sägs, sålunda, att valsedlar med samma
första beteckning sammanföras i
särskilda grupper (A-grupper).

. Förekomma inom A-grupp valsedlar
med en andra beteckning, ordnas
A-gruppens sedlar efter sådan beteckning
(B-grupper). Till A-gruppen
hörande sedlar med endast en
beteckning anses tillhöra en särskild
B-grupp.

Förekomma inom B-grupp valsedlar
med en tredje beteckning, ordnas
B-gruppens sedlar efter sådan beteckning
(C-grupper). Till B-gruppen
hörande sedlar med endast två
beteckningar anses tillhöra en särskild
C-grupp.

2. a) För varje C-grupp bestämmes
i erforderlig utsträckning genom särskilda
sammanräkningar ordning
mellan de namn å gruppens valsedlar,
vilka avse själva riksdagsmannavalet.

Vid varje sammanräkning gäller
valsedel allenast för ett namn.

b) Vid första sammanräkningen
gäller valsedel för det namn, som
står först å sedeln.

C-gruppens valsedlar ordnas i
namngrupper så, att sedlar med samma
första namn bilda en namngrupp.

Valsedlarna inom varje namngrupp
räknas, och deras antal utgör

§•

1. Sedan valsedlarna ordnats efter
partibeteckning, bestämmes i erforderlig
utsträckning genom särskilda
sammanräkningar för varje parti
ordning mellan de namn å partiets
valsedlar, vilka avse själva riksdagsmannavalet.

Vid varje sammanräkning gäller
valsedel allenast för ett namn.

2. Vid första sammanräkningen
gäller valsedel för det namn, som
står först å sedeln.

Partiets valsedlar ordnas i grupper
så, att sedlar med samma första
namn bilda en grupp.

Valsedlarna inom varje grupp rälc -

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
namngruppens rösttal. Samma tal är
också jämförelsetal för det namn,
som står först på namngruppens valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är
störst, erhåller första platsen i ordningen.

c) Vid varje följande sammanräkning
gäller valsedel för det namn,
vilket, bortsett från namn, som redan
erhållit plats i ordningen, står
främst å sedeln.

Den eller de namngrupper, vilkas
valsedlar vid närmast föregående
sammanräkning gällde för det namn,
som erhöll plats i ordningen, upplösas,
och nämnda valsedlar ordnas i
nya namngrupper så, att sedlar, som
vid den pågående sammanräkningen
gälla för ett och samma namn, hilda
en namngrupp; däremot bibehållas
övriga befintliga namngrupper oförändrade.

Valsedlarna inom varje nybildad
namngrupp räknas och deras antal
utgör namngruppens rösttal.

För de namn, för vilka finnas gällande
valsedlar, beräknas rösttal och
jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med
rösttalet för den namngrupp eller
sammanlagda rösttalet för de namngrupper,
vilkas valsedlar gälla för
namnet.

Jämförelsetalet för ett namn är
lika med dess rösttal, där icke namngrupp
av valsedlar, som gälla för
namnet, deltagit i besättandet av förut
utdelad plats. Har så skett, erhålles
namnets jämförelsetal genom att
dela dess rösttal med det tal, som
motsvarar den del namngruppen ta -

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 27

(Föreslagen lydelse)
nas, och deras antal utgör gruppens
rösttal. Samma tal är också jämförelsetal
för det namn, som står först
på gruppens valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är
störst, erhåller första platsen i ordningen.

3. Vid varje följande sammanräkning
gäller valsedel för det namn,
vilket, bortsett från namn, som redan
erhållit plats i ordningen, står
främst å sedeln.

Den eller de grupper, vilkas valsedlar
vid närmast föregående sammanräkning
gällde för det namn,
som erhöll plats i ordningen, upplösas,
och nämnda valsedlar ordnas i
nya grupper så, att sedlar, som vid
den pågående sammanräkningen gälla
för ett och samma namn, bilda en
grupp; däremot bibehållas övriga befintliga
grupper oförändrade.

Valsedlarna inom varje nybildad
grupp räknas, och deras antal utgör
gruppens rösttal.

För de namn, för vilka finnas gällande
valsedlar, beräknas rösttal och
jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med
rösttalet för den grupp eller sammanlagda
rösttalet för de grupper,
vilkas valsedlar gälla för namnet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

git i besättandet av plats eller platser,
som utdelats (namngruppens
platstal), ökat med 1, eller, om flera
namngrupper av valsedlar, som gälla
för namnet, deltagit i besättandet av
förut utdelad plats, med dessa namngruppers
sammanlagda platstal, ökat
med 1. Platstalet för en namngrupp
beräknas sålunda, att namngruppens
rösttal delas med största jämförelsetalet
vid sammanräkningen närmast
före namngruppens bildande.

Det namn, vars jämförelsetal är
störst, erhåller plats i ordningen.

d) Bråktal, som uppkommer vid
delning, beräknas i decimaler, två till
antalet. Höjning av den sista decimalsiffran
må ej äga rum.

3. För varje B-grupp bestämmes i
erforderlig utsträckning genom särskilda
sammanräkningar ordning
mellan de namn å gruppens valsedlar,
vilka avse själva riksdagsmannavalet.
Därvid anses namnen å varje
C-grupps valsedlar förekomma i den
jämlikt 2 mom. bestämda ordning
och tillämpas i övrigt de i nämnda
mom. angivna grunder.

4. För varje A-grupp bestämmes i
erforderlig utsträckning genom särskilda
sammanräkningar ordning
mellan de namn å gruppens valsedlar,
vilka avse själva riksdagsmannavalet.
Därvid anses namnen å varje
B-grupps valsedlar förekomma i
den jämlikt 3 mom. bestämda ordning
och tillämpas i övrigt de i 2
mom. angivna grunder.

5. Skola två eller flera platser besättas,
fördelas de mellan de olika
A-grupperna sålunda, att platserna,
en efter annan, tilldelas den Agrupp,
vilken för varje gång uppvisar

tandet av plats eller platser, som utdelats
(gruppens platstal), ökat med
1, eller, om flera grupper av valsedlar,
som gälla för namnet, deltagit i
besättandet av förut utdelad plats,
med dessa gruppers sammanlagda
platstal, ökat med 1. Platstalet för en
grupp beräknas sålunda, att gruppens
rösttal delas med största jämförelsetalet
vid sammanräkningen
närmast före gruppens bildande.

Det namn, vars jämförelsetal är
störst, erhåller plats i ordningen.

4. Bråktal, som uppkommer vid
delning beräknas med två decimaler.
Den sista decimalsiffran får ej höjas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

det största av nedan angivna jämförelsetal.
Plats, som blivit en A-grupp
tilldelad, besäites genast så, att Agruppens
första plats tillerkännes
den, vars namn är det första i ordningen
inom A-gruppen, A-gruppens
andra plats den, som bär andra namnet
i ordningen, A-gruppens tredje
plats den, som bär tredje namnet i
ordningen, och så vidare efter samma
grund, ändå att den, som är berättigad
till platsen, redan fått sig
tillerkänd plats från en eller flera
andra A-grupper.

Jämförelsetalet är lika med Agruppens
rösttal, så länge A-gruppen
ännu icke fått sig någon plats
tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet
för varje gång så, att Agruppens
rösttal delas med det tal,
som motsvarar antalet av A-gruppen
tilldelade platser, ökat med 1. Har
samma person erhållit platser från
två A-grupper, skall dock, vid beräkning
av det antal platser, som utdelats,
vardera platsen anses blott såsom
en halv plats; har någon erhållit
platser från 3 A-grupper, anses
varje sådan plats såsom en tredjedels
plats; och så vidare efter samma
grund.

Har en A-grupp redan fått sig tilldelad
plats så många gånger, som
motsvarar de å gruppens valsedlar
upptagna namn, vilka avse själva
riksdagsmannavalet, varder den från
vidare jämförelse utesluten.

6. Skall blott en plats besättas, tillfaller
platsen den, vars namn står
främst i ordningen inom den Agrupp,
som, enligt vad i 5 mom. sägs,
har största jämförelsetalet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7. Mellan lika rösttal eller jämfö- 5. Mellan lika rösttal eller jämförelsetal
skall, där så erfordras, skil- relsetal skall, där så erfordras, skiljas
genom lottning. jas genom lottning.

83 §.

Vid rösternas-----— Konungen fastställes.

Samtliga valsedlar

Kan förrättningen icke på en dag
bringas till slut, eller varder eljest
nödigt att densamma uppskjuta eller
avbryta, skola alla valsedlar inläggas
i omslag, vilka förseglas under minst
två närvarandes sigill. Dessa omslag
jämte andra till valet hörande handlingar
skola därefter läggas i säkert
förvar; och må förrättningen ej ånyo
företagas, innan de närvarande förvissat
sig om att de åsatta sigillen
äro obrutna.

Valets utgång kungöres omedelbart
genom uppläsning av valprotokollet.
Med protokollets uppläsning
är valförrättningen avslutad.

— valet gäller.

Kan förrättningen icke på en dag
bringas till slut, eller varder eljest
nödigt att densamma uppskjuta eller
avbryta, skola alla valsedlar inläggas
i omslag, vilka förseglas under minst
två närvarandes sigill. Dessa omslag
jämte andra till valet hörande handlingar
skola därefter läggas i säkert
förvar; och må förrättningen ej
ånyo företagas, innan de närvarande
förvissat sig om att de åsatta
sigillen äro obrutna.

§•

Resultatet av sammanräkningen
kungöres omedelbart genom uppläsning
av protokollet. Med denna uppläsning
är förrättningen avslutad.
Protokollet tillställes ofördröjligen
centrala valmyndigheten.

§•

1. Mandaten i riksdagen fördelas
av centrala valmyndigheten på
grundval av sammanräknings protokollen
och med tillämpning av 16—
19 §§ riksdagsordningen. Myndigheten
fastställer även vilka personer
som skola erhålla mandaten.

Har i en valkrets ordning enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

81 § icke bestämts mellan tillräckligt
många namn för att de mandat
som ett parti erhållit i valkretsen
skall kunna besättas med kandidater,
skall Konungens befallningshavande
på anmodan av centrala valmyndigheten
vid ny förrättning, som
kungöres enligt 76 §, återupptaga
sammanräkningen för att bestämma
ytterligare namn i ordningen.

2. Har enligt sammanräkningsprotokoll
samma kandidat fått plats
i ordning enligt 81 § i mer än en valkrets
eller för mer än ett parti och
skulle han till följd därav erhålla
mandat i mer än en valkrets eller för
mer än ett parti, ankommer det på
honom att bestämma vilket mandat
han skall tillträda. Vid fastställande
av vem som skall erhålla mandat,
som han ej tillträder, anses det som
om han ej varit kandidat vid valet.

I fall som avses i första stycket
skall centrala valmyndigheten skriftligen
förelägga den för flera mandat
upptagne kandidaten att inom fyra
dagar från dagen för föreläggandet
inkomma med uppgift om vilket
mandat han önskar tillträda. Inkommer
han icke med sådan uppgift inom
föreskriven tid, erhåller han icke
något mandat. Vid fastställande av
vilka personer som skola tillträda
mandaten anses det som om han
icke varit kandidat till något av dem.

3. Centrala valmyndigheten tillkännagiver
ofördröjligen valets utgång
genom kungörelse i allmänna
tidningarna. Genom kungörelsens
införande är valet avslutat. Måste
centrala valmyndighetens förrättning
enligt denna paragraf uppskju -

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

Fullmakt för vald riksdagsman
utfärdas av Konungens befallningshavande.
Sådan fullmakt skall hava
följande lydelse:

»Vid röstsammanräkning, som den
.. . (dag, månad, år) ... hållits för
... (valkretsens namn), har» N. N.
»blivit utsedd till ledamot av riksdagens
andra kammare för en tid av
fyra år, räknade från och med den
1 januari nästkommande år» (eller
om valet hållits efter fyraårsperiodens
början: »för tiden till den 1 januari
år...»); »varom detta länder
till bevis och fullmakt.» Ort och tid.

1. Har någon, söm blivit vald till
riksdagsman, avsagt sig uppdraget
eller eljest avgått före utgången av
den tid, för vilken han blivit vald,
då skall Konungens befallningshavande
ofördröj ligen vid offentlig förrättning,
sd kungjord, som i 26 §
sägs, verkställa ny röstsammanräkning
inom den A-grupp, för vilken
den avgångne blivit vald. Blev den
avgångne vald för flera A-grupper,
skall sammanräkningen ske inom
den A-grupp, från vilken plats först
tilldelades honom.

(Föreslagen lydelse)
tas eller avbrytas, skola sammanräknings
protokollen från valkretsarna
och övriga handlingar som röra
valet läggas i säkert förvar. Efter
förrättningens slut skola de handlingar
som röra valet förvaras till
utgången av den tid valet gäller.

4. Anvisningar för centrala valmyndighetens
förrättning enligt denna
paragraf meddelas av Konungen.

§•

Fullmakt för riksdagsledamot utfärdas
av centrala valmyndigheten.
Sådan fullmakt skall hava följande
lydelse:

N. N. »har för en tid av tre år, räknade
från och med den 1 januari
... (år)» (eller om valet hållits på
grund av förordnande enligt 108 § regeringsformen:
»för tiden till den 1
januari.../år/»); »utsetts till ledamot
av riksdagen för ... (partiets
namn) i ... (valkretsens namn)
varom detta länder till bevis och fullmakt.
» Ort och tid.

§•

1. Har någon, som blivit vald till
riksdagsman, avsagt sig uppdraget
eller eljest avgått före utgången av
den tid, för vilken han blivit vald,
då skall Konungens befallningshavande
ofördröj ligen vid offentlig förrättning,
varom senast dagen förut
kungörelse anslås offentligen och
införes i ortstidningar, verkställa ny
röstsammanräkning inom det parti,
för vilket den avgångne blivit vald.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

Vid den nya sammanräkningen tages
hänsyn blott till de valsedlar, vilka
upptaga den avgångnes namn och
på grund därav gällde för detta
namn vid den sammanräkning, då
namnet tilldelades plats i ordningen
inom A-gruppen. Varje valsedel gäller
såsom hel röst. Med iakttagande
av att namn å någon, som blivit genom
valet utsedd till riksdagsman,
anses såsom obefintligt, skall röstvärdet
tillgodoräknas det namn, som
står främst bland de för den avgångne
riksdagsmannen särskilt upptagna
efterträdarenamnen eller, om sådant
namn ej finnes, det namn för
själva riksdagsmannavalet, som står
främst å sedeln, eller, om ej heller
sådant namn finnes, det namn, som
står främst bland samtliga efterträdarenamnen
å sedeln. Den som erhållit
högsta rösttalet inträde såsom
ledamot i den avgångnes ställe. Mellan
lika rösttal skilje lotten.

Efter sammanräkningens avslutande
skola valsedlarna åter inläggas
under försegling.

2. Lag samma vare, där riksdagsman,
som blivit utsedd jämlikt 1
mom., avgått före utgången av den
tid, för vilken han blivit utsedd; och
skall vid den nya sammanräkningen
såsom förut hänsyn tagas blott til!
de valsedlar, vilka upptaga den först
avgångnes namn och på grund därav

(Föreslagen lydelse)

Vid den nya sammanräkningen tages
hänsyn blott till de valsedlar, vilka
gällde för den avgångnes namn
vid den sammanräkning, då namnet
tilldelades plats i ordningen. Varje
valsedel gäller såsom hel röst. Med
iakttagande av att namn å någon,
som blivit genom valet utsedd till
riksdagsman, anses såsom obefintligt,
skall röstvärdet tillgodoräknas
det namn, som står främst av de för
den avgångne riksdagsmannen särskilt
upptagna efterträdarenamnen,
eller, om sådant namn ej finnes, det
namn för själva riksdagsmannavalet,
som står främst å sedeln, eller, om
ej heller sådant namn finnes, det
namn, som står främst bland samtliga
efterträdarenamnen å sedeln.
Den som fått högsta rösttalet skall
intaga den avgångnes plats i ordningen.
Mellan lika rösttal skilje lotten.

Vid förrättning för ny sammanräkning
skall Konungens befallningshavande
i protokoll upptaga de föreliggande
omständigheterna och angiva
vem som skall intaga den avgångnes
plats i ordningen. Efter
sammanräkningens avslutande skall
protokollet uppläsas och valsedlarna
åter inläggas under försegling. Protokollet
tillställes ofördröjligen centrala
valmyndigheten.

2. Lag samma vare, där riksdagsman,
som blivit utsedd efter sammanräkning
enligt 1 mom., avgått
före utgången av den tid, för vilken
han blivit utsedd. Vid den nya sammanräkningen
skall såsom förut
hänsyn tagas blott till de valsedlar,
som gällde för den först avgångnes

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gällde för detta namn vid den sam- namn vid den sammanräkning, då
manräkning, då namnet tilldelades namnet tilldelades plats i ordningen,
plats i ordningen inom A-gruppen.

88 §.

Vid förrättning, som i nästföregående
paragraf avses, skall Konungens
befallningshavande i protokoll
upptaga de föreliggande omständigheterna
samt vilken på grund därav
skall inträda i den avgångnes ställe.
Sedan detta protokoll vid förrättningen
upplästs, utfärde Konungens
befallningshavande omedelbart fullmakt
för den sålunda utsedde.

Sådan fullmakt skall vara av följande
lydelse:

»Sedan» N. N. »blivit utsedd till
ledamot av riksdagens andra kammare
för ... (valkretsens namn) för
en tid av fyra är, räknade från och
med den i januari år ...» (eller om
den avgångne utsetts först efter fyraårsperiodens
början: »för tiden till
den 1 januari år ...»), »men denna
plats blivit ledig, har vid förrättning
enligt 87 § av lagen om val till
riksdagen» N. N. »blivit utsedd att
inträda såsom ledamot av nämnda
kammare för tiden till den 1 januari
år ...» (eller om förrättningen hållits
före fyraårsperiodens början:

»för sagda Hd»); »varom detta länder
till bevis och fullmakt.» Ort och
tid.

1. Finnes i fall, som avses i 87 §,
icke på valsedlarna namn på någon
kandidat, som kan intaga den avgångnes
plats i ordningen, skall detta
angivas i protokollet över förrättningen.
Det ankommer i sådant fall
på centrala valmyndigheten att med
tillämpning av 18 § riksdagsordningen
flytta mandatet till annan
valkrets. Mandatet tillfaller där den,
som vid själva riksdagsmannavalet
stått närmast i tur att erhålla mandat.
Kan mandatet icke besättas i någon
valkrets, skall det vara obesatt
under återstoden av valperioden.

Om det behöves för tillämpning av
föreskrifterna i första stycket, skall
Konungens befallningshavande på
anmodan av centrala valmyndigheten
vid ny förrättning, som kungöres på
sätt i 76 § sägs, återupptaga sammanräkningen
för att fastställa ordning
mellan de namn å partis valsedlar,
vilka avse själva riksdagsmannavalet.

Bestämmelserna i första och andra
styckena äga tillämpning även när
fel, som på besvär över den omedelbara
utgången av valet förklarats ha
förekommit, är sådant att det ej kan
avgöras, vem som i valkretsen bör intaga
den avgångnes plats i ordningen.

2. Avgår riksdagsman, som utsetts
enligt denna paragraf, före utgången
av den tid, för vilken han blivit utsedd,
anses han vid tillämpning av
87 § ha blivit vald vid själva riksdagsmannavalet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

89 §.

kinnes, i fall, som i 87 § avses, å
där omförmälda valsedlar icke namn
å någon, som kan inträda såsom ledamot
i den avgångnes ställe, då
skall nytt val anställas för besättande
av den lediga platsen.

Samma lag vare, där fel, som på
besvär över den omedelbara utgången
av valet förklarats hava förelupit,
är sådant, att det ej kan avgöras,
vem som bör inträda i den avgångnes
ställe.

Om besvär över val till andra kammaren
är stadgat i riksdagsordningen.

Sedan ny ledamot utsetts i avgången
ledamots ställe eller det fastställts
att ny ledamot icke kunnat utses, utfärdar
centrala valmyndigheten kungörelse
därom i allmänna tidningarna.
Har ny ledamot utsetts, utfärdar
myndigheten omedelbart fullmakt
för honom.

Fullmakt för ledamot av riksdagen
som utsetts i avgången ledamots
ställe skall vara av följande lydelse:

»Sedan» N. N. »utsetts till ledamot
av riksdagen för ... (partiets namn)
i ... (valkretsens namn) för en tid
av tre år, räknade från och med den
1 januari... (år)» (eller om den avgångne
utsetts först efter treårsperiodens
början: »för tiden till den 1
januari... /år/»), »men detta mandat
blivit ledigt, har efter ny sammanräkning»
(eller om 88 § tillämpats:
»efter flyttning av mandatet
till... /valkretsens namn/») N. N.
»utsetts att inträda som ledamot av
riksdagen på det lediga mandatet för
tiden till den 1 januari... (år)» (eller
om förrättningen hållits före treårsperiodens
början: »för samma
Hd»); »varom detta länder till bevis
och fullmakt.» Ort och tid.

§•

Besvär över val till riksdagen ställas
till Konungen och skola vid äventyr
av talans förlust ha inkommit
till centrala valmyndigheten inom
tio dagar från den dag då kungörelse
om valets utgång intogs i allmänna
tidningarna. Så snart besvär inkommit,
översändes avskrift av besvären
till Konungens befallningsha -

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

vande med anmodan att skyndsamt
inkomma med yttrande över besvären
till Konungen. Efter besvärstidens
utgång kungör centrala valmyndigheten
skyndsamt samtliga inkomna
besvär i allmänna tidningarna.
Därvid utsåttes viss kort tid,
inom vilken förklaring över besvären
må avgivas till myndigheten. Efter
utgången av förklaringstiden insänder
myndigheten ofördröjligen
besvärshandlingarna och inkomna
förklaringar till Konungen.

Den som vill anföra besvär äger
inom tre dagar efter begäran därom
erhålla utdrag av protokoll hos
Konungens befallning shav ande eller
av sådan handling hos centrala valmyndigheten
som visar hur fördelningen
av mandaten i riksdagen hai
skett.

I de ärenden rörande val till andra
kammaren, varom i denna lag förmäles,
må det vara envar tillåtet att,
under iakttagande av behörig tid och
ordning, på eget äventyr till myndighet
insända handlingar i betalt brev
med allmänna posten.

§•

I de ärenden rörande val till riksdagen,
varom i denna lag förmäles,
må det vara envar tillåtet att, under
iakttagande av behörig tid och ordning,
på eget äventyr till myndighet
insända handlingar i betalt brev med
allmänna posten.

Kuvert, varom förmäles i 60, 62,
63 och 73 §§, skola vara av ogenomskinligt
papper samt, vad varje särskilt
slag angår, lika till storlek och
beskaffenhet. Kuverten skola vara
försedda med ändamålsbeteckning
enligt av Konungen fastställda formulär.
Kuverten skola tillverkas endast
genom statsverkets försorg samt
på dess bekostnad tillhandahållas

Kuvert, varom förmäles i 60, 62,
63 och 73 §§, skola vara av ogenomskinligt
papper av samma färg
som valsedel för riksdagsmannavalet
samt, vad varje särskilt slag angår,
lika till storlek och beskaffenhet.
Kuverten skola vara försedda med ändamålsbeteckning
enligt av Konungen
fastställda formulär. Kuverten
skola tillverkas endast genom stats -

Kungl. Maj. ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
valnämnden. Kuvert som avses i 60,
62 och 73 §§ tillställas på statsverkets
bekostnad även röstmottagare.

I 62 och 63 §§ omförmälda kuvert
ävensom ytterkuvert som avses i
73 § skola på statsverkets bekostnad
tillhandahållas jämväl i riksdagen
representerat politiskt parti.

162----------

Det åligger---------

Blanketter till--------

(Föreslagen lydelse)
verkets försorg samt på dess bekostnad
tillhandahållas valnämnden. Kuvert
som avses i 60, 62 och 73 §§ tillställas
på statsverkets bekostnad
även röstmottagare. I 62 och 63 §§
omförmälda kuvert ävensom ytterkuvert
som avses i 73 § skola på
statsverkets bekostnad tillhandahållas
jämväl i riksdagen representerat
parti.

--äger rum.

-----73 §§ sägs.

— tillhandahållas valnämnden.

I riksdagen representerat politiskt
parti äger vid val till andra kammaren,
i den omfattning och ordning
Konungen bestämmer, erhålla gottgörelse
av statsverket för kostnaderna
för de valsedlar partiet låtit iordningställa
för valet.

Papper för framställning av valsedlar
för val till riksdagen tillhandahålles
kostnadsfritt av statsverket
enligt de närmare bestämmelser som
meddelas av Konungen.

I riksdagen representerat parti erhåller
dessutom i den omfattning och
ordning som Konungen bestämmer
gottgörelse av statsverket för kostnader
för iordningställande av sådana
valsedlar.

Denna lag träder i kraft när de förslag till ändringar i regeringsformen
och riksdagsordningen som riksdagen antagit såsom vilande med anledningav
Kungl. Maj:ts proposition nr 27 till 1968 års riksdag slutligt antagits
och erhållit kraft av grundlag. Före den 1 januari 1971 skall de nya bestämmelserna
dock tillämpas endast i fråga om val till riksdagen som avser uteslutande
tid efter utgången av år 1970.

Vid tillämpning av 54 § 4 mom. i dess nya lydelse skall val i hela riket
tdl riksdagens andra kammare jämställas med val i hela riket till riksdagen.

Kungl. May.ts proposition nr 27 år 1968

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253)

Härigenom förordnas, dels att 45 § kommunala vallagen den 6 juni 1930
skall upphöra att gälla, dels att 3 § 1—3 mom., 5 §, 11 § 1 mom., 19 § 1 mom.,
20 § 1 och 4 inom., 23, 25 och 30 §§, 33 § 2 inom., 34, 38, 39, 43, 46 och
47 §§, 52 § 2 mom. samt 53, 60 och 60 a §§ samma lag skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

1 m o in. Vid val av landstingsmän
eller av kommunalfullmäktige
eller stadsfullmäktige
skall varje kommun eller
del av kommun, som enligt lagen
om val till riksdagen utgör valdistrikt
vid val till riksdagens andra
kammare, bilda ett valdistrikt.

2 mom. Vid val av m unicipalf
ullmäktige skall varje
municipal samhälle bilda ett valdistrikt.
Dock skall, där municipalsamhälle
helt sammanfaller med
två eller flera valdistrikt vid val till
riksdagens andra kammare, varje sådant
distrikt utgöra ett valdistrikt
jämväl vid val av municipalfullmäktige.
Ingå eljest delar av municipalsamhälle
i olika valdistrikt vid val
till andra kammaren, må länsstyrelsen,
när skäl därtill äro, förordna, * 11

(Föreslagen lydelse)

§•

1 m o in. Vid val av landstingsmän
eller av k o in m u n a 1-fullmäktige eller stadsfullmäktige
skall varje kommun eller
del av kommun, som enligt lagen
om val till riksdagen utgör valdistrikt
vid val till riksdagen, bilda
ett valdistrikt.

2 mom. Vid val av municipalf
ullmäktige skall varje
municipalsamhälle bilda ett valdistrikt.
Dock skall, där municipalsamhälle
helt sammanfaller med två
eller flera valdistrikt vid val till riksdagen,
varje sådant distrikt utgöra
ett valdistrikt jämväl vid val av municipalfullmäktige.
Ingå eljest delar
av municipalsamhälle i olika valdistrikt
vid val till riksdagen, må länsstyrelsen,
när skäl därtill äro, förordna,
att varje sådan del skall bilda

i Senaste lydelse av 3 § 2 mom. se 1946:191, av 5 §, 19 § 1 inom., 34 och 43 §§ se 1963.128, av

11 § 1 inom., 20 § 4 mom. och 33 § 2 mom. se 1942:177, av 20 § 1 mom. och 60 § se 1967-833, av
23 och 38 §§ se 1962:72, av 25 5 se 1952:265, av 30 och 39 §§ se 1965:609 samt av 60 a § se 1966.682.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

att varje sådan del skall bilda eget
valdistrikt vid val av municipalfullmäktige.

3 mom. Vid val av kyrkofullmäktige
skall varje församling
eller, där församling är för dylikt
val delad i valkretsar, varje sådan
valkrets bilda ett valdistrikt. Där
på grund av bestämmelserna i lagen
om val till riksdagen delar av församlingen
eller av valkretsen ingå i
olika valdistrikt vid val till riksdagens
andra kammare, skall dock varje
sådan del bilda eget valdistrikt
vid val av kyrkofullmäktige. När
skäl därtill äro, må länsstyrelsen
förordna, att delar av församling eller
valkrets, vilka enligt dessa bestämmelser
skulle var för sig bilda
eget valdistrikt vid val av kyrkofullmäktige,
dock skola vid sådant val
tillsammans utgöra ett valdistrikt.

Kommunalval förrättas inför den
valnämnd, som enligt lagen om val
till riksdagen har att förrätta val till
riksdagens andra kammare för kommunen,
eller, om i kommunen äro
flera valdistrikt, inför deputerade,
som valnämnden utser. Beträffande
deputerade som nu sagts äger 91 §
lagen om val till riksdagen motsvarande
tillämpning.

Meddelar länsstyrelse — -----

eget valdistrikt vid val av municipalfullmäktige.

3 mom. Vid val av kyrkofullmäktige
skall varje församling
eller, där församling är för dylikt
val delad i valkretsar, varje sådan
valkrets bilda ett valdistrikt. Där
på grund av bestämmelserna i lagen
om val till riksdagen delar av församlingen
eller av valkretsen ingå i
olika valdistrikt vid val till riksdagen,
skall dock varje sådan del bilda
eget valdistrikt vid val av kyrkofullmäktige.
När skäl därtill äro, må
länsstyrelsen förordna, att delar av
församling eller valkrets, vilka enligt
dessa bestämmelser skulle var för
sig bilda eget valdistrikt vid val av
kyrkofullmäktige, dock skola vid sådant
val tillsammans utgöra ett valdistrikt.

§•

Kommunalval förrättas inför den
valnämnd eller de deputerade, som
enligt lagen om val till riksdagen har
att förrätta sådant val för kommunen.

skall förrättas.

11 §•

1 mom. Allmänna kommunalval
skola förrättas, val av landstingsmän,
kommunalfullmäktige
och stad sf ullmäktige
tredje söndagen i september

1 mom. Allmänna kommunalval
skola förrättas, val av landstingsmän,
kommunalfullmäktige
och stadsfullmäkt
i g e samma dag som ordinarie val

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

månad, val av m u n i c i p a 1 f u 11- till riksdagen äger rum samt val
mäktige första söndagen i okto- av in unicipalf ull mäktige
ber månad samt val av kyrko- första söndagen och val av kyrkofullmäktige
tredje söndagen i fullmäktige tredje söndagen i
sistnämnda månad. oktober.

1 m o m. Då kommunalval skall
förrättas, skall, i den mån icke
Konungen annorledes förordar, för
envar i röstlängden som röstberättigad
vid valet upptagen person genom
valnämndens försorg upprättas röstkort,
utvisande den röstberättigades
namn, yrke eller titel, det valdistrikt
den röstberättigade tillhör, dagen för
valet samt den myndighet, som skall
verkställa röstsammanräkning för
den valkrets den röstberättigade tillhör.
Röstkort må upprättas gemensamt
för flera kommunalval. Är väljaren
icke röstberättigad vid samtliga
valen, skall förhållandet tydligt
angivas å kortet.

Röstkorten skola--

Upprättande och — —-

§•

1 m o m. Då kommunalval skall
förrättas, skall, i den mån icke
Konungen annorledes förordnar, för
envar i röstlängden som röstberättigad
vid valet upptagen person genom
valnämndens försorg upprättas röstkort,
utvisande den röstberättigades
namn, yrke eller titel, det valdistrikt
den röstberättigade tillhör, dagen för
valet samt den myndighet, som skall
verkställa röstsammanräkning för
den valkrets den röstberättigade tillhör.
Röstkort må upprättas gemensamt
för flera val. Är väljaren icke
röstberättigad vid samtliga val, skall
förhållandet tydligt angivas å kortet.

— --de röstberättigade.

— — vid valet.

20 §.

1 mom. När val —- ■— -— —- -—- — i ortstidningar.

I kungörelsen — -— -— — — — utom riket.

Förrättas flera val samtidigt, ut -

4 in om. I fråga om Stockholm
gäller vad särskilt är stadgat om
kungörande av val av stadsfullmäktige
och kyrkofullmäktige.

Val är omedelbart och sker med
slutna sedlar. Därvid skola begagnas
valsedlar av vitt papper utan kännetecken.
Ovanför namnen skall å valsedel
utsättas partibeteckning (parti -

färdas gemensam kungörelse om
valen.

4 mom. I fråga om Stockholm
gäller vad särskilt är stadgat om
kungörande av val av kyrkofullmäktige.

§•

Val är omedelbart och sker med
slutna sedlar. Vid val av landstingsmän
skola begagnas valsedlar av enfärgat
blått papper och vid annat val
valsedlar av vitt papper.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Föreslagen lydelse)

Ä valsedel skall finnas partibeteckning
samt namn på en eller flera kandidater.

Partibeteckning bör sättas ovanför
namnen. Överst på valsedel bör
angivas det val valsedeln avser (valbeteckning)
och nederst på sedeln
bör angivas vilken valkrets denna avser
(valkretsbeteckning).

(Nuvarande lydelse)
namn eller annan beteckning i ord
för viss grupp av väljare eller för
viss mening sriktning). Ovanför partibeteckningen
må förekomma en
kartellbeteckning (beteckning i ord
för två eller flera vid valet samverkande
partier) och mellan partibeteckning
och namnen en fraktionsbeteckning
(beteckning i ord för viss
grupp av väljare eller viss meningsriktning
inom partiet). Nedanför
namnen må vara anbragt, såsom valbeteckning,
en av beteckningarna
»landstingsmannaval», »kommunalfullmäktigval»,
»municipalfullmäktigval»,
»stadsfullmäktigval», »kyrkofullmäktigval
för församlingen»,

»kyrkofullmäktigval för samfälligheten»
eller »kyrkofullmäktigval för
skoldistriktet» eller annan beteckning
i ord för ifrågavarande slag av
val ävensom, såsom valkretsbeteckning,
beteckning för den valkrets sedeln
avser.

Valsedel bör — ---- — -— vilka åsyftas.

Är något-----— ---såsom obefintliga.

Anvisningar till vägledning för
valsedels utformning meddelas av
Konungen.

Ogill är valsedel:

till vilken använts annat än vitt
papper;

å vilken finnes något kännetecken,
som uppenbarligen blivit med avsikt
där anbragt;

vilken saknar partibeteckning;

vilken upptager parti-, kartell- eller
fraktionsbeteckning å annat ställe
än ovanför namnen;

vilken upptager flera än tre beteckningar
ovanför namnen;

Ogill är valsedel:

till vilken använts annat papper
än sådant som i 23 § första stycket
föreskrivits för det val, vid vilket
sedeln avgivits; dock skall, om valsedel
har den färg som föreskrivits
för annat val vilket förrättats samtidigt,
denna avvikelse icke föranleda
att sedeln blir ogiltig;

å vilken finnes något kännetecken,
som uppenbarligen blivit med avsikt
där anbragt;

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
vilken upptager valbeteckning eller
valkretsbeteckning å annat ställe
än nedanför namnen; eller

vilken icke upptager något giltigt
namn.

Har valsedel försetts med valkretsbeteckning
avseende annan valkrets
än den som väljaren tillhör, skall
den omständigheten icke föranleda
att sedeln ogillas.

Finnas i ett valkuvert två likalydande
valsedlar, skall allenast en sedel
räknas.

Har vid val, vilket förrättats i samband
med ett eller två andra val, avgivits
en eller ock två likalydande
valsedlar, försedda med valbeteckning
för det andra valet eller något
av de andra valen, skall med iakttagande
av vad i tredje stycket sågs,
angivna förhållande icke föranleda,
att sedeln ogillas.

Finnas i ett valkuvert, som avlämnats
vid val förrättat i samband med
ett eller två andra val, två valsedlar,
av vilka den ena är försedd med valbeteckning
för det förstnämnda valet
och den andra är försedd med
valbeteckning för det andra eller något
av de andra valen, skall endast
sedeln med valbeteckning för det val,
varvid valkuvertet avgivits, räknas.

Finnas i annat fall än nu sagts i ett
valkuvert två valsedlar eller finnas i
ett valkuvert flera än två valsedlar,
äro de alla ogilla.

Där i valkuvert finnes jämte valsedel
annat än sådan sedel, är valsedeln
ogill.

Valsedelsförsändelse som
Finnes att väljaren är röstberättigad,
att ytterkuvertet är av föreskri -

(Föreslagen lydelse)
vilken saknar partibeteckning eller
upptager mer än en partibeteckning;
eller

vilken icke upptager något giltigt
namn.

Finnes i ett valkuvert mer än en
valsedel, äro valsedlarna ogiltiga.
Innehåller valkuvertet två eller tre
valsedlar och bära alla samma partibeteckning,
skall dock en valsedel
tillgodoräknas det angivna partiet.
De på valsedeln upptagna namnen
anses som obefintliga.

väljarens valsedel.
Finnes att väljaren är röstberättigad
vid valet, att ytterkuvertet är av

30 §.

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
ven beskaffenhet samt att på ytterkuvertet
äro tecknade förklaring av
väljaren ävensom intyg i behörigt
skick, och förekommer ej skälig anledning
antaga, att ytterkuvertet blivit
efter tillslutandet öppnat, bryter
ordföranden ytterkuvertet; i annat
fall skall det ej mottagas.

Är innerkuvertet------rösträtten utövats.

Är innerkuvertet-------det återlämnas.

(Föreslagen lydelse)
föreskriven beskaffenhet samt att på
ytterkuvertet äro tecknade förklaring
av väljaren ävensom intyg i behörigt
skick, och förekommer ej skälig
anledning antaga, att ytterkuvertet
blivit efter tillslutandet öppnat,
bryter ordföranden ytterkuvertet; i
annat fall skall det ej mottagas.

2 mom. Omedelbart därefter uttagas
valkuverten ur valurnan och
räknas oöppnade. I det protokoll,
som i överensstämmelse med särskilda
av Konungen fastställda formulär
och i formulären givna anvisningar
skall föras vid förrättningen, antecknas
antalet valkuvert. Jämväl räknas
och upptages i protokollet antalet
personer, som enligt anteckningarna
i röstlängden deltagit i valet. Därefter
tillkännagives såväl antalet valkuvert
som antalet nyssnämnda personer.
Dår särskilda val förrättas å
samma dag inför samma valförrättare,
skall dessutom anteckning om
detta förhållande göras i protokollet
för varje val.

§•

2 mom. Så snart det kan ske efter
röstningens avslutande uttagas
valkuverten ur valurnan och räknas
oöppnade. I det protokoll, som i överensstämmelse
med särskilda av
Konungen fastställda formulär och
i formulären givna anvisningar skall
föras vid förrättningen, antecknas
antalet valkuvert. Jämväl räknas och
upptages i protokollet antalet personer,
som enligt anteckningarna i
röstlängden deltagit i valet. Därefter
tillkännagives såväl antalet valkuvert
som antalet nyssnämnda personer.

34 §.

Sedan i —---------

a) Valkuverten öppnas----

d) De valsedlar, vilka icke enligt
bestämmelserna under b) och c)
återinlagts i sina valkuvert eller lagts
åsido, ordnas i grupper sålunda, att
sedlar, vilka äro likalydande med avseende
å väljarbeteckning (kartell-,
parti- och fraktionsbeteckning), sammanföras
i en grupp. Antalet valsed7
— Bihang till riksdagens protokoll

följande sätt.

--dessas antal.

d) De valsedlar, vilka icke enligt
bestämmelserna under b) och c)
återinlagts i sina valkuvert eller lagts
åsido, ordnas i grupper sålunda, att
sedlar, vilka äro likalydande med
avseende å partibeteckning, sammanföras
i en grupp. Antalet valsedlar
i varje grupp räknas, varefter
1968. 1 saml. Nr 27

Knngl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
sedlarna i varje grupp för sig inläggas
i ett eller flera omslag. Å varje
omslag antecknas de inneliggande
valsedlarnas partibeteckning samt
antal.

3) antalet valsedlar i varje sådan
grupp, som omförmäles i d), samt
gruppens partibeteckning jämte antalet
omslag, vari gruppens sedlar
inlagts.

(Föreslagen lydelse)
lar i varje grupp räknas, varefter
sedlarna i varje grupp för sig inläggas
i ett eller flera omslag. Å varje
omslag antecknas de inneliggande
valsedlarnas väljarbeteckning samt
antal.

e) De omslag,------& protokollet.

f) I protokollet-------ytterligare antecknas:

1) antalet valkuvert------sedlar inlagts;

3) antalet valsedlar i varje sådan
grupp, som omförmäles i d),
samt gruppens väljarbeteckning]ömte
antalet omslag, vari gruppens sedlar
inlagts.

g) Förrättningen bör----- äro obrutna.

h) Sedan de-----— som värdepost.

i) När val av landstingsman, kommunalfullmäktige
och stadsfullmäktige
förrättas samtidigt med val till
riksdagen, skola de åtgärder som avses
i 33 § 2 mom. och i denna paragraf
under a)—f) anstå till dess
valförrättningen angående riksdagsmannavalet
avslutats.

38 §.

Vid röstningen-------- i®® §•

Väljaren skall------och postadress.

Väljaren skall-------sådan röstning.

Finnes ytterkuvertet---röstningen avser.

Väljaren skall---till röstmottagaren.

Är valkuvert tillslutet och utan
annat märke än föreskriven ändamålsbeteckning,
mottages detsamma;
i annat fall skall det ej mottagas.
Röstmottagaren inlägger i väljarens
närvaro mottaget valkuvert i
ytterkuvertet samt antecknar därå
orten och dagen för avlämnandet.

I sammanhang
Därefter tillsluter röstmottagaren
ytterkuvertet.

Är valkuvert tillslutet och utan annat
märke än föreskriven ändamålsbeteckning,
mottages detsamma; i
annat fall skall det ej mottagas.
Röstmottagaren inlägger i väljarens
närvaro mottaget valkuvert i ytterkuvertet,
tillsluter ytterkuvertet samt
antecknar därå orten och dagen för
avlämnandet,
fastställt formulär.

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

39 §.

Äkta make, vilken röstar i den
ordning, som i 35 § sägs, äger därvid
jämväl för andra maken avgiva
valsedel, avseende samma val eller
annat kommunalval, som äger rum
samtidigt. För sådant fall skall valsedelsförsändelse
anordnas på sätt
och inom tid, som i 28 § sägs.

Äkta make, —---------

I sammanhang---omförmälda

Därefter tillsluter röstmottagaren
ytterkuvertet.

Äkta make, vilken röstar i den
ordning som i 35 § sägs, äger därvid
även för andra maken avgiva valsedel,
avseende samma val eller annat
val, som äger rum samtidigt. För sådant
fall skall valsedelsförsändelse
anordnas på sätt och inom tid, som
i 28 § sägs.
anordnat försändelsen.

Finnes att ytterkuvertet är i behörig
ordning ifyllt samt att valsedelsförsändelsen
är i behörigt skick och
tillsluten, mottages försändelsen; i
annat fall skall den ej mottagas.
Röstmottagaren inlägger i avlämnarens
närvaro mottagen försändelse i
ytterkuvertet, tillsluter ytterkuvertet
samt antecknar därå orten och dagen
för avlämnandet,
förteckning.

Sammanräkning verkställes vid
offentlig förrättning, som skall påbörjas
så snart ske kan, dock icke
förrän å åttonde dagen efter valdagen.

Om förrättningen utfärdas kungörelse
med uppgift i förekommande
fall å den ordningsföljd, vari sammanräkningen,
därest hinder icke
möter, kommer att företagas för olika
val. Sådan kungörelse skall senast
sex dagar före förrättningens
början införas i en eller flera av ortens
mest spridda tidningar.

Det åligger

§•

Sammanräkning verkställes vid
offentlig förrättning, som skall påbörjas
så snart ske kan, dock icke
förrän å åttonde dagen efter valdagen
och ej heller förrän sammanräkning
av samtidigt förrättat val
till riksdagen avslutats.

Om förrättningen utfärdas kungörelse
med uppgift i förekommande
fall om den ordningsföljd, vari sammanräkningen,
därest hinder icke
möter, kommer att företagas för olika
val. Sådan kungörelse skall senast
dagen före förrättningens början an -

slås offentligen och införas i ortstidningar.

anledningen härtill.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 m o in. a) För varje C-grupp bestämmes
i erforderlig utsträckning
genom särskilda sammanräkningar
ordning mellan de namn å C-gruppens
valsedlar, vilka ej avse allenast
val av suppleant eller efterträdare.
Vid varje sammanräkning gäller valsedel
allenast för ett namn.

b) Vid första sammanräkningen
gäller valsedel för det namn, som
står först å sedeln. C-gruppens valsedlar
ordnas i namngrupper så, att
sedlar med samma första namn bilda
en namngrupp.

Valsedlarna inom varje namngrupp
räknas, och deras antal utgöi
namngruppens rösttal. Samma tal är
också jämförelsetal för det namn,
som står först på namngruppens valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är
störst, erhåller första platsen i ordningen.

c) Vid varje följande sammanräkning
gäller valsedel för det namn,
vilket, bortsett från namn, som redan
erhållit plats i ordningen, står
främst å sedeln.

Den eller de namngrupper, vilkas
valsedlar vid närmast föregående
sammanräkning gällde för det namn,
som erhöll plats i ordningen, upplösas,
och nämnda valsedlar ordnas i
nya namngrupper så, att sedlar, som
vid den pågående sammanräkningen
gälla för ett och samma namn, bilda
en namn‘grupp; däremot bibehållas
övriga befintliga namngrupper oförändrade.
Valsedlarna inom varje nybildad
namngrupp räknas, och deras
antal utgör namngruppens rösttal.

§•

1 in o in. Sedan valsedlarna ordnats
efter partibeteckning, skall inom
varje parti i erforderlig utsträckning
genom särskilda sammanräkningar
bestämmas ordning mellan de namn
å partiets valsedlar, vilka ej avse allenast
val av suppleant eller efterträdare.

Vid varje sammanräkning gäller
valsedel allenast för ett namn.

Vid första sammanräkningen gäller
valsedel för det namn, som står
först å sedeln.

Partiets valsedlar ordnas i grupper
så, att sedlar med samma första
namn bilda en grupp.

Valsedlarna inom varje grupp räknas,
och deras antal utgör gruppens
rösttal. Samma tal är också jämförelsetal
för det namn, som står först
på gruppens valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är
störst, erhåller första platsen i ordningen.

Vid varje följande sammanräkning
gäller valsedel för det namn,
vilket, bortsett från namn, som redan
erhållit plats i ordningen, står främst
å sedeln.

Valsedlarna inom varje nybildad
grupp räknas, och deras antal utgör
gruppens rösttal.

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

För de namn, för vilka finnas gällande
valsedlar, beräknas rösttal och
jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med
rösttalet eller sammanlagda rösttalet
för den eller de namngrupper, vilkas
valsedlar gälla för namnet. Jämförelsetalet
för ett namn är lika med dess
rösttal, där icke namngrupp av valsedlar,
som gälla för namnet, deltagit
i besättandet av förut utdelad
plats. Har så skett, erhålles namnets
jämförelsetal genom att dela dess
rösttal med namngruppens platstal,
ökat med 1, eller om flera namngrupper
av valsedlar, som gälla för
namnet, deltagit i besättandet av förut
utdelad plats, med dessa namngruppers
sammanlagda platstal, ökat
med 1. Platstalet för en namngrupp
motsvarar den del, namngruppen tagit
i besättandet av plats eller platser,
som förut utdelats, och beräknas
sålunda, att namngruppens rösttal
delas med största jämförelsetalet
vid sammanräkningen närmast före
namngruppens bildande. Bråktal,
som uppkommer vid delning, beräknas
i decimaler, två till antalet; höjning
av den sista decimalsiffran må
e j äga rum.

Det namn, vars jämförelsetal är
störst, erhåller plats i ordningen.

2 m o m. För var je B-grupp bestämmes
i erforderlig utsträckning
genom särskilda sammanräkningar
ordning mellan de namn å B-gruppens
valsedlar, vilka ej avse allenast
val av suppleant eller efterträdare.
Därvid anses namnen å varje Cgrupps
valsedlar förekomma i den
jämlikt 1 mom. bestämda ordningen

(Föreslagen lydelse)

För de namn, för vilka finnas gällande
valsedlar, beräknas rösttal och
jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med
rösttalet för den grupp, eller sammanlagda
rösttalet för de grupper,
vilkas valsedlar gälla för namnet.

Jämförelsetalet för ett namn är
lika med dess rösttal, där icke grupp
av valsedlar, som gälla för namnet,
deltagit i besättandet av förut utdelad
plats. Har så skett, erhålles namnets
jämförelsetal genom att dess
rösttal delas med det tal, som motsvarar
den del, gruppen tagit i besättandet
av plats eller platser, som
utdelats (gruppens platstal), ökat
med 1, eller, om flera grupper av valsedlar,
som gälla för namnet, deltagit
i besättandet av förut utdelad
plats, med dessa gruppers sammanlagda
platstal, ökat med 1. Platstalet
för en grupp beräknas sålunda, att
gruppens rösttal delas med största
jämförelsetalet vid sammanräkningen
närmast före gruppens bildande.

Det namn, vars jämförelsetal är
störst, erhåller plats i ordningen.

Bråktal, som uppkommer vid delning,
beräknas med två decimaler.
Den sista decimalsiffran för ej höjas.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
och tillämpas i övrigt de i nämnda
moment angivna grunderna.

3 mom. För varje A-grupp bestämmes
i erforderlig utsträckning
genom särskilda sammanräkningar
ordning mellan de namn å A-gruppens
valsedlar, vilka e j avse allenast
val av suppleant eller efterträdare.
Därvid anses namnen å varje Bgrupps
valsedlar förekomma i den
jämlikt 2 mom. bestämda ordningen
och tillämpas i övrigt de i 1 mom.
angivna grunderna.

4 m o m. Skola genom videt två
eller flera platser besättas, fördelas
de mellan de olika A-grupperna sålunda,
att platserna, en efter annan,
tilldelas den A-grupp, som för varje
gång uppvisar det största av nedan
angivna jämförelsetal. Plats, som blivit
en A-grupp tilldelad, besättes genast
så, att A-gruppens första plats
tillerkännes den, vilkens namn är det
första i ordningen inom A-gruppen,
A-gruppens andra plats den, som bär
andra namnet i ordningen, A-gruppens
tredje plats den, som bär tred je
namnet i ordningen, och så vidare
efter samma grund, ändå att den,
som är berättigad till platsen, redan
fått sig tillerkänd plats från en eller
flera andra A-grupper.

Jämförelsetalet är lika med Agruppens
rösttal, så länge A-gruppen
ännu icke fått sig någon plats tilldelad.
Därefter beräknas jämförelsetalet
för varje gång så, att A-gruppens
rösttal delas med det tal, som motsvarar
antalet av A-gruppen tilldelade
platser, ökat med i. Har samma
person erhållit platser från två Agrupper,
skall dock vid beräkning av

(Föreslagen lydelse)

2 in o m. Skola två eller flera
platser besättas, fördelas de mellan
de olika partierna sålunda, att platserna,
en efter annan, tilldelas det
parti, vilket för varje gång uppvisar
det största av nedan angivna jämförelsetal.
Plats, som blivit ett parti
tilldelad, besättes genast så, att partiets
första plats tillerkännes den,
vars namn är det första i ordningen
inom partiet, partiets andra plats
den, som bär andra namnet i ordningen,
partiets tredje plats den, som
bär tredje namnet i ordningen, och
så vidare efter samma grund, ändå
att den, som är berättigad till platsen,
redan fått sig tillerkänd plats
från ett eller flera andra partier.

Jämförelsetalet beräknas, så länge
partiet ännu icke fått sig någon plats
tilldelad, genom att partiets rösttal
delas med 1,7. Därefter beräknas
jämförelsetalet för varje gång så, att
partiets rösttal delas med det tal,
som är 1 högre än det dubbla antalet
av partiet tilldelade platser. Har
samma person erhållit platser från
två partier, skall dock, vid beräkning

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
det antal platser, som utdelats, vardera
platsen anses blott såsom en
halv plats; har någon erhållit platser
från tre A-grupper, anses varje
sådan plats såsom en tredjedels
plats; och så vidare efter samma
grund.

Har en A-grupp redan fått sig tilldelad
plats så många gånger, som
motsvarar de å A-gruppens valsedlar
upptagna namnen, vilka ej avse
allenast val av suppleant eller efterträdare,
skall den uteslutas från vidare
jämförelse.

5 m o m. Skall blott en plats besättas
tillfaller platsen den, vilkens
namn står främst i ordningen inom
den A-grupp, som, enligt vad i i
mom. sägs, har största jämförelsetalet.

6 in o m. Mellan lika rösttal eller
jämförelsetal skall, där så erfordras,
skiljas genom lottning.

Sedan val av landstingsman
avslutats, skola suppleanter utses sålunda,
att för varje landstingsman
inom den A-grupp, för vilken han
blivit vald, företagas så många, dock
minst två, nya sammanräkningar,
som A-gruppen erhållit platser. Har
landstingsman fått sig tillerkänd
plats från flera A -grupper,anses han
vald för den A-grupp, från vilken
plats först tilldelades honom.

Vid varje sammanräkning tages
hänsyn blott till de valsedlar, vilka
upptaga landstingsmannens namn
och på grund därav gällde för detta
namn vid den sammanräkning, då
namnet tilldelades plats i ordningen

(Föreslagen lydelse)

av det antal platser som utdelats, vardera
platsen anses blott såsom en
halv plats; har någon erhållit platser
från tre partier, anses varje sådan
plats såsom en tredjedels plats; och
så vidare efter samma grund.

Har ett parti redan fått sig tilldelad
plats så många gånger, som motsvarar
de å partiets valsedlar upptagna
namn, vilka ej avse allenast val
av suppleant eller efterträdare, skall
det uteslutas från vidare jämförelse.

3 in o in. Skall blott en plats besättas,
tillfaller platsen den, vars
namn står främst i ordningen inom
det parti, som, enligt vad i 2 mom.
sägs, har största jämförelsetalet.

i mom. Mellan lika rösttal eller
jämförelsetal skall, där så erfordras,
skiljas genom lottning.

§•

Sedan val av lan dstings män
avslutats, skola suppleanter utses sålunda,
att för varje landstingsman
inom det parti, för vilket han blivit
vald, företagas så många, dock minst
två, nya sammanräkningar, som parti
et erhållit platser. Har landstingsman
fått sig tillerkänd plats från
flera partier, anses han vald för det
parti, från vilket plats först tilldelades
honom.

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

inom A-gruppen. Varje valsedel gäller
såsom hel röst. Med iakttagande
av att namn å någon, som blivit genom
valet utsedd till landstingsman
eller till suppleant för den landstingsman
sammanräkningen avser,
anses såsom obefintligt, skall röstvärdet
tillgodoräknas det namn, som
står främst av de för den ifrågavarande
landstingsmannen särskilt
upptagna suppleantnamnen eller, om
sådant namn ej finnes, det namn för
själva landstingsmannavalet, som
står främst å sedeln, eller, om ej heller
sådant namn finnes, det namn
som står främst bland samtliga suppleantnamnen
å valsedeln. Den som
erhållit högsta rösttalet är vald till
suppleant för den landstingsman
sammanräkningen avser. Mellan lika
rösttal skall skiljas genom lottning.

De för —---------- —

Varje valsedel gäller såsom hel röst.
Med iakttagande av att namn å någon,
som blivit genom valet utsedd
till landstingsman eller till suppleant
för den landstingsman sammanräkningen
avser, anses såsom obefintligt,
skall röstvärdet tillgodoräknas
det namn, som står främst av de
för den ifrågavarande landstingsmannen
särskilt upptagna suppleantnamnen
eller, om sådant namn ej
finnes, det namn för själva landstingsmannavalet,
som står främst å
sedeln, eller, om ej heller sådant
namn finnes, det namn som står
främst bland samtliga suppleantnamnen
å valsedeln. Den som erhållit
högsta rösttalet är vald till suppleant
för den landstingsman sammanräkningen
avser. Mellan lika rösttal
skall skiljas genom lottning,
blivit utsedda.

52 §.

2 m o m. Avgår fullmäktig---

Den nya sammanräkningen äger

rum inom den A-grupp, för vilken
den avgångne blivit vald. Blev den
avgångne vald för flera A-grupper,
skall sammanräkningen ske inom
den A-grupp, från vilken plats först
tilldelades honom. Vid den nya sammanräkningen
tages hänsyn blott till
de valsedlar, vilka upptaga den avgångnes
namn och på grund därav
gällde för detta namn vid den sammanräkning,
då namnet tilldelades
plats i ordningen inom A-gruppen.
Varje valsedel gäller såsom hel röst.

Röstvärdet skall------

Efter sammanräkningens ---

------- medgiva det.

Den nya sammanräkningen äger
rum inom det parti, för vilket den
avgångne blivit vald. Blev den avgångne
vald för flera partier, skall
sammanräkningen ske inom det parti,
från vilket plats först tilldelades
honom. Vid den nya sammanräkningen
tages hänsyn blott till de valsedlar,
vilka upptaga den avgångnes
namn och på grund därav gällde
för detta namn vid den sammanräkning,
då namnet tilldelades plats i
ordningen. Varje valsedel gäller såsom
hel röst.
skiljer lotten.

---—- under försegling.

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

Avgår jämväl enligt 52 § utsedd
landstingsman eller fullmäktig före
utgången av den tid, för vilken han
blivit utsedd, förfares på enahanda
sätt, som i nämnda paragraf är sagt;
och skall vid ny sammanräkning för
utseende av fullmäktig hänsyn såsom
förut tagas blott till de valsedlar,
vilka upptaga den först avgångnes
namn och på grund därav gällde
för detta namn vid den sammanräkning,
då namnet tilldelades plats i
ordningen inom A-gruppen.

(Föreslagen lydelse)

§•

Kuvert, varom förmäles i 26, 28,
29 och 38 §§, skola vara av ogenomskinligt
papper, samt, vad varje särskilt
slag angår, lika till storlek och
beskaffenhet. Kuverten skola vara
försedda med ändamålsbeteckning
enligt av Konungen fastställda formulär.
Kuverten skola tillverkas endast
genom statsverkets försorg.

Kuvert, som avses i 28 och 38 §§,
tillställas röstmottagare på statsverkets
bekostnad. Ytterkuvert, som avses
i 38 §, tillhandahållas på statsverkets
bekostnad även valnämnden.
I 28 och 29 §§ omförmälda kuvert
samt ytterkuvert, som avses i 38 §,
skola på statsverkets bekostnad tillhandahållas
jämväl i riksdagen representerat
politiskt parti.

128--------

Det åligger------

Kuvert, varom förmäles i 26, 28,
29 och 38 §§, skola vara av ogenomskinligt
papper av samma färg som
valsedel för valet i fråga samt, vad
varje särskilt slag angår, lika till
storlek och beskaffenhet. Kuverten
skola vara försedda med ändamålsbeteckning
enligt av Konungen fastställda
formulär. Kuverten skola tillverkas
endast genom statsverkets försorg.

mot ersättning.

Kuvert, som avses i 28 och 38 §§,
tillställas röstmottagare på statsverkets
bekostnad. Ytterkuvert, som avses
i 38 §, tillhandahållas på statsverkets
bekostnad även valnämnden.
I 28 och 29 §§ omförmälda kuvert
samt ytterkuvert, som avses i 38 g,
skola på statsverkets bekostnad tillhandahållas
jämväl i riksdagen
representerat parti,
äger rum.

---38 §§ sägs.

106

Kanal. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

I riksdagen representerat politiskt
parti äger vid val av landstingsman
och val av stadsfullmäktige för stad,
som ej deltager i landsting, i den
omfattning och ordning Konungen
bestämmer, erhålla gottgörelse av
statsverket för kostnaderna för de
valsedlar partiet låtit iordningställa
för valet.

Kommun äger besluta att vid val
av fullmäktige i kommunen politiskt
parti som är eller genom valet blir
representerat i fullmäktige, skall erhålla
bidrag av kommunen till partiets
kostnader för framställning av
valsedlar. Beslutet skall innehålla att
ersättning utgår till var je sådant parti
efter enhetliga grunder. Ersättning
får dock ej utgå i den mån gottgörelse
erhålles av statsverket.

(Föreslagen lydelse)

§•

I riksdagen representerat parti
äger vid val av landstingsman och
val av stadsfullmäktige för stad, som
ej deltager i landsting, i den omfattning
och ordning Konungen bestämmer,
erhålla gottgörelse av statsverket
för kostnaderna för de valsedlar
partiet låtit iordningställa för valet.

Kommun äger besluta att vid val
av fullmäktige i kommunen parti som
är eller genom valet blir representerat
i fullmäktige, skall erhålla bidrag
av kommunen till partiets kostnader
för framställning av valsedlar.
Beslutet skall innehålla att ersättning
utgår till varje sådant parti
efter enhetliga grunder. Ersättning
får dock ej utgå i den mån gottgörelse
erhålles av statsverket.

Papper för framställning av valsedlar
för val, som förrättas samma
dag som ordinarie val till riksdagen
äger rum, tillhandahålles kostnadsfritt
av statsverket enligt de närmare
bestämmelser som meddelas av
Konungen.

Denna lag träder i kraft när de förslag till ändringar i regeringsformen och
riksdagsordningen som riksdagen antagit sasom vilande med anledning a\
Ivungl. Maj :ts proposition nr 27 till 1968 års riksdag slutligt antagits och erhållit
kraft av grundlag. Före den 1 januari 1971 skall de nya bestämmelserna
dock tillämpas endast i fråga om val för tid efter utgången av år 1970.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

107

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753)

Härigenom förordnas, att 8, 9 och 33 §§ kommunallagen den 18 december
19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 §•

Fullmäktige valjas för fyra år, Fullmäktige väljas för tre år, räkräknade
från och med den 1 januari nade från och med den 1 januari
året näst efter det, då valet skett. året näst efter det, då valet skett.
Om val - —- —- —- — — — särskilt stadgat.

9 §■

För val - -— -— inom valkrets.

Vid valkretsindelning------]tan ske

I varje valkrets väljes, efter kret -

sens i mantalslängden upptagna befolkning
för året näst före den fyraårsperiod,
som valet gäller, eu fullmäktig
för varje fullt tal, motsvarande
det som erhålles, då kommunens
för samma år i mantalslängden upptagna
folkmängd delas med antalet
fullmäktige för hela kommunen.
Därest det antal fullmäktige, som
med tillämpning av denna regel skall
utses, icke uppgår till det för kommunen
bestämda antalet, skola för
ernående av detta antal de valkretsar,
vilkas folkmängd mest överskjuter
de tal, som enligt den angivna
regeln äro bestämmande för fullmäktiges
antal inom valkretsarna,

I varje valkrets väljes, efter kretsens
i mantalslängden upptagna befolkning
för året näst före den treårsperiod,
som valet gäller, en fullmäktig
för varje fullt tal, motsvarande
det som erhålles, då kommunens
för samma år i mantalslängden
upptagna folkmängd delas med antalet
fullmäktige för hela kommunen.
Därest det antal fullmäktige,
som med tillämpning av denna regel
skall utses, icke uppgår till det för
kommunen bestämda antalet, skola
för ernående av detta antal de valkretsar,
vilkas folkmängd mest överskj
uter de tal, som enligt den angivna
regeln äro bestämmande för fullmäktiges
antal inom valkretsarna,

1 Senaste lydelse av 9 § se 1959: 61.

108

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 196S

(Nuvarande lydelse)
vara berättigade att var för sig i
ordning efter överskottens storlek
välja ytterligare en fullmäktig. Äro
överskottstalen lika för två eller flera
valkretsar, avgöres företrädet genom
lottning.

Om indelning —- — ------

Beslut om-----—---

(Föreslagen lydelse)
vara berättigade att var för sig i ordning
efter överskottens storlek välja
ytterligare en fullmäktig. Äro överskottstalen
lika för två eller flera
valkretsar, avgöres företrädet genom
lottning.

--i ärendet.

— nästa val.

Ledamöter och suppleanter i kommunens
styrelse väljas för fyra år,
räknade från och med den 1 januari
året näst efter det, då valet skett. Valet
skall förrättas i december månad
året näst efter det, då allmänna val
av fullmäktige ägt rum.

Avgår ledamot --------av

§•

Ledamöter och suppleanter i kommunens
styrelse väljas för tre år,
räknade från och med den 1 januari
året näst efter det, då valet skett.
Valet skall förrättas i december månad
året näst efter det, då allmänna
val av fullmäktige ägt rum.
tj änstgöringstiden.

Denna lag träder i kraft när de förslag till ändringar i regeringsformen och
riksdagsordningen som riksdagen antagit såsom vilande med anledning av
Kungl. Maj :ts proposition nr 27 till 1968 års riksdag slutligt antagits och erhållit
kraft av grundlag. Före den 1 januari 1971 skall de nya bestämmelserna
dock tillämpas endast i fråga om val av lullmäktige för tid efter utgången
av år 1970.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

109

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957 (nr 50)

Härigenom förordnas, att 8—10 §§ och 45 § 1 mom. kommunallagen för
Stockholm den 1 mars 19571 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

8 §.

Stadsfullmäktige väljas för fyra
år (tjänstgöringsår), räknade från
och med den 15 oktober det år, då
valet skett.

Om val —--------

9 §•

För val — —---

Vid valkretsindelning

I varje valkrets väljes, efter kretsens
i mantalslängden upptagna befolkning
för året näst före den fyraårsperiod,
som valet gäller, en stadsfullmäktig
för varje fullt tal, motsvarande
en hundradedel av stadens
för samma år i mantalslängden upptagna
folkmängd. Därest det antal
fullmäktige, som med tillämpning av
denna regel skall utses, icke uppgår
till etthundra, skola för ernående av
detta antal de valkretsar, vilkas folkmängd
mest överskjuter de tal, som
enligt den angivna regeln äro bestämmande
för fullmäktiges antal
inom valkretsarna, vara berättigade
att var för sig i ordning efter över -

(Föreslagen lydelse)

Stadsfullmäktige väljas för tre år
(tjänstgöringsår), räknade från och
med den 15 oktober det år, då valet
skett.

särskilt stadgat.

inom valkrets.

kan ske.

I varje valkrets väljes, efter kretsens
i mantalslängden upptagna befolkning
för året näst före den treårsperiod,
som valet gäller, en stadsfullmäktig
för varje fullt tal, motsvarande
en hundradedel av stadens
för samma år i mantalslängden upptagna
folkmängd. Därest det antal
fullmäktige, som med tillämpning av
denna regel skall utses, icke uppgår
till etthundra, skola för ernående av
detta antal de valkretsar, vilkas folkmängd
mest överskjuter de tal, som
enligt den angivna regeln äro bestämmande
för fullmäktiges antal
inom valkretsarna, vara berättigade
att var för sig i ordning efter över -

Senaste lydelse av 9 § se 1959:62.

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)
skottens storlek välja ytterligare en
fullmäktig. Äro överskottstalen lika
för två eller flera valkretsar, avgöres
företrädet genom lottning.

Om indelning
Beslut om —

(Föreslagen lydelse)
skottens storlek välja ytterligare en
fullmäktig. Äro överskottstalen lika

för två eller flera valkretsar, avgöres
företrädet genom lottning,
i ärendet.

--nästa val.

Om valdistrikt och valdag samt
vals kungörande, förrättande och avslutande,
så ock om förfarandet, när
stadsfullmäktig avgår före den bestämda
tjänstgöringstidens utgång,
stadgas i kommunala vallagen; dock
att kungörelse skall utfärdas av valnämnden.

§•

1 mom. Stadsfullmäktige välja
vid det sammanträde, som avses i
11 § första stycket, det år, då val av
stadsfullmäktige ägt rum, borgarråd
för en tid av fyra år till det antal,
som stadsfullmäktige bestämma. Till
borgarråd må allenast utses personer
med synnerlig insikt och erfarenhet
i kommunala förvaltningsfrågor eller
eljest i allmänna värv. Vid val av
borgarråd skall, där så äskas eller
omröstning begäres, anställas särskilt
val av varje borgarråd.

§•

1 mom. Stadsfullmäktige välja
vid det sammanträde, som avses i
It § första stycket, det år, då val av
stadsfullmäktige ägt rum, borgarråd
för en tid av tre år till det antal, som
stadsfullmäktige bestämma. Till borgarråd
må allenast utses personer
med synnerlig insikt och erfarenhet
i kommunala förvaltningsfrågor eller
eljest i allmänna värv. Vid val av
borgarråd skall, där så äskas eller
omröstning begäres, anställas särskilt
val av varje borgarråd.

Denna lag träder i kraft när de förslag till ändringar i regeringsformen och
riksdagsordningen som riksdagen antagit såsom vilande med anledning av
Kungl. Maj :ts proposition nr 27 till 1968 års riksdag slutligt antagits och erhållit
kraft av grundlag. Före den 15 oktober 1970 skall de nya bestämmelserna
dock tillämpas endast i fråga om val av stadsfullmäktige för tid därefter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

111

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 9 och 44 §§ landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319)

Härigenom förordnas, att 9 och 44 §§ landstingslagen den 14 maj 1954»
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Landstingsmän jämte suppleanter
väljas utom i fall, som avses i 17 §,
för fyra år, räknade från och med
den 1 januari året näst efter det, då
valet skett.

Ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskottet
väljas för fyra år,
räknade från och med den 1 januari
året näst efter det, då valet skett.
Valet skall förrättas vid landstingsmöte
året näst efter det, då allmänna
val av landstingsmän ägt rum.

Avgår ledamot — —----i

(Föreslagen lydelse)

§•

Landstingsmän jämte suppleanter
väljas utom i fall, som avses i 17 §,
för tre år, räknade från och med den
1 januari året näst efter det, då valet
skett.

§•

Ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskottet
väljas för tre år,
räknade från och med den 1 januari
året näst efter det, då valet skett.
Valet skall förrättas vid landstingsmöte
året näst efter det, då allmänna
val av landstingsmän ägt rum.
lv tjänstgöringstiden.

Denna lag träder i kraft när de förslag till ändringar i regeringsformen och
riksdagsordningen som riksdagen antagit såsom vilande med anledning av
Kungl. Maj :ts proposition nr 27 till 1968 års riksdag slutligt antagits och erhållit
kraft av grundlag. Före den 1 januari 1971 skall de nya bestämmelserna
dock tillämpas endast i fråga om val av landstingsmän jämte suppleanter
för tid efter utgången av år 1970.

1 Senaste lydelse av 44 § se 1965:103.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 8 § 1 mom. lagen den 31 maj 1957 (nr 281)

om kommunalförbund

Härigenom förordnas, att 8 § 1 mom.
förbund skall erhålla ändrad lydelse

(Nuvarande lydelse)

1 mom. Förbundsfullmäktige
väljas för fyra år, räknade från och
med den 1 januari året näst efter
det, då allmänna kommunalval ägt
rum, eller, där landstingskommun
ingår i förbundet, från och med den
1 januari det därpå följande året.

Val av —---—----

Skall val-------—

lagen den 31 maj 1957 om kommunalpå
sätt nedan anges.

(Föreslagen lydelse)

§•

1 mom. Förbundsfullmäktige
väljas för tre år, räknade från och
med den 1 januari året näst efter
det, då allmänna kommunalval ägt
rum, eller, där landstingskommun
ingår i förbundet, från och med den
1 januari det därpå följande året.
under året.

— föra ordet.

Denna lag träder i kraft när de förslag till ändringar i regeringsformen och
riksdagsordningen som riksdagen antagit såsom vilande med anledning av
Kungl. Maj :ts proposition nr 27 till 1968 års riksdag slutligt antagits och erhållit
kraft av grundlag. Före den 1 januari 1971 skall den nya bestämmelsen
dock tillämpas endast i fråga om val av fullmäktige i kommunalförbund för
tid efter utgången av år 1970.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

113

L Idrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 19 januari
1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven Eric

Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff,

Wickman, Moberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om partiell författningsreform
och anför.

Inledning

Författningsutvecklingen i vårt land har visat stor kontinuitet. Den
politiska demokratin har genomförts inom ramen för det tvåkammarsystem
som tillskapades med 1866 års riksdagsordning (RO). Parlamentarismen
har blivit konstitutionell sedvanerätt vid sidan av föråldrade men formellt
ännu orubbade bestämmelser i 1809 års regeringsform (RF) om förhållandet
mellan regeringsmakt och folkrepresentation.

Kontinuiteten i författningsutvecklingen kan ses som ett uttryck för
den stabilitet som utmärkt det politiska livet i Sverige. Demokratin och
parlamentarismen är sedan länge oomstridda, och den författningsdebatt
som förekommit under senare decennier har snarare rört demokratins
verksamhetsformer än de bärande principerna för statsskicket. Även verksamhetsformerna
är emellertid väsentliga. De beslutande och verkställande
demokratiska organen måste ha en hög arbetsduglighet för att kunna
bemästra de problem som samhällsomdaningen ställer dem inför. Inte mindre
viktigt är att det demokratiska systemet är så utformat att medborgarna
engageras i politiken och har möjlighet till effektiv kontroll av regering och
folkrepresentation.

I den offentliga debatten och i riksdagen framfördes i början av 1950-talet olika önskemål om begränsade reformer som siktade till en effektivisering
och modernisering av de demokratiska institutionerna. I augusti
1954 tillkallades författningsutredningen* för att ta upp dessa reformönske- 1

1 Ledamöter riksdagsledamöterna Rickard Sandler, ordförande, Emil Ahlkvist, Olle Dahlén,
Harald Hallén, Elis Håstad, Ossian Sehlstedt och Sten Wahlund samt chefredaktören John
Hartman. Sedan Hartman och Håstad avlidit inträdde den 1 mars 1957 chefredaktören Per
Wrigstad och den 26 mai 1959 riksdagsledamoten Henrik Munktell som ledamöter i utredningen.
Munktell avled den 20 december 1962. Professorn Jörgen Westerståhl förordnades den 7 mars
1958 att vara ledamot av utredningen.

8 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 27

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

mål i ett sammanhang och göra en samlad översyn av demokratins funktionsproblem.
Det blev ett omfattande och långvarigt utredningsarbete. Det utmynnade
i att författningsutredningen år 1963 lade fram ett slutbetänkande
i fyra delar, »Sveriges statsskick» (SOU 1963: 16—19). Betänkandet innehöll
förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning. Författningsutredningen
föreslog att parlamentarismen skulle grundlagfästas och att tvåkammarriksdagen
skulle ersättas med en enkammarriksdag. Samtliga ledamöter
i riksdagen skulle enligt förslaget väljas vid ett och samma tillfälle
vart fjärde år. Valen skulle förrättas fristående från kommunalvalen.
Betänkandet innehöll inte något utarbetat förslag till vallagstiftning, inen
utredningen drog upp riktlinjerna för ett nytt valsystem på proportionell
grund.

På vissa punkter var betänkandet inte enhälligt. En minoritet inom utredningen
reserverade sig till förmån för ett modifierat tvåkammarsystem.

Författningsutredningens förslag blev föremål för en omfattande remissbehandling.
Sammanställningar av remissyttrandena har offentliggjorts
(SOU 1964:38 samt 1965:2, 3, 34 och 37). Remissinstanserna utsatte förslaget
för hård kritik. På sina håll vitsordades att förslaget hade förtjänster
och kunde fylla en uppgift som en etapp på vägen mot en ny författning, men
åtskilliga remissinstanser — däribland högsta domstolens och regeringsrättens
ledamöter — ansåg att förslaget var behäftat med så allvarliga
brister att det i betydande delar måste omarbetas från grunden. Det av
utredningen skisserade valsystemet möttes av ett kompakt motstånd, och i
vissa remissjdtranden gjordes en ingående analys av bristerna i utredningsförslaget
i denna del. Även i andra delar av förslaget redovisade remissinstanserna
åtskilliga sakliga invändningar av stor tyngd mot de lösningar som
utredningen hade föreslagit.

I den offentliga debatten om författningsutredningens förslag framträdde
djupgående politiska motsättningar i fråga om kammar- och valsystemet.
Åsikterna gick isär bl. a. beträffande lämpligheten av den föreslagna ordningen
med fristående kommunalval utan inverkan på riksdagens sammansättning.
I riksdagen kom frågan om behovet av ett valtekniskt samband
mellan riksdagsval och kommunalval att sammankopplas med frågan om en
utvidgad demokrati på länsplanet. Under hösten 1964 begärde riksdagen att
båda frågorna skulle utredas, och för uppgiften tillsattes vid årsskiftet
1964/65 en särskild utredning, länsdemokratiutredningen''. I oktober 1965
avlämnade länsdemokratiutredningen betänkandet »Författningsfrågan och
det kommunala sambandet» (SOU 1965:54). Utredningen uttalade i betänkandet
att en ny författning borde behålla ett valtekniskt samband mel- 1

1 Ledamöter landshövdingen Per Nyström, ordförande, riksdagsledamöterna Emil Ahlkvist,
Carl Albert Andersson, Einar Asp, Olle Dahlén, Stig F. Hansson samt Per Petersson.

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1908

lan riksdagsval och kommunalval. Formen för ett sådant samband lämnades
däremot öppen. Man kunde enligt utredningen tänka sig antingen indirekta
val genom kommunala församlingar av en del av riksdagens ledamöter eller
direkta val av riksdagsledamöter samma dag som kommunalvalen ägde rum.
Fn minoritet inom utredningen ansåg emellertid att det inte anförts tillräckligt
vägande skäl lör att sammankoppla riksdagsvalen med kommunalvalen
och förordade därför fristående kommunalval.

I början av år 1965 fick en ny utredning, 1965 års valtekniska utredning'',
i uppdrag att undersöka bl. a. frågan om de valtekniska förutsättningarna
for att hålla riksdagsval och kommunalval på samma dag. I betänkandet
»Gemensam valdag» (SOU 1965: 74), som lades fram i december 1965, förklarade
utredningen att hinder inte mötte att sammanföra valen till riksdagen
med valen till landsting samt kommunal- och stadsfullmäktige, om
vissa ändringar vidtogs i gällande regler om val förfarandet.

Parallellt med remissbehandlingen av författningsutredningens betänkande
och arbetet på kompletterande utredningar fördes överläggningar mellan
foretradare for de fgra stora politiska partierna''k Vissa inom justitiedepartementet
upprättade promemorior som tjänat som underlag för dessa
överläggningar har offentliggjorts (SOU 1966:17). Vid överläggningarna
blev det så småningom klart att samtliga deltagande partier ansåg att
författningsutredningens förslag inte kunde läggas till grund för en reform
av statsskicket. Man enades emellertid om att en total författningsrevision
borde genomföras, och överläggningarna inriktades därefter på att dra upp
riktlinjerna för det kommande reformarbetet. Man kom överens om vissa
huvudprinciper, bl. a. att en framtida författning bör vila på folksuveränitetens
grund och att parlamentarismen bör inskrivas i författningen.
Riksdagen bör bestå av en kammare och dess ledamöter bör väljas i°direkta
och proportionella val. Beträffande sättet för riksdagens bildande och
valsystemet kvarstod emellertid meningsskiljaktigheter mellan partierna
som inte kunde överbryggas på detta stadium. Reformarbetet borde enligt
samstämmig uppfattning bedrivas i etapper så att eu partiell reform på
de politiskt mest centrala och aktuella avsnitten om möjligt kunde beslutas
redan under 1968 och 1969 års riksdagar.

Partiöverläggningarna resulterade i beslut om en ny utredning som skulle
spanna över hela fältet av författningsfrågor. I april 1966 tillkallades grund -

hv^''0ter b°.rglnästaren Björn Widegren, ordförande, riksdagsledamoten Thure Dahlberg
SvanstriVm°ren LUndgre"’ riksdagsledamöterna N. Yngve Nilsson, Olaus Nyberg och Ivan

t I rnin?d 1.965 leddes överläggningarna av statsrådet Olof Palme. I övriot del lon

StvalrådRet S,yen-Er''C NlIsson samt riksdagsledamöterna Torsten Andersson, Torsten Bengts®°"’JF
0“f.e Björkman, Ingvar Carlsson, Olle Dahlén, Gunnar Heckscher (t. o. m. den 5 oktober

Sten mi lmrd e™ ’ ^ H°lmberg’ Birger Lundström, Bertil Ohlin, Georg Pettersson och

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

lagberedningen1 för att fortsätta och slutföra arbetet på en total författningsrevision.
Den första etappen i beredningens arbete avslutades i maj
1967, då beredningen lade fram betänkandet »Partiell författningsreform»
(SOU 1967:26). I betänkandet föreslås omfattande ändringar i gällande
grundlagar och vallagstiftning. De viktigaste nyheterna är förslag om övergång
till enkammarsystem, nytt valsystem, gemensamma riksdags- och
kommunalval vart tredje år samt regler om misstroendeförklaring, entledigande
av statsråd och nyval till riksdagen.

Grundlagberedningens betänkande har remissbehandlats. Yttranden har
avgetts av högsta domstolens och regeringsrättens ledamöter, justitiekanslern
(JK), Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, statistiska centralbyrån,
universitetskanslern, överståthållarämbetet (ÖÄ), samtliga länsstyrelser,
valtekniska utredningen, kommunalrättskommittén, Svenska landstingsförbundet,
Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet.
Universitetskanslern har vid sitt remissvar fogat yttranden från fakulteter
vid universiteten i Uppsala och Stockholm, och vissa länsstyrelser har bifogat
yttranden från kommunala organ. Dessutom har en skrift med synpunkter
på grundlagberedningens betänkande inkommit från Riksförbundet
Samling för framsteg.

Samtidigt som grundlagberedningen redovisade resultatet av sitt arbete i
en första utredningsetapp lade 1965 års valtekniska utredning fram betänkandet
»Förtidsröstning och gemensamma tvådagarsval» (SOU 1967: 27).
Detta betänkande innefattar förslag till ändringar i vallagstiftningen för
att möjliggöra gemensam valförrättning för riksdagsval och borgerliga kommunalval.
Dessutom föreslås i betänkandet även ändrade regler i RO och
i vallagstiftningen om tid för valförrättning — valens utsträckande över två
dagar — och om röstning i annan ordning än genom personlig inställelse i
vallokal.

Även valtekniska utredningens betänkande har remissbehandlats. Yttranden
har avgetts av regeringsrättens ledamöter, poststyrelsen, statskontoret,
statistiska centralbyrån, ÖÄ, samtliga länsstyrelser, grundlagberedningen,
Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet.
ÖÄ och vissa länsstyrelser har vid sina remissvar fogat
yttranden från valnämnder och andra kommunala organ.

Jag anhåller nu att få ta upp frågan om en partiell författningsreform på
grundval av de föreliggande betänkande^ från grundlagberedningen och
1965 års valtekniska utredning samt remissyttrandena över dem. Beträffande
valtekniska utredningens betänkande avser jag dock inte att här beröra

1 Ledamöter landshövdingen Valter Åman, ordförande, riksdagsledamöterna Ingemund
Bengtsson, Ingvar Carlsson, Allan Hernelius, Birger Lundström, Georg Pettersson och Sten
Wahlund. Sedan herr Carlsson i december 1967 avsagt sig sitt uppdrag har riksdagsledamoten
Hilding Johansson inträtt som ledamot i beredningen i herr Carlssons ställe.

Kungl. Maj. ts proposition nr 27 ur 1968

117

frågorna om ändrad tid för valförrättning och om röstning i annan ordning
än genom personlig inställelse i vallokal. Dessa frågor bör undersökas ytterligare.
I samband därmed bör man även utreda möjligheterna till förenkling
och effektivisering av valförfarandet. Avsikten är att detta utredningsarbete
skall påbörjas inom kort och slutföras med största möjliga skyndsamhet.

En författningsreform efter grundlagberedningens linjer förutsätter att
valperioderna för kommunala fullmäktigförsamlingar och nämnder samordnas
med valperioderna för riksdagen. De för detta ändamål uppenbart
nödvändiga ändringarna i kommunallagstiftningen bör lämpligen behandlas
redan i detta sammanhang. Ett ställningstagande i detalj till de olika följdändringar
som kan bli aktuella på det kommunala området bör emellertid
anstå tills vissa undersökningar i ämnet, som f. n. pågår inom kommunalrättskommittén,
blivit slutförda. Jag vill också erinra om att följdändringar
i en framtid kan komma att aktualiseras av den hösten 1967 tillsatta
kommunalvalskommittén. Kommunalvalskommittén har fått i uppdrag att
pröva bl. a. om genomförandet av det valsystem för riksdagen som grundlagberedningen
föreslagit bör föranleda modifikationer i det kommunala valsystemet.

I detta sammanhang vill jag ytterligare begagna tillfället att nämna att
det finns vissa frågor om ändringar i RF och RO som inte har samband
med den nu förestående författningsreformen men som ändå kommer att
kräva ett första ställningstagande av riksdagen redan under innevarande
vårsession. Dit hör bl. a. frågan om sänkning av rösträttsåldern. Dessa fristående
frågor bör redovisas i en särskild proposition, som torde få anmälas
vid ett senare tillfälle.

Förutsättningarna för en partiell författningsreform
och huvuddragen i reformen

Grundlagberedningen

Vid partiöverläggningarna i författningsfrågan förutsattes att grundlagberedningen
skulle försöka lägga fram förslag om nytt kammar- och valsystem
samt om parlamentarismens inskrivande i författningen så tidigt
att förslagen kunde bli föremål för riksdagsbeslut 1968/69. I betänkandet
»Partiell författningsreform» konstaterar grundlagberedningen att detta
tidsschema förutsätter att den partiella reformen genomförs inom nuvarande
grundlagars ram. Reredningen finner att detta är möjligt. I RF:s och
RO:s bestämmelser om riksdagen och om valen till riksdagen kan, anser
beredningen, göras även mycket genomgripande ändringar utan att man
fördenskull behöver rubba de principer på vilka grundlagarna i övrigt
bygger. Beträffande möjligheterna att skriva in parlamentarismen i nuva -

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 dr 19G8

rande RF kan man visserligen hysa tvekan. Resultatet av delreformer på
detta område måste nämligen bli att skilda bestämmelser i RF kommer
att spegla olika statsrättsliga åskådningar. Det bör dock enligt beredningens
åsikt vara möjligt att överse med brister av detta slag under ett övergångsskede
i avbidan på att vi får en total författningsrevision. Vissa brister i
RF i systematiskt och lagtekniskt hänseende är under alla förhållanden
det pris som man måste betala, om man utan dröjsmål vill få till stånd sådana
grundlagsändringar som allmänt bedöms som särskilt angelägna.
Grundlagberedningen har för sin del kommit till uppfattningen att detta
pris inte är för högt för en partiell författningsreform.

Beredningen framhåller att den korta tid som stått till buds för arbetet
på en partiell författningsreform har tvingat till stark restriktivitet
i fråga om reformens omfattning. Inom varje avsnitt har beredningen tagit
under övervägande endast sådana ändringar i gällande författning som bedömts
ha hög angelägenhetsgrad. Men restriktivitet har ansetts påkallad
också av andra skäl än tidsnöd. Inte sällan har situationen varit den att
framförda reformönskemål inte kunnat prövas slutligt innan andra frågor
som ligger helt utanför den partiella reformen blivit lösta. Beredningen
har försökt undvika provisoriska lösningar. I betänkandet understryks
att den partiella reformen inte får bli ett provisorium med följd att en ny
reglering efter ett antal år kommer att ersättas med ännu en ny reglering.
Reformen bör lägga en fast grund på vilken man kan bygga vidare vid utformningen
av eu helt ny författning. Eu annan synpunkt som, enligt vad
beredningen upplyser, ibland bär gjort sig gällande har varit att det kan
vara en fördel vid det praktiska genomförandet av reformen att denna inte
kombineras med fler ändringar i invanda former än som är nödvändigt.

Som redan tidigare nämnts är de viktigaste nyheterna i grundlagberedningens
betänkande förslagen om övergång till enkammarsystem, införande av
clt nytt valsystem och inskrivande i författningen av vissa parlamentariska
principer. Riksdagen skall enligt grundlagberedningens förslag bestå av 350
ledamöter. Valperioden för riksdagen skall vara tre år och den skall samordnas
med valperioderna för kommunala församlingar på det sättet att
riksdagsval och val av landsting samt kommunal- och stadsfullmäktige äger
rum samtidigt. Valmetoden skall liksom hittills vara proportionell, men en
väsentlig skillnad mellan det föreslagna valsystemet och det nuvarande
är att den nya valmetoden är så utformad att partiernas representation i
riksdagen blir proportionell i förhållande till deras röstsiffror i hela landet
(riksproportionell). Den nya valmetoden har dock försetts med vissa spärrar
mot småpartier för att motverka långtgående partisplittring i riksdagen.

Beträffande riksdagens arbetsformer föreslås vissa ändringar som berör
utskottsorganisationen, riksdagens sessionstider, planeringen av riksdagsarbetet,
riksdagsledamöternas rätt att yttra sig under plenarsammanträden
in. in.

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 19t>8

Grundlagberedningen föreslår inte i denna utredningsetapp några ändringar
i RF:s regler om regeringsbildningen och regeringsärendenas handläggning.
Däremot föreslår beredningen införande av institutet misstroendeförklaring
och i anslutning härtill också nya regler om entledigande av statsråd.
Eu regering som möts av misstroendeförklaring från riksdagen eller annars
lider nederlag i riksdagen skall enligt förslaget kunna utlysa nyval till riksdagen.
Liksom enligt hittills gällande regler skall nyval avse återstoden av
löpande ordinarie valperiod. Det skall ligga i statsministerns hand att avgöra
när nyval skall tillgripas.

Enligt beredningens förslag skall de nya grundlagsbestämmelserna träda
i kraft den 1 januari 1971. Val till enkammarriksdagen skall hållas första
gången i september 1970 och därefter i september 1973, 1976, 1979 osv.

I betänkandet upplyses att beredningens parlamentariska ledamöter beträffande
de mest väsentliga frågorna som behandlats i samband med den
partiella reformen fortlöpande har rådgjort med sina resp. partiledningar.
Av betänkandet framgår i flera sammanhang att grundlagberedningen strävat
efter att sammanjämka motstridiga ståndpunkter och att nå lösningar
som kan väntas vinna anslutning från skilda politiska meningsriktningar.
Endast på två punkter föreligger reservationer. Eu ledamot av beredningen
har reserverat sig till förmån för ett lägre antal ledamöter i riksdagen än
350, och en annan ledamot har i en reservation förklarat sig vara motståndare
till den föreslagna befogenheten för statsministern att låta anordna nyval.

Remissyttrandena

Remissinstanserna har vid behandlingen av grundlagberedningens betänkande
ofta betonat att de betraktar de mest väsentliga elementen i de
framlagda förslagen som resultatet av en uppgörelse mellan de fyra stora
politiska partierna. Många drar av detta slutsatsen att de helt eller delvis
bör avstå från att gå närmare in på sådant som har karaktären av politiska
lämplighetsfrågor. Uttalanden av denna innebörd görs bl. a. av
regeringsrättens ledamöter, ÖÄ samt länsstgrelserna i Östergötlands, Jönköpings,
Gotlands, Blekinge, Jämtlands och Norrbottens län. I flertalet remissyttranden
förekommer dock mer eller mindre utförligt utvecklade
synpunkter på politiskt betydelsefulla frågor och på reformarbetets allmänna
uppläggning.

Uppläggningen av reformarbetet i etapper godtas eller lämnas utan
erinran av nästan alla remissinstanser. Regeringsrättens ledamöter och
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län erinrar om att de redan vid remissbehandlingen
av författningsutredningens betänkande förordat en
partiell reform. Svea hovrätt gör ingen invändning mot att en partiell författningsreform
nu genomförs men framhåller att många viktiga frågekomplex
kommer att stå kvar olösta. Det är enligt hovrättens mening angeläget
att de grundlagsändringar som nu beslutas inte får leda till att den to -

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

tala författningsrevisionen fördröjs. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser
att det är oundvikligt att demokratins funktionsformer från tid till
annan anpassas till utvecklingen i övrigt och att överläggningarna mellan de
fyra stora partierna bör ha skapat vissa förutsättningar för en partiell författningsreform.
Endast länsstyrelsen i Västernorrlands län ställer sig avvisande
till en uppläggning av reformarbetet i etapper. Denna länsstyrelse
menar att den nuvarande författningen fungerat så pass bra att den bör
kunna tillämpas i oförändrat skick tills vi får en total författningsrevision.

Länsstyrelsen i Stockholms län betecknar grundlagberedningens strävan
att undvika provisoriska lösningar som ett lyckat grepp på den föreliggande
lagstiftningsuppgiften. JK framhåller att det av flera skäl är särskilt viktigt
just på det konstitutionella området att undvika provisorier och kortsiktiga
lösningar. Samma uppfattning har även länsstyrelserna i Jönköpings, Västmanlands
och \ Österbottens län. Länsstyrelsen i Kopparbergs län säger sig
vara medveten om värdet av att författningen får en sådan utformning
att den kan bli bestående under lång tid. Enligt länsstyrelsens mening skiljer
sig emellertid en författningsreform i princip inte från andra reformer, vars
resultat definitivt kan bedömas först sedan de tillämpats någon tid. Vid den
totala författningsrevisionen kommer, anser länsstyrelsen, tillfälle att finnas
att göra erforderliga modifikationer i den partiella reformen.

Som allmänt omdöme om grundlagberedningens förslag sägs från flera
håll att de lösningar beredningen kommit fram till i huvudsak är sådana att
förslagen bör kunna läggas till grund för lagstiftning. I denna riktning
uttalar sig länsstyrelserna i Malmöhus, Skaraborgs och Kopparbergs län samt
Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet. I åtskilliga
remissyttranden förekommer kritik på enstaka punkter men endast ett
par remissinstanser intar genomgående eller så gott som genomgående en
avvisande hållning till reformförslagen. Detta gäller länsstyrelserna i Södermanlands
och Västernorrlands län.

Ingen remissinstans motsätter sig tanken på enkammarriksdag med direkta
val av samtliga riksdagsledamöter. Flertalet av dem som tar ställning i
frågan godtar också förslaget om gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval,
men på denna punkt förekommer i en del remissyttranden uttalanden
som röjer en tveksam eller kritisk inställning. Det nya valsystemet
har med undantag för någon enstaka remissinstans fått ett positivt mottagande
under remissbehandlingen. Nyheterna beträffande riksdagens arbetsformer
föranleder endast ett fåtal uttalanden.

De punkter där remissinstansernas tveksamhet är störst avser antalet ledamöter
i riksdagen och valperiodernas längd. Bl. a. ett stort antal länsstyrelser
törordar ett lägre antal ledamöter än 350, och i åtskilliga remissyttranden
förordas fyraåriga valperioder i stället för treåriga som grundlagberedningen
har föreslagit.

De nyheter som grundlagberedningen har föreslagit beträffande parla -

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

mentarismen, dvs. införande av institutet misstroendeförklaring samt regierna
om entledigande av statsråd och om nyval, accepteras i sak av alla
som yttrar sig i ämnet. Invändningar förekommer endast i detaljer Vissa
remissinstanser ser dock helst att man låter anstå till den totala författningsrevisionen
med att grundlagfästa parlamentarismen. Argumenten för denna
uppfattning är av lagteknisk natur.

Om den lagtekniska bearbetningen av författningsstoffet och om betänkandets
kvalitet överhuvudtaget bär annars från flera håll fällts erkännsamma
omdömen. JK säger att beredningen med föredömlig omsorg i praktiskt
taget alla frågor redovisat skäl och motskäl och efter noggrann vägning
av dem valt sina lösningar. Svea hovrätt anser att grundlagberedningen
i huvudsak på ett förtjänstfullt sätt löst uppgiften att infoga nya regler i
en gammal författning. Även juridiska fakulteten vid Stockholms universitet
vitsordar förslagets förtjänster i sak och i form.

En synpunkt som återkommer i flera remissyttranden är att det är ett
varde i sig att grundlagberedningens förslag fått ett sådant innehåll att det
kunnat godtas av skilda politiska meningsriktningar. Sålunda framhåller
JK att det ur nationell synpunkt är av stor betydelse att författningsreformen
kan genomforas under största möjliga politiska enighet. Länsstyrelsen i Kronobergs
län anser att det förhållandet att grundlagberedningen nu på alla
huvudpunkter kunnat prestera ett enigt förslag med den direktvalda enkammarriksdagen
som kärna är så väsentligt att de kritiska erinringar som kan
goras på vissa punkter måste betraktas som sekundära. I den mån kritiken
mte kan beaktas utan att den politiska enigheten rubbas bör de kritiska
synpunkterna få vika.

Enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län bör grundlagberedningens förslag
bedömas mot bakgrunden av önskvärdheten att en författningsreform så
långt möjligt kommer till i enighetens tecken. Med kännedom om att flera
av de önskemål som framförts inom olika politiska partier är oförenliga
maste det, anser länsstyrelsen, hälsas med tillfredsställelse att alla nu visat
god vilja att nå samlande lösningar och att man därvid varit beredd att
efterge även vissa krav som tidigare betecknats som oavvisliga. Frågan är nu,
fortsätter lansstyrelsen, om grundlagberedningens förslag, som i väsentliga
delar är en förhandlmgsuppgörelse, utgör en konstruktiv och på längre sikt
godtagbar lösning eller om det är behäftat med de svagheter som ofta kännetecknar
eu kompromiss. För egen del har länsstyrelsen kommit fram till
att forslaget i huvudsak håller måttet och att det därför bör kunna läggas
till grund för lagstiftningsåtgärder.

Länsstyrelsen i I ästmanlands län har däremot en mera kritisk syn på
partiernas kompromiss i författningsfrågan. Länsstyrelsen finner det naturligt
i ett demokratiskt samhälle, att en författningsreform växer fram
genom sammanjämkning av olika uppfattningar. I bästa fall kan, framhåller
länsstyrelsen, även en kompromissprodukt representera eu relativt

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

konsekvent linje. Det föreliggande förslaget har emellertid — även om det
allmänt accepterats — nästan överallt mött invändningar och knappast
någonstans hälsats med större entusiasm. Länsstyrelsen anser det beklagligt
att man inte lyckats komma fram till en lösning som framstått som
naturlig och självklar för den övervägande delen av opinionen. Konklusionen
i länsstyrelsens remissyttrande blir dock att länsstyrelsen inte motsätter
sig en författningsreform på grundval av det föreliggande förslaget.

Kammarsystemet

Nuvarande ordning

I 49 § RF föreskrivs att riksdagen skall bestå av två kamrar, som i alla
frågor äger lika behörighet och myndighet. Regler om kamrarnas bildande
ges huvudsakligen i 6—22 §§ RO.

Första kammaren skall i princip ha 150 ledamöter. Antalet ledamöter
kan dock ibland vara något större. F. n. har första kammaren 151 ledamöter.
Valen till första kammaren är indirekta och gäller för en tid av åtta
år. Valen förrättas av landstingen och stadsfullmäktige i de städer som inte
ingår i landstingskommun. Kammaren förnyas successivt med ca en åttondel
varje år. Det indirekta valsättet, den successiva förnyelsen och den långa
mandattiden gör att kammaren genomsnittligt representerar en jämförelsevis
gammal folkopinion. Den genomsnittliga s. k. opinionseftersläpningen är omkring
sex år.

Andra k a in in a r e n skall i princip ha 230 ledamöter men också detta
antal kan överskridas något. F. n. har kammaren 233 ledamöter. Valen till
andra kammaren är direkta, och hela kammaren förnyas vid varje valtillfälle.
Valperioden är fyra år.

I detta sammanhang bor nämnas att 1 andstingsmän, kommunalfullmäktige
och stadsfullmäktige väljs genom samtidiga direkta val som ager rum
vart fjärde år. Dessa allmänna kommunalval är samordnade med de ordinarie
andrakammarvalen på det sättet att kommunalval och andrakammarval
hålls växelvis vartannat år. Eftersom första kammaren förnyas med
ca 1/8 varje år och kommunalval hålls vart fjärde år, berör varje kommunalval
omkring hälften av kammarens ledamotsantal.

Valperioden börjar för båda kamrarnas ledamöter den 1 januari året efter
det, då ledamöterna blivit valda. Riksdagsledamöternas mandat kan brytas
genom förordnande om nyval. Sådant förordnande kan avse endera kammaren
eller båda kamrarna. Vid nyval gäller de nyvaldas mandat endast tör den
tid som återstår av löpande ordinarie valperiod.

Tidigare reformförslag m. m.

Författningsutredningen kunde inte enas i fråga om kammarsystemet och
lade därför fram alternativa förslag till kammarsystem, ett enkammarsystem

Kungl. Ma j:ts proposition nr 27 år 1968 j

maj„''rLt!äka”"1“"3''Stem'' slöddes „ utredningens

vddes8'' enka,T"a'',W"a‘iVCt SlU''"e riks‘''“S™ bestå av 29(1 ledamöter son.
sålde genom d.rekta val vid et, och samma tillfälle. Valperioden skulle

vara fyra ar och börja den 15 oktober samma är som valet ägde ram Val
perioden skulle kunna förkortas genom förordnande om nyval. Ett nyval
sk ,Itc sou, rego avse endast återstoden av löpande ordinarie valperiod. ''

som''hmmsnir Tra161 lön"Si,“es att riksdagsval och kommunalval liksom
hittills skulle hallas växelvis vartannat är. Kommunalvalen skulle inte
a någon lm er kan pa riksdagens sammansättning .

ten "för vad Vdernf ^ enkammaralternativet pläderade ntredningsmajoritetSsm
kräter ; H , 011 parlamentarismen. Denna parlamen n

f ’ S dCt’ aU de rÖstande så snart som möjligt får se den

a offek|on av sm röstning och att den aktuella politiken inte påverkas

dLrt U f “ tldig3re Peri0d‘ Endast ett enkammarsystem med
fö^ Hal T fÖrUtsättnin§ar för ett omedelbart samspel mellan

folkviljan a ena sidan och riksdagsmajoriteten och regeringen å andra

n ednenl Vmaj°riteten ™m utredningen det som eu fördel att man

fredss Ml rrn^ § friståGnde komm««alval kunde få bort det otilltredss
allande inslag i vårt tvåkammarsystem som inblandningen av riks pohtiska

spörsmål i kommunalvalen enligt dess uppfattning utgjorde Denna

inblandning hindrar, menade man, de kommunalpolitiska frågorna från att

"I ratt; k°mmunalvalen och berövar medborgarna de möjligheter

m i°''1 ,n >tande pa den e8na kommunens angelägenheter som komimma!valen
avser att ge.

Vid remissbehandiingen av författningsulredningens förslag anslöt sig
eitalet av dem som yttrade sig i frågan till enkammaralternativet Flertalet
remissinstanser tillstyrkte förslaget att riksdagens ledamöter skulle
valjas , direkta val som var fristående från kommunalvalen. Många remissinstanser
framhöll dock den betydelse som de indirekta valen ''till första
kammaren haft bl. a. för samverkan mellan riks- och kommunalpolitik och
mördade att sambandet . valordningen mellan kommunerna och riksdagen
-skulle behallas i någon form. Beträffande antalet ledamöter i riksdagen
ramkom mycket skiftande meningar. Åtskilliga remissinstanser ansåg°att
omkring 300 ledamöter var ett lämpligt antal men det förekom också flera
förespråkare både för ett lägre och för ett högre antal ledamöter.

Fragan om behovet av ett valtekniskt samband mellan riksdagsval och
kommunalval togs upp till ingående behandling av länsdemokratiutredmngen.
Lansdemokratiutredningen kunde inte nå enighet. Eu majoritet uta
ade sig for ett valtekniskt samband medan eu minoritet, bestående av
tre av utredningens sju ledamöter, kom till motsatt uppfattning.

Efter att narmare ha undersökt relationerna mellan stat och kommun på
olika avsnitt av samhällslivet konstaterade majoriteten inom utredningen

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

att den kommunala förvaltningen har blivit en integrerad del av den offentliga
sektorn och att den kommunala demokratin på motsvarande sätt har
blivit en integrerad del av hela det demokratiska samhällsskicket i vart
land. De kommunala frågorna har politiserats och de kommunala valen har
blivit tämligen lika andrakammarvalen. Samma partier uppträder i båda
slagen av val, ungefär samma frågor tas upp i valrörelserna och valpropagandan
bedrivs på samma sätt. Valdeltagandet är ungefär lika högt i båda
tvperna av val. Utredningsmajoriteten ansåg emellertid att det också finns
beaktansvärda skillnader. Vid kommunalvalen får de lokala frågorna och
rikspolitiska frågor av betydelse för kommunerna större utrymme än vid
andrakammarvalen. Det nuvarande systemet kan enligt majoriteten i princip
sägas fungera så att väljarna i kommunalvalen ställer krav på politikerna
i både riksdag och kommunala representationer. Rikspolitiker och
kommunalpolitiker står gemensamt till svars för den förda politiken.

Mot denna bakgrund fann utredningens majoritet att tanken att i ^alrörelserna
skilja på kommunalpolitik och rikspolitik är verklighetsfrämmande.
Skall kommunalvalen över huvud taget handla om de kommunala
frågor som har verklig betydelse måste de ofrånkomligen handla även om
rikspolitik. Detta innebär inte att man behöver befara att lokala frågor inte
bereds utrymme i de kommunala valrörelserna. Det tinns enligt majoriteten
inget belägg för att rikspolitiken med nuvarande samband mellan landstingsval
och förstakammarval har fått så stor tyngd i kommunala valrörelser att
politiskt omstridda lokala frågor, som i och för sig skulle ha kunnat fånga
väljarnas intresse, har måst avföras från valdiskussionerna. Det nuvarande
sambandet har tvärtom inneburit stimulans för rikspartierna och deras aktiva
medlemmar att engagera sig i de kommunalpolitiska frågorna både under
de kommunala valkampanjerna och mellan valen. Bryts valsambandet
måste man enligt majoritetens bedömning åtminstone på sikt rakna med
minskat valdeltagande i kommunalvalen. Valdeltagandet är en mätare på
väljarnas intresse för valen och på hur det demokratiska systemet fungerar.
Varje avsevärd minskning i valdeltagandet är i ett demokratiskt samhällsskick
ett tecken på politisk ohälsa, summerade majoriteten.

En upplösning av valsambandet mellan riksdagsval och kommunalval kan
enligt utredningens majoritet också få inte önskvärda parlamentariska konsekvenser.
Man har anledning att räkna med att de kommande valrörelserna,
även om kommunalvalen blir helt fristående från riksdagsvalen, liksom
hittills ofta kommer att forma sig till en kraftmätning mellan regering och
opposition. Det kan enligt majoritetens synsätt inte vara riktigt från parlamentariska
synpunkter att ett val som föregåtts av en sådan valrörelse inte
får eu reglerad effekt på riksdagens sammansättning.

Majoriteten inom utredningen ansåg att valsystemet bor vara sådant att
man vid alla typer av val får rimlig överensstämmelse mellan valrörelsernas
innehåll och uppläggning, valens utgång och valutslagens praktiska effekt.

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Det är därför nödvändigt att vid utarbetandet av en ny författning finna en
form för att bevara valsambandet mellan riksdag och kommunalförvaltning.
Sambandet kan åstadkommas på flera olika sätt. Majoriteten diskuterade
olika författningsmodeller med sådant samband, bl. a. enkammarriksdag
med successiv förnyelse och inslag av indirekt valda ledamöter och enkammarriksdag
som förnyas på en gång i direkta val som förrättas samtidigt
med kommunalvalen. Något förord för det ena eller andra systemet gavs
emellertid inte.

Som nämnts var länsdemokratiutredningen inte enig. Minoriteten inom
utredningen delade visserligen majoritetens syn på det sakliga sambandet
mellan riks- och kommunalpolitik men pekade samtidigt på det naturliga
spänningsförhållande som föreligger mellan stat och kommun. Stat och
kommun har stundom skilda mål för sitt arbete. Riksintresset strävar efter
likformighet och likartad behandling även från administrativ synpunkt.
Kommunalpolitikerna ser lättare behovet av anpassning efter lokala förhållanden,
av variationer i reformer och uppbyggnadstakt i fråga om olika
uppgifter på det kommunala planet. Härigenom uppkommer självfallet
stundom motsatsförhållande till statliga intressen. Spänningarna ansåg
minoriteten kunna vara av ondo men lika ofta av stort värde. Motsatsförhållandet
är det pris man får betala för att utnyttja även de kommunala
intressena och kommunalpolitikernas initiativ och framåtanda.

Med dessa utgångspunkter ansåg minoriteten att det är omotiverat att av
förekomsten av sakligt samband mellan riks- och kommunalpolitik dra
slutsatsen, att väljaren måste tvingas att i samma val ta ställning till hur
både landet och länet skall styras. En sådan ordning skulle innebära att väljaren
inte lämpligen bör rösta på olika partier i kommunal- och riksdagsmannaval.
Minoriteten framhöll att väljarna utan valtekniskt samband mellan
de olika valen har stora möjligheter att från sina kommunala synpunkter
påverka beslut på riksplanet. Det finns vidare enligt minoritetens uppfattning
välgrundad anledning att tro att ökad överflyttning av uppgifter från
statliga organ till länskommunala medför klarare gränsdragning mellan
rikspolitik och kommunalpolitik än f. n. Får länen fler och viktigare uppgifter
kan man anta att såväl väljarna som press, radio och TV visar stegrat
intresse för länskommunala frågor. Av dessa och andra skäl gjorde
minoriteten gällande att man inte behöver befara att intresset för kommunalval
och därmed valdeltagandet ändras väsentligt om kommunalvalen
hålls fristående från riksdagsmannavalen.

Väljarna bör enligt minoriteten få verklig chans att i kommunalvalen
direkt kräva ut ansvar av sina kommunala representanter och partierna i
länet liksom att uttala sitt förtroende eller misstroende för de planer på
det kommunala området som partierna har för framtiden.

Slutsatsen blev för minoriteten att det inte förts fram tillräckligt vägande
argument för att ett samband mellan kommunalval och riksdagens sammansättning
måste upprätthållas för framtiden.

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Grundlagberedningens förslag

Grundlagberedningen liar haft som fasta utgångspunkter för sitt arbete att
tvåkammarriksdagen skall ersättas med en enka m marriksdag och
alt \ alen till riksdagen skall vara direkta. Om detta nåddes enighet under
de partiöverläggningar som föregick tillkallandet av beredningen. Diskussionerna
i grundlagberedningen om kammarsystemet har därför kommit
alt koncentreras kring frågorna om total eller successiv förnyelse av riksdagen,
behovet av ett valteknislct samband mellan riksdagsval och kommunalval,
valperiodernas längd samt antalet ledamöter i riksdagen.

Grundlagberedningen inleder redogörelsen för sina överväganden i dessa
frågor med att konstatera att de meningsmotsättningar som framkommit
beträffande sättet för riksdagens bildande går tillbaka på olika uppfattningar
om behovet av en sammankoppling av något slag mellan riksdagsvalen
och valen till de borgerliga primär- och sekundärkommunala församlingarna.
Enligt en uppfattning bör man helst genomföra en fullständig
åtskillnad mellan riksdagsval och kommunalval. Enligt eu annan uppfattning
motiverar bl. a. det nära sakliga sambandet mellan riks- och kommunalpolitik
och valrörelsernas uppläggning alt väljarna samtidigt som de utser
kommunala förtroendemän får möjlighet att påverka också riksdagens sammansättning.

Vid behandlingen av frågan om kammarsystemet har beredningen inriktat
sig på att försöka överbrygga rådande motsättningar och finna en samlande
lösning. Ett första steg har därvid varit, säger beredningen, att klarlägga
vilka av de framförda önskemålen som är mest väsentliga för olika
meningsriktningar. De som i princip inte vill ha ett valsamband mellan
riksdags- och kommunalval har, påpekar beredningen, som främsta önskemål
att hela riksdagen skall förnyas vid ett och samma tillfälle. Med en sådan
ordning slår den i riksdagsvalen uttryckta folkviljan igenom helt och
hållet och får då påverka regeringsfrågan på ett adekvat sätt. De som anser
att det även i framtiden behövs ett valteknislct samband mellan riksdagsval
och kommunalval har inte bestritt, konstaterar beredningen vidare, att det
tinns skäl för önskemålet om lotal förnyelse av riksdagen vid ett och samma
tillfälle men de har understrukit att detta önskemål måste vägas mot andra
som också är angelägna. Behovet av koordination mellan olika typer av val
måste enligt deras åsikt beaktas på ett eller annat sätt vid konstruktionen
av en enkammarriksdag. De har för sin del i första hand förordat att riksdagen
förnyas successivt under en fyraårsperiod genom val vartannat år.
Flertalet riksdagsmän borde i så fall väljas i fristående riksdagsval motsvarande
de nuvarande andralcammarvalen, medan en mindre del av riksdagens
ledamöter skulle utses i samband med de mellanliggande kommunalvalen.

Under arbetet på att finna utvägar som kan accepteras av alla har
grundlagberedningen prövat inte bara den sistnämnda modellen utan även

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

andra tänkbara författningsmodeller. En lösning som har undersökts, säger
beredningen, går ut på att riksdagen visserligen skulle förnyas totalt vart
tjärde år men att en de! av ledamöterna skulle ställas under omval i samband
med kommunalvalen. Detta förutsätter att somliga ledamöter har en
tvåårig och andra en fyraårig mandatperiod, överläggningarna inom beredningen
har emellertid visat att det inte är möjligt att bygga vidare på denna
tanke.

I detta läge har beredningen valt att söka sig fram efter en annan linje.
Den lösning som har kommit att stå i centrum lör beredningens diskussioner
är en riksdag där alla ledamöter väljs samtidigt i direkta val vid ett och
samma tillfälle. Riksdagsvalen skall förrättas samma dag som valen till
landsting och stads- och kommunalfullmäktige. Inte heller denna lösning
med gemensam valdag bär emellertid gått fri från kritik inom beredningen.
Farhågor har yppats för att en koncentration av alla politiskt
betydelsefulla val till ett och samma tillfälle skulle kunna leda till att det
blev svårt eller omöjligt att effektivt utkräva ansvar för den lokala politiken
av de kommunala förtroendemännen. Mot detta har i sin tur invänts bl. a.
att det i första rummet är andra faktorer än valsystemet som är av betydelse
för möjligheterna att tå till stånd debatt om kommunala frågor i valrörelserna
och intressera en större allmänhet för kommunalpolitikernas åtgärder
och framtidsplaner. Beredningen betonar att det inte råder några delade meningar
om det angelägna i att med olika medel hålla den kommunala demokratin
levande.

Det är enligt beredningens mening en naturlig tanke att allmänna val
bör vara så organiserade att det i varje val blir en rimlig överensstämmelse
mellan valrörelsens innehåll, valutslaget och valets praktiska effekt. Med
denna utgångspunkt har grundlagberedningen diskuterat möjligheterna
att ändra de kommunala valrörelsernas karaktär så att de i mindre grad
än f. n. inriktas på sådant som rör regering och riksdag. Bedömningarna har
härvid gått isär inom beredningen. Den meningen har kommit till uttryck
att det bör vara möjligt att öka utrymmet för debatt om lokala angelägenheter
i de kommunala valrörelserna, om kommunalvalen förrättas fristående
från riksdagsvalen på särskilda tider. Från annat håll har gjorts gällande
att man med den utveckling som har skett inom politiken och i fråga om
valrörelsernas uppläggning måste räkna med att alla valrörelser i framtiden
kommer att domineras av rikspartiernas information och propaganda genom
IV och andra massmedia, oavsett om valen gäller riksdagen eller de kommunala
fullmäktigförsamlingarna eller bådadera. I valrörelser av denna
typ är det ofrånkomligt, bär det tillagts, att intresset i första hand knyts till
sådana frågor som är aktuella på riksplanet och att diskussionerna åtminstone
i politiska jämviktslägen utvecklar sig till en kraftmätning mellan
det eller de partier som är i regeringsställning och oppositionen. Samtidigt
har från detta håll gjorts gällande att det även i valrörelser som är

128

Kiingl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

gemensamma för kommunalval och riksdagsval kommer att finnas utrymme
vid sidan av debatten om rikspolitiken för diskussioner om kommunala
angelägenheter som kan engagera väljarna och som är omstridda mellan
de politiska partierna.

Beredningen erinrar om att samtliga ledamöter i länsdemokratiutredningen
var ense om att rikskommunala och rikspolitiska spörsmål i större
eller mindre utsträckning kommer att tas upp i de kommunala valrörelserna
även om dessa förs fristående. Beredningen säger sig dela denna
uppfattning. Med fristående kommunalval kan det under sådana förhållanden
uppstå diskussion om vilka parlamentariska konsekvenser ett
kommunalval bör få, om valet har resulterat i röstförluster för ett eller flera
partier med regeringsansvar och allmänt uppfattas som ett misstroendevotum
från väljarnas sida mot den sittande regeringen. Oavsett vilken uppfattning
man i övrigt har om lämpligheten att förlägga riksdagsval och
kommunalval till samma dag, är det enligt beredningens uppfattning obestridligt
att lösningen med gemensam valdag har den förtjänsten att valutslagen
inte kan ge upphov till några motsättningar mellan riksdagen och en
aktuell folkopinion som har kommit till uttryck i allmänna och riksomfattande
val.

Beredningen påpekar att den tvekan som en del av grundlagberedningens
ledamöter har känt inför tanken på gemensam valdag för riksdagsval och
kommunalval inte har kunnat undanröjas. Samtidigt konstaterar beredningen
emellertid att detta alternativ är den enda lösning som kan förena
krav som på olika sidor har betecknats som oavvisliga, dvs. dels att hela
riksdagen skall förnyas på en gång, dels att författningen skall rymma
någon form av samband mellan riksdagsval och kommunalval. Om man
accepterar denna lösning inställer sig emellertid frågan, fortsätter beredningen,
hur långa valperioderna för riksdagen och de kommunala församlingarna
bör vara. Beträffande riksdagen har å ena sidan sagts att väljarna
bör beredas tillfälle att med korta tidsintervaller påverka riksdagens sammansättning
och uttala sig om regeringens politik. Härigenom skulle regeringens
handlingskraft aktiveras och partiorganisationernas verksamhet
stimuleras. Å andra sidan har framhållits att regeringen bör ha arbetsro
under rimlig tid och möjligheter till långsiktig planering. En treårig valperiod
för riksdagen innebär enligt beredningens mening en rimlig avvägning
mellan dessa motsatta synpunkter.

Beredningen konstaterar att treåriga valperioder för riksdagen
och gemensam valdag måste leda till en förkortning av valperioderna för
landstingsmän, kommunalfullmäktige och stadsfullmäktige från nuvarande
fyra till tre år, så att också de allmänna kommunalvalen kommer att äga
rum vart tredje år. Motsvarande avkortning av valperioderna anser beredningen
eventuellt böra övervägas också i fråga om municipalfullmäktige
och kyrkofullmäktige.

129

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Efter en samlad bedömning av de olika frågor beträffande kammar- och
valsystemet som är aktuella i den partiella författningsreformen har beredningens
ledamöter kunnat ena sig kring lösningen med gemensam valdag
i förening med treåriga valperioder för både riksdagen och kommunala
församlingar.

Betiäftande antalet ledamöter i riksdagen påpekar grundlagberedningen
att det inte finns några fasta hållpunkter för en bedömning
av vad som kan vara lämpligt. Om man vill skära ned den nuvarande representationen
om 384 ledamöter bör man enligt beredningens mening gå fram
med försiktighet. En begränsning kommer sannolikt att gå ut framför allt
över glesbygdernas representation. Man måste vidare ta hänsyn till att nedskärning
av antalet ledamöter i varje fall vid den partiella reformen inte kan
kompenseras genom ett system med ersättare för riksdagsledamöterna. Frågan
om ett ersättarsystem har inte kunnat inrymmas i den partiella reformen.

Bedömningen av enkammarriksdagens storlek påverkas också av en rad
andra faktorer. En väsentlig faktor, säger beredningen, är givetvis riksdagens
arbetsduglighet. Ä ena sidan bör antalet ledamöter vara så stort att ledamöterna
inte engageras i alltför många funktioner inom riksdagsarbetet för
att hinna fullgöra dem alla med den omsorg som är nödvändig. Man bör i
detta sammanhang också beakta att ledamöterna måste beredas möjlighet
att upprätthålla kontakt med de regionala och lokala problemen, något som
ofta sker främst genom landstingskommunal och primärkommunala uppdrag.
Å andra sidan bör antalet ledamöter inte vara större än att riksdagen
kan arbeta snabbt och effektivt och flertalet ledamöter får tillfälle att aktivt
delta i utskottsverksamheten. Av särskilt intresse i detta sammanhang är
vidare att antalet ledamöter inte är så stort att riksdagens plena blir orimligt
långa.

Efter en avvägning mellan skilda synpunkter som kan anläggas på frågan
har beredningen stannat för att enkammarriksdagen bör bestå av 350
ledamöter.

En ledamot i beredningen, herr Hernelius, anför emellertid i en reservation
att han anser att den nya riksdagen bör bestå av 300 ledamöter. Som
skäl för sin uppfattning åberopar han riskerna för att ett så högt antal
som 350 ledamöter kommer att nedsätta riksdagens funktionsduglighet.
Han påpekar också att det blir nödvändigt att införa debattrestriktioner,
om riksdagen görs till en alltför stor församling. Även ekonomiska skäl
talar enligt reservanten mot majoritetens uppfattning.

Remissyttrandena

Inte någon remissinstans motsätter sig förslaget om övergång till e nkammarriksdag
med direkta val av samtliga riksdagsledamöter vid
ett och samma tillfälle. I flera remissyttranden uttalar man sin tillfredsstäl9
— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 27

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

lelse över att enighet har nåtts i fråga om kammarsystemet. Länsstyrelsen i
Stockholms län säger sig sålunda obetingat ansluta sig till uppfattningen
att tvåkammarsystemet nu har spelat ut sin roll. Övergången till enkammar -system utgör enligt länsstyrelsens mening det mest betydelsefulla momentet
i det aktuella reformprogrammet.

När tvåkammarsystemet tillkom för hundra år sedan fick de då privilegierade
gruppernas medverkan till en reform köpas genom en kompromiss
som innebar betydande inskränkningar i folksuveräniteten, framhåller länsstyrelsen
i Kronobergs län. Från en del håll framfördes uppfattningen att
svenska folket inte var moget för en fullt utvecklad demokrati. Flertalet av
dessa inskränkningar avskaffades dock genom grundlagsändringar före
år 1920. Tanken att det är angeläget att skydda landets styrelse mot alltför
snabba och omvälvande förskjutningar i allmänna opinionen har emellertid
levt kvar i valsättet till riksdagens första kammare. Genom denna kammares
successiva förnyelse har en riksdagsman kunnat företräda en upp till tolv
år gammal välj aropinion. Denna eftersläpning i riksdagens sätt att återspegla
medborgarnas uppfattning bär stärkt den redan i sig påfallande trögrörligheten
i svensk opinionsbildning. Medan samhället på grund av ekonomiska
och sociala omständigheters tryck förvandlats har utövandet
av riksstyrelsen genom tvåkammarsystemets utformning fått ett konserverande
drag. En majoritet i den folkvalda andra kammaren har kunnat
känna sig förhindrad att ta hand om regeringsmakten på grund av första
kammarens eftersläpande sammansättning. Den långa tid som det har tagit,
fortsätter länsstyrelsen, att nå fram till ett opinionsläge, där insikten om
värdet av en enkammarreform har kunnat förenas med en samstämmig uppfattning
i de politiska partiernas ledning om huvuddragen i reformen, är
ett uttryck för brist på vitalitet i svensk opinionsbildning. Enligt länsstyrelsens
mening är det en av de angelägnaste reformerna i svenskt politiskt
liv att få fram en riksdag vald i sin helhet av folket genom direkta val vid
ett och samma tillfälle.

Några remissinstanser anser emellertid alt grundlagberedningen närmare
borde ha övervägt formerna för en modern demokratisk representation och
därvid ha undersökt om inte vissa fördelar med nuvarande tvåkammar -system kunde föras över till enkammarsystemet. Länsstyrelsen i Kopparbergs
län beklagar sålunda att beredningen inte har redovisat några ingående
undersökningar om möjligheterna att inom det nuvarande systemets ram
bygga upp former för en folkrepresentation som bättre svarar mot vår tids
uppfattning. Genom en sådan reform skulle det vara möjligt att tillvarata
vissa av de fördelar som obestridligen är förenade med tvåkammarsystemet.
Länsstyrelsen pekar i sammanhanget på de möjligheter tvåkammarsystemet
har gett att tillföra riksdagen personer som kanske inte har lika stor omedelbar
attraktivitet på välj arna som kandidater av mer utåtriktad typ, men som
representerar kunskaper, intressen och riktningar i samhället som det på
sikt kan vara av värde att få företrädda i riksdagen.

Kungl. Maj. ts proposition nr ->7 år 1968 131

Svea hovrätt anser att det liade varit önskvärt att grundlagberedningen
redan i sitt nu avgivna betänkande hade redovisat överväganden om hur
en enkammarriksdag bör vara inrättad för att fylla kraven på en modern
demokratisk representation. En del av de önskemål som åberopas för att
behålla två kamrar har tidigare under författningsdebatten ansetts beaktansvärda
samtidigt som det har framhållits att de, åtminstone i viss mån,
skulle kunna tillgodoses också i en enkammarriksdag. Detta gäller exempel\is
garantierna för kontinuitet i riksdagens verksamhet och skyddet mot
förhastade beslut. Det är f. ö. att beklaga att beredningens förslag är en
under tidsnöd åstadkommen sammanjämkning av olika ståndpunkter inom
beredningen och inte följden av en principiell, sakligt underbyggd argumentering.
Vid det fortsatta arbetet på en total författningsrefom bör beredningen
enligt hovrättens mening förutsättningslöst pröva och redovisa
vad som från teoretiska och praktiska utgångspunkter kan vara den bästa
lösningen.

Förslaget om gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval
las upp tdl behandling i endast ett begränsat antal remissyttranden.
Åtskilliga av de remissinstanser som avstår från att yttra sig i frågan gör det
under hänvisning till att gemensam valdag ingår som ett led i den kompromiss
som har träffats i grundlagberedningen och att kompromissen är
förankrad hos de i beredningen representerade politiska partierna. Av de
relativt fåtaliga instanser som tar bestämd ställning godtar flertalet förslaget
om gemensam valdag.

Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet tillhör dem
som uttryckligen godtar gemensam valdag medan Svenska stadsförbundet
inte tar bestämd ställning i frågan. Under hänvisning till uppgörelsen i
grundlagberedningen säger sig landstingsförbundet inte ha anledning att till
närmare bedömning ta upp de olika skäl som kan tala för och emot förslaget.
Förbundet framhåller dock att gemensam valdag har den fördelen att de
politiska partierna får bättre möjlighet till kraftsamling inför de mer koncentrerade
valrörelserna, vilket förbundet tror kommer att stimulera medborgai
na till ökat valdeltagande både i riksdagsvalen och kommunalvalen.
Bland nackdelarna nämns faran för att de kommunalpolitiska frågorna
i de gemensamma valrörelserna kommer att skjutas i bakgrunden
till förmån för de rikspolitiska.

Kommunförbundet förklarar att dess godtagande av gemensam valdag
grundar sig mindre på sambandsideologiska bedömningar än på den praktiska
synpunkten alt det även vid fristående kommunalval blir de politiska
partierna som genom sina organisationer styr valrörelserna både regionalt
och lokalt. Förbundet utgår från att partierna känner sitt ansvar för den
kommunala självstyrelsen och att det därför inte bör vara någon risk för
att de kommunalpolitiska frågorna i större utsträckning än f. n. kommer
att skjutas i bakgrunden.

Stadsförbundets yttrande innehåller som tidigare sagts inte något be -

132 Kungl. May.ts proposition nr 27 år 1968

stämt ställningstagande. I likhet med landstingsförbundet åberopar stadsförbundet
uppgörelsen i grundlagberedningen som skäl lör att inte gå in
på någon detalj granskning av vad som talar för och emot förslaget. Förbundet
säger sig dock vilja framhålla faran för att den gemensamma valdagen
kommer att medföra att kommunalpolitiska frågor under valrörelserna
skjuts i bakgrunden till förmåin för rikspolitiska. Inte bara
ur kommunala utan också ur allmänt demokratiska och samhälleliga synpunkter
är det olyckligt om det skulle bli en förstärkt rikspolitisk dominans
i valrörelserna. Förbundet förutsätter att de politiska partierna beaktar behovet
av en avvägning i valrörelserna mellan riks- och kommunalpolitik.
Endast genom att intressera och aktivt engagera medborgarna i de kommunalpolitiska
frågorna kan garantier skapas för den kommunala demokratins
bestånd och vidareutveckling.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län konstaterar att den politiska
debatten domineras av ungefär samma politiska och ideologiska frågor vid
valen till landsting och kommunal- och stadsfullmäktige som vid andrakammarvalen.
Eftersom politiska förutsättningar inte torde föreligga för
enighet om alt riksdagen till viss del skall utses av landstingen är det
med hänsyn till det anförda och till den växelverkan som i våra dagar
råder mellan rikspolitik och kommunalpolitik en rationell utväg att låta
valen till den föreslagna enkammarriksdagen äga rum samtidigt med kommunalvalen.
Därigenom vinner man, framhåller länsstyrelsen, den betydande
allmänpolitiska fördelen att någon åsiktsmotsättning mellan en riksdagsmajoritet
och en nyligen i allmänna val manifesterad folkopinion inte
kan uppstå.

Länsstyrelsen i Kristianstads län kommer efter viss tvekan till slutsatsen
att övervägande skäl talar för genomförandet av grundlagberedningens förslag
i fråga om kammarsystemet. Länsstyrelsen framhåller att man inte kan
bortse från den obestridliga fördel som det innebär att valperioderna för
riksdagen och de kommunala representationerna sammanfaller. En sådan
ordning erbjuder garantier mot motsättningar mellan folkmeningen och
riksdagen. Att fristående kommunalval kan vålla olägenheter och skapa irritation
mellan regering och opposition bestyrks enligt länsstyrelsen av erfarenheten.
Liknande synpunkter återkommer i yttrandet av länsstyrelsen
i Gotlands län.

Drätselkammaren i Avesta anser att man med fog kan fråga sig om inte
tanken på att i valrörelser av vilket slag det vara må skilja på kommunalpolitik
och rikspolitik är en smula verklighetsfrämmande. Kommunala frågor
av vikt måste beröra och handla om rikspolitik. Rikspolitiker och kommunalpolitiker
måste räkna med, fortsätter drätselkammaren, att gemensamt
svara för den politik som förs i landet. I denna riktning verkar den
väsentliga utvidgning av arbetsuppgifterna som har ägt rum och kommer
att äga rum på det kommunala området.

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Flera remissinstanser bemöter i sina yttranden den i den offentliga debatten
anförda synpunkten alt de rikspolitiska frågorna kommer att dominera
de gemensamma valrörelserna i alltför hög grad. Sålunda anser
länsstyrelsen i Stockholms län att denna kritik skjuter åtskilligt över målet
och att det också med samtidiga val finns möjlighet för partiorganisationerna
att ge liv och innehåll åt de kommunala valrörelserna. Enligt länsstyrelsen
i Kopparbergs län går det inte att med någon större grad av säkerhet
förutsäga om gemensam valdag får till resultat att kommunalvalen kommer
mer i bakgrunden än f. n. De kommunala valen kan konnna att motverka
att valrörelserna i alltför hög grad blir centralt dirigerade i en tid
då massmedia hotar att förhindra lokala initiativ. Jönköpings läns landstings
förvaltningsutskott anser att den kommunala demokratin har så
stark förankring i vårt land att det inte behövs särskilda garantier för att
de kommunalpolitiska frågorna kommer att aktualiseras i valrörelserna.

Endast några få remissinstanser avstyrker obetingat förslaget om gemensam
valdag. Länsstyrelsen i Södermanlands län, som tillhör denna grupp,
understryker att den svenska folkstyrelsen förverkligas inte enbart genom
ett parlamentariskt statsskick utan också genom kommunal självstyrelse.
Både landstingen och de blivande stora kommunala enheterna har ett
självklart behov av en direkt och ostörd kontakt med välj aropinionen.
När kommunalvalen som allra bäst behöver en mångsidig och framåtsyftande
debatt kring kommunernas och landstingens problem kommer
den debatten enligt länsstyrelsens mening att drunkna i rikspolitiken.
Även om det självklara samband, som alltid har funnits och alltid kommer
att finnas mellan rikspolitik och kommunalpolitik, är starkt förankrat
hos partierna och bärs upp på alla politiska plan måste en självständig
kommunal valrörelse betraktas som en lika angelägen förtroendefråga
för kommunalmännen som riksdagsvalen för riksdagsmännen. Att
rikspolitiken smyger sig in i kommunalvalens debatter är inte allvarligare
än att kommunalvalens debatter får spela rollen av förbisedda »panelhöns»
i riksdagsvalens ständigt skiftande debatter på det nationella och internationella
planet. Med enkammarriksdagen gör man sig fri från de särpräglade
attribut, som karakteriserar tvåkammarsystemet. En logisk följd
är att också den indirekta valomgång, som är en förutsättning för tvåkammarsystemet,
försvinner och att de val som i alla tider betecknats som kommunala
val — dock utan att helt vara det — myndigförklaras som den
kommunala självstyrelsens främsta tillgång. På tröskeln till en ny epok
med enkammarriksdag, med nytt valsystem och med parlamentarismen inskriven
i författningen, måste det för folkopinionen och än mer för kommunalmännen
te sig ytterligt märkligt att den djärva reformen släpar med
sig ålderstigna redskap. Just därför att välj ar opinionen lärt sig förstå att
första kammarens sammansättning baseras på utgången av de kommunala
valen har opinionen anledning att fråga sig varför samma beroende krävs

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

i det ögonblick landstingen befrias från sin uppgift att välja riksdagsmän.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län förklarar sig ha den på erfarenhet
grundade uppfattningen att riksdagsval och kommunalval inte bör sammanföras.
Med nuvarande system med fyraårsperioder och växelvisa riksdags-
och kommunalval vartannat år hålls den politiska aktiviteten och
debatten levande. Bland motståndarna till gemensam valdag återfinns
även länsstyrelsen i Uppsala län och Riksförbundet Samling för framsteg.

En mellanställning intar länsstyrelserna i Kronobergs och Kalmar län.
De förordar fristående kommunala val men vill för den skull inte gå så
långt att de under alla omständigheter avstyrker förslaget om gemensam
valdag. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att starka skäl talar mot ett
samtidigt val av riksdag, landsting och fullmäktige. Grundlagberedningen
har inte visat att gemensam valdag är en förutsättning för ett samspel
i sak mellan rikspolitik och kommunalpolitik. Detta samspel är, anför länsstyrelsen,
betingat av helt andra faktorer och kan inte vara beroende av
ett samtidigt val. Vid ett sadant val kommer de lokala frågorna sannolikt
att ännu mer än nu försvinna i den rikspolitiska kampen om riksdagsmajoriteten
och regeringsmakten. Länsstyrelsen anser att väljarna bör ha
eu reell möjlighet att utkräva ansvar av sina förtroendemän. Detta förutsätter
i sin tur att de lokala frågorna i rimlig utsträckning får sätta sin
prägel på de kommunala valrörelserna. Hur de lokala frågorna skötts under
valperioderna och vad partierna begär och får väljarnas förtroende att
genomföra bör vara avgörande för kommunalvalens utgång. Väljarna bör
inte genom de yttre omständigheterna vid valet påverkas att rösta på samma
parti som i riksdagsvalet. Länsstyrelsen betecknar förslaget om gemensam
valdag som en dålig kompromiss men framhåller dock att den
får godtas om det förhåller sig så att kompromissen utgör en förutsättning
för att man skall vinna den viktiga fördelen att riksdagen skall väljas i
sin helhet vid ett och samma tillfälle.

Frågan om valperiodernas längd har i flera remissyttranden sammankopplats
med frågan om gemensam valdag. I några yttranden har slutsatsen
blivit att man bör godta treåriga valperioder som en konsekvens
av gemensam valdag. Bland dem som med eller utan förbehåll av denna
typ uttryckligen tillstyrker förslaget om treåriga valperioder för riksdagen
och kommunala församlingar återfinns bl. a. länsstyrelserna i Kristianstads
och Hallands län samt Svenska landstingsförbundet och Svenska
kommunförbundet. Fyraåriga valperioder förordas däremot bestämt av
bl. a. länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Skaraborgs, Västmanlands och Gävleborgs län. Riksförbundet
Samling för framsteg anser också atf valperioden bör vara fyra år.

Landstingsförbundet framhåller att valperiodernas längd måste bestämmas
under hänsynstagande till både rikspolitiska och kommunalpolitiska faktorer.
Det förhållandet att man nu inom landstingen mer och mer kom -

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

mit in på långsiktig planering i form av sjukvårdsplaner, finansplaner med
investeringsramar etc., som sträcker sig många år framåt i tiden, talar för
att i vart fall nuvarande valperiod på fyra år bör bibehållas. Man kan då
följa upp beslut med räckvidd ett antal år framåt i tiden och få kontinuitet
i verksamheten. De hastiga förändringarna i vårt samhälle och den
snabba utbyggnaden av samhällets resurser gör det å andra sidan angeläget
att medborgarna ges tillfälle att med inte för långa intervaller genom allmänna
val ge uttryck för sina åsikter. Mot bakgrund härav anser landstingsförbundet
att en treårig valperiod ur landstingssynpunkt bör kunna
utgöra en godtagbar avvägning mellan skälen för en mer långtgående
förkortning och ett bibehållande av nuvarande mandatperiod.

Kommunförbundet anser att redan den nuvarande fyraåriga valperioden
ur praktiska planeringssynpunkter kan anses vara i kortaste laget. Vid
partipolitiska regimskiften i kommunerna är den nya regimen ofta mer
eller mindre bunden av redan vidtagna eller påbörjade verkställighetsåtgärder
avseende tidigare fastlagda fleråriga handlingsprogram. En kort mandattid
kan då försvåra för den nya regimen att i handling omsätta sitt
program och presentera resultaten därav för väljarna vid nästa allmänna
val. Å andra sidan föreligger det ett allmänt intresse av att väljarna med
inte alltför långa intervaller får ge uttryck för sin uppfattning om den
politik som förs. Dessutom kan i fråga om kommunerna anföras att de
kommunala organen mycket sällan kommer att helt förnyas efter ett val.
Flertalet ledamöter kommer tvärtom i allmänhet att kvarstå i sina funktioner
efter valet. Detta innebär en garanti för kontinuitet i den kommunala
verksamheten, en garanti som dock inte hindrar en tillträdande regim att
föra den politik som väljarna gett sitt stöd. Med hänsyn till dessa omständigheter
bör den treåriga valperioden, oaktat den är i kortaste laget, kunna
godtas även från kommunala synpunkter.

Stadsfullmäktige i Halmstad anser att korta tidsintervaller mellan kommunalvalen
stimulerar den politiska debatten och därigenom är till gagn
för den kommunala demokratin. Stadsfullmäktige vill dock erinra om att
den nuvarande fyraåriga valperioden har visat sig ändamålsenlig och skapat
arbetsro för fullmäktigförsamlingarna och möjligheter till långsiktig planering.
Den kontinuitet som kännetecknar fullmäktiges arbete och den
ringa förekomsten av i egentlig mening politiskt kontroversiella frågor på
fullmäktiges bord leder dock till att även treåriga valperioder bör kunna
godtas. Drätselkammaren i Katrineholms stad anser att de skäl som grundlagberedningen
har anfört för en förkortning av nuvarande valperiod är
så starka att den treåriga valperioden bör accepteras.

Flera remissinstanser avstår från att ta bestämd ställning och nöjer sig
med att återge skäl som talar för och emot en förkortning av nuvarande valperioder.
I denna grupp återfinns bl. a. Svenska stadsförbundet och länsstyrelsen
i Kopparbergs län.

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

De remissinstanser som förordar fyraåriga valperioder åberopar samtliga
som grund för sitt ställningstagande att treåriga valperioder inte ger regeringen
tillräcklig arbetsro och tillräckliga möjligheter till långsiktig planering.
Ett ofta återkommande argument är att en nytilIträdande regering vid treåriga
valperioder inte får tid att visa vad den duger till innan den på nytt skall möta
väljarna i en valrörelse. I samband härmed åberopas att den nya regeringen
inte kan påverka den budget som löper vid regeringens tillträde, att den
endast i begränsad utsträckning kan sätta sin prägel på det budgetförslag
som läggs fram i januari året efter valet och att först den tredje budgeten
kan utformas helt enligt dess intentioner. Med alltför korta valperioder
riskerar man enligt länsstyrelsen i Västmanlands län att hela det politiska
handlandet far ett alltför kortsiktigt perspektiv. I stället för ett önskvärt
långsiktigt agerande får man ett valtalctiskt spel. Endast för en mycket
extrem gammalliberal uppfattning kan det vara acceptabelt med en ordning
som omöjliggör en konsekvent, långsiktigt upplagd politik från statsmakternas
sida. Såvitt länsstyrelsen kan förstå är riskerna härvidlag betydande
vare sig man tror på en utjämning av de politiska motsättningarna
eller inte. Om de ideologiska motsättningarna är stora och två någorlunda
jämnstarka riktningar växlar vid makten, kan konsekvenserna härav bli
allvarliga. Man har t. ex. i England •— med dess längre mandattider — efter
kriget fått uppleva spektaklet med nationalisering, ^privatisering och ny
nationalisering av stålindustrin. Men även i ett land där de ideologiska
motsättningarna dämpats, kan olägenheterna av korta mandattider lätt bli
stora. Med en så kort valperiod som tre år måste nämligen de politiska
partierna söka vinna fördelar inför opinionen genom att framhäva bagatellartade
taktiska frågor som ersättning för en idépolitisk debatt. Den
partipolitiska striden förvandlas därigenom till ett valtaktiskt rävspel.

Det ligger i det anförda, framhåller länsstyrelsen, ingen invändning mot
demokratin som sadan eller någon undervärdering av väljarnas omdömesförmåga.
Det ligger däri endast ett krav på erkännande av att i dagens
komplicerade samhälle en primitiv demokrati inte är möjlig, en demokrati
där varje medborgare i snart sagt varje situation kan och bör tillfrågas om
sin uppfattning. Den enda demokrati som kan fungera i vår tid är en, där
väljarna får tillfälle att efter fritt val anförtro styrelsen till dem som har
deras förtroende och bereda dessa tillfälle att sköta denna styrelse efter
någorlunda konsekventa, långsiktiga riktlinjer.

Länsstyrelsen påpekar också att den föreslagna valperioden internationellt
sett framstår som anmärkningsvärt kort. Ett stort antal med Sverige
jämförbara länder som Danmark, Finland, Island, Norge, Schweiz och
Västtyskland har en valperiod på fyra år. I England och Italien är den
fem år. Det bör krävas starka skäl för en så kort valperiod som tre år.
Några sådana skäl har grundlagberedningen inte anfört.

Länsstyrelsen i Jönköpings län finner den treåriga valperioden särskilt

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

otillfredsställande för kommuner och landsting. Enligt länsstyrelsens uppfattning
måste man med en treårig valperiod överge tanken på majoritetsval
till kommunernas styrelser för att inte all kontinuitet i verksamheten
i många kommuner skall äventyras, och då särskilt i kommuner med svagt
utvecklad tjänstemannaorganisation.

En särställning intar kommunalrättskommittén. Tre ledamöter i kommittén
förklarar att med en treårig valperiod för de kommunala fullmäktigförsamlingarna
bryts hävdvunna arbetsformer utan att följderna därav
bär blivit föremål för undersökningar. Ordföranden i kommittén anser
sig däremot kunna fastslå att några större olägenheter inte torde följa av
en övergång till treåriga valperioder.

Länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge, Västernorrlands, Västerbottens och
Norrbottens län godtar grundlagberedningens förslag att antalet ledamöter
i riksdagen skall vara 350. Förslaget tillgodoser enligt
dessa länsstyrelser intresset att glesbygderna får en tillfredsställande representation
i riksdagen och att regionala synpunkter blir beaktade där. Länsstyrelsen
i Norrbottens län förklarar att det i och för sig höga antalet ledamöter
med de av beredningen föreslagna möjligheterna till tidsbegränsning
a\ kammardebatterna inte synes behöva vålla några allvarligare olägenheter.
En mindre talrik representation än den beredningen har föreslagit
kan enligt denna länsstyrelses mening medföra olägenheten att ett förhållandevis
stort politiskt parti blir helt orepresenterat i en eller flera valkretsar.

Flei talet remissinstanser som uttalat sig i frågan anser emellertid att antalet
ledamöter i den nya riksdagen bör vara väsentligt lägre än grundlagberedningen
har föreslagit. I allmänhet förordas ca 300 ledamöter. Som
argument anförs bl. a. att frågan om riksdagens storlek främst är en fråga
om effektivitet i arbetet och att ett av skälen för att införa enkammarriksdag
är att öka riksdagens effektivitet. Om man gör enkammarriksdagen
nära nog lika stor som nuvarande två kamrar tillsammans kan, sägs det,
effektivitetskravet inte tillgodoses och syftet med kammarreformen motverkas
delvis. Bakom denna och annan kritik i samma riktning står regeringsrättens
ledamöter och Svea hovrätt samt länsstyrelserna i Stockholms,
Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads,
Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,
Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län erinrar om att författningsutredningen föreslog
att enkammarriksdagen skulle bestå av 290 ledamöter. Enligt grundlagberedningens
direktiv, fortsätter länsstyrelsen, är detta antal emellertid
för lågt för att tillgodose önskemålen om så nära kontakt som möjligt mellan
folk och folkrepresentation och en förhållandevis bred rekryteringsbas
föi riksdagen. I likhet med grundlagberedningen anser länsstyrelsen att
vilka bedömningsgrunder som än anläggs så ger de inte några fasta hållpunkter
när det gäller att bestämma antalet ledamöter i riksdagen. Bered -

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

ningens påstående att en begränsning av antalet ledamöter sannolikt kommer
att gå ut främst över glesbygdernas representation kan i och för sig
vara riktigt. Ett förebyggande av att glesbygdsrepresentationen minskar
måste emellertid i sin tur medföra att antalet riksdagsledamöter ökas i
takt med avfolkningen av glesbygderna. Frågan om riksdagens storlek bör
i stället ses som en fråga om riksdagens effektivitet.

En av de olägenheter som har påtalats i nuvarande tvåkammarsystem
är svårigheten att effektivt engagera alla ledamöter i riksdagsarbetet, säger
länsstyrelsen i Gävleborgs län. Om grundlagberedningens förslag godtas,
kommer dessa olägenheter att kvarstå. Det får inte vara så att flertalet
av nuvarande riksdagsmän bereds plats i den nya riksdagen främst därför
att deras i och för sig värdefulla sammanlagda erfarenhet i rikspolitiska
frågor bör tillvaratas.

Vill man behålla den enskilde riksdagsmannens möjligheter att komma
till tals i debatterna, t. ex. i en för honom och hans bygd viktig angelägenhet,
är enligt länsstyrelsen i Kronobergs län varje ökning utöver andra
kammarens nuvarande ledamotsantal en belastning. Med 350 ledamöter
kommer en mycket hård talarbegränsning att tvingas fram och gruppledningarnas
dominans över de enskilda riksdagsmännen kommer att förstärkas
ytterligare. Detta kan enligt länsstyrelsens uppfattning inte vara till gagn
för dem som vill bevara skilda landsdelars rätt att göra sig hörda i riksdagen
genom sina företrädare.

Svea hovrätt påpekar att grundlagberedningen inte har gjort några beräkningar
för att utröna om det finns fog för påståendet att en minskning
av antalet ledamöter skulle gå ut över glesbygdernas representation. Om
en sänkning av antalet ledamöter till 300 innebär en fara för glesbygdernas
representation kan enligt länsstyrelsen i Jönköpings län sänkningen kompenseras
genom att någon form av bostadsband behålls. Man skulle kunna
tänka sig, säger länsstyrelsen, att föreskriva att bland de tre första namnen
på en valsedel inte får finnas mer än en person bosatt utanför valkretsen.
Länsstyrelsen i Kronobergs län påpekar att erfarenheterna från övriga
nordiska länder, och inte minst från Norge, visar att ett tillräckligt antal
glesbygdsrepresentanter kan säkerställas också inom en väsentligt mindre
riksdag än den av grundlagberedningen föreslagna enkammarriksdagen.
Om man på sikt vill komma till rätta med den minskade glesbygdsrepresentationen
krävs det enligt länsstyrelsen i Värmlands län en ändring av
reglerna om val till riksdagen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län gör i sitt yttrande en jämförelse med
andra länder där parlamentsledamöterna är betydligt färre i förhållande till
folkmängden än i Sverige. I anslutning till detta konstaterande påpekar
länsstyrelsen att den svenska befolkningen är relativt homogen och att vi
i vårt land inte har några minoriteter som på grund av ras, religion eller

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

av andra skäl står i skarp motsättning till befolkningen i övrigt. Under sådana
förhållanden måste vårt land enligt länsstyrelsens mening ha mindre
behov än många andra länder av en stor folkrepresentation.

Riksdagens arbetsformer

Nuvarande ordning

Föreskrifter om riksdagens arbetsformer återfinns dels i RO, dels i riksdagsstadgan
den 23 mars 1949 och kamrarnas ordningsstadgor den 6 resp.
27 april 1949. I detta sammanhang skall inte lämnas någon samlad redogörelse
ens för de viktigaste bestämmelserna på detta område. Framställningen
inriktas i stället på innehållet i spridda föreskrifter som är av betydelse
såsom en bakgrund till ändringsförslag som grundlagberedningen har
lagt fram.

Beredning av arendena i riksdagen ombesörjs av utskotten. Om u tskottsorganisationen
innehåller RO utförliga regler. Varje riksdag
skall tillsätta tio ständiga utskott, nämligen utrikesutskottet, konstitutionsutskottet,
statsutskottet, bevillningsutskottet, bankoutskottet,
tre lagutskott, jordbruksutskottet och allmänna beredningsutskottet. Dessutom
kan kamrarna, om det anses nödvändigt, genom samstämmiga beslut
tillsätta särskilt utskott för att bereda frågor som tillhör ständigt utskotts
behandling. Ledamöterna i utrikesutskottet är samtidigt ledamöter i den
nämnd som enligt 54 § RF har att rådpläga med Konungen om ärenden
som angår rikets förhållande till främmande makt (utrikesnämnden).

Utrikesutskottet skall ha 16 ledamöter, konstitutionsutskottet 20, statsutskottet
30, bevillningsutskottet 20, bankoutskottet 16, vart och ett av de
tre lagutskotten 16, jordbruksutskottet 20 och allmänna beredningsutskottet
24 ledamöter. Sammanlagda antalet ordinarie utskottsplatser är alltså 194.
Av dessa tdlsatts hälften, dvs. 97, av vardera kammaren. Det innebär att
ca två tredjedelar av första kammarens ledamöter kan få ordinarie utskottsplats
medan sådan plats står till förfogande för avsevärt färre än
hälften av andra kammarens ledamöter.

Utrikesutskottet skall ha lika många suppleanter som antalet ordinarie
ledamöter, dvs. åtta från vardera kammaren. Dessa är samtidigt suppleanter
i utrikesnämnden. I fråga om övriga utskott gäller att antalet suppleanter
skall motsvara antalet ordinarie ledamöter, om kammare inte beslutar
annat. I praxis har båda kamrarna regelbundet utnyttjat möjligheten att i
varje utskott utse fler suppleanter än ledamöter. Antalet suppleantplatser
i de standiga utskotten var vid 1967 års riksdag sammanlagt 334, av vilka
141 besattes av första och 193 av andra kammaren.

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Fördelningen av beredningsuppgifterna mellan utskotten regleras ingående
i RO. Beredningen av budgetärenden delas mellan statsutskottet, bevillningsutskottet,
bankoutskottet och jordbruksutskottet. Stats- och bevillningsutskotten
brukar arbeta på avdelningar, statsutskottet på fem och
bevillningsutskottet på två avdelningar. Avdelningarna upprättar förslag till
betänkanden, som efter föredragning i utskottets plenum avges i utskottets

namn.

De tre lagutskotten skall bereda frågor om civil-, kriminal- och kyrkolag
samt övriga lagar och andra författningar som stiftas av Konung och liksdag
samfällt och inte bereds av annat utskott. De skall också granska justitieombudsmannens
och militieombudsmannens tjänsteutövning. Lagutskotten
äger vid gemensamma sammanträden fastställa allmänna grunder för
den inbördes fördelningen av de uppgifter som ankommer på dem. Enligt
gällande allmänna grunder (lagutskottens memorial 1950:1, 1961:1 och
1966: 1) hänvisas till första lagutskottet frågor om civil-, straff-, processoch
kyrkolag, som ej skall hänvisas till annat lagutskott, ombudsmännens
förvaltning samt vissa konstitutionella och allmänt förvaltningsrättsliga
frågor, till andra lagutskottet frågor om arbets- och sociallagstiftning samt
lagar om undervisning, försvar och utlänningar samt till tredje lagutskottet
ärenden om lagstiftning i fastighetsrättsliga och näringsrättsliga ämnen
samt lagstiftning om bostadsförsörjning, folkbokföring och trafikförhållanden.
Frågor som inte kan hänföras till något av dessa ämnesområden fördelas
mellan utskotten efter graden av samhörighet med de angivna huvudgrupperna.

Enligt gällande bestämmelser i RO om riksdagens sessionstider
skall vårsessionen börja den 10 januari eller, om den dagen är helgdag,
dagen därpå. Konungen kan dock sammankalla riksdagen till tidigare
dag. Vårsessionen avslutas senast den 31 maj. Om behandlingen av framlagda
ärenden bedöms kunna avslutas senast den 15 juni får riksdagen dock,
efter att ha hört talmanskonferensen, förlänga sessionen t. o. m. sistnämnda
dag. Regeln innebär att riksdagen, om den har uppskjutit något ärende till
höstsession, måste avsluta sitt arbete senast den 31 maj. Höstsessionen skall
börja den dag efter den 15 oktober som prövas lämplig och pågå så lange
det behövs. Riksdagen är dock avslutad den 31 december.

Möjligheten att utsträcka vårsessionen till den 15 juni infördes år 1949.
Den har aldrig utnyttjats. Sessionen har alltid avslutats senast den 31 maj.
Höstsessionen har genomgående börjat första tillåtna dag, dvs. den 16 oktober,
eller någon av de närmast följande dagarna och avslutats i mitten

av december.

Ledningen av riksdagsarbetet ankommer i första hand pa
talmännen och talmankonferensen. Talmanskonferensen består av talmannen,
vice talmännen, de ständiga utskottens ordförande samt ytterligare atta
ledamöter varav fyra utses av vardera kammaren. Talmannen och Övriga

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

ledamöter i talmanskonferensen skall gemensamt sörja för att nödig skyndsamhet
och största möjliga planmässighet iakttas vid riksdagsarbetets bedrivande.

Beträffande planeringen av riksdagsår betet är det främst
bestämmelserna i RO om tiderna för avlämnandet av propositioner och
motioner samt rätten att uppskjuta behandlingen av ärenden till nästa session
eller nästa riksdag som är av intresse i detta sammanhang.

Statsverkspropositionen skall avlämnas vid riksdagens öppnande, dvs.
normalt den 11 januari. Annan proposition som avser statens inkomster
eller utgifter för nästa budgetår skall i regel lämnas till riksdagen inom 70
dagar från riksdagens öppnande. Propositioner som ej berör statens inkomster
eller utgifter bör, om de skall behandlas under vårsessionen, lämnas
till riksdagen inom 90 dagar från riksdagens öppnande.

Vid vårsessionens början gäller en allmän motionstid om 15 dagar från
den dag då statsverkspropositionen kom kammare till handa. I övrigt skall
motion som föranleds av proposition eller framställning från något riksdagens
verk väckas senast vid det sammanträde som infaller näst efter tio
dagar eller, efter särskilt medgivande av kammare, näst efter 15 dagar från
det propositionen eller framställningen kom kammaren till handa.

Kamrarna har i allmänhet möjlighet att genom samstämmiga beslut uppskjuta
behandlingen av proposition, framställning från något riksdagens
verk eller motion, som inte rör riksstaten, till annan session eller till nästa
riksdag.

I fråga om talarordningen vid riksdagens debatter gäller i princip
att var och en yttrar sig i den ordning han har anmält sig och blir uppropad.
Talarordningen kan brytas genom att talmannen ger ordet för kort
genmäle till ledamot som vill bemöta föregående talare. Sådant genmäle
får inte överskrida tre minuter, om talmannen inte av särskilda skäl har
medgett ledamoten rätt till genmäle under sex minuter. När ledamot av
statsrådet vill yttra sig skall han anmäla det hos talmannen och får då ordet
oberoende av ordningen mellan kammarens ledamöter. Ledamot som har
fått ordet för kort genmäle får dock yttra sig före statsrådsledamot.

Riksdagsledamöternas rätt att yttra sig under riksdagsdebatterna är i
princip inte begränsad genom några debattrestriktioner. I RO
föreskrivs, att var och en äger rätt att vid kammarsammanträde fritt tala
och utlåta sig i alla frågor som kommer under överläggning och om lagligheten
av allt som tilldrar sig inom kammaren. Ärende, i vilket överläggning
har ägt rum, får inte avgöras förrän kammaren på talmannens hemställan
har förklarat överläggningen avslutad.

Beträffande debatterna i samband med besvarande av enkla frågor föreligger
en överenskommelse inom riksdagen som går tillbaka på ett uttalande
av konstitutionsutskottet år 1954 (betänkande nr 19). Överenskommelsen
innebär alt talarna frivilligt ålägger sig tidsbegränsning så att inget yttrande
pågår mer än högst tre minuter.

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Tidigare reformförslag m.m.

Författningsutredningen (SOU 1963: 18 s. 83—102) ansåg att utskottsväsendet
i den svenska riksdagen i huvudsak fungerat väl och fann därför
inte anledning att förorda mer genomgripande ändringar. Enligt utredningens
förslag till utskottsorganisation skulle sammanlagda antalet
ordinarie utskottsplatser vara 171. Eftersom riksdagen enligt förslaget
skulle ha 290 ledamöter, skulle omkring tre femtedelar av ledamöterna kunna
beredas ordinarie utskottsplatser.

En år 1965 tillsatt utredning om riksdagens personal- och förvaltningsorganisation
in. in., riksdagens organisationsutredning, föreslog (se KU
1965: 47) bl. a. att varje riksdag skulle tillsätta ett särskilt utskott för behandling
av vissa till lagutskott hänvisade frågor. Tanken bakom förslaget
var att man utan grundlagsändring skulle kunna inrätta ett fjärde lagutskott.
Konstitutionsutskottet (1965:47) tillstyrkte utredningens förslag.
Vid riksdagsbehandlingen godkände andra kammaren förslaget men detta
förkastades av första kammaren. Därmed föll förslaget.

Riksdagens organisationsutredning behandlade även frågan om planeringen
av riksdags arbete t. Utredningen förordade vissa åtgärder
för att vinna en rationellare arbetsordning. Sålunda borde uppskov från
vår- till höstsession med ärendenas behandling, särskilt behandlingen av
propositioner, beslutas i avsevärt större utsträckning än hittills. Också möjligheten
till uppskov från en riksdag till den nästa borde begagnas i större
utsträckning än f. n. Utskottsarbete borde i viss utsträckning äga rum även
under sommaren. De strävanden som hade förekommit att få till stånd en
för kammare och utskott gemensam arbetsplanering skulle fullföljas med
talmanskonferensen som ledande organ. Slutligen borde närmare kontakt
hållas med departementen i fråga om avlämnandet av propositioner och
besvarandet av interpellationer och enkla frågor. Konstitutionsutskottet
(1965:47) hemställde att vad organisationsutredningen hade anfört skulle
godkännas av riksdagen. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Frågan om behovet av debattrestriktioner i en enkammarriksdag
togs upp av författningsutredningen i dess slutbetänkande (SOU 1963: 18
s. 43). Man kunde enligt utredningens mening inte bortse från att behov av
tidsbegränsningsregler skulle göra sig gällande med annan styrka i en enkammarriksdag
med betydligt fler ledamöter än i den nuvarande andra kammaren.
Utredningen föreslog emellertid inte några regler om begränsning
av anförandenas längd. Däremot förordade utredningen att riksdagen med
uppmärksamhet skulle följa utvecklingen på området. Om tidsbegränsningsregler
skulle visa sig nödvändiga borde förslag till sådana regler utarbetas
inom riksdagen.

Den expertgrupp som tillsattes inom riksdagen år 1964 för att undersöka

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

arbetsformerna för en enkammarriksdag med 350 ledamöter ansåg att någon
form av debattrestriktioner borde införas i samband med en kammarreform.
Gruppen påtalade den tidsnöd som nu kan råda vid behandlingen
av ärenden med placering långt ned på föredragningslistan. Om debattrestriktioner
inte infördes kunde det inte undvikas att en ledamots möjligheter
att yttra sig i många fall reellt om också inte formellt blev beroende
av vid vilket sammanträde ett ärende kom upp till behandling, ärendets
plats på föredragningslistan eller talarens plats på talarlistan. Tidsbegränsningsregler
var enligt gruppens mening ägnade att minska de risker för
konfliktsituationer som är förenade med ett system där talmannen har att
angelägenhetsgradera förekommande ärenden eller avgöra turordningen
mellan talarna. Något utformat förslag till debattrestriktioner lade gruppen
dock inte fram.

Grundlagberedningens förslag

Vid behandlingen av frågan om den nya riksdagens arbetsformer har
grundlagberedningen koncentrerat sin uppmärksamhet på sådana frågor som
har betydelse för planmässigheten och effektiviteten i riksdagsarbetet samt
för riksdagsledamöternas möjligheter till aktivt deltagande i riksdagsarbetet.
De ändringsförslag som beredningen har lagt fram är i huvudsak begränsade
till vissa punkter som rör utskotten, riksdagens sessionstider, planeringen
av riksdagsarbetet, talarordningen samt riksdagsledamöternas rätt att yttra
sig under plenarsammanträdena.

Beträffande utskottsorganisationen framhåller grundlagberedningen
inledningsvis att den partiella författningsreformen inte i och för
sig medför att de grundprinciper måste överges som den nuvarande utskottsorganisationen
bygger på. Snarare framstår det som en fördel, säger
beredningen, om viss kontinuitet i organisation och arbetsformer bevaras
åtminstone under tiden närmast efter kammarreformens genomförande. Vissa
modifikationer bör dock övervägas redan nu.

Antalet ärenden som ankommer på de tre lagutskotten har enligt vad
beredningen iakttagit ökat väsentligt under senare år. Ökningen sedan år
1949, då antalet lagutskott höjdes från två till tre, har beräknats till omkring
50 %. Av den anledningen föreslog riksdagens organisationsutredning
år 1965 att ytterligare ett utskott skulle utses för beredning av ärenden
som ankommer på lagutskott. Beredningen ansluter sig till denna uppfattning.
Genom att inrätta ett fjärde lagutskott kan man enligt beredningen
åstadkomma en från saklig synpunkt mer tillfredsställande fördelning av
lagärendena än f. n. Sålunda får man därigenom möjlighet att fördela beredningsarbetet
på två utskott för huvudsakligen privaträttsliga och två
utskott för främst förvaltningsrättsliga ärenden. Det nya utskottet föreslås
i första hand få överta från första lagutskottet frågor om kyrkolag och all -

144

Kungl. Maj:ts proposition rir 27 år 1968

mänt förvaltningsrättsliga ämnen (polisväsendet in. in.), från andra lagutskottet
frågor om arbetsrätt, undervisning, försvar och utlänningslagstiftning
samt från tredje lagutskottet frågor om näringsrätt och folkbokföring.

Beredningen anser vidare att det finns skäl att ompröva den nuvarande
personalunionen mellan utrikesutskottet och utrikesnämnden. Det har ifrågasatts
om en så stor församling som ett utskott är ett lämpligt organ för
de viktiga samrådsuppgifter som utrikesnämnden är avsedd för. Enligt beredningens
mening bör antalet ledamöter i nämnden minskas med hänsyn till
uppdragets särskilda förtroendekaraktär. Beredningen föreslår att personalunionen
mellan utrikesutskottet och utrikesnämnden skall hävas och
att nämnden i framtiden skall bestå av endast nio ledamöter och lika många
suppleanter. Frågan om utrikesutskottets framtida ställning och arbetsuppgifter
bör enligt beredningen prövas närmare i samband med en total
författningsrevision.

I sina överväganden beträffande antalet ledamöter i utskotten påpekar
beredningen att utskottsarbetet har väsentlig betydelse inte bara för allsidighet
och grundlighet i beredningen av de ärenden som riksdagen skall
avgöra utan också för riksdagsledamöternas möjligheter att aktivt ta del
i riksdagsarbetet. Om riksdagen får 350 ledamöter och om utskotten görs
mycket små, skulle detta kunna leda till att vissa ledamöter får mindre
möjlighet till aktivitet än f. n. både i riksdagen och i utskotten. A andra
sidan är det angeläget att utskotten inte görs större än att de kan arbeta
i smidiga och effektiva former.

Redan i fråga om den nuvarande utskottsorganisationen har man, lorisätter
beredningen, vänt sig mot den otillräckliga utskottssysselsättning
som bereds riksdagens ledamöter främst i andra kammaren, som för 233
ledamöter förfogar över endast 97 ordinarie utskottsplatser. Kritik har
också riktats mot det skiftande ledamotsantalet i utskotten och deras
avdelningar. Medan t. ex. jordbruksutskottets 20 ledamöter bereder jordbrukshuvudtiteln,
handhar statsutskottets fem avdelningar med 6 ledamöter
var den sakliga beredningen av övriga huvudtitlar.

Den nuvarande relationen mellan antalet ledamöter och antalet ordinarie
utskottsplatser i första kammaren motsvarar i en enkammarriksdag
med 350 ledamöter 208 ordinarie platser. Härvid har utrikesutskottet med
hänsyn till dess ringa arbetsbelastning inte räknats med. Vid bedömningen
av möjligheterna att öka antalet ordinarie utskottsplatser ytterligare måste
enligt beredningens åsikt hänsyn också tas bl. a. till behovet av suppleanter.
En kommande genomgripande översyn av hela utskottsväsendet bör
också tas med i bilden. Vid avvägning av dessa olika synpunkter har beredningen
stannat för att i den nu aktuella etappen förorda en lösning som
innebär att ett något större antal ordinarie utskottsplatser tillskapas än
som motsvarar nuvarande förhållanden i första kammaren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 145

Enligt beredningens mening bör de utskott som inte brukar arbeta på
avdelningar ha lika stort antal ledamöter. Skäl att behålla större antal
ledamöter i jordbruks- och allmänna beredningsutskotten än i övriga
ifrågavarande utskott, nämligen utrikes-, banko- och lagutskotten, föreligger
inte. För att såvitt möjligt undvika lottning i utskotten anser beredningen
att dessa bär ha udda antal ledamöter. Beredningen föreslår att
vart och ett av de nu nämnda utskotten skall ha 17 ledamöter.

Ett större antal ledamöter än 17 är enligt beredningens mening motiverat
i utskott som arbetar på avdelningar. För att inte öka ledamotsantalet i
dessa utskott alltför kraftigt, förordar beredningen att utskottsavdelning
t. v. får bestå av nio ledamöter. Med denna utgångspunkt skall konstitutionsutskottet,
som arbetar på tre avdelningar, ha 27 ledamöter. Statsutskottet,
som arbetar på fem avdelningar, skall ha 45 ledamöter. Bevillningsutskottet
föreslås få 27 ledamöter, trots att det f. n. har endast två avdelningar.

Beredningens förslag innebär att 218 ordinarie utskottsplatser, utrikesutskottet
oräknat, kommer att stå till förfogande efter kammarreformen.

Det ligger enligt beredningens mening nära till hands att förutsätta
att riksdagens sessionstider måste förlängas till följd av enkammarriksdagens
storlek. Frågan om förlängning av sessionstiderna har
varit aktuell redan i nuvarande kammarsystem. Självfallet skulle riksdagens
arbete underlättas om längre tid ställdes till förfogande. Flera skäl
talar dock mot en sådan utveckling. Det viktigaste är enligt beredningens
mening hänsynen till rekryteringen av riksdagsledamöter. Hittills har det
i viss utsträckning varit möjligt att förena uppdrag som riksdagsledamot
med anställning i allmän eller enskild tjänst eller annan verksamhet. Det
är värdefullt om möjligheterna härtill kan bevaras. På grund härav har
beredningen inte ansett sig kunna förorda generell förlängning av sessionstiderna.

Varje förhandsbedömning av enkammarriksdagens arbetsduglighet inrymmer
emellertid osäkerhetsmoment. Beredningen anser det vanskligt att
inte lämna någon möjlighet öppen att förlänga sessionerna för den händelse
det visar sig att riksdagsarbetet trots omsorgsfull planering och effektiv
ledning inte hinner slutföras inom nuvarande sessionstider. Beredningen
föreslår därför att riksdagen får begränsad möjlighet att förlänga vårsessionen
till den 15 juni, även om handläggning av ärenden uppskjuts till
höstsessionen. Denna förlängningsmöjlighet är emellertid avsedd att utnyttjas
endast i utpräglade undantagsfall. Vidare förordar beredningen att höstsessionen
skall kunna börja något tidigare i oktober än f. n.

Ansvaret för ledningen av riksdagsarbetet i enkammarriksdagen
skall enligt beredningens förslag vila på talmannen och talmanskonferensen.
Konferensen föreslås få samma uppgifter i enkammarriksdagen
som den nu har i tvåkammarriksdagen.

10 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 27

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Beredningen är medveten om att det relativt stora antalet ledamöter i
enkammarriksdagen gör en omsorgsfull planering av riksdagsår
b e t e t nödvändig för att riksdagen skall kunna fullgöra sina uppgifter.
Det är härvid väsentligt, framhåller beredningen, att hela den tid som session
pågår kan användas effektivt så att förutsättningar skapas att undgå den
anhopning av ärenden vid sessionernas slut som har varit ett problem sedan
länge. Härför krävs i första hand att planeringen av riksdagens arbete sker
i nära kontakt med regeringen, eftersom regeringens propositioner utgör
den huvudsakliga delen av riksdagens arbetsmaterial. Riksdagens planeringsarbete
blir i själva verket meningsfullt först om samplanering sker
mellan riksdag och regering och om de gemensamma planerna sedan också
följs. Det är vidare angeläget, påpekar beredningen, att noggranna planer
upprättas för utskottens arbete och behandlingen av utskottens utlåtanden
i riksdagen samt att planeringen följs upp och jämkas efter hand. Vidare
bör frågor om uppskov med behandlingen av ärenden till höstsessionen uppmärksammas
på ett tidigt stadium under vårsessionen. Den arbetsplanering
som har ägt rum inom riksdagen under de senaste åren har i stort sett följt
här angivna linjer. Planeringen har gett gott resultat. Beredningen förordai
därför att planeringen i stort av riksdagsarbetet sker efter de linjer som
sålunda bär dragits upp.

Beträffande riksdagens plenarsammanträden konstaterar beredningen att
man i praxis i viss utsträckning har gatt ifrån gällande huvudregler för
talarordningen i debatterna, nämligen att var och en yttrar sig i den
ordning som han har anmält sig. Sålunda förs vid remissdebatter och liknande
överläggningar parti- och gruppledare upp främst på talarlistan. Vidare
iakttas att fördelningen av talare mellan partierna blir så rättvis som
möjligt och att talare som avser att behandla samma ämnesområden såvitt
möjligt får ordet i anslutning till varandra. I beslutsdebatter lämnas företräde
åt talesmännen för utskottsmajoritet och reservanter, i vissa fall också
åt motionärer. Den praxis som sålunda har utbildat sig har enligt beredningens
bedömning varit till fördel för debatterna. I den nya enkammarriksdagen
anser beredningen det än mer angeläget att utnyttja den möjlighet
att ämnesgruppera talarna som en sådan ordning ger. Beredningen
föreslår därför att denna praxis, enligt vilken det ligger i talmannens hand
att bestämma ordningen mellan förhandsanmälda talare, grundlagfästs och
får generell giltighet. I fråga om talare som anmäler sig under överläggningen
anser beredningen alltjämt böra gälla att var och en yttrar sig i den ordning
som han har anmält sig och blir uppropad.

Beredningen föreslår inte några ändringar i nuvarande regler om rätt
till replik i riksdagsdebatterna eller i reglerna om statsråds rätt att få ordet
vid riksdagens överläggningar.

Förslag att införa debattrestriktioner i den svenska riksdagen
har förts fram vid skilda tillfällen men hittills avvisats. Grunden

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

härför har, säger beredningen, främst varit omsorgen om det fria ordet
eller, som det uttrycktes i prop. 1948: 244, den synnerliga angelägenheten
av att yttrandefriheten i riksdagen inte i oträngt mål beskärs. Behovet av
debattrestriktioner är enligt beredningens mening inte särskilt framträdande
i nuvarande tvåkammarsystem. I en enkammarriksdag med 350
ledamöter kan frågan emellertid komma i ett annat läge. Obegränsad
yttranderätt i en sådan församling kan leda till att ledamots rätt att yttra
sig reellt om inte formellt blir beroende av vid vilket sammanträde ett
ärende kommer upp till behandling, ärendets plats på föredragningslistan
eller talarens plats på talarlistan.

Därmed är emellertid, framhåller beredningen, inte givet att kammarreformen
nödvändiggör generella begränsningar av yttranderätten i riksdagen.
Det främsta medlet att hålla plenitiden inom rimliga gränser anser beredningen
inte vara debattrestriktioner utan effektivare planering av riksdagsarbetet
och rationellt utnyttjande av sammanträdestiden. Av beräkningar
som beredningen har gjort framgår f. ö. att det inte finns mycket att vinna
genom tidsbegränsning av anförandena, såvida man inte tar till mycket långtgående
begränsningar. Antalet talare har större betydelse för debattiden.
Att hålla debattiden nere genom begränsning av antalet talare anser beredningen
emellertid helt uteslutet.

Beredningens undersökningar om debattiderna visar att det endast i
fråga om en debattform, nämligen frågedebatterna, finns starka skäl som
talar för tidsbegränsning. Frågeinstitutet är avsett för korta replikskiften
i begränsade ämnen. Om institutets syfte inte skall förfelas måste anförandetiderna
inskränkas. Den frivilliga överenskommelse om tidsbegränsning
som bär gällt hittills har respekterats i ringa grad. Beredningen föreslår
att RO ändras så att riksdagen får befogenhet att generellt inskränka
tiden för anförande i samband med besvarandet av enkla frågor. Närmare
regler om tidsbegränsning har sin plats i riksdagsstadgan. Enligt beredningens
mening bör anförande i samband med besvarandet av enkla frågor inte få
överskrida tre minuter.

Det kan emellertid efter kammarreformen visa sig nödvändigt att tidsbegränsa
även andra debatter. Hur omfattande sådana begränsningar kan
behöva vara är svårt att bedöma på förhand. Behovet bör bedömas på
grundval av erfarenheterna av riksdagsdebatterna. I första hand bör begränsningar
bygga på frivilliga överenskommelser mellan partigrupperna i
riksdagen. Att helt lita till frivilliga överenskommelser i ämnet finner beredningen
emellertid inte erbjuda tillräckliga garantier för riksdagens arbetsduglighet.
Som en säkerhetsåtgärd bör tidsbegränsning av anförandena
kunna beslutas i särskilda fall. Beredningen föreslår därför att möjlighet
öppnas att begränsa tiden för anförande i viss fråga när det på grund av
antalet anmälda talare eller den tid debatten redan har tagit står klart att
behov av tidsbegränsning verkligen föreligger. Beslut om tidsbegränsning

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

skall avse varje inlägg i frågan, även anförande av talare som har anmält sig
före beslutet. Begränsningen bör gälla lika för alla talare. Undantag för någon
kategori av talare, t. ex. statsråd, bör alltså inte komma i fråga. Den föreslagna
begränsningsmöjligheten bör skrivas in i RO.

I fråga om grundlagberedningens synpunkter och förslag i övrigt beträffande
riksdagens arbetsformer hänvisas till betänkandet s. 128—137.

Remissyttrandena

Riksdagens arbetsformer behandlas i endast ett begränsat antal remissyttranden.
Helhetsomdömen om förslaget förekommer bara i några få fall.
Länsstyrelsen i Stockholms län anför att det för en förvaltningsmyndighet
knappast finns anledning att företa en närmare granskning av de föreslagna
parlamentariska verksamhetsformerna, i synnerhet som förslaget vid en
översiktlig genomgång framstår som på det hela taget rimligt och ändamålsenligt.
Det framgår av betänkandets avfattning att beredningen i denna del
talar på basis av stor erfarenhet, framhåller länsstyrelsen i Västmanlands
län, som anser att vad beredningen har föreslagit i stort sett kan godtas.
Beredningens uppfattning att närmare erfarenhet av enkammarriksdagens
arbete bör avvaktas innan arbetsformerna slutgiltigt binds vinner anslutning
från bl. a. länsstyrelsen i Östergötlands län.

Viss kritik riktas emellertid mot delar av förslaget av remissinstanser
som förordar ett lägre antal ledamöter i riksdagen än grundlagberedningen
har gjort. Länsstyrelsen i Östergötlands län anför att många av de svårigheter
som beredningen anser föreligga beträffande arbetsformerna delvis
sammanhänger med den föreslagna talrika representationen. Om man
minskar antalet riksdagsledamöter ökar möjligheterna att bemästra de organisatoriska
problemen. Liknande tankegångar återkommer i yttrandena
från Svea hovrätt samt länsstyrelserna i Kronobergs, Västmanlands och
Gävleborgs län.

Beträffande utskottsorganisationen är till en början att märka
att förslaget om inrättande av ett fjärde lagutskott tillstyrks av flera remissorgan,
bland dem Svea hovrätt. Förslaget att öka antalet ledamöter i vissa
av riksdagens utskott kritiseras av länsstyrelsen i Jönköpings län. Med
undantag av den ökning som betingas av tillkomsten av ett fjärde lagutskott
bör enligt denna länsstyrelse antalet platser kunna bibehållas oförändrat utom
i jordbruksutskottet och allmänna beredningsutskottet, där antalet i enlighet
med beredningens förslag bör minskas. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län anser att det av beredningen föreslagna antalet ledamöter i statsutskottet
medför att arbetet i detta utskott blir väl tungrott.

Svea hovrätt anser att beredningens förslag att häva personalunionen
mellan utrikesutskottet och utrikesnämnden inte kan anses helt invändningsfritt
på det sätt förslaget blivit utformat. Resultatet har blivit två

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

organ med —• teoretiskt sett —- skilda ledamöter men med arbetsuppgifter
som i stor utsträckning täcker varandra. Bl. a. kvarstår möjligheten för
regeringen att i vissa frågor välja mellan att höra utskottet eller nämnden.
Hovrätten instämmer i åsikten att nämnden med hänsyn särskilt till sekretesskraven
bör ha ett lägre medlemsantal än f. n., förslagsvis nio ledamöter.
Det synes vidare lämpligt att samma organ sköter både nämndens och utskottets
uppgifter. Hovrätten förordar därför att utrikesutskottet får nio
ledamöter och att utskottet skall fullgöra även nämndens uppgifter. Länssijrelsen
i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om inte en arbetsfördelning
bör ske mellan utrikesutskottet och utrikesnämnden så att de båda organen
kommer att handlägga skilda ärenden.

I anslutning till förslaget om viss förlängning av riksdagens sessionstider
uttalar länsstyrelsen i Kopparbergs län att en förlängning
av vårsessionen till den 15 juni kan leda till svårigheter när det gäller att
bringa fattade beslut till verkställighet. Sådana svårigheter föreligger redan
i fråga om vissa riksdagsbeslut, vilket bl. a. har fått till följd att de s. k.
regleringsbreven ofta kommer myndigheterna till handa först in på det nya
budgetåret.

Beredningens förslag att talmannen skall få rätt att ensam bestämma
talarordning en mellan förhandsanmälda talare vid riksdagens plenarsammanträden
har inte föranlett erinran av någon remissinstans.

Förslaget att riksdagen i samband med överläggningen i viss fråga skall
äga besluta om begränsning av tiden för anförande i frågan godtas uttryckligen
av Svea hovrätt och länsstyrelsen i Norrbottens län. Andra har däremot
en mera kritisk inställning till debattrestriktioner. Länsstyrelsen
i Östergötlands län understryker att det är synnerligen angeläget att
den obegränsade rätten för riksdagsledamöter att yttra sig i plenidebatter
inte beskärs. Länsstyrelsen i Västmanlands län säger sig inte kunna förstå
annat än att det ur demokratisk synpunkt måste vara bättre att ha en mindre
riksdag, vars ledamöter behåller friheten att efter eget bedömande argumentera
för sina åsikter, än att ha en talrik församling där ledamöterna visserligen
får rösta men av praktiska skäl får endast ett fåtal minuter för att
förklara sin röstning. Länsstyrelsen i Gävleborgs län är förstående för att
debattrestriktioner kan vara påkallade i viss fråga men beklagar ur demokratisk
synpunkt att beredningen ansett sig nödsakad att föreslå sådana
restriktioner.

Val till riksdagen

Nuvarande ordning

Reglerna om valen till riksdagens kamrar finns i RO och i lagen den 26
november 1920 (nr 796; ändrad senast 1967:832) om val till riksdagen
(ValL). I fråga om valen till andra kammaren har vissa regler i ValL varit

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

provisoriskt satta ur kraft fr. o. m. 1952 års andrakammarval genom särskild
lagstiftning. Sålunda infördes genom lagen den 30 maj 1952 (nr 267)
med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare för perioden
1953—1956 ny mandatfördelningsmetod för dessa val samt förbud mot
valkarteller. De provisoriska reglerna bär sedan getts fortsatt tillämpning,
senast genom lagen den 13 mars 1964 (nr 58) med vissa bestämmelser om
val till riksdagens andra kammare för perioden 1965—1968. Den följande
framställningen utgår från det innehåll valbestämmelserna har fått genom
1952 och 1964 års lagar.

Författningsstoffet är fördelat mellan RO och vallagsstiftningen på det
sättet att vissa grundläggande bestämmelser om rösträtt, valsätt och valförfarande
upptagits i RO, medan de närmare reglerna i dessa ämnen hänförts
till ValL. Samtliga bestämmelser om själva metoden för fördelningen
av mandaten mellan partier återfinns i ValL.

Både första och andra kammaren väljs genom proportionella val. Valsättet
skiljer sig dock på väsentliga punkter. Medan andra kammaren är
direktvald, utses första kammaren genom indirekta val. Förstakammarledamöterna
väljs av landstingen och stadsfullmäktige i vissa städer. Valperioden
är i andra kammaren fyra år, och de ordinarie valen gäller kammaren
i dess helhet. Första kammaren har däremot en åttaårig valperiod
och successiv förnyelse på det sättet, att ordinarie val äger rum varje år men
då omfattar endast ungefär en åttondel av mandaten. I det följande redogörs
närmare för reglerna om val till de båda kamrarna.

Första kammaren. För valen till första kammaren är landet indelat
i 19 valkretsar. Indelningen följer med några undantag länsindelningen.
I ett par fall har två län förts samman till en valkrets. Stockholms
stad och Göteborgs stad utgör var för sig en valkrets. De 19 valkretsarna är
indelade i åtta grupper med två eller tre valkretsar i varje grupp. I oktober
månad varje år förrättas val till första kammaren inom en av grupperna.

De f.n. 151 mandaten i första kammaren är fördelade på valkretsarna efter
valkretsarnas andelar i folkmängden i hela landet. Mandatfördelningen sker
vid förstakammarvalen inom varje valkrets för sig. Innan mandaten fördelas
mellan partier bestäms inom varje parti för sig ordningen mellan de
kandidater som förekommer på olika valsedlar för partiet.

Fördelningen mellan partierna av mandaten i varje valkrets sker enligt
d’Hondt’s metod, även kallad heltalsmetoden. Den innebär att mandaten
tilldelas, det ena efter det andra, det parti som varje gång uppvisar det
största jämförelsetalet. Så länge ett parti inte har tilldelats något mandat,
är partiets jämförelsetal lika med dess rösttal. Därefter får man partiets
jämförelsetal genom att varje gång dela rösttalet med det antal mandat
som partiet redan har fått, ökat med ett, dvs. genom att rösttalet delas
med 2, 3, 4 osv.

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Genom att första kammaren utses av landstingen och stadsfullmäktige i
vissa städer påverkar de allmänna kommunalvalen indirekt första kammarens
sammansättning. Allmänna kommunalval — val av landstingsmän,
kommunalfullmäktige och stadsfullmäktige — äger rum vart fjärde år
tredje söndagen i september månad. Vid dessa val, som regleras bl. a. av
kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253; senast ändrad 1967:833;
(KVL) tillämpas provisoriskt den s. k. jämkade uddatalsmetoden med 1,4
som första divisor. Innebörden av denna valmetod redovisas närmare i samband
med redogörelsen i det följande för andrakammarvalen.

Valbar till första kammaren är endast den som har kommunal rösträtt
och uppnått 23 års ålder. Något krav på bosättning inom valkretsen, s. k.
bostadsband, finns däremot inte.

Besvär över förstakammarval prövas av Kungl. Maj:t i regeringsrätten.
Besvärstiden är en månad från valförrättningens slut. Bestämmelserna om
besvärsinstitutet är i övrigt ofullständiga, och institutet har i stor utsträckning
kommit att regleras genom praxis.

Andra kammaren. För valen till andra kammaren är landet indelat
i 28 valkretsar. Stockholms stad och Göteborgs stad utgör var för sig en
valkrets samt återstoden av respektive Stockholms län och Göteborgs och
Bohus län var för sig en valkrets. I Malmöhus län bildar städerna Malmö,
Hälsingborg, Lund och Landskrona en valkrets, den s. k. fyrstadskretsen,
och återstoden av länet en valkrets. Älvsborgs län är delat i två valkretsar,
Älvsborgs läns norra och Älvsborgs läns södra valkrets. I övrigt utgör varje
län en valkrets.

Andra kammaren skall i princip ha 230 ledamöter, vilka fördelas på valkretsar
efter valkretsarnas andelar i den totala folkmängden i landet. Skulle
någon valkrets vid denna fördelning få mindre än tre mandat, skall valkretsen
ändå ha detta antal mandat, och skulle någon valkrets få minst tre
men mindre än fem mandat, tilldelas valkretsen likväl fem mandat. På
grund av denna s. k. fyllnadsregel har Gotlands läns valkrets f. n. tre i
stället för två mandat samt Blekinge läns valkrets och Jämtlands läns valkrets
vardera fem i stället för fyra mandat. Antalet mandat i andra kammaren
är alltså f. n. 233.

Ordinarie val till andra kammaren äger rum vart fjärde år tredje söndagen
i september månad. Som förut nämnts i annat sammanhang är andrakammarvalen
samordnade med kommunalvalen på det sättet att andrakamrnarval
och kommunalval hålls växelvis vartannat år.

Mandatfördelningen vid andrakammarvalen sker inom varje valkrets för
sig. Liksom vid förstakammarvalen bestäms först ordningen mellan kandidaterna
på varje partis olika valsedlar. Fördelningen mellan partier av
mandaten i varje valkrets sker enligt den s. k. jämkade uddatalsmetoden
med 1,4 som första divisor. Metoden innebär liksom d’Hondt’s metod, att

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

mandaten tilldelas, det ena efter det andra, det parti som varje gång uppvisar
det största jämförelsetalet, men jämförelsetalen bestäms på annat sätt
än enligt d’Hondt’s metod. Det första jämförelsetalet är rösttalet, delat med
1,4. Följande jämförelsetal får man genom att dela partiets rösttal med det
tal som motsvarar dubbla antalet mandat, som partiet redan fått, ökat med
ett. De följande jämförelsetalen blir alltså partiets rösttal, delat med 3, 5,
7, 9 osv.

Metoden kan belysas närmare genom följande exempel.

I en valkrets med tio mandat bär avgetts 106 000 röster, som är fördelade
mellan partierna A—F på sätt anges nedan. Mandatfördelningen blir (ordningsföljden
mellan mandaten anges med romerska siffror; siffrorna inom
parentes anger tillämplig divisor för framräknande av jämförelsetal):

Rösttal.......	A	B	G	D	E	F
38 000 27 142,86 I 12 666,67 III 7 600,00 VII 5 428,57 IX 4 222,22	33 000 23 571,43 II 11 000,00 IV 6 600,00 VIII 4 714,29 X 3 666,67	6 000 4 285,71	12 000 8 571,43 V 4 000,00	6 000 4 285,71	11 000 7 857,14 VI 3 666,67
l:a jfrtal: (1,4) 2:a » (3) 3:e » (5) 4:e » (7) 5:e » (9) Antal mandat
4	4	0	1	0	1

Rösträtt grundas vid andrakammarval på röstlängder. Rösträtt tillkommer
i princip alla svenska medborgare, som fyllt 20 år senast året före valet
och ej är omyndiga på grund av domstols beslut, under förutsättning att de
är folkbokförda i Sverige eller varit folkbokförda här någon gång under de
senaste fem åren före valet.

För förrättande av andrakammarval är valkretsarna indelade i valdistrikt.
Huvudregeln är att varje kommun utgör ett valdistrikt. Ansvarig för valförrättningen
är valnämnden. Valnämnd skall finnas i varje kommun. Valnämnden
bestar av ordlörande, som förordnas av länsstyrelsen, och fyra
ledamöter, som väljs av kommunal- eller stadsfullmäktige, samt suppleanter
för dessa. Är kommun indelad i flera valdistrikt, utser valnämnden för varje
distrikt tre eller flera personer att såsom valnämndens deputerade vara valförrättare
i distriktet. Val förrättas inför valnämnden eller valnämndens
deputerade. Väljare, som inte kan inställa sig i vallokalen på valdagen, har
emellertid möjlighet att rösta på postanstalt, på svensk beskickning utomlands
eller hos annan svensk utlandsmyndighet eller på fartyg. Omedelbart
efter det att röstavgivningen avslutats sker en preliminär röstsammanräkning
i varje valdistrikt. Denna preliminära rösträkning, som inte omfattar
poströsterna och utlandsrösterna, ligger till grund för de sammanställningar
över valutgången som massmedia brukar göra redan på valnatten. Den definitiva
röstsammanräkningen, vari ingår såväl mandatfördelningen mellan

153

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 7968

partier som bestämmandet av ordningen mellan varje partis kandidater, görs
tor varje valkrets av länsstyrelsen.

Val till andra kammaren förrättas med slutna valsedlar. Valsedel skall
vara av vitt papper. Ovanför namnen skall utsättas partibeteckning. Nedanför
namnen får anbringas valkretsbeteckning. Till föreskrifterna om
valsedels utseende ansluter regler om kassation av valsedlar. Principen är
att avvikelse från obligatorisk föreskrift om valsedels utseende eller innehåll
medför att valsedeln ogiltigförklaras.

I fråga om valbarhet till andra kammaren gäller att till ledamot av andra
kammaren kan väljas endast den som bär uppnått 23 års ålder och har rösträtt
inom valkretsen. Eftersom rösträtten är knuten till folkbokföringen,
maste den som utses till ledamot i regel vara bosatt inom den valkrets där
lian staller upp som kandidat (bostadsband).

Besvär över andrakammarval prövas liksom besvär över förstakammarval
av regeringsrätten. Besvärstiden är tio dagar. Beträffande kretsen av besvarsberattigade
torde gälla, att fel vid valförrättning i en valkrets får
påtalas i huvudsak endast av dem som är röstberättigade i valkretsen Finner
regeringsrätten att ett konstaterat fel inte bar inverkat på utgången
av valet, föranleder besvären enligt praxis ingen åtgärd. I motsatt fall brukar
regeringsrätten antingen förordna om nytt val eller återförvisa ärendet
för ny sammanräkning. I undantagsfall verkställer regeringsrätten själv
rättelse. Beslutas att omval skall ske, anses ett sådant beslut utsläcka de
fullmakter som med anledning av det överklagade valet utfärdats för riksdagsmännen
i den valkrets som beslutet gäller.

Tidigare reformförslag m.m.

Riksdagens kamrar utsågs från början genom majoritetsval, som för andra
kammarens del med få undantag ägde rum i enmansvalkretsar. Genom
rostrattsreformerna åren 1907—1909 skedde en övergång till proportionella
val med mandatfördelning enligt d’Hondt’s metod. Denna metod har en viss
tendens att gynna större partier på mindre partiers bekostnad i synnerhet
nar valen äger rum i valkretsar med få mandat. I syfte att förbättra den proportionella
effekten minskades år 1921 antalet valkretsar vid andrakammarvalen
från 56 till 28, varigenom antalet mandat i varje valkrets i stort sett fördubblades.
Genom en reform år 1924 infördes möjlighet för partier att vid
valen till andra kammaren gå samman i karteller och därigenom motverka
den d’Hondtska metodens ogynnsamma effekter för mindre partier.

Så småningom blev kartellsystemet utsatt för en växande kritik, och till
1952 års andrakammarval infördes provisoriskt dels förbud mot karteller,
dels ett nytt system för mandatfördelningen, den jämkade uddatalsmetoden
med 1,4 som forsta divisor. Den nya mandatfördelningsmetoden var avsedd
att utan karteller ge en någorlunda riksproportionell fördelning mellan de

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

större partierna. De provisoriska bestämmelserna har därefter getts föilängd
giltighet i olika omgångar, senast genom beslut år 1964 för valen
under perioden 1965—1968.

Vid författningsutredningens översyn av författningen intog frågan om
en definitiv utformning av valsättet en central plats. Enligt direktiven
skulle utredningen förutsättningslöst undersöka frågan om införandet a\
majoritetsval. Vidare framhölls i direktiven att det var av vikt att försöka
stärka det personliga momentet i valet av riksdagsmän, vare sig utredningen
stannade för majoritetsval eller proportionella val.

Författningsutredningen avvisade majoritetsvalstanken på den giunden
att det inte syntes föreligga opinionsmässiga förutsättningar inom partierna
för övergång till majoritetsvalsystem. I sitt förslag till en enkammarriksdag
med 290 ledamöter förordade utredningen att 230 ledamöter skulle
väljas i de nuvarande 28 andrakammarvalkretsarna med tillämpning av
den jämkade uddatalsmetoden med 1,4 som första divisor. Återstående 60
ledamöter skulle enligt förslaget väljas i s. k. regionval. För ändamålet
skulle valkretsarna sammanföras i sex ungefär lika stora grupper, s. k.
regioner. I varje region skulle väljas tio riksdagsledamöter. Vid regionvalen
skulle mandaten fördelas enligt d’Hondt’s metod utan karteller.^ I
mandatfördelningen vid regionval skulle få delta endast parti, som dels fått
mandat i någon av valkretsarna inom regionen, dels fått minst fem procent
av samtliga i hela riket vid regionvalet avgivna röster. Avsikten med dessa
fristående spärrar var att motverka uppkomsten av småpartier. Motivet för
användning av d’Hondt’s metod utan karteller i stället för uddatalsmetoden
var att man ville underlätta majoritetsbildning inom riksdagen.

För att tillgodose personalvalssynpunkten föreslog förtattningsutredningen
ett nytt valtekniskt system för valkretsvalen. Utmärkande för detta system
var att det byggde på s. k. officiell kandidatur med gemensamma valsedlar
för samtliga partier. Väljaren skulle vid röstningen genom förkryssning
på valsedeln markera vilket parti hans röst skulle tillfalla och vilken
av partiets kandidater han föredrog.

Vid remissbehandlingen av författningsutredningens förslag visade det
sig att uppfattningarna om principerna för ett nytt valsystem gick starkt
isär. Förslaget utsattes från praktiskt taget alla håll för hård kritik av bade
politisk och teknisk art. Den offentliga debatten bekräftade att förslaget
saknade förankring hos de politiska partierna.

Grundlagbcredningens och valtekniska utredningens förslag

Det är i alla demokratier en central fråga om folkrepresentationen skall
väljas i proportionella val eller i majoritetsval. Den förhärskande meningen i
vårt land är, enligt vad grundlagberedningen anser sig kunna konstatera,

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 196S 155

att ett proportionellt valsätt är att föredra framför majoritetsval. Därmed
anser beredningen att en viktig utgångspunkt för utformningen av valsystemet
till enkammarriksdagen är given. Beredningen har begränsat sig till
att undersöka hur ett nytt valsätt på proportionell grund bör utformas.
Vissa valfrågor har inte kunnat behandlas redan i samband med den
partiella författningsreformen. Sålunda har beredningen inte tagit upp frågan
om vilka åtgärder som bör vidtas för att förstärka personvalsmomentet
i valen.

Grundlagberedningen erinrar om att det kan ställas många olika krav på
ett proportionellt valsystem. Ett naturligt önskemål är att valsystemet skall
vara så konstruerat att det ger god överensstämmelse mellan partiernas
rösttal i hela landet och deras andel av mandaten i riksdagen. Ett annat
önskemål är att valsystemet skall ge tillfredsställande regional representation
i riksdagen och god proportionell överensstämmelse inom varje enskild
valkrets mellan partiernas rösttal och mandattilldelning. I den politiska
diskussionen brukar, fortsätter beredningen, parallellt med sådana önskemål
betonas att proportionalismens idé inte får drivas så långt att andra
värden i det politiska livet kommer i fara. Denna synpunkt utmynnar vanligen
i krav på att valsystemet skall innehålla spärrar mot små partier och
även i övrigt vara så utformat att det inte uppmuntrar till partisplittring.

Beredningen anser uppenbart att de krav, som sålunda med olika utgångspunkter
kan ställas på ett i princip proportionellt valsystem, lätt kommer
i konflikt med varandra. Det går inte att konstruera ett valsystem som
i alla delar är invändningsfritt, och ett beslut om ett nytt valsystem måste
därföi enligt beredningens åsikt ofrånkomligen grundas på prioriteringar
och avvägningar mellan konkurrerande eller motstridiga önskemål.

Beredningen har i första hand undersökt om man kan tillämpa nuvarande
provisoriska valsystem för andrakammarvalen också vid valen till
enkammarriksdagen. I ett sådant valsystem är emellertid valkretsindelningen
av avgörande betydelse för systemets verkningar, och det skulle enligt
beredningen bli nödvändigt att överväga ändringar i denna indelning.
Redan nu är olägenheter förbundna med de ojämna valkretsarna — den

minsta andrakammarvalkretsen har 3 mandat och den största 24 _ och

olägenheterna skulle bli mer påtagliga om antalet mandat som skall besättas
i valen ökas från 233 till 350. Beredningen har funnit att det stöter
på svårigheter att i samband med den partiella reformen åstadkomma en
ny valkretsindelning.

Beredningen har emellertid låtit göra ett utkast till en ny valkretsindelning
och gjort vissa beräkningar på ett faktiskt röstmaterial beträffande de
praktiska verkningarna av ett proportionellt system med en sådan valkretsindelning
och jämkad uddatalsmetod för mandatfördelningen. Under diskussionerna
i beredningen kring detta material har framkommit andra väsent -

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

liga skäl än de nyss nämnda mot ett system motsvarande det nuvarande provisoriska
valsystemet för andra kammaren. Vad som utmärker detta valsystem
är framför allt att mandatfördelningen sker i slutna valkretsar, dvs.
varje valkrets utgör en sluten enhet där valresultatet inte påverkas av utgången
i andra valkretsar. I ett sådant system far man, fortsätter beredningen,
med alla proportionella valmetoder regelmässigt större eller mindre avvikelser
från en riksproportionellt riktig mandatfördelning. Bl. a. blir partiernas
representation i riksdagen beroende på deras geografiska struktui.
Ett parti, som har sina väljare ganska jämnt utspridda över landet, kan lå
betydligt färre mandat än ett annat parti, som är mindre men hai sina % äljare
koncentrerade till en viss del av landet. Vidare blir små partiei - i
större eller mindre utsträckning beroende på valkretsarnas storlek lättare
än andra partier underrepresenterade eller helt utan representation. Att
mandaten fördelas inom slutna valkretsar gör också att den lepresentation,
som ett parti får, kan variera efter hur andra partier uppträder i valen.

Å andra sidan tillerkänner grundlagberedningen systemet med slutna
valkretsar den förtjänsten, att systemet ger varje del av landet en fast och
proportionellt riktigt avvägd representation och att man i varje särskild valkrets
kan få en mandatfördelning som nära ansluter till partiernas välj arunderlag
inom kretsen. Beredningen anser det i och för sig angeläget att
riksdagen rymmer företrädare för olika delar av landet och att varje landsdels
representation avspeglar opinionen inom just den landsdelen på ett rättvisande
sätt. Beredningen finner det emellertid ingalunda självklart att dessa
regionala synpunkter bör få försteg framför andra väsentliga synpunktei.
Riksdagen representerar hela folket, och det politiska intresset knyter sig
nu för tiden främst till styrkeförhållandena mellan de politiska partierna
i landet som helhet. Enligt beredningens mening bör man därför vid utformningen
av ett nytt valsystem i första hand söka tillgodose önskemålet att
mandatfördelningen i riksdagen skall vara riksproportionellt rättvisande.
Beredningen anser att det bör vara möjligt att göra detta utan att berättigade
regionala intressen träds för när.

Principen om riksproportionalitet kan, enligt vad grundlagberedningen
har funnit, förverkligas utan att man för den skull behöver ändra den nuvarande
ordningen med valkretsvisa val, där alla mandaten besätts med
kandidater som har nominerats i valkretsarna av partiernas lokala organisationer.
Denna ordning, som stimulerar till lokal politisk aktivitet och
bidrar till att ge demokratin fast förankring hos folket, bör enligt beredningens
mening behållas i ett nytt valsystem. Med denna utgångspunkt är
det visserligen, säger beredningen, inte möjligt att kombinera gaiantier för
riksproportionalitet med bestämmelser om ett fixerat antal mandat for valkretsarna
och om fullt proportionell mandatfördelning mellan partierna
inom varje enskild valkrets. Men man kan nå målet, om man något be -

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

gränsar anspråken på att valsystemet skall tillgodose regionala intressen
och inte kräver mer än att valkretsarna praktiskt sett skall få stabil regional
representation med variationer från val till val på högst ett eller ett
par mandat och att mandatfördelningen inom en valkrets i regel skall ge
god överensstämmelse med valutslaget inom samma krets.

Av kravet på riksproportionalitet följer enligt beredningen, att valsystemet
bör konstrueras så att mandatfördelningen inte kan bli missvisande
på grund av inverkan av slumpmässiga faktorer eller till följd av konstlade
partiuppdelningar eller valteknisk samverkan, som har till enda syfte att
tillföra parti eller partier fler mandat än de riksproportionellt bör ha. Inte
heller bör riksproportionaliteten kunna rubbas genom ändringar i valkretsindelningen.
Beredningen finner det vara en stor vinst från allmänna demokratiska
synpunkter, om valsystemet kan utformas så att valkretsindelningen
upphör att vara ett partipolitiskt betydelsefullt komplement till valmetoden.
Man bör då, framhåller beredningen, kunna slippa allvarligare strider
i framtiden om valkretsarnas storlek och gränser. Förutsättningar skapas
därmed också för att grundlagfästa alla de regler i valsystemet, som är av
vikt för partiernas inbördes tävlan i valen.

I ett hänseende anser grundlagberedningen det befogat att göra avsteg
från principen om riksproportionalitet. Beredningen finner det nämligen
nödvändigt att vid valen till enkammarriksdagen liksom vid de nuvarande
riksdagsvalen ha vissa spärrar som utestänger mycket små partier från representation
i riksdagen. Om man tillämpade ett valsystem, som gjorde det
lätt för småpartier att erövra mandat, skulle det parlamentariska styrelseskicket
kunna äventyras. Beredningen erinrar i sammanhanget om utländska
erfarenheter, som visar att förekomsten i folkrepresentationen av
många små partigrupper i vissa lägen kan försvåra lösningen av regeringsfrågan
och minska möjligheterna att få en handlingsduglig parlamentsmajoritet.

Med de nu angivna utgångspunkterna har grundlagberedningens ledamöter
enats om följande fem riktpunkter för konstruktionen av ett nytt
valsätt. Valsättet bör, sammanfattar beredningen, vara så konstruerat

1. att man med det undantag som anges i punkt 5 får en fördelning mellan
partierna som är rättvisande med hänsyn till valresultatet i hela landet
(riksproportionalitet),

2. att riksproportionaliteten inte kan rubbas genom konstlade partibildningar
eller andra valtaktiska manövrer,

3. att riksproportionaliteten inte kan rubbas genom ändringar i valkretsindelningen,

4. att systemet leder till en tillfredsställande regional representation som
också är så stabil som möjligt med hänsyn till kravet på riksproportionalitet,

158 Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

5. att det försvårar för mycket små partier att vinna representation i
riksdagen.

Efter diskussion av olika tänkbara tekniska lösningar har grundlagberedningen
enats om följande konstruktion av det nya valsättet* 1.

Kravet på riksproportionalitet tillgodoses i den föreslagna konstruktionen
genom att endast en del av mandaten fördelas inom valkretsarna, medan
återstoden används för att utjämna de avvikelser från riksproportionaliteten
som kan uppstå vid fördelningen inom valkretsarna. Av de 350 mandaten
i riksdagen skall sålunda 310 mandat vara fasta valkretsmandat, som i varje
valkrets fördelas på grundval av valresultatet inom valkretsen, och 40 mandat
utjämningsmandat, som fördelas på grundval av valresultatet i hela
landet.

Beredningens förslag innehåller en spärr mot småpartier som är så utformad
att endast parti, som fått minst 4 % av rösterna i hela landet, får
delta i mandatfördelningen. För lokalt starka småpartier skall emellertid
gälla ett undantag. Sålunda skall ett parti, som inte klarar 4 %-spärren, likväl
få tävla om de fasta valkretsmandaten i den eller de valkretsar där
partiet har fått minst 12 % av rösterna. Däremot skall sådant parti inte
få delta i fördelningen av utjämningsmandaten och är alltså inte garanterat
riksproportionell representation i riksdagen.

Som valkretsar skall t. v. användas de nuvarande 28 andrakammarvalkretsarna.
De 310 fasta valkretsmandaten skall enligt förslaget tilldelas valkretsarna
i förhållande till antalet röstberättigade och inte som f. n. i förhållande
till befolkningstalet i varje valkrets.

Inom varje valkrets skall de fasta valkretsmandaten fördelas mellan partier
enligt den jämkade uddatalsmetoden med 1,4 som första divisor, dvs.
samma metod som f. n. tillämpas provisoriskt vid andrakammarvalen.

De 40 utjämningsmandaten skall enligt förslaget fördelas gemensamt för
hela riket mellan de partier som klarat 4 %-spärren. Därvid beräknas först
hur många mandat vart och ett av dessa partier skulle ha fått, om samtliga
mandat i riksdagen hade fördelats mellan dem i landet som en enda
valkrets med tillämpning av den jämkade uddatalsmetoden med 1,4 som
första divisor. Vid denna beräkning bortses från fasta valkretsmandat, som
har tillfallit sådant parti som inte klarat 4 %-spärren och därför inte får delta
i fördelningen av utjämningsmandaten. Härefter tilldelas varje parti så
många utjämningsmandat som motsvarar skillnaden mellan det beräknade
antalet mandat för partiet och det sammanlagda antalet fasta valkretsmandat
som partiet har erövrat.

Metoden för fördelning av utjämningsmandaten enligt beredningens förslag
belyses genom exemplet i tablåerna 1—2.

1 Beträffande grundlagberedningens beräkningar rörande det partimässiga och regionala utfallet
av det föreslagna valsystemet tillämpat på vissa valresultat under 1960-talet, se bilagorna

1 och 2.

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Samtliga partier i tablå 1 utom F har klarat 4 %-spärren och deltar alltså
i fördelningen av utjämningsmandaten. Dessa partier skall således riksproportionellt
dela på (350 — 1 =) 349 mandat. Riksproportionell fördelning av
349 mandat mellan dessa partier på grundval av deras rösttal i hela landet
ger efter en beräkning enligt den jämkade uddatalsmetoden det valresultat
som framgår av tablå 2.

Tablåerna 1—2. Exempel på fördelningen av utjämningsmandat mellan partier.

Parti	Antal fasta valkretsmandat
A..................	160
B..................	70
C..................	55
D..................	15
E..................	9
F..................	1
	310

Parti	Antal mandat
A..................	175
B..................	80
G..................	63
D..................	18
E..................	13
	349

A skall följaktligen ha (175 — 160 =) 15, B (80 — 70 =) 10, C (63 —
55 =) 8, D (18 —15 =) 3 och E (13 — 9 =) 4 mandat.

De utjämningsmandat som tillfaller partierna skall i det föreslagna valsystemet
tillföras valkretsarna. Detta skall ske för varje parti för sig. Parti
skall få sina utjämningsmandat i de valkretsar där partiet vid jämförelse
valkretsarna emellan ligger närmast till att ta ytterligare mandat efter fördelningen
av de fasta valkretsmandaten. Avgörande är härvid de jämförelsetal
som partiet har i de olika valkretsarna efter fördelningen av de fasta
valkretsmandaten, d. v. s. sedan nytt jämförelsetal i förekommande fall har
beräknats efter fördelningen av det sista fasta valkretsmandatet i varje valkrets.
Det första utjämningsmandatet skall tillföras den valkrets där partiets

Tablå 3. Exempel på fördelning av partis utjämningsmandat på valkretsar.

Rösttal (kursiverat) och jämförelsetal för partiet i
valkrets

Antal mandat

no 000

50 000

35 000

30 000

60 000

7 000

5 000

10 000(1)

6 000

7 143(5)

5 000

7 778(3)

6 667

8 235(2)
7 368(4)
6 667

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

jämförelsetal efter fördelningen av de fasta mandaten är högre än i övriga
valkretsar. Därefter skall partiet få sina övriga utjämningsmandat ett efter
ett i den valkrets där partiet för varje gång har sitt högsta jämförelsetal.
För varje utjämningsmandat som partiet får i en valkrets beräknas nytt
jämförelsetal för partiet i valkretsen med hänsyn till det totala antalet
mandat som partiet har fått där.

Det föreslagna tillvägagångssättet belyses genom exemplet i tablå 3,
där ett parti antas ha fått fem utjämningsmandat.

I exemplet skall partiets utjämningsmandat utskiftas så, att två mandat
(nr 2 och nr 4) förs till valkretsen a samt ett mandat till var och en av
kretsarna b (nr 5), d (nr 3) och e (nr 1).

För de mandat -— både fasta valkretsmandat och utjämningsmandat —
som parti får i en valkrets, skall enligt förslaget utses riksdagsledamöter
bland namnen på partiets valsedlar i valkretsen. Ordningen mellan namn,
som förekommer på olika valsedlar för partiet, bestäms enligt samma regler
som f. n. gäller för valen till andra kammaren.

Med det av grundlagberedningen föreslagna valsättet blir valkretsindelningen
praktiskt taget utan betydelse för mandatfördelningen mellan partierna.
Grundlagberedningen föreslår, som tidigare nämnts, att man t. v.
skall använda nuvarande andrakammarvalkretsar oförändrade vid valen till
enkammarriksdagen.

Av principiella skäl anser grundlagberedningen, att de föreslagna reglerna
om mandatfördelning mellan partier skall skrivas in i RO så att de
får karaktär av grundlag.

När det gäller själva valförfarandet medför det nya valsättet för valen
till riksdagen vissa förändringar som måste beaktas i vallagstiftningen.
Dessa ändringar hänför sig dels till sammanräkningsförfarandet, dels till
vissa regler med anknytning till besvärsinstitutet.

Beträffande sammanräkningsförfarandet påpekar grundlagberedningen
att man med det nya valsättet inte kan avgöra om ett parti
får delta i mandatfördelningen utan att känna till det totala antalet avgivna
röster i hela landet och den andel därav som bar tillfallit partiet. Av de
uppgifter, som mandatfördelningen mellan partier omfattar, är det enligt
beredningens mening endast fördelningen av de fasta valkretsmandaten
som i och för sig skulle kunna ske valkretsvis, medan övriga uppgifter
måste fullgöras centralt för hela landet. Beredningen har funnit det mest
ändamålsenligt att allt som har att göra med mandatfördelningen mellan
partier sköts centralt för hela landet. Beredningen föreslår att sammanräkningsförfarandet
skall gå till på följande sätt.

Sedan själva röstningsproceduren har avslutats i valdistrikten, görs där
liksom f.n. preliminär sammanräkning av rösterna. Det är enligt beredningens
mening viktigt att allmänheten liksom hittills efter valet snabbt
informeras om det preliminärt framräknade valresultatet. Beredningen

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

förutsätter att valmyndigheterna kommer att få de resurser som behövs
för detta ändamål. Om det emellertid skulle visa sig att sammanräkningen
av både riksdagsvalet och de kommunala valen inte kan slutföras så snabbt
50111 är önskvärt med hänsyn till informationsintresset, bör riksdagsvalet
räknas först. Beredningen föreslår att det preliminära valresultatet i fortsättningen
skall kungöras genom valmyndigheternas försorg och inte som
hittills uteslutande av massmedia.

Den definitiva sammanräkningen skall enligt beredningens förslag ombesörjas
av länsstyrelserna på samma sätt som hittills vid andrakammarvalen.
Hos länsstyrelserna skall alltså rösterna i resp. valkretsar
räknas och bedömning ske i fråga om valsedlarnas giltighet. Vidare skall
antalet giltiga sedlar för varje parti och för varje listtyp inom varje parti
raknas. Dessutom skall liksom nu ordningen mellan kandidaterna för
varje parti fastställas i den utsträckning som behövs. Eftersom länsstyrelserna
vet resultatet av den preliminära sammanräkningen torde det, säger
beredningen, inte innebära svårigheter för dem att bedöma hur många namn
som rimligen behöver räknas fram för varje parti. Protokoll över länsstyrelsernas
sammanräkning skall omedelbart sändas till den myndighet, som
centralt svarar för mandatfördelningen mellan partier (centrala sammanrakningsmyndigheten).
Härmed är länsstyrelsernas befattning med sammanräkningen
avslutad.

När protokollen över länsstyrelsernas sammanräkning i alla valkretsar
har kommit in till den centrala sammanräkningsmyndigheten, görs där
fördelningen mellan partier först av de fasta valkretsmandaten i varje valkrets
och sedan av utjämningsmandaten, vilka i samband därmed tillförs
valkretsar. Den centrala sammanräkningsmyndighetens arbete utmynnar
till en början i besked om dels mandatfördelningen mellan partierna i hela
landet, dels det antal mandat som varje parti får i var och en av valkretsarna.
Med ledning av länsstyrelsernas protokoll med uppgift om ordningen
mellan partiernas kandidater bestämmer myndigheten därefter, vilka som
har valts till riksdagsledamöter i varje valkrets. En sammanställning härav
för hela landet kungörs av den centrala sammanräkningsmyndigheten.
Beredningen föreslår att kungörandet alltid skall ske i Post- och Inrikes
tidningar. Genom införandet av kungörelsen är valet avslutat. Besvärstiden
skall räknas från dagen för införandet. I anslutning till valets avslutande
utfärdas fullmakter för de valda. Också denna uppgift bör ankomma på
den centrala myndigheten.

Beträffande besvär över riksdagsval påpekar grundlagberedningen
att besvärsfrågorna i viss mån kommer i ett nytt läge på grund
av att riksdagsvalet med det av beredningen föreslagna valsättet kommer
att framstå som en enhetlig förrättning för hela landet. Ett fel, som förekommit
i en valkrets, kan sålunda få återverkningar på mandatfördelningen
inte bara i den valkretsen utan också i en eller flera andra valkret11
—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 27

162

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

sar. Beredningen har undersökt i vad män detta förhållande kan komma
att inverka på kretsen av besvärsberättigade eller på besvärsanledningarna
och besvärsfrekvensen. I fråga om kretsen av besvärsberättigade erinrar
beredningen om att den förhärskande meningen f. n. torde vara, att fel vid
valförrättningen i en valkrets i princip får påtalas endast av den som är
röstberättigad i kretsen. Med ett riksproportionellt system saknas enligt
beredningens uppfattning motiv för en liknande begränsning, och beredningen
anser att det i det nya valsystemet även utan uttrycklig föreskrift i
ämnet kommer att föreligga besvärsrätt för varje röstberättigad medborgare
beträffande valförrättningen i vilken valkrets som helst. Formellt innebär
detta en avsevärd utvidgning av besvärsrätten, men beredningen anser
att man reellt knappast torde behöva räkna med att betydelsen av utvidgningen
blir stor. Härvid hänvisar beredningen till att det i realiteten
främst är de politiska partierna som bevakar valutgången i valkretsarna
och tar initiativ till ev. besvär och till att partierna redan nu i praktiken
har obegränsade aktionsmöjligheter.

Det nya valsättet bör, enligt vad beredningen har funnit, inte kunna ge
upphov till några helt nya typer av besvärsanledningar. Däremot anser sig
beredningen inte kunna utesluta att antalet valbesvär ändå kommer att
öka. Med ett riksproportionellt valsystem kan partierna komma att bli mera
angelägna än tidigare att bevaka, att inga valsedlar felaktigt ogiltigförklaras.
Valsedlar som ogiltigförklarats i en valkrets kan, om regeringsrätten
bifaller en besvärstalan, komma till nytta för vederbörande parti inte bara
i den valkretsen utan även vid fördelningen av utjämningsmandaten. Enligt
beredningens uppfattning bör emellertid denna synpunkt värderas med försiktighet.
Beredningen hänvisar till att besvärsfrekvensen sedan länge varit
mycket låg och framhåller att det inte finns anledning att tro att införandet
av riksproportionalitet skall komma att medföra en mycket kraftig
stegring av antalet besvärsmål.

I fråga om själva besvärsförfarandet framhåller beredningen att besvärsmålen,
om besvär har anförts i flera valkretsar, helst bör avgöras samtidigt.
Härav följer att det kan bli omöjligt för regeringsrätten att dela upp besvärsmålen
på flera avdelningar. Beredningen anser också att det kan bli svårt
att ge t. ex. ett mål, där omval kan bli aktuellt, särskild förtur. Emellertid
räknar beredningen med att mål om besvär över riksdagsval i framtiden
liksom hittills generellt skall behandlas som förtursmål.

Beredningen uttalar sammanfattningsvis som sin uppfattning att det finns
goda skäl att tro, att gällande besvärsregler beträffande andrakammarval
kan tillämpas även på valen till enkammarriksdagen och fungera så, att det
definitiva valresultatet i praktiken alltid kommer att föreligga i tillräckligt
god tid innan en nyvald riksdag skall samlas till sin första session. Emellertid
har beredningen ansett att denna bedömning inte vilar på så säker
grund att beredningen kunnat lämna frågan med detta uttalande.

163

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

Beredningen har därför kommit in på frågan att kringskära besvärsrätten
i olika hänseenden och därvid diskuterat att begränsa besvärsanledningarna
på det sättet att endast vissa grova fel i valproceduren får föranleda
omval. Enligt beredningens åsikt kan det emellertid anföras allvarliga principiella
betänkligheter mot begränsningar av detta slag. I vart fall måste
ett ställningstagande i frågan föregås av betydligt mer omfattande och
djupgående undersökningar än beredningen har kunnat göra i sin första
utredningsetapp. Inte heller vill beredningen föreslå t. ex. en sådan reglering
av besvärseffekten, att omval får beslutas endast om det finns anledning
att anta att ett påtalat fel inverkat på fördelningen av de fasta valkretsmandaten
i vederbörande valkrets. Beredningen påpekar i det sammanhanget
att en sådan regel skulle kunna slå alltför godtyckligt bl. a. med
hänsyn till utformningen av småpartispärrarna i det nya valsystemet.

Beredningen tillbakavisar också tanken att få bättre samspel mellan valprocedur
och besvärsregler genom att i omvalsfallen förkorta de tidsfrister
som är föreskrivna för valförberedelser av olika slag. Inte heller i övrigt har
beredningen kunnat finna några lämpliga metoder, som skulle kunna ge
fullständig garanti för att det definitiva valresultatet alltid föreligger så tidigt
som är önskvärt även i sådana fall då besvär anförts och omval måste
anordnats i en eller flera valkretsar. I detta läge har beredningen inte ansett
sig kunna gå förbi frågan om vilken temporär verkan ett beslut om
omval i viss valkrets har på utfärdade fullmakter. Beredningen erinrar därvid
om att i det nuvarande systemet ett omvalsbeslut anses utsläcka redan
utfärdade fullmakter för riksdagsmännen i den valkrets som beslutet gäller.
Med det föreslagna riksproportionella valsystemet är det, fortsätter
beredningen, sannolikt att verkningarna av ett omval — om inga särskilda
bestämmelser meddelas — inte blir begränsade till en enstaka valkrets.
Över huvud taget finns inga naturligt givna begränsningar, påpekar beredningen.
För att garantera att ett omval aldrig leder till att det uppstår tvekan
om hur riksdagen är sammansatt föreslår beredningen en bestämmelse,
enligt vilken utfärdade fullmakter består även i händelse av omval till dess
det definitiva valresultatet är klart. Beredningen understryker att bestämmelsen
får karaktären av en reservregel, som kommer att tillämpas ytterst
sällan om ens någonsin.

Det av grundlagberedningen föreslagna kammarsystemet aktualiserar
vissa frågor som hör hemma inom valsystemet. Inom det nuvarande tvåkammarsystemets
ram har man kunnat tillgodose både önskemålet att det
i riksdagen skall finnas ledamöter, som är bosatta i den valkrets som de
representerar, och önskemålet att ett antal platser i riksdagen skall stå
öppna för inval av s. k. rikskandidater. Detta har skett genom att mantalsskrivning
i valkretsen, s. k. b o s t a d s b a n d, uppställts som valbarhetsvillkor
vid val till andra kammaren, medan något motsvarande valbarhetsvillkor
inte föreskrivits vid förstakammarval. Vid övergång till enkammar -

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

system ställs man enligt grundlagberedningens mening inför frågan om bostadsband
kan undvaras helt eller om bostadsband bör gälla för alla ledamöter
i riksdagen. Någon godtagbar mellanlösning kan inte åstadkommas.

Grundlagberedningen anser det mindre välbetänkt att helt avhända väljarna
den möjlighet som nu finns i fråga om första kammaren att till ledamöter
av riksdagen utse personer, som inte är bosatta i valkretsen. Denna
möjlighet har dock hittills utnyttjats i begränsad omfattning. Beredningen
räknar med att man får tillfredsställande lokal och regional representation
i riksdagen, även om bostadsbandet slopas. Dels har man anledning att anta
att företrädare för en viss valkrets ofta känner och tillvaratar kretsens
intressen i samma utsträckning oberoende av om de har sin hemort i kretsen
eller inte. Dels talar det förhållandet, att relativt få ledamöter i första kammaren
bor utanför sin valkrets, för att kandidaterna även utan bostadsband
mestadels kommer att hämtas bland dem som bor i kretsen. Med hänsyn
härtill anser beredningen att bostadsband inte behövs för att tillgodose
de i och för sig berättigade önskemålen om lokal och regional representation
i riksdagen. Beredningen föreslår att bostadsband inte skall gälla som
valbarhetsvillkor vid val till enkammarriksdagen.

En annan fråga som har anknytning till det nya kammarsystemet gäller
de valtekniska förutsättningarna för gemensam valdag.
Denna fråga har utretts av 1965 års valtekniska utredning.

Valtekniska utredningen framhåller i sitt betänkande »Förtidsröstning
och gemensamma tvådagarsval» att genomförandet av förslaget om gemensam
valdag kommer att medföra att väljarna på de flesta håll i landet samtidigt
får ta befattning med valsedlar och valkuvert för tre olika val. Om
inga särskilda åtgärder vidtas, uppstår betydande risk för att väljarna kommer
att förväxla valmaterialet för de olika valen och att kassationerna till
följd därav ökar. Införandet av ordningen med gemensam valdag måste
enligt utredningens mening kombineras med åtgärder, som underlättar för
väljarna att hålla isär de olika valen.

Utredningen, som har övervägt olika tänkbara utvägar, har stannat för
att lösa problemet genom att ge de olika valsedlarna från varandra avvikande
utformning. Utredningen föreslår, att valsedlarna för resp. val skall
göras olikfärgade. Med färgerna vitt, gult och blått får man enligt vad
utredningen funnit tillräckligt särskiljande effekt. Vitt bör användas för
kommunal- och stadsfullmäktigval bl. a. av det skälet att det vid dessa
val ibland bildas särskilda åsiktsgrupper kort före valdagen, vilka kan ha
svårigheter att skaffa annat lämpligt papper för sina valsedlar än vitt.
Valsedlarna vid valen till riksdagen skall enligt vad utredningen föreslår
vara gula och valsedlarna vid landstingsvalen blå. Vidare föreslår utredningen
att de valkuvert, som skall användas vid resp. val, skall framställas
av papper av samma färg som valsedlarna.

Valtekniska utredningen föreslår också att valsedlarna förses med val -

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

beteckning överst på valsedeln. Beteckningen bör bl. a. av hänsyn till väljare
med defekt färgsinne innehålla såväl valets namn i klartext som en
starkt markerad grafisk symbol. Symbolen bör ha formen av en särskiljande
bokstav som anbringas på såväl valsedlar som valkuvert, varvid bokstaven
bör göras negativ mot svart platta så att bokstaven framträder med samma
färg som valsedeln i övrigt.

Nya bestämmelser om valsedlarnas utseende måste enligt valtekniska utredningens
mening få vissa återverkningar på utformningen av kassationsbestämmelserna
i vallagstiftningen. Utredningen förordar att man går försiktigt
fram på detta område och undviker att skapa nya kassationsanledningar.
Sålunda bör enligt utredningens mening den omständigheten att
en väljare använder gul valsedel i stället för vit eller en valsedel utan valbeteckning
inte få föranleda att valsedeln förklaras ogiltig. I princip anser
utredningen emellertid att man bör hålla på den nuvarande ordningen att
åsidosättande av en obligatorisk föreskrift beträffande valsedels utseende
eller innehåll föranleder att sedeln kasseras.

Remissyttrandena

Grundlagberedningens uppfattning att den förhärskande meningen i vårt
land är att ett proportionellt valsätt är att föredra framför majoritetsval
möter inte någon gensaga från remissinstansernas sida. Länsstyrelsen i
Kopparbergs län beklagar dock att frågan om majoritetsval genom direktiven
till grundlagberedningen avförts ur diskussionen. Länsstyrelsen framhåller
emellertid att den inte har någon annan erinran mot grundlagberedningens
utformning av ett nytt proportionellt valsystem än att reformen
borde kombineras med avsevärt mindre valdistrikt så att personvalsmomentet
får större utrymme än i det föreslagna systemet. Även länsstyrelsen
i Kronobergs län anser att personvalsmomentet är för svagt i det av grundlagberedningen
föreslagna valsystemet. Länsstyrelsen fäller det sammanfattande
omdömet att beredningens redogörelse för hur man kommit fram
till det nya valsystemet är så kortfattad att det är svårt att avgöra om systemet
är bättre än andra tänkbara alternativ.

I den mån remissyttrandena innehåller allmänna omdömen om de föreslagna
principerna för ett nytt valsätt är dessa som regel positiva.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att de riktpunkter som beredningen
uppställt för konstruktionen av ett nytt valsystem är riktiga. Länsstyrelserna
i Östergötlands, Hallands och Västmanlands län framhåller att förslaget
har flera fördelar, bl. a. den fördelen att valkretsarnas utformning
knappast kommer att påverka valutgången. Svea hovrätt betonar värdet
av att de centrala reglerna för riksdagsval nu skall skrivas in i grundlag.
En i det hela negativ inställning till grundlagberedningens förslag till nytt
valsystem kommer till uttryck endast i yttrandet från länsstyrelsen i Söder -

166 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

manlands län och i den skrift som Riksförbundet Samling för framsteg
ingett i ärendet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län finner det anmärkningsvärt att man
nu vill införa ett alldeles nytt och oprövat valsystem. Enligt länsstyrelsens
uppfattning är det bättre att behålla nuvarande proportionella val med den
s. k. uddatalsmetoden i slutna valkretsar även om detta i vissa fall kan
leda till viss överrepresentation för det starkaste partiet. Beredningen borde
klarare än som skett ha analyserat sitt förslag med utgångspunkt från behovet
av regeringsdugliga majoriteter.

Riksförbundet Samling för framsteg vill inte att man för att hindra valtaktiska
manövrer skall införa regler som försvårar lokalt samgående av
det slag, som förekommit under senare år. Förbundet anser, att en återgång
till den ursprungliga d’Hondtska valmetoden med möjlighet till kartellbildning
är att föredra framför den av grundlagberedningen föreslagna ordningen.
Denna äldre valmetod gynnar enligt förbundet en naturlig samverkan
mellan varandra närstående partier. Den ger dessutom något företräde åt
större partibildningar och motverkar småpartier i någon mån men inte i
otillbörlig grad, förutsatt att valkretsarna inte görs alltför små.

Grundlagberedningens förslag till spärrar mot småpartier har godtagits
av det stora flertalet remissinstanser. Länsstyrelsen i Västmanlands län
framhåller att spärrarna mot småpartier visserligen kan framstå som en
svaghet och att den betydande tröskeleffekt som beredningens förslag medför
inte i och för sig är önskvärd. Intresset av att undvika alltför långtgående
partisplittring och trygga en arbetsduglig demokrati gör emellertid
enligt länsstyrelsens uppfattning att man måste acceptera vissa undantag
från den strikta proportionaliteten antingen i form av överrepresentation
för större partier eller i form av en spärr mot små partier. Länsstyrelsen
finner att den kompromiss, som beredningens förslag innebär, bör kunna
godtas.

Några få remissinstanser anser att de av beredningen föreslagna spärrarna
är för hårda. Svea hovrätt uttalar att den principiella utgångspunkten
måste vara, att skilda åsikter bland väljarna skall kunna inverka på riksdagens
sammansättning, oavsett om åsikterna ryms inom ramen för ett redan
bestående partisystem. Vissa avsteg härifrån kan visserligen vara försvarliga
för att garantera att statsorganen fungerar effektivt och inte hindras
genom en förlamande oenighet. Avsteg kan också vara motiverade för att
mota åsiktsriktningar som vill uppnå sina mål med lagstridiga medel. Hovrätten
anser emellertid att kritik kan riktas mot beredningens förslag från
dessa utgångspunkter. Enligt hovrättens mening innebär förslaget en väsentlig
skärpning i förhållande till den ordning som sedan lång tid rått i Sverige
utan att leda till något alarmerande antal småpartier i riksdagen. Hovrätten,
som bedömer riskerna för att så skulle ske med bibehållna regler
som små, anser det inte tilltalande — allra minst som ett led i en stor
författningsrcform — att vidta åtgärder som syftar till att hindra små -

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

partiers insteg i riksdagen och vars praktiska effekt troligen blir att det nu
bestående partiväsendet konserveras. Länsstyrelsen i Södermanlands län
och Riksförbundet Samling för framsteg har en liknande uppfattning.

Regeringsrättens ledamöter tar inte uttryckligen ställning till de föreslagna
spärrarna mot småpartier men framhåller att man inte bör utestänga
från riksdagen åsikter som omfattas av mera betydande folkgrupper. Det
är enligt deras mening vidare angeläget att valsystemets spärregler inte
verkar slumpartat. I detta sammanhang påpekar de att 4 %-spärren i ett
extremt fall kan leda till att en enda röst tillför ett eljest orepresenterat
parti ett betydande antal — teoretiskt upp mot 14 •— mandat eller frånhänder
ett parti som förut haft så stort antal mandat i riksdagen all representation.

Länsstyrelsen i Gotlands län ansluter sig i princip till grundlagberedningens
förslag men framhåller att spärren inte bör sättas högre än som är nödvändigt
för att den skall fylla funktionen att hindra en så stark partisplittring,
att möjligheterna att utvinna resultat av det politiska arbetet
äventyras. Under hänvisning till att en spärr vid 4 %, räknat på 1964 års
andrakammarval, motsvarar ungefär 170 000 röster anser länsstyrelsen,
att det med visst fog kan göras gällande att en spärr, som diskriminerar
partibildningar som vinner inemot 170 000 röster, lika mycket tillkommit för
att konservera etablerade partibildningar. Enligt länsstyrelsens uppfattning
bör en spärr vid 3%, motsvarande ungefär 127 500 röster, vara tillräcklig
om man endast vill nå syftet att hindra en alltför stor partisplittring i riksdagen.

Frågan hur sammanräkningsförf arandet bör organiseras
berörs endast i enstaka yttranden. Länsstyrelsen i Kristianstads län har inte
något att erinra mot den av grundlagberedningen föreslagna uppdelningen
av olika funktioner i sammanräkningsförfarandet. Även länsstyrelsen i
Västernorrlands län godtar i allt väsentligt beredningens förslag till sammanräkningsförfarande.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ingen
annan kritik än att länsstyrelserna bör fördela de fasta valkretsmandaten.

Statistiska centralbyrån anser att man mycket väl kan tänka sig att den
preliminära mandatfördelningen även i fortsättningen handhas enbart av
massmedia. Valnämnden i Malmö ansluter sig uttryckligen till beredningens
uppfattning att den centrala sammanräkningsmyndigheten bör göra en preliminär
fördelning av mandaten mellan partier.

Det föreslagna valsystemets inverkan på reglerna om besvär över
riksdagsval har uppmärksammats endast av ett par remissinstanser.
Länsstyrelserna i Gävleborgs och Västerbottens län har ingen erinran mot
vad beredningen anfört i frågan.

Regeringsrättens ledamöter har ingående analyserat hithörande problem.
De framhåller att besvärsprövningen avsevärt försvåras i förhållande till
nu gällande ordning. Det kommer enligt regeringsrättens ledamöter ibland
att bli svårt att överblicka, om konsekvenserna av ett fel mot valreglerna

168

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

blir att valet för hela riket måste upphävas och nytt val äga rum i viss eller
vissa valkretsar. Enligt den föreslagna ordningen kan en förskjutning i rösttalen
inom en valkrets få betydelse inte bara för fördelningen av de fasta
valkretsmandaten inom kretsen utan även för avgörandet i vilken valkrets
ett utjämningsmandat, som ett parti erövrat, skall placeras. I det senare
fallet, då det gäller att jämföra partiets jämförelsetal i samtliga valkretsar
i riket sedan de fasta valkretsmandaten fördelats, torde det ofta kunna inträffa
att avgörandet kommer att bero på obetydliga differenser i jämförelsetalen.
Vidare kan det, fortsätter regeringsrättens ledamöter, lätt hända att
fordelningen av de sista utjämningsmandaten påverkas av ett fåtal röster
med hänsyn till det stora antal mandat som tas i betraktande vid fördelningen
av utjämningsmandaten. I detta fall gäller frågan dessutom fördelningen
av mandat mellan partierna och inte bara personvalet. Särskilt svåröverskådliga
och för ett parti överraskande kan konsekvenserna bli, om
utgången av ett besvärsmål påverkar tillämpligheten av 4 %-regeln.

Regeringsrättens ledamöter delar beredningens uppfattning att det kommer
att bli nödvändigt att samtliga besvär, som anförs över val i viss valkrets,
prövas och avgörs i ett sammanhang. Om besvär anförs över valet i
flera valkretsar, kan det nämligen lätt inträffa att frågan om ett begånget
fel påverkat valets utgång inte kan bedömas för sig utan först sedan ståndpunkt
tagits till de besvär som anförts över valet i andra valkretsar. Dessutom
påpekas, att avgörandet fordrar tillgång till siffermaterial för valet
i hela riket och förutsätter att den centrala sammanräkningsmyndiglietens
personella och materiella resurser står till regeringsrättens förfogande under
hela besvärsprövningen.

Regeringsrättens ledamöter framhåller vidare att det kan tänkas fall av
besvär, i vilka det kan visa sig nödvändigt att föranstalta om noggrann och
tidsödande undersökning av vad som förekommit. Olägenheterna härav
kan kanske betecknas som måttliga, om utgången såsom nu är fallet berör
endast valet i en enda valkrets, men de blir betydligt större, när även besvären
över valet i andra valkretsar måste vila i avbidan på undersökningen.
Ledamöterna uttalar tvivel om det är berättigat att i sammanhanget
räkna med den hittillsvarande låga besvärsfrekvensen och den ännu lägre
frekvensen av sådana avgöranden i regeringsrätten, som inneburit att nytt
val eller ny sammanräkning måst äga rum. Grundlagberedningen har förutsatt
att kretsen av besvärsberättigade kommer att vidgas högst väsentligt.
Emellertid kan även de ökade utsikterna att genom besvär vinna
ändring i ett förrättat val bidra till att besvärsfrekvensen stiger. Orsakerna
till att besvär hittills anförts blott i ett fåtal fall torde nämligen inte
ligga i att fel mot valreglerna skulle vara sällsynta utan snarare i att utsikterna
att få till stånd en ändring i valresultatet varit obetydliga och att
var och en lätt kunnat konstatera detta förhållande på grundval av tillgängliga
uppgifter om partiernas rösttal.

169

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Regeringsrättens ledamöter påpekar att de föreslagna bestämmelserna om
besvär over riksdagsval inte är avsedda att bli tillämpliga i fråga om landstings-
och kommunalval och att besvär över val, som förrättas samtidigt,
darfor skall anföras vid olika tidpunkter och avlämnas till olika myndigheter.
Enligt ledamöterna synes detta ägnat att ge upphov till misstag från
klagandenas sida, som kan föranleda att besvär måste avvisas även om de i
sak ar befogade. Denna olägenhet torde dock kunna undanröjas i någon
man genom särskilda åtgärder. Vidare påpekar ledamöterna att röstsammanraknmgen
infor länsstyrelsen inte torde kunna slutföras samtidigt för
alla val, som förrättas gemensamt. Om det vid valförrättningen förekommit
ett fel, som är gemensamt för alla valen, t. ex. att valförrättarna vidtagit
nagon anordning som äventyrar valhemligheten, kan denna omständighet
tankas bli föremål för prövning efter besvär i olika omgångar med
ratt långa tidsintervaller.

Sammanfattningsvis anför regeringsrättens ledamöter att de synpunkter
som de anfört inte är av den arten att det på grund därav kan anses möta
hinder mot införande av en valordning, som i huvudsak bygger på beredningens
förslag. Den omständigheten att besvärsreglerna blir svårtillämpade
och att besvären kan leda till högst överraskande resultat i fråga om mandatfördelningen
finner regeringsrättens ledamöter dock värd att beakta vid
övervägande av lämpligheten att genomföra en sådan valordning. De anmarkta
olagenheterna är enligt vad regeringsrättens ledamöter har funnit
oupplösligt förenade med det föreslagna valsystemet. De kan inte undanröjas
på annat sätt än genom föreskrift om att fel i samband med valförrättning
i viss omfattning skall tolereras och inte föranleda rättelse, ens om
de visas ha inverkat eller kunnat inverka på valets utgång. Sådana föreskrifter
bor enligt regeringsrättsledamöternas bestämda uppfattning inte
övervägas.

Justitierådet Hedfeldt känner sig inte övertygad av beredningens motivering
för att lata utfardade fullmakter för riksdagsledamöter gälla även när
val upphävts efter besvär. Enligt hans mening är det ytterst oegentligt att
en fullmakt skall gälla trots att det val som föranlett fullmaktens utfärdande
förklarats ogiltigt.

Länsstyrelsen i Blekinge lån anser det inte nödvändigt att valbesvär riktas
mot den centrala sammanräkningsmyndighetens beslut utan vill att
besvär skall kunna anföras mot beslut av länsstyrelserna.

Forslaget att det inte skall finnas något bostadsband för riksdagsledamöter
godtas av länsstyrelserna i Gotlands, Blekinge, Gävleborgs och
\asterbottens
bojd att fororda att bostadsbandet behålls men vill dock inte framställa
nagot yrkande därom. Avstår man från bostadsband, föreligger enligt länsstyrelsen
viss risk för att representationen i riksdagen kommer att handhas
av rikspolitiker med ringa eller ingen anknytning till de valkretsar för vilka

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

de är valda. Regeringsrättens ledamöter finner det anmärkningsvärt att
grundlagberedningen — samtidigt som den med åberopande av regionala
argument föreslår att riksdagen skall få så många ledamöter som 350 —
inte tillmäter glesbygdsrepresentationen större vikt än att beredningen
föreslår att bostadsbandet skall slopas vid val till riksdagen. Bostadsbandet
har hittills, framhåller regeringsrättens ledamöter, ansetts vara en
väsentlig garanti för en tillräcklig regional representation.

Vad valtekniska utredningen anfört om de valtekniska förutsättningarna
för gemensam valdag har genomgående godtagits
av remissinstanserna. Sålunda förekommer inga invändningar mot
tanken på att skilja valen åt genom olikfärgade valsedlar och kuvert.
I sina yttranden över utredningens förslag pekar emellertid bl. a. länsstyrelserna
i Jönköpings och Västernorrlands län samt valnämnderna i Stockholm,
Kalmar, Hälsingborg och Varberg på de redan nu stora svårigheterna
att rekrytera lämpliga valförrättare. Både dessa och flera andra remissinstanser
befarar att svårigheterna kommer att öka i framtiden. Farhågorna
har emellertid i remissyttrandena knutits inte i första hand till den av
grundlagberedningen föreslagna ordningen med gemensam valdag i och
för sig, utan till valtekniska utredningens i detta sammanhang ej aktuella
förslag om tvådagarsval och om nya regler för poströstning.

Parlamentarismen och grundlagarna

Nuvarande ordning

Parlamentarismen har i Sverige blivit konstitutionell sedvanerätt vid sidan
av regler i RF som visserligen fortfarande tillämpas i formellt hänseende
men som fått en från ordalydelsen avvikande reell innebörd. Enligt RF
är inte riksdagen ensam det högsta statsorganet utan makten är delad mellan
Konungen och riksdagen på det sättet att Konungen har den styrande
makten och riksdagen beskattningsmakten medan lagstiftningsmakten i
princip utövas av båda i förening.

Enligt RF:s ordalydelse äger Konungen att allena styra riket på det satt
RF föreskriver. Han är dock skyldig att inhämta »underrättelser och råd»
av ett statsråd med en statsminister, departementschefer och statsråd utan
departement som ledamöter. Statsrådets ledamöter utnämns och entledigas
av Konungen.

Regeringsärendena föredras i statsrådet och avgörs av Konungen. I statsrådet
förs protokoll, och om någon ledamot av statsrådet har en uppfattning
som inte överensstämmer med Konungens beslut är han skyldig att
låta anteckna sin mening till protokollet. Den som inte anmält avvikande
mening till protokollet är ansvarig för beslut i statsrådet »såsom hade han

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

styrkt Konungen att det beslut fatta». Viktigare beslut skall »för att bliva
gallande vara försedda med Konungens underskrift och kontrasignation av
vederbörande föredragande».

För ett par grupper av ärenden gäller särskilda beslutsformer. Vissa försvarsarenden
— de s. k. kommandomålen — avgörs av Konungen »i närvaro
av chefen för det departement, dit ärendet hörer». Frågor om krig och
fred föredras enligt RF av Konungen själv i »utomordentligt statsråd». I
sadant ärende skall varje ledamot av statsrådet som är närvarande yttra
sin mening till protokollet, och Konungen äger därefter »makt att fatta och
utföra det beslut, som Han för riket nyttigast finner».

Konungen kan inte ställas till ansvar för sina handlingar. Statsrådets
ledamöter är däremot ansvariga för de råd de ger Konungen. Om Konungens
beslut uppenbart strider mot grundlag eller allmän lag åligger det dem
enligt RF att gora »kraftiga föreställningar» mot beslutet. Endast för det
tall att beslutet är stridande mot RF bär det föredragande statsrådet rätt och
skyldighet att vägra att kontrasignera.

Statsrådets ledamöter är ansvariga inför riksdagen. Det juridiska ansvaret
utkrävs av konstitutionsutskottet som kan låta åtala statsråd som har
handlat i strid mot grundlag eller allmän lag. Sådant åtal prövas av riksrätt
enligt allmän lag och ansvarighetslagen den 10 februari 1810 för statsrådets
ledamöter, föredragande och Konungens rådgivare i kommandomål. Vid sidan
av sitt juridiska ansvar har statsråden enligt RF även ett politiskt ansvar.
Finner konstitutionsutskottet att ledamot av statsrådet inte har iakttagit
»rikets sannskyldiga nytta» eller inte »med oväld, nit, skicklighet och
drift» utövat sitt ämbete, skall utskottet tillkännage detta för riksdagen,
som hos Konungen kan anmäla sin önskan att vederbörande skall entledigas
från sitt statsrådsämbete.

Underlaget för konstitutionsutskottets prövning av statsrådens verksamhet
är statsrådsprotokollen. Protokollen granskas årligen av utskottet, som
redovisar resultatet i ett s. k. dechargememorial. Sedan riksdagen behandlat
dechargememorialet anses statsråden ha vunnit ansvarsfrihet för åtgärder
som omfattats av granskningen och lämnats utan anmärkning.

I detta sammanhang bör nämnas även vissa andra bestämmelser i RF
som ror förhållandet mellan Konungen och riksdagen. Konungen äger enligt
RF rätt att upplösa riksdagen — endera kammaren eller båda__och

förordna om nya val i hela riket. Nyval gäller endast för återstoden av ordinarie
valperiod. Riksdagsvalens periodicitet rubbas alltså inte genom nyvalsförordnande.

Rättsläget är visserligen inte fullt klart, men enligt den uppfattning som
hittills följts i praxis utslocknar riksdagsledamöternas mandat i och med att
riksdagen upplöses. Meddelas upplösningsbeslut under pågående riksdagssession
måste riksdagsarbetet omedelbart avbrytas. Den nyvalda riksdagen

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

skall sammanträda inom tre månader från upplösningen. Inom denna ram
bestämmer Konungen tidpunkten för det första sammanträdet. Nytt upplösningsbeslut
får inte meddelas förrän tidigast fyra månader efter detta
sammanträde.

Som redan antytts avviker den bild RF ger av statsskicket väsentligt
från vad som numera på grund av konstitutionell praxis är gällande rätt.

I stället för den maktfördelningsprincip på vilken RF formellt vilar har
trätt en ordning där ytterst all politisk makt tillkommer riksdagen. Den
styrande makten utövas reellt inte av Konungen personligen utan av statsrådets
ledamöter, och dessa är för sin ställning beroende av riksdagens förtroende.
Regeringsbildningen går i praxis till så att Konungen utnämner
statsminister på grundval av partiställningen i riksdagen och efter samråd
med riksdagens talmän och företrädare för partigrupper i riksdagen. De
övriga ledamöterna av statsrådet utses i enlighet med statsministerns förslag.

Åtal mot statsråd inför riksrätt har inte förekommit sedan 1854. Riksdagen
har aldrig framställt någon formell begäran om entledigande av statsråd
på politiska grunder. Regeringens politiska ansvar utkrävs på annat
sätt. Avgörande för regeringens ställning är främst utgången av riksdagsvalen
och regeringens möjligheter att fa riksdagens bifall till viktigare förslag
i lagstiftnings- och budgetfrågor.

Om regeringen lider nederlag i riksdagen i en väsentlig politisk fråga kan
den utnyttja den rätt att upplösa riksdagen och förordna om nyval som
RF formellt lägger i Konungens hand. Upplösningsinstitutet har utnyttjats
två gånger beträffande första kammaren — 1911 och 1919 - och fyra gånger
beträffande andra kammaren — 1887, 1914, 1921 och 1958. I tre av dessa
fall (förstakammarupplösningarna 1911 och 1919 samt andrakammarupplösningen
1921) hade upplösningen och nyvalsförordnandet dock inte sin
orsak i en politisk konflikt utan i en önskan att påskynda genomförandet
av en grundlagsreform.

Formerna för utkrävande av regeringens parlamentariska ansvar i vissa främmande länder m.m.1

I flertalet länder med parlamentariskt styrelseskick kommer principen
om regeringens parlamentariska ansvar till uttryck i bestämmelser
om förtroendevotum eller misstroendevotum. I vissa länder,
såsom i Frankrike och i Italien, måste en regering redan vid sitt tillträde
självmant begära parlamentets stöd i en särskild votering. I Förbundsrepubliken
Tyskland klarläggs förtroendeförhållandet vid regeringsbildningen
genom att förbundsdagen väljer förbundskansler. Förbundskanslern
kan dessutom när som helst begära förtroendeförklaring i förbundsdagen.
Det vanliga är emellertid att det parlamentariska ansvaret är nega -

1 Frankrike har medtagits i denna redogörelse fastän styrelseskicket endast delvis vilar på
parlamentariska principer.

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

tivt, dvs. att parlamentet har möjlighet att avge misstroendeförklaring
mot regeringen med påföljd att regeringen måste avgå. Misstroendeförklaring
i någon form finns bl. a. i Belgien, Danmark, Finland, Nederländerna,
Norge och Storbritannien. I Italien förekommer institutet misstroendevotum
vid sidan av institutet förtroendevotum.

De närmare reglerna om misstroendevotum är mycket växlande. Vanligt
är att fråga om misstroendevotum får väckas på förslag endast av ett visst
minimiantal parlamentsledamöter (ex. Finland: minst 20 riksdagsledamöter,
Frankrike: minst 1/10 av nationalförsamlingens ledamöter, Italien:
minst 1/10 av senatens eller deputeradekammarens ledamöter). Ibland krävs
att en majoritet av parlamentets ledamöter biträder en misstroendeförklaring
för att regeringen skall vara skyldig att avgå (ex. Frankrike) men
ibland räcker det med en majoritet av de röstande (ex. Italien, Storbritannien).
I en del länder kan misstroendeförklaring riktas endast mot regeringen
i dess helhet (ex. Frankrike, Storbritannien) men i andra länder kan
förklaringen också riktas mot enskild regeringsledamot (ex. Danmark, Finland).

Regeringens ansvar inför folkrepresentationen är i parlamentariskt styrda
länder som regel förknippat med befogenhet för regeringen att upplösa
folkrepresentationen och förordna om nyval. Norge är härvid ett undantag.
Det norska stortinget kan inte upplösas. Nyvalsförordnande innebär i
flertalet länder att val hålls för en ny full valperiod.

Beslut om upplösning och nyval meddelas regelmässigt av statschefen på
förslag av regeringen eller regeringschefen. Det kan ibland vara oklart om
statschefen kan vägra att tillmötesgå en begäran om parlamentsupplösning.
Varken i Belgien, Danmark, Norge eller Storbritannien torde det ha förekommit
i modern tid att statschefen motsatt sig regeringens önskan om
upplösning och nyval. I Finland anses presidenten däremot ha rätt att disponera
över frågan, och i Frankrike tillkommer det presidenten att personligen
besluta om upplösning och nyval.

Upplösningsrätten är i allmänhet inte begränsad till vissa situationer utan
den kan användas fritt efter statschefens eller regeringens bedömande. I
Förbundsrepubliken Tyskland får upplösning emellertid förekomma endast
om vid val av förbundskansler ingen kandidat fått erforderlig majoritet
eller om förbundskanslern har fått avslag i förbundsdagen på en begäran
om förtroendeförklaring.

Tidigare reformförslag m. m.

Författningsutredningen föreslog regler som innebar att det även i fortsättningen
skulle ankomma på Konungen att utse statsminister. Att regeringsbildningen
skulle ske i överensstämmelse med parlamentarismens
principer kom i utredningens förslag till uttryck genom föreskrift att

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Konungen skulle rådgöra med riksdagens talman och företrädare för
partigrupper inom riksdagen innan han utnämnde statsminister. Konungens
frihet vid valet av statsminister fick enligt utredningen liksom
f. n. bli beroende av det parlamentariska läget. Sedan statsminister utsetts
skulle övriga statsrådsledamöter utnämnas av Konungen på förslag av statsministern.
Konungen skulle vara bunden av statsministerns förslag.

I fråga om regeringens parlamentariska ansvar diskuterade författningsutredningen
ingående frågan om det borde krävas att regeringen vid sitt tillträde
skulle begära förtroendeförklaring från riksdagens sida eller om man
skulle nöja sig med att föreskriva avgångsskyldighet för regeringen eller
enskilt statsråd om riksdagen beslutade misstroendeförklaring. Utredningen
stannade för det senare alternativet. Misstroendeförklaring skulle enligt
förslaget få riktas antingen mot ett eller flera statsråd. Om förklaringen
riktades mot statsministern skulle den anses omfatta regeringen i dess
helhet. Om misstroendeförklaringen bifölls skulle statsministern ofördröjligen
begära att regeringen entledigades. Avsåg misstroendeförklaringen ett
eller flera andra statsråd än statsministern, skulle statsministern, om riksdagen
biträdde förklaringen, genast hemställa att vederbörande statsråd
entledigades.

Initiativrätten i fråga om misstroendeförklaring skulle enligt utredningens
förslag i princip vara obegränsad och det skulle alltså stå varje riksdagsledamot
fritt att framställa yrkande om misstroendeförklaring. Den fria
initiativrätten kombinerades dock med regler som skulle hindra överrumplingsförsök.
Den viktigaste av dessa regler var att det krävdes en majoritet
av riksdagens ledamöter för bifall till yrkande om misstroendeförklaring.

Författningsutredningen förordade att konstitutionsutskottet även i framtiden
skulle granska statsrådens tjänsteutövning. Enligt utredningens mening
borde dock granskning och redovisning av administrativ praxis utgöra
det normala ledet i granskningsverksamheten. En sådan granskning borde
ersätta det nuvarande dechargeförfarandet. Konstitutionsutskottet skulle
enligt utredningens förslag i ett särskilt granskningsbetänkande redovisa
vad utskottet funnit förtjäna uppmärksamhet. Granskningsbetänkandet
skulle inte behöva föranleda åtgärd från riksdagens sida. Om riksdagen
på grund av vad som anförts i betänkandet fann behov föreligga av ändrad
praxis på visst område eller av författningsändring skulle riksdagen emellertid
ha rätt att göra framställning härom till regeringen.

Befogenhet att utnämna statsrådets ledamöter borde enligt författningsutredningen
innefatta också befogenhet att entlediga dem. Utredningen föreslog
därför att det skulle ankomma på Konungen att entlediga statsrådets
ledamöter. Utredningen räknade med att initiativet till enskilt statsråds avgång
i normalfallet skulle utgå från honom själv. Statsministerns centrala
ställning inom regeringen ansågs dock böra markeras även i detta sammanhang.
Eftersom statsministern har huvudansvaret för att regeringen utgör en

175

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

arbetsduglig enhet, borde han ha möjlighet att genomdriva övriga statsrådsledamöters
entledigande. Om han hemställde om entledigande av enskilt
statsråd borde entledigande därför inte kunna vägras. Vidare förutsattes
att entledigande av enskilt statsråd inte heller skulle kunna ske utan statsministerns
medverkan. Regeringens karaktär av kollektiv enhet kring statsministern
markerades i författningsutredningens förslag ytterligare genom
föreskrift att samtliga statsråd skulle entledigas om statsministern avgick.
Utredningen framhöll att dess förslag inte uteslöt möjligheten att enskilt
statsråd eller hela ministären entledigades på Konungens initiativ, om detta
stod i överensstämmelse med parlamentarismens principer.

Författningsutredningen ville behålla möjligheten för Konungen att förordna
om nyval till riksdagen. Nyval skulle enligt utredningens förslag som
regel avse endast återstoden av löpande ordinarie valperiod. När nyvalsförordnande
meddelats skulle Konungen kunna välja mellan att avbryta
pågående riksdagsarbete eller att låta den gamla riksdagen fortsätta sessionen
i avbidan på nyvalets utgång.

Författningsutredningen framhöll i sina motiv att vissa skäl talade
för att beslutanderätten i fråga om nyval odelad borde ligga hos statsministern.
Man kunde emellertid enligt utredningen tänka sig situationer
när det inte var självklart att statsministern borde få sin vilja igenom.
Främst gällde detta i sådana sammanhang då regeringen önskade nyval
men statschefen hade förvissat sig om att en ny regering med stöd hos
riksdagens majoritet kunde bildas. Utredningen ansåg det då inte givet
att den dittillsvarande regeringens önskan att pröva sin framgång hos
väljarna måste få företräde framför riksdagsmajoritetens uppfattning.
Statschefen borde därför i ett sådant läge ha reell möjlighet att vägra att
godkänna statsministerns hemställan om nyval med statsministerns avskedsbegäran
som sannolik följd.

Författningsutredningens förslag var inte enhälligt. En ledamot ville
slopa nyvalsinstitutet och två andra ledamöter förordade regler som innebar
att den reella beslutanderätten i nyvalsfrågan undantagslöst skulle
ligga hos statsministern.

Vid remissbehandlingen av författningsutredningens förslag anfördes
från något håll att de parlamentariska principer som Konungen fick åberopa
för att på eget initiativ avskeda regeringen eller enskilt statsråd borde
utredas ytterligare. I ett annat yttrande ifrågasattes om statsministern
borde kunna få statsrådsledamot avskedad mot dennes vilja eller eljest godtyckligt.
Det syntes utan olägenhet kunna överlåtas åt Konungen att avgöra
om entledigande borde ske.

Grundlagberedningens förslag

Grundlagberedningen behandlar i sitt betänkande frågorna om regeringsbildningen,
om regeringens parlamentariska ansvar och om riksdags -

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

upplösning och nyval. Andra frågor i anslutning till parlamentarismens inskrivande
i författningen, såsom frågan om regeringsärendenas handläggning,
har beredningen inte hunnit gå in på i denna utredningsetapp.

Beträffande regeringsbildningen har grundlagberedningen
övervägt om man kan förverkliga den parlamentariska grundsatsen om regeringens
förankring hos folkrepresentationen genom att tillägga riksdagen
rätten att utse statsminister. Härvid har beredningen utgått från att statsministern
bör ha det reella avgörandet beträffande sin regerings sammansättning.
Vid övervägande av en sådan lösning bör emellertid beaktas, säger
beredningen, att den väsentliga frågan vid regeringsbildningen är vilken
eller vilka partigrupper i riksdagen som med hänsyn till det parlamentariska
läget kan bedömas ha de bästa förutsättningarna att bilda en regering som
har riksdagens förtroende eller som i vart fall tolereras av riksdagen. Beredningen
har liksom tidigare författningsutredningen kommit fram till att
det är omöjligt att utforma sådana regler för val av statsminister att de
kan tillämpas i alla tänkbara situationer. De politiska partiernas styrkeförhållanden
och inbördes relationer kan variera på så oändligt många sätt
att det inte går att finna någon allmängiltig formel för att lösa regeringsbildningens
problem genom val inom riksdagen.

Efter att ha avvisat tanken att statsministern skall utses genom val, tar
beredningen upp frågan vilka andra utvägar som står till buds i fråga om
regeringsbildningen. Beredningen uttalar i anslutning härtill att frågan om
regeringsbildningen nära hänger samman med det större spörsmålet om
statschefens ställning och befogenheter i en modern parlamentarisk demokrati.
Beredningen finner det uteslutet att sistnämnda problemkomplex
skulle hinna behandlas i samband med förslaget till partiell författningsreform
och förklarar att förutsättningar för en definitiv reglering av frågan
om vem som skall utse statsminister därför inte föreligger f. n. För att inte
i något hänseende föregripa kommande ställningstaganden har beredningen
helt avstått från att i denna utredningsetapp reglera frågan om utseende
av statsminister eller regeringsbildningen i övrigt.

I anslutning till frågan om regeringens parlamentariska
ansvar erinrar grundlagberedningen om att det utmärkande för ett parlamentariskt
statsskick är att regeringen har riksdagens förtroende eller åtminstone
tolereras av riksdagen. I våra nuvarande grundlagar finns det
emellertid, konstaterar beredningen, inte något medel som omedelbart syftar
till att klarlägga om regeringen har sådant förtroende eller tolereras av
riksdagen. Sålunda saknar riksdagen enligt grundlagens ordalydelse inflytande
på regeringsbildningen och möjlighet att i anslutning till regeringsbildningen
uttala sin mening om regeringen. Fråga om politiskt ansvar för
statsrådsledamot kan inte tas upp på riksdagens initiativ annat än på grundval
av konstitutionsutskottets granskning av statsrådens tjänsteutövning.
Denna ordning anser beredningen inte vara tillfredsställande. Skall statsskicket
bygga på parlamentarismens principer måste man enligt beredning -

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

ens mening finna nya former för att klarlägga förhållandet mellan regering
och riksdag. Beredningen liar prövat om man lämpligen kan införa någon
form av förtroende- eller misstroendeförklaring i det svenska statsskicket.

Den första frågan som beredningen går in på i detta sammanhang är om
regeringen bör stödja sig på ett uttalat förtroende från riksdagens sida
(positivt parlamentariskt ansvar) eller om den bör förutsättas ha riksdagens
förtroende tills riksdagen uttalar sitt misstroende (negativt parlamentariskt
ansvar). I likhet med författningsutredningen anser beredningen
att en ordning med negativt parlamentariskt ansvar är mest ändamålsenlig
för att klarlägga förhållandet mellan regering och riksdag.

I sina resonemang om den lämpliga formen för riksdagens uttalande i förtroendefrågan
konstaterar beredningen att flertalet europeiska länder i vilka
regeringen har negativt parlamentariskt ansvar tillämpar något slag av dagordningsinstitut.
Detta institut innebär att jiarlamentet ger sitt misstroende
mot regeringen till känna genom att kritisera regeringens allmänna politik
eller dess åtgärder på visst område eller i viss fråga. Beredningen erinrar om
att författningsutredningen ansåg att det inte fanns behov av ett institut,
som gav möjlighet till allsköns uttalanden om regeringen och dess politik.
Beredningen tillägger för egen del att ett motiverat misstroendeuttalande
förutsätter enighet inte bara om själva uttalandet utan också om skälen
härför. Genom motiveringen begränsas i själva verket riksdagens möjlighet
att bestämma regeringens öde, eftersom uppfattningen att regeringen bör avgå
kan omfattas av riksdagens majoritet utan att skälen därför är desamma
för dem som tillhör majoriteten. Riksdagen bör i stället få möjlighet att
direkt uttala sig huruvida regeringen bör avgå eller inte. Med denna utgångspunkt
föreslår beredningen att riksdagen skall ha rätt att utan motivering
avge misstroendeförklaring mot regeringen. Motiveringen för ställningstagandet
skall kunna framgå av riksdagens debatt i frågan, men motiveringen
behöver inte vara densamma för de grupper som röstar för misstroendeförklaringen.

Till skillnad från författningsutredningen anser grundlagberedningen att
man vid konstruktionen av regler om misstroendeförklaring inte kan helt
bortse från risken för att yrkande om misstroendeförklaring framställs i demonstrationssyfte.
Beredningen förordar därför att initiativrätten begränsas
på det sättet att yrkande om misstroendeförklaring får tas upp till prövning
endast om minst en tiondel av riksdagens ledamöter förenar sig om yrkandet.

Eftersom misstroendeförklaring skall vara ett medel att fastställa förtroendeförhållandet
mellan regering och riksdag, är det enligt beredningen
självfallet att sådan förklaring skall kunna riktas mot regeringen i dess
helhet. Med hänsyn till statsministerns ledande ställning inom regeringen
bör misstroendeförklaring mot regeringen formellt riktas mot statsministern.
Omvänt kommer misstroendeförklaring mot statsministern alltid att avse
hela regeringen.

12 —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 27

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Beredningen anser att vissa skäl talar för att misstroendeförklaring inte
bör kunna riktas mot annan statsrådsledamot än statsministern. Eftersom
statsministern enligt beredningens förslag skall ha ett avgörande inflytande
på vilka som i övrigt skall ingå i ministären kan det hävdas att misstroendeförklaring
mot sådan ledamot i själva verket kommer att rikta sig mot
statsministern. Å andra sidan kan det tänkas situationer då riksdagen finner
behov att uttala sitt misstroende mot viss statsrådsledamot utan att regeringen
i övrigt omfattas av misstroendet. Beredningen kommer efter sina
överväganden i frågan till slutsatsen att misstroendeförklaring bör kunna
riktas inte bara mot statsministern som företrädare för hela regeringen
utan också mot annan ledamot av statsrådet.

Beredningen föreslår vissa tidsmässiga begränsningar i rätten att avge
misstroendeförklaring. Misstroendeförklaring skall enligt beredningens förslag
inte kunna avges under tiden från det ordinarie val ägt rum i september
månad till utgången av valåret och inte heller under tiden från det förordnande
om nyval meddelats till dess den nyvalda riksdagen sammanträder
första gången, eftersom regeringen under dessa tidsperioder inte behöver
stödja sig på den fungerande riksdagens förtroende.

För bifall till yrkande om misstroendeförklaring bör enligt grundlagberedningens
åsikt krävas absolut majoritet bland riksdagens ledamöter.
Frånvaro vid omröstning eller avstående från att rösta får då samma verkan
som röstning mot förslaget om misstroendeförklaring. En sådan ordning ger
enligt beredningens uppfattning ett adekvat uttryck för grundsatsen att det
inte bör ställas större krav på en regering än att den är tolererad av riksdagsmaj
oriteten.

Beträffande konstitutionsutskottets granskning av
statsrådsprotokollen säger sig beredningen ha inhämtat att vissa
försök att förbättra formerna för denna verksamhet f. n. bedrivs inom
konstitutionsutskottet. Beredningen vill avvakta det resultat som utskottet
kan komma till, innan granskningsverksamheten grundlagregleras för
framtiden. Ändringarna i samband med den partiella reformen bör därför
enligt beredningens åsikt begränsas till vad som är nödvändigt med
hänsyn till att misstroendeförklaring enligt förslaget blir riksdagens medel
att göra gällande politiskt ansvar mot regeringen. Institutet misstroendeförklaring
är oförenligt med nuvarande föreskrift i 107 § första stycket RF
att riksdagen hos Konungen kan skriftligen anmäla sin önskan att statsrådsledamot
skall entledigas. Denna föreskrift förutsätter att det ankommer
på Konungen att avgöra om han vill bifalla riksdagens framställning, och
den bör därför utgå ur BF. Huruvida anmälan från utskottet enligt 107 §
RF kommer att föranleda åtgärd från riksdagens sida kommer med beredningens
förslag att bli beroende av om yrkande framställs om misstroendeförklaring.

Enligt gällande bestämmelser i 107 § tredje stycket RF skall allt vad

179

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

riksdagen efter granskning har godkänt eller lämnat oanmärkt anses ha
vunnit decharge. Dessa bestämmelser om ansvarsfrihet kan svårligen tilllämpas
vid sidan av institutet misstroendeförklaring. Att bevilja ansvarsfrihet
blir aldrig aktuellt. Även bestämmelserna om decharge föreslås
därför slopade.

Eftersom Konungen utnämner statsråden bör enligt beredningens mening
också den formella befogenheten att entlediga statsråd tillkomma Konungen.
Sådant beslut bör liksom hittills fattas i konselj. I vilka fall entledigande
skall ske bör regleras enligt parlamentarismens grundsatser. Det bör i princip
åligga statsrådsledamot att avgå om riksdagen bär avgett misstroendeförklaring
mot honom. Beredningen föreslår dock att regeringen skall kunna
bemöta misstroendeförklaring genom att inom en vecka föranstalta om
nyval. Om nyvalsförordnande meddelas skall enligt beredningens förslag
regeringens skyldighet att avgå förfalla.

I annat fall än då riksdagen har avgett misstroendeförklaring bör statsministern
enligt beredningen kunna entledigas endast på egen begäran. Sådan
begäran bör inte kunna avslås. I likhet med författningsutredningen
föreslår beredningen att statsministerns avgång alltid skall medföra att även
övriga statsråd entledigas.

I fråga om entledigande av annan statsrådsledamot än statsministern
delar beredningen författningsutredningens uppfattning att statsministerns
ledande ställning inom regeringen bör komma till uttryck däri att han får
avgörande inflytande på frågan om entledigande. Beredningen förordar att
detta markeras genom att entledigande av statsråd skall kunna
ske endast på begäran av statsministern. Självfallet innebär detta inte, säger
beredningen, att statsministern i praktiken förutsätts kunna tvinga annan
statsrådsledamot, som önskar avgå från sin post, att stå kvar i regeringen.
Det ligger i sakens natur att statsministern inte är betjänt av att ha kvar en
regeringsmedlem som önskar avgå. Den föreskrivna ordningen lämnar emellertid
utrymme för överväganden inom regeringen bl.a. om den närmare tidpunkten
för entledigandet. Begäran från statsministern om entledigande av
statsråd skall enligt beredningens förslag inte kunna avslås.

Enligt grundlagberedningens åsikt bör en avgående regering vara skyldig
att stå kvar som expeditionsministär tills ny regering tillträder. Denna skyldighet
bör, säger beredningen, lämpligen komma till uttryck genom att beslut
om entledigande av statsrådets samtliga ledamöter träder i tillämpning
först när ny statsminister utnämns.

På grund av uttalanden i direktiven har grundlagberedningen utgått från
att möjlighet att förordna om nyval till riksdagen bör finnas kvar även
efter den partiella författningsreformen. Förordnande om nyval skall enligt
beredningens förslag även i fortsättningen fattas av Konungen i konselj.
Det reella avgörandet i fråga om nyval bör emellertid, anser beredningen,
tillkomma regeringen ensam. Inom regeringen intar statsministern

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

den ledande ställningen, och det bör vara han som har del avgörande inflytandet
på nyvalsfrågan. Beredningen föreslår att detta kommer till uttryck
i en regel att Konungen beslutar nyval, om statsministern begär det.

Med hänsyn till att nyvalsförordnande i allmänhet kan antas ha sin grund
i en konflikt mellan regering och riksdag anser beredningen att riksdagen
efter beslut om nyval inte mot regeringens vilja skall kunna ta upp ärenden
till avgörande. Regeringen bör därför ha möjlighet att avbryta riksdagens
arbete i anledning av nyvalsförordnande. Beredningen hävdar å andra sidan
att det till skillnad från nu inte bör föreligga hinder för regeringen att
underlåta att avbryta pågående riksdagsarbete, eller att efter beslut om nyval
kalla in riksdagen på nytt under återstående del av valperioden, dvs.
innan valperioden för de nyvalda börjar. Det är enligt beredningens mening
inte godtagbart att landet saknar riksdag som kan fungera under den tid
som förflyter mellan nyvalsförordnande och den tidpunkt när den nyvalda
riksdagen tidigast kan komma samman. Väsentliga inrikes- och utrikespolitiska
avgöranden kan under denna tid kräva omedelbar medveikan från
riksdagens sida. Beredningen föreslår att regeringen får möjlighet att bestämma
om riksdagsår betet skall fortsätta eller inte, allt efter de förhållanden
som råder då fråga om nyvalsförordnande kommer upp. Det blir med
detta förslag oegentligt att tala om upplösning av riksdagen. Beredningen
förordar därför att befogenheten skall avse inte att upplösa riksdagen utan
att avbryta riksdagssession.

Beredningens förslag att nyvalsförordnande inte behöver medföra att riksdagsarbetet
avbryts bygger på tanken att de siltande riksdagsledamöternas
mandat inte skall upphöra redan genom nyvalsförordnandet utan först vid
en senare tidpunkt. För att uppnå detta måste efter nyvalsförordnande mandattiden
för de sittande riksdagsledamöterna löpa till dess de nyvalda ledamöterna
kan träda till. Beredningen anser det lämpligast att valperioden
för de nyvalda börjar den dag då den nyvalda riksdagen sammanträder första
gången. De vid tiden för nyvalsförordnandet sittande riksdagsledamöternas
valperiod skall upphöra dagen före den nyvalda riksdagens första sammanträde.

Valperiodens längd för de nyvalda riksdagsledamöterna omfattar enligt
gällande bestämmelser endast återstoden av den löpande ordinarie valperioden.
Beredningen föreslår att denna princip behålls. Beredningen påpekar
att principens bibehållande är en nödvändig följd av beredningens förslag
till kammarsystem med samtidiga ordinarie val till riksdagen och kommunala
församlingar.

Beredningen har övervägt om det fordras några speciella regler i syfte att
förhindra alltför täta nyvalsförordnanden. Nyval bör enligt beredningens
mening förekomma endast i undantagssituationer. Efter en genomgång av
olika omständigheter som kan verka återhållande på en regerings benägenhet
att förordna om nyval — ovissa valutsikter, valkostnaderna, det förhållandet

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

att ett nyval gäller endast för den tid som återstår av löpande ordinarie valperiod
etc. — kommer beredningen emellertid till slutsatsen att några spärrar
av helt nytt slag inte är behövliga. Beredningen nöjer sig med att föreslå
att den nuvarande spärregeln, att nyvalsförordnande inte får upprepas
förrän den nyvalda riksdagen varit samlad minst fyra månader, ändras till
att avse en femmånadersperiod. Skälet för denna ändring är enligt beredningen
att en tid av fem månader kan behövas för budgetregleringen.

I anslutning till nyvalsfrågan påpekar grundlagberedningen att det nuvarande
tvåkammarsystemet rymmer risker för konfliktsituationer mellan
regering och riksdag som försvinner med det nya kammarsystemet. Med två
likaberättigade kamrar kan konflikter och parlamentariska dödlägen uppstå
som följd av olika majoritetsförhållanden inom kamrarna. Den successiva
förnyelsen och de långa valperioderna för första kammaren kan också bidra
till alt skapa eller låsa fast ett parlamentariskt dödläge för avsevärd tid. Med
enkammarriksdag och gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval
slipper man, understryker beredningen, de diskussioner om nyval som kan
uppkomma i varje kammarsystem där vissa allmänna val av rikspolitisk betydelse
inte alls eller endast i begränsad omfattning påverkar riksdagens
sammansättning.

En ledamot av grundlagberedningen, herr Wahlund, föreslår i en reservation
att nyvalsinstitutet slopas. Han framhåller att detta institut är ägnat
att minska riksdagsledamöternas självständighet och handlingskraft. Institutet
är enligt hans uppfattning betänkligt också från principiella synpunkter.
Regeringsmakten är, säger han, fotad på riksdagsmajoritetens förtroende,
men riksdagens bestämmanderätt är ingalunda fotad på regeringens
förtroende.

Remissyttrandena

Det alldeles övervägande antalet remissinstanser godtar eller lämnar utan
erinran förslaget att i samband med den partiella författningsreformen skriva
in parlamentarismen i grundlagarna och har heller inte något att invända
mot att reformen i denna del får den omfattning och inriktning som grundlagberedningen
har föreslagit.

Regeringsrättens ledamöter erinrar om att regeringsrätten i yttrande över
författningsutredningens förslag gav uttryck åt meningen att önskade politiska
reformer bör kunna byggas in i grundlagen utan att en total författningsreform
görs samtidigt. Regeringsrätten har sålunda förordat den av
beredningen tillämpade metoden. Det sätt på vilket den partiella reformen
i detta hänseende lagts upp och genomförts synes med de givna förutsättningarna
godtagbart. Även om RF därigenom kommer att ge ett splittrat och
osystematiskt intryck bör olägenheterna härav inte överdrivas, eftersom
splittringen väsentligen är av formell natur. Reellt betingas den av det
förhållandet att konstitutionell praxis beträffande regeringens och riksda -

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

gens ställning redan fjärmat sig från de principer som ligger bakom grundlagens
stadganden. Oenhetligheten uppkommer när man nu vill skriva in
denna praxis i RF. Det bör enligt regeringsrättens ledamöter i och för sig
inte anses statsrättsligt betänkligt att punktvis minska klyftan mellan grundlag
och konstitutionell praxis.

Enligt länsstyrelsen i Södermanlands län innebär grundlagberedningens
förslag i denna del att folksuveränitetens principer kommer till uttryck i
klarare och otvetydigare former och att det ansvar som utkrävs sträcker sig
betydligt längre än tidigare. I anslutning till frågan om regeringsbildningen
säger sig länsstyrelsen i Gävleborgs län dela beredningens uppfattning att
man inte kan låta riksdagen utse statsminister. Enligt länsstyrelsens mening
kan den slutliga regleringen av frågan om regeringsbildningen utan olägenhet
anstå.

Några remissinstanser kritiserar dock från lagtekniska utgångspunkter
att parlamentarismen nu skrivs in i författningen. Invändningar görs också
på sina håll mot omfattningen av den reform som grundlagberedningen har
föreslagit. Sålunda anför högsta domstolens ledamöter.

Inskrivandet i författningen av parlamentarismen skall enligt förslaget
ske genom att nya regler upptages angående förtroendeförhållandet mellan
riksdagen och regeringen, entledigande av statsråd samt nyvalsförordnande
och avbrytande av riksdagssession. Förslaget innebär emellertid i dessa
delar ej något genomarbetat och konsekvent system. Främst beror detta på
att frågan om statschefens ställning i princip ej upptagits nu. Vad de föreslagna
reglerna innehåller om statsministerns beslutanderätt kommer således
att stå i motsättning till de i övrigt bibehållna bestämmelserna om Konungens
ställning. Vidare kommer reglerna om tillsättande av statsråd och reglerna
om entledigande av statsråd att vila på skilda statsrättsliga principer. Den
särställning i förhållande till statsrådets övriga ledamöter, som statsministern
enligt de föreslagna bestämmelserna skulle erhålla vid avgörandet
av vissa frågor, rimmar också illa med regeringsformens generella bestämmelser
om handläggningen av regeringsärenden. Det sagda innebär att förslaget
lider av allvarliga brister. En förutsättning för att efter dess genomförande
författningen över huvud skall fungera är att nuvarande, från ordalagen
avvikande praxis i fråga om tillämpningen av de regler som lämnas
orubbade kommer att bestå. Det kan knappast ankomma på domstolens ledamöter
att ge uttryck för någon uppfattning om angelägenheten av att statsministerns
exklusiva bestämmanderätt beträffande entledigande av statsråd
samt nvyal och avbrytande av riksdagssession omedelbart fastslås i grundlag.
Framhållas må emellertid, att parlamentarismens grundsatser kommer
till klart uttryck redan genom regler om att riksdagen kan uttala misstroendevotum
och att av sådant uttalande drabbat statsråd skall enledigas,
om ej förordnande om nyval meddelas. Om reformen begränsades till upptagande
i grundlag av sådana regler skulle de anmärkta bristerna väsentligen
kunna avlägsnas.

Svea hovrätt konstaterar att grundlagberedningen själv har understrukit
svårigheten att på ett fullgott sätt skriva in parlamentarismen i gällande
RF. Lagtekniskt sett är det olyckligt, anför hovrätten, med den säregna

183

Kungl. May.ts proposition nr 27 år 1968

blandning av olika statsrättsliga principer som följer av att parlamentarismens
grunder skrivs in i RF med bibehållande i övrigt av den dualistiska
principen med Konungen som ensam styrande. Från denna synpunkt kan det
vara skäl att vänta med att lagfästa det parlamentariska statsskicket till
den totala författningsreformen. Eftersom någon ändring i den ordning som
faktiskt råder varken är avsedd eller rimligen kan befaras är de sakliga skälen
svaga för att i detta sammanhang skriva in parlamentarismen. Om ett
inskrivande av parlamentarismen likväl skall ske, bör det göras på sådant
sätt att resultatet blir så lite haltande som möjligt. Tar man in regler om
regeringens parlamentariska ansvar och i samband därmed även övriga föreskrifter
om entledigande av statsråd, är det svårt att underlåta att på motsvarande
sätt reglera också regeringsbildningen. Det är just ordningen för ministärens
tillsättande som är det för parlamentarismen primärt utmärkande.
De skäl som beredningen har åberopat för att inte nu införa nya regler om
regeringsbildningen är knappast bärande. Beredningen har visserligen eftersträvat
att i förslaget till partiell reform föreslå endast anordningar som kan
tänkas bli bestående också efter en total författningsreform. Denna ambition
är vällovlig men den bör inte drivas så långt att man underlåter att
föreslå reformer bara därför att man inte vill binda sig för längre tid framåt.
Det kan tvärtom vara en viss fördel att under en relativt kort tid pröva en
anordning och på grundval av erfarenheterna därefter bygga upp den slutgiltiga
författningen.

Vad gäller regeringsbildningen, fortsätter hovrätten, torde enighet råda
om att denna t. v. skall ske enligt nuvarande praxis. Det kan då inte rimligen
vara någon svårighet att ändra RF så att man åstadkommer en mera
fullständig reglering av statsrådens tillsättande och entledigande. Beträffande
tillsättandet kan lämpligen föreskrivas att Konungen kallar och
utnämner statsminister under beaktande av partiställningen i riksdagen
och att övriga statsråd utnämns av Konungen på förslag av statsministern.

Även hovrätten för Västra Sverige säger sig hysa betänkligheter från lagtekniska
synpunkter mot att låta den partiella reformen omfatta också parlamentarismen.
Enligt hovrättens mening hade det varit lyckligast om denna
del av arbetet på en ny författning fått anstå till den slutliga revisionen. Å
andra sidan är det självfallet ett önskemål att den skrivna författningen
snarast möjligt bringas i överenstämmelse med de i praxis tillämpade handlingsreglerna.
Härtill kommer att beredningens förslag rörande parlamentarismens
grundlagfästande innehåller vissa nyheter som lämpligen synes
böra genomföras i anslutning till en reform av kammarsystemet. Hovrätten
vill därför inte motsätta sig att försök görs att stadfästa parlamentariska
grundsatser i samband med en partiell författningsrevision.

Med grundlagberedningens uppläggning omvandlas, påpekar hovrätten,
Konungens befogenheter i fråga om entledigande av statsråd och nyval till
en rent formell befattning med dessa ärenden samtidigt som de vidsträckta
befogenheter RF i övrigt ger Konungen lämnas orörda. Det är bl. a. denna

184

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

avgränsning som resulterar i systematiska brister. Särskilt faller det i
ögonen, att beredningen inte har föreslagit några ändringar i de bestämmelser
som ger Konungen rätt att efter eget beprövande ntse regeringens
ledamöter. I själva verket bör det väl vara just i reglerna om regeringsbildningen
som det parlamentariska systemet främst skall komma till
uttryck. Det är därför beklagligt att beredningen inte har kunnat lägga
fram något förslag till lösning i lagstiftningsväg av regeringsbildningens
problem. Emellertid torde man få böja sig för de skäl som beredningen har
anfört för sin ståndpunkt. Några olägenheter av politisk art synes inte vara
att befara om det förordade alternativet följs. En garanti för det fortsatta
beståndet av nuvarande praxis skapas för övrigt genom de förslagna reglerna
om misstroendeförklaring. Hovrätten vill alltså inte motsätta sig att lösningen
av regeringsbildningens problem uppskjuts till ett senare skede
av grundlagsrevisionen.

Vad grundlagberedningen har föreslagit i fråga om regeringens
parlamentariska ansvar har fått ett mycket positivt mottagande
av remissinstanserna. Ingen har heller haft något att invända mot beredningens
förslag i fråga om konstitutionsutskottets granskning
av statsrådsprotokollen. Att institutet misstroendeförklaring
införlivas med den svenska konstitutionen är ägnat att väcka tillfredsställelse,
säger hovrätten för Västra Sverige, och Svea hovrätt anser förslaget
om misstroendeförklaring väl avvägt. Länsstyrelsen i Kronobergs län förklarar
att avsaknaden av ett fungerande misstroende- eller dagordningsinstitut
länge har ansetts som en av de allvarligaste olägenheterna med den
nuvarande författningen och att det är befogat att frågan om ett sådant institut
får sin lösning redan i den partiella författningsreformen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län ställer sig emellertid tveksam till förslaget
att misstroendeförklaring skall kunna riktas också mot enskild ledamot
av statsrådet. Regeringen har i praxis betraktats som kollektivt ansvarig,
framhåller länsstyrelsen, och häri ligger ett så stort värde att det inte
bör skingras. I tillämpningen torde inte heller misstroendeförklaring mot enskilt
statsråd kunna spela någon roll. Antingen har regeringsledamoten
övriga ledamöters förtroende och i så fall torde statsministern ställa sig
och hela regeringen solidarisk med denne. En misstroendeförklaring blir då
politiskt en misstroendeförklaring mot hela regeringen. Eller också saknar
den kritiserade regeringsledamoten sådant förtroende och i så fall torde
denne på egen eller statsministerns begäran komma att bli befriad från sitt
uppdrag långt innan frågan om misstroendeförklaring hinner behandlas.
Det är svårt att tänka sig en utveckling där regeringen inte uppträder som
ett solidariskt ansvarigt kollektiv under statsministerns ledning. Länsstyrelsen
vill därför förorda att bestämmelsen om misstroendeförklaring mot
enskild ledamot av statsrådet får utgå. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser
det tvivelaktigt om misstroendeförklaring bör få riktas mot enskild ledamot
av regeringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 185

Misstroendeförklaring får enligt beredningens förslag ej avges under
tiden mellan ett ordinarie val och närmast följande årsskifte och inte heller
under tiden mellan nyvalsförordnande och den nyvalda riksdagens första
sammanträde. Grundlagberedningen motiverar förbudet med att den efter
valet tillträdande riksdagens förtroende för regeringen skall vara avgörande
Enligt regeringsrättens ledamöter räcker detta skäl knappast längre än till
att utesluta partipolitiska misstroendevota. Det kan diskuteras om riksdagen
under ifrågavarande tid bör hindras att förklara sitt missnöje med ett "enskilt
statsråd som har visat sig olämplig.

Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet ifrågasätter om det inte
bor fordras att minst 1/5 — och inte som grundlagberedningen föreslagit
minst 1/10 — av riksdagens ledamöter ställer sig bakom yrkande om misstroendeförklaring
för att sådant yrkande skall kunna bli föremål för omröstning.

Viss kritik anföres i enstaka remissyttranden mot de av grundlagberedningen
föreslagna reglerna om entledigande av statsråd. Vad
som mött kritik är att annan ledamot av statsrådet än statsministern inte
sjalv skall kunna begära sitt entledigande hos Konungen. Tre ledamöter
av högsta domstolen anser att det med hänsyn till uppdragets natur bör
vara självfallet att statsrådsledamot entledigas när han själv begär det.
Eftersom statsråd formellt ej tillsätts av statsministern finns det enligt
länsstyrelsen i Jönköpings län inte någon anledning att statsråd skall få
entledigas endast på begäran av statsministern men ej på egen ansökan.

Endast justitierådet Hedfeldt riktar invändningar i sak mot beredningens
förslag i fråga om nyval. De garantier mot för täta nyvalsförordnanden
som förslaget innehåller är enligt hans mening inte tillräckliga. Han anser
också att den rätt som har tillagts regeringen att avbryta riksdagssession
kan vara farlig och att det bör övervägas om denna rättighet är behövlig.

Departementschefen

Allmänna synpunkter

Stora författningsreformer har förekommit sparsamt i Sverige. De två
senaste ar 1866 års representationsreform och 1918 års rösträttsreform.
I båda fallen föregicks besluten av långvarig debatt och hård politisk strid.
Detta var också naturligt eftersom det gällde att ta ställning till nya idéer
och att ompröva grundvalarna för statsskicket.

Den nydaning av den svenska författningen som nu förestår är av annan
karaktär. Nu råder sedan länge enighet om statsskickets bärande principer.
Demokratin ar fast förankrad hos svenska folket, och de politiska partierna
ar ense om att demokratin hos oss förverkligas bäst genom parlamentariskt
styrelseskick. Demokratin har också fungerat väl i vårt land. De problem
som har varit aktuella i svensk författningsdebatt under de senaste decen -

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

nierna har mera sällan haft en ideologisk bakgrund. De har i allmänhet
gällt förändringar på olika punkter av demokratins arbetssätt och verksamhetsformer.
De konstitutionella frågorna har genomgående haft svårt
att fånga intresset även hos den politiskt medvetna opinionen. Vår skrivna
författning är visserligen endast mycket ofullständigt anpassad till nuläget
och i stora stycken ger den en vilseledande bild av det konstitutionella
systemet, men mot den bakgrund som här skisserats är det förklarligt att
det inom skilda politiska partier länge har rått tvekan om behovet av en
revision och modernisering av grundlagarna.

Bedömt efter de praktiska erfarenheterna är vårt konstitutionella system
obestridligen förtjänt av ett högt betyg. Man bör emellerid vara försiktig
med att dra slutsatser av den stabilitet och det relativa lugn som utmärkt
den politiska utvecklingen i Sverige. Det finns brister i det konstitutionella
systemet som i vissa lägen skulle kunna träda i dagen och utsätta den parlamentariska
demokratin för påfrestningar. Som exempel kan pekas på de
svårigheter som vårt säregna representationsskick med två likaberättigade
kamrar — valda på olika sätt, för olika tid och vid olika tidpunkter —
skulle kunna skapa för regeringsmakten, om partiställningen i riksdagen
under lång tid blev sådan att det inte gick att bilda en regering med tillräckligt
stöd i båda kamrarna. Motsatta majoritetsförhållanden i kamrarna
skulle kunna göra det svårt eller omöjligt att lösa viktiga samhällsfrågor
genom lagstiftningsbeslut. Erfarenheter från andra länder lär oss att väljarna
kan förlora förtroendet för demokratin om regeringsmakten försvagas
och det demokratiska samhällsmaskineriet brister i effektivitet. Det
finns emellertid också andra förhållanden som på sikt kan tänkas skapa
bekymmer för demokratin. En faktor av betydelse i sammanhanget är att
stat och kommun successivt får allt fler och större uppgifter samtidigt som
de politiska frågorna blir alltmer komplicerade och svårtillgängliga för enskilda
människor utanför det politiska livet. Om demokratin inte skall förlora
sitt innehåll, måste den fungera så att medborgarna känner sig delaktiga
i de politiska besluten. Att sörja för att medborgarna engageras i de
politiska frågorna är visserligen i första hand en uppgift för de politiska
partierna. Men det är också av vikt att reglerna om de demokratiska institutionernas
bildande och valsystemets regler om utkrävande av ansvar av
de politiska förtroendemännen är sådana att de skapar bästa möjliga
förutsättningar för att väljarna skall förstå och uppleva att det är de som
avgör de i valen aktuella frågorna genom sin valhandling. Vårt konstitutionella
system är inte fritt från brister i dessa hänseenden, och det finns utan
tvekan anledning att undersöka om man kan införa ett kammar- och valsystem
för riksdagen som bättre motsvarar det nutida samhällets krav
än vårt tvåkammar system och de valsätt som tillämpas vid valen till kamrarna.
Det nuvarande valsystemet beträffande andra kammaren har f. ö.
endast provisorisk karaktär. En brist i det konstitutionella systemet, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 187

också bör avhjälpas, är att den skrivna författningen saknar bestämmelser
om parlamentarismen.

Redan av vad jag nu har sagt framgår att det finns fullgoda skäl för en
samlad översyn av de demokratiska institutionerna och verksamhetsformerna.
Aven om vi inte befinner oss i en situation jämförbar med den som
radde 1866 eller 1918, är uppgiften att reformera författningen angelägen
oc i betydelsefull. Reformens syfte är inte att ge utrymme för nya konstituHonella
idéer men däremot att vårda den parlamentariska demokratin
och alt varna om dess effektivitet och livskraft.

Denna uppfattning om behovet av en författningsrevision stämmer väl
överens med vad de fyra stora politiska partierna gemensamt kom fram
till vid de överläggningar som föregick tillkallandet av grundlagberednmgen.
Vid dessa överläggningar enades partierna om att gå fram i etapper
och att i en forsta etapp försöka lösa de politiskt mest centrala och aktuella
fragorna. I enlighet härmed bär grundlagberedningen lagt fram förslag om
införande av enkammarriksdag och nytt valsystem och om inskrivande i
grundlagarna av vissa regler om parlamentarismen. De föreslagna grundlagsändringarna
är åtföljda av fullständiga förslag till följ dlagstiftning. På
vissa punkter kompletteras beredningens egna förslag av andra som har
lagts fram samtidigt av 1965 års valtekniska utredning.

En så genomgripande revision av författningen som den grundlagberedningen
har föreslagit är en komplicerad uppgift. Redan att kodifiera en delvis
oklar konstitutionell praxis som trätt i stället för föråldrade grundlagsbestämmelser
kan vara vanskligt. I den mån sakliga nyheter introduceras
kan de latt bil kontroversiella eftersom författningen anger ramen och formerna
for den politiska verksamheten och även i övrigt innehåller regler
av betydelse för partiernas tävlan om inflytandet över samhällsutvecklingen.
Utredningstekniskt är uppgiften besvärlig bl. a. av den anledningen
att grundlagarna har ett rikt förgrenat nät av förbindelser över till annan
lagstiftning. Följ dlagstiftningen måste därför bli mycket omfattande. Inneborden
av föreslagna grundlagsändringar kan emellertid inte bedömas på
ett tillförlitligt satt utan att man i det väsentliga känner innehållet även i
olj dlagstiftningen. Under remissbehandlingen av grundlagberedningens betänkande
har från flera håll vitsordats att beredningen i det väsentliga bemästrat
svårigheterna och löst sin uppgift på ett omsorgsfullt och förtjänstfullt
sätt.

Grundlagberedningen har lagt ner stor möda på att nå fram till lösningar
som kan godtas av alla demokratiska partier. För att förvissa sig om att
beredningens förslag skall få stöd inom skilda politiska meningsriktningar
har beredningens parlamentariska ledamöter under arbetets gång fortlöpande
rådgjort med sina partiledningar. I vissa delar har förslaget fått bli en
kompromiss mellan olika ståndpunkter som kommit till tals inom beredningen.
Detta bär enligt min åsikt varit ett riktigt sätt alt gå tillväga. Vär -

188 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

det av en bred anslutning till reformen kan inte nog kraftigt understrykas.
Om en stor författningsreform genomtrumfades av en knapp riksdagsmajoritet
i en tid då ingen yttre eller inre kris tvingar till omedelbara lagstiftningsåtgärder
skulle konsekvenserna för den politiska utvecklingen i vart
land kunna bli ödesdigra. Reformen skulle kunna uppfattas som ett övergrepp
mot minoriteten. I så fall skulle den förfela sitt syfte och underminera
väljarnas förtroende för demokratin i stället för att stärka den demokratiska
ordningen.

Det är givet att höga krav måste ställas på en författningsreform. Lösningarna
skall inte bara vara tekniskt genomförbara utan de måste också
bäras upp av inre sammanhållning och konsekvens, om reformen skall
bli den landvinning som är avsedd. Grundlagberedningens förslag uppfyller
dessa anspråk. Visserligen finns det på flera punkter utrymme för olika
meningar om vilken ordning som är den bästa. Ingenting är naturligare.
Men det kan enligt min mening inte med fog bestridas att förslagets olika
delar är väl sammanfogade till en helhet som har stadga och konsekvens.
Vid prövningen av de önskemål om avvikelser från beredningens förslag som
framföris av remissinstanserna måste man se till att denna helhet inte
splittras. Återhållsamhet med avvikelser från förslaget är nödvändig också
för att man skall kunna bevara den politiska enighet som har uppnåtts i författningsfrågan.
Förutsättningarna för att under bevarad enighet genomföra
en partiell författningsreform efter de linjer som grundlagberedningen har
dragit upp bör emellertid vara mycket goda. Beredningens förslag har fått ett
övervägande gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen, och de invändningar
som vissa remissinstanser har gjort i frågor av central politisk betydelse
innebär i huvudsak endast ett upprepande av tidigare väl kända och
ingående prövade argument. Jag kan redan nu säga att enligt min bedömning
ger vad som framkommit i remissyttrandena inte på någon politiskt
väsentlig punkt tillräcklig anledning att frångå vad beredningen har föreslagit.

Som grundlagberedningen har framhållit måste en partiell författningsreform
genomföras inom ramen för gällande grundlagar, och hur reformen än
avgränsas i detalj är det ofrånkomligt att den leder till att grundlagarna
under ett övergångsskede kommer att uppvisa vissa brister i systematiskt och
lagtekniskt hänseende. I likhet med beredningen och flera av de remissinstanser
som har uttalat sig i frågan anser jag att olägenheterna härav inte
är stora. Vad som är av vikt när det gäller reformens avgränsning är främst
att man följer den av grundlagberedningen angivna principen att i denna
utredningsetapp genomföra i huvudsak endast sådana nyheter som kan väntas
bli bestående och alltså kan bilda en grund för det fortsatta arbetet på
en total författningsrevision. På en eller annan punkt som ror riksdagens
interna organisation eller arbetsformer kan det visserligen finnas motiv
för att pröva sig fram med en provisorisk lösning. I de stora frågorna måste

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

emellertid lösningarna genomgående vara sådana att man inte behöver betvivla
att de även på sikt kommer att visa sig hållbara. Täta förändringar
i statsskicket skulle inte vara till gagn för demokratin.

Jag övergår härefter till sakbehandlingen av de olika delarna av grundlagberedningens
och valtekniska utredningens förslag.

Kammarsystemet

I den offentliga debatten och under partiöverläggningarna i författningsf
rågan har kammar systemet varit ett av de mest kontroversiella ämnena.

I äldre tider då första kammaren representerade en besutten överklass
medan andra kammaren hade ett mera demokratiskt ursprung framstod
kammarsystemet för många som en av författningsdebattens stora principfrågor.
Efter demokratins genombrott förlorade frågan om riksdagen bör
bestå av en eller två kamrar för lång tid det mesta av sin aktualitet. Tvåkammarsystemet
har också på det hela taget fungerat tillfredsställande.
Däremot kan det knappast sägas att systemet i modern tid har burits upp
av en principiell övertygelse om dess förtjänster i jämförelse med ett enkammarsystem.
Den praktiska betydelsen av tvåkammarriksdagen med den
uppbyggnad riksdagen haft sedan början av 1920-talet har främst varit att
den i sin mån bidragit till kontinuitet i politiken. Det är emellertid just det
kontinuitetsbevarande momentet som bär blivit utgångspunkten för kritiken
mot kammarsystemet när författningsfrågan efter andra världskrigets
slut på nytt tagits upp till debatt. I denna debatt har den uppfattningen så
småningom blivit alltmer spridd inom alla politiska partier att tvåkammarriksdagen
numera har spelat ut sin roll och att flera fördelar står att vinna på
en övergång till enkammarriksdag. Ingen har försvarat den betydande
opinionseftersläpning i riksdagen som är en följd främst av förstakammarledamöternas
långa valperioder. Ingen har heller förnekat att det
är en brist i ett system med två likaberättigade kamrar att motsatta majoritetsförhållanden
kan försvåra regeringsbildningen och försvaga regeringspolitiken.
Likaså har det allmänt erkänts att tvåkammarriksdagen är förenad
med arbetstekniska olägenheter bl. a. på grund av det principiella kravet
på samtidig behandling av alla ärenden i båda kamrarna.

Mot denna bakgrund har de politiska partierna utan stora svårigheter kunnat
ansluta sig i princip till tanken på en enkammarriksdag. Betydande svårigheter
har däremot inställt sig när man försökt nå fram till en samstämmig
uppfattning om hur riksdagen skall bildas. Enligt en uppfattning bör ett
nytt kammar system konstrueras så att hela riksdagen väljs vid ett och samma
tillfälle vart fjärde år och att riksdagsval och kommunalval hålls växelvis
vartannat år. Mot denna konstruktion har emellertid invänts att man
inom ramen för en enkammarriksdag bör ha någon motsvarighet till det
nuvarande sambandet mellan riksdagsval och kommunalval och att man

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

därför bör överväga successiv förnyelse av riksdagen i den formen att en
del av riksdagens ledamöter väljs samtidigt som kommunalvalen äger rum.

I grundlagberedningens förslag har ståndpunkterna sammanjämkats och
utrymme beretts för de önskemål som från olika håll framställts som mest
väsentliga. Den lösning, som grundlagberedningens ledamöter har enats om,
innebär total förnyelse av riksdagen genom direkta val vart tredje år och
samordning mellan riksdagsval och kommunalval på det sättet att båda slagen
av val förrättas samma dag. Som en konsekvens härav föreslår beredningen
att landstingens och de kommunala fullmäktigförsamlingarnas valperioder
förkortas från fyra till tre år.

Remisskritiken präglas, när det gäller kammarsystemet, av insikten hos
remissinstanserna om att grundlagberedningens förslag innefattar en
kompromiss mellan representanter i beredningen för de fyra stora politiska
partierna. Många avstår från att tillkännage en egen mening, men av de relativt
få remissinstanser som tar bestämd ställning godtar flertalet i och för sig
kompromisslösningen med gemensam valdag. Konsekvenserna av
förslaget på det kommunala området granskas särskilt av de tre kommunförbunden
i deras remissvar. Svenska landstingsförbundet och Svenska
kommunförbundet accepterar uttryckligen både gemensam valdag och treåriga
valperioder för riksdagen och kommunala församlingar, medan Svenska
stadsförbundets yttrande inte innehåller något bestämt ställningstagande
vare sig för eller emot vad grundlagberedningen har föreslagit i dessa
hänseenden.

Remissbehandlingen har knappast tillfört diskussionen om gemensam
valdag för riksdagsval och kommunalval några nya synpunkter eller argument.
Jag skall inte här upprepa hela denna vidlyftiga diskussion utan endast
i korthet ange min syn på ämnet. Därvid skall jag i första hand ta upp
vad ett par kritiskt inställda remissinstanser har sagt om att kommunalvalen
bör hållas fristående från riksdagsvalen för att väljarna skall kunna
utkräva ansvar av kommunalmännen för den kommunala politiken. I ett
remissyttrande från en länsstyrelse sägs att en självständig kommunal valrörelse
är »en lika angelägen förtroendefråga för kommunalmännen som
riksdagsvalen för riksdagsmännen», och eu annan länsstyrelse framhåller
att vad som bör vara avgörande för kommunalvalens utgång är hur de lokala
frågorna har skötts under den förflutna valperioden och vad partierna
begär och får väljarnas förtroende att genomföra på det lokala planet.

Den uppfattning som kommer till uttryck i dessa remissyttranden måste
rimligen bygga på föreställningen att det skulle vara meningsfullt att i en
valrörelse diskutera de lokala aspekterna på de politiska frågorna isolerade
från de rikspolitiska aspekterna på samma frågor och att det med fristående
kommunalval skulle vara möjligt att åtminstone i betydande omfattning
koncentrera kommunala valrörelser på sådant som kommunalpolitikerna
ensamma har ansvaret för. Denna föreställning är emellertid orealistisk. Det

191

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

är i främsta rummet andra faktorer än valordningen som är av betydelse
för valrörelsernas innehåll. Jag syftar bl. a. på faktorer som arbetsfördelningen
mellan stat och kommun, partistrukturen och de tekniska medel
med vilka valrörelserna bedrivs.

Arbetsfördelningen mellan stat och kommun är i det nutida samhället
sådan att betydelsefulla lokala angelägenheter i regel är beroende av både
statliga och kommunala beslut. Inte ens om man begränsar sig till den egna
kommunens förhållanden kan man föra en meningsfull politisk debatt om
t. ex. arbetsmarknadssituationen, bostadsförhållandena eller skolväsendet
utan att komma in också på sådant som bestäms av regering och riksdag.
För väljaren är ansvarsfördelningen mellan stat och kommun ofta av mindre
intresse. Han kan visserligen någon gång vilja ge sin röst åt ett parti i de
kommunala valen och åt ett annat parti i riksdagsvalen. Vanligen är det
emellertid skiljelinjerna mellan partierna i stora drag eller i konkreta frågor
som är av betydelse för hur han röstar oberoende av om de politiskt
skiljande fragorna har sin förankring i riksdagen eller i de kommunala
representationerna. Härvidlag är det naturligtvis av stor betydelse att det
regelmässigt är samma partier som är företrädda i riksdagen och i kommunala
fullmäktigförsamlingar och landsting.

Även om kommunalvalen frikopplades från riksdagsvalen måste man
räkna med att de kommunala valrörelserna skulle komma att bedrivas på
ungefär samma sätt som hittills under medverkan av rikspolitiker och med
bl. a. TV och radio som media för valpropagandan. I vilken utsträckning
sådana valrörelser handlar om rikspolitik resp. kommunalpolitik beror på
det allmänpolitiska läget och på vilka frågor som har aktualitet vid valtillfället.
I ett politiskt jämviktsläge eller i en tid då beslut måste fattas i stora
och omstridda rikspolitiska frågor skulle eu ordning med fristående kommunalval
inte kunna hindra att en kommunal valrörelse blev en rikspolitisk
uppgörelse mellan det eller de partier som befann sig i regeringsställning
och oppositionen. Belysande är härvid bl. a. de båda senaste norska kommunalvalen.
Enligt den norska grundlagen har kommunalvalen ingen inverkan
på stortingets sammansättning, men både 1963 och 1967 dominerades
de kommunala valrörelserna av rikspolitiken och valutgången uppfattades
allmänt som ett besked om väljarnas inställning till den sittande regeringen.

Utgångsläget, när man skall ta ställning till hur riksdagen skall bildas
och riksdagsvalen samordnas med kommunalvalen, är alltså att möjligheterna
att påverka de kommunala valrörelsernas innehåll genom valordningen
är mycket begränsade. Hur man än utformar lagstiftningen kommer
de kommunala valrörelserna oundvikligen att handla om både rikspolitik
och kommunalpolitik. Under sådana förhållanden bör man enligt min mening
i stället anpassa lagstiftningen till den politiska verkligheten så att
man far garantier för en rimlig överensstämmelse mellan valrörelsernas in -

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

nehåll, valens utgång och valu Islagens praktiska effekt. En väsentlig fördel
med förslaget om gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval är
att det innebär en sådan anpassning. Med gemensam valdag undgår man
helt risken för motsättningar mellan en aktuell folkopinion, som har kommit
till uttryck i ett riksomfattande val, och regering och riksdagsmajoritet.
Att detta är en styrka vitsordas också av flera remissinstanser. En annan
fördel, som Svenska landstingsförbundet pekar på, är att de politiska partierna
vid en koncentration av alla politiskt betydelsefulla val till samma
tillfälle kommer att få bättre möjligheter till kraftsamling. Enligt landstingsförbundets
bedömning kommer detta att stimulera medborgarna till
ökat valdeltagande i både riksdagsvalen och kommunalvalen.

Uppfattningen att man inte genom att göra kommunalvalen fristående
från riksdagsvalen skulle kunna undvika att rikspolitiska frågor i större
eller mindre omfattning togs upp i de kommunala valrörelserna är numera
gemensam åtminstone för de i grundlagberedningen representerade partierna.
Ibland åtföljs emellertid konstaterandet av sakförhållandet av ett beklagande.
Jag har en annan inställning. För mig är det väsentligt att man
får regler för bildandet av folkrepresentation och kommunala församlingar
som ger underlag för valrörelser där riks- och kommunalpolitiker på ett naturligt
sätt kan ställas till svars gemensamt för sina partiers åtgärder och
framtidsprojekt, när åtgärderna eller projekten har anknytning till både
statlig och kommunal verksamhet och ger uttryck för resp. partiers allmänpolitiska
värderingar och målsättningar. Från den synpunkten är gemensam
valdag men däremot inte fristående kommunalval en godtagbar lösning.

Från en del håll har under remissbehandlingen uttryckts farhågor för att
en så fullständig samordning av riksdagsvalen och kommunalvalen som gemensam
valdag innebär skall leda till att de kommunala frågorna i högre
grad än hittills skall komma i bakgrunden. Denna oro är naturlig, och jag
saknar inte förståelse för den. Jag har emellertid efter ingående överväganden
kommit till slutsatsen att riskerna för en ogynnsam utveckling i detta
hänseende överskattats av den gemensamma valdagens kritiker. Det finns
enligt min bedömning ingen grund för att tro att det skall bli några stora
förändringar beträffande valrörelsernas innehåll som följd av att det nuvarande
sambandet mellan landstingsvalen och valen till första kammaren
ersätts med en sammankoppling av annat slag mellan de allmänna kommunalvalen
och riksdagsvalen. Som Svenska kommunförbundet har framhållit
i sitt remissyttrande kan man utgå från att de politiska partierna känner
sitt ansvar för den kommunala självstyrelsen och beaktar behovet av en
avvägning mellan rikspolitik och kommunalpolitik i valrörelserna. I den
mån det i kommunerna förekommer lokala frågor som är omstridda och
som kan fånga väljarnas intresse, kommer dessa frågor att föras ut i valstriden
även om kommunalvalen hålls samtidigt med riksdagsvalen. Det
råder inte några delade meningar mellan partierna om det angelägna i att

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

begagna alla möjligheter att stimulera medborgarnas intresse för kommunalpolitiken
och hålla den kommunala demokratin levande.

Förslaget om treåriga valperioder för riksdagen och kommunala
fullmäktigförsamlingar och landsting ingår som ett led i grundlagberedningens
kompromisslösning beträffande kammarsystemet.

Beträffande riksdagen har åtskilliga remissinstanser sagt sig föredra
fyraåriga valperioder framför treåriga. De argument som anförs är att treåriga
valperioder inte ger tillräckligt utrymme för långsiktig planering och
inte tillåter en nytillträdande regering att visa vad den duger till innan den
på nytt skall möta väljarna i val. I ett par remissyttranden sägs också att
partierna med så korta valperioder som tre år frestas att söka vinna fördelar
inför opinionen genom att framhäva bagatellartade politiska frågor
som ersättning för en idépolitisk debatt. Den partipolitiska striden förvandlas
därigenom, menar en av dessa remissinstanser, till ett valtaktiskt rävspel.

Jag vill inte bestrida att vissa skäl kan anföras till förmån för något längre
valperioder än tre år, men den nyss refererade remisskritiken är enligt
min mening inte rättvisande. För min del vill jag inte se det så att tvånget
för en regering att ofta möta väljarna i val ovillkorligen skulle vara till
nackdel för regeringspolitiken och fresta både regering och opposition till
kortsiktig taktik. Täta val kan tvärtom innebära en nyttig press på regering
och riksdag att visa resultat av det politiska arbetet. Dessutom är kritikernas
synpunkt att en regering bör ha arbetsro och få tid på sig att visa
vad den duger till inte den enda som kräver beaktande i detta sammanhang.
For väljarna är det i vårt samhälle med dess snabba utveckling på alla områden
ett intresse att de med jämförelsevis täta mellanrum får uttala sig
om riktlinjerna för det politiska handlandet. Betydelsefull är också den inverkan
som valperiodernas längd har på partiorganisationernas arbete mellan
valen. Det råder knappast någon tvekan om att täta val stimulerar partiverksamheten
och motverkar tendenser till att förvandla partiorganisationerna
till valmaskiner som fungerar huvudsakligen vid valtillfällena.

Emellertid bör även den som inte är benägen att instämma i de synpunkter
som jag här utvecklat kunna godta treåriga valperioder mot bakgrunden
av den ordning som nu råder. F. n. är regeringen tvungen att vartannat
år gå ut i ett val som har inverkan på dess underlag i riksdagen. Med grundlagberedningens
förslag till kammarsystem får regeringen snarare mer än
mindre av arbetsro än hittills. I varje fall gäller detta när det politiska läget
är sådant att relativt små förskjutningar i väljarkåren kan påverka regeringsfrågan.

Beträffande stads- och kommunalfullmäktige och landsting är det visserligen
en utbredd uppfattning bland remissinstanserna att treåriga valperioder
är i kortaste laget men det har också från flera håll framhållits att för —

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 27

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

kortningen från fyra till tre år bör kunna accepteras bl. a. därför att det på
annat sätt är väl sörjt för kontinuitet i det kommunalpolitiska arbetet. Två
av de tre kommunförbunden har, som tidigare nämnts, uttryckligen godtagit
treåriga valperioder.

Sammanfattningsvis vill jag om grundlagberedningens kompromissförslag
om gemensam valdag och treåriga valperioder för riksdagen och kommunala
församlingar säga att förslaget i det hela väl tålt remissinstansernas
granskning. Det ligger i sakens natur att en kompromiss inte fullständigt
motsvarar önskemålen hos någon av dem som deltagit i uppgörelsen. Det
väsentliga i detta sammanhang är emellertid att grundlagberedningens förslag
från sakliga synpunkter har sådan hållfasthet att det kan läggas till
grund för lagstiftning i samband med en partiell författningsreform. Redan
av mina allmänna uttalanden inledningsvis framgår att jag anser att detta
krav är uppfyllt.

Riksdagen skall enligt grundlagberedningens förslag bestå av 350 ledamöter.
Förslaget godtas av några remissinstanser men flertalet anser att
antalet ledamöter i riksdagen inte bör överstiga 300.

Frågan om riksdagens storlek har flera aspekter. Bl. a. är det en fråga
om hur många ledamöter som behövs för att riksdagen på ett tillräckligt allsidigt
sätt skall spegla skilda uppfattningar och intressen inom folket. Redan
350 ledamöter innebär i jämförelse med ledamotsantalet i tvåkammarriksdagen
en nedskärning med 34 ledamöter. Den nuvarande representationstätheten
har i och för sig inte brukat anses för hög. Då någon enstaka
gång förslag har väckts om minskning av antalet ledamöter i kamrarna har
riksdagen ställt sig avvisande (se t. ex. KU 1927: 6). Vid övergång till enkammarriksdag
blir en minskning av ledamotsantalet närmast ofrånkomlig,
men problemet är hur långt man bör gå i detta hänseende. Länsstyrelsen i
Norrbottens län fäster i sitt remissyttrande uppmärksamheten på en synpunkt
som förtjänar att beaktas i detta sammanhang. En mindre talrik representation
än den grundlagberedningen har föreslagit kan enligt denna
länsstyrelse föra med sig olägenheten att ett förhållandevis stort politiskt
parti blir helt orepresenterat i en eller flera valkretsar. Enligt denna uppfattning
är det väsentligt att folkrepresentationen är så pass stor att opinionen
i olika landsdelar kan återspeglas på ett rättvisande sätt.

En annan aspekt på frågan om riksdagens storlek är vilket ledamotsantal
som är lämpligt av arbetstekniska skäl. De som förordar ett lägre ledamotsantal
än grundlagberedningen föreslagit har genomgående lagt tonvikten
vid riksdagens arbetsduglighet. De menar att ett av syftena med kammarreformen
är att få en mer effektivt arbetande riksdag och att detta syfte
motverkas om enkammarriksdagen görs näfa nog lika stor som tvåkammarriksdagen.
För min del är jag benägen att ge kritikerna rätt i att arbetet i
en kammare med 350 ledamöter kan komma att bli jämförelsevis tungrott.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 195

Som nyss bär framgått anser jag emellertid att frågan om riksdagens storlek
mte kan bedömas enbart eller ens huvudsakligen som en fråga om vad
som är bäst från arbetstekniska synpunkter.

Grundlagberedningen bar själv påpekat att det inte finns några fasta
baUpunkter for avvägningen av ledamotsantalet i riksdagen. Bakom förslaget
om en riksdag med 350 ledamöter står representanter i beredningen för
tre av de fyra stora politiska partierna i riksdagen. Vid min bedömning
av det lampliga ledamotsantalet anser jag mig böra ta stor hänsyn till detta
forhållande. Jag måste också ta hänsyn till att en minskning av ledamotsantalet
till 300 i viss utsträckning skulle rubba vad beredningen enhälligt
bar loreslagit både i fråga om riksdagens arbetsformer och i fråga om ett
nytt valsystem till riksdagen. De skäl som har anförts mot 350 ledamöter

bar mte sådan tyngd att jag är beredd att föreslå någon ändring i beredningens
förslag.

Riksdagens arbetsformer

Grundlagberedningen har inte i samband med sitt förslag till partiell författningsreform
gjort någon fullständig översyn av riksdagens arbetsformer
Beredningen har varit restriktiv med nyheter ocli i huvudsak begränsat sina
ändringsförslag till vad som ansetts nödvändigt för att garantera att en enkammarriksdag
med 350 ledamöter blir arbetsduglig och samtidigt kan bereda
riksdagsledamöterna möjligheter till aktivt deltagande i riksdagsarbetet.
Andnngsförslagen är genomgående enhälliga och det framgår av betankandet
att förslagen bygger på en vidsträckt erfarenhet av riksda^sarbetet
hos beredningens ledamöter. För min del kan jag i detta sammanhang
begransa mig till kortfattade kommentarer på ett par punkter. En del av
de ändringar beredningen föreslår rör sådant som har sin plats i en ny riksdagsstadga.
Till sådana ändringar har jag överhuvudtaget inte anledning
att ta ställning i detta sammanhang eftersom det ankommer på riksdagen
ensam att besluta om innehållet i riksdagsstadgan.

Beträffande utskottsorganisationen har grundlagberedningen
föreslagit förändringar i fråga om antalet ledamöter i de olika utskotten
samt eu utvidgning av organisationen med ett fjärde lagutskott. Ja«
bär ingenting att erinra mot vad beredningen har anfört i denna del. Jag
vill endast tillägga att det oberoende av kammarreformen finns goda skäl
lor att inrätta ett nytt lagutskott. De senaste åren har kännetecknats av en
stark ökning av lagstiftningsaktiviteten, och man kan knappast räkna med
någon varaktig återgång till de förhållanden som rått tidigare. För att bemästra
den uppkomna situationen har departementens lagstiftningsenheter
byggts ut, och i proposition nr 15 till årets riksdag har föreslagits att lagrådet
skall få en ny avdelning. Förstärkningen av riksdagens organisation för lagstiftningsarbete
med ett nytt lagutskott ligger väl i linje med dessa åtgärder.

196 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Beredningens förslag att minska antalet ledamöter i utrikesnämnden till
nio med hänsyn till uppdragets särskilda förtroendekaraktär är enligt min
mening välmotiverat. Förslaget att i samband härmed upphäva personalunionen
mellan utrikesnämnden och utrikesutskottet är inte helt invandningsfritt,
men jag har ingenting emot att man prövar den föreslagna ordningen
i avbidan på en fullständig översyn av riksdagens arbetsformer i
samband med en total författningsrevision.

Av hänsyn till att arbetet i en enkammarriksdag med så pass många ledamöter
som 350 kan bli jämförelsevis tungt har grundlagberedningen föreslagit
bl. a. vissa modifikationer i nu gällande bestämmelser om r i k s d ag
e°n s sessionstider. Vårsessionen skall, om synnerliga skäl föreligger,
kunna utsträckas till den 15 juni, och höstsessionen skall kunna
börja något tidigare i oktober än f. n. En annan nyhet, som också har sin
grund i övergången till enkammarriksdag, är förslaget om vissa debattrestriktioner
vid riksdagens plenarsammanträden. Dessa restriktioner innebär
bl. a. att beslut skall kunna fattas om begränsning av tiden för varje anförande
i viss fråga. Däremot skall det enligt förslaget inte vara möjligt att
begränsa antalet inlägg i samma fråga.

Det är givet att den nya enkammarriksdagen kommer att ställa krav på
noggrann planering av riksdagsarbetet, om arbetet skall löpa smidigt. Men
även med en omsorgsfull planering och ledning av riksdagsarbetet kan man
inte utesluta behov av sådana ändringar i arbetsformerna som grundlagberedningen
här har föreslagit. Jag har på de punkter som det nu är fråga
om samma uppfattning som beredningen. Jag kan visserligen förstå de remissinstanser
som beklagar att d e b a 11 r e s t r i k t i o n e r skall behöva
införas men i likhet med beredningen anser jag att man i den nya riksdagen
inte kan lita enbart till frivilliga överenskommelser mellan partierna. Mot
utformningen av debattrestriktionerna har jag inte någon erinran. Tidsbegränsning
av anförande bör, som grundlagberedningen också har föreslagit,
gälla lika för statsråd och andra talare. Vad beredningen har föreslagit om
rätt för talmannen att bestämma talar ordningen vid riksdagens
debatter föranleder inte något uttalande från min sida.

Jag återkommer i specialmotiveringen till vissa andra frågor av begränsad
räckvidd om ändringar i riksdagens arbetsformer.

Val till riksdagen

Vi har i Sverige haft proportionellt valsätt till riksdagen sedan 1909.
Förespråkare för majoritetsval i enmansvalkretsar har dock inte saknats i
vårt land, och obestridligt är att majoritetsval av denna typ har vissa fördelar.
Bl. a. har majoritetsvalen den egenskapen att de motverkar splittring
av folkrepresentationen på många partier och underlättar bildandet av regeringar
med stabilt parlamentariskt underlag. Proportionella valsystem har
å andra sidan den fördelen framför majoritetsval att folkrepresentationens

197

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

sammansättning som regel blir mer överensstämmande med opinionsfördelningen
inom väljarkåren. Principen om proportionell fördelning av mandaten
i riksdagen har hos oss sådan förankring inom opinionen att det inte
kan komma i fråga att nu överväga övergång till majoritetsval. Det har också
varit en fast utgångspunkt för grundlagberedningens arbete att valsättet
till den nya riksdagen skall vara proportionellt.

Ett proportionellt valsystem kan utformas på olika sätt. I äldre tider lade
man huvudvikten vid att de enskilda valkretsarna som sådana blev proportionellt
representerade i riksdagen och att mandatfördelningen mellan partierna
inom varje enskild valkrets så nära som möjligt återspeglade opinionsfördelningen
inom valkretsen. Detta låg i linje med dåtida betraktelsesätt,
enligt vilket riksdagsmännen i första hand uppfattades som talesmän
för sin valkrets. I dag ser man riksdagsmannen framför allt som företrädare
för ett parti. Riksdagen representerar hela folket, och det politiska intresset
knyter sig, som grundlagberedningen har konstaterat i sitt betänkande,
nu för tiden främst till styrkeförhållandena mellan de politiska partierna
i landet som helhet. När det gäller valsystemet har huvudvikten därför
numera kommit att ligga vid valsystemets riksproportionella effekt, dvs.
vid hur mandatfördelningen i riksdagen svarar mot de rösttal som partierna
har uppnått i landet i dess helhet.

Grundlagberedningen har i sitt förslag till nytt valsätt för enkammarriksdagen
dragit ut konsekvenserna av denna förändring i synsättet.
Det av beredningen föreslagna proportionella valsystemet innebär att 40 av
de 350 mandaten i riksdagen skall vara utjämningsmandat och användas
till att utjämna de avvikelser från en riksproportionellt rättvisande representation
som uppkommer vid fördelningen i valkretsarna av de 310 fasta
valkretsmandaten. Riksproportionaliteten är emellertid inte fullt genomförd.
För att motverka uppkomsten av småpartier har det föreslagna systemet
försetts med vissa spärrar. Parti som inte har fått minst 4 % av rösterna i
hela landet skall i princip inte få delta i mandatfördelningen. Ett parti med
färre röster skall dock kunna få mandat i valkrets där partiet har minst
12 % av rösterna.

Samtliga mandat i riksdagen skall enligt beredningens förslag besättas
med kandidater som förekommer på valsedlarna i valkretsarna. Förslaget
gör det alltså möjligt att behålla det nuvarande systemet med lokal nominering
av alla kandidater. Som valkretsar skall användas de nuvarande
andrakammarvalkretsarna.

Det av grundlagberedningen föreslagna valsystemet har fått ett gynnsamt
mottagande av remissinstanserna. Det är också min mening att förslaget är
väl underbyggt, och jag anser därför att det bör läggas till grund för lagstiftning.

Invändningar mot den grundläggande konstruktionen i förslaget förekommer
endast i något enstaka remissyttrande. Länsstyrelsen i Söderman -

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

lands län skulle ha föredragit att man för valen till den nya riksdagen använt
det nuvarande provisoriska valsystemet till andra kammaren med
jämkad uddatalsmetod och slutna valkretsar. Enligt min mening är det
emellertid just vid jämförelse med valsystem, där man tillämpar en jämkad
uddatalsmetod eller någon annan av de gängse proportionella metoderna
inom helt slutna valkretsar, som det bäst framgår att grundlagberedningens
förslag har betydande förtjänster. I varje system, där samtliga mandat fördelas
valkretsvis utan hänsyn till det samlade valresultatet i hela landet,
blir, som grundlagberedningen har påvisat, partiernas representation i riksdagen
beroende av faktorer som enligt ett riksmässigt synsätt bör vara ovidkommande.
Så t. ex. kan två partier med samma totala röststyrka i landet
få mycket olika utdelning i mandat beroende på rösternas fördelning på
valkretsarna. Vidare kan ett partis representation i riksdagen variera beroende
på hur andra partier uppträder i valen. I vissa lägen kan ett eller
flera partier med framgång spekulera i mandatvinster genom valtekniska
manipulationer av olika slag. Med det nuvarande provisoriska valsystemet
till andra kammaren kan det t. ex. vara lönande för partier att i vissa valkretsar
gå fram självständigt under de egna partibeteckningarna samtidigt
som de i andra valkretsar samverkar under gemensam beteckning. Det kan
också tänkas att ett parti gör mandatvinster på att i vissa valkretsar förena
sig med ett parti och i andra valkretsar med ett annat parti. Även om missbruk
hittills inte har förekommit i större omfattning vid andrakammarvalen
är det principiellt en väsentlig svaghet hos ett valsystem att det ger
utrymme för ett uppträdande i valen från partiernas sida som kan rubba
den åsyftade proportionella mandatfördelningen i riksdagen.

Några motsvarande missbruksrislcer finns inte med ett riksproportionellt
system av den konstruktion som grundlagberedningen har föreslagit.
I grundlagberedningens system är också rösternas geografiska spridning i
princip utan betydelse för den representation ett parti får. Systemets partimässiga
verkningar är därför praktiskt taget oberoende av valkretsindelningen.
I likhet med flera remissinstanser, som har berört denna fråga,
anser jag att detta är en stor fördel. Om grundlagberedningens förslag genomförs,
bör valkretsindelningsfrågorna i framtiden väsentligen bli avpolitiserade.
Den nuvarande valkretsindelningen för andrakammarvalen är inte
tillfredsställande men med den begränsade betydelse som valkretsindelningen
får enligt grundlagberedningens förslag bör det vara möjligt att, som
beredningen har förordat, t. v. använda de nuvarande andrakammarvalkretsarna
för valen till enkammarriksdagen.

Problemen vid utformningen av proportionella valsystem sammanhänger
till väsentlig del med att man inte kan driva det rättvisetänlcande som varje
proportionell metod är uttryck för så långt att andra värden i det politiska
livet kommer i fara. En rättvis fördelning av mandaten i folkrepresentationen
får inte köpas till priset av ett valsystem, som uppmuntrar till parti -

199

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

splittring och därigenom riskerar att förlama handlingskraften hos de demokratiska
institutionerna. Demokratins arbetsduglighet är inte mindre
viktig än rättvisan i valsystemet. Problemet är här hur man skall kunna
förse ett proportionellt valsystem med lämpligt utformade spärrar mot småpartier.
Utan någon spärr skulle det med ett riksproportionellt valsystem
räcka med 0,35 % av rösterna i landet för att erövra ett av mandaten i en
riksdag med 350 ledamöter.

I ett proportionellt valsystem med slutna valkretsar kan spärreffekten
åstadkommas genom själva valmetoden eller genom en lämplig avvägning av
valkretsarnas storlek eller genom båda dessa faktorer tillsammans. Om man
använder en proportionell metod — t. ex. den jämkade uddatalsmetoden
med spärrdivisorn 1,4 — i slutna valkretsar, blir valkretsarnas storlek av
utomordentlig betydelse för spärreffekten. Spärreffekten varierar kraftigt
med antalet mandat i valkretsarna. I en valkrets med 8 mandat krävs
det ungefär 8 % av rösterna för att ett parti skall kunna ta ett av mandaten
medan det i en valkrets med 30 mandat räcker med ungefär 3,5 %
av rösterna. Om valkretsarna inte görs någorlunda jämnstora, kommer
verkningarna därför att bli godtyckliga och slumpartade. I vissa valkretsar
blir det mycket lätt att erövra mandat, i andra jämförelsevis svårt.
Resultatet blir att små partier lätt blir underrepresenterade men något effektivt
sätt att hindra mycket små partier från att vinna representation i
riksdagen erbjuder inte systemet. En olägenhet är också att spärreffekten
blir beroende av hur ett parti har sina väljare spridda på olika valkretsar.

I grundlagberedningens förslag är den väsentliga spärren, 4 %-regeln,
konstruerad som en riksspärr, dvs. den är satt i relation till antalet röster
i hela landet. Jag kan i och för sig ge regeringsrättens ledamöter rätt när
de i sitt remissyttrande påpekar att 4 %-regeIn i vissa fall kan ge jämförelsevis
kraftiga tröskeleffekter — tröskeleffekter är dock ofrånkomliga
om man överhuvudtaget vill ha några spärrar — men jag kan inte hålla
med dem om att spärren verkar för slumpartat. I jämförelse med spärrarna
mot småpartier i ett valsystem med slutna valkretsar har 4 %-regeln fasthet
och konsekvens. Det måste enligt min mening dessutom vara den i princip
riktiga ordningen i ett riksproportionellt valsystem att även spärrarna
mot småpartier är riksproportionella. Endast därigenom kan man nå det
åsyftade resultatet, att alla partier som vinner tillträde till riksdagen blir
inbördes rättvist representerade.

Frågan om riksspärren bör sättas vid 4 % eller vid något annat tal kan
givetvis vara föremål för delade meningar. Flertalet remissinstanser har
inte haft något att erinra mot grundlagberedningens förslag men några menar
att spärren är för hård. För min del kan jag ansluta mig till den ståndpunkt
som grundlagberedningens ledamöter har enats om. Jag kan också
godta det undantag från riksspärren som ligger i den föreslagna regeln att
ett parti med mindre än 4 % av rösterna i hela landet skall kunna få mandat

200 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

i valkrets där partiet lokalt är så starkt att det samlat minst 12 % av rösterna
i kretsen.

Mot den närmare utformningen av det nya valsättet har inte riktats någon
kritik från remissinstansernas sida annat än i fråga om någon enstaka
detalj. Inte heller jag har annat än detaljinvändningar. Till dessa återkommer
jag i specialmotiveringen. I detta sammanhang vill jag endast tillägga
att jag anser det synnerligen tillfredsställande att det visat sig möjligt att
inom ramen för ett i princip riksproportionellt system beakta regionala intressen
i den utsträckning som har skett. Av det utredningsmaterial som
grundlagberedningen har redovisat i sitt betänkande framgår att man kan
räkna med att valkretsarna även i framtiden kommer att få en stabil representation
och att det i allmänhet också kommer att bli god överensstämmelse
inom varje valkrets mellan partiernas rösttal och mandatsiffror. Värdefullt
är också att förslaget är sådant att samtliga mandat i riksdagen —
alltså även utjämningsmandaten — kan förutsättas bli besatta med kandidater
som nominerats i valkretsarna.

De nya reglerna om fördelning av mandaten i riksdagen mellan partier
bör, som grundlagberedningen har föreslagit, skrivas in i RO så att de får
karaktär av grundlag.

Det nya val sättet måste få vissa återverkningar på andra delar av valsystemet.
De lagtekniskt mest omfattande ändringarna berör sammanräkningsförfarandet.
Det är visserligen möjligt att låta valförrättare
och länsstyrelser ha samma befattning med själva valmaterialet som f. n.
vid andrakammarvalen. Länsstyrelserna kan också liksom hittills få fastställa
ordningen mellan kandidaterna inom varje parti. Fördelningen av
mandaten måste emellertid bli en uppgift för ett centralt organ som får
bygga sitt beslut på länsstyrelsernas sammanräkningsprotokoll. Jag kan i
allt väsentligt ansluta mig till vad grundlagberedningen hav föreslagit i
fråga om hur sammanräkningen och mandatfördelningen skall gå till vid
riksdagsvalen.

Besvärsfrågorna kommer delvis i ett nytt läge med ett riksproportionellt
valsystem. Besvär över riksdagsval måste komma att avse det
centrala organets beslut om mandatfördelningen. I vad mån besvärsreglerna
i övrigt behöver ändras i förhållande till vad som nu gäller i fråga om andrakammarval
är en vansklig bedömningsfråga. Grundlagberedningen har inte
föreslagit någon annan nyhet än att i RO skall införas en regel som innebär
att ett förordnande av regeringsrätten i ett besvärsmål om omval inte skall
medföra att utfärdade fullmakter utslocknar. Fullmakterna skall fortsätta
att gälla tills ny mandatfördelning har blivit fastställd.

Regeringsrättens ledamöter har uppehållit sig utförligt vid besvärsfrågorna
i sitt remissyttrande. De påpekar att besvärsreglerna blir svårtillämpade
och att besvären kan leda till högst överraskande resultat i fråga om mandatfördelningen
eftersom det nya valsystemet är konstruerat så att ett fel

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 201

som begåtts i cn valkrets kan få betydelse för valutgången även i andra valkretsar.
Olägenheterna med det föreslagna valsystemet kan emellertid enligt
vad regeringsrättens ledamöter har funnit inte undanröjas på annat sätt
än genom föreskrifter om att fel i samband med valförrättning i viss utsträckning
skall tolereras och inte föranleda rättelse ens om felet har inverkat
på valets utgång. Sådana föreskrifter bör enligt regeringsrättsledamöternas
bestämda uppfattning inte övervägas.

Jag delar denna uppfattning. Jag är medveten om att det inte kan uteslutas
att det nya valsystemet genom sin konstruktion kommer att stimulera
till ökad besvärsfrekvens, och jag är också på det klara med att besvärsmålen
i viss mån kommer att bli svårare att handlägga för regeringsrätten.
Regeringsrättens ledamöter bedömer emellertid själva inte svårigheterna som
oöverstigliga. Med den av grundlagberedningen föreslagna nya regeln i RO
om utfärdade fullmakters provisoriska giltighet finns också fulla garantier
för att dröjsmål med avgörandet av besvärsmål och förrättande av omval inte
i något fall skall hindra riksdagen i dess arbete. De olägenheter med besvärsreglerna
som regeringsrättens ledamöter har velat fästa uppmärksamheten
på kan enligt min bedömning under inga förhållanden få inverka på
den långt mer betydelsefulla frågan om man skall bygga det nya valsättet
på en riksproportionell princip eller om man som hittills skall nöja sig med
proportionalitet inom varje enskild valkrets.

I det nuvarande tvåkammarsystemet gäller bostadsband som valbarhetsvillkor
för andra kammarens men inte för första kammarens ledamöter.
övergången till enkammarriksdag gör det svårt att behålla en ordning
med bostadsband för endast eu del av riksdagens ledamöter. Valet står
i praktiken mellan att låta bostadsband gälla för alla riksdagens ledamöter
eller att helt avstå från valbarhetsvillkor av detta slag. Jag delar grundlagberedningens
uppfattning att man inte bör ha regler som utesluter varje
möjlighet att till riksdagen rekrytera s. k. rikskandidater, och jag tillstyrker
därför beredningens förslag att det inte skall gälla några formella villkor
i fråga om bosättning eller rösträtt i valkretsen för valbarhet till enkammarriksdagen.
I likhet med beredningen räknar jag med att man i praktiken
skall få en tillfredsställande lokal och regional representation i riksdagen
även utan bostadsband.

Det nya kammarsystemet skapar vissa problem som gäller de v a 11 e kniska
förutsättningarna för gemensam valdag för
riksdagsval och kommunalval. Det är därvid bl. a. fråga om vilka åtgärder
som behöver vidtas för att förebygga att väljarna blandar samman valen
och gör misstag som leder till att deras valsedlar måste kasseras. Valtekniska
utredningen har föreslagit att man skall underlätta valförrättningen
för väljarna bl. a. genom att göra valsedlarna olikfärgade — gula för riksdagsval,
blå för landstingsval och vita för kommunal- och stadsfullmäktigval.
I likhet med de remissinstanser som har yttrat sig i frågan är jag be -

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

redd att godta vad utredningen liar föreslagit i fråga om valsedlarnas utseende.
För att ytterligare förebygga misstag som kan leda till kassationer
vill jag emellertid föreslå att ValL och KVL kompletteras med bestämmelser
om att papper till valsedlar för de tre typer av val som det här är fråga
om i princip skall tillhandahållas kostnadsfritt av statsverket. Frågan om
vilka återverkningar de nya bestämmelserna om valsedlars utseende bör få
på kassationsbestämmelserna i de båda vallagarna avser jag att behandla i
specialmotiveringen.

Den gemensamma valdagen kommer att i viss mån komplicera valförrättningen
även för valmyndigheterna. Valtekniska utredningens undersökningar
visar att svårigheterna inte är större än att de kan bemästras. Jag är
emellertid medveten om att vissa valmyndigheter redan nu brottas med
personal- och lokalproblem och känner sig bekymrade för framtiden. Alla
ansträngningar bör göras för att underlätta valmyndigheternas arbete.
Som jag redan har nämnt inledningsvis bör inom den närmaste framtiden
göras en utredning om hur man skall kunna förenkla och effektivisera
valförfarandet. Oberoende härav bör emellertid redan nu bestämmelserna
i vallagstiftningen om skyldighet att fullgöra uppdrag som ledamot eller
suppleant i valnämnd utsträckas till att omfatta även uppdrag som valnämndens
deputerade. I Sverige bör det, liksom i våra nordiska grannländer
och flera andra demokratiska länder, i princip vara en medborgerlig
skyldighet för var och en som inte har giltigt hinder att som valförrättare
medverka till att valen till de demokratiska institutionerna förlöper smidigt
och säkert. Även om skyldigheten sällan eller aldrig skulle uttvingas kan
lagbestämmelser i ämnet vara till hjälp för valmyndigheterna i deras rekryteringssträvanden.

Parlamentarismen och grundlagarna

Parlamentarismens principer är sedan länge erkända och tillämpade i
vårt land, men de har ännu inte fått fotfäste i RF. RF bygger alltjämt på en
äldre statsrättslig åskådning som vill åstadkomma maktbalans mellan
Konung och riksdag. Statsrådets ledamöter har enligt RF:s ordalydelse
ingen annan ställning än som rådgivare vilka Konungen fritt utnämner och
entledigar. Regeringsärendena avgörs formellt av Konungen ensam efter
föredragning i statsrådet.

De ändringar i RF som grundlagberedningen nu har föreslagit är begränsade
till några få frågor. I huvudsak rör det sig om att införa misstroendeförklaring
som en form för att utkräva ansvar av regeringen och om att revidera
bestämmelserna om entledigande av statsråd och om nyval till riksdagen
med utgångspunkt från parlamentarismens grundsatser och konstitutionell
praxis. Bestämmelserna i RF om regeringsbildningen och om regeringsärendenas
handläggning har i förslaget lämnats orubbade i sitt gamla
skick.

203

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

I sak liar grundlagberedningens förslag till ändringar i RF godtagits av
en enhällig remissopinion. De invändningar som förekommer gäller endast
detaljer. Meningarna är emellertid delade om avgränsningen av reformen
och ett par remissinstanser ser helst att man väntar till den totala författningsrevisionen
med att införliva parlamentarismen med grundlagarna.
Högsta domstolens ledamöter förordar att man i denna reformetapp nöjer
sig med att införa regler om misstroendeförklaring och om entledigande av
statsråd som drabbats av riksdagens misstroende. Kritiken går ut på att RF,
om de föreslagna ändringarna genomförs, kommer att uppvisa allvarliga
lagtekniska och systematiska brister. Bestämmelserna om tillsättande av
statsråd och om entledigande av statsråd kommer att vila på skilda statsrättsliga
principer och överhuvudtaget ger de nya bestämmelserna, enligt
högsta domstolens ledamöter, statsministern en central ställning och lägger
i hans hand den reella beslutanderätten i viktiga frågor på ett sätt som rimmar
illa med RF:s generella bestämmelser om regeringsärendenas handläggning.

De brister som sålunda har påtalats under remissbehandlingen har
grundlagberedningen själv uppmärksammat. Beredningen har emellertid
ansett att bristerna inte är av det slaget att de bör få hindra att man
redan nu genomför grundlagsändringar som allmänt bedömts som angelägna.
Jag delar denna uppfattning. Det måste emellertid erkännas att motsägelserna
och spänningarna i RF:s text på en del punkter kommer att bli
mycket bjärta och hårda. Jag har därför ansett det värt att undersöka om
man inte i någon mån kan mildra motsättningarna mellan gammalt och
nytt i RF utan att vare sig inskränka den partiella författningsreformen
eller föregripa grundlagberedningens arbete på en total författningsrevision.
Elter vad jag har funnit kan man åstadkomma vissa förbättringar av texten
genom justeringar av väsentligen lagteknisk och redaktionell natur.
Dessa justeringar berör 4, 9, 13, 15, 32, 38, 65 och 106 §§ RF. I huvudsak
går justeringarna ut på att jämka eller ur RF utmönstra dels bestämmelser
som handlar om konflikter mellan Konungen och statsrådet, vilka är otänkbara
i ett parlamentariskt styrt land, dels vissa andra bestämmelser som
med emfas betonar statsrådens skyldighet att böja sig för Konungens vilja.
Flera av bestämmelserna har överhuvudtaget ingen funktion att fylla och
kan därför saklöst upphävas. Även om man inte i detta sammanhang bör
överväga att ändra den formella ordningen för utnämning av statsråd eller
för beslutsfattande i konselj, kan man genom justeringar av det slag jag
åsyftar vinna att RF:s text blir mindre motsägelsefull och på ett mindre
iögonfallande sätt avviker från konstitutionell praxis. Därmed blir texten
också mindre vilseledande för läsaren. Jag skall i specialmotiveringen närmare
redogöra för hur de ifrågavarande justeringarna i RF enligt min mening
bör göras.

RF känner inte någon annan form för utkrävande av politiskt ansvar av

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

statsrådets ledamöter än den s. k. dechargegranskningen genom konstitutionsutskottet.
Om konstitutionsutskottet vid granskningen av statsrådsprotokollen
finner att någon ledamot av statsrådet inte iakttagit »rikets sannskyldiga
nytta» eller inte »med oväld, nit, skicklighet och drift» utövat sitt
ämbete, skall utskottet tillkännage detta för riksdagen, som hos Konungen
kan anmäla sin önskan att vederbörande skall entledigas Irån sitt statsrådsämbete.
Någon sådan begäran har aldrig framställts.

Det bär länge ansetts vara en brist i våra grundlagar att de saknar bestämmelser
om regeringens parlamentariska ansvar vilka
gör det möjligt att kontinuerligt kontrollera om regeringen åtnjuter riksdagens
förtroende. I grundlagberedningens förslag har denna brist avhjälpts.
Beredningen föreslår att bestämmelser skall införas i RF som ger riksdagen
möjlighet att avge misstroendeförklaring mot regeringen eller mot enskilt
statsråd. Om en majoritet av riksdagens ledamöter ansluter sig till ett yrkande
om misstroendeförklaring skall regeringen eller statsrådsledamoten
i fråga entledigas såvida inte nyval till riksdagen utlyses inom en vecka från
förklaringen. Enligt förslaget skall yrkande om misstroendeförklaring inte
få väckas av enskild riksdagsledamot. Minst 1/10 av riksdagens ledamöter
måste stå bakom yrkandet för att detta skall tas upp till prövning. En annan
begränsning är att yrkande om misstroendeförklaring inte får framställas
under tiden från det ordinarie val till riksdagen ägt rum eller förordnande
om nyval meddelats till dess den genom valet utsedda riksdagen
sammanträder första gången.

De av beredningen föreslagna reglerna om misstroendeförklaring har så
gott som genomgående vunnit remissinstansernas gillande. Även jag anser
att förslaget är väl avvägt. Institutet misstroendeförklaring är enligt min
mening klart att föredra framför det i vissa länder praktiserade institutet
förtroendevotum som i regel innebär att en regering redan vid sitt tillträde
måste ha ett positivt stöd hos parlamentet. I linje härmed ligger också att
jag för min del anser att det bör krävas att en majoritet av riksdagens ledamöter
röstar för ett yrkande om misstroendeförklaring för att detta skall
anses ha vunnit bifall. Det skulle kunna försvåra regeringsbildningen och
försvaga regeringsmakten på ett betänkligt sätt om det räckte med en majoritet
av de röstande för att fälla en regering. Bl. a. skulle det bli svårt för
en regering att skydda sig mot överrumpling.

I princip bör yrkande om misstroendeförklaring kunna väckas när som
helst under riksdagens sessioner. Det bör emellertid inte heller vara uteslutet
att sammankalla riksdagen särskilt för att pröva ett yrkande om misstroendeförklaring,
om förtroendefrågan skulle få aktualitet vid en tidpunkt
då riksdagen inte är samlad. För detta är också sörjt i grundlagberedningens
förslag genom bestämmelser i riksdagsordningen att riksdagen när som
helst kan sammankallas till extra session om minst 1/3 av ledamöterna begär
det. Den av beredningen föreslagna begränsningen att yrkande om miss -

205

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

troendeförklaring inte får väckas under tiden mellan ett ordinarie val eller
ett förordnande om nyval och den nya riksdagens första sammanträde finner
jag helt naturlig.

Från principiella synpunkter kan det vara tveksamt om misstroendeförklaring
bör få riktas inte bara mot regeringen som sådan utan också mot
enskild ledamot av statsrådet. Enligt parlamentarisk praxis är regeringen
att betrakta som ett kollektiv vars medlemmar är solidariskt ansvariga för
alla regeringens åtgärder. Man kan också med fog fråga sig om den av
grundlagberedningen föreslagna möjligheten att rikta yrkande om misstroendeförklaring
mot enskild ledamot av statsrådet kommer att kunna få
någon praktisk betydelse. Jag har förståelse för de tvivel som länsstyrelsen
i Västmanlands län har yppat på denna punkt.

Det sagda har emellertid i första hand tillämpning på förhållandena i en
enpartiregering som är sammansatt uteslutande eller så gott som uteslutande
av politiker. Det kan tänkas regeringar med sådan sammansättning
att det bör finnas visst utrymme för kritik mot enskild ledamot av statsrådet
som inte drabbar regeringen i övrigt. Ytterligare är i detta sammanhang
att märka att åtskilliga regler i RF, som i sak kommer att stå kvar
oförändrade efter den partiella författningsreformen, bygger på föreställningen
om varje statsrådsledamots personliga politiska och juridiska ansvar
för sina åtgärder i tjänsten. Jag syftar bl. a. på bestämmelserna om statsrådsledamots
rätt att anmäla avvikande mening till statsrådsprotokollet och
bestämmelserna om dechargegranskningen.

Efter att ha övervägt de olika synpunkter som kan anläggas på frågan
har jag stannat för att även i denna del godta vad grundlagberedningen har
föreslagit. För misstroendeförklaring mot enskild ledamot av statsrådet bör
gälla samma regler som för misstroendeförklaring som tar sikte på hela
regeringen.

Bestämmelserna om konstitutionsutskottets granskning
av statsrådsprotokollen bör i enlighet med vad grundlagberedningen
har föreslagit t. v. få stå kvar i RF i sin nuvarande lydelse
med i huvudsak endast sådana ändringar som föranleds av att misstroendeförklaring
skall vara den enda formen för riksdagens initiativ när riksdagen
vill fälla en regering eller få en enskild ledamot av statsrådet entledigad
från sitt ämbete.

Regeringens karaktär av ett kollektiv, uppbyggt kring statsministerns
person, framträder tydligt i de av grundlagberedningen föreslagna bestämmelserna
om entledigande av statsråd. Entledigande av statsråd
är ett konselj ärende, och beslut i frågan fattas formellt av Konungen.
Bestämmelserna i ämnet är emellertid i förslaget utformade på sådant sätt
att statsministern får ett avgörande inflytande på regeringens sammansättning.
Bortsett från fall av misstroendeförklaring skall statsministern själv
kunna entledigas endast på egen begäran. Annan ledamot av statsrådet ent -

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

ledigas när statsministern begär det. Om statsministern avgår eller avlider,
skall övriga ledamöter av statsrådet entledigas.

Endast på en punkt har grundlagberedningens förslag i denna del blivit
föremal för viss kritik under remissbehandlingen. I några remissyttranden
görs gällande att uppdraget att tillhöra en regering är av sådan natur att
varje ledamot av regeringen bör kunna avgå när han själv vill, oavsett statsministerns
inställning i frågan. För mig framstår detta som ett teoretiskt
problem. Det torde vara självklart att ingen statsrådsledamot kan hållas
kvar i regeringen, om han har en bestämd önskan att avgå. Lika klart är
emellertid att han bör rådgöra med statsministern bl. a. om den lämpliga
tidpunkten för sin avgång. Om det formellt är han själv eller statsministern
som begär hans entledigande hos Konungen torde under sådana förhållanden
sakna praktisk betydelse.

För min del kan jag utan ändringar i sak godta vad grundlagberedningen
har föreslagit i fråga om entledigande av statsråd.

Bestämmelser om riksdagsupplösning och nyval har funnits i våra
grundlagar sedan år 1867. Institutet har utnyttjats sparsamt, endast två
gånger beträffande första kammaren och fyra gånger beträffande andra
kammaren. Enligt grundlagberedningens förslag skall institutet finnas kvar
även efter övergången från tvåkammarriksdag till enkammarriksdag med
treåriga valperioder. Nyval skall liksom hittills avse endast återstoden av
löpande valperiod. De väsentliga nyheterna i beredningens förslag är dels
att statsministern exklusivt får rätt att bestämma när nyvalsinstitutet skall
komma till användning, dels att den automatiska riksdagsupplösning som
f. n. är förbunden med nyvalsförordnande ersätts med en rätt för statsministern
att avgöra om pågående riksdagsarbete skall avbrytas eller inte.
Formellt är frågor om nyval och avbrytande av riksdagssession enligt förslaget
regeringsärenden som avgörs i vanlig ordning, men Konungen skall
enligt en uttrycklig bestämmelse vara bunden vid vad statsministern föreslår.

Jag har ingen erinran mot vad grundlagberedningen har föreslagit. Nyvalsinstitutet
är ett värdefullt komplement till reglerna om regeringens
parlamentariska ansvar. Det säger sig självt att institutet bör begagnas med
försiktighet. Riskerna för missbruk bör emellertid efter genomförandet av
den partiella författningsreformen snarast bli än mindre än de har varit
tidigare. Med valperioder på tre år och bibehållen regel om att nyval gäller
endast för återstoden av löpande valperiod kommer det att fordras utomordentligt
starka skäl för att en regering skall bestämma sig för att anordna
ett extra val. Beredningens förslag får därför anses innehålla tillräckliga
garantier mot täta nyval.

Sammankopplingen i nuvarande bestämmelser av riksdagsupplösning och
nyval har visat sig vara förenad med betydande praktiska olägenheter. Det
bör vara en fördel både för regeringen och riksdagen, om man i framtiden

207

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

får möjlighet att från fall till fall avgöra om riksdagsarbetet skall avbrytas
i samband med att nyvalsförordnande meddelas. Situationen kan vara
sådan att riksdagssessionen genast bör avbrytas, men det kan också tänkas
att riksdagsarbetet lämpligen bör fortsätta någon tid eller att det kan slutföras
utan hinder av nyvalsförordnandet.

Ikraftträdandet m. m.

De grundlagsändringar som föranleds av den partiella författningsreformen
bör, som grundlagberedningen har föreslagit, träda i kraft den 1 januari
1971. Detta innebär att det första valet till den nya enkammarriksdagen
kommer att hållas samtidigt med de allmänna kommunalvalen i september
1970.

Det nya kammarsystemet kommer att ställa krav på ett nytt riksdagshus
eller ombyggnad av det nuvarande riksdagshuset. Denna fråga kommer inte
att vara definitivt löst före år 1971. Däremot kommer provisoriska lokaler
för enkammarriksdagen att kunna vara färdigställda i god tid före författningsreformens
ikraftträdande. Lokalfrågan handläggs av riksdagens förvaltningskontor
i samråd med byggnadsstyrelsen. Förvaltningskontorets
styrelse har nyligen begärt riksdagens tillstånd till projektering för provisoriska
lokaler för enkammarriksdagen i kvarteret Garnisonen vid Karlavägen/Banérgatan
i Stockholm.

För att författningsreformen skall kunna träda i kraft den 1 januari 1971
måste grundlagsändringarna beslutas av 1968 och 1969 års riksdagar. Utöver
ändringar i RF och RO fordras ändringar också i åtskilliga andra lagar. De
olika delarna av lagstiftningskomplexet griper in i varandra på ett sådant
sätt att det inte är möjligt att ta ställning till grundlagsändringarna utan
att man samtidigt fattar beslut om ändringarna i den övriga lagstiftningen.
Fullständiga förslag till ändringar i bl. a. ValL och KVL bör därför föreläggas
redan 1968 års riksdag till antagande1.

Specialmotivering

Den partiella författningsreformen kräver omfattande ändringar både i
RF och RO och i ValL och KVL. Vissa ändringar måste göras även i kommunallagen
den 18 december 1953 (nr 753), kommunallagen för Stockholm
den 1 mars 1957 (nr 50), landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319) samt
lagen den 31 maj 1957 (nr 281) om kommunalförbund.

Det kan synas som om införandet i RF av bestämmelser om misstroendeförklaring
borde föranleda jämkning även i 6 § ansvarighetslagen den 10

1 Förfaringssättet med beslut beträffande följdändringarna redan i samband med att grundlagsändringar
antagits såsom vilande har tillämpats tidigare vid flera tillfällen och stämmer
väl med önskemål som har uttalats av riksdagen (se Sä1!! 1919:1 och rskr 268; prop. 1932:104
och KU 15; prop. 1934:216, KU 16 och rskr 256).

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

februari 1810 för statsrådets ledamöter, föredragande och Konungens rådgivare
i kommandomål. Denna lag har emellertid sedan länge förlorat kontakten
med den politiska och juridiska verkligheten. Följdändringar i ansvarighetslagen
har tidigare underlåtits i åtskilliga fall då sådana skulle
ha varit nödvändiga, om man velat tillämpa annars gängse lagstiftningsmetoder.
I enlighet med denna praxis bör ansvarighetslagen även nu stå
kvar i oförändrad lydelse trots att det blir en formell kollision mellan 6 §
i lagen och vissa nya bestämmelser i RF.

Ändringarna i RO måste kompletteras med närmare föreskrifter om riksdagens
arbete. Denna uppgift ankommer på riksdagen ensam. Grundlagberedningen
har utarbetat ett förslag till ny riksdagsstadga som är avsett
att ersätta såväl den nuvarande riksdagsstadgan som kamrarnas ordningsstadgor.
Förslaget har inte remissbehandlats och det kräver inte något ställningstagande
från Kungl. Maj :ts sida, men det torde få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga 3.

De ändringar i RF och RO som måste göras i samband med den partiella
författningsreformen låter sig endast med svårighet infogas i grundlagarnas
nuvarande disposition. Det är också en svår uppgift att ge de
nya bestämmelserna en sådan språklig utformning att de uppfyller kraven
på tydlighet och lättillgänglighet utan att stilbrytningarna i förhållande till
äldre text blir alltför påtagliga. Att åstadkomma en från dessa synpunkter
helt tillfredsställande produkt torde i själva verket vara omöjligt. Det är sålunda
inte möjligt att disponera om författningsstoffet i den utsträckning
som i och för sig är önskvärd utan att ramen för den partiella författningsreformen
sprängs.

Sakliga skäl av stor tyngd talar för att omdispositionerna begränsas till
ett minimum. I RF bör den nuvarande ordningsföljden mellan paragraferna
behållas intakt. I RO är vissa ändringar i rubriker och uppställning
nödvändiga, men även här bör omflyttningen av paragrafer begränsas till
det minsta möjliga. Alla bestämmelser om första kammaren bör upphävas,
och den nya texten får i stället byggas upp med utgångspunkt från vad
som nu är föreskrivet beträffande andra kammaren. Rubriken »Kamrarnas
bildande» bör ersättas med rubriken »Val till riksdagen in. m.» och underrubrikerna
»Första kammaren», »Andra kammaren» och »Gemensamma
bestämmelser» måste givetvis slopas. Inom ramen för avdelningen »Val
till riksdagen m. in.» måste vissa paragrafomflyttningar göras bl. a. för att
bereda plats för de nya bestämmelserna om mandatfördelning mellan partier.
Rubriken »Riksdags början och upplösning» bör ändras till »Riksdags
början och avbrytande av riksdagssession» och rubriken »Ärendenas behandling
i kamrarna» bör ändras till »Ärendenas behandling i riksdagen».

Även ändringarna i vallagstiftningen erbjuder vissa lagtekniska och redaktionella
svårigheter. ValL och KYL har redan tidigare förlorat sin överskådlighet
och blivit bristfälliga i systematiskt och språkligt hänseende på

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 196S 209

grund av att en mångfald ändringar gjorts i olika delar av texten vid skilda
tidpunkter. Det är i och för sig möjligt att göra de ändringar i dessa lagar
som behövs i samband med den partiella författningsreformen inom ramen
för lagarnas nuvarande disposition med endast relativt begränsade förändringar
i fråga om rubriker och ordningsföljd mellan paragraferna, men
det kan inte undvikas att de formella bristerna blir ännu mer framträdande
än de är nu. Inledningsvis har nämnts att möjligheterna att förenkla
och effektivisera valförfarandet skall utredas inom den närmaste
framtiden. I samband därmed bör även göras en fullständig lagteknislc
översyn av ValL och KVL.

Grundlagberedningens och valtekniska utredningens remissbehandlade
förslag till författningstexter utgör ett gott underlag vid utarbetandet av
propositionens texter till grundlagsändringar och andra lagändringar. En
viss ytterligare bearbetning av författningsstoffet är dock behövlig, och på
några punkter bör förslagen kompletteras med nyskriven text. Kompletteringarna
gäller bl. a. RF där lagtekniska och redaktionella ändringar, såsom
redan har berörts i den allmänna motiveringen, bör göras i större omfattning
än grundlagberedningen har föreslagit.

I de lagar som berörs av den partiella författningsreformen finns åtskilliga
paragrafer där det inte behövs annat än smärre redaktionella ändringar
eller ändringar som är en självklar följd av övergången från tvåkammarriksdag
till enkammarriksdag eller av andra nyheter som har behandlats
i den allmänna motiveringen. Vid dessa paragrafer kommer jag
inte att uppehålla mig i specialmotiveringen.

Förslag till ändringar i regeringsformen

4, 9, 13, 15 och 32 §§.

Som framhållits i den allmänna motiveringen bör vissa bestämmelser i
RF, som rör förhållandet mellan Konungen och statsrådet, jämkas redaktionellt
för att bestämmelserna inte skall stå i onödigt skarp motsättning
till andra bestämmelser som ändras i sak i samband med den partiella
författningsreformen. Detta gäller bl. a. dessa fem paragrafer.

I 4 § bör göras den ändringen att orden »Konungen äger att allena styra
riket» utbyts mot »Konungen styr riket», och vidare bör presentationen av
statsrådet göras i ett särskilt stycke som lämpligen kan inledas med orden
»För regeringsärendena har Konungen ett statsråd etc.». I 9 §, som handlar
om statsrådsprotokollen och om statsrådsledamöternas ansvar för besluten
i regeringsärendena, bör ur andra stycket utmönstras dels orden »Konungen
dock förbehållet att allena besluta», dels vad som sägs om statsrådsledamöternas
skyldighet att göra »kraftiga föreställningar» mot grundlagstridiga
och andra lagstridiga beslut av Konungen.

Frågor om krig och fred skall enligt 13 § handläggas i »utomordentligt
statsråd», en sammansättning av statsrådet som sedan år 1840 inte skiljer
14 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 27

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

sig från den vanliga sammansättningen. Bestämmelsen, som med kraft framhäver
Konungens rätt att fatta de beslut han finner lämpliga oberoende av
statsrådsledamöternas uppfattning, är obsolet och kan saklöst upphävas.

Även 15 § om kommandomål bör omredigeras så att paragrafen inte uttryckligen
pekar på möjligheten att Konungen i strid mot parlamentarismens
grundsatser genomdriver sin mening mot föredragande statsrådets.
Kommandomålen handläggs sedan länge på det sättet att chefen för försvarsdepartementets
kommandoexpedition föredrar målen för departementschefen
som i realiteten avgör dem. Departementschefens beslut delges i
efterhand Konungen genom s.k. protokollslistor, som innehåller mycket
knapphändiga uppgifter om ärendena. Konungen tecknar sitt godkännande
på protokollslistorna. Sådana protokoll som åsyftas i 15 § förs alltså inte.
Anledning saknas att bryta med denna praxis. Praxis kan emellertid bibehållas
utan att man behöver göra någon genomgripande omarbetning av
paragrafen, om i paragrafen inte sägs annat om protokoll i kommandomål
än att sådana förs vid behov. Jag föreslår att paragrafen redigeras i överensstämmelse
härmed.

Frågor om sådana tjänstetillsättningar som skall prövas av Konungen är
vanliga regeringsärenden, och det är endast historiska skäl utan aktualitet
i dag som förklarar att det sagts ut i en särskild paragraf, 32 §, att statsrådets
ledamöter bär rätt att delta i handläggningen. Bestämmelsen är
alltså överflödig, och den bör upphävas.

De här föreslagna ändringarna i RF rubbar inte den gällande ordningen
enligt vilken det formellt är Konungen som utnämner statsråd och beslutar
i regeringsärendena. Ändringarna rubbar givetvis inte heller i något hänseende
den konstitutionella praxis i fråga om regeringsbildning och handläggning
av regeringsärenden som har utbildats i anslutning till parlamentariska
grundsatser. Frågor om ändringar i den i RF föreskrivna formella
ordningen och i regler som utbildats genom konstitutionell praxis får prövas
i samband med den totala författningsrevision som grundlagberedningen har
i uppgift att förbereda under nästa utredningsetapp.

35 §.

Bestämmelsen i denna paragraf om att statsrådets ledamöter har förtroendesysslor,
varifrån Konungen äger entlediga dem »när han prövar
rikets tjänst det fordra», bör ersättas med nya regler om entledigande av
statsråd i överensstämmelse med vad som bär utvecklats i den allmänna
motiveringen. De nya bestämmelserna i ämnet bör utformas sa att de inte
lämnar utrymme för någon diskretionär prövning från Konungens sida.
I annat fall än då misstroendeförklaring avgetts måste initiativet till
entledigande alltid utgå från statsministern och omvänt skall en begäran
om entledigande av statsråd som härrör från honom aldrig kunna avslås.
Detta gäller givetvis även i fråga om statsministerns egen avgång.

211

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Det har tidigare förekommit vid flera tillfällen — t. ex. vid Hjalmar Brantings
och C. G. Ekmans avgång (1925 resp. 1932) och vid Per Albin Hanssons
död (1946) — att regeringens övriga ledamöter blivit kvar i sina befattningar
sedan statsministern ensam avgått eller sedan han avlidit. Som har
framgått av den allmänna motiveringen skall denna ordning inte kunna tilllämpas
i framtiden utan statsministerns avgång skall alltid föra med sig att
Övriga statsråd entledigas. Motivet för den nya regeln är att den nye statsministern
skall ha helt fria händer i valet av medarbetare. Avsikten är däremot
inte att introducera en ny parlamentarisk praxis, enligt vilken statsministerns
avgång alltid blir inledningen till en regeringskris, där valet av
ny statsminister står helt öppet och kräver överläggningar från Konungens
sida med företrädare för olika meningsriktningar inom riksdagen. Om statsministern
avgår av personliga skäl eller annars under sådana omständigheter
att hans avgång inte är uttryck för att det eller de partier som har
regeringsansvar vill dra sig tillbaka från regeringsställningen, bör regeringspartiet
eller -partierna omgående kunna få uppdraget att utse den person
som de vill att Konungen skall utnämna till ny statsminister. Sedan ny statsminister
utsetts bestämmer han vilka personer som i övrigt skall ingå i regeringen,
och Konungen utnämner statsråden enligt statsministerns förslag.

I enlighet med vad grundlagberedningen föreslagit bör en avgående regering
sta kvar som expeditionsministär till dess ny statsminister utnämns.
Någon formell begränsning av expeditionsministärs kompetens bör
inte föreskrivas.

Beslut om utnämning och om entledigande av statsråd är regeringsärenden,
som formellt avgörs av Konungen i statsrådet. I fråga om utnämning
har detta inte särskilt anmärkts i RF och så behöver inte heller ske i fråga
om entledigande.

38 §.

Huvudregeln beträffande beslut i statsrådet är enligt denna paragraf att
beslutet skall underskrivas av Konungen och kontrasigneras av vederbörande
föredragande. Beträffande vissa beslut räcker det med underskrift
av föredraganden.

Paragrafen innehåller även ålderdomliga bestämmelser om statsrådsledamots
rätt och skyldighet att vägra att kontrasignera grundlagstridiga
beslut av Konungen. I händelse av kontrasignationsvägran skall föredragande
statsrådet nedlägga sitt ämbete, »vilket han icke må återtaga förr,
än riksdagen hans förhållande prövat och gillat». Indirekt synes bestämmelserna
ge vid handen att föredraganden i alla andra fall än då ett beslut
är grundlagstridigt skulle ha ovillkorlig skyldighet att kontrasignera, även
om beslutet fattats mot hans och den övriga regeringens vilja. Bestämmelserna
kontrasterar sålunda bjärt mot parlamentarismens principer, och de
står inte heller i samklang med nya bestämmelser i andra paragrafer om

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

bl. a. entledigande av statsråd och nyvalsförordnande, enligt vilka statsministerns
vilja skall vara utslagsgivande för innehållet i besluten. Bestämmelserna
om kontrasignationsvägran har aldrig tillämpats, och enligt min
mening kan man i RF utan olägenhet undvara regler i detta ämne. Jag
föreslår att bestämmelserna i fråga upphävs.

Samtidigt bör göras ytterligare en strykning i texten. Det är överflödigt
och snarast vilseledande att poängtera det föredragande statsrådets ansvar
för att utfärdade expeditioner överensstämmer med fattade beslut. Statsrådsledamöternas
ansvar för det formella och materiella innehållet i beslut
i regeringsärenden är tillräckligt utförligt reglerat i 9 och 107 §§.

39 §.

Enligt första stycket i denna paragraf kan förtroendesysslor besättas
endast provisoriskt, när regent för riksstyrelsen. Begreppet förtroendesysslor,
som numera syftar uteslutande på statsrådsämbetena, kommer att
sakna täckning i grundlagarna, om 35 § ändras på det sätt som har föreslagits
här. Enligt min mening finns inte skäl att behålla den nuvarande
begränsningen i regents befogenhet i fråga om utnämning av statsråd.
Bestämmelsen härom bör därför upphävas.

Grundlagberedningens lagförslag upptog ingen ändring i 39 § RF, men i
sak hade beredningen inte annan uppfattning än jag. Beredningen framhåller
i betänkandet (s. 191) att det i ett system, där regeringsbildningen
förutsätts ske på grundval av det parlamentariska läget och där riksdagen
genom rätten att avge misstroendeförklaring utövar kontroll över regeringsbildningen,
saknas utrymme för att förordna statsrådsledamöter endast
för tiden till dess Konungen återtar riksstyrelsen.

49 §.

Denna paragraf innehåller bl. a. de grundläggande bestämmelserna om
riksdagens fördelning på två kamrar och om kamrarnas behörighet. Införandet
av enkammarriksdag kräver ändringar både i denna och i åtskilliga
andra paragrafer i RF.

Frågan om antalet ledamöter i riksdagen är liksom även frågan om valperiodernas
längd av så central betydelse att bestämmelser härom inte bör
saknas i RF. En bestämmelse om antalet ledamöter i riksdagen behövs bl. a.
som bakgrund till nya regler om misstroendeförklaring, som jag kommer
att föreslå införda i 107 §. På motsvarande sätt är det nödvändigt för att
man skall förstå innebörden i reglerna om nyval i 108 § att RF innehåller
föreskrifter om att den ordinarie valperioden för riksdagen är tre år och att
nyval gäller endast för återstoden av löpande treårsperiod. Dessa synpunkter
bör beaktas genom kompletteringar i denna paragraf.

Den rättighet att sammanträda i januari månad varje år, som 1 mom.
garanterar riksdagen, bör kompletteras med en föreskrift om när riksdag

213

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

som utsetts genom nyval skall sammanträda. I sak finns inte skäl att på
denna punkt gå ifrån den nuvarande ordningen (jfr 108 §), och det bör alltså
föreskrivas att den nyvalda riksdagen skall sammanträda inom tre månader
från förordnandet om nyval vid den tidpunkt som Konungen bestämmer.

Föreskriften i 1 mom. om att »de rättigheter och åligganden, som gällande
lag tillägger rikets ständer» hädanefter skall tillkomma riksdagen
har karaktären av en övergångsbestämmelse i samband med införandet av
tvåkammarriksdagen. Den bör nu utmönstras ur RF.

52—54 §§.

I överensstämmelse med vad grundlagberedningen har föreslagit bör
enkammarriksdagen ha tre vice talmän. Utskottsorganisationen bör, som
redan har nämnts i den allmänna motiveringen, kompletteras med ett
fjärde lagutskott. Personalunionen mellan utrikesutskottet och utrikesnämnden
bör upphävas. Utrikesnämnd bör tillsättas av varje riksdag, alltså
även av riksdag som sammanträder efter nyval, s. k. vaderiksdag. Dessa
ställningstaganden föranleder jämkningar i dessa paragrafer.

65 §.

Av samma skäl som har anförts i motiveringen till 4, 9, 13, 15 och 32 §§
till stöd för liknande ändringar bör i denna paragraf, som handlar om användningen
av medel som riksdagen anvisat, utmönstras en överflödig
bestämmelse om skyldighet för statsrådets ledamöter att protestera mot
beslut av Konungen som strider mot riksdagens direktiv.

81 §.

För överlåtelse på internationell organisation av befogenhet, som enligt
RF tillkommer Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt eller ettdera av dessa
statsorgan eller annat statligt organ, krävs enligt gällande bestämmelser
antingen beslut i samma form som är föreskriven för grundlagsändring eller
beslut av en riksdag med 5/6 majoritet bland de röstande och 3/4 majoritet
bland ledamöterna i vardera av riksdagens båda kamrar. Kravet på kvalificerad
majoritet uppmjukas något genom övergången till enkammarriksdag,
om man inte höjer talen 5/6 resp. 3/4 till ännu högre andelstal. En
sådan kompenserande höjning torde emellertid inte vara sakligt motiverad. I
denna paragraf bör därför inte göras annat än en redaktionell jämkning.

103 §.

Med hänsyn till att den ordinarie valperioden för riksdagen skall vara
tre år bör opinionsnämnden tillsättas vart tredje år i stället för som nu vart
fjärde. Paragrafen bör ändras i överensstämmelse härmed.

214

Kungl, Maj:ts proposition nr 27 år 1968

106 §.

\id 9 och 38 §§ har föreslagits att bestämmelserna om statsrådsledamots
skyldighet att göra »föreställningar» mot överträdelser av grundlag eller
allmän lag och att i vissa fall vägra kontrasignation skall utgå. I konsekvens
härmed bör göras vissa redaktionella ändringar i denna paragraf.

107 §.

Denna paragraf handlar om konstitutionsutskottets granskning av statsrådsprotokollen
och om statsrådens politiska ansvar. De nya bestämmelserna
om misstroendeförklaring har sin naturliga plats här, om man inte
vill göra en genomgripande omdisposition av RF. Detta bör undvikas. Paragrafen
bör indelas i två moment, varav det första får handla om granskningen
av statsrådsprotokollen och det andra om misstroendeförklaring.

1 m o in. I de nuvarande bestämmelserna om granskning av statsrådsprotokollen
måste göras vissa ändringar för att de inte skall kollidera med
institutet misstroendeförklaring. Misstroendeförklaring skall vara den enda
formen för riksdagens initiativ när riksdagen vill fälla en regering eller
få enskild ledamot av statsrådet avlägsnad från sin post. Utgångspunkten
för ett yrkande om misstroendeförklaring kan vara rön som har gjorts vid
granskningen av statsrådsprotokollen. Det bör emellertid inte längre kunna
bli fråga om att bevilja ansvarsfrihet för vad som lämnats oanmärkt vid
granskningen. Inte heller bör riksdagen i den ordning som nu är föreskriven
kunna hos Konungen anmäla sin önskan att ledamot av statsrådet skall
skiljas från sitt ämbete.

Granskningen med utgångspunkt från innehållet i statsrådsprotokollen
av praxis i olika slag av regeringsärenden bör kunna bedrivas på samma
sätt som nu, och konstitutionsutskottet bör kunna göra tillkännagivanden
för riksdagen med anledning av vad som har framkommit vid granskningen.
Det bör som nu stå öppet för enskild riksdagsledamot och annat
utskott än konstitutionsutskottet att fästa konstitutionsutskottets uppmärksamhet
på förhållanden som bör granskas. Formerna härför bör i
enlighet med grundlagberedningens förslag förenklas på så sätt att vederbörande
riksdagsledamot eller utskott kan göra skriftlig anmälan direkt
hos konstitutionsutskottet.

2 m o m. Institutet misstroendeförklaring har behandlats i den allmänna
motiveringen. Till formerna för väckande av yrkande om misstroendeförklaring
och riksdagens handläggning av sådana yrkanden återkommer jag
i motiveringen till 57 § RO. Här skall tas upp endast en detalj som uppmärksammats
av eu remissinstans. Uttrycken minst 1/10 resp. mer än
hälften av riksdagens ledamöter betyder givetvis i normalfallet 35 resp.
176 ledamöter. För den händelse yrkandet väcks eller omröstning äger
rum vid en tidpunkt då något mandat i riksdagen är vakant på grund av
riksdagsledamots avgång eller dödsfall eller på grund av att mandatet inte

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

kunnat besättas vid valet måste andelarna beräknas på grundval av 350
mandat minskat med det eller de lediga mandaten. Konstruktionen av de
nu ifrågavarande reglerna är ingalunda ny. Motsvarande konstruktion
finns bl. a. i 81 § RF.

108 §.

Även nyvalsinstitutet har behandlats i den allmänna motiveringen. Utöver
vad som har sagts där är att tillägga att den nuvarande spärren mot
täta nyval, som består i att nyval inte får tillgripas ännu en gång förrän
den nyvalda riksdagen varit samlad fyra månder, i princip bör finnas kvar.
Tidsfristen bör emellertid, som grundlagberedningen har föreslagit, utsträckas
från fyra till fem månader för att garantera att den nyvalda riksdagen
hinner slutföra budgetregleringen. Som jag bar nämnt i den allmänna
motiveringen räknar jag med att nyvalsinstitutet skall komma att
användas endast i sällsynta undantagsfall.

F. n. är riksdagsupplösning och nyvalsförordnande oskiljaktigt sammankopplade.
Termen riksdagsupplösning passar inte när denna sammankoppling
upphävs och ersätts med en rätt för regeringen att avbryta riksdagssession.
I stället för riksdagsupplösning bör man tala om avbrytande av
riksdagssession.

Avbrytande av riksdagssession skall inte inverka på giltigheten av riksdagsledamöternas
fullmakter utan riksdagen skall kunna vara samlad när
som helst även under tiden mellan ett nyvalsförordnande och den nyvalda
riksdagens första sammanträde. Har pågående riksdagssession avbrutits
skall den gamla riksdagen kunna samlas till ny vår- eller höstsession eller
kallas till extra session enligt föreskrifterna i 2 § RO. Även sådan session
bör kunna avbrytas men däremot inte inställas innan den har börjat.

Övergångsbestämmelser

RF bör tillämpas i sin nya lydelse fr. o. m. den 1 januari 1971. I övergångsbestämmelserna
bör för ordningens skull inte saknas en föreskrift om
uppskov med ikraftträdandet för det fall att 1970 års val måste inställas på
grund av krig eller krigsfara. Denna föreskrift bör anknyta till 30 § RO.

Förslag till ändringar i riksdagsordningen

1 §•

Bestämmelsen om att riksdagen skall bestå av 350 ledamöter bör få sin
plats i 1 mom. i denna paragraf.

2 §•

Som har nämnts i den allmänna motiveringen har grundlagberedningen
föreslagit vissa ändringar beträffande riksdagens sessionstider. I enlighet

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

med beredningens förslag bör i andra stycket i denna paragraf föreskrivas
att vårsessionen, om synnerliga skäl föreligger, skall kunna pågå längst
t-o m. den 15 juni. Beträffande höstsessionen bör gälla att den skall börja
den dag i oktober som prövas lämplig.

Beträffande extra session har beredningen föreslagit att sådan session
skall kunna påkallas när som helst av 1/3 av riksdagens ledamöter. Jag
ansluter mig till tanken som sådan, men jag föreslår den modifikationen
att det antal riksdagsledamöter som måste stå bakom en framställning om
extra session för att riksdagen skall bli inkallad bestäms till 115. Det är
i detta sammanhang bättre att som nu röra sig med ett fast antal ledamöter
än att lita till andelstal vars innebörd är beroende av vakanser.

3 §•

I denna paragraf föreskrivs nu bl. a. att riksdagsmännen utses till båda
kamrarna genom val tör viss tid. I den nya lydelsen bör här anges exakt
vilken tid valperioden omfattar efter ordinarie val resp. nyval.

Beträffande förläggningen av ordinarie valperiod kan inte i samband
med den partiella författningsreforinen göras någon ändring i den ordning
som nu gäller, dvs. att valperioden börjar först året efter valet. Valperiod
efter nyval bör räknas fr. o. m. den dag den nyvalda riksdagen sammanträder
första gängen. Om man sammanställer denna regel med ändringarna
i 108 § BF följer därav att mandaten i den gamla riksdagen utslocknar dagen
innan.

5 §•

Denna paragraf innehåller i sin nuvarande lydelse samma regler om
riksdagsupplösning och nyval som finns i RF. Fn så fullständig dubblering
är knappast pakallad. Det bör vara tillräckligt om här tas in samma
föreskrifter om avbrytande av riksdagssession och om tid för nyvald riksdags
första sammanträde som enligt förslaget skall finnas i 49 och 108 §§
RF. De materiella reglerna om nyvalsförordnande har sin naturliga plats i
108 § RF och behöver inte uppxepas i RO.

13 §.

Inom ramen för 13—19 §§ måste en viss omdisposition göras för att
bereda plats för de nya bestämmelserna om val till riksdagen.

Avsnittet kan lämpligen inledas med föreskrifter i 13 § om tid för val,
varefter i 14 § kan slås fast att valen är direkta och hemliga. Rösträttsvillkoren
kan få sin plats i samma paragraf. 15 § bör innehålla en upplysning
om att landet är indelat i valkretsar för val till riksdagen. De bestämmelser
om det nya proportionella valsättet som bör ha karaktär av grundlag kan
inrymmas i 16—19 §§.

Beträffande ordinarie val till riksdagen bör i denna paragraf föreskrivas

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 217

endast att valen äger rum å tid i september som bestäms i ValL. Med en
sådan formulering kan riksdagsvalet, om det finnes önskvärt, utsträckas

over två dagar utan att man behöver avvakta ett tillfälle att ändra grundlagarna.

Nyval skall enligt gällande bestämmelser i 17 § 2 mom. förrättas ofördröjligen.
Med hänsyn till den tid som går åt för röstning före valet och för
valförberedelser av olika slag, som är föreskrivna i ValL — anmälan av kandidater,
utsändande av röstkort in. m. — bör man hellre säga att nyval skall
hållas så snart det kan ske.

14 §.

Rostrattsvillkoren bör överflyttas hit från 16 § utan ändring i sak. Frågan
om sänkning av rösträttsåldern bör, som har nämnts inledningsvis, tas
upp i särskild proposition till 1968 års vårriksdag.

15 §.

Det nya valsystemet är riksproportionellt men regionala synpunkter
har beaktats i hög grad vid systemets utformning. Valkretsarna får alltjämt
sadan betydelse att de bör omnämnas i RO även om valkretsindelningen
liksom hittills måste bestämmas i ValL.

16 §.

Denna paragraf, som inleder bestämmelserna om det nya valsättet, bör
uppdelas på tre moment. I 1 mom. bör slås fast att mandaten i riksdagen i
första hand fördelas mellan partier och i anslutning härtill bör begreppet
parti definieras. I 2 mom. bör redovisas den grundläggande konstruktionen
med 310 fasta valkretsmandat och 40 utjämningsmandat. 3 mom. är platsen
för spärreglerna mot småpartier.

1 mom. Den enda definitionen av begreppet parti som förekommer i
svensk lagstiftning är den som återfinns i 54 § ValL. Definitionen i detta
lagrum, som handlar om registrering av vissa politiska sammanslutningar,
är emellertid för snäv, och den kan inte användas i detta sammanhang.
Med parti bör i RO avses varje politisk sammanslutning eller grupp av väljare,
som uppträder i val under särskild beteckning (partibeteckning). Liksom
nu bör vid röstsammanräkningen utan egentlig prövning som parti godtas
varje sammanslutning eller väljargrupp, vars namn förekommer på valsedlarna.
Detta gäller även om den angivna väljargruppen inte fått mer än
en röst.

2 mom. De fasta valkretsmandaten skall enligt grundlagberedningens
förslag fördelas proportionellt på valkretsarna. Fördelningen skall enligt
forslaget grundas på valkretsarnas andelar i det totala antalet röstberättigade
i hela landet. Denna fördelning, som skall göras vart tredje år, är ett
moment i valsystemet som är helt skilt från den mandatfördelning mellan
partier som sker i anslutning till själva valet.

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Länsstyrelsen i Uppsala län anser att man vid fastställandet av hur
många fasta valkretsmandat varje valkrets skall ha bör utgå från folkmängden
i stället för antalet röstberättigade. Enligt länsstyrelsens uppfattning
föreligger annars risk för att de expanderande valkretsarna med
sina ofta större barnkullar kommer att bli underrepresenterade. För min
del kan jag inte ansluta mig till denna synpunkt. Det är visserligen även
inom ett riksproportionellt valsystem möjligt att sprida en del av mandaten
på valkretsar efter folkmängden, men i det av beredningen föreslagna systemet
skulle detta ha bl. a. den nackdelen att fördelningen av de 310 fasta valkretsmandaten
mellan partier genomsnittligt skulle komma att avvika mer
från ett riksproportionellt rättvisande fördelningsresultat än den gör om
antalet fasta valkretsmandat i varje valkrets är bestämt med hänsyn till
valkretsens andel i det totala antalet röstberättigade i landet. Därmed skulle
också behovet av utjämningsmandat öka. Jag anser alltså att man på denna
punkt bör följa grundlagberedningens förslag.

I det nuvarande valsystemet till andra kammaren finns eu s. k. fyllnadsregel
som garanterar Gotlands läns valkrets tre mandat i stället för t\å
som valkretsen borde ha efter befolkningstalet. Länsstyrelsen i Gotlands
län har i sitt remissyttrande över grundlagberedningens förslag hemställt
att fyllnadsregeln skall få en motsvarighet i det nya valsystemet. Beträffande
detta önskemål är att märka att fyllnadsregeln har införts därför
att en proportionell valmetod inte kan fungera tillfredsställande i valkretsar
med mycket få mandat (se proportionsvalsalckunnigas bet. II den 18
april 1921 s. 85 och 102—103 samt prop. 1952: 175 s. 50) och inte därför
att man velat ge mindre valkretsar en förhållandevis större representation
i riksdagen än andra. I det nya valsystemet har huvudvikten medvetet lagts
på den riksproportionella effekten. En fyllnadsregel skulle vara främmande
för systemets principer och kunna få störande verkningar. Den skulle
innebära att det samlade resultatet av fördelningen av de fasta valkretsmandaten
kom att avvika mer från en riksproportionellt riktig fördelning
än som är nödvändigt. Jag är därför inte beredd att jämka grundlagberedningens
förslag i den riktning länsstyrelsen i Gotlands län önskar.

I övrigt vill jag beträffande fördelningen av fasta valkretsmandat på valkretsar
endast tillägga att jag anser det tillräckligt om RO innehåller
vissa grundläggande bestämmelser i ämnet. RO kan lämpligen på den här
punkten kompletteras genom detalj föreskrifter i ValL.

Beträffande de 40 utjämningsmandaten bör i detta moment slås fast att
de skall tillföras valkretsarna sedan de har fördelats mellan partier. Det
är ett viktigt inslag i det nya valsystemet att alla mandaten besätts i valkretsarna.
Däremot är det inte nödvändigt att belasta RO med detaljerade
regler om utseende av riksdagsledamöter för de mandat partierna har erövrat
i valkretsarna. Dessa regler kan liksom hittills få ha sin plats i ValL.

3 in o m. Beträffande spärreglerna mot småpartier vill jag utöver vad

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

219

som redan har sagts i den allmänna motiveringen endast
talen givetvis skall beräknas på antalet giltiga röster.

tillägga att procent -

17 §.

Denna paragraf bör innehålla de närmare reglerna om mandatfördelningen
uppdelade på tre moment. 1 mom. bör innehålla regler om fördelningen
inom valkretsarna av de fasta valkretsmandaten, 2 mom. reglerna
om fordelningen mellan partier av utjämningsmandaten och 3 mom

mfmteT °m VlIka VaIkretS3r SOm Ska11 tilIföras partiernas utjämnings 1

m o m. Fördelningen av de fasta valkretsmandaten mellan partier som
har forcerat 4 %-spärren eller den lokala 12 %-spärren bör i enlighet med
vad grundlagberedningen har föreslagit ske med tillämpning av den jämkade
uddatal smetoden med 1,4 som första divisor. En redogörelse för uddatalsmetoden
har lämnats tidigare (s. 152).

2 mom. I fördelningen av utjämningsmandaten deltar endast partier
som har fått minst 4 % av rösterna i hela landet. Fördelningen skall, som
grundlagberedningen har föreslagit, gå till så att man först beräknar den
riksproportionellt riktiga fördelningen av mandaten i riksdagen mellan de
partier som är berättigade att delta i denna fördelningsomgång. Vid beräkningen
fördelas mandaten som om hela landet utgjort en enda valkrets och
med tillämpning av samma fördelningsmetod som används vid fördelningen
av de fasta valkretsmandaten. Antalet mandat som ingår i beräkningen0 är
i princip 350. I förekommande fall skall denna siffra dock minskas med det
antal fasta valkretsmandat som tillfallit parti eller partier som inte klarat
4 %-sparren. Varje parti, som deltar i fördelningen av utjämningsmandaten,
erhaller sedan så många utjämningsmandat som motsvarar skillnaden
mellan det antal mandat som partiet enligt den nu beskrivna beräkningen

riksproportionellt bör ha och det totala antalet fasta valkretsmandat som
partiet har fått.

Valet av proportionell metod vid fördelningen av utjämningsmandaten
har ringa betydelse därför att alla metoder som kan komma i fråga — uddatalsmetoden,
d’Hondt’s metod och valkvotsmetoden — ger i stort sett lika
resultat när de används för fördelning av ett så stort antal mandat som 350
Antalet utjämningsmandat är avvägt i förhållande till antalet fasta valkretsmandat
pa sådant sätt att man bör kunna räkna med att utjämningsmandaten
räcker till för att åstadkomma en riksproportionellt rättvisande
fordelning mellan partier med minst 4 % av rösterna i hela landet. Det kan
dock inte helt uteslutas att något parti kan få ett enstaka mandat för mycket
redan vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten. Om detta skulle
intraffa bor man i enlighet med vad grundlagberedningen föreslagit låta
det överrepresenterade partiet få behålla sin överrepresentation och begränsa
fördelningen av utjämningsmandaten till att omfatta Övriga partier. Det -

220 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

ta kan belysas i anslutning till ett exempel på fördelning av utjämningsmandat
mellan partier som jag tidigare har redogjort för (tablåerna 1 2 s. 159).

Antag att partiet E, som i detta exempel skall ha sammanlagt 13 mandat,
erövrat 14 i stället för 9 fasta valkretsmandat (och de övriga partierna alltsa
sammanlagt 5 färre fasta valkretsmandat än som har angetts i exemplet). I
så fall måste man göra en ny beräkning av riksproportionaliteten för fördelning
av utjämningsmandaten. Vid denna beräkning, som omfattar endast
partierna A—D och gäller endast (349-14 =) 335 mandat, tas givetvis hänsyn
bara till de röster som tillfallit dessa partier.

3 mom. Fördelningen av partiernas utjämningsmandat på valkretsar
bör göras för varje parti för sig. Principen bör vara att parti skall få små
utjämningsmandat i de valkretsar där partiet vid jämförelse valkretsarna
emellan ligger närmast till att ta ytterligare mandat efter fördelningen av
de fasta valkretsmandaten. Därvid har man att utgå från de jämförelsetal
i valkretsarna som partiet uppvisar efter avslutad fördelning av de fasta
valkretsmandaten. Reglerna i ämnet, som bör utformas i överensstämmelse
med grundlagberedningens förslag, åskådliggörs genom ett tidigare redovisat
exempel på fördelning av partis utjämningsmandat på valkretsar (tablå 3
s. 159).

18 §.

Även om fallet inte är sannolikt, måste man vid konstruktionen av det
nya valsystemet räkna med att det kan inträffa att ett parti inte har tillräckligt
många namn på sina valsedlar i valkretsen för att besätta samtliga
mandat — fasta valkretsmandat och utjämningsmandat — som tillfallit
partiet i valkretsen. Motsvarande situation löses i det nuvarande valsystemet
till andra kammaren i första hand så, att mandat, till vilket partiet inte
har kandidater, tilldelas annat parti (se 81 § 5 inom. sista stycket ValL).
Skulle inte heller övriga partier ha kandidater till mandaten, skall nytt val
anställas för att besätta det eller de återstående mandaten (82 § ValL). Konsekvensen
av nytt val blir, om valet bara gäller ett mandat, att det största
partiet får mandatet oavsett vilket parti som ursprungligen har erövrat detta.

Dessa regler är lielt oförenliga med det nya, riksproportionella valsystemet.
I det nya systemet kan situationen emellertid regelmässigt bemästras
på ett enkelt sätt utan att man behöver uppge riksproportionaliteten. Mandatet
kan flyttas till annan valkrets, där det parti som har fått mandatet
har ytterligare kandidater. En regel om sådan överflyttning bör, som grundlagberedningen
bar föreslagit, tas in i förevarande paragraf. Vid överflyttningen
blir tillvägagångssättet detsamma som vid utskiftning av partis utjämningsmandat
på valkretsar enligt 17 § 3 mom. med den skillnaden att
mandatet inte kan tillföras valkrets där partiet inte har fler lediga kandidater.
Om partiet använt spaltade valsedlar vid valet, kan man i enlighet
med ValL:s bestämmelser om sådana valsedlar (59 § fjärde stycket) ta

221

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

hänsyn endast till namnen i vänsterspalten. Ersättarnamnen kan alltså
inte komma i fråga i detta sammanhang. Är det fråga om ett parti, som
har fått färre än 4 % av rösterna i landet, bör överflyttning kunna ske
endast till valkrets där partiet på grund av 12 %-regeln är berättigat att
delta i fördelningen av fasta valkretsmandat.

Om mandat inte kan besättas genom överflyttning, bör det förbli obesatt
till nästa riksomfattande val. Detta är, som också grundlagberedningen har
funnit, riktigare än att låta mandatet tillfalla annat parti. Att anställa nytt
val för att besätta det lediga mandatet är inte förenligt med den riksproportionella
principen i valsystemet.

Överflyttning av mandat kan komma i fråga inte bara beträffande utjämningsmandat
utan även beträffande fast valkretsmandat.

19 §.

Vid tillämpning av reglerna i 17 och 18 §§ kan uppkomma lika tal. Det
bör inte saknas en regel som anger hur man då skall förfara. Därför bör i
denna paragraf föreskrivas att företrädet mellan partier eller valkretsar i
sådana fall får avgöras genom lottning.

22 §.

Denna paragraf innehåller f. n. bestämmelser om besvär över andrakammarval.
I ValL (92 §) finns i fråga om besvär endast en hänvisning till
RO. Bestämmelserna i denna paragraf är detaljerade, men de ger ändå inte
en uttömmande reglering av besvärsinstitutet.

I enlighet med vad grundlagberedningen har föreslagit bör i framtiden i
RO finnas endast ett par centrala regler i fråga om besvär över riksdagsval,
medan institutet i övrigt får regleras i ValL. Det räcker om i denna paragraf
anges att besvär anförs hos Konungen och att besvären prövas av regeringsrätten.

Om regeringsrätten efter besvär förordnar om omval i en valkrets, innebär
detta enligt nuvarande ordning att samtliga fullmakter i valkretsen
förfaller. I det nya valsystemet skulle effekten drabba inte bara fullmakterna
i valkrets där ett fel har förekommit utan samtliga fullmakter i riksdagen.
Om omvalet inte hann slutföras före den 10 januari skulle det medföra
att vi en tid stod utan riksdag. Det är visserligen osannolikt att något
sådant skall inträffa men eftersom det inte är helt uteslutet är det, såsom
också antytts i den allmänna motiveringen, nödvändigt med en reservregei
som uttryckligen föreskriver att utfärdade fullmakter t. v. får fortsätta att
gälla trots förordnande om omval i en eller flera valkretsar. Reservregeln
har sin naturliga plats i andra stycket i denna paragraf.

Efter ett omval blir det en uppgift för den centrala myndighet, som har
hand om mandatfördelningen, att konstatera vilka fullmakter som måste

222

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

återkallas och ersättas med nya. Till reglerna om utfärdande av fullmakter
återkommer jag vid behandlingen av ändringarna i ValL.

24 §.

Denna paragraf upptar i första stycket som huvudregel att endast röstberättigad,
som inställer sig personligen vid valförrättning, får utöva rösträtt.
Enligt andra och tredje styckena får för vissa närmare angivna fall
bestämmelser meddelas i ValL om undantag från huvudregeln. Regeringsrättens
ledamöter har i sitt remissyttrande fäst uppmärksamheten på brister
i överensstämmelsen mellan denna paragraf och ValL:s regler om poströstning
och förtidsröstning. Dessa brister bör enligt deras mening avhjälpas
i detta sammanhang.

Enligt regeringsrättsledamöterna bör det räcka med en hänvisning i RO
till ValL beträffande undantagen från kravet på personlig inställelse.
Jag delar denna uppfattning. En av fördelarna med en sådan lösning är att
reformer i fråga om poströstningen — sådana reformer kommer med all
sannolikhet att bli aktuella inom kort — kan beslutas snabbt utan att man
behöver avvakta ett tillfälle att genomföra grundlagsändring.

I sin nya lydelse bör paragrafen innehålla dels huvudregeln att röstning
skall ske i samband med personlig inställelse vid valförrättning, dels en
regel att undantag från kravet på personlig inställelse får bestämmas i ValL
för särskilda fall.

25 §.

Den nuvarande föreskriften i denna paragraf att nytt val skall anställas
vid masskassation bör bibehållas i det nya valsystemet. Med nuvarande
slutna valkretsval är det utan vidare klart att bestämmelsen är tillämplig
endast i fråga om valet i den valkrets där kassationerna förekommit. Med
hänsyn till att riksdagsvalet i det nya valsystemet i mandatfördelningshänseende
är ett enda, för hela landet gemensamt val bör bestämmelsen nu redigeras
om så att det tydligt framgår att valet skall göras om endast i valkrets
där masskassation inträffat. Dessutom bör göras ytterligare en redaktionell
ändring. För att undvika sammanblandning med nyval enligt 108 §
RF bör man i denna paragraf säga att valet görs om i stället för att nytt val
anställs.

26 och 27 §§.

26 § innehåller nu behörighetsvillkoren för riksdagsledamot medan 27 ff
upptar regler för det fall att samma person har blivit utsedd till ledamot
av riksdagens båda kamrar eller för mer än en valkrets. Av lagtekniska
skäl bör dubbelvalssituationer i det nya systemet regleras i ValL. Det utrymme
som blir ledigt i RO kan lämpligen utnyttjas för bestämmelser om
valbarhetsvillkor för riksdagsledamot. Ordningsföljden mellan paragraferna

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968 223

bör då vara den att valbarhetsvillkoren upptas i 26 § och behörighetsvillkoren
i 27 §.

I sak bör i fråga om valbarhetsvillkoren i detta sammanhang inte göras
någon annan ändring i förhållande till vad som nu gäller enligt 19 § beträffande
andra kammaren än att det s. k. bostadsbandet slopas. Denna ändring
har berörts i den allmänna motiveringen. I samband med ett ställningstagande
till sänkt rösträttsålder bör naturligtvis även valbarhetsåldern
omprövas.

33 §.

Paragrafen innehåller bl. a. regler om talmansval. Dessa regler bör byggas
ut på sätt grundlagberedningen har föreslagit, så att alla föreskrifter om val
av talman och vice talmän i fortsättningen finns i RO. I sak bör inte göras
någon ändring i omröstningsreglerna. Beträffande förfarandet vid omröstningen
bör emellertid i enlighet med beredningens förslag göras den ändringen
att val med slutna sedlar skall äga rum endast om riksdagsledamot
begär det. Det normala bör vara att valet sker genom acklamationsförfarande.

35 §.

I denna paragraf bör göras vissa ändringar som ansluter till de nya reglerna
om nyvalsförordnande och avbrytande av riksdagssession i 108 § RF.
Om nyvalsförordnande meddelas medan riksdagssession pågår, bör förordnandet
liksom enligt nuvarande regler tillkännages genom öppet brev
som uppläses i riksdagen. Meddelas förordnandet vid en tidpunkt då riksdagen
inte är samlad, bör tillkännagivandet ske genom kungörelse i Svensk
författningssamling.

Beslut att riksdagssession skall avbrytas med anledning av nyvalsförordnande
bör alltid tillkännages genom uppläsning i riksdagen av öppet brev.

36 §.

Bestämmelserna om utskotten och antalet ledamöter och suppleanter i
utskotten bör utformas i överensstämmelse med vad grundlagberedningen
har föreslagit (se s. 143). Möjlighet att förstärka utskott med ledamöter utöver
det föreskrivna normala antalet bör i fortsättningen finnas också för
utrikesutskottet. Likaså bör den nuvarande begränsningen av antalet suppleanter
i utrikesutskottet upphävas. De särskilda föreskrifter för utrikesutskottet
som finns idag sammanhänger med den personalunion med utrikesnämnden
som här har föreslagits upphävd.

I en enkammarriksdag finns inget utrymme för »enskilda» utskott och
bestämmelserna i 2 mom. om sådana utskott bör därför upphävas.

38 och 39 §§.

Vad som har föreslagits vid 107 § 1 mom. RF beträffande rätt för annat
utskott än konstitutionsutskottet och för riksdagsledamot att vända sig di -

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

rekt till konstitutionsutskottet med frågor rörande statsrådsledamots ämbetsförvaltning
kräver vissa följdändringar i dessa paragrafer som handlar
om konstitutionsutskottets och statsutskottets uppgifter. Följdändringarna
behöver inte motiveras närmare.

42 §.

I 3 mom. i denna paragraf bör i enlighet med vad grundlagberedningen
har föreslagit göras en hänvisning till riksdagsstadgan beträffande fördelningen
av ärendena mellan lagutskotten. Grunderna för denna fördelning
är av den vikt att de bör fastställas av riksdagen.

49 §.

Minskningen av antalet ledamöter i utrikesnämnden från sexton till nio
har berörts i den allmänna motiveringen. Som en följd av denna ändring
bör det, såsom grundlagberedningen har föreslagit, räcka att fyra i stället
för sex av nämndens ledamöter begär överläggning i uppgiven fråga för
att nämnden skall sammankallas.

F. n. finns en särskild föreskrift att nyvalsförordnande inte medför att
uppdrag som ledamot av utrikesnämnden upphör. Med den nya konstruktionen
i 108 § RF av instituten nyvalsförordnande och avbrytande av riksdagssession
består fullmakterna för riksdagsledamöterna i händelse av nyval
till den nyvalda riksdagens första sammanträde och därav följer naturligtvis
att nyvalsförordnandet inte heller inverkar på uppdragen i utrikesnämnden.
Föreskriften i fråga bör därför upphävas.

50 §.

Talmanskonferensen bör som grundlagberedningen har förordat behållas
efter övergången till enkammarriksdag. Konferensen bör bestå av talmannen,
de tre vice talmännen och ordförandena i de elva ständiga utskotten.
Liksom f. n. bör därtill komma ett antal ledamöter som väljs av riksdagen.
I enlighet med beredningens förslag bör antalet valda ledamöter vara minst
fyra. Genom att antalet inte maximeras får riksdagen möjlighet att bereda
partigrupper i riksdagen representation i konferensen med hänsyn till förhållandena
vid varje års riksdag. Paragrafens andra stycke bör ändras i enlighet
härmed.

52 §.

I denna paragraf bör föras in de nyheter som grundlagberedningen har
föreslagit i fråga om talarordningen under riksdagsdebatterna och i fråga
om debattrestriktioner (s. 146).

I fråga om talarordningen skall huvudregeln alltjämt vara att varje ledamot
yttrar sig i den ordning som han har anmält sig och blir uppropad.
Denna regel skall emellertid gälla endast för dem som begär ordet

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 225

under överläggningen. Ordningen mellan förhandsanmälda talare skall bestämmas
av talmannen.

De debattrestriktioner som grundlagberedningen bär föreslagit och som
bör genomföras nu är av två slag. Dels skall det generellt — lämpligen i
riksdagsstadgan —- kunna föreskrivas tidsbegränsning av anförande vid besvarande
av enkla frågor. Dels skall det vara möjligt för riksdagen att i viss
bestämd fråga föreskriva begränsning av tiden för varje anförande. Förslag
härom skall framställas av talmannen under överläggningen i frågan
eller omedelbart före överläggningens början. Beslut om tidsbegränsning
skall fattas utan föregående debatt och genast träda i tillämpning.

53 §.

F. n. har statsrådets ledamöter enligt särskild föreskrift i andra stycket
i denna paragraf rätt att delta i båda kamrarnas överläggningar. I en enkammarriksdag
behövs inte annan föreskrift än att ledamot av statsrådet,
som ej tillhör riksdagen, äger rätt att delta i riksdagens överläggningar.
Andra stycket bör jämkas i överensstämmelse härmed.

55 §.

Enligt 1 mom. tredje stycket i denna paragraf medför uppskov med behandlingen
av proposition eller framställning från riksdagens verk till
höstriksdagen att motionstiden löper ut först dagen efter höstsessionens
början. I denna bestämmelse har grundlagberedningen föreslagit den ändringen
att motionsrätt vid höstsessionen skall föreligga endast om propositionen
eller framställningen anmälts i riksdagen efter den 10 maj. Motivet
för ändringen är att beredningen har velat öka utskottens möjligheter att
avverka arbete under sommaren. Förslaget har inte mött någon gensaga
under remissbehandlingen. Jag föreslår att det genomförs.

De ändringar som i övrigt bör göras i denna paragraf överensstämmer
med förslag av grundlagberedningen. Beträffande motiven för förslagen
hänvisas till beredningens betänkande (s. 210).

57 §.

I stället för nu gällande bestämmelser om handläggning av s. k. anmärkningsanledning
beträffande statsrådsledamot bör i denna paragraf införas
bestämmelser om handläggningen av fråga om misstroendeförklaring enligt
107 § 2 mom. RF.

Den lämpliga ordningen synes vara att yrkande om misstroendeförklaring
framställs muntligen vid riksdagssammanträde och samtidigt lämnas
i skriftlig form för att tas in i riksdagens protokoll. Yrkandet bör inte få
remitteras till utskott, men däremot bör det — bl. a. för att partigrupperna
i riksdagen skall få tillfälle till överläggningar före voteringen — få
ligga på riksdagens bord viss tid. Omröstningen över yrkandet bör äga rum
15 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 21

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

tidigast vid andra sammanträdet efter det då yrkandet framställdes och
senast vid det därpå följande sammanträdet. Detta överensstämmer med
den ordning som grundlagberedningen har föreslagit.

Som framgår av en sammanställning med 35 § RF bör ett yrkande om
misstroendeförklaring, som åsyftar regeringen i dess helhet, lämpligen formuleras
som ett yrkande riktat enbart mot statsministern. Statsministerns
avgång för automatiskt med sig övriga statsråds entledigande.

Enligt vad grundlagberedningen har uttalat i sitt betänkande (s. 176 och
212) bör yrkande om misstroendeförklaring inte få motiveras. Motiveringen
kan däremot framgå av debatten i riksdagen. Regeringsrättens ledamöter har
påpekat att förbudet mot motivering, om ett sådant är åsyftat, bör framgå
av lagtexten. I sak är regeringsrättsledamöterna tveksamma beträffande
riktigheten i beredningens ståndpunkt.

Beredningens ståndpunkt torde vara grundad främst pa en önskan att
undvika omröstningar i riksdagen beträffande motiveringarna för olika yrkanden
om misstroendeförklaring vilka konkurrerar med varandra. Som
skäl för att sådana omröstningar inte bör tillåtas brukar anföras att de kan
komplicera det parlamentariska läget och bidra till att försvaga regeringsmakten.
Denna synpunkt saknar inte fog. Den beaktas enligt min mening
bäst, inte genom ett uttryckligt förbud mot att förse yrkande med motivering
utan genom föreskrifter som gör klart att omröstningen, när det gäller misstroendeförklaring,
avser endast själva yrkandet och att endast en omröstning
får äga rum om det samtidigt föreligger två eller flera yrkanden om
misstroendeförklaring mot samma ledamot av statsrådet.

63 §.

Enligt gällande bestämmelser kan kammare återremittera ärende till utskott
för ytterligare behandling. För beslut om återremiss fordras majoritet
bland de röstande. I grundlagberedningens förslag återfinns institutet
återremiss men beredningen har föreslagit den ändringen i nuvarande ordning
att det skall räcka med att en tredjedel av de röstande i riksdagen
förenar sig om yrkandet för att en fråga skall bli återförvisad till utskott.
Återremiss skall enligt förslaget kunna beslutas endast en gång i samma
fråga. Enligt grundlagberedningen kan återremiss vara befogad framför
allt om nya omständigheter tillkommit efter frågans behandling i utskott
eller om kompletterande utredning anses behövlig på någon punkt som först
under riksdagens överläggningar ansetts väsentlig för avgörandet.

I detta spörsmål finns enligt min mening utrymme för olika uppfattningar.
Minoritetens rätt till återremiss skulle kunna tänkas bli missbrukad i obstruktionssyfte
och häri kunde ligga ett skäl för avståndstagande irån
grundlagberedningens förslag. Med hänsyn till den ansvarskänsla som vanligen
utmärker de stora politiska partierna i Sverige bör det emellertid vara
möjligt att lita på att återremiss kommer till användning endast i sällsynta

227

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

undantagsfall då det på grund av sådana speciella omständigheter som
beredningen har pekat på är motiverat med ytterligare utskottsbehandling.
Jag har för min del efter viss tvekan stannat för att godta vad grundlagberedningen
har föreslagit i ämnet.

66 och 67 §§.

I dessa paragrafer regleras hur Konung eller tronföljare med nuvarande
t\åkammarsystem skall väljas eller riksföreståndare utses. Paragraferna
hor, som grundlagberedningen har föreslagit, upphävas utan att ersättas
med nya bestämmelser i ämnet. Om det skulle bli aktuellt t. ex. att utse riksföreståndare
får allmänna regler om val inom riksdagen tillämpas (se 75 §).

68 §.

Som grundlagberedningen har föreslagit bör riksdagens ombudsmän i
fortsättningen utses i samma ordning som gäller för val av talman. Valperioderna
för ombudsmännen kan utan olägenhet även i fortsättningen
vara fyra år. Eftersom nytt val av ombudsman före utgången av en lyraårsperiod
avser ny fyraårsperiod är det inte sörjt för samordning mellan
ombudsmännens valperioder och riksdagens, och samordningsskäl kan alltså
inte åberopas till stöd för en förkortning av ombudsmännens valperioder.

70 §.

De av riksdagen valda fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret
bör liksom riksdagens ombudsmän väljas direkt av riksdagen och inte av
särskilda valmän. Eftersom fullmäktigförsamlingarna förnyas successivt
bör valen inte vara proportionella utan varje fullmäktig bör väljas för sig.
Val av fullmäktig bör liksom val av talman i första hand ske med acklamation.
Detta överensstämmer med vad grundlagberedningen har föreslagit.

71 §.

Med hänsyn till de uppgifter som enligt 62 § RF ankommer på lönedelegationen
är det givet att valperioden för delegationens ledamöter bör anpassas
till de treåriga valperioderna för riksdagsledamöterna, så att delegationen
alltid återspeglar riksdagsopinionen. Antalet ledamöter i delegationen
bör ökas till 17 för att lottning i möjligaste mån skall kunna undvikas.
Paragrafen bör ändras i överensstämmelse med dessa synpunkter.

73 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om riksdagens krigsdelegation.
Föreskriften att nyvalsförordnande inte medför att uppdrag som ledamot
eller suppleant i krigsdelegationen upphör bör utgå ur paragrafen (jfr
motiveringen till 49 § ).

228 Knngl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

74 §.

Denna paragraf behövs inte längre, och den bör därför upphävas. ''\ al
genom valmän skall inte längre förekomma. Det finns bara en nämnd,
opinionsnämnden, som paragrafen är tillämplig på, och ordförandevalet i
opinionsnämnden synes inte motivera en särskild grundlagsbestämmelse.

75 §.

I denna paragraf bör på sätt grundlagberedningen bär föreslagit införas
en hänvisning till riksdagsstadgan beträffande en ny institution, valberedningen,
som skall ha till uppgitt att bereda vissa val som ankommer på
riksdagen. Beträffande valberedningens sammansättning och tilltänkta uppgifter
hänvisas till grundlagberedningens betänkande (s. 218) och till dess
förslag till riksdagsstadga (bilaga 3).

78 §.

Samtliga föreskrifter för riksdagsarbetet som behövs utöver grundlagarnas
bestämmelser skall i fortsättningen tas in i riksdagsstadgan.

I denna paragraf, som handlar om riksdagsstadgan, bör göras en redaktionell
jämkning med hänsyn till att uttrycket inom riksdagen förekommande
val i framtiden kommer att avse endast val som förrättas av riksdagen
i dess helhet och inte val inom utskott eller andra riksdagens organ,

såsom budgetdeputationen och valberedningen.

Övergångsbestämmelser

De nya bestämmelserna om val till riksdagen bör givetvis tillämpas redan
vid valet i september 1970. I övrigt bör ändringarna i RO lända till efterrättelse
fr. o. m. den 1 januari 1971.

Föreskrifter bör meddelas om att de löpande mandaten i riksdagens båda
kamrar upphör vid utgången av år 1970 utan möjlighet till förlängning
enligt 2 § andra stycket RO.

Uppskov med behandlingen av riksdagsärende bör inte få ske från tvåkammarriksdagens
sista session till enkammarriksdagens första session.

För att valperioderna för opinionsnämnden och för riksdagens lönedelegation
skall bli samordnade med riksdagens valperioder bör val till dessa
organ äga rum första året enkammarriksdagen fungerar.

Förslag till lag angående ändring i lagen om val till riksdagen

30 §.

I anslutning till 16 § 2 mom. RO har framhållits att de närmare reglerna
om hnr de fasta valkretsmandaten skall fördelas på valkretsarna bör tas in
i ValL. Den naturliga platsen för dessa regler är denna paragraf, som då får
uppdelas på två moment. Därvid bör 1 mom. reserveras för valkretsindel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 229

ningen, och 2 mom. bör innehålla de nya reglerna om fördelning av fasta
valkretsmandat på valkretsar.

Fördelningen av de fasta valkretsmandaten på valkretsar bör, som grundlagberedningen
har föreslagit, ske enligt valkvotsmetoden. Valkvoten får
man genom att dela antalet röstberättigade i hela landet med antalet fasta
valkretsmandat, dvs. med 310. Därefter delar man antalet röstberättigade i
varje valkrets med valkvoten, och för varje gång detta antal är jämnt delbart
med valkvoten tilldelar man valkretsen i fråga ett mandat. De mandat
som återstår när denna räkneoperation slutförts tilldelas de valkretsar som
uppvisar de största överskottstalen efter den första tilldelningen.

Enligt grundlagberedningens förslag skall man vid fördelningen utgå
från antalet röstberättigade vid valårets ingång. Som statistiska centralbyrån
har påpekat i sitt remissyttrande innebär denna lösning att man får
gå tillbaka till röstlängderna för året före valåret, vilka i sin tur bygger på
inantalsuppgifterna den 1 november ytterligare ett år tillbaka i tiden.

Det är givetvis önskvärt att man har ett så aktuellt primärmaterial som
möjligt. Därför bör man enligt min mening följa ett förslag av statistiska
centralbyrån att bygga på stommarna till mantalslängderna för valåret. Det
är uppgifterna i dessa mantalslängder som ligger till grund för valårets
röstlängder.

Beslut om fördelningen av de fasta valkretsmandaten på valkretsarna bör
meddelas före utgången av mars månad varje år då ordinarie val till riksdagen
skall hållas. Uppgiften att besluta om fördelningen kan lämpligen
anförtros åt samma centrala organ som skall ombesörja mandatfördelningen.
Med hänsyn till sin ställning i systemet bör detta organ i ValL
kunna benämnas centrala valmyndigheten. Det bör ankomma på Kungl.
Maj :t att bestämma vilken myndighet som skall vara central valmyndighet.

33, 35 och 36 §§.

Dessa paragrafer innehåller bestämmelser dels om den lokala valorganisationen
(33 §), dels om uppdrag inom denna (35 och 36 §§).

I 33 § bör valperioden för valnämnd ändras från fyra till tre år. Bestämmelserna
i 91 § om a alnämndens deputerade bör flyttas och tas in som
ett andra stycke i 33 § för att man skall få en bakgrund till nya bestämmelser
i 35 g.

I den allmänna motiveringen bar föreslagits att det skall införas en principiell
skyldighet för Anrje medborgare, som inte har giltigt hinder, att stå
till förfogande som valförrättare. Detta kan åstadkommas genom att man
vidgar ramen för 35 §, som f. n. innehåller bestämmelser om skyldighet att
fullgöra uppdrag som ledamot eller suppleant i valnämnd. I sin nya lydelse
bör paragrafen aArse även uppdrag som deputerad för valnämnd och den bör
ha tillämpning på var och en som är röstberättigad vid val till riksdagen och
inte har fyllt 60 år. Skyldigheten att tjänstgöra som valförrättare bör i prin -

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

cip inte vara begränsad till den egna kommunen. Det ligger emellertid i sakens
natur att det skall fordras starka skäl för att någon som inte är bosatt
i kommunen skall anmodas att stå till förfogande som valförrättare.

I sammanhanget kan erinras om att den nuvarande skyldigheten att ha
uppdrag i valnämnd är av gammalt datum. Ända till år 1964 var valnämnderna
regelmässigt valförrättare på landsbygden. I städerna däremot låg
uppgifterna som valförrättare på magistraten och magistratens deputerade.
Som bär nämnts i den allmänna motiveringen är det i bl. a. våra nordiska
grannländer principiellt en allmän medborgerlig skyldighet att vara valförrättare.

I 36 § bör göras en konsekvensändring som inte behöver kommenteras
bär.

54 §.

Begreppen parti och partibeteckning bör ha samma innebörd i ValL som
i RO. Denna paragraf, som handlar om vissa politiska sammanslutningars
rätt att få partibeteckning registrerad, bör omarbetas med utgångspunkt
från de föreslagna definitionerna av dessa begrepp i 16 § 1 mom. RO.

55 §.

Bestämmelserna i denna paragraf om tid för riksdagsval bör redigeras
om med utnyttjande av terminologin i 3 § RO i dess föreslagna lydelse.

55 a §.

F. n. upprättas gemensamt röstkort för samtidiga kommunalval. Efter
införandet av gemensam valdag bör det finnas möjlighet att upprätta
gemensamt röstkort för riksdagsval och kommunalval. En föreskrift härom
bör tas in i denna paragraf.

56 §.

Karteller är okända i det nya riksproportionella valsystemet. Denna skillnad
i förhållande till det proportionella valsystemet med d’Hondt’s metod
nödvändiggör ändringar både i denna och i åtskilliga andra paragrafer
i ValL.

I 2 mom. bör göras en jämkning som sammanhänger med att det inte
skall finnas något bostadsband vid val till enkammarriksdagen.

59 §.

Valsedel för riksdagsval skall enligt denna paragraf i dess nuvarande lydelse
vara av vitt papper och utan kännetecken. För kommunalval finns en
föreskrift av samma innehåll i 23 § KVL. Efter att ha undersökt behovet
av särskilda åtgärder för att förebygga förväxlingar av valsedelmaterialet
vid gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval har valtekniska

231

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

utredningen kommit till slutsatsen att man bör använda valsedlar av olika
färg för olika slag av val — gula för riksdagsval, blå för landstingsval och
vita för annat kommunalval. De nämnda tre färgerna är enligt den vetenskapliga
expertis som utredningen har anlitat de bästa möjliga med hänsyn
till de färgsinnesdefekter som förekommer hos den vuxna befolkningen.
Utredningen föreslår att föreskrifter om färgerna på valsedlarna tas in i
denna paragraf och i 23 § KVL.

En annan åtgärd som enligt valtekniska utredningen lämpligen bör vidtas
för att skilja valsedlar för olika slag av val från varandra är att förse valsedlarna
med tydlig beteckning som anger vilket val — riksdagsvalet, landstingsvalet
eller annat kommunalval — resp. valsedlar avser. Fakultativa föreskrifter
om valbeteckning finns redan beträffande kommunalval i 23 §
KVL. Utredningen föreslår att ValL kompletteras med en motsvarande
föreskrift som också bör vara fakultativ.

Valtekniska utredningens förslag i fråga om valsedlarnas utformning
har genomgående godtagits av remissinstanserna. Även jag anser att förslagen
bör genomföras. ValL:s och KVL:s bestämmelser i ämnet torde böra
kompletteras genom centralt utfärdade anvisningar beträffande bl. a. färgbestämningen
och den grafiska utformningen av valbeteckningarna. Det bör
ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa anvisningarna.

Både här och i 23 § KVL bör göras vissa ändringar utöver dem som valtekniska
utredningen har föreslagit. Föreskrifterna om vilka uppgifter som
får förekomma på valsedel bör omformuleras till rekommendationer. Samma
karaktär bör ges åt samtliga föreskrifter om var på valsedlarna olika
beteckningar (partibeteckning, valbeteckning resp. valkretsbeteckning) har
sin plats. Detta sammanhänger med vissa ändringar i kassationsbestämmelserna
till vilka jag återkommer vid 79 §.

1 denna paragraf bör dessutom i enlighet med ett förslag av grundlagberedningen
göras den ändringen att maximiantalet namn på valsedel
bestäms så att valsedel får uppta högst fyra namn utöver antalet fasta valkretsmandat
i valkretsen. Med ett så högt maximiantal bör det finnas goda
marginaler även för det fallet att valkretsen skulle tillföras två eller flera
utjämningsmandat.

61 §.

Även beträffande valkuverten bör vidtas vissa åtgärder för att förebygga
förväxlingar. I denna paragraf bör föreskrivas att valkuvert som tillhandahålls
i vallokal skall vara försett med valbeteckning.

68 §.

Denna paragraf innehåller regler om gången av den preliminära sammanräkningen
som sker ute i valdistrikten.

232

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

Eftersom kartell- och fraktionsbeteckningar inte skall få förekomma på
valsedel bör ordet väljarbeteckning i 3 mom. utbytas mot partibeteckning.

Enligt gällande bestämmelser bör den preliminära sammanräkningsförrättningen
slutföras utan avbrott. Om särskilda skäl föreligger får förrättningen
dock avbrytas. Avbrott får inte ske när som helst utan i ett visst
bestämt skede, nämligen när valkuverten räknats och jämförts med antalet
personer som enligt avprickningar i röstlängden röstat vid valet. Förrättningen
får dock inte uppskjutas längre än till följande dag. Motsvarande
regel finns även i KVL.

Det torde i praktiken inte förekomma att avbrott görs i sammanräkningsförrättningen
vid riksdagsval. Vid samtidiga riksdags- och kommunalval
kommer förrättningen dock att kräva betydligt längre tid. Det är därför
realistiskt att räkna med att avbrott kan bli nödvändiga. Vid samtidigt
förrättade val torde intresset främst knyta sig till utgången av riksdagsvalet.
Detta bör därför räknas först. I 5 mom. i denna paragraf bör föreskriften
om sammanräkningsförrättningens slutförande skärpas därhän att förrättningen
skall slutföras i ett sammanhang. För att ytterligare markera
vikten av att utgången av riksdagsvalet i distrikten fastställs så snabbt som
möjligt bör tilläggas att några åtgärder med avseende på de kommunala
valen inte får vidtas förrän riksdagsvalet är räknat och klart.

69 §.

Såsom grundlagberedningen föreslagit bör en preliminär sammanställning
av valresultatet göras så snart som möjligt av centrala valmyndigheten.
I enlighet härmed bör i denna paragraf tas in bestämmelser som ålägger
dels valförrättarna att genast lämna myndigheten underrättelse om antalet
röster som varje parti fått i valdistriktet, dels centrala valmyndigheten
att göra en preliminär fördelning av mandaten i riksdagen och offentliggöra
denna. I samband härmed bör paragrafen, som nu innehåller bestämmelserna
om valförrättningens avslutande i valdistrikt genom uppläsning
av protokollet över förrättningen, delas upp i två moment. I 1 mom.
bör förutom paragrafens nuvarande innehåll upptas föreskrifterna om valförrättarnas
skyldighet att underrätta centrala valmyndigheten om valresultatet,
medan i 2 mom. bör ges reglerna om den preliminära mandatfördelningen
och dess offentliggörande.

73 och 74 §§.

Dessa paragrafer innehåller regler om förfarandet vid poströstning. Poststyrelsen
har i sitt yttrande över valtekniska utredningens förslag påpekat
att den nu gällande regeln att ytterkuvertet skall stämplas innan det tillsluts
är olämplig ur praktisk synpunkt. Enligt styrelsens mening bör stämplingen
anstå till dess kuvertet är igenklistrat. Poststyrelsens påpekande bör
beaktas och paragraferna omformuleras i överensstämmelse härmed. Dess -

233

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

inom bör i 74 § göras en jämkning som är en konsekvens av att riksdagsvalet
skall förrättas samtidigt med kommunalvalen och som har förebild
i 39 § KVL.

76 §.

I det nya valsystemet kommer de uppgifter som enligt nuvarande terminologi
ingår i sammanräkningsförfarandet att delas upp på länsstyrelserna
och centrala valmyndigheten.

Länsstyrelserna bör räkna rösterna, avgöra vilka valsedlar som är giltiga,
bestämma antalet giltiga röster för varje parti och för varje listtyp
inom varje parti samt bestämma ordningen mellan kandidaterna inom varje
parti.

Centrala valmyndigheten bör ha hand om mandatfördelningen i vidsträckt
mening, d. v. s. fördela mandaten på partier, fördela partiernas utjämningsmandat
på valkretsar och slutligen fastställa vilka kandidater som skall
besätta partiernas mandat i de olika valkretsarna.

ValL:s terminologi bör anpassas till denna funktionsuppdelning på det
sättet att uttrycket sammanräkningsförfarande reserveras för de uppgifter
som ankommer på länsstyrelserna medan uttrycket mandatfördelning får
täcka centrala valmyndighetens uppgifter. Denna distinktion framträder om
man dels i rubriken före denna paragraf lägger till orden »mandatens fördelning»,
dels i ett nytt andra stycke i paragrafen anger de uppgifter utöver
själva räknandet av rösterna som skall ankomma på länsstyrelserna.
Om centrala valmyndighetens befattning med mandatfördelningen bör bestämmelser
meddelas i 85 § under samma rubrik.

79 §.

Bestämmelserna i denna paragraf om valsedels ogiltighet knyter f. n. an
till bestämmelserna i 59 § om hur valsedel skall vara utformad på det sättet
att åsidosättande av föreskrift i 59 § medför att valsedeln skall kasseras.

I sin nuvarande lydelse låser 59 § hårt valsedelns utseende. Det är noga
angivet vad som får stå på en valsedel och beträffande obligatoriska och
fakultativa beteckningar av olika slag — t. ex. partibeteckning och valkretsbeteckning
— är deras plats på valsedeln bestämd genom tvingande
föreskrifter. Motivet för denna stränghet är att lagstiftaren har velat slå
vakt om valhemligheten. Det skall inte vara möjligt att i efterhand avslöja
vilka personer som använt vissa valsedlar genom att valsedlarna innehåller
främmande uppgifter eller uppgifter som visserligen hör hemma på en valsedel
men som står på fel plats.

Föreskriften i 59 § att valsedel skall vara av vitt papper utan kännetecken
har samma bakgrund.

Antalet kasserade röster brukar vara mycket lågt både i riksdagsvalen
och i kommunalvalen. 1 1964 års andrakammarval kasserades 0,65 % av

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

samtliga avgivna röster, och i 1966 års landstingsval var motsvarande siffra
0,53 %. I stads- och kommunalfullmäktigevalen sistnämnda år uppgick andelen
kasserade röster 1 ill 0,81 % av samtliga röster som avgavs i hela landet
i dessa val. Med gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval
måste man emellertid räkna med att antalet förväxlingar av valmaterialet
som med nuvarande regler skulle kunna leda till kassation kommer att öka.
Valtekniska utredningen har i första hand inriktat sig på att med olika åtgärder
förebygga förväxlingar, men utredningen har också undersökt om
man utan att äventyra valhemligheten kan mjuka upp kassationsbestämmelserna
i ValL och KVL. Resultatet har blivit att utredningen med förebild
i KVL föreslagit vissa ändringar i ValL. Dessutom har utredningen
föreslagit nya regler om kassation med anknytning till utredningens eget
förslag om valsedlar av olika färg för olika slag av val.

Beträffande fel som hänför sig till färgen på valsedel har valtekniska utredningen
föreslagit att man skall behålla principen att valsedel måste ha
rätt färg för att vara giltig. Utredningen har emellertid föreslagit det undantaget
från denna princip att förväxling som består i att väljaren använder
valsedel för annat val som förrättas samtidigt — t. ex. vid riksdagsval
blå i stället för gul valsedel — inte skall medföra att valsedeln kasseras.

Felaktig placering av partibeteckning eller valbeteckning skall enligt förslaget
medföra att valsedeln blir ogiltig. I övrigt är ur förslaget att notera
bl. a. att det fallet att väljaren lagt två valsedlar med olika valbeteckningar
i samma kuvert skall behandlas så att valsedeln med riktig valbeteckning
godtas.

Flertalet remissinstanser har accepterat valtekniska utredningens förslag.
Länsstyrelserna i Hallands, Örebro, Gävleborgs och Norrbottens län vill på
enstaka punkter gå längre än utredningen i fråga om uppmjukningar av
kassationsbestämmelserna.

Regeringsrättens ledamöter har ägnat utredningens förslag en ingående
analys. Denna analys utmynnar i några starkt kritiska synpunkter. I yttrandet
anförs bl. a.

Intresset att få så ringa antal kassationer som möjligt förefaller emellertid
ha lett valtekniska utredningen för långt. Förslaget synes göra sammanräkningsarbetet
orimligt trassligt med namnprövningen, i synnerhet i
fråga om valkuvert med fler än en valsedel. Vad gäller sistnämnda fall är
det en rimlig regel att det ursäktliga misstaget att lägga i två likadana valsedlar
föranleder, att den ena sedeln räknas, om den eljest inte är ogiltig.
Men den föreslagna regeln om två sedlar med skilda valbeteckningar, av
vilka den ena är riktig, innebär att det anses vara ursäktligt att i samma
kuvert lägga två olikfärgade valsedlar, utan att ens ha samma partibeteckning
på båda. Om en sådan utbyggnad av ursäktligheten skall ske — vilket
kan allvarligt ifrågasättas — bör det övervägas ett mera enhetligt radikalt
grepp, som förenklar sammanräkningen, exempelvis med en regel av innehåll
att, om i ett valkuvert finns två valsedlar, som bär olika färg-, valeller
valkretsbeteckningar men samma partibeteckning, en valsedel skall

235

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

tillgodoräknas det angivna partiet, därvid dock alla namnen anses soin
obefintliga. Vad gäller förväxlingen av valsedels färg kan det ifrågasättas,
om med alla de försiktighetsmått, som skall iakttas för att skilja de tre
valen från varandra, sådan förväxling bör bedömas som ursäktlig. Anmärkas
må också att härigenom sönderbrytes vallagens nu strikta uppbyggnad,
där eu tvingande bestämmelse i 59 § vallagen om valsedels utformning
i 79 § samma lag motsvaras av en ovillkorlig kassationsbestämmelse. Den
avsedda förväxlingen vid valsedlarnas framställning är vidare i och för sig
betydligt grövre än sådana ovillkorliga ogiltighetsanledningar som valbeteckning
å annat ställe än ovanför partibeteckningen och valkretsbeteckning
å annat ställe än nedanför namnen.

Den kritik som har anförts i regeringsrättsledamöternas yttrande är inte
obefogad. Utredningsförslaget gör ett oenhetligt intryck. Vissa regler förefaller
stränga medan andra går jämförelsevis långt i fråga om att godta misstag
från väljarens sida. Jag är för min del ense med valtekniska utredningen
på den springande punkten, att man bör kunna godta sådana förväxlingar
som t. ex. att väljaren använder valsedel för riksdagsval i ett
samtidigt förrättat kommunalval. Men konsekvensen bjuder då, som regei
ingsrättsledamöterna har påpekat, alt man lar ett mera radikalt grepp
och söker sig fram till eu enkel och konsekvent lösning. I så fall bör inte
heller ovidkommande uppgifter eller anteckningar på valsedel eller felaktig
placering av partibeteckning, valbeteckning eller valkretsbeteckning i och
för sig leda till kassation. Kassationspåföljd bör i princip inträda endast i
sådana undantagsfall då det framgår av omständigheterna att felaktigheten
tillkommit i uppenbar avsikt att > märka» valsedeln. När det förekommer
mer än en valsedel i samma kuvert bör huvudregeln alltjämt vara att alla
valsedlarna är ogiltiga men det bör vara möjligt att göra ett väsentligt undantag.
Om det är fråga om högst tre valsedlar och alla valsedlarna har
samma partibeteckning, bör man kunna tillgodoräkna partiet i fråga en
valsedel. Namnen bör anses obefintliga på alla valsedlarna. Den nuvarande
bestämmelsen om att valsedel är ogiltig om i valkuvertet finns annat än
valsedel bör utmönstras ur YalL.

Ln lösning efter dessa linjer innebär inte bara att man begränsar antalet
kassationer utan också att man förenklar arbetet för valmyndigheterna.
Detta är en inte obetydlig vinst.

Mot de jämkningar i förhållande till utredningsförslaget som mitt förslag
innebär kan knappast invändas alt man ökar riskerna för alt valhemligheten
röjs. För min del tror jag att riskerna för angrepp på valhemligheten
i äldre tider har överskattats av lagstiftaren. I den mån de nu aktuella
ändringarna i kassationsbestämmelserna innebär några ökade risker är
emellertid det avgörande steget taget om man — som valtekniska utredningen
och en nästan enhällig remissopinion har velat göra i viss utsträckning
godtar valsedlar med fel färg.

För att överensstämmelsen skall bli god mellan reglerna om valsedels

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

utformning och de regler jag här har förordat beträffande kassation av
valsedlar- måste vissa bestämmelser i 59 § som idag har karaktären av tvingande
regler göras fakultativa och andra bestämmelser, som handlar om vilka
uppgifter som får förekomma på valsedel, ändras till rekommendationer.
Detta har beaktats i den föreslagna lydelsen av 59 §.

81 §.

Sammanräkningen av de röster som avges vid andrakammarval sker i
två etapper. Den första omfattar räkningen av antalet avgivna röster, prövningen
av valsedlarnas giltighet och fastställande av ordningen mellan kandidaterna
inom varje parti. I den andra etappen görs mandatfördelningen
mellan partierna. Vid denna fördelning fastställs samtidigt vilka kandidater
inom varje parti som har blivit valda till riksdagsledamöter. Båda dessa
etapper i det nuvarande sammanräkningsförfarandet genomförs valkretsvis
hos länsstyrelserna.

Den första etappen av den nuvarande sammanräkningen regleras i 76—80
§§ samt 81 § 1—4 mom. ValL. Nämnda bestämmelser i 81 § avser fastställande
av ordningen mellan kandidaterna inom varje parti. Bestämmelserna
bygger på förutsättningen att såväl kartell- som parti- och fraktionsbeteckning
skall få användas. Enligt den provisoriska valordning som tilllämpas
f. n. får endast partibeteckning förekomma. I 81 § 5 och 6 mom.
ges f. n. föreskrifter för den andra etappen av sammanräkningen, dvs. för
hur riksdagsmandaten i varje valkrets skall fördelas mellan partier och
besättas med kandidater för varje parti.

Såsom framgår av den allmänna motiveringen och av vad som anförts i
anslutning till 76 § skall sammanräkningsförfarandet i det nya systemet
motsvara den första etappen i sammanräkningen enligt nuvarande provisoriska
valsystem för andrakammarval. Bestämmelserna i 1—4 mom. av
denna paragraf i deras provisoriska lydelse bör således i huvudsak kunna
behållas.

Enligt den provisoriska lydelsen skall ordningen mellan resp. partis kandidater
bestämmas i den utsträckning som behövs för att stadgat antal
riksdagsmän skall bli utsedda i valkretsen. Det antal platser i riksdagen
som skall besättas i varje valkrets blir enligt det nya valsystemet inte fixerat.
Sålunda bestäms först vid mandatfördelningen mellan partierna hur
många utjämningsmandat som varje parti lår och i vilka valkretsar ett
partis utjämningsmandat skall besättas. Vidare skall i det nya systemet
ordningen mellan partiets kandidater i valkrets fastställas av länsstyrelsen,
medan mandatfördelningen mellan partierna och fastställandet av vilka personer
som skall tillträda mandaten i varje valkrets skall ske gemensamt
för hela landet av centrala valmyndigheten. Med hänsyn härtill bör i del
nya valsystemet föreskrivas, att ordningen mellan varje partis kandidater
i valkretsen skall fastställas i den utsträckning som det behövs. En ganska

237

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

säker utgångspunkt för att bedöma hur många namn som behöver räknas
fram för varje parti har länsstyrelsen i den preliminära mandatfördelning
som centrala valmyndigheten skall göra enligt 69 §. De avvikelser från den
preliminära mandatfördelningen som kan uppkomma vid den definitiva
fördelningen torde endast undantagsvis uppgå till mer än ett mandat för
vart och ett av partierna i varje valkrets. Man lär därför i allmänhet vara på
den säkra sidan, om ordningen mellan varje partis kandidater i valkretsen
bestäms för lika många namn som antalet mandat partiet fått i valkretsen
enligt den preliminära fördelningen jämte ytterligare ett par namn. Föreligger
skäl att tro att partiet kan komma att få ännu fler mandat, skall länsstyrelsen
givetvis enligt huvudregeln bestämma ordningen mellan det antal
kandidater som fordras med hänsyn därtill. Skulle det vid den definitiva
fördelningen i något fall visa sig att ytterligare namn behöver räknas fram
för ett parti i viss valkrets, skall länsstyrelsen givetvis återuppta sammanräkningen
i detta syfte. Sådan förrättning skall kungöras enligt 76 §.

Enligt den föreslagna 18 § i RO skall mandat, som har tillfallit parti i
en valkrets men inte kan besättas av partiet där på grund av brist på valbara
kandidater, flyttas till annan valkrets. För att denna bestämmelse
skall kunna beaktas vid den centrala mandatfördelningen mellan partierna
bör länsstyrelsen i protokollet över sammanräkningen särskilt ange när fastställandet
av ordningen mellan kandidaterna omfattar alla de namn på partiets
valsedlar som avser själva riksdagsmannavalet.

I det nya valsystemet har reglerna om hur mandaten skall fördelas mellan
partier tagits in i RO. På grund härav skall 5 och 6 mom. i denna paragraf
utgå.

82 §.

Denna paragraf innehåller f. n. regler om nytt val till riksdagen för det
fall att riksdagsmän inte kunnat utses till föreskrivet antal i valkretsen. I
det nya valsystemet skall, såsom utvecklats vid 18 § RO, fallet lösas inte
genom nytt val utan i första hand genom att mandatet flyttas till annan
valkrets och i andra hand genom att mandatet får förbli obesatt. Förevarande
paragraf bör därför upphävas.

83 och 84 §§.

I 83 och 84 §§ ges nu vissa regler om sammanräkningsförfarandet hos
länsstyrelsen, såsom regler om blanketter och protokoll vid sammanräkningen
samt regler om hur valmaterialet skall behandlas vid avbrott eller
uppskov i sådan förrättning. Dessa regler kan lämpligen föras samman i en
paragraf, 83 §. Härvid blir 84 § ledig och kan användas för bestämmelser
om avslutande av länsstyrelsens sammanräkning.

Resultatet av länsstyrelsernas sammanräkningar utgör underlaget för
mandatfördelningen mellan partierna och fastställandet av vilka personer

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 dr 1968

som skall erhålla partiernas mandat i de olika valkretsarna. Länsstyrelsen
bör därför åläggas alt ofördröjligen tillställa centrala valmyndigheten, som
enligt 85 § skall fullgöra dessa uppgifter, protokoll över sammanräkningen.

85 §.

F. n. ges i denna paragraf föreskrifter om kungörande av valets utgång
och om valförrättningens avslutande. Såsom grundlagberedningen föreslagit
bör paragrafen i det nya valsystemet reglera de uppgifter i fråga om
mandatfördelningen in. in. som skall ankomma på centrala valmyndigheten.
Paragrafen föreslås uppdelad på fyra moment.

1 in o m. I detta moment bör anges att centrala valmyndigheten fördelar
mandaten i riksdagen på grundval av sammanräkningsprotokollen från
länsstyrelserna med tillämpning av 16—19 §§ RO. Det är härvid fråga inte
bara om att fördela mandaten mellan partier utan även att skifta ut utjämningsmandaten
på valkretsar. I detta sammanhang kan det också bli
fråga om att enligt 18 § RO flytta över mandat från en valkrets till en annan.
Det är vidare den centrala valmyndigheten som fastställer vilka kandidater
som skall besätta partiernas mandat i de olika valkretsarna. Visserligen
kommer prövningen av den inbördes ordningen mellan partis olika
kandidater att ligga hos länsstyrelsen, men länsstyrelsen kan aldrig definitivt
avgöra hur många mandat partiet får i valkretsen och därmed vilka
som skall få mandaten. Därför bör mandatfördelningen i dess helhet utåt
framträda som ett beslut av centrala valmyndigheten.

2 m o m. Såsom förutskickats i anslutning till 27 § RO bör reglerna om
dubbelval tlyttas till ValL. De kan lämpligen föras in i detta moment. De
nuvarande reglerna i 27 § RO gäller de situationer då samma person för
samma tid blir vald till ledamot i båda kamrarna eller för mer än en valkrets.
Den senare situationen kan i princip inträffa endast i första kammaren,
eftersom bostadsbandet i andra kammaren hindrar kandidat från att
bli vald för annan valkrets än den där han är mantalsskriven vid valet.
Dubbelvalssituationerna avvecklas i det nuvarande valsystemet på det viset
att den dubbelvalde får välja i vilken kammare eller för vilken valkrets han
vill inträda som ledamot. Därmed kan han också i realiteten bestämma vilken
kandidat som jämte honom skall ta säte i riksdagen.

I den nya enkammarriksdagen bortfaller givetvis den möjlighet till dubbelval
som består i att samma person blir vald till ledamot av båda kamrarna.
Däremot står möjligheten att erhålla mandat för två eller flera valkretsar
kvar och blir åtminstone teoretiskt sett större genom att bostadsbandet
avskaffas. Dessutom tillkommer i det nya valsystemet en ny möjlighet till
dubbelval, nämligen att samma person skall tillträda mandat för flera partier.
I det nuvarande valsystemet (81 § 5 mom. andra stycket) är fallet löst
på det sättet, att kandidaten anses vald för mer än ett parti, varvid varje
parti anses ha fått ett halvt, ett tredjedels o. s. v. mandat. Denna metod går

239

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

inte att föra över till det nya valsystemet, där mandatfördelningen i första
hand är en fråga om fördelning mellan partier och besättandet av mandaten
med kandidater kommer först i andra hand.

Grundlagberedningen har ansett sig kunna utgå från att de politiska
partierna, även om särskilda bestämmelser inte meddelas i grundlag eller
annan författning, kommer att medverka till att samma kandidat inte förs
fram i mer än en valkrets. Om partierna uppträder på det sätt som är önskvärt,
räknar beredningen med att dubbelkandidatur och dubbelval inte
skall förekomma i praktiken, och beredningen anser sig under sådana förhållanden
kunna godta gällande regler om fri nominering och om avveckling
av dubbelval.

Regeringsrättens ledamöter är inte ense med grundlagberedningen i denna
fråga. De anser det i och för sig föga tilltalande att kandidater skall kunna
uppställas i flera valkretsar och dra röster, som med säkerhet inte kommer
att tillfalla dem annat än i en valkrets. Detta är ägnat att förvilla väljarna,
och kandidaten kan själv i viss mån spekulera i vem han genom sina avsägelser
vill hjälpa in i riksdagen. Enligt regeringsrättsledamöternas åsikt
är det från väljarnas synpunkt rimligt att endast det objektiva valresultatet
får avgöra i vilken valkrets en kandidat, som uppställts i flera valkretsar,
skall bli vald. Detta syfte kan enligt deras mening tillgodoses på ett enkelt
sätt, t. ex. genom en regel att kandidaten skall förklaras vald där han erhållit
det högsta jämförelsetalet.

För min del är jag beredd att anslula mig till grundlagberedningens bedömning
att man bör kunna utgå från att de politiska partierna inte kommer
att medverka till dubbelkandidatur i någon form. Med denna bedömning
får frågan om dubbelkandidatur och dubbelval tämligen ringa betydelse.
Om man väll ge sig i kast med problemet, finns det enligt min mening
inget annat tillfredsställande alternativ än att införa regler som effektivt
förebygger dubbelkandidatur. Ett sådant alternativ förutsätter emellertid
djupa ingrepp i vallagstiftningen, vilka inte kan göras i detta sammanhang.

Enligt den nu gällande ordningen (27 § RO) skall den som blivit dubbelvald
hos länsstyrelsen skyndsamt avsäga sig det mandat som han inte vill
mottaga. Ett förfarande med anmälan hos länsstyrelsen efter det att kandidaten
blivit dubbelvald är emellertid mindre lämpligt i det nya valsystemet.
Att det uppstått en dubbelvalssituation kommer i det nya .systemet att upptäckas
av den centrala valmyndigheten redan när myndigheten skall besätta
partiernas mandat i valkretsarna med kandidater på grundval av länsstyrelsernas
sammanräkningsprotokoll. Dubbelvalssituationen bör då avvecklas
innan myndigheten fastställer vilka personer som skall erhålla mandaten i
riksdagen.

Förfarandet vid avvecklingen kan lämpligen utformas på följande sätt.
Den som blivit dubbelvald bör anmodas av centrala valmyndigheten att
meddela vilket mandat han vill tillträda. Beträffande mandat, som han inte

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

vill komma i fråga för, bör hans besked få den konsekvensen att det anses
som om han inte varit kandidat vid valet. Hans namn skall alltså anses
såsom obefintligt dels i den av länsstyrelsen framräknade ordningen av
kandidater till ifrågavarande mandat, dels på de valsedlar som gett namnet
plats i samma ordning.

Det är viktigt att den definitiva valutgången inte onödigt försenas i väntan
på besked från kandidat, som blivit dubbelvald. Därför bör kandidaten
föreläggas att lämna sitt besked inom viss kort tid. Med hänsyn till att dubbelkandidaturer
över huvud taget inte bör förekomma är det rimligt att vid
bestämmande av tidsfristen större vikt tillmäts intresset av att valförfarandet
inte onödigt fördröjs än den dubbelkandiderandes behov av tid att bestämma
sig. Fristen kan lämpligen bestämmas till fyra dagar. Tillvägagångssättet
bör vara det att centrala valmyndigheten skriftligen underrättar
honom om den uppkomna situationen och förelägger honom att inom
fyra dagar från dagen för föreläggandet lämna sitt besked i frågan.

Om den dubbelvalde inte kommer in med besked inom föreskriven tid,
bör effekten bli att han blir utan mandat. På samma sätt som föreslagits
beträffande mandat, som han förklarar att han inte önskar tillträda, bör det
i så fall anses att han över huvud taget inte varit kandidat till något av de
ifrågavarande mandaten.

3 m o m. Valet avslutas med att centrala valmyndigheten kungör valutgången
i Post- och Inrikes Tidningar. Härjämte har myndigheten att utfärda
fullmakter för de valda, vilket närmare regleras i 86 § (jfr 20 § RO).
Av kungörelsen om valutgången bör framgå dels hur många mandat i riksdagen
som har tillfallit varje parti, dels hur många mandat varje parti har
fått i varje valkrets, dels vilka kandidater som dessa mandat har tillfallit.
Kungörandet markerar valets avslutande och är därmed också utgångspunkten
för beräkningen av den tid inom vilken besvär över valet skall få föras.

4 mom. Någon protokollföring i egentlig mening synes inte nödvändig
vid mandatfördelningen hos centrala valmyndigheten. Däremot bör de olika
leden av förfarandet dokumenteras. Hur detta lämpligen skall ske beror
på vilka tekniska hjälpmedel som utnyttjas. Frågan härom kommer att tas
upp under det tidigare aviserade utredningsarbetet beträffande förenkling
och effektivisering av valförfarandet. T. v. bör här ges endast vissa allmänt
formulerade föreskrifter om förvaring av primärmaterialet för centrala valmyndighetens
beslut och andra handlingar som rör valet.

86 §.

Fullmakt för ledamot av riksdagen bör i det nya valsystemet utfärdas
av centrala valmyndigheten. Ändringarna i sammanräknings- och mandatfördelningsförfarandet
för med sig att fullmaktens innehåll måste jämkas
något.

241

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968
87—89 §§.

I dessa paragrafer regleras förfarandet när efterträdare till avgången
riksdagsledamot skall utses.

Sammanräkning för att utse efterträdare sker nu hos länsstyrelsen. Bestämmelserna
härom i 87 § är f. n. provisoriskt ersatta med föreskrifter i
1952 och 1964 års förut nämnda lagar. I 88 § ges regler om protokoll över
förrättning för ny sammanräkning och om fullmakt för efterträdare till
riksdagsman som avgått. 89 § innehåller regler om nytt val i valkretsar
för det fall att det inte finns någon som kan inträda som ledamot i den avgångnes
ställe eller att det inte kan avgöras vem som skall göra detta.

Första etappen i förfarandet att utse efterträdare bör ankomma på länsstyrelsen,
där valmaterialet finns förvarat. Härvid kan bestämmelserna i
87 § om utseende av efterträdare till avgången ledamot enligt nuvarande
provisoriska valordning användas. I regel blir det redan genom den nya
sammanräkning, som länsstyrelsen sålunda skall göra, klart vem som skall
inträda som ledamot i den avgångnes ställe. Protokoll över den nya sammanräkningen
tillställs centrala valmyndigheten. Denna fastställer enligt
85 § 1 mom. på grundval av protokollet vem som skall tillträda mandatet
efter den avgångne. Enligt 89 § har myndigheten att kungöra utgången
och utfärda fullmakt för efterträdaren.

Finns det enligt länsstyrelsens sammanräkning inte någon som kan inta
den avgångnes plats i ordningen, bör mandatet flyttas över till annan valkrets
enligt samma regler som föreslagits i 18 § RO för det fall att parti
inte bär tillräckligt med kandidater i valkretsen för att besätta mandat
som det erhållit där. Det blir då centrala valmyndighetens uppgift att fastställa,
i vilken valkrets mandat skall besättas. Det skall där tillfalla den
kandidat för själva riksdagsmannavalet som står närmast i tur enligt ordningen
mellan partiets kandidater. Oftast torde uppgift därom redan finnas
tillgänglig hos centrala valmyndigheten i det valprotokoll som myndigheten
har fått enligt 34 §. I annat fall måste länsstyrelsen anmodas att genom ny
sammanräkning bestämma ordningen för ytterligare ett namn.

Har mandat sålunda flyttats till annan valkrets och avgår även den riksdagsledamot
som där tillträtt mandatet, bör ny efterträdare utses i denna
valkrets på samma sätt som om den sist avgångne har valts till riksdagsledamot
redan vid själva valet.

Vid de jämkningar som bör företas i förevarande paragrafer för att de
skall passa in i det nya valsystemet bör nuvarande 88 och 89 §§ byta plats,
så att alla föreskrifter om ny sammanräkning och om flyttning av mandat
till annan valkrets för att utse efterträdare samlas i 87 och 88 §§. Därvid
bör 88 § reserveras för den sannolikt högst ovanliga situationen att mandat
måste flyttas till annan valkrets för att efterträdare skall kunna utses. Vidare
bör man slopa nuvarande föreskrifter i 87 § 1 mom. första stycket
16 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 27

242 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

sista punkten om val av efterträdare till ledamot som har varit vald för två
eller flera partier.

92 §.

I anslutning till vad som anförts vid 22 § RO skall huvuddelen av besvärsbestämmelserna
flyttas till 92 § ValL, som f. n. innehåller endast en
hänvisning till bestämmelserna om besvär i RO.

Som har sagts vid 85 § ValL skall utgången av val kungöras centralt för
hela landet. Resvärstiden bör räknas från den dag kungörelsen infördes i
Post- och Inrikes tidningar och besvär skall alltid riktas mot centrala valmyndighetens
beslut, även om besvären i första hand avser förhållanden i
någon enstaka valkrets, t. ex. ordningen mellan ett partis namn där. Anledning
saknas att gå från nuvarande besvärstid i fråga om andrakammarval,
tio dagar. Besvär över valet bör inges till centrala valmyndigheten och
kungöras i samma ordning som valutgången. Centrala valmyndigheten bör
i kungörelsen sätta ut en enhetlig förklaringstid för alla besvären. Alla besvär
bör gemensamt överlämnas till Kungl. Maj :t. Med hänsyn till den effekt
varje besvär kan få för valutgången i hela landet är det, såsom grundlagberedningen
och regeringsrättens ledamöter framhållit, lämpligt att besvären
avgörs i ett sammanhang.

Med hänsyn till att riksdagsvalet skall förrättas samtidigt med de allmänna
kommunalvalen föreligger det enligt regeringsrättens ledamöter en
viss risk för att någon av misstag kan komma att inge besvären till länsstyrelsen
i stället för till centrala valmyndigheten. Regeringsrättsledamöterna
anser att en sådan omständighet inte bör få medföra att besvären avvisas.
Det går emellertid inte att samordna besvärsreglerna för riksdagsval
och kommunalval så fullständigt i fråga om besvärstid, besvärsinstans
in. m., att misstag av detta eller annat liknande slag helt kan förebyggas.
Jag anser för min del att det inle finns tillräckligt starka skäl för att här
bryta mot principen att besvär prövas endast om de inkommit i rätt tid
till rätt myndighet. Vid min bedömning fäster jag avseende även vid det
förhållandet att det i praktiken främst lär bli de politiska partierna som
bevakar valutgången och ser till att besvär anförs när detta är påkallat. De
centrala partiinstanserna torde inte sakna kunskap om besvärsreglerna.

Däremot är jag beredd att beakta en annan synpunkt som regeringsrättens
ledamöter anfört i anslutning till besvärsreglerna. Man bör, som föreslagits
i deras yttrande, i ValL föra in en föreskrift om att centrala valmyndigheten,
när besvär kommit in, omedelbart skall översända avskrift
av besvär sskriften till vederbörande länsstyrelse med anmodan att skyndsamt
inkomma med yttrande över besvären till Kungl. Maj:t. Genom en
sådan föreskrift kan man underlätta handläggningen för regeringsrätten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

243

96 §.

Med anledning av de nya bestämmelserna om valsedlarnas färg bör i
denna paragraf och i 60 § KYL intas bestämmelser som gör klart att, vid
varje typ av val, valsedel och valkuvert skall ha samma färg. Valkuvert bör
liksom hittills även vara försett med valbetecknine.

97 §.

I den allmänna motiveringen har jag föreslagit att staten kostnadsfritt
skall tillhandahålla papper till valsedlar för riksdagsval och andra val som
förrättas samtidigt med riksdagsvalet. Delta föranleder ett tillägg i lorevarande
paragraf. Tillägget bör utformas så att Kungl. Maj :t i tillämpningsföreskriftei
lår bestämma i vilken ordning och i vilken omfattning valsedelspapper
skall ställas till väljarnas och partiernas förfogande.

Övergångsbestämmelser

I den allmänna motiveringen har nämnts att ändringarna i följdlagstiftningen
bör antas av riksdagen redan när riksdagen under vårsessionen år
1968 fattar vilande beslut om ändringarna i RF och RO. Ikraftträdandet av
följ dlagstiftningen bör då i gengäld göras beroende av att det vilande beslutet
om grundlagsändringar fullföljs genom definitivt beslut år 1969.
Föreskrifterna härom bör lämpligen i redaktionellt hänseende anknyta till
terminologin i 81 och 82 §§ RF samt 64 § RO.

Före den 1 januari 1971 bör de nya bestämmelserna i ValL tillämpas endast
beträffande val som avser uteslutande tid efter utgången av år 1970.

Förslag till lag om ändring i kommunala vallagen

11 §•

Sammanförandet av riksdagsvalet och valen till landsting, kommunalfullmäktige
och stadsfullmäktige till samma dag måste komma till uttryck i
lagstiftningen. Som ett par remissinstanser har påpekat är samordningen
mellan reglerna om riksdagens bildande och motsvarande regler beträffande
kommunala församlingar av sådan betydelse alt principerna för samordningen
borde grundlagfastas. Det möter emellertid stora lagtekniska
svårigheter att genomföra en sådan tanke inom ramen för en partiell författningsrefonn,
som enligt vad tidigare har sagts inte tillåter någon mer
genomgiipande omdisposition av grundlagarna. I enlighet med vad grundlagberedningen
har föreslagit bör bestämmelserna om gemensam valdag därför
t. v. inrymmas i vallagstiftningen. Den naturliga platsen blir då denna
paragraf.

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968
20 §.

Som valtekniska utredningen har föreslagit bör gemensam kungörelse
utfärdas för samtliga val som skall förrättas samtidigt. Ett tillägg härom
bör göras i 1 mom. i denna paragraf.

I 4 mom. bör i anslutning till ett påpekande av valnämnden i Stockholm
i dess yttrande över valtekniska utredningens betänkande göras en mindre
justering som gäller stadsfullmäktigvalet i Stockholm. Stadsfullmäktigvalet
bör i Stockholm liksom på andra håll i landet kungöras av länsstyrelsen.

23 och 25 §§.

ValL och KVL bör så långt möjligt ha inbördes överensstämmande regler
om valsedlarnas utformning och om ogiltighet av valsedlar som inte uppfyller
lagens krav. Förevarande paragrafer bör därför ändras i enlighet med
de synpunkter som jag har utvecklat vid 59 och 79 §§ ValL.

34 och 43 §§.

Vid samtidiga riksdagsval och kommunalval bör riksdagsvalet räknas
först. Detta bör gälla både den preliminära och den definitiva sammanräkningen.
Denna förtur kan lämpligen komma till uttryck genom föreskrifter
i dessa paragrafer. Formerna för kungörande av sammanräkningsförrättning
i 43 § bör anpassas till vad som gäller för riksdagsvalet enligt 76 §
tredje stycket ValL.

46,47, 52 och 53 §§.

Sedan 1954 har förevarande paragrafer provisoriskt satts ur kraft genom
särskilda lagar som förnyats inför varje kommunalval. De provisoriska
mandatfördelningsreglerna bygger på den jämkade uddatalsmetoden med
spärrdivisorn 1,4 och är kombinerade med förbud mot karteller. Valtekniska
utredningen har i sitt betänkande föreslagit att provisoriet nu definitivt
får ersätta de gällande bestämmelserna i ämnet. Detta är ett välgrundat
förslag. Ett valsystem för kommunalvalen som är grundat på den jämkade
uddatalsmetoden stämmer bättre med det valsystem som nu har föreslagits
beträffande riksdagen än den i KVL formellt ännu kvarstående d’Hondtska
valmetoden. Möjligen bör man göra vissa justeringar i de nuvarande provisoriska
reglerna för kommunalvalen för att få en bättre anpassning till
valsystemet för riksdagen. Frågan om behovet av sådana justeringar ö\ervägs
inom kommunalvalskommittén.

60 a §.

Det har tidigare i flera sammanhang nämnts att staten i framtiden bör
tillhandahålla papper för valsedlar vid riksdagsval och vissa kommunalval.
Med hänsyn till motivet för reformen bör denna begränsas till att avse riks -

245

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

dagsvalet och sådana kommunalval som förrättas samtidigt med riksdagsvalet.
När t. ex. ett fullmäktigval i någon kommun hålls på annan tid än
det ordinarie riksdagsvalet bör staten alltså inte vara skyldig att tillhandahålla
papper för valsedlar även för detta val. Bestämmelserna i ämnet bör
avfattas så att denna begränsning tydligt framgår av lagtexten.

Övergångsbestämmelser

Övergångsbestämmelserna i KVL bör både sakligt och formellt anslutas
så nära som möjligt till motsvarande bestämmelser i ValL.

Förslag till lagar om ändring i kommunallagen, kommunallagen för Stockholm, 9
och 44 §§ landstingslagcn samt 8 § 1 mom. lagen om kommunalförbund

Det synes uppenbart att principen om gemensamma valperioder för riksdagen
och landsting, kommunalfullmäktige och stadsfullmäktige kräver ändringar
beträffande valperioderna för fullmäktigförsamlingarna, kommunernas
styrelser och landstingens förvaltningsutskott. Dessa ändringar bör
göras redan nu. I den mån valperioden för kommunala nämnder för speeialreglerad
förvaltning är bestämd genom hänvisning till kommunallagens
bestämmelser om valperioden för kommunens styrelse — vilket torde vara
iallet praktiskt taget undantagslöst — för ändringarna automatiskt med sig
eu anpassning av valperioden också för dessa nämnder. Frågan om vilka konsekvenser
i övrigt den partiella författningsreformen bör få på den kommunala
sidan utreds f. n. av kommunalrättskommittén. Kommittén har
därvid att pröva bl. a. önskemålen om sådana ändringar beträffande mandattider
i kommunala styrelser och nämnder att politiskt betingade skiften
i dessa styrelser och nämnder kan ske i nära anslutning till kommunalvalen.

Övergångsbestämmelser

Även i dessa lagar fordras övergångsbestämmelser av samma innehåll
som övergångsbestämmelserna till ändringarna i ValL. Beträffande ändringarna
i kommunallagen för Stockholm bör dock med hänsyn till förläggningen
av valperioden för stadsfullmäktige i Stockholm föreskrivas att
de nya bestämmelserna inte skall tillämpas före den 15 oktober 1970 annat
än såvitt gäller val som avser uteslutande tid därefter.

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda förordat hemställer jag att Kungl.
Maj :t genom proposition

dels för prövning i grundlagsenlig ordning förelägger riksdagen inom
justitiedepartementet upprättade förslag till

1) ändringar i regeringsformen,

2) ändringar i riksdagsordningen,

dels föreslår riksdagen att antaga inom departementet upprättade förslag
till

3) lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val
till riksdagen,

4) lag om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253),

5) lag om ändring i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753),

6) lag om ändring i kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957 (nr
50),

7) lag om ändrad lydelse av 9 och H §§ landsting slag en den l''i maj 1954
(nr 319),

8) lag angående ändrad lydelse av 8 § 1 mom. lagen den 31 maj 1957
(nr 281) om kommunalförbund.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

247

Bilagn 1

Grundlagberedningens förslag till valsystem

Fördelning mellan partier av mandaten i en enkammarriksdag med 350 ledamöter
på grundval av röstutfallet vid nedan angivna allmänna val

Förklaringar: Kolumn 1 avser fasta valkretsmandat
» 2 » utjämningsmandat

» 3 » summan av kolumnerna 1 och 2

Prop. avser det exakta antalet mandat som ett partis rösttal i hela landet motsvarar
med hänsynstagande till 4- och 12 %-spärrarna.

a) 1960 års riksdagsval

Valkrets	Högern	Centerp.	Folkp.	Soc.-dem.	Kommun.	Summa
1	2	3	1	2	3	1	2	3	1	2	3	1	2	3	1	2	3
A	8	2	10	1		1	9	1	10	15	2	17	2	2	4	35	7	42
B	4		4	1	1	2	3	1	4	8		8	1		1	17	2	19
C	1		1	1		1	1		1	4		4	0		0	7		7
D	1		1	1		1	2		2	5	1	6	0		0	9	1	10
E	3		3	2		2	2		2	8	1	9	0	1	1	15	2	17
F	2		2	3		3	2	1	3	5	1	6	0		0	12	2	14
G	1	1	2	2		2	1		1	3		3	0		0	7	1	8
H	2		2	2	1	3	1		1	5		5	0		0	10	1	11
I	0		0	1		1	0		0	1		1	0		0	2		2
K	1		1	1		1	1		1	3		3	0		0	6		6
L	2	1	3	2	1	3	2		2	5		5	0		0	11	2	13
4-stads	5	1	6	0	1	1	2		2	9	1	10	0		0	16	3	19
M	2		2	3		3	1		1	5	1	6	0		0	11	1	12
N	1		1	2		2	1		1	3		3	0		0	7		7
Gbg	3		3	0		0	5	1	6	7	1	8	2		2	17	2	19
O	1	1	2	1		1	3		3	4		4	0		0	9	1	10
Pn	1		1	1	1	2	2		2	4		4	0		0	8	1	9
Ps	2		2	1		1	1		1	3	1	4	0		0	7	1	8
R	2		2	3		3	2		2	4	1	5	0		0	11	1	12
S	2		2	1	1	2	2		2	6	1	7	1		1	12	2	14
T	1		1	2		2	2		2	6	1	7	0	1	1	11	2	13
U	1		1	1		1	2		2	5	1	6	0		0	9	1	10
W	1		1	2		2	2		2	7		7	0	1	1	12	1	13
X	1		1	2		2	2		2	6	1	7	1	1	2	12	2	14
Y	1		1	2		2	2		2	6	2	8	1		1	12	2	14
Z	1		1	1		1	1		1	3		3	0		0	6		6
AC	1		1	1	1	2	2		2	5		5	0		0	9	1	10
BD	1		1	1		1	i		1	5	1	6	2		2	10	1	11
Prop.	52	6 58,0	58	41	7 47,7	48	57	4 61,3	61	150	17 1167 167,4	10	6 15,7	16	310	40	350

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

b) 1962 års kommunalval

Valkrets	Högern	Centerp.	Folkp.	Soc.-dem.	Kommun.	Summa
1	2	3	1	2	3	1	2	3	1	2	3	1	2	3	1	2	3
A	8	1	9	1		1	9		9	17	1	18	0		0	35	2	37
B	4	1	5	1	1	2	4	1	5	10	1	11	0		0	19	4	23
C	1		1	1		1	1		1	4		4	0		0	7		7
D	1		1	1		1	2		2	5	1	6	0		0	9	1	10
E	2	1	3	2		2	2		2	9	1	10	0		0	15	2	17
F	2		2	2	1	3	2	1	3	6		6	0		0	12	2	14
G	1	1	2	2		2	1		1	3		3	0		0	7	1	8
H	2		2	2	1	3	1		1	5	1	6	0		0	10	2	12
I	0		0	1		1	0		0	1		1	0		0	2		2
K	1		1	1		1	1		1	3	1	4	0		0	6	1	7
L	2		2	2	1	3	2		2	5	1	6	0		0	11	2	13
4-stads	4	1	5	0		0	2		2	10	1	11	0		0	16	2	18
M	2		2	2	1	3	1	1	2	5	1	6	0		0	10	3	13
N	1		1	2	1	3	1		1	3	1	4	0		0	7	2	9
Gbg	3		3	0		0	5	1	6	9		9	0		0	17	1	18
0	1	1	2	1		1	3		3	4	1	5	0		0	9	2	11
Fn	1		1	1	1	2	2		2	4	1	5	0		0	8	2	10
Ps	2		2	1		1	1		1	3	1	4	0		0	7	1	8
R	2		2	2	1	3	2		2	4	1	5	0		0	10	2	12
S	1	1	2	2		2	2		2	7	1	8	0		0	12	2	14
T	1		1	1	1	2	2		2	7		7	0		0	11	1	12
U	1		1	1		1	i	1	2	6		6	0		0	9	1	10
AV	1		1	2		2	2		2	7		7	0		0	12		12
X	1		1	2		2	2		2	7	1	8	0		0	12	1	13
Y	1		1	2		2	2		2	7	1	8	0		0	12	1	13
Z	1		1	1		1	1		1	3	1	4	0		0	6	1	7
AC	1		1	1	1	2	2		2	5		5	0		0	9	1	10
BD	1		1	1		1	1		1	6		6	1		1	10		10
	49	7	56	38	10	48	57	5	62	165	18	183	1		1	310	40	350
Prop.		56,2			47,4			62,2			183,2

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

249

c) 1964 ärs riksdagsval

Valkrets	Högern	Centerp.	Folkp.	Soc.-dem.	Kommun.	Mp	Mbs	Summa
	1	2	3	1	2	3	1	2	3	1	2	3	1	2	3	1	3	1	3	1	2	3
A	7	1	8	1		1	8	1	9	15	2	17	3	1	4					34	5	39
B	4		4	2		2	4	1	5	9	2	11	1	1	2					20	4	24
G	1		1	1		1	1		1	4		4	0		0					7		7
D	1		1	1		1	2		2	5	1	6	0		0					9	1	10
E	2	1	3	2		2	2		2	9		9	0	1	1					15	2	17
F	2		2	3		3	2		2	5	1	6	0		0					12	1	13
G	1	1	2	2		2	1		1	3		3	0		0					7	1	8
H	2		2	2	1	3	1		1	5		5	0		0					10''	1	11
I	0		0	—		—	—		_	i		1	_		_	1	1			2		2
K	1		1	1		1	1		1	3		3	0		0					6		6
L	2		2	2	1	3	2		2	5		5	0		0					11	1	12
4-stads	1	1	2	0		0	1		1	9	2	11	0	1	1			5	5	16	4	20
M	2		2	2	1	3	1	1	2	6		6	0		0					11	2	13
N	1		1	2		2	1		1	3		3	0		0					7		7
Gbg	2		2	0		0	6	1	7	7	1	8	2		2					17	2	19
O	1		1	1		1	3		3	4		4	0		0					9		9
Pn	1		1	1	1	2	2		2	4		4	0		0					8	1	9
Ps	2		2	1		1	1		1	3	1	4	0		0					7	1	8
R	2		2	2	1	3	2		2	4		4	0		0					10	1	11
S	1	1	2	2		2	2		2	6	1	7	1		1					12	2	14
T	1		1	2		2	2		2	6	1	7	0	1	1					11	2	13
U	1		1	1		1	1	1	2	6		6	0	1	1					9	2	11
\v	1		1	2	1	3	2		2	6		6	0	1	1					11	2	13
X	1		1	2		2	2		2	6	1	7	1	1	2					12	2	14
Y	1		1	2		2	1	1	2	7		7	1		1					12	1	13
Z	1		1	1		1	1		1	3		3	0		0					6		6
AC	1		1	2		2	2		2	4	1	5	0		0					9	1	10
BD	1		1	1		1	1		1	5	1	6	2		2					10	1	11
	44	5\|	49	4l\|	6\|	47	55	6\|	61	153\| lö\|l68	11	8	19	1	1	5	5	310	40	350
Prop.	49,0		47,1		60,6		168,7		18,6

250

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

d) 1966 års kommunalval

Valkrets	Högern	Centerp.	Folkp.	Soc.-dem.	Kommun.	MS	BS	Summa
1	2	3	1	2	3	1	2	3	1	2	3	1	2	3	1	3	1	3	1	2	3
A	8	2	10	0		0	9	1	10	13	1	14	3	2	5					33	6	39
B	5	1	6	2	1	3	5	1	6	9	1	10	1	1	2					22	5	27
C	1		1	1		1	2		2	3	1	4	0		0					7	1	8
D	1		1	1	1	2	2		2	5	1	6	0		0					9	2	11
E	3		3	2	1	3	2		2	7	1	8	1		1					15	2	17
F	2		2	3		3	2	1	3	5		5	0		0					12	1	13
G	1	1	2	2		2	1		1	3		3	0		0					7	1	8
H	2		2	2		2	1		1	5		5	0	1	1					10	1	11
I	0		0				_		_	1		1	_		_	1	1			2		2
K	1		1	1		1	1		1	3		3	0		0					6		6
L	2		2	2	1	3	2		2	5		5	0		0					11	1	12
4-stads	0		0	0		0	0		0	9	1	10	1		1			7	7	17	1	18
M	2		2	2	1	3	1	1	2	5	1	6	0		0					10	3	13
N	1		1	2	1	3	1		1	3		3	0		0					7	1	8
Gbg	3		3	0		0	6	1	7	7		7	2	1	3					18	2	20
O	2		2	1		1	2		2	4		4	0		0					9		9
Pn	1		1	2		2	2		2	3	1	4	0		0					8	1	9
Ps	2		2	1	1	2	1		1	3		3	0		0					7	1	8
R	2		2	3		3	2		2	3	1	4	0		0					10	1	11
S	2		2	2		2	2		2	5	2	7	1		1					12	2	14
T	1		1	2		2	2		2	5	1	6	1		1					11	1	12
U	1		1	1	1	2	2		2	5		5	0	1	1					9	2	11
w	1		1	2	1	3	2		2	5	1	6	1		1					11	2	13
X	1		1	2		2	2		2	6		6	1	1	2					12	1	13
Y	1		1	2		2	i		1	6		6	1	1	2					11	1	12
Z	0	1	1	i		1	i		1	3		3	0		0					5	1	6
AC	1		1	2		2	2		2	4		4	0		0					9		9
BD	1		1	—		—	—		—	5		5	2		2	2	2			10		10
	48	5	53	41	9	50	56	5	61	140	13	153	lo\| 8	23	3\| 3	7	7	310] 40	350
Prop.		53,3		49,6		60,7	153,1		23,1

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

251

Bilaga 2

Griindlagberedningens förslag till valsystem

Valsystemets regionala verkningar i en enkammarsriksdag med 330 ledamöter.
Beräkningar på grundval av röslutfallet vid nedan angivna val till riksdagen

<Siffrorna inom parentes anger hur många av mandaten i valkretsen som partiets rösttal där
exakt motsvarar1)

a) 1960 års val

Valkrets	Exakt antal mandat2	Antal mandat3	Högern	Centerp.	Folkp.	Soc.-dem.	Kommun.
A	39,4	42	10	(9,8)	1	(1,2)	10	(10,1)	17	(18,1)	4	(2,8)
B	19,7	19	4	(4,0)	2	(1,6)	4	(3,8)	8	(8,7)	1	(0,9)
G	7,8	7	1	(14)	1	(1,1)	1	(1,3)	4	(3,4)	0	(0,2)
D	10,5	10	1	(1,2)	1	(1,3)	2	(1,8)	6	(5,5)	0	(0,2)
E	16,9	17	3	(2,8)	2	(2,4)	2	(2,3)	9	(9,0)	1	(0,5)
F	13,3	14	2	(2,3)	3	(2,8)	3	(2,7)	6	(5,9)	0	(0,3)
G	7,6	8	2	(1,6)	2	(2,1)	1	(0,8)	3	(3,2)	0	(0,3)
H	11,3	11	2	(2,1)	3	(2,4)	1	(1,1)	5	(5,1)	0	(0,3)
I	2,5	2	0	(0,3)	1	(0,7)	0	(0,2)	1	(0,7)	0	(0,0)
K	6,8	6	1	(0,9)	1	(0,8)	1	(1,1)	3	(3,0)	0	(0,2)
L	12,2	13	3	(2,6)	3	(2,7)	2	(2,2)	5	(5,4)	0	(0,1)
4-stads	17,7	19	6	(5,5)	1	(0,7)	2	(2,2)	10	(10,2)	0	(0,4)
M	12,0	12	2	(2,0)	3	(2,9)	1	(1,3)	6	(5,7)	0	(0,0)
N	8,0	7	1	(1,1)	2	(2,1)	1	(0,9)	3	(2,8)	0	(0,1)
Göteborg	19,2	19	3	(2,9)	0	(0,3)	6	(6,0)	8	(8,0)	2	(1,8)
O	10,2	10	2	(1,5)	1	(1,3)	3	(2,6)	4	(4,3)	0	(0,3)
Pn	9,5	9	1	(1,2)	2	fl,6)	2	(1,9)	4	(4,1)	0	(0,2)
Ps	8,1	8	2	(1,9)	1	(1,4)	1	(1,1)	4	(3,4)	0	(0,2)
R	11,9	12	2	(2,0)	3	(2,9)	2	(2,3)	5	(4,5)	0	(0,2)
S	13,9	14	2	(2,0)	2	(1,8)	2	(1,9)	7	(7,5)	1	(0,8)
T	12,4	13	1	(1,3)	2	(1,7)	2	(2,4)	7	(7,1)	1	(0,5)
U	10,2	10	1	(1,0)	1	(1,3)	2	(1,6)	6	(5,7)	0	(0,4)
W	13,2	13	1	(1,3)	2	(2,2)	2	(2,0)	7	(6,9)	1	(0,6)
X	13,9	14	1	(1,2)	2	(2,0)	2	(2,0)	7	(7,5)	2	(1,3)
y	13,4	14	1	(1,2)	2	(2,3)	2	(1,9)	8	(7,6)	1	(1,0)
z AG	6,5	6	1	(0,8)	1	(1,1)	i	(0,8)	3	(3,1)	0	(0,2)
10,7	10	1	(1,2)	2	(1,5)	2	(2,2)	5	(4,9)	0	(0,2)
BD	11,0	11	1	(1,3)	1	(1,0)	1	(1,0)	6	(6,0)	2	(1,7)

1 Parti, som inte forcerat vare sig 4 %-spärren eller 12 %-spärren, har inte räknats med.

2 Det exakta antalet mandat i varje valkrets vid fördelning av de 350 mandaten efter antalet
röstberättigade.

Det sammanlagda antalet mandat som valkretsen får enligt det föreslagna valsystemet.

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

b) 1964 års val

Val- krets	Exakt antal mandat	Antal mandat	Högern	Centerp.	Folkp.	Soc.- dem.	Kom- mun.	Mp	Mbs
A	38,3	39	8 (7,9)	1 (1,2)	9 (9,6)	17 (17,3)	4 (2,9)	_	_
B	22,7	24	4 (4,6)	2 (2,0)	5 (5,2)	11 (11,0)	2 (1,3)	—	—
C	8,1	7	1 (1,0)	1 d,0)	1 (1,3)	4 (3,5)	0 (0,2)	—	—
D	10,4	10	1 d,l)	1 (1,3)	2 (1,8)	6 (5,6)	0 (0,3)	—	—
E	16,7	17	3 (2,7)	2 (2,3)	2 (2,2)	9 (9,2)	1 (0,7)	—	—
F	13,3	13	2 (1,9)	3 (2,6)	2 (2,4)	6 (5,7)	0 (0,4)	—	—
G	7,5	8	2 (1,6)	2 (2,1)	1 (0,8)	3 (3,2)	0 (0,3)	—	—
H	11,0	11	2 (2,0)	3 (2,4)	1 d,2)	5 (5,1)	0 (0,4)	—	—
I	2,4	2	0 (0,3)	—	—	1 (0,8)	—	1 (0,9)4	—
K	6,8	6	1 (0,8)	1 (0,8)	1 (1,D	3 (3,0)	0 (0,3)	—	—
L	12,0	12	2 (2,2)	3 (2,4)	2 (1,9)	5 (5,4)	0 (0,2)	—	—
4-stads	18,4	20	2 (1,5)	0 (0,5)	1 d,2)	11 (10,8)	1 (0,5)	—	5 (5,6)‘
M	11,8	13	2 (1,8)	3 (2,9)	2 (1,7)	6 (6,5)	0 (0,1)	—	—
N Göte-	8,1	7	1 d,0)	2 (2,0)	1 (1,0)	3 (2,8)	0 (0,2)	“
borg	19,3	19	2 (2,3)	0 (0,4)	7 (6,5)	8 (7,9)	2 (1,9)	—	—
0	10,5	9	1 d,2)	1 d,2)	3 (2,5)	4 (3,9)	0 (0,4)	—	—
Pn	9,5	9	1 (1,1)	2 (1,7)	2 (1,9)	4 (4,0)	0 (0,3)	—	—
Ps	8,1	8	2 (1,9)	1 (1,3)	1 (1,D	4 (3,4)	0 (0,3)	—	—
R	11,7	11	2 (1,8)	3 (2,7)	2 (1,9)	4 (4,3)	0 (0,3)	—	—
S	13,6	14	2 (1,8)	2 (1,9)	2 (1,8)	7 (7,5)	1 (1,0)	—	—
T	12,2	13	1 (1,3)	2 (1,7)	2 (2,3)	7 (7,0)	1 (0,7)	—	—
U	10,3	11	1 (1,1)	1 d,4)	2 (1,7)	6 (6,2)	1 (0,6)	—	—
W	13,0	13	1 (1,D	3 (2,6)	2 (1,9)	6 (6,7)	1 (0,8)	—	—
X	13,7	14	1 (1,D	2 (2,2)	2 (2,0)	7 (7,4)	2 (1,4)	—	—
Y	13,0	13	1 (1,0)	2 (2,3)	2 (1,6)	7 (7,0)	1 (1,1)	—	—
Z	6,2	6	1 (0,8)	1 d,l)	1 (0,8)	3 (3,1)	0 (0,2)	—	—
AC	10,5	10	1 (1,1)	2 (1,7)	2 (2,1)	5 (4,8)	0 (0,3)	—	—
BD	11,1	11	1 (1,1)	1 d,2)	1 (1,D	6 (5,9)	2 (1,8)	1 -	—

4 Partiet har uppnått 46,1 % av rösterna i valkretsen men endast 0,3 % av rösterna i hela
landet.

6 Partiet har uppnått 27,8 % av rösterna i valkretsen men endast 1,5 % av rösterna i hela
landet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

253

Bilaga 3

Grundlagberedningens förslag till riksdagsstadga

Riksdagens sammanträden

1 §•

Riksdagen sammanträder varje riksdags första dag klockan It.

I kallelse till höstsession fastställes tiden för sessionens början tidigast
till sjunde dagen efter det kallelsen kungjorts i allmänna tidningarna. Kallelse
till extrasession enligt 2 § fjärde stycket riksdagsordningen utfärdas av
talmannen tidigast till dagen efter det kallelsen kungjorts.

2 §.

Riksdagens sammanträden är offentliga, om icke riksdagen för särskilt
fall beslutar annat eller Konungen enligt 56 § riksdagsordningen bestämmer
att sammanträde skall hållas inom lyckta dörrar.

3 §•

Vid riksdags första sammanträde föredrages berättelse om fullmaktsgranskning
och anställes upprop. Den ledamot som för ordet i riksdagen,
innan val av talman och vice talmän skett, utser protokollförare vid sammanträdet.

4 §•

Kallelse till sammanträde anslås i riksdagens lokaler senast klockan 18
dagen före sammanträdet och införes, om det kan ske, i minst en daglig
tidning. Skall sammanträde som inletts på förmiddagen fortsätta efter
klockan 19, underrättar talmannen riksdagen därom muntligen och genom
anslag före klockan 16 sammanträdesdagen.

När val skall förrättas vid sammanträde, anges detta särskilt i kallelsen.

Kallelse till sammanträde inom lyckta dörrar sker på sätt talmannen bestämmer.

Samlingssalen

5 §•

Ledamöterna tar plats i samlingssalen i följande ordning.

1. Ledamöterna från Stockholms län

2. > » Uppsala »

3. » t> Södermanlands »

4. ■» » Östergötlands »

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

5. Ledamöterna	från	Jönköpings	län
6.	»	»	Kronobergs	»
n l .	»	»	Kalmar	»
8.	»	»	Gotlands
9.	»	»	Blekinge	»
10.	»	»	Kristianstads
11.	»		Malmöhus	»
12.			Hallands	»
13.		»	Göteborgs och Bohus	»
14.	»	»	Älvsborgs	»
15.	»	»	Skaraborgs	»
16.		»	Värmlands	»
17.	»	»	Örebro	»
18.		»	Västmanlands	»
19.	»	»	Kopparbergs	»
20.		»	Gävleborgs	»
21.	»	»	Västernorrlands	»
22.	»	»	Jämtlands
23.	»	»	Västerbottens	»
24.	»		Norrbottens	»
För	talmannen	och	vice talmännen samt	statsrådets ledamöter finnes

särskilda platser.

6 §.

I samlingssalen finnes särskilda platser för åhörare. Talmannen utfärdar
ordningsföreskrifter för dessa platser. Den som bryter mot ordningsföreskrifterna
kan genast utvisas. Om oordning uppstår bland åhörarna, äger talmannen
utvisa samtliga åhörare.

Föredragningslista in. m.

7 §•

Efter varje sammanträde upprättas föredragningslista för nästa sammanträde.
Listan skall upptaga alla ärenden som vilar på riksdagens bord. Undantag
får dock göras för ärende som skall behandlas inom lyckta dörrar.

Ärendena upptages på listan i följande ordning.

1. Omröstning enligt 107 § 2:o regeringsformen.

2. Val.

3. Konungens propositioner och skrivelser.

4. Skrivelser från riksdagens verk.

5. Skrivelser från riksdagens förvaltningskontor eller andra riksdagens;
organ.

6. Motioner.

255

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

7. Utskottsbetänkande)!. Betänkanden av ständiga utskott upptages i
den ordning utskotten anges i 36 § riksdagsordningen och betänkande
av sammansatt utskott närmast efter betänkande av det första av de
utskott som ingår i det sammansatta utskottet. Sist redovisas betänkande
av särskilt utskott.

Om särskilda omständigheter föranleder det, äger talmannen ändra ordningen
mellan ärenden som hänföres till grupperna 2—7.

Vid varje ärende göres anteckning om bordläggning. Har utskott hemställt
att ärende skall avgöras efter endast en bordläggning, anmärkes det
särskilt.

Föredragningslistan anslås före varje sammanträde i samlingssalen och
på de platser i övrigt som talmannen bestämmer. Den bör dessutom delas
ut till ledamöterna.

Föredragningslistan jämte de handlingar som hör till denna skall mellan
sammanträdena finnas tillgänglig i riksdagens kansli.

8 §•

1 mom. Vid sammanträde med riksdagen för sekreteraren protokoll. Det
skall upptaga överläggningsämnen, namnen på dem som yttrar sig, talmannens
yttranden och propositioner, utgången av omröstning och val
samt riksdagens beslut.

Protokollet justeras av riksdagen sjunde vardagen efter sammanträdet,
om sammanträde då äger rum, och i annat fall vid sammanträdet närmast
efter nämnda dag. Protokoll som ej justerats vid riksdagssessionens slut
justeras vid den tidpunkt som talmannen bestämmer. Meddelande om tiden
för sådan justering införes i den eller de tidningar där riksdagens sammanträden
ges till känna. Justeringen sker inför de ledamöter som är tillstädes
på riksdagsorten.

Protokoll överlämnas omedelbart efter justeringen till riksdagens förvaltningskontor.

2 mom. Yttrande vid sammanträde skall upptecknas och utan dröjsmål
lämnas i två exemplar till riksdagens kansli. Uppteckningen skall vara
försedd med upptecknarens namnteckning och finnas tillgänglig för genomläsning
till klockan 12 den femte vardagen efter det uppteckningen skedde.
Talare som före utgången av denna tid justerar sitt yttrande bör ange det
på uppteckningen. Annan ledamot äger dock vid justeringssammanträde
enligt 1 mom. andra stycket begära särskild justering av yttrandet. Om
yttrande ej justeras av talare inom föreskriven tid, anses det likväl vara
justerat av honom.

Uppteckning överlämnas omedelbart efter justeringstidens utgång till
förvaltningskontoret.

3 mom. I fråga om protokoll och yttranden vid sammanträde inom lyckta
dörrar äger bestämmelserna i 1 och 2 mom. motsvarande tillämpning. Pro -

256 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 dr 1968

tokollen och yttrandena överlämnas dock efter justeringen till riksdagsbiblioteket.

9 §•

Dagbok föres över alla ärenden, som kommer in till riksdagen, och över
motioner, interpellationer och enkla frågor.

Dagboken skall finnas tillgänglig i riksdagens kansli.

Motioner m. m.

10 §.

1 mom. Motion inges när sammanträde pågår till talmannen och när sammanträde
icke pågår till riksdagens kansli. Motion som ingivits till kansliet
anmäles av talmannen vid sammanträdet närmast efter ingivandet.

Motion skall lämnas i tre exemplar och innehålla uppgift om det parti
motionären tillhör och numret på motionärens plats i samlingssalen.

2 mom. Framställning till utskott från något riksdagens verk, vilken kan
föranleda beslut av riksdagen, anmäles omedelbart av utskottet till talmannen
och riksdagens förvaltningskontor. Vid anmälan fogas framställningen
i huvudskrift till talmannen och i avskrift till förvaltningskontoret.
Talmannen tillser att anmälan antecknas på föredragningslistan för nästa
sammanträde med riksdagen. Framställningen behandlas därefter enligt
58 § första stycket riksdagsordningen.

3 mom. Framställning från riksdagens förvaltningskontor till riksdagen
inges till riksdagens kansli och anmäles av talmannen vid sammanträde
med riksdagen. Tid för väckande av motion i anledning av sådan framställning
räknas från den dag, då framställningen anmälts.

Interpellationer och enkla frågor

11 §•

Interpellation skall vara skriftlig samt ha bestämt innehåll och vara
försedd med motivering. Ledamot som vill framställa interpellation skall
läsa upp interpellationen i riksdagen och ge in den till riksdagen i tre
exemplar. Riksdagen beslutar om interpellationen får framställas. Sådant
beslut fattas utan föregående överläggning senast vid sammanträdet närmast
efter det då interpellationen lästs upp. Medger riksdagen att interpellationen
får framställas, låter talmannen utan dröjsmål vederbörande statsrådsledamot
få del av den.

När interpellation skall besvaras överenskommer talmannen med vederbörande
statsrådsledamot vid vilket sammanträde svaret skall lämnas.
Meddelande att interpellation kommer att besvaras upptages på föredragningslistan
och anslås senast klockan 15 dagen före sammanträdet på de
platser talmannen bestämmer.

Svar på interpellation får delas ut till ledamöterna omedelbart innan det

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 257

avges. Har svaret delats ut, äger statsrådsledamoten begränsa sitt anförande
till en sammanfattning av svaret.

12 §.

Enkel fråga skall vara skriftlig och lia bestämt innehåll men icke vara
försedd med motivering. Den skall vara egenhändigt undertecknad av den
ledamot som framställer frågan och inges till riksdagens kansli i fyra
exemplar. Talmannen låter utan dröjsmål vederbörande statsrådsledamot
få del av frågan och anmäler den vid nästa sammanträde med riksdagen.

Bestämmelserna i 11 § andra stycket äger motsvarande tillämpning beträffande
enkel fråga.

Debattregler
13 §.

Oberoende av talarordningen mellan övriga ledamöter kan ledamot, om
talmannen medger det, få ordet för genmäle som innehåller upplysning eller
rättelse i anledning av föregående talares anförande eller bemötande av
angrepp från dennes sida. Tiden för genmäle får ej överskrida tre minuter,
om talmannen icke av särskilda skäl medgivit rätt till genmäle under sex
minuter.

Oberoende av talarordningen mellan övriga ledamöter äger ledamot under
överläggningen i en fråga utan att ange skäl instämma med närmast föregående
talare.

14 §.

Om statsrådsledamot vill deltaga i överläggningarna, skall han anmäla
det hos talmannen och får då ordet oberoende av talarordningen mellan
riksdagens ledamöter. Ledamot som fått ordet för genmäle äger dock yttra
sig före statsrådsledamoten.

15 §.

När enkel fråga besvaras, får endast den ledamot som framställt frågan och
den statsrådsledamot som lämnar svaret deltaga i överläggningen. På förslag
av talmannen eller annan ledamot äger dock riksdagen i viss fråga upphäva
denna inskränkning i yttranderätten. Sådant beslut fattas utan föregående
överläggning.

Anförande i samband med att enkel fråga besvaras får ej överskrida tre
minuter.

16 §.

Den som yttrar sig inför riksdagen skall tala från talarstolen eller från
sin plats i samlingssalen.

17 — Dihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 27

258

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968
Ärendenas avgörande

17 §.

1 mom. Utskottsbetänkande får icke bordläggas första gången, förrän
tryckta eller på annat sätt mångfaldigade exemplar av betänkandet finnes
tillgängliga för ledamöterna.

2 mom. Vill ledamot när ärende skall avgöras framställa yrkande i ärendet
som ej framgår av de tryckta handlingarna, skall han så snart det kan
ske underrätta talmannen om yrkandet. Yrkandet bör, med utelämnande av
motiveringen för yrkandet, sättas upp skriftligt och delas ut till ledamöterna,
innan ärendet avgöres.

18 §.

1 mom. Öppen omröstning förrättas med uppresning, med omröstningsapparat
eller, när sådan ej kan användas, med namnupprop.

Talmannen bestämmer sättet för omröstning. Om talmannen finner
tvekan råda om omröstningens resultat eller ledamot begär rösträkning,
skall dock efter omröstning med uppresning ny omröstning ske med omröstningsapparat
eller, när sådan ej kan användas, med namnupprop.

2 mom. Sedan voteringsproposition efter förvarning lästs upp och justerats,
intager ledamöterna sina platser i samlingssalen. Därefter läses voteringspropositionen
upp på nytt.

Vid omröstning med uppresning uppmanar talmannen först de ledamöter
som vill rösta för ja-propositionen att resa sig från sina platser och riktar
därefter samma uppmaning till de ledamöter som vill rösta för nej-propositionen.

Vid omröstning med omröstningsapparat fotograferas den tablå som
visar hur varje ledamot röstat.

Vid omröstning med namnupprop anmodar talmannen minst två ledamöter
att taga plats vid talmansbordet för att föra anteckningar över omröstningen.
Talmannen och vice talmännen ropas upp först och därefter
övriga ledamöter i den ordning de har platsnummer i samlingssalen. Något
av följande svar skall avges: ja, nej, avstår.

19 §.

Vid sluten omröstning anmodar talmannen fyra ledamöter att taga plats
rid talmansbordet. Av dessa skall två biträda när röstsedlarna öppnas och
granskas och två föra anteckningar över omröstningen.

När ledamot ropas upp, skall han gå fram till talmansbordet och lämna
sin röstsedel till talmannen. Sedan samtliga godkända röstsedlar lästs upp
av talmannen och antecknats av sekreteraren och de två ledamöterna, jämföres
anteckningarna över omröstningen.

259

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968
20 §.

Omedelbart efter det omröstning avslutats meddelar talmannen resultatet
av omröstningen.

21 §.

Reservation enligt 60 § riksdagsordningen mot riksdagens beslut skall anmälas
omedelbart efter det beslutet fattats.

Val inom riksdagen

22 §.

Utöver de val riksdagen förrättar enligt riksdagsordningen skall riksdagen
utse

1. styrelse i riksdagens förvaltningskontor enligt 38 § andra stycket,

2. sex ledamöter som deltager vid tillsättandet av tjänster i riksdagens
kansli enligt 42 § 3 mom. (kanslitillsättare),

3. två ledamöter och två suppleanter i styrelsen för riksdagsbiblioteket,

4. elva ledamöter och elva suppleanter i styrelsen för Stiftelsen Riksbankens
jubileumsfond.

23 §.

Riksdagens valberedning utses av varje riksdag vid dess första sammanträde.
Valberedningen består av 17 ledamöter och lika många suppleanter.
Beredningen väljer inom sig ordförande och vice ordförande.

Valberedningen bereder alla val som förrättas av riksdagen utom val av
konung, tronföljare eller riksföreståndare samt av talman, vice talmän och
riksdagens sekreterare.

Valberedningen håller på kallelse av talmannen sitt första sammanträde
samma dag som den utses. Därefter sammanträder beredningen på kallelse
av ordföranden.

Innan val av ordförande skett, föres ordet i valberedningen av den ledamot
som bevistat största antalet riksdagar eller, om två eller flera deltagit
i lika många riksdagar, av den till levnadsåren äldste bland dem.

Bestämmelserna i 28 § andra och tredje styckena och 29 § äger motsvarande
tillämpning på valberedningen.

24 §.

1 mom. Vid proportionellt val med slutna sedlar användes valsedlar, på
vilka före namnen satts ut partibeteckning (partinamn eller annan beteckning
i ord för viss grupp av riksdagsledamöter eller för viss meningsriktning),
men vilka i övrigt är omärkta. Namnen föres upp i en följd, det ena
under det andra. Vid val, som avser både ledamot och personlig suppleant
för denne, skall valsedlarna vara spaltade med särskilda rum på sedlarnas

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

vänstra sida för ledamotsvalet, och på sedlarnas högra sida för suppleantvalet.
För varje namn på sedlarnas vänstra sida föres i motsvarande rum på den
högra upp ett namn.

Valsedel skall vara enkel, sluten och fri från överstrykningar. Sedel får
ej upptaga flera men väl färre namn än det antal personer valet avser. Är
något namn på valsedel ej otvetydigt, gäller sedeln dock för övriga namn.

Mellan partier fördelas platserna genom att de en efter annan tilldelas
det parti som för varje gång visar det största jämförelsetalet. Plats som
tilldelats ett parti besättes genom att partiets första plats tillerkännes den
vars namn står främst i ordningen inom partiet, partiets andra plats den
som bär det andra namnet i ordningen och så vidare enligt samma grund.
Jämförelsetalet är lika med partiets rösttal, så länge partiet icke tilldelats
någon plats, och erhålles därefter genom att partiets rösttal delas med det
tal som motsvarar antalet platser som redan tilldelats partiet, ökat med ett.
Vid lika jämförelsetal skiljes vid behov genom lottning.

När ordningen mellan namn på ett partis valsedlar skall bestämmas, äger
81 § lagen om val till riksdagen motsvarande tillämpning.

2 mom. Vid icke proportionellt val med slutna sedlar skall valsedel vara
enkel, sluten, omärkt samt fri från tvetydighet i fråga om personernas
namn och från oriktighet beträffande deras antal. Vid lika rösttal skiljes
vid behov genom lottning.

3 mom. Vid val med slutna sedlar äger bestämmelserna i 19 och 20 §§
motsvarande tillämpning.

25 §.

Den som utsetts till ledamot eller suppleant i utskott, krigsdelegationen
eller lönedelegationen äger ej undandraga sig uppdraget utan att riksdagen
medger det.

26 §.

Utgången av riksdagens val av ledamöter och suppleanter i utrikesutskottet,
utrikesnämnden och lönedelegationen skall skyndsamt anmälas hos
Konungen.

27 §.

1 mom. Antalet suppleanter i utskotten och lönedelegationen skall motsvara
antalet ordinarie ledamöter, om riksdagen icke beslutar annat.

2 mom. Om annat ej är föreskrivet, kallas suppleanter till tjänstgöring
i följande ordning.

1. Har val av ledamöter och suppleanter förrättats med gemensam lista,
äger suppleant som tillhör samma grupp eller meningsriktning som ledamoten
företräde framför övriga suppleanter. Suppleanter från samma grupp
eller meningsriktning (kallas i den ordning de förts upp på listan.

261

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

2. Har valet skett med slutna sedlar, äger suppleant, som utsetts från samma
partigrupp som ledamoten, företräde framför övriga suppleanter. Suppleanter
från samma grupp som ledamoten kallas i den ordning de valts. Av
övriga suppleanter äger den företräde som utsetts från grupp med högre
rösttal.

3 mom. Ledamot eller suppleant, som fått plats från två eller flera grupper,
anses vald för den grupp från vilken plats först tilldelats honom.

Utskotten
28 §.

Utskott sammanträder första gången på kallelse av talmannen inom två
dagar från det valet av ledamöter i utskottet ägt rum. Därefter sammanträder
utskottet på kallelse av ordföranden.

Kallelse till utskottssammanträde skall, om det kan ske, anslås senast
klockan 18 dagen före sammanträdet.

Utskott får ej sammanträda samtidigt med riksdagen.

29 §.

Sammanträde med utskott äger rum inom lyckta dörrar. Utom ledamöter
och suppleanter i utskottet får den som är anställd i utskottets kansli vara
närvarande vid sammanträde. Om särskilda skäl föreligger, äger utskottet
medge även annan att närvara.

30 §.

Anser annat ständigt utskott än lagutskott att det ej bör handlägga ärende
som hänvisats till utskottet, skall utskottet skyndsamt avge betänkande
därom till riksdagen.

31 §.

1 mom. Fördelningen av ärenden mellan lagutskotten sker enligt följande
huvudgrunder.

Till första lagutskottet hänvisas ärenden om civil-, straff- eller processlagstiftning,
som icke skall hänvisas till annat lagutskott, och ärenden om
lagstiftning avseende internationell privaträtt, utsökning eller konkurs samt
frågor om riksdagens ombudsmäns förvaltning.

Till andra lagutskottet hänvisas ärenden om lagstiftning i sociala ämnen,
såsom allmän försäkring, arbetslöshetsförsäkring, social omvårdnad, stöd
åt barnfamiljer, studiestöd samt hälso- och sjukvård.

Till tredje lagutskottet hänvisas ärenden om lagstiftning i fastighetsrättsliga
ämnen samt lagstiftning om bostadsförsörjning, djur- och växtskydd
samt trafikförhållanden.

Till fjärde lagutskottet hänvisas ärenden om lagstiftning i kyrkorättsliga

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

ämnen, i ämnen avseende polisväsendet, allmän ordning och säkerhet,
arbetsrätt, undervisning, försvar, medborgarskap, utlänningar, näringsrätt
och folkbokföring samt i allmänt förvaltningsrättsliga ämnen.

2 mom. Ärenden som skall behandlas av lagutskott fördelas vid sammanträde
med deputerade för lagutskotten. Deputerade är för varje utskott ordföranden
och vice ordföranden.

Om visst lagstiftningsärendes sakliga eller tekniska beskaffenhet eller
ojämnhet i lagutskottens arbetsbörda eller andra särskilda omständigheter
föranleder det, äger de deputerade besluta om avvikelse från huvudgrunderna.

Anser de deputerade, att lagutskott ej bör handlägga ärende som hänvisats
dit, skall betänkande därom skyndsamt avges till riksdagen.

32 §.

Beslutar riksdagen att tillsätta särskilt utskott för behandling av ärende,
underrättas genast utskott som i annat fall skulle ha handlagt ärendet. Har
ärende av likartad beskaffenhet dessförinnan hänvisats till ständigt utskott,
skall utskottet skyndsamt anmäla ärendet hos riksdagen. Sådan anmälan
skall ske även beträffande motion som hänvisats till utskott, när den fråga
som avhandlas i motionen blir föremål för proposition som hänvisas till
annat utskott.

33 §.

Om annat icke överenskommes mellan utskotten, skall antalet deputerade
enligt 47 § riksdagsordningen vara åtta från varje utskott.

Talmanskonferensen

34 §.

Talmanskonferensen sammanträder så ofta talmannen anser det påkallat,
dock minst en gång varje kalendermånad under den tid session pågår.

Vid förfall för ordföranden i ständigt utskott kallas vice ordföranden i utskottet
till sammanträde med konferensen.

Talmanskonferensen äger inhämta upplysningar av riksdagsledamot som
ej ingår i konferensen. Sådan ledamot skall på kallelse inställa sig inför
konferensen.

Riksdagens sekreterare för protokoll vid konferensens sammanträden.
Konferensens beslut delges dem som besluten avser genom utdrag av protokollet.

Budgetdeputationen

35 §.

Inom tjugo dagar från riksdagens öppnande utser statsutskottet, bevillningsutskottet,
bankoutskottet och jordbruksutskottet deputerade för att

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

263

samråda i frågor som angår budgetarbetet inom riksdagen. Deputationen
består av fem ledamöter från statsutskottet, tre ledamöter från bevillningsutskottet
samt en ledamot från vartdera av banko- och jordbruksutskotten.
Deputationen utser inom sig ordförande och vice ordförande. Den sammanträder
på kallelse av ordföranden så ofta det är påkallat, dock minst en gång
varje kalendermånad under den tid session pågår.

Deputationen skall verka för samordning och enhetlig bedömning vid
budgetbehandlingen. Den skall även tillse att sammanställningar över statsverkets
inkomster och utgifter och budgetarbetet inom riksdagen tid efter
annan delges riksdagens ledamöter.

Sekreterarna i statsutskottet, bevillningsutskottet, bankoutskottet och
jordbruksutskottet skall biträda deputationen i dess arbete.

Bestämmelserna i 28 § äger motsvarande tillämpning på deputationen.

Lönedelegationen

36 §.

Lönedelegationen skall lämna riksdagen årlig redogörelse för sin verksamhet.
Vid redogörelsen skall fogas överenskommelse som underställts delegationen
enligt 62 § regeringsformen. Redogörelsen skall vara riksdagen till
handa vid första sammanträdet efter riksdagens öppnande och av riksdagen
hänvisas till bankoutskottet för utlåtande.

Det tillkommer lönedelegationen att godkänna överenskommelse om anställningsvillkor
för arbetstagare hos riksdagen och dess verk. Delegationen
skall därvid samråda med ordföranden i styrelsen för riksdagens förvaltningskontor
eller, vid förfall för honom, med annan ledamot av styrelsen
som styrelsen förordnar.

Delegationen förordnar sekreterare åt sig.

Bestämmelserna i 28 § äger motsvarande tillämpning på delegationen.

Krigsdelegationen

37 §.

Vid första sammanträdet efter det krigsdelegationen utsetts väljer delegationen
ordförande och en eller flera vice ordförande. Det åligger ordförande
och vice ordförande att förbereda delegationens verksamhet för den händelse
delegationen skulle träda i riksdagens ställe.

Riksdagens sekreterare är sekreterare i delegationen.

Bestämmelserna i 28 § äger motsvarande tillämpning på delegationen under
tid, då delegationen icke har trätt i riksdagens ställe.

Förvaltningskontoret

38 §.

Riksdagens förvaltningskontor är riksdagens centrala organ för handläggning
av riksdagens förvaltningsärenden och för förhandling om anställ -

264

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

nings- och arbetsvillkor för arbetstagare hos riksdagen eller dess verk. Närmare
bestämmelser om förvaltningskontoret meddelas i instruktion som
antages av riksdagen.

Kontoret ledes av en styrelse. Styrelsen består av sju ledamöter som riksdagen
väljer inom sig för en tid av tre år. Styrelseledamot som dessförinnan
avgått ur riksdagen skall dock icke längre anses tillhöra styrelsen. Riksdagen
utser en av ledamöterna till ordförande. För varje ledamot finnes en suppleant.

Avgår ledamot ur styrelsen före valperiodens slut, anställes nytt val av
ledamot för den tid som återstår av perioden.

Ledighet från riksdagsarbctet in. m.

39 §.

1 mom. Ledamot kan på ansökan beviljas ledighet från riksdagsarbetet.
Ledighet beviljas för högst åtta dagar av talmannen och för längre tid av
riksdagen.

2 mom. Ledamot, som av laga förfall är hindrad att deltaga i riksdagsarbetet,
skall anmäla det hos riksdagen. Förfallet bör såvitt möjligt styrkas.

3 mom. I riksdagens kansli skall finnas förteckning över ledamöter som
åtnjuter ledighet eller har laga förfall. I förteckningen anges tid för bortovaros
början och slut.

Förvaltningsbestämmelser

40 §.

Talmannen meddelar efter samråd med riksdagens sekreterare föreskrifter
för ordningen och arbetet i riksdagens kansli.

Riksdagens och utskottens sekreterare är chefer för respektive kanslier.

41 §.

1 mom. Riksdagens sekreterare underrättar före vårsessionens slut talmanskonferensen
om

1. arbetsuppgifterna i riksdagens kansli under uppehållet mellan våroch
höstsessionen,

2. omfattningen och förläggningen av tjänstgöring, som befattningshavare
hos kansliet fullgjort hos annat riksdagens organ eller verk under tiden
från föregående vårsessions slut, samt beräknad omfattning och förläggning
av sådan tjänstgöring under återstoden av riksdagen.

2 mom. Riksdagens sekreterare underrättar före vårsessionens slut förvaltningskontoret
om

1. vilka icke ordinarie tjänstemän hos kansliet som kommer att anlitas
under sessionsuppehållet,

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 265

2. vilka tjänstemän hos kansliet som kommer att anlitas under större
del av året än som förutsattes när tjänstemännen anställdes.

3 mom. Utskottssekreterare lämnar i fråga om arbetet i utskottets kansli
talmanskonferensen och förvaltningskontoret underrättelser som anges i
1 och 2 mom.

Tjänstemän hos riksdagen
42 §.

1 mom. Ordinarie tjänst inrättas av riksdagen. Extra ordinarie tjänst,
extra tjänst eller arvodestjänst inrättas av riksdagen eller förvaltningskontoret.
Beslut om göromalsförordnande fattas av förvaltningskontoret.

2 mom. Utskott får anställa personal för tillfälliga uppdrag samt anlita
experter och sakkunniga. Sådan befogenhet tillkommer talmannen i fråga
om arbetet i riksdagens kansli.

3 mom. Riksdagen tillsätter sin sekreterare, övriga tjänster i riksdagens
kansli tillsättes av talmannen, vice talmännen och kanslitillsättarna efter
samråd med sekreteraren.

Varje utskott tillsätter sin sekreterare. Övriga tjänster hos utskott tillsättes
av utskottet efter samråd med sekreteraren.

* mom■ Förordnande på ordinarie tjänst gäller tills vidare, högst tre år.
Riksdagens sekreterare förordnas dock varje år.

Förordnande för sekreterare utfärdas av talmannen. För annan tjänsteman
utfärdas anställningsbevis av talmannen eller utskottsordföranden.

5 mom. Om semester och annan ledighet för tjänsteman beslutar för riksdagens
kansli talmannen och för varje utskott ordföranden.

6 mom. Om besvär i vissa fall över beslut enligt denna paragraf föreskrives
i tjänstemannastadgan för riksdagen och dess verk.

Denna riksdagsstadga träder i kraft den 1 januari 1971. Riksdagsstadgan
den 23 mars 1949 samt ordningsstadgorna för riksdagens första kammare
den 6 april 1949 och för riksdagens andra kammare den 27 april 1949 skall
samtidigt upphöra att gälla.

266

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Bestämmelserna i förslaget till riksdagsstadga motsvarar följande
bestämmelser i nuvarande riksdagsstadga och ordningsstadgor

Förslaget till
riksdagsstadga

1§

2 §

3 §

4 §

5§

6§

7 §

8§

9 §

10 §

11 §

12 §

13 §

14 §

15 §

16 §

17 §

18 §

19 §

20 §

21 §

22 §

23 §

24 §

25 §

26 §

27 §

28 §

29 §

30 §

31 §

32 §

33 §

34 §

35 §

36 §

37 §

38 §

39 §

40 §

41 §

42 §

Nuvarande riksdagsstadga 1§ -

2 §

3 §

5 §

21 och 28 §§

4 §	1—4 mom.
4 §	4 mom.
26 §

8, 9 och 11 §§

10 §

14 och 15 §§

17 §

17 och 20 §§

18 §

19 § 3 mom.

7 §

19 § 1 mom.

12 §

13 §

26 och 28 §§

30 § 3 mom.

30 § 5 mom.

30 § 1, 2, 4 och 6 mom.

Nuvarande
ordn ing ss tadgor

1§

22 §

1 § 2 mom. och 2 §

1 mom.

10 §

2 § 2 mom. (2 :a kamm.)
23 §

18 § 2—5 mom.

17 § 2 mom. och 20 §

5 mom.

17 § 1 mom.

20 § 1, 2 och 4 mom.

20 § 3 och 4 mom.

12 § 2 och 3 mom.

12 § 4 mom.

20 § 4 mom.

13 § 1 mom.

19 §

21 §

14 §

6 §

9 §

8 §

7 § 1 mom.

24 §
16 §

15 §

267

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Nuvarande bestämmelser i riksdagsstadgan motsvaras av följande
bestämmelser i förslaget till riksdagsstadga

Nuvarande
riksdagsstadga
1 §

2§

3 §

4§

5§

6§

7§

8§

9§

10 §

11 §

12 §

13 §

14 §

15 §

16 §

17 §

18 §

19 §

20 §

21 §

22 §

23 §

24 §

25 §

26 §

27 §

28 §

29 §

30 §

Förslaget till
riksdagsstadga

1§

4 §

7§

18 och 20 §§
8 8

1 mom.

2 och 3
2 mom.

34 §

24 §

27 §

24 §

36 §

37 §

28 §

(39 §)

30 § och 31

32 §

33 och 35 §§

31 §

10 § 2 mom.

mom.

2 mom.

(24 §)

22 och 38 §§

38 § och 10 § 3 mom.
40, 41 och 42 §§

268 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Nuvarande bestämmelser i ordningsstadgorna motsvaras av följande
bestämmelser i förslaget till riksdagsstadga

Nuvarande
ordnings stadgor

1§

2 §

3§

4§

5§

6§

7§

8§

9§

10 §

11 §

12 §

13 §

14 §

15 §

16 §

17 §

18 §

19 §

20 §

21 §

22 §

23 §

24 §

Förslaget till
riksdagsstadga

1 och 3 §§

3 och 5 §§

22 §
27 §
26 §
25 §
4 S

1 mom.

13 och 14 §§

16 §

21 §

42 § 2 mom.

40 §

9 § och 10 § 1 mom.

7 §

17 §

9, 11, 12 och 15 §§

8 § 1 mom., 19 och 20 §§
samt 24 § 3 mom.

2 §

6 §

39 §

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 269

Innehållsförteckning

Propositionen........................................................ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll.................................... 1

Författningsförslag................................................... 4

Förslag till ändringar i regeringsformen................................ 4

Förslag till ändringar i riksdagsordningen.............................. 20

Förslag till lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om

val till riksdagen................................................. 64

Förslag till lag om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253) 92

Förslag till lag om ändring i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) 107
Förslag till lag om ändring i kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957

(nr 50).......................................................... 109

Förslag till lag om ändrad lydelse av 9 och 44 §§ landstingslagen den 14 maj

1954 (nr 319)..................................................... 111

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 8 § 1 mom. lagen den 31 maj 1957

(nr 281) om kommunalförbund..................................... 112

Utdrag av statsrådsprotokollet den 19 januari 1968....................... 113

Inledning.......................................................... 113

Förutsättningarna för en partiell författningsreform och huvuddragen i reformen.
......................................................... 117

Grundlagberedningen............................................. 117

Remissyttrandena................................................ 119

Kammarsystemet................................................... 122

Nuvarande ordning............................................... 122

Tidigare reformförslag m. m........................................ 122

Grundlagberedningens förslag...................................... 126

Remissyttrandena................................................ 129

Riksdagens arbetsformer............................................ 139

Nuvarande ordning............................................... 139

Tidigare reformförslag m. m........................................ 142

Grundlagberedningens förslag...................................... 143

Remissyttrandena................................................ 148

Val till riksdagen................................................... 149

Nuvarande ordning............................................... 149

Tidigare reformförslag m. m........................................ 153

Grundlagberedningens och valtekniska utredningens förslag............ 154

Remissyttrandena................................................ 165

Parlamentarismen och grundlagarna.................................. 170

Nuvarande ordning............................................... 170

Formerna för utkrävande av regeringens parlamentariska ansvar i vissa

främmande länder m. m......................................... 172

Tidigare reformförslag m. m........................................ 173

Grundlagberedningens förslag...................................... 175

Remissyttrandena................................................ 181

Departementschefen................................................ 185

Allmänna synpunkter............................................. 185

270

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Kammarsystemet................................................. 189

Riksdagens arbetsformer.......................................... 195

Val till riksdagen................................................. 196

Parlamentarismen och grundlagarna................................ 202

Ikraftträdandet m. m.............................................. 207

Specialmotivering................................................... 207

Förslag till ändringar i regeringsformen.............................. 209

Förslag till ändringar i riksdagsordningen............................ 215

Förslag till lag angående ändring i lagen om val till riksdagen.......... 228

Förslag till lag om ändring i kommunala vallagen..................... 243

Förslag till lagar om ändring i kommunallagen, kommunallagen för Stockholm,
9 och 44 §§ landstingslagen samt 8 § 1 mom. lagen om kommunalförbund
..................................................... 245

Departementschefens hemställan..................................... 246

Bilaga 1. Grundlagberedningens förslag till valsystem (Fördelning mellan
partier av mandaten i en enkammarriksdag med 350 ledamöter på grundval
av röstutfallet vid vissa allmänna val)........................... 247

Bilaga 2. Grundlagberedningens förslag till valsystem (Valsystemets regionala
verkningar i en enkammarriksdag med 350 ledamöter beräknade på

grundval av röstutfallet vid vissa val till riksdagen).................. 251

Bilaga 3. Grundlagberedningens förslag till riksdagsstadga............... 253