Kungl. Maj:ts proposition nr 268 (Proposition 1948:268)

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Nr 268.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
dyrtidstillägg för år 1948 å folkpensioner m. m.; given
Stockholms slott den 8 maj 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till lag om dyrtidstillägg för år 1948 å
folkpensioner,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 268.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Förslag

till

Lag

om dyrtidstillägg för år 1948 å folkpensioner.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som åtnjuter folkpension skall, under de förutsättningar och i den
ordning nedan sägs, erhålla dyrtidstillägg därå för år 1948 med belopp, utgörande 30

kronor för änkepensionsberättigad,

40 kronor för gift pensionsberättigad, vars make jämväl åtnjuter folkpension
eller till vars hustru utgår hustrutillägg, samt

50 kronor för annan pensionsberättigad.

Tillkommer dyrtidstillägg pensionsberättigad, vars hustru uppbär hustrutillägg,
skall hon erhålla dyrtidstillägg därå med 30 kronor.

2 §•

Dyrtidstillägg utgår endast om den pensionsberättigades årsinkomst understiger
följande belopp, nämligen

för gift pensionsberättigad 300 kronor i bostadskostnadsgrupp I, 500 kronor
i bostadskostnadsgrupp II, 700 kronor i bostadskostnadsgrupp III, 900
kronor i bostadskostnadsgrupp IV och 1 100 kronor i bostadskostnadsgrupp
V samt

för annan pensionsberättigad 400 kronor i bostadskostnadsgrupp I, 700
kronor i bostadskostnadsgrupp II, 1 000 kronor i bostadskostnadsgrupp III,
1 300 kronor i bostadskostnadsgrupp IV och 1 600 kronor i bostadskoslnadsgrupp
V.

3 §•

Har enligt 13 § lagen om folkpensionering gift pensionsberättigad förklarats
skola anses såsom ogift eller ogift pensionsberättigad, vilken sammanlever
med annan under äktenskapsliknande förhållanden, förklarats
skola anses såsom gift med denne, skall det motsvarande gälla vid tillämpningen
av denna lag.

4 §•

Med årsinkomst avses i denna lag den pensionsberättigades enligt 14 och
16 §§ lagen om folkpensionering fastställda årsinkomst. Har i fråga om den

Kungl. Maj. ts proposition nr 268.

som åtnjuter ålderspension och är mantalsskriven å ort, tillhörande bostadskostnadsgrupp
I, sådan årsinkomst icke fastställts, skall pensionsnämnden
med ledning av för nämnden tillgängliga handlingar och kända förhållanden
fastställa årsinkomsten. Därvid skall vad i 14 § 2 mom. lagen om folkpensionering
är stadgat icke tillämpas.

Dyrtidstillägg skall ej anses som inkomst enligt 14 § lagen om folkpensionering.

5 §■

Vid bedömande huruvida rätt till dyrtidstillägg föreligger skall avseende
fästas endast vid förhållandena under andra månaden före den, varunder
dyrtidstillägget tidigast må utbetalas.

Dyrtidstillägg skall utgå med oavkortat belopp oavsett om folkpension
utgått under hela år 1948.

Äger fattigvårdssamhälle eller kommun enligt 18 § lagen om folkpensionering
uppbära folkpensionen för den månad som avses i första stycket,
skall dyrtidstillägget i dess helhet utbetalas till fattigvårdssamhället eller
kommunen.

6 §■

Ansökan om dyrtidstillägg skall enligt de närmare föreskrifter Konungen
meddelar göras hos pensionsnämnden i det pensionsdistrikt, inom vilket
den pensionsberättigade är mantalsskriven.

Pensionsnämnden prövar huruvida och med vilket belopp sökanden skall
erhålla dyrtidstillägg. Nämnden må dock uppdraga åt nämndens ordförande
eller någon dess ledamot eller kommunal tjänsteman att å nämndens vägnar
meddela beslut i sådant ärende.

7 §•

Dyrtidstillägg utbetalas genom vederbörande pensionsnämnds eller annan
kommunal myndighets försorg. Angående sättet och tiden för utbetalningen
meddelar Konungen närmare bestämmelser.

8 §■

Rätt till dyrtidstillägg enligt denna lag må ej överlåtas och kan förty icke
tagas i mät för gäld.

9 §•

över beslut som meddelats av pensionsnämnd eller å pensionsnämnds
vägnar i ärende enligt denna lag må klagan ej föras.

10 §.

De närmare föreskrifter som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga
för lagens tillämpning, meddelas av Konungen eller, efter Konungens
bemyndigande av pensionsstyrelsen, som därvid i frågor som beröra
jämväl postverket, har att söka samråd med generalpoststyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Utdrag av protokollet pver socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 8 maj 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga angående dgrtidstilllägg
åt folkpensionår er samt anför därvid följande.

Gällande bestämmelser om folkpension.

Lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering, vilken lag trädde i
kraft den 1 januari 1948, skiljer på ålderspension, invalidpension, sjukbidrag
och änkepension. Ålderspensionen utgår efter uppnådda 67 år; övriga
pensionsförmåner utgå i förekommande fall före fyllda 67 år.

Den allmänna ålderspensionen utgör för år räknat för gift pensionsberättigad,
vars make jämväl åtnjuter folkpension eller till vars hustru utgår
hustrutillägg, 800 kronor samt för annan pensionsberättigad 1 000 kronor.
Makar, som båda fyllt 67 år, erhålla sålunda sammanlagt 1 600 kronor,
medan den ogifte i samma ålder uppbär 1 000 kronor. Dessa förmåner utgå
oberoende av inkomst och förmögenhet.

Invalidpension utgår till den, som på grund av kropps- eller sinnessjukdom,
sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att försörja sig genom
sådant arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter, under förutsättning
att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses varaktig. Den som
är blind skall städse anses lida av sådan nedsättning av arbetsförmågan, som
nyss sagts. — Invalidpensionen utgöres av grundpension å 200 kronor om
året oberoende av inkomst och förmögenhet och av tilläggspension å högst
600 kronor om året till gift och högst 800 kronor om året till ogift pensionsberättigad.
Tilläggspensionen är i sin helhet inkomstprövad. Den höjes med
en tredjedel för gift person, vars make icke är pensionsberättigad och ej
erhåller hustrutillägg. Invalidpensionens maximibelopp är detsamma som
beloppet av den allmänna ålderspensionen.

Sjukbidrag tillkommer den som oavbrutet under minst ett år lidit av sådan
nedsatt arbetsförmåga som — om nämnda nedsättning varit varaktig
— berättigat till invalidpension. Såsom ytterligare förutsättning för sjuk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

bidrag gäller dock, att den nedsatta arbetsförmågan skall kunna antagas
bli bestående avsevärd tid. I fråga om storlek m. m. överensstämmer sjukbidraget
med invalidpensionen.

Änkepension utgår till änka, som vid mannens frånfälle fyllt 55 år och
varit gift med honom minst fem år. Änkepensionen utgår dock ej till änka,
som eljest åtnjuter folkpension; rätt till änkepension upphör vid nytt
gifte. Änkepensionen, som är i sin helhet inkomstprövad, utgör högst 600
kr. om året. Visar det sig vid pensionsbeloppets bestämmande, att änkepensionen
skulle understiga 60 kr. om året, utgår ingen änkepension.

Till samtliga nu angivna huvudformer av folkpension kunna komma
vissa tillägg, vilka jämväl äro att anse såsom folkpension. Sådana tillägg
äro bostadstillägg, särskilda bostadstillägg, hustrutillägg och blindtillägg.

Riket har med hänsyn till bostads- och bränslekostnaderna indelats i fem
bostadskostnadsgrupper. De bostadstillägg, som högst kunna ifrågakomma,
äro följande:

gift pensionsberättigad och

pensionsberättigad ......

annan pensionsberättigad

	Bostai	iskostna	idsgrupp
I	II	III	IV	V
Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
0	100	200	300	400
0	ISO	300	450	600

I bostadskostnadsgrupp I, som omfattar en avsevärd del av landsbygden,
ifrågakommer sålunda icke bostadstillägg. Bostadskostnaderna ha här avsetts
skola täckas av den allmänna pensionen.

Bostadstillägget är i sin helhet inkomstprövat. För gift person, vars make
ej är pensionsberättigad och icke erhåller hustrutillägg, höjes bostadstillägget
med hälften.

Utöver nyssnämnda bostadstillägg kan, där kommun så beslutat, särskilt
bostadstillägg utgå till inom kommunen mantalsskriven person. Jämväl de
grunder, efter vilka detta kommunala tillägg skall utgå, ävensom storleken
av detsamma äger kommunen fastställa.

Av följande uppställning kan högsta i lagen reglerade folkpension med
bostadstillägg för de olika bostadskostnadsgrupperna i de vanligast förekommande
fallen utläsas (från det särskilda bostadstillägget bortses aliså
här):

ensamstående
allmän folkpension
bostadstillägg

	Bostads	kostnads	grupp
I	II	III	IV	V
Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
1 000	1 000	1 000	1 000	1 000
—	150	300	450	600

s:a 1 000 1 150 1 300 1 450 1 600

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.
makar, som båda ha folkpension

allmän folkpension bostadstillägg ........	1 600	1 600 200	1 600 400	1 600 600	1 600 800
	s:a 1 600	1 800	2 000	2 200	2 400
änka
allmän änkepension	........ 600	600	600	600	600
bostadstillägg ........	........ —	100	200	300	400
	s:a 600	700	800	900	1 000

Hustrutillägg utgår till pensionsberättigad gift mans hustru, om hon fyllt
60 år och makarna varit gifta minst fem år. Hustrutillägget utgöres av tilläggspension
och bostadstillägg med belopp, som hustrun skulle ha erhållit
i form av sådana förmåner, därest hon varit berättigad till invalidpension.
Hustrutillägget är alltså i sin helhet inkomstprövat och 200 kr. lägre än
det belopp hustrun skulle hava uppburit, om hon haft invalidpension. Är
mannen berättigad till ålderspension, utgår hustrutillägget endast om det
överstiger 200 kr. Härvid är att märka, att mannens allmänna ålderspension
ökar från 800 kr. till 1 000 kr., då hustrutillägget slutar utgå. När
särskilda skäl därtill föranleda, kan hustrutillägg utgå, oaktat hustrun ej
fyllt 60 år.

Maximibeloppet av folkpensionen till en man och hustrutillägget till hans
hustru blir alltså 200 kr. lägre än den folkpension, som makarna skulle
hava uppburit, om de båda varit ålderspensionsberättigade.

Blindtillägget ersätter den tidigare s. k. blindhetsersättningen och utgår
— oavsett vederbörandes inkomst och förmögenhet — med 700 kr. om året
till den som blivit blind före fyllda 60 år och ej jämlikt bestämmelserna
om blindundervisning är skolpliktig. Blindtillägget intager såtillvida en
särställning bland folkpensionsförmånerna, att det i motsats till övriga
förmåner tages i betraktande vid inkomstprövningen. Om inkomstprövad
pensionsförmån utgår vid sidan av blindtillägg, verkar detta alltså reducerande
på förstnämnda förmån.

I det föregående har angivits att vissa folkpensionsförmåner äro till storleken
beroende av årsinkomsten. Sålunda minskas tilläggspension, änkepension
och bostadstillägg med fem tiondelar av den pensionsberättigades
årsinkomst i vad den må överstiga för gift 300 kr. och för annan 400 kr.
Minskningen går proportionellt ut över tilläggs- eller änkepensionen och
bostadstillägget. Av följande uppställning framgår vid vilken årsinkomst
(eller, i fråga om gift pensionsberättigad, vid vilken sammanlagd årsinkomst)
i lagen reglerad inkomstprövad folkpension upphör att utgå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Inkomstgränser.

Bostadskostnadsgrupp

	i	ii	in	IV	v
ålderspension	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
ogift ........................	—	700	1 000	1 300	1 600
gift	—	1 000	1400	1 800	2 200
gräns för rätt till hustrutillägg . .	2 200	2 600	3 000	3 400	3 800
invalidpension
ogift ..........................	2 000	2 300	2 600	2 900	3 200
gift	3 000	3 400	3 800	4 200	4 600
gräns för rätt till hustrutillägg	3 000	3 400	3 800	4 200	4 600
änkepension
gräns för rätt härtill............	1 490	1 690	1 890	2 090	2 290

Med årsinkomst avses i förevarande sammanhang enligt 14 § lagen om
folkpensionering vad vederbörande skäligen kan antagas komma att under
den närmaste tiden åtnjuta. Såsom inkomst räknas dock, såsom tidigare
nämnts, ej annan folkpension än blindtillägg och ej heller allmänt barnbidrag
eller understöd som någon på grund av skyldskap eller svågerlag må
vara föranledd att utgiva. Inkomst i form av naturaförmån uppskattas efter
särskilda regler. Vid uppskattning av förmögenhets avkastning skall denna
höjas med 10 procent av det belopp, varmed förmögenheten må överstiga
för gift pensionsberättigad 7 500 kr. och för annan 10 000 kr. I fråga om
äkta makar skall årsinkomsten och förmögenheten för envar av dem beräknas
utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst resp. förmögenhet.

Utredning av socialvårdskommittén.

Inledning.

I anslutning till uttalanden vid riksdagsbehandlingen av den proposition
till 1946 års riksdag, som ledde till antagandet av den nya folkpensionslagen,
uppdrog Kungl. Maj :t den 18 juli 1947 åt socialvårdskommittén att till
övervägande upptaga frågan om kompensation åt folkpensionärer för stegrade
levnadskostnader. I det anförande till statsrådsprotokollet, varmed
föredragande statsrådet motiverade sitt förslag härom, framhölls att en
egentlig indexreglering, som läte folkpensionernas belopp variera tid efter
annan efter indextalets svängningar, stötte på stora administrativa och
praktiska svårigheter och att kompensation därför endast kunde ifrågakomma,
då levnadskostnadsstegringen nått en viss höjd. Den för sådant
fall ifrågakonnnande kompensationen syntes böra anpassas efter stegring -

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

ens höjd i förhållande till det prisläge, som förelåg vid tiden för statsmakternas
beslut om folkpensionsreformen. Vidare framhölls att det vore av
vikt, att bestämmelser i ämnet bleve relativt enkla och utformades på sådant
sätt, att utbetalningssystemet för folkpensioneringen kunde fungera
tillfredsställande.

Socialvårdskommittén har i skrivelse den 26 november 1947 redovisat det
erhållna uppdraget.» Över kommitténs utredning i ärendet har pensionsstyrelsen
efter remiss avgivit yttrande. Ärendet har därefter varit föremål
för övervägande inom socialdepartementet.

Grunderna för dyrtidstillägg åt folkpensionärer.

I socialvårdskommitténs utredning ingår en av kommitténs sakkunniga
von Hofsten och Berglund utarbetad redogörelse för de metoder, som tilllämpas
vid beräkningen av socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex,
samt möjligheterna att beräkna ett särskilt levnadskostnadsindex för folkpensionärerna.
I denna redogörelse har anförts bl. a., att det prismaterial
och den konsumtionssammansättning, som ligger till grund för beräkningen
av socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex, skall motsvara levnadsförhållandena
för industriarbetar- och tjänstemannafamiljer i städer och
tätorter. Vid indexberäkningen vore två faktorer av avgörande betvdelse,
nämligen prisutvecklingen och kvantiteterna (vikterna). På grund av den
olikartade prisutvecklingen för olika varor eller varugrupper bleve resultatet
av indexberäkningen i hög grad beroende av vilken vikt prisutvecklingen
för olika varugrupper erhölle. Eftersom folkpensionärerna representerade
andra inkomstlägen och familjetyper än de som låge till grund för
den allmänna levnadskostnadsindexen, kunde denna icke väntas ge ett
riktigt resultat när det gällde att mäta levnadskostnadernas förändringar
bland folkpensionärer. Enligt en av socialstyrelsen år 1943 verkställd hushållsbudgetundersökning
bland vissa folkpensionärer hade levnadskostnadsutvecklingen
för folkpensionärerna starkt avvikit från den för arbetare
och tjänstemän. För pensionärer bosatta i städer hade sålunda enligt en
på grundval av undersökningen verkställd beräkning levnadskostnaderna
(inkl. skatter och naturaförmåner) under tiden juni 1939—december 1943
stigit med 27 å 28 %, medan motsvarande stegring för socialstyrelsens officiella
levnadskostnadsindex var 42 %. Även den framtida utvecklingen
kunde väntas bli olikartad, varför om möjligt en speciell levnadskostnadsindex
för pensionärer borde uträknas.

En särskild levnadskostnadsindexberäkning för pensionärer med mitten

1 I ärendets behandling inom kommittén ha deltagit ordföranden, f. d. landshövdingen
Bernhard Eriksson, samt ledamöterna herrar Bexelius, Hagård, Hartmann, Höjer, Person,
Skoglund och Wallén samt fru Nordgren. Såsom särskilda sakkunniga ha enligt förordnande
av chefen för socialdepartementet byråchefen i pensionsstyrelsen Josef östlind, byråchefen
i socialstyrelsen E. von Hofsten och t. f. aktuarien hos socialstyrelsen K. G. Berglund biträtt
kommittén vid utredningsarbetet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

av år 1946 som bas ha de sakkunniga funnit för närvarande kunna grundas
endast å en framskrivning av det budgetmaterial, som erhållits vid 1943
års hushållsbudgetundersökning. Posterna bostad och bränsle syntes f. n.
böra lämnas helt åsido vid indexberäkningen, då stegringen i bostadskostnaderna
vore obetydlig och beträffande både bostads- och bränsleposten
beräkningen försvårades av att bostad och bränsle i betydande grad representerats
av naturaförmåner vid 1943 års undersökning. Även skatteposten
ha de sakkunniga ansett kunna uteslutas med hänsyn till dess ringa betydelse
för folkpensionärerna. De sakkunniga ha vidare ansett vissa skäl
föreligga att antaga att statsmakterna utgått från att folkpensionärerna
genom de höjda folkpensionerna blivit kompenserade för bortfallet från och
med 1948 års ingång av livsmedelsrabatterna.

Enligt de sakkunnigas beräkningar skulle en på detta sätt uträknad index
utvisa en stegring av pensionärernas levnadskostnader mellan juni
1946 och september 1947 på 4,9 %. Om hänsyn jämväl toges till den fördyring
av pensionärernas levnadskostnader, som komme att inträffa den 1
januari 1948 genom slopandet av de statliga livsmedelsrabatterna, uppginge
stegringen till 12,1 %.

I anslutning till den av de sakkunniga lämnade redogörelsen har socialvårdskommittén
anfört följande.

Kommittén har på de skäl, som anförts av de sakkunniga, kommit till
den uppfattningen, att den officiella levnadskostnadsindexen, som är avsedd
att belysa kostnadsutvecklingen för arbetare och lägre tjänstemän, icke
på ett tillfredsställande sätt återspeglar levnadskostnaderna för folkpensionärerna.
För att få en riktig belysning av kostnadsutvecklingen för folkpensionärerna,
måste därför en särskild levnadskostnadsindex utarbetas.

Som grund för en sådan index måste ligga en hushållsbudget, vari redovisas
hushållsposterna för sådana grupper av folkpensionärer, som i huvudsak
äro hänvisade till folkpensionen för sitt uppehälle. Någon annan hushållsbudgetundersökning
beträffande folkpensionärer än den av socialstyrelsen
år 1943 utförda finnes icke. Även om det vore önskvärt att en vid
senare tidpunkt utförd hushållsbudgetundersökning kunde läggas till grund
för beräkningen av kostnadsutvecklingen, synes det likväl kommittén, att
de vid nämnda undersökning framkomna hushållsposterna på det sätt som
angivits av de sakkunniga bör kunna användas som jämförelsematerial och
att resultatet bör ge en i stort sett riktig bild av prisutvecklingen. Då det
för närvarande icke finnes något prismaterial för landsbygdens del anser
kommittén i likhet med de sakkunniga att endast en prisindex bör utarbetas
och att till grund för densamma bör läggas prisuppgifterna från tätorterna.
Även budgeten bör därför grundas enbart på material från tätorterna.

På grund av de nya folkpensionernas konstruktion med ett fristående
bostadstillägg, som är olika för olika orter, tala starka skäl för att bostadskostnaden
bör uteslutas vid indexberäkningarna. För denna ståndpunkt
talar också det förhållandet, alt budgetmaterialet i fråga om bostadskostnaden
är mera osäkert än i fråga om övriga utgiftsposter. Icke heller den med
bostadsposten nära sammanhängande bränsleposten bör ingå i indexberäkningarna,
liksom ej heller skatteposten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Kommittén har vidare anfört följande.

Enligt kommitténs mening böra dyrtidstilläggen betraktas som en nominell
höjning d. v. s. ett återställande av den reella minimistandard, vilken
avsetts med folkpensionernas generella belopp (utan bostadstillägg). I konsekvens
härmed bär för alla folkpensionärer, oavsett pensionernas variationer
efter inkomst, dyrtidstillägget utgå med fastställt procenttal på sagda
pensions maximibelopp. Ett dylikt förfaringssätt är olägligt endast ur en
synpunkt, nämligen att det för pensionärer med inkomstprövad pension
och inkomst i närheten av den gräns, vid vilken inkomstprövad pension
upphör, uppstår en viss diskontinuitet. Så länge det rör sig om dyrtidstilllägg
av så begränsad storlek, som här kan ifrågakomma, behöver dock
detta förhållande icke tillmätas någon betydelse.

Om man utgår ifrån att pensionärerna skola ha full kompensation för
stegringen av levnadskostnaderna (5 respektive 12 %) kommer dyrtidstillägget
för olika kategorier att bli av följande storlek

Kostnaderna för ett dylikt dyrtidstillägg å 5 procent har av kommitténs
sakkunnige Östlind beräknats till 34,66 miljoner kronor. Efter avdrag för
kommunbidrag å omkring 25 % av dyrtidstillägg å inkomstprövade pensionsförmåner
skulle enligt samma beräkning statens årliga kostnader komma
att uppgå till omkring 33 miljoner kronor. För ett dyrtidstillägg å 12
procent skulle motsvarande kostnad uppgå till omkring 79 miljoner kronor.

Kommittén har slutligen anfört, att alldeles oberoende av frågan huruvida
något dyrtidstillägg åt folkpensionärerna nu skulle förverkligas eller
ej, det uppenbarligen vore av stor vikt, att statsmakterna med uppmärksamhet
följde den framtida utvecklingen av folkpensionärernas levnadskostnader.
Åtgärder borde därför redan nu vidtagas för att skapa ett gott
material till en fortlöpande särskild levnadskostnadsindex för folkpensionärerna.
I första hand borde en ny hushållsbudgetundersökning företagas,
bl. a. därför att de nya folkpensionerna kunde förväntas komma att avsevärt
ändra levnadsförhållandena för en stor del av folkpensionärerna. Det
borde därvid givetvis endast vara fråga om folkpensionärer som huvudsakligen
vore hänvisade att leva av sin folkpension. Kommittén har sagt sig
vilja understryka, att en eventuell automatisk reglering av folkpensionerna
borde anknytas till en framtida, på nya hushållsbudgetundersökningar
grundad pensionärsindex. Den index, som nu kunde upprättas på grundval
av 1943 års material, lämpade sig enligt kommitténs mening knappast
för någon automatisk reglering av pensionsbeloppen.

Den tekniska utformningen av dgrtidstilläggssystemet.

Beträffande frågan om utbetalningen av eventuella dyrtidstillägg å folkpensioner
har socialvårdskommittén icke gjort något eget uttalande utan

Ankor

Gifta

Ensamstående

stegring

30 kr,
40 »
50 »

12%

stegring

72 kr.
96 »
120 »

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

hänvisat till en redogörelse av den sakkunnige, herr Östlind. Denna redogörelse
avser de tekniska möjligheterna att från och med viss tidpunkt inkludera
ett dyrtidstillägg i de folkpensionsbelopp som månatligen utanordnas.
Angående utbetalningssystemet för folkpensionerna har i redogörelsen
anförts följande.

Från och med 1948 års ingång komma folkpensionerna att utbetalas medelst
av pensionsstyrelsen för varje utbetalningstillfälle tillverkade och distribuerade
s. k. folkpensionsanvisningar, i stället för som hittills genom
för 5-årsperioder iordningställda kvittenshäften.

Övergången till det nya utbetalningssättet har möjliggjorts genom att
pensionsstyrelsen anskaffat erforderliga hålkortsmaskiner av olika slag och
upplagt hålkortskartotek över folkpensionstagarna och deras pensioner.

Förutom för tillverkning av folkpensionsanvisningarna komma hålkortsmaskinerna
till användning för revision av verkställda utanordningar och
utbetalningar samt för beräkning av kommunernas bidrag till folkpensionerna
ävensom för statistisk bearbetning. Dessutom användas maskinerna
till tryckning — vid pensions nybeviljande eller jämkning — av pensionsbrev
samt av uppgiftskort till pensionsnämnder och socialregister.

För samtliga dessa arbetsuppgifter erfordras för varje pensionstagare två
hålkort, ett s. k. namnkort och ett statistikkort, vartdera kortet med 80
kolumner, i vilka siffror eller bokstäver kunna markeras genom hålstansning.

Under tryckningen av pensionsbrev och uppgiftskort gå namn- och statistikkorten
parvis genom maskinerna. Därefter skiljas namnkorten från
statistikkorten. .

Folkpensionsanvisningarna tillverkas postanstaltsvis och i pensionsbrevnummerordning.
För de vanliga terminsbeloppen komma härvid endast
namnkorten till användning, vilka kort innehålla uppgifter om utbetalmngsanstalt,
pensionsbrevnummer, de reguljära terminsbeloppen samt pensionstagarens
namn och adress. För den första anvisningen efter nybeviljande
eller jämkning av pension måste även statistikkortet tagas i bruk.

Härefter har i redogörelsen anförts följande.

Varje generell förändring av folkpensionernas storlek kräver nya narnnoch
statistikkort. Dessa behöva dock icke stansas manuellt utan kunna tillverkas
maskinellt på sätt i det följande angives.

Vid en omräkning av samtliga folkpensioner efter viss schablon och utan
omräkning av den till grund för pensionen fastställda årsinkomsten synes
det icke vara nödvändigt att trycka nya pensionsbrev och uppgiftskort till
pensionsnämnder och socialregister. Om man nämligen vid en omräkning
av pensionerna skulle kräva tryckning av nya pensionsbrev och uppgiftskort,
måste före tryckningen de nya namn- och statistikkorten sammanparas
för att sedan skiljas åt för de fortsatta arbetena, vilket tillsammans med
tryckningen kan beräknas förlänga erforderlig förberedelsetid för utbetalning
av de nya pensionsbeloppen med tre månader.

l''fortsättningen har därför förutsatts att tryckning av nya pensionsbrev
och uppgiftskort icke skulle ifrågakomma. För att emellertid på ett t ögonen
fallande sätt utmärka, huruvida efter en omräkning ett pensionsbrev eller
uppgiftskort avser ny eller gammal pension, borde allt tryck avseende nya
pensionsbelopp ske på kartong i annan färg än den som kommit til! användning
tidigare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Under här gjort antagande skulle iordningställandet av nva namn- och
statistikkortskartotek ske på följande sätt.

Namn- och statistikkortskartoteken reproduceras i befintlig ordning med
undantag för de kolumner, i vilka man har att räkna med att nya uppgifter
skola instansas. Beträffande de nya statistikkorten måste härvid reserveras
nuvarande sex kolumner, angivande arbetsinkomst och kapitalinnehav,
för de nya terminsbeloppen.

De nya statistikkorten sorteras därefter på olika pensionstagarekategor*er
avseende bl. a. bostadskostnadsgrupp, civilstånd och pensionens art
samt inom varje sådan på olika årsinkomstgrupper. För varje grupp
stansas hål angivande de nya pensionsbeloppen, såväl årliga belopp som terminsbelopp.

De nya statistikkorten sorteras tillbaka på postanstalt och inom postanstalt
efter pensionsbrevnummer. Härefter jämföres för kontroll statistikkortens
ordning med de nya namnkortens, vilket också sker maskinellt.

Slutligen överföras de i de nya statistikkorten stansade terminsbeloppen
till de nya namnkorten.

Med de nya namnkorten kunna sedan anvisningar tillverkas i vanlig ordning
och med de nya statistikkorten kommunbidragen beräknas samt statistik
upprättas.

Då det ordinarie arbetet hela tiden måste fortgå i vanlig ordning och
arbetet nästan helt måste bedrivas med användning av pensionsstyrelsens
egen maskinpark, måste arbetet med omläggningen till stor del ske på övertid
och möjligen, om hjälp av kunnig personal kan erhållas, i två skift.
For vissa undantagsfall (pensionstagare med blindtillägg eller särskilt bostadstillägg)
skulle man för underlättande av arbetet kunna räkna med att
halkortfirmans servicebyrå ställde en s. k. multiplier till pensionsstyrelsens
disposition under ca ett 50-tal timmar. Någon multiplier finnes nämligen
icke i pensionsstyrelsens maskinpark, då sådan icke erfordras för de
ordinarie arbetena.

Allt som allt torde för iordningställandet av de nya liålkortskartoteken
åtgå inalles omkring 1 500 maskintimmar, fördelade på olika maskiner. Då
emellertid de olika arbetsmomenten kunna utföras samtidigt på olika delar
av materialet, har hela omläggningsarbetet beräknats taga én tid av två
kalendermånader. Tredje månaden efter den månad, under vilken beslut
fattas om ändring av folkpensionerna skulle sålunda folkpensionsanvisningar
kunna tillverkas med de nya beloppen, avseende utbetalning under
fjärde månaden.

I redogörelsen har vidare framhållits, att varje jämkning av pension
och varje adressförändring för pensionstagare, som skedde under den tid
omläggningsarbetet paginge, måste föranleda ändringar såväl i de gamla
namn- och statistikkortskartoteken som i de nya, i den mån dessa hunnit
iordningställas. Att detta komme att försvåra och komplicera omläggningen
syntes ligga i öppen dag. Med hänsyn till att flyttningarna särskilt i städer
och större samhällen äro koncentrerade till den 1 april och den 1 oktober
vore det ur arbetssynpunkt önskvärt att eventuella pensionsförändringar
sattes i kraft på sådan tidpunkt, att omläggningsarbetet icke till någon del
behövde infalla under april eller oktober månader.

1 tterligare har i redogörelsen anförts, att utbetalning av en pensionsför -

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

höjning för tid före den månad, under vilken den första utbetalningen av
de nya beloppen kunde äga rum i vanlig ordning, icke läte sig göra utan
att i hög grad fördröja hela omläggningsarbetet. Skulle det visa sig nödvändigt
med förbättringar för gången tid, måste man för denna förhöjning
tänka sig regler, som möjliggjorde utbetalning av vissa fixa belopp mot
extra kvittering å folkpensionsanvisningarna i likhet med vad som ägt rum
å pensionskvittenserna under åren 1941—1947. Med hänsyn till att det på
grund av svårigheten att från alla nuvarande pensionstagare införskaffa tillförlitliga
postadresser torde dröja en tid in på år 1948, innan det nya utbetalningssättet
komme att fungera friktionsfritt, syntes någon förändring
av pensionsbeloppen av den art, varom här vore fråga, icke böra komma i
fråga före den 1 oktober 1948 annat än eventuellt genom extra tillägg till
de å anvisningarna tryckta, normala terminsbeloppen.

■I redogörelsen har slutligen framhållits, att då varje förändring av folkpensionerna
komme att ställa stora krav på såväl arbetsledningens som
personalens och maskinparkens uthållighet, reglerna för eventuella förändringar
av pensionsbeloppen icke torde böra göras sådana, att omräkningar
kunde återkomma med alltför korta mellanrum.

Pensionsstyrelsens yttrande.

I pensionsstyrelsens yttrande över socialvårdskommitténs utredning har
styrelsen inledningsvis anfört, att det nya utbetalningssystemet för folkpensionerna
icke kunde antagas komma att fungera helt klanderfritt redan
från början. Arbetena i samband med övergången till detsamma kunde beräknas
komma att fortgå även avsevärd tid under år 1948. Det kunde icke
anses tillrådligt att innan det nya utbetalningssystemet prövats fungera i
huvudsak tillfredsställande ytterligare belasta detsamma på sätt socialvårdskommittén
föreslagit. Därtill komme att det icke nu kunde förutses
huruvida erforderliga hålkortsmaskiner och personal kunde disponeras för
det i kommittébetänkandet avsedda omräkningsarbetet under år 1948. Styrelsen
ansåg sig därför icke kunna tillstyrka, att ett sådant omräkningsförfarande
som ifrågasattes av kommittén komme till användning under år
1948.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och till att den dyrtidskompensation
som kunde komma ifråga för år 1948 icke torde kunna antagas komma att
uppgå till mera betydande belopp för varje pensionstagare har pensionsstyrelsen
föreslagit, att ett eventuellt dyrtidstillägg för nämnda år utbetalades
på en gång tillsammans med månadsbeloppet för viss månad. Som ytterligare
skäl härför har styrelsen anfört, att en omräkning enligt socialvårdskommitténs
förslag krävde tid för sitt genomförande och därför kanske
under alla förhållanden måste förutsättas kompletterad med ett fixt belopp
för förfluten tid.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Härefter har pensionsstyrelsen anfört, att det icke torde vara alldeles
nödvändigt att variera dyrtidskompensationen efter folkpensionens storlek,
så länge kompensationen uppginge till relativt små belopp. En godtagbar
lösning syntes vara att låta ett eventuellt dyrtidstillägg för år 1948 utgöras
av ett för alla lika belopp, förslagsvis 40 kronor, om dyrtidskompensationen
bestämdes efter socialvårdskommitténs 5-procentsalternativ. För den månad,
då detta belopp skulle utbetalas, kunde i så fall folkpensionsanvisningarna
förses med övertryck, som tydligt utvisade — jämväl i kvittomeningen
att förutom det å anvisningen angivna månadsbeloppet även tillägg med
nämnda belopp utginge. En sådan utbetalning kunde ur pensionsstyrelsens
synpunkter verkställas under vilken månad som helst som befunnes lämplig,
dock icke förr än under den utbetalningsperiod som började tidigast
40 å 50 dagar efter det beslut fattats om dyrtidstillägg. Kostnaderna för utbetalningen
torde, bortsett från mindre kostnader i pensionsstyrelsen, endast
utgöras av vad postverket kunde betinga sig för merarbetet med densamma.

Härjämte har styrelsen anfört följande.

Det är sannolikt att en lösning som den angivna icke är idealisk ur postverkets
synpunkt. Med hänsyn till att postverkets kassapersonal under
år 1947 haft att göra ej mindre än 9 påstämplingar rörande tilllägg
till folkpensionerna samt dessutom motsvarande utbetalningar,
torde emellertid den nu föreslagna anordningen kunna godtagas som
ett provisorium, särskilt som kassapersonalen genom densamma endast
betungas med en lätt verkställd addition. Att för tillägget använda särskild
folkpensionsanvisning skulle — även om det ur postverkets synpunkt
kunde vara att föredraga — ställa sig förhållandevis alltför dyrt och dessutom
medföra en mycket betydande arbetsbelastning för pensionsstyrelsens
utbetalningsavdelning.

Pensionsstyrelsen har slutligen förklarat, att för den händelse det i fortsättningen
skulle visa sig att frågan om utbetalning av dyrtidstillägg uppgående
till mera betydande belopp bleve aktuell, i stort sett det i socialvårdskommitténs
betänkande förordade systemet för utbetalning av tillägg
månadsvis torde böra komma till användning, såvida icke de blivande erfarenheterna
av den maskinella utbetalningen skulle föranleda till annat.
För den första omräkningen torde såvitt nu kunde bedömas förberedelsearbetet,
under förutsättning att erforderliga maskiner och personal stode till
förfogande, få beräknas till cirka 3 månader.

Departementschefen.

Redan i samband med antagandet av den nya folkpensioneringslagen tilldrog
sig frågan om en kompensation åt folkpensionärerna vid inträffande
ökning av levnadskostnaderna intresse. För egen del uttalade jag vid riksdagsbehandlingen
av ärendet att om prisutvecklingen bleve så ogynnsam,

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

att ett dyrtidstillägg åt folkpensionärerna bleve påkallat, beslut därom borde
fattas. Däremot motsatte jag mig den från vissa håll framförda tanken att
från början göra de nya folkpensionerna indexreglerade.

Sedan folkpensionsreformen genomfördes vid 1946 års riksdag har socialstyrelsens
allmänna levnadskostnadsindex stigit. Indextalet (med 1935
som basår) var i juni 1946 156 och i december 1947 169. För mars 1948
visar indextalet en nedgång till 164, men denna nedgång beror väsentligen
på verkningarna av skattereformen och tillkomsten av de allmänna barnbidragen.
En motsvarande index, vari varken skatter eller sociala förmåner
ingå, uppvisar en stegring från december 1947 till mars 1948 med fem enheter
eller från 158 till 163.

Levnadskostnadsökningen, sådan den avspeglar sig i de nu anförda indextalen,
har aktualiserat spörsmålet om en dyrtidskompensation åt folkpensionärerna.
Socialvårdskommittén, som efter anmodan verkställt utredning
i ämnet, har emellertid för sin del funnit, att den allmänna levnadskostnadsindex
icke lämpar sig såsom utgångspunkt för ett bedömande av
levnadskostnadernas variationer för folkpensionärer. Orsaken härtill är
främst den, att folkpensionärerna i regel representera andra inkomstskikt
och andra familjetyper än dem, efter vilkas förhållanden socialstyrelsens
allmänna levnadskostnadsindex beräknas. Jag är på denna punkt ense med
socialvårdskommittén. I likhet med kommittén finner jag det önskvärt att
en särskild indexberäkning för folkpensionärerna kommer till stånd för
att man i framtiden skall kunna säkrare bedöma frågan om dyrtidskompensation
åt dem. Såsom kommittén framhållit erfordras härför att beträffande
folkpensionärerna en hushållsbudgetundersökning verkställes, som
kan ligga till grund för avgörandet av i vad mån prisutvecklingen på olika
varor och varugrupper påverkar den totala levnadskostnadsutvecklingen
för dem. En sådan undersökning synes lämpligen böra ske i anslutning till
den utredning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden, som f. n.
äger rum genom särskilda sakkunniga, och det är min avsikt att uppdraga
åt de sakkunniga att i samarbete med socialstyrelsen verkställa en dylik
undersökning.

Det material, som man för närvarande har att bygga på i fråga om levnadskostnadsutvecklingen
för folkpensionärerna, består, såsom i socialvårdskommitténs
utredning närmare utvecklats, av en hushållsbudgetundersökning
som socialstyrelsen år 1943 verkställt i fråga om vissa folkpensionärer.
På grundval av denna undersökning ha sakkunniga, som anlitats
av socialvårdskommittén, funnit levnadskostnadsstegringen för folkpensionärerna
från sommaren 1946 fram till sista kvartalet 1947 böra beräknas
till 4,9 procent. Om hänsyn skulle tagas jämväl till slopandet från
och med 1948 års ingång av livsmedelsrabatterna skulle stegringen uppgå
till 12,1 procent. Att livsmedelsrabatterna inom en relativt nära framtid
komme att försvinna torde emellertid redan vid tiden för folkpensionsre -

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

formens beslutande ha stått klart. Det synes därför berättigat att frågan
om dyrtidstillägg å de år 1946 beslutade pensionsbeloppen bedömes utan
hänsynstagande till livsmedelsrabatternas slopande.

Vad angår de sakkunnigas beräkningar av levnadskostnadsstegringens
storlek för folkpensionärerna har jag i övrigt intet att anmärka. Med hänsyn
till det i viss mån bristfälliga underlaget för beräkningarna synes mig
för närvarande dyrtidstillägg åt folkpensionärerna böra beräknas endast
för kalenderåret 1948. Dyrtidstillägget bör vid sådant förhållande utbetalas
i form av en engångskompensation för hela året och något sådant inräknande
av dyrtidstillägget i de månatligen utgående folkpensionerna som
ilragasatts i socialvårdskommitténs utredning bör därför icke nu ifrågakomma.
Frågan om dyrtidstillägg för tiden från och med 1949 års ingång
torde — efter ytterligare överväganden — böra upptagas till behandling
vid nästa års riksdag.

I fråga om de grunder efter vilka dyrtidskompensationen nu skall beräknas
är jag ense med social vårdskommittén därutinnan att dyrtidskompensationen
icke bör avse bostadstilläggen, då bostadskostnaderna i stort sett
icke ökat sedan sommaren 1946. I likhet med kommittén finner jag vidare
dyrtidskompensationen böra utformas så, att den innebär en höjning av
de maximibelopp — bostadstillägg frånräknat — varmed folkpension utgår
i särskilda fall. Detta innebär, att dyrtidskompensation kommer att
utgå med samma belopp oavsett om den därtill berättigade åtnjuter full
pension eller pensionen reducerats på grund av inkomstprövning.

Pensionsst3rrelsen har i sitt yttrande över socialvårdskommitténs utredning
förordat att dyrtidstilläggen skulle fastställas till ett för alla folkpensionärer
enhetligt belopp, förslagsvis 40 kronor för år räknat. Detta förslag
sammanhänger med att styrelsen icke ansett det möjligt att bemästra utbetalningen
av ett till beloppet differentierat dyrtidstillägg. På sätt i det
följande skall angivas har jag emellertid funnit det önskvärt att decentralisera
utbetalningen av dyrtidstilläggen för år 1948. Vid sådant förhållande
torde en sådan utjämning av dessas belopp som pensionsstyrelsen föreslagit
icke böra ske.

I enlighet med det anförda torde dyrtidstilläggen — efter en kompensationsgrad
av fem procent — böra fastställas till följande belopp för år
räknat, nämligen 50 kronor för ensamstående pensionär, 40 kronor för envar
av äkta makar som bada atnjuta folkpension och för pensionsberättigad,
vars hustru uppbär huslrutillägg, samt 30 kronor för änkepensionsberättigad.
Sistnämnda belopp bör även utgå såsom dyrtidstillägg å hustrutiHägg,
vars maximibelopp, såsom tidigare nämnts, uppgår till 600 kronor,
bostadstillägg oberäknat. Något särskilt dyrtidstillägg å blindtillägg finner
jag däremot ej anledning förorda.

Socialvårdskommittén har icke ifrågasatt annat än att dyrtidstillägg i
enlighet med de av kommittén förordade normerna skulle tillkomma alla

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

folkpensionärer. I rådande ekonomiska läge synas emellertid skäl tala för
att dyrtidskompensationen begränsas att avse sådana folkpensionärer, som
väsentligen äro beroende av folkpensionen för sin försörjning eller för vilka
folkpensionen åtminstone utgör en betydande del av den totala inkomsten.
Inom socialdepartementet har med anledning härav övervägts vissa förslag
till dyrtidstilläggssystem, där rätten att erhålla dyrtidstillägg gjorts beroende
av storleken av den inkomst folkpensionären åtnjuter vid sidan av sin
folkpension.

Varje sådant system är förenat med olägenheter av administrativ art,
vilket bl. a. sammanhänger därmed att inkomstuppgifter icke finnas tillgängliga
beträffande alla folkpensionärer. Beträffande dem, som åtnjuta
någon form av inkomstprövad pensionsförmån, d. v. s. alla som ha invalidpension,
sjukbidrag, änkepension eller bostadstillägg till ålderspension eller
vilkas hustrur uppbära hustrutillägg, finnas i pensionsstyrelsens kortregister
uppgifter om de inkomst- och förmögenhetsförhållanden, som legat till
grund för pensionsbeloppets bestämmande. Motsvarande uppgifter finnas
tillgängliga även hos pensionsnämnderna, i det att pensionsstyrelsen till
nämnderna utsänt uppgiftskort rörande ifrågavarande pensionstagare, å
vilka kort jämväl uppgift om inkomst- och förmögenhetsförhållandena upptagits.
För den stora grupp av folkpensionärer, som icke åtnjuta någon
inkomstprövad pensionsförmån — häri ingå ålderspensionärerna på landsbygden
— finnas däremot varken hos pensionsstyrelsen eller hos de lokala
pensionsorganen några inkomstuppgifter att tillgå.

Därest frågan om dyrtidstillägg åt folkpensionärerna skall lösas enligt
inkomstprövningslinjen, synes det uppenbart att man i största möjliga utsträckning
bör bygga på det uppgiftsmaterial, som finnes, så att någon ny
inkomstprövning icke skall behöva ske i vidare mån än detta är oundgängligen
erforderligt. Närmast till hands ligger därvid att knyta rätten
till dyrtidstillägg till det förhållandet att vederbörande folkpensionär åtnjuter
inkomstprövad förmån av något slag. De inkomstgränser, vid vilka
inkomstprövad pensionsförmån upphör att utgå, äro emellertid, såsom framgår
av vad i det föregående (s. 7) anförts, olika för olika kategorier av
pensionstagare — för invalider ligga exempelvis inkomstgränserna avsevärt
högre än för åldringar. Folkpensionärerna torde böra i fråga om dyrtidskoinpensation
likställas, oavsett vilken kategori de tillhöra. Detta kan
ske utan administrativa olägenheter om man väljer de inkomstgränser som
gälla för ålderspensionärer. Beträffande bostadskostnadsgrupp I, där ålderspension
utgår utan inkomstprövning, måste tydligen eu särskild inkomstprövning
ske. Den inkomstgräns, som där bör införas, torde lämpligen
böra anknyta till den s. k. avdragsfria inkomsten, vilken för ensamstående
pensionärer — änkepensionsberättigad inberäknat — är 400 kronor och
för makar G00 kronor.

Enligt dessa grunder skulle dyrtidstillägg utgå till eu ensamstående pen2
— Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 268.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

sionär, vars inkomst ej uppgår till i bostadskostnadsgrupp I 400 kronor, i
bostadskostnadsgrupp II 700 kronor, i bostadskostnadsgrupp III 1 000 kronor,
i bostadskostnadsgrupp IV 1 300 kronor och i bostadskostnadsgrupp V
1 600 kronor. För makar, vilka båda äro pensionsberättigade, blir rätten till
dyrtidstillägg begränsad till dem, vilkas sammanlagda inkomst ej uppgår
till i bostadskostnadsgrupp I 600 kronor, i bostadskostnadsgrupp II 1 000
kronor, i bostadskostnadsgrupp III 1 400 kronor, i bostadskostnadsgrupp IV
1 800 kronor och i bostadskostnadsgrupp V 2 200 kronor.

De nämnda inkomstgränserna kunna synas låga, särskilt på landsbygden.
Emellertid torde det kunna antagas, att det i viss mån förhåller sig så, att
den nya folkpensionsreformen medfört en relativt sett större förbättring
för landsbygdens folkpensionärer än för pensionärerna i de högre bostadskostnadsgrupperna.
Med hänsyn till de administrativa svårigheterna torde
vidare en utjämning av inkomstgränserna i de olika bostadskostnadsgrupperna
icke kunna genomföras annat än genom en sänkning av inkomstgränserna
för de högsta bostadskostnadsgrupperna. Då detta icke synes
böra ifrågakomma, har jag funnit ett system för inkomstprövningen sådant
som det här skisserade böra godtagas. I förhållande till socialvårdskommitténs
förslag kommer systemet enligt gjorda överslagsberäkningar att innebära
en kostnadsminskning med omkring en tredjedel. Totalkostnaderna
för det inkomstprövade systemet ha nämligen beräknats till omkring 22
miljoner kronor.

För att genomföra det inkomstprövade dyrtidstilläggssystem jag nu förordat
förutsättes att två problem vinna sin lösning. Det ena är frågan huru
inkomstprövningen skall ske, det andra frågan om utbetalningen av dyrtidstilläggsbeloppen.
Vad angår förstnämnda fråga kan den svårligen lösas
utan medverkan av kommunala organ. Det hos pensionsstyrelsen förefintliga
registret över landets samtliga folkpensionärer upptager nämligen, såsom
tidigare omnämnts, icke några inkomstuppgifter beträffande dem som
åtnjuta enbart allmän ålderspension. Visserligen finnas beträffande de
ålderspensionärer, som före den 1 januari 1948 åtnjöto tilläggspension, ansökningshandlingarna
arkiverade hos pensionsstyrelsen och tänkbart vore
att beträffande dessa pensionärer anlita samma förfaringssätt, som kommit
till användning vid omräkningen av folkpensionerna inom övriga bostadskostnadsgrupper.
Detta omräkningsarbete skulle emellertid draga avsevärd
tid och kräva åtskillig personal. Från pensionsstyrelsens sida har
under hand uppgivits, att styrelsen ansåge det icke vara möjligt att under
innevarande år genomföra en dylik omräkning. Härtill kommer, att för
alla dem, som erhållit ålderspension efter ingången av år 1948, inkomstuppgifter
överhuvudtaget saknas, varför en lokal inkomstprövning beträffande
dessa pensionärer under alla förhållanden behövde ske.

Pensionsstyrelsen har vidare förklarat, att styrelsens nuvarande maskinutrustning
och personalbestånd icke medgåve, att styrelsen beträffande

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

övriga folkpensionärer verkställde den uppsortering på olika inkomstgrupper,
som det här förordade dyrtidstilläggssystemet förutsätter. Ett merarbete
av detta omfång skulle enligt styrelsens mening innebära allvarliga
faror för att det löpande utbetalningsarbetet bröte samman.

Vid angivna förhållanden synes det nödvändigt att decentralisera det
administrativa förfarandet med avseende å dyrtidstilläggen och lita till
medverkan av de kommunala organen, främst pensionsnämnderna. Detta
torde också låta sig genomföra utan att därmed några alltför betungande
arbetsuppgifter åläggas dessa organ. Såsom redan nämnts finnas hos pensionsnämnderna
sedan början av detta år register över alla inom vederbörande
pensionsdistrikt mantalsskrivna folkpensionärer, vilka ej enbart atnjuta
allmän ålderspension. Dessa register — vilka tillhandahållits pensionsnämnderna
från pensionsstyrelsen i form av särskilda med ledning
av pensionsstyrelsens hålkortsregister tryckta s. k. uppgiftskort upptaga
alla uppgifter, som äro behövliga för prövningen av frågan vilka pensionärer
som enligt de i det föregående angivna grunderna äro berättigade till
dyrtidstillägg och med vilket belopp dyrtidstillägg skall utgå i varje särskilt
fall. I fråga om dem som åtnjuta enbart allmän ålderspension saknas däremot
dylika uppgifter och, såsom förut nämnts, kunna dylika uppgifter ej
heller erhållas från pensionsstyrelsen. Under alla förhållanden torde för
dessa pensionärers vidkommande rätten till dyrtidstillägg få knytas till ett
ansökningsförfarande i någon form för att de till grund för prövningen erforderliga
uppgifterna skola kunna införskaffas. Då vidare de hos pensionsnämnderna
förefintliga registren över folkpensionärer i vissa avseenden
icke torde vara alldeles aktuella — bl. a. innehålla de uppgiftskort betiäffande
ett stort antal pensionärer, vilka avlidit eller flyttat till annan ort
torde det även för andra pensionärers del vara lämpligt att kräva ansökan
för att dyrtidstillägg å pensionen skall utgå. Härigenom vinnes jämväl att
adress- och andra uppgifter bliva mera tillförlitliga.

Vad härefter angår frågan om utbetalning av dyrtidstilläggen har det
synts naturligt att då inkomstprövningen ordnas lokalt även föranstalta
om en lokal utbetalning av dyrtidstilläggen. Därest denna ordnas efter
mönster av det utbetalningssystem, som kommit till användning beträffande
de allmänna barnbidragen, kommer för de lokala organen bestyret
med utbetalningen att inskränka sig till utskrivande av utbetalningskort
och förteckningar över betalningsmottagarna. Även därest utbetalningen
kunde ske centralt genom pensionsstyrelsen — vilket av arbetstekniska skäl
med all sannolikhet icke torde låta sig göra — skulle resultatet av inkomstprövningen
behöva delges pensionsstyrelsen, varför den decentraliserade
utbetalningen i och för sig icke kan anses medföra något nämnvärt meiarbete
för de lokala organen.

Med hänsyn till det förberedelsearbete, som erfordras för utbetalningen
av dyrtidstilläggen, kan utbetalning av desamma icke ske förrän åtskillig

Kungl. Maj. ts proposition nr 268.

tid efter det beslut i frågan fattats. Utbetalningen torde därför lämpligen
böra förläggas till senare delen av år 1948, förslagsvis november eller december
månad. Den närmare tidpunkten för utbetalningen torde få fastställas
av Kungl. Maj:t i samband med utfärdandet av föreskrifter om förfarandet
i dyrtidstilläggsärenden. Den utbetalningen föregående prövningen
av vilka pensionärer, som äro berättigade till dyrtidstillägg, bör av praktiska
skäl såvitt möjligt göras i ett sammanhang för alla folkpensionärer.
Det bör därför föreskrivas, att ansökningar om dyrtidstillägg skola göras
under viss månad och rätten till dyrtidstillägg torde få knytas till det förhållandet,
att folkpension utgår för nämnda månad. Har folkpensionen
dessförinnan upphört att utgå — vilket i flertalet fall torde bero på att den
pensionsberättigade avlidit — skall sålunda icke heller dyrtidstillägg utgå,
oavsett att dyrtidstillägget avser hela kalenderåret och folkpension uppburits
under en del av året. Omvänt kommer den som uppbär folkpension
vid den tidpunkt, då ansökningarna skola göras, att bli berättigad till fullt
dyrtidstillägg, även om han icke varit pensionsberättigad från årets början
och även om han senare under året skulle avlida eller pensionen av annan
anledning upphöra att utgå. Personer, som bli pensionsberättigade först
efter den tidpunkt, då ansökan om dyrtidstillägg skall göras, synas däremot
icke böra tillerkännas rätt att erhålla dyrtidstillägget. I fråga om den,
som vid nyssnämnda tidpunkt är pensionsberättigad, men ännu icke hunnit
få ansökan om pension prövad, ävensom beträffande pensionsberättigad,
som försummat att inom föreskriven tid göra ansökan om dyrtidstillägg
torde möjlighet böra finnas att senare ingiva ansökan därom.

Med beaktande av det nu anförda och sedan från socialdepartementets
sida samråd sökts med pensionsstyrelsen och generalpoststvrelsen, har
inom departementet upprättats följande riktlinjer för det administrativa
handhavandet av det av mig förordade dyrtidstilläggssystemet.

Folkpensionsanvisningarna för månaderna närmast före den tidpunkt,
då ansökan om dyrtidstillägg senast bör göras, förses med lämplig påtryckning
få baksidan), innehållande kortfattade uppgifter om villkoren för
lätt att erhålla dyrtidstillägg samt meddelande om att ansökningsblanketter
komma att från och med viss dag hållas tillgängliga å postanstalterna
och hos pensionsnämndsordförandena. Det synes jämväl kunna övervägas
att å postanstalterna ansökningsblanketterna borde tillställas folkpensionälerna
i samband med att de utkvittera sin folkpension för viss månad.
Blanketterna böra ha sådan form, att de i ifyllt skick kunna postbefordras
till vederbörande pensionsnämnd. Å blankettens ansökningsdel skall den
pensionsberättigade ifylla sitt namn och sin adress ävensom pensionsbrevsnummer
och födelsetid, varjämte pensionsberättigad, som uppbär folkpension
enligt bestämmelserna för bostadskostnadsgrupp I, skall lämna uppgift
om sin årsinkomst. Om annan än den pensionsberättigade äger uppbära
folkpensionen, bör ansökning kunna göras av betalningsmottagaren. I fråga

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

om pensioner, som uppbäras av fattigvårdssamhälle eller kommun, kan
det dock ifrågasättas att i fråga om ansökningsförfarandet liksom i fråga
om utbetalningen av dyrtidstilläggen göra vissa modifikationer i förfaringssättet.
Det torde få ankomma på pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen
att utarbeta närmare föreskrifter härutinnan.

Sedan ansökningsblanketten ifyllts på nu angivet sätt och adresserats till
pensionsnämnden å den ort, där den pensionsberättigade är mantalsskriven,
avlämnas den antingen till vederbörande pensionsnämndsordförande
eller till posten för vidarebefordran till pensionsnämnden. Nämnden har
att, sedan ansökningarna inkommit, genomgå dem och fastställa vilka av
de pensionsberättigade, som äga rätt till dyrtidstillägg. Beträffande kommuner
i de högre bostadskostnadsgrupperna innebär detta arbete i huvudsak
endast att med ledning av de från pensionsstyrelsen till nämnden
översända uppgiftskorten kontrollera, huruvida rätt till dyrtidstillägg föreligger
och fastställa det belopp, med vilket dyrtidstillägget skall utgå. I
fråga om bostadskostnadsgrupp I blir förfarandet detsamma såvitt angår
pensionsberättigade som åtnjuta inkomstprövad förman. För ålderspensionärerna
i denna grupp skall nämnden med ledning av uppgifterna i ansökningen
samt anlitande, där så finnes erforderligt, av mantals- och taxeringslängd
eller andra handlingar, som kunna vara tillgängliga för nämnden,
avgöra om sökanden är berättigad till dyrtidstillägg. Inkomstprövningen
torde få ske relativt summariskt. Sålunda synas de särskilda beräkningsgrunder,
som enligt folkpensioneringslagen skola tillämpas vid värdering
av naturaförmåner och vid beräkning av förmögenhets avkastning, icke
behöva iakttagas.

Vad angår behandlingen av sådana ansökningar, som inkommit till felaktig
pensionsnämnd eller som på grund av ofullständiga eller felaktiga
uppgifter eller eljest icke kunna behandlas, torde det få ankomma på pensionsnämnden
att genom skriftlig eller muntlig förfrågan hos sökanden
eller pensionsnämnden i ort där denne tidigare varit mantalsskriven eller
genom andra åtgärder i görligaste män söka sörja för att ansökningen blii
prövad. Alltför stora krav i detta hänseende kunna dock ej ställas på pensionsnämnderna.
Vikten av att ansökningarna insändas till pensionsnämnden
i mantalsskrivningsorten torde därför böra särskilt framhållas för folkpensionärerna.

Sedan pensionsnämnden eller genomgång av ansökningshandlingarna
fastställt vilka som äro berättigade till dyrtidstillägg, utskriver nämnden
särskilda anvisningar å dyrtidstilläggsbeloppen och förteckningar över betalningsmottagarna.
Anvisningarna och förteckningarna överlämnas därefter
till postverket för distribution och utbetalning. Härvid torde förfaringssättet
kunna ordnas efter mönster av utbetalningssystemet för de allmänna
barnbidragen. Detta innebär bl. a. att pensionsnämnderna icke själva
behöva handha några penningmedel, då postverket kan rekvirera för utbe -

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

talningen erforderliga belopp centralt hos pensionsstyrelsen. Med hänsyn
till forhållandena i de största städerna synes utbetalningsarbetet, om kommunen
så finner fördelaktigt, efter kommunens bestämmande böra kunna
anförtros även annan kommunal myndighet än pensionsnämnd. De närmare
föreskrifter, som erfordras angående förfaringssättet vid utbetalningen,
torde få meddelas av pensionsstyrelsen efter samråd med generalpoststyrelsen.

Beträffande ansökningar om dyrtidstillägg, som inkomma till pensionsnämnden
efter den tidpunkt, då ansökning normalt bort göras, torde förfaringssättet
i princip böra bli enahanda som det nu angivna. Det torde
dock böra övervägas, om icke prövningen av dylika för sent inkomna ansökningar
skall kunna anstå tills inga ytterligare ansökningar äro att förvänta
och utbetalningen därefter ske på en gång i början av år 1949. Om
antalet för sent inkomna ansökningar blir stort, kan det eljest befaras, att
arbetet med de i rätt tid inkomna ansökningarna skulle fördröjas.

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats ett
förslag till lag om dyrtidstillägg för år 1948 å folkpensioner, vilket såsom
bilaga torde få fogas vid detta protokoll. Beträffande förslagets innehåll
synes utöver det redan sagda böra nämnas ytterligare följande. I 6 g har
— i viss överensstämmelse med lagen om allmänna barnbidrag__upp tagits

föreskrift, att pensionsnämnd må uppdraga åt nämndens ordförande
eller någon dess ledamot eller kommunal tjänsteman att å nämndens vägnar
meddela beslut om dyrtidstillägg å folkpension. Det har synts icke rimligen
kunna krävas, att pensionsnämnden i dess helhet skall handlägga
alla dyrtidstilläggsärenden. Särskilt i kommuner tillhörande de högre bostadskostnadsgrupperna
är detta i stor utsträckning av väsentligen expeditionell
karaktär. Såvitt angår landsbygden torde detsamma gälla om en
icke ringa del av arbetet. Inkomstprövningen beträffande ålderspensionärerna
på landsbygden torde dock lämpligen böra handläggas av pensionsnämnden
i dess helhet, där det ej är uppenbart, att dyrtidstillägg skall utgå.
Att märka är härvid också, att enligt 9 § i förslaget beslut i ärende angående
dyrtidstillägg icke skall få överklagas.

I detta sammanhang torde jag få beröra en fråga som äger eif visst samband
med de föreslagna bestämmelserna i 6 §, nämligen spörsmålet om
kommunerna skola äga rätt till gottgörelse för de kostnader, som arbetet
med dyrtidstilläggen kommer att förorsaka dem. För min del är jag icke
beredd att föreslå att sådan gottgörelse skall utgå, även om jag förutsätter
att kommunerna komma att ställa medel till förfogande för att underlätta
för pensionsnämnderna att genomföra de uppgifter som här föreslås skola
läggas på dem. Jag vill framhålla, att i lagförslaget icke — i motsats till
vad som förutsatts i socialvårdskommitténs utredning — upptagits några
bestämmelser om skyldighet för kommunerna att bidraga till dyrtidstilläg -

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

gen ens i den mån dessa belöpa å folkpensionsförmåner, till vilka kommunbidrag
utgår. En sådan bidragsskyldighet kunde i och för sig anses ha
varit principiellt berättigad. Den skulle emellertid ha ytterligare komplicerat
det administrativa förfarandet, och då härjämte det sammanlagda beloppet
av kommunbidragen skulle bli relativt obetydligt, har jag funnit
mig böra föreslå att dyrtidstillägget skall helt utgå av statsmedel.

Totalbeloppet av dyrtidstilläggen kan såsom förut nämnts beräknas till
omkring 22 miljoner kronor. Något särskilt anslag för ändamålet torde icke
vara erforderligt. Inom socialdepartementet gjorda överslagsberäkningar på
grundval av uppgifter, som erhållits från pensionsstyrelsen angående beloppet
av utbetalda pensioner under de första månaderna år 1948, synas
nämligen giva vid handen, att det för nästa budgetår äskade anslaget till
Bidrag till folkpensioner m. m. (V huvudtiteln punkt 84) icke kommer att
tagas i anspråk i större utsträckning än att jämväl dyrtidstilläggen skulle
kunna inrymmas därunder. Med hänsyn härtill synes mig riksdagens bemyndigande
böra utverkas att från nämnda anslag få bestrida jämväl kostnaderna
för dyrtidstilläggen. Härjämte bör anmärkas, att dyrtidstilläggens
utbetalning kommer att medföra en ökad belastning av förslagsanslaget
till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar (V huvudtiteln,
punkt 85).

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition
föreslå riksdagen att

dels antaga förenämnda, inom socialdepartementet upprättade förslag
till lag om dgrtidstillägg för år 1948 å folkpensioner,

dels ock medgiva, att förslagsanslaget Bidrag till folkpensioner in. m. för
budgetåret 1948/49 må tagas i anspråk jämväl för bestridande av kostnaderna
för sådana dyrtidstillägg.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Lars Lemne.