Kungl Maj:ts proposition nr 268 (Proposition 1947:268)

Kungl Maj:ts proposition nr 268.

Nr 268.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
till domstolarna m. m.; given Stockholms slott den 2
maj 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj ds

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 26S.

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 2 maj 7947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng, Ericsson,
Weijne.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet
Danielson, samt t. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Quensel,
anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, följande.

Vid tiden för statsverkspropositionens avlåtande kunde, i avvaktan på slutligt
ställningstagande till vissa förslag och utredningar inom rättegångsreformens
område, detaljerade anslagsäskanden icke göras såvitt angår anslag för
nästa budgetår till avlöningar och omkostnader vid justitiekansler sämbetet,
det föreslagna riksåklagarämbetet, högsta domstolen med nedre justitierevisionen,
hovrätterna och häradsrätterna, ej heller såvitt angår anslaget till
ersättning åt domare, vittnen och parter. Vidare ansågs närmare framställning
icke då kunna göras beträffande två anslag vilka äga visst samband med
de förutnämnda, nämligen ett anslag till kostnader för inrättande av riksåklagarämbetet
och ett anslag till kostnader för inrättande av nya hovrätter
m. m. I riksstatsförslaget upptogos därför nämnda av vidare överväganden
beroende anslag med allenast beräknade belopp, nämligen

Justitiekanslersämbetet: Avlöningar, förslagsanslag......kronor 113 500

Justitiekanslersämbetet: Omkostnader, förslagsanslag .... » 7 700

Riksåklagarämbetet: Avlöningar, förslagsanslag......... » 53 600

Riksåklagarämbetet: Omkostnader, förslagsanslag ...... » 5 700

Kostnader för inrättande av riksåklagarämbetet, reservationsanslag
....................................... » 50 000

Högsta domstolen m. m.: Avlöningar, förslagsanslag..... » 1 920 600

Högsta domstolen m. m.: Omkostnader, förslagsanslag ... » 69 600

Hovrätterna: Avlöningar, förslagsanslag............... » 3 200 000

Hovrätterna: Omkostnader, förslagsanslag.............. » 165 000

Kostnader för inrättande av nya hovrätter m. m., reservationsanslag
....................................... » 1 000 000

Häradsrätterna: Avlöningar, förslagsanslag ............ » 9 400 000

Häradsrätterna: Omkostnader, förslagsanslag .......... » 475 000

Ersättning åt domare, vittnen och parter, förslagsanslag . . » 900 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Jag ber nu att få anmäla dessa anslagsfrågor. Samtidigt torde jämväl få
anmälas frågorna om anslag för Tornedalens rättshjälpsanstalt samt för
efterutbildning inom rättegångsväsendet.

Justitiekanslersämbetet och riksåklagarämbetet.

Justitiekanslersänibetet.

1. Justitiekanslersämbetet: Avlöningar, förslagsanslag. Anslaget är i gällande
riksstat uppfört med 84 000 kronor.

Personalförteckning för justitiekanslersämbetet har fastställts av Kungl.
Maj:t den 17 maj 1946 (statsliggaren s. 9). Samma dag har Kungl. Maj:t vidare
fastställt följande avlöningsstat för ämbetet, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1946/47.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis........ kronor 40 100

2. Avlöningar till ioke-ordinarie personal ................ » 34 900

3. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................ „ 9 999

Summa kronor 84 000.

Såsom ordinarie tjänstemän hos justitiekanslersämbetet äro anställda —
utom justitiekansler! — byråchef, kanslibiträde och expeditionsvakt. Ämbetets
personal i övrigt utgöres av två förste byråsekreterare, den ena placerad
i lönegraden Eo 26 och den andre i Eo 24, samt en extra tjänsteman å
halvtid i lönegraden Ex 18. Därjämte har ämbetet anlitat extra arbetskrafter.

Med hänsyn till den betydande utvidgning av justitiekanslersämbetets uppgifter
såsom åklagarmyndighet, vilken föranledes av nya rättegångsbalken, har
en utbrytning av vissa delar av ämbetets arbetsområde ifrågasatts. I anledning
härav torde en översikt böra lämnas över ämbetets nuvarande uppgifter.

Justitiekanslerns allmänna ämbetsställning och uppgifter framgå redan av
grundlagarna. Enligt § 27 regeringsformen åligger det justitiekanslem såsom
Konungens högste ombudsman att föra eller genom honom underställda
fiskaler låta föra Konungens talan i mål som röra allmän säkerhet och kronans
rätt samt att å Konungens vägnar hava tillsyn över rättvisans handhavande
och i sådan egenskap beivra av domare och ämbetsmän begångna fel.
Regeringsformen tilldelar därjämte i §§ 101 och 102 justitiekanslem vissa befogenheter
med avseende a riksrättsatal mot ledamöter av högsta domstolen
och regeringsrätten.

Justitiekanslerns uppgifter äro närmare preciserade i den för ämbetet gällande
instruktionen den 18 juni 1937 (SFS 1937:528; jfr 1939:491 och 866
samt 1943: 826). De olika göromålen kunna hänföras till väsentligen tre huvudfunktioner,
nämligen uppgiften som högste åklagare jämte chefskapet över
åklagarväsendet, tillsynen över ämbetsmännen samt bevakandet av kronans

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

talan i rättegångar jämte rådgivning åt Kungl. Maj:t i form av juridiska utredningar
och utlåtanden.

Vad den förstnämnda funktionen beträffar utsäges i instruktionen, att justitiekanslern
är Kungl. Maj :ts högste åklagare och i sådan egenskap
har att utöva uppsikt över åklagarväsendet i riket. Såsom åklagare åligger det
honom, bland annat, att utföra eller låta utföra talan i de mål Kungl. Maj :t
överlämnar till honom samt de åtal mot ämbetsmän och enskilda Kungl.
Maj:t uppdrager åt honom. Justitiekanslem har därjämte att på framställning
av underordnad åklagare pröva huruvida fullföljd av ansvarstalan till
högsta domstolen bör ske. Detta är en betydande uppgift, i det genomsnittligt
årligen ungefär 50 mål på detta sätt underställas justitiekansleins piö\-ning; det ligger i sakens natur att sådana mål ofta äro av invecklad eller vidlyftig
beskaffenhet. Till justitiekanslems åklagarverksamhet hör dessutom att
meddela råd och anvisningar till underordnade åklagare beträffande utförandet
av talan, något som kan kräva genomgång av omfattande utredningsmaterial
och tidsödande rättsutredningar. Justitiekanslem har vidare att, till
vinnande av en enhetlig rättstillämpning, särskilt granska landsfogdarnas
handläggning av ärenden angående åtalseftergift ävensom att pröva fiågor
om tillstånd till åtal mot kvinnor, som gjort sig skyldiga till fosterfördrivning.

Med justitiekanslems chefskap för åklagarväsendet följer en mångfald administrativa
göromål. Enligt sin instruktion är justitiekanslem chefsmyndighet
över landsfogdarna i deras egenskap av överåklagare i länen samt övei
stadsfiskalema i Stockholm; han har att utlåta sig rörande tillsättande och
entledigande av dessa åklagare, vidare rörande semester och annan tjänstledighet
för landsfogdarna. Övriga stadsfiskaler tillsättas av justitiekanslem,
som även äger rätt att, där så finnes erforderligt, förordna extra fiskal. Justitiekanslem
har vidare vissa åligganden beträffande åklagarna vid krigsrätterna.
I fråga om landsfiskalerna slutligen åligger det honom bland annat att
avgiva utlåtande till Kungl. Maj:t rörande tillsättningen av landsfiskalstjänster.

De administrativa ärendena beträffande aklagartjänsterna, ungefär 900 om
året, äro var för sig föga arbetskrävande, frånsett löneregleringar för stadsfiskaler
och tjänstetillsättningar; sistnämnda ärenden kräva åtskillig tid även
för justitiekanslem personligen. Emellertid ha särskilda förhållanden gjort
att även sådana rutinärenden som semesterledigheter krävt ett betydande förberedande
arbete, nämligen i fråga om landsfogdarna och stadsfiskalema i
de större städerna.

En betydelsefull och arbetskrävande uppgift som tillkommer justitiekanslern
i hans egenskap av högste åklagare är slutligen att sörja för rekr> teringen
av landsfogde- och andra högre åklagartjänster, ordna aspiranternas
utbildning och tjänstgöring samt såvitt möjligt bilda sig en personlig uppfattning
om de olika aspiranternas kvalifikationer.

I fråga om övervakningen av ämbetsmännen skall justitiekansler!
enligt sin instruktion ha tillsyn däröver, att alla lagar, författningar
och instruktioner bliva iakttagna och efterlevda samt att var och en i sitt

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

ämbete fullgör sin skyldighet. Därest i avseende å domares och andra ämbetsmäns
tjänsteutövning något kommer till justitiekanslems kännedom, som
synes böra påkalla åtgärd, åligger det honom att skyndsamt föranstalta om
undersökning samt att beivra eller låta beivra begångna fel. Tillsynsverksamheten
utövas av justitiekansler!! på olika sätt. I främsta rummet anknyter
den till allmänhetens rätt att med sina klagomål mot ämbetsmännen vända
sig till justitiekansler!!. Ett ganska stort antal angivelser, anmälningar och
andra klagomål inkomma årligen till justitiekansler!!. Under åren 1943—1946
var antalet sådana ärenden i medeltal 150 om året. I detta sammanhang
må framhållas, att justitiekanslem i motsats till riksdagens justitieombudsman
även har uppsikt över kommunala myndigheter. En annan form för
justitiekanslems tillsynsverksamhet utgöra inspektionerna av domstolar och
andra myndigheter. Till övervakningen av ämbets- och tjänstemännen hör
slutligen den årliga granskningen av arbetsredogörelser från centrala ämbetsverk
och länsstyrelser, hovrätternas rotlar, dagböcker över jorddelningsmål
in. in.

Den tredje av justitiekanslems förut nämnda huvudfunktioner hänför sig
till hans ställning som Kungl. M a j : t s högste ombudsman i trängre
mening (kronjurist). I denna egenskap har han enligt instruktionen bland
annat att föra Kungl. Maj ds talan i mål som röra kronans rätt och att besluta
om fullföljd av talan i sådana mål ävensom att avgiva utlåtanden i mål
och ärenden, i vilka Kungl. Majd finner lämpligt höra honom.

Med avseende å kronans civila rättegångar har den av justitiekansler!! själv
utövade verksamheten varit av begränsad omfattning. Det har endast mera
sällan inträffat, att Kungl. Majd överlämnat civila mål till justitiekanslems
handläggning. De kronomål, vari justitiekansler!! haft att besluta om fullföljd,
ha även inskränkt sig till ett mindre antal. Utförandet av talan i de
civila mål, varmed justitiekanslem haft att taga befattning, har i regel överlämnats
åt särskilt förordnade ombud.

Av betydligt större omfattning med hänsyn till arbetsbördan är justitiekanslerns
verksamhet som remissinstans för Kungl. Majd. Sålunda har antalet
till justitiekanslem överlämnade remisser, frånsett dem som berört
administrativa frågor inom åklagarväsendet, under de senaste åren uppgått
till omkring 200. Dessa ärenden ha huvudsakligen angått frågor om fideikommiss,
ändring av stiftelseändamål (permutation) o. d. Flera författningsförslag
ha därjämte årligen remitterats till justitiekanslem.

Under senare år har Kungl. Majd eller departementschef till justitiekansler!!
överlämnat åtskilliga ärenden, som krävt tidsödande undersökningar
eller eljest varit av omfattande beskaffenhet. Bland dessa må nämnas den
s. k. Unmansaffären, Högbroforssaken, fångvårdsutredningen, undersökningen
rörande de norska kvarstadsbåtarna, utredningarna angående tillkomsten
av Skarpnäcksinstruktionen, ångfartygen Hansas och Venersborgs förolyckande,
B-avdelningen vid beskickningen i Berlin samt insamlingen »Till Bröders
hjälp». Handläggningen av vissa av dessa ärenden har krävt årslångt
arbete och särskilda arbetskrafter ha ställts till ämbetets förfogande härför.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Förutom nu anförda ämbetsgöromål har justitiekanslern enligt instruktionen
att fullgöra vissa åligganden, vilka icke kunna hänföras till någon av
de tre nämnda huvudfunktionerna utan ha en mera fristående karaktär. Det
åligger sålunda justitiekanslern att, på sätt i tryckfrihetsförordningen stadgas,
vaka över tryckfrihetens rätta bruk och åtala dem som förbryta sig
däremot. Vidare har justitiekanslern att pröva, huruvida talan må fullföljas
mot pensionsstyrelsens beslut i ärenden rörande pension eller barnbidrag.
Det åligger vidare justitiekanslern att bestämma angående förfarandet med
s. k. suppliker, d. v. s. de ansökningar och besvärsskrifter, som lämnats Hans
Maj:t Konungen personligen och därefter blivit översända till justitiekanslem.

Härutöver må nämnas, att justitiekanslern fått sig anförtrodda visssa ytterligare
uppgifter i olika lagar och författningar. Med hänsyn till sin ställning
tages han vidare allt som oftast till råds i olika frågor såväl av ämbetsverk
och andra institutioner som av enskilda ämbetsmän.

Den nya processordningen bibehåller åklagarorganisationen i huvudsak
oförändrad i alla instanser.

Högste åklagarens verksamhet kommer huvudsakligen att utövas vid
högsta domstolen, där han skall vara allmän åklagare såväl i mål, som anhängiggöras
eller fullföljas i högsta domstolen av allmän åklagare, som ock i
mål vilka dit fullföljas av enskild part. Därest talan fullföljts allenast av enskild
part må dock åklagartalan i högsta domstolen, efter förordnande av
högste åklagaren, föras av lägre åklagare.

Frågan om en omorganisation av justitiekanslersämbetet i anledning av
processreformen har utretts av särskilda sakkunniga1, som avgivit betänkande
i ämnet den 19 december 1946 (SOU 1946:92). De sakkunniga ha sökt utröna
omfattningen av de arbetsuppgifter, vilka enligt nya RB komma att falla
på justitiekanslern såsom allmän åklagare i högsta domstolen. De sakkunniga
utgå därvid från statistiska uppgifter rörande antalet av högsta domstolen
under senare år avgjorda brottmål och konstatera att högsta domstolen
under åren 1943—1945 i medeltal avgjort 16 mål på besvär av allmän åklagare
och 776 mål på besvär av tilltalad. Härefter fortsätta de sakkunniga:

I fråga om de mål, som fullföljas till högsta domstolen av allmän åklagare,
torde processformen icke, såvitt angår själva prövningen av frågan huruvida
talan skall fullföljas, medföra någon ökning av JK :s nuvarande arbetsuppgifter.
Däremot tillkommer inställelsen vid den muntliga förhandlingen. I samtliga
av tilltalad fullföljda mål kommer skriftligt genmäle att infordras från
högste åklagaren. Visserligen torde i det stora flertalet fall kunna uppdragas åt
den åklagare som fört talan i hovrätten att avgiva detta genmäle, men innan
sådant uppdrag lämnas, kräves dock att handlingarna genomgås hos högste
åklagaren. Sedan förklaring avgivits, kommer högste åklagaren icke att få
taga någon befattning med dessa mål, såvida icke högsta domstolen ger tillstånd
till prövning av den fullföljda talan. Antalet prövningstillstånd beräk 1

De sakkunniga voro f d. generaldirektören E. R. Stridsberg, ordförande, samt justitiekanslern
O. Alsén och f. d. justitierådet N. Gärde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

nades av processlagberedningen till 20 å 30 procent av antalet till högsta domstolen
fullföljda mål. Utgår man från att fullföljdsfrekvensen i brottmål efter
nya RB:s ikraftträdande blir ungefär densamma som nu och att fullföljdstillstånd
kommer att meddelas i 25 procent av de mål, vilka fullföljts av tilltalad,
skulle årligen omkring 200 av dessa mål bliva föremål för huvudförhandling
i högsta domstolen och kräva inställelse där av åklagare. Visserligen
bör möjligheten att förordna lägre åklagare att föra åklagartalan i viss utsträckning
kunna utnyttjas, särskilt då det är fråga om mål från domstolar
i Stockholm eller dess närhet. Kvar torde dock stå ett jämförelsevis stort antal
mål, beträffande vilka övervägande skäl tala för att högste åklagaren eller
hos honom anställd biträdande åklagare för talan vid huvudförhandlingen.

Efter att hava erinrat om att justitiekanslern enligt nya RB jämväl skall
vara allmän åklagare i hovrätt beträffande mål om ämbetsbrott -— hovrätternas
advokatfiskaler skola icke vidare vara utrustade med åtalsrätt — anföra
de sakkunniga vidare:

Då det gäller att bedöma det arbete, som enligt nya RB ankommer på
åklagare i högsta domstolen och i hovrätt, bör särskilt uppmärksammas att
dessa åklagaruppgifter genom det muntliga processförfarandet få en helt
annan innebörd än förut. Utförande av talan vid muntlig huvudförhandling
kommer att kräva ett avsevärt förarbete, vartill motsvarighet nu i stort sett
saknas. Åklagaren måste i detalj behärska processmaterialet, om han skall
kunna lämna en fullständig, tillika koncentrerad sakframställning, vara beredd
att höra vittnen och ställa frågor till de av motparten inkallade vittnena
samt replikera å gjorda invändningar mot hans talan. Jämväl inställelsen
i och för sig blir tidskrävande.

Även oavsett de administrativa ärendena — vilka kunna beräknas avsevärt
öka i antal — kommer ledningen av åklagarväsendet att i hög grad taga
högste åklagarens tid och arbetskraft i anspråk. Sålunda må erinras om att
den nya processordningen i motsats till den nuvarande är utpräglat ackusatorisk
och att såväl förundersökningen som handläggningen inför domstol i
högre grad än vad nu är fallet bygger på åklagarens verksamhet. Det sätt,
på vilket åklagarväsendet förmår fylla de ökade krav som härigenom ställas
på detsamma, är av den allra största betydelse och kräver högste åklagarens
oavlåtliga uppmärksamhet och tillsyn. Även i andra avseenden förutsättes
emellertid för den nya rättegångsordningens genomförande en enhetligt ledd
och i sin verksamhet kontrollerad åklagarorganisation. Till belysande härav
må såsom exempel hänvisas till den befogenhet för åklagare att vid bötesbrott
meddela strafföreläggande varom stadgas i 48 kap. nya RB samt till
den utvidgning av åklagares rätt att eftergiva åtal, som bestämmelserna i
20 kap. 7 § innebära. Åt åklagarna ha här anförtrotts ömtåliga uppgifter.
Risken av bristande enhetlighet i rättstillämpningen framstår som uppenbar,
då man betänker att antalet distriktsåklagare är nära 500. En ständig tillsyn
över hur rätten att meddela strafföreläggande och åtalseftergift begagnas
blir därför oundgänglig, överhuvud taget måste högste åklagaren, för
att kunna verksamt utöva ledningen av åklagarväsendet, genom inspektioner
hos landsfogdar och underåklagare samt genom på eget initiativ företagna
undersökningar noga följa vad som tilldrager sig på åklagarväsendets område.

De sakkunniga erinra vidare om att justitiekanslern enligt 8 kap. nya RB
skall ha viss befattning med advokat väsende t. För riket skall sålunda
finnas ett advokatsamfund med offentligrättslig ställning. Visserligen skall
tillsynen över advokatväsendel i första band ankomma på samfundets sty -

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

relse men justitiekanslern skall äga befogenhet att hos styrelsen påkalla åtgärd
mot advokat, som åsidosätter sin plikt eller ej längre är behörig att vara
advokat. Han skall därjämte äga klagorätt till högsta domstolen över styrelsens
beslut i frågor om disciplinära åtgärder mot advokat, vare sig styrelsen
meddelat sitt beslut av egen drift eller på justitiekanslerns eller annans anmälan.
Annan sakägare än justitiekanslern skall icke hava rätt att föra talan
mot styrelsens beslut utan har att vända sig till denne för att få beslutet
överklagat. De sakkunniga uttala, alt det icke är möjligt att i förväg ens ungefärligt
uppskatta det antal ärenden eller den arbetskvantitet, justitiekanslerns
befattning med advokatväsendet kan komma att medföra.

Slutligen framhålla de sakkunniga, att processreformen, om än i mindre
mån, är av betydelse för en annan gren av justitiekanslerns verksamhet, nämligen
för hans befattning med tvistemål, däri kronan är part.
De sakkunniga uttala, att även i civilprocessen med nya RB:s ikraftträdande
ökade krav göra sig gällande såväl beträffande målens förberedande som i
fråga om utförande av talan och att det är av vikt att kronans ombud fylla de
skärpta fordringar, som komma att ställas på dem. Etter att ha berört att
det redan tidigare varit på tal att genom justitiekanslerns försorg åvägabringa
en central kontroll över kronomålen framhålla de sakkunniga att, då med
hänsyn till rättegångsrefor-men en omdömesgill processföring blir än angelägnare
än förut, justitiekanslerns befattning med kronomålen och vad därmed
äger samband synes böra utbyggas.

De sakkunniga ingå härefter på frågan om huvudlinjerna för eu omorganisation
av justitiekanslersämbetet och anföra därvid inledningsvis, att den
arbetsbörda vilken redan med hittillsvarande uppgifter åvilar justitiekanslern
uppenbarligen är alltför stor för att kunna bemästras med ämbetets nuvarande
organisation. De framhålla att justitiekanslern under betydande tidrymder
på grund av arbetsanhopning nödgats begära partiell tjänstledighet
— så att i verkligheten en dubblering av ämbetet ägt rum — ävensom alt
extra arbetskrafter måst anlitas. De anföra ytterligare:

Trots de åtgärder, som vidtagits i arbetsförstärkande syfte, ha vissa arbetsuppgifter
för JK-ämbetet icke kunnat beaktas i erforderlig grad. Som nämnts
har det under senare år på grund av bristande tid icke varit möjligt för JK
att bedriva någon inspektionsverksamhet i egentlig mening. Tillsynen över
ämbetsmännens tjänsteverksamhet har därför i huvudsak kommit att hänföra
sig till allmänhetens klagomål samt de från ämbetsverk och andra myndigheter
insända arbetsredogörelserna m. m. Det hade givetvis även varit önskvärt,
om JK i sin egenskap av kronans högste ombudsman kunnat ägna uppmärksamhet
åt det sätt varpå de olika statsmyndigheterna fyllt sina uppgifter
såsom rättsliga vårdare av kronans intressen. Någon sådan verksamhet har
JK emellertid icke varit i tillfälle att utöva. Överhuvud taget har JK varit alltför
strängt bunden av löpande arbetsuppgifter och i alltför ringa grad kunnat
taga initiativ till självständiga undersökningar. Det har i själva verket icke
ens varit möjligt att handlägga alla till JK-ämbetet inkommande ärenden
med den snabbhet, som ansetts önskvärd.

Nu anförda förhållanden skulle enligt de sakkunnigas mening sannolikt
inom en nära framtid ha framtvingat organisatoriska förändringar av JKämbetet,
även bortsett från de krav processreformen kommer att ställa på

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

ämbetet. Såsom i direktiven för de sakkunnigas arbete framhållits, ha vid
flera tillfällen förslag framkommit att söka åstadkomma lättnad i ämbetets
arbetsbörda, men några åtgärder ha icke blivit vidtagna, huvudsakligen av
det skälet att man icke velat föregripa den omorganisation av ämbetet, som
förutsatts bliva erforderlig med anledning av processreformen. Det är mot
bakgrunden av detta latent föreliggande omorganisationsbehov som konsekvenserna
av nya RB:s bestämmelser om JK:s ämbetsaligganden måste
bedömas.

Efter att ha framhållit den väsentliga utvidgning av justitiekanslerns arbetsområde
som nya RB medför söka de sakkunniga utröna möjligheterna att
inom det nuvarande ämbetet bereda utrymme även för de nya uppgifterna.
De erinra härvidlag till en början om att lagrådet i sitt yttrande över förslaget
till nya RB framhållit, att hos ämbetet sammanförts ett flertal uppgifter
av skilda slag och att justitiekanslern ensam hade att besluta i alla ärenden.
Lagrådet hade vidare uttalat att det särskilt för verksamheten som chef
för åklagarna och som övervakande myndighet vore olägligt att justitiekanslems
tid splittrades på många uppgifter och att han tyngdes av ett omfattande
detaljarbete; justitiekanslern måste beredas tillfälle att på ett effektivt sätt
utöva ledningen av åklagarerksamhet och måste kunna anslå erforderlig tid
för undersökningar på eget initiativ och följa lagstiftning, doktrin och praxis.
De sakkunniga fortsätta härefter:

Vid en närmare bedömning av frågan, huru en omorganisation av JIvämbetet
skall genomföras, synes till en början kunna konstateras, att någon
nämnvärd arbetslättnad för JK ej kan vinnas genom förstärkning av arbetskrafterna,
såframt icke samtidigt beslutanderätten i viktiga ärenden delegeras
åt befattningshavare hos ämbetet. Detta skulle emellertid strida mot
den utpräglat personliga karaktär, som ämbetet av ålder haft och som kommit
till uttryck i instruktionens föreskrift att JK ensam äger besluta i de
till ämbetet hörande ärendena. Denna karaktär torde ämbetet även för framtiden
böra äga, något som ock chefen för justitiedepartementet framhållit i
samband med de sakkunnigas tillkallande.

De sakkunniga övergå härefter till att undersöka möjligheterna att från
justitiekanslersämbetet frånskilja och till annat ämbetsverk överflytta vissa
uppgifter. De finna därvid att endast en tämligen obetydlig arbetsuppgift,
nämligen granskningen av fånglistorna, utan vidare kan utmönstras. De sakkunniga
anföra vidare:

En utmönstring från JK-ämbetet av andra ärenden bör å ena sidan icke
beröra essentiella delar av ämbetets uppgifter men måste å andra sidan, om
den skall få någon verklig betydelse för lättande av JK:s arbetsbörda, vara
av väsentlig omfattning. De ärenden, som närmast skulle kunna komma i
fråga, hänföra sig till remissärenden angående fideikommisser, av kommun
underställda försäljningsbeslut samt i viss utsträckning frågor rörande donationer
och stiftelser. Det kan icke sägas att något annat ämbetsverk på grund
av tidigare handhavda arbetsuppgifter är särskilt lämpat att omhänderhava
ärenden av detta slag. Därest desamma skulle överföras till något centralt
ämbetsverk, exempelvis kammarkollegiet, måste detta föranleda personalförstärkning
för ärendenas beredning och föredragning, varjämte verkschetens
tid skulle komma att tagas i anspråk för eu ny grupp uppgifter, främmande

Kangl. Maj:ts proposition nr 268.

för verkets arbetsområde i övrigt. De till nämnda grupper hörande ärendena
beröra därjämte ej sällan mycket invecklade spörsmål, vilka närmast äro
av beskaffenhet att böra behandlas av en ämbetsman med sådana juridiska
kvalifikationer som skola finnas hos JK.

Vad angår kronomålen bar i det föregående framhållits behovet av en
starkare tillsyn över det sätt på vilket kronans rättegångar handhavas. Det
är naturligt, att en sådan tillsyn utövas av Konungens högste ombudsman och
något annat organ, lämpat för en dylik uppgift, finnes icke.

De sakkunniga ha för sin del kommit till den bestämda uppfattningen att
en överföring av de sålunda nämnda eller andra ärenden från justitiekanslern
till annat befintligt ämbetsverk icke bör äga rum. De uttala vidare, att den
lindring i arbetsbördan som därigenom skulle vinnas vore alltför obetydlig;
för justitiekanslern personligen skulle den icke tillnärmelsevis vara av den
storleksordning att den medgåve att å justitiekanslern lägga de uppgifter
som med processreformen tillfördes honom.

De sakkunniga finna därför, att det är ofrånkomligt att en uppdelning av
justitiekanslersämbetet kommer till stånd, ävensom att en uppdelning bör
avse att hos en särskilt härför avsedd myndighet samla åklagargöromålen.
De omfattande och maktpåliggande uppgifter, som i den nya rättegångsordningen
tillfalla högste åklagaren, komma enligt de sakkunnigas mening otvivelaktigt
att helt kräva sin man.

Härefter överväga de sakkunniga frågan, huruvida även andra på justitiekanslern
ankommande uppgifter böra utbrytas ur ämbetets nuvarande område,
då främst tillsynen över ämbetsmännen. I detta hänseende anmärkes,
att 1937 års sakkunniga för utredning angående justitiekanslerns, justitieombudsmannens
och militieombudsmannens allmänna ämbetsställning in. m.
ansett en sådan överföring böra ske. Emellertid anföres häremot, att tillsynsverksamheten
företer betydelsefulla skiljaktigheter från den verksamhet
en åklagare utövar. De sakkunniga utveckla denna mening på följande sätt.

Tillsynen över ämbetsmännen tager mindre sikte på det som är en åklagares
huvuduppgift, beivran av begångna brott. Det är nämligen mera sällan
som det ingripande mot ämbetsmän, vilket föranledes av tillsynen, består i
anhängiggörande av åtal mot en felande. I det långt övervägande antalet
fall blir resultatet av ett ingripande, att erinringar framställas eller att vissa
uttalanden göras. En sådan verksamhet, som ofta är förknippad med avgöranden
av ömtålig och grannlaga beskaffenhet, framstår som främmande
för en ren åklagarmyndighet vilken till väsentlig del har att till domstols
prövning överlämna behandlade frågor. Att märka är också, att medan
högste åklagarens verksamhet av naturliga skäl framförallt hänför sig till
den allmänna brottsligheten, kunna de åtgärder från ämbetsmäns sida vilkas
bedömande är i fråga avse vitt skilda områden av förvaltningen, den
statliga såväl som den kommunala. Prövningen av hithörande ärenden förutsätter
på grund härav kännedom om dessa förvaltningsområden, med vilka
högste åklagaren eljest i regel kommer i ringa beröring.

övervakningen av ämbetsmännens tjänstutövning består vidare i granskning
av ämbetsverkens arbetsredogörelser, domstolarnas rotlar, ägodelningsdagböcker
och dylikt, en uppgift som har föga gemensamt med åklagarverksamhet.
Tillsynen kan ock giva anledning till underhandsåtgärder för
att snabbt ställa till rätta vad som kan brista; en dylik verksamhet är mera

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

lämpad för ett förvaltningsbetonat organ än för en ren åklagarmyndighet.
Den av ålder bestående skälighetsmässiga prövningen huruvida ett konstaterat
tjänstefel skall föranleda åtal eller icke passar ej heller väl samman
med den åtalsplikt, som även enligt nya RB alltjämt skall upprätthållas i
fråga om det stora flertalet brott.

Vidare anföra de sakkunniga:

Med den ställning högste åklagaren enligt nya RB intager som utövande
åklagare vid olika instanser skulle det vidare vara ägnat att väcka starka
betänkligheter att låta honom handha tillsynen över domare. Det kan ej
heller anses lämpligt, att en ren åklagarmyndighet skulle tilläggas de befogenheter
i fråga om advokatväsendet, som enligt nya RB tillkomma JK och
som anförtrotts honom på grund av hans tillsyn över ämbetsmännen.

En omständighet, som förtjänar särskild uppmärksamhet vid ställningstagandet
till förevarande fråga, avser de konsekvenser beträffande övervakningen
av åklagarverksamheten som den ena eller andra lösningen för med
sig. Lägges tillsynen över ämbetsmännen i högste åklagarens händer, lärer
detta föranleda, att någon kontroll icke komme att finnas beträffande en
stor del av åklagarverksamheten i riket, nämligen den som högste åklagaren
själv utövar eller som bedrives i enlighet med de direktiv han lämnat. Det
är icke blott tillsynen å Konungens vägnar som med nämnda lösning skulle
utebliva. Då riksdagens ombudsmän icke nu äga utöva någon tillsyn över
JK:s verksamhet — lika litet som JK över deras — torde det vara naturligt,
att om högste åklagaren utsåges att vara Konungens tillsynsorgan han jämväl
bleve undantagen från JO:s och MO:s övervakning. Att en icke minst för de
enskilda medborgarna så betydelsefull, mången gång ömtålig och ingripande
verksamhet som den åklagarna utöva i stor utsträckning skulle vara undandragen
kontroll från såväl Konungens som riksdagens sida kan icke
vara lämpligt. En sådan ordning skulle knappast stå i god överensstämmelse
med regeringsformen.

De sakkunniga finna sålunda, att tillsynen över ämbetsmännen icke bör
överflyttas å högste åklagaren utan bör kvarstanna hos justiliekanslern såsom
Konungens ombudsman. Härför tala enligt de sakkunnigas mening även
rent praktiska skäl, i det de båda huvuduppgifter som framdeles skulle
ankomma på ett odelat justitiekanslersämbete — högste åklagarens i den
reformerade rättegångsordningen och tillsynen över ämbetsmännen — var
för sig hade en sådan storleksordning och ställde sådana krav på justitiekanslern
personligen, att de, alldeles oavsett hans övriga ämbetsplikter, icke
kunde av honom samtidigt på ett tillfredsställande sätt utövas.

På dessa skäl föreslå de sakkunniga, att för högste åklagaren och ledningen
av åklagarväsendet i riket inrättas ett särskilt ämbete —- riksåklagarämbetet
— medan justitiekanslern behåller de eljest på honom ankommande
uppgifterna samt erhåller den i nya RB stadgade befattningen med
advokatväsendet; med justitiekanslerns tillsyn över ämbetsmännen bör vara
förenad befogenhet att vara särskild åklagare i fråga om ämbetsbrott.

Den nya organisationen bör enligt de sakkunnigas förslag träda i tillämpning
samtidigt med nya RB, alltså den 1 januari 1948; dock anses justitiekanslerns
åklagaruppgifter beträffande mål, vilka enligt övergångsbestämmelserna
till nya rättegångsbalken fortfarande skola handläggas enligt äldre

Kunql. Maj:ts proposition nr 268.

lag, alltjämt böra bibehållas hos honom. I fråga om justitiekanslerns befattning
med åtal vid krigsdomstolarna och de administrativa bestyren rörande
krigsfiskalerna anses pågående utredning angående krigsdomstolarnas avskaffande
i fredstid m. m. böra föranleda att någon överflyttning till riksåklagarämbetet
ej äger rum.

Vid beräkningen av personalbehovet i justitiekanslersämbetet efter
omorganisationen påpeka de sakkunniga att justitiekanslern kommer att vara
bibehållen vid alla de arbetsuppgifter som tidigare åvilat honom med undantag
för verksamheten som högste åklagare och chef för åklagarväsendet.
Som helt ny uppgift tillkommer hans befattning med advokatväsendet.
I övrigt anföra de sakkunniga:

Att åklagaruppgifterna överflyttas till en riksåklagare innebär icke, att JK
alldeles upphör med sin åklagarverksamhet. I egenskap av särskild åklagare
i fråga om ämbetsbrott kommer han alltjämt att såsom för närvarande kunna
föra talan beträffande dessa brott. Därjämte bibehålies han vid sin
hittillsvarande befattning med tryckfrihetsbrott.

Efter att ha erinrat om justitiekanslerns övriga uppgifter — dessa framgå
av den förut lämnade redogörelsen — ävensom därom, att justitiekanslerns
befattning med kronomålen enligt de sakkunnigas mening borde utbyggas,
fortsätta de sakkunniga:

Även i ett annat hänseende bör JK beredas tillfälle att utöka sin nuvarande
verksamhet. De sakkunniga åsyfta den för JK:s tillsyn över ämbetsmännen
viktiga uppgiften att förrätta inspektioner av domstolar och andra myndigheter.
Betydelsen av att JK står i en viss personlig kontakt med de olika statliga
myndigheterna inom landet betonades av 1937 års sakkunniga, som även
framhöllo att då rådande frekvens å inspektionerna av JK och JO —- innebärande
att domstolar och länsstyrelser med flera myndigheter inspekterades
av JK eller av JO ungefär vart femte år — vore väl avvägd. Denna uppfattning
synes välgrundad och det är därför önskvärt, att JK sättes i stånd att
återupptaga sin inspektionsverksamhet i angiven omfattning.

De sakkunniga framhålla härefter, att det är synnerligen vanskligt att säkert
uppskatta ämbetets personalbehov. Då den ene av de två hos ämbetet
anställda byråsekreterama till större delen ägnat sig åt göromål i samband
med justitiekanslerns uppgift som högste åklagare, bör denne byråsekreterares
tjänst kunna utgå ur lönestaten, medan den kvarstående byråsekreterartjänsten
bör göras till ordinarie i lönegrad A 28 (i stället för som hittills
Eo 26). I övrigt bör enligt de sakkunnigas förslag för justitiekanslern — som
från och med budgetåret 1941/42 i lönehänseende i princip jämställts med
justitieråd (regeringsråd) — upptagas grundlön med 22 000 kronor, byråchefen
bibehållas i lönegrad A 30 samt kanslibiträdestjänsten i lönegrad
A 7 -—- med hänsyn till att dennas innehavare efter omorganisationen bör
övertaga göromålen som redogörare för ämbetet — förändras till en kontoristtjänst
i lönegrad A 9.

Beträffande expeditionsvakttjänsten, som nu är uppförd i lönegrad A 5,
upplysa de sakkunniga att civilförvaltningens personalförbund hos dem hem -

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

ställt att denna tjänst måtte ombildas till en förste expeditionsvakttjänst i
lönegrad A 7. De sakkunniga ha emellertid icke funnit tillräckliga skäl föreligga
att placera tjänsten i högre lönegrad än A ö men ansett sig böra föreslå,
att den nu tjänstgörande expeditionsvakten med hänsyn till det arbete han
utför i fråga om ämbetets arkiv och bibliotek erhåller ett avlöningstillägg,
motsvarande skillnaden mellan 10 löneklassen, vilken han vid tjänstens uppflyttning
skulle komma att tillhöra, samt 11 löneklassen.

För amanuenspersonal, ersättning till vikarier för justitiekansler!! och vissa
befattningshavare samt till extra arbetskrafter, som alltjämt böra kunna ställas
till justitiekanslerns förfogande, m. in. ha de sakkunniga beräknat ett
belopp av 21 900 kronor. Häri ingå ersättning till sådan vikarie för justitiekanslem,
som icke tillhör ämbetsverket, samt ett belopp av 2 000 kronor för
biträden åt justitiekanslem vid större utredningar.

De sakkunniga beräkna på grund av vad sålunda anförts kostnaderna å
justitiekanslersämbetets avlöningsanslag på följande sätt:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän
a) Avlöning enligt löneplan

Befattning Lönegrad

1 justitiekansler.............. —

1 byråchef.................... A 30

1 förste byråsekreterare...... A 26

1 kontorist.................... A 9

1 expeditionsvakt............ A 6

b) Avlöningstillägg åt expeditionsvakten.................... 186

c) Vikariatsersättningar...................................... 300 49 960

II. Avlöningar till icke-ordinarie personal

a) För extra ordinarie och extra tjänstemän................ 10 000

b) För tillfälliga befattningshavare och annat tillfälligt ar betsbiträde.

............................................... 11 900 21 900

III. Rörligt tillägg............................................................ 3 000

Summa kronor 79 860.

över de sakkunnigas förslag ha, efter remiss, yttranden avgivits av
rikets hovrätter, statskontoret, allmänna lönenämnden, föreningen Sveriges
landsfogdar, föreningen Sveriges stadsfiskaler, föreningen Sveriges landsfiskaler
samt styrelsen för Sveriges advokatsamfund. Vidare har justitiekanslersämbetet
— som i skrivelse den 31 augusti 1946 förklarat sig, under förutsättning
av oförändrad organisation, icke böra hemställa om någon ändring i fråga
om avlöningsstaten för nästkommande budgetår — i skrivelse den 12
februari 1947 inkommit med förslag till avlöningsstat för budgetåret, där
vid hänsyn tagits till de sakkunnigas förslag. Härutöver har statskontoret avgivit
infordrat utlåtande.

Grundlön	Pensions- avdrag
22 000	1 323
12 495	885
10 020	693
4 023	207
4 209	165
52 747	3 273 49 474

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget om uppdelning av
justitiekanslersämbetet i två ämbeten och fördelningen
dem emellan av arbetsuppgifterna har icke mött
gensaga i något yttrande.

Hovrätten för övre Norrland har emellertid fäst uppmärksamheten på att
justitiekanslersämbetet och riksåklagarämbetet enligt förslaget skola vara
till sin allmänna ställning jämbördiga ämbeten och att det därför vid utarbetande
av instruktioner för ämbetena bör tillses att anledningar till friktioner
undvikas.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund har beträffande kronomålen anfört
att justitiekanslern icke hade möjlighet att i detalj övervaka förandet
av talan i alla sådana mål. Enligt styrelsens uppfattning sköttes icke kronans
talan i rättegång alltid på ett fullgott sätt. En tillfredsställande lösning
av denna fråga kunde icke vinnas på annat sätt än genom att myndigheterna
mera allmänt följde den redan nu i viss utsträckning tillämpade
regeln, att åtminstone i mål av större vikt uppdraga talans förande åt advokat.

I fråga om personalorganisationen för justitiekanslersämbetet
har statskontoret framställt erinran mot de sakkunnigas förslag beträffande
expeditionsvaktens lönegradsplacering och i delta hänseende anfört:

Enligt de principer rörande expeditionsvakters löneställning, vilka utvecklats
såväl av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga (SOU 1941: 17,
s. 34 ff.), som försvarets tjänsteförteckningssakkunniga (SOU 1946: 94, s.
89 ff.) lära arbetsuppgifterna vid nu ifrågavarande verk icke vara av beskaffenhet
att motivera en högre löneställning för expeditionsvakterna än
5 lönegraden. Därest det skulle befinnas skäligt att tillerkänna expeditionsvakten
i justitiekanslersämbetet ett personligt lönetillägg, något som statskontoret
dock knappast kan finna vara ådagalagt av den nu framlagda utredningen,
lärer detta böra ske i enlighet med bestämmelserna i 28 § civila
avlöningsreglementet. För ändamålet erforderligt belopp torde i sådant fall
böra beräknas under avlöningsanslagets post till avlöningar till icke-ordinarie
personal.

Allmänna lönenämnden har däremot godtagit förslaget jämväl i denna del
och därvid förutsatt, att det för cxpeditionsvakten föreslagna lönetillägget
motsvarande skillnaden mellan 10 och 11 löneklasserna komme att omräknas
till att avse skillnaden mellan häremot svarande löneklasser enligt det
nya från och med den 1 juli 1947 ikraftträdande avlöningsreglementet.

I sin förutnämnda skrivelse den 12 februari 1947 tillstyrker justitiekanslersåmbetet
de sakkunnigas förslag beträffande den personal, som enligt
förslaget skall uppföras å ordinarie stat.

I fråga om justitiekanslern framhåller ämbetet sålunda, att dennes avlöning
bör från och med den 1 juli 1947 upptagas lika med avlöningen för
justitieråd, och hänvisar därvid till att justitiekanslern vid 1941 års riksdag
tillerkändes en provisorisk avlöningsförstärkning om 3 500 kronor om år,
varigenom han i lönehänseende blev jämställd med justitieråden. Dessa
voro då icke inordnade under civila avlöningsreglementet. Så skedde genom

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

beslut av 1946 års riksdag. Att någon reglering av justitiekanslerns löneställning
icke samtidigt ägde rum torde, anför ämbetet, ha haft sin grund
i den nyss igångsatta utredningen om justitiekanslersämbetets organisation.

Vidare anför ämbetet:

Förste by råsek r eterart.jänsten i Eo 26 har av de sakkunniga
föreslagits till ordinarie med placering i A 26. Enligt justitiekanslersämbetets
mening bör denna tjänst bliva ordinarie från och med den 1 juli
1947. Vid skilda tillfällen har ämbetet till Kungl. Maj:t framfört förslag om
tjänstens överförande å ordinarie stat. Föredragande departementschefen
har ock tidigare i anledning av dessa framställningar vitsordat behovet av
tjänsten men av olika skäl förordat uppskov med tjänstens ordinarieblivande.
I statsverkspropositionen till 1946 års riksdag förklarade departementschefen
under hänvisning till utredningen om ämbetets organisation, att med
denna fråga tills vidare borde anstå. Då utredningen nu är avslutad och de
sakkunniga föreslagit tjänstens överförande å ordinarie stat samt anledning
att uppskjuta tjänstens ordinarieblivande till den 1 januari 1948 icke föreligger
— någon ökad statsutgift uppkommer icke härigenom — hemställer
ämbetet, att tjänsten från och med den 1 juli 1947 göres ordinarie. —--

Den av de sakkunniga föreslagna förändringen av kanslibiträdestjänsten
i A 7 till kontorist tjänst i A 9 har motiverats med att efter omorganisationen
göromålen som redogörare för ämbetet, vilka för närvarande
åvila den ene av byråsekreterama, böra överflyttas till innehavaren av
kanslibiträdestjänsten. Ur ämbetets synpunkt vore det fördelaktigt, om en
sådan anordning kunde komma till stånd snarast möjligt, enär därigenom
byråsekreteraren bleve i tillfälle att under den frigjorda arbetstiden i stället
ägna sig åt sina sekreteraruppgifter. Ämbetet hemställer därför, att kanslibiträdestjänsten
från och med den 1 juli 1947 omändras till kontoristtjänst
i A 9. —---

Beträffande expeditionsvakttjänsten ha de sakkunniga föreslagit
dels att tjänsten uppflyttas från lönegraden A 5 till A 6 dels att den
nuvarande innehavaren av tjänsten med hänsyn till det arbete han utför
i fråga om ämbetets arkiv och bibliotek erhåller ett avlöningstillägg motsvarande
skillnaden mellan 10 löneklassen, vilken han vid tjänstens uppflyttning
skulle komma att tillhöra, samt 11 löneklassen. Jämväl i denna del hemställer
ämbetet, att de av de sakkunniga föreslagna förändringarna, som icke
ha något samband med ämbetets omorganisation den 1 januari 1948 utan
enligt ämbetets mening varit motiverade sedan flera år, måtte genomföras
från och med ingången av nästa budgetår.

Beträffande avlöningar till icke-ordinarie personal anför ämbetet:

De sakkunniga ha föreslagit en förste byråsekreterartjänst i A 26 för vartdera
av justitiekansler- och riksåklagarämbetena. Den nuvarande förste
byråsekreterartjänsten i Eo 24 hos ämbetet anses lör närvarande
böra utgå ur lönestaten. Därvid har avsetts att hålla möjlighet öppen för
en av de nuvarande förste byråsekreterarna hos justitiekanslersämbetet att
erhålla tjänst hos riksåklagarämbetet. Enligt de sakkunnigas förslag skall
emellertid sekreterartjänsten hos riksåklagarämbetet icke inrättas förrän den
1 juli 1948. Under sådana förhållanden synes nu ifrågavarande tjänst hos
justitiekanslersämbetet icke böra indragas förrän sistnämnda dag. Justitiekanslersämbetet
hemställer därför, att förste byråsekreterartjänsten i Eo 24
hos ämbetet bibehålies under hela budgetåret 1947/48. Framhållas må emellcrlid,
att även om någon av ämbetets sekreterare icke bör beräknas erhålla
tjänst hos riksåklagarämbetet den 1 januari 1948 den möjligheten dock före -

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Departe ments chefen.

ligger att hans arbetskraft faktiskt kommer att anlitas av riksåklagaren och
att följaktligen avlöningsmedel å justitiekanslersämbetets stat i motsvarande
mån besparas.---

Under anslagsposten ha medel tidigare beräknats — förutom för de två
förste byråsekreterarna — för huvudsakligen följande ändamål, nämligen
dels till vikarie för justitiekansler!! under dennes semester samt tjänstledighet
för handläggning av särskilda ärenden och fullgörandet av uppdrag såsom
ordförande i nämnden för antagande av aspiranter å landsfiskalstjänst,
dels till vikarier för övriga befattningshavare hos justitiekanslersämbetet vid
semester och annan tjänstledighet, dels till en amanuens och dels till nödig
arbetsförs tärkning.

Såvitt avser första budgethalvåret 1 juli—31 december 1947, under vilken
tid justitiekanslersämbetet ännu i full omfattning har kvar sina nuvarande
arbetsuppgifter, torde medel för här avsedda utgifter erfordras i samma utsträckning
som hittills. Företagen beräkning utvisar, att under nämnda budgethalvår
för ändamålet erfordras omkring 18 000 kronor. Därvid har antagits,
att justitiekansler!! med hänsyn till den ämbetet åvilande omfattande
arbetsbördan är i behov av ledighet för handläggning av särskilda ärenden
i ungefär samma utsträckning som under motsvarande tid innevarande budgetår
eller omkring 40 dagar. Som följd härav måste emellertid tillses, att
den tillförordnade justitiekanslern erhåller nödigt arbetsbiträde. Härför kräves,
att ämbetet har till disposition extra arbetskrafter för beredning av
ärenden.

Vid beräknandet av medel som erfordras för bestridande av ifrågavarande
utgifter under andra budgethalvåret torde de sakkunnigas förslag härutinnan
böra följas. Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal har för
helt budgetår av de sakkunniga beräknats till (i runt tal) 21 000 kronor.
Hälften av detta belopp utgör 10 500 kronor. I det föregående har justitiekanslersämbetet
upptagit medel för avlöning av förste byråsekreteraren i Eo
24 även under andra budgethalvåret, under det att de sakkunniga icke räknat
med någon avlöningskostnad för sådan tjänsteman. Med hänsyn härtill
skulle vid ett godkännande av de sakkunnigas anslagsberäkning en minskning
av nyssnämnda belopp vara möjlig. Emellertid är att märka, att justitiekanslern
även efter inrättande av ett riksåklagarämbete under första tiden
efter processreformens genomförande kommer att i viss omfattning hava
kvar uppgifter såsom högste allmän åklagare, framför allt beträffande fullföljd
av talan i mål, som avgjorts i första instans före den 1 januari 1948.
På grund härav torde reduceringen böra stanna vid 2 000 kronor.

En av chefen för finansdepartementet jämlikt Ivungl. Maj ds bemyndigande
tillkallad utredningsman,1 som har att biträda med utredning angående anställningsförhållandena
för viss biträdespersonal i statens tjänst, har i en
den 19 april 1947 avgiven promemoria angående löneställning för viss icke
rättsbildad biträdespersonal vid bl. a. justitiekanslersämbetet och riksåklagarämbetet
förklarat sig finna den föreslagna löneställningen som kontorist
i lönegrad A 9 lämplig för biträdet vid det omorganiserade justitiekanslersämbetet.

I direktiven till de sakkunniga anförde jag, att justitiekanslersämbetets
sammanlagda arbetsbörda redan var mycket tyngande och att vid flera tillfällen
förslag framkommit i syfte att åstadkomma lättnad däri. Jag framhöll

1 F. d. kanslirådet A. Carlsson.

Kiincjl. Mctj.ts proposition nr 268.

tillika, att anledningen till att några åtgärder icke blivit vidtagna huvudsakligen
varit att man ej velat föregripa den omorganisation av ämbetet som
skulle bli erforderlig i samband med processreformen.

De sakkunniga ha icke funnit det möjligt att från justitiekanslersämbetet
utmönstra och till annan nu befintlig myndighet överflytta ämbetet åvilande
göromål i sådan omfattning, att ämbetet skulle kunna fylla jämväl de ytterligare
uppgifter som föranledas av nya RB. De sakkunniga ha därför föreslagit,
att från det hittillsvarande justitiekanslersämbetet skall i samband
med nya RB:s ikraftträdande den 1 januari 1948 utbrytas ett nytt ämbete
för åklagaruppgiftema, benämnt riksåklagarämbetet. Detta förslag, som icke
mött gensaga i remissyttrandena, har jag ansett mig böra biträda. Jag erinrar
i detta sammanhang om att en av Kungl. Maj:t den 11 mars 1947 på
min hemställan avlåten proposition (nr 188) bl. a. avser vissa av förevarande
förslag betingade ändringar i nya RB.

Förutom åklagarmålens överflyttning till det nya ämbetet har det övervägts,
om icke någon eller några av de justitiekanslersämbetet i övrigt åvilande
uppgifterna borde överföras till det nya ämbetet. Härvid måste emellertid
beaktas att de uppgifter, som skola tillkomma högste åklagaren enligt
den nya rättegångsordningen, bli synnerligen omfattande och maktpåliggande.
Han skall sålunda vara åklagare vid högsta domstolen, en uppgift som
med hänsyn till det nya muntliga rättegångsförfarandet blir av särskild betydelse
och kommer att fordra åtskillig tid. Stora krav komma vidare att
ställas på högste åklagaren som chef för åklagarväsendet i riket och därmed
ansvarig för en enhetlig och effektiv ledning av åklagarverksamheten. Han
måste också kunna anslå erforderlig tid för undersökningar på eget initiativ
samt följa lagstiftning, doktrin och praxis. På grund härav är det enligt min
mening lämpligast att riksåklagarens verksamhet begränsas till uppgifterna
som högste åklagare. Justitiekanslersämbetets andra uppgifter äro för övrigt
icke av den natur, att det sakligt sett är påkallat att förena någon av
dem med ett ämbete vars huvudfunktion är åklagarverksamhet.

Justitiekanslers- och riksåklagarämbetena böra i princip vara likställda.
Justitiekanslern skall dock öva tillsyn över riksåklagarens och honom underställda
åklagares verksamhet på samma sätt som över andra ämbets- och
tjänstemän.

I enlighet med den av mig förordade lösningen av förevarande organisationsspörsmål
skulle alltså justitiekanslern i stort sett ha kvar alla sina hittillsvarande
uppgifter med undantag för dem som skola ankomma på riksåklagaren.
Ett nytt arbetsområde tillkommer för justitiekanslern genom den
befattning med advokatväsendet, som enligt 8 kap. nya RB skall ankomma
på ämbetet. I avbidan på lösningen av frågan om krigsdomstolarnas avskaffande
i fredstid bör justitiekanslern tills vidare behålla överinseendet över
åklagarverksamheten vid dessa domstolar. Som övergångsbestämmelse bör
därjämte gälla att justitiekanslern fortfarande skall handha mål, som avgjorts
av allmän underrätt före den 1 januari 1948.

Bi/uing till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 268. 2

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Av det sagda framgår att även den arbetsbörda, som efter omorganisationen
kommer att åvila justitiekanslersämbetet, blir betydande. Visserligen
innebär befrielsen från åklagargöromålen även i deras nuvarande, tämligen
begränsade omfattning en lättnad, men kvar stå en mångfald betydelsefulla
uppgifter. En del av dem ha på grund av den hittillsvarande arbetsbelastningen
måst eftersättas. Tillfälle bör beredas justitiekanslern att intensifiera
sin inspektionsverksamhet samt att ägna mera ingående uppmärksamhet åt
kronomålen och vad därmed äger samband. Med hänsyn även till de nya
uppgifterna med avseende å advokatväsendet torde det icke vara möjligt att
i någon nämnvärd grad reducera ämbetets personal. Jag finner mig därför
vid beräkningen av anslagsbehoven i huvudsak kunna utgå från nuvarande
organisation.

Såsom de sakkunniga anfört bör lön till justitiekanslern bestämmas i likhet
med vad som gäller för justitieråd (regeringsråd). Byråchefen bör bibehållas
på ordinarie stat i lönegrad A 30.

Den från och med budgetåret 1937/38 inrättade sekreterartjänsten, numera
förste byråsekreterartjänst i lönegrad Eo 26, föreslås av de sakkunniga
överförd på ordinarie stat. Framställningar härom ha tidigare gjorts av justitiekanslersämbetet.
Då behovet av tjänsten — icke minst med hänsyn till
inspektionsverksamheten, vilken förutsätter att justitiekanslern äger tillgång
till ett kvalificerat biträde — numera måste betraktas som stadigvarande,
bör tjänsten uppföras på ordinarie stat i lönegraden A 26.

Kanslibiträdestjänsten i A 7 bör, då befattningshavaren efter omorganisationen
skall övertaga göromålen som redogörare för ämbetet, i enlighet med
de sakkunnigas förslag förändras till en kontoristtjänst i lönegrad A 9.

För expeditionsvakten ha de sakkunniga föreslagit uppflyttning från lönegrad
A 5 till lönegrad A 6. Detta förslag har avstyrkts av statskontoret men
godtagits av allmänna lönenämnden. Med hänsyn till de göromål, som ifrågavarande
befattningshavare har beträffande ämbetets arkiv och bibliotek,
synes förslaget böra vinna bifall. Däremot kan jag icke biträda de sakkunnigas
förslag om ett personligt avlöningstillägg till den nu tjänstgörande expeditionsvakten.

De nu föreslagna förändringarna böra, såsom justitiekanslersämbetet anfört,
träda i tillämpning redan från budgetårets början.

Beträffande den icke-ordinarie personalen biträder jag justitiekanslersämbetets
förslag att extra ordinarie förste byråsekreterartjänsten i lönegrad
Eo 24 bibehålies under hela budgetåret och att frågan om tjänstens indragning
sålunda får upptagas vid prövningen av anslagsbehoven för budgetåret
därpå. Med hänsyn till den omfattning, vari ämbetet nödgats anlita utomstående
arbetskrafter, behöver det ej befaras att den ifrågavarande befattningshavaren
skall sakna tillräckliga, kvalificerade arbetsuppgifter.

För nästa budgetår torde de olika anslagen i justitiekanslersämbetets avlöningsstat
böra beräknas på följande sätt.

Anslagsposten till Avlöningar till ordinarie tjänstemän

Kungl. Maj:ts proposition nr 268. 19

upptages i enlighet med de sakkunnigas förslag — med den jämkning som
föranledes av att personligt lönetillägg till expeditionsvakten ej ansetts böra
utgå — till 49 800 kronor. Emellertid bör posten med hänsyn till den allmänna
löneregleringen uppräknas med 22 000 kronor. Posten upptages alltså
med (49 800 + 22 000) 71 800 kronor, vilket innebär en ökning med 31 700
kronor.

Under posten till avlöningar till icke-ordinarie personal böra
medel beräknas till extra ordinarie byråsekreteraren med 8 100 kronor. Under
denna post böra vidare upptagas medel för amanuenspersonal, ersättning
till vikarier för justitiekanslern och vissa befattningshavare samt till
extra befattningshavare m. m. Härför torde för förra hälften av budgetåret
böra beräknas hälften av det belopp, som i gällande stat avsetts för detta
ändamål, eller 9 000 kronor samt för senare hälften av budgetåret, på sätt
justitiekanslersämbetet föreslagit, 8 500 kronor eller tillhopa 17 500 kronor.
Härutöver medför den allmänna löneregleringen en uppräkning av posten
med 14 100 kronor. Posten upptages alltså till (8 100 + 17 500 + 14 100)
39 700 eller 4 800 kronor mer än hittills.

Till rörligt tillägg beräknas 6 800 kronor, innebärande en minskning
med 2 200 kronor.

Anslaget i dess helhet uppföres sålunda med (71 800 + 39 700 + 6 800)
118 300 kronor, vilket är 34 300 kronor mer än för innevarande budgetår.

Vid bifall till de nu föreslagna ändringarna skulle å den för justitiekanslersämbetet
gällande personalförteckningen upptagas en justitiekansler
med lön i likhet med justitieråd, en byråchef i lönegrad A 30, en
förste byråsekreterare i lönegrad A 26, en förste byråsekreterare i lönegrad
Eo 24, en kontorist i lönegrad A 9 samt en expeditionsvakt i lönegrad A 6.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning
för justitiekanslersämbetet, upptagande förut angivna
befattningshavare;

dels fastställa följande avlöningsstat för justitiekanslersämbetet
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1947/48:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -

slagsvis ........................... kronor 71 800

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal . . » 39 700

3. Rörligt tillägg, förslagsvis............. » 6 800

Summa kronor 118 300;

dels ock till Justitiekanslersämbetet: Avlöningar
för budgetåret 1947/48 anvisa ett
förslagsanslag av ...................... kronor 118 300.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

2. Justitiekanslersämbetet: Omkostnader, förslagsanslag. Detta anslag är
i gällande riksstat uppfört med 7 700 kronor.

De sakkunniga ha beräknat omkostnaderna till enahanda belopp.

Justitiekanslersämbetet har emellertid i sin under nästföregående punkt
omförmälda skrivelse den 12 februari 1947 med hänsyn till att städningskostnaderna
för ämbetet på grund av nytt städningsavtal ökats med drygt
300 kronor för år och med beaktande tillika av den nuvarande medelsåtgången
hemställt, att till omkostnader måtte anvisas 8 300 kronor.

Jag anser mig för närvarande icke kunna förorda höjning av omkostnadsanslaget
i vidare mån än som föran! edes av de ökade kostnaderna för
städning och hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Justitiekanslersämbetet: Omkostnader
för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av ................................ kronor 8 000.

Riksåklagarämbetet.

3. Riksåklagarämbetet: Avlöningar, förslagsanslag. De sakkunniga för utredning
av frågan om omorganisation av justitiekanslersämbetet ha beiäknat
detta anslag till 38 067 kronor för nästa budgetår.

Jag har under punkten 1. förordat, att från justitiekanslersämbetet skall
från och med den 1 januari 1948 eller samtidigt som nya RB träder i kraft
utbrytas ett nytt ämbete för åklagaruppgifterna. Riksåklagarens huvuduppgifter
skola vara att själv fungera som allmän åklagare, att som chef för
åklagarväsendet tillse att detta i skilda avseenden fyller sin uppgift samt att
ombesörja de med chefskapet förenade administrativa ärendena.

De sakkunniga uttala i sitt betänkande att riksåklagaren i princip skall
äga tala å alla brott, som höra under allmänt åtal, såvida ej annat är stadgat.
De sakkunniga fortsätta:

Detta gäller även åtal för ämbetsbrott. De sakkunniga ha förordat, att
den nu å JK ankommande tillsynen över ämbetsmännen icke skall överflyttas
å riksåklagaren utan kvarbliva hos JK. Föranleder tillsynen anställande
av åtal, skall JK enligt förslaget vara särskild åklagare i fråga om
sådan talan. Enligt nu gällande bestämmelser skola domare och andra högre
ämbetsmän för ämbetsbrott tilltalas vid hovrätt och högsta domstolen, och
detta har haft till följd att de allmänna åklagarna vid underrätt icke äro behöriga
att föra talan mot dem. Åtalsrätt tillkommer allenast — forutom
hovrätternas advokatfiskaler — de organ, som utöva tillsyn over ämbetsmännen
dvs. JK, JO och MO. Den ordning som sålunda rader har synts
de sakkunniga böra bibehållas framdeles, oavsett att ett särskdt ämbete inrättas
för högste allmänne åklagaren. Då denne skall vara en ren åklagarmyndighet
och icke ha någon tillsyn över ämbetsmän i allmanhet, toreslas
att JK ensam — vid sidan av JO och MO —- skall äga föra talan i mai om
ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott, som skall upplagas
omedelbart av högsta domstolen eller hovrätt. Den begränsning i r,lksak f
garens åtalsrätt, som förslaget sålunda innebär, skall emellertid icke galla

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

åklagare eller andra riksåklagaren underställda befattningshavare. På grund
av sitt chefskap över dessa har riksåklagaren tillsyn över dem, och det är
då naturligt att han skall äga ställa dem till ansvar för fel och försummelser
i tjänsten. Att riksåklagaren sålunda, med nu angivet undantag, icke skall
äga behörighet åtala ämbetsmän med forum i hovrätt eller högsta domstolen
har den fördelen, att en klar gräns härigenom uppdrages mellan JK:s och
riksåklagarens befogenheter på förevarande område; göras sålunda anmälningar
till riksåklagaren om brott av ämbetsmän som nu nämnts, böra de
av riksåklagaren överlämnas till JK.

Även i fråga om ämbetsbrott som skola åtalas i första instans — beträffande
dessa tillkommer åtalsrätten nu principiellt överåklagarna — hade det
varit av värde, om i instruktionerna en bestämd åtskillnad kunnat göras
mellan JK:s och riksåklagarens uppgifter. Tydligt är emellertid, att någon
ändring i överåklagarnas åtalsrätt beträffande nämnda brott icke lämpligen
kan genomföras. På grund härav blir även riksåklagaren behörig att åtala
brotten. Detta bör emellertid icke hindra, att eventuella anmälningar om
fel och försummelser som inkomma till riksåklagaren skola kunna av riksåklagaren
efter samråd med JK överlämnas till dennes handläggning. En sådan
åtgärd framstår som naturlig, särskilt när omständigheterna giva vid
handen, att något åtal tydligen icke åsyftas eller skäligen ej bör komma
till stånd utan fråga är om vinnande av rättelse. I den praktiska tillämpningen
bör för visso en tillfredsställande gräns mellan JK:s och riksåklagarens
i varandra ingripande tjänsteområden på denna punkt kunna ernås även
beträffande nu berörda brott.

De sakkunniga erinra vidare om att riksåklagarens verksamhet som utövande
åklagare väsentligen kommer att vara knuten till högsta domstolen
och tillägga därvid, att riksåklagaren bör vara skyldig att lämna justitiekanslern,
justitieombudsmannen och militieombudsmannen biträde för anställande
och utförande av de åtal som de beslutat.

De sakkunniga uttala, att det med hänsyn till de betydande rättsvårdande
uppgifter som tillkomma högste allmänne åklagaren är av vikt att riksåklagaren
beredes en oberoende och självständig ställning; han bör därför tillsättas
genom fullmakt.

Vidare anföra de sakkunniga, att hos riksåklagaren måste finnas ett antal
biträdande åklagare med främsta uppgift att tillhandagå honom med avseende
å talans utförande i högsta domstolen. De yttra vidare i denna del:

På dessa biträdande åklagare skall det ankomma att bereda och för riksåklagaren
föredraga ärenden angående frågor om fullföljd av åtal i högsta
domstolen. Beslutar riksåklagaren, att målet skall fullföljas, och är målet ej
sådant att riksåklagaren själv bör utföra talan, skall han äga att sätta biträdande
åklagare i sitt ställe. Vidare skola de biträdande åklagarna granska de
revisionsinlagor och besvärsinlagor, vilka av högsta domstolen för skriftligt
genmäle eller förklaring delgivas riksåklagaren. Då det är uteslutet att riksåklagaren
kan medhinna att personligen taga del av flertalet av dessa inlagor
eller fatta beslut angående desamma, bör han kunna överlämna åt biträdande
åklagare att på eget ansvar avgöra, huruvida genmäle eller förklaring skall
avgivas av åklagare som tidigare fört talan i målet eller av biträdande åklagaren
själv. Därest nu ifrågavarande mål bliva föremål för muntlig handlägg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

ning i högsta domstolen och således kräva inställelse där av åklagare, kan
riksåklagaren som förut nämnts förordna åklagare, som i föregående instanser
fört talan i målet, att föra talan även i högsta domstolen. Särskilt torde
detta kunna antagas bliva fallet då det är fråga om mål från domstolar i
Stockholm eller dess närhet. Då emellertid möjligheten att för inställelse i
högsta domstolen anlita distriktsåklagare under de första åren efter nya rättegångsbalkens
ikraftträdande sannolikt av olika skäl kommer att vara ganska
begränsad, kan det ofta även beträffande enklare mål visa sig mest praktiskt,
att hos riksåklagaren anställd biträdande åklagare får ombesörja åklagartalans
utförande vid den muntliga handläggningen i högsta domstolen.

Även om de biträdande åklagarnas huvudsakliga uppgift kommer att avse
åklagartalans förande i högsta domstolen, skall det åligga dem att, i den mån
riksåklagaren så finner lämpligt, jämväl i övrigt tillhandagå honom i ämbetet
exempelvis med utförande av talan i visst mål i underrätt eller i hovrätt
eller vid handläggning av visst ärende rörande anmärkning mot åklagare.

Att beräkna huru stort antal biträdande åklagare, som kommer att erfordras
hos riksåklagaren, möter vissa svårigheter. Med utgångspunkt från den
tidigare angivna fullföljdsfrekvensen beträffande brottmål i högsta domstolen
samt den uppskattning i övrigt av biträdande åklagarnas arbetsuppgifter,
som varit möjlig, ha de sakkunniga kommit till den slutsatsen, att det erforderliga
antalet biträdande åklagare, sedan processreformen blivit till fullo
genomförd, icke kommer alt understiga tre eller det antal, som förutsatts i
1942 års proposition med förslag till rättegångsbalk.

I fråga om tjänstebenämningen å de biträdande åklagarna ha de sakkunniga
övervägt olika förslag, såsom advokatfiskal, riksfiskal, överfiskal och revisionsfiskal.
Av dessa synes advokatfiskal vara att föredraga.

Beträffande formen för tillsättningen av de biträdande åklagarna anföra
de sakkunniga, att befattningarna böra tillsättas på förordnande på vissa år
eller utan angiven tidsbegränsning. Som skäl härför åberopas önskvärdheten
att viss cirkulation kan äga rum i fråga om innehavarna av dessa befattningar.

Vid handläggningen av de administrativa ärendena bör riksåklagaren enligt
de sakkunniga biträdas av en medelst fullmakt tillsatt byråchef, som
skall vara chef för ämbetsverkets kansli och bör besitta särskilt god kännedom
om befattningshavare och aspiranter inom åklagarväsendet.

I övrigt torde behovet av stadigvarande personal, såvitt de sakkunniga anse
sig kunna bedöma, kunna inskränkas till en förste byråsekreterare, två
amanuenser, en registrator tillika kassör, två kontorsbiträden och en expeditionsvakt.

Beträffande löneställningen för de olika befattningshavarna uttala de sakkunniga
att riksåklagaren med hänsyn till sin ställning som högste allmänne
åklagare och chef för åklagarväsendet bör jämställas med justitieråd (regeringsråd)
. Byråchefen bör placeras i lönegrad A 30 och de tre advokatfiskalema
böra placeras i C 6. Den å ämbetets kanslibyrå erforderliga förste byråsekreteraren
bör placeras i A 26 samt registratom och kassören tills vidare
inordnas i A It (kansliskrivare). Kontorsbiträdena beräknas placerade i A 4
och expeditionsvakten i A 6. I fråga om icke-ordinarie personal räkna de sakkunniga
med en amanuens i 18 och en i 16 lönegraden samt upptaga i övrigt

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

ett belopp om 11 000 kronor, avseende arvode till tillfälliga befattningshavare,
vikariatsersättningar in. m.

Emellertid anmärka de sakkunniga därjämte, att riksåklagarämbetet icke
skall upprättas förrän den 1 januari 1948, samt att justitiekanslern skall vara
bibehållen vid sin uppgift som allmän åklagare i de mål som enligt övergångsbestämmelserna
till nya rättegångsbalken skola handläggas enligt äldre
bestämmelser. I detta sammanhang anföra de sakkunniga vidare, att viss tid
måste förflyta, innan något mera betydande antal av underrätt efter den 1
januari 1948 avgjorda mål passerat hovrätterna och att det därför sannolikt
kommer att dröja minst ett halvt år, innan riksåklagarämbetet i fråga om
åklagarverksamheten är i full funktion; beträffande ledningen av åklagarväsendet
och befattningen med de administrativa ärendena kommer ämbetet
dock redan från början i full utsträckning att övertaga sina arbetsuppgifter.
Med ledning härav anse de sakkunniga, att följande befattningar icke
komma att bliva erforderliga under första halvåret 1948, nämligen två advokatfiskaler,
förste byråsekreteraren, amanuensen i Eo 16 och ett kontorsbiträde.

I de avgivna yttrandena över de sakkunnigas betänkande har, som
redan under punkten 1. angivits, någon erinran icke riktats mot de sakkunnigas
förslag om uppdelning av justitiekanslersämbetet i två ämbeten och
fördelningen dem emellan av arbetsuppgifterna.

I fråga om riksåklagarens åtalsrätt gentemot honom underställda
befattningshavare anmärker emellertid hovrätten
över Skåne och Blekinge, att riksåklagaren i likhet med justitiekanslern bör
tilläggas befogenhet att i fråga om ringare fel av ämbetsman låta bero vid
vunnen rättelse eller avgiven förklaring eller vad eljest förekommit.

Åt liknande synpunkter såvitt avser överåklagares befogenhet
att åtala tjänstefel ger föreningen Sveriges landsfogdar uttryck och
anför därvid:

Enligt förslaget skulle riksåklagaren efter föregånget samråd till justitiekanslersämbetets
handläggning kunna överlämna sådana anmälningar om
fel eller försummelse av ämbetsmän, där anmälan icke åsyftat att få ett
åtal till stånd eller ett åtal ej finnes ur allmän synpunkt påkallat. Ej sällan
inträffar det emellertid, att anmälningar av detta slag inkomma till överåklagarna.
Visar utredningen att vederbörande tjänsteman förfarit felaktigt, torde
överåklagarna i regel känna sig så bundna av sin åtalsplikt att de icke anse
sig kunna underlåta ett åtal, oaktat fallet kan vara av mera oskyldig beskaffenhet
och det icke kan uteslutas att justitiekanslersämbetet skolat låta det
stanna vid en admonition, därest anmälan ingivits direkt till ämbetet. Till
förebyggande av en sådan olikhet i rättstillämpningen synes den regeln böra
uppställas, att överåklagare i fall varom nu är fråga skulle äga möjlighet
att underställa ärendet riksåklagarens prövning, därest överåklagaren finner
det tveksamt huruvida åtal bör anställas. Anser riksåklagaren att åtal ej
är påkallat, skulle han i den ordning förut sagts kunna överlämna ärendets
handläggning till justitiekanslersämbetet.

Departe ments chefen.

24 Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

I fråga om riksåklagarens ämbetsställning anmärker Svea
hovrätt, att riksåklagaren med hänsyn till sina ämbetsåligganden icke bör
placeras i samma höga ämbetsställning som den mot ledamotskap i högsta
domstolen svarande, vilken riksdagens ombudsmän nu intaga och vilken enligt
förslaget skall tillkomma också justitiekansler!!.

Föreningen Sveriges stadsfiskaler anför beträffande rekryteringen av
de biträdande åklagarna hos riksåklagaren, att det synes
angeläget att denna rekrytering sker jämväl från åklagarkåren och icke blott
bland domstolsjurister. Det torde nämligen enligt föreningens mening vara
av betydelse att riksåklagarämbetet äger tillgång till arbetskraft från överåklagare-
och distriktsåklagarbefattningarna med den i dessa tjänster förvärvade
erfarenheten såsom åklagare och polischefer.

Beträffande personalorganisationen i allmänhet erinrar statskontoret,
att då erfarenhet saknas rörande riksåklagarämbetets arbetsbörda
åtminstone en av advokatfiskalstjänsterna och förste byråsekreterartjänsten
torde till en början placeras å extra ordinarie stat. Bärande skäl ha enligt
statskontorets mening icke anförts för en placering av advokatfiskalema som
förordnandetjänstemän å C-planen. I den mån de böra bli ordinarie tjänstemän
förordar statskontoret därför att de tillsättas med fullmakt. Advokatfiskalemas
löneställning bör enligt statskontoret vara densamma som för
revisionssekreterare. Liksom beträffande justitiekanslersämbetet kan statskontoret
icke förorda högre löneställning för expeditionsvakten hos riksåklagaren
än 5 lönegraden.

Allmänna lönenämnden finner däremot förslaget i nu förevarande del
icke föranleda erinran.

I promemorian angående löneställning för viss icke rättsbildad biträdespersonal
anföres att det icke funnes anledning till erinran mot de sakkunnigas
förslag att för registrators- och redogörargöromålen å det nya ämbetsverkets
stat uppföra en kansliskrivarbefattning i lönegraden A 11. Sedan
riksdagen numera godkänt i 1947 års statsverksproposition framlagt förslag
till reglering av anställningsförhållanden för biträdespersonal med skriv- och
kontorsgöromål inom statsförvaltningen (Utgifterna å driftbudgeten. För flera
huvudtitlar gemensamma frågor, s. 10 ff., samt riksd. skr. nr 56) kunde
det ifrågasättas, om ej de tvenne kontorsbiträdena, vilka sannolikt måste nyanställas,
vid anslagsberäkningen lämpligen borde tillsvidare betraktas såsom
icke-ordinarie, för vilka den för biträden i allmänhet beslutade allmänna befordringsgången
via lönegraderna Ex 2, Eo 2 och Eo 4 borde bli gällande.

Såsom jag under punkten 1. anfört biträder jag de sakkunnigas förslag
om utbrytning från och med den 1 januari 1948 från justitiekanslersämbetet
av ett nytt ämbete, riksåklagarämbetet. Riksåklagaren bör fungera som
allmän åklagare vid högsta domstolen såväl i mål, som anhängiggöras eller
fullföljas av allmän åklagare, som i mål vilka fullföljas dit av enskild part.
Rätten att fullfölja åklagartalan i högsta domstolen bör vara förbehållen

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

riksåklagaren. Justitiekansler!! bör bibehållas vid sin uppgift att utöva tillsyn
över ämbetsmännen och därmed även vid rätten att föra talan om ansvar
och enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott. Såsom de sakkunniga
föreslagit i syfte att erhålla en klar gränsdragning mellan justitiekanslerns
och riksåklagarens befogenheter skall justitiekanslern ensam — vid sidan av
justitieombudsmannen och militieombudsmannen — äga föra sådan talan
beträffande ämbetsbrott, som skall upptagas omedelbart av högsta domstolen
eller hovrätt. Praktiska skäl synas mig motivera det av de sakkunniga
från denna princip föreslagna undantaget, som avser att riksåklagaren skall
äga rätt att ställa honom underställda åklagare och andra befattningshavare
till ansvar vid dessa domstolar för fel och försummelser i tjänsten. Riksåklagaren
bör ha enahanda befogenhet som justitiekanslern att i fråga om ringare
fel av ämbets- och tjänstemän låta bero vid vunnen rättelse eller avgiven
förklaring eller vad eljest förekommit. För ernående av erforderlig enhetlighet
i tillämpningen av denna grundsats är det önskvärt att samråd äger rum
mellan riksåklagaren och justitiekanslern. Befogenhet att vid underrätt
väcka åtal för tjänstefel bör tillkomma de allmänna åklagarna på sätt nu
gäller. Jag finner icke tillräcklig anledning föreligga att, på sätt antytts i ett
remissyttrande, uppställa särskilda regler hur det bör förfaras i fall då överåklagare
med avseende å begånget tjänstefel finner åtal böra underlåtas.

I förhållande till justitiekanslern bör riksåklagaren intaga en fullt fristående
ställning. Härmed torde icke vara oförenligt att riksåklagaren skall
vara skyldig att såsom andra allmänna åklagare biträda justitiekanslern liksom
riksdagens ombudsmän med talans utförande i de mål, som dessa överlämna
till riksåklagaren.

Riksåklagaren bör vidare utöva ledningen av åklagarverksamheten i riket
och ha tillsyn över åklagarna. Med chefskapet för åklagarväsendet följa även
de administrativa göromål som avse tjänstetillsättningar, ledigheter in. m.
Såsom jag tidigare anfört bör dock justitiekanslern tills vidare vara bibehållen
vid sin befattning med åklagarna vid krigsdomstolama.

Förslag till vissa ändringar i nya rättegångsbalken och annan lagstiftning,
som föranledas av det nya ämbetets inrättande, har av Kungl. Maj:t redan
förelagts riksdagen i en den 11 mars 1947 avlåten proposition (nr 188).
Andra frågor böra regleras i vederbörande instruktioner. Härvidlag bör, såsom
jag likaledes tidigare förordat, den övergångsbestämmelsen gälla, att
justitiekanslern även efter den nya organisationens genomförande skall taga
befattning med mål, vilka avgjorts av allmän underrätt före den 1 januari
1948.

Såsom framgår av den under punkten 1. lämnade redogörelsen kommer
befattningen som riksåklagare att bli synnerligen maktpåliggande. Redan
verksamheten som åklagare vid högsta domstolen blir med hänsyn till
den nya rättegångsordningens ökade krav på målens förberedande och talans
utförande mycket tidskrävande och fordrar stor omsorg. Ledningen av åklagarväsendet
och tillsynen över åklagarna blir även en uppgift av utomordentlig
betydelse. Tillämpningen av nya RB:s bestämmelser om strafföreläg -

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

gande och åtalseftergift fordrar sålunda en oavlåtlig uppmärksamhet från
riksåklagarens sida. Även vissa å riksåklagaren ankommande administrativa
ärenden, såsom dennes medverkan vid tillsättning av åklagarbefattningar,
äro av särskild vikt för det allmänna.

Med hänsyn till riksåklagarämbetets betydelse och de höga kvalifikationer,
som måste ägas av dess innehavare, bör denne i lönehänseende jämställas
med justitieråd (regeringsråd).

Även om det icke är möjligt att med någon större grad av säkerhet uppskatta
hur omfattande riksåklagarens egentliga åklagarverksamhet blir, kan
det betraktas som uteslutet att han skulle kunna själv helt ombesörja denna.
Härvidlag bör han alltså till sitt förfogande få biträdande åklagare. I fråga
om rekryteringen av dessa vill jag understryka önskvärdheten av att riksåklagaren
erhåller biträde av väl kvalificerade personer ur åklagarkåren.
Härigenom skulle riksåklagarämbetet kunna tillföras värdefull praktisk erfarenhet.
Då å andra sidan riksåklagaren i sin verksamhet ofta kommer att
få pröva juridiska frågor av invecklad natur, torde han även böra erhålla
biträde av exempelvis en hovrättsdomare eller revisionssekreterare. Sedan
ämbetet trätt i full verksamhet, kan antalet erforderliga biträdande åklagare,
såsom de sakkunniga antagit, beräknas uppgå till tre. Det skulle då vara fördelaktigt
om två av tjänsterna kunde besättas med allmänna åklagare och
den tredje med en domstolsjurist. Därvid synes det lämpligt, att de förstnämnda
tjänsterna, såsom statskontoret förordat, bli fullmaktstjänster i lönegraden
A 30, medan den tredje tillsättes genom förordnande. För sistnämnda
tjänst bör med hänsyn till vikten av en fullgod rekrytering lägre lönegrad
än C 6 icke ifrågakomma. Såsom de sakkunniga anfört torde emellertid
under första tiden av ämbetets verksamhet erfoidras endast en biträdande
åklagare. Denne bör tillsättas medelst fullmakt och placeras i lönegrad
A 30. Frågan om inrättande av ytterligare biträdande åklagare kan anstå
till prövningen av anslagsbehovet för budgetåret 1948/49. Beträffande tjänstebenämningen
för de biträdande åklagarna är enligt min mening titeln överfiskal
att föredraga framför advokatfiskal, vilken benämning utgjort och
utgör tjänstetiteln för befattningshavare med väsentligen andra uppgifter
än en allmän åklagares.

Vid handläggningen av de administrativa ärendena bör riksåklagaren närmast
biträdas av en byråchef, som skall vara chef för ämbetsverkets kansli.
Denne synes böra tillsättas med fullmakt och placeras i lönegrad A 30. I övrigt
torde, såsom de sakkunniga anfört, under första halvåret 1948 erfordras
en kansliskrivare, en expeditionsvakt och ett kontorsbiträde. Därest mitt förslag
om att förste byråsekreterartjänsten i lönegrad Eo 24 hos justitiekanslersämbetet
skall bibehållas under hela budgetåret bifalles, förutsätter
jag att denne befattningshavare i mån av behov skall kunna biträda riksåklagarämbetet;
i olikhet med de sakkunniga finner jag därför icke någon
amanuensbefattning hos sistnämnda ämbete vara erforderlig under första
halvåret 1948. Tjänsterna som kansliskrivare och expeditionsvakt synas böra
uppföras å ordinarie stat, därvid kansliskrivaren bör placeras i lönegrad

Kungi. Maj.ts proposition nr 268.

All; befattningen som expeditionsvakt bör, i betraktande av att riksåklagarämbetet
blir ett större verk än justitiekanslersämbetet, icke sättas i lägre
lönegrad än expeditionsvaktstjänsten hos sistnämnda ämbete, nämligen lönegrad
A 6. Kontorsbiträdet bör upptagas som icke-ordinarie befattningshavare
och alltså få följa den för lägre biträden angivna allmänna befordringsgången.
Ej heller beträffande kanslipersonalen synes anledning förefinnas
att redan nu ingå på en prövning av personalbehovet för tiden efter
budgetårets utgång.

Anslaget torde böra beräknas på följande sätt.

Under anslagsposten avlöningar till ordinarie tjänstemän
beräknas medel för avlöning till riksåklagaren, en överfiskal, en byråchef,
en kansliskrivare och en expeditionsvakt, för helt budgetår uppgående till
(20 700+ 11 200 + 11 200 + 4 200 + 3 300) 50 600 kronor och sålunda för
senare hälften av budgetåret till 25 300 kronor. Till vikariatsersättningar under
sistnämnda tid beräknas 400 kronor. Den allmänna löneregleringen föranleder
härutöver uppräkning av posten med 12 000 kronor. Posten upptages
alltså till (25 300 + 400 + 12 000) 37 700 kronor.

Under anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal
beräknas allenast medel för det icke-ordinarie biträdet samt till
tillfälliga befattningshavare och annat tillfälligt arbetsbiträde med (2 000 +
1 000) 3 000 kronor.

Till rörligt tillägg beräknas 2 400 kronor.

Anslaget i dess helhet uppföres alltså med (37 700 + 3 000 + 2 400) 43 100
kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning
för riksåklagarämbetet att gälla från och med den 1
januari 1948, upptagande en riksåklagare med lön såsom
justitieråd, en överfiskal i lönegrad A 30, en byråchef i lönegrad
A 30, en kansliskrivare i lönegrad All samt en expeditionsvakt
i lönegrad A 6;

dels fastställa följande avlöningsstat för riksåklagarämbetet
att tillämpas under senare hälften av budgetåret 1947/48:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för slagsvis

............................ kronor 37 700

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, för slagsvis

........................... » 3 000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .............. » 2 400

Summa kronor 43 100;

dels ock till Riksåklagarämbetet: Avlö ningar

för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av .......................... kronor 43 100.

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

4. Riksåklagarämbetet: Omkostnader, förslagsanslag. Omkostnaderna ha
av de sakkunniga beräknats till 5 700 kronor för senare hälften av budgetåret
1947/48, därav för sjukvård m. m. 200 kronor, för reseersättningar 2 500
kronor samt för expenser 3 000 kronor.

Mot denna beräkning har jag icke något att erinra och hemställer därför,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Riksåklagarämbetet: Omkostnader för

budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag av kronor 5 700.

5. Kostnader för inrättande av riksåklagarämbetet, reservationsanslag.
Dessa kostnader ha av de sakkunniga beräknats till 50 000 kronor, därav
för möbler, gardiner o. d. 35 000 kronor, för skrivmaskiner jämte andra kontorsinventarier
5 000 kronor samt för böcker och tidskrifter 10 000 kronor.

Med godtagande av denna beräkning hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Kostnader för inrättande av riksåklagarämbetet
för budgetåret 1947/48 anvisa
ett reservationsanslag av.................. kronor 50 000.

Domstolarna.

Högsta domstolen in. m.

6. Högsta domstolen m. m.: Avlöningar, förslagsanslag. Anslaget, som avser
avlöningar till såväl högsta domstolens ledamöter som befattningshavare
vid nedre justitierevisionen, är i gällande riksstat uppfört med
1 350 800 kronor.

Gällande personalförteckning för högsta domstolen och nedre justitierevisionen
är av följande lydelse:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

24 justitieråd, lön enligt särskilda bestämmelser .................. —

27 revisionssekreterare ........................................ A 30

1 förste protokollssekreterare .................................. A 24

3 protokollssekreterare ....................................... A 22

2 registratorer .............................................. A 22

1 kanslist .................................................. A 21

1 kontorist .................................................. A 9

2 förste expeditionsvakter..................................... A 7

1 kanslibiträde ............................................. A 7

7 expeditionsvakter .......................................... A 5

14 kontorsbiträden ........................................... A 4

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Kungl. Maj:t har den 17 maj 1946 fastställt följande avlöningsstat för
högsta domstolen och nedre justitierevisionen, att tillämpas under budgetåret
1947/48:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... kronor 969 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, förslagsvis .............................. * ? 200

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis .... » 233 700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ......................» 140 200

Summa kronor 1 350 800.

Kungl. Maj:t förordnar en av revisionssekreterarna att tills vidare för en tid
av högst fem år vara nedre revisionens ordförande. Ordföranden, vilken fyller
funktionen såsom nedre revisionens chef, är för Kungl. Maj:t ansvarig
för arbetets jämna gång, beslutar ensam i vissa personal- och ekonomiärenden,
indelar revisionssekreterarna till tjänstgöring på de särskilda rotlama,
uppgör ordning för revisionssekreterarnas föredragningsskyldighet i högsta
domstolen, meddelar bestämmelser om fördelning av mål mellan rollarna
m. m. På grund av berörda arbetsuppgifter har han endast begränsad föredragningsskyldighet,
och även från denna begränsade föredragningsskyldighet
äger han sedan 1943 vinna befrielse mot deltagande i ett visst antal av
nedre revisionens betänkanden. Till ordföranden, vilken uppbär avlöning såsom
revisionssekreterare enligt lönegrad A 30, utgår från anslaget till arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, ett årligt arvode
av 1 500 kronor.

Från anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal, vilken post
icke må överskridas utan medgivande av Kungl. Maj :t, skall bland annat utgå
avlöning till extra revisionssekreterare, d. v. s. -befattningshavare som,
utan att tjänstgöra som vikarierande revisionssekreterare, förordnats att fullgöra
på revisionssekreterare ankommande göromål. Såsom posten beräknats
lämnar den nedre revisionen möjlighet att anställa tolv extra revisionssekreterare
under hela året och ytterligare en extra revisionssekreterare under
halva året, vilket möjliggjort en utökning av antalet extra revisionssekreterare
i förhållande till näst föregående budgetår med sju extx-a revisionssekreterare
under hela året. Såsom framgår av 1946 års statsverksproposition (II
ht s. 21) har anslagsökningen föranletts av att den nya ordning för fullföljden
till den högsta instansen, som genomfördes genom lagstiftning år
1945, och strävandena att nedbringa arbetsbalansen därstädes medfört behov
av personalförstärkning.

7943 års domarutredning har i sitt den 30 juli 1946 avgivna betänkande
(SOU 1946: 57) upptagit vissa frågor rörande organisations-, utbildnings- och
tjänstgöringsförhållanden på domarbanan och därvid beträffande r e v isionssekreterarbef
attningarna föreslagit, att samtliga dessa
skulle göras till extra ordinarie (betänkandet s. 185 ff.). Detta förslag sam -

Kungi. Maj.ts proposition nr 268.

manhänger med vissa omläggningar, som i övrigt av domarutredningen förordats
beträffande tjänstgöringen i nedre revisionen, särskilt en föreslagen
begränsning av tiden för tjänstgöring som revisionssekreterare till, i regel,
tre år. Enligt domarutredningen böra revisionssekreterarbefattningarna placeras
i lönegraden Eo 30. Beträffande antalet befattningar omnämnes i betänkandet
en under förarbetena för rättegångsreformen verkställd beräkning
(prop. 5/1942 s. 481) enligt vilken efter rättegångsreformens genomförande
endast 18 befattningar skulle erfordras. Domarutredningen håller emellertid
för sannolikt, att behovet skall bli större. Antalet revisionssekreterarbefattningar
bör enligt domarutredningens mening så bestämmas att, utöver
det antal revisionssekreterare som i och för sig är erforderligt för fullgörande
av revisionssekreterargöromålen, ytterligare så många befattningar upptagas,
som motsvarar erforderliga vikarier för revisionssekreterare med stadigvarande
uppdrag utanför domstolsväsendet. Härigenom skulle det rådande
vikariatsystemet i nedre revisionen kunna begränsas på samma sätt som
för hovrätternas del gäller i fråga om assessorerna.

över domarutredningens betänkande ha yttranden efter remiss avgivits av
hovrätterna, nedre justitierevisionen, statskontoret, allmänna lönenämnden,
kanslern för rikets universitet och medicinalstyrelsen samt styrelserna för
svenska stadsförbundet, föreningen Sveriges häradshövdingar, föreningen
Sveriges stadsdomare, föreningen Sveriges hovrättsdomare, revisionssekreterareföreningen,
föreningen Sveriges landsfogdar, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges yngre juristers förening och Sveriges förenade studentkårer.

Vad angår revisionssekreterarnas ställning har Svea hovrätt framhållit, att
det komme att föreligga ett permanent behov av ett antal revisionssekreterare
med uppgifter, om också något mindre krävande än nu, dock alltjämt
mycket betydelsefulla för rättsvården. Vad domarutredningen anfört finner
hovrätten väl böra föranleda till att ordinarie revisionssekreterartjänster
icke bibehållas. Hovrätten anser emellertid en lämplig utväg vara att skyldighet
till tjänstgöring såsom revisionssekreterare förknippades med ordinarie
assessorstjänst och att utöver de för hovrätternas verksamhet behövliga
assessorstjänstema inrättades ytterligare så stort antal sådana tjänster,
som motsvarade behovet av revisionssekreterare.

Statskontoret synes intet ha att invända mot revisionssekreterartjänsternas
förvandling till extra ordinarie men ifrågasätter deras sänkning till samma
lönegrad som assessorernas (lönegrad 29).

Övriga remissinstanser, som yttrat sig i frågan, motsätta sig bestämt revisionssekreterartjänstemas
förvandling till extra ordinarie.

De tre andra hovrätterna åberopa i huvudsak att revisionssekreterararbetets
natur kräver den självständighet, som markeras av att ämbetet är ordinarie,
samt att vid nuvarande svåra befordringsläge å domarbanan ordinarie
tjänster icke böra avskaffas utan starka skäl.

Nedre justitierevisionen erinrar, att revisionen för närvarande är organiserad
som ett kollegialt ämbetsverk med lika många ledamöter som antalet
tjänstgörande revisionssekreterare. Nedre revisionen finner den av domarutredningen
antydda organisationsformen — ett ämbetsverk vars samtliga

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 268. 31

ledamöter vore extra ordinarie — oformlig. Nedre revisionen anför ytterligare: Men

även om organisationsformen blir en annan, måste det ur allmänna
synpunkter av annan art än organisationstekniska framstå såsom mindre
lämpligt att samtliga föredragandena i högsta domstolen skola vara extra
ordinarie. Revisionssekreterarna deltaga visserligen icke i avgörandet av målen,
men under hela den tid vårt nuvarande regeringsskick varit rådande har
det alltid ansetts självklart, att man på revisionssekreterarna måste ställa
samma krav på självständighet och oberoende som på domare i allmänhet.
Att så varit förhållandet är naturligt, ty på revisionssekreterarna vilar ansvaret
för att de rättssökande få sin sak fullständigt och opartiskt framlagd
inför den högsta dömande instansen, till vars förhandlingar parter och allmänhet
icke äga tillträde. I detta hänseende kommer den nya rättegångsordningen
icke att medföra någon större förändring. I det stora flertalet mål
kommer att fordras prövningstillstånd och frågan, huruvida sådant tillstånd
skall beviljas eller ej, kommer att avgöras på revisionssekreterares föredragning
i ungefär samma ordning som för närvarande. Även vid huvudförhandlingar
komma revisionssekreterarna att i första hand bliva ansvariga för att
i ett stort antal mål icke klagande parts argumentering och bevisning framläggas
för domstolen. Fortfarande fostras visserligen de blivande domarna under
hela sin utbildning i en sådan anda, att det icke finnes anledning till antagande
att revisionssekreterarna — även om de icke äro ordinarie — skulle
låta obehöriga hänsynstaganden påverka sin ämbetsutövning, men man bör
icke bortse ifrån att förslagets genomförande skulle hos parter och allmänhet
skapa vissa förutsättningar för en misstänksamhet, som kan rubba den nödvändiga
tilliten till rättsskipningens oväld.

Spörsmålet om revisionssekreteramas tjänste- och löneställning har tagits
upp till behandling även av särskilda inom justitiedepartementet tillkallade
sakkunniga, vilka haft att inför rättegångsreformen utreda frågan om nedre
revisionens blivande organisation och arbetsförhållanden. I ett den 28 februari
1947 avgivet betänkande med förslag till arbetsordning för nedre justitierevisionen
uttala de sakkunniga, att det med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter
som tillkomma revisionssekreterarna alltjämt måste krävas, oavsett
tjänstgöringstidens längd, att dessa uppgifter i regel anförtros åt befattningshavare
med ställning som ordinarie domare.

Beträffande nedre revisionens organisation efter processreformen finna de
sakkunniga, att den nuvarande organisationen i sina huvuddrag kan bibehållas.
Vad angår revisionssekreterarna antages, att efter balansens nedbringande
dessas antal kan bestämmas till, utom ordföranden, 24 ordinarie och 2
extra befattningshavare. I fråga om biträdena föreslås 11 biträden i kanslibiträdes
och högre ställning samt ett 15-tal andra biträden. Med hänsyn till
att arbetet med balansens nedbringande kommer att fortgå under en stor del
av 1948, kan emellertid enligt de sakkunnigas mening någon indragning av
personal icke ifrågakomma för budgetåret 1947/48.

Vad särskilt angår ordföranden i nedre justitierevisionen
har vid ett flertal tillfällen under senare år fråga väckts om en förändring i
hans tjänsteställning, varigenom han även formellt erhöllc ställning som revisionens
chef, och i samband därmed om eu förbättring i hans löneförmåner.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Nedre revisionen har sålunda i olika sammanhang framfört förslag om att
revisionens ordförande måtte erhålla ställning såsom chef för ämbetsverket
samt i lönehänseende likställas med chef för andra verk av motsvarande betydelse
och storlek. Rörande frågans tidigare behandling torde få hänvisas
till den redogörelse i ämnet som lämnats i 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas
den 18 juni 1942 dagtecknade betänkande (SOU 1942: 30 s. 80 ff.).
Då förslaget år 1938 senast framfördes till statsmakterna, föranledde detsamma
ej annan åtgärd än uttalande från föredragande departementschefens sida
att frågan borde upptagas i samband med tjänsteförteckningsrevisionen.

1939 års tjänsteförteckningssakkunniga föreslå, att nedre revisionens ordförande
inplaceras i lönegraden C 7. Såsom motivering härför anföra de sakkunniga
:

För närvarande har ordföranden i nedre justitierevisionen att jämte göromål
av verkschefsnatur fullgöra viss föredragning i högsta domstolen. Arten
och omfattningen av verkschefsgöromålen synes de sakkunniga icke vara sådan,
att för deras handhavande bör inrättas en särskild befattning med karaktär
av sluttjänst. Ordföranden i nedre justitierevisionen torde, om man vill
avveckla det nu utgående ordförandearvodet, böra inordnas i löneplanen på
sådant sätt, att övergång till annan befattning inom domstolsväsendet kan
ifrågakomma. Ur dessa synpunkter synes det de sakkunniga lämpligt, att för
ordföranden inrättas en befattning å C-planen, tillsatt medelst förordnande
tills vidare. Såsom lämpligt löneläge vilja de sakkunniga föreslå lönegraden
C 7.

yid denna placering skulle avlöningsförmånerna, enligt vad de sakkunniga
tillägga, med hänsyn till nu utgående tilläggsarvode komma att motsvara vad
som enligt gällande bestämmelser tillkommer ordförande i nedre justitierevisionen,
vilken uppnått slutlön såsom hovrättsråd eller revisionssekreterare. I

I enlighet med vad chefen för finansdepartementet anförde i 1946 års
statsverkspropositionen (För flera huvudtitlar gemensamma frågor, s. 15) har
emellertid frågan om tjänsteställningen för nedre revisionens ordförande i
avbidan på genomförandet av processreformen hittills icke upptagits till
prövning av statsmakterna.

I betänkandet med förslag till arbetsordning för nedre revisionen ha de
sakkunniga berört även frågan om ändrad ställning för revisonens ordförande.
Enligt de sakkunnigas uppfattning måste ledningen av nedre revisionens
verksamhet och de administrativa uppgifter, som i övrigt ankomma på
ordföranden, numera anses så krävande, att det icke är rimligt att vid sidan
därav ålägga honom föredragning. Liksom för närvarande bör enligt de sakkunnigas
mening ordföranden tillsättas genom förordnande. För samarbetet
med högsta domstolen och bevarandet av kontinuitet i nedre revisionens arbete
betecknas det som önskligt, att lämplig innehavare på denna post kunde
förmås att kvarstå under längre tid än hittills varit vanligt. De sakkunniga
ha funnit möjlighet böra beredas, att, om anledning därtill föreligger, utse
även annan än revisionssekreterare till ordförande, förutsatt att han har erforderliga
domarmeriter.

Rörande speciellt löneställningen yttra de sakkunniga vidare:

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Enligt de sakkunnigas förslag skall till ordförande kunna utses även annan
än revisionssekreterare; till skillnad mot nu bör därför ordföranden i avlöningsstaten
upptagas som en särskild befattningshavare. Redan detta ger anledning
att taga ordförandens löneställning under övervägande. Härför tala
även andra skäl. Med hänsyn till det närmare samarbete, som under den
nya rättegångsordningen förutsättes skola äga rum mellan högsta domstolen
och nedre revisionen, är av vikt att ombyte på ordförandeposten i nedre revisionen
ej alltför ofta skall behöva ifrågakomma. Detta är önskvärt även
för att bevara kontinuiteten i nedre revisionens arbete. En förbättring av
ordförandens löneställning skulle innebära ökade möjligheter att få dessa
önskemål förverkligade. Om i visst fall ordföranden skall utses utom nedre
revisionen, föreligga tydligen med en högre löneställning även större möjligheter
att förvärva lämplig innehavare av befattningen.

Eu löneförhöjning är enligt de sakkunnigas mening också fullt motiverad
med hänsyn till ordförandens arbetsbörda och vikten av de honom åvilande
uppgifterna. Till huvudsaklig del är nedre revisionens arbete att anse som
ett led i handläggningen i högsta instans. Det ankommer ytterst på ordföranden
att svara för att denna del av handläggningen utan friktion och
omgång anslutes till den handläggning, som omedelbart skall äga rum i högsta
domstolen. Ansvaret härför — som redan nu föranleder ständig tillsyn och,
förutom allmänna direktiv, ofta förfoganden från fall till fall — torde under
den nya rättegångsordningen bli än mera krävande och påfrestande.

Med hänsyn till det anförda har det synts de sakkunniga skäligt, att ordföranden
i revisionen äger åtnjuta samma löneförmåner, som nu tillkomma
expeditionschef i statsdepartement (lönegrad C 8).

Beträffande nedre revisionens kanslipersonal bör här omnämnas
en av föreningen Kvinnor i statens tjänst den 18 oktober 1945 ingiven framställning
om förändring av vissa biträdestjänster i revisionen in. m. I framställningen
yrkades på däri angivna grunder att kontoristtjänsten i lönegrad
A 9 måtte uppföras i Eo 14 samt att av biträdena i lönegrad A 4 ett biträde
måtte uppföras i Eo 9 samt 2 biträden i Eo 7.

I infordrat yttrande den 14 december 1945 tillstyrkte nedre revisionen på
angivna skäl vad föreningen hemställt; dock att vad anginge innehavaren av
kontoristbefattningen revisionen ifrågasatte om icke fastmera lönegraden Eo
12 borde vinna tillämpning.

Allmänna lönenämnden som den 7 februari 1946 avgav infordrat yttrande
över föreningens hemställan ansåg för sin del, att kontoristtjänsten med hänsyn
till de å befattningshavaren ankommande göromålen lämpligen borde
hänföras till 11 lönegraden med bibehållen placering å ordinarie stat. I övrigt
ansåg sig lönenämnden icke kunna tillstyrka annan förändring beträffande
biträdesorganisationen än att eu av kontorsbiträdestjänsterna i A 4
utbyttes mot en kanslibiträdesbefattning i Eo 7. Lönenämnden framhöll vidare.
att nämnden icke kunnat undgå att finna avvägningen mellan antalet
ordinarie och extra ordinarie befattningshavare i motsvarande tjänsteställning
inom nedre revisionen mindre tillfredsställande; dock syntes frågan om
inrättande av ytterligare pensionsberättigande befattningar böra upptagas till
prövning i ett större sammanhang.

liihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 26S. 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

I skrivelser den 31 augusti 1946 och den 29 januari 1947 har nedre justitierevisionen
gjort framställning om medelsanvisning för
nästa budgetår.

Till belysning av det nuvarande läget i fråga om högsta domstolens arbetsbörda
har nedre revisionen vidare överlämnat följande tablå (siffrorna inom
parentes ange minskning resp. ökning i förhållande till näst föregående år).

Inkomna mål under tiden 1h—31 Is.

	Revisions-	Besvärs- och an-
	mål	sökningsmål
1941 ...	............... 108	381
1942 ...	............... 140 ( + 32)	446 (+ 65)
1943...	............... 138 (- 2)	522 (+ 76)
1944...	............... 157 ( + 19)	738 ( + 216)
1945 ...	............... 144 (-13)	658 (- 80)
1946 ...	............... 140 (- 4)	583 (- 75)
1947 ...	............... 91 (-49)	564 (- 19)
	Avgjorda mål under tiden lh—
1941...	............... 73	437
1942...	............... 63 (-10)	490 (+ 53)
1943...	............... 75 (+12)	514 (+ 24)
1944...	............... 71 (- 4)	625 ( + 111)
1945...	............... 79 (+ 8)	652 (+ 27)
1946...	............... 77 (- 2)	698 (+ 46)
1947 ...	............... 87 ( + 10)	586 (-112)
Högsta domstolens arbetsbalans den SI/s	(ej veckomål).
	Revisions- Besvärs- och an mål sökningsmål	Summa
1941...	..... 225 226	481
1942 ...	..... 282 (+ 27) 206 (-20)	488 (+ 7)
1943...	..... 288 (+ 6) 187 (-19)	475 (- 13)
1944...	..... 328 (+ 40) 233 ( + 46)	561 (+ 86)
1945...	..... 439 ( + 111) 326 ( + 93)	765 ( + 204)
1946 ...	..... 550 ( + 111) 298 (-28)	848 (+ 83)
1947 ...	..... 370 (-180) 222 (-76)	592 (-256)

Arbetsbalansen den S1/s enbart i fråga om vidlyftiga mål
(ej veckomål).

1941 .................... 37

1942 .................... 44

1943 .................... 34

1944 .................... 57

1945 .................... 63

1946 .................... 58

1947 .................... 62

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

I anslutning till tablån anföres:

Tillströmningen av mål hittills i år har således varit mindre än under
motsvarande tid förra aret. I fråga om revisionsmålen utgjorde minskningen
33,6 % och i fråga om besvärs- och ansökningsmålen 3,3 °/o.

V ad angår antalet avgjorda mål utvisar siffran avgjorda revisionsmål en
ökning med 12,9 °/o men antalet avgjorda besvärs- och ansökningsmål en
minskning med 16 %.

Arbetsbalansen har minskats med 30,2 %

Nedre revisionen framhåller, att den numeriska nedgång i antalet balanserade
mål, som åvägabragts genom den nya fullföljdsordningen, till övervägande
delen ägt rum genom att nyinkomna mål (besvärsmål) avgjorts i
större antal än tidigare. På grund av det av den nya fullföljdsordningen förorsakade
stora antalet föredragningsturer, under vilka skola föredragas i
första hand dispensansökningar och sådana veckomål som skola avgöras
utan föregående dispens, sakna revisionssekreterarna, enligt vad nedre revisionen
vidare anför, i erforderlig omfattning tillfälle till förberedande och
föredragning inför fullsutten avdelning av äldre balanserade mål. Då det
emellertid vore oeftergivligt, att jämväl dessa äldre mål inom rimlig tid
bragtes inför högsta domstolens prövning, har nedre revisionen funnit sig
böra begära, att möjlighet bereddes revisionen att anställa ytterligare 2 extra
revisionssekreterare, till vilka sådana mål skulle överlämnas. Härigenom
kunde också enligt vad nedre revisionen framhåller, någon lindring
vinnas beträffande revisionssekreterarnas arbetsbörda; denna hade av skilda
orsaker sammanhängande med den nya fullföljdsordningen ökats i en omfattning
som icke kunnat förutses och som näppeligen torde kunna upprätthållas.

Kostnaden för 2 extra revisionssekreterare beräknas till 22 422 kronor.

Nedre revisionen föreslår vidare, att det till revisionens ordförand
e utgående årliga arvodet höjes med 2 500 kronor till 4 000 kronor. Till
motivering härför anföres:

De arbetsuppgifter, som för närvarande påvila innehavaren av ordförandebefattningen,
innebära en synnerligen stor utvidgning i relation till förhållandena
för allenast några år sedan. Den starka ansvällning i numerären av
såväl revisionssekreterare som kanslipersonal i skilda grader, vilken föranletts
av fullföljdsreformen, och de förändringar i arbetssättet som denna reform
medfört ha verkat, att ordförandens ständiga övervakande av arbetet
i alla dess förgreningar och härav föranledda ingripanden påkallas. Den
med befattningen förenade arbetsbördan lärer i realiteten motsvara en expeditionschefs.
Det synes därför icke rimligt, att det särskilda arvodet alltjämt
skall utgå med allenast 1 500 kronor.

Vad sedan angår b iträ despersonalen hemställer nedre revisionen
om löneförhöjning för vissa angivna biträden i enlighet med vad revisionen
tillstyrkt i förutberörda yttrande den 14 december 1945. Kostnaderna för
de föreslagna lönegradsuppflyttningarna beräknas medföra en uppräkning
av anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal med 16 002 kronor
samt en minskning av anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän
med 15 135 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

För att säkerställa nyrekryteringen av biträdespersonalen, vilket visat sig
förenat med stora svårigheter, hemställer nedre revisionen vidare, att medel
måtte beviljas i sådan utsträckning att av de nu befintliga icke-ordinarie biträdena
(18 under hela året och ytterligare ett under halva året), av vilka
8 äro placerade i Eo 4 samt återstoden i Ex 4 eller Ex 2, 14 måtte kunna
avlönas enligt Eo 4 och blott 4V2 enligt Ex 4 resp. Ex 2. Den sistnämnda
lönegraden vore därvid avsedd att tillämpas under de tre första månaderna
efter anställningens början. Kostnaden för denna anordning beräknas till
2 190 kronor.

I skrivelse den 13 november 1946 har nedre revisionen angivit de ändringar
av lönegradsplaceringen för biträdes- och amanuenspersonalen, som betingas
av den reglerade befordringsgången för ifrågavarande personalgrupper. Beträffande
biträdespersonalen finner revisionen, att ändringarna medföra en
uppräkning av ordinarieanslaget med 8 865 kronor och en minskning av
icke-ordinarieanslaget med 7 854 kronor. Ändringarna för amanuenspersonalen
medföra en ökning av icke-ordinarieanslaget med 1 322 kronor.

I enlighet med det anförda har nedre revisionen beräknat medelsbehovet
på följande sätt.

Anslagsposten till ordinarie tjänstemän beräknas till (969 700
15 135 + 8 865) 963 430 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj: t, uppräknas med 2 500 kronor till 9 700
kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal
beräknas till (233 700 + 22 422 + 16 002 + 2 190 — 7 854 + 1 322) 267 782
kronor.

Yad slutligen angår anslagsposten till rörligt tillägg har med hänsyn
till personalförstärkningen och lönegradsuppflyttningama uppräkning
skett med i runt tal 4 450 kronor till 144 650 kronor.

För hela budgetåret beräknas alltså (963 430 + 9 700 + 267 782 + 144 650)
1 385 562 kronor eller i runt tal 34 800 kronor mer än för närvarande.

Statskontoret har i infordrat utlåtande över nedre revisionens anslagsäskanden
erinrat om ett uttalande i statsverkspropositionen till 1946 års riksdag
(För flera huvudtitlar gemensamma frågor, s. 15) att ett av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
framfört förslag om ändrad lönegradsplacering för
nedre revisionens ordförande (SOU 1942:30 s. 113) ansetts i avbidan på genomförande
av processreformen icke böra då upptagas till prövning. Vid sådant
förhållande finner statskontoret frågan om uppräkning av arvodet till
ordföranden i revisionen icke heller nu böra bli föremål för övervägande.
Statskontoret vill däremot icke motsätta sig att möjlighet beredes revisionen
att i större utsträckning än hittills förordna kontorsbiträden i lönegrad Eo 4.
Ämbetsverket framhåller emellertid, att anställning i lönegrad Ex 2 i regel

Kungi. Maj.ts proposition nr 268. 37

borde kunna utsträckas till att omfatta längre tid än tre månader, förslagsvis
till ett år.

Allmänna lönenämnden som jämväl yttrat sig över nedre revisionens anslagsäskanden
anser en höjning av arvodet till revisionens ordförande befogad.
Lönenämnden kan emellertid icke tillstyrka, att arvodet bestämmes
till högre belopp än 2 500 kronor eller således samma belopp som för närvarande
utgår i arvode till divisionsordförande i hovrätt. Vad angår den föreslagna
förbättringen av vissa biträdens löneställning har lönenämnden åberopat
sitt förenämnda remissyttrande den 7 februari 1946. Mot revisionens
förslag att extra kontors- och skrivbiträden i viss omfattning skulle beredas
extra-ordinarie anställning, har lönenämnden icke funnit anledning till erinran.

Spörsmålet om förbättrad löneställning för vissa av nedre revisionens biträden
har behandlats även av den utredningsman, som enligt vad förut
anförts (s. 16) har att inom finansdepartementet biträda med utredning
angående anslällningsförhållandena för viss biträdespersonal i statens tjänst.
1 förut berörda promemoria angående löneställning för viss icke rättsbildad
biträdespersonal har utredningsmannen inledningsvis uttalat, att han
ansett sig icke böra i förevarande sammanhang ingå på något bedömande
av löneställningen för nedre revisionens samtliga icke rättsbildade biträden
efter den omorganisation av ämbetsverket, som föreslagits av särskilda
sakkunniga (jfr ovan s. 31). Med hänsyn till att omorganisationen ansetts
icke skola genomföras i samband med rättegångsreformens ikraftträdande
den 1 januari 1948 och till att nedre revisionen i sina förenämnda petitaskrivelser
föreslagit förbättring av vissa biträdens löneställning redan från den
1 juli 1947, har utredningsmannen emellertid ansett sig ha anledning undersöka,
huruvida icke ifrågavarande biträdens arbetsuppgifter redan för närvarande
-— och bortsett från de förändringar i tjänsteåligganden som kunde
betingas av rättegångsreformen -— vore av den kvalificerade art, att en uppflyttning
i lönegrad omedelbart borde komma till stånd. I detta hänseende
har utredningsmannen anfört följande:

Den hos nedre revisionen tjänstgörande kontoristen har till uppgift att registrera
inkommande remisser samt sjuk- och tjänstledighetsansökningar
m. m., att föra tjänstematrikel för samtliga tjänstemän i nedre justitierevisionen
och högsta domstolen, att uppsätta förslag till tjänstgöringsbetyg, att
upprätta förslag till protokoll angående löneklassplaceringar, löneklassuppflyttningar,
resekostnads- och traktamentsersättningar samt ersättningar för
specialistvård och annan läkarvård, att uppgöra viss statistik, att uppgöra
förslag till revisionssekreterarnas indelning till föredragning i högsta domstolen
samt att i övrigt tjänstgöra såsom icke rättsbildat biträde åt nedre justitierevisionens
ordförande vid handläggning av administrativa ärenden.

Det å centrala kansliet tjänstgörande kontorsbiträdet har bland annat att
närmast under förste protokollssekreteraren biträda med uppsättning av
protokoll i nådeärenden och expediering av dylika ärenden samt att uppgöra
förslag till ärendens kommunicering, göra nödiga anteckningar angående fri
rättegång m. m.

Vidare har ett av nedre justitierevisionens kontorsbiträden till åliggande
alt öva den närmaste tillsynen över skrivarbetet inom ämbetsverket samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Departe ments chefen.

att därvid vid behov fördela skrivarbetet, att upprätta förslag till semesterlistor
för biträdespersonalen, att hava vård om inköpt skrivmateriel m. m.

Slutligen har ett hos högsta domstolen tjänstgörande kontorsbiträde att
utskriva högsta domstolens protokoll med däri intagna vota, att biträda protokollssekreterarna
med uppsättning och utskrift av klämmar i högsta domstolens
utslag m. m.

Med hänsyn till den kvalificerade arten av de arbetsuppgifter, som på sätt
nu angivits äro förenade med ifrågavarande fyra biträdesbefattningar, vill
utredningsmannen — i avvaktan på den blivande prövningen av de sakkunnigas
förslag i dess helhet — såsom ett provisorium förorda att från och
med den 1 juli 1947 för kontoristen inrättas en kansliskrivarbefattning i lönegrad
Eo 11, samt att för de tre omförmälda kontorsbiträdena inrättas tre
kanslibiträdesbefattningar i lönegraden Eo 7. Det förutsättes härvid, att ingen
av de ordinarie befattningarna under tiden upprätthålles.

Högsta domstolens och nedre justitierevisionens arbetsförhållanden komma,
till skillnad från vad fallet torde bliva för hovrätternas och häradsrätternas
del, icke under nästkommande budgetår att i nämnvärd utsträckning påverkas
av nya RB:s ikraftträdande. På grund härav kan anslagsbehovet för
hela budgetåret i huvudsak bedömas från samma förutsättningar som tidigare.
Endast på vissa punkter blir det erforderligt att nu taga ställning till
de förslag av organisatorisk art, som innefattas i 1943 års domarutrednings
betänkande och i betänkandet med förslag till arbetsordning för nedre justitierevisionen.

Den av domarutredningen föreslagna förvandlingen av revisionssekreterartjänsterna
till extra ordinarie befattningar har rönt stark kritik i flertalet
av remissyttrandena liksom i arbetsordningsbetänkandet. Därvid har särskilt
understrukits, att revisionssekreterararbetets betydelse och natur kräver en
självständighet, som markeras av ämbetets placering såsom ordinarie tjänst.
Jag finner dessa och andra invändningar äga den tyngd att i varje fall för
närvarande något utbyte av de ordinarie revisionssekreterarbefattningama
mot extra ordinarie tjänster ej bör ifrågakomma.

I sin redogörelse för arbetsläget inom högsta domstolen och nedre revisionen
har nedre revisionen framhållit, att genom den nya fullföljdsordningen väl
vunnits en minskning i antalet balanserade mål men att denna minskning till
övervägande del ernåtts genom att nyinkomna besvärsmål avgjorts i större
antal än tidigare. Revisionssekreterarna ha däremot saknat tillfälle att i erforderlig
omfattning inläsa och föredraga äldre balanserade mål. Arbetsbalansen
i fråga om vidlyftiga mål (andra än veckomål), som den 31 mars
1941 utgjorde allenast 37, uppgick den 31 mars i år till 62. I likhet med
nedre revisionen finner jag det oeftergivligt att jämväl dessa äldre mål inom
rimlig tid bringas under högsta domstolens prövning och att den alltjämt betydande
arbetsbalansen också i denna del snarast nedbringas. För att möjliggöra
detta och för att balansen av äldre mål överhuvud skall kunna bli
avarbetad till den tid under budgetåret 1948/49 då mål enligt den nya ordningen
i större utsträckning kunna väntas inkomma, vill jag tillstyrka att

Kangl. Maj.ts proposition nr 268.

nedre revisionen beredes* möjlighet anställa — utöver nuvarande 12 extra
revisionssekreterare under hela året och en under halva året — ytterligare
2 extra revisionssekreterare under hela året.

Jag torde i fortsättningen få tillfälle utveckla att övergången till nya rättegångsordningen
nödvändiggör beslut redan under denna riksdag om ej obetydliga
förstärkningar av hovrättsorganisationen, detta i fråga om såväl högre
som lägre befattningshavare. Som jag förut antytt, torde man däremot i stort
sett kunna låta anstå med prövningen av nedre revisionens organisation under
den nya ordningen till framläggandet av statsverkspropositionen för budgetåret
1948/49. I några fall, där organisationsförändringar och löneförbättringar
beträffande hovrätterna vilka redan nu anses böra genomföras ha
nära motsvarighet i fråga om nedre revisionen, finner jag det emellertid påkallat
att förstärkningarna inom nedre revisionens område samtidigt beslutas.

Jag ämnar i det följande föreslå att ordförandebefattningarna å hovrätternas
divisioner, vilka nu beklädas av hovrättsråd med särskilt tilläggsarvode,
förvandlas till självständiga tjänster, placerade i chefslöneskalan. Under senare
år har vid ett flertal tillfällen föreslagits ändrad ställning för ordföranden
i nedre revisionen. Denne utövar en chefsfunktion liksom hovrätternas
divisionsordförande —- ehuru med tyngdpunkten på den administrativa ledningen
— och har i likhet med divisionsordförandena hittills åtnjutit avlöning
enligt lönegrad A 30 jämte årligt tilläggsarvode. Ehuru tilläggsarvodet
varit något lägre för nedre revisionens ordförande (1 500 kronor i stället för
2 500 kronor) kan dennes tjänst i fråga om ansvar och vikt anses fullt jämförbar
med divisionsordförandebefattning i hovrätt. Betydelsen av tjänsten
kommer icke att minska under den nya ordningen, då nedre revisionens arbete
delvis måste omläggas med hänsyn till införandet av muntlighet i högsta
domstolen.

Den förstärkta ställning, som vid flera tillfällen förklarats vara önskvärd
för nedre revisionens ordförande, har i skilda förslag utformats på olika
sätt. Medan nedre revisionen vid åtskilliga tillfällen hemställt att dess ordförande
måtte erhålla ställning såsom chef för ämbetsverket samt i lönehänseende
likställas med chefer för andra verk av motsvarande betydelse
och storlek, ha 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga och de sakkunniga,
vilka avgivit betänkande med förslag till arbetsordning för nedre revisionen,
upptagit dennas ordförande som förordnandetjänst enligt lönegrad i C-planen
(C 7 resp. C 8). Nedre revisionen har i sina anslagsäskanden för året, vilka
avgåvos innan sistnämnda betänkande avlämnats och alltså befattningens
framtida karaktär kunde bedömas, föreslagit en höjning av det utgående
tilläggsarvodet från 1 500 kronor till 4 000 kronor.

Med hänsyn till arten av de uppgifter, som för närvarande tillkomma och
under den nya ordningen skola tillkomma ordföranden i nedre revisionen, finner
jag det påkallat att befattningen nu förlänas karaktär av en självständig
chefstjänst. Jag erinrar i detta sammanhang om att enligt betänkandet
med förslag till arbetsordning ordförandens hittillsvarande begränsade
föredragningsskyldighet, som under de senare åren utbytts mot fullgörande
av vissa särskilda uppgifter, förutsättes helt avskaffad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

I syfte bl. a. att främja övergång till annan befattning inom domstolsväsendet
har det föreslagits, att den nya chefstjänsten skulle sättas i C-planen.
Å andra sidan har emellertid betonats, att ombyte å befattningen ej alltför
ofta borde ifrågakomma. Ur sistnämnda synpunkt, som jag icke kan undgå
att tillmäta vikt, synes det emellertid ligga närmast till hands att befattningen
blir en fullmaktstjänst av samma art som chefstjänsterna i nuvarande Inplanen.
För en dylik lösning talar även, att de högre befattningshavarna inom
domstolsväsendet hittills undantagslöst ansetts böra äga den självständiga
ställning som följer av utnämning med fullmakt. Lämpligen bör befattningen
sättas i samma lönegrad som de nya ordförandetjänsterna i hovrätten, nämligen
B 2. Tjänstebenämningen bör vara överdirektör.

Med avseende å biträdespersonalens ställning vill jag förutskicka att jag, i
anslutning till förslag i promemorian angående löneställning för viss icke
rättsbildad biträdespersonal, redan nu ämnar föreslå en förstärkning av hovrätternas
biträdesorganisation, innefattande höjning av åtskilliga tjänster
samt inrättande av några nya befattningar. Ett ställningstagande till nedre
revisionens biträdesbehov under den nya rättegångsordningen är icke för
närvarande påkallat. I den nyssnämnda promemorian har emellertid utredningsmannen
förklarat sig finna att redan med hänsyn till nuvarande arbetsuppgifter
— och alltså bortsett från de förändringar i tjänsteåligganden som
kunde betingas av rättegångsreformen — några biträden hade så kvalificerade
arbetsuppgifter att befattningar i högre grad borde inrättas. Utredningsmannen
har vad angår dessa biträden föreslagit att nya tjänster i högre grad
men med extra ordinarie ställning måtte inrättas, medan vederbörandes ordinarie
befattningar tills vidare lämnades obesatta. För den nuvarande kontoristen
i lönegrad A 9 — med uppgift att i olika hänseenden biträda nedre revisionens
ordförande -— skulle inrättas en kansliskrivarbefattning i Eo 11 och
för tre kontorsbiträden i A 4 —- med uppgift respektive att biträda å centrala
kansliet med protokoll i nådeärenden, kommunicering m. m., att öva tillsyn
över skrivarbetet i verket m. m. samt att fullgöra vissa uppgifter med avseende
å högsta domstolens protokoll m. m. — skulle inrättas tre kanslibiträdestjänster
i Eo 7.

Den sålunda föreslagna provisoriska förbättringen av vissa biträdens ställning
förefaller mig välbefogad och förordas alltså till genomförande.

Med hänsyn till den betydande förbättring i de icke ordinarie biträdenas
avlöningsförhållanden som den reglerade befordringsgången innebär kan jag
icke tillstyrka den av nedre revisionen begärda ökade medelsanvisning som
avser att möjliggöra att av nedre revisionens icke-ordinarie biträden 14 måtte
kunna avlönas enligt lönegrad Eo 4 och blott återstoden enligt lönegrad Ex 4
respektive Ex 2.

Vid bifall till förslaget om placering av nedre revisionens ordförande i lönegrad
B 2 bör anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän uppräknas med 2 353 kronor. Anslagsposten bör å andra
sidan minskas med 15 135 kronor, motsvarande lönekostnaden för den kontorist
och de 3 kontorsbiträden, vilka föreslås skola tills vidare erhålla avlöning
av icke-ordinarie anslaget. Begleringen av befordringsgången för biträ -

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

despersonalen — varigenom 3 ordinarie kontorsbiträdestjänster i lönegrad
A 4 skulle tillkomma — medför en uppräkning av posten med 8 865 kronor.
Vidare medför den allmänna löneregleringen en ökning av posten med 425 000
kronor. Posten torde alltså böra upptagas till i runt tal (969 700 H- 2 353
15 135 + 8 865 + 425 000) 1 390 800 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj: t, nedsättes med det nu till nedre justitierevisionens
ordförande utgående arvodet å 1 500 kronor. Posten beräknas
alltså till (7 200 — 1 500) 5 700 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie person
a 1 uppräknas med 22 422 kronor utgörande lönekostnad för 2 extra revisionssekreterare
samt med 16 047 kronor utgörande lönekostnad för fyra nyinrättade
biträdestjänster, nämligen en kansliskrivartjänst i lönegrad Eo 11
samt 3 kanslibiträdestjänster i lönegrad Eo 7. Regleringen av befordringsgången
för biträdes- och amanuenspersonalen medför en nettominskning av
anslagsposten med (7 854 — 1 322) 6 532 kronor. Vidare medför den allmänna
löneregleringen en ökning av anslagsposten med 146 100 kronor. Posten
beräknas alltså till i runt tal (233 700 + 22 422 + 16 047 — 6 532 + 146 100)
411 800 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg torde böra upptagas med 108 200
kronor.

Anslaget i dess helhet uppföres alltså med (1 390 800 + 5 700 + 411 800
+ 108 200) 1 916 500 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga följande ändringar
i den för högsta domstolen och nedre justitierevisionen gällande
personalförteckningen, nämligen utbyta en revisionssekreterare
mot en överdirektör i lönegrad B 2 och upptaga 3
ytterligare befattningar såsom kontorsbiträden i lönegrad
A 4;

dels godkänna följande aviöningsstat för högsta domstolen
och nedre justitierevisionen, att tillämpas tills vidare från
och med budgetår 1947/48:

Aviöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 1 390 800

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 5 700

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ....................... » 411 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............ » 108 200

Summa kronor 1 916 500;

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Departe ments chefen.

dels ock till Högsta domstolen m. m.:

Avlöningar för budgetåret 1947/48 anvisa

ett förslagsanslag av .................. kronor 1 916 500.

7. Högsta domstolen m. in.: Omkostnader, förslagsanslag. Anslaget är i
gällande riksstat uppfört med 56 800 kronor.

Enligt av Kungl. Maj:t den 17 maj 1946 fastställd omkostnadsstat för
högsta domstolen och nedre justitierevisionen ha anvisats, till sjukvård m. m.
förslagsvis 5 000 kronor, till reseersättningar förslagsvis 3 500 kronor och
till expenser förslagsvis 48 300 kronor. Beträffande sistnämnda post har
Kungl. Maj :t föreskrivit, att förslagsvis 8 500 kronor må tagas i anspråk för
bränsle, lyse och vatten samt högst 39 800 kronor för övriga expenser.

I sin under nästföregående punkt omförmälda skrivelse den 31 augusti 1946
har nedre justitierevisionen å ena sidan föreslagit sänkning av anslagsposten
till sjukvård m. m. med 1 000 kronor till 4 000 och å andra sidan begärt ökad
medelsanvisning till reseersättningar, bränsle, lyse och vatten samt övriga
expenser. Såsom skäl för sänkningen av anslagsposten till sjukvård m. m.
har anförts, att kostnaderna härför under nästföregående budgetår uppgingo
till 3 800 kronor.

Vad angår anslagsposten till reseersättningar upplyser nedre revisionen,
att såsom en följd av den stora ökningen av antalet revisionssekreterare
och den starka omsättningen bland dessa belastningen å posten under
nästföregående budgetår utgjorde 6 050 kronor. Då anledning ej förelåge till
antagande att medelsåtgången skulle minskas, föreslår nedre revisionen, att
anslagsposten uppräknas med 2 500 kronor till 6 000 kronor.

Beträffande den i anslagsposten till expenser ingående delposten bränsle,
lyse och vatten föreslår nedre revisionen en uppräkning med 3 500
kronor till 12 000 kronor. Såsom skäl anföres att förstärkningen av revisionens
arbetskrafter föranlett lokalutvidgning, vilket medfört ökade kostnader.
Belastningen å posten under nästföregående budgetår utgjorde sålunda 11 700
kronor.

Vad slutligen angår delposten till övriga expenser beräknas medelsbehovet
till 46 700 kronor eller 6 900 kronor mer än i gällande stat. Nedre
revisionen framhåller, att fullföljdsreformen medfört ökning jämväl av de
utgifter, som skulle bestridas från denna anslagspost.

Anslaget i dess helhet skulle enligt vad sålunda anförts höjas med (2 500 +
3 500 + 6 900 — 1 000 =) 11 900 kronor till 68 700 kronor.

Statskontoret har i infordrat yttrande uttalat, att delposten till övriga expenser
syntes kunna begränsas till 45 000 kronor men i övrigt lämnat nedre
revisionens framställning utan erinran.

Anslagsposten till sjukvård m. m. höjdes för innevarande budgetår
med hänsyn till belastningen under de närmast föregående åren med 2 000
kronor till 5 000 kronor. Ytterligare erfarenhet torde böra avvaktas, innan
ändring av posten ifrågasättes.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

I överensstämmelse med nedre justitierevisionens förslag tillstyrker jag
med hänsyn till belastningen att anslagsposten till reseersättningar
höjes med 2 500 kronor till 6 000 kronor samt att delposten till bränsle,
lyse och vatten höjes med 3 500 kronor till 12 000 kronor.

Vad angår medelsanvisningen till övriga expenser finner jag en
höjning motiverad. På sätt statskontoret funnit torde ökningen kunna begränsas
till 5 200 kronor.

På grund av det anförda förordar jag, att förevarande anslag höjes med
(2 500 + 3 500 + 5 200 =) 11 200 kronor till 68 000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Högsta domstolen m. m.: Omkostnader
för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av .......................... kronor 68 000.

Hovrätterna.

8. Hovrätterna: Avlöningar, förslagsanslag. Anslaget är för innevarande
budgetår uppfört med 2 189 600 kronor.

Gällande personalförteckning för hovrätterna är av följande lydelse.

Personalförteckning.

Svea hovrätt.

Tjänstemän å ordinarie stat:

Lönegrad.

1 president...................................................... B 3

40 hovrättsråd................................................... A 30

1 krigshovrättsråd............................................... A 30

1 hovrättssekreterare............................................. A 27

1 advokatfiskal.................................................. A 24

1 överkrigsfiskal................................................. A 24

1 aktuarie...................................................... A 22

1 arkivarie...................................................... A 22

1 kamrerare..................................................... A 22

3 hovrättsnotarier............................................... A 22

1 kontorist...................................................... A 9

1 förste expeditionsvakt.......................................... A 7

6 kanslibiträden................................................. A 7

6 expeditionsvakter.............................................. A 5

6 kontorsbiträden................................................ A 4

4 skrivbiträden.................................................. A 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Extra ordinarie tjänstemän i högre
lönegrad än 20:

Lönegrad.

18 assessorer..................................................... Eo 29

20 fiskaler....................................................... Eo 22

Göta hovrätt.

Tjänstemän å ordinarie stat:

Lönegrad.

1 president...................................................... B 3

20 hovrättsråd................................................... A 30

1 hovrättssekreterare............................................. A 27

1 advokatfiskal.................................................. A 24

1 aktuarie...................................................... A 22

2 hovrättsnotarier............................................... A 22

1 förste expeditionsvakt.......................................... A 7

3 kanslibiträden................................................. A 7

3 expeditionsvakter.............................................. A 5

3 kontorsbiträden................................................ A 4

3 skrivbiträden.................................................. A 2

Extra ordinarie tjänstemän i högre
lönegrad än 20:

Lönegrad.

10 assessorer.................................................... Eo 29

10 fiskaler ...................................................... Eo 22

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

Tjänstemän å ordinarie stat:

Lönegrad.

1 president..................................................... B 3

11 hovrättsråd................................................... A 30

1 hovrättssekreterare............................................. A 26

1 aktuarie...................................................... A 22

1 förste expeditionsvakt.......................................... A 7

2 kanslibiträden................................................. A 7

1 expeditionsvakt................................................ A 5

2 kontorsbiträden................................................ A 4

1 skrivbiträde................................................... A 2

Extra ordinarie tjänstemän i högre
lönegrad än 20:

Lönegrad.

6 assessorer ..................................................... Eo 29

6 fiskaler ....................................................... Eo 22

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Hovrätten för Övre Norrland.

Tjänstemän å ordinarie stat:

1 president.............................................

5 hovrättsråd..........................................

1 hovrättssekreterare....................................

1 kanslibiträde.........................................

1 expeditionsvakt.......................................

1 kontorsbiträde........................................

Extra ordinarie tjänstemän i högre
lönegrad än 20:

2 assessorer ................................................

3 fiskaler..................................................

Anm. I den mån så erfordras på grund av att hovrätternas befattningshavare tagas i
anspråk för uppdrag utom hovrätterna må förordnas högst 45 assessorer utöver de i personalförteckningen
angivna.

Anm. 2. För beredande av extra ordinarie anställning åt befattningshavare, som under
minst tre år innehaft förordnande såsom sekreterare i domsaga eller tingssekreterare eller
såsom vikarie för häradshövding eller tingsdomare, må hovrätt i den mån så erfordras,
efter medgivande av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, förordna extra ordinarie fiskaler
utöver vad som angivits i personalförteckningen, dock högst intill det antal som motsvarar
antalet extra ordinarie fiskaler vilka innehava stadigvarande adjunktion för ledamöter
med stadigvarande uppdrag utanför hovrätten.

Kungl. Maj :t har den 7 juni 1946 fastställt följande avlöningsstat för hovrätterna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47.

Avlöningsstat.

Svea hovrätt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... kronor 480 600

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, förslagsvis ................................ * 30 200

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis .... » 512 100

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... »__ 132 800

Summa kronor 1 155 700

Göta hovrätt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis......kronor 227 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t.......................................... * 14 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis .... » 248 300

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... » 62 800

Lönegrad.

Eo 29
Eo 22.

Lönegrad.

. B 3

. A 30

. A 26

. A 7

. A 5

. A 4

Summa kronor 552 800

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... kronor 141 600

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj: t.......................................... » 7 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis .... » 127 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... » 36 100

Summa kronor 312 200

Hovrätten för Övre Norrland.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... kronor 72 200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t.......................................... » 2 900

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis .... » 76 900

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... » 16 900

Summa kronor 168 900.

Avlöningsstaten upptager för samtliga hovrätter medel till extra ledamöter,
nämligen till 6 dylika ledamöter i Svea hovrätt, 4 i Göta hovrätt, 2 i hovrätten
över Skåne och Rlekinge samt en under åtta månader i hovrätten för övre
Norrland. Dessa medel må emellertid delvis disponeras allenast i den utsträckning,
som erfordras på grund av ökning i arbetsbördan, som föranledes av vidgad
användning i hovrätterna av muntligt förhandlingssätt. Denna förutsättning
gäller beträffande 7 av de beräknade extra ledamöterna, därav 4 i Svea
hovrätt, 2 i Göta hovrätt samt en i hovrätten över Skåne och Blekinge. De för
dessa ledamöter anvisade medlen ställas till förfogande efter särskilt medgivande
av Kungl. Maj:t (jfr II ht 1945 s. 37). Under förra halvåret 1947 har
sådant medgivande lämnats avseende 2 ledamöter i envar av Svea och Göta
hovrätter samt en i skånska hovrätten.

Krigshovrätten, som är en särskild avdelning av Svea hovrätt, består av
ordföranden och ytterligare en ledamot å Svea hovrätts sjunde division, krigshovrättsrådet
samt två militära ledamöter. Den under kriget inträffade starka
ökningen av krigshovrättens arbetsbörda har föranlett, att krigshovrättens
arbetskrafter behövt förstärkas i betydande omfattning. En närmare redogörelse
för de åtgärder, som vidtagits i detta hänseende, lämnades i 1945 års
statsverksproposition (II ht s. 18 f.). Efter krigets avslutande har förstärkningen
till större delen kunnat avvecklas. Medel för förstärkning av krigshovrättens
arbetskrafter ha icke anvisats särskilt, utan vederbörande anslagsposter
ha fått överskridas med för ändamålet erforderliga belopp.

Rörande antalet extra fiskaler och antalet fiskalsaspiranter ha bestämmelser
meddelats i samband med avlöningsstatens fastställande. Enligt dessa bestämmelser
äga hovrätterna för fullgörande av fiskalsgöromål tills vidare eller
för viss tid anställa extra fiskaler i lönegraden Ex 20 till högst så stort antal,
att sammanlagda antalet i hovrätterna såsom fiskaler tjänstgörande extra

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

ordinarie och extra fiskaler utgör, i Svea hovrätt 26, i Göta hovrätt 13, i
hovrätten över Skåne och Blekinge 8 samt i hovrätten för övre Norrland 4;
dock må flera extra fiskaler icke anställas än som vid varje tidpunkt erfordras
för göromålens behöriga bestridande. Vidare äga hovrätterna anställa
fiskalsaspiranter till följande antal, nämligen Svea hovrätt 12, Göta hovrätt
6, hovrätten över Skåne och Blekinge 3 samt hovrätten för övre Norrland 2.
I den mån sammanlagda antalet i hovrätt såsom fiskaler tjänstgörande extra
ordinarie och extra fiskaler överstiger det i personalförteckningen för hovrätten
angivna antalet extra ordinarie fiskalsbefattningar, skall dock antalet
fiskalsaspiranter i motsvarande mån begränsas.1

Biträdespersonalen utgöres

i Svea hovrätt av en kontorist i A 9, 6 kanslibiträden i A 7, 11 kontorsbiträden,
därav 6 i A 4 och 5 i Eo 4, samt 12 skrivbiträden, därav 4 i A 2, 5
i Eo 2 och 3 i Ex 2;

i Göta hovrätt av 1 kansliskrivare i Eo 11, 3 kanslibiträden i A 7, 4 kontorsbiträden,
därav 2 i A 4 och 2 i Eo 4 och 3 skrivbiträden i A 2;

i hovrätten över Skåne och Blekinge av 2 kanslibiträden i A 7, 4 kontorsbiträden,
därav 2 i A 4, ett i Eo 4 och ett i Ex 4, och ett skrivbiträde i A 2;
samt

i hovrätten för Övre Norrland av en kontorist i Eo 9, ett kanslibiträde i
A 7, 2 kontorsbiträden, därav ett i A 4 och ett i Ex 4, och ett skrivbiträde i
Ex 2.

Hovrättsorganisationen kommer att undergå betydande förändringar i och
med att rättegångsbalken den 18 juli 1942 med ingången av år 1948 träder
i kraft. Medan hovrätten över Skåne och Blekinge samt hovrätten för övre
Norrland bibehålla sina nuvarande domkretsar komma domkretsarna för
Svea hovrätt och Göta hovrätt att delas. Ur Svea hovrätt utbrytes hovrätten
för Nedre Norrland, vars domkrets skall omfatta Västernorrlands och Jämtlands
län, och av Göta hovrätt frånskiljes en hovrätt för Västra Sverige, omfattande
Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län. Rörande hovrätterna
stadgas i 2 kap. 3 § nya RB i dess genom proposition nr 188 till
årets riksdag föreslagna nya lydelse bl. a. att i hovrätt skola finnas president,
en eller flera lagmän samt hovrättsråd och assessorer; hovrätt skall vara
delad i två eller flera avdelningar och en avdelning skall bestå av presidenten
eller en lagman som ordförande, minst två hovrättsråd, av dem en
vice ordförande, samt en eller flera assessorer.

1943 drs domarutredning har i sitt betänkande upptagit vissa grundläggande
spörsmål angående hovrätternas organisation efter rättegångsreformens
genomförande. De avsedda frågorna angå främst behovet av ledamöter
i hovrätterna ävensom av andra befattningshavare därstädes för handliavande
av uppgifter i samband med rättsskipningen.

1 t norrländska hovrätten må enligt särskilt medgivande av Kungl. Maj:t den 24 januari
1947 under återstoden av innevarande budgetår anställas en fiskalsaspirant utöver det antal
fiskalsaspiranter, som enligt angivna föreskrifter må finnas i hovrätten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Vad angår behovet av ledamöter i hovrätterna under den
nya ordningen har domarutredningen erinrat, att det nya rättegångsförfarandets
inverkan härpå varit föremål för särskild utredning inom justitiedepartementet
vilken framlagts genom en den 27 maj 1944 dagtecknad promemoria
angående hovrätternas arbetsuppgifter och personalbehov under den
nya rättegångsordningen.

I promemorian påpekades, att enligt vad allmänt antagits det helt förändrade
rättegångssättet i hovrätterna måste kräva en förstärkning av hovrätternas
arbetskrafter. Med utgångspunkt från en av processlagberedningen
verkställd beräkning av det efter rättegångsreformen erforderliga antalet ledamöter
i hovrätterna räknades i promemorian preliminärt med hovrättsrådsbefattningar
till ungefär samma antal (75) som för närvarande samt
därutöver 20 nya ledamotsbefattningar. Sistnämnda befattningar föreslogos
skola besättas med ordinarie assessorer, vartill möjlighet beretts enligt nya
R.B. (4 kap. 3 §). I promemorian uttalades vidare, att liksom nu assessorer
med extra ordinarie anställning eller andra adjungerade ledamöter kunde erfordras
såsom vikarier för hovrättsråd eller med dem jämställda ledamöter.
Över promemorian infordrades yttranden av hovrätterna, vilka samtliga
påyrkade att antalet ledamöter skulle ökas utöver vad som enligt förslaget
avsetts.

Domarutredningen har för egen del vid beräknande av ledamotsbehovet ansett
sig kunna utgå från att målen i hovrätterna efter processreformens genomförande
komme att sammanlagt uppgå till minst samma antal som för
närvarande. Den muntliga förhandling, som enligt den nya rättegångsordningen
förutsattes i avsevärt större utsträckning än hittills, måste i det
stora flertalet fall bliva mera tidsödande än det rent skriftliga förfarande i
förening med föredragning av handlingarna genom ledamot eller tjänsteman
vid domstolen, som ännu i de flesta mål tillämpades i överrätterna. Rörande
den omfattning, vari muntlig förhandling under den nya ordningen komme
att äga rum, kunde med ledning av vissa i Svea och Göta hovrätter verkställda
undersökningar antagas, att minst 2/3 av målen i hovrätt efter rättegångsreformens
genomförande komme att kräva huvudförhandling. Arbetsökningen
för målen med huvudförhandling kunde beräknas uppgå till minst
50 °/o av det arbete, som dessa mål handlagda enligt nu gällande ordning
krävde.

Domarutredningen har med utgångspunkt från dessa beräkningar funnit,
att ledamotsantalet i samtliga hovrätter efter rättegångsreformen borde ökas
med omkring 30.

Domarutredningen har vidare föreslagit, att från och med ingången av
budgetåret 1947/48 å personalförteckningarna för hovrätterna måtte upptagas
ett med 4 ökat antal assessorer. Dessa skulle så fördelas att i fortsättningen
Svea hovrätt erhåller 21 (nu 18), Göta hovrätt 11 (nu 10) samt hovrätterna
över Skåne och Blekinge resp. för övre Norrland 6 och 2 (samma
som nu).

Till motivering har utredningen hänvisat till att Kungl. Maj:t på grund av
ökningen av arbetsbördan i hovrätterna beviljat anslag till ett antal extra
ledamotsbefattningar, nämligen, oberäknat krigshovrätten, 12 eller, under
vissa delar av året, 13 befattningar. Med anledning härav har från och med
budgetåret 1946/47 antalet assessorer, upptagna å hovrätternas personalför -

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

teckning, ökats från 31 till 36, men i övrigt tillgodoses det ökade ledamotsbehovet
därigenom, att ett motsvarande antal fiskaler anlitas som adjungerade
ledamöter. Med hänsyn till fiskalernas mindre självständiga ställning
fann domaruIredningen det emellertid icke önskvärt att många ledamotsplatser
uppehållas av fiskaler.

Domarutredningen har slutligen såvitt angår assessorstjänstgöringen föreslagit,
att fiskaler, som förordnats att stadigvarande tjänstgöra som adjungerade
ledamöter och i denna egenskap f. n. äga uppbära en på visst sätt bestämd
vikariatsersättning, i stället skola äga uppbära vikariatslön, vilket
skulle medföra rätt för vederbörande att också vid sjukdom uppbära den
med adjunktionen förenade högre gottgörelsen.

Rörande antalet f i s k a 1 e r bär domarutredningen föreslagit att detta för
tiden efter rättegångsreformens genomförande skulle bestämmas efter samma
grund som för närvarande och beräknas till 2 1U per hovrättsavdelning. Då
antalet avdelningar förutsättes ökas till omkring 20, innebär detta en ökning
av fiskalernas antal med drygt ett tiotal.

Vad angår aspiranterna har domarutredningen föreslagit, att dessa
efter rättegångsreformen skola erhålla i viss mån utvidgade uppgifter och
överhuvud beredas heltidsarbete. De böra —- bortsett från rena prövningsuppgifter
— biträda ledamöter vid beredande av mål, tjänstgöra som protokollsförare
vid rättegångsförhandlingar samt i viss omfattning fullgöra föredragning
i fiskals eller ledamots ställe.

Domarutredningen har utförligt behandlat frågan om antalet aspiranter
och dessas fördelning mellan hovrätterna. Utredningen yttrar i denna del.

En fråga, som domarutredningen haft anledning att särskilt uppmärksamma,
är den ojämna tillströmningen av aspiranter till de olika hovrätterna.
Sålunda söka sig ett mycket stort antal aspiranter till Svea hovrätt, beroende
framför allt på den omständigheten att, om de icke lyckas bliva antagna
till fiskaler i Svea hovrätt, de i Stockholm hava de största möjligheterna
att få anställning inom andra delar av statsförvaltningen eller andra verksamhetsområden.
Det har blivit vanligt, att icke blott ämbetsverkens chefer
utan även enskilda arbetsgivare vända sig till Svea hovrätt med begäran om
förslag på lämpliga personer till lediga tjänster, och de aspiranter, som efter
slutförda prov i denna hovrätt lämna domarbanan, kunna i regel utan svårighet
erhålla lämplig anställning utanför domarkarriären. Samtidigt kan
det för mindre centralt belägna hovrätter någon gång vara svårt att erhålla
en fullt tillfredsställande rekrytering.--—

Genom den stora tillströmningen av aspiranter till Svea hovrätt har denna
hovrätt tillfälle att inom en större krets träffa sitt urval. Den omständigheten
att aspiranterna i så stor utsträckning söka sig till Svea hovrätt kan innebära
en fara för att urvalet vid övriga hovrätter icke alltid kan göras efter
så stränga grunder, som önskvärt är. Till följd av den tillämnade uppdelningen
av Göta hovrätt och inrättande av en hovrätt för Nedre Norrland kan
faran härför komma att ytterligare ökas. Det kan sålunda antagas, att efter
inrättande av sistnämnda hovrätt vissa bland dem som på grund av tidigare
anknytning till Norrland eljest skulle önskat inträda i hovrätten för övre
Norrland i stället söka sig till den nybildade sydligare hovrätten. Måhända
kan också utbrytandet ur Göta hovrätt av en till Göteborg förlagd hovrätt
för Västra Sverige medföra ökade svårigheter för rekryteringen av den i Jönköping
kvarvarande hovrätten.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. A''r SOS. 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Domarutredningen dryftar därefter olika utvägar att vinna en jämnare
fördelning av aspiranterna mellan hovrätterna och avvisar därvidlag på anförda
skäl såväl tanken på ett centralt ordnat prövningsförfarande som lösningen
att, allt under det prövningen bibehålies hos de olika hovrätterna,
aspiranterna ej längre skulle få själva välja hovrätt utan i stället av ett
centralt organ hänvisas till den hovrätt där behovet av arbetskraft är störst.

I stället föreslår utredningen att antalet aspirantarvoden så bestämmes att
alla för hovrätternas verksamhet erforderliga aspiranter bliva avlönade samt
att endast avlönade aspiranter få tjänstgöra. Härigenom har utredningen
velat främja att en del av aspirantöverskottet i Svea hovrätt ledes över till
i sådant hänseende missgynnade hovrätter. Utredningen framhåller att en
dylik ordning redan finnes införd på jämförliga områden inom statsförvaltningen
och hänvisar i detta sammanhang till — förutom domsagorna —
statsdepartementen och länsstyrelserna. Utredningen anför vidare.

Införande av principen att endast avlönade aspiranter få tjänstgöra i hovrätt
förutsätter, att antalet aspirantarvoden bestämmes med fullt tillgodoseende
av behovet av aspiranter för de arbetsuppgifter, som vid tillämpning

av den nya rättegångsordningen skola ankomma på aspirant.--— Dessa

arbetsuppgifter äro mer omfattande än för närvarande. En särskild anledning
att ej begränsa antalet arvoden alltför snävt ligger dessutom däri, att
aspiranterna för sin utbildning böra få tillfälle att under tjänstgöringen
grundligt sätta sig in i arbetsuppgifterna och med särskild noggrannhet fullgöra
dem. Vid bestämmandet av antalet aspirantarvoden bör även tillses,
att detta blir tillräckligt stort för att bereda hovrätterna tillfälle att göra tillbörligt
urval.

Domarutredningen föreslår att antalet aspiranter beräknas till 2 för varje
hovrättsavdelning. Dessutom böra till hovrätternas förfogande ställas belopp
motsvarande minst V2 aspirantarvode per hovrättsavdelning, vilka belopp
hovrätterna skola äga fritt disponera för avlöning av aspiranter utöver fastställt
antal. Till stöd för den höjning av antalet aspirantarvoden som detta
förslag innebär åberopar utredningen hl. a. att den omständigheten att flera
aspiranter bliva avlönade redan från inträdet i hovrätt uppenbarligen måste
bidraga till att dugande och lämpliga jurister icke av ekonomiska skäl avhållas
från att söka sig till hovrätterna.

Domarutredningen framhåller slutligen att om domaru tred ningens^ förslag
genomföres en förberedande prövning av sökande till hovrätterna måste äga
rum, särskilt då de sökande äro flera än antalet lediga aspirantplatser. Denna
förprövning torde, enligt samma grunder som nu tillämpas vid antagande
av tingsnotarieaspiranter, i första hand böra utföras med ledning av examensbetyg
och intyg från tidigare tjänstgöring. Vid prövningen av sökande
till hovrätt måste därvid stort avseende fästas vid intyg av vederbörande häradshövding
angående sökandens tingstjänstgöring eller motsvarande intyg
från rådhusrätt.---Förprövningen torde enligt sakens natur i allmän het

komma att handhavas av presidenten i vederbörande hovrätt, men
denne borde i tveksamma fall kunna hänskjuta frågan till hovrätten, respektive
prövningsavdelning om sådan finnes, liksom det borde stå en sökande
fritt att få frågan prövad i denna ordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Domarutredningens förslag i dessa delar ha föranlett utförliga yttranden
i flertalet remissvar.

Vad angår behovet av ledamöter i hovrätterna efter rättegångsreformen
ha Göta hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge uttalat
tvivel om tillräckligheten av den av domarutredningen föreslagna ökningen
av antalet ledamöter, 30. Göta hovrätt anför i denna del, att hovrätten
främst genom de i betydande omfattning anställda muntliga parisförhören
kommit till visshet om att, därest ej minst 50 procents ökning av ledamotsantalet
skedde, det icke skulle bli möjligt att på ens någorlunda tillfredsställande
sätt tillämpa den nya rättegångsordningens tidskrävande förfarande. I
regel hade hittills de muntliga förhörens förberedande, handläggning och
efterarbete dragit en tid, som utan minsta tvivel föranlett att behandlingen
av målen krävt betydligt mer än dubbelt så många arbetstimmar, som skulle
åtgått utan förhör. Och de muntliga förhandlingarna enligt rättegångsreformen
måste enligt sakens natur bliva än mer tidskrävande. Ledamotsantalet i hovrätterna
vid rättegångsreformens genomförande borde ökas med minst 50
procent. Hovrätten över Skåne och Blekinge har gentemot domarutredningen
anmärkt att huvudförhandling troligen komme att äga rum i betydligt mer än
73 av samtliga mål. Enligt hovrättens erfarenhet torde muntlig handläggning
i genomsnitt kräva betydligt mer än dubbelt så lång tid som den sedvanliga
föredragningen av akten i målet.

I några yttranden har särskilt berörts frågan av vilken kategori — hovrättsråd
eller assessorer — de nytillkommande ledamotsbefattningama
böra vara. Göta hovrätt — med undantag av två ledamöter — har
därvid förklarat sig finna det helt omotiverat att vid processreformens genomförande
ordinarie assessorstjänster inrättades i hovrätterna. Innehavarna av
de ordinarie assessorstjänsterna skulle komma att utföra ett arbete, som ej
på något sätt skilde sig från hovrättsrådens, och kunde med säkerhet beräknas
hava vid utnämningen till ordinarie assessorer samlat högst betydande domarmeriter
samt nått en ålder, ej understigande den som tidigare varit vanlig
vid utnämning till hovrättsråd. Samtliga ordinarie ledamotsbefattningar i hovrätterna
borde inrättas som hovrättsrådsbefattningar. Hovrätten över Skåne
och Blekinge har ifrågasatt huruvida icke de nytillkommande ordinarie befattningarna
till någon del borde bli hovrättsrådsämbeten, och revisionssekreterareföreningen
har -— under hänvisning bl. a. till nödvändigheten att råda
bot för den inträdda betänkliga förseningen av utnämningen till ordinarie
slutpost på domarbanan — bestämt yrkat, att åtminstone 20 av de nytillkommande
ledamotstjänsterna skulle bliva hovrättsrådsämbeten.

Vad angår de nuvarande assessorerna har föreningen Sveriges häradshövdingar
betecknat det som orimligt att den som tjänstgjort så länge vid
domstol som dessa domare icke anställdes i ordinarie tjänst och därför hemställt,
alt ordinarie fullmaktstjänster måtte inrättas för de nuvarande assessorerna.

Domarutredningens förslag all fiskaler med stadigvarande tjänstgöring
som assessorer skulle erhålla vikariatslön i stället för vikariatsersättning

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

bär av allmänna lönenämnden avstyrkts på den grund att den föreslagna avlöningsformen
icke läte sig inordna under gällande bestämmelser om vikariatslön.
Nämnden har emellertid velat ifrågasätta huruvida icke fiskal med stadigvarande
adjunktion — i viss anslutning till tidigare gällande ordning — tills
vidare borde, med bibehållen placering i lönegrad Eo 22, erhålla avlöning
enligt 26 löneklassen. Statskontoret har likaledes ställt sig avvisande till beredningens
förslag.

Föreningen Sveriges häradshövdingar har hemställt, att inom hovrätterna
måtte inrättas ordinarie fiskalsbefatlningar till det antal som erfordrades för
att i allmänhet de fiskaler, som innehade stadigvarande adjunktion, kunde erhålla
ordinarie anställning.

Domarutredningens förslag beträffande hovrätternas aspirantarvoden
ha vållat meningsbrytningar bland remissinstanserna såvitt angår tanken
att begränsa aspiranttillströmningen till Svea hovrätt genom en bestämmelse
att endast avlönade aspiranter skulle få tjänstgöra i hovrätt.

Begränsningsprincipen har tillstyrkts av de tre landsortshovrätterna. Göta
hovrätt har funnit domarutredningens förslag i denna del synnerligen väl
grundade och ägnade att på ett mycket tillfredsställande sätt reglera tillströmningen
av aspiranter till de särskilda hovrätterna. Hovrätten över Skåne och
Blekinge har erinrat att under senare år endast avlönade aspiranter förekommit
i denna hovrätt samt att hovrätten haft den allra bästa erfarenhet
därav. Hovrätten för Övre Norrland har betecknat förslaget såsom naturligt
och välmotiverat; i vad mån det vore effektivt finge framtiden utvisa, men en
viss effekt — åtminstone för sydliga hovrätters del — torde dock alltid kunna
påräknas. Då behovet av fiskalsaspiranter sannolikt kunde visa sig ganska
fluktuerande och komma att tidvis hastigt öka, borde enligt hovrättens meningett
reservanslag finnas hos Kungl. Maj:t för avlönande, vid behov, av ett
mindre antal extra aspiranter. Också styrelsen för Sveriges förenade studentkårer
har anslutit sig till principen att endast avlönade aspiranter skulle förekomma.

Svea hovrätt har däremot ställt sig tveksam gentemot reformen. Hovrätten
har till en början framhållit, att hovrättens överskott av aspiranter till väsentlig
del utgjordes av personer, vilka av skilda orsaker icke kunde tagas
med i beräkningen vid urvalet för hovrättens rekrytering (aspiranter som frivilligt
sluta efter kort tid samt aspiranter från Stockholms rådhusrält som från
början avse att efter vunnen fiskalskompetens återgå till rådhusrätten) och
på grund av samma förhållanden icke, om de vägrades att tjänstgöra i hovrätten,
kunde antagas bliva något tillskott av värde för de andra hovrätternas
rekrytering. Ej heller de, som utgjorde återstoden av aspirantgruppen, kunde
beräknas i nämnvärd utsträckning komma att söka sig till annan hovrätt,
därest möjligheten till prövning i Svea hovrätt begränsades. Den faktiska
tillströmningen av aspiranter till Svea hovrätt under den senaste tiden hade
för övrigt varit avsevärt mindre än tidigare. Alltsedan våren 1945 hade det
endast undantagsvis förekommit att tillgängliga medel ej räckt till att bereda
samtliga aspiranter arvode, och det hade härvid endast gällt så korta tidsperioder
som en eller annan vecka. Hovrätten yttrar vidare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Anledning finnes därför till antagande att den av domarutredningen eftersträvade
effekten av att begränsa hovrätternas möjlighet att antaga aspiranter
till att omfatta endast sådana som kunna erhålla aspirantarvode, nämligen en
större tillströmning till vissa hovrätter, med all sannolikhet icke skulle uppnås;
---Begränsningen torde i själva verket komma att få praktisk

betydelse allenast för Svea hovrätt och effekten bliva endast den att Svea
hovrätt finge göra sitt rekryteringsval ur en mindre krets. Saken kan även
uttryckas så, att den personal ur vilken hela landets behov av domaraspiranter
rekryteras komme att minskas i samma mån som Svea hovrätts möjlighet
att mottaga aspiranter inskränktes.

Med hänsyn icke minst till vikten av alt landet äger en dugande domarkår
möta starka betänkligheter mot varje begränsning av tillströmningen till hovrätterna.
Å andra sidan är det särskilt ur sociala synpunkter naturligtvis
önskvärt att icke någon av ekonomiska skäl utestänges från möjligheten att
undergå hovrättsprövning. På grund härav vill hovrätten icke motsätta sig
förslaget att endast avlönade aspiranter tjänstgöra i hovrätterna. En oeftergivlig
förutsättning härför är dock att antalet aspirantarvoden bestämmes på
sådant sätt att den personkrets ur vilken rekryteringen kan göras icke avsevärt
begränsas. Detta mål skulle i huvudsak uppnås, därest antalet aspirar.tarvoden
åtminstone vid Svea hovrätt, som har att i så stor utsträckning pröva
även aspiranter tillhörande rådhusrättskarriären, bestämmes till tre för
varje hovrättsdivision.

Hovrätten har vidare framhållit att de rekryteringssvårigheter, som vid vissa
hovrätter gjort sig gällande, lämpligast torde kunna avhjälpas på den av
domarutredningen föreslagna vägen att aspirant som anställts vid en hovrätt
skall vara skyldig att tjänstgöra vid annan hovrätt. Om bestämmelse meddelades
att endast avlönade aspiranter skulle finnas i hovrätt, vore det likväl
lämpligt att möjlighet till praktikanttjänstgöring vid hovrätt hölles öppen.
Det kunde nämligen särskilt efter processreformens genomförande tänkas föreligga
ett berättigat önskemål hos personer utanför domarbanan, i främsta
rummet sådana som utbildade sig till åklagare eller advokater, att under
någon tid få inblick i och erfarenhet av hovrättsarbetet.

Sveriges advokatsamfund har avstyrkt den föreslagna nya ordningen och
yttrat.

Beträffande antagande av aspiranter i hovrätterna vill styrelsen ifrågasätta,
huruvida tillräcklig anledning föreligger att frångå det nu i Svea hovrätt
praktiserade systemet, enligt vilket varje formellt kompetent sökande såsom
regel erhåller tillfälle att få sin lämplighet för domarbanan prövad. Det är
nämligen enligt styrelsens mening mera tilltalande, att alla unga jurister som
så önska få möjlighet att ådagalägga sin lämplighet för domarbanan genom
en tids aspiranttjänstgöring i hovrätt än att ett betydande antal skall berövas
denna möjlighet genom en förprövning, som måste baseras uteslutande på examensbetyg
och betyg från i regel endast en häradshövding.

Sveriges gngre juristers förening har åberopat liknande synpunkter och
därvid bl. a. uttalat att aspiranter till Svea hovrätt icke genom de av domarutredningen
föreslagna åtgärderna torde i någon nämnvärd utsträckning kunna
ledas över till hovrätter med mindre eftersökt förläggningsort. För att nå
detta syfte måste andra utvägar sökas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Framställningar med förslag till an slagsäskanden
för budgetåret 1947/48 ha avgivits av hovrätterna dels, såvitt avser första
hälften av budgetåret, i särskilda skrivelser den 26 och den 30 augusti samt
den 6 september 1946 och den 2 april 1947 och dels, såvitt avser senare hälften
av budgetåret, i särskilda skrivelser den 29 och den 31 januari samt den
10 februari 1947.

Till en början torde få anmälas vissa för hovrätterna gemensamma löneregleringsfrågor.

I fråga om hovrätternas presidenter ha samtliga hovrätter upprepat
sina i 1944 och 1945 års anslagsskrivelser gjorda framställningar om
sådan lönereglering för dessa befattningshavare att de erhålla samma löneställning
som justitieråd (jfr II ht 1945 s. 20; 1946 s. 31).

Vidare ha hovrätterna ånyo upptagit frågan om förändring till ordinarie
tjänster av befattningarna såsom ordförande
å division i hovrätt.

För närvarande åtnjuta ordförande och vice ordförande å hovrättsdivision
särskilda arvoden, utöver lön enligt lönegraden A 30, med 2 500 kronor resp.
1 000 kronor. Arvodet till den divisionsordförande i Svea hovrätt, som tilllika
är ordförande i krigshovrätten, utgår med 3 000 kronor. I sitt den 18
juni 1942 avlämnade betänkande angående revision av tjänsteförteckningen
i vad avser allmänna civilforvaiiningen, andra delen, avseende byråchefsoch
rådstjänster in. m. (SOU 1942: 30 s. 139) föreslogo 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga,
att ordförandebefattningama å hovrätternas divisioner
skulle förändras till ordinarie tjänster i lönegraden A 34. Genom denna
lönegradsuppflyttning skulle arvodena å 2 500 kronor anses evalverade och
följaktligen bortfalla, varemot till den divisionsordförande i Svea hovrätt,
som tillika är ordförande i krigshovrätten och för närvarande åtnjuter arvode
å 3 000 kronor, skulle utgå särskilt arvode å 500 kronor. Enär skillnaden
i lönebeloppen mellan 30 lönegradens löneklasser och motsvarande löneklasser
i 34 lönegraden utgör i runt 1al 2 000 kronor, skulle detta medföra en
sänkning av det samlade lönebeloppet. De sakkunniga ansågo, att en sådan
sänkning finge anses uppvägd därav, att en tilläggsförmån, som ej vore befattningshavaren
garanterad, överfördes till fast lön, varmed följde rätt till
förbättrade pensionsförmåner. Genom övergångsbestämmelser skulle emellertid
sörjas för att den, som redan vore ordförande, icke behövde vidkännas
annan avlöningsminskning än den som följde av höjda pensionsavdrag. Vad
angår vice ordförandena funne de sakkunniga icke tillrådligt att, innan dessas
uppgifter i den nya rättegångsordningen blivit fastställda, tillskapa högre
pensionsberättigande tjänst än de innehade.

Över de sakkunnigas förslag inhämtades yttranden av rikets hovrätter
samt statskontoret och allmänna lönenämnden.

Hovrätterna förklarade sig icke kunna tillstyrka den föreslagna försämringen
av divisionsordförandenas löneställning. Svea och Göta hovrätter samt
hovrätten över Skåne och Blekinge föreslogo därvid såsom lägsta löneställning
för dessa befattningshavare lönegraden B 2. Skulle emellertid lönefrå -

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

gan för divisionsordförande icke då kunna vinna sin lösning på della sätt,
hemställde dessa hovrätter, att ordförandena i avbidan på slutlig lönereglei-ing
inplacerades i lönegraden A 34 med tilläggsarvode eller avlöningsförstärkning
av sådan storlek, att de sammanlagda löneförmånerna komme att
motsvara de nuvarande (Svea hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge)
eller dem, som en placering i lönegraden B 2 skulle medföra (Göta
hovrätt). Till krigshovrättens ordförande borde i båda fallen utgå ett extra
arvode av 500 kronor. Svea och Göta hovrätter förordade jämväl alt vice
ordförandebefattningama samtidigt med ordförandebefatlningarna erhölle
naturen av ordinarie tjänster och inplacerades åtminstone i lönegraden A 32.
Hovrätten för Övre Norrland ansåg i anslutning till ett yttrande i ämnet av
hovrättens president, som återgivits i de sakkunnigas betänkande (s. 15 f.),
att löneförmånerna för divisionsordförande borde bestämmas till omkring
19 000 kronor.

Statskontoret, som fann det varken ur principiella eller praktiska synpunkter
lämpligt att giva nu ifrågavarande ordförandeuppdrag karaktären av ordinarie
tjänster, ansåg, att den nuvarande anordningen med särskilda arvoden
åt divisionsordförande och vice ordförande i hovrätt borde bibehållas
oförändrad i avvaktan på en blivande omprövning av hovrättsrådens löner
efter del processreformen hunnit genomföras och verkningarna av den år
1942 beslutade löneregleringen för häradshövdingarna hunnit överblickas.

Allmänna lönenämnden åter ansiöt sig till de sakkunnigas förslag såväl i
fråga om ordförandebefattningarna som vice ordförandebefattningarna.

I propositionen nr 198 till 1943 års riksdag uttalade föredragande departementschefen
(s. 15), att otvivelaktigt starka skäl talade för en förändring till
ordinarie tjänster av hovrätternas ordförandebefattningar, men med hänsyn
till vad chefen för finansdepartementet i samma års statsverksproposition anfört
rörande lönespörsmålens behandling i rådande ekonomiska läge fann
han sig likväl icke då kunna förorda framläggande av något förslag i ämnet
för riksdagen.

1943 års riksdag delade den av departementschefen uttalade uppfattningen
rörande angelägenheten av ordförandebefattningarnas förändring till ordinarie
tjänster (riksd. skr. nr 290; sammansatta stats- och första lagutskotts
uti. nr 2 s. 37). Enligt riksdagen vore det uppenbart av största vikt att sörja
för en fullt tillfredsställande rekrytering av divisionsordförandeposterna redan
då. Riksdagen fann en sådan rekrytering förutsätta, att divisionsordförandena
erhölle en högre tjänsteställning och en däremot svarande avlöning. Av
vikt vore, att en dylik förändring av ordförandebefatlningarna icke genomfördes
på sådant sätt att resultatet allenast bleve en förbättrad löneställning
för de äldsta hovrättsråden i tur efter anciennitet, utan syftet borde vara att
tillföra hovrätterna en kvalitativ förstärkning. Riksdagen förordade, att en
omorganisation av ordförandebefatlningarna efter antydda principer måtte
genomföras så snart ske kunde.

I enlighet med vad chefen för finansdepartementet förordade i 1944, 1945
och 1946 års statsverkspropositioner har emellertid frågans behandling hittills
uppskjutils (jfr II ht 1944 s. 29 f.; 1945 s. 30; 1946 s. 45).

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

I sina skrivelser med anslagsäskanden för budgetåret 1947/48 ha hovrätterna
som nämnts ånyo uptagit frågan om divisionsordförandenas löneställning
och under åberopande av skäl som anförts i tidigare anslagsskrivelser uttalat
sig för att ordförandebefattningama förändras till fasta tjänster med benämningen
lagman och hänföras till chefslöneplanen i civila avlöningsreglementet.
Göta hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge ha därvid ansett,
att lagmännen borde hänföras till lönegrad B 3 eller, om de komme att
hänföras till lönegrad B 2, erhålla ett tilläggsarvode. Svea hovrätt och hovrätten
för Övre Norrland ha upptagit divisionsordförandena i lönegrad B 2,
sistnämnda hovrätt dock under framhållande av att den i princip vidhölle
sin tidigare uppfattning att befattningen borde sättas i lönegrad B 3.

Svea hovrätt och hovrätten för övre Norrland ha, utan att framställa
formligt yrkande om högre lönegradsplacering, framhållit vikten av att
också de hovrättsråd, som ej äro ordförande, erhålla förbättrad löneställning.
Svea hovrätt har påyrkat en omprövning också av assessorernas löneställning.
Hovrätten över Skåne och Blekinge har hemställt, att hovrättsråden
sättas i lönegrad A 34. Hovrätten anför:

Hovrätten anser sig böra understryka att det skulle vara synnerligen beklagligt
om icke en höjning av hovrättsdomarnas löner kommer till stånd.
Det är obestridligt att de långa utsikterna till befordran till sluttjänst och
hovrättsrådens nuvarande ekonomiska ställning göra hovrättskarriären mindre
lockande. Detta förhållande har redan skapat allvarliga svårigheter genom
brist på fiskalsutbildad personal. Det må nämnas att sedan den 1 oktober
1946 fyra av de mest dugande fiskalerna tagit anställning i enskild tjänst på
grund av de avsevärt bättre ekonomiska villkor som erbjudits dem.

Föreningen Sveriges hovrättsdomcire har slutligen i en den 6 november
1946 dagtecknad framställning hemställt om förbättringar i olika hänseenden
av hovrättsrådens löneställning, bland annat i så måtto att vice ordförande
å division placeras i högre lönegrad än övriga hovrättsråd eller, om betänkligheter
häremot skulle möta, erhåller ett till åtminstone 1 500 kronor
förhöjt arvode. Föreningen har ytterligare anhållit att beträffande dylikt
arvode meddelas bestämmelser om avdrag vid tjänstledighet i överensstämmelse
med de stadganden som gälla i fråga om avlöningsförstärkningen till
vattenrättsdomare m. fl. befattningshavare, ävensom att bestämmelser meddelas
om alt vikariatsersättning, motsvarande arvodet, skall utgå till den som
vid ledighet ersätter arvodestagaren.

Hovrätternas framställningar i övrigt torde lämpligen behandlas var för sig.

Svea hovrätt har i sin framställning för första hälften av
budgetåret påyrkat borttagande av den nu gällande begränsningen i
hovrätternas rätt att förordna e. o. fiskaler utöver det i personalförteckningen
upptagna antalet, enligt vilken e. o. fiskaler över 20 må förordnas högst
intill det antal som motsvarar antalet extra ordinarie fiskaler vilka innehava
stadigvarande adjunktion för ledamöter med stadigvarande uppdrag utanför
hovrätten. Hovrätten anför:

Sistnämnda begränsning av antalet har visat sig medföra betydande svårigheter.
Det har vid flera tillfällen förekommit att åt fiskaler, som avslutat

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

sin tjänstgöring såsom tingssekreterare och följaktligen från trätt en extra
ordinarie tjänst, ej kunnat beredas ställning såsom extra ordinarie fiskal.
Förklaringen härtill ligger däruti att extra ordinarie fiskaler i mycket
betydande utsträckning anlitas för andra uppgifter än fiskalsgöromål
utan att omständigheterna äro sådana att enligt nyss anförda regel rätt
att öka antalet extra ordinarie fiskaler föreligger. Sålunda äro ständigt
ett antal fiskaler anlitade för tjänstgöring vid underrätt eller vattendomstol
eller för lagstiftningsuppgifter eller andra uppdrag utanför domstolsväsendet,
och under flera år har advokatfiskalstjänsten vid hovrätten
upprätthållits av extra ordinarie fiskal. Om förordnande såsorn extra ordinarie
fiskal ej kan beredas tingssekreterare som är i tur att återinträda
i hovrätten, kan visserligen ett avbrott i den extra ordinarie anställningen
förebyggas därigenom att befattningshavaren får kvarstanna såsom tingssekreterare
utöver den beräknade liden, men då med hänsyn till radande
bostadsbrist ombyte av sekreterare i domsagorna måste planeras långt i förväg,
möta ofta stora svårigheter att anlita denna utväg. Uppenbarligen är
det också önskvärt att tidpunkten för här avsedda förflyttningar får bestämmas
med hänsyn till hovrättens behov av mera erfarna arbetskrafter och till
fiskalernas utbildning och icke av den utav tillfälliga omständigheter beroende
tillgången på lediga extra ordinarie fiskalstjänster. Det nuvarande systemet
lider av bristande smidighet och bör bättre anpassas efter det verkliga
läget. Detta synes lämpligen kunna ske i den formen att det anförtros åt
Kungl. Maj:t att efter fri prövning i varje särskilt fall medgiva anställande
av extra ordinarie fiskaler till ett antal som överstiger tjugu. Vid utövandet
av denna prövningsrätt bör tillses att medgivandet ej kan förväntas medföra
att flera extra ordinarie fiskaler än tjugu komme att samtidigt syssla med
fiskalsgöromål.

För att kunna tillgodose önskemålet att så många tjänstgörande aspiranter
som möjligt skola vara avlönade har hovrätten, i avvaktan på slutlig prövning
av domarutredningens förslag i denna del, begärt ökning av antalet
aspirantarvoden med 4. Hovrätten har vidare med hänsyn till de ökade arbetsuppgifterna
på advokatfiskalskontoret — särskilt vad angår ärenden om
återfående av stämpelavgift och om gåvodeklarationer — hemställt att få
anställa ytterligare en amanuens för tjänstgöring hos advokatfiskalen med
arvode motsvarande aspirantarvode.

Vad angår biträdena har hovrätten upprepat sitt föregående år framlagda
förslag om utbyte av 5 kanslibiträdestjänster mot (extra ordinarie) befattningar
i högre grad (jfr II ht 1946 s. 36) och påyrkar därjämte högre placering
för den kontorist, vilken biträder hovrättssekreteraren med vissa kvalificerade
göromål. I anledning av behovet av stenografer vid muntliga förhör
har hovrätten anhållit att få anställa ett nytt biträde med placering lägst i
lönegrad Eo 4 samt att för tid, då befattningshavare tjänstgör som stenograf,
få utbetala ett lönetillägg, beräknat efter 75 kronor per månad. Hovrätten
har vidare, för att kunna bereda bättre löneställning åt ett förtjänt kvinnligt
biträde med mycket långvarig tidigare domstolstjänstgöring, anhållit om
föreskrift att i hovrätten få vara anställda ett skrivbiträde i lönegrad Ex 4
och 3 skrivbiträden i lönegrad Ex 2 i stället för som hittills 4 biträden i
sistnämnda lönegrad.

Hovrätten har hemställt, att ersättningen till en nattvakt, som hittills varit

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

anställd och avlönats av hovrätten och kammarkollegiet gemensamt men från
och med det nya budgetåret borde helt erhålla sin gottgörelse från hovrättens
anslag, måtte höjas från 200 kronor till 300 kronor per månad.

Hovrätten har vidare, under hänvisning till svårigheter att förvärva och
vid hovrätten binda kompetent biträdespersonal samt vikten av större smidighet
och snabbhet vid dessa ärendens behandling, hemställt att hovrätten
måtte erhålla befogenhet att inom ramen av beviljade anslag själv bestämma
lönegradsplaceringen för sina icke-ordinarie biträden.

Vid beräkningen för nästa budgetår av anslagsposten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän har hovrätten utgått från att förutom
presidenten 24 ordinarie hovrättsdomare skola uppehålla sina ämbeten under
budgetåret 1946/47. Lönen till presidenten har därvid beräknats till 22 000
kronor och de åtta divisionsordförandena ha förutsatts erhålla ställning såsom
lagmän i lönegraden B 2. Med hänsynstagande till dessa förändringar
samt hovrättens förslag om förbättrad löneställning för vissa biträden, delvis
innebärande avlöningskostnademas överförande till icke-ordinarieanslaget,
har postens belopp för budgethalvåret blivit 245 100 kronor, vilket innebär
en ökning med 4 800 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj: t, har av hovrätten minskats med ett belopp

2 500

motsvarande ordförandearvoden till 8 hovrättsråd (8 X ) = 10 000

kronor. 1 övrigt har anslaget lämnats oförändrat, därvid emellertid hovrätten
erinrat att en förstärkning av den här ingående ersättningen till krigshovrättens
militära ledamöter kan bliva erforderlig. Anslagsposten upptages
för budgethalvåret efter den angivna minskningen till 5 100 kronor.

Vad angår anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie personal,
har hovrätten utgått från att den för innevarande budgetår medgivna
förstärkningen med två extra ledamöter och möjligheten att med
Kungl. Maj:ts medgivande öka antalet ledamöter med ytterligare högst fyra
kan väntas bliva välbehövlig även under nästa budgethalvår, samt att, då
förutom lagmännen 16 hovrättsråd antagas upprätthålla sina ämbeten, från
förevarande anslagspost skall täckas avlöning åt (16 + 6) 22 adjungerade
ledamöter. Av dessa böra 18 antagas vara assessorer och 4 fiskaler. Med
hänsyn härtill och vad som tidigare återgivits rörande hovrättens yrkanden
under denna anslagspost har postens slutsumma för budgethalvåret beräknats
till 283 600 kronor, innebärande en ökning i förhållande till innevarande
år av 27 550 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg har för budgethalvåret upptagits till
hälften av nuvarande belopp eller med 66 400 kronor.

I sin framställning rörande andra hälften av budgetåret (Vi—
s% 1948) har hovrätten erinrat om att hovrätten i utlåtande över 1944 års
promemoria angående hovrätternas arbetsuppgifter och personalbehov under
den nya rättegångsordningen beräknat att i hovrätten utom krigshovrätten

Kungl. j\laj:ts proposition nr 268.

komme att efter inrättandet av en hovrätt för Nedre Norrland erfordras 44
ledamöter. I enlighet härmed antages Svea hovrätt med krigshovrätten komma
att från och med den 1 januari 1948 bestå av, förutom presidenten, 41
ordinarie ledamöter — därav 8 lagmän, 24 hovrättsråd, 8 ordinarie assessorer
och 1 krigshovrättsråd — samt 4 icke-ordinarie ledamöter, vilka antagas
vara extra ordinarie assessorer. Antalet å hovrättens personalförteckning upptagna
assessorer förutsättes ökat med 4 och följaktligen bestämt till 22. Hovrätten
beräknas vara fördelad på 8 avdelningar.

Hovrätten har i åtskilliga hänseenden funnit övergången till den nya rättegångsordningen
med de större krav, som denna kan antagas ställa å befattningshavarna,
böra föranleda högre lönegradsplacering.

Hovrätten har sålunda hemställt om uppflyttning av hovrättssekreteraren
från lönegrad A 27 till lönegrad A 30. Hovrätten anför till motivering för
sin hemställan bl. a.:

Befattningen är synnerligen arbetstyngd och ställer stora krav på innehavarens
arbetsförmåga, insikter och omdöme. Detta torde i än högre grad
bliva fallet under den nya rättegångsordningen. Anledningen härtill är främst
följande. Det är att vänta att presidenten i betydligt större utsträckning än
för närvarande kommer att deltaga i rättsskipningsarbetet. Att så sker är
icke blott önskvärt ur synpunkten av att åstadkomma och vidmakthålla enhetlighet
i det nya muntliga förhandlingssättet. Det har ock stor betydelse
att presidenten såsom ordförande leder förhandlingarna och deltager i avgörandet
av viktiga och uppmärksammade mål. Förutsättningen för att presidenten
skall på dylikt sätt kunna taga del i den dömande verksamheten är
dock att hans tid och krafter icke behöva tagas i anspråk för administrativa
göromål i samma omfattning som för närvarande. I den mån emellertid
presidentens befattning med administrativa ärenden inskränkes, ökas ansvaret
för den befattningshavare som har att biträda presidenten i dessa
ärenden, nämligen hovrättssekreteraren. Det torde för övrigt kunna ifrågasättas,
om icke i samband med utarbetande av ny arbetsordning för hovrätten
förtjänar övervägas att, för vinnande av erforderlig lättnad i presidentens arbetsbörda,
öppna möjlighet att på nämnde befattningshavare överflytta beslutanderätten
i vissa ärenden, som avses i 14 § arbetsordningen för hovrätten.

Utöver vad ovan anförts må ytterligare en betydelsefull synpunkt framhållas.
Av befattningens innehavare bör krävas stor erfarenhet om arbetsförhållandena
i hovrätten och underlydande domstolar samt vidsträckt personkännedom,
något som är av största vikt bl. a. vid handläggningen av svårbedömda
och grannlaga personalfrågor. Det är därför till stor fördel för
hovrätten om befattningen beklädes av en och samma person under så lång
tid som möjligt. Sådana avlöningsförmåner böra med hänsyn härtill förbindas
med befattningen att för verksamheten ogynnsamma ombyten av innehavare
undvikas. 1 fråga om arbetsuppgifternas art och ansvarsfullhet torde
tjänsten väl kunna jämföras med befattningarna som byråchefer på kanslieller
administrativa byråer inom de centrala verken.

Rörande den kontorist, som biträder hovrättssekreteraren, bestämmer hovrätten
sin redan i framställningen för förra budgethalvåret gjorda hemställan
om högre löneställning att avse tjänstens utbytande mot en befattning som
kontorsskrivare i lönegrad A 15. Hovrätten erinrar om de höga krav, som
måste ställas på tjänstens innehavare, och framhåller att det ökade ansvar
och den ökade arbetsbörda, som med rättegångsreformen komma att åvila

Kungi. Maj.ts proposition nr 268.

hovrättssekreteraren, måste stegra kraven på den befattningshavare, som är
sekreterarens närmaste medhjälpare.

Vad angår de kanslibiträdestjänster, för vilkas del hovrätten redan i sina
anslagsäskanden till 1946 års riksdag hemställt om förbättrad löneställning,
föreslår hovrätten nu under hänvisning till väntade nya och krävande arbetsuppgifter,
att i detta hänseende — i stället för nuvarande 6 kanslibiträdesbefaltningar
— må beräknas 8 befattningar i lönegrad A 11. Hovrätten
yttrar i denna del bl. a.

Bland nytillkomna uppgifter må nämnas de synnerligen viktiga göromål
som äro förbundna med de av nya rättegångsbalken föreskrivna kallelse- och
delgivningsförfarandena. Ett förbiseende eller försummelse vid handhavandet
av dessa göromål kan leda till att en till viss dag utsatt förhandling måste
inställas, varigenom tidsspillan och extra kostnader för dem som inställt
sig och även för det allmänna uppkomma. För dylika göromål torde de nuvarande
kanslibiträdena komma att anlitas. I domsagorna hava dessa arbetsuppgifter
ansetts vara av sådan vikt att de befattningshavare, åt vilka dessa
uppgifter skola anförtros, böra placeras i lönegrad A 15 i större domsagor och
i lönegrad A 11 i de övriga. Ehuru starka skäl tala för att även i hovrätten
dessa befattningshavare placeras i lönegrad A 15, anser sig hovrätten i avvaktan
på närmare erfarenhet rörande det nya rättegångsförfarandet böra
tills vidare stanna vid att föreslå befattningarnas upptagande i A 11. Beträffande
antalet sådana befattningshavare finner hovrätten sig däremot
böra livligt tillstyrka, att antalet sättes till 8, d. v. s. en per hovrättsavdelning,
därvid hovrätten med hänsyn till det svävande läget i fråga om krigshovrättens
tillvaro för närvarande bortser från dess särskilda behov.

Hovrätten hemställer vidare om uppflyttning av två biträden som tjänstgöra
hos hovrättens kamrerare.

Den ena befattningshavaren, vilken är kontorsbiträde enligt lönegrad A 4,
förestår hovrättens kassa och har i denna egenskap att föra i författningar
angående fri rättegång omförmäld bok om fri rättegång och kassajournal
samt förvalta och verkställa utbetalningar av fria rättegångsmedlen, att anslå
domar och föra expeditionslistor, att uträkna stämpelbelopp å utgående
expeditioner, att stämpelbelägga och till allmänheten utlämna dylika expeditioner,
att föranstalta om att outlösta stämpelbelagda expeditioner bliva utsända
till vederbörande förrättningsman för indrivning ävensom att biträda
kamreraren med upprättande av avlöningslistor, förande av avlöningskort och
övriga k kamrerarkontoret förekommande göromål. Hovrätten hemställer
att ifrågavarande befattning i A 4 utbytes mot en befattning som kontorist
i A 9.

Den andra av nämnda två befattningshavare å kamrerarkontoret för diarier
över in- och utgående skrivelser samt över expensmedelsredovisningen
från domsagorna och vattendomstolarna, förhandsgranskar nämnda redovisningar,
för hovrättens kassabok, uppsätter specifikation över hovrättens expensanslag,
upprättar månatliga kassarapporter till riksräkenskapsverket.
uppgör föredragningslistor över ärenden som skola av kamreraren föredragas
eller anmälas för presidenten, upprättar sammanställningar över belopp som
skola anordnas, uppgör vissa avlöningslistor samt biträder i övrigt med utredningar
i kamerala frågor och andra förekommande göromål. Ifrågavarande
befattningshavare har för närvarande ställning som kontorsbiträde enligt
lönegrad Eo 4 men bör enligt hovrättens mening placeras i lönegrad A 7

Kungl. Maj.ts proposition nr 26S.

Hovrätten har ytterligare föreslagit, att ett biträde, tjänstgörande å advokatfiskalskontoret,
hittills i lönegrad A 2, måtte utbytas mot en befattning
som kanslibiträde i lönegrad A 7.

Denna befattningshavare har i huvudsak följande arbetsuppgifter, nämligen
att mottaga och diarieföra till hovrätten inkomna renoverade exemplar
av underrätternas, såväl häradsrätternas som rådhusrätternas, protokoll och
domböcker, av akter i vattenmål och av vattenböcker samt gåvodeklai-ationer
från länsstyrelserna, att kontrollräkna stämplar till renovationer och gåvodeklarationer
samt utfärda kvitton å mottagna renovationer med bevis om
stämpelkontrollen, att kvartalsvis upprätta register över inkommande gåvodeklarationer
med angivande av givaren, mottagaren, gåvans värde m. m.,
varvid må anmärkas att antalet gåvodeklarationer under senare tid oavbrutet
ökats, att uppsätta skrivelser till underrätterna om eventuell komplettering
av renovationerna, att i enlighet med inkomna anmälningar upprätta förteckning
å terminer för tingssammanträden i de under hovrätten lydande domsagorna,
att utskriva och till riksräkenskapsverket avsända hovrättens saköreslängd,
att ordna protokoll och domböcker för inbindning samt att i övrigt
biträda advokatfiskalen med förekommande göromål. Av denna befattningshavare
måste enligt hovrättens mening fordras osviklig noggrannhet
och uppmärksamhet samt författningskännedom.

Hovrätten har likaledes föreslagit uppflyttning till kanslibiträde i lönegrad
A 7 av ett för närvarande i lönegrad A 4 placerat biträde, som är närmaste
medhjälpare åt arkivarien och föreståndare för dennes expedition.

Denna befattningshavare genomgår och inför inkommande rättegångsskrifter
i diarierna, registrerar målen dels efter parternas namn och dels efter den
underrätt som dömt i målet, antecknar på akterna inkomna skrifter och
vidtagna åtgärder, färdigställer målen för lottning mellan ledamöterna, inför
efter lottningen målen i vederbörande ledamots rotel, »rensar» akterna i
alla av hovrätten avgjorda mål, över 3 000 om året — varmed förstås att
akterna granskas och de handlingar avskiljas, vilka icke skola kvarligga i
hovrätten utan skola överlämnas till myndigheter eller återställas till inlämnaren
— mottager och registrerar inkomna beställningar rörande hovrättens
protokoll, domar eller utslag, utlämnar till behörig person till hovrätten ingivna
underrättsprotokoll och andra handlingar, besvarar förfrågningar från
allmänheten rörande mål och ärenden samt biträder i övrigt arkivarien med
de honom enligt 51 § arbetsordningen åliggande göromålen. De arbetsuppgifter,
som åvila biträdet, kräva enligt hovrättens framställning stor noggrannhet,
tankereda och omdöme samt kännedom om hovrättens arbetssätt
och om författningsbestämmelser som reglera det processuella förfarandet.

Slutligen har hovrätten yrkat, all ett biträde i lönegrad A 4, som förestår
hovrättens bibliotek, måtte uppflyttas i A 7, och till stöd för denna hemställan
åberopat bl. a. att biblioteksgöromålen sannolikt komma att öka under
den nya rättegångsordningen, då ledamöterna erhålla tjänsterum i hovrätten
och följaktligen komma att anlita hovrättens bibliotek betydligt mera
än för närvarande, då deras arbete utföres i bostaden.

Med hänsyn till behovet av väl utbildade stenografer för protokollföringen
under den nya rättegångsordningen har hovrätten hemställt att under
första halvåret 11)48 för ifrågavarande ändamål inrättas 4 befattningar som
kanslibiträden enligt lönegrad A 7. Hovrätten har emellertid anmärkt att se -

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

dan det nya förfarandet blivit fullt genomfört detta antal med ganska störsäkerhet
kommer att visa sig vara för knappt.

Rörande expeditionsvaktpersonaien har hovrätten hemställt att på hovrättens
ordinarie stat uppföres dels en ny befattning såsom materialförvaltare
enligt lönegrad A 10 och dels — med bibehållande av nuvarande befattning
som förste expeditionsvakt enligt lönegrad A 7 och 6 befattningar som
expeditionsvakt enligt lönegrad A 5 — 6 nya befattningar som expeditionsvakt
enligt lönegrad A 5. Till stöd för sin framställning i denna del yttrar
hovrätten följande.

Förhållandena under den nya rättegångsordningen kräva betydande förstärkning
av expeditionsvaktpersonaien. Antalet rum kommer att öka från
omkring 40 till omkring 125. Det muntliga förfarandet vid målen, både vid
förberedande handläggning och vid huvudförhandling, medför en i hög grad
ökad tillströmning av allmänhet till hovrätten. För närvarande finnas 7 expeditionsvakter,
därav en förste expeditionsvakt; samtliga äro ordinarie befattningshavare.

De göromål som nu åvila förste expeditionsvakten komma att avsevärt öka
i vikt och antal. Hovrätten har ovan omnämnt utvidgningen av lokalerna.
Hovrätten, som förut med kammarkollegiet delat utrymmena i fastigheten
Birger Jarls torg 16, det s. k. Kungshuset, kommer att under den nya rättegångsordningen
disponera hela huset. På en befattningshavare bör ligga bestyret
med den dagliga tillsynen över fastighetens inre och yttre skick, över
inredning och andra inventarier, att hava vården av blanketter, papper och
dylikt, att anmäla behov av reparationer, upphandling av skrivmaterialier
och bränsle samt andra inköp och arbeten, som erfordras för hovrättens
räkning, att biträda kamreraren med inköp av dylika förnödenheter och ombesörjande
av reparationer och andra arbeten ävensom att närmast under
hovrättssekreteraren hava tillsynen över expeditionsvaktspersonalen. Med
hänsyn till det ansvar och den arbetsbörda som kommer att vila på denne
befattningshavare anser hovrätten att befattningshavaren bör erhålla ställning
som materialförvaltare och placeras i lönegrad A 10.

Vid bedömandet av det antal expeditionsvakter som erfordras bör beaktas
att tjänstelokalerna bliva förlagda i fyra våningar samt att lokalerna med
hänsyn till byggnadsplanen ligga utspridda på ett vidsträckt område. Hovrätten
har vidare här ovan berört den starkt stegrade tillströmningen av allmänhet
vid handläggningen av målen, vilket medför ökat behov av biträde
av expeditionsvakt vid hovrättsavdelningarnas sessioner och förberedande
handläggning inför ledamot. Hovrätten har beräknat att sammanlagt 17 expeditionsvakter
erfordras. Av dem bör en hava ställning som förste expeditionsvakt
med uppgift att utöva det närmaste förmansskapet över expeditionsvakterna
samt att i övrigt fullgöra på expeditionsvakt ankommande
göromål, vilket innebär att även efter inrättande av den ovan föreslagna befattningen
enligt lönegrad A 10 den nuvarande befattningen som förste expeditionsvakt
enligt lönegrad A 7 bibehålies. Av de övriga 16 expeditionsvakterna
torde 12 böra vara ordinarie tjänstemän och 4 icke-ordinarie befattningshavare.
Möjligen kommer erfarenheten att visa att detta antal är för
knappt och hovrätten får i händelse härav göra den framställning av arbetskrafternas
förstärkning vartill omständigheterna giva anledning.

Vid beräkningen av anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän såvitt angår senare hälften av budgetåret har hovrätten ut -

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

gått ifrån att, förutom presidenten, 24 ordinarie ledamöter, därav 8 lagmän
och 16 hovrättsråd, komma att tjänstgöra i hovrätten. Någon ordinarie assessor
anses icke vara att påräkna för tjänstgöring under denna tid. Hovrätten
har sålunda räknat med en presidentlön om 22 000 kronor samt löner åt
8 lagmän enligt lönegrad B 2 och 16 hovrättsråd enligt lönegrad A 30, vartill
kommer ett krigshovrättsråd enligt sistnämnda lönegrad. Hovrätten har räknat
med att advokatfiskalstjänsten och två notariebefattningar tills vidare
icke skola återbesättas och följaktligen ej under denna anslagspost upptagit
medel för dessa tjänster. Även beträffande överkrigsfiskalsbefattningen, vars
innehavare inträder i pensionsåldern med ingången av augusti 1947, har
hovrätten förutsatt, att densamma tills vidare skall uppehållas på förordnande,
och därför ej i detta sammanhang beräknat avlöning för densamma.
I övrigt bar hovrätten vid anslagspostens beräkning företagit den uppräkning
som betingas av föreslagna höjningar i lönegrad och nya befattningars
inrättande samt beträffande den lägre biträdespersonalen beaktat grundsatserna
i förslaget rörande reglerad befordringsgång. Rörande postens beräkning
må därutöver hänvisas till en vid hovrättens framställning fogad specifikation.
Postens slutsumma är 281 000 kronor, vilket innebär en ökning av

40 700 kronor (281 000 —

" 480 600
2

240 300). Sammanlagt med slutsum -

man för första halvåret, 245 100 kronor, uppgår anslagsposten för hela året
till 526 100 kronor, vilket innebär en ökning med 45 500 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av K u n g 1. M a j : t, har för senare budgethalvåret upptagits till
samma belopp som för förra halvåret, 5 100 kronor. Hovrätten har emellertid
anmärkt att en höjning av de i denna post ingående vice-ordförandearvodena
kan bliva erforderlig.

Det ökade arbete som det nya rättegångsförfarandet utan tvivel medför
för ordförandena torde komma att leda till en uppdelning av dessa göromål
på ordförandena och vice ordförandena. Med hänsyn till den ökade arbetsbörda
och det större ansvar som härigenom lägges på vice ordförandena

böra viceordförandearvodena höjas.---Det är angeläget att möjlighet

hålles öppen att höja dessa arvoden redan från och med den 1 januari 1948,
antingen på det sätt att medgivande lämnas till överskridande av förevarande
anslagspost eller, därest till Kungl. Maj:ts förfogande komma att
ställas medel såsom eu reserv för bestridande av utgifter under tiden närmast
efter processreformens genomförande, att denna reserv beräknas med
beaktande av att även dylik utgiftsökning kan täckas. Vidare må erinras att
vice ordförande, då han inträder som vikarie för ordföranden, äger uppbära
det högre belopp som nu tillkommer denne. Då vid bifall till hovrättens förslag
om inrättande av lagmansbefattningar ordförandearvodena komma att
försvinna, bör i annan form, t. ex. genom särskilt bestämd vikariatsersättning,
sörjas för skälig ersättning åt vice ordförandena, då de i full utsträckning
inträda som ordförande. Därjämte anser hovrätten rimligt alt sådana
åtgärder vidtagas att vice ordförandena icke, såsom nu är fallet, nödgas avstå
från arvodet under tjänstledighet på grund av sjukdom eller annan ledighet
med bibehållen — hel eller nedsatt — lön.

Sammanlagda anslagsposten för hela budgetåret uppgår till 10 200 kronor,
innebärande eu minskning med 20 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Under anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie person
a 1 har hovrätten beräknat anslag till 20 adjungerade ledamöter, av vilka
18 antagas vara extra ordinarie assessorer och 2 fiskaler, samt till 4 fiskaler
som vikarier under tillfälliga ledigheter. Vid bifall till hovrättens förslag
rörande omreglering av kanslibiträdesbefattningama m. m. anses medel icke
behöva beräknas för vikariat å de båda vakanta hovrättsnotarietjänstema.
Beträffande antalet fiskalsaspiranter har hovrätten i överensstämmelse med
sitt yttrande över domarutredningens betänkande funnit 24 aspiranler erforderliga.
Vid anslagsberäkningen ha emellertid 6 av dessa aspiranter antagits
komma att utbytas mot samma antal extra fiskaler.

Rörande medelsbehovet för biträdespersonalen har hovrätten i samband
med denna anslagspost anfört:

Hovrättens biträdespersonal är redan nu för fåtalig, vilket vållat stora
svårigheter bl. a. vid anhopning av arbete och fall av sjukdom eller ledighet
av annan anledning. Med hänsyn till den omfattning i vilken extra biträdeshjälp
stadigvarande måst anlitas kräves redan under nuvarande förhållanden
en förstärkning med 4 biträden. Från och med den 1 januari
1948 uppskattar hovrätten behovet av skrivkrafter till IV2 biträde på varje
avdelning eller sålunda 12 biträden, vartill kommer dels en telefonist för
betjänande av den telefonväxel, som skall inrättas i hovrätten, dels, liksom
för närvarande, 4 biträden å sekreterar- och andra expeditioner, sammanlagt
17 biträden, och dels ovanberörda förstärkning med 4 biträden, sammanlagt
sålunda 21 biträden. Hovrättens nuvarande biträdespersonal uppgår
— frånsett de ovan under titeln Avlöningar till ordinarie tjänstemän omförmälda,
för särskilda arbetsuppgifter avsedda biträdena — till 15 biträden.
Hovrättens förslag innebär alltså en ökning med 6 biträden, vilka antagas
vara icke-ordinarie befattningshavare. Vid beräkningen av förevarande
anslagspost bör beaktas att hovrätten ovan under titeln Avlöningar till
ordinarie personal antagit att 7 av de nuvarande 15 biträdena från och med
den 1 januari 1948 komma att vara ordinarie befattningshavare, medan övriga
8 biträden beräknas vara icke-ordinarie.

Vad beträffar de icke-ordinarie biträdenas löne- och anställningsförhållanden
torde 1944 års personalutrednings förslag böra följas. Med hänsyn till
svårigheten att nu bedöma den löneställning som skall tillkomma den nyanställda
personalen har hovrätten emellertid vid beräkningen av förevarande
anslagspost såvitt avser samtliga i näst föregående stycke avhandlade
14 (6 + 8) icke-ordinarie biträden utgått från antagandet att dessa biträden
skola åtnjuta avlöning enligt lönegrad Eo 4.

Beträffande postens beräkning i övrigt hänvisas till en hovrättens skrivelse
bilagd specifikation. Slutsumman för budgethalvåret har av hovrätten
bestämts till 321 100 kronor. Då slutsumman för första budgethalvåret var
283 600 kronor, uppgår anslagsposten för hela året till 604 700 kronor eller
92 600 kronor mer än innevarande år.

Anslagsposten till rörligt tillägg har med hänsyn till de framförda
förslagen om högre löneställning för vissa befattningshavare och ökat antal
tjänster ansetts böra uppräknas förslagsvis till 77 500 kronor. För hela budgetåret
kommer posten att uppgå till (66 400 + 77 500) 143 900 kronor,
innebärande en ökning av 11 100 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Vad angår hovrätterr för Nedre Norrland, vars verksamhet
börjar med ingången av år 1948, har Svea hovrätt utgått från att hovrätten
skall bestå av, förutom president, 8 ordinarie ledamöter, därav 1 lagman, 5
hovrättsråd och 2 assessorer, samt en icke-ordinarie ledamot, vilken beräknas
vara extra ordinarie assessor. Vidare antages att i hovrätten skola finnas
en hovrättssekreterare, tillika advokatfiskal, och en aktuarie, tillika arkivarie.
Den sistnämnde skall handhava även de kamerala göromålen. Hovrätten beräknas
vara fördelad på två avdelningar; såsom ordförande antagas tjänstgöra
presidenten på den ena och lagmannen på den andra avdelningen.

Vid beräkningen av anslaget till avlöningar till ordinarie
tjänstemän har för presidenten beräknats en lön av 20 000 kronor och
för de ordinarie ledamöterna i övrigt, av vilka lagmannen, 3 hovrättsråd och
1 assessor antagas komma att tjänstgöra, enligt samma grunder som beträffande
Svea hovrätt. Hovrältssekreteraren har beräknats vara i lönegrad A 26
och aktuarien i lönegrad A 22. Beträffande biträdena ha anslag beräknats för
7 ordinarie biträden: 2 kansliskrivare enligt lönegrad All (1 å varje hovrättsavdelning)
för expeditionella göromål å avdelningarna, 1 kontorist enligt lönegrad
A 9 som biträde åt aktuarien rörande särskilt kamerala göromål, 1
kanslibiträde enligt lönegrad A 7 som biträde åt hovrättssekreteraren, 1 kanslibiträde
enligt lönegrad A 7, stenograf, samt 2 konlorsbiträden enligt lönegrad
A 4 för skrivgöromål m. m. På ordinarie stat ha vidare ansetts böra
uppföras 1 förste expeditionsvakt enligt lönegrad A 7 och 2 expeditionsvakter
enligt lönegrad A 5.

Anslagspostens slutsumma blir enligt dessa grunder 68 300 kronor.

Under posten arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj: t, har anslag beräknats allenast för två
vice ordförandearvoden, för halvt år 1 000 kronor. I fråga om ersältningen
till vice ordförandena hänvisas till vad i denna del anförts såvitt angår Svea
hovrätt.

Vad angår avlöningar till icke-ordinarie personal har
Svea hovrätt hemställt att å den nya hovrättens personalförteckning måtte
uppföras 5 assessorsbefattningar enligt lönegrad Eo 29 samt 5 extra ordinarie
fiskaler enligt lönegrad Eo 22. Under anslagsposten har beräknats avlöning
för alla fiskalerna samt för 4 av assessorerna, vidare adjunktionsersättning
åt en fiskal såsom vikarie för ledamöter under tillfälliga ledigheter.

Svea hovrätt har vidare framhållit att möjlighet bör finnas att förordna
extra fiskaler i motsvarande utsträckning som är medgiven för hovrätterna i
övrigt, förslagsvis beträffande denna hovrätt sammanlagt 7 tjänstgörande
fiskaler, därvid dock antalet fiskalsaspiranter anses i motsvarande mån böra
begränsas. Fiskalsaspiranter böra få anställas till ett antal av 21/-, för varje
avdelning eller sålunda sammanlagt 5. Avlöning liar beräknats till en expeditionsvakt
enligt lönegrad Eo 5 och 2 kontorsbiträden enligt lönegrad
Eo 4.

Postens slutsumma blir enligt dessa grunder 67 400 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg har beräknats till 17 000 kronor.

Iliharuj till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 26S. 5

Kungl. Mai:ts proposition nr 268.

Göta hovrätt har i sin framställning rörande första hälften
av budgetåret i anslutning till domarutredningens yrkande om ökning
med 4 av antalet assessorer å hovrätternas personalförteckningar (av vilka en
skulle komma å Göta hovrätt) hemställt om ökning av de å hovrättens personalförteckning
upptagna assessorerna från 10 till 11.

Hovrätten har vidare hemställt om sådan förbättring i fiskalernas ställning,
att extra fiskal, som uppfyller de för förordnande till e. o. fiskal stadgade
kompetensvillkoren, må, om han stadigvarande tjänstgör som fiskal i
adjungerad extra ordinarie fiskals ställe, förordnas till extra ordinarie fiskal
i lönegrad Eo 22 och eljest erhålla ställning som tjänsteman i lönegrad Ex 22.
Beträffande den befattningshavare, som uppehåller den vakanta notariebefattningen
i hovrätten, har hovrätten begärt att t. f- notarien måtte erhålla
minst samma löneställning som amanuens i hovrätten.

Hovrätten har slutligen anhållit om vissa förstärkningar och löneförbättringar
i fråga om biträdespersonalen.

Hovrätten har därvidlag upprepat sin förut (jfr II ht 1945 s. 26; 1946
s. 38) gjorda hemställan att ett hos hovrättssekreteraren tjänstgörande ordinarie
kanslibiträde måtte erhålla ställning som e. o. kansliskrivare i lönegrad
11 samt ett hos aktuarien tjänstgörande ordinarie kontorsbiträde ställning
som e. o. kanslibiträde i lönegrad 7.

För att bereda advokatfiskalen en lättnad i hans arbete med kamerala
ärenden, som kunde möjliggöra för honom att ägna mer tid åt stämpelärenden,
har hovrätten hemställt om förstärkning av den nu å advokatfiskalsexpeditionen
tjänstgörande biträdespersonalen. Tillsynen över hovrättsarkivet
i de mera avlägsna lokaler, vari detsamma under 1946 överflyttats, har
vidare ansetts kräva extra arbetskraft. Den sålunda erforderliga arbetsförstärkningen
har av hovrätten beräknats motsvara ett biträde med ständig
tjänstgöring samt tidvis tillfällig arbetskraft. Med hänsyn till den förestående
omorganisationen har biträdet ansetts endast böra erhålla anställning
som tjänsteman i lönegrad Ex 2.

Rörande den närmare anslagsberäkningen må följande nämnas.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän
har å ena sidan ökats med de ytterligare belopp, som föranledas av de föreslagna
förändringarna av presidentens och divisionsordförandenas löneställning,
för halvt år 11 904 kronor, och å andra sidan minskats med avlöningskostnaderna
för de två biträden som enligt hovrättens förslag skulle erhålla
högre icke-ordinarie tjänster, tillhopa för halvt år 3 455 kronor. Posten har
alltså höjts med (11 904—3 455) 8 449 kronor och förslagsvis upptagits till
122 300 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj: t, har sänkts med beloppet för fyra divisionsordförandearvoden
eller 5 000 kronor och följaktligen för halvåret upptagits
till 2 000 kronor.

Vid beräkningen av anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
personal har hovrätten utgått från att under första hälften av

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

nästa budgetår 8 hovrättsrådsämbe ten komma att upprätthållas av adjungerade
ledamöter, samt att därutöver liksom för närvarande anslag erfordras
till 4 extra ledamöter. Dessa 12 ledamotsbefattningar beräknas komma att
uppehållas, 10 av assessorer och 2 av adjungerade fiskaler. I anslaget för
innevarande budgetår ingå löner Sill 8 assessorer och 4 adjungerade fiskaler.
Anslagsbehovet för assessorer och övriga adjungerade ledamöter för första
hälften av nästkommande budgetår har från denna utgångspunkt ansetts
uppgå till hälften av anslaget för innevarande budgetår, ökat med skillnaden
i lön till 2 assessorer och till 2 adjungerade fiskaleT för halvt år eller med
830 kronor. En ökning av anslagsposten har vidare ansetts böra ske i så
måtto, att i posten inräknats arvode motsvarande provisoriskt lönetillägg åt
tjänstgörande fiskalsaspiranter, vilkas antal beräknas till 3, samt t. f. hovrättsnotarien
och amanuensen tillhopa 1 650 kronor. Ytterligare har anslaget
för extra biträdeshjälp, för närvarande i anslagsposten beräknat till 1 000
kronor om året, höjts till det dubbla eller således för ifrågavarande halvår
från 500 kronor till 1 000 kronor. Då härutöver anslagsposten ökats dels med
hälften av den föreslagna ökningen av arvodet till t. f. hovrättsnotarien eller
med 315 kronor, dels med halva lönen till en e. o. kansliskrivare och ett
e. o. kanslibiträde eller med 3 760 kronor och dels med halva lönen till det
föreslagna biträdet i lönegrad Ex 2 eller med 1 047 kronor, har anslagsposten
för halvåret upptagits till förslagsvis 132 300 kronor. Detta innebär för budgethalvåret
en ökning av 8 150 kronor.

Anslagsposten för rörligt tillägg har med hänsyn till föreslagna
förstärkningar av organisationen m. m. ansetts böra för första hälften av
budgetåret ökas med 200 kronor och upptagits till 31 600 kronor.

I sin framställning rörande andra hälften av budgetåret har
hovrätten hänvisat till att hovrätten i utlåtande över 1944 års promemoria
angående hovrätternas arbetsuppgifter och personalbehov betecknat en organisation
med president och 15 ordinarie ledamöter samt två extra ledamöter
som erforderlig efter hovrättens delning. I överensstämmelse med denna
ståndpunkt och med tidigare uttalanden rörande presidentens och ledamöternas
löneställning har hovrätten nu utgått från att den i fortsättningen
skall bestå av president med lön som justitieråd och tre avdelningar, varje
avdelning med ett hovrättsråd och ordförande i lönegrad B 3, ett hovrättsråd
och vice ordförande i lönegrad A 30 jämte vice-ordförandearvode å 1 000
kronor, två hovrättsråd i lönegrad A 30 och en ordinarie assessor i lönegrad
A 29. Vid anslagsberäkningen har hovrätten antagit alt i stället för 4 ordinarie
ledamöter tjänstgöra 4 adjungerade ledamöter med ställning som assessorer
i lönegrad Eo 29. Därutöver har anslag beräknats för två extra ledamöter
med löneförmåner (fiskalslön i lönegrad Eo 22 jämte vikariatsersättning)
motsvarande avlöning i 26 löneklassen. I fråga om antalet fiskaler och
fiskalsaspiranter följer hovrätten vad 1943 års domarutredning föreslagit och
beräknar således anslag till 7 fiskaler och 7 fiskalsaspiranter samt ytterligare
*/2 fiskalslön och 1j2 fiskalsaspirantarvode.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Vad angår hovrättens kansli har hovrätten beräknat att i hovrätten skall
finnas en hovrättssekreterare, tillika advokatfiskal, i lönegrad A 27, en aktuarie
i lönegrad A 22 samt en kamrer i lönegrad A 15. Rörande behovet av
sistnämnda tjänst anför hovrätten;

De kamerala göromålen äro numera av sådan omfattning, att de böra
handläggas av en särskild kamrer i likhet med vad fallet är i Svea hovrätt.
Till ökning av arbetsbördan har införandet av källskatten i hög grad bidragit.
Sammanslagningen av hovrättssekreterare- och advokatfiskalstjänstema
till en befattning kommer med hänsyn till den olika karaktären av
arbetsuppgifterna samt den splittring i arbetet, som detta måste medföra,
att innebära en ökad arbetsbelastning för befattningshavaren. För att hovrättssekreteraren
skall kunna vederbörligen fullgöra de för närvarande pa
advokatfiskalen ankommande uppgifterna beträffande stämpelgranskningen,
särskilt kontrollen av ans- och gåvobeskattningens tillämpning, vilken kontroll
numera är och även för framtiden måste beräknas bliva av stor omfattning
och krävande natur, är det nödvändigt, att hovrättssekreteraren erhåller
någon lättnad i andra avseenden. Den lämpligaste utvägen torde vara
att inrätta en kamrerstjänst. Kamrern skulle på eget ansvar kunna handlägga
löne- och räkenskapsärenden.

Med hänsyn till det omfattande arbetet med stämpelgranskning och administrativa
göromål har hovrätten beräknat anslag till en amanuens.

Vad angår anslaget till biträden har hovrätten förklarat sig utgå från att
alla de expeditionsuppgifter av olika slag, som sammanhänga med den dömande
verksamheten, skola utföras av biträden i kanslists eller kansliskrivares
ställning. Därest i alla större domsagor inrättas kanslistbefattningar,
böra även ifrågavarande biträdesbefattningar i hovrätterna få denna karaktär,
dels emedan arbetsuppgifterna till art och omfattning torde vara fullt
jämställda, dels emedan eljest risk föreligger för att hovrätterna icke få fullt
kvalificerade arbetskrafter. Med hänsyn till att ifrågavarande biträden skola
övertaga en stor del av de uppgifter, som för närvarande utföras av notarier
eller efter nya rättegångsordningens genomförande närmast skulle ankomma
på dem, finner hovrätten behovet av dylika biträden icke kunna beräknas
lägre än ett biträde per avdelning eller således till 3. Utöver ifrågavarande
kanslisttjänster hemställer hovrätten att en kanslisttjänst inrättas
för ett biträde, f. n. kanslibiträde i lönegrad A 7, som skulle hava till uppgift
att dels utföra göromål, som sammanhänga med det under hovrättens vård
stående gamla hovrättsarkivet, dels även fullgöra andra uppgifter av kvalificerad
natur.

Hovrätten anhåller vidare med hänvisning till behovet av stenografikunniga
biträden att i hovrätten skola finnas två sådana biträden, vilka böra
placeras i lönegrad A 7. Det erforderliga antalet kontorsbiträden beräknas
titl 5.

I hovrätten anses vidare böra finnas en förste expeditionsvakt i lönegrad
A 7 och två expeditionsvakter i lönegrad A 5. Därutöver begäres med hänsyn
till lokalernas uppdelning på två byggnader anslag för anlitande av en springpojke,
avsedd för enklare budskickning.

Vid beräkningen av anslagsposten till avlöningar till ordinarie

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 268.

tjänstemän har hovrätten såvitt angår ledamöterna antagit att — förutom
presidenten och 3 avdelningsordförande — 7 hovrättsråd och 1 ordinarie
assessor skola tjänstgöra under det ifrågavarande budgeihalvåret. Utom
avlöning till övriga förut nämnda ordinarie befattningshavare har hovrätten
upptagit ett belopp om 300 kronor för vikariatsersättningar. Anslagspostens
sammanlagda belopp har bestämts till 118 800 kronor. Då hovrätten för
första halvåret upptagit anslagsposten till 122 300 kronor, uppgår anslagsposten
för hela budgetåret till 241 100 kronor vilket innebär eu ökning i
förhållande till innevarande budgetår med 13 400 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj: t, har, då hovrätten efter 1 januari 1948 tänkes
bestå av endast tre avdelningar och följaktligen endast tre viceordförandearvoden
erfordras (i stället för fyra), i förhållande till första budgethalvåret
minskats med 500 kronor och upptagits till 1 500 kronor. För hela budgetåret
kommer anslagsposten alltså att uppgå till 3 500 kronor eller 10 500
kronor mindre än innevarande år.

Vad angår anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie personal
har hovrätten beräknat kostnaderna för icke-ordinarie ledamöter i
överensstämmelse med vad som förut anmärkts i samband med frågan om
hovrättens allmänna organisationsram. Anslag ha sedan beräknats för fiskaler
och fiskalsaspiranter samt amanuens, för en springpojke med 750 kronor
samt för vikariatsersättningar (1 500 kronor), extra skrivhjälp (samma belopp)
och eldningsersättning (750 kronor). Med tillämpning av dessa grunder
har anslagsposten för halvåret upptagits till 84 800 kronor. Sammanlagt
med beloppet för första halvåret 132 300 kronor uppgår anslagsposten för
hela budgetåret alltså till 217 100 kronor, innebärande en minskning med
31 200 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg upptages för senare budgethalvåret
till 24 000 kronor. Tillsammans med det för första halvåret upptagna
beloppet kronor 31 600 uppgår detta anslag för hela budgetåret till kronor
55 600. I förhållande till anslaget för innevarande budgetår uppkommer för
hela året på detta anslag en minskning med 7 200 kronor.

Beträffande hovrätten för Västra Sverige ha anslagsäskanden
framlagts i Göta hovrätts anslagsframställning för senare hälften av budgetåret.
Denna hovrätt har i likhet med Göta hovrätt ansetts böra organiseras
på tre avdelningar och dess föreslagna personalorganisation överensstämmer
väsentligen med organisationen för Göta hovrätt. Emellertid har någon amanuens
icke beräknats för den nya hovrätten. Vidare ha endast 3 kanslister
(i stället för 4) föreslagits, däremot 3 kanslibiträden (i stället för 2).

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän
har för halvåret upptagits till 122 200 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj: t, har för samma tid upptagits till samma
belopp som för Göta hovrätt, 1 500 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal
har beräknats till 82 900 kronor och rörligt tillägg till 24 700
kronor.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har vad angår första
hälften av budgetåret föreslagit att möjlighet måtte beredas Kungl.
Maj:t att från den 1 juli 1947 eller höstsessionens början, om behov härav
befinnes föreligga på grund av fortsatt anpassning efter den nya rättegångsordningen,
förordna om en organisation av hovrätten på tre divisioner (jfr II
ht 1946 s. 40). Hovrätten har vidare, under framhållande att hovrättens båda
extra ledamöter motsvara ett stadigvarande behov, hemställt att en extra ledamotsbefattning
utbytes mot en ordinarie hovrättsrådstjänst. Med hänvisning
till det ökade antalet muntliga förhör har hovrätten därjämte anhållit att,
trots att den ene av hovrättens 2 extra ledamöter förutsatts bliva ersatt med
ett hovrättsråd, avlöning alltjämt måtte beräknas för 2 extra ledamöter (jfr
II ht 1946 s. 35).

Hovrätten har upprepat sina tidigare framställda förslag om lönegradsuppflyttning
av hovrättssekreteraren från A 26 till A 27 samt om sådan utökning
av fiskalspersonalen att antalet e. o. fiskaler utan nedsättning av
aspirantantalet höjes från 6 till 7 (jfr II ht 1945 s. 28 f., 1946 s. 40). För
dessa förslag åberopas i huvudsak samma skäl som förut. Vidare hemställer
hovrätten om förbättrad löneställning för kanslibiträdet å hovrättens
sekreterarexpedition, vilket handhar det dagliga arbetet med hovrättens kassarörelse,
samt förnyar sitt förslag om överförande på ordinarie stat av ett
e. o. kontorsbiträde (jfr II ht 1945 s. 29, 1946 s. 40).

Anslagsberäkningen har skett på följande sätt.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän
har, under antagande bland annat att 7 hovrättsråd, inräknat divisionsordförandena,
skola komma att tjänstgöra samt för övrigt i överensstämmelse
med en i hovrättens skrivelse intagen specifikation, upptagits till, för halvt år
räknat, 75 500 kronor, innebärande en höjning med 4 700 kronor.

Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj: t, har hovrätten beräknat medel till
tre ordförandearvoden om 2 500 kronor, varav ett allenast för tiden från höstsessionens
början, och tre vice ordförandearvoden om 1 000 kronor, summa,
för halvt år, i avrundat tal 5 000 kronor, vilket för halvåret innebär en ökning
med 1 500 kronor.

Anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie personal
har omräknats under hänsynstagande till förut nämnda personalförändringar,
varjämte på grund av det starka behovet av extra skrivhjälp medel
beräknats till en ny kontorsbiträdesbefattning i lönegrad Eo 4. För ersättning
till tillfälliga vikarier har vidare begärts 3 000 kronor mer än innevarande
år. Posten slutar enligt en specifikation i hovrättens skrivelse på, för
halvår räknat, 75 200 kronor, innebärande en ökning med 11 450 kronor.

Till rörligt tillägg har beräknats, för halvt år, 19000 kronor eller
950 kronor mer än förut.

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

Hovrätten har såvitt angår andra hälften av budgetåret förklarat
sig finna uppenbart att hovrätten vid nya RB:s ikraftträdande borde
organiseras på tre divisioner. Man syntes i början icke böra räkna med mera
än 18 ledamöter. Därest presidenten bleve ordförande å division, behövdes,
utom presidenten och 17 andra ledamöter, därjämte en extra ledamot under
hälften av året för att bereda presidenten befrielse från ordförandeskapet
i sådan utsträckning, att han erhölle tid att ägna sig åt sina administrativa
uppgifter. De 6 nya ledamöterna (utöver hittillsvarande 11 hovrättsråd) som
erfordrades vid den nya organisationens genomförande, borde bliva ordinarie
assessorer (lönegrad A 30).

Det erforderliga antalet e. o. fiskaler och fiskalsaspiranter har av hovrätten
uppskattats till 8 av vardera gruppen. Beträffande e. o. fiskalernas och
de med dem jämställda tingssekreterarnas löneställning har hovrätten erinrat,
att dessa befattningshavare på grund av den avsevärt försämrade befordringsgången
kommit att kvarstå i sina befattningar betydligt längre tid
än som vid befattningarnas tillkomst varit avsett. Med hänsyn därtill syntes
det rimligt att de efter viss tid, förslagsvis fyra år, uppflyttades i högre lönegrad.
Hovrätten förordar för dessa äldre e. o. fiskaler och e. o. tingssekreterare
en uppflyttning i 24 lönegraden.

Vad angår biträdesorganisationen har hovrätten betecknat det som nödvändigt
att efter nya RB:s ikraftträdande utöka densamma. Hovrätten har
därvid hänvisat till det ökade arbete, som föranledes av kallelser för muntliga
förhör och andra med den muntliga rättegången sammanhängande förberedande
åtgärder, liksom till ökningen av protokollsutskrifter i anledning
av de muntliga förhören. För skötseln av kallelser m. m. och andra expeditionella
uppgifter å notarieexpeditionen bär hovrätten beräknat två väl kvalificerade
arbetskrafter vilka borde placeras åtminstone som kansliskrivare
i lönegrad All; den ena av dessa befattningar kunde lämpligen besättas med
ett av de nuvarande kanslibiträdena. Det å sekreterareexpeditionen sysselsatta
kanslibiträdet, om vars uppflyttning i lönegrad hovrätten tidigare hemställt,
har likaledes upptagits som kansliskrivare i lönegrad A 11. Med hänvisning
till behovet av stenografer har hovrätten upptagit två nya befattningar
som kanslibiträden i lönegrad Eo 7.

Enär den ene expeditionsvakten antages i stor utsträckning bliva upptagen
av tillsyn och uppassning vid huvudförhandlingarna, har hovrätten
upptagit en extra vaktmästare eller springpojke för uträttande av budskickning,
hämtande av handlingar m. m.

Anslagsberäkningen bär skett på följande sätt.

Under anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän
har hovrätten utgått från att av de ordinarie ledamöterna 2 avdelningsordförande
och 7 hovrättsråd skola vara i tjänstgöring. Avlöningar till ledamöterna
ha beräknats med hänsyn till att, såsom förut omnämnts, presidenten
tänkes erhålla lön som juslitieråd, avdelningsordförandena enligt lönegrad
B 3 och hovrättsråden enligt lönegrad A 34. Rörande anslagsposten i
övrigt hänvisas till en vid hovrättens framställning fogad specifikation. Anslagsposten
slutar för halvåret på, i avrundat tal, 96 900 kronor. Sammanlagt

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

med det begärda anslaget för första halvåret 75 500 kronor uppgår anslagsposten
för hela budgetåret till 172 400 kronor, vilket innebär en ökning med
30 800 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj: t, innefattar 3 vice-ordförandearvoden efter
1 500 kronor per år (i stället för hittills 1 000 kronor), för halvt år följaktligen
2 250 kronor. Jämte det för första budgethalvåret begärda beloppet,
5 000 kronor, slutar anslagsposten för hela budgetåret på 7 250 kronor, innebärande
en ökning av 250 kronor.

Under anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie personal
har hovrätten beräknat avlöningar till 6 e. o. assessorer och 21/2 adjungerade
fiskaler. Till den förutnämnde extra vaktmästaren har upptagits 1 500
kronor. Även rörande denna anslagspost må i övrigt hänvisas till en i hovrättens
skrivelse intagen specifikation. Postens slutsumma för halvåret är, i
avrundat tal, 97 500 kronor. Tillsammans med delposten för första budgethalvåret,
75 200 kronor, utgör anslagsposten för hela året 172 700 kronor
eller 45 200 kronor mer än innevarande år.

Posten för rörligt tillägg, för första budgethalvåret 19 000 kronor,
har för senare halvåret med hänsyn till organisationsförstärkningen upptagits
till 28 750 kronor. För hela budgetåret blir anslagsposten sålunda 47 750
kronor eller 11 650 kronor mer än för närvarande.

Hovrätten för övre Norrland har i framställning för första
hälften av budgetåret hemställt att belopp för adjungerande av
extra ledamot måtte beräknas för sex månader (i stället för hittills fyra).
Hovrätten har vidare föreslagit delning av sekreterarbefattningen i hovrätten
på det sätt, att sekreteraren i fortsättningen skulle omhänderha endast de
egentliga sekreterargöromålen jämte vad som ankommer på en aktuarie och
arkivarie, medan å en nyinrättad advokatfiskalstjänst i lönegrad A 24 skulle
läggas fiskaliska och kamerala arbetsuppgifter. Hovrätten anför:

Den nuvarande tillförordnade sekreteraren, som måste anses numera ha
full vana och rutin för sekreterargöromålen, har en arbetstid av i genomsnitt
12 timmar varje vardag och 6 timmar varje söndag. Trots denna arbetstid
kunna göromålen ej medhinnas. Advokatfiskalsgöromålen ha så gott som
helt måst överflyttas på andra befattningshavare. Stämpelgranskningen utföres
helt med biträde av fiskalsaspiranter. Sekreterarens åliggande att såsom
advokatfiskal föra talan i vissa mål fullgöres så gott som uteslutande av särskilt
förordnade fiskaler. Aspiranterna och fiskalerna bli härigenom ytterligare
betungade, och åtminstone aspiranternas utbildning blir lidande. Beträffande
de kamerala göromålen anmärkes, att den nyligen genomförda uppbördsreformen
kommer att medföra en ytterligare, ej obetydlig ökning av
sekreterarens arbetsbörda.

I anslutning till den höjning från 300 till 900 kronor som hovrätten i annat
sammanhang föreslagit av det särskilda årliga tilläggsarvodet till tingsnotarier
och tingsnotarieaspiranter i domsagor i övre Norrland, hemställes om
motsvarande höjning av tilläggsarvodet åt hovrättens fiskalsaspiranter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Hovrätten har vidare anhållit om förstärkning i olika avseenden av biträdespersonalen.
Hovrätten har sålunda upprepat sitt förut (jfr II ht 1945 s. 31,
1946 s. 41) framförda yrkande att hovrättens kanslibiträdestjänst, som huvudsakligen
omfattade nolariegöromål, måtte uppflyttas till kansliskrivaretjänst
i lönegrad A 11. Ett biträde i lönegrad Eo 4, som på ett mycket förtjänstfullt
sätt fyllde huvudsakligen kamerala uppgifter, har vidare ansetts
böra uppflyttas i lönegrad Eo 9 och ett biträde i lönegrad Ex 2 med tjänstgöring
å sekreterarexpeditionen i lönegrad Eo 4. Slutligen har hovrätten
hemställt, att ett biträde i lönegrad Ex 2, som vore skicklig stenograf och
till väsentlig del sysselsattes med stenograferingsarbete, måtte upptagas i
hovrättens personalstat och sättas i lönegrad Ex 7.

Vad angår anslagsberäkningen innehåller hovrättens skrivelse specificerade
beräkningar av de olika posterna i avlöningsstaten.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän
har, under antagande bland annat att kanslibiträdestjänstens föreslagna uppflyttning
förverkligas, beräknats till, för halvt år, i avrundat tal 36 800 kronor,
innebärande en ökning av 700 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, har upptagits till oförändrat belopp, för
halvt år 1 450 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal
har upptagits till, för halvt år, 44 620 kronor. Ökningen är 6 170 kronor.

Under anslagsposten rörligt tillägg har hovrätten för halvt år yrkat
10 100 kronor eller 1 650 kronor mer än tidigare.

Vad angår andra hälften av budgetåret har hovrätten utgått
ifrån att hovrätten efter nya RB:s ikraftträdande skulle vara uppdelad på
2 avdelningar och bestå av president, tillika ordförande å ena avdelningen, en
lagman, ordförande på den andra avdelningen, 5 hovrättsråd, varav 2 skola
vara vice ordförande å var sin avdelning, en ordinarie assessor och en extra
ledamot (den sistnämnde för de avsevärda perioder då presidenten är förhindrad
att utöva sitt uppdrag som avdelningsordförande).

Ur hovrättsisekreterartjänsten förutsättes, i överensstämmelse med vad
förut angivits, den nya befattningen som advokatfiskal utbruten. Hovrätten
räknar vidare med 7 e. o. fiskaler och 5 fiskalsaspiranter.

Vad angår den icke rättsbildade personalen föreslås inrättande av eu tjänst
som kanslist i lönegrad A 15. Denna befattningshavare är avsedd för expediering
av hovrättens domar m. m. Den övriga icke rättsbildade personalen
förutsättes bestå av en kontorist i lönegrad A 9 (biträde för kamerala göromål
hos advokatfiskalen-kamreraren), 4 stenografer med ställning som kanslibiträden
i lönegrad Eo 7, 5 konlorsbiträden — varav 4 i lönegrad A 4 och
en i lönegrad Eo 4 — en förste expeditionsvakt i lönegrad A 7 och eu expeditionsvakt
i lönegrad A 5.

Beträffande stenograferna, vilken kategori för närvarande icke särskilt
upptagits i staten, anmärker hovrätten att erfarenheterna från nuvarande
muntliga förhandlingar med styrka tala för att 2 stenografer erfordras för

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

varje division att alternerande anlitas. Dessa stenografer måste ha tillräcklig
tid att på förhand sätta sig in i målen och att renskriva stenogrammen. Deras
tjänstgöring under huvudförhandlingar är så intensiv, att man måste
räkna med att tid även erfordras för återhämtning. Av kontorsbiträdena beräknas
ett som biträde åt sekreteraren, 2 (= ett per division) för sysslande
med förelägganden, kallelser, meddelanden till parter och vittnen samt 2 för
utskrift av domar och av diverse avskrifter.

Rörande anslagsposternas beräkning må följande anföras.

Under anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän
har hovrätten utgått från att, utöver presidenten och lagmannen, alla
5 hovrättsråden och den ordinarie assessorn skola vara i tjänstgöring under
förra hälften av år 1948. Beträffande postens beräkning i övrigt hänvisas
till en i hovrättens skrivelse intagen specifikation, enligt vilken posten för
halvt år uppgår till, i avrundat tal, 76 700 kronor. För hela budgetåret uppgår
anslagsposten till (36 800 + 76 700) 113 500 kronor eller 41 300 kronor mer
än innevarande år.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj: t, har för halvåret upptagits till, i avrundat
tal, 2 000 kronor och innefattar tilläggsarvode åt vice ordföranden för den
tid, då denne i presidentens frånvaro tjänstgör som avdelningsordförande,
samt vice-ordförandearvode till hovrättsråd som under sådan tid tjänstgör
som vice ordförande. För hela året uppgår posten till (1450 + 2 000) 3 450
kronor eller 550 kronor mer än för närvarande.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal,
rörande vilken jämväl må hänvisas till en i hovrättens skrivelse intagen specifikation,
slutar för budgethalvåret på, i avrundat tal, 60 200 kronor. Anslagsposten
uppgår för hela budgetåret till (44 620 + 60 200) 104 820 kronor,
vilket innebär en ökning av 27 920 kronor.

Till rörligt tillägg har för budgelhalvåret beräknats 16 500 kronor.
För hela budgetåret utgör posten (10 100 + 16 500) 26 600 kronor, innebärande
en ökning av 9 700 kronor.

över hovrätternas anslagsäskanden ha utlåtanden, efter remiss, avgivits av
statskontoret och allmänna lönenämnden.

Vad angår hovrätternas hemställan om lönereglering för divisionsordförandena
har statskontoret uttalat att, därest frågan om löneställningen för
dessa befattningshavare skulle avgöras vid innevarande års riksdag, löneplanen
B därvid icke borde komma i fråga utan divisionsordförandena borde,
på sätt 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga föreslagit, inplaceras i lönegraden
A 34. Beträffande Svea hovrätts förslag om särskilda åtgärder för att
möjliggöra en höjning redan från och med den 1 januari 1948 av arvodena
till vice ordförande å division har statskontoret ifrågasatt, huruvida icke en
reglering av dessa arvoden skulle kunna anstå till budgetåret 1948/49, då någon
erfarenhet vunnits angående arbetsuppgifternas art och omfattning. Rörande
de av Svea och Göta hovrätter framförda önskemålen om utökade

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

möjligheter för hovrätternas fiskaler att erhålla befattningar i 22 lönegraden
har statskontoret förordat en lösning av frågan i enlighet med vad Svea hovrätt
föreslagit. Vad angår den av hovrätten för övre Norrland föreslagna
höjningen av det särskilda årliga tilläggsarvodet till -— iörutom tingsnotarier
och tingsnotarieaspiranter i domsagor i Övre Norrland —- hovrättens fiskalsaspiranter
har statskontoret erinrat, att vid behandlingen av 1946 års arvodesreglering
för nämnda personalgrupper en då ifrågasatt ökning av de extra
arvodena ansågs böra anstå (II ht 1946 s. 73). Det förefölle statskontoret
som om nödig erfarenhet för bedömande av detta spörsmål ännu icke kunde
hava vunnits.

Svea hovrätts hemställan att hovrätten måtte erhålla befogenhet att inom
ramen av beviljade anslag själv bestämma lönegradsplaceringen för sina
icke-ordinarie biträden har tillstyrkts av statskontoret, som därjämte förordat,
att enahanda befogenhet tillerkändes de övriga hovrätterna. Vad i övrigt
angår hovrätternas biträdesorganisation har statskontoret med hänsyn
till att anställningsförhållandena för biträdespersonalen vore föremål för
utredning av särskild av Kungl. Maj:t förordnad utredningsman icke för närvarande
funnit anledning till uttalande angående hovrätternas förslag om
viss utökning av organisationen och förändring av lönegradsplaceringar.
Dock har statskontoret, i anledning av Svea hovrätts hemställan att för tid
då biträde tjänstgjorde som stenograf få utbetala ett lönetillägg beräknat
efter 75 kronor per månad, anfört att särskilt arvode för stenograftjänstgöring
icke syntes motiverat; en sådan anordning stode icke heller i överensstämmelse
med gällande avlöningsprinciper för statstjänstemän.

Vad därefter angår förslag rörande enstaka tjänster har statskontoret beträffande
Svea hovrätts begäran om lönegradsuppflyttning för sekreteraren
i hovrätten uttalat, att den av hovrätten angivna utökningen av sekreterarens
åligganden kunde motivera högre lönesättning endast i den mån mera kvalificerade
göromål — exempelvis skyldighet att på eget ansvar handlägga
vissa ärenden — tillfördes tjänsten. Däremot torde en enbart kvantitativ
ökning av arbetsuppgifterna icke kunna föranleda en uppflyttning av tjänsten
i högre lönegrad utan allenast att erforderlig biträdeshjälp ställdes till
sekreterarens förfogande. I vilken utsträckning hovrätten avsett att överflytta
administrativa ärenden till sekreteraren för självständig handläggning
hade icke angivits. Även om så skulle ske i förhållandevis stor omfattning
torde dock högre placering än i 28 lönegraden icke böra ifrågakomma. Om
tjänsten hänfördes till denna lönegrad borde tjänstebenämningen ändras till
byrådirektör.

Enligt statskontorets mening föreligga icke heller tillräckliga skäl för den
av skånska hovrätten föreslagna lönegradsuppflyttningen av sekreteraretjänsten
i denna hovrätt från A 26 till A 27. Ämbetsverket åberopar i detta
hänseende, att en framställning härom avvisats i 1945 års statsverksproposition
(II ht s. 38). Jfr även II ht 1946 s. 47.

Vad angår hovrättens för övre Norrland förslag om delning av sekreterarbefattningen
i hovrätten finner statskontoret det vara lämpligare att, i likhet

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

med vad som föreslagits vid Göta hovrätt och den nya hovrätten för Västra
Sverige, inrätta en särskild befattning (bokhållare i lönegraden A 15) för de
kamerala göromålen och bibehålla sekreterartjänsten odelad. Genom en
lämplig fördelning av göromålen mellan sekreteraren och bokhållaren torde
erforderlig avlastning av sekreterarens arbetsbörda kunna ernås.

Statskontoret har slutligen motsatt sig förslag av Göta hovrätt om ändrad
löneställning för den befattningshavare, som uppehåller den vakanta notariebefattningen
i hovrätten, samt förslag av Svea hovrätt dels om ett från
200 kronor till 300 kronor per månad förhöjt arvode till en nattvakt och dels
om inrättande av en befattning som materialförvaltare i lönegraden A 10.

I fråga om sistnämnda förslag yttrar hovrätten närmare:

Såsom motivering har anförts bl. a. att denne befattningshavare skulle utöva
den dagliga tillsynen över fastighetens inre och yttre skick m. m. ävensom
handhava vården av blanketter, papper och dylikt. Statskontoret har
för sin del icke blivit övertygat om behovet av en befattningshavare i 10 lönegraden
för de av hovrätten åberopade göromålen. Tillsynen över ämbetslokaler
anförtros i regel åt expeditionsvakt, vilken härför tillerkännes särskilt
arvode i enlighet med bestämmelserna i 7 § kungörelsen med tilläggsbestämmelser
till civila avlöningsreglementet. Ej heller synes hovrättens förråd
av blanketter och dylikt vara av sådan omfattning, att behov av denna
anledning kan förefinnas att inrätta en befattning som materialförvaltare i
lönegraden A 10. Därest ifrågavarande befattning överhuvud taget bör erhålla
högre löneställning än den för förste expeditionsvakt gällande, kan
statskontoret för sin del icke förorda högre lönegrad än A 9.

Allmänna lönenämnden har beträffande de av Svea och Göta hovrätter
framförda önskemålen om förbättrade löneförhållanden för hovrättsfiskalerna
uttalat, att ifrågavarande spörsmål borde upptagas till prövning i ett
vidare sammanhang. I fråga om förslaget att med 600 kronor för år höja
arvodet till fiskalsaspirant vid hovi ätten för Övre Norrland anför lönenämnden
i anslutning till vad nämnden förordar beträffande tingsnotariernas lönetillägg,
att en uppräkning av sådant arvode bör begränsas till 300 kronor. Lönenämnden
har icke funnit något att erinra emot Svea hovrätts hemställan
om bemyndigande att inom ramen för anvisade anslagsmedel få bestämma lönegradsplaceringen
för icke-ordinarie biträden. Lönenämnden, som föreslår
att sådant bemyndigande utsträckes till att omfatta även övriga hovrätter,
erinrar i detta sammanhang om de i kungörelsen SFS 1944:471 meddelade
föreskrifterna angående placering i lönegrad av vissa extra ordinarie tjänstemän.

Beträffande Svea hovrätts begäran att den vid hovrätten befintliga befattningen
såsom sekreterare uppflyttas från lönegraden A 27 till lönegraden
A 30 finner lönenämnden skäl tala för uppflytlning till högre lönegrad. Enligt
lönenämndens mening är befattningen i fråga närmast att likställa med
byrådirektörsbefattning vid centralt ämbetsverk. I betraktande av de ur arbetssynpunkt
speciella förhållanden, som äro rådande vid Svea hovrätt, vill
lönenämnden emellertid icke motsätta sig att tjänsten hänföres till 29 lönegraden
eller alltså till den lönegrad, i vilken bland annat assessorstjänsterna
vid hovrätterna äro uppförda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

I fråga om sekreter artjänsterna vid övriga hovrätter och därmed sammanhängande
organisationsfrågor anför lönenämnden följande:

I personalförteckningen för hovrätten för Nedre Norrland, som skulle vara
fördelad på två avdelningar och omfatta 10 domsagor, har bland annat upptagits
befattningar som hovrättssekreterare och aktuarie i A 26 respektive
A 22. De förordade tjänsterna, som upptagits i samma lönegrader som motsvarande
befattningar vid den för närvarande på två divisioner organiserade
hovrätten över Skåne och Blekinge, föranleda icke någon erinran från lönenämndens
sida.

Beträffande Göta hovrätt och den tillämnade hovrätten för Västra Sverige,
vilka hovrätter vardera skulle omfatta tre avdelningar, har av Göta hovrätt
föreslagits att vid respektive hovrätter skulle inrättas sekreterarbefattning
i A 27, aktuariebefattning i A 22 ävensom katmrerartjänst i A 15. Lönenämnden
har icke funnit något att invända mot de båda förstnämnda befattningarna.
Vad den sistnämnda tjänsten angår vill lönenämnden erinra, att tjänstebenämningen
kamrerare icke plägar användas för befattningar i lägre lönegrad
än den 20 :e. Därest en tjänst för avsedda ändamål finnes höra inrättas
i 15 lönegraden, torde benämningen kontorsskrivare höra komma till
användning. Lönenämnden vill emellertid ifrågasätta, om icke jämväl lönegradsplaceringen
av ifrågavarande befattning bör komma under bedömande
i samband med den allmänna utredning om den högre biträdespersonalen,
som utföres genom särskild sakkunnig.

Enligt vad som framgår av den vid framställningen från hovrätten över
Skåne och Blekinge fogade personalförteckningen har hovrätten upptagit
den nu i A 26 placerade sekreterarbefattningen i A 27. Då hovrätten från
och med den 1 januari 1948 skulle komma att organiseras på tre avdelningar
och beträffande antalet till hovrätten hörande domsagor bliva nära jämförlig
med hovrätten för Västra Sverige, synes icke något vara att erinra
häremot.

Hovrätten för Övre Norrland har föreslagit inrättande från och med den
1 juli 1947 av en befattning som advokatfiskal i A 24 (eventuellt Eo 24), vilken
jämväl skulle tjänstgöra som kamrerare. Vid hovrätten finnes för närvarande
en sekreterarbefattning i A 26. Då hovrätten från och med den 1
januari 1948 skulle komma att i likhet med hovrätten för Nedre Norrland
vara fördelad på två avdelningar och då vidare antalet till hovrätten hörande
domsagor uppgår till 10 eller till samma antal, som skulle ingå under
nyssnämnda hovrätt, anser lönenämnden, att personalorganisationen i förevarande
hänseende bör bringas i överensstämmelse med vad som föreslagits
för hovrätten för Nedre Norrland. Den förordade advokatfiskalsbefattningen
torde därför böra ersättas med en aktuariebefattning i A 22. Huruvida
behovet av personalförstärkning är så trängande, att aktuarietjänsten bör inrättas
före den 1 januari 1948, undandrager sig lönenämndens bedömande.

Det av Göta hovrätt framförda förslaget om höjning av arvodet till den
tillförordnade notarien vid hovrätten avstyrkes av lönenämnden.

Vad angår det av Svea hovrätt framlagda förslaget om inrättande vid hovrätten
av en befattning som materialförvaltare i lönegrad A 10 finner lönenämnden
det icke omotiverat, att en särskild befattningshavare avses för de
av hovrätten angivna göromålen. Lönenämnden har ej heller funnit anledning
till erinran mot att tjänsten hänföres till 10 lönegraden men håller
före, att den förordade tjänstebenämningen är mindre lämplig.

Lönenämnden har slutligen i Iråga om hovrätternas förslag om förstärk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

ning av expeditionsvaktpersonalen uttalat, att nämnden fumiit antalet dylika
befattningshavare väl ojämnt fördelat å de olika hovrätterna.

I den förut berörda promemorian angående löneställning för viss icke
rättsbildad biträdespersonal har utredningsmannen beträffande hovrätternas
biträdespersonal inledningsvis uttalat, att han vid sin granskning av denna
personalgrupp uteslutande tagit sikte på förhållandena sådana de beräknas
gestalta sig efter rättegångsreformens genomförande den 1 januari 1948. Beträffande
de av samtliga hovrätter framförda förslagen om inrättande av
nya befattningar — ordinarie eller extra ordinarie — i 7 lönegraden, speciellt
avsedda för stenografer, har utredningsmannen erinrat att, sedan numera en
reglerad befordringsgång för biträden med skriv- och kontorsgöromål inom
statsförvaltningen blivit beslutad, nyanställda biträden såsom regel skulle
komma att till en början placeras i den lägsta i befordringsserien ingående
lönegraden (Ex 2). Med hänsyn härtill finner utredningsmannen det kunna
ifrågasättas, huruvida en placering av ett nyanställt biträde i 7 lönegraden
allenast på den grund att vederbörande innehade färdighet i stenografi kunde
anses motiverad eller eljest lämplig. Ehuru en placering i 7 lönegraden av
en befattningshavare med rutinerad färdighet i stenografering enligt utredningsmannens
mening i och för sig kunde anses skälig, har utredningsmannen
förordat att med inrättandet av nybefattningar i 7 lönegraden för stenografer
finge tillsvidare anstå där ej sådant ansåges erforderligt för att bereda
redan i tjänst varande stenografikunniga biträden en skälig löneställning.
Härigenom undvekes den ojämnhet i befordringsgången olika biträden emellan
med därav följande missnöje som kunde befaras uppstå om nyinrättade
befattningar i 7 lönegraden för stenografer besattes med nyanställda biträden.

Emellertid skulle det — enligt vad utredningsmannen vidare anför — med
de löner, som för närvarande erbjudas rutinerade stenografer på den öppna
arbetsmarknaden, måhända uppstå vissa svårigheter att omedelbart tillförsäkra
domstolarna stenografikunniga biträden i den utsträckning, som
krävdes på grund av nya RB:s ikraftträdande. Utredningsmannen har därför
förordat, att hovrätterna skulle övergångsvis erhålla befogenhet alt till stenografikunniga
biträden i 4 eller lägre lönegrad, vilka anlitades för stenografering
vid rättegångsförhandlingar, utbetala särskilda stenografarvoden vid
sidan av den fasta lönen. Några betänkligheter med avseende å andra förvaltningsområden
syntes icke behöva hysas mot en sådan anordning dels med
hänsyn till att det här vore fråga om en provisorisk anordning, dels ock att
det särskilda arvodet skulle utgöra ersättning för ett hög rutin krävande arbete.
Storleken av stenografarvodet borde få allt efter omständigheterna beslutas
av vederbörande hovrätt intill ett av Kungl. Maj:t fastställt maximibelopp,
vilket maximibelopp syntes kunna bestämmas till 50 kronor för månad
eller 600 kronor för år. Dylikt arvode borde framdeles upphöra att utgå
till vederbörande, i den mån för ändamålet inrättades tjänst i 7 lönegraden
eller eljest befordran vunnes till sådan befattning eller befattning i högre
lönegrad.

Vad i övrigt angår hovrätternas biträdesorganisation efter den

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

1 januari 1948 har utredningsmannen med utgångspunkt från vad hovrätterna
i sådant hänseende föreslagit i sina petitaskrivelser avseende senare
hälften av nästa budgetår anfört i huvudsak följande:

Svea hovrätt. Den å hovrättssekreterarexpeditionen tjänstgörande kontoristen
har till åliggande, bland annat, att föra diarium över till hovrätten
inkommande skrivelser i administrativa ärenden (ansökningar om förordnanden,
ledigheter, entledigande o. dyl.), att föra kortregister över samtliga
befattningshavare vid hovrätten och de under hovrätten lydande vattendomstolarna
och domsagorna, att upprätta protokoll och skrivelser i personalärenden,
att verkställa meritberäkningar för erhållande av förordnande,
befordringar, löneklassuppflyttningar, att utföra erforderligt utredningsarbete
m. m. samt att i övrigt biträda hovrättssekreteraren i dennes tjänsteåligganden.
Med hänsyn till den kvalificerade arten av dessa göromål, vilka
i avsevärd mån beröra det under hovrätten lydande stora domsområdet,
synes eu uppflyttning väl motiverad. Ur allmänna lönebestämningssynpunkter
synes någon erinran ej heller vara att göra mot att denna biträdesbefattning
hänföres till lönegrad A 15. Tjänsten torde dock efter den förändrade
lönegradsplaceringen böra benämnas kanslist.

De å divisionerna för närvarande tjänstgörande kanslibiträdena skola efter
den nya rättegångsordningens införande utföra alla de expeditionsuppgifter
av olika slag, som sammanhänga med den dömande verksamheten,
och härvid fullgöra en stor del av de uppgifter, som tidigare utförts av befattningshavare
med juridisk utbildning. I likhet med hovrätten anser utredningsmannen,
att dessa uppgifter motivera befattningar i högre löneställning
än kanslibiträdes. En placering av dem i lönegrad All torde för
närvarande få anses lämplig och skälig. Såsom fallet i allmänhet är med
biträden i nämnda lönegrad inom civilförvaltningen i övrigt torde befattningarna
efter uppflyttningen i lönegrad böra benämnas kansliskrivare.
Därest någon av de nuvarande hovrättsnotariebefattningarna även i fortsättningen
bibehålies, höra expedieringsgöromålen å två av hovrättens divisioner
anförtros sådan tjänsteman med biträde av ett för ändamålet anställt kanslibiträde.
Härigenom kan antalet kansliskrivartjänster begränsas till 6.

Av skäl som i det föregående anförts anser vidare utredningsmannen, att
särskilda befattningar i lönegrad A 7, avsedda för stenografer, icke böra inrättas,
utan stenografikunniga biträden i lägre lönegrad böra för ändamålet
anlitas mot särskild ersättning i form av stenografarvode.

Då utredningsmannen i övrigt icke funnit anledning till erinran mot de
uppflyttningar av befattningar till högre lönegrad, som av hovrätten föreslagits,
beräknar utredningsmannen behovet av biträdesbefattningar vid Svea
hovrätt från och med den 1 januari 1948 till 1 kanslist i lönegrad A 15, 6
kansliskrivare i lönegrad All, 1 kontorist i lönegrad A 9, 7 kanslibiträden
i lönegrad A 7, 5 kontorsbiträden i lönegrad A 4 samt 17 icke-ordinarie biträden
i lönegraderna Ex 2—Eo 4. För hovrätten torde därjämte böra beräknas
4 stenografarvoden, att tilldelas stenografikunniga biträden i lönegrad
A 4 eller i lägre lönegrad.

Hovrätten för Nedre Norrland. För utförande av expedieringsgöromål å
divisionerna synas åtminstone tillsvidare en kansliskrivare i lönegrad All
och ett kanslibiträde i lönegrad A 7 kunna vara tillfyllest. För stenografering
bör räknas med biträde i lägre lönegrad än A 7. Sammanlagda antalet
icke rältsbildade biträden vid den nya hovrätten synes kunna begränsas
till 8.

I enlighet härmed föreslår utredningsmannen, att vid hovrätten för Nedre
Norrland placeras 1 kansliskrivare i lönegrad A 11, 1 kontorist i lönegrad

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

A 9, 2 kanslibiträden i lönegrad A 7 samt 4 icke-ordinarie biträden i lönegraderna
Ex 2—Eo 4. För hovrätten torde böra beräknas 2 stenografarvoden.

Göta hovrätt. Med hänsyn till arten och omfattningen av de kamerala
göromålen vid Göta hovrätt synes det utredningsmannen intet vara att
erinra mot att det biträde, som svarar för dessa göromål, uppflyttas till lönegrad
A 15. Erinras må, att för motsvarande göromål vid Svea hovrätt finnes
inrättad en befattning såsom kamrerare i lönegraden A 22. Då emellertid
tjänstebeteckningen kamrer hittills regelmässigt använts endast för kamerala
tjänster i avsevärt högre tjänstesällning än A 15, föreslår uredningsmannen,
att befattningen efter lönegradsuppflvttningen benämnes kanslist.

1 betraktande av det stora arkiv (4 600 hyllmeter), som ligger under hovrättens
vård, vill utredningsmannen jämväl tillstyrka, att den för arkivvården
närmast ansvarige tjänstemannen erhåller ställning såsom kanslist i lönegrad
A 15. I likhet med vad ovan i motsvarande hänseende tilltstyrkts för
Svea hovrätts vidkommande förordar ock utredningsmannen, att de för expedieringen
å divisionerna avsedda tre befattningarna placeras i lönegrad
All under benämningen kansliskrivare.

Vad åter angår de föreslagna kanslibiträdena i lönegrad A 7, avsedda för
stenografer, åberopar utredningsmannen vad i sådant hänseende i det föregående
anförts, nämligen att för stenografering böra anlitas biträden i lönegrad
A 4 eller i lägre lönegrad, vilka tilldelas särskilda stenografarvoden.

Två kanslibiträdesbefattningar bliva emellertid behövliga för andra ändamål.
Dels synes det utredningsmannen, att till hovrättssekreterarens förfogande
bör ställas en befattningshavare i kanslibiträdes grad såsom närmaste
hjälp vid handläggning av administrativa och liknande ärenden, dels
anser utredningsmannen, om ock med någon tvekan, att det kontorsbiträde,
som är placerat å biblioteket, bör erhålla kanslibiträdes ställning.

Utredningsmannen, som håller före att biträdesuppsättningen vid Göta
hovrätt bör kunna begränsas till 11 befattningshavare, beräknar i enlighet
med det anförda hela antalet befattningar för icke rättsbildade biträden vid
hovrätten till 2 kanslister i lönegrad A 15, 3 kansliskrivare i lönegrad All,

2 kanslibiträden i lönegrad A 7, 1 kontorsbiträde i lönegrad A 4 samt 3 ickeordinarie
biträden i lönegraderna Ex 2—Eo 4. Hovrätten bör äga rätt förfoga
över medel till 2 stenografarvoden, att tilldelas stenografikunniga biträden
i lönegrad A 4 eller lägre lönegrad.

Hovrätten för Västra Sverige. Det i jämförelse med Göta hovrätts domsområde
betydligt mindre domsområdet under den nya hovrätten för Västra
Sverige föranleder utredningsmannen till den erinran, att en befattning såsom
kansliskrivare i lönegrad A 11 bör vara tillfyllest för det biträde, som
avses skola ombesörja de kamerala göromålen vid hovrätten. Därjämte anses
— på sätt utredningsmannen i motsvarande hänseende förordat för såväl
Svea som Göta hovrätts vidkommande — för expedieringen å divisionerna
böra avses kansliskrivare i lönegrad A 11. Såsom närmaste biträde åt
liovrättssekreteraren i administrativa göromål bör finnas ett kanslibiträde i
lönegrad A 7, varemot för stenografering böra anlitas befattningshavare i
lägre löneställning, mot särskild ersättning i form av stenografarvode.

Då i övrigt antalet icke rättsbildade biträden vid den nya hovrätten synes,
åtminstone tillsvidare, kunna begränsas till 10, beräknar utredningsmannen
antalet erforderliga bi trä desbefattningar till 4 kansliskrivare i lönegrad All,
1 kanslibiträde i lönegrad A 7 samt 5 icke-ordinarie biträden i lönegraderna
Ex 2—Eo 4. Härtill böra komma 2 stenografarvoden, avsedda för stenografikunniga
biträden i sistnämnda lönegrader.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Hovrätten över Skåne och Blekinge. Mot den av skånska hovrätten föreslagna
biträdesuppsättningen har utredningsmannen ingen annan erinran
att framställa än att, i likhet med vad som i det föregående förordats för
Göta hovrätts och hovrättens för Västra Sverige vidkommande, för expedieringen
å hovrättens tre divisioner böra avses tre kansliskrivare i lönegrad
A 11, en befattning för varje division, att såsom närmaste biträde åt hovrättssekreteraren
vid handläggning av administrativa och andra göromål bör
beräknas ett kanslibiträde i lönegrad A 7 — detta likaledes i överensstämmelse
med vad som ansetts bliva behövligt vid nyssnämnda hovrätter —
samt att för stenografering böra användas biträden i lönegrad A 4 eller i
lägre lönegrad, mot särskild ersättning i form av stenografarvoden.

Utredningsmannen föreslår därför, att det erforderliga antalet icke rättsbildade
biträden vid förevarande hovrätt fördelas på lönegrader på följande
sätt, nämligen 4 kansliskrivare i lönegrad A 11, 1 kanslibiträde i lönegrad
A 7, 2 kontorsbiträden i lönegrad A 4 samt 3 icke-ordinarie biträden i lönegrad
Ex 2—Eo 4. Till hovrättens disposition böra ställas medel för utbetalande
av 2 stenografarvoden till stenografikunniga biträden i lönegrad A 4
eller lägre lönegrad.

Hovrätten för Övre Norrland. Hovrätten har i sin petitaframställning hemställt,
att vid hovrätten måtte nyinrättas en befattning såsom advokatfiskal,
tillika kamrerare. Vid bifall härtill torde annan förändring i anställningsoch
löneförhållanden för den med kassa- och övriga kamerala göromål sysselsatta
kontoristen icke böra ifrågakomma än att kontoristbefattningen uppföres
å ordinarie stat.

Skulle däremot hovrätten icke komma att förstärkas med ytterligare en
jurist utan hovrättssekreteraren i fortsättningen liksom hittills även fungera
såsom hovrättens kamrerare, synes det skäligt och rimligt att det för de
kamerala göromålen svarande biträdet erhåller en högre löneställning än för
närvarande. Enligt vad som erfarits har nämligen ifrågavarande biträde till
följd av den arbetsbörda, som åvilar hovrättssekreteraren, kommit att tämligen
självständigt fullgöra de kamerala arbetsuppgifterna, ett förhållande
som då kan beräknas komma att fortfara. Under angivna förutsättning anser
sig därför utredningsmanen böra föreslå, alt för här ifrågavarande arbetsuppgifter
inrättas en kanslistbefattning i lönegrad A 15 i stället för den
nuvarande icke-ordinarie kontoristtjänsten.

För expeditionsgöromålens utförande å divisionerna torde, i likhet med
vad som i motsvarande hänseende förordats för hovrätten för Nedre Norrland,
böra avses en kansliskrivar- och en kanslibiträdesbefattning. En kansliskrivartjänst
i lönegrad All bör fördenskull nyinrättas vid hovrätten. Därjämte
bör en befattningshavare i kanslibiträdes grad ställas till hovrättssekreterarens
förfogande såsom närmaste biträde.

Å andra sidan förutsätter utredningsmannen, att stenografgöromålen här
liksom vid de övriga hovrätterna anförtros åt stenografikunniga biträden i
lönegrad A 4 eller i lägre lönegrad, mot ersättning i form av särskilt slenografarvode.

I enlighet härmed och då antalet biträden vid hovrätten torde kunna begränsas
till 9, beräknar utredningsmannen biträdesuppsättningen vid hovrätten
på följande sätt: 1 kanslist i lönegrad A 15, 1 kansliskrivare i lönegrad
A 11, 2 kanslibiträden i lönegrad A 7, 1 kontorsbiträde i lönegrad A 4
samt 4 icke-ordinarie biträden i lönegraderna Ex 2—Eo 4. Två stenografarvoden
torde böra ställas till hovrättens förfogande.

I eu särskild skrivelse den 9 april 1947 har Sveriges Jurist förbund framfört
vissa synpunkter angående domarpersonalens Iöne- och anställningsförhål Bihang

till riksdagens protokoll 1(JM. 1 sand. Nr 26S.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Departe ments chefen.

landen. Beträffande lönesättningen för olika domargrupper ger förbundet
uttryck åt uppfattningen, att presidenterna böra åtnjuta samma inkomst som
justitieråd, att lagmännen böra ha en inkomst som överstiger häradshövdingarnas
i de största domsagorna, alt vice ordförandena på hovrätternas
divisioner böra erhålla lönekompensation för det extra ansvar, som deras
ställning medför, överstigande vad hovrätterna i sina petitaskrivelser föreslagit
och så konstruerat att befattningshavarna icke helt förlora det under
sjukdom eller annan ledighet från tjänsten, ävensom att hovrättsrådens och
krigshovrättsrådets löner snarast böra undergå väsentlig förhöjning. Vad angår
assessorerna framhåller förbundet — under erinran om sin i annat sammanhang
framlagda åsikt att assessorer, vilka tjänstgöra såsom ordinarie ledamöter,
böra utnämnas till hovättsråd — särskilt angelägenheten av att dessa
befattningshavare tillerkännas ställning såsom ordinarie tjänstemän. Beträffande
fiskalerna finner förbundet dessa befattningshavares förhållanden
synnerligen otillfredsställande i fråga om arbetsbörda, avancemang till extra
ordinarie befattning och lönesättning. I sistnämnda hänseende betonar förbundet
starkt vikten av snara radikala förbättringar.

Rörande hovrätternas arbetsbörda under de senaste åren må hänvisas till
en tabell över hovrätternas arbetsbelastning under åren 1943—46 (s. 83).

Med hänsyn till att nya RB träder i kraft den 1 januari 1948 ställer sig
hovrätternas anslagsbehov väsentligt olika för den förra och den senare hälften
av budgetåret 1947/48. Den utbyggnad av organisationen, som påkallas
av den nya rättegångsordningen, erfordras i huvudsak först från och med
ingången av år 1948. I vissa avseenden torde dock till främjande av en smidig
övergång personalförstärkning böra komma till stånd redan från och med
den 1 juli 1947.

Av betydelse för samtliga hovrätters vidkommande äro vissa löneregleringsspörsmål,
som icke enbart äga samband med övergången till en ny rättegångsordning.
Härvidlag kräva i första rummet de i flera tidigare statsverkspropositioner
berörda frågorna om förbättrad löneställning för hovrätternas
divisionsordförande och övriga ledamöter uppmärksamhet. I detta
sammanhang vill jag även erinra att frågan om presidenternas löneställning
redan erhållit sin lösning genom beslut vid årets riksdag. Beslutet
innebär att presidenten i Svea hovrätt i lönehänseende skall jämställas
med justitie- och regeringsråd samt att övriga presidenter skola erhålla en
löneställning som motsvarar förordnandetjänster i nuvarande lönegrad C 12.
{Utgifter å driftbudgeten. För flera huvudtitlar gemensamma frågor s. 73 ff.,
riksdagens skrivelse nr 56.)

Vad angår de hovrättsråd, som äro förordnade till ordförande å division
och som i denna egenskap åtnjuta, utöver lön enligt lönegrad A 30,
arvode med 2 500 kronor, ha sedan länge önskemål förelegat att deras befattningar
måtte förvandlas till ordinarie tjänster i högre lönegrad. I proposition
till 1943 års riksdag (nr 198 s. 15) uttalade föredragande departe -

Kungi. Maj.ts proposition nr 268.

Hovrätternas arbetsbelastning under åren 1943—46.

(= summan av »från föregående år uppskjutna» och »under året inkomna» mål enl.
domstolsstatistiken tabell 14 samt från hovrätterna infordrade uppgifter)

Svea	N. Norrland	Ö. Norrland	Göta V. Sverige	Skåne
1943
Vademål............	1 262		137		666	345
Ägo d. mål...........	125		23		63	13
Civ. besvär..........	756		102		511	222
Krim. besvär........	1 888		286		1 126	572
Andra mål..........	6		1		5	0
Summa	4 037		549		2 371	1 152
Därutöver
Vattenmål........	92
Krigsrättsmål......	1 444
1944
Vademål............	1 297		161		639	335
Ägod.mål ..........	119		30		49	14
Civ. besvär..........	826		124		510	231
Krim. besvär........	2 041		286		1 226	566
Andra mål..........	3		0		6	0
Summa	4 286		601		2 430	1 146
Därutöver
Vattenmål........	74
Krigsrättsmål......	1 399
1945
Vademål............	1 127	151	157	286	357	306
Ägod.mål ..........	73	56	24	24	21	16
Civ. besvär..........	1 033	115	130	317	307	245
Krim. besvär........	1 761	242	297	559	527	494
Andra mål..........	3	0	1	2	1	0
Summa	3 997	564	609	1 188	1 213	1 061
	4 561			2 401
Därutöver
Vattenmål........	85
Krigsrättsmål......	1 387
1946
Vademål............	931	135	146	291	278	287
Ägod.mål ..........	56	51	26	25	20	26
Civ. besvär..........	1 141	122	137	295	321	247
Krim. besvär........	1 852	263	326	569	599	533
Andra mål..........	2	0	0	5	4	1
Summa	3 982	571	635	1 185	1 222	1 094

4 553 2 407

Därutöver

Vattenmål........ 123

Krigsrättsmål...... 766 *

* Härav inkomna under år 1946 417 st.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

mentschefen att otvivelaktigt starka skäl talade för en förändring till ordinarie
tjänster av dessa befattningar, men med hänsyn till vad chefen för
finansdepartementet i samma års statsverksproposition anfört rörande lönespörsmålens
behandling i då rådande ekonomiska läge fann han sig likväl
förhindrad att framlägga något förslag i ämnet. Riksdagen underströk angelägenheten
av att ordförandebefattningama förändrades till ordinarie tjänster
och förordade, att en omorganisation av dessa befattningar måtte genomföras
så snart ske kunde. I enlighet med de allmänna synpunkter, som anförts
av chefen för finansdepartementet i 1944, 1945 och 1946 års statsverkspropositioner,
har emellertid frågans behandling hittills uppskjutits.

Uppdraget som divisionsordförande i hovrätt har under senare år erhållit
ökad betydelse på grund av den vidgade användningen av muntligt förfarande
och de särskilda krav som förhandlingsledningen under sådana förhållanden
ställer på den som för ordet i rätten. Erfarenheten har emellertid
visat att, med den ställning divisionsordförandena hittills intagit, svårigheter
kunna möta att till dessa befattningar förvärva de lämpligaste krafterna.
På grund härav böra, såsom 1943 års riksdag framhållit, divisionsordförandena
erhålla en högre tjänsteställning och en däremot svarande avlöning.

I enlighet med hovrätternas yrkanden böra ordförandebefattningama hänföras
till chefslöneplanen i gällande avlöningsreglemente. Vid jämförelse
med andra statliga chefsämbeten kan jag emellertid icke tillstyrka, att de
härvid sättas i högre lönegrad än B 2. Ej heller synas tillräckliga skäl föreligga
att, såsom av tvenne hovrätter ifrågasatts, med de nya tjänsterna förena
särskilda tilläggsarvoden. Emellertid bör liksom hittills den divisionsordförande
i Svea hovrätt, som tillika är ordförande å krigshovrätten, i anledning
härav äga uppbära ett arvode, vilket skäligen kan bestämmas till 500 kronor.

Som tjänstebenämning på de nyinrättade befattningarna synes den traditionsrika
domartiteln lagman vara lämplig. Trots påtagliga organisatoriska
olikheter äro de föreslagna befattningarna väl jämförbara både med de svenska
lagmansämbeten, vilka avskaffades år 1849, och med de motsvarande
norska lagmanstjänsterna.

Vid tillsättande av lagmansbefattningar bör, i enlighet med vad 1943 års
riksdag förutskickat, icke i första rummet avseende fästas vid anciennitetssynpunkter
utan till dessa tjänster böra utses sådana domare — från hovrätter
eller underrätter — vilka kunna antagas i särskild grad skickade att
uppfylla de höga krav som måste ställas på hovrätternas avdelningschefer.
Det bör också kunna ifrågakomma, att någon framstående advokat eller
rättsvetenskapsman utses till lagman.

För första hälften av budgetåret erfordras samma antal lagmän som det
för närvarande finnes divisionsordförande, alltså 8 i Svea hovrätt, 4 i Göta
hovrätt, 2 i hovrätten över Skåne och Blekinge och en i hovrätten för övre
Norrland. För tiden efter nya RB:s ikraftträdande kommer, som jag sedermera
torde få tillfälle närmare utveckla, att erfordras en viss utbyggnad av
hovrättsorganisationen och därmed ett större antal avdelningar än för närvarande.
Medan antalet avdelningar i Svea hovrätt tänkes vara oförändrat,

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

skulle hovrätten över Skåne och Blekinge och hovrätten för övre Norrland
ökas med vardera en avdelning och alltså omfatta tre, respektive två avdelningar.
För Göta hovrätt beräknas tre avdelningar bliva erforderliga, alltså
en mindre än för närvarande, och samma antal bör beräknas för den nya
hovrätten för Västra Sverige; hovrätten för Nedre Norrland åter bör organiseras
på två avdelningar. Med hänsyn till vikten av att hovrätternas presidenter
under den nya ordningen fortlöpande deltaga i domstolens dömande
verksamhet förutsätter jag att presidenten skall fungera som ordförande på
en av hovrättens avdelningar i alla hovrätterna utom Svea hovrätt; i sistnämnda
hovrätt torde presidentens administrativa uppgifter och övriga åligganden
icke medgiva att detta regelbundet sker. För den avdelning, där presidenten
skall var ordförande, erfordras alltså ej någon lagman. Från dessa
utgångspunkter torde för första hälften av budgetåret böra upptagas 15 lagmansbefattningar
och för senare hälften 16.

Omfattningen av de särskilda uppgifter, som i fortsättningen skola ankomma
på hovrättsavdelningarnas vice ordförande, kan
icke med större säkerhet bedömas, innan någon erfarenhet vunnits av hovrättsarbetet
under den nya rättegångsordningen. Det är därför enligt min
mening icke möjligt alt för närvarande taga ställning till förslaget om förbättrad
löneställning för dessa hovrättsledamöter. Beträffande några av
dem, nämligen vice ordförandena å de avdelningar där hovrättens president
är ordförande, framstår det visserligen redan nu som sannolikt, att de komma
att erhalla ett betydligt ökat ansvar, då de i större utsträckning än de
övriga vice ordförandena komma att tjänstgöra som ordförande. Ehuru jag
icke innan den nya ordningen trätt i kraft anser mig kunna föreslå höjt arvode
för dessa vice ordförande, vill jag beteckna det som angeläget att denna
arvodesfråga blir föremål för särskilt övervägande.

Vad angar det av Svea hovrätt och föreningen Sveriges hovrättsdomare
framförda önskemålet om ändrade regler beträffande rätten för vice ordförande
att uppbära tilläggsarvodet under tjänstledighet samt föreningens
hemställan om vikariatsersättning, motsvarande arvodet, till den som vid
ledighet ersätter arvodestagaren, vill jag här endast erinra om att dessa spörsmål
behandlats av 1945 års lönekommitté i dess den 11 mars 1947 avgivna
betänkande med förslag till statens allmänna avlöningsreglemente m. m.
Frågorna torde böra närmare övervägas i samband med den slutliga utformningen
av det nya avlöningsreglementet och tillämpningsbestämmelserna
till detta.

Ehuru starka skäl tala för att bereda även de hovrättsråd, som icke
äro ordförande eller vice ordförande, en förbättrad löneställning,
torde frågan om en lönereglering för dessa befattningshavare icke vara
av den beskaffenhet alt den bör upptagas till prövning utan sammanhang
med motsvarande lönespörsmål för vissa andra befattningshavare i rådsställning.
Det synes ej föreligga anledning att — i vidare mån än som följer av
inrättandet av ordinarie assessorstjänster — förorda en ändring av löneställningen
för assessorerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

I likhet med bland andra hovrätten över Skåne och Blekinge samt Sveriges
Juristförbund finner jag däremot, att en höjning av fiskaler nas löneställning
bör komma till stånd. Huruvida detta bör ske i samband med fastställande
av viss tidsbestämd befordringsgång för hovrätternas domaraspiranter,
i likhet med vad som vid årets riksdag beslutats för amanuenser inom
statsförvaltningen, kan vara föremål för tvekan. Innan detta och därmed
sammanhängande spörsmål närmare utretts är jag icke beredd att upptaga
frågan om en allmän omreglering av fiskalemas — och därmed tingssekreterarnas
— löneställning. Då emellertid de extra fiskalernas löneställning i jämförelse
med den lönegradsplacering, som beslutats för de yngre amanuenserna
inom statsförvaltningen, framstår såsom särskilt ogynnsam, finner jag det
synnerligen önskvärt att utan tidsutdräkt avägabringa en förbättring för
dessa befattningshavare. Jag finner en lämplig avvägning kunna ernås genom
att de extra fiskalerna uppflyttas från nuvarande lönegrad Ex 20 till lönegrad
Ex 22.

Svea hovrätt har påtalat vissa olägenheter med den nu rådande begränsningen
av rätten att förordna extra ordinarie fiskaler utöver det i personalförteckningen
upptagna antalet. Enligt gällande bestämmelser må extra
ordinarie fiskaler över visst angivet tal förordnas högst intill det antal som
motsvarar antalet extra ordinarie fiskaler vilka inneha stadigvarande adjunktion
för ledamöter med stadigvarande uppdrag utanför hovrätten. På grund
av denna begränsning har det stundom uppstått svårigheter att åt fiskaler, som
efter tjänstgöring som tingssekreterare återkallas till hovrätten, omedelbart
bereda fortsatt extra ordinarie anställning. I likhet med statskontoret finner
jag dessa olägenheter böra avhjälpas på det sätt som hovrätten föreslagit.
Kungl. Maj:t torde sålunda böra erhålla rätt att efter prövning i varje särskilt
fall medgiva anställande av extra ordinarie fiskaler utöver det i hovrätternas
personalförteckningar angivna antalet, därvid Kungl. Maj:t bör
tillse att medgivandet ej kan väntas medföra att flera extra ordinarie fiskaler
än det för varje hovrätt fastställda antalet komma att samtidigt syssla med
fiskalsgöromål.

Det av domarutredningen upptagna spörsmålet om ändrade regler för vikariatsersättning
åt fiskaler med adjunktionsförordnande torde lämpligen höra
upptagas i samband med utformningen av det nya avlöningsreglementet och
dess följdbestämmelser.

Efter införandet fr. o. m. den V7 1947 av den reglerade befordringsgången
för amanuenser m. fl. skulle fiskalsaspirantarvodena komma att
ligga under lönen för tingsmeriterade amanuensaspiranter, medan hittills
motsatt förhållande rått. Till undvikande av en stark relativ försämring av
fiskalsaspiranternas löneförhållanden —- en dylik försämring maste i nuvarande
läge antagas ytterst ogynnsamt påverka rekryteringen till domarbanan
— föreslår jag att fiskalsaspiranternas arvoden provisoriskt höjas
från nuvarande belopp, motsvarande lönegrad Ex 15, till belopp, motsvarande
Ex 17. Till aspirantema vid hovrätten för Övre Norrland bör liksom
hittills utgå ett tilläggsarvode. Detta arvode synes mig — i likhet med vad

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

jag i fortsättningen ämnar föreslå beträffande tilläggsarvodet till tingsnotarier
inom denna hovrätts område — böra höjas från nuvarande 300 kronor
till 600 kronor. Den slutliga inplaceringen av hovrättsaspirantema i löneskalan
torde böra närmare övervägas i samband med den utredning rörande
fiskalemas löneställning som jag nyss berörde.

Höjningen av aspirantarvodena bör föranleda en höjning jämväl av arvodena
till de amanuenser och vikarier för notarier i hovrätterna, vilkas
avlöningsförhållanden ställts i visst förhållande till fiskalsaspirantemas (jfr
II ht 1946 s. 46). Arvodena till en var av amanuensen hos besvärsaktuarien
i Svea hovrätt och amanuensen i Göta hovrätt böra bestämmas till belopp
motsvarande lönegrad Ex 18: 15, I-ort. Arvodena till amanuensen hos advokatfiskalen
vid Svea hovrätt och till vikarier för notarier böra bestämmas
till samma belopp som aspirantarvodena.

Innan jag övergår till behandlingen av de olika hovrätternas anslagsäskanden,
vill jag något närmare uppehålla mig vid vissa spörsmål rörande personalbehov
och organisation under den nya rättegångsordningen, vilka äga
betydelse för samtliga hovrätter.

Behovet av ledamöter i hovrätterna efter nya RB:s ikraftträdande
har på senare år behandlats dels i en den 27 maj 1944 dagtecknad
promemoria angående hovrätternas arbetsuppgifter in. m. och dels i 1943
års domarutrednings år 1946 avgivna betänkande. I såväl promemorian som
i betänkandet har antagits att det helt förändrade rättegångssättet i hovrätterna
måste kräva en förstärkning av hovrätternas arbetskrafter. Med utgångspunkt
från en av processlagberedningen verkställd beräkning av det
efter rättegångsreformen erforderliga antalet ledamöter räknades i promemorian
preliminärt med hovrättsrådsbefattningar till ungefär samma antal
(75) som för närvarande samt därutöver med 20 nya ledamotsbefattningar,
vilka sistnämnda föreslogos skola bliva ordinarie assessorer. Domarutredningen
har med utgångspunkt från gjorda beräkningar funnit att ledamotsantalet
i samtliga hovrätter efter rättegångsreformen borde ökas med omkring
30.

Uppenbarligen möter det stora svårigheter att på förhand bilda sig en säker
uppfattning om ledamotsbehovet i hovrätterna under den nya rättegångsordningen.
Att det muntliga förhandlingssättet kräver en icke obetydlig förstärkning
av antalet ledamöter torde emellertid vara obestridligt. I avbidan
på närmare erfarenheter av arbetsförhållandena under den nya ordningen
finner jag mig icke kunna förorda en ökning av ledamotsbefattningama i
vidare mån än som föreslagits i 1944 års promemoria. Jag har därvid särskilt
tagit i betraktande att, även om de muntliga förhandlingarna i allmänhet
måste bli åtskilligt mera tidskrävande än målens behandling enligt hittillsvarande
ordning, en ej ringa tidsvinst för hovrättsledamöterna kan beräknas
genom att utarbetandet av föredragningspromemorior bortfaller och arbetet
med kontrolläsning av målen endast delvis kvarstår.

Med utgångspunkt från alt i hovrätterna skola finnas, förutom 6 presidenter,
omkring 95 ordinarie ledamöter och under förutsättning att hovrätts -

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

avdelningarna liksom hittills regelmässigt skola bestå av 4—6 ledamöter,
torde man böra räkna med tjugoen avdelningar för hela riket. Vid proportionell
fördelning mellan de olika hovrätterna komma därvid, såsom jag
tidigare antytt, på Svea hovrätt liksom hittills åtta avdelningar, på envar av
Göta hovrätt, hovrätten för Västra Sverige och hovrätten över Skåne och
Blekinge tre avdelningar och på vardera av de båda norrländska hovrätterna
två avdelningar. Jag vill anmärka att det med hänsyn till Svea hovrätts arbetsbörda
och ledamotsantal kunnat ifrågasättas att hovrätten bort organiseras
på nio avdelningar, i vilken händelse sammanlagda antalet hovrättsavdelningar
bort höjas till tjugotvå. I avbidan på närmare erfarenheter av arbetsförhållandena
under den nya ordningen har det dock befunnits lämpligt
att för närvarande stanna vid åtta avdelningar.

Såsom jag likaledes förut nämnt bör i samtliga hovrätter utom Svea hovrätt
presidenten vara ordförande på en avdelning, medan för ordförandeskapet
på de övriga avdelningarna inrättas särskilda lagmanstjänster. Med hänsyn till
lydelsen av 2 kap. 3 § nya RB torde åtminstone en av ledamöterna på hovrättsavdelning
böra upptagas som ordinarie assessor. Proportionen mellan
antalet hovrättsråd och ordinarie assessorer bör med utgångspunkt härifrån
bestämmas så, att av de omkring 80 ledamöter, som ej äro lagmän, 21 —
alltså en för varje hovrättsavdelning — bli ordinarie assessorer.

Antalet f i s k a 1 e r torde i överensstämmelse med domarutredningens förslag
böra beräknas efter samma grund som för närvarande, alltså till 2’/!
per hovrättsavdelning.

Rörande hovrätternas aspiranter har domarutredningen föreslagit att
dessa efter rättegångsreformen skulle beredas vidgade arbetsuppgifter och
i mera utpräglad mån än hittills fullgöra heltidstjänst. Domarutredningén
har vidare konstaterat att aspiranttillströmningen till andra hovrätter än
Svea hovrätt tidvis varit otillfredsställande, medan däremot Svea hovrätt
ofta haft ett jämförelsevis betydande aspiran tö verskott. I syfte att tillgodose
behovet av aspiranter överhuvud taget och särskilt för att leda en del av
aspirantöverskottet i Svea hovrätt över till andra hovrätter har domarutredningen
dels förordat en ökning av det sammanlagda antalet aspirantarvoden
och dels föreslagit införande av en regel att endast så många aspiranter
skulle få mottagas som kunde beredas arvode.

Uppenbarligen är det av utomordentlig vikt, ej minst inför rättegångsreformen,
att de unga juristerna föranledas att söka sig till domarbanan i sådant
antal att hovrätterna vid prövningen av aspiranterna äro i stånd att
göra ett tillfredsställande urval. Under de senaste åren har, bl. a. till följd
av konkurrensen från andra arbetsområden, tillströmningen till hovrätterna
avsevärt minskats. Det är vid sådant förhållande angeläget att hovrätterna
icke förhindras att draga till sig aspiranter av den omständigheten att de
icke disponera över ett tillräckligt antal aspirantarvoden. Jag vill därför i
huvudsak biträda domarutredningens förslag om ökning av antalet sådana
arvoden. Det nuvarande antalet är 24. Jag föreslår att antalet ökas på så
sätt att hovrätterna berättigas anställa 2 aspiranter för varje avdelning samt

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

därutöver ytterligare en aspirant för varje hovrätt. Det sammanlagda antalet
arvoden skulle därigenom bli 48.

Den omständigheten att tillströmningen av aspiranter varit relativt god
till den i huvudstaden belägna hovrätten samtidigt som de övriga hovrätterna
tidvis haft att dragas med svårigheter i detta hänseende har föranlett
domarutredningens förslag att endast avlönade aspiranter skulle få tjänstgöra
i hovrätterna. Förslaget har emellertid mött åtskillig kritik. Svea hovrätt
och Sveriges yngre juristers förening ha framhållit att det vore osannolikt
att de unga jurister, som till följd av den ifrågasatta bestämmelsen
komme att utan prövning avvisas från Svea hovrätt, verkligen skulle söka
sig till någon av de hovrätter vilkas förläggningsorter visat sig mindre eftersökta.
Det huvudsakliga resultatet av spärregeln i fråga kunde följaktligen
antagas bli att Svea hovrätt finge göra sitt urval bland en snävare krets aspiranter
än för närvarande men däremot ej att andra hovrätters rekrytering
förbättrades. Enligt min mening kunna dessa farhågor ej betraktas som
ogrundade. Därjämte vill jag särskilt understryka att det av flertalet hovrätter
hittills tillämpade systemet, enligt vilken envar jurist som uppfyller de
formella examens- och meritkraven för fiskalsförordnande i hovrätt har tillfälle
att utan särskilt ansökningsförfarande i fri konkurrens få sin förmåga
prövad, ter sig mera ändamålsenligt och tilltalande än en ordning under
vilken åtskilliga aspiranter berövas denna möjlighet vid en förprövning,
grundad väsentligen blott på examensbetyg och betyg från i regel endast en
häradshövding. Genom den föreslagna höjningen av aspirantarvodenas antal
torde förutsättningar ha skapats för att som regel den som önskar göra aspiranttjänstgöring
i hovrätt under liden för denna tjänstgöring erhåller avlöning.
Det synes mig emellertid av anförda skäl icke tillrådligt att, på sätt
domarutredningens förslag innebär, betaga speciellt den största och därigenom
ur rekryteringssynpunkt viktigaste hovrätten möjligheten att för prövning
mottaga hugade aspiranter som icke för tillfället kunna beredas aspirantarvode
men som icke desto mindre önska bli underkastade bedömning.
Att den av domarutredningen föreslagna grundsatsen i viss mån godtagits
såvitt angår aspiranttjänstgöring i statsdepartementen och länsstyrelserna
kan med hänsyn till de vitt skilda förutsättningarna icke med fördel åberopas
till stöd för spärregelns införande i hovrätterna.

Det är självfallet angeläget att i möjligaste mån främja en bredare rekryteringsbas
även för de hovrätter som varit mindre eftersökta av aspiranterna.
I delta syfte bör enligt min mening undersökas huruvida icke i hovrätter
med livligare tillströmning eu del aspiranter, sedan de prövats och godkänts,
kunde beredas tillfälle att utan särskild ytterligare prövning övergå till annan
hovrätt, där vid tillfället brist på kvalificerade aspiranter råder.

Vad angår hovrätternas icke rätts b ild a de biträden ämnar
jag i anledning av Svea hovrätts därom gjorda, av statskontoret och allmänna
lönenämnden tillstyrkta hemställan, föreslå att hovrätterna erhålla befogenhet
att inom ramen av beviljade anslag själva bestämma lönegradsplaceringcn
för sina icke ordinarie biträden.

Kungi. Maj.ts proposition nr 268.

Jag övergår härefter till att behandla de olika hovrätternas framställningar
var för sig.

Svea hovrätt har hemställt att antalet aspirantarvoden redan från och
med första hälften av budgetåret måtte ökas med 4. Jag anser
detta yrkande böra i så måtto bifallas att hovrätten berättigas att från budgetårets
ingång anställa ytterligare 2 fiskalsaspiranter, alltså sammanlagt
14 i stället för hittills 12.

I anledning av hovrättens begäran att få anställa ytterligare en amanuens
för granskning av stämpelbeläggning m. m. finner jag det böra undersökas
huruvida icke ifrågavarande uppgifter i större utsträckning än hittills skulle
kunna uppdragas åt icke rättsbildade befattningshavare. Jag anser mig därför
ej för närvarande kunna förorda bifall till hovrättens begäran.

Vad angår hovrättens yrkanden om viss utbyggnad av biträdesorganisationen
och förbättring av några biträdens löneställning redan från och med
det nya budgetårets början finner jag icke tillräckliga skäl att föregripa den
omreglering av biträdesförhållandena som, efter vad jag senare torde få utveckla,
måste bli nödvändig vid nya RB:s ikraftträdande den 1 januari 1948.
Dock torde redan för förra hälften av budgetåret medel böra beräknas
för att hovrätten skall kunna anställa ett biträde i lönegrad Eo 4, avsett för
stenografarbete. Till detta biträde bör med hänsyn till vederbörandes speciella
kompetens kunna få utbetalas ett tilläggsarvode om högst 50 kronor
i månaden.

Hovrättens hemställan om löneförhöjning åt en nattvakt kan icke av mig
förordas.

Anslagsberäkningen för första hälften av budgetåret torde
i enlighet med det anförda böra ske på följande sätt.

Den beslutade löneregleringen för presidenten samt omvandlingen av 8
divisionsordförandetjänster till lagmansbefattningar i lönegrad B 2 medför
en uppräkning av anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän med i runt tal 11 300 kronor. Vidare medför regleringen av
befordringsgången för biträdespersonalen — varigenom 6 ordinarie kontorsbiträdestjänster
i lönegrad A 4 tillkomma och 4 skrivbiträdestjänster i lönegrad
A 2 utgå — en uppräkning av posten med 3 900 kronor. Den allmänna
löneregleringen föranleder härjämte en ökning av posten med i runt tal
112 500 kronor. Anslagsposten torde alltså böra upptagas med i runt tal

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj: t, bör såsom hovrätten föreslagit minskas
med 10 000 kronor, motsvarande ordförandearvoden till 8 hovrättsråd. Pos -

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie person
a 1 bör uppräknas med medel för avlöning av 2 fiskalsaspiranter och ett
kontorsbiträde i lönegrad Eo 4 med stenograftillägg om 50 kronor i måna -

480 600

+ 11 300 + 3 900 + 112 500) 368 000 kronor.

ten uppföres alltså med I “ — 10 000) 5 100 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

den, tillsammans i runt tal 8 600 kronor. Vidare bör posten uppräknas med
600 kronor, motsvarande den del av arvodet till nattvakten, som tidigare belastat
kammarkollegiets anslag. Löneregleringen för de extra fiskalerna samt
arvodesregleringen för fiskalsaspiranter, amanuenser m. fl. föranleda en uppräkning
av posten med i runt tal 7 900 kronor. Vidare medför regleringen
av befordringsgången för biträdespersonalen en minskning med 4 200 kronor
och den allmänna löneregleringen en ökning av posten med i runt tal 148 000
kronor. Anslagsposten torde alltså böra uppräknas med sammanlagt (8 600 +

600 + 7 900 — 4 200 + 148 000) 160 900 kronor till i runt tal I---— +

160 900) 417 000 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör upptagas med 47 000 kronor.

Vad angår andra hälften av budgetåret har en undersökning
rörande den relativa arbetsbördan i de olika hovrätterna givit vid handen,
att den av Svea hovrätt beräknade organisationsplanen, upptagande, förutom
presidenten, 8 lagmän, 24 hovrättsråd, 1 krigshovrättsråd och 8 ordinarie
assessorer (jämte 4 extra ledamöter), i sin helhet kan godtagas. Den ifragasatta
höjningen av antalet å personalförteckningen upptagna extra ordinarie
assessorer synes emellertid för närvarande böra komma till stånd endast i så
måtto att antalet höjes till 20.

I anledning av hovrättens yrkande om uppflyttning i lönegrad av hoviättssekreterartjänsten
finner jag, på de skäl som hovrätten anfört och särskilt
med hänsyn till att en självständig beslutanderätt i åtskilliga administrativa
frågor torde böra anförtros innehavaren av denna befattning, att en förbättring
i hans löneställning bör ske från tiden för nya RB:s ikraftträdande.
Lämpligen synes befattningen därvid böra placeras i lönegrad A 28. Tjänstebenämningen
torde böra bibehållas oförändrad.

På personalförteckningen böra upptagas 20 extra ordinarie fiskaler (Eo
22). Antalet aspirantarvoden bör vara 17.

De olika hovrätternas behov av biträdespersonal efter rättegångsreformens
genomförande har ur enhetliga synpunkter undersökts av den utredningsman
som utarbetat den förut omnämnda promemorian angående löneställning
för viss icke rättsbildad biträdespersonal. I promemorian har den av
Svea hovrätt begärda personalförstärkningen i det hela tillstyrkts. Enligt
promemorian skulle den nu till sekreterarexpeditionen knutna kontoristtjänsten
i lönegrad A 9 ersättas med en kanslistbefattning i lönegrad A 15. För
tjänstgöring å envar av sex hovrättsavdelningar skulle —- i stället för nuvarande
kanslibiträdestjänster i lönegrad A 7 — inrättas 6 kansliskrivarbefattningar
i lönegrad All. För de återstående två avdelningarna, där en hovrättsnotarie
antages komma att svara för expeditionsgöromålen, borde ett
kanslibiträde i lönegrad A 7 upptagas såsom notariens biträde vid arbetet
å båda avdelningarna. Särskilda befattningar i lönegrad A 7, avsedda för
stenografer, ha ansetts icke böra inrättas, utan för stenograferingsarbetet
skulle i stället anlitas stenografikunniga biträden i lägre lönegrad med sär -

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

skilt tilläggsarvode. Då utredningsmannen i övrigt icke funnit anledning till
erinran mot de uppflyttningar av befattningar till högre lönegrad, som av
hovrätten föreslagits, har behovet av biträdesbefattningar vid Svea hovrätt
från och med den 1 januari 1948 beräknats till 1 kanslist i lönegrad A 15,
6 kansliskrivare i lönegrad A 11, 1 kontorist i lönegrad A 9, 7 kanslibiträden
i lönegrad A 7, 5 kontorsbiträden i lönegrad A 4 samt 17 icke-ordinarie biträden
i lönegraderna Ex 2—Eo 4. För hovrätten ha därjämte upptagits 4
stenografarvoden att tilldelas stenografikunniga biträden i lönegrad A 4 eller
lägre lönegrad.

Jag anser mig i huvudsak böra biträda vad utredningsmannen föreslagit.
Dock finner jag ytterligare en kontoristbefattning i lönegrad A 9 böra inrättas
och i stället det föreslagna antalet kanslibiträdesbefattningar i lönegrad
A 7 böra minskas från 7 till 6. Med denna förändring avser jag att bereda
placering som kontorist i lönegrad A 9 för ett å arkivarieexpeditionen sysselsatt
biträde, vars arbetsuppgifter torde vara åtskilligt mera krävande än vad
som i allmänhet ankommer på ett kanslibiträde.

Vad angår expeditionsvaktspersonalen synes med hänsyn till det starkt
ökade lokalutrymmet i hovrätten någon förstärkning påkallad. Under beaktande
bl. a. av vad som ansetts erforderligt i övriga hovrätter kan jag emellertid
icke i vidare mån tillstyrka hovrättens yrkanden i denna del än att
på ordinarie stat uppföras — med bibehållande av nuvarande befattning som
förste expeditionsvakt enligt lönegrad A 7 och 6 befattningar som expeditionsvakt
enligt lönegrad A 5 — 3 nya befattningar som expeditionsvakt i
lönegrad A 5. Därutöver böra upptagas 4 expeditionsvakter i lönegrad Eo 5.
Hovrättens förslag om inrättande av en tjänst som materialförvaltare i lönegrad
A 10 torde lämpligen böra upptagas till bedömande i samband med den
utredning om expeditionsvaktspersonalens förhållanden, som skall komma
till stånd.

I enlighet med vad sålunda anförts är följande att iakttaga vid anslagsberäkningen
:

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän bör
med hänsyn till de förordade jämkningarna i hovrättens förslag minskas med
i runt tal 21 400 kronor i förhållande till det av hovrätten beräknade beloppet,
281 000 kronor. Den allmänna löneregleringen föranleder en ökning av
anslagsposten med i runt tal 114 200 kronor. Posten torde böra uppföras med
(281 000 — 21 400 + 114 200) 373 800 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj: t, bör uppföras med det av hovrätten beräknade
beloppet 5 100 kronor.

Vid bifall till mina i det föregående förordade jämkningar i hovrättens förslag
bör vidare anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
personal i förhållande till det av hovrätten beräknade beloppet, 321 100
kronor, å ena sidan minskas med medel för avlöning av 7 fiskalsaspiranter
och en amanuens, tillhopa 24 700 kronor, ävensom med 600 kronor motsvarande
den av hovrätten föreslagna löneförbättringen för nattvakten, samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

å andra sidan ökas med dels medel för avlöning av 3 extra ordinarie kontorsbiträden,
4 800 kronor, och dels 1 200 kronor för 4 stenograftillägg om
högst 600 kronor för år. Vidare föranleder löneregleringen för extra fiskaler,
arvodesregleringen för fiskalsaspiranter och amanuenser samt den allmänna
löneregleringen en uppräkning av posten med i runt tal (5 600 + 4 000 +
174 400) 184 000 kronor. I enlighet härmed torde anslagsposten böra uppföras
med (321 100 — 24 700 — 600 + 4 800 + 1 200 + 184 000) 485 800
kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör upptagas med 51 600 kronor.

Ledamotsantalet i hovrätten för Nedre Norrland, som träder i verksamhet
först i och med senare hälften av budgetåret, torde — inom
den för samtliga hovrätter föreslagna ramen av, utom presidenterna, omkring
95 ordinarie ledamöter — böra bestämmas till en lagman, 4 hovrättsråd och
2 ordinarie assessorer. Med hänsyn bl. a. till att presidenten endast hälften av
veckans sessionsdagar kan beräknas tjänstgöra som ordförande å sin hovrättsavdelning
böra vidare medel för en adjungerad ledamot beräknas för
budgethalvåret. På hovrättens personalförteckning torde därjämte böra upptagas
4 extra ordinarie assessorer (Eo 29) samt 5 extra ordinarie fiskaler
(Eo 22). Antalet aspirantarvoden bör vara 5.

Beträffande hovrättens kansli har föreslagits att i hovrätten skola finnas
en hovrättssekreterare, tillika advokatfiskal, i lönegrad A 26 samt en aktuarie,
tillika arkivarie, i lönegrad A 22. För närvarande kan jag emellertid endast
förorda inrättande av en befattning med rättsbildad innehavare, vilken
bör benämnas hovrättssekreterare och placeras i lönegrad A 26. Denne bör
emellertid som sin medhjälpare för bl. a. kamerala göromål erhålla en bokhållare
i lönegrad A 15.

Vad angår biträdespersonalen i övrigt anser jag, i överensstämmelse med
förslag i promemorian angående löneställning för viss icke rättsbildad biträdespersonal,
att i hovrätten böra finnas 1 kansliskrivare i lönegrad A 11, 1
kontorist i lönegrad A 9, 2 kanslibiträden i lönegrad A 7 samt 4 icke-ordinarie
biträden i lönegrad Ex 2—Eo 4. För hovrätten böra vidare beräknas 2
stenografarvoden. Expeditionsvaktspersonalen torde böra omfatta en förste
expeditionsvakt i lönegrad A 7, en expeditionsvakt i lönegrad A 5 samt en
sådan i lönegrad Eo 5.

Anslagsberäkningen torde böra ske på följande sätt.

De av mig förordade jämkningarna i Svea hovrätts förslag till personalorganisation
medföra i förhållande till hovrättens beräkning en minskning
av anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän med
8 200 kronor. Den allmänna löneregleringen föranleder en ökning av posten
med i runt tal 34 300 kronor. Anslagsposten torde alltså böra uppföras med
(68 300 — 8 200 + 34 300) 94 400 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj: t, bör upptagas med det av hovrätten beräknade
beloppet eller med 1 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Anslagsposten till avlöningar till icke -ordinarie personal
bör å ena sidan, med hänsyn till de av mig förordade jämkningarna i den
föreslagna personalorganisationen, minskas med 4 800 kronor och å andra
sidan med hänsyn till löneregleringen för extra fiskaler, arvodesregleringen
för fiskalsaspiranter och den allmänna löneregleringen ökas med i runt
tal (400 + 1 200 + 45 000) 46 600 kronor. Posten torde alltså böra uppföras
med (67 400 — 4 800 + 46 600) 109 200 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör upptagas med 12 300 kronor.

Vad angår Göta hovrätts anslag under första hälften av budgetåret
finner jag ej skäl förorda hovrättens begäran om ökning av antalet
extra ordinarie assessorer å hovrättens personalförteckning. Ett av hovrätten
framställt önskemål om viss förbättring i de extra fiskalernas ställning
torde i praktiken åtminstone delvis bli tillgodosett genom den av mig föreslagna
utvidgningen av möjligheterna att förordna extra ordinarie fiskaler.
Hovrättens hemställan att t. f. notarien i hovrätten måtte i löneställning
jämställas med amanuens i hovrätten kan jag icke tillstyrka.

Antalet aspirantarvoden torde redan från och med budgetårets början böra
ökas med ett.

Hovrättens förslag såvitt angår biträdespersonalen finner jag icke böra
tillmötesgås i annan mån än att medel beräknas för anställande av ett begärt
ytterligare biträde i lönegrad Ex 2.

Rörande anslagsberäkningen må följande anföras:

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän bör
med hänsyn till löneregleringen för presidenten samt omvandlingen av 4
ordförandetjänster till lagmansbefattningar i lönegrad B 2 uppräknas med i
runt tal 7 500 kronor. Regleringen av befordringsgången för biträdespersonalen
— varigenom 2 kontorsbiträdestjänster i lönegrad A 4 skulle tillkomma
samt 2 skrivbiträdestjänster i lönegrad A 2 utgå — medför en uppräkning
av posten med i runt tal 200 kronor. Vidare föranleder den allmänna
löneregleringen en ökning av posten med i runt tal 69 400 kronor. Anslags /227

700

posten torde alltså böra uppföras med i runt tal I——— + 7 500 + 200 +
69 400) 191 000 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj: t, bör såsom hovrätten föreslagit minskas
med beloppet för fyra divisionsordförandearvoden eller 5 000 kronor samt
upptagas till 2 000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal
bör uppräknas med medel för avlöning av en fiskalsaspirant och ett skrivbiträde
i lönegrad Ex 2, tillsammans i runt tal 4 400 kronor. Löneregleringen
för de extra fiskalerna samt arvodesregleringen för fiskalsaspiranter och
amanuenser m. fl. föranleder en uppräkning av posten med i runt tal 1 850
kronor. Vidare föranleder den allmänna löneregleringen en ökning av posten

Kungl. Mcij.ts proposition nr 268.

med i runt tal 91 300 kronor. Anslagsposten torde alltså böra uppföras med

Anslagsposten till rörligt tillägg bör upptagas med 24 700 kronor.

Vad angår andra hälften av budgetåret, då hovrätten skall
omfatta endast tre avdelningar, torde antalet ordinarie ledamöter böra bestämmas
till, jämte presidenten och 2 lagmän, av hovrätten föreslagna 9
hovrättsråd och 3 ordinarie assessorer. Jag kan icke förorda hovrättens hemställan
att därutöver medel måtte beräknas för 2 extra ledamöter. På hovrättens
personalförteckning torde böra upptagas 6 extra ordinarie assessorer
(Eo 29) och 7 extra ordinarie fiskaler (Eo 22). Antal fiskalsaspiranter bör
vara 7.

Beträffande de erforderliga rättsbildade befattningshavarna å hovrättens
kansli, hovrättssekreterare, aktuarie och amanuens, kan jag biträda hovrättens
förslag utom i fråga om lönegradsplaceringen av hovrättssekreterartjänsten.
Denna torde nämligen efter hovrättens delning böra upptagas i lönegrad
A 26. Då tjänsten för närvarande är placerad i lönegrad A 27, bör emellertid
under den nuvarande innehavarens tjänstetid på övergångsstat upptagas
en tjänst som hovrättssekreterare i lönegrad A 27.

I vad angår biträdespersonalen förordar jag, i huvudsaklig anslutning till
förslag i promemorian angående löneställning för viss icke rättsbildad biträdespersonal,
att i hovrätten skola finnas en bokhållare och en kanslist,
båda i A 15, 3 kansliskrivare i lönegrad A 11, 2 kanslibiträden i lönegrad
A 7, 1 lcontorsbiträde i lönegrad A 4 samt 3 icke-ordinarie biträden i lönegraderna
Ex 2—Eo 4. Hovrätten bör äga förfoga över 2 stenografarvoden.

Expeditionsvaktspersonalen torde, såsom hovrätten begärt, böra bestå av
en förste expeditionsvakt i lönegrad A 7 och 2 expeditionsvakter i lönegrad
A 5 jämte en springpojke.

Anslagsberäkningen bör ske på följande sätt:

De av mig förordade jämkningarna av hovrättens förslag till personalorganisation,
löneställning för presidenten och lönegradsplacering av lagmännen
föranleder en minskning av anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän med 19 000 kronor i förhållande till det av hovrätten
beräknade beloppet, 118 800 kronor. Den allmänna löneregleringen
medför å andra sidan en ökning av posten med i runt tal 54 900 kronor.
Anslagsposten torde alltså böra uppföras med (118 800 —19 000 +
54 900) 154 700 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. M a j : t, bör uppföras med det av hovrätten beräknade
beloppet 1 500 kronor.

Beträffande anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
personal medföra de av mig förordade jämkningarna i den föreslagna
personalorganisationen en ökning av posten med i runt tal 700 kronor. Vi -

''248 300

+ 4 400 + 1 850 + 91 300) 221 700

kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

dare föranleder arvodesregleringen för fiskalsaspiranter och amanuenser en
ökning av posten med i runt tal 2 400 kronor. Härtill kommer den allmänna
löneregleringen som medför en uppräkning av posten med i runt tal 61 600
kronor. Anslagsposten torde alltså böra uppföras med (84 800 + 700 + 2 400
+ 61 600) 149 500 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör uppföras med 18 300 kronor.

Hovrätten för Västra Sverige, vilken träder i verksamhet först från och
med senare hälften av budgetåret, torde böra erhålla en ordinarie
ledamotsuppsättning, motsvarande den för Göta hovrätt beräknade. På
personalförteckningen böra vidare upptagas 6 extra ordinarie assessorer
(Eo 29) och 7 extra ordinarie fiskaler (Eo 22). Antalet fiskalsaspiranter bör
vara 7. Å hovrättens kansli torde liksom i Göta hovrätt böra finnas i hovrättssekreterare
i lönegrad A 26 och en aktuarie i lönegrad A 22, varemot
någon amanuens ej erfordras. De arbetsuppgifter, som ankomma på den för
Göta hovrätt upptagne bokhållaren, torde i hovrätten för Västra Sverige kunna
fyllas av en kansliskrivare i lönegrad A 11. Någon kanslist erfordras ej.
Biträdesorganisationen torde vid nu angivna förhållanden böra bestå av 4
kansliskrivare i lönegrad A 11, 1 kanslibiträde i lönegrad A 7 samt 5 ickeordinarie
biträden i lönegraderna Ex 2—Eo 4. Till hovrättens disposition
böra ställas 2 stenografarvoden. Slutligen böra upptagas en förste expeditionsvakt
i lönegrad A 7 och 2 expeditionsvakter i lönegrad A 5.

Rörande anslagsberäkningen är följande att iakttaga:

I enlighet med det anförda torde anslagsposten till avlöningar till
ordinarie tjänstemän böra minskas med i runt tal 25 600 kronor i
förhållande till det av Göta hovrätt beräknade beloppet 122 200 kronor. Den
allmänna löneregleringen föranleder en ökning av posten med i runt tal
55 100 kronor. Posten torde alltså böra uppföras med (122 200 — 25 600 +
55 100) 151 700 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj: t, bör på sätt hovrätten beräknat upptagas
med 1 500 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke- ordinarie personal
torde med hänsyn till de av mig förordade jämkningarna i hovrättens förslag
till personalorganisation ökas med i runt tal 5 000 kronor. Vidare föranleder
arvodesregleringen för fiskalsaspiranter samt den allmänna löneregleringen
en ökning av posten med i runt tal (2 200 + 63 100) 65 300 kronor.
Anslagsposten torde alltså böra uppföras med (82 900 + 5 000 + 65 300)
153 200 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör uppföras med 18 300 kronor.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har hemställt att möjlighet måtte öppnas
att redan under första hälften av budgetåret organisera
hovrätten på tre avdelningar ävensom att hovrätten måtte erhålla ytterligare
en ledamot och i samband därmed en av de nuvarande extra ledamotsbefattningama
utbytas mot en hovrättsrådstjänst. Då emellertid de senaste upp -

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

gifterna om hovrättens arbetsbelastning icke klart styrka behovet av en sådan
omedelbar utbyggnad av organisationen, kan jag icke förorda bifall till
hovrättens hemställan. Enligt samma grund som för de övriga hovrätterna
torde medel böra beräknas för ytterligare en fiskalsaspirant (utöver nuvarande
3). Hovrättens förslag rörande förbättrad leneställning m. m. för hovrättssekreteraren
och vissa biträden samt rörande ökning av fiskalspersonalen
synas mig böra slutligt prövas först i samband med den nyorganisation
som erfordras i anledning av nya RB:s ikraftträdande. Såsom hovrätten begärt
böra emellertid redan nu medel beräknas till en ny kontorsbiträdesbefattning
i lönegrad Eo 4. Den av hovrätten yrkade höjningen av beloppet för
ersättning till tillfälliga vikarier torde kunna begränsas till 2 000 kronor.

Beträffande anslagsberäkningen är följande att iakttaga:

Den beslutade löneregleringen för presidenten samt omvandlingen av 2
divisionsordförandetjänster till lagmansbefattningar i lönegrad B 2 medför
en uppräkning av anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän med i runt tal 3 900 kronor. Vidare medför regleringen av
befordringsgången för biträdespersonalen — varigenom en ordinarie kontorsbiträdestjänst
i lönegrad A 4 skulle tillkomma och en skrivbiträdestjänst
i lönegrad A 2 utgå — en uppräkning av posten med 200 kronor. Den allmänna
löneregleringen föranleder härjämte en ökning av posten med i runt

tal 42 700 kronor. Anslagsposten torde alltså böra uppföras med
3 900 + 200 + 42 700) 117 600 kronor.

141 600
~2

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj: t, bör minskas med 2 500 kronor, mot -

svarande ordförandearvoden till 2 hovrättsråd. Posten uppföres med I—

— 2 500) 1 000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie person
a 1 bör uppräknas med medel för avlöning till en fiskalsaspirant och ett
kontorsbiträde i lönegrad Eo 4, tillsammans i runt tal 4 600 kronor, ävensom
med 2 000 kronor för ersättning till tillfälliga vikarier. Löneregleringen
för extra fiskaler, arvodesregleringen för fiskalsaspiranter samt den allmänna
löneregleringen föranleder en uppräkning av posten med i runt tal
(800 + 600 + 50 200) 51 600 kronor. Anslagsposten torde alltså böra uppföras
med i runt tal |127^500 + 4 600 + 2 000 + 51 600) 122 000 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör uppföras med 14 400 kronor.

För andra hälften av budgetåret torde hovrätten, som förut
nämnts, böra organiseras på tre avdelningar. Räknat efter samma grunder
som tillämpats för de övriga hovrätterna bör hovrätten bestå av, utom president
och 2 lagmän, 8 hovrättsråd och 3 ordinarie assessorer. På personalförteckningen
böra därutöver upptagas 6 extra ordinarie assessorer (Eo 29)
samt 7 extra ordinarie fiskaler (Eo 22). Vidare torde, med hänsyn bl. a. till
Biliang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 268.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

att presidenten kan antagas tjänstgöra som ordförande endast hälften av veckans
sessionsdagar, i hovrätten böra finnas en extra ledamot. Antalet fiskalsaspirantarvoden
bör vara 7. Hovrättssekreterartjänsten synes alltjämt
böra vara placerad i lönegrad A 26.

Beträffande biträdespersonalen ansluter jag mig till förslaget i promemorian
angående löneställning för viss icke rättsbildad biträdespersonal, enligt
vilken i hovrätten skola finnas 4 kansliskrivare i lönegrad A 11, 1 kanslibiträde
i lönegrad A 7, 2 kontorsbiträden i lönegrad A 4 samt 3 icke-ordinarie
biträden i lönegrad Ex 2—Eo 4. Till hovrättens disposition böra ställas 2
stenografarvoden.

Slutligen torde böra upptagas eu förste expeditionsvakt i lönegrad A 7, en
expeditionsvakt i lönegrad A 5 och en expeditionsvakt i lönegrad Eo 5.

Anslagsberäkningen kommer att te sig på följande sätt:

De av mig förordade jämkningarna i hovrättens förslag till personalorganisation,
löneställning för presidenten samt lönegradsplacering för lagmännen
föranleda en minskning av anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän med i runt tal 5 000 kronor i förhållande till
det av hovrätten beräknade beloppet, 96 900 kronor. Den allmänna löneregleringen
medför en ökning av posten med 52 400 kronor. Anslagsposten torde
alltså böra uppföras med (96 900 -— 5 000 + 52 400) 144 300 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Ma j : t, bör beräknas till 1 500 kronor, motsvarande
3 viceordförandearvoden å 1 000 kronor för helt år räknat.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal
bör med hänsyn till de av mig förordade jämkningarna i den föreslagna
personalorganisationen minskas med i runt tal 7 600 kronor i förhållande
till det av hovrätten beräknade beloppet 97 500 kronor. Löneregleringen för
extra fiskaler, arvodesregleringen för fiskalsaspiranter samt den allmänna
löneregleringen medför en uppräkning av posten med (400 + 1 900 + 64 600)
66 900 kronor. Anslagsposten torde alltså böra uppföras med (97 500 — 7 600
+ 66 900) 156 800 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör uppföras med 18 100 kronor.

Vad angår hovrätten för övre Norrland under första hälften av
budgetåret, finner jag icke tillräckliga skäl föreligga att, såsom hovrätten
önskat, beräkna medel för extra ledamot för mer än fyra månader avhalvåret.

Hovrätten har hemställt om inrättande av en särskild advokatfiskalstjänst
för fiskaliska och kamerala arbetsuppgifter. Av hovrättens redogörelse framgår,
att en arbetslättnad för hovrättssekreteraren, som för närvarande svarar
också för advokatfiskalsbestyren, är påkallad. Enligt min mening torde
emellertid den önskade avlastningen lämpligast vinnas genom inrättande av
en kvalificerad biträdestjänst för kamerala göromål med tjänstebenämningen
bokhållare och placering i lönegrad A 15.

Fiskalsaspiranternas antal bör även för denna hovrätt ökas med en (från

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

2 till 3). Det särskilda årliga tilläggsarvodet till fiskalsaspiran terna i denna
hovrätt torde, i likhet med motsvarande tilläggsarvode till tingsnotarier m. fl.
under hovrätten, böra höjas från 300 kronor till 600 kronor.

Vad angår hovrättens yrkanden om förbättring i olika hänseenden av biträdenas
ställning torde det icke finnas anledning föregripa den omreglering
av biträdesorganisationen som erfordras med ingången av år 1948.

Rörande anslagsberäkningen är följande att iakttaga:

Den beslutade löneregleringen för presidenten, omvandlingen av divisionsordförandetjänsten
till lagmansbefattning i lönegrad B 2 samt inrättandet
av en bokhållaretjänst i lönegrad A 15 medföra eu uppräkning av anslagsposten
till avlöningar till ordinarie tjänstemän med i runt tal
5 100 kronor. Vidare medför regleringen av befordringsgången för biträdespersonalen
-— varigenom en ordinarie kontorsbiträdestjänst i lönegrad A 4
skulle tillkomma — en höjning av posten med i runt tal 1 400 kronor. Den
allmänna löneregleringen föranleder härjämte en ökning av posten med i
runt tal 24 300 kronor. Anslagsposten torde alltså böra uppföras med

(72 200

—~ + 5 100 + 1 400 + 24 300) 66 900 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskild, a ersättningar, bestämda
av Kungl. M a j : t, bör minskas med ett ordförandearvode samt
/2 900

alltså uppföras med I—-— — 1 250) 200 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal
bör uppräknas med medel för avlöning av en fiskalsaspirant ävensom med
kostnaden för höjda tilläggsarvoden till aspiranterna, tillsammans i runt tal
4 400 kronor. Den reglerade befordringsgången för biträdespersonalen medför
en nettominskning av i runt tal 900 kronor. Löneregleringen för extra
fiskaler, arvodesregleringen för fiskalsaspiranter samt den allmänna löneregleringen
föranleda en uppräkning av posten med i runt tal (400 + 1 000 +
30 300) 31 700 kronor. Anslagsposten torde alltså böra uppföras med i runt

Anslagsposten till rörligt tillägg bör uppföras med 8 500 kronor.

För andra hälften av budgetåret, då hovrätten skall vara
organiserad på två avdelningar, torde för densamma böra upptagas, utom
eu president och en lagman, 5 hovrättsråd och 2 ordinarie assessorer. Denna
ledamotsuppsättning är så avvägd att särskild vikarie på vanlig ledamotsplats
icke tänkes erforderlig under de tider, beräknade till hälften av sessionsdagarna,
då presidenten på grund av sina administrativa uppgifter ej
utövar ordförandefunktionen å hovrättens ena avdelning. På personalförteckningen
böra upptagas 4 extra ordinarie assessorer (Eo 29) samt 5 extra
ordinarie fiskaler (Eo 22). Fiskalsaspiranternas antal bör vara 5.

Hovrättssekreterartjänsten synes alltjämt böra vara placerad i lönegrad

tal

76 900

+ 4 400 — 900 + 31 700) 73 700 kronor.

A 26.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Biträdesorganisationen torde böra omfatta, utom en bokhållare i lönegrad
A 15, en kansliskrivare i lönegrad All, en kontorist i lönegrad A 9, 2 kanslibiträden
i lönegrad A 7, 1 kontorsbiträde i lönegrad A 4 samt 4 icke-ordinarie
biträden i lönegraderna Ex 2—Eo 4. I förhållande till förslaget i promemorian
angående löneställning för viss icke rättsbildad biträdespersonal innebär
detta en utökning med en kontorist i lönegrad A 9. Två stenografarvoden
torde böra ställas till hovrättens förfogande. Vidare böra i hovrätten
finnas en förste expeditionsvakt i lönegrad A 7 och en expeditionsvakt i lönegrad
A 5, varjämte arvode beräknas för en eldare.

Anslagsberäkningen torde böra ske på följande sätt:

De av mig förordade jämkningarna i hovrättens förslag till personalorganisation
föranleda en nettominskning av anslagsposten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän med i runt tal 16 400 kronor i förhållande
till det av hovrätten beräknade beloppet 76 700 kronor. Den allmänna
löneregleringen medför å andra sidan en uppräkning av posten med
i runt tal 34 400 kronor. Anslagsposten torde alltså böra uppföras med
(76 700 — 16 400 + 34 400) 94 700 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bebestämda
av Kungl. Maj: t, bör beräknas till 1 000 kronor, motsvarande
2 vice-ordförandearvoden å 1 000 kronor för helt år räknat.

Vid bifall till mina i det föregående förordade jämkningar i hovrättens förslag
bör vidare anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
personal i förhållande till det av hovrätten beräknade beloppet
60 200 kronor minskas med i runt tal 2 600 kronor. Arvodesregleringen för
fiskalsaspiranter samt den allmänna löneregleringen föranleda en uppräkning
av anslagsposten med i runt tal (1 600 + 41 500) 43 100 kronor. Posten
torde böra uppföras med (60 200—-2 600 + 43 100) 100 700 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör uppföras med 11800 kronor.

Liksom hittills böra, i den mån så erfordras på grund av att hovrätternas
befattningshavare tagas i anspråk för uppdrag utom hovrätten, högst 45
assessorer kunna förordnas utöver de i personalförteckningen upptagna extra
ordinarie assessorerna.

Rörande hovrätternas rätt att anställa extra fiskaler torde det böra ankomma
på Kungl. Maj:t att vid avlöningsstatens fastställande meddela bestämmelser
av huvudsakligen samma innebörd som hittills.

Besluten rörande ändrad löneställning för hovrätternas presidenter samt
bifall till förslagen om utbyte av 15 hovrättsrådsbefattningar mot lagmansbefattningar
och om inrättande av en befattning såsom bokhållare i lönegrad
A 15 vid hovrätten för Övre Norrland böra liksom de förut anmärkta av den
reglerade befordringsgången för biträdespersonalen föranledda förändringarna
— tillkomsten av 10 befattningar såsom kontorsbiträde i lönegrad A 4
samt bortfallandet av 7 befattningar såsom skrivbiträde i lönegrad A 2 —
föranleda ändringar i hovrätternas personalförteckning för första hälften av
budgetåret 1947/48. Vad angår tiden efter den 1 januari 1948 skulle, vid

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

bifall till vad som förordats beträffande hovrätternas personalorganisation,
personalförteckningen med nu gällande avlöningsbestämmelser få det utseende,
som framgår av följande uppställning:

Befattning	Löne- grad	Svea hovrätt	Göta hovrätt	Hov- rätten över Skåne och Blekinge	Hov- rätten för Västra Sverige	Hov- rätten för Nedre Norr- land	Hov- rätten för övre Norr- land
		Tjänstemän å ordinarie	stat
President...................	1	1	1	1	1	I 1	1
Lagman ....................	B 2	8	2	2	2	1	1
Hovrättsråd................	A 30	24	9	8	9	4	5
Krigshovrättsråd............	A 30	1	—	—	—
[ Assessor....................	A 29	8	3	3	3	2	2 i
Hovrättssekreterare..........	A 262	1	—	1	1	1	1 \|
Advokatfiskal...............	A 24	1	—	__	_	-	_
överkrigsfiskal..............	A 24	1	—	_	_
Aktuarie ...................	A 22	1	1	1	1	_
Arkivarie...................	A 22	1	—	_	_	_	I
Kamrerare..................	A 22	1	—	_	_	_	_ j
Hovrättsnotarie.............	A 22	3	—	_	_	_	_
Bokhållare..................	A 15	—	1	—	_	1	1
Kanslist....................	A 15	1	1	—	_	_	—
Kansliskrivare..............	A 11	6	3	4	4	1	1 !
Kontorist...................	A 9	2	—	—	—	1	1
Förste expedition svakt.......	A 7	1	1	1	1	1	1
Kanslibiträde...............	A 7	6	2	1	1	2	2
Expeditionsvakt ............	A 5	9	2	1	2	1	1
Kontorsbiträde..............	A 4	5	1	2		—	1
		Tjänsteman å övergångsstat
Hovrättssekreterare..........	A 27 \|	—	1 1	—	—	—	—
	Extra-	ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20
Assessor....................	29	20	6 i	6	6	4	4
Fiskal.....................	22	20	7	7	7	5	5

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t alt i hovrätternas personalförteckning
vidtaga i det föregående angivna ändringar;

dels fastställa följande avlöningsstat för hovrätterna, att
tillämpas under första hälften av budgetåret 1947/48:

Presidenten i Svea hovrätt är i lönehänseende jämställd med justitie- och regeringsrådÖvriga
presidenter ha samtna löneställning som för förordnandetjänster i lönegrad C 12.

2 Hovrättssekreteraren vid Svea hovrätt är placerad i lönegrad A 28.

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Avlönings stat.

Svea hovrätt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för slagsvis

.......................... kronor 368 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis .. » 5 100

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ........................ » 417 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 47 000

Summa kronor 837 100
Göta hovrätt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för slagsvis

.......................... kronor 191 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis . . » 2 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ........................ » 221 700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............. » 24 700

Summa kronor 439 400

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för slagsvis

.......................... kronor 117 600

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis . . » 1 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ........................ » 122 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.............. » 14 400

Summa kronor 255 000

Hovrätten för Övre Norrland.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för slagsvis

.......................... kronor 66 900

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis .. » 200

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ........................ » 73 700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 8 500

Summa kronor 149 300

dels fastställa följande avlöningsstat för hovrätterna, att
tillämpas under senare hälften av budgetåret 1947148:

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

103

Avlöningsstat.

Svea hovrätt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -

slagsvis .......................... kronor 373 800

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis .. » 5 100

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ........................ » 485 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 51 600

Summa kronor 916 300

Göta hovrätt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -

slagsvis .......................... kronor 154 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 1 500

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ........................ » 149 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 18 300

Summa kronor 324 000

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för slagsvis

.......................... kronor 144 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 1 500

3. Avlöningar till. icke-ordinarie personal,

förslagsvis ........................ » 156 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 18 100

Summa kronor 320 700

Hovrätten för Västra Sverige.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för slagsvis

.......................... kronor 151 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 1 500

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ....................... » 153 200

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 18 300

Summa kronor 324 700

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Hovrätten för Nedre Norrland.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för slagsvis

.......................... kronor 94 400

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 1 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ........................ » 109 200

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 12 300

Summa kronor 216 900
Hovrätten för Övre Norrland.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för slagsvis

.......................... kronor 94 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 1 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ........................ » 100 700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 11 800

Summa kronor 208 200

dels ock till Hovrätterna: Avlöningar för
budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av .............................. kronor 3 991 600.

9. Hovrätterna: Omkostnader, förslagsanslag. Anslaget är i gällande riksstat
uppfört med 130 800 kronor. Belastningen å anslaget var under sistförflutna
budgetår 145 600 kronor.

Kungl. Maj:t har den 7 juni 1946 fastställt omkostnadsstat för hovrätterna,
enligt vilken stat anslaget fördelats på följande sätt, nämligen

å Svea hovrätt 59 1 00 kronor, därav 6 000 kronor till sjukvård m. m.,
6 600 kronor till reseersättningar och 46 500 kronor till expenser,

å Göta hovrätt 32 000 kronor, därav 2 000 kronor till sjukvård m. m.,
4 200 kronor till reseersättningar och 25 800 kronor till expenser,

å hovrätten över Skåne och Blekinge 21 800 kronor, därav 600 kronor till
sjukvård m. m., 1 700 kronor till reseersättningar och 19 500 kronor till expenser
samt

å hovrätten för övre Norrland 17 900 kronor, därav 400 kronor till sjukvård
m. m., 3 000 kronor till reseersättningar och 14 500 kronor till expenser.

Beträffande de till expenser anvisade beloppen har bestämts följande fördelning
å medel för bränsle, lyse och vatten samt medel för övriga expenser.

Svea hovrätt.

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis .................... kronor 10 000

Övriga expenser, högst................................. » 36 500

105

Kungi. Maj.ts proposition nr 268.

Göta hovrätt.

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis...................... kronor 7 500

Övriga expenser, högst ................................ » 18 300

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis .................... kronor 7 700

Övriga expenser, högst ................................ » 11800

Hovrätten för övre Norrland.

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis .................... kronor 5 500

Övriga expenser, högst................................. » 9 000

1 sina förut omnämnda skrivelser med anslagsäskanden för
nästa budgetår ha hovrätterna framlagt förslag jämväl rörande medelsbehovet
till omkostnader. Svea och Göta hovrätter ha därjämte framlagt dylika
förslag beträffande hovrätten för Nedre Norrland resp. hovrätten för Västra
Sverige.

Svea hovrätt föreslår för första hälften av budgetåret höjning
av delposten till bränsle, lyse och vatten. Hovrätten åberopar
såsom skäl härför att hovrätten efter kammarkollegiets ombyte av ämbetslokaler
kommer att taga i anspråk i det närmaste hela Kungshuset. Det syntes
hovrätten lämpligt, att kostnaderna för bränsle, lyse och vatten i dess
helhet belastade hovrättens anslag. Efter samråd med kammarkollegiet har
posten för helt år räknat ansetts böra höjas från 10 000 kronor till 18 000
kronor, motsvarande summan av de på hovrättens och kollegiets stater för
närvarande upptagna beloppen. För budgethalvåret skulle höjningen alltså
utgöra 4 000 kronor.

För senare hälften av budgetåret föreslår hovrätten ökning av
anslagsposten till sjukvård m. m. med 2 000 kronor samt av delposterna
till bränsle, lyse och vatten och till övriga expenser med
5 000 kronor resp. 10 150 kronor.

Beträffande anslagsposten till sjukvård m. m. motiveras höjningen med
den föreslagna ökningen av hovrättens personal ävensom med att belastningen
å posten under budgetåren 1942/43—1945/46 utgjort resp. 6 323 kronor,
6 122 kronor, 7 765 kronor och 10 249 kronor.

Höjningen av posten till bränsle, lyse och vatten med 1 000 kronor utöver
vad som föreslås för första budgethalvåret motiveras med de ökade kostnader,
som föranledas av att vindsvåningen i Kungshuset under pågående ombyggnadsarbeten
inredes till tjänstelokaler.

Beträffande höjningen av posten till övriga expenser anför hovrätten:

Det ökade lokalutrymmet och tillkomsten av nytt kollektivavtal för städningspersonal
medför en betydande stegring av utgifterna för städning och
renhållning, från för närvarande omkring 11 000 kronor till ett beräknat belopp
av 18 000 kronor för helt år eller sålunda till 9 000 kronor för ett halvt
år. Kostnaderna för skrivmaterialier, papper m. m. hava oavbrutet ökat från
omkring 6 500 kronor under budgetåret 1942/43 till i det närmaste 10 000

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

kronor under budgetåret 1945/46 och väntas stiga ytterligare. Med hänsyn
härtill hava dessa kostnader beräknats till 6 000 kronor under det halvår
varom nu är fråga. Utgifterna för telefon,, telegram och annonsering, under
de senaste åren i genomsnitt omkring 7 500 kronor för år, komma att öka
avsevärt, främst på grund av höjda abonnemangsavgifter. I hovrätten kommer
nämligen att anordnas en automatisk telefonväxel med anknytningar
till de flesta rummen. Kostnaderna för telefon m. m. beräknas till 6 700
kronor under första halvåret 1948. Kostnader för inköp och underhåll avmöbler,
samt för bokinköp, bindning av böcker torde tills vidare kunna beräknas
till i huvudsak motsvarande belopp, vartill utgifterna uppgingo under
budgetåret 1945/46, i avrundade belopp 2 400 och 11 000 kronor eller
sålunda för halvt år till 1 200 och 5 500 kronor. Delposten övriga expenser
har i enlighet härmed upptagits till (9 000 + 6 000 + 6 700 + 1 200 + 5 500
=) 28 400 kronor.

Den föreslagna anslagsökningen utgör alliså för hela budgetåret (4 000 +
2 000 + 5 000 + 10 150) 21 150 kronor.

Vad angår hovrätten för Nedre Norrland föreslår Svea hovrätt följande
omkostnadsstat för halvåret Vi—3% 1948:

1. Sjukvård in. in., förslagsanslag........................ kronor 600

2. Reseersättningar, förslagsanslag....................... » 3 000

3. Expenser

a) bränsle, lyse och vatten, förslagsanslag
...........................kronor 3 000

b) övriga expenser, högst ............ » 10 400 » 13 400

Summa kronor 17 000.

Göta hovrätt bar för första hälften av budgetåret icke föreslagit
någon avvikelse från vad för närvarande gäller.

För senare hälften av budgetåret föreslår hovrätten sänkning
av anslagsposterna till sjukvård m. m. och till reseersättningar
med 250 kronor resp. 300 kronor. Beträffande anslagsposten till
e xpenser föreslås ökning av delposten till bränsle, lyse och
vatten med 250 kronor samt sänkning av delposten till övriga expenser
med 50 kronor. Härom anföres:

Delposten: Bränsle, Igse och vatten.

Omändringen av den nuvarande arkivbyggnaden till ämbetsbyggnad medför,
att byggnaden under hela eldningssäsongen måste hållas helt uppvärmd.
För närvarande uppvärmes byggnaden endast i viss mindre utsträckning till
föreskriven rumstemperatur. I de stora delar av byggnaden, som användas
till förvaring av arkivalierna, hålles en förhållandevis låg temperatur. Lyseoch
vattenåtgången torde efter omändringen bliva avsevärt större än förut.
Den ökning i kostnaderna, som härav skulle bliva en följd, motverkas till
en del därav att den faktiska belastningen av delposten under budgetåret
1946/1947 varit avsevärt mindre än anvisat anslag och ej heller under innevarande
budgetår visat anmärkningsvärt stigande tendens. Hovrätten föreslår
fördenskull, att anslaget för den tid, varom nu är i fråga, bestämmes till
4 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

107

Delposten: Övriga Expenser.

Behovet av medel för underhåll och reparationer av möbler väntas bliva
betydligt mindre än tidigare och beräknas av hovrätten för ifrågavarande
halvår till 200 kronor. Kostnaderna för städning, tvätt och rengöring komma
med hänsyn till att de lokaler, som kräva städning, bliva väsentligt ökade
samt att avlöningen till städpersonal enligt nyligen träffat avtal blivit höjd,
att för framtiden bli väsentligt högre än för närvarande. För nu ifrågavarande
halvår beräknas dessa kostnader till 3 000 kronor. De fasta telefonkostnaderna
komma på grund av den i följd av lokalutvidgningarna nödvändiga
ökningen av telefonabonnemangen att stiga, men i och med minskningen av
domsområdet väntas samtalsavgifterna nedgå. Kostnaderna för telefon beräknas
av hovrätten till 2 100 kronor. Med hänsyn till förhållandena efter
uppdelningen beräknar hovrätten, att en viss sänkning av kostnaderna för
skrivmateriel kommer att uppstå, och upptager kostnaderna härför för halvåret
till 1 300 kronor. Kostnaderna för bokinköp och bindning beräknas
för halvåret till 2 500 kronor. Sammanlagda beloppet av de under delposten
övriga expenser redovisade posterna utgör för halvåret 9 100 kronor.

För denna hovrätts del föreslås alltså anslagsbeloppet sänkt med sammanlagt
(250 + 300 — 250 + 50) 350 kronor.

För hovrätten för Västra Sverige föreslår Göta hovrätt följande omkostnadsstat
för halvåret Vi—3% 1948:

1. Sjukvård in. m., förslagsanslag ...................... kronor 750

2. Reseersättningar, förslagsanslag ...................... » 1200

3. Expenser

a) bränsle, lyse och vatten, förslags -

Beträffande anslagsbeloppet till övriga expenser har hovrätten anfört särskild
motivering. Sålunda anföres:

Kostnader för skrivmateriel beräknar hovrätten till kronor 1 750. Posten är
högre än motsvarande post för Göta hovrätt. Hovrätten anser detta erforderligt
för tid, varom nu är fråga, med hänsyn till att hovrätten för Västra
Sverige icke vid början av sin verksamhet har dylik materiel i förråd. Kostnader
för telefon samt underhåll och reparationer av möbler beräknas uppgå
till samma belopp som motsvarande poster för Göta hovrätts del eller 2 100
kronor och 200 kronor. Kostnaden för städning, tvätt och rengöring upptages
med hänsyn till de större lokalutrymmena och högre lönetariff för halvåret
till 4 000 kronor. Då hovrätten utgår från att särskilt anslag beviljas till anskaffande
av ett bibliotek för hovrätten för Västra Sverige, och då kostnader
för bindning av renovationer in. in. för denna hovrätt torde bli relativt obetydliga
under det halvår, varom nu är fråga, beräknar hovrätten, att 1 550
kronor räcka för dessa ändamål under ifrågavarande budgethalvår. Sammanlagda
beloppet av under delposten övriga expenser redovisade poster
utgör kronor 9 (500.

Hovrätten över Skåne och Blekinge föreslår, under hänvisning till utgifterna
under senare år, höjning av samtliga omkostnadsposter. Hovrätten upplyser,
att belastningen å detta anslag under budgetåren 1942/43—1945/4(5 utgjort
kronor:

anslag .............

b) övriga expenser, högst

kronor 5 000
» 9 600

14 600

Summa kronor 16 550.

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

1942/43

1943/44

1944/45

1945/46

Sjukvård	Rese- ersättning	Bränsle	Övriga expenser
573	648	5 953	10 044
657	1 600	8 370	12 565
. 1771	3 470	10 501	12 683
. 1731	1 024	9 336	15 702

Med hänsyn till den faktiska belastningen under de senare åren föreslår
hovrätten, att vad angår första hälften av budgetåret de olika
anslagsposterna höjas med resp. 200 kronor till sjukvård m. m., 150
kronor till reseersättningar samt 1 000 kronor till expenser,
därav 650 kronor till bränsle, lyse och vatten samt 350 kronor
till övriga expenser. Anslaget skulle alltså för budgethalvåret höjas
med sammanlagt 1 350 kronor.

För senare hälften av budgetåret föreslår hovrätten höjning
av anslagsposten till reseersättningar samt delposten till bränsle,
lyse och vatten med enahanda belopp som föreslagits för det första
budgethalvåret eller 150 kronor resp. 650 kronor. Vad angår anslagsposten
till sjukvård m. m. och delposten till övriga expenser hemställer
hovrätten om höjning med — utöver vad som begäres för första budgethalvåret
— ytterligare 250 kronor resp. 3 250 kronor. Beträffande posten
till sjukvård m. in. hänvisar hovrätten till det från 1948 års ingång ökade
personalbeståndet. Höjningen av anslagsposten till expenser motiveras sålunda: Beträffande

expenser måste man räkna med en kraftig höjning av förbrukningen
av papper bl. a. för anskaffande av nya rotlar, uppsättande och utskrift
av protokoll vid muntliga förhör o. dyl. Likaså behöves åtminstone två
nya skrivmaskiner så att varje biträde — frånräknat stenografema — kan
disponera en egen maskin. Kostnaden för telefon beräknas stiga med cirka
500 kronor per år.

Den sammanlagda anslagsökningen beräknas alltså för senare hälften av
budgetåret till (150 + 650 + 450 + 3 600) 4 850 kronor samt för budgetåret
i dess helhet till (1 350 + 4 850) 6 200 kronor.

Hovrätten för övre Norrland har vad angår första hälften av budgetåret
föreslagit ändring endast av posten till övriga expenser,
vilken post hovrätten anser böra med hänsyn till ökade städningsarvoden
m. m. höjas med 900 kronor.

För senare hälften av budgethalvåret föreslår hovrätten
höjning av samtliga omkostnadsposter. Posten till sjukvård föreslås uppräknad
med 150 kronor med hänsyn till ökat antal befattningshavare. Av
samma skäl och med hänsyn till blivande hovrättsting, vilka beräknas till ett
antal av 1 ting per månad med en kostnad av cirka 1 200 kronor per ting,
föreslår hovrätten höjning av posten till reseersättningar med 8 500
kronor. Beträffande posten till expenser föreslår hovrätten höjning av
delposten till bränsle, lyse och vatten med 1 250 kronor samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

109

av delposten till övriga expenser med 25 500 kronor. Av sistnämnda
belopp beräknas 5 500 kronor belöpa å ökning av löpande kostnader samt
20 000 kronor å engångsutgifter. Sistnämnda utgifter avse skrivmaskiner
(4 000 kronor), räknemaskiner (800 kronor), stencilapparat (600 kronor), utökning
av rikslelefoner (600 kronor) och av lokaltelefoner (1 500 kronor),
möbler (6 500 kronor), armatur (1 000 kronor) samt övriga inventarier (5 000
kronor).

Höjningen av anslaget för denna hovrätts del skulle alltså för hela budgetåret
räknat utgöra (900 + 150 + 8 500 + 1 250 + 5 500 + 20 000) 36 300
kronor.

Statskontoret har i sitt yttrande över hovrätternas anslagsframställningar
icke funnit dessa föranleda något uttalande från statskontorets sida.

Jag har ingen erinran mot hovrätternas beräkningar utom i fråga om de
på senare hälften av budgetåret belöpande omkostnaderna för hovrätten för
övre Norrland där jag finner ökningen av anslagsposten till reseersättningar
kunna begränsas till 6 000 kronor samt ökningen av delposten till
övriga expenser till 11 800 kronor. Beskärningen i vad avser sistnämnda
post sammanhänger bl. a. med att av det äskade beloppet tillhopa
14 600 kronor avse engångsutgifter för anskaffning av möbler, armatur och
andra inventarier, ytterligare telefonförbindelser samt utökning av lokaltelefonanläggning.
Dessa behov torde emellertid böra tillgodoses i samband med
framläggande av förslag om särskilt anslag för inrättande av nya hovrätter
m. m., till vilken fråga jag senare vill återkomma.

I enlighet med det anförda skulle, vad samtliga hovrätter beträffar, anslagsposterna
till sjukvård m. m. höjas med (2 000 + 600 — 250 + 750 +
200 + 450 + 150) 3 900 kronor, anslagsposterna till reseersättningar
med (3 000 — 300 + 1 200 +150 + 150 + 6 000) 10 200 kronor, delposten
till bränsle, lyse och vatten med (4 000 + 5 000 + 3 000 + 250
+ 5 000 + 650 + 650 + 1 250) 19 800 kronor samt delposten till övriga
expenser med (10 150 + 10 400 — 50 + 9 600 + 350 + 3 600 + 900 +
10 900) 45 850 kronor. Anslaget skulle alltså höjas med sammanlagt (3 900 +
10 200 + 19 800 + 45 850) 79 750 kronor till 210 550 kronor.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Hovrätterna: Omkostnader för budgetåret
1947/48 anvisa ett förslagsanslag av.. kronor 210 550.

10. Kostnader för inrättande av nya hovrätter m. m., reservationsanslag.
Förslag till möblering m. in. av de beslutade hovrättsbyggnaderna i Göteborg
och Sundsvall samt av högsta domstolens nya lokaler i Stockholms
gamla rådhus ävensom till komplettering av möbleringen m. m. av Svea och
Göta hovrätts utvidgade lokaler ha efter anmodan uppgjorts av de arkitekter,
åt vilka uppdragits att uppgöra ritningarna för ifrågavarande ny- och

Departe ments chefen.

Iiungl. Maj:ts proposition nr 268.

ombyggnader. Förslagen ha upprättats i samråd med justitiedepartementets
processreformbyrå. Därefter har byggnadsstyrelsen granskat och bearbetat
de inkomna förslagen. Med skrivelse den 19 februari 1947 har styrelsen överlämnat
en tablå över de beräknade kostnaderna för anskaffning av möbler
— beträffande Svea och Göta hovrätter även för renovering av hovrätternas
befintliga, delvis ganska bristfälliga möbelbestånd — elektrisk armatur, mattor,
gardiner, skyltar och ringledningar m. m., skriv- och räknemaskiner samt
viss annan kontorsutrustning ävensom för vissa inredningsarbeten, arvoden
och oförutsedda utgifter m. in. De av styrelsen beräknade kostnaderna uppgå
till sammanlagt 1 635 000 kronor enligt följande fördelning.

Högsta domstolen .................................... kronor 440 000

Svea hovrätt ........................................ » 305 000

Göta » » 150 000

hovrätten för Västra Sverige .......................... » 440 000

» » Nedre Norrland ........................ » 300 000

Om kostnadsberäkningen har byggnadsstyrelsen i nyssnämnda skrivelse
meddelat, bland annat, att kostnader för markiser icke medtagits, emedan
anskaffningen därav borde kunna anstå till dess erfarenheter om behovet
av markiser vunnits.

I skrivelse den 19 november 1946 med anslagsäskanden för nästa budgetår
har hovrätten för Övre Norrland upptagit för anskaffning till hovrätten av
möbler 6 500 kronor, av armatur 1 000 kronor samt av övriga inventarier
5 000 kronor.

I de av byggnadsstyrelsen överlämnade kostnadsberäkningarna ingå icke
kostnaderna för erforderliga telefoninstallationer. För envar av
de nyinrättade hovrätterna i Göteborg och Sundsvall ävensom för Göta hovrätt
har beräknats en automatisk telefonväxel. Telefonapparaterna i högsta
domstolens nya lokaler i Gamla rådhuset ha beräknats kunna anknytas till
en därstädes redan befintlig växel. Engångskostnaderna ha av justitiedepartementets
processreformbyrå i samråd med telegrafverkets vederbörande lokalförvaltningar
beräknats för en var av nämnda hovrätter till It 000 kronor
samt för högsta domstolen till 2 500 kronor eller tillhopa 35 500 kronor.

Svea hovrätt har i skrivelse den 2 maj 1947 anmält att i samband med
ombyggnaden och utvidgningen av hovrättens lokaler ett behov förelåge att
ersätta hovrättens nuvarande bristfälliga och förslitna lokaltelefonanläggning
med en automatisk växel, varigenom man även skulle kunna väsentligt
minska antalet direkta huvud abonnemang. Inträdeskostnaderna för en
telefonväxel av lämplig storlek hade av hovrätten, på grundval av anbud
från telegrafverket, beräknats till 17 300 kronor.

Hovrätten för Övre Norrland har i sin nyssnämnda skrivelse upptagit för
ytterligare telefonförbindelser 600 kronor samt för utökning av hovrättens
lokaltelefonanläggning 1 500 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

För anskaffande av bibliotek åt de nyinrättade hovrätterna ha kostnaderna
av justitiedepartementets processreformbyrå beräknats för vardera
hovrätten till 20 000 kronor eller tillhopa 40 000 kronor. Därvid har anförts
att, när hovrätten i Umeå för övre Norrland inrättades, för anskaffande
av bibliotek åt hovrätten beräknades 10 000 kronor (se prop. 1/1936
II ht. p. 19). Med hänsyn till penningvärdets fall och behovet av att inköpa
jämväl åtskillig litteratur som utkommit under de år som därefter förflutit
kunde kostnaden för anskaffande av ett hovrättsbibliotek av lämplig storlek
numera beräknas till dubbla beloppet.

Slutligen ha av processreformbyrån kostnaderna för flyttning se rsättningar
i samband med de nya hovrätternas inrättande beräknats till
70 000 kronor samt för transporter i anledning av högsta
domstolens flyttning till nya lokaler till 3 000 kronor.

I samband med att de nyinrättade hovrätterna i Göteborg och Sundsvall
taga de för dem nyuppförda byggnaderna i bruk, vilket avses skola ske från
och med den 1 januari 1948, uppkomma vissa kostnader för möblering nr. m.
av byggnaderna samt för telefoninstallationer däri ävensom för anskaffande
av erforderlig litteratur för hovrätternas bibliotek. Betydande belopp bliva
jämväl erfox-derliga under nästa budgetår för möblering av högsta domstolens
nya lokaler i Gamla rådhuset samt för anskaffande och renovering av
möbler åt Svea och Göta hovrätter i samband med att de erhålla väsentligt
utvidgade lokaler. Även för hovrätten för Övre Norrland erfordras viss
komplettering av möbleringen m. in., bland annat i anledning av att hovrätten
återtagit dispositionsrätten till tre rum som under en följd av år varit
uthyrda till en annan statlig institution. För högsta domstolen samt Svea och
Göta hovrätter erfordras nya telefoninstallationer samt för hovrätten för
Övre Norrland bl. a. en viss utvidgning av den befintliga lokaltelefonanläggningen.
Slutligen uppkomma vissa kostnader för flyttningsersättningar i samband
med de nya hovrätternas inrättande samt för transporter i anledning av
högsta domstolens flyttning till sina nya lokaler.

De nu nämnda kostnaderna synas mig böra upptagas i överensstämmelse
med de beräkningar som, enligt vad av det anförda framgår, vei-kställts av
byggnadsstyi-elsen och justitiedepartementets processreformbyrå samt av Svea
hovrätt och hovrätten för övre Norrland. I enlighet härmed skulle de sammanlagda
kostnaderna utgöra följande

för möblering m. in................................. kronor 1 647 500

» telefoninstallationer ............................ » 54 900

» anskaffande av bibliotek ........................ » 40 000

» flyttningsersättningar och transportkostnader ...... » 73 000

Summa kronor 1 815 400.

Departe ments chefen.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Beloppet torde böra avrundas uppåt till 1 820 000 kronor. Jag hemställer,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Kostnader för inrättande av nya
hovrätter m. m. för budgetåret 1947/48 anvisa
ett reservationsanslag av.......... kronor 1 820 000.

11. Häradsrätterna: Avlöningar, förslagsanslag. I samband med genomförandet
från och med budgetåret 1943/44 av domsagoreformen uppfördes
detta anslag med 5 070 000 kronor. I gällande stat är anslaget upptaget med
5 627 000 kronor.

Personalförteckning för häradsrätterna bär fastställts av Kungl. Maj:t den
2 juni 1944 och är av följande lydelse.

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

115 häradshövdingar .......................................... B 2

4 tingsdomare .............................................. A 29

3 särskilda inskrivningsdomare ............................... A 29

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 2 0.

7 tingsdomare ............................................. Eo 29

46 tingssekreterare .......................................... Eo 22

Den 6 juni 1946 har Kungl. Maj:t vidare fastställt följande avlöningsstat för
häradsrätterna, att tillämpas under budgetåret 1948/47.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... kronor 2 112 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, förslagsvis............................... » 4 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis .... » 3 119 600

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... » 391 100

Summa kronor 5 627 000

Enligt särskilda av Kungl. Maj:t samtidigt med avlöningsstaten fastställda
specialstater har anslaget fördelats på domsagorna under de olika hovrätterna
enligt följande tablå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

113

	Svea hovrätt	Göta hovrätt	Hovrätten över Skåne och Blekinge	Hovrätten för Övre Norrland	Summa
Avlöningar till ordinarie tjänste-män, förslagsvis..............	905 400	733 300	292 300	181300	2 112 300
Arvoden och särskilda ersätt-ningar, bestämda av Kungl. Maj-.t, förslagsvis..............				4 000	4 000
Avlöningar till icke-ordinarie per-sonal, förslagsvis..............	1 348 400	1 002 600	437 700	298 700	3 087 400
Rörligt tillägg, förslagsvis ......	165 000	131 700	57 200	37 200	391100
Summa	2 418 800	1 867 600	787 200	521200	5 594800

I avlöningss tätens anslagspost till avlöningar till ordinarie tjänstemän ingår,
förutom lön till de i personalförteckningen uppförda ordinarie tjänstemännen,
260 000 kronor till avlöningsförstärkningar och 55 039 kronor till
övergångsersättningar, allt till häradshövdingarna. Beträffande det till avlöningsförstärkningar
beräknade beloppet erinras, att rikets domsagor jämlikt
49 § 3 mom. 2. civila avlöningsreglementet indelas i fem lönegrupper, betecknade
I—V, samt att häradshövding i domsaga, tillhörande någon av lönegrupperna
II—V, äger uppbära avlöningsförstärkning med resp. 1 250 kronor,
2 500 kronor, 3 750 kronor och 5 000 kronor. Bestämmelser angående
domsagornas fördelning å de olika lönegrupperna ha meddelats av Kungl.
Maj:t den 30 juni 1943, den 30 december 1944, den 7 december 1945 och den
24 januari 1947 (statsliggaren s. 18 ff.). Övergångsersättning utgår endast till
vissa häradshövdingar (statsliggaren s. 21 f.). Ersättningar skola avskrivas
successivt under loppet av tio år och bortfalla helt i den mån de nuvarande
innehavarna av ifrågavarande häradshövdingbefattningar dessförinnan avgå
ur tjänst.

Av det i avlöningsstaten till icke-ordinarie personal anvisade beloppet å
3 119 600 kronor har ett belopp av 3 087 400 kronor fördelats i samband med
specialstaternas fastställande. Skillnaden eller 32 200 kronor utgör en till
Kungl. Maj:ts förfogande stående reserv, avsedd att vid behov tagas i anspråk
för anställande av högst 5 tingsnotarier utöver det antal dylika befattningshavare,
som må anställas enligt bestämmelser som meddelats i samband med
staternas fastställande (jfr det följande). Beträffande de i specialstaterna
uppförda anslagsposterna till avlöningar till icke-ordinarie personal har föreskrivits,
att de icke må överskridas utan medgivande av Kungl. Maj:t; dock
må dessa poster överskridas med belopp som kan erfordras i anledning av
att i därifrån utgående arvoden till tingsnotarier och tingsnotarieaspiranter
skall ingå ersättning motsvarande provisoriskt lönetillägg.

I samband med staternas fastställande ha föreskrifter meddelats rörande
antalet ordinarie och extra ordinarie befattningshavare samt tingsnotarier i
de olika domsagorna (statsliggaren s. 18 ff.). Enligt dessa bestämmelser skola
tingsdomare vara anställda i It domsagor och lingssekreterare i 46 domsagor.

tlihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 sand. Nr 268. 8

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Antalet tingsnotarier skall enligt sagda föreskrifter utgöra 263. Vissa möjligheter
föreligga emellertid att utöka detta antal. I stället för tingsnotarie
må sålunda, enligt vad domsagostadgan därom innehåller, vara anställd tingsnotarieaspirant
och härigenom uppkommande besparing må av hovrätten
disponeras för anställande av tingsnotarier och tingsnotarieaspiranter utöver
nyss angivna antal. Vidare disponerar Kungl. Maj:t sammanlagt 36 notariearvoden
i reserv. Av dessa ha 31 ställts till hovrätternas förfogande i samband
med regleringsbrevets utfärdande. Av återstående 5 (jfr det föregående)
ha hittills 2 tagits i anspråk. Medgivandena att anställa reservnotarier ha
varje gång lämnats för begränsad tid, i regel halvår.

Den fullt utbyggda biträdesorganisationen skall enligt det av riksdagen preliminärt
godkända förslaget bestå av 277 biträden, därav 43 i A 11, 53 i A 9,
53 i A 7, 54 i A 4, 6 i A 2, 38 i Eo 2 och 30 i Ex 2. Utbyggandet av denna organisation,
som skall ske successivt under en övergångstid av fem år, har
ännu ej fullbordats. Av de inrättade tjänsterna ha icke några uppförts å ordinarie
stat. Den nuvarande biträdesorganisationen i domsagorna utgöres —
förutom av extra biträdespersonal som må enligt särskilda föreskrifter anställas
i den mån tillgängliga medel förslå — av 258 extra ordinarie biträden,
varav 31 i Eo 11, 47 i Eo 9, 56 i Eo 7, 86 i Eo 4 och 38 i Eo 2. Härtill kommer
ett mindre antal äldre biträden i arvodesbefatiningar (statsliggaren s.
21) samt i var och en av de fyra största domsagorna i riket ett stenografikunnigt
biträde.

Vad angår domsagoorganisationen kommer den nya rättegångsordningen
icke att medföra lika genomgripande yttre förändringar som i fråga om hovrätterna.
I visst samband med nya RB:s ikraftträdande stå emellertid vissa
redan beslutade eller under utredning varande omregleringar av domsagors
områden, vilka förändringar dock icke torde komma att genomföras förrän
under budgetåret 1948/49. Vidare komma från och med ingången av 1948
vissa städer att i judiciellt avseende förenas med domsagor med påföljd att
vederbörande häradsrätters arbetsbörda undergår ökning. I det följande komma
dessa landsrättsförläggningar och konsekvenserna härav att närmare
beröras.

1943 års domarutredning har i sill betänkande utförligt dryftat frågan
om arbetsbördan i domsagorna efter nya RB:s ikraftträdande och därvid
funnit det — med hänsyn till förhandenvaron av ett flertal ovissa faktorer
—- icke kunna bestämt avgöras huruvida domsagoarbetet sett som helhet
komme att ökas vid full tillämpning av den nya rättegångsordningen. De
med den dömande verksamheten sammanhängande rutinmässiga göromålen
komme dock att få ökad omfattning. Den nya rättegångsordningen komme
därjämte otvivelaktigt att ställa ökade krav i kvalitativt hänseende på domaren
och den honom underställda personalen. De ökade kraven på domaren
sammanhängde därmed, att det enligt den nya ordningen i högre grad
än tidigare ankomme på honom att ordna handläggningen så, att materialet
kunde med minsta omgång av parterna framläggas i ett sammanhang och i

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

115

överskådligt skick, samt framför allt därmed, att domaren måste vara beredd
att såvitt möjligt besluta och avkunna dom omedelbart efter avslutad
huvudförhandling. Med hänsyn till vad sålunda anförts kunde det bliva erforderligt
att förstärka domsagornas personalorganisation så att erforderligt
antal arbetskrafter med tillräckliga kvalifikationer stode till förfogande. Så
länge praktisk erfarenhet saknades om rättegångsreformens verkningar i
olika hänseenden, borde organisationen göras sådan, att den snabbt kunde
jämkas efter det verkliga behovet. Att detta bleve möjligt vore särskilt betydelsefullt
för att den nya rättegångsordningen redan från början skulle
kunna fungera tillfredsställande och icke på grund av brist i personalorganisationen
råka i misskredit. Därför borde under övergångsåren anslagen
till personalorganisationen beviljas med en viss marginal med rätt för Kungl.
Maj :t att disponera över vissa reservanslag. Det borde också ligga i Kungl.
Maj:ts hand att i mån av förändrade förhållanden vidtaga jämkningar i
personalorganisationen genom överflyttande av befattningshavare från eu
domsaga till annan.

Domarutredningen har föreslagit att — förutom de nuvarande elva
tingsdo marna — skulle inrättas tingsdomarbefattningar i stället för
tingssekreterartjänster i nio domsagor. Till motivering för sitt förslag har
domarutredningen åberopat att den dömande verksamheten i många domsagor
vore av sådan omfattning, att häradshövdingen icke ensam kunde fullgöra
sina uppgifter. De andra befattningshavare än häradshövdingen, som
i större utsträckning skulle fullgöra domaruppgifter, måste vara väl kvalificerade
för detta uppdrag och sålunda besitta tillräcklig erfarenhet och
mognad för att kunna med omdöme och auktoritet leda rättens förhandlingar.
Med hänsyn härtill syntes det kravet böra uppställas, att den som i större
omfattning omhänderhade egentliga domaruppgifter i häradsrätt i regel
skulle — i likhet med de nuvarande tingsdomarna — ha förvärvat den erfarenhet
och skicklighet, som krävdes av assessor i hovrätt. Med ledning avuppgifter
som infordrats från hovrätterna och företagna statistiska beräkningar
hade domarutredningen funnit, att följande nio domsagor kunde med
avseende å kvalificerade domaruppgifter i stort sett jämställas med domsagor
där tingsdomare redan nu funnes, nämligen Nora, Norra Hälsinglands,
Västra Hälsinglands, Medelpads västra, Ångermanlands södra, Tveta, Vista
och Mo, Vadsbo, Västra Göinge samt Luleå domsagor. Enär behovet av
tingsdomare måste anses stadigvarande, borde befattningarna principiellt
inrättas som ordinarie. Tingsdomares löneförmåner borde bestämmas med
hänsyn till hans betydelsefulla dömande uppgifter och till det omfattande
ansvar som därav följer. De ekonomiska villkoren för tingsdomarna måste
vidare göias t i 111 äckligt lockande sa att de inest lampade assessorerna sökte
sig till befattningarna och kvarstannade i dem eu ej alltför kort tid. Man
måste även räkna med att tingsdomare i en del fall kunde komma att slutligt
stanna å sina befattningar. På grund av dessa förhållanden borde tingsdomarbefattningarna
uppflyttas från 29 till .10 lönegraden.

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Rörande tingssekreterarna har domarutredningen uttalat, att i
domsagor, där häradshövdingen vanligen själv kunde fullgöra största delen
av de egentliga domargöromålen men dessa dock i någon utsträckning måste
fullgöras av annan, tingssekreterare borde finnas. Antalet tingssekreterartjänster
borde icke undergå några större förändringar, bortsett från den
minskning som följde av att vissa dylika tjänster utbyttes mot tingsdomarbefattningar.
Frågor om inrättande av nya tingssekreterartjänster eller om
indragning av redan befintliga sådana tjänster borde liksom hittills prövas
från fall till fall men återhållsamhet borde iakttagas i fråga om inrättande
av nya sådana tjänster. Om oavvisligt behov av fiskalsutbildad arbetskraft
i en domsaga förelåge men det vore tveksamt, huruvida behovet vore stadigvarande,
borde den erforderliga arbetskraften tillfälligt ställas till förfogande
från hovrätten. Med hänsyn till ovissheten rörande behovet av fiskalskompetent
arbetskraft i samband med rättegångsreformens genomförande
borde anslaget till icke ordinarie befattningshavare vid häradsrätterna
för tiden närmast efter nya RB:s ikraftträdande beräknas med sådan marginal,
att till Kungl. Maj:ts förfogande ställdes medel för att användas där
oundgängligt behov av sådan natur visades föreligga. Fiskal, som i nämnd
ordning fullgjorde arbetsuppgifter motsvarande i huvudsak en tingssekrelerares
åligganden, borde, under förutsättning att han uppfyllde de formella
villkoren för att kunna förordnas till tingssekreterare, åtnjuta lön jämte
därå utgående tillägg enligt samma löneklass som för nytillträdande tingssekreterare,
således enligt 21 löneklassen.

Domarutredningen har funnit tings notarier böra bibehållas i huvudsakligen
samma omfattning som för närvarande. Om utvecklingen framdeles
skulle gå därhän, att tillräckligt antal tingsnotarier icke skulle stå till
förfogande, borde emellertid frågan om personalorganisationen i domsagorna
tagas under förnyat övervägande. Antalet efter rättegångsreformens genomförande
behövliga tingsnotariebefattningar måste beräknas till minst
samma antal som nu. Nuvarande anslag till tingsnotariearvoden i reserv
Ixrrde icke minskas utan med hänsyn till de ovissa förhållandena efter rättegångsreformens
genomförande borde en viss ytterligare reserv ställas till förfogande.

I fråga om domsagobiträdena har domarutredningen funnit det
vara av vikt att den överflyttning av arbetsuppgifter på dessa biträden, som
avsågs vid 1943 års domsagoreform, blir genomförd. Från tiden för rättegångsreformens
genomförande borde därjämte de expeditionella uppgifter,
.som enligt den nya rättegångsordningen komma att åvila domsagokanslierna,
så t. ex. uppsättande och delgivning av stämningar, kallelser, förelägganden
och andra beslut, i stor utsträckning utföras av icke rättsbildade biIräden.
Till en början torde man dock få räkna med att detta arbete i allmänhet
skulle överses och kontrolleras av jurist (tingssekreterare eller tingsnotarie).
I den mån särskilt dugande biträden kunde erhållas i domsagorna,
borde emellertid sådant biträde kunna under ledning av jurist på eget ansvar

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

117

helt eller delvis handhava det med den dömande verksamheten förenade
expeditionsarhetet. För domsagobiträden, åt vilka i större utsträckning anförtroddes
att på eget ansvar handhava ifrågavarande expeditionella bestyr,
borde inrättas kanslistbefatlningar i lönegraden A 15, med början förslagsvis
i ett 10-tal domsagor. För samma ändamål borde även antalet biträdesbefattningar
i lönegraden All ökas, till en början förslagsvis med ett 10-tal.
Det förutsattes, att i den mån kanslistbefattningar eller ytterligare biträdesbefattningar
i lönegraden All inrättas, motsvarande minskning gjordes i
fråga om biträdesbefattningar av lägre grad eller tingsnotariebefattningar,
där icke med hänsyn till arbetsbördan i domsagan detta vore uteslutet. Frågan
om biträdes befordran till kanslistbefattning eller annan högre biträdesbefattning
borde helt bero av biträdets duglighet och lämplighet i övrigt
för den tjänst, varom vore fråga; det vore sålunda av vikt, att den ordningen
icke vunne insteg, att biträden i lägre lönegrad skulle äga något anspråk på
eller företrädesrätt till att i mån av ledighet avancera till högre biträdesbefattning.
Nöjaktig färdighet i stenografi borde i allmänhet krävas av biträde,
som anställdes i domsaga. I samband med rättegångsreformens ikraftträdande
borde beviljas ett reservanslag för att i den mån så visade sig erforderligt
förstärka biträdespersonalen.

Av remissinstanserna har föreningen Sveriges häradshövdingar framfört
yrkande om ytterligare utredning angående personalbehovet i domsagorna.
Föreningen anför:

Med hänsyn till personalorganisationens vid häradsrätterna utomordentliga
betydelse för dessa domstolars möjlighet att fullgöra sin uppgift enligt
nya rättegångsbalken hade föreningen väntat, att de sakkunniga skulle, med
ledning av tillgänglig statistik över antalet mål och ärenden av olika slag,
vidtagit en förutsättningslös utredning rörande de arbetsuppgifter som efter
nya rättegångsbalkens ikraftträdande skulle ankomma på domstolarna. Enclast
efter en sådan utredning hade den uppdelning av dessa arbetsuppgifter
efter kvalitet kunnat göras, på grund av vilken ett bedömande kunnat
ske om vilka olika slag av befattningshavare (kompetensgrader) dessa arbetsuppgifter
skulle kräva; och endast med ledning av antalet uppgifter inom
varje kvalitetsgrupp hade kunnat bedömas det antal befattningshavare av
varje slag, som skulle erfordrats.

Föreningen anser det uppenbart, att personalorganisationen vid häradsrätterna,
därest domarutredningens förslag följes, vid nya RB:s ikraftträdande
den 1 januari 1948 icke kan fungera tillfredsställande, och hemställer
därför att en undersökning rörande personalbehovet för olika slag av domsagor
skyndsamt verkställes.

Under åberopande av uppgifter i domarutredningens l>elänkande framhåller
föreningen vidare att gällande organisation icke kan anses tillräcklig
för det nuvarande arbetet. Föreningen anser, att man i stort sett endast bör
räkna den ökning i arbetsuppgifterna som den nya rättegångsordningen
medför och endast i ringa mån kan räkna med någon arbelsbesparing genom
det nya förfarandet. Efter en detaljerad redogörelse för de olika arbetsupp -

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

gifter som tillkomma genom det nya förfarandet kritiserar föreningen den
av domarutredningen intagna ståndpunkten att det icke skulle vara möjligt
att bestämt uttala, huruvida domsagoarbetet sett som helhet komme att ökas
vid full tillämpning av den nya rättegångsordningen. Enligt föreningens mening
hade någon svårighet icke bort föreligga för ett konstaterande av att
arbetstillskottet som helhet betraktat vore mycket betydande.

Vad angår tingsdo marna ha i remissyttrandena särskild uppmärksamhet
ägnats frågan huruvida tjänsterna borde vara slutposter eller ej.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har i denna del yttrat:

Domarutredningens ställning till befattningen som tingsdomare är ej fullt
klar. Domarutredningen synes dock räkna med att den skulle kunna bli eu
verklig sluttjänst. Med den av de sakkunniga föreslagna lönen är dock att
befara att den som sluttjänst komme att bli föga eftersträvad och endast kunna
besättas med domare, som ej ansetts skickade att gå fram den vanliga
hovrättskarriären. En sådan klyvning av domarekåren — påminnande om
förhållandena i äldre tider — skulle enligt hovrättens mening vara synnerligen
olycklig. Hovrätten anser att det måste förekommas att tingsdomarbefattningarna
få någon air av deklassering. En förutsättning för att så
ej skall ske synes vara alt de bli tillfredsställande avlönade och inordnas
i befordringsgången. Det bör sålunda stå en tingsdomare öppet att på jämställd
fot konkurrera med andra om häradshövding- och hovrättsrådsäm
beten.

Göta hovrätt, som i och för sig föredrar uppdelning av större domsagor
framför inrättande av tingsdomartjänster, anför att det för vinnande avbästa
möjliga rekrytering till dessa tjänster vore av betydelse att tjänsterna
huvudsakligen hade karaktären av passagetjänster. Svea hovrätt och hovrätten
för övre Norrland synas i det hela vara av samma uppfattning.

Revisionssekreterarföreningen, som i och för sig med tillfredsställelse hälsar
utredningens förslag i denna del, anför i frågan om sluttjänst eller icke sluttjänst: Tingsdomartjänster

av den natur som nu föreslås kunna väl vänlas bli
besatta så länge yngre domstolsjurister oberoende av eget samtycke kunna
förordnas eller ett verkligt nödläge för dem upprätthålles i befordringsavseende,
men man har tydligen att räkna med att innehavarna av dessa
tjänster ständigt komma att sträva efter att komma från tjänsterna. Här
föreligger otvivelaktigt ett allvarligt problem och en av de största svagheterna
i den nu rådande ordningen. Därest tingsdomartjänsterna, genom ök
ning av lönen eller genom andra förändringar, kunde göras minst lika lockande
som hovrättsrådsämbetena, skulle ett stort steg ha tagits till undanröjande
av de rådande missförhållandena. Genom jämkning av proportionen
mellan tingsdomartjänster och lägre befattningar skulle man då relativt
lätt kunna vinna en rimlig och rättvis befordringsgång. Så som läget nu är
anser sig föreningen icke kunna förorda en långtgående omvandling av tingssekreterartjänster
till tingsdomarbefattningar, enär dessa senare i stort sett
alltjämt måste betraktas såsom genomgångsposter.

Föreningen Sveriges häradshövdingar har ansett det uppenbart att flera
tingsdomarbefattningar måste inrättas än domarutredningen föreslagit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

119

Sveriges yngre juristers förening påyrkar, att i damsaga, där mer än eu
domare sysselsättes med kvalificerade domaruppgifter och oöverstigliga hin
der möta mot en uppdelning av domsagan, frågan om den biträdande domaren
löses på det sättet, att tingsdomaren erhåller samma lön och ställning i
övrigt som häradshövdingar.

Statskontoret har icke någon invändning mot de nya tingsdomama eller
mot att tingsdomama skola sättas på ordinarie stat men ställer sig tvek
samt mot tjänsternas placering i 30 lönegraden. Statskontoret hade icke av
utredningen kunnat finna, att sådana omständigheter inträffat, som kunde
motivera en högre lönegradsplacering än för närvarande. Enbart önskemålet
om förbättrade befordringsmöjligheter på domarbanan kunde i och för
sig icke åberopas som motiv för lönegradsuppflyttning.

Allmänna lönenåmnclen har däremot uttalat att den icke funnit anledning
motsätta sig en inplacering av tingsdomarbefattningama i A 30.

I fråga om tingssekreterarna har föreningen Sveriges häradshövdingar
förklarat sig finna det uppenbart att i åtskilliga av de 59 domsagor,
där varken tingsdomare eller tingssekreterare nu fumies, tingssekreterare
måste anställas för att med häradshövdingen dela domararbetet.

Beträffande behovet av tingssekreterare för göromål i övrigt har föreningen
anfört, att en utökning av tingssekreterarnas antal även vore påkallat av
behovet av biträde åt häradshövdingen resp. tingsdomaren med avseende å
rubrikskrivning och domsmotivering samt avfattningen av protokoll i invecklade
mål. Det kunde ifrågasättas om det icke vore nödvändigt med tingssekreterare
i samtliga domsagor.

Föreningen uttalar vidare, alt de tingssekreterare som regelmässigt utöva
domartjänst böra vara ordinarie, och föreslår med anledning härav, att ordinarie
tingssekreterarbefattningar inrättas till det antal som erfordras för att i
allmänhet vid häradsrätt förordnad tingssekreterare, som tjänstgjort vid
domstol i sammanlagt sex år, kan beräknas hava erhållit ordinarie anställ
ning.

Några remissinstanser ha dryftat lönebestämmelsema för de i domsaga
tillfälligt utsända fiskalema med tingssekreterares åligganden.

Statskontoret har ställt sig tveksamt till den föreslagna lönebestämmelsen
för »de tillfälliga tingssekreterarna» och framhållit, att särbestämmelser i
möjligaste mån böra undvikas, medan allmänna löncnämnden tillstyrkt för
slaget.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har funnit starka skäl föreligga, att
den för särskilt utsända fiskaler ifrågasatta löneförhöjningen även skulle
komma dem till del, vilka i händelse av ordinarie tingssekreterares ledighet,
sjukdom eller dylikt förordnas alt vikariera för denne.

Beträffande no larieorganisa t i o n e n har Svea hovrätt erinrat om svå
righeten att rekrytera notarieposterna i vissa avlägset belägna domsagor och
i avvaktan på en .slutlig lösning av hithörande problem funnit en tillfällig
förhöjning av aspirant- och notariearvodena för dessa domsagor förtjäna att
övervägas.

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Hovrätten för Övre Norrland har betonat de allmänna svårigheterna att
skaffa notarier till domsagorna inom området och yttrat:

Hovrätten är böjd att anse att man, med hänsyn till svårigheterna att nöjaktigt
rekrytera tingsnotarier och till undvikande av risker vid tillämpning
av den nya rättegångsordningen, i princip bör bygga personalorganisationen
i Övre Norrlands domsagor på — förutom häradshövding och tingsdomare
— tingssekreterare och icke rättsbiidade biträden. Understundom kan vid
sådant förhållande jämte tingssekreterare erfordras ännu en befattningshavare
med fiskalskompetens (biträdande tingssekreterare); och av icke rättsbildad
personal erfordras tydligen ofta, då tingsnotarie ej finnes, mycket kvalificerade
befattningshavare (A 15, All) vid sidan av mindre kvalificerade*.
Emellertid synes det även i domsagorna i Övre Norrland böra finnas möjlighet
att i viss omfattning anställa tingsnotarier. Om sålunda lämplig person
finnes att tillgå, bör tingsnotarie kunna ersätta annan befattningshavare
i domsagan, särskilt den biträdande tingssekreteraren eller, vid vakans å högre
icke rättsbildad befattning, sådan befattningshavare. Man kan även tänka
sig att lingsnotariebefattningar bibehållas i vissa domsagor med kansli å
mera central ort, såsom exempelvis Umeå.

Vad angår biträdesorganisationen har föreningen Sveriges häradshövdingar
föreslagit att i samtliga domsagor inrättas kanslistbefattning i
lönegrad A 15. Såsom motivering härför anföres bl. a. att det med det nya
rättegångsförfarandet förenade expeditionsarbetet (förelägganden, kallelser,
delgivningar etc.) icke kunde anförtros åt de ständigt växlande notarierna och
att ej heller tingssekreterarnas arbetskraft kunde tagas i anspråk för detta.
För arbetets utförande måste därför finnas anställt särskilt kvalificerat biträde
som ej behövde ha juridisk utbildning. På kanslisten skulle ankomma
att på eget ansvar förestå domsagans expedition, att föra allmänna diarier
och rotlar, att expediera samtliga förelägganden, meddelanden och kallelser
som enligt nya RB:s bestämmelser skola delgivas genom rättens försorg, att
granska inkommande delgivningsbevis, att upprätta förslag till rutinmässigt
förekommande beslut och förelägganden, att för rättens ordförande föredraga
resp. anmäla inkommande handlingar och ansvara för att målen föreligga
i det skick, av rätten givna beslut förutsätta, samt alt med biträde av
kommissionären vara medelsförvaltare samt svara för domsagans materialinköp.

Föreningen har vidare föreslagit att i domsaga av den storleksordning att
domaruppgiften måste delas mellan häradshövdingen och tingsdomare eller
tingssekreterare skulle vara anställd en kommissionär i lönegrad A 9. Kommissionären
skulle tjänstgöra å domsagans expedition samt utföra alla å eu
kommissionär nu ankommande uppgifter. Därjämte skulle kommissionären
under kanslistens inseende föra domsagans räkenskaper samt biträda denne
i hans egenskap av medelsförvaltare. Erfarenheten gåve enligt föreningens
åsikt vid handen att dessa arbetsuppgifter i flertalet domsagor komme afl
taga kommissionärens hela arbetskraft i anspråk.

Föreningen har vidare hemställt att i varje domsaga skulle finnas anställd
stenograf i lägst lönegrad A 9 samt erforderligt antal skrivbiträden med be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

12L

gynnelselön i lägst lönegrad Ko 4. Antalet skrivbiträden beräknas i en tingssekreterardomsaga
i allmänhet till tre.

Göta hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge ha ansett, att de nya
kanslist- och kanslibiträdesbefattningarna redan från början borde inrättas
till betydligt större antal än domarutredningen föreslagit. Statskontoret har
uttalat tvivel därom, huruvida de föreslagna kanslistbefattningama verkligen
skulle bliva fullt självständiga befattningar av sådan art att deras placering
i lönegrad A 15 vore motiverad. Bortsett från dessa synpunkter vore frågan
om sådana befattningars inrättande av natur att böra tagas under övervägande
vid den allmänna översyn av gällande organisationsplan för domsagornas
biträdespersonal, vilken rekommenderats av domarutredningen. Allmänna
lönenämnden har uttalat samma uppfattning.

Rörande personalorganisationen i allmänhet har föreningen Sveriges häradshövdingar
yrkat, att bestämmelserna om den nya personalorganisationen
skulle träda i kraft före den nya ordningens ikraftträdande den 1 januari
1948, såvitt angår den icke rättsbildade personalen den 1 juli 1947 och såvitt
angår den rättsbildade den 1 oktober samma år.

I sina skrivelser med an sia g säskanden för nästa budgetår ha
hovrätterna avgivit förslag jämväl rörande de under dem lydande domsagornas
medelsbehov. Enligt förslagen skola respektive anslag minskas med
belopp, motsvarande den automatiska nedsättningen av övergångsersättningar
till vissa häradshövdingar. I övrigt föreslås ökning av anslagen med hänsyn
till beräknad uppflyttning av domsagor i högre lönegrupp samt — särskilt
i vad avser senare hälften av budgetåret — utökning av personalorganisationen.

S v e a hovrätt har vad angår första hälften a v budgetåret
beräknat nyssnämnda anslagsminskning till 2 132 kronor. Med hänsyn till
att Livgedingets domsaga förutsatts komma att uppflyttas från lönegrupp II
till lönegrupp III har anslagsökning begärts med 625 kronor. Hovrätten framför
vidare önskemål om utvidgning i olika avseenden av personalorganisationen.

Beträffande tings notarierna anföres sålunda:

I staten för innevarande budgetår har för domsagorna under Svea hovrätt
upptagits tillhopa 114 tingsnotarier. Av de notariearvoden, som av Kungl.
Maj:t innehållits som en för samtliga domsagor gemensam reserv, ha för
första hälften av innevarande budgetår 17 ställts till hovrättens förfogande.
Trots överflyttning på icke rättsbildade biträden av arbetsuppgifter som icke
kräva juridisk kompetens kan antalet juridiskt utbildade befattningshavare
icke nedbringas. Verkan av dylik omfördelning av göromålen uppväges nämligen
av den oavbrutet växande arbetsbördan, framför allt den stora ökningen
av inskrivningsärenden, och arbetet på rättegångsreformens förberedande
ökar behovet även av juridiskt utbildad arbetskraft. Stora svårigheter möta
på vissa håll att med tillgängliga arbetskrafter på fullt tillfredsställande sätl
upprätthålla verksamheten. Förstärkning av antalet notarier kan därför bliva
nödvändig. Framställningar om ökat antal notarier föreligga från flera häradshövdingar.

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

1 anslutning härtill har hovrätten — som ansett sig ej höra i detta sammanhang
föreslå ökning av antalet notarier i vissa domsagor — uttalat såsom angeläget,
att den till Kungl. Maj:ts törfogande ställda reserven av notariearvoden
ökas med, såvitt angår Svea hovrätts domkrets, åtminstone sex notariearvoden.

Med avseende å biträdespersonalen föreslår hovrätten efter ingående
motivering dels uppflyttning av fem domsagobiträden i högre lönegrad
(2 biträden från Eo 2 till Eo 4, 2 biträden från Eo 4 till Eo 7 samt ett biträde
från Eo 7 till Eo9), och dels att fem nya extra ordinarie befattningar inrättas.
De nya befattningarna skulle avse, i var och en av Västmanlands västra.
Västerbergslags, Nås och Malungs samt Nedansiljans domsagor, en befattning
i Eo 2 samt i Södra Roslags domsaga en befattning i Eo 4. Hovrätten, som
konstaterar att nämnda ändringar i biträdesorganisationen medföra ökade
lönekostnader, anser sig dock med hänsyn till depariementschefens uttalande
i 1946 års statsverksproposition angående allmän förestående omprövning av
anslagsbehovet till biträdespersonalen i domsagorna (II ht s. 74) icke böra på
grund av nu angivna omständigheter föreslå uppräkning av anslaget.

För förstärkning av antalet stenografikunniga biträden i domsagorna begär
hovrätten emellertid en anslagsökning med 19 800 kronor. Rörande behovet
av dylik arbetskraft anföres:

Under det löpande budgetåret ha medel anvisats för anställande av stenografikunniga
biträden i tre domsagor under Svea hovrätt. Därvid har räknats
med en avlöning ej överstigande 400 kronor i månaden. Syftet är att främja
strävandena att inom ramen av gällande lagstiftning såvitt möjligt förverkliga
den nya rättegångsbalkens ledande principer. Det är önskvärt att ytterligare
medel ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att hålla möjlighet öppen
att tillmötesgå framställningar i samma syfte. Såvitt angår domsagor under
Svea hovrätt bör man under halvåret den 1 juli—den 31 december 1947
räkna med behov av minst tio stenografikunniga biträden, vilket innebär en
ökning med minst sju biträden. Med hänsyn till läget på den allmänna lönemarknaden
lärer emellertid ersättningen till dessa biträden böra beräknas till
något högre belopp än för närvarande, förslagsvis högst 450 kronor i månaden.
För domsagorna under Svea hovrätt uppgår alltså kostnaderna för ett
halvt år till 27 000 kronor. För löpande budgetår har till stenografikunniga
biträden anvisats ett belopp av 14 400 kronor, motsvarande för ett halvt år
7 200 kronor. För den nu avsedda perioden utgör alltså kostnadsökningen
19 800 kronor.

I enlighet med det anförda beräknar hovrätten anslagsposten till avi ö -

451 193 eller i avrundat tal 451 200 kronor samt anslagsposten till avlö -

ningar till icke-ordinarie personal till---^ + 19 800)

694 000 kronor. Anslagsposten til! rörligt tillägg upptages för budgethalvåret
till hälften av nuvarande belopp eller med 82 500 kronor. Medelsbehovet
för budgethalvåret skulle alltså utgöra (451 200 + 694 000 + 82 500)
1 227 700 kronor, vilket innebär eu ökning med 18 300 kronor.

ning ar till ordinarie tjänstemän till

/905 400

- 2 132 + 625)

1 348 400

Kunpl. Maj.ts proposition nr 26S.

123

Vid beräkning av anslagsbehovet för domsagor under Svea hovrätt under
senare hälften av budgetåret har hovrätten utgått från gällande
domsagoindelning samt från det förhållandet att antalet domsagor under
hovrätten från 1948 års ingång minskas från 48 till 38. Hovrätten framhåller
inledningsvis, att det torde vara ofrånkomligt att det nya rättegångsförfarandet
kommer att i skilda hänseenden medföra ökat behov av såväl juridiskt
utbildade som icke rättsbildade arbetskrafter i domsagorna. Hovrätten
understryker vidare den utomordentliga vikten av att domstolarna stå väl
rustade för alt möta påfrestningarna då det nya rättegångsförfarandet skall
börja tillämpas.

För beräkning av personalbehovet undersöker hovrätten till eu början vilka
arbetsuppgifter, som lämpligen böra ankomma på skilda befattningshavare.
Hovrätten anför härom:

Häradshövdingen bör, såsom processlagberedningen framhållit, i
första hand ägna sig åt de egentliga domaruppgiftema och därför befrias
från expeditionsgöromål och, i största möjliga utsträckning, även från bestyret
med inskrivningsärendena. Denna tankegång borde leda till att i flertalet
domsagor häradshövdingen får en kvalificerad jurist vid sin sida. I domsagor,
där den dömande verksamheten är av sådan omfattning, att en betydande
del därav måste anförtros åt annan befattningshavare än häradshövdingen,
bör denne befattningshavare i regel vara tingsdomare. —- —- —
l sådana domsagor åter, där häradshövdingen själv kan fullgöra störsla delen
av de egentliga domaruppgifterna men där dessa dock i någon utsträckning
måste fullgöras av annan, bör principiellt ting ssekreterare finnas
anställd. Utom för självständiga domaruppgifter bör tingssekreteraren
kunna anlitas för andra göromål, bl. a. att förestå inskrivningsväsendet ävensom
att i mån av tid utöva ledningen av kansliarbetet. Det torde bli oundgängligen
nödvändigt att anställa fiskalskompetenta medhjälpare åt häradshövdingarna
i betydligt flera domsagor än för närvarande. Huruvida detta
lämpligen bör ske i den formen alt nya tingssekreterarbefatlningar inrättas
eller att fiskal förordnas att fullgöra arbetsuppgifter av i huvudsak samma
slag som tingssekreterare kan det måhända råda delade meningar om. Såsom
1943 års domarutredning framhållit, innebär — med oförändrat antal slutposter
— en ökning av antalet tingssekreterarbefattningar naturligen ytterligare
försening av den redan nu otillfredsställande befordringsgången på domarbanan.
Men då annan utväg tills vidare icke torde stå till buds än atl
såväl för tingssekreterarförordnanden som för den andra typen av förordnanden
anlita hovrättsliskaler, vilka tillhöra rekryteringspersonalen på domarbanan,
torde olägenheterna ur befordringssynpunkt bliva enahanda vare sig
behovet av dylika arbetskrafter i domsagorna täckes på det ena eller andra
sättet.

De rättsbildade biträdena notarier och as piran t er — böra
principiellt anlitas endast för arbetsuppgifter av juridisk karaktär. De böra
biträda med protokollföringen, uppsätta förslag till domsrubriker, verk
ställa prejudikat-, litteratur- och andra utredningar i målen, självständigi
handhava enklare domaruppgifter, biträda med handläggning av inskrivningsärenden
i den omfattning att de förvärva sådan förtrogenhet med dessa
göromål att de kunna mottaga förordnande som inskrivningsdomare, och
andra dylika uppgifter. Med det egentliga expeditionsarbetet och göromål i
övrigt av beskaffenhet att kunna omhänderliavas av biträden utan juridisk
utbildning böra notarierna i regel icke syssla i vidare män än som erfordras

124

Kungt. Maj:ts proposition nr 268.

för att de skola erhålla eu allsidig inblick i domsagoarbetet. Därest notarierna
anlitas endast för arbetsuppgifter av nu antydda slag, torde trots det ökade
kansliarbetet under den nya rättegångsordningen antalet erforderliga notariebefattningar
komina att bliva i huvudsak detsamma som för närvarande.
— -—- —

Förutsättningen för att den ovan antydda fördelningen mellan rättsbildad
och icke rättsbildad personal skall kunna genomföras är att ett tillräckligt
antal d omsagobiträden med erforderliga kvalifikationer anställes
i domsagorna. Den från och med år 1943 genomförda domsagoorganisationen
syftade till eu dylik arbetsfördelning. Enligt organisationsplanen
skola för de kvalificerade göromål, som böra handhavas av domsagobiträdena,
finnas anställda 50 biträden i högre lönegrader i de domsagor, som
från och med den 1 januari 1948 komma att böra under Svea hovrätt. Enär
denna organisation emellertid visat sig vara för snävt tilltagen, har överförande
på icke rättsbildade biträden av kvalificerade arbetsuppgifter icke
överallt kunnat ske i önskvärd utsträckning eller ock hava för dessa göromål
måst anlitas biträden, vilka icke kunnat erhålla en mot arbetsuppgifterna
svarande löneställning. Redan på grund härav torde det vara nödvändigt
att öka biträdespersonalen. Tillkomsten av nya arbetsuppgifter under den
nya rättegångsordningen gör en sådan ökning än mer nödvändig.

Av domarutredningens utredning ävensom av vad hovrätten anfört om
domsagoarbetets omfattning efter processreformens genomförande framgår
t. ex. att beslut skola meddelas och åtgärder vidtagas i skilda hänseenden i
varje mål. Anteckning om dylika beslut och åtgärder skall ske i den dagbok
som enligt nya rättegångsbalken skall vid rätten föras över alla mål. Närmare
föreskrifter om dagbokens förande hava ännu icke meddelats, men av
(> kap. 11 § nya rättegångsbalken och processlagberedningens motiv framgår
att anteckningarna skola vara så fullständiga att de lämna en översikt av målets
behandling. De böra alltså upptaga tiden, då målet inkommit, de åtgärder
som rätten vidtagit och liden för målets avgörande. Parternas inlagor
skola diarieföras. Innehållet av rättens beslut skall i korthet angivas. Anteckning
skall ske om expediering av besluten, t. ex. förelägganden och kallelser.
Denna diarieföring bör lämpligen handhavas av ett kvalificerat domsagobiträde,
som även bör ombesörja den delgivning av stämningar, kallelser,
förelägganden och andra beslut, som kommer att åvila domsagokanslierna.
Dessa arbetsuppgifter äro ytterst betydelsefulla. Det må t. ex. framhållas
att om ett av rätten meddelat beslut att kalla part, vittne eller annan till
huvudförhandling icke blir rätteligen delgivet vederbörande och denne icke
kommer tillstädes, det kan bliva nödvändigt att inställa huvudförhandlingen
och utsätta den till annan dag. Härigenom vållas extra kostnad för den som
infunnit sig och besvär med nytt kallelseförfarande. Det betydande ansvar
som vilar på diarieföraren och de stora krav på noggrannhet, uppmärksamhet,
omdöme och, i viss mån även författningskännedom, som måste ställas
på denna befattningshavare, motiverar en förhållandevis hög lönegradsplacering.
----

Även i ett annat hänseende tillkomma nya arbetsuppgifter för biträdespersonal.
Hovrätten syftar på behovet av stenografikunniga biträden. Principiellt
bör i varje domsaga finnas åtminstone en skicklig stenograf, i de största
domsagorna flera dylika biträden. I överensstämmelse med vad hovrätten
föreslagit beträffande stenografikunniga biträden i hovrätten bör dylika biträden
i domsagorna placeras i lönegrad A 7. I de minsta domsagorna, där
medverkan av stenograf måhända kommer att krävas i mindre utsträckning
än vad som antagdts vara den regelmässiga, torde dock i avvaktan på närmare
erfarenheter behovet tills vidare kunna tillgodoses genom anlitande av
biträde i lägre lönegrad.

Kanyl. Maj:ts proposition nr 268.

125

Med utgångspunkt från vad hovrätten sålunda anfört har hovrätten för att
kunna bättre bedöma personalbehovet indelat domsagorna under hovrätten
i grupper efter storlek, arbetsbörda m. in. Grupperna I och II omfatta domsagor,
i vilka tingsdomare eller tingssekreterare för närvarande icke är anställd,
grupp I de mindre av dessa domsagor. Grupp III omfattar flertalet
av de nuvarande sekreterardomsagoma och grupp IV nuvarande tingsdomardomsagor
— med undantag för de tre största domsagorna, Sollentuna och
Färentuna, Södra Roslags och Södertörns domsagor — och sådana sekreterardomsagor,
i vilka enligt domarutredningens förslag tingssekreterarbefattningama
skola utbytas mot tingsdomarbefattningar. Av de tre största domsagorna,
vilka hovrätten finner kräva eu särskild organisation, har Sollentuna och
Färentuna domsaga ensam fått bilda grupp V medan de båda övriga sammanförts
till grupp VI.

Inom varje grupp för sig har hovrätten därefter från angivna utgångspunkter
beräknat personalbehovet. Beträffande tingsdom ar tjänsterna
hemställer hovrätten — i överensstämmelse med domarutredningens förslag
— att tingssekreterarbefattningarna i Nora, Norra Hälsinglands och Västra
Hälsinglands domsagor utbytas mot tingsdomarbefattningar enligt lönegrad
A 30. Tillsammans med de redan inrättade tingsdomarbefattningarna i Sollentuna
och Färentuna, Södra Roslags och Södertörns domsagor skulle alltså
antalet tingsdomare inom hovrättens domkrets utgöra sammanlagt 6.

Rörande behovet i vissa domsagor av tingssekreterare och annan
fiskalskompetent arbetskraft erinrar hovrätten att efter förändring
av tingssekreterarbefattningarna i Nora, Norra Hälsinglands och Västra
Hälsinglands domsagor till ordinarie tingsdomarbefattningar återstå 13 tingssekreterarbefattningar
i domsagorna under Svea hovrätt. Enligt hovrättens
mening kommer stadigvarande behov av fiskalskompetent arbetskraft att
föreligga i — förutom ifrågavarande 13 domsagor -—- ytterligare 5 domsagor,
nämligen Gotlands, Jösse, Fryksdals, Västmanlands mellersta och Västerbergslags
domsagor. Hovrätten hemställer, att tingssekreterarbefattningar i
Ko 22 inrättas i nämnda 5 domsagor. I Södra Roslags och i Sollentuna och
Färentuna domsagor, där för närvarande tingssekreterarbefattningar finnas
inrättade, finner hovrätten ytterligare behov av fiskalskompetent arbetskraft
föreligga. Sådan arbetskraft kommer enligt hovrättens bedömande att erfordras
även i Södertöms, Mellansysslets, Älvdals och Nyeds, Nyköpings, östersy.
sslets och Bollnäs domsagor. Hovrätten, som på anförda skäl anser att nya
tingssekreterarbefattningar icke böra för närvarande inrättas i nämnda 8
domsagor, hemställer att medel anslås till avlöning åt eu fiskalskompetent
arbetskraft i var och en av dessa domsagor samt därutöver till avlöning åt
ytterligare 2 dylika befattningshavare.

Behovet av notariepersonal bedömes av hovrätten sålunda:

Av de 114 tingsnotarier, som upptagits i staten för innevarande budgetår,
belöpa 92 på domsagor inom Svea hovrätts blivande domkrets. Härtill komma
på dessa domsagor 15 av de notariearvoden, som Kungl. Maj:t ställt till
hovrättens förfogande av den för samtliga domsagor gemensamma reserven.

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Jämväl för den tid varom nu är fråga är berörda antal, tillhopa 107 tingsnotarier,
oundgängligen erforderligt. Därutöver torde medel böra beräknas i
reserv för anställande av ytterligare notarier eller aspiranter.

Med avseende å biträdesper son alen föreslår hovrätten — under
åberopande av eu uppställning vari för varje grupp av domsagor behovet av
biträden med skilda arbetsuppgifter angivits — för fullgörande av arbetsuppgifter
av kvalificerad karaktär sammanlagt 120 biträdesbefattningar enligt
lönegrad A 7 och högre lönegrad, nämligen 8 enligt lönegrad A 15, 44 enligt
lönegrad A 11, 18 enligt lönegrad A 9 samt 50 enligt lönegrad A 7. För
skrivgöromål och liknande uppgifter föreslås 55 biträdesbefattningar i lönegrad
A 4 eller lägre lönegrader.

Enligt uppställningen bör i var och en av de 5 domsagor, som hänföras till
grupp I, finnas ett biträde i lönegrad All för dagbokens förande och därmed
sammanhängande göromål, kassa- och redogörargöromål, införing i fastighetsbok,
uppsättande av inskrivningsärenden och kommissionärsgöromål
samt ett biträde i lönegrad A 4 för skrivgöromål. I de tre största av ifrågavarande
domsagor bör därjämte finnas ett stenografikunnigt biträde i lönegrad
A 7.

Till grupp II hänföras 16 domsagor. I var och en av dessa domsagor bör
finnas 3 eller — i de domsagor som icke tilldelas sekreterare eller annan
fiskal — 4 biträden. Av biträdena i varje domsaga erfordras ett biträde i lönegrad
All för liknande uppgifter som motsvarande biträde i domsaga under
grupp I samt ett stenografikunnigt biträde i lönegrad A 7. I övrigt erfordras
i domsagorna under grupp II sammanlagt 4 biträden i lönegrad A 9 samt för
skrivgöromål 17 biträden i lönegrad A 4.

Grupp III omfattar 11 domsagor. I var och en av dessa domsagor bör finnas
ett biträde i lönegrad All för dagbokens förande och därmed sammanhängande
expeditionella göromål, ett biträde i lönegrad A 9 för införing i
fastighetsbok, uppsättande av inskrivningsärenden och gravationsbevis samt
kassa- och kommissionärsgöromål, ett stenografikunnigt biträde i lönegrad
A 7 samt ett eller — i de tre största av ifrågavarande domsagor — 2 biträden
i lönegrad A 4 för skrivgöromål.

I var och en av de 3 domsagor, som hänföras till grupp IV, nämligen
Nora, Norra Hälsinglands och Västra Hälsinglands domsagor, bör finnas ett
biträde i lönegrad A 15 för dagbokens förande och därmed sammanhängande
expeditionella göromål, ett biträde i lönegrad All för införing i fastighetsbok
samt upprättande av inskrivningsärenden och gravationsbevis, ett
biträde i lönegrad A 9 för kassa- och kommissionärsgöromål, ett stenografikunnigt
biträde i lönegrad A 7 samt ett eller två biträden i lönegrad A 4 för
skrivgöromål.

I Sollentuna och Färentuna domsaga, som ensam bildar grupp V, erfordras
sammanlagt 10 biträden, nämligen a) d expeditionen: ett biträde i lönegrad
A 15 för att förestå expeditionen samt ombesörja dagbokens förande
och därmed sammanhängande göromål, ett biträde i lönegrad All såsom
medelsförvaltare och stämpelförsäljare samt ett biträde i lönegrad A 7 för
vissa kvalificerade arbetsuppgifter, såsom preliminär granskning av handlingar,
stämpelbeläggning och kommissionärsgöromål; b) d domaravdelningen:
ett biträde i lönegrad All för att leda arbetet å avdelningen, vaka över
att expeditionstider iakttagas in. m., vilket biträde bör vara kompetent att
självständigt upprätta protokoll i enkla mål m. m. samt förutsättes vara
skicklig stenograf, ett biträde i lönegrad A 7. stenograf, samt för skrivgöro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 26S.

127

mål ett stenografikunnigt biträde i lönegrad A 4; och c) å inskrivningsavdelningen:
ett biträde i lönegrad A 11 för införing i fastighetsbok, ett biträde

1 lönegrad A 7 för uppsättande av inskrivningsärenden och bevis in. m. samt

2 biträden i lönegrad A 4 för uppsättande av bevis, förande av dagböcker

1 inskrivningsärenden och för skrivgöromål i övrigt.

Slutligen bör i vardera av de båda domsagorna under grupp VI, Södra
Roslags och Södertörns domsagor, finnas följande biträden, nämligen a)
d expeditionen: ett biträde i lönegrad A 15 för liknande göromål som motsvarande
biträde i Sollentuna och Färentuna domsaga, eif biträde i lönegrad
A 15 såsom medelsförvaltare och stämpelförsäljare samt 3 biträden i lönegrad
A 7, varav 2 biträden avses dels såsom medhjälpare till de båda biträdena
i lönegrad A 15 och dels till vissa självständiga kvalificerade arbetsuppgifter
samt ett biträde avses till kommissionär; b) d domaravdelningen: ett
biträde i lönegrad All för liknande göromål som motsvarande biträde i Sollentuna
och Färentuna domsaga, 2 biträden i lönegrad A 7, stenografer, samt

2 biträden i lönegrad A 4 för skrivgöromål; samt c) ä inskrivning savdelningen:
2 biträden i lönegrad All för införing i fastighetsbok, 2 biträden i lönegrad
A 7 för upprättande av inskrivningsärenden, gravationsbevis m. m.
samt 4 biträden i lönegrad A 4 för skrivgöromål (uppsättande av bevis, biträde
vid stämpelbeläggning m. m.).

Beträffande biträdesorganisationen anför hovrätten sammanfattningsvis,
att dess förslag sålunda avser en biträdesorganisation med (120 + 55 =) 175
biträden mot (50 + 35 —) 85 enligt nuvarande organisation eller en ökning
med 90 biträden. I verkligheten vore ökningen emeliertid icke så stor. Då gällande
organisationsplan visat sig för snävt tilltagen, hade hovrätten varit
nödsakad att i betydande utsträckning medgiva anställande av extra biträden
i domsagorna. Antalet dylika biträden utgjorde under det löpande budgetåret
omkring 40. Detta antal borde därför rätteligen frånräknas och ökningen
stannade då vid siffran 50.

Hovrätten har på anförda skäl verkställt beräkning av medelsbehovet
med utgångspunkt från att två tredjedelar av det totalantal biträden inom
varje lönegrad, som det uppgivna behovet omfattar, upptagas såsom ordinarie
och en tredjedel såsom extra ordinarie.

Med tillämpning av det sagda har hovrätten beräknat anslagsbehovet för
senare hälften av budgetåret på följande sätt.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän
beräknas till 582 039 kronor eller i avrundat tal 582 100 kronor. Posten avser
avlöning dels till 38 häradshövdingar (därvid hänsyn tagits till den automatiska
nedsättningen av övergångsersättningar, 4 445 kronor, och till beräknad
uppflyttning av Livgedingets domsaga i lönegrupp III), dels till
6 tingsdomare i lönegrad A 30, dels till 2 inskrivningsdomare och dels till
116 domsagobiträden, därav 5 i lönegrad A 15, 30 i lönegrad A 11, 12 i lönegrad
A 9, 33 i lönegrad A 7 och 36 i lönegrad A 4.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie p e r s on
a 1, utgörande 18 tingssekreterare i lönegrad Eo 22, 10 fiskaler med tingssekreterargöromål
i löneklass 21, 107 tingsnotarier och 4 reservnotarier samt
59 extra ordinarie biträden, därav 3 i lönegrad Eo 15, 14 i lönegrad Eo 11,

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

6 i lönegrad Eo 9, 17 i lönegrad Eo 7 och 19 i lönegrad Eo 4, beräknas till
sammanlagt 545 381 kronor eller i avrundat tal 545 400 kronor. I beloppet
ingår en post å 11 000 kronor för löner till särskilda fastighetsbokuppläggare
samt en post å 9 000 kronor för löner till vikarier.

Anslagsposten till rörligt tillägg upptages till 85 000 kronor.

Vid anslagsberäkningen har hovrätten förutsatt att utöver de av hovrätten
föreslagna anslagsbeloppen anvisas medel i reserv till förstärkning av biträdespersonalen,
enligt domarutredningens förslag motsvarande tio procent av
anslaget till biträdesorganisationen eller för ifrågavarande domsagors del
30 000 kronor.

I enlighet med det sagda har Svea hovrätt för senare halvåret av budgetåret
beräknat medelsbehovet för domsagor under hovrätten till (582 100 +
545 400 + 85 000) 1 212 500 kronor.

Anslagsbeloppet för budgetåret i dess helhet föreslås följaktligen till
(1 227 700 + 1 212 500) 2 440 200 kronor, vilket innebär en ökning med
21 400 kronor.

Beträffande domsagor, som efter inrättandet av hovrätten för Nedre
Norrland komma att lyda under denna hovrätt, ha anslagsäskanden
framlagts i Svea hovrätts framställning för senare hälften av b u dgetåret.

Först må erinras att personalorganisationen i ifrågavarande domsagor enligt
gällande plan (jfr statsliggaren s. 18) omfattar — förutom 10 häradshövdingar
— en tingsdomare i vardera av Medelpads östra och Ångermanlands
norra domsagor, en tingssekreterare i var och en av Medelpads västra,
Ångermanlands södra och Ångermanlands mellersta domsagor, 22 tingsnotarier,
vartill komma 2 notariearvoden av den till Kungl. Maj ds förfogande
ställda reserven, samt 23 domsagobiträden. Utöver nämnda antal biträden
har därjämte på grund av arbetsbelastningen måst anställas extra biträden
till ett antal av 10.

Hovrätten hemställer nu på skäl, som åberopats vid anslagsäskandena för
domsagor under Svea hovrätt, om utvidgning av personalorganisationen.

Sålunda föreslås •— i överensstämmelse med domarutredningens förslag —
att tingsdomartjänstema i Medelpads östra och Ångermanlands norra domsagor
omvandlas till ordinarie tjänster i lönegrad A 30, samt att tingssekreterartjänsterna
i Medelpads västra och Ångermanlands södra domsagor utbytas
mot tingsdomartjänster i nyssnämnda lönegrad.

Beträffande antalet tingssekreterare och arbetskrafter med fiskalskompetens
föreslås utökning. Härom anföres närmare:

Tingssekreterare finnas för närvarande anställda i — förutom Medelpads
västra och Ångermanlands södra domsagor — Ångermanlands mellersta
domsaga. Tingssekreterarbefattningen i sistnämnda domsaga bör bibehållas.
Därutöver bör en dylik befattning inrättas i Jämtlands norra domsaga, där
intill den 1 juli 1946 tingssekreterare var anställd. I den mån göromålen i
nämnda domsaga tillåta, torde denne befattningshavare tills vidare kunna
anlitas även i de övriga i Östersund förlagda domsagorna.

I Ångermanlands norra domsaga har hovrätten med stöd av bemyndigan -

129

Kungl. Maj.ts proposition nr 2G8.

de av Kungl. Maj:t lörordnat fiskal att fullgöra tingssekreterargöromål i viss
omfattning. Dylik förstärkning av arbetskraften beräknas bliva erforderlig
i nämnda domsaga även under den tid varom nu är fråga. Därutöver torde
behov komma att föreligga av eu fiskalskompetent arbetskraft även i Ångermanlands
västra och Härjedalens domsagor.

Beträffande notariepersonalen finner hovrätten behov föreligga av minst
samma antal tingsnotarier som för närvarande eller således (22 + 2) 24
tingsnotarier. Därutöver bör enligt hovrättens mening anslås medel till ytterligare
minst 2 notariearvoden i reserv.

Med avseende å biträdespersonalen finner hovrätten — efter en beräkning
enligt de grunder hovrätten tillämpat för Svea hovrätts del — att sammanlagt
erfordras 45 biträden, därav 4 i lönegrad A 15 (ett biträde i var och en
av Medelpads västra, Medelpads östra, Ångermanlands södra och Ångermanlands
norra domsagor), 10 i lönegrad A 11, 7 i lönegrad A 9, 11 i lönegrad
A 7 och 13 i lönegrad A 4. Vid anslagsberäkningen har hovrätten emellertid
utgått från att allenast 27 biträden placeras i ordinarie ställning, medan återstoden
eller 18 biträden placeras såsom extra ordinarie.

I enlighet med det sagda beräknar hovrätten anslagsposten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän — 10 häradshövdingar, 4 tingsdomare
enligt lönegrad A 30 och 27 domsagobiträden, därav 2 i lönegrad
A 15, 6 i lönegrad A 11, 4 i lönegrad A 9, 7 i lönegrad A 7 samt 8 i lönegrad
å 4 — till 161 603 kronor 50 öre eller i avrundat tal 161 600 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie perso11
a 1 2 tingssekreterare i lönegrad Eo 22, 3 fiskaler med tingssekreterar göromål

i löneklass 21, 24 tingsnotarier samt 18 biträden, därav 2 i lönegrad
Eo 15, 4 i lönegrad Eo 11, 3 i lönegrad Eo 9, 4 i lönegrad Eo 7 samt 5 i lönegrad
Eo 4 — beräknas till 131 642 kronor eller i avrundat tal 131 700 kronor.
I posten har inräknats 6 000 kronor till 2 notariearvoden i reserv, 3 000
kronor till särskild fastighetsbokuppläggare samt 2 000 kronor till vikarier.

I anslutning till domarutredningens förslag har hovrätten uttalat, att medel
böra anvisas för möjligen erforderlig förstärkning av biträdespersonalen,
vad angår ifrågavarande domsagor 8 000 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg beräknas till 26 000 kronor.

Anslagsbeloppet till domsagor under hovrätten för Nedre Norrland upptages
alltså till sammanlagt (161 600 + 131 700 + 26 000) 319 300 kronor.

Göta hovrätt har, såvitt angår första hälften av budg
el året, beräknat den minskning av anslagsbehovet, som uppkommer genom
nedsättningen av övergångsersättningen till vissa häradshövdingar, till
2 064 kronor eller avrundat till 2 050 kronor.

Med uppgift att den i Hallands mellersta domsaga tjänstgörande arvodisten
(jfr statsliggaren s. 21) avgår med utgången av innevarande budgetår
hemställer hovrätten, att i domsagan inrättas eu biträdestjänst i lönegrad
Eo 7 i stället för arvodestjänsten. Anordningen skulle för budgethalvåret
innebära eu minskning å förevarande anslagstitel med 468 kronor. Hovrätten
har vidare begärt anslagshöjning för förstärkning av biträdespersonalen

Bilumg till riksdagens protokoll 19i7. I samt. Nr 268. 9

130

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

i domsagorna med 20 nya biträden i lönegrad Eo 2. Till motivering härför
framhåller hovrätten, att personalen i vissa domsagor under hovrätten på
grund av organisationens otillräcklighet maste arbeta på övertid, vidare att
ersättning till personal som arbetar mot timpenning samt övertidsersättning
under det gångna budgetåret utgått i sådan utsträckning, att sammanlagda
beloppet därav kunde anses motsvara avlöning till tio domsagobiträden i
heltidstjänst. Hovrätten anför ytterligare:

För nästkommande budgetår räknar hovrätten med att på grund av stegring
av arbetsbördan å domsagokanslierna en viss ökning av domsagornas
personalorganisation kommer att visa sig nödvändig. Domarutred ningen

har i sitt betänkande uttalat, att biträdesorganisationen, oberoende
av de nya arbetsuppgifter som föranledas av rättegångsreformen, för åtskilliga
domsagor visat sig för snäv. Hovrätten kan vitsorda riktigheten av detta
förhållande. Vid genomgång av biträdesorganisationen i domsagorna under
hovrätten har befunnits, att stadigvarande behov av 20 biträdesbefattningar
utöver de i staten upptagna 80 befattningarna i e. o.-,ställning föreligger. Därjämte
erfordras medel för anställande av tillfälliga arbetsbitraden. Hovrätten
hemställer, att medel redan från och med ingången av nästa budgetar beviljas
för täckande av det anslagsbehov, som föranledes av den föreslagna förstärkningen
av biträdesorganisationen, varvid hovrätten räknar med att dessa
biträden placeras i lönegrad Eo 2 i stället för lönegrad Ex 2.

Erforderlig anslagsförstärkning för avlöning till de föreslagna nya biträdena
beräknar hovrätten med utnyttjande av förefintlig marginal i gallande
avlöningsstat till 5 125 kronor.

Slutligen har hovrätten begärt anslagsökning med 4 500 kronor för tillfällig
skrivhjälp. Hovrätten åberopar som skäl härtill att kostnaden för extra
skrivhjälp och övertidsersättningar under det gångna budgetåret utgjort omkring
30 000 kronor. Därest den föreslagna förstärkningen av antalet biträden
kommer till stånd kan enligt hovrättens mening denna kostnad reduceras
till 12 000 kronor för helt budgetår (i gällande stat är kostnaden beräknad
till 4 000 kronor för helt år).

Vid anslagsberäkningen har hovrätten dels inräknat avlöning till ett stenografikunnigt
biträde i Askims, Hisings och Sävedals domsaga med 2 400
kronor (jfr statsliggaren s. 20) och dels i kostnaden för löner till notariepersonalen
inräknat ersättning motsvarande provisoriskt lönetillägg med 18 675

kronor.

Enligt angivna grunder beräknar hovrätten anslagsposten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän till (—- — 2 050) 364 600 kronor

samt anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie perso
n a L tiU 002 (HM _ 468 + 5 125 + 4 500 + 2 400 + 18 675) 531 532 kronor
eller i runt tal 531 550 kronor. Anslagsposten till r ö r H g t^ tillägg
upptages till 66 700 kronor, vilket innebär en ökning med | 2 66 700)

850 kronor. För budgethalvåret beräknas alltså medelsbehovet till (364 600 +

Kungi. Maj.ts proposition nr 26S. 131

531 600 + 66 700) 962 850 kronor, vilket innebär en ökning med 29 050

kronor.

För senare hälften av budgetåret har hovrätten verkställt
anslagsberäkningen med utgångspunkt från gällande domsagoindelning samt
från det förhållandet, att hovrättens domkrets från 1948 års ingång skall
omfatta 26 domsagor i stället för tidigare 41 domsagor.

Beträffande personalorganisationen i allmänhet anför hovrätten:

Hovrätten följer vid anslagsberäkningen den utökning och omorganisation
av tingsdomarbefattningarna, som domarutredningen föreslagit.

För närvarande må i domsagorna under Göta hovrätt, utöver det i personalstaten
angivna antalet av 88 tingsnotarier, på grund av bemyndigande i
kungl. brev den 7 juni och den 30 december 1946 anställas ytterligare 12
tingsnotarier (reservnotarier). Efter hovrättens uippdelning falla av sistnämnda
notariebefattningar 8 på domsagor under Göta hovrätt och 4 på
domsagor under hovrätten för Västra Sverige. Hovrätten förutsätter, att tingsnotarier
även i fortsättningen må anställas till samma antal som för närvarande.
Likaledes utgår hovrätten från att hovrätterna såsom hittills erhålla
rätt att använda besparing, som uppkommer genom att tingsnotarieaspirant
är anställd i stället för tingsnotarie, för anställande av tingsnotarier och
tingsnotarieaspiranter utöver i personalstaterna upptagna antalet tingsnotarier.

För att med anledning av rättegångsreformens genomförande i mån av
behov i domsagorna kunna anställa tillfällig fiskalskompetent arbetskraft
eller ökat antal tingsnotarier föreslår hovrätten, att i enlighet med domarutredningens
förslag erforderligt belopp ställes till Kungl. Maj ds förfogande
att efter framställning från hovrätterna disponeras för angivet ändamål.

Såsom domarutredningen framhållit har biträ desorganisationen för åtskilliga
domsagor visat sig för snäv. Efter rättegångsreformens införande
tillkomma ett flertal nya arbetsuppgifter, för vilka biträdespersonal kan
anlitas. Hovrätten har därför företagit en allmän omprövning av behovet av
icke rättsbildad personal i domsagorna efter rättegångsreformens genomförande.

I den mån biträden på eget ansvar få utföra de betydelsefulla uppgifterna
med kallelser och delgivningar höra biträdena, särskilt i sådana domsagor
där dylika uppgifter kunna beräknas förekomma i mycket stor omfattning,
erhålla en däremot svarande högre löneställning. Hovrätten föreslår därför,
att i de domsagor, där delta är fallet, inrättas kanslistbefattningar i
lönegrad A 15. Enligt en inom hovrätten verkställd gradering av arbetsbördan
inom domsagorna, därvid hänsyn tagits till folkmängd samt antalet mål
och ärenden av olika slag, böra 6 kanslisttjänster inrättas, därav 3 i domsagor
under Göta hovrätt och 3 i domsagor under hovrätten för Västra
Sverige.

För att avsedd överflyttning av arbetsuppgifter till icke rättsbildad personal
skall kunna jämväl i övrigt i full utsträckning äga rum eller rättegångsref
ormenis genomförande, bör antalet biträdestjänster i lönegraderna 7, 9 och
11 ökas. Därvid höra biträden, vilka huvudsakligen sysselsättas med nyss
angivna uppgifter beträffande kallelser och delgivningar, diarieföring, kassa-
och redogörargöromål, införing i fastighetsböcker, uppsättande av inskrivningsärenden
och gravationsbevis, kommissionärsgöromål samt stenografering
och andra kvalificerade göromål, placeras i någon av lönegraderna 7, 9
eller 11, allt efter den beräknade omfattningen av dylika göromål.

132

Kunffl. Maj:ts proposition nr 268.

Behovet av övrig biträdespersonal i domsagorna bör enligt hovrättens mening
tillgodoses med biträden, vilka efter reglerad befordringsgång i enlighet
med 1944 års personalutrednings förslag slutligen placeras i lönegrad
A 4.

Vid nu förevarande anslagsberäkningar utgår hovrätten från att i domsaga,
med undantag för de minsta domsagorna, skola finnas tre eller flera
icke rättsbildade biträden, allt efter domsagans behov av sådan arbetskraft,
samt beräknar anslagsbehovet med utgångspunkt från att samtliga biträden
erhålla ordinarie ställning. Lönegraderna upptagas således enligt A-planen.

Med tillämpning av angivna grunder föreslår hovrätten en personalorganisation
av följande omfattning. I vardera av Östbo och Yästbo samt Vadsbo
domsagor inrättas i enlighet med domarulredningens förslag en tingsdomartjänst
i lönegrad A 30. För Tveta, Vista och Mo domsaga, vilken kan
komma att minskas genom omreglering av denna och angränsande domsagor,
föreslås en tingsdomartjänst av e. o. natur, lönegrad Ko 30. Beträffande
antalet tingssekreterare Och notarier föreslås ingen annan ändring i
gällande plan än den som föranledes av att tingssekreterartjänsterna i Tveta,
Vista och Mo samt Vadsbo domsagor ersättas med tingsdomartjänster.
Sammanlagda antalet tingssekreterare föreslås alltså till 7 samt sammanlagda
antalet tingsnotarier till 61. Beträffande biträdespersonalen föreslås
dels en kanslistbefattning i lönegrad A 15 i var och en av Tveta, Vista och
Mo, Östbo och Västbo samt Vadsbo domsagor, dels i övrigt 13 befattningar
i lönegrad A 11, 12 befattningar i lönegrad A 9, 23 befattningar i lönegrad
A 7 samt 37 befattningar i lönegrad A 4.

Enligt angivna grunder beräknar hovrätten anslagsposten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän till 386 500 kronor. Av beloppet
belöper 221 000 kronor å löner m. m. till 26 häradshövdingar, 10 640
kronor å löner till 2 tingsdomare samt 154 860 kronor å löner till 88 domsagobiträden.
Anslagsposten till avlöningar till i cke-ordinarie personal
beräknas till 238 200 kronor. Posten avser avlöningar till en tingsdomare, 7
tingssekreterare och 61 tingsnotarier. I posten ingår vidare 11 065 kronor, utgörande
kostnaden för att extra tingsnotarieaspiranter skola kunna förordnas
i samma utstäckning som tidigare, 5 000 kronor för avlöning till särskilda
fastighetsboksuppläggare, 5 700 kronor till vikarier samt 3 800 kronor
till tillfällig skrivhjälp. Anslagsposten till rörligt tillägg upptages till
51 600 kronor. För det senare budgethalvåret beräknas alltså ett medelsbehov
av sammanlagt (386 500 + 238 200 + 51 600) 676 300 kronor samt för
budgetåret i dess helhet tillhopa (962 850 + 676 300) 1 639 150 kronor, vilket
i förhållande till anslagsbeloppet för innevarande budgetår innebär en minskning
med (1 867 600— 1 639 150) 228 450 kronor.

Vad härefter angår medelsbehovet för de 15 domsagor, som från 1948 års
ingång komma att lyda under hovrätten för Västra Sverige, ha
anslagsäskanden framställts av Göta hovrätt. Personalorganisationen i nämnda
domsagor omfattar för närvarande — förutom häradshövdingarna samt
en särskild inskrivningsdomare (jfr statsliggaren s. 19) -—- 2 tingsdomare,

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

133

varav eu i lönegrad A 29 (Askims, Hisings och Sävedals domsaga) samt en i
lönegrad Eo 29 (Vättle, Ale och Kullings domsaga), 5 tingssekreterare i lönegrad
Eo 22, 39 tingsnotarier, därav 4 reservnotarier, samt 34 domsagobiträden,
varav 2 arvodister. Med avseende å denna personalorganisation föreslår Göta
hovrätt vissa utvidgningar.

Sålunda föreslås i enlighet med domarutredningens förslag att ordinarie
tingsdomartjänst i lönegrad A 30 inrättas i Vättle, Ale och Kullings domsaga
samt att tingsdomartjänsten i Askims, Hisings och Sävedals domsaga uppflyttas
från lönegrad A 29 till lönegrad A 30.

Behovet av tingssekreterare och tingsnotarier bedömes såsom oförändrat
i förhållande till nu gällande organisation.

Beträffande biträdespersonalen föreslår hovrätten, under åberopande av
vad som anförts i fråga om biträdesbefattningarna i domsagor under Göta
hovrätt, att biträdesbefattningar inrättas till ett antal av 54 nämligen 3 i
lönegrad A 15 (2 i Askims, Hisings och Sävedals domsaga samt en i Vättle,
Ale och Kullings domsaga), 11 i lönegrad A 11, 4 i lönegrad A 9, 14 i lönegrad
A 7 samt 22 i lönegrad A 4.

I enlighet med det anförda beräknar hovrätten anslagsposten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän till 247 900 kronor samt anslagsposten
till avlöningar till icke-ordinarie personal till
152 900 kronor. I sistnämnda belopp har inräknats dels 6 639 kronor, motsvarande
kostnaden för att extra tingsnotarieaspiranter skola kunna förordnas i
samma utsträckning som tidigare, dels avlöning till ett av ovannämnda båda
domsagobiträden i personlig arvodestjänst (den andra arvodisten kommer att
avgå med pension med utgången av juni 1947), dels löner till biträden vid uppläggande
av nya fastighetsböcker med 2 000 kronor, dels kostnad för vikarier
med 3 300 kronor och dels kostnad för tillfällig skrivhjälp med 2 200 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg beräknas till 32 900 kronor.

Anslagsbeloppet för domsagor under hovrätten för Västra Sverige beräknas
alltså till sammanlagt (247 900 + 152 900 + 32 900) 433 700 kronor.

Härtill kommer det belopp, som i anslutning till domarutredningens förslag
förutsatts bliva anvisat för beredande av erforderlig ytterligare hjälp i
domsagorna.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har för först a h ä 1 ften
av nästa budgetår begärt anslagshöjning för förstärkning av
personalen i de under hovrätten lydande domsagorna dels med en tingssekreterare
i Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga och dels med ytterligare
biträdespersonal i vissa angivna domsagor. Rörande behovet av tingssekreterare
i Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga framhåller hovrätten,
att denna domsaga är särdeles arbetstyngd, varför hovrätten nödgats
att där stadigvarande förordna extra tingsnotarie. Vidare erinrar hovrätten,
att biträdande domare eller sekreterare var anställd i domsagan under tiden
1 oktober 1931—31 mars 1941. Behovet av förstärkt hiträdeshjälp uppskattar
hovrätten till 5 nya befattningar i lönegraden Eo 4. Härom anföres:

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 2GS.

Sedan Ronneby stad införlivats med Östra och Medelsta domsaga har arbetsbördan
i denna domsaga ökats i sådan utsträckning att enligt anmälan
av häradshövdingen ett nytt domsagobiträde i Eo 4 behöver anställas. Om
lägre lönegrad än Eo 4 erb.judes, räknar häradshövdingen icke på att kunna
förvärva någon kompetent person. För den händelse denna biträdesbefattning
tills vidare anses böra vara extra anhåller hovrätten om tillstånd att
placera densamma i Ex 4. Likaledes synes, i enlighet med från häradshövdingarna
inkomna framställningar, nya e. o. befattningar böra inrättas i
Östra Göinge, Norra Åsbo samt Rönnebergs, Onsjö och Harjagers domsagor
alla i Eo 4, därav 2 i sistnämnda domsaga, allt i ersättning för nuvarande
extra skrivhjälp. Hovrätten torde dock böra förbehållas rätt att, om lämplig
sökande för e. o. anställning icke anmäler sig, istället få anställa biträden
i Ex 4.

Kostnaderna för nämnda personalökningar beräknas till (3 362 + 6 833)
10 195 kronor.

För uppflytlning till lönegrad Eo 4 av samtliga nuvarande domsagobiträden
i lönegrad Eo 2, tillhopa fyra biträden, begär hovrätten ökning av anslagsbeloppet
med 594 kronor. Såsom skäl för uppflyttningen framhåller hovrätten,
att så låg lönegradsplacering som Eo 2 icke bör förekomma inom
domstolsväsendet.

Vidare begär hovrätten anslagsökningar för särskilda fastighetsbokuppläggare
i domsagorna, vikarier därstädes samt extra skrivhjälp med resp.
2 000 kronor, 5 250 kronor och 2 500 kronor. Såsom skäl anföres, att medan
för ifrågavarande ändamål beräknats resp. 8 000 kronor, 7 000 kronor och
4 000 kronor om året, utgifterna för samma ändamål under sistförflutna tre

budgetår utgjort kronor:

	fastighets- bokuppläggare	vikarier	extra skrivhjälp
budgetåret 1943/44 .......	........ 5 287	17 048	5 180
» 1944/45 .......	........ 13 004	18 559	9 330
» 1945/46 ......	........ 14 770	16 632	11 253

Slutligen har hovrätten räknat upp anslaget med 320 kronor för viss löneklassuppflyttning,
med 12 540 kronor för arvodestillägg motsvarande provisoriskt
lönetillägg till tingsnotarierna, med 765 kronor för överförande av
tio domstolsbiträden från lönegrad Eo 4 till lönegrad A 4 med hänsyn till
den reglerade befordringsgången (ordinarieposten ökas med 14 430 kronor,
icke-ordinarieposten minskas med 13 665 kronQr) samt med 1 400 kronor till
rörligt tillägg.

I enlighet med det anförda samt med hänsyn till att den automatiska reduktionen
av vissa häradshövdingars övergångsersättningar utgör 116 kronor beräknar
hovrätten anslagsposten till avlöningar till ordinarie
/292 300

tjänstemän till I--— + 14 430 — 116) 160 464 kronor samt anslags posten

till avlöningar till icke-ordinarie personal till
|437700 + 1() 1Q5 _j_ 594 + 2 ooo -f 5 250 + 2 500 + 320 + 12 540 — 13 665)

Kungl. Maj:ts vroposition nr 268.

135

/57 200

238 584 kronor. Anslagsposten till rörligt tillägg upptages till I -j 1400)

30 000 kronor. Anslagsbeloppet för budgethalvåret beräknas alltså
till (160 464 + 238 584 + 30 000) 429 048 kronor, vilket innebär en ökning
med 35 448 kronor.

För senare hälften av nästa budgetår föreslår hovrätten ytterligare
förstärkning och utökning av domsagornas personalorganisation.

I enlighet med domarutredningens förslag hemställer hovrätten, att tingssekreterartjänsten
i Västra Göinge domsaga utbytes mot en tingsdomarbefattning.
För denna befattning liksom även för den redan inrättade
tingsdomarbefattningen i Östra och Medelsta domsaga föreslås placering i
lönegrad A 32.

Vad angår tingssekreterart j änsterna förutsätter hovrätten att
redan inrättade sådana tjänster — utom ovan berörda tjänst i Västra Göinge
domsaga — bibehållas. Härutöver finner hovrätten behov föreligga av ytterligare
3 tingssekreterartjänster, nämligen en i envar av Vemmenhögs, Ljunits
och Herrestads, Norra Åsbo samt Södra Åsbo och Bjäre domsagor, i de
båda förstnämnda domsagorna i varje fall så länge fastighetsboksarbetet pågår.
Efter Ängelholms stads införlivande med Södra Åsbo och Bjäre domsaga
finner hovrätten att tingssekreterarbefattning i denna domsaga oundgängligen
erfordras.

Behovet av tingsnotarier bedömes som oförändrat i förhållande till
nuvarande organisation.

Med avseende å biträ despersonalen föreslår hovrätten en väsentlig
utökning av nu gällande organisation. Rörande behovet av biträden och
arten av deras arbetsuppgifter under den nya rättegångsordningen anför hovrätten
följande allmänna synpunkter:

Redan nuvarande organisation av domsagobiträdena är enligt vad erfarenheten
visat alltför snäv. Extra biträden ha måst anställas i många domsagor
och därjämte har tillfällig skrivhjälp, som arbetar å räkning, måst anlitas
i mycket stor utsträckning. Genom den nya rättegångsbalken tillkomma
nya arbetsuppgifter. Dessa kompenseras ej av den minskning i vissa hänseenden
av arbetsbördan som föranledes av nya rättegångsbalken utan i det
stora hela kommer denna enligt hovrättens mening att medföra en ej ringa
ökning av arbetsbelastningen. Det är vidare att märka att de arbetsuppgifter
som bortfalla i huvudsak icke torde vara av kvalificerad beskaffenhet (till
största delen protokollsutskrift) under det att de tillkommande arbetsuppgifterna,
såsom nedan närmare skall beröras, väsentligen äro av kvalificerad
art.

Jämväl enligt nuvarande ordning förekomma arbetsuppgifter av sådan beskaffenhet
att höga krav måste ställas på de domsagobiträden som omhänderha
desamma. Hovrätten avser därvid särskilt befattningen med skötseln
av inskrivningsväsendet. Vikten av att där ha tillgång till skickliga och rutinerade
biträden har under senare år alltmer ökats, sedan övergång skett till
aktsystem och notarier med begränsad erfarenhet i stor utsträckning tjänstgöra
som inskrivningsdomare. Det är en angelägenhet av stor betydelse att
införingen i fastighetsböckerna i huvudsak skötes av ett rutinerat biträde.

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Av ett domsagobiträde, avsett att i full utsträckning biträda vid skötseln av
inskrivningsväsendet, måste krävas höga kvalifikationer. Av övrigt kvalificerat
arbete, som redan nu omhänderhaves av domsagobiträden, må vidare
framhållas försäljningen av stämpelmedel, som kan förenas med andra redogöraresysslor,
och uppgift att mottaga och förberedande granska handlingar.

Genom nya rättegångsbalken tillkomma som ovan berörts nya kvalificerade
uppgifter. Främst kommer därvid omhänderhavande av kallelser och
andra expeditionella uppgifter i den muntliga processen. För dessa sysslor
kräves ett mycket högt kvalificerat biträde. Därjämte har varje domsaga behov
av en skicklig stenograf. Det är näppeligen att förvänta att kompetent
stenograf i konkurrens med de privata företagarna skall kunna förvärvas för
samma lön som ett vanligt skrivbiträde.

För beräkning av erforderligt antal biträden har hovrätten med stöd av
rättsstatistiken och hovrättens allmänna erfarenhet angående arbetsbördan
i domsagorna under hovrätten samt efter samråd med häradshövdingarna indelat
domsagorna i fyra huvudgrupper allt efter behovet av biträden. Grupperna
omfatta: I) mindre domsagor utan sekreterare; II) »större» domsagor
utan sekreterare och mindre sekreterardomsagor; III) större sekreterardomsagor;
och IV) domsagor med tingsdomare. Angående de »större» domsagorna
utan sekreterare framhåller hovrätten att behovet av kvalificerade biträden
i dessa torde på grund av frånvaron av sekreterare vara lika stort som
i de mindre sekreterardomsagoma.

Enligt en av hovrätten framlagd uppställning bör i var och en av domsagorna
i grupp I, sammanlagt fyra domsagor, finnas ett biträde i lönegrad
Eo 11 för inskrivningsväsendet, expeditionella rättegångsuppgifter samt redogörargöromål,
ett biträde i lönegrad Eo 7, stenograf och kvalificerad att
i viss utsträckning hjälpa förutnämnda biträde — i den minsta av ifrågavarande
fyra domsagor anses dock detta biträde kunna utgå — samt ett biträde
i lönegrad Eo 4.

Grupp II omfattar tre domsagor. I var och en av dessa erfordras ett biträde
i lönegrad Eo 11 för expeditionella rättegångsuppgifter, ett biträde i
lönegrad Eo 9 för inskrivningsväsendet, ett biträde i lönegrad Eo 7 för redogörar-
och kommissionärsgöromål samt ett biträde i lönegrad Eo 4. Biträdet
i lönegrad Eo 11 bör vara stenografikunnigt.

I var och en av de sex domsagor, som hänföras till grupp III, bör finnas
ett biträde i lönegrad Eo 11 eller helst Eo 15 för expeditionella rättegångsuppgifter,
ett biträde i lönegrad Eo 9 för inskrivningsväsendet, 2 biträden i
lönegrad Eo 7, varav det ena redogörare och kommissionär samt det andra
stenograf, samt ett biträde i lönegrad Eo 4.

I var och en av domsagorna i grupp IV slutligen, dit hovrätten hänför icke
blott de båda tingsdomardomsagoma, Östra och Medelsta samt Västra Göinge
domsagor, utan även den största sekreterardomsagan, Bräkne och Listers
domsaga, bör enligt hovrättens mening finnas ett biträde i lönegrad
Eo 15 för expeditionella rättegångsuppgifter, ett biträde i lönegrad Eo 11
för inskrivningsväsendet, ett biträde i lönegrad Eo 9 för redogörar- och kommissionäxsgöromål,
ett biträde i lönegrad Eo 7, stenograf, samt 2 biträden i
lönegrad Eo 4.

I enlighet med det anförda föreslår hovrätten — som räknar med att biträdena
tillsvidare skola ha anställning av e. o. natur i den mån annat icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

137

föranledes av den reglerade befordringsgången — en biträdesorganisation
av följande omfattning, nämligen 9 biträden i lönegrad Eo 15, 10 biträden i
lönegrad Ko 11, 12 biträden i lönegrad Eo 9, 21 biträden i lönegrad Eo 7
samt 19 biträden i lönegrad 4, varav 10 biträden förutsättas erhålla ordinarie
anställning och återstoden äro extra ordinarie.

Beträffande den sålunda föreslagna biträdesorganisationen framhåller hovrätten
emellertid, att det enligt hovrättens mening är svårt att redan nu
bestämt bedöma behovet av icke rättsbildad arbetskraft i domsagorna efter
nya rättegångsbalkens genomförande. Någon definitiv organisation torde enligt
hovrättens mening därför ej kunna fastställas innan närmare erfarenhet
vunnits. Hovrätten säger sig även hysa en viss tvekan huruvida man
redan från början bör anställa högre kvalificerade biträden i den omfattning
som ovan angivits. Därest någon reduktion skall göras, anser hovrätten
närmast till hands att ett biträde i lönegrad Eo 7 uteslutes från vardera av
grupperna II—IV. De arbetsuppgifter, som enligt planen avsetts för dessa
biträden, torde då i stället få fördelas och övertagas av andra biträden, varjämte
uppkommande behov av ytterligare arbetskraft kunde tillsvidare tillgodoses
genom extra skrivhjälp.

Medelsbehovet för senare hälften av budgetåret har i enlighet med vad
sålunda anförts beräknats på följande sätt.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän-—
16 häradshövdingar, 2 tingsdomare i lönegrad A 32 samt 10 biträden i lönegrad
A 4 —- beräknas till 167 881 kronor. Vid bestämmandet av kostnaden
för löner till häradshövdingarna har dels hänsyn tagits till den automatiska
nedsättningen av vissa övergångsersättningar, dels förutsatts att Södra Åsbo
och Bjäre domsaga på grund av Angelholms stads förening med domsagan
uppflyttas från lönegrupp II till lönegrupp IV.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal
— 10 tingssekreterare i lönegrad Eo 22, 38 tingsnotarier, 61 domsagobiträden
samt 3 arvodister (rörande de sistnämnda se statsliggaren s. 21) —
beräknas till 294 259 kronor. I posten har inräknats löner till särskilda fastighetsbokuppläggare
och vikarier med enahanda belopp som beräknats för det
första halvåret av budgetåret, varjämte till extra skrivhjälp beräknats 7 500
kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg upptages till 47 500 kronor.

För det senare halvåret av budgetåret beräknas alltså ett anslagsbelopp av
(167 881 -j- 294 259 + 47 500) 509 640 kronor samt för budgetåret i dess
helhet ett belopp av i runt tal (429 048 + 509 640) 938 700 kronor, innebärande
en ökning av 151 500 kronor.

Hovrätten för Övre Norrland har vad angår första
hälften av budgetåret begärt anslagshöjning dels för förstärkning
av personalen i domsagorna med en tingssekreterare i Torneå domsaga, en
fiskalskompetent arbetskraft i Gällivare domsaga samt ell domsagobiträde i
lönegrad Eo 4, dels ock för uppflytlning av ett domsagobiträde från lönegrad
Eo 2 till lönegrad Eo 4.

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Under hänvisning till den svårartade bristen på tingsnotarier inom domkretsen
föreslår hovrätten att det till tingsnotarie i domsaga under hovrätten
utgående tilläggsarvodet, för närvarande 300 kronor för år, höjes till 900
kronor för år. Häradshövdingarna i domsagorna i Norrbottens län hava i
skrivelse i oktober 1946 instämt i detta förslag.

Kostnaderna för dessa personal- och löneförstärkningar beräknas av hovrätten
för helt år till (6 753 + 6 972 ~r 2 892 300 + 13 800) 30 717 kro nor.

I övrigt föreslås ingen annan ändring beträffande medelsanvisningen till
domsagorna än att ordinarieposten minskas med 150 kronor på grund av den
automatiska reduktionen av övergångsersätlning till vissa häradshövdingar
samt anslagsposten till rörligt tillägg uppräknas med 1 400 kronor.

I enlighet med det anförda beräknas alltså anslagsposten till avlöning 181

300

ar till ordinarie tjänstemän till (— -— — 150) 90500 kronor,

anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, b e 4

000

stämda av Kungl. Maj: t, till oförändrat belopp (—-—) 2 000 kronor,
anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie perso298
700 , 30 717

na 1 till i runt tal (—-— -f- —-—) 164 7o0 kronor samt anslagsposten till

z z

37 200 ,

rörligt tillägg till (—-— + 1 400) 20 000 kronor. Medelsbehovet för

budgethalvåret skulle således utgöra (90 500 + 2 000 + 164 750 + 20 000)
277 250 kronor, vilket innebär en ökning med 16 650 kronor.

I sin framställning för senare hälften av budgetåret har
hovrätten verkställt anslagsberäkningen med hänsyn till eu väsentligt utökad
p ersonalorganis ation.

Personalorganisationen inom domsagorna föreslås sålunda omfatta — förutom
10 häradshövdingar — 6 ordinarie tingsdomare i lönegrad A 30
(i Västerbottens västra, Piteå, Luleå, Kalix, Torneå och Gällivare domsagor),
en extra ordinarie tingsdomare i lönegrad Eo 30 (i Torneå domsaga), 9 tingssekreterare
i lönegrad Eo 22 (i Umeå, Västerbottens södra, Västerbottens
västra, Västerbottens norra, Piteå, Luleå, Kalix, Torneå och Gällivare domsagor),
7 biträdande tingssekreterare, likaledes i lönegrad Eo 22 (i sist
nämnda sju domsagor), 6 tingsnotarier samt 58 domsagobiträden, därav 10
i vardera av lönegraderna Eo 15 och Eo 11 samt 19 i vardera av lönegraderna
Eo 7 och Eo 4.

Beträffande den föreslagna personalorganisationen och den därå grundade
anslagsberäkningen anför hovrätten följande allmänna synpunkter:

Det är möjligt, att de anslagsbehov hovrätten angivit för domsagorna skola
synas oväntat stora, kanske överdrivna. Hovrätten vill då framhålla, att hovrätten
fattat sin uppgift vara att angiva kostnaden för en organisation, som
kan antagas bliva i stånd att fullt effektivt uppbära den nya rättegångsord -

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

139

ningen, även om kostnaden visar sig överstiga det belopp man i allmänhet
tänkt sig skola bliva erforderligt. Denna hovrätts uppgift bar härvid måhända
varit mer komplicerad än övriga hovrätters. Det har för hovrätten gällt
icke blott att jämföra kostnaden för det nya rättegångsskicket med kostnaden
för det äldre. Det har tillika varit angeläget att äntligen bringa ur världen
den underorganisation, som för närvarande måste sägas vara lör handen
i åtskilliga av övre Norrlands domsagor och som kanske huvudsakligen kommit
till uttryck i ett högst betydande övertidsarbete och ett mycket jäktat
arbetstempo. Men slutligen har för hovrätten legat eu särskild komplikation
däri, att notariesystemet till stor del upphört att fungera i Övre Norrland
och nu till väsentlig del synes böra ersättas med andra anordningar — en
utveckling som måste mycket beklagas.

Då hovrätten, såsom antytts, vid sina beräkningar måste främst ha i sikte
behovet av arbetskrafter över huvud och av de särskilda slagen av arbetskraft,
har detta lett till att hovrätten såsom behövliga upptagit bland annat
ett stort antal tingssekreterare (eventuellt biträdande tingssekreterare). Detta
är att beklaga ur befordringsgångens synpunkt, i det att härigenom i viss mån
skärpas svårigheterna att vinna befordran för den stora kategorien tingssekreterare
och 1’iskaler. Men hovrätten har ej funnit möjligt att förfara på
annat sätt.---

Då hovrätten sökt uppskatta arbetsbördan och personalbehovet i de särskilda
domsagorna, har hovrätten trott sig finna eu viss någorlunda tillförlitlig
utgångspunkt i beskaffenheten av de tingsordningar, som ansetts erforderliga
i domsagorna. De blivande tingsterminerna för de allmänna tingen
torde måhända få en längd av omkring 36 veckor årligen, uppdelade på en
vår- och en hösttermin, och hovrätten har funnit antagligt att en och samma
ordförande i häradsrätt under huvudförhandlingar å allmän tingsdag icke
skall mäkta hålla mer än högst en hel allmän tingsdag per vecka under terminerna.
Om således antalet erforderliga allmänna tingsdagar uppskattats
till omkring 72, skulle härav följa att, jämte häradshövdingen, en tingsdomare
erfordras i domsagan.

Behovet av tingssekreterare i domsagorna har hovrätten ansett hänföra sig
framför allt till två huvuduppgifter i domsagorna, nämligen dels ett tillhandagående
åt häradsrättens ordförande med verkliga sekrelerargöromål, t. ex.
biträde med den för framtiden mer än hittills maktpåliggande och tidsödande
uppgiften att författa häradsrättens domar (recit, utförlig motivering), dels
utförande av den del av notarieuppgifterna, där notarie ej finnes, som kräver
egentliga juridiska insikter. Med hänsyn till att hovrätten räknar med
ett väsentligen minskat antal notarier i hovrättsområdet uppstår pa detta
sätt, beklagligtvis, ett ökat behov av tingssekreterare.

Emellertid måste framhållas att meningen naturligtvis icke vore att överlåta
samtliga notarieuppgifter på sekreterare. Detta vore att använda överkvalilicerad
arbetskraft. I stället bar hovrätten tänkt sig att de notariegöromål,
som icke kräva egentliga juridiska insikter, skulle övertagas av befattningshavare
i lönegraden 15. Även domarutredningen har tänkt sig ett
antal befattningshavare i denna lönegrad för de talrika viktiga kansligöromål,
som enligt nya rättegångsordningen tillkomma å domarkansliet, dock
att utredningen avsett dessa befattningar endast för de största domsagorna.

För Övre Norrlands del synes det i åtskilliga fall skola lämpa sig väl att
å icke rättsbildade befattningshavare i lönegraden 15 lägga dels nyssberörda
viktiga kansligöromål dels ock de notariegöromål, som ej kräva juridiska
insikter.

Emellertid bar hovrätten förutsatt, alt där eu befattning i lönegrad 15 inrättats
att ersätta notarier, samma befattning skulle kunna utbytas mot

140

Kunc/l. Mcij.ts proposition nr 268.

notariebefattning i den män tillgång på notarier finnes och så eljest anses
lämpligt. Härmed skulle skapas en smidig anordning för utökning av notariebeståndet,
då så är möjligt och lämpligt. — — -—-

Vad i övrigt angår behovet av icke rättsbildad arbetskraft har hovrätten
utgått från att en befattningshavare bör finnas med huvuduppgift att under
rättsbildad persons överinseende handhava inskrivningsväsendet. Denna befattningshavare
har hovrätten ansett böra placeras i lönegrad 11.

Vidare erfordras i betydande omfattning stenografer. Dessa ha upptagits
i lönegrad 7.

Slutligen behövas befattningshavare för egentliga skrivgöromål, av hovrätten
placerade i lönegrad 4.

Räkenskaps- och kommissionärsgöromål har hovrätten trott kunna fördelas
på övriga befattningshavare. Det är dock möjligt att i en och annan
domsaga särskild befattningshavare erfordras för dessa göromål.

Samtliga icke rättsbildade befattningshavare har hovrätten trott böra placeras
i Eo-grad till dess närmare erfarenheter vunnits.

I enlighet med det sagda har hovrätten beräknat anslagsposten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän till 124 953 kronor eller i avrundat
belopp 125 000 kronor. Vid beräkningen har hänsyn tagits till den
automatiska nedsättningen av övergångsersättning till vissa häradshövdingar.

Med hänsyn till utökat antal tingsdagar och den därav föranledda stegringen
av kostnaden för allmänna tingstolkar har anslagsposten till arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj : t, uppräknats med 700 kronor: till 2 700 kronor.

För avlöningar till icke-ordinarie personal beräknas ett
medelsbehov av 204 161 kronor 50 öre eller i avrundat belopp 204 200 kronor.
I denna anslagspost har inräknats löner till vikarier och tillfälliga arbetskrafter
med 7 500 kronor. Vidare ha lönekostnaderna för tingsnotariema
beräknats med utgångspunkt från att dessa erhålla ett årligt lönetillägg av
900 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg uppräknas med 21 400 kronor till
40 000 kronor.

Hovrätten beräknar följaktligen anslagsbeloppet för det senare halvåret
av budgetåret till (125 000 ''+ 2 700 + 204 200 + 40 000) 371 900 kronor
samt för budgetåret i dess helhet till (277 250 + 371 900) 649 150 kronor,
vilket innebär en ökning med 127 950 kronor.

Statskontoret och allmänna lönenämnden, vilka yttrat sig över hovrätternas
framställningar, ha därvid uttalat sig närmare allenast rörande norrländska
hovrättens förslag om höjning av tilläggsarvodet till tingsnotarier
och tingsnotarieaspiranter i domsaga under hovrätten. Statskontoret anser
sig av liknande skäl, som ämbetsverket anfört mot höjningen av tilläggsarvodet
till fiskalsaspiranter i norrländska hovrätten (se ovan s. 75), icke
kunna tillstyrka förslaget. Lönenämnden, som med hänsyn till hovrättens
motivering finner en viss höjning av tilläggsarvodena påkallad, ifrågasätter
om icke arvodeshöjningen vad angår domsagorna inom Västerbottens län bör
begränsas till 300 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 26S.

141

I den förutnämnda promemorian angående lönestållning för viss icke
rättsbildad personal har utredningsmannen vad angår biträdespersonalen i
domsagorna till en början erinrat om svårigheterna att i dagens läge bedöma,
huruvida arbetsbördan å domsagokansliema efter rättegångsreformens genomförande
kunde påkalla en utvidgning av biträdesorganisationen i den omfattning
som hovrätterna föreslagit i sina petitaframställningar avseende anslagsbehoven
för första halvåret 1948. En särskild faktor av betydelse vid bedömandet
av det anmälda personalbehovet har utredningsmannen emellertid
funnit i det förhållande att för närvarande inemot hälften domsagor
saknade tillgång på stenografikunniga biträden. Om häradsrätterna skulle
kunna utnyttja den i nya RB yppade möjligheten att ersätta protokollföringen
vid rättsförhandlingama med stenografisk upptagning måste tydligen,
framhåller utredningsmannen, enbart av denna anledning en viss nyrekrytering
av stenografikunniga biträden äga rum. Enligt utredningsmannens
mening borde vidare särskilt beaktas att från hovrätternas sida med all
tydhghet framhållits att den förefintliga biträdesorganisationen i domsagorna
redan under nuvarande förhållanden vore alltför snäv för att domsagoarbetet
skulle kunna löpa på ett fullt tillfredsställande sätt. Den betydande
omfattning, i vilken extra biträden måst anställas utöver 1943 års plan för
biträdesuppsättningen, har ock synts utredningsmannen tyda på att nämnda
plan ej torde ha kunnat följas i fortsättningen utan att förhållandena förr
eller senare — bortsett från rättegångsreformen — skulle ha nödvändiggjort
en revidering.

Utredningsmannen har å andra sidan funnit det angeläget att vid den
utbyggnad av biträdesorganisationen, som nu utan tvivel bleve nödvändig,
framgå med en viss försiktighet och därvid tillse, att icke åtgärder i personalorganisatoriskt
hänseende vidloges som kunde leda till överorganisation.
Särskilt förefölle det utredningsmannen befogat alt iakttaga en viss återhållsamhet
när fråga vore om nyinrättande av biträdesbefattningar i de
högre lönelägena.

Mot domarutredningens förslag om inrättande i de större domsagorna av
kanslistbefattningar i 15 lönegraden har utredningsmannen icke funnit anledning
till någon principiell erinran. Utredningsmannen har emellertid
förordat att tills vidare, innan någon erfarenhet hunnit vinnas rörande det
nya rättegångsförfarande t och dess inverkan på biträdesarbetet å domsagokanslierna,
tilldelandet av dylika högre hiträdestjänster borde begränsas till
de allra största domsagorna. Undantag härifrån kunde dock av särskilda skäl
göras beträffande vissa domsagor i övre Norrland. 1 övriga större domsagor
borde för de nya arbetsuppgifterna avses tjänster i 11 lönegraden medan i
de mindre och minsta domsagorna det finge anses tillfyllest med befattningar
i 9 lönegraden.

Vad angår inrättandet av särskilda stenograf be fattningar föreslår utredningsmannen,
att dylika tjänster i 7 lönegraden inrättas i sådana domsagor
diir för närvarande tillgång funnes på stenografikunnig bitriidespersonal. I
den mån nyrekrytering av stenografer måste företagas borde däremot enligt

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

utredningsmannens mening anställning ske enligt reglerna för den för biträdespersonal
med skriv- och kontorsgöromål beslutade allmänna befordringsgången
varjämte hovrätterna borde tillerkännas befogenhet att där sådant
för underlättande av rekryteringen befunnes oundgängligen nödvändigt besluta
om utbetalande av särskilt stenograf arvode. Sådant arvode borde kunna
tillerkännnas stenografikunnigt biträde i lönegrad A 4 eller lägre lönegrad.

I fråga om tjänstebenämningar för domsagornas icke rättsbildade personal
har utredningsmannen icke funnit anledning föreligga att tillämpa andra
tjänstebeteckningar än som allmänt förekomma inom statsförvaltningen i övrigt.
Sålunda borde biträdesbefattning i 11 lönegraden benämnas kansliskrivare,
i 9 lönegraden kontorist, i 7 lönegraden kanslibiträde och i 4 lönegraden
kontorsbiträde. Beträffande den nya tjänsten i 15 lönegraden syntes den
av domarutredningen föreslagna benämningen kanslist lämplig. De i den reglerade
befordringsgången ingående befattningarna i lönegrad Ko 2 och Ex 2
borde benämnas extra ordinarie respektive extra skrivbiträde.

Vad angår spörsmålet huruvida biträdesbefattningama i domsagorna borde
upptagas å ordinarie eller extra ordinarie stat har utredningsmannen — med
erinran att på grund av den beslutade reglerade befordringsgången ordinarie
tjänster i 4 lönegraden måste inrättas för biträden som genomgått de i befordringsserien
ingående olika anställningsstadierna — förordat att de för
icke rättsbildade biträden i 7 och högre lönegrad avsedda befattningarna regelmässigt
inrättades såsom ordinarie, där ej särskilda skäl föranledde till
undantag därutinnan.

Vid den närmare granskningen av de av hovrätterna avgivna förslagen rörande
domsagornas biträdesorganisation från och med den 1 januari 1948
har utredningsmannen ansett sig icke kunna göra några bestämda uttalanden
angående det antal tjänster i olika lönelägen, som borde finnas i varje
särskild domsaga, utan inskränkt sig till att uttala sig rörande det totala antalet
befattningar i olika lönegrader, som synts erforderligt vid det under
varje hovrätt lydande domsområdet. Utredningsmannen har härom anfört
i huvudsak följande:

Domsagor under Svea hovrätt. Med hänsyn till att Södra Roslags och Södertörns
domsagor (jämte Askims, Hisings och Sävedals domsaga) i avseende
å arbetsbördans storlek intaga en särställning bland rikets domsagor förordar
utredningsmannen Svea hovrätts förslag, att i en var av dessa domsagor
inrättas två kanslistbefattningar, därav en med placering å inskrivningsavdelning.
Även i Sollentuna och Färentuna domsaga torde en befattning
i kanslists ställning vara motiverad. I stället för kanslibiträdestjänster,
avsedda för stenografer, torde för vissa domsagor böra beräknas allenast
tjänster i kontorsbiträdes- eller lägre grad, därvid förutsättes, att stenografarvoden
skola kunna tilldelas stenografikunniga innehavare av sistnämnda
befattningar.

I enlighet härmed och i anslutning till de i det föregående angivna allmänna
principerna för biträdestjänstemas differentiering å lönegrader beräknar
utredningsmannen behovet av biträdestjänster i domsagorna under
Svea hovrätt till 5 kanslister i lönegrad A 15, 31 kansliskrivare i lönegrad

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

143

A 11, 25 kontorister i lönegrad A 9, 32 kanslibiträden i lönegrad A 7, 18 kontorsbiträden
i lönegrad A 4 samt 55 icke-ordinarie biträdesbefattningar i
lönegraderna Ex 2—Eo 4.

Medel torde böra beräknas för beredande av högst 25 stenografarvoden åt
biträden i högst lönegrad A 4 i domsagorna under hovrätten.

Domsagor under hovrätten för Nedre Norrland. Av de föreslagna 4 befattningarna
i 15 lönegraden anser sig utredningsmannen tillsvidare böra förorda
allenast den för Ångermanlands norra domsaga avsedda. Med smärre
jämkningar i förslaget i övrigt föreslås, att i domsagor under hovrätten för
Nedre Norrland beräknas 1 kanslist i lönegrad A 15, 11 kansliskrivare i lönegrad
A 11, 4 kontorister i lönegrad A 9, 9 kanslibiträden i lönegrad A 7, 3
kontorsbiträden i lönegrad A 4 samt 13 icke-ordinarie biträden i lönegraderna
Ex 2—Eo 4 eller sålunda tillhopa 41 befattningar.

Högst 5 stenografarvoden torde bliva erforderliga i domsagorna under
hovrätten.

Domsagor under Göta hovrätt. Med hänsyn till att frågan om Tveta, Vista
och Mo domsagas uppdelning på två domsagor är under övervägande, har
utredningsmannen ansett det tveksamt, om där nu bör placeras en kanslistbefattning.
Möjligen skulle en extra ordinarie sådan befattning där vara tänkbar.
I det följande upptager utredningsmannen allenast 2 befattningar i 15
lönegraden, avsedda för Östbo och Västbo samt Vadsbo domsagor.

I betraktande härav och med iakttagande att i vissa domsagor, där biträden
med färdighet i stenografi för närvarande ej finnas anställda, upplagas
— i stället för kanslibiträdestjänster — allenast befattningar i 4 eller lägre
lönegrad, beräknar utredningsmannen behovet av biträdestjänster i domsagor
under Göta hovrätt till 2 kanslister i lönegrad A 15, 13 kansliskrivare i
lönegrad A 11, 18 kontorister i lönegrad A 9, 6 kanslibiträden i lönegrad
A 7, 20 kontorsbiträden i lönegrad A 4 samt 28 icke-ordinarie biträden i
lönegraderna Ex 2—Eo 4.

Göta hovrätt torde böra äga befogenhet utanordna stenografarvoden till
högst 20 stenografikunniga domsagobiträden i högst lönegrad A 4 inom hovrättens
domsområde.

Domsagor under hovrätten för Västra Sverige. Med inrättande av en ordinarie
kanslistbefattning i Vättle, Ale och Kullings domsaga torde tillsvidare
kunna anstå och där i stället placeras en ordinarie befattning i 11 lönegragraden.
Med de jämkningar i övrigt i förslaget, som betingas av den motsedda
nyanställningen av stenografikunniga biträden i vissa domsagor m. m.,
beräknar utredningsmannen behovet av biträdestjänster i domsagor under
hovrätten för Västra Sverige till 2 kanslister i lönegrad A 15, 12 kansliskrivare
i lönegrad A 11, 8 kontorister i lönegrad A 9, 5 kanslibiträden i lönegrad
A 7, 11 kontorsbiträden i lönegrad A 4 samt 17 icke-ordinarie biträden
i lönegraderna Ex 2—Eo 4 eller tillhopa 55 tjänster.

Högst 12 stenografarvoden synas böra beräknas för domsagorna under
hovrätten för Västra Sverige.

Domsagor under hovrätten över Skåne och Blekinge. Av de begärda befattningarna
i 15 lönegraden torde allenast de två för östra och Medelsta
samt Västra Göinge domsagor avsedda nu böra inrättas. 1 övrigt torde behovet
av dylika tjänster inom förevarande domsområde få avvaktas. Med de
ändringar i övrigt i förslaget, som ansetts böra ske, beräknar utredningsmannen
behovet av biträdestjänster i domsagor under hovrätten över Skåne
och Blekinge till 2 kanslister i lönegrad A 15, II kansliskrivare i lönegrad
All, 12 kontorister i lönegrad AD. 14 kanslibiträden i lönegrad A 7, 8 kontorsbiträden
i lönegrad A 4 samt 17 icke-ordinarie biträden i lönegraderna
Ex 2—Eo 4.

144

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Medel för högst 10 stenografarvoden böra ställas till hovrättens förfogande.

Domsagor under hovrätten för Övre Norrland. Med hänsyn till den konstaterade
svårigheten att rekrytera den rättsbildade personalen i domsagorna
i Övre Norrland torde det få anses nödvändigt att åtminstone i vissa av dem
förstärka den icke rättsbildade personalen i proportionsvis högre grad än i
övriga domsagor i riket, om ock ej till fullo i den omfattning, varom hovrätten
hemställt. Utredningsmannen föreslår, att 5 kanslistbefattningar inrättas
för placering i domsagor, där behovet härav är särskilt stort. Med tillämpning
i övrigt av förut angivna principer för biträdestjänsternas differentiering
å lönegrader beräknar utredningsmannen biträdesbehovet i domsagorna
under förevarande hovrätt till 5 kanslister i lönegrad A 15, 10 kansliskrivare
i lönegrad A 11, 2 kontorister i lönegrad A 9, 10 kanslibiträden i lönegrad A 7,
7 kontorsbiträden i lönegrad A 4 samt 17 icke-ordinarie biträden i lönegraderna
Ex 2—Eo 4.

Hovrätten bör äga förfoga över medel till högst 8 stenografarvoden.

Sammanfattningsvis anför utredningsmannen, att antalet biträdesbefattningar
i samtliga domsagor enligt utredningsmannens beräkningar skulle utgöra
464, fördelade på olika lönegrader enligt följande sammanställning:

Befattning Lönegrad Befattning Lönegrad

17 kanslister .............. A 15 76 kanslibiträden .......... A 7

88 kansliskrivare .......... A 11 67 kontorsbiträden ........ A 4

69 kontorister ............. A 9 147 skriv- och kontorsbiträden
........... Ex 2—Eo 4.

Härtill skulle enligt utredningsmannens förslag komma stenografarvoden
till högst 80 biträden i lönegrad A 4 eller lägre lönegrad.

Avslutningsvis har utredningsmannen sagt sig förutsätta att jämkningar
av antalet befattningar i olika lönegrader framdeles, sedan erfarenhet hunnit
vinnas om den nya rättegångsordningens inverkan på arbetet å de olika domsagokansliema,
kunde visa sig erforderliga. Därvid åsyftade utredningsmannen
särskilt utbyte av kansliskrivarbefattningar mot kanslisttjänster i vissa
av de större och mera arbetstyngda domsagorna.

Sveriges Juristförbund har i skrivelse den 9 april 1947 anfört, att förbundet
icke hade något att erinra mot att tingssekreterarna i vissa domsagor i
enlighet med domarutredningens förslag ersattes med tingsdomare. Däremot
har förbundet avstyrkt hovrätternas förslag att inrätta tingssekreterarbefattningar
i ytterligare ett betydande antal domsagor. Härom anföres närmare:

Förbundet kan väl förstå de av häradshövdingarna framställda önskemålen
om biträde av kvalificerad jurist. Fördelarna av att häradshövdingarnas
intressen härav tillgodoses stå emellertid enligt förbundets mening icke i någon
som helst proportion till nackdelarna. En utökning av tingssekreterarbefattningarna
kommer att medföra en ytterligare ansvällning av domarkårens
bas och kommer därigenom på ett katastrofalt sätt att skärpa den kris,
som uppstått genom disproportionen mellan antalet lägre befattningar och
antalet slutposter på banan. Bortsett härifrån anser förbundet, att man i nuvarande
läge, då arbetsbördan i häradsrätterna blott kan gissningsvis uppskattas,
icke har anledning att utöka antalet tingssekreterarbefattningar. Man
har enligt förbundets mening att räkna med en avsevärd minskning i den

Kungl. Maj.ts proposition nr 268. 145

rättsbildade personalens arbetsbörda, därest den av förbundet i annat sammanhang
äskade upprustningen av domsagornas kanslier blivit genomförd.
Det synes då rimligt, att man inriktar krafterna på att få ut största möjliga
resultat härav. Först när resultat av en genomförd rationalisering kan bedömas,
bör man övergå till att dryfta en ändrad sammansättning av kadern
av rättsbildade befattningshavare. Förbundet vill i detta sammanhang ytterligare
särskilt trycka på två av förbundet förut framförda synpunkter. Den
ena är att inskrivningsväsendet bör frigöras från domsagorna. Den andra är
att man icke bör gå så långt i frikoppling av häradshövdingarna från andra
än rent dömande uppgifter, att man degraderar tingssekreterama till tingsnotarier.
I så fall komma rekryteringssvårighetema att med ytterlig skärpa
göra sig gällande även på detta stadium.

Förbundet har slutligen med utgångspunkt från vissa önskemål angående
rationalisering av domstolsarbetet förklarat sig instämma i förslagen om anställning
av kanslister i lönegrad A 15 vid vissa domsagor och om anställning
av andra kvalificerade icke rättsbildade biträden, varjämte förbundet uttalar
sig för en allmän upprustning av häradsrätternas kanslier i rent kontorstekniskt
hänseende.

Övergången till den nya rättegångsordningen kommer också för häradsrätternas
del att påkalla en förstärkning av organisationen. Förändringen i
rättegångssättet får även här väsentligt inflytande på anslagsberäkningen endast
för senare hälften av budgetåret.

En uppskattning av arbetsbördan i domsagorna efter nya RB:s ikraftträdande
har verkställts av 1943 års domarutredning. Det muntliga förfarandet
måste enligt utredningens mening ställa skärpta krav i kvalitativt hänseende
både på domarna och den underställda personalen. De mera rutinmässiga
göromålen torde vidare erhålla ökad omfattning. Domarutredningen framhåller
att, när organisationen i olika avseenden skall förstärkas för att kunna
möta de större anspråken, detta i avbidan på praktiska erfarenheter bör ske
på sådant sätt att organisationen snabbt kan jämkas efter den faktiska utvecklingen.

Från dessa utgångspunkter har domarutredningen påkallat utökning av
personalorganisationen speciellt i två avseenden, nämligen såvitt angår tingsdomarna
och de icke rättsbildade biträdena. Däremot har utredningen icke
ifrågasatt större förändringar vad beträffar tingssekreterama utan manat till
återhållsamhet i fråga om inrättande av nya befattningar av detta slag.
Jämväl tingsnotarieorganisationen har ansetts böra bibehållas i ungefär samma
omfattning som för närvarande.

Vad angår tingsdomarna har domarutredningen anfört, att den dömande
verksamheten i många domsagor är av sådan omfattning, att den icke i sin
helhet kan handhavas av häradshövdingen, samt att de befattningshavare
som jämte häradshövdingen i större utsträckning skola fullgöra domaruppgifter
måste vara väl kvalificerade för delta uppdrag och sålunda besitta
tillräcklig erfarenhet och mognad. Med hänsyn härtill har domarutredningen
velat uppställa det kravet, alt den som i större omfattning omhänderliar

liilinnt/ till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 268. 10

Departe ments chefen.

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

egentliga domaruppgifter i häradsrätt i regel skall — i likhet med de nuvarande
tingsdomarna — i fråga om erfarenhet och skicklighet vara att jämställa
med assessor i hovrätt. Domarutredningen har funnit, att nio domsagor
kunna med avseende å kvalificerade domaruppgifter i stort sett jämställas
med domsagor där tingsdomare redan nu finnas, och följaktligen
föreslagit inrättande av tingsdomarbefattningar i dessa domsagor, nämligen
Nora, Norra Hälsinglands, Västra Hälsinglands, Medelpads västra, Ångermanlands
södra, Tveta, Vista och Mo, Vadsbo, Västra Göinge samt Luleå
domsagor. Domarutredningen har funnit samtliga tingsdomarbefattningar
böra vara ordinarie tjänster. Befattningarna ha med hänsyn till arbetsuppgifternas
natur och vikten av en fullgod rekrytering ansetts böra uppflyttas
från 29 till 30 lönegraden.

I fråga om domsagobiträdena har domarutredningen betonat vikten av att
den överflyttning av arbetsuppgifter på dessa biträden, som avsågs vid 1943
års domsagoreform, blir genomförd. För domsagobiträden, åt vilka i större
utsträckning skall anförtros att på eget ansvar handha de kvalificerade expeditionella
bestyr som enligt den nya rättegångsordningen komma att åvila
domsagokansliema, har domarutredningen föreslagit inrättande av kanslistbefattningar
i lönegraden A 15, med början förslagsvis i ett 10-tal domsagor.
För samma ändamål har även antalet biträdesbefattningar i 11 lönegraden
ansetts böra ökas, till en början förslagsvis med ett 10-tal. Det förutsättes att,
i den mån kanslistbefattningar eller ytterligare biträdesbefattningar i 11 lönegraden
inrättas, motsvarande minskning göres i fråga om biträdesbefattningar
av lägre grad eller tingsnotariebefattningar, där icke med hänsyn till
arbetsbördan i domsagan detta är uteslutet.

Rörande biträdesorganisationen har, efter avlämnandet av hovrätternas
anslagsframställningar för nästkommande budgetår, ytterligare utredning
verkställts, vilken finnes innefattad i den förut omnämnda promemorian angående
löneställning för viss icke rättsbildad biträdespersonal. Utredningsmannen
har efter genomgång av biträdesbehovet i de olika domsagorna —
med hänvisning bl. a. till nödvändigheten av nyrekrytering av stenografikunniga
biträden — kommit till det resultat att övergången till den nya
rättegångsordningen kräver en ej ringa utvidgning av biträdesorganisationen.
I promemorian anmärkes emellertid att den betydande omfattning, i
vilken extra biträden måst anställas utöver 1943 års plan för biträdesuppsättningen,
tyder på att denna plan ej kunnat följas i fortsättningen utan att
förhållandena förr eller senare, även bortsett från rättegångsreformen, skulle
ha nödvändiggjort en revidering. Vad angår de särskilda befattningarna har
utredningsmannen för varje hovrättsområde föreslagit det antal tjänster i
olika lönegrader som han funnit erforderligt. Då behovet av stenografhjälp
i stort sett ansetts böra tillgodoses på det sätt att åt stenografikunniga biträden
i lönegraderna Ex 2—A 4 utgå särskilda tilläggsarvoden, har tillika
för varje hovrättsområde föreslagits ett visst antal sådana arvoden. Enligt
förslaget skulle sammanlagda antalet biträdesbefattningar i domsagorna utgöra
464, nämligen 17 kanslister i lönegrad A 15, 88 kansliskrivare i löne -

Kunffl. Maj:ts proposition nr 268.

147

grad A 11, 69 kontorister i lönegrad A 9, 76 kanslibiträden i lönegrad A 7 och
67 kontorsbiträden i lönegrad A 4 samt 147 skriv- och kontorsbiträden i lönegraderna
Ex 2—Eo 4.

De sålunda av domarutredningen och i promemorian angående biträdespersonalen
framlagda förslagen till personalorganisationens utbyggnad synas
mig, så långt man kan nu döma, i det hela välbetänkta och ändamålsenliga.
Någon ovisshet måste av lätt insedda skäl råda beträffande det faktiska arbetskraftsbehovet
under den nya rättegångsordningen, men det förefaller mig
icke sannolikt att man på förhand skulle kunna komma till större klarhet
än som vunnits genom de redan verkställda undersökningarna.

Beträffande häradshövding ämbetena har man för nästa budgetår
att räkna med samma antal som förut. I anledning av att Strängnäs införlivats
med Livgedingets domsaga har Kungl. Maj:t i enlighet med riksdagens
för sådant fall generellt givna bemyndigande (jfr prop. 198/1943 s. 39 o.
49 § 3 mom. 2 p. civila avlöningsreglementet) den 24 januari 1947 beslutat
att domsagan skall uppflyttas till lönegrupp IV. Då vidare Ängelholm och
Åmål från och med den 1 januari 1948 torde komma att införlivas med
respektive Södra Åsbo och Bjäre domsaga samt Tössbo och Vedbo domsaga,
torde enligt vanliga beräkningsgrunder dessa domsagor böra uppflyttas,
den förstnämnda från lönegrupp II till lönegrupp IV och den sistnämnda
från lönegrupp I till lönegrupp III.

Rörande tingsdomarna vin jag i anslutning till uttalanden i några
remissyttranden framhålla att, även om domarutredningens understrykande
av vikten av tillräckligt erfarna och mogna biträdande domarkrafter i större
domsagor i och för sig är riktigt, den omständigheten att domargöromålens
omfattning kräver biträdande domare med assessors kompetens i första hand
bör giva anledning till undersökning, om icke förhållandena böra föranleda
delning av domsaga. På grund av dylika överväganden har, som jag
tidigare i förbigående berört, utredning påbörjats om omreglering av några
domsagor av nu ifrågavarande kategori, bl. a. Nora domsaga samt Tveta,
Vista och Mo domsaga. Med hänsyn till de sålunda pågående utredningarna
synes det mig icke lämpligt att nu skrida till inrättande av tingsdomartjänster
i dessa två domsagor. I övrigt vill jag biträda domarutredningens förslag
i denna del och tillstyrker alltså att med ingången av år 1948 de nuvarande
4 tingsdomartjänsterna i lönegrad A 29 och 7 tingsdomartjänstema i lönegrad
Eo 29 samtliga placeras i lönegrad A 30 ävensom att nya tingsdomarfjänster
i sistnämnda lönegrad inrättas i Norra Hälsinglands, Västra Hälsinglands,
Medelpads västra, Ångermanlands södra, Vadsbo, Västra Göinge samt
Luleå domsagor. Med hänsyn till de svåra arbetsförhållandena i domsagorna
i Norrbottens län böra vidare, såsom hovrätten för övre Norrland föreslagit,
tingsdomarbefattningar inrättas i Piteå, Kalix och Gällivare domsagor.
Antalet tingsdomartjänster skulle alltså med senare delen av nästkommande
budgetår ökas från 11 till 21.

I åtskilliga remissyttranden har uppmärksamhet ägnats frågan huruvida

148

Rungl. Maj:ts proposition nr 268.

tingsdomartjänsterna böra vara slutposter eller ej. Flertalet av de remissinstanser,
som upptagit spörsmålet, ha velat göra gällande att befattningarna
huvudsakligen borde ha karaktär av passagetjänster och att befattningshavarna
regelmässigt borde kunna räkna på befordran till häradshövdingämbete.
Farhågor ha uttalats att, därest tjänsterna bleve slutposter, de icke
skulle bliva tillräckligt eftersträvade.

I anledning av dessa överväganden vill jag erinra att tingsdomartjänsterna
nu föreslås placerade i samma lönegrad som hovrättsråd. I betraktande härav
och med hänsyn till arbetsuppgifternas kvalificerade natur förefaller det
knappast rimligt att befattningarna icke skulle locka sökande från den personalgrupp,
som avsetts vara deras rekryteringsbas, nämligen hovrätternas
assessorer. Frågan huruvida tjänsterna skola vara slutposter eller ej låter
sig enligt min mening icke generellt besvara. Jag vill emellertid framhålla
att det med hänsyn till den betydande ansvällningen av de vngre årsgrupperna
av hovrättsjurister icke kan bli möjligt att upprätthålla någon mer
eller mindre automatisk befordringsgång till häradshövdingämbeten lika litet
som till hovrättsråds- eller lagmansämbeten. En tingsdomare som på ett
förtjänstfullt sätt förvaltat sitt ämbete bör enligt min mening på samma
sätt som ett hovrättsråd eller en revisionssekreterare kunna ifrågakomma
till häradshövdingämbete eller annan högre tjänst, men han bör, lika litet
som hovrättsråd eller revisionssekreterare kunna utan vidare räkna med att
efter anciennitet vinna befordran till sådan tjänst. Jag vill tillägga att det ur
flera synpunkter förefaller rimligt att transport från en tingsdomartjänst till
en annan medgives i större utsträckning och efter betydligt kortare tjänstgöringstid
än som är fallet med avseende å häradshövdingämbeten.

Vad beträffar tingssekreterarna böra de nuvarande befattningarna
regelmässigt indragas i de domsagor där, efter vad jag förut anfört, tingsdomartjänster
tillkomma den 1 januari 1948. Härigenom minskas tingssekreterarnas
antal med 10. I likhet med domarutredningen finner jag nödvändigt
att iakttaga stor återhållsamhet vid tillskapande av nya tingssekreterartjänster
och därmed jämförliga befattningar. Endast i mycket begränsad
omfattning kan jag därför förorda de önskemål, vilka i detta hänseende
framställts från hovrätternas sida. Svea hovrätt har föreslagit att nya tingssekreterarbefattningar
inrättas i fem domsagor, däribland Västmanlands
mellersta domsaga, samt att medel beräknas för fiskalskompetent biträde i
tio domsagor. Fiskalskompetent biträde skulle sålunda vara anställt i,
bland andra, Sollentuna och Färentuna samt Södra Roslags domsagor. Hovrätten
har vidare, för hovrättens för Nedre Norrland domsområde, hemställt
om en ny tingssekreterartjänst ävensom medel för fiskalskompetent biträde
i tre domsagor, däribland Ångermanlands norra domsaga. Under erinran
att medel för fiskalskompetent arbetskraft redan i gällande riksstat beräknats
för de fyra särskilt nämnda domsagorna vill jag tillstyrka att medelsanvisning
för nämnda ändamål sker även för hela nästkommande budgetår.
Därutöver synas för senare hälften av budgetåret medel böra beräknas för
fiskalsbiträde i ytterligare tvenne domsagor inom vartdera av domsområdena

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

149

för Svea hovrätt och hovrätten för Nedre Norrland. Det torde få ankomma
på Kungl Maj:t att bestämma vilka fyra domsagor som skola erhålla ifrågavarande
biträdeshjälp. Vad angår domsagorna under hovrätten över Skåne
och Blekinge synes för hela budgetåret en ny tingssekreterartjänst böra
upptagas för den arbetstyngda Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga
och för senare hälften av budgetåret — i anledning av Ängelholms införlivande
och därigenom ökad arbetsbörda — en sådan tjänst i Södra
Åsbo och Bjäre domsaga. Beträffande hovrättens för övre Norrland domsområde
tillstyrker jag, att från och med den 1 juli 1947 en ny tingssekreterartjänst
inrättas i Torneå domsaga, vars arbetsförhållanden bl. a. på
grund av befolkningens tvåspråkighet äro särskilt krävande, samt medel
beräknas för ett fiskalskompetent biträde i domsaga efter Kungl. Maj:ts bestämmande.
Sistnämnda medelsanvisning har i så måtto motsvarighet innevarande
budgetår som i statsverkspropositionen medel beräknades för, utom
en tingssekreterare, också ett fiskalskompetent biträde i Gällivare domsaga.
Antalet tingssekreterare skulle enligt vad jag förordat bliva, under
förra hälften av budgetåret (46 + 2) 48 och under senare hälflen (46 —10 +
3) 39. Härtill skulle komma (5) 5 särskilt utsända fiskalsbiträden under första
hälften av budgetåret och (5 + 4) 9 sådana under senare hälften.

Såsom domarutredningen föreslagit bör fiskalskompetent biträde i domsaga,
vilken i enlighet med det sagda utsänts att biträda med uppgifter,
motsvarande en tingssekreterares, åtnjuta samma löneförmåner som ny tillträdande
tingssekreterare, såframt han uppfyller de formella villkoren för
att förordnas till sådan tjänst. Däremot kan jag icke tillstyrka hovrättens
över Skåne och Blekinge förslag om särskilda, gynnsamma ersättningsregler
för den som vid ordinarie tingssekreterares ledighet, t. ex. för sjukdom,
förordnas att vikariera å tjänsten.

Vad angår tingsnotarierna finner jag icke skäl föreslå annan ändring
i organisations- och anslagsramen än som föranledes av att notarieantalet
för domsagorna under hovrätten för Övre Norrland nedsättes från 23
till 18. Jag vill i samband härmed omnämna att tillgängliga uppgifter utvisa
någon förbättring av möjligheten att erhålla aspiranter till domsagorna
i Övre Norrland. Såsom jag tidigare antytt torde det vara lämpligt att från
300 kronor till 600 kronor om året öka arvodestillägget till notarier i Övre
Norrlands och Härjedalens domsagor.

De också annorstädes än i Övre Norrland konstaterade svårigheterna alt
rekrytera notarietjänsterna i domsagorna äro ägnade att inskärpa vikten av
att, såsom tidigare vid flera tillfällen framhållits, tingsnotarierna väsentligen
tå syssla med arbetsuppgifter av juridisk natur och frigöras från
mindre kvalificerade göromål. Den utvidgning av biträdesorganisationen, som
föreslagits i promemorian angående löneställning för viss icke rättshildad biträdespersonal
och som jag vill anbefalla till genomförande, torde underlätta
den vidare utvecklingen mot en rationell arbetsfördelning å domsagokanslierna.
Jag vill i detta sammanhang nämna alt i en till mig från Sveriges Juristförbund
ingiven, den 15 januari 1947 dagtecknad promemoria föreslagits att

150

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

arbetet å bl. a. domsagokanslierna måtte i olika avseenden rationaliseras. Med
utgångspunkt från denna framställning, som innehåller värdefulla uppslag,
ämnar jag genom statens organisationsnämnd låta utreda möjligheterna till
rationalisering av arbetsförhållandena och arbetsmetoderna å domarkanslierna,
särskilt i vad angår behandlingen av inskrivningsärenden. Sistnämnda arbetsområde
synes mig med fördel kunna omedelbart undersökas, då ju göromålen
i fråga endast indirekt beröras av den förestående övergången till en
ny rättegångsordning.

Med avseende å biträdesorganisationen innebär det i promemorian
angående löneställning för viss icke rättsbildad biträdespersonal upptagna
förslaget på åtskilliga punkter en beskärning av vad hovrätterna i sina
framställningar betecknat som oundgängligen nödvändigt. Då det emellertid
icke är möjligt att med säkerhet beräkna arbetsbelastningen under den nya
ordningen och förslaget i promemorian grundas på en jämförande undersökning
av personalbehovet för domsagorna under samtliga hovrätter anser jag
mig åtminstone för närvarande icke kunna förorda en större organisationsökning
än i promemorian avsetts. Det bör för övrigt framhållas att även promemorieförslaget
innefattar en i vissa delar, särskilt såvitt angår domsagorna
i övre Norrland, ganska betydande utbyggnad av organisationen.

Med den förordade förstärkningen av domsagornas biträdespersonal avses
dels att möta de stegrade krav, som den nya rättegångsordningen kan väntas
ställa på häradsrätternas kanslier, och dels att främja det förut berörda önskemålet
att från juristpersonalen avlasta icke juridiska göromål. För att dessa
syften skola uppnås är det av största vikt att rekryteringen av de nya
befattningarna — särskilt de i lönegraderna 9—15 placerade — sker så
att verkligt kvalificerad arbetskraft tillföres domsagorna. De hittillsvarande
biträdena böra sålunda icke på grund av ålder och tjänstgöringstid
i och för sig äga någon företrädesrätt till de nya befattningarna. För vinnande
av bästa möjliga rekrytering framstår det som önskvärt att kvalificerade
kontorsanställda från andra områden än domsagoförvaltningen oftare än nu
förvärvas liksom att för biträdena en befordringsgång mellan olika domstolar
kommer till stånd.

I betraktande av den reglering av personalorganisationen, som sålunda
förordas av mig för tiden från och med nya RB:s ikraftträdande, synes det
i allmänhet icke vara anledning att tillmötesgå de önskemål om partiella
förbättringar och förstärkningar redan från och med budgetårets början,
som påkallats av vissa hovrätter. Dock synas redan för första hälften av
budgetåret medel böra beräknas för ytterligare 2 stenografikunniga biträden
för Svea hovrätts domsområde samt för ett kanslibiträde i lönegrad Eo 7,
avsett att ersätta en avgången arvodist i Hallands mellersta domsaga. I viss
anslutning till ett förslag av föreningen Sveriges häradshövdingar om tidigare
ikraftträdande av den nya organisationen torde vidare, för att underlätta
en successiv nyanställning av biträden redan under de sista månaderna
av år 1947, ett för samtliga hovrättsområden gemensamt reservbelopp om
75 000 kronor böra ställas till Kungl. Maj ds förfogande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

151

Den av Göta hovrätt begärda anslagsökningen för extra skrivhjälp och de
av hovrätten över Skåne och Blekinge påkallade anslagsökningarna för
fastighetsbokuppläggare, vikarier och extra skrivhjälp, allt avseende första
hälften av budgetåret, synas icke böra föranleda erinran.

Domarutredningen har hemställt, att med hänsyn till rådande ovisshet
beträffande de nya arbetsförhållandena ett reservbelopp skulle ställas till
Kungl. Maj :ts förfogande att vid oundgängligt behov användas för att bereda
ytterligare biträdeshjälp m. m. i domsagorna under senare hälften av budgetåret.
Då emellertid anslaget till icke ordinarie personal är förslagsanslag
och det sålunda står Kungl. Maj:t öppet att medgiva dess överskridande,
finner jag icke erforderligt att föreslå något sådant reservbelopp.

I enlighet med vad jag sålunda förordat bör anslagsberäkningen ske på
följande sätt.

Första hälften av budgetåret.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän
minskas med den automatiska nedsättningen av övergångsersättningama till
vissa häradshövdingar eller enligt hovrätternas förslag med i runt tal (2 132
+ 2 064 + 116 + 150) 4 450 kronor. Å andra sidan ökas posten med 1 250
kronor för uppflyttning av Livgedingets domsaga i högre lönegrupp. Regleringen
av befordringsgången för biträdespersonalen — varigenom 36 ordinarie
kontorsbiträdestjänster i lönegrad A 4 skulle tillkomma, nämligen 15 i
domsagor under Svea hovrätt, 9 i domsagor under Göta hovrätt, 10 i domsagor
under hovrätten över Skåne och Blekinge och 2 i domsagor under hovrätten
för övre Norrland — medför att posten uppräknas med (24 250 +
13 000 + 16 500 + 2 900) 56 650 kronor. Vidare föranleder den allmänna
löneregleringen en ökning av posten med i runt tal (271 300 + 215 200 +
92 700 + 53 200) 632 400 kronor. För budgethalvåret bör alltså anslags -

1 742 000 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, be -

stämda av Kungl. M a j : t, bör uppföras med oförändrat belopp,

2 000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal
bör höjas med 30 200 kronor, varav 3 000 kronor avse domsagor under
Svea hovrätt (löner till 2 stenografikunniga biträden samt höjda tilläggsarvoden
till tingsnotarier i Härjedalens domsaga), 4 000 kronor domsagor under
Göta hovrätt (lön till ett biträde i Hallands mellersta domsaga i lönegrad Eo 7
i stället för en avgången arvodist, höjt anslag till extra skrivhjälp), 13 100
kronor domsagor under hovrätten över Skåne och Blekinge (lön till en tingssekreterare
i Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga samt ökat anslag
till fastighetsbokuppläggare, extra skrivhjälp och vikariatsersättningar)
ävensom 10 100 kronor domsagor under hovrätten för övre Norrland (lön
till en tingssekreterare i Torneå domsaga samt höjda tilläggsarvoden till

posten uppföras med

2 112 300
2

— 4 450 + 1 250 + 56 650 + 632 400)

''4 000''

152

Kungi. Maj.ts proposition nr 268.

tingsnotarierna). Den reglerade befordringsgången medför minskning av
icke-ordinarieposten med i runt tal (18 200 + 10 000 + 14 500 + 1 200)
43 900 kronor medan den allmänna löneregleringen medför en ökning
av de å hovrättsområdena fördelade icke-ordinarieposterna med i runt
tal (461 400 + 346 800 + 152 200 + 110 800) 1 071 200 kronor. Den till
Kungl. Maj ds förfogande stående reserven å 32 200 kronor (jfr ovan
s. 113) bör med hänsyn till den allmänna löneregleringen höjas med

uppräknas med 75 000 kronor, motsvarande ett till Kungl. Maj ds förfogande

30 200 — 43 900 + 1 071 200 + 27 400 + 75 000) 2 703 600 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör upptagas med (112 000 +
86 000 + 36 400 + 25 000) 259 400 kronor.

Anslagets slutsumma för budgethalvåret skulle följaktligen bliva (1 742 000
+ 2 000 + 2 703 600 + 259 400) 4 707 000 kronor.

Senare hälften av budgetåret.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat rörande vissa domsagors
uppflyttning i högre lönegrupp, domsagornas personalorganisation, löneställningen
för tingsdomarna samt biträdespersonalens placering å ordinarie
stat bör anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän
i förhållande till det av hovrätterna beräknade beloppet, i runt tal
(582 100 + 161 600 + 386 500 + 247 900 + 167 881 + 125 000) 1 671 000
kronor, minskas med 6 700 kronor för domsagor under Svea hovrätt, ökas
med 6 100 kronor för domsagor under hovrätten för Nedre Norrland, minskas
med 45 600 kronor för domsagor under Göta hovrätt, minskas med 24 600
kronor för domsagor under hovrätten för Västra Sverige, ökas med 68 300
kronor för domsagor under hovrätten över Skåne och Blekinge samt ökas
med 62 800 kronor för domsagor under hovrätten för Övre Norrland. Nettoökningen
utgör alltså 60 300 kronor. Härjämte föranleder den allmänna
löneregleringen en ökning av anslagsposten med i runt tal (328 000 + 95 600
+ 194 400 + 127 300 + 134 700 + 107 000) 987 000 kronor. Anslagsposten
bör alltså uppföras med (1 671 000 + 60 300 + 987 000) 2 718 300 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj: t, bör upptagas med det av hovrätten för
Övre Norrland föreslagna beloppet, 2 700 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal
bör ■— med hänsyn till vad jag förordat rörande domsagornas personalorganisation,
anslagen till särskilda fastighetsbokuppläggare, vikarier och extra
skrivhjälp samt övriga frågor av anslagsnatur — i förhållande till det av
hovrätterna beräknade beloppet, i runt tal (545 400 + 131 700 + 238 200 +
152 900 + 294 259 + 204 200) 1 566 700 kronor minskas för domsagor under
Svea hovrätt och under hovrätten för Nedre Norrland med 54 200 kronor
resp. 20 300 kronor, ökas för domsagor under Göta hovrätt och under hov -

11 300 kronor

+ 11 300)

27 400 kronor. Slutligen bör posten

ställt reservbelopp. Anslagsposten bör alltså uppföras

3 087 400

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

153

rätten för Västra Sverige med 31 000 kronor resp. 20200 kronor samt minskas
för domsagorna under hovrätten över Skåne och Blekinge och under
hovrätten för Övre Norrland med 83 700 kronor resp. 94 300 kronor. Nettominskningen
utgör alltså 201 300 kronor. Den allmänna löneregleringen medför
en höjning av anslagsposten med i runt tal (343 900 + 78 000 + 188 400
+ 121 200 + 147 400 + 76 900) 955 500 kronor. Anslagsposten bör alltså uppföras
med (1 566 700 — 201 300 + 955 500) 2 321 200 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör uppföras med (104 300 +
27 100 + 59 500 + 38 700 + 43 800 + 28 900) 302 300 kronor.

Anslagets slutsumma för senare budgethalvåret skulle följaktligen utgöra
(2 718 300 + 2 700 + 2 321 200 + 302 300) 5 344 500 kronor.

För hela budgetåret 1947/48 skulle slutsumman bliva (4 707 000 +
5 344 500) 10 051 500 kronor.

Vid bifall till de nu föreslagna ändringarna skulle å den för häradsrätterna
gällande personalförteckningen för första hälften av budgetåret
1947/48 tillkomma 2 befattningar såsom tingssekreterare i lönegrad
Eo 22, varjämte såsom en följd av den reglerade befordringsgången för biträdespersonalen
skulle uppföras 36 ordinarie kontorsbiträdesbefattningar i
lönegrad A 4. Vad angår tiden efter den 1 januari 1948 skulle vid bifall till
vad i det föregående förordats beträffande personalorganisationen personalförteckningen
vid nu gällande avlöningsbestämmelser få följande utseende:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

115 häradshövdingar .......................................... B 2

21 tingsdomare .............................................. A 30

3 särskilda inskrivningsdomare .............................. A 29

17 kanslister ................................................ A 15

88 kansliskrivare ............................................ A 11

69 kontorister .............................................. A 9

76 kanslibiträden ............................................ A 7

67 kontorsbiträden .......................................... A 4

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 2 0.
39 tingssekreterare .......................................... Eo 22

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i häradsrätternas personalförteckning
vidtaga i det föregående angivna ändringar;

dels fastställa följande avlöningsstat för häradsrätterna att
tillämpas under budgetåret 1947/48:

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 4 460 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis
............................ » 4 700

3. Avlöningar till icke-ordinarie perso nal,

förslagsvis .................. » 5 024 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 561 700

Summa kronor 10 051 500

dels ock till Häradsrätterna: Avlöningar
för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av .......................... kronor 10 051 500.

12. Häradsrätterna: Omkostnader, förslagsvis. För innevarande budgetår
har till omkostnader vid häradsrätterna anvisats ett förslagsanslag å 425 000
kronor.

För anslagets disponerande gäller följande av Kungl. Maj :t den 7 juni 1946
fastställda omkostnadsstat.

Omkostnadsstat.

Domsagor under Svea hovrätt.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ........................ kronor 11 000

2. Reseersättningar, förslagsvis ........................ » 45 000

3. Expenser, förslagsvis .............................. » 119 000

Summa kronor 175 000

Domsagor under Göta hovrätt.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ........................ kronor 9 000

2 Reseersättningar, förslagsvis ........................ » 30 000

3. Expenser, förslagsvis .............................. » 96 000

Summa kronor 135 000

Domsagor under hovrätten över Skåne och Blekinge.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ........................ kronor 3 000

2. Reseersättningar, förslagsvis ........................ » 15 000

3 Expenser, förslagsvis .............................. » 42 000

Summa kronor 60 000

Domsagor under hovrätten för Övre Norrland.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ........................ kronor 2 000

2. Reseersättningar, förslagsvis ........................ » 25 000

3. Expenser, förslagsvis .............................. » 28 000

Summa kronor 55 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

155

I samband med omkostnadsstatens fastställande har Kungl. Maj:t föreskrivit,
att anslagsposterna till reseersättningar och expenser icke må utan
Kungl. Maj ds medgivande överskridas.

I sina förut omförmälda skrivelser med anslagsäskanden
ha hovrätterna framlagt förslag rörande anslagsbehovet för omkostnader under
nästa budgetår för de under hovrätterna lydande domsagorna, varjämte
— såvitt angår senare hälften av budgetåret — Svea hovrätt och Göta hovrätt
framlagt förslag jämväl rörande medelsbehovet för omkostnader för
domsagor under hovrätten för Nedre Norrland resp. hovrätten för Västra
Sverige.

Svea hovrätt har för första hälften av budgetåret icke föreslagit
någon avvikelse från vad för närvarande gäller.

För senare hälften av budgetåret har hovrätten med hänsyn
till det då minskade antalet domsagor under hovrätten föreslagit nedräkning
av samtliga anslagsposter, posten till sjukvård med 1 200 kronor, posten
till reseersättningar med 3 000 kronor samt posten till expenser
med 14 000 kronor. För samma budgethalvår har hovrätten vidare föreslagit
att för de domsagor, som komma att lyda under hovrätten för Nedre
Norrland, anslagsposterna beräknas till resp. 1 200 kronor, 5 500 kronor och
14 000 kronor. Hovrätten har framhållit att medelsbehovet för domsagorna
under de båda hovrätterna beräknats efter nu gällande grunder; dock att
posterna till reseersättningar något höjts med hänsyn till de ändrade bestämmelserna
om traktamentsersättning.

Göta hovrätt har för första hälften av budgetåret ej före
slagit annan ändring av anslagsbeloppet än att posten till reseersätt
ningar med hänsyn till belastningen uppräknats med 1 000 kronor.

För det senare budgethalvåret har hovrätten för de domsa
gor, som då lyda under hovrätten, föreslagit sänkning av samtliga anslagsposter,
nämligen med 1 700 kronor å posten till sjukvård, med 4 000
kronor å posten till reseersättningar samt med 19 000 kronor å
posten till expenser. För samma tid har hovrätten föreslagit att för
domsagorna under hovrätten för Västra Sverige beräknas 1 700 kronor till
sjukvård, 9 000 kronor till reseersättningar samt 19 000 kronor
till expenser. Hovrätten har framhållit att det sammanlagda anslc.gsbeloppet
för domsagorna under de båda hovrätterna vore oförändrat i förhållande
till de för första hälften av budgetåret föreslagna beloppen utom
såvitt anginge reseersättningar, där med hänsyn till ökat antal tingsresor en
höjning vore ofrånkomlig.

Svea och Göta hovrätter ha vidare hemställt — Göta hovrätt i särskild
skrivelse den 24 april 1947 — att därest medel komma att ställas till Kungl.
Maj ds förfogande för täckande av vissa utgifter i samband med rättegångsreformens
genomförande hänsyn måtte tagas till det ökade behov av skrivmaskiner
i domsagorna, som följer av den föreslagna utvidgningen av biträdesorganisationen.
Kostnaderna för nyanskaffning av skrivmaskiner uppskattas
till 20 000 kronor för domsagorna under Svea hovrätt, 5 000 kronor

156

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Departe ments chefen.

för domsagorna under hovrätten för Nedre Norrland, 15 000 kronor för domsagorna
under Göta hovrätt samt 5 000 kronor för domsagorna under hovrätten
för Västra Sverige.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har för första hälften av budgetåret
föreslagit ökning av anslagsposterna till reseersättningar
och till expenser med resp. 4 000 kronor och 1 500 kronor. För senare
hälften av budgetåret har hovrätten begärt ökning i förhållande till
nu gällande stat av posten till sjukvård med 1 000 kronor, av posten
till reseersättningar med 5 000 kronor samt av posten till expenser
med 9 000 kronor, varav 5 000 kronor avsåge beräknad kostnad för inköp
av kontorsmaskiner. Såsom skäl för höjning av posten till sjukvård har
hovrätten åberopat det ökade antalet befattningshavare i domsagorna. Beträffande
posten till reseersättningar har hovrätten särskilt framhållit att belastningen
under de tre senast förflutna budgetåren utgjort resp. 19 762
kronor, 22 964 kronor och 22 935 kronor.

Hovrätten för övre Norrland har för första hälften av budgetåret
föreslagit uppräkning av anslagsposterna till reseersättningar
och till expenser med resp. 2 500 kronor och 1 000 kronor. Beträffande
förstnämnda post har hovrätten såsom skäl för ökning åberopat att utgifterna
under intet av de senaste tre budgetåren kunnat begränsas till det anvisade
beloppet 25 000 kronor; för budgetåret 1945/46 hade utgifterna överstigit
30 000 kronor. Höjning av anslaget till expenser har motiverats med att belastningen
å posten under budgetåret 1945/46 utgjort omkring 32 000 kronor,
varjämte hovrätten erinrat om den pågående allmänna prisfördyringen. För
det senare budgethalvåret har hovrätten under åberopande av
en tablå, i vilken det beräknade medelsbehovet angivits för varje domsaga
särskilt, hemställt om höjning av anslagsposten till sjukvård med 350
kronor, av posten till reseersättningar med 12 200 kronor samt av
posten till expenser med 27 000 kronor. Av sistnämnda belopp avse
7 000 kronor löpande utgifter samt 20 000 kronor engångsutgifter, särskilt för
inköp av kontorsmaskiner.

Statskontoret har i infordrat utlåtande ej framställt erinran mot hovrätternas
äskanden.

I överensstämmelse med hovrätternas förslag tillstyrker jag att för första
hälften av budgetåret anslagsposten till reseersättningar höjes
med (1 000 + 4 000 + 2 500) 7 500 kronor samt anslagsposten till expenser
med (1 500 + 1 000) 2 500 kronor.

Vad angår senare hälften av budgetåret vill jag i huvudsaklig
överensstämmelse med förslagen tillstyrka höjning av anslagsposten till sjukvård
m. m. med (— 1 200 + 1 200 — 1 700 + 1 700 + 1 000 + 300)
1 300 kronor samt av anslagsposten till reseersättningar med (— 3 000
+ 5 500 — 4 000 + 9 000 + 5 000 + 12 200) 24 700 kronor. Även beträffande
anslagsposten till expenser finner jag en höjning motiverad. Denna post
torde böra så bestämmas att medel finnas tillgängliga till inköp av erforder -

Ku ngt. Maj.ts proposition nr 268.

157

ligt antal kontorsmaskiner. I sistnämnda hänseende torde böra beräknas
20 000 kronor för domsagor under Svea hovrätt, 5 000 kronor för domsagor
under hovrätten för Nedre Norrland, 10 000 kronor för domsagor under Göta
hovrätt, 5 000 kronor för domsagor under hovrätten för Västra Sverige, 5 000
kronor för domsagor under hovrätten över Skåne och Blekinge samt 8 000
kronor för domsagor under hovrätten för övre Norrland eller alltså sammanlagt
53 000 kronor. I enlighet härmed och i övrigt i överensstämmelse
med hovrätternas förslag förordar jag att anslagsposten till expenser uppräknas
med (53 000 — 14 000 + 14 000 — 19 000 + 19 000 + 4 000 + 7 000)
64 000 kronor. Den sammanlagda anslagshöjningen skulle alltså utgöra för
första budgethalvåret (7 500 + 2 500) 10 000 kronor, för det senare budgethalvåret
(1 300 + 24 700 + 64 000) 90 000 kronor och för hela budgetåret
(10 000 + 90 000) 100 000 kronor. Omkostnadsanslaget torde på grund härav
upptagas till (425 000 + 100 000) 525 000 kronor.

Jag hemställer sålunda att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Häradsrätterna: Omkostnader för
budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av ................................ kronor 525 000.

Rättegångsväsendet i allmänhet.

13. Ersättning åt domare, vittnen och parter, förslagsanslag. I riksstaten
för innevarande budgetår är till ersättning åt domare, vittnen och parter upptaget
ett förslagsanslag å 700 000 kronor. Rörande de kostnader som bestridas
från anslaget må hänvisas till statsliggaren s. 35 f.

Belastningen å anslaget under budgetåren 1943/44—1945/46 har enligt riksräkenskapsverkets
budgetredovisningar utgjort resp. 811 500 kronor, 789 900
kronor och 793 100 kronor.

Anslagsbehovet för budgetåret 1947/48 röner inflytande av att nya rättegångsbalken
träder i kraft den 1 januari 1948. Medelsbehovet påverkas särskilt
i fyra hänseenden, nämligen i fråga om ersättning till vittnen i brottmål
m. fl. mål, ersättning till offentliga försvarare, ersättning till frikända
tilltalade samt ersättning till personer som höras under förundersökning i
brottmål.

Rörande ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål finnas
för närvarande stadganden i lag därom den 4 juni 1886. Dessa ha genom
bestämmelser i skilda lagar fått tillämpning även i ett stort antal andra mål
såsom äktenskapsmål och mål om fastställande av faderskap och underhållsskyldighet
beträffande barn utom äktenskap. De komma att från och
med nya RB:s ikraftträdande ersättas av bestämmelser i 36 kap. 24 § nya
RB samt i särskild lag angående ersättning av allmänna medel till vittnen
in. fl. (prop. nr 8/1947, riksdagens skrivelse nr 46/1947).

158

Kiingl. Maj:ts proposition nr 268.

Enligt nu gällande bestämmelser utgår ersättning för resekostnad ävensom
för kostnad för uppehälle med högst fem eller — där domstolen i särskilt
fall med hänsyn till föreliggande omständigheter så prövar skäligt —
med högst tolv kronor för varje dag som erfordras för resan och vistelsen vid
domstolen. Ersättningsrätten blir genom de nya bestämmelserna något utvidgad
varjämte maximibeloppen höjas. Förutom resekostnadsersättning och
ersättning för kostnad till uppehälle må vittnet, om anledning förekommer
att vittnet går miste om inkomst eller eljest lider ekonomisk förlust, tillerkännas
ersättning för tidsspillan. Sådan ersättning må utgå med högst tjugu
kronor om dagen. Ersättning för kostnad till uppehälle må utgå allenast i
den mån vittnet kan antagas få vidkännas sådan kostnad och må för varje
dag beräknas till högst åtta kronor eller, om utgift för nattlogi åsamkas vittnet
eller domstolen eljest i särskilt fall med hänsyn till omständigheterna så
prövar skäligt, till högst femton kronor. Har vittne för att kunna inställa
sig nödgats anlita bistånd av vårdare eller annan, må ersättning efter enahanda
grunder beräknas även för dennes inställelse.

Offentlig försvarare skall i brottmål av rätten förordnas för misstänkt,
om denne ej själv utsett försvarare eller av honom utsedd försvarare
avvisas samt hans rätt finnes på grund av sakens beskaffenhet eller eljest
icke kunna tillvaratagas utan biträde. Är den misstänkte anhållen eller häktad,
skall även eljest förordnas offentlig försvarare för honom, om han begär
det (21 kap. 3 § nya RB). Offentlig försvarare äger av allmänna medel åtnjuta
arvode ävensom ersättning för kostnad och tidsspillan efter vad rätten
prövar skäligt (21 kap. 10 §).

Vad av allmänna medel utgått till vittne eller försvarare skall i allmänhet
återgäldas till statsverket av den tilltalade, om han dömes för brottet.

Om ersättning av allmänna medel till frikänd tilltalad givas vissa
stadganden i 31 kap. 2 § nya RB. Har åklagare väckt åtal utan sannolika skäl
eller förekommer eljest, då den tilltalade frikännes, på grund av omständigheterna
i målet synnerlig anledning därtill, äger rätten tillerkänna den tilltalade
ersättning för hans kostnad för försvarare, för bevisningen samt för
delgivning och för utskrift av protokoll, dom eller annat dylikt, såvitt kostnaden
skäligen varit påkallad för tillvaratagande av hans rätt, så ock för
hans inställelse vid rätten. Avvisas eller avskrives åtal, äger den tilltalade,
om skäl äro därtill, erhålla ersättning för kostnad som nu sagts. Dessa stadganden
skola enligt 31 kap. 8 §, när förundersökning nedlagts eller åtal eljest
ej följt å förundersökningen, äga motsvarande tillämpning i fråga om kostnad
under förundersökningen; skyldighet att ersätta sådan kostnad må dock
ej åläggas statsverket, med mindre förundersökningen inletts utan skäl eller
eljest synnerlig anledning förekommer därtill. Åklagare kan under vissa förhållanden
förpliktas återgälda ersättning som nu sagts till statsverket.

Frågan om ersättning till personer som höras under förundersökning
i brottmå 1 har som omnämnts i årets statsverksproposition
(andra huvudtiteln, D. 1) varit föremål för särskild utredning. Sedan
denna utredning numera slutförts anhåller jag att här få upptaga frågan.

Kungl. Alaj.ts proposition nr 268.

159

Såsom nyss nämnts, äger den som i brottmål, däri allmän åklagare å tjänstens
vägnar för talan, av åklagaren åberopas som vittne och inställer sig vid
domstol erhålla ersättning av allmänna medel för resa och uppehälle. Rätt
till ersättning tillkommer också den som i sådant mål av åklagaren åberopats
för att höras upplysningsvis. Angående storleken av ersättningen må
hänvisas till vad jag anfört i det föregående.

Den som sålunda höres vid domstol har i regel blivit hörd av åklagaren
eller polisen under förundersökning som ägt rum före målets anhängiggörande.
Förundersökningsförfarandet är för närvarande väsentligen oreglerat.
Däremot innehåller nya RB (23 kap.) ingående bestämmelser i ämnet, bl. a.
om förhör under förundersökning. Enligt dessa må under förundersökning
förhör hållas med envar som antages kunna lämna upplysning av betydelse
för utredningen. Den som utan giltig orsak underlåter alt hörsamma kallelse
till förhör kan under vissa omständigheter hämtas till förhöret; i vissa fall
kan hämtning ske även utan föregående kallelse. Den som är tillstädes å plats
där brott förövas är på tillsägelse av polisman skyldig att medfölja till förhör,
som hålles omedelbart därefter. Vägrar han utan giltig orsak, må han av
polismannen medtagas till förhöret. Den som ej är häktad eller anhållen är
skyldig att kvarstanna för förhör högst sex timmar eller i vissa fall, om
han kan misstänkas för brottet, högst tolv timmar.

Någon rätt för den som höres under förundersökning i brottmål till ersättning
för kostnader eller utgifter i anledning av förhöret föreligger för
närvarande ej. I viss mindre utsträckning förekommer likväl att ersättning
gives, därvid kostnaderna bestridas från anslag som för skilda ändamål stå
till vederbörande polismyndighets förfogande.

Ett utkast till lag angående ersättning av allmänna medel till den som
infunnit sig till förhör under polisundersökning i brottmål framlades 1919 av
sakkunniga, vilka inom justitiedepartementet haft att utreda frågan om ny
lagstiftning rörande förundersökning och häktning i brottmål. Förslaget blev
ej förelagt riksdagen.

Processkommissionen föreslog i sitt betänkande angående rättegångsväsendets
ombildning, andra delen (SOU 1926: 32), att den som på kallelse inställt
sig vid förhör inför statsåklagare eller polismyndighet och som till
saken intoge samma ställning som ett vittne skulle erhålla ersättning för
inställelsen av allmänna medel enligt närmare bestämmelser.

Frågan upptogs av processlagberedningen i dess betänkande med förslag
till rättegångsbalk. Beredningen yttrade (SOU 1938:44 s. 288), att det icke
ansetts lämpligt att meddela någon allmän regel om rätt till ersättning för
den som hördes under förundersökning. I vissa fall syntes beredningen den
hörde skäligen böra erhålla sådan ersättning, särskilt då han för inställelsen
fått vidkännas direkta utgifter. För sådant fall borde det tillkomma undersökningsledaren
att av medel, som ställts till förfogande för polisverksamheten,
tillerkänna honom ersättning.

Första särskilda utskottet vid 1942 års riksdag anförde i sitt utlåtande i

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

anledning av propositionen med förslag till rättegångsbalk (nr 2 s. 112), efter
en redogörelse för processlagberedningens uttalande.

Att i lag stadga någon allmän rätt till ersättning i nu ifrågavarande fall
är ej heller enligt utskottets mening lämpligt. Å andra sidan synes det mindre
välbetänkt att helt och hållet överlämna ersättningsfrågan till polis- och
åklagarmyndigheternas bedömande utan några vägledande bestämmelser. Ersättning
bör givetvis icke utgå till den som skäligen kan misstänkas för brottet
eller delaktighet däri, ej heller om den hörde bor helt nära förhörsplatsen
och hans inställelse icke medför större olägenheter för honom. I vilka
fall ersättning bör utgå kan icke angivas utan närmare undersökning.

Utskottet sade sig förutsätta, att en sådan undersökning komme till stånd
i samband med utarbetandet av de närmare föreskrifter om förundersökningsledares
verksamhet, som enligt 23 kap. 24 § nya RB skulle meddelas.

Utskottets utlåtande godkändes i denna del av riksdagen.

I juli 1946 utarbetades inom departementet en promemoria angående ersättning
av allmänna medel till personer som höras under föimndersökning
i brottmål, över promemorian ha, efter remiss, avgivits yttranden av hovrätterna,
justitiekanslersämbetet, statskontoret, riksräkenskapsverket, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län,
styrelserna för föreningarna Sveriges landsfogdar, Sveriges landsfiskaler och
Sveriges stadsfiskaler, styrelsen för Svenska polisförbundet samt styrelsen
för Sveriges advokatsamfund. Överståthållarämbetet har bifogat yttranden
av polismästaren i Stockholm, statspolisintendenten och förste stadsfiskalen
i Stockholm, länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden av landsfogden i länet,
poliskamrarna i Malmö och Hälsingborg, stadsfiskalen i Trelleborg och länets
landsfiskalsförening samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttranden
av landsfogden i länet och poliskammaren i Göteborg.

I promemorian erinras att i 23 kap. nya RB meddelats åtskilliga föreskrifter
för att i görlig mån förebygga att förundersökningen i brottmål -—•
utan att den förlorar nödig effektivitet — alltför mycket inkräktar på de
personers frihet, vilka på ena eller andra sättet dragas in i förundersökningen,
eller eljest vållar dessa personer kostnad eller olägenhet. Samtidigt
framhålles att resultatet härutinnan i praktiken måste bli väsentligen beroende
av sådana faktorer som tillgången på personal för förundersökningar,
polisens utrustning med transportmedel o. s. v. Hänsynen till förundersökningens
skyndsamma bedrivande kunde vidare leda till att förhör stundom
måste hållas på tid eller plats som för den hörde innebure olägenheter. Då
dessa kunde vara betydande — förlust av arbetsförtjänst, kostnader för resa
och uppehälle — syntes det vara obilligt, att de helt skulle drabba den hörde.

I fråga om ersättningsrättens förutsättningar och omfattning uttalas i promemorian
att en stark begränsning av ersättningsrätten vore nödvändig för
att det allmännas utgifter för ifrågavarande ändamål ej skulle bli alltför betydande.
Ersättning borde därför givas i huvudsak allenast när det i förundersökningens
intresse eller med hänsyn till organisatoriska förhållanden
vore nödvändigt att den hörde finge vidkännas kostnader för förhöret, i fråga
om vilka det skulle vara obilligt att förvägra honom ersättning.

161

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Ersättningen skulle avse de särskilda kostnader den hörde i anledning av
lörhöret fått vidkännas för resa eller uppehälle. Därjämte borde ersättning
kunna givas för förlorad arbetsförtjänst. Ersättning skulle kunna tillerkännas
den hörde om och i den mån det funnes obilligt att han själv finge
vidkännas kostnaden eller förlusten.

Resekostnadsersättning skulle enligt uttalande i promemorian begränsas
till det strängt nödvändiga. Att bestämma den genom en hänvisning till viss
reseklass enligt allmänna resereglementet syntes olämpligt bl. a. av den anledningen
att ersättning i vissa fall borde kunna utgå för annat färdsätt än
som i samma situation kunnat ifrågakomma enligt reglementet (exempelvis
för bilresa i vissa fall då billigare färdsätt kunnat anlitas) eller med endast
någon del av de verkliga kostnaderna.

Ersättning för kostnader för uppehälle beräknades i promemorian kunna
ifrågakomma endast i undantagsfall. Sådan ersättning borde ej fastställas
till något visst belopp. Ej heller borde något maximibelopp utsättas. Med
hänsyn till att kostnaderna för uppehälle — då sådana över huvud uppstode
— vanligen bleve jämförelsevis obetydliga, kunde införandet av fixerade ersättningsbelopp
eller fastställandet av maximibelopp lätt medföra att ersättningen
genomsnittligen bleve för hög och att ersättning komme att givas i
flera fall än som vore strängt nödvändigt.

Av samma skäl som anförts beträffande ersättningen för kostnad för uppehälle
borde det ej heller i fråga om ersättningen för förlorad arbetsförtjänst
fastställas nagot bestämt ersättningsbelopp eller maximibelopp.

Rätt till ersättning skulle ej föreligga, om den hörde sökt undandraga sig
förundersökningen eller försvåra utredningen eller om han genom att falskeligen
anmäla sig själv eller eljest uppsåtligen föranlett att han utan att skälig
anledning därtill förelegat blivit underkastad förhör. Ej heller borde någon
ersättningsrätt föreligga, om anledning till misstanke förelåge att den hörde
vore skyldig till det brott som föranlett ingripandet eller till delaktighet däri.
Ersättning borde likaledes vara utesluten, om eljest med hänsyn till omständigheterna
ej vore skäligt att ersättning gåves.

Beslutanderätten huruvida ersättning skulle utgå skulle tillkomma undersökningsledaren.
Begäran om ersättning skulle framställas senast inom en
vecka från den dag da förhöret ägde rum. I händelse av missnöje med undersökningsledarens
beslut skulle klagan föras hos länsstyrelsen.

Förekommande ersättningar borde utgå av statsmedel.

Anledning syntes ej föreligga alt ifrågasätta skyldighet för den som slutligen
dömdes för det brott förundersökningen avsett att till statsverket återgälda
vad i ersättning utgått till under förundersökningen hörda personer.
Enligt vad erfarenheten beträffande vittnes- och biträdesersätlningar givit vid
handen, skulle kostnaderna för indrivningsförsöken vida överstiga vad som
kunde inflyta från de förpliktade.

I enlighet med vad nu anförts hade upprättats ett vid promemorian fogat
utkast till kungörelse om ersättning av allmänna medel till personer som
höras under förundersökning i brottmål.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. t samt. Xr 268. 11

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Statsverkets sammanlagda årliga utgifter för ifrågavarande ersättningar
beräknades i promemorian vid en lämpligt restriktiv tillämpning av föreslagna
föreskrifter ej komma att överstiga 100 000 kronor om året.

Promemorians förslag har i samtliga yttranden antingen lämnats helt utan
erinran eller tillstyrkts i huvudsak. Rörande utformningen av ersättningsbestämmelserna
ha i två yttranden — av styrelsen för Sveriges advokatsamfund
och av landsfogden i Malmöhus län -—- framställts erinringar av mera principiell
innebörd.

Behovet av bestämmelser om rätt till ersättning i
förevarande fall har understrukits i ett flertal yttranden. Sålunda har styrelsen
för Sveriges advokatsamfund anfört att det vore en påtaglig brist att
dylika bestämmelser nu saknades. Eu kungörelse av det innehåll det vid
promemorian fogade utkastet utvisade vore ägnad att undanröja åtskilliga
av de olägenheter, vilka föranletts av avsaknaden av bestämmelser i ämnet.

I fråga om ersättningsrättens omfattning har hovrätten för
övre Norrland uttalat att om tillämpningen av de i kungörelseutkastet upptagna
bestämmelserna, enligt vilka ersättningen ej fixerats till vissa belopp
eller maximerats, sloge väl ut, kunde därav föranledas en omarbetning av
bestämmelserna om ersättning till vittnen i brottmål, vilka bestämmelser enligt
hovrättens mening stundom visade sig stela i tillämpningen och ledde till
mindre tillfredsställande resultat.

Sveriges advokatsamfund har framställt erinringar mot det sätt varpå ersättningsrätten
principiellt utformats i förslaget. Styrelsen har därvid yttrat
följande.

Med den formulering utkastet erhållit kan man knappast tala om någon
rätt för den hörde att få ersättning; snarare är det fråga om en rätt för undersökningsledaren
att efter en av alla direktiv obunden billighetsprövning tillerkänna
honom viss ersättning. En dylik ordning är icke tillfredsställande.
Väl kan det sägas, att den allmänna medborgerliga plikten att ställa sig till
förfogande för samhällsorganens verksamhet för utredande av brott bör innefatta
skyldighet att utan särskild ersättning tåla smärre obehag och olägenheter;
därav följer dock icke, att den enskilde även skulle vara pliktig att
underkasta sig ekonomiska uppoffringar i form av kostnader för resa och
uppehälle eller mistad arbetsförtjänst. Den ifrågavarande medborgerliga plikten
innefattar även skyldighet att för avgivande av vittnesmål inställa sig
inför domstol; därvidlag har man emellertid ansett det rimligt, att det allmänna
ersätter nyssnämnda kostnader och förlust. Något principiellt skäl
att lösa ersättningsfrågan på annat sätt, när det gäller inställelse vid förhör
under förundersökning, synes icke föreligga.

I huvudsak enahanda synpunkter ha anförts av landsfogden i Malmöhus
län.

I vissa yttranden hav däremot föreslagits en starkare begränsning av ersättningsrätten
än det remitterade utkastet anger. Sålunda har justitiekanslersämbetet
velat ifrågasätta att bestämmelserna kompletterades med ett stadgande
av innebörd att ersättning, om ej särskilda skäl till annat föranledde,
ej finge utgå för kostnad eller förlust, sammanlagt understigande ett visst

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

163

belopp, förslagsvis två-lre kronor. Ur olika synpunkter förefölle det angeläget
att undvika den uppfattningen hos allmänheten, att inkallandet till polismyndigheten
för meddelande av upplysningar regelmässigt medförde rätt
till ersättning och detta även för mindre kostnader. Begränsades ersättningen
såsom antytts, skulle en icke oväsentlig lättnad i redovisningsförfarandet också
vinnas.

Förste stadsfiskalen i Stockholm har, med instämmande från överståtliållaråmbetet,
framhållit som önskvärt att åtminstone i fråga om ersättning för
mistad arbetsförtjänst ett visst maximibelopp fastställdes. Förste stadsfiskalen
har därvid anfört bland annat följande.

Enligt vad erfarenheterna från prövning av frågor rörande ersättning till
vittnen visa, uppgår den förlust av arbetsinkomst, vittnen lida på grund av
inställelsen inför rätten, ofta till belopp, 59m väsentligt överstiga det i lagen
fastställda maximum för sådan ersättning. Även om vittnesförhöret kan hållas
å utsatt tid och endast tager i anspråk en kortare tidrymd, inträffar nämligen
ofta, att vittnet dock går förlustig en hel dagsinkomst, vilken enligt
nuvarande arbetslöner och lönesättning ofta överstiger tjugu kronor och ej
sällan uppgår till långt högre belopp. Att i sådana fall ersättningen skulle
bestämmas till allenast viss del av den verkliga förlusten, kommer säkerligen
för den ersättningsberättigade att framstå såsom ett utslag av godtycke eller
kitslighet och en sådan praxis från myndigheters sida är i varje fall ägnad
att väcka förtret lios allmänheten. Myndigheterna torde därför i dylika fall
vara hänvisade till eller åtminstone benägna för att tillerkänna den ersättningssökande
den gottgörelse, han själv begär, såvida ej denna framstår
såsom uppenbarligen för hög, och härigenom kunna kostnaderna för det allmänna
förväntas bliva väsentligt större, än om en maximigräns fastställts.

Göta hovrätt, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt landsfogden i
Malmöhus län ha föreslagit att ersättningen skulle begränsas så att den ej
utginge med högre belopp än som enligt gällande bestämmelser kunde tillerkännas
vittne i brottmål.

I anledning av den föreslagna bestämmelsen, att ersättning ej skulle utgå om
anledning till misstanke förelåge att den hörde vore skyldig till brottet eller
delaktighet däri eller om eljest med hänsyn till omständigheterna ej vore
skäligt att ersättning gåves, ha önskemål om förtydliganden framförts i två
yttranden. Hovrätten över Skåne och Blekinge har sålunda anfört att det
syntes önskvärt att det utsädes att endast befogad anledning till misstanke
betoge den hörde rätt till ersättning. Vidare har hovrätten för Övre Norrland
föreslagit att — för vinnande av närmare anslutning till motiveringen i
promemorian — orden »med hänsyn till omständigheterna» måtte utbytas
mot »med hänsyn till den hördes förhållande till saken».

Sveriges advokatsamfund har yrkat att föreskriften att ersättning ej skulle
givas, om det med hänsyn till omständigheterna ej vore skäligt, borde utgå.

I några yttranden har hävdats alt icke misstanke för brott utan endast åtal
borde utesluta ersätlningsrätt. Förste stadsfiskalen i Stockholm har i sitt av
överståthållarämbetet åberopade yttrande anfört följande.

Om den föreliggande bevisningen ej anses räcka till åtal, synes det nämligen
innebära en otillbörlig prickning av den hörde, att en begäran om ersättning

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

från hans sida skulle avslås på den grund, att han fortfarande är att anse
såsom misstänkt. En dylik prövning torde i varje fall ej böra ankomma på
undersökningsledare, d. v. s. polis- eller åklagarmyndighet. Det synes mig
nämligen både principiellt oriktigt och dessutom ur många synpunkter olämpligt,
att en dylik myndighet skulle på angivet sätt tvingas att uttala sin uppfattning
om. huruvida en person, som ej åtalas, är att anse såsom fortfarande
misstänkt eller ej. Ett dylikt avgörande kan nämligen ofta ej^blott vara synnerligen
vanskligt för den myndighet, som skall besluta i frågan, utan även
kunna högst menligt påverka den hördes självkänsla eller rent av hans sociala
anseende, om myndighetens beslut blir allmänt känt, och det torde icke
kunna undgås, att om polis- eller åklagarmyndigheter åläggas en dylik uppgift,
dennas fullgörande kommer att bli en källa till ständiga misshälligheter
mellan dem och den allmänhet, varom här är fråga. Uppenbart torde även
vara att en prövning på ifrågakomna grunder lätt kan leda till bristande
enhetlighet i tillämpningen.

Med åtal borde, har det anförts i yttrandet, i förevarande hänseende jämställas
strafföreläggande och eftergift av åtal.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har ansett praktiska skål tala för att även
en för brott misstänkt person skulle kunna tillerkännas ersättning för resa
och uppehälle men däremot icke för rnistad arbetsförtjänst. Länsstyrelsen
har till stöd härför anfört att det icke sällan förekomme, att person, mot
vilken misstanke om gärningsmannaskap till eller delaktighet i brott förelåge,
kallades eller hämtades till förhör samt att han saknade medel till
återresa. I dylikt fall hade polismyndigheten nödgats bereda honom nödig
hjälp genom anlitande av medel som ej avselts för sådant ändamål; särskilt
i fråga om statspolisen hade vidare förekommit att, till undvikande av särskilda
kostnader, den hörde forslats i polisbil betydande vågsträckor till sitt
hem eller sin arbetsplats, vilket givetvis icke kunde anses tillfredsställande.
Liknande synpunkter ha anförts av poliskammaren i Hälsingborg. Enligt poliskammarens
mening borde de föreslagna bestämmelserna lörses med det
tillägget att ersättning finge utbetalas till misstänkt som försättes på fri fot,
om skälig anledning därtill funnes med hänsyn till hans ekonomiska ställning
samt sedvanliga bostads- eller anställningsort.

Svea hovrätt har anfört att det icke med erforderlig tydlighet framginge
huruvida de föreslagna bestämmelserna vore avsedda att äga tillämpning
också i det fall, att en till förhör inkallad person på grund av misstanke om
brottslighet bleve anhållen men anhållandet icke varade så lång tid som ett
dygn, i vilken händelse han icke ägde rätt till gottgörelse enligt lagen den
13 april 1945 om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda
in. fl. Om författningen — såsom hovrätten ansåge rimligt — skulle äga
tillämpning också i nämnda fall, s>ntes en viss motsättning föreligga mellan
författningsutkastet och omförmälda lag. Bestämmelserna i det remitterade
utkastet syntes förutsätta, att undersökningsledaren — efter det begäran om
ersättning senast inom en vecka från förhöret framställts omedelbart
skulle besluta i ersättningsfrågan och att han därvid på grundval av den då
föreliggande utredningen skulle ha tagit ställning till fragan huruvida anledning
förelåge till misstanke mot ersättningssökanden eller icke. När det gäll -

Kungl. Mcij.ts proposition nr 268.

165

de en oskyldigi misstänkt person, skulle denne således enligt de föreslagna
bestämmelserna icke kunna erhålla någon ersättning, därest icke misstankarna
mot honom hunne bortfalla, innan undersökningsledaren eller — i fall
av klagan — högre myndighet meddelade beslut i ersättningsfrågan. Detta
komme alltså att gälla även för en oskyldigt misstänkt, som varit anhållen
under mindre än ett dygn. Hade han däremot suttit anhållen mer än ett
dygn, ägde han enligt 1945 års lag möjlighet att begära ersättning inom viss
tid efter det frågan om hans skuld blivit avgjord. Det torde enligt hovrättens
mening finnas anledning att taga i övervägande, huruvida icke denna olikhet
i möjligheterna för oskyldigt misstänkta personer att utfå ersättning på ett
eller annat sätt skulle kunna utjämnas.

I anslutning härtill må nämnas att Göta hovrätt och Sveriges advokatsamfund
föreslagit att tiden för framställande av begäran om ersättning skulle
utsträckas till två veckor från den dag då förhöret ägde rum.

Promemorians förslag att kostnaderna för ersättningar av nu ifrågavarande
slag skola utgå av statsmedel har ej biträtts av justitiekanslersämbetet.
Enligt ämbetets mening borde dessa kostnader bestridas på samma
sätt som vanliga utgifter för polisverksamheten, med vilka de snarast vore
att likställa. Ämbetet har därom anfört.

Gottgörelse till hörda personer synes ej vara av annat slag än den kostnad
för utredning i ett mål som eljest uppstår, exempelvis för brottsplatsundersökningar,
fotografering av föremål som äro av betydelse för brottsutredning,
hörande av bokföringsexperter m. m. Om en polisman inställer sig hos någon
som höres, skall självfallet kostnaden härför bäras av den som eljest bestrider
utgifterna för polisverksamheten, och enahanda synes förhållandet
böra vara, om den hörde i stället inställer sig hos polisen och för sådant ändamål
har någon utgift. Med en dylik ordning undvikes jämväl — utom annat
som är ägnat att tynga förfarandet — en besvärande förskottsredovisning
från befattningshavare, vilka nu icke inneha några statliga förskottsmedel.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört att förslaget på denna punkt
innebure ett avsteg från den hittills tillämpade principen i fråga om bestridande
av utgifter för polisverksamheten. Länsstyrelsen har velat ifrågasätta
om bärande skäl härför förelåge. Man kunde enligt länsstyrelsens åsikt ej
helt bortse från den möjlighet som förslaget lämnade städerna och köpingarna
att på statsverket övervältra en del av sina utgifter för polisväsendet genom
att till förhör kalla personer, vilka eljest på kommunal bekostnad hade
uppsökts på sina vistelseorter.

Riksräkenskapsverket, som i övrigt icke haft något att erinra mot förslaget,
har anfört, att anslaget till domare, vittnen och parter borde uppdelas
på flera riksstatsanslag, och har velat förorda, att för det nu ifrågavarande
ändamålet anvisades ett särskilt förslagsanslag under andra huvudtiteln.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har riksdagen i samband
med antagandet av nya RB givit uttryck åt den uppfattningen att den som
höres under förundersökning i brottmål bör kunna erhålla ersättning för

Departe ments chefen.

166

Kungi. Maj.ts proposition nr 268.

kostnader som förhöret orsakat honom. I fråga om ersättningsrättens omfattning
har vederbörande utskott i sitt av riksdagen i denna del godkända
utlåtande uttalat sig för att rätten borde begränsas bl. a. såtillvida att ersättning
ej borde givas om den hörde bodde helt nära förhörsplatsen och hans
inställelse icke medförde större olägenheter för honom. 1 den i ämnet upprättade
promemorian har i anslutning härtill föreslagits att ersättning borde
givas endast om och i den mån det funnes obilligt att den hörde själv finge
vidkännas för honom i anledning av förhöret uppkommen kostnad. I några
remissyttranden över promemorian ha ytterligare begränsningar i ersättningsrätten
föreslagits. Sålunda har justitiekanslersämbetet ifrågasatt en uttrycklig
bestämmelse om att ersättning, därest ej särskilda skäl till annat
föranledde, icke finge utgå för smärre kostnader. Å andra sidan har — särskilt
i det av Sveriges advokatsamfund avgivna yttrandet — framställts den
principiella invändningen mot promemorians förslag att detta knappast tillerkände
den hörde någon rätt till ersättning; snarare vore fråga om en rätt
för undersökningsledaren att efter en billighetsprövning tillerkänna honom
viss ersättning. Något principiellt skäl att lösa ersättningsfrågan på annat
sätt när det gällde inställelse till förhör under förundersökning än när det
gällde inställelse för avgivande av vittnesmål inför domstol förelåge enligt
styrelsens mening ej. Det har erinrats att i sistnämnda fall en verklig rätt att
erhålla ersättning tillerkänts den hörde.

Den anmärkning som sålunda framställts av advokatsamfundet synes mig
vägande. Det är svårt att anföra några avgörande skäl varför ersättningsrätten,
när fråga är om inställelse på förundersökningsstadiet, bör vara i
princip annorlunda utformad än när det gäller inställelse inför domstolen.
Som i promemorian erinrats måste man visserligen bygga på förefintligheten
av en allmän medborgerlig plikt att ställa sig till förfogande för samhällsorganens
verksamhet för utredande av brott. Därav kan dock — sasom
samfundet framhållit — icke anses följa att den enskilde skulle vara skyldig
att vidkännas all ekonomisk förlust som kan uppstå genom fullgörande
av denna plikt.

Den olikheten föreligger väl att inställelsekostnaderna genomsnittligen
kunna beräknas bli väsentligen lägre vid förhör under förundersökningen,
eftersom vittne som skall höras i rättegång i regel har att inställa sig vid
domstolen å dennas ordinarie sammanträdesort, medan polisförhör ofta kan
verkställas på den plats där den som skall höras befinner sig. Sistnämnda
förhållande synes emellertid ej böra inverka på lösningen av förevarande
spörsmål i vidare mån än att det bör övervägas om man icke bör begränsa
ersättningsrätten till att avse endast mera betydande kostnader. Härvid synes
man böra göra skillnad mellan å ena sidan resekostnader, som äro omedelbart
föranledda av förhöret, samt å andra sidan övriga kostnader. För
nödiga kostnader för resa i anledning av förhör torde ersättning alltid böra
utgå, oavsett beloppet. I den mån redan nu föreligga möjligheter att utbetala
ersättning torde det också ha visat sig vara av praktiskt värde att kunna
giva ersättning även för smärre resekostnader, såsom för buss- och spår -

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

167

vagnsavgifter. Vad angår övriga kostnader synes det däremot väl kunna försvaras
att ersättning skall utgå endast när kostnaderna icke äro alltför obetydliga.
En dylik begränsning medför dessutom vissa praktiska fördelar.
Sålunda kommer redovisningsförfarandet att väsentligen förenklas. Att bestämma
den gräns under vilken ersättning ej skall givas till ett fixt belopp,
såsom föreslagits i justitiekanslersämbetets yttrande, torde emellertid svårligen
låta sig göra. Man lärer nämligen icke kunna underlåta att taga hänsyn
såväl till beloppets storlek som till betydelsen i det särskilda fallet för
den hörde av att erhålla ersättning. Regeln synes därför lämpligen böra givas
det innehållet, att ersättning skall utgå, där den hörde ej med hänsyn
till att beloppet för honom är ringa skäligen bör själv vidkännas kostnaden
eller förlusten.

Ersättningsrätten torde med den nu angivna begränsningen böra så nära
som möjligt ansluta sig till vad som skall gälla beträffande vittne vid domstol.
Sålunda bör bl. a. stadgas ett maximibelopp å tjugu kronor om dagen
i fråga om ersättning för förlorad arbetsförtjänst och annan tidsspillan som
inneburit ekonomisk förlust.

I vissa fall torde den hördes förhållande till den sak, som är föremål för
förundersökningen, eller hans uppträdande under förundersökningen böra
utesluta rätt till ersättning.

Vad det remitterade utkastet, efter förebild av stadganden i 1945 års lag
om ersättning åt oskyldigt häktade m. fl., innehåller härom synes i huvudsak
kunna godtagas. Med anledning av stadgandet i utkastet att ersättningsrätt
ej skall föreligga, om anledning till misstanke föreligger att den hörde
är skyldig till brottet eller till delaktighet däri eller om eljest med hänsyn till
omständigheterna ej är skäligt att ersättning gives, har i några yttranden
anförts att ersättningsrätt borde uteslutas endast om misstanken varit så
stark att den lett till åtal. För en sådan begränsning föreligga givetvis skäl.
Emellertid skulle en sådan utvidgning av ersättningsrätten vara mindre väl
förenlig med vad som enligt nya RB gäller om rätt till ersättning för tilltalad,
som frikänts, eller för misstänkt, när mot honom inledd förundersökning
nedlagts; i sådana fall må enligt nya RB 31 kap. 2 och 8 §§ ersättning
utgå endast då synnerlig anledning därtill förekommer. Fall kunna visserligen
föreligga, då det blir nödvändigt att det allmänna bestrider kostnaderna
exempelvis för resa till hemorten för medellös person, som under förundersökning
hörts som misstänkt. I sådana fall bör ersättning emellertid
ej utgå i nu förevarande ordning. Jag anser således det remitterade förslaget
kunna i denna punkt godtagas. I anledning av vad som anförts i vissa remissyttranden
torde dock det förtydligandet böra göras att rätten till ersättning
skall vara utesluten om skälig anledning föreligger till misstanke varom
nu är fråga samt vidare om det med hänsyn till den hördes förhållande
till saken ej är skäligt att ersättning gives.

Svea hovrätt har påtalat en bristande överensstämmelse mellan de föreslagna
bestämmelserna och lagen om ersättning åt oskyldigt häktade m. fl.

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

I anledning av vad hovrätten anfört vill jag erinra att i det av processlagberedningen
framlagda utkast, vilket ligger till grund för nämnda lag, ej
upptagits några bestämmelser om rätt till ersättning för den som varit anhållen.
I ett över nyssnämnda utkast avgivet yttrande förordades emellertid att
utkastet borde fullständigas på denna punkt. I propositionen nr 10/1945
anslöt sig föredragande departementschefen härtill men uttalade samtidigt
att vid helt kortvariga anhållanden ersättning ej borde utgå. Avvägningen
skedde så att rätt till ersättning medgavs om anhållandet varat mer än ett
dygn. Detta förslag vann riksdagens bifall. Någon anledning att nu jämka
på denna avvägning synes ej föreligga. Formellt hinder torde ej förefinnas
att tillämpa de nu föreslagna bestämmelserna även på det fallet att den hörde
varit anhållen under högst ett dygn. Har vederbörande frigivits efter så
kort tid, torde det i regel ha berott på att misstanken mot honom bortfallit.
Under sådana förhållanden medför det ej några olägenheter att fristen för
framställande av begäran om ersättning göres helt kort. Oavsett vad nu anförts
synes emellertid — i anslutning till yrkande därom i två remissyttranden
-r- sagda frist lämpligen kunna förlängas till två veckor.

över länsstyrelsens beslut i ersättningsfrågor torde klagan ej böra få föras.

I övrigt synes vad i promemorian föreslagits böra godtagas.

Kostnaderna för ersättningarna synas mig sålunda böra utgå av statsmedel.
Visserligen kunna dessa ersättningar betraktas som utgifter för polisverksamheten
men de stå dock så nära ersättningarna åt vittnen i brottmål
att skäl ej synas föreligga att de bestridas av andra medel än dessa ersättningar.
Tills vidare torde kostnaderna, såsom i statsverkspropositionen förutsatts,
böra bestridas från anslaget till ersättning åt domare, vittnen och
parter.

Kostnaderna lia i promemorian beräknats till omkring 100 000 kronor för
år. De nu föreslagna jämkningarna i ersättningsbestämmelserna leda till att
ersättning kommer att utgå i väsentligt flera fall samt vidare möjligen till
en viss höjning av ersättningsbeloppen. Att närmare angiva kostnadsökningen
synes icke vara görligt utan erfarenhet av hur de föreslagna bestämmelserna
komma att verka. Sannolikt bör man räkna med en fördubbling av kostnaderna,
d. v. s. att dessa för år komma att uppgå till omkring 200 000 kronor.

Ej heller de förändringar i anslagsbehovet, som bliva en följd av de i det
föregående återgivna nya bestämmelserna om ersättning av allmänna medel
till vittnen i brottmål, offentlig försvarare samt tilltalad som frikännes m. fl.,
kunna på förhand närmare angivas. Förslagsvis torde den därav föranledda
ökningen kunna för ett år beräknas till 200 000 kronor.

Den sammanlagda ökningen av anslagsbehovet skulle alltså bliva (200 000
+ 200 000) 400 000 kronor. Med hänsyn till att de nya bestämmelserna skola
träda i kraft den 1 januari 1948, erfordras för nästkommande budgetår ett
/ 400 000\

anslag av 1700 000 + -—) 900 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268. 169

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att till Ersättning åt domare, vittnen och
parter för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av ........................ kronor 900 000.

14. Tornedalens rätlshjälpsanstult, förslagsanslag. Vid behandlingen i årets
statsverksproposition av frågan om anslag för nästa budgetår till utomprocessuell
rättshjälp anmälde jag (II ht s. 43), att utredning påbörjats angående
inrättande av en offentlig rättshjälpsanstalt i Haparanda, avsedd för
Tomeå och Kalix domsagor. Utredningen har nu verkställts genom en särskilt
tillkallad utredningsman, hovrättsrådet K. H. Henkow, vilken den 5
februari 1947 avlämnat promemoria med förslag i ämnet. Vid fullgörandet
av sitt uppdrag har utredningsmannen i enlighet med sina direktiv haft överläggningar
med sakkunniga representanter från orten.

De hittills tillkomna rättshjälpsanstaltema hava alla inrättats av städer
eller landsting, vilka åtnjutit statsbidrag motsvarande en mindre del av kostnaderna
för anstalternas drift. Statsbidraget bestrides från det å riksstaten
uppförda anslaget till understöd för utomprocessuell rättshjälp, vilket för
innevarande budgetår är upptaget med 150 000 kronor och för nästa budgetår
höjts till 160 000 kronor (jfr II ht 1947 s. 42 f.; rd. skr. nr 2/1947
p. 20:o). Från anslaget bestrides även understöd för rättshjälp, som enligt
avtal med landsting meddelas av enskilda advokater.

Bestämmelser angående understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter äro
meddelade i kungörelsen den 12 september 1919 (nr 639). Enligt 1 § må understöd
av statsmedel tilldelas anstalt, som av landsting eller kommun anordnats
för meddelande av fri rättshjälp, under förutsättning att anstalten
står under ledning av en styrelse, bestående av ordförande jämte suppleant
för honom, förordnade av länsstyrelse för fyra år i sänder, och minst två
ledamöter jämte suppleanter för dem, utsedda av landsting eller stadsfullmäktige,
kommunalfullmäktige eller kommunalstämma; att anstaltens verksamhet
utövas enligt av Konungen utfärdat reglemente; samt att statistiska
uppgifter rörande verksamheten avgivas till statistiska centralbyrån. Enligt
§ 2 mom. 1 kan offentlig rättshjälpsanstalt erhålla understöd dels till bestridande
av samtliga för dess verksamhet nödvändiga utgifter för postporto,
telefon och telegram och dels till resekostnadsersättning enligt vissa grunder
för resor å statens järnvägar. Enligt § 2 mom. 2 kan ersättning beredas för
intill hälften av det belopp, som återstår sedan från anstaltens sammanlagda
årsutgifter till avlöningar, skrivmaterialier och tryckningskostnader dragits
ersättningsbelopp, som kommit anstalten till godo på grund av domstolsbeslut
eller eljest för lämnat biträde i rättegång. Slutligen kan enligt mom. 3
samma paragraf ersättning med högst 3 000 kronor tillerkännas anstalt för
bestridande av engångsutgifter vid dess upprättande.

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Antalet statsunderstödda rättshjälpsanstalter utgör för närvarande tio. Av
dessa äro fem inrättade för städer, nämligen för Stockholm, Göteborg,
Malmö, Norrköping och Hälsingborg. De fem återstående anstalterna ha inrättats
av landstingen i Stockholms, Älvsborgs (två anstalter — i Borås och
Vänersborg), Örebro och Västmanlands län. En allmän utbyggnad av anstaltsorganisationen
har föreslagits i ett av särskilt tillkallad sakkunnig år
1940 framlagt betänkande med förslag rörande offentliga rättshjälpsanstalter
(SOU 1940: 11), som varit föremål för övervägande vid olika tillfällen
(jfr II ht 1942 s. 47, 1943 s. 30 o. 1944 s. 64; rd. skr. nr 2/1944 s. 9). Frågan
om en dylik utbyggnad har på grund av tidsförhållandena ännu icke kunnat
upptagas till slutlig prövning.

Understöd för rättshjälp genom privatpraktiserande advokater meddelas
jämlikt kungörelsen den 20 september 1946 (nr 619). Enligt dessa bestämmelser
utgår understöd till landsting som slutit avtal med Sveriges advokatsamfund
eller avdelning av samfundet om att alla eller flertalet av samfundets
i länet (landstingsområdet) verksamma ledamöter skola meddela
fri utomprocessuell rättshjälp, under förutsättning att den bedrivna rättshjälps
verksamheten står under betryggande tillsyn. Understöd utgår med
högst en tredjedel av den årliga kostnad, som landstinget jämlikt avtalet
vidkänts för verksamheten. Detta system för meddelande av rättshjälp har
tillämpats endast under kort tid, nämligen i Jämtlands län från och med år
1945 samt i vissa andra län, bl. a. Norrbottens län, från och med år 1946.

Den ifrågasatta rättshjälpsanstalten i Haparanda skulle enligt direktiven
för den nu verkställda utredningen inrättas av statsverket och tills vidare
helt bekostas av statsmedel. Dess verksamhetsområde borde vara Tomeå
domsaga samt Kalix domsaga, eventuellt med uteslutande av de delar av
Kalix domsaga, vilkas rättshjälpsbehov kunde anses tillgodosett av de i
Luleå och Boden bosatta advokaterna. Såsom skäl för att i de berörda delarna
av Norrbotten inrätta en helt statlig rättshjälpsanstalt anfördes i direktiven
särskilt att bristen på advokater, de långa avstånden och tvåspråkigheten
här orsakade speciella svårigheter som icke hade någon egentlig
motsvarighet i andra delar av riket, för rådfrågning i rättsliga angelägenheter
och för handläggningen inför domstolarna. Med hänsyn härtill och till
den nya processordningens snara ikraftträdande syntes man icke för dessa
trakters del kunna nöja sig med de i och för sig välkomna insatser till de
mindre bemedlades rättshjälp som kunde bliva en följd av den mellan Norrbottens
läns landsting och advokaterna i länet träffade överenskommelsen
om utomprocessuell rättshjälp åt mindre bemedlade.

I den av utredningsmannen avlämnade promemorian lämnas inledningsvis
en redogörelse för gällande bestämmelser angående rättshjälpsanstalter samt
vissa uppgifter angående de redan verksamma anstalterna. Beträffande Torneå
och Kalix domsagor innehåller promemorian, bland annat, följande
folkmängdsuppgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

171

Folkmängden i Torneå domsaga med en ytvidd av 11 153,6 kvkm utgjorde

den 31 dec. 1945 sammanlagt 35 232
sig sålunda:

Torneå tingslag

Haparanda stad].................... 3043

Nedertorneå kommun .............. 4562

Karl Gustavs > 3 556

Hietaniemi > 2 639

Övertorneå > 6 850

Summa 20 650

På de olika kommunerna fördelar den
Pajala och Korpilombolo tingslag

Korpilombolo kommun ............ 3 690

Tärendö > ............ 2 229

Pajala > ............ 6 816

Junosuando > ............ 1847

Summa 14 582

Folkmängden i Kalix domsaga med en ytvidd av 6 518,6 kvkm utgjorde
den 31 dec. 1945 sammanlagt 38 093 enligt följande.

Råneå tingslag

Råneå kommun.................... 8 983

Överkalix tingslag

Överkalix kommun ................ 9180

Nederkalix tingslag

Töre kommun...................... 5 213

Nederkalix kommun................ 14 807

Summa 20 020

Utredningsmannen har till en början upptagit spörsmålet om den ifrågasatta
anstaltens verksamhetsområde samt därvid uttalat att det mest ömmande
behovet av rättshjälp förelåge i Tornedalen. Bristen på advokater gjorde
sig där starkt gällande, och den omständigheten, att en stor del av befolkningen
hade finska språket som sitt egentliga modersmål, försvårade kontakten
med såväl myndigheter som advokater från andra orter. I stort sett
låge hela Torneå domsaga öster om språkgränsen. Det torde därför icke kunna
ifrågasättas att utesluta någon del av domsagan ur den tilltänkta rättshjälpsanstaltens
verksamhetsområde.

Under erinran att frågan huruvida Kalix domsaga skall ingå i anstaltens
verksamhetsområde i direktiven i viss mån lämnats öppen, anför utredningsmannen
härom:

Den sammanlagda folkmängden i Torneå och Kalix domsagor uppgår icke
ens till hälften av innevånarantalet i de län eller delar därav, för vilka rättshjälpsanstalter
redan inrättats, och detta kunde tyda på att båda domsagorna
borde medtagas. Särskilda omständigheter tala emellertid i motsatt riktning.
Till ytvidden är Torneå domsaga betydligt större än verksamhetsområdena
för nämnda anstalter, vilka ungefär motsvara Kalix domsaga. Denna
vidsträckthet jämte vad därmed sammanhänger måste givetvis i hög grad
tynga rättshjälpsarbetet inom Tornedomsagan. Såsom ovan framhållits är
dessutom behovet av rättshjälp särskilt stort i denna domsaga, och det är
därför angeläget att den blivande anstaltens verksamhetsområde icke utsträckes
alltför mycket utom densamma. Anstaltens verksamhet kan nämligen
eljest lätteligen bliva snedvriden på sådant sätt att huvudsyftet med
anstalten icke tillfredsställande uppfylles.

Bedömandet av verksamhetsområdets avgränsning vore, enligt vad utredningsmannen
vidare anför, uppenbarligen beroende av vilken personal, som

172

Kanyl. Mcij:ts proposition nr 268.

komme att stå till anstaltens disposition. Om flera jurister anställdes, bortfölle
till stor del hindren för ett större område. Av olika skäl torde emellertid
icke kunna ifrågasättas att anstalten från början organiserades med mer
än en jurist. Eftersom denne kunde beräknas bliva i det närmaste fullt sysselsatt
med arbetet inom Tornedomsagan, förelåge sålunda ytterligare en
anledning afl icke mer än nödvändigt utvidga verksamhetsområdet.

Med angivna utgångspunkter kommer utredningsmannen till det resultatet
att Kalix domsaga endast delvis bör ingå i den nya anstaltens distrikt:

Av de nuvarande tingslagen i Kalix domsaga synes Råneå utan vidare kunna
uteslutas. Detta tingslag ligger på förhållandevis kort avstånd från Boden
och Luleå, där ett flertal advokater finnas. De båda övriga tingslagen äro
däremot i stort sett belägna närmare Haparanda än de nyssnämnda städerna.
Överkalix tingslag, som endast består av Överkalix kommun, är med avseende
å befolkningskaraktären, i motsats till Nederkalix tingslag, ganska likartat
med vissa delar av Tomeå domsaga. Det förefaller därför vara berättigat
hävda att rättshjälpsbehovet inom Kalix domsaga är relativt störst i
Överkalix tingslag. Om sålunda skäl finnas att låta detta tingslag ingå i verksamhetsområdet,
synes det knappast vara lämpligt att ställa Nederkalix
tingslag utanför. Av dess två kommuner, Töre och Nederkalix, är den sistnämnda
i viss mån belägen mellan Överkalix och Haparanda. Bland annat
med hänsyn till att Töre har sina naturliga förbindelser med huvudorten i
Nederkalix, torde man icke böra skilja på de båda kommunerna i förevarande
hänseende. Med hela Nederkalix tingslag inrymt i verksamhetsområdet
får visserligen anstaltens arbetsbörda antagas märkbart öka, men till motverkande
härav torde viss inskränkning av verksamheten i detta tingslag
kunna vidtagas, åtminstone tills vidare. Härtill blir det anledning återkomma
i det följande.

Anstaltens verksamhetsområde föreslås alltså skola omfatta Torneå domsaga
samt Överkalix, Nederkalix och Töre kommuner av Kalix domsaga. Med
hänsyn till den dominerande betydelse för anstalten, som Tomedalen skulle
få, borde anstalten lämpligen benämnas Tornedalens rcittslijälpsanstalt.

I enlighet med vad som förutsatts i direktiven föreslår utredningsmannen
att den nya anstaltens kontor förlägges till Haparanda. Sådana mottagningar,
som anstalten i likhet med andra rättshjälpsanstalter bör anordna för att
giva rättshjälpsbehövande tillfälle att besöka anstaltens jurist, föreslås skola
äga rum, förutom i nämnda stad, även på andra platser inom verksamhetsområdet.
De orter som enligt utredningsmannens mening härvid närmast
syntes kunna komma i fråga vore Övertomeå, Pajala, Tärendö, Korpilombolo
och Bränna. I och för sig vore det önskvärt att mottagningar kunde anordnas
jämväl i Kalix och möjligen också i Töre. Härigenom skulle dock anstaltens
arbete bliva mer omfattande än som rimligen kunde ombesörjas av
den personal, varmed anstalten från början borde utrustas. Man finge emellertid
räkna med att, sedan anstaltens verksamhet på allvar kommit igång,
personalen kunde behöva utökas, och möjlighet att anordna mottagningar
även på dessa orter torde då erbjuda sig. I betraktande av Nederkalix tingslags
närbelägenhet i förhållande till Haparanda borde anstalten redan dessförinnan
kunna bliva till god nytta för befolkningen i tingslaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

173

Beträffande mottagningarnas anordnande anföres i promemorian:

Med hittills gällande rättegångsordning skulle det vara naturligt att anordna
dessa mottagningar i direkt anslutning till tingssanunanträdena. Efter
processreformens genomförande komma emellertid de allmänna tingen icke
att få samma karaktär som för närvarande, främst genom det fåtal mål som
kan beräknas förekomma varje rättegångsdag. Det synes därför icke finnas
anledning att planera mottagningarna med lika stor bundenhet till tingstidema
som eljest skulle varit fallet.

En resa från Haparanda till Övertorneå, Pajala, Tärendö, Korpilombolo
och Bränna med uppehåll för mottagningar torde taga minst fem dagar i
anspråk. Dessutom kan givetvis anstaltens jurist behöva företaga andra
tjänsteresor. Med hänsyn härtill kunna regelbundna mottagningar utanför
Haparanda icke hållas oftare än ungefär en gång i månaden. Såväl i Pajala
som i Bränna komma emellertid allmänna ting att äga rum en gång var
fjortonde dag med undantag för tiden för häradsrätternas ferier. Om mottagningarna
förläggas i anslutning till tingen sammanträffa de således med
vartannat ting.

Med utgångspunkt härifrån synas ifrågavarande mottagningar efter den
l januari 1948 kunna anordnas i Övertorneå, Pajala, Tärendö och Korpilombolo
i samband med vartannat ting i Pajala samt i Bränna i samband med
vartannat ting därstädes. Då resan till Bränna lämpligen företages över Övertomeå,
kan på sistnämnda ort hållas ytterligare en mottagning varje fyraveckorsperiod.
För att största möjliga fördel skall ernås härav, böra resorna
till Pajala och Bränna ske med lämpligt mellanrum. De dubbla mottagningarna
i Övertorneå motiveras av att denna kommun är en av de största
inom verksamhetsområdet. Samma storleksklass tillhöra emellertid också
Pajala och Överkalix. Eftersom båda dessa kommuner äro tingsställen, torde
de komma att besökas en och annan gång vid sidan av de regelbundna mottagningsresoma.
I samband därmed böra då extra mottagningar hållas. Dessutom
bör på samtliga ifrågavarande orter någon mottagning hållas under
häradsrätternas ferier.

På nu angivna sätt synes behovet av mottagningar utanför Haparanda
bliva skäligen tillgodosett. Varje sådan mottagning bör pågå minst en timme
och vara förlagd till tid på dagen som passar ortsbefolkningen. Med hänsyn
till angelägenheten att undvika onödig tidsspillan för anstaltens jurist måste
dock givetvis jämkningar kunna göras.

Såsom orlsombud för anstalten skulle enligt utredningsmannens förslag
anlitas den lokala polispersonalen. Då ett ortsombuds uppdrag endast borde
innebära att han skulle giva hjälpbehövande upplysning var och när anstaltens
jurist kan träffas och eventuellt biträda honom med att genom brev
eller per telefon anmäla hans ärende hos anstalten, syntes uppgiften vara
varken något för en polisman helt främmande eller nämnvärt betungande.
Eftersom anstalten avsåges skola bekostas helt av statsmedel, torde betänksamhet
icke heller kunna hysas mot att polispersonalen finge fullgöra uppdraget
i tjänsten.

Beträffande själva verksamheten framhålles nödvändigheten av att anstalten
samverkar med advokater som i en eller annan form praktisera inom
verksamhetsområdet:

Det bör visserligen åligga anstaltens jurist att såvitt möjligt söka åvägabringa
förlikning i de tvister, med vilka han erhåller befattning, men då

174

Ku.ngl. Maj.ts proposition nr 268.

detta icke alltid låter sig göra, kominer han att vid sidan av den utomprocessuella
rättshjälpen även få lämna biträde i rättegång. Är då också motparten
i behov av hjälp, hör han hänvisas till lämplig advokat. Jämväl förande
av rättshjälpssökandes talan bör kunna överlåtas på advokat, då anstaltens
jurist av andra tjänstegöromål är förhindrad därtill. Och naturligtvis bör
sådan hänvisning ske då någon som sökt anstaltens hjälp icke finnes berättigad
att erhålla sådan. I fråga om anstaltens huvuduppgift, att lämna utomprocessuell
rättshjälp, föreligger särskild anledning till samverkan i det avtal
om fri sådan rättshjälp, som Norrbottens läns landsting träffat med
advokater inom länet. Då anstalten för rättshjälpssökandes räkning behöver
ha ärende uträttat på ort inom länet men utom verksamhetsområdet bör
sålunda företrädesvis anlitas advokat, som omfattas av avtalet. På motsvarande
sätt bör anstalten inom verksamhetsområdet kunna utföra uppdrag
åt sådan advokat, när denne företräder någon i enlighet med avtalet. I båda
fallen synas utförda tjänster böra ersättas enligt på förhand träffad överenskommelse.
överhuvud är det i rättsvårdens intresse angeläget att anstalten
söker upprätthålla ett förtroendefullt samarbete med de privatpraktiserande
advokaterna.

Anstaltens personal föreslås skola bestå av en föreståndare och en kontorist.
Såsom kompetenskrav för föreståndaren borde uppställas, förutom juris
kandidatexamen och nödig praktisk erfarenhet, färdighet i finska språket.
Ehuru det framhålles såsom synnerligen önskvärt att sistnämnda kompetenskrav
upprätthålles, borde detta krav dock icke få äventyra igångsättandet
av anstaltens verksamhet, och kravet i fråga föreslås med anledning därav
icke vara oeftergivligt:

Enligt vad av det föregående framgår användes finska språket i mycket
stor utsträckning inom den huvuddel av anstaltsområdet, som Tornedalen
förutsatts skola utgöra. Det synes därför ej vara oberättigat om det göres
gällande att anstalten till väsentlig del skulle förfela sin uppgift, därest den
som främst har att svara för verksamheten icke kan förstå och göra sig förstådd
på finska.

Ett känt faktum torde emellertid vara att tillgången på svenska jurister
med kunnighet i finska är mycket begränsad. Det är därför icke opåkallat
att något närmare beröra den eventualiteten att det icke står till buds någon
föreståndare, som uppfyller ifrågavarande kompetenskrav. I sådant hänseende
måste först ånyo understrykas det stora behovet av en rättshjälpsanstalt
i dessa trakter. Även en föreståndare, som icke kan finska, skulle
med hänsyn därtill kunna utföra en gagnande verksamhet. Men dessutom
kan man räkna med att en sådan person med intresse för saken på ganska
kort tid skulle kunna lära sig så mycket finska att han hjälpligt kan meddela
sig med finsktalande hjälpsökande. Särskilt under den första tiden lärer verksamheten
icke få större omfattning än att tillfälle därtill gives. En ytterligare
fördel med att låta anstalten träda i funktion, även om finskspråkig föreståndare
icke kan anställas, synes vara möjligheten att någon juris studerande
med tanke på framtida anställning vid anstalten kompletterar sin
utbildning med studier i finska. Slutligen må också påpekas att, om biträdande
jurist framdeles behöver anställas, det därigenom kan bliva möjligt
att tillgodose anstaltens behov av språkkunnig jurist. Tänkbart är att lämplig
finländsk jurist kan komma i fråga i detta hänseende.

Beträffande kontoristen, som helst borde vara manlig, framhålles att han
med hänsyn till föreståndarens resor komme att i stor utsträckning få själv -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 268.

175

ständigt sköta kontoret. Hans kvalifikationer borde därför ej sättas för lågt.
Liksom föreståndaren borde kontoristen behärska finska språket. Om i enlighet
med det nyss sagda föreståndaren icke fullt uppfyllde detta villkor,
finge detsamma för kontoristens del icke eftergivas. Kontoristen borde dessutom
vara stenograf.

Ytterligare personal med stadigvarande tjänstgöring skulle icke erfordras,
i allt fall icke under den första verksamhetstiden.

Med hänsyn till anstaltens i viss mån försöksmässiga karaktär föreslås, att
såväl föreståndaren som kontoristen anställas genom kontrakt med viss tids
ömsesidig uppsägningsrätt. Lönen föreslås skola utgå med 18 000 kronor för
år till föreståndaren och med 6 500 kronor för år till kontoristen. Beträffande
avvägningen av dessa belopp m. in. anföres:

Vad särskilt angår lönebeloppet för föreståndaren må framhållas vikten
av att en lämplig kraft kan förvärvas. Av föreståndarens duglighet kommer
nämligen anstaltens effektivitet att vara så gott som helt avhängig. Dessutom
måste vid lönesättningen tagas hänsyn till övre Norrlands allmänna
rekryteringssvårigheter i fråga om jurister. Att Haparanda bland annat i
skattehänseende är en mindre önskvärd bostadsort, bör även uppmärksammas.

Föreståndarna vid ---— rättshjälpsanstalterna åtnjuta genomsnittligt

omkring 14 500 kr. i årslön. Härtill kommer pensionsrätt, vilken torde kunna
uppskattas till ett årligt värde av ungefär 1 500 kr.

Det anförda synes leda till den slutsatsen, att begynnelselönen för föreståndaren
vid ifrågavarande anstalt icke hör sättas under 18 000 kr. per år.
Pensionsrätt förutsättes därvid icke skola föreligga, så länge anstalten befinner
sig på försöksstadiet. Under resor i tjänsten bör föreståndaren vara berättigad
att, utöver lönen, åtnjuta traktamente. Detta synes skäligen kunna
bestämmas till 13 kr. för dag och 7 kr. för natt.

Beträffande lönen för den föreslagna kontoristbefattningen må nämnas
att kassörskor vid de till jämförelse tagna anstalterna uppbära genomsnittligt
5 500 kr. per år. De ha dessutom pensionsrätt. Med hänsyn härtill och
under åberopande av vad ovan anförts angående kontoristens kvalifikationer,
bör hans årslön fastställas till minst 6 500 kr.; pensionsrätt förutsättes
ej heller i detta fall skola föreligga tills vidare.

Anstaltens styrelse skall enligt utredningsmannens förslag bestå av ordförande
och två ledamöter jämte suppleanter. Styrelsen liksom två revisorer
och suppleanter för dem skola tillsättas av länsstyrelsen. Styrelsen skall,
bland annat, ha att antaga föreståndare, varvid samråd skall äga rum med
presidenten i hovrätten för Övre Norrland. Anstaltens verksamhet skall utövas
enligt ett av Kungl. Maj:t fastställt reglemente, vilket så nära som
möjligt hör ansluta sig till nu gällande normalreglemente för rättshjälpsanslalter.
1 övrigt skall för verksamheten gälla en av anstaltens styrelse fastställd
arbetsordning. Anstaltens räkenskaper skola föras för kalenderår men
förslag till inkomst- och utgiftsstat skall avse budgetår. Årsredogörelse för
anstaltens verksamhet, revisionsberättelse och statförslag skola tillställas
länsstyrelsen, som med ledning av statförslaget skall begära anslag för anstaltens
verksamhet.

176 Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Anstaltens utgifter och inkomster beräknas för första verksamhetsåret
på följande sätt.

Utgifter.

Avlöningar m. m............................................. 25 300

Traktaments- och reseersättningar ............................ 3 100

Lokalhyra m. m.............................................. 1 800

Inventarier, litteratur m. m.................................... 3 500

Skrivmateriel, annonser m. m................................. 1 300

Postporto, telefon m. m....................................... 1 200

Diverse...................................................... 1 000

Kr. 37 200

Inkomster.

Rättegångskostnader m. in..................................... 1 000

Statsmedel................................................... 36 200

Kr. 37 200

Rörande den närmare beräkningen av de olika posterna anföres:
Avlöningar m. m., 25 300.

Föreståndarens och kontoristens löner ha i enlighet med det föregående
upptagits till sammanlagt 24 500 kr. I posten ingår därjämte ett belopp av
800 kr., avsett för semestervikarier och annan extra arbetskraft.

Traktaments- och reseersättningar, 3 100.

Varje mottagningsresa till Övertorneå, Pajala, Tärendö och Korpilombolo
beräknas taga fem dygn i anspråk. Motsvarande resa till Bränna och övertomeå
antages kräva två dagar och en natt. I den mån järnväg anlitas bör
biljettkostnaden beräknas efter II klass. Då sammanlagda resekostnaden för
båda resorna, med tåg och buss, utgör ungefär 55 kr. och traktamentsersättningen
133 kr., betinga de ordinarie mottagningarna utanför Haparanda
under ett år minst 1 800 kr. I tidsbesparande syfte bör i viss utsträckning bil
kunna användas, vilket kan anses föranleda en kostnadsökning av ungefär
300 kr. För ytterligare tjänsteresor av föreståndaren beräknas 700 kr.

Ordföranden och ledamöterna i styrelsen torde, liksom i allmänhet vid
andra anstalter, böra erhålla traktaments- och reseersättning för deltagande
i sammanträden. Även revisorerna synas böra äga rätt till sådan ersättning.
Ersättningen bör utgå efter samma huvudgrunder som tillämpats för föreståndaren.
Det i förevarande hänseende erforderliga beloppet anslås till
300 kr.

Lokalhyra m. m., 1 800.

Hyra med värme för två kontorsrum i Haparanda beräknas uppgå till
1 200 kr. Kostnaden för städning, belysning o. dyl. uppskattas till 600 kr.

Mottagningarna på orter utanför Haparanda förutsättas icke kräva särskilda
utgifter för lokaler.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

177

Inventarier, litteratur m. m., 3 500.

För möblering av kontoret samt inköp av skrivmaskin, kassaskåp m. m.
torde erfordras cirka 3 000 kr.

Anskaffandet av en lämplig uppsättning litteratur torde icke helt böra belasta
första verksamhetsåret. Inköpen därunder torde kunna begränsas till
500 kr.

Skrivmateriel, annonser m. m., 1 300.

Inköp av skrivmateriel m. m., bland annat blanketter och räkenskapsböcker,
torde betinga cirka 1 000 kr.

Särskilt under den första verksamhetstiden lärer anstalten behöva bekantgöras
i annonser och på annat dylikt sätt. Föreståndarens mottagningstider
å orter utanför Haparanda tillkännagivas måhända i vissa fall lämpligast
genom anslag på de olika platserna men tidningsannonser torde dock ej kunna
undvaras. Detta gäller i synnerhet extra mottagningar som anordnas i
samband med tjänsteresor. Sammanlagda kostnaden i detta hänseende anslås
till 300 kr.

Postporto, telefon m. m., 1 200.

Med hänsyn till de stora avstånden kan kostnaden för telefon antagas bliva
ganska stor. För första verksamhetsåret måste dessutom uppmärksammas
den särskilda kostnaden för indragande av telefon. För ifrågavarande ändamål
beräknas därför 1 200 kr.

Diverse, 1 000.

För diverse utgifter bör reserveras 800 kr. Under denna post synes lämpligen
också böra upptagas ett belopp av förslagsvis 200 kr. för att anstalten i
särskilt ömmande fall skall kunna bekosta rättshjälpssökandes resa till eller
från mottagning o. dyl.

Beträffande inkomsterna anföres:

Rättegångskostnader m. m., 1 000.

Anstalten är i första hand berättigad till ersättning, som av allmänna medel
beviljas för rättegångsbiträde åt sökande. Dessutom har anstalten rätt att
i vissa fall få ersättning av sökande. För första verksamhetsåret torde vad i
sådant hänseende kan komma att inflyta till anstalten icke böra uppskattas
till mer än sammanlagt 1 000 kr.

Statsmedel, 36 200.

Om summan av utgiftsposterna, 37 200 kr., minskas med inkomsterna i
form av rättegångskostnader m. m., 1 000 kr. uppkommer alltså en brist på
36 200 kr. att täckas av statsmedel.

Utredningsmannen framhåller till slut såsom önskvärt, att anstalten börjar
sin verksamhet redan under innevarande kalenderår. Med utgångspunkt från
att detta skall kunna ske den 1 oktober 1947 beräknas anslagsbehovet för
budgetåret 1947/48 till 30 800 kronor. Föreståndaren förulsättes därvid skola
vara anställd någon tid före verksamhetens början.

Biliang till riksdagens protokoll 19i7. 1 saml. Nr 268.

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Över utredningsmannens promemoria lia, efter remiss, yttranden avgivits
av hovrätten för Övre Norrland, statskontoret, riksräkenskapsverket, länsstyrelsen
i Norrbottens län, domhavandena i Torneå och Kalix domsagor samt
norra avdelningen av Sveriges advokatsamfund. Länsstyrelsen har vid sitt
utlåtande fogat yttranden i ärendet av Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott
samt landsfogden i länet. Utredningsmannens förslag har i allt
väsentligt godtagits av samtliga hörda myndigheter. Däremot har norra avdelningen
av advokatsamfundet avstyrkt den föreslagna anstalten.

Hovrätten för Övre Norrland har i sitt yttrande uttalat, att vad i promemorian
föreslagits i fråga om den nya rättshjälpsanstaltens verksamhetsområde
och verksamhet i allmänhet icke föranledde någon vägande erinran från
hovrättens sida. De föreslagna avlöningsförmånerna för anstaltens personal
finner hovrätten kunna godtagas i fråga om föreståndaren men icke i fråga
om kontoristen:

Vad angår de för personalen föreslagna avlöningsförmånerna får hovrätten
framhålla, att en avlöning till anstaltens föreståndare av 18 000 kronor
för år — utan att därjämte pensionsrätt föreligger — är den lägsta avlöning
som torde kunna ifrågakomma, om utsikt skall finnas att förvärva en god
kraft för befattningen. Hovrätten vill icke föreslå högre avlöning, men måste
allvarligen understryka att en nedsättning av den föreslagna lönen under
18 000 kronor säkerligen icke kan ske utan allvarlig risk för anstaltens lyckliga
utveckling. Resetraktamente åt föreståndaren har föreslagits till 13 kronor
för dag och 7 kronor för natt. Dessa belopp synas vara något för låga.
Därest föreståndaren, såsom skäligt torde vara, anses jämförlig med befattningshavare,
som hänföres till åtminstone rese- och traktamentsklass II B
enligt allmänna resereglementet, bliva traktamentena (S.F.S. nr 802/1946) 14
kronor för dag och 9 kronor för natt, vilka belopp synas mera skäliga än de
föreslagna.

För kontoristen vid anstalten bär föreslagits en avlöning av 6 500 kronor,
utan pensionsrätt. Denna befattningshavare synes böra äga ställning ungefär
lika med kontorist enligt det statliga civila avlöningsreglementet. Dylik
kontorist, anställd i Haparanda, torde få beräknas ha en avlöning (ortsgrupp
4; kallort) av sammanlagt 6 432 kronor. Härtill kommer emellertid värdet
av pensionsrätt, måhända omkring 1 000 kronor årligen. I betraktande även
av stationeringsorten Haparandas avsides belägenhet synes skäligt att avlöning
åt kontoristen bestämmes till 7 500 kronor för år. Därest kontoristen
stundom behöver företaga tjänsteresa, vilket alls icke synes otänkbart, bör
han åtnjuta traktamente med 12 kronor för dag och 8 kronor för natt.

I övrigt har hovrätten, frånsett vissa detaljerinringar, uttalat att anstaltens
styrelse borde tillsättas efter samråd med judiciell myndighet, att det beräknade
anslagsbeloppet för anskaffande av kontorsinventarier m. m. syntes något
för knappt tilltaget samt att anstaltens räkenskaper borde avslutas för
budgetår i stället för kalenderår.

Statskontoret har — under erinran om att landsfogden i Norrbottens län
inplacerats i 29 lönegraden — förklarat sig icke kunna tillstyrka högre arvode
för rättshjälpsanstaltens föreståndare än vad befattningshavare i 26 löneklassen
civila avlöningsreglementet komme att uppbära i avlöning efter den
1 juli 1947. För kontoristen syntes arvodet böra bestämmas till ett belopp,

Kungl. Maj:ts proposition nr 26S.

179

högst motsvarande avlöningen vid nämnda tidpunkt till tjänsteman i 9 löneklassen
i samma reglemente. Med avseende å de av utredningsmannen företagna
kostnadsberäkningarna ifrågasätter ämbetsverket om icke kostnaderna
kunde reduceras med det belopp, som beräknats till diverse eller 1 000
kronor. Ej heller syntes medel böra anvisas för lokalhyra, då allmänna fastighetsfonden
torde böra anlitas för sådant ändamål. Vad anstaltens ekonomiska
angelägenheter i övrigt angår, har ämbetsverket framhållit, att revision
av anstaltens räkenskaper borde verkställas av riksräkenskapsverket
och ej genom särskilt förordnade revisorer, att anstaltens räkenskaper borde
föras för budgetår och ej för kalenderår samt att erforderliga medel för verksamheten
på vanligt sätt borde anvisas att utgå från dels ett avlöningsanslag,
dels ett omkostnadsanslag. Statskontoret har slutligen ifrågasatt, om ej åtminstone
ordföranden i anstaltens styrelse borde utses av Kungl. Maj :t.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter för sin del, om det inte vore lämpligare
att en sådan anstalt som den nu föreslagna, i likhet med övriga rättshjälpsanstalter,
omliänderhades av landstinget i länet, trots att kostnaderna för
anstalten av särskilda skäl ansåges böra i sin helhet åvila statsverket. Anstalten
skulle i så fall skilja sig från andra rättshjälpsanstalter allenast så
till vida, att statsbidraget skulle utgå med 100 procent av kostnaderna efter
avdrag för vissa uppbördsmedel. Om det emellertid av särskilda skäl ansåges
nödvändigt att ansvaret för anstaltens administration tills vidare skulle åvila
statsverket, ville riksräkenskapsverket — med hänsyn till att en sådan anstalt
icke lämpligen borde helt inlemmas i den statliga administrationen —
icke avstyrka den föreslagna organisationsformen med särskild av länsstyrelsen
utsedd styrelse. De medel, som erfordrades för anstaltens finansiering,
komme vid sådant förhållande att utbetalas efter i viss mån andra grunder
än dem som tillämpades med avseende å övriga rättshjälpsanstalter. Det kunde
i så fall ifrågasättas, huruvida icke kostnaderna för Haparandaanstalten borde
redovisas under särskilt anslag.

Beträffande revisionen av anstaltens räkenskaper anföres i riksräkenskapsverkets
yttrande:

Frågan om revision av anstaltens räkenskaper bör bedömas med hänsyn
till isättet för redovisning av anstaltens kostnader. Om anstaltens styrelse
skall rekvirera avsedda statsmedel från länsstyrelsen och själv redovisa utgifterna,
måste anstalten också täcka kostnaderna för redogörare och kassaförvaltning.
I så fall bör anstaltens räkenskaper antingen granskas av särskilda
revisorer eller insändas till riksräkenskapsverket för granskning. Redovisning
bör ske enligt för statliga myndigheter gällande regler. Det kan
emellertid ifrågasättas, om det icke vore enklast att länsstyrelsen direkt bestrede
kostnaderna för anstaltens verksamhet, varvid anstalten allenast skulle
behöva ett mindre förskott för täckande av smärre löpande utgifter. Om så
sker blir frågan om särskild revision icke aktuell.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har ej gjort annan erinran än all länsstyrelsen
ifrågasätter, huruvida icke granskningen av revisionsberättelsen rörande
anstaltens verksamhet och prövningen av anstaltens medelsbehov hör ankomma
på hovrätten i stället för länsstyrelsen.

180

Kungl. Maj ds proposition nr 268.

Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott tillstyrker helt utredningsmannens
förslag samt anför bland annat följande beträffande frågan om anstaltens
verksamhetsområde.

Utgångspunkten för bedömandet av denna fråga torde vara, att den nya
rättshjälpsanstalten främst bör omspänna de delar av länet, som i huvudsak
äro finskspråkiga. Förslaget går emellertid längre och inlemmar i verksamheten
även delar av länet med i huvudsak svenskspråkig befolkning. Med
hänsyn till nämnda bygders bristande tillgång till advokater, som äro bosatta
inom respektive områden, samt äveu av andra skäl, anser förvaltningsutskottet
den föreslagna omfattningen av verksamheten fullt försvarbar. Utskottet
anser även — och detta synes även vara utredningsmannens uppfattning
— att de rättssökande, som äro bosatta inom området för den nya
rättshjälpsanstaltens verksamhet alltjämt skulle bibehållas vid rätten och
fördelen att efter fritt val själv kunna avgöra, till vilken advokat vederbörande
rättssökande vill hänvända sig. Denna rätt finnes nämligen nu och gäller
för den offentliga rättshjälpsverksamhet, som redan nu finnes inom länet och
som organiseras och drives av landstinget. Det är således utskottets mening,
att det genom instruktioner och på annat sätt bör ordnas så, att en samverkan
åstadkommes mellan de båda slagen av rättshjälpsverksamhet, som
kommer att finnas inom länet. Det kan visserligen invändas att, därest rättshjälpsarbetet
anordnas på detta sätt, rättssökande, vilka äro bosatta inom
det område, där den nya rättshjälpsanstalten skall ha sin verksamhet, komma
att få en fördel i förhållande till de rättssökande i övriga delar av länet.
Men denna fördel torde icke vara av den storleksordning, att den motiverar
en annan och för de rättssökande mera restriktiv anordning än den här skisserade.
I övrigt torde man väl kunna utgå ifrån, att de rättssökande inom de
båda här ifrågavarande domsagorna komma att i huvudsak anlita sig av den
i Haparanda placerade anstalten. Att denna bör förläggas till nämnda stad
finner utskottet naturligt.

Vidkommande den föreslagna avlöningen till den advokat, som skall leda
och handhava den planerade verksamheten, understryker förvaltningsutskottet
starkt utredningsmannens uppfattning, att lönen bör sättas så högt, att
en verklig'' kvalificerad kraft kan erhållas för uppdraget.

Landsfogden i Norrbottens län har ej gjort annan anmärkning än att enligt
hans åsikt polisorganisationens personal icke lämpligen bör anlitas för
uppdrag såsom ortsombud för rättshjälpsanstalten.

Domhavandena i Torneå och Kalix domsagor tillstyrka båda utredningsmannens
förslag, varvid dock sistnämnde domhavande uttalar sig för att
mottagningar för rättssökande anordnas även i Nederkalix tingslag. Härom
anföres:

Töre och Nederkalix kommuner ha — möjligen med undantag för de sydöstligaste
delarna av Nederkalix tingslag — icke sina naturliga förbindelser
med Haparanda. Det måste därför starkt ifrågasättas om icke anstalten för
den ojämförligt största delen av befolkningen i tingslaget kommer att bliva
en organisation på papperet, innan mottagningar ordnas åtminstone i Kalix,
en uppfattning som helt delas av tingslagets häradsnämnd. Tingslagets behovav
rättshjälp är stort. I den mån detta tillgodoses sker det huvudsakligen av
de i Boden och Luleå bosatta advokaterna. Dessa torde efter processreformens
genomförande den 1 januari 1948 icke i tillräcklig omfattning hinna med
att lämna processuell rättshjälp i Kalix. Med hänsyn till angivna förhål -

Kungi. Maj.ts proposition nr 268.

181

landen synes det icke försvarligt att vid planerandet av anstaltens verksamhet
från början lämna tingslaget praktiskt taget ur räkningen. Mottagningar
böra därför ordnas — förutom å de i förslaget angivna orterna — åtminstone
i Kalix redan från begynnelsen av anstaltens verksamhet. Kan detta krav
icke tillgodoses genom att anstalten redan från början organiseras med tillräcklig
personal synes en eller två av de av utredningsmannen föreslagna mottagningsort
eraa lämpligen böra avstå från någon mottagning till förmån för
Kalix.

Norra avdelningen av Sveriges advokatsamfund har, som redan nämnts,
avstyrkt den föreslagna anstalten. Avdelningen har därvid åberopat avstyrkande
yttranden, som tidigare avgivits av såväl avdelningen som Sveriges
advokatsamfund över de framställningar i ämnet från norrländska hovrätten
och domhavanden i Torneå domsaga vilka föranlett utredningen. Härutöver
anför avdelningen:

Utredningen vilar på förutsättningen att det föreligger ett mycket stort behov
av fri rättshjälp i Torneå domsaga och större delen av Kalix domsaga,
vilket behov icke kan fullt tillgodoses på annat sätt än genom inrättande av en
statlig rättshjälpsanstalt.

Av intresse skulle ha varit att känna närmare till i vad mån rättshjälpsbehovet
anses gälla ärenden utom rätta och i vad mån det anses gälla domstolssaker.
I utredningen lämnas emellertid icke någon upplysning om på vilketdera
området det största behovet anses vara för handen.

Vad angår det utomprocessuella området har tillämpningen av de i olika
norrlandslän (Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands)
med landsting träffade avtalen om fri rättshjälp givit vid handen att tidigare
föreställningar om behovets storlek varit mycket överdrivna. Genom
avtalen har öppnats en förvisso nödig och nyttig möjlighet för mindre
bemedlade att få sakkunnig hjälp vid ordnandet av rättsliga frågor. Att
hjälp dock endast sökes i betydligt mindre omfattning än som förutsetts
måste bero på att behovet överskattats.

Inom den föreslagna anstaltens verksamhetsområde lämnas fri utomprocessuell
rättshjälp enligt avtalet av en advokat (finsktalande) i Haparanda, av
tre advokater i Luleå (en biträdande jurist finsktalande) vilka i regel besöka
tingen i Haparanda och ha mottagningar där, av två advokater i Gellivare
och Malmberget samt en luleåadvokats biträdande jurist (finsktalande), vilka
i regel besöka tingen i Pajala och ha mottagningar där, samt av advokater i
Luleå, Boden och Kalix, vilka i regel besöka tingen i Kalix och Överkalix.
Tinget i Överkalix besökes i regel även av advokaten i Malmberget. Enligt
avtalet med landstinget äro advokaterna skyldiga att å tingsställe där advokatkontor
icke finnes anordna mottagning för mindre bemedlade i samband
med tingssammanträdena. Utom de nämnda advokaterna finnes sedan början
av detta år en yngre jurist (finsktalande) i Luleå, vilken öppnat advokatrörelse
och besöker tingen på de ovan angivna orterna. Enligt uppgift bar
denne nära 3 års advokatpraktik och möjlighet att i slutet av denna vår
vinna inträde i advokatsamfundet, då han alltså kan ansluta sig till avtalet.

Av det sagda framgår att genom avtalet om fri rättshjälp väsentligt förbättrade
möjligheter inträtt för den mindre bemedlade befolkningen i ifrågavarande
område att uppsöka advokat, därvid även finnes frihet att välja
mellan olika advokater. Uppenbarligen kan icke just nu, sedan avtalet kommit
i tillämpning, behovet av fri utomprocessuell rättshjälp plötsligt ha
blivit så trängande alt för dess skull eu rättshjälpsanstalt oförtövat måste
inrättas.

182

Departe ments chefen.

Kunffl. Mctj:ts proposition nr 268.

När förekomsten av ett starkt behov av rättshjälp och angelägenheten av
dess skyndsamma tillgodoseende anföras såsom skäl för omedelbart inrättande
av en statlig rättshjälpsanstalt synes det därför få antagas att det
huvudsakligen är fråga om behovet av rättegångsombud och att det ar
processreformen som anses aktualisera behovet. Det ligger här nära ti
hands att undra om man inför processreformen kan betrakta behovet av
biträden i fri rättegång såsom ett problem för sig. Processreformens framgångsrika
genomförande är, såsom allmänt torde erkännas, i hög grad
beroende av att det finnes tillräckligt med lämpliga rättegångsombud. År detta
fallet behöver man icke befara att de mindre bemedlade skola sakna bitraden
i sina rättegångar. De flesta advokater åtaga sig numera förekommande
uppdrag såsom biträde i fri rättegång. Vad Norrbottens län beträffar radei
ingen tvekan om att alla advokater där stå till förfogande i fi ia rättegångar,
eftersom alla förbundit sig att lämna fri utoniprocessuell rättshjälp.

Härmed är det klart att vad frågan gäller icke väsentligen ar tillgodoseende
av mindre bemedlades behov av lättshjälp utan fyllande av behovet
av rättegångsombud med hänsyn till de krav processreformen väntas stalla.
Huruvida behovet med hänsyn till processreformen är så stort som i utredningen
förutsatts anser avdelningen osäkert. Ovan lämnade redogörelse för
antalet av de advokater som verka inom det föreslagna området talar dock
för att det icke råder någon uppenbar brist. Om det likväl föreligger ett
behov som bör fyllas kan enligt avdelningens uppfattning i varje fall icke en
statlig rättshjälpsanstalt utgöra en lycklig lösning. Anstalten skulle motverka
den fria advokatverksamhetens tillväxt och försvåra för unga jurister
att inom området öppna ny verksamhet, vilket måste framstå såsom olyckligt
för rättsvården. Dessutom blir anstalten synnerligen dyr för statsverket.
De anslag som lämnas för rättsvården torde utan tvivel kunna användas
bättre än till upprätthållande av den föreslagna rättshjälpsanstalten. Andra
utvägar till fyllande av behovet av advokater borde därför prövas.

Vad angår de föreslagna närmare bestämmelserna rörande anstalten föreslår
avdelningen, bland annat, att eu av styrelsens ledamöter jämte personlig
suppleant för denne skall utses bland privatpraktiserande advokater, samt
att en icke alltför kort advokatpraktik skall utgöra ovillkorligt kompetenskrav
för föreståndarbefattningen. Vidare finner avdelningen principiellt
olämpligt att styrelsen för rättshjälpsanstalten, innan föreståndare tillsättes,
skall samråda med presidenten i hovrätten för Övre Norrland. Då föreståndaren
skulle verka såsom advokat, borde han redan från böljan vara klart
medveten om sin oberoende ställning i förhållande till domstolarna. För övrigt
kunde presidentens personkännedom icke i detta fall ha den betydelse
utredningsmannen tänkt sig, då det ju kunde komma sökande även från
andra delar av landet än övre Norrland.

Behovet av offentlig rättshjälp i nu ifrågavarande delar av Norrbottens
län har gjort sig gällande sedan lång tid tillbaka och föranlett upprepade
hänvändelser till statsmakterna. Den nu verkställda utredningen har bestyrkt
min i direktiven uttalade uppfattning att de speciella förhållandena inom
denna landsända — .särskilt tvåspråkighet! — motivera att åtgärder vidtagas
för meddelande av fri rättshjälp även på annat sätt än genom det av
landstinget understödda systemet samt att kostnaderna härför bestridas av

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

183

statsmedel. Särskilt inför ikraftträdandet av den nya rättegångsordningen
finner jag synnerligen angeläget, att frågan ej uppskjutes utan att medel nu
ställas till förfogande för inrättande av en tills vidare helt statlig rättshjälpsanstalt
i Haparanda. De betänkligheter mot inrättande av en sådan anstalt,
som anförts av advokatsamfundets norra avdelning, synas mig ej vägande.

Enligt utredningsmannens förslag skall den nya anstaltens verksamhetsområde
omfatta Torneå domsaga samt Kalix domsaga med undantag av
Råneå tingslag. Mottagningar för rättssökande skola äga rum, förutom i Haparanda,
på ett flertal platser, huvudsakligen inom Torneå domsaga. Polisorganisationens
personal skall anlitas såsom ortsombud för anstalten och anstalten
skall nära samverka med de privatpraktiserande advokaterna.

Vad sålunda föreslagits finner jag mig kunna helt tillstyrka. Anstalten bör,
såsom utredningsmannen understrukit, i första hand vara avsedd för Tornedalen,
där behovet med hänsyn till de särpräglade befolkningsförhållandena
är störst. Om så kan ske utan att rättshjälpsbehovet i Tornedalen eftersättes,
böra mottagningar för rättssökande anordnas även inom anstaltens distrikt
i övrigt. Med den föreslagna personalorganisationen torde dessa mottagningar
dock till en början böra begränsas på sätt utredningsmannen föreslagit. Närmare
bestämmelser rörande mottagningarna böra meddelas i arbetsordningen
för anstalten. Några betänkligheter mot att anförtro den lokala polispersonalen
det föga betungande uppdraget såsom ortsombud för anstalten anser
jag ej behöva hysas.

Anstaltens personal föreslås skola under den första verksamhetstiden begränsas
till en föreståndare och en kontorist. En jämförelse med nu verksamma,
närmast jämförliga rättshjälpsanstalter ger visserligen vid handen,
att denna personalorganisation är snävt tilltagen. Vid nämnda anstalter finnas
sålunda minst två jurister och två icke rättsbildade biträden. Under det
första verksamhetsåret, då anstalten ännu ej hunnit bliva inarbetad, synes
emellertid organisationen icke böra göras vidlyftigare än som föreslagits. Medel
för anstaltens verksamhet böra emellertid beräknas med erforderlig marginal
för vikarier, extra skrivhjälp o. dyl. Vad utredningsmannen anfört om
angelägenheten av att personalen vid anstalten behärskar finska språket finner
jag mig böra starkt understryka. Föreståndaren bör, såsom utredningsmannen
föreslagit, tillsättas efter samråd med presidenten i norrländska hovrätten.

Riksräkenskapsverket har ifrågasatt, att den nya rättshjälpsans tälten, liksom
de nu verksamma anstalterna, skulle omhänderhavas av landstinget. Då
kostnaderna för anstaltens verksamhet helt skola åvila statsverket, finner jag
emellertid riktigast att statsverket åtminstone tills vidare även bär ansvaret
för anstaltens administration. Anstalten bör, såsom föreslagits, stå under ledning
av en styrelse, utsedd av länsstyrelsen; att, såsom i några yttranden
ifrågasatts, bereda Kungl. Maj:t eller judiciell myndighet inflytande vid tillsättandet
av styrelsens medlemmar anser jag ej erforderligt.

Med hänsyn till anstaltens försöksmässiga karaktär och de särskilda förhållanden,
som föranlett dess inrättande, böra anstaltens befattningshavare,

184

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

i enlighet med vad utredningsmannen tänkt sig, anställas mot kontrakt och
lönebeloppen för dem böra därvid fritt avvägas och alltså icke ställas i relation
till den statliga löneskalan. Med hänsyn härtill synes föreståndararvodel
icke böra understiga 16 000 kronor om året. Ett arvode av denna storlek
torde vara oundgängligen erforderligt om såsom föreståndare för anstalten
skall kunna förvärvas person med sådana kvalifikationer att anstalten
kan väl fylla sin uppgift. I fråga om arvodet till kontoristen må nämnas
att, enligt vad jag inhämtat, motsvarande befattningshavare vid de nuvarande
rättshjälpsanstaltema efter det utredningsmannens förslag avgivits
genomgående blivit tillerkända väsentligt bättre löneförmåner. Bland annat
med hänsyn härtill synes kontoristens arvode böra bestämmas till 7 500 kronor,
vilket motsvarar vad norrländska hovrätten föreslagit. Personalens anställningsvillkor
i övrigt, avseende bland annat frågan om befattningshavarnas
rätt till reseersättning, torde få bestämmas av Kungl. Maj:t. Ledamöterna
i anstaltens styrelse torde vid deltagande i sammanträden böra berättigas
att åtnjuta rese- och traktamentsersättning enligt rese- och traktamentsklass
1 B.

Förvaltningen av anstaltens anslagsmedel torde av praktiska skäl böra
omhänderhavas av länsstyrelsen. Särskild revision blir då ej erforderlig. Räkenskaperna
böra föras för budgetår i stället för kalenderår.

Vad angår beräkningen av anstaltens utgifter torde avlöningskostnaderna
med hänsyn till vad förut anförts angående behovet av viss marginal för
extra skrivhjälp m. m. böra upptagas till åtminstone 26 000 kronor. De av
utredningsmannen beräknade utgifterna för omkostnader böra, på skäl som
anförts av statskontoret, minskas med det för lokalhyra upptagna beloppet,
1 200 kronor, till 10 700 kronor. Sistnämnda belopp avses delvis för engångskostnader.
För avlöningar och omkostnader torde till en början böra
uppföras ett gemensamt anslag. Inkomsterna av anstaltens verksamhet böra
i vanlig ordning redovisas under inkomsttitel å riksstaten.

Anstaltens anslagsbehov för första verksamhetsåret skulle enligt vad nyss
sagts bliva (26 000 + 10 700) 36 700 kronor. För budgetåret 1947/48, då anstalten
kommer att vara i verksamhet endast under en del av året, bör detta
belopp emellertid nedsättas med 5 700 kronor till 31 000 kronor, varav högst
21 000 kronor bör avses för avlöningar och förslagsvis 10 000 kronor för
omkostnader.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj: t måtte föreslå riksdagen

att till Tornedalens rcittshjälpsanstalt för
budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av ................................ kronor 31 000.

15. Efterutbildning inom rättegångsväsendet, reservationsanslag. 19i3 års
domarutredning har (betänkandet s. 253 f.) upptagit till behandling jämväl
frågan om anordnande av efterutbildning för domare m. fl. samt föreslagit,

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

185

att anslag skulle beviljas för ändamålet. Utredningen har, efter omnämnande
av den efterutbildning som med allmänna medel anordnats eller planerats för
vissa andra intellektuella yrkesgrupper, härom anfört bland annat.

Det är huvudsakligen med hänsyn till två omständigheter, som det kan
ifrågasättas att anordna en speciellt för domare och jurister med likartad
yrkesverksamhet avsedd utbildning efter avslutandet av de vanliga högskolestudierna.
Det ena skälet är att domare liksom andra vid domstolarna verksamma
jurister behöva särskilda kunskaper inom vissa speciella ämnesområden,
vilka icke lämpligen kunna infogas i fordringarna för juris kandidatexamen,
och det andra skälet sammanhänger med nödvändigheten av att
domarna och de jurister i övrigt, som här äro i fråga, väl följa med den fortgående
utvecklingen inom olika delar av rättssystemet och därigenom bliva
förtrogna med nyheter inom lagstiftningen och rättstillämpningen.

Utredningen har erinrat om att juris kandidatexamen icke avser endast att
förbereda för domarbanan, varför denna examen måste ha en i viss mån
allmän karaktär. Beträffande några för en domare viktiga ämnesområden
gäller, enligt vad utredningen framhållit, att de nödvändiga kunskaperna
lämpligare inhämtas efter någon tids praktisk erfarenhet än på högskolestadiet.

Vad angår frågan huru domarna skola kunna följa med ny lagstiftning
samt rättspraxis och vetenskapens bidrag har utredningen anfört.

Att beträffande alla delar av rättsområdet, där förändringar äga rum, vidtaga
åtgärder för att underlätta för domarna att följa med utvecklingen kan
knappast komma i fråga. Inom straffrättsområdet ha emellertid reformsträvandena
under senare år medfört ej endast förändringar rörande avgränsningen
av de särskilda brotten och straffbarheten utan även en vittgående
nydaning av hela reaktionssystemet genom tillkomsten av nya straff- och
vårdformer, utveckling av den villkorliga domen m. in. Det är givet, att så
omfattande förändringar inom en betydande del av rätten måste ställa stora
krav på de praktiskt verksamma jurister, som på grund av att de dessförinnan
avslutat sina studier icke därvid haft tillfälle att systematiskt sätta
sig in i den efter nämnda ändringar gällande ordningen. Vad nu sagts gäller
i hög grad även den nya rättegångsordning, som inom kort skall träda i
tillämpning.

Även om det måste i första hand ankomma på vederbörande själv att
uppehålla kontakten med och vidga sina insikter i frågor, som röra hans
verksamhetsområde, ligger det emellertid enligt utredningens mening i det
allmännas intresse att understödja domstolsjuristema i deras strävan att utvidga
och förnya sina kunskaper, så att de bli fullt skickade att fullgöra sin
uppgift. Utredningen har anvisat två vägar för det allmännas medverkan
härtill. I första hand vore det angeläget, att systematiskt uppställda och överskådliga
kommentarer till lagar av större betydelse för den dömande verksamheten
funnes tillgängliga; också annan litteratur, såsom de tryckta förarbetena
till ny lagstiftning, borde ställas till domstolarnas rådighet. Särskilt
beträffande straffrätten och därmed sammanhängande kunskapsgrenar erfordrades
emellertid ytterligare åtgärder med hänsyn såväl till den omfattande
nydaningen på detta område som därtill att i vissa dithörande ämnen

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

endast begränsade kunskaper inginge i juris kandidatexamen. Svårigheterna
för juristerna att tillbörligt orientera sig rörande frågor om val av lämplig
straff- eller vårdform för tilltalad ur psykologiska, sociala och andra synpunkter,
om tilltalad» sinnesbeskaffenhet för prövning av hans straffbarhet
m. m. vore stora. Även om den föreliggande bristen på handböcker inom
området kunde avhjälpas, kvarstode ett behov för domare att under sakkunnig
ledning erhålla fördjupad insikt angående ifrågavarande spörsmål
genom föreläsningar och demonstrationer. Utredningen har på grund av det
anförda föreslagit att särskilda kurser anordnas i syfte att bereda domstolsjurister
vidgade insikter rörande olika straff- och vårdformer, psykologiska
och psykiatriska spörsmål ävensom andra i samband därmed stående frågor.

Ifrågavarande kurser borde enligt utredningens mening till en början anordnas
försöksvis och i begränsad omfattning. Till kurserna borde domare
och domaraspiranter kostnadsfritt äga tillträde och det borde jämväl stå
öppet för advokater och andra intresserade att deltaga. Kostnaderna ha av
utredningen beräknats till 15 000 kronor för år, varav 10 000 kronor för resebidrag.

I de yttranden över domarulredningens betänkande, där förevarande spörsmål
berörts, ha utredningens förslag tillstyrkts. Sveriges yngre juristers förening
har därjämte anfört, att tillfälle till fortbildning inom yrkesområdet
borde beredas, förutom genom allmänna uppdrag, också genom studieresor
och vetenskapligt arbete, som under viss tid — förslagsvis ett år — borde
kunna utövas utan förlust av löneförmåner. Föreningen Sveriges landsfogdar
bär framhållit, att de kunskaper, som vore avsedda att inhämtas i form av
efterutbildning, lika väl om icke grundligare skulle förvärvas, därest domaraspiranterna
— som föreningen i annat sammanhang föreslagit — genomginge
polischefskurs. Föreningen har understrukit angelägenheten av att
efterutbildningen för domare omfattade jämväl någon undervisning i kriminalteknik.

I skrivelse den 31 januari 1947 har processnämnden (ang. dess sammansättning
och uppgifter må hänvisas till riksdagsberättelsen 1947 I Ju: 34)
hemställt om bemyndigande att under år 1947 anordna kurser för domare,
åklagare och advokater, avseende den nya rättegångsordningen. Rörande den
närmare planläggningen av kurserna har nämnden åberopat en vid skrivelsen
fogad promemoria, av vilken framgår i huvudsak följande.

Kurserna borde vara gemensamma för alla berörda personalkategorier.
Inom de olika kategorierna avsåges i första hand följande deltagare:

1. Domare: hovrättsledamöter, hovrättsfiskaler och fiskalsaspiranter, stads -domare, häradshövdingar, tingsdomare, tingssekreterare, tingsnotarier och
notarieaspiranter.

2. Åklagare: landsfogdar och landsfogdeaspiranler, stadsfiskaler, landsfiskaler
och landsfiskalsaspiranter.

3. Advokater: ledamöter av Sveriges advokatsamfund och hos dem anställda
jurister.

Kanal. Maj:ts proposition nr 268.

187

Andra av kurserna intresserade kategorier, såsom länsstyrelsetjänstemän,
polisbefäl, ombudsmän i statliga verk och sakförare, borde ej förmenas att
deltaga.

Kurser skulle anordnas i hovrättsstäderna och pa ett tlertal andra platser
i landet, valda med beaktande av att deltagarantalet om möjligt ej borde
överstiga 60. Med hänsyn till deltagarnas arbetsförhållanden borde kurserna
icke givas längre varaktighet än tre dagar. Därvid skulle programmet utformas
så, att första dagen ägnades åt nya RB:s grundprinciper samt vissa
för tvistemål och brottmål gemensamma frågor, såsom bevisningen och protokolleringen,
andra dagen åt straffprocessen och tredje dagen åt civilprocessen.
Man kunde utgå ifrån att deltagarna ägde en viss kunskap om nya
RB, så att undervisningen från början kunde inriktas direkt på den praktiska
tillämpningen av de nya reglerna.

Antalet lärare för varje kurs borde i allmänhet sättas till tre. Kursernas
antal nödvändiggjorde emellertid ett flertal lärargrupper. Gruppernas sammansättning
finge lämpas efter omständigheterna, dock borde alltid en representant
för processnämnden vara kursledare. Övriga lärare borde om möjligt
utväljas bland deltagarna i kurserna, varvid helst borde tillses att lärargrupperna
komme att sammansättas av en domare, eu åklagare och en
advokat.

Kostnaderna för kursverksamheten hade beräknats utifrån förutsättningen
att reseersättning och traklamentsersättning skulle utga till statsanställda
domare och åklagare. De kommunalavlönade domarna och åklagarna hade
ansetts kunna påräkna ersättning från respektive städer. För kursled a ma och
lärama komme kostnaderna att utgöras av reseersättning, traktamentsersättning
samt i förekommande fall dagarvode och ersättning för mistade
löneförmåner. Utöver nämnda kostnader borde man räkna med nagot belopp
för oförutsedda utgifter. De sammanlagda kostnaderna beräknades till 77 345
kronor, varav för resekostnads- och traktamentsersättning åt deltagare omkring
49 000 kronor.

Statskontoret har i infordrat utlåtande över processnämndens förslag erinrat
att 1946 års riksdag (skrivelse nr 2, punkt 32) medgivit, att häradshövdingar
och hovrättsdomare berättigades att i tjänsten, med ersättning enligt
resereglementet, företaga resor för deltagande i uppvisningar av den nya
processordningens tillämpning, under förutsättning att uppvisningarna ägde
rum på sådana orter och tider, att resekostnaderna kunde hållas inom en
skälig ram. I anslutning härtill syntes enligt statskontorets åsikt ersättning
till de statliga befattningshavare, vilka avsåges i förevarande ärende, kunna
utgå från vederbörligt reseanslag enligt allmänna resereglementet. Vid angivna
förhållande erfordrades särskilt anslag av riksdagen allenast för de
av nämnden angivna kostnaderna för kursledare och lärare samt för oförutsedda
utgifter, tillhopa i runt tal 28 500 kronor.

Domarutredningen har i sitt betänkande (s. 73 t.) berört fragan om viss
efterutbildning jämväl av den icke rättsbildadc personalen i domsagorna. Un -

188

Kungl. Maj:ts proposition rtr 268.

Departe ments chefen.

der hänvisning till stadgandet i 6 kap. 9 § nya RB att rätten äger förordna,
att utsaga av part, målsägande, vittne eller sakkunnig skall, i stället för att
antecknas i protokollet, upptagas genom stenografi eller på fonetisk väg har
utredningen framhållit betydelsen av att biträdespersonalen ägde kunnighet
i stenografi. Det borde enligt utredningens mening därför i allmänhet krävas,
att biträden som anställdes i domsaga skulle besitta — förutom kunnighet i
maskinskrivning — nöjaktig färdighet i stenografi. I fråga om de nuvarande
domsagobiträdena måste det, anför utredningen, i första hand ankomma på
dem själva att sörja för att de förvärvade färdighet i ämnet eller förkovrade
sin färdighet däri. Med hänsyn till vikten av att stenografikunniga biträden
stode till förfogande borde emellertid åtgärder vidtagas från det allmännas
sida för att undeidätta för biträdena att inhämta respektive förkovra
ifrågavarande färdighet. Detta har synts utredningen enklast kunna
ske genom att ett tillräckligt antal biträden erhölle tillfälle att på statens
bekostnad genomgå lämplig kurs i ämnet. För detta ändamål borde ställas
till förfogande ett engångsanslag å 10 000 kronor.

Statskontoret har i sitt yttrande över utredningens förslag på denna
punkt tillstyrkt förslaget men förordat viss begränsning av rätten till statsbidrag.
Enär det enligt ämbetsverkets mening kunde förutsättas, att man
vid anställande efter 1943 års domsagoreform av biträden i domsagorna
krävt färdighet i stenografi, borde endast dessförinnan anställda biträden
kunna ifrågakomma till erhållande av bidrag.

Som domarutredningen påpekat ha betydande delar av rättsområdet under
senare år varit föremål för ett nyskapande reformarbete av djupgående natur.
Detta gäller särskilt i fråga om straff- och processrätten. Vad processrätten
angår har reformarbetet väsentligen blivit avslutat genom att den
nya rättegångsordningen nu står inför sitt förverkligande. Däremot återstår
ännu mycket innan reformarbetet inom straffrätten kan betraktas som
slutfört. Behovet av att domstolsjuristema genom efterutbildning tillägna
sig den nya lagstiftningen gör sig gällande med allt större styrka. Självfallet
måste det, som domarutredningen påpekat, i första hand anses åligga vederbörande
befattningshavare själva att genom fortlöpande studier fylla detta
behov. Det är emellertid ett samhälleligt intresse att lämna ett verksamt
stöd härför. Domarutredningens förslag att anordna efterutbildning i form
av särskilda kurser svnes därför väl motiverat.

Jag vill erinra om att riksdagen, på förslag av Kungl. Maj:t, alltsedan
budgetåret 1945/46 anvisat anslag för ett liknande ändamål, nämligen för
fortsättnings- och repetitionskurser för läkare (jämför statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag, VIII ht. p. 129). De för domstolsjuristema
avsedda kurserna torde lämpligen böra anordnas i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer som domarutredningen uppdragit.

Under den närmaste tiden kommer den nya rättegångsordningens genomförande
att ställa mycket stora krav på de vid domstolarna verksamma juristerna,
detta vare sig de äro domare, åklagare eller advokater. För att de

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

189

skola erhålla den utvidgade och fördjupade kännedom om nya RB, som är
erforderlig för att från början en enhetlig och lämplig praxis skall säkerställas,
erfordras tydligen en systematisk och grundlig upplysnings- och ins
trak t i ons verk sam het. Efterutbildningsverksamheten torde därför under
nästkommande budgetår böra uteslutande inriktas på den nya rättegångsordningen
och den övriga kursverksamheten enligt de av domarutredningen
föreslagna riktlinjerna alltså taga sin början först under budgetåret 1948/49.

För en kursverksamhet rörande den nya rättegångsordningen synes mig den
av processnämnden framlagda planen väl avpassad. Kostnaderna för densamma
torde böra beräknas enligt de av statskontoret angivna grunderna.
Anslaget synes dock, med hänsyn särskilt till att kostnadsberäkningarna beträffande
kursledare och lärare äro osäkra, böra avrundas till 30 000 kronor.
Enligt processnämndens plan skulle vissa kurser hållas redan under senare
delen av nu löpande budgetår. Kostnaderna för dessa kurser torde i mån av
behov få förskotteras från departementets anslag för extra utgifter för att
sedermera påföras det särskilda anslaget för kursverksamheten.

Domarutredningens förslag att medel skola ställas till förfogande för bestridande
av kostnader för efterutbildning i stenografi av viss biträdespersonal
i domsagorna finner jag mig jämväl böra biträda. Vad angår den av
statskontoret — som ej haft något att erinra mot att medel ställas till förfogande
för ändamålet — föreslagna begränsningen av rätten att erhålla bidrag
för dylik utbildning vill jag erinra, att förhållandena på arbetsmarknaden
de senaste åren varit sådana, att det icke alltid varit möjligt att, med
de löneförmåner som kunnat erbjudas, till biträdestjänsterna erhålla sökande
med kunnighet i stenografi. Med hänsyn härtill anser jag en begränsning
av den föreslagna innebörden icke böra uppställas, helst som man därigenom
sannolikt skulle förhindra att de yngsta och för efterutbildning bäst lämpade
biträdena erhölle sådan. Utbildningen kan tydligen bedrivas på skilda
sätt, exempelvis medelst kurser eller i form av enskild undervisning för ett
begränsat antal biträden. Det torde böra få ankomma på Kungl. Maj:t att
meddela närmare föreskrifter om utbildningens bedrivande och medlens fördelning.

Det sammanlagda medelsbehovet under denna punkt utgör således (30 000
+ 10 000) 40 000 kronor.

I enlighet med det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att till Efterutbildning inom rättegångsväsendet
för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag
av ...................... kronor 40 000.

190

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.

Ur protokollet:
Thore Wisén.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

191

Innehållsförteckning.

Sid.

1. Justitiekanslersämbetet: Avlöningar.................................. 3

Departementschefen sid. 16.

2. Justitiekanslersämbetet: Omkostnader................................ 20

3. Riksåklagarämbetet: Avlöningar .................................... 20

Departementschefen sid. 24.

4. Riksåklagarämbetet: Omkostnader .................................. 28

5. Kostnader för inrättande av riksåklagarämbetet.................. 28

6. Högsta domstolen m. m.: Avlöningar................................ 28

Departementschefen sid. 38.

7. Högsta domstolen m. m.: Omkostnader.............................. 42

Departementschefen sid. 42.

8. Hovrätterna: Avlöningar .......................................... 43

Departementschefen sid. 82.

9. Hovrätterna: Omkostnader......................................... 104

Departementschefen sid. 109.

10. Kostnader för inrättande av nya hovrätter m. m..................... 109

Departementschefen sid. 111.

11. Häradsrätterna: Avlöningar......................................... 112

Departementschefen sid. 145.

12. Häradsrätterna: Omkostnader....................................... 154

Departementschefen sid. 156.

13. Ersättning åt domare, vittnen och parter............................ 157

Departementschefen sid. 165.

14. Tomedalens rättshjälpsanstalt ...................................... 169

Departementschefen sid. 182.

15. Efterutbildning inom rättegångsväsendet............................. 184

Departementschefen sid. 188.